SOU 1963:66

Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar : undersökning

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning bedrivits inom expertgrupper, som på utredningens uppdrag bereder de frå- gor, som utredningen enligt direktiven har att behandla.

Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersök- ningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publice- ring i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör undersökningen »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar», Vilken ut- förts av professor Lennart Hjelm i samråd med arbetsgruppen rörande lant- bruksföretagens organisationsformer. För innehållet i undersökningen sva- rar i första hand professor Hjelm. De synpunkter, som framförs i den- samma, behöver icke nödvändigtvis delas av gruppmedlemmarna eller av utredningens ledamöter.

Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed över- lämna »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar».

Stockholm den 1 november 1963.

1960 års jordbruksutredning

Gösta Netzén

& . 1 11111 "1151111111 bok.namme mu .J.11" '.

11.131,

mhäwmafhmm'm wrtj'. 11:10! inom” 1.1111141 MW ,.1r11r.11rt:..'t'=111 utlagt eibmhav

" ' " m; Igilin n-1-r1q'inbe-i'1n [hua 11111 Humbla-åriga _”(11' mot”?! 'en?!

"'Näl'flillkrms 1111 skumt—331115 ' i; en mulnm; win—"Barvå! ] 51111 ;1 Waite till iii-t' .11 1.111” ? Wittmann. "namram—iam man' in vilja?-badatäeyuidul. 119111111111111111114111...» 1.1.1. "imam.!orum "'in'; 11..- mvg-tf 1111-111 t... ' " "ia I&LMÅJ"'sdeaa'ln-1q 111.115 * [lä—EH ?il'tdl-v .;lmm 1111'? .mlplellattrqi... unity ehb" omté'vlatlm—l mulm—11111 tm»; ..:wtéiu' 11'111'31 Titti-'i (_l-tagg neutrala bm'sd. 113111?" i 1111 ' ' kafhulmn 1.1- ért-mnm hatten. rl 1111. tog” ändrig! ,etuuuze

_ ' '. ' .”»1- ; ' .Ct' burnfui ZtmaltiniLr'liil äaisiåäåmffmmrhwji Ålänning, Mli' 'å' :,1111'1'9'11medh inbull ' " #meny-14111 'un' 11111 "')"th magen?». isak mmm

'. "1." " ' 551311”. 1111-111 mmm

.nu-211 ' "7.1

Förord

Föreliggande undersökning, som utförts på uppdrag åt 1960 års jordbruksutred— ning, har tillkommit genom ett sam- arbete mellan olika experter. I första hand har en arbetsgrupp tillsatts av ut- redningen för att följa dessa frågor. I denna har ingått professor Lennart Hjelm, Lantbrukshögskolan (ordf.), di— rektör K. Olov Andersson, Sveriges Lantbruksförbund, lantbruksdirektör Åke Anderson, Lantbruksnämnden i Kalmar län, riksdagsman Birger Isac— son, Horndal, agronomie doktor Ulf Renborg, Jordbrukets Utredningsinsti- tut, direktör Nils Allan Svensson, RLF (tiden januari—maj 1961) samt agro- nom Olof Nilsson, BLF (tiden efter maj 1961). Arbetsgruppen har fortlö- pande sammanträtt och behandlat un- dersökningens uppläggning och genom- förande. Samarbete har vidare ägt rum med vissa andra arbetsgrupper inom jordbruksutredningen och med dess sekretariat.

Utarbetandet av det tekniska under- laget för olika rationaliseringsvägar har skett under medverkan av professorer- na Sven L. Jansson, Lantbrukshögsko- lan och Erik Åkerberg, Sveriges Utsä- desförening (växtodlingen), laborator Arvid Hellberg, Lantbrukshögskolan (husdjursskötseln), direktör Harald A:son Moberg, Statens maskinprov— ningar (maskiner och arbetsteknik),

SFL, LBF och Lantbruksstyrelsens bygg- nadsbyrå (byggnader) samt civiljäg- mästare Sölve Thulin, Jordbrukets Ut- redningsinstitut (skogen).

Underlaget för bedömning av olika specialiseringsvägar inom djurskötseln har i stor utsträckning hämtats från un- dersökningar inom Jordbrukets Utred- ningsinstitut (meddelandena nr 2—60, 4—61, 7—61) och Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution (fyra skilda examensarbeten).

Kapitel 3 har sammanställts av agro- nomie licentiat Eje Sandqvist och byg- ger på en av honom utförd licentiat- avhandling vid Lantbrukshögskolan. Sandqvist har under tiden januari— februari 1961 även varit arbetsgruppens sekreterare.

Sedan mars 1961 har agronom Bertil Johnsson, Lantbrukshögskolans före- tagsckonoxniska institution, varit sekre— terare i arbetsgruppen. Han har också handhaft ledningen av kalkylarbetet för programmeringen rörande nya organisa- tionsformer och utarbetat bilaga 1. Agro- nomie licentiat Paul Grabö, RLF, har re- dovisat synpunkter rörande den verti- kala integrationens betydelse för jord— brukets effektiviseringsutveckling. Vid utarbetande av länderöversikten har medverkat agronom Mårten Carlsson, Lantbrukshögskolans företagsekono- miska institution.

Uppsala i mars 1963.

Lennart Hjelm

f

* » _"1_ ||

»; " .:” . , . | '»

' l » UDO» i»! Qi:»hq ;u ».». "IJ'.' I.)»Eh» |_th null;)»n ».”:d'i». a ådmz 95 "nu"! hum» m: 'lö'l naglwintm» humla"? 'm.» |"!th WHMJMM .ulsH- .)» 'iäHy'» uid iulzaitrtrlim; » . _,flpa'mlmå 3415. H; — »» stulit» .aiil mails/I Åiåmg lli-bind! .nu.» 31.1 eläimdiéwi .:»wdmr'» , di'll *Löåaluwih [ul _!!! ..lbmuhiummu måga» åqunaalfd IMO mn.

? AJ...» 5.111». .»me» 1...-

slipa ”inann-mm» aims». miliana mau'szGa-m»

' in!!! ”lämmna .ulmem'». " 1155 MM" naiv bo»:

än." WHIMBTIHÄJIUTLUTGU »I ' "Janata—|:!» Fd" 49.13" 'Vi Sabamin»?!

Hui-.Hmmlhrx ':»ÄHn 161 Man Mza'lfiém aabnu Hm].

_ gom.» .» uavä n» ?J'qnaétaxm in?! 115». rl

, :»autII-dlz»? ») gui-| ni:-».- .»-

- »mnn'ul mmm»! h» » | 1 » £»;th » _(uiaaöäanuibwri

-|»u_»»||.»a. , påmint»! uoz'. .,

» 'mg'r'».

KAPITEL 1

Inledning

1.1. Undersökningens syfte och omfattning

Användning av ny teknik, utbyggnad av företagen, specialisering och ratio— nellare organisation av produktionen karakteriserar näringslivets utveckling i det moderna samhället. Förloppet har beskrivits i utvecklingsteorier eller i modeller för ekonomisk tillväxt.1 I det följande skall vissa allmänna hypoteser uppställas rörande effektiviseringsför- loppet2 i lantbruket. Dessa kommer se- dan att testas eller exemplifieras och ytterligare preciseras i en länderanalys för de senaste 20 åren. Denna har be- gränsats till Förenta Staterna, England, Frankrike, Västtyskland, Danmark, Sov- jetunionen och Sverige. I första hand lämnas en redogörelse för varje land och därefter görs en jämförande analys. Med ledning därav torde mera under- byggda allmänna slutsatser kunna dra- gas över utvecklingsförloppet, varjämte vissa framträdande effektiviseringsvä- gar synes kunna urskiljas. Denna analys har begränsats till råvaruproduktionen (lantbruksföretagen), varav följer att marknaden och förädlingsföretagen lämnats utanför.

De fortsatta undersökningarna kom— mer sedan att koncentreras på enbart svenska förhållanden. För att ytterligare penetrera det svenska lantbrukets ut— gångsläge och erhålla underlag för en bedömning av olika effektiviserings- vägar skall därvid utnyttjas en under-

sökning, som utförts vid Lantbrukshög- skolans företagsekonomiska institution rörande olika resursers produktivitet. Det är här fråga om en analys av räken- skapsmaterialet från Lantbruksstyrel- sens jordbruksekonomiska undersök- ning, varvid genom regressionsanalys marginalproduktiviteten härletts för ett 15—tal olika produktionsmedelsgrupper. Kännedom härom bör ge orientering rörande vilka resurser svenska lant- bruksföretag främst bör utvidga respek- tive inskränka i syfte att öka produkti- viteten.3

Undersökningarna i de två första av- snitten kan endast ge en allmän infor- mation om lantbrukets effektiviserings- vägar. De fortsatta studierna kommer mera i detalj att söka belysa effektivi- seringsmöjligheterna för enskilda lant- bruksföretag i Sverige. Dessa studier — som utgör huvudavsnittet -— är av syn- tetisk art och tar direkt sikte på fram- tida förhållanden. Därvid kommer så- väl tekniska som organisatoriska ut-

1 Se exv. Penrose, Edith Tilton: The Theory of the Growth of the Firm, Oxford 1959. '" Med effektivisering kommer i denna un— dersökning i mera allmänna sammanhang att förstas åtgärder som syftar till att minska insatserna av produktionsmedel för fram- ställning av viss produktionsvolym. I vissa situationer kan dock åtgärder, som ökar insatserna per produktenhet betraktas såsom effektiva från företagarens synpunkt, dvs. om outnyttjad kapacitet föreligger och pro- duktionsökningen har ett större värde än kostnadsökningen (jfr punkt 1:2). 3 Med produktivitet avses avkastning i rela— tion till visst eller vissa produktionsmedel.

vecklingsvägar att behandlas och orga- nisationsplaner omfattande företagens storlek, produktionens inriktning och intensitet samt mekanisering och utrust- ning med andra tekniska anläggningar att utarbetas för olika förutsättningar. Med ledning därav bör även underlag erhållas för bedömning av det svenska lantbrukets konkurrenskraft samt dess behov av resurser.

1.2. Allmänna antaganden rörande utvecklings- och efektiviserings- förloppet i lantbruket

På kort sikt finns i lantbruksföretagen en fast produktionsapparat (mark, bygg- nader, maskiner), vilken kan utnyttjas på olika sätt beroende på tekniska fram- steg i lantbruket eller prisförändringar på produkt- eller produktionsmedels- sidan. De senare förändringarna är ock- så i sin tur ofta ett reåultat av den tek- niska utvecklingen. Det är således i första hand produktionstekniska för- bättringar, som leder till högre utnytt- jande av produktionsapparaten. Företa- gen vandrar därvid dels utefter styck- kostnadskurvan K; i diagram 1: 1 eller också från kurva Kim) till Kika)- Samti— digt äger emellertid ofta förändringar rum i kostnadernas sammansättning och produktionens inriktning. Även för- skjutningar i prisrelationerna mellan produkter och produktionsmedel kan medföra, att företagen vandrar utefter kurvan Kim) i diagram 1: 1. Att före- tagen överhuvudtaget i regel ej befinner sig i kostnadsminimum utan söker driva upp produktionen mot ett högre kapa- citetsutnyttjande sammanhänger med förekomsten av en fast produktions— apparat, vilken endast på lång sikt kan förnyas och att teknisk-ekonomisk ut— veckling efter hand möjliggör ett bättre utnyttjande av denna. I jordbruket är

detta särskilt fallet beträffande mark, växter och djur.

En utveckling av ovan beskrivet slag kan även erhållas genom specialisering, vertikal integration och andra organisa— toriska förbättringar såväl i framställ- nings- som i marknadsledet. Dessa kan leda både till kostnadssänkning och pro- duktprishöjning och följaktligen med- föra att företagen vandrar från Kia) till

Kim) eller utmed Kim.

På längre sikt anskaffas mera effekti- va anläggningar (särskilt maskiner), som emellertid är begränsat delbara och därför kräver 'ökade arealer och/ eller större besättningar per gård. Det sker således en utbyggnad av produk- tionsapparaten och givetvis även här bättre organisatoriska anpassningar av produktionen. Därvid framkommer nya kostnadskurvor (Klien—Kira) ) . Den lång- siktiga styckkostnadskurvan (plane- ringskurvan) i samband med produk—

tionsapparatens utbyggnad (Kim) tan- gerar de kortsiktiga kurvorna på sätt som belyses i diagram 1: 2.

I och med att produktionstekniken förbättras så att kostnaderna faller vid viss produktionsvolym erhålles andra långsiktskurvor (Kl(2))' Lantbruksföre- tagen skulle således vandra dels från Kim till Kim) eller till Kina) etc., dels utmed dessa kurvor. Huruvida den lång- siktiga planeringskurvan verkligen har ett minimum och sedan ökar föreligger delade meningar om. Vissa empiriska undersökningar har företagits; dock utan entydiga resultat.4 I regel är det andra begränsningar som stoppar ut- vecklingen än en stark ökning av kost- naderna.

Det föreligger nämligen en betydan— de tröghet i anpassningsprocessen. Detta

4 Jfr Headg, Earl 0. and Dillon, John L.: Agricultural Production Functions, Ames 1961, Ch. 17.

Diagram 1: 1 KS S Kku) KS k(Z) Ks k(3)Ks k(4) Produktionsvolym

gäller både på kort och lång sikt. Många faktorer bidrar härtill, bl. a. följande:

1)

2)

Annan målsättning för företagets bedrivande än vinstmaximering. Därvid torde bl. a. brukarens ål- der spela stor roll. Okunnighet, varvid företaget lik- som vid under punkt 1 rådande

3)

4)

förhållanden kan befinna sig både 5) till vänster och höger om ekono- miskt optimum på kostnadskur— van. Utbildningens och upplys— ningsverksamhetens omfattning 6) Diagram 1:2

och effektivitet är här betydelse- fulla bestämmande faktorer.

Den fasta produktionsapparaten, vilken det ofta är ekonomiskt rik— tigt att utnyttja även om effekti- vare anläggningar framkommit. Knapphet på kapital och andra resurser, topografiska hinder. Tillgången på sysselsättningar utanför jordbruket torde spela stor roll för anpassningen mot mindre arbetskrävande former. De olika effektiviseringsstadiernas

Produktionsvolym

riskfylldhet och möjligheterna att med skilda åtgärder eliminera ris- kerna.

7) Institutionella faktorer. 8) Marknadens organisation och an- passningsbarhet.

Nu berörda förhållanden leder till att företagens långsiktiga utbyggnad sker efter kurvan Kia) i diagram 1:2. Ett tvärsnitt av ett antal företag av olika storlek bör därför ge kurva Kiwi stäl- let för Kia) med den teknik som vid visst tillfälle kan tillämpas.

Om det således generellt kan sägas att det är de tekniska och organisato- riska förbättringarna samt produktions— apparatens utbyggnad som främst ka— rakteriserar effektiviseringsförloppet i lantbruket, kan det för en närmare kon- kretisering och testning vara lämpligt att specifisera dessa vägar i följande:

1) Produktionstekniska förbättringar. Härmed förstås växt- och djurföräd— ling, rationellare utfodring av djuren, bättre bruknings— och växtodlingsmeto- der, torrläggning och bevattning av mar- ken samt rikligare gödsling och använd- ning av andra förnödenheter som ökar tillväxten eller minskar sjukdomar och skadeinsekter. Genom dessa åtgärder stegras i regel insatserna av vissa pro- duktionsmedel inom ramen av den fasta produktionsapparaten (intensifiering). I allmänhet förbättras därvid produk— tionsresultatet per ha eller djurenhet. I praktiken har ofta även totalproduktio- nen ökat härigenom.

2) Arbetstekniska förbättringar. Här är det i första hand fråga om maskin- och byggnadstekniska anord- ningar i syfte att främst minska insatsen av arbetskraft och hästar. I vissa fall sker härigenom även en ökning av pro- duktionsresultatet. Ofta är dessa anord- ningar begränsat delbara och utveck- lingen karakteriseras av att allt större

och effektivare konstruktioner fram- kommer, vilka är svåra att adoptera i jordbruket utan en utbyggnad av det egentliga produktionsunderlaget (area- ler, besättningar). Genom förbättrad arrondering av fastigheterna, bättre vä- gar och rationellare arbetsorganisation kan också arbetsförbrukningen ned- bringas.

3) Utbyggnad av företagens storlek. I princip är det de totalt förbrukade produktionsresurserna under viss pe- riod, som borde utgöra måttstocken för företagsstorleken. Ofta har även omsätt— ningen använts för att beskriva företa— gets storlek. Då enligt ovan såväl pro— duktions- som arbetstekniska förbätt- ringar kan leda till ökad insats eller ökad omsättning, innebär även dessa åt- gärder i princip en utbyggnad av före- tagsstorleken. I mera begränsad bemär- kelse kommer här i första hand en ök— ning av areal (markkomplettering eller nyodling) och djurantal att betraktas såsom utbyggnad av företaget. Dess pro- duktionsram utgörs således av viss areal och/eller visst djurantal, vilken således vidgas vid företagets utbyggnad. Som mått på företagsstorleken kommer emel- lertid även att användas insatsen av arbetskraft (1, 2 eller 3 mansjordbruk etc.).

4) Driftsorganisatoriska förbätt- ringar. Med driftsorganisatoriska förbätt- ringar avses en rationell anpassning av produktionens inriktning överhuvudta- get till föreliggande pris- och produkti- vitetsförhållanden. Under senare år har på detta område specialiseringen till— dragit sig stor uppmärksamhet. Därmed förstås en koncentration av resurserna på färre produktionsgrenar, eventuellt delar av vissa grenar. I princip är det då fråga om att överföra arbetsuppgif- ter från lantbruk till andra näringar eller att omfördela lantbruksproduktio-

nen så att de enskilda företagen blir mindre mångsidiga i sin produktion. Specialiseringen kan i vissa stadier av en näringsgrens effektivitetsutveckling betraktas såsom en betydelsefull effekti- viseringsväg. Vid en mycket långt gåen- de utbyggnad av företagsstorleken, kan det däremot bl. a. av marknadsskäl vara nödvändigt att expandera på flera pro- dukter. Även de ökade riskerna nödvän- diggör en mera mångsidig produktions- inriktning.

5) Integration.

Härmed förstås ett samgående mel- lan olika företag. Med horisontell inte- gration avses ett samgående mellan före- tag inom samma bransch och med vertikal integration menas ett samgåen- de mellan olika led längs varans väg från råvaruproducent till detaljist — i vissa fall mellan ett industriföretag som tillverkar förnödenheter för jordbruket och enskilda lantbruksföretag. Hit kan även jordbrukets ekonomiska förenings- rörelse föras, även om den icke kommer att behandlas i sammanhanget. Den ver-

tikala integrationen kan betraktas såsom den f. n. sista etappen i lantbruksföre- tagens utbyggnads- och effektiviserings— process. Framför allt är den en följd av de större företagens ökade risker samt behov från såväl råvaruproducenternas som förädlingsindustrins sida att när- mare samgå för att lättare lösa kompli— cerade kvalitets— och andra produktions— tekniska frågor.

Med hänsyn till naturliga förutsätt- ningar, institutionella faktorer, samhäl- lets allmänna utvecklingsnivå, forsk- nings- och upplysningsverksamhetens utbyggnad m. in. har lantbruket i olika länder mer eller mindre beträtt nu be- handlade effektiviseringsvägar. Därvid torde även skillnader föreligga i fråga om näringens produktivitet. I länder- analysen kommer en översikt att läm- nas av olika effektiviseringsåtgärder _ vilket intresse man ägnat desamma, i vilken ordning man beträtt de olika effektiviseringsvägarna samt vilka re- sultat som uppnåtts på skilda områden.

KAPITEL 2

Utvecklingen av lantbruksföretagens teknik, organisation och

produktivitet inom olika länder

Det är en nästan omöjlig uppgift att göra en jämförande länderanalys över utvecklingen av lantbruksföretagens teknik, organisation och effektivitet. Statistiska uppgifter saknas på många vitala punkter. Där sådana förekommer är de ofta osäkra och svåra att jämföra mellan länderna. Jordbruket företer av klimatologiska skäl stora årsvariationer i avkastningen, vilket medför svårig— heter att bestämma en utvecklingsten- dens. Inom varje land föreligger ofta betydande skillnader i lantbrukspro- duktionens förutsättningar och bedri- vande. Eftersom det här i regel endast varit möjligt att arbeta med rikssiffror, blir förhållandena schematiskt beskriv- na och bilden ofullständig. Då en län- deranalys likväl företagits är syftet inte att ingående statistiskt redovisa lantbru— kets tekniska och organisatoriska ut- veckling. Avsikten är endast att med hjälp av visst statistiskt material påvisa förekommande effektiviseringsvägar, deras relativa betydelse och deras pro- duktivitetsstegrande effekt. Därvid har i regel utvecklingen från förkrigsåren till omkring 1960 studerats. Något försök att närmare analysera orsakerna till att olika vägar blivit mer eller mindre framträdande i skilda länder har ej gjorts. En sådan analys måste även ingå på ländernas ekonomiska, politiska och sociala förhållanden, vilket ansetts ligga utanför denna undersökning att behand- la.

2.1 . Förenta Staterna

Endast omkring 7 proc. av befolkningen är sysselsatt i verklig jordbruksdrift, vilken ändå är av sådan omfattning att viss överskottsproduktion utöver in- hemskt behov föreligger. Redan denna låga siffra —— vilken sannolikt även innefattar vissa deltidsarbetare — anty- der en effektiv jordbruksproduktion. Att i en kort beskrivning söka teckna ut— vecklingen under 20—25 år är givetvis förenat med stora svårigheter. Här kan endast mera framträdande effektivise- ringstendenser grovt anges.

Under tiden 1939—60 har de i jord- bruket insatta resurserna förändrats på i tabell 2: 1 redovisat sätt.

Tabell 2: 1. Förändringen av årligen in- satta produktionsresurser i amerikanskt jordbruk 1939—60

Procentuell för-

ändring

Totalt Per år1

Arbete ................... — 50 -——3,6 Mark och anläggningar i

jordbruksfastighet ....... + 9 + 0,4 Maskiner och dragkraft. . . . + 158 + 4,6 Handelsgödsel ............ + 368 + 7,6 Foder, utsäde o. d ......... + 173 + 4,9 Övrigt ................... + 50 + 2,0 Totalt ................... + 9 + 0,4

Källa: Changes in Farm Production and Efficiency USDA.

1 Den här och i det följande redovisade procentuella förändringen per år avser den årsvisa förändringen.

Som synes har de totala insatserna av resurser endast ökat med 9 proc. sedan 1939. Däremot har insatserna av han- delsgödsel, foder, utsäde m. m. ökat väsentligt. Det har således skett en in- ,tensifiering av driften. En betydande insatsstegring torde dessutom ha ägt rum i fråga om utbildning och upplys- ning, varigenom nya forskningsresultat ' rörande driftens bedrivande förts ut till jordbrukarna och i hög grad adopterats av dessa. Även nya grödor (sojabönan) och väsentligt högre avkastande sorter (hybridmajs) har införts. överhuvud- taget har produktionstekniken väsent- ligt förbättrats på många områden. Re— sultatet av dessa förbättringar har blivit en starkt ökad produktion. Totalpro- duktionen har stigit drygt 65 proc. un- der åren 1936/38—1958/60 (2,4 proc. per år) . För vissa animalier är ökningen ' betydligt större. Men det har också skett

;cn produktivitetsstegring. Avkastningen jper produktionsenhet2 har ökat på föl- ijande sätt i proc. per år:

1936/38—

1958/60 Rat lll'lje

Vcte per ha ...... 2,9 2,3 Majs » » ...... 3,6 3,1 , Korn » » ...... 1,6 1,5

Potatis » » ...... 4,4 5,6 Sockerbetor » » ...... 1,8 2,2 Mjölk » ko

(1936/38—1957/59). . .. 1,6 1,7

l Produktionsstegringen varierar gans- jka mycket mellan olika stater. Avkast-

ningen av vete har sålunda i staterna Michigan, Illinois och Wisconsin stigit med 2,4 proc. per år. Mjölkavkastningen per ko har i staterna Michigan, New York och Wisconsin gått upp med 38 proc. eller 1,7 proc. per år.

Den totala produktionsökning, som redovisats för 1940- och 1950—talen, är enligt vad som kan utläsas av ovanståen- de tablå icke enbart betingad av en av- kastningsstegring per ha och per djur- enhet. I en undersökning inom USDA3 har man sökt härleda produktionsök- ningen ur tre huvudkällor, nämligen minskning av hemmaproducerad drag- kraft, ökad animalieproduktion och stegrad hektaravkastning. Förhållandet belyses av tabell 2: 2, som även visar att förstnämnda faktor har varit mera be- tydelsefull tidigare än under senare år.

Av tabell 2: 1 framgår vidare att en betydande mekanisering ägt rum i ame— rikanskt jordbruk under de senaste 20 åren, trots att man redan på 1930-talet genomförde en omfattande traktorise—

9 Avkastningsstegringen är svår att mera exakt mäta i jordbruket även för en relativt lång period beroende på stora årliga skörde- variationer. Här har i regel gjorts två beräk- ningar. Den ena avser stegringen från de tre första till de tre sista åren i perioden; den andra utgör stegringen enligt en rät regres- sionslinje. Stegring per år är den från år till år beräknade. 3 Changing Sources of Farm Output. Pro— duction Research Report no. 36, USDA Febr. 1960.

Tabell 2:2. Produktionsökning i amerikanskt jordbruk och därpå inverkande faktorer

Årlig produktionsökning i % om 1947/49 = 100 .....................

Därav genom

a) Minskning av hemmaproducerad drag- kraft ...........................

b) ökad animalieproduktion ...........

c) Ökade hektarskördar ...............

d) Förändrad areal ....................

Summa

1919/25— 1940/41_ _ 1938/40 1951 /52 1951/52 1955 0,77 1,36 2,00 Procent 51 24 19 15 22 31 34 43 46

0 11 4 100 100 100

ring. I stort sett finns nu tekniska möj- ligheter för en långt gående mekanise- ring av samtliga produktionsgrenar. Detta är även fallet i djurskötseln, där byggnadstekniken samtidigt utvecklats mot relativt enkla och anpassningsbara konstruktioner. Åren 1940 resp. 1961 fanns följande antal större maskiner:

1 OOO-tal 1940 1961

Traktorer ................. 1 545 4 800 Skördetröskor ............. 190 1 070 Majsplockare .............. 110 805

Höpressar ................ —— 710 Slåtterlastare .............. — 305 Gårdar med mjölknings-

maskin ................. 175 725

Resultatet av dessa tekniska förbätt- ringar har i första hand blivit en vä- sentlig reducering av arbetsförbruk- ningen (se tabell 2: 1) och därmed sannolikt en betydande kostnadssänk- ning. Arbetskraftsminskningen är givet- vis också en följd av att vissa arbets- uppgifter förflyttats från jordbruket till andra näringar. Vidare torde arbetsför- enkling och rationellare organisation av arbetet ha bidragit till den kraftiga re- duceringen av insatsen.

Den maskinella utvecklingen har va- rit av sådan omfattning att den även krävt en utbyggnad av företagens stor- lek i syfte att eliminera de höga maskin— kostnaderna och sysselsätta jordbrukar- familjen med produktivt arbete. De per gård förbrukade resurserna är nu i ge-

nomsnitt nära 70 proc. större än 1939, vilket kan studeras i tabell 2: 3.

Tabell 2: 3. Förändringen av insatta pro— duktionsresurser per gårdt, relativa tal

1939 1960 Areal och byggnader ........ 100 168 Maskiner .................. 100 397 Handelsgödsel ............. 100 720 Fodermedel, utsäde o. d ..... 100 420 Arbete .................... 100 77 Totalt .................... 100 168

Källa: Department of Agriculture och Fami— ly Farms in a Changing Economy, USDA Inf. Bul. No 171. i

' »Commercial farms». , 1

Vid sidan om den ovan berörda in—i tensifieringen är företagens utbyggnad, till stor del betingad av ökat djurantal och utökade arealer. Driftsekonomisktj sett har arealökningen varit av central; betydelse. Medelarealen av all mark vid »commercial farms» har under tiden 1939—54 ökat från 90 till 135 ha och torde nu uppgå till omkring 150 ha. Proportionen mark—maskiner har där- vid inte blivit så ogynnsam som på många andra håll.

Som framgår av tabell 2: 3 har, trots utbyggnaden av arealer och besätt-' ningar, 23 proc. av arbetskraften per: gård frigjorts. Detta innebär att mycket stora företag inte har bildats i nämn-' värd utsträckning. Vissa sådana före— kommer inom fjäderfä- och köttproduk- tionen samt inom spannmålsodlingen.

Tabell 2: 4. Arealer och produktion vid olika gårdstyper i USA

. Förändring av areal Procentuell fördel- Areal årlåa per per gård från 1939 ning av försålda % till 1954, % produkter

Storjordbruk ................ 791 + 44 31 Familjejordbruk

Större .................... 129 + 59 63 Mindre ................... 47 + 22 6 Alla »Commercial farms» ...... 136 + 53 100

Källa: Family Farms in a Changing Economy, op. cit.

en familjejordbruket är alltjämt domi- erande ehuru ständigt växande i fråga m areal och besättningar. Genomgåen- e rör man sig med väsentligt större nheter än vad vi i allmänhet räknar ned i Sverige. Tabell 2: 4 visar förhål- landena 1954 för de kommersiella jord- bruken.

Det är inte möjligt att belysa åker— arealens storlek vid de kommersiella 'ordbruken. Dylik statistik finns endast för samtliga gårdar. För dessa var me- delarealen 98 ha 1954, varav 32 ha åker.

in motsvarande relationer mellan åker och övrig mark skulle föreligga för kom-

iersiella jordbruk, skulle åkerarealen är uppgå till 45 ha. Sannolikt var den större. Sedan 1954 har medelarealen för

samtliga jordbruksföretag ökat ytterliga— re och var vid jordbruksräkningen 1959 ca 120 ha, varav ca 40 ha åker. Steg- ringen 1939——59 uppgår till 65 proc. för åkerarealen och 70 proc. för total- arealen.

Det är givetvis svårt att bedöma företagsstorleken på grundval av areal- siffror från ett land med så skiftande förutsättningar som Förenta Staterna. I spannmåls- och ranchdistrikten är arealinnehavet av betydande storlek. Detta gäller i viss mån även i södern. I områden liknande våra bättre jord- bruksbygder dominerar familjejordbru- ket. Detta har numera vid en arbetsin- sats av ca 5 000 mt per är ungefär föl— jande areal och besättningsstorlek:

30— 50 mjölkkor 40— 80 ha åker i 200— 300 göddjur per år 60—100 » » 500— 600 svin » » 60—100 » » 10 000—15 000 kalkoner » » 60—100 » » 25 000—50 000 broilers » » 40— 60 » »

% Genom arealutvidgningen har antalet 'ijordbruksfastigheter krymt starkt sam-

man. Tabell 2: 5 visar utvecklingen 1939 —54. Som synes har kommersiella jord-

Tabell 2: 5. Antal jordbruksfasligheter i USA 1939—54

1 Brukaren har ej 100 dagars arbete utanför jordbruket och försäljningsvärdet från detta är större än familjeinkomsten från andra förvärvskällor. 2 Brukaren arbetar 100 dagar och mer utanför jordbruket och familjeinkomsten av andra för— värvskällor är större än försäljningsvärdet från jordbruket.

.. .. . . Förändring i proc. Forsaljnmgs- 1939 1949 1954 Klass värde i dollar 1939—1954 (1954 års priser) Tusental Totalt Per år Kommersiella gårdar , Klass 1 .............. 25 000 och över 60 103 134 + 123 + 5,5 ' II .............. 10 000—24 999 252 381 449 + 78 + 3,9 III .............. 5 000— 9 999 585 721 707 + 21 + 1,3 , IV .............. 2 500— 4 999 1 015 882 811 — 20 — 1,5 i V1 ............. 1 200— 2 499 1 070 661 536 — 50 —4,5 VI1 ............. 250— 1 199 1 283 717 463 — 64 —6,6 Summa 4 265 3 465 3 100 — 27 — 2,1 Icke kommersiella gårdar j Deltidsjordbruk2 ....... ( 2 500 1 181 1 670 1 507 28 + 1,7 Övriga ................ ( 250 504 247 175 — 65 — 6,4 Summa 1 685 1 917 1 682 i 0 :|: 0 Utgår genom ändrad def .................. 147 — —— —— —— Totalt 6 097 5 382 4 782 — 22 — 1,7

Källa: Family Farms in a Changing Economy, op. cit.

Tabell 2:6. Antal jordbruksfastigheler i USA 1959

1959 1959 Förändring i procent 1954 års Ny def. def. 1939—59 1954—59 Tusental Totalt Per år Totalt Per år Totala antalet jordbruk ......... 3 936 3 704 — 35 — 2,1 — 18 — 3,9 Kommersiella Försäljning: 2 500 $ och mera .......... 2 065 2 065 + 8 + 0,4 — 2 —0,4 10 000 $ » » .......... 794 794 + 154 + 4,8 + 36 + 6,4 5 000—9 999 $ ............ 654 654 + 11 + 0,5 — 8 — 1,7 2 500—4 999 $ ............ 617 617 — 39 — 2,4 — 24 —5,3 Försäljning mindre än 2 500 3 . 1 871 1 639 (— 52) (— 3,6) Kommersiella .............. 348 Icke kommersiella .......... 1 291 Deltidsjordbruk .......... 883 Övriga .................. 408

bruk minskat med 27 proc. De mindre av dessa har emellertid reducerats med 50—60 proc., medan en kraftigare ök— ning redovisas för antalet större »com— mercial farms».

Den 1959 företagna jordbruksräk— ningen är ej på alla punkter jämförbar med föregående räkningar. Antal jord- bruksenheter enligt denna redovisas i tabell 2: 6.

Sammanlagt har antalet jordbruks- fastigheter minskat med 35 proc. sedan 1939. Minskningstakten per år var 3,9 proc. 1954—59 mot 2,1 proc. 1939—54. En särskilt stark nedgång visar antalet enheter med en årlig försäljning av mindre än 2500 $ per år, medan där- emot antalet företag med över 10 000 3 i årsförsäljning har ökat drygt 150 proc. sedan förkrigstiden.

Under krigsåren ökade antalet del- tidsjordbruk (part time farms) kraftigt, men har sedan 1949 visat en nedgång. Minskningstakten synes ha stegrats efter 1954. Deltidsarbete förekommer emeller- tid även vid brukningsenheter, som i jordbruksräkningen ej benämnes såsom deltidsjordbruk. Många personer med full sysselsättning i andra näringar har jordbruket såsom bisyssla eller i kom- panjonskap med annan person, ev. helt

utarrenderat. Dessa företagsformer är delvis ett resultat av ökat kapitalbehov och svårigheter att skaffa detta för bru- karen.

Det amerikanska jordbruket har all- tid varit mera specialiserat än det euro- peiska och specifika produktionsområ— den har ofta utbildats. Men även i regio- ner där specialiseringen varit mindre framträdande är man nu på väg mot specialisering av driften. Delvis är detta betingat av den begränsning av anta- let produktionsgrenar, som de höga maskininvesteringarna nödvändiggör. Den ovan berörda arealökningen har icke varit tillräcklig för att åstadkomma ett tillfredsställande utnyttjande av nu- varande maskinella hjälpmedel. Specia- liseringen har drivits på även av dagens alltmer komplicerade produktionstek- nik. De driftsorganisatoriska åtgärderna överhuvudtaget ägnas f. n. stor upp— märksamhet i Förenta Staterna och man söker få till stånd en bättre individuell regional anpassning av produktionen till föreliggande förutsättningar.

En typisk utvecklingsgång för specia- liseringen vid animalieproducerande jordbruk i »Corn Belt» eller »Lake Sta- tes» är följande:

Familjejordbruk — rel. små arealer — i Familjejordbruk — arealökning — l Familjejordbruk — större arealer — ]. Familjejordbruk — » » —

Specialiseringen har även gått längt inom vegetabilieproduktionen. I Califor— nien förekommer ofta endast ett enda fruktträdslag och i »Corn Belt» övergår man på många jordbruk till enbart majs. Samtidigt med och som ett led i specia- liseringen har kvalitetsfrågorna ägnats stor uppmärksamhet. Detsamma gäller inriktningen av produktionen på spe- cialitéer med en gynnsam efterfrågeut— veckling.

Även i fråga om företagsformerna har under senare år skett stora föränd— ningar. Åtskilliga yngre jordbrukare börjar sin bana som deltidsjordbrukare. Man arrenderar eller köper en bit mark, som man driver vid sidan om annat arbete för att samla erfarenhet och ka- pital. Arrendeformen är överlag mycket framträdande (ca 35 proc. av värdet av all mark och byggnader arrenderas). Därutöver förekommer arrende- och bo- lagsformer för maskiner och kreatur. I många fall är brukarna endast delägare av fastigheterna. I andra fall förekom- mer kombinationer av ägare- och arren- deformer. Vanligt är att man köper en mindre fastighet och samtidigt arren- derar sin faders gård och kanske också djur och maskiner.

De större och specialiserade företa— gens ökade riskkänslighet har delvis eliminerats genom vertikal integration. Denna förekommer dels såsom kon- traktsodling mellan jordbrukare och foderförsäljnings— eller förädlingsföre- tag (privata eller kooperativa), dels så- som ägareintegration, där förädlings-

l 9 mångsidig drift

2—3 djurslag och utbyggnad av be— sättningarna

1 djurslag

del av produktionen av 1 djurslag

företaget själv tagit hand om råvaru— produktionen.

Denna specialisering och integration har ofta resulterat i stark effektivitets- stegring i råvaruledet och således ytter— ligare sänkt produktionskostnaderna. Men jordbrukarna har i större eller mindre utsträckning blivit starkt bund- na till de stora företagen och synes för— lora mer och mer av driftsledningen.

Det är oklart hur omfattande den ver- tikala integrationen är och det råder olika uppfattningar rörande dess fram- tida utveckling. I allmänhet torde ägare- integrationen vara av ringa betydelse och viss tillbakagång kan där konsta- teras.

Kontraktsproduktionen torde däremot vara mycket framträdande. I första hand gäller detta specialitéer av skilda slag med liten marknad samt många lätt för- störbara produkter som kräver vidare- förädling. Man räknar med att den ver- tikala integrationen omfattar 90—100 proc. av marknaden inom socker, grön- saker för djupfrysning, utsäde, tobak, bomull och vissa fruktodlingar. Det an- ses att uppfödningen av broilers till 95 proc. sker mot kontrakt eller i ägare- integration. Kontraktsproduktionen har också stor omfattning inom kalkonupp- födningen (minst 50 proc.). Den före— kommer däremot endast i ringa ut- sträckning inom mjölk-, ägg-, kött— och fläskproduktionen.

Vertikal integration förekommer hu- vudsakligen mellan råvaruproducenter och privata företag. överhuvudtaget är

jordbrukarnas egna ekonomiska för- eningsrörelse dåligt utbyggd.

I huvudsak har råvaruproduktionen även där vertikal integration föreligger bibehållits i familjejordbruket. På ani— maliesidan har den dock i viss utsträck- ning koncentrerats till ganska stora specialiserade företag, vilka arbetar i nära kontakt med förädlingsindustrin men är dock självständiga enheter. Dy- lika företag finns i mindre omfattning i mjölkproduktionen (500—1 000 kor), i något större omfattning inom ägg- och fjäderfäköttprodnktionen men framför allt inom fläsk- och köttproduktionen. Ett par exempel kan illustrera detta. I Californien har 90 proc. av gödningen av »feed cattle» nu koncentrerats till 275 »feed lots» med en genomsnittlig gödning av 14 000 djur per år. I Minne- sota var kalkonuppfödningen 1955 till endast 1 proc. koncentrerad till före- tag med mer än 50 000 kalkoner per år. För 1960 var motsvarande procentta] 10. Det är tänkbart att det mera ordinära familjejordbruket kan få svårigheter att på längre sikt hävda sig i konkurrensen med dessa större företag inom vissa pro- duktionsgrenar. Att det hittills lyckats i stor utsträckning synes sammanhänga med att där föreligger en icke nedsliten produktionsapparat, att det har vissa outnyttjade resurser (särskilt arbets- kraft), vilka ej värderats så högt, men kanske framför allt genom stark pro- gressivitet och vaken blick för utveck- lingen. En stark effektivitetsstegring har skett i råvaruledet. Under perioden 1939—60 har produktionen per enhet totalt insatta resurser (effektiviteten) ökat ca 50 proc. eller 2,0 proc. per år.

2.2. Sovjetunionen

Vid revolutionen 1917 fanns i Ryss- land ett betydande antal storjordbruk

med omfattande Spannmålsodling, från vilken även förekom ett stort export— överskott (ca 30 proc. av världshandeln 1909/13). Även animalieproduktionen var av sådan omfattning att export kun- de ske. Under den första 10-årsperio- den efter revolutionen sönderstyckades många av storgodsen och försämring skedde av driftens effektivitet. Över— huvudtaget satsades inga större resurser på jordbruket. Produktionskraften kun- de därför inte upprätthållas. Även de första 5-årsplanerna kännetecknades av ringa intresse för jordbruksproduktio- nen; i stället var det den tunga indu- strin som omhuldades.

Sommaren 1929 likviderades emeller— tid den förda sönderstyckningspolitiken beträffande jordbruksegendomarna och ett nytt program antogs, som avsåg en kollektivisering och socialisering av företagen och driften. De små bruk- ningsenheterna sammanslogs till kollek- tivjordhruk (kolehoser) och i vissa fall till statliga jordbruk (sovch—oser). Kol- lektiviseringen fördes vidare under 1930-talet, då också maskinstationer ut- byggdes.

Andra världskriget medförde på många områden en förödelse av jord— bruket — i vissa fall en upplösning av kolchossystemet men framför allt en för- störelse av produktionsapparaten. Krigs- slutet gav territoriella vinster av unge— fär 12 milj. ha åker (8 proc. av förkrigs- arealen). Under 1940-talets sista år 'tor- de brödsädesproduktionen åter ha kom— mit upp i förkrigstidens nivå, vilket däremot ej var fallet med den anima- liska produktionen.

Efterkrigstiden och särskilt 1950-talet har emellertid kännetecknats av större intresse för jordbrukets utbyggnad och effektivisering. Av den sysselsatta be- folkningen finns dock nära 40 proc. i jordbruket, medan jordbruksbefolk- ningen utgör 50 proc. av totala folk-

mängden. Följande åtgärder torde inne— burit en ny giv i många avseenden.

1) Nyodling. Under tiden 1950—60 har som synes av nedanstående tablå ca 50 milj. ha mark lagts under plogen,5 framför allt öster om Ural. Avkastningen från dessa marker torde dock vara låg och mycket varierande år från år.

1940 1950 1959 1960

(170) 181 219 146 196 203

Åkerareal, milj. ha Besådd areal, milj. ha 150 2) Inlensifiering. Viss utbyggnad har skett av handelsgödselindustrin och större resurser satsas nu på forskning i syfte att höja jordbrukets avkastning. Under tiden 1940—59 har insatsen av handelsgödsel ökat enligt följande:

Procentuell stegring Totalt Per år Kväve ..................... 339 8,1 Kali ....................... 260 7,0 Fosforsyra ................. 226 6,4

Totalt sett är dock handelsgödselför- brukningen alltjämt ringa (omkring 10 ——15 kg växtnäring mot ca 80 kg för Sverige räknat per ha) .

De genomsnittliga hektarskördarna har sedan förkrigstiden ökat med föl— jande procenttal:

Höstvete (1940—1958/60). . . . Vårvete (1940—1958/60). . . . Korn (1940—1958/60). . . . Majs (1940—1958/60). . . . Potatis (1938/40—1958/60)

Sockerbetor (1938/40—1958/60)

Genom att utgångsåret 1940 redovisade förhållandevis låga skördar, torde steg- ringstakten vara något överdriven.

Den animaliska produktionen har un- der de senaste åren ökat relativt kraftigt och låg 1960 ca 70 proc. högre än i bör— jan av 1950-talet. I första hand har detta skett genom att större arealer ställts till dess förfogande. Men även avkastningen per djurenhet har ökat till följd av bätt-

re utfordring och djurmaterial. Sålunda har avkastningen per ko gått upp från 1 100 till 1 900 kg eller ca 75 proc. totalt och 3,0 proc. per år under de senaste 20 åren.a Det förtjänar framhållas att ca 50 proc. av den animaliska produktio— nen härrör från kolchosarbetarnas egen

produktion. Totalt har jordbruksproduktionen i Sovjetunionen under efterkrigstiden

ökat 6—7 proc. per år. Det bör emeller- tid observeras att totalproduktionen 1946 var låg och sedan 1913 har jord- brukets produktionsvolym endast unge- färligen fördubblats. Under samma tid har industriproduktionen drygt 40- dubblats. Folkmängden har ökat med nära 70 proc.

3) Mekanisering. En betydande meka- nisering har ägt rum inom jordbruket och 1960 fanns följande större maski- ner:

Tusental Per 100 ha Traktorer ......... 1 100 0,5 Skördetröskor ..... 500 0,5 (spannmål) Lastbilar .......... 800 0,4

Traktoriscringen har dock inte hunnit så långt som inom USA, där antalet trak- torer per 100 ha är 2,5. Delvis samman- hänger dock denna skillnad med att

Totalt Per år ..... 43 proc. 1,9 proc. ..... 34 » 1,6 » ..... 10 » 0,5 » ..... 34 » 1,5 » ..... 29 » 1,3 » ..... 39 » 1 7 » )

5 Där ej annat sägs har i det följande redo— visad statistik hämtats från Statistisk årsbok för Sovjetunionen 1960 (Narodnoje chozjaist— vo SSSR v 1960 godu. Statistiöeskij jeie- godnik, Moskva 1961), SSSR:s lantbruk, Statistisk handbok 1960 (Seljskoje cho zjaistvo SSSR. Statistiöeskij Sbornik, Moskva 1958) och SSSR i siffror år 1960, kort statistisk handbok (SSSR v cifrach v 1960 godu. Krat- kij statistiéeski sbornik, Moskva 1961). ' Under 1950—talet har stegringen uppgått till ca 6 proc. per år.

arealerna per företag är väsentligt stör- re i Sovjet än i Förenta Staterna och maskinerna bör därvid vara bättre ut- nyttjade. För sovchoserna beräknas att mekanisering är helt genomförd i vad avser plöjning, sådd och Spannmåls- skörd. Vid kolchoserna är däremot spannmålsskörden endast mekaniserad till ca 90 proc. Då det gäller skörd av potatis och sockerbetor torde mekanise- ringen endast omfatta ca 50 proc. av arealerna. Endast 60 proc. av kolchoser— na är elektrifierade. Mjölkningen var 1955 blott mekaniserad till 26 proc. vid sovchoserna och 1 proc. vid kolchoser- na."

Som ovan påpekats koncentrerades maskinbeståndet under 1930-talet till särskilda maskinstationer. Dessa har emellertid undan för undan upplösts un- der 1950—talet och maskinerna har över- förts till kolchoserna. Beståndet var dock på många områden bristfälligt och trots ökad investeringstakt under senare år t-orde mekaniseringen alltjämt läm- na mycket i övrigt att önska. År 1961 skall ca 10 proc. av samtliga nyleverera- dc traktorer och andra lantbruksmaski- ner ha återsänts beroende på defekter (Pravda % 1962). Även arbetsorgani- sationen är ofta bristfällig, varjämte ägoavstånden blivit stora genom stark utbyggnad av arealerna. Den relativt starka nybyggnadsverksamhet, som mås- te ha skett vid jordbrukets reorganise- ring, torde ha resulterat i arbetstekniska förbättringar. Arbetseffektiviteten är låg, vilket framgår bl. a. av det ovan- nämnda förhållandet, att av sysselsatt befolkning finns ca 40 proc. i jord- bruket. I stort sett är arbetsinsatsen i jordbruket nu densamma som 1939.

4) Utbyggnad av företagsstorleken. Under de senaste 20 åren har en väsent— lig utbyggnad skett av jordbruksföreta— gens storlek. Delvis sammanhänger det— ta med nyodlingen, delvis har över-

tagandet av maskinerna motiverat större företagsenheter. Mot bakgrunden av den relativt rika tillgången på arbetskraft och de alltjämt stora bristerna i mekani- seringen, kan man anta, att denna ök- ning av företagens storlek även har and— ra orsaker än driftsekonomiska. Den kan vara politiskt betingad, men den kan också vara ett försök att beträda vägar, som man tror blir fruktbringan- de på lång sikt.

Företagens utbyggnad avser såväl arealer som djurbestånd och berör både kolchoser och sovchoser. Tabell 2: 7 be- lyser utvecklingen av kolchoserna 1940 ——60. Som synes har antalet kollektiv- jordbruk minskat från 237 000 till 45 000. Samtidigt har besådd areal per kolchos ökat från ca 500 till drygt 2 700 ha eller 450 proc. Djurantalet har emel- lertid ökat med 800 proc.

Tabell 2: 7. Utvecklingen av kolchoser i Sovjetunionen

1940 1960 Antal kolchoser, tusental. . . . 236,9 45,1 Besådd areal, milj. ha ...... 117,7 123,0

rel. tal ....... 100 105 Antal husdjur i storboskaps-

enheter, milj. st .......... 20,1 36,2 rel. tal .......... 100 180 Per kolchos: Åkerareal, ha .............. 614 2 974 rel. tal .......... 100 484 Besådd areal, ha ........... 492 2 745 rel. tal ....... 100 554

Husdjur i storboskapsenhe- ter, st .................. 85 807 rel. tal .............. 100 938 Därav kor ................. 24 286 rel. tal .............. 100 1 191 Därav svin ................ 35 609 rel. tal .............. 100 1 740

Kring den höga genomsnittssiffran 2 700 ha besådd areal per kolchos före- ligger en stor spridning. över 30 proc. har arealer med mindre än 1 000 ha, " Kuväinov, I. S. et. al.: Ekonomika socia—

listiöeskogo seljskogo chozjaistva, Moskva 1959.

men även stora företa-g med över 5000 ha förekommer. Framför allt synes topo- grafiska förhållanden o. d. bestämma gränserna. Däremot tolereras ägoav- stånd på 10—15 km. Fördelningen av kolchoserna efter besådd areal belyses av nedanstående tablå:

Proc.

Under 200 ha .................... 7,8 200— 500 » .................... 5,8 500—1 000 » .................... 18,3 1 000—2 000 » .................... 27,9 2 000—5 000 » .................... 29,2 Över 5 000 » .................... 11,0

Tabell 2: 8 redovisar data om sovcho- sernas utveckling. Där har skett en ök— ning av antalet företag, delvis genom ny- odlingar och delvis genom socialisering av kolchosjord. År 1940 låg endast 9 proc. av besådd areal i sovchoser mot 35 proc. 1960. Den per sovchos besådda arealen visar mindre procentuell ökning än för kolchosernas del. Men medel- arealerna för de förra är väsentligt stör- re än för de senare nämligen 9 100 resp. 2 700 ha.

Tabell 2: 8. Utvecklingen av sovchoser i Sovjetunionen

1940 1960 Totala antalet ............. 4 159 7 386 Besådd areal, milj. ha ...... 11,6 67,2 rel. tal ....... 100 579 Antal husdjur i storboskaps- enheter, milj. st ......... 2,46 14,46 rel. tal .......... 100 588

Per sovchos:

Besådd areal, ha ........... 2 800 9 099 rel. tal ....... 100 325

Husdjur i storboskapsenhe— ter, st .................. 592 1 958 rel. tal .............. 100 331 Därav kor ................. 229 689 rel. tal .............. 100 301 Därav svin ................ 459 1 716 rel. tal .............. 100 374 Årsarbetare ............... 285 715 rel. tal .............. 100 251

Det torde kunna sägas att jordbruks- företagens väldiga utbyggnad i Sovjet- unionen är ett av de mest framträdande dragen i jordbruksnäringens struktu— rella utveckling under senare år. 1 Moskva-Leningradområdet eftersträvas numera företag om 500—2 500 ha, i Ukraina 5 000—10 000 ha och längre österut ännu större arealer. Någon mot- svarande utbyggnad förekommer inte på något annat håll i världen, även om man är inne på liknande vägar i andra öst- stater.

Företagens utbyggnad har i större ut- sträckning berört sovchoserna än kol— choserna. I regel synes även produktio- nens effektivitet vara väsentligt högre vid sovchoserna än kolchoserna.

Genom den betydande arealökningen har Specialiseringen av driften inte bli- vit så framträdande i Sovjetunionen. De höga anläggningskostnaderna kan ändå slås ut på ett stort produktionsunderlag och specialister i olika grenar kan an- ställas. Under senare år har dock spann- målsodlingen i stor utsträckning över- förts till de nya odlingsområdena öster om Ural, medan animalieproduktionen byggts ut på andra håll. Därvid har majsodlingen blivit av stort intresse och en utökning har skett från 5 till 15 milj. ha under 1950-talet. Viss specialisering på exv. frukt- och vinodling, bomulls- produktion eller äggproduktion har förekommit särskilt vid sovchoserna. Förhållandena kan studeras i tabell 2: 9.

Tabell 2: 9. Antalet sovchosföretag förde- lade efier produktionsinriklning

1940 1955 Spannmålsodlingar ......... 476 985 Sockerbetodlingar .......... 203 198 Bomullsodlingar ........... 43 108 Spec. odlingar ............. 62 92 Frukt, vinodlingar ......... 496 1 210 Mjölk— och köttproduktion . . 870 1 874 Fläskproduktion ........... 666 551 Fårbesättningar ............ 201 616 Fjäderfäbesättningar ....... 101 246 Övriga .................... 197 180

Sedan 1955 sker ingen central plane- ring av jordbruksproduktionen. Centra- la planer utarbetas dock för statliga le- veranser och tilldelning av resurser, varvid givetvis centraldirigeringen ändå blir mycket framträdande. Ifrågavaran— de planer utarbetas för republikerna, vilka i sin tur gör fördelning på regio- ner och mindre områden, varifrån re- surstilldelning sker till de enskilda kol- choserna och sovchoserna.

2.3. Storbritannien och Nord-Irland ( U.K.)a

Endast 4—5 proc. av befolkningen i U.K. är sysselsatt i jordbruket. Som be- kant är också den totala jordbrukspro— duktionen relativt liten i förhållande till inhemskt behov av livsmedel och själv- försörjningsgraden uppgår knappt till 50 proc.9 Kring detta tal föreligger dock stora variationer för olika produkter. Före kriget var emellertid självförsörj- ningen endast omkring 30 proc. och un- der de senaste 20 åren har följaktligen en betydande produktionsökning åstad- kommits. Totalproduktionen låg 1958/60 ca 58 proc. över förkrigsperiodens nivå.

Denna produktionsstegring beror i första hand på att stora gräsmarksarea- ler lagts under plogen och utnyttjats för intensivare drift. Utvecklingen belyses av tabell 2: 10.1"

Vidare har hästantalet nedbringats med drygt 1 milj. djur, varigenom stora

Tabell 2:10. Jordbruksjordens omfattning och användning i U.K.

1 000 ha

1939 1950 1960

Åkerjord i cirkula- tion ........... 3 601 5 160 4 525 Åkerjord i tempo—

rär vall ........ 1 692 2 187 2 779 lfermanent vall. . . 7 588 5 167 5 184 Angsmark ........ 6 668 6 921 7 405 Summa 19 552 19 435 19 893

arealer frigjorts för livsmedelsproduk- tion (uppemot 1 milj. ha jordbruksjord).

Samtidigt har produktionstekniken överlag förbättrats, bl. a. genom rikliga- re användning av handelsgödsel och andra förnödenheter, rationellare pro- duktionsmetoder samt bättre växt- och djurmaterial.

Förbrukningen av handelsgödsel har ökat enligt följande:

Ökning 1935/39— 1959/60 i proc.

Totalt Per år Kväve .................. 600 9,7 Fosforsyra .............. 175 4,9 Kali .................... 475 8,7

Insatsökningen är som synes mycket betydande, ehuru genom ägoslagsför- ändringen svår att bedöma i relation till arealen jordbruksjord. Motsvarande stegring företer även vissa andra för- nödenheter i växtodlingen. Härigenom har i första hand produktionsresultatet ökats. Avkastningen per ha åker har gått upp på följande sätt sedan förkrigsti— den:

Ökning i proc.

1936/38— 325; 1958/60 ressions— Tot. Per år linje Vete ................ 60 2,1 2,1 Korn ............... 51 1 ,9 2,0 Sockerbetor ......... 72 2,5 2,1 Potatis ............. 18 0,8 0,8

Stegringen i hektaravkastningen är likväl mindre än vad man skulle väntat genom den starka gödselintensifiering- en. Här bör emellertid observeras, att även den odlade arealen utökats drygt 30 proc. och totalproduktionen av han- delsväxter med 80 proc. sedan förkrigs-

9 I vissa fall måste begränsning göras till Storbritannien eller England och Wales genom att statistik saknas. ” OEEC, Agricultural and Food Statistics. 1" Där ej annat sägs har de statistiska upp— gifterna i detta avsnitt hämtats från den officiella statistiken: Agricultural Statistics.

tiden. Handelsgödseln torde även ha substituerat arbetskraft i viss utsträck— ning.

Inom djurskötseln har också en inten- sifiering och utbyggnad ägt rum. Av— kastningen per ko har stigit med 19 proc. eller 0,9 proc. per år 1936/39— 1956/59 (1,4 proc. per år enligt regres- sionslinjen). Men samtidigt har besätt- ningarna byggts ut och totalproduktio- nen av olika produkter visar följande utveckling:

Ökning i proc. sedan förkrigstiden till 1958/59—1960/61

Totalt Per år Mjölk ............... 50 1,8 Ägg ................ 89 2,8 Nötkött ............. 31 1,2 Fårkött ............. 16 0,7 Fläsk ............... 63 2,2

Källa: NFU: Information service, vol. 17 nr 1.

Denna utbyggnad är icke ett resultat av ökad import av fodermedel utan byg- ger helt på stegrad inhemsk produktion av foder. Importen av kraftfoder är nu lägre än före kriget.

Liksom i Förenta Staterna fanns re- dan 1939 ett betydande antal traktorer i UK., dvs. totalt ca 50 000 och per 100 ha ca 1. Särskilt under efterkrigstiden har emellertid mekaniseringen fortskridit snabbt. Av statistiska skäl kan endast

Tabell 2:11. Mekaniseringsutvecklingen i England och Wales

1942 1960

Traktorer ........... 107 560 416 720 Därav 2-hjuliga eller

mindre än 10 hkr . . 6 060 46 990 Skördetröskor. . . . . . . 940 47 9301 Hö- och halmpressar. . 2 170 66 440 Kompletta potatisupp—

tagare ............ — 2 420 Kompletta sockerbets—

upptagare ......... — 9 400 Grönfoderlastare ..... — 13 6102 Mjölkningsmaskinan-

läggningar ......... 23 860 300 390

* Varav självgående > 8 fot 25 530. = 1958.

utvecklingen i England och Wales bely- sas. I tabell 2: 11 redovisas förekomsten av större maskiner 1942 och 1960. Mekaniseringen och sannolikt även andra arbetstekniska förbättringar (främst av organisatorisk natur) har frigjort arbetskraft från jordbruket i betydande utsträckning under senare år. Efter den uppgång i jordbruksbefolk- ningen som ägde rum under kriget har utvecklingen därefter varit följande:

Sysselsatta ijordbruk, skogsbruk och fiske

1 OOO-tal Rel. tal 1948 ................. 1 281 100 1949 ................. 1 278 100 1950 ................. 1 262 98 1951 ................. 1 234 96 1952 ................. 1 204 94 1953 ................. 1 178 92 1954 ................. 1 164 91 1955 ................. 1 154 90 1956 ................. 1 120 87 1957 ................. 1 110 86 1958 ................. 1 090 85 1959 ................. 1 078 84 1960 ................. (1 045) (81)

Källa: Annual Abstracts of Statistics.

Genom upplöjning av betesmarker och sammanläggning av brukningsenhe- ter har den brukade arealen ökat något i det engelska jordbruket under den se- naste 10-årsperioden. Medelarealen per brukningsenhet av åker och permanent vall framgår av följande tablå:

Ha 1950 1960 Brukningsenheter över % acre Åker ................. 14 15 Jordbruksjord ......... 24 26 Brukningsenheter över 5 acres1 Åker ................. 17 19 Jordbruksjord ......... 29 32

1 1 proc. av jordbruksjorden har antagits tillhöra brukningsenheter under 5 acres.

Som synes av tablån är medelarealer— na relativt stora för gårdar över 5 acres. De minsta enheterna har under den se— naste 10 årsperioden minskat rätt vä-

Tabell 2:12. Antal brukningsenheter i olika storleksklasser i U.K.

Förändring i procent

Areal 1949 1960 Totalt Per år %_ 5 acres ................... 103 569 91 707 _11,5 —1,1 5— 15 » ................... 110 981 93 352 _15,9 _1,6 15— 50 » ................... 135 452 120 244 _ 11,2 _ 1,1 50—100 » ................... 82 992 77 994 _ 6,0 — 0,6 100_150 » ................... 39 938 37 299 _ 6,6 _0,6 150—300 » ................... 41 519 40 600 _ 2,2 _0,2 >300 » ................... 15 206 16 964 + 11,6 + 1,0 Totalt 529 657 478 160 _ 9,7 _ 0,9 > 5 acres ................... 426 088 386 453 _ 9,3 _ 0,9

sentligt. Förhållandena belyses i tabell 2: 12, vilken dock bygger på relativt osäkert material.

Huvudparten av fastigheterna över 5 acres har arealer på 50 acres (20 ha) eller mer och inte mindre än 48 proc. av jordbruksjorden ligger på fastigheter

Tabell 2:13. Procentuell fördelning av brukningsenheter och jordbruksjord

i U.K. 1960

Bruknings- Jorge—Eims—

enheter (beräknat) 1— 5 acres 19,2 1 5— 15 » ..... 19,5 3 15_ 50 » ..... 25,2 13 50—100 » ..... 16,3 19 100—150 » ..... 7,8 16 150—300 » ..... 8,5 30 >300 » ..... 3,5 18 Summa 100,0 100

med 150 acres (60 ha) eller mer. För— hållandena belyses i tabell 2:13.

Det har även skett en utbyggnad av kreatursbesättningarnas storlek. För England och Wales11 har antalet gårdar med mindre än 10 kor minskat från 25 proc. 1948 till 11 proc. 1958, under det att antalet gårdar med över 70 kor ökat från 3 till 10 proc. Medelantalet höns per besättning har ökat från 67 till 131 och antalet svin från 8,8 till 37,7.

Många av brukningsenheterna har dock relativt extensiv drift och kan vid normal arbetsförbrukning12 inte syssel— sätta en man. Tabell 2: 14 belyser dessa förhållanden för England och Wales.

Ungefär hälften av de engelska jord-

” Agricultural Economics, Dec. 1961. ” Förbrukningen vid medelgården.

Tabell 2:14. Fördelning av brukningsenheter efter sysselsättningen (normal arbetsför- brukning) i England och Wales 1957

Mansdagsverken per år Acres Totalt

150 och .. 451 och

därunder 151—275 216—450 däröver ( 20 ............. 32 6 3 3 44 20_100 ............. 2 4 8 19 33 100—150 ............. 1 9 10 150—300 ............. 9 9 >300 ............. 4 4 Totalt 34 10 12 44 100 Medelareal, ha ........ 2,6 7 19 55 69

Källa: Agriculture, March 1959.

bruksfastighcterna har likväl en storlek som vid föreliggande mekaniseringsför- hållanden kan betraktas såsom 2-mans- jordbruk eller mera.

I fråga om driflsorganisationen i öv- rigt kan för Englands del konstateras att en utbyggnad skett av såväl brödsäds- som fodersädsodlingarna. Särskilt de senare har ökat kraftigt och skapat un- derlag för den betydande produktions- stegringen i djurskötseln. Vidare bör nämnas att rapsodlingen introducerats och erhållit en areal av ca 50000 ha. Någon ökning av grönsaks- och frukt- odlingarna har däremot inte skett _ i stället har dessa gått tillbaka under efterkrigstiden. Detta gäller såväl fält- mässiga odlingar som produktion under glas.

Inom såväl den animaliska som vege- tabiliska produktionen synes en viss specialisering ha skett. Detta gäller så- väl regionalt som individuellt. Särskilda ansträngningar har gjorts för en regio- nal specialisering. Kreaturslösa jord- bruk, huvudsakligen spannmålsprodu- cerande, har ökat i antal och vidare har man ofta koncentrerat sig på en eller ett fåtal grenar inom djurskötseln. En

Tabell 2: 15. Fördelning av jordbrukstyper i östra England ( vid ett urval av gårdar)

1938 1956 Proc. Proc. Cirkulationsjordbruk med ringa djurskötsel Huvudsakligen spannmål 16 25 Blandad produktion ..... 32 12 Summa 48 37 Cirkulationsjordbruk med djurskötsel Huvudsakligen mjölkpro- duktion ................ 15 20 Huvudsakligen svin och fjäderfä ................ 10 16 Mjölkkor, svin och fjäder- fä ..................... 6 11 Blandad djurskötsel ..... 21 16 Summa 52 63

Totalt 100 100

undersökning" från östra England grun- dad på ett urval av gårdar ger ett visst siffermässigt underlag för utvecklings— tendensern-a (tabell 2: 15).

Som ovan visats har en mycket kraf— tig ökning skett av ägg- och fläskpro- duktionen särskilt genom stark utbygg- nad av besättningarna vid mindre går- dar, varvid produktionen i huvudsak baserats på inköpt foder.

Bortsett från den integration, som föreligger mellan jordbrukets ekono- miska föreningsrörelse och råvarupro— ducenterna, har den vertikala integra- tionen ännu inte fått större omfattning då det gäller de dominerande stapel- varorna. För sockerbetor och speciali- téer av skilda slag förekommer dock lik- som i många andra länder kontrakts— produktion. Detsamma gäller ägg och gödkyckling, där en betydande utbygg- nad skett. I fråga om ägg är England nu ungefär självförsörjande mot en import av ca 30 proc. före kriget. Gödkyck- lingproduktionen har ökat från 19 milj. st. 1953/54 till 108 milj. st. 1959/60.

2.4. Frankrike

Jordbruksbefolkningen uppgick 1957 till 26 proc. av totala folkmängden14 — således en relativt hög siffra för ett in- dustrialiserat land, som ändå har en ganska obetydlig jordbruksexport. Des- sa förhållanden skulle tyda på att det franska jordbruket bedrivs mindre effektivt. Förhållandena är emellertid mycket växlande mellan olika regioner. I vissa distrikt dominerar ett primitivt

13 P. E. Graves and D. B. Wallace: The Changing Farming Pattern, Agriculture, February 1958. 14 I första hand har statistiska data för Frankrike hämtats från »Anuaire Statistique de la France», »Statistique Agricole» och »L*Economic Agricole Francaise 1938—1958» samt ur serien »Agrarstatistik» från Stati— stisches Amt der Europäischen Gemein— schaften, Briissel.

småbruk på 2—3 ha, delvis såsom del- tidsjordbruk men även utan andra sys- selsättningar, ehuru då i mycket arbets- intensiv drift (vin- och grönsaksom— rådena). Dessa småbruk är mycket då- ligt utrustade med tekniska hjälpmedel. I Bretagne har t. ex. endast 1 proc. av gårdarna elektrisk ström och 3 proc. rinnande vatten. I vissa regioner finns däremot övervägande större jordbruk om 100 ha och mer med inriktning på vete, sockerbetor och köttproduktion _ ofta i mycket rationell drift. Mellan dessa ytterligheter förekommer ett av- sevärt antal familjejordbruk om 20—60 ha med blandad vegetabilisk och ani— malisk produktion.

Under senare år har stora ansträng— ningar gjorts för att effektivisera jord- bruksproduktionen. I första hand har detta skett genom skilda produktions- tekniska förbättringar. Handelsgödsel- användningen har företett följande steg- ring sedan förkrigstiden.

Procentuell förändring 1 to- tala insatsen från förkrigs— tiden till 1959/60

Totalt Per år Kväve .......... 132 4,1 Fosforsyra. . . 105 3,5 Kali ............ 138 4,2

Samtidigt har växtmaterial och bruk- ningsmetoder förbättrats och insatserna av andra förnödenheter ökats. Motsva- rande utveckling har förelegat även inom animalieproduktionen.

Resultatet av denna intensifiering har blivit en ganska kraftig ökning av av- kastningen per ha, vilket tabell 2: 16 vi- sar. Alltjämt är dock den faktiska skör- den per ha låg för många grödor _ för spannmål och majs 20—25 dt per ha och för potatis och sockerbetor 150 resp. 300 dt. Förhållandena växlar dock starkt mellan olika regioner.

Inom mjölkproduktionen har avkast- ningen per ko stigit med 15 proc. sedan förkrigstiden, vilket motsvarar 0,7 proc. per år. Den genomsnittliga avkastningen per ko uppgår dock till endast 2 300 kg.

Totalt har den franska jordbrukspro- duktionen ökat med 30 proc. under ti- den 1934/38—1958/60, motsvarande 1,1 proc. per år (en]. en rät regressionslinje blir emellertid stegringen 1,8 proc. per år). Den största uppgången visar ani— malieproduktionen (47 proc.), medan vegetabilieproduktionen endast ökat 13 proc. (19 proc. exkl. vinproduktionen). Uppgången har varit något kraftigare under 1950-talet, då en total produk- tionsstegring av omkring 2 proc. per år förelegat.

Det franska jordbruket har en för- hållandevis dålig utrustning av arbets- tekniska hjälpmedel och alljämt före- kommer hästdrift o. d. i stor omfattning. Nedgången i antalet hästar sedan för- krigstiden uppgår endast till 37 proc. Under 1950-talet har dock mekanise- ringen gått snabbare framåt. Antalet traktorer var före kriget 35 000 och öka-

Tabell 2: 16. Aukastningsstegring per ha i Frankrikes jordbruk sedan förkrigstiden

1936/38—1958/60

Enligt en rät

Potatis ..................... 33

regressionslinje Total Per år Per år Vete ....................... 54 2,0 2,9 Korn ....................... 67 2,4 3,5 Majs ....................... 82 2,8 4,5 Sockerbetor ................. 25 1,0 1,1 1 3 2 4

de till 132 000 1950, men har sedan dess gått upp till 765 000 (1960). Antalet skördetröskor har ökat från 5000 1950 till 54 000 1960. För bedömning av dessa siffror bör beaktas att antalet bruk- ningsenheter över 5 ha åker uppgår till ca 1,5 milj. och att dessa har ett areal- innehav av ca 30 milj. ha. Mekanise- ringen av mjölkproduktionen är ringa utvecklad. Antalet mjölkningsmaskiner har visserligen stigit från 40000 till 120000 under 1950—talet, men antalet brukningsenheter med 5 kor och där- över är drygt 1/z milj.

