SOU 1963:47

Åldringsvårdens läge : undersökning

3. En anstaltsundersökning för in- ventering av antalet vårdplatser för långtidssjuka m. m.

4. En patientvinventering rörande an- talet patienter. på sjukhus och sjukhem o. d.

Uppgifterna avsåg förhållandena den 12 april 1962 och omfattade personer födda 1895 eller tidigare, dvs. dem som fyllt 67 är senast 1962. Uppgifter skulle lämnas enligt särskilda formulär rö- rande alla åtgärder för åldringar (he- träffande kommunundersökningen, se Bilaga A). Även enskilt organiserad verksamhet inom kommunen skulle re- dovisas.

Med hänsyn till variationerna på åld- ringsvårdens område i de olika kom- munerna och landstingen och till olik— heterna i befolkningsutveckling har kommittén ansett det angeläget att kom- munundersökningen skulle omfatta samtliga kommuner i landet. Härige- nom belyses bl. a. i vad mån det kan finnas speciella problem i vissa kom- muntyper eller i vissa delar av landet. Inventeringen har också från kommit- téns sida varit avsedd att spela en roll i varje kommuns eget arbete med att få en överblick av vårdmöjligheter och vårdbehov för åldringar i kommunen. Ett huvudsyfte med undersökningen har varit att fästa kommunernas upp—

märksamhet på åldringsvården samt stimulera till planering och åtgärder.

De olika undersökningarna har allt- så syftat till en kartläggning av vad som överhuvudtaget görs i landet på åldringsvårdens område och hur åtgär- derna varierarfrån kommun till kom- mun och från landsting till landsting. Vad som åsyftats har inte i första hand varit representativa statistiska uppgif- ter. Av det sagda följer att totalsiffror för hela landet inte varit av primärt intresse; det finns inte heller några tidigare undersökningar att jämföra totalsiffror med. _

I fråga om den institutionella värden har kommittén sökt att få uppgifter, som belyser olika åldersgruppers vård- behov. Av särskild betydelse har vård- behovet för åldersgrupperna 70—74 år, 75—79 år, 80—84 år samt 85 år och däröver ansetts vara.

Kommuner och landsting uppmana- des att i anslutning till kommitténs un- dersökningar lämna särskilda kommen- tarer och synpunkter på åldringsvår- den och dess utformning. På detta sätt ville kommittén få en kartläggning av hur åldrinugarnas vårdbehov bedömes bland dem som dagligen arbetar med dessa frågor. För detta ändamål till- ställdes kommuner och landsting ett antal frågor beträffande huvudmanna- skapet för åldringsvården samt beträf- fande ålderdomshemmen, hemsjukvård o. d., bostäder, sysselsättning, fritids- anordningar m. m. D'ennva enkät har tillfört kommittén ett omfattande och värdefullt material. (Se vidare Bilaga B och Bilaga C.)

Åldringsvårdsutrednlngen lät på sin tid göra en intervjuundersökning om ålderspensionärernas levnadsförhållan- den (SOU 1956: 1). Den omfattade ett tusental personer. Materialet insamla- des i februari—mars 1954. Undersök- ningen var närmast inriktad på att

kartlägga bostads- och hälsotillstånd, aktivitet, kontakten med andra perso- ner, trivsel och ekonomi. En del frå— gor i undersökningen var inriktade på att utröna åldringarnas egen uppfatt- ning om behoven av offentliga åtgär- der.

Socialpolitiska kommittén har ansett, att planeringen av den framtida åld- ringsvården i första hand bör ske på grundval av de erfarenheter, som vun- nits genom de offentliga organens och andras verksamhet på området. En ny intervjuundersökning har inte ansetts nödvändig.

Under planläggningen diskuterades möjligheterna att genom studier av vän- telistor vid olika vårdanstalter och hos olika myndigheter få ett mått på vård— behovet och föreliggande brister i frå- ga om vårdmöjligheterna. Det har emellertid framhållits, att väntelistor- na kan uppta även icke aktuella fall, att samma personer kan förekomma på flera väntelistor osv. Man har vid-are gjort den erfarenheten, att efterfrågan på platser på ålderdomshem och pen— sionärshem kan öka avsevärt vid pla- neringen eller efter uppförandet av så- dana institutioner. Någon närmare un- dersökning av de olika väntelistorna har därför inte företagits.

I fråga om kommun— och landstings- undersöknilngarna har uppgifter läm- nats av samtliga primärkommuner, landsting och landstingsfria städer. Svar på enkäten har inkommit från 74 primärkommuner och 6 landsting.

När det gäller anstaltsundersökning- en och patientinventeringen har den offentliga sektorn redovisats så gott som hundraprocentigt. I fråga om de enskilda sjukhemmen har det varit vis- sa svårigheter att erhålla uppgifter.

Kommittén har eftersträvat att få kartläggningen så fullständig som möj- ligt. Stort avseende har fästs vid den

verksamhet, som bedrives' av enskilda organisationer. En sådan kartläggning är av betydelse för kommitténs arbete också ur andra synpunkter än åld- ringsvårdens. I kommitténs ursprungli- ga direktiv framhålles nämligen bl. a., att ett fruktbrin-gande samarbete råder mellan samhället och de enskilda or- ganisationerna på det sociala området överhuvud och att en kartläggning där- av skulle vara värdefull. När det gäller den enskilt bedrivna verksamheten för åldringar synes kartläggningen dock inte ha blivit så fullständig som kom- mittén åsyftat.

Det inkomna materialet bearbetades och sammanställdes under sommaren och hösten 1962. Då uppgifterna be- träffande verksamheten i primärkom- munerna kunde vara av intresse och betydelse för planeringen av åldrings— vården och den nya kommunindelning- en ansågs det angeläget att snarast möj- ligt delge länsstyrelserna, landstingen och primärkommunerna resultaten av kommunun-dersökningen. Preliminära sammanställninga-r länsvis med befolk- ningsuppgifter, uppgifter om bostäder, hemsjukvård, hemhjälps— och hemsa- maritverksamhet samt ålderdomshem för varje kommun tillställdes länssty- relsen, landstinget och kommunerna i varje län. Kommunerna uppmanades i samband därmed att påtala felaktighe- ter och missuppfattningar av lämna- de uppgifter samt att göra erforderliga kompletteringar. Kommunundersökning- en har på detta sätt i väsentliga delar granskats av kommunerna själva. För- utom de preliminära sammanställning- arua översändes dels en kort prome- moria angående wåldringsvården i länet, dels en promemoria med några syn- punkter på frågan om åldringsvården och den nya kommunindelninvgen (Bi- laga D). Med det översända materialet har kommittén avsett att på nytt fästa

uppmärksamheten på åldringsvårdsfrå- gorna, skapa diskussion inom länsor- gan och kommunala organ samt stimu- lera till initiativ och åtgärder. Av bety- delse därvid är de möjligheter till jäm- förelser mellan olika kommuner, som kunnat göras med hjälp av kommitténs undersökningar.

Vår-dbehovet för åldringar samman- faller i stor utsträckning med motsva-

rande behov för handikappade i läägrc ålder. Kommunundersökningen ooch landstingsundersökningen har omfatittat även åtgärder för invalidiserade, ddvs. personer födda 1896 eller senare, ssom har särskilda svårigheter på grund av invaliditet av fysisk eller psykisk aart. Denna kartläggning kommer att recdo- visas i annat sammanhang.

Befolkningspy'ramiden Utvecklingen av vår befolknings sam- mansättning i åldershänseende präglas framför allt av följande faktorer.

a) Åldringarna har ökat starkt under de två senaste årtiondena.

b) En kontinuerlig ökning av antalet åldringar kommer att ske under de närmaste 25 åren. 6) De yngre åldersklasserna är små, varför åldringarnas relativa andel av befolkningen är stor och kom- mer att öka.

Antalet personer i åldern 67 år och däröver har mer än fördubblats sedan år 1900, nämligen från ca 360000 till 758000 år 1960. Vid årsskiftet 1962/63 var antalet 784000. År 1950 utgjorde antalet personer i angiven ålder 12,8 procent av antalet i åldern 16—66 år. År 1960 var de 15,3 procent. Utveck- lingen belyses närmare av tab. 1.

Under 1950-talet har antalet åldring- ar ökat med 155000, dvs. 25 procent.

KAPITEL 2

Befolkningsutvecklingen

Detta är mer än hela ökningen åren 1900 —1940.

Åldringama i tätort och glesbygd Av de 758 000 personerna i åldrarna 67 år och högre var enligt 1960 års folk- räkning, på vars resultat redogörelsen i detta kapitel huvudsakligen bygger, närmare två tredjedelar bosatta i tät- orterna, dvs. i samhällen med mer än 200 invånare.1 En tredjedel — 262000

1 Det är för undersökningar rörande åld- ringsvården viktigt att observera, att såsom tätbebyggt område i folkräkningen som regel räknas alla hussamlingar med minst 200 in— vånare, såvida avståndet mellan husen nor— malt inte överstiger 200 meter. De minsta bland dessa tätorter har, om de inte ligger nära andra tätorter, i regel mycket. begränsade möj- ligheter att erbjuda vård och service på orten för sådana åldringar, som inte helt kan reda sig på egen hand. Från socialpolitiska kom— mitténs utgångspunkter har folkräkningen ett extremt glesbygdsbegrepp. Många åldringar, som enligt folkräkningen bor i tätbebyggelse, bor i hög grad isolerat från sådana orter, där en mera kvalificerad åldringsvård är möjlig att ordna.

Tabell 1. De äldre åldersklasserna åren 1900—1960

Antal personer fyllda 67 år, 1 OOO-tal summa 0 M än Kvinnor Totalt 1 /01 giilåläma

1900 ................ 158 200 358 11,9 1910 ................ 173 221 394 12,1 1920 ................ 183 234 417 11,5 1930 ................ 213 264 477 11,8 1940 ................ 228 275 503 11,3 1950 ................ 279 324 603 12,8 1960 ................ 345 413 758 15,3

personer —— bodde i den egentliga gles- bygden. Åldringarnas fördelning år 1960 på glesbebyggelse och tätbebyg- gelse framgår av tab. 2 samt tab. 1 (tabellbilagan), där varje årsklass 67 år och däröver redovisas.

Sammanställningen visar att 25 pro— cent av åldringarna år 1960 var under 70 år, 58 procent under 75 år och 81 procent under 80 år. 19 procent var fyll— da 80 år.

Åldringarnas relativa andel av befolk- ningen 1960 framgår av tab. 3.

I absoluta tal är antalet personer fyll— da 67 är nästan dubbelt så stort i tät- orterna som i glesbygden. Åldringarnas relativa betydelse är dock betydligt större i glesbygden. Av hela befolk- ningen utgör åldringarna 9 procent i tätorterna mot 13 procent i glesbygden. Den pågående inflyttningen till tätor- terna berör huvudsakligen de yngre ål- dersklasserna. Denna tendens märks ännu tydligare om antalet personer fyll- da 67 år ställs i relation till de s.k. produktiva åldrarna 16—66 år. På gles— bygden uppgår åldringarna till 20,2 pro- cent, men i tätorterna till 13,5 procent.

Andelen åldringar i de mindre tätor- terna skiljer sig emellertid ganska obe— tydligt från andelen i den egentliga gles- bebyggelsen. Låga tal för andelen åld— ringar förefinns däremot i de medel— stora tätorterna. De största tätorterna visar åter högre tal. I storstäderna har vi ett relativt stort antal åldringar. Det- ta hänger bl.a. samman med att ny- bebyggelsen i storstadsområdena på se- nare år måst förläggas främst till de yttre delarna. En del av den yngre be— folkningen har flyttat ut medan de äldre blivit kvar i den ursprungliga storstadskommunen. Om storstadsområ- dena betraktas oberoende av kommun- gränser blir andelen åldringar inte så hög. Som exempel kan nämnas, att an— talet personer fyllda 67 år i Stockholms

stad utgör 14,3 procent av befolkning- en i åldern 16—66 år. Räknas även med förortskommunerna uppgår procenttalet till 13,0. Om även den yttre förortszo- nen '(bl. a. Vaxholm, Gustavsberg) in— räknas, blir procenttalet 13,1.

I tab. 4 har kommunerna grupperats efter tätortsbefolkningens relativa stor- lek inom kommunen. Vid denna gruppe- ring måste folkräkningens vanliga ål— dersfördelning följas.

De äldres relativa antal sjunker med ökad tätortsgrad inom kommunerna. Ett undantag utgör den sista klassen, där främst Stockholms stad påverkar siff— ran i motsatt riktning.

Andelen åldringar i olika landsdelar

Av antalet personer i åldern 67—w år i landet bor 80000 (10,6 %) i Stock- holms stad, 68 000 (9,0 %) i Malmöhus län samt 59 000 (7,8 %) i Göteborgs och Bohus län. Åldringarnas fördelning läns- vis framgår närmare av tab. 2 och 3 i ta- bellbilagan.

Antalet personer i åldern 67—W år i relation till antalet personer i åldrar- na 16—66 år (»de produktiva åldrar- na») är som nyss nämnts i hela riket 15,3 procent. Länsvis är procenttalet störst i Kristianstads län (18,9 %), Got- lands län (18,4 %) samt Kronobergs län (18,3 %). Därnäst kommer Skaraborgs län (17,8 %), Blekinge län (17,4 %), Kalmar län (17,3 %), Hallands län (17,1 %) och Jämtlands län (17,0 %). De lägsta procenttalen har Norrbottens län (10,1 %), Stockholms län (11,9 %) och Västerbottens län (12,0 %). Se vida- re diagram 1 och tab. 2 (tabellbilagan).

Om man utöver åldringarna tar hän- syn till antalet barn under 16 är er- hålles ett mått på vad man brukar kalla den produktiva befolkningens totala för- sörjningsbörda. I hela riket utgör åld— ringar och barn i förhållande till be—

Tabell .2. Antalet personer 1960 fyllda 67 är fördelade på glesbebyggelse och tätbebyggelse

Glesbebyggelse Tätbebyggelse Hela riket

Ålder

Antal % Antal % Antal %

124 400 25,1 186 500 24,6 167 800 33,9 253 700 33,5 112 400 22,7 172 600 22,8 61 800 12,5 97 500 12,9 23 000 4,6 37 500 4,9 6 000 1,2 10 200 1,3

67—69 ............. 62 100 23,7 70—74 ............. 85 900 32,7 75—79 ............. 60 100 22,9 80—84 ............. 35 700 13,6 85—89 ............. 14 600 5,5 90—w ............. 4 100 1,6

Summa 262 500 100,0 495 400 100,0 758 000 100,0

Tabell 3. Åldringarnas relativa andel av befolkningen 1960

Åldrarna 67—w år

I % av samtliga åldrar I % av åldrarna 16—66 år

.. . Båda .. . Båda

Man Kvmnor könen Man Kvmnor könen

Hela riket ................ 9,2 11,0 10,1 13,9 16,7 15,3 Landsbygd ............... 10,7 11,8 11,2 16,5 18,6 17,5 Städer ................... 7,7 10,3 9,1 11,4 15,1 13,3 Glesbebyggelse ............ 12,4 13,3 12,9 19,2 21,3 20,2 Tätbebyggelse ............ 7,9 10,2 9,1 11,8 15,2 13,5

Tabell 4. Kommunerna fördelade efter tätortsbe/olkningens relativa andel 1960

Tätortsbefolkningens Antal personer i åldrarna 65—w år relativa andel Antal kommuner I % av åldrarna Totalt % 15—64 år

0 ........................... 87 32 000 26,1 0,1— 9,9 .......................... 37 19 800 25,9 10 —29,9 .......................... 254 128 300 24,0 30 —49,9 .......................... 237 130 200 21,9 50 —69,9 .......................... 151 91 100 20,2 70 —89,9 .......................... 101 75 100 15,9 90 —99,9 .......................... 131 290 900 15,4 100 ................................. 31 129 800 16,2 Samtliga 1 029 | 897 200 18,1

folkningen i åldern 16—66 år 51,2 pro- cent. Per 100 personer i åldern 16—66 år finnes alltså 51 i åldrarna 0—15 och 67—w år. I länen finns de högsta mot- svarande talen i Gotlands län (60,9 %), Norrbottens län (55,9 %) samt Kristi- anstads län (55,6 %) och Jämtlands län (55,5 %). De lägsta procenttalen har Stockholms stad (43,9 %), Göteborgs

2—318191

stad (45,7 %) samt Malmö stad. (46,1 %). Bland länen har Örebro, Värmlands och Stockholms län de låg- sta procenttalen med resp. 50,3, 50,5 och 50,9 procent. Se diagram 1 och tab. 2 (tabellbilagan).

För att hålla sig till ytterligheterna kan man notera, att Norrbotten i för- hållande till mellanåldrarna har det

70

!)l m 0) B :: g |: = LLLllllJllllllllllllllllllIIlllllllllllllllllllllllllllllllllllllilll 5 Antal per— soner i 70

Diagram 1. Antalet personer fyllda 67 år samt antalet barn + antalet personer fyllda 67 år i relation till befolkningen i åldern 16—66 år, länsvis

.

A EFGHIHL'M

[IAldrinqor

lägsta antalet åldringar men det högsta antalet barn. Den totala »försörjnings— bördan» blir mycket stor. Gotland har näst högsta antalet åldringar och näst högsta antalet barn — totalt en större andel åldringar och barn på den öv- riga befolkningen än något annat län. Stockholms stad med sina få barn får en lägre total försörjningshörda än samt- liga län.

Kommunernas befolkningssammansättning

I de enskilda kommunerna framträder än större variationer i fråga om antalet åldringar respektive barn i förhållan- de till den produktiva befolkningen. Kommunerna fördelade länsvis i ett antal klasser efter antalet åldringar (personer 67 år och däröver) i förhål- lande till antalet personer i åldrarna 16—66 år redovisas i tab. 5. Av siffror-

'0 P & Barn och åldringar (försörjningshördun)

i

na för de enskilda kommunerna fram- går bl.a., att i 54 kommuner procent- talet åldringar uppgår till minst 25. Därav har 7 kommuner procenttal på 30 och däröver, nämligen

Stockholms län: Blidö 33,9 % Djurö 33,5 % Ljusterö 31,8 % Malmöhus län: Skanör- Falsterbo 32,2 % Göteborgs och Bohus län: Morlanda 32,3 % Skaftö 31,6 % Älvsborgs län: Kroppefjäll 30,2 %

I 48 kommuner utgör antalet perso- ner som fyllt 67 är mindre än 10 pro— cent av antalet i åldrarna 16—66 år. Av dessa kommuner ligger 11 i Stock- holms län. I Norrbottens län har lika- ledes 11 kommuner (mer än lla av kom-

munerna i länet) procenttal under 10. Det lägsta relationstalet i landet, 4,9 procent, redovisas för Järfälla kom- mun i Stockholms län. Kommunerna i Roslagen och Stockholms skärgård har höga relationstal. Stockholms förorts- kommuner har däremot låga tal, vilket gör att siffrorna för Stockholms län vi- sar den största spridningen av alla län.

För att ytterligare belysa regionala avvikelser har samma relationstal be- räknats för arbetsmarknadsstyrelsens s.k. A-regioner. Den speciella ålders- strukturcn i nordligaste delen av lan- det framträder här genom mycket låga åldringstal för vissa Norrlandsregioner. Beträffande regionerna i övrigt är sprid— ningen mindre än för de enskilda kom-

munerna, då varje region i regel om- fattar en centralort med kringliggande glesbebyggelse och mindre tätorter med sinsemellan avvikande åldersstruktur. Vid 1960 års folkräkning har kommu- nerna med hänsyn till tätortsbefolk- ningens relativa andel av hela befolk- ningen hänförts till åtta olika tätorts- grader, betecknade A—H.l Vid redovis- ningen i det följande kommer kommu-

= utan tätortsbefolkning = 0,1—9,9 % tätortsbefolkning 10—29,9 % 30—49,9 % E = 50—69,9 % F = 70—89,9 % G = 90—99,9 % H = enbart tätortsbefolkning

Uow> || H

...—.

Tabell 5. Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 år i procent av antalet i åldern 16—

66 år (Folkräkningen 1/11 1960)

Antal kommuner där antalet personer fyllda 67 år 1 ägg?"; förhållande till antalet i åldern 16—66 år utgör Samtliga i % av

Lan kogiåiu- åldrarna __4 9 (7 5,0— 10,0— 15,0— 20,0— 25,0— 30,0— 16—66

' 0 9,9 % 14,9 % 19,9 % 24,9 % 29,9 % 34,9 % är

Stockholms stad . . . . — _ 1 — _ _ _ 1 14,3 Stockholms ........ 1 10 13 14 7 5 3 53 11,9 Uppsala ........... _ — 3 12 10 _ _ 25 16,9 Södermanlands ..... — 2 6 14 15 2 — 39 15,8 Östergötlands ...... — _ 7 13 26 _ _ . 46' 15,8 Jönköpings ........ — 4 12 17 17 4 — 54 15,6 Kronobergs ........ — 1 4 13 20 5 _ 43 18,3 Kalmar ........... — _ 11 18 19 2 — 50 17,3 Gotlands .......... —— — 1 5 8 — _ 14 38,4 Blekinge .......... — 1 2 11 8 3 — 25 17,4 Kristianstads ...... — 1 3 22 27 5 _ 58 18,9 Malmöhus ......... — —— 5 29 30 6 1 71 16,3 Hallands .......... — — 5 18 15 1 _ 39 17,1 Göteborgs o. Bohus. — 2 10 10 17 3 2 44 14,1 Älvsborgs ......... — 1 16 21 24 3 1 66 15,9 Skaraborgs ........ — 1 5 19 28 3 — 56 17,8 Värmlands ......... — — 11 23 16 2 _ 52 16,1 Örebro ............ — 2 6 13 11 1 —- 33 15,7 Västmanlands ...... — 1 7 13 7 _ _ 28 13,4 Kopparbergs ....... — —— 13 16 20 _ — 49 16,1 Gävleborgs ........ — 1 6 22 11 1 _ 41 16,0 Västernorrlands. . . . — 2 11 19 11 1 —— 44 15,1 Jämtlands ......... — 1 3 19 12 _ — 35 17,0 Västerbottens ...... —— 6 19 6 2 — — 33 12,0 Norrbottens ....... — 11 17 2 _ — — 30 10,1 Hela riket 1 47 197 369 361 47 7 1 029 15,3

nerna i vissa sammanhang att gruppe- ras efter dessa tätortsgrader.

Av de nyssnämnda 54 kommuner, i vilka åldringarna i förhållande till den produktiva befolkningen utgjorde så stor andel som 25 procent eller mera, var 16 placerade i tätortsgrad A, 5 i B, 16iC,11iD,3iE,1iG(Höörskö- ping) samt 2 i H (Skanör-Falsterbo och Båstads köping) .

Proportionen män — kvinnor

Enligt 1960 års folkräkning uppgår an- talet kvinnor i hela befolkningen till 1 005 per 1 000 män. Proportionen mel- lan könen växlar emellertid avsevärt mellan olika åldersklasser samt mellan glesbebyggelse och tätbebyggelse. Det s.k. kvinnoöverskottet är koncentrerat till städer och tätorter, medan glesbe- byggelsen har ett betydande underskott av kvinnor. Inflyttningen till tätorterna har i högre grad avsett kvinnorna. En översikt av könsproportionerna lämnas i tab. 6.

Dödligheten bland männen är högre än för kvinnorna och den beräknade medellivslängden är ungefär 31/2 år läng- re för kvinnorna än för männen. Här- igenom uppkommer ett betydande kvin— noöverskott i de högre åldrarna, som för samtliga personer fyllda 67 år ut— gör 1 199 kvinnor per 1 000 män. Kvin— noöverskottet ökar med stigande ålder. Som framgår av tab. 7 är kvinnoöver- skottet bland åldringarna inom tätor- terna så markant som 1 355 per 1 000 män, medan däremot ett mindre under- skott föreligger för glesbygdens del. I absoluta tal utgör antalet män i åldrar- na 67 år och däröver 344 600 och antalet kvinnor 413 300 (se vidare tab. 1, 3 och 4 i tabellbilagan).

Diagram 2 belyser könsproportionen i tätbebyggelsen och glesbebyggelsen i länen i åldrarna 15—64 år. I tätbebyg- gelseu föreligger ett kvinnoöverskott i

samtliga län utom tre. De lägsta rela- tionstalen visar Västmanlands län (962), Norrbottens län (974) och Kop— parbergs län (992). När det gäller gles— bebyggelsen föreligger ett kvinnounder- skott. Antalet kvinnor per 1000 män uppgår i allmänhet till 840—880. De högsta relationstalen har Gotlands län (894) och Kopparbergs län (880), de lägsta Kronobergs län (821) och Norr— bottens län (823) samt Västerbottens (825) och Jämtlands län (831).

Åldringarna efter civilstånd

Åldringarnas (personer fyllda 67 år) re- lativa fördelning efter civilstånd med åtskillnad av kön framgår av tab. 8 samt tab. 4 (tabellbilagan).

Civilståndsfördelningen bland åld- ringarna är som synes väsentligt olika för män och kvinnor. Nära 60 procent av männen är gifta, men endast 33 pro-» cent av kvinnorna. Kvinnorna är allt- så i civilståndshänseende ensamståen- de till två tredjedelar, männen endas". till drygt en tredjedel. Av alla kvinnor i åldrarna 67 år och däröver utgöres 43 procent av änkor. Av männen är 25 procent änklingar. Männens större död- lighet kommer här till uttryck.

Vid en jämförelse mellan tätbebyg- gelse och glesbebyggelse lägger man märke till den stora andelen ogifta äld- re kvinnor i tätorterna. Medan knappt 10 procent av de manliga åldringarna i tätorterna är ogifta, är så fallet med 21 procent av kvinnorna.

Flyttningsfrekvensen bland åldringar Befolkningsrörelsen (Sveriges Officiella Statistik) lämnar årligen vissa uppgif- ter beträffande den inrikes omflytt- ningen, grundade på det s.k. befolk— ningsregistret. Flyttningar inom samma kommun medräknas ej. Flyttningsfrek- vensen i de högre åldrarna är rela-

0/ou LZOU

LGOO

Diagram 2. Antalet kvinnor i promille av antalet män i tätbebyggelse och glesbebyggelse,

länsvis

C D DGlesbebqqqelse -' Tötbebqqqelse

wti

% $

; =—'

"=

NOPRSTUWXyZACBD

Tabell 6. Antal kvinnor per 1 000 män

. .. Gles- Tät- Ålder Hela riket Landsbygd Stader bebyggelse bebyggelse 0—14 .............. 947 944 951 939 951 15—44 .............. 978 911 1 038 833 1 029 45—64 .............. 1 020 926 1 120 890 1 080 . 65—w .............. 1 187 1 026 1 406 952 1 334 ' Samtliga åldrar 1 005 937 1 073 889 1 052

Tabell 7. Antal kvinnor per 1 000 män i åldrarna 67 år och däröver

. .. Gles- Tät- Ålder Hela riket Landsbygd Stader bebyggelse bebyggelse 67—69 .............. 1 148 1 003 1 332 929 1 278 70—74 .............. 1 189 1 040 1 385 959 1 329 75—79 .............. 1 207 1 031 1 462 940 1 383 80—84 .............. 1 238 1 032 1 578 959 1 439 85—89 .............. 1 307 1 091 1 718 1 023 1 529 90—w .............. 1 557 1 221 2 325 1 180 1 901 Samtliga åldrar 1 199 1 033 1 431 954 1 355

Tabell 8. Åldringarna fördelade efter civilstånd

Åldersgruppen 67—w år Åldersgruppen 16—66 år Antal per 1 000 Antal per 1 000 Män Kvinnor Män Kvinnor Tätbebyggelse Ogifta ........................ 95 214 289 254 Gitta ......................... 628 308 670 660 Ånkor/änklingar ............... 250 440 13 49 Skilda ........................ 27 38 28 37 Summa 1 000 1 000 1 000 1 000 Glesbebyggelse Ogifta ........................ 178 198 425 262 Gifta ......................... 548 370 547 679 Ånkor/änklingar ............... 260 420 17 47 Skilda ........................ 14 12 11 12 Summa 1 000 1 000 1 000 1 000 Totalt Ogifta ........................ 127 209 327 256 Gifta ......................... 597 327 635 665 Ånkor/änklingar ............... 254 434 14 48 Skilda ........................ 22 30 24 31 Summa 1 000 1 000 1 000 1 000 Tabell 9. Flyttningsfrekvensen bland åldringar Antalet flyttningar per 1 000 män och kvinnor År I åldern 65—w är I samtliga åldrar Män Kvinnor Män Kvinnor 1956 ................ 12 13 49 54 57 ................ 12 10 49 53 58 ................ 12 11 46 50 59 ................ 13 12 48 52 60 ................ 13 11 54 56

'tivt obetydlig. Hela antalet flyttningar inom åldersgruppen 65 år och däröver .åren 1956—1960 på 1 000 män och kvin- nor av motsvarande medelfolkmängd "framgår av tab. 9.

Flyttningsfrekvensen i åldersgruppen 65 år och däröver har varit så gott som konstant under de angivna åren. År

1960 flyttade sammanlagt 10 315 per— soner i denna åldersgrupp, därav 5 032 män och 5 283 kvinnor. Från landsbygd till städer flyttade 3 207 eller något mindre än en tredjedel, från landsbygd till landsbygd 3 585, från städer till landsbygd 1 793 samt från städer till städer 1 730.

Befolkningsprognos

I fråga om den väntade befolkningsut- vecklingen har statistiska centralbyrån gjort prognoser för perioden 1962— 1980, vilka redovisats i Statistisk tid- skrift 1962: 9. Befolkningsframräkning- ar utan hänsynstagande till omflyttning— cn har utförts för varje kommun för åren 1965, 1970 och 1975. Dessa fram- räkningar har framlagts i en särskild publikation, Sveriges beräknade fram- tida folkmängd (Statistiska Meddelan- den B 1963: 4). En riksprognos avseen- de varje år t. o. m. 1980 har publicerats i Statistiska Meddelanden (B 1963: 12).

Vid slutet av år 1960 uppgick rikets befolkning till 7498 000. Vid prognos- periodens slut är 1980 beräknas folk— mängden vara 8 531 000 enligt statistis- ka centralbyråns medelalternativ. ök- ningen uppgår till 1 033 000 eller i me- deltal 51 700 per år.

Om befolkningen uppdelas i ålders- klasserna 0—15 är (barn), 16—66 år (produktiva) och 67—w år (åldringar)

kommer den totala ökningen under 20- årsperioden att uppgå till 160 000 barn, 382000 i produktiv ålder och 491 000 åldringar. I medeltal blir den beräk- nade årliga ökningen 8 000 i den yngsta åldersklassen och 24600 i den äldsta. Återstående 19100 är den genomsnitt- liga årliga ökningen för de produktiva åldrarna.

De tre åldersklassernas andel av to- talbefolkningen kommer enligt beräk- ningarna att variera under de komman- de två decennierna. Åldersklassen 0— 15 år, som 1960 utgjorde 23,9 pro- cent av rikets befolkning, minskar först sin andel till 21,8 procent i slutet av 1960-talet och ökar därefter till 22,9 procent vid prognosperiodens slut. Ål- dersklassen 16—66 år ökar från 66,1 till 67,0 procent under första hälften av 1960-talet men minskar därefter un— der de följande femton åren till 62,6 procent. Den äldsta åldersklassen slut- ligen beräknas öka sin andel av befolk- ningen från 10,0 till 14,5 procent.

Tabell 10. Personer i åldern 67-w år 1930—1980

Antal personer i åldern 67—W år 1 000 tal I % av samtliga åldrar År Män Kvinnor S:a Män Kvinnor S:a 1930 213 264 477 7,0 8,5 7,8 1940 228 275 503 7,2 8,6 7,9 1950 279 324 603 8,0 9,2 8,6 1960 340 409 749 9,1 10,9 10,0 1965 383 470 853 9,9 12,1 11,0 1970 434 539 973 10,8 13,4 12,2 1975 492 615 1 107 11,8 14,8 13,3 1980 552 689 1 241 12,8 16,0 14,5 Ökning i % av antalet personer fyllda 67 år Period Män Kvinnor S:a 1931—1940 ................. 7,5 4,2 5,5 1941—1950 ................. 22,4 17,8 19,9 1951—1960 ................. 21,9 26,2 24,2 1961—1970 ................. 27,6 31,8 29,9 1971—1980 ................. 27,2 27,8 27,4

Tabell 1]. Åldrarna 67—w år i % av åId- Åldringama 1930—1980 rama 16—66 år Utvecklingen i fråga om åldringarna under perioden 1930—1980 belyses av tab. 10 samt diagram 3.

År Män Kvinnor Båda könen .

Det procentuella antalet åldringar var 1940 10,3 12,2 11,3 tämligen konstant fram till 1940, då de 1950 11,9 13,7 12,8 utgjorde omkring en halv miljon eller 1960 133 16'5 15'1 8 rocent av befolkningen Under 1940» 1970 16,3 20,6 18,5 P _ . _ ' ' 1980 20,4 25,2 23,2 talet lnträdde en kraftig oknlng, som

enligt beräkningarna kommer att fort- sätta och uppgå till omkring 25 pro- ! Den beräknade utvecklingen i fråga cent för varje årtionde fram till 1980. om antalet personer fyllda 70 år redo— Mellan åren 1950 och 1980 beräknas , visas länsvis i tab. 5 (tabellbilagan). åldringarnas antal i stort sett bli för-

Tabell 12. Personer, fyllda 70 år, i femårsklasser 1960—1980

Antal personer (1 OOO—tal) i åldersklassen år . . Åldersklass Ökning 1 % 1960—1980

1960 | 1965 | 1970 1975 1980

70—74 år .................. 252 281 317 357 399 58 75—79 » .................. 170 195 222 255 291 71 ' 80—84 » .................. 95 110 129 149 175 84 85—89 » .................. 36 46 54 65 78 117 90—94 » .................. 8 11 15 18 22 175 95—W » .................. 1 1 2 3 3 ..

Summa 562 644 739 847 968 72

Tabell 13. Ökningen av antalet personer, fyllda 70 är, i olika åldersklasser 1960—1980

Ökningen (1 OOO-tal) i åldersklassen mellan åren Åldersklass 1960—65 1965—70 1970—75 1975—80

70—74 år ........... 29 36 40 42 75—79 » ........... 26 26 33 36 , 80—84 » ........... 15 19 20 26 i 85—89 » ........... 10 8 11 13 ' 90—94 » ........... 3 3 4 4 95—W » ........... — 1 1 _—

Summa 83 93 109 121

Antal i ”300—tal

ISBD 1340 1950

dubblat från ca 600000 till 1200 000 personer. Ökningstakten stiger även un- der 1960-talet och blir obetydligt lägre under 1970—talet. Efter 1980 kan man däremot vänta sig betydligt lägre ök- ningstakt i de högre åldrarna på grund av den nedåtgående utvecklingstenden- sen för de närmast yngre åldersgrup- perna under 1970-talet.

Åldringamas andel av befolkningen I procent av samtliga åldrar uppgick åldringarna 1960 till tio procent. Den— na siffra väntas 1980 ha stigit till 14,5 procent. Relationen mellan åldrarna 67 år och däröver samt de produktiva åldrarna visar på samma sätt en kraftig stegring. 1950 utgjorde åldringarna 12,8 procent av de produktiva åldrarna 16— 66 år. 1980 beräknas detta relationstal ha stigit till 23,2 procent. På varje åldring gick 1950 drygt sju personer i åldern 16—66 år. 1980 blir det ungefär

Diagram 3. Antalet personer fyllda 65 år 1930—1980

ISBD l970 1960

fyra personer i produktiv ålder per åld- ring.

Utvecklingen framgår när-mare av tab. 11.

De äldstas antal 1960—1980

Av särskilt intresse när det gäller åld- ringarna är utvecklingen i de högsta åldersgrupperna. Antalet åldringar i femårsklasser åren 1960, 1965, 1970, 1975 och 1980 redovisas i tab. 12.

ökningen i de olika åldersklasserna för varje femårsperiod framgår av tab. 13. Den procentuella ökningen i jäm- förelse med 1960 (= 100) belyses vida- re i diagram 4.

Den genomsnittliga ökningen av anta- let personer fyllda 80 år utgör under 1960-talet ca 5900 personer om året.

Åldersklasserna 85—w år kommer att mer än fördubblas under perioden 1960 —1980.

Diagram 4. Ökningen från år 1960 till 1965, 1970 och 1975 av antalet personer fyllda 65 år, fördelade på åldersgrupper (1960 = 100) 26

HD

IGO

lät)

IID

lllllll|llllilllllillllllllllllllllllillulllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllnllllll

5 a |

ISBD

/ 70-71. är

1975

85-w år

80—89 år

75-79 är

70—74 år 55—69 är

KAPITEL 3

Ekonomi, arbete m. m.

I 1960 års folkräkning redovisas den förvärvsarbetande befolkningen efter yrke, yrkesställning (företagare, tjänste- män och arbetare), näringsgren samt anställningens art (statlig, kommunal eller annan tjänst). Några uppgifter från folkräkningsmaterialet skall här återges liksom vissa siffror från skatte- taxeringarna.

Förvärvsarbete i högre åldrar Omkring 50 procent av männen i ål— dern 65—69 år har förvärvsarbete, men av samtliga män som fyllt 70 år är en- dast 13 procent förvärvsverksamma. Av kvinnorna i åldern 65—69 år har 10 procent förvärvsarbete, av kvinnorna som fyllt 70 år 2 procent. Närmare upp- gifter redovisas i tab. 14.

I förhållande till totalbefolkningen

utgör andelen förvärvsarbetande män i alla åldrar 60,9 procent av samtliga män är 1960 mot 65,2 procent år 1950 och andelen förvärvsarbetande kvinnor 25,7 procent av samtliga kvinnor är 1960 mot 23,2 procent år 1950. Männens andel har således minskat medan kvin- nornas ökat. I fråga om de högre åld- rarna framträder, som tabellen visar, en klar nedgång i yrkesintensiteten under 1950-talet; särskilt gäller detta perso— ner över 70 år. En av förklaringarna härtill framgår av uppgifterna om de äldres fördelning på näringsgrenar.

De förvärvsarbetande åldringarnas fördelning efter näringsgren skiljer sig procentuellt sett ganska avsevärt från hela den förvärvsarbetande befolkning— ens. Som framgår av följande tablå re- presenterar näringsgrenen jordbruk en sjundedel av hela den förvärvsarbetan-

Tabell 14. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande i åldern 65 år och högre åren 1950 och 1960

N

Förvärvsarbetande, Ej förvärvsarbetande, Förvärvsarbetande i _ o ' Ålder 1 OOO-tal 1 000 tal Å, av samtliga Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor År 1950 65—69 ............. 72 17 56 125 56,4 11,8 70—w ............. 49 13 158 231 23,7 5,4 Summa 121 30 214 356 36,1 7,8 År 1960 65—69 ............. 77 17 75 156 50,6 9,7 70—w ............. 34 6 224 308 13,2 1,8 Summa 111 23 299 464 27,1 4,6

de befolkningen men en dryg tredjedel av de förvärvsarbetande åldringarna. Detta hänger samman med att jordbru- karna i betydande utsträckning kvar- står som yrkesverksamma även efter den allmänna pensionsålderns inträde.

Förvärvsarbetande efter näringsgren, %

Samtliga Åldrarna

åldrar 65—w år Jordbruk m. m ....... 14 35 Industrinäringar ...... 45 35 Servicenäringar ....... 4 1 30 Samtliga 100 %

Inkomsttaxerade åldringar

År 1961 (taxeringsåret 1962) redovisa— des nära 600 000 personer i åldern 67— w år (dvs. ca 80 procent av samtliga i åldersgruppen) som inkomsttagare i in— komststatistiken. Detta visar att många pensionärer inte deklarerar sin pension. I början av 1950-talet var drygt 70 pro— cent upptagna som inkomsttagare.

Taxerade inkomsters storlek

Som mått på inkomstens storlek anges i inkomststatistiken dels medelinkoms- ten, dels medianinkomsten. Medelin- komsten för inkomsttagare i åldern 67 år och däröver steg från 4 327 kr år 1951 till 6 751 kr år 1961 eller med 56 pro- cent. Medelinkomsten för samtliga in- komsttagare steg under samma tid från 5920 kr till 10 919 kr, eller med 84

procent. Under samma tid ökade ålders- pensionens grundbelopp för ensam pen- sionär från 1 229 till 2 796 kr, dvs. 128 procent.

Medianinkomsten var år 1951 för in— komsttagare i åldern 67-w år 2 600 kr. Den uppgick år 1961 till 4 317 kr, vil- ket innebär en ökning med ca 66 pro- cent. Medianinkomsten för samtliga in- komsttagare ökade under perioden från 5 164 kr till 9 307 kr eller med 80 pro— cent.

Förskjutningen i fördelningen av an- talet redovisade inkomsttagare fyllda 67 år på olika inkomstklasser mellan åren 1956 och 1961 belyses av tab. 15.

Folkpension

Alla svenska medborgare, som är man- talsskrivna i landet, erhåller utan un- dantag allmän ålderspension, då de fyllt 67 år (fr.o.m. den månad då 67— årsdagen infaller) . Den allmänna ålders- pensionen utgår med fullt belopp obe- roende av pensionärens inkomstförhål- landen. Årsbeloppet för ålderspension till ensam pensionär är f.n. 3400 kr. För två pensionsberättigade makar till- sammans är årsbeloppet 5 330 kr. Pen— sionen är indexreglerad. Ålderspensio— när som till följd av lyte eller sitt till- stånd måste antas ha stort behov av hjälp, höjda levnadskostnader och för—

Tabell 15. Antalet inkomsttagare fyllda 67 år, fördelade på inkomstklasser

Antalet inkomsttagare 1 Å Inkomstklasser kr åldern 67—w år ggg? % 1956 | 1961 -— 4 000 .................. 285 460 274 980 —— 10 480 — 4 4 000— 7 000 .................. 101 000 155 430 + 54 430 + 54 7 000—10 000 .................. 55 110 66 420 + 11 310 + 21 10 000—15 000 .................. 35 500 55 060 + 19 560 + 55 15 000— ........................ 24 023 44 841 + 20 818 + 87 Summa 501 093 596 731 + 95 638 + 19 Antal pers. iåldern 67—W år den 31/12 690 693 765 713 + 75 020 + 11

sämrade möjligheter till en normal livs— föring, kan få invaliditetstillägg med 1 200 kr per år om den höggradiga in- validiteten inträffat före 63 års ålder.

Förutom de nämnda förmånerna, som utgår utan inkomstprövning, kan en älderspeusionär erhålla inkomstpröva— de förmåner, nämligen hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Hustrutilläg- gets belopp är så avvägt, att maximibe- loppet för den sammanlagda pensionen för en pensionär och hans hustru är lika stort vare sig hustrun har hustrutillägg eller ålderspension, alltså med gällande tillägg 5330 kr. Reglerna för bostads- tilläggets belopp fastställes av kommu— nen, som har att ta hänsyn till pensionä- rernas mera stadigvarande behov och anknyta tilläggen till pensionärernas bostads- och bränslekostnader.

Inkomstprövningen för hustrutillägget och kommunala bostadstillägg innebär, att förmånen minskas med den pensions- berättigades beräknade inkomst vid si— dan av folkpensionen. Avdraget utgör, efter de vid 1963 års riksdag beslutade höjningarna av gränsbeloppen för en- sam pensionär, en tredjedel av inkomst mellan 1 700 och 2 400 kr samt två tred- jedelar av inkomst över sistnämnda be- lopp. För gift pensionsberättigad inträ- der tredjedelsreduktionen vid 1 200 och två tredjedelsreduktionen vid 1 700 kr inkomst. Av makarnas sammanlagda in- komster beräknas hälften falla på var- dera maken.

Kommunnla bostadstillägg

Av ålderspensionärerna uppbär ca hälf- ten kommunalt bostadstillägg.

Kommunerna har med små avvikel- ser utformat grunderna för de kommu- nala bostadstilläggen enligt något av de tre alternativ som rekommenderats av kommunförbunden.

Alt. 1: kommunalt bostadstillägg ut-

går med ett generellt belopp oberoende av den faktiska bostadskostnaden.

Alt. 2: det kommunala bostadstilläg- gets belopp är helt anknutet till bostads- kostnaden.

Alt. 3: detta alternativ är en kombina- tion av alt. 1 och 2 på så sätt att en del av tillägget (den generella delen) utgår till alla oberoende av bostadskostnaden och en andra del är anknuten till bo- stadskostnaden.

Bostadstillägget utgår f. 11. efter al- ternativ 1 i 847 kommuner, efter alterna- tiv 2 i 45 kommuner och efter alternativ 3 i 112 kommuner. Alternativ 3 tilläm— pas nästan undantagslöst endast i stå- der och andra tätortskommuner.

Ett flertal kommuner har infört vissa begränsningar, när det gäller anstalts- vårdade personers rätt till kommunalt bostadstillägg. Andra kommuner har an- tagit föreskrifter, som innebär, att bo- stadstillägget likväl utgår under viss övergångstid (några månader eller ett år), om pensionstagaren intages på an- stalt.

Uppgifter beträffande de kommunala bostadstilläggens storlek i januari 1963 redovisas länsvis i tab. 6 och 7 i tabell- bilagan. Två kommuner utbetalade inte kommunalt bostadstillägg. Kommuner- na fördelade sig efter maximibelopppets storlek på sätt framgår av tab. 16.

Maximibeloppet för ensamstående uppgick i flertalet landskommuner (85 %) till belopp mellan 100 och 600 kr per år, i köpingar och städer (53 %) till 600—1400 kr per år. I fråga om makar som båda hade folkpension va— rierade maximibeloppet i allmänhet mellan 100 och 1 000 kr per år i lands- kommunerna (95 %) och mellan 200 och 1 600 i städer och köpingar (87 %).

Som framgår av följande tablå bor omkring hälften av landets befolkning i kommuner, där maximibeloppet för ogift pensionär i januari 1963 var minst

Tabell 16. Kommunerna fördelade efter kommunala bostadstilläggens maximibelopp i januari 1963

Ensamstående personer Makar tillsammans Maximibelopp kr Lands— Köpingar Lands- Köpingar kommu- och Summa kommu- och Summza ner städer ner städer

Inga tillägg .............. 2 — 2 2 -— 2 100— 199 .............. 105 3 108 1 —— 1 200— 399 .............. 361 28 389 175 10 185 400— 599 .............. 195 50 245 317 32 349 600— 799 .............. 78 38 116 175 42 217 800— 999 .............. 10 33 43 67 35 102 1 OOO—1 199 .............. 8 23 31 13 26 39 1 200—1 399 .............. 2 27 29 7 27 34 1 400—1 599 .............. 6 13 19 7 28 35 1 600—1 799 .............. 3 7 10 3 11 14 1 800—1 999 .............. 7 4 11 2 10 12, 2 OOO—2 199 .............. -— 1 1 4 2 6. 2 200—2 399 .............. — -— — 2 3 5. 2 400— .................. _ 2 2 2 3 5. Summa 777 | 229 | 1 006 | 777 | 229 1 006;

1 000 kr (uppgifter från riksförsäkrings- verket).

I en del län är variationerna i maxi- mibeloppen större än i andra. I Stock- holms län är exempelvis lägsta förekom- mande belopp 150 kr och högsta före- kommande 2400 kr för ensamstående. I Värmlands län varierar beloppet för ensamstående mellan 150 kr och 1 400 kr samt i Kopparbergs län mellan 150 och 1 800 kr. I andra län förekommer relativt enhetliga belopp. I Gotlands län tillämpas ett maximibelopp av 150 i 7 av de 14 kom-munerna. I mer än hälf- ten av kommunerna i Malmöhus län

Kommunalt bo— Antal % av lan- stadstillägg max. kom- dets befolk- kr muner ning O 2 0,0 — 199 108 4,1 200-_ 399 389 17,2 400— 499 191 11,2 500— 999 213 19.5 1 OOO—1 499 65 15,7 1 500—1 999 35 20,6 2 000— 3 11,7 Summa 1 006 100,0

ligger maximibeloppet mellan 400 O(eh 600 kr. Förhållandevis enhetliga belotpp förekommer även i Hallands, Skarra- borgs, Västernorrlands, Jämtlands O(eh Norrbottens län.

Relativt låga maximibelopp för ogiffta förekommer i fråga om landskommiu- nerna i Kronobergs, Kalmar, Gotlandds, Hallands, Göteborgs och Bohus län samnt Skaraborgs län, höga belopp i Stocek- holms, Malmöhus, Västmanlands, Västeer- bottens och Norrbottens län. I stort seett gäller detsamma i fråga om maximibbe- loppen för gifta.

Uppgifter beträffande faktiskt utggå- ende bostadstillägg finns tillgängliga gge- nom en inom riksförsäkringsverkket gjord specialundersökning avseenude förhållandena den 1 januari 1961. Deen- na omfattar såväl ålders- som invalitid- pensionärer. De olika kategorierna finnns inte redovisade var för sig. Hur stonra bostadstillägg som faktiskt utbetalalats till ålderspensionärer kan därför innte anges. Antalet folkpensionärer redonvi- sas i tab. 17, fördelade på olika beloppps- klasser.

Tabell 17. Ålders- och invalidpensionå'rer fördelade efter utgående kommunala bo- stadstillägg den 1 januari 1961

Utgående tillägg Antal kr Pensionärer % — 199 118 950 24 200— 399 136 145 23 400— 599 74 261 15 600—— 799 60 100 12 800— 999 36 046 7 1 ooo—1 499 49 381 10 1 500—1 999 15 697 3 2 ooo—2 499 5 511 1 2 500— Å _ _ Summa 496 565 | 100

I hälften av fallen utgick bostadstill- lägget med belopp understigande 400 kr per år. Det är emellertid att märka att makar i tabellen redovisats var för sig. Medelbeloppet var högst i Stock- holms stad (1 291 kr) och lägst i Kro- nobergs län (201 kr). Som exempel på variationerna kommunerna emellan inom ett län kan nämnas beträffande Stockholms län, att lägsta medelbelopp var 89 kr, medan högsta medelbelopp var 1 131 kr.

Soeialhjälp till åldringar

Tidigare fick en relativt stor del av ål- derspensionärerna pensionen komplet- terad med socialhjälp (fattigvård). En- ligt en av socialvårdskommittén gjord undersökning (SOU 1941: 29) utgjorde under tiden september—november 1938 antalet pensionärer med inkomstprövad folkpension jämte fattigvård i städerna 39 procent, på landsbygden 22 procent och i hela riket 30 procent av antalet personer med inkomstprövade förmå- ner inom folkpensioneringen.

Enligt 1959 års socialhjälpsundersök- ning som utfördes för socialpolitiska kommitténs räkning (publicerad i Sve- riges Officiella Statistik 1961), uppgick

antalet ålderspensionärer som erhöll so- cialhjälp under april 1959 till 1,2 pro- cent av folkpensionärer med inkomst- prövade pensionsförmåner den 1 janua- ri 1959 och till 0,6 procent av samtliga folkpensionärer. Antalet ålderspensionä- rer med socialhjälp beräknades uppgå till 4000, motsvarande en tiondel av samtliga personer som erhöll social- hjälp.

Socialhjälp utgick i stor utsträckning på grund av sjukdom. Tidigare utgick hjälp i en stor del kortvarigare sjuk- domsfall. Efter den allmänna sjukför- säkringens genomförande har de inom socialhjälpen kvarstående sjukhusvårds- fallen huvudsakligen utgjorts av lång- varigt sjuka, bl. a. folkpensionärer med en vårdtid över 180 dagar, mentalt sju- ka och kroniskt sjuka samt andra med en vårdtid över 2 år.

ATP nu åldringar

Lagstiftningen om allmän tilläggspen- sionering (ATP) trädde i kraft den 1 januari 1960. Fr.o.m. 1960 tjänar man in rätt till tilläggspension. Med början från 1960 tas också avgifter ut till tilläggspensioneringen. De första tilläggspensionerna utbetalades i januari 1963. För rätt till ålderspension krävs, att den försäkrade haft pensionspoäng för minst tre år. Av dem som är födda 1896 fordras dock poäng för endast två år. Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. Pen- sionen är värdebeständig.

Inom riksförsäkringsverket har gjorts vissa beräkningar beträffande antalet ålderspensionärer med tilläggspension åren 1963—70 fördelade efter pensio- nens storlek. Beräkningarna förutsätter dels att nu gällande basbelopp 4700 kr kvarstår oförändrat t.o.m. år 1970,

Tabell 18. Beräknat antal ålderspensionå'rer 'ned tilläggspension åren 1963—70 för- delade efter pensionens storlek

(Förutsättning: 1963 års priser och inkomster)

Tilläggspension Antal ålderspensionärer (1 OOO-tal) Per år 1963 | 1964 | 1965 1966 1967 1968 | 1969 | 1970 0— 600 14 22 32 39 43 45 45 43 600—1 200 4 11 18 22 28 32 36 41 1 200—1 800 1 3 8 12 19 23 29 33 1 800—2 400 1 2 4 7 12 17 23 27 2 400—3 000 1 2 4 6 11 15 20 3 000—3 600 1 2 3 6 8 12 3 600—4 200 1 2 3 5 7 9 4 200—4 800 2 2 3 4 6 4 800—5 400 1 1 2 3 5 400—6 000 2 2 2 3 6 OOO—6 600 2 2 3 6 600—7 200 1 1 7 200—7 800 2 2 7 800—8 400 2 Summa 20 39 66 90 119 147 176 205

I % av antalet ålderspensionä- rer ........... 2 5 8 10 13 16 19 21

dels att 1963 års beräknade inkomstför- hållanden likaså förblir oförändrade under samma tid. Dessa förutsättningar är inte realistiska, men några antagan- den rörande inkomster och priser har inte ansetts böra göras här. Beräkning- arna får därför betraktas som räkne- exempel. Resultatet av beräkningarna redovisas i tab. 18. Härav framgår att antalet ålderspensionårer med ATP, som 1963 beräknas uppgå till 20 000 (2 % av samtliga ålderspensionärer) under an-

givna förutsättningar kommer att öka till det tiodubbla under 1960-talet. An— talet uppskattas till 205000 (21 %) år 1970. De belopp som beräknas utgå i all- män tilläggspension är i allmänhet låga. År 1965 beräknas de högsta beloppen till 3 600—4 200 kr per år, utgående till 1 000 av de 66 000 tilläggspensionärerna. För år 1970 beräknas de högsta beloppen till 7 800—8 400 kr. 2 000 av de 205000 pensionärerna torde erhålla dessa be-

lopp.

Åtskilligt material står nu till förfogan- de för att bedöma hur åldringarna bor.

Den allmänna bostadsräkningen 1960 lämnar betydelsefulla upplysningar om läget för tre år sedan. Särskilda bearbet- ningar av bostadsräkningen har gjorts för socialpolitiska kommitténs räkning.

Kommitténs s.k. kommunundersök- ning omfattade ett stort antal frågor om bostäderna.

Fortlöpande uppgifter om bostads- byggande och om statligt stöd till åld- ringars bostäder lämnas av bostadssty- relsen.

Det offentliga stödet till åldringarnas bostadsförsörjning sker i flera former inom ramen för bostadspolitiken, pen- sioneringen och ålderdomshemsvården.

I detta avsnitt belyses bostadssitua- tionen och den offentliga verksamheten på bostadspolitikens fält. Avsnitten om åldringarnas ekonomi och om ålder- domshemmen innehåller uppgifter som kompletterar bilden.

De nu gällande bestämmelser, som är av betydelse för statens stöd till åld- ringarnas bostadsförsörjning, redovisas i Bilaga E.

1. Bostadsräkningen 1960

Formellt boendebegrepp Folk- och bostadsräkningarna grundar sig på ett formellt boendebegrepp, näm- ligen mantalsskrivningen. En person kan därför i bostadsräkningen redovi-

3*-——318191

KAPITEL 4

Bostäder

sas som boende i viss bostad, fastän han i praktiken bor på annat håll.

Personer, som intagits på vårdinrätt- ning eller vissa slag av anstalter skall inte mantalsskrivas där. Tidigare har ålderdomshemmen inte räknats dit. De gamla har ansetts bosatta på hemmet och har också mantalsskrivits på detta. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall emellertid den som bor på ålderdomshem vara mantalsskriven i sin tidigare bostad, även om ålderdomshemmet ligger i en annan kommun. Personer boende på ålderdomshem före angivna dag kan fortfarande vara mantalsskrivna på hem- met.

Befolkningen har fördelats på tre hus- h'ållstyper, bostadshushåll (boende i vanliga bostadslägenheter), andra pri- vata hushåll (personer ej hänförbara till viss bostadslägenhet, t.ex. på för- samlingen skrivna) samt kollektivhus- båll (ungkarlshem, pensionat, anstalter etc.).

Den som på grund av äganderätt, hy- resavtal eller eljest disponerar (»står för») lägenheten i ett bostadshushåll räknas som bostadsföreståndare. Om två eller flera gemensamt har en lägenhet, har en av dem, i regel den äldste, an- getts såsom bostadsföreståndare.

Bostäder i kvalitetsgrupper Bostäderna har klassificerats efter ut- rustning med vatten och avlopp, toalett, centralvärme, varmvatten, bad— eller

duschrum, elspis och kylskåp. Lägenhe-

terna har indelats i sju kvalitetsgrup- per. Dessa kvalitetsgrupper 1—7 omfat- tar följande utrustningsdetaljer (va :

vatten, av : avlopp, wc, cv : central-

värme, bad : bad- eller duschrum, sp = el- eller gasspis med ugn, kyl :

kylskåp) .

Kvalitetsgrupp

1 =va+av+wc+cv+bad+sp+kyl

2=va+av+wc+cv+bad, saknarsp och/eller kyl 3=va+av+wc+cv

4 : va + av + We

5 : va + av + ev 6 : va + av 7 : saknar va och/eller av

Specialbearbetning Specialbearbetningen avser en redovis- ning av antalet bostadsföreståndare i åldern 65 år och högre, fördelade efter bostadens kvalitet enligt den ovan redovisade kvalitetsbestämningen. För varje kommun i landet har undersökts hur stor andel av bostadsförestån- darna i angiven ålder som återfinnes i de olika kvalitetsgrupperna. Vidare ger specialbearbetningen uppgift om i vil- ken utsträckning ifrågavarande bostads- föreståndare bor i enfamiljshus samt kvalitén på deras bostad. För jämfö- relse har uppgifter sammanställts kom- munvis om det totala bostadsbeståndets fördelning på olika kvalitetsgrupper. För varje kommun har slutligen en jäm- förelse gjorts mellan å ena sidan före- komsten enligt kommitténs kommunun- dersökning av pensionärshem, inspräng- da pensionärslägenheter och bostäder moderniserade med stöd av förbätt- ringslån, samt å andra sidan åldringar- nas boendeförhållanden enligt special- bearbetningen av bostadsräkningen. Det må framhållas, att bostadsräkningen av- ser den 1 november 1960 och kommun- undersökningen den 12 april 1962.

Bostadsräkningen har i sina redovis- ningar inte någon gräns vid 67 år. I fråga om de äldres boendeförhållanden finns endast gruppen 65—W år redovi— sad. På grundval av en urvalsundersök- ning i samband med folk- och bostads- räkningarna har dock vissa uppgifter framräknats beträffande boendeförhål- landena för åldringar i olika ålders- grupper. Dessa uppgifter finns endast som rikssiffror.

Åldringar i bostäder av lägsta kvalitet Antalet bostadsföreståndare i åldern 65—W år uppgår till nära 570 000. Av dessa bor 17 procent eller nära 100 000 i bostäder av lägsta kvalitet -— kvalitets- grupp 7, dvs. utan vatten, avlopp och wc. Ytterligare 24 procent av de äldre bostadsföreståndarna -— ca 135000 —- saknar wc men har vatten och avlopp och eventuellt centralvärme. Moderna bostäder — kvalitetsgrupp 1 och 2 — har 34 procent, dvs. drygt 190000 av bostadsföreståndarna. I tab. 8 (tabellbi- lagan) redovisas närmare uppgifter länsvis beträffande bostadsföreståndar- na i åldern 65 år och däröver.

Största andelen bostadsföreståndare bland de äldre som bor i bostäder av kvalitetsgrupp 7 redovisas bland länen för Gotlands län (44 %), närmast följt av Kronobergs län (33 %). Lägsta an- delen har Malmöhus län (11 %) samt Göteborgs och Bohus län (12 %), om Malmö respektive Göteborg medräknas. Bland övriga län har Södermanlands län (13 %) och Uppsala län (14 %) de lägsta procenttalen.

Ser man till samtliga bostadsförestån- dare i länet oavsett ålder, hör i Got- lands län 28 procent till kvalitetsgrupp 7; detta är det högsta talet bland lä- nen. För Kronobergs län och Kalmar län redovisas 19 procent. De lägsta pro- centtalen visar Södermanlands län (6 %) samt Uppsala och Västmanlands

län (båda 7 %). Förhållandena belyses närmare i diagram 5 (Malmö och Göte- borg har där inte medräknats i procent- talen för respektive län).

Av diagrammet framgår, att höga pro- centtal —— 30 procent eller däröver -— för den lägsta bostadskvalitén bland de äldre boende redovisas för några sydliga län. Detta gäller Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Blekinge län. Även Göte- borgs och Bohus län ligger relativt högt. I Norrland visar Jämtlands län det högsta procenttalet.

5—7. Närmast följer Blekinge län med 60 procent, Kronobergs och Skaraborgs län (båda 59 %) samt Kalmar län (58 %) och Kristianstads län (57 %). Minsta andelen av dessa sämst utrustade bostäder redovisas i Stockholms län (34 %), Uppsala och Västmanlands län (36 %) samt Södermanlands och Norr- bottens län (37 %). För Stockholms stad redovisas 8 procent av de äldre bo— stadsföreståndarna på kvalitetsgrupper- na 5—7, för Göteborg 35 procent samt för Malmö 22 procent.

Kvalitetsgrupperna 5—7 saknar wc. Denna bekvämlighet saknas i 41 pro- cent av alla lägenheter med bostads- föreståndare över 65 år. Bland länen re- dovisar Gotland 69 procent åldringsbo- städer hänförda till kvalitetsgrupperna

Frekvensen dåliga åldringslmstäderi kommunerna

Av tab. 19 framgår kommunernas för- delning länsvis efter den procentuella andelen bostadsföreståndare i åldern

Tabell 19. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare i åldern 65—w år med bo- stad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bostadsförestån- dare i angiven ålder (Bostadsräkningen 1/11 1960 )

Antal kommuner med Sum-

.. ma La" —4,9 5,0— 10,0— 20,0— 30,0— 40,0— 50,0— 60,0— 70,0— kom- % 9,9 % 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % 69,9 % % muner Stockholms stad ......... 1 1 Stockholms ............. 10 2 12 7 9 10 2 1 -— 53 Uppsala ................ 1 1 2 9 12 —- — — — 25 Södermanlands .......... 6 2 9 10 7 4 1 —- — 39 Östergötlands ........... 1 3 6 3 15 15 2 1 — 46 Jönköpings ............. 6 4 7 9 15 10 3 -— -—— 54 Kronobergs ............. -— 3 3 4 8 17 8 — — 43 Kalmar ................ 1 5 2 4 10 14 11 3 -— 50 Gotlands ............... -—— 1 — — 1 2 2 6 2 14 Blekinge ............... 1 3 1 —— 1 11 4 3 1 25 Kristianstads ........... 4 2 4 15 21 9 2 1 -— 58 Malmöhus .............. 8 4 6 23 22 8 — — —- 71 Hallands ............... 3 2 3 11 14 6 — — — 39 Göteborgs o. Bohus ...... 1 6 3 8 5 7 10 3 1 44 Älvsborgs .............. 1 8 8 10 13 13 11 2 —- 66 Skaraborgs ............. 2 2 5 6 14 21 6 — — 56 Värmlands .............. 2 4 10 6 15 9 5 1 — 52 Örebro ................. 2 6 3 5 9 8 — — — 33 Västmanlands ........... 3 2 6 8 9 —— — — — 28 Kopparbergs ............ 6 2 7 15 11 6 1 1 — 49 Gävleborgs ............. 4 3 5 12 13 4 —- -— -— 41 Västernorrlands ......... 2 6 13 11 10 2 — — — 44 Jämtlands .............. 1 1 2 5 12 8 6 — —- 35 Västerbottens ........... 3 3 5 11 8 3 -— — — 33 Norrbottens ............ 3 2 1 7 11 1 4 — 1 30 Hela riket 72 77 123 199 265 188 78 22 5 1 029

Diagram 5. Bostadsförestdndare med bostad i kvalitetsgrupperna 4—6 och 7, länsvis

% Bostodsföreståndore i åldern 65—w år en 3 O O I|lllllllllllllIlllllIlllIIlllllllll|||lllllllllllllllllllllllll g = m (3 u = "5 N O

illllllllllll

N O

LM D

40

50

50

70

llIllllllllllllllltlllllllllIlllllllllllllllllllllllltlllll

BD % Samtliga bostodsföreståndum

D Kvalitet:-grupp 4— &

Kvalitetsqrupp 7 ,

Tabell 20. Kommuner med 50 % eller flera av de äldre bostadsföreståndama boende i bostad av kvalitetsgrupp 7

Län Antal I % av länets kommuner kommuner Kronobergs. . . 8 19 Kalmar ...... 14 28 Gotlands ..... 10 71 Blekinge ..... 8 32 Göteborgs och Bohus ..... 14 32 Älvsborgs. . . . 13 20 Övriga ....... 38 5 Summa 105 10

(Sö—w är boende i bostäder i kvalitets— grupp 7. I en fjärdedel av kommunerna hade mellan 30 och 40 procent av bo— stadsföreståndarna i angiven ålder bo- städer, hänförda till lägsta kvalite-ts- gruppen. I ytterligare drygt en fjärde- del av kommunerna bodde en ännu hög- re andel av de äldre i sådana bostäder. I 72 kommuner var andelen boende i bostäder av lägsta kvalitén mindre än 5 procent. För Söderfors i Uppsala län och för Katrineholm redovisades mind- re än 1 procent.

I 105 kommuner hade 50 procent eller flera av bostadsföreståndarna i åldern 65—w år bostäder i lägsta kvalitetsgrup- pen. Dessa kommuner återfinnes främst i de län som redovisas i tab. 20.

Kommunernas geografiska fördelning efter den procentuella andelen bostads— föreståndare i åldern 65—W är boende i bostäder i kvalitetsgrupp 7 framgår när- mare av kartan sid. 38 och 39. Kommu- nerna med de högre procenttalen är koncentrerade till Stockholms skärgård, sydöstra delen av Jönköpings län, Kal- mar län, Gotland, Blekinge, norra Bo— huslän, Dalslandsdelen av Älvsborgs län, Skaraborgs län, sydvästra Värm— land, Jämtlands samt den nordligaste delen av Norrbottens län.

Yngre bor bättre Bostadsföreståndarna i åldern under 65 år bor i bättre bostäder än bostadsföre- ståndarna i åldern 65 år och högre. Detta belyses i tab. 21 med jämförelser mellan de båda gruppernas boendeför- hållanden efter procentuella andelen bo- stadsföreståndare med bostäder i kva- litetsgrupp 7. Äldre bostadsföreståndare i enfamiljshus har sämre bostäder än övriga. I övrigt hänvisas till tab. 9 och 10 i tabellbilagan.

Som anförts är det, med hänsyn till bostadsräkningens åldersfördelningar, inte möjligt att ange hur många av bo- stadsföreståndarna som fyllt 67 år och deras fördelning på olika åldersgrup- per efter bostadens kvalitet. Räknar man med att andelen bostadsföreståndare i åldern 67 år och högre relativt sett är densamma som för bostadsföreståndar- na i åldern 65 år och däröver, dvs. 63 procent, utgör antalet bostadsförestån- dare som fyllt 67 år 480 000. Av dessa skulle ca 80 000 ha bostad i kvalitets- grupp 7 och ca 70 000 i kvalitetsgrupp 6. Då i allmänhet de äldre bor i sämre bostäder än de yngre, skulle de nämnda talen kunna antas vara för låga. Å

Tabell 2]. Kommunerna fördelade efter procentuella andelen bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7

Bostads-

Procent boen- Samtliga Bostads— förestån- de ibostad av bostads- förestån— dare

kvalitets— förestån— dare 65———W år

grupp 7 dare 65—w år i enfa-

miljshus — 4 118 72 26 5— 9 123 77 41 10—19 317 123 98 20—29 315 199 165 30—39 115 265 238 40—49 36 188 260 50—59 5 78 140 60—69 — 22 49 70—W —- 5 12 Samtliga 1 029 1 029 1 029

Karta, utvisande kommuner där minst 40 pricent av bastadsförestdndarna i åldern 65 år och däröver bor i lägenheter i kvalitethgrupp 7 (de skuggade delarna)

andra sidan befinner sig de äldre i större utsträckning på olika vårdinsti- tutioner.

Resultaten av den urvalsundersök- ning som gjorts av bostadsräkningen ger vid handen, att bostadsföreståndar- na bor sämre ju äldre de år. Enligt denna undersökning bor, som av tab. 11 (tabellbilagan) framgår, 14 procent av bostadsföreståndarna i åldersgruppen 65—69 år i kvalitetsgrupp 7. Motsvaran- de andel för bostadsföreståndarna i ål- dern 85 år och däröver är 21 procent.

Utgår man från att totalbefolkning- en i åldern 67 år och däröver i kvali- tetshänseende bor på samma sätt som bostadsföreståndarna i åldern 65—w år, skulle 17 procent av samtliga åldringar eller omkring 130000 åldringar bo i bostäder, hänförda till kvalitetsgrupp 7, och 14 procent eller 105 000 i bostäder tillhörande kvalitetsgrupp 6. Minst en fjärdedel av åldringarna skulle enligt denna beräkningsmetod bo i bostäder, hänförda till de båda lägsta kvalitets- grupperna, dvs. på sin höjd ha vatten och avlopp i bostaden men inte wc, cen- tralvärme eller andra bekvämligheter.

Landsbygd och städer

De sämsta bostäderna förekommer i större utsträckning på landsbygden än i tätorter. Av bostadsföreståndarna i ål- dern 65 år och högre med bostäder i kvalitetsgrupp 7 bodde 82500 (83 %) i landsbygdskommuner samt 16 500 (17 %) i städer och köpingar. Anta- let åldringar fyllda 67 år på landsbyg- den med bostad i kvalitetsgrupp 7 skulle enligt tidigare använd beräkningsme- tod kunna uppskattas till 110 000. I stä- der och köpingar skulle med samma beräkningsgrund åldringarna i grupp 7 utgöra 20 000.

Många åldringar — sämre bostäder Andelen bostadsföreståndare i åldern 65—w år, som har bostäder av lägsta kvalitet, växer med ökad andel åldring— ar i relation till befolkningen i de pro— duktiva åldrarna. De 5 kommuner inom varje län som redovisar det största an— talet åldringar i förhållande till antalet personer i de produktiva åldrarna har specialundersökts med avseende på an— delen bostadsföreståndare i angiven ål- der med bostad i kvalitetsgrupp 7. De län, där i de 5 specialundersökta kom- munerna minst 50 procent av dessa bo- stadsföreståndare har bostad i kvali- tetsgrupp 7 redovisas i tab. 22.

2. Särskilda åldringsbostäder

Statligt stöd till åldringsbostäder

Statligt stöd i särskilda former till åld- ringars bostäder har lämnats sedan slu- tet av 1930-talet.

Under perioden 1939—1958 lämnades statsbidrag till uppförande av kategori- llus för åldringar, s. k. pensionärshem. I de flesta fall låg statsbidraget mellan

Tabell 22. Bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7 i kommuner med relativt sett högt antal åldringar

Procent bo- stadsförestån— Procent bo— dare 65—w år stadsförestän- Län med bostad i dare 65—W år kvalitetsgrupp med bostad i 7 i de 5 special- kvalitetsgrupp undersökta 7 i hela länet kommunerna Stockholms. 50 17 Kalmar. . . . 56 32 Gotlands. . . 62 44 Blekinge . . . 55 30 Göteborgs och Bohus. 59 12 Älvsborgs . . 54 25 Värmlands. 52 24

3*——318191 Pensionärshem i Örkened (K ” s. ” D U 3 ] » W I n. n ( Pensionärshem vid Hcllsledlsgalan i Göteborg

Pensionärshem i Piteå stad

.i 3 in 'a'.

Pensionärshem i Husby (Kopparbergs län)

Pensionärshem i Mörarp (Malmöhus län)

Pensionärshem i Rönneberga (Malmöhus län)

Pensionärshem i Nora stad

susat—nuts ; manus—us %

25 och 34 procent av kostnaderna. Det särskilda bidraget till uppförande av pensionärshem upphörde med utgången av 1958. Till uppförandet av hus med enbart pensionärsbostäder utgår numera bostadslån i samma ordning som för andra bostäder.

Genom beslut av 1950 års riksdag in- fördes ett löpande bidrag till pensionärs- lägenheter belägna i sådana flerfamiljs- hus, SOIll även har andra hyresgäster än pensionärer. Därmed fick man ett stöd även till 5. k. insprängda pensionärslä- genheter _— utöver stödet till bostadsbyg- gandet i allmänhet. Sedan 1958, då det särskilda pensionärshemsbidraget av- skaffades, utgår löpande pensionärshe- stadsbidragtill pensionärslägenheter obe- roende av vilken andel pensionärslägen- heterna har i husen. Bidraget, som är begränsat till lägenheter färdigställda ef- ter den 1 juli 1946, har formen av ett årligt belopp per lägenhet, vilket va— rierar med hänsyn till skatteunderlaget i kommunen. Pensionärsbostadsbidrag utgår alltså även till bostäder i sådana särskilda pensionärshem, som uppförts efter 1958 och därför inte fått del av det särskilda pensionärshemsbidraget.

Antalet lägenheter som tillkom med stöd av särskilt bidrag till pensionärs- hem uppgick under 1950-talet till nära 12000. Statens kostnad för dessa bi- drag uppgick till i genomsnitt drygt 9 mkr per år. Efter bidragets slopande har byggts ytterligare pensionärshem.

I april 1962 redovisades 32 400 lägen— heter i pensionärshem med 36 000 åld- ringar. Vidare fanns 11 400 s. k. in- sprängda pensionärslägenheter med 12 500 åldringar. Sammanlagt bodde allt- så ca 48 500 åldringar, dvs. drygt 6 pro- cent av samtliga, i bostäder av detta slag.

Utvecklingen av antalet pensionärs— bostadsbidrag framgår av tab. 23.

Antalet nya pensionärsbostäder, som tillkommer per år, kan f. n. uppskattas

Tabell 23. Antal bostäder med pensionärs- bostadsbidrag den 30 juni vart och ett av åren 1956—1962

Sammanlagt År böÅsItålliler bidrags- belopp mkr 1956 .......... 2 887 0,3 57 .......... 3 743 0,4 58 .......... 4 571 0,6 59 .......... 6 213 0,9 1960 .......... 7 952 1,4 61 .......... 9 761 1,8 62 .......... 12 801 2,3

till ca 3 000. I dessa nya bostäder kan beräknas inflytta ca 3 300 åldringar.

Stödet till bostadsförbättring Staten har sedan 1948 i nuvarande for- mer lämnat stöd till förbättring av folk- pensionärers bostäder, s. k. förbättrings- lån.

Stödet avser inte endast åldringar utan även andra. Det utgår i första hand till bostäder i en- och tväfamiljshus med avsevärda brister. Stödet har formen av lån. Detta län är i många fall till en del fritt från ränta och amortering. Denna subventionsdel avskrives efter viss tid. Subventionen är fäst vid en inkomst- prövning, där gränsen går vid 6 000 kr statligt beskattningsbar inkomst.

Verksamheten omfattade totalt ca 10 000 lägenheter per år under förra de- len av 1950-talet. Därefter har antalet förbättrade lägenheter successivt sjun- kit till 6 000—7 000 om året, vilket när- mare framgår av tab. 24.

Enligt från bostadsstyrelsen inhämta- de uppgifter var av samtliga personer som fått stöd till bostadsförhättring i mitten av 1950-talet 25 procent i ål- dern 65 år och högre. Därefter har de äldres andel gradvis ökat och uppgick budgetåret 1961/62 till 38 procent av samtliga. Lånens sammanlagda antal har emellertid samtidigt gått ned. Antalet

tiden 1950/51—1961/62

Tabell 24. Beviljade förbättringslån under

Antal Antal .. Belopp

Budgetår lagen- lån heter mkr 50/51—54/55 49 446 52 422 131 55/56 9 314 9 931 39 56/57 9 282 9 913 43 57/58 7 497 7 964 40 58/59 7 481 7 922 41 59/60 6 790 7 207 35 60/61 7 076 7 564 41 61/62 6 210 6 644 41 Summa 103 096 109 567 411

förbättrade bostäder för åldringar har därför i stort sett varit oförändrat 2 500 om året.

Av de äldre låntagarna fick 1961/62 nära tre fjärdedelar räntefria lån, dvs. subvention, och en fjärdedel kombinera- de lån, dvs. lån i vilka subvention in- gick.

Det totala lånebeloppet har sedan mit- ten av 1950-talet legat vid ca 40 mkr per år, varav omkring 25 mkr utgjort subvention. I genomsnitt uppgick lånen under 1961/62 till drygt 6600 kr. De räntefria lånedelarna till de äldre lån- tagarna har de senaste åren stigit till i genomsnitt över 4 000 kr.

Grovt räknat på föreliggande material kostar bostadsförbättringsverksamheten för åldringar per är ca 15 mkr, varav 10—12 mkr är subvention.

Efter förbättringsarbetenas karaktär fördelade sig lånen till åldringar under 1961/62 på följande sätt. Drygt 70 pro- cent av låntagarna fick stöd till bygg- nadsarbeten, varmed avses rekonstruk- tion av grund, bjälklag, väggar, tak etc. I nära 70 procent av fallen ingick vat- ten och avlopp, dvs. anslutning till kom- munalt nät, uppsättande av hydrofor, grävning av brunn etc. I drygt 50 pro- cent av ärendena ingick sanitär instal- lation och i lika många elinstallation, i ca 40 procent hörde centralvärme till

förbättringsarbetena. Som framgår av- ser flertalet lån flera olika slags arbeten. — Bidrag till elinstallation var tidigare särskilt vanliga. Numera är elektrifie- ringen i stor utsträckning genomförd.

Vid socialpolitiska kommitténs kom- munundersökning inhämtades uppgifter om åldringsbostäder med förbättrings- lån 1959 eller senare. Det uppgavs att 6600 lägenheter fått förbättringsstöd och att 9300 åldringar bodde i dessa bostäder.

Speeinlbostäder för åldringar

Som arbetsteknisk term användes i det följande begreppet specialbostäder för åldringar, varmed avses bostäder i kom- munala pensionärshem (kategorihus), s. k. insprängda pensionärslägenheter i vanliga bostadshus samt bostäder som på något sätt moderniserats under de senaste åren med stöd av förbättrings- lån. De bostäder det gäller är inte ge- nomgående »speciella» i någon annan mening än att de fått statsstöd i vissa former i syfte att tillgodose åldringars behov av moderna bostäder. Åtskilliga av dem är emellertid utrustade med sär- skilda anordningar av betydelse för åld- ringar. Bostäder av dessa slag förekom- mer i varierande omfattning i olika de- lar av landet och i olika kommuner.

I socialpolitiska kommitténs kommun- undersökning har uppgifter inhämtats bl. a. om antalet åldringar boende i specialbostäder den 12 april 1962. För en jämförelse mellan de olika kommu- nerna och länen har detta antal satts i relation till hela antalet personer fyllda 67 år i respektive kommun enligt folk- räkningen. Skillnaderna mellan de olika länen belyses närmare i tab. 12 (tabell- bilagan).

I hela riket utom städerna Stockholm, Göteborg och Malmö bor 50 000 av åld- ringarna, dvs. ca 8 procent i specialbo— städer. Dessa fördelar sig med 5 pro-

cent på pensionärshem, 1,6 procent på insprängda pensionärslägenheter och 1,5 procent i bostäder med förbättrings- lån. Genomsnittliga procenttal på 10 el- ler däröver redovisas för Söderman- lands, Värmlands och Västmanlands län samt för Norrlandslänen utom Jämtlands län. För Norrbottens län redovisas 14,8 procent. De lägsta procenttalen —— lägre än 5 — har Jönköpings, Hallands, Göte— borgs och Bohus samt Älvsborgs och Skaraborgs län.

Kommunala olikheter

Variationerna i procenttalen för de oli- ka kommunerna framgår av tab. 25 där antalet kommuner (1026) vid under-

sökningstillfället redovisas fördelade ef— ter antalet åldringar boende i special- bostäder i procent av samtliga åldringar i kommunen. I 264 kommuner (26 %) bodde 10 procent eller däröver av åld- ringarna i specialbostäder. De flesta kommunerna i denna grupp redovisade i detta avseende Norrbottens län (22 av 30), Västernorrlands län (28 av 44) samt Värmlands län (25 av 52). Minsta antalet sådana kommuner hade Jönkö- pings län (2 av 54), Hallands län (2 av 39), Gotlands län (2 av 14) samt Älvs- borgs län (5 av 66).

I 52 kommuner bor 20 procent eller däröver av åldringarna i specialbostä- der. Av dessa kommuner återfinnes 22

Tabell 25. Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 är boende i pensionärshem, in- sprängda pensionärslägenheter eller bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån i procent av samtliga i åldersgruppen

Antal kommuner med Summa La" 0 ,, 0,1_ 5,0_ 10,0— 15,0— 20,0— 25,0 % Uppgift åf]? 4 4,9 % 9,9 % 14,9 % 19,9 % 24,9 % — saknas "

Stockholms ....... 6 17 16 10 3 —— 1 — 53 Uppsala ........... 4 8 7 2 2 1 1 — 25 Södermanlands ..... 3 8 13 7 3 2 — 3 39 Östergötlands ...... 4 13 21 6 — -— — 2 46 Jönköpings ........ 18 15 19 2 — — —- — 54 Kronobergs ........ 10 9 14 7 3 -— -— —— 43 Kalmar ........... 8 8 20 6 2 3 1 2 50 Gotlands .......... 5 4 3 1 — — 1 — 14 Blekinge .......... 2 7 7 6 1 1 1 — 25 Kristianstads ...... 9 26 15 6 1 — — -— 57 Malmöhus ......... 6 24 24 9 1 1 — 5 70 Hallands .......... 18 10 9 2 — — — — 39 Göteborgs o. Bohus. 21 8 4 5 -— 1 — 3 42 Älvsborgs ......... 25 28 7 5 — — — 1 66 Skaraborgs ........ 14 28 8 4 2 — — — 56 Värmlands ......... 6 7 14 11 8 3 3 -— 52 Örebro ............ — 9 11 4 5 2 1 — 32 Västmanlands ...... 1 4 10 6 4 2 1 —— 28 Kopparbergs ....... 6 11 13 10 3 2 2 2 49 Gävleborgs ........ — 6 14 7 3 — 3 8 41 Västernorrlands. . . . — 2 13 12 9 4 3 1 44 Jämtlands ........ 2 10 15 6 2 -— — — 35 Västerbottens ...... 1 2 13 8 2 2 4 1 33 Norrbottens ....... —— 1 6 10 6 5 1 1 30 Summa 169 265 296 152 60 29 23 29 1 023 Stockholms stad. . . . 1 1 Göteborg .......... 1 1 Malmö ............ 1 1

Tabell 26. Kommuner med få special—

bostäder Antal kommuner I (7 av med mindre än lääets Län 5 % av åld- k om- ringarna boende muner i specialbostäder Stockholms ..... 17 32 Östergötlands. . . 13 28 Jönköpings ..... 15 28 Kristianstads . . . 26 46 Malmöhus ...... 25 35 Älvsborgs. . . . . . 28 42 Skaraborgs. . .. . 28 50 Kopparbergs. . . . 11 22 Övriga län ..... 103 18 Summa 266 | 26

i Norrlandslänen, 21 i Svealand varav 6 i Värmlands, 4 i Kopparbergs och 3 i Örebro län samt övriga 9 fördelade på 5 län i Götaland. I 7 län i Götaland och i ett Norrlandslän har inte redovisats några kommuner med så högt procen— tuellt antal åldringar boende i special— bostäder som 20 eller däröver.

I 266 eller mer än en fjärdedel av kommunerna bodde mindre än 5 pro- cent av åldringarna i specialbostäder. De län för vilka redovisades mer än 10 sådana kommuner, framgår av tab. 26.

I 169 kommuner förekommer enligt de lämnade uppgifterna specialbostäder för åldringar över huvud taget inte. (I ett par av kommunerna förekommer emellertid enskilda pensionärshem.) Flertalet av dessa kommuner ligger i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Got- lands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs Och Skaraborgs län. Antalet kommuner, deras tätortsgrad m. m. re- dovisas länsvis i tab. 13 (tabellbilagan). De flesta kommunerna (115) hänföres till tätortsgrad A, B eller C, och 50 kom- muner till D, E eller F.1 I tätortsgra—d G eller H återfinnes 4 kommuner som inte har några specialbostäder.

I de 169 kommunerna utan special- bostäder för åldringar bor enligt folk-

räkningen 62 000 personer i åldern 67 år eller högre, dvs. mer än 8 procent av åldringarna i hela landet. Andelen åld- ringar boende i kommuner utan special- bostäder var störst i Göteborgs och Bo- hus län (procenttalet är beräknat med bortseende från Göteborg), som när- mare framgår av tab. 27.

Av diagram 6 framgår för varje län i vilken utsträckning åldringarna i länet bor i kommuner som inte har några spe- cialbostäder för åldringar.

Ett studium av åldringarnas bostads- situation i de kommuner, där inga spe— cialbostäder för åldringar förekommer, visar att bostadsföreståndarna över 65 år i åtskilliga av dessa kommuner i re- lativt stor utsträckning har bostäder i kvalitetsgrupp 7. Vidare kan nämnas, att antalet åldringar i förhållande till den produktiva befolkningen i många fall är större i dessa kommuner än ge- nomsnittet för respektive län.

Typ av specialbostäder

Anordningar för specialbostäder för åld- ringar varierar i de olika konnnunerna. I en del kommuner finns enbart pensio- närshem, i andra enbart insprängda lä- genheter. I många kommuner förekom- mer bådadera. Kommunernas fördel-

1 Innebörden av tätortsgrad, se sid. 19.

Tabell 27. Andelen åldringar boendei kommuner utan specialbostäder

% åldringar boen-

Län de i kommuner

utan specialbostä- der Jönköpings .......... 23 Kronobergs .......... 21 Kalmar ............. 11 Gotlands ............ 24 Hallands ............ 35 Göteborgs och Bohus . 39 Älvsborgs ........... 28 Skaraborgs .......... 16

Diagram 6. Andelen personer 67 år och däröver i kommuner med och utan special- bostäder, länsvis

o/o

ISO: __ __

_ ___—___ 7

, __l

_———

%— 50—5

0; HEJ—

50: UNF!FGRHLWSEBEDKMZUTXYÅCBU

D Med specialbostäder

Utan specialbostäder

ning länsvis efter förekomsten av pen- sionärshem, insprängda pensionärslä- genheter och lägenheter med förbätt- ringslån framgår av tab. 14 (tabellbila- gan). I tab. 28 lämnas en översikt över samtliga kommuners fördelning efter förekomsten av specialbostäder. (Bostä— der moderniserade med förbättringslån betecknas förbättringsbostäder.)

Av landets kommuner har 679 eller två tredjedelar pensionärshem, 420 in- sprängda pensionärslägenheter samt 508 kommuner bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån. I Östergötlands län har 20 av 46 kommuner redovisat enbart pensionärshem. I Malmöhus län har 19 av 71 kommuner enbart pensio- närshem, i Uppsala län 6 av 25. I Väster- bottens län redovisas inga kommuner med enbart pensionärshem. Av de 38

Tabell 28. Kommunerna fördelade efter förekomsten av specialbostäder för åld—

ringar . Antal Slag av spec1albostad kommuner Helt utan specialbostäder . . . 169 Enbart pensionärshem ...... 154 Enbart insprängda pensio- närslägenheter ........... 38 Enbart förbättringsbostäder. 99 Pensionärshem jämte in- sprängda pensionärslägen- heter ................... 157 Pensionärshem jämte förbätt- ringsbostäder ............ 184 Insprängda pensionärslägen— heter jämte förbättringsbo- städer .................. 41 Förbättringsbostäder jämte pensionärshem och in— sprängda pensionärslägen- heter ................... 184 Samtliga 1 026

kommunerna med enbart insprängda pensionärslägenheter återfinns 7 i Stockholms samt 5 i vardera Kristian- stads och Älvsborgs län. I 11 län redo- visas inga sådana kommuner.

Antalet kommuner som har varken pensionärshem eller insprängda pen- sionärslägenheter är relativt sett störst i Gotlands län. Ett stort antal kommu- ner återfinnes vidare i Jönköpings, Kro- nobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län samt Skaraborgs län. Förekomsten av insprängda lägenheter är förhållandevis liten i exempelvis Malmöhus län. I Norrlandslänen före- kommer insprängda pensionärslägenhe- ter i relativt stor utsträckning.

De 99 kommunerna med enbart bostä- der moderniserade med förbättringslån är relativt jämnt fördelade över landet.

Pensionärshem

Flertalet pensionärshem är anordnade av kommun eller av s. k. allmännyttiga bostadsföretag. I undersökningen har redovisats 1 879 sådana hem i hela lan- det. Pensionärshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk, antalet lägenhe- ter m. m. framgår av tab. 29. För varje län lämnas vidare vissa uppgifter i tab. 15 (tabellbilagan). Beträffande den en- skilda verksamheten, som är särskilt be- tydande i Stockholms stad, hänvisas till sid. 55.

Pensionärshemmen har sammanlagt 32 400 lägenheter, varav 19 000 på rum och kokvrå och 13 400 större. I lägen- heterna bodde vid uudersökningstill- fället 40 200 personer. Av dessa var 36000 åldringar, dvs. 67 år eller där- över. Kategorin icke åldringar består av åldrings make eller maka, som inte fyllt 67 år, och personer, som på grund av invaliditet erhållit folkpension före 67 års ålder. Vidare torde det vara van- ligt att någon befattningshavare, t. ex.

distriktssköterska eller hemvårdarinma, har bostad i pensionärshem.

Största antalet lägenheter i pensi o- närshem finns bland länen i Västernorr- lands län (2 397 lägenheter), Malmöhus län (utom Malmö 1 916), Värmlands län (1 902). Stockholms stad har 2 646 och Göteborg 2 027 lägenheter i pensionärs— hem, Malmö 302.

Smålägenheter, dvs. lägenheter på rum och kokvrå, dominerar inom vissa län såsom Södermanlands, Gotlands och Hallands län, där mer än 65 procent av lägenheterna i pensionärshem är små- lägenheter. I Göteborg utgöres 92 pro- cent av lägenhetsbeståndet av smålägen- heter och i Stockholms stad 79 procent. Andelen större lägenheter överväger i andra län, t. ex. Kalmar län, där de stör- re lägenheterna uppgår till 66 procent, samt i Kristianstads län (60 %), Norr— bottens län (59 %), Göteborgs och Bo- hus län (58 %) och Jämtlands län (56 %).

Flertalet eller ca 1 600 pensionärshem har både små och stora lägenheter. An- talet pensionärshem med enbart större lägenheter uppgår till ett 250-tal, inrym- mande sammanlagt ca 2400 lägenheter med omkring 2 800 åldringar. Ett 50-tal hem redovisas med enbart smålägenhe— ter.

Det pensionärshem, som inrymmer det största antalet lägenheter, finns i Gö- teborg. Hemmet omfattar 271 lägenheter på rum och kokvrå med sammanlagt 303 boende, därav 276 åldringar.

Omkring 5 procent av landets åld- ringar bor i lägenheter i pensionärshem. Som framgått saknar 347 kommuner, dvs. en tredjedel av alla, pensionärs- hem. Procentandelen åldringar i pensio- närshem varierar i kommunerna från noll till i ett fall nära 40 procent. Den närmare fördelningen av kommunerna framgår av tab. 30.

De 34 kommuner där 15 procent eller

Tabell 29. Pensionärshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk, m. m.

Därav om Antal pensionärshem A minst 1 Antal boende ntal åldringar År lägenheter rum OCh kök Antal % % Antal %

Före 1940 ................ 130 6,9 2 316 33,4 2 287 6,3 1940—1949 ............... 657 35,0 14 186 35,2 15 531 43,1 1950 ..................... 103 5,5 1 523 46,6 1 803 5,0 51 ..................... 75 4,0 1 035 55,1 1 205 3,3 52 ..................... 85 4,5 1 500 45,9 1 685 4,7 53 ..................... 91 4,8 1 363 45,6 1 528 4,2 54 ..................... 83 4,4 1 021 54,7 1 151 3,2 1955 ..................... 86 4,6 1 358 42,4 1 542 4,3 56 ..................... 79 4,2 1 164 49,8 1 286 3,6 57 ..................... 87 4,6 1 419 39,5 1 573 4,4 58 ..................... 101 5,4 1 411 46,8 1 634 4,5 59 ..................... 96 5,1 1 442 47,7 1 621 4,5 1960 ..................... 82 4,4 1 268 46,1 1 488 4,1 61 ..................... 105 5,6 1 121 57,9 1 352 3,8 62 (l:a kv) ............. 19 1,0 281 54,1 344 1,0 Summa 1 879 100,0 32 408 41,3 36 030 100,0

fler av åldringarna bor i pensionärshem, redovisas i tab. 31, fördelade länsvis efter procentandelen boende i pensio- närshem. I tabellen har medtagits upp- gifter om antalet åldringar i procent av befolkningen i produktiv ålder i de berörda kommunerna och länen. I fler- talet fall är åldringarna relativt sett färre i de »pensionärshemsrika» kom- munerna än i länet totalt, men också motsatsen förekommer.

Kommuner, som redovisat 20 procent eller flera av åldringarna boende i pen-

Tabell 30. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i pensionärshem

Procent åldringar 1 Antal

pensionärshem kommuner

0 .................. 347

0,1— 2 .................. 78

3 — 5 .................. 255 6 —— 9 .................. 228 10 -—14 .................. 67

15 —19 .................. 22

20 —— .................... 12

Uppgift saknas ............ 17

Summa 1 026

sionärshem är Söderfors (29 %) i Upp— sala län, Oskarshamn (38 %), Hagfors, Rämmen, Kroppa och Gustav Adolf (20 —24 %) i Värmlands län, Säfsnäs (26 %) i Kopparbergs län, Njutånger (30 %) i Gävleborgs län, Timrå (30 %) i Väster- norrlands län, Vilhelmina köping (22 %) i Västerbottens län samt Jokk- mokk och Kiruna (båda 21 %) i Norr- bottens län. Av de nämnda kommunerna hade Söderfors, Oskarshamn, Njutånger, Vilhelmina och Jokkmokk inga in- sprängda pensionärslägenheter.

Insprängda pensionärslägenheter Med insprängda pensionärslägenheter avses här lägenheter i vanliga hyreshus, för vilka utgår pensionärsbostadsbidrag. Som framgått av det tidigare anförda förekommer enligt socialpolitiska kom- mitténs kommunundersökning inspräng- da pensionärslägenheter i 420 kommu- ner. I 606 kommuner fanns inga lägen- heter av detta slag. Det största antalet kommuner med insprängda lägenheter

redovisas för Stockholms län (31 av 53 kommuner), Kopparbergs län (26 av 49) och Värmlands län (25 av 52).

38 kommuner hade enbart insprängda pensionärslägenheter. Både sådana lä- genheter och pensionärshem fanns i 341 kommuner. I 41 kommuner fanns pensionärslägenheter jämte bostäder moderniserade med stöd av förbätt- ringslån. Största antalet kommuner med enbart insprängda lägenheter har Stock- holms län (bl. a. Huddinge, Boo, Sigtuna och Östertälje). Av de 38 kommunerna hänföres 26 till tätortsgraderna D—F, där mellan 30 och 90 procent av befolk- ningen utgör tätortsbefolkning.

Antalet insprängda pensionärslägen— heter i landet uppgick vid undersök— ningstillfället till sammanlagt 11 400. Lägenheterna i pensionärshem var ca tre gånger så många.

Av de insprängda pensionärslägenhe- terna redovisades 5800 som små, dvs. omfattande rum och kokvrå, och 5 600 som större. I pensionärshemmen utgjor- de andelen smålägenheter 59 procent och i fråga om insprängda pensionärs- lägenheter 51 procent.

Det största antalet insprängda pen- sionärslägenheter redovisar bland länen Stockholms län. Det är framför allt kom- munerna runt Stockholm, som har rela- tivt många sådana lägenheter. Förhål— landevis stort antal insprängda lägen- heter förekommer vidare i Östergöt— lands, Örebro och Gävleborgs län. Stockholms stad har 1 775 lägenheter av ifrågavarande slag, till 87 procent bestå- ende av smålägenheter, Göteborg redovi— sar nära 600 (57 % smålägenheter) och Malmö drygt 400 (67 %). I Stockholm utgör de insprängda lägenheterna ca 40 procent av specialbostäderna för åld— ringar, i Göteborg 22 procent och i Mal- mö 59 procent.

Ett förhållandevis litet antal inspräng- da lägenheter finns på Gotland, i Älvs- borgs och Skaraborgs län.

Insprängda pensionärslägenheter fö- rekommer huvudsakligen som hyreslä- genheter i flerfamiljshus. I ett mindre antal fall är de bostadsrättslägenheter.