Ett betydande hinder för mekanise— ring av jordbruksdriften utgör ägosplitt- ringen och det stora antalet småbruk. Det beräknas att ca 30 proc. av åker- arealen är i behov av omarrondering. Förhållandena i detta avseende skiftar dock väsentligt mellan olika områden. De förbättringar som skett på det ar- betstekniska fältet har möjliggjort att arbetsinsatsen kunnat nedbringas med 1,9 proc. per år sedan förkrigstiden. Jordbruksbefolkningen har däremot to- talt minskat med endast 0,7 proc. om året. Utvecklingen av deltidsarbete o. (i. måste därför ha varit rätt betydande. Under 1950-talet har jordbrukets arbets— förbrukning minskat med 1,5—2 proc. per år.

Det föreligger inte uppgifter, som mera bestämt belyser storleksrationali- seringen i det franska jordbruket. San-

nolikt har minskningen av antalet mind— re jordbruk varit ganska obetydligt. Un- der tiden 1942—55 har följande för- ändringar ägt rum.15

Proc.

1_ 5 ha ...................... + 4,4 5_ 10 » ...................... _ 6,3 10— 20 » ...................... _ 1,4 20_ 50 » ...................... _ 1,4 50—100 » ...................... _ 3,3 >100 » ...................... _22,6 Totalt _ 1,2

Strukturförhållandena 1955 redovisas i tabell 2:17.

Som synes finns ett betydande antal småbruk i Frankrike — över 50 proc. av brukningsenheterna har mindre än 10 ha jordbruksjord. Medelarealen per brukningsenhet är 15 ha, varav åker 10 ha. Tabellen visar emellertid att huvudparten av arealen ändå ligger på relativt stora enheter. Något över 60 proc. av jordbruksjorden är fördelad på brukningsenheter med 20 ha och där- över och 25 proc. med 50 ha och där- över. Problemet med småbruken i Frankrike blir därför främst en syssel- sättningsfråga för därvarande befolk- ning. Huvudparten av marken torde vid övergång till andra yrken komma att användas såsom deltids- eller hobby- jordbruk.

" Agrarwirtschaft, Sonderheft 15, 1962 (Ej fullt jämförbar statistik mellan 1942 och 1955.)

Tabell 2:17. Fördelning av brukningsenheter och jordbruksjord i Frankrike 1955

Brukningsenheter J ordbruksjord Antal Ha (1 OOO-tal) Procent (1 OOO-tal) procent 1_ 5 ha .......... 640,8 30,4 1 710,8 5,3 5— 10 » .......... 470,8 22,3 3458,6 10,8 10_ 20 » .......... 530,1 25,1 7 536,1 23,5 20_ 50 » .......... 373,8 17,7 11167,2 34,8 50—-100 » .......... 74,7 3,5 4 968,2 15,5 > 100 » .......... 20,2 1,0" 3 234,0 10,1 Summa 2 110,4 100,0 32 074,9 100,0

Mjölkproduktionen bedrives i regel vid mycket små besättningar, vilket följande tablå visar för 1955:

Procentuell fördel- ning av antalet

Antal kor/gård jordbruk

0 .................. 34,8 1 .................. 7,0 2_ 4 .................. 28,3 5— 9 .................. 21,1 10—19 .................. 6,7 20_ .................. 0,9 Ej spec .................. 1,2

Det medelstora franska jordbruket har sedan länge bedrivit en ganska mångsidig produktion. Däremot har småbruken i vissa distrikt varit speciali— serade på vin, frukt eller grönsaker och större jordbruk på spannmål och kött- produktion. Sedan förkrigstiden har betydande förändringar i produktions- inriktningen ägt rum. Totalproduk— tionens procentuella sammansättning framgår av tabell 2: 18. Denna visar att vegetabilieproduktionens relativa om-

Tabell 2:18. Förändringar i det franska jordbrukets produktionsinriktning sedan förkrigstiden

Totalproduk- tionens procentuella samman- sättning För- . 1959/ krigs- tiden 1960 Vete ...................... 16,5 8,0 Sockerbetor ................ 2,5 2,0 Potatis .................... 4,5 3,0 Grönsaker ................. 11,5 7,5 Frukt ..................... 3,5 3,0 Vin ....................... 12,5 8,0 Andra vegetabilieprodukter. . 4,0 4,5 Summa vegetabilieprodukter 55,0 36,0 Kött och fläsk ............. 21,0 32,0 Mjölk ..................... 12,0 20,5 Fjäderfä och ägg ........... 11,5 10,5 Andra animalieprodukter. . . . 0,5 1,0 Summa animalieprodukter 45,0 64,0

fattning starkt minskat. Särskilt gäller detta veteodlingen, men även grönsaker och vin. En betydande utbyggnad har å andra sidan skett av den animaliska produktionen, vilken sedan förkrigs- tiden ökat sin andel från 45 till 64 proc. av totalproduktionen. Den kraftigaste ökningen föreligger för kött och fläsk samt mjölk. På kött- och fläskområdet har ganska stora specialiserade besätt— ningar utbyggts.

Även i Frankrike visar den vertikala integrationen vissa framsteg under se— nare år. Framför allt gäller detta kött— området och där särskilt fjäderfä. Göd- kycklingproduktionen har ökat från 170000 st 1954 till 23,7 milj. st 1960. Nära hälften av denna är lokaliserad till Bretagne, där större förädlingsföre- tag utbyggts och till ca 50 proc. organi- serat kontraktproduktion med därva- rande småbrukare.

De anförda uppgifterna antyder, att det franska jordbruket alltjämt befin- ner sig på en låg effektivitetsnivå, även om stora regionala variationer förelig— ger. Under senare år har dock rationa- liseringstakten avsevärt stegrats bl. a. genom statliga åtgärder. Man söker .nu genom regional specialisering av pro- duktionen, arronderingsförhättringar och intensifiering öka produktiviteten. Storleksrationaliseringen uppmuntras genom goda lånevillkor, ökade syssel- sättningsmöjligheter utanför jordbruket och förtidspensionering av jordbrukare.

2.5. Västtyskland

Genom krigsslutet erhöll Västtyskland endast ca 60 proc. av åkerarealen i för— krigstidens Tyskland mot över 70 proc. av befolkningen. Omkring 20 proc. var då sysselsatt i jordbruket, mot ca 15 proc. f. n. Vid krigsslutet låg dessutom en stor del av jorden obrukad och djur- beståndet hade minskat kraftigt. Ännu

Tabell 2: 19. Handelsgödselanvändningens procentuella ökning 1935/38—1959/60

Totalförbrukningen Hektarförbrukningen Totalt Per år Totalt Per år Kväve .............. + 115 3,4 + 120 3,5 Fosforsyra ........... + 94 2,9 + 98 3,0 Kali ................ + 90 2,8 + 94 2,9 1948/49 var jordbruksproduktionen växt- och djurmaterial samt rationellare drygt 20 proc. lägre än före kriget. Den räckte ingalunda till för en nöjaktig in- hemsk försörjning och stor import av livsmedel förekom från flera länder.

I detta läge ansågs det framför allt angeläget att genom intensifiering söka öka produktionen. I första hand har detta skett genom en relativt stor arbets- insats och högavkastande grödor. Under första delen av efterkrigstiden var ar— betskraftsminskningen relativt måttlig i det västtyska jordbruket. Liksom i andra länder har också handelsgödsel— användningen ökat, vilket tabell 2:19 visar."!

Samtidigt har en betydande ökning också skett av insatsen av andra förnö- denheter i växtodlingen (växtskydds- medel o. d.). Delvis har dessa ersatt ar- betskraft, men de torde även ha varit produktionsstegrande. I såväl växtod- ling som husdjursskötsel har förbättrat

produktionsmetoder ökat effektiviteten. lnom animalieproduktionen har insat- serna ökat kraftigt av importerade fo- dermedel. Från 1935/38 till 1958/61 har förelegat en uppgång med ca 120 proc.

Resultatet av denna intensifiering har blivit en relativt kraftig ökning av av- kastningen per produktionsenhet. För- ändringen sedan förkrigstiden belyses av tabell 2: 20.

Med all sannolikhet har denna avkast- ningsstegring väsentligt ökat effektivi- teten i jordbruksproduktionen. Totalt har denna gått upp med drygt 35 proc. sedan förkrigstiden, delvis även be- tingat av en reducering av hästantalet med nära 1 milj. Förhållandena belyses av följande tablå:

1" Där ej annat sägs är de statistiska upp- gifterna hämtade från Statistisches Jahrbuch fiber Ehrnährung, Landwirtschaft und Forsten 1960.

Tabell 2:20. Avkastningsstegring i Västtysklands jordbruk sedan förkrigstiden

Ökning i procent 1935/38—1958/60 Enhgt. en låt regressmnshnje

Totalt Per är Per år Vete, per ha .......... 62 2,1 3,0 Korn, » » .......... 42 1,5 2,0 Sockerbetor,1 per ha. . . 12 0,5 0,6 Potatis, per ha ........ 32 1,2 1,2 lyljölk, per ko2 (4 %). .. 31 1,3 1,5 Agg, per höna ......... 29 1,1 1,1

1 Hänsyn har ej tagits till förändring i sockerhalt. ? Perioden 1935/38—1956/59.

Procentuell stegring 1 935/38—1957/60

Vegetabilier ........... 36 Animalier ............. 35 Totalt ................ 35

Det västtyska jordbruket har särskilt under 1950-talet genomgått en rätt snabb mekanisering. Antalet traktorer upp- gick sålunda 1949 till 90 000, men steg redan 1954 till 334000. Därefter har ökningen fortsatt och år 1960 registre- rades 800000 traktorer i jordbruket.17 Många av dessa är dock små (50 proc. är mindre än 18 hkr och en stor del av dem av typen trädgårdstraktorer). An- talet skördetröskor har från 1949 till 1960 ökat från några hundra till 46 000, men alltjämt är det endast ca 30 proc. av spannmålsarealen som avverkas med skördetröska. Maskinell mjölkning var i slutet av 1940—talet relativt sällsynt (ca 5 600 gårdar), men 1960 fanns maskin— mjölkning vid 260 000 jordbruk. Det finns emellertid 208000 jordbruk med mer än 5 kor och 500000 med mer än 4 kor, varför sålunda många måste sak- na mjölkningsmaskiner. Man kan därför konstatera att såväl inom växtodlingen som husdjursskötseln är mekaniserings- graden alltjämt låg vid många jord-

bruksföretag — givetvis framför allt vid de många små enheterna, där inte heller arronderingen möjliggör maskindrift i större utsträckning.

Ett väsentligt hinder för en effektiv jordbruksproduktion i Västtyskland ut- gör den långt gående ägosplittringen. I genomsnitt för varje brukningsenhet finns 10 skiften och inom de olika stor- leksklasserna redovisas följande antal skiften i medeltal per driftsenhet:

( åha ........................ 7,6 5— 10 » ........................ 15,1 10— 20 » ........................ 14,3 20— 50 » ........................ 11,5 50—100 » ........................ 8,8 >100 » ........................ 8,8 Totalt 10 1

Under senare år har dock stora an- strängningar gjorts för att åstadkomma en förbättring på detta område. Sedan 1950 har dessa åtgärder berört ca 2 milj. ha, men man räknar dock med att det fortfarande återstår minst 5 milj. ha, som behöver bli föremål för dylik strukturförbättring.

Mekanisering och förbättrad arron-

17 Det finns 1158400 brukningsenheter över 2 ha åker och 769 500 med över 5 ha åker.

Tabell 2:21. Arbetskraftsminskningen vid det västtyska jordbruket

Fullt sysselsatta årsarbetare vid brukningsenheter över 0,5 ha Per 100 ha jordbruksjord Totalt 1 000 vid brukningsenheter årsarbetare sammanlagt under 5 ha över 5 ha 1939 ................ 3 852 28,0 56,6 21,5 1950/51 ............. 3 885 29,0 62,1 24,7 1959/60 ............. 2 561 19,5 44,9 15,2 1960/61 ............. 2 417 18,4 43,0 14,6 Minskning i proc. 1939—1959/60 totalt .............. 33,5 30,4 21,1 28,8 per år .............. 2,0 1,8 1,2 1,7 1950/51+1959/60 totalt .............. 34,1 32,8 29,0 29,5 per år .............. 4,5 4,3 3,7 3,8

dering har i första hand frigjort arbets- kraft från jordbruket. Förhållandena be- lyses av tabell 2: 21. Arbetskraftsminskningen är under hela perioden 1939—1959/60 relativt måttlig (2,0 proc. per år). Strax efter kriget ökade jordbruksbefolkningen ge- nom flyktingströmmen från Östtysk- land. Avflyttningstakten har emellertid varit betydligt större under 1950-talet, då industrins utbyggnad skapat nya sysselsättningsmöjligheter. Minskningen under tiden 1950/51—1959/60 var 4,5 proc. per år. Alltjämt utgör dock jord- bruksbefolkningen ca 15 proc. av totala folkmängden, oaktat självförsörjningen endast uppgår till något över 75 proc. Mekaniseringen har vidare möjlig- gjort och nödvändiggjort en struktur-

rationalisering av det västtyska jordbru- ket. En sådan har också kommit till stånd i viss omfattning. Tabell 2: 22 be- lyser utvecklingen av antalet jordbruks- fastigheter mellan 1949 och 1960. Som framgår har en ganska kraftig minsk- ning i brukningsenheternas antal före- legat i grupperna under 10 ha.

Alltjämt är dock huvudparten av brukningsenheterna små. Medelarealen jordbruksjord är endast 8,1 ha, varav ca 5 ha åker. Undantages gruppen under 2 ha stiger medelarealen till 10,9 ha. Ta- bell 2: 22 visar dessutom att endast 37 proc. av jordbruksjorden finns å fastigheter med en areal av 20 ha och däröver.

Även djurproduktionen är i Västtysk- land uppdelad på ett stort antal små en-

Tabell 2: 22. Antal brukningsenheter i Västtyskland och fördelning i procent

Förändring i procent Fördelning i procent 1949 1960 Bruk- Jord- Totalt Per år nings- bruks- enheter jord 0,5— 2 ha .............. 604,6 467,6 ——22,7 — 2,3 28,8 3,8 2— 5 » .............. 555,1 388,9 —29,9 —3,2 23,9 9,9 5— 10 » .............. 404,5 343,8 — 15,0 —1,5 21,1 18,9 10— 20 » .............. 256,9 287,1 + 11,8 + 1,0 17,7 30,4 20— 50 » .............. 112,7 122,2 + 8,4 + 0,7 7,5 26,7 50—100 » .............. 12,7 13,7 + 8,0 + 0,7 0,8 6,8 >100 » .............. 3,1 2,7 —11,2 —1,1 0,2 3,5 Totalt 1 949,6 1 626,0 — 16,6 -— 1,4 | 100,0 100,0

Tabell 2:23. Antal svin i Västtyskland 1959

Brukningsenheter med stark svinhållning (Brukningsenheter ( 2 ha med > 3 svin och gårdar 2 2 ha med > 4 svin per ha) ...........................

Brukningsenheter med svag svinhållning (Brukningsenheter ( 2 ha med 1—2 svin och gårdar 2 2 ha med > 4 svin per ha) ............................

Alla svinbesättningar .................

Antal svin Me del- besättnings- Proc. av hela Totalt svinbes t än de t storlek 2 195,4 14,8 13,6 12 680,4 85,2 7,9 14 875,7 100,0 8,4

heter. För mjölkproduktionens del före- ligger en besättningsstorlek av 4,5 kor 1959 (mot 3,5 kor 1949). Omkring % av koantalet finns vid besättningar med 5 kor och mindre.

Inom fläskproduktionen har dock en viss ökning av antalet större besätt- ningar ägt rum under senare år, men alltjämt är produktionen i huvudsak förlagd till mycket små besättningar, vilket för 1959 belyses av tabell 2: 23.

Av den företagna översikten kan så- ledes konstateras att det västtyska jord- bruket under den senaste 20-årsperio- den i hög grad effektiviserats genom produktionstekniska förbättringar. Pro- duktiviteten per djur- och arealenhet har därvid starkt ökat. Alltjämt är dock mekaniseringen i genomsnitt låg och arbetsförbrukningen hög. På dessa om- råden har emellertid 1950-talet visat nya utvecklingsvägar. Samma sak gäller företagens utbyggnad med mera mark och flera djur. Denna etapp i utveck- lingen kan nyligen sägas ha påbörjats och huvudvikten synes just nu läggas därvid (jfr Der Griine Plan 1959, Gröner Bericht 1960). Lönsamhetsskillnaderna mellan olika storleksklasser är också sådana att denna utveckling, nu stimu- leras, vilket följande tablå visar.

Arbetsersättning i DM per arbetskraftsenhet

1959/60 1960/61

Nordvästtyskland

under 20 ha ........ 3 694 4 423 20—50 » ........ 4 514 5 134 över 50 » ........ 5 180 6 026 Sydtyskland ' under 20 ha ........ 3 499 3 960 20—50 » ........ 4 563 5 101 över 50 » ........ 5 547 6 022

Den specialisering och integrering av produktionen, som har kunnat konsta- teras för Förenta Staterna, är ännu ringa framträdande, om man undantar de sedan länge specialiserade vindistrik- ten. Grönsaksodlingen har visserligen

byggts ut något under 1950-talet, men är ändå inte av större omfattning än 1939. Viss utbyggnad har också skett av svin- och fjäderfäskötseln, ehuru specia- liserad stordrift sparsamt förekommer.

Under senare år har vertikala inte- grationstendenser framträtt inom vissa produktionsgrenar. Särskilt är detta fallet beträffande gödkyckling, ägg och vissa specialgrödor.

Vid bokföringskontrollerade jordbruk har bruttoproduktionen per arbets- kraftsenhet ökat med 96 proc. 1936/39— 1957/60 (3,3 proc. per år) och netto- produktionen med 43 proc. (1,7 proc. per är).”

2.6. Danmark

Den danska jordbruksproduktionen är sedanlänge känd för att ligga på en hög intensitetsnivå. Men även under den se- naste 20-årsperioden har skett en ytter- ligare förbättring av produktionstekni- ken. Inom växtodlingen kan ökningen av handelsgödselanvändningen karakte- risera utvecklingen på insatssidan.19

Förändring i procent från 1938/39 till

1959/60 Totalt Per år Kväve .............. 216 5,6 Fosforsyra .......... 68 2,5 Kali ................ 302 6 8

Avkastningen per ha av olika grödor har stigit enligt tabell 2: 24.

Det bör anmärkas att hänsyn ej tagits till den förbättring av sockerhalten som skett för sockerbetornas del sedan för- krigstiden.

" K. Padberg und H. Scholz: Die Entwicklung der Produktivität in der Westdeutschen Land- wirtschaft. Berichte ii. Landw. Hett 4, 1961.

" Där ej annat sägs har de statistiska upp- gifterna hämtats från Danmarks officiella statistik, dvs. Statistisk Aarbog for Danmark och Landbrugsstatistik.

Tabell 2:24. Hektaravkastningens förändring i Danmark

Förändring i procent Enligt en rät

1936/ 138—1958] 60 regressionslinje

Totalt Per år Per år Vete ................. 30 1,2 1,8 Korn ................ 16 0,7 0,9 Sockerbetor ........... —— 6 — 0,3 _ 0,3 Potatis ............... 17 0,7 0,7

Inom animalieproduktionen har bätt- re djurmaterial och rationellare utfod- ring starkt ökat produktiviteten. Bl. a. kan hänvisas till att ensileringen av grovfodrel varit på stark frammarsch. Ensileringssilornas volym har ökat från 18300 m3 1941 till 3217 000 m3 1958. Samtidigt har importen av kraftfoder ökat drygt 100 proc. och förbrukningen av dylikt foder uppgår nu till ca 40 proc. av hela kraftfoderförhrukningen och nära 15 proc. av den totala foder- åtgången.

I mjölkproduktionen har avkastning- en per ko stigit med 21 proc. eller 0,9 proc. per år under tiden 1936/38— 1957/59.

I fläskproduktionen visar svinstams- kontrollen en förbättring i tillväxt per fe av 10 proc. från åren 1936/39—- 1957/60.

Totalt har den danska jordbrukspro- duktionen ökat 41 proc. från 1936/38 till 1958/60. Då åkerarealen inte ökat utan i stället minskat med 5 proc., är produktionsstegringen helt ett resultat av intensifiering genom bättre produk- tionsteknik och större insatser av in- köpta förnödenheter samt utslagning av hästar.

Liksom i de flesta västeuropeiska län- der hade mekaniseringen ringa omfatt- ning före kriget. Antalet traktorer upp- gick till ca 10000 och skördetröskor saknades praktiskt taget. Under de se-

naste 15 åren har emellertid danskt jordbruk genomgått en kraftig mekani- sering, vilket belyses av följande tablå för 1960:

Antal traktorer ................ 111 321 gårdar med traktor ....... 100 093 » » » » i 1% av alla över 5 ha .......... 59 » skördetröskor ............ 8 895 » gårdar med skördetröskor . 8 242 )) l) i) )) i % av alla över 5 ha ..... 5 » gårdar med mjölknings- maskin ................ 138 3831 » gårdar med mjölknings- maskin i % av alla gårdar ................. 701 1 1959.

Under senare år har även andra ar- betstekniska förbättringar genomförts. Bl. a. gäller detta i byggnaderna samt organisatoriska förenklingar överhuvud- taget (exv. förenkling av mjölknings- arbetet, betskötseln och Spannmåls- skörden). Dessa åtgärder har tillsam- mans med mekaniseringen möjliggjort en reducering av arbetsinsatsen och av antalet hästar. De senares antal var 1960 171000 mot 577 000 1939, således en nedgång med 70 proc. Antalet hel- årsarbetare har under perioden 1938/39 ——1959/60 nedbringats från 478 654 till 300025 eller med 37 proc. Detta mot- svarar en nedgång med 2,2 proc. per år.

I Danmark har någon nämnvärd ök- ning av jordbruksföretagens genom- snittliga storlek icke skett sedan för-

Tabell 2: 25. Antal brukningsenheter i Danmark 1937 och 1960 samt fördelning 1960 Förändring iprocent Fördelning i procent Ha jordbruksjord 1937 1960 Bruk- Ål'er Totalt Per år nings- ” ' areal enheter 0,55— 5 ................ 54 786 37 140 —32,2 — 1,7 18,9 3,5 5— 10 ................ 51 439 54 346 + 5,6 + 0,2 27,7 12,6 10— 15 ................ 28 407 32 671 + 15,0 + 0,5 16,7 12,7 15— 30 ................ 46 991 48 482 + 3,2 + 0,1 24,7 33,1 30— 60 ................ 21 429 19 622 -— 8,4 —0,4 10,0 24,9 (50—120 ................ 3 764 2 948 — 21,7 _ 1,1 1,5 7,3 > 120 ................ 1 007 867 _ 13,9 —— 0,6 0,4 5,9 Summa 207 823 196 076 — 5,7 — 0.1 100,0 | 100,0 krigstiden. Däremot har en koncentra- till 58 proc. fördelad på det medelstora

tion ägt rum på de medelstora företagen, varvid antalet brukningsenheter föränd- rats enligt tabell 2: 25.

Det bör anmärkas att år 1946 fanns i gruppen 5—10 ha 55 690 enheter. Fram till 1960 har således även här skett en minskning, uppgående till 2,5 proc. Vid brukningsenheter om O,55——5 ha arbe— tade 1960/61 23 proc. av brukarna utan- för den egna gården med i medeltal 185 dagsverken.

Medelarealen per brukningsenhet i Danmark är 16 ha för samtliga gårdar och 19 ha för gårdar över 5 ha. Huvud- parten av brukningsenheterna har en areal av över 10 ha och åkerjorden är

familjejordbruket 15—60 ha. Förhållan- dena belyses av tabell 2: 26. Den totala danska jordbruksproduktionen är för- delad på storleksklasser enligt följande tablå:

Växt- Dj ur- prod. prod. Totalt (10 ha ....... 8 23 20 10—30 » ....... 35 48 46 30—60 » ....... 29 21 23 >60 » ....... 28 8 11

Även husdjursbeståndet är till stor del koncentrerat på medelstora besättningar (tabell 2: 26). I mjölkproduktionen har dock 50 proc. av besättningarna ett ko- antal av 1—7. En stor del av höns- och

Tabell 2:26. Husdjursbeständets procentuella fördelning efter besättningsstorlek i Danmark 1961

Kor Svin Höns Antal djur per besättning Egen- . Egen- . Egen- . domar Djur domar Djur domar Djur 0 ................. 16,6 — 14,1 — 29,2 — 1— 7 ................. 43,7 26,4 9,9 1,1 8— 14 ................. 28,5 39,6 11,4 3,5 15— 19 ................. 6,0 13,5 7,8 3 7 20— 29 ................. 3,9 12,5 14,4 1011 35,3 15'0 30— 39 ................. 0,8 3,6 11,0 10,8 40— 49 ................. 0,2 1,2 7,8 9,9 50— 74 ................. 75— 99 ................. j 0,3 3,2 l 17,1 j 32'7 20'4 26'5 >100 ................. 6,5 28,2 15,1 58,5 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 | 100,0

svinantalet ligger däremot på förhållan- devis stora besättningar. Tabell 2:26 visar också att många gårdar saknar kor, svin eller höns i det danska jord- bruket.

Det danska familjejordbruket har en mycket rationellt utvecklad produk- tionsteknik och därigenom en betydan- de konkurrenskraft. Likväl har de. större brukningsenheterna under flera år kun- nat uppvisa bättre räntabilitet än de mindre, vilket illustreras av följande tablå från de danska räkenskapsresul- taten:

Förräntning av in- vesterat kapital i % 1956/57—1960/61

( 10 ha ............ 2,3 10— 20 » ............ 3,7 20— 30 » ............ 4,7 30— 50 » ............ 4,4 50—100 » ............ 4,8

>100 » ............ 4,9

Källa: Undersegelser over landbrugets drifts- forhold, 1961—62. 1 del.

Skillnaderna mellan 20—50 ha:s och större gårdar är dock obetydliga. De

skillnader som kan konstateras mellan olika storleksklasser synes främst härrö- ra från växtodlingen, där mekanisering- en hunnit relativt längt. Dess ekonomi enligt räkenskapsresultaten 1959/60 be- lyses i följande tablå:

Kr per ha ln- Kost- 5525; täkter nader g

vmst

( 15 ha ......... 1 342 1 759 —- 417 15— 30 » ......... 1 419 1 636 -—217 30— 50 » ......... 1 387 1 559 — 172 50—100 » ......... 1 404 1 532 —— 128 >100 » ......... 1465 1415 + 50 Motsvarande lönsamhetsförbättring

med ökad gårdsstorlek föreligger även för tidigare år.

] mjölk- och fläskproduktionen har storleksfaktorn inte haft samma bety- delse. För 1959/60 har mjölkproduktio- nen visat följande arbetskostnader samt nettoförädlingsvärde för grovfodret med stigande besättningsstorlek:

Tabell 2:27. Mjölkproduktionens ekonomi vid danska besättningar 1959/60

_ _ Besättnings- Arbetskostnader Nettoförädlingsvärde Arealstmlek storlek kr/bruksenhet öre/fe 10 ha ............ 2— 8 kor 387 15,7 20 » ............ 8+15 » 277 21,4 41 » ............ 15—30 » 267 19,3 87 » ............ 30—60 » 255 18,7 267 » ............ >60 » 331 16,5

I fläskproduktionen har för samma år uppnåtts i nedanstående tablå redo- visad företagarevinst per slaktsvin:

Besättningsstorlek Företagarevinst, (prod. svin) kr 63 17 102 28 198 16 254 20

En analys av de danska räkenskaps- undersökningarna ger sålunda vid han-

den att det ordinära familjejordbruket -— gårdar med 20—50 ha åker och en re- lativt omfattande animalisk produktion (10—30 kor och ett hundratal svin) — dels gett ett bättre ekonomiskt resultat än småbruket, dels ganska väl förmått hävda sig mot det större jordbruket. Förhållandena är således analoga med dem i Förenta Staterna, ehuru det dans- ka familjejordbruket arbetar med nå- got mindre arealer och besättningar,

men i regel med intensivare produktion per ha och per djurenhet.

Det danska jordbruket är relativt mångsidigt och någon längre gående specialisering har ännu ej genomförts. Vissa specialiseringstendenser förelig- ger dock. Sålunda har viss övergång till kreaturslös (eller kolös) drift ägt rum. Antalet jordbruk utan kor har sedan 1955 utvecklats på följande sätt:

1955 ............ 1961 ............

21 728 32 627

Av dessa utgöres % av gårdar med mindre än 10 ha. Exempel finns även på kooperativ drift av mjölkproduktio- nen, vilken under senare år företett viss expansion. Vidare har utökning skett av specialgrödor. Grönsaksodlingarna har dock under de senaste 10 åren hållit sig vid omkring 10000 ha. Arealför- skjutningarna 1937/39 till 1958/60 be- lyses av nedanstående tablå:

Procentuell förändring 1937/39—1958/60

Spannmålsgrödor ......... + 4 Rotfrukter .............. + 8

därav potatis .......... + 13

» sockerbetor ...... + 67

Specialgrödor ............ + 83

Vallgrödor .............. — 10 Samtidigt har kobeståndet ned-

bringats med 12 proc., medan svinanta- let ökat med 91 proc. Ytterst få större specialiserade besättningar finns på detta område. Leverantörerna till an- delsslakterierna hade följande fördel- ning på leveranskvantiteter 1960:

>3 000 svin ................ 1

2 OOO—3 000 » ................ 2 1 OOO—2 000 » ................ 60 500—1 000 » ................ 400 200— 500 » ................ 4 500

Ca 85 proc. av totala leveransen kom från leverantörer under 200 svin.

Några större förändringar i äggpro- duktionen har icke skett. Däremot har en stark ökning inträffat i produktio- nen av fjäderfäkött:

1957 ........................ 29 000 ton 1958 ........................ 35 000 » 1959 ........................ 45 000 » 1960 ........................ 56 000 » 1961 (prel.) .................. 80 000 »

I fråga om specialprodukter bör vida- re nämnas att minkproduktionen avse- värt utbyggts och omfattade 1960 1 232 000 djur, fördelade på 2 400 besätt- ningar.

Det danska jordbruket har sedan länge varit inriktat på kvalitetsproduk- tion och stora ansträngningar görs från dess föreningsrörelses sida att stimulera denna produktion. Jordbruket har ock- så genom sina föreningar hand _om råd- givningsverksamheten, även om denna är statsunderstödd. Vertikala integra- tionstendenser av amerikansk modell är mera sällan förekommande, men en nära kontakt råder mellan jordbrukarna och deras föreningar, vilka även hand- har rådgivningsverksamhet. Det förtjä- nar vidare att framhållas att de danska jordbrukarna överlag har en god yrkes- utbildning. Genom att danskt jordbruk i stor utsträckning arbetar för export torde det däremot vara svårt att uppnå de prisgarantier, som på andra håll i viss utsträckning följt med ett nära sam- gående mellan råvaruproduktionen och förädlingsindustrin.

I Danmark kan för senare år vissa tendenser till samgående mellan jord- brukarna konstateras. Särskilt är detta fallet beträffande maskinanvändningen samt inom animalieproduktionen (an- delsladugårdar) .

2.7. Sverige

De senaste 20 årens förändringar på insatssidan i svenskt jordbruk belyses av tabell 2: 28. Det fra-mgår därav att totalt insatta resurser har minskat med ca 20 proc.

Tabell 2: 28. Förändring av årligen insatta produktionsresurser i svenskt jordbruk 1938/39—1959/60 i fasta priserl-

Indextal 1959/60 om 1938/39 = 100 Hela jord- bruket Per gård Arbetea ............. 55 73 Byggnader och fasta anläggningar ...... 81 107 Maskiner, drivmedel, elkraft etc ......... 230 304 Fodermedel .......... 205 271 Handelsgödsel och kalk .............. 239 315 Räntor ............. 104 137 Diverse ............. 146 193 Summa 79 105 Mark (jordbruksjord) 91 120

1 Beräkningarna är grundade på uppgifter från jordbrukets totalkalkyl. Då vissa om- läggningar ägt rum är det svårt att mera exakt följa utvecklingen. Indextalen är därför ungefärliga.

2 I arbetet ingår även vissa kostnader för underhåll av byggnader, maskiner etc.

Som synes av tabell 2: 28 har en kraf- tig insatsökning skett av handelsgödsel och vissa andra förnödenheter. Produk- tionstekniska förbättringar enligt tidi- gare riktlinjer har således ägt rum även under 1940- och 1950-talen. Liksom ti— digare torde även bättre växt- och djur- material, bättre bruknings- och utfod- ringsmetoder etc. bidragit till en effek- tivare drift, även om nu berörda åtgär- der varit mindre framträdande än under tidigare skeden. Den ökning som skett

av förbrukningen av handelsgödsel och andra förnödenheter har dessutom i mindre utsträckning än förr enbart syf- tat till en stegring av hektaravkast- ningen. Därjämte har dessa produk- tionsmedel insatts för andra, dyrbarare sådana.

Genom att de ökade insatserna av nu berörda produktionsmedel i hög grad använts i substitutionssyfte, har avkast- ningen per ha visat ringa stegring eller t.o.m. minskat, vilket emellertid också delvis kan bero på andra faktorer.20 Förhållandena belyses i tabell 2: 29.

Det är troligt att vissa underskatt- ningar av produktivitetsförbättringen skett i ovanstående beräkning, beroen- de på strukturförändringar och att vissa sämre arealer avförts ur produktionen utan att detta redovisats i arealstatisti- ken. Vidare har produktionen undan för undan extensifierats å vissa marker och en övergång till skogsbruk är på väg. Enligt tabell 2: 28 har arealen jord— bruksjord minskat med 10 proc. sedan förkrigstiden (åker 4 proc., bete och äng 32 proc.) . I verkligheten torde dock markresursen minskat mera än vad den officiella statistiken visar. Man kan så- ledes säga att inköpta förnödenheter av skilda slag även ersatt mark i viss ut- sträckning. Den i tabell 2: 29 redovisade

”0 Försämrad markstruktur genom mekani- seringen, försämrad torrläggning och ev. en klimatförsämring.

Tabell 2: 29. Hektaravkastningens förändring i Sverige

Procentuell förändring Enligt en rät

1936/38—1959/60 regressionslinje Totalt Per är Per år Vete ................. 1 0,1 0,8 Korn ................ 9 —— 0,5 0,8 Sockerbetor1 .......... 6 0,3 0,0 , Potatis ............... — 7 _ 0,3 —— 0,4

1 Ej korrigerad för förbättrad sockerhalt.

Tabell 2: 30. Skördeökningen per ha och år i genomsnitt för hela Sverige och inom vissa ' hushållaingssällskapsområdenl

Årlig förändring i kg per ha .. Socker- . , .. Hostvete Vårvete Korn betor Potatis N allho Hela Sverige ............. 21,1 19,7 20,4 283,5 88,6 18,0 I proc. av medelskörden för perioden .............. 0,9 1,0 0,8 0,7 0,5 Malmöhus ............... 20,2 24,4 26,7 292,6 98,4 19,9 Hallands ................ 25,7 26,3 25,7 361,6 151,4 6,1 Jönköpings .............. 12,9 9,0 14,8 — 99,2 32,9 Östergötlands ............ 23,8 26,5 28,8 — 38,7 —— 0,2 Älvsborgs län södra ....... 7,3 , 11,7 -— 69,1 11,2 Uppsala ................. 23,5 17,2 20,9 — 25,8 14,3 Gävleborgs .............. —— —— 6,8 —— 62,6 23,1 Jämtlands ............... — _ 21,6 _— 86,6 24,4 Norrbottens ............. — -— 13,1 — 13,6 20,1

1 Skördeförändringarna är av Statistiska Centralbyrån beräknade länsvis genom en lineär utjämning av de normaliserade hektarskördarna för perioden 1922—60.

avkastningsstegringen påverkas starkt av exceptionella förhållanden under krigsåren och dåliga skördebetingelser vissa år på 1950—talet. Utvecklingen un- der en längre period ger starkare ök- ningstakt, vilket tabell 2: 30 visar. Den- na belyser även utvecklingen inom vis- sa län. Som synes föreligger stora skill- nader i utvecklingstakt såväl mellan lä- nen som mellan olika grödor.

Inom mjölkproduktionen har avkast— ningen per ko ökat mera än avkast— ningen i växtodlingen, nämligen med ca 25 proc. eller 1,1 proc. per år sedan för- krigstiden. Samtidigt har koantalet minskat med 30 proc. Produktivitletsför- bättringen torde sammanhänga både med bättre djurmaterial och rationellare utfodring. Avkastningsstegringen var särskilt framträdande under 1940-talet, men därefter har en viss stagnation in— träffat. Det är möjligt att detta resultat sammanhänger med strukturföränd- ringar. Koantalet har nedbringats sär- skilt starkt vid bättre besättningar i slättbygderna. Under tiden 1954—61 har avkastningsstegringen per ko varit följande inom olika besättningar:

Kg 4 %—ig mjölk %

Genomsnittsjordbruket . 272 10 Räkenskapsgårdarna . . . 386 12 Kontrollanslutna

gårdar .............. 478 12

Även i fläsk- och köttproduktionen torde en ntbytesförbättring skett, ehuru denna är svårt att belysa. Svinstamkon- trollen visar en stegring i kg tillväxt per fe av 15 proc. sedan förkrigstiden.

Efterkrigstiden har i Sverige karakte- riserats av en starkt framträdande ar- betsrutionalisering — i första hand be- tingad av mekanisering men även av andra tekniska förbättringar, byggnaderna, förbättrad arrendering och effektivare arbetsmetoder. Enligt tabell 2: 28 har kostnaderna för maski- ner, drivmedel etc. stigit med 130 proc. i fasta priser sedan 1938/39. Mekanise— ringsutvecklingen belyses även av föl- jande tablå:

exv. i

1940 1960 Traktorer ............ 23 000 153 000 Skördetröskor ........ 100 25 000 Hästar ............... 617 000 192 000

Vid sidan av mekaniseringen har sär- skilt under senare är bättre planlösning

av byggnaderna, övergång till lösdrift etc. inneburit en arbetsrationalisering.

För sådana arbetstekniska förbätt- ringar som sammanhänger med förbätt— rad arrondering finns ingen tillgänglig statistik över utvecklingen. Sannolikt har jordbrukarna själva här åstadkom- mit avsevärd rationalisering genom att ej längre bruka små åkerfält eller dåligt arronderade delar av ett fält. Inom lant— mäteriets distriktsorganisation finns uppgifter om förrättningar, vilka till stor del inneburit arronderingsförbätt- ringar. Följande tablå belyser utveck- lingen.21

Laga skiften __ skiftad areal Agoutbyten

År ha ha 1949—52 ........ 95 941 4 771 1953—56 ........ 84 447 75 084 1957—60 ........ 148 628 137 257 Därutöver kommer vissa avstyck— ningar också med samma syfte. Huvud- parten av förrättningarna avser skogs- mark. Vad dessa förrättningar i verk- ligheten inneburit i arronderingsför- bättring går tyvärr ej att kvantitativt fastställa.

På skogsområdet torde de efter hand bildade skogsbruksområdena ha med— fört arbetstekniska fördelar av motsva- rande art som en sammanläggning av arealerna.

Givetvis har även den pågående stor- 'eksrationaliseringen inneburit arron— jeringsförbättringar. Förhållandena på detta område kommer närmare att bely— sas längre fram. Här skall dock hänvisas till att med lantbruksnämndernas bi- stånd storleksrationaliserade företag har visat följande utveckling under senare ar:

Antal Areal efter åtgärd brukn.- Skogs- enheter Åker mark

1957 ........ 2 280 34 617 105 426 1958 ........ 2 160 35 666 110 227 1959 ........ 2 517 47 025 131 745 1960 ........ 2 618 48 082 160 758 1961 ........ 2 797 54 546 159 116

Enligt en inom Lantmäteristyrelsen 1957 företagen översiktlig inventering22 över behovet av fastighetsrationalise- ringsåtgärder framgår att dylikt behov skulle föreligga för 4,9 milj. ha skogs- mark och 0,6 milj. ha jordbruksjord. Av detta var 3,6 resp. 0,4 milj. ha trängan— de. Ca 90 proc. därav var lokaliserat till Norrland, Dalarna och Värmland. San- nolikt torde en stor del av denna åker— jord vara av sådan beskaffenhet att ett rationellt jordbruk överhuvudtaget ej kan bedrivas å densamma.

I fråga om arbetsorganisatoriska för- bättringar och förenklade arbetsmeto- der kan för de senaste 10—15 åren hän- visas till bl. a. följande åtgärder:

Slopande av eftermjölkning och övergång till mjölkning endast 2 gånger per dag Bättre planlösning av djurstallarna Viss gemensam maskinanvändning i växtod- lingen Enmanshässjning i vallodlingen Förenklad sommarskötsel av sockerbetor bl. a. genom övergång till enkornsfrö Centraliserad skörd av exv. konservärter. Den anpassning som skett av arbets— kraft, mark och andra produktionsme- del i samband med adopterandet av ny produktionsteknik och ökade insatser av bl. a. handelsgödsel har i Sverige till skillnad från övriga undersökta länder varit så betydande, att totalproduktio- nen visat ringa stegring. Med hänsyn till att vissa senare år har varit ogynn- samma skördeår i flera landsändar är dock en mer exakt beräkning av »nor- malproduktionens» utveckling svår att genomföra. överslagsmässigt torde det vara rimligt att räkna med en ökning av ca 5 proc. från förkrigstiden och fram till 1959/60. Det bör emellertid observe- ras att hästantalet samtidigt nedgått med drygt % och därvid frigjort arealer för avsaluproduktion. Om hänsyn tas härtill torde totalproduktionens ökning vara mycket ringa.

31 SOU 1959: 30. ” SOU 1959: 30.

Som framgått av tabell 2: 28 har pro— duktionsmedelsinsatsen minskat minst 20 proc. sedan förkrigstiden, varvid ändå beaktats de produktionsmedel, som ersatt hästarna. Den totala effekti- vitetsförbättringen skulle således upp— gått till ca 35 proc.

Mekaniseringen har skärpt kraven på utbyggnad av jordbruksfastigheterna. Enligt tabell 2: 28 har de per gård in- satta resurserna (företagsstorleken) ökat med ca 5 proc. sedan förkrigstiden. Det föreligger dock en större ökning av arealer och djur samt vissa för—nö- denheter. Arealökningen per gård är följande:

1937 1961

Åker per gård, totalt ...... 11,7 14,2 » » » vid gårdar över 5 ha .............. 16,5 18,4

Vid bedömning av medelarealen per gård bör hänsyn även tagas till betes- och ängsmark. Den reducerade arealen jordbruksjord uppgår då till 14,6 ha 1960.

Genom sidoarrenden av tillfällig na- tur torde arealen per brukningsenhet ökat något mera än vad ovan angivna siffror ger vid handen.

För jordbruket i dess helhet förelig— ger ringa förändring av djurantalet per gård, vilket följande tal visar:

1937 1960 Kor ................... 5,7 4,7 Svin ................... 4,2 7,1 Höns .................. 20,3 23,3

Tabell 2: 31. Förändring av antalet bruk— ningsenheter i Sverige 1937—1961

Förändring i procent

2—— 5 ha åker ............. — 41,4 5— 10 » » ............. »— 22,9 10— 20 » » ............. — 11,6 20— 30 » » ............. + 4,2 30— 50 » » ............. + 9,4 50—100 » » ............. + 6,5 >100 » » ............. —— 4,7 Summa — 24,2

Genom övergång till kolös drift i viss utsträckning har dock koantalet per gård ökat vid övriga gårdar.

Brukningsenheternas antal har för— ändrats enligt tabell 2: 31.

Tabell 2: 32 belyser fördelningen av brukningsenheter och arealer på olika storleksklasser. Det framgår därav att alltjämt är småbruken antalsmässigt do- minerande. Mer än 60 proc. av antalet enheter har arealer under 10 ha och 75 proc. under 20 ha. Vid dessa fastig- heter finns mer än hälften av åkerjor— den.

Tabell 2: 32. Fördelning av brukningsen- heter och areal åker på olika storleksklasser i Sverige 1961 iproc.

Bruknings Åkerareal

enheter

2+ 5ha ........... 28,7 7,6 5— 10 » ........... 32,3 17,4 10— 20 » ........... 22,9 24,0 20— 30 » ........... 7,8 13,9 30— 50 » ........... 5,1 14,0 50—100 » ........... 2,3 11,3 >100 » ........... 0,9 11,8 Summa 100,0 100,0

De små brukningsenheternas svårig- heter att utan andra sysselsättningar bereda jordbruksbefolkningen en skälig inkomst belyses av diagram 2:1 sam- manställd från räkenskapsresultaten 1954—61. I genomsnitt var löneförmå- gan i jordbruket under dessa år följan- de:

Kr/tim Rel. tal 5—10 ha ............ 1,35 100 10—20 » ............ 1,80 135 20—30 » ............ 2,10 155 30—50 » ............ 2,55 190

Genom skogsbruk och deltidssyssel- sättningar har dock många brukare av mindre fastigheter skapat sig större in— komster. Medelarealen skogsbruk per brukningsenhet är 30 ha, vilket ur »sys- selsättningssynpunkt inte betyder mer

Diagram 2:1. Löneförmåga, kr per timme i jordbruket + körslor vid olika stora gårdar under perioden 1954—1.959. Sammanuägda tal för hela riket

Kr/ mt

3 .

lll IV

l lll IV I

1954 1955 1956 1957

än ca 3 ha åker vid medeljordbruket. Skogsarealen är dock mycket varieran- de, vilket i någon mån visas i tabell 2: 33. Därav framgår också att åtskilliga mindre gårdar saknar skogsmark. I skogsområdena är bilden gynnsammare, ehuru även i ett område som Norrland 25—30 proc. av fastigheterna med mer än 2 ha åker har högst 10 ha skogsmark och 40—50 proc. har högst 25 ha skogs- mark.

Förekomsten av deltidssysselsätt-

1958 1959 1960 19:11

ningar i näringar utanför det egna lant- bruket är icke närmare belyst. Inom skogsområdena torde dock sådana stå till buds i stor utsträckning. Detta fram- går av det förhållandet, att en stor del av jordbrukarnas taxerade nettointäkter i många områden härstammar från in- komstkällor utanför jordbruksfastighe— ten. För åren 1953——59 har följande procenttal av lantbrukarnas taxerade nettointäkter härstammat från källor utanför lantbruksfastigheten:

Tabell 2: 33. Antal brukningsenheter i Sverige fördelade procentuellt på storleksklasser efter arealen åker och skogsmark 1956

Storleksklass Storleksklass, ha skogsmark ha åker 0—10 10—25 25—50 50—100 Över 100 Totalt 2— 5 .................. 17,0 9 4,7 2,4 1,6 32,6 5—10 .................. 12,2 8 6,5 3,8 1,8 31,1 10—15 .................. 6,8 8 2,5 1,4 0,8 14,5 15—20 .................. 4,0 4 1,2 0,7 0,4 7,7 20—30 .................. 3,9 1 1,0 0,6 0,3 6,9 Över 30 ................. 4,2 7 0,8 0,7 0,8 7,2 Totalt 48,1 1 7 16,7 9,8 5,7 100,0

1953— 1956— 1959 1955 1958 Södra och mellersta Sve- riges slättbygdcr 2— 5 ha ............ 40 48 54 5—10 » ............ 16 19 23 10—20 » ............ 7 9 11 Södra och mellersta Sve- riges skogs— och dal- bygder 2— 5 ha ............ 21 35 41 5—10 » ............ 12 15 19 10—20 » ............ 8 9 11 Norra Sverige 2— 5 ha ............ 41 46 56 5—10 » ............ 22 27 34 10—20 » ............ 14 19 25

Källa: Nekby, Bengt A.: lnkomstvariationen i det mindre lantbruket, Medd. från Ekonomiska institutionerna, Lantbrukshögskolan, Mars 1962.

De stora ekonomiska problemen sy— nes sålunda främst knutna till företag där jordbruket i huvudsak är den enda inkomstkällan. Storleksrationalisering- en framstår där såsom en mycket bety- delsefull utvecklingsväg.

Även andra utvecklingstendenser tor— de där kunna skönjas. Som en följd av ändrade prisrelationer jord-skogspro- dukter, stigande arbetslöner'och svårig- heterna att mekanisera brukningen av illa arrenderade fält har viss skogsplau-

tering på åker förekommit under senare tid. För tiden 1951—1958 redovisas en nedläggning av 32 000 ha eller 0,9 proc. av åkern till skogsmark.23 I verkligheten torde dock överförandet till skog vara större beroende på ofullständig redo- visning.

Inom jordbrukct har viss specialise- ring av driften skett under senare är. Sålunda har övergång i viss utsträck- ning ägt rum till kolös eller kreaturslös drift. Antalet brukningsenheter över 2 ha åker utan kor har sedan förkrigs- tiden ökat sin procentuella andel på följande sätt:

Procent 1937 ............ 2,8 1947 ............ 5,0 1949 ............ 6,9 1956 ............ 9,7 1960 ............ 21,4 För år 1960 har inom Statistiska

centralbyrån gjorts en mera ingående analys av djurinnehavets omfattning. Förhållandena belyses i tabell 2: 34. Det framgår därav att ca 13 proc. av bruk- ningsenheterna helt saknar djur. Denna

” Utredning angående överförandet av sämre jordbruksmark till skogsmark av Kungl. Lantbruksstyrelsen och Kungl. Skogsstyrelsen Stencil 1958.

Tabell 2: 34. Antalet brukningsenheter i Sverige med mer än 2 hektar åker med fördelning efter djurinnehavets omfattning i juni 1960

Procentuell fördelning efter innehav av husdjur Utan nötkreatur Med nötkreatur Helt Mätt Ungntåt Med kor utan den ,, 0651. an.. m , ko . Jur an ]111' an _ r djur nöt nöt 1 ko 2 kor 3 kor eller flera 2— 5 ha ..... 25,9 9,6 0,9 6,3 18,1 19,4 19,8 5— 10 » ..... 9,3 6,0 1,1 2,5 7,5 12,3 61,3 10—— 20 » ..... 4,1 4,8 1,2 1,8 2,8 3,7 81,6 20— 30 » ..... 3,1 6,2 2,0 2,0 2,1 1,8 82,8 30— 50 » ..... 3,4 9,2 4,8 2,5 2,5 2,3 75,3 50—100 » ..... 6,0 13,3 8,3 2,4 2,3 1,5 66,2 >100 » ..... 6,3 13,1 9,2 0,7 1,4 0,8 68,5 Summa 12,6 7,3 1,5 3,5 9,0 11,1 55,0

Tabell 2: 35. Strukturförändringar inom svensk fläskproduktion

Proc. fördelning av antal Proc. fördelning av antalet

.. . , besättningar inom olika svin exkl. suggor och galtar Besattmngsstorlek storleksklasser på olika besättningsstorlekar

(antal svln)

1952 | 1959 | 1960 1952 1959 1960

1— 5 ................. 59,0 40,8 40,9 14,8 5,5 4,9 6— 20 ................. 29,4 33,0 34,0 33,4 21,5 22,5 21— 50 ................. 9,6 19,5 19,1 29,7 34,0 33,6 51—100 ................. 1,4 4,8 4,3 10,2 18,1 16,6 Över 100 ................ 0,6 1,9 1,7 11,9 20,9 24,4 Summa 100,0 100,0 | 100,0 100,0 100,0 100,0

andel är större vid mindre fastigheter och i norra Sverige. Omkring 45 proc. av brukningsenheterna har färre än 4 kor.

I samband med övergång till kolös eller kosvagare drift har fläskproduk- tionen utbyggts. Under åren 1959/61 uppgick totala fläskproduktionen till 220 milj. kg per år, vilket är en ökning i förhållande till 1938/39 med 50 proc. och i förhållande till 1950/51 med ca 40 proc.

Samtidigt med denna ökning av total- produktionen har även vissa struktur- förändringar ägt rum. Förhållandena belyses i tabell 2: 35, vilken grundar sig på svinräkningarna i april för Götaland, Svealand och Gästrikland.

Tabellen visar en kraftig minskning av antalet mindre svinbesättningar, me- dan de större i stället ökat i antal och även i fråga om andelen svin. Ungefär 40 proc. av svinantalet i berörda områ-

den faller nu på besättningar med över 50 svin mot ca 20 proc. i början av 1950-talet. Antalet svin per besättning har under de senaste 10 åren drygt för- dubblats.

Även köttproduktionen har utbyggts vid vissa gårdar. Visserligen är den to— tala produktionen av ungefär samma omfattning som ären närmast före krigs- utbrottet. Men inom denna har stora strukturförändringar ägt rum. En kraf- tig nedgång har inträffat i produktionen av kött från utslagskor, spädkalv och gödkalv samt får och bäst. I stället har annan nötköttsproduktion ökat. Enligt husdjursräkningarna i juni har följande uppgång i antalet ungnöt för slakt före— legat:

1952 ....... 31 700 1957 ...... 83 300 1953 ....... 37 240 1958 ...... 119 710 1954 ....... 45 720 1959 ...... 158 940 1955 ....... 63 630 1960 ...... 170 340 1956 ....... 67 290 1961 ...... 196 760

Tabell 2: 36. Hönsskötselns struktur i Götaland, Svealand och Gästrikland 1961

Antal Procentuell fördelning Per besättning besattnmgar Höns Kycklingar Höns Kycklingar

Stora besättningar utanför

jordbruket ............... 480 6,7 40,3 966 3 635 Små besättningar å annan

fastighet än jordbruk ..... 14 850 5,7 1,5 26,6 4,4 å jordbruk med högst 2 ha åker .................... 8 120 3,1 1,1 26,4 6,1 Besättningar vid jordbruk

med mer än 2 ha åker ...... 136 480 84,5 57,1 42,8 18,1

I fråga om hönsskötseln kan anföras att under tiden 1951—60 har antalet be- sättningar i Göta— och Svealand (ej Gästrikland) minskat med 35 proc. Framför allt var nedgången stark av små besättningar. Vid aprilräkningen 1961 förelåg i tabell 2:36 redovisade struktur inom denna gren.

Den övervägande delen av hönsbe— ståndet finns vid jordbruk med mer än 2 ha åker. Besättningarna utanför jord- bruket är dock relativt stora med i ge- nomsnitt 966 höns per besättning. Då det gäller kycklingarna fanns icke mindre än 40 proc. av antalet utanför jordbruket. Framför allt är det där fråga om gödkycklingsuppfödning.

På vegetabiliesidan är det framför allt tillkomsten av oljeväxter som förändrat produktionsstrukturen. Arealerna har emellertid växlat kraftigt år från år men för 5-årsperioder uppgått till i genom- snitt följande antal ha:

1946—50 ..................... 91 870 ha 1951—55 ..................... 125 800 » 1956—60 ..................... 67 580 »

För skilda specialodlingar belyses ut- vecklingen i tabell 2: 37 (gårdar över 2 ha åker).

Av särskilt intresse är här de fältodla- de köksväxterna, vilka visat följande utveckling:

1938 1950 1960 F ältodlade köks- va'xter ......... 3 900 9 800 13 500 därav märgärter ..... 190 1 450 5 200 spenat ........ 80 190 500 gurkor, gröna . 190 470 1 000 bruna bönor.. . 500 1 560 2 000

Genom den starka ekonomiska för- eningsrörelsen i svenskt jordbruk har sedan länge en vertikal integration förekommit, även om denna ej varit produktionsdirigerande och rådgivande. En direkt kontraktsbunden produktion har förekommit sedan långt tillbaka beträffande sockerbetor (100 proc.), fabrikspotatis (närmare 100 proc.), ut— sädesvaror och vissa grönsaker. Under senare år har en utbyggnad skett av kon- traktsodlingarna av grönsaker och bär, särskilt konservärter. För år 1960 om— fattade kontraktsodlingarna av viktigare grönsaker drygt 90 proc. av produktio- nen på åker. Kontraktsproduktionen förekommer även på gödkycklingsomra- det, där emellertid en stor del av pro- duktionen också sker vid förädlings- industrierna. För år 1960/61 producera— des ca 50 proc. av antalet gödkycklingar vid dessa industrier, ca 40 proc. såsom kontraktsproduktion och ca 10 proc. av enskilda företagare utan kontrakt.

I fråga om samgående mellan lantbru- kare kan hänvisas till gemensam ma— skinanvändning samt vissa integrations— tendenser inom djurskötseln. Under se- nare år har även ett omfattande sam— gående ägt rum i skogsbruket (skogs- bruksområden) .

2.8. Jämförande analys

Liksom inom allt näringsliv sker även i jordbruket en fortlöpande effektivise- ring och utbyggnad av produktionen, även om utbyggnaden till följd av be-

Tabell 2:37. Specialodlingar inom svenskt jordbruk

Hektar 1937 1951 1956 Köksväxter på åker ....... 4 000 7 599 10 564 Jordgubbar » » ....... 1 099 881 Spånadsväxter på åker. . . . 4 816 4 658 Frukt, här o. 6. på åker. .. 8 039 9 668 16 943 7 654 14 485 Plantskolor på åker ....... 1 360 1 292

Diagram 2: 2. Förbrukningen av handelsgödsel i kg per ha, gödselåret 1959—1960

Kg/

//

200

'X .n VSfl

agua/xs

v—] 75. E !. n.

X:ewuea avrunna

gränsat marknadsutrymme inte kan bli av samma totala omfattning som inom industrin. Däremot kan givetvis en be- tydande koncentration till färre företag och således stark utbyggnad av de en— skilda företagen äga rum.

Från början har jordbruksföretagens utbyggnad i huvudsak varit förknippad med nyodlingsverksamhet. Icke alltid har denna resulterat i större företag utan i stället i flera sådana. Även en direkt sönderstyckning av arealerna har som bekant ägt rum under tidigare ske-

ll

uauogutuaons

ge = 0 ; gz we PL "' ax 0 l'? __ "t,.l

: >— 0 ,, on,, ('D E (I? & (nb—4 o. cr år. 25 i 3”?

ca. 5,78

53 37:

00 H*!)

("B

m

57

den. Under den 20—25-årsperiod, som ovanstående redogörelse i stort begrän- sats till, har nyodlingen (liksom sönder- styckningen) varit ett avverkat stadium i de flesta undersökta länder. I stället har man sökt sammanlägga jordbruks- fastigheter och förbättra ägostrukturen. I många fall har samtidigt en minskning skett av åkerarealen, delvis genom skogsplantering, delvis genom annan an- vändning eller nedläggning. Sovjetunio- nen utgör emellertid ett väsentligt un- dantag, eftersom åkerarealen där ökat

med 40 proc. genom nyodling, ehuru ur produktionssynpunkt icke alltid först- klassiga marker därvid tagits i bruk. Genom dessa arealer har framför allt nya företag skapats, men det har i vissa områden även skett en arealökning av äldre sådana, varigenom ett bättre pro— duktionsunderlag per företag torde ha erhållits. I viss mån har en liknande utveckling ägt rum i England genom att gamla och dåligt utnyttjade gräsmarker lagts under plog. Även detta har ökat produktionskapaciteten i företagen.

I fråga om intensifiering'och förbätt- rad produktionsteknik överhuvudtaget har utvecklingstakten även under de senaste 20—25 åren varit snabb i många länder. Den har betingats av nya forsk- ningsresultat rörande jordbruksproduk- tionens bedrivande, av nya förnöden- heter samt av prisförskjutningar som möjliggjort en ökad intensitet eller en billigare produktionsmedelskombina- tion. En framträdande åtgärd, vilken är lätt att statistiskt belysa, har varit ökad användning av handelsgödsel. Den har emellertid i sin tur möjliggjorts av till- gång till växtmaterial med högre pro- (luktionsförmåga samt bättre bruknings- och växtodlingsmetoder etc. och steg-

ringen kan således illustrera samtliga dessa effektiviseringsvägars utveckling. Den procentuella totala uppgången per år i handelsgödselförbrukning inom un— dersökta länder har varit följande:

Danmark ...................... 4,4 proc. Förenta Staterna ................ 7,1 » Sovjetunionen .................. 7,5 » Sverige ........................ 4,3 » U.K. .......................... 7,3 » Vättyskland .................... 3,3 » Frankrike ...................... 3,9 »

Variationen mellan länderna belyser inte skillnaden i stegrad tillförsel av växtnäring per ha, eftersom skillnader också finns beträffande utvecklingen av jordbruksjordcns omfattning, djursköt- selns storlek och därmed stallgödseltill- gången etc. Vidare bör även den absolu— ta nivån beaktas. Denna belyses i dia- gram 2: 2, vilket givetvis måste tolkas med stor försiktighet, eftersom jordar och klimatbetingelser m. m. är mycket varierande och därmed delvis även eko- nomiskt optimal gödselinsats.

Avkastningsstegringen per ha resp. per ko kan ge en viss total uppfattning om utvecklingstakten i intensifieringen. För de olika länderna kan i tabell 2: 38 angivna sammanfattning göras.

Tabell 2: 38. Avkastningsstegring1 iproc. per år 1936—60

Dan- Frank- Förenta Sovjet- Sveri e UK Väst— mark rike Staterna unionen g ' ' tyskland Per ha i växtodlingen Vete ............... 1,2—1,8 2,0—2,9 2,9—2,3 1,92 0,1—0,8 2,1—2,1 2,1—3,0 Korn .............. 0,7—0,9 2,4—3,5 1,6—1,5 0,5 0,5—0,8 1,9—2,0 1,5—2,0 Majs ............... — 2,8—4,5 3,6—3,1 1,5 -— — —— Sockerbetora ........ +0,3—O,3 1,0—1,1 1,8—2,2 1,7 0,3—0,0 2,5—2,1 0,5—0,6 Potatis ............. 0,7—0,7 1,3—2,4 4,4—5,6 1,3 +O,3—0,4 0,8—0,8 1,2—1,2 Per ko i mjölkprod.4 1936—1959 ......... 0,8—1,5 0,7— 1,6—1,7 2,95 1,1—1,1 1,0—1,4 1,3—1,5

1 Stegringstakten är beräknad dels såsom den faktiska skillnaden mellan åren 1936/38—1958/60 (första siffran), dels utifrån en rät regressionslinje för perioden 1936—60. För Sovjetunionens del avser beräkningen endast skillnaden mellan åren 1940—1958/60. 2 Höstvete. För vårvete redovisas en stegring av 1,6 proc. per år. 3 Hänsyn till förändring i sockerhalt har ej tagits. 4 Fetthaltskorrigering till 4-proc. mjölk har endast gjorts för Sverige, Västtyskland och USA. 5 Under 1950-talet uppgår avkastningsstegringen till ca 6 procent.

Diagram 2: 3. Hektarskördarnas utveckling enligt regressionslinjen, 1936—60

Dt h - / a Dt/ha Vete Korn 40- / 40 ' // ,, a' / / / / z / /' » , __ _- 30 - / // 30 ' / / ' / , //' _ /_/ / , / » _ f/ , / / _// / ' ' ./ ' / ' / z / '/ / 20 _ / z / 20 _ i , / I / / / '””, z'lf / / ] / / / / / z / / / / / / / / / , // 10 - / 10 * ' / | | | | 1936 1960 1936 1960 Dt/ha Sockerbetor Dt/ha. Potatis 400 -- , 400" ___—yi _ /_ . / 300 _ / / V/f ' 300- / , // I / ' :;/y' af, » / /_/_ 200 ' / 200' _/_ - __ / / "__/_; ="; 'g'/_- "" / , , W 100 ' 100 ' , ' 7 | | | | 1936 1960 1936 1960 — Sverige — ----- United Kingdom _ — — '— Danmark '——— - —Västtysk1a.nd ——————— Frankrike — _ — USA

Stegringstakten i växtodlingen är med hänsyn till stora årsvariationer svår att bestämma. Den synes dock för de flesta grenar varit högst i Förenta Staterna medan den däremot varit obetydlig i Sverige. Som framgått av tabell 2:30 föreligger dock för vårt lands vidkom- mande en kraftigare stegring om beräk- ning görs på en längre period. I dia- gram 2: 3 belyses utvecklingen för vissa grödor i sex undersökta länder.

Det är givetvis svårt att göra några meningsfulla jämförelser mellan länder- na i avseende på dagens produktions- teknik. Medeltalsberäkningar för ett stort land är alltid schematiska och svårtolkade. Skillnaderna mellan län- derna beror även på naturliga produk- tionsbetingelser. Tabell 2: 39 gör endast anspråk på att vara en mycket grov orientering.

Även om vissa av de skillnader mel— lan länderna, som redovisas i tabell 2: 39 beror på klimat och jordmån, tor-

de man ändå kunna draga den slutsatsen att adopterandet av ny produktionstek- nik och nya hjälpmedel för intensifie- ring gått längst i Danmark av här stu- derade länder. Orsakerna härtill torde vara flera. Sedan länge har jordbruket varit en dominerande näring i Danmark och därvid naturligt stått i centrum be- träffande rationaliseringssträvandena. Man har också varit starkt pressad att effektivisera jordbruksdriften för att kunna möta försämrade prisrelationer. Det är väl känt att den danska upplys- ningsverksamheten är intensiv och att nya resultat från in- och utländska forskningsinstitutioner snabbt förts ut till praktiskt jordbruk.

Det har ovan framgått, att intensifie- ringstakten varit snabb även i USA och man har under de senaste 10 åren när- mat sig danska resultat på flera områ- den. Även i detta land har upplysnings- verksamheten varit progressiv och nära kontakt har funnits mellan denna och

Tabell 2: 39. Avkastningstal i olika länder 19601

Dt/ha Kg /k03 Vete Korn Majs Sockerbetor2 Potatis (1959) Danmark ............... 41 36 — 340 198 3 500 Frankrike .............. 24 23 25 314 157 2 100 Förenta Staterna ........ 15 16 31 396 211 2 770 » o , delstater' 20 19 — — — 3 350 Sovjetunionen ........... 125 12 19 1 88 91 2 000 Sverige ................. 23 23 — 351 127 2 950 » normskördar, ob- jektiv nivå” ........ 337 26 — 357 218 — Skåne-Halland ........ 29 31 — — 148 _- Malmöhus län, objektiv nivå' .............. 383 36 — — 231 — U.K. .................. 34 31 — 321 198 2 990 Västtyskland ............ 32 29 — 354 232 2 960

1 Talen för 1960 är framräknade med ledning av den räta regressionslinjen för åren 1936—60 utom för Sovjetunionen, där avkastningen är ett medeltal av åren 1957—60. 3 Ej korr. för sockerhalt. * Ej fetthaltskorrigerad. ' För vete och korn staterna Michigan, Illinois, Wisconsin. För mjölk staterna Michigan, Wisconsin, New York. * Höstvete. För vårvete 14 dt/ha. * 1961. 7 Höstvete. För vårvete 26 dt/ha. ** Höstvete. För vårvete 34 dt/ha.

forskningen. Den senare har erhållit stora resurser under senare år (i för- hållande till produktionsvärdet har sat— sats ungefär dubbelt så mycket på jord- bruksforskning i USA som i Sverige). Detta torde starkt ha bidragit till det amerikanska jordbrukets kraftigt för- bättrade produktionsteknik. Ett ökat in- tresse för produktionstekniska förbätt— ringar kan också konstateras för jord- bruket i Frankrike, England och Väst— tyskland under 1950-talet.

Som ovan framgått har arbetstekniska förbättringar varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många län- der. I första hand gäller detta mekani- seringen. Den fick redan under 1930- talet relativt stor omfattning i Förenta Staterna, som 1940 hade 0,8 traktorer och 0,2 Skördetröskor per 100 ha, mot 0,6 resp. 0 i Sverige. Även i U.K. före- kom relativt många traktorer 1940, näm- ligen 1,8 per 100 ha. I övriga länder har maskindriftsepoken startat först efter krigsslutet.

Det är svårt att göra jämförelser mel- lan länderna i fråga om mekaniserings- graden. Ofta användes antalet maskiner per 100 ha som ett jämförelsemått. Men

detta är även betingat av antalet jord- bruksföretag. Tabell 2: 40, som visar an— talet traktorer och skördetröskor per 100 ha är 1959, ger endast en översiktlig orientering. Den har även komplette- rats med relationen mellan antal hästar och traktorer.

I stort sett torde man kunna säga att traktoriseringen är 100-procentigt ge- nomförd i England och Förenta Stater- na. Den har också genomförts i mycket stor utsträckning i Sverige och Dan- mark, medan hästdrift (och andra dra- gare) alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen.

Ungefär motsvarande skillnader mel- lan länderna råder även i fråga om spannmålsskördens mekanisering; dock med något bättre läge för Sovjetunio- nen, där mycket stora och högmekani- serade spannmålsproducerande företag skapats i nyodlingsdistrikten. Grönfo- derodlingens mekanisering är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undan- tag av Förenta Staterna och England. Samma sak torde kunna sägas om meka— niseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsma- skiner förekommer dock uppemot 100

Tabell 2: 40. Data rörande mekaniseringen 1959

Per 100 ha Relationen Skördetröskor Traktorer per 100 ha Traktorer : hästar1 spannmål

Danmark ................... 3,5 0,8 0,5 Frankrike .................. 2,9 0,6 0,3 Förenta Staterna ............ 2,5 1,4 1,7 Sovjetunionen ............... 0,5 0,5 0,1 Sverige ..................... 4,1 1,8 0,7 U.K., totalt ................ 7,0 1,6 5,0 därav traktorer

> 10 hkr ............... 6,3 4.5

Västtyskland, totalt ......... 8, 1,2 0,7 därav traktorer

> 17 hkr ............... 4,2 0,3

1 Vid beräkningar av antalet hästar har för vissa länder hänsyn även tagits till kor, oxar, mulor och åsnor, vilka använts för dragkraft.

Tabell 2: 41. Arbetskraflsminskningen i jordbruket

Danmark Frankrike

1950—58 ...... Sovj etunionen 1939—59 ...... Sverige U.K. 1950—60 ...... Västtyskland

proc. i Förenta Staterna, England, Sve— rige och Danmark.

Utöver mekaniseringen har bl. a. ar- ronderingsförbättringar av fastigheter- na varit framträdande effektiviserings- vägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. På det arbetstekniska om- rådet förtjänar vidare rationellare bygg- nadskonstruktioner och skilda arbets- organisatoriska åtgärder att uppmärk- sammas. Det är här svårt att rangordna länderna, men sannolikt har sådana åt— gärder varit mest framträdande, där arbetskraften varit knapp och dyr så- som i Förenta Staterna, Sverige och England. Mekaniseringen Och övrig ar- betsrationalisering har i första hand möjliggjort en minskning av mänsklig arbetskraft i jordbruket. Den procen- tuella nedgången per år under de se- naste två decennierna beskrives i tabell 2: 41.

Vid bedömning av arbetskraftsminsk- ningen enligt tabell 2: 41 -bör även ob- serveras att i Sovjetunionen är ca 40 proc. av befolkningen sysselsatt i jord- bruket, i Danmark och Frankrike om- kring 20 proc. (Danmark har dock stor överskottsproduktion), i Sverige och Västtyskland 12 resp. 15 proc. (i Väst- tyskland täcker emellertid jordbruks- produktionen endast 75 proc. av be- hovet) samt i Förenta Staterna och Eng- land mindre än 10 proc. (i England täcker dock jordbruksproduktionen en- dast halva behovet).

1938/39—1959/60 ............... 1950/51—1959/60 ............... 1950/51—1959 ................. Förenta Staterna 1939—60 ......

1938/39—1959/60 ............... 1950/51—1959/60 ............... 1939—1959/60.:::ÄZIÄÄÄIÄZIZZI 1950/51—1959/60 ...............

.uuu ».»..-

».

ÅMHVPMPWWHMM (”000010deth

Förenta Staterna har trots stark me- kanisering även före kriget starkt ned- bringat arbetsförbrukningen i jordbru- ket jämväl under senare år. Under 1950- talet visar dock det västtyska och svenska jordbruket den högsta minsk- ningstakten. Skillnaden mellan länder- na är givetvis icke enbart beroende av mekaniseringens utveckling utan även och kanske i hög grad på skillnader i sysselsättningsmöjligheterna utanför jordbruket. Givetvis beror även skillna- derna på den allmänna målsättningen för jordbruksproduktionen. I Frankrike, England och Sovjetunionen har av för- sörjningspolitiska skäl eftersträvats en stark utbyggnad av jordbruksproduktio— nen och arbetskraftsförändringarna måste även ses mot bakgrund därav.

Mekaniseringen har även medfört en stark minskning av hästbeståndet. Detta har i sin tur friställt arealer för produk- tion av avsalugrödor eller foder för annan animalisk produktion. Därige- nom har totalproduktionen i jordbruket —— mätt genom försålda produkter —— ökat eller kunnat upprätthållas även vid minskning av andra resurser.

I många fall torde mekaniseringen va- rit av sådan omfattning att arbetskraf- ten, maskinerna och det kvarstående hästbeståndet blivit dåligt utnyttjat. Detta förhållande har blivit allt mera framträdande beroende på att arbets— kraften blivit mera odelbar (den består snart endast av brukaren och dennes

Tabell 2:42. Slrukturförändringar :" jordbruket

Förändring i antalet brukningsenheter Medelareal jordbruksjord1 per år i proc. Tidsperiod % År Ha År Ha Danmark ............. 1937—1960 — 0,2 1937 16 1960 16 0,55 ha och däröver . 1950—1960 —0,5 1950 15 1960 16 Frankrike 1 ha och däröver. . . . 1942—1960 —0,1 1955 15 Förenta Staterna Kommersiella ....... 1939—1954 —— 2,1 Samtliga ........... 1939—1959 — 2,1 1939 24 1959 40' Sovjetunionen Kolchoser .......... 1940—1953 — 7 1940 492 1953 1 407 1953—1960 -— 0 1953 1 407 1960 2 745 1940—1960 — 0 1940 492 1960 2 745 Sovchoser .......... 1940—1953 + 1 1940 2 752 1953 3 120 1953—1960 + 2 1953 3 120 1960 9 082 1940—1960 + 9 1940 2 752 1960 9 082 Sverige 2 ha och däröver. . . . 1937—1961 — 1,2 1937 12 1961 15 1951—1961 — 1 9 1951 13 1961 15 Skogsareal .......... -— 1960 30 United Kingdom % acre och däröver.. 1950—1960 -—— 1,1 1950 24 1960 26 5 acres och däröver. . 1950—1960 —— 1,0 1950 29 1960 32 Västtyskland 0,5 ha och däröver. .. 1949—1960 — 1,4 1949 7 1960 8 2,0 ha och däröver. .. 1949—1960 — 1,2 1949 10 1960 11 Skogsareal .......... 1949 6

1 De olika ländernas definition av jordbruksjord är ej entydig, varför jämförelser dem emellan blir osäkra. " Avser »crop land». Medelarealen åker för kommersiella jordbruk torde vara väsentligt större men kan ej beräknas på grundval av jordbruksräkningarna. Sannolikt är den betydligt över 50 ha. Det kan vidare erinras om att de kommersiella jordbruken redovisade 1940 resp. 1954 en medel- areal av all mark av 90 resp. 135 ha, dvs. en stegring med 50 proc. Motsvarande stegring för samtliga var denna period 39 proc.

familj) och att maskinkonstruktionerna efterhand har blivit större. Nu berörda förhållanden har varit incitament till en utbyggnad av företagen — i första hand av arealerna, men även av besättningar- na. I vissa fall har deltidsarbeten varit en väg att lösa undersysselsättningen. Det har i det föregående inte varit möjligt att belysa hur totalt insatta re- surser förändras per företag mer än för USA och Sverige. Istället har främst brukningsenheternas areal måst använ- das som ett mått på företagsstorleken.

Därvid har framgått att en väsentlig re- ducering av antalet mindre enheter ägt rum och att sammanläggning skett till större företag. Sammanfattningsvis be— lyses förhållandena i tabell 2: 42.

Den ojämförligt kraftigaste ökningen av företagsstorleken har ägt rum i Sov- jetunionen, där väldiga enheter skapats, vilka ofta sysselsätter en mycket stor arbetsstyrka. Även i USA har många gårdar försvunnit (ca 2 proc. per år se- dan förkrigstiden). Därvid har också ganska stora fastigheter bildats, ehuru

Diagram 2: 4. Antalet jordbruk över 1 ha i Västeuropa fördelade på olika storleksgrupper

1-5 ha 5-10 ha 10—20 ha 20—50 ha Över 50 ha [lill] % IZI

Procent 0 2. 100 Danmark Irland

Stor- britannien

0

Procent

Frankrike

N O

Öster- rike Nederl. Sverige Finland Schweiz

40

Väst- tyskland

Be1.—Lux. 60

Italien

80

Norge Portugal

Grekland

100

Horisontell axel proc. fördelningen, inom resp. land, vertikal axel proc. fördelningen inom Västeuropa.

Diagram 2: 5. Jordbruksjorden i Västeuropa fördelad på storleksklasser

1—5 ha 5—10 ha 10—20 ha 20-50 ha Över 50 ha

”mugg

Procent 0

Stor— britannien

Danmark Irland

Procent

N O

Frank— rike

40

Öster— rike Nede rl. Sverige

Väst- tysk— land

60

Finland

Italien

80

Schweiz Bel. — Lux. Norge Portu— gal

Grek— land 100

Horisontell axel proc. fördelning inom resp. land, vertikal axel proc. fördelning inom Västeuropa.

mekaniseringen där gått så långt att dessa likväl i regel kan brukas av jord— brukarfamiljen. De i tabell 2: 42 angiv- na medelarealerna per gård för USA ger icke en rättvisande bild av det egentliga familjejordbrukets arealinnehav. Det stora antalet »part time farms» drar ner genomsnittsarealerna. Som ovan visats kan man nu i bättre jordbruksdistrikt räkna med arealer av 50—100 ha åker per gård, vartill ofta ändå knyts ett djurbestånd som sysselsätter 1/z—1 man. Här har skett ungefär en fördubbling av företagsstorleken sedan förkrigsti- den.

Minskningstakten i antalet jordbruk har för 1950-talet uppgått till ca 1 proc. per år för Sverige, U.K. och Västtysk- land. Medelarealen jordbruksjord per gård är dock drygt dubbelt så stor i U.K. som i Sverige. Längst ner kommer Västtyskland. I de senare länderna finns dock inom vissa områden skogsbruk knutet till jordbruket. För Danmark re- dovisas en lägre minskningstakt i anta- let jordbruk än inom övriga berörda länder. Danmark har dock en medel— areal av 16 ha, även om brukningsenhe— ter ner till 0,55 ha medtages. Därtill kommer ganska stora djurbesättningar, delvis baserade på importerat foder. Minskningen i antalet jordbruk i Frank- rike tordc hittills varit obetydlig. Den genomsnittliga arealen per gård är unge- fär densamma som i Damnark.

För att bedöma jordbrukets konkur— renskraft och rationaliseringsmöjlighe- ter med utgångspunkt från gårdsstorle- ken är uppgifter om medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenhe- terna och åkerarealen på olika stor— leksklasser. Förutom den redovisning häröver som ovan gjorts för varje land lämnas i diagrammen 2: 4 och 2: 5 en sam-manställning för hela Västeuropa, grundad på undersökningar inom

OEEC.24 Diagram 2: 4 visar fördelningen av brukningsenheterna ner till 1 ha jordbruksjord. Därav framgår att i Dan- mark och U.K. är ungefär 40 proc. av dessa mindre än 10 ha, i Frankrike ca 50 proc., i Sverige, Nederländerna och Västtyskland ungefär 70 proc. Motsva— rande siffra för ltalien och Norge är ca 85 proc. Diagram 2: 5 visar emellertid att icke mindre än 60 proc. av jord— bruksjorden i U.K. finns på gårdar med över 50 ha och 80 proc. vid gårdar med över 20 ha. I Danmark och Frankrike är drygt 60 proc. av arealen fördelad på brukningsenheter med över 20 ha. För- hållandena är betydligt ogynnsammare för Sverige, Västtyskland och Neder- länderna, där inte mycket mer än 40 proc. av jordbruksjorden ligger på gårdsstorlekar över 20 ha. I detta av- seende befinner sig även ltalien och österrike i ett gynnsammare läge, med 60 resp. 70 proc. av marken vid företag om över 20 ha.

Diagrammen 2: 4 och 2: 5 ger två aspekter på anpassningsfrågan. Ett land som Italien har visserligen många små- bruk, men likväl en stor del av jorden samlad på företag om mer än 20 ha. Även om en del av dessa består av flera enheter borde rationaliseringen där främst vara ett problem att skapa andra sysselsättningsmöjligheter för den stora småbruksbefolkningen. För rationalise- ring av livsmedelsproduktionen synes däremot arealerna vid småbruken bere— da mindre problem. Även om det ur sysselsättningssynpunkt f. n. sker viss sönderstyckning av större enheter för att komplettera de mindre, torde dock utvecklingen på längre sikt leda till att dessa jordbruk främst blir av typen del— tidsjordbruk eller hobbyjordbruk. l ännu högre grad kan detta bli fallet med småbruken i Danmark, Frankrike, U.K.

** Yates, P.L.: Food, Land and Manpower in Western Europe, London 1960.

och österrike. Åkerarealen har där sin tyngdpunkt vid medelstora och/eller större jordbruk, vilka redan nu möjlig- gör en ganska effektiv produktion. En sammanläggning av nuvarande medel- stora enheter ger dessutom på en gång förhållandevis stora företag. Detta har varit fallet även i Förenta Staterna och sannolikt bidragit till den snabba storleksrationaliseringen där under se- nare år. Förutsättningarna är ogynnsam- mare i exv. Sverige, Västtyskland och Nederländerna, där produktionsunder- laget till stor del består av mindre fastigheter. En storleksrationalisering måste i dylika fall avse sammanlägg- ning av åtskilliga mindre enheter för att skapa företag med sådant arealinne- hav att våra dagars maskinteknik kan utnyttjas.

I viss män kan ett bättre sådant utnytt- jande åstadkommas genom specialise- ring av produktionen. Den företagna länderanalysen visar att utvecklingen är på väg mot ökad specialisering i jordbruket. Men snabbaste förändringar- na på detta område visar likväl det land, där storleksrationaliseringen gjort ett av de största framstegen, nämligen i Förenta Staterna. Överhuvudtaget har driftsformernas anpassning till föränd- rade förutsättningar där börjat ägnas stor uppmärksamhet. Liknande drifts- organisatoriska förbättringar framstår även på andra håll som väsentliga effek- tiviseringsvägar. Särskilt inom OEEC har metoder och åtgärder för rationel- lare produktionsplanering blivit före- mål för stort intresse under senare år.”5 I många länder har upplysningsverk- samheten på det driftsekonomiska om- rådet starkt intensifierats under 1950- talet, konsulentverksamheten har ut- byggts, studiejordbruk har tillskapats, metoder och data för driftsplanering har förbättrats.

I många länder i Västeuropa har kun-

nat konstateras övergång till kreaturs- lös drift vid vissa jordbruksföretag lik- som utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra företag. Vidare finns tydliga ten- denser till ökning av vissa kvalitetsvaror och specialitéer (kött, ost, pälsdjur, grönsaker etc.).

Det är uppenbart att i ett centraldiri- gerat land som Sovjetunionen frågan rörande produktionens inriktning ägnas stort intresse och i och för sig torde omläggningar där lätt kunna genom- föras. Målsättningen synes därvidlag främst ha varit av försörjningskaraktär och mindre inriktad på företagsekono- misk lönsamhetsmaximering. Vissa in- tressanta utvecklingslinjer kan dock skönjas under senare år, vilka delvis är av samma art som i Förenta Staterna. 1 första hand söker man överföra stora delar av spannmålsodlingen till de nya odlingsområdena öster om Ural. I Ukraina och Moskva-Leningraddistrik- ten får animalieproduktionen större plats och överhuvudtaget söker man nu åstadkomma en kraftig ökning av den- na. Samma sak gäller vin-, frukt- och bärodlingarna _— alltså en ökning av kvalitetsproduktionen.

Det förhållandet att företagen blir större och mera specialiserade med- för ökad riskkänslighet. Samma effekt har de större prisvariationer som bli- vit en följd av dålig balans mellan pro- duktions- och konsumtionsstegringen på livsmedel. Som ovan framhållits har vi- dare produktionsprocessen blivit mera komplicerad och efterfrågan stigit för kvalitetsprodukter. Detta har skärpt kraven på produktionsrådgivning. I vissa fall har den vertikala integratio- nen möjliggjort en i sammanhanget önskvärd trygghet i avsättning och pri- ser och en nödvändig effektivisering av

” Se »Documentation in Food and Agrcul- ture».

produktionen. Den har således blivit ett led i jordbruksföretagens effektivitets— utveckling. Detta även därigenom att det för modern jordbruksdrift allt större kreditbehovet i vissa fall bättre kunnat tillgodoses. Den nära kontakt som så- lunda uppnåtts mellan råvaruproducen- ter och förädlingsindustrin har i sin tur stimulerat utvecklingen mot fortsatt specialisering individuellt och regio- nalt. Bl. a. har det därigenom blivit möjligt att hålla kostnaderna för råd- givning och uppsamling inom rimliga gränser. Därvid är man emellertid även inne på marknadssidan —— som här ej behandlats — men som givetvis under den senaste 20-årsperioden också vä- sentligt rationaliserats. En utbyggnad av den ekonomiska föreningsrörelsen och en koncentration av förädlingsföretagen är där framträdande utvecklingstenden- ser.

På vissa områden föreligger även in- tegrationssträvanden mellan jordbru- karna. Detta gäller i första hand maskin- användningen, ehuru omfattningen av gemensam maskindrift ändå är relativt blygsam. Ett visst samgående kan på vissa håll konstateras inom den anima- liska produktionen. För Sveriges vid- kommande förtjänar den snabba ut- vecklingen av »skogsbruksområdena» att uppmärksammas i detta samman- hang.

Det är oerhört svårt att göra en jäm- förande analys beträffande det totala re- sultatet av Iantbruksföretagens utbygg- nads- och effektiviseringsprocess. Data finns inte över allt tillgängliga som möj- liggör beräkningar av adekvata effekti- vitetsmått, exv. avkastning per totalt in— satta produktionsmedelsmängder. Vid det försök, som här skall göras att be- lysa effektiviseringsprocessens resultat i de undersökta länderna, kommer där- för olika mätt och material att använ- das. Var för sig ger dessa en ofullstän-

Tabell 2:43. Totalproduktionens stegring i jordbruket i proc. per år

Enligt en rät 1936/38— regressions- 1958/60 linje Danmark .......... 1,6 2,5 Frankrike .......... 1,1 1,8 Förenta Staterna. . . . 2,4 2,1 Sovj etunionen1 ...... 6,0 —— Sverige ............ 0,1 0,5 U.K ............... 2,2 2,5 Västtyskland ....... 1,4 1,9

1 För perioden 1950—60.

dig bild av utvecklingen. Genom ett samtidigt hänsynstagande torde dock en relativt god orientering kunna erhållas.

I förs-ta hand lämnas i tabell 2: 43 en sammanställning av totalproduktionens stegring i de olika länderna.

Den räta regressionslinjen ger i regel större procentuell stegring än skillna- den mellan de tre första och sista åren och sannolikt torde en något för snabb stegringstakt ha erhållits för vissa län- der genom en dylik anpassning. Utan att pressa materialet torde dock kunna sägas att en ganska betydande produk— tionsökning ägt rum i samtliga länder med undantag för Sverige. Detta ger dock en mycket ofullständig bild av effektivitetsutvecklingen. För att bedö- ma -denna måste även insatssidan be- aktas. I regel är detta väsentligt svårare.

En jämförelse mellan länderna kan emellertid göras genom att det viktiga produktionsmedlet arbetskraft införes i bilden. En beräkning har här gjorts över arbetsproduktivitetens utveckling (pro- duktionsstegringen i relation till arbets- kraftsminskningen). Med utgångspunkt från den ovan företagna analysen har i tabell 2: 44 redovisade produktivite—ts- förbättring erhållits. Som synes visar Förenta Staterna och Sovjetunionen den kraftigaste procentuella stegringen. För det senare landet är detta i huvudsak betingat av produktionsökningen, vilken relativt sett varit betydande men som

Tabell 2: 44. Arbetets produktivitetsförbättring per år

Danmark ................... Frankrike .................. Förenta Staterna ............ Sovjetunionen ............... Sverige ..................... U. K. ...................... Västtyskland ...............

Sedan förkrigs tiden 1950'talet 3,9—4,8 4,6—5,6 3,0—3,7 2,8—3,5 6,2—5,9 6,3—6,0 6,0 3,1—3,5 4,3—4,7 _ 4,2——4,5 3,5—4,0 6,2—6,7

Anm.: Avkastningsstegringen är beräknad dels såsom skillnaden mellan 1936/38—1958/60, dels enligt en rät regressionslinje. Den där- vid erhållna procentuella uppgången per år har använts för såväl den längre som den kortare perioden (första resp. sista siffran). Arbets- förbrukningens minskning har beräknats såsom skillnaden mellan de första och sista åren i resp. perioder.

ännu icke medfört avkastningstal jäm- förbara med Förenta Staternas. Under 1950-talet har arbetets produktivitet ökat starkt i Västtysklands jordbruk. Skillnaderna mellan Danmark och U.K. är ej stora. Däremot företer Frankrike en långsammare produktivitetsstegring. Med hänsyn till att stegringen i arbets- produktiviteten åstadkommits på skilda sätt i olika länder bör resultaten i tabell 2: 44 användas med försiktighet. Där maskiner och annat kapital insatts i stora kvantiteter för att spara på arbets- kraft ger ifrågavarande produktivitets- stegringar icke samma effektivitetsför-

bättring, som där resultatet åstadkom- mits främst genom tillämpning av ny produktionsteknik.

Den absoluta produktiviteten per ar- betare är vansklig att bestämma. För år 1955 har en beräkning gjorts av Herle— mann och Stamer. De har beräknat to- talproduktionen i jordbruket i »spann- målsenheter» (även den animaliska var- vid foderåtgången tagits som norm) . Då många invändningar kan resas mot det- ta tillvägagångssätt, bör de anförda pro- duktivitetstalen inte pressas särskilt hårt. Detta även med hänsyn till vissa oklarheter beträffande uppskattningen

Tabell 2:45. Arbetsproduktiviteten :" jordbruket 1955

Sysselsatt arbetskraft i jord-

Jordbruksproduktion i spann-

Därav manliga

målsenheter per arbetare

bruket per 100 ha Totalt Danmark ............. 16 Frankrike ............ 16 Sverige ............... 14 U.K. ................ 9 USA ................. 3,7 Sovjetunionen (1952) . . 23 Västtyskland ......... 37

12 198 10 98 11 134 (165)1 5 227 1,3 384 5 40 15 74

Källa: Herlemann, Hans-Heinrich und Stamer, Hans: Produktionsgestaltung und Betriebs- grösse in der Landwirtschaft unter dem Einfluss der wirtschaftlich—tecknischen Entwicklung. Kiel 1958.

1 Då Sverige hade ett mycket ogynnsamt skördeår 1955 är jämförelsen inte rättvisande om detta år läggs till grund. En omräkning har gjorts till skördeutfallet 1951—55, varvid ca 165 spannmålsenheter erhålles.

av arbetsinsatsen. De synes dock ge viss ledning för rangordningen av länderna (tabell 2: 45), varvid dock även skillna- der i mekaniseringsgrad bör observeras.

En jämförelse mellan USA och USSR i fråga om arbetsförbrukning per pro- duktenhet har gjorts av Kuvsinov28 1959. Denna redovisas i tabell 2: 46, som visar stor överlägsenhet för det amerikanska jordbruket i detta avseende.

Den ökning av arbetets produktivitet som ovan redovisats kan ha uppnåtts på olika sätt och åstadkommits genom mer eller mindre dyrbara produktionsmedel. De billigare av dessa är i första hand tekniska forskningsrön av skilda slag, vilka i regel fritt ställts till jordbrukets förfogande. Dit hör även organisato- riska förbättringar. Produktionsökning— en och arbetskraftsminskningen kan även ha uppnåtts genom större insats av handelsgödsel, fodermedel, maskiner etc. Arbetsproduktiviteten enligt ovan- stående beräkning är därför ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att minska produktvärdet med kostna- derna för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålles ett mått som kan sägas belysa arbetets nettoproduk- tivitet. Utvecklingen härav kan endast studeras för Danmark, Sverige och Västtyskland. För de senaste 20 åren har följande procentuella produktivitetsför- bättring uppnåtts per år:

Danmark .......... 3,0 Sverige ............ 1,7 Västtyskland ...... 1 ,7

Beräkningarna är osäkra men torde ändå visa, att Danmark företett en snabbare utvecklingstakt än de båda andra länderna, sannolikt beroende på att man där i stor utsträckning an- vänt sig av billiga produktionsmedel för effektivisering av driften (tekniska forskningsrön, vissa förnödenheter o. d.). Motsvarande resultat erhålles vid jämförelse med Förenta Staterna. Mellan detta land och Sverige kan utvecklingen av relationen »värdeproduktion i fasta priser: totalt insatta resurser i fasta pri- ser» belysas. För den senaste 20-års— perioden har följande stegringstakt re- dovisats i proc. per år:

Förenta Staterna. . . Sverige ............

2,0 1,5

För Danmark, England, Sverige och Västtyskland har Skovgaard beräknat nettoproduktionsvärdet per arbetare (nettoproduktionsvärde totalt pro- duktionsvärde — inköpt foder och han- delsgödsel). Beräkningen är utförd i danska kronor, dels efter danska pri- ser, dels efter landets egna priser. Re- sultatet framgår av tabell 2:47 för åren 1956/57—1957/58.

" Kuuäinov, 1. S. & Gumerou, M. N. & Lo- kou, J. A., Economika Socilistiéeskogo selékogo chozjaistva, Moskva 1959.

Tabell 2: 46. Arbetsförbrukning per produktenhet

Mt per dt USSR USA

Sovchoser Kolchoser Spannmål ............ 1,0 1,8 7,3 Potatis ............... 1,0 4,2 5,1 Sockerbetor ........... 0,5 2,1 3,1 Bomull ............... 18,8 29,8 42,8 Mjölk, inkl. rekr ....... 4,7 9,9 14,7 Storboskap ........... 7,9 52 112 Svin ................. 6,3 43 103

Tabell 2: 47. Nettoproduktionsvärde per arbetare i jordbruket,

danska kr Per helårsarbetare Per sysselsatt Danska Landets Danska Landets priser priser priser priser

Danmark ............ 17 200 17 200 13 500 13 500 Sverige .............. 9 300 14 600 — _ U.K. ............... — —— 12 800 19 400 Västtyskland ........ 6 500 9 700 — —

Källa: Skavgaard K.: Dansk Landbrugs Muligheder, Odense 1960.

Som synes kan ifrågavarande länder beträffande produktionsvärde per arbe- tare grupperas i ordningen Danmark, U.K., Sverige, Västtyskland. Motsvaran— de rangordning har erhållits i en under- sökning inom FAO för 1955 över pro- duktionsvärdet per man.”

Även om ovan redovisade produktivi- tetstal är osäkra och inte alltid jämför- bara, synes dock följande slutsatser kunna dragas.

I Förenta Staterna har produktions- tekniska förbättringar varit starkt fram- trädande under senare år och medfört att totalproduktionen ökat med drygt 2 proc. per år. I vissa områden ligger man dock alltjämt lågt i avkastning per ha och per djurenhet. Mekaniseringen och utbyggnaden av företagen har dri— vits långt, varigenom arbetsförbruk- ningen kunnat nedpressas väsentligt. Det bör observeras att endast ca 7 proc. av befolkningen nu sysslar med råvaru- produktion av livsmedel, vilken är mer allsidig än i de flesta undersökta länder och dessutom större än landets eget be- hov av många produkter. Under de se- naste åren har även driftsformerna fått en mera rationell anpassning till för- utsättningarna. Effektiviteten har ge- nom dessa åtgärder snabbt ökat och även om stora variationer finns inom landet, måste dock dess jordbruk ändå betecknas som ett av världens mest effektiva.

Sedan länge har Danmark haft ett högt utvecklat jordbruk med framför allt en intensiv produktion i växtodling och husdjursskötsel. Även under senare år har utvecklingen på dessa områden varit snabb, varigenom totalproduktio- nen ökat med ungefär 2 proc. per år. Mekaniseringen har under 1950-talet va- rit relativt framträdande. Någon nämn- värd ökning av gårdsstorleken har där- emot ej förekommit och minskningen av arbetsinsatsen har varit väsentligt lägre än i Förenta Staterna. Produktionen per arbetare är också i genomsnitt mindre. Även om storleksrationaliseringen ej varit så framträdande i Danmark bör observeras, att jordbruket där har en ganska god struktur, med huvudparten av åkerarealen fördelad på fastigheter med över 15 ha, vid vilka dessutom finns ett betydande djurantal delvis ba— serat på inköpt foder.

Genom skilda produktionstekniska åt- gärder har det engelska jordbrukets to- talproduktion ökat med över 2 proc. per år sedan 1939. Produktionsresultatet per arbetare är där numera i nivå med det danska. I Danmark är dock föreliggan- de produktionstekniska möjligheter bättre utnyttjade, medan i England fas- tigheternas arealer är större med inte mindre än 80 proc. av åkerjorden för- delad på gårdar med över 20 ha. Meka-

" Output and Expenses of Agriculture, ECE/FAO Second Report, Geneve 1955.

niseringen har därför kunnat drivas längre. Det torde dock föreligga ganska stora variationer mellan olika jordbruk och det är sannolikt att det danska fa- miljejordbruket uppvisar bättre produk- tivitet än det engelska.

Även i Västtyskland har jordbruket företett en snabb effektivisering under senare är, vilken yttrat sig i en betydan— de produktionsökning och en kraftig minskning av arbetsinsatsen. Produktio- nen per arbetare har ökat med icke mindre än 6 proc. under 1950-talet. Det absoluta produktionsresultatet per arbe- tare är ändå lågt, framför allt beroende på ett stort antal brukningsenheter och därmed följande många jordbruksarbe- tare. Ungefär 15 proc. av befolkningen är alltjämt sysselsatt i jordbruket, som endast är självförsörjande till 75 proc.

Frankrikes jordbruk företer icke samma höga produktivitetsförbättring som Västtysklands under 1950-talet. To- talproduktionen och avkastningen per ha och per djurenhet visar dock unge- fär samma ökning som i Västtyskland, men arbetsförbrukningen har minskat ganska obetydligt. Frankrike har dock en gynnsammare storleksstruktur, med 60 proc. av åkerarealen vid bruknings- enheter över 20 ha. Den fortsatta stor- leksrationaliseringen är där främst en fråga om andra näringars utbyggnad.

I Sovjetunionen har totalproduktio- nen ökat med 6 proc. per år under 1950-talet. Ungefär samma stegringstakt företer arbetsproduktiviteten. Sannolikt är dessa tal osäkra, varjämte bör upp- märksammas att produktionen var för- hållandevis låg även efter krigsslutet. Företagen har byggts ut i en omfattning, som saknar motstycke i världen. Men omkring 40 proc. av befolkningen är fortfarande sysselsatta i jordbruket, var- för produktionen per arbetare ändå är låg och lägst bland här undersökta län- der. Med föreliggande starka produkti-

vitetsökning torde dock eftersläpningen ganska snabbt kunna väsentligt ned- bringas. En viktig faktor blir därvid industrins utbyggnad, varigenom det stora arbetskraftsöverskottet i jordbru- ket kan reduceras.

Vad slutligen Sverige beträffar har mekaniseringstakten varit livlig och ar- betsförbrukningen har kunnat starkt uedskäras. Däremot synes de produk- tionstekniska förbättringarna varit mindre framträdande under senare år. Produktiviteten har därför ej ökats så snabbt som i Förenta Staterna, Väst- tyskland och Danmark. Absolut sett är produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket än i Förenta Stater- na, Danmark och England men högre än i Frankrike, Västtyskland och Sovjet- unionen. Det bör vidare observeras att huvudparten av Sveriges åkerareal är fördelad på fastigheter med mindre än 20 ha, medan i Förenta Staterna och Sovjetunionen samt i de större jord- bruksländerna i Västeuropa den över- vägande delen av jordbruksjorden är fördelad på fastigheter med över 20 ha -— ofta väsentligt över 20 ha.

Vid bedömning av utvecklingstakten i jordbrukets produktivitet bör upp- märksammas att den samhällsekono- miska målsättningen för jordbrukspro- duktionen ej varit lika i undersökta län- der. Där inhemsk brist förelegat i livs- medelsförsörjningen eller där sysselsätt- ningssvårigheter funnits har åtgärder som medför ökad totalproduktion sär- skilt stimulerats. Bl. a. har stora resur- ser satsats på kapitalanskaffning samt på försök, forskning och upplysnings- verksamhet. Ofta har även genom höga priser intensifieringen och utbyggnaden av anläggningarna stimulerats. I Sverige har målsättningen varit inriktad på ungefär självförsörjning med allt vad detta innebär i fråga om priser och annan investeringsstimulans m. m. To-

talproduktionen har inte heller nämn- värt ökat sedan förkrigstiden, medan en stegring av 1,5—2 proc. per år redo- visats i de flesta andra undersökta län- der. Ofta torde det vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna främst avser stegrad intensitet än om de mera avser kostnadsreducering och överfö- rande av arbetskraft och mark från jordbruket till andra näringar.

Ovanstående analys avser genom- snittsförhållanden i resp. länder. Det är emellertid välbekant att stora variatio- ner finns även inom de olika länderna. För Sveriges vidkommande har sålunda framgått att effektiviseringstakten på flera fronter under senare år varit snab- bare, där man redan tidigare uppnått goda resultat, än där en låg effektivitets- nivå förelegat. Även i fråga om de abso- luta produktivitetstalen finns stora skill- nader inom landet. I den fortsatta ana- lysen kommer dessa att närmare stude- ras.

Vad angår de fortsatta effektivise- ringsmöjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft överhuvud- taget får man givetvis icke bortse ifrån att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser rå- der dock i de flesta länder. Vidare bör uppmärksammas att jordbruket numera har många effektiviseringsvägar, som är ganska oberoende av klimat och jord- mån. Möjligheterna att fortsätta och öka takten i fråga om förbättring av produk- tionstekniken bedöms tekniskt sett vara goda. De är i hög grad oberoende av de insatser som görs i fråga om forskning och upplysningsverksamhet. Den före- tagsekonomiska effekten av desamma är för näringen i dess helhet i en sluten marknad betingad av möjligheterna att minska produktionsunderlaget i takt med intensifieringen. Detta har som ovan visats varit möjligt under de se-

naste 20 åren, men svårigheterna kan givetvis bli större om en snabbare effek- tivisering är önskvärd för att förbättra jordbruksbefolkningens inkomster.

På mekaniseringsområdet står sig Sverige väl i jämförelse med andra län- der och redovisar nu en relativt låg ar- betsförbrukning i jordbruket. Tekniskt sett torde ändå betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta om- råde liksom ett bättre utnyttjande av maskinparken framstår som en viktig effektiviseringsväg. Utvecklingstakten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna att öka företagsstorleken. De senare förutsätt- ningarna är för svenskt jordbruk mind- re goda beroende på att huvudparten av åkerarealen är fördelad på mycket små brukningsenheter. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk le- der som erfarenheten visat för senare är till en ganska obetydlig ökning av arealstorleken.

I vissa fall torde genom specialisering vissa av nu påtalade olägenheter kunna elimineras. Det stora intresse som spe- cialiseringen f. n. ägnas inom svenskt jordbruk tyder på att denna effektivi- seringsväg nu börjar accepteras och utvecklas. Det är dock uteslutet att spe- cialiseringen skall kunna ersätta stor- leksrationaliseringen. Genom begräns- ning av antalet produktionsgrenar kan maskinkostnaderna och eventuellt bygg- nadskostnaderna nedbringas per pro— duktenhet. I vissa fall torde även kunna förväntas en rationellare produktions- teknik. Men om företaget är litet blir sysselsättningen ändå låg, såframt inte en kraftig utbyggnad kan ske av fram- för allt den animaliska produktionen. Därvid kan företagsstorleken öka utan arealutvidgning, genom att driften i stor utsträckning baseras på inköpta pro- duktionsmedel. Det egna arealinnehavet

kan då bli betydelselöst eller kostnads- stegrande, om fodret kan köpas billigare än vad det kan framställas för i ringa skala (exv. fodersäd till fläskproduktio— nen). I många enskilda fall finns givet- vis dylika utvecklingsmöjligheter. Men det är orealistiskt att tänka sig en gene- rell lösning av småbruksproblemet efter sådana linjer. Detta måste då innebära antingen en väsentligt utvidgad import av fodermedel eller en omfördelning av produktionen så att det större jord- bruket endast producerar spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Det förra alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion, det senare torde i större skala ej kunna genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets samlade kon- kurrenskraft.

En viss specialisering är dock att be- trakta såsom en effektiviseringsåtgärd. Detta gäller såväl mindre som medel- stora företag. Härigenom ökar emeller— tid riskerna i företagen. En utbyggnad av den vertikala integrationen kan dock leda till en bättre stabilisering av pri- serna och möjliggöra den produktions- rådgivning, som krävs för att nedbringa avkastningsvariationerna. En minsk- ning av de höga maskinkostnaderna kan även åstadkommas genom ett samgåen- de i olika former mellan jordbrukarna eller utnyttjande av maskinstationer.

Samtliga här berörda effektiviserings- vägar, som kan öka det svenska jord- brukets konkurrenskraft är i hög grad beroende av de åtgärder som sätts in för att utveckla desamma. Det är fråga om insatser i försök och forskning, upp— lysningsverksamhet, samhälleliga åtgär- der för att stimulera sammanslagning av brukningsenheter och ökad syssel— sättning i andra näringar, kreditmöjlig- heterna och åtgärder från de ekono— miska föreningarnas sida att åstadkom- ma ett närmare samgående mellan pro— ducenten och förädlingsföretaget. Men sist men inte minst är effektivitetsut— vecklingen naturligt nog betingad av jordbrukarnas egen progressivitet, in- vesteringsbenägenhet etc. Denna är gi- vetvis beroende av prisrelationerna och prisernas stabilitet, men den samman- hänger även med den yrkesutbildning de kunnat skaffa sig. Det bör vidare observeras att nutidens mest framträ- dande effektiviseringsvägar i hög grad är genomgripande för företagens stor- lek, organisation och kapitalutrustning. Planeringsverksamheten blir därför i fortsättningen mera krävande och mås- te för att felinvesteringar skall undvikas samtidigt omfatta såväl driften som anläggningarna och arealerna. Detta ställer i sin tur stora krav på upplys- ningsverksamheten.

KAPITEL 3

Produktiviteten av olika produktionsmedel

Som en introduktion till en mera direkt- gående analys av framtida effektivise- ringsmöjligheter inom svenskt lantbruk har det ansetts angeläget att presentera en bristanalys av nuvarande företags- organisation. Av särskilt intresse är där- vid att erhålla en orientering rörande olika produktionsresursers produktivi- tet vid nuvarande företagsstruktur, vari- genom allmänna utvecklingsvägar bör kartläggas. En omfattande sådan analys, grundad på bokföringsmaterial, har ut- förts vid lantbrukshögskolans företags- ekonomiska institution. Analysen redo- visas i sin helhet i ett särskilt medde— lande från institutionen.1 I det följande ges en sammanfattning av resultaten.

3.1. Material och uppläggning

Analysen har utförts på räkenskapsma- terial från lantbruksstyrelsens jord- bruksekonomiska undersökning för år 1956. Sammanlagt har räkenskaper från 1788 gårdar med 2—100 ha åker in- gått i analysen. Det har visat sig vara lämpligt att gruppera materialet dels efter förekomsten av skogsbruk i gårdar med skog respektive gårdar utan skog, dels efter geografiska läget i 8 produk— tionsområden. Särskild analys har ut- förts pä varje grupp. Antalet gårdar i grupperna framgår av tabell 3: 1. Analysen bygger på följande princi— per. Som framgår av tabellerna 3: 2— 3: 4 föreligger betydande variationer mellan olika gårdars totalintäkter. I

t. ex. Gss är sålunda intäkterna vid någ- ra gårdar 13—15 gånger så höga som vid gårdarna med de lägsta intäkterna. I övriga områden är spridningen något mindre men dock av samma storleks- ordning. De stora variationerna i in- täkterna torde till viss del bero på skill- nader i de naturliga förutsättningarna för lantbruk, såsom skillnader i mark- bonitet och klimat. Grupperingen av materialet har utförts bl. a. i syfte att bilda så homogena grupper som möjligt med avseende på de naturliga förutsätt- ningarna. Vidare har år 1956 valts, där- för att de geografiska variationerna i den totala hektarskörden det året var mindre än något av övriga är, som kun- de komma i fråga.

Den del av intäkternas spridning, som inte beror på skillnader i de naturliga förutsättningarna, måste ha sin förkla- ring i att insatsen av produktionsmedel är olika stor och har olika sammansätt- ning vid de skilda gårdarna. Analysen har avsett en bestämning av sambandet mellan intäktsvariationerna och bakom- liggande variationer i produktions- medelsinsatsen — med andra ord en bestämning av produktionsfunktionen. En förutsättning för att en sådan analys skall lyckas är, att de analyserade går- darna uppvisar tillräckligt stora skill- nader inte bara i fråga om intäkterna

1 Sandqvist, Eje: Analys av produktivitets- förhållandena i svenskt landbruk. Meddelande från ekonomiska institutionerna, Lantbruks- högskolan, Uppsala 7, augusti 1961.

Tabell 3: 1. Antal gårdar som ingått i undersökningen i olika grupper1 Gårdar utan skogsbruk Gårdar med skogsbruk Område Storleksgrupp Storleksgrupp I II III IV V VI S:a I II III IV V VI S:a Gss .............. _ 33 98 53 30 8 222 _ — — _ _ _ _ Gmb ............. _ 11 34 10 7 3 65 _ 16 61 36 19 8 140 Gsk .............. 1 12 25 15 14 3 70 15 85 148 40 16 5 309 Gns .............. — 7 32 28 21 8 96 _ 12 68 34 22 6 142 Ss ............... _ 3 23 20 17 1 64 _ 13 85 61 36 11 206 Ssk .............. — 4 17 10 8 5 44 _ 35 69 43 16 3 166 Nn .............. _ _ — — _ _ _ 9 46 99 _ _ _ 154 No .............. _ _ — _ _ _ _ _ 50 60 — — _ 110 Summa 1 70 229 136 97 28 561 24 257 590 214 109 33 1 227 1 Områdes- och storleksklassbeteckningama avser: Gss = Götalands södra slättbygder I = 2_ 5 ha Gmb = » mellanbygder II = 5— 10 ha Gsk = » skogsbygder 111 = 10— 20 ha Gns = » norra slättbygder IV = 20_ 30 ha Ss = Svealands slättbygder V = 30— 50 ha Ssk = » skogsbygder VI = 50—100 ha Nn = Nedre Norrland Nö = Övre » Tabell 3: 2. Intäkter från jordbruket. Gårdar utan skog Gss Gmb Gsk Gns Ssk 0— 9999 ..... _ _ 2 2 2 10 000— 19 999 ..... 8 5 9 12 12 20 000— 29 999 ..... 28 16 17 17 11 30 000— 39 999 ..... 43 16 18 24 ' 6 40 000— 49 999 ..... 42 ' 8 10 17 5 50 000— 59 999 ..... 26 7 2 9 2 60 000_ 69 999 ..... 22 5 _ 6 2 70 000— 79 999 ..... 20 3 2 4 2 80 000_ 89 999 ..... 15 1 2 2 1 90 000— 99 999 ..... 3 1 _ _ 1 100 000—109 999 ..... 5 1 — _ _ 110 000—119 999 ..... 1 1 _ — — 120 000_129 999 ..... 5 _ _ 1 _ 130 000—139 999 ..... 2 1 _ 1 _ 140 000—149 999 ..... 1 _ _ 1 _ 150 000—159 999 ..... 1 _ _ _ _

utan även vad avser produktionsmedels— insatserna. En undersökning av sprid- ningen i insatsernas storlek och kom— bination visar, att denna är mycket stor. Som exempel anges i tabell 3: 4 minsta och största samt genomsnittliga insatsen av olika produktionsmedel i Gmb, går- dar med skog.

har alla intäkter från skogsbruk samt så gott som samtliga produktionsmedelsinsat- ser medtagits. Insatserna har i vissa fall mätts i fysiska enheter. I andra fall har det visat sig lämpligt att använda kostnaderna som mått på insatsen. l avsikt att eliminera de tillfälliga väx-

I analysen jordbruk och

Tabell 3: 3. Intäkter från jordbruk och skogsbruk. Gårdar med skog

Gmb Gsk Gns Ssk Nn Nö

0— 9 999 ......... 1 6 2 2 11 13

10 000— 19 999 ......... 14 57 26 36 45 43 20 000— 29 999 ......... 29 104 39 55 43 45 30 000— 39 999 ......... 33 63 29 43 27 7 40 000_ 49 999 ......... 24 49 21 18 14 2 50 000— 59 999 ......... 13 11 12 6 12 _ 60 000— 69 999 ......... 13 7 5 2 2 _ 70 000— 79 999 ......... 7 3 1 2 — _ 80 000— 89 999 ......... 3 3 2 1 _ _ 90 000_ 99 999 ......... 2 3 2 1 — _ 100 OOO—109 999 ......... 1 _ 2 _ _ _ 110 000—119 999 ......... _ 3 — — — _ 120 000_129 999 ......... — _ _ — _ — 130 OOO—139 999 ......... _ _ _ _ _ _ 140 000—149 999 ......... _ _ _ _ _ _ 150 000—159 999 ......... _ _ _ _ _ _ _204 330 ......... _ — 1 _ _ _

Tabell 3: 4. Genomsnittliga samt minsta och största insatsen av skilda produktionsme de i Gmb, gårdar med skog

Insatsens storlek i Produktionsmedel , genomsnitt minsta största ,

Jordbruksjord, ha/gård ......................... 25 7,7 80,0 Handelsgödse], årskostn., kr/ha jbj1 .............. 131 13 287 Total gödselinsats, årskostn., kr/ha jbj ........... 154 35 318 Inventariekostnader, årskostn., kr/ha jbj ........ 312 97 577 Arbete i växtodlingen, årskostn., kr/ha jbj ........ 421 114 1 180 Diverse insatser, årskostn., kr/ha jbj ............. 127 45 426 Investeringar i djur, 100—tal kr .................. 193 23 553 Ekonomibyggnader, årskostn., kr/100-tal kr inv.a

i djur ...................................... 23 9 113 Arbete i dj urskötseln, årskostn., kr/lOO-tal kr inv. i

djur ....................................... 36 14 134 Inköpt foder, årskostn., kr/lOO-tal kr inv. i djur. . . 28 10 169 Hemmaprod. foderspannmål, kg/lOO-tal kr inv. i

djur ....................................... 67 10 260 Hemmaprod. grovfoder, fe/100-ta1 kr inv. idjur. . . . 108 30 260 Produktiv skogsmark, ha ....................... 22 1 128 Virkesförråd, ma (sk) ........................... 109 31 213 Arbete i skogsbruket, kr/ha ..................... 61 0 660

1 jbj = jordbruksjord. = inv. = investering. lingarna hos underhållskostnaderna har dessa periodiserats. Intäkterna från P'Odukt'ommedelsngPe'

skogsbruket har korrigerats för över- 1. Areal jordbruksjord, ha och underavverkningar. Produktions- a) åker medlen har sammanförts i grupper en- b) red. betesmark: skörd på ej ligt följande översikt. åker i fe (sk) /2 600

2. Produktionsinriktningsindea: för växtodlingen, proc. total areal areal potatis, sockerbetor jordbruksjord _ och foderrotfrukter total areal jordbruksjord X 100 3. Total gödselinsats, kr f) elström a) handelsgödsel g) bokföring, porto och tel. b) kreatursgödsel=1,5 öre per fe h) personbil (sk) totalfoder _ _ _ (Kostnader för kommande grödor 7. Investeringar 1 djur, 100-tal kr ingår. Kalk och strömedel ingår Medeltal av m" OCh utgaende ba- - lanser (alla djur). ej.) 4. Maskiner och redskap (kostnader), S' Ekonomzbyggnader (kostnader), kr kr a) avskrivmng och underhall a) driv- och smörjmedel (2,5 proc. på återanskaffnmgs- . . . . vardet) b) mventarier, avskrivning __ . . b) ranta (2 proc. av återanskaff— c) 1nventar1ehyror _ __ (1 t d) underhåll och ränta beräknade ninlgsvtar e ) d 1 till följande procent av återan- c) _ las arnas an e skaffningsvärdet: 9. Arbete i djurskötseln, kr Storleksgrupp Bokförda kostnader minskade med 11 111 IV V VI hästarnas andel underhåll . . . 2,7 3,0 3,3 3,9 4,0 ränta ...... 2,64 2,64 2,64 2,64 2,64 10, Inköpt foder, kr summa ..... 5,34 5,64 5,94 6,54 6,64 a) mjölkprodukter e) hästkostnader, beräknade enl. b) kraftfoder nedan: c) mineral- och vitaminpreparat avskrivning och ränta 180 d) diverse för husdjuren stall .................. 190 e) _ hästarnas andel skötsel ................ 400 foder 11. Hemmaproducerad foderspannmål, 6 dt spannmål ........ kg . _ 165 hfe grovfoder 500 Skörd _ försäljningar + Inköp + övriga kostnader (inköpt ing. lager _ utg. lager _— fÖTbPUk' foder) ______________ 150 ning i eget hushåll _ hästarnas an- TEE del (all spannmål) 5. Arbete i växtodlingen, kr 12' Hemmaproduferat grovfoderiihfe a) växtodling . Skord _ forsaljmng + rn op + b) trädgård mg. lager _ utg. lager — hastarnas andel 6. Diverse insatser, kr a) hö

a) utsäde

b) strömedel

c) diverse för växtodlingen (1) vägar och broar

e) stängsel

b) bete och grönfoder

c) ensilage

d) foderrotfrukter, blast

e) potatis

betmassa och

13. Produktionsinriktningsindex i djur- skötseln, proc. I områdena Gss och Gmb: intäkter av svinskötsel

__ 100 totala animalieintäkter I övriga områden:

totala animalieintäkter _ 'nt"kter av svinsk"tsel 1 a 0 x 100

totala animalieintäkter

14. Areal produktiv skogsmark, ha (vid medelbonitet) Bonitetstalet areal produk- Medelbonitetstalet X tiv skogsmark Medelboniteter Gmb 4,8 m3 (sk)/ha

Gsk 5,3 » » Gns 5,1 » » SS 4,9 » » Ssk 4,9 » »

Nn 3,7 » »

NÖ 3,2 » »

15. Virkesförråd, m3(sk)

16. Arbete i skogsbruket, kr Bokförd kostnad för avverkning och vård

Brukarens ålder, är

17.

Produktion

18. Totalintäkter, kr a) intäkter från växtodling b) » » djurskötsel c) » » skogsbruket I intäkterna ingår ej bostadsför- mån, leveranstillägg och arealbi- drag. Bland produktionsmedlen har inte dragkraft och inventarier i

skogsbruket medtagits. Kostnader- na för ifrågavarande produktions- medelsinsatser har i stället dragits från intäkterna.

3.2. Analysresultat

Genom regressionsanalys av räkenskaps- materialet har produktionsfunktioner härletts för gårdar med respektive utan skog i de 8 produktionsområdena. Med utgångspunkt från funktionerna har se- dan de olika produktionsmedlens mar- ginalprodukt beräknats. Med marginal- prodakt avses produktionens förändring vid en variation av insatsen med en enhet. Om värdet av marginalprodukten ställes mot kostnaden för en enhet av ifrågavarande produktionsmedel, er— hålles intäktsförändringen vid 1 kronas förändring av insatsen. Sådana beräk- ningar har utförts med utgångspunkt från de genomsnittliga produktionsme- delsinsatserna i storleksgrupperna II och V. Härvid har kostnaden för jord- bruksjorden beräknats till 4 proc. på marknadsvärdet för bebyggd åkerjord.2 De beräknade kostnaderna har samman- ställts i tabell 3: 5.

I analysen har byggnaderna tagits upp som särskild faktor, varför värde- na på obebyggd jord borde ha utgjort basen för kostnadsberäkningen. De be- räknade kostnaderna för jordbruksjor- den torde med hänsyn härtill vara högre än de verkliga kostnaderna för obebyggd

* Beräknade genom uppräkning av taxerings- värden med köpeskillingskoefticienten.

Tabell 3: 5. Beräknade årskostnader per hektar jordbruksjord

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

I ..... _ _ 224 _ _ _ 231 186

II ..... 267 194 167 141 115 126 146 134 III ..... 252 166 146 130 109 110 143 130 IV ..... 263 129 137 129 98 100 V ..... 238 130 117 132 105 103 VI ..... 267 95 142 145 116 102

Tabell 3: 6. Beräknade värden och kostnader för skogsmark

Taxerat skogs— Beräknat Bcräknade Område marksvärde, marknadsvärde, kostnader, kr/ha kr/ha kr/ha

Gmb ........... 73 1 28 5,1 Gsk ............ 105 1 85 7,4 Gns ............ 95 167 6,7 Ss ............. 88 1 54 6,2 Ssk ............ 70 123 4,9 Nn ............ 35 62 2,5 Nö ............ 20 35 1 ,4

jord. Att så är fallet, framgår av lant— bruksnämndernas sammanställningar av kända köp av jord utan byggnader. Det- ta material har dock inte ansetts vara tillräckligt för medeltalsberäkningar, varför kostnaderna ej har kunnat base- ras på detsamma. Genom att räntekost— naderna beräknats efter 4 proc. torde dock effekten av de höga markvärdena eliminerats.

Kostnaderna för skogsmark har he- räknats till 4 proc. på ett marknadsvär- de, som erhållits genom uppräkning av taxeringsvärdena med 76 proc. Taxe- ringsvärden, beräknade marknadsvär— den och kostnader har sammanställts i tabell 3: 6.

Virkesförrådet har värderats till 20 kr per ma (sk), varefter kostnaden beräk- nats till 4,4 proc. på detta värde (me- delräntan för 1956) .

Kostnaderna för investeringar i djur har satts till 6 proc. på investerat kapi- tal.

Den hemmaproducerade foderspann- målen har värderats till 33 kr/dt och grovfodret till 18 kr/hfe.

Intäktsförändringen vid 1 kronas för- ändring av respektive produktionsme- delsinsats har, som tidigare nämnts, be- räknats för storleksgrupperna II och Vi de 8 produktionsområdena. Då analys- resultatet i sina huvudrag är relativt enhetligt, har de 13 funktionerna sam- manvägts till en genomsnittsfunktion

för hela landet. Marginalprodukterna (Mp) för en kronas insatsförändring har även beräknats med utgångspunkt från genomsnittsfunktionen för hela landet och de genomsnittliga insatserna i storleksgrupp III. I det följande pre- senteras först dessa riksgenomsnitt.

I första kolumnen i tabell 3: 7 har de genomsnittliga insatserna i storleks- grupp 111 enligt räkenskapsresultaten sammanställts. Härav framgår, att ar- betskraften klart dominerar den totala produktionsmedelsinsatsen. Arbetet i växtodlingen utgör 16 proc. och arbe- tet i djurskötseln drygt 14 proc. av kost- naderna för den totala produktionsme- delsinsatsen. Hela arbetsinsatsen i lant— bruket utgör 1/3 av de totala produk- tionskostnaderna vid dessa gårdar. Trots detta är insatsen av maskiner och redskap stor. De samlade inventarie— kostnaderna uppgår till 13 proc. av to- talkostnaderna. De tre fodermedelsgrup- perna svarar i likhet med byggnadskost— naderna för vardera 7_8 proc. av total- kostnaderna. Av storleksordningen 5 proc. är gödselinsatsen, diverse insatser samt skogsmarken med växande skog. Kostnaderna för investeringarna i djur uppgår endast till 2 proc. Jordbruksjor- den svarar för 6 proc. av den totala pro- duktionsmedelsinsatsen.

I tabellens andra kolumn anges margi- nalprodukten vid genomsnittlig insats, dvs. vilken intäktsökning den sista kro-

Tabell 3: 7. Genomsnittliga insatser i kr per gård samt marginalprodukter i kr per ha vid varierande insatser (riksgenomsnitt för storleksgrupp III)

. Marginalprodukt vid grågsriltIIIIStgg—Zilksnat Marginalprodukt nedanstående förändring genomsnitt för hela vid genomsnittlig från genomsnittet av en landet årskostnad insats enligt insats k,r / g år (1 kolumn 1 _20% —10% +10% +20%

Jordbruksjord ........ 2 290 2,89 3,42 3,13 2,68 2,51 Gödsel .............. 1 820 1,73 2,12 1,91 1,59 1,48 Inventarier .......... 4 930 0,42 0,52 0,46 0,38 0,35 Arbete i växtodl ...... 6 040 0,47 0,58 0,52 0,43 0,40 Diverse insatser i växt-

odlingen .......... 1 820 1,14 1,40 1,26 1,04 0,96 Investeringar i djur. . . 800 5,43 6,56 5,94 5,01 4,65 Ekonomibyggnader. . . 3 030 0,67 0,83 0,74 0,62 0,57 Arbete i djurskötseln . 5 420 0,05 0,07 0,06 0,05 0,04 Inköpt foder ......... 3 340 1,20 1,45 1,31 1,10 1,02 Hemmaprod. foder-

spannmål .......... 2 560 0,96 0,94 0,95 0,96 0,96 Grovfoder ........... 2 920 0,95 0,94 0,95 0,96 0,96 Skogsmark med

växande skog ...... 1 580- 1,28 1,60 1,43 1,17 1,07 Arbete i skogen ...... 860 0,64 0,79 0,71 0,58 0,53

nan av respektive insats givit. I de tre sista kolumnerna i tabellen visas hur marginalprodukten förändras, då insat— sen ökas eller minskas. Ökas insatsen av ett produktionsmedel utan någon annan justering, faller marginalprodukten för ifrågavarande produktionsmedel men stiger något för övriga. En ökning av arealen med 20 proc. ger enligt tabellen till resultat, att marginalprodukten för denna resurs minskar med 13 proc. Samtidigt ökar marginalprodukten för övriga produktionsmedel med cirka 4 proc. Den funktionstyp som använts vid regressionsanalysen har mycket låg flexibilitet och ger osäkra skattningar av marginalprodukternas förändring vid stora förskjutningar i insatsen. Siff- rorna har angivits närmast för att ge en uppfattning om hur marginalproduk— ten förändras vid förändring av insat- sens storlek kring medeltalet samt för att illustrera sambandet mellan margi- nalprodukterna och produktionsmedels- kombinationen.

Intäktsökningen för den sist insatta kronan av de olika produktionsmedlen visas i form av staplar i diagram 3: 1. Staplarnas bredd anger respektive in- sats andel av de totala produktionskost- naderna (den procentuella andelen an- ges i siffror under staplarna). Produk- tionen bedrivs i ekonomisk mening effektivast, när de skilda produktions- medlen insättas i sådana kvantiteter och kombineras på sådant sätt, att samtliga marginalprodukter blir lika med 1, dvs. när intäktsökningen för den sist insatta enheten av varje särskild resurs precis täcker kostnaden för denna enhet.

Av de 13 produktionsmedelsgrupper som upptagits i tabellen torde endast 5, nämligen gödsel, diverse insatser samt de tre fodermedelsgrupperna, kunna be— traktas som fullt rörliga och delbara vid de förhållanden som råder i vårt land. För 3 av dessa grupper är margi- nalprodukten omkring 1, dvs. resurs- insatsen är i det närmaste optimal. För gödseln är emellertid marginalproduk-

Diagram 3: 1. Marginalprodukter beräknade med utgångspunkt från en genomsnitts/unktion för hela landet samt beräknade genomsnittliga insatser i storleksgrupp III, kr utbyte per kr insats

Mp __ kr 5- 4- 3- T 2— ,.... 1 0 H Insats! & 5 lZ 16 5 2 8 14 9 7 7 5 ?. l-4 ( O' O. ll: (Ul mem . se 5 »: 9 5 ga ss &; se 9 ”5 avhela & a. ,, åar ; ., gg ..o' & gg o 8,9, ? Droduk- : 3 Ei && ; : 50 2.5 '9. ea ;— åm _. tions- =" " = 5» " L. gå. 5»— ? åå & må . kosma- _? S' 2 n. "' = 8" 73 "' ;; å den 2 ". :, E E' »1 så. (få? 05 ,,. _

ten väsentligt över 1, vilket tyder på att insatsen av denna resurs är oekono— miskt liten i förhållande till insatsen av övriga resurser. Det ekonomiska resul- tatet av gödslingen är emellertid mycket beroende av årsmånen och den erhållna marginalprodukten kan därför i viss mån vara specifik för året 1956. Även reslutat från gödslingsförsök tyder emellertid på att en ökad gödselinsats många gånger skulle vara lönande. Gödselinsatsens bristande anpassning till de ekonomiska förutsättningarna kan tänkas bero på en viss försiktighet i spelet med klimatfaktorerna; man nöjer sig med en i genomsnitt något läg- re skörd i avsikt att undvika en negativ effekt av gödslingen vissa år. Bristande kännedom om produktivitetsförhållan- dena är sannolikt också en bidragande orsak till att insatsen är ofullständigt anpassad.

Även insatsen av inköpt foder synes vara dåligt anpassad efter de ekono-

miska förhållandena. Då en märkbar brist på grovfodermedel rådde 1956 på grund av den torra sommaren 1955, kan analysresultatet för fodret vara i viss mån specifikt för året. Det är emeller- tid sannolikt, att en större insats av in- köpt foder hade varit lönande 1956. Så- väl erfarenheterna från praktiken som resultaten från andra undersökningar tyder på att foderstaterna i många be- sättningar är dåligt balanserade. Efter- som grovfoderskörden 1955 var en ovanligt god kvalitet, är det inte otroligt, att en produktivitetsanalys på ett mate- rial från ett annat år skulle ha givit ännu större skillnader mellan de in- köpta och övriga fodermedels margi- nalprodukter.

Utmärkande för de mera odelbara eller fasta resurserna är, att en del av dessa ger mycket höga marginalproduk— ter, medan de övriga ger mycket låga resultat. Sålunda-är marginalprodukten för jordbruksjord, investeringar i djur

och skogsmark med växande skog höga. Marginalprodukten för investeringar i djur är sannolikt överskattad på grund av kvalitetseffekter. I analysen har det ej varit möjligt att justera insatserna 1 djur till samma kvalitet å dessa, varför marginalprodukten är ett resultat av både en kvantitativ och kvalitativ för- ändring. Inventarierna, arbetet och ekonomibyggnaderna ger däremot en mycket låg marginalprodukt. Uppenbar- ligen är det just dessa resursers bristan- de rörlighet och delbarhet som är orsak till den bristande anpassningen.

Lantbrukets mekanisering har gått snabbt. Utvecklingen härvidlag har sä— kerligen inte drivits av enbart ekono- miska krafter, även om dessa varit fram- trädande. Avgången av arbetskraft från jordbruket har varit betydande. Vid de mindre och medelstora gårdarna ut- göres arbetskraften emellertid till större delen av familjemedlemmar, varför den delvis friställda arbetskraften torde ha svårigheter att finna sysselsättning. Till detta kommer den tröghet som givetvis finns i en sådan omställningsprocess. Resultatet har blivit en omfattande un- dersysselsättning med produktivt arbe- te. Med mekaniseringen har också följt behov av större arealer. Detta behov har inte fyllts eller kunnat fyllas i takt med mekaniseringen.

Följden av utvecklingen har blivit den som kan utläsas av tabell 3: 7 och diagram 3: 1. Med ett överdimensione- rat inventariebestånd och undersyssel- satt arbetskraft följer givetvis låga mar- ginalprodukter för dessa resurser och i motsvarande grad förhöjda marginal- produkter för de resurser som ökar sys— selsättningen för inventarier och arbets- kraft. Produktionsapparaten har blivit disharmonisk, dvs. dess olika delar är icke ekonomiskt anpassade till var- andra. Diagram 3: 1 belyser vilken be— tydande missanpassning som föreligger

mellan jordbrukets olika resurser vid ett medelstort företag i vårt land. Vilka åtgärder kan då vidtagas för att förbättra harmonien? I princip är två olika vägar tänkbara: antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna här- efter eller också måste insatsen av ar- betskraft och inventarier minskas. San- nolikt är båda dessa vägar möjliga att gå i viss omfattning. Minskning av arbets- insatsen kan ske genom att ökade möj- ligheter till lämpligt deltidsarbete ska- pas. Maskininsatsen kan minskas genom gemensam maskinanvändning. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt före- tag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniska—ekonomiska krafter. En förbättring av barmonien mellan lant- bruksföretagens olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt synes däremot vara en mera allmängiltig lösning. Vid bedömningen av sådana åtgärder på grundval av analysresultatet måste man beakta, att analysen utförts med ut- gångspunkt från ett statiskt betraktelse- sätt. Sambanden mellan produktionens storlek och priserna har nämligen ej beaktats. Ett enskilt lantbruksföretags åtgärder påverkar inte priserna, men så snart åtgärderna företages så allmänt, att de märkbart påverkar totalproduk- tionen i landet, måste man räkna med kraftiga prisreaktioner, eftersom många jordbruksprodukter har låga priselasti- citeter. De framräknade marginalpro- dukterna gäller därför inte i de fall åt- gärderna kan antagas påverka totalpro- duktionens storlek. Det är därför inte troligt, att en omfattande intensifiering medelst ökad insats av exempelvis göd— sel, djur och foder är ekonomiskt lönan- de, om denna åtgärd vidtages mera all- mänt. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruks-

företag, åtföljd av erforderliga juste- ringar av övriga resurser, synes vara den väg som i dagens läge säkrast och mera allmänt leder till en mera ekono— misk lantbruksproduktion. Det bör dock observeras, att en sammanslagning av två eller flera lantbruksföretag i regel inte torde vara driftsekonomiskt moti- verad, om den inte medför en minsk- ning av arbets— och inventarieinsatsen per produktenhet absolut sett. Analys- resultatet visar nämligen, att proportio- nell ökning av alla insatserna i växtod- ling eller djurskötsel i regel ger en mar- ginalprodukt lägre än 1. Med utgångs- punkt från genomsnittsfunktionen och genomsnittsinsatserna i grupp III kan således marginalprodukten vid propor- tionell förändring av insatserna i drifts- grenarna beräknas till:

växtodling ........ 0,99 djurskötsel ........ 0,88 skogsbruk .......... 1,07

Om man däremot kalkylerar med oförändrad insats av arbetet och inven- tarier och proportionell förändring av de övriga insatserna, erhålles följande marginalprodukter:

växtodling ........ 2,00 djurskötsel ........ 1,23 skogsbruk .......... 1,29

En dylik anpassning torde vara rea- listisk i praktiken inom vissa gränser. Ett flertal exempel i det analyserade materialet visar, att även andra omkom- binationer av resurserna i lantbruket är möjligt att genomföra i praktiken och att en sådan skulle ge ett väsentligt för- bättrat ekonomiskt utbyte. Dessa för- hållanden ger klart belägg för att stor- leksrationaliseringen av fastigheterna måste ske under noggrant beaktande av de driftstekniska och driftsekono- miska förutsättningarna, om den väsent— ligt skall kunna öka jordbrukets lön- samhet.

Som framgått ovan ger en proportio- nell förändring av insatserna i skogs— bruket en marginalprodukt som är nå- got över 1. Marginalprodukten för skogs- mark är mycket hög, medan den för växande skog och arbete i skogen ligger under 1 kr. Svårigheterna att beräkna marginalprodukten från dessa insats- faktorer i skogsbruket bör leda till stor försiktighet i tolkningen av ifrågava- rande skillnader. De kan dock bero på att virkesförrådet per hektar är för stort. De låga marginalvärdena för arbe- tet i skogen torde bero på, att arbets- insatsen i mycket ringa grad användes för avverkning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del avser det insatta arbetet huggning av husbehovsved.

Av analysen har framgått, att såväl växtodlingens som djurskötselns inrikt- ning har ett betydande inflytande på produktionsresultatet. De erhållna mar- ginalprodukterna gäller därför endast vid traditionell inriktning av produk- tionen. Vid starkt specialiserad drift är det möjligt, att resursproduktiviteten avviker betydligt från det resultat, som erhållits i föreliggande analys.

Det bör vidare observeras att drifts— ledningen inte har kunnat beaktas på ett tillfredsställande sätt vid analysen. Om ett samband har förelegat vid de analy- serade gårdarna mellan storleken av nå— gon insats och brukarens skicklighet, kan detta ha lett till felskattningar. Vi— dare kan produktionsmedlens effekt på produktionsresultatet vara beroende inte bara av årsinsatsens storlek utan även i hög grad av fördelningen under året och detaljorganisationen i övrigt. Även här spelar brukarens skicklighet en avgörande roll. Då denna icke kunnat mätas i räkenskapsundersökningen före- ligger ett representativitetsproblem. Om urvalet av brukare i jordbruksekono- miska undersökningen, vilket ofta fram- hålles, är bättre än genomsnittet, kan

detta ha medfört, att marginalproduk- terna blivit högre än de skulle ha blivit på ett genomsnittsmaterial.

Som ovan framhållits är en mera in- gående analys av räkenskapsmaterial svår att göra beroende på en lång rad faktorer. Den här redovisade analysen omfattar dessutom endast ett år, vilket ytterligare understryker vikten av att använda resultaten med viss försiktig— het. Å andra sidan har undersökningen icke givit några resultat som strider

mot allmän lantbruksekonomisk erfa- renhet. Vidare skall hänvisas till att motsvarande analyser företagits i flera andra länder vilka givit liknande resul- tat.3

” Giaever, Harald: Forskjellige investerings— objekters akonomiske avkastning. NJ. Hette 3, 1962.

Rasmussen, Knud: Variance and Production function Analyses of Farm Accounts, Oxford, 1962.

Norges Lantbruksakonomiske Institut: Saer- melding nr 11, Oslo, 1957.

KAPITEL 4

Utvecklingslinjer för enskilda lantbruksföretag (programmering för typgårdar inom olika områden vid 1960 års teknik)

4.1. Studiernas uppläggning

De undersökningar, som förut redo- gjorts för, har endast avsett att ge viss allmän information angående lantbru- kets effektiviseringsvägar. Därvid har bl. a. upplysning erhållits om de stora huvudlinjerna för en lämpligare kombi- nation av lantbrukets resurser. De fort- satta studierna har inriktats på att mera i detalj penetrera de potentiella effekti- viseringsvägarna för typer av enskilda lantbruksföretag, varvid hänsyn har ta— gits till olika områden av landet. I första hand har beaktats de möjligheter som adopterandet av en modernare teknik och rationellare organisation erbjuder. Vidare har effekterna av företagens ut- byggnad studerats. Slutligen har prisets roll i effektiviseringsprocessen något penetrerats. Utgångspunkten har varit 1960 års prisnivå och prisrelationer. Genom att undersökningen har måst genomföras inom en relativt kort tids- period, har det inte varit möjligt att därutöver arbeta med många prisalter- nativ. En generell produktprissänkning med 10 proc. har genomförts i beräk- ningarna och vidare har vissa mindre prisjusteringar företagits för enskilda produkter. Likaså har vissa prisrelatio- ner på världsmarknaden studerats. Studien är syntetisk och avser att klarlägga vilka organisationsformer ty- per av enskilda svenska lantbruksföre- tag skulle ha under olika förutsättningar

i fråga om resurser, teknik och priser, därest organisationen utifrån en före- tagsekonomisk målsättning anpassats till förutsättningarna. Målet har därvid bestämts vara högsta möjliga ersättning för insatt arbetskraft. Undersökningen skall således visa de ekonomiskt opti— mala organisationsformerna under skil- da förutsättningar. Dessa har bestämts med hjälp av lineär programmering.l Denna metod arbetar med bl. a. följan- de förutsättningar och syften:

1) Begränsade och bestämda resurser. I föreliggande undersökning gäller detta någon eller samtliga av resurserna mark, kapital, arbetskraft och byggnads- utrymmen.