Insprängda lägenheter förekommer även i småhus (en- och tvåfamiljshus, radhus, kedjehus etc.) . I kommununder- sökningen har redovisats sammanlagt

Tabell 31. Kommuner med stor andel åldringar boende i pensionärshem

Antal ägglägäxed Åldringar i % av befolk- . . . ,, . . Län p ensi onärshem ningen i produktiv ålder 20 % och De berörda .. 15—19 % däröver kommunerna Lanet Stockholms ...................... 1 _— 13,2 11,9 Uppsala ......................... 2 1 18,0 16,9 Södermanlands .................. 1 -—— 17,3 15,8 Kalmar ......................... 1 1 12,3 17,3 Malmöhus ....................... 1 _— 15,5 16,5 Värmlands ...................... 2 4 12,1 16,1 Örebro .......................... 2 —— 14,1 15,7 Västmanlands ................... 4 — 12,2 13,4 Kopparbergs .................... -—— 1 15,0 16,1 Gävleborgs ...................... 2 1 15,5 16,0 Västernorrlands .................. 1 1 14,3 15,1 Västerbottens .................... 1 1 11,2 12,0 Norrbottens ..................... 4 2 8,6 10,1 Summa 22 12 12,0 15,3

Höghus i Göteborg (Järnbrott) med insprängda pensionärslägenheter 4—318191

Insprängda pensionr'irsliigcnheler (i bottenvåningen) i Nora stad

Tabell 32. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i insprängda pensio-

nårslågenheter Procent åldringar i in- Antal kom-

sprängda pensionärslägenheter muner 0 ................... 606 0,1—2 ................... 208 3 —-5 ................... 128 6 -——9 ................... 56 10 —- .................... 16 Uppgift saknas ............ 12 Summa 1 026

160 sådana lägenheter, varav 21 om rum och kokvrå samt 139 större.

Kommunerna fördelar sig efter ande- len åldringar i insprängda pensionärs- lägenheter såsom framgår av tab. 32.

De 16 kommuner som redovisat att 10 % eller fler av åldringarna bor i in- sprängda pensionärslägenheter är sprid- da på 9 län, varav 6 i Svealand (Stock- holms, Södermanlands, Värmlands, Öre- bro, Västmanlands samt Kopparbergs län), ett i Götaland (Blekinge län) samt 2 Norrlandslän (Gävleborgs och Väster- bottens län) . De högsta procenttalen har Olofström i Blekinge och Laxå i Örebro län (båda 21 %).

Under tiden 1/11 1960—12/4 1962 till- kom sammanlagt 2 604 insprängda pen- sionärslägenheter i landet, motsvarande nära en fjärdedel av samtliga redovisade sådana lägenheter. Fördelningen av de senast tillkomna lägenheterna länsvis framgår av diagram 7. Göteborg redovi- sar 350 nytillkomna lägenheter (över 60 procent av beståndet) under den angiv- na tiden, Malmö 97 (23 %) och Stock— holms stad 23 lägenheter. Aktiviteten på detta område varierar även mellan de olika länen. Över 100 nytillkomna in- sprängda lägenheter redovisades i vart , och ett av Stockholms, östergötlands, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

4*—318191

Hyran för pensionärslägenheter Då det gäller de pensionärshem, som anordnats med stöd av statsbidrag enligt . de äldre bestämmelserna, har undersökts om det kommunala bostadstillägget upp- går till ett mot hyran svarande belopp. Kommunernas svar ger vid handen, att så är fallet i 60 procent av kommuner- na. I övriga kommuner, vilka är förde- lade över hela landet, är bostadstilläg- get lägre än hyran. Skillnaden erlägges i regel av hyresgästen (som dock här- för såvitt uppges ofta erhåller social- hjälp). I några fall, t. ex. Upplands-Bro i Uppsala län, Oxelösund, Hultsfred 1 Kalmar län samt Trollhättan och Vår- gårda i Älvsborgs län uppges skillnaden generellt erläggas genom kommunal sub- vention som inte har karaktären av se- cialhjälp.

I 13 kommuner, bland dem Enköping, Norrköping, Lund, Halmstad och Gälli- vare i Norrbottens län, anges hyrorna i de äldre pensionärshemmen täcka kapital- och driftkostnaderna för hem- men. I övriga kommuner är så inte fallet.

I 85 procent av kommunerna är hyran fastställd till enhetligt belopp för sam- ma lägenhetstyp i olika fastigheter oav- sett den faktiska byggnadskostnaden. Detta gäller både lägenheter i pensio- närshem och insprängda pensionärs- lägenheter. Exempel på kommuner, som inte tillämpar enhetlig hyra, är Söder- tälje, Motala, Jönköping, Vänersborg och Kiruna. Även bland städerna tycks det vanliga dock vara enhetlig hyra.

Lägenheter moderniserade med förbättringslån Som nämnts beviljas lån till förbättring av bostäder åt åldringar främst i en- och tvåfamiljshus. Lånen beviljas för vatten- och avloppsledning, elektriskt ljus och centralvärme, brunnsförbätt- ring m. m.

Den tid åldringarna bor i bostäder

Diagram 7. Antalet insprängda pensionärslägenheter tillkomna tiden 1/11 1960—12/4 1962 jämfört med totala antalet insprängda pensionärslägenheter, länsvis

2.000

llxlnllluulnnlnu

Lsou—g

LODO

11111111liuulluiiuull

% Antal ensionärslö enheter &. P 9

förbättrade på angivet sätt varierar gi- vetvis. I många fall kan vårdhehovet inom relativt kort tid bli så stort, att intagning på t. ex. ålderdomshem blir nödvändig. Med hänsyn till att de för- bättrade hostäderna i en del fall inte så lång tid disponeras av åldringar och till att ändrade bestämmelser för lån- givningen trädde i kraft 1958 inhämta— des i kommitténs kommunundersökning uppgifter om antalet lägenheter, som iordningställts med stöd av förbättrings- lån för åldringar 1959 eller senare. Vi- dare efterfrågades antalet lägenheter, som vid undersökningstillfället fortfa- rande disponerades av åldringar samt antalet åldringar boende i lägenheterna.

DAntnl pensionärslägenheter tillkomna man l/H |960-I2/4 lasa

HLMNOP

Enligt de lämnade uppgifterna fanns i landet sammanlagt 6600 åldringslä- genheter, moderniserade med hjälp av förbättringslån under de senaste åren. Lägenheternas fördelning länsvis fram- går av tab. 12 (tabellbilagan).

I södra delarna av landet är bostäder, med förbättringslån i allmänhet vanli- gare i de län, där man redovisat färre pensionärshem och insprängda pensio- närslägenheter. Antalet bostäder med förbättringslån är förhållandevis stort i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län. I t. ex. Hallands och Älvsborgs län—. är dock antalet lägenheter [med förbätt- ringslån relativt litet (trots att inte be]—

ler pensionärshemmen eller de in- sprängda pensionärslägenheterna är många). I några län förekommer alla tre bostadstyperna i förhållandevis stor om- fattning. Detta gäller exempelvis Värm- lands län och Norrlandslänen med un- dantag av Jämtlands län. Det bör obser- veras att förbättringsarbetena kan avse enbart Vissa slag av arbeten, t. ex. elek- trifiering, men bostaden skall vara i gott skick då arbetet slutförts.

I bostäder med förbättringslån bodde vid undersökningstillfället sammanlagt 9 300 åldringar, motsvarande 1,5 pro- cent av antalet åldringar i riket bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö. Efter procentuella andelen åldringar bo- ende i bostäder, förbättrade med stöd av förbättringslån, fördelade sig landets kommuner på sätt framgår av tab. 33.

De kommuner, som redovisat 10 pro- cent eller flera av åldringarna boende i bostäder förbättrade med stöd av för- bättringslån, var spridda över hela lan- det, men 21 av de 41 kommunerna låg i Norrland.

De högsta procenttalen har Tving i Blekinge län och Junosuando i Norr- bottens län (båda 28 %). Bland de 41 kommunerna finns två städer, nämligen Kungälv och Kramfors. I fråga om tät- ortsgrad tillhör 18 av kommunerna grupperna A—C, 19 kommuner grupper- na D—F samt 4 tätortsgrad G, däribland öckerö och Smögen i Göteborgs och Bohus län.

Tabell 33. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i förbättringsbostäder

Antal kommuner

518 234 187 46 26 11 4

1 026

Procent åldringar boende i förbättringsbostäder

Tillsyn och service i pensionärshem

Kommittén har frågat kommunerna om särskilda anordningar för tillsyn, service och sysselsättning vid pen- sionärshemmen.

Anordningar för tillsyn redovisas i 1 223 fall, för service i 295 fall samt för sysselsättning i 1281 fall. För en del hem redovisas mer än en anordning för tillsyn. Antalet hem, där tillsyn utövas, är därför mindre än 1 223 av totalt 1 879 kommunalt drivna pensionärshem. Upp- gifterna synes berättiga till antagan- det, att tillsyn och sysselsättning bedöms som ungefär lika väsentliga, medan an- ordningar för service inte uppfattats som på samma sätt angelägna. Ett stort antal anordningar för tillsyn i förhål- lande till antalet pensionärshem redovi- sas för Uppsala län, Gotlands län, Göte- borgs och Bohus län samt Stockholms stad och Malmö stad. I stort sett är varje pensionärshem i dessa områden försett med någon anordning för tillsyn. I några län, företrädesvis östergötlands, Värm- lands och Västerbottens, har däremot genomsnittligt inte fullt vartannat hem någon anordning för tillsyn.

Med avseende på utformningen av an- ordningarna för tillsyn uppges särskild föreständare förekomma vid 91 pensio- närshem, bland dem samtliga 15 i Stock- holms stad samt 12 hem i vartdera av Södermanlands och Västernorrlands län. För 9 län samt för städerna Göte- borg och Malmö redovisas inte något hem med särskild föreståndare.

Som exempel på tillsyn må nämnas anordningarna i Stockholm. Vid varje hem finns en föreståndarinna som enligt instruktionen skall hjälpa hyresgästerna att tillvarata deras intressen, biträda dem med råd vid sjukdom, lämna första hjälpen vid olycksfall och vid allvarli- gare sjukdom biträda med erforderlig tillsyn till dess den sjuke kan omhän-

dertas på annat sätt. I Eskilstuna är, en- ligt vad som angivits, för de 8 pen- sionärshemmen i staden förordnad en hemsyster med uppgift att tillhandagå hyresgästerna med hjälp och råd.

Tillsyn utövas vid tillsammans 105 hem av distriktssköterska eller annan Ie- gitimerad sjuksköterska. Detta system förekommer företrädesvis i Uppsala län (14 hem) och Södermanlands län (12), vanligen i landsbygdskommuner.

Personal vid ålderdomshem har på sina håll skyldighet att öva tillsyn över pensionärshem. Så är fallet i fråga om de två pensionärshemmen i Nacka.

Då uppgift har lämnats av en kom- mun om att tillsyn förekommer vid pen- sionärshem, har det vid flertalet hem (530) angetts att tillsynen utövas av »annan person». Härmed avses oftast en gårdskarl eller en vaktmästare vid hem- met, som inte sällan har egen bostad i hemmet. Av särskild betydelse kan den— na form av tillsyn bli, om den kombine— ras med »övrig anordning», varmed kan avses ringledning från pensionärslägen- heterna, lokaltelefon c. d.

Tillsyn genom en speciellt för pen- sionärshem anställd hemvårdarinna uppges förekomma vid 174 hem. Vid hemmen i Uppsala, Linköping och Norr- köping har tillsyn ordnats på detta sätt.

Särskilt anställd hemsamarit finns vid 66 hem, bland dessa de 5 hemmen i Ha- paranda.

Ingen kommun har redovisat pen- sionärshem med centralkök och matsal. Matdistribution förekommer däremot vid 61 hem. Vid 28 av dessa hem anges att mat kan erhållas från ålderdomshem på orten. Detta gäller t. ex. beträffande de 8 pensionärshemmen i Eskilstuna och de 6 hemmen i Växjö. Från skolbe- spisning kan hyresgästerna i 4 pensio— närshem i Alvesta få mat. Mat från »an- nat håll» distribueras till 29 hem. I Väs- terås kan hyresgästerna i pensionärs—

hemmen få mat genom Röda korsets försorg.

»Annan anordning» för service i pen- sionärshem redovisas vid 117 pensio- närshem. Därmed avses i allmänhet att hemsamarit eller hemvårdarinna kan ställas till förfogande »efter behov». I något fall har kommunen kommit över- ens med en pensionerad församlings- syster, som är bosatt i ett pensionärs- hem, att ha kontakt med hyresgästerna och hjälpa dem.

Sysselsättning m. m. i pensionärshem

Bland 1 281 fall, där man redovisat an- ordning för sysselsättning vid pensio- närshem är den vanligaste formen hob— byrum, verkstad o. d., som redovisas vid 635 hem, dvs. vid en tredjedel av samt- liga hem. I Stockholms stad förekom— mer hobbyrum vid 14 av 15 hem. 1 Jämtland har 17 av 32 hem hobbyrum, i Skaraborgs län 9 av 75 hem. Vid de senast tillkomna pensionärshemmen är hobbyrum vanligare än i de äldre hem- men.

Sällskapsrum redovisas vid 544 pen- sionärshem (29 % av samtliga). På en del håll —— t. ex. Malmö, Stockholm och på Gotland -— har nästan alla pensio- närshem sällskapsrum, i Värmland där- emot 17 av 143 hem.

Arbetsterapeut uppges vara verksam vid 34 pensionärshem i landet, därav vid 14 hem i Stockholms stad. Flertalet av de övriga finns i Stockholms län, samt Västmanlands och Gävleborgs län.

Sysselsättningssamarit förekommer vid 16 pensionärshem i landet, därav vid 6 hem i Stockholms län samt vid 3 hem i Gävleborgs län.

Planering av nya pensionärshostäder Kommittén har frågat, i vilken omfatt- ning beslut den 12 april 1962 förelåg i kommun om uppförande av pensionärs-

hem och inrättande av insprängda pen- sionärslägenheter.

I 157 kommuner, fördelade på samt- liga län, förelåg beslut om byggande av pensionärshem. Särskilt i Värmlands, örebro och Uppsala län fanns relativt många sådana kommuner. l Hallands län uppges en kommun planera pensio- närshem. I 108 av de 157 kommunerna förekommer sådana hem redan tidigare, men i övriga 49 kommuner planerade man sitt första pensionärshem. Av de 49 kommunerna ligger 32 i Götalands- länen. I Stockholms län, där vid under- sökningstillfället 18 kommuner inte hade något pensionärshem, förelåg be- slut om uppförande av ett sådant hem i en kommun. I Göteborgs och Bohus län, där 33 kommuner saknade pensionärs- hem, förelåg beslut om uppförande av ett pensionärshem.

I de beslutade pensionärshemmen skulle 2400 lägenheter inrymmas. Där— av skulle 900 komma att utgöras av ett rum och kokvrå, medan 1500 större lägenheter planerades. Andelen större lägenheter var bland de planerade följ- aktligen två tredjedelar, medan andelen större lägenheter i de existerande pen- sionärshemmen var 41 procent.

De mest omfattande planerna för nya pensionärshem förelåg 'i Stockholms stad, där man beslutat inrätta 382 lägen- heter, samt i Kopparbergs och Uppsala län, där man beslutat inrätta 265 re- spektive 249 lägenheter.

Vid undersökningstillfället förelåg be- slut om inrättande av insprängda pen- sionärslägenheter i 258 kommuner, dvs. i en fjärdedel av samtliga kommuner. Dessa kommuner fördelade sig på samt— liga län. Kristianstads län redovisade det största antalet, därnäst Jönköpings och Västmanlands län. Av de 258 kom- munerna hade 94 inga sådana lägenhe- ter tidigare.

Antalet planerade insprängda pen-

sionärslägenheter angavs till samman- lagt 4 600 varav en tredjedel på ett rum och kokvrå och i övrigt större lägenhe- ter. De planerade lägenheterna innefat- tar alltså en större andel större lägen- heter än det existerande beståndet. I Stockholms län samt Göteborgs och Bo- hus län, inkl. Göteborgs stad, utgör dock majoriteten av de planerade insprängda pensionärslägenheterna enheter på ett rum och kokvrå.

Av samtliga län planerade Stockholms län det största antalet nya insprängda lägenheter eller drygt 500. I Malmöhus län planerades 361 lägenheter och i Västmanlands län 290 lägenheter. Malmö planerade 650, Göteborg 409 men Stock- holm inga insprängda pensionärslägen— heter. Endast få insprängda pensionärs- lägenheter planerades i Uppsala län, Blekinge och Hallands län.

Av hela antalet beslutade insprängda pensionärslägenheter skulle 263 (6 %) vara belägna i småhus. Därav hade Lund beslutat om byggande av 60 och Nora stad 44.

Av de 169 kommuner, som vid under- sökningstillfället inte hade några spc- cialbostäder för åldringar, hade 36 kom- muner, i vilka bodde tillhopa 12 305 ål- derspensionärer, beslutat bygga pen— sionärshem eller insprängda pensionärs— lägenheter eller bådadera slagen. I Gö- teborgs och Bohus län fanns vid under- sökningstillfället 21 kommuner utan re- dovisade specialbostäder för åldringar; planering av nya pensionärsbostäder fö- rekom i en av dessa kommuner.

Svaren på frågorna om planeringen möjliggör en beräkning av de totala kost- naderna för projekterade åldringsbo- städer. Genom att slå ut kostnaden på befolkningen kan man få ett mått på den ekonomiska innebörden av kommu- nernas aktivitet på olika håll i landet. Den faktiska fördelningen av kostnaden för dessa investeringar, som i stor ut—

sträckning finansieras med län, är inte möjlig att ange.

Den beräknade kostnaden för de pen- sionärshem, som kommunerna beslutat bygga, uppgår till drygt 60 mkr. (Stock- holms stad har inte lämnat någon upp- gift.)

Den högsta totala kostnaden för pro- jekterade pensionärshem uppgavs för Kopparbergs län med 9,2 mkr. Denna totalsumma motsvarar 310 kronor för varje person i åldern 67 år och däröver inom länet. För Uppsala län, som redo— visar näst högsta beloppet för projek- terade pensionärshem med 8,1 mkr, uppgår den totala kostnaden, utslagen på varje ålderspensionär inom länet, till 440 kronor, vilket är det högsta vär- det för samtliga lån. Den lägsta kost- naden för planerade pensionärshem per ålderspensionär redovisar Stock- holms och Hallands län med 10 kro- nor. För riket i dess helhet — de tre största städerna undantagna — utgör motsvarande belopp 100 kronor.

Om i stället kostnaderna för projek- ten länsvis slås ut på befolkningen i ål- dern mellan 16 och 67 år, motsvarar den största kostnaden för projekterade pensionärshem per person i de produk- tiva åldrarna 74 kronor i Uppsala län. Inom Stockhohns och Hallands län är detta belopp lägst med 1 krona. För ri- ket i dess helhet utgör beloppet 15 kro- nor.

Ett genomförande av den projekte— rade verksamheten avseende pensionärs- hem, kommer att öka antalet lägenheter i sådana hem med 6 procent i hela lan- det. Den största procentuella ökningen redovisas för Uppsala län med 22 pro- cent, därnäst Gotlands län med 20 pro- cent. Den minsta procentuella ökningen uppvisar Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län med 1 procent.

Den procentuella ökningen av hela beståndet av insprängda pensionärslä— genheter, skulle enligt föreliggande be-

slut uppgå till 40 procent. Den största procentuella ökningen redovisar Got- lands län med 268 procent. För Malmö stad, Västmanlands och Malmöhus län är motsvarande ökningstal ca 100—150 procent. I Kopparbergs län var den be- slutade ökningen 12 procent.

Planeringens kvantitativa betydelse

Sammanlagt förelåg den 12 april 1962 enligt de lämnade uppgifterna beslut om inrättande av 7000 pensionärsbo- städer. Det förefintliga sammanlagda antalet pensionärsbostäder uppgavs till 43 800. Det beslutade nybyggandet skul- le innebära en ökning med 16 procent till 50 800 lägenheter.

I hela riket fanns enligt 1960 års folk- räkning 758 000 personer i åldern 67 år och däröver. I de år 1962 förefintliga 43 800 pensionärslägenheterna bodde 55000 personer, därav 48500 (88 %) ålderspensionärer. De beslutade nya lä- genheterna kan beräknas inrymma 8800 personer, därav 7700 ålderspen- sionärer. Efter programmets genomfö- rande skulle alltså 56 200 ålderspensio— närer bo i pensionärsbostäder. I april 1962 bodde i olika slag av pensionärs- lägenheter 6,4 procent av samtliga ålderspensionärer. Om den projektera— de byggnadsverksamheten antas vara genomförd år 1965 samt antalet perso- ner i åldern 67 år och däröver då beräk- nas till 850000, skulle antalet ålders- pensionärer som bor i pensionärslägen- heter utgöra 6,6 procent av samtliga, dvs. en ökning från år 1962 med 0,2 procentenheter.

Mer sysselsättning och service i nya hem Som nämnts har de nyare pensionärs- hemmen i större omfattning än de äldre utrustats med hobbyrum och verkstad. Denna tendens står sig såvitt gäller de planerade men ännu inte färdiga hem- men. I gott och väl hälften av de plane-

rade hemmen kommer sådana lokaler för hyresgästernas sysselsättning att in— rättas. I ungefär lika många av de hem som planeras kommer att finnas säll- skapsrum.

Tillsyn över hyresgästerna i plane- rade pensionärshem kommer att äga rum i ungefär samma omfattning och genom liknande anordningar som i existerande hem.

Lunds stad bygger f. n. ett pensio- närshem med 60 lägenheter. Detta upp- föres i form av s. k. skånska längor med en centralbyggnad i mitten. I denna kommer att inrättas bostad för någon som skall ha till uppgift att öva tillsyn över hyresgästerna och bistå dem. Pen- sionärshemmet är beläget i nära anslut- ning till ett ålderdomshem, från vars kök mat skall kunna distribueras till hyresgästerna.

Få kommuner anger, att anordning för sjukvård planeras i nytillkomman- de pensionärshem. I ett par kommuner, Mörrum i Blekinge och Fellingsbro i Närke, uppges emellertid att hyresgäs- terna i de planerade pensionärshemmen skall kunna få tillgång till fotvård.

Lysviks kommun i Värmland uppger, att i det nya pensionärshem som plane- ras skall inrättas lokal för läkarmottag- ning.

Hyresgästerna i det nyssnämnda pen- sionärshemmet i Lund skall ha möjlig- het att erhålla viss sjukvård i det närbe- lägna ålderdomshemmet.

Enskilda pensionärshem Kommittén har hos kommunerna efter- frågat lförekom—sten av pensionärshem drivna i enskild regi. Uppgifter beträf- fande Stockholms stad har hämtats ur den utredning om den institutionella åldringsvården i Stockholm, som verk- ställts 'av socialvå-rdens rplaneringskom— mitté. Utredningen lades fram i augusti 1962.

I april 1962 fanns enligt de lämn-ade

svaren 88 enskilda pensionänshem i till— sammans 42 kommuner. Kommunerna fördelar sig på 18 län. Totalt inrymdes 1 753 lägenheter i dessa enskilda pen- sionärshem.

Enligt Stockholmsutredmin-gen före— kommer i Stockholm 12 enskilda pen- sionärshem med 2 350 lägenheter. Dess— utom finns 30 [församlingshem med 2888 lägenheter. Församlingshemmen är av hxalvkommunval karaktär. De är som regel uppförda [av någon av för- samlingen bildad stiftelse, »som erhållit ekonomiskt bistånd av staden, vanligen i form av fri tomtmark och visst =bidnag till byggnadsk-ostnvaden. Församlings- hemmen är uppförda i enlighet med .av stadsfullmäktige 1927 godkända rikt— linjer. De förekommer i nästan alla sta- dens församlingar. Församling-shem- mens lägenheter är (avsedda för gamla församlingsbor som inte är 'i behov av anstaltsvård men som av ekonomiska eller andra skäl inte själva kan ordna sin bostad—sfråga på tillfredlsställuan-de sätt.

Hela antalet lägenheter i enskilda pensionärshem (inkl. församlingshem- men i Stockholm) utgör 6991, mot- svarande över 20 procent av antalet lä- genheter (32 408) i de kommunala pen- sionärshemmen.

I Stockholm är den enskilda verk- samheten av stor betydelse. Staden har 2 646 lägenheter .i kommunala pensio- närshem, vartill kommer 5238 lägen- heter i enskilda hem och församlings- hem.

Utanför Stockholm redovisar Stock- holms län det största antalet lägenhe- ter i enskilda pensionärshem (469); därnäst kommer Malmö stad och Malmö- hus län (207 respektive 176).

Beträffande lägenheternas storlek sak- nas uppgift för Stockholms stad. I öv- riga kommuner utgjordes 66 procent av lägenheterna (1 151 av 1 753) av större enheter än ett rum och kokvrå. Ande-

len större lägenheter i kommunala pen- sionärshem är i riket 41 procent (13 370 av 32 408).

Uppgifter föreligger inte om antalet pensionärer som bor i enskilda pensio- närshem .i Stockholm. I Stockholms län är antalet 496, vilket motsvarar 1,4 pro- cent av samtliga personer som fyllt 67 år i länet. I Malmö stad är andelen 0,9 procent. Om man antar att i var och en av de 5238 lägenheterna i Stockholm bor åtminstone en pensionär, betyder detta att 6,5 procent av alla som fyllt 67 år i Stockholm bor i enskilda pen- sionärshem.

Efter Stockholm tycks Lidingö vana den kommun som har den mest omfat- tande enskilda verksamheten i fråga om pensionärshem. I staden (redovisas 5 enskilda pensionärshem med totalt 394 lägenheter, därav 284 (72 %) lägenhe- ter större än ett rum och kokvrå. I des- sa lägenheter bor 419 ålderspensionä- rer, motsvarande 20 procent av alla per— soner i staden som fyllt 67 år. Bland kommuner med en inte oväsentlig en— skild verksamhet pä området kan vi- dare nämnas Stocksund (51 lägenheter), Lund (68), Halmstad (68), Karlskoga (80) samt Viskafors i Älvsborgs län (79). Viskafors saknar kommunala pen- sionärshem.

Huvudmannaskapet för de enskilda pensionärshemmen kan uppdelas på flera olika huvudmannagrupper. För- samlingshemmcn i Stockholm intar som nämnt en särställning. Blomsterfonden är huvudman för flera hem i t. ex. Stockholm, Stocksund, Djursholm samt Fryksände (Värmlands län) och Älv- dalen (Kopparbergs län). I Stockholm disponerar Blomsterfonden ca 1 000 lä- genheter. Stiftelsen Isaak Hirschs Min- ne i Stockhol-m förvaltar ca 400 lägen- heter. Olika frikyrkliga samfund är hu- vudmän för ett stort antal hem. Upp- gifterna är svårtydbara, då huvudman-

nen vanligen angiwit-s vara en namn- given stiftelse, vars närmare art och ändamål .inte anförts. I ytterligare några fall uppgives Pauvres honteux vara hu- vudman, exempelvis i Norrköping, Karl- stad och örebro. I flera fall anges som huvudman för enskilda pensionärshem företag och aktiebolag, t. ex. AB Gun- nebo Bruk i Gladhammar (Kalmar län), Rydboholms =Br-uzk i Viskafors, Katrine- fors AB i Marie-stad, Billeruds AB .i Ed (Värmlands län), Nitroglycerin AB i Noraskog (örebro län), AB Bofors i Karlskoga, Stora Kopparbergs Bergslags AB i Stora Kopparberg (Kopparbergs län) samt Graningeverken vi Yttervän- näs (Västernorrlands län) . "Trelleborgs sparbank redovisas som huvudman för ett hem. Det största enskilda pensio- närshemmet med 209 lägenheter synes vara Svenska Personal-Pensionskassans (SPP) Björnbo i Lidingö. Detta hem har en särskild sjukavdelning.

Om tillsyn, service 0. s. v. i enskilda pensionärshem har lämnats knapphän- diga uppgifter. I fråga om församlings- hemmen i Stockholm sägs, att hyresgäs— terna kan få färdiglagad mat distribue- rad.

Några kommuner har lämnat uppgif- ter om planering av pensionärshem i enskild regi. Den mest omfattande pro- jekteringen föreligger i Lund, där För- säkringsbolage-t Thule f. n. låter upp- föra ett komplex som skall inrymma 250 lägenheter. Det uppges att hyres- gästerna här kommer att få tillgång till viss sjukvård och hemhjälp av fast anställd personal. Blo-msterfonden kom— mer 'att bygga ett pensionärshem i Sunne köping i Värmlands län. Detta hem, som skall omfatta 8 lägenheter, är avsett att tagas i bruk 1963. Vidare kan nämnas, att AB Iggesunds Bruk efter undersökningstillfället färdigställt ett pensionärshem med 6 lägenheter i Bjuråker i Västernorrlands län.

För vården av åldringar i deras enskil- da hem finnes hemhjälps- och hemsa- maritverksamhet, hemsjukvård m. m. Vidare förekommer utlåningsförråd, fotvård, gymnastik, matdistribution, an— ordningar för sysselsättning, särskilda fritidsarrangemang o. s. v. Sådana an- ordningar för öppen åldringsvård dri- ves av kommuner och landsting samt frivilliga organisationer.

Många anordningar är inte avsedda speciellt för åldringar utan även för andra, t. ex. handikappade. Socialpoli— tiska kommittén har för sin kartläggning av åldringsvården uppmanat kommu- ner och landsting att så vitt möjligt re- dovisa verksamheten för åldringar för sig.

Uppgiftslämnarna har i en del fall inte ens uppskattningsvis kunnat lämna särskilda uppgifter beträffande åldring— arna. Vissa brister finns därför i ma- terialet. I fråga om hemhjälps- och hem- samaritverksamhet samt hemsjukvård efterfrågades bl. a. antalet arbetstimmar per vecka som föll på vården av åld— ringar. Uppgifter härom har inte alltid kunnat lämnas.

Även i andra avseenden är det svårt att dra exakta gränser. Hemhjälp, hem- samaritverksamhet och hemsjukvård går ofta i varandra. Hjälpen måste i många fall innefatta flera uppgifter, t. ex. städning, matlagning, uppköp, all- män omvårdnad, sjukvård. Någon upp- delning av hjälpfallen på t. ex. hem- sjukvårdsfall och andra har därför inte kunnat göras.

KAPITEL 5

Öppen åldringsvård

1. Hemhjälp och hemsamaritverksamhet

Den sociala hemhjälpsverksamheten ge- nom hemvårdarinnor eller hemsystrar startades i början av 1920-talet på pri- vat initiativ. Efter förslag av befolk- ningsutredningen beslöt statsmakterna 1943 att införa statsbidrag till avlönan- de av hemvårdarinnor.

Den statsunderstödda sociala hem- hjälpsverksamheten var från början helt inriktad på barnfamiljerna. 1948 änd- rades reglerna så att hemhjälp också kunde lämnas ensamhoende. Härigenom bereddes möjlighet även för ensamma åldringar att få hjälp av hemvårdarinna. Barnfamiljernas behov skulle dock inte få åsidosättas.

Statsbidraget avsåg att stimulera kom- munerna att anordna hemhjälp. Då statsbidraget infördes 1944 bedrevs verksamhet i flertalet städer men endast i ett fåtal andra kommuner. Statsbidra— get upphörde 1960 och uppgick i lä— rarlönebidraget. Vid den tiden bedrevs social hemhjälp i de flesta kommuner.

Som en förutsättning för statsbidrag till en kommun gällde, att även lands- tinget bidrog. Sedan det särskilda stats- bidraget upphört har en del landsting avvecklat sin finansiella medverkan. Staten stöder verksamheten indirekt ge- nom att delta i kostnaderna för hem- vårdarinnornas utbildning.

Enligt socialstyrelsens uppgifter er- höll år 1951 drygt 16 000 åldringar och invalider hjälp i hemmet. 1961 hade detta antal stigit till ca 60 000.

För att åldringars behov av hemhjälp skulle kunna tillgodoses bättre starta- des omkring 1950 på enskilt initiativ en särskild hemhjälp för gamla. Denna s. k. hemtjänst eller hemsamaritverksamhet var avsedd att sättas in även vid ett mera stadigvarande behov av hemhjälp och inte vid tillfälliga behov såsom inom den statsunderstödda sociala hem- hjälpen. På en del håll stod verksamhe- ten öppen även för andra hjälpbehövan- de, då tillgången på hemvårdarinnor var otillräcklig.

Den särskilda hemhjälpen för gamla kom snart i gång på många håll. 1952 förekom den i 300 kommuner. Verksam- heten bedrevs då i flertalet fall i kom- munal regi, men i många fall drevs den av t. ex. rödakorskretsar. Hemsamarit- verksamheten har inte haft något direkt stöd av staten, men arbetsmarknadsver- ket har medverkat genom rekrytering och utbildning av personal, i vissa fall också genom att biträda vid förmed- lingen av hemsamariternas uppdrag hos de gamla.

Snabb tillväxt

Utvecklingen av hemhjälps- och hem- samaritverksamheten belyses i tab. 34, som bygger på socialstyrelsens statis- tik. Siffrorna avser antalet hjälpta un- der hela året. Man skiljer i statistiken inte på åldringar och invalider. över— vägande antalet hjälpta är emellertid

åldringar. Enligt en särskild undersök- ning av socialstyrelsen avseende en vec- ka i februari 1962 uppgick antalet hjälp- ta till 32 200 gamla och 1 900 invalider.

En åldring kan under samma år få hjälp dels av en hemvårdarinna, dels av en hemsamarit. Det totala antalet hjälpta är därför mindre än summan av de båda talen för ett visst år.

Socialstyrelsen inhämtar varje år uppgifter rörande den särskilda verk— samheten för åldringar och invalider under en vecka i början av året. An- talet hjälpta personer samt antalet hem— samariter under en vecka jan.—febr. för vart och ett av åren 1956—1962 re- dovisas i tab. 35.

1 000 kommuner har hemhjälp Hjälpen till åldringar i hemmet läm- nas i första hand genom 5. k. hemsama- riter vilka som regel är engagerade en- bart för vården av åldringar och invali- der i deras hem. Hemvårdarinnorna i den sociala hemjälpen kan i allmänhet delta i åldringsvården först då de inte har tillräcklig sysselsättning med sina arbetsuppgifter för barnfamiljerna. Det torde vara vanligare på landsbygden än i städer och större samhällen, att hemvårdarinnorna är sysselsatta med åldringarna. I en del kommuner finns en hemvårdarinna anställd särskilt för den öppna åldringsvården, t. ex. som arbetsledare för hemsamaritverksamhe-

Tabell 34. Antalet hjälpta åldringar och invalider per år

Hemsamaritverksamheten Hemvårdarinneverksamheten År . .. Övriga .. Övriga Stader kommuner Totalt Stader kommuner Totalt 1954 12 631 5 694 18 325 4 517 16 695 21 212 1957 26 510 12 720 39 230 4 465 16 976 21 441 1960 37 663 17 810 55 473 4 800 19 200 24 000 41 455 18 536 59 991 5 390 18 799 24 189

Tabell 35. Omfattningen av hemsamarit- verksamheten under en vecka 1956—1962

Antal År Antal hjalpta hemsamariter

1956 .......... 12 008 5 177 1957 .......... 16 557 7 480 1958 .......... 20 145 8 744 1959 .......... 19 818 10 241 1960 .......... 26 806 11 508 1961 .......... 30 830 12 642 1962 .......... 34 111 14 858

ten inom kommunen. Av de lämnade uppgifterna framgår inte klart i hur stor omfattning så är fallet. Redogörelsen beträffande personalen inom hemhjälps— och hemsamaritverksamheten för åld- ringar begränsas därför till hemsama- riterna.

Enligt socialpolitiska kommitténs un- dersökning förekom hemhjälps- eller hemsamaritverksamhet i april 1962 i samtliga kommuner utom 26. I 10 län drivs sådan verksamhet i samtliga kom- muner. De kommuner, som inte redo- visat verksamhet av angivet slag till- hör i flertalet fall de lägre tätortsgra- derna, men de har i några fall över 500 åldringar.

Hcmsamaritverksamhet redovisas av sammanlagt 784 kommuner. I 671 av des- sa drives verksamheten i enbart kom- munal regi, i 35 kommuner i både kom— munal och enskild regi samt i 75 kom- muner i enbart enskild regi. Såsom huvudman för den enskilda verksam- heten uppges i 101 kommuner Röda korset. I 11 kommuner är någon annan enskild organisation huvudman t.ex. en husmodersförening.

Över 46 000 hjälpfall: två tredjedelar ensamboende Genom uppgifter från kommunerna i kommunundersökningen har kommittén sökt erhålla en uppfattning om hur många gamla, som i april 1962 ansågs

vara aktuella hjälpfall inom hemhjälps- och hemsamaritverksamheten samt hem— sjukvården. Man skulle därvid skilja mellan varaktiga och kortvariga hjälp- fall. Som varaktiga betecknades fall, där i april 1962 hjälp lämnats fortlö- pande under sex månader eller där hjälpbehovet beräknades fortgå under de påföljande sex månaderna. Som kort- variga betraktades fall, där hjälp läm- nades tillfälligt på grund av akut sjuk- dom e. d. Hjälpfallen skulle vidare för- delas på ensamboende och ej ensam- boende samt boende i pensionärshem, insprängda lägenheter och övriga bo— städer. Uppgifterna beträffande de ak— tuella hjälpfallen redovisas länsvis i lab. 16 (tabellbilagan).

Det totala antalet åldringar i hela landet, som var aktuella hjälpfall, kan uppskattas till ca 46300. Antalet ak- tuella hjälpfall i Stockholm, Göteborg och Malmö uppgår till sammanlagt ca 12000 i april 1962 och i landet i öv- rigt till ca 34 400 i sammanlagt 853 kom- muner. 170 kommuner har inte redovi- sat några aktuella hjälpfall. Av dessa kommuner har 78 meddelat, att hemsa- marit finns i kommunen, och 66 att åld- ringar har möjlighet att erhålla hjälp av hemvårdarinna. De övriga 26 har inte redovisat någon form av hemhjälps- och hemsamaritverksamhet.

Av de ovan angivna 34400 aktuella hjälpfallen utanför storstäderna beteck- nades tre fjärdedelar som varaktiga fall och en fjärdedel som kortvariga. Av de hjälpta åldringarna bodde 24 procent i pensionärshem, 5 procent i inspräng- da pensionärslägenheter samt 71 pro- cent i andra bostäder. 66 procent var ensamboende.

6 procent av de gamla får hemhjälp Antalet personer fyllda 67 år, som kun- de beräknas vara aktuella hjälpfall, upp- gick för hela landet till 6,1 procent av

samtliga i åldersgruppen (tab. 17, ta- bellbilagan) .

Antalet hjälpta åldringar är i fråga om länen relativt störst i Västmanlands län (9,2 %) samt i Uppsala, Östergöt- lands, Kalmar, Gävleborgs och Väster- norrlands län (ca 7 %). De lägsta pro- centtalen redovisas i Hallands, Jönkö- pings, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län. När det gäller stor- städerna har Malmö det högsta procent- talet, 10,3. För Göteborg redovisas 9,5 och för Stockholm 7,8 procent.

Antalet hjälpta personer fyllda 67 år i förhållande till samtliga i åldersgrup- pen i kommunen varierar mellan 0 (170 kommuner) och 28 procent (en kommun i Kronobergs län). I en tredje- del av kommunerna var hjälpfallen mel- lan 0,1 och 4 procent av åldringarna, i likaledes en tredjedel av kommunerna mellan 4 och 8 procent. I nära en fem- tedel av kommunerna fick mellan 8 och 16 procent av åldringarna hjälp. I 23 kommuner utgjorde antalet hjälpfall 16 procent eller mera av åldringarna.

Drygt 1 500 sökte till ålderdomshem I fråga om de aktuella hjälpfallen frå- gade kommittén om antalet personer för vilka ansökan hade ingivits om plats på vårdanstalt. Fullständiga uppgifter sak- nas för Stockholm och Malmö. I Göte— borg anges att ansökan gjorts för 403 (12 %), varav 344 avsåg ålderdoms- hem och 49 lasarettsklinik eller sjukhem för långvarigt kroppssjuka. I fråga om de övriga 1023 kommunerna i landet uppgavs, att ansökan om plats på vård- anstalt gjorts för 2336 personer eller ca 7 procent av samtliga aktuella hjälp- fall. Som framgår av tab. 36 avsåg 1 543 av dessa ansökningar plats på ålder- domshem, 556 vårdinstitution för lång- varigt kroppssjuka. En fördelning läns- vis av de 2336 åldringarna redovisas i tab. 18 (tabellbilagan).

Tabell 36. Personer fyllda 67 år i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på

vårdanstalt Antal I % av Plats begärd på per- % arääiet soner hemhjälp

Ålderdomshem. . . . 1 543 66 4,5 Akutsjukhus ...... 129 5 . Lasarettsklinik el. sjukhem för lång- varigt kroppssjuka 556 24 1,6

Mentalsjukhus . . . . 60 3 Mentalsjukhem . . . 26 1 Annan special-

anstalt ........... 22 1

Summa 2 336

100 | 6,8

Av de angivna 2 336 åldringarna bod- de 27 procent i pensionärshem, 5 pro- cent i insprängda lägenheter samt öv- riga 68 procent i annan bostad. Av samtliga åldringar, som bodde i pen- sionärshem och fick hjälp, hade an— sökan om plats på vårdinrättning in- getts för ca 8 procent. I fråga om de hjälpta boende i insprängda lägenheter och i andra bostäder hade ansökan gjorts för 7 resp. 6 procent.

Antalet redovisade ansökningar om anstaltsvård i förhållande till antalet hjälpta åldringar i öppen vård varierar i länen, såsom framgår av diagram 8, mellan 2,4 och 13,7 procent, om man bortser från Gotlands län som inte har redovisat något fall. Procenttalet är högst i örebro län (13,7 %) samt i Väs- terbottens (13,2 %) och Västernorrlands län (10,9 %). Det lägsta procenttalet har Uppsala län (2,4 %), Kopparbergs län (3,2 %), Blekinge län (3,5 %), Öster- götlands län (3,8 %) samt Hallands län (3,9 %).

Ansökan om plats på ålderdomshem har gjorts för 1,6—10,3 procent av de hjälpta åldringarna i resp. län. Pro- centtalet är högst i Västerbottens län (10,3 %), örebro län (10,0 %) och Gäv—

Diagram 8. Antalet personer fyllda 67 år i öppen vård, för vilka ansökan ingetts om plats på vårdinstitution, länsvis

o/o

l5 : % DTill annan vördinrö'lfninq _; Till sjukhem eller motsvarande 5 för långvarigt kroppasjuko _? . Till ålderdomshem

m—ä _; ..

U1

lulllllullinlnnlllulllulnnl

O

BGDEFEH

leborgs län (8,7 %) sam-t lägst i" Ble- kinge (1,6 %) och östergötlands län (1,7 %).

Över 16 500 hemsamariter

Antalet hemsamariter anges till sam- manlagt 16 520 i hela landet. Därav finnes i Stockholm, Göteborg och Malmö sammanlagt nära 4900. Av de 11 600 utanför storstäderna var 10800 kommunalt anställda, ca 740 engagerade av Röda korset och ett 50-tal av andra enskilda organisationer.

Antalet kommuner med hemsamarit- verksamhet samt antalet hemsamariter redovisas i tab. 19 (tabellbilagan). An- talet hemsamariter per 100 personer i åldern 67 år och däröver varierar i de olika länen mellan 0,8 (Gotlands och Kristianstads län) och 3,6 (Gävleborgs län). För Stockholm uppgick motsva- rande tal till 3,1, för Göteborg till 4,1

' ä' Samtl. län

IKLMNOPRSTUWXYZACBD

samt för Malmö till 4,6. Genomsnittet för hela landet utgjorde 2,2 (3,0 för städer och 1,4 för övriga kommuner). Förhållandena belyses närmare i dia- gram 9.

I fråga om städerna är hemsamarit- verksamheten mest utbyggd i Gävle- borgs, Västmanlands och Kopparbergs län och minst i Kronobergs, Gotlands och Jämtlands 1än. Beträffande storstä- derna är verksamheten störst i Malmö. När det gäller köpingar och landskom- muner har verksamheten den största omfattningen i Gävleborgs och Väster- bottens län och den minsta i Malmö— hus, Hallands, Gotlands och Kristian- stads län.

Drygt en tredjedel av hemsamariterna har särskild utbildning

Uppgifter om hemsamariternas utbild— ning har inkommit beträffande 9800

O_o-5

Diagram 9. Antalet hemsamariter i procent av antalet personer fyllda 67 år, länsvis

IlllllillllllIIIllllllllllllllllllllllLLllllll

BBDEFGHI

av de 11 600 hemsamariter, som redo— visats av kommunerna utanför de tre storstäderna. Av de hemsamariter för vilka uppgift lämnats har 4 497 (46 %) genomgått särskild utbildning, som när- mare framgår av tab. 37. Hemsamari- terna redovisas vidare fördelade på län och utbildning i tab. 20 (tabellbilagan). Av de utbildade hade de flesta fått ut- bildning genom länsarbetsnämnden, kommunen eller Röda korset. Senaste

KLMNOPRSTUWXNZACBD' ADM

eld ri ket

Samtl. lön

undervisningsplan för hemsamariter är utarbetad av yrkesöverstyrelsen 1962 och omfattar 132 lärotimmar. Under kursen meddelas undervisning i hus- hållsgöromål (matlagning och dietmat- lagning, bakning och hemvård), teore— tisk undervisning i kostlära, hemvårds- lära, hemsjukvård, olycksfallsvård, fot- vård och hygien. Föreläsningar hålls om åldringssjukdomar och åldrandets problem.

Tabell 37. Hemsamariternas utbildning

Antal hemsamariter i

Kommunal Enskild verk- verksamhet samhet Summa % Utbildade ................. 4 065 432 4 497 39 Ej särskilt utbildade ....... 5 129 186 5 315 46 Uppgift saknas ............ 1 646 168 1 814 15 Summa 10 840 786 11 626

För hemsamariter som deltagit i den- na grundkurs om 132 timmar anordnas påbyggnadskurs om 90 timmar i syssel- sättningsmetodik (t. ex. korgflätning, halmflätning, bandvävning, sömnad och virkning). Denna kurs kan utökas med 45 timmars undervisning i keramik, me- tall- och träslöjd. Hemsamariter som deltagit i alla dessa 3 kurser har er- hållit utbildning under ca 270 timmar, vilket motsvarar 6 veckors samman- hängande kurs.

Grundkursen om 132 timmar bedrivs företrädesvis i form av dagkurs; på- byggnadskursen är på 3 veckor och or- ganiseras vanligen som internatkurs.

Utbildningen av hemsamariter vid kurser anordnade genom länsarbets- nämnder har på senare år intensifie- rats. Under 1950-talet deltog årligen ca 300 personer i kurserna; 1961 var an- talet 1 800 och 1962 3 800.

Varierande avgifter I kommunundersökningen har kommit- tén begärt uppgifter om de avgifter som tillämpas för hjälp till åldringar i deras hem. Av de lämnade uppgifterna fram— går, att normerna för avgiftssättningen är mycket varierande. På en del håll lämnas hjälpen gratis eller mot en ringa, närmast symbolisk, ersättning. Ofta tillämpas avgifter anpassade efter in- komst— och förmögenhetsförhållanden. Som exempel på olika normer för av- giftssättningen redovisas som Bilaga F en utredning angående ersättning för hemhjälp åt gamla i 22 större och me- delstora städer den 1/1 1963.

2. Hemsjukvård och hälsovård En viktig del av den Öppna åldrings- vården är den sjukvård som bedrives i åldringarnas enskilda hem. Denna hemsjukvård har man på senare år strävat att öka i omfattning. Den har

hållit tillbaka efterfrågan på vårdplat- ser på institutionerna, och den har med— verkat till att öka möjligheterna för åldringarna att stanna hemma då an- staltsvård inte varit nödvändig.

Med termen hemsjukvård avses inte endast den sjukvård, som bedrives ge- nom sjukvårdsutbildad personal, främst distriktssköterskor, i åldringarnas bo- städer. Termen avser även de vårdåt- gärder genom anhöriga och andra, för vilka ersättningar lämnas för att de tar hand om och övar tillsyn över sjuka per- soner, vilka annars skulle vistas på sjukvårdsanstalter.

I detta avsnitt skall också behandlas de hälsovårdande och allmänt sjukdoms- förebyggande åtgärder, som bidrar till att vidmakthålla åldringarnas förmåga att klara sig själva.

Socialpolitiska kommittén har inhäm- tat uppgifter på de nu aktuella områ- dena dels genom sin kommunundersök- ning, dels genom landstingsundersök- ningen.

Disu'iktsvården till en sjättedel åldringsvård Den under landstingen sorterande di— striktsvården, som står under tjänste- läkarnas överinseende, bedrives av ca 1 650 distriktssköterskor. Till dessa skö- terskors uppgifter hör i första hand förebyggande verksamhet i hem, skolor, barnavårdscentraler, ålderdomshem etc. men också en del sjukvård.

Distriktssköterskorna har försökt uppskatta den tid de ägnar åt åldrings- vården i form av hembesök och besök vid ålderdomshem. Uppgifterna från flera län tyder på att 7 timmar eller något däröver per vecka är en vanlig omfattning av denna insats. Minst en arbetsdag per vecka synes vara ett rimligt mått på distriktssköterskans ar- betsvolym i åldringsvården.

Malmöhus läns landsting har redovi- sat en särskild hemsjukvårdsorganisa-

tion utöver distriktsvården. Två under- sköterskor är där helt sysselsatta i hem- sjukvården. De har bilar för tjänste- bruk. Liknande anordningar har disku- terats annorstädes. I Östergötland före- kommer hemsjukvård under medver- kan av lasarettspersonal. I Hälsingborg finns hemsjukvårdspatruller, som arbe- tar under distriktssköterskornas ledning.

Av kommunerna har 93 angivit, att sjuksköterskor eller diakonissor medver- kar i den öppna åldringsvården. 132 sköterskor redovisas, varav de flesta an- ställda av kommunen, ett 10-tal av Rö- da korset, industrier eller religiösa samfund. Hemsjukvårdsbidrag

Successivt sedan 1949 har alla lands— ting infört bidrag till hemsjukvård. Bi- dragen avser i första hand vård i de sjukas egna bostäder. Bidrag lämnas emellertid även för vård av långvarigt kroppssjuka på ålderdomshem och i vissa fall på enskilda sjukhem. Normerna för hemsjukvårdsbidragen varierar i olika avseenden dels mellan landstingen, dels inom varje landsting. En närmare redogörelse lämnas i Bilaga G, där en Översikt finns i tab. 84. Avgörande för om hemsjukvårdsbi- drag överhuvud skall utgå är dels den enskildes vårdbehov, dels vårdmöjlig- heterna i det egna hemmet och platstill- gången på anstalter av olika slag. Lands- tingen har var för sig regler om hur dessa faktorer skall bedömas. Olikheterna mellan och inom lands- tingen gäller inte minst bidragens be- lopp. Dessa kan variera efter vårda- rens relation till den sjuke, dvs. om vår- daren är en anhörig eller en utomstå— ende. Beloppen kan vara anpassade till den vårdades inkomst eller — som i drygt hälften av landstingen — obe- roende av inkomsten. Storleken kan va-

ra beroende av om vårdaren avstår fr:.ån förvärvsarbete eller inte. Bidragen kan utgå för ett högsta antal timmar per dlag eller med månadsbelopp.

Ofta förekommande belopp, då våår- daren är anhörig, är 100 kronor i miå- naden. Maximibeloppen per månad fför anhörig vårdare är i flera fall 300 klI'O- nor, i ett par fall 400 kronor eller hög- re. För icke anhöriga vårdare utgår vanligen en timersättning på belolpp mellan 2 och 5 kronor, sällan för mer än 4 timmar per dag.

Landstingen i Göteborgs och Bohus län och i Västmanlands län har 1963 börjat tillämpa en ordning med geme- rella bidrag till kommunerna för hem- sjukvård. Bidragen baseras bl. a. på am- talet åldringar i kommunerna. De fiör- utsätter att kommunerna åtar sig :att sörja för vård i hemmen eller på ål— derdomshem av sådana långtidssjuka, som landstinget inte kan ta emot. Det generella bidraget innebär att kommu- nerna själva får utforma regler för er- sättningar till enskilda.

Många kommuner har vid sidan om landstingen infört egna former av hem— sjukvårdsbidrag. Om kommunen gratis eller till låg kostnad ställer en hemsa- marit eller annan vårdare till en sjuk persons förfogande kommer kostnaden inte till synes i form av ett hemsjuk- vårdsbidrag. Sådana bidrag lämnas dock i många fall för anhörigas eller utom- ståendes vård av sjuka åldringar.

Hemsjukvårdens omfattning Distriktssköterskornas deltagande i åld- ringsvården har tidigare omnämnts. Då det gäller omfattningen av bidrags— givningen för hemsjukvård har kommit- tén fått uppgifter dels från landstingen, dels från kommunerna. Att ge en klar bild av läget är ogörligt. Det går inte att skilja mellan sjukvård och annan

Hobbyuerksamhel [pensionärshem i Norrk Skräddare isin pensionärslägenhct i Norrköping

9 m u 5

Norrköping i

.—'= :. V) E : E & U) V) == .5 L. '5 N "1

Från fritidsuerksumheten i Norrköping 5—318191

II./IIII' .,

!

Resegrupp (Norrköping)

!

! Från biblioteksverksumhrlen [ i Norrköping j

vård i hemmen. Bidrag för vård av åldringar redovisas ofta tillsammans med bidrag för vård av invalider som inte är åldringar. För samma fall utgår bidrag ibland både från kommun och landsting.

Omfattningen av landstingens bidrags- givning för hemsjukvård redovisas så gott sig göra låter i tab. 63 (tabellbila- gan). Landstingen har redovisat 8189 åldringar och invalider, för vilka hem— sjukvårdsbidrag utgick vid undersök- ningstillfället. Det framgår av uppgifter- na från de landsting, som kunnat sär- redovisa åldringar och andra, att åld- ringarna utgjorde omkring 60 procent av samtliga. Med tillämpning av detta tal skulle antalet åldringar, för vilka hemsjukvårdsbidrag utgick i de 25 landstingen, uppgå till mer än 5 000.

Vid kommunundersökningen redovi- sades hemsjukvårdsbidrag för åldring- ar från de flesta kommuner. Uppgifter saknades bl. a. från några större städer. Sammanlagt redovisades drygt 5 300 åld- ringar, för vilka hemsjukvårdsbidrag utgick från landstinget, kommunen eller båda. Drygt tre fjärdedelar hade bidrag från landstinget, dvs. något över 4000 åldringar.

I förhållande till hela antalet åldring- ar i länet utgick hemsjukvårdsbidrag enligt de lämnade uppgifterna för drygt 2 procent i Västernorrlands och Väster- bottens län, knappt 2 procent i Stock- hohns län. I övriga län utgjorde antalet i allmänhet mindre än 1 procent.

Beträffande 4 400 åldringar har upp- gift lämnats om vårdaren. Det rörde sig i 20 procent av fallen _ ca 900 perso- ner —— om make eller maka och i unge- fär lika många fall om en hemmabo- ende dotter. I drygt 30 procent av fal- len, dvs. för ca 1 300 personer, var någon annan anhörig ansvarig för åldringens vård och i återstående nära 30 procent en icke anhörig.

5*——318191

Hemsjukvårdsbidrag från landsting för vård på åldersdomshem redovisas i Bilaga G.

Utlåning av ejukvårdsmateriel m. m.

Från 700 kommuner redovisas före- komsten av utlåningsförråd för sjuka. Flertalet av dessa förråd av sjukvårds— materiel handhas av Röda korset, som håller ca 2 000 förråd. Några landsting har egna utlåningsförråd. För att un— derlätta sjukvård i hemmen lånar man från förråden ut sjuksängar och sång- utrustning, lyftanordningar och gång— redskap, toalettstolsförhöjningar o.d.

Verksamheten beskrives närmare i Bi- laga G. En översikt finnes i tab. 64 (ta- bellbilagan) .

Ett annat medel att befordra hem- sjukvården är de bidrag till läkemedel, som lämnas av en del landsting och kommuner utöver den alhnänna för- säkringsrabatten.

Hälsokontroll

Inget landsting redovisade vid under- sökningstillfället några anordningar för hälsokontroll av åldringar.

Sedan hösten 1962 pågår enligt be- slut av samma års riksdag en försöks- verksamhet med allmän hälsokontroll i Värmlands län. I samband med en all— män skärmbildsfotografering genomför landstinget i samarbete med medicinal- styrelsen en hälsokontroll, som i före- kommande fall utvidgas till en noggran— nare undersökning. Andra landsting har visat intresse för värmlandsundersök- ningen, som är avsedd att följas av andra. Några resultat kan inte ännu re- dovisas.

I ett 20-tal kommuner har hälsokon- troll organiserats för olika kategorier åldringar. Det kan gälla en hel årsklass, dem som deltar i åldringsgymnastiken

eller dem som bor i pensionärshem. Åld- ringar som bor på ålderdomshem eller för vilka hemsjukvårdsbidrag utgår kontrolleras mer eller mindre regel- bundet.

I Sundbybergs stad inbjudes sedan 1957 varje årskull (SO-åringar till hälso- kontroll. Sedan de fyllt i ett frågefor- mulär kallas de till läkare och genom- går olika laboratorieprov samt skärm— bilds- och elektrokardiogramundersök- ningar. Resultaten användes bl.a. i sta— dens planering av åldringsvården.

Fotvård

Ett 50-tal kommuner har redovisat an- ordningar för fotvård för åldringar. I några av dessa fall har kommunen kom- mit överens med en fotvårdsspecialist om att regelbundet ta emot åldringar i någon kommunal lokal eller vid egen mottagning. Även behandling i åldring- arnas hem och på ålderdomshemmen förekommer. Sundbyberg har anställt en fotvårdsspecialist på timpenning. Åldringarna betalar 1 krona per besök. I Mariefred lämnas på stadens bekost- nad fotvård till alla pensionärer som vill komma till mottagningen i ett pen- sionärshem. Röda korset har på några håll träffat överenskommelse med ambu— lerande fotvårdsspecialister om regel- bundna besök på orten. I något fall har en pensionärsförening eller en husmo- dersförening ordnat fotvård för åld- ringar.

Hemsamariter och distriktssköterskor ger i vissa fall fotvård eller ordnar med specialisthjälp.

Landstingen har inte rapporterat nå- gon verksamhet på området.

Gymnastik

Sjukgymnastik i öppen vård, distrikts- sjukgymnastik, har ordnats av ett antal landsting. Sex landsting har inrättat

tjänster som sjukgymnast särskilt för den öppna vården. Bristen på personal gör det svårt att varaktigt besätta de inrättade tjänsterna. Några landsting har avtal med privatpraktiserande sjuk- gymnaster.

Sjukgymnastikens omfattning med av- seende på åldringar har inte kunnat kartläggas. Förekommande siffror i un- dersökningen är låga.

Efterfrågan på sjukgymnastik, t.ex. för reumatiker, är stigande och sjuk- husens mottagningar för ändamålet blir alltmer besökta.

Den allmänna försäkringens ersätt- ningar för sjukgymnastisk behandling möjliggör för många att söka privat be- handling. Vissa landsting har påtagit sig att täcka den kostnad som försäk— ringskassan inte ersätter och har träf- fat överenskommelse med privatprakti- serande sjukgymnaster härom. Även för lokalupplåtelse eller resor till patien- ternas hem förekommer ersättning från landstinget.

Verksamheten är koncentrerad till tätorterna. Glesbebyggda. trakters sjuka åldringar kan sällan eller aldrig få sjukgymnastisk behandling.

Några kommuner har engagerat sig genom att på ett eller annat sätt bidra till sjukgymnastik för åldringar.

Annan gymnastik för åldringar än sjukgymnastik förekommer på sina håll i kommunal regi eller anordnas genom enskilda sammanslutningar t.ex. pen— sionärsföreningar. Ett 30-tal kommuner redovisar verksamhet av detta slag. I Norrköping deltog vid tidpunkten för undersökningen genom socialnämndens försorg 160 åldringar fördelade på 9 grupper. Verksamheten där ledes av eller drives i samråd med privatprak— tiserande sjukgymnaster. Deltagarna i Norrköping, som bor såväl i pensionärs— hem somi andra lägenheter, får läkar- undersöka sig minst en gång om året.

Matdisu'ibution , Distribution av lagad mat till åldringar i deras bostäder förekommer i 53 kom— muner (utom Stockholm, Göteborg och Malmö), fördelade på flertalet län. I Malmöhus län har 10 kommuner rap- porterat matdistribution.

I de 53 kommunerna distribuerades vid undersökningstillfället mat till 678 hushåll. De flesta bestod av ensambo- ende personer. Antalet betjänade hushåll per kommun varierade mellan 1 och 98 (Uppsala). En tredjedel av hushållen fanns i pensionärshem.

Som distributörer fungerade kommu- nala organ i 38 kommuner och enskilda sammanslutningar i 15 kommuner. I kommunerna med kommunal distribu- tion fick åldringarna maten vanligen från ålderdomshem, i några fall från skolbespisning. Matdistributionen i en- skild regi omfattade drygt 300 hushåll och utfördes i flertalet fall av Röda korset. (Under 1961 omfattade Röda korsets mattjänst för gamla och sjuka 66 000 portioner.)

Ibland intar en åldring, som har egen bostad, sina måltider på ålderdoms- hem. Detta förekom i 58 kommuner, och antalet pensionärer som utnyttjade möjligheten var 95. Möjligheten med inackordering i maten torde, med hän- syn till de redovisade uppgifterna, inte vara satt i system någonstans. I Norr- köping t. ex. är det fråga om pensionä- rer, som infinner sig vid ett ålderdoms- hem för deltagande i sysselsättningste— rapi och som då passar på att inta mål- tid vid hemmet. I Norrköping finns för övrigt matdistribution anordnad i Rö- da korsets regi och genom Norrköpings kvinnoråd.

3. Sysselsättning och fritidsverksamhet

Strävandena att bereda åldringarna sys— selsättning har flera olika motiv och syften.

Inom ramen för arbetsmarknadspo- litiken strävar man att möjliggöra för envar som så önskar att fortsätta sitt förvärvsarbete även efter den vanliga pensionsålderns inträde. Motiv-en är, att mer arbetskraft efterfrågas; att åld— ringar vill ha arbete för inkomstens och för trivselns skull; och en växande övertygelse att arbete ger ökad livs- kraft. För att bereda åldringar arbets- tillfällen prövar man att bryta ner for- mella åldersgränser — fixerade avgångs- åldrar, inträdesspärrar etc. —— och fak- tiska fördomar mot att anställa perso- ner i hög ålder. I omskolningskurser finns inga formella hinder för åldring— ar att delta. Arbetsförmedlingens tjäns- ter står som en rättighet även för åld- ringar att utnyttja. I syfte att uppmunt- ra åldringar till förvärvsarbete kan oli- ka medel användas. De offentliga och enskilda löne- och försäkringssystemens— utformning är härvid av betydelse.

De av socialpolitiska kommittén fö- retagna undersökningar som här redo— visas har inte berört dessa frågor. Frekvensen av förvärvsarbete bland åld— ringar, sådan den framkommit i folk- räkningarna och vid skattetaxeringar- na, har berörts i kapitlet om åldringar- nas ekonomi.

Arbete som ett medel i den medicin- ska läkeprocessen — arbetsterapi —— utnyttjas alltmer inom sjukvård och re- habilitering. Verksamheten på detta om- råde inom den slutna sjukvården faller i stort sett utom ramen för denna undersökning. Inom öppen åld- ringssjukvård organiseras arbetsterapi i ökande omfattning; detta belyses i den fortsatta framställningen.

I området mellan medicinsk vård och allmän sysselsättningspolitik ligger ar- betsvården. Inom dess ram bedrives s. k. skyddad eller halvskyddad sysselsätt: ning vid verkstäder och andra arbets- platser för personer, som inte kan pla-.

ceras i den öppna arbetsmarknaden. I vad mån åldringar kommer i åtnjutande av dessa anordningar är inte känt. De- ras antal torde dock vara mycket lit-et.

Arbete eller sysselsättningar som hob- by och fritidsnöje organiseras för åld- ringar på vårdinstitutioner och därutan- för. Undersökningen har inriktats på att kartlägga öppen verksamhet av detta slag.

Arbetsterapi på väg i hemsjukvård I några landsting finns en eller flera arbetsterapeuter verksamma i hemsjuk- vården. De verkar som ledare och in- struktörer för ambulerande sysselsätt- ningssamariter, vilka anställes av kom- muner eller av Röda korset. De försö- ker få kommunerna att hålla förråd av arbetsmaterial och att svara för distri- butionen därav. I något fall har lands- tinget en lager- och försäljningslokal. Arbetsredskap lånas ut, eller hjälper man till vid anskaffningen. Stundom medverkar terapeuter och samariter vid försäljning av produkter från detta ar- bete, t. ex. genom att ordna basarer. Det är inte fråga om produktion med kom- mersiell inriktning, men arbetet är i en del fall inte utan ekonomisk betydelse för den enskilde åldringen.

Denna beskrivning torde täcka de uppgifter som lämnats om verksamhe- ten i Stockholms läns landsting, Uppsa- la läns landsting, där ett 50-tal syssel- sättningssamariter är engagerade av Rö- da korset, och Östergötlands läns lands- ting. Begynuande eller förestående verk- samhet av samma slag rapporterades från landstingen i Kronobergs, Älvs- borgs, Skaraborgs, Gävleborgs och Väs- ternorrlands län. I en del fall arbetar samma personal vid sjukhem och i hem- sjukvård.

Landstingen i Stockhohns och Upp— sala län lämnar bidrag till och leder

utbildningen av sysselsättningssamari- ter, som arbetar ute i kommunerna. Stockholms läns landsting utbetalade 1961 i arvoden och reseersättningar 26 000 kronor. En vanlig timpenning för samariterna är 5 kronor. 1961 fanns enligt uppgift 59 sysselsättningssama- riter, som utförde nära 6 000 arbetstim- mar och biträdde 242 patienter, varav 88 åldringar. 1962 fanns i allt 80 sama- riter och hjälptes 360 patienter i hem- sjukvården. Att statistiskt redovisa verk- samheten och att utskilja den del som berör åldringar låter sig i övrigt inte göra.

Kommunal aktivitet

Den kommunala sysselsättningsverk- samheten torde i första hand vara in- riktad på rörliga åldringar, som bor i ålderdomshem, pensionärshem eller enskilt och kan komma till en arbetslo- kal. Ambulerande sysselsättningssama- riter, som besöker åldringar i deras hem, engageras i stigande omfattning.

Kommunalt anställda arbetsterapeuter är vanligen knutna till ålderdomshem- men. I någon utsträckning deltar de i öppen åldringsvård. Det kan ske på så sätt, att ålderdomshemmens terapiloka- ler står öppna för utomstående, eller så att arbetslokaler organiserats t.ex. i anslutning till pensionärshem eller i någon förenings regi. Sysselsättningssa- mariter redovisas från åtskilliga håll, så som också framgått av den föregå- ende redogörelsen för landstingens in- satser.

Kommunerna inklusive storstäderna uppgav sig ha totalt 57 arbetsterapeuter i sin tjänst, som mer eller mindre kan ägna sig åt den öppna åldringsvården. Malmö stad uppgav sig dock sakna ar— betsterapeuter. Insatsen i tid på detta område varierar starkt. I enskild tjänst, nämligen hos Röda korset, rapportera- des 7 terapeuter. Lunds stad har en sär-

skild terapilokal för den öppna värden, som förestås av en arbetsterapeut i sta- dens tjänst.

I kommunerna verksamma sysselsätt- ningssamariter den 12 april 1962 redo- visades till ett antal av 195, varav drygt hälften engagerade av Röda korset. Flertalet fanns i Stockholms län, Upp- sala län och Göteborgs stad. 1 Norrkö- ping har staden ställt två sysselsätt— ningssamariter till ABF:s förfogande för arbetet bland åldringar.

De slags arbeten som förekommer är vanligen konstsömnad och knyppling, virkning och stickning, ryaknytning och vävning, läderarbeten, träslöjd, halm— och korgarbeten, leksakstillverkning o. d. Arbetsmaterial säljs till självkost- nadspris eller därunder, verktyg och redskap lånas ut eller försäljes. Produk- terna avyttras ofta enskilt men inte säl- lan vid gemensam kontinuerlig försälj- ning eller tillfälliga basarer.

En utbyggnad av sysselsättningen bland åldringar underlättas genom före- komsten av lokaler för hobbyverksam- het o. (1. Se härom längre fram.

Inga särskilda verkstäder för åld- ringar med inriktning på organiserad produktion för kommersiellt bruk har rapporterats. Lund har en centralt be- lägen arbetslokal, som 48 åldringar be- söker och där de sysslar med handarbe- ten och slöjd under ledning av en ar- betsterapeut. I Stockholm finns 34 lokal- ler, spridda över hela staden. De är vanligen försedda med vävstolar, snic- karbänkar och andra hjälpmedel. En av lokalerna är avsedd enbart för blinda pensionärer. Någon mera avancerad ut- rustning i form av maskiner förekom- mer inte. För verksamheten finns 11 te- rapeuter, varav två är avsedda för be- sök i hemmen hos sådana pensionärer som är rörelsehindrade. Lokalerna be- söktes i mars 1963 av 899 pensionärer. Antalet besök var 3 367.

69. Fritidsverksamhet

Åtskilligt av det föregående är att be- trakta som fritids- eller hobbyverk- samhet. Andra aktiviteter av detta slag är följande.

Semesterhem. Flera landsting driver eller understöder semesterhem. Inget av dessa är avsett särskilt för åldring- ar. Bland semesterh-emmens gäster fö- rekommer åldringar, framförallt äldre kvinnor, vilka kan medges fri resa av statsmedel enligt särskilda bestämmel- ser, samt i vissa fall stipendier för andra kostnader än resan. Några landsting lämnar stipendier vid sidan av de stat- liga.

Vid landstingens eller försäkrings- kassornas konvalescenthem tar man ibland emot åldringar som är relativt friska och kan sköta sig själva. Det fö- rekommer att äldre konvalescenter tas emot vid semesterhem under den tid hemmet inte är öppet för husmoders- semester.

En särskild form av resor för åld- ringar är de rabatterade järnvägsresor, som går under namnet 67-kortet. Re- sorna gäller endast för ålderspensionä- rer. 67-kortet, som kostar pensionären 10 kronor, berättigar till köp av fyra tågbiljetter —— enkla eller tur och re- tur — till halva priset. Resorna får fö- retas endast vissa tider under året. Pen- sionären kan köpa flera sådana kort per år. Under 1962 såldes ca 113000 (57-kort. Antalet resor under året med användande av dessa kort var ca 415 000.

Klubbverksamhet. Lokaler där åld- ringar kan träffas under fria former förekommer i ett antal kommuner. För- utom i Stockholm förekommer det i Norrköping, att åldringarna kan erbju- das klubbsamvaro i större omfattning i mera organiserade former. Verksam— heten i Norrköping bedrives i samar-

bete mellan staden, ABF och HSB. Vå- ren 1963 fanns bl.a. 16 hobbyklubbar med 300 deltagare, 4 sångklubbar med 72 deltagare, 16 litteraturcirklar med 188 deltagare, 10 syklubbar med 89 del- tagare, 9 spar- och reseklubbar med 214 deltagare. Spar- och resegrupper- na inriktar sig på ett bestämt resemål — det må vara Gotland eller Italien — och söker i förväg genom film och fö- redrag göra sig förtrogna med de mil- jöer de skulle vilja besöka. Bland verk- samhetsformxerna märks även åldrings- gymnastik, bedriven i 9 klubbar med 160 deltagare. Verksamheten i Norrkö- ping är förlagd till utrymmen i pensio- närshem m.m., ävensom till lokaler i stadshuset. Fritidsverksamheten i stads- huslokalerna försiggår i ABF:s regi och förestås av en värdinna och två syssel- sättningssamariter, som staden ställt till förfogande. Hit kan dagligen komma inemot 50-talet pensionärer för att träf- fas vid en pratstund över en kopp kaffe eller för att spela kort c. d. Stället ka- rakteriseras som en pensionärsgård el— ler en »ungdomsgård för seniorer». Sla- dens bidrag för 1963 till ABF för dess åtaganden för åldringarnas fritidsverk- samhet uppgår till 30000 kronor, för- utom 9 sysselsättningssamariter som staden ställer till förfogande för ABF:s fritidsverksamhet.

På sina håll disponerar åldringarna ungdomsgårdarna som klubblokaler un— der dagtid.

Klubblokaler för åldringars fritids- verksamhet förekommer i ett 50-tal kom- muner. I några fall svarar pensionärs- föreningar för sådana lokaler. Bland övriga lokalägare eller arrangörer märks ABF. Även privata företag ställer i nå- got fall lokaler till förfogande.

Fritidsverksamhet för åldringar vid ålderdomshemmen står ofta öppen jäm- väl för pensionärer utanför ålderdoms- hemmet. Sådana anordningar förekom-

mer vid vissa ålderdomshem i Örebro. Man beklagar dock därifrån, att dessa möjligheter inte utnyttjas i den utsträck- ning som väntats. Skriftliga inbjudning- ar för något visst evenemang brukar dock hörsammas.

Förutom verksamhet i särskilda klubblokaler för åldringar ordnas sam- mankomster för åldringar i förhyrda lokaler för regelbundna eller tillfälliga samkväm eller föredrag som särskilt ägnas åldringarnas intressen. Arrange- mang av detta slag, vartill inte fordras särskild verkstads- eller annan särskild hobbyutrustning, erbjudes i 188 kom- muner. I de flesta av de kommuner som svarat finns enskilda organisationer för denna fritidsverksamhet för åldringar. Kommunala arrangemang förekommer i 29 av de 188 kommunerna.

Verkstads- och hobbylokaler. Verk- stads- eller hobbylokaler för åldringar redovisas av 69 kommuner. Kommunala lokaler förekommer i 49 av dem och lokaler i enskild regi i 25. Det är här fråga om lokaler med särskild utrust- ning för hobbyverksamhet som trä- och metallslöjd, vävning, korgarbeten m.m. De torde merendels vara förlagda i pen- sionärshem. Enligt den särskilda redo- visningen av pensionärshem (se kap. 4) finns hobbyrum och verkstäder i 635 av de 1 879 kommunala pensionärs- hemmen i landet. Hobbylokaler är in- rättade vid ett antal ålderdomshem, och de står på en del håll öppna även för pensionärer utanför hemmet (se kap. 6). I övrigt finns verkstads- och hob- bylokaler i några fall anordnade av pen- sionärsföreningar och Röda kors-kret- sar, ibland i egna lokaler, ibland i hyrda eller på annat sätt upplåtna lokaler.

Resor. Bland fritidsanordningarna för åldringar synes resor vara vanliga. I åtminstone 241 kommuner har åldring— a-rna möjlighet att en eller flera gånger om året delta i utflykter eller resor.

Ibland är det endast fråga om någon dagsutflykt i abonnerad buss eller båt. I andra fall gäller det noggrant plane- rade långresor med en tids vistelse på annan ort. Ett exempel har nämnts från åldringarnas klubbverksamhet i Norr- köping. Sommaren 1962 reste en grupp pensionärer med flyg till Gotland, där de vistades vid ett semesterhem utan- för Klintehamn. Resorna ordnas dels av kommunerna, dels av pensionärsför- eningar eller andra föreningar. Kom- munala bidrag utgår inte sällan till dessa föreningsresor. Några kommuner synes lämna även individuella bidrag för enskilt ordnade resor och rekrea- tion. Det torde här vara fråga om en behovsprövad hjälp som komplement till de statligt bekostade ferieresorna.

Kommunala bidrag. Till de enskilda organisationer, som driver fritidsverk- samhet för åldringar, utgår på sina håll kommunala bidrag. Sådana bidrag upp- ges utgå i 149 kommuner. I allmänhet synes pensionärsföreningarna i dessa kommuner få stöd. Huruvida bidragen avser organisationernas löpande verk- samhet cller tillfälliga anordningar har inte utretts. I en del fall torde bidragen gälla de rekreationsresor, som företas i föreningarnas regi.

4. Kontakt med ensamma

Åtskilliga av de aktiviteter från enskilda organisationers eller offentliga organs sida, som berörts i det föregående, spe- lar en väsentlig roll för att minska åld- ringarnas ensamhet. Den stora mängden av pensionärsföreningar, syföreningar etc., möten och gudstjänster, som inte kartlagts i denna undersökning, är av stor betydelse för att skapa kontakt med omvärlden. Radions och televisionens sändningar — i den mån de sker på ti- d-er som är lämpade för åldringar — är viktiga kontaktmedel. Den numera väl-

diga utbredningen av telefonen har ökat kontaktmöjligheterna.

Ensamheten torde likväl vara många åldringars svåraste problem. De som får hjälp i hemmet får därmed också en kontakt. Men många får inga besök, vare sig de behöver direkt fysisk hjälp eller inte. Posten kommer åtminstone med pensionsanvisningen, men hur vår- defull den må vara är den präglad av hålkortets opersonlighet. En signal på dörren kan för en åldring vara så säll— synt att han blir rädd för den — och stundom har han skäl att bli det.

»Väntjänst»

I 43 kommuner uppges förekomma s. k. Väntjänst, en verksamhet som i första hand företrädes av enskilda samman- slutningar (39 kommuner). I Väntjäns- ten ingår hembesök och telefonsamtal eller besök på vårdinstitutioner för att ge åldringarna tillfälle till en pratstund eller för att hjälpa dem med något prak- tiskt ärende, t. ex. förmedla boklån, gå ett ärende till posten eller liknande. Av särskild betydelse är det, att de gamla som ligger på sjukhus och andra vård- anstalter kan få hjälp med sysslor av olika slag, t. ex. sköta blommorna i lä- genheten. Verksamheten kan sägas stå hemsamariternas och sysselsättningssa- mariternas arbete nära. Bland de orga- nisationer som åtagit sig Väntjänst märks pensionärsföreningar, Röda kors- kretsar, husmodersföreningar samt kyrkliga sammanslutningar såväl inom svenska kyrkan som inom andra sam- fund. Det är uppenbart att någon full- ständig redovisning här inte stått att erhålla, beroende på väntjänstens mång— skiftande karaktär.

5. Den öppna vårdens utbyggnad

Kommunerna har vid undersökningen ombetts ange behovet av en utbyggnad

av den öppna åldringsvården. Det skulle ske dels genom att de meddelade om några beslut av intresse föreligger, dels genom att de uttalade sig om behovet av särskilda anordningar under de när- maste åren, dels slutligen genom utta- landen om hur de på längre sikt —— med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen _— bedömer behovet i för- hållande till redan vidtagna åtgärder.

Under rubriken beslut om utbyggnad har 41 kommuner lämnat uppgift. Ibland föreligger preciserade uppgifter om beslutens innebörd, i några fall har blott helt allmänt påpekats att beslut fattats om en utbyggnad. Det verksam- hetsområde som oftast har blivit före- mål för beslut om utbyggnad är hemsa- maritverksamheten.

I en kommun, Axberg i Örebro län, har man fattat beslut som medger an- litande av manlig arbetskraft för tyngre sysslor i hemmen, exempelvis vedhugg- ning.

I Burträsks kommun i Västerbottens län har man beslutat lämna bidrag för vård av anhörig i hemmet. Beslutet av— ser åldringar som inte har sjukdom av sådan karaktär att hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landstinget. Bidraget kan utgå till anhörig eller annan som kan ta hand om åldringen i den omfattning- en att man därigenom undviker place- ring på ålderdomshem. Bidrag utgick i mars 1963 för 30 åldringar, och ytter- ligare ett tiotal ansökningar om bidrag låg då under behandling hos social-

nämnden. Bidraget, som är behovsprö- vat, utgår i regel med 4 kronor per dag, vilket motsvarar det belopp som landstinget i länet lämnar för hemsjuk- vård då den sjuke vårdas av någon anhörig. Kommunens bidrag kan vid särskilda behov uppgå till 10 kronor per dag. Sådant maximibidrag utbeta- lades i mars 1963 i 3 fall. Glesbygdsför- hållandena i Burträsks kommun är så- dana att man där inte kunnat skapa någon kår av hemsamariter i traditio— nell mening, somkan täcka de behov det här är fråga om. Denna omständig— het har lett fram till det nya bidrags- systemet, som åtminstone i ekonomiskt avseende anges vara fördelaktigare än en organisation med hemsamariter.

Frågan om behov av särskilda an- ordningar under de närmaste åren har föranlett 316 kommuner att uttala att ett sådant utvidgat behov föreligger. Av dessa uppger sig 84 ha konstaterat behoven genom särskilda utredningar. I 98 fall avses inte någon bestämd verk— samhetsgren utan endast nödvändighe- ten eller önskvärdheten av en utbygg- nad av den öppna vården i allmänhet. Av de återstående avser 174 hemsama— ritverksamhet, 16 arbets- och sysselsätt- ningsterapi, 12 fotvård, 10 matdistribu- tion, 9 fritidsverksamhet samt 9 annan verksamhet (Väntjänst, utflykter, semes- terhem för åldringar, hälsokontroll, sjukgymnastik och annan gymnastik för åldringar).

Ålderdomshem i Amnehärads kommun (Skaraborgs län); hemmet om- och tillbyggt 1957

$'"—318191

_ ...,. Mm __,4 sw ua.—_».

Ålderdomshem i Solna

Kaffekök, äppel mot korridor, i ålderdomshem i Alingsås (Älvsborgs län)

Vardagsrum i Vetlanda stads ålderdomshem

Pensionärsrum i Västertorpshemmet i Stockholm

KAPITEL 6

Ålderdomshemmen

Kommunens plikt — den enskildes rätt

Alla kommuner är skyldiga att ha ål- derdomshem. Lagen säger att det »ålig- ger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses». Detta hem skall vara »så inrättat och utrustat, att skä- liga krav på trevnad och hygien tillgo— doses samt lämplig fördelning av vård- tagarna möjliggöres». Hemmet skall vara så anordnat och ha sådan personal, att "le som bor där kan få tillfredsställan- '.e vård och tillsyn.

Att bestämmelserna om ålderdoms- hem står i socialhjälpslagen betyder in- te att de åldringar som bor på ålder- domshem får socialhjälp. Åldringarna betalar för sig med folkpension. Pen- sionärerna har enligt särskilda bestäm- melser rätt att alltid disponera ett be- lopp av minst 60 kronor i månaden. Det normala är att inackorderingsav- giften på ålderdomshemmet är satt så att pensionärerna med sin folkpension har gjort rätt för sig gentemot hemmet. Förr var ålderdomshemmen försörj- ningsinrättningar — de har vuxit fram ur äldre tiders fattighus och sockenstu— gor. Nu har försörjningsfunktionen för åldringarnas vidkommande övertagits av pensioneringen.

Å andra sidan är kommunen gentemot den enskilde vårdbehövande skyldig att bereda vård. Eftersom ingen annan anses ha en motsvarande oinskränkt

skyldighet, kan kommunen inte neka att ta emot t.ex. en sjuk person som inte tas emot någon annanstans. Det blir sedan kommunens sak att hos lands- ting och andra huvudmän begära, att personer med behov av särskild vård, medicinsk eller annan, skall få denna vård på sjukhus eller andra vårdanstal- ter. För s. k. störande vårdtagare på ål- derdomshem skall landstingen sörja.

Utbyggnaden av sjukvården, särskilt långtidssjukvården, och andra vårdgre- nar har inneburit, att många vårdbehö- vande som enligt tidigare ordning togs in på ålderdomshem inte längre behö- ver vårdas där. Platsbristen på olika vårdområden har dock ännu inte gjort det möjligt att bereda plats i den mest adekvata vårdformen för alla vårdbe- hövande. Fortfarande finnes inom ål- derdomsh'emsorganisationen — om ock- så ibland på särskilda avdelningar eller vårdhem — ett antal personer, som inte är åldringar men som av någon anled- ning måste tas om hand och ges för- sörjning och vård genom kommunens försorg.

Ålderdomshemmen har emellertid i stor utsträckning moderniserats och byggts ut så att de bättre än tidigare kan tillgodose kvalificerade vårdbehov. Det har fastslagits att de bör kunna be- reda pensionärerna »god hemsjukvård». I inte ringa mån vårdas tillfälligt eller långvarigt sjuka åldringar på hemmen. En del ålderdomshem har särskilda sjukavdelningar. Den medicinska vården

bör enligt statsmakternas uttalande be- drivas i intimt samarbete med sjukvår- dens egentliga huvudmän, i första hand landstingen.

Länsstyrelserna skall godkänna pla- nerna för nybyggen eller om- och till- byggnad av ålderdomshem. De kan ock- så medge undantag från kommunens skyldighet att ha eget ålderdomshem. Flera kommuner kan t.ex. förena sig om ett gemensamt hem. En liten kom- mun kan träffa avtal om platser på en annan kommuns ålderdomshem.

Rådgivning och statsbidrag

Genom socialstyrelsen och socialvårds- konsulenterna lämnas råd och anvis- ningar om hur ålderdomshem hör ord- nas och drivas. Denna omfattande kon- sultationsverksamhet är förenad med utgivande av statsbidrag till anordnan— de av ålderdomshem. Statsbidraget ut- går med mellan 10 och 50 procent av ett s. k. bidragsunderlag på 18 000 kro- nor per Vårdplats. Bidragsprocenten be- stämmes på grundval av kommunens skatteunderlag. Med hänsyn till bidrags- underlagets maximering och utveck- lingen av kostnader och skatteunderlag har statsbidraget minskat i betydelse och motsvarar nu genomsnittligt endast omkring 10 procent av de faktiska bygg- nadskostnaderna för nya ålderdoms- hem.

Det omedelbara ansvaret för ålder- domsliemmen åvilar på kommunens vägnar socialnämnden. De kommunala organen har stor frihet då det gäller att ordna för pensionärerna på ålder- domshemmen. Den medicinska tillsy- nen ankommer på länsläkarorganisa- tionen. I samarbete med statens brand- inspektion har socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och råd om brandskyddet. I övrigt är det enuppgift för länssty- relserna, socialvårdskonsulenterna och

socialstyrelsen att i samråd med kom- munerna se till, att god vård lämnas åldringarna på hemmen. Socialvårdsför- bundet, som kommunerna tillhör, har sedan länge bedrivit rådgivningsverk- samhet på detta område och haft hand om utbildningen av föreståndarinnor för ålderdomshemmen.

Undersökningens syfte

Såsom framgått av inledningskapitlet fastställde statsmakterna 1957 vissa rikt- linjer för åldringsvården. Därvid an- gavs även ålderdomshemmens plats och uppgifter i vårdsystemet.

Socialpolitiska kommitténs uppdrag att kartlägga åldringsvården avser inte minst att studera, hur 1957 års riktlin- jer följts och hur ålderdomshemsinsti- tutionen utvecklats på senare år. På den- na grund och efter samråd med intresse- rade myndigheter och organisationer har i kommitténs kommunundersökning ingått ett stort antal frågor om ålder- domshemmen. Svaren redovisas i det följande.

Utvecklingen

Socialstyrelsen insamlar som regel varje år vissa summariska uppgifter beträf- fande ålderdomshemmen. Uppgifter saknas dock för 1955 och 1959. Utveck— lingen under åren 1954—1960 i fråga om antal hem belyses i tab. 38.

Platsantalet fördelat på olika avdel- ningar under de angivna åren framgår av tab. 39.

Medelbeläggningen har på avdelning- arna för normalt åldrande legat något under 90 procent. Beläggningen för öv- riga avdelningar har i genomsnitt över- stigit 90 procent. Beläggningen har va- rit högst på avdelningar för psykiskt sjuka och för långvarigt kroppssjuka.

Nyanordnade ålderdomshem under 1954—1962 redovisasi tab. 40.

& | . |

Tabell 38. Antal ålderdomshem fördelade efter platsantal

Antal hem år Platsantal 1954 1956 1957 1958 1960

—10 .............. 159 141 135 129 105 11—20 .............. 677 636 625 607 552 21—30 .............. 263 277 277 272 289 31—50 .............. 147 182 199 216 257 51— ................ 111 122 134 139 147 Summa 1 357 1 358 | 1 370 | 1 363 | 1 350

Tabell 39. Platsantalet på ålderdomshemmen fördelat på olika avdelningar

Avdelning för Annan År Normalt Psykiskt Långvarigt sluäädel" summa åldrande sjuka sjuka g 1954 ................ 32 665 752 2 048 1 998 37 463 1956 ................ 34 318 619 1 782 2 593 39 312 1957 ................ 35 101 589 1 676 2 802 40 168 1958 ................ 35 187 465 1 295 3 438 40 385 1960 ................ 37 098 334 1 344 3 498 42 274 Tabell 40. Nyanordnade ålderdomshem 1954—1962 Antal vårdplatser Taget i bruk Antal hem Därav i enkelrum Totalt Antal %

1954 ................ 40 1 547 1 052 68,0 1955 ................ 42 1 649 1 064 64,5 1956 ................ 55 2 057 1 451 70,5 1957 ................ 51 2 357 1 723 73,1 1958 ................ 43 1 677 1 213 72,3 1959 ................ 69 2 502 2 024 80,8 1960 ................ 63 2 325 1 892 81,3 1961 ................ 48 2 216 1 660 74,9 1962 ................ 42 1 779 1 598 89,8

Summa 453 18 109 13 677 75,5

Andelen enkelrum av totala antalet vårdplatser på ålderdomshemmen var 20 procent 1951, 26 procent 1954, 37 procent 1958. Hälften av vårdplatserna fanns i enkelrum 1962.

Nästan alla kommuner har ålderdomshem

I april 1962 fanns i landet 1 026 kom— muner. 956 av dem hade egna ålder-

domshem, medan 37 kommuner inte hade egna ålderdomshem utan drev hem i kommunalförbund. Sådana för— bund stod för 17 ålderdomshem. Sam- manlagt fanns därför kommunala ålder- domshem förlagda i 973 kommuner.

Av de 33 kommuner som inte drev ålderdomshem själva eller i kommunal- förbund, hade 25 avtal om disposition

av platser på andra kommuners ålder- domshem. 8 kommuner har inte angi- vit sig driva eller ha del i något ålder- domshem. I några fall har kommun som driver eget ålderdomshem också del i andra kommuners ålderdomshem.

Fyra kommuner, varav endast en av de. 8 nämnda, uppgav att länsstyrelsen befriat dem från skyldigheten att driva ålderdomshem. Dessa fyra har dock nam-era löst ålderdomshemsfrågan ge- nom bygge eller avtal.

I Stockholm föreligger vissa svårig- heter att skilja mellan olika institu- tioner av vårdhemskaraktär. Stockholm, liksom i viss mån även de andra stor- städerna, kommer därför i en statistisk redovisning att i vissa avseenden fram- stå som särartat. Detta beror delvis på att gränslinjen mellan socialvård och sjukvård är svår att dra. Ett försök till samlad bedömning av vårdresurserna göres i kap. 8.

1 345 ålderdomshem, 40 000 platser

Totalt redovisas i landet 1345 ålder- domshem (tab. 21 och 22 i tabellbila- gan).

Vid några ålderdomshem finns sär- skilda sjukavdelningar för t.ex. akut sjuka, långvarigt kroppssjuka eller men- talsjuka. En del av dessa avdelningar betraktas som sjukhem och är intagna i medicinalstyrelsens sjukhusförteck- ning. Beträffande sådana avdelningar skulle uppgifter lämnas till anstaltsun- dersökningen och patientinventeringen. I flera fall har emellertid dylika avdel- ningar redovisats i samband med ål- derdomshemmen. övriga sjukavdelning— ar skulle redovisas i kommunundersök- ningen. I en del fall har dessa avdel- ningar inte redovisats för sig, varför vårdplatsantal och vårdtagare på dessa inte klart framgår av de lämnade upp- gifterna.

Platsantalet vid ålderdomshemmen inkl. vissa sjukavdelningar är något un- der 40000. På hemmen bodde drygt 37 000 gäster, vilket innebär en be- läggning i genomsnitt med ca 94 pro- cent (tab. 23, tabellbilagan). Härtill kommer ca 2 700 vårdplatser, framför allt i Stockholm, på särskilda sjukav- delningar vilka redovisats i samband med sjukvården.

Platsantalet motsvarar totalt 5,2 pro- cent av åldringarna 1960 (personer fyll- da 67 år). Utanför de tre storstäderna är platsantalet i genomsnitt 6,1 procent.

I de olika länen — Göteborg och Malmö städer ej inräknade — är plats- antalet i förhållande till åldringarna i ett fall lägre än 5 procent; detta gäller Jönköpings län. I tio län är procent- siffran mellan 5 och 6 procent, i nio län mellan 6 och 7 procent. Västman- lands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län har mellan 7 och 8 procent ålderdomshemsplatser i förhål- lande till antalet åldringar.

Platstillgången i kommunerna varie- rar starkt. Åtta kommuner kan inte be- reda någon av sina åldringar plats i ålderdomshem. Tre kommuner har platsantal som motsvarar 16 procent och däröver (i ett fall 18,3) av åldringarna. Mellan dessa ytterligheter fördelar sig kommunerna efter sin tillgång på ålder- domshemsplatser såsom framgår av tab. 41. De tre storstäderna har 1,4—1,6 procent platser på egentliga ålderdoms- hemsavdelningar (dvs. exkl. sjukavd.) i förhållande till antalet åldringar.

Ytterligare 8 kommuner i landet har ett platsantal som motsvarar 1—2 pro- cent av åldringarna. I en dryg tredje- del av alla kommuner är detta tal mel- lan 2 och 6 procent, i en tredjedel mel- lan 6—8 procent och i en återstående knapp tredjedel 8—15 procent.

Kommuner med lågt platsantal — under 4 procent — i förhållande till an-

l | i

Tabell 41. Kommunerna fördelade efter vårdplatser på ålderdomshem (inklusive sjuk- avdelningar) i procent av samtliga personer fyllda 67 år i resp. kommun

Antal kommuner med Sum- ma Hela Läu 0,1—3,9 4,0-7,9 8,0— 12,0— 16 ,O— kom- länet 0 % 1 1 ,9 15,9 mu- % % % % % % ner

Stockholms .................... 1 5 26 1 9 1 1 53 6,4 Uppsala ....................... — 2 13 8 2 — 25 5,7 Södermanlands ................. — 2 14 1 8 4 1 39 6,6 Östergötlands .................. — 2 22 21 1 — 46 6,0 Jönköpings .................... — 1 1 36 7 — — 54 4,7 Kronob ergs .................... — 1 30 12 — — 43 6,8 Kalmar ....................... — 1 30 1 8 1 — 50 6,8 Gotlands ...................... — 5 7 2 — — 14 5,0 Blekinge ...................... 1 4 1 6 4 — — 25 5,4 Kristianstads .................. 1 1 1 40 5 — — 57 5,4 Malmöhus ..................... — 5 54 11 — — 70 5,1 Hallands ...................... 2 4 23 9 1 — 39 5,6 Göteborgs o. Bohus ............. 1 3 29 9 — — 42 5,9 Älvsborgs ..................... 1 6 40 1 7 2 — 66 6,2 Skaraborgs .................... — — 38 15 3 — 56 6,6 Värmlands ..................... — 3 33 12 3 1 52 6,8 Örebro ........................ — 1 21 10 — — 32 5,7 Västmanlands .................. — — 1 2 13 3 — 28 7,0 Kopparbergs ................... — 13 32 4 — — 49 5,2 Gävleborgs .................... — 1 33 7 — — 41 5,5 Västernorrlands ................ — 2 24 15 3 — 44 7,5 Jämtlands ..................... 1 — 24 10 — — 35 7,0 Västerbottens .................. — 1 12 1 6 4 — 33 7,6 Norrbottens ................... — 1 20 9 — — 30 6,5 Summa 8 84 629 271 28 3 1 023 6,1 Stockholms stad ............... 1 4,4 Göteborg ...................... 1 1 ,6 Malmö ........................ 1 1,6

talet åldringar är främst städer, dvs. kommuner i de två högsta tätortsgra— derna. Flertalet av dem som har det relativt högsta platsantalet — över 12 procent — är glesbygdskommuner.

Fördelningen av vårdplatserna efter år då de tagits i bruk framgår av dia- gram 10.

Hemmens storlek ökar

Det genomsnittliga platsantalet per ål- derdomshem är 30 (tab. 21, tabellbila- gan). Variationerna i storlek är dock stora.

I ålderdomshem som tagits i bruk

före 1947 — drygt 800 hem — är plats- antalet i genomsnitt 23, med länsgenom- snittstal varierande mellan 13 och 36. Dessa tal rymmer mycket små hem — och ett så stort som Uppsala stads med 265 platser.

De nyare ålderdomshemmen — drygt 500 hem från 1947 och senare — har i allmänhet fler platser än de äldre. Länsmedeltalen ligger mellan 29 och 49 och riksgenomsnittet vid 40 platser.

Inemot hälften av alla ålderdomshem har högst 20 platser, drygt 40 procent mellan 21 och 50 platser. Några pro- cent, totalt ett 50-tal hem spridda över hela landet, har över 80 platser, så-

%, IOC

Diagram 10. Vårdplalserna pa" ålderdomshem procentuellt fördelade efter år då de' tagits i bruk, länsvis

el c 0 4599 loco—1919

ISZO—lgloö [| I947 —

Tabell 42. Ålderdomshemmen fördelade efter platsantal

EFGHIKLMNOPRSTUWXYZÅCBD_

Antal platser | Antal hem

——10 .............. 106 11—20 .............. 505 21—30 .............. 292 31—40 .............. 194 41—50 .............. 97 51—60 .............. 47 61—70 .............. _ 32 71—80 .............. 17 81—-— .............. 55 Summa 1 345

AOM

Samtl. län Hela riket

som närmare framgår av tab. 42 samt tab. 22 (tabellbilagan).

Åtskilliga små ålderdomshem hör hemma i kommuner som har flera hem, i många fall som en kvarleva från ti- den före kommunsammanslagningen i början av 1950-talet.

Fler enkelrum och; egna wc

I hemmen från tiden före 1947 är 27 procent av platserna i enkelrum. Av de yngre hemmens platser är 71 pro—

Tabell 43. Ålderdomshemmen fördelade efter år de tagits i bruk

Antal Antal

År hem platser % —1899 85 2 664 6,7 1900—1919 243 5 671 14,2 1920—1939 463 9 211 23,2 1940—1946 22 874 2,2 1947— 532 21 339 53,7 Summa 1 345 39 759 100,0

cent i enkelrum. Totalt är hälften av platserna i enkelrum (tab. 21, tabell- bilagan).