2) Restriktioner rörande produktions- grenarnas omfattning. Dessa restriktio— ner sammanhänger med att metoden förutsätter dels ett lineärt samband mel- lan de genomsnittliga särkostnaderna och produktionens storlek, dels att av- kastningen inte påverkas av förskjut- ningar i grenarnas relativa omfattning. Detta är i jordbruket icke fallet. Därför måste restriktioner införas rörande Växtföljden och överhuvudtaget produk- tionsgrenarnas omfattning. Inom viss storlek kan man exv. arbeta med en be- stämd genomsnittlig maskin- och arbets— kostnad, men över- eller underskrides

* Se exv. Headg and Chandler: Linear Pro- gramming Methods, Ames, Iowa 1958. I bil. 3 anges en modell för lösning av ett planerings: problem med hjälp av lineär programmering.

denna storlek måste en justering av enhetskostnaderna göras. Detta är räk- netekniskt möjligt inom praktiskt till- fredsställande marginaler. Inom ramen för vissa växtföljdsrestriktioner har för- utsatts att produktionsinriktningen kan variera utan att avkastningen per pro- duktionsmedelsinsats förändras. För att underlätta programmering har i vissa fall kombinerade driftsgrenar införts, vilka innehåller grödor så att en lång- siktigt tillfredsställande växtföljd kan uppnås.

3) För varje produktionsgren utarbe- tas kalkyler över intäkter och särkost- nader. Skillnaden utgör grenens bidrag till vinst och täckande av företagets samkostnader.

4) Inom ramen för resurserna och öv— riga restriktioner maximeras bidraget till företagets vinst och täckande av samkostnader. Detta sker genom lämp- lig kombination av resurserna och pro- duktionsgrenarna.

Organisationsformerna har beskrivits på följande sätt:

1) Område av landet enligt Lant- bruksstyrelsens jordbruksekono- miska undersökning (se nedan).

2) Resurser (R)

Mark, ha jordbruksjord ha skogsmark. Kapital, totalt investerat kapital med uppdelning på fas- tighet och driftstillgångar (i vissa fall mark inkl. markanläggningar samt byggnader och driftstill- gångar). Arbetskraft, manstimmar (mt) per

år.

3) Teknik (T) Häri innefattas samtliga de kom- ponenter som ingår i intäkts- och kostnadskalkylerna för resp. gre— nar, dvs. insats och kombination

av produktionsmedel, avkastning, mekanisering, byggnadsförhållan- den o. d.

4) Prisalternativ (P) Dessa alternativ avser varierande produkt- och produktionsmedels- priser vid gården.

5) Produktionsprogram Detta beskrives med markens an— vändning och omfattningen av olika djurslag.

6) Lönsamhet Denna uttryckes såsom ersättning för i företaget insatt arbetskraft. I nudriften och vid kortsiktspla- neringen medtages även arbets- ersättning av körslor o. d. Alterna- tivt har denna ersättning för kort— siktsplaneringen bestämts utan hänsyn till fasta kostnader för byggnader och markanläggningar.

Eftersom anpassningen till teknisk och ekonomisk utveckling inom lant- bruket till stor del måste ske utifrån den redan existerande produktionsappa- raten och tekniken, blir lantbrukarnas bedömning av effektiviserings- eller an- passningsåtgärderna och dessas lönsam- het i hög grad beroende av förhållande- na i nudriften. Dennas utseende och lönsamhet måste därför först klarläggas. Enligt de direktiv, som erhållits för undersökningens uppläggning, skulle organisationsformerna vid de bokfö- ringskontrollerade jordbruken i Lant— bruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning anses svara mot nudrif— ten.? Dessa jordbruk utgör icke något slumpmässigt urval bland de svenska lantbruken. Endast med avseende på geografisk belägenhet kan gårdarna sä- gas utgöra ett representativt urval av samtliga gårdar inom de olika område-

? Räkenskapsresultat från svenska lantbruk. Medd. från Kungl. Lantbruksstyrelsen.

na.3 Räkenskapsmaterialet är upplagt på följande område och storleksklasser.3

Götalands södra slättbygder (Gss) » mellanbygder (Gmb) » skogsbygder (Gsk) » norra slättbygder (Gns) Svealands slättbygder (Ss) » skogsbygder (Ssk) Nedre Norrland (Nn) Övre Norrland (Nö)

II 5,1—10,0 ha åker III 10,1—20,0 » » IV 20,1—30,0 » » V 30,1—50,0 » »

I föreliggande undersökning har be- teckningarna, Gss, Gsk etc. resp. II—V använts för områden resp. räkenskaps- gårdarnas storleksklasser.

Nuläget har bestämts såsom medel— talet för räkenskapsgårdarna under åren 1956—60. Vid fastställandet av lönsam- heten har dock en schematisk justering gjorts av större intäkts- och kostnads- poster till 1960 års prisnivå.

För varje område (enl. ovan) beskri- ves nuläget (nu) på följande sätt:

Resurser. Räkenskapsgårdarnas i me- deltal för åren 1956—60 insatta resurser i genomsnitt för resp. storleksklasser (R II, R III etc.) .

Teknik. Räkenskapsgårdarnas genom- snittliga produktionsmedelsinsatser och avkastning 1956—60 i resp. storleksklas- ser (Tnu).

Priser. Schematisk uppräkning till 1960 års prisnivå (P 60).

Produktionsprogram. För varje stor- leksklass genomsnittlig markanvändning och djurantal avseende åren 1956—60.

Lönsamhet. Total ersättning för all arbetskraft i jord- och skogsbruk samt tidredovisat arbete utanför dessa drifts- grenar.

Efter beskrivningen av nuläget har organisationsformerna och lönsamheten under successiva förändringar i teknik, resurser och priser studerats. Därvid kan följande etapper urskiljas.

Kortsiktiga anpassningar

Dessa avses kunna företas inom ramen av föreliggande resurser, dvs. bokfö— ringsgårdarnas genomsnittliga arealer, byggnadsutrymmen, kapitaltillgångar och arbetsstyrka. Nedanstående anpass- ningar har här studerats, varvid effekter på produktionsprogram, lönsamhet och verkligen utnyttjade resurser belysts.

1) Tekniska förändringar i nudriften. Denna första etapp innebär endast att en modernare teknik, som här benämnts 1960 års teknik4 (T 60), appliceras på bokföringsgårdarnas produktionspro— gram. Någon optimering har således icke gjorts av resursfördelningen vid dessa, utan deras lönsamhet har endast omräknats utifrån de bidragskalkyler för olika produktionsgrenar, som upp- rättats för 1960 års teknik.

2) Organisatoriska anpassningar till 1960 års teknik.

Här har även gjorts en omplanering av driften utifrån 1960 års teknik, fort- farande inom ramen för räkenskapsgår- darnas resurser.'Därvid sker föränd- ringar såväl i produktionsprogram som lönsamhet och i utnyttjandet av till- gängliga resurser. Den lineära program- meringens teknik möjliggör även ett studium av produktionsprogrammens stabilitet, dvs. inom vilka gränser täck- ningsbidraget (således priser och tek- nik) kan variera för olika grenar utan att programmet förändras.

3) Organisatoriska anpassningar till lägre teknik eller priser.

Det är givetvis vanskligt att göra en uppskattning av den teknisk-ekonomiskt optimala teknik, som skulle kunna anses möjlig att arbeta med 1960 inom olika jordbruksgrupper. Uppenbart är vidare

3 Jfr s. 6—10 i Medd. nr B, 41 från Kungl. Lantbruksstyrelsen. * Innebörden i 1960 års teknik beskrives i bil. 1.

att den fixerade nivån icke kan uppnås på sämre marker och hos mindre skick— liga lantbrukare. Med hänsyn härtill har det ansetts angeläget att studera produktionsprogram, lönsamhet och ut- nyttjade resurser vid en 10 proc.:s lägre avkastningsnivå för samtliga produk— tionsgrenar. Då det här endast är fråga om ett räkneexempel, har det gjorts enkelt och hänsyn har icke tagits till att sänkt avkastning samtidigt kan möjlig- göra minskad insats av produktions— medel. Exemplet kan i denna form även användas för att belysa effekten av 10 proc.:s prisförsämring på produktsidan.

Det har vid planeringen visat sig att fläskproduktionen enligt gjorda förut- sättningar lätt kommer in i stor omfatt- ning i programmen. Detta har också va— rit fallet under senare år i praktisk jord- bruksdrift. Med hänsyn till att priset här är starkt beroende av produktionens omfattning, har alternativa planeringar företagits, där fläskpriset sänkts med 5 och i vissa fall 10 proc. I vissa områden har även äggpriset sänkts.

Långsiktiga anpassningar

Här förutsättes en mera anpassningsbar produktionsapparat. I princip räknas med obegränsad tillgång på mark och kapital, men begränsning görs av arbets- insatsen till 3000, 5000 och 7000 mt per företag och år. Detta begränsar gi- vetvis även behovet av mark och kapi- tal. Ur beräkningsteknisk synpunkt har det ansetts lämpligt att arbeta med tre olika alternativa insatser av dessa pro— duktionsresurser för varje arbetsinsats. Det mest lönsamma av dessa alternativ har redovisats i det följande. Det har vid planeringen visat sig att arbets- restriktionen i vissa fall är mera be- gränsad än vad som är fallet i prakti- ken. För att undvika orealistiska pro- gram har därför förutsatts, att extra

arbetskraft kan anskaffas under topp- perioderna till ett pris av 20 kr per mt.

För varje arbetsinsats har följande alternativ studerats:

1) Organisatoriska anpassningar till 1960 års teknik.

Här har gjorts en planering av drif- ten samt av fastigheternas och anlägg- ningarnas storlek utifrån 1960 års tek— nik, men inom ramen av de tre arbets- kraftsalternativen. Därvid har företagets utrustning med kapital samt med mark, byggnader och maskiner beskrivits. Vi- dare har fastställts produktionsprogram och lönsamhet. Även här har ett stu- dium av produktionsprogrammens sta— bilitet genomförts.

I den mån vissa av de viktigare pro—— duktionsgrenarna i svenskt jordbruk ej kommit in i produktionsprogrammen, har de tvingats in, varefter effekterna på lönsamhet och resursbehov studerats. Detta har t. ex. varit fallet med mjölk-- produktionen men även med vissa andra grenar.

2) Organisatoriska anpassningar till lägre teknik och priser.

Även vid långsiktsplaneringen har det ansetts angeläget att studera produk- tionsprogram, resursbehov och lönsam-- het vid en 10 proc. lägre avkastnings- nivå för samtliga produkter. Detta räk- neexempel kan även användas för att studera motsvarande prisförändring på produktsidan.

Liksom vid kortsiktsplaneringen har arbetats med alternativa fläskpris, dvs.. ytterligare alternativ har framräknats med 5 resp. 10 proc. lägre fläskpris än i ursprungsalternativet. I vissa områden har även äggpriset sänkts.

I nedanstående tablå finns en sam-— manfattning av de olika organisations— alternativ, som har studerats för varje produktionsområde. För vart och ett av dessa har beräknats produktionspro- gram, utnyttjade resurser och lönsam-—

Studerade organisationsalternativ för varje område

Resurser Teknik Priser . (R) (T) (P) Produktionsprogram N uldget II1 nu 60 nu III nu 60 nu IV nu 60 nu V nu 60 nu Kortsiktsplanering 1) Tekniska förändringar i II 60 60 nu nudriften III 60 60 nu IV 60 60 nu V 60 60 nu I II 2) Organisatoriska anpass— II 60 60 60 opt. Vissa alternativa ningar till 1960 års III 60 60 60 ' program under va- teknik IV 60 60 60 » rierande förutsätt- V 60 60 ningar '_'— 3) Organisatoriska anpass— 11 Alt. — 10 % 60 (— 10 %) ningar till 10 % lägre III » — 10 % 60 (— 10 %) avkastning ellerpriser IV » — 10 % 60 (— 10 %) V »——10% 60(—10%) Ldngsiktsplanering 1) Organisatoriska anpass- 3 000 mt 60 60 60 opt. Vissa alternativa ningar till 1960 års 5 000 mt 60 60 60 » program under va- teknik 7 000 mt 60 60 60 » rierande förutsätt- ningar __ 2) Organisatoriska anpass— 3 000 mt Alt. -— 10 % 60 (—- 10 %) ningar till 10 % lägre 5 000 mt | —- 10 % 60 (— 10 %) avkastning ellerpriser 7 000 mt » -— 10 % 60 (— 10 %)

1 De romerska siffrorna anger att det är fråga om räkenskapsgårdarnas resurser vid storleks- klassema lI—V.

het. Det bör vidare observeras, att al— ternativt har program studerats, där vissa produktpriser» sänkts och vidare— har alternativt en del grenar tvingats in i programmet varjämte ytterligare re- . .striktioner gjorts för andra grenar.

I programmeringen har följande pro- duktionsgrenar kunnat konkurrera med varandra:

1) Arbete utanför lantbruket 2) Kapitalplacering utanför lantbru- ket Skogsbruk med för området nor- malt bestånd och normal tillväxt Kreaturslös drifts med a) maximal areal handelsväxter samt b) hu- vudsakligen foderodling (fodersäd och vall) 3) 14)

Mjölkproduktion inklusive rekry- tering och bete Köttprod—uktion (storboskap) klusive bete Fläskproduktion (slaktsvin) Smågrisproduktion Äggproduktion Nyplantering av skog på åker 6) in- 7) Alt. en gren 8) 9) 10)

För produktionsgrenarna 1—2 erfor- dras inga egentliga lönsamhetskalkyler. Beträffande de egentliga produktions— grenarna är det däremot nödvändigt att utföra kalkyler för olika stor omfatt- ning av respektive grenar. Dessa kalky-

5 Växtföljden sammansatt i samråd med prof. Erik Åkerberg.

ler belyser produktionsgrenens (alter- nativt de sammansatta grenarnas) in- täkter och särkostnader (bidragskalky- ler). En redogörelse för uppläggningen av dessa kalkyler lämnas i bil. 1. Här skall sammanfattningsvis endast anföras följande. '

'Som "redan framgått har i första hand förutsatts en-Årela'tivt hög produktions- teknisk standard i växtodling och hus- djursskötsel.” AvkaStnin'g per ha och per djurenhet ligger ungefär vid den "nivå", som uppnåtts vid högsta ' "fjärdedelen bland de bokföringskontrollerade jord: bruken. Det är således "en teknik,-'som de flesta jordbrukare" i vårt land ännu icke tillämpar och söm f. n. inte heller är möjlig att uppnå på vissa jordar. Att denna höga nivå valts som utgångspunkt beror givetvis på att det här är fråga om att bl. a. söka visa vilka-möjligheter till lönsamhetsförbättr'ing dagens kända teknik erbjuder. För att belysa produk- tionsteknikens betydelse kommer dock Som ovan framhållits alternativt att prö- vas en 10 proc. lägre avkastningsnivå vid oförändrad insats av produktions- medel. Ifråga om mekanisering och arbetsförbrukning hargrundtanken va- rit densamma som beträffande produk- tionstekniken, nämligen att studera vad hittillsvarande maskintekniska' utveck- ling har för effekt på jordbrukets orga- nisationsformer och lönsamhet. Det bör dock observeras, att skillnaden mellan den här valda mekaniseringsgraden och föreliggande mekaniseringsförhållanden i svenskt jordbruk är mindre än mot- svarande skillnader på den produk- tionstekniska sidan. Svenskt jordbruk har som bekant under senare år starkt mekaniserats.

Beräkningen av kostnaderna för olika produktionsgrenar har skett efter kon— ventionella principer. Vid långsiktspla- neringen har dock i regel 'de kalkyl- mässiga kostnaderna räknats ekono-

miskt strängare än i Lantbruksstyrel— sens jordbruksekonomiska undersök- ning. Detta gäller särskilt avskrivning, underhåll och räntor. Anledningen här- till är att nya och mera riskfulla organi- sationsformer då avses prövas. För byggnader har räknats med en avskriv— nings— och underhålleaktor av 4, 5_ proc. och för maskiner har denna sattsltill 14 proc. Ränteberäkningen har yid lång- siktsplaneringengrundats på en ränte- fot av 6 proc.! för kapital investerat i mark' ' och byggnader" samt 57" pr'oc. för övrigt kapital. Vid kortsiktsplane- ringen har" använts räkenskapsresul— tatens räntefot. Genom att lönsamheten uttryckts såsom en arbetscrsättning har något pris icke åsatts den fasta arbetskraften i kalkyleringen. Vid be- räkningen av samkostnaderna vid lång- Siktsplaneringen har jordbruksjord in- klusive markanläggningar värderats till 1960 års marknadspris för bebyggd jord. Allmänna omkostnader har be- räknats till 5 proc. av intäkten. Vid kort- siktsplane'ringen har räkenskapsgårdar- nas samkostnader använts i kalkylerna. Bidragskalkyleringen avser att fast- ställa" intäkter och särskostnader .för enskilda produktionsgrenar. En dylik uppdelning av lantbruksföretaget är all— tid vansklig att göra. Särskilt svårt är att bestämma nötkreatursskötselns san- na täckningsbidrag, efter som denna gren har många komplementära och supplementära fördelar. I möjligaste mån har dock dessa beaktats och på flera punkter har sannolikt en stränga- re kalkylering genomförts för växt— odlingen än för nötkreatursskötseln. Då 1960 års prisläge i första hand lagts till grund för beräkningarna är av intresse att jämföra detta med de när- maste årens priser. Följande tablå be- lyser 1960 års priser för olika produkter och produktionsmedel uttryckta i rela- tion till genomsnittspriserna under åren

1960 års pris

1956—60 (___—- x 100)

1956—60 års pris Produkter Produktionsmedel Vete ............. 1 06 Arbete ...... 1 1 5 Fodersäd' ......... 107 Räntor ...... 109 Potatis .......... 96 Maskiner ..... 108 Sockerbetor ....... 97 Byggnader . . 110 Nötkött .......... 107 Handelsgödsel 98 Fläsk ............ 97 Kraftfoder . . . 100 Ägg .............. 100 Mjölk ............ 105 Producentprlsindex 103 * Här använt pris medeltal för 1958—60.

Produktpriserna för 1960 ligger som synes i genomsnitt något högre än för åren 1956—60, ehuru rätt stora skillna- der finns mellan olika produktslag. Vis- sa mindre inbördes förskjutningar i pro- duktpriserna torde spela mindre roll för lönsamhet och produktionsplaner. Som ovan framgått kommer däremot kon- sekvenserna av en 10 proc.:s sänkning av hela produktprisnivån att prövas. Produktionsmedelspriserna ligger också högre än 1956—60 års nivå. De inbör- des förskjutningarna på detta område torde vara av mera långsiktig natur.

4.2. Resultat av programmeringen för olika områden

4.21. Ges-området

Resultaten av programmeringen för Gss-området redovisas i diagram 4: 1 a— b och tabell 4: 2.

Pro d ukti ons program

Kort sikt. Den kortsiktiga planeringen har som ovan framgått skett inom ra- men för räkenskapsgårdarnas resurser av mark, byggnader, kapital och arbets- kraft. Detta innebär givetvis en avse- värd bundenhet i planeringen och pro- duktionsprogrammet blir således i hög grad beroende av föreliggande resurs- tillgång. Särskilt sätter befintligt bygg— nadsutrymme gräns för djurskötselns

omfattning. Utöver dessa bindningar har även vissa växtföljdsrestriktioner införts. Sålunda har grödgruppen spannmål, oljeväxter m. m. bestämts till 20 proc. vete, 40 proc. fodersäd, 20 proc. oljeväxter och 20 proc. konservärter (som prototyp för en lång rad special— odlingar i detta område). Vidare har restriktioner införts beträffande arealen av sockerbetor. Denna gröda kan också betraktas såsom prototyp för vissa andra odlingar, t. ex. potatis. Tabell 4: 1 redovisar de olika restriktionerna. Des- sa har i vad avser Växtföljden även an- vänts i långsiktsprogrammen, dock med den ändringen att sockerbetsarealen minskats till ca 15 proc.

I diagram 4:1a görs en jämförelse mellan produktionsprogrammen vid kortsiktsplaneringen. Vid studium här- av bör beaktas de i tabell 4: 1 uppställ- da restriktionerna. Vid jämförelse mel- lan dessa finner man, att maximal sockerbetsareal ingår i T60 vid grup- perna II, III och V, medan grupp IV ej kunnat utnyttja hela det tekniska utrymmet för sockerbetor. I T60 (— 10 %) har sockerbetorna ej kommit in iprogrammet. En 10-procentig lång- siktig nedsättning av skörden utan nå- gon förändring av kostnaderna torde vara orealistiskt för denna gröda. Byggnadsrestriktionen har för samtliga grupper begränsat djurantalet.

Om produktionsprogrammen jämförs för olika förutsättningar finner man, att även de optimala programmen i regel innehåller en ganska mångsidig drifts— plan. En sänkning av avkastningen (eller produktpriserna) med 10 proc. har dock i vissa fall gett mera speciali- serade former. Om fläskpriset sänks med 5 proc. sker i vissa fall en minsk- ning av fläskproduktionen. I andra fall måste en 10-procentig prissänkning företas för att minska dess omfattning. Vid jämförelse med räkenskapsgårdar-

Diagram 4:1a. Produktionsprogram och resursutnyltjande vid koriidsplaner, Gss P 601, P 60" fläskpris —— 5 resp. — 10 procent

' vall

30 socker-"bettar Dej utnyttjad areal

20 potatis

Växtodling mm spannmål m.m.

10

Djurskötsel

ne .njölkkor. höns 30 D ej utnyttjad'byggnad

20 slaktnöt

Arbete mt [__—laj utnyttjat arbete

6000 '4000

2000

Kapital _ ' 1000 kr .mark, byggnader och driftskapital

300 |:] ej utnyttjat kapital

200

100

Teknik 77": ru "4 Tnu m rm TM, nu T60 no na Tmi no m TM P . _laz . -/o.4 - ,, -/az ,, -/ax fiser Peo Peo Pw— PM PM pec Féo PM paa pgo PAD Peo PM fro Peo

Program M; Of! ol,/_ M1 0,1. o,,l. of,.r. M, 9.1 of,—'. ol,/. M. cl./. 0,1. 0,0/- RA?

Resurser f?! Rm I? F

Diagram 4:11]; Produktionsprogram och resursutnytfiande vid långsiklsplaner, Gss 'P 60*, P 60" fläskpris —— 5 resp. — 10 procent

Växtodling _ ha

. mm spannmål m.m. sockerbetor

. vall

1 40 1 20 1 00 80 60 40 '20

Djurskötsel ! 4 ne

. mj ölkkor nu" svin

80 60

mami

mt fast , tillfällig . arbetskraft arbetskraft

. mark övrigt driftskapital

[1111] byggnader 800 400 ............... Teknik T60 760 T60 750 T60 na no T60 n.» na reo T60 vax .../1.71 —/az mjx/é -/az ny?/£ Priser Pia %* pgo m Péd Peo" PM paa Peo Ho" Peo pra

Resurser R som 1? 5000 /? ?000

Tabell 4: 1. Tekniska restriktioner1 för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Gss-området

Storleksgrupp Produktionsgren II III IV ' V Spannmål, oljeväxter m.m., % av åker .......... 100 100 . 100 100 Sockerbetor, % av åker ....................... 25 25 25 25 Val] med insåningstgröda (20 %), % av åker.. 100 100 100 100 Mjölkkor, ........................... 9 14 21 26 Suggor, st ........................... 11 16 25 30 Slaktsvin, st/år ......................... 150 225 340 418 Slaktnöt, st/år ......................... 12 18 27 33 Värphöns, st ........................... 410 620 940 1 150 Kreatursenheter, st/år ......................... 12 18 27 33

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

1 Högsta tillåtna omfattning av resp. grenar.

na kan vissa karakteristiska skillnader utläsas. Sålunda har slaktdjur och värp- höns icke i något fall kommit in i de optimala planerna. I regel visar dessa planer vid T60 större animalisk pro- duktion än Tnu och dessutom större sockerbetsareal. Detta innebär ett högre utnyttjande av förefintliga resurser. Vid T60 (——10 %) har med ett undantag mjölkproduktionen ej ingått i program- met.

För att de grenar, som ej ingår i de optimala programmen (T 60 :P 60), skall ha chans att komma med krävs en höjning av täckningsbidraget. Den er- forderliga höjningen uttryckt i proc. av totalintäkten för resp. grenar redovisas i nedanstående tablå för T 60 : P 60.

RII RIII RIV RV

Slaktnöt ......... 28 29 29 32 Slaktsvin ......... 2 — —— — Värphöns ........ 13 1 1 10 14

Som synes krävs en ganska stor in- täktshöjning (eller kostnadsminskning) för kött- och äggproduktionen för att dessa grenar skall komma in i program— men.

En analys har även gjorts av produk- tionsprogrammens stabilitet genom att

studera inom vilka gränser täcknings— bidraget kan variera för ingående gre- nar utan att programmet förändras. Därav framgår att förskjutningar kan inträffa vid rätt små ändringar av täck— ningsbidragen för dessa produktions- grenar.

Långf sikt. Vid studium av långsikts- programmen bör uppmärksammas, att planeringen skett inom ramen för 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt/år. Som ytterligare restriktioner har använts växtföljds- bindningarna vid kortsiktsplaneringen. I ett särskilt alternativ har mjölkpro— duktion av viss bestämd omfattning tvingats in i programmet (T 60 mjölk).

Planeringen ger vid handen att de optimala alternativen vid T 60 består av handelsväxter, sockerbetor och fläsk— produktion — således relativt speciali— serade driftsformer. Fläskproduktionen har dock inte fått större omfattning än vad som i regel möjliggörs genom går— dens egen fodersädsodling. Där stora åkerarealer ingår i programmen har sockerbetorna stor konkurrenskraft. 1 de fall mjölkkorna tvingats in i pro- grammet finns i regel fortfarande någon fläskproduktion ehuru av väsentligt mindre omfattning. Vidare ingår betyd-

ligt mindre arealer handelsväxter och sockerbetor.

För att de grenar som ej ingår i T 60: P60 skall ha chans komma in i pro- grammen krävs följande procentuella höjning av intäkterna för resp. grenar.

R 3000 R 5000 R 7000

Mjölkkor ........... 30 33 28 Slaktnöt ........... 27 1 3 30 Värphöns .......... 27 35 4

Som synes är dessa erforderliga in- täktsökningar (eller kostnadsminsk- ningar) i regel så stora, att ovanstående grenar icke utan speciella förhållanden har chans att ingå i programmen. Detta är särskilt förvånansvärt för nötkrea- tursskötselns del, eftersom god tillgång på s. k. absolut kreatursfoder finns i detta område.

Omfattningen av de grenar som ingår i de optimala programmen kan lätt på- verkas av pris- och teknikförändring. För R 7000 är dock fläskproduktionens och sockerbetsodlingens omfattning ganska stabil.

Resursanvändning

Kort sikt. Diagram 4: 1 a redovisar även föreliggande resurser vid räkenskaps- gårdarna och utnyttjandet av dessa. Därav framgår att marken överlag helt utnyttjats. Vid T60 finns i regel vissa mindre outnyttjade kapitalbelopp (des— sa torde dock ligga inom felgränserna för beräkningarna). Däremot redovisar T 60 (— 10 %) i regel större outnyttja- de kapitalresurser. Genomgående har tillgänglig arbetskraft ej kunnat utnytt- jas. Diagrammet visar att ganska stora potentiella möjligheter finns redan vid T60 att frigöra ytterligare arbetskraft om man förutsätter att den insatta ar— betsstyrkan helt skall utnyttjas. I prak- tiken torde emellertid dessa möjligheter vara begränsade av arbetskraftens odel-

barhet och produktionsunderlagets stor- lek. Ett bättre utnyttjande kräver an- tingen deltidsarbete utanför jordbruket eller ökad företagsstorlek.

Lång sikt. Behovet av mark- och kapi— talresurser för långsiktsplanerna är be— tydande. Arealerna uppgår vid de opti— mala programmen till 60, 120 resp. 150 ha åker, medan de minskar avsevärt då mjölkproduktionen tvingats in. Kapital- behovet är mycket högt, främst sam- manhängande med de höga markvärde- na (här satta till 7000 kr/ha för obe— byggd åker). För att klara säsongvaria- tionen i arbetsbehovet har viss tillfällig arbetskraft insatts. Denna har vid pro- grammeringen köpts för 20 kr/mt.

Något program utan mark har ej ana— lyserats. Konkurrenskraften hos ensi- diga djuralternativ skall belysas längre fram.

Lönsamhet

Kort sikt. Lönsamheten uttryckt i ar- betsersättning per mt redovisas i tabell 4: 2 för de olika alternativen, där jäm- förelse gjorts med räkenskapsgårdarna, dels vid nuvarande teknik (Tnu) och produktionsplan, dels vid T 60 och nu— varande produktionsplan. Man finner då att en uppräkning av de tekniska för- utsättningarna till T60:s nivå ger rätt obetydlig lönsamhetsförbättring (ca 0,50 kr per mt i genomsnitt), givetvis beroende på att jordbruket i detta om- råde redan arbetar med hög teknisk standard och att T60 ej skiljer sig så mycket därifrån. De organisatoriska för- bättringarna ger större ökning av ar- betsinkomsten för grupperna III—V, medan det vid de minsta jordbruken inte finns utrymme för några större förändringar inom ramen av förelig- gande resurser. Vid studium av lönsam— heten vid T60 bör observeras, att all arbetskraft, för vilken här räknats tim— ersättning, ej är utnyttjad. I den mån

Tabell 4: 2. Arbetsersältning, kr per mt i Gss-området

Teknik ................... Tnu T,() T" T,, T., T.(, -— 10 % mjölk Pris ...................... P,, P" P.,, P,, P.,, P.., _ 5 % fläsk Produktionsprogram ....... Nu Optimala Resurser: Rn ...................... 2,60 2,66 3,04 1,48 Rm ..................... 3,52 3,49 4,27 4,24 2,05 RW ..................... 3,35 4,26 5,72 5,501 2,91 Rv ...................... 3,93 4,49 6,41 5,99 3,19 Raooo mt. ................. 11,78 9,92 7,26 4,59 Rsooo mt ................. 14,85 13,831 9,68 6,89 Rm.) mt ................. 14,38 13,071 9,38 8,26

1 Fläskpris — 10 %.

deltidsarbete eller annat produktions- underlag finns skulle en något högre arbetsinkomst kunna uppnås i dessa alternativ. En sänkning av intensitets— eller produktprisnivån med 10 proc. ger som synes en mycket kraftig lönsam- hetsförsämring och visar att jordbru— ket i dessa organisationsformer ej kan bära en dylik intäktsminskning. Analy— sen visar, att arbetsinkomsten för de op- timala produktionsalternativen stiger väsentligt med ökad gårdsstorlek.

Lång sikt. Det föreligger en betydan- de stegring av arbetsinkomsten då före- tagsstorleken ökar från 3000 till 5000 mt, medan någon förbättring ej upp- nåtts därutöver. Det framgår vidare att arbetsinkomsten faller kraftigt om mjölkproduktion tvingas in i produk- tionsplanerna. Även här visar den lägre pris— eller intensitetsnivån betydligt lägre arbetsinkomster.

En jämförelse mellan kort- och lång- siktsalternativen ger vid handen, att ar- betsinkomsten ligger avsevärt högre för de senare än för de förra. Detta sam- manhänger med att vid de förra större arealer och mera kapital knutits till en man än vad som f. n. är fallet och att därvid mera lönande produktionsgrenar

kommit att dominera i programmen. Om mjölkproduktionen tvingas in blir skillnaderna mindre men ändå rätt be- tydande vid samma arbetsinsats.

På förutsatt rationalitetsnivå har mjölkproduktionen svårt att konkurre- ra med flera andra grenar inom Gss- området. Detta torde även gälla ur risk- synpunkt, eftersom avkastningsvariatio— nerna i växtodlingen är låga i Syd- sverige. Så långt marknadsutrymmet tillåter torde därför jordbruket i detta område inriktas på spannmål, oljeväx- ter, sockerbetor, konservärter och andra s. k. specialodlingar. Till dessa grenar kopplas främst fläskproduktion och först vid försämrade konjunkturer för denna andra husdjursgrenar (mjölk- eller kött- eller äggproduktion etc.). Detta utesluter naturligtvis inte att de senare grenarna är konkurrenskraftiga under vissa för dem gynnsamma förut- sättningar. I vissa fall torde jordarna ej möjliggöra här använd avkastningsnivå i handelsväxtodlingen. Därvid framstår grovfoderodling och mjölkproduktion som ett lämpligare alternativ. På vissa marker torde skogsodling konkurrera ehuru detta alternativ ej undersökts för Gss—området.

4.22. Gmb-området Resultaten av programmeringen redo- visas i diagram 4: 2 a—b och tabell 4: 4.

Produktionsprogram

Kort sikt. Inom detta område är ganska stor del av åkerjorden av sådan kvalitet att de förutsatta skördarna ej torde kun- naiuppnås ur företagsekonomisk syn- punkt. Vissa marker kan redan a priori bedömas utgå ur cirkulationsjordbru- ket. Med stöd av jordbrukarnas egna uppskattningar vid arealinventeringen 1960 rörande åkerarealens lämplighet för rationell jordbruksdrift, har 15 proc. av åkerjorden ansetts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 enligt inventeringen). Även en viss del av återstående åkerjord torde ej kunna ge optimala skördar för alla grödor. Därför har räknats med ett al- ternativ avseende lättare jordar (L), i vilket sockerbetor uteslutits och något lägre skördeavkastningar förutsatts än i huvudalternativen.

De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4z3. Med spannmål och oljeväxter m. m. förstås här en kombination av 45 proc. foder- säd, 20 proc. höstsäd, 15 proc. olje- växter, 10 proc. klöverfrö och 10 proc. helträ'da. Detta är endast en prototyp

för en grödkombination, inom vilken vissa förskjutningar är möjliga utan större ekonomiska konsekvenser. I kon- kurrens med handelsväxter kan upp- träda sockerbetor till 15 proc. (i huvud- alternativen), potatis 25 proc. eller vall med insåningsgröda till 100 proc.

Produktionsprogrammen för kort- siktsplaneringen ger ett heterogent in- tryck. Som mera allmän regel gäller emellertid att mjölkkorna har relativt lätt för att hävda sig och ingår i samt- liga program. Vid större gårdar har fläskproduktionen stor konkurrenskraft. Det är anmärkningsvärt att potatisod- lingen icke förmår hävda sig mer än i L-alternativen. Där bättre jordar och höga skördar för andra grödor kan för- utsättas, kommer den ej att ingå i pro- grammen. Vid R V krävs dock en ringa intäktshöjning för att potatisodlingen skall ingå i produktionsplanerna.

Förhållandet belyses i nedanstående tablå, som visar erforderlig procentuell intäktshöjning för att grenar som ej förekommer i de optimala programmen (T 60) skall ha chans ingå:

R 11 R III R IV R V Potatis ...... 2 5 3 1 Slaktnöt ..... 7 3 2 7 Slaktsvin ..... 1 — — — Värphöns. . . . 8 4 4 9

Tabell 4:13. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering,

Gmb-området Storleksgrupp Produktionsgren II III IV V Spannmål, oljeväxter m.m., % av åker .......... 100 100 100 100 Sockerbetor, % av åker ....................... 15 15 15 15 Potatis, % av åker ........................... 25 25 25 25 Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker ...... 100 100 100 100 Mjölkkor, st ........................... 8 13 18 23 Suggor, st ........................... 10 15 21 27 Slaktsvin, st/år ......................... 138 213 288 375 Slaktnöt, st / år ......................... 1 1 1 7 23 30 Värphöns, st ........................... 379 586 793 1 034 Kreatursenheter, st ........................... 11 17 23 30

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

Diagram 4: 2a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid kortsiktsplaner, Gmb P 60!, P 60:: fläskpris —— 5 resp. -— 10 procent

Växtodling ha Hm] spannmål m.m. 'vall

sockerbetor Dej utnyttjad areal

potatis

40

Djurskötsel . ne . mjölkkor höns

[Hm svin Dej utnyttjad byggnad

slaktnöt

ha ' egen avverkning Drotförsäljning

Arbete _ mt D ej utnyttjat arbete

6000

1000 kr . mark, byggnader och driftskapital

[] ej utnyttjat kapital

Teknik T... m ."; ru Tim na ru % 7:41 fm 7:40 no "TÅ”; ra TH., Teo no 72; nu Priser Ha Plc Ha Ha PM P60 Ho fw P60 P60 P60 Pn" P60 Peo Ha Ha PAF paa Peo Program M, o,./ o,; L Nu 9»! g..; aft L M, of; of,/. al./. L M, % Ola/— 9,1. L Resurser ;P] RE 917 RF

Diagram 4: %. Produktionsprogram och resursuinyttjande vid långsiklsplaner, Gmb P 60! fläskpris — 5 procent

Växtodling ha [Hm spannmål 111.111. skogsplantering & 160 sockerbetor % 140 ! E 120 potatis 7 , å & ? J 100

om

Djurskötsel ne

_, ' & m ' mjölkkor slakt nöt 80 60 mm svin ' 40 20 % mm

Arbete mt fast tillfällig . arbetskraft [arbetskraft

&

. mark övrigt driftskapital

Ulli] byggnader

800 400 Teknik Tea no T60 TM TM no 740 Tic 71:11 rea 750 T60 764 na TAa -/az ,,,/but I.. -/oz ,,,/äl L —/Az M/z'x' !. Priser Pio Paf Peo Paa PM fro Paf P60 FM P60 FAO Peo” Peo Pu paa Resurser R 5000 R 5000 A) ?000

Denna tablå liksom det förhållandet att det för sockerbetor och mjölkkor en— dast krävs en intäktssänkning av någon procent för att grenarna skall minska i omfattning, visar att produktionsplaner- na är ganska instabila i detta område. Förutsättningarna är därjämte mycket växlande och här kan sannolikt uppträ- da många olika produktionsformer, som ger ungefär samma ekonomiska resul- tat.

Lång sikt. V-id långsiktsplaneringen räknas med samma arealrestriktioner som för kortsiktsplvanerna. Här förutsät- tes dock att även klass 2 enligt 1960 års arealinventering endast kan använ- das för bete eller skogsproduktion (sam-

manlagt 25 proc. av arealen). I de fram- räknade programmen för lång sikt har skogsplantering uppträtt såsom ett kon- kurrenskraftigt alternativ. Det gäller marker enligt klasserna 2 och 3. Slakt- nöten har relativt god förmåga att häv- da sig och likaså ingår fläskproduktio- nen ofta i ganska stor omfattning & pla- nerna -— 'i vissa fall baserad på inköpt foder. Mjölkproduktionen har sämre konkurrenskraft och detsamma gäller potatisodlingen. Liksom vid kortsikts— planeringen är dock produktionspro- grammen ganska instabila. Vid följande procentuella förändring av intäkterna kan programmet förändras:

R 3000 R 5000 R 7000 —2 -——6 —7 +2 +3 +3 +17 +19 +11; +2 +1 +1 __3 _... _ +3 +4 +4 —1 —1 ——1 +11 +12 +12

Sockerbetor, utgår ............. Potatis, ingår ............. Mjölkkor, ingår ............. Slaktnöt, ökar .............. » minskar .......... Slaktsvin, ökar .............. » minskar .......... Värphöns, ingår .............

Särskilt bör uppmärksammas att po- tatisodlingen ingår vid 2—3 proc. hög— re avkastning, vilket torde kunna upp- nås på många jordar.

Resursanvändning

Kort sikt. Av föreliggande resurser vid räkenskaplsgårdarna är kapitalet helt utnyttjat, medan i vissa fall betesmar- ken ej helt använts i jordbruksdrift. Li- kaså finns vissa överskott av arbets- kraft, ehuru dessa måste bedömas med stor försiktighet, därest inte under året ojämnt fördelade deltidsarbeten före- ligger.

Lång sikt. Långtidusplanerna ger gans- ka varierande arealbehov i detta om- råde. För R3000 uppgår detta endast till 15 ha jordbruksjord vid mjölkpro- duktion. Här förutsättes att stora mäng-

der grovfoder (betmassa eller potatis- avfall) kan inköpas. I R 7000 och lägre fläskpris har arealinnehavet sprungit upp till 180 ha jordbruksjord.

Kapitalbehovet är också mycket va- rierande — från 200 000 till nära 1 milj. kr. Mjölkproduktionsalternativen är ge- nomgående mindre kapitalkrävande än övriga produktiwonsprogram.

Lönsamhet

Kort sikt. Arbetsersättningen redovisas i tabell 4: 4. Den förbättrade produk- tionstekniken höjer i genomsnitt tim- ersättningen med 0,60 kr och organisa- tionsförbättringen med 0,50 kr. Av in- tresse är att en sänkning av fläskpriset —— som medför ändringar i produk- tionsprogrammen mot framför allt mera slaktnöt — ej nämnvärt minskar arbets-

Tabell 4: 4. Arbetsersättning, kr per mt 1' Gmb-området

Teknik ............................... Tnu T., T., T., T,, T,,L T., —10% mjölk Pris .............................. ' . . . . P.., P,, Poo P.., P., P.., P,, __5 % fläsk Produktionsprogram ................... Nu Optimala Resurser: Rn .................................. 2,28 2,34 2,55 1,75 2,47 Rm ................................. 2,53 3,07 3,15 3,151 1,91 2,95 RIV ................................. 2,64 3,79 4,30 4,031 2,51 3,78 Rv .................................. 3,18 3,82 4,87 4,491 3,42 4,36 33000 m; ............................. 6,64 5,66 2,79 3,95 3,41 115000 m., ............................. 8,85, 8,83 4,86 5,30 5,15 Rvooo'mt ............................. 8,97 8,62 5,01 6,16 5,39

1 Fläskpris _ 10 %.

ersättningen. Däremot faller denna med i genomsnitt 0,40 kr per tim. i L-alterna- tiven. En sänkning av pris- eller av- kastningsnivån med 10 proc. sänker timersättningen i vissa fall under nu- driftens nivå. Arbetsinkomsten ökar successivt med gårdsstorleken.

Lång sikt. Arbetsersättningen i lång- siktsplanerna stiger kraftigt för samt- liga alternativ upp till R5000. Gårds- storleken är således av stor betydelse för lönsamheten, men utöver en arbets- insats av 5 000 mt per år är förbättring- en' ringa eller ingen alls. Även här är skillnaderna små mellan P60 och det alternativ där fläskpriset sänkts, vilket även i dessa planer leder till en ganska omfattande köttproduktion. Arbetsin- komsten är mycket känslig för en 10- procentig sänkning av pris- eller av- kastningsnivån. Om mjölkproduktion tvingas in i programmen blir lönsam- heten sämre, ehuru mindre kapitalkrä- vande.

Som ovan framgått är produktions- programmen mindre stabila inom detta område. Arbetsersättningstablån visar dessutom att timinkomsten ej varierar så mycket mellan olika produktionsin-

riktningar. Det är därför här svårt att göra några generella uttalanden rörande sannolik utveckling av produktionspla- nerna. Företagsstorleken är av stor be- tydelse, men av tabell 4: 4 framgår att arealinnehaven kan förete betydande växlingar. Inom detta område krävs följaktligen en mycket noggrann an- passning av arealer och driftsformer mot varandra och mot naturliga förut- sättningar. '

4.23. Gsk-området

Resultaten av programmeringen redo- visas i diagram 4:3va—b och tabell 4: 6.

Produktionsprogram

Kort sikt. Även inom detta område mås- te vissa marker med de uppställda för- utsättninlgarna bedömas utgå ur cirku- lationsjordbruket. Med stöd av areal- inventeringen 1960 har ca 15 proc. av åkerjorden ansetts vara av sådan kva- litet att den endast kan användas för bete eller skogsplantering (klass 3 en- ligt inventeringen).

Diagram 4: 3a. Produktionsprogram och resursutnyttiande vid kortsiktsplaner, Gsk P 60:, P 60" fläskpris ——5 resp.. — 10 procent

Växtodling ha Mapannmål 111.111. Dej utnyttjad areal .” 30 'potatil

. vall

Djurskötsel ne

. mjölkkor Slatina mm svin . Dej utnyttjad byggnad

' slaktnöt

" XX*

. egen avverkning Drottörsåldning

Arbete nt Dej utnyttjat arbete

6000 4000

2000.

Kapital 1000 kr

'mark, byggnader och driftåkapital

D ej utnyttjat kapital

Teknik Thu Tu no rio Tnu no T Th., na na 7111 T,", no rm f_en Priser ku PM 945” m Pia Pm Fm reo P60 nm" P/éo Ha Ha Plc" P% ProSram Mu 0,1. 0,1 o,.u. M, o,.x. o,.A M; 0,4. 0,1. g../. 44," o,,x ofg o,.x Resurser R] I?” f? IF FF

Diagram 4: 317. Produktionsprogram och resursulnyltjande vid Idngsiklsplaner, Gsk P 60" fläskpris — 10 procent

11-

Växtodling

outnyttjad [111] spannmål m.m. ' vall Dareal

potatis Ej skogsplantering

Djurskötsel n!.

80— 60-

- egen awerlminglj utförsäljning

feat 7 tillfällig . arbetskraft arbetskraft

' mark övrigt driftskapital

Teknik no nu nu 740 rm na no 760 TM T60 760 760 760 T60 Téo 7'60 TM 760 760 na

—/0Z ny?/% 67%: u.;lcy du! '/02 ny:/;( JOÅaMel-J 6:47 40% fr:/!# man? ol'-aj Priser. PM P60 P60 P60 Ha P60 Peo Aså" P60 mo P60 Ho Fw P60 P.så' Paa P60 P60 fw P60 Resurser ]? 6000 R 5000 f? 7000

Tabell 4: 5. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering,

Gsk-omrädet Storleksgrupp Produktionsgren II III IV V Spannmål m. m., % av åker ....... 100 100 100 100 Potatis, % av åker ............... 25 25 25 25 Vall med insåningsgröda, % av åker 100 100 100 100 Mjölkkor, st ............... 9 13 17 22 Suggor. st ............... 11 15 20 26 Slaktsvin, st/år ............. 150 213 275 363 Slaktnöt, st/år ............. 12 17 22 29 Värphöns, st ............... 414 586 759 1 000 Kreatursenheter, st ............... 12 17 22 29

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4: 5. Med spann- mål m. m. förstås här en kombination av 25 proc. höstråg, 12,5 proc. vårvete, 37,5 proc. fodersäd och 25 proc. vall för frö och foder eller liknande gröda. I konkurrens med handevlsv-äxter kan uppträda potatis till 25 proc. eller vall med insån-ingsgröda upp till 100 proc.

Som framgår av diagram 4:3a har handelsväxterna svårt att hävda sig vid

mindre gårdar, där istället mjölkpro— duktionen har större konkurrenskraft. Vid grupperna IV och V dominerar däremot handelsviäxter, potatis och svin i produktionsprogrammen. Men redan vid en mindre fläskprissänkning kom- mer mjölkkorna in i planerna på svi— nens bekostnad. För en förändring av program T60 :P 60 krävs följande in— täktsförändrinlg i procent:

R II R III R IV R V

Handelsväxter, ingår ...... + 28 —— — -— . minskar... —— -—- 2 —-1 —4 Potatis, ökar ...... + 11 + 11 + 2 + 1 » minskar. .. —— 10 —- 18 — 1 —— 3 Mjölkkor, ingår ...... —- — + 1 + 2 Slaktnöt, ingår ...... + 16 + 13 + 6 + 8 Slaktsvin, minskar. . . -— 10 ——- — 1 —— 1 Värphöns, ingår ...... + 4 + 7 + 1 + 1

Tablån visar att produktionsplanerna vid. RIV och RV är instabila och lätt kan förändras vid små prisförskjutning- ar eller ändring av andra förutsätt- ningar.

Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan använ- das till bete eller skogsplantering (klas- serna 2 och 3 enligt 1960 års invente- ring). Växtföljdsrestriktionerna är i de allmänna fallen (T 60 :P 60 resp. T 60

mjölk) desamma som vid kortsiktspla— neringen. I dessa fall har vidare för- utsatts att jordbruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1:1,5 (un- gefär nuvarande relationer). Alternativt har dessutom förutsatts antingen att skogsmark ej finns, eller att skog kan ingå i programmen till 100 proc. (T 60 skog). Slutligen har körts ett program i vilket villkoren för jordbruksdrift för— utsatts vara ogynnsammare än i de all-»

män-na fallen, dvs. 'handelsväxternas av- kastning har sänkts med 5 proc., ”svin och potatis tillåts ej ingå i produktions- planerna och vida-re har arealen jord- bruksjord begränsats till 50 ha (sämre arron'deringsförhållanden) .

Av de redovisa-de produktionspro- gramemen framgår, att om jord- och skogsbruk fritt får konkurrera med var- andra disponeras resurserna helt i skogsbruk. 1 enskilda fall kan'givetvis en sådan förutsättning vara realiserbar men knappast generellt, åtminstone på kort sikt. —

Vid bestämda kombinationer mellan jordbruksjord och skogsmark (dvs. nu- varande kombinationer) är ovannämn- da åkerareal i klasserna 2 och 3 i Ire- gel lönande att skogsplantera i stor ut- sträckning. De optimala jord-brukspro- grammen (T 60 :P60) leder under dessa förutsättningar i samtliga fall till gans- ka stora arealer av handelsväxter och potatis samt ofta till en betydande svin- besättning. D'enna produkt-ionsplan & jordbruket har kombinerats med angiv- na skogsareal, vilken i regel avverkas med egen anbetskraft, varigenom en bättre arbetsfördelning erhålles. Jord- brukets produktion kan här lätt för- ändras mot köttproduktion och i vissa fall mot mjölkproduktion vid ganska små intäktsförändringar, vilket framgår av nedanstående tablå, som visar erfor- derlig intäktsförändring i procent.

I ett produktionsprogram där fläsk- priset sänkts med 5—10 proc. ha-r slakt- nöt och ganska .stor potatisareal kom- mit med i planerna. I produktionspla- ner utan skog har fläskproduktion och

uppfödning av slaktnöt ingått i stor om- fattning. Mjölkproduktionen har även i detta område i regel måst tvingas in 'i programmen. I vissa fall har denna pro- duktion kombinerats med slaktnöt. Vid de lägre 'resursalternativen har arbets— ' kraften därvid ej 'varit.tillräckligt stor

för egen, skogsavverkning av hela 'area- len. " ' ' . ' I många fall torde jordbruksjorden vara av sådan arrendering att upp mot

1100 ha ej kan sammanföras i detta om- 'råde. Inte heller kan ifrågasatta skör-

dar. uppnås. Det, är därför av intresse att studera ett program där maximerin-g gjorts till 50 _ha jordbruksjord. Därvid har (som ovan framgått även förutsatts att h—andelsväxterna lämnarö pröc. läg-' re avkastning och att potatis och svin ej får ingå i driften. Under dessa rela- tivt ogynnsamma förutsättningar är vid reSursalternativen 5000 och 7000 mt skogsplantering av marken i klasserna 2 och 3 ej konkurrenwsk—raftivg. Marken utnyttjas istället till bete för köttpro- duktion och ibland för mjölkproduk- tion. Överhuvudtaget blir dessa pro- gram ganska mångsidiga (åven äggpfro- duktion ingår i vissa fall).

En sänkning av intäktsnivån i jord- bruket med 10 proc. (T 60 — 10 proc.) 'ger— produkti—onsplaner, som innehåller spannmål, potatis,_i vissa fall slaktnöt samt skogsplantering på åker och skogs- bruk.

Rcsursanuändning

Kort sikt. Diagram 4: 3 a redovisar re- surserna vid räkenskapsgårdarna och

R 3000 R 5000 R 7000 Potatis, minskar. . . . —— 7 —— 11 — 15 Mjölkkor, ingår ....... , + 9 + 8 + 8 Slaktnöt, ingår ....... + 3 + 3 + 2 Svin, minskar. . . . —— —— 2 — 2 Värphöns, ingår ....... + 11 . + 6 + 6

utnyttjandet av dessa. Det framgår att kapitalet är helt utnyttjat, medan vissa betesmarker inom ramen av föreliggan- de kapitalrcsurscr är svåra att utnyttja. En del överskott av arbetskraft förelig- ger därjämte, ehuru dessa givetvis i många fall är fiktiva.

Lång sikt. Behovet av mark för lång— siktsplanerna är mycket varierande och orsakerna härtill har berörts i det före- gående. Även kapitalbehovet företer sto- ra variationer mellan de olika program— men. Där skog ingår i stor myckenhet och där samtidigt åkerarealen genom extensiv jordbruksdrift blir omfattan- de, har kapitalbehwovet blivit mycket högt. Det är i allmänhet obetydligt läg- re i mjölkproduktionsalternativen. Där— emot kräver ren skogsdrift mindre ka- pital per arbetare (diagram 4: 3 h).

Lönsamhet

Kort sikt. Arbetsersättningen i kr per mt framgår av tabell 4: 6. Den förbätt- rade produktion-stekniken har ökat er— sättningen med i genomsnitt ca 1 kr och organisationsförbättringen med om- kring 0,50 kr ytterligare. En sänkning av avkastnings- eller prisnivån med 10 proc. leder till ungefär samma timer—

sättning som i nualtern-ativet. Däremot uppnås ungefär samma arbetsinkomst i produktionsplanerna, där fläskpriset sänkts med 5—10 proc., som vid T 60 :P 60. Utan beaktande av de fasta anläggningskostnaderna kan på kort sikt en relativt god arbetsersättning uppnås.

Lång sikt. Vid långsiktsplanerna er- hålles en arbetsinkomst i rent skogsbruk av 7,60 kr. Därvid har ändå förutsatts att ca 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas i skogsbruk. Vid kom— bination med jordbruk faller arbetsin- komsten 1—2 kr i bästa alternativen och 4—5 kr i de sämsta. l T60 :P60 föreligger visserligen en arbetsersätt- ning av 5—7 kr per mt, men dessa pla- ner är ganska extrema med stora åker- arealer och potatisodlingar samt i regel stora svinbesättningar. Som framgår av tabellen är de dessutom mycket känsli- ga för en sänkning av pris- eller avkast- ningsnivån med 10 proc. Mjölkproduk- tionsprogrammen ger som synes låga ar- betsinkomster i jämförelse med T60: P 60 och det rena skogsbruket. I det arealmaximerade programmet T 60 (50 ha), där även sämre avkastande mar- ker förutsatts och fläskproduktion och potatisodling ej tillåtits ingå i planer-

Tabell 4: 6. Arbetsersättning, kr per mt i Gsk-området

Teknik .................. Tnu Tem T60 T60 Te., T.,, T,, TW Teo —10% mjölk 50ha skog n.skog Pris ..................... P.,, P.,, P.,, P60 Pu, PW Pa., Peo Ps., __5% fläsk Produktionsprogram ...... Nu Optimala Resurser: RH ..................... 2,37 2,89 3,57 3,551 2,86 Rm .................... 2,48 3,30 3,63 2,84 RIV .................... 2,60 3,80 3,81 3,67 2,74 Rv ..................... 2,82 4,13 4,14 4,131 2,59 Raooo mt ................ 5,45 3,51 2,96 3,82 7,62 4,46 125000 mt ................ 5,90 5,381 3,62 4,29 3,94 7,60 4,34 R7000 mt ................ 6,57 6,261 4,48 4,56 3,26 7,61 5,01

1 Fläskpris — 10 %. 7—318273

na, blir arbetsersättningen lägre än 4 kr per tim. Man kommer här i nivå med mjölkproduktionsalternativet.

I de fall skogsplantering skett av åker- jorden enligt klasserna 2 och 3 har i arbetsersättningen inräknats den dis- konterade ersättningen från skogsbru- ket å motsvarande areal. På kort sikt föreligger emellertid ej någon realiser- bar intäkt utan istället enbart kostna- der. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid ungefär 25 öre lägre per mt för alternativen med störst omfatt- ning av skogsplantering.

Analysen för Gsk-området kan sägas ge vid handen att i sådana delar av området, där åkerarealen kan utbyggas och där potatisodling kan bedrivas, är mera renodlad jordbruksdrift i stor ska— la relativt konkurrenskraftig. I andra delar _ och de torde utgöra huvud- parten av området —— ger ren skogs- drift väsentligt större arbetsersättning än de kombinerade planer som här framräknats. Detta kan emellertid ur företagsekonomisk synpunkt inte utan vidare tagas till intäkt för att i större omfattning nedlägga jordbruket. Vid an- skaffning av mark förekommer i ge- nomsnitt jordbruksjord-skogsmark i re- lationen 1:1,5. För den förra har i långsiktsplanerna räknats med ett mark- värde exkl. markanläggningar av ca 2 000 kr per ha. Skulle skogsbruket bära kostnaderna härför, blir givetvis arbets— ersättningen ej 7,60 kr. Den skulle istäl- let falla till 3,11 kr per tim. utan skogs- plantering av jordbruksjorden. Om den- na planteras blir arbetsersättningen på kort sikt 2,44 kr (avdrag för räntekost- naderna av halva planteringskostnaden) och på lång sikt (med hänsynstagande till diskonterade intäkter från skogs- bruket) 4,39 kr per tim.

Ett ur inkomstsynpunkt bättre 'alter- nativ kan i vissa fall bli att arbeta med mindre egna lantbruksföretag, exv. mot-

svarande R II eller B III, extensifiera driften i dessa och arbeta större delen av året utanför företaget. Detta förutsät- ter givetvis deltidsarbeten som kan kombineras med jordbruk. På förhand kan därvid sägas att arbetsinkomsten i så fall stiger med ökad omfattning av arbete utanför lantbruket. Därest allt familjearbete ej kan användas i del- tidssysselsättningar (exv. skogsbruk) kan dock årsinkomsten bli större i en kombinerad sysselsättning. En närmare analys häröver skall göras i kap. 6.

4.24. Gus-området

Programmeringens resultat redovisas i diagram 4: 4 a—b och tabell 4: 8.

Produktionsprogram

Kort sikt. De tekniska restriktionerna för olika produktionsgrenar redovisas i tabell 4: 7. Med spannmål och olje- växter m. m. förstås här en kombina- tion av 37,5 proc. fodersäd, 25,0 proc. vete, 12,5 proc. oljeväxter och 12,5 proc. klöverf—rö. Vid—are förutsättes att 12,5 proc. av åkerarealen trädas. Vissa and— ra grödor och grödkombinationer har analyserats och givit ungefär samma re- sultat. I konkurrens med handelsväx- ter kan uppträda en vallodling med 20 proc. insåningsgröda (fodersäd).

Av de redovisade produktionspro- grammen för kortsiktsplaneringen fram- går, att i storleksklass II har driften huvudsakligen specialiserats på val] och mjölkproduktion. Vid övriga storleks- klasser har mjölkproduktionen haft svårare att hävda sig _— så vitt kan bedömas genom att föreliggande resur- ser icke är tillräckliga för denna gren vid den förutsatta intensitetsnivån. Istäl- let har handelsväxter och fläskproduk- tion fått sto-rt utrymme i produktions— planen. Vid en sänkning av fläskpriset kommer dock mjölkproduktionen in i

Tabell 4: 7. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Gns-området

Storleksgrupp Produktionsgren

ll III IV V Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker ......... 100 100 100 100 Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker ...... 100 100 100 100 Mjölkkor, st ........................... 8 11 15 22 Suggor, st ........................... 9 13 18 25 Slaktsvin, st/år ......................... 125 175 250 350 Slaktnöt, st/år ......................... 10 14 20 28 Värphöns, st ........................... 345 483 690 965 Kreatursenheter, st ........................... 10 14 20 28

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

större omfattning och i grupp V även Värphöns.

För de grenar som ej ingår i de opti- mala programmen (T 60) skall ha chans att uppträda krävs följande procentuella intäktshöjning:

R II R III R IV R V Slaktnöt ..... 30 27 24 16 Värphöns. . .. 16 10 10 12 Slaktsvin ..... 5 —— — —

Såväl kött— som äggproduktionen krä- ver följaktligen stor intäktshöjning för att ingå i programmen. Ifråga om de ingående grenarna visar analysen att förskjutningar i omfattningen kan ske vid rätt små intäktsförändringar. Mind- re förskjutningar ger dock små lön- samhetsvariationer.

Lång sikt. De tekniska arealrestrik- tionerna är desamma som vid kortsikts- planeringen. Vid programmeringen för lång sikt har i första hand begränsning gjorts till ren jordbruksdrift. Inom den- na har mjölkproduktionen ej fullt sam- ma konkurrenskraft som handelsväxter och fläskproduktion och den har ej kommit med utan att den tvingats in i planerna. Detsamma gäller värphönsen och i många fall köttproduktionen. För att ingå i program T60 :P60 krävs följande intäktshöjning i procent:

R 3000 R 5000 R 7000

Mj ölkproduktion . 25 28 28 Slaktnöt ........ 8 9 9 Värphöns ....... 13 13 1 3

Tablån visar emellertid att ganska måttliga intäktsförändringar kan leda till att köttproduktionen förmår kon- kurrera med ingående grenar.

I normalfallet har likväl handelsväx- ter och fläskproduktion lätt att komma in i stor omfattning i programmen — för den senare grenen dock ej mera än vad som möjliggörs av egen fodersäds- odling. Vid en sänkning av fläskpriset uppträder slaktnötsuppfödning i pro- duktionsplanerna. Den omfattande han- delsväxtodlingen ger en ogynnsam ar- betsfördelning under året. Det torde inte alltid vara möjligt »att erhålla extra arbetskraft för 20 kr per mt som för- utsatts vid programmeringen. Effekter- na härav kommer att närmare studeras i kap. 6.

Alternativt har körts program, där Skogsareal också kan ingå. Resultatet har därvid blivit att i R3000 domine- rar skogsbruket helt, i R 5000 har åker- och betesarealen minskat från 120 till ca 50 ha och istället 108 ha skogsmark tillkommit, medan i R7000 skogen ej har samma konkurrenskraft som jord- bruket om arbete och kapital.

Diagram 4: 4a. Produktionsprogram och resursutnyttiande vid kortsiktsplaner, Gns P 601, P 60” fläskpris — 5 resp. —— 10 procent

Växtodling hT' [HH] spannmål m.m. [:] ej utnyttjad areal 30.. potatis

20_ . vall

10"

Djurskötsel . ne_ . mjölkkor höns 30-i mm svin D ej utnjittjad byggnad

slaktnöt

20—

10-—- .....

ha ' egen avverkning D rotförsäljning

Arbete m D ej utnyttjat arbete

6000

4000

2000

1000 kr . mark, byggnader och driftskapital

D ej utnyttjat kapital

Teknik rm, rm 7:23! rm, na no [%% Tnu Tso 760 [15001 Tnu T60 710)r 27” Priser Fåå P60 ma p.ga FAO Psa' Pm mo PM p.ga” P60 Ha Aso Mö P60

Program M/ af./. a,:A M, ola/. of/ 0,9/. M, 0,0/. 0,4. 0,0/. 44: 0,7/. 0,0/. o,”! R” A"” R]?

Resurser RI

Diagram 4: 417. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid Iångsiktsplaner, Gns

Växtodling ha..

[HESpannmål m.m. Dej utnyttjad areal _. _ -

1401

120? 'vall

100_

80-

60-

40'

20_ m

Djur— skötsel ne .mjölkkor 'slaktnöt 80" * "

Mavin /

'X

60-

.3 i mm 1 i in

bruk ha._

åå

.egen avverkning

fast [tillfällig .arbetskraft ylar-betskraft

lmark .övrigt driftskapital

Teknik 714 rg, 710 760 T60 na no na na no Teo T(o 740 720 -/ax va'/L sky -/oz "yr/t ska, -/02 ny:/(- Priser Plc Fda Fso P0 P60 Pm Pn Ho Peo Paa Pa Pm Ha pm Resurser R 0000 P. 5000 )? 7000

Resursanvändning

Kort sikt. Som framgår av diagram 4: 4 a har praktiskt taget mark och ka- pitaltillgångarna helt utnyttjats. Där- emot finns vissa överskott av arbets- kraft. Detta torde va-ra fallet även vid flera av nualternativen om full delbar- het hade förelegat eller deltidssysselsätt- ningar funnits.

Lång sikt. Långsiktsplanernas behov av mark blir vid de optimala program- men 60, 120 resp. 150 ha, medan det minskar till 30, 60 resp. 90 om mjölk- produktionen tvingas in. Förhållandena då skog medtagits som alternativ har ovan kommenterats.

Kapitalbehovet uppgår till omkring 350 000—850 000 kr i de optimala pro- grammen, men faller med ca 1/3 i mjölkp-roduktions- och skogsalternati- ven. Tillfällig arbetskraft har under toppmånaderna måst anskaffas i gan- ska stor utsträckning i T 60. En betyd- ligt jämnare arbetsfördelning föreligger i T 60 mjölk och T 60 skog.

Lönsamhet

Kort sikt. Som synes av tabell 4: 8 ökar den förbättrade produktionstekniken timersättningen relativt obetydligt utom

i grupp V. Även organisationsförbätt— ringen medför ringa ökning av arbets- inkomsten. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. sänker timersättningen till ungefär nudriftens nivå. Arbetsinkomsten ökar med stigan- de gårdsstorlek.

Det bör observeras att all arbetskraft, för vilken räknats timersättning vid T60, ej är utnyttjad. I den mån andra sysselsättningar och delbarhet finns skulle timinkomsten ökat något.

Lång sikt. Vid långsiktsalternativen stiger arbetsersättningen kraftigt upp till R5000 för samtliga produktions- planer. Gårdsstorleken har således vä— sentlig betydelse för arbetsinkomsten. Om mjölkproduktion tvingas in i pro- grammen blir lönsamheten avsevärt sämre, ehuru mindre kapitalkrävande. Likaså är arbetsinkomsten känslig för en sänkning av pris- eller avkastnings- nivån. Skogsalte—rnativen ger lägre ar- betsinkomster än handelsväxter och fläskproduktion, men högre »än mjölk- produktion.

Det är uppenbart att de optimala långsiktsalternativen är riskfullare än T 60 mjölk resp. T 60 skog. I detta om- råde är dock avkastningsvariationerna

Tabell 4: 8. Arbetsersättning, kr per mt i Gns-området

Teknik ................. Tnu T", T.,, T" T.,, T,,,, T,,.) — 10 % mjölk skog Pris .................... Plm PM, P", Peo P,, P.,, P,, _ 5 % fläsk Produktionsprogram ..... Nu Optimala Resurser: RH .................... 1,68 2,26 2,35 1,68 Rm ................... 2,17 2,87 2,93 2,93 2,00 RW ................... 2,55 3,72 4,01 3,83 2,60 Rv .................... 2,83 4,43 4,99 4,381 3,29 Raooo mt ............... 7,28 5,901 4,00 3,24 6,98 Raooo mt ............... 9,53 8,021 5,67 4,88 7,65 137000 mt ............... 9,61 7,821 5,77 6,18

1 Fläskpris — 10 %.

mindre framträdande, varför handels- växter kombinerade med fläskproduk- tion torde vara ett konkurrenskraftigt alternativ även vid viss sänkning av fläskpriserna. I det högre resursalterna— tivet, som möjliggör en besättningsstor- lek av 35 kor, har dock mjölkproduk- tionen sannolikt möjlighet att hävda sig vid många gårdar.

4.25. Ss-området

Programmeringsresultatet redovisas i diagram 4: 5 a—b och tabell 4: 10.

Produktionsprogram

Kort sikt. De tekniska restriktionerna för olika produktionsgren-ar redovisas i tabell 4: 9. Grödgruppen spannmål och oljeväxter m. m. omfattar här 25 proc. vete, 40 proc. fodersäd, 10 proc. oljeväxter, 12,5 proc. klöverfrö och är- ter. Vidare förutsättes att 12,5 proc. av åkerarealen t-rädas. Den vid respektive storleksgrupper ingående skogsarealen förutsättes oförändrad.

Vid studium av produktionsprogram- men i diagram 4: 5 a bör beaktas de i tabell 4:9 uppställda restriktionerna. Därav framgår att endast för storleks- klass V hela tekniska utrymmet för han-

delsväxter utnyttjats. I Övrigt är växt— odlingen ganska mångsidig och inne- håller även vallar samt i vissa fall po- tatis. Restriktionerna för denna grödas omfattning har dock gjorts relativt hår- da.

I de optimala produktionsprogram- men vid mindre gårdsstorlekar domine- rar mjölkproduktionen och i regel mera än i nudriften. Detta är även fallet vid de alternativa pris- och intensitetssitua- tionerna. Vid storleksklasserna IV och V har fläskproduktionen lätt för (att slå ut korna. Priskänsligheten för denna gren är dock stor och vid sänkt pris kommer mjölk- eller äggproduktionen in i programmen.

För att de grenar som ej ingår i de optimala programmen (T 60) skall ha chans att komma med krävs följande procentuella höjning av intäkten:

R 11 R 111 R IV R V Slaktnöt ......... 29 25 31 16 Värphöns ........ 7 8 11 1 Handelsväxter . . . 15 — -— — Potatis .......... —— —— — 17

För köttproduktionen erfordras gan- ska stor intäktshöjning, om den skall ingå i programmen. Äggproduktionen ligger gynnsammare till särskilt vid större gårdar och den har där också

Tabell 4: 9. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Ss-området Storleksgrupp Produktionsgren

II III IV V Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker ......... 100 100 100 100 Potatis, % av åker ........................... 5 5 5 5 Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker ..... 100 100 100 100 Mjölkkor, st ........................... 8 10 13 19 Suggor, st ........................... 9 12 15 23 Slaktsvin, st/år ........................ 125 163 213 313 Slaktnöt, st/år ......................... 10 13 17 25 Värphöns, st ........................... 345 448 586 862 Kreatursenheter, st ........................... 10 13 17 25

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

Diagram 4: 5a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid korisiklsplaner, 53 P 601, P 60” fläskpris —— 5 resp. — 10 procent

Växtodling ha

3 20 10 Djurskötsel _ ne mjölkkor & höns 30 UHI] svin i:] ej utnyttjad byggnad

' , slaktnöt

ha. . egen avverkning D rotförsäljning

in [:| ej utnyttjat arbets

Kapital . mark, byggnader och driftskapital

[:] ej utnyttjat kapital

Teknik rnu no na 710 nu. 730 760 Thu Tao no ro Tnu TM 7'60 760, ' -/o;( -/ot _ -/ . xx ”101 Priser Pu Ho PM PM Paa Pga Pu PM Peo Pan P60 PM P60 Flo P60 Program MI 0,5/. Olo/. 0,91 % O,o/ O,,Å M; 0,1 0,0/. Ola/, A/u OFC Olo/. O/a/ Resurser )?] R” R E 1? F

Diagram 4: 5b. Produktionsprogram och resursulnyttjande vid långsiktsplaner, Ss F 601, P 60" fläskpris — 5 resp. — 10 procent

Växtodling ha” Mspannmål m.m. Deutnyttjad areal

140 ' . potatis 120 " _ .vall

100

80 '

60 _

40

20 m

l

[

Djurskötsel ns.. 100 _ .mjölkkor .slaktnöt 80 _ [HIBSVin Xhöns

60 - 20 WMI HW . egen avverkning

100 '

lll [

h

Arbete

mt fast tillfölli .. 7 . g arbetskraft & arbetskraft

.mark .övrigt driftskapital

Mbyggnader

Teknik 760 760 reo nu nu nu na reo 7.40 760 760 760 7140 7350 750 "MX ”yli/Å .SÅ/of '/OZ ajg/Å åta? '/JZ lr?/'n? Jo./9 Priser P60 P40' P60 P60 P60 P60 Paa" Pw Pisa P60 PM Peo" P50 P60 mo

Resurser R 3000 Å) 5000 f? 7000

ingått i driften vid fläskprissänkning. Analysen har visat att omfattningen av de i programmen ingående grenarna kan ändras i många fall vid rätt små intäktsförändringar.