I ålderdomshem från 1947 och senare finns ca 4500 rum, dvs. 21 procent av platserna, med egna wc.

21 000 nya platser — men 8 300 över 40 år gamla

Många gamla ålderdomshem finns ännu i bruk. (Om- och tillbyggda gamla hem dateras till året för om— eller tillbygg- naden). Nära 2 700 platser finns i hem från 1800-talet, 5700 i hem från åren 1900—1919. Omkring 10 000 platser lig- ger i hem tillkomna mellan 1920 och 1946, över 21 000 i därefter tillkomna hem (lab. 43).

Förnyelsen av platsbeståndet har på Gotland och i Västerbotten gått därhän, att tre fjärdedelar av länens ålderdoms- hemsplatser finns i ålderdomshem från 1947 eller senare (tab. 24, tabellbila- gan). Av alla platser i landet ligger över hälften i sådana hem. I Södermanlands, Kalmar och Värmlands län är 35—37 procent av platserna i de yngre hem- men.

I hemmen från tiden före 1947 finns _ enligt socialstyrelsens uppgifter, tab. 25, tabellbilagan —— drygt 10000 plat— ser i träbyggnader.

Vårdtagarna: 9 procent ej åldringar Totalt är ca 9 procent av ålderdoms- hemmens vårdtagare yngre än 67 år

(tab. 44 och diagram 11). Andelen icke åldringar varierar i länen mellan 5 och 15 procent (tab. 26 och 27 i tabellbila— gan). Av de 3 400 vårdtagarna i åldern under 67 år är majoriteten, drygt 2 000, mellan 60 och 66 år.

Bland åldringarna på ålderdomshem- men överväger kvinnorna —— de Över- väger också i den totala åldringsbefolk- ningen — men i den nu redovisade yng- re gruppen vårdtagare är männen i flertal.

Att mindre än en tiondel av ålder- domshemmens vårdtagare är under 67 år innebär en kraftig minskning i för- hållande till 1950. En undersökning som då gjordes av socialstyrelsen visade, att drygt 20 procent var yngre än 67 år.

Flertalet är över 80 år

Drygt hälften av alla gäster på ålder— domshemmen, ca 19500 person-er, är över 80 år. Denna andel varierar i lä— nen mellan 45 procent i Hallands och 58 procent i Stockholms län (diagram 11).

Närmare en fjärdedel av gästerna, ca 8000 personer, tillhör åldrarna 75—79 år. Den återstående fjärdedelen utgöres av personer under 75 år.

De högsta åldersgruppernas domine— rande roll i hemmens åldersfördelning gör det motiverat att särskilt undersöka hur stor andel av samtliga personer i dessa åldersgrupper som är på ålder-

Tabell 44. Vårdtagarna på ålderdomshem— men fördelade efter ålder

Vårdtagare Ålder Antal %

—59 år 1 369 3,7 60—66 | 2 007 5,4 67—69 » 1 776 4,8 70—74 » 4 460 12,0 75—79 » 8 092 21,8 80— » 19 439 52,3 Summa" 37 143 100,0

Diagram 11. Vårdtagarna på ålderdomshem procentuellt fördelade i åldersgrupper,

länsvis

|||I|||||n|||mulm||||nlnuluulnnlunlunIm.

BCDEFGHIHLMNDPR—å

[] 80 är och däröver ' 57-74 år 'GEör och därunder

sl

TuwxyZAcanngmg 92) :. "21950 E .2 .g ;

1 Socialstyrelsens undersökning 1950: totala antalet vårdtagare

.

Tabell 45. Vårdtagare i olika åldersgrup- per på ålderdomshem i procent av samtliga i resp. åldersgrupp

Ålder

67—69 år ................. 70—74 » ................. 75—79 » ................. 80— » .................

Samtliga

:antalet vårdtagare exkl. vårdtagare på kronikeravd. m.m.

domshem. Av tab. 45 framgår, att av 80-åringarna i riket 13,4 procent bodde på ålderdomshem. Denna andel är starkt varierande länen emellan, från 10 pro- c-en.t i Jönköpings län till 24 i Väster- norrlands (tab. 28, tahellbilagan; dia- gram 12). I storstäderna blir siffrorna låga — 4 procent i Stockholm, 5 i Malmö och 6 i Göteborg.

Motsvarande tal för länen avviker

ä 1 n 1

lt. A n ut [ e

m a S dn ) m.. m _a. ...u r f n & ' F

Från fritidsverksamhelen (' Malmö

Diagram 12.

Vårdtagare på ålderdomshem fyllda 80 år i procent av samtligatpersoner i

åldersgruppen, länsvis

Samt! län *” Hela riket

BCDEFGHI KLMNDPRSTuwxyZAEBO AOM

1 Socialstyrelsens undersökning 1950: totala antalet vårdtagare 2 » : antalet vårdtagare exkl. vårdtagarepåkronikeravd. m.m.

inte i så hög grad från riksgenomsnittet, men i storstäderna är andelarna genom- gående lägre.

Platsantal och 70-åringar Såsom en tumregel vid planeringen av ålderdomshem brukar socialstyrelsen ange, att platsantalet bör motsvara 10 procent av de av kommunens invånare som fyllt 70 år. Om man jämför plats— antalet i riket med antalet 70-åringar och äldre blir relationstalet inte 10 utan 7 (tab. 28, tabellbilagan). Stor- städerna har särskilt låga tal, endast

Tabell 46. Vårdtagare och vårdplatser på ålderdomshem i förhållande till antalet personer 70 år och däröver

Vårdtagare 70 år och där- .Vårdplats"

.. . l % av samt— over 1 % av . . 11 ersoner samthga per- gap . 70 år och sonen samma .. .. darover ålder

Samtliga län. . . . 6,4 8,0 Stockholm ..... 1,5 2,0 Göteborg ....... 2,0 2,2 Malmö ......... 1,8 2,2 Hela riket ...... 5,6 7,0 1950 års under- sökning:

totalt ........ 5,1 8,4 exkl. kroniker- avd. m. m. . . . 4,5 7,4

6—318191

2 procent. Med bortseende från dessa städer blir länens genomsnitt 8 pro- cent, som närmare framgår av tab. 46. Två län har ett platsantal som nästan exakt motsvarar 10 procent av länets 70-åringar och äldre, nämligen Väster— norrlands och Västerbottens län. Värm— lands, Västmanlands och Jämtlands län når siffran 9 procent, medan övriga län ligger därunder. Jönköpings län har det lägsta talet, drygt 6 procent. Antalet gäster på ålderdomshemmen, som uppnått 70 års ålder, var totalt —- med bortseende från storstäderna —— 6,4 procent av samtliga i dessa åldrar. Bakom detta genomsnitt ligger så varie- rande länsvärden som 4,5 i Jönköpings län och 9 procent i Västernorrlands län.

Gäster med behov av annan vård

Kommunerna tillfrågades om antalet vårdtagare på ålderdomshemmen, för vilka man ansökt om plats inom sjuk- vården eller på någon annan institu- tion. Därutöver ombads kommunerna i en andra fråga att ange det antal vård- tagare, som enligt läkares bedömande var i behov av vård på andra institu— tioner än ålderdomshem.

Man kan utgå ifrån att ansökan om plats på annan institution inges först

på läkares inrådan. Man måste dock räkna med att i en del fall sådan an- sökan inte inges, därför att man vet, att den på grund av platsbrist inte kom- mer att bifallas. I andra fall kan man avstå från ansökan av andra skäl, t. ex. med hänsyn till en åldrings egen öns- kan eller därför att man anser ålder- domshemmets sjukvårdsresurser till— fredsställande. Avsikten med den andra frågan i kommitténs frågeformulär var att få en uppfattning om i vilken ut- sträckning varje ålderdomshems egen läkare ansåg, att vård i annan form än på ålderdomshemmet borde ordnas. I efterföljande frågor bads kommuner- na ange hur många vårdtagare på ål- derdomshem, som var varaktigt säng- liggande, och hur många, som hade an- passningssvårigheter.

Svaren på dessa frågor ger utrymme för subjektiva bedömningar. Olika lä- kare uppfattar t. ex. vårdmöjligheter och vårdbehov olika, ålderdomshemmens fö- reståndarinnor likaså. Siffrorna får där- för tolkas från utgångspunkten, att vad som återspeglas är ett stort antal per- soners bedömning av ett stort antal situationer. Läget ändras från dag till annan med hänsyn till vårdinstitutioner- nas utbyggnad, omsättningen av gäster på ålderdomshemmen, byte av personal etc. Det är dock viktigt att observera, att det är en sådan mångfald av skiftan- de faktorer, som ligger bakom den fak— tiska intagningen på olika institutioner och vårdens utformning. Summan av bedömningarna spelar en stor roll för utbyggnaden av olika vårdformer.

Vårdtagare, för vilka man ansökt om plats på annan institution, redovisades i fråga om 507 ålderdomshem. Uppgif- ter beträffande Stockholm finns ej till- gängliga. Beträffande 531 ålderdoms- hem uppgavs det finnas vårdtagare, som enligt läkares bedömande borde ha vård i annan form. Preliminära sammanställ-

ningar av svaren har utskickats till alla kommuner. Därigenom har kommuner- na haft tillfälle att konfrontera sina svar med andras och att se det samlade re- sultatet av bedömningarna. Detta har föranlett vissa justeringar. Man får där- för utgå ifrån att svaren och redovis- ningen avspeglar det läge som faktiskt råder. Sammanställningen av uppgif- terna ger dock utrymme för olika tolk- ningar av deras innebörd.

4 procent i kö för annan vård

På de nämnda drygt 500 ålderdomshem- men fanns i runt tal 1 500 personer för vilka ansökan ingivits om plats på annat håll (tab. 29 och 30 i tabellbila- gan). En del av dem vårdas på särskil- da sjukavdelningar. Dessa 1 500 repre- senterar 4 procent av alla vårdtagare på ålderdomshemmen i landet. Drygt 1 000 av ansökningsfallen, dvs. två tred- jedelar, avsåg sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Ett 50-tal avsåg akutsjuk- hus. För 333 personer gällde ansökan mentalsjukhus eller mentalsjukhem. 64 personer var föremål för ansökan om intagning på annan anstalt.

Mellan länen varierar frekvensen av dessa ansökningar starkt —— från 2 pro- cent av samtliga vårdtagare i östergöt- lands, Skaraborgs och Kopparbergs län till 12 procent i Gotlands län.

Läkarna: 8 procent borde få annan vård Läkarnas bedömning, som bör ha skett utan hänsyn till platstillgång o. d., ger till samlat resultat att 8 procent av ål- derdomshemmens gäster borde vårdas på annat håll. De ca 3 000 personer det här rör sig om fördelar sig i fråga om den önskvärda placeringen i stort sett som de för vilka ansökan ingivits om vård på annat håll. Nära 2 000 bedöms vara i behov av vård på sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Ett 70-tal be- hövde lasarettsvård.

Enligt ålderdomshemsläkarnas me- ning borde 260 personer i stället vårdas på mentalsjukhus, 575 på mentalsjuk- hem. Av det totala antalet gäster på lan- dets ålderdomshem borde enligt denna bedömning drygt två procent överföras till mentalsjukvården. 177 personer bor— de hänföras till andra särskilda anstal- ter.

Vårdtagarnas fördelning efter behov av vård i annan form än ålderdomshem framgår närmare av tab. 47. Stockholm, Göteborg och Malmö har inte medräk- nats, då fullständiga uppgifter saknas.

Bakom riksgenomsnittet 8 procent ligger stora variationer för länen (tab. 29 och 30 i tabellbilagan). I Göteborgs och Bohus län med undantag för Göte- borgs stad är siffran högst bland länen. Där anser läkarna 15 procent av alla som nu vistas på ålderdomshem böra vårdas annorstädes. För Göteborgs stad är motsvarande siffra exceptionellt hög, 38 procent. Sammanlagt för Göteborgs och Bohus län innebär detta 22 procent. I Södermanlands län bedöms 15 procent av vårdtagarna behöva annan vård, i Norrbottens län 14 procent, i Väster- norrlands och Stockholms län 13. I Kristianstads län är siffran å andra si- dan 3, i Kopparbergs län 4 procent.

Tabell 47. Vårdtagare på ålderdomshem i behov av vård i annan form

Antal vårdta- tAntal vård: .. . agare enl. la- Vårdform gare for Vllka kares bedö- ansökan in- . etts mande 1 be- g hov av vård Akutsjukhus. . . 51 57 Sjukhem för långvarigt kroppssjuka. . . 995 1 812 Mentalsjukhus . 203 256 Mentalsjukhem 128 483 Annan vårdin— stitution ...... 64 160 Summa 1 441 2 768 I % av samtliga vårdtagare . . . . 4,0 7,8

De 531 hem, vid vilka finns gäster som enligt läkarens bedömning borde vårdas på annat håll, representerar 40 procent av landets ålderdomshem. Räk- nat efter platsantal utgör de ca 49 pro- cent av ålderdomshemsvården. Omvänt skulle alltså 60 procent av hemmen — med 51 procent av platserna — inte ha några gäster som borde vårdas annor- städes.

Vid bedömningen av denna fråga bör det observeras, att en del ålderdoms- hem kan erbjuda en adekvat vård även för vissa sjukdomsfall. De har särskilda sjukavdelningar eller sjukrum, de kan stå i sådan kontakt med landstingets sjukvård att flyttning mellan anstalter är obehövlig. För en del vårdtagare på ålderdomshem betalar landstinget vård- bidrag till kommunen — se härom i Bi- laga G. Antalet vårdtagare för vilka bi- drag utgick 1961 var sammanlagt 2 620 i länen och antalet vårddagar ca 600 000. Verksamheten var särskilt omfattande i Stockholms län, där bidrag utgick till 815 vårdtagare i 65 av de 76 hemmen. I sådana fall är det i hög grad en be- dömningsfråga om patienter bör flyt- tas eller inte. Det finns för övrigt på långtidssjukhemmen patienter, som kan flytta till ålderdomshem.

I de anförda uppgifterna är Stock- holms stad inte företrädd. I Stockholm är huvudmannaskapet gemensamt, och inom socialvårdens ram förekommer en viss differentiering. Dessa förhållan- den gör det mindre meningsfullt att an- ge ett visst antal vårdtagare som olämp— ligt placerade med avseende på vård- formen. Å andra sidan är frånvaron av sifferuppgifter inte att uppfatta så, att de av Stockholms åldringar som är på ålderdomshem skulle genomgående få adekvat vård där de befinner sig.

För Göteborgs stad har lämnats upp- gift om ett stort antal personer på ål— derdomshem, som borde vårdas på andra institutioner. Detta är ett tecken

på att stadens ålderdomshemsläkare an- ser, att åtskilliga vårdtagare borde tas om hand inom andra grenar av stadens vårdsystem, framför allt inom sjukvår- den.

Högst 10 procent »felplacerade» Uppgifterna om frekvensen av platsan- sökningar för ålderdomshemsgäster inom andra vårdformer samt om läkar- nas bedömning av lämplig vårdform går tyvärr inte att renodla var för sig. En del kommuner har inkluderat den första gruppen i den andra, andra kom- muner har i siffrorna för läkarnas be- dömning tagit med endast dem för vilka ansökan om annan vård inte ingivits.

Materialet synes därför inte tillåta en helt säker slutsats. En betryggande marginal för oklarheter i redovisning- en kan dock anses föreligga, om under- sökningen anges visa, att enligt veder- börande läkares bedömande högst 10 procent av vårdtagarna på landets ål- derdomshem vid undersökningstillfället i april 1962 var i behov av vård i annan form. I första hand ansågs långtidssjuk- vård vara ett alternativ att föredra. Det- ta innebär, att mellan 2000 och 2500 ålderdomshemsgäster borde beredas plats inom vården för långvarigt kropps— sjuka. För omkring 1 000 personer var mentalsjukvård behövlig, varav huvud— delen kunde vårdas vid mentalsjukhem.

För ett par hundratal vårdtagare på ålderdomshem vore vård vid specialan- stalter mer adekvat.

En jämförelse mellan denna del av socialpolitiska kommitténs undersök- ning samt tidigare liknande undersök— ningar återfinnes i kap. 8.

8 procent sängliggande Antalet varaktigt sängliggande gäster på ålderdomshemmen efterfrågades. För hela landet utom Stockholms stad före- ligger uppgifter härom beträffande nä- ra 800 ålderdomshem (tab. 29 och 30 i

tabellbilagan). I runt tal var 8 procent varaktigt sängliggande på ålderdoms- hemmen i april 1962.

För nära hälften —— ca 1 300 eller 46 procent —— av de sängliggande uppgavs sjukdom vara orsaken. För ca 1 500 el- ler 54 procent har allmän åldersavty— ning angivits som orsak.

I detta sammanhang bör påpekas, att 700 av de 40000 platserna på ålder- domshem är angivna som avdelningar för akutsjukvård. Ytterligare ca 1200 platser, som i denna undersökning re— dovisats på ålderdomshemmen finns också med i medicinalstyrelsens sjuk- husförteckning 1961. I vilken utsträck— ning de varaktigt sängliggande befinner sig på dessa avdelningar kan inte utlä- sas ur materialet.

Vårdtagare med anpassningssvårigheter Som framgår av tab. 31 (tabellbilagan) har det angivits, att drygt 2 500 vårdta— gare, som vistas på 627 olika ålderdoms- hem, har anpassningssvårigheter.

Av dessa har drygt hälften, nära 1 350 personer, hänförts till kategorin pato— logiskt åldrande (senil demens). En— dogen psykos eller annan psykisk rubb- ning anges för 940. Under rubriken al- koholism återfinnes 278 personer.

Det får förutsättas att anpassnings— svårigheterna avser den miljö där vård- tagarna vistas. I den mån särskilda av- delningar eller ålderdomshem avdelats för vårdtagare med ett visst slag av sjuk- dom eller svaghet bör dessa fall inte ha tagits med i redovisningen. De fall som redovisats är väl spridda över lan- det.

Vårdtagarna med anpassningssvårig- heter utgör ca 7 procent av alla som är på ålderdomshem (tab. 30, tabellbila- gan). I länen varierar andelen mellan 3 och 10 procent. För Göteborgs stad anges 24 procent.

Det kan i detta sammanhang näm- nas, att ett särskilt hem för vårdtagare

med anpassningssvårigheter drives av Kopparbergs läns landsting. I Skåne har kommunerna bildat ett speciellt vård- hemsförbund, som bl.a. driver ålder- domshem för alkoholmissbrukare.

Läkarbesök De flesta ålderdomshem får regelbun- det besök av läkare enligt avtal (tab. 48). I två tredjedelar av fallen avser avtalet ett besök per månad, i övriga fall vanligen ett besök var eller varan- nan vecka. I ett mindre antal hem kom- mer läkare endast på kallelse.

Hemmen fördelade länsvis efter plats- antal och avtal om läkarbesök redovisas i tab. 32 (tabellbilagan).

Nattlig tillsyn

Inemot 40 procent av ålderdomshem- men har vakande nattvakt (tab. 33, ta- bellbilagan). De övriga har beredskaps- nattvakt. Vakande nattvakt är vanligare ju större hemmet är, men även på stora ålderdomshem är den nattliga tillsynen i en del fall anförtrodd en beredskaps- nattvakt.

Fotvård och gymnastik Vid ca 100 ålderdomshem, dvs. 8 pro— cent av alla hem utanför storstäderna rapporteras särskilda anordningar för fotvård. Särskild personal finns för så- dan vård på hälften av dessa.

Tabell 48. Läkarbesök på ålderdomshem- meni länen (exkl. Stockholm, Göteborg

och Malmö) .. .. Antal Lakarhesok hem % En gång i veckan . .. 179 14 En gång varannan vecka ............. 133 10 En gång i månaden eller mera sällan. . . 755 57 Endast vid kallelse . . . 149 11 Uppgift saknas ...... 111 8 Summa 1 327 100

'85 Tabell 49. Kulturella anordningar pd

ålderdomshem . % av Anordning Antal hem samtliga

Tillgång till dagstid-

ningar o. d ......... 1 210 91 TV-apparat .......... 1 178 89 Regelbundna andakts-

stunder ........... 1 069 81 Utflykter ........... 806 61 Centralradio ......... 764 58 Samarbete med biblio-

tek ............... 539 41 Sällskapsrum utöver

dagrum ........... 517 39 Föreläsningar ........ 186 14 Studiecirklar ........ 35 3

59 ålderdomshem redovisar särskilda anordningar för sjukgymnastik. Anord- ningar för annan gymnastik synes inte förekomma i nämnvärd utsträckning. Särskild personal för sjukgymnastik och annan gymnastik anlitas i de flesta fall.

Kulturella anordningar m.m.

TV-apparater fanns i april 1962 i 89 pro- cent av hemmen. Enligt socialstyrelsens statistik fanns TV i slutet av år 1960 i 84 procent av hemmen utanför storstä- derna, där alla ålderdomshem redan då var försedda med TV.

Förekomsten av olika kollektiva möj- ligheter till förströelse m. m. på de 1 327 ålderdomshemmen redovisas i tab. 49.

Bland vårdtagarna på ålderdomshem- men utanför de tre storstäderna hade ca 7800, dvs. 22 procent, egen radio- apparat, 131 personer eller 0,4 procent hade egen TV. Ca 1 250 personer, dvs. 4 procent av dem, hade egen telefon.

Frågan huruvida det inom ålderdoms- hemmet finns särskilda hobbyrum eller ej har besvarats beträffande 930 ålder- domshem. I 59 procent av dessa hem, dvs. drygt 40 procent av samtliga ål- derdomshem, fanns särskilda hobby- rum.

Organiserad sysselsättnings- eller hob- byverksamhet uppges förekomma på drygt en fjärdedel av hemmen. Denna verksamhet står på 5 procent av samt- liga hem öppen även för åldringar som bor utanför hemmet. Särskild arbetste- rapeut anlitas på 17 procent av hemmen.

För 182 hem, dvs. 14 procent av samt- liga, redovisas sammanlagt 160 syssel- satta arbetsterapeuter, varav 51 även är verksamma inom öppen vård och 20 även på sjukvårdsanstalt. Sysselsätt— ningssamariter redovisas för 4 procent av hemmen. Antalet sådana samariter uppges till 82.

Ca 10 800 anställda

Ålderdomshemmens personal uppgår totalt till ca 9500 heltidsanställda och närmare 2600 deltidsanställda. Perso- nalen kan sammanlagt uppskattas mot- svara 10 800 heltidsanställda.

Personalkategorier och personaltäthet framgår av tab. 34 (tabellbilagan) . Drygt 1300 föreståndarinnor redovisas. An- talet biträdande föreståndarinnor anges till ca 400, varav 250 heltidsanställda. Ett drygt hundratal heltidsanställda sjuksköterskor finnes och ett 50-tal på deltid. Ca hälften av personalen är vårdbiträden.

Av arbetsterapeuter finns ett 30-tal anställda på heltid och 139 på deltid.

Personaltätheten är sådan, att det to- talt går ungefär 3,5 vårdplatser per be- fattningshavare. I de olika länen varie- rar detta tal mellan 3 och 4. Malmö stad redovisar en lägre personaltäthet, näm- ligen 4,5 platser per anställd.

På tre fjärdedelar av de ålderdoms- hem, som har mer än 60 platser, finns en heltidsanställd biträdande förestånda- rinna. De övriga hemmen i denna stor— leksgrupp har som regel en överskö- terska eller en annan legitimerad sjuk- sköterska, vilken jämväl torde tjänst-

göra som ersättare för föreståndarinnan.

På hemmen med 51—60 platser finns heltidsanställd biträdande förestånda— rinna i ca 80 procent av fallen. På hem med 41—50 platser är detta tal nära 70 procent. Hemmen med 31—40 plat- ser har en heltidsanställd biträdande föreståndarinna i ungefär vart fjärde fall. Stundom finns en sådan befattnings- havare även på mindre hem. Det in- träffar någon gång att föreståndarper— sonal tjänstgör på mer än ett hem i sam- ma kommun.

Personal och utbildning

Av ålderdomshemmens drygt 1 300 fö— reståndarinnor har något över 40 pro— cent socialvårdsförbundets specialut- bildning för uppgiften (tab. 35, tabellbi- lagan). 5 procent är legitimerade sjuk- sköterskor, 2,5 procent är diakonissor, 8 procent har hemvårdarinneutbildning. För drygt 40 procent av föreståndarin- norna anges annan utbildning för ål- derdomshem eller övrig utbildning.

I Jönköpings och Hallands län har relativt få föreståndarinnor _— 22 pro- cent — socialvårdsförbundets utbild- ning. I dessa län finnes ett förhållande- vis stort antal små ålderdomshem. I Norrbotten har 75 procent av förestån— darinnorna detta slag av utbildning.

117 heltidsanställda biträdande före- ståndarinnor har socialvårdsförbundets utbildning.

Utbildning av föreståndarinnor ge- nom socialvårdsförbundet har ägt rum sedan 1908. Vid socialvårdsförbundets utbildningsinstitut, som är beläget i Stockholm, bedrivs undervisning kon- tinuerligt med intagning av elever 2 gånger om året. Minst 70 elever börjar varje år sin utbildning. Utbildningen sker enligt en kursplan, som fastställts av riksdagen 1952. Studierna är både teoretiska och praktiska och pågår un-

der 3 år. Den praktiska delen av stu- dierna försiggår bl.a. såsom institu- tionspraktik. Utbildningen i sjukvård har under senare år getts ett ökat ut- rymme. Under den senaste 5-årsperio- den (1959—1963) har 260 föreståndar- innor examinerats från förbundet, dvs. i medeltal 52 årligen. En viss avgång sker tydligen under studietiden. Under perioden har antalet examinerade ökat från 44 1959 till 55 1963. 1964 beräk- nar man att examinera 60 föreståndar- innor.

Vid sidan av den ordinarie utbildning- en har socialvårdsförbundet anordnat kompletteringskurser, den senaste 1960 —61. Vid denna kurs, som gav kompe- tens för föreståndarinnetjänst, examine- rades 24 elever.

Dessutom har förekommit — likale— des vid sidan av den ordinarie utbild- ningen — fortbildningskurser, som om- fattar 6—12 dagar. Dessa kurser har varit avsedda för både föreståndarin- nor med förbundets utbildning och fö- reståndarinnor utan denna utbildning. Kurserna har lämnat orientering om nya rön och erfarenheter på vårdområdet.

Andelen föreståndarinnor med utbild- ning genom socialvårdsförbundet har ökat sedan föregående undersöknings- tillfällen. I mars 1948 (undersökning av socialstyrelsen) hade 430 av 1 360 (32 %) denna utbildning; i mars 1955 (1952 års åldringsvårdsutredning) var antalet 470 av 1 370 (34 %). Antalet fö- reståndarinnor har däremot under 15 år varit tämligen konstant.

Av övriga föreståndarinnor hade ett 70-tal utbildning såsom legitimerad sjuksköterska och drygt 100 såsom hem- vårdarinna. Hur stor den årliga till- strömningen från dessa grupper till fö- reståndarinneyrket är, kan inte exakt anges. Ca 30 föreståndarinnor har dia— konissutbildning. Det rör sig alltså om ströfall, och man kan inte räkna med

att föreståndarinneyrket i nämnvärd mån rekryteras av diakonissor. Ca 570 föreståndarinnor har »annan utbildning för ålderdomshem» eller »övrig utbild- ning». De är alltså ungefär lika många som de som examinerats från social- vårdsförbundet. I flertalet av dessa fall måste fråga vara om personer som er- hållit den angivna utbildningen genom arbete på ålderdomshem.

I en del fall, särskilt i de sydligaste länen, avses med »annan utbildning för ålderdomshem» vårdsysterutbildning genom Malmöhus läns vårdhemsförbund. Denna utbildning syftar visserligen inte till annat än kompetens såsom vårdbi— träden. Det förekommer dock att vård- systrar efter vunnen erfarenhet av ar- bete på ålderdomshem blir förestån- darinnor. Kurser för ca 30 deltagare anordnas av vårdhemsförbundet unge- fär vartannat år.

En faktor, som givetvis påverkar ef— terfrågan av utbildade föreståndarinnor till ålderdomshem, är den ökade av- gången av föreståndarinnor, vilken i sin tur sammanhänger med att eleverna vid antagningen hos socialvårdsförbun- det är mycket yngre än förr och i stör- re omfattning gifter sig och slutar med förvärvsarbete. 1952 års åldringsvårds- utredning angav, att enligt en under— sökning från 1948 uppskattades antalet föreståndarinnor, som slutade av annan anledning än pensionering till ca 25 årligen. Senare har någon undersökning inte gjorts. Däremot finns vissa uppgif- ter från 1958 om föreståndarinnornas ålder. Ca 5 procent var under 30 år me- dan ungefär lika många kvarstod i tjänst efter 60 är, ca 60 procent var mellan 40 och 60 år.

Av den heltidsanställda vårdbiträdes— personalen har ca 6 procent någon form av specialutbildning för sin uppgift ut- över utbildning på arbetsplatsen.

Specialutbildningen kan t. ex. bestå

av vårdhemsförbundets utbildning eller av utbildning såsom sjukvårdsbiträden.

Vårdavgifter

Kommitténs förfrågan rörande vårdav- gifterna på hemmen har besvarats be- träffande 1 190 ålderdomshem eller 90 procent av de 1327 hemmen. På 836 hem, dvs. 70 procent av dem som lämnat uppgift, utgöres avgiften huvudsakligen av folkpensionsförmånerna minus stad- gade s. k. fickpengar medan man på de övriga 354 hemmen tillämpar andra av- giftsnormer. Enligt socialstyrelsens sta- tistik för 1960 betalade 84 procent av vårdtagarna i hela landet efter den s. k. folkpensionsprincipen.

Utredning om platsbehov på ålderdomshem En tredjedel av kommunerna meddelar att särskild utredning gjorts beträffan- de behovet av platser på ålderdomshem, 4 procent meddelar att utredning pågår medan 39 procent upplyser om att så— dan utredning inte gjorts.

Ålderdomshemsvårdens utbyggnad De uppgifter som i det föregående re- dovisats ur socialpolitiska kommitténs undersökning avser april 1962. Sedan dess har omkring ett tusental nya vård- platser tagits i bruk. Dessa redan fär- diga samt pågående byggen, som blir färdiga under 1963 och i början av 1964 inrymmer drygt 3 700 platser i 87 bygg- nadsprojekt över hela landet (tab. 36, tabellbilagan) .

Samtidigt som dessa nya platser till- kommer avvecklas ett antal äldre. Net- totillskottet beräknas till drygt 1 700 platser. Det synes rimligt att anta att inga andra än dessa byggen blir fär- diga före våren 1964. Takten i utbygg- naden av ålderdomshemsvården skulle då f.n. vara sådan, att i genomsnitt 1 800 platser byggs per år och att netto- tillskottet blir ca 800 platser. Detta in-

nebär en årlig ökning av det totala platsantalet med 2 procent.

Enligt uppgifter från december må- nad 1962 kan det beräknas, att aktuella och planerade ålderdomshemsbyggen, som inte blir färdiga före våren 1964, inrymmer ca 9 500 platser, varav man kan räkna med att hälften kommer att representera ett nettotillskott. Med hän- syn till de senaste årens erfarenheter i fråga om tidsåtgången för projektering och färdigställande synes det realistiskt att anta, att i varje fall inte mer än de nu redovisade planerna kommer att för- verkligas inom 4 å 5 år. Detta skulle innebära, att takten i utbyggnaden blir ungefär densamma som f. 11.

De pågående eller planerade nybyg- gena beräknas medföra, att man er- sätter ca 40 procent av de kvarstående platserna i hem som togs i bruk före 1920 och omkring en fjärdedel av plat— serna från åren 1920—1939 (tab. 24, ta- bellbilagan i jämförelse med tab. 37, ta- bellbilagan). Detta innebär ett fullföl- jande av utvecklingen under senare år.

Vid bedömningen av dessa siffror måste utbyggnaden av långtidssjukvår- den under senare år ihågkommas. De totala resurserna för sådan kvalificerad institutionsvård, som i första hand kom- mer åldringar till del, har i platser råk- nat ökat från 9 175 år 1950 till 19 600 år 1961 eller med i genomsnitt närmare 900 platser per år.

Ytterligare åtgärder? Frågan huruvida de vidtagna åtgärder- na för tillgodoseende av behovet av platser på ålderdomshem är tillräckliga med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen har besvarats av 861 kom- muner dvs. 84 procent av alla kommu- ner. Av dessa besvaras frågan med ja av 647 kommuner, motsvarande 63 procent av kommunerna, medan 214 kommuner, 21 procent, anser att så inte är fallet. Så-

% i ! 1,

& :— sar

** ..sååi _ .. ”*"-”'t

5 D .: _a U 8 in :: ts .— i: G. VI :: =: _. |: L M E E & E & ... Q) E E Q) »: V) E 0 ”U L M E == E :: |— (I) |— == : 2. m :: G) D..

Pensionärsrum i ålderdomshemmet i Malungs kommun (Kopparbergs län)

. Cyndi—'N ; m & "y pompe" * » | u_*.,ti _,»

wrån ålderdomshemmet vid Timmermansgatan i Stockholm

Från Hemmet för gamla i Enskede i Stockholm

som ytterligare åtgärder för att tillgodo- se detta behov meddelar 20 kommuner att utredning om platsbehovet på ålder- domshem skall göras. 98 kommuner an- ser att en utbyggnad av ålderdomshems- vården bör ske.

246 kommuner, dvs. 24 procent av alla, anser att ytterligare platser på ål- derdomshem erfordras trots utbyggnad av pensionärshem, pensionärslägenhe— ter och den öppna åldringsvården i öv- rigt. Om en utbyggnad av långtidssjuk- vården skulle komma till stånd anser å andra sidan 640 kommuner, 63 pro- cent av alla kommuner, att behovet av platser på ålderdomshem kommer att minska.

Frågan i vad mån planerna på en ev. ny kommunindelning påverkar utbygg- naden av antalet platser på ålderdoms- hem har berörts av hälften av kommu- nerna. Några meddelar att kommun- sammanslagning ej är aktuell. 417 kom- muner, dvs. ca 40 procent, meddelar att en ny kommunindelning inte medför någon inverkan på platsbehovet på ål- derdomshem medan 57 kommuner an- ser att platsbehovet på ålderdomshem- met i kommunen kommer att öka i sam- band med en kommunsammanslagning.

De nya ålderdomshemmens utrustning Till kommittén har rapporterats 275 redan igångsatta eller planerade ålder- domshemsbyggen i hela landet (exkl. de tre storstäderna), varav en del får- digställts under 1962 efter april månad, en del var i gång vid årsskiftet 1962/63 och en del planeras att igångsättas se- nast 1965. Av dessa byggen avsåg 234 nyanordnade hem och de övriga till- byggnader eller vissa ombyggnader. För 217 hem meddelas att sjukavdel- ning med sammanlagt 405 platser pla- neras på 47 hem, att hobbyrum plane- ras på 172 hem och läkarexpedition på 58 hem. Laboratorium planeras på 9

hem, anordningar för fotvård på 19 hem och för hårvård på 6 hem.

Beträffande 254 byggen meddelas att 85 anordnas i anslutning till tidigare ål- derdomshem och att 18 ordnas i anslut- ning till pensionärshem. Beträffande 13 byggen meddelas att sjukavdelning byg- ges helt friliggande.

Frågan angående personalplanering har besvarats rörande 160 ålderdoms- hem. På 41 av dessa hem planerar man att anställa sjuksköterska, på 78 hem arbetsterapeut, på 26 sjukgymnast och på 40 fotvårdsspecialist. Beträffande 67 hem meddelas att inga sådana befatt- ningar avses att bli inrättade.

För 248 byggen med 9 126 vårdplatser föreligger uppgifter om viss planering rörande pensionärsrummen. 90 procent av vårdplatserna skall finnas i enkelrum och de övriga i tvåpersonsrum. Beträf- fande 7 729 av de totalt planerade 8 668 pensionärsrummen meddelas att 83 pro- cent kommer att utrustas med eget wc.

För 262 byggen uppges att man vid planeringen haft samarbete med läns- styrelsen beträffande 190, med social- vårdskonsulenten beträffande 217, med socialstyrelsen beträffande 198 och med landstinget rörande 20.

Enskilda ålderdomshem Kommittén har hos kommunerna även frågat huruvida enskilda ålderdomshem finns i kommunen. 38 kommuner, där- ibland Göteborg och Malmö, har lämnat uppgifter om enskilda ålderdomshem. De 38 kommunerna har redovisat 53 sådana hem med 1314 platser. Som jämförelse kan nämnas »att socialsty- relsen vid en undersökning avseende juni 1961 redovisat 135 sådana hem med ca 3 000 platser belägna i 73 kom- muner. Någna av dessa hem kan ha varit nedlagda i april 1962. En av or- sakerna till den stona skillnaden kan vidare vara att det många gånger är

oklart huruvida en enskild anstalt av ifrågavarande slag är att anse såsom sjukhem, vilo- ooh konvalescenthem el- ler enbart inackorderingshem för åld— ringar, jämförbart med kommunalt ål- derdomshem. I socialstyrelsens under— sökning finns upptagna 89 hem, därav 24 i Stockholms stad med ca 800 leat- ser, som inte har redovisats i kommun- undersökningen. I denna ingår å andra sidan 7 hem som ej återfinns i socrial- styrelsens undersökning.

Av de i kommunundersökningen re— dovisade 53 hemmen drivs 22 av stif— telser, 11 av olika föreningar, 9 av

frikyrkoförsamlingar, 4 av diakoniss- anstalter och 7 av privatpersoner.

Uppgift om antal vård-tagare har lämnats för 49 hem. Sammanlagt redo- visade dessa 1124 personer som in- ackordenade i april 1962, vilket mot- svarar en beläggning av 94 procent, dvs. densamma som på de kommunala ålderdomshemmen.

Vårdtagarna på de enskilda ålder- domshemmen, som till ca tre fjärde— delar är kvinnor, är i genomsnitt något äldre än vårdtagarna på de kommunala ålderdomshemmen.

Sjukvården har en central ställning inom åldringsvården. Som belysts i ka- pitel 2 om befolkningsutvecklingen kan vi emotse en allt snabbare ökning av antalet åldringar i de högsta åldersgrup- perna, vilka i regel företer en mera utbredd åldersskröplighet. Detta för- hållande jämte ökningen i övrigt av antalet åldringar kommer att medföra ökade krav även på sjukvården. Ett viktigt led i kartläggningen av åld- ringarnas vårdbehov och vårdmöjlig- heter har därför varit att få material som belyser sjukvården för åldringar.

1. Kommitténs undersökningar

Socialpolitiska kommitténs kartlägg- ning av åldringsvården innefattar en inventering av antalet vårdplatser m. rn. vid sjukvårdsinrättningar drivna av landsting, kommuner och enskilda, an- staltsundersökningen, med sikte främst på vården av åldringar. Vidare har gjorts en inventering av antalet patien- ter på sjukhus, sjukhem m. m., patient- inventeringen. Båda undersökningarna avsåg förhållandena den 12 april 1962. Förlossningshem, barnbördsavdelningar samt vår-danstalter för psykiskt efter- blivna togs inte med. Undersökningarna planerades i samråd med, bl. a., den av inrikesministern tillkallade 1961 års samarbetsgrupp för främjande av ra- tionaliseringsåtgärder inom sjukvården m. m. En del uppgifter inhämtades på

KAPITEL 7

Sjukvården

grund av önskemål från andra intres- senter än kommittén.

I anstaltsundersökningen ombads hu- vudmännen lämna uppgift om samtliga sjukhus med undantag av förlossnings- hem och barnbördsavdelningar. För varje klinik eller avdelning begärdes uppgifter avseende det fastställda och det disponibla antalet vårdplatser, or- saken till skillnaden mellan fastställt och disponibelt platsantal samt belägg— ningen. Vidare frågades om beslutad utbyggnad: antal vårdplatser och plats- tillskott, år för färdigställandet, beräk— nad kostnad. Speciella anordningar för åldringar skulle beskrivas. Vidare skul- le särskilda uppgifter lämnas om spe- ciella anordningar för långvarigt kroppssjuka (kliniker eller avdelningar m. m.), beträffande sjukhem för lång- varigt kroppssjuka samt om särskilda anordningar för rehabilitering (rehabi- literingskliniker etc.) .

I syfte att möjliggöra jämförelser mellan sjukhemmen och ålderdomshem- men begärdes ifråga om sjukhem för långvarigt kroppssjuka och sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka detalje- rade uppgifter om personal, anslut- ningen till lasarett, sjukhus etc., läkar- besök, särskilda diagnostiserings- och behandlingsresurser —— röntgen, labora- torier, fysikalisk terapi, sjukgymnastik, arbetsterapi — samt Vårdavgift per dag. Beträffande patienter som fyllt 67 år gjordes förfrågan om orsaker till

avgången under år 1961, t. ex. utskriv- ning till akutsjukhus, ålderdomshem etc.

Patientinventeringen avsåg att ge be- sked om hur många åldringar som vår- das på sjukhus och sjukhem av olika slag. Uppgifterna inhämtades enligt ett formulär för kroppssjukvården och ett för mentalsjukvården.

Av intresse för socialpolitiska kom- mittén var i första hand att få upp— gifter om åldringar och handikappade. En relativt detaljerad åldersfördelning begärdes med hänsyn till önskemål från andra intressenter. Patienter fyll-da 40 år skulle fördelas på femårsklasser. Pa- tienterna fördelades också efter kön.

Uppgifter inhämtades vidare om hu- ruvida den aktuella vårdformen kun- de anses vara adekvat eller om någon annan vårdform kunde anses lämpli- gare för patienten. Man skulle t. ex. ange, om en patient på en medicinsk klinik borde vårdas i exempelvis sjuk- hem för långvarigt kroppssjuka. Dessa uppgifter skulle ge ett schematiskt be- grepp om i vilken utsträckning på- tienter tog upp vårdplatser, som vid en annan organisation skulle kunna frigö- ras för annan typ av patienter. Samti- digt begär-des uppgift om antalet pa- tienter, för vilka enligt vederbörande läkares uppfattning en placering på ålderdomshem vore lämplig ur medi- cinska och sociala synpunkter. Vissa uppgifter begärdes även om hur många patienter som från medicinska utgångs- punkter bedömdes kunna skötas i öp- pen vård.

För anstaltsundersökningen och pa- tientinventeringen begärdes medverkan av landstingen, sjukvårdsstyrelserna i de landstingsfria städerna, övriga kom- muner med egna sjukvårdsinrättningar samt förste provinsialläkarna och förs- te stadsläkarna beträffande enskilda sjukhem. En del kompletteringar har

gjorts med uppgifter från medicinal- styrelsens statistik beträffande allmän hälso- och sjukvård samt medicinalsty- relsens sjukhusförteckning 1961.

2._ Sjukvårdens platsantal och belägg- ning Staten driver vissa undervisningssjuk- hus, nämligen Karolinska sjukhuset, Serafimerlasarettetl och Akademiska sjukhuset i Uppsala, mentalsjukhusen utom de i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt epilepsisjukhuset Vilhems- ro vid Jönköping. Landstingen är hu- vudmän för lasarett, sjukstugor, sana- torier, epidemisjukhus, sjukhem för långvarigt kroppssjuka, sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka, anstalter för psykiskt eftenblivna samt konvalescent- hem. De landstingsfria städerna är hu- vudmän för samma slags vårdanstal- ter som landstingen samt i fråga om Stockholm, Göteborg och Malmö även för mentalsjukhus. Kommuner som del- tar i landsting driver i en del fall sjuk- hem för långvarigt kroppssjuka samt smärre kommunala mentalsjukhus. Föreningar, stiftelser 0. d. förekom- mer såsom huvudmän för sjukhus av lasarettskaraktär samt för några spe- cialsjukhus (barnsjukhus, reumatiker- sjukhus, ortopediska sjukhus, riksför- säkringsverkets sjukhus, epileptiker- hem m. m.). Privata personer och fö- retag slutligen driver enskilda sjuk- hem, epilepsisjukhus, epileptikerhem och anstalter för psykiskt efterblivna. Antalet vårdplatser inom den slutna vården utgjorde vid utgången av år 1950 sammanlagt 99 232, motsvarande 1 408 vårdplatser per 100 000 av folk- mängd—en, på sammanlagt 996 sjukhus. Vårdplatsantalet hade till slutet av år

1 Både Karolinska sjukhuset och Serafi— merlasarettet har i länsfördelningen i det föl jande hänförts till Stockholms stad.

& i 1

1961 ökat med 21 procent till 119 609, motsvarande 1 586 vårdplatser per 100 000 av befolkningen. Utvecklingen belyses närmare av tab. 50. Uppgifter— na avser kroppssjukhus, mentalsjukhus, anstalter för psykiskt efterblivna samt anstalter för epileptiker.

Fördelningen på olika sjukhustyper av vårdplatser -m. m. år 1961 framgår av tab. 51.

Utvecklingen inom de olika slutna vårdformer, som omfattas av kommit- téns undersökningar, belyses i tab. 52.

Om förhållandena 1950 tas som ut- gångspunkt ökade antalet vårdplatser perioden 1950—1961 inom kroppssjuk- vården (exklusive förlossningsvården) totalt med 20,8 procent och inom men- talsjukvården med 23,5 procent.

Fördubblingen av platsantalet för

långvarigt kroppssjuka innefattar en ökning med ca 1000 platser som är skenbar. Vissa sjukhem som fanns före 1960 men som dessförinnan inte betrak- tats som sjukvårdsanstalter har däref- ter redovisats som sådana. D'en fak- tiska ökningen var ca 9 500 platser.

Vårdplatser i linen Vårdresurserna i de olika sjukvårds- områdena framgår av diagram 13. De största vårdresurserna inom den slut- na kroppssjukvården, räknat per 100000 av folkmängden, hade i stort sett de landstingsfria städerna. Vissa vårdplatser i dessa städer står dock till förfogande för kringliggande län. I fråga om landstingen redovisas de största resurserna för Uppsala län, Got- lands län, Västerbottens län och Kalmar

Tabell 50. Den slutna sjukvården 1950—1961

Vårdplatser År _Ant al (Faststallt antal) Pågatåg; Beläggning Sjukhus den 31/12 i medeltal per dag % under året

1950 ................ 996 99 232 98 670 . . . .

1955 ................ 963 105 108 104 703 95 510 91 1956 ................ 983 107 487 106 298 96 738 91 1957 ................ 946 109 389 108 438 98 257 91 1958 ................ 928 111 904 110 647 98 096 89 1959 ................ 926 113 361 112 633 98 890 88 1960 ................ 928 116 681 114 899 100 465 87 1961 ................ 955 119 609 118 181 101 590 86

Tabell 51. Sjukvårdens platsresurser 1961 Vårdplatser . . Patienter 1 .. . Sjukhustyp .Åntal . medeltal Belaggmng Sjukhus d 31 12 1 medeltal er da ., en / under året p g

Kroppssjukhus ....... 570 70 971 70 248 54 904 78 Mentalsjukhus ....... 203 33 765 33 353 32 803 98 Anstalter för psykiskt

efterblivna ........ 170 13 834 13 576 12 932 95 Anstalter för epilep-

tiker ............. 12 1 039 1 004 951 95

Summa 955 119 609 118 181 101 590 86

Tabell 52. Olika vårdformers utveckling 1950—1961

1950 1959 1961 Fastställt Per Fastställt Per Fastställt Per Vårdform antal 100 000 antal 100 000 antal 100 0000 vårdplat— av folk- vårdplat- av folk- vårdplat- av folk-;- ser mängden ser mängden ser mängdenn Kroppssjukvård: Lasarettsvård o. d ......... 31 351 445 36 040 482 37 446 496 Lungsjukvård ............ 8 546 121 6 130 82 5 014 66 Epidemivård ............. 5 131 73 3 601 48 3 432 46 Vård av långvarigt kropps- sjuka .................. 9 175 130 16 141 216 19 601 260 Summa 54 203 769 61 912 828 65 493 868 Mentalsjukvård: Psykiatriska lasarettsklini- ker .................... 698 10 1 313 18 1 693 22 Mentalsjukhus ............ 24 022 340 26 738 357 27 286 363 Sjukhem för lättskötta m. fl. 4 206 60 6 018 81 6 743 89 Summa 28 926 410 34 069 456 35 722 474 Sammanlagt 83 129 1 179 95 981 1 284 101 215 1 342

norra. Riksmedeltalet är 941 vårdplatser per 100 000 invånare. Uppsala och Got— lands län samt de fyra största städerna når över siffran 1 000, medan flertalet landsting ligger mellan 750 och 850. Att Stockholms län har ett så lågt tal som 652 och Göteborgs och Bohus län det näst lägsta med 704 får bedömas även mot bakgrunden av att dessa läns invå- nare har viss tillgång till sjukhusvård i Stockholm och Göteborg.

I diagram 13 belyses även antalet vårdplatser per 100000 av folkmäng- den inom vården för långvarigt kropps- sjuka. Långtidssjukvården är med den— na beräkningsmetod mest utbyggd i Stockholms stad, Gotlands län, Norrkö- pings stad, Hälsingborgs stad samt i Uppsala län, örebro län och i Kahnar läns norra landstingsområde.

Beläggningen

Inkomna uppgifter om antalet vård- platser inom olika vå-rdområden, var- vid räknats med antalet disponibla

platser enligt anstaltsundersökningem, har i några fall kompletterats med sifff- ror ur medicinalstyrelsens sjukhusföjr- teckning. I tab. 53 belyses beläggningg- en med ledning av det antal patientcer på de redovisade sjukvårdsinrättningaar- na (kliniker, avdelningar etc.), smm uppgivits vid patientinventeringen. Fför riket i sin helhet är beläggningen mym— lket nära 100 procent inom långtidls-

vården och mentalvården. Fördelningg- en av redovisade vårdplatser etc. på län m. m. framgår av tab. 38 och tab. 551 i tabellbilagan. I tabellerna har inite medtagits de drygt 1100 vårdplatsrer som redovisats vid konvalescentheim m. m.

Det fastställda antalet vårdplatser ligger något högre än det disponiblla. Enligt erhållna uppgifter var i fråga om akutsjukvården nära 5 procent av vårdplatserna inte disponibla, i långg— tidssjukvården och i mentalsjukvåir— den (statens ej inräknad) ca 1 procelnt inte disponibla. Som orsak har redto—

Diagram 13. Vårdplatserna inom den slutna kroppssjukvården per 100 000 invånare fördelade på sjukvårdsområden vid slutet av 1961

Antal vårdplatser

LSOG _ % ? E Dövrig kroppssjukvård % ; 'Vörd uv långvarigt kroppssjuka "& E " i _— -o 5 " & _ _: _ så 2 5 — — ” 5 " . mon—' _ % % ! I = : _E " 1 _ _ ' % _ : — å _ _ _ — r _ * _; _ _ r —1 _ _ 5 _ F _ _ F F & € 500—_ _ E " " ” _ _j _ " — _ _ _ _ _ _l : L".

BCDEFGHaniKLMNDPRSTUWXYZAGBOAENMMMHUGXE

] Tabell 53. Beläggningen i vissa vårdformer

Antal disponibla . Vårdform vårdplatser enl. Antal patlenter Beläggning % .. . den 12/4 1962 undersoknlngarna Kroppssjukvård Lasarett, sjukstugor o. d.. . . . 41 597 36 424 87 Vården av långvarigt kropps- sjuka .................... 19 213 18 389 96 Summa 60 810 54 813 90 Mentalsjukvård Mentalsjukhus och psyk. lasa- rettskliniker .............. 30 732 30 135 98 Sjukhem för lättskötta psy- kiskt sjuka ............... 6 067 5 964 98 Summa Sammanlagt

Tabell 54. Patientfördelning efter huvudmän

Antal patienter Procentuell fördelning Vårdform Stat, Kom- En- Stat, Kom- En- landsting mun skild Summa landsting mun skild Summaa Akut kroppssjukvård. . . 34 519 — 1 905 36 424 95 —— 5 1001 Vården av långvarigt kroppssjuka ......... 12 705 4 167 1 517 18 389 69 23 8 100» Mentalsjukhus etc ...... 29 886 _ 249 30 135 99 — 1 100> Mentalsjukhem ........ 4 906 104 954 5 964 82 2 16 100| Summa 82 016 4 271 | 4 625 | 90 912 90 5 5 100»

visats ombyggnad och personalbrist m. m.

Av patienterna vårdades sammanlagt 82 000 på vårdinstitutioner drivna av stat, landsting eller landstingsfria stä- der, drygt 4 000 på sjukhem o. d. driv- na av kommuner, som tillhörde lands- ting, och knappt 5 000 på enskilda sjuk- vårdsanstalter. Patienterna fördelar sig på vårdform och huvudmän på sätt framgår av tab. 54.

3. Sjukhuspatienternas åldersfördelning 38 procent åldringar på sjukhusen

Antalet i patientinventeringen redovisa— de patienter bortsett från ca 1 100 pa- tienter på konvalescenthem, uppgick till nära 91 000. Av dessa var ca 35 000 dvs. 38 procent, i åldern 67 år och där- över. På lasarett och mentalsjukhus var drygt fjärdedel—en åldringar. Inom lång- tidssjukvården för kroppssjuka utgjor- de de 80 procent. Patienterna fördela- de sig på olika vårdformer enligt tab. 55.

Av de 36400 patienterna inom den akuta kroppssjukvården — av vilka 9500 var i åldern 67 år och däröver -— vårdades 31000 på lasarett, 1300 på sjukstugor, 2 300 på sanatorier samt 1900 på andra sjukhus (tab. 39, ta- bellbilagan) .

Av de 9 500 patienterna i åldern 67 -—W år vårdades 9 189 på sjukvårdsin-

rättning driven av staten, landstinggs— fria städer eller landsting. En tredjje— del av dem var intagna på medicinskka kliniker och ca 30 procent på kirulr- giska kliniker. Fördelningen på olilka vårdformer framgår av tab. 56. Näär- mare uppgifter beträffande medicims- ka och kirurgiska kliniker, allmänma avdelningar vid odelade lasarett saimt sjukstugor lämnas i tab. 40, 41 och 142 i tabellbilagan.

övervägande antalet patieenter i fål- dern 67—w år vårdas på medicinska och kirurgiska kliniker. Rälknat på iål— dersfördelningen den 1 november 19060 skulle ca 4 promille av hela antallet personer i angiven ålder i riket vaara intagna som patienter på medicinlsk klinik och lika många promille på lki- rurgisk klinik.

Även på andra kliniker är en SttOT del av patienterna åldringar. En Bååt:

Tabell 56. Åldringar fördelade på lam,-Cms- kliniker m. m.

Antal patien- Vårdform ter i åldern %, 67—W år

Medicinska kliniker. . . 2 968 353 Kirurgiska kliniker. . . 2 746 3t0 Allm. avd. vid odelade lasarett och sjukstu- gor ............... 1 118 122 Sanatorier ........... 581 (6 Övriga .............. 1 776 19

Summa 9 189 1000

i

3 Tabell 55. Åldrin'yar bland thkhuspati'entema ”

. Därav i åldern 67—W år Vårdform Antaåä'fedltittzjsade ' p Antal % Kroppssiukvården Lasarett, sjukstugor o. d ..... 36 424 9 534 26 Vården av långvarigt kropps— sjuka .................... 118 389 14 511 80 Summa 154 813 ' 24 045 ' '44 Mentalsjukvdrden . Mentalsjukhus och psykiat- " ' . riska lasarettskliniker ...... 30 135 8 207 . 27 Sjukhem för lättskötta psy- ' kiskt sjuka ............... 5 964 2 265 38 Summa . 36 099 10 472 . 29 Sammanlagt 90 912 34 517 38

. 1 Här ingår 258 patienter, som inte redovisats efter ålder. Åldringarnas andel har beräknats på nettotalet. 10 av de 258 patienterna har uppgetts vara över 67 år. -

mare fördelning av antalet patienter i åldern 67—w år på olika specialklini- ker lämnas i tab. 57.

4,6 procent av alla åldringar på sjukhus De redovisade patienterna utgör sam— manlagt 1,2 procent av befolkningen en- ligt folkräkningen den 1 november 1960. Av alla i åldern 67 år och högre

redovisades 4,6 procent som patienter i patientinventeringen (3,9 procent på statens och landstingens institutioner och 0,7 procent på kommunala och en— skilda).

Andelen patienter på statens och landstingens institutioner i olika åld— rar i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp framgår av tab. 58.

Tabell 57. Patienter fördelade på. lasarettskliniker' m. m.

Vårdform Antalapia giltliga de Darav 1 åldern 67—w år

P Antal %

Kvinnokliniker .............. 2 059 136 7 Öronkliniker ................ 1 230 124 10 Ögonkliniker ............... 760 281 37 Hudkliniker ................ 562 138 25 Infektionskliniker ........... 899 230 26 Lungkliniker ............... 455 _ 103 . 23 Reumatologiska kliniker ..... 293 6 2 Plastikkirurgiska kliniker . . . . 138 7 5 Neurokirurgiska kliniker ..... 136 15 11 Neurologiska kliniker ........ 263 30 11 Thoraxkliniker .............. 214 24 11 Ortopediska kliniker ......... 1 105 228 21 Radioterapeutiska kliniker. . . 286 85 30 Urologiska kliniker .......... 145 51 35 Endokrinologiska kliniker . . . . 17 —— — Allergikliniker .............. 32 8 25 Radiologiska kliniker ........ 52 19 36 Röntgenterapeutiska kliniker. 24 13 54 Summa 8 670 1 498 17 7—318191

Diagram 14. Antalet i patientinventeringen redovisade patienter i åldern 40 år och däröver, fördelade på vårdformer

80—84 ass-as 90-94 95- Iu-

"i"; _j

_J » _ - 5- .. 100—44 115—14 50—54 55—59 60—54 55—59 70-74 75—75

Kroppssjukvård Mentalsjukvörd

DPotienter i ckutvdrd lPatlenter på sjukhus ; ”]]?otienter i l&nqtidsvård 'Putienter pa sjukhem ; Patientfördelning efter ålder vid statens och landstingens institu-

Hur alla patienter procentuellt fördelar tioner efter ålder framgår av tab. 60 sig på olika åldersgrupper och inom samt diagram 14— skilda vårdformer framgår av tab. 59. Om man antar att de äldre patien- Fördelningen av samtliga patienter terna är bosatta inom det sjukvårds-

Tabell 58. Antalet patienter i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp

Ålder Vårdform

—14 | 15—39 | 40—49 50—59 60—64 65—66 67—w Akut kroppssjukvård. . . . 0,21 0,26 0,42 0,60 0,85 1,07 1,23 Vården av långvarigt

kroppssjuka .......... — 0,01 0,04 0,10 0,21 0,34 1,30 Mentalsjukhus .......... 0,01 0,22 0,47 0,65 0,84 0,90 1,09 Mentalsjukhem ......... —- 0,01 0,06 0,11 0,18 0,21 0,24 Summa 0,22 0,50 0,99 1,46 2,08 2,52 3,86

070 => 0

u .:.— u- O D D IlIIlLllliIlllllIllLlllllllllillliillllllllllllll N D

I

o..

Diagram 15. Antalet patienter fyllda 67 år inom kroppssjukvården i promille av samt- liga personer i åldersgruppen, länsvis

— 5 c 0 E F G H I Dlntugno för långtidsvärd 5:11 Intoqnu på akutsjukhus

område där de vårdas, kan man sche- matiskt belysa vissa olikheter mellan olika områden. Antagandet är inte helt realistiskt, då åtskilliga patienter vår- das utom sitt län, och slutsatser måste därför dras med försiktighet. De inom kroppssjukvården redovisade patien- terna i åldern 67 år och högre har emellertid i tab. 43 (tabellbilagan) för- delats på de olika sj-ukvårdsområdena samt på akutvård och långtidsvård. An- talet patienter i olika åldrar har där satts i relation till samtliga personer i åldersgruppen inom resp. sjukvårds-

KLMNOPRSTUWXYZACBD

Hela riket

_ Samtl- län

AOMH

område enligt folkräkningen den 1 no- vember 1960. Fördelningen redovisas även i diagram 15.

I hela riket utgjorde de redovisade patienterna inom akutvården samman- lagt 13 promille och inom långtidsvår- den 19 promille av samtliga personer i åldern 67 år och högre. Variationer—' na mellan sjukvå-rdsområdena ligger i fråga om akutvården mellan lägst 9 och högst 20 promille. Relationstalet ligger mellan 9 och 12 i 17 områden och mellan 13 och 15 i 6 områden. Det högsta förekommande relationsta-

Tabell 59.— Samtliga patienter, prace'ntuell fördelning efter ålder

Under 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—w Vårdform 67 år år år år år år år Summa Akut kroppssjukvård stat, landsting etc .......... 73 6 8 7 4 2 — 100 enskilda ................... 82 4 5 4 3 2 —— 100 Vården av långvarigt kropps- ; sjuka ! stat, landsting etc .......... 23 7 15 20 19 11 5 100 kommunala ................ 11 5 12 20 25 18 9 100 enskilda ................... 17 4 11 19 23 17 9 100 Mentalsjukvård mentalsjukhus (stat, landsting etc.) ...... _. ............... 73 6 8 7 4 2 — 100 € mentalsjukhem, landsting . . . 64 7 10 9 6 3 1 100 i kommunala ....... . ......... 36 3 16 19 13 10 3 100 ' enskilda ................... 63 5 9 1 1 8 3 1 100 Samtliga vårdformer 62 6 9 10 8 1 100 Summa patienter i % av ålders- gruppen i befolkningen ..... 0,8 2,8 3,4 5,1 7,0 10,0 14,0 1,2

Tabell 60. Samtliga patienters åldersfördelning

Kroppssjukvård Mentalsjukvård Åldersgrupper Akutvård Långtidsvård Sjukhus Sjukhem Antal % Antal % Antal % Antal %

i

— 1 år 1 011 3 17 — — _ _ —— i 2—14 » 2524 7 33 — 179 1 8 — ' 15—39 » 6 534 19 223 2 5 582 19 369 8 40—44 » 2 196 6 165 1 2 225 7 254 5 45—49 » 2 337 7 256 2 2 783 9 380 8 50—54 » 2 798 8 367 3 3 117 10 478 10 55—59 » 3 063 9 582 5 3 258 11 623 13 60—64 » 3 375 10 841 7 3 333 11 701 14 65—66 » 1 492 4 478 4 1 253 4 296 6 67—69 » 1 886 5 920 7 1 633 6 368 7 70—74 » 2 938 9 1 931 15 2 352 8 499 10 75—79 » 2 330 7 2 514 20 2 095 7 459 9 80—84 » 1 403 4 2 382 19 1 292 4 303 6 85—89 » 515 2 1 398 11 632 2 137 3 90—94 » 108 —— 488 4 126 —— 29 1 95—- » 9 -- 110 1 26 _ 2 — Summa 34 519 100 12 705 | 100 29 886 100 4 906 100

let, 20 promille, redovisas för Väster- landstingsfria städerna (utom Gävle). bottens län. För Uppsala län är siffran 36 promille.

I fråga om långtidsvården ligger re— Den höga siffran för Stockholms stad lationstalet för 10 områden mellan 10 (37 promille) torde få bedömas mot och 15 promille samt för 11 områden bakgrunden av de särskilda förhållan- mellan 16 och 20 promille. , Ovanför den som råder i fråga om sjukhusvår- promilletalet 20 återfinnes Uppsala län, dens och åldringsvårdens organisation örebro län, Norrbottens län samt de iStockholm samt förekomsten av många

% IOG

Diagram 16. Antalet patienter fyllda 67 år i procent av samtliga patienter inom vården av långvarigt kroppssjuka i resp. sjukvårdsområde

Hela riket Samtl. lön

”r" '

DEFGHanlHLMN patienter från andra områden på husen i staden.

I fråga om mentalsjukvården kan liknande beräkningar inte göras med hänsyn till mentalsjukvårdens organi- sation.

sjuk-

4. Särskilda uppgifter om långtidssjuk- vården

För långtidssjukvården finns vid lasa- rett särskilda kliniker eller avdelningar för långvarigt kroppssjuka. Sådana av- delningar finns även vid sjukstugor samt vid sanatorier och epidemivårds- anstalter. Vidare finns särskilda sjuk— hem för långvarigt kroppssjuka. .

0PRSTUWXVZ

ACBD ADMH

Huvudman för den största delen av verksamheten är landstingen. Kommu- nerna driver genom socialnämnderna i vissa fall sjukhem. Vidare förekommer en del enskilda sjukhem för långvarigt kroppssjuka.

Totala fastställda antalet vårdplatser för vård av långvarigt kroppssjuka, som redovisats i undersökningarna, uppgår till 19 362, av vilka 19213 var dispo- nibla (tab. 44, tabellbilagan). Vård- pl-atsantalet fördelat på olika vårdfor- mer och huvudmän' framgår av tab. 61 (se även tab. 38, tabellbilagan).

Av de inom långtidsvården redovisaa de patienterna var, som tidigare nämnts,

80 procent i åldern 67 år och högre. Ef- ter sjukhustyp och ålder fördelade sig patienterna på sätt som framgår av tab. 62. Närmare uppgifter beträffande för- delningen på sjukvårdsområden m.m. återfinnes i tab. 45 (tabellbilagan).

Antalet patienter fyllda 67 år och däröver innom långtidssjukvården i re- lation till samtliga patienter varierar mellan de oli-ka sjukvårdsområdena från lägst 68 procent (Västerbottens län) till högst 89 procent (Uppsala län). Landstingsfria städer redovisar en högre andel åldringar inom lång- tidsvården än sjukvårdsområdena i all- mänhet. Variationerna framgår närma- re av diagram 16.

Olikheter i långtidsvårdens organisation Organisationen för långtidsvården väx- lar i de olika .sjukvår-dsområdeua. I följande områden redovisades särskil- da Iasarettskliniker för vården av lång- varigt kroppssjuka. Siffrorna anger platsantal. Stockholms län .......... 50 Östergötlands län ........ 88 Älvsborgs län ........... 60 Värmlands län .......... 100 Örebro län .............. 75 Stockholms stad ........ 247 Göteborg ............... 1 005 Malmö ................ 233 Summa 1 858

I flertalet sjukvårdsområde-n finns lasarettsavdelningar för långvarigt kroppssjuka. I några sjukvårdsområden finns vårdplatser för långvarigt kropps- sjuka endast vid sjukhem, nämligen i Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands sjukvårdsområden. Anta- let vårdplatser m. 111. inom långtids- vården redovisas närmare i tab. 44 och 45 i tabellbilagan. Variationerna i frå- ga om sjukvårdsorganisationen inom de olika landstingsområ-dena belyses i dia— gram 17.

Långtidsvårdens relativa omfattning Antalet vårdplatser för långvarigt kroppssjuka varierar starkt mellan sjuk- vårdsområ-dena. I förhållande till hela befolkningen utgör enligt kommitténs undersökning antal-et vårdplatser i hela riket 2,6 promille (tab. 44, tabellbila- gan). För landstingen är detta tal lägst i Västerbottens län, nämligen 1,2 pro- mille, och högst i Uppsala län med 2,9 promille. För Stockholms stad uppgår relationstalet till 4,2 promille, om vårdplatser på sjukhem i social- nämndens regi medräknas, och 1,1 pro- mille om socialnämndens platser från- räknas. För Göteborg är talet 2,6 pro- mille, för Malmö 2,7 samt för Hälsing- borg 2,9 promille.

Åldersfördelning i långtidsvården I patientinventeringen redovisades, som tidigare framgått, sammanlagt 12 705 långvarigt kroppssjuka patienter inom landstingens och de landstingsfria stä- dernas långtidsvård (socialnämndernas sjukhem och enskilda sjukhem ej med- räknade). Hur dessa patienter fördelar sig på olika vårdformer och efter ålder framgår av tab. 63.

Det framgår av tabellen att patienter- na på sjukhemmen var äldre än på kli- niker och sjukstugor. På sjukhemmen var 37 procent av patienterna 80 år och däröver, på kliniker och sjukstugor 32 procent. Åldersfördelningen belyses närmare i diagram 18. Patienternas för- delning på sjukvårdsområden, ålders- grupper och sjukhustyper redovisas i tab. 46 och 47 i tabellbilagan.

Intagningsförfarande

I fråga om landstingens och de lands- tingsfria städernas sjukvård inhämta- des i anstaltsundersökn—ingen vissa upp— gifter beträffande intagningsförfaran- det vid kliniker och sjukhem för lång-

LOOO Antal patienter

Diagram 17. Patienter på landstingens institutioner för långvarigt kroppssjuka,"_'för- delade på sjukvårdsområden och sjukhustyper

lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllLllllllLlJllllllllllll

" |] Sjukhem

Sjukstugo . Klinik eller avdelning vid.lasare'll'

BCDEF.GHnH5l HLMNOPRSTUWXVZAC'BD

A_OMH

Tabell 6]. Vården av långvarigt kroppssjuka: platsantal och beläggning

Vårdplatsantal Beläggning Huvudman och vårdform .. . . Antal I % av dlsp. Faststallt D1spon1belt patienter platser

Landstingen (städer utom landsting): kliniker el. avd. vid lasarett ..... 4 345 4 244 3 981 94 avd. vid sjukstugor ............. 949 950 887 93 sjukhem ...................... 8 142 8 107 7 837 97 Summa 13 436 13 301 12 705 96 Sjukhem i socialnämnds regi etc. . . 4 296 4 330 4 167 96 Enskilda sjukhem ................ 1 630 1 582 1 517 96 Summa 5 684 96 Totalt 18 389 96

2.500 '

Antal patienter

Diagram 18. Patienter på institutioner lör långvarigt kroppssjuka, fördelade på ålders- . grupper

'

—w. _Samtliqu patienter

_Potienter på sjukhem

- — — — Patienter på sjukstugor — —— - Patienter på lasareliskliniker

___—— _- & __-

&_—___— _

X

] I | I l l l_ l l | | 100—44 45—49 50—54 55-53 Gil—64 65—69 70—74 '75—79 Bil—84 85—89 90—95 95—wör

Tabell 62. Långlidsvårdens patienter; andelen åldringar

Huvudman och vårdform

Antal redovisade

Därav i åldern 67 år

patienter Antal I % av_ samtliga patienter Landsting m.fl.:

klinik el. avd. vid lasarett. . 3 981 2 985 75 avd. vid sjukstuga ........ 887 658 74 sjukhem ................ 7 837 6 100 78 Summa 12 705 9 743 77

Sjukhem drivna av social- nämnd .................. 14 167 3 479 89 Enskilda sjukhem ........... 1 517 1 299 86 Summa 15 684 4 778 88 Sammanlagt 118 389 14 521 80

1 Häri ingår 258 patienter, som inte redovisats efter ålder. Åldringarnas andel har beräknats på nettotalet.

Tabell 63. Patienternas ålders/ördeln'ing i långtidsvården

Kliniker o. d. Sjukstugor Sjukhem Summa Åldersgrupp Antal % Antal % Antal % Antal % under 67 år 996 25 229 26 1 737 22 2 962 23 67—69 » 311 8 74 8 535 7 920 7 70—74 » 632 16 128 14 1 171 15 1 931 15 73—79 » 790 20 173 20 1 551 20 2 514 20 80—84 » 672 17 169 19 1 541 20 2 382 19 85—89 » 390 10 70 8 938 12 1 398 11 90—94 » 150 4 38 4 300 4 488 4 95— » 40 1 6 1 64 1 110 1 Summa 3 981 | 100 887 100 7 837 100 | 12 705 100

varigt kroppssjuka samt vid geriatrisk klinik. På fråga om varje sjukvårdsan- stalt för sig beslöt om intagning, sva- rade 11 landsting ja och 16 nej. Intag- ningen var samordnad för vissa sjuk- vårdsanstalter ino-m 11 landstingskom- muner. Intagninwgen var centraliserad till en särskild intagningscentral om- fattande hela sjukvårdsområdet inom 15 landsting. Utöver nämnda anord— ningar hade inom 4 landsting särskil- da åtgärder vidtagits för en samordning mellan akutsjukvård och vården av långvarigt kroppssjuka.

Kommunala sjukhem Uppgifter begärdes särskilt beträffande sådana sjukhem för långvarigt kropps- sjuka, som drives av kommuner hu- vudsakligen genom socialnämnderna och oftast i anslutning till ålderdoms- hem. En del av kommunerna redovi- sade de av dem drivna sjukhemmen i kommunundersökningen som avdel- ningar till ålderdomshem. Några angav direkt, att de inte ansåg det vara frå-

ga om sjukhem utan om avdelning av ålderdomshem.

Som särskilda sjukhem redovisades 61 hem med ett fastställt platsantal av 4296 men med 4330 disponibla plat- ser. Enligt patientinventeringen fanns, såsom framgått ovan, på dessa sjukhem

4167 patienter intagna. Beträffande 258 av dessa har någon detaljerad ål- dersredovisning inte lämnats. Av de återstående 3909 var 3469 eller 89 procent i åldern 67 år och högre. Pa- tienterna fördelade sig efter ålders- grupper enligt tab. 64. En närmare för- delning på sjukvårdsområden och ål- dersgrupper lämnas i tab. 48 (tabell— bilagan).

Av patienterna var över hälften i ål- dern 80 år och däröver. På landstingens sjukhem var motsvarande tal i genom- snitt ca 35 procent.

Enskilda sjukhe- Liknande uppgifter som i fråga om de kommunala hemmen inhämtades ge— nom förste provinsialläkare och förste stadsläkare beträffande de enskilda

Tabell 64. Kommunala sjukhem, patien- ternas ålders/ördelning

Åldersgrupp pågå?” % Under 67 år . . 440 11 67—69 år ..... 155 4 70—74 » ..... 483 12 75—79 » ..... 798 21 80—84 » ..... 963 25 85—89 » ..... 712 18 90—94 ) ..... 303 8 95— | ..... 55 1

Summa 3 909 100

sj-ukhemmen. Antalet redovisade hem uppgår till 69 med ett fastställt plats- antal av 1 803, av vilka 1 763 uppgavs vara disponibla. Fullständiga uppgifter har inte inkommit från alla hem.

I patientinventeringen redovisades fullständiga uppgifter för 63 enskilda sjukhem med 1 517 patienter, av vilka 1299 var i åldern 67 år och högre (fastställt platsantal: 1 630; disponibelt 1582). Dessa fördelade sig på ålders- grupper enligt tab. 65. Närmare upp- gifter beträffande fördelningen på sjuk- vårdsområden och åldersgrupper åter- finnes i tab. 49 (tabellbilagan).

Även på de enskilda sjukhemmen var hälften av patienterna i åldern 80 år och högre. Andelen patienter under 67 år var något större på de enskilda hemmen än på de kommunala.

.

Sjukhemmcns läge med hänsyn till lasarett I fråga om alla sjukhem för långvarigt kroppssjuka inhämtades i anstaltsun- dersökningen vissa uppgifter beträf- fande deras anslutning till lasarett, av- stånd till närmaste akutsjukhus, p-erso- nal, personalkategorier och personaltät- het, läkarbesök, särskilda diagnostise- rings- och behandlingsresurser m. m. Syftet härmed var bl. a. att få mate- rial för en jämförelse med ålderdoms- hemmen. Svarsfrekvensen på olika punkter är något varierande.

Av landstingens 182 sjukhem för långvarigt kroppssjuka var 16 att anse som avdelning av lasarett. 60 var be— lägna på samma ort som lasarett men ej anslutna till dessa. övriga 106 sjuk- hem (58 %) var helt fristående, beläg- na på annan ort än lasarett och ej an- slutna till sjukhus. Av de 61 kommu- nala hemmen var 53 anslutna till ål- derdomshem och 8 helt fristående.

Något över en tredjedel av sjukhem- men hade mer än en mil till närmaste

Tabell 65. Enskilda sjukhem, patienter- nas åldersfördelning

Antal

Åldersgrupp patienter % Under 67 år .. 218 14 67—69 år ..... 57 4 70—74 » ..... 171 11 75—79 » ..... 301 20 80—84 » ..... 355 24 85—89 » ..... 276 18 90—94 » ..... 118 8 95— » ..... 21 1

Summa 1 517 100

akutsjukhus, men endast 5 procent ha- de mer än en mil till läkare.

Av landstingens sjukhem hade 3 (2 i Blekinge och 1 i Västernorrlands län) mer än 5 mil till akutsjukhus. 69 sjuk— hem hade 1—5 mil till akutsjukhus.

Läkarbesök vid sjukhem Uppgifterna om läkarbesök skulle läm- nas beträffande sjuk-hem som inte ha- de tjänst som heltids- eller deltidsan- ställd läkare på personalstaten. Hel- tidsanställd läkare förekom vid 15 landstingshem och deltidsanställ-d vid 118. 2 kommunala och 6 enskilda sjuk- hem redovisar också heltidsanställd lä- kare. I fråga om läkarbesök lämnades uppgifter beträffande 236 hem enligt tab. 66.

Sjukhemmens utrustning

I fråga om förekomsten av särskilda diagnostiserings- och behandlingsresur— ser framkom uppgifter beträffande 175 landstingshem, 55 kommunala och 69 enskilda hem (tab. 67).

Vårdavgifter vid sjukhem När det gäller vårdavgifterna tillämpar landstingens sjukhem i allmänhet låga avgifter. Av 182 red-'ovisade hem upp— ger 178 vårdavgift som understiger 6 kronor per dag. En viss differentie-

Tabell 66. Läkarbesök vid sjukhem

Läkarbesök

Landstingens Kommunala Enskilda Sammanlagt

Antal % Antal % Antal % Antal %

Dagligen ...................... 16 Varannan dag ................. 19 Två gånger per vecka .......... 43 En gång per vecka ............ 46 En gång varannan vecka ....... 1 En gång per månad el. mera sällan —— Vid kallelse ................... ——

125 182

Summa Totala antalet hem ............

13 3 7 3 5 22 9 15 3 7 6 9 28 12 34 4 9 2 3 49 21 37 31 67 21 33 98 42

1 3 7 11 17 15 6 — 2 4 6 9 8 3 — — — 16 24 16 7

46 65 236

61 69 312

Tabell 67. Sjukhemmens medicinska utrustning

Landstingens Kommunala Enskilda Samtliga Diagnostiserings— och sjukhem sjukhem sjukhem sjukhem behandlingsresurser med utan med utan med utan med utan Laboratorium .................. 62 113 16 39 14 55 92 207 Röntgen ...................... 54 121 1 54 3 66 58 241 Fysikalisk terapi ............... 54 121 10 45 8 61 72 227 Sjukgymnastik ................. 152 23 28 27 29 40 209 90 Arbetsterapi ................... 110 65 29 26 12 57 151 148 Antal som svarat .............. 175 55 69 299 Totala antalet hem ............ 182 61 69 312

ring förekommer på sina håll. Några sjukhem har dels en avgift på högst 6 kronor, dels en eller flera högre av- giftsklasser, t. ex. för enskilda rum och eventuellt med hänsyn till patientens inkomstförhållanden. Sålunda uppger 3 hem vårdavgifter på 6—10 kronor, 14 hem avgifter på 10—15 kronor, 7 hem avgifter på 15—20 kronor samt 8 hem en vårdavgift på mellan 20 och 30 kronor. Vid 28 hem redovisas dif— ferentierade vårdavgifter.

Vid de kommunala sjukhemmen _— totalt 61 hem — tillämpas :i 16 fall sam- ma avgiftssättning som vid ålderdoms- hemmen, alltså folkpensivonen minskad med det av Kungl. Maj:t fastställda be- loppet (s. k. fickpengar). 36 hem upp— ger avgifter på högst 10 kronor per

dag. Vid 5 hem uttas vårdavgiften ef- ter inkomst. Den lägsta redovisade av— giften — bortsett från ett hem, där av- giftsfrihet kan förekomma — uppgår till 3 kronor och den högsta avgiften till 25: 45 kronor per dygn.

Vid de enskilda sjukhemmen varierar avgifterna mellan lägst 3 kronor och högst 65 kronor per dygn. 33 av .de 47 hem, som redovisat avgifterna, uppger avgifter överstigande 20 kronor per dag, därav 7 hem över 50 kronor om dagen.

I frå-ga om [de kommunala och enskil- da sjukhemmen inhämtades i anstalts- undersökningen vissa uppgifter om vem som betalade vårdavgiften, patienten själv, myndighet etc. Uppgifter lämna- des beträffande 1 943 patienter på kom-

Tabell 68. Vårdavgifl på vissa sjukhem efter betalningssätt

Kommunala sjuk- Enskilda sjuk- Samtliga sjuk- V är davgiften betalades hem, patienter hem, patienter hem, patienter Antal % Antal % Antal % 1) Helt av ' a) patienten ................. 1 422 73 886 56 2 308 65 b) socialnämnden på patientens hemort ................... 13 1 89 6 102 3 c) landstinget (eller motsvaran- de) ....................... 8 89 . 6 97 3 2) Delvis av patienten a) delvis av socialnämnden. . . . 91 5 115 7 206 6 b) delvis av landstinget ...... 194 10 400 25 594 17 c) delvis av socialnämnden och landstinget (eller motsva- rande) .................... 196 10 1 . . 197 6 3) Delvis av landstinget, delvis av socialnämnden ................ 19 1 1 . . 20 . . Summa 1 943 | 100 | 1 581 | 100 | 3524 | 100

munala sjukhem och 1 581 patienter på enskilda sjukhem. Patienterna fördelade sig i ifrågavarande hänseende enligt tab. 68.

Av sammanställningen framgår, att patienten själv i 65 procent av fallen helt betalar vårdavgiften. I 6 procent av fallen, huvudsakligen vid de en- skilda sjukhemmen, bekostas vården helt av socialnämnden eller landstinget. I 29 procent av fallen betalas vårdav— giften delvis av patienten, delvis av landstinget eller socialnämnden eller bådadera.

Sjukhemmens personal I anstaltsundersökningen inhämtades även uppgifter beträffande personal vid sjukhemmen för långvarigt kroppssju- ka. För sammanlagt 298 sjukhem med 11165 fastställda vårdplatser redovi- sades 5093 heltidsanställda och 1 355 deltidsanställda samt 551 befattnings- havare, som sjukhem hade gemensamt med andra inrättningar. Räknas del- tidsanställd godtyckligt som 1/2 och ge- mensam befattningshavare som 1/3, går i genomsnitt 1,9 vårdplatser per befatt-

ningshavare. Motsvarande tal blir för landstingens sjukhem 1,8, för de kom- munala 1,9 och för de enskilda 2,0 vårdplatser per befattningshavare. För- delningen på olika personalkategorier — heltids- och deltidsanställda samt med annan institution gemensam perso- nal — framgår av tab. 50 (tabellbila- gan).

Relativt sett förekommer den störs— ta vårdpersonalen pä landstingens sjuk- hem, där 73 procent av befattningsha- varna är sjuksköterskor, sjukvårdsbi- träden etc. På de kommunala hemmen uppgår vårdpersonalen till 67 procent och på de enskilda sjuk-hemmen till 58 procent. Antalet heltidsanställda sjuk- sköterskor var på landstingens sjukhem 666, motsvarande 11 patienter per skö- terska, på de kommunala 98, dvs. 19 patienter per sköterska, och på de en- skilda 85, dvs. 20 patienter per skö- terska.

Vid sjukhemmen fanns anställda 39 sjukgymnaster på heltid, 138 på deltid samt 16, som var gemensamma med andra inrättningar. Antalet patienter per (omräknat) heltidsanställd sju'k-

gymnast "uppgick till.ca 100 i genom"- snitt för samtliga sjukhem (96 för lands- tingens, 137 för kommunala och 75 för enskilda). Antalet arbetsterapeuter, sys"- selsättningssamariter etc. uppgick till sammanlagt 22 heltidsanställda, 75 de]— tidsanställda och 34 gemensamma" med andra inrättningar. Antalet patienter per sådan befattningshavare (omräk- nat på heltid) uppgick till 157 (154 för landstingens, 112 för kommunala och 345 för enskilda sjukhem);

Patientomsättningen För att belysa omsättningen av patien- ter på sjukhemmen inhämtades 1 an- staltsundersökningen uppgifter beträf- fande avgången år 1961 av patienter som fyllt 67 år. Av uppgifterna synes framgå att nära 10000 patienter av- gick under året.. Av dessa hade 5620 eller 58 procent avlidit under året. I öv- rigt fördelade sig patienterna enligt tab. 69.

Av sammanställningen synes framgå i hur hög grad de kommunala sjukhem— men påminner om ålderdomshem. En-

om:'landstingsanstalterna hade däremot 21 procent och ifråga om de "enskilda 47 procent av patienterna utskrivits för vård i eget eller anhörigs hem. Antalet under året avlidna är relativt sett störst på de kommunala hemmen. Flyttningen till ålderdomshem var nå- got s-törre bland patienterna på de kom- munala hemmen (10 % av de redovi- sade patienterna) än på de övriga sjuk- hemmen (5 %).

Geriatriska kliniker

I kommitténs undersökningar ingår en geriatrisk klinik, nämligen vid Söder- sjukhuset i Stockholm. Vid kliniken fanns 60 disponibla vårdplatser med 59 patienter. Av dessa var 23 eller 39 procent under 67 år. Patienternas ål- dersfördelning framgår av tablån överst på sid. 110.

I undersökningen har vidare redovi- sats en rehabiliteringsklinik i Borås, med 30 vårdplatser och 31 inneliggan- de patienter, varav 3 åldringar, samt en nyöppnad sådan klinik i Göteborg med 34 vårdplatser och 9 inneliggan-

dast några få patienter har utskrivits de patienter, alla i åldersgrupperna till eget eller anhörigs hem. I fråga 2—49 år. Tabell 69. Sjukhemmens patientomsättning Landstingens Kommunala Enskilda Samtliga sjukhem sjukhem sjukhem sjukhem Utskrivna till: Patienter Patienter Patienter Patienter Antal % Antal % Antal % Antal % Akutsjukhus ................... 474 7 41 3 97 7 612 6 Annat sjukhem etc. för långvarigt kroppssjuka ................. 232 3 34 3 91 7 357 4 Mentalsjukhus o. d ............. 79 1 15 1 23 2 117 1 Ålderdomshem ................. 328 5 121 10 74 5 523 5 Eget eller anhörigs hem ........ 1 520 21 3 —— 653 47 2176 23 Annan vårdanstalt ............. 49 1 207 17 32 2 288 3 Antal under året avlidna ....... 4427 62 770 66 423 30 5 620 58 Summa 7 109 100 1 191 100 1 393 100 9 693 100 Totalt antal patienter 12 april 1962 i åldern 67—w år ............ 6 100 3 479 1 299 10 878

Antal patienter

45—49 år .......... 1 50—54 » .......... 2 55—59 » .......... 5 60—64 » .......... 9 65—66 » .......... 6 67——69 » .......... 4 70—74 » .......... 9 75—79 » .......... 11 80—84 » .......... 7 85—89 » .......... 5 90— ) .......... —--

Summa 59

5. Närmare uppgifter om mentalsjuk- vården

I anstaltsun—dersökningen redovisades, som framgått av det föregående, 36 799 vårdplatser inom mentalsjukvården. Av dessa fanns 30732 platser disponibla på lasarett och mentalsjukhus samt 6067 på sjukhem. Vårdplatsernas för- delning efter sjukhuvsform samt belägg- ning och åldersfördel-ning framgår av tab. 70 samt av tab. 51 (tabellbilagan). Ett 100-tal vårdplatser vid sjukvårds- inrättningar i primärkommunal regi har inräknats bland de enskilda. I frå- ga om vårdplatsantal och patienter vid psykiatriska lasarettskliniker samt sjuk- hem för lättskötta psykiskt sjuka, driv-

na av landsting och landstingsfria stä— der, hänvisas till tab. 52 (tabellbilagan).

Av de personer i åldern 67 år och högre, som vårdades inom mentalsjuk- vården, var 78 procent intagna på men- talsjukhus eller lasarettsklinik. Av de övriga vårdades de flesta på lands- tingens sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka.

Antalet patienter i angiven ålder inom mentalsjukvården uppgick enligt patientinventeringen till nära 1,4 pro- cent av samtliga personer i denna ål- dersgrupp i riket — alltså till ungefär samma andel som i akutvården inom kroppssjukvården (1,3 %). Något över 1 procent av åldringarna i landet vår- dades på mentalsjuk-hus.

Fördelningen av de äldre patienterna på olika åldersgrupper har framgått av den föregående redovisningen för hela sjukvården. Fördelningen av åldringar- na på sjukhustyper redovisas i tab. 71.

Av samma-nställningen framgår, att sjukhemmen genomsnittligt har äldre patienter än mentalsjukhusen.

Även beträffande sjukhemmen för mentalt sjuka har vissa uppgifter in- hämtats rörande behandlingsresurser, personal m. m. Av 76 sjukhem i lands- tings regi var 23 belägna på samma ort som lasarett men ej anslutna till detta.

Tabell 70. Mentalsjukvårdens platser och beläggning

Disponibelt .. Patienter 67—w är Vårdform vårdplats- Alltid Beläggning ___-_— antal patienter Å) Antal % Psykiatriska lasaretts- kliniker ............. 1 544 1 465 95 60 4 Mentalsjukhus: stat och landsting etc ................ 28 917 28 421 98 8 096 28 kommunala,enskilda 271 249 92 51 20 Sjukhem: landsting etc ....... 4 943 4 906 99 1 797 36 kommunala,enskilda 1 124 1 058 94 468 44 Summa 36 799 36 099 98 10 472 29

(==._.____=.__7.az _. *

Tabell 71. Mentalsjukvdrden, patienternas äldersfördelning efter sjukhustyp

Mentalsjukhus Sjukhem (landsting Sjukhem (kommu- Åldersgrupp (stat och landsting) etc.) nala och enskilda) Antal % Antal % Antal % Under 67 år ............. 21 730 73 3 109 63 788 60 67—69 » .............. 1 633 6 368 8 62 5 70—74 » .............. 2352 8 499 10 130 10 75—79 » .............. 2095 7 459 9 153 11 80—84 » .............. 1 292 4 303 6 103 8 85—89 » .............. 632 2 137 3 51 4 90—94 » .............. 126 . . 95_ . .............. 2. .. ) 31 1 ) 20 2 Summa 29 886 100 4 906 100 11 307 100 1 Inkl. 249 patienter på mentalsjukhus. Tabell 72. Läkarbesök vid mentalsjukhem . Kommunala och Landstingens . Sammanlagt Läkarbesök enskilda Antal % Antal % Antal % Dagligen ................. 1 2 4 7 5 4 Två gånger per vecka ..... 1 2 — —— 1 1 En gång per vecka ....... 20 32 12 21 32 27 En gång varannan vecka . . . 30 48 12 21 42 35 En gång var 3:e vecka. . .. 1 2 4 7 5 4 En gång per månad el. mera sällan .................. 9 14 25 44 34 29 Summa 62 100 57 100 119 100 Totala antalet hem ....... 76 57 133

De övriga 53 var helt fristående och belägna på annan ort än lasarett.

Nära hälften av sjukhemmen ligger längre än 5 mil från mentalsjukhus.

Beträffande sådana mentalsjukhem, som inte hade tjänst som heltids- eller deltidsanställd läkare på personalsta- ten, skulle uppgifter lämnas i fråga om läkarbesök.

Enligt de lämn-ade uppgifterna be- söktes sjukhemmen av läkare enligt tab. 72. Av sjukhemmen för långvarigt kroppssjuka hade 42 procent besök av läkare minst två gånger per vecka, av mentalsjukhemmen endast 5 procent.

Särskilda diagnostiserings- och be-

handlingsresurser finns enligt de läm- nade uppgifterna inte på de av lands- ting drivna hemmen. I fråga om de enskilda hemmen har luppgivits att la- boratorium fanns på två hem, röntgen på ett, fysikalisk terapi på ett och ar- betsterapi på 12 hem.

Antalet vårdplatser per befattnings- havare, varvid deltidsanställda omräk- -nats, synes i genomsnitt för samtliga hem vara 3,5 — på landstingens hem 3,6 och på de enskilda 3,0 (tab. 53, ta- bellbilagan). De enskilda hemmen sy- nes ha en större personaltäthet än landstingshemmen. Frekvensen av sjuk-_ vårdsutbildad personal är dock avse—

avgift efter betalningssätt

Patienter Vårdavgiften betalades —- ' Antal ' % Helt av patienten ...... 309 34 Helt av socialnämnden på patientens hemort . 341 37

Helt av landstinget . . . ., 56 6 Delvis av patienten a) delvis av social—

Tabell 7.3. Enskilda mentalsjukhem: vård-v

nämnd. . . 59 7 b) » » lands- tinget. . . . 146 16 c) » » social- nämnden och lands— tinget ............ 5 . Summa 916 100

värt högre på landstingens hem än på de enskilda.

Uppgifter inhämtades även beträf- fande vård-avgifterna på mentalsjuk- hemmen. Av de 71 (av totalt 76) lands- tingshem, som redovisade avgifterna, uppgav 67 vårdavgifter som understeg 6 kronor och 12 hem vårdavgifter på 6—10 kronor. Vid 8 hem tillämpades differentierad avgift. På de enskilda hemmen varierade vårdavgiften mellan lägst 7 kronor och högst 75 kronor. Av 54 enskild-a mentalsjukhem (bland to- talt 57) som redovisat avgifterna upp- ger 39 hem 10—20 kronor, 15 hem 20—30 kronor och 8 hem avgifter över— stigande 30 kronor per dag. Differen- tierad avgift har uppgivits i 8 fall.

Beträffande patienter på de enskilda sjukhemmen har uppgifter om vem som betalade avgifterna sammanställts i tab. 73.

I 44 procent av fallen betalade so— cialnämnden helt eller delvis vårdav- lgiften. Landstingen var inkopplade i 22 procent av fallen. Något mer än en tredjedel av patienterna betalade hela vårdavgiften själva.

Uppgifter om. patientomsättningen vid mentalsjukhemmen ger vid handen, att. drygt" en tredjedel av patienterna under året avgår från hemmen. Orsa—

'kerna tillavgången anges i tab. 74.

Uppgifter om' avgången under 1961 av

"patienter fyllda 67 år lämnades'rörande . omkring-en tredjedel av samtliga pati-

enter på sådana hem.

6. »Adekvat vårdform ?»

I samband med patientinventeringen begärdes uppgifter om vilken vårdform, som vore den mest adekvata för den händelse vårdresurser funnes. Syftet var att få en uppfattning om hur läget bedömdes i fråga om sjlukvårdsresur- sernas utnyttjande, främst i vad mån långvarigt kroppssjuka upptog plats på t. ex. en medicinsk klinik därför att

. plats inte fanns på avdelning eller sjuk-

hem för långvarigt kroppssjuka. Även om uppgifterna måste bedömas mycket försiktigt ansågs det av värde att få en belysning av hur man på lä'kar— och sjukhushåll ser på differentieringen och situationen i övrigt inom sjukvården i olika sjukvårdsområden. I många fall har inte uppgivits några patienter som ansågs vara felplacerade ur vårdsyn- punkt.

Tages endast hänsyn till kliniker och avdelningar beträffande vilka fullstän- diga uppgifter synes ha lämnats, kan resultatet för kroppssjukvården sam- manfattas såsom skett i tab. 75.

Liknande undersökningar som före- tagits tidigare har antytt att på medi- cinska kliniker 15—25 procent och på kirurgiska kliniker 10—15 procent av patienterna enligt läkares bedömande borde ha annan vårdform.

Enligt de inkomna uppgifterna skulle sammanlagt 953 patienter, varav 527 (55 %) i åldern 67 år och högre, på

Tabell 74. Menlalsjukhemmens patientomsättning

Laååsllfåä ns Enskilda sjukhem Samtliga sjukhem Utskrivna till: Patienter Patienter Patienter Antal % Antal % Antal % Akutsjukhus .............. 53 10 16 5 69 8 Mentalsjukhus ............ 144 27 48 15 192 22 ' Annat mentalsjukhem ..... 48 9 37 11 85 10 Ålderdomshem ............ 11 2 16 5 27 3 Annan vårdanstalt ........ 10 2 15 5 25 3 Eget eller anhörigs hem . . . 73 13 128 39 201 23 , Avlidna .................. 200 37 63 20 263 31 Summa 539 100 323 100 862 100 1 Totalt antal patienter 12 j april 1962 i åldern 67—W år ..................... 1 797 468 2 265

&, ! Tabell 75. Svar på frågor om »adekvat vårdform» Patienter som vårdades på . . . . Andra klini- MäiilåRSk Kllägååå ker o. odelade Summa lasarett Antal % Antal % Antal % Antal % Vårdformen adekvat ........... 4 313 82,3 4 144 88,0 1 010 85,4 9 467 85,0 Patienter som borde ha vårdats på klinik för långvarigt kropps— sjuka ....................... 343 6,5 172 3,6 57 4,8 572 5,1 rehabiliteringsavdelning ....... 108 2,1 80 1,7 22 1,9 210 1,9 ! sjukhem för långvarigt kropps- ! sjuka ....................... 248 4,7 123 2,6 43 3,6 414 3,7 konvalescenthem ............ 68 1,3 114 2,4 39 3,3 221 2,0 i öppen vård .................. 160 3,1 82 1,7 12 1,0 254 2,3 | Summa 5 240 100,0 4 715 100,0 1 183 100,0 11 138 100,0 Andel nej adekvat vårdform». . .. 17,7 12,0 14,6 15,0

lasarettskliniker och lasarettsavdelning- ar vara i behov av vård på lasaretts- klinik för långvarigt kroppssjuka. 995 patienter, varav 655 (66 %) åldringar skulle vara i behov av vård på sjuk- hem för långvarigt kroppssjuka. Å and- ra sidan förekommer även inom lång- tidsvården en viss grad av »ej adekvat» placering, enligt de lämnade uppgifter- na totalt uppgående till 11 procent. Den största gruppen (3 %) utgöres av patienter som borde vårdas på sjuk-

8—318191

hem för långvarigt kroppssjuka men som återfinnes i andra anstalter för långtidsvård.

I samband med patientinventeringen efterfrågades vidare, hur många patien— ter som ur medicinsk och social syn- punkt lämpligen skulle kunna vårdas på ålder-domshem. Enligt de lämnade uppgifterna skulle sammanlagt ca 1 200 patienter inom kroppssjukvården kun- na vårdas på ålderdomshem. Av dessa var emellertid 163 under 67 år, de

Tabell 76. Sjukhuspatienter inom kropps- sjukvården som »kunde vårdas på ålder-

domshem» Antal 0

Åldersgrupper patienter Å, —39 år ..... 1 1 1 40—44 » ..... — _ 45——49 ) ..... 14 1 50—54 ) ..... 15 1 55—59 | ..... 26 2 60—64 » ..... 59 5 65—66 ) ..... 38 3 67—69 » ..... 75 6 70—74 » ..... 1 87 1 6 75—79 ) ..... 277 23 80—84 » ..... 271 23 85—89 » ..... 1 71 14 90—94 » ..... 43 4. 95— » ..... 1 1 1 Summa 1 198 | 100

yngsta var inte fyllda 40 år. Ifrågava- rande patienter fördelade sig på ål— dersgrupper på sätt framgår av tab. 76.

Största antalet patienter redovisas i åldersgrupperna 75—79 år och 80—84 år. Patienter förekommer även i de allra högsta åldersgrupperna.

Av ifrågavarande patienter fanns 592 eller nära hälften på sjukhem för lång- varigt kroppssjuka och 151 (13 %) på lasarettskliniker för sådana sjuka. På övriga lasarettskliniker redovisades 279 (23 %) och på sjukstugor 93 (8 %).

Av dessa sammanlagt drygt 1 000 pa- tienter inom kroppssjukvården i åldern 67 år och högre, för vilka placering på ålderdomshem angavs vara lämplig ur medicinsk och social synpunkt, fanns 538 (52 %) på sjukhem för långvarigt kroppssjuka och 135 (13 %) på lasa- rettskliniker för långvarigt kroppssju- ka samt 209 (20 %) på övriga lasa- rettskliniker.

I patientinventeringen efterfrågades även hur många patienter, som skulle kunna vårdas i hemmen a) med dag- lig tillsyn av sjuksköterska och regel- bundna läkarbesök, b) med tillsyn av

sjuksköterska men utan regelbunden tillsyn av läkare eller 0) i annan öppen sjukvård, ev. i förening med hjälp av hemvårdarinna c. d. Ett relativt sett obetydligt antal patienter redovisades i detta sammanhang.

I fråga om patienter på lasarettskli- niker och sjukhem för långvarigt kroppssjuka uppgav-s beträffande sam- manlagt 368 patienter av totalt 18 389, att de borde vårdas inom mentalsjuk- vården. Av dessa var 288 fyllda 67 år.

Enligt de beträffande patienterna inom mentalsjukvården lämnade upp- gifterna ansågs somatisk vård vara ade- kvat vårdform för sammanlagt 517 (1,4% av samtliga patienter i men— talvården motsvarande 11 % av de fel- placerade). Av dessa borde nära hälf- ten erhålla vård på lasarettsklinik för långvarigt kroppssjuka och något mer än en tredjedel vård på sjukhem för långvarigt kroppssjuka.

Behovet av en omplacering inom mentalsjukvårdens ram var enligt de inkomna uppgifterna relativt stort. Ca 2 600 (9 %) av patienterna på mental- sjukhusen ansågs lämpligen kunna vår- das på mentalsjukhem. För 554 (1,5 %) av patienterna inom mentalsjukvården angavs psykiatrisk klinik som adekvat vårdform. Närmare 1 000 patienter (ca 3 %) skulle kunna vårdas i hemmen i hemsjukvård, i kontrollerad familje- vård eller i konvalescentvård (efterbe- handling m. m.).

Enligt de lämnade uppgifterna skulle sammanlagt 782 patienter inom men- talsjukvården (663 på mentalsjukhus och 119 på mentalsjukhem) ur medi- cinska och sociala synpunkter kunna vårdas på ålderdomshem. Av dessa var 489 (425 på mentalsjukhus och 64 på mentalsjukhem) i åldern 67—w år. Ål— dersfördelningen framgår närmare av tab. 77.

Av de redovisade patienterna är såle- des 37 procent under 67 år.

Tabell 7 7. Mentalsjukva'rdspatienter som »kunde vårdas på ålderdomshem»

Mentalsjukhus Mentalsjukhem Sammanlagt

Åldersgrupp Antal % Antal % Antal % —39 år ................ 4 1 2 2 6 1 40—44 » ................ 15 2 2 2 17 2 45—49 » ................ 13 2 11 9 24 3 50—54 » ................ 26 4 7 6 33 4 55—59 » ................ 58 9 10 8 68 9 60—64 » ................ 82 12 15 13 97 12 65—66 » ................ 40 6 8 7 48 6 67—69 » ................ 70 10 10 8 80 10 70—74 » ................ 131 20 22 18 153 20 75—79 » ................ 109 16 8 7 117 15 80—84 » ................ 80 12 10 8 90 12 85—89 » ................ 24 4 9 8 33 4 90—94 » ................ 10 2 5 4 15 2 95— » ................ 1 .. — —— 1 .. Summa 663 100 119 100 782 100

KAPITEL 8

Vårdmöjligheter och vårdbehov

Sammanfattning och kommentar

Socialpolitiska kommitténs uppgift med avseende på åldringsvården kan sägas vara trefaldig: 1) att kartlägga den nu— varande situationen i fråga om vård— behov och vårdmöjligheter; 2) att pröva i vad mån de riktlinjer för åldringsvår- den, som statsmakterna drog upp 1957, har följts; samt 3) att komma med för— slag till de förändringar som kommittén finner påkallade.

Den föreliggande redogörelsen avser främst att tillgodose de båda förstnämn- da deluppgifterna, dvs. att beskriva dagens läge i ljuset av 1957 års uttalan- den.

1. Åldringsvårdens innehåll och syfte

Åldringsvården, sådan den numera be- drives, kan sägas ha tre huvudfunktio- ner. Samhällets omvårdnad om å1d= ringarna syftar till att bereda dem alla 1) ekonomisk självständighet, 2) en bra bostad, och 3) god personlig omvård— nad. Till den personliga vården kan räknas dels service av olika slag, som underlättar den vanliga livsföringen, dels kvalificerad vård för dem som inte kan reda sig själva. Som en särskild uppgift för åldringsvården kan räknas anordningar för sysselsättning, kulturell verksamhet, rekreation o.d. Försörjningsfunktionen har gradvis överflyttats på det allmänna försäk- ringssystemet, och detta har skett för

alla åldringar. Uppgiften att bereda bo— städer ligger nu som en allmän förplik- telse på kommunerna, vilka har att pla— nera och vid behov ta initiativ till pro— duktion av bostäder åt alla åldringar, varvid staten på olika sätt bistår. Värd- funktionen är utvecklad till ett nät av vård- och serviceåtgärder, där sjukvård och annan kvalificerad institutionsvård främst ligger på landstingen och staten som huvudmän, medan organisationen av social omvårdnad i ålderdomshem och de enskilda hemmen liksom den s. k. öppna verksamheten i övrigt vilar på kommunerna. En kortfattad redogö— relse för organisationen av åldringsvår- den i de landstingsfria städerna, där man har gemensam huvudman för hela åldringsvården, redovisas -i Bilaga H.

Utvecklingen kan schematiskt illustre- ras med bilden av en nutida gäst på ett ålderdomshem, som själv betalar för bo- stad och vård med sin pension och del- tar i sysselsättning efter förmåga och lust. Understödstagaren är borta _— men inte rätten till omvårdnad och behovet av service. Utanför anstaltsvårdens ram har det allmänna ett växande ansvar för att möta stigande förväntningar om goda bostäder, god service och god vård, som den åldrade medborgaren gör anspråk på och i växande omfattning kan betala för.

1957 års riktlinjer kan måhända kon- centreras i följande formuleringar:

...man-;. »-

Hemvård i första hand, vårdhem där så är nödvändigt.

Differentierad vård med inriktning på hälsans bevarande och sjukdomar— nas botande.

Ålderdomshem av hög standard, som vid behov kan bereda »god hem- sjukvård».

Utbyggd öppen vård och service. Kommunal frihet att organisera vården, nära samarbete med lands— tingen i fråga om nödvändiga inslag av sjukvård i den kommunala verk— samheten.

Frivilliga krafters medverkan upp- muntras och stödjes.

Mot bakgrunden av denna beskriv- ning skall den föreliggande undersök- ningen sammanfattas.

2. Utvecklingen sedan 1950-talets början

Med hjälp av fortlöpande statistik och allmänt kända förhållanden kan vissa drag i det senaste årtiondets utveckling för åldringarnas del tecknas. I en del avseenden sker det i allmänna ordalag, därför att preciseringar antingen inte är möjliga eller är oväsentliga för fram- ställningen.

Åldringarna, varmed här avses de f. 11. ca 800 000 personer som fyllt 67 år, har sedan 1950 ökat med nära 200 000 eller i genomsnitt ca 16 000 personer per år. Deras andel av totalbefolkningen steg från 8,6 procent till 10,3 procent 1962. Mellan 1950 och 1960 ökade hela anta- let åldringar me-d 25 procent. De av åldringarna som fyllt 80 år ökade un— der 1950—talet från 107 000 till 139 000, dvs. med 30 procent. Den genomsnitt- liga återstående livslängden vid 67 år beräknades 1950 till 13 är. År 1960 he- räknades den genomsnittliga återståen- de livslängden vid 67 år till 12,40 år för män och 13,78 år för kvinnor.

Genom sin mindre rörlighet och de yngres flyttning har åldringarna kom- mit att utgöra en växande andel av be- folkningen särskilt i glesbygderna. Bar- nens bortflyttning har ökat behovet av en genom samhället organiserad service för åldringarnas allmänna livsföring och för deras vård i sådana lägen då de inte kan reda sig själva.

Ekonomi: Folkpensionen viktigast För flertalet åldringar har folkpensio— nen under 1950-talet varit den enda eller den dominerande inkomsten. Deras eko- nomiska situation har förbättrats på samma sätt som pensionerna.

Andra inkomster än pension, i första hand inkomster av förvärvsarbete, synes inte ha spelat någon väsentligt växande roll för åldringarna som grupp. Totalt har andelen förvärvsarbetande bland åldringarna minskat under 1950-talet. Detta är, som folkräkningarna visar, en följd av att jordbrukarna blir färre i alla åldrar. Antalet förvärvsarbetande löntagare har ökat.

I och med att de f. d. löntagarna blir relativt fler bland åldringarna får pen- sionerna en jämförelsevis större bety- delse som försörjningskälla. Flertalet löntagare var under 1950-talet inte be— rättigade till någon pension av större ekonomisk betydelse utöver folkpensio- nen.

Folkpensionen, inberäknat det in- komstprövade bostadstillägg som ca hälften av pensionärerna uppbär, har visat sig tillräcklig för att göra åld- ringarna som grupp relativt oberoende av socialhjälp. Socialpolitiska kommit- téns socialhjälpsundersökning 1959 vi— sade, att folkpensionärer uppbar social- hjälp endast i undantagsfall och i järn- förelsevis långt färre fall än befolk- ningen i övrigt. I förhållande till vad som gällde före 1940-talets folkpensions-

reformer har folkpensionärerna nästan försvunnit ur socialhjälpen.

Bostaden: Åldringama blir konkurrenskraftiga

De kommunala bostadstilläggen till så- dana folkpensionärer, som saknar eller har endast mindre inkomster vid sidan om pensionen, täcker för en avsevärd del av pensionärerna — och detta gäl- ler främst i större städer _ hela eller större delen av bostadskostnaden. 1 kommuner där maximibeloppet för bo- stadstillägget ligger vid 1 000 kronor eller mer bor omkring hälften av be- folkningen. För många pensionärer har också de särskilda subventionerna till pensionärsbostäder medverkat till att göra det möjligt för dem att efterfråga moderna bostäder. Hyresregleringen har verkat i samma riktning. Även om inga siffror kan anföras torde det inte be- stridas, att åldringarna i växande ut— sträckning kunnat uppträda som kon- kurrenter med andra konsumenter på bostadsmarknaden.

Åldringar är i stort sett mindre flytt— ningsbenägna än yngre. De disponerar i allmänhet en egen bostad och kan be- tala för den även som pensionärer. Detta kan i ett bristläge på bostadsmarknaden beskrivas som en fördel. Men de lägen- heter som åldringarna faktiskt dispone— rar är i många fall av låg kvalitet.

Den allmänna förbättringen av bostä- dernas standard, sådan den registrerats genom jämförelser mellan bostadsräk— ningarna 1960 och 1945, har rimligen också kommit många av dem till del som nu är åldringar. Liksom i fråga om befolkningen i övrigt bor fler åldringar i väl utrustade bostäder nu än för ett antal år sedan.

Hela ökningen av antalet hushåll mel- lan 1945 och 1960 var en halv miljon. Av denna ökning föll 210 000 eller 42 procent på hushåll med bostadsförestån-

dare i åldern 65 år och högre. Men baksidan av denna utveckling är, att en växande andel av åldringarna måste för— söka reda sig själva vid skötseln av bo— städerna och i den personliga livs- föringen. Hushållssprängningen och ut- flyttningen från landsbygden ökar successivt behovet av hjälp av utom- stående.

Särskilda bostäder för åldringar, pensionärshem eller i den vanliga be— byggelsen insprängda pensionärslägen— heter, har sedan 1950-talets början tillkommit till ett antal av inemot 30 000. F.n. bor närmare 50 000 åldringar, dvs. 6 procent av samtliga som fyllt 67 år, i ca 44 000 sådana bostäder. För flertalet av dessa åldringar har flyttningen inte endast varit nödvändig utan inneburit en eftertraktad standardförbättring. Dessa pensionärsbostäder ger tillgång till vissa slag av kontakt och service, som inte är lika lätt tillgängliga i bo— stadsbeståndet i övrigt. Genom utveck- lingen av dessa åldringsbostäder har moderna bostäder på något över ett år- tionde kommit lika många åldringar till del som hela antalet åldringar på ålder- domshem.

Statens stöd till modernisering av äldre bostäder främst på landsbygden har spelat en viktig roll för de åld- ringar, som bott sämst och haft att möta de största svårigheterna med att bo i en alltmer glesbebodd omgivning. Årligen har under 1950-talet ca 2 500 privata lä- genheter bebodda av åldringar fått del av förbättringsstödet till elektrifiering, vatten— och sanitetsinstallationer o. d. Hur länge dessa upprustade bostäder är bebodda av åldringar kan inte beräknas.

Öppen vård: En ny giv

Vid 1950-talets ingång fick åldringar stundom hjälp i sina hem av kommunalt anställda hemvårdarinnor, vilkas främs-

ta uppgift är att tillfälligt bistå barn- familjer där modern blivit sjuk. Under de därefter gångna åren har en delvis ny organisation vuxit fram för att bistå åldringar i hemmen.

Denna hemtjänst, hemsamaritverk- samhet eller hemvård för gamla —— den går under många nanm _ utvecklades snabbt. I nästan alla kommuner har så- dan verksamhet efter hand organiserats. Kommuner och enskilda organisationer har samverkat. Vid sidan om den sär— skilda hemvårdarinnekåren på ca 3 600 personer har vuxit fram en kader av betydligt över 10 000 hemsamariter med varierande utbildning, arbetstider och arbetsuppgifter.

Hemvården för åldringar har från 1950-talets början totalt vuxit i omfatt— ning från omkring 15 000 till ca 60 000 hjälpta personer om året. Enligt kom- mitténs undersökningar ansågs 45000 åldringar vara aktuella hjälpfall i april 1962, dvs. fler än de som vårdas på våra ålderdomshem. Åtskilliga av dem som får denna hjälp bor i de särskilda pensionärsbostäderna.

Denna vård i hemmen har jämte akti- viteten på bostädernas område med- verkat till att hålla tillbaka behovet av institutionsvård, närmast vård på ålder- domshem. En näraliggande verksam- het är utgivandet av kontanta ersätt- ningar till enskilda personer — anhöri- ga eller andra — för vård och tillsyn av sjuka åldringar i deras hem. Så- dana hemsjukvårdsbidrag har efterhand införts över hela landet, om också efter skiftande regler, och medverkat till att något minska trycket på sjuk- Vårdsinrättningarna.

En hel rad andra slags verksamheter har vuxit fram under 1950-talet med det gemensamma syftet att hålla åldringar- na vid hälsa och aktivitet. Här avses fotvård, gymnastik, hälsokontroll, mat— distribution och fritidsverksamhet av

allehanda slag. Att i siffror ange utveck- lingen av dessa anordningar låter sig inte göra. Det rör sig om en början eller om ett genombrott för verksamheter, vilkas betydelse nu snabbt tilltar.

Ålderdomshem: Inte ller men bättre

Antalet ålderdomshem har under 1950- talet minskat något. Samtidigt har en viss ökning men framförallt en betydan— de förnyelse av platsbeståndet skett.

På avdelningar för normalt åldrande personer har platsantalet ökat med ca 5000 till totalt ca 37000. Avdelningar för psykiskt sjuka har minskat från ca 1 200 till ca 300 platser. Andra sjukav- delningar omfattar ca 5 000 platser, dvs. i stort sett samma antal som 1950.

Drygt hälften av alla nuvarande plat- ser på ålderdomshem har tagits i bruk efter 1946. Gamla hem har lagts ned, sjukavdelningar har antingen försvun- nit eller fått sådan standard att de god— känts som sjukhem.

Denna nydaning har successivt givit ålderdomshemmen en annan ställning inom åldringsvården än tidigare. Trots att många brister kvarstår inom denna vårdform har ålderdomshemmet på åt- skilliga håll blivit en av åldringarna eftertraktad institution. Kritiken mot hemmen har blandats med uppskattan- de omdömen, som på många håll ökat efterfrågan på platser.

Ålderdomshemmens vårdtagare är inte av samma slag som förr. Andelen icke åldringar har minskat kraftigt. En— ligt en undersökning av socialstyrelsen 1950 var över 20 procent av vårdtagarna då under 67 år. Denna andel är nu ca 9 procent.

Denna förändring har samband med utbyggnaden av andra vårdgrenar så- som långtidssjukvården, mentalsjukvår- den, vården av psykiskt efterblivna osv. Ålderdomshemmen har kommit att spela

en minskande roll som allmänna upp— tagningshem och vårdhem eller som försörjningsinrättningar för yngre per- soner med anpassningssvårigheter i samhället. De har mer och mer kunnat göra skäl för benämningen ålderdoms- hem. Sedan 1950 har andelen vårdtagare som fyllt 80 år ökat från 40 till 50 pro— cent av samtliga.

Sjukvårdens ökande platstillgång och förbättrade behandlingsmöjligheter — och ålderdomshemmens egna förbättra— de sjukvårdsresurser har minskat den andel av vårdtagarna på ålderdomshem, som anses felplacerade med hänsyn till sina vårdbehov och ålderdomshemmens uppgift. Helt jämförbara undersök- ningar från olika tidpunkter finns inte. Med denna reservation kan sägas, att man i början av 1950-talet —— med stöd av en undersökning av socialstyrelsen — ansåg att ungefär en fjärdedel av alla vårdtagare på ålderdomshem borde vår- das på annat håll. Undersökningar i mitten av årtiondet _ genom kommit- tén för översyn av hälso- och sjukvår— den i riket samt åldringsvårdsutred— ningen _— kom till att mellan 15 och 20 procent av vårdtagarna tillhörde kate— gorierna svårskötta fysiskt eller mentalt sjuka eller sinnesahnorma. Socialpoli- tiska kommitténs undersökningar ger vid handen att högst 10 procent av vård- tagarna borde beredas vård i andra for- mer.

Den utbyggnad som skett av vård— hemmen för långvarigt kroppssjuka återspeglas i uppgifterna om behovet av vård på långtidssjukhem för sjuka åldringar som befinner sig på ålder- domshem. I mitten av 1950-talet bedöm— des 10—13 procent av ålderdomshem- mens vårdtagare böra vara på sjukhem. 1962 utgjorde de enligt läkares bedö- mande ca 5 procent. Vårdtagare på ål- derdomshem som bedömes vara i behov av vård inom mentalsjukvården har _

fortfarande med reservation för bris- tande jämförbarhet — minskat från över 8 procent av samtliga 1950 till ca 2 procent nu. Personer i behov av vård på andra specialinstitutioner, främst anstalter för psykiskt efterblivna, har minskat i liknande mån.

Åldringssjukvården: 100 procent ökning Utbyggnaden av den egentliga sjukvår— den under 1950-talet har varit särskilt stor i fråga om värden av långvarigt kroppssjuka. Denna vårdform, i vilken åldringarna vid kommitténs patient- inventering utgjorde omkring 80 pro- cent av patienterna, har ökat sitt plats- antal med ca 10 000 platser, vilket inne— bär en fördubbling.

Sjukhemmen för lättskötta mentalt sjuka, som också numera har en stor andel åldringar — nära 40 procent —— har utvidgats med över 50 procent från 4 200 till 6 700 platser.

I lasarettsvården och mentalsjukhus- vården utgör åldringarna enligt social- politiska kommitténs undersökning en fjärdedel av patienterna. Det är därför av stor betydelse för de högre ålders— grupperna, att sjukhusens platsantal se- dan 1950 ökat med över 20 procent.

De nu anförda uppgifterna ger en god del av förklaringen till att det skett en så markant minskning av det antal gäs- ter på ålderdomshem, som bedömes vara i behov av vård på annat håll.

Siffrorna ger emellertid inte besked om hur tillgången på sjukvård faktiskt utvecklats för åldringsgenerationen av idag i jämförelse med åldringsgeneratio- nen i början av 1950-talet. Vi vet inte hur vårdbehoven ökat, inte heller i vad mån åldringarna faktiskt fick sjukhus— vård och annan sjukvård vid den tiden. Resursernas ökning kan inte mätas en— bart i antal bäddar etc. Läkemedlens och vårdmetodernas utveckling samt

tillgången. på öppen vård hör till raden av övriga faktorer som är av betydelse.

Om efterfrågan på sjukvård från åld— ringarnas sida ökat, så beror detta tro- ligen också på den allmänna sjukför— säkringens införande 1955 och försäk- ringsförmånernas förbättring sedan dess. Ersättningarna för läkarvård, sjuk— resor och sjukhusvård samt läkemedels- rabatterna torde inte minst bland åld- ringarna ha tjänat sitt syfte, nämligen att undanröja ekonomiska hinder för den sjuke att söka vård.

»./

Öppen vård och sluten Tillsammantagna visar de nämnda upp— gifterna, att utvecklingen sedan 1950- talets början präglats av en kraftig ök- ning av resurserna för öppen vård och service. Till denna del av åldringsvår— den räknas då åtgärder att bereda åld— ringarna goda bostäder, där de lättare kan leva ett självständigt liv. Dit räknas vidare verksamhet för att befordra och bevara åldringarnas hälsa och aktivitet i de egna bostäderna samt hemhjälp för (lem som behöver bistånd i enklare former.

Den kvalificerade sjukvård som har den största betydelsen för åldringar, nämligen långtidsvården, har byggts ut särskilt kraftigt. Också sjukvården på ål- derdomshemmen har förbättrats. Hem— sjukvård har organiserats på ett sätt, som ger bättre förutsättningar än tidi- gare att få till stånd ett omhändertagan- de i hemmen där sjukhusvård inte är nödvändig.

Mellan dessa vårdformer _— den »enk- lare» öppna åldringsvården och den kvalificerade åldringssjukvården — lig— ger den gamla ålderdomshemsvården. Den har i kvalitetshänseende blivit i avsevärd omfattning förnyad, och plats— antalet för normalt åldrande har ökats, men i relation till antalet åldringar i landet har platstillgången gått tillbaka.

Samtidigt som detta skett har den allmänna försäkringen _ pensionering och sjukförsäkring —— möjliggjort för åldringarna att i ekonomiskt avseende nå större oberoende och större valmöj— ligheter i sin konsumtion.

Denna bild av utvecklingen har teck— nats med hjälp av rikssiffror och ge- nomsnittstal. Bilden får andra färgskift- ningar om den kompletteras med upp— gifter om åldringsvårdens aktuella läge i olika delar av vårt land.

3. Läget—och de stora skillnaderna

Att kartlägga vilka vårdanordningar, som idag står våra 800 000 åldringar till buds, var huvudsyftet med socialpoli- tiska kommitténs riksomfattande under- sökningar den 12 april 1962.

Många åldringar i glesbygden Var åldringarna finns — eller fanns hösten 1960 —— ger folkräkningen besked om. En kvarts miljon av dem bodde i glesbygden, där totalbefolkningen är drygt två miljoner: åldringarna utgjor- de där 13 procent av alla. Nära en halv miljon bodde i s. k. tätortsbebyggelse, ' där totalt 5 1/2 miljoner invånare bor —- åldringarna var bland dem 9 procent. Till tätortsbebyggelsen räknas även mycket små orter med obetydliga möj- ligheter att bereda vård och service. I de minsta orterna var åldringarna lik- som i glesbygden relativt många. Åldringarna flyttar inte gärna _ eller kan inte flytta. Av 1 000 personer i hela befolkningen flyttade under 1950—talets senare del varje år ett 50-tal över kom- » mungränsen — men av 1 000 åldringar, endast ett dussin. De gamla blir kvar när bygden glesnar. Därför är antalet åldringar i förhållande till åldrarna 16— 66 år mycket varierande i olika lands- delar och i olika kommuner. Riksgenomsnittet är 15 åldringar på _

100 personer i de 5. k. produktiva åld- rarna. I Kristianstads län finns 19 åld- ringar på 100 produktiva, i Norrbottens län 10. I några kommuner i Stockholms och Bohusläns skärgårdar finns 32 å 34 åldringar på 100 produktiva, i en del andra kommuner mindre än tio, i en kommun fem.

Då man skall bedöma kommunernas och landsdelarnas möjligheter att bära kostnader för åldringsvård, måste man observera dels dessa skillnader, dels också olikheter i antalet barn i förhål— lande till de produktiva åldrarna. Såda- na skillnader beaktas indirekt i bestäm- melser om skatteunderlagsgraderade statsbidrag, där hänsyn tas till den skattekraft som de produktiva skapar.

När man bedömer de lokala möjlig- heterna att organisera hemvård eller annan vård måste man observera till- gången på arbetskraft —— i praktiken främst gifta kvinnor utan annat för- värvsarbete _— som kan tänkas stå till förfogande för hemhjälps- och vård- nadsuppgifter.

En folkpensionärsekonomi Som framgått tidigare spelar folkpensio- nen f. n. den största eller enda rollen i flertalet åldringars ekonomi. Många har annan pension därutöver, och åtskilliga har förvärvsarbete, men relativt sett ut- gör dessa ännu ingen större andel. Vid 1962 års taxering upptogs ca 165000 åldringar för inkomster på 7 000 kronor och däröver, och av dessa hade 65 000 under 10 000 kronor deklarerad in- komst.

I framtiden förändras förhållandena. Men f. n. och ännu några år får man vid bedömningen av åldringarnas läge räkna med att flertalet har att reda sig på folkpensionen.

Hälften bor omodernt Vid jämförelser mellan bostadsräk- ningarna 1945 och 1960 framträder den

stigande bostadsstandarden som det — mest påfallande draget i utvecklingen. Då 1960 års läge betraktas för sig, faller det i ögonen hur ojämnt den höga stan— darden är fördelad. De kvarstående bristerna är särskilt stora bland åld— ringarna och i synnerhet bland lands- bygdens åldringar.

Omkring 85 procent av åldringarna, ca 650000, bor i »vanliga» bostäder, dvs. inte i pensionärsbostäder eller in- stitutioner.

Specialbearbetningar av bostadsräk- ningen för socialpolitiska kommitténs räkning ger vid handen, att åldringarna efter bostadsstandard i fråga om utrust— ningen skulle kunna grovt fördelas en- ligt tab. 78.

Om det antas, att två tredjedelar av institutionsplatserna kan hänföras till de fullt moderna skulle ca 300 000 eller 37 procent av åldringarna bo fullt mo- dernt. Ca 140000 _ inberäknat åter- stoden av dem som bor på institution — bor halvmodernt, dvs. har elementära sanitära anordningar och centralvärme.

Å andra sidan saknar ca 130 000 varje som helst modernitet i bostaden. Ytter- ligare 110 000 saknar både wc och centralvärme men har vatten och av- lopp. 75 000 har både vatten, avlopp och värme men saknar wc.

Sammanlagt skulle 440 000 bo hel- eller halvmodernt _— medan totalt 315 000 skulle sakna wc i bostaden, 130 000 sakna vatten och avlopp, 285 000 sakna centralvärme.

Beräkningarna ger vidare vid handen,

att ca 85 procent av åldringarna med —

bostäder i den lägsta kvalitetsgruppen, dvs. ca 110 000, bor på landsbygden. Detta innebär, att för många gamla den klent utrustade bostaden är belägen långt från samhällen och butiker, ligger illa till ur kommunikationssynpunkt och kanske långt från grannar.

Två observationer bör fogas till dessa uppgifter. Den ena är att beräkningarna

.H.—_... M..-... N.

Tabell 78. Åldringamas bostadsstandard

Kval. . grupp Utrustning Antal Saknar 1—2 Helmodernt ....................... 255 000 3 Halvmodernt ..................... 125 000 bad 4 Vatten, avlopp, Wc ................ 45 000 bad cv 5 Vatten, avlopp, cv ................. 75 000 bad wc 6 Vatten, avlopp .................... 110 000 bad wc cv 7 Omodernt ........................ 130 000 bad wc cv v/a Bor på institution ................. 60 000 Summa 800 000

är gjorda på 1960 års uppgifter. Sedan dess har många av dem som bodde sämst avlidit — medelåldern var sär— skilt hög bland dem — eller flyttat till vårdinstitutioner. Det kan också till- läggas att det händer, att åldringar som är mantalsskrivna på dessa bostäder bor på ålderdomshem under den strängare årstiden.

Den andra observationen är att många av de sämsta bostäderna är stugor som ligger så avigt till, att dels hemhjälp är ” särskilt svår att ordna, dels bostadsför—

bättring kanske inte ansetts ekonomiskt försvarlig.

Fördelningen på olika slag av special- bostäder och institutioner, där åldringar hor stadigvarande, kan beräknas som framgår av tab. 79. Procenttalet anger de olika grupperna i procent av hela antalet åldringar i landet.

De olikheter som råder mellan olika landsdelar och kommuner i frekvensen av särskilda pensionärsbostäder och i

Tabell 79. Åldringar i specialbostäder och vårdinstitutioner

Pensionärshem ......... 36 000 4,8 Insprängda pensionärs-

lägenheter ........... 12 000 1,6 Bostad med förbättrings-

lån fr.o.m. 1959 ...... 9 000 1,2 Ålderdomshem ......... 34 000 4,5 Långtidssjukvården ..... 15 000 1,9 Mentalsjukvården (upp—

skattn.) ............. 8 000 1,0

Summa 114 000 15,0

fråga om aktivitet då det gäller förbätt— ringslångivningen kan illustreras med några siffror. Från 169 kommuner i landet redovisas inga bostäder i dessa kategorier, i 23 kommuner bor å andra » sidan 25 procent eller fler av åldringar— na i sådana bostäder. Medan flera län har 4 a 5 procent av sina åldringar i bo- städer inom de ifrågavarande stödfor- mernas område, har i två län över 14 procent av åldringarna fått del av dem.

Det kan säkert med fog sägas att be- hovet av specialbostäder och förbätt— ringslåneverksamhet är skiftande. Men variationerna är så stora och så för- delade över landet, att de inte kan tån- kas vara resultatet av överväganden enbart med hänsyn till åldringarnas be- hov. Det visar sig inte sällan, att kom- muner med få eller inga specialbostä— der har påfallande många åldringar boende i bostäder av låg kvalitet —— och kanske därtill ett relativt sett sär- skilt stort antal åldringar.

Hjälp ihemmet: 0—28 procent Hemhjälp för åldringar, som avser städ- ning och inköp och i viss mån personlig hygien o. d., stundom även sjukvård, finns i nästan alla kommuner och om— fattar nu totalt 6 procent av åldringar- na i landet. Skillnaderna mellan kom- muner och län är också i detta avseen- de mycket stora. I Hallands län beräk— nas 3 procent av åldringarna få hjälp i

hemmen genom denna organisation, i Västmanlands län 9 procent. En kom- mun rapporterar att 28 procent av åld- ringarna får kommunalt organiserad hemhjälp.

I fråga om bidrag för hemsjukvård synes nivån vara i hög grad beroende av var man bor. Landstingen tillämpar skiftande normer för denna bidragsgiv- ning.

Å andra sidan har aktiviteten på hem- vårdens område spritt sig snabbt över hela landet. Att över 16 000 hemsamari— ter vid undersökningen redovisats som verksamma i detta arbete innebär bl. a., att man för vårduppgifterna kunnat till- godogöra sig en viss arbetskraftsreserv. Uppenbarligen är det fråga om mycket skiftande arbetsinsatser _ från enstaka arbetstimmar till full tjänst. Löner och ersättningar är mycket varierande. » Kommunalarbetarförbundet strävar att skapa enhetlighet i ersättningsreglerna och har slutit avtal med kommunför- bunden härom.

Många verksamhetsgrenar inom den öppna vårdens ram: fotvård, sjukgymnastik och annan gymnastik, matdistribution, arbetsterapi och hob- byverksamhet, studier och resor. Inga sådana arrangemang har ännu någon stor omfattning. De representerar en begynnande verksamhet för att skapa kontakt och aktivitet bland åldringarna. De måste i hög grad vila på frivilliga insatser, även om kommunernas finan— siella och organisatoriska stöd är av största betydelse. Variationerna från ort till annan blir därför med nödvändighet stora.

På sina håll har man börjat ordna s.k. Väntjänst, som direkt inriktas på att ge ensamma åldringar kontaktpunk- ter i omgivningen.

rymmes

Ålderdomshem _ främst för 130-åringar Den kraftiga byggnadsverksamheten i ålderdomshemsvården har medfört en

väsentlig förbättring men också att hem— mens standard f. n. är mycket skiftande. Vad en åldring betalar med sin folk- pension är på en del håll en tillvaro i mycket goda förhållanden i jämförelse med vad samma insats i pengar ger på andra håll. Hälften av platserna är nu i enkelrum, och till en växande andel av rummen finns egna wc.

Ett gemensamt drag i ålderdomshems- gästernas åldersfördelning är det stora inslaget av personer över 80 år. Dessa utgör totalt över hälften av alla som bor på hemmen. 75—79—åringarna ut— gjorde inemot en fjärdedel av vårdtagar- na på ålderdomshemmen.

Av samtliga åldringar i landet som fyllt 80 år bor över 13 procent på ålder— domshem. Av 75 79—åringarna finns knappt 5 procent på ålderdomshem och av 67—74-åringarna mindre än 2 pro- cent.

Platstillgången på ålderdomshem är i länen så olika, att i två län högst 8 pro- cent av alla åldringar kan beredas plats och i två län högst 5 procent. Storstä— derna kan ta emot mindre än 2 procent av sina åldringar på ålderdomshem.

Frågan huruvida vårdformen är den lämpliga för dem som bor på ålder— domshem skall behandlas längre fram. De skiftande förutsättningarna för »god hemsjukvård» kan belysas med uppgif- ten, att avtalade regelbundna läkarbesök i åtskilliga hem återkommer var och varannan vecka men i två tredjedelar av hemmen en gång i månaden. Perso- nalens storlek och sammansättning skif— tar avsevärt från ett hem till ett annat.

Långtidssjukvård — en variant av ålder- domshem

Socialpolitiska kommitténs undersök- ningar rörande sjukvårdens resurser och patientsammansättning visar i hur hög grad sjukvården över hela linjen utvecklats till en medicinsk åldrings— vård. Vid patientinventeringen i hela

landet den 12 april 1962 fann man, att 4,6 procent av alla åldringar fanns för tillfällig eller långvarig vård på sjukhus och sjukhem av olika slag. Totalantalet är 35 000 personer, dvs. lika många som alla gäster på ålderdomshem.

Av alla patienter var åldringarna:

inom vården för långvarigt kropps- sjuka 14 500 personer — 80 procent av patienterna i denna vårdform;

inom mentalsjukvården 10 500 per- soner — 29 procent av patienterna;

vid lasarett och sjukstugor 9 500 personer 26 procent;

i sjukvården totalt 34 500 personer fyllda 67 är, motsvarande 38 procent av alla patienter. Patienternas åldersfördelning visar en efter ålder stigande kurva. Av barnen i landet var en kvarts procent på sjuk- hus, av 40—50-åringarna ungefär 1 pro— cent, av 60—64-åringarna 2 procent. Av alla 75—79-åringar återfanns 5 procent på sjukhus eller sjukhem, av 85—89— åringarna 10 procent, av de allra äldsta 14 procent. Av alla som fyllt 80 år fanns 5 procent på långtidssjukhemmen. Som nyss visats var drygt 13 procent av denna åldersgrupp på ålderdomshem.

Sjukhem och avdelningar för lång- varigt kroppssjuka företer en ålders- sammansättning, som i hög grad liknar ålderdomshemmens. Av åldringarna bland långtidssjukvårdens patienter var hälften över 80 år, en fjärdedel 75—79 år.

Läkarbesöken vid långtidssjukhem- men för kroppssjuka är naturligt nog vanligare än vid ålderdomshemmen. Omkring 40 procent av sjukhemmen har läkarbesök mer än en gång i veckan. De övriga hemmen har läkarbesök en gång i veckan eller med längre mellan- rum. Bland dessa senare hem ingår 16 procent av sjukhemmen, som har regel- bunden läkartillsyn högst en eller ett par gånger .i månaden eller endast på kallelse. Av mentalsjukhemmen redo-

visar ca 70 procent läkarbesök enligt avtal en gång varannan vecka eller med längre mellanrum. 30 procent av hem— men har tätare läkarbesök än en gång varannan vecka.

Vårdavgifterna på sjukhemmen är mycket varierande. En del hem tilläm— par sjukvårdens vanliga avgift på 5 kro— nor om dagen. Andra har samma avgift som ålderdomshemmen, vilken f. 11. mot- svarar i runt tal 7 kronor om dagen.

Vårdresurserna på olika håll i landet kan mätas med hjälp av patientantalet, då beläggningen av disponibla platser genomgående är mycket hög. I hela riket redovisades 1,9 procent av alla åldringar i långtidsvården av kropps— sjuka. Variationerna kantbelysas med att Västerbottens län hade 1 procent av sina åldringar i denna vårdform medan Norrbottens län hade 2,5. I storstäderna och Uppsala län låg motsvarande tal mellan 2,5 och 3,7 (Stockholms stad).

Totala vårdinsatser: en femtedel av åldringarna Att med hjälp av siffror mäta effektivi- teten i åldringsvården eller graden av behovstäckning är inte möjligt. Bakom uppgifter om antalet bostäder, antalet hjälpta i öppen vård, antalet vårdade i ålderdomshem eller sjukhem ligger mycket skiftande insatser, påkallade av mycket olika behov. Likväl synes inga andra mätmetoder stå till buds om man vill belysa aktivitetsgraden på olika håll och om man vill pröva sig fram till en metod att mäta vårdbehoven.

Omfattningen av de olika åtgärder som berörts i det föregående har mätts i antalet åldringar som fått hjälp på ett eller annat sätt. Dessa uppgifter har sammanförts i tre tabeller, tab. 54—56 (tabellbilagan) .

Sedan akutsjukvården undantagits och siffran för öppen vård reducerats från 6,1 till 4,7 procent med hänsyn till att en del som bor i pensionärsbostäder även har hemhjälp, ger sammanställ—

ningen till resultat, att 140 000 åldringar var föremål för aktiva åldringsvårds- åtgärder i olika former från det allmän— nas sida. I procent av alla åldringar blir fördelningen följande:

bostäder .............. 7,6 öppen vård ............ 4,7 ålderdomshem ........ 4,5 långtidssjukvård ...... 1,7

Summa 18,5

Hur stora variationerna är mellan länen visas närmare i tab. 54 (tabell- bilagan). Åtgärdernas totala omfattning varierar fråt att omfatta 12,9 procent av åldringarna i Jönköpings län till att beröra nära 25 procent av Västman- lands åldringar och ca 27 procent av Västernorrlands och Norrbottens.

Studerar man kommunernas aktivi— tetsgrad framträder variationerna ännu kraftigare (tab. 55, tabellbilagan). I 55 kommuner beröres mindre än 5 procent av åldringarna av den kommunala verk- samheten med avseende på bostäder, öppen vård och ålderdomshem; totalt för riket omfattar den 16,8 procent av alla åldringar. Den motsatta ytterlig- heten representerar 35 kommuner, i vilka 35 procent eller däröver av åld- ringarna beröres av de kommunala in- satserna. Drygt hälften av alla kommu- ner redovisar procenttal på mellan 10 och 20 procent.

Hur den institutionella vården inklu— sive akutsjukvården berör åldringar i olika åldersgrupper framgår av tab. 56 (tabellbilagan). Totalsiffrorna för an- delen åldringar på ålderdomshem, i akutsjukvård och långtidssjukvård är följande. Då storstäderna genomgående har lägre tal för dessa vårdformer till- sammantagna anges riksgenomsnittet för länen utom Stockholm, Göteborg och

Malmö inom parentes.

70—74 är ........ 4,0 % (4.,1),1) 75—79 » ........ 8,2 » (82,5),5) SO—W » ........ 16,3 >> (17,3),3)

Felplacering och »adekvat» vård

Uppgifter har inhämtats om amtaitalet personer i olika vårdformer, som eznlznligt läkarnas bedömande borde vårdals :s på annat sätt. Beträffande ålderdomszhezhem- men visar sammanställningarna,, ; att platsansökxan till sjukvårdens och amdndra anstalter uppgavs föreligga för tottaltalt 4 procent .av vårdtagarna. Enligt åilddder- domshemmens läkares mening borde ie to- talt 8 procent av gästerna på ålldilder- domshem eller ca 3000 personer tr få vård i annan form. Nära 2 000 bezdöiiöms vara i behov av vård på sjukhenn ti för långvarigt kroppssjuka, drygt 800 indnom mentalsjukvården.

Andelen enligt läkarnas bedömlanaande olämpligt placerade varierar kraftiftigt. Särskilt stor är den i Göteborgs. o och Bohus län (15 procent i länet, 38 pi pro— cent i Göteborgs stad).

För att ge säkerhetsmarginal kan. ni man samanfatta resultatet så, att totalt "högiögst 10 procent eller ca 3 500 av ålderdonoms— — hemmens gäster borde ha vård -i »aannnnxan form, varav 2000 2500 på långtiqtids- hem i kroppssjukvården och omlkritrin—g ett tusental i mentalsjukvå-rden sais—amt några hundratal inom specialansftaltalter eller akutsjukvård.

Ett särskilt problem inom ålderdonoms-

h

hemsvården utgör vårdtagare med papato- _

logiskt åldrande (senil demens), enöndo- gen psykos eller annan psykisk rububb- ning. Antalet vårdtagare med ampapass- ningssvårigheter av dessa orsaker upupp- gavs totalt till 6 procent.

Av de svar som läkarna & sjukhusvisvår- den avgivit då de tillfrågades om vårdftdfor- men framgår, att 85 procent av patietien- terna i kroppssjukvården bedömts ts få

adekvat vård där de var. Av de åter- stående 15 procenten borde nära 9 vår- das inom långtidsvården och flertalet av de övriga kunna överföras till kon- valescenthem eller öppen vård.

I samband med patientinventeringen efterfrågades hur många patienter i sjukvården, som enligt läkarnas mening ur medicinsk och social synpunkt lämp- ligen kunde vård-as på ålderdomshem. Enligt de inkomna svaren skulle sam— manlagt ca 1 200 patienter kunna vår- das på ålderdomshem. Bland dem som enligt de uppgiftslämnande läkarnas mening skulle få adekvat vård på ålder- domshem befann sig 163 personer under 67 år, varav 11 under 40 år.

4. Behoven och bristerna Behoven är relativa

Om man känner antalet personer, som ansökt om ett visst slag av bistånd eller står i kö för en Vårdplats som de inte kunnat få, har man ett mått på en avk- tuell brist. Men om man kunde bifalla alla ansökningarna är det inte säkert att alla väntande skulle begagna sig av er- bjudandet. En del står i flera köer sam— tidigt. Andra har under väntetiden fått sitt behov tillfredsställ—t på annat sätt. Åter andra har flyttat elle-r avlidit. Om tillgången på service och vårdplatser av god kvalitet ökades är det å andra sidan troligt att efterfrågan skulle öka.

Det finns anledning peka på dessa förhållanden sedan man konstaterat de stora skillnaderna mellan åldringsvårds— åtgärde—rnas omfattning på olika håll i landet. Man kan inte säga, att myndig- heterna gjort för mycket i de områden, där man kan erbjuda en mycket stor del av åldringarna goda bostäder, hem— vård eller vårdplatser. Men det kan tro- ligen inte heller anses rimligt att upp- ställa de statistiska sammanställninga—r- nas högsta siffror som norm för alla. Vårdbehoven kan tillgodoses på olika

sätt. Stor aktivitet på ett område kan kompensera en mindre verksamhets- grvad på ett annat. Både behoven och möjligheterna att tillgodose dem växlar från ort till annan och från tid till an- nan.

Det torde exempelvis resonemangsvis kunna sägas, att man med en mycket stor insats på bostadsförbättringens och pensionärsbostadsbyggandets områ- de skulle kunna tillgodose ackumulerade behov på detta område och därefter minska aktiviteten. I praktiken torde t. ex. den del av bostadsförbättrings- verksamheten, som avser elektrifiering, ha minskat till en ringa del i jämförelse med tidigare därför att det inte finns mycket mer att göra på området. Ge- nom att avhjälpa de akuta bristfällighe- terna med avseende på åldringsbostä- derna skulle man troligen hålla tillbaka den efterfrågan på hemhjälp och vård- platser, som i dagens läge beror på att vederbörande har dåliga och obekväma bostäder.

Om man bygger xfler ålderdomshem kan man hålla tillbaka behoven av öp- pen vård och av andra åldringsbostä- der. Men samtidigt söker kanske många fler åldringar plats på ålderdomshem- met, i synnerhet om det är ekonomiskt fördelaktigt. Håller man vårdavgiften på sjukhem för långvarigt sjuka avsevärt lägre än inackordering-skostnaden på ålderdomshem, får man ett efter—fråge— tryck på sjukhemssektorn som kanske inte är påkallat av 'sjukvårdsbehov. En kraftigt ökad insats av hemhjälp och av hemsjukvårdsbidrag kan både öka efter- frågan på hjälp i och för sig och minska anhörigas benägenhet att ta vård om sina gamla.

Varje resonemang om vårdbehoven får därför ha som utgångspunkt, vatt des— sa behov trolige-n inte har någon gräns eller att i varje fall behovsg-naden är mycket varierande i tid och rum.

En diskussion om brister och behov måste föras under klart uppställda för- utsättningar om vilken t-idrymd den gäller. Dagens brister är inte detsam- ma som morgondagens behov. Varje år avlider drygt 50000 åldringar. Många av dem bor dåligt. Ca 70 000 personer inträder årligen bland dem som här räknas till åldringar. Dessa nykom- lingar har genomsnittligt successivt fått bättre bostäder. De undan för undan förbättrade pensionerna påverkar också cfterfrågans inriktning och förmågan att betala för olika tjänster.

Kvalificerade vårdbehov och förebyggande åtgärder Nuvarande åldringsvårdsåtgärder [av skilda 'slag omfattar totalt nära 20 pro— cent av åldringarna. Ca 80 procent har hittills inte fått direkt hjälp i fråga om bostad, öppen vård eller långvarig 'in- stitutionsvård. Om de 80 procenten re— der sig själva bra eller dåligt står öppet för diskus-sion.

Bakom riksgenomsnittet av åldrings- vår—dsåtgärder för 20 procent ligger va- riationer mellan länen från 13 till 27 procent och långt större olikheter mel- lan kommuner. Variationerna avser sär- skilt bostadsåtgärder och öppen vård, (1. v. 5. hjälp till åldringar i deras hem. I fråga om instituti—onsvården på ål- derdomshem och sjukhem är olikheter- na mindre men ändå betydande.

Ett annat drag i bilden är att vård- behoven ökar med åldern och att de kvalificerade vårdbehoven är klarare uttala-de då det gäller åldringar som fyllt 80 år.

Mot denna bakgrund synes det önsk- värt att diskutera, om rmera bestäm-da och enhetliga riktlinjer kan dras ifråga om vårdbehov på institutionsvår-dens områden och då det gäller de äldsta bland åldringarna.

Om man anser sig veta, att en xviss andel (av t. ex. alla personer över 800 år genomgående synes vara i behov ' :av institutionsvård, kan vbeh—ovsökningeen vi denna sektor någotsånär beräkna.-s nmed hjälp av befolkningsframskrivminaga-r. Man får därefter inrikta sig på att hilålla behovet av sådan kvalificerad vvård inom de angivna gränserna genomml att anpassa de mera lättorganiserade (och mindre kostsamma formerna av vvård och service efter de skift-ande förbhål- landen—a. Åtgärder som underlättar för åldring—arna att bo i sina egna bo,-stääder har en förebyggande innebörd i förbhål- lande till instituti—onsvården.

Behovet av institutionsvård Ålderssamxmansättningen nav vårdtagaarnwa på ålderdomshem och sjukhem för långtidsvård är likartad. Ålderdvonms— hemmen och institutionerna innom kroppssjukvården för långtivdsvård ger f. 11. Vård åt

2,8 procent av 70—74-åringarna,1, 6,8 procent av 75—79-åring-arna ( och 15,8 procent av dem som fyllt 80) år. (Variationerna i län och storstääder framgår av tab. 56 i tabellbilagan))

Antalet personer i dessa åldersgrrup- per kan beräknas öka på sätt som frram- går av tab. 80.

Dessa ökningstal ger underlag för" be- räkningar av behovet av institutidons- vård om man vill bibehålla n'uvauraande relativa vård-möjligheter eller öka ddem. Framskrivningar av motsvarande utslag finns utförda för länen och kommunner- na. För att exempelvis 1970 hålla sammma vårdmöjligheter som nu för de olikaa ål- dersgrupperna måste vårdplatsantaltlet 'i förhållande till 1960 öka med ca 14 (000.

Några behovsberäkningar för instititu— tionsvården sammanlagt torde intee ha utförts. Behoven av ålderdomshemspplat- ser och platser -i långtidssjukvård har

Tabell 80. Ökningen av antalet åldringar 1960—1975

Ökning Åldersgrupp 1960—65 1960—70 1960—75

Antal % Antal % Antal %

70—74 år ........... 26 000 10 62 000 25 101 000 40 75—79 » ........... 23 000 13 48 000 28 81 000 47 80—w » ........... 25 000 17 56 000 38 92 000 63 Summa 74 000 13 166 000 29 274 000 48

utförts separat av olika utredningar och olika myndigheter. Utbyggnaden och driften ligger också i händerna på olika huvudmän. Sedan länge har man dock haft klart för sig att platsbehovet inom den ena vårdgrenen i hög grad är bero— ende av tillgången inom den andra.

Behovsberäkningar för långtidssjukvården Statsbidrag till inrättande av sjukvårds- anstalter för långvarigt kropps-sjuka -ut- går enligt ett kvotsystem. Detta innebär att landstingsfria städer får bidrag för 1,5 platser för 2000 invånare, d. v. 5. 0,75 promille av befolkningen, och landsting för 1,5 platser för 1 000 invå- nare, d. v. s. 1,5 promille av befolk— ningen. Antalet vårdplatser i långtids- vården uppgick i april 1962 till 1,9 pro- mille i hela landet. Statsbidragskvoterna bör inte uppfattas som en uppskattning av platsbehovet.

Statens sju-kh'usutredning uppskattade 1947 (SOU 1947: 61) antalet kroniskt sjuka till 3 år 4 promille av befolkningen och föreslog en utbyggnad av kroniker- vården till 3 promille — vid den tiden motsvarande 20 000 platser.

På grundval av en av medicinalsty— relsen gjord undersökning beräknades 1959 behovet av långtidsvårdplatser till minst 2,9 promille av befolkningen eller 40 promille av antalet personer fyllda 70 år.

På grundval av undersökningar i

9—318191

Uppsala län 1958—59 beräknade profes- sor R. Berfenstam och dr H. Hedqvist, att vård-platsbehovet var 2,8 promille av totalbefolkningen.

Läkarprognosutredningen återger (SOU 1961: 8) uppgiften att man 'i Gö- teborg vid planeringen av långtidsvår- den räknar med ett platsantal som mot- svarar 3,5 promille av befolkningen.

För hela landet räknade läkarprog- nosutredningen med att vårdplatsbeho- vet i långtidssjukvården —— inklusive vissa grupper lättskötta mentalt sjuka (senila demenser, som ansågs böra över-föras från mental-sjukvården till kroppssjukbemmen) —— motsvarade 4 promille av totalbefolkningen eller 55 promille av befolkningen i åldern 70 år och däröver. Detta skulle innebära ett behov av ca 40 000 platser 1970.

I en av landstinget i Norrbottens län nyligen gjord utredning räknar man med ett platsbehov inom långtidssjuk- vården, som motsvarar 50 promille av antalet personer i åldern 70 år och där— över. (6 procent av dessa platser be— räknas för den centrala Iänskliniken och ca 25 procent för Vård på centrala sjuk- hem vid lasaretten. Övriga 70 procent skulle kunna tänkas decentraliserade t'ill perifera sjukhem i kommunerna.)

I de refererade utredningarna har alltså angivits vårdplatsbehov för hela landet motsvarande 3,0, 2,9 samt 4,0 pro- mille av totalbefolkningen samt 40 och

55 promille av befolkningen över 70 år. För olika delar av landet har beräknats ett behov av 2,8 promille (Uppsala län) och 3,5 promille (Göteborgs stad) i för— hållande till totalbefolkningen samt 50 promille (Norrbottens län) i förhållan- de till antalet personer som fyllt 70 år.

Vårdplatsantalet vid landstingens och de landstingsfria städernas institutioner för långtidssjukvård uppgick i april 1962 enligt de inkomna uppgifterna till 13 900, vilket motsvarar 1,9 promille av ' hela befolkningen och 24,3 promille av antalet personer i åldern 70 år och där- över (tab. 57, tabellbilagan). Om där- till lägges vårdplatserna vid kommuna- la sjukhem uppnås 2,4 promille av hela befolkningen och 31,8 promille av an- talet 70-åringar. Härtill kommer ett an- tal enskilda sjukhem med ett redovisat platsantal av 1 630. Medräknas även dessa platser, skulle vårdplatsantalet motsvara 2,6 promille av hela befolk- ningen och 34,7 promille av dem som fyllt 70 år.

På grundval av de uppgifter som läm- nats till socialpolitiska kommittén kan vissa uppskattningar av vårdbehov gö— ras. Beträffande storstäderna saknas uppgifter om ansökan till institution för långtidsvård samt antalet personer med hemsjukvårdsbidrag. För det övri- ga landet kan göras beräkningar enligt följande (jfr tab. 58, tabellbilagan). Antalet patienter i alla åldrar inom långtidssjukvården i länen utanför de *— tre storstäderna uppgick till 13 025. Av dessa ansågs 948 behöva vård i annan form. De övriga 12 077 bedömdes er- hålla adekvat vård. I öppen vård fanns 556 åldringar och 171 invalider, för vilka ansöka-n gjorts om plats inom lån—g- tidssjukvården. På ålderdomshemmen vårdades 1 812, som ansågs vara i be- hov av långtidsvård, på akutsjukhus 1 339 och inom mentalsjukvården 379. Det sammanlagda platsbehovet på

grundval härav avser alltså 16 300 pa- tienter, motsvarande 2,7 promille av hela befolkningen i länen och 35,3 pro- mille av antalet personer i åldern 70 år och däröver.

Enligt de lämnade uppgifterna erhöll i april 1962 ca 8 000 personer hemsjuk- vårdsbidrag från land-sting. Som villkor för dylikt bidrag uppställer några lands- ting, att plats inte kan ställas till förfo- gande inom långtidssjukvården. över 1 000 fick bidrag från enbart kommunen för vård i hemmet. Vidare utgick bidrag från landstingen för vård av långvarigt kroppssjuka på ålderdomshem under år 1961 för ca 2 600 personer utanför stor- städerna.

Räkna-r man samman de olika katego- rierna (öppen vård, ålderdomshem, akutsjukhus, mentalsjukvården) och ut- går ifrån att även de ca 8 000 med hem- sjukvårdsbidrag skulle behöva plats på långtidssjukhemmen, blir resultatet 24 000 vårdplatser .inom långtidssjuk- vården i länen utanför storstäderna. Då antalet vårdplatser, inberäknat de enskilda sjukhemmen, i april 1962 uppgick till 13500 i de aktuella områdena, skulle där enligt denna be- räkningsmetod saknas ca 10000 vård- platser inom långtidssjukvården. Bort— ser man från hemsjukvårdsfallen och förut-sätter, att dessa erhåller en ade- kvat vård i sina hem, vore platsbristen ändå ca 2500. Skulle landstingen och kommunerna ensamma svara för lång— tidsvården behövde de enligt denna be- räkningsmetod ha 3 500 vårdplatser fler än de nu har.

Gör man beräkningarna för länen utanför de tre storstäderna med utgångs- punkt i läkarprognosutredningens be- dömning-ar, dvs. ett vårdplatsbehov mot- svarande 55 promille av antalet perso- ner fyllda 70 år, skulle det behövas 25 500 platser inom långtidssjukvården i de berörda områdena. Platsbristen

På grundval av patientantalet 1962 ........... Läkarprognosutredningen (5,5 % av 70-åringar) ........

Tabell 8]. Beräknat platsbehov inom långtidssjukvården

Platsbehov år

Enligt ovanstående resonemang om önskvärda omplace-

skulle enligt denna beräkningsmetod uppgå till ca 12 000. Räknar man med ett platsbehov av 4 promille av hela be- folkningen, skulle platsantalet behöva uppgå till ca 24 000.

Det framtida platsbehovet kan upp- skattas på olika sätt. Om man utgår från nuvarande förhållanden och räknar med att samma andel bland åldringarna som nu skall vårdas inom långtidssjukvår- den, skulle platsbehovet kunna beräknas till 20 300 år 1965, dvs. en ökning med ca 1 000 platser till 1965 i förhållande till 1962. Platsbehovet skulle ha vuxit till 23000 år 1970 samt till 26000 är 1975. Ökningen kan sägas uppgå till :i — genomsnitt ca 500 platser per år. I tab.

81 redovisas platsbehovet, beräknat ef- ter olika utgångspunkter.

Planeringen för utbyggnad av lån-g- tidssjukvården är f. n. sådan, att man med de närmaste årens byggnadsverk— samhet kan beräknas fylla den plats- brist på ca 3 500 platser i länen utan- för storstäderna, som nyss beräknats. Däremot skulle platstillskottet inte räc- ka för att motsvara ett ökat antal åld- ringar.

Behovet av vårdplatser inom mentalsjukvården Inom mentalsjukvården redovisades i kommitténs undersökningar ca 30500 vårdplatser på lasarettskliniker och mentalsjukhus och något över 6 000 på sjukhem. Platsantalet på totalt 36500 motsvarar 5 promille av hela befolk- ningen. Antalet patienter var samman- lagt 36 100, varav en tredjedel i åldern 67 år och däröver. 1,4 procent av an-

ringar m. m ..............................

1965 1970 1975 ........ 20 300 23 100 26 300

35 500 40 600 46 500 ........ 33 000 37 700 42 800

talet personer fyllda 67 år redovisades som patienter inom mentalsjukvården.

Av de 36 100 patienterna ansågs 4 100 . böra få vård i annan form inom men— talsjukvårdens ram. Av dessa var en fjärdedel fyllda 67 år. För nära 2600 av patienterna på mentalsjukhus, varav över 800 i åldern 67 år och däröver, angavs mentalsjukhem som adekvat vårdform. För över 500 bedömdes vård på psykiatrisk lasarettsklinik vana ade- kvat, för ca 400 kontrollerad familje- vård samt för över 500 efterbehandling och konvalescentvår-d eller öppen vård. Något över 500 borde ges vård inom kroppssjukvården.

Å andra sidan xfanns på olika håll utanför mentalsjukvården redovisade behov av vård inom denna vårdform. Bortsett från storstäderna redovisades bland de åldringar, som fick hjälp av hemsamarit o. d., sammanlagt 86, för vilka ansökan gjorts om intagning på mentalsjukhus eller mentalsjukhem. På ålderdomshemmen vårdades 203 åld- ringar, för vilka ansökan ingetts om plats på mentalsjukhus, samt 128, för vilka ansökan gjorts om intagning på mentalsjukhem. Enligt läkares bedö- mande bor—de 256 vårdas på mentalsjuk- hus och 483 på mentalsjukhem. Vida-re angavs 1 210 vårdtagare ha anpass- ningssvåri-gheter på grund av senil de- mens, 270 på grund av endogen psykos samt 645 på grund av annan psykisk rubbning.

På lasarettskliniker eller sjukhem för långvarigt kroppssjuka redovisades när- mare 400 patienter, de flesta fyllda 67

är, vilka borde vårdas inom mental— sjukvården.

Tages hänsyn till de lämnade upp- gifterna om önskvärd annan placering, skulle platsbehovet på mentalsjukhus var-a 26 000 å 27 000 mot-svarande 3,6 promille av befolkningen. På mental- sjukhem borde .finnas plats för omkring 9000 patienter, motsvarande 1,2 pro- umille av befolkningen. Det totala plats- behovet vore 35 000 å 36000 elle—r 4,8 promille. I förhållande till nuläget bor-de alltså en omfördelning av plat-sresurser ske från mentalsjukhus till mentalsjuk- hem.

Mentalsju—kvårdsdelegationen anförde 1958 .i sitt betänkande angående mental- sjukvården (SOU 1958: 38), att under- sökningar gav vid handen, att det to- tala vårdpl—atsbehovet för psykiskt sju- ka på mentalsjukhus och mentalsjuk- hem synes uppgå till omkring 5 pro- mille av befolkningen. Enligt läkares bedöma-nde krävde omkring 2 a 2,5 pro- mille av befolkningen synnerligen kva- lificerade sjukvårdsresurser. Men-tal- sjukvårdsdelegationen utgår emellertid ifrån att 4 promille av befolkningen be- höver vård på mentalsjukhus och att 1 promille kan omhändertas på vård- hem eller i familjevård. Andelen vård- behövande är enligt delegationen större i storstäderna, uppskattningsvis 4,5 pro- mille för mentalsjukhus och 1 å 1,5 pro- mille för vårdhem och familjevård.

De till socialpolitiska kommittén läm— nade uppgifterna ger som synes i stort sett samma resultat.

Planeringen av nya vårdresurser inom mentalsjukvården är f. n. sådan, att platsantalet vid mentalsjukhemmen kan förväntas öka med några hundratal un- der de närmaste åren. Med hänsyn till att mentalsjukvården i sin (helhet är fö- remål för omdaning både medicinskt och organisatoriskt synes det inte lämpligt att på här angivna grunder beräkna framtida platsbehov.

Behovet av ålderdomshemsplatser Socialstyrelsen brukar som en tumre- gel vid planeringen av ålderdomshem ange, .att platsantalet bör motsvara 10 procent av antalet personer i kommu- nen -som fyllt 70 år.

I storstäderna var 1960 denna ålders- grupp 100000 personer och i landet i övrigt 470000. Antalet vårdplatser i storstäderna borde, om en sådan regel skulle tillämpas även där, vara 10 000. Det uppgår nu till 2 100. För länen utan- för storstäderna borde finnas 47 000

platser mot befintliga 37 700.

Antalet vårdplatser i landet 1962 i förhållande till åldringarna som fyllt 70 år var 7 procent; i länen utanför storstäderna 8 procent. Två län hade ett platsantal motsvarande 10 procent, nämligen Västernorrlands och Väster- bottens.

Enligt de uppgifter [som lämnats till socialpolitiska kommittén om personer som borde vårdas i annan vårdform än som sker, borde 2 800 av de nuvarande 35600 vårdtagare på ålderdomshem .i länen (exkl. storstäderna) få vård i annan form. För 32 800 personer skul- * le m. a. o. vårdformen vara lämplig. Bland åldringar som fick hjälp av bem- samarit o. (1. hade ansökan om plats på ålderdomshem ingivits för 1 543 per- soner. Ca 750 patienter i långtidssjuk- vården — varibland en del i åldrar un— der 67 år — ansågs av vederbörande lä- kare lämpliga för ålderdomshemsvård. I mentalsjukvården ansågs nära 400 på- tienter (67—W år) kunna tas om hand på ålderdomshem. Slutsumman blir ca 35 500 eller nästan exakt samma antal som nu finns på ålderdomshem.

Om motsvarande räkneoperationer utföres för de olika länen finns totalt sett på de flesta håll en viss plats— marginal men 'i några län en mindre brist (tab. 59, tabellbilagan).

För att motsvara nuvarande omfatt— ning av ålderdomshemsvården -i förhål-

lande till samtliga åldringar, dvs. bibe- hålla relationst—alet 5,2 procent, skulle antalet vårdplatser behöva öka med ca 1 000 per år. Om man i stället räknar med att de olika åldersgrupperna bland åldringarna skall få ålderdomshemsvård i samma omfattning som nu —— dvs. att 13,4 procent av alla fyllda 80 år skall få plats etc. — blir platsbehovet större, nämligen ca 47000 år 1965, 55000 år 1970 och 63000 år 1975. I genomsnitt behövs då 1 800 vårdplatser ytterligare per år.

Om man inom ramen för oförändrad vårdkapacitet i förhållandet till antalet åldringar också räknar med en fort- satt förnyelse av ålderdomshemsbestån- det, måste det beaktas att närmare 20 000 vårdplatser är mer än 25 år gamla. Över 10 000 ålderdomshemsplat- ser finns i träbyggnader. Det är rimligt att räkna med att åtminstone ett tusen- " tal nya platser per år behövs för att

ersätta gamla platser.

Totalt skulle oförändrad relativ vård- kap-acitet ford-ra mellan 2 500 'och 3 000 nya ålderdomshemsplatser per år. Tak- ten i utbyggnaden synes f. n. vara sådan, att i genomsnitt ca 1800 nya platser byggs per år och att nettotillskottet blir ca 800. Detta innebär en årlig ökning av platsantalet med ca 2 procent. An- talet åldringar ökar med i genomsnitt 2,6 procent de närma-ste åren.

Vid en granskning av vårdresurser och vårdbehov kommun för kommun framträder som tidigare framhållits sto- r-a skillnader i standard både kvantita- tivt och kvalitativt. För att ta igen vad som i förhållande till riksgenomsnittet är underskott och eftersläpning krävs tillsammans större insatser än genom- snittstalen anger.

Vårdplatsbehov och öppen vård Den nuvarande planeringen synes to- talt för landet inte vara stor nog för att säkra en relativt sett ökad platstill-

gång i den institutionella vården. Å andra sidan har ingen nämnvärd sådan ökning skett under det senaste årtion- det. Antalet platser i långtidssjukvår- den har visserligen ökat, men platstill- skottet vid ålderdomshemmen har va- rit litet. 1950 motsvarade platsantalet på långtidssjukhemmen 1,5 procent av antalet åldringar. Motsvarande tal är nu 2,6. För ålderdomshemmen uppgick kapaciteten 1950 (inkl. kroni-kenavdel— ningar m. m.) till 6,3 procent av åld- ringarna, nu till 5,2. Den totala kapa- citeten är allt-så i stort sett oförändrad, 7,8 procent.

iInga möjligheter finns att mäta, i vilken utsträckning ökade vårdbehov under det senaste årtiondet tillgodosett-s genom de ökade insatserna i fråga om hemhjälp och uppförande av pensio- närsbostäder. Det finns ingen grund för omdömen om åldringsvårdens kvalitet, totalt sett, i dag i jämförelse med tidi- gare—.

Att ange behovens storlek för insat- ser på åldringsbostädernas och hem- hjälpens områden torde vara ännu svå- nare än :i frå-ga om in-stit—utionsvården. Här skall endast några reflexioner fram- föras inför den fortsatta diskussionen.

Bra bostad — åldringsvårdens nyckel Utan att socialpolitiska kommitténs slutsatser föregripes synes det rimligt att konstatera, att bostaden är nyckeln till lösningen av många åldringsvårds— problem. Bostads-räkn-ingen-s resultat vi- sar, att trots de betydande förbättring- arna av bostadsstandarden många inom den nuvarande »åldringsgenerationen har dåliga bostäder. Detta ökar »i dag beh07 ven av hemhjälp och institutionsvvård. På längre sikt kommer åldringarnas bostadsstandard att ändras radikalt till det bättre därför att de som utgör näs- ta åldringsgeneration bor bättre i dag och kan betala för sina bättre bostäder då de blir pensionärer.

På kor-t sikt är snabba och omfattande åtgärder för att förbättra de nuvaran- de åldringa—rnlas bostadssituation ett sätt att bedriva aktiv åldringsvård och att håll-a tillbaka ökningen av behoven av hemhjälp och in-s-t'itutionsvård.

Dagens åldringsbostadsfråga är inte enda-st en fråga om bostädernas kvalitet. Det är i hög grad en lokaliseringsfråga. Undersökningarna visar att många åld- ringar i dåliga bostäder bor på platser, där dyrbara hostadsförbättringsåtgärder är ekonomiskt diskutabla och där det är svårt att ordna bostadsvå—rd och hem- hjälp liksom annan samhällsservice. Men det antas allmänt vara så, att åld- ringar inte gärna flyttar. Uppenbart är också att flyttningar över en kommun— gräns är ett problem även för :inflytt— ningskommunen: att ordna öppen eller sluten vård eller skaffa bostad och bi- dra till kommunala bostadstillägg till pensionen åt en nykommen »ut—socknes» åldring är något, som man i många kommuner inte gärna åtar sig.

Den planer-ade byggenskapen av pen-. sionärsbostäder omfatta-de i april 1962 enligt kommitténs undersökningar 7 000 nya pensionärsbostäder. Om detta antal skulle vara ett nettotillskott och vara realiserat 1965, dvs. motsvara drygt 2000 nya pensionärsbostäder om året, kunde antalet åldringar 'i sådana bostä- der förbli i stort set-t oförändrat, dvs. 6,6 procent av samtliga.

Bostadsförbättringsverksamheten tor- de fortgå i ungefär oförändrad omfatt- ning och avse oa 2 500 kåldringsbostäder om året.

Hemhjälpshehov omätbart

Om man antar att en oförändrad andel av åldringarna, ca 6 procent, skulle få hjälp i hemmen även i fortsättningen, måste antalet aktuella hjälpfall öka med närmare 2 000 om året. Med nuvarande

relation mellan antalet hjälpta åldringar och antalet hemsamariter kräver detta ett nettotillskott av nyrekryter-ade på åtskilliga hundratal om året. Det är en utbredd mening, att behoven av hem- hjälp inte är tillfredsställda f. 11. Om- fattningen av den pågående planering- en för utbyggnad kan inte preciseras.

Räcker personalresurserna? Socialpolitiska kommitténs undersök- ningar har omfattat även personaltät- heten på olika håll inom den institu- tionella och öppna åldringsvården. På ålderdomshemmen och mentalsjukhem- men går ungefär 3,5 vårdplatser och på långtidssjukhemmen 1,9 vårdplatser per befattningshavare. *Ett mekaniskt fram- räknande med utgångspunkt från n-u- varande personaltäthet och en oför- ändrad andel av åldringarna vår-dade på olika institutioner ger en årlig auto- matisk ökning av personalbehovet med ca 1 000 personer. Planeringen beträf- fande den institutionella vården synes emellertid inte vara så omfattande, att ett så stort personalbehov kan uppkom- ma vi en nära framtid på grund av ut- byggnaden av denna sektor. Å andra sidan har man då att räkna med en yt- terligare ökning av behovet av öppen vår-d.

Möjligheterna att utbilda och rekry- tera personal för olika vår-duppgifter är beroende av utbildningsresurser och arbetskraftstillgång, som båda är be— gränsade. Resurserna :i fråga om ut- bildning och arbetskraft påverkar uut- f-ormningen och inriktningen av åld- ringsvården. I vilken grad detta kom- mer att ske får bedömas bl. a. med hänsyn till behoven inom andra vård— områden.

Kostnaderna Kommunerna »har tillfrågats om sina net- toutgifter för åldringsvården 1961. Det

%

är svårt att göra jämförelser »när det gäller kostnader. En exakt jämförelse kräver enhetliga definitioner, enhetlig bokföring osv. Siffermaterialet får där- för bedömas försiktigt. En kortfattad redogörelse lämnas i Bilaga 1.

Enligt de inkomna uppgifterna upp- gick nettokostnaderna för kommuner— nas åldringsvård, bortsett från storstä- derna, till i genomsnitt 15 a 16 procent av kommunernas totala nettoutgifter. Genomsnittet för länen varierar mellan 8,9 procent (Stockholms län) och 21,5 procent (Västernorrlands län).

Kostnaderna för folkpensioneringen och de kommunala— bostadstilläggen ut- gör i genomsnitt ca 75 kr per invånare i åldern 16—66 år elle-r ca 60 procent av totalkostnaderna för den kommuna- la åldringsvården. Det torde emeller- tid vana sannolikt, att en del kommuner inte kunnat göra någon uppdelning av kostnaderna på åldringar och invalider, varför de nämnda siffrorna till en del kan avse båda kategorierna. Variatio- nerna mellan lånen är relativt små. Kommunerna-s kostnader för folkpensio- ner kommer i viss mån tillbaka som 'in— komster för kommunerna i form av vårdavgifter på ålderdomshem, hyror i pensionärsbostäder, i vissa fall avgif- ter för hem-hjä-lp m. m.

Kostnaderna för pensionärshem och pensionärslägenheter motsvara-de knappt 4 procent av kostnaderna för kommu- nernas åldringsvård. Nettoutgifterna för hemsamaritverksamheten uppgick i genomsnitt till 7,1 procent av de totala åldringsvårdskostnaderna. Det rör sig räknat per invånare i aktiv ålder om belopp på ca 5 kronor om året för pensionärsbostäder och 9 kronor för hem'hjälps— och hemsamaritverksamhet.

I fråga om ålderdomshemmen till- sköt kommunerna i genomsnitt 1961 ett nettobelopp av nära 4000 kronor per Vårdplats, motsvarande ca 11 kronor

per vårdda'g. Kostnaderna per invånare i aktiv ålder utgjorde ca 38 kronor om året eller i genomsnitt 30 procent av kostnaderna för åldringsvården.

I övriga kostnader, dvs. bidrag till föreningar, utbildningsverksamhet m. m redovisades 2 kronor per invånare i aktiv ålder.

Huvudparten av kommunernas kost- nader för åldringsvården avser sålun- da folkpensionering och bostadstillägg samt ålderdomshemmen. Kostnaderna för den öppna vården utgör en mindre _ del.

5. Problem att diskutera

I det föregående avsnittet har det fö- religgande undersökningsmaterialet ut- nyttjats för vissa beräkningar av vård- behoven. Det har skett främst på grund- val av totalsiffror och riksgenomsnitt. För det praktiska arbetet på en förbätt- rad ål—dringsvård har sådana siffror in- tresse som diskussionsunderlag. Total- siffrorna passa-r dock sällan på den 10- kala verklighet som möter huvudmän- nen. Socialp-olitiska kommitténs under- sökningsmaterial har sammanställts länsvis och i viktiga delar underhand tillställts alla kommuner, länsstyrelser och landsting. Av flera tecken att döma har det på olika håll kommit till an— vändning i den praktiska planeringen.

Ålderdomshem eller sjukhem?

På senare år har det i olika samman- hang ifrågasatts, om de nuvarande ty- p-ern-a av institutioner — ålderdomshem och långtidssjukhem —— 'bör finnas bre-d- vid varandra. Median diskussionen tidi- gare främst gällt frågan [huruvida sjuka åldringar över huvud borde vårdas på ålderdomshem, har den tanken väckts, att hela den institutionella åldringsvår- den borde bli en sjukvårdsangelägenhet. Den praktiska innebörden av den sena-

re tankegången torde vara, att ålder- domshemmen övergår till att helt bli sjukhem och falla under landstingens huvudmannaskap.

Socialpolitiska kommitténs frågefor- mulär till kommune-r och landsting in- nehöll även önskemål om opinionsytt- ringar på en rad punkter.

En fråga gick ut på huruvida vi över- huvud bör ha ålder-domshem ti tnaditio- nell utformning eller om de nuvarande ålderdomshemmen borde bli vårdhem (sjukhem) och ålderdomshemmens upp- gifter för normalt åldrande i stället bor-de övertas av pensionärshem, fö-r- stärkta med särskild personal för till- syn. Två landsting och 62 kommuner uttalade sig i denna fråga. 'Ett 50-ta1 av de svarande uttalade sig för ett bi- behållande av (nuvarande ordning. En- dast i ett par svar tas klar ställning för ett överförande till landstingen av hela den institutionella åldringsvården. Ma- joriteten finner att ålderdomshemsin- stitutionen även framgent *har sin plats -i en differentierad åldringsvård.

Sjuka på ålderdomshem?

A-v ett 50-tal svanande kommuner fin- ner ett 30-tal, att sjukavdelningar på ålderdomshem innebär en rationell an- ordning. Minori-tetens mening synes vara att sådana avdelningar inte kan få till- räckliga sjukvårdsresurser och att dä! - för sjuka åldringar bör överföras till sjukvården.

Att fysiskt och mentalt sjuka fortfa- rande utgör ett problem på ålderdoms- hem -framgår av flera svar, men det finns också tecken på att detta problem numera lösts eller betraktas med andra ögon 'än förr. »Vilket hem är förskonat från sjukdom?» frågas i svaret från ett landsting. »Det är inhumant att krä- va att en åldring, som betraktar ålder- domshemmet som sitt hem, skall tvingas

att lämna det när han t. ex. blir defini- tivt sängliggande.»

Mer hemvård i pensionärshem? Den i frågan inneslutna tanken, att pensionärshem skulle kunna spela rol- len av ett slags ålderdomshem, (har inte väckt anvklang. Sådana hem skulle bli dåliga ålderdomshem, »tungrod'da och dyra, är åsikter som framföres. Å andra sidan uttalar sig några svarande för förstärkta serviceanordninga—r i pen- sionärshemmen, så att t. ex. hemhjälp och mat blir lättare tillgängliga för hy-

,resgästerna.

Vilka bostadsfomer? En fortlöpande diskussion äger rum i frågan huruvida åldringsbostäder bör anordnas i kollektivhus, dvs. .pensio- närshem, eller sprängas in i den övriga '

bostadsbebyggelsen. Statistiska upp—gif- ter och enkät-svar ger klart vid handen, att de nuvarande olika for-merna har sin plats i den fortsatta bostadspoliti- ken. På många håll finns ingen bebyg- gelse av flerfamiljshus att spränga in åldringshostäder i. Servicebehov och andra hänsyn sa—mt åldringars olika önskemål kräver att kategorihus ges ut- ry-mme vid sidan om andra former. Även nya former av tåldringsbostäder bör prövas med hänsyn särskilt till landsbygdens behov. Pensionärshemmet utgör ett mellanting mellan privatbo- stad och institution. Det erbjuder pri- vatbostadens självständighet och ibland något av vå-rdin-stitutionens kollektiva service och trygghet. Nya variationer på samma tema kan tänkas. Finansieringen av bostäder för åld- ringar behöver övervägas. Därvid får tas i beaktande, att ett utsuddande av gränserna mellan olika slag av själv- ständiga och kollektiva åldringsbostä- der är på väg. Det synes önskvärt, att

låne- och bidragsregler inte binder kommuner och andra vid vissa tradi- tionella former av bostäder. Det är t. ex. angeläget att utnyttja de resurser som enskilda organisationer kan vara vil- liga att sätta in i arbetet på att lösa åldringars bostadsfråga och service- problem.

Hur stora avgifter? Frågan om den enskilde åldringens del— tagande i kostnaderna för olika slags vård och service behöver prövas. I en knapp folkpe-nsionärsekonomi har det varit naturligt, att både samhället och den enskilde betraktat åldringen som en i allmänhet betaln-i-ngssvag person, vars service och vård måste ställas till förfogande utan kostnad eller till ett starkt subventionenat pris. Då en väx- ande del av åldring-arna får bättre eko- ' nomiska resurser kan pris- och avgifts-

frågor betraktas från nya utgångspunk- ter. I 1957 års riktlinjer för åldrings- vården talades även om att framtida åldringsvårdsbehov borde tillgodoses inom ramen för ett fritt konsumtions- val. Valfrihetens princip synes förut— sätta, att konsumtionen sker efter ett övervägande där kostnadsfaktorn spe- lar sin roll.

Lika rätt till vård?

Undersökningarna har demonstrerat de stona skillnaderna i aktiviteten på åld- ringsvårdens område på olika håll :i landet. Skillnader i de enskilda åldring- arnas möjligheter till vård och service kan inte klart påvisas på detta sätt —— men det [kan förmodas att graden av vårdhehovens tillfredsställande är avse- värt olika på olika håll. Detta kan ut- vecklas t-ill ett rättviseproblem, som torde böra tas upp till diskussion i syfte att om möjligt finna vägar att uppnå större likställighet i fråga om vårdmöj- ligheterna.

Ändrat huvudmannaskap? 1 den diskussion socialpolitiska kom- mittén skall föra måste frågan om ål— derdomshemmens roll inta en viktig plats. Att åldringarnas sjukvårdsbehov är stort och för dem som grupp är växande synes klart framgå av materia- let. Utbyggnaden av landstingens lång- tidsvård är f. 11. inte så snabb, att ett väsentligt ökat vårdbehov synes kun- na tillgodoses. Det synes därför nöd- vändigt vatt finna mer precisera—de for—

mer för det samarbete mellan lands— -.

tingen och kommunerna, som 1957 års riktlinjer för åldringsvården innehöll ett allmänt uttalande om.

Det torde också vara angeläget att pröva nya former för kommunalt sam- * arbete i fråga—'om den institutionella åldringsvård, som inte är att hänföra 'till sjukvården. Social-politiska kommit- tén har inför den pågående prövningen av kommunindelningsfrågan hos inri- kesdeparternentet, länsstyrelserna och kommunerna fra-mbållit, att åldrings- vården utgör ett av de största proble- men att beakta inför en ny kommun- reform. Ett vidgat och fördjupat sam— arbete mellan kommunerna är av stor vikt för att beh-oven av en mer kvalifi- cerad åldringsvård skall kunna till— godoses.

Nya planeringsmetoder Undersökningar rörande åldringarnas vårdbehov för planering på längre sikt av erforderliga åtgärder har utförts el- ler pågår i en del kommuner enligt de uppgifter som lämnats till kommittén. Utredningarna är i några kommuner relativt begränsade och avser t. ex. be— hovet av bostäder för åldringar eller behovet av vårdplatser på ålderdoms— hem. På andra håll avser utredningar- na en planering av hela åldringsvården inom kommunen. I de flesta kommuner

tycks man emellertid inte gå in för en mera systematisk planering av åldrings- vården på längre sikt. Planeringen un- derlättas dock nu väsentligt genom det . material beträffande åldersfördelning m. in. som 1960 års folkräkning utsänt till varje kommun.

Bland utredningar som gjorts kan —- om man bortser från storstäderna —— nämnas en i Lund (1961) avseende vissa pensionärers bostads- och levnads- förhållanden, en i Mjölby (1961) rö- rande åldringsvårdens utformning i sta- den samt en i Byske kommun (1961) be- träffande bl. a. den framtida åldrings- vården inom kommunen. I Sundbyberg har nyligen gjorts en utredning röran- de pensionärernas levnadsbetingelser (bostadsförhållanden, behov av hjälp m. m.).

Även för landstingens räkning har utförts eller pågår särskilda utredning- ar för pl-anering på längre sikt av fram- för allt åldringssjukvården. Bland ut- förda undersökningar kan erinras om den som gjorts av professor R. Berfen- stam och doktor H. Hedqvist beträffan- de åldringarnas livsvillkor och vårdbe- hov i Uppsala län. Vidare kan nämnas undersökningen av överläkarna S. Till- man och G. Berg rörande kroniskt sju- ka i Stockholms län. I Norrbottens län har utredning gjorts bl. a. om hem- sjukvården och långtid-ssjukvården. I Örebro län pågår f. 11. en undersökning rörande vårdbehovet för dels personer fyllda 67 är, dels långvarigt sjuka i ål- dern under 67 år. Undersökningen av- ser både personer, som bor i det egna hemmet, hos anförvant etc., och perso- ner, som vårdas på ålderdomshem, sjukhus och enskilda vårdhem. I en in- tervjuundersökning inhämtas uppgifter om bl. a. arbetsförmåga, bostadsförhål- landen, önskemål beträffande bostad (pensionärslägenhet, ålderdomshem, sjukhem etc.), avstånd till kommunika-

tionsmedel, affärer, distriktssköterska m. m. Vidare efterfrågas hälsotillstånd, läkarkonsultationer, vistelse på ålder- domshem, sjukhus, funktionsnedsätt- ningar samt behov av hjälp och tillsyn (i fråga om både sjukvård och hus- hållssysslor). Slutligen göres för varje individ en bedömning av vårdbehovet (vård på ålderdomshem, sjukhem osv.) samt möjligheterna till vård och tillsyn i hemmet.

Den verksamhet som på detta sätt be- drives på olika håll ute i landet är av stor betydelse för en bedömning av åld- ringarnas vårdhehov och vårdmöjlig- heter inte bara för de kommuner och landsting, för vilkas räkning utredning- arna göres utan även för övriga kommu- ner och landsting. Det synes angeläget att planeringsverksamheten intensifie- ras och organiseras. Man bör söka fin- na former för samarbete och samord- ning.

Vad skall man satsa på?

Enligt de uppgifter, som lämnats till kommittén, om planeringen på skilda vårdområden, beräknar man att under de närmaste 2 år 3 åren investera ca — 60 mkr i pensionärshem, 330 mkr i ål- derdomshem och minst 100 mkr i sjuk- hem för långvarigt kroppssjuka, sam- manlagt alltså ungefär 500 mkr. Frågan kan ställas om detta kan anses tillräck- ligt och om de angivna proportionerna mellan pensionärshem, ålderdomshem och sjukhem kan anses rimliga.

Regionalt planeringsorgan?

Under den fortsatta diskussionen i den- na fråga får socialpolitiska kommittén pröva behovet av en ny reglering i lag eller på annat sätt av det kommun-ala ansvaret för åldringsvården samt av formerna för ett samarbete mellan kom-

munerna inbördes och mellan kommu- ner och landsting. En regional instans för planering och samverkan torde där- vid få övervägas.

Ett av skälen till en omprövning av organisationsformerna är de uttalanden som 'i kommitténs enkät gjorts i fråga om hemsjukvården. Det framstår som

ett problem att denna verksamhet be- drivs i så många skiftande former och med så olika regler för ersättning. Även de organisatoriska formerna för 'kom- munernas åldringsvård bör diskuteras och om möjligt leda [fram till rekom- mendationer.

BILAGOR

BILAGA A

Åldringsvården m. m. Kommunundersäkningen (del I)

Uppgifter till 1962 års åldringsvårdsundersökning

Uppgifterna avser, där ei annat anges, förhållandena den 12 april 1962

(Om utrymmet i formuläret i någon punkt är otillräckligt, redovisas uppgifterna till denna del i särskild bilaga)

!. ÅLDRINGAR (Avser personer födda 1895 eller tidigare) A. BOSTÄDER ]. Pensionärshem, kommunala eller enskilda (betr. )insprängda) pensionärslägenheter, se p. 2)

a) Huvudman, antal hem och lägenheter (här anges totala antalet lägenheter i hemmet, även de lägenheter, som ev. dispo- neras av invalidpensionärer)

Anm. Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t.ex. medlemmar i visst samfund, anställda vid visst företag), nämligen

l Heanet dogs Antal lägenheter Antal boende | ru Hem .- därav nr') före senare Hemmets namn Huvudman for hemmet ': Lvo' [fölf :(, hela ålders— (ligg) (ange är) a rå större antalet pågå?" i. l ! 2. l 3. ] 4. l 5. | 6. l ( 7. j 8. 1 9. 10. Summa

hem nr fär:_

hem nr för:

hem nr för:

') I det fällande redovisas hemmet endast med den nummerbeteckning det erhåller har.

b) Särskilda anordningar för tillsyn m. m. (anges med kryss i rutan för varje hem) Pensionärshem nr Tillsyn: ] särskild föreståndare eller föreståndarinna ............ D distriktssköterska eller annan leg. sjuksköterska ........ hemvårdarinna personal vid ålderdomshemmet ........................ annan person utan särskild tillsyn .................................. anordning i övrigt (t. ex. av huvudmannen bekostad tele- fon, ringledning) ...................................

BBBB BBBBBBN BBBB BBBBBBU BBBB BBBBBB—t— BBBB BBBBBBU' BBBB BBBBBBO BBBB BBBBBBW BBBB BBBBBBm BBBB BBBBBBQ BBBB BBBBBBE;

speciellt för hemmet anställd hemvårdarinna .......... speciellt för hemmet avdelad hemsamarit .............. |:] eget centrolkök med matsal ........................... |:] matdistribution frän centralkök utanför hemmet .......................... ålderdomshem ...................................... skolbespisning ...................................... annat håll ..........................................

annan anordning (ange vilken)

BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB BBB BBBB BBB

Sysselsättning m. m.: hobbyrum, verkstad o. d. ............................. sällskapsrum ................................... för hemmet anställd arbetsterapeut .................... för hemmet avdelad sysselsättningssamarit .............

annan anordning (ange vilken)

BBB-BBBB BBB BBBB BBB BBBB BBB BBBB BBB BBBB BBB BBBB BBB BBBB

BBB BBBB BBB BBBB

Sjukvård m. m.: sjukavdelning med leg. sjuksköterska .................. sjukavdelning utan d:o ................................ läkarmottagning (lokal, utrustning) ....................

regelbundna läkarbesök ..............................

fotvård (särskilda anordningar t.ex. särskild personal, behandlingslokal) ...................................

annan anordning (ange vilken) .

BB'B B BBBB BBB B BBBB BBB D BBBB BBB B BBBB BBB B BBBB BBB B BBBB BBB B BBBB BBB B BBBB BBB B BBBB

c) Antal platser, beläggning m. m. på sjukavdelning

dörav enl. läkares bedömande i behov av vård på

Antal _ Antal patienter den S|ukhem el.

VÖ'dP'G'se' 12/41962 akutsjukhus f'gjjälgvkålgä mentalsjukhus mentalsjukhem speågmm"

kroppssjuka

S:a

2. Pen ;. " IF;, * ' med pen inn-" L * " "” ug (disponerade av åldringar) 0) Hela antalet lägenheter med pensionärsbostadsbidrag därav i pensionärshem

b) Antal xinsprängda» pensionärslägenheter m. m

Antal lägenheter Antal boende.

därav ålderspen- suonarer

lagenhet 1 r. 0. 1 |__ 0. kök därav till- hela el. större : R?”?alååe' antalet

flerfamiljshus: bostadsrättslögenhet .....................

hyreslägenhet ........................... _

småhus (en— och tvåfamiljshus, radhus, kedje- hus etc.)

c) Har särskilda anordningar gjorts för tillsyn av de gamla i pensionärslägenheterna (är t.ex. distriktssköterska eller hem-

vårdorinna vidtalod att ha kontakt med de gamla): ,,,,,,,,,

. Förbättringslån Antalet lägenheter som iordningställts för åldringar 1959 eller senare ............................. Antalet lägenheter, som den l2/4 1962 fortfarande disponeras av åldringar ..........................

Antalet ålderspensionärer, som bor i lägenheterna den 12/4 1962 ............................ . ...... ..

10—318191

4. lnvalidlägenheter Antal lägenheter

Antal invalidlögenheter, disponerade av åldringar ...................................................

5. Hyressättningen i pensionärshem, anordnade av kommunen eller allmännyttigt bostadsföretag, och pensionärslägenheter a) Pensionärshem, anordnat med statsbidrag enligt äldre bestämmelser Uppgår det kommunala bostadstillägget till ett mot hyran svarande belopp? .la [] Nej D

Om det kommunala bostadstillägget är lägre än hyran, hur täckes skill —' ?

Täcker hyrorna kapital- och driftkostnadema för pensionärshemmen?

Är hyran fastställd till enhetligt belopp för samma lägenhetstyp i olika fastigheter?

b) Pepsi....n. " L - med __ - - L . nu ag e

Om hyran svarar mot de totala ' r" '- och driftlf '— J nu för L", L ' nu, hur & ' ' den del av hyran, som ev.

-—|_.J|

inte täckes av ;. ' ' eget?

Är hyran fastställd till enhetligt belopp oavsett den faktiska byggnadskostnaden för samma lägenhetstyp i olika fastig- heter? la [] Nej |:)

6. Beslut om byggande av pensionärshem, kommunala och enskilda

a) Huvudman, antal hem och lägenheter m. m.

» Beräknad Antal lägenheter Beraknas k ostna

.. . d - fardrgt år ”000401 kr) . o. lol: ååå?

Huvudman för hemmet

b) Särskilda anordningar för tillsyn m. m. i beslutat pensionärshem (anges med kryss i rutan; jfr ovan p. 1 b)

Pensionärshem

Anordning D.

Särskild tillsyn .............................. Sjukavdelning ..............................

Läkarmottagning ............................

Fotvärd Hobbyrum, verkstad ........................

Centralkök med matsal ........... - ..........

EI [] El 13 Cl El [] ? El El El Cl D El El ? |] [:| El Cl El EI [I 0 [] E] E] El El El El !" El Cl El Cl [:| [:| El ?" ' El El Cl El El El Cl .Q

Sällskapsrum ...............................

7. Beslut om byggande av pensionärslägenheter

Antal lägenheter i

Pensionärslögenheter flerfamiljshus småhus färdiga är

l r. o. kök _ r. . 1 r. o. kök el. större ' el. större

8. Beskriv i korthet på vilket sätt särskild hänsyn tas till åldringarnas bostadsbehov vid stads- och bostadsplaneringen (t.ex.

om viss procent av nytillskottet lägenheter reserveras för åldringar): __________________________________ , ......................................................

*9. Behovet av särskilda bostäder för åldringar

a) Har särskild utredning om behovet av bostäder för åldringar gjorts?

När har utredning gjorts och i vilket sammanhang? ...................................

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

Om särskild utredning inte gjorts, hur bedömer kommunen ändå behovet av särskilda bostäder för åldringar de närmaste

åren framtill 1965? .. . ..

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att till-

godose behovet av lämpliga bostäder för åldringarna inom kommunen? Ja [] Nej []

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening? ,

. ÖPPEN VÅRD FOR AlDRlNGAR

(Här redovisas all öppen värd för åldringar, alltså även den som meddelas dem som bor i pensionärshem och »insprängda» pensionärslägenheter)

Dä socialpolitiska kommittén har i särskilt uppdrag att göra en kartläggning av åldringsvården, är det av stor betydelse, att verksamheten för åldringar redovisas för sig och verksamheten för invalider (födda är 1896 eller senare) för sig. Om ..det inte är möjligt att göra en exakt uppdelning efter dessa linjer, torde uppskattade uppgifter lämnas.

]. Hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m.

a) Huvudman, personal samt beräknat antal arbetstimmar sammanlagt per vecka i åldringsvård

Antal Huvudman ') distrikts- ”d'" (t.ex. kommunen, röda korskrets,

- diakonissor hemvårda- .. | . k- .. . ” . " _ skaterskor sååå)?” (soc.!tnje) rmnor sarsktld forening)

hem- samariter per- orb,t:r

Der— arb.t:r soner sanor

_ arb.t:r _ orb.t:r _ arb.t=r per per " per

per vecka vecka

b) Hemvårdarinnors och hemsamariters utbildning

Hu- vud- man

nr med lS—må- naderskurs

Utbildning Antal hemvårdarinnor

Antal hemsamariter . . . . d utb. med utb. med utb. _ - . med 3-ma— ovrig utan spec; me ovrx utan - genom ar- genom genom . . . naderskurs utbildning hemv.utb. betstörm. kommunen Röda Korset utbildning utblldnlng

:) Administration

Förekommer regelbundet samarbete mellan huvudmännen? Förekommer fastare organisation för samarbetet?

Finns gemensamt centralkontor (hemhjälpsbyrä e. d.)?

Ange i korthet under vilka former samarbete eljest bedrives:

') I det följande redovisas huvudmannen endast med den nummerbeteckning nom anges här.

d) Omfattningen m. m. (antalet hjälpta åldringar av den under a) upptagna personalen) (Redovisa antalet åldringar, som mer eller mindre regelbundet erhåller hjälp och som den 1214 l962 anses vara aktuella hjälpfall (»klientelet»), för delade på mera v a r a k t i g a f a l I [sådana som erhållit hjälp fortlöpande sex måna— der tillbaka eller som beräknas bli i behov av hjälp under de närmaste sex månaderna] och kortvariga fall [så— dana som erhållit rent tillfällig hjälp, t. ex. vid sjukdomsfalll)

Antal hjälpta åldringar Antalet hjälpta för vilka ansökan ingivits om plats på

Huvud- . ensamboende e' ensamboende SIUkhem el-

mnan | ålder- akutsjuk— Iasorettskh- mental- mental- 502501

var-;ktiga kortvariga varaktiga kortvariga domshem hus nik f. lån v. sjukhus sjukhem ånstalt

fall f || fall f Il kroppssju a

| pensionärshem

nu

| )insprängdat pensi

S:a

Tillhopa

Anm. (ange annan specialanstalt och antalet fall): ___________________

e) Normer för avgiftssättningen (endast den av kommunen bedrivna verksamheten redovisas, ev. i särskild bilaga):

2. Hemsjukvårdsbidrag för vård genom anhörig eller annan ihemmet

Antal åldringar den 12/4 1962 till vilka bidrag Utgår

Hemsjukvårdsbidrag totalt darav ' från . .. :insprängda) pensio- ensionarshem .. .. (kommun, landsting, enskild organisation) ensam— eL ensam- P narslagenheter boende oende ensam- ej> ensam- ensam- eL ensam- boende oende boende oende

enbart kommunen

enbart landstinget

både kommunen och landstinget

Normer för bidrag (redovisas ev. i särskild bilaga):

Värdoren: Antal fall den 12I4 1962 make/maka ............................................................. hemmadotter (med'huvudsaklig sysselsättning att sköta förälder) ........... annan anhörig .........................................................

icke anhörig ............................................................