Lång sikt. De tekniska restriktioner- na för olika produktionsgrenar är de- samma som vid kortsiktsplaneringen. Av långsiktsplaneringens olika produk- tionsprogram framgår, att mjölkproduk- tionen har svårt att hävda sig och fram- för allt dominerar handelsväxter samt viss fläskproduktion. Denna ingår dock icke i större omfattning än vad som väl ryms inom ramen av egna fodersäds- resurser. Men absolut sett är ändå om- fattningen väsentligt större än f. n. En sänkning av fläskpriset bör därför vara en realistisk kalkylförutsättning och detta medför som framgår av tabellen en minskning av produktionens omfatt- ning. I stället kommer uppfödning av slaktnöt _in i programmen — vid R 3000 även Värphöns. Alternativt har mjölk- produktionen tvingats in i planerna men även i dessa fall förekommer i re- gel viss fläskproduktion.

För att de grenar som ej ingår i T60 :P60 skall ha chans att gå in i programmen krävs följande procentuel- la intäktshöjning:

R 3000 R 5000 R 7000

Potatis ......... 15 1 8 1 9 Mj ölkproduktion. 0,2 25 26 Slaktnöt ........ 8 8 8 Värphöns ....... 9 9 9

Potatisodlingens konkurrenskraft är vid de förutsättningar som gjorts ringa. Dett-a gäller även för mjölkproduktion i de större resursalternativen. Slaktnö- ten har lättare att komma in i pro- grammen, vilket också är fallet vid sänkning av fläskpriserna.

I genomsnitt är arealen skogsmark låg per gård .i Ss-området. Vid plane- ringen har därför i första hand skogen ej medtagits såsom ett alternativ. Det

har emellertid ansetts vara av intresse att köra ett program, där skog kan in- gå. Detta visar att i R 3000 skogen helt konkurrera-r ut jordbruksdriften och att den i övriga Aresursalternativ kom- mer in i rätt stor omfattning. Därvid sker ett bättre utnyttjande av arbets- kraften samtidigt som driften blir mindre riskfull.

Resursanuändning

Kort sikt. Som synes av diagram 4: 5 a har marken inte helt utnyttjats vid R V. Det gäller främst betesarealen, efter- som mjölkproduktionen utgått ur drif- ten. Vissa mindre outnyttjade kapital- resurser föreligger främst vid R II. I öv- rigt synes kapitalet vara en betydande knapphetsfaktor inom detta område. Genomgående har tillgänglig arbetskraft ej kunnat utnyttjas då rationell teknik och organisation tillämpats.

Lång sikt. I långsiktsplanerna upp- går arealerna vid T 60 (jordbruksdrift) till 60, 120 resp. 150 ha åker och bete, medan de minskar avsevärt då mjölk- produktionen tvingats in i program- men. D'å skog medt—agits som alternativ har arealresursen väsentligt ändrat ka- raktär. Kapitalbehovet uppgår till 300 000—800 000 kr i de optimala pro- grammen, men minskar med ca 1/3 i mjölkproduktionsalternativen. Även då skog ingår minskas kapitalbehovet per arbet-are avsevärt.

Extra arbetskraft måste anskaffas i jordbruket vid samtliga program utan skog. Detta har också varit lönande vid ett pris av 20 kr per mt. I vissa fall tor- de emellertid icke dessa möjligheter fö- religga. Då skogsmark ingår sker en ut- jämning av arbetskurvan och behovet av extra arbete elimineras.

Lönsamhet

Kort sikt. Arbetsersättningen i kr per mt redovisas i tabell 4: 10. Därav fram-

Tabell 4:10. Arbetsersättning, kr per mt [ Ss-området

Teknik ................. Tnu Tao Tom Tao T.,, T60 T.,, — 10 % mjölk skog Pris .................... Pso PM, PM Pa,, P60 PB,, Pu, _ 5 % fläsk Produktionsprogram ..... Nu Optimala Resurser: Rn .................... 1,65 1,90 2,65 2,65 1,97 Rm ................... 1,98 2,71 3,21 2,25 RIV ................... 2,13 3,24 3,78 3,65 2,53 Rv .................... 2,32 3,88 4,09 3,921 2,72 Raooo mt ............... 6,20 4,51 3,13 2,97 7,77 Rsooo mt ............... 8,34 6,711 4,67 4,48 7,31 Rvooo mt ............... 8,46 6,571 4,80 5,17 8,41

1 Fläskpris — 10 %.

går att den förbättrade tekniken ökar timersättningen med ca 1 kr. Organisa— tionsförbättringen medför en ytterligare höjning av timersättningen med 0,50 kr. Kring dessa medeltal finns vissa vari—a- tioner mellan storleksgrupperna. En sänkning av pris- eller avk-astningsni- vån med 10 proc. försämrar a-rbetsin- komsten avsevärt, dock inte så kraf- tigt a.tt man kommer ner i nudriftens nivå. Arbetsinkomsten ökar successivt med stigande gårdsstorlek.

Lång sikt. I långsiktsplanerna ökar arbetsinkomsten kraftigt med stigande företagsstorlek. Detta gäller för samtli- ga produktionsplaner. Tabell 4: 10 vi- sar emellertid att arbetsersättningen faller väsentligt, då mjölkproduktionen tvingas in i programmen. Detsamma gäller för den lägre pris- eller intensi- tetsnivån. Ur ren lönsamhetssynpunkt har således mjölkproduktionen svårt att hävda sig gentemot handelsväxter och fläskproduktion. Dessa (grenar är dock riskfulla och ur likviditetssyn- punkt är sannolikt T 60 (mjölk) över- lägset T 60 (svin—handelsväxter). I vis- sa fall kan-även resurserna ge mjölk- produktionen vissa favörer (goda be- ten e. (1. i större omfattning än vad

som här räknats med). Ett realistiskt produktionsprogram för detta område torde vara R7000 med kombinationer av handelsv—äxter, fläskproduktion och mjölkproduktion. En delning av resur- serna på tre grenar inom denna stor- leksklass ökar enhetskostnaderna obe- tydligt. Arhetsinkomsten torde uppgå till 6—7 kr per mt. Riskerna blir vä- sentligt mindre än i handelsväxt-fläsk- produktionsalternativet.

Långsiktsalternativen ger bättre ar- betsersättning än kortsiktsplanerna. Detta sammanhänger med att arbets- kraften blivit mera fullständigt utnytt- jad genom att större areal och mera kapital knutits till densamma.

Vid en jämförelse mellan arbetser- sättningen i jordbruket och i den kom- binerade jord-skogsdriften bör obser- veras, att den förra även innefattar ar- betsersättning åt tillfällig arbetskraft a 20 kr per mt. Om denna ersättning ut- rensas i program T 60 : P 60 erhålles en timinkomst av 4,62, 7,25 resp. 7,53 kr. Skogsalternativen ger i fönhållande här- till något bättre lönsamhet för R3000, medan ungefär samma arbetsinkomst som för jordbruket erhålles vid de bå- da övriga resursalternuativen. Dessa in—

nebär dock fördelar -ur risksynpunkt, vilket är betydelsefullt i Ss-området med stora årliga avkastningsvariationer i växtodlingen.

De mest sannolika organisationsfor- merna för Ss-området på lång sikt tor- de sålunda bli företag, som sysselsät- ter minst 7 000 mt per år, och i vilka produktionen antingen baseras på en kombination av handelsväxter, fläsk och mjölk eller på en blandad skogs- och jordbruksdrift, varvid den senare me- ra kan specialiseras mot handelsväxter och fläskproduktion. Givetvis kan kött- och äggproduktion konkurrera i vissa fall under speciella förutsättningar.

4.26. Ssk-området

Resultatet av programmeringen för Ssk- området redovisas i diagram 4: 6 a—b och tabell 4: 12.

Produktionsprogram

Kort sikt. På grundval av arealinvente- ringen 1960 och av jordbrukarna där- vid lämnade uppgifter om jordarnas kvalitet har 15 proc. av åkerjorden be- dömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 enligt in- venteringen) .

De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4:11. Med spannmål m. m. förstås där antingen 25 proc. höstråg, 50 proc. fodersäd, 12,5 proc. vall och 12,5 proc. träda eller 12,5 proc. höstråg, 25 proc. po- tatis, 50 proc. fodersäd, 12,5 proc. vall. Dessa båda växtföljder kan således kon- kurrera lned varandra och med vallod- ling inkl. insåningsgröda.

Produktionsprogrammen på kort sikt ger relativt små avvikelser gentemot nudriften. Dock ingår genomgående nå- got större koantal, under det att fläsk— produktion ej kommit med i program- men. Dessa är ganska stabila och för grenar som ej ingår krävs följande in— täktshöjning i proc. för att de skall inkomma i planerna:

R II R 111 R IV Slaktnöt ........ 45 35 30 Slaktsvin. . .. ... . 15 14 9 Värphöns ....... 32 26 20

Anledningen till mjölkpr—oduktionens förhållandevis goda konkurrensförmå- ga i detta område är främst högre mjölkpris.

Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan an- vändas till bete eller skogsplantering

Tabell 4:11. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Ssk-området

Storleksgrupp Produktionsgren

II III IV Spannmål m. m., I, % av åker .................. 100 100 100 Spannmål med potatis, Il, % av åker ........... 100 100 100 Vall med insåningsgröda, % av åker ............. 100 100 100 Mjölkkor, st ............................ 6 11 15 Suggor, st. . .......................... 7 13 17 Slaktsvin, st/år .......................... 100 175 238 Slaktnöt, st/år .......................... 8 14 19 Värphöns, st ............................ 276 483 655 Kreatursenheter, st ............................ 8 14 19

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

109. Diagram 4: 6a. Produktionsprogram och resursulnyltjande vid kortsiktsplaner, Ssk

Växtodling 1123- mm spannmål m.m. D ej utnyttjad areal

x 30— & potatis

20_ . vall

10..

Djurskötsel

na, . mjölkkor höns 30.1 [HH] svin [:i ej utnyttjad byggnad

20_ % slaktnöt

Skogsbruk ha. ' egen avverkning D rotförsäljning

40 20

Arbete mt D ej utnyttjat arbete

6000 4000 2000

Kapital 1000 kr . mark, byggnader och driftskapital

|:] ej utnyttjat kapital

300

200

100

Teknik nu no reo r,,” T60 no Tfn] 7750 760

vax —/DZ ' 'IJZ Priser P60 PM Peo Pw Pra P60 PM P60 P60 Pregram M, (g../. 0,5/. M; 0,3/. o,,l. Ii/a g../. o,,A

Resurser RJ RW , RZV

Diagram 4: 617. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiktsplaner, Ssk P 601, P 60” fläskpris — 5 resp. — 10 procent

Växtodling ha # [HH spannmål m.m. . vall 80 _ potatis D skogsplantering 60 ' 40 ' Djurskötsel ne_ ' F ' mjölkkor & slaktnöt 80 60 40 20 Skogsbruk ha_ egen F avverkning [] rotförsäljning 300 - 200 " 100 _ Arbete mt __ fast ( tillfällig ' arbetskraft arbetskraft 6000 - 4000 ' 2000 Kapital 1000 k . . . mark övrigt driftskapital _ I 1200 [HD byggnader 800 400 Teknik Tao reo na no na Tea nu 760 na rea na 7240 nu T60 760 760 na -/02 rig/871 Lule, sin? 4054 0.54? sin? #92 5040 4651-7er Priser P60 Pga" P60 P60 Pga FAO PM Pan"/040 P.so Faa Féa MSX/m: P60 Asa Aso Resurser Rädda /? 5000 R 7000

(klasserna 2 och 3 enligt 1960 års in- ventering). Växtföljdsrestriktionerna i jordbruket är desamma som vid kort- siktsplaneringen. Det har i första hand antagits att jordbruksjord och skogs- mark förekommer i proportionen 1: 2 (ungefär nuvarande proportioner vid räkenskapsgårdarna). Alternativt har dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att skog och jordbruk fritt kan konkurrera. I R7000 har körts ett alternativ där jordbruksjorden be- gränsats till 50 ha.

Av diagram 4:6b framgår att där j-ord— och skogsbruk fritt få konkurre- ra med varandra disponeras arbetskraf— ten och kapitalet helt i skogsbruk. Fö- retaget skulle då omfatta 180, 300 resp. 420 ha skogsmark i resp. resursalter- nativ. Det är uppenbart att en sådan produktionsplan ej är realiserbar i större omfattning på kort sikt.

Vid nuvarande kombinationer mel- lan jordbruksjo-rd och skogsmark blir i regel ovannämnda åkerareal i klas- serna 2 och 3 lönande att skogsplan- tera. De optimala produktionsprogram- men leder till något varierande resul- tat i de olika resursalternativen. I 33000 blir åkerarealen endast 15 ha och driften baseras huvudsakligen på nötkötts- och fläskproduktion med in- köpt foder samt 30 ha skogsmark med egen avverkning. I R 5000 blir produk-

tionsinriktningen av liknande slag, ehuru åkerarealen här blir 50 ha och producerar därvid erforderlig foder- säd. I R7000 har mjölkkor ingått i programmet istället för slaktnöt. Pla- nernas stabilitet framgår av följande tablå.

Programmen kan som synes lätt för- ändras vid ganska små intäktsvariatilo- ner.

Diagram 4: 6 b visar även program där fläskpriset sänkts 5—10 proc. Där- vid utgår fläskproduktionen helt och istället ingår slaktnöt eller mjölkkor. I alternativ där skogsmark ej medtagits disponeras resurserna i stor utsträck- ning på fläskproduktion och han-dels- växter. Även mjölkproduktion ingår då i vissa program. Denna får stor om- fattning i R7000, om åkerarealen be- gränsas till 50 ha. Överhuvudtaget har mjölkproduktionen även i långsiktspro- grammen ganska stor konkurrenskraft.

Resursanvändning

Kort sikt. Diagram 4: 6 a redovisar även resurserna vid räkenskapsgårdarna och utnyttjandet av dessa. Det framgår att kapitalet är helt utnyttjat, medan vissa betesmarker ej kunnat användas inom ramen av övriga resurser. Vissa över- skott av arbetskraft föreligger.

Lång sikt. I långsiktsplanerna är are-a- len jor-dbruksjord av mindre omfattning

Erforderlig intäktsförändring i procent för att produktionsprogrammet skall ändras R 3000 R 5000 R 7000 Spannmål med potatis, II, ökar ......... + 3 —— + 1 (el. ingår) ' o » II, minskar ...... — — 1 -— 7 Mjölkkor, ingår (el. ökar) + 8 + 1 + 9 » minskar ...... —— — _ 1 Slaktnöt, ökar (el. ingår) + 5 + 4 + 3 » minskar ...... —— 3 — 1 —— Slaktsvin, ökar ....... + 1 + 1 + 1 ' minskar ...... _ 4 —— 1 — 7 Värphöns, ingår ........ + 5 + 7 + 3

Tabell 4: 12. Arbetsersättning, kr per mt i Ssk-området

Teknik ........................ Tnu TB., Teo T,m T,,o T60 T50 Tao —10 % mjölk u. skog skog Pris ........................... P60 P60 Ps,, P50 PM, Pao P", P,.) _ 5 % fläsk Produktionsprogram ............ Nu Optimala Resurser: RH ........................... 2,33 3,44 4,34 3,73 Rm .......................... 2,21 3,28 4,64 3,75 RIV .......................... 2,22 3,70 4,87 3,83 Raooo mt ...................... 4,38 3,87 2,38 3,72 3,53 8,25 R5000 mt ...................... 5,46 5,391 3,87 4,57 8,25 7000 mt ...................... 5,66 5,501 3,69 5,412 4,68 8,25

1 Fläskpris — 10 %. * Areal jordbruksjord maximerad till 50 ha.

än i exv. Gsk-området, men å andra sidan är till den i regel knuten en stör- re skogsareal. Ka-pitalinsatserna varie- rar mellan 200 000 och 500 000 kr.

Lönsamhet

Kort sikt. Tabell 4: 12 visar arbetser- sättningen i kr per mt. Som synes har den förbättrade tekniken ökat ersätt- ningen med drygt 1 kr per mt och or— ganisationsförbättringen med ytterliga- re drygt 1 kr. En sänkt pris- eller av- kastningsnivå med 10 proc. i jordbru- ket minska-r arbetsinkomsten med ca 1 kr per mt i förhållande till T 60 :P 60.

Lång sikt. I långsiktsplanerna upp- nås den högsta ersättningen vid rent skogsbruk (ca 8 kr per mt). Därvid har ändå förutsatts att 10 proc. av tillgäng- lig arbetskraft ej kan utnyttjas. Vid kombination jordbruk-skogsbruk faller arbetsinkomsten till omkring 5,50 kr i de högre resursalternativen. En sänk- ning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. ger här mycket låga in- komster. I ren jordbruksdrift blir er- sättningen per mt ca 1 kr lägre än i kombinationsplanerna.

I de fall skogsplantering skett av

åkerjord enligt klasserna 2 och 3 har i arbetsersättningen inräknats den dis- konterade ersättningen från skogsbru- ket å ifrågavarande areal. På kort sikt föreligger emellertid ej någon realiser- bar intäkt utan istället enbart kostna- der. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid omkring 25 öre lägre per mt för alternativen med störst omfatt- ning av skogsplantering.

Analysen för Ssk-området ger sam- manfattningsvis vid handen att ren skogsdrift lämnar 'den största och ren jordbruksdrift den lägsta arbetsersätt— ningen. Båda dessa former är inom området riskfulla med ganska stora år- liga intäktsvariationer. Kombinations- jordbruken ligger däremellan och ger i rationell produktion en arbetsersätt- ning, som ligger väl i nivå med lant— arbetarlönen. Det är sannolikt »att man i vissa fall kan uppnå en något högre arbetsinkomst för jordbrukarfamiljen om huvudparten av arbetet utgöres av skogsarbete och jordbruket bedrives mycket extensivt av familjen eller som fritidssysselsättning. Därvid kan dock timantalet bli ett annat per företagare än det här förutsatta och jämförelser-

na blir ej rättvisande. Om i T 60 :P 60 för R3000 fläskproduktionen ersättes med arbete utanför eget lantbruk och detta betingar ett pris av 7 kr per mt, erhålles en total arbetsersättning av 16 360 kr, vilket per timme ändå inte är mer än 5,45 kr, dvs. detsamma som i ovan redovisade kombinationer för R 5000 och R 7000. Alternativet innebär en kombination av skogsarbete samt av jordbruksdrift om 15 ha, varav 4,5 ha skogsplanteras och på resten bedrivs köttproduktion.

4.27. Nil-området

Programmeringens resultat redovisas i diagram 4: 7 a—b och tabell 4: 14.

Produktionsprogram

Kort sikt. Med ledning av arealinvente— ringen 1960 har 15 proc. av åkerjor- den bedömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3).

De tekniska restriktionerna för om- fattningen av olika grenar redovisas i tabell 4:13. Med spannmål m. rn. för- stås där antingen 60 proc. fodersäd, 30 proc. vall för foder och 10 proc. vall- frö (I) eller 70 proc. fodersäd och 30 proc. potatis (II). Dessa båda Växtfölj-

der kan konkurrera med varan-dra el— ler med ren vallodling med insånings- gröda.

De kortsiktiga produktionsprogram— men ger ganska små avvikelser gent- emot nudriften. Dock ingår något stör- re koantal, medan svin och höns ej kommer med i programmet. Planerna är förhållandevis stabila. För ingående grenar krävs en intäktsförändring av i regel 10—20 proc. för att omfattningen skall ändras. För grenar som ej ingår erfordras följande intäktshöjning i proc. för att de skall ingå i planerna.

R 11 R III Slaktnöt ................ 36 36 Slaktsvin ................ 14 6 Värphöns ............... 14 11

Det är naturligt att mjölkproduktio- nen har god konkurrensförmåga på kort sikt i detta område med relativt högt mjölkpris.

Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan an- vändas till bete eller skogsplantering (klasserna 2 och 3 enligt inventering- en). Växtföljdsrestriktionerna är de— samma som vid kortsiktsplaneringen. Det har i första hand antagits att jord- bruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1: 7, dvs. i samma om-

Tabell 4: 13. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Nn-området

Storleksgrupp Produktionsgren

II III Spannmål m. m. I, % av åker ............. 100 100 Spannmål med potatis II, % av åker ...... 50 50 Vall med insåningsgröda, % av åker ....... 100 100 Mjölkkor, st ...................... 8 10 Suggor, st ...................... 9 12 Slaktsvin, st/år .................... 126 163 Slaktnöt, st/år .................... 10 13 Värphöns, st ...................... 348 448 Kreatursenheter, st ...................... 10 13

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

Växtodling 11 mm spannmål m.m. ' Vall 20 & potatis [:| ej utnyttjad areal

Djurskötsel _ ne . mjölkkor höna 30 [[R]] svin D ej utnyttjad byggnad 20 % slaktnöt

h . egen avverkning D rotförsåljning

m D ej utnyttjat arbete

1000 k ' mark, byggnader och driftskapital

D ej utnyttjat kapital

Teknik rm, no 7140 7770 Tre na

. -/0;( —/g)f Prlser Pa Paa P60 P60 P60 pw Program M, OP'I' Off, /l/u Of! GP:/.

Resurser A”] I?”

Diagram 4: 7b. Produktionsprogram och resursutnytljande vid långsiktsplaner, Nn P GO!, P 60xxf1äskpris — 5 resp. —— 10 procent, P 60"! äggpris — 5 procent

Växtodling ha ? [IH] Spannmål m.m. E] skogsplantering o - . 14 potatis 120 — . vall 100 - 80 ' B 60 'i & _. El 81 40 m & m Älä

! 20 "i i E F Djur— & * '

skötsel pe

. mjölkkor slaktnöt 8 -l 0 [[D] svin höns 60 40 20

Skogs— bruk ha."

. egen avverkning

? & 2 i? 300 ' 200 — | | Arbete Altool I '

.fast Doutnyttjad .arbetskraft Darbetskraft

tillfällig Aarbetskraft

6000

4000

2000 Kapital 1000 kr . mark övrigt driftskapital

1200 [HD byggnader

800

400 Teknik no na na na na no na reo na no na 760 740 7'40 T60 TM T40 760

asia! -/0'/ val:? agé? 5147 11.519] -/az (”lya/AL? 4.117 usb! 702 usb, 41317 att?

priser Pa'o Fm Fda P43"Faa Péa PM ua PM mamma”/w P60 Pm pw PM”" P60 ”paa Resurser R 6000 1? 5000 f? 7000

fattning som vid räkenskapsgårdarna. Även jordbruksräkningen redovisar dessa proportioner för enskilda före- tag. Alternativt har dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att skogs- och jordbruk fritt kan konkurrera med varandra.

Om jord- och skogsbruk fritt får kon- kurrera disponeras arbetskraften och kapitalet helt i skogsbruk. Företagen skulle då omfatta ca 200, 350 resp. 500 ha skogsmark i resp. arbetskraftsalter- nativ. Det är självklart att dylika pro- duktionsplaner ej är realiser-bara i många områden på kortare sikt.

I de kombinerade företagen omfat- tar de optimala produktionsprogram- men (T 60 : P60) 20, 34 resp. 50 ha jordbruksjord samt 7 gånger större Skogsareal. Därvid blir emellertid ovan- nämnda åkerareal i klasserna 2 och 3 lönande att skogsplantera (30 proc. av jordbruksjorden överföres således till skogsbruk). I jordbruket disponeras åkerarealen på fodersäd, potatis och vallodling. Fodret utnyttjas helt för upp- födning av slaktnöt. Av alternativkal- kyler som gjorts framgår att fårsköt- seln är ett likvärdigt alternativ i jord— bruksdriften —— i vissa fall bättre än slaktnöten om kalvanskaffningen inne— bär större svårigheter. Företagets hu— vudsakliga produktion och sysselsätt- ning är dock knuten till skogsbruket, vilket följaktligen kombinerats med en relativt extensiv jordbruksdrift. Den erhållna produktionsplanen i jordbru- ket är emellertid inte särskilt stabil. Ingående grenar kan förändra omfatt- ning vid 1—5 proczs intäktsförändring och mjölkkor, slaktsvin och Värphöns kan inkomma i planerna vid endast omkring 1 proczs intäktshöjning.

Diagram 4:7b redovisar även pro- duktionsprogram utan skogsbruk. Som synes har Värphöns därvid inkommit i stor omfattning. Denna gren är dock

känslig för intäktsförändring och av diagrammet framgår att en sänkning av äggpriset (som i detta område är rela- tivt högt) med 5 proc. leder till att Värphöns utgår ur programmen. Istället ingår slaktsvin. Även denna produk- tionsgren minskar lätt i omfattning vid en prissänkning. _I regel ingår mjölk- produktionen i planerna om skogsbruk ej förekommer.

Resursanvändning

Kort sikt. Diagram 4: 7 & över resurs- användningen på kort sikt bygger på räkenskapsgårdarnas tillgångar av mark, arbetskraft och kapital. I regel utnyttjas dessa resurser helt i produk- tionsplanerna genom att ganska stora skogsarealer står till förfogande.

Lång sikt. Arealen skogsmark i de rena skogsalternativen har redan be- rörts. För denna krävs ett kapital av 150 000, 250 000 resp. 350 000 kr.

Vid proportionen 1:7 mellan jord- bruksjord och skogsmark kan som ovan visats endast 20, 34 resp. 50 ha jordbruksjord insättas inom ramen av föreliggande arbetskraftstillgångar. Till denna areal fogas dock 140, 240 och 350 ha skogsmark. Kapitalinsatsen blir 50 000—100 000 kr större än i den rena skogsdriften.

I den mån endast jordbruksjord får ingå i planerna, uppgår denna till 10 resp. 45 ha, då en större hönsbesätt- ning ingått i driften. Vid övervägande mjölkproduktion blir arealerna väsent- ligt större.

Lönsamhet

Kort sikt. Tabell 4: 14 visar arbetser- sättningen i kr per mt. Som framgår har den förbättrade produktionstekni- ken ökat ersättningen med 1———1,50 kr i detta område. Organisationsförbätt— ringen ökar arbetsinkomsten med ytter- ligare drygt 1 kr per mt. En sänkt pris-

Tabell 4:14. Arbetsersättning, kr per mt i Nn-området

Teknik ........................ Tnu T,,] T", Teo T.,, Tao TM, Tao u. skog — 10 % u. skog u. skog skog

Pris ........................... Peo PG., P60 P60 PM, Pa,? P”,1 P”

Produktionsprogram ............ Nu Optimala

Resurser: Rn ........................... 3,09 4,23 5,38 4,73 Rm .......................... 3,01 4,51 5,76 5,00

Raooo mt ...................... 5,66 3,50 5,07 2,77 2,55 8,04 Rsooo mt ...................... 5,67 4,16 5,08 3,94 3,73 8,07 Rqooo mt ...................... 6,11 4,19 5,38 4,13 3,862 8,06

1 fläskpris _ 5 % (och ej höns)

2 » —— 10 % » » »

" äggpris _— 5 %

och avkastningsniviå i jordbruket mins- kar ersättningen med ca 1 kr, vilket är förvånansvärt lite men beror på att jordbruket i Nn-området är av relativt ringa omfattning gentemot skogsbruket.

Lång sikt. Tabell 4: 14 redovisar även arbetsersättningen vid långsiktsplane- ringen. Den högsta ersättningen upp- nås som synes i ren skogsdrift (ca 8 kr per mt). Därvid har förutsatts att 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas. I vissa fall kan detta med hänsyn till bl. a. otjänliga väderleks- förhållanden vara en för låg siffra. Om 25 proc. av arbetstimmarna ej har ut— nyttjats (ca 225 arbetsdagar per man och år) faller timersättningen till 7 kr.

Vid kombination jordbruk-skogsbruk (T 60 : P 60) blir arbetsinkomsten om— kning 6 kr per mt. Den stiger något med ökat resursinnehav, ehuru förhål- landevis lite, beroende på att mycket skogsmark ingår och att timinkomsten där antagits i stort sett utvecklas li- neärt med are-alen. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån i jordbru- ket med 10 proc. ger liksom i kortsikts- alternativen ca 1 krzs sänkning av ar- betsinkomsten. Om även priserna sänks med 10 proc. i skogsbruket faller ar— betsersättningen med ca 2 kr per mt. I

de fall skogsplantering skett av åkerjord enligt klasserna 2 och 3 har i arbets- ersättningen inräknats den diskontera- de ersättningen från skogsbruket å ifrå- gavarande areal. På kort sikt förelig— ger emellertid ej någon realiserbar in- täkt utan enda-st kostnader. Den kort- siktiga arbetsersättningen blir därvid endast 10 öre lägre per mt.

I de program där skogsbruk uteslu- tits blir arbetsersättningen väsentligt lägre än i den kombinerade driften (ca 2 kr per tim). De lägsta ersättningarna uppnås i de alternativ där mjölkproduk- tionen dominerar.

Analysen för Nn-omrwådet ger sam- manfattningsvis vid handen att ren skogsdri-ft lämnar den största ersätt- ningen per mt (ca 8 kr) och ren jord- bruksdrift den lägsta arbetsinkomsten (3—4 kr). De kombinerade företagen enligt nuvarande proportioner mellan jordbruksjord och skogsmark ger ca 6 kr per mt. Därvid varierar ersätt- ningen obetydligt antingen produktions- planerna i jordbruket baseras på kött- eller mjölkproduktion, eventuellt fläsk— eller äggproduktion. Driften vid dessa företag är i regel mindre riskfull än i de rena jordbruks— eller skogsalterna- tiven.

4.28. Nö-området

Programmeringen-s resultat redovisas i diagram 4: 8 a—b och tabell 4: 16.

Produktionsprogram

Kort sikt. Med ledning av arealinven— teringen 1960 har 15 proc. av åkerjor- den bedömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3). De tekniska restriktionerna för om- fattningen av olika grenar redovisas i tabell 4:15. Med spannmål m. m. för- stås där antingen 60 proc. fodersäd, 30 proc. vall för foder och 10 proc. vallfrö (I) eller 70 proc. fodersäd och 30 proc. potatis (II). Dessa båda växt- följder kan konkurrera med varandra eller med ren vallodling med in-sånings- gröda.

I förhållandet till nudriften har kort- siktsplaneringen medfört att handels- växtodlingens omfattning minskat, me— dan ett stö—rre koantal ingår. Svin och höns har i regel ej kommit med i pro- grammet. För ingående grenar krävs en intäktsförändring av följande procen- tuella omfattning för att planerna skall ändras:

R 11 B 111 Handelsväxter —- + 5 resp. — 9 Mjölkkor. . .. + 57 resp. — 10 _resp. —3

För grenar som ej ingår erfordras följande intäktshöjning i proc. för att de skall ingå i planerna.

R I I R I I I Slaktnöt ................ 33 36 Slaktsvin ................ 17 20 Värphöns ............... 1 1 4

Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan använ- das till bete eller skogsplantering (klas- serna 2 och 3 enligt inventeringen). Växtföljdsrestriktionerna är desamma som vid kortsiktsplaneringen. Det har i första hand förutsatts att jordbruks- jord och skogsmark förekommer i pro- portionen 1:5, dvs. i samma omfatt— ning som vid räkenskapsgårdarna. Al- ternativt har dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att »skogs- och jordbruk fritt kan konkurrera med var— andra.

Om jord- och skogsbruk fritt får kon- kurrera disponeras arbetskraften och kapitalet helt i skogsbruk. Företagen skulle då omfatta ca 270, 450 resp. 630 ha skogsmark i resp. arbetskraftsalter- nativ. Det är självklart att dylika pro- duktionsplaner kan vara svåra att rea— lisera.

Vid förutsatt kombination mellan jordbruksjord och skogsmark (1: 5)

Tabell 4:15. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Nö—området

Storleksgrupp Produktionsgren

II III Spannmål m. m. I, % av åker ............. 100 100 Spannmål med potatis II, % av åker ...... 50 50 Vall med insåningsgröda, % av åker ....... 100 100 Mjölkkor, st ...................... 7 10 Suggor, st ...................... 8 11 Slaktsvin, st/år .................... 113 155 Slaktnöt, st/år .................... 9 12 Värphöns, st ...................... 310 428 Kreatursenheter, st ...................... 9 12

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

Diagram 4: 8a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid korsiktsplaner, Nö

Växtodling ha [Hill spannmål m.m. . vall 304 & potatis B ej utnyttjad areal 20—4 10— Djurskötsel _ mgr . mjölkkor & höns [HH] svin l:] ej utnyttjad byggnad 30— _ % slaktnöt 20 ”HJ—ilj Skogsbruk

ha . egen avverkning D rotförsäljning

m [:i ej utny tjat arbete

Kapital 1000 k . mark, byggnader och driftskapital 290 [] ej utnyttjat kapital

Teknik nu 7.40 _r/sg/ 777u T60 _T/gg, Priser P60 P60 pso' FAO PM P60 Program A/a a,./. ofx. % 0,0/. 0,0/. Re surser PJ R U

Diagram 4: 8b. Produktionsprogram och resursutnyltiande vid långtidsplaner, Nö P 60” äggpris —— 10 procent

Växtodling haj

.

140 - [lllllspannmål m.m. Eskogsplantering I 120 ' .potatis

100 - 'vall

80 - 60 ' m 40 .. ?; %! 5. & m 20 ' i i. i & i lä W 1 Djur- E H skötsel ne mjölk—, slakt— kor /nöt saints W 80 '

20 Skogs— . _ bruk ha 45U 630 .egen avverkning D rotförsäljn.

300 '

200 —

100 '

A b t r e ;t .. faSt , tillfällig '— 1: ' 6000 . lir—betskraft [arbets._raft

4000 '

2000

Kapital— 1000 kr , .mark övrigt driftskapital

1200. Hill] byggnader 800

400

' I.

- 710 TA T60 4 T 7' 710 720 730 T60 710 Teknik 750 m 533, nu? ätit: &” TM na ?ng må”, flå! m, na no 7”. ”(7 5.3.1 åk.] Priser Pm nu"/7440 fw Pza FM Ha Ha" Faa m Pu PM 740 nu”/360 FM Faa Flo Resurser A? Sono )? 5000 A? ?nga

kommer de optimala produktionspro- grammen (T 60 :P 60) att omfatta 10, 20 resp. 45 ha jordbruksjord, varav en stor del blir lönande att skogsplantera. I jordbruket disponeras åkerarealen på fodersäd, potatis och vallodling. Pro— duktionsplanen omfattar ett stort an- tal värphöns, i regel av sådan storleks- ordning att arbetskraften främst blir sysselsatt i denna gren, varvid rotför- säljning måste ske av skogen i stor nt- sträckning. Företaget—s huvudsakliga produktion och sysselsättning är såle- des här knuten till äggproduktion utan underlag för produktion av fodersäd. Detta program betingas av relativt go- da äggpriser. Det förändras redan vid ca 1 proc. prisförändring. Om äggpri- set sänks 10 proc. ingår mjölkproduk- tionen i planerna. Denna har således ganska stor konkurrenskraft inom om- rådet.

Produktionsprogram utan skogsbruk omfattar ganska många mjölkkor, men även här har Värphöns inkommit i stor omfattning. Denna gren är dock känslig för en intäktsförändring. I ett program, där såväl skog som höns uteslutits, in- nehåller planerna 20, 50 resp. 75 ha jordbruksjord. D'enna disponeras främst för en omfattande mjölkproduktion. I R3000 ingår även fläskproduktion i driftsplanen.

Resursanvändning

Kort sikt. Resursinnehavet på kort sikt bygger på räkenskapsgårdarnas till- gångar av mark, arbetskraft och kapi— tal. Genom knwapphet på kapital utnytt— jas inte jordbruksjorden och arbets- kraften helt.

Lång sikt. Arealen skogsmark i de rena skogsalternativen har redan be- rörts. För denna krävs ett kapital av 100 000, 200 000 resp. 275 000 kr.

Vid proportionen 1:5 mellan jord- bruksjord och skogsmark ingår ett myc—

ket varierande antal ha mark i planerna inom ramen av föreliggande arbets- kraftstillgångar. Den bestämmande fak- torn är djurslag och djurantal. Kapital— insatsen blir betydligt större än i den rena skogsdriften, men varierar starkt med driftsinriktningen.

I den mån endast jordbruksjord får ingå i planerna, ligger denna mellan 20 resp. 75 ha, beroende på arbets- kraftstillgång och driftsinriktning.

Lönsamhet

Kort sikt. Tabell 4:16 visar arbetser- sättningen i kr per mt. Som framgår har den förbättrade produktionstekni- ken ökat ersättningen med 1—1,50 kr i detta område. Organisationsförbätt- ringen ökar arbetsinkomsten med ytter- ligare omkring 1 kr per mt. En sänkt pris- och avkastningsnivå i jordbruket minskar ersättningen med ca 0,50 kr, vilket är förvånansvärt lite men beror på att jordbruket i Nö—området är av relativt ringa omfattning gentemot skogsbruket.

Lång sikt. Tabell 4: 16 redovisar även arbetsersättningen vid långsiktsplane- ringen. Den högsta ersättningen uppnås som synes i ren skogsdrift (ca 7,50 kr per mt). Därvid har förutsatts att 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas. I många fall kan detta med hänsyn till bl. a. otjänliga väderleks- förhållanden vara en för låg siffra. Om 25 proc. av arbetstimmarna ej har ut- nyttjats faller timersättningen till 6,20 kr.

Vid kombin-ation jordbruk-skogsbruk (T 60 :P 60) blir arbetsinkomsten om- kring 6,50 kr per mt vid en omfattan- de äggproduktion. Den faller till 4,50— 5,50 kr vid 10 proc. sänkning av ägg— priset och visar då viss ökning med resursinnehavet. En sänkning av pris- eller avkastn-ingsnivån i jordbruket ger

Tabell 4: 16. Arbetsersättning, kr per mt i Nit-området

Teknik ........................ Tnu T,,,) T,", Te,, T,m T,, T.,.) T,30

— 10 % u. skog u. skog skog o. höns

Pris ........................... P,, P,, P,, I P.,; P,, | P,; P,, P.,,

Produktionsprogram ............ Nu Optimala

Resurser: Rn ........................... 2,40 3,76 4,19 3,65 Rm .......................... 2,44 3,73 3,73 3,08

Raooo mt ...................... 6,59 4,52 3,89 3,34 2,75 7,46 35000 mg; ...................... 6,45 5,15 4,02 4,29 4,13 7,46 R7000 mt ...................... 6,69 5,56 4,40 4,32 4,26 7,46

1 Äggpris _ 10 %.

ca 2 krzs sänkning av arbetsinkomsten. I de fall skogsplantering skett av åker- jord enligt klasserna 2 och 3 har i ar- betsersättningen inräknats den diskon- terade ersättningen från skogsbruket å ifrågavarande areal. På kort sikt före- ligger emellertid ej någon realiserbar intäkt utan endast kostnader. Den kort- siktiga arbetsersättningen blir därvid omkring 16 öre lägre per mt.

I de program där skogsbruk uteslu- tits blir arbetsersättningen betydligt lägre än i den kombinerade driften. Skillnaderna mellan de två undersökta driftsinriktningarna (ägg- och mjölk- produktion resp. mjölkproduktion) är dock här inte så stora. A-rbetsinkomsten

ökar som synes starkt från R3000 till R 5000.

Analysen för Nö-området ger sam- manfattningsvis vid handen att ren skogsdrift lämnar den största ersätt- ningen rper mt (ca 7,50 kr) och ren jordbruksdrift den lägsta arbetsinkoms- ten (3—4 kr). De kombinerade företa— gen —— som är mindre riskkänsliga —— ger enligt nuvarande proportioner mel- lan jordbruksjord och skogsmark 5—6 kr per mt. Därvid erhålles den högsta ersättningen vid stor omfattning av äggproduktionen. I allmänhet torde dock detta alternativ vara orealistiskt och i så fall blir mjölkproduktionen den dominerande produktionsgrenen.

KAPITEL 5

Utvecklingslinjer vid stark specialisering samt vid fortsatt förbättrad teknik

I det föregående redovisade produk- tionsprogram har framkommit vid en programmering där olika grenar haft möjlighet konkurrera med varandra un- der lika tekniska förutsättningar (T 60). Det är tänkbart att vissa andra resul- tat skulle erhållas om man från början räknar med specialiserad drift i ena eller andra riktningen och därvid ut- går från något högre effektivitet i re— spektive grenar. Det har synts angelä— get att analysera vissa sådana program inom djurskötseln. Dessa avser dels spe— cialiserade stordriftsalternativ inom olika djurgrenar utan hänsynstagande till växtodlingen (som förutsätts bedri- vas separat), dels specialiserad kött- och mjölkproduktion anknuten till en likaså specialiserad växtodling (grov- foder).

I detta kapitel kommer även att pre- senteras en programmering för förvän- tad teknik 1975 (T 75). Denna har be— gränsats till områdena Gss, Ss och Ssk och avser endast att antyda den tek- niska utvecklingens konsekvenser ifrå- ga om driftsinriktning, resursbehov och lönsamhet.

5.1. Specialiserad djurhållning

5.11. Djurskötsel utan ekonomisk anknytning till växtodlingen

I det föregående har företagen begrän— sats till en omfattning, som ger syssel-

sättning åt högst 7 000 timmar per år. Därvid har för svenskt lantbruk för- hållandevis stora arealer i vissa fall ingått i programmen, medan animalie- produktionen blivit av relativt ringa storlek. Några starkt specialiserade djuralternativ har icke heller framkom- mit. Av stort intresse synes emellertid vara att närmare undersöka konkur- renskraften hos större besättningar i specialiserad drift. Sådana organisa— tionsformer har uppstått här och var under senare år, även i vårt land. De- ras utvecklingsmöjligheter skall i det- ta sammanhang belysas.

Med hänsyn till att större djurbesätt- ningar dock ännu är ringa förekom- mande i Sverige, är det svårt att på samma sätt som vid programmering- en för olika områden, erhålla ett em— piriskt material för intäkts- och kost- nadskalkylerna. Inom Jordbrukets ut- redningsinsti'tut och vid Lantbrukshög- skolans företagsekonomiska institution har emellertid nyligen utförts en rad undersökningar över lönsamheten i spe- cialiserad djurproduktion i större ska- la. Dessa har grundats på såväl före- tagna analyser av tillgängligt svenskt material från dylika besättningar som på utländska erfarenheter" och vissa syntetiska beräkningar. Den fortsatta bedömningen kommer helt att baseras på material från dessa undersökningar. I den stencilerade bilagan (bil. 52) har vissa grundkalkyler sammanställts

för olika produktionsgrenar, varvid re- sultaten från ifrågavarande undersök- ningar omräknats till de prisförhållan- den som tillämpats för områdespro- grammeringen. I samtliga kalkyler har tillämpats en arbetslön av 6,50 kr per tim., vilket ungefär motsvarar indu- striarbetarlönen i ortsgrupp III 1960.

Mjölkproduktion Den vid Jordbrukets utredningsinstitut företagna undersökningen över stor-

drift inom mjölkproduktionen bygger på förutsättningen att avkastningen per ko är 4 750 kg 4-proc. mjölk för SRB- djur, att arbetsförbrukningen vid lös- drift uppgår till 58 mt per ko från en 1-manshesättning och uppåt samt att årskostnaderna för byggnader och ma- skiner företer minskning med ökat djur- antal. Vid värdering av grovfodret till 30 öre per fe erhålles då följande eko- nomiska resultat:

Företagarevinst, kr per ko .................. Förädlingsvärde, öre per fe grovfoder ........

Besättningsstorlek 50 kor 200 kor 400 kor —116 —102 —95 . . . . 25 25 26

Då man kommit upp i en l-mansbe- sättning skulle storleksfaktorn enligt denna undersökning därefter ha ringa inverkan på företagarresultatet. Under- sökningen visar dessutom att en dy- lik specialiserad mjölkproduktion knap- past ger ett förädlinvgsvärde för grov- fodret, som mera allmänt möjliggör upp- byggandet av större besättningar. Un- der speciella förutsättningar torde dock en dylik produktionsform ge en konkurrenskraftig ersättning för grov- fodret och av vissa fasta resurser, exv. då vallodling måste hållas ur växt- följdssynpunkt.

I senare under-sökningar inom LBF och vid Lantbrukshögskolans företags- ekonomiska institution har dock be— dömts möjligt att sänka arbetsförbruk- ningen ytterligare vid ökning av be- sättningsstorleken upp till 200 resp. 400 kor. Dessa bedömningar vilar emel- lertid på mindre säkert material (ame- rikanska undersökningar och arbets- studier från ett fåtal besättningar). Den fortsatta minskningen i arbetsförbruk- ningen kräver större investeringar i maskiner. Liksom vid programmering- en för områdena bör det kunna förut- sättas, att avkastningen per ko kan hö-

Tabell 5: 1. Ekonomiskt resultat vid specialiserad mjölkproduktion

Företagarvinst, kr per ko

Förädlingsvärde, öre per fe

Baskalkyl .............................. Vid 10 % lägre avkastning ................ Vid 10 % högre avkastning ...............

Baskalkyl .............................. Vid 10 % lägre avkastning ................ Vid 10 % högre avkastning ...............

Besättningsstorlek

50 kor 200 kor 400 kor . . . . _ 116 —— 19 + 43 _255 —157 —- 95 . . .. + 6 + 102 + 164 . . . . 25,9 29,3 31,6 . . . . 20,2 23,6 26,1 . . . . 30,2 33,6 35,7

jas till 5000 kg även i specialiserad stordrift. Med utgångspunkt från dessa antaganden jämte smärre korrigeringar av vissa andra kostnadsposter erhålles i tabell 5: 1 redovisade företagarvinster och förädlingsvärden.

Mellan 50 och 200 kor förbättras fö— retagarvinsten med 97 kr per ko och mellan 200 och 400 kor med 62 kr. Dessa beräkningar är som påpekats osäkra. De erfarenheter tabellen byg- ger på antyder dock att mjölkproduk- tionens ekonomiska resultat torde kun- na förbättras något vid ökning av be- sättningsstorleken över det antal djur som kan skötas av 1 man. Däremot är det icke sannolikt, att produktion i mycket stor skala är väsentligt över- lägsen 1—2-mansbesättningar.

Tabell 5: 1 visar även lönsamhetens beroende av kornas avkastningsnivå. Som synes är denna betydelsefull även vid stora besättningar. Likaså blir mjölkpriset där en viktig lön-samhets- faktor. Genom att förädlingsvärdena för grovfodret även i denna kalkyl är förhållandevis låga — exempelvis gent- emot marknadsvärdet för fodersäd och

handelsväxter — och varierar starkt med bl. a. avkastningsnivån kan mjölk- produktionens konkurrenskraft mot

andra grenar icke heller i här förut- satta organisationsformer bedömas som genomgående god.

Slaktsvinproduktion

De analyser som i bilaga 82 presente- rats över intäkter och kostnader i spe— cialiserad fläskproduktion bygger på insamlat räkenskapsmaterial från olika besättningar i Sydsverige. Kalkyler har upprättats för besättningar om 20, 50, 200 och 1 000 slaktsvin per gång, var- vid räknats med tre omgångar per år. För de tre mindre storlekarna har al- ternativt räknats med egen fodersäd resp. inköpt foder. Det har förutsatts att inköp sker av smågrisar. Utifrån kalkylförutsättningarna har i tabell 5: 2 angivna företagarvinster i kr per svin erhållits.

Besättningsstorleken har som synes ganska stort inflytande på företagar- vinsten. Här har ändå räknats med samma foderförbrukning. De större spe— cialiserade besättningarna torde ofta ha lägre foderförbrukning än huvud- parten av svenska svinbesättningar. Ge- nom en intensiv upplysningsverksam- het har det dock visat sig vara möjligt att uppnå hög fodereffektivitet även vid mindre besättningar. Foderförbruk-

Tabell 5: 2. Ekonomiskt resultat vid specialiserad fläskproduktion

Företagarvinst, kr per svin Inköpt foder Baskalkyl ............................. Vid 10 % högre toderkostnad ............ Vid 10 % lägre foderkostnad ............. Vid 10 % lägre fläskpris ................. Vid 10 % högre fläskpris ................ Eget foder Baskalkyl ............................. Vid 10 % högre foderkostnad ............ Vid 10 % lägre foderkostnad ............. Vid 10 % lägre fläskpris ................. Vid 10 % högre fläskpris ................ Arealbehov fodersäd, ha ...................

Besättningsstorlek per gång

20 50 200 1 000 — 17 — 10 1 18 — 29 — 23 — 11 7 5 2 13 30

-— 43 —— 36 — 25 —— 8 9 15 27 44

— 2 5 14 —— — 12 _— 5 4 — 8 15 24 _- -— 28 -— 21 —— 12 __ 24 31 40 —

4 10 40 _—

ningen per kg tillväxt är som synes en viktig lönsamhetsfaktor i fläskproduk- tionen. En 10-procentig variation i fo- derförbrukningen, medför en variation i företagarvinsten per svin med 12 kr vid besättningsstorleken 1 000 slaktsvin per omgång eller nästan lika mycket som ökning av antalet svin från 200 till 1 000.

I den mån man kan basera utfodring- en på eget foder, och därvid inbespara handelsmarginalern—a, kan som framgår av tabell 5: 2 mindre besättningar bli konkurrenskraftiga gentemot större så- dana. Dennva konkurrenskraft kan va- ra högre än vad ovanstående beräkning visar, om uppfödningen även baseras på egna smågrisar med lägre dödlighet eller om fodret har lågt alternativvärde —— ev. kan inköpas billigt på hösten. En förutsättning är dock att foderförbruk- ningen per kg tillväxt kan hållas nere. Det bör vidare observeras att om man producerar 200 svin per gång med egen fodersäd och 3 omgångar per år krävs en fodersädsareal av 40 ha. De mindre jordbruken torde således ha svårt att konkurrera med de sto-ra svin- besättningarna, om samma arbetsersätt- ning och kapitalförräntning erfordras.

De större besättningarna är emeller- tid mycket riskkänsliga. Det är ett livs- villkor för dem att hålla en foderför- brukning av 3,6 fe per kg tillväxt eller lägre. De kan lätt göra stora förluster vid en sänkning av fläskpriset. Inom

ramen av föreliggande prisgränser sy- nes dock prisriskerna vara mindre framträdande.

Broiler

En ingående undersökning över fjäder- fäproduktionens ekonomi i specialise- rad drift har företagits vid Jordbru- kets utredningsinstit—ut. På grundval därav har i bilaga 52 upprättats stan- dardkalkyler för broiler vid en flock- storlek av 1 000, 4 000 resp. 16 000 per gång (4 omgångar per år). På detta område föreligger betydande praktiska erfarenheter, varför kalkylen kan be- dömas såsom relativt säker. Den ger vid de olika besättningsstorlekarna de företagarvinster som redovisas i tabell 5: 3.

Enligt standardkalkylens förutsätt- ningar föreligger en betydande stor- lekseffekt —— företagarvinsten per 100 djur ökar med 49 kr från 1000 till 16 000 djur per flock. Därvid har räk- nats med samma produktpris i samtli- ga alternativ. Det är främst kostnader för arbete, byggnader och foder som beräknats sjunka med besättningsstor- leken. Sannolikt kan en fortsatt minsk- ning förväntas vid ökning av antalet djur över 16 000 per flock. Det skall påpekas att en besättning av 16000 djur endast ger sysselsättning till unge— fär en man. Den vid större besätt- ningar relativt wgoda företagarvinsten

Tabell 5: 3. Ekonomiskt resultat vid uppfödning av broiler

Företagarvinst, kr per 100 djur

Baskalkyl .................. Vid 10 % lägre foderpris ..... Vid 10 % högre foderpris ..... Vid 10 % högre produktpris. . . Vid 10 % lägre produktpris. . . . Total sysselsättning, tim. per år. .

Besättningsstorlek 1 000 4 000 16 000 —— 13 13 36 13 38 61 — 39 —— 12 11 34 60 83 __ 60 — 34 —— 11 330 960 2 370

har med all sannolikhet stimulerat ut- vecklingen mot verklig stordrift, som i ett par fall föreligger inom vårt land. Tabell 5: 3 visar dock att riskkänslig- heten är stor. En försämrad fodereffek— tivitet eller ett sänkt produktpris kan lätt medföra att vinsten väsentligt krym- per. Det bör observeras att kapitalin- satsen vid starten uppgår till ca 250 000 kr vid en 1-mansbesättning.

Äggproduktion

I bilaga 52 angivna standardkalkyl byg- ger också på utredningsinstitutets un- dersökningar. Där har räknats med ett äggpris [av 3,25 kr, kring vilket före- ligger rätt stora regionala variationer. Särskilt bör pekas på att högre priser i regel uttagits 1960 i Stockholmsområ- det och i Norrland. Kalkylen ger i ta- bell 5: 4 redovisade vinster vid olika besättningsstorlekar.

Som synes förbättras företagarvins- ten väsentligt vid ökad besättningsstor- lek. Detta sammanhänger med minska- de kostnader för arbete, byggnader och foder. Kalkylen ger dock överlag inte särskilt gynnsamma resultat. Som ovan påpekats är det emellertid möjligt att på vissa orter uttaga överpriser på äg- gen. En höjning av äggpriset med 10 proc. ger för den större besättningen en företagarvinst av 390 kr per 100 djur. Riskkänsligheten är emellertid där

stor och företagarresultatet kan som synes bli starkt negativt vid ogynnsam- ma p-riser eller dålig fodereffektivitet. Kalkylen visar dock att äggproduktion i specialiserad stordrift har väsentligt större förutsättningar att konkurrera om arbetskraft och kapital än i den blandade produktion som blev ett re- sultat av programmeringen för områ- dena.

Sammanfattning

Föreliggande analys av specialiserad stordrift inom olika djurgrenar bygger på en lång rad undersökningar. Det har icke ansetts befogat att mera in— gående redovisa dessa. Syftet har en- dast varit att ge en sammanfattande bild av specialiseringens och storleks- faktorns ekonomiska betydelse inom djurskötseln, särskilt med hänsyn till att denna produktionsform ej blivit fö- reträdd i de programmerade planerna för olika produktionsområden.

I stort synes den slutsatsen kunna dragas att kostnaderna faller väsentligt och lönsamheten ökar .i motsvarande grad då besättningarna byggts ut till 1—2—mansbesättningar och i enstaka fall något större. Det är först då som en företagsekonomiskt vettig kombina- tion kan uppnås mellan arbetskraft, ma- skiner och byggnader. Ofta kan även vissa marknadsmässiga fördel-ar erhål-

Tabell 5: 4. Ekonomiskt resultat vid specialiserad äggproduktion

Företagarvinst, kr per 100 djur

Baskalkyl .................. Vid 10 % lägre foderkostnad. . . Vid 10 % högre foderkostnad. . Vid 10 % högre äggpris ...... Vid 10 % lägre äggpris ....... Total sysselsättning, tim. per år. .

Antal Värphöns per besättning 350 1 400 5 000 _ 776 — 302 19 — 562 — 92 225 _ 990 -—— 512 — 187 — 405 _ 69 390 —— 1 147 —— 673 — 352 585 1 512 3 500

Tabell 5: 5. Kapitalbehov vid specialiserad djurhållning

Mjölkkor 50 kor ........................ 200 kor ........................ 400 kor ........................

Slaktsvin (inköpt foder) 20 svin per gång ............... 50 svin per gång ............... 200 svin per gång ............... 1 000 svin per gång ...............

Broiler 1 000 djur per gång ............... 4 000 djur per gång ............... 16 000 djur per gång ...............

Värphöns 300 djur ....................... 1 400 djur ....................... 5 000 djur .......................

Totalt kapitalbehov i Behov er man medeltal för avskrivnings- (2 200 tim ) kr

perioden, kr ' '

252 000 162 000 679 000 149 000 1 266 000 155 000

10 000 81 000 23 000 84 000 80 000 98 000 350 000 342 000

14 000 93 000 46 000 105 000 159 000 149 000

10 000 38 000 35 000 51 000 111 000 70 000

las vid större produktionsvolym — främst på fodersidan. Med den teknik som f. n. är känd och utprovad i prak- tisk drift är det oklart huruvida ytter- ligare mera framträdande vinster fram- kommer vid ökning av besättningarna utöver en storlek som sysselsätter 1—2 man. Motsvarande erfarenheter har gjorts även i Förenta Staterna. Såvitt kan bedömas torde det dock i vissa fall vara möjligt att introducera en teknik som sänker kostnaderna ytter- ligare vid fortsatt utbyggnad av besätt- ningarna. Men denna teknik är ofta mycket kapitalkrävande. Redan för 1—2-mansbesättningar krävs investe— ringar av mycket stora belopp. Förhål- landena i vissa alternativ belyses av tabell 5: 5 (medelkapital).

I regel har förräntningen av detta kapital inte blivit så hög att stora in- vesteringar uppmuntras.

Det bör även uppmärksamma-s att ris- kerna ofta 'är stora i dessa företags- former och betydande förluster kan in- träffa redan vid ganska små prisför- sämringar eller en ringa effektivitets-

nedgång. Ett starkt riskvilligt kapital torde i första hand inte söka sig till en produktion med genomsnittligt så höga risker och så låg förräntning som här är fallet. Vissa undantag finns natur- ligtvis från detta allmänna konstate- rande, exempelvis broiler. Likaså torde stordrift ha förutsättningar ri andra grenar under speciella marknadsbeting- elser eller goda förutsättningar för fo- derförsörjningen.

Den företagna analysen har också sökt visa den specialiserade djurhåll- ningens ekonomiska förutsättningar överlag. Det har emellertid varit svårt att beräkna de effekter specialisering— en har på produktionseffektiviteten, varför denna analys givetvis har många brister. Den antyder dock att speciali- sering inom djurskötseln i vissa fall kan ge goda resultat. Detta är exem- pelvis fallet inom fjäderfä- och fläsk- produktionsområdena. För mjölkpro— duktionens del synes en långt gående specialisering utan växtodling icke ge ett tillfredsställande resultat om fodret har ett högt pris.

5.12. Nötköttproduktion och fårskötsel Nötköttproduktion

Vid programmeringen har endast upp- födning av storboskap för slakt med- tagits som produktionsgren inom nöt- köttproduktionen. Det har icke heller här ansetts befogat att ingå på andra djurslag, för vilka kan hänvisas till en spec-ialundersökning företagen vid Lant- brukshögskolans företagsekonwomiska institution. Vad uppfödningen av stor- boskap beträffar har programmeringen givit vid handen att denna gren i många områden haft svårt att i större utsträck- ning ingå i produktionsplanerna med där angivna förutsättningar. Med hän- syn härtill och då köttproduktionen är av stort intresse ur företagsekonomisk och ur försörjningssynpunkt har det ansetts angeläget att något ytterligare penetrera dess ekonomi. Utgångspunk- ten är därvid ovannämnda undersök- ning. I bilaga S2 har redovisats vissa intäkts-kostnadskalkyler hämtade där- ifrån. I dessa har förutsättningarna va- rit att slaktnöt uppfödes i två besätt- ningsstorlekar och att produktionen är förlagd till syd- och mellansvenska

skogsbygder samt alternativt under sommarhalvåret baserad på åker— re- spektive ängsbete. Det senare kan sä- gas utgöras av beten på marker som vid långsiktsplaneringen hänförts till klasserna 2 och 3 enligt 1960 års areal- inventering. Tabell 5: 6 belyser det ekonomiska slutresultatet för uppföd- ning av slaktungnöt under vissa varia— tioner i förutsättningarna.

Som framgår av tabell 5: 6 ger vid förutsatta foderpriser nötköttproduk- tionen icke full kostnadstäckning vid uppfödning av 20 djur per år. Resul- tatet blir dock betydligt gynnsammare vid 100 slaktnöt per år. Viss osäkerhet vidlåder dock denna differens mellan besättningsstorlekarna. Sannolikt kan emellertid viss sänkning av arbets- och byggnadskostnaderna påräknas med stigande antal djur per besättning.

Det skall påpekas att 100 djur per år sysselsätter endast 2 000 timmar.

Tabell 5: 6 ger vidare upplysning om att en variation i foderkostnaderna av i 10 proc. leder till en variation i fö- retagarvinsten av ungefär i 60 kr per djur. Resultatet är således i ganska hög

Tabell 5: 6. Ekonomiskt resultat vid uppfödning av slaktnöt

20 st per år 100 st per år Företagarvinst, kr per djur __ .. Åkerbete Angsbetc Åkerbete Angsbete Baskalkyl .................................. — 160 —30 —— 67 63 Vid 10 % högre foderkostnad ................. — 234 _ 91 —— 141 2 Vid 10 % lägre foderkostnad .................. -— 86 31 7 124 Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader. . — 18 112 32 162 Vid fasta byggnads- och arbetskostnader ....... 165 295 176 306 Täckningsbidrag för arbete och byggnader i % av kostnaderna ............................... 51 91 79 126 Förädlingsvärde, öre per fe Grovfoder Baskalkyl ................................. 12 12 18 18 Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader. . 21 21 24 24 Vid fasta arbets- och byggnadskostnader ...... 32 32 33 33 Bete (30 öre per fe för hö) Baskalkyl ................................. 8 8 15 15 Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader. 19 19 23 23 Vid fasta arbets- och byggnadskostnader ...... 33 33 34 34

grad beroende av priset per fe och ef- fektiviteten i utfodringen. Tabellen vi- sar att tillgång till billiga naturliga be- ten är en betydelsefull lönsamhetsfak- for i nötköttproduktionen. Ifråga om utfodringseffektiviteten ger försöksre- sultat vid handen att under gynnsam- ma förhållanden något lägre foderför- brukning än 5,8 fe per kg kan uppnås. I praktisk drift kan dock betydligt sämre resultat föreligga, varför det of- tast kan vara skäl räkna med det i tabell 5: 6 angivna högre kostnadsalter- nativet för foder. Vid tillgång på speci- ellt .gödfoder, som saknar alternativan- vändning, kan däremot en lägre foder- kostnad vara motiverad. Detta kan gälla fabriksavfall av skilda slag, men det kan också vara fallet beträffande beten och foder från slåttervallar, som måste hållas ur växtföljdssynpunkt.

Vid många gårdar finns outnyttjade byggnader, som lätt kan användas för köttproduktion. I vissa fall är även ar- betskraften icke fullt utnyttjad under vinterhalvåret. Som synes av tabell 5: 6 kan nötköttproduktionen ge ganska god ersättning för dessa resurser.

Den företagna specialundersökningen över slaktnötuppfödningen visar sam- manfattningsvi-s att den har goda för-

utsättningar att hävda sig under spe- ciella förhållanden. Framför allt gäl- ler detta om svårigheter föreligger att utnyttja byggnader, arbetskraft och vis— sa foderresurser. Erfarenheten från praktiken visar att detta ofta är fallet f. n., särskilt där mjölkproduktionen nedlagts. Vid många gårdar har då köttproduktionen utbyggts. Den ger där- vid en ersättning för ifrågavarande re- surser, som annars icke skulle ha er- hållits. De utförda analyserna visar emellertid att vid förutsatt effektivitet och prisläge är köttproduktionens kon- kurrenskraft mindre god, om omfattan— de nyinvesteringar skall göras för den- samma eller om hög ersättning krävs för markerna och arbetskraften.

Vid Jordbrukets utredningsinstitut har företagits undersökningar över får- skötselns ekonomi. Dessa visar att kött- produktionens ekonomi är ungefär den- samma inom fårskötseln som inom nöt- kreaturskötseln. Under sämre betesbe— tingelser synes fårskötseln t. o. m. ge nå- got gynnsammare resultat än uppföd- ningen av storboskap.

Pälsfår Under senare tid har intresset ökat för uppfödning av pälsfår och en analys

Tabell 5: 7. Ekonomiskt resultat vid uppfödning av pälsfår

100 tackor 1 000 tackor

Företagarvinstl, kr per tacka

Baskalkyl ...................... 8 51 Vid 10 % högre foderkostnad ..... 1 44 Vid 10 % lägre foderkostnad ...... 15 57 Vid 10 % lägre skinnpris ......... 3 46 Vid 10 % högre skinnpris ........ 13 56 Förädlingsvärde för grovfoder, öre

per fe Baskalkyl ...................... 17 28 Vid 10 % högre foderförbrukning.. 15 26 Vid 10 % lägre foderförbrukning . . 19 32 Vid 10 % lägre skinnpris ......... 16 27 Vid 10 % högre skinnpris ......... 18 29

1 Vid 30 öre per fe hö och 10 öre per fe bete.

över ekonomien i denna produktion har företagits vid Jord-brukets utred- ningsinstitut. På grundval därav har i bilaga 82 presenterats en rad kalkyler för 100 resp. 1 000 tackor. Dessa ger i tabell 5: 7 angivna slutresultat. Kalkylen visar ett relativt gynnsamt ekonomiskt resultat, vilket antyder ut- vecklingsmöjligheter för produktions- grenen. Stora variationer torde dock föreligga i praktiken ifråga om arbets- förbrukning, foderutnyttjande, skinn- kvalitet m. m. Produktionen är relativt okänslig för 10 proc. variation i foder- förbrukning och skinnpriser. Kalkylen visar att besättningsstorleken är en be- tydelsefull lönsamhetsfaktor. I prakti— ken finns dock exempel på att man även vid relativt små besättningar har kunnat nedbringa arbetsförbrukningen till inemot samma antal timmar per tac- ka som för 1000-tackorsbesättningen.

5.13. Mjölkproduktion med specialiserad grovfoder-odling

Med hänsyn till de resultat som fram- kommit i det föregående vad mjölk- produktionen beträffar har det ansetts angeläget att analysera ytterligare al- ternativ för densamma. I bilaga S2 har redovisats en undersökning, där mjölk- produktion kopplats till en specialise- rad grovfoderodling. Därvid har räk- nats med en besättningsstorlek av al- ternativt 60 resp. 135 kor med inköp av rekryteringsdjur. Grovfoderarealen

(inkl. träda) uppgår till 49 resp. 107 ha. Det har antagits att denna är be- lägen i ett område, där markvärdet exkl. byggnader uppgår till 3000 kr per ha.

I förutsättningarna har ingått att fö- retaget skall ha en hög mekaniserings- grad i syfte att bl. a. nedbringa arbets- förbrukningen och utjämna säsongva- riationen. Anbetsbehovet per ko har beräknats till 50 resp. 45 mt och totalt för företagen till 4430 resp. 8830 mt per år. Det har förutsatts en hög pro- duktionseffektivitet med en avkastning per ko av 5 000 kg och i slåttervallen av 4000 ske netto. Förutsättningarna kan således sägas avse en specialiserad mjölkproduktion baserad på egen grov- foderodling och utan anknytning till andra grenar. Produktions- och arbets- effektiviteten har antagits vara mycket hög.

Det ekonomiska resultatet vid 1960 års privnivå redovisas i tabell 5: 8.

Tabellen visar att företagarvinsten är ungefär 1— 0 vid 60 kor men ökar avse— värt vid en utbyggnad till 135 kor. Den är ganska känslig för förändringar i avkastningsnivå och foderförbrukning. Ersättningen för allt arbete blir vid 60 kor 7,60 kr per mt och vid 130 kor 10,40 kr. Om anställd arbetskraft v—är- deras till 6,50 kr blir brukarens arbets- inkomst ca 20 000 resp. 40 000 kr i de båda alternativen.

Den specialisering som här behand- lats blir relativt kapitalkrävande, dvs

Tabell 5:8. Ekonomiskt resultat vid mjölkproduktion med specialiserad grovfoderodling

Företagarvinst, kr per företag

Baskalkyl .................. Vid 10 % lägre avkastning. . .. Vid 10 % högre avkastning. . . Vid 10 % lägre mjölkpris ...... Vid 10 % högre mjölkpris. . . .

60 kor 135 kor . . .. _ 808 22 878 . . .. — 9 000 4 000 .... 6 000 38 000 -——14608 8200 . . .. 13 000 53 900

med ett medelkapital av ca 410000 resp. 820 000 kr (per man 200 000 kr). Det är uppenbart att den också bl. a. som en följd härav blir riskfull. Vid de amorterings- och skatteregler som f. n. föreligger är 60—korsalternativet icke realiserbart utan stora egna kapi- tal.

5.2. Programmering vid 1975 års teknik

Ett försök har gjorts att uppskatta den tekniska utvecklingens förväntade land- vinningar fram till 1975. Utgångsläget har varit T 60 (rationell teknik 1960), vilken framskrivits med hänsyn till för— väntade förbättringar på de produk- tionstekniska och arbetstekniska områ- dena. Därvid erhållen teknisk nivå re- dovisas i bilaga 1. Det är uppenbart att en dylik framskrivning är mycket svår att göra. Den kommer därför en- dast att som exempel prövas på tre produktionsområden (Gss, Ss, Ssk) med syfte att ge antydn—ing om vilka effek- ter den tekniska utvecklingen kan för- väntas få under 15 år ifråga om areal- storlek, kapitalbehov, arbetsförbruk- ning, produktionsprogram och lönsam- het. Med hänsyn till svårigheterna att göra riktiga avvägningar i teknisk ut- veckling mellan olika produktionsgre- nar, blir produktionsprogrammen ten- tativa. Det bör vidare uppmärksam- mas att prisnivån fixerats till 1960 års, varigenom programmens utveckling fram till 1975 icke får upp-fattas såsom en prognos. Störst intresse tilldrar sig här företagsstorleken och lönsamheten. De resultat som erhålles för särskilt den senare bli dock osäkra även såsom uttryck för enbart teknisk utveckling. Förändrade priser kan givetvis sed-an ge en helt annan lönsamhet i verklig- heten.

Kortsiktsprogrammeringen har lik-

som för T 60 genomförts inom ramen av räkenskapsgårdarnas genomsnittli— ga resurser utom för driftskapital som höjts med 10 proc. Långsiktsplanering- en har begränsats till arbetskraftsalter- nativen 5000 och 7000 mt. Restrik- tioner i övrigt har varit desamma som för T 60.