3. Utlåningsförräd (sängar, tekniska hjälpmedel etc.) Utlåningsförråd med

sängar tekniska hjälpmedel sjukvårdsmateriel sängutrustning (rullstolar etc.) m. ru.

[:| El El

Huvudman

El El El

Normer för avgiftssättningen: ...................................................................................................

4. Hälsokontroll

Regelbunden hälsokontroll för Ja Nej alla åldringar .................... |:) D I vissa kategorier .................. [] D l (ha fall för vilka) .................................................................................................................. ; | 5. Fotvård fär åldringar ' a) Särskilda kliniker rn. ut. Antal fotvårdskliniker __ _ .. .. .. . Huvudman spec. för åldringar Antal .arskllt anstallda for fotvård for åldringar (j_ ex. kommunen, fotvårdss-aecialister fotvårdssamariter räda korskrets därav i __ . _ _ - . .. . ' " . darav | darav | ”"k'ld forening) totalt penis,?" totalt pensionärs- totalt pensionärs- hem hem b) Har kommunen eller annan huvudman särskild överenskommelse med fotvårdsspecialist om fotvård för åldringar inom r_ kommunen Ja [] Nej |:] Cl Normer för avsiftssöftningen (c och b): ............................................................................... . ........................................

6. Gymnastik fär åldringar

Sjuk- Annan , Huvudman gymnastik gymnastik

El

7. Matdistribution rn. m.

Antal betjänade hushåll (med åldringar) den l2/4 1962

Huvudman jojo" (lf-"CV

i :insprängdas (|. ex. kommunen, röda korskrets, pensionärslägenheter

särskild förening)

i pensionärshem

ensam- e' ensam- _ boende oende ensam— = ensam-

ensam- eL ensam- boende oende boende oende

Kommunen: distribution från ålderdomshem ..........................

skolbespisning .......................... .

annat håll ..............................

Annan huvudman:

Summa

Antal pensionärer den l2/4 1962 inackorderade enbart i maten på ålderdomshem: ...................................... . ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

8. Sysselsättning m. m.

0) Antal arbetsterapeuter och sysselsättningssamoriter samt beräknat antal arbetstimmar per vecka i öppen åldringsvård

Antal Huvudma arbetsterapeuter samariter n b tst: b ll: sanna: rerrorrr gsm; Summa b) Administration

Ja Ne'

Förekommer regelbundet samarbete mellan huvudmännen? ............ D [] Förekommer fastare organisation för samarbetet? .................... |:] [:) Finns gemensam arbetsanskaffning?................................Ä [:] D ) ) inköps- och lagercentral? .......................... [| |:] ) » försäljningsorganisation? ............................ |:) U Äger samarbete rum med landstinget? ............................... D D

r.) Finns skyddad sysselsättning eller särskild verkstad för åldringar? Ange i så fall verkstad, industriföretag och antal plat-

ser för åldringar: .. . .. ..

9. Särskilda fritidsanordningar rn. m. för åldringar (anges med kryss i rutan)

nansh ' ' ' heten ......... .. .. L] E] E] [3 D |:] I] |:] [] Cl r E] D E! E] |:] ...................... El 13 |:] (:| a .................................................................. |:] [] |:] E] E] : ............................................................. [:| |] [I] D |:] '

Ovriga anordningar

lO. Särskilda anordningar för åldringars rekreation, konvalescens, resor m. m. (kommunala och enskilda; t.ex. semesterhem spec. f. åldringar) Ange anordningarnas art: __________ . .................. ] .. ........ | ll. Beslut om utbyggnad av den öppna åldringsvården:

12. Behovet av anordningar för öppen vård av åldringar

a) Har särskild utredning om behovet av anordningar för öppen vård av åldringar giorts? Ja |:] Nei )] Nör hur Utredning stort! och i Vilket sammanhanst? .................................................................................................................

Om särskild utredning inte gjorts, hur bedömer kommunen öndå behovet av särskilda anordningar för öppen åldringsvård de närmaste åren fram till 1965? ........................................

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av anordningar för öppen vård av åldringarna inom kommunen? Ja D Nei [:| Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening? ..

C. ALDERDOMSHEM, kommunala eller enskilda (t.ex. hem anordnade av religiösa samfund, stiftelser m.fl.)

Hem eller avdelning, som upptagits i medicinalstyrelsens siukhusförteckning, redovisas ei. Om kommunalförbund äger ålderdomshem, lämnar den kommun, vari hemmet är beläget uppgifter om hela hemmet (an- tal platser, vårdtagare m. fl.). I fråga om enskilda hem här redovisas alla hem med olika benämning (vilohem, pensionat, _inackorderingshem etc.), som huvudsakligen tar emot åldringar för mera varaktig vård och tillsyn.

]. Har kommunen

a) eget ålderdomshem ......................................................................

b) del i ålderdomshem genom kommunalförbund ........................................................ i så fall vilket . .

DE]

c) avtal med annan kommun om disposition av platser på dess ålderdomshem ...............................

El

i så fall med vilken kommun ............. och beträffande hur många platser ..................................................................................................................................... _. ., d) befrielse av länsstyrelsen iåmlikt 18 & socialhiölpslagen .......................................................... |:)

Finns ålderdomshem inom kommunen, anordnat av religiöst samfund, stiftelse o.d. Ja |] Nei |:)

2. Huvudman för samt antal vårdplatser, beläggning m. rn. vid ålderdomshem eller därmed iämförligt hem (kommunala och enskilda) inom kommunen

a) Huvudman, antal vårdplatser m. m. (samtliga vårdplatser)

Hem Hemmet Antal nr ,) togs i bruk Hemmets namn och adress Huvudman för hemmet vård- år platser

Summa

Anm. Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t. ex. medlemmar i visst samfund, anställda vid visst företog)

nämligen hem nr ............ för ................................................................................................................................................... hem nr .. för ...................................................................................................................................................... hem nr ............ för ..........................................................................................................................................................

') I det föliando redovisas hemmet endast med den nummerbeteckning det erhåller här.

b) Differentieringsmöiligheter, (olika avdelningar) och antalet vårdtagare (samtliga vårdtagare) den i2/Ä 1962

Hem nr

Antal Avd. f. Avd. f. normalt mental- åtdrande sjuka

vårdplatser på Antal vårdtagare

A d. f. Avd. f. Avd. f. Avd. f.

låvngv. A_kzt $. _narmalt mentol- långv. sjal;]: d. S:a kropps- älgd- JJ åldrande s|uka kroppss|uka

s|uka m kv m kv rn kv m kv rn kv

3. Rumsplanering, möjlighet begagna egna möbler etc. (sjuka vd. redovisas ej).

Hem nr

Antal Antal rum med eget taalettrum Antal pensionärer med

enkelrum

rum f. 3

dUbbel'Um el. flera

utan eget wc

med eget wc

egen telefon

een

V

*,

4. Personal m. rn.

a) Antal befattningshavare m. m.

Antal befattningshavare hem nr

Personalkategori

4 5 6

del- tid

hel- tid

del- hel- tid tid

det— tid

hel- tid

det- tid

hel— tid

del- tid

det- tid

Ledning:

syssloman .................. _

föreståndarinna

bitr. föreståndarinna ........ Vård, tillsyn: översköterska ')

annan leg. sjuksköterska ') ..

sjukvårdare ................

biträde Sysselsättning: arbetsterapeut .............. Ekonomipersanal : kokerska ................... biträden

Ovriga (specificeras i fråga om vårdpersonal o. .)

Summa

Anm. (t. ex. beträffande personal, gemensam för flera kommuner):

b) Föreståndarinnans och bitr. föreståndarinnans (avbytarens) utbildning (anges med kryss i rutan). (Har en befattningshavare utbildning av olika slag, ange den mest kvalificerade).

Föreståndarinnans utbildning Bitr. föreståndarinnans (avbytarens) utbildning

”::" 325215" :!:: Dist?- .'2:2:. tas.". o... i??? är: ”225? 2532". tara—.". mera

”1553” sköt. linje) rinna is.-hem "'b- ”äga"" sköt. linje) rinna (:.-hem "'b- l- ............................................................................................ 2- ............................................... 3. 4. ................ 5- .................................................................. 6- ....................................................................................................................... 7- ................................................................................. 3» ....................................................................................................................................................

7: Annan än föreståndarinna eller bitr. töreslåndarinna.

c) Vårdbiträden, som genomgått för vårdbiträden avsedd utbildning

Hem Antal biträden Hem Antal biträden nr med spec. utb. nr med spec. utb. l. .................... 5. 2. .................... 6. 3. .................... 7. 4. ................................................. 8 .................... d) Tillsyn under natten (anges med kryss i rutan) Hem Aktiv -Beredskaps- Hem Aktiv Beredskaps- nr nattvakt nattvakt nr nattvakt nattvakt i. D [:| 5. D E] 2. .. |:] (] 6. D D 3. . D E] 7. D |:] 4. D [] 8. [] D 5. Hälsovård rn. rn. a) Läkarbesök (anges med kryss i rutan) Hem Finns avtal med läkare _ Lakarb.esok _ om regelbundna besök _ ""?" _ en gang en gang Snela" "" dagligen en gang | varannan per vrd Ja Nej veckan vecka månad kallelse 1- Cl |:] CI El El El El 2- El El El El El El El 3. D [] El El El El El 4- El El El El El i] El 5- CI El [] El El E] i] 6- Cl |:] |:] I:] El [:| B 7. Cl I:] [:| El [:| [I El 8- Cl E] [] El El El B b) Anordningar (lokaler, utrustning) samt personal för fotvård, sjukgymnastik m. m. (anges med kryss i rutan) H Särskilda anordningar för Särskild personal för em . s'uk- annan . sjuk- annan nr fotvard gyrrinastik gymnastik fotvard gymnastik gymnastik L D D D D D D 2- El Cl El [] El El & D D D D D D 4- El El |:] C] D [| 5— |:] C] El El El E] i D D D D D D 7- El El El El El El & D D D D D D

6. Anordningar för sysselsättning m. m. (anges med kryss i rutan)

lnom hemmet finns

Förekommer organiserad Är denna öppen för

Hem sysselsättning, hobby- åldringar utanför Finns Sö'smd

nr verksamhet 0. d. hemmet arbetsterapeut habbygum . o. . Ja Nej Ja Nej Ja Nej 1- El [| [:| [:| |:] El El 2- El El El E] [1 l:] El 3- [I i] [:| C] |:] El El 4- El El |] El [] Cl L—J 5- [:l El El El El l..—_l D 6» [:l [] El El El El l:] 7- ' |:] C] (:| El El D |:] El El El El El El D

inga för enbart t

sysselsättning avsedda lokaler

DDDDDDDD

Antal arbetsterapeuter. och sysselsättningssamariter på ålderdomshem och därmed jämförliga hem

Antal arbetsterapeuter Antal samariter Hem därav sysselsatta även därav sysselsatta även nr . . . . .totalt i öppen vård på 2:53?” totalt i öppen vård pa ålxåglfds' 1- ........ 2- .............. 3- ....................... 4- ............................................... 5- ...................................... 6- ............................ 7- ........................... 8- .................................................................................................................................................................................................... 7. Kollektiva anordningar för förströelse m. m. (anges med kryss i rutan) " Regel- Sallskaps- Samarbete .. .. Tillgång ”::" """ ("'om med CSES" TV Få???- iifålf. "" d.... um... 553322. dagrum) bibliotek 9 tidning o.d. "under 7- — [:| El C] E] El El El D El 2- - - EI Cl El D El El El El El 3— — ------ |] El El El Cl El El El El 4- -' ------ El El El D [:| C] EI !] El 5- — ------ [] El El [] D El E] D |:] 6- - ------ El El El El [] El 13 D El 7- ............ |:] |:] |:] [I |:] |:] |:] |:] C! 8- ............ Et D |:] |:] |:] |:] |:] |:] [I 8. Vissa uppgifter beträffande vårdtagarna den l2l4 1962 a) Åldersfördelning Antal vårdtagare hem nr : Föddc "" ] 2 3 4 s a 7 8 m kv m kv m kv m kv rn kv m kv m kv m kv m kv

1882 el. tidigare.. _. 1883—4887 ......

IMS—1892 ......

i 893—l 895 ......

1 896—1 902 ......

1903 el. senare (ange födelse- året; ev. i bilaga)

b) Behov av vård på annan vårdanstalt ön ålderdomshem

Antal vårdtagare för vilka ansökan gjorts om intagning på

Enl. läkares bedömande antalet i k 0 m rn u n a 1 t hem intagna i behov av vård på

Hem nr akut- sjukhus

sjukhem el. lasaretts- klinik f. långvari t kroppssju a

mental- mental- sjukhus sjukhem

annan speclal- anstalt

akut- sjukhus

sjukhem el. lasaretts- klinik , mental- mental- långvori t kroppssju a

sjukhus sjukhem

annan specral- anstalt

_.

fooney-9?!»

:) Särskilt vårdkrävande vårdtagare samt vårdtagare med vissa anpassningssvårigheter m. m. (svårhanterliga, störande)

Hem nr

Varaktigt sängliggande vårdtagare Vårdtagare med anpassningssvårigheter

totalt

därav på grund av

sjukdom

allmän ålders- avtyning

totalt

därav på grund av

patologiskt

åldrande "Sakai"

(senil domens, P.)” _ orteriosclerosis ("h'mf'em cerebri) m. rn.)

annan psykisk rubbning (hjärnskada, underutveckling m. rn.)

alkoholism

w.»

fooney-.:—

9. Vårdavgiter m. m. den "lZ/4 1962 a) Vårdavgifter

Dagavgift för vårdtagare Hfirm ";?äTé.?k%£5"rirLi'ååål" (än: grå??? 34122) Hnerm Salma: 232301? k,. 12:12:33? kr- 12:43:33?

Ja Nej

1 ........................................................................................... 1 ................. [1 |:] 2- .............................................................................. 2. ................ D [:| 3- ................................................................... 3. ................ |:] |:] 4. .................................................................. 4. ................ |:] |] 5. ........................................................................ 5 ................. |:] U 6. ............................................................................................. 6. ................ |:] B 7- ..................... 7. ................ E] |] 8- ................................................................ 8. ................ |:] El

b) Ersättning från landsting (sjukvårdsstyrelse) för vård av långvarigt sjuka under år 1961

Antal vårdtagare Antal vårddagar Antal vårdtagare;- Antal vårddagar Hem för vilka bidrag sökts för vilka bidrag sökts Hem för vilka bidrag sökts för vilka bidrag sökts nr eller beviljats eller beviljats nr eller beviljats eller beviljats l. ............... 5. .......... 2. .......... 6. .......... 3. ....................................... 7. .......... 4 .................................... 8. ..................................................................

'lO. Beslutad utbyggnad av ålderdomshem (kommunala och enskilda)

a) Huvudman, antal hem, vårdplatser m. m.

Ny- Till-eller Berök— —k Ån'olgomlu , bys - ombygg- "Ps Bg:-få? tvål Vå'dmm' plsuii- He'" ”"Wilma" na nad m-m- fu" (1000-tal vård- som tillskott digt r platser samtidigt (netto) (anges med kryss) 9" Slap” Å- ...................................................................... . ................. B. .......................................... C. ......................................... D. .................................... E- ................... F- ................. G. ..................... Summa Anm. Följande hem är;. U.. 4 ”för viss' ' , i(t.ex. 4' ivisst - ' ”, ""” vid visst företag), nämligen hem för hem för hem för

11—318191

b) Särskilda anordningar för sjukvård, sysselsättning m. ut.

Hem Sörslglgasliuågweellning Holgbärum A ............................................... |:] B ............................................... [] C ............................................... [) D ................................................ D E .................. [:) F ............................................... |:] G ............................................... [:|

Annan anordning (t. ex. sörskild läkarmottagning med viss laboratorieutrustning, anordningar för fotvård):

hem ............

hem

c) Vissa uppgifter beträffande utformningen rn. m.

Bygges hemmet i anslutning till Bygges sjukavdelning Hem tidigare ålderdomshem pensionärshem helt friliggande |a nej ja nej ja nej El El El El El El El El El El El [] D El El El El [] El El D D I] El D El El El El El [] El El El El D El El EI El El D Rumsplonering m. rn. (särskild sjukavdelning redovisas ei) Anm ””trams””

Hem

rum f. 3 utan eget med eget enkelrum dubbelrum el. flera wc 'WC

(;)-urnan!!!)

d) Planer beträffande viss personal (anges med kryss i rutan)

Planerar man att när hemmet stör färdigt till detta knyta

sjuksköterska arbetsterapeut sjukgymnast fotvårdsspecialist D El El El D El El El l:] D [:| El El El El El El El El El EI El [] El El !] El

e) Samarbete med olika myndigheter m. rn. (anges med kryss i rutan)

Har hemmet planerats i samråd med

socialvårds- lönsstyrelsen konsulenten socialstyrelsen landstinget [] [] D El El El D El El El El El El El D D El El El CI El El El C] [| C] il. Behovet av platser på ålderdomshem m. m. 0) Har särskild utredning om behovet av platser på ålderdomshem-gjorts? Ja [:] Nej |:]

Nör har utredning gjorts och i vilket sammanhang? _______________

Om särskild utredning inte giorts,'hur bedömer kommunen ändå behovet av platser på ålderdomshem de närmaste-åren

fram till 1965? ..

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av platser på ålderdomshem? .la D Nej [] Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening? ___________________________________

Anser kommunen, att ytterligare platser på ålderdomshem erfordras trots en utbyggnad av pensionärshem, pensionärs- lägenheter, den öppna åldringsvården m. m.? Ja D Nej [:|

Anser kommunen, att en utbyggnad av långtidssjukvården kommer att minska behovet av platser på ålderdomshem? Ja (] Nej []

C) | vad mån påverkar planerna på en ev. ny kommunindelning utbyggnaden av antalet platser på ålderdomshem inom

kornmunen? .. .. .. ,. . . . .... .. .. . .

E. KURSER FOR UTBILDNING av hemsamariter, vårdbiträden på ålderdomshem etc. 6) Anordnare: .................................................................................................................................................

b) Utbildningens art etc.: ........................................................ .

F. KOMMUNENS BERÄKNADE NETTOKOSTNADER (driftut'gifter) för åldringsvården år l961

a) Kommunens egen verksamhet

Bgrfiknat e Opp

(avrundat)

kr

kommunala bostadstillägg ............................................................................... folkpensioner ............................................................................................ pensionärshem,.pensionärslägenheter (jfr A) ............................................................... hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. (jfr B) ............................................ ålderdomshem (jfr C) .....................................................................................

övriga anordningar (jfr D) ...............................................................................

b) Bidrag till verksamhet för åldringar

Bårsl'iknat e op (avrundat) kr pensionärshem m. m. ..................................................................................... hemhjälps— och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. .................... ålderdomshem .............................................................. övriga anordningar ...................................................................................................................

c) Bidrag till kursverksamhet, utbildning m. m. för åldringsvård

Summa kronor

Kommunens totala driftutgifter (netto) 1961 .......................................................................................

Utgifterna för åldringsvård i 7. av totalutgifterna ............................................. . .................................

G. REDOGÖRELSE FOR NYA VERKSAMHETSFORMER, planer m. m. (torde lömnasisärskild bilaga)

......... den I 1962

För'drötselkammaren / kommunalnämnden

(uppgiftslämnaren: underskrift)

BILAGA B

Exempel på frågor som det vore av värde för socialpolitiska kommittén att få synpunkter på1

1. Huvudmannaskapet för åldringsvården

Hur verkar det dubbla huvudmanna- skapet (kommuner—landsting) för åld- ringsvården? Kan den nuvarande ord- ningen anses vara rationell i olika av— seenden?

Vore det bättre om

a) kommunerna finge svara för både den öppna och den slutna åldringsvår- den, däri inbegripet vården av långva- rigt sjuka;

b) kommunerna finge svara för den öppna vården och landstingen helt för den slutna, inbegripet ålderdomshem- men;

c) landstingen finge svara för hela åldrin gsvården ;

d) nuvarande ordning bibehölls, men kommuner och landsting gemensamt svarade för vården av långvarigt sjuka?

Skulle samarbetsorgan eller på annat sätt organiserat samarbete mellan kom- muner och landsting ta bort de största- olägenheterna med det dubbla huvud- mannaskapet?

Hur dras nu gränsen mellan kommu- nal verksamhet, landstingens verksam— het och enskild verksamhet inom åld- ringsvården ?

Hur borde gränserna dras?

2. Ålderdomshemmen

Skall man över huvud taget ha ålder— domshem i traditionell utformning?

Bör de nuvarande ålderdomshemmen göras till vårdhem (sjukhem) och pen- sionärshem, förstärkta med särskild personal för tillsyn m. m., överta ålder- domshemmens nuvarande uppgifter för normalt åldrande?

Är det rationellt med sjukavdelningar på ålderdomshemmen? Bör i så fall en dylik avdelning likställas med och godkännas som sjukhem för långvarigt sjuka?

Vore det lämpligt, att landstinget och kommunen gemensamt drev en sådan avdelning på ålderdomshem?

Förekommer klientelblandning på ål- derdomshemmen och vilka problem ska- par denna?

Kan klientelblandning över huvud ta— get förhindras?

Hur skall man ta hand om de vård- tagare, som inte anses höra hemma på ålderdomshemmen (t. ex. svårhanterli- ga, störande) ?

3. Hemsjukvård m. m.

Är nuvarande ordning rationell (på sina håll står landstinget för viss del av vår- den [sjukvårdsdelen] och kommunen för den del av vården som kan anses ankomma på socialvården; av två ma— kar kan den ena vara föremål för lands- tingets hemsjukvård, den andra föremål för socialvård) ?

1 Utsänt till kommuner och landsting isam- band med kommunundersökningen.

Kan man och bör man satsa mer på hemsjukvård?

Vem skall vara huvudman för verk- samheten (kommunen — landstinget — sjukkassan — enskilda organisationer) ?

Vilken utbildning bör hemsamariter ha?

Bör hemhjälps- och hemsamaritverk— samheten intensifieras, i så fall på vilket sätt?

4. Bostäder

Skall man bygga kategorihus för åld- ringarna (fördelar och nackdelar) ?

Skall man ha insprängda pensionärs— lägenheter (fördelar och nackdelar) ?

Är kollektivhus med olika servicean— ordningar en lämplig och efterfrågad bostadsform för åldringar?

Bör åldringarna beredas bostäder i närheten av anhöriga (skall man gå in för att bygga lägenheter för åldringar och deras barn i samma kvarter [»fa- milje—bloek»]) ?

Bör förbättringslåneverksamheten ut- vidgas?

Bör så många som möjligt ges tillfälle att bo i sina gamla bostäder?

5. Enheter för åldringsvården

Kan det anses rationellt att skapa enhe- ter för åldringsvården (geriatriska en- heter) med pensionärshem, ålderdoms- hem och sjukhem bildande en enhet (på samma tomt) ?

6. Syselsättning, fritidsanordningar m.m.

Skall man över huvud taget vidta sär- skilda åtgärder?

Skulle särskilda dagcentraler eller klubblokaler för åldringarna underlätta för dem och ge dem en trivsammare till- varo?

Skall kommunen stå som anordnare av sysselsättnings- och fritidsverksam- het för åldringar?

Hur skall verksamheten kunna inten- sifieras?

Kan behov anses föreligga av skyddad sysselsättning (i särskilda verkstäder eller inom industrier) för åldringarna?

BILAGA C

Sammanställning av svar från landsting och kommuner på socialpolitiska kommitténs enkät rörande åldringsvården

Vid socialpolitiska kommittén-s under- sökningar i april 1962 uppmanades landsting och kommuner att lämna sär- skilda kommentarer och synpunkter på åldringsvården och dess utformning. Till ledning hade sammanställts vissa frågor (se Bilaga B). Frågorna rörde huvudmannaskapet för åldringsvården, ålderdomshem, hemsjukvård m. m., bo- städer, enheter för åldringsvården samt sysselsättning, fritidsanordningar m. m.

Huvudmannaskapet Synpunkter på frågan om huvudman- naskapet lämnades av 6 landsting och 74 kommuner.

Få helt belåtna

I flertalet av de från landstingen och kommune-rna inkomna svaren kritise- ras i ett eller flera hänseenden den nuvarande ordningen. Ett 10-tal kom- muner anser emellertid, att denna i alla fungerar rationellt. Bland dessa kommuner återfinns Norrköping, som länge haft ansvar för såväl sjukvård som socialvård. Gävle, som :fr. o. m. 1963 deltar i landstinget, förklarar, att den geriatriska vårdenhet, som tidi- gare utbyggts och av vilken man haft den bästa erfarenhet, kommer att be— varas för framtiden. Andra kommuner, som anser den nuvarande ordningen nationell, är Djursholm, Kvillinge i öster-götlands län, Gislaveds köping i Jönköpings län samt Älghult i Kron—o-

bergs län. Inget av de svarande lands- tingen anser att det dubbla huvud- mannaskapet fungerar friktionsfritt.

De flesta accepterar systemet Antalet kommuner och landsting, som anser det dubbla huvudmannaskapet fungera om inte friktionsfritt så dock acceptabelt är betydligt större. Samt- liga 6 landsting och 53 av de 74 kom- munerna (10 städer, 6 köpingar och 37 landskommuner) har denna upp- fattning.

Landstingen klarar inte långtidssjuk- vården . . .

Den nuvarande ordningen kritiseras i olika avseenden. Det ojämförligt störs- t-a antalet kommuner deltar i den kritik, som menar att »landstinget helt saknar möjlighet att klara av sin del av åld- ringsvården, nämligen vården av lån-g- tidssjuka» (Saltsjöbaden). Dessa kommu- ner fördel—ar sig på både städer, kö- pingar och landskommuner och är spridda över hela landet. Man anser det betänkligt, att de bristande resur- serna vid sjukhemmen tvingar kommu- nerna att på ålderdomshemmen vårda många långvarig-t sjuka åldringar. Det anses därför mycket viktigt, att vård- möjligheterna för långvarigt sjuka ökas väsentligt så att ålderdomshemmen kan ta emot de personer som 'de är avsedda för, nämligen de normalt åldrande. Göteborgs och Bohus läns landsting

anser det självfallet, att landstingen bör svara för långtidsvården. Älvsborgs läns landsting uttalar, att olägenheterna med det dubbla huvudmannaskapet »kan be- mästras genom utbyggnad av sjukvårds- resurserna.

. . . inte kommunerna heller Kommunerna-s uppfattning att långtids- vården måste ytterligare upprustas är inte så mycket en kritik mot det dub-bla huvudmannaskapet som sådant. Flerta- let kommuner, som kräver fler platser inom långtidsvården, vill nämligen 'be— hålla landstingen som huvudmän för denna vård. Kommunerna anser sig inte ha eller kunna förvärva tillräck- liga resurser för att handha vården av långvarigt kroppssjuka. Därvid tänker man inte bara på de ekonomiska möj- ligheterna, som eventuellt kun-de ska- pas genom lämpliga stödformer, utan också på personalfrågan och på medi— cinska resurser. Det skulle inte vara ra- tionellt »att på kommunerna lägga ansva- ret för den ofta avancerade sjukvård, som måste bedrivas på en avdelning för långvarigt sjuka» (Skellefteå stad).

En särskild fråga gällde, om det vore bättre ifall kommunerna finge stå för både den öppna och den slutna åld- ringsvården, däri inbegripet vården av långvarigt kroppssjuka. Den frågan har besvarats klart jak—ande av endast 1 kommun, nämligen östhammlar. Ytter- ligare »några kommuner har funnit, att mycket talade (för en dylik ordning, men de övriga anser 'att det skulle bli svårt att få tillgång till erforderlig lä— kar- och vårdpersonal. Inget landsting anser att det vore bättre, om kommu- nerna svarade vför vård av långvarigt kroppssjuka.

Den enskilde kan motas från två håll Flera kommuner nämner, att det ofta inträffar att huvudmännen söker kom-

ma ifrån det enskilda fallet. På grund av platsbrist eller ann-at vägrar en hu— vud—man att ta emot en person under förevändning, att det är den andre huvudmannen som skall ta :hand om honom. En åldring kommer lätt i kläm mellan de båda huvudmannaintressena. Dessa negativa 'kompeten-skonflikter mellan huvudmännen, som är en kon- sekvens av det dubbla huvudmannaska- pet eller snarare av en obestämd gräns mellan deras vårdområden, bekymrar flera kommuner, t. ex. Kärna i Öster— götlands län, Vänersborg samt Bergsjö i Gävleborgs län. Också några landsting, t. ex. Jämtlands läns, påtalar vansklig- heten att dra gränsen mellan vård- områdena.

Ålderdomshem i hemkommunen

Kommunernas uttalanden tl andra sam- manhang, att människorna fäster vikt vid att deras ålderdomshem är beläget i hemkommunen, förekommer även i resonemanget om det dubbla huvud- mannaskapet. Kommittén har frågat kommunerna, om de tycker att det vore bättre, att de själva svarade för den öppna vården och landstingen 'helt för den slutna, inbegripet ålderdomshem- men. Dessutom frågade kommittén om kommunerna ansåg, att landstingen skulle svara för all åldringsvård och kommunerna inte för någon. Majoriteten av de svarande kommu— nerna, spnidd-a över hela landet och fördelade på alla slag av kommuner, anser det vara av stort värde att de gamla, som flyttar in på ålderdoms- hem, får stanna i hem-orten. Om huvud- mannaskapet för ålderdomshemmen övertogs av landstingen, blev det risk för att »den större förvaltningsenhetens rationaliseringssträvande-n förr eller se- nare skulle medföra att hemmen centra- liserades, vilket för åldringarna komme

att betyda längre avstånd till hemorten med däri-genom försämrade kontaktmöj- ligheter med anhöniga och vänner» (Jönköping). Man påpeka-r även den praktiska och administrativa svårighe- ten att föna alla ålderdomshem under en central ledning. De svarande lan-ds- tingen redovisar liknande uppfattning som kommunerna i denna fråga. Jämt- lands läns land-sting framhåller, att å]- derdomshemmen borde få användas för vård 'av lättskötta långvarigt sjuka, vil- ket skulle medföra en komplettering av landstingets nuvarande vårdformer och en bättre möjlighet att differentiera klientelet efter deras behov av mer el- ler mindre kvalificerad vård. En änd- ring av huvudmannaskapet vore, me- nar landstinget, för den skull ej nöd- vändig, »land-sti-nget kunde ju ersätta vårdkostnaden för de sjuka, som det enligt lag har att sörja för».

Några: Ålderdomshemmen under lands- tingen Det finns emellertid några kommuner, som anser, att all den slutna vården, även ålderdomshemmen, bör vara un- derställd landstingen-. Dessa kommu- ner år Lammhult i Kronobergs län, Var- berg, Norbergs [köping i Västmanlands län, Bergsjö och Ovan-sjö i Gävleborgs län, Berg i Jämtlands samt Vilhelmina köping i Västerbottens län. Bergsjö an- ser, att arrangemanget skulle ha flera fördelar: man skulle smidigare kunna få en differentiering av klientelet på ålderdomshemmen; kostnaderna för vården kunde fördelas rättvisare; dri-f- ten av den slutna åldringsvårdens an- stalter skulle bli rationellare.

4 kommuner, nämligen Jönåker i Sö- dermanlands län, Torsås i Kalmar län, Mo i Västernorrlands län och Rätan i Jämtlands län, förordar att landstingen blir huvudmän för all åldringsvård.

Flertalet vill behålla gamla ordningen De alternativ till den nuvarande ord- ningen med dubbelt huvudmannaskap för åldringsvården som kommittén fö- Lrelade landstingen och kommunerna var [följande:

Vore det bättre om

a) kommunerna finge svara för både den öppna och »den slutna åldrings- vården, däri inbegripet vården av lång— varigt sjuka;

b) kommunerna finge svara för den öppna vården och landstingen helt för den slutna, inbegripet ålderdomshem- men;

e) landstingen finge svara för hela åldrin gsvården ;

d) nuvarande ordning bibehölls, men kommuner och landsting gemensamt svarade för vården av långvarigt sjuka?

Dessa 4 olika alternativ till den nu- varande ordningen har samlat .inalles 19 kommuner av 74. Antalet kommu- ner av dessa, som vill ersätta det dubbla huvudmannaskapet med ett enkelt så- dant (kommunen eller landstinget), är 8, medan övriga 11 kommuner förordar annan gränsdragning mellan huvud- männens vårdområden. Sammanlagt 55 kommuner vill behålla både huvud- männen och fördelningen dem emellan av vårduppgifterna.

Den nuvarande ordningen med dub- belt huvudmannaskap bör bibehålla-s men med gemensamt ansvar hos kom- muner och landsting för långtidssjuk- vården, anser Moheda i Kronobergs län, Gamleby i Kalmar län, Vänersborg samt Storfors köping och Glava kom- mun i Värmlands län. Två :av dessa kommuner, Gamleby och Glava, uppfat- tade dock inte alternativet som någon förändring av rådande praxis.

Mer samarbete

Sammanlagt 26 kommuner, d. v. 5. en tredjedel av dem som svarat, förordar

i !

ökat samarbete mellan huvudmännen, antingen i form av särskilt samarbets- organ eller annorledes. Man anser, att en sådan ordning skulle eliminera olä- genheterna av det dubbla huvudmanna- skapet, särskilt huvudmännens tendens att vilja öve-rvältra ansvaret på var— andra.

Ålderdomshemmen Särskilda synpunkter på frågan om ål- derdomshemmen har lämnats av 5 landsting och 66 kommuner.

Många vill ha kvar ålderdomshemmen i traditionell utformning

Frågan huruvida ålderdomshem i tra- ditionell utformning över huvud taget skall bibehållas eller om de nuvarande ålderdomshemmen bör göras till vård- hem (sjukhem) och pensionärshem, förstärkta med särskild personal för tillsyn m. m., överta ålderdomshem- mens uppgifter för normalt åldrande har behandlats i så gott som samtliga svar. Den övervägande delen av de sva— rande (2 landsting, 14 städer, 5 kö- pingar och 29 landskommuner) anser att ålderdomshem i traditionell utform- ning bör bibehållas. Av motsatt åsikt är 1 stad, 2 köpingar och 2 landskom- muner medan landstinget i Jämtlands län, 2 städer, 2 köpingar och 5 lands— kommuner ifrågasätter lämpligheten i att så sker.

Som motiv för ett bibehållande av ålderdomshem med traditionell utform- ning anförs bl. a. att det, även om andra vårdformer byggs ut, alltid kom- mer att finnas en grupp normalt ålders- skröpliga åldringar som utan (att vara i behov av sjukvård behöver den per- sonliga omvårdnad och tillsyn som ges på ett ålderdomshem. Vidare under- stryks att ålderdomshemmen bör vara inackorderingshem för normalt åldran- de i behov av viss hjälp och att de ej

bör göras till en blandning av ålder- domshem, sjukhem och pensionärshem. Harmångers kommun i Gävleborgs län framhåller att de gamla själva enlig-t kommunens erfarenhet vill hålla starkt isär dessa hem.

Från bl. a. Malmö, Norrköping, Häl— singborg och Gävle framhålles vikten av att åldringsvården är [rikt differen— tierad och att ålderdomshemmen med hänsyn härtill är oumbärliga. Även fle- r-a landskommuner finner det angeläget att det inom åldringsvården finns olika vårdformer som kompletterar varandra och att tillgång till platser på ålder- domshem med traditionell utformning för deras del är nödvändig.

Andra vill ha ålderdomshemmen som vårdhem eller sjukhem

Av de 5 kommuner som anser att ål- derdomshem med traditionell utform- ning ej bör bibehållas har två ej när- mare motiverat sitt ställningstagande medan motivet för de övriga synes vara att landstingen bör vara huvudmän för hela den slutna åldringsvården inklu— sive ålderdomshemmen.

Landstinget i Jämtlands län och de 9 kommuner som hyser tveksamhet hu- ruvida ålderdomshem med traditionell utformning skall bibehållas synes, lin - som de nyssnämnda 5 kommunerna, grunda sin uppfattning på att ålder- domshemmen i realiteten .i stor ut- sträckning vårdar sådana åldringar som borde tas om hand på annan vårdin- rättning. Sålunda anför ifrågavarande landsting i huvudsak följande.

Ålderdomshemmens uppgifter och ut- formning borde tas upp till en ny förut- sättningslös utredning. Erfarenheten har visat att ålderdomshemmen ej kun— nat reserveras för i lhuvu-dsak friska åldrin—gar och detta torde kvarstå un- der överskådlig tid framåt.Fråg-an är-om den nuvarande målsättningen att lands-

tinget skall överta alla långvarigt sju- ka från ålderdomshemmen är riktig. Principerna för åldringsvården borde tas upp till omprövning. Anstaltsvården borde reserveras för så skröpliga eller sjuka åldringar, att de ej längre kan vårdas i hemmen eller på pensionärs- hem. För -friska borde kunna ordnas på annat sätt.

Från Partille kommun i Göteborgs och Bohus län anförs bl. a.:

Huruvida ålderdomshemmen skall bevaras i nuvarande traditionella ut- formning är verkligen tveksamt. De fles- ta ålderdomshemmen fungerar nu i realiteten såsom sjukhem, dock utan ett sådants resurser för sjukvård. Tan- ken att låta de nuvarande pensionär-s- hemmen överta ålderdomshemmens uppgifter för nor-malt åldrande förtjä- nar att noggrant prövas. Troligen kom— mer man dock till den slutsatsen att ålderdomshemmen ändock måste beva- ras. Det finns ett visst mellanskikt av åldringar som inte hör hemma just någonstans och vilka måste erhålla vård under ständig tillsyn.

Även i övrigt framhålles från de ifrå- gavarande kommunerna svårigheten f. n. att bereda de s. k. grän-sfallen adekvat vård på grund av bristande tillgång på vårdplatser inom andra vårdformer.

Bergsjö kommun i Gävleborgs län ifrågasätter om man överhuvud taget skall ha ålderdomshem i traditionell utformning i framtiden. Kommunen på- pekar att anstaltsvård är en dyrbar form av vård samt att driftutgifterna för ålderdomshemmen med hänsyn till den utveckling som sker på lönefron- ten kommer att bli höga. Kommunen ifrågasätter vidare om man inte hellre bör överväga en organisation som in- nebär att landstingens vård av långva- rigt sjuk—a förstärks avsevärt och inne- fattar vård av en del av det klientel

som nu normalt vårdas på ålderdoms- hem. Kommunerna skulle då kunna förstärka den öppna vården gen—om sär- skilt inrättade pe-nsionärshem av mer eller mindre kollektiv-huskaraktär.

Pensionärshemmen — ålderdomshem för normalt åldrande?

Frågan huruvida ålderdomshemmen skall göras till sjukhem och pensionärs- hemmen, förstärkta med särskild per- sonal för tillsyn m. m., överta vården av de normalt åldrande vårdbehövande åldringarna har direkt besvarats av 31 kommuner, varav 20 (7 städer och 13 landskommuner) anser att så ej bör ske. Samtliga 20 ingår i den grupp om 48 kommuner som funnit att ålderdoms- hem me—d traditionell utformning bör bibehållas. Av de övriga 11 kommu- nerna (1 stad, 4 köpingar och 6 lands- kommuner) anser 6 att så bör ske me- dan 5 är mera tveksamma. Samtliga 11 återfinns bland de 14 kommuner som anser att ålderdomshem med tra- ditionell utformning ej .bör bibehållas eller ifrågasätter lämpligheten av att så sker.

Förutom de motiv som anförts för ett bibehållande av ålderdomshem :med tra- ditionell utformning framhålls (från de ovannämnda 20 kommunerna beträffan- de pen-sionärshemmens ifrågasatta över- tagande av vården av normalt åldrande bl. a. att pensionärshemmen innehåller hyreslägenheter där hyresgästerna av- ses att i stort sett klara sig själva, att de skisserade pensionärshemmen skulle bli tungrodda och så småningom övergå till att bli dåliga ålderdomshem, dyra i drift. Däremot anser ett 10—tal av dessa kommuner att det vore värdefullt om pensionärshemmens serviceanordningar förstärktes så att dess hyresgäster t. ex. finge lättare tillgång till hjälp av hem- samarit och finge möjlighet att erhålla

mat genom matdistribution när de så önskar.

Anledningen till de ovannämnda 11 kommunernas ställningstagande till denna fråga synes vara densamma som tidigare angivits beträffande ålder- domshemmen-s bibehållande eller inte. Det må dock nämnas att Vilhelmina köping i Västerbottens län beträffande pensionärshem bl. a. anför att nybygg- nad av renodlade pensionärshem inte synes önskvärt utan att s. k. insprängda lägenheter är att föredra samt att för- stärkning av tillsynspersonal för dessa lägenheter erfordras.

Vidare må nämnas att 1 av de 11 kommunerna ej gjort något direkt utta- lande om pensionärshemmens framtida ställning, nämligen Bergs kommun i Jämtlands län som efter att bl. a. ha behandlat frågan om ökad öppen åld- ringsvård framhåller att de nuvarande ålderdomshemmen, med nöjaktig stan- dard, skulle kunna göras till sjukhem med mindre avdelningar för sådana normalt åldrande vilka ej kan beredas vård på annat sätt — en anordning som synes vara mer rationell än ålderdoms- hem med särskilda sjukavdelningar.

Sjukavdelningar på ålderdomshemmen anses rationellt av många

Frågan om det är rationellt med sjuk- avdelningar på ålderdomshemmen har besvarats av 5 landsting och 50 kom- muner. Av dessa anser landstingen och 28 kommuner (7 städer, 6 köpingar och 15 landskommuner) med vissa reserva- tioner att så är fallet, en del landskom- muner dock med en viss tveksamhet medan 22 kommuner (5 städer, 1 kö- ping och 16 landskommuner) inte an- ser det vara rationellt.

Landstinget i Göteborgs och Bohus län anför bl. a.:

Ålderdomshemmen bör få direkt skyl- dighet att vår-da långtidssjuka som inte

behöver kvalificerad sjukhusvård. För detta ända-mål är det naturligtvis önsk- värt att hemmen utrustas med särskilda sjukavdelningar eller i varje fall med sjukrum, men man bör säkert inte ställa anspråken så högt, att man lik- ställer dem med sjukhem för långvarigt sjuka. Med hänsyn till rådande sjuk- sköterskebrist torde i varje fall flertalet ålderdomshem på landsbygden inte inom överskådlig tid kun-na skaffa här- för erforderlig sjuksköterskepersonal. Den kvalificerade långtidssjukvården bör därför landstingen ensamma svara för och centralisera till enheter, där man räknar med att kunna sysselsätta minst tre sjuksköterskor. I enstaka fall kan det naturligtvis ifrågakomma att kombinera en sådan enhet med ålder- domshem, men huvudprincipen bör nog tills vidare vara av landstinget självt drivna enheter om minst 50 vårdplat— ser, förlagda till relativt centralt be- lägna och ur sjuk-sköterskerekryterings- syn-punkt acceptabla orter.

Landstinget i Stockholms län anser det vara rationellt med sjukavdelning på de större ålderdomshemmen och landstinget i Kalmar läns norra lands— ting-samråda att sjukavdelningar i prin- ci-p inte bör användas för vård av lång- tidssjuka medan landstinget .i Jämtlands län anser att det bortsett från huvud- mannaskapet på varje ålderdomshem borde finnas en väl tilltagen sjukavdel- ning. Landstinget i Älvsborgs län anser, att ålderdomshemmen bör ha möjlig- heter att ge åldringarna »god hem-sjuk— vård och att det för detta ändamål kan vana lämpligt med mindre sjuk- avdelningar. Dessa bör dock inte jäm- ställas med sjukhem för långvarigt sju- ka. Svårt sjuka eller långvarigt sjuka i behov av annan vård än god hemsjuk- vård bör överföras till sjukhus eller sjukhem.

Av de primärkommuner som finner

det vara rationellt med sjukavdelningar på ålderdomshem anser ett 20-tal att dessa avdelningar skall vara avsedda endast för korttidssjuka bland hemmets egna pensionärer och att sådana avdel- ningar lämpligen borde inredas endast vid stora hem.

De 22 primärkommuner som ej an- ser att man bör ha sjukavdelningar på ålderdomshem motiverar sitt ställnings- tagande bl. a. med att sjukvårdsbehö- vande åldringar ej hör hemma på ett ålder-domshem utan bör vårdas på lämp- lig sjukvå-rdsan-stalt. Vidare anföres, att sjukavdelning på ålderdomshem, spe- ciellt i landskommunerna, inte kan få tillräckliga resurser varken när det gäller personal eller utrustning, så att den sjuke kan få adekvat vård. Till- fälligt sjuk-a bland ålderdomshemmets pensionärer på de moderna ålderdoms— hemmen kan erhålla erforderlig kort— tidsvåurd i det egna rummet.

Sjukavdelningar godkända som sjukhem och drivna gemensamt av landsting och kommun

Huruvida sjukavdelning bör jämställas med sjukhem för långvarigt sjuka har direkt besvarats av 2 landsting och 13 primärkommuner, varav landstingen (se tidigare återgivna uttalanden från lands- tingen -i Göteborgs och Bohus samt Älvs- borgs län) och 6 kommuner anser att så ej bör ske medan 7 (3 köpingar och 4 landskommuner) finner att så är lämpligt. Av de sistnämnda kommu- nerna är det 3 som anser att endast sjukavdelningar på stora ålderdoms- hem bör likställas med och godkänna-s som sjukhem för långvarigt sjuka. Direkt svar på frågan huruvida lands- ting och kommun lämpligen gemensamt bör driva sjukavdelning av nyssnämnda slag har lämnats av 17 kommuner. 5 kommuner (3 köpingar och 2 landskom- muner) anser detba vara lämpligt. De

båda landskommunerna anser emellexer- tid att det endast bör vara fråga omm avdelningar i stora ålderdomshem ocleh 1 köping kan även tänka sig anmälan driftform. De övriga 12 kommunernzna anser ett sådant delat huvudmannaskaj-ap vara olämpligt. Några av dem framm- håller att driften skulle förlora i smili- dighet och därför inte bli rationell.

Klientelblandning Klientelblandningen på ålderdomshemm- men har behandlats av 5 landsting oclch 54 primärkommuner. Så gott som samnt- liga är överens om att klientelblandd- ning på ålderdomshem förekommeer samt att denna skapar stora problenm och endast kan förhindra-s genom een utbyggnad av resurserna inom lån-gg- tids- och mentalsjukvården.

Landstinget i Stockholms län anföör bl. a.:

Klientelblandning förekommer på åål- derdomshemmen och några specielllla problem torde ej finnas då det gälleer lätt sjuka; däremot skarpar patienteer med kvalificerat vårdbehov betydandde svårigheter: personalutökning, olidligga förhållanden genom det för medpensi—co- närerna störande uppträdandet. Sämr- skilt bör framhållas att senil-a demenn- ser genom sin benägenhet att om natt- ten störa andra m. m. svårt kan frestta tålamodet hos pensionärer och persco- nal. Klientelblandning torde dock (ej helt och hållet kunna förhindras. Gee- nom tillskapandet av tillräckligt mångga platser vid specialhem, kan detta mott— ve-rkas.

Hälsingborg anser, att den klientel]— bl-andning, som nu kan förekomma, tilll väsentliga delar torde bero på att vårdl- resurserna inom vissa avsnitt (långva- rigt sjuka och mentalt sjuka) är otilll- räekliga. Erfarenheten visar att i dle delar av landet, där utbyggnaden av sjukvården skett i erforderlig omfattt-

ning, har ålderdomshem-men kunnat be'- frias från vården av de mest vårdkrä- vande och problem av här avsedd art har därefter i mycket kunnat undgås. Vänersborg framhåller bl. a., att pro- blemet för kommunernas vidkomman- de är löst om man kunde ordna för långtidssjuka inom landstinget och av- lasta de starkt senila.

”På många håll anges de men-talt ska- dade och psykiskt efterblivna vara det största problemet.

I flera svar understryks den v-antriv- sel klientelblanvdningen förorsakar de relativt friska åldringarna. Det fram- hålls även att de svår-skötta ej kan få den värd de behöver samt att övriga pensionärers behov av omvårdnad blir eftersatt på grund av det mera arbets- krävande klientelet.

Å andra sidan anser landstinget i Jämtlands län, att den nuvarande räds- lan för klienwtel-blandn-ing och strävan att få bort de långvarigt sjuka från ål- derdomshemmen inte kan vara riktig. Vilket hem är förskonat från sjukdom? Det är inhumant att kräva att en åld- ring, som betraktar ålderdomshemmet som sitt hem, skall tvingas att lämna det när han t. ex. blir definitivt säng- liggande.

Av primärkommunerna har ett fåtal direkt framhållit, att de numera inte har något nämnvärt besvär av klientel- blandning. Hultsfreds köping i Kalmar län anför, att till skillnad mot tidigare någo-n klientelblandning inte [förekom- mer på ålderdomshemmet, som skulle ver-ka störande. För närvara-nde kan man undvika klientelbland-ning genom placering på landstingets sjukvårdsin- rättningar och privata vårdhem av på ålderdomshem icke passande klienter.

Häverö kommun i Stockholms län framhåller att blandning av klientelet givetvis förekommer, men att detta inte vållar så stora problem nu för tiden

när direkt sinnessjuk-a personer endast i undantagsfall måste vårdas på hem- men. Störande personer försöker man ju i det längsta att undvika på hem- men genom att placera dem i andra bostäder.

Specialanstalter för störande vård— tagare

Frågan hur man skall ta hand om stö- rande vårdtagare har direkt behandlats av 1 landsting och 43 primärkommuner. Så gott som samtliga understryker nöd- vändigheten av att dessa vårdtagare tas om hand på speciellt för dem av— sedda anstalter med ett upptagnings— område förslagsvis motsvarande lands- tingsområdena. Omkring hälften anser att dessa anstalter hör anordnas i lands- tingets regi, medan man på något håll anser att denna vårdfråga borde ordnas av staten eller gemensamt av staten och landstingen. Det framhålls bl. a. att de enskilda kommunerna är för små för att kunna ordna för dessa vård- tagare, att ökad platstillgång på special- a-n-stalter, främst inom mentalsjukvår- den, skulle underlätta placeringen av vederbörande.

Hemsjukvård m. m.

Synpunkter på hemsjukvården har läm- nats av 6 land-sting samt 74 kommu- ner, spri-d—d-a över flertalet län.

Många vill ha en annan ordning

Den nuvarande organisationen för hem- sjukvården är enligt Stockholms läns landsting rationell så länge primärkom- munen svarar för socialvård och lands- tinget är huvudman för kvalificerad sjukvård. Landstinget bör vara huvud- man för verksamheten. 18 kommuner anser nden nuvarande ordningen med landstinget som huvudman för hemsjuk— vården vara tillfredsställan-de. Göte-borgs och Bohus läns landsting

finner den nuvarande organisationen inte rationell. Organiserandet av hem- sjukvården bör decentraliseras till kom— munerna, som har större möjligheter än landstinget att organisera hems-a- marit-hjälp i kombination med sin öpp- na åldringsvård. Landstingets medver- kan — på sikt — bör vara att tillse, att det finns tillräckligt antal prov-in- sialläkare och distriktssköterskor för de kvalificerade ijukvår-dsuppgifterna. Kal- mar läns norra landsting anse-r att pri- märkommunerna bör vara huvudmän för verksamheten och att landstingsbi- drag bör utgå. Även landstinget i Älvs- borgs län anser kommunerna — särskilt efter den nya kommunsammanslagning- en — vara mest lämpade att var-a huvud- män för hemhjälps- och hemsamarit- verksamheten. Arbetsuppgifter av både socialvårds- och .sjukvårdskaraktär bör vid hemvård av åldringar så långt möj- ligt utföras av en och samma person. Hemsamariterna bör vara underställda endast en myndighet och en hemsama- ritorganisation bör komma till stånd i varje kommun. Landstingen bör ersätta kommunerna deras kostnader för den sjukvårdande delen av verksamheten. En annan organisation efterlyses vi- dare av 38 kommuner. Det framgår inte alltid klart vari de nuvarande olä- genheterna anses bestå. I de flesta fall framhålles den nuvarande splittringen i verksamheten innebärande att en och samma person får vård både genom landsting och kommun, eller att av två makar den ena får *hjälp genom lan-ds- tinget och den andra genom kom-mu- nen. Av de 38 kommuner som vill ha en annan organisation förordar 14 en- bart landstinget som huvudman, 12 en- bart kommunen, 1 enbart sjukkassa (försäkringskassa). 3 kom-muner anser att landsting och sjukkassa i förening skall stå för verksamheten. En kommun (Skara) finner att enskilda organisatio-

ner bör vara huvudmän, i den mån sådana finns på platsen. 7 kommmner anger blott att den nuvarande ordniing- en inte är bra men ger inget förslag till lösning.

Utbyggnad av hemsjukvården nödvändig En utbyggnad av hemsjukvården föror- das av Kalmar läns norra landsting samt av landstingen i Älvsborgs län och Giäv- leborgs län. Landstinget i Stockhollms län anser att hemsjukvården i länet inte bör ökas nämnvärt, enär mer än 1 000 personer (2 0/00 av folkmängden) erlhål- ler hemsjukvårdsbidrag. Organisationen är emellertid i vissa ”kommuner oztill- räcklig.

Älvsborgs läns landsting framhåller att man genom de ökade resurserna för utredning och rehabiliterande behand— ling har att räkna med att ett stort antal åldringar med kronisk sjukdom skall kunna återställas på sådant sätt, att de kan vist-as -i det egna hem-met med obe- tydlig sjukvårdshjälp. En förutsättning för att hemsjukvårdsverksamheten skall ge tillfredsställande resultat är att det fin-ns välrustade lasarettsanslutna lång- vår-dskliniker. Utan sådana kliniker ris- kerar hemsjukvården att bli ett otill- fredsställande provisorium beroende på plats-brist i stället för ett för patienten önskvärt arrangemang.

Jämtlands läns landsting anför, att bidragen till hemvård inte får leda .till att den slutna vården underdimensione- ras. En utbyggnad av hemsjukvården finne-r 56 kommuner vara nödvändig. 16 kommuner efterlyser en intensifie- rad utbildning, varigenom allt flera hemsamariter kan anställas. Ett par kommuner anser att ytterligare hem- vårdarinnor behövs i hemsjukvården, och ett par andra kommuner menar, att hemsjukvården bör kompletteras med andra vårdformer, till exempel fot-

vård. Hallstahammars köping i Väst- manlands län ställer sig tveksam till en utökning av hemsjukvården. I det praktiska socialv-årdsarbetet, framhåller man, erhålles erfarenheter, som visar att hemsjukvården .inte enbart är av godo. Detta gäller särskilt med hänsyn till anhörigas såväl psykiska som fy- siska förslitning till följd av att den sjuke vistas i hemmet. Bergs kommun i Jämtlands län anser att hemsjukvår- den borde helt upphöra och att perso- ner som är i behov av sjukvård skulle beredas sådan på sjukhem.

Viss sjukvårdsutbildning för hem- samariter

I fråga om utbildningen av hemsamari- ter fr-amhåller Stockholms läns lands- ting, att Röda korsets eller arbetsmark- nadsstyrelsens kurser bör vara tillräck- liga. Älvsborgs läns landsting är av sam- ma mening. Eftersom åldringar ur både psykisk och fysisk synpunkt bör upp- rätthålla största möjliga aktivitet, är det lämpligt med en påbyggnadskurs i sy-sselsättningsterapi. Jämtlands läns landsting anför att i princip fordras att en samarit skall ha en minimiutbild- nin—g motsvarande en rödakorskurs i hemsjukvård. Detta villkor har inte all- tid uppfyllts .men av alla ' lar fordrats, att tdistriktssköterskan intygat deras lämplighet för uppgiften.

Innehållet i utbildningen för hemsa- mariter beröres av ett antal kommuner. Sålunda framhåller 8 kommuner vikten av en viss insikt i sjukvård. En begrän- sad, enklare sjukv-årdsutbildnnig föror- das av 17 kommuner. Någon form av hus-hållsgöromål såsom matlagning och kostlära bör, anser 11 kommuner, ingå i utbildningen. En av kommunerna fin- ner det erforderligt, att hemsamariter får samma utbildning som hemvårda- rinnor. Den nuvarande ordningen för utbildning under medverkan av länsar-

[2—318191

betsnämnder anser 12 kommuner vara tillfredsställande. Tre av dem pekar dock på öns—kvär—dheten av en fortbild- ning för vhemsarnariterna, exempelvis för sysselsättn-i—ngsterapi. 3 kommuner anser det vara tillräckligt att hemsama— riterna har erfarenhet av vanligt hus- hållsarbete.

En kommun i Västernorrlands län ut- talar, att hemsamariterna helst inte bör ha med verklig sjukvård att göra. Denna bör handhas av personer som har god sjukvårdsutbildning och är fast anställ- da, närmast som de nuvarande distrikts- sköterskorna.

Utöver den omorganisation som en del kommuner efterlyst i fråga om änd- rat huvudmannaskap har några andra former av organisatoriska förändringar inte ifrågasatts i svaren. I ett par fall betonas angelägen-heten av en samord- ning .av hemsamariternas och hemvår- darinnornas arbete och även en för- ening av hemsamariternas och syssel- sättningssamariternas funktioner.

Några yrkar särskilda bidragsformer

Behov av statsbidrag har anmälts av 2 kommuner, land—stingsbidrag av likale- des 2 vkom-muner och en kombination av stats- och landstingsbidrag av 2 kom- muner. En kommun i Norr-bottens län (Piteå landskommun) finner det å and— ra sidan rimligt, att kommunerna kom- pletterar landstingens bidrag till hem- sjukvårdspatienterna. Sådana situatio- ner uppstår enligt kommunens mening ofta, då de mera strikta normer som måste finnas vid en central bidragsgiv- ning ej medger full täckning för hjälp- behovet.

Bostäder

Innalles 2 landsting — Stockholms läns och Älvsborgs läns — samt 72 pri-mär- kommuner har lämnat synpunkter på frågan om bostäder för åldringar. Där-

utöver har Kalmar läns norra landsting samt Göteborgs och Bohus läns lan-ds- tin—g uttalat, att frågan om bostäder även i fortsättningen måste vara en primär- kommunal angelägenhet och att lands- tingen inte har möjlighet att lämna några synpunkter på denna fråga.

Pensionärshem föredras av många

27 kommuner (13 städer och köpingar samt 14 landskommuner) av 55 som yttrat sig i frågan om kategorihus för åldringar, anser utan förbehåll pensio- närshem utgöra en fördelaktig anord- ning, medan 16 kommuner, bland dem Malmö och Gislaveds köping, anser dem olämpliga. Återstående 12 kom- muner är mer eller mindre tveksamma.

De kommuner som anser att kategori- hus är bra, anför i allmänhet, att ser- vice går lättare att ordna i sådana hus än i andra bostäder, att tillsyn ganska enkelt kan arrangeras genom en i huset bosatt person, som har till uppgift att då och då se till de gamla, och att hem- samariter har möjlighet att lämna flera personer hjälp, om de är bosatta i sam- ma hus, 0. s. v.

Andra vill ha insprängda lägenheter

Som skä-l mot pensionärshem anförs vanligen, att de ger ett intryck av an- stalt. De isolerar på ett ofördelaktigt sätt sina hyresgäster från övrig bebyg- gelse i ett samhälle. Ålderspensionärer- na har, menar man, ett intresse av att stå i kontakt med andra människor. I Partille, som redovisar 116 lägenheter i pensionärshem, tycker man sig ha märkt, att kategorihuslägen-heterna på senare tid blivit mindre populära. Även kommuner som riktar kritik mot pen- sionärshemmen anser sig dock nödgas acceptera dem. Det rör sig då vanligen om landskommuner utan egentlig hyres- marknad, där man helt enkelt inte har möjlighet att erbjuda något alternativ i

form av lägenheter insprängda i övrig bebyggelse. Eljest finner i regel de kom- muner, som anser pensionärshemmen olämpliga, att insprängda pensionärs— lägenheter är en bra bostadsform för gamla. Dessa lägenheter erbjuder åld- ringarna en modern bostad i naturlig omgivning utan prägel av trist anstalt. Bara enstaka kommuner uttal-ar sig klart mot insprängda pensionärslägenheter.

Den vanligaste uppfattningen bland kommunerna, åtminstone bland städer- na och de större tätorterna, är emeller- tid att [pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter på ett fördelaktigt sätt kompletterar varandra. Båda slagen av bostäder bör förekomma.

Stockholms läns landsting tycker inte att kategorihus är fördelaktiga. Visser- ligen kan tillsyn och hemhjälp lättare ordnas i sådana bostäder, men in- sprängda pensionärslägenheter är ändå att föredra, menar landstinget. Älvs- borgs läns landsting anser, att bostäder av båda slagen bör byggas.

Kollektivhus och familjeblock

Kommunerna har också tillfrågats, om kollektivhus med olik-a serviceanord- ningar är en lämplig och efterfrågad bostadsform för åldringar. 30 kommu- ner uttalade sig, varav några större stä— der, nämligen Norrköping, Hälsingborg och Gävle, förklarade, att idén med kollektivhus troligen är bra och bör prövas. Andra, mindre [kommuner an- ser, att anordningen endast kan få be- tydelse i större städer. Flertalet kom- muner, som berört frågan, har sagt sig sakna tillräcklig erfarenhet att uttala sig.

Kommittén har vidare särskilt frå- gat, om åldringarna bör beredas bo- städer i närheten av anhöriga, och om man skall [gå in för att bygga lä- genheter för åldringar och deras barn i samma kvarter (familjeblock). En—

dast 3 kommuner har ställt sig positiva till denna idé. Bland dem är Saltsjö- baden samt Partille, som tycker att man bör satsa på tre-generationshus. Flera kommuner anser, att familjeblocken och deras sentida återupplivande av släktens sammanhållning mest har teo- retiskt intresse.

De gamla skall ha kvar

Alla landsting och kommuner, som gjort något uttalande i frågan, menar att de gamla skall ges tillfälle att bo kvar i sina gamla bostäder. Det understryks därvid, att förbättringslåneverksamhe— ten bör utvidgas. Även städerna, där sådan verksamhet förekommer mycket sparsamt, är positiva till en sådan ut- vidgning. Jönköping, Malmö och Tida- holm kan nämnas som exempel. En syn- punkt som ofta framförts, är att jäm- sides med modernisering av de gamla lägenheterna bör ske en upprustning av hemhjälpsverksamheten.

Enheter för åldringsvården Synpunkter på frågan om det kan an- ses ra-tionellt att skapa enheter för åld- ringsvården (geriatriska enheter) med pensionärshem, ålderdomshem och sjuk— hem bil-dande en enhet (på samma tomt), har lämnats av 2 landsting och 65 primärkommuner.

I allmänhet ger man i svaren uttryck åt den uppfattningen, att det är ratio- nellt ur ekonomisk—a synpunkter och vårdsynpunkter att skapa enheter av ifrågavarande slag. Många anordningar skulle kunna vara gemensamma. Ge- riatriska enheter kräver emellertid ett stort befolkningsunderlag och torde knappast komma 'i fråga på landsbyg- den. Så gott som samtliga anser emel- lertid, att en sådan enhet skulle få allt- för mycket anstaltskaraktär, de gamla skulle isoleras och vara utestängda från ett normalt liv med kontakt med

samhället och andra människor. Det skulle gå stick i stäv med strävan att låta de gamla så länge som möjligt leva i sin invanda miljö.

I några svar framhålles, att ålder- domshem och pensionärshem skulle kunna byggas intill varandra och verk- samheten samordnas. Personal skulle kunna vara gemensam. Matdistribu-tion och annan service skulle underlättas.

Norrköping framhåller, att de .ifrå- gasatta enheterna inte torde passa svenska förhållanden. Att .inom samma tomt erbjuda de olika formerna av åld- ringsvård och åldring-ssjnkvård har en betydande negativ psykologisk effekt. Erfarenheterna från Sandbyhovsområ- det i Norrköping ger ett klart belägg härför.

Gävle sta-d däremot anför, att dess erfarenhet av geriatrisk enhet är posi- tiv. Vårdformen får anses vara ratio- nell.

I östh-ammar har en centralisering av åldringsvården genom att på sam— ma område sammanföra pensionärs- hem, ålderdomshem och sjukhem dis- kuterats. En sådan anordning förorda- des då bl. a. med hänsyn till fördelarna ur medicinsk synpunkt.

Endast ett fåtal svar är helt positiva till geriatriska enheter. Ödeshögs kom- mun i Östergötlands län t. ex. anser, att det är en rationell anordning. De gamla har fördelen att få bo kvar på samma plats under den återstående levnadstide-n.

Sysselsättning, fritidsanordningar m. m. 2 landsting —— Stockholms läns och Kalmar läns norra — samt 65 primär- kommuner har lämnat synpunkter på frågan.

De gamla behöver hjälp till fritidsverk- samhet m. m. De flesta kommuner anser, att sam- hället på något sätt måste intresse-ra

sig för åldringarnas sysselsättning och fritidsverksamhet. Uppfattningen i hur hög grad kommunalt stöd bör lämnas åt gamla människors verksamhet varie- rar mellan kommunerna. Man utgår från att människornas behov av hjälp till sysselsättning är individuellt och att ingen frisk åldring bör betagas rätten att kvarstå i sitt arbete och att ägna sig åt den fritidsverksamhet, som in- tresserar honom. Många gamla, som lämnat den yrkesverksamma delen av sitt liv bakom sig, har emellertid svårt att finna någon trivsam sysselsättning. Hela den tid, som förr fylldes av ar- bete, har efter pensionsåldern blivit fritid och skapar fritidsproblem. Då måste det, anser man, bli en kommu- nal angelägen-het att i någon form främ- ja de pensionerades verksamhet. Kal- mar läns norra landsting meddelar, att dess yrkesskolestyrelse anordnar kur— ser för utbildning av sysselsättnings- tenapevter för ålderdomshemmen och pensionärshemmen.

Klubbverksamhet

De åtgärder som kommunerna vidtar för åldringarnas sysselsättning är av skilda slag. Vanligt tycks vara, att kom- munen ställer lokal till förfogande, där de gamla själva genom sin pensionärs- förening anordnar underhållning och »träffar». Sådana lokaler utgörs ofta av gillestugor och hobbyrum :i pensio- närshem. Ibland erhåller föreningarna ekonomiskt bidrag till verksamheten av kommunen. Nornköping redogör för en omfattande »klubbverksamhet bland de gamla i både kom-munal och enskild regi. I staden rfinns sålunda över 1 000 medlemmar i olika klubbar med skilda slag av verksamhet på programmet allt- ifrån litteratur till gymnastikoch resor.

Svårare på landet

Särskilda klubblokaler anses av natur- liga skäl kunna förekomma endast i

städer och tätorter. Överhuvudtaget un- derstryker man, att landsbygdskommu- nerna har svårare att bereda sina åld- ring-ar sysselsättning och tidsfördriv. Stona avstånd och dåliga kommunika- tioner gör det svårt för gamla männi- skor zatt bege sig till samlingslokalerna. Å andra sidan påpekas det, att männi- skorna på landet har färre fritidspro- blem än vad de har i städerna. Dels kanske de är yrkesverksamma upp i högre ålder, dels har de mera bestyr i sitt hushåll.

S ysselsättningssamariter Tan-ken på sysselsättningssamariter, bå— de stationära och ambulerande, som i klubblokaler eller vid besök i hemmen kan ge åldringarna sysselsättning och förströelse tas upp i några kommun- svar. Sådan-t initiativ anses värdefullt men som regel alltför personalkrävan- de, då det gäller åldringar i allmänhet.

Skyddad sysselsättning

Kommunerna är ense om att de gamlas anbetskraft bör tillvaratas både i deras eget intresse och i samhällets. På så vis bortfaller ju också åldringarnas spe- ciella fritidsproblem. Man är emeller- tid rätt allmänt av den uppfattningen, att behov inte föreligger av särskilda anordningar för skyddad verksamhet för åldringar. Så länge pensionärerna kan stanna kvar på sina ordinarie a—r- bet-splatser är det bra, menar man, men det (finns inte anledning att ordna sär- skilda verkstäder för gamla. Kan de inte längre stanna på sitt ordinarie arbete, får man försöka satsa på andra anordningar t. ex. olika sla-g av fri- tidssysselsättning, resonerar man. Någna kommuner har dock annan men-ing. östhammar t. ex. meddelar att sysselsättning för åldringar i skyddade verkstäder prövats i staden sedan 1958 och livligt uppskattats av de gamla.

BILAGA D

PM angående åldringsvården och den nya kommunindelningen1

De sammanställningar, som hittills gjorts av uppgifterna från kommunerna till socialpolitiska kommitténs under- sökning rörande åldrings- och invalid- vården (1962 års åldringsvårdsunder- sökning) visar, att anordningarna för åldringsvården varierar i betydande ut- sträckning både i fråga om art och om— fattning i olika primärkommuner och landstingsområden. Åtskilliga kommu- ner är relativt väl försedda med anord- ningar för åldringar. På andra håll är de vårdmöjligheter, som står till buds, långt ifrån tillräckliga, vilket även på- talas av kommunerna själva. I en del kommuner har en särskild kommitté eller utredning tillsatts för en närmare planering och utformning av åldrings- vården.

Många av de nuvarande kommunerna är för små för att ha resurser att i olika avseenden vidta de åtgärder, som er- fordras för att man på ett tillfredsstäl- lande sätt skall kunna ta hand om ett ökat antal vårdbehövande åldringar. Utvecklingen har i många fall gått där- hän, att det just i de små kommunerna finns ett i förhållande .till befolkningen i produktiv ålder stort antal åldringar. Större kommuner eller kommunblock har större möjligheter att skapa och driva anordningar för åldringsvården. Ett samgående i en eller annan form mellan kommuner torde kunna leda till en samordning av tillgängliga resurser och ett bättre utnyttjande av desamma.

Inflyttningen av åldringar till tätorterna kan skapa bostadsproblem och andra svårigheter, som lättare bemästras inom större kommunala enheter. En flyttning inom samma kommun ger inte upphov till samma problem som en flyttning mellan kommuner.

I fråga om bostäder för åldringar har man att välja i huvudsak mellan föl- jande former, nämligen pensionärshem (kategorihus), insprängda pensionärslä- genheter i vanliga hyreshus samt egna hem, moderniserade med hjälp av för- bättringslån. Svaren på de frågor som kommittén ställt till kommunerna ger vid handen, att det råder delade me- ningar om vilken bostadsform som är den lämpligaste. I allmänhet synes man vara av den uppfattningen, att det bör finnas möjlighet för åldringarna att fritt välja bostadsform. Det har fram- hållits, att byggandet av pensionärshem är enda möjligheten att i mindre kom- muner bereda åldringarna lämpliga bo— städer, då det över huvud taget inte finns någon hyresmarknad, som möjlig— gör byggandet av insprängda lägenhe- ter. Dylika lägenheter kan förekomma endast i tätorter. Större kommunenhe- ter eller kommunblock, som innefattar tätortsbebyggelse, ger större möjlighet till en differentierad bostadsmarknad

1 Jämte preliminära sammanställningar av uppgifter från åldringsvårdsundersökning- en tillsth samtliga länsstyrelser, landsting och primärkommuner i december 1962.

och därmed valfrihet för åldringarna under förutsättning att de vill flytta till tätorten.

Även i fråga om den öppna vården i form av hemhjälp, hemsamaritverksam— het och hemsjukvård ger större kommu- ner eller ett samgående av kommuner ett bredare underlag för verksamheten, som kan anordnas och organiseras på ett annat sätt än i småkommuner. Möjlig- heterna att anställa personal ökar inte bara i fråga om hemhjälps— och hem- samaritverksamhet samt hemsjukvård utan även när det gäller t. ex. fotvård, sjukgymnastik, arbetsterapi, hobbyverk- samhet 0. (1.

När det gäller den slutna värden har man i de mindre kommunerna små möj- ligheter till differentiering av vårdta- garna. Är kommunen tillräckligt stor eller samarbetar flera kommuner, får man som regel flera ålderdomshem till sitt förfogande. En differentiering av gästerna kan göras på det sättet, att ett av hemmen, som har speciella förutsätt- ningar härför, disponeras för t. ex. lång- varigt sjuka och ev. drives i samarbete med landstinget. Om inte ett helt hem

kan eller behöver disponeras, kan en särskild sjukavdelning anordnas vid ett av ålderdomshemmen. Speciella an- ordningar kan vidtas för vårdtagare med anpassningssvårigheter, t.ex. al- koholrmissbrukare.

Kommer den större kommunalenheten att disponera flera ålderdomshem, kan åldringarna i viss utsträckning själva få välja till vilket ålderdomshem de vill komma. Vidare kan skapas större vård- enheter, som kan utrustas med personal och andra vårdresurser i annan ut- sträckning än som kan komma ifråga vid de små ålderdomshemmen.

En ny kommunindelning kan på an- givet sätt bidra till en utjämning av olikheterna kommunerna emellan när det gäller åldringsvården och möjlig- göra en förbättring av vårdstandarden som kanske inte är möjlig i en liten kommun med många åldringar och re— lativt höga kostnader för åldringsvår- den. Även kommunalekonomiskt kan en viss utjämnande effekt nås, om kostna- derna för åldringsvården får bäras av större kommunenheter än de nuvarande.

BILAGA E

Statligt stöd till åldringars bostadsförsörjning: gällande bestämmelser m.m.

Såväl staten som kommunerna lämnar i olika former stöd till åldringarnas och förtidspensionärernas bostadsförsörj- ning. Av dessa stödformer är en del särskilt avsedda för ifrågavarande be— folkningsgrupper, medan andra är av mera generell karaktär. Till de sistnämn— da hör statliga lån till ny- och ombygg- nad av bostadshus (bostadslån) och till förbättring av en— och tvåfamiljs- hus (förhättringslån), räntebidrag för bostadshus samt familjebostadsbidrag. Bland de för åldringar och förtidspen- sionärer särskilt avsedda stödformerna märks statliga förbättringslån med hög- re subvention än som eljest utgår, stat- liga pensionärsbostadsbidrag samt kom— munala bostadstillägg. De sistnämnda bekostas av staten och kommunen ge- mensamt. Härjämte kan kommunalt stöd utgå i form av särskilda subventioner till pensionärshem m. m. och socialhjälp till bostadskostnader.

De nämnda stödformerna kan vara kombinerade med varandra på olika sätt, vilket medför stora variationer i fråga om bostadskostnadens fördelning mellan stat, kommun och den enskilde.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser om bostadslån, räntebidrag, förbättrings- lån, pensionärsbostadshidrag och kom- munala bostadstillägg.

Bostadslån

(Kungörelse 1962: 537) Bostadslånen har till syfte att främja

bostadsbyggandet, främst nyproduktio- nen men i viss utsträckning även om- byggnadsverksamheten. Innebörden av långivningen är i huvudsak, att sta- ten stöder bostadsproduktionen genom att tillhandahålla en del av det kapital som investeras i bostäderna, varvid sta— ten påtager sig en väsentlig del av ris— kerna för förluster på detta kapital. Där— jämte innefattar bostadslånen en viss subvention i form av låg ränta på lånen.

Som förutsättning för beviljande av bostadslån gäller, att huset uppfyller vissa krav i fråga om god bostadsstan- dard och bostadsmiljö, skäliga kostna- der m.m. Minst halva lägenhetsytan skall upptagas av bostäder eller belå- ningsbara lokaler. Lokaler är belånings- bara, om de utgör sådana komplement till bostäderna, som är avsedda att åt de boende tillhandahålla varor och tjänster av den art, att behovet därav bör tillgodoses inom bostadsområdet. Sådana lokaler är bl.a. närhetsbutiker, hobby- och samlingslokaler, barnstugor, lokaler för läkar— och tandläkarpraktik samt garage.

Bostadslånets storlek bestämmes på grundval av ett låneunderlag, vilket mot- svarar en schablonmässigt beräknad produktionskostnad. Det förutsättes att låntagaren som regel på den allmänna lånemarknaden erhåller primär- och se- kundärlån (underliggande kredit) till 70 procent av låneunderlaget. Bostads- lånet placeras i förmånsrättsordning närmast efter den underliggande kredi—

ten och utgår med följande andel av låneunderlaget, nämligen 30 procent för kommuner och allmännyttiga bostads- företag, 25 procent för vissa bostads- rättsföreningar, 20 procent för enskilda personer i de fall då lånet avser små- hus som skall bebos av låntagaren samt 15 (undantagsvis 20) procent för övriga låntagare. Den sammanlagda belåningen kommer härigenom att utgöra resp. 100, 95, 90 eller 85 procent av låneunder- laget.

Ränta på bostadslån utgår som regel efter fyra procent för bostäder och fem procent för lokaler. Låntagarna är skyl- diga att underkasta sig de ändringar av räntesatserna, som kan komma att be- slutas av statsmakterna. Amorteringsti- den äri allmänhet 30 år.

För lån till kommuner och allmännyt- tiga företag gäller särskilda bestämmel- ser om fördelning mellan stat och kom- mun av uppkommande förvaltningsför- luster. Enligt dessa bestämmelser ersät- ter staten i vissa fall fyra femtedelar av förlusterna.

I fråga om lån till pensionärsbostäder gäller bl. a. följande särskilda regler. Låneunderlaget ökas med 400 kronor för varje pensionärslägenhet i hus, där mer än halva lägenhetsytan upptages av sådana bostäder. Bestämmelsen om detta tillägg -— som är obetydligt i förhållan- de till hela låneunderlaget och som på- verkar årskostnaden för lägenheter i mycket ringa grad — torde komma att omprövas i samband med den allmänna översyn av reglerna om högsta låneun- derlag, som pågår inom bostadsstyrelsen. Lägenheterna skall ha sådan utrustning (bl.a. kök eller kokvrå, badrum eller duschrum), att de kan fungera som självständiga bostadsenheter. Låneun- derlaget kan omfatta, förutom lokaler som eljest godtages för belåning, även mindre vårdavdelningar för akuta sjuk- domsfall. Hus med anstaltskaraktär är i princip uteslutna från långivningen.

Räntebidrag

(Kungörelse 1962: 541) Räntebidragen är avsedda att nedbringa de årliga kapitalkostnaderna för bo- stadshus. Bidragen utgår för hus som uppförts eller ombyggts med stöd av statliga bostadslån, egnahemslån eller tertiärlån. Enligt beslut av 1963 års riksdag upphör dock bidragsgivningen fr. o. m. 1 juli 1963 för hus färdigställ— da före år 1952. I mindre omfattning utgår räntebidrag även för hus som uppförts utan stöd av statliga lån.

Genom räntebidragen erhåller lånta- garna ersättning för sina räntekostna- der för primär- och sekundärlån, i vad ränta utgår efter högre procentsats än den s. k. basräntan. Räntekostnader för lokaler omfattas dock ej av bidragsgiv- ningen. Bidrag utgår ej heller för så- dana räntekostnader för bostäder, som beror på att produktionskostnaden över- stiger låneunderlaget.

I fråga om primärlån utgör basräntan f. n. 3,5, 4 eller 4,5 procent, varvid den lägsta procentsatsen gäller för de se- naste årgångarna av statsbelånade hus (fr.o.m. den 1 juli 1963 avser denna procentsats byggnadsföretag påbörjade efter år 1957). För sekundärlån är bas- räntan en halv procentenhet högre. Är den erlagda räntan högre än den s.k. lånemarknadsräntan, som bostadsstyrel- sen godtar vid bidragsberäkningen, skall lånemarknadsräntan läggas till grund för bestämmande av räntebidraget. Lån- tagaren får själv stå för den överskju- tande räntekostnaden.

Förbättringslån

(Kungörelse 1962: 538) Förbättringslånen avser att främja om- byggnad och annan förbättring av en- och tvåfamiljshus i sådana fall, där bo- stadslån ej kan utgå. Förbättringslån- givningen omfattar i enlighet härmed

i huvudsak dels ombyggnader och andra förbättringsåtgärder av ringa omfatt- ning, dels ock omfattande förbättrings— arbeten, som dock ej kan stödjas med bostadslån, emedan det inte föreligger ett varaktigt behov av bostaden eller arbetena inte ger ett med nybyggnad likvärdigt resultat. Förbättringslån bör företrädesvis utgå för hus med avsevär- da brister.

Genom förbättringslånet lämnas i första hand stöd till kostnaderna för ut- förande av förbättringsarbetena. Lån kan utgå med högst 90 procent av dessa kostnader. Förbättringslånet kan emel- lertid också innefatta en subvention till nedbringande av den årliga bostadskost- naden. Subventionen utgår i den formen att lånet, helt eller delvis, får vara fritt från ränta och amortering under en tid av tio år, varefter det ränte- och amor- teringsfria beloppet avskrives. I öv- rigt skall förbättringslån förräntas efter fyra procent och amorteras på högst 25 år.

Ränte- och amorteringsfritt lånebe— lopp beviljas efter behovsprövning. För denna prövning gäller bl.a., att den statligt beskattningsbara inkomsten inte får Överstiga 6000 kronor. För lånta- gare i allmänhet är subventionsbeloppet maximerat .till 4 000 kronor. I vissa fall kan större subvention beviljas; detta gäller framför allt bostäder åt sådana mindre bemedlade åldringar och för- tidspensionärer, som avses i kungörel- sen om pensionärsbostadsbidrag (jfr nedan). Lån till förbättring av sådan bostad kan vara ränte- och amorterings- fritt upp till ett belopp av 10 000 kronor.

Undantagsvis utgår förbättringslån även för förbättring av hus med mer än två lägenheter, under förutsättning att lägenheterna är avsedda för sådana åldringar och pensionärer som nyss nämnts. Subventionsbeloppet är i dessa fall högst 4 000 kronor per lägenhet.

Pensionärsbostadsbidrag (Kungörelse 1962: 542) Pensionärsbostadsbidragen utgår i form av årliga bidrag, avsedda att minska hyreskostnaderna för mindre bemed- lade pensionärer. Härmed avses i detta sammanhang personer, som uppnått 60 års ålder eller utan att ha uppnått nämn- da ålder åtnjuter folkpension och som därjämte kan antagas vara ur stånd att med egna medel förskaffa sig godtag- bar bostad. Den som erhåller kommu- nalt bostadstillägg anses som regel till- höra denna kategori.

Bidrag utgår endast för lägenhet, som av kommun eller under medverkan av kommun genom hyresavtal upplåtes till pensionär. Bidrag utgår alltså inte för lägenhet, som pensionär innehar med äganderätt eller bostadsrätt.

Som villkor för bidrag gäller vidare i huvudsak följande. Lägenheten skall efter ny- eller ombyggnad ha färdig- ställts tidigast den 1 juli 1946. Huset skall ha uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån, egnahemslån eller tertiärlån, eller också skall statligt rän- tebidrag för huset ha beviljats. Bidraget utgår sålunda inte i pensionärshem, som fått det statliga stöd, som i särskilda former utgick till sådana hem t.o.m. 1958. Däremot kan bidrag utgå för lä- genheter i senare uppförda pensionärs- hem liksom för s.k. insprängda pen- sionärslägenheter. Lägenhet för en per- son skall innehålla minst ett rum och kokvrå. Bebos lägenheten av två eller tre personer skall den innehålla minst ett rum och kök eller två rum och kok- vrå. Är antalet boende större än tre kräves minst två rum och kök. Beträf- fande utrustningsstandarden i övrigt gäl- ler som regel krav på att centralupp- värmning skall vara anordnad samt att inom lägenheten skall finnas vatten- och avloppsledningar, vattenklosett och bad- rum eller duschrum.

Bidrag per Skattekronor per invånare lägenhet, kronor Under 24 ................. 625 24—25: 99 ................ 575 26—27: 99 ................. 525 28—29: 99 ................. 475 30—31: 99 ................. 425 32—33: 99 ................. 375 34—35: 99 ................. 325 36—37: 99 ................. 275 38—39: 99 ................. 225 40 eller däröver ............ 175

Uppgifterna för pensionärsbostadsbidrag be- räknas för budgetåret 1963/64 till drygt 3 milj. kr.

Det årliga bidragsbeloppet per lägen- het är beroende av antalet skattekronor per invånare i kommunen på sätt som framgår av ovanstående tablå.

Kommunala bostadstillägg

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg till folkpension skall, där kommun så beslutat, kommunalt bo- stadstillägg utgå till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Bo- stadstillägg utgår enligt de grunder kom- munen bestämmer. Kommunens bestäm- manderätt är dock begränsad i vissa av- seenden, bl. a. i fråga om inkomstpröv- ning av tillägget och beräkning av pen- sionsberättigads årsinkomst. Inkomstprövningen innebär fr. o. m. den 1 juli 1963, att bostadstillägget mins- kas med 1/3 av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för den som är gift 1 200 kr. — dvs. för två ma-

kar sammanlagt 2 400 kr. -— och för an- nan 1 700 kr. samt med ytterligare lla av årsinkomsten i vad den överstiger för den som är gift 1 700 kr. —— för två ma- kar 3 400 kr. _ och för annan 2 400 kr.

Beträffande pensionär, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem, gäller den särskilda begränsning— en av kommunernas bestämmanderätt, att i de fall, där tilläggets storlek gjorts beroende av pensionstagarens bostads- och bränslekostnad, nämnda kostnad inte utan Kungl. Maj:ts medgivande får uppskattas till högre årligt belopp än 500 kronor.

Bostadstillägg utgår i samtliga kom- muner utom två. Grunderna för tilläg- gen är utformade enligt något av föl- jande tre alternativ: tillägg utgår med ett för alla lika stort belopp (alt. 1), tilläggets belopp är helt beroende på bostadskostnaden (alt. 2), tillägget be- står av två belopp, varav det ena är lika stort för alla och det andra är beroende på bostadskostnaden (alt. 3).

Kostnaderna för bostadstilläggen be— strides av staten med bidrag av kom- munerna. Bidrag utgår med viss andel, motsvarande två procent för varje skat- tekrona per invånare i kommunen av kostnaden för de till pensionärer inom kommunen utgående bostadstilläggen, dock högst 80 och lägst 25 proeent av nämnda kostnad. Den genomsnittliga bidragsprocenten beräknas för budget- året 1963/64 till 79,4. Totalkostnaden för bostadstilläggen under nämnda bud- getår beräknas till 316 milj. kr., varav staten skulle svara för 65 och kommu- nerna för 251 milj. kr.

BILAGA F

Utredning angående ersättning för hemhjälp åt gamla i 22 större och medelstora städer den 1/1 1963

Av socialdirektör Erik Vallbro, Örebro

Den öppna ål-dringsvården — hemhjäl- pen för gamla — har nu runt om i vårt land nått dimensioner som knappast kunnat förutses. I Örebro, där verksam- heten började redan år 1951, har social- nämnden nu ca 300 deltidsarbetande hemsamariter, som lämnar regelbunden hjälp åt ca 750 gamla, och kostnaderna överstiger en miljon kronor per år. Frå- gan i vad mån de gamla bör ersätta den erhållna hjälpen har därmed också bli- vit viktigare än förr.

I örebro har man före den 1/1 1963 icke haft någon ersättningstaxa för hem- hjälp åt gamla. De flesta har erhållit hjälpen kostnadsfritt, men andra har fått betala hjälpen själva, direkt till hemsamariten, även om anskaffandet av arbetskraften ombesörjts av social- nämnden. En mellangrupp har utgjorts av de fall där överenskommelse träffats, att socialnämnden skulle betala vissa timmar och de gamla själva vissa tim- mar, direkt till sam—ariten. Några avgif- ter har därför icke förekommit, men givetvis har man ändock varit tvungen att ta ställning till huruvida och i vad mån de gamla själva borde bära kost- naderna för hjälpen.

Socialnämnden har nu funnit det nöd- vändigt att skapa fastare regler för den- na prövning och har i samband här- med infört avgifter fr. o. m. den 1/1 1963. Den ersättningstaxa som för detta

ändamål antagits bygger i stort sett på de principer som redan dessförinnan följts av nämnden.

Vid utformningen av taxan fann so- cialnämnden det angeläget att ta del av de taxor som redan förut tillämpats i andra städer. Därvid låg det närmast till hands att studera de taxor som un- der sommaren 1962 insamlats av en an- nan socialnämnd och av denna till- ställts de uppgiftslämnande städerna. Socialnämnden i Örebro fann, att 18 städer lämnat så pass fullständiga upp- gifter, att dessa kunde läggas till grund för en närmare bearbetning. Vid en kontrollförfrågan visade det sig dock, att närmare hälften av de ifrågavaran- de städerna ändrat sina taxor under andra halvåret 1962, i vissa fall med giltighet från den 1/1 1963. Ytterligare ett par städer överväger ändring av taxorna.

Den utredning som nu 'företagits av socialnämnden i Örebro omfattar dels de 18 nyssnämnda städerna, vilka alla kan betecknas som större eller medel- stora, dels ock Stockholm, Göteborg och Malmö. Inklusive Örebro blir det 22 städer.

Utredningen har gett vid handen, att förbistringen på detta område är myc- ket stor. Varje stad har sin egen taxa, som sällan överensstämmer med någon annan. Hur mycket taxorna skiljer sig

från varandra ser man klarast när man räknar ut hur stor del av de gamlas in- komst och förmögenhet som tas i an- språk för avgiften. Med stor förvåning finner man då exempelvis, att den kost- nadsökning, som en viss stegring av in- komsten eller kapitalet medför för de gamla, i en stad kan vara flera hundra gånger större än .i en annan stad. En närmare redogörelse för utredningen lämnas här nedan. Därtill har fogats två tabeller (tab. 82 och 83), som belyser inkomstens resp. kapitalets inverkan på avgifterna i de 22 städer som omfattas av utredningen.

Minimiinkomst, vid vilken avgift börjar uttagna

[ 19 av de 22 städerna uttages icke av- gift förrän inkomsten uppgår till visst belopp (minimiinkomst). Med inkomst kan i detta sammanhang avses antingen den faktiska 'bruttoink-omsten eller den till statlig inkomstskatt taxerade in- komsten eller den faktiska inkomsten minskad med skatt, hyra eller kommu- nalt bostadstillägg eller med både .skatt och hyra. Detta får man ha i minnet när man jämför städernas inkomst-grän- ser (mi-nimibelopp).

Såsom av tab. 82 framgår, varierar minimiinkomsten för ensamstående mellan 250 och 542 kr per månad, i bägge fallen brutto. I vissa städer är be- loppen så låga att även folkpensionärer utan annan inkomst får erlägga avgift för hemhjälpen. I ett par fall har man dock angivit, att dylika folkpensionä— rer skall ha fri hemhjälp, även om taxan skulle ge annat utslag. I en annan stad (Göteborg) har man tvärtom bestämt, att folkpensionärerna alltid skall er- lägga viss avgift.

De minimibelopp som gäller för ma- kar är i de flesta städer förhållandevis ogynnsamma. I 3 städer är beloppen

desamma som för ensam-stående, och i 13 andra städer ligger beloppen för ma- kar mindre än 50 % över de belopp som gäller för ensamstående.

I Örebro har man funnit, att netto- inkomsten (hyra och skatt fråndragen) är den bästa mätaren på pensionärer- nas betalningsförmåg—a. Som inkomst räknas (och detta synes vara fallet i praktiskt taget alla städer) alla slag av inkomst, såsom folkpension, tjänstepen- sion, livränta, arbetsinkomst och av- kastning av kapital. Om kapitalandel se nedan.

Inklusive den del av det kommunala bostadstillägget, som utgör standardför- bättring, är folkpensionen i Örebro f. n. 302 resp. 467 kr per månad. Där- utöver täcker det kommunala bostads- tillägget de faktiska bostadskostnaderna intill ett belopp av 1300 kr per år; höjning av beloppet förestår.

Avgift för hemhjälp åt gamla uttages i Örebro icke förrän måna-dsinkomsten (minus hyra och skatt) uppgår till 360 kr för ensamstående och 560 kr för makar. Folkpensionärer som även har annan inkomst behöver följaktligen icke betala någon avgift förrän biinkomsten uppgår till minst 58 resp. 93 kr per månad.

Den överskjutande inkomstens inverkan på avgifterna I alla de 22 städerna gäller, att den som har en högre inkomst får betala mer-a för hjälpen än den som har en lägre inkomst. Huruvida även hjälpens omfattning bör inverka på ersättningen har man däremot skilda uppfattningar om. I 19 »av städerna gäller i princip, att man får betala 12 gånger så mycket för 12 timmars hjälp per vecka som för 1 timmes hjälp. Den som kan klara sig med ringa hjälp behöver i dessa städer endast ta en obetydlig del av sin in-

Tabell 82. Inkomstens inverkan på avgifterna för hemhjälp ät gamla 1/1 1963.

Avgift uttages i regel först då inkomsten uppgår till eller överstiger (= ö) visst belopp (mini- miinkomst). Det belopp som gäller i olika städer angives här nedan. Därjämte angives den procent av överskjutande inkomst som tages i anspråk för höjning av avgiften, dels då hjälpen omfattar 1 timme per vecka (= 4 1/3 timmar per månad eller 52 timmar per är), dels då hjälpen omfattar 12 timmar per vecka (= 52 timmar per månad eller 624 timmar per är) dels ock då maximal ersättning uttages, vilket i regel sker då antalet hjälptimmar per vecka uppgår till 12 eller mera. Högre avgift än som motsvarar stadens självkostnad uttages icke i något fall, även om procentsiffrorna skulle ge dylikt utslag.

Minimiinkomst Den procent av överskjutande inkomst Stad per månad som tages i anspråk för höjning av avgiften 1 person Makar 1 tim./vecka |12 tim./veckal Max. proc.

a) Avgift uttages i den mån inkomsten minus hyra och skatt överstiger minimibeloppet.

Stockholm ........ 400 610 100,00 100,00 100 Hälsingborg ....... 335 | 520 50,00 50,00 50 b) Avgift uttages då inkomsten minus hyra och skatt uppgår till minimibeloppet. Örebro ............ 360 560 20,00 80,00 80 Lund ............. 350 550 4,33 52,00 50—100 Västerås .......... 300 425 4,33 52,00 50—100 c) Avgift uttages då inkomsten minus hyra uppgår till minimibeloppet. Göteborg .......... ö 300 ö 500 2,17—4,33 26,00—52,00 30— 70 Karlstad .......... 275 375 4,33 52,00 50—100 Norrköping ........ 250 333 1,30 15,60 Ej max. (1) Avgift uttages då inkomsten minus kommunalt bostadstillägg uppgår till minimibeloppet. Motala ............ | 250 | 375 | 2,60—3,90 | 31,20—46,80 | 30— 60 e) Avgift uttages då inkomsten uppgår till minimibeloppet. Karlskoga ......... 542 542 3,90 46,80 Ej max. Växjö ............. 500 500 0,26—1,04 3,12—12,48 » » Södertälje ......... 417 500 0,52—1,30 6,24—15,60 » » Trollhättan ........ 375 525 2,17-——4,33 26,00—52,00 » » Borlänge .......... ö 350 6 450 0,33—1,00 4,00—12,00 5—100 Linköping ......... 333 458 1,56—8,32 18,72—99,84 Ej max. Karlskrona ........ 333 417 1,30—2,60 15,60—31,20 30— 60 Malmö ............ 292 417 O,52—2,60 6,24—31,2O Ej max. Landskrona ....... 292 417 0,52—2,60 6,24—31,20 » » Borås ............. 250 333 0,52—1,56 6,24-—18,72 » »

f) Minimiinkomst ej angiven. Förhöjd avgift uttages dd inkomsten (i Jönköping minus skatt) uppgår till nedan angivna belopp. Jönköping ......... 413 587 0,65—5,20 7,50—60,00 7,5—60 Kristianstad ....... 333 333 1,30—2,60 15,60—31,20 Ej max. Sundsvall ......... 321 461 1,73-—4,77 20,80—57,20 » »

komst i anspråk för betalningen. I Stockholm följer man en helt annan princip. Den del av inkomsten som överstiger minimibeloppet tas där helt i anspråk, med stadens självkostnad som övre gräns. Även den som endast har en obetydlig merinkomst, som nätt och jämt motsvarar självkostnaden för ett litet antal hjälptimmar, får alltså helt bekosta denna hjälp. Om merin- komsten icke förslår till bekostande av erforderligt antal hjälptimmar, stannar resten av kostnaden på staden. I Häl- singborg har man en modifierad stock— holmsprincip: man tar icke 100 utan endast 50 % av den överskjutande in- komsten i anspråk för betalande av hjälpen.

De taxor som tillämpas i de 19 övriga städerna (örebro ej medräknat) ger ett mycket skiftande resultat, såsom fram- går av tab. 82. Den del av överskjutan- de inkomst, som tas i anspråk för be— talande av hjälpen, varierar vid en hjälptid av 1 timme per vecka mellan 0,26 % och 8,32 % och vid en hjälp- tid av 12 timmar per vecka mellan 3,12 % och 99,84 %.

Den procent av överskjutande in- komst, varom här talats, anger förhål- landet mellan inkomsthöjning och av- giftshöjning inom en inkomstintervall. Dlet procenttal man därvid får fram växlar oftast i en [och samma stad från den ena inkomstinterv—allen till den vand- ra. Detta är förklaringen till att tabel- len i stor utsträckning upptager både en minimi— och en »maximiprocent. I medeltal får man i de 19 städerna av- stå 2,6 % av sin överskjutande inkomst för betalande av 1 timmes hjälp per vecka. För 12 timmars hjälp är medel- talet 31 %.

Av de 19 städer, där timavgiftens storlek är oberoende av antalet hjälp- timmar, har 8 infört maximeringsreg— ler. I praktiken innebär dessa, att de

gamla icke behöver betala för mer än ett visst antal timmar. Antalet varierar mellan 20 och 100 timmar per månad. Endast i tre städer kan det maximala timantalet i vissa inkomstlägen under- stiga 50.

I Öre-bro anser man, att en avgifts- taxa för hemhjälp åt gamla i första hand skall ta hänsyn till de hjälpbehö- van—des betalningsförmåga och i andra hand till hjälpens omfattning. De gamla bör ha klart för sig, att ökat antal hjälptimmar medför ökad kostnad även för dem själva, men kostnadsökningen bör inte vara så stor, att de gamla drar sig för att ta emot hjälp i den omfatt- ning som behövs.

Den ersättning de gamla skall betala bör skäligen inte överstiga 80% av den del av inkomsten som överstiger minimibeloppet. De bör alltid ha möj- lighet att använda en del av den över- skjutande inkomsten för andra utgifter. Den 80—procentiga ersättningen bör ut- tagas då hjälpen omfattar minst 12 tim- mar per vecka.

Om hjälpbehovet endast är 1 timme per vecka, skulle man enligt den prin- cip som gäller i flertalet städer endast ta ut 1/12 av den nyssnämnda ersättning- en, trots att vederbörandes betalnings- förmåga är densamma. I örebro har man icke kunnat finna detta vara rik- tigt men har icke heller velat accep- tera den motsatta principen om en en- hetlig procentsats, oberoende av hjäl- pens omfattning. I stället har man ut- arbetat en skala, som innebär att den ersättning de gamla har att utgiva un— gefärligen motsvarar 20 % av den över- skjutande inkomsten när hjälpen endast omfattar 1 timme per vecka men sedan stiger till exempelvis 45 % vid 3 hjälp- timmar per vecka, 60 % vid 6 hjälp— timmar, 72 % vid 9 hjälptimmar och 80 % vid 12 hjälptimmar.

De olika system som sålunda råder

kan åskådliggöras genom sammanställ— ningen nederst på sidan, där man kan se vilken procent av överskjutande in- komst som de gamla i olika städer får släppa till såsom ersättning för 1—12 timmars hemhjälp per vecka. Avrund— ning har i förekommande fall skett till närmaste hela tal.

Sammanställningen är givetvis icke fullständig. Bl. a. saknas det tidigare nämnda exemplet, där avgiften i ett visst inkomstläge motsvarar 0,26 % vid 1 timmes hjälptid per vecka och 3,12 % vid 12 timmars hjälptid.

Observeras bör, att man icke i något fall tar ut högre avgift än som motsva- rar sta-dens självkostnad, även om pro- centsiffrorna skulle ge dylikt utslag.

Vid procentuträkningen är det likgil— tigt om man utgår från års-, månads- el- ler v—eckoinkomsten. Om procentsatsen exempelvis är 20, så betyder detta, att 20 % av veckoinkomsten tages i anspråk för hemhjälp under en vecka och att 20 % av månadsinkomsten tages i an- språk för hjälp under en månad.

Vad de olika städernas taxor kan be- tyda, uttryckt i kronor, ger följande exempel en antydan om. Den som har en inkomst av 100 kr per år utöver visst belopp och som har hjälp 1 tim- me per vecka, lika med 52 timmar per år, får i en stad avstå från hela hundra- lappen såsom ersättning för hjälpen men skulle i en annan sta-d endast be- höva betal-a 26 öre per är (egentligen kr 5: 20 då den överskjutande inkoms— ten uppgår till 2 000 kr per år). I Öre-

bro tycker man att 20 kr är lagom.

I det nyssnämnda fallet är stadens självkostnad 260 kr per år, beräknat efter 5 kr per timme. Detta motsvarar ungefärligen den i kollektivavtalet be- stämda timlönen i ortsgrupp 3, kr 4: 45, plus semester och arbetsgivaravgift. Om avgiften uppgår till 5 kr per tim- me, kan man dock överväga att låta hemsamariten avlönas direkt av den som erhåller hjälpen.

Erfordras hjälp under mer än 12 timmar per vecka, tar man i Örebro icke ut någon avgift för det överskjutande antalet timmar, såvida icke månadsin- komsten är minst 670 kr för ensam- stående och 870 kr för makar; i så fall sker särskild prövning.

D'e principer som man i örebro kom- mit fram till ifråga om utt-ägande av ersättning för hemhjälp åt gamla har lagts till grund för en ersättningstaxa, i vilken timavgiften sjunker med ökan- de antal hjälptimmar. Multipl-icerar man dessa timavgifter med antalet hjälptim— mar per vecka (1—12), visar det sig, att totalkostnaden, trots den sjunkande timav-giften, ökar vid stigande antal hjälptimmar. Detta framgår av exemplet på sid. 192, där man i första raden har antalet hjälptimmar per vecka, i andra raden timavgiften och i tredje raden totalkostnaden per vecka, dvs. den er- sättning de gamla har att utgiva för en veckas hjälp. I fjärde raden anges to- talkostnaden i medeltal per månad (: 41/3 veckor).

Den i exemplet angivna ersättningen

Andra städer .....

Stockholm ....... 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Hälsingborg ..... 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 Örebro .......... 20 35 45 52 56 60 64 68 72 75 78 80 Några städer ..... 4 9 13 17 22 26 30 35 39 43 48 52

7 | 8 | 9 10 11 112 3: 20 2: 80 2: 40 2: 10 1: 80 1: 60 1: 50 1: 40 1: 30 1: 20 1: 15 11:10 3: 20 5: 60 7: 20 8: 40 9: — 9:60 10: 50 11:20 11:70 12: — 12:65 133: 20 13: 85 24: 25 31: 20 36: 40 39: —— 41:60 45: 50 48: 55 50: 70 52: -—— 54: 80 577: 20

uttages då månadsinkomsten, efter av- drag för hyra och skatt, uppgår till 410—419 kr för ensamstående och 610 ——619 kr för makar.

Full överensstämmelse med de förut angivna procenttalen, lägst 20 och högst 80 %, har icke alltid kunnat uppnås, eftersom det ansetts önskvärt att i viss utsträckning avrunda timavgifterna. I exemplet här ovan är lägsta procent- satsen 19,8 och högsta procentsatsen 81,7.

De vid ersättningstaxan fogade uträk- ningarna av kostnaden per vecka resp. månad skall icke ligga till grund för avgiftssättningen. De har uteslutande tillkommit för att belysa hur taxan ver- kar.

Om Örebro-taxan kanske förefaller alltför omfångsrik, beror detta delvis på att månadsinkomsten delats upp i in- tervaller på 10 kr. Syftet har varit att undvika de orättvisor som lätt uppstår på gränsen mellan långa inkomstinter- valler. Trots siffermängden finner man mycket lätt vilken timavgift man skall sätta.

Kupitalets inverkan på avgifterna Man torde kunna utgå från att ränta och annan avkastning av kapital över- lag behandlas på samma sätt som övrig inkomst. I 16 av de 22 städerna med- för dessu-tom kapitalet såsom sådant, om det är tillräckligt betydande, en höj- ning av den ersättning som de gamla har att betala. Detta belyses närmare i tab. 83.

De kapitalbelopp som angives i ta- bellen är icke helt jämför-bara. I regel torde man i begreppen kapital» och

»förmögenhet» även innefatta fastigghe- ter och andra bundna tillgångar, meen i Stockholm, Lund, Karlskrona ochi (i regel) Borås räknar man endast rmed obundet kapital. I Södertälje, Borläänge och Örebro har man icke gått lika långt, men det bundna kapitalet iintar ändock även här på ett eller annat sätt en privilegierad ställning. Så kan (ock- så vara fallet på andra håll, trots; att det-ta icke angivits i taxebestämrmel- serna.

Det ovan sagda bör beaktas när :man jämför var städerna dragit den needre gränsen för kapitalets inverkan påi er- sättningen. Variationerna är stora: för ensamstående kan gränsen gå vid 25 000 eller 20 000 kr och för makar vid 34 000 eller 30 000 kr. I ett par fall är berlop- pen lika för ensamstående och matkar, och i ett par andra fall är skillnaden obetydlig.

I en grupp på 7 städer sker kapita- lets inverkan på ersättningen i den for- men, att en viss procent av det över- skjutande kapitalet lägges till årsinkoms- ten och därigenom medverkar till en höjning av avgiften. I en annan grupp på 6 städer tar man i stället ut en sär- skild kapitalavgift, vilken sammanläg- ges med den avgift som baseras på in- komsten.

I den första stadsgrup-pen varierar det fria k-apitalbeloppet mellan 6000 och 20 000 kr för ensamstående. I Vis- sa till denna grupp hörande städer (Stockholm, örebro, Lund) är de fria beloppen i realiteten högre än som anges i tabellen. Den fastställda andelen av överskjutande kapital lägges ju näm- ligen i denna grupp till inkomsten,

Tabell 83. Kapitalets inverkan på avgifterna för hemhjälp åt gamla 1/1 1963.

a) Om kapitalet överstiger visst belopp, lägger man i följande städer viss procent av det över— skjutande kapitalet till årsinkomsten. Hur stor kostnadsökning det överskjutande kapitalet medför för de gamla beror följaktligen på två faktorer, nämligen dels den nyssnämnda procent- satsen dels ock de regler som gäller beträffande inkomstens inverkan på avgiften. I nedanstående tabell angives 1) det fria kapitalbeloppet, 2) den nyssnämnda procentsatsen och 3) den årliga kostnadsökningen per 1 000 kr överskjutande kapital, dels vid 52 hjälptimmar per år ( = 1 timme per vecka), dels vid 624 hjälptimmar per år ( = 12 timmar per vecka) dels ock då maximal ersättning uttages. För att kostnadsökning enligt tabellen skall uppkomma förutsättes dock, att månadsinkomsten (inkl. kapitalandel) nått den gräns, där avgift börjar uttagas.

Årlig kostnadsökning

Fritt kapital per 1 000 kr kapital

Stad 1 person Makar % 52 tim/år 624 tim/år Maximum

Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Västerås. . . 20 000 30 000 10 4: 33 52: 00 50: 00—100: 00 Landskrona 20 000 30 000 20 . 1: 04— 5: 20 12: 48— 62: 40 Ej max. Jönköping. 10 000 15 000 20 1: 30—10: 40 15: 00—120: 00 15: 00—120: 00

!

Örebro. . . . 8 000 12 000 18 36: 00 144: 00 144: 00 I Stockholm. 6 000 10 000 10 100: 00 100: 00 100: 00 ] Borås. . 6 000 10 000 10 0: 52— 1:56 6: 24 —18: 72 Ej max. * Lund ...... 6 000 10 000 10 4: 33 52: 00 50: 00—100: 00

' b) Om kapitalet uppgår till eller överstiger ( = 6) visst belopp, höjer man i följande städer avgiften med visst belopp per timme. I nedanstående tabell angives 1) det kapitalbelopp vid vilket avgiftshöjning inträder, 2) höjningens storlek per timme och 1 000 kr överskjutande kapital samt 3) den årliga kostnadsökningen för de gamla per 1 000 kr överskjutande kapital, dels vid 52 hjälptimmar per år (= 1 timme per vecka), dels vid 624 hjälptimmar per år ( = 12 (| timmar per vecka) dels ock då maximal ersättning uttages (vid högre antal hjälptimmar).

lägg; ZQZI Årlig kostnadsökning . . Höjning per 1 000 kr kapital giftshOJnmg per timme Stad 1 o. 1 000 kr. person Makar 52 tlm/år 624 tim/år Max1mum Kr Kr Kronor Kronor Kronor Kronor Norrköping ..... 5 000 8 000 0: 05—0: 10 2: 60—— 5: 20 31: 20— 62: 40 Ej max. Trollhättan ..... 5 000 8 000 0: 25 13: 00 156: 00 » » Göteborg ....... ö 5 000 ö 6 000 0: 25—0: 50 13:00 —26: 00 90:00 ——-312: 00 90: 00—420: 00 Linköping ...... 6 5 000 ö 5 000 Prövas i varje särskilt fall _ Södertälje ...... 14 000 18 000 0: 12—0: 25 6:50—13:00 78: 00—156: 00 Ej max. Karlstad ....... ö 4 000 ö 5 000 1: 00 52: 00 624: 00 » » Borlänge ....... 6 3 000 ö 3 000 0: 50—1: 00 26:00 —52: 00 120: 00—600: 00 120: 00—600: 00 Karlskrona ..... 2 000 3 000 Ej angivet

1 Vid detta kapital är minsta avgiften kr 2: 75 per timme.

c) I Hälsingborg får de gamla själva betala hela kostnaden för hemhjälpen, om kapitalet uppgår till för ensamstående 20 000 och för makar 30 000 kr.

d) I Malmö, Karlskoga, Sundsvall, Motala, Kristianstad och Växjö saknas bestämmelser om kapitalets inverkan på avgiften.

13—318191

och i städer där dennas minimibelopp är högt påverkas avgiften icke utan vidare av kapitalandelen förrän denna nått en viss höjd.

Den andel av överskjutande kapital som i första stadsgruppen lägges till årsinkomsten varierar mellan 10 och 20 %. Hur stor kostnadsökningen blir för de gamla beror dock icke blott på denna procentsats utan ännu mera på de regler som gäller beträffande in- komstens (och därmed kapitalandelens) inverkan på avgiften.

I den andra stadsgruppen börjar ka- pitalavgiften uttagas relativt tidigt, vid ett kapital på 3 000 a 5 000 kr för en- samstående. Avgiftens storlek varierar mellan 5 öre och 1 kr per timme och 1 000 kr kapital.

På grund av de skiftande regler som sålunda gäller i olika städer varierar den årliga kostnadsökningen per 1 000 kr överskjutande kapital mellan 52 öre och 100 kr då hjälptiden är 52 timmar per år (= 1 timme i veckan), mellan kr 6: 24 och kr 624: — då hjälptiden är 624 timmar per år (= 12 timmar i veckan) samt mellan 10 kr och 1000 kr då hjälptiden är 1000 timmar per år.

I en stad behöver en hjälpsökande alltså endast släppa till en obetydlig del av sitt överskjutande kapital, men i en annan stad kan det överskjutande ka- pitalet i sin helhet komma att förbru- kas på ett år. Vill det sig så illa, att hjälpbehovet i första fallet är 1 timme i veckan och i andra fallet 20 timmar i veckan, blir kostnadsökningen på grund av kapitalet 2 000 gånger större i det sistnämnda fallet än i det första.

I de flesta städer anser man, att ett överskjutande kapital på 1000 kr i detta sammanhang icke bör anses vara värt mer än en tiondel eller en femte- del av en årsinkomst på samma belopp. Därför medför inkomsten i regel en av-

giftshöjning som är åtskilliga gånger större än vad samma kapitalbelopp gör. I ett par städer är det dock tvärtom: ett överskjutande kapital på 1 000 kr. medför större avgiftshöjning än en överskjutande årsinkomst på 1 000 kr.

En av städerna i andra gruppen har en särbestämmelse, som innebär att en minsta avgift av kr 2: 75 per timme ut- tages, -då kapitalet uppnått sådan höjd (i detta fall 4000 resp. 8000 kr) att kapitalavgift överhuvud skall debiteras.

Ovan har sagts, att den andra stads- gruppen omfattar 6 städer. I tab. 83 har emellertid till denna grupp hänförts 8 städer, varav 2 där man endast helt allmänt bestämt att man vid avgiftssätt- ningen skall beakta kapital överstigan- de visst belopp.

En stad, som icke kan inräknas i nå- gon av de båda här nämnda grupperna, har en enda bestämmelse om kapitalets inverkan, nämligen att pensionär, vars förmögenhet uppgår till 20 000 kr eller för makar 30 000 kr, själv skall betala hela kostnaden för hjälpen.

Såsom av det ovan sagda framgår tillhör Örebro den grupp av städer där viss procent av det överskjutande ka- pitalet lägges till årsinkomsten. Med överskjutande kapital menas för Öre- bros vidkommande vden del av kapitalet som överstiger 8 000 kr för ensam- stående och 12000 kr för makar. Om kapitalet helt eller delvis utgöres av fas- tighet eller andra bundna tillgångar, prövas frågan om kapitalberäkningen i varje särskilt fall. Vid denna prövning synes man i första hand böra beakta vilka faktiska möjligheter vederböran- de har att erlägga en avgift som satts med hänsyn till de samlade kapitaltill- gångarna.

Den andel av kapitalet som lägges till årsinkomsten är i Örebro 18 %. Vid uträkningen av avgiften rör man sig emellertid endast med månadsinkoms-

ten, och då är det enkelt att höja denna med 11/2 % av kapitalet; man behöver alltså icke först räkna ut den årliga kapitalandelen och sedan dividera den- na med 12.

Ett överskjutande kapital på 1 000 kr jämställes således i örebro med en över-

skjutande årsinkomst på 180 kr och med-för därför i princip en årlig kost- nadsökning för de gamla med 36 kr då hjälptiden är 52 timmar per år (= 1 timme i veckan) och 144 kr då hjälp- tiden är 624 timmar per år (= 12 tim- mar i veckan).

BILAGA G

Hemsjukvård

Uppgifter beträffande hemsjukvården har erhållits dels genom landstingsun- dersökningen, dels genom kommunun- dersökningen. Den följande redogörel- sen jämte tabellbilagor har granskats av landstingen.

Distriktssköterskornas medverkan

Distriktssköterskornas medverkan i åldringsvården gäller huvudsakligen hembesök, besök vid tål-derdomshem samt utredningar m. m. i ärenden rö- rande hemsjukvårdsbidrag. Distrikts— sköterskornas arbetstid i åldringsvår- den är starkt varierande. Som normalt synes man kunna räkna med att en arbetsdag per vecka användes i åld- ringsvård. I Stockholms län och Upp- sala län beräknas ca 7 timmar i vec- kan rför denna verksamhet, i Jönkö- pings län 9 timmar. Kalmar läns norra landsting räknar med 12 timmar, varav 3 timmar för vård och tillsyn av per- soner med hemsjukvårdsbidrag. I Jämt- land-s län, där det gjordes en särskild undersökning veckan 8/4——14/4 1962, fullgjorde 56 distriktssköterskor 404 var- betstimmar per vecka inom åldrings- vården, varav 13 timmar vid ålder- domshem. Den genomsnittliga arbetsti- den var således 7 timmar per vecka. Av uppgifterna att döma torde man kunna räkna med att distriktssköterskorna i genomsnitt får använda minst en ar- betsdag per vecka för åldringsvården.

Landstingen tillfrågades vidare om de

hade någon annan fältorganisation än distriktssköterskeorganisationen för hemsjukvård samt någon särskild or- ganisation för hemhjälps- och hemsa- maritverksamhet för åldringar. Endast Malmöhus läns landsting redovisade en sådan organisation. Landstinget har se- dan 1954 haft heltidsanställda under- sköterskor -i den öppna långtidssjuk- vården. För närvarande finns 2 under- sköterskor, stationerade i Klagstorp och Kågeröd, som var och en arbetade 45 timmar per vecka i hemsjukvården. Inga avgifter uttages för deras tjänster. De har egna bilar i tjänsten, och lands- tinget lämnar dem en fast ersättning härför. I Hälsingborg finns hemsjuk- vårdspatruller, som under distriktsskö— terskas ledning handhar hemsjukvården i staden. Frågan om undersköterskor i hemsjukvården har under 1962 också behandlats inom landstinget i Västman- lands län. Något beslut h-ar dock inte fattats. I Östergötlands län har lands- tinget igångsatt en försöksverksamhet, som innebär att patienter vilka utskri- vits från sjukhus för vård i det egna hemmet, ges medicinsk omvårdnad i hemmet av personal från sjukhus (Lin- köping).

I kommunundersökn-ingen har sam- manlagt 93 kommuner meddelat, att sjuksköterska eller diakonissa är verk- sam inom den öppna åldringsvården. Antalet redovisade sköterskor uppgår till 132, varav 122 kommunalanställda

och 10 anställda av enskilda organi- sationer (t. ex. religiöst samfund, Rö- da korset, industri). De flesta sköter- skorna redovisas i Malmöhus, Kristian- stads, Skaraborgs och Västmanlands län. Hemsjukvårdsbidrag

Landstingens bidrag till sjukvård i hemmen har vuxit fram till följd av platsbristen vid landstingens sjukhem. Bidrag till hemsjukvård började utgå från Värmlands läns landsting 1949. Numera lämnas sådant bidrag av samt- liga landsting. Norrbottens läns lands- ting införde bidraget 1962, och verk- samheten är där stadd i utveckling.

Jämsides med bidragen till sjuka för vård i eget hem lämnar landstingen bi- drag till kommunerna för vård av lång- varigt kroppssjuka på ålderdomshem samt i vissa fall även till enskilda sjuk- hem. Se härom sid. 200.

Villkor för bidrag. Landstingen har utformat normerna för hemsjukvårds- bidragen efter olika linjer främst i frå- ga om beloppens storlek. Vissa lands— ting beviljar bidrag efter ekonomisk behovsprövning, andra utan hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Bidragsbeloppen varierar, likaså det högsta antal timmar för vilka bidrag kan utgå. Alla landsting beviljar indi- viduella bidrag utom två, vilka utbeta- lar generella bidrag till kommunerna. De olika normerna redovisas schema- tiskt i tab. 84.

I det följande lämnas en närmare re- dogörelse för några av de viktigaste villkoren för bidrag.

Då hemsjukvårdsbidragen tillkommit som en ersättning för att sjukhem ej i erforderlig utsträckning kunnat ta emot de vårdbehövande är det naturligt att några landsting kräver, att de bidrags- sökande skall ha ansökt om intagning

på sjukhem men inte kunnat beredas plats. Detta krav upprätthålles av Sö- dermanlands, Kopparbergs och Jämt— lands läns landsting. Andra landsting nöjer sig med i viss ordning utfärdade intyg om den sjukes sjukdomstillstånd, vårdbehov samt vårdmöjligheter i det egna hemmet.

Ekonomisk behovsprövning. En pröv- ning av de bidragssökandes ekonomisk-a förhållanden företas av 11 landsting. Några landsting har angett detta direkt i sina bestämmelser, nämligen östergöt- lands och Jönköpings läns, Kalmar läns norra samt Blekinge, Kristianstads, Mal— möhus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Gävleborgs läns. I allmänhet stad— gas blot—t, att den sjukes ekonomiska förhållanden skall vara av den art, att de skäligen kan anses motivera bidrag. Östergötlands läns landsting, som har en sådan allmän norm införd, uppger sig avslå 7% av ansökningarna på grund av sökandens ekonomiska för- hållanden. över lag är landstingen ge- nerösa vid den ekonomiska behovs- prövningen.

De landsting som uppgett sig inte företa någon ekonomisk behovspröv- ning gör ändock en sådan, då det är fråga om högre bidrag än de regelmäs- siga.

Sjukdomens art. Berättigade till bi- drag är kroppssjuka, som inte lider av tuberkulos. Tre landsting, nämligen Stockholms, Uppsala och Västerbottens läns, lämnar bidrag även för vissa sju- ka med senil demens. Inom Söderman- lands och Norrbottens läns landsting pågår utredning om att utsträcka bi- dragen till sådana sjuka. Bidrag för psykiskt efterblivna förekommer un— dantagsvis. Västernorrlands läns lands- ting utreder frågan om hemsjukvårds- bidrag för cp-b-arn, epileptiker och blinda.

Endast Stockholms läns landsting har

Tabell 84. Översikt av normer (juni 1963 ) för hemsjukvårdsbidrag till patienter, som vårdas i hemmet av anhörig eller annan.

Vissa normer för bidrag

Då vårdaren är

_ Ekonomisk Landsting behovs- anhörig icke anhörig prövning i regel I regel kr Högst kr I regel kr per Högsta antal per månad per månad timme/månad timmar/dag 1 2 3 4 | 5 6 Stockholms läns.. . 150—300/m Uppsala » 1 4 Södermanlands . . . 3: 00—4: 00 4 Östergötlands . . . ' 1 4 Jönköpings . . . ' samma som ör anhörig Kronobergs . . . 3: 50—4: 401 4 Kalmar läns

norra .. . ' 75 3: 50 4 Kalmar läns

södra . . . 75 2: 50 5 Gotlands läns. . . 100 200/m _— Blekinge » . .. ' 100 4:45 ej maximerat Kristianstads . . . ' 200 2: 50 4 Malmöhus . . . ' 150 3: 75 3 Hallands .. . 135 3: 50 3 Göteborgs o.

Bohus2 . . . —— — — _ Älvsborgs . . . ' 150 300 1 4 Skaraborgs . . . ' 75 150 2: 00 5 Värmlands .. . ' 100 200 4: 451 ej maximerat Örebro .. . ' 125 ej maximerat 4: 401 4 Västmanlandsz . . . —— —— —— — Kopparbergs . . . ' 125 — 1: 75 10 kr/dag Gävleborgs . . . ' 95 —— 4: 001 Västernorrlands .. . 100 ej maximerat 3: 50 Jämtlands . . . 100 300 2: 00 Västerbottens .. . 120 — 4: 75—5: 00 Norrbottens . . . 100 150 3: 00 Städer:

Stockholm” .......... 3 år]. 1 0003 år]. 4 8003 samma som för anhörig

Göteborgi ........... —— — — —— —- i Malmö'1 ............. —— -— -— —— -— ' Norrköping .......... ja 100 250 samma som för anhörig Hälsingborg5 ......... nej 150 — 150 |

1 Samma timersättning som till kommunalt anställda hemsamariter. . 2 Generellt bidragssystem, baserat på vissa befolkningstal, bl. a. antalet åldringar i kom- munerna. 3 Då anhörig handhar vården utan att avstå inkomst utgår 1 000 kr årligen utan behovspröv- ning. Då anhörig som handhar vården avstår från eget förvärvsarbete eller då utomstående anlitas, kan högst 400 kr i månaden utgå efter behovsprövning. För poliopatienter har Stockholms stad ett särskilt, högre bidrag. ' Staden lämnar ej kontanta hemsjukvårdsbidrag. . 5 Ehuru Hälsingborgs stad numera inträtt i Malmöhus läns landsting, tillämpas alltjämt de 3 för staden tidigare gällande bidragsnormerna.

intagit bestämmelse som medger bidrag till vissa mentalt sjuka.

Mantalsskrivning. Enligt gällande normer medges inga andra än de som är stadigvarande bosatta i landstings- kommunen bidrag. Hur detta bosätt- ningsbegrepp tolkas vid tillämpningen har inte utretts närmare, men i flertalet fall synes det vara liktydigt med man- talsskrivning. Jönköpings läns lands- ting framhåller, att mantalsskrivning inte utgör något villkor för bidrag.

Bidragsbelopp för anhörig vårdare. Bidragens storlek är ofta beroende av om den sjukes vårdare är anhörig eller utomstående. Med anhörig avses här mor eller far, make, dotter, son, sys— kon, sonhustru och i regel svärson samt på en del håll även barnbarn. Som lik- ställd med anhörig kan även fast an- ställd hemhjälp räknas (Västerbottens län).

Som framgår av sammanställningen av bidragsnormerna utgår i regel inom en och samma landstingskommun inte enhetliga bidragsbelopp. Bidraget va- rierar mellan ett minimibelopp — ofta det i tabellen angivna regelmässiga be- loppet —— och ett maximibelopp (tab. 84 kol. 3 och 4). Vissa landsting till- lämpar dock enhetliga bidragsbelopp (Kronobergs, Hallands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västenbottens). Flera av landstingen, t. ex. Stockholms, Ös- tergötlands och Jönköpings läns, Kal— mar läns södra samt Gotlands, Älvs- borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Jämtlands läns, beviljar högre bi- drag om vårdaren slutat anställning el- ler avstått från förvärvsarbete för att i stället helt vårda den sjuke.

Skillnaden mellan det lägsta regel- mässiga bidraget och det högsta för ett och samma landsting kan vara stor. För Södermanlands läns landsting exempelvis kan bidraget variera mel— lan 120 och 480 kronor per månad. De

högre beloppen torde beviljas där vår- den är särskilt krävande och framför allt i sådana fall, där vårdaren har av— stått från avlönat yrkesarbete. Det före- kommer undantagsvis, att det regelmäs- siga beloppet reduceras, om både den sjuke och hans make uppbär folkpen- sion (Västernorrlands län) .

Bidragsbelopp för utomstående vår- dare. Om den sjuke vårdas av annan än anhörig, t. ex. hemsamarit, brukar landstingen beräkna bidraget efter en viss timpenning och ett visst antal tim- mar, beroende på vårdbehovet i det enskilda fallet. Den lägsta timpenning som tillämpas är 1 kr 75 öre (Koppar- bergs läns landsting) och den högsta 5 kronor (Stockholms läns och Väster- bottens läns landsting). Timpenningen kan variera inom ett och samma lands- ting. Orsaken kan vara vårdarens kva- lifikationer. Vanligare är emellertid att variationen i timpenningen tillkommit för att man vill sätta den i överens- stämmelse med den gängse taxan på orten, dvs. avtalsenlig timersättning till hemsamarit. Enhetlig timpenning —— oberoende av den på orten gängse tim- penningen för hemsamariter — tilläm— pas av ett 10-tal landsting. Timpenning- en kan då någon gång vara högre än den som eljest tillämpas i orten. En viss irritation torde härvid kunna upp- stå.

Högsta antalet timmar per dag, för vilket bidrag för utomstående vårdare kan utgå, är 5. Några landsting håller strikt på normerna härvidlag medan andra i speciella fall medger undantag.

Ett av landstingen beviljar bestämda månadsbelopp även för utomstående vårdare. Om månadsbeloppet är otill— räckligt för den sjukes vårdkostnader, får kommunen eller annan tillskjuta resterande belopp.

Resebidrag åt vårdare. Landstingen i Stockholms, Värmlands, örebro och

Gävleborgs län lämnar efter särskild prövning resebidrag till vårdaren. Des- sa bidrag kan utgå till såväl anhörig vårdare som till hemsamarit eller mot- svarande. Gävleborgs läns landsting lämnar dock resebidrag endast till hem- samarit och för billigaste färdmedel, om färdvägen är minst 1 ä 2 km. Öre— bro läns landsting kan enligt de utfär- dade normerna lämna ersättning även för resa med taxi.

Bidrag för vård på ålderdomshem m. m. De flesta landsting lämnar bidrag för vård av långvarigt kroppssjuka på kommunala ålderdomshem och i många fall även till enskilda sjukhem. Bidra- gen till de kommunala ålderdomshem- men avser i regel åldringar, som vår- das på särskilda sjukavdelningar. Ett vanligt villkor för bidrag är att plats inte kunnat beredas på något av lands- tingets sjukhem. Bidraget kan avvägas exempelvis med hänsyn till om hem— met har legitimerad sjuksköterska. Nor- merna för och omfattningen av denna bidragsgivning redovisas schematisk-t i tab. 60 och 62 i tabellbilagan. Stock— holms läns landsting lämnar bidrag även för vissa mentalt sjuka. Inget landsting har redovisat bidrag till enskilt inackor- deringshem för åldringar.

Generella bidrag. Göteborgs och Bo- hus läns landsting samt Västmanlands läns landsting, vilka hittills beviljat hemsjukvårdsbidrag på samma sätt som övriga landsting, har nyligen från- gått systemet med bidrag i individuella fall. I stället har man från och med 1963 börjat tillämpa en ordning, som innebär att varje kommun erhåller ett bidrag per vårddag under förutsättning att kommunerna åtar sig att genom hemsjukvård eller vård i ålderdomshem sörja för de långtidssjuka, som lands- tinget inte kan ta emot. I Västmanlands län baserar sig bidraget på antalet åld— ringar i kommunen och i Göteborgs

och Bohus lån på en kombination av totalantalet invånare och antalet åld- ringar. Vid fastställande av bidrag till en kommun göres avdrag för det an- tal vårddagar som patienter från kom- munen tillbringat på landstingets sjuk- hem.

För 1961 uppgick kostnaderna i Gö- teborgs och Bohus läns landstingskom- mun för bidrag till primärkommunala vårdavdelningar för långvarigt kropps- sjuka samt för hemsjukvård för lång- varigt kroppssjuk-a till 581 000 kronor. Det nya bidragssystemet i detta lands- ting beräknas medföra en ökning av kostnaderna för 1963 med 1,2 mkr. Motsvarande belopp för Västmanlands läns landsting är 697 000 kronor resp. 2,7 mkr.

Utbetalningen. Landstingen utbetalar i allmänhet bidragen direkt till den sjuke. Detta tillämpas i åtminstone 18 av landstingen. Den sjuke har att av bidraget själv avlöna vårdaren, och han uppträder härigenom som arbets— givare. Landstinget kommer sålunda inte i arbetsgivarställning gentemot vår- daren. Några landsting utbetalar bidra- get direkt till vårdaren och ett lan-ds- ting till vårdaren via kommunalförvalt— ningen i orten.

Administrationen. Hemsjukvårdsverk- samheten lyder under förvaltningsut- skottet, hälso— och sjukvårdsstyrelsen eller en särskild delegation.

Landstingens centrala administration av hemsjukvården är förlagd till lands- tingens kanslier, i en del fall hos sär- skilda organ inom dessa, t. ex. hem- sjukvårdscentraler. Då frågor om hem- sjukvård och vård på sjukhem hänger intimt samman, har dessa organ eller centraler på några håll även hand om vissa ärenden angående sjukhem, t. ex. intagningsärenden. Även då hemsjuk- vården skötes direkt inom centralkans- liet, kallas den arbetsenhet, som svarar

för arbetsuppgifterna i allmänhet hem- sjukvårdscentral.

Hemsjukvårdscentralerna måste ha tillgång till personal som bedömer hem- sjukvårdsärendena medicinskt, socialt och administrativt. I centralerna ingår därför merendels läkare, sjuksköterska, kurator och stundom även arbetstera— pevt. Ansökningar om bidrag brukar avgöras av dessa befattningshavare jäm- te på en del håll chefstjänstemän från centralkansliet eller av en särskild de- legation.

För verksamheten med de generella bidrag, som Västmanlands läns lands- ting nyligen infört, har landstinget till- satt en samarbetsnämnd, som är ge- mensam för landstinget och kommuner- na. Dess uppgifter är att lösa eventuel- la tvister om utgivande av bidrag, att vid behov avge förslag till ändringar i de av landstinget utfärdade anvis- ningarna för verksamheten, att avläm- na yttrande till förvaltningsutskottet över kommunernas redogörelser för bi- dragens utnyttjande samt att över hu- vud taget vara ett kontaktorgan för bi- dragsgivningen till de långtidssjuka. Nämnden består av fem ledamöter, av vilka två utses av förvaltningsutskottet och två av Västmanlands läns social- vårdsförbund, varjämte socialvårdskon- sulenten är självskriven ledamot.

För den lokala verksamheten svarar huvudsakligen distriktssköterskorna. Dessa verkställer utredningar m. m. i ärenden rörande hemsjukvårdsbidrag och har den närmaste tillsynen över de sjuka som åtnjuter sådant bidrag. De ger värdarna handledning och bistånd. Patienterna i hemsjukvården får även tillsyn av tjänsteläkare, kurator och lä- kare från hemsjukvårdscentralen i väx- lande utsträckning vid hembesök.

Stöd vid tillsynen har landstingen av kommunerna, vilkas tjänstemän ofta står i kontakt med de sjuka.

Kommunernas verksamhet. Vid si- dan av bidrag från landstinget kan de långvarigt sjuka i hemmen på en del håll erhålla bistånd direkt från kom- munen. Sådant bistånd kan utgå i den formen, att kommunen ställer hemsa- marit till den sjukes förfogande utan avgift eller i vart fall mot en låg av— gift. Även kontanta bidrag länmas stun— dom. I en del fall utgår dessa kontanta bidrag från socialnämndens anslag, och de torde i formell mening vara att anse som socialhjälp. Man kan utgå från att bidrag lämnas efter en mera generös prövning än för övrig socialhjälp. I andra fall kan bidrag utgå från anslag, som står till hemhjälpsnämndens dis— position.

Hemsjukvårdens omfattning. Under 1961 utbetalades hemsjukvårdsbidrag av samtliga landsting utom Norrbottens, som började sådan bidragsverksamhet den 1 januari 1962. I hemsjukvårdsbi— drag utbetalade landstingen 1961 nära 12 mkr. Härtill kommer de bidrag som utgick i tre av storstäderna. I fråga om två landsting ingår emellertid bidrag även till hemhjälps- och hemsamarit- verksamhet.

Det har inte varit möjligt att genom- gående erhålla skilda uppgifter om verk- samhet för åldringar och verksamhet för invalider. Antalet bidragsmottagare uppgick den 12 april 1962 till samman- lagt 8616 inklusive de tre landstings- fria städer som lämnar bidrag. 17 lands- ting redovisade 2797 åldringar med hemsjukvårdsbidrag den 12 april 1962. För hela 1961 redovisade 17 landsting 4510 åldringar med hemsjukvårdsbi- drag.

Omfattningen av verksamheten fram- går närmare av tab. 63 (tabellbilagan).

Även i kommunundersökningen in- hämtades uppgifter beträffande verk- samhetens omfattning. Sålunda efter- frågades antalet åldringar inom kom—

munen med hemsjukvårdsbidrag från enbart kommunen, enbart landstinget eller både kommunen och landstinget. Uppgifter saknas från vissa orter. Sam- manlagt redovisades 5 537 åldringar med hemsjukvårdsbidrag den 12 april 1962. Beträffande 5217 av dessa läm- nades närmare uppgifter om från vem bidrag utgick. 22 procent av dem hade bidrag enbart från kommunen, 75 pro- cent enbart från landstinget samt 3 procent från både kommunen och lands— tinget, vilket närmare framgår av tab. 85.

I förhållande till hela antalet perso- ner fyllda 67 år i resp. län var antalet i samma ålder med hemsjukvårdsbidrag enligt de redovisade uppgifterna störst i Västernorrlands (2,8 %) och Väster— botten-s län (2,3 %) .samt i Stockholms län (1,9 %). Antalet personer med hem- sjukvårdsbidrag redovisas länsvis i tab. 61 (tabellbilagan).

I fråga om 4 396 åldringar med hem— sjukvårdsbidrag har uppgift lämnats om vårdaren. I 20 procent av fallen var vårdaren make eller maka, i 21 procent hemmavarande dotter, i 31 procent an- nan anhörig och i 28 procent icke an- hörig.

Utlåningsförråd m. m. Till underlät- tande av hemsjukvården har några landsting upprättat utlåningsförråd, nämligen landstingen i Stockhohns, Uppsala, östergötlands, Blekinge, Kri- stianstads, Malmöhus, Värmlands, Gäv-

leborgs och Norrbottens län. Förrådens storlek och sortiment varierar starkt. Stockholms läns landsting redovisar ett flertal förnödenheter såsom sjuksäng, skumgummimadrass, rullstol, gångstöd, toalettstolsförhöjning och lyftanordning för tungskötta. Av dessa förnödenheter blir främst rullstolar och toalettstols- förhöjningar utlånade.

Utlåningen sker genom den organi- sation som landstinget inrättat för hem— sjukvården. Detta innebär som regel, att utlåningen försiggår under samver- kan mellan distriktssköterska och hem- sjukvårdscentral. Distriktssköterskorna har i viss utsträckning förråd av utlå— ningsmateriel som inte tarvar stort ut- rymme. I Gävleborgs län består lands- tingets engagement i att lämna Röda korset bidrag till inköp av utlånings- artiklar. Där förvaltar alltså Röda kors- kretsarna utlåningsmaterielen.

Den sjuke behöver inte erlägga nå- gon avgift till landstinget för lånet. I Östergötlands län får patienten låna materielen avgiftsfritt på prov under viss tid. Landstingets förmedlingscen— tral hjälper honom vidare med att göra inköp och söka bidrag från socialnämn- den eller annat håll, om så behövs.

Utom de utlåningsförråd som lands- tingen har finns ute i kommunerna lo- kala förråd av förnödenheter till utlå- ning åt sjuka åldringar och andra lång- varigt sjuka. Kommunerna själva har inte åtagit sig några nämnvärda upp-

Tabell 85. Antal redovisade personer fyllda 67 år med hemsjukvårdsbidrag.

Antal personer Hemsjukvårdsbidrag från Ensamboende Ej ensamboende Summa % Enbart kommunen ............. 502 634 1 136 21,8 Enbart landstinget ............. 1 010 2 906 3 916 75,1 Både kommunen och landstinget . 55 101 156 3,0 Övriga ........................ 3 6 9 0,1 Summa 1 570 3 647 5 217 100,0

gifter i denna utlåningsverksamhet. Det är fastmera Röda korset, som genom sina lokala föreningar (kretsar) tagit sig an sådan utlåningsverksamhet.

Enligt de till kommittén inkomna uppgifterna som närmare redovisas i tab. 64 (tabellbilagan) har utlånings— förråd upprättats i 700 kommuner (68 % av samtliga). Röda korset har förråd i 679 av dessa kommuner (97 %). Antalet förråd i Röda korsets regi uppgår till mera än 2000. Deras värde torde kunna uppskattas till om- kring 9 milj. kr. Utlåningsförråden finns relativt sett främst i kommunerna i Kristianstads, örebro och Stockholms län (84, 82 resp. 81 % av antalet kom- muner i länen). Lägst representerade med utlåningsförråd är kommunerna i Norrbottens, Västernorrlands och Got- lands län (43, 55 resp. 57 %). Av kom- munen anordnade utlåningsförråd finns i 74 kommuner. Inom en och samma kommun kan finnas både ett kommu- nalt förråd och ett i Röda korsets regi. De kommunala utlåningsförråden för— valtas i regel av socialnämnden, i någ— ra fall av hälsovårdsnämnden. Und—an- tagsvis har även annan enskild sam- manslutning än Röda korset etablerat sig som utlånare av sjukvårdsmateriel, exempelvis Majblommekommitté, Lions Club, husmodersförening eller Svenska kyrkan genom sin diakoniverksamhet. I Grundsunda kommun i Västernorr— lands län uppges ett privat företag (Mo och Domsjö AB) utlåna sängutrustning. Den kommersiella utlåningsverksamhet, som butiker och andra affärsföretag dri- ver på detta område, har inte redovi- sats av kommunerna.

Om innehållet i utlåningsförråden kan nämnas, att dessa i allmänhet omfat— tar såväl sängar och sängutrustning som tekniska hjälpmedel (rullstolar m. m.) ävensom andra sjukvårdsartik- lar. Som exempel på sjukvårdsartiklar

kan nämnas följande enligt en förteck- ning från en Röda kors—krets: bäcken, elektrisk Värmedyna, isblåsa, klosett— spann, krycka, käpp, gåboc-k, lave- mangskanna, liggkrans, lyfthåge, säng- hävert, varmvattenpåse och vatten— madrass. Kommittén har inte inhämtat några närmare uppgifter om materielens beskaffenhet och omfattning. De kom- munala förråden torde dock i viss ut- sträckning bestå av förnödenheter, som erhållits från ålderdomshemmens verk- samhet. Från Röda korset har under hand meddelats, att dess förråd rymmer både äldre och nyare artiklar. Särskilt framhåller man nu från Röda korsets sida behovet av hjälpmedel för handi- kappade.

De 74 kommuner som har egna utlå- ningsförråd uttager i regel ingen av- gift av dem som får låna materielen. Röda kors-kretsarna bestämmer var för sig om hyresavgift skall tillämpas eller inte. Praxis är härvid något skiftan- de. I tab. 64 (tabellbilagan) lämnas v—is— sa upplysningar beträffande avgiftssätt- ningen. Avgift för utlåningeu förekom- mer i 26 av de 367 kommuner, som lämnat uppgift om avgiftssättning. I 286 (78 %) av de 367 kommunerna tillämpas ingen avgift alls. I de 55 kom— muner, för vilka angetts att utlåningen delvis är fri, förekommer olika regler för uttagandet av hyreskostnad av den enskilde. Det kan innebära att inkomst- prövning råder. Det kan innebära »att vissa förnödenheter är belagda med av— gift, att andra är helt fria eller (i ett fåtal fall) att medlemmar av Röda kor- set får låna utan avgift under det att övriga får betala.

Några landsting lämnar även åldring- arna bidrag till läkemedel utöver rabat- teringen inom den allmänna försäkring- en. Denna verksamhet är emellertid av ringa omfattning.

BILAGA H

Åldringsvårdens organisation i de landstingsfria städerna

Åldringsvården är huvudsakligen en an- gelägenhet för kommuner och landsting. Kommunerna har att svara för den so- ciala omvårdnaden av de gamla, lands— tingen är huvudmän för sjukvården. Staten är dock i viss utsträckning hu- vudman för mentalsjukvården. Det är alltså flera huvudmän, som har att svara för vården av åldringarna i olika av- seenden. Undantag härifrån utgör stä- der som inte deltar i landsting, f. n. Stockholm, Göteborg, Malmö och Norr- köping. Dessa städer har själva att svara för både den sociala omvårdnaden och sjukvården. Det finns därför i dessa städer andra möjligheter till samord- ning av olika vårdformer m. rn. än i landstingskommunerna, där landsting och primärkommuner var på sitt håll har att svara för olika delar av åldrings- vården.

De landstingsfria städerna har sökt komma till rätta med problemen på något olika vägar. Hur detta sker fram- går av de följande redogörelserna, som utarbetats av förvaltningarna i respek- tive städer.

Stockholm

Socialnämnden och dess förvaltning, socialförvaltningen, svarar i princip för de grenar av åldringsvården, som icke är att hänföra till rent sjukvårdande verksamhet. I samband med en omorga- nisation av förvaltningen år 1958 in- rättades bl. a. en åldringsvårdsavdel-

ning. Härigenom ville man även rent organisatoriskt understryka att åldrings- vårdsfrågorna inte borde betraktas som frågor om socialhjälp i socialhjälps- lagens mening. Sedan länge förelåg nämligen ett principbeslut att vården på ålderdomshem och vårdhem skulle liksom fallet var med sjukhusvården stå öppen för alla vårdbehövande oberoen— de av inkomst- och förmögenhetsför- hållanden.

Till åldringsvårdsavdelningen hör så- lunda ärenden rörande vård- och ålder- domshem, pensionärsbostäder, hem- tjänst och fritidsverksamhet för åld- ringar. Planerings-, byggnads- och ut- rustningsfrågor handläggs vid avdel- ningens administrativa byrå. Ansökan om Vårdplats eller pensionärsbostad gö- res vid avdelningens remitteringsbyrå, där närmare utredning om behovet av vård eller bostad göres av de vid byrån anställda översköterskorna eller social- assistenterna. Då det gäller institutio- nell Vård biträder byråns läkare vid be- dömningen av lämplig vårdform. Beslut huruvida en sökande skall förklaras berättigad till plats på vård- eller ålder- domshem eller till pensionärsbostad fattas av en inom socialnämnden ut- sedd delegation, åldringsvårdsdelegera- de, efter föredragning av remitterings- byråns föreståndare. I brådskande ären- den äger denne att fatta beslut mellan delegerades sammanträden. Detta sker i regel då det gäller intagning på vård-

hem. I övrigt sker placeringen av be- rättigade sökande efter behovens ange- lägenhetsgrad i den mån platser och bostäder blir lediga. Denna placering handhas av remitteringsbyråns före- ståndare, i fråga om institutionell vård i samråd med byråns läkare.

Om Vårdplats inte kan beredas en sökande omedelbart, skall fallet följas genom vederbörande assistent eller översköterska vid remitteringsbyrån. Vid behov skall åtgärder vidtagas för att ordna hjälp genom hemtjänst för gamla eller söka åstadkomma placering vid enskilt sjukhem eller intagning på sjuk- hus.

Socialnämndens åldringsvårdsinstitu- tioner är i administrativt hänseende un- der åldringsvårdsavdelningen fördelade på fyra sysslomansförvaltningar. Anta- let platser vid vård— och ålderdomshem- men var den 1 januari 1963 3 582, var- av 2 638 betecknas som vårdplatser och 944 som s. k. egentliga ålderdomshems- platser. Dessutom var ett ålderdomshem med förut 90 platser under om- och tillbyggnad. Anslag har beviljats för uppförande av ytterligare två institutio- ner med sammanlagt 378 platser, som beräknas kunna tas i bruk i början av år 1965. Projektering pågår för fullständig ombyggnad av en av de större enheter- na, Rosenlunds vård- och ålderdoms- hem, där avsikten är att även inrymma en avdelning för dagvård.

Svårigheterna att dra en gräns mellan social och medicinsk institutionell vård och det otillräckliga antalet vårdplatser för långvarigt sjuka inom sjukvårds- myndighetens vårdområde har på grund av socialnämndens lagenliga ultimativa ansvar för att vård bereds i det indivi- duella fallet lett till att åtskilliga av so- cialnämndens institutioner eller delar därav måst ges en sådan utformning och utrustning -— såväl personell som tek- nisk — att de är att anse som sjukhem

i sjukvårdslagens mening. Efter fram- ställning av staden har dock Kungl. Maj:t den 21 november 1961, med stöd av övergångsbestämmelserna till 1959 års sjukhuslag, förordnat att endast vissa närmare angivna delar av sjukhus- lagen och sjukhusstadgan skall äga till- lämpning beträffande sammanlagt 2 401 platser vid de vårdavdelningar, som bedömts vara sjukvårdsanstalter. Där- vid skall vad som i sjukvårdsförfatt- ningarna stadgas om sjukvårdsstyrelse och direktion i stället avse socialnämn- den. Beslutet innebär bl. a. att vården vid dessa avdelningar står under medi— cinalstyrelsens tillsyn.

Stadens pensionärsbostadsverksamhet administreras av en särskild sysslo- mansförvaltning under åldringsvårds- avdelningen. Antalet pensionärsbostäder var den 1 januari 1963 drygt 4 700, där- av ca 2 900 i 16 pensionärshem och ca 1 800 s. k. insprängda lägenheter. För varje pensionärshem finns en förestån- dare och ett vårdbiträde, vilka har att bistå hyresgästerna i olika angelägen- heter. Även för övriga pensionärsbostä- der finns motsvarande personal med ku- rativa uppgifter. Vid 12 av pensionärs- hemmen är läkarmottagning anordnad. Sedan år 1956 tillhandahålles färdig- lagad mat åt de hyresgäster i pensio- närshemmen som så önskar. Denna för- mån har sedermera utsträckts att gälla även hyresgästerna i de inom de flesta församlingarna uppförda s. k. försam- lingshemmen (30 hem med drygt 2 800 lägenheter) .

Sedan år 1951 bedriver föreningen Hemtjänst för gamla verksamhet för ordnande av hemhjälp åt åldringar. Föreningen, som är ett i samverkan mel- lan socialnämnden och Stockholms kooperativa kvinnogillen för denna verksamhet bildat organ, har en styrel- se bestående av tre representanter för socialnämnden och två för kvinnogille-

na. Medel för verksamheten anvisas av staden på socialnämndens stat. Anslaget för år 1963 uppgår till 10,5 milj. kronor. Genom hemtjänsten får gamla hjälp med olika hemsysslor samt vid behov även med fotvård. Vid sjukdom kan också vakhjälp lämnas, men hemtjänsten åtar sig däremot i princip inte att ge sjuk- vård. Behov av hjälp skall anmälas hos vederbörande socialbyrå, där även be- slut fattas om och i vilken utsträckning sökanden skall berättigas få hjälp. Be- slutet delges hemtjänstens expedition, som förmedlar hjälpen, utbetalar hem- vårdsbiträdenas löner och debiterar eventuella avgifter. Ett tjugotal förmed— lingstjänstemän med var sitt lokalt be- gränsade distrikt anskaffar hemvårds- biträden och fördelar arbetet dem emel- lan. För fotvårdsverksamheten anlitas ett 30—tal fotvårdsspecialister. En av dessa är knuten till expeditionen som konsult.

Under år 1962 var antalet hjälpfall vid hemtjänsten 10 300, frånsett vakhjälp och fotvård. Antalet hemvårdsbiträden, som är timanställda, varierar men hål- ler sig omkr. 2 500.

Fritidsverksamhet för åldringar be- drivs sedan år 1956. För verksamheten disponeras dels samlingssalar, hobby— och klubbrum inom pensionärshemmen, dels lokaler, som förhyrs och iordnings- ställs särskilt för detta ändamål, dels utrymmen i ungdomsgårdar och liknan- de, som kan upplåtas viss del av dagen.

Sysselsättningsterapi och hobbyarbe- te intar en framskjuten plats på fri- tidsverksamhetens program och bedrivs på ett flertal ställen i olika stadsdelar under ledning av arbetsterapeuter, an- ställda vid arbetsvårdsbyrån, under vil- ken denna del av verksamheten är in- ordnad.

Verksamheten i övrigt, som organise— ras och leds av en fritidskonsulent med hjälp av en bitr. fritidskonsulent, om-

fattar bl. a. föreläsnings- och studieverk— samhet, filmförevisning, gymnastik, ut- flykter, musikunderhållning och sam- kväm ävensom medverkan vid bildande av pensionärsklubbar och stöd åt dessa klubbars arbete.

Sjukvårdsstyrelsen har för vården av långvarigt kroppssjuka, vilken patient- kategori erfarenhetsmässigt till över- vägande del består av åldringar, dels la- sarettskliniker med 247 platser vid två sjukhus, dels två fristående institutio- ner — Blackebergs och Stigberget-Åsö sjukhus _ med sammanlagt 660 plat- ser. Dessutom disponerar sjukvårds— styrelsen över vissa s. k. avtalsplatser, 1962 sammanlagt 35, vid institutioner inom länet. Antalet avtalsplatser kom- mer att under år 1963 öka med ca 100. Projektering pågår för uppförande av ytterligare ett annexsjukhus för lång- varigt sjuka med 224 platser och beslut har fattats om påbörjande av projekte- ringen av ännu ett dylikt sjukhus med 260 platser.

För att skapa möjligheter att centralt erhålla en samlad överblick över till- gången till sjukhusplatser överhuvud- taget och underlätta inremitteringen till sjukhusen finns en särskild sjukhus- central inrättad vid Sjukvårdsstyrelsen under närmaste ledning av en byrå- överläkare. Sjukhuscentralen har till uppgift bl. a. att med ledning av från sjukhusen erhållna uppgifter föra tablå över beläggningen samt att lämna an— visning på lediga platser till personer, som av läkare remitterats för sjukhus- vård.

Någon motsvarighet till socialnämn- dens centraliserade behandling av an— sökningar och beslut om intagning finns inte på sjukvårdssidan. Beträffande la- sarettsklinikerna för långtidssjuka har vederbörande kliniköverläkare enligt lag att besluta om intagning. Det råder dock ett visst samarbete mellan klini-

kerna och Sjukhuscentralen, varför in— tagning i viss utsträckning även sker via Sjukhuscentralen. Den huvudsakliga inremitteringen till de fristående lång- tidssjukhusen (sjukhemmen) sker via Sjukhuscentralen, även om vederböran- de sjukhusläkare är den som formellt beslutar om intagning. I inte obetydlig utsträckning (38 % år 1961) intages (lock patienter direkt av sjukhemsläka— ren utan att vara anmälda vid sjukhus- ceutralen. Även denna direkta intagning sker dock som regel efter kontakt från sjukhemmets sida med centralen.

Då ansökningar om plats på vård- institution för långtidssjuka kan inges till såväl Sjukhuscentralen som social- nämndens remitteringsbyrå, har det an- setts angeläget att ett intimt samarbete äger rum mellan de båda organen för att så långt möjligt undvika dubbel- ansökningar och uppnå bästa möjliga ut- nyttjande av de båda förvaltningarnas vårdresurser, bland annat genom en lämplig fördelning av de vårdsökande. Ett dylikt samarbete uppehålles genom täta konferenser mellan tjänstemän på de båda organen, varvid inkomna an- sökningar genomgås och så långt möj- ligt fördelas mellan de båda förvalt- ningarna efter vårdbehovets art. För- delningen sker i samråd med läkarna vid de båda organen.

Frågan om samordning beträffande utnyttjandet av de institutionella vård- resurserna genom inrättande av ett ge- mensamt intagningsorgan för social— nämnden och sjukvårdsstyrelsen har be— handlats i den utredning om den insti- tutionella åldringsvården i Stockholm, som i augusti 1962 redovisats av social- vårdens planeringskommitté i staden.1 Därvid framhålles bl. a. följande.

En första förutsättning för att ett för de båda förvaltningarna gemensamt inremit- teringsorgan skall inrättas och kunna fylla sitt ändamål, torde vara att icke endast ansökningsförfarandet utan även beslutan-

derätten i intagningsfrågor centraliseras till organet, såväl då det gäller socialnämn— dens som sjukvårdsstyrelsens förevarande institutioner. Såsom framgått av det före- gående föreligger icke denna förutsättning för sjukvårdsstyrelsens del och beträffan— de lasarettens långtidsvårdskliniker är en centralisering av angiven omfattning icke heller möjlig med hänsyn till sjukhusla- gens intagningsbestämmelser.

I dagens läge synes man därför tvungen att överge tanken på ett gemensamt in— remitteringsorgan och i stället söka att utvidga och fördjupa det samarbete som redan inletts mellan socialnämndens re- mitteringsbyrå och Sjukhuscentralen.

Under byråöverläkaren vid sjukhus- centralen sorterar även den till centra- len anknutna hemsamaritexpeditionen. Rätt att därifrån rekvirera hemsamarit- hjälp tillkommer i staden verksam lä— kare, stadssjuksköterska eller kurator. Byråöverläkaren prövar behovet och lämpligheten av rekvirerad hjälp. För- delningen av arbetsuppgifterna på olika hemsamariter — ca 200 — handhas av expeditionen. Till den genom sjukhus- centralen bedrivna hemvårdsverksam- heten har även på försök knutits en sjukgymnast och en arbetsterapeut.

Sedan år 1958 kan vårdbidrag utgå genom Sjukvårdsstyrelsen till långvarigt sjuk, som efter prövning av sjukhus- centra-lens läkare befinns vara i behov av sjukhusmässig vård men som genom lämpliga stödåtgärder kan erhålla per- sonlig skötsel i hemmet, företrädesvis av anhöriga. Vårdbidrag utgår med 1 000 kronor för år men kan efter sär- skild prövning ökas intill ett belopp av 4800 kronor för år. Vårdbidraget får icke utgå samtidigt med hemsamarit- hjälp, hjälp genom hemtjänsten för gam- la eller social hemhjälp.

I Stockholm och dess omedelbara när- het finns ett icke obetydligt antal enskil-

1 Bih.nr. 48 till stadskollegiets utlåt. och memorial för år 1962.

da institutioner av sjukhems- eller ålder- domshemsk—araktär. Hemmen är av va- rierande storlek och standard och det sammanlagda platsantalet uppgick år 1962 till drygt 2 000. Vissa av dessa in- stitutioner utnyttjas av Sjukvårdsstyrel- sen och socialnämnden. I mars 1962 var sålunda drygt 600 åldringar placerade på enskilda hem genom vederbörande förvaltningars försorg.

Vid sidan av socialnämndens pen- sionärsbostäder och de tidigare om- nämnda församlingshemmen finns i sta- den ett antal föreningar och bostads- stiftelser med uppgift att bereda huvud- sakligen åldringar lämpliga bostäder. Vissa av dessa stiftelser har en betydan- de omfattning, t. ex. Blomsterfonden med runt 1 000 lägenheter, och det sam— manlagda antalet bostäder inom denna kategori uppgick år 1962 till drygt 2 300.

Göteborg

I Göteborg söker man i praktiken hålla på den hoskillnad mellan socialvård och sjukvård, som lagstiftningen utgår från när det gäller den institutionella vården.

Socialnämndens verksamhet är upp- delad på dels socialhjälpsområdet, dels åldringsvårdsområdet.

Åldringsvården utövas under gemen- sam ledning av byråchefen från tre arbetsställen, nämligen hemåldrings- vårds-, pensionärshems- och ålderdoms— hemsbyråerna. Det ankommer på byrå- chefen att fatta beslut om tiden för hem- åldringsvård, om avgiften för åtnjuten hemåldringsvård, om innehavare av pensionärslägenhet och om plats på ål- derdomshem, med anmälningsskyldig— het till socialnämnden.

Hemåldringsvårdsbyrån står under ledning av en föreståndare med biträde av en förste assistent och omkring 30 åldringsvårdsassistenter, alla på några

undantag när sjuksköterskor. Hemåld- ringsvården tjänar syftet att med hjälp av cirka 2 000 åldringsvårdarinnor läm- na erforderlig hjälp i hemmet åt cirka 5 000 människor. Den är det instrument, på vilket socialnämnden inom ramen för åldringsvårdens organisation har möjlighet att spela i syfte att på bästa sätt söka tillvarataga och nyttja till— gängliga resurser _ pensionärslägen- heter och ålderdomshemsplatser.

Det ankommer på hemåldringsvårds— byrån att med hjälp av sina för geogra— fiska områden av staden fördelade åld— ringsvårdsassistenter se till att just den som bäst behöver får en ledig pensio- närslägenhet eller ålderdomshemsplats. Härigenom söker man att så rättvist som möjligt fördela lägenheter och vårdplat- ser för att å ena sidan hjälpen till den gamle skall bli human och rätt avpassad och å andra sidan den erbjudna hjälpen ur samhällets synpunkt skall bli så eko- nomiskt fördelaktig som möjligt.

Genom denna organisation har det blivit möjligt att exempelvis låta en av hemåldringsvården vårdad person byta sin kanske tungarbetade och obekväma lägenhet till en bättre i pensionärshem eller till insprängd pensionärslägenhet, där dels den gamle får det bekvämare och dels hemåldringsvården får lättare arbetsuppgifter.

Pensionärshemsbyrän har att under ledning av en syssloman fördela nuva- rande antalet pensionärslägenheter -— cirka 2 300 i socialnämndens egna pen— sionärshemsfastigheter och cirka 700 s. k. insprängda pensionärslägenheter — och ålderdomshemsbyrån under led- ning av en syssloman att inom social- nämndens för närvarande sex — men inom kort åtta — ålderdomshem bereda dem inackordering och vård, för vilka hemåldringsvård inte längre förslår.

Efter viss ny- och ombyggnad av ett av hemmen —— efter vilken socialnämn-

den kommer att förfoga över 141 plat- ser för mera vårdkrävande pensionärer — uppgår innevarande höst det sam- manlagda platsantalet till 660, vartill kan läggas platsantalet vid Fjällbohem- met _— ursprungligen socialnämndens centralanstalt — 649, vilka platser för närvarande till två tredjedelar belagts med gamla människor.

I dagarna har första spadtaget tagits till socialnämndens sjunde ålderdoms— hem med plats för 119 pensionärer och så dimensionerat att pensionärer där från i närheten beläget pensionärshem skall kunna påräkna viss service, exem- pelvis kost, sysselsättningsverksamhet och natthjälp. Det åttonde ålderdoms- hemmet med plats för 94 pensionärer beräknas kunna påbörjas redan i okto— ber innevarande år.

Det får i detta sammanhang inte för- glömmas, att socialnämnden genom sin ålderdomshemsbyrå målmedvetet strä- var efter att — på socialnämndens be- kostnad och mot vederlag, motsvarande pensionärens folkpensionsbelopp med avdrag för fickpengar — »hyra in sig» på privata in- och utsocknes ålderdoms- hem; för närvarande disponeras cirka 50 sådana platser.

Behovet av vård på ålderdomshem härrör främst från avancerad ålder- domssvaghet, isynnerhet då den år kom- binerad med sjukdom för vilken inte kräves vård på sjukvårdsanstalt, eller med defekter efter sjukdom. Det är där- för nödvändigt att lämna sjukvård på ålderdomshemmen, dock inte aktiv sjukvård men väl sådan, som betecknas som god hemsjukvård. Socialnämnden i Göteborg har i inte så liten utsträckning fått på ålderdomshemmen ta hand om sjuka åldringar. Nuvarande svårigheter att i det enskilda fallet finna den rätta vårdformen (åldringsvård eller åld- ringssjukvård) anses kunna reduceras genom ett organiserat samarbete på

14—318191

tjänstemannaplanet mellan sjukvårds- styrelsen och socialnämnden.

I sin organisationsplan för åldrings- vården i Göteborg har socialnämnden starkt understrukit behovet av åldrings- vårdsläkare. Socialnämnden är enligt lag huvudman för åldringsvården. Så länge denna ordning består, är social- nämnden också ansvarig för den vård, som lämnas av socialnämndens olika or- gan och institutioner. För att tillgodose uppkommande vårdbehov är därför 50- cialnämnden i behov av tillgång till medicinska resurser. I motsats till ord- ningen på sjukhus, där vederbörande läkare ensam har intagningsrätten, mås- te när det gäller intagningen på social- nämndens institutioner socialnämnden själv i princip ha bestämmanderätten, eljest kan socialnämnden inte ta ansva- ret för tillgodoseendet av vårdbehovet i det enskilda fallet. För att socialnämn- den skall kunna ta detta lagenliga an- svar inom åldringsvården, måste sålun- da också den läkarexpertis, som är er- forderlig, lyda direkt under socialnämn- den. Enligt planeringen skall åldrings- vårdsläkaren bli en viktig förbindelse- länk mellan sjukvårdsstyrelsens och so- cialnämndens institutioner.

Socialnämndens i Göteborg åldrings— vård bygger väsentligen på möjligheten att vårda de gamla i deras egna hem. Inte sällan kompliceras emellertid denna hemåldringsvård av att den gamle blir i behov av sjukvård i hemmet. Detta sjuk- vårdsbehov bör enligt socialnämndens mening täckas av Sjukvårdsstyrelsen inom ramen för dennas sjukvårdande verksamhet. Att en och samma person eller familj under sådana förhållanden kan komma att bli föremål för såväl hemåldringsvård som hemsjukvård är att föredra framför att låta hemsjuk- vårdsutbildad personal utföra även enk- lare göromål. Givetvis förutsättes att samarbete i sådana fall etableras mellan

vårdorganen; även för sådant samarbe- te beräknas åldringsvårdsläkaren kom- ma att bli till nytta.

Socialnämndens i Göteborg planering beträffande åldringsvården sträcker sig för närvarande fram till år 1970. I pla- neringen förutses behovet av inspräng— da pcnsionärslägenheter till 100 per år, vartill kommer det antal, som betingas av att äldre människor i samband med pågående sanering av gamla delar av staden behöver andra och bättre bostä- der. Genom särskilt beslut av drätsel- kammaren utgives till den, som inom ramen för socialnämndens åldringsvård beredes annan och oftast »dyrare» lä- genhet än den lämnade, kommunalt bo- stadstillägg, varå avdrag för egen in- komst enligt fastställda regler i lagen om kommunala. bostadstillägg och hust- rutillägg verkställes, med belopp, mot- svarande den avtalade hyran. I fråga om ålderdomshemsplatser förutses en utbyggnad i syfte att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen av ytter- ligare cirka 350 platser, motsvarande ett nytt ålderdomshem vartannat år från år 1964 räknat.

Sysselsättningsverksamhet — med hjälp av i egen regi och i samråd med Röda korset utbildade s. k. sysselsätt- ningssamariter — förekommer vid alla ålderdomshemmen och inom åtskilliga av pensionärshemmen. Ett av social- nämnden framlagt förslag om samhällets stöd för startandet av klubb- eller för- eningsverksamhet bland pensionärer i staden utanför ålderdomshem och pen— sionärshem har inte kunnat förverkli- gas. Sannolikt får socialnämnden anled- ning återkomma till frågan redan inne- varande höst.

Malmö

Stadsfullmäktige i Malmö beslöt 1960 att tillsätta sex kommunalråd, vilka mot-

svarar borgarråden i Stockholm. Kom- munalråden leder och samordnar arbe- tet inom sina avdelningar, och i ge- mensamt plenum bildas kommunalråds- beredningen. Samtliga är beredande till och föredragande hos samt underställ- da drätselkammaren. Kommunalråden väljes för fyra år, men den första perio— den omfattar 1961—1967.

Sjukvårds- och socialsektorerna i sta- den har fått ett gemensamt kommunal— råd. Malmö har således inte valt att följa Stockholm i det här avseendet med en uppdelning av sjukvård och socialvård på var sin rotel. För åldringsvården, lik- som även i övrigt, har integrationen av de två sektorerna varit positiv. Genom sin beredande funktion får kommunal- rådet överblick över samtliga framställ- ningar som gäller utbyggnad av de oli- ka grenarna inom sektorerna. Han kan alltså på nära håll följa, leda och sam- ordna sjukvårdsstyrelsens proposer när det till exempel gäller dimensionering av värden för långvarigt sjuka eller hemvårdens kapacitet ävensom social- nämndens initiativ syftande till nybygg- nad av ålderdomshem etc.

Den i det här sammanhanget relevan— ta frågan, om Malmö som landstingsfri stad till följd därav vidtagit speciella åtgärder för att ordna sin åldringsvård måste besvaras jakande. Man har de senaste tio åren konsekvent strävat efter att administrativt sammanföra hemvår- den och hemsjukvården samt särskilja vården av långvarigt sjuka från vården av normalt åldrande. Ett markant drag för Malmö är att man i huvudmanna- skapsfrågan tillfört Sjukvårdsstyrelsen så gott som samtliga sjukvårdande upp- gifter.

De uppgifter som åvilar socialnämn- den jämlikt 18 5 socialhjälpslagen är lösta på följande sätt.

Under nämndens förvaltning finns två utpräglade hem för normalt åldrande

med ett sammanlagt vårdplatsantal av 331 varav det största, som tillkom 1928, har 248 platser. Det mindre, som är rela— tivt nytt, 1956, har alltså 83 platser. I omedelbar anslutning till det större ål- derdomshemmet finns en avdelning för 75 svårskötta vårdtagare, av vilka för närvarande 80 % är över 65 år. Mer- parten är således åldringar, men hem- met präglas av en påfallande klientel- blandning. D'irekt under nämnden står vidare ett litet hem med 12 platser, som övertogs 1952 i samband med in- korporering. Ungefär hälften av de där intagna utgöres av pensionärer. I sam- manhanget bör nämnas att av de intag- na vid Malmö stads arbetshem, som ly- der under arbetshemsstyrelsen, med 24 platser, är cirka % pensionärer. Inte vid något av hemmen bedrives sjuk- vård, och det föreligger följaktligen en klar gränsdragning mellan de sjuk- och socialvårdande organen i staden.

I spetsen för samtliga ålderdomshem finns en syssloman. Intagningen vid de olika hemmen sker i nära samarbete mellan en läkare och en kurator, varav läkaren är deltidsanställd och kuratorn heltidsanställd. Vid arbetshemmet sker intagningarna ungefär likartat.

I Malmö finns ytterligare 50 platser för normalt åldrande fördelade på tre hem med annan huvudman än social- nämnden. Föreningen Malmö stadsmis- sion förfogar sålunda över ett hem för män med 12 platser. Hemmet är från 1927. Från 1936 finns ett hem med 22 platser, vars huvudman är Föreningen Malmö barnhem. Till slut finns det ett hem från 1937 med 16 platser, som in— går i pastor A. Svärds ungdomsstiftelse. Om man lägger ihop samtliga vårdplat- ser för normalt åldrande kommer man fram till ungefär 480, varav drygt 10 % ligger under annan huvudman än social- nämnden. Till detta bör fogas att Fräls— ningsarmén och Stadsmissionen sam—

manlagt för närvarande har 30 pensio- närer fast boende på sina härbärgen. Antalet vårdplatser för pensionärer i Malmö är otillräckligt, och för att av- hjälpa den nuvarande bristsituationen kommer ett nytt ålderdomshem, med 82 platser, att färdigställas under 1963. Stadsfullmäktige har vidare beviljat an- slag för uppgörande av beslutshand- lingar till ytterligare ett ålderdomshem, som beräknas tagas i bruk 1966. Detta hem kommer att följa de senaste idéerna för utformning av hem av det här slaget. Det kommer bland annat att anordnas daycenter-verksamhet så dimensionerad att cirka 15 pensionärer från de om- kringliggande kvarteren samtidigt skall kunna gästa hemmet som »dagterapi— pensionärer». Hemmet får en kapacitet av 110 platser. Inom cirka två år kom- mer alltså åldringsvården i Malmö att få ett tillskott på 190 vårdplatser och disponibla platser blir då cirka 670. Genom nybyggnationen kommer det att skapas möjlighet till differentiering på de redan befintliga ålderdomshemmen. Från och med den 1/1 1963 arbetar en av stadsfullmäktige tillsatt kommitté för att utreda frågan om vård av svår- skötta åldringar med mera. Situationen är den att det för närvarande finns 115 tillgängliga platser där så kallade stö- rande vårdtagare kan placeras. Platser- na är otidsenliga och erbjuder inte de differentieringsmöjligheter och den ak- tivering av vårdformen, som social- nämnden bedömer som oundgängligen erforderlig. En snar avveckling av vissa vårdplatser kan förväntas. Mot bakgrun— den av den socialmedicinska undersök- ning och bedömning av samtliga place- rade som just nu färdigställes skall man kunna bygga väl dimensionerade och till en adekvat vårdform syftande hem för de så kallade störande åldringarna. Till bilden hör att socialnämnden i sam— arbete med bland annat nykterhets-

nämnden och företrädare för Malmö stadsmission förra året uppskattade be- hovet av vårdplatser för dessa personer till 300. Det sagda innebär, att åldrings— vården i Malmö beträffande de störande åldringarna om några är sannolikt kom- mer att kännetecknas av ett växande antal mindre vårdenheter och ett ut- ökat platsantal för denna grupp vård- tagare.

Vården av långvarigt sjuka är numera nästan helt en sjukvårdsangelägenhet sedan stadsfullmäktige beslutat att från och med 1956 till sjukvårdsstyrelsen överföra de sjukvårdsavdelningar som var knutna till socialnämnden. Dessa sjukvårdsavdelningar omvandlades till Malmö sjukhem. Därutöver har Betania- stiftelsens sjukhem i år gått in under sjukvårdsstyrelsens förvaltning. Vidare har Malmö stadsmission i fjol låtit för- sälja sitt ålderdomshem för kvinnor och vårdtagarna placerades successivt över till vårdgrenen. Utanför sjukvårdssty- relsens huvudmannaskap står endast stiftelsens Sancta Elisabeths Grå Systrar sjukhem.

Samtidigt med ombildningen av so- cialnämndens sjukavdelningar till Mal- mö sjukhem inrättades en klinik för långvarigt kroppssjuka vid Malmö all- männa sjukhus. Klinikens överläkare är styresman för stadens samtliga vård— platser för långvarigt kroppssjuka, f. n. 708 platser _— 233 vid Allmänna sjuk- husets långvårdsklinik och 475 vid Mal- mö sjukhem (+ Betaniahemmet). Vid styresmannens sida finnes sedan 1956 en intagningscentral inrättad, dit an- sökningar för samtliga långvårdsplatser insändes och där genom särskild läkare en bedömning av vårdbehovet samt en uppdelning av de vårdsökande på de två sjukhusenheterna sker. I intagnings- centralen är dessutom tvenne sjuk- sköterskor anställda med huvudsaklig uppgift att genom hembesök och annan

information ge centralens läkare de fakta han utöver läkarremisserna be- höver för sin vårdbehovsbedölnning.

För att eliminera den platsbrist som råder har man beslutat bygga ett nytt sjukhus för långvarigt sjuka i omedel- bar anslutning till Malmö sjukhem. Byggnadskostnaderna beräknas till 38,5 miljoner kronor och dimensioneras för 420 vårdtagare. En betydande rehabili- teringsverksamhet kommer att bedrivas. Dessutom skall specialister från Malmö allmänna sjukhus i särskild lokal vid det nya sjukhuset kunna lämna konsul- tationer av olika slag _ detta för att förhindra transporter från det nya sjuk- huset till allmänna sjukhusets hårt bc- lastade kliniker.

Från och med den 1 juli 1959 svarar sjukvårdsstyrelsen för såväl hemvård som hemsjukvård och den tidigare splittringen på flera huvudmän har eli— minerats. Centraliseringen var en radi- kal förändring av de organisatoriska förhållandena på detta område i Malmö och kvantitativt tillfördes den nya orga- nisationen betydande förstärkningar. Nyordningen innebar i stort sett att socialnämndens öppna åldringsvård överfördes. Så blev fallet även med den av hälsovårdsnämnden anordnade hem- vården för kroniskt sjuka och de av samma nämnd anställda stadssjukskö— terskorna och stadsdistriktsläkarna. Församlingsdiakonissorna, som utöver den andliga och allmänt stödjande verk— samheten bedrev sjukvårdsutövande uppgifter, knöts praktiskt, men inte for— mellt, redan från början till den nya verksamheten. Man beslöt antaga nam- net Malmö stads hemvårdscentral, vil— ken förlades till Malmö allmänna sjuk— hus område. Den 1 januari 1962 över- fördes hemvårdarinneverksamheten (ti- digare sociala hemhjälpsnämnden) till hemvårdscentralen, som den kallas i dagligt tal.

Personalen inom hemsjukvårdssek- torn utgöres av 12 stadssjuksköterskor, 14 sjukvårdsbiträden (heltid), 16 sjuk— vårdsbiträden (halvtid) samt 24 sjuk- vårdsbiträden anställda på deltid. Hem— vårdssektorn förfogar över 12 hem— vårdsassistenter (legitimerade sjuk- sköterskor), 60 hemvårdarinnor (hel- tid), 10 hemvårdarinnor (deltid) och cirka 895 hemsamariter. I ledningen för båda aktiviteterna står en styresman (läkare), som till sin hjälp har tre före- ståndarinnor jämte kansli.

De erfarenheter man vunnit av cen- traliseringen är mycket positiva, och kommunen kan numera möta åldringar- nas behov på ett effektivare och ända- målsenligare sätt. Den klara hoskill— naden mellan hemvård och hemsjuk- vård som åstadkommits borgar för att det anmälda hjälpbehovet tillgodoses i adekvata former.

För att fullständiga bilden över åld— ringsvården i Malmö bör det tilläggas att det finns femton pensionärshem. Huvudmannaskapet ligger till en fjärde- del på stiftelser och resten på Malmö stad i synnerhet på Malmö stads fastig- hetsnämnd. Därutöver finns det närma- re femhundra så kallade insprängda lä- genheter _ alltså pensionärslägenheter med pensionärsbostadsbidrag.

Från och med 1961 bedriver Malmö folkpensionärers förening och ABF:s malmöavdelning, genom den så kallade Pensionärernas Malmökommitté, en om- fattande sysselsättnings- och förströelse- verksamhet bland pensionärer. Bland aktiviteterna märks språkstudier, sång- körer, gymnastik, flamsk vävnad, smal- filmsstudio, trivselträffar etc. Stadsfull- mäktige beviljade förra året 45 000 kro— nor och samma anslag äskas i årets budget.

Röda korset bedriver i samarbete med Malmö brandkår terapiverksamhet för äldre och handikappade.

Utöver den tidigare nämnda under- sökningen av de så kallade störande åldringarna, pågår å allmänna sjukhu- sets socialmedicinska avdelning en in- ventering av vårdbehovet för åldringar överhuvudtaget, bosatta i Malmö. Denna enkätutredning omfattar var tionde pen— sionär > 80 år och var trettionde i äl— dersgruppen 70—80 år.

Norrköping

Någon fastställd organisation för sam- verkan mellan åldringssjukvård och äld- ringsvård finns inte. Informellt före- kommer emellertid ett intimt samarbete mellan geriatriska avdelningarna och ålderdomshemmen samt mellan kurato— rer, distriktsläkare, distriktssköterskor och hemhjälpscentral. Givetvis befräm— jas samverkan av att sjukvårdsstyrelsen och socialnämnden har samma ordfö- rande, kommunalrådet för social- och sjukvårdsärenden.

Socialnämnden är huvudman för ål- derdomshemsvården (f.n. 420 platser fördelade på sex ålderdomshem) och har uppdragit åt en delegation beståen- de av nämndens ordförande, chefstjäns- teman och socialläkare att besluta om intagning. Varje ansökan om plats på ålderdomshem blir föremål för utred- ning ur såväl social som medicinsk syn— punkt och beroende på angelägenhets- graden blir sökanden hänförd till viss grupp. Den sociala utredningen utföres av kuratorn (socionom, sjuksköterske- examen) på socialnämndens socialme— dicinska byrå. Hembesök ingår i varje utredning och vid detta sker även en bedömning om på något sätt ökade hem- åldringsvårdsinsatser kan förbättra sö— kandens aktuella situation och åtminsto- ne för en tid uppskjuta en inackorde- ring på ålderdomshem.

Vid den medicinska bedömningen tas hänsyn till eventuellt behov av behand- ling på geriatrisk avdelning (samman—

lagt 237 platser) och om så är fallet tages erforderlig kontakt med geriatris- ka intagningsläkaren. Sjukvårdsstyrel- sen och socialnämnden har vidare kom- mit överens om att underläkarna vid de geriatriska avdelningarna mot särskilt arvode tjänstgör som läkare vid ålder- domshemmen. Härigenom underlättas samverkan mellan de geriatriska avdel- ningarna och ålderdomshemmen.

De tidigare lämnade statistiska upp- gifterna till socialpolitiska kommittén bestyrker värdet av denna samverkan _ trots att ålderdomshemmen har av- delningar för särskilt vårdkrävande redovisas endast 4 sängliggande pensio- närer. De senare avdelningarna får i många fall tjänstgöra såsom konvale- scenthem efter behandling på geriatrisk avdelning.

Socialnämnden är vidare i egenskap av hemhjälpsnämnd huvudman för hem- åldringsvården och har för denna verk- samhet samt för övrig hemhjälp och för tillsyn av sjuka barn inrättat en hem- hjälpscentral. För hemåldringsvården förfogar hemhjälpscentralen över 300 hemsamariter, som samtliga genomgått lokalt anordnade kurser i samarbete med länsarbetsnämnden efter de cen- tralt fastställda riktlinjerna för dylika kurser. Dessutom finns speciellt utbil- dade hemsamariter för sysselsättnings- verksamhet (10 både i enskilda hem för ålderspensionärer och förtidspensio- närer samt i klubbverksamhet). För åldringsgymnastik i grupp anlitas sjuk- gymnaster mot arvode. Tre närmast heltidsanställda pedikurister svarar för fotvården inom hemåldringsvården.

Dessutom förekommer klubb- och sys- selsättningsverksamhet i samarbete med Stiftelsen pensionärshem, ABF, Korpo- rationsidrottsförbundet och vissa andra ideella organisationer. Denna verksam- het är kanske inte direkt hänförlig till begreppet åldringsvård men på längre

sikt är den betydelsefull, då den skapar kontakt mellan pensionärerna och ökar viljan till vitalitetsbefrämjande aktivitet. Socialnämnden bidrager i denna verk— samhet med elva klubb- eller hemvär- dinnor och därjämte med direkta anslag till huvudsakligen ledare, instruktörer och lokalhyror. En delegation beståen- de av ledamöter utsedda av Stiftelsen pensionärshem, ABF och socialnämnden svarar för den närmare planeringen av denna verksamhet.

Hemhjälpscentralen har ett nära sam- arbete med kuratorerna vid stadens oli- ka sjukhus, främst vid de geriatriska avdelningarna för planering av erfor- derlig hemhjälp vid utskrivning från vårdavdelningar. Hemhjälpscentralen kan dock endast medverka med enklare hemsjukvård och behov därutöver mås— te tillgodoses genom distriktssköter- skorna. Följaktligen blir kontakterna talrika också mellan distriktsläkare (6) , distriktssköterskor (12) och hemhjälps- centralen. Som ovan nämnts har hem— samariterna endast utbildning enligt den centralt uppgjorda kursplanen. Sjukvårdsutbildningen är därför otill- räcklig ur hemsjukvårdssynpunkt. Med hänsyn till tendensen på sjukvårdssidan med allt tidigare utskrivning från be- handlingsavdelningar till hemvård och bristen på sjuksköterskor övervägs möj- ligheterna att utbilda en grupp sjuk- vårdsbiträden för hemsjukvården.

Den närmaste ledningen av hem- hjälpscentralens verksamhet utövas av en föreståndare och en första biträdan- de föreståndare, vilka båda tidigare tjänstgjort såsom distriktssköterskor.

För hemsjukvård finns också särskil- da anslag, och bidrag utgår efter be- hovsprövning till »sjukhusvårdsberätti- gade» personer. Främst anhörigas vård- insatser i hemsjukvård kan härigenom i någon mån ersättas.

Schematisk undersökning

I syfte att få belyst i vilken utsträckning utgifterna för åldringsvården belastar kommunerna begärdes i kommununder- sökningen uppgifter om kommunernas beräknade nettokostnader (driftutgif— ter) för åldringsvården 1961. Uppgifter- na skulle avse kommunens egen verk— samhet, kommunala bidrag till för— eningar m. fl. för verksamhet för åld- ringar samt bidrag till kursverksamhet, utbildning m. m. för åldringsvård. Kost- naderna skulle anges för kommunala bostadstillägg, folkpensioner, pensio— närshem, pensionärslägenheter, hem- hjälps- och hemsamaritverksamhet m. m., ålderdomshem samt förekom- mande övriga anordningar. Uppgifter begärdes samtidigt beträffande kommu- nernas nettokostnader för vården av in- validiserade.

En undersökning av ifrågavarande slag kan inte läggas till grund för en exakt jämförelse mellan olika kommu- ner eller olika avsnitt av åldringsvår- den. En dylik jämförelse kräver enhet- liga definitioner, enhetlig bokföring osv. Undersökningens syfte var endast att ge en schematisk översikt av läget.

Undersökningsmaterialet av varierande kvalitet

Kommunerna hade på sina håll svårig- heter att lämna de begärda uppgifterna utan att göra ingående undersökningar. Uppgifterna är därför i en del avseen-

BILAGA I

Vissa uppgifter om kommunernas kostnader för åldringsvården

den bristfälliga och ofullständiga. På vissa punkter har exakta uppgifter kun- nat lämnas, på andra inte.

Kostnaderna för folkpensioneringen (inkl. de kommunala bostadstilläggen) har inte alltid kunnat fördelas på åld- ringar och invalider. När det gäller ålderdomshemmen har inte kostnader- na för t. ex. en sjukavdelning, som god- känts som sjukhem, kunnat utskiljas från kostnaderna för hemmet i övrigt. I en del fall har bland övriga anordningar även socialhjälp till åldringar räknats till åldringsvården.

Vid bearbetningen av det inkomna materialet har medtagits endast upp— gifter, som betraktats som fullständiga. Underlaget för sammanställningarna va- rierar därför i fråga om antal kommu— ner och befolkningsunderlag på olika punkter. Sammanräkning av redovisade belopp har inte kunnat göras. Däremot har materialet lagts till grund för rela- tiva beräkningar.

Uppgifter från 810 av landets 1 026 kommuner har utnyttjats vid beräk- ningarna. Uppgifter från storstäderna saknas. I fråga om kostnaderna för se- parata vårdgrenar är materialet i regel av större omfattning.

Kostnaderna för åldringsvården i genomsnitt 15 å 16 procent av kommunernas nettoutgifter

Enligt de lämnade uppgifterna uppgår nettokostnaderna för åldringsvården i genomsnitt till 15,6 procent av kommu—

nernas nettoutgifter. De relativt sett lägsta redovisas i Stockholms län (8,9 % av nettoutgifterna) och de högsta i Väs- ternorrlands län (21,5 %).

Folkpensioneringen och ålderdomshemmen kostar mest

Kostnaderna för folkpensioneringen (inkl. kommunala bostadstillägg) upp- gick till närmare 60 procent av kom— munernas totala nettoutgifter för åld— ringsvården. Procenttalet för länen va- rierar i regel mellan 50 och 60. Kost- naderna för ålderdomshemmen utgjor- de nära 30 procent av de totala netto- utgifterna. Övriga kostnader avsåg till största delen hemhjälps- och hemsama- ritverksamhet (ca 7 % av nettoutgifter- na) samt pensionärshem och inspräng- da pensionärslägenheter. Variationerna mellan länen är relativt små.

Kommunernas nettokostnad över 800 kr för varje åldring

Enligt de redovisade uppgifterna var kostnaderna för varje åldring 1961 i genomsnitt nära 850 kr. Lägsta kostna- den (ca 600 kr) redovisas för Malmö- hus län (exkl. Malmö) och den högsta för de två nordligaste länen, Väster- bottens län (1 205 kr) och Norrbottens län (1 162 kr).

Kostnaderna för pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter var i genomsnitt 30 kr per åldring, varieran- de i länen mellan 12 kr (Gotlands län) och 56 kr (Västernorrlands län).

Medelkostnaden per åldring för hemhjälps- och hemsamaritverksamhet m. rn. uppgick till 57 kr. Den högsta kostnaden (91 kr) hade Västmanlands län. För Uppsala län utom Uppsala stad var beloppet 39 kr och för Kristian- stads och Jämtlands län 41 kr. I fråga om kostnaden för Västmanlands län kan framhållas, att detta län har det högsta

antalet åldringar i landet som erhållit hjälp i hemmet, nämligen ca 9 procent av samtliga åldringar (genomsnittet för länen 5,5 %). De redovisade låga kost— naderna i Kristianstads och Jämtlands län motsvaras av låga värden i fråga om såväl hjälpfallens antal som deras varaktighet. Uppräknat med hänsyn till samtliga åldringar i landet, skulle hem— hjälps- och hemsamaritverksamheten för åldringar ha kostat kommunerna ca 43 mkr 1961. Enligt en undersökning av socialstyrelsen (Sociala Meddelanden 1962: 7—8) beräknades hemsamarit— verksamheten ha kostat kommunerna 33 mkr 1961, vartill kom hjälp av hem- vårdarinna för en beräknad kostnad av ca 7 mkr.

Kostnaderna för ålderdomshemmen, vilka grundar sig på ett material utgö- rande 93 procent av antalet ålderdoms- hemsplatser i landet, frånsett de tre största städerna, uppgick i genomsnitt till 243 kr per åldring. De lägsta kost- naderna redovisas för Jönköpings län (160 kr) och Blekinge län (162 kr) . Jön- köpings län har det lägsta antalet vård- platser i landet i förhållande till antalet personer fyllda 67 år (4,7; genomsnittet 0,1) och Blekinge län ett av de lägsta (5,4). Den högsta kostnaden per åld- ring (345 kr) redovisas för Söderman- lands län. De fyra nordligaste länen har höga kostnader per åldring (Västernorr- lands 316 kr, Jämtlands 296 kr, Väster- bottens 291 kr och Norrbottens 319 kr). Antalet vårdplatser i förhållande till antalet åldringar är högt i dessa län. Västerbottens län har det högsta antalet relativt sett i landet.

Kostnaderna redovisade under rubri- ken övriga anordningar var i regel små, genomsnittligt mellan 5 och 6 kr per åldring. För Gotlands län redovisades dock kostnader på i genomsnitt ca 25 kr per åldring. Orsak härtill var bl. a., att kommunerna här redovisat kostna-

der för utackordering av åldringar i en- skilda hem.

Kostnaderna ca 130 kr per person i aktiv ålder Kommunernas kostnader för åldrings- vården räknat i genomsnitt per person i åldern 16—66 år uppgick totalt till ca 130 kr. Den lägsta kostnaden (96 kr) redovisade Stockholms län, den högsta (168 kr) Uppsala län samt Västernorr- lands län (163 kr). Norrbottens län, som har bland de högsta kostnaderna i lan- det per åldring (1 162 kr mot genom- snittligt för riket 841 kr), redovisar per person i produktiv ålder en kostnad av 118 kr, vilket alltså understiger riks- medeltalet.

I fråga om kostnaderna per invånare i produktiv ålder för olika anordningar kan nämnas, att Gotlands län samt Göte— borgs och Bohus län har den lägsta kost— naden för pensionärsbostäder (ca 2 kr). I dessa län bor åldringarna i förhållan- devis liten utsträckning i särskilda pen- sionärsbostäder. Den högsta kostnaden har Västernorrlands län (ca 8 kr). Åld— ringarna i detta län bor också i stor ut— sträckning i pensionärsbostäder. Åld- ringarna i Norrbottens län bor i stor omfattning i pensionärsbostäder (11,5 % av samtliga åldringar i länet — det högsta talet i landet). På grund av den gynnsamma åldersfördelningen i länet

blir kostnaden per person i produktiv ålder endast ca 4 kr.

Kostnaderna för hemsamaritverksam- heten uppgår räknat per produktiv in- vånare i landet till i genomsnitt ca 9 kr. Högst är kostnaden i Västmanlands län, där den belöper sig till nära 12 kr. De flesta hjälpfallen procentuellt sett finns i detta län. Den lägsta kostnaden för hemsamaritverksamheten redovisas för Norrbottens län (ca 7 kr). Norrbottens län har ett lågt antal hjälpta, vartill kommer den gynnsamma åldersfördel- ningen.

Kostnaderna för ålderdomshemmen per invånare i åldern 16—66 år uppgick i medeltal till närmare 40 kr. Högsta beloppet redovisas för Södermanlands län, ca 60 kr. Lägsta beloppet hade Jön- köpings län (ca 25 kr). Bland övriga län med låga kostnader märks Blekinge, som har 28 kr, och Stockholms, som har 29 kr. Norrbottens län, som har en hög kostnad per åldring, ligger betydligt under medeltalet när kostnaderna slås ut per invånare i produktiv ålder (32 kr).

Räknat per Vårdplats på ålderdoms- hem utgjorde kommunernas nettokost- nader 1961 i genomsnitt ca 3900 kr, motsvarande ca kr 10:75 per vårddag. Enligt en undersökning av socialstyrel- sen uppgick kostnaderna 1960 till kr 8: 30 per vårddag.

TABELLBILAGA

Tabell 1. Antal personer i åldern (57—w år efter ålder i ettårsklasser samt efter kön ( Folkräk— ningen 1/11 1960)

Glesbebyggelse Tätbebyggelse Hela riket Ålder Män Kvinnor 1332? Män Kvinnor ååå?! Män Kvinnor ååå; 67 11 339 10 374 21 713 19 299 24 258 43 557 30 638 34 632 65 270 68 10 581 9 776 20 357 17 834 22 975 40 809 28 415 32 751 61 166 69 10 266 9 753 20 019 17 469 22 540 40 009 27 735 32 293 60 028 70 9 551 9 328 18 879 16 020 20 936 36 956 25 571 30 264 55 835 71 8 872 8 586 17 458 15 009 19 861 34 870 23 881 28 447 52 328 72 8 875 8 445 17 320 14 455 19 346 33 801 23 330 27 791 51 121 73 8 432 8 030 16 462 13 861 18 567 32 428 22 293 26 597 48 890 74 8 086 7 642 15 728 12 701 17 068 29 769 20 787 24 710 45 497 75 7 473 6 874 14 347 11 607 15 787 27 394 19 080 22 661 41 741 76 7 074 6 558 13 632 10 691 14 678 25 369 17 765 21 236 39 001 77 5 990 5 823 11 813 9 197 12 819 22 016 15 187 18 642 33 829 78 5 473 5 261 10 734 8 301 11 484 19 785 13 774 16 745 30 519 79 4 972 4 620 9 592 7 398 10 492 17 890 12 370 15 112 27 482 80 4 639 4 370 9 009 6 477 9 340 15 817 11 116 13 710 24 826 81 4 233 4 087 8 320 6 028 8 604 14 632 10 261 12 691 22 952 82 3 546 3 448 6 994 4 963 7 160 12 123 8 509 10 608 19 117 83 3 260 3 032 6 292 4 341 6 313 10 654 7 601 9 345 16 946 84 2 539 2 542 5 081 3 520 5 033 8 553 6 059 7 575 13 634 85 2 167 2 175 4 342 2 923 4 277 7 200 5 090 6 452 11 542 86 1 765 1 796 3 561 2 222 3 362 5 584 3 987 5 158 9 145 87 1 387 1 449 2 836 1 712 2 576 4 288 3 099 4 025 7 124 88 1 083 1 081 2 164 1 270 2 039 3 309 2 353 3 120 5 473 89 792 877 1 669 951 1 629 2 580 1 743 2 506 4 249 90 622 635 1 257 641 1 209 1 850 1 263 1 844 3 107 91 456 497 953 481 840 1 321 937 1 337 2 274 92 254 309 563 313 543 856 567 852 1 419 93 176 256 432 229 439 668 405 695 1 100 94 150 219 369 165 332 497 315 551 866 95 101 125 226 102 234 336 203 359 562 96 69 81 150 53 145 198 122 226 348 97 33 43 76 46 92 138 79 135 214 98 22 37 59 21 48 69 43 85 128 99 8 14 22 14 37 51 22 51 73 100—w 11 28 39 13 32 45 24 60 84 Summa 134 297 128 171 262 468 210 327 285 095 495 422 344 624 413 266 757 890

Tabell 2. Antal personer under 16 år samt i åldern 67—w år (Folkräkningen 1/11 1960 )

_ _ Antalet barn + an- Antalet fyllda 67 år 1 Antalet fyll- Antalet barn 1 talet fyllda 67 år i

relation till da 67 år i relation till relation till Invånar- varje lan !

lation till antal Beiolk- "* . . Befolk— 1/11 1960 ningen i Hela samthga 1 an— nin geni Hela be- ningen i Hela be-

befolk- given ålders- folk- folk— 16—66 år åld . . . åld . åld 16 eeénår nlngen grupp 1 riket 16 segnår ningen 16 sånär ningen 0 0 0

Å: % % Å; % A) %

Stockholms stad. . . 808 484 166 167 561 828 80 489 14,3 10,0 Stockholms. . . 461 082 119 246 305 586 36 250 11,9 7,9 Uppsala. . . . . . . 167 735 40 193 109 132 18 410 16,9 11,0 Södermanlands 227 615 55 442 148 698 23 475 15,8 10,3 Östergötlands. 357 693 85 280 235 181 37 232 15,8 10,4 Jönköpings. . 285 271 69 813 186 414 29 044 15,6 10,2 Kronobergs. . 158 977 37 213 102 892 18 872 18,3 11,9 Kalmar. . . . . . . 235 770 55 753 153 471 26 546 17,3 11,3 Gotlands. . . . . . 54 322 14 353 33 767 6 202 18,4 11,4 Blekinge. . . . . . 144 468 33 348 94 651 16 469 17,4 11,3 Kristianstads . . 256 475 60 446 164 924 31 105 18,9 12,1 Malmöhus

Malmö stad. . . . . 228 878 51 223 156 595 21 060 13,4 9,2 länet i övrigt. . . . 396 789 89 163 260 642 46 984 18,0 11,8 Hallands . . . . . . . . . 170 060 40 373 110 735 18 952 17,1 11,1 Göteborgs o. Bohus

Göteborgs stad. . 404 349 90 726 277 474 36 149 13,0 8,9

läneti övrigt. . . . 220 413 53 200 144 029 23 184 16,1 10,5 Älvsborgs. . . . . . . 375 006 87 573 247 904 39 529 15,9 10,5 Skaraborgs . . . . 250 180 59 791 161 631 28 758 17,8 11,5 Värmlands. . .. . 291 085 66 575 193 340 31 170 16,1 10,7 Örebro. . . . . . . . 262 239 60 336 174 558 27 345 15,7 10,4 Västmanlands. . 232 589 59 123 152 991 20 475 13,4 8,8 Kopparbergs. . . . 285 862 69 285 186 478 30 099 16,1 10,5 Gävleborgs. . . . . 293 070 69 708 192 621 30 741 16,0 10,5 Västernorrlands. 285 620 69 239 188 042 28 339 9,9 Jämtlands. . . . . . . 139 800 34 616 89 913 15 271 10,9 Västerbottens. . . . 239 625 64 273 156 504 18 848 7,9 Norrbottens. . . . . . 261 672 76 839 167 941 16 892 6,5 Hela riket 7 495 129 1 779 297 4 957 942 757 890 10,1

Antalet personer i åldern

Befolk-

1 ,

06 48 24 31 49 3,8 25 35 08 22 41

29,6 20,6 43,9 30,6 39,0 25,9 50,9 33,8 26,8 24,0 53,7 35,0 37,3 24,4 53,1 34,7 36,3 23,8 52,1 34,2 37,5 24,5 53,1 34,7 36,2 23,4 54,5 35,3 36,3 23,6 53,6 34,9 42,5 26,4 60,9 37,8 35,2 23,1 52,6 34,4 36,7 23,6 55,6 35,7

hun

..