5.21. Gss-området Prod ukti on 3 pro gram Kort sikt. De erhållna produktionspro- grammen redovisas i dia-gram 5: 1 a. Som synes är skillnaderna inte så stora gentemot T 60. Generellt har dock kon- kurrensförmågan ökat något för mjölk- korna och försämrats något för fläsk- produktionen. Detta resultat får enligt vad ovan framhållits inte pressas allt- för hårt. För att slaktnöt respektive Värphöns skall ingå i programmen krävs en intäktshöjning i vederbörande grenar av 30 respektive 15 proc. Lång sikt. I det ekonomiskt optima- la programmet utan andra restriktio- ner än som angivits för T 60 har pro- duktionen inriktats på handelsväxter och sockerbetor varvid förutsatts att extra arbetskraft står till förfogande under skördeperioden till ett pris av 20 kr per int (diagram 5: 1 b). För att mjölkkor, svin eller höns skall ingå i programmen krävs följande procentuel- la höjning av intäkterna:

R 5 000 R 7 000 Mjölkkor ................ 28 28 Slaktsvin ................ 18 1 8 Värphöns ............... 40 40

Den redan i T 60 goda lönsamheten för handelsväxter i detta område har ytterligare förbättrats. Det är givetvis inte realistiskt att förutsätta en dylik produktionsform för hela Gss—området. Mjölk- och fläskproduktion har därför tvingats in i programmen. I den där-

Diagram 5:1a. Produktionsprogram och resursulnylijande vid korisiktsplaner. Gss

Växtodling

ha Mapannmål m.m. . vall 30 .eoekerbetor [] ej utnyttjad areal

potatis :....

Djurskötsel

ne .mjölkkor höns

Malin D ej utnyttjad byggnad .slaktnöt

mt Dej utnyttjat arbete

6000

4000

2000

Kapital 1000 kr 'nark, byggnader och driftskapital

300 |:] ej utnyttjat kapital

200

100 Teknik rna 750 7,75 Fm 7'60 T?.f 7541 760 775 Tnu T60 7"?5 Priser Paa PM P60 P60 Pza P60 PM Paa P60 Pm P60 P60

Program % 0,2/. O,o/. % 01. of,/. % g../. 0! M; 0/. Ola/. Resurser A)] (45% 917 f ÄV

Diagram 5: 1 b. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiklplaner, Gss

Växtodling ha W Mapannmål m.m. 280 . 'sockerbetor 240 'vall 200 160 120 80 40 - Djur— skötsel ne . mjölkkor 80 60 mm sv1n 40 20 Arbete , mt _ "utnyttjad fast; . , . . arbetskraft outnyttjad fast 6000 arbetskraft

4000 ' tillfällig %

. arbetskraft 2000

Kapital 1000 kr

2400

. mark [till] byggnader

, övrigt ”1 driftskapital

2000

1 600 "":

1200 800 400 Teknik 7150 775 Lif TH 7"?! 730 775 7]; 775 7375. cxarb fal ”yta 92.225. ,z/agi .n/z/z. Priser fia Pza Pm Ho pgg Flo Pza Pl.:? Paa Ffa Resurser R 5000 R 7500

vid erhållna driftsinriktningen ingår handelsväxterna likväl i stor omfatt- ning.

Resursan vändning Kort sikt. Av diagram 5:1 a framgår att arbetskraften blivit ännu sämre ut- nyttjad än i T 60. Del denna främst består av familjearbetskra-ft, krävs en väsentlig reducering av familjerna eller ökad företagsstorlek för att ett bättre utnyttjande skall kunna åstadkommas.

Långt sikt. Som synes av diagram 5: 1 b blir arealinnehavet mycket be- tydande (230 respektive 321 ha). Ar- betskurvan blir dock ojämn och un- dersysselsättning föreligger i viss ut- sträckning under vinterhalvåret. Om möjlighet att anskaffa extra arbetskraft ej finns, minskar arealen till 169 re- spektive 235 ha, men är ändå betydligt större än vid T 60. Genom det stora arealinnehavet har också kapitalbeho- vet ökat kraftigt (1,9—2,5 milj. kr per företag). I program med mjölkkor eller fläskproduktion faller arealinnehavet till omkring 100 respektive 160 ha vid R 5000 resp. R 7000. Även kapitalbeho- vet blir avsevärt lägre (1 1,5 milj. kr).

Diagrammet visar också att program med djurskötsel ger en jämnare arbets— fördelning och således mera full syssel- sättning åt den fasta arbetskraften. Vid mjölkproduktion har dock viss extra arbetskraft anskaffats under skörde- perioden.

Lönsamhet

Av tabell 5: 9 framgår att vid program— meringen på kort sikt ger 1975 års tek- nik inte någon större ökning av ar- betsersättningen. Inom ramen för före— liggande resurser kan följaktligen en ytterligare förbättrad teknik knapp-ast utnyttjas. Om det är möjligt »att mins- ka på resursen arbetskraft till ,det verk- liga behovet ökar lönsamheten något ytterligare. En väsentligt större ökning erhålles om en mera harmonisk pro- duktionsmedelsutrustning kan skapas genom att mark- och kapitalresurserna kan utvidgas (långsiktsprogrammen). Tabellen visar att förhållandevis höga arbetsinkomster per mt därvid uppnås. Ganska stora skillnader föreligger dock mellan handelsväxtodling och program med mjölkkor eller svin. Skillnaderna kan emellertid vara något överdrivna.

Tabell 5: 9. Arbetsersättning, kr per mt i Gss-området

Teknik ........................ Tnu T60 Teo T75 T751 T75 T75 T75 u. fläsk mjölk extra arbete

Pris .......................... | P,,o P,", PM, ' P,m Pa,, Pso P,,D P60 Produktionsprogram ............ | Nu Optimala

Resurser: RH ........................... 2,48 2,66 3,04 3,48 3,92 Rm .......................... 3,39 3,49 4,27 4,83 4,97 RIV .......................... 3,17 4,26 5,72 6,63 7,08 Rv ........................... 3,55 4,49 6,41 7,17 7,58

RSOOOmt .......................

R&Wmt ....................... 14,85 28,26 23,01 18,97 13,50 R'moomt ....................... 14,38 28,24 22,99 20,11 15,09

1 Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning.

5.22. Ss-området Produktionsprogram Kort sikt. De erhållna produktionspro- grammen vid T 75 (diagram 5:2 a) avviker inte så mycket från produk- tionsplanerna vid T 60. Mjölkproduk— tionen har ökat något i grupp IV, me- dan för grupp V en intäktshöjning av 2 proc. krävs för att den skall ingå i planerna. Dess konkurrensförmåga har dock stigit i förhållande till T 60. Lång sikt. Av diagram 5: 2 b fram- går att programmen för långsiktsplane- ringen vid resursalternativet R5000 koncentreras produktionen på handels- växter och svin, liksom var fallet vid T60. Det krävs dock endast 1 proc.:s intäktshöjning för att mjölkkor skall ingå. Även i R7000 inriktas produk- tionen i första hand på handelsväxter och svin. Programmet är dock labilt och mjölkkor ingår vid obetydlig rin- täktsökning. Likaså kan slaktnöt lätt ingå (2 proc.:s intäktsökning). Om ext- ra arbetskraft ej kan anskaffas under skördeperioden ökar mjölkproduktio— nens konkurrenskraft. Alternativt har 2 program utarbetats, där mjölkkor och slaktnöt tvingats in i planerna. För Värphöns krävs en intäktshöjning av

10 proc. om grenen skall ingå i pro- grammen.

Resursan vändning

Kort sikt. Av diagram 5: 2 a framgår att ett stort antal manstimmar ej kan utnyttjas i kortsiktsplanerna. Huruvida dessa kan frigöras från företaget beror på möjligheterna att utjämna säsong- variationen och att i vissa fall erhålla deltidsarbete.

Lång sikt. Som framgår av diagram 5:2 b ökar arealinnehavet från 120 till ca 210 ha vid R5000 mt och från 150 till drygt 270 ha vid R7000 mt, då T 75 introduceras. Samtidigt stiger kapitalbehovet till ca 950000 respek- tive 1 250 000 kr vid de båda resursal- ternativen. Diagrammet visar också att viss arbetskraft — lokaliserad till vin- terhalvåret _ ej kan utnyttjas. En kom- bination med skogsbruk skulle i detta område givit en jämnare arbetskurva och en högre arbetsersättning.

Lönsamhet

Arbetsersättningen redovisas i tabell 5:10. På kort sikt blir förbättringen obetydlig, om arbetskraft ej kan frigö- ras. Men även om så är fallet uppnås

Tabell 5: 10. Arbetsersättning, kr per mt i Ss-området

Teknik ................ T,,,, T,, T,, T.,5 T,,1 T75 T75 mjölk kött Pris .................. P,, P,, P,, P,, P,, | P,, P,,

Produktionsprogram . . . . Nu Optimala

Resurser: RH ................... 1,61 1,90 2,65 3,20 3,68 Rm .................. 1,87 2,71 3,21 3,99 4,72 RW .................. 1,95 3,24 3,78 4,60 4,89 RV .................. 2,15 3,88 4,09 4,80 5,37

RamOmt ...............

135000,” ............... 8,34 13,69 9,18 12,25 R7ooo mt ............... 8,46 13,32 10,37 12,25

1 Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning.

Diagram 5: 2a. Produktionsprogram och resursuinyttjande vid kortsiktsplaner, Ss

Växtodling ha Mspannmål m.m. Dej utnyttjad. areal

potatis

30—

Djurskötsel , neT . mjölkkor höns 30 _ [HH] svin D ej utnyttjad byggncd 20 _ % slaktnöt 10 — ......

Skogsbruk ha_ .egen avverkning Drotförsälining 40 ' 20 _

Arbete mt Dej utnyttjat arbete

6000 '

4000 —

2000

Kapital 1000 kr .mark, byggnader och driftskapital

Dej utnyttjat kapital

300

200

Teknik Tou 760 735 Tnu Téo 775 M. T60 775 Fm 720 775 Priser P60 P60 P60 P60 Péo P60 P60 P60 Peo Fm P60 P60 Program M. Of! Ola/. A/u CP./, O/aÅ /Vu O,o/_ Of! % of! 0/./. Resurser r?] /F U R 117 f? F

Diagram 5: 2b. Produktionsprogram och resursulnyttjande vid lcingsiktsplaner, Ss

Växtodling ha. _ Ulli] spannmål m.m. 2407 ' vall 200- D outnyttjad areal 160-4 120J 80— 40— Djurskötsel " ne" 120" 100' . mjölkkor 80- [HH] svin 60- % slaktnöt 40- V 20 7 ? _ % % Arbete . Int.. utnyttjad fast ' vm. ' arbetskraft outnyttjad fast [:i arbetskraft tillfällig X

I arbetskraft

mark

I IHH] byggnader

7/4 övrigt driftskapi tal

Teknik rio 775 775 775 na 77.7" 775 775

[',/m m,: nya!/£ till Priser PM Pga Paa Paa Pza Ha Pm Ha Resurser R .S'AM R 7000

en arbetsinkomst som blott med ca 1 kr per mt överstiger 1960 års. Först i långsiktsplanerna sker en mera bety- dande ökning, dvs. till ca 13 kr per mt i de optimala programmen oberoende av resurser. Om en jämnare sysselsätt— ning kunde erhållas på vintern genom exv. skogsbruk, skulle arbetsersättning— en per mt öka med ytterligare ca 1 kr. För program med mjölk- och köttpro- duktion blir arbetsersättningen något lägre.

5.23. Ssk-området Produktionsprogram

Kort sikt. Diagram 5: 3 a visar att pro- gramförändringarna från T 60 till T 75 är praktiskt taget obefintliga. Av bi- dragskalkylerna framgår visserligen att mjölkproduktionens konkurrenskraft ökat, men redan vid T 60 var bygg- nadsutrymmet utnyttjat. För att andra djurgrenar skall ingå krävs ganska sto- ra intäktshöjningar, nämligen med föl- jande procent:

Rn Rm Riv Slaktnöt ..... 55 50 39 Slaktsvin ..... 20 1 2 14 Värphöns ..... 37 28 25

Lång sikt. Vid programmeringen har arbetats dels med förutsättningen att jordbruksjord och skogsmark ingår i proportionen 1: 2, dels att endast jord— bruksjord finns. Produktionsplanerna i jordbruket har blivit lika i båda fallen (diagram 5: 3 b). Där skog finns blir emellertid arbetet bättre utnyttjat. Vid de förutsatta resurserna och förhållan- det jordbruksjord—skogsmark 1:2 kan inte hela skogsarealen avverkas med gårdens arbetskraft, varför rotförsälj- ning ingår i programmet. I jordbruket har driften helt specialiserats på mjölk- produktion. För att andra grenar skall ingå krävs följande intäktshöjningar i procent:

R 5000 R 7000 Handelsväxter . . . 7 6 Slaktnöt ......... 6 6 Slaktsvin ......... 8 8 Värphöns ........ 17 17

För att kunna genomföra avverkning- arna med egen arbetskraft måste exv. köttdjur insättas. I diagram 5: 3 b har redovisats ett sådant alternativ för R 5000, vilket emellertid ger betydligt lägre timersättning än övriga alterna- tiv. En krympning av åkerareal och koantal samt ökade egna arbetsinsat- ser i skogsbruk är en annan modifika- tion av programmet, som ger unge- fär samma lönsamhet men mindre risk- full produktion.

Resursanvändning

Kort sikt. Även i skogsbruksområdet blir arbetskraften inte utnyttjad vid kortsiktsplaneringen. Diagram 5: 5 vi- sar att ganska stora outnyttjade resur- ser föreligger vid T 75.

Lång sikt. Av diagram 5: 3 b fram- går att jordbruksjorden ökar från 50 till 60 ha i R 5000 och från 60 till 85 ha i R 7000. Därtill kommer två gånger så mycket skogsmark. Kapitalbehovet per företag stiger vid införandet av T75 med ca 180 000 kr vid R 5000 och med 290 000 kr vid R 7000. Diagrammet visar vidare att om skog ej ingår kan ca 500 mt ej utnyttjas.

Lönsamhet

Arbetsersättningen ökar enligt tabell 5:11 obetydligt vid införande av T 75, om detta sker inom ramen av förelig— gande resurser. Kan outnyttjad arbets— kraft frigöras ökar ersättningen med ca 1—1,50 kr per mt i förhållande till T 60. Långsiktsprogrammen —— där full rörlighet föreligger i produktionsme- delssammansättningen — ger emeller- tid en betydligt större arbetsinkomst, nämligen ca 11 kr per tim. i samtliga

140. Diagram 5: 3a. Produktionsprogram och resursulnyltjande vid kortsiktsplaner, Ssk

Växtodling ha Mapannmäl m.m. l:] ej utnyttjad areal

30 _ potatis

20 - . vall

10-

Djurskötsel . na _ .mjölklcor höns 30 _ Metin [] ej utnyttjad byggnad

20 _ slaktnöt

10-

Skogsbruk . ha .egen avverkning D rotförsäljning

40

Arbete mt |:] ej utnyttjat arbete

6000 4000

2000

Kapital 1000 kr 'mark, byggnader och driftskapital

[] ej utnyttjat kapital

300 200

100

Teknik T:» 760 7,75 Thu 730 77.5". Tnu- T60 T75 Priser P60 Pga Pm Ho P60 Pm PM Pm Ho Program/%, 0 [o,/. /|/u O/. 0/. M: -0,:/. 0 /. "Resurser få] ,: gaf f?” f

Diagram 5: 3b. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiktsplaner, Ssk

Växtodling haT 160 _ [HD] spannmål m.m. 120 — . vall 80 _ & potatis 40 _ä _ ' E skogsplantering Djur— skötselune 140 _ 120 —' 100 — . mjölkkor 80 " [HH] svin 60 _. ' % slaktnöt 40 — 20 - Skogs— bruk ha___ 200 _ . egen avverkning 100 I—D ' D rotforsalaning Arbete mt __ .J utnyttjad fast 6000 . arbetskraft 4000 outnyttjad fast arbetskraft 2000 Kapital 1000 kr

. mark [HH] byggnader

7 övrigt driftskapital

Teknik 710 7"?! TPS T?! 760 775 775 0.317 (va'/l ast? Priser Plc pw Pza pa; Pza . Piia m

Resurser R 5000 577000

Tabell 5: 11. Arbetsersättning. kr per mt [ Ssk-området

Teknik ................ Tnu T60 Ts,, T75 T751 T65 T75 u. skog kött

Pris .................. P60 P60 Ps., | PM, PG., P60 Pm,

Produktionsprogram. . . . Nu Optimala

Resurser: Ru ................... 2,23 3,44 4,34 4,76 5,33 Rm .................. 2,12 3,28 4,64 5,36 5,96 RIV .................. 2,08 3,70 4,87 5,81 6,46

RV ...................

RSOOOmt ...............

Ramn"; ............... 5,46 10,65 9,30 5,06 R'lOOOmt ............... 5,66 10,83 9,52

1 Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning.

program med skog. Om produktionen begränsas till enbart jordbruksdrift fal- ler ersättningen till 9—10 kr per mt. Å sämre jordar blir jordbrukets relati- va lönsamhet givetvis lägre. Särskilt gäller detta om driften extensifieras mot köttproduktion. Därvid blir skogs- drift ett mera betydelsefullt komple- ment. Ren skogsproduktion ger ca 10 kr per mt i arbetsersättning.

5.24. Sammanfattning

Planeringen vid 1975 års teknik är som framhållits osäker och får endast be- traktas såsom ett räkneexempel för att ge antydan om den tekniska utveck- lingens konsekvenser ifråga om före- tagsstorlek, produktionsprogram och

lönsamhet. Det har då framgått att inom ramen för 1960 års resurser (mark, kapital, arbetskraft) sker inga egentliga förändringar i produktionen. Lönsamheten ökar obetydligt såframt inte arbetskraft kan frigöras. Om det— ta kan ske i den omfattning arbetstek- niken möjliggör, ökar dock arbetser- sättningen på ifrågavarande 15 år enligt tabell 5: 12.

Om större rörlighet förutsättes i pro— duktionsapparaten får den nya tekni- ken betydande konsekvenser. Arealin- nehauet ökar kraftigt, vilket framgår av tabell 5:13. Vid studium av den- na bör observeras att resultatet i viss utsträckning blir beroende av möjlig- heterna att anställa extra arbetskraft under skördeperioden. Om detta ej är

Tabell 5:12. Procentuell ökning av arbetsersättningen vid kortsiktsplanerna mellan

T 60 och T 7 5 Procentuell ökning T 60—T 75 R 11 R 111 R IV R V

Gss

Optimalt program .............. 13 10 12 12 Ss

Optimalt program .............. 14 15 13 13 Ssk

Optimalt program .............. 12 13 13

Tabell 5:13. Procentuell ökning av arealinnehavet per företag mellan T 60 och T 75 enligt långsiktsplanerna

Gss Optimalt program ......... Mjölkproduktion .......... Ss Optimalt program ......... Mjölkproduktion .......... Ssk Optimalt program .........

Procentuell ökning T 60—T 75 R 5000 R 7000 92 114 60 74 76 80 50 54 20 42

realiserbart begränsas arealökningen särskilt för Ss—området. Vid mjölkpro- duktionsalternativen blir arealen i hög grad beroende av antalet mjölkkor, ef— tersom planeringen sker inom ramen av en fast arbetsinsats.

Även behovet av kapital företer en kraftig ökning, vilket tabell 5: 14 visar.

Ifråga om produktionsplanerna är förutsättningarna relativt osäkra och alltför få program har framräknats för att en mera klarläggande bild av den tekniska utvecklingens konsekvenser skall erhållas. Programmeringen anty— der dock att mjölkproduktionens rela- tiva konkurrenskraft bar ökat något vid T 75. Inom Gss-området har dess— utom specialodlingar av olika slag lätt att vinna stor omfattning på lämpliga

jordar. I Ss-området kan fläsk- och köttproduktion lätt ingå i programmen. I Ssk-området är mjölkproduktionens konkurrenskraft mycket betydande. Äggproduktionen har däremot icke i något fall kunnat konkurrera om re- surserna vid ifrågavarande förutsätt- ningar. Här synes den specialiserade driften vara en mera rationell utveck- lingsväg.

Den tekniska utvecklingens betydelse för lönsamheten (arbetsersättningen) kan givetvis inte mera exakt faststäl- las. Enligt de resultat som erhållits vid programmeringen skulle arbetsersätt- ningen kunna förväntas öka enligt ta- bell 5: 15 vid införandet av T 75.

Om man förutsätter att ifrågavaran- de förbättring av tekniken framkommer

Tabell 5:14. Procentuell ökning av kapitalinsatsen per företag mellan T 60 och T 75 enligt långsiktsplanerna

Gss Optimalt program ......... Mj ölkproduktion ..........

Ss Optimalt program ......... Mjölkproduktion .......... Ssk Optimalt program (innefat-

tar mjölkproduktion). . . .

Procentuell ökning T 60—T 75 R 5000 R 7000 80 98 56 63 60 61 39 43 44 54

Tabell 5:15. Procentuell ökning av arbetsersättningen mellan T 60 och T 75 enligt långsiktsplanerna

Gss Optimalt program ......... Mjölkproduktion ..........

Ss Optimalt program ......... Mjölkproduktion ..........

Ssk Optimalt program .........

Procentuell ökning T 60—T 75 R 5000 R 7000 88 94 96 83 64 57 105 100 95 91

på 15 år skulle arbetsersättningen i runda tal öka med 4 proc. per år. Den- na siffra får emellertid inte pressas. Det bör vidare uppmärksammas att den erhållits utifrån förutsättningen att re- surser och produktionsprogram opti— malt anpassats efter den tekniska ut- vecklingen. En dylik omedelbar anpass- ning torde sällan -förekomma i prak- tiken inom någon näringsgren.1 Det skulle förutsätta, att forskningsresulta- ten omedelbart kunde överföras till fö- retagen och att företagarna hade möj— lighet att skaffa härför erforderliga mark— och kvapitalresurser samt ta de risker, som är förknippade med ett snabbt adopteran—de av ny teknik. Spe- ciella svårigheter torde föreligga att successivt anpassa produktionsappara- ten. Framför allt gäller detta maski- ner och byggnader. När investeringar gjorts i dessa, blir driften på många punkter bunden under lång tid och kan ej förändras även om ny teknik framkommer. Å andra sidan bör beak-

tas att jämförelsen avser optimal tek- nik och organisation även 1960. Skulle anpassningen försvåras mellan dessa båda optimalprogram, kommer en allt större skillnad att föreligga mellan praktisk drift och vad som är möjligt uppnå utifrån föreliggande teknik.

Även om den analys som här gjorts rörande den förväntade tekniska ut- vecklingens konsekvenser är osäkra, ger den dock på en punkt en mycket bestämd vägledning. Om man vid T 75 skulle arbeta med samma innehav av mark, kapital och arbetskraft per gård som vid T 60, skulle lönsamheten öka mycket obetydligt. Även om arbetskraf- ten har reducerats i proportion till minskningen i behovet, blir ökning i arbetsersättning blott ca 1 proc. per år. Om däremot innehavet av mark och kapital successivt kan anpassas efter den tekniska utvecklingen, skulle vid optimal driftsorgan'isation arbetsersätt- ningen öka väsentligt mera.

1 Jfr Penrose cp.cit.

KAPITE L 6

Jämförande bedömning av olika effektiviseringsvägar

Den företagna undersökningen syftar till att belysa det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar. I första hand har gjorts en historisk analys av effektivi- seringsutvecklingen inom vissa länder (kap. 2). Därav framgår att lantbruket sedan 1930-talet fått flera rationalise- ringsåtgärder att välja mellan än tidi- gare, då främst produktionstekniska förbättringar stod till buds. Numera tilldrar sig även arbetsrationalisering, storleksökning och specialisering ett betydande intresse, likaså vertikala och horisontella integrationssträvanvden.

I kap. 3 har lämnats en sammanfatt- ning av en tidigare utförd undersök- ning rörande det svenska lantbrukets produktivitetsförhållanden, baserad på räkenskapsmaterial från bokföringskon- trollerade gårdar. Denna visar att lant- bruken i vårt land i allmänhet har en disharmonisk produktionsmed—elsutrust- ning. Mekaniseringen har medfört stor outnyttjad kapacitet av såväl tekniska anordningar som i vissa fall av arbets- kraft. Marginalproduktiviteten är ringa för dessa produktionsmedel, medan den däremot är hög för mark, djur och vissa förnödenheter, vilka möjliggör ett ökat utnyttjande av befintliga resurser.

Undersökningarnas tredje etapp har sökt belysa fortsatta effektiviseringsvä— gar utifrån bestämda, preciserade för- utsättningar (kap. 4 och 5). Därvid har rationaliseringsprogram utarbetats för en lång rad olika typfall. De åt- gärder som studerats är tekniska för-

bättringar (produktions- och arbetstek- niska), organisatoriska förändringar i driften samt utbyggnad av företagens storlek. De förra har hänförts till kort- siktiga planeringsåtgärder, medan före- tagens utbyggnad har inrymts under benämningen långsiktsplanering. Effek- terna av dessa åtgärder i vad avser produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet har studerats genom synte- tiska kalkyler grundade på räkenskaps- och försöksmateri-al, arbetsstudieresul- tat och skilda tekniska överväganden av anlitade experter.

I det följande görs en sammanfattan- de analys av de resultat, som särskilt framkommit i kap. 4 och 5. Speciellt intresse ägnas därvid de olika rationa- liseringsåtgärdernas lönsamhetssteg- rande effekt och det rationella lant- brukets konkurrenskraft om arbete och kapital gentemot andra näringar. Vida- re kommer att diskuteras nödvändiga förutsättningar för att de framlagda organisationsformerna skall kunna rea- liseras inom svenskt lantbruk.

6.1. De olika rationaliseringsåtgärder- nas lönsamhetsstegrande effekt

De i det föregående utarbetade organi- sationsplanerna har ur lönsamhetssyn- punkt jämförts med resultaten från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomis- ka undersökning (räkenskuapsgårdarna) . Därvid har arbetsersättningen beräk-

nats enligt allmänna företagsekonomis- ka principer för intäkts- och kostnads- beräkningen. Detta förfaringssätt avvi- ker på Vissa punkter från de kalkyler som utarbetas såsom underlag för pris- förhandlingarna. Bl. a. beräknas där icke räntekostnaderna, liksom här va- rit fallet, på fastighetens hela mark- nadsvärde och vidare värderas vissa naturaprestationer efter konsumentpris. Det har dock i förevarande samman- hang icke ansetts lämpligt att anknyta till denna beräkning, eftersom program- meringen avser nya organisationsfor- mer, vilkas konkurrenskraft måste be— dömas efter en företagsekonomiskt håll- bar kalkyl. D*et skall dessutom redan från början understrykas, att en kal- kylmässig uppskattning av ett företags ekonomiska resultat aldrig kan göras exakt. Vidare erinras om att »Nu—alter- nativet» avser ett medeltal av räken- skapsresultaten för åren 1956460, re- lativt schematiskt uppräknat till 1960 års prisnivå.

Av kap. 4 fram-går att arbetsersätt- ningen i nudriften vid räkenskapsgår- darna i grova drag varierar mellan

2—4 kr per mt. Den är högst i Gss- området och lägst i Ss-området. I re- gel ökar den med arealstorleken (jfr fig. 2: 1). Under 1960 uppgick lantar- betarlönen till i genomsnitt ca 4,50 kr per mt och industriarbetarlönen för manliga arbetare över 18 år i dyrort lll till 6,30 kr. Gentemot dessa timlöner är den sålunda beräknade arbetsinkom- sten i lantbruket låg. Här skall dock erinras om att jordbrukarna har rela- tivt stora kapitalinkomster och att be- räkningarna av kalkylmässiga kostna- der utförts efter företagsekonomiska principer.

6.11. Tekniska-organisatoriska förbättringar på kort sikt

Den i de syntetiska beräkningarna för kortsiktsplaneringen använda produk- tionstekniken —— som i stort sett sva- rar mot vad som f. n. är möjligt uppnå i rationell drift inom ramen av före- liggande företag —— ger i tabell 6:1 redovisade förbättring av arbetsinkom- sten i lantbruket. Som synes är denna relativt sett högre i de sämre än i de

Tabell 6: ]. Förändring i arbeisersc'ittning vid övergång till rationell teknik respektive optimal produktionsinrikining inom ramen av räkenskapsgårdarnas genomsnittliga

resurser Ökning i proc. som följd av Ytterligare förbättring av arbetsersättningen om häns n e' tas till Område Förbättrad Förbättrad Totalt fasta keysmalder föl. teknik prodluktions- byggnader och lnl'lktnmg markanläggningar 1 2 3 4 5 (Förändring (Förändring (Förändring i % gent— (Nu —> T60) T60 —> Opt.) emot kol. 4) Gss ........... 10 29 42 16 Gmb .......... 21 11 34 21 Gsk ........... 29 15 48 21 Gns ........... 40 6 48 26 55 ............ 44 17 68 28 Ssk ........... 50 32 98 18 Nn ........... 41 27 79 15 Nö ........... 56 8 68 18

bättre jordbruksområdena, vilket är na— turligt med hänsyn till förutsättningar- na. Det har inte ansetts möjligt att göra en meningsfull analys av förändringar- na inom olika storleksklasser.

Om driften med hjälp av den lineära programmeringsmetoden omplaneras vid räkenskapsgårdarna i syfte att maximera ersättningen för fasta resur- ser inom ramen av föreliggande pro- duktionsapparat, sker en ytterligare ök- ning av arbetsersättningen. Tabell 6: 1 redovisar också denna förbättring, vil- ken är något mindre än vad som skulle kunna åstadkommas genom införandet av rationell teknik. Det skall emeller- tid påpekas, att en exakt åtskillnad mellan effekterna av tekniska och or- ganisatoriska förändringar ej kan gör-as. De i vissa fall oenhetliga områdessiff- rorna ger uttryck härför. Det bör vi— dare observeras att inom ramen av fö- religgande resurser är det svårt att helt utnyttja modern produktionsteknik. Särskilt försvårar kapitalbristen en van- passning av produktionen efter resur— serna i övrigt.

Även om den förbättrade tekniken och driftsorganisationen avsevärt höjer arbetsersättningen —— enligt tabell 6: 1 med i genomsnitt 50 proc. _ uppnås ändå icke överlag en arbetsersättning motsvarande lantarbetarlön.1 Inom ra— men av föreliggande genomsnittliga re- surser är det följaktligen svårt att genom rationalisering av driften erhålla en konkurrenskraftig inkomst. Likväl har här förutsatts en ganska avancerad pro— duktionsteknik och en matematiskt op- timal driftsorganisation, vilket ej kan förväntas i praktiken. Den analys som företagits över effekterna av förvänta— de tekniska framsteg till 1975 visar, att motsvarande bild erhålles även i ett långsiktigt perspektiv om resursramen ej utökas. För de tre analysera-de om- rådena (jfr kap. 5) skulle de tekniska

framstegen endast möjliggöra ca 1 proc. årlig stegring i arbetsersättningen vid räkenskapsgårdarnas nuvarande resur- ser av mark och kapital. Därvid har ändå förutsatts att arbetskraften kan nedbringas i takt med införandet av ny teknik. Detta torde i praktiken ej vara möjligt överallt beroende på ar— betskraftens odelbarhet.

På kort sikt föreligger i lantbruket vissa fasta resurser med låga alterna- tivvärden. Härigenom kan nuvarande företagsform och teknik framstå som rationell för företagaren, även om den icke ger full täckning av kostnaderna. I varje fall skulle nya organisationsfor— mers konkurrenskraft framstå såsom mindre framträdande. I tabell 6: 1 har även beräknats den ytterligare steg- ring av arbetsersättningen i optimal— planerna, som erhålles om hänsyn ej tas till fasta kostnader för byggnader och markanläggningar. Som synes skul- le arvhetscrsättningen härigenom bli 15—25 proc. högre.

Med den arbetsteknik som förutsatts vid programmeringen skulle visst an- tal manstimmar kunna frigöras även på kort sikt. Omfattningen därav fram- går av tabell 6: 2, vilken antyder att det föreligger ganska stora outnyttjade ar- betskraftreserver vid nuvarande före- tagsstruktur. En stor del av denna ar- betskraft är dock av hög ålder. Det blir dessutom allt svårare att frigöra densamma, eftersom den huvudsakligen utgöres av familjea-rbete. I beräkning- arna har genomgående förutsatts att

1 Det skall erinras om att arbetsersättningen avser allt arbete och att den ej beräknas enligt grunder som använts vid jordbrukets prisför- handlingar. En spridningsanalys av räken— skapsmaterialet ger vidare vid handen att många gårdar uppnår högre arbetsersättning än vad som framkommit i de syntetiska beräk- ningarna vid rationell teknik och organisation. Dessa gårdar har dock ofta större insatta re- surser än genomsnittet och i vissa fall högre avkastning per ha eller djurenhet än vad som motsvarar T60.

Tabell 6: 2. Outnyttjad arbetskraft vid optimala program. Kort sikt (T60:P60)

Outnyttjad arbetskraft i proc. av tillgänglig Område RII RIII RIV RV Medeltal Gss ................. 13 15 9 8 12 Gmb ................ 21 29 20 20 24 Gsk ................. 10 16 29 23 14 Gns ................. 22 38 33 27 31 55 .................. 14 13 30 39 22 Ssk ................. 15 10 13 13 Nn ................. 1 7 3 Nö ................. 13 26 16

Tabell 6: 3. Ökning av arbetsersättningen gentemot rationell teknik och optimal organisa— tion (kort sikt), om outnyttjad arbetskraft helt kan friställas, proc.

Område RII RIII RIV RV Medeltal Gss ................. 15 17 10 9 14 Gmb ................ 26 42 25 25 32 Gsk ................. 10 18 40 30 16 Ons ................. 28 62 49 37 46 55 .................. 16 16 43 64 29 Ssk ................. 18 11 15 15 Nn ................. 1 7 3 Nö ................. 15 35 20

arbetskraften är fast. Om emellertid denna förutsättning släppes, kan i ta- bell 6z3 angivna inkomststegring per mt erhållas i förhållande till optimal- planerna. En så omfattande reducering av arbetsinsatsen som där förutsatts torde dock vara helt orealistisk vid mindre går-dar, såframt inte till jord- bruksdrift väl anpassade deltidssyssel- sättningar föreligger.

6.12. Utbyggnad av företagens storlek

Produktivitetsanalysen i kap. 3 ger en klar antydan om att marginalproduk- ten för mark (jordbruksjord och skogs— mark) samt för vissa kapitalresurser (särskilt djur) är hög i ett normalt svenskt lantbruksföretag. En utbygg- nad av detta —— i första hand med så- dana produktionsmedel som har högt marginalvärde _ skulle således vara en betydelsefull effektiviseringsåtgärd. Den

lineära programmeringsstudien har gi- vit liknande resultat.

I första hand kan man från kort— siktsplaneringen få ytterligare mate- rial, vilket liksom produktivitetsanaly- sen antyder lämpliga utvecklingsvägar. Genom att denna planering för varje område avser olika arealstorlekar, kan effekterna av stigande arealer studeras på grundval av dessa planer. Diagram 6: 1 belyser hur arbetsersättningen vid de optimala planerna ökar med stigan- de areal inom slättbygdsområdena. Jäm- förelser har där även gjorts med tren- den i räkenskapsresultaten för åren 1956—60 (uppräknade till optimalpla— nernas nivå). Båda dessa serier visar en betydande ökning av arbetsersätt- ningen med stigande areal och andra produktionsresurser som ökar med arealstorleken. Den syntetiska beräk- ningen synes därvid ge något större stegring än räkenskapsmaterialet. Detta

Diagram 6: ]. Arbetsersättning vid optimala kortsiktsplaner för slättbygdsområdena och beräknad arbetsersättning vid räkenskapsgårdarna 1956—60 uppräknad till optimal- planernas nivå

Arbetsersättning' V är, Räkenskapsresultat 5 _ 4 .. . Optimala planer Gss 3 __ vid T60=P60 2 _ 1 _ | ha jord— bruksjord 5 | 4 _. Gmb 3 .- 2 _ 1 _ ha jord— ' bruksjord 5 .. 4 _ Ons 3 _ 2 _ 1 _ ha jord— ' ' ' "bruksjord 10 20 30 40 50 5 .. 4 _ Ss 3 _ 2 _ 1 .. ha jord- | r | | | | | bruksjord

Tabell 6: 4. Marginalproduklivitet för resurserna åkerjord, skogsmark och kapital ( kort sikt)

Marginalproduktivitet (kr per kr) Område Storleksgrupp Mark Kapital Åker Skog Gss .............. 11 2,31 1,00 III 2,63 1,00 IV 2,59 1,72 V 2,55 1,00 Gmb ............. II —— 5,44 III —— 6,00 IV _ 6,00 V 4,66 Gsk .............. II 1,44 3,45 4,12 III 0,18 3,30 6,26 IV — 3,23 7,20 V 3,15 8,44 Gns .............. II 2,28 1,00 III 2,80 1,00 IV 2,16 1,00 V — 2,78 55 ............... II 3,04 1,00 III 1,42 3,66 IV 2,50 1,00 V —— 9,28 Ssk .............. II 1,39 4,34 1,00 III — 4,12 4,56 IV 4,10 5,10 Nn .............. II 2,27 5,63 1,00 III 2,37 5,63 1,00 Nö .............. II — 6,53 6,24 III _ 6,60 5,92

torde delvis bero på att räkenskapsgår— darnas rationalitet gentemot genom- snittsjordbruket minskar något med ökad gårdsstorlek. Vidare har de större fastigheterna förhållandevis stor-a out- nyttjade byggnadsutrymmen, vilka vid programmeringen möjliggjort en kraf- tigare utökning av djurbesättningarna.

I kortsiktplanernas lösningar enligt den lineära programmeringsmetoden (Simplextablån) kan också marginal- produkterna av olika resurser erhållas. Tabell 6: 4 redovisar dessa produkter för mark och kapital. Vid studiet av denna tabell bör observeras att i vissa

områden har kapitalet varit så knappt att all mark ej kunnat utnyttjas vid före- liggande produktionstekn-ik och drifts- inriktning. Några marginalvärden kan i så fall ej redovisas för marken. Ta- bellen visar överlag höga marginalvär- den för åker och skogsmark. Även ka- pitalet har i vissa områden ett mycket högt värde. Denna analys verifierar följaktligen de resultat som på regres- sionsanalytisk väg erhållits i kap. 3. Liksom där skall emellertid även i det- ta samman-hang understrykas, att denna analys endast ger antydningar om lämp- liga utvecklingsvägar. Långsiktsplane-

ringen är ett försök att mera ingående söka klarlägga storleksfaktorns ekono- miska betydelse. Resultatet är i hög grad beroende av vilka kapitalresurser insättes, den produktionsinrikt- ning som tillämpas och den harmoni som överhuvudtaget kan uppnås i före- taget.

I långsiktsplaneringen har, mot bak- grunden av produktivitetsanalysen, främst insatserna av kapital och mark tillåtits öka. Däremot har arbetskrafts— resursen, som företedde låg marginal- produkt, i regel begränsats till 3000, 5000 resp. 7000 mt per år. Endast i vissa specialiserade djuralternativ har medgivits en större insats av arbets— kraft.

Då det är svårt att arbeta med den totala resu'rsinsatsen såsom uttryck för företagets storlek kommer först omsätt- ningen att användas som ett samman— fattande storleksmått. Diagram 6: 2 be-

SOIII

Diagram 6: 2.

lyser sambandet mellan omsättningen per företag och arbetsersättningen per mt. Därvid har medtagits samtliga kort- sikts- och långsiktsplaner, men ej de specialiserade djuralternativen. Som synes föreligger ett mycket markerat samband mellan ifrågavarande variab- ler. Diagrammet visar dessutom att i re- gel kan en arbetsinkomst av 5—6 kr per tim. ej uppnås förrän omsättningen uppgår till 100 000 kr eller mer.

En ökad omsättning kan uppnås på skilda sätt och det är därför angeläget att underkasta denna faktor ytterligare granskning. I diagram 6: 3 har samban— det mellan arbetsersättning och insat- sen av kapital belysts. Kapitalets bety— delsefulla lönsamhetsstegrande effekt är där mycket framträdande (kapitalet om- fattar här även fastigheterna). En ar— betsersättning av 5—6 kr kan i genom- snitt inte erhållas förrän vid kapital- insatser av minst 200 000 kr per före-

Arbetsersättningens beroende av omsättningens storlek

Kr/mt X 14 - x 12 - x 10 _ A |:] D 8 _ * 0 A D ' x ' 5 _ 0 X* ”A A A A Ait- ." . Cl I '. x D A . G x B! 4 _ & Eb $% A Gmb n '. .D A Gsk . DÖ Ons & &El A 5: O 2 — Suk l .]ln Å ms ' | | | . | . | | ' 50 100 150 200 250 300 350 400

Oullttning, 1000 kr per företag

Diagram 6: 3. Arbetsersättningens beroende av kapitalinsatsen

Kr/mt x x 14- 12- x 10— A A E] E] 0 e. 0 x A x ' ' B x' . 6— .. o . A* [& A A K .A i D ..o I:! | U' A - ,, I . x 0 . Gss 4. ' . X 0 . " A Gmb U . n. . A Gsk . x [& Ons [5 2? få ,2 . Se 0 2_ Ssk I ::n 4 1:5 ' I l I I | | I I l I I 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 1100 1300

Kspitalinsats, 1000 kr per företag

Diagram 6: 4. Arbetsersättningens beroende av insatserna av jord och skog (2 ha skogs- mark = 1 ha jordbruksjord )

Kl:/mt ' x x 14 - 12 — x 10 _ A A C] [] 0 O 8 _ X A 6 V' x i; 13 . l' Åt ' . x At Al . ' A. 5 A. (' %- R ' 4 — äÄ är ä' a' : .. Gss X OA '- 4 mb |: ”5 2 ' i”; ns 2 _ Se 0 Ssk I Nn li Nö ' | | ' # 50 100 150 200

Area; ha per företag

tag. Enligt programmeringen i kap. 4 har Gss-området givit särskilt höga ar- betsinkomster, men diagram 6:3 visar att kapitalinsatsen vid företagen i detta område är mycket stor.

Diagram 6:3 visar liksom diagram 6: 2 en betydande spridning. En ökad in- sats av kapital är således icke en gene- rell väg för ökad lönsamhet. Även ka- pitalet kan som framgått av »det före- gående vara olika produktivt. Särskilt har kapital investerat i mark och djur visat sig ha en stark lönsamhetssteg- rande effekt. Vidare bör särskilt obser- veras, att vissa specialiserade program företer stora avvikelser från den all- männa trenden i diagram 6: 3.

Det synes även vara av intresse att belysa arbetsersättningen som en funk- tion av arealinnehavet. Diagram 6: 4 re- dovisar dessa förhållanden. Även areal- insatsen har som synes en starkt steg- rande effekt på arbetsersättningen. Spridningen är dock större än i dia-

grammen 2 och 3, vilket är naturligt med hänsyn till de stora skillnader som råder ifråga om markens kvalitet.

I diagram 6: 5 har ett försök gjorts att för Gss-området (långsiktsplanerna) belysa hur lönsamheten beror av va- riationer i såväl areal som driftska-pi- tal och arbetsinsats.

De skillnader i ar—betsersättning som föreligger mellan olika företag, beror delvis på driftsorganisationen. Denna företer vid långsiktsplanerna stora va- riationer med åtföljande växlingar i resursinnehav och lönsamhet. I första hand skall påpekas att vissa specialise- rade djuralternativ har gett relativ hög arbetsersättning. Därvid har inget arealunderlag i företagen förutsatts. I andra fall har Specialiseringen krävt stora arealer i extensiv drift. Resurs- innehav och lönsamhet vid specialise— rad djurskötsel belyses av tabell 6:13. Därav kan dras den slutsatsen att flera djurgrenar synes ha stora förutsättning-

Diagram 6: 5. Arbetsersättning vid varierande insats av arbete, jordbruksjord och drifts— kapital, Gss

R 3000

O 30 45 60 75 ”q, '# Åker, ha &

R 5000

R 7000 Kr/mt 14 12 2, 10 — Kr/mt 73 8 3,5 ' _ 6 "åå 14 '4 12 4 810 10 2 8 6 933.300 är;, 250 4 % *, zoo 2 i,» ', 150 % 60 90 120 150 o 90 120 150 Åker, ha & Åker, "nn.

Tabell 6: 5. Resursinnehau och lönsamhet vid specialiserad djurskötsel

Areal Kapital Ersätt- Ersättning per mt vid Djurantal 1 ' ning per 10 % lägre avkastning ia 1 000 kr . mt, kr eller produktpns Mjölkproduktion, utan foderodling ........ 50 kor _ 252 000 5,58 1,40 Dito ................ 200 » _ 679 000 7,62 3,02 Dito ................ 400 » _ 1 260 000 9,13 4,02 Mjölkproduktion, med grovfoderodling. . . . 60 » 49 410 000 7,60 4,49 Dito ................ 135 » 107 820 000 10,40 6,88 Nötköttproduktion, med grovfoder (åker— bete) .............. 20 slakt— dj ur/år 20 87 000 1,76 _ 1,20 Dito ................ 100 » 50 359 000 4,80 1,10 Pälsfår, med grovfoder (åkerbete) _________ 100 tackor 11 69 000 4,91 2,78 Dito ................ 1 000 » 110 596 000 16,15 10,48 Svin, utan foderodling. 20 slakt- svin/gång _ 10 000 3,16 0,45 Dito ................ 50 » — 23 000 4,41 1,36 Dito ................ 200 » — 80 000 7,52 3,45 Dito ................ 1 000 » — 350 000 33,46 17,19 Broiler, utan foderod- ling ............... 1 000 djur/ gång _ 14 000 4,94 1,93 Dito ................ 4 000 » _ 46 000 8,67 4,51 Dito ................ 16 000 » _ 159 000 16,21 9,45 Äggproduktion utan foderodling ........ 350 höns _ 10 000 1,85 _ 0,36 Dito ................ 1 400 » _ 35 000 3,70 0,27 Dito ................ 5 000 » _ 111 000 6,77 1,48

ar att utvecklas till specialiserade före- tag. Särskilt gäller detta fläsk-, broiler- och äggproduktion samt fårskötsel. Programmeringsresultaten för olika områden företer en mångskiftande bild med skild-a resurskombinationer, drifts- inriktningar och lönsamhet. Förhållan- dena har sammanställts i diagram 6: 6. Som synes föreligger såväl inom områ— dena som mellan desamma stora lön- samhetsskillnader och samtidigt också stora skillnader i resursinnehav och re— surskombination. Stora skillnader finns också beträffande driftsinriktning, vil- ka ej i dess helhet belyses av diagram- met. För skogsområdena har t. ex. icke medtagits driftsformer med enbart

skogsbruk (jfr istället tabell 6: 21). Det är icke möjligt att utöver vad som ovan gjorts dra några generella slutsatser Abe— träffande sambanden mellan lönsamhet och olika faktorer. Förhållandena är mycket skiftande mellan områdena be- roende på jordarnas produktionsför- måga, tillgång till skogsmark, djursköt- selns förutsättningar etc.

I regel visar mjölkproduktionen vid långsiktsplaneringen dålig konkurrens- förmåga. De lägsta lönsamhetsalternati— ven i diagram 6:6 omfattar i regel mjölkproduktion. Det är dock möjligt att en alltför ogynnsam bild erhållits, beroende på svårigheterna att uppskat- ta mjölkproduktionens komplementära

Diagram 6:6. Lönsamhetens beroende av resurstillgäng i organisationsplanerna för olika områden

arsa .: ,

”+

enheter, __

v—Q

ll | .määåull Hud] muut rlll ]

nt

l:] högst _lågst

i att naturum

nå

, [Ti-k nrlil” HILFIr MKIII

.. ...an mn

] ;] ___] =) ] ;]

=: ] P :]

mrlll” millii-l nrlrlil

: E'

Hau” Huåuån

50"

.iji .

= OOOLH _] _'_—l :l ' = = ; |__—'

25” li ll IH ll ll |l£lt| li [_l Fil nu nu ,, m Gss Gmb Gsk Gris Ss Nn Nö &, ”än! 51351 ”NN!!! ”än!” Hoes Hoes sees ass ages sees esse sees Hggo ”880 ooo oo ooo ooo ooo ooo

fördelar. I de flesta områdena krävs emellertid mycket stora intäktsökning— ar för att den skall ingå i optimalpla- nerna. Följande tablå belyser dessa i procent:

Gss ............ 33 Ss ............ 25 Gmb .......... 19 Ssk ........... 1 Gns ........... 28 Nu ........... 1 Gsk ........... 8 No ...........

Detta har givit anledning till en spe- cialstudie av mjölkproduktionens eko- nomiska förutsättningar (se kap. 5). Som framgår därav kan en bättre lön- samhet (Ss—områdets förutsättningar) inte uppnås utan mycket effektiv pro- duktion (minst 5 000 kg mjölk per ko, minst 100 kor per besättning) och i specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingcn. Denna produk- tionsform blir emellertid å andra si- dan riskfull och svår att finansiera.

I diagram 6:6 jämföres även lång- siktsplanerna med de kortsiktiga opti- mala planerna för storleksklass III (RIII T 60 :P 60 Opt.). Det bör därvid obser- veras att arbetsinsatsen vid RIII är un- gefär densamma som vid R 5000, medan R 3000 har lägre och R 7000 har högre arbetsinsats. Stora skillnader i insat— serna av kapital och mark föreligger däremot mellan RIII och långsiktspla- nerna. I regel har dessa genom en mera optimal kombination av olika produk— tionsmedel gett en väsentligt högre lön- samhet än i RIII. Därvid har även pro- duktionsinriktningen påverkats. Gene— rellt kan sålunda sägas att Iångsikts— planernas stora överlägsenhet i lönsam- hetshänseende gentemot kortsiktsalter- nativen är ett resultat av en mera har- monisk kombination av resurser och ett bättre kapacitetsutnyttjande samt en

mera lönande kombination av produk- tionsgrenar. Ifråga om resurskombina- tionen skall särskilt framhållas att kring arbetskraften har kombinerats betydligt större mark- och kapitalre— surser än i RIII. D'riftsinriktningen är inte så mångsidig som i kortsiktspla— nerna utan mera anpassad efter förut- sättningarna. I vissa fall har emellertid driften en så extrem inriktning att den ej förefaller realistisk för ett större an- tal gårdar.

Om sålunda arbetsersättningen ökar starkt med stigande resursinnehav el- ler med ökad omsättning, är det av in— tresse att söka klarlägga huruvida en optimal företagsstorlek föreligger. Av diagram 6: 6 framgår att arbetsersätt- ningen i regel ökar obetydligt, då re- sursinnehavet är större än vid R 5000, vid vilket alternativ dock ryms arealer av 20—120 ha åker och kapital av 225 000—1 000 000 kr. Även de specia- liserade djuralternativen ger i många fall liknande resultat (tabell 6: 5). Vis- sa undantag från denna regel finns dock, exv. stora insatser av produktiv mark i Gss-området och vissa grenar inom djurskötseln. Nu berörda förhål- landen visar att vid föreliggande tek- nik har de mindre lantbruken större potentiella rationaliseringsmöjligheter än de större. Det bör emellertid obser- veras att planering ej gjorts för verk- ligt stora företag.

Det bör vidare beaktas, att även om arbetsersättningen per mt ej ökar så mycket, då företagets storlek överstiger en arbetsinsats av 5000 mt, kan före- tagarersättningen likväl öka. Detta blir genomgående fallet om den anställda arbetskraften kan erhållas till lägre timlön än den genomsnittliga uppnådda arbetsersättningen. I flera planer är detta möjligt. Vid huvudparten av de framräknade planerna är dock företa- garvinsten obetydlig och den synes .i

varje fall icke kraftigt stimulera till ut— byggnad av mycket stora företag. Lik- nande erfarenheter finns även i För- enta Staterna, där familjejordbruket do- minerar trots goda institutionella möj- ligheter att utbygga större företag. Det- ta uteslut-er givetvis inte att vid en ra- tionell organisation, hög teknik och gynnsamma markförhållanden det kan vara lönsamt utbygga företagens stor- lek längre än till de arealer och ar- betsinsatser som ovan redovisats. Sam— ma sak torde i vissa fall gälla inom djurskötseln. Exempel på dylika före- tag finns inom vårt land.

Vid bedömning av långsiktsplanerna och deras relativt goda lönsamhet bör beaktas att där genomgående förutsatts icke enbart optimal organisation utan även rationell teknik. I samband med programmeringen har undersökts ef- fekterna av en 10-procentig sänkning av avkastningsnivån. Konsekvenserna därav skall närmare diskuteras längre fram, men redan här kan understrykas att detta i många fall leder till en så- dan sänkning av arbetsersättningen, att långsiktsplanernas lönsamhet obetydligt avviker från kortsiktsplanernas. Detta visar att utbyggnaden av företagen icke får den ovan erhållna inkomststegrande effekten utan att den sammankopplas med en rationell organisation och pro- duktionsteknik.

6.13. Sammanfattande synpunkter

Som ovan framgått visar den företagna analysen att ingen effektiviseringsåt- gärd generellt kan sättas främst, då det gäller att höja jordbrukets lönsamhet. Beräkningarna ger »dock belägg för att resurskombin-ationen ofta är mindre väl anpassad. Särskilt krävs att till arbets- kraftens förfogande ställs mera pro- duktivt kapital och i regel även mera mark för att den skall erhålla en till-

fredsställande ersättning. Men propor- tionerna mellan olika resurser företer stora växlingar med förutsättningarna. Vidare spelar driftsinriktning och tek- nisk nivå stor roll för resultatet även i långsiktsprogrammen. Därav följer att driftsrationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att rationella företag skall kunna skapas och att det därvid blir fråga om en ömsesidig anpassning, vilken har sär- skilt goda möjligheter att komma till stånd vid tidpunkten för nybyggnad och arealkomplettering. Om så ej sker kan stora felinvesteringar lätt göras, såväl ur den enskildes som ur samhäl- lets synpunkt.

En utbyggnad av företagens storlek måste i ett långsiktigt perspektiv te sig än mer betydelsefull. På längre sikt kan förväntas en allt mer avancerad och komplicerad produktionsteknik, som inte torde rationellt kunna behärskas och snabbt adopteras mer än av mera framstående företagare. Det är givetvis svårt att kalkylmässigt visa driftsle-dar- förmågans betydelse härvidlag och i fö- religgande undersökning har räknats med samma teknik oberoende av före- tagsstorleken. Vid bedömning av jord— brukets utveckli—ngsvägar bör likväl nu berörda förhållanden tillmätas stor vikt. Givetvis ökar detta också kravet på en effektivisering av utbildnings- och upp- lysningsverksamheten.

6.2. Det rationella lantbrukets konkur- renskraft gentemot andra näringar

Vid utarbetandet av de olika rationali- seringsalternativen och beräkningen av deras konkurrenskraft har mark och kapitalföremål värdesatts efter 1960 års marknadspriser, varvid räntekostnader- na i långsiktsplanerna beräknats efter en räntefot av 6 proc. för kapital in-

vesterat i mark och byggnader och 7 proc. för driftskapital. I kortsiktspla— nerna har byggts på räkenskapsgårdar- nas kostnadsberäkningar härvidlag. Det ekonomiska resultatet har sedan ut- tryckts såsom ersättning för arbetskraf- ten. Diskussionen om konkurrensför- mågan gentemot andra näringar kom- mer därför att främst bli en diskussion rörande konkurrensen om arbetskraft, varvid emellertid bör beaktas nyss- nämnda värdesättning av övriga resur- ser.

Enligt vad ovan framgått är det hu- vudsakligen långsiktsplanerna »; där optimal kombination av resurser och produktionsgrenar förutsatts vid 1960 års teknik —— som ger en mera väsent- lig höjning av arbetsersättningen i lant- bruket. Vid ett studium av lantbrukets konkurrensförmåga gentemot andra nä- ringar tilldrar sig därför dessa planer störst intresse.

Det skall redan på förhand under- strykas att långsiktsprogrammen en- dast får betraktas såsom modeller för vissa angivna förutsättningar och att det i verkligheten finns en långt större variation i dessa än vad som kunnat beaktas i programmeringen. Med hän- syn härtill måste de erhållna resultaten användas med stor försiktighet. Detta även med hänsyn till att programmen är de matematiskt optimala vid ifråga- varande förutsättningar och att en dy- lik exakt anpassning icke kan åstad- kommas i praktiken. Det skulle inne- bära ständigt full rörlighet och möjlig- het till anpassning efter teknisk—ekono- misk utveckling.

Som redan framhållits har vissa svår- bedömbara konventioner måst göras vid kostnadsberäkningen. Särskilt skall på— pekas att marken i regel åsatts ett värde motsvarande 1960 års marknadsvärde för the-byggd jord. Anledningen härtill har varit att de erforderliga arealerna

per företag i regel ej torde kunna upp- nås i praktiken utan sammanläggning av åtskilliga mindre fastigheter. Därvid uppstår många anpassningsproblem, vilka här ej beaktats. Likaså är det svårt att utnyttja föreliggande byggnads- hestånd, även om detta ej är nevrslitet. Det är dock troligt att undantag här- ifrån kan förekomma, särskilt beträf- fande bostäderna. Under sådana för- hållanden torde det vara rimligt att räkna med något lägre fastighetsvär- den. Vad detta innebär beträffande arbetsersättningen skall exemplifieras. Om fastighetsvärdet sänkes med 1 000 kr per ha vid slättbygdernas optimala organisationsformer ökar arbetsersätt- ningen med följande belopp per mt:

R 3000 1,20 kr R 5000 1,50 kr R 7000 1,30 kr

Kan dessutom vissa byggnader utnytt— jas efter en storleksrat-ionalisering, skul- le ytterligare någon inkomstförbättring erhållas. Mot detta måste emellertid stäl- las ovannämnda anpassningssvårigheter.

I undersökningen har räknats med 1960 års ränteläge. Sedan 1960 har rän- tefoten återigen sänkts, varför det kun- de vara motiverat att i kalkylerna för nya organisationsformer alternativt räk- na med lägre räntefot. Förhållandena på detta område kan dock växla. Det har därför ansetts tillräckligt att exem- plifiera hur 1 proc. sänkning av ränte- foten påverkar arbetsersättningen. Där- vid stiger arbetsersättningen i regel med ca 15 proc. Något högre tal erhål- les i allmänhet för mjölkproduktions- alternativen och något lägre för övre Norrland.

6.21. Jämförelser med industri- och lantarbetare

Diagrammen 6: 7 a och 6: 7 b redovisar en sammanställning av arbetsersättning- arna vid samtliga planer (T 60) inom

olika områden. I diagram 6:7a görs även en jämförelse med nudriften. Yi- dare har i båda diagrammen inlagts den genomsnittliga timförtjänsten för industri- och lantarbetare 1960.

Som synes föreligger stora skillnader mellan de senares arbetsförtjänster och lantbrukets arbetsersättning i såväl nu- driften som i kortsiktsplanerna. Den vid programmeringen tillämpade tek- niken och organisationen ger således icke, vid räkenskapsgårdarnas genom- snittliga resursinnehav och 1960 års priser, i större delen av landet en ar— betsersättning motsvarande industri- arbetarlön. Det är tänkbart att en nå- got högre teknik i vissa fall skulle kun- na tillämpas (jfr kap. 5 vid specialise- rad mjölkproduktion), men i allmänhet måste i undersökningen använda av- kastningstal etc. betraktas såsom höga f. n. Bilden förändras emellertid vä- sentligt i diagrammet för långsiktspla- nerna. Genomgående ger de optimala planerna för R 5000 och R 7000 en ar- betsersättning som ligger i nivå med eller överstiger industriarbetarlönen. För resursalternativet R3000 är detta däremot icke överallt fallet. Det bör vi- dare observeras att mjölkproduktions- programmen ofta ger en låg arbetser- sättning. Inom skogsbygdsområdena ger ren jordbruksdrift i regel lägre ersätt- ning än lantarbetarlön. Genom kombi— nation jord-skog eller i ren skogsdrift uppnås dock ersättningar av 6—8 kr per mt. Som framgått av det föregående har vissa specialiserade djuralternativ gett arbetsersättningar som väsentligt överstiger industriarbetarlönen (tabell 6: 5). Om ränteläget sänks med 1 proc. förbättras lantbrukets relativa konkur- renskraft något (i långsiktsplanerna 1— 2 kr högre arbetsersättning per mt).

Den analys som företagits rörande den tekniska utvecklingen fram till 1975 är osäker och bristfällig. Det är

14 RBOOO R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 23000 25000 RTOOO Kr/mt Gss Gmb Gsk Gns

Iant- och industriarbetare

7b Arbetsersättning vid långsiktsplanerna Jämförd med tim/örtjänst för

Diagram 6

nagg % _ f_n,

, T60 40.”

740.

? 6070!

RIII RIV V RII HIII RIV RV RII RIII RIV RI I RIII RII RIII

öjil

ns

SS

8 _ 10 '

6—_- __ __ __ __ _.

tare arbetare lantarbe- industri—

RII RIII RIV RV RII RIII RIV RV RII RIII RIV RV

Gss

Gmb

Gsk

lir/mt

för Iant— och industriarbetare

7a. Arbetsersättning vid nudrift och ikortsiktsplanerna jämförd med limförtjänst

Diagram 6

icke skäl att pressa densamma allt för hårt. För de områden som analyserats (Gss, Ss och Ssk) pekar dock beräk- ningarna på att inom ramen för 1960 års resurser ökar arbetsersättningen obetydligt från T 60 till T 75. Om arbets- kraft kan frigöras i takt med införandet av ny teknik blir ökningen i genom- snitt ca 1 proc. per år. Förutsättes där— emot full rörlighet i resurskombina- tionen skulle arbetsersättningen vid fasta priser stiga ca 4 proc. per år i genomsnitt. Därvid synes lönsamhets— utvecklingen bli relativt gynnsam i mjölkproduktionen. I detta samman— hang skall dock påpekas att förutsätt- ningen om fasta priser och omedelbar anpassning synes orealistisk. I verk— ligheten torde en del av rationalise- ringsvinsten vandra över till konsu- menterna. En optimal anpassning till teknisk utveckling torde icke heller kunna uppnås mer än i begränsade om- råden. Den tekniska utvecklingen kan dock bli snabbare än ovan förutsatts, om större resurser satsas på forskning och försök. Möjligheterna att sedan undvika alltför stor eftersläpning sam- manhänger i hög grad med rådgivnings- verksamhetens utformning, tillgång till krediter, sysselsättningsförhållandena utanför lantbruket, prisstabiliteten m. 111.

6.22. Företagarfamiljens ersättning

Även om arbetskraften i genomsnitt er- håller en ersättning motsvarande indu- striarbetarlön, är därmed inte sagt att företagen är konkurrenskraftiga gent- emot andra näringar särskilt beträffan- de driftsledaren och kapitalet. Ifråga- varande företag kräver betydande ka- pitalinsatser (0,5—1,5 milj. kr) och fordrar stor kunnighet och progressivi- tet hos brukaren. Det är därför av in- tresse att belysa arbetsersättningen för företagaren och dennes familj (3 000

mt). Detta görs i tabell 6: 6 utifrån för- utsättningen att all arbetskraft över 3 000 mt kostnadsberäknats efter lant— arbetarlön 1960 (5 kr per mt). Som synes därav redovisas för R3000 en arbetsersättning för företagaren och dennes familj, vilken i flera fall ej tor- de vara konkurrenskraftig. Däremot er- hålles relativvt höga ersättningar för större resursalternativ i flera områden. Skogsområdena ligger dock ogynnsam— mare till än slättbygderna, särskilt mot beaktande av att anställd arbetskraft där ofta icke kan erhållas för lant- arbetarlön. Likaså redovisar mjölkpro- duktionsalternativen i mera mångsidig drift låga arbetsinkomster för brukaren. De i vissa fall höga arbetsersättningar- na vid specialiserade djuralternativ (ta- bell 6:6) antyder att företagarersätt— ningen där är relativt gynnsam. En sänkning av ränteläget med 1 proc. ökar företagarersättningen med 15——25 proc.

Även om sålunda vissa organisations- former -— särskilt i de bättre slättbyg- derna och såsom specialiserad djurhåll- ning — ger förhållandevis god arbets- inkomst för företagaren och dennes fa- milj och förväntad teknisk utveckling antyder en gynnsam prognos beträffan- de lantbrukets produktivitet, kan dessa organisationsalternativ likväl vara svå- ra att driva såsom ekonomiska företag under lantbrukets specifika förhållan- den. Framför allt sammanhänger detta med där gällande amorterings- och skat- teregler. Det har därför även ansetts nödvändigt att belysa vilken inkomst brukaren kan förväntas erhålla efter skatt och amortering.

6.23. Amorterings- och skattekonsekvenser

Undersökningens uppläggning redovi- sas i bil—aga 4. Den har begränsats till långsiktsplanerna för Gss, Ss och Ssk (R 3000 och R 5000 optimalt och mjölk—

Tabell 6: 6. Arbetsersättning till företagaren och dennes familj1 om övrig arbetskraft

värderas till lantarbetarlön. Kr per år

R 3000 R 5000 R 7000 år; Organisationsform Organisationsform Organisationsform Opt. Mjölk Opt T60—10 % Opt Mjölk Opt T60-10 % Opt. Mjölk Opt T60-10 %

Gss 36 852 13 729 22 284 65 734 24 462 39 105 82 143 37 832 46 308 Gmb 20 315 10 175 8 026 34 914 15 775 14 265 43 617 17 762 15 072 Gsk 16 393 8 738 10 454 19 532 11 397 8 102 25 965 11 839 11 381 Gns 22 606 9 498 11 661 39 718 14 387 18 678 49 776 23 554 20 811 85 19 013 8 635 8 759 33 235 12 293 13 174 41 161 16 260 13 500 Ssk 13 133 11 015 7 129 17 301 16 959 9 272 19 627 18 538 ' 5 801 Nn 16 987 7 3053 15 203 18 350 8 3093 15 408 22 796 6 602” 17 627 Nö 19 767 13 526 11 672 22 269 15 778 10 114 26 859 18 965 10 813

60 kor 135 kor Specialiserad mjölkproduktion (Ss) 24 451 47 357

1 För områdesprogrammen och för specialiserad mjölkproduktion (60 kor) 3 000 mt, för specialiserad mjölkproduktion (135 kor) 2 000 mt. * Utan skog.

alternativ) samt till två specialiserade djuralternativ (60 och 135 kor med egen grovfodero—dling). Därvid har i första hand antagits att företagaren har ett eget kapital av 10 proc. av behovet samt att familjen i regel arbetar 3 000 mt per år i manuellt anbete och härför erhåller i tabell 6: 6 angivna arbetsin- komst. Alternativt har räknats med en något större insats av eget kapital. Fö- retagen har antagits kunna finansieras till stor del med hjälp av statliga låne- garantier. Vissa borgenslån har dock ansetts erforderliga (se bilaga 4). Amor— teringarna har beräknats enligt nu gäl- lande gynnsammaste amorteringsregler. Vid skatteberäkningarna har för den statliga inkomstskatten tillämpats de skalor som gäller från 1/1 1962 och kommunalskatten har beräknats efter 15 proc. ATP har beräknats på netto- intäkten, varvid basbeloppet satts till 4500 kr. Undersökningen har belyst dels företagarens över- och underskott under en 15-årsperiod utifrån vissa an-

taganden rörande levnadskostnaderna, dels vad som kvarstår till privat kon- sumtion och sparande sedan skatter, ATP och föreskrivna amorteringar er— lagts. Beräkningarna har utförts på så- väl ägare- som arrendebasis.

Tabell 6: 7 visar att vid optimalpro- grammen i Gss-området erhålles även i det minsta resursalternativet (R 3000) en ersättning till levnadskostnader efter skatt som kan anses vara relativt god. Företag med mjölkproduktion ger dock ej särskilt hög levnadsstandard ens i Gss. Inom Ss-området är konkurrens- kraften vid mjölkproduktionsalternati- ven sämre. För-hållandena är däremot bättre för Ssk-området. Beräkningarna visar emellertid att under 6—10-års- perioden blir ersättningen till levnads- kostnader i många alternativ mycket låg. Detta sammanhänger med att amor- teringar och räntor blir höga under denna period. Tabell 6: 7 visar följakt— ligen att även om den kalkylmässiga ar- betsersättningen för brukaren är rela-

Tabell 6: 7. Företagarens och dennes familjs överskott till levnadskostnader efter skatt (amorteringar företagna enligt föreliggande amorteringsregler ), kr

Eget kapital 10 proc. Eget kapital 50 000 . . resp. 100 000 kr1 Område och produk- Perlod ! år tionsalternativ 1—5 6—10 11—15 1—15 Med. per år Medeltal per år 1_15 Gss R 3000: T60: P60 Opt. alt. Köp ............ 31 000 16 000 18 000 22 000 20 000 » Arrende ......... 24 000 18 000 20 000 21 000 24 000 Mjölkalt. Köp ............ 13 000 5 000 9 000 9 000 11 000 » Arrende ......... 10 000 7 000 10 000 9 000 13 000 Gss R 5000: T60: P60 Opt. alt. Köp ............ 50 000 23 000 26 000 33 000 31 000 » Arrende ......... 35 000 25 000 28 000 29 000 37 000 Mjölkalt. Köp ............ 22 000 6 000 12 000 13 000 16 000 » Arrende ......... 13 000 8 000 13 000 11 000 20 000 Ss R 3000: T60: P60 Opt. alt. Köp ............ 19 000 8 000 13 000 13 000 15 000 » Arrende ......... 15 000 9 000 13 000 12 000 16 000 Mjölkalt. Köp ............ 9 000 3 000 6 000 6 000 9 000 » Arrende ......... 7 000 4 000 6 000 6 000 10 000 Ss R 5000: T60: P60 Opt. alt. Köp ............ 30 000 11 000 18 000 19 000 22 000 » Arrende ......... 22 000 12 000 18 000 17 000 25 000 Mjölkalt. Köp ............ 13 000 1 000 7 000 7 000 13 000 » Arrende ......... 8 000 2 000 7 000 6 000 15 000 Ssk R 3000: T60: P60 Extensivt alt. Köp ............ 9 000 5 000 9 000 8 000 10 000 Mjölkalt. Köp ............ 11 000 5 000 7 000 8 000 10 000 Ssk R 5000: T60: P60 Extensivt alt. Köp ............ 15 000 4 000 9 000 9 000 15 000 Mjölkalt. Köp ............ 15 000 5 000 9 000 10 000 16 000 Specialiserad mjölk- produktion 60 kor .................. 17 000 8 000 12 000 12 000 12 000 135 » .................. 25 000 9 000 16 000 16 000 16 000

1 Eget kapital 50 000 kr för alternativen R 3000 och 60 kor.

' ! 100000 » | » tivt god, försvårar nuvarande amorte- rings- och skatteregler möjligheterna att uppnå en rimlig levnadsstandard. Sär- skilt är detta fallet vid en omfattande mjölkproduktion, vilken kräver stora byggnadsinvesteringar. Dessa behand- las relativt ogynnsamt ur skattesyn- punkt och värdeminskningsavdragen är därvid betydligt läge än vad som här

R 5000 och 135 kor.

ansetts svara mot ekonomisk varaktig- het. Därest det egna kapitalet uppgår till mer än 10 proc. av behovet, blir resultatet gynnsammare. Tabell 6: 7 an- tyder också, att .arrenvdeformen ger bätt- re existensmöjligheter än ägandetor- men, då kapitaltillgångarna är begrän- sade. Om ränteläget sänks med 1 proc., ökar överskottet till levnadskostnader

efter skatt med ca 15 proc. vid opt. alt. (köp) och med 20—30 proc. vid mjölk- alt. (köp).