32,7 22,4 46,1 31,6 34,2 22,5 52,2 34,3 36,5 23,7 53,6 34,8

moll!) NGO]

..

32,7 22,4 45,7 31,3 36,9 24,1 53,0 34,6 35,3 23,4 51,2 33,9 37,0 23,9 54,8 35,4 34,4 22,9 50,5 33,6 34,6 23,0 50,3 33,4 38,6 25,4 52,0 34,2 37,2 24,2 53,3 34,7 36,2 23,8 52,2 34,3 36,8 24,2 51,9 34,1 38,5 24,8 55,5 35,7 41,1 26,8 53,1 34,7 45,8 29,4 55,9 35,9 35,9 23,7

”.*?-"___...

..

OOv-(COINOv—LFOWN QMDMQMNQQCONNN % 1—1 D

223. Tabell 3. Antal personer i åldern 67—w år i olika åldersgrupper (Folkräkningen 1/11 1960 )

Ålder Samtliga 67—w år Län 67 69 70 74 75 79 80 84 85 89 90 M" K ' Båda _ _ _ _ _ '_'W an Vlnnor könen

Stockholms stad. . .. 21 267 27 966 17 997 9 242 3 186 831 29 619 50 870 80 489 Stockholms ........ 9 055 12 060 8 273 4 642 1 745 475 16 679 19 571 36 250 Uppsala ........... 4 586 6 189 4 183 2 375 834 243 8 311 10 099 18 410 Södermanlands ..... 5 927 7 973 5 133 2 939 1 198 305 11 127 12 348 23 475 Östergötlands ...... 8 963 12 597 8 452 4 823 1 914 483 17 169 20 063 37 232 Jönköpings ........ 7 014 9 531 6 707 3 864 1 506 422 13 847 15 197 29 044 Kronobergs ........ 4 198 6 006 4 385 2 796 1 140 347 9 207 9 665 18 872 Kalmar ........... 6 265 8 617 6 013 3 690 1 559 402 12 712 13 834 26 546 Gotlands .......... 1 445 1 987 1 444 918 328 80 2 964 3 238 6 202 Blekinge .......... 3 650 5 124 3 931 2 537 964 263 7 506 8 963 16 469 Kristianstads ...... 6 875 9 986 7 405 4 504 1 767 568 14 424 16 681 31 105 Malmöhus ......... 15 608 21 921 16 170 9 499 3 765 1 081 29 427 38 617 68 044 Hallands .......... 4 468 6 258 4 367 2 548 1 038 273 8 863 10 089 18 952 Göteborgs o. Bohus. 15 178 20 548 13 115 7 032 2 719 741 26 204 33 129 59 333 Älvsborgs ......... 9 480 13 296 9 061 5 113 2 021 558 18 164 21 365 39 529 Skaraborgs ........ 6 981 9 438 6 549 3 791 1 542 457 13 608 15 150 28 758 Värmlands ......... 7 622 10 256 7 164 4 117 1 605 406 14 981 16 189 31 170 örebro ............ 6 781 9 044 6 153 3 564 1 432 371 12 626 14 719 27 345 Västmanlands ...... 5 184 6 949 4 535 2 536 962 309 9 569 10 906 20 475 Kopparbergs ....... 7 638 10 220 6 883 3 667 1 350 341 14 343 15 756 30 099 Gävleborgs ........ 7 788 10 389 7 093 3 766 1 353 352 14 437 16 304 30 741 Västernorrlands. . . . 7 315 9 779 6 440 3 319 1 179 307 13 415 14 924 28 339 Jämtlands ......... 3 680 5 208 3 457 1 915 784 227 7 766 7 505 15 271 Västerbottens ...... 5 050 6 544 4 106 2 143 834 171 9 539 9 309 18 848 Norrbottens ....... 4 446 5 785 3 556 2 135 808 162 8 117 8 775 16 892

Hela riket 186 464 253 671 172 572 97 475 37 533 10 175 344 624 413 266 757 890

Tabell 4. Folkmängd efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd, hela riket (Folkräkningen 1/11 1960 ) Män Kvmnor Båda könen

Ålder Ogifta | Gitta |Ånk1ingar Skilda Summa Ogifta Gifta Ånkor | Skilda Summa

846 678 — —— — 846 678 802 217 —— — 802 217 1 648 895 772 846 990 578 5 678 34 348 1 803 450 568 765 1 130 427 20 630 45 988 1 765 810 3 569 260 37 139 209 746 4 915 9 348 261 148 35 598 196 853 16 943 11 346 260 740 521 888 32 713 178 763 7 436 7 278 226 190 39 815 159 962 26 215 9 227 235 219 461 409 26 712 147 444 11 338 5 435 190 929 38 941 121 567 37 478 7 544 205 530 396 459 20 537 111 912 16 262 3 754 152 465 34 647 85 637 47 116 5 927 173 327 325 792 15 299 76 233 21 655 2 675 115 862 29 046 51 923 52 347 4 493 137 809 253 671 10 008 43 161 23 411 1 596 78 176 19 848 25 376 46 437 2 735 94 396 172 572 5 058 18 329 19 373 786 43 546 11 466 8 805 32 303 1 355 53 929 97 475 1 661 4 704 9 649 258 16 272 4 525 1 867 14 424 445 21 261 37 533

340 578 2 539 30 3 487 1 110 182 3 888 99 5 279 8 766 43 46 373 7 469 167 15 661 13 856 1 325 1 3 20 —— 24 16 — 44 — 60 84

1 769 035 1 781 497 122 649 65 515 3 738 696 1 586 161 1 782 614 298 486 3 756 433 7 495 129 913 611 —— —— 913 611 865 685 1 -— 865 686 1 779 297 811 462 1 575 762 35 180 58 057 2 480 461 634 118 1 647 343 119 386 2 477 481 4 957 942 43 962 205 735 87 469 7 458 344 624 86 358 135 270 179 100 413 266 757 890

15 318191

Tabell 5. Den beräknade ökningen av antalet personer i åldern 70—w år från 1960 till 1.965, 1970 och 1975

Antalet

personer 70—w är 1/11 1960

Beräknad ökning 1960—1965 i åldersgruppen

70—74 år 75—79 år 80—84 år

85—w år

Antalet personer 70—w år

1965

Beräknad ökning 1965—1970 i åldersgruppen

70—74 år 75—79 år 80—84 år

85—w år

Antalet personer 70—w år

1 970

Antalet personer 70—w år

1975

Stockholms stad . . Stockholms . . . Uppsala.......... Södermanlands . . . Östergötlands. . . . . Jönköpings. . . . . .. Kronobergs. . . . Kalmar.......... Gotlands......... Blekinge. . . Kristianstads. . Malmöhus Malmö......... länet i övrigt . . . Hallands......... Göteborgs o. Bohus Göteborg. . . . . .. länet i övrigt .. . Älvsborgs. . . . . . Skaraborgs . . . . Värmlands. . . . Örebro........... Västmanlands . Kopparbergs . . Gävleborgs. . . . . . . Västernorrlands. . . Jämtlands. . . . . . . . Västerbottens. . . . Norrbottens . . . . . .

Hela riket

59 222 27 195 13 824 17 548 28 269 22 030 14 674 20 281

4 757 12 819 24 230

16 022 36 414 14 484 26 563 17 592 30 049 21 777 23 548 20 564 15 291 22 461 22 953 21 024 11 591 13 798 12 446

3 577 1 522 622 951 922 1 069 477 698 114 405 266

446 886 414

1 822 691 1 178 1 104 1 297 1 215 682 1 117 1 285 1 086 354 1 020 968

3 595 1 005 577 987 1 237 618 228 599 77

6 278

500 232 446

1 930 757 1 159 701 712 794 810 968 891 1 071 524 911 889

2 257 605 278 316 522 377 — 14 118 — 19 —— 41 195

399 406 205

1 071 237 633 352 417 328 329 701 713 743 275 437 106

1 885 684 406 343 627 477 260 341 160 364 493

498 644 286 674 318 629 362 551 431 310 589 363 582 180 321 362

70 536 31 011 15 707 20 145 31 577 24 571 15 625 22 037

5 089 13 553 25 462

17 865 38 582 15 835 32 060 19 595 33 648 24 296 26 525 23 332 17 422 25 836 26 205 24 506 12 924 16 487 14 771

4 151 1 657 349 904 1 917 1 471 919 1 268 218 904 1 022 1 312 1 840 714 2 016 845 1 836 979 1 910 1 367 936 950 1 767 1 347 578 1 365 1 566 3 416 1 422 614 912 966 1 030 485 715 135 421 399

484 977 442

1 695 688 1 186 1 048 1 215 1 143 666 1 076 1 213 1 043 388 925 863

2 787 838 472 748 1 013 555 237 521 96 90 336

437 379 403

1 432 603 964 609 618 660 636 773 755 864 411 696 671

1 893 590 284 313 533 412 101 224 29 74 303

376 538 230 865 263 615 389 443 365 325 617 907 629 252 385 161

82 783 35 518 17 426 23 022 36 006 28 039 17 367 24 765

5 567 15 042 27 522

20 474 42 316 17 624 38 068 21 994 38 249 27 321 30 711 26 867 19 985 29 252 30 847 28 389 14 553 19 858 18 032

96 720 41 720 19 213 26 218 41 544 31 865 19 265 28 302

6 209 16 937 29 865

24 142 47 503 19 915 44 456 24 960 43 682 30 245 35 252 30 838 23 141 33 036 35 221 32 821 16 175 23 736 22 204

571 426

26 188 22 502 11 946 13 140

645 202

36 108 25 567 18 604 12 116

737 597 845 185

Tab. 6. Kommunerna fördelade efter det kommunala bostadstilläggets maximibelopp i januari 1963 för ensamstående personer

Län

Kommunala bostadstilläggets maximibelopp för ensamstående personer kr

Inga uma

1 00— 1 99

200— 399 400—— 599 600— 799 800—— 999

1000— 1199 1200— 1399 1400—— 1599 1600— 1799 1800— 1999 2000— 2199 2200— 2399

2400—

Summa

1 2 4 5 6 7 8 9

10 11 12 13 14 15 16

Stockholms stad ........... Stockholms ............... Uppsala .................. Södermanlands ............ Östergötlands .............. Jönköpings ................ Kronobergs ................ Kalmar ................... Gotlands .................. Blekinge .................. Kristianstads .............. Malmöhus ................. Hallands .................. Göteborgs o. Bohus ......... Älvsborgs ................. Skaraborgs ................ Värmlands ................ Örebro .................... Västmanlands ............. Kopparbergs ............... Gävleborgs ................ Västernorrlands ............ Jämtlands ................. Västerbottens .............. Norrbottens ...............

Samtliga

Landskommuner ......... Köpingar och städer ..... Stockholm .............. Göteborg ................

H nromal— !#de I II _ l __ hb v—l

omI”!"Ill

10 8 7 25 21 22 35 3 14 34 10 16 17 38 24 22 8 4 9 18 13 23 8

QFOFWN N H

CDNLQLOFHQ HRF

NOOOOO HF!

OOLOQQCDN HH H H

lHGQHMNHv—(HNWQWM Ioma— " H

CONCDva-l "1 01

|*N”llllll|mllllmllmlllll

52 25 39 44 54 42 50 14 21 57 70 39 43 66 56 51 31 28 46 39 41 34 33 30

Malmö ..................

IllllllllllllllIIIINIIIII NNllll

389 361 28 245 195 50 116

lmHmmcaHv-tl INN Irland) lr-tl IMHHN tg

OOO Hm

[

Isblr—thlr—cr—u—llr—clmmlmmms—INI lv-t 3002] || IWHHmHlllllllHHlv—CQQNNNI Ir-l % Nic; ll

19 (Dev—all—

|"!I"ll|ll|l|"lll"""llllN Emhlll lollll |llll|l"|ll|l”"lll !: ”*I"!

"IlllllllHllllllllllllll"|"*ll

|"IlllllllllllllllllllllHN INIII

1 006

777 229

Tabell 7. Kommunerna fördelade efter det kommunala bostadstilläggets maximibelopp [ januari 1963 för makar tillsammans

Län

Kommunala bostadstilläggets maximibelopp för makar tillsammans kr

100— 199 200—— 399

599

400—— 600— 799 800— 999

1 000—

1199

1200——

1399

1400—

1599

1600—

1799

1800—

1999

2000—

2199

2200—

2399

2400——

Summa

1 3 | 4 6 7 8 9

10 11 12 13 14 15 16

Stockholms stad ........... Stockholms ............... Uppsala ................... Södermanlands ............. Östergötlands .............. Jönköpings ................ Kronobergs ................ Kalmar ................... Gotlands .................. Blekinge .................. Kristianstads .............. Malmöhus ................. Hallands .................. Göteborgs o. Bohus ......... Älvsborgs ................. Skaraborgs ................ Värmlands ................ Örebro .................... Västmanlands ............. Kopparbergs .............. Gävleborgs ................ Västernorrlands ............ Jämtlands ................ Västerbottens .............. Norrbottens ...............

Samtliga

Landskommuner ......... Köpingar och städer ..... Stockholm ............... Göteborg ................ Malmö ..................

*t'w-INNGOBCÄPNOO H H

l—how—maooml || NHNHH HH

I

H

thmäv-(MHQQDOHNQIDCD

OOQv—i HHHv—l

NFLON H H

H

Oäv—ltONCDLDu-CKD—l

52 25 39 44 54 42 50 14 21 57 70 39 43 66 56 51 31 27 47 39 41 34 33 30

IIIINIIIIINNIIII

IllllllHIIIIIHIIllllllll""llll

185 175 10 349 317 32 217 175 42

IHHHNQI IHIHNleQQIHv—INHNH cs co ("Oi-l

(O N

I

[vimlar-träl IHllcnoor-n-lwwo'lr-lml lv-l är; häl |] lNNHNHIr—h—h—tlwlml [volvon—ml [H lo bool [F! O') N |"!|"!|||Hlll"ll"""lllF*E”=lll I”"mlllllIIIIHIIIIINNIIIl Small!

]*IIHIIIIIHIHIIIIIIIIIIIw*”l"l

"”IIIIII lllllllll"lll|l ll” NOWll

INllllllIll"llllllll|ll|”*”””lll

1 006

777 229

Tabell 8. Bostadsförestdndare i åldern 65—w dr fördelade efter bostadens kvalitet (kvalitetsgrupp 1—7 ) (Bostadsräkningen 1/11 1960)

,, . Uppgift Antal Bostadsföreståndare med 1 Antalet Antal bostadsforeståndare med bostad i kvalltetsgrupp om kva- icke bostad i kvalitetsgrupp %

111233: litets- bostads- _ grupp förestån- 65 wår saknas dare 2 3 4 5 6 7

22 16 15 25 17 16 12 12

6 12 13 16 19 16 17 16 16 17 21 14 18 23 12 26 28

17

H

Stockholms stad. 95 832 32 002 8 052 14 289 6 662 3 220 1 302 808 835 67 170 28 662 48 Stockholms . . 43 002 9 639 1 863 4 139 1 435 1 887 2 696 4 512 671 26 842 16 160 37 Uppsala. . . . . 21 728 5 068 747 1 981 1 020 828 2 134 1 862 217 13 857 7 871 37 Södermanlands. 27 938 4 718 824 4 434 1 169 1 273 2 950 2 222 411 18 001 9 937 27 Östergötlands. . 44 007 7 886 1 370 4 680 1 792 2 294 5 020 5 304 ' 288 28 634 15 373 28 Jönköpings. . . . 34 370 4 585 1 881 3 449 1 386 1 813 3 862 4 060 540 21 576 12 794 22 Kronobergs. 22 229 2 079 746 1 516 781 924 2 407 4 232 289 12 974 9 255 16 Kalmar. . . . . . . 31 133 3 239 1 025 2 216 1 569 1 085 3 852 6 042 413 19 441 11 692 17 Gotlands . . . . . . 7 206 474 224 216 146 337 535 1 530 41 3 503 3 703 14 Blekinge . . . . . . 19 247 2 138 698 1 390 551 1 030 2 423 3 534 127 11 891 7 356 18 Kristianstads. . 36 171 4 301 1 227 2 942 1 068 1 945 4 967 5 568 490 22 508 13 663 20 Malmöhus . . . 79 486 15 615 5 001 8 389 2 544 5 833 9 486 5 605 655 53 128 26 358 30 Hallands. . . . . . . . . 22 251 2 825 716 2 403 463 1 978 2 020 2 572 237 13 214 9 037 22 Göteborgs o. Bohus. 70 985 12 140 4 282 7 623 1 539 7 332 8 009 5 728 566 47 219 23 766 26 Älvsborgs . . . . . . . . 46 899 5 560 1 943 4 634 549 4 954 3 374 7 051 302 28 367 18 532 20 Skaraborgs . . 34 054 3 814 983 3 300 529 3 434 2 728 5 906 505 21 199 12 855 18 Värmlands. . . . 37 025 5 166 1 065 3 466 1 252 2 254 3 620 5 322 447 22 592 14 433 23 Örebro. . . . . . . . . 32 513 5 826 1 054 3 505 1 571 1 775 2 982 3 837 229 20 779 11 734 28 Västmanlands. . . 24 184 5 006 654 3 182 926 1 006 2 025 2 196 285 15 280 8 904 33 Kopparbergs. . . . 35 666 5 535 1 272 3 096 1 687 1 896 4 089 4 531 435 22 541 13 125 25 Gävleborgs. . . 36 550 4 812 1 058 3 989 1 972 2 078 4 109 4 610 293 22 921 13 629 21 Västernorrlands . 33 697 3 294 1 034 4 682 2 278 2 006 3 702 3 666 420 21 082 12 615 16 Jämtlands. . . . . . 18 072 1 759 693 1 226 888 854 1 696 3 086 249 10 451 7 621 17 Västerbottens. . . 22 651 2 448 843 3 114 816 1 348 1 118 2 485 321 12 493 10 158 20 Norrbottens . . . . . . . . . 20 322 2 329 727 3 100 695 863 576 2 663 185 11 138 9 184 21 Hela riket 897 218 152 258 39 982 96 961 35 288 54 247 |81 682 98 932 9 451 |568 801 328 417 27

IDPCDDOOGDPCDZGIOS

H H

wr—oaahca HHH

mtb 65000 HH H omhhcohtooovmmmmmNeocoaotonocnzcnhw =D

F! F!

Nhmmmmwmwwwooahmmmwwmmhht—

GO 0 H [*

kvalitetsgrupp 1 har vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad- el. duschrum, modern spis soch kylskåp. 2 har vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad- el. duschrum men saknar modern spis och/el. kylskåp. 3 har vatten, avlopp, wc och centralvärme. 4 har vatten, avlopp och wc. 5 har vatten, avlopp och centralvärme. 6 har vatten och avlopp. 7 saknar även vatten och/el. avlopp.

1 Bostad

u-(gg.*..

» | | ) | I

Tabell 9. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare med bostad ikvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bostadsföreståndare ( Bostadsräknin- gen 1/11 1960)

Antal kommuner med Sum-

.. ma La" ——4,9 5,0— 10,0— 20,0— 30,0— 40,0— 50,0— 60,0— 70,0— kom- % 9,9 % 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % 69,9 % % muner Stockholms stad ......... 1 _— — _— _ — —- -— -— 1 Stockholms ............. 10 13 13 12 2 3 —— —— — 53 Uppsala ................ 3 2 17 3 — — —— — -— 25 Södermanlands .......... 7 7 21 4 _— —— — — — 39 Östergötlands ........... 3 4 11 22 5 1 — — —- 46 Jönköpings ............. 8 8 14 18 6 — — — — 54 Kronobergs ............. 2 3 7 19 12 — — —- — 43 Kalmar ................ 4 5 6 16 13 6 — —— — 50 Gotlands ............... — 1 -— 2 4 5 2 -— -— 14 Blekinge ............... 3 2 1 6 9 3 1 -— — 25 Kristianstads ........... 5 5 19 24 5 — — — -— 58 Malmöhus .............. 10 6 28 26 1 — —— — — 71 Hallands ............... 3 5 17 14 —— —— — —- —— 39 Göteborgs o. Bohus ...... 6 6 9 7 12 4 — — — 44 Älvsborgs .............. 7 9 17 17 9 6 1 —- —— 66 Skaraborgs ............. 3 5 9 28 11 — — —- — 56 Värmlands .............. 3 9 9 21 6 3 1 — — 52 Örebro ................. 8 3 5 17 — — — -—- —- 33 Västmanlands ........... 4 3 1 7 4 — — -— — —- 28 Kopparbergs ............ 7 8 23 6 4 1 — — — 49 Gävleborgs ............. 6 1 21 13 —— — —— -— -— 41 Västernorrlands ......... 5 10 15 12 2 —- — — — 44 Jämtlands .............. 2 1 6 14 9 3 — —— -—- 35 Västerbottens ........... 4 6 17 5 1 — — -— —— 33 Norrbottens ............ 4 1 15 5 4 1 — -— —— 30 Hela riket 118 123 317 315 115 36 5 — — 1 029

Tabell 10. K ommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare iåldern 65—w år ienfamiljs- hus med bostad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bo- stadsföreståndare i angiven ålder i enfamiljshus (Bostadsräkningen 1/11 1960 )

Antal kommuner med Sum- ma

5,0— 10,0— 20,0— 30,0— 40,0— 50,0— 70,0— kom— 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % %

!

Stockholms stad ......... Stockholms ............. Uppsala ................ Södermanlands .......... Östergötlands ........... Jönköpings ............. Kronobergs ............. Kalmar ................ Gotlands ............... Blekinge ............... Kristianstads ........... Malmöhus .............. Hallands ............... Göteborgs o. Bohus ...... Älvsborgs .............. Skaraborgs ............. Värmlands .............. Örebro ................. Västmanlands ........... Kopparbergs ............ Gävleborgs ............. Västernorrlands ......... Jämtlands .............. Västerbottens ........... Norrbottens ............

Hela riket

hd-

U' Mmawwwmäwmummmomv—Mhmåom—i

25 29 13 15 7 8 12 22 8 17 12 10 4 13 9 9 4 9 9 16 7 8 8 11 9 8 8

H—

|...

y.; 1

H

11 9 4

Hill]lillimwilinHHiHiiil

HHHMHWHHwHMWMWNHi Hi Hi hi U']

miwii

åIHIHNNHI—HHIlw—llllwl—Hq» =D H u-n WwwiowmwmnHmmampi imHmlc—omooi

.&— 99 p.; M

| 23 | 260 | 14o|

.::. H H (»

Tabell 11. Bostadshushdll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver fördelade i procent efter bostadslägenhelemas kvalitets-

grupp (Bostadsräkningen 1/11 1960, urvalsundersökningen) Hela riket Tätorter Glesbygd

Kvalitetsgrupperna 4_c 4—6 I 4—s

Samtliga hushåll. . . . . . . . . 28,1 a) i lägenhet bebodd av småhusägare. . . . . . . . .. 34,3 övriga ägare. . . . . . . . . . 33,6 bostadsrättsinnehavare 3,1 övriga (hyresgäster). . . . 29,6

med bf i åldern 65—69 år. . . . .. 26,2 70—74 » .. 27,5 75—79 » .. 29,7 80—84 » 85—w »

med boende

2 el. Hom......

[x .. (0

38,7

co-n'om 1—1

..

q—qm -

».

OWQMM mec—hoom

.. ..

ego PCO

Tabell 12. Pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter samt med stöd av förbättringsldn moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år

Län

Pensionärshem

Insprängda pensionärslägenheter

Bostäder med förbättringslån

Antal hem

Antal lägenheter

Antal boende

Antal lägenheter

Antal boende

Antal boende fyllda 67 år

1 rum

och Sum- kok-

vrå

Hela anta- let

Därav fyllda 67 år

% av samtl. fyllda 67 år i länet

Antal

1 rum 1 rum och kök eller

större

och Sum- kok-

vrå

Hela an— talet

Därav fyllda 67 är

%av

Antal

% av samtl. fyllda 67 år i länet

tal samt- liga

fyllda

67 är

Totalt

Antal per- soner över 67 år i ifrågava- rande bo- städer i % av samt- liga fyllda 67 år i länet

Stockholms. . . . . . . . Uppsala........... Södermanlands. . . . . Östergötlands . Jönköpings. . . . . . .. Kronobergs. . . . . . . . Kalmar........... Gotlands. . . Blekinge . . . Kristianstads. . . Malmöhus......... Hallands.......... Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs. . . .. . . .. Skaraborgs. . . . . . .. Värmlands. . . . . . . .. Örebro............ Västmanlands. Kopparbergs. . Gävleborgs. . . . . . .. Västernorrlands. . . . Jämtlands. . . . . . . .. Västerbottens Norrbottens . . . . . . .

Summa Stockholms stad. .. . . . .

Göteborg. . . . .

Hela riket

63 54 86 113 57 61 76 7 52 47 115 27 22 61 73 143 108 96 94 92 148 28 74 137

667 659 1 235 1 190 439 302 323 104 401 312 1 008 298 163 567 435 986 616 1 125 655 900 1 331 157 482 640 403 448 372 649 362 267 619 10 324 464 908 144 228 435 439 916 746 608 731 773 1 066 200 420 902 906 1 546

1 070 1 107 1 607 1 839 801 569 942 114 725 776 1 916 442 391 1 002 874 1 902 1 362 1 733 1 386 1 673 2 397 357 1 308 1 301 2 036 2 333 937 700 1 395 133 899 912 2 269 513 482 1 243 1 095 2 478 1 816 2 116 1 726 2 124 3 081 465 1 170 2 004 1 182 1 221 1 908 2 128 822 605 1 319 124 774 770 2 121 490 414 1 104 998 2 244 1 617 1 927 1 560 2 005 2 570 391 978 1 638

...... mw—hawqqnaaqc». - - . . COQOOIONCOBDNSI'

439 147 127 213 183 499 127 261 479 165

43 144 181 138 38 6 59 67 169 97 140 317 57 134 148 161 202 147

88 92 157 251 178 301 83 134 195 322 294 370 152 180

85 121 143 201 121 236

938 274 388 692 348 187 319

44 126 266 457 191 309 349 180 408 479 217 517 664 332 206 344 357

1 231 389 486 989 452 233 399 51 184 328 619 263 366 1 098 328 467 846 378 203 350 40 160 297 560 255 286 369 185 460 603 287 590 787 349 226 366 298

qaqnnenaqqnnnaaaqa . . - MHNNHHHOHHHHHOOHNHNN ..

232 154 117 85 141 311 481 198 482 580 385 104 266 99 132 631 433 123 463 699 1 184 480 997 561 153

97 124 60 126 219 332 128 328 414 318 68 210 72 83 437 295 82 354 464 824 334 723 396

..

wmewaa oooöo—n—r "m"

mama-n ol'-too HOÖNHO Hmmqum

omm. . OOQKDOOLOOOIQCDQ'Q'QQ'

lx.. H

HHH 1—(1-4

Malmo

1 834 15 24 6

14 995 12 438 27 433 556 2 646 162 2 027 214 302

2 090 1 865 88

34 536 2 885 2 348

406

30 910 2 591 2 155

374

..

NUNHNMPLOCDIDCDCANIOQ ">me

8 592 1 775 573 429

3 642 4 950 1 546 229 326 247 287 142

4 6 2 4 545 6 7 3 7 6 1 895 440 292 4 1 5 1 11 4 9 2 007

807 494

9 788 1 568 668 468

HHHH I—lv—(HN

HNVCOIOO') v-l

9 338

6 641

lll

hvhvmqu v-cv-cooo Oa—w—vL—Nv 00th

1 879

19 038 13 370 32 408 40 175 36 030

00 Q' :

5801|5568

11 369 |14 717 ha 492|

1,6

le 641] 9 338| 1,2

&. h

Anm. Inalles 29 kommuner har i enstaka hänseenden lämnat något ofullständiga uppgifter beträffande de förhållanden, som tabellen redovisar. Dessa ofullständigheter påverkar icke nämnvärt angivna läns- och riksvärden. Enskilda pensionärshem (sammanlagt 130 hem med 6 991 lägenheter) redovrsas inte i tabellen. Den enskilda verksamheten är av största betydelse i Stockholms stad (42 hem med 5 238 lägenheter); se Vidare Sid. 55.

Tabell 13. Vissa uppgifter beträffande kommuner, som icke redovisat förekomst av vare sig pensionärs- hem, insprängda pensionärslägenheter eller med stöd av förbättringsldn moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år

Antal personer Antal bostadsföreståndare Antal per- Tätortsgrad1 fyllda 67 år i fyllda 65 år i dessa soner fyll- dessa kommuner kommuner da 67 år i procent Län 112231] (7 Däravmedbostä- av antalet " der i kval. gr. 7 i åldern ""mer i” samt" Totala 16—66 år ABC DEF GH Totalt 11g6a7fglllida antalet Hela inom des- .. anta- % sa kom- lanet let muner Stockholms ...... 6 4 1 1 1 654 5 1 308 450 34 20,8 Uppsala .......... 4 4 — —— 1 169 6 756 241 32 19,1 Södermanlands.. . . 3 2 1 — 827 4 565 217 38 17,8 ]. Östergötlands ..... 4 4 — — 1 371 4 972 432 44 21,4 Jönköpings ....... 18 12 6 —- 6 556 23 4 365 1 738 40 21,1 Kronobergs ....... 10 8 2 — 3 880 21 2 407 1 129 46 23,5 Kalmar .......... 8 6 1 1 3 046 11 2 126 1 076 51 20,6 Gotlands ......... 5 5 — —— 1 505 24 679 417 61 20,6 Blekinge ......... 2 —— 2 — 499 3 334 212 63 20,3 . Kristianstads ..... 9 4 5 — 3 025 10 2 074 779 38 21,1 i Malmöhus ........ 6 3 2 1 1 532 '3 1 078 415 38 21,8 Hallands ......... 18 13 5 — 6 578 35 3 955 1 312 33 19,4 Göteborgs o. Bohus 21 12 8 1 9 025 839 6 027 2 976 49 22,0 Älvsborgs. . . . . . :. 25 15 10 —- 10 937 28 6 945 2 887 42 20,6 Skaraborgs ....... 14 12 2 — 4 591 16 3 103 1 232 40 20,5 Värmlands ........ 6 6 —- — 2 491 8 1 667 801 48 23,7 Örebro ........... — — — — -— -— —- — -— — i Västmanlands ..... 1 1 — — 267 1 166 61 37 22,8 * Kopparbergs ...... 6 1 5 _- 2 573 9 1 832 468 26 2 ,9 Gävleborgs. . . . . . . — — — — — —— — — _ — Västernorrlands. . . — — — — -— — —- — — — Jämtlands ........ 2 2 — —— 453 3 253 99 39 17,3 Västerbottens ..... 1 1 — — 36 0 21 9 43 20,7 Norrbottens ...... -— _ — _— — — — — — —- Samtliga 169 115 50 4 62 015 10 40 633 | 16 951I 42 21,1 1 Enligt 1960 års folkräkning. ' Beräknat med bortseende från Malmö stad. * Beräknat med bortseende från Göteborgs stad.

Tabell 14. Kommunerna fördelade efter förekomsten av pensionärshem, insprängda pensionärslägen— heter samt med stöd av förbättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år

Antal kommuner med Antal Pensionärshem ln-

kommu- Enbart jämte späggåa

ner utan . .. Enbart p" .. Summa -- något insprang- bostäder In- narsla- Samtliga Lan slag av Enbart da pen- .. .. genheter kom- _ pensio- . .. _ med sprangda Bostader t b _ slag av muner ifrågava- " sronars förbätt— ensio- med för- Jam" e 0 bostäder "”$th lagen- . p .. .. stader rande h t rmgslån nars- batt— (1 f"

bostader e er lägen- ringslån mebättgp

heter ringslån Stockholms ........ 6 8 7 2 13 6 3 8 53 Uppsala ........... 4 6 —— 3 3 4 1 4 25 Södermanlands ..... 3 9 3 1 10 7 _ 6 39 Östergötlands ...... 4 20 — 1 11 6 — 4 46 Jönköpings ........ 18 5 3 5 12 2 1 8 54 Kronobergs ........ 10 4 3 6 6 6 1 7 43 Kalmar ........... 8 7 1 3 10 9 4 8 50 Gotlands .......... 5 -— 1 5 —— 1 1 1 14 Blekinge .......... 2 5 — 2 3 8 -— 5 25 Kristianstads ...... 9 7 5 7 3 11 7 8 57 Malmöhus ......... 6 19 — 6 9 18 3 9 70 Hallands .......... 18 7 — 3 5 3 1 2 39 Göteborgs o. Bohus. 21 2 3 8 4 —- 1 3 42 Älvsborgs ......... 25 10 5 5 10 5 4 2 66 Skaraborgs ........ 14 12 4 6 6 9 3 2 56 Värmlands ......... 6 5 — 5 9 11 1 15 52 Örebro ............ ——- 3 — 4 3 12 — 10 32 Västmanlands ...... 1 6 1 2 7 6 — 5 28 Kopparbergs ....... 6 4 — 8 8 5 — 18 49 Gävleborgs ........ — 4 1 5 5 11 1 14 41 Västernorrlands . . . . —— 4 —— 2 9 20 _— 9 44 Jämtlands ......... 2 2 1 4 3 6 9 8 35 Västerbottens ...... 1 -— — 5 2 9 -— 16 33 Norrbottens ....... — 5 — 1 3 9 —- 12 30 Summa 169 154 38 99 154 184 41 184 1 023 Stockholms stad. . . . 1 1 Göteborg .......... 1 1 Malmö ............ 1 1

Tabell 15. Antal ålderspensionärer i pensionärshem fördelade efter år då hemmet lagils bruk

Län

Före 1940

1 940- talet

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

Sum- ma

Stockholms . . . . Uppsala......... Södermanlands.. . . . . . . . . Östergötlands. . . . . . . . . . . Jönköpings............. Kronobergs. . . . . Kalmar........ Gotlands............... Blekinge............... Kristianstads. . . Malmöhus . . . . . . Hallands............... Göteborgs o. Bohus. . . . . . Älvsborgs.............. Skaraborgs. . .. . Värmlands. . . . . . Örebro................. Västmanlands. . . . . . . . . . Kopparbergs. . . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands. . . . . . . . . Jämtlands. . . . . .. Västerbottens. . . . Norrbottens. . . . . .

Summa

Stockholms stad. . . . . . . . Göteborg. . . . . . Malmö........

Hela riket %

116 174 64 12 40

10

485 422 758 965 483 250 422 111 403 130 1 179 279 253 478 444 1 038 560 761 641 301 1 077 106 417 722

92 38 61 150 45 72 221 37 34 47 29 63 75 92 112 69 28 122 87 19

114 12 47 42 36 57 52

7 67

36 29 112 25 8 59 228 76 34 35

15 23 178 84 103 15 188 44 20 27 53 24 64 103 134 53 130 1 33 29 10 70 83 77 87 110 26 9 17 32 47 77 65 47 120 49 186 140 34 150 67 105 29 12 52 82 15 22 123 14 49 64 21 28 39 129 37 36 29 69 160 95 46

119 8 112 34 18 32 17 48 22 75 18 55 30 144 125 77 16 137 209 20 10 81

103 44 119 15 29 43 105

34 22 81 30 32 91 85 101 137 85 116

30 12 66 104 7 28 31 23 56 32 5 44 54 93 62 10 40 155 53 51 45 21 82 26 188 233 22 25 13 11 28 58 12 40 75 42 147 53 100 61 210 111 49 48

132 35 35 17 33 84

23 1 52 76 20 28 55 79 58 37 76 57 120

168 108 112 223

86 133 154

14 81 46 11 29 47 53

167 50

23 129 55 80 182 79 24 87 30 16 133

1 182 1 221 1 908 2 128 822 605 1 319 124 774 770 2 121 490 414 1 104 998 2 244 1 617 1 927 1 560 2 005 2 570 391 978 1 638

12 685

1 402 1 070 374 1 076

129

1 500 185 1 528 1 151 1 407 135 1 286 1 022

209 342

1 634 1 352

158

30 910

2 591 2 155 374

15 531 43,1

1 205 3,3 1 542 4,3 1 573 4,4

36 030 100,0

Tabell 16. Personer fyllda 67 år som i april 1962 var aktuella hjälpfall inom den öppna åldringsvården

Antal kommuner Antal hjälpta Antal hjälpta boende i

Därav Ensamboende Ej ensamboende Summa In- Totalt med Sam- Pensio- sprängda Övriga aktuella Varak- Kortva- Varak- Kortva— Varak- Kortva- manlagt närshem lägen- bostäder hjälpfall tiga fall riga fall tiga fall riga fall tiga fall riga fall heter

Stockholms. . . . . . . . . . . . . . 53 47 990 267 551 188 1 541 455 1 996 313 299 1 384 Uppsala. . . . . . . . . . . . . . . . . 25 23 742 94 364 89 1 106 183 1 289 480 68 741 Södermanlands. . 39 35 770 205 384 122 1 154 327 1 481 352 65 1 064 Östergötlands. 46 41 1 373 282 829 223 2 202 505 2 707 749 96 1 862 Jönköpings . . . . . . . . . . . . . . 54 39 456 247 248 192 704 439 1 143 214 57 872 Kronobergs. . . . . . . . . . . . . . 43 34 364 333 185 202 549 535 1 084 170 27 887 Kalmar. . . . . . . . . . . . . . . . . 50 48 910 222 418 242 1 328 464 1 792 343 113 1 336 Gotlands . . . . 14 9 75 37 58 82 133 119 252 56 13 183 Blekinge . . . . . . . . . . . . . . . . 25 22 608 60 198 44 806 104 910 183 35 692 Kristianstads. . 57 49 741 290 246 156 987 446 1 433 155 81 1 197 Malmöhus. . . . . . . . . . . . . . . 70 57 1 328 301 502 231 1 830 532 2 362 630 89 1 643 Hallands. . . . . . . . . . . . . 39 25 360 54 150 82 510 136 646 92 26 528 Göteborgs o. Bohus. . . . 42 30 503 78 278 81 781 159 940 106 66 768 Älvsborgs . . . . . . . . . . . . . . . 66 55 1 080 196 447 193 1 527 389 1 916 339 114 1 463 Skaraborgs. . . . . 56 45 601 195 302 191 903 386 1 289 249 47 993 Värmlands. . . . . . . . . . . . . . . 52 45 756 196 297 161 1 053 357 1 410 412 32 966 Örebro. . . . . . 32 28 991 87 361 86 1 352 173 1 525 345 83 1 097 Västmanlands. . . . . . . . . . . . 28 22 1 136 172 507 75 1 643 247 1 890 656 34 1 200 Kopparbergs. . . . . . . . . . . . . 49 42 875 260 437 181 1 312 441 1 753 344 88 1 321 Gävleborgs. . . . . . . . . . . . .. 41 35 1 349 115 497 113 1 846 228 2 074 743 222 1 109 Västernorrlands . . . . . . . . . . 44 41 1 032 253 495 135 1 527 388 1 915 617 41 1 257 Jämtlands. . . . 35 28 221 204 65 156 286 360 646 126 29 491 Västerbottens. . . . . . . . . . . . 33 29 503 175 218 123 721 298 1 019 184 39 796 Norrbottens. . . . . . . . . . . . . 30 24 449 181 215 70 664 251 915 279 20 616

Summa 1 023 853 18 213 4 504 8 252 3 418 26 465 7 922 34 387 8 137 1 784 24 466 Stockholmsstadl......... 1 1 .. .. .. 6292 .. .. Göteborg. . . . . . . . . . . . . . .. 1 1 2 699 5 722 2 3 421 7 3 428 687 128 2 613 Malmö.................. 1 1 1626 542 .. .. 2168 .. .. ..

Hela riket 1 026 856 . . . . . . . . . . . . 46 275 . . . . . .

1 Avser »Hemtjänst för Gamla».

Tabell 17. Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 år, som i april 1962 var aktuella hjälpfall inom den öppna åldringsvården, i procent av samtliga personer i angiven åldersgrupp i resp. kommuner

Antal kommuner med Summa Hela La" 0 V 0,1—_ 4,0— 3,0— 12,o— 16,0— 331; laget

” 3,9 % 7.9 % 11,9 % 15,9 % % ” Stockholms .......... 6 23 1 7 1 3 3 53 5,5 Uppsala ............. 2 8 10 1 4 — 25 7,0 Södermanlands ....... 4 7 1 6 7 4 1 39 6,3 Östergötlands ........ 5 1 9 8 12 2 —— 46 7,3 Jönköpings .......... 15 14 17 7 1 — 54 3,9 Kronobergs .......... 9 10 15 2 2 5 43 5,7 Kalmar ............. 2 16 17 7 6 2 50 6,8 Gotlands ............ 5 3 4 —- 2 — 14 4,1 Blekinge ............ 3 6 9 6 1 -—— 25 5,5 Kristianstads ........ 8 16 24 7 1 1 57 4,6 Malmöhus ........... 13 24 25 8 — — 70 5,0 Hallands ............ 14 1 1 9 4 1 — 39 3,4 Göteborgs o. Bohus. . . 12 16 10 2 1 1 42 4,1 Älvsborgs ........... 11 27 18 7 2 1 66 4,8 Skaraborgs .......... 1 1 21 1 6 6 2 _— 56 4,5 Värmlands ........... 7 21 19 4 — 1 52 4,5 Örebro .............. 4 1 1 13 3 1 — 32 5,6 Västmanlands ........ 6 7 6 4 3 2 28 9,2 Kopparbergs ......... 7 18 10 9 1 4 49 5,8 Gävleborgs .......... 6 13 12 3 5 2 41 6,7 Västernorrlands ...... 3 12 16 9 4 —— 44 6,8 Jämtlands ........... 7 1 1 9 5 3 — 35 4,2 Västerbottens ........ 4 12 11 5 1 —- 33 5,4 Norrbottens ......... 6 7 13 3 1 —-— 30 5,4 Summa 170 333 324 122 51 23 1 023 5,5 Stockholms stad ..... 1 1 7,8 Göteborg ............ 1 1 9,5 Malmö .............. 1 1 10,3

Tabell 18. Personer fyllda 67 år i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på vdrdinrättning

Antal för vilka ansökan ingetts om plats på Därav boende i

Totala Sjukhem antalet el. lasa- .. . . lns ran - hjalpta Ålder- Akut- rettsklimk Mental- Mental- Annan Pensio- p g

.. . . da pensio- Övriga älderspen— . for lång- s'ukhus s'ukhem special- Summa närsheln .. .. _ .. sionärer domshem sjukhus varigt ] J anstalt narslagen bostader

heter kropps- sjuka

Stockholms. . . . Uppsala. . . .. Södermanlands. Östergötlands. . . Jönköpings. . Kronobergs. . . . Kalmar. . . . . .. Gotlands. . . . . . Blekinge. . . . Kristianstads. . Malmöhus . . . . . Hallands. . . . . . Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs. . . . . . .. Skaraborgs. . .. . Värmlands. . . . . . Örebro......... Västmanlands. . . Kopparbergs. . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands. . Jämtlands. . . . Västerbottens. . . Norrbottens. . . . . . . .

34 29 48 25 18 60

7 16 71 8 16 22 9 8 40 10 18 6 49 18 15 29

(D N

mwmlnml ]mnlwh] vlmvwx—m INSN [able

HNIOWDQ' HH N FGNQDN H H

lina om H

NHNHv—iv—im [ola—r ]v-uocowtoolcv Ivan-c [in 3

Summa Stockholms stad Göteborg....... Malmö.........

Ci 01 H

- CO

A me: emsamarztverksäiöiei i kommunal 0617 enskild

__.'_____

regi samt anta et

emsam ar I €!"

Län

Totala antalet kommu-

ner i resp. län

Hemsamaritverksamhet bedriven av

Kommun

Röda korset

Annan enskild

organisation

Sammanlagt

Antal Antal Antal

Kom- Hem— muner samariter Kom- Hem- muner samariter Kom- muner Hem- samariter Antal kom- muner

Därav med verksamhet i

Både kommu- nal o. en- skild regi

Enbart enskild regi

Antal hem- samariter

Stockholms............. Uppsala................ Södermanlands. . . . . . . . . . Östergötlands. . . . . . . . . .. Jönköpings. . . . . . . . . . . Kronobergs. . ...,... .. Kalmar.............

Gotlands. . . . . . . Blekinge. . . . . . . Kristianstads . . . . . . . . . . . Malmöhus....... ..... .. Hallands............... Göteborgs o. Bohus. . . Älvsborgs............ Skaraborgs. . . . . Värmlands. . . . . . Örebro................. Västmanlands. . . Kopparbergs. . . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands . Jämtlands. . . . . . Västerbottens. . . Norrbottens. . .

Summa Stockholms stad”........ Göteborg............... Malmö.................

Hela riket

53 25 39 46 54 43 50 14 25 57 70 39 42 66 56 52 32 28 49 41 44 35 33 30

35 562 17 353 30 334 39 671 41 360 34 280 35 464

7 33 22 310 38 221 36 602 22 208 28 356 43 619 27 315 35 617 27 655 19 639 43 703 35 1 075 35 614 14 120 26 449 18 280

H

75 70 19 14

In HQNHHNEMHFNNNDMO

68 14 32 12 29 79 76 22

'"'l HH

_-

"N.—www

17 10 66 47 62

_|

2 3 15 1 3

12

43 20 31 40 42 36 41 10 22 42 38 24 29 47 38 42 29 19 43 37 35 22 29 22

639 423 356 700 363 284 532 47 315 253 609 220 361 648 394 693 680 639 718 1 092 624 186 496 354

1 023 1 1 1

706 10 840 101 738

"I””"lllllllllll"|=lIIIS'II!

781

vao'Jv-tlsrlv-cml IHMNMI lu—(IHIng

11 626 2 458 1 474

962

1 026

784

16 520

* I en kommun bedrivs hemsamaritverksamhet av såväl Röda korset som annan enskild organisation.

' Avser oHemtjänst för Gamla».

Tabell 20. Hemsamariternas utbildning ( exkl. Stockholms stad, Göteborg och Malmö

Hemsamariter i kommunal verksamhet Hemsamariter i enskild verksamhet

Utbildade Utbildade

Därav Därav genom

genom Ej särskilt Uppgift Totala Ej särskilt Uppgift Totala

arbetsför— . . medling, utbildade saknas antalet Arbets- utbildade saknas antalet

kommun, förmed— Röda lins korset

Röda korset

Stockholms. . . . 282 265 250 30 Uppsala. . . . . . . 89 87 73 191 Södermanlands. 78 68 220 36 Östergötlands. 441 417 202 28 Jönköpings . . . 192 183 165 3 Kronobergs. . . 172 158 67 41 Kalmar. . . . . . 188 165 235 41 Gotlands. . . . . . 25 24 7 1 Blekinge. . . . . . 80 73 162 68 Kristianstads. . 65 46 147 9 Malmöhus. . . . . . . . 195 148 369 38 Hallands. 64 60 137 7 Göteborgs o. Bohus. 34 10 261 61 Älvsborgs. . . . . . . . 271 194 334 14 Skaraborgs. . . . . 160 132 119 36 Värmlands. . . . . 138 110 254 225 Örebro. . . . . . . . 295 284 273 87 Västmanlands. 130 83 114 1395 Kopparbergs. . 284 258 344 75 Gävleborgs. . . . 509 397 535 31 Västernorrlands . 87 74 392 135 Jämtlands. . . . . . 13 11 93 14 Västerbottens. . . 191 163 213 45 Norrbottens. . . . . 82 50 163 35

Summa 4 065 3 460 5 129 1 646

H C") H H '=' H

NMHGJ H

llmll

1 Uppgift angående utbildning av 326 hemsamariter 1 Västerås saknas.

16—318191

ér oms em

api'll 962

Län

Ålderdomshem, som tagits i bruk

Totalt

Före år 1947

År 1947 och senare

Antal hem

Vårdplatser

Därav i

Antal enkelrum

Antal %

Antal

per hem

Antal hem

Vårdplatser

Därav i

Antal enkelrum

Antal %

Antal per hem Antal rum med

eget wc1

Antal hem

Vårdplatser

Antal

Därav i enkelrum

Antal per hem

Antal %

Stockholms. . . . . Uppsala........... Södermanlands. . . . . Östergötlands. . . . . . Jönköpings. . . . . . .. Kronobergs. Kalmar. . . . . Gotlands.......... Blekinge. . . . . . Kristianstads. . . . . . Malmöhus. . . Hallands.......... Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs. . . . . . . .. Skaraborgs Värmlands. . . . . Örebro............ Västmanlands. .. . . . Kopparbergs.. . . . . . Gävleborgs. . Västernorrlands. . . . Jämtlands. . . . . .. Västerbottens. . . . Norrbottens. . . . . . .

Summa Stockholms stad*........ Göteborg............... Malmö.................

Hela riket

43 15 46 62 47 26 52

3 16 31 57 26 41 65 43 55 32 25 28 22 29 18 11 10

915 537

1 007 1 273 622 412 1 139 76 448 460 1 262 448 756 1 406 749 1 330 566 631 826 798 730 320 365 318

212 100 214 326 243 102 267

17 78 167 337 153 215 474 212 358 157 218 275 164 151 83 95 85

23 19 21 26 39 25 23 22 17 36 27 34 28 34 28 27 28 35 33 21 21 26 26 27 21 36 22 21 13 16 22 25 28 15 22 17 18 22 17 24 18 25 30 36 25 18 33 32 33 14 12 21 24 27 17

8 10 35 32 21 18 31 33 20 20 17 15 21 29 21 26 19

1 398 505 538 934 748 864 651 232 439 1 227 1 117 610 613 1 063 1 147 779 983 808 731 881 1 398 747 1 075 779

958 388 376 715 553 632 494 164 288 919 821 437 334 762 804 536 706 595 494 580 1 041 521 725 538

69 77 70 77 74 73 76 71 66 75 74 72 54 72 70 69 72 74 68 66 74 70 67 69

382 144 15 206 170 43 208 2 38 133 289 176 46 205 143 148 296 241 23 171 192 117 62 239

76 29 58 83 71 53 69 11 26 66 89 47 59 96 76 75 52 42 43 43 58 39 37 29 2 313 1 042 1 545 2 207 1 370 1 276 1 790

308 887 1 687 2 379 1 058 1 369 2 469 1 896 2 109 1 549 1 439 1 557 1 679 2 128 1 067 1 440 1 097

1 170 488 590 1 041 796 734 761 181 366 1 086 1 158 590 549 1 236 1 016 894 863 813 769 744 1 192 604 820 623 30 36 27 27 19 24 26 28 34 26 27 23 23 26 25 28 30 34 36 39 37 27 39 38

803

4 4 2

17 394 355 409 28 262 62

4 703 1 79 27 50 7 24 22 89 102 131

524 5 2 1

20 267 805 184 14 381 583 152

71 72 83 83 77 93 83 3 689 656 90 80 1 327 9 6 3

37 661 1 160 593 345 19 084 51 762 180

139

28 129 99 115

813

27

18 420 | 4 972

23

532 |21 339 [15 193

71 | 40 |4515 1 345 |39 759 |20 165I

[30

1 Inklusive rum, som sammanförts till dubbletter, vilka är utrustade med tvättrum med wc; rummen i dubbletterna har räknats var f 9 Som ett ålderdomshem har här liksom i övriga tabeller betecknats en enhet som i vissa fall omfattar flera fristående byggnader.

ör sig.

Tabell 22. Ålderdomshemmen fördelade efter antal vårdplatser

Ålderdomshem med ett platsantal av

Totalt 31—40 41—50 51—60

Antal Antal Antal Antal

Plat- Plat— Plat- Plat ser Hem ser Hem ser Hem ser ser Hem ser

Stockholms. . . . Uppsala. . . . . .. Södermanlands. Östergötlands. . Jönköpings. . . . Kronobergs. . . Kalmar. . . . . . Gotlands. . . . . Blekinge. . . . . Kristianstads . Malmöhus. . . . Hallands......... Göteborgs o. Bohus Älvsborgs. . . . . . Skaraborgs . . . . Värmlands. . . . Örebro........ Västmanlands. . Kopparbergs.. . . Gävleborgs . . . . . Västernorrlands .

512 11 147 6 364 10 556 7 413 5 288 7 496 14

53 4 86 7 399 10 687 10 340 6 456 6 653 12 409 9 433 10 310 6 220 5 174 178 4 135 119 348 258 427 Jämtlands. . . . . . 258 239 Västerbottens. . . 83 296 Norrbottens. . . . 136 222

226 539 76 2 313 265 29 1 042 110 58 1 545 320 83 2 207

93 71 1 370 109 53 1 276 276 69 1 790 _ 11 308 126 26 887 105 66 1 687 120 89 2 379 87 47 1 058 191 59 1 369 202 96 2 469 81 76 1 896 264 75 2 109 307 52 1 549 231 42 1 439 270 43 1 557 166 43 1 679 275 58 2 128 134 39 1 067 92 37 1 440 —— 29 1 097 4 363 1 327 37 661 1 027 9 1 160 556 6 593 331 3 345 | 6 277 | 1 345 39 759

134 401 95 91 83

44

QHCDOOCO N

7 5 1

44

WHHCOv—(Hm IHH—HNNHmMNmNMHv-ll FVNOOOIOQMNHHHNH

HIHIHI ] IHINI Imml lanar-Qatar:

Summa 7 854 6 788 Stockholms stad1 19 —— 1 40 Göteborg.......... — — 1 37 Malmö............ 14 _—

#* N O') h 03

— 74

l

l

v-tl | [oll ]Hv—IHMI [nnvmmvwmlom $] ||

01me I!)

Helariket 106 912|505|7887|292|7449|194 6865 97 4389 47 2622 3 |2089| 17|1269 5

1 Som ett ålderdomshem har här liksom i övriga tabeller betecknats en enhet som i vissa fall omfattar flera fristående byggnader.

Tabell 23. Vårdplatser och beläggning på ålderdomshemmen

Antal vårdplatser Län t Il % av an- ?;gtålelåååi Beläggnings- Totalt a et personer 1962 procent fyllda 67 än resp. län

Stockholms ...................... 2 313 6,4 2 237 96,7 Uppsala ......................... 1 042 5,7 1 014 97,3 Södermanlands ................... 1 545 6,6 1 474 95,4 Östergötlands .................... 2 207 6,0 2 063 93,5 Jönköpings ...................... 1 370 4,7 1 200 87,6 Kronobergs ...................... 1 276 6,8 1 223 95,8 Kalmar ......................... 1 790 6,8 1 671 93,4 Gotlands ........................ 308 5,0 290 94,2 Blekinge ........................ 887 5,4 864 97,4 Kristianstads .................... 1 687 5,4 1 622 96,1 Malmöhus ....................... 2 379 5,1 2 224 93,5 Hallands ........................ 1 058 5,6 953 90,1 Göteborgs o. Bohus ............... 1 369 5,9 1 244 90,9 Älvsborgs ....................... 2 469 6,2 2 286 92,6 Skaraborgs ...................... 1 896 6,6 1 804 95,1 Värmlands ....................... 2 109 6,8 1 943 92,1 Örebro .......................... 1 549 5,7 1 454 93,9 Västmanlands .................... 1 439 7,0 1 304 90,6 Kopparbergs ..................... 1 557 5,2 1 461 93,8 Gävleborgs ...................... 1 679 5,5 1 685 100,4 Västernorrlands .................. 2 128 7,5 2 129 100,0 Jämtlands ....................... 1 067 7,0 1 009 94,6 Västerbottens .................... 1 440 7,6 1 388 96,4 Norrbottens ..................... 1 097 6,5 1 055 96,2 Summa 37 661 6,1 35 597 94,5 Stockholms stad ................. 11 160 1,4 2976 384,1 Göteborg ........................ 593 1,6 589 99,3 Malmö .......................... 345 1,6 326 94,5 Hela riket 39 759 5,2 37 488 94,3 1950 års undersökning: totalt ......................... 38 494 6,3 32 652 84,8 exkl. kronikeravd. m. m. ....... 33 563 5,5 27 963 83,3

1 Dessutom 2 414 platser på olika sjukavdelningar, dvs. totalt 3 574 platser motsvarande 4,4 % av ålderspensionärerna. ” Uppgifterna avser 29/3 1960. 3 Vissa hem under ombyggnad, varför beläggningen där successivt nedbringats.

Tabell 24. Alderdomshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk

Totala Darav tagna i bruk är

antalet

—1 899 1900—1919 1920—1939 1940—1946 1947—

Vårdplatser Vårdplatser Vårdplatser Vårdplatser Vårdplatser

Vård- Antal Antal Antal

platser 1 % av hem I % av hem I % av hem Antal Lkol. 3 Antal kol. 3 Antal kol. 3

5 6 8 9 10 11 12

I % av I % av kol. 3 kol. 3

14 15 16 17 18

Antal Antal

3 (0 H Q'

19

Stockholms. . . . 2 313 Uppsala. . . . . .. 1 042 Södermanlands. 1 545 Östergötlands. . 2 207 Jönköpings. . . . 1 370 Kronobergs. . . . 1 276 Kalmar. . . . 1 790 Gotlands. . . . . . 308 Blekinge. . . . . . 887 Kristianstads. . 1 687 Malmöhus. . . . . 2 379 Hallands. . . . 1 058 Göteborgs o. Bohus. 1 369 Älvsborgs. . . . . . . . 2 469 Skaraborgs. . . . . 1 896 Värmlands. . . 2 109 Örebro........ 1549 Västmanlands. . 1 439 Kopparbergs. . . 1 557 Gävleborgs. . . . . 1 679 Västernorrlands 2 128 Jämtlands. . . . . . 1 067 Västerbottens. . . 1 440 Norrbottens. . . . . . . 1 097

Summa 37661 Stockholms stad . 1 160 Göteborg....... 593 83 14,0 326 Malmö......... 345 —— — 262

Hela riket 1 345 39759 6,7 | 243 |5 671] 14,2 | 463 19 211 |

76 14,8 30 498 77 72 8 176 13,1 29 549 11,0 46 943 31 368 17 260 32 615

1 9 11 274 14 225 36 716

5 67 21 363 33 581 31 498 26 481 15 267

5 106 11 216 10 371 410 141 __ 201 19 229

5292 14,1 8564 296 25,5 59

33 1 398 14 505 12 538 21 934 24 748 27 864 17 651 8 232 10 439 35 1227 32 1 117 21 610 18 613 31 1 063 33 1 147 20 779 20 983 17 808 15 731 21 881 29 1 398 21 747 26 1 075 19 779

20 267 5 805 2 184 1 83

| 532 |21339l

..

.. .. .. .. NH

80 34 15

8 93

..

001—qu Hvorom

.. ..

.. H

..

MMCOSGBCDQCDGDLDMQOO MQQQWNOQFMQQDDHWWMQGOMN 3 5 1 31 2 1 1 6

52 95 56 332 78

.. ..

HHH

omvbhmåwwoahw—

..

..

# | | | Ioil _ .

.. ..

..

20

..

*FCNIOOH HOW-'N

..

Väl | .ru; . . - .

DODGOI

.. |—

V "4 :o' NHsow-G'HVHNmammewmmeMe—IH gl ll

1""""NIIII”IH”N"IN"III”Iälll

H om.-cl Q' N

N N

Tabell 25. Ålderdomshem tagna i bruk före 1947, lördelade efter byggnadsmaterial (Socialstyrelsens uppgifter avseende januari 1962)

Antal hem Antal vårdplatser Antal kom- Därav byggda av Därav i hem byggda Län muner med av hem tillkom- .. na före 1947 Totalt Trä St n Trä Totalt Trä

e sign Trä Sten och

sten Stockholms stad . . . 1 4 1 2 1 355 19 130 206 Sto ckholms ....... 33 46 34 10 2 976 536 305 135 Uppsala ........... 11 16 12 4 —- 516 207 309 -— Södermanlands ..... 30 49 36 7 6 1 121 608 229 284 Östergötlands ...... 34 65 55 8 2 1 486 971 483 32 Jönköpings ........ 35 50 47 3 —— 721 562 159 — Kronobergs ........ 15 25 24 1 — 413 397 16 — Kalmar ........... 34 52 46 5 1 1 119 896 207 16 Gotlands .......... 3 3 —- 2 1 85 -— 75 10 Blekinge .......... 15 17 10 7 — 465 266 199 -— Kristianstads ...... 27 34 13 18 3 502 180 269 53 Malmöhus ......... 39 59 1 57 1 1 606 14 1 572 20 Hallands .......... 20 25 21 4 — 386 326 60 —- Göteborgs o. Bohus. 29 48 36 6 6 1 797 619 271 907 Älvsborgs ......... 41 63 56 7 — 1 328 920 408 -— Skaraborgs ........ 30 47 38 7 2 857 596 174 87 Värmlands ......... 36 55 40 8 7 1 322 724 357 241 Örebro ............ 19 33 31 2 -— 591 559 32 — Västmanlands ...... 20 28 21 3 4 651 365 76 210 Kopparbergs ....... 26 27 16 3 8 721 332 93 296 Gävleborgs ........ 24 25 14 7 4 862 341 328 193 Västernorrlands . . . . 23 27 23 3 1 760 468 143 149 Jämtlands ......... 17 19 19 -— — 330 330 —- —— Västerbottens ...... 8 9 6 2 1 310 145 99 66 Norrbottens ....... 10 11 10 1 — 349 297 52 — Summa 580 837 610 177 50 19 629 10 678 6 046 2 905

Tabell 26. Vårdtagarna på ålderdomshemmen, fördelade efter ålder och kön

Antal vårdtagare

67 _ år Båda åldersgrupp- erna

Därav

Kvin-

Män Män nor

Stockholms. . . . . 44 79 123 55 78 247 483 1 306 1 044 1 193 Uppsala. . . . . . . 18 45 63 33 43 138 226 544 446 568 Södermanlands. 49 69 118 61 62 169 271 786 664 742 Östergötlands. . 59 97 156 90 90 235 477 1 105 1 006 1 057 Jönköpings. . . 53 73 126 74 75 151 248 600 567 633 Kronobergs. . . 44 62 106 62 70 126 246 675 597 626 Kalmar. . . . . . 78 86 164 83 84 183 301 939 790 881 Gotlands. . . . . 7 14 21 11 12 32 73 152 141 149 Blekinge. . . . . 41 39 80 37 33 85 189 477 389 475 Kristianstads . 58 100 158 76 78 164 334 842 720 856 Malmöhus. . . . . . 71 96 167 93 100 236 443 1 221 1 032 1 135 Hallands. . . . . . . 45 76 121 66 64 125 217 426 468 485 Göteborgs o. Bohus. 50 63 113 62 46 122 233 643 520 637 Älvsborgs. . . . . . . 90 125 215 102 106 313 538 1 114 959 1 327 Skaraborgs. . . . . 58 89 147 74 63 204 414 957 791 994 Värmlands. . . . . . 121 148 269 141 116 254 385 878 926 976 Örebro. . . . . . . . 50 102 152 93 85 200 319 698 720 734 Västmanlands. 52 84 136 88 59 151 290 668 663 641 Kopparbergs. . . 66 79 145 58 90 178 324 724 663 798 Gävleborgs. . .. . 97 95 192 117 93 230 374 769 831 827 Västernorrlands. 49 116 165 90 82 256 465 1 161 972 1 157 Jämtlands. . . . . . 35 48 83 50 41 128 233 524 513 496 Västerbottens. . . 62 96 158 88 78 183 325 644 659 729 Norrbottens. . . . . . 35 49 84 43 58 133 219 561 494 561 Summa 1 332 1 930 3 262 1 747 1 706 4 243 7 627 18 414 16 575 18 677 Stockholms stad” . . . . . . . . . . . 15 38 53 26 41 136 249 497 446 530 Göteborg. . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 24 38 26 20 54 135 342 266 323 Malmö.......... 8 15 23 18 9 27 81 186 180 146 Hela riket 1 369 2 007 3 376 1 817 1 776 4 460 8 092 19 439 17 467 19 676

1950 års undersökning: totalt.................... 4061 3321 7382 3925 1890 4524 612912727 1601316639 exkl. kronikeravd. m. m. .. 3 194 2 724 5 918 .. 1 573 3 868 5 327 11 277 14 132 13 831

1 Åldersuppgift saknas för sammanlagt 345 vårdtagare. 2 Exkl. vårdtagare å ålderdomshemmens sjukavdelningar; åldersfördelningen avser 29/3 1960.

Tabell 27. Vårdtagarna på ålderdomshemmen procentuellt fördelade på åldersgrupper

Vårdtagare i åldersgruppen Vårdtagare

fyllda 67 år i

.. Därav i ål- % av samt- Lan 59 60 66 67 69 70 74 75 79 80— Samt- dersgruppen liga personer

_ _ _ _ _— liga i samma ålder

—66 67— i resp. län Stockholms ............. 2,0 3,5 3,5 11,0 21,6 58,4 100,0 5,5 94,5 5,8 Uppsala ................ 1,8 4,5 4,2 13,6 22,3 53,6 100,0 6,3 93,7 5,2 Södermanlands .......... 3,5 4,9 4,4 12,0 19,3 55,9 100,0 8,4 91,6 5,5 Östergötlands ........... 2,9 4,7 4,3 11,4 23,1 53,6 100,0 7,6 92,4 5,1 Jönköpings ............. 4,4 6,1 6,2 12,6 20,7 50,0 100,0 10,5 89,5 3,7 Kronobergs ............. 3,6 5,1 5,7 10,3 20,1 55,2 100,0 8,7 91,3 5,9 Kalmar ................ 4,7 5,1 5,0 11,0 18,0 56,2 100,0 9,8 90,2 5,7 Gotlands ............... 2,4 4,9 4,1 11,0 25,2 52,4 100,0 7,3 92,7 4,3 Blekinge ............... 4,8 4,5 3,8 9,8 21,9 55,2 100,0 9,3 90,7 4,8 Kristianstads ........... 3,7 6,3 5,0 10,4 21,2 53,4 100,0 10,0 90,0 4,6 Malmöhus .............. 3,3 4,4 4,6 10,9 20,4 56,4 100,0 7,7 92,3 4,3 Hallands ............... 4,7 8,0 6,7 13,1 22,8 44,7 100,0 12,7 87,3 4,4 Göteborgs o. Bohus ...... 4,3 5,5 4,0 10,5 20,1 55,6 100,0 9,8 90,2 4,5 Älvsborgs .............. 3,9 5,5 4,7 13,7 23,5 48,7 100,0 9,4 90,6 5,2 Skaraborgs ............. 3,2 5,0 3,6 11,4 23,2 53,6 100,0 8,2 91,8 5,7 Värmlands .............. 6,3 7,8 6,1 13,4 20,2 46,2 100,0 14,1 85,9 5,2 Örebro ................. 3,5 7,0 5,8 13,8 21,9 48,0 100,0 10,5 89,5 4,8 Västmanlands ........... 4,0 6,4 4,5 11,6 22,3 51,2 100,0 10,4 89,6 5,7 Kopparbergs ............ 4,5 5,4 6,2 12,2 22,2 49,5 100,0 9,9 90,1 4,4 Gävleborgs ............. 5,9 5,7 5,6 13,9 22,5 46,4 100,0 11,6 88,4 4,8 Västernorrlands ......... 2,3 5,4 3,9 12,0 21,8 54,6 100,0 7,7 92,3 6,9 Jämtlands .............. 3,5 4,7 4,1 12,7 23,1 51,9 100,0 8,2 91,8 6,1 Västerbottens ........... 4,4 6,9 5,6 13,2 23,5 46,4 100,0 11,3 88,7 6,5 Norrbottens ............ 3,3 4,7 5,5 12,6 20,7 53,2 100,0 8,0 92,0 5,7 Samtliga 3,8 5,5 4,9 12,0 21,6 52,2 100,0 9,3 90,7 5,2 Stockholms stad1 ........ 1,5 3,9 4,2 14,0 25,5 50,9 100,0 5,4 94,6 1,1 Göteborg ............... 2,4 4,0 3,4 9,2 22,9 58,1 100,0 6,4 93,6 1,5 Malmö ................. 2,4 4,6 2,8 8,3 24,8 57,1 100,0 7,0 93,0 1,4 Hela riket 3,7 5,4 4,8 12,0 21,8 52,3 100,0 9,1 90,9 4,5 1950 års undersökning:

totalt ................ 12,4 10,2 5,8 13,8 18,8 39,0 100,0 22,6 77,4 4,1 exkl. kronikeravd. m.m 11,4 9,8 5,6 13,8 19,1 40,3 100,0 21,2 78,8 3,6

* Avser de 976 vårdtagarna den 29/3 1960 på s. k. egentliga ålderdomshemsavdelningar.

Tabell 28. Vårdtagarna på ålderdomshemmen i åldern 67 år och däröver i olika ålders— grupper i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp inom länet, m. m.

Vårdtagare i % av samtliga personer Vårdtagare . i resp. åldersgrupp 70 år och där- Vårdplatser 1 0 .. . av samt- over 1 % av A samtliga er- liga personer 67—69 70—74 75—79 80— sonerisaråma 70 år och är år är år däröver

wp we NJ we mA wp me up HJ me up np wp Må me me up mp mp nu ha ne mp mn nu

35 a7 45

13,4

Stockholms ............. Uppsala ................ Södermanlands .......... Östergötlands ........... Jönköpings ............. Kronobergs ............. Kalmar ................ Gotlands ............... Blekinge ............... Kristianstads ........... Malmöhus .............. Hallands ............... Göteborgs o. Bohus ...... Älvsborgs .............. Skaraborgs ............. Värmlands .............. Örebro ................. Västmanlands ........... Kopparbergs ............ Gävleborgs ............. Västernorrlands ...... . . . Jämtlands ............. Västerbottens ........... Norrbottens ............

».

..

». ».

nF—CDHCDOOWLIHOOCDCD

aweum

».

OrHHrHoo Nle-INNN

.. matbit—ordan»

_. . owmooqmoooomm

». ». ».

öbmaqaL—aw—wo

ppgwhpywmmwmmmm

wwmowmmuomqmwam pppuyimmqqha

». ».

». ». ».

». ».

».

qawqwmmS—lmqmmmm

wwqwhluxma—

».

».

mkmuwwkmoummwm

».

». ».

&] calle—.s—

Samtliga Stockholms stad1 ........ Göteborg ............... , Malmö ................. 0,

Hela riket

1950 års undersökning: totalt ................ 1,2 2,1 exkl. kronikeravd. m. m. 1,0 1,8

».

».

toto—- meHbNwaQr—nm

con-A HHHHHHJ—lb—IHOHOHOHO

tobbe

håkan-l WOOUIQNNINNCHNJÅ

as p-n-n—Acn aqpqummmm av Hron-no: qmgcopauqenmq

aooovnh— wwcaoowwwÄquc—a H H

q tomtom _goomo

b-l O ).: 00 ». ». O

11,8 10,5

go!:- CDU! "=”—U' "cu- us"-=— 310:

1 Vårdtagare på s.k. egentliga ålderdomshemsavdelningar den 29/3 1960.

Tabell 29. Vårdtagare på ålderdomshemmen i behov av vård på annan vårdinrättning samt varaktigt sängliggande vårdtagare (exkl. hemmen i Stockholms stad)

Vårdtagare för vilka ansökan ingivits Vårdtagare som enl. läkares bedömande äri Varaktigt sänglig- om intagning på behov av vård på gande

'11 enn

På grund av

"AB"?! 191 waqxnis 'ABurI JQJ waqxnls exnissddom

exnissddom

% -ugp.ng,A ueuuv meqxnislmuaw WGWFSIBWQW smmnislemew

'SRPI'E "EU—IIIV (mmm eurums Slimline momnls emums

sntmn _[sleiuaw SMPIHISZIMIV eurums

Sum

men ueuuv anxnismav

Stockholms. . . . . Uppsala............... Södermanlands. . Östergötlands..... Jönköpings. . . . . . . Kronobergs.................... Kalmar............... Gotlands Blekinge............. Kristianstads. . . . . . . . .. Malmöhus. . . . . . Hallands......... Göteborgs o. Bohus............. Älvsborgs............ Skaraborgs. . Värmlands. . . . . Örebro........................ Västmanlands... . . . .. Kopparbergs. . . Gävleborgs.................... Västernorrlands. . . . . . Jämtlands........... Västerbottens.................. Norrbottens. ..

H m är

70 34 166 42 32 60 133 34 38 49 58 33 40 102 32 80 52 39 24 68 128 42 58

249 286 98 104 202 55 16 22 38 221 40 35 75 104 42 67 109 85 30 46 76 81 38 52 90 110 103 46 149 30 3 22 25 58 26 26 52 52 29 67 96 139 37 74 111 51 24 33 57 186 56 55 111 154 161 98 259 107 64 94 158 154 82 122 204 101 32 63 95 77 34 63 97 61 29 81 110 86 55 102 157 277 119 58 177 80 66 37 103 42 65 69 71 140 27 84 1 28 148 21 44 65

Summa 995 203 1 1 441 1 812 256 483 160 2 768 1 274 1 482 2 756 I % av samtliga vårdtagare. . .. . . 4,0 7,8 7,7 Göteborg.................. 101 4 92 17 226 10 18 28 Malmo 12

0310. H

183 60 66 70 89 26 22 35 84 35 24 10 15

120 16 24 84 23 40 66 24 11 69 37 30 52 8 37 55 8 13 45 2 60 8 11 122 26 72

6 7 5

18 34 14

eele

MN?! v-l H (» 0 H

18 20

NNINIDNOKDN Inb—(D v—41-4 v-n-c G» H

NIHHIGHE !?

Neo H v—c CD [*

VDM H

OOQ'FCJNNMGDSQN

v-n-c G= sr

63 11

Q' NNmbhmHHOv-(OÖQQIQOOIDDVUDCDQCDIOD N N

_ N

m—mmllllwlllmem—Hlmslrls IIINNI"I""||"*"m*IwIå|"l3 N & M

[Nu—NI 00 N N

N H G | || H 10 "|

oo Q' CO I l I 00 ! CO H !

Tabell 30. Vårdtagare i behov av vård i annan form, varaktigt sängliggande vårdtagare samt vårdtagare med anpassningssvårigheter i procent av samtliga vårdtagare på ålder— domshemmen i resp. län ( exkl. hemmen i Stockholms stad)

Enligt läkares bedömande i Varaktigt Med anpass- behov av annan sängliggande ningssvårigheter

värd

Ansökan ingiven till annan vårdinrättning

Därav till Därav på Därav på

hem för hem för Därav på grund av långvarigt Totalt långvarigt grund av Totalti patolo-

kropps— kropps— sjukdom giskt åld- sjuka sjuka rande

H

Stockholms ........ Uppsala ........... Södermanlands ..... Östergötlands ...... Jönköpings ........ Kronobergs ........ Kalmar ........... Gotlands .......... Blekinge .......... Kristianstads ...... Malmöhus ......... Hallands .......... Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs ......... Skaraborgs ........ Värmlands ......... Örebro ............ Västmanlands ...... Kopparbergs ....... Gävleborgs ........ Västernorrlands. . . . Jämtlands ........ Västerbottens ...... Norrbottens .......

». H

wmmwmpwwma—n

... mm'ocmmoboqmeovz—H

prål-AJB maaamuwprywwwwAHooun—NNwa

».

H QOOOO QNCHUJCDQNHCDHQJQHCQCDN-kawqt—D'OOCD

». ».

oawkqwam

omcoTr—Eew—nqo ..

».

p—l H

»

okqobqowaw

wmwmmerm—sw

».

cnos»wou'»>—sco.ac>c=oo—

OOUC'AÅUIUISUVUWMGWOO #OOOOGDNUYOOOCDQUIQ

». >.— ».

».

». ».

|...

Husu— awo'aooomu—HT-nca

u ». ».

».

OäNNåOUMxlOOOOD—ÅHUIOQQIF

O

». ».

|_-

». ».

».

u-u—a »— 00054 QOOOOCDQQOQOOOrimOaUU10>meCÄUYO1WCD

». ».

>..

euro bmwooboaummmmm

».

qmq momwwhemamwwoow

».

dao—i wooHHThmcowtowo

Samtliga Göteborg .......... Malmö ............

». ..

w ooo—1 A&qwmampqmmmmawaomm

M |.)

p—l (DHD-l OONQQHNGÄQQQ

».

». .. ».

texaco oqwoL-mwwwwq

».

Tabell 31. Vårdtagare med anpassningssvårigheter på ålderdomshemmen (exkl. hemmen i Stockholms stad)

Värdtagare med anpassningssvårigheter På grund av Län Tits??- Endogen 35313: Alko- Summa äldran de psykos rubbning holism

Stockholms ....................... 115 12 40 28 195 Uppsala .......................... 18 1 16 —— 35 Södermanlands .................... 83 15 34 11 143 Östergötlands ..................... 34 4 16 5 59 Jönköpings ....................... 41 8 15 5 69 Kronobergs ....................... 23 8 21 9 61 Kalmar .......................... 85 9 23 9 126 Gotlands ......................... 7 2 6 — 15 Blekinge ......................... 27 8 1 3 3 51 Kristianstads ..................... 33 8 17 7 65 Malmöhus .. . . .................... 71 27 42 12 152 Hallands ......................... 20 2 1 8 8 48 Göteborgs o. Bohus ................ 54 10 30 10 104 Älvsborgs ........................ 102 18 45 18 183 . Skaraborgs ....................... 65 13 33 2 113 Värmlands ........................ 60 43 64 25 192 Örebro ........................... 60 13 34 14 121 Västmanlands ..................... 28 3 20 26 77 Kopparbergs ...................... 48 16 26 15 105 Gävleborgs ....................... 48 12 36 12 108 Västernorrlands ................... 82 21 34 36 173 J ämtlands ....................... 20 6 13 2 41 Västerbottens ..................... 27 8 27 5 67 Norrbottens ...................... 59 3 22 14 98 Summa 1 210 270 645 276 2 401

I % av samtliga vårdtagare ......... 6,7 Göteborg ......................... 114 3 21 1 139 Malmö ........................... 1 O —— 1 1 12

Tabell 32. Ålderdomshem med avtal om regelbundna läkarbesök, fördelade efter platsantal och avtalat antal besök (exkl. hemmen i Stockholm, Göteborg 5, och Malmö)

Antal hem —10 platser 11—20 platser 21—30 platser 31—40 platser 41—50 platser 51— platser

Varierande platsantal

Därav Antal hem med avtalat läkarbesök en gång per

Län To- talt

(9 agseq muv [ENBAX red BueB

geanddn 119 HQSBCIJBHEI 181

ennen ueuuele A eqooA ueuuem A aspen ueuuem A zman ueuuere A expan ueuuem A enas/1 ueuuere A seuqes grädda 1314? 113111 18%? Pal/tl

Dewil/il exoeA PBUEIAI exoo A PBUEW exoaA WWW enas A [WHEN ense A

-E]AB peu: umq (eiuv exoaA PEUEW

Stockholms .......... 76 71 Uppsala ............. 29 29 Södermanlands ....... 58 52 Östergötlands ........ 83 77 Jönköpings .......... 71 58 Kronobergs .......... 53 47 Kalmar ............. 69 49 Gotlands ............ 11 10 Blekinge ............ 26 23 Kristianstads ........ 66 62 Malmöhus ........... 89 42 Hallands ............ 47 43 Göteborgs o. Bohus .. 59 46 Älvsborgs ........... 96 79 Skaraborgs .......... 76 65 Värmlands ........... 75 74 Örebro .............. 52 52 Västmanlands ........ 42 39 Kopparbergs ......... 43 38 Gävleborgs .......... 43 39 Västernorrlands ...... 58 50 Jämtlands ........... 39 37 Västerbottens ........ 37 30 Norrbottens ......... 29 28

Summa 1 327 1 140 149

DMDCDQ'HCOHHCOCDHNCDQiDSFQ'QSESHNm

HIININHIIHHHHIHMIIHIIHII 00 H

vr Imwswalmmgmwzmu Imo: leon:—vc

l"lömw”l""mllml||"|||lll wmmvmwmvmvmmlwwhvmmwmwm—

SQ'LOWOOCDCDN

>; 4 321

"I”ININHI72HWINIII”*IIIIä

N IHH lam IHHNHNHHNI | [Nun-l IH lä co

NHs-CN IHH [vv-IN IQHHHN IHNHN Iv—l %

MHIDOOINCONI IV [NIOCDVQ'NH IHHHHI % |

llllllll|"|l||"*ll|l|||llN |l|l||l|""||llllll"l"|”l©

"lll|ll!l|l|l"""”*"ll”*"å NINCDINv—tl Iva—wwav'mNImIv-cl %

|IIMIIIIIINIINI"IN”NIH”"Q mI""Nllllllla"”'*”|"l"ll"å

QHHHINI | IMHIQHHHNIHNHINV % u: N

WN] | I 1 | INHHICDCOHIQIHHHIHI £

lllNl*l|[I"IIHIHIIIIHHINQ

CD H

195 105 101

cc (x !# CO

Tabell 33. Ålderdomshemmen, fördelade efter platsantal och tillsyn nattetid genom aktiv nattvakt eller beredskapsnattvakt ( exkl. hemmen

i Stockholm, Göteborg och Malmö

Län

Antal hem

Antal hem i storleksgrupper med aktiv nattvakt/beredskapsnattvakt

Totalt

Därav med

Bered—

skaps— natt- vakt Aktiv natt- vakt

Upp- gift saknas

—1 0 platser

11—20 platser 21—30 platser 31—40 platser 41—50 platser

51— platser

Aktiv natt— vakt

Bered- skaps- natt— vakt Bered— skaps- natt- vakt

Aktiv natt- vakt

Bered-

skaps- natt- vakt Aktiv natt— vakt

Bered- skaps- natt- vakt

Aktiv natt- vakt

Bered -

skaps- natt— vakt

Aktiv natt- vakt Aktiv natt- vakt

Bered- skaps- natt— vakt

Stockholms............. Uppsala............. Södermanlands. . . . . . . . . . Östergötlands. . . . . . . . . . . Jönköpings. . . Kronobergs. . . Kalmar. . . . . . Gotlands........... Blekinge........... Kristianstads. . . . . . . . . . . Malmöhus.............. Hallands..... Göteborgs o. Bohus. . . . . . Älvsborgs.............. Skaraborgs. . . . . . . .. Värmlands.......... Örebro................. Västmanlands. .. . . . . . . . . Kopparbergs. .

Gävleborgs. . . . . Västernorrlands. . . . . . . . . Jämtlands. . . . Västerbottens. . . Norrbottens. . . . .

Samtliga

76 29 58 83 71 53 69 11 26 66 89 47 59 96 76 75 52 42 43 43 58 39 37 29 29 10 18 31 17 46 19 34 49 47 22 29 19 46

5 3 15 11 17 47 24 62

7 35 21 26 41 52 29 44 33 39 19 30 17 24 27 13 21 16 32 26 10 29 24 13 16 10

28

7 19 27 20 15 24 3 22 40 18 16 34 23 26 16 15 9 5 13 15 5 6

SOOCDOOLOLOMND EONQ'QCON

H "' [ H

H

MHMHCDMmzmv-ICDHMQNH

MCDWVPQCOIDFCDRDH

QmeNHmHHQmHNMNNäv—CHWQOHM hmmvmmwmwwmv'wmhwwwmomnhm

I”!""Il

m lmwNv-h-l Ichav-cmwviommoo—ccoq-uom

1 327

504 750

|l"'l"'|"'|l"'l|l|'*l|llllll|*”

v—l G=

406 106 172 121

D (D

Illl|"”|'*l'*"l|lä

CO oo

134

Tabell 34. Personalen på ålderdomshemmen

Antal befattningshavare

Antal . ård- Vårdbi- Arbets- Ekon. v trä del terapeut Kokerska biträdel Summa platser per be- fatt—

Hel- Del- Del— Hel- Del— Hel- Del- Hel- Del- Hel- Del- Hel- Del— Omräk' "ingSha'

tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid tld tid "at På vare heltid

Bitr. före- stånda— rinna

Annan leg. sjuk- sköterska

Över- sköterska

Stockholms. . . . 25 Uppsala. . . . . .. 2 Södermanlands. 11 Östergötlands. . . 16 Jönköpings. . . . Kronobergs. . . Kalmar. . . . .. Gotlands. . . . . Blekinge. . Kristianstads. . Malmöhus . . . . . . Hallands...... Göteborgs 0. Bohus Älvsborgs. . . . . . .. Skaraborgs. . . . Värmlands. . . . . Örebro........ Västmanlands Kopparbergs. . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands . Jämtlands. . . . .. Västerbottens. . Norrbottens. . . . .

345 41 160 29 164 35 270 66 173 54 143 38 207 27 34 7 100 20 187 27 289 49 116 28 161 29 312 31 252 29 257 43 191 35 157 49 157 30 229 54 286 25 134 30 194 25 102 24

4 620 100 — 81 18 53 3

M N

68 26 38 55 29 36 45

9 23 37 42 19 36 58 53 49 39 35 39 41 53 31 39 26

926 2

10 735,5 4 3325 12 404,5 15 640,5 3 388,5 8 350 12 483,5 2 76 4 244 10 4025 27 622,5 11 257 9 377,5 13 696,51 9 5305 22 608 473,5 395 421 4595 5755 304 386,5 268 10 432,5

..

LDIDKQIO "'i noe-uma ILO In:—.Nl mmvmmmäwmwv—mm mammmomamwvmm

NHWOthNm H HH

coast—I v—n-n-i

H CDPOOIOCDYF H

mmmmmqmmmmm (cv-(NMI ] | ] IHMNNWIHH] lv—dl ]]

INNN

mmmmmmcåmmmv co

H QNHH 01

Summa Stockholms stad .. Göteborg. . . . . Malmö........... 1

"3 h en

6 163 1 74,5

MMHNHHNIHIHIIMIIFMINHNIIalal mac—"Homo! lmmmvuwohmmmmw—l %mwl cw|*"| I I I””! IH'W'WININI I | a:”!

m_m 'MQ'

1 Biträdespersonal för vårdarbetet torde i en del fall ha redovisats som ekonomipersonal " Ifrågavarande personalkategorier i stort sett gemensamma med vid de skilda enheterna förekommande vård-[sjukavdelningar

Tabell 35 . Ålderdomshemsföreståndarinnornas

utbildning

Totala antalet

Därav med

Diako- nissutbild- ning (social

linje)

Socialvårds- förbundets utbildning

Sj uksköt- erskeut- bildning Annan ut-

bildning för

ålderdoms- hem

Hemvård- arinneut— bildning

Övrig utbild- ning

Uppgift saknas

Antal med utbildning genom Svenska socialvårds- förbundet

I % av antalet

föreståndar— innor i resp. län

I % av samt— liga före— ståndarinnor med sådan utbild- ning

A. Föreslåndarinnor Stockholms. . . . . . . . Uppsala........... Södermanlands . Östergötlands. . . Jönköpings. . . . Kronobergs. . . . . . . . Kalmar........... Gotlands.......... Blekinge.......... Kristianstads. . . Malmöhus. . . . . . Hallands.......... Göteborgs o. Bohus. Ävlsborgs. . . . . . . .. Skaraborgs. . . . . . . . Värmlands. . . . . . Örebro......... Västmanlands. . . . . . Kopparbergs. . . . Gävleborgs. . . . . Västernorrlands. . . . Jämtlands. . . . . . . .. Västerbottens. . . Norrbottens. . . . . . .

Summa Stockholms stad . . . Göteborg.......... Malmö............

Hela riket I % av samtliga . . .

od

Bitr. föreståndarinnor (heltidsanställda) . . .

76 30 57 86 69 53 69 10 26 65 84 46 59 95 74 74 52 46 43 43 55 39 37 28 48 20 28 37 15 17 25 13 18 22 10 19 31 36 27 20 23 24 17 25 14 23 21

13 15 21 14 23 21 29 11 18 23 16 19 11 12 10

NHQNLDLONHNHWRQCOOÄOMIOMHQQwr—IH

63 67 49 43 22 32 36 60 50 28 26 22 32 33 49 36 38 50 56 40 45 36 62 75

1 316

539 305

H

261

41

awmhmmmHnmwwameQ—rmmmww O

0 1.4

I % av samtliga. . . .

1 339 100,0

253 100,0

551 41,1

sul | IHINHHIvavHIHu—I—cmlwnml | | mm av MN—

5,5

117 46,3

306 22,9

13,8

261 19,5

44 17,4

Tabell 36. Aktuella dlderdomshemsbyggen efter undersökningstillfället i april 1962

Färdigställda maj—dec. 1962 Beräknas igångsättas Samtliga Ytterligare eller under byggnad 1962/63 1963—1965 hos socialsty- relsen kända Antal platser Antal platser Antal platser byggen som Beräk- Berä - Beräk- planeras på- nad nad nad börjas 1963 Netto- bygg" Netto- bygg" bygg” "1964

. nads- . nads— nads- Antal Totalt sklå-t kostnad i Totalt stlllått kostnad i kostnadi 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr Byg— Plat-

gen ser

352 149 61 234 75 80 15 86 32

301 217 10 857 14 503 267 14 630 20 14 804 484 25 487 —— — — 3 95 15 3 100 3 3 95 15 3 100 173 33 6 350 9 388 88 11 880 14 13 561 121 18 230 332 54 9 800 6 314 205 16 795 13 11 646 259 116 595 4 7

Stockholms. . . . . .. Uppsala................. Södermanlands......... .. Östergötlands............ Jönköpings. . .. Kronobergs. . . . . . Kalmar................. Gotlands................ Blekinge................ Kristianstads. . . . . Malmöhus............... Hallands................ Göteborgs o. Bohus. . . . . .. Älvsborgs. . . . . .. Skaraborgs.............. Värmlands............... Örebro.................. Västmanlands. . Kopparbergs... Gävleborgs. . . .. Västernorrlands. . . . . . . . .. Jämtlands............... Västerbottens.... Norrbottens. . . ..

40 28 1 270 1 352 179 10 630 16 16 392 207 11 900 -— — — 220 47 6 050 7 7 220 47 6 050 57 20 2 150 13 518 306 15 537 15 13 575 326 17 687 88 21 3 086 -— —— —- 3 2 88 21 3 086 100 37 3 200 3 106 8 3 300 5 4 206 45 6 500 334 140 10 377 9 278 152 7 441 18 16 612 292 17 818 244 128 8 730 10 459 204 214 150 16 13 703 332 222 880 66 43 1 655 7 190 72 5 525 10 8 256 115 7 180 25 6 700 11 452 204 13 351 12 10 477 210 14 051 77 51 2 660 11 516 280 15 122 14 12 593 331 17 782 238 111 5 940 9 275 62 8 155 14 13 513 173 14 095 126 —31 4 400 12 384 187 12 925 15 9 510 156 17 325 107 107 3 760 365 104 11 005 12 11 472 211 14 765 188 128 5 950 519 299 17 700 11 10 707 427 23 650 231 94 8 385 256 106 7 810 14 14 487 200 16 195 151 55 5 250 378 194 11 880 12 12 529 249 17 130 179 67 5 916 191 108 5 675 12 8 370 175 11 591 53 18 2 600 80 27 2 590 6 5 133 45 5 190 173 81 5 302 112 35 3 470 7 5 285 116 8 772 121 103 3 852 187 98 6 880 6 5 308 201 10 732 3 404 1 511 112 190 191 7 138 3 247 215 601 275 234 10 542 4 758 327 791 5236 '146 6 900 52 378 378 13464 4 3 614 524 20364 87 87 2700 _ — _ _ 1 1 87 87 2700 3727 1744 121790| 193|751e|3625|229 065 280 238 11243 5369 350855 55 2021 55 43 106 40

155 132 57 61 135 34

1 902

HthDQQQ H

Stockholms stad Göteborg......... Malmo

Hela riket

119

ooo] Iv—ihO'JNv-CNMI INF-lm IN IQMNNIDH Sly-41 CD link—N [NMNGQMHMIDMHMDWIONMN $O! IH

h 00 J..

' Kostnadouppgift saknas för 2 ombyggnader i Norrköping (41 + 39 platser). ' » . » om- och tillbyggnad (14 + 8 platser).

' Varav 136 ålderdomshemsplatser och 100 värdhemsplatser.

* » 46 | | 100 »

[ 111_.u_ -....

Tabell 37. Ålderdomshem tagna i bruk före 1940, som helt eller delvis ersättes genom nybyggnad

Totala antalet

Antal befint— liga hem och platser som ersätts

Därav tagna i bruk år

—1899 1900—1919 1920—1939

Antal Antal Antal

Bygg- en

Plat— ser

Plat-

Hem ser

Hem

Plat- ser

Hem

Plat- ser

Plat- ser

Stockholms ............. Uppsala ................ Södermanlands .......... Östergötlands ........... Jönköpings ............. Kronobergs ............. Kalmar ................ Gotlands ............... Blekinge ............... Kristianstads ........... Malmöhus .............. Hallands ............... Göteborgs o. Bohus ...... Älvsborgs .............. Skaraborgs ............. Värmlands .............. Örebro ................. Västmanlands ........... Kopparbergs ............ Gävleborgs ............. Västernorrlands ......... Jämtlands .............. Västerbottens ........... Norrbottens ............

20

3 14 13 16

7 15

3 5 18 16 10 12 14 14 15 12 11 14 12 12

6 7 6

804

95 561 646 392 220 575

88 206 612 703 256 477 593 513 510 472 707 487 529 370 133 285 308

17 320 4 80 21 440 23 387 15 * 185 13 173 11 249 2 67 4 161 21 320 16 371 s 141 13 267 16 262 19 340 12 354 13 261 10 280 8 287 280 195 88 169 107

omhth—nmmmwmmu—

,.—

llmwwwmmqw

71 26

43 52 64

15 40

' 59 97

70

227

54 240 _ 262 1 24 1 09

75

26

H OHI (”WEB

18 25

225 40 83 44 33

).;

QDWWGOGNNWWQQNNW

67 54 82 67

Summa

I % av samtliga ersatta platser ............... I % av samtliga inom gruppen ..............

10 542 '5 784 00 93 I | | HNNNWMNI thNNI—ÅHI HUGG-lll

42

18

39

E:) oo

41

42

29

1 Därav 234 hem, som nyanordnas; f. ö. tillbyggnad och i viss mån ombyggnad. ' Däri ingår 6 hem resp. 254 platser, som tagits i bruk efter 1939.

17—318191

Tabell 88. Kroppssjukvården: antal vårdplatser och patienter den 12 april 1962

Sjukvårdsområde (län, stad)

Akutsj ukvården Värden av långvarigt kroppssjuka

Lasarett o. d. drivna av

Lasarettskliniker, sjukhem o.d. drivna av

Stat, landsting, landstingsfria städer

Enskilda

Totalt

Stat, landsting, lands- tingsfria städer

Socialnämnder eller

enskilda

Dispo— nibla vård-

platser

Antal

patien-

ter

Be- lägg- ning

%

Be- lägg- ning.

Dispo- nibla värd

platser

Antal patien- ter

Dispo- nibla vard-

platser

Antal patien- ter

Be- lägg- ning

%

Dispo- nibla Vård- platser

Antal

patien-

ter

Be- lägg- ning

%

Dispo- nibla vård-

platser

Antal patien- ter

lägg-

Be—

ning

%

Stockholms . . . . . .. . Uppsala. . . . . .. Södermanlands. . . . . . Östergötlands (exkl. Norrköping). . . . . . Jönköpings. . . . . Kronobergs. . . . . Kalmar norra. . . . . . Kalmar södra . . . . . .

Gotlands. . . . . Blekinge. . . . . Kristianstads . Malmöhus. . . .

Hallands........... Göteborgs o. Bohus Älvsborgs. . . Skaraborgs. . .. . . . . . Värmlands. . . . Örebro Västmanlands . . Kopparbergs . . . . . Gävleborgs (inkl. Gävle)........... Västernorrlands. . . Jämtlands. . . . . . . . . . Västerbottens. . . . . . . Norrbottens. . . . . . . . Stockholm.......... Göteborg........... Malmö............. Hälsingborg. .

Summa

1 239 1 048 1 175 1 411 1 570 665 438 663 316 691 1 307 1 867 805 897 1 677 1 206 1 401 1 313 1 062 1 293 1 472 1 591

796 1 773 1 554

5 894 2 537 1 285

565

1 060 941 1 028 1 216 1 366 602 337 483 259 638 1 182 1 654 670 845 1 474 925 1 303 1 169 959 1 143 1 331 1 421

694 1 533 1 420

5 112 2 205 1 095

454

86 90 87 86 87 91 77 73 82 92 90 89 83 94 88 77 93 89 90 88 90 89 87 86 91 87 87 85 80

350 352 101 87 86 99 271 146

220 201 91 140 140 100 609 520 85 109 97 89

65 60 92

1 589 1 135 1 175 1 411 1 756 665 508 663 316 691 1 307 1 867 1 055 897 1 677 1 206 1 401 1 313 1 062 1 293 1 472 1 811

936 1 773 1 554

6 503 2 646 1 285

630

1 412 1 027 1 028 1 216 1 637 602 402 483 259 638 1 182 1 654 783 845 1 474 925 1 303 1 169 959 1 143 1 331 1 622

834 1 533 1 420

5 632 2 302 1 095

514

89 90 87 86 93 91 79 73 82 92 90 89 74 94 88 77 93 89 90 88 90 90 89 86 91 87 87 85 82

624 484 369 458 534 268 304 243 125 285 410 386 355 410 583 441 524 759 358 536 545 465 216 288 567 849 1 046 629 240 589 466 354 425 507 261 293 238 122 281 404 373 332 381 551 431 510 724 351 470 546 456 213 266 533 843 935 625 225

94 96 90 93 95 97 96 98 98 99 99 97 94 93 95 98 97 95 98 88

100 98 99 92 94

99 89 99 94

241 279 187 359 202 65 17 16 29 47 187 70 66 200 105 46 189 131 62

86 186 2 909 150 42 41

238 276 187 356 197 64 14 15 29 45 181 64 59 195 101 46 167 130 58

86 175 2 778 150 33 40

99 99 100 99 97 98 82 94 100 96 97 91 89 98 96 100 88 99 94

100 94

95 100 79 98

39 511 34 519

87 2 086 1 905 91

41 597 36 424

87

13301

12 705

96 5 912

5 6841

96

1 Åldersuppgifter har lämnats för 5 426; uppgift om ålder saknas helt för 248 patienter, 10 patienter har uppgetts vara »över

67 år».

Tabell 39. Kroppssjukvdrden: patienter den 12 april 1962 inom den akuta sjukvården fördelade på sjukvårdsområden och sjukhustyper

Sjukhus drivna av stat, landsting, landstingsfria städer Antal patienter

Sammanlagt 67 är och därover i procent av

Övriga sj ukhus1

Lasarett Sjukstugor Sanatorier Summa

Sjukvårdsområde

(län, stad) Samtliga Samtliga personer patienter i ålders-

gruppen

Därav Därav Därav Därav Därav Därav Antal 67—w Antal 67—w Antal 67—W Antal 67—w Antal 67—w Antal 67—W

patienter är är är är år är

patienter patienter patienter patienter patienter

Stockholms . . . . . . . 896 254 164 31 1 060 285 352 47 1 412 332 24 Uppsala . . . . . . . . . . 930 203 — — 941 211 86 1 027 256 25 Södermanlands. . . . . 968 258 -— —— 1 028 290 —— 1 028 290 28 Östergötlands (exkl.

Norrköping) . . . . 1 124 310 92 18 1 216 328 1 216 328 27 Jönköpings. . . . . 1 129 250 32 1 366 347 1 637 391 24 Kronobergs. . . . . 554 165 — — 602 193 602 193 32 Kalmar norra 222 62 86 23 337 93 402 103 26 Kalmar södra. 483 147 _ —— —— 483 147 483 147 30 Gotlands . . 221 69 38 14 259 83 259 83 32 Blekinge. . . . . 557 149 81 24 638 173 638 173 27 Kristianstads. 1 113 332 69 23 1 182 355 1 182 355 30 Malmöhus . . . . . . 1 539 393 70 22 1 654 435 1 654 435 26 Hallands. . . . . . . . . 584 177 51 12 670 201 783 211 27 Göteborgs o. Bohus. 747 203 98 35 845 238 845 238 28 Älvsborgs . . . . . . . . 1 219 321 38 1 474 402 1 474 402 27 Skaraborgs . . . . . 879 251 46 13 925 264 925 264 29 Värmlands. . . . . . 1 248 352 —- —— 1 303 377 . 1 303 377 29 Örebro. . . . . . . . . . 987 250 65 9 1 169 307 ' 1 169 307 26 Västmanlands. . 868 258 91 30 959 288 959 288 30 Kopparbergs . .. . 806 208 129 42 1 143 365 1 143 365 32 Gävleborgs (inkl.

Gävle). . . . . . . . 1 233 362 47 51 11 1 331 384 1 331 384 29 Västernorrlands. . 1 353 379 —- 68 21 1 421 400 1 622 425 26 Jämtlands. . . . . . ' 531 143 41 34 694 193 834 193 23 Västerbottens. . 1 081 191 60 1 533 385 1 533 385 25 Norrbottens. . . . 1 197 235 89 ' 15 1 420 275 1 420 275 19

Stockholm. . . . . 4 848 1 175 . 41 33 5 112 1 215 5 632 1 356 24 Göteborg. . 2 053 533 -— 39 2 205 572 2 302 589 26 Malmö . . . . . . . . . . 1 095 4 260 — — -— 1 095 260 1 095 260 24 Hälsingborg. . . . . . . . . 436 ” 121 — 18 2 454 123 514 129 25

Summa. 30 901 8 011 1 325 2 293 581 34 519 9 189 36 424 9 534 26

driv-4

1—Iv-lv—1 O Hv—iv—iv—iv-THHOHHHH HHHNH v—tHv—lv—t H

* Bl. &. riksförsäkringsverkets sjukhus, vantöreanstalter och enskilda sjukhus.

' Tabell-40. Kroppssjukvården: vårdplatseroe'h "patienter den 12 april 1962 på medicinska kliniker

Vårdplats- Antal Antal patienter antal " patienter i åldern 67—w är Sjukvårdsområde Bång? * mer" . ,, (län, stad) "3' . (57—W ” I 40 ." Fast— Dispo- %1 Under 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90——94 95—W S i procent T t lt samthga

ställt nibelt 67 är år är 21- är år är är ”mm av 0 a i ålders-

samtliga gruppen

Antal patienter i åldern

Stockholms . . . . . . . . . . 299 299 95 179 24 38 ' 24 14 Uppsala . . . . . . . . . . . 311 291 84 172 16 24 22 6 Södermanlands. . . . . 420 409 82 238 15 28 34 15 Östergötlands (exkl. Norrköping). . . . . . . . . . . 358 340 92 201 23 37 35 11 Jönköpings . . 395 395 87 233 18 37 32 12 Kronobergs. . . . . . . . 200 191 102 120 16 25 15 14 Kalmar norra. . . . . . . . . . 136 111 87 71 6 12 3 3 Kalmar södra. . . . . . 133 133 71 70 1 12 5 4 Gotlands. . . . . . 64 41 98 13 9 7 8 1 Blekinge . . . .. . . . . . . .. 234 177 107 132 10 23 . 18 6 Kristianstads . . . . . . . . . . 431 431 88 225 40 51 34 23 Malmöhus. . . . 401 377 91 277 14 16 17 14 Hallands. . . . . . . . . . . 172 172 87 96 10 ' 22 12 8 Göteborgs o. Bohus . . . . 232 203 80 115 10 17 9 9 Älvsborgs. . . . . . . . . . 398 398 92 231 28 43 _ 41 16 Skaraborgs. . . . . . . . . 314 293 87 157 27 23 26 17 Värmlands. . . . . . . . . 306 276 98 186 26 27 18 10 Örebro. . . . . . . 306 272 102 194 22 27 22 8 Västmanlands . . . . . . 319 319 - 93 185 28 28 34 14 Kopparbergs. . . . . . . . . . 306 306 89 182 24 39 19 9 Gävleborgs (inkl. Gävle). 422 416 99 275 41 35 33 22 Västernorrlands. . . . . . . . 414 441 93 264 38 52 37 14 Jämtlands. . . . . . . . . . . . . 125 125 101 94 6 9 15 1 Västerbottens. . . . . . . . . . 301 301 95 222 22 19 14 6 Norrbottens . . 420 407 94 281 25 31 27 17 Stockholm. . . . . . . . . . . . . 2 478 2 080 88 1 254 126 200 145 80. Göteborg . . . . . . . . . . 641 588 94 363 30 52 47 39 Malmö . . . . . 217 161 93 102 1 15 18 10 — 149 31 47 Hälsingborg. . . . . . . . 197 197 89 127 14 13 15 5 — 175 28 48

Summa 10 950 10 150 91 6 259 670 962 779 408 122 27 -—— 9 227 32 2 968

2 —— 283 37 104 -— _; 245 30 73 334 29 96

! H

—— 313 35 112 —- 342 32 109 — 194 38 74 — 97 27 26 ) —— 95 j26 25 —f 40 67 27 —— 189 30 57 —— 380 41 155 —— 342 19 65 —— 149 35 53 _; 163 29 48 —— 365 37 134 255 38 98 —— 271 31 85 —— 277 30 83 —— 297 38 112 —— 273 33 91 _; 411 33 136 —— 410 36 146 __ 126 25 32 __ 285 22 63 __ 383 27 102

—- 1 833 31 579 ——- 551 34 188

| __Ilallll__u_llalwalllsell

HNN Hmm.-1 NH

”QQ *** N QMDNMNMMMMWMQWNMQ Fiholm Q'

1 % av samtliga patienter 68 7 10 9 4 1 100 I % av patienter i åldern 67—War........... 23 32 26 14 4 1 100

* Räknat på. antalet dis-onibla nlatser.

Tabell 41. Kroppssjukvården: vårdplatser och patienter den 12 april 1962 på kirurgiska kliniker

Antal atienter Väggaäts' Antal patienter i åldern Antal ialdernp67—w år

patienter

Sjukvårdsområde Belägg- i åldern 1 %0 av

.. ning . (”"' Stad) Fast— Dispo- %1 Under 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—94 95—w (i?—w "" samtliga

" _ Summa 1 % av Totalt i ålders- stallt nibeit 67 är är år är är är är är samtliga gruppen

Stockholms . . . . . . . . . . 438 438 80 236 21 43 37 9 Uppsala............... 210 210 90 125 13 17 14 17 Södermanlands. . . . . . . . . 315 314 87 185 18 28 22 10 Östergötlands (exkl.

Norrköping) . . . . . . . . . 314 298 108 189 21 42 36 19 Jönköpings. . . . . . . . . . 409 414 93 276 14 29 32 26 Kronobergs. . . . . . . . . . 222 231 81 124 11 20 17 11 Kalmar norra . . . . . . . . . 96 96 83 53 6 9 9 1 Kalmar södra . .. . . . . . . 138 138 67 58 5 10 7 8 Gotlands. .. . . . . . 116 116 85 72 6 12 2 5 Blekinge. . . . . . . . . . . . 238 238 88 132 10 26 16 15 Kristianstads. . . .. . . . . . 459 459 88 259 31 47 39 16 Malmöhus... 266 266 " 81 153 8 23 15 9 Hallands . . . . . . . . . . . . .. 213 213 100 134 13 27 18 17 Göteborgs o. Bohus. . . . . 256 256 91 152 19 20 18 17 Älvsborgs. . . . . . . . . . . . . 458 393 88 225 25 36 31 23 Skaraborgs. . . . . . . . 398 398 79 214 12 24 28 22 Värmlands. . . . . . . . . . . . 349 349 97 231 23 39 25 13 Örebro................ 381 381 94 250 17 31 30 20 Västmanlands . . . 351 351 92 222 20 37 27 15 Kopparbergs . . . . . . . . .. 341 308 81 191 11 19 16 13 Gävleborgs (inkl. Gävle). 477 463 90 271 35 44 48 16 Västernorrlands. . . . . . . . 546 544 97 379 25 50 41 24 Jämtlands. . . . . . . . . . . .. 156 156 108 120 6 20 8 8 Västerbottens. . . . . . . . . . 334 334 95 236 19 26 19 12 Norrbottens. . . 460 461 94 342 20 27 22 11

Stockholm. . . . . . . . . . . ' 1 175 1 151 86 699 . 53 79 71 48 Göteborg. . . . . . . . . . . . . . 774 728 100 560 28 61 41 27 Malmö...... 178 178 85 122 5 * 7 12 5 Hälsingborg. . . 154 154 81 79 10 12 9 7

Summa 10 222 10 036 90 6289 505 865 710 444

— — 350 33 114 — — 189 34 64 272 32 87

09:06

| H venne O

322 41 133 385 28 109 188 34 64 80 34 27 ]

v—l

93 38 35 99 27 27 209 37 77 402 36 143 215 29 62 213 37 79 233 35 81 345 35 120 314 30 100 340 32 109 358 30 108 322 31 100 250 23 59 419 35 148 526 28 147 168 29 48 317 26 81 432 21 90

989 29 290 729 23 169 152 20 30 124 36 45

9 035 30 2 746

DDNQHÖQRDNQDMQOOQHI

meons—roc Oi

9.1

hlh

murenNämstpmmoOrbwrmNmMMQmwm—mw "IIIIIIIHIIIIIIIIIIIII""H””

vw— I IHF-40561 lNHNle—lv—l] [NH—HN mvh-cl GD Q'

N [* H

I % av samtliga patienter 69 6 10 8 5 100 I % av patienter i åldern

67—Wår............ 18 32 26 16

N

N CD

1 Räknat på antalet disponibla platser.

Tabell 42. Kroppssjukvården: vårdplatser och patienter den 12 april 1962 på allmänna avdelningar vid odelade lasarett samt vid sjukstugor

Antal patienter i

Vårdplatsantal B elägg- åldern 67—w år

Sjukvårdsområde (län) ning, Fast- Dispo- %1 Under 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—94 95—w Sum- Totalt I % av samt- ställt nibelt 67 år är år är år är år är ma liga patienter

Antal patienter i åldern

Stockholms . . . . . . .. 57 57 91 34 1 * 6 7 Uppsala. . . . . . ...... 11 11 100 3 —- 4 3 Södermanlands ......... 147 147 93 64 15 21 19 Östergötlands...... .... 109 109 75 61 10 9 1 Jönköpings ....... . . . . . 136 140 91 63 11 19 13 Kronobergs. . . . . . . . 47 47 102 20 2 6 Kalmar norra . . . . . . . .. 24 24 121 21 2 3 1 Kalmar södra. . .. . . . . .. 184 191 97 111 11 22 Gotlands . . . . .......... — — _ — — — —— Blekinge......... ..... —— —— _ —— — —— —— Kristianstads. . . ...... —— — —— Malmöhus . . . . ....... . . 275 247 106 137 20 36 39 22 Hallands ..... .. . . . . . .. 122 122 71 56 5 8 6 11 Göteborgs o. Bohus. . . . 177 177 88 108 10 21 8 4 Älvsborgs ..... . . . . . . . . 145 145 110 99 11 20 16 12 Skaraborgs ...... . . . . . . 15 15 113 9 2 2 1 3 Värmlands. ..... . . . . . . 309 311 94 178 22 34 40 13 "Örebro................ 114 114 103 69 7 18 13 7 Västmanlands . . . . . . . . . _ — _ Kopparbergs. . . . . . . . . 344 344 91 172 20 34 41 33 Gävleborgs. . . .. ... .. 115 115 92 71 9 8 11 6 Västernorrlands. . . . . . . . 52 13 100 7 —— —— 3 1 Jämtlands. . . . . . . . . . . .. 104 104 96 64 10 12 6 6 Västerbottens. . . . . . . . . . 321 320 84 135 13 38 33 35 Norrbottens. . . . . . ..... 184 174 84 108 9 11 10 4

Summa 2 992 2 927 93 1 590 190 332 304 200

52 18 35 11 8 73 136 72 53 82 21 26 128 65 51 48 28 58 29 8 28 185 74 40

"l2"2*””lll

262 125 48 87 31 36 156 48 31 160 61 38 17 8 47 291 113 39 117 48 41 313 141 45 106 35 33

13 6 46 100 36 36 269 134 50 146 38 26 2 708 1 118 41

V'.

MHN—!??)

H

llll'"'|l||ll|l"*|||lll|llllN I""!Illmllllllllllllllmww

Nm 00

I % av samtliga patienter 59 7 12 11 7 100

I % av patienter i åldern 67—Wår............ 17 30 27 18 7 1 .. 100

1 Räknat på antalet disponibla platser.

Tabell 43. Kroppssjukvården: patienter den 12 april 1962 i åldern 67 är och däröver fördelade på åldersgrupper

Antal patienter i %., av hela

befolkningen

ialdern67—w år

Sj ukvårds- Akutsj ukvården Långtidssj ukvården

område (län, stad) Lång- 75—79 80—84 85—89 75—79 80—84 85—89 tids-

år är år är är år sj uk- vården

Stockholms . . . . . . Uppsala Södermanlands. . . . Östergötlands (exkl. Norrköping). . . . Jönköpings. . . . . Kronobergs. . . . Kalmar norra .. Kalmar södra . Gotlands. . . . . . Blekinge. . . .. . Kristianstads. . Malmöhus. . . . . Hallands . . . . Göteborgs o. Bohus Älvsborgs. . . . . . .. Skaraborgs. . . . . . . Värmlands. . . . . .. Örebro........... Västmanlands . . . Kopparbergs. . . . . Gävleborgs (inkl. Gävle)........ Västernorrlands. . Jämtlands. . . . . .. Västerbottens. . . Norrbottens. . . .

641 18 659 36 423 18 515 18 556 19 217 11 238 195 16 125 20 256 16 323 10 429 11 313 16 333 14 579 15 402 14 407 13 686 25 378 18 410 14 512 17 460 16 152 10 182 10 420 25

IDIOQ'MM E N

Stockholm . . . Göteborg. . . . . .

3 001 37

897 25 Malmö....... . 568 27 Hälsingborg. . . 234 28

Summa 14 511 19 % 100

HOH _

Tabell 44. Kroppssjukvården: vårdplatsantal den 12 april 1962 inom långtidssjukvården, fördelat på sjukvårdsområden

Sjukvårdsområde (län, stad)

Landsting, landstingsfria städer

Klinik el. avd.

vid lasarett

Avd. vid sjukstugor

Sjukhem

Summa

Sjukhem i socialnämnds regi

Enskilda sjukhem

Sammanlagt

Fastställt vårdplats— antal i %0 av hela befolkningen

Fast- ställt

Dispo- nibelt

Fast— ställt

Dispo- nibelt

Fast- ställt

Dispo- nibelt

Fast— ställt

Dispo- nibelt

Fast- ställt

Dispo- nibelt

Fast- ställt

Dispo- nibelt

Fast— ställt

Dispo- nibelt

Lands- ting, lands- tings- fria städer Lands- ting o. social— nämn- der

Samt- liga

Stockholms . . . . . . Uppsala Södermanlands . . . Östergötlands (exkl. Norrköping). . . . Jönköpings. . . Kronobergs. . . Kalmar norra . Kalmar södra . Gotlands. . . . . . Blekinge. . . . .. Kristianstads. . Malmöhus . . . . Hallands......... Göteborgs o. Bohus Älvsborgs. . . . . . . . Skaraborgs. . . . . . . Värmlands. . . . . . . Örebro.... . .. Västmanlands .. .. Kopparbergs.. . . . . Gävleborgs (inkl. Gävle)......... Västernorrlands. . . Jämtlands. . . . . . . . Västerbottens. Norrbottens. . . . . . Stockholm. . . . . . . Göteborg.... Malmö........... Hälsingborg. . . . . .

Summa

289 244 276

81 124 90 72 310

247

1 005 233 71

259 219 276 55 60 60

1 19

119

40 283 60 1 60 184 108 81 124 90 72 305

240

1 005 233 92

265 106 146 154 265 106 146 154

366 472 150

161 431 129 244 100 147 166 410 386 315 127 523 266 305 572 358 276

464 331 20 70 108 660

41 396 148

365 472 150

161 431 129 244 100 125 166 410 386 315 127 523 266 305 606 358 271 464 341 20 70 108 609

41 396 148

655 484 394 458 534 268 304 244 147 285 410 386 355 436 583 445 522 750 358 541 545 455 216 288 572 907 1 046 629 21 9 624 484 369 458 534 268 304 243 125 285 410 386 355 410 583 441 524 759 358 536 545 465 216 288 567 849 1 046 629 240

58 252 179 58 260 187

221 98 42 17 224 98 42 1 7

47 47 187 65 29 130 38 46 71 126

187 65 27 123 34 43 71 126

182 19 136 110 120

47 57

484 150 42 40

183 19 135 104 118

51 58

429 150 42 41

895 755 573 865 763 556

815 742 333 321 262 176 332 410 573 425 500 772 539 565 941 489 603 817 736 333 321 259 154 332 410 573 425 476 783 546 570 948 489 598

623 600 216 288 572

3 916 1 196 671 259

631 651 216 288 567

3 758 1 196 671 281

.. ..

[Gällö

.. .. HNH

damm .. . .. ..

..

.. .. ..

us:-N o'S'chioi . wah hmmm noga—owwwamm

.. ..

.. .. ..

.. .. ..

.. ..

.. .. ..

.. .. ..

.. ..

.. .. ..

.. ..

.. .. ..

":o.-un MQDQWMHHQQHH mams! BMOQDHQGQHHH w...-AN NNHHOfNHHHNv-Av-l

.. ..

.. .. _

.. ..

.. ..

.. ..

»

..

.. ..

.. .. ..

.. .. ..

4 345 4 244 8 142 8 107

13 436 13 301

1 630 1 582

19 362 19 213

HVO] NNHN NNHHNNHv-THMNN NHHHN QNNN N

man—NNNN—mnä amn—Nx—mmm oz

HHIDNN QOQQ (D 903qu 01th d' HMHHN HNNN v—l

.. ..

Tabell 45. Kroppssjukvården: patienter den 12 april 1962 inom långtidssjukvården, fördelade på sjukvårdsområden och sjukhustyper

Landsting, landstingsfria städer

Sjukhem i . . . . .. Enskilda Antal patienter i Klinik el.avd. Avd. vid soc'alnamnds sjukhem sammanlagt åldern 67_w år

Sjukvårdsområde vid lasarett sjukstugor Sjukhem Summa regi

(län, stad) I 7 av

Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav I% av '” pati- 67_w pati- 67—w pati- 67_w pati- 67—w pati- 67_w pati- 67—w pati- 67—w samtliga enter år enter år enter är enter år enter år enter är enter är patienter

samtliga i ålders- gruppen

Stockholms . . . . . . 224 158 _ _ 365 280 589 438 56 49 182 154 827 641 78 18 Uppsala . . . . . . . . . _ _ 12 454 388 466 399 260 244 16 16 742 659 89 36 Södermanlands. . . . 208 136 _ _ 146 114 354 250 187 173 _ _ 541 423 78 18 Östergötlands (exkl.

Norrköping). . . . 251 181 24 19 150 124 425 324 91 83 134 108 650 515 79 18 Jönköpings. . . . . . . 54 36 47 30 406 320 507 386 86 82 99 88 692 556 80 19 Kronobergs. . . . . . . 57 41 76 59 128 89 261 189 12 12 22 16 295 217 74 , 11 Kalmar norra .. .. 60 45 _ _ 233 179 293 224 14 14 — _ 307 238 78 16 Kalmar södra .. .. 117 93 24 18 97 69 238 180 _ _ 15 15 253 195 77 Gotlands. . . . . . _ _ — _ 122 96 122 96 _ _ 29 29 151 125 83 20 Blekinge. . . . . . . .. 117 97 — _ 164 119 281 216 40 40 _ _ 321 256 79 16 Kristianstads. . . . . _ _ — _ 404 323 404 323 _ — _ _ 404 323 80 10 Malmöhus. . . . . . . . _ — _ _ 373 284 373 284 164 145 _ — 537 429 80 11 Hallands. . . . . . . . . 39 34 _ _ 293 243 332 277 34 31 5 5 371 313 85 16 Göteborgs o. Bohus 256 201 _ _ 125 86 381 287 27 25 32 31 440 343 78 14 Älvsborgs. . . . . . . . 53 31 _ _ 498 375 551 406 130 118 65 55 746 579 78 15 Skaraborgs. . . . . . . 157 103 15 12 259 197 431 312 36 31 65 59 532 402 76 14 Värmlands. . . . .. . 180 135 34 22 296 212 510 369 46 38 _ _ 556 407 73 13 Örebro. . . . . . . . . . . 100 69 41 33 583 474 724 576 67 64 100 46 891 686 77 25 Västmanlands .. _ — _ _ 351 259 351 259 125 114 5 5 481 378 79 18 Kopparbergs.. . . _ _ 239 178 231 176 470 354 58 56 _ _ 528 410 78 14 Gävleborgs (inkl. .

Gävle). . . . . . . . . 87 69 _ _ 459 362 546 431 35 33 51 48 632 512 81 17 Västernorrlands. . . 122 89 _ _ 334 263 456 352 95 76 52 32 603 460 76 16 Jämtlands. . . . . . . . 89 60 104 78 20 14 213 152 _ _ _ — 213 152 71 10 Västerbottens. . . 68 46 132 88 66 48 266 182 _ — _ _ 266 182 68 10 Norrbottens. . . 293 223 139 110 101 87 533 420 _ _ _ _ 533 420 79 25

_ H

232 124 _ _ 611 441 843 565 2 356 2 051 422 385 3 621 3 001 83 37 Göteborg. . . . . . 893 761 _ _ 42 _ 935 761 _ — 150 136 1 085 897 83 25 Malmö . . . . . . . . . 232 178 _ _ 393 357 625 535 _ — 33 33 658 568 86 27 Hälsingborg. . . . . . 92 75 _ _ 133 121 225 196 — _ 40 38 265 234 88 28 Summa 3 981 2 985 887 658 7 837 6 100 12 705 9 743 3 9191 3 479 1 517 1 299 18 141 14 521 80 19 1 Häri ingår 10 patienter beträffande vilka »älder över 67 år» angivits, däremot inte 248 patienter, för vilka aldersuppgift helt saknas. Stoekholm. . . . .

Tabell 46. Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på avdelningar för långvarigt kroppssjuka vid lasarett, sjukstugor och sanatorier, fördelade på sjukvårdsområden och åldersgrupper

Antal patienter i åldern

Antal

Sjukvårdsomra- patienter

de (län, stad) 60_64 i 551316? år _

procent av samt]. patienter

Stockholms . . . Uppsala ...... Södermanlands Östergötlands (exkl. Norr- köping) ..... Jönköpings. . . . Kronobergs. . . . Kalmar norra . Kalmar södra. . Gotlands ...... Blekinge ...... Kristianstads. . Malmöhus ..... Hallands ...... Göteborgs o. Bohus ...... Älvsborgs ..... Skaraborgs. . . . Värmlands . . . . Örebro ........ Västmanlands. . Kopparbergs. . . Gävleborgs (inkl. Gävle). Västernorrlands Jämtlands ..... Västerbottens. . Norrbottens. . .

N H

70 92 65

Wlh QIED |E:

Fi v—C

72 65 75 75 79

”””!"I'Wll mmmllllllw autonom-alm] || ohmmoolvl Iv—c N

”'N—MIM] [| mäta—mlmll—q

owman—i'll» _ Fl NNoowxnlin v-l

NNMMNIQ

QNFFCDICD MMCDFN _| "!

vawh N IDNLOCQ armen-nuo

Stockholm . Göteborg ...... Malmö ........ Iläluingborg. . .

NHCDOQ' 280610!

wam HH COQ?" v—l

Summa

tbc—[cig— ca oo

N

|||

. :| I

I I

II!

I I

mv

| 'I ': Ali i

landsting och landstingsfria städer, fördelning på sjukvårdsområden och åldersgrupper

Sj ukvärdsomrä— de (län, stad)

Antal patienter i åldern

—1 är

2—14 år

1 5—39 år

40——44 år

är

45—49 50—54 år 55—59 är 60—64 år 65—66

är

67—69 är 70_74

är är

75—79 80—84 år 85—89 är 90—94 är

95_w

är

Sum-

Antal patienter i ald. 67 —w år i

% av samtliga patienter

Stockholms . . . Uppsala ...... Södermanlands. Östergötlands (exkl. Norr- köping). . . .. Jönköpings. . . . Kronobergs. . . . Kalmar norra. . Kalmar södra. . Gotlands. . . . . . Blekinge. . . . . . Kristianstads. . Malmöhus. . . . . Hallands. . . . . . Göteborgs o. Bohus . . . . . . Älvsborgs. . . . . Skaraborgs. . . . Värmlands . . . . Örebro........ Västmanlands . Kopparbergs. . . Gävleborgs (inkl. Gävle) . Västernorrlands Jämtlands. . . . . Västerbottens. . Norrbottens . . .

Stockholm . . . . Göteborg. Malmö........ Hälsingborg. . .

Summa

%

(”MH mwmmn—wahb

QFDCOCOQDH acc.-.

| I

WIN NÖHN—NNWNV

wawwv—N

RD&D—Nl

OCDCD v-u

"Finno—Innova? _omcnnoocn mur—.men v-4 v—l H

q- v-i

ICON

11 14

antennen-amaze- HH

MN

12 27 18 12 11

MQIOQDNIDXG

0:01

19 29 10 27 15 30 32 21 28 20 26 43 30 25 43 18 49 16 56 78 30 16 47 12 30 14 14 26 52 40 35 27 64 33 54 105 75 34 81 48 12 16

115

38 15

76 91 32 31 72 30 50 22 28 29 86 75 60 13 102 60 50 110 64

104 57

13 19

119

83 23

72 110 32 37 96 18 52 14 20 29 87 78 66

21 112 44 44 111 53 36 72 70 12 21 95 102 32

44 55 21 48 16 28 10 10 25 46 46 36 11 54 30 31 78 33 23 45 46 22 48 89 30 12 13 22 13

MVH

NHCO [src—1—

omIll

365 454 146 150 406 128 233

97 122 164 404 373 293

125 498 259 296 583 351 231 459 334 20 66 101 611 393 133

77 85 78 82 79 70 77 71 78 72 80 76 83 69 75 76 72 81 73 76 79 79 70 73 86 72

2 91 91

SINIÄN H

(DI.-alg—

N

220 505 256 535

1 171 15 1 551 20 1 541 20

938 12 300

Nlbmgv—

7 837 100 78

Tabell 48. Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på sjukhem för långvarigt kroppssjuka drivna av kommuner (som regel i socialnämnds regi); fördelning på sjuk- vårdsområden och åldersgrupper

Antal patienter Antal pa- tienter i 67 år och däröver åldern

67_w är

7s—m80—mss—wee—M l%aA

samtliga är är år är patienter

Sjukvårdsområde (län, stad)

Stockholms ......... Uppsala Södermanlands ....... Östergötlands ........ Jönköpings .......... Kronobergs .......... Kalmar norra ....... Kalmar södra ....... _ Gotlands ............ Blekinge ............ Kristianstads ........ Malmöhus ........... Hallands ............ Göteborgs o. Bohus. . . Älvsborgs ........... Skaraborgs .......... Värmlands .......... Örebro .............. Västmanlands ....... Kopparbergs ........ Gävleborgs .......... Västernorrlands ...... Jämtlands .......... Västerbottens. ' ...... Norrbottens .........

Stockholm .......... Göteborg ........... Malmö .............. Hälsingborg .........

Summa 440 155 483 963 712 303 3 469 % 11 4 12 25 18 8 89

16 10 71 23 50 18 21 24

6 4

87 94 93 91 95 100 100

10 49 12

7 32 13

8 26 40 18

... HH

H &#QNU'QQAWN

lullaNl—mllwlmllllllmsm

llleNoo-i—mtomhlhzl Nl Ibn-toons)

IH

..s 00 |—

I

118lllmlleN—w—Hsl—llll—uqem

I |

1 Härutöver har redovisats 258 patienter, för vilka detaljerade åldersuppgifter saknas.

Tabell 49. Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på

enskilda sjukhem, fördelade på sjukvårdsområden och åldersgrupper

Antal patienter Antal patienter Sjukvårdsområde 67 år och däröver ägget/3351"; (län, stad) Under lagt i % av

67 år 67—69 70_74 75—79 80—84 85_89 90—94 95—w Sum— samtliga

är år är år är är år ! ma patienter Stockholms ......... 28 9 23 44 43 26 6 3 154 182 85 Uppsala ............ _. 1 — 4 1 5 5 _ 16 16 100 Södermanlands ....... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — Östergötlands ........ 26 2 12 24 32 28 9 1 108 134 81 Jönköpings .......... 11 4 11 21 28 18 5 1 88 99 89 Kronobergs .......... 6 _ 4 3 5 2 2 _ 16 22 73 Kalmar norra ....... _ _ _ _ _' _ _ _ _ _ _ Kalmar södra ....... _ _ _ 4 3 4 4 _ 15 15 100 Gotlands ............ _ _ 2 8 5 8 5 1 29 29 100 Blekinge ............ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ Kristianstads ........ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Malmöhus ........... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Hallands ............ _ _ _ 1 1 1 2 _ 5 5 100 Göteborgs o. Bohus. . 1 3 7 5 7 5 3 1 31 32 97 Älvsborgs ........... 10 1 11 12 16 11 3 1 55 65 85 Skaraborgs .......... 6 4 ' 8 15 13 16 2 1 59 465 91 Värmlands .......... _ _ _ _ _ _ _ _- _ ' _ _ Örebro .............. 54 5 10 24 6 _ 1 _ 46 100 46 Västmanlands ....... _ 1 _ _ 2 1 1 _ 5 5 100 Kopparbergs ......... _ _ ' _ _ _ — _ _ _ _ _ Gävleborgs .......... 3 1 8 11 16 8 4 — 48 51 94 Västernorrlands ...... 20 2 9 8 7 5 1 _ 32 52 62 Jämtlands ........... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — Västerbottens ........ _ _ — — _ _ _ _ — _ _ Norrbottens ......... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Stockholm ........... 37 13 42 70 107 97 47 9 385 422 91 Göteborg .......... '. . 14 8" 16 26 40 28 15 3 136 150 90 Malmö .............. _ 1 2 10 11 8 1 _ 33 33 100 Hälsingborg ......... 2 2 6 11 12 5 2 _ 38 40 95

Summa 218 57 171 301 355 276 118 21 1 299 1 517

% 14 4 11 20 24 18 8 1, 86 100 86

Tabell 50. Kroppssjukvården: personal vid sjukhem för långvarigt kroppssjuka enligt anstaltsundersökningen den 12 april 1962

Sjukhem drivna av

Landsting, landstingsfria Personalkategori städer

Socialnämnd Enskilda Sammanlagt

Game"" Heltid Deltid Gemen' Heltid Deltid Heltid Deltid Gemen'

Hcltld Deltid sam sam sam

Läkare: överläkare. . . . . . . . . annan läkare. . . . . . Ledning i övrigt: syssloman. ..... ... husmoder. . . . . .. bitr. husmoder. . . . . Vård m. m.: avdelningssköterska assistentsköterska . . . annan sköterska. . . . . undersköterska. . . . . . sjukvårdsbiträde o.d. sjukgymnast. . . kurator............. Sysselsättning: exam. arbetsterapeut . . ej exam. arbetsterapeut samarit el. liknande.. .. Ekonomipersonal: kokerska.......... ekonomibiträde. . . . Övriga: vårdpersonal. . annan kategori. . . .

Summa

Därav: läkare............... 15 118 6 3 29 8 6 39 ledning i övrigt. . . . . . . 128 58 67 39 9 41 80 13 vård m. m.. . . . . . . . . . . 2 727 497 24 542 186 99 444 92 sysselsättning. . . . . . 18 52 14 3 18 16 1 5 ekonomipersonal. . . . .. 471 79 63 113 20 103 147 31 övriga............... 268 55 7 36 19 65 52 35

24 186 16 247 80 109 3 713 775 130 22 75 34 731 130 180 356 109 82

NHl—QQO HH

Antal redovisade hem. . . . . . 175 54 69 298 » » vårdplatser 7 537 1 901 1 727 11 165

Antal vårdplatser per an- ställd (deltid har räknats som %; befattningshavare gemensam med annan an- stalt som I/,). . . . . . . . . .. 1,8 1,9 2,0 1,9

Totala antalet hem 182 61 69 312

Tabell 51. Mentalsjukvärden: antal vårdplatser och patienter den 12 april 1962

Staten, landsting och I socialnämnds eller landstingsfria städer enskilds regi Vårdform . . Dispo- .. Dispo- . och Sjukvårdsområde nibla Antal Bålågg- nibla — Antal Breilågg— värd- patienter tyg” vård- patienter Kyg' platser 0 platser 0

Mentalsjukhus och lasaretts- kliniker .................. 30 461 29 886 98 271 249 92 Sjukhem för lättskötta psy- kiskt sjuka ............. 4 943 4 906 99 1 124 1 058 94

Summa 35 404 34 792 98 1 395 1 307 Därav sjukhem i:

Stockholms län ......... 316 291 92 25 25 100 Uppsala ................ 97 97 100 33 33 100 Södermanlands .......... 172 172 100 —— — ——

Östergötlands (exkl. Norr- köping) .............. 127 124 98 34 ' 31 91 Jönköpings ............. 164 163 100 354 332 94 Kronobergs ............. 170 169 100 146 138 95 Kalmar norra .......... 61 60 100 —- —— —- Kalmar södra .......... 148 148 100 118 117 99 Gotlands ............... —— — —- -—- * — —— Blekinge ............... 235 236 100 — — _ Kristianstads ........... 233 230 99 — —— ——- Malmöhus .............. 355 350 99 28 28 100 Hallands ............... 151 151 100 21 719 90 Göteborgs o. Bohus ...... 105 104 99 121 115 95 Älvsborgs .............. 243 238 98 — — ——- Skaraborgs ............. 133 133 100 —- —— —— Värmlands ............. 152 150 99 — -— —— Örebro ................. 178 180 101 8 8 100 Västmanlands .......... 155 154 99 —— —— —— Kopparbergs ........... 132 130 98 58 50 100 Gävleborgs (inkl. Gävle). . 196 209 107 —— —- -— Västernorrlands ......... 305 307 101 50 35 70 Jämtlands .............. 134 134 100 — -— —- Västerbottens ........... 162 193 119 — —— — Norrbottens ............ 376 373 99 —- — —- Stockholm .............. 170 165 97 44 35 80 Göteborg ............... 77 55 71 89 89 100 Malmö ................. 196 190 97 3 3 100 Hälsingborg ............ — — — -— —— -—

18 318191

Tabell 52. Menialsjukvården: vårdplatsantal och patienter den 12 april 1962 vid psykiatriska lasarettskliniker samt sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka, drivna av landsting och landstingsfria städer

Sjukvårdsområde (län, stad)

Psykiatriska lasaretts-

kliniker

Sjukhem

Sammanlagt platsantal

Dispo- nibla vård-

platser

Antal patienter

Därav 67—w ar Dispo- nibla vård-

platser

Antal patienter

Därav 67—w år

Totalt

1 % av samtliga patienter

Totalt

I % av hela befolk- ningen

Totala antalet patienter Därav 67—w är

Stockholms Uppsala Södermanlands . . . . . . . . . Östergötlands (exkl. Norrköping). . . . . . . . . Jönköpings............. Kronobergs. . . . . . . . . Kalmar norra.... ...... Kalmar södra ..... . . . . . Gotlands............... Blekinge. . Kristianstads. . . . . . . . . . . Malmöhus.............. Hallands...... ...... Göteborgs o. Bohus ..... Älvsborgs. . . . .. Skaraborgs. Värmlands. . . Örebro................. Västmanlands . . . Kopparbergs. . . . . . . . Gävleborgs (inkl. Gävle) . Västernorrlands ........ . Jämtlands. . . Västerbottens. . . . . . . . . . . Norrbottens. . . Stockholm............. Göteborg....... Malmö ..... Hälsingborg. .

Summa

123 135 48

79

105 29 111 12

46 70 12 10 42 48 85

295 88 1 03

87 136 47

106 10

48 92 12 43 38 75

294 89 94

sfv-161

)”lI7IIHN"|I|l"w|||"|

m IN!-lm N

316 97 172 127 164 170

61 148 235 233 355 151 105 243 133 152 178 155 132 196 305 134 162 376

170 77 196

291 97 172 124 163 169

60 148

236 230 350 151 104 238 133 150 180 154 130 209 307 134 193 373 165 55 190

104 28 48

40 63 67 25 90

112 117 154 132

36 29 28 32 39 40 42 61 47 51 44 38 42 30 34 28 42 24 52 30 24 36 19 24 37 7 69

439 232 220 127 243 170

61 182 235 302 460 180 105 354 133 164 224 225 132 208 315 176 210 461

465 165 299

1,76 0,58 0,41 1,31

378 233 219 124 242 169

60 159 236 300 439 187 104 344 133 160 228 246 130 221 316 177 231 448

459 144 284

108 135

1 544 1 465 4 943 4 906 1 797 36 6 487

0,86

6 371 1 857

Tabell 53. Mentalsjukvården: personal vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka enligt anstaltsundersökningen den 12 april 1962

Sjukhem drivna av Sammanlagt Landsting, lands- Socialnämnd Person alkate gori tingstria städer eller enskild Ge- Ge- Ge— Heltid Deltid men- Heltid Deltid men- Heltid Deltid men— sam sam sam Läkare: överläkare ............. _ 16 2 2 10 _ 2 26 2 annan läkare .......... 3 37 6 2 22 _ 5 59 6 Ledning i övrigt: syssloman ............. 9 6 25 40 4 _ 49 10 25 husmoder ............. . bitr. husmoder ........ % 61 10 3 42 3 _ 103 13 3 Vård m. m.: avdelningssköterska . . . . 53 3 _ 10 1 _ 63 4 _ assistentsköterska ...... _ _ _ _ _ _ _ — _ annan sköterska. . . .. . . 184 7 _ 7 3 _ 191 10 _ undersköterska ........ _ _ _ _ _ _ _ _ _ sjukvårdsbiträde o. d. . . 618 20 _ 102 14 _ 720 34 _ sjukgymnast ........... 2 1 3 _ _ _ 2 1 3 kurator ............... _ _ _ _ _ _ _ — _ Sysselsättning: exam. arbetsterapeut. . . ej exam. arbetsterapeut 48 19 6 5 9 — 53 28 6 samarit el. liknande Ekonomipersonal: kokerska .............. 65 _ 14 29 3 — 94 3 14 ekonomibiträde ........ 107 16 47 30 9 _ 137 25 47 Övriga: vårdpersonal .......... 62 4 102 14 7 _ 76 11 102 annan kategori ........ 7 7 2 _ _ _ 7 7 2 Summa 1 219 146 210 283 85 — 1 502 231 210 Därav: läkare................ 3 53 8 4 32 _ 7 85 8 ledning i övrigt ........ 70 16 28 82 7 _ 152 23 28 vård m. m ............. 857 31 3 119 18 _ 976 49 3 sysselsättning .......... 48 19 6 5 9 _ 53 28 6 ekonomipersonal. . , . . . . 172 16 61 59 12 _ 231 28 61 övriga ................ 69 11 104 14 7 _ 83 18 104 Antal redovisade hem ..... 71 56 127 » » vårdplat- - ser ................... 4 964 980 5 944 Antal vårdplatser per hel- tidsanställd (deltid har 3,6 3,0 3,5 räknats som %; befatt- ningshavare gemensam med an. nan anstalt som I],.) .. . Totala antalet hem ...... 76 57 133

Tabell 54. Personer fyllda 6 7 år, i specialbostäder, öppen vårdl, ålderdomshem och längtidsvärd (eat/cl. enskilda sjukhem)

Antal personer i Procent i

Special- Öppen Ålder- Långtids- bostäder vård domshem vård Special- Öppen Ålder- Långtids- bostäder domshem vård Summa Summa

v: & :>

Stockholms. . . . . . . . . . .. 2 512 1 384 2 114 487 6 497 Uppsala............... 1703 741 951 643 4038 Södermanlands. . . . . . . . . 2 492 1 064 1 288 423 5 267 1 Östergötlands. . . . . . . . . . 3 059 1 862 1 907 407 7 235 Jönköpings. . . . . . . . . . . 1 341 872 1 074 468 3 755 Kronobergs. . . . . . . . . . .. 1 119 887 1 117 201 3 324 Kalmar............... 2150 1336 1507 418 5411 Gotlands. . . . . . . . . . . . . . 362 183 269 96 910 Blekinge. . . . . . . . . . . 1 416 692 784 256 3 148 Kristianstads. . . . . . 1 647 1 197 1 418 323 4 585 Malmöhus. . . . . . . . . . . . . 3 066 1 643 2 000 625 7 334 Hallands.......... 849 528 832 308 2517 Göteborgs o. Bohus. . . . . 966 768 1 044 312 3 090 Älvsborgs. . . . . . . . . . 1 572 1 463 2 071 524 5 630 Skaraborgs. . . . . . . . . . . . 1 315 993 1 638 343 4 289 Värmlands. . . . . . . . . . ... 3 335 966 1 633 407 6 341 Örebro. . . . ....... . . . . . 2 653 1 097 1 302 640 5 692 Västmanlands. . . . . . . . . . 2 337 1 200 1 168 373 5 078 Kopparbergs. .. .. . . 2 613 1 321 1 316 410 5 660 Gävleborgs. . . . . . . . . . . . 3 491 1 109 1 466 464 6 530 Västernorrlands. . . . . . . . 4 103 1 257 1 964 428 7 752 Jämtlands. . . . . . . . . . . .. 1 097 491 926 152 2 666 Västerbottens. . . . . . 2 341 796 1 230 182 4 549 Norrbottens. . . . . ...... 2 497 616 971 420 4 504 14,8

17,8 21,9 22,4 19,7 12,9 17,6 20,4 14,6 19,2 14,8 15,6 13,2 13,2 14,2 15,0 20,3 20,8 24,8 18,9 21,3 27,3 17,5 24,1 26,6

.. ..

.. ..

.. .. .. .. ..

HMv—rv—(v—lv—t internminne

..

mmoosr'co—cqmwomco 003006va Murgröna—ln

..

..

G?NQONCOGZHWCDVIO OOOLÖOOINROOQOOLO

.. _

.. ..

GONLOHBQEMOOCDO'JW

..

..

mandoo-30166

..

mwmov'vsl-vo

v—C

.. ..

..

avled.-lvl» H

.. .. .. .... v—lv—C

..

.. ..

LOQ'VVYD'Q'QLOIO—LGV'IDQQQCDID

Q'HOCOFBQLINQÄDNQ'

of v—l

.

HHHHH—HHv—AHNHHHHHHN H

MMNCOMCDÅIOKDOOLO LO LOleNwlN'Qlwmv—lmh N mmwmvmvmvm CO

.. I!) LD ..

Summa 50 036 24 466 31 990 9 310 115 802 8,1 18,7

Stockholms stad. . . . . . . 4 159 26 292 923 2 616 13 990 12,3 1 ,6

18,2

..

..

Malmö................ 842 22168 303 535 3848

5 Göteborg. . . . . . . . . . . . .. 2 823 2 613 551 761 6 748 7, 4 7 cav-lm [& CONN v—c Punta-_ in HHv—l 'a' ”_ 0 H HGOO =D ..

Hela riket 57 860 35 539 33 767 13 222 140 388

..

* Exkl. personer boende i pensionärsbostäder. ” Uppgift om antal av dessa som bor i pensionärslägenheter saknas.

Tabell 55. Kommunerna fördelade efter antalet personer, fyllda 67 är, i specialbostäder, öppen vård1 och ålderdomshem i procent av samtliga personer i angiven åldersgrupp

Antal kommuner med

15,0— 20,0— 25,0— 35,0— 19,9% 24,9% 29,9% 39,9%

&

Stockholms ....... 17 Uppsala .......... 9 Södermanlands. . . . 10 Östergötlands ..... 21 Jönköpings ....... 11 Kronobergs ....... 14 Kalmar .......... 13 Gotlands ......... 3 Blekinge ......... 9 Kristianstads ..... 13 Malmöhus ........ 20 Hallands ......... 7 Göteborgs o. Bohus 9 Älvsborgs ........ 8 Skaraborgs. . . . . .. 10 Värmlands ........ 10 Örebro ........... 9 Västmanlands ..... 4 Kopparbergs ...... 11 Gävleborgs. . . . . . . 6 Västernorrlands. . . Jämtlands ........ Västerbottens ..... Norrbottens ......

4 1 2 2 3 3 1 3 1

H

01. INI | [HHH1H |.— IHNMNHNW larm HNDHMQOHOHMLC

WMONNQOOFQOOQLOHOOF

[Nl l Irland.-4] | I I | [HHNHv—lmle-lä

':.” m 3 © oo Q'

Summa

Stockholm ........ Göteborg ......... Malmö ...........

Hela riket 7 48 170

1 Exkl. personer boende i pensionärsbostäder.

Tabell 56. Antal personer, fyllda 70 år, på ålderdomshem eller institutioner inom kroppssjukvården för akutvård eller långlidsvård i procent av resp. åldersgrupp

70_74 75—79 80—w

% av åldersgruppen l % av åldersgruppen i % av åldersgruppen i

Län ååå": Akut- Lång- Am"" Akut- Läng- Ålder" Akut- Lång-

. Summa doms- . Summa doms- . Summa hem vård tidsvård hem vård tldsvård hem vård tidsvård

Stockholms ............... Uppsala........ Södermanlands. . . . . . . . . . . . Östergötlands. . . . ......... Jönköpings . . . . . . ......... Kronobergs. . . . . . Kalmar............ ...... Gotlands. . .......... ..... Blekinge ........ Kristianstads. . . . . . . . . . . . . Malmöhus. ...... . Hallands .......... Göteborgs o. Bohus. . . . . . . . Älvsborgs................ Skaraborgs. . . . . . Värmlands................ Örebro ..... Västmanlands.. . . . . . . . . . .. Kopparbergs.. . Gävleborgs. . . . . . Västernorrlands. . . . . . . . . .. Jämtlands................ Västerbottens. . . . . . . . . . . .. Norrbottens. . . . . .

19,0 0,3 15,8 0,4 17,7 0,5 15,3 0,2 10,4 0,5 15,8 0,4 16,6 0,4 11,5 0,5 12,7 0,3 12,3 0,3 11,8 0,4 11,0 0,3 13,8 0,4 14,5 0,3 16,5 0,4 14,3 0,3 13,0 0,4 17,5 0,4 13,5 0,3 14,1 0,3 24,2 0,5 17,9 0,6 20,5 0,9 18,1 0,6

8,5 15,1 0,4

21,3 21,2 20,2 17,3 13,5 17,4 18,7 14,5 14,6 13,6 18,9 13,4 15,5 16,3 18,2 15,8 16,2 19,9 15,3 16,1 27,0 19,1 22,0 21,8 17,3

.. .. .. .. ..

.. .. v—l .. .. .. ..

.. .. a .. .. ..

.. .. .. .. .. .. ..

..

.. .. .. ..

..

.. .. .. .. ..

.. .. .. .. ..

OCDMQ'QCQQIDOONV NMNHHHHNHHHH

lj.

[* GmeQQQQOh—lmc OO HHHHNHHNHHHN v-4

QQNQMHOQNQHNHO

Nina—NÄ—N—HH

.. .. .. .. _ .. ..

mmvmmdvmmmmm

..

.... ....

....

.. .... HHHHHHOHHHHHOH ..

..

..

.. ..

ONHOCHHGDQOOQOQNWNNFNQD NNNHHNÖIHHHHNHNNNNNHNNN

.. ..

ooooomcolxoooaqaow C# 50101 0

DWQWFOOOQQMMQQNFFOOQWNwGDQH v—l

.. .. .. .. ..

OQHONGwQQQFQQPI-INQO moaoolxlxr—ooi—wwl—tooocäooaa

. 6" H . .. .. ..

mmmmmmmmv—mewmwmmov

sah

.. .. .— ..

5,3

.. .. .»

09. oo

..

.. in .. o v-l

.. .. .. ..

"i ca

! .. .. ..

*". H

V'! waquq—mqw .-l

00. N

2,3

.. cr: .. O H .. .. . ..

o—nooooo—cooo—Too—n—n—eo—ooo— o o—HOHHHHHHHHÄHOHHHHHHHH— H

NHHHHNNJu—Noom v—C HHHv—tv—lv—rv—CHNN v-4

.. .. .. .. ..

wOmFMCQHw DON?”

Stockholms stad........... 0,5 Göteborg........ . Malmö.. 0,4

Hela riket 1,8

7,3 3,7 0,8 6.1 5,7 0,9 4,6 0,7

8,2 13,4 0,5

11,0 10,6 9,5 16,3

.. .. .. _ ..

_ ..

mvmvvvmvävmm av namn av

LOEDNNv-l cg cabin se wc.-?v— H

*. o

cows? N 'i ID "17.9 ". QNN N Hv—z—H H

PNCC O . mnq N

.. ..

Tabell 5 7. Vårdplatsantal och platsbehov den 12 april 1962 inom värden för långvarigt kroppssjuka; platsbehovet beräknat dels efter läkarprognosutredningen (LP), dels efter socialpolitiska kommitténs (SPK) undersökningar

Antal vårdplatserl Platsbehov

I %. av antalet personer Enligt LP (55 %., av Enligt SPK

På institutioner . drivna av I %0 av hela Mommsen fyllda 70 är antalet fyllda 70 år)

Platsbrist om Sjukvårdsområde hansyn tas till (län stad) Lands Kommu Lands Lands Exkl. Inkl.

, _ _ _ _ ting, ner Totalt ting, tlidnagngi-h Samtliga ting, tll-1:55; Samtliga Antal 3235 ”35,23” Desam tlantis: (somal- Enskllda tlandfst kommu- (13% flandef kommu- (ll—Zäll gåt-ggr tingens Samtliga hemsjuk- hemsjuk- liggsårla nåmn- lngs rla ner ens l a) ingårla ner ens a) p 2 och kom— vård— vårds- vårds- S 3 er er) stader sta er muner- platser bidrag bidrag nas platser

24,3 27,0 33,6 1 496 763 581 1 118 2 180 35,0 53,2 54,6 760 24 5 718 1 015 22,4 32,7 32,7 967 394 394 780 1 253 33,0 39,3 1 182 473 337 918 1 283 24,2 28,7 33,7 1 212 530 470 801 1 332 18,3 21,1 22,7 807 497 474 432 582 27,0 27,9 28,7 1 115 550 532 731 1 074

30,9 30,9 37,0 262 115 86 184 194 22,2 25,9 25,9 705 373 373 378 483 16,9 16,9 16,9 1 333 923 923 491 664 12,8 19,0 19,0 1 658 1 085 085 837 1 255 24,5 29,0 29,3 797 377 372 491 650 26,3 28,4 968 505 468 589 667 19,4 23,5 25,7 1 653 947 881 876 1 215 21,9 23,5 26,2 1 198 686 626 609 1 203 22,2 24,0 24,0 1 295 730 730 673 1 177 36,5 39,9 45,8 1 131 310 190 928 1 233 23,4 31,7 32,0 841 357 352 506 699 24,1 26,8 26,8 1 235 632 632 596 819

Stockhohns. . . . . . . . 675 58 182 915 Uppsala. . . . . ...... 484 252 19 755 Södermanlands. . . . , 394 179 — 573 Östergötlands ..... . 488 221 136 845 Jönköpings ........ 534 98 110 742 äronohergs. . . . . . . . 268 42 23 333 almar norra ......

Kalmar södra ...... i 548 17 18 583 Gotlands . ....... 147 — 29 176 Blekinge. . . . .. ... . 285 47 ——- 332 Kristianstads. . . . . . 410 —— — 410 Malmöhus ......... 386 187 —— 573 Hallands. . . . . . . . . . 355 65 5 425 Göteborgs 0. Bohus. 436 27 37 500 Älvsborgs ......... 583 123 66 772 Skaraborgs ........ 478 34 60 572 Värmlands. . .. . . . 522 43 —— 565 Örebro. ........... 7.10 71 120 941 Västmanlands. . . . . . 358 126 5 489 Kopparbergs ....... 541 62 -— 603 Gävleborgs (inkl. Gävle). . ..... . . . 545 31 47 623 1 Västernorrlands. . . . 503 88 57 648 1 Jämtlands... . .. . .. 216 —— _ 216 1 Västerbottens. . . . . . 360 _ _ 360 1 2

.. ..

Hoi

..

”3035th O')

.. .. ..

[*

.. N N 013156le I!)

maritima sr HQNNNH N

.. .. ..

NQ'NC'JOl—N N mol r..—....— N'NN

00. Q' 0] chooomcq—mao—H ..

.

H

..

hOwol—cozoc: NNHHäNv-Toi hmcooonnv-icaoca—H—

__chiH—v—N HNNNNOfHO'JNN ooqmcn v—cmcxfm

HP?

23 7 25,1 27,1 1 262 686 639 7011 1 092 23,9 28,1 30,8 1 156 565 508 943 1 760 18 6 18,6 18,6 638 422 422 349 477 26,1 26,1 26,1 759 399 399 458 949 46,0 46,0 46,0 685 113 113 591 2634 27,6 29,6 25 115 12 506 11 592 15 701 23 890

of.» 03.

OFQLON .—

..

annan-sm NNHHN

Norrbottens . . 572 _ — 572 Summa 10 838 1 771 914 13 523

NNO]— N

”. m 'N of:; N

Stockholms stad. . . . 907 2 525 484 3 916 1,1 4,2 4,8 15,3 58,0 66,1 3 257 + 175 + 659 3 789 4 042 Göteborg. . . . . . . . . . 1 046 —— 150 1 196 2,6 2,6 3,0 39,4 39,4 45,0 1 461 415 265 1231 —— Malmö . . . . . . . . . . . . 629 — 42 671 2,7 2,7 2,9 39,3 39,3 41,9 881 252 210 736 —— Norrköping. . . . . . 236 — —-— 236 2,6 2,6 2,6 34,8 34,8 34,8 373 137 137 274 365 Hälsingborg. . . . . . . 219 — 40 259 2,9 2,9 3,4 34,9 34,9 41,3 345 126 86 254 337 Hela riket 13 875 4 296 1 630 19 801 1,9 2,4 2,6 24,3 31,8 34,7 31 432 13 261 11 631 21 985 28 634

1 I platsantalet har här medräknats dels 236 platser i Norrköping dels 203 andra vårdplatser, vilka inte ingår i patientinventeringen, då uppgifter om antalet patienter m. m. avseende dessa platser inte lämnats.

* Verksamheten med hemsjukvårdsbidrag påbörjad 1962. I december 1962 var antalet hemsjukvårdspatienter med bidrag 311. Anm. Uppgifterna beträffande Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping delvis ofullständiga.

Tabell 58. Beräkning av platsbehovet inom värden för långvarig! kroppssjuka enligt socialpolitiska kommitténs undersökningar den 12 april 1962

Antal patienter inom långtids- vården

den 12 april 1962 vårdade

Antal personer i behov av långtidsvård,

Antalet i behov

av långtidsvård i

Antal hemsjuk- vårdsbidrag

Därav i behov av vård i annan form

Samtliga

I lång- tids- vården

I öppen vård

På alder- doms-

hem=

Åld-

ringar Invallder

På

akut- sjukhus

%, av hela befolk- ningen %, av antalet fyllda 70 år

I %, av hela befolk— ningen

Stockholms. . . . Uppsala. . . . . . Södermanlands. Östergötlands1 . Jönköpings. . . . Kronobergs. Kalmar. . . .. .. Gotlands. . . . . .. Blekinge ..... . Kristianstads . Malmöhus. . . . . . Hallands . . ..... Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs. . ....... Skaraborgs. . . . Värmlands. . . . . Örebro........ Västmanlands. Kopparbergs.. . . . . Gävleborgs. ........... . Västernorrlands. . . . . Jämtlands ..... Västerbottens. . . Norrbottens. . . .

Stockholms stad ..... . . Göteborg ..... . ..... Malmö. . . .

Hela riket

58 81 13 32 40

8 41 20 12 29 38 9 22 42 61 34

86 29 22 22 11 31 92

in

leHmlelev-(l lh

1 118 718 780 918 801 432 731 184 378 491 1 091 491 589 876 609 673 928 506 596 704 943 349 458 591

41,1 51,9 44,4 42,7 36,4 29,4 36,0 38,7 29,1 20,3 30,0 33,9 33,5 29,2 28,0 28,6 45,1 33,1 26,5 30,7 44,9 30,1 33,2 47,5

anatewqaqawq NQMMNNMMNH

hnsoaqwewm NNNNNNM

no.—'.

””HQOQQQW'ÄQOZÄGZÄÄN. . _ NHNHv—tdv—OOCHCOONHHOO

oowmqqom HNONO

15 955

3 789 1 327 "139

mansion—N N

cam—_|»

34,5

(64,0) (50,0) (40,1)

”*”. H

253

321 810

,wl(%m

! 8525

1 Exkl. Norrköping. 2 Enl. läkares bedömande. 3 Härtill kommer 444 patienter inom mentalsjukvården vilka borde få vård inom värden för långvarigt kroppssjuka. Hela antalet 1 behov av lång- ha.—...nu "nun-nl: nÅlann nu minn of) om du: a n 0/ nu hnln hnfnllzninnnn nu). nu A 'V av antalet nav-unnar fvllda m är.

19—318191

Tabell 59. Beräkning av platsbehovet på ålderdomshem enligt socialpolitiska kommitténs undersökningar den 12 april 1962

Antal vård- platser

Antal vårdtagare

Samtliga

Därav enl. läkare i behov av

vård

i annan form

Antal personer i behov av vård på ålder-

domshem, den 12 april 1962 vårdade

På ålder- domshem

öppen vård

I kropps— sjukvård (endast personer fyllda 67 år)

Summa

Antal personer fyllda 70 år Antal vård- platser mot- svarande 10 %

er fyllda 70 år1

Differens mellan plats- antalet 12/4 1962 och det

av person- enligt10%

-regeln beräknade

Stockholms. . . . . . . . Uppsala. . . . . . Södermanlands. . . . . Östergötlands. . . . . . Jönköpings . . . Kronobergs. . . . Kalmar........... Gotlands.......... Blekinge . . . Kristianstads . . . . . . Malmöhus . . . . Hallands.......... Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs. . . Skaraborgs. . . . . . . . Värmlands.. . . . . . .. Örebro............ Västmanlands. . . . . . Kopparbergs.. . . . . Gävleborgs. . . . . . . . Västernorrlands. . . . Jämtlands. . . . . . . .. Västerbottens. . . . Norrbottens. . . ..

Stockholms stad .. . Göteborg.......... Malmö............

Summa

Hela riket

2 313 1 042 1 545 2 207 1 370 1 276 1 790

308 887 1 687 2 379 1 058 1 369 2 469 1 896 2 109 1 549 1 439 1 557 1 679 2 128 1 067 1 440 1 097

2 237 1 014 1 474 2 063 1 200 1 223 1 671

290 864 1 622 2 224 953 1 244 2 286 1 804 1 943 1 454 1 304 1 461 1 685 2 129 1 009 1 388 1 055

286 55 221 104 85 81 110 30 58 52 139 51 186 154 107 154 101 77 61 86 277 80 65 148

1 951

959 1 253 1 959 1 115 1 142 1 561 260 806 1 570 2 085 902 1 058 2 132 1 697 1 789 1 353 1 227 1 400 1 599 1 852 929 1 323 907 143 30 70 47 43 28 51

15 49 113 17 32 56 50 47 153 68 33 180 140

38 26 37 29 49

9 68 4 14 21 22 13 35 52 28 29 53 25 33 50 31 16 24 49

2 132 1 015 1 360 2 035 1 207 1 179 1 680

264 835 1 640 2 220 932 1 125 2 240 1 775 1 865 1 559 1 320 1 466 1 829 2 023 967 1 452 1 007

27 195 13 824 17 548 28 269 22 030 14 674 20 281

4 757 12 819 24 230 36 414 14 484 17 592 30 049 21 777 23 548 20 564 15 291 22 461 22 953 21 024 11 591 13 798 12 446

2 720 1 382 1 755 2 827 2 203 1 467 2 028

476 1 282 2 423 3 641 1 448 1 760 3 005 2 178 2 355 2 056 1 529 2 246 2 295 2 102 1 159 1 380 1 245

— 407 -—— 340 — 210 — 620 — 833 —— 191 — 238 ——- 168 — 395 — 736 — 1 262 — 390 — 391 — 536 —- 282 — 246 —- 507 — 90 — 689 —— 616 + 26 — 92 + 60

37 661

1 160 593 345

35 597

976 589 326

2 768

aåé 3

32 829

36:-'; 323 755

90 181 9 * 35 127

såå 469 619

59 222 26 563 16 022 46 962

5 922 2 656 1 602

39 759 | 37 488

1 035

571 426

57 142 — 17 383

1 Socialstyrelsen brukar som en tumre

kommunen som fyllt 70 år.

” Härtill kommer i länen 392 patienter inom mentalsjukvården, Vilka lä på ålderdomshem skulle alltsåilänen vara minst 35 519. Istorstäderna bed gel vid planeringen av ålderdomshem ange, att platsantalet bör motsvara 10 procent av antalet personer i mpligen kunde vårdas på ålderdomshem. Hela antalet i behov av vård ömdes 97 patienter inom mentalsjukvården kunna vårdas på ålderdomshem.

Tabell 60. Landstingens bidrag för vård av långvarigt kroppssjuka på kommunala ålderdomshem (& = åldringar; y = yngre)

Bidragets Bidrag för 1960 storlek per vårdtagare Landsting OCh dag enl1gt Antal Antal Bidragsbelopp normerna vårdtagare vårddaaar våren 1963 ” kr kr St .. 1 å 840 ockholms lans ..... 24, 26, 35 y 51 184 856 4 121 189 Uppsala » ..... 16 å 217 38 245 305 876 Södermanlands » ..... 10, 122 åy 499 11 375 1 256 974 Östergötlands » ..... 29: 333 ti 82 . . 750 000 Jönköpings » ..... 14 åy 138 46 775 537 912 Kalmar läns södra ..... 7, 154 åy 180 55 999 482 372 Gotlands5 läns . . . . 55 32 6 536 32 815 Blekinge » ..... 256 åy 29 7 198 53 985 Kristianstads7 » ..... 5—8 . . 4 5557 34 3087 Malmöhus » ..... 24: 683 . . 73 388 846 609 Hallands » ..... 19: 379 .. 38 155 683 158 Göteborgs o. Bohus » ..... Generellt bi- drag10 åy . . 47 399 412 013 Älvsborgs » ..... 5 2711 4 90311 24 40511 Skaraborgs » .. . . 6: 50 101 18 804 94 060 Värmlands12 » ..... -— —— —— _— Örebro » ..... 13 . . . . 526 000 Västmanlands » ..... Generellt bi- drag10 73 12 030 120 300 Gävleborgs » ..... 8 83 21 521 129 141 Västernorrlands » ..... 8N 111 28 916 1 73 496 Jämtlands » ..... 6 787 18 9197 1 13 5147 Västerbottens » ..... 10 i, lä 32 592 325 920 Summa — . . . . 11 024 047

1 Grundbidrag, beroende på vårdens karaktär. Till grundbidraget kommer ett tillägg baserat på konsumentprisindex. Bidraget reduceras med den vårdavgiit, som landstinget uppbär vid sina egna sjukhem (5 kr). ? Beroende på vårdens karaktär. * Bidraget motsvarar nettodagkostnaden vid landstingets egna hem. Bidraget reduceras med 5 kr (patientavgift). ' I princip betalas 7 kr per vårddag. Om det visar sig, att det antal sjuka från kommunen, som utnyttjat sjukplatser vid landstingets sjukhem, inte uppgår till 2 %, av befolkningstalet i kom— munen, betalar landstinget 15 kr per vårddag för de sjuka på ålderdomshemmet. 5 Avser Visby stad, som har sjukavdelning vid sitt ålderdomshem. Bidraget skall upphöra 31/12 1963, då Visby stad öppnar nytt ålderdomshem utan sjukavdelning. Landstinget övertar därvid vården av de sjuka åldringarna. ** Bidrag utgår med verkliga driftkostnaden vid ålderdomshemmen, dock högst 25 kr. " Bidragsverksamheten började 1962 och de lämnade uppgifterna avser detta år. 3 Bidraget motsvarar nettodagkostnaden vid landstingets egna hem (för 1961 = kr 24: 68), dock icke högre än kommunens egen nettokostnad. För bidrag till hem utan särskild sjukavdel— ning är bidraget högst 10 kronor. ' Bidraget motsvarar nettodagkostnaden vid landstingets egna hem (för 1960 = kr 17:29). 1” Landstinget tillämpar fr. o. m. 1963 ett generellt bidragssystem, baserat på vissa befolk— ningstal i varje kommun. 11 Avser 1961. " Värmlands läns landsting svarar för vårdkostnaderna vid 5 sjukavdelningar på ålderdoms— hem. 13 Bidraget utgår med varierande belopp motsvarande kommunens nettodagkostnad vid hemmet. Bidragsgivningen är under avveckling, allteftersom landstinget inrättar nya platser vid egna sjukhem. Anslaget för 1962 var 350 000 kr.

1. Bidraget avvecklas allteftersom landstinget inrättar nya platser vid egna sjukhem.

Tabell 61. Hemsjukvårdsbidrag: Uppgifter från kommuner om antal åldringar den 12/4 1962 till vilka bidrag utgår

Antal åldringar med bidrag från Totala anta- Både kom- let åldringar Enbart Enbart . . Län kommunen landstinget E:;Seänogi? Övrlga med bidrag En- Ej en- En- Ej en- En- Ej en- En- Ej en- En- Ej en- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- boende boende boende boende boende boende boende boende boende boende 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Stockholms1 ...... 106 48 93 282 4 8 5 203 343 Uppsala ......... 14 16 20 119 3 37 135 Södermanlands . . . 1 3 40 158 1 41 162 Östergötlands ..... 29 53 48 71 5 77 129 Jönköpings ....... 3 19 54 301 1 16 58 336 Kronobergs ...... 16 21 26 37 2 2 44 60 Kalmar .......... 4 4 44 45 2 4 50 53 Gotlands ......... 3 6 12 2 15 8 Blekinge ........ 6 25 7 17 13 42

Kristianstads . . . . —-— 7 24 118 4 2 28 127

Malmöhus2 ....... 60 46 186 2 4 48 3250 Hallands ......... 11 1 5 51 — 4 16 56 Göteborgs o.

Bohus' ......... 18 17 8 43 4 6 30 66 Älvsborgs5 ....... 18 24 50 221 2 68 247 Skaraborgs ....... 13 9 101 154 13 13 127 176 Värmlands” ...... 38 61 17 66 2 2 57 129 Örebro7 .......... 20 23 16 76 2 2 38 101 Västmanlands . . . . 3 20 3 19 6 39 Kopparbergs ..... 10 31 27 135 1 37 167 Gävleborgs ....... 16 19 80 211 9 10 1 105 241 Västernorrlandss . . 104 50 172 313 6 12 282 375 Jämtlands ....... 21 15 15 27 1 3 37 45 Västerbottens . . . . 31 50 100 243 3 4 134 297 Norrbottens ...... 17 52 2 11 19 63

Summa 502 634 1 010 2 906 55 101 3 6 1 570 3 647 1 136 3916 156 9 5217

Utom Göteborg

Utom Arvika. Utom Örebro.

munen—tann—

Utom Järfälla, Huddinge och Södertälje. Utom Malmö och Trelleborg. Uppgift saknas för 67 åldringar i Trelleborg.

Utom Sundsvall, Kramfors och Sollefteå. Utom Trollhättan, som lämnat ofullständig uppgift.

Tabell 62. Landstingens bidrag för vård av långvarigt kroppssjuka på enskilda sjukhem

Bidragets Bidrag för 1960 storlek per patient Landsnng "en dag enhgt Antal Antal Bidragsbelopp normerna vårdtagare vårddagar våren 1963 kr kr Stockholms läns ........ 10—30 1228 134 318 1617 482 Uppsala » ........ 3 0 O O Södermanlands » ........ 15 7 1 708 23 795 Östergötlands » . högst 20 1 77 465 Jönköpings » . ....... 14 50 17 956 206 494 Blekinge » ........ 10 1 210 1 260 Kristianstads » ........ 10 29 5 913 59 130 Malmöhus » ........ olika regler3 . . 32 531 664 387 Hallands » ........ 8 4 1 282 10 252 Västmanlands » ........ generellt bidrag4 2 194 1 552 Västernorrlands » ........ 85 27 10 606 61 572 Summa -— 104 795 1 646 389

1 Avser 1961. ” Samma timersättning som till kommunalt anställda hemsamariter i högst 4 timmar per dag. * Bidragen gäller tre hem, vilka erhåller stöd efter olika principer; ett av hemmen med 5 kr per vårddag, ett annat med 12 kr och ytterligare ett med 36 kr jämte ersättning för ev. drift- förluster. . Landstinget tillämpar fr. o. rn. 1963 ett generellt bidragssystem, baserat på visst befolkningstal i Varje kommun. 5 Bidraget avvecklas allteftersom landstinget inrättar nya platser vid egna sjukhem.

Tabell 63. Omfattningen av landstingens hemsjukvårdsbidrag 1961 (1962)

Åldringar och invalider

Antal åldringar med bidrag Antal invalider med bidrag tillsammans

Landstingens nettokostnader Den 12/4 1962 Den 12/4 1962 Den 12/4 1962 för hem- sjukvårdsbidrag Därav år 1961 Totalt ensam- kr. boende

Landsting Under 1961

Under Därav Under 1961 1 961 Totalt Ensam- Under boende 1 6 år Därav Totalt ensam- boende

Stockholms läns. . . 970 . . . . . . 143 1 526 1 062 . . 21 646 995 Uppsala » . . . . . 255 170 7 . . 127 4 23 . . 297 11 512 968 Södermanlands » . . 294 . . . . 179 . . 470 473 . . 523 347 Östergötlands » .. . . . 273 182 24 . . 183 8 . . 365 32 700 000 Jönköpings » .. . . . 524 321 20 . . 210 7 . . 531 27 770 516 Kronobergs » .. . . . 100 91 16 . . 59 —- . . 150 16 160 000 Kalmar läns norra . . . . . 97 98 . . 64 37 . . 161 135 3 135 115 Kalmar läns södra . . . . . 196 134 6 . . 74 4 . . 208 10 246 550 3 Gotlands 9 2 . . 1 . . 10 2 28 730 Blekinge .. . . . 96 67 13 . . 38 . . 105 16 170 000 Kristianstads .. . . . 212 137 — . . 36 . . 173 — 261 337 Malmöhus . . . . . . . . . 407 418 136 623 074 Hallands . . . .. 105 108 . . . . 51 . . 159 .. 174 252 Göteborgs o. Bohus . . . . . 80 49 4 . . 29 3 . . 78 7 101 116 Älvsborgs . . . . . . . . . . 300 339 9 939 860 Skaraborgs . . . . . 479 378 70 . . 216 32 . . . . 594 102 543 039 Värmlands . . . . . 488 342 102 . . 162 25 — . . 504 127 800 000 Örebro ..... .. .. .. .. .. .. .. 459 3305 .. 421 129 Västmanlands . . . . . 93 88 -— . . 105 — 2 . . 193 -—— 275 264 Kopparbergs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 223 21 392 000 Gävleborgs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396 388 40 620 000 Västernorrlands . . . . . . 900 817 72 875 000 Jämtlands .. . . . 111 80 2 56 48 2 — 167 128 4 168 655 Västerbottens 422 249 . . 296 242 . . 22 718 491 . . 508 140 Norrbottens6 . . 4164 328

Summa 4 510 2 797 266 . . 1 797 88 105 5 767 8 189 635 11 761 415

Hmm—| _2'

H -1—1N

..Q..........Q..

_ — _ _ — _ — — d43

Stockholms stad............ .. .. .. .. .. .. .. 2232 2253 .. 1274162 Göteborgö................. —- -——- _ _ _ _ _ _ _ _ _

Norrköping............. .. 58 15 .. 33 .. -— .. 91 .. .. Hälsingborg............... .. 52 -— .. 31 .. _— .. 83 .. —

1 Avser hela 1961. ' Utom bidrag till poliopatienter. ' 31/3 1961. ' Verksamheten påbörjad 1962. I december 1962 var antalet hemvårdspatienter med bidrag 311. ' Staden lämnar ej kontanta hemsjukvårdsbidrag.

Tabell 64. Utlåningsförråd

Antal .. Avgifts- ut- Antal Darav med sättninga lånings- kommu- Kommuner förråd ner med Tekniska . med förråd Län i RKzs utlå- Sängar hjälp- ååå; 12:15; Med i % av . regi nings- sängut: medel mate- Utan med av- Obe— samtliga (enligt förråd . (rull— . avgift . sva- kommuner . . rustnlng rlel av- gift rat uppgifter 1 någon stolar m m gift från RK) form 111. m.) ' ' Stockholms. . . . 152 43 39 39 41 10 7 5 21 81 Uppsala ....... 42 15 14 10 13 6 4 1 4 60 Södermanlands 54 28 25 23 22 16 -— -—— 12 72 Östergötlands. . 57 31 25 28 25 14 4 1 12 67 Jönköpings. . . . 65 34 32 29 35 15 1 1 17 63 Kronobergs.. . . 156 29 23 25 28 11 5 — 13 67 Kalmar ....... 145 33 35 44 37 14 1 1 17 66 Gotlands ...... 84 8 7 6 6 1 — 1 6 57 Blekinge ...... 39 18 14 16 16 6 3 _ 9 72 Kristianstads . . 120 49 44 44 45 30 2 1 16 84 Malmöhus ..... 130 147 42 44 43 13 6 — 28 66 Hallands ...... 72 24 19 21 22 9 1 — 14 62 Göteborgs o.

Bohus ....... 128 231 27 27 27 10 1 1 19 70 Älvsborgs ..... 128 47 45 46 45 20 2 6 19 71 Skaraborgs. . . . 106 35 29 30 32 15 3 2 15 63 Värmlands ..... 106 36 42 37 36 18 3 _- 15 69 Örebro ........ 50 27 24 26 25 13 2 2 10 82 Västmanlands . 38 19 19 19 18 6 3 1 9 68 Kopparbergs.. . 58 33 27 33 30 10 1 — 22 67 Gävleborgs. . . . 50 31 31 27 22 13 2 2 14 76 Västernorrlands 57 24 26 23 25 8 — — 16 55 J ämtlands ..... 68 24 21 22 20 12 1 1 10 69 Västerbottens. . 73 21 18 23 18 9 1 -— 11 64 Norrbottens. .. 40 13 9 11 8 7 2 — 4 43

Summa 2 018 700 637 653 639 | 286 | 55 26 333 68

1 Utom Malmö. * Utom Göteborg. * Beträffande avgiftssättningen se närmare sid. 203.

TABELL- OCH DIAGRAMFÖRTECKNING

N

mag.—=

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24. 25.

Tabell- och diagramförteckning

Tabeller i texten

. De äldre åldersklasserna åren 1900—1960 . Antalet personer 1960 fyllda 67 år fördelade på glesbebyggelse och täthe-

byggelse . . . . ........... dringarnas relativa andel av befolkningen 1960.

. Kommunerna fördelade efter tätortsbefolkningens relativa andel 1960. . Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 år" 1 procent av an- talet i åldern 16—66 år (Folkräkningen 1/11 1960).

. Antal kvinnor per 1 000 män . . . .

. Antal kvinnor per 1 000 män i åldrarna 67 år och däröver . .

. Åldringarna fördelade efter civilstånd ............. . . . . Flyttningsfrekvensen bland åldringar ................ . Personer i åldern 67—w år 1930—1980. ............ . . . . Åldrarna 67—W år i procent av åldrarna 16—66 år .......... . Personer, fyllda 70 år, i femårsklasser 1960—1980 .......... . Ökningen av antalet personer, fyllda 70 år,iolika åldersklasser 1960—1980 . Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande i åldern 65 år och högre åren

1950 och 1960 . . . . ........

. Antalet inkomsttagare fyllda 67 är, fördelade på inkomstklasser. . Kommunerna fördelade efter kommunala bostadstilläggens maximibelopp

i januari 1963. . . . . .....

Ålders— och invalidpensionärer fördelade efter utgående kommunala bo- stadstillägg den 1 januari 1961 . Beräknat antal ålderspensionärer med tilläggspension åren 1963—70 fördelade efter pensionens storlek (Förutsättning: 1963 års priser och inkomster). . . .................

Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare” 1 åldern 65—W år med bostad 1 kvalitetsgrupp 7, dvs utan vatten och/eller avlopp, 1 procent av samtliga bostadsföreståndare i angiven ålder. Kommuner med 50 % eller flera av de äldre bostadsföreståndarna boende 1 bostad av kvalitetsgrupp 7. . . . . ......

Kommunerna fördelade efter procentuella andelen bostadsföreståndare med bostad" 1 kvalitetsgrupp 7. . . ................

Bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7 i kommuner med relativt sett högt antal åldringar Antal bostäder med pensionärsbostadsbidrag den 30 juni vart och ett av åren 1956—1962 . . . . ............. Beviljade förbättringslån under tiden 1950/51—1961/62 . Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 år boende 1 pensio- närshem, insprängda pensionärslägenheter eller bostäder moderniserade med stöd av förbättringslåni procent av samtliga i åldersgruppen

15 17 17 17 19 21 21 22 22 23 24 24 24

27 28

30

31

32

35 37 37 40 41 42

43

26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

33. 34. 35. 36.

37. 38. 39. 40. 41.

42. 43. 44. 45.

46.

47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71.

Kommuner med få specialbostäder . Andelen åldringar boende 1 kommuner utan specialbostäder .

Kommunerna fördelade efter förekomsten av specialbostäder för åldringar

Pensionärshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk, rn. m. . Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i pensionärshem .

Kommuner med stor andel åldringar boende i pensionärshem. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i insprängda pensionärs- lägenheter . . . Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i forbattrmgsbostader . . Antalet hjälpta åldringar och invalider per år. . Omfattningen av hemsamaritverksamheten under en vecka 1956—1962 Personer fyllda 67 år i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på vårdanstalt. . Hemsamaritern as utbildning. . Antal ålderdomshem fördelade efter platsantal . Platsantalet på ålderdomshemmen fördelat på olika avdelningar Nyanordnade ålderdomshem 1954—1962. Kommunerna fördelade efter vårdplatser på ålderdomshem (inklusive sjukavdelningar) i procent av samtliga personer fyllda 67 år i resp. kommun. . . . . .

Ålderdomshemmen fördelade efter platsanta1.. . . . . . . . . .

Ålderdomshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk. Vårdtagarna på ålderdomshemmen fördelade efter ålder . . Vårdtagare i olika åldersgrupper på ålderdomshem' 1 procent av samtliga i resp. åldersgrupp . . .

Vårdtagare och vårdplatser på ålderdomshem i förhållande till antalet

personer fyllda 70 år och däröver

Vårdtagare på ålderdomshem' 1 behov av vård' 1 annan form Läkarbesök på ålderdomshemmen' 1 länen Kulturella anordningar på ålderdomshem Den slutna sjukvården 1950—1961

Sjukvårdens platsresurser 1961 . . . . .

Olika vårdformers utveckling 1950—1961

Beläggningen i vissa vårdformer . Patientfördelning efter huvudmän. Åldringar bland sjukhuspatienterna . .

Åldringar fördelade på lasarettskliniker m.m.

Patienter fördelade på lasarettskliniker m.m.. . .

Antalet patienter i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp. Samtliga patienter, procentuell fördelning efter ålder Samtliga patienters åldersfördelning. . Vården av långvarigt kroppssjuka: platsantal och beläggning.

Långtidsvårdens patienter; andelen åldringar. . . Patienternas åldersfördelning i långtidsvården . .

Kommunala sjukhem, patienternas åldersfördelning . . . . . . . .

Enskilda sjukhem, patienternas åldersfördelning Läkarbesök vid sjukhem.

Sjukhemmens medicinska utrustning .

Vårdavgift på Vissa sjukhem efter betalningssätt

Sjukhemmens patientomsättning . Mentalsjukvårdens platser och beläggning .

Mentalsjukvården, patienternas åldersfördelning efter sjukhustyp.

44 44 45 47 47 48

49 51 58 59

60 62 75 75 75

77 78 79 79

80

81 83 85 85 93 93 94 95 96 97 96 97 98 100 100 103 104 105 105 106 107 107 108 109 110 111

77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84.

85.

10.

11.

12.

13.

. Läkarbesök vid mentalsjukhem. 73. 74. 75. 76.

Enskilda mentalsjukhem: vårdavgift efter betalningssätt. Mentalsjukhemmens patientomsättning Svar på frågor om »adekvat vårdform».

Sjukhuspatienter inom kroppssjukvården som »kunde vårdas på ålder— domshem» . Mentalsjukvårdspatienter som »kunde vårdas på ålderdomshem»

Åldringarnas bostadsstandard. Åldringar i specialbostäder och vårdinstitutioner

Ökningen av antalet åldringar 1960—1975 . Beräknat platsbehov inom långtidssjukvården .

Inkomstens inverkan på avgifterna för hemhjälp åt gamla 1/1 1963 . Kapitalets inverkan på avgifterna för hemhjälp åt gamla 1/1 1963. Översikt av normer (juni 1963) för hemsjukvårdsbidrag till patienter, som vårdas 1 hemmet av anhörig eller annan . . Antal redovisade personer fyllda 67 år med hemsjukvårdsbidrag

Tabeller i tabellbilagan

. Antal personer i åldern 67—w år efter ålder i ettårsklasser samt efter kön

(Folkräkningen 1/11 1960).

. Antal personer under 16 år samt i åldern 67—W år (Folkräkningen 1/11 1960) . Antal personer i åldern 67—w år i olika åldersgrupper (Folkräkningen 1/11 1960) . Folkmängd efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd, helå riket (Folkräkningen 1/11 1960). Den beräknade ökningen av antalet personer i åldern 70—w år från 1960 till 1965,197O och 1975 . Kommunerna fördelade efter det kommunala bostadstilläggets maximibe-

lopp i januari 1963 för ensamstående personer

. Kommunerna fördelade efter det kommunala bostadstilläggets maximibe— lopp i januari 1963 för makar tillsammans . . Bostadsföreståndare i åldern 65—w år fördelade efter bostadens kvalitet

(kvalitetsgrupp 1—7) (Bostadsräkningen 1/11 1960).

. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp,' 1 procent av samtliga bostadsföreståndare (Bostadsräkningen 1/11 1960). .

Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare i åldern 65—W år i enfamiljshus med bostad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/ eller avlopp, i procent av samtliga bostadsföreståndare i angiven ålder i enfamiljshus (Bostadsräkningen 1/11 1960). Bostadshushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver för— delade i procent efter bostadslägenheternas kvalitetsgrupp (Bostads- räkningen 1/11 1960, urvalsundersökningen) . Pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter samt med stöd av för— bättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år

Vissa uppgifter beträffande kommuner, som icke redovisat förekomst av vare sig pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter eller med stöd av förbättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år.

112 113 113

114 115 123 123 129 131 189 193

198 202

221

222

223

224

225

226

227

228

229

230

231

232

292 14.

15. 16.

17.

18. 19.

20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27.

28.

29.

30.

31

32.

33.

34. 35. 36. 37.

38. 39.

40.

41.

Kommunerna fördelade efter förekomsten av pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter samt med stöd av förbättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år

Antal ålderspensionärer i pensionärshem fördelade efter år då hemmet tagits i bruk. . Personer fyllda 67 år som i april 1962 var aktuella hjälpfall mom den öppna åldringsvården . . Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 år, som i april 1962 var aktuella hjälpfall 1 den öppna åldringsvården, i procent av samtliga personer i angiven åldersgrupp i resp. kommuner . Personer fyllda 67 år i öppen vård för Vilka ansökan ingetts om plats på vårdinrättning .

Kommuner med hemsamaritverksamhet' 1 kommunal och enskild regi samt antalet hemsamariter

Hemsamariternas utbildning (exkl. Stockholms stad, Göteborg och Malmö)

Ålderdomshem i april 1962. .

Ålderdomshemmen fördelade efter antal vårdplatser.

Vårdplatser och beläggning på ålderdomshemmen. . Ålderdomshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk. Ålderdomshem tagna i bruk före 1947, fördelade efter byggnadsmaterial Vårdtagarna på ålderdomshemmen fördelade efter ålder och kön . Vårdtagarna på ålderdomshemmen procentuellt fördelade på ålders- grupper . .

Vårdtagarna på ålderdomshemmen' 1 åldern 67 år och däröver' 1 olika ålders- grupper i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp inom länet, m.m. Vårdtagare på ålderdomshemmen i behov av vård på annan vårdinrätt- ning samt varaktigt sängliggande vårdtagare (exkl. hemmen i Stock— holms stad).. . Vårdtagare i behov av vård i annan form, varaktigt sängliggande vård- tagare samt vårdtagare med anpassningssvårigheter 1 procent av samtliga vårdtagare på ålderdomshemmen i resp. län (exkl. hemmeniStockholms stad) . Vårdtagare med anpåssningssvårigheter på ålderdomshemmen (exkl. hem- men i Stockholms stad). . . Ålderdomshem med avtal om regelbundna läkarbesök fördelade efter platsantal och avtalat antal besök (exkl. hemmen 1 Stockholm, Göteborg och Malmö)

Ålderdomshemmen fördelade efter platsantal och tillsyn nattetid genom aktiv nattvakt eller beredskapsnattvakt (exkl. hemmen i Stockholm, GöteborgochMalmö).

Personalen på ålderdomshemmen . . . Ålderdomshemsföreståndarinnornas utbildning . .

Aktuella ålderdomshemsbyggen efter undersökningstillfället 1 april 1962. Ålderdomshem tagna i bruk före 1940, som helt eller delvis ersättes genom nybyggnad - Kroppssjukvården: antal vårdplatser och patienter den 12 april 1962 Kroppssjukvården: patienter den 12 april 1962 inom den akuta sjukvården fördelade på sjukvårdsområden och sjukhustyper . Kroppssjukvården: vårdplatser och patienter den 12 april 1962 på medi— cinska kliniker .

Kroppssjukvården: vårdplatser och patienter den 12 april 1962 på kirur- giskakliniker.

234

235

236

237 238 239 240 241 242 243 244 245 246

247

248

249

250

251

252

253 254 255 256

257 258

259

260

261

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51. 52.

53.

54.

55.

56.

57.

58. 59. 60. 61. 62. 63. 64.

. Kroppssjukvården: vårdplatser och patienter den 12 april 1962 på allmänna avdelningar vid odelade lasarett samt vid sjukstugor Kroppssjukvården: patienter den 12 april 1962 i åldern 67 år och däröver fördelade på åldersgrupper . .

Kroppssjukvården: vårdplatsantal den 12 april 1962 inom långtidssjuk— vården, fördelat på sjukvårdsområden . Kroppssjukvården: patienter den 12 april 1962 inom långtidssjukvården fördelade på sjukvårdsområden och sjukhustyper . Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på avdelningar för långvarigt kroppssjuka vid lasarett, sjukstugor och sanatorier, fördelade på sjukvårdsområden och åldersgrupper . Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på sjukhem för långvarigt kroppssjuka, drivna av landsting och lands- tingsfria städer, fördelning på sjukvårdsområden och åldersgrupper . Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på sjukhem för långvarigt kroppssjuka drivna av kommuner (som regel i socialnämnds regi); fördelning på sjukvårdsområden och åldersgrupper. Kroppssjukvården: patienter inom långtidssjukvården den 12 april 1962 på enskilda sjukhem, fördelade på sjukvårdsområden och åldersgrupper. Kroppssjukvården: personal vid sjukhem för långvarigt kroppssjuka enligt anstaltsundersökningen den 12 april 1962 . . . Mentalsjukvården: antal vårdplatser och patienter den 12 april 1962. Mentalsjukvården: vårdplatsantal och patienter den 12 april 1962 vid psykiatriska lasarettskliniker samt sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka, drivna av landsting och landstingsfria städer . . Mentalsjukvården: personal vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjukå enligt anstaltsundersökningen den 12 april 1962. . Personer fyllda 67 år, i specialbostäder, öppen vård, ålderdomshem och långtidsvård . . . Kommunerna fördelade efter antalet personer, fyllda 67 år, i special- bostäder, öppen Vård och ålderdomshem i procent av samtliga personer i angiven åldersgrupp Antal personer, fyllda 70 år, på ålderdomshem eller institutioner inom kroppssjukvården för akutvård eller långtidsvård' 1 procent av resp. ålders- grupp..

Vårdplatsantal och platsbehov den 12 april 1962 inom värden för lång- varigt kroppssjuka; platsbehovet beräknat dels efter läkarprognosut- redningen (LP), dels efter socialpolitiska kommitténs (SPK) undersök- ningar. .

Beräkning av platsbehovet" mom vården för långvårigt kroppssjuka enligt socialpolitiska kommitténs undersökningar den 12 april 1962. Beräkning av platsbehovet på ålderdomshem enligt socialpolitiskå kommitténs undersökningar den 12 april 1962 . Landstingens bidrag för vård av långvarigt kroppssjuka på kommunala ålderdomshem

Hemsjukvårdsbidrag: uppgifter från kommuner om antal åldringar den 12 4 1962 till vilka bidrag utgår

Landstingens bidrag för vård av långvarigt kroppssj uka på enskilda Sjukhem Omfattningen av landstingens hemsjukvårdsbidrag 1961 (1962).

Utlåningsförråd. . . . . . . . . .

262

263

264

265

266

267

268

269

270 272

273

274

275

276

277

278 280 281 282 283 284 285

11. 12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

Diagram

Antalet personer fyllda 67 år samt antalet barn +anta1et personer fyllda 67 år i relation till befolkningen i åldern 16—66 år, länsvis Antalet kvinnor i promille av antalet män i tätbebyggelse och glesbebyggelse, länsvis. Antalet personer fyllda 65 år 1930—1980 Ökningen från år 1960 till 1965, 1910 och 1975 av antalet personer fyllda 65 år, fördelade på åldersgrupper (1960 = 100). . Bostadsföreståndare med bostad 1 kvalitetsgrupperna 4—6 och 7, länsvis _ . Andelen personer 67 år och däröver i kommuner med och utan specialbo—

städer, länsvis

. Antalet insprängda pensionärslägenheter tillkomna tiden 1/11 1960—12/4 1962 jämfört med totala antalet insprängda pensionärslägenheter, länsvis

. Antalet personer fyllda 67 år i öppen vård, för vilka ansökan ingetts om plats på vårdinstitution, länsvis., Antalet hemsamariter i procent av antalet personer fyllda 67 ar, länsvis . Vårdplatserna på ålderdomshem procentuellt fördelade efter år då de tagits i bruk, länsvis. .

Vårdta garna på ålderdomshem procentuellt fördelade" 1 åldersgrupper, länsvis Vårdtagare på ålderdomshem fyllda 80 år i procent av samtliga personer i åldersgruppen, länsvis. . Vårdplatserna inom den slutna kroppssjukvården per 100 000 invånare fördelade på sjukvårdsområden vid slutet av 1961

Antalet i patientinventeringen redovisade patienter i åldern 40 år och där— över, fördelade på vårdformer . Antalet patienter fyllda 67 år inom kroppssjukvården i prom1lle av samt- liga personer i åldersgruppen, länsvis Antalet patienter fyllda 67 år i procent av samtliga patienter inom vården av långvarigt kroppssjuka i resp. sjukvårdsområde . . Patienter på landstingens institutioner för långvarigt kroppssjuka, förde— lade på sjukvårdsområden och sjukhustyper . . Patienter på institutioner för långvarigt kroppssjuka fördelade på ålders-

grupper .

18

21 25

26 36

45

50

61 62

78 80

81

95

98

99

101

103

104

Länens beteckning i diagrammen

Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar .

Kalmar norra landsting . Kalmar södra landsting .

Gotlands

Blekinge. Kristianstads Malmöhus . Hallands . . Göteborgs o. Bohus Älvsborgs .

Beteckning

mammuow

m=

*UOZEVWHEE

Län Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands . Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens .

Stockholms stad .

Göteborg Malmö Norrköping . Hälsingborg Gävle

Karta

Beteckning . R . S . T . U . W . X . Y . Z . AC . BD . A 0 el. OG M el. MM . EN . . Hel. MH XG

Kommuner där minst 40 procent av bostadsföreståndarna i åldern 65 år och däröver bor i lägenheter i kvalitetsgrupp 7 . 38

NORDISK UDREDNIN-CSSERIE (NU) 1963

1. Oresunds-torblndelsen. 1. del.

2. Flake och flottning l gränsvattnen mellan Fln- land och Sverige.

3. Opprettelse av uNordens Hus» [ Reykjavik.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningem)

Juatltledepartementet

Utilinnings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen VI. sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [18] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgariönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanliiggningar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33]

Utrikeldepartamentet

Ugäesförvaitningens organisation och personal-

ov. [3]

Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4] U-iänder och utbildning. [34] Kommersieut och handelspolitiskt utvecklingsbl- stånd. [37]

Föravaradepartementei

Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31]

Socialdepartementet

Den statliga konsulentverksamheten på socialvår- dens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47]

Finanadepartementet

Preliminär nationalbudget för år 1968. m Undersökning av taxeringsutfallet. [14]

Eokioaiaatikdepartementot En teänlsk institution inom stockholms universi-

ID UNS TRYCKERI

1955 åra universitetsutredning VII. l. Univeraimtena och högskolorna: organisation och förvaltning:. [9] :. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogasbruk samt fortbildning av lärare i yrkeslimnen. [118] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gyrmna- slet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Speeciai- utredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt (gym- nasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. i. Religionens thety- delse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och :sam- fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [351

Jordbruksdenartementet Listeriandets ålfisken. [32]

Handelsdopartementet

översättning av fördrag angående uppröttandeet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och ttillhö- rande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36]

lnrlkeldepartemontoi

Kommunalrattskommittén IV. Kommunalförbumdens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgzlfter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgl— och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd 111. in. för utlandaka studerande. (lll Sjukhus om öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del II. In- tervju- och frekvensundersökningar m. in. [124] Arbetslöshetsförsökringen. [40]

Befolkpingsutveckling och näringsliv i Jämtilands län. 45]

Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och (orga- nisation. [46]

_ DMI-AGJESSE TE AB. STOCKHOLM 1963

...... em., __". —