6.3. Risk och osäkerhet

Även om långsiktsprogrammen under normalår ger en relativt god lönsam- het, kan variationerna mellan åren vara så stora att likviditetskriser lätt kan uppstå. Riskerna härför ökar med sti- gande företagsstorlek genom att drif- ten då måste baseras på stora främ- mande kapital och att företagarens ar- betsersättn-ing samtidigt utgör en allt mindre del av totalintäkten. Likaså ökar riskkänsligheten med stigande investe- ringar i byggnader för vilka avskriv- ningsreglerna vid inkomst-deklarationen ej svarar mot ekonomisk varaktighets- tid varvid samtidigt ofta krävs en snabb amortering av lånemedlen. De utarbe- tade långsiktsplanerna blir således känsliga för stora årliga variationer i av- kastning och priser. Genom att de för- utsätter uppbyggnad av en ny produk- tionsapparat med ganska lång teknisk varaktighet, blir de också känsliga för långsiktiga förändringar i priser och teknik. Speciellt bör här uppmärksam- mas produktionsprogrammens egen in— verkan på utbudet av jordbruksproduk—

ter och prisets beroende därav samt den osäkerhet som råder rörande pris- politikens fortsatta utformning.

6.31. Riskvariationer i avkastning och priser

Det har inte varit möjligt att genom- föra en mera fullständig riskanalys för långsiktsplanerna. Vid programmering- en .har dock för de optimala planerna studerats hur arbetsinkomsten minskar genom en 10-procentig sänkning av in- täkten (vilket innebär antingen 10 proczs nedgång i produktpriset eller omkring 10 proczs lägre avkastning). I förhållande till de optimala program— men vid 1960 års teknik och priser (T 60 :P 60) har därvid i tabell 6: 8 an- givna procentuella sänkning av arbets- ersättningen erhållits. Tabellen redovi— sar även motsvarande konsekvenser för kortsiktsprogrammen.

Tabellen visar i regel en mycket kraf- tig minskning i arbetsersättningen vid ifrågavarande försämring i skördentby- tet eller i produktpriserna. De låga siff— rorna för Nn beror på att programmet innehåller skog i stor omfattning och att motsvarande reducering av dess in- täkter icke gjorts. Liknande risker fö- religger dock även i skogsbruket. I ge— nomsnitt kan man följaktligen konsta- tera att en 10-procentig intäktsminsk-

Tabell 6: 8. Procentuell nedgång i ersättning för allt arbete vid 10 proc. lägre pris eller avkastningsnivå i jordbruket

Resursalternativ Område

Rn RIU RIV Rv R 3000 R 5000 R 7000 Gss ............ 51 52 49 50 38 (40)1 35 (41) 35 (44) Gmb ........... 31 39 42 30 58 (60) 45 (59) 44 (65) Gsk ............ 20 22 28 37 36 (36) 39 (59) 32 (56) Gns ............ 29 32 35 34 45 (48) 41 (53) 40 (58) 55 ............. 26 30 33 34 50 (54) 44 (60) 43 (67) Ssk ............ 14 19 21 -— 46 (46) 29 (46) 35 (70) Nu ............ 12 13 — -— 10 (11) 10 (16) 12 (23) Nö ............ 13 17 _— _— 41 (41) 38 (55) 34 (60)

1 Siffrorna inom parentes avser nedgång i företagarens arbetsersättning.

Diagram 6: 8. Arbetsersättningens minskning vid 10 proc. lägre pris eller avkastningsnivå jo;

Kr/rnt ' > 14 _ 12 _ 10 — % ? i a . __ t t t "' _ Gss )( 4 - Gmb D ! Gsk . _ Gris A . SS 0 2 _, sak I En Å - Nö ' | l l I | *T I I 50 100 150 200 250 300 350 400 ansättningliooo kr per först; ning medför i långsiktsplanerna en drift uppgår enligt Gulbrandsens beräk- 164

bruket. T 60—10 proc. jämfört med T 60 optimala planer

sänkning av arbetsersättningen med 35—50 proc. Arbetsinkomsterna blir därvid ofta obetydligt större än i nu- driften. Förhållandena illustreras även av diagram 6: 8. Riskvariationens kon- sekvenser på de specialiserade djur- alternativens lönsamhet kan studeras i tabell 6: 5.

En 10-proeentig sänkning av priser eller avkastning är ej något unikt för- hållande i jordbruket. Genom undersök- ningar av Gulbrandsen2 har visats att en prisvariation av 10—20 proc. har före- legat för olika produkter under åren 1935—58, då priserna ändå varit regle- rade. Ifråga om avkastningsvariationen har Hjelm3 belyst att denna i växtod- lingen för hela Växtföljden uppgår till 10—20 proc. och för mjölkproduktio- nen till 10—15 proc. av medelavkast- ningen. Den totala intäktsvariationen för ett företag med relativt mångsidig

ningar till 10—15 proc. av medelintäk- ten för en följd av år. Detta innebär i stort sett att under ett år av sex kan företagen utsättas för ett intäktsbortfall av denna storlek.

Som ovan visats resulterar redan en intäktsminskning av 10 proc. i en vä— sentlig sänkning av arbetsersättningen. Vid resursalternativen R5000 och R 7000 erhåller företagaren i dylika fall obetydliga arbetsinkomster. Bedömt även gentemot analysen i tabell 617 måste hans likviditetssituation därvid bli ytterst ansträngd, såframt han ej har stora egna kapital. För att stimu- lera effektivitetsutvecklingen och för att överhuvudtaget göra det möjligt för

2 Guldbrandsen, Odd: A model of profit calculation under price uncertainty, Stencil, Uppsala 1961. 3 Hjelm, Lennart: Avkastningsvariationen som riskfaktor i jordbruket. Medd. nr 8—54 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

företagaren att skaffa sig relativt stora lantbruk utan betydande egna kapital, är åtgärder som minskar den årliga in— täktsvariationen av utomordentlig be- tydelse. Hit hör driftstekniska åtgärder av skilda slag (bevattning, torrläggning, mindre riskkänsligt växt- och djurma- terial, bättre bruknings- och odlingsme- toder o. d.). För utveckling av sådana åtgärder spelar insatserna inom försök och forskning stor roll. Genom försäk- ringar kan vissa produktionstekniska risker elimineras eller minskas. Vidare kan en flexibel produktionsapparat och produktionsplan ned-bringa vissa risker. Möjligheterna att göra skattemässiga förskjutningar i intäkterna är också av betydelse. Slutligen följer av det före- gående att ett prisregleringssystem, som dämpar den årliga variationen i in- täkterna icke oväsentligt torde stimulera jordbrukets effektiviseringssträvanden. Detsamma gäller en god marknadsorga- nisation som kan utjämna utbuden ge- nom lagring m. m.

6.32. Osäkerhet rörande teknisk utveckling

Vid bedömning av olika rationalise- ringsvägar måste även den långsiktiga utvecklingen av priser och teknik be- aktas, dvs. den osäkerhet som betingas av ifrågavarande utveckling. Vad tekni- ken beträffar är framför allt föränd- ringar på maskin- och byggna—dssidan av intresse. Det har inte varit möjligt att erhålla en mera preciserad bild rö- rande lantmannabyggnadernas framtida konstruktioner. På detta område före- ligger stor osäkerhet och detta torde i många fall avskräcka för stora inves- teringar. Om nybyggnad i större om- fattning skall komma till stånd för re- sursalternativen R 5000 och R 7000, är det angeläget att mera bestämda svar kan lämnas beträffande djurstallarnas konstruktion och planlösningar.

Vad maskinerna beträffar har i bila- gorna 1 och 2 redovisats en prognos för utvecklingen fram till 1975. Denna visar genomgående att konstruktioner- na blir större och effektivare men sam— tidigt dyrb-arare. Härigenom försvåras delbarheten och möjligheterna att ut- nyttja den tekniska utvecklingens land- vinningar vid mindre företag. På detta område kan således dels en prognos göras, dels ger denna antydan om att en utbyggnad av företagen är ett me— del att minska vissa teknologisk—a risker.

6.33. Osäkerhet rörande långsiktig prisutveck- ling

Ifråga om prisutvecklingen skall först erinras om det välkända förhållandet att arbetslönerna företer en förhållan- devis stark stegring år från år. Det-ta stimulerar anskaffandet av arbetsbe- spanande anläggningar av skilda slag och därmed också till utbyggnad av företagen. Vad jordbrukets produktpri- ser beträffar skall främst deras bero— ende av utbudet i ett land med låga efterfrågeelasticiteter diskuteras.

En mycket stor del av de framräkna- de programmen på såväl kort som lång sikt förutsätter en högre intensitet i de olika produktionsgrenarna än vad som f. n. är fallet vid genomsnittet av svens— ka jordbruk. Många program har dess- utom inneburit en utbyggnad av fläsk- produktionen. Ett snabbt realiserande av de effektiviseringsalternativ som framlagts i det föregående skulle an— tagligen leda till en betydande ökning av totalproduktionen.

Det har icke ansetts möjligt att göra någon mera ingående analys av effekti- viseringens inverkan på utbudet, bero- ende bl. a. på att en prognos knappast kan uppställas över vare sig takten i till- lämpningen av ny teknik eller frekven- sen av de skilda rationaliseringsalterna—

Tabell 6: 9. Avkastning i växtodlingen vid T 60 i jämförelse med normskördar1960—61 (rel. tal, normskörd = 100)

Område Höstvete Vårvete | Råg Korn Havre Potatis Vall Gss ............ 124 125 125 131 124 117 88 Gmb ........... 136 113 148 127 117 116 103 Gsk ............ 123 136 134 133 139 121 113 Gns ............ 127 119 127 134 133 106 103 Ss ............. 131 116 132 140 126 130 106 Ssk ............ 110 93 130 133 120 118 113 Nu ............ 119 103 121 158 117 ' 119 121 Nö ............ — — 1 10 138 89 11 1 117

tiven. Att bedöma utvecklingen av lång- siktsplanerna torde vara helt omöj- ligt. I det följande kommer utbudskon- sekvenserna endast att tentativt disku- teras. Vad först avkastningen per ha beträffar redovisas i tabell 6: 9 den be- räknade ökningen då 1960 års teknik introduceras i dess helhet. Jämförelse har där gjorts med 1960 års normskör- dar. Tabellen visar som synes en kraf- tig avkastningsstegring per ha, vilken givetvis kan resultera i utbudsökning. För mjölkproduktionens de] skall er- inras om att vid programme-ringen för T 60 räknats med en avkastning per ko av 4 000—5 000 kg mot ca 3 000 f. n. i genomsnitt.

Förändringarna på utbudssidan sam- manhänger naturligtvis även med för- skjutningar i produktionsinriktningen och tillgången på resurser. Någon mera meningsfull analys häröver är svårt att göra. De ekonomiskt optimala organi— sationsformerna som framkommit vid programmeringen antyder endast pro- duktionsinriktningen i stort vid ett an- tal typfall utifrån vissa bestämda re- surstillgångar. .Den har dock särskilt på kort sikt givit vissa erfarenheter som kan vara av betydelse 'att åberopa i detta sammanhang.

I allmänhet är förskjutnin-garna i pro— duktionsprogrammen på kort sikt små. Inom ramen av föreliggande produk- tionsapparat och resurser i övrigt är

driften ganska bunden. Mindre föränd- ringar i densamma påver-kar icke hel- ler lönsamheten i nämnvärd grad. I regel leder de optimala kortsiktsplaner— na till ett något högre djurantal än i nudriften, varigenom resurserna utnytt- jas bättre. Detta överensstämmer med de erfarenheter som framkommit av pro-duktivitetsanalysen i kap. 3. I de fl-esta områden har därvid mjölkproduk- tionen ganska god konkurrenskraft. Vid större gårdar har den dock i vissa fall fått ge vika för fläskproduktion och handelsväxter. På kort sikt har där- emot kött- och äggproduktionen svårt att i större utsträckning ingå i produk— tionsplanerna. Genom särskilda under- sökningar har emellertid visats att nöt- köttproduktionen har god konkurrens- kraft under vissa specifika betingelser och att fjä-derfäskötseln har förutsätt- ningar att utbyggas i specialiserad drift. Vid programmeringen för de oli- ka områdena inom ramen av förelig- gande resurser har driften blivit gans- ka mångsidi-g.

I följande tablå har gjorts en sam— manställning över -de totala [produk- tionsförändringarna för vissa produk- ter vid övergång från nudriften till op- timal teknik och organisation i kor-t- siktsplanerna : Spannmål .............. + 16 proc. Mjölk .................. + 71 » Fläsk .................. + 20 »

Som synes skulle detta föranleda en ganska stor ökning av produktionen vid ifrågavarande gårdstyper. Beräkningen får dock ej betraktas såsom en prognos. Ovan har påpekats att stor tröghet före- ligger i anpassningsprocessen. Vidare bör observeras att programmeringen gjorts under förutsättnin-g att ca 15 proc. av åkerjorden i skogsområdena endast kan användas för bete eller skogsdrift. Senare analyser har visat att de förut- satta skördarna icke kan utvinnas vid T 60 är fullt så stor del av åkerjorden (jfr sid. 174). Det skall vidare erinras om att programmen överlag ger dålig arbetsersättning, varför stimulansen till utbudsstegring vid många gårdar likväl är svag. Istället torde arbetskraften övergå till andra yrken.

Långsiktsprogrammens effekt på pro- duktion och utbud .är ytterst svårt att analysera. Genomgående har arbetats med en teknik som ökar avkastningen per ha och per djurenhet i samma om- fattning som i kortsiktsprogrammen (se tabell 6:9). Vidare har förutsatts att 25—30 proc. av åkerjorden i skogsom- rådena endast kan användas till skog eller bete. Ifråga om förändringar i produktionsinriktningen kan endast vis- sa allmänna slutsatser dras.

I slättbygdernas långsiktsplaner har oljeväxter och spannmål, sockerbetor och köksväxter (i Gss) och fläskpro- duktion en hög konkurrenskraft. Mjölk- produktionen har svårt att hävda sig i långsiktsplanerna, då nya anläggning- ar krävs .för densamma. Detsamma gäl- ler även kött- och äggprodwuktionen. Där tillgång till skog finns kommer denna lätt in som en med jordbruket kombi- nerad gren, varvid arbetsfördelningen under året blir jämnare.

I mellan- och skogsbygderna har pro- duktionsprogrammen blivit av mycket varierande utseende. Oftast förän-dras de lätt vid små förändringar i förutsätt-

ningarna. Å bättre jorda—r hävdar sig handelsväxterna väl och i vissa fall även potatisen. Mjölxk- och köttproduk- tionen har där större relativ konkur- renskraft än i slättbygderna. På vissa marker uppträder skogsplantering som ett realistiskt alternativ. Skogsbruket har i dessa områden överlag stor för- måga att konkurrera om arbetskraften. Vidare ger i regel kombinationen jord- skog högre ersättning än ren jordbruks- drift. Jordbrukets produktionsinrikt- ning blir därvid extensiv _— ofta en- dast fodersäd, köttproduktion med grov- foderodling eller i vissa fall äggproduk- tion.

De lån-gsiktiga programmen visar så- lunda att de flesta av jordbrukets olika grenar är svåra att bedriva i lönsam produktion inom skogsbygderna, därest resurserna måste förnyas. Från dessa områden torde inte några produktions- stegrande tendenser av allvarligt slag föreligga. Tvärtom är det sannolikt att totala utbudet av jordbruksprodukter där minskar genom nedläggning av åkerjord. Inom slättbygderna synes där- emot teknisk och organisatorisk anpass- ning lätt -kunna öka produktionen av handelsväxter, köksväxter och fläsk. Undersökningarna rörande specialise- rad drift antyder att detta även kan bli fallet med produktionen av ägg och fjäderfäkött. Däremot är det sannolikt att mjölkproduktionen minskar. Som ovan framgått krävs en intäktsförhätt- ring av 20—30 proc. i slättbygdsområ— dena för att den skall ingå i program- men.

Den relativt höga konkurrenskraften för handelsväxterna kan måhända vara överdriven. På lång sikt kan vid ensi- dig drift vförsämringar uppstå i mar- kens produktionsförmåga, vilka har va- rit [svåra att beakta i kalkylerna. Det skall emellertid erinras om att gröd- gruppen »handelsväxter» icke i något

fall omfattat ren spannmålsodling utan kombinerats med oljeväxter, vallfrö, ärter och i vissa fall grovfoderodling.

Handelsväxtodlingens goda lönsamhet kan reduceras något om arbetsbehovet ej kan tillgodoses på det sätt som för- utsatts i kalkylerna, dvs. att extra ar- betskraft kan erhållas för 20 kr per mt. Om fasta arbetare istället måste anstäl- las för hela året sjunker konkurrens- förmågan väsentligt. En kombination med skogsbruk stimulerar därvid till en utbyggnad av handelsväxtodlingen. I vissa fall torde det ur risksynpunkt vara nödvändigt kombinera handels- växterna med mjölkproduktion, varvid den senares konkurrensförmåga ökar.

Fläskproduktionens goda lönsamhet vid 1960 års prisrelationer är allmänt omvittnad. Den är emellertid känslig för en försämring av priserna och fo- dereffektiviteten. Effekterna av en 5— 10-procentig prissänkning har belysts vid programmeringen. Därav framgår att vid mindre besättningar utgår ofta fläskproduktionen vid denna prissänk- ning och vid större besättningar sker kraftiga reduceringar i antalet svin per år.

Vid sidan om nu behandlade föränd— ringar genom övergång till 1960 års produktionsteknik och företagens an- passning till denna, förekommer en suc- cessiv utveckling av ny teknik. Ett för- sök har gjorts att uppskatta därav be- tingade avkastningsförändringar fram till 1975. Detta visar att en icke obe- tydlig avkastningsstegring k-an förvän- tas (10—15 proc.) för olika grenar, om de nya tekniska möjligheterna utnyttjas. Detta synes under i övrigt oförändrade förhållanden möjliggöra en stegring av jordbrukets konkurrenskraft.

Sammanfattningsvis kan således sä- gas att den förbättrade produktionstek- niken i och för sig lätt kan leda till ökat utbud av jordbruksprodukter. To—

talt sett synes dock lönsamheten i jord- bruket vid 1960 års priser —— med un- danta-g för Gss-området — inte bli så hög även i de nya organisationsformer- na att den i längden utövar stor drag- ningskraft på kapital och arbete.

Vad nu sagts innebär inte att risker ej finns för stegrat utbud av vissa pro- dukter. Det föreligger stor tröghet i an- passningsprocessen och i den mån ef- fektiviseringen påskyndas i jordbruket utan motsvarande nedbantning av pro- duktionsapparaten kan totalproduktio- nen lätt öka. Detta kan särskilt bli fal- let med fläsk, gödkyckling, oljeväxter och spannmål. I samband därmed kan en utbyggnad ske av nötköttproduktio- nen, eftersom denna gärna blir en kom— pletterande gren till handelsväxtodling- arna. På kort sikt — dvs. inom ramen för den fasta produktionsa-pparaten _ är en ökad animalisk produktion över- lag ekonomiskt motiverad. Med jordbru- kets låga efterfrågeelasticiteter kan det- ta givetvis verka pristryckande, särskilt om exportmöjligheterna minskar. Den lönsamhetsstegrande effekten av effek- tiviseringsåtgärderna blir då den ovan beräknade endast för föregån-gsmännen, medan en mera omfattande anslutning till dessa åtgärder från lantbrukarnas sida är riskfull. I en större marknad kan förhållandena för Sveriges del gi- vetvis bli annorlunda.

Vad utvecklingen av skogsprisema beträffar blir exportförhållandena av stor betydelse. Det har icke ansetts nödvändigt för bedömning av redovi- sade utvecklingsplaner, där skog ingår, att göra någon analys häröver. Hänvis- ning kan i sammanhanget göras till en undersökning inom FAO.4

' World Demand for Paper to 1975.

6.34. Osäkerhet rörande prispolitikens framtida utformning De framtida produ—ktpriserna i jordbru— ket blir naturligtvis i hög grad beroen- de av jordbrukspolitikens framtida ut- formning. Det har emellertid inte an- setts ligga inom ramen för denna un- dersökning att närmare behandla olika jordbrukspolitiska program och deras konsekvenser på produktionsplanerna etc. En analys har dock företagits med vissa alternativa prisförutsättningar, nämligen världsmarknadens prisrelatio- ner respektive förväntade EEC—priser. Därvid har belysts effekten på produk- tionsprogram, resursbehov och lönsam- het. Denna del av programmeringen har begränsats till produktionsområdena Gss, Ss och Ssk.

Priser

De vid programmeringen använda världsmarknadsprisreIatz'onerna har be- räknats med utgångspunkt från skillna- derna mellan svensk prisn-otering 1960 och medeltalet av motsvarande utlands- notering 1959/60—1961/62. De vid lön- samhetskalkylerna för 1960 använda priserna har med ledning härav juste- rats till en beräknad världsmarknads- prisnivå. Så erhållna priser har emel- lertid räknats upp med ett genomsnitt- ligt importskydd av 51 proc., så att den totala prisnivån för jordbruksproduk- ter blir oförändrad vid 1960 års nivå. Det är således endast effekten av för- ändrade prisrelationer som belyses i denna del av programmeringen.

Nedanstående tablå visar den procen- tuella skillnaden mellan så beräknade »världsmarknadspriser» och 1960 års priser i lönsamhetskalkylerna.

På grund av svårigheterna att erhål- la ett samlat uttryck för prisnivån på jordbruksprodukter inom EEC-området får vid denna del av programmeringen använda priser endast betraktas som

Kalkylerat »världsmark- nadspris» (med genomsnitt- ligt gränsskydd av 51 % ) iprocent av 1960 års priser

Vete .................... 111 Råg ..................... 106 Korn1 ................... 108 Socker ................... 87 Raps .................... 102 Mjölkz ................... 97 Ägg ..................... 106 Nötkött, kor ............. 106

ungdjur ......... 107 Fläsk .................... 104

1 Beräknat som medeltal av vete- och råg-

prisändringen.

? Under förutsättning av oförändrat smörpris.

en mycket grov skattning. Följande pro- centuella prisändringar gentemot 1960 års priser har föreslagits av jordbruks— utredningens presidium:

Procentuell föränd-

Produktslag ring gentemot 1960 års priser

Spannmål ................ + 10

Animalier ................ — 10

För övriga produkter räknas med oför- ändrade priser.

Prod ukti ons program

Kort sikt. I området Gss sker betydan- de förskjutningar i produktionspro- grammen vid prisförändringar mot världsmarknadsrelationer (VM-priser) respektive EEC-priser. Sockerbetsod- lingens konkurrenskraft försämras av- sevärt och denna produktion utgår ur produktionsprogrammen vid VM-priser och i vissa fall även vid EEC-priser. I stället ökar odlingen av spannmål, olje- växter m. m. i betydande utsträckning.

Vid VM-priser ökar fläskproduktio- nens konkurrenskraft ytterligare, vil— ket leder till att denna gren kommer att dominera produktionsplanerna. EEC-prisalternativet, som innebär en genomgående sänkning av animaliepri- serna med 10 proc., leder i storleks— grupperna III och V till ungefär samma produktionsplaner som VM-prisalterna—

Tabell 6: 10. Procentuell förändring av produktionsvolgmen vid VM—prisrelationer och EEC—priser jämfört med programmering för T 60: P 60 (korlsiktsprogrammen )

VM—priser EEC-priser Område ' Spannmål Mjölk Fläsk Spannmål, Mjölk Fläsk Gss ...................... + 125 —100 + 211 + 68 -— 50 + 102 55 ....................... + 21 — 33 + 64 + 6 :i; 0 _ 3 Ssk ...................... + 0 i 0 :l; 0 :|; 0 i 0 + 0

tivet, dvs. ökad spannmålsodling och fläskproduktion. l storleksgrupperna II och IV däremot bibehålles mjölkpro- duktionen i oförändrad omfattning jämfört med T 60 :P 60. Produktions- programmen är emellertid instabila och även små prisförskjutningar leder lätt till nya alternativ.

Även produktionsprogrammen i Ss- området företer vissa förändringar, i synnerhet vid prisförskjutningar mot VM-priser. Mjölkproduktionen domine- rar i storleksgrupperna II—III och fläskproduktionen grupperna IV—V vid samtliga prisalternativ. Vid VM-priser ökar i vissa fall fläskproduktionen yt- terligare på mjölkproduktionens bekost- nad.

Programmeringen vid T 60 :P 60 för Ssk—området tyder på att mjölkproduk- tionens konkurrensförmåg-a på kort sikt är mycket stark i detta område. Pris- förskjutningar mot VM-priser respek- tive EEC-priser ger ej heller några för— ändringar i produktionsprogrammen och bekräftar således resultatet av pro- grammeringen vid T 60 : P 60.

Tabell 6: 10 visar procentuell föränd- ring i produktionen av vissa produk— ter vid prisförskjutningar mot VM—pri- ser respektive EEC-priser.

Anledningen till att spannmålspro- duktionen ökar mer vid VM-priser än EEC-priser sammanhänger dels med fläskproduktionens starka konkurrens- kraft vid de förra prisrelationerna och att spannmålsodling lätt kombineras

med fläskproduktion, dels med socker- betsodlingens ringa konkurrenskraft vid VM-priser (Gss-området).

Lång sikt. Produktionsprogrammen på lång sikt påverkas endast i mindre grad av prisförskjutningar mot VM-pr-i- ser eller EEC-priser. De optimala pro- duktionsplanerna T 60 : P 60 domineras av Spannmålsodling, oljeväxter m. m. samt fläskproduktion och ovan antag— na prisförskjutningar förstärker ytter- ligare dessa produktionsgrenars kon- kurrenskraft. Vid EEC-priser förutsät- tes visserligen ett 10 procent lägre fläskpris men samtidigt reduceras öv- riga animalier också med 10 proc. var- för fläskproduktionen ändå förmår häv- da sig.

Vissa skillnader föreligger dock mel- lan olika produktionsområden. I Gss- området utgår sockerbetodlingen ur produktionsprogrammen vid VM-priser, medan spannmålsodlingen och fläskpro- duktionen ökar. Vid EEC—priser där- emot sker som regel inga förändringar gentemot programmen T 60 : P 60.

V-M-prisalternativet ger i Ss-området oförändrade produktionsprogram jäm- fört med T 60 : P 60. Vid EEC-priser re- duceras fläskproduktionen ca 35 proc. och viss potatisodling ingår i produk- tionsprogrammen.

I Ssk-området resulterar prisförskjut- ningar mot VM-priser i regel i ökad produktion av slaktnöt och i vissa fall något större odling av fodersäd och potatis jämfört med T 60 :P 60. Fläsk—

Tabell 6:11. Långsiktiga produktionsprogram enligt 1960 års pris respektive världs— marknadsprisrelationer och EEC—priser

R 3000 R 5000 R 7000 P60 VM EEC P60 VM EEC P60 VM EEC opt pris pris opt pris pris opt pris pris Gss Spannmål, ha ........ 60 60 50 105 120 105 130 150 130 Sockerbetor, ha ...... 10 15 15 20 20 Slaktsvin, st/år. . . . . . . 217 217 109 204 365 204 361 597 361 85 Spannmål, ha ........ 56 56 54 112 112 107 140 140 133 Potatis, ha .......... 3 6 7 Slaktsvin, st/år ....... 179 179 114 348 348 222 558 558 397 Ssk Spannmål, ha ........ 1 1 16 26 26 13 24 30 23 Potatis, ha ........... 5 9 9 4 8 10 7 Mjölkkor, st/år ....... 20 20 23 Slaktnöt, st/år ....... 20 29 10 7 32 49 Slaktsvin, st/år ....... 290 240 176 133 176 196

produktionens omfattning ändras ej nämnvärt trots ett högre fläskpris. EEC- prisalternativet ger vid R3000 en re- lativt extensiv produktion av fodersäd, potatis och slaktnöt. Vid R5000 och R7000 ingår mjölkkor i produktions— programmen, eftersom fläskproduktio- nen vid detta prisläge visar dålig kon- kurrenskraft inom området.

Tabell 6:11 visar omfattningen av vissa produktionsgrenar vid olika pris- alternativ och resurstillgång.

Resursanuändning

På kort sikt, där programmeringen sker inom ramen av räkenskapsgårdarnas nu- varande resurser, sker inga större för- ändringar i resursanvändning varken vid VM-priser eller EEC-priser. Resur- serna mark, byggnader och kapital ut— nyttjas som regel till 100 proc. obero- ende av prisaltern-ativ vid programme- ringen. I likhet med programmeringen för T 60 :P 60 föreligger även vid här prövade prisalternativ överskott på ar- betskraft som ej kan utnyttjas inom ra- men av övriga resurser.

Även på lång sikt, där programme- ringen sker inom ramen av viss ar-

betskraft men med i övrigt variabel till- gång på resurser, föreligger inga större skillnader i resursåtgång jämfört med T 60 : P 60. Innehavet av åker och skogs- mark per gård påverkas ej i sådan om- fattning att programmeringen resulte- rar i förändrad gårdsstorlek för områ— dena Gss och 55. Detsamma gäller även för Ssk-området med undantag av R3000, där EEC-prisalternativet med- för viss arealökning av både åker och skog. Även i fråga om kapital förelig- ger små skillnader mellan de olik-a prisalternativen.

Lönsamhet

På kort sikt medför som regel prisför- skjutningar mot VM—priser och EEC- priser en avsevärt försämrad ersättning för arbetsinsatsen, varvid här använda EEC-priser har givit den lägsta lön- samheten. Inom räkenskapsgårdarnwas nuvarande ram av resurser är det så- ledes ej möjligt att kompensera här förutsatta prisändringar enbart genom anpassning av produktionsinriktningen.

D'e procentuella lönsamhetsföränd- ringarna på kort sikt jämfört med T 60 : P 60 framgår av tabell 6: 12. Lön-

Tabell 6: 12. Procentuell förändring i arbetsersättning vid VM-prisrelaiioner och EEC- priser jämfört med 1960 års priser (kortsiktsprogram )

RII RIII RIV RV Medeltal Gss VM-priser ....... -— 20 —— 16 — 14 —— 16 —— 16 EEC—priser ...... — 24 — 40 — 15 —— 31 — 29 55 VM-priser ....... _ 2 + 7 + 12 + 17 + 9 EEC-priser ...... — 20 _ 14 — 10 _ 8 _ 12 Ssk VM-priser ....... —— 2 —— 2 — 2 —— 2 EEC-priser ...... —- 10 — 14 —- 15 —— 12 samhetsförbättringen för Ss-området möjliga att realisera överallt, icke ens i (RIII—RV) vid VM-priser samman- slättbygdsområdena. Det har därför an-

hänger med ökad fläskproduktion.

På lång sikt däremot synes förutsätt- ningarna gynnsammare att genom an- passning av företaget kunna bibehålla lönsamheten vid här prövade prisalter- nativ. Den gynnsamma prissituationen för fläsk och spannmål vid VM-priser resulterar för slättbygdsområdena Gss och SS 1 en ökning av arbetsersättning- en med 20 proc. jämfört med T60: P 60. EEC-prisalternativet ger i Gss- och Ss—områdena en något sänkt arbetser- sättning jämfört med alternativen T 60 : P 60. I Ssk—området, där möjligheterna att utvidga handelsväxtodlingen är be- gränsade, visar EEC-prisalternativet däremot en avsevärd lönsamhetsförsäm- ring (20 proc.) gentemot T60 :P60.

De vid programmeringen på lång sikt erhållna optimal-a produktionsplanerna med en relativt extrem handelsväxtod- ling och fläskproduktion är givetvis ej

setts angeläget att även belysa lönsam- hetsförhållandena vid alternativ där viss mjölkproduktion ingår i produk- tionsprogrammen. För dessa program visar VM-prisalternativet ungefär sain- ma eller en något förbättrad lönsamhet jämfört med T 60 :P 60. EEC-prisalter- nativet däremot med 10 proc. försäm- ring av samtliga animaliepriser innebär för dessa program en väsentlig lönsam- hetsförsämring.

Die procentuella förändringarna i lön— samhet vid olika program och pris- alternativ framgår av tabell 6: 13.

6.4. Möjligheterna att vid enskilda lantbruksföretag genomföra behandlade efektiviseringsåtgärder

6.41. Produktionsteknikeu

Som framgått av det föregående har planeringen för nya organisationsfor-

Tabell 6: 13. Procentuell förändring i arbetsersättning vid VM-prisrelationer och EEC- priser jämfört med 1960 års priser ( långsiktsprogram)

R 3000 R 5000 R 7000

Opt. Mjölk Opt. Mjölk Opt. Möjlk

progr. progr. progr. progr. progr. progr.

Gss VM-priser ............ + 17 + 7 + 16 + 2 + 21 + 8

EEC-priser ........... —- 5 ——14 + 4 ——17 :|: 0 __ 19

Ss VM-priser ............ + 25 _ 1 + 22 + 6 + 20 + 6

EEC-priser ........... —— 8 —— 33 — 6 —— 26 —— 13 — 23 Ssk VM-priser ............ + 14 + 11 + 7 EEC-priser ........... — 21 _ 18 — 21

mer utförts under den förutsättningen, att föreliggande tekniska landvinningar kan utnyttjas inom lantbruket i en ut- sträckning som ungefärligen är att anse såsom ekonomiskt rationell. Detta in- nebär vid T 60 en avkastningsnivå i växtodlingen som överstiger 1960 års normskördar med 10—30 proc. för spannmål och potatis (jfr tabell 6: 9). I allmänhet ligger de bättre slättbygds- områdena närmare T 60:s skördenivåer än vad skogsbygderna gör. Vallskördar- na enligt T 60 skulle ligga relativt nära normskördarnas nivå. Detta är dock något missvisande, beroende på att de i föreliggande undersökning använda skördesiffrorna avser nettovärden med lagringsförluster fråndragna.

För mjölkkornas del har följande av- kastningsnivåer kommit till användning i T 60:

Gss, Gmb .......... 5 000 kg 4 %-ig mjölk Gsk, Gns, Ss, Ssk. . . 4 500 » 4 » » Nn, Nö ............ 4 000 » 4 » »

Medelavkastningen vid samtliga kor uppgick 1961 till ca 3 100 kg per ko. För de kontrollerade besättningarna (A och B kontroll) redovisas följande av- kastningstal 1960/61:

SLB .............. 5 018 kg 4 %-ig mjölk SRB .............. 4365 » 4 » » SKB .............. 3429 » 4 » » SJB ............... 4399 » 4 » »

I bilaga 1 har undersökts hur T 60:s skördar överensstämmer med avkast- ningsnivåerna vid de bokföringskon- trollerade jordbruken 1960. Därav fram- går att avkastningen per ha och per ko vid de 25 proc. bästa bokföringsgårdar- na ungefärligen uppgår till T 60:s nivå eller högre. Särskilt i Gss- och Gmb- områdena låg avkastningen vid dessa gårdar 1960 ofta högre än T 60, medan förhållanden-a är mera ogynn-samma för vissa grenar inom andra områden.

Det är uppenbart att »teknik 60» ej

173 mera allmänt kan uppnås inom över- skådlig tid utan en intensiv utbildnings- och upplysningsverksamhet bland jord- brukarna. Effektiviseringstakten på det- ta område bestämmes i hög grad av de resurser som satsas på ifrågavarande verksamhet.

Vid T 75 har förutsatts att avkastning- en genom nya tekniska framsteg ökar med följande procenttal gentemot T 60:

Vete ...... 8 proc. Potatis. . . . 10 proc. Rag ....... 7 » Vall ...... 13 » Korn ...... 10 » Mjölk ..... 15 » Havre ..... 7 '

Denna utvecklingstakt bestämmes gi- vetvis i första hand av forskningsre- surserna, men blir också beroende av vilka möjligheter som står till buds att överföra forskningsresultaten till det praktiska jordbruket.

De i kalkylerna använda avkastnings- talen för växtodlingens del torde icke med ekonomisk fördel kunna uppnås på vissa marker även vid en mycket intensiv upplysningsverksamhet. I lång- siktsprogrammen har förutsatts att åkerjorden i klasserna II och III enligt 1960 års arealinventering endast kan användas för betesdrift eller skogsplan- tering. Detta motsvarar för landet i dess helhet 21 proc. av hela åkerarealen.

De uppgifter, som finns från 1960 års arealinventering rörande jordarnas kvalitet, bygger på lantbrukarnas egen bedömning. I syfte att ytterligare pene- trera dessa förhållanden har genom hus- hållningssällskap och lantbruksnämn- der företagits en stickprovsundersö—k- ning över jordarnas produktionsför- måga. Därvid har uppgifter lämnats an- gående hur stor del av åkerjorden som på längre sikt (fram till 1975) kan för- väntas upphöra såsom växtföljdsåker samt hur stor del av denna bmkbara åker som vid T 60:s gödsling och växt— material etc. kan förväntas ge T 60:s skördar per ha. Resultaten av denna

Tabell 6: 14. Förväntad förändring i åker brukbara äkerns

arealens användning fram till 1975 samt den avkastningsförmåga

Åker som väntas Åker som väntas Åker som 1975 Del av brukbar upphöra såsom tas i anspråk för väntas brukas som åker å vilken T 60:s växtföljdsåker1 vägbyggn. m. m. växtföljdsåker skördar kan erhållas (brukbar åker) Procenttal Gss ..... 7 5 88 60 Gmb. . . . 9 3 88 62 Gns ..... 8 2 90 82 35 ...... 21 2 77 58 Gsk ..... 39 4 57 64 Ssk ..... 31 2 66 67 Nn ..... 25 2 73 72 Nö ...... 36 3 67 85 Totalt . . 22 3 75 67

1 I begreppet växtföljdsåker ingår långvariga vallar, som dock upplöjs efter vissa år, varvid marken tillfälligt odlas med annan gröda.

enkät redovisas för områden i tabell 6:14.

Det säger sig självt att de tal som presenteras i tabell 6:14 är osäkra. I stora drag synes man kunna dra den slutsatsen att ca 25 proc. av nuvarande åkerareal kan fram till 1975 förväntas övergå från cirkulationsjordbruk till annan användning (skog, bete, väg- mark etc.). Å ca 2/.i av återstående areal torde det f. n. vara möjligt uppnå T 60:s avkastningstal i växtodlingen. Detta ger antydan om att siffran 75 proc., som »avser brukbar åker 1975, är i överkant utifrån ett företagsekono- miskt betraktelsesätt. Kring dessa siff- ror föreligger stor spridning mella-n olika områden. Skogsbygderna har ofta väsentligt sämre förutsättningar än slättbygderna att driva en intensiv växt- odling.

För animalieproduktionens del har det inte varit möjligt att göra motsva- rande analys av T 60:s avkastningsdata. Praktiska erfarenheter visar dock att ifrågavarande produ-ktivitetstal torde kunna uppnås vid en stor del av nu- varande djurmaterial. Den norrländska nötkreatursstammen synes dock kräva

en väsentlig förnyelse om förutsatt av- kastning skall kunna realiseras.

6.42. Arbetstekniken

Den arbetsteknik som legat till grund för kalkylerna har baserats på en av direktör Moberg, Statens Maskin-prov- ningar, utarbetad maskinutrustning och på ett byggnadsbestånd vilket närmare utformats i samråd med SFL, lant- bruksstyrelsen och LBF. Det är givet att skattningen av denna teknik är för- enad med stora svårigheter och att det kring densamma kan föreligga betydan- de variationer. I många enskilda fall torde exempelvis mekaniseringen kun- na ordnas billigare än vad här förut- satts (gamla maskiner, gemensam ma- skinanvändning etc.). Å andra sidan kan arbetsförbrukningen i så fall lätt bli högre. Erfarenheterna från prakti— ken visar emellertid att mekaniseringen även k—an bli dyrbarare än vad här för- utsatts, bl. a. sammanhängande med an- gelägenheten av att arbeta med viss överkapacitet för ogynnsamma skörde- år. I vissa fall torde genom utnyttjan-

det av äldre byggnader kostnaderna här- för kunna nedbringas på kort sikt. Men även då kan arbetsförbrukningen lätt öka.

Det är naturligtvis också svårt att fixera en mot föreliggande mekanise- ringsgrad och byggnadsteknik adekvat arbetsförbrukning och timanvåndning av maskinerna. Utgångspunkten har va- rit arbetsundersökningar utförda vid SLA och av arronderingsutredningen, varjämte viss ledning erhållits av rä- kenskapsgårdarnas arbetsredovisning. På detta område föreligger dock stora variationer beroende på arbetets orga- nisation, arbetskraftens duglighet, ar- ronderingsförhållandena m. m. Särskilt skall framhållas att här använda för- brukningstnl förutsätter relativt god a—r— rondering och en dränering, som möj— liggör skördearbete även under ogynn- samma vä-derleksförhållanden.

Arronderingens betydelse i samman- hanget skall något belysas med mate- rial hämtat från arronderingsutredning- en.5 Denna har genom arbetsstudier och beräkningar sökt belysa kostnadernas beroende av fältstorlek, fältform och ägoavstånd.

Variationer i fältstorlek och fältform påverkar bruknings- och transportkost- naderna samt leder till skillnader i dubbelsådd och dubbelgödsling å vänd- tegar jämte skörAdev-ariationer på fält- kanterna. För ifrågavarande intäkter och kostnader har av arronderingsut- redningen införts begreppet arronde- ringstal. Detta skall här belysas för ett antal typfall. Därvid har följande för- utsättningar ansetts föreligga.

Mekanisering. Alt. 1. : normal meka- nisering för 15—20 ha, dvs. 1 30-hkr- traktor, 2-skärig buren plog, självbin- dare för *stråsäd, bogserad skördetrös- ka för oljeväxter (maskinstation).

Alt. 2. : normal mekanisering för 50 —100 ha, dvs. 1 30 hkr-traktor, 1 40

hkr-traktor, 2-skärig buren plog, bog- serad skördetröska.

Priser. Per mt 5 kr, per traktortim- me 6 kr, per skördetrösktimme 8 kr (merpris).

Grödkombinaiion. Vall 83 proc., strå— säd 50 proc., oljeväxter 17 proc.

Skördenivå. 2500 ske per ha i ge- nomsnitt.

I diagram 6: 9 anges arronderingsta- let för brukningskostnader, dubbelsådd och dubbelgödsling samt fältkantver- kan. Därav kan bl. a. följande slutsat— ser dras:

a) Vid högre mekanisering (alt. 2) har arronderingen större betydelse än vid lägre mekaniseringsgrad.

b) En förbättring av storleken på fält av dålig form sänker arronderings— talet kraftigare än på fält av god form (jfr fält 1, 3 och 5).

c) Brukningshinder år ett fält ökar kraftigt arronderingstalet (jfr fält 1 samt 7, 8 och 9). En igenlägg- ning av öppna diken har exempel-— vis stor kostnadssänkande effekt.

För de gårdsstorlekar, som program-' meringen fört fram till, torde fältstor-V leken automatiskt bli över 4———5 ha, varvid ytterligare stark kostnadssänk- ning genom ökad fältareal ej kan upp- nås. I bygder där dylika fält ej kan skapas, synes en ökning av gårdsstor— leken ej vara ekonomiskt genomförbar..

Vid en fältstorlek av 4—5 ha och däröver kan de ogynnsamma fältfor- mer som presenterats i diagram 6:9 medföra 20—25 kr högre bruknings- kostnader än den gynnsamma formen fält 1. Detta sänker arbetsersättningen med 025—0,50 kr per mt.

Även ägoavståndet är av betydelse för kostnaderna och därmed också för arbetsersättningen. Undersökningar här-

5 Undersökning rörande den ekonomiska effekten av varierande fältutformning, Sthlm. 1962.

Diagram 6: 9. Arronderingstal i kr per ha vid olika fält/orm och [älislorlek

Mek. alt. 1 2 l 2 1 2 l 2 l 2 l 2 l 2 l

Fält- form

stor— lek, ha

2 m— ... Hzlä .:. 511 6,37... €....”

1,0 75 83 68 71, 84 94 94 108 123 145 126 144 100 111 126 142 113 125

2. 0 50 56 ”6 50 57 61+ 64 74 85 99 86 98 66 73 85 96 75 83 4.0 34 58 31 54 39 nu nu 51 57 68 58 67 #5 49 58 65 50 56

8,0 (210 25 25 23 (27) 30 (31) 55 (40) 47 (”l) 46 (30) 33 (59) 55 (51+ 38

Anmärkning: Huvudbrukningsriktning (—-——-)

Ensamliggande fält Fält inom ett större åkerområde

Fältareal, ha Fältareal, ha

1 3 6 1 3 6 Extensiv växtföljd. . . 47 27 26 42 27 26 Medelintensiv » . . 50 28 25 42 26 23 Intensiv » 63 31 26 55 27 26

över har gjorts av Carlegrim. Ovanstå— ende tablå belyser kostnadsökningen i kr per ha vid 1 kmzs ökning av ägoav- ståndet. Beräkningarna förutsätter nor— mal ägovägsstandard, traktordrift och relativt hög mekanisering samt ett pris per mt av 5 kr och per tt av 7—9 kr. Kostnaderna varierar 20—25 proc. kring dessa medeltal beroende på väg- beskaffenhet. Vid bedömningen av de- samma bör observeras att inom en ra— die av 1 km ryms 314 ha i ett sam- manhängande åkerområde. Vidare skall erinras om att vid övergång till skör— detröskdrift och direktleverans av grö- dan till centrala lagerhus är avståndet till gården av mindre betydelse. Istäl- let spelar vägförhållandena till lager- husen större roll. Detsamma gäller ock- så vid odling av andra grödor som le- vereras direkt från fältet, exv. socker- betor, k—onservärter, köksväxter etc.

6.43. Driftsorganisatiouen

Den driftsorganisation, som framkom- mit vid programmeringen för oli-ka om- råden, är den med hänsyn till förut- sättningarna ekonomiskt optimala. Det kan utan särskilda undersökningar kon- stateras att denna organisation är svår att exakt uppnå i praktisk drift, där hänsyn måste tas till risker, bindning- ar mellan åren, relativiteten i begrep- pet ekonomiskt optimal produktionsin— riktning under en följd av år etc.

Även om sålunda lönsamhetsstegring— en är något överdriven beträffande de

organisatoriska förbättringarna, är det ändå sannolikt att en rationellare drifts- plan kan väsentligt öka arbetsersätt— ningen vid många gårdar. Erfarenhe- ter från rådgivningsverksamheten un- der senare år visar att så är fallet. Där— vid har planering huvudsakligen före- tagits inom ramen av föreliggande pro- duktionsapparat. Av naturliga skäl kan större omläggningar i regel då inte ske, om de fasta resurserna'skall kunna ut- nyttjas.

Möjligheterna för mera radikala om- läggningar är långt större vid arealut- vildgning och vid förnyelse av anlägg- ningarna. F. n. tilldrar sig därvid spe- cialiseringen stort intresse. Som visats i kap. 2 har utvecklingen under senare år medfört en begränsning av antalet produktionsgrenar per företag i många länder, varigenom en högre produk- tionseffektivitet uppnåtts och vissa re- surser har kunnat utnyttjas bättre. Den genomför-da programmeringen har visat att långsiktsplanerna ofta resulterar i stark begränsning av antalet produk- tionsgrenar i förhållande till nudriften. I vissa fall har en specialiserad djur— hållning stora förutsättningar.

Möjligheterna att i praktiken få till stånd en rationellare anpassning av driftsinriktningen till förändrade för- utsättningar sammanhänger i hög grad med upplysningsverksamhetens utbygg— nad och inriktning. Hittills har den driftsekonomiska rådgivningen saknat personella resurser för att kunna be- drivas i större omfattning. Men även

Tabell 6: 15. Omfattning av skogsplantering i produktionsprogranunen, lång sikt

Procent av areal jordbruksjord Område R 3000 R 5000 R 7000 Opt. T 60 Mjölk Opt T 60 Mjölk Opt T 60 Mjölk

—— 10 % — 10 % _— 10 % Gmb ........ 22 25 0 25 3 0 25 0 10 Gsk ......... 30 30 30 30 30 17 30 29 3 Ssk ......... 30 0 30 24 30 30 20 23 13 Nu ......... 30 29 51 29 28 61 28 29 161 Nö ......... 30 30 25 28 28 8 29 29 16

1 Ursprungsalternatlv utan skog.

vid en utökning av resurserna blir ef- fekten ringa, om inte en individuell rådgivning kan insättas, då möjligheter— na är störst för driftsomläggningar, dvs. vid utbyggnad av arealerna och vid förnyelse av anläggningarna. De- monstrationsobjekt avseende drift, an- läggningar och företagsstorlek (studie- lantbruk) torde dessutom vara av stor betydelse.

Vid driftsplaneringen tilldrar sig del-s konkurrensen jord-skog, dels kombina- tionen jord-skog stort intresse i många områden.

Konkurrensförhållandet mellan jord- och skogsbruk har i denna studie ej ägnats en mera djupgående analys. Vid programmeringen har dock skogsplan- tering på åker varit ett möjligt alter- nativ. Dessutom har för skogsbygder— na förutsatts att viss del av åkerarea- len ej kan användas för annat ända-

mål än betes- eller skogsdrift. Vid kort— siktsplaneringen har därvid skogsplan- tering ingått å mycket obetydliga area- ler. Detta är naturligt, eftersom före- tagen är uppbyggda för jordbruksdrift och har resurser härför. Vissa av des- sa skulle bli mycket dåligt utnyttjade vid övergång till skogsbruk.

Vid långsiktsplaneringen är rörlig- heten större och därvid har skogsplan— tering å jordbruksjord inkommit i pro- grammen i den utsträckning som anges i tabell 6:15. Som synes har vid opti- malalternativen den vid programme- ringen tillåtna övre gränsen 30 proc. uppnåtts i många fall. Detta innebär att skogsplantering här är tydligt fördel- aktig. Skogsplan-teringens konkurrens- kraft är dock sämre i mjölkproduktions- programmen.

En kombination av skogs- och jord— bruk är .av betydelse för att arbetskraf-

Tabell 6:16. Outnyitjad arbetskraft vid skagsbygdernas kort- siktsprogram, mt per gård och år

Gsk Ssk Nn1 Nö Rn ................. 362 542 42 449 Rm ................ 714 437 337 1 165 RIV ................ 1 542 630 —— — Rv ................. 1 429 _— — —

1 Räkenskapsgårdarna har relativt stora arealer skogsmark, varför arbetskraften i detta område i stort sett blir utnyttjad redan i kort-

siktsprogrammen.

ten skall kunna utnyttjas mera helt un— der året och för att ekonomiskt ut- vecklingsbara företag skall kunna ska- pas överhuvudtaget i skogsbygderna. För dessa bygder belyser tabell 6: 16 omfattningen av outnyttjad arbetskraft vid räkenskapsgårdarna enligt kort- siktsprogrammen (rationell teknik och organisation inom ramen av förelig- gande resurser).

Det är uppenbart att om arbetskraf- ten inte mera helt kan utnyttjas, dess ersättning blir låg. Som ovan framgått har kortsiktsplanerna i skogsområden med ringa areal skog per gård gett en arbetsersättning av 2—3 kr per mt.

Vid långsiktsplaneringen har mera mark knutits till arbetskraften. Därvid har i första hand arbetats med följande förutsättningar:

a) nuvarande proportioner mellan jordbruksjord och skogsmark

b) ren jordbruksdrift

c) rent skogsbruk Programmen har i övrigt utformats med syfte att maximera arbetsersätt- ningen. Denna har därvid ökat något, ehuru den likväl i många alternativ fortfarande är låg (tabell 6: 17).

Tabell 6: 17 visar att rent skogsbruk ger en arbetsersättning som överstiger 1960 års industriarbetarlöner (6,30

kr per mt). Detta gäller emellertid re— dan uppbyggt skogsbruk. Skogsplante- ringskalkylen ger icke så gynnsamt re- sultat å många av de marker varom här är fråga. Den rena jordbruksdriften ger i de flesta program lägre ersätt- ning än lantarbetarlön. Dessa program är ändå i flera fall ganska extrema med en omfattande handelsväxtodling, fläskproduktion eller äggproduktion. Ungefär 10 proc. av arbetskraften är alltjämt outnyttjad.

Det kombinerade jord-skogsbruket ger något bättre arbetsersättning, ehuru även detta i vissa alternativ ej lämnar lantarbetarlön för arbetskraften. Så länge jordbruk överhuvudtaget skall kunna bedrivas inom skogsbygderna, är dock en kombination med skog en vik- tig lönsamhetsfak—tor. Den teknik och organisation synes f. n. icke vara känd, som i allmänhet ger en tillfredsställan- de arbetsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena.

Det är möjligt att en långt gående extensifiering av jordbruket ger en bätt- re kombination med skogsbruk än vad ovan redovisade program *gör. I syfte att något belysa dessa förhållanden har för två områden (Gsk och Nö) och räkenskapsgårdarnas genomsnittliga re- surser planer utarbetats, där jordbru—

Tabell 6: 17. Arbetsersättning vid olika Idngsiklsprogram i skogsområdena

Gsk Ssk Nn Nö

3 000 mt per år

Skogsbruk ..................... 7,60 8,25 8,05 7,46 Komb. jord—skog, opt ............ 5,45 4,38 5,66 4,52 Jordbruk ...................... 4,46 3,53 2,77 2,75 5 000 mt per år

Skogsbruk ..................... 7,60 8,25 8,05 7,46 Komb. jord-skog, opt ............ 5,90 5,46 5,67 5,15 Jordbruk ...................... 4,34 4,57 3,94 4,13 7 000 ml per år

Skogsbruk ..................... 7,60 8,25 8,05 7,46 Komb. jord-skog, opt ............ 6,57 5,66 6,11 5,56 Jordbruk ..... , ................. 5 ,01 4,68 4,13 4,26

Tabell 6: 18. Arbetsinkomsi vid deltidsjordbruk

Område Gsk Nö Resurser Rn Rm RH Rm Deltid (mt) 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000 Produktionsprogram Fodersäd, ha ..... . ............. 3,3 7,5 3 1,9 8,6 2 Vall, ha ....................... 6,1 8,8 6,7 4,8 5,7 5,1 Slaktnöt, st per år ............. 1 17 13 9 1 9 Skogsplantering, ha ............. 9,4 6,6 1,5 8 7,2 Skogsbruk, egen avverkning, ha. . 26 26 29 29 60 47 63 63 Skogsbruk, rotförsäljning, ha . . . . 13 Arbetsinkomst1 a) totala samkostnaden beaktas. . 5,70 6,44 5,13 6,07 5,54 6,63 4,72 6,02 b) endast rörliga samkostnaden beaktas ................... 6,42 7,16 5,91 6,85 6,24 7,32 5,47 6,77

Arbetskraftens användning Arbetskraft, totalt, mt per år. . . . 3 800 3 800 4 600 4 600 3 800 3 800 4 500 4 500 Arbete i jordbruk, mt per år ..... 1 390 390 2 150 1 150 1 200 330 1 870 870 Arbete i egen skog, mt per år. . . . 410 410 450 450 600 470 630 630 Arbete utanför lantbruket, mt per

år .......................... 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000

1 Arbete utanför lantbruket har antagits erhålla en ersättning av 7 kr per mt.

ket huvudsakligen är inriktat på fo- dersäd, vall och slaktnöt. Utgångspunk- ten har således v—arit räkenskapsgårdar- nas innehav av jordbruksjord och skogs- mark. Vidare har förutsatts att 2000 alternativt 3 000 mt skall utnyttjas för arbeten utanför lantbruket. Program- meringen har gett i tabell 6:18 redo- visade resultat.

Tabellen visar ett antal relativt ar- betsextensiva jordbruksprogram, varvid en stor del av arbetsstyrkan kunnat in- sättas i skogsbruk eller i arbeten utan- för lantbruket. Om dett-a värdesättes efter 7 kr per mt blir den totala er- sättningen för arbetskraften 5—6 kr per mt och således mindre än i syssel- sättningen utan—för lantbruket. Om vis- sa resurser finns som ej kan utnyttjas för andra ändamål ökar arbetsersätt- ningen med ca 1 kr per timme. Som en övergångsform synes deltidsjordbru- ket därför komma att uppträda och kan fylla en uppgift även på lång sikt. Tek-

nisk utveckling friställer successivt ar- betskraft i jordbruket. I och med att det därvid i fortsättningen främst blir fråga om delar av brukarens och den- nes familjs arbetskraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till and- ra näringar. Den kan ofta bättre ut- nyttjas i deltidsarbete inom eget eller närliggande skogsbruk.

Undersökningen har icke behandlat de företagsekonomiska skillnaderna mel- lan arbeten i egna eller andras skogar. Det är här fråga om bl. a. risk- och kapitalp-roblem. Ur risksynpunkt sy- nes ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar, men det krä- ver å andra sidan större kapitalinves- teringar och kunnighet även i skogs- skötsel.

Arbetsfördelningen under året ojämn även i slättbygderna. Behov av skogsbruk för en utjämning är således framträdande även där. Givetvis är det— ta fallet också ur risksynpunkt. Tabell

är

Tabell 6: 19. Behov av skogsmark för sysselsättning av outnytt- jad arbetskraft i jordbruket inom Gns— och Ss-områdena

Ha per gård Resursalternativ Program

I II

R3000 T600pt.......... 59 93 T 60 mjölk ....... 57 90 R 5000 T 60 opt .......... 62 95 T 60 mjölk ....... 60 94 R 7000 T 60 opt .......... 63 97 T 60 mjölk ....... 62 96

I. 1 man anställes för att klara arbetstopparna. Outnyttjad arbetskraft under nov.—mars

sysselsättes i skogsbruk.

ll. 1 man anställes för att klara arbetstopparna, men sysselsättes när som helst under året i

skogsbruk.

6: 19 belyser det behov av skogsmark som under vissa olika förutsättningar kan sägas föreligga inom Gns- och Ss— områdena för att bättre utnyttja ar- betskraften i långsiktsalternativen. Den analys som här företagits rö- rande jord-skogsbruk som kombina- tionsföretag har starkt begränsats till vissa organisatoriska aspekter. Det är uppenbart att många andra frågor av betydelse i sammanhanget bör bli före- mål för beaktande vid en mera fullstän— dig bedömning av problemet. Bl. a. gäller detta produktionseffektiviteten och arbetskraftsförsörjningen i skogs- bruket. Likaså den betydelse skogsbru- ket kan ha ur risksynpunkt för större och mera specialiserade jordbruk.

6.44. Markanskaffningen I långsiktsplanerna för olika områden har i allmänhet arbetskraften kombi- nerats med betydligt större arealer än vad som f. n. är fallet inom svenskt lantbruk. Arbetsersättningens beroende av arealunderlaget belyses bl. a. av dia- gram 6: 4. Som framgår därav förelig- ger emellertid stora variationer. Det har också i kap. 4 visats att driftsin— riktning i jordbruk, skogsbrukets om- fattning, mekaniseringsgrad m. m. starkt påverkar arealbehovet. I tabell 6:20 redovisas markinnehavet vid långsikts- planerna för slättbygdsområdena. Be- roende på produktionens inriktning, arbetsstyrka etc. föreligger som synes en variation mellan 30—150 ha per fö-

Tabell 6: 20. Areal jordbruksjord i ha per företag respektive per man. Slättbygdsområden

Resursinnehav R 3000 R 5000 R 7000 Produktionsprogram Opt. Mjölk Opt. Mjölk Opt. Mjölk Gss per företag .......... 60 30 120 60 150 90 per man ............. 40 20 48 24 43 26 Gmb per företag .......... 60 15 120 60 150 90 per man ............. 40 10 48 24 43 26 Gns per företag .......... 60 30 120 60 150 90 per man ............. 40 20 48 24 43 26 55 per företag .......... 60 28 120 60 150 90 per man ............. 40 19 48 24 43 26

Tabell 6: 21. Areal jordbruksjord och skogsmark i ha per företag respektive per man.

Skogsbygdsområden

Resursinnehav R 3000 R 5000 R 7000 Produktionsprogram Opt. Mjölk Skog Opt. Mjölk Skog Opt. Mjölk Skog Gsk per företag, jbj ....... 50 30 -— 60 60 — 80 60 — skogsmark 75 45 169 90 90 281 120 90 394 per man, jbj ....... 33 20 — 24 24 _— 23 17 — skogsmark 50 30 113 36 36 112 34 26 113 Ssk per företag, jbj ....... 15 30 — 50 50 —— 60 60 — skogsmark 30 60 180 100 100 300 120 120 420 per man, jbj ....... 10 20 -— 20 20 -—— 17 17 —— skogsmark 20 40 120 40 40 120 34 34 120 Nu per företag, jbj ....... 20 27 —- 34 54 — 50 81 —— skogsmark 141 —— 207 235 — 346 348 — 484 per man, jbj ....... 13 18 _— 14 22 — 14 23 —— skogsmark 94 — 138 94 —— 138 99 — 138 Nö per företag, jbj ....... 10 20 — 20 31 _ 45 50 — skogsmark 50 100 270 100 156 450 225 248 630 per man, jbj ....... 7 13 — 8 12 -— 13 14 — skogsmark 33 67 180 40 62 180 64 71 180

retag och mellan 20—50 ha per man. Det skall erinras om att en specialise- rad mjölkproduktion (60—135 kor), för vilken jordbruket endast lämnar grov- foder kräver en areal av 50—100 ha.

I tabell 6: 21 redovisas arealinneha- vet för långsiktsplanerna inom skogs- områdena. Här föreligger ännu större variationer än inom slättbygderna, dvs. 7—80 ha jordbruksjord per företag och 120—630 ha skogsmark.

Även om sålunda arealunderlaget i ett rationellt lantbruksföretag kan fö— rete stora variationer, krävs dock i all- mänhet en betydande utbyggnad av nu- varande brukningsenheter för att en väsentligt förbättra-d arbetsersättning skall kunna uppnås. De arealsiffror, som presenteras i tabell 6:20, kan måhända förefalla höga för familje- företag under svenska förhållanden. Det skall dock erinras om att i det normala amerikanska familjejordbruket har dessa arealer redan uppnåtts (jfr kap. 2). Ett lantbruk som skall kunna utnyttja föreliggande tekniska möjlig- heter måste sikta mot ett betydande

markinnehav. De framräknade arealsiff— rorna får dock ej uppfattas som exakta normer utan ger endast riktpunkter för utvecklingen. I detta sammanhang skall erinras om att vissa former av speciali- serad djurskötsel baserad i huvudsak på inköpt foder ger goda arbetsinkoms- ter i många fall. Därvid sjunker areal- behovet ner mot noll (tabell 6: 5) .

Som belysts i kap. 4 kommer den förväntade tekniska utvecklingen att accentuera kravet på arealutbyggnad. Fram till 1975 skulle behovet av mark per företag öka med 60—110 proc. i Gss- och 50—80 proc. i Ss-omr-ådet. Detta ställer stora krav på storleksra— tionaliseringen och antyder, att denna ej kan betraktas som en engångsåtgärd. Det kommer att krävas en ständig an- passning av arealerna om teknisk ut- veckling skall kunna utnyttjas. Det är för lantbrukets rationalisering angelä— get, att fastighetssystemet och jordpo- litiken möjliggör en successiv utbygg- nad av fastigheterna. Detta måste upp- märksammas även vid byggnadernas utformning, för vilka krävs anpass-

Tabell 6:22. Akerjordens fördelning på sammanhängande åkerområden av olika storlek

Åkerområdets storlek 300— ha 100-300 ha 50-100 ha —50 ha Procent Gss ................. 93 4 2 1 Gmb ................ 78 18 2 2 Gns ................. 69 20 6 5 Ss .................. 58 26 7 9 Gsk ................. 25 26 19 30 Ssk ................. 26 30 20 24 Nn ................. 25 39 16 20 Nö ................. 18 28 19 35 Totalt ............... 54 23 10 13

ningsbara konstruktioner i syfte att undvika felinvesteringar.

Det är uppenbart, att utbyggnaden av de företagsstorlekar, som framkom- mit vid progr-ammeringen erbjuder sto- ra svårigheter, särskilt under beaktan— de av att 90 proc. av antalet bruk- ningsenheter i Sverige har åkerarealer mindre än 30 ha och att ca hälften av dessa saknar skogsmark eller har en Skogsareal av högst 10 ha. En utbygg- nad genom att successivt sammanlägga småfastigheter kommer att kräva lång tid och medföra betydande anpassnings- problem. Skall t. ex. en 50-ha:s bruk- ningsenhet uppbyggas genom att un- dan för undan sammanlägga 10 hazs enheter, krävs många omplaneringar av drift och anläggningar under tiden. Anpassningen blir därvid komplicerad och svår att få lönande. Det är exv. icke troligt att byggnadsbeståndet vid någon av de sammanlagda enheterna är av sådant slag, att det i större ut- sträckning kan använd-as för de ökade arealerna. Vidtages inga investeringar under uppbyggnadstiden måste gården bedrivas kreatursextensivt eller med en arbetskrävande djurskötsel. Om bygg- nader uppförs under någon av de förs— ta etapperna, är det inte säkert att en prognos kan uppställas beträffande de

fortsatta möjligheterna att skaffa mark. De nya byggnaderna blir då hindrande för utvecklingen och försvårar fortsatt anpassning. Ett uppförande av relativt stora byggnadsutrymmen i de första etapperna belastar givetvis driften med höga kostnader. Även maskinbestån- dets upprustning är svårt att planera rationellt, om markanskaffnin-gen måste genomföras under en lång period. Svårigheter av antydd art torde ej helt kunna undvikas. Delvis synes de dock kunna elimineras. En planmäs- sig inriktning av rationaliseringsverk- samheten, differentierad med hänsyn till förutsättningarna i olika bygder kan bidra härtill. Det förefaller också väsentligt, att en effektivare upplys— ningsverksamhet får bereda marken för rationaliseringsarbetet, så att möjlig- heterna ökas att inrikta detta på areal- mässigt godtagbara lösningar och att avväga stödet till olika slags anlägg- ningar med hänsyn till det långsiktigt hållbara. Planeringen för det enskil— da företaget torde i ökad utsträckning samtidigt behöva beakta såväl driftsin— riktningen som markinnehav, tekniska anläggningar och kapitalunderlag. Vis- sa svårigheter synes kunna avlägsnas genom att rationaliseringsorganen byg- ger upp en betydande markreserv som

kan överbrygga mellanstadier i utveck- lingen. Byggnadsverksamheten måste in- riktas på att skapa mera anpassnings- bara byggnader. Felinvesteringar torde i många fall lättare kunna undvikas och storleksrationaliseringen påskyndas, om sammanläggning uppmuntras hos de fö- retagare, som redan har relativt stora fastigheter. Angelägenheten att på en gång söka bilda förhållandevis stora en- heter framstår i detta sammanhang som betydelsefull.

Markanskaffning till företag försvå- ras ofta av topografiska hinder. Inom lantbruksnämnderna har 1962 en en- kät företagits i ett stick-prov av sock- nar i syfte att belysa i vilken utsträck- ning den långsiktigt brukbara åkern är samlad i områden av olika storlek. För- hållandena i olika produktionsområ- den belyses i tabell 6:22. Som synes därav är möjligheterna att skapa fastig- heter av den storlek som framkommit vid programmeringen relativt gynn- samma. Detta gäller även för de areal- storlekar som den tekniska utveckling- en kan leda till på 15 år.

6.45. Kapitalanskatfuingen

Det har ovan framgått att kortsiktspro- grammen genom bl. a. ringa insats av produktivt kapital ej ger en acceptabel arbetsinkomst (jfr diagram 6:3). En väsentlig förbättring av det ekonomis- ka resnltatet synes kunna uppnås ge- nom att låta driften bli mera kapital- intensiv och att insatserna därvid ökar av sådant kapital som har en hög mar- ginalprodukt. Långsiktsprogrammen har också blivit mycket kapitalkrävan- de. Beroende på driftsinriktning, in- tensitet och markens värde föreligger emellertid stora variationer mellan de olika programmen. Diagrammen 6:10 och 6:11 ger en sammanfattande över- sikt av detta.

Liksom tabellerna 6:20 och 6:21 ger dessa diagram endast ungefärliga riktlinjer. I första hand skall pekas på de stora skillnader som föreligger mellan produktionsområdena. Särskilt stora kapitalinsatser erfordras för jord- bruksdrift enligt ifrågavarande planer i Gss-området, vilket främst samman- hänger med höga markvärden. Per man (2 000 mt per år) är sålunda investe- ringarna i optimala program ca 400 000 kr mot ungefär 100 000 kr i övre Norr- land.

Diagram 6:10 visar även att drifts- former med handelsväxter och even- tuellt svin (optimala program i slätt- bygderna) i regel är [mera kapitalkrä- vande än mjölkproduktionsalternati- ven. De förra driftsformerna erfordrar väsentligt större arealer per man än de senare, vilket ökar kapitalbehovet. I gengäld uppvisar de dock bättre lön- samhet.

Överlag redovisas mycket stora kapi- talinvesteringar per företag. Därvid har beloppen ändå beräknats såsom genomsnittsvärden under investerings- perioden. Vid uppbyggnad av företa- gen erfordras större kapital, eftersom byggnader och maskiner då ingår med sina anskaffningsvärden. Diagrammen innefattar inte heller investeringar i bostäder. Här skall emellertid erinras om att markvärdena räknats relativt högt och torde i vissa fall inkludera en del byggnadsinvesteringar (äldre så- dana).

Den tekniska utvecklingen medför att kapitalbehovet per man ökar undan för undan. De programmeringar som gjorts för T 75 visar att långsiktspla- nerna där kräver 50—100 proc. mer kapital än vid T 60. Med denna kapi- talintensifiering följer emellertid starkt förbättrad arbetsproduktivitet.

Det är uppenbart att finansierings- frågan blir svår att lösa med de stora

1200

alternativ. Lång sikt

Medelinvestering, 1000 kr/ öratag

' Mark Byggnader

E än 0 1000 åå. [___] m—iftekapital :! 800 g'g & 5. 600 & . :o "_D 400 711. 22 I 200 ”

1000 kr*/man

33%th mm mm mmm

Resurser R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 "83000 125000 117000 R3000 R5000 R7000 Område Gas Gmb Gsk Gns Modelinvastering, 1000 kr företag / ' Mark 1200 _ V Byggnader ' = 1000 '" lå & |:] Driftskapital 800 — ååå 0 0 H H 9. n. 600 _å 4: :o Pvr: 400 0 >: 200 1288 lkp/man " I h Hj rn Resurser R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 R3000 ÄRSOOO RTOOO Område

SS Ssk En Nö

Diagram 6: 11. Medelinvestering per företag resp. per man vid specialiserade djuralternativ

Me del inve stel-ing, 1 00 kr

D par men

1 200 1000 800 600 400

200

Mjölkpro dukt ion

ut än foder od 1.

200 kor 400 kor 60 kor 135 Kor 100 djur/år 1000

investeringar per företag som sålunda krävs i ett framtida rationellt jordbruk. Det ligger emellertid utanför denna un- dersökning att behandla hithörande frå- gor. Påpekas skall dock att en snabb anpassning av lantbruket efter teknisk- ekonomisk utveckling blir i hög grad beroende av de finansieringsmöjlighe- ter som står till buds. Likaså blir amor- teringsreglerna betydelsefulla i sam- manhanget. Som visats i bilaga 4, ger i regel icke ens de rationella långsikts- planerna så god lönsamhet, att amorte- ring kan göras i större utsträckning än vad som svarar (mot normal avskriv- ning. En lättnad i föreliggande amorte- ringsförhållanden synes vara en effek- tiviseringsstimulerande åtgärd av be- tydelse i jordbruket.

Vid diskussion av kapitalfrågan i lant- bruket tilldrar si-g arrendeformen stort intresse. Som framgår av diagram 6: 10 utgör markvärdena jämte byggnader den övervägande delen av företagens totala kapitalinsats. I handelsväxtalter- nativen i Gss-området — där markvär- dena är exceptionellt höga — kan ar-

med grovfoder-cdl. kött

. per företag

lll—|Em

Nöt— Svin Broi— Vårp— 1ere böna 16000 5000 djur

djur/sång djur/sång

rendeformen nedbringa brukarens ka- pitalbehov med 80 proc. Men även i motsvarande driftsformer i S-s-områ- det utgör driftskapitalet endast 30 proc. av det totalt investerade kapitalet. I mjölkproduktionsalternativen är givet— vis förhållandena något annorlunda. För Gsk och Ssk utgör driftstillgångarna 35—40 proc. av totala investeringen.

I vissa fall kan genom en speciali- sering av produktionen kapitalbehovet per företag nedbringas. Av olika skäl blir det därvid främst frå-ga om en be- gränsning av antalet djurgrenar — i vissa fall utan areal varvid behovet av fastighetskapital elimineras. Som ovan framgått kan dessa företagsformer lik- väl bli mycket kapitalkrävande. Ana- lyserna i kap. 4 visar, att kapitalbe- hovet per man ofta är lägre i ett spe- cialiserat skogsbruk än i en mera mång- sidig drift.

6.5. Integration

Det har redan framhållits att långsikts- planerna blir mycket kapitalkrävande.

De kommer vidare att arbeta med ett omfattande maskinbestånd och de för- utsätter en hög produktionsteknik. I många fall måste driften inriktas på ett fåtal produkter eller på delar av en produktionskedja med framställning av kvalitetsvaror. Dessutom blir riskkäns- ligheten stor i företaget. Nu berörda förhållanden ställer stora krav på pro— duktionsrådgivning, kapitalförsörjning och riskeliminerande åtgärder. Likaså ökar behovet av att gemensamt arbeta med stora och dyrbara tekniska kon- struktioner. I detta sammanhang till— drar sig därför horisontell och verti- kal integration ett framträdande intres- se.

6.51. Horisontell integration

Ifråga om den horisontella integratio- nen synes maskinhållarverksamheten alltjämt äga relevans. Den fortgående tekniska utvecklingen leder ofta till större konstruktioner, visserligen effek- tivare sådana men samtidigt dyrbara i anskaffning och svåra att helt utnytt- ja även om företagsstorleken växer. Som framgår av bilaga 2 kan förvän- tas fortsatt stark utbyggnad av maski- nernas storlek. Därvid torde maskin- hållarverksamheten skapa goda möj- ligheter till fortsatt stark mekanisering och till ett samtidigt nedpressande av kostnaderna. Förutsättningarna för en snabbare utveckling på hithörande om- råde synes bl. a. sammanhänga med en rationell lösning av de organisatoriska problemen. Hithörande frågor har ännu ägnats ringa uppmärksamhet. Det krävs en i detalj utarbetad organisationsplan, som icke enbart omfattar dagar för ar- betets utförande o. (1. utan även hur växtodlingen på de deltagande jordbru— ken skall anpassas så att maskinerna bättre kan utnyttjas (jfr Findus organi- sationsplan för skörd av konservärter).

Även inom djurskötseln —- särskilt mjölkproduktionen —— krävs stora före- tag för att utnyttja tekniska anlägg- ningar och för att nedpressa byggnads- kostnaderna per produktenhet. Pro- grammeringen har vidare visat att mjölkproduktionen har svårt att häv- da sig utan en hög produktionsteknik, som kräver omfattande kunskaper och erfarenheter av sina utövare. En kon— centration av mjölkproduktionen till större enheter är då en sannolik effek- tiviseringsväg. Därvid kan ett samgå- ende mellan flera jordbrukare (andels- Iadvgård) vara en lämplig organisa- tionsform. Detta kan också minska bun— denheten i det större familjejordbruket och samtidigt möjliggöra en rationel- lare växtföljd, gentemot vad fallet blir om nötkreaturen överhuvud ej inkom— mer i planerna. På animalieområdet torde en horisontell upp-delning av en produktionskedj-a för vissa djurslag bli mera betydelsefull i 'det framtida jord- bruket. Detta förutsätter också en ra- tionell organisationsplan.

Under senare är har horisontella inte- grationssträvanden blivit starkt framträ- dande inom bondeskogsbruket (skogs- bruksområden). Därvid har meka— niseringen underlättats samtidigt som förutsättningarna ökat för uppnående av en rationellare produktionsteknik och en efter marknadsförhållandena bättre anpassad avverkning.

6.52. Vertikal integration

Med vertikal integration avses rent all- mänt gemensam kontroll över två eller flera led i förloppet produktion—för- ädling—distribution. I förevarande sam- manhang förutsättes att den primära jordbruksproduktionen, dvs. framställ- ningen av växt— eller djurprodukter ut- gör ena ledet. Den med efterföljande led gemensamma kontrollen kan upp-

nås antingen genom äganderätt eller kontrakt. I detta sammanhang tilldrar sig integration medelst uppfödnings- eller odlingskontrakt det största intres- set.

Erfarenhetsmässigt har den vertika- la integrationen inom jordbruket fått sin största omfattning och betydelse ifråga om sådana produkter där stan- dardisering av kvaliteten och jämnhe- ten i varuflödet till förädlings- eller distributionsföretagen varit av särskild vikt. Det skulle således främst vara faktorerna på marknadssidan, som har stimulerat utbyggnaden av vertikal inte- gration.

Den vertikala integrationen inom jordbruket har emellertid även varit av betydelse för producenter—na och också påverkat råvaru-produktionens effekti- visering och inriktning. Sålunda har den visat sig i vissa fall kunnat leda till en effektiv och snabb förmedling av kunskap ifråga om produktionstek- niken. Samtidigt har finansieringen av jordbruksproduktionen kunnat under- lättas genom samarbetet mellan jord- bruksproduktion och förädling i den vertikala integrationens form. Speciali- serad produktion i större skala leder erfarenhetsmässigt till betydande eko- nomiska risker. I de fall vertikal in- tegration åstadkommes genom kontrakt mellan exempelvis ett förädlings- eller distributionsföretag och ett antal spe- cialiserade odlare eller uppfödare har det visat sig möjligt att i någon mån fördela riskerna mellan företaget och till detsamma knutna odlare eller upp- födare. Integrationen har med andra ord visat sig kunna vara ett medel att vid specialiserad produktion uppnå något av den riskfördelning man i tra- ditionellt jordbruk ofta söker uppnå genom en differentiering av produk- tionen på flera olika produktslag.

Den utveckling rörande jordbruks—

produktionens bedrivande, som synes vara att förvänta enligt föreliggande undersökning, ökar behovet av special- kunskap och produktionsrådgivning. Den medför alltmer svårbemästrade fi- nansieringsproblem och skapar behov av riskfördelning och riskutjämning. Den vertikala integrationen synes kun— na ge vissa möjligheter att bemästra dessa problem, varigenom den skulle kunna väntas öka i relativ betydelse inom jordbruket framöver. Det före— faller emellertid som om angelägenhe- ten för jordbruket självt att lösa ifrå— gavarande problem inte ensam utgör en tillräcklig drivkraft för en snabb ökning av den vertikala integrationens omfattning. Först när de ekonomiska motiven för en gemensam ekonomisk kontroll över flera led i produktions- förloppet förstärks av faktorer på di— stributionssidan synes man ha anled- ning räkna med mera omfattande ver— tikal integration. Befolkningskoncen- trationen till större tätorter, som kan väntas fortskri—da ytterligare framöver, den stigande levnadsstandarden och därmed följande höjda kvalitetskrav, självbetjäningssystemets landvinningar inom varudistributionen i förening med en utbyggnad av kedjeföretagen inom detaljhandeln verkar emellertid i den riktningen att kraven på sådana orga- nisationsformer inom jordbruksproduk- tionen, som kan garantera en jämn till- försel av stora kvantiteter standardise— rade jordbruksprodukter av hög kva— litet, ökar. I ett flertal avseenden går sålunda utvecklingen inom såväl jord— bruket som varudistributionen i den riktningen att de ekonomiska motiven för vertikal integration förstärks.

I de hittills klassiska exemplen på vertikal integration inom jordbruket, i första hand produktionen av slakt— kyckling och fältmässiga grönsaker som råvara för konservindustrin, karakteri-

seras produkterna bl. a. av lättförstör— barhet och av att de i relativt ringa grad kan förändras till karaktär eller utseende i och med att de lämnat jord— bruksföretaget. Sl-aktkyc—kling kan vis- serligen styckas, varvid likformigheten i kvalitet och storlek hos utgångsmate- rialet minskar i betydelse. Vissa grön— saker undergår bearbetning före kon- serveringen, men i vissa fall, exempel- vis ifråga om konservärter, är den skör— dade varans karakteristika avgörande för kvaliteten hos slutprodukten. Slakt- kyckling, avsedd att försäljas hel och i obearbetat skick samt konservärter, har därmed kommit att utgöra ett par av de renodlade exemplen på att driv— krafterna till vertikal integration från jordbruket respektive förädlings- och distributionsleden förenats med en starkt dynamisk utveckling som resul- tat. Denna utveckling torde kunna vän- tas fortsätta för dessa och liknande produkter.

Så snart den ursprungliga jordbruks- produktens karaktär rutinmässigt för- ändras under förädlingen, exempelvis genom styckning, bearbetning och för- paketering, rensning eller blandning, minskar drivkrafterna till vertikal in- tegration från förädlings- och distri- butionssidan. Kvalitetskraven inom kött- och fläskproduktionen är visserligen starka och stigande under moderna för- hållanden, men produktionen kan inom rätt vida gränser förändras i förädlings- och »distributionsledet i syfte att möta konsumentpreferenserna. Charkuteri- tillverkningen ökar dessa möjligheter. Inom exempelvis brödsädesproduktio- nen kan en hygglig kvarnvara åstad— kommas ur till sin kvalitet starkt va- rierande leveranser genom en lämplig grad av rensning och blandning. Ifråga om dylika produkter torde den verti- kala integrationen bl. a. av dessa or- saker under den närmaste framtiden

bli av begränsad omfattning. Därmed blir också möjligheterna att på pro- duktområden inom den vertikala inte- grationens ram att lösa rådgivnings-, finansierings- och riskfördelningspro- blemen begränsade.

Den vertikala integrationen som or- ganisationsform innebär i allmänhet för den enskilde producenten en lösning på avsättningsproblemet, så till vida att en avnämare är given i och med undertecknandet av kontraktet. Vid specialiserad produktion i större ska- la eller vid produktion av specialgrö— dor är en dylik förhandsgaranterad av- sättningsmöjlighet av största betydelse. I synnerhet för traditionella jordbruks- produkter föreligger dock under sven- ska förhållanden ett begränsat intresse av dylik avsättningsgaranti genom att de ekonomiska föreningarna, som här svarar för en betydande del av avsätt- ningen, i allmänhet har mottagnings- skyldighet gentemot sina medlemmar. Medlemskapet i en ekonomisk förening tillhandahåller med andra ord den av- sättningsmöjlighet som brukar utgöra en väsentlig del av ett integrationsar- rangemang.

I den mån den hel- eller halvstatliga rådgivningsverksamheten kan utbyggas och i vissa fall kompletteras av pro- duktionsrådgivnin—g i de ekonomiska föreningarnas regi minskar (fördelarna av vertikal integration även på detta område. Möjligen kan för-eningsrörelsen i ökad utsträckning medverka vid lö— sandet av finansieringen och för att be- mästra de ökade ekonomiska riskerna inom jordbruksproduktionen. Utveck— lingen i dessa avseenden, liksom för- eningsföretagens möjligheter att utan direkta ko-ntraktsarrangemang tillgodo— se kraven pä kvalitet och standardise- ring hos produkterna, torde komma att bli av stor betydelse för den vidare ut- vecklingen på integrationsområdet. I

sista hand kan naturligtvis föreningar- målsenligt. Härvid stöter man emeller- na själva ta steget över till direkt kon- tid på vissa speciella problem vid nu- traktsproduktion om så visar sig wända- varande jordbrukskooperativ praxis.

KAPITEL 7

Sammanfattning

7.1. Utvecklingen sedan 1930-talet i internationellt perspektiv

Under de senaste 20—25 åren har svenskt jordbruk ökat arbetskraftens produktivitet med ca 2 proc. per år.1 Ungefär samma produktivitetsförbätt- ring visar jordbruk-et i England och Västtyskland, medan en något snabba- re takt kan konstateras för Danmark och Förenta Staterna och en något långsammare för Frankrike. Absolut sett är produktionen per arbetare läg- re i Sverige än i Danmark, England och Förenta Staterna men högre än i Västtyskland och Frankrike.

De vägar, som beträtts för att öka produktiviteten är visserligen desamma i de olika länderna, men har icke ge- nomgående samma tyngdpunkt. I un— dersökningen konstateras i första hand att jordbruket sedan 1930-talet fått fle- ra rationaliseringsvägar att välja mel- lan än tidigare, då främst produktions- tekniska förbättringar stod till buds (växt- och djurförädling, rationellare växtodlings— och utfodringsmetoder, be— vattning och torrläggning etc.). Nume- ra tilldrar sig även arbetsrationalise- ring (mekanisering, effektivare byggna- der, bättre arbetsorganisation, förbätt- rad arrondering etc.), storleksökning och specialisering ett betydande intres- se, ävensom vertikala och horisontella integrationssträvanden.

Inom de flesta av ovan berörda län- der har även under de senaste 20 åren

produktionstekniska förbättringar fått en dominerande plats bland jordbru— kets effektiviseringsåtgärder. Detta har också resulterat i stark ökning av total- produktionen, som i Danmark, Frank- rike, Förenta Staterna och England gått upp med 1,5—2,5 proc. per år sedan förkrigstiden. I Sverige har däremot funnits en medveten strävan att unge-— färligen hålla produktionsvolymen inom ramen för självförsörjning. Den har- också ökat obetydligt sedan 1930-talet. Ofta torde det vara lättare att öka pro— duktiviteten, om åtgärderna främst av- ser stegrad intensitet (exv. import av kraftfoder och utbyggnad av animalie- produktionen, vilket skett i Danmark) än om tyngdpunkten läggs på kostnads- reducering och överförande av mark och arbetskraft från jordbruket till and- ra näringar. Dylika åtgärder är helt na- turligt förenade med stora anpassnings- problem inte minst för arbetskraften. Produktivitetsförbättringen i svenskt jordbruk synes följaktligen inte i sam- ma omfattning som i övriga länder ha betingats av produktionstekniska för-- bättringar (stegrad intensitet). I stället har mekaniseringstakten varit livlig och arbetsförbrukningen har kunnat starkt nedskäras. En viktig pådrivande faktor har därvid varit industrins ut- byggnad och hög sysselsättning över—

1 Vid beräkningen har justering gjorts med hänsyn till stegrade insatser av andra pro- duktionsmedel som ersatt arbetskraft (ma— skiner, handelsgödsel m. m.).

lag i andra näringar. I första hand har anställd arbetskraft och familjemedlem- mar lämnat jordbruket. Men under se- nare år har även skett en icke obetyd- lig nedläggning av småbruk. Under 1950-talet har antalet jordbruk minskat med ca 1 proc. per år. Motsvarande minskningstakt har förelegat även i England och Västtyskland, medan ut- vecklingen har gått väsentligt långsam- mare i Danmark och Frankrike. Där är emellertid medelarealerna per gård större än i Sverige och 60 proc. av åkerjorden är fördelad på bruknings- enheter med över 20 ha mot 40 proc. i vårt land. Motsvarande siffra för Eng— land är 80 proc. Vid bedömningen av dessa tal bör uppmärksammas, att till svenskt jordbruk ofta är knutet en icke obetydlig skogsproduktion, vilket något ökar genomsnittlig .gårdsstorlek. I För- enta Staterna har storleksrationalise- rin-gen varit mycket framträdande. Un- der de senaste 20—25 åren har antalet jordbruk minskat med 2 proc. per år och medelarealen för kommersiella jordbruk har samtidigt nära fördubb- lats. Utmärkande är där också starka specialiseringstendenser. I viss utsträck- ning har intresset härför ökat även i Europa under sen-are är.

7.2. Brister i lantbrukets rationalise- ringsutveckling

I och med att ny teknik numera i snabbare takt än tidigare ställs till jord- brukets förfogande och att därvid ock- så flera effektiviseringsvägar står till buds, föreligger risk för en ökning av variationerna i rationalitetsgrad mellan olika jordbruk och att flaskhalsar upp- står inom företagen, som försvårar ra- ti-onaliseringen. Många jordbrukare har genom bristande yrkesutbildning och ringa progressivitet svårt att snabbt till-

godogöra sig de tekniska framstegen. Andra saknar erforderliga kapitalre- surser eller har fastigheter, där natur- liga förutsättningar lägger hinder i vä- gen för utnyttjandet av en rationell tek- nik. Institutionella förhållanden är ock- så svåra att anpassa i takt med teknisk utveckling. De »driftigare företagarna kommer å andra sidan ofta att ligga väsentligt före sina övriga yrkesbröder i lönsamhetsavseende, eftersom de snabbt förmår utnyttja de nya produk- tionsmöjligheter som i våra dagar framkommer. Det är en allmän erfa- renhet — bestyrkt av räkenskapsanaly- ser från flera länder — att stor sprid- ning nu föreligger mellan olika jord- bruk i rationalitetsgra-d och ekonomiskt resultat.

Införandet av maskinella hjälpmedel i lantbruket — ofta med ringa delbar- het — medför lätt outnyttjad kapaci- tet av såväl tekniska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen kan lätt få en disharmonisk produktions- apparat. I vissa fall har detta också blivit en följd av specialisering (krea- turslös drift), varigenom säsongvaria- tionen i arbetsförbrukningen ökat. Vid lantbrukshögskolans företagsekonomis- ka institution har Sandqvist utfört en analys av räkenskap-smaterial, som sö- ker -utreda dessa förhållanden inom svenskt lantbruk. Analysen syftar till att belysa det marginella utbytet som olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen. För ett 15 hazs jordbruk har därvid erhållits följande resultat i genomsnitt för hela landet under år 1956 (tabell 5. 193).

Det är självfallet att dessa produkti- vitetstal är osäkra. Variationerna mel- lan olika områden är dock små och motsvarande resultat har erhållits även från andra län-der. De visar att marginalprodukten är ringa för ma- skiner, arbetskraft och byggnader, där

Marginalutbyte i kr per en kr insatsökning Jordbruksjord ..................... 2,90 Arbetskraft i Växtodlingen .......... 0,50 Maskiner ......................... 0,40 Gödselmedel ...................... 1,70 Div. förnödenheter i växtodlingcn. . . 1,10 Investeringar i djur ................ 5,40 Arbete i djurskötseln ............... 0,10 Ekonomibyggnader ................ 0,70 Inköpt foder ...................... 1,20 Hemmaproducerat foder ............ 1,00 Skogsmark med växande skog ....... 1,30 Arbete i skogsbruk ................. 0,60

outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogs- mark, djur och vissa förnödenheter, vilka möjliggör ett bättre utnyttjande av produktionsapparaten och en ut— jämning av arbetets säsongvariation. Expansionsriktningen är ganska klart preciserad härigenom. Analysen visar också att det måste framstå som en angelägen rationaliseringsåtgärd i svenskt jordbruk att åstadkomma eko- nomiskt lämpligare proportioner mel- lan arbetskraft, mark och realkapital än vad som f. n. i regel är fallet. De senare årens tekniska utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorcr utvecklats på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynn- samt sätt.

7.3. Undersökning rörande nya organisationsformer för enskilda lantbruksföretag

Undersökningen har främst koncentre- rats på uppgiften att söka klarlägga hur anpassade lantbruksföretag bör va— ra uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, även- som hur denna anpassning bör fortskri- da med hänsyn till förväntad teknisk utveckling. Med vårt lands starkt väx- lande betingelser för jordbruksdrift är

det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklings- vägar som är mest produktiva. Vid ut-

arbetandet av de nya organisationsfor- merna har erfarenheterna från den in— ternationella jämförelsen och från rä- kenskapsanalysen i kap. 3 utnyttjats. Den direkta kalkyleringen har varit av syntetiskt slag, grundad på räkenskaps- och försöksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade ex- perter. Företagsplanerna har i regel framräknats med hjälp av den lineära programmeringsmeto-den, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft.

7.31. Produktions- och arbetstekniska förbättringar

I första hand har undersökts effekter- na av produktions- och arbetstekniska förbättringar (driftsrationalisering) . Därvid har utgångspunkten varit de bokföringskontrollerade lantbruken i grupperna 5—50 ha. Inom ramen av dessas genomsnittliga resurser och driftsinriktning har introducerats en mera rationell teknik (Teknik 60). Med rationell teknik avses här den produk- tions- och arbetsteknik, som nu är känd och möjlig att arbeta med i praktisk- ekonomisk drift. Denna har uppskat-

tats av olika experter2 och testats dels genom en enkät hos hushållningssäll- skapen, dels genom en spridningsana— lys av räkenskapsgårdarnas avkast- ningsdata. Därav framgår att ifrågava- rande avkastningar i växtodling och husdjursskötsel i stort sett uppnås vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgår- darna. Jordbrukskonsulenterna har fun- nit alt avkastningen i växtodlingen nu är möjlig att uppnå å ca % av de area- ler, som kan förväntas bli brukade på längre sikt. Bokföringsgårdarnas maski- nella utrustning avviker obetydligt från »Teknik 60».

På grundval av denna teknik och rä- kenskapsgårdarnas genomsnittliga re- surser har också utarbetats en ekono- miskt optimal driftsinriktning. Beräk- ningarna har baserats på 1960 års pri- ser. Dessa utgör följande relativtal i förhållande till priserna för åren 1956 —-60:

Produkter Produktionsmedel Vete ......... 106 Arbete ....... 11 5 Fodersäd1 ..... 107 Räntor ....... 109 Potatis ....... 96 Maskiner ..... 108 Sockerbetor. . . 97 Byggnader . . . 110 Nötkött ...... 107 Handelsgödsel 98 Fläsk ......... 97 Kraftfoder. . . . 100 Ägg .......... 100 Mjölk ........ 105 Producent—

prisindex. . . 103

1 Medeltal för 1958—60.

Den förbättrade tekniken och drifts- organisationen höjer ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, famil- jen, anställd) med i runda tal 50 proc. Ökningen är något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till nu- varande tekniska standard. I allmän- het är förskjutningarna i produktions- inriktningen små. Inom ramen av fö- religgande produktionsapparat och re- surser i övrigt är driften ganska bun- den. I regel blir dock djurantalet nå- got högre än i nudriften, varigenom

resurserna utnyttjas bättre. I de fles- ta områden har mjölkproduktionen ganska god konkurrenskraft. Vid ifrå- gavarande förutsättningar blir driften mångsidig.

Den högre avkastning per ko och per djurenhet som Teknik 60 innebär och det i vissa områden något utöka- de djurantalet per gård, som optimal driftsorganisation medför, resulterar i följande produktionsökning gentemot nudriften:

Spannmål ....................... 13 proc Mjölk .......................... 70 . Fläsk ........................... 20 »

Det är uppenbart att en mera omfat- tande övergång till Teknik 60 och op- timal driftsorganisation skulle verka starkt pristryckande, om denna inte åtföljdes av åtgärder som syftar till en krympning av produktionsapparaten. Det är också naturligt, att jordbrukets rationalisering på grund av riskerna för utbudsökning även måste inriktas på andra vägar än produktionsteknis- ka och driftsorganisatoriska förbätt- ringar. Detta även med hänsyn till att dagens kända teknik utnyttjad i opti- mal produktionsinriktning icke i ge- nomsnitt kan höja arbetsersättningen med mer än maximalt ca 50 proc. Där- vid uppnås i regel icke den inkomst, som svarar mot nuvarande prispolitis- ka målsättning. I verkligheten kan gi- vetvis ett fullständigt utnyttjande av tekniken och en matematiskt optimal driftsorganisation aldrig helt uppnås.

7.32. Storleksrationalisering

Som en andra etapp har undersökts effekterna av en utbyggnad av lant—

2 Professorerna Erik Åkerberg och Sven L. Jansson (växtodling), laborator A. Hellberg (husdjursskötsel), direktör H. A:son Moberg (maskiner), SFL, LBF och Lantbruksstyrel- sens byggnadsbyrå (byggnader), civiljäg— mästare S. Thulin (skogsbruk).

bruksföretagens storlek. Därvid har ar- betskraftsresurserna, som f. n. företer en låg marginalprodukt, i regel begrän- sats till 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt per år. Kring denna arbetskraft har kom- binerats mark (åker och/eller sko-gs- mark), djur och andra kapitalföremål i ekonomiskt optimala proportioner. Kalkyleringen har gjorts på grundval av Teknik 60 och 1960 års priser och analyser har företagits för varje pro- duktionsområde. Vissa specialiserade djuralternativ har också studerats. De organisationsformer, som erhållits i denna undersökningsetapp, har givit mycket varierande företagsstorlekar och driftsformer trots att variationen i för- utsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska betingelser inom svenskt lantbruk. Flera specia- liserade djuralternativ synes ha goda förutsättningar att hävda sig ekono- miskt, varvid fodret helt skulle inkö- pas och inga åkerarealer erfordras. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår däremot arealen jordbruksjord till 60, 120 resp. 150 ha vid de tre arbetskraftsalternativen, om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa pro- gram är genomgående de ekonomiskt mest lönande med undantag av vissa specialiserade djur-alternativ. Mjölkpro- duktionen — som kräver mindre area- ler — har vid full rörlighet i resur- serna sämre konkurrensförmåga i des- sa bygder. För att den skall ingå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 proc. Detta har givit anled— ning till en specialstudie av mjölkpro- duktionens ekonomiska förutsättningar. En tillfredsställande lönsamhet synes icke kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion (minst 5000 kg mjölk per ko, helst en 3-mansbesättning och i specialiserad

drift med hög avkastning i grovfoder- odlingen). Inom skogsområdena före— kommer ofta mjölkproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jord-skogsbruksföretag. Äkerarealerna varierar därvid från 20 till 80 ha och skogsarealern-a från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruksdrift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbets- ersättning såframt den inte kombine- ras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är före- tagsekonomiskt önskvärd även i vissa slättbygder, genom att arbetsfördelning- en under året blir jämnare och vissa risker elimineras. För att exv. kunna utnyttja arbetskraften mera fullstän— digt inom Gns- och Ss-områdena krävs ca 100 ha skogsmark vid de studerade -handelsväxtalternativen. Undersökningen har således visat, att vid stor rörlighet i resurserna företa— gens organisationsformer varierar starkt med förutsättningarna. Visserligen krävs ofta större insatser av mark och kapi- tal per man för ökad arbetsersättning och i regel uppnås icke en mera till- fredsställande lönsamhet förrän före- taget sysselsätter minst 2 man. Men proportionerna växlar starkt med na- turliga betingelser, driftsinriktning och teknisk nivå. Därav följer att drifts- rationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att ef- fektiva företag skall kunna skapas. Det krävs en ömsesidig anpassning mellan företagets storlek och k—apitalutrustning å ena sidan samt driftsinriktning och teknik å andra sidan. Som ovan fram- hållits leder teknisk utveckling lätt till disharmoni i detta avseende. En bätt- re anpassning har särskilt goda möj- ligheter -att komma till stånd vid tid-

punkten för nybyggnad och arealkom- plettering. Om så ej sker kan stora felinvesteringar lätt göras. Noggranna överväganden erfordras över markan- vändning, kombination jord-skogsbruk, anläggningarnas konstruktion och om- fattning etc. Som utgångspunkt för des- sa överväganden behövs en väl genom- tänkt driftsplan och utvecklingsplan. Det är uppenbart att den förbättrade produktionstekniken även vid större rörlighet i resurserna (storleksratio- naliserade företag) kan leda till ökat utbud av produkter och därmed verka pristryckande. Detta gäller särskilt fläsk, gödkyckling, spannmål och olje- växter, medan mjölkproduktionen un— der dessa förutsättningar har svårare att hävda sig än i en kortsiktig plane- ringssituation. De större företagen är också mycket känsliga för prisvaria- tioner. En genomgående sänkning av produktpriserna med 10 proc. minskar arbetsersättningen med 30—50 proc. Undersökningarna har sökt belysa effekterna på produktionsprogram och lönsamhet vid världsmarknadens pris- relationer och vid vissa antagna EEC- priser. Därvid ökar i regel vegetabilie- produktionens konkurrenskraft något gentemot planerna vid 1960 års priser. I vissa fall gäller detta även för fläsk- produktionen. Utifrån räkenskapsgår- darnas resurser försämras i allmänhet arbetsersättningen avsevärt vid infö- randet av dessa priser. Vid större rör-

lighet i produktionsapparaten kan dock lönsamheten i flera fall upprätthållas genom anpassning av drift och area- ler. Vid EEC-priser är emellertid svå- righeterna mera framträdande, särskilt för mjölkproduktionens del.

Ifråga om storleksfaktorns lönsam- hetseffekt visar undersökningen otve- tydigt, att företagsstorleken har en vä- sentlig inverkan på lönsamheten eller arbetsersättningen. Först vid en orm- sättning av 100 000—150 000 kr i före- tagen uppnås arbetsersättningar mot— svarande industriarbetarlönen. Ersätt- ningen stiger sedan något ytterligare med ökad företagsstorlek, men under- sökningen ger ej belägg för [att mycket stora företag skulle vara väsentligt över- lägsna det rationella familjeföretaget i lönsamhetsavseende. Det bör observe- ras att resurserna kombinerats i för varje särskilt fall optimala proportio- ner och driftsinriktningen anpassats efter förutsättningarna. Likaså har ar- betats med rationell teknik. En sänk— ning av avkastningsnivån med 10 proc. medför en nedgång i arbetsersättning- en av 30—50 proc. De större företagen synes följaktligen icke kunna existera utan en hög teknik.

Om all arbetsinsats över 3 000 mt per år värderas efter lantarbetarlön, blir ersättningen för dessa 3000 tim. — som kan sägas svara mot brukaren-s och hustruns insatser — i grova drag av följande storlek i kr per år:

Gårdsstorlek vid en Optimal Mjölkproduktions- arbetsinsats av driftsform alternativ 3 000 mt ............. 13 OOO—35 '300 8 OOO—15 000 5 000 mt ............. 17 OOO—65 000 11 OOO—25 000 7 000 mt ............. 20 OOO—80 000 12 OOO—35 000

De högsta talen inom varje arbets- kraftsalternativ redovisas för Gss-om- rådet, vilket genom-gående ger avse- värt högre arbetsersättningar än öv-

riga områden, där företagarens arbets- inkomst vid 2—3-mansjordbruken i re— gel ligger mellan 20 000—40 000 kr. De optimala planerna har emellertid i

många fall en ganska extrem drift med handelsväxter och fläskproduktion. Mjölkproduktionen ger överlag en säm- re familjeinkomst.

I undersökningen har räknats med 1960 års ränteläge (6 proc. för kapital investerat i mark och byggnader samt 7 proc. för övrigt kapital). Om ränte- foten sänks med 1 proc., ökar den to- tala arbetsersättningen med ca 15 proc. För brukaren och dennes familj (3 000 mt) blir ökningen 15—20 proc.

7.33. Specialisering och integration

Genom att förutsättningarna för en snabb utbyggnad av lantbruksföreta- gens storlek inom Sverige är mindre goda — bl. a. beroende på att huvud- parten av åkerjorden är fördelad på mycket små brukningsenheter — rik- tas intresset även på andra åtgärder som kan resultera i ett bättre utnytt- jande av fasta resurser. I första hand gäller detta specialisering av produk- tionen. Genom begränsning av antalet produktionsgrenar kan särskilt ma- skin-, byggnads- och arbetskostnader— na nedbringas per produktenhet. I vis- sa fall torde även kunna förväntas en rationellare produktionsteknik. Men om företaget är litet blir sysselsättningen ändå låg, såframt inte en utbyggnad kan ske av den animaliska produktio- nen. Därvid kan företagsstorleken öka utan arealutvidgning, genom att drif- ten till stor del baseras på inköpta fo- dermedel. Även ur risksynpunkt är djur— skötsel av särskilt intresse vid Över- gång till specialiserad drift. Vid mänga enskild-a gårdar finns sannolikt dylika utvecklingsmöjligheter. I undersökning- en har en analys företagits över de eko- nomiska förhållandena inom olika for— mer av specialiserad djurhållning. För brukaren och dennes familj (3 000 mt)

har därvid erhållits följande arbetser- sättning i nedanstående grenar:

Kr per år Specialiserad mjölkproduktion 60 kor .......................... 25 000 135 » .......................... 47 000 Fläskproduktion 1 000 svin per gång ............. 70 000 Broiler 16 000 djur per gång ............ 38 000 Äggproduktion 5 000 höns ..................... 20 000

Det synes orealistiskt att tänka sig en generell lösning av småbrukspro- blemet genom utbyggnad av djurhåll— ningen. Detta skulle antingen kräva en väsentligt utvidgad import av foder- medel eller medföra en omfördelning av produktionen så att det större jord- bruket endast producerar spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Det förra alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion, det sena- re torde i större skala ej kun-na genom- föras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets samla- de konkurrenskraft.

Den horisontella integrationen (ge- mensam maskinanvändning, andelsla— dugårdar, skogsbruksområden) är en annan väg för att nedbringa höga an- läggningskostnader och för att bättre utnyttja skickliga driftsledare. En viss utbyggnad är här på väg inom svenskt lantbruk, men dess konsekvenser har ej analyserats i föreliggande under- sökning.

Den vertikala integrationen synes främst vara av betydelse ur avsätt- ningssynpunkt och för att stabilisera prisnivån. I vissa fall kan den också leda till en effektivisering av råvaru- produktionen. Den år tills vidare av störst intresse för produkter som lätt kan förstöras och som kräver hög och enhetlig kvalitet även i råvaruledet.

7.4. Utvecklingsmöjligheter genom förväntad teknisk utveckling

De tekniska experterna har gjort en uppskattning av förväntade produk- tions— och arbetstekniska framsteg fram till 1975. Det är uppenbart att denna bedömning är osäker. Den har emeller— tid lagts till grund för en exemplifie- ring av den tekniska utvecklingens kon- sekvenser ifråga om företagsstorlek, produktionsinriktning och lönsamhet. Beräkningar har endast genomförts för områdena Gss, Ss och Ssk.

Om den nya tekniken tillämpas på räkenskapsgärdarnas nuvarande resur- ser sker små förändringar i produk- tionsinriktningen och ringa förbättring av lönsamheten. Motsvarande erfaren- heter ger den faktiska utvecklingen vid räkenskapsgårdarna under senare år. Även om arbetskraften successivt kan frigöras i takt med ny teknik — vilket svårligen kan åstadkommasi praktiken, särskilt vid mindre och medelstora fö- retag där företagaren och dennes hustru utgör huvudparten av arbetsstyrkan — skulle arbetsersättningen enligt förelig- gande undersökning endast kunna för- bättras med ca 1 proc. per år. Detta för jordbrukets framtida existens all- varliga perspektiv kräver särskilda be- aktanden.

I undersökningen har emellertid vi- sats, att om resurserna anpassas efter teknisk utveckling kan en mera väsent- lig förbättring av arbetsersättningen påräknas. Vid fullständig sådan an- passning skulle denna öka med ca 4 proc. per år. Därvid krävs en succes— siv utbyggnad av företagen, dvs. att ar- betskraften kombineras med allt stör- re mängd mark och kapital. På 15 år skulle arealerna och kapitalet i opti- mala produktionsplaner behöva öka 50 —100 proc. vid en arbetsstyrka av 5 000 —7 000 mt. Därav följer att storleks-

rationaliseringen inte får betraktas så- som en engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå som en konsekvens av den tekniska utvecklingen.

I verkligheten kan naturligtvis en fullständig anpassning ej äga rum, bl. a. beroende på oklarhet om utvecklingen, brist på resurser, risker m. 111. Vidare bör uppmärksammas att långsiktiga in- vesteringar lätt binder produktionen och anläggningsverksamheten. Viss del av rationaliseringsvinsten torde dess- utom vandra över till konsumenterna. Den långsiktiga, praktiskt möjliga för— bättringen av arbetsersättningen ligger därför enligt denna beräkning sanno- likt betydligt under 4 proc. Som ovan framgått har den verkliga produktivi- te—tsförbättringen under de senaste 20 25 åren i genomsnitt uppgått till ca 2 proc. per år. Det är oklart huruvida en snabbare takt kan förväntas vid nu- varande insatser i utvecklingsarbeten.

7.5. Utvecklingsproblem

Det har av undersökningen framgått att genom tillämpning av rationell tek- nik och driftsorganisation samt ut- byggnad av företagens storlek finns för— utsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbruket. Sto- ra praktiska svårigheter föreligger emellertid att genomföra denna ratio- nalisering. Likaså är större företags möjligheter att existera under lantbru— kets specifika produktionsbetingelser förenade med vissa svårigheter, vilka det är angeläget att uppmärksamma samt söka eliminera. För att stimulera effektiviseringen krävs sålunda ett mera rationaliseringsvänligt klimat. Bl. a. gäller detta inom följande områ- den.

7.51. Produktionsteknik och driftsorganisation Planeringen för nya organisationsfor- mer har utförts under förutsättningen

att föreliggande tekniska landvinningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse såsom ekonomiskt rationell. Detta innebär en 10—30-procentig ök- ning av hektaravkastningen och en nå- got större stegring av mjölkproduktio- nen per ko. Som ovan påpekats skulle en IO-procentig sänkning av dessa av- kastningsnivåer minska arbetsinkoms- terna med 30—50 proc. Genomföran- det av mera fullständig mekanisering kräver god arrondering och rationell arbetsorganisation. I många fall är ett ökat samgående mellan olika lantbru- kare en viktig förutsättning för utnytt- jande av effektiva maskiner. Möjlig- heterna att i praktiken uppnå denna höga teknik och däremot svarande op- timala driftsorganisation sammanhänger i hög grad med upplysningsverksam- hetens omfattning och inriktning.

7.52. Markanskall'ning

Som ovan framgått är det ofta nöd- vändigt att kombinera arbetskraften lned väsentligt större arealer än vad som f. n. i genomsnitt är fallet inom svenskt lantbruk. Det är självklart att detta erbjuder betydande svårigheter, särskilt under beaktande av att 90 proc. av antalet brukningsenheter har åkerarealer mindre än 30 ha och att ca hälften av dessa saknar Skogsareal eller har högst 10 ha skogsmark. En utbyggnad genom att successivt sam- manlägga småfastigheter kommer att kräva lång tid och medföra stora an- passningsproblem. Likaså kan värda felinvesteringar göras. Svårigheter av nu antydd art torde ej helt kunna undvikas. De synes dock delvis kunna elimineras. En planmäs- sig inriktning av rationaliseringsverk- samheten, differentierad med hänsyn till förutsättningarna i olika bygder kan bidra härtill. Det förefaller också

avse—

väsentligt, att en upplysningsverksam- het får bereda marken för rationalise- ringsarbetet. Planering för det enskil- da företagct måste i ökad utsträckning samtidigt beakta såväl drift som mark- innehav, tekniska anläggningar och ka- pitalunderlag. Vissa svårigheter synes kunna avlägsnas genom att rationalise- ringsorganen bygger upp betydande markreserver, som kan överbrygga Incl- lanstadier i utvecklingen — lämpligen också i form av arrenden. Byggnads- verksamheten måste inriktas på att ska- pa mera anpassningsbara byggnader. Felinvesteringar torde i många fall kun- na undvikas och storleksrationalisering- en påskyndas, om sammanläggning även uppmuntras hos de företagare som har relativt stora fastigheter. Angelägenhe- ten av att på en gång söka bilda för- hållandevis stora enheter framstår i detta sammanhang som betydelsefull.

7.53. Kapitalanskatfning

En storleksrationalisering inom lantbru- ket kräver väsentligt ökade kapitalin- satser per företag. I de organisations- former som utarbetats i undersökning- en uppgår medelinvesteringarna vid kreaturslös drift till 500 000—1 500 000 kr i södra Sverige och till 300 000— 800 000 kr i mellersta Sverige, varvid investeringarna per man ligger' mel— lan 200 OOO—400 000 kr. En betydande del av dessa kapitalbelopp utgöres dock av investeringar i fastigheter. Vid mjölkproduktion blir kapitalbehovet mindre vid samma arbetsstyrka, dvs. 300 000—1 000 000 resp. 200 000_— 600 000 kr. I norra Sverige, där fastig— hetspriserna är lägre, faller medelinves- teringarna per företag till 200 000— 500 000 kr. Även vid specialisera—d djur- hållning blir kapitalbehovet högt och kan lätt uppgå till 150 OOO—300 000 kr per man.

Det är uppenbart att finansierings— frågan blir svår att lösa med dessa sto- ra kapitalbehov per man och per före- tag, även om en stor del utgöres av investeringar i fastigheter. -Då lönsam- heten likväl icke wkan beräknas bli så hög att den lockar till chansta-gande, är det icke sannolikt att ifrågavarande företag kommer att bli förverkligade i större utsträckning utan att goda kre- ditmöjligheter står till buds, bl. a. ge- nom samhällets medverkan. Långsikti- ga, stående lån synes därvid vara ange- lägna låneformer för jordbrukets för- hållanden. Även andra företagsformer än den allmänt förekommande ägare- brukareformen torde vara önskvärda att pröva. I vissa fall kan genom spe- cialisering av produktionen samt ge— nom gemensamma anläggningar och maskiner kapitalbehovet per företag nedbringas.

7.54. Riskutjämning

Jordbruket företer stora årliga varia- tioner i avkastning, varigenom likvi— ditetskriser lätt kan uppstå, även om en gynnsam kalkyl kan presenteras för en följd av år. Riskerna härför ökar med stigande företagsstorlek genom att driften då måste baseras på stora in- satser av främmande kapital och att företagarens arbetsersättning samtidigt utgör en allt mindre del av totalintäk- ten. Lantbrukets förhållandevis lång- siktiga investeringar medför också be- tydande risk och osäkerhet.

För att stimulera effektivitetsutveck— lingen och för att överhuvudtaget göra det möjligt att bygga ut större kapi- talkrävande lantbruksföretag är risk- eliminerande åtgärder av stor betydel- se. Hit hör driftstekniska åtgärder av skilda slag (bevattning, torrläggning, mindre riskkänsligt växt— och djurma- terial, bättre odlingsmetoder o. (1,). Ge-

nom försåkringar kan vissa produk- tionstekniska risker elimineras eller minskas. Vidare kan en flexibel pro- duktionsapparat och produktionsplan nedbringa vissa risker. Möjligheterna att göra skattemässiga förskjutningar i intäkterna är också av betydelse. Slut— ligen torde ett prisregleringssystem, som dämpar den årliga variationen i produktpriserna, icke oväsentligt sti- mulera jordbrukets effektiviseringssträ- vanden. Detsamma gäller en god mark- nadsorganisation som kan utjämna va- rierande utbud genom lagring m. ni. En utbyggnad av vertikal integration kan möjliggöra säkrare prisförvänt- ningar. Den förbättrade produktions- tekniken kan emellertid lätt leda till överskott och pristryck om åtgärder icke samtidigt vidtas för en nedbant- ning av produktionsapparaten.

7.55. Amon-teringar och skatter

Trots att de storleksrationaliserade or— ganisationsformerna ger en relativt god kalkylmässig arbetsersättning till företagaren och hans familj, kan före- liggande amorterings— och beskattnings- förhållanden i jordbruket ändå försvå- ra ifrågavarande företags existens. För att belysa detta har för områdena Gss, Ss och Ssk samt de specialiserade mjölkproduktionsalternativcn beräknats vilka överskott som uppstår efter amor- tering oeh skatt enligt nu gällande reg- ler. Därav framgår att utan relativt sto— ra egna kapital endast långt speciali— serade handelsväxtalternativ i Gss och 85 (5 000 mt) ger ett överskott efter skatt och amortering överstigande 10 000 kr under normalåret. I beaktan- de av att det här är fråga om företag som kräver kapitalinvesteringar om ca 200 000 kr per man och att stora årliga variationer föreligger i intäkterna, sy- nes detta resultat icke uppmuntra till

utbyggnad av dylika företag i stor om- fattning. Särskilt ger mjölkproduktio- nen mindre tillfredsställande existens- möjligheter. Ett lägre ränteläge än vad förutsatts i undersökningen förbättrar dock resultatet något.

De berörda förhållandena beror i första hand på att kreditinrättningar- na kräver snabbare amortering av lån än vad som svarar mot anläggningar- nas ekonomiska livslängd, vilken lagts till grund för avskrivningsberäkningen i kostnadskalkylerna. Gynnsammare amorteringsregler skulle dels ge lant- brukarfamiljen rimligare existensvill- kor under dess verksamma tid, dels öka den ekonomiska rörligheten i före- tagen. Detta skulle sannolikt stimulera rationaliseringssträvandena.

Även nuvarande beskattningsregler i lantbruket är icke anpassade till an- läggningarnas avskrivningskalkyl. Sär— skilt gäller detta för byggnader. Ett värdeminskningsavdrag svarande mot byggnadernas ekonomiska livslängd skulle framför allt stärka mjölkproduk- tionens konkurrensförmåga vid det till- fälle byggnadsbeståndet är nedslitet och planering skall göras för nya or- ganisationsformer.

7.56. Kunskaper

Möjligheterna att realisera framlagda organisationsformer och rationalise- ringsplaner beror i stor utsträckning på företagarnas kunnighet och progres- sivitet. En rationell jordbruksteknik och organisation är redan nu så kom- plicerad att den icke kan behärskas utan en grundlig yrkesutbildning. För- väntad teknik ställer ännu större krav på företagaren. Därav följer också att lantbruksföreta-gen måste få ett sådant prowduktionsunderlag och sådana för- utsättningar, då det gäller utbyggnaden av desamma, att de har förmåga kon-

kurrera med andra näringar om kvali- ficerade driftsledare.

I viss utsträckning torde det vara möjligt att ordna en serviceverksamhet, som tillhandahåller lantbrukaren tjäns- ter i vad avser driftsledning och tek— nisk information i det enskilda fallet. En sådan organisation är exempelvis Lantbruksförbundets driftsbyrå. I förs- ta hand torde dock den statliga och statsunder-stödda upplysningsverksam- heten kunna inriktas mera på indivi- duell rådgivning än hittills. Framför allt framstår som angeläget att den in- dividuella rådgivningen kan få större omfattning i samband med investering- ar och arealutvidgning. Därvid krävs ett intimt samarbete mellan skilda tek- niska experter och ekonomer. Även den allmänna upplysningsverksamhe- ten har en stor uppgift att fylla, då det gäller att snabbt förmedla nya forsk- ningsrön till praktiskt lantbruk. Väsent- ligt är därvid att upplysningsverksam- heten omfattar samtliga rationalise- ringsvägar — även storleksrationalise- ring och ekonomi. Radi-o och TV sy- nes böra i större utsträckning inkopp- las i denna verksamhet, varigenom kon- sulenterna får mer tid över åt indi- viduell rådgivning.

För en effektiv upplysningsverksam- het krävs ett utbyggt kontaktorgan mel- lan försök och forskning å ena sidan samt rådgivning i fältet å andra sidan. Vetenskapsmännen blir efterhand mera specialiserade och deras resultat icke alltid tillgängliga utan en översättning och en samordning av de olika bygg- stenarna till praktiska handlingspro- gram.

Den långsiktiga utvecklingstakten i lantbrukets rationalisering bestämmes främst av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Det har konstaterats att svenskt jordbruk härvidlag företer en eftersläpning på

vissa områden. Det är angeläget att i fortsättningen utarbeta mera fullstän- diga rationaliseringsprogram för olika produktionsprocesser. Försöksverksam— hetens inriktning och omfattning är därvid en betydelsefull faktor. Likaså krävs en ekonomisk bedömning av för- söksresultaten och många gånger en prövning av dessa i praktisk drift. Stu- diegårdar blir här ett viktigt led i ut-

vecklingsarbetet. Väsentligt större in- satser på dessa områden krävs, om jord- bruket i ett långsiktigt perspektiv skall kunna hävda sig som en mera själv- ständig näring i vårt land. Endast här- igenom kan rationaliseringsverksamhe- ten bli av sådan omfattning, att den även kan tillföra konsumenterna förde— lar av större räckvidd.

BILAGA 1

Förutsättningar för programmeringen

]. Programmeringsalternativ

Tabell 13 visar ett schema över de alter- nativ som studeras i varje produktions- område.

Lönsamhet och organisationsformer enligt dessa alternativ jämföres med lön- samheten enligt Jordbruksekonomiska undersökningen 1956—60 uttryckt i 1960 års penningvärde. För att belysa hur stor del av lönsamhetsdifferensen som kan hänföras till bättre teknik re- spektive bättre organisation av driften beräknas också lönsamheten enligt JEU- gårdarnas nuvarande organisation men vid 1960 års teknik.

Utöver här redovisa-de programme— ringsalternativ belyses också speciali- serad drift dels genom att direkt stu- dera lönsamheten av vissa djurgrenar, dels genom att i programmet tvinga in

vissa produktionsgrenar t. ex. mjölk- produktion av olika omfattning eller skogsproduktion om dessa grenar ej tidigare kommit med i programmet på grund av svag konkurrenskraft, respek- tive uteslutna produktionsgrenar med mycket stark konkurrenskraft. Vidare belyses vilka produktionsgrenar som genomgående ingår i de olika alterna- tiven, respektive vilka som sällan eller aldrig kommer med. Programmerings- metodiken möjliggör också ett studium av stabiliteten i de erhållna produk- tionsprogrammen samt vilka lönsam- hetsförbättringar som erfordras för att ej konkurrenskraftiga grenar skall ingå i produktionsplanerna.

Den jämförelse, som göres med nu- driften enligt räkenskapsgårdarna, be— lyser lönsanihetsresultatet vid dessa dels med hänsynstagande till de fasta kost-

Tabell 1*. Schema över olika alternativ vid programmeringen

Teknik 1960 1960 1960 19601 19751 - 10 % Priser 1960 1960 1960 världsmark- 1960 fläsk — 10 % nadspriser Resurser a) Enl. JEU 1956—60 för II x x x x )( mark, byggn., arbete, III )( x x x )( kapital IV x x x x )( V x x x x )( b) Variabel tillgång på 3 000 mt )( x x x )( mark och kapital 5 000 mt x x X x X 7 000 mt x >: x x )( c) Specialiseringsalternativ >(

1 Programmeringen begränsas till områdena Gss, Ss och Ssk.

naderna, dels utan beaktande av dessa kostnader. Lönsamheten anges både i kort- respektive långsiktsalternativen som arbetsersättning, kr per tim., för gårdens totala arbetsstyrka.

2. Produktionsgrenar

Programmeringen begränsas till följan- de produktionsgrenar: 1. Arbete utanför lantbruket siktsalternativen) Kapitalplacering utanför lantbruket (kortsiktsalternativen) 3. Skogbruk med för området normalt bestånd och normal tillväxt a) skogsvård och avverkning med gårdens arbetskraft b) rotförsäljning 4. Skogsplantering på åker a) Kreaturslös drift med maximal areal handelsväxter1 b) Kreaturslös drift med potatis och/eller sockerbetor 6. Kreaturslös drift med huvudsakli- gen foderväxtodling (fodersäd och

(kort-

IQ

01

vall)

7. Mjölkproduktion inkl. rekrytering och bete

8. Köttproduktion (storboskap) inkl. bete

kombinerad

9. Sniån'ris)roduktion . D I produktions-

10. Fläskproduktion

gren 11. Äggproduktion Förutom dessa produktionsgrenar medtages av räknetekniska skäl även aktiviteter för köp och försäljning av foder, smågrisar, kalvar osv.

I växtodlingen upprättas bidragskal- kyler för enskilda grödor, exempelvis höstvete, vårvete, korn, havre osv. Des- sa sammansättes sedan till växtföljder,'—' exempelvis produktionsgrenarna han- delsväxtodling, foderväxtodling, varvid för respektive växtföljd beräknas erfor— derligt maskinkapital och maskinkost-

nad. Bidragskalkyler i djurproduk- tionen uppställes direkt för ovan angiv- na produktionsgrenar.

3. Produktionsteknik

Vid programmeringen för 1960 förut- sättes en produktionsteknik (T 60), som av experter på skilda områden bedö- mes vara ekonomiskt-tekniskt rationell och möjlig att införa men som ännu ej mera allmänt adopterats vid lantbru- ket. Denna teknik ligger därför avse— värt över den genomsnittliga nivån. Detta förhållande gäller speciellt av- kastningsnivåerna och effektiviteten i växtodling och djurskötsel, medan där- emot den här förutsatta maskintekni- ken endast i mindre grad avviker från den teknik som tillämpas vid räken— skapsgårdarna i den Jordbruksekono- miska undersökningen.

Programmeringen för teknik 1975 (T 75), som givetvis är av mer tentativ karaktär, bygger på skattningar av den förväntade tekniska utvecklingen perio- den 1960—1975.

3.1. Avkastningsnivå i växtodlingen

I kalkylerna angivna skördar och göds- ling har fastställts av arbetsgruppen rö- rande produktionsutvecklingen (Åker- berg och Jansson). Till grund för be- dömningen av tekniskt-ekonomiskt möj- lig skör-denivå 1960 ligger dels skörde- uppgifter från den officiella skör—de- statistiken (objektiv skördeuppskatt- ning) samt skördeuppgifter från räken- skapsresultat för svenska jordbruk, dels sammanställningar av gödslings- och sortförsök i skilda delar av landet. En- ligt förutsättningarna för skattningen av T 60 skulle det vara möjligt att upp-

1 Oljeväxter, stråsäd och fröodling. ? I samråd med professor Åkerberg, Sveriges Utsädesförening.

205. Tabell 2*. Medelskörd och gödsling vid »teknik 1.960»

Gss | Gmb Gsk Gns Gröda Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg

dt/ha N I P I K dt/ha N P K dt/ha N I P I K dt/ha N P K Höstvete ....... 46 80 18 40 43 70 27 40 371 60 27 40 42 60 27 40 Höstråg ........ 36 60 18 40 36 60 18 40 33 50 18 40 34 50 18 40 Vårvetez. . . . . . . 40 70 18 40 30 50 27 40 321 50 27 40 29 45 27 40 Kom2 .......... 44 60 18 40 3 45 18 40 34 45 18 40 36 45 18 40 Havre2 ......... 38 60 18 40 30 45 18 40 33 45 18 40 34 45 18 40 Årter och vicker 27 — 18 80 25 — 18 80 24 _ 18 80 28 — 18 80 Potatis (mat). . . 215 60 36 120 220 60 36 120 220 60 36 120 200 60 36 120 Sockerbetor. .. . . 405 110 36 80 360 100 36 80 — — Höstraps (rybs) . 27 120 27 80 22 100 27 80 221 100 36 80 24 100 36 80 Slåttervall, hfe. . 31 45 18 40 33 45 18 40 35 34 18 40 31 45 18 40 Betesvall, hfe. . . 40 120 18 40 40 120 18 40 35 100 18 40 35 100 18 40 Klöverfrö ....... 5 _ 27 60 (4) — 27 60 Timotejfrö ...... 7 120 27 60 4 80 18 40 Konservärt .. . . . 50 — 36 120

SS Ssk Nn Nö Gröda Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg

dt/ha N P K dt/ha N P K dt/ha N P K dt/ha N P K Höstvete ....... 40 60 27 40 30 35 27 40 26 35 27 40 — Höstråg ....... 34 50 18 40 30 35 18 40 26 35 18 40 23 35 18 40 Vårvete2 ....... 28 45 27 40 20 35 27 40 20 35 27 40 — Korn2 ......... 33 45 18 40 30 35 18 40 30 35 18 40 28 30 18 40 Havre2 ........ 31 45 18 40 26 30 18 40 23 30 18 40 21 30 18 40 Ärter och vicker 25 — 18 80 -— —— — Potatis (mat). . . 200 60 36 120 200 60 36 120 200 60 36 120 200 60 36 120 Sockerbetor . . . . — — —— —— Höstraps (rybs). 22 100 36 80 181 90 36 80 —— —— Slåttervall, hfe. . 29 45 18 40 30 45 18 40 29 45 18 40 27 45 18 40 Betesvall, hfe. . . 35 100 18 40 35 100 18 40 30 90 18 40 30 90 18 40 Klöverfrö ...... Timotejfrö ..... Konservärt . . . .

1 Odlas i begränsad omfattning. 2 Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc.

nå denna avkastningsnivå i genomsnitt I tabell 5* redovisas en bearbetning under en följd av år. av avkastningsdata från räkenskapsgår-

Tabell 2* visar skörd och gödsling darna, vilken belyser hur stor del av (T 60) för olika grödor och olika delar dessa gårdar, som 1960 uppnådde en av landet enligt uppgifter från ovan avkastningsnivå motsvarande T 60. nämnda arbetsgrupp. I tabell 3*—4* Med hänsyn till bl. a. svårigheterna jämföres skördenivå och gödsling en- att uppskatta tekniskt-ekonomiskt möj- ligt T60 med hektarskördar och göds- lig skörd har det ansetts motiverat att ling enligt räkenskapsresultaten 1956— alternativt i kalkylerna pröva en 10 60. procents lägre skördenivå.

Tabell 3*. Jämförelser mellan skördenivå enligt JEU (1956—60) och beräknad skörde— nivå vid »bästa teknik 1960», dt per ha

Område Gröda Gss Gmb | Gsk Gns | 55 | Ssk Nn Nö

a h a | b | a h a b l a | b | a h a b a b Höstvete ...... 46 43 43 28 37 26 42 30 40 25 30 20 26 18 Höstråg ....... 36 30 36 23 33 24 34 27 34 21 30 22 26 21 Vårvete ....... 40 36 30 27 32 22 29 24 28 22 20 17 20 15 Korn .......... 44 39 35 26 34 26 36 27 33 23 30 19 30 19 28 20 Havre ......... 38 35 30 27 33 23 34 24 31 22 26 19 23 19 21 19 Potatis ........ 215 168 220 161 220 159 200 130 200 100 200 103 200 145 200 146 Sockerbetor. . . . 405 403 360 348 Raps (rybs). . . . 27 25 22 13 22 14 24 17 22 15 Slåttervall,hfe. 31 34 33 30 35 28 31 24 29 22 30 22 29 22 27 20 Betesvall, hfe.. 40 29 40 26 35 26 35 24 35 22 35 22 30 22 30 21 a = »teknik 1960» b = JEU 1956—60

Tabell 4*. Beräknade gödslingskostnader vid »teknik 1960» i jämförelse med JE U 1956—60. Driftsinriklning enligt JEU storleksgrupp 111 1956—60, kr per ha

Teknik 1960. . . . JEU 1956—60. .

Teknik 1960

JEU 1956—60 . '

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö ... 184 175 162 152 144 138 150 149 ... 173 144 103 97 65 69 52 61 . . . 1,06 1,22 1,57 1,57 2,22 2,00 2,88 2,44

Tabell 5*. Avkastning i växtodling och mjölkproduktion enligt JEU 1960 i jämförelse med »teknik 1960»

Produktionsgren Om- råde Höst- Höst- Vår- Mjölk- vete råg ve te Havre Korn Vall kor Gss a) Avkastning T 60 dt/enh 46 36 40 38 44 31 50 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 48 39 44 43 50 46 48 c) Procent av J EU—gardar med lägst avkastning T 60 34 % 33 % 53 % 55 % 44 % 79 % 17 % Gmb a) Avkastning T 60 dt/enh 43 36 30 30 35 33 50 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 34 32 32 37 37 41 42 c) Procent av JEU—gårdar med lägst avkastning T 60 5 % 15 % 37 % 49 % 31 % 59 % 2 % Gsk a) Avkastning T 60 dt/enh 37 33 32 33 34 35 45 h) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 30 30 28 32 34 40 41 c) Procent av J EU-gårdar med lägst avkastning T 60 10 % 16 % 16 % 20 % 25 % 42 % 9 %

Tabell 5*, Avkastning i växtodling och mjölkproduktion enligt JEU 1960 ijämförelse med »teknik 1960» (forts.)

Produktionsgren Om- råde Höst- Höst- Vår- . Mjölk- vete råg vete Havre horn Vall kor Gns a) Avkastning T 60 dt/enh 42 34 29 34 36 31 45 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 34 31 26 32 35 34 41 c) Procent av JEU—gårdar med lägst avkastning T 60 4 % 13 % 13 % 15 % 21 % 34 % 8 % Ss a) Avkastning T 60 dt/enh 40 34 28 31 33 29 45 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU—gårdar dt/enh 30 26 28 30 30 32 39 c) Procent av JEU—gårdar med lägst avkastning T 60 3 % 11 % 24 % 20 % 14 % 36 % 7 % Ssk a) Avkastning T 60 dt/enh 30 30 20 26 30 30 45 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 24 28 21 25 26 33 38 c) Procent av JEU—gårdar med lägst avkastning T 60 13 % 19 % 38 % 22 % 14 % 36 % 4 % Nn a) Avkastning T 60 dt/enh 20 23 30 29 40 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 20 25 23 31 36 c) Procent av J EU-gärdar med lägst avkastning T 60 40 % 36 % 5 % 37% 14 % Nö 3) Avkastning T 60 dt/enh 21 28 27 40 h) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 21 26 31 34 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 31 % 16 % 46 % 4 % Tabell 6*. Medelskörd och gödsling vid »leknik 1975» Gss | Gmb Gsk | Gns Gröda Skörd | Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg dt/ha N P I K dt/ha N P K dt/ha N P I K dt/ha N I P I K löstvete ....... 50 90 20 50 46 80 30 50 401 70 30 50 45 80 30 50 löstråg ........ 39 70 20 50 38 70 20 50 35 60 20 50 36 60 20 50 'årvete2 ....... 43 80 20 50 32 60 30 50 351 60 30 50 31 60 30 50 Zorn2 .......... 48 80 20 50 39 60 20 50 37 60 20 50 40 60 20 50 [avre2 ......... 41 70 20 50 32 50 20 50 35 60 20 50 36 60 20 50 .rter och vicker 28 — 20 80 26 — 20 80 25 — 20 80 29 — 20 80 'otatis (mat). . . 240 80 40 150 220 80 40 150 240 80 40 150 240 80 40 150 ockerbetor ..... 410 120 40 80 370 110 40 80 [östraps (rybs) . 30 150 30 80 24 120 30 80 241 120 40 80 26 120 40 80 låttervall, hfe. . 35 50 20 50 37 50 20 50 40 50 20 50 35 50 20 50 _etesvall, hfea . . 46 140 20 50 46 140 20 50 40 110 20 50 40 110 20 50

1 Odlas i begränsad omfattning. * Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc. 3 För betesvall antages samma procentuella skördeökning som för slåttervall.

Tabell 6*. Medelskörd och gödsling vid »teknik 1975» (forts.)

Ss Ssk Nn Nö Gröda Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg Skörd Gödsl., kg (lt/ha N P K dt/ha N I P I K dt/ha N I P ' K dt/ha N I P IK

Höstvete ....... 43 70 30 50 32 50 30 50 28 40 30 50 Höstråg ....... 36 60 20 50 32 50 20 50 28 40 20 50 25 40 20 5 Vårvete2 ....... 30 60 30 50 22 50 30 50 22 40 30 50 Korn2 ......... 36 60 20 50 33 50 20 50 33 50 20 50 31 40 20 5 Havre2 ........ 33 60 20 50 28 50 20 50 25 40 20 50 23 40 20 5 Ärter och vicker 26 —— 20 80 Potatis (mat)... 222 80 40 150 222 80 40 150 222 80 40 150 222 80 40 15 Sockerbetor . . . . Höstraps (rybs). 24 120 40 80 201 100 40 80 Slåttervall,hfe.. 33 50 20 50 34 50 20 50 33 50 20 50 31 50 20 5 Betesvall, life”,. 40 110 20 50 40 110 20 50 34 110 20 50 34 100 20 5

1 Odlas i begränsad omfattning. 2 Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc. 3 För betesvall antages samma procentuella skördeökning som för slåttervall.

Under perioden 1960—75 förväntas följande avkastningsökningar vara möj- liga att realisera dels genom ett bättre sortmaterial, dels genom ett effektivare utnyttjande av Övriga produktionsme- del exempelvis handelsgödsel.

Utifrån dessa skattningar av utveck- lingen till 1975 anges i tabell (S* den skördenivå och gödsling som förutsät- tes vid kalkyleringen för T 75.

3.2. Avkastning i djurskötseln

För mjölkproduktionens del har pro— duktionsgruppen (Hellberg) i tabell 7* angivit den avkastningsnivå och foder- cffektivitet som är möjlig att uppnå vid T60 respektive T75. Bedömningen är utförd med hänsyn till avkastningsresul-

Vete ................. 8 % Rag ................. 7 % Korn ................ 10 % Havre ................ 7 % Potatis ............... 10 % Sockerbetor ........... 2,5 % Oljeväxter ............ 10 % Rotfrukter ............ 7 % Ärter ................ 5 % Vallväxter ............ 13 %

Tabell 7*. Avkastningsnivå och foderförbrukning i mjölkpro- duktionen vid T 60 resp. T 75

. Foderåtgång

Område Kg 4 %'lg mJOIk P" ko (inkl. rekrytering), fe1

T 60 T 75 T 60 T 75 Gss ..... 5 000 5 750 4 460 4 990 Gmb.. . . 5 000 5 750 4 460 4 990 Gsk. .. . . 4 500 5 250 3 990 4 500 Gns. .. .. 4 500 5 250 3 990 4 500 85 ...... 4 500 5 250 3 990 4 500 Ssk ..... 4 500 5 250 3 990 4 500 Nn ..... 4 000 4 750 3 490 4 000 Nö ..... 4 000 4 750 3 490 4 000

1 Vid lösdrift 5 proc. högre foderförbrukning under stallutfodrings- perioden (3 proc. under hela året).

taten i kontrollerade besättningar samt

Tabell 8*. M jölkavkastning vid »teknik 1960» jämfört med avkastningsnivd i kontrollerade besättningar och JEU 1956—60

Avkastning, kg 4 %-ig mjölk per ko Område . Kontrollerade Jordbruksekon. »Tekmk 1960» besättningar undersökningen Gss ......... 5 000 4 770 4 240 Gmb ........ 5 000 4 280 3 700 Gsk ......... 4 500 4 100 3 390 Gns ......... 4 500 4 240 3 420 55 .......... 4 500 4 090 3 330 Ssk ......... 4 500 3 820 3 180 Nn ......... 4 000 3 540 2 910 Nö ......... 4 000 3 350 2 780

med hänsyn till för respektive områden lämpligt djurmaterial.

I tabell 8* jämföres här angiven av— kastningsnivå (T 60) med motsvarande nivå i kontrollerade besättningar och JEU 1956—60.

Vid T 75 förutsättes att fodereffekti- viteten i mjölkproduktionen kan för- bättras med ca 3 proc. Den årliga av- kastningsökningen beräknas här till 1 proc. jämfört med ca 1,5 proc. i kon- trollerade besättningar under de sista åren. Den erforderliga foderökningen innefattar också en viss ökning av re- kryteringsfodret med hänsyn till att re- kryteringsprocentcn ansetts böra ökas från 0,25 till 0,28.

I tabell 9' lämnas motsvarande av— kastnings- och utfodringsdata för kött-, fläsk- och äggproduktion.

I dessa djurgrenar skulle således fo— dereffektiviteten kunna höjas 5,0—5,5 proc. till 1975.

Även för djurskötseln prövas alter— nativt en 10 proc. lägre avkastningsnivå (för slaktnöt och slaktsvin 10 proc. hög— re foderförbrukning).

3.3. Avkastningsnivån i skogsbruket

Produktionen 'per hektar vid skogsbruk med normalt bestånd och tillväxt fast— ställes med utgångspunkt från den be- räknade tillväxten vid räkenskapsgår- darna i den Jordbruksekonomiska un- dersökningen. Bedömningar av skogs- expertis visar att det åtminstone på längre sikt bör vara möjligt att vid ett tekniskt-ekonomiskt rationellt utnytt- jande av skogsmarken uppnå en något

Tabell 9*. Avkastnings— och utfodringsdata för kött-, fläsk— och öggproduktion vid T 60 respektive T 75

Foderåtgång, fe per djur I Fe per kg tillväxt Produktion T 60 | T 75 T 60 | T 75 Köttproduktion Gss-Gmb ..... 460 kg/nöt 2 6001 2 4701 5,7 5,4 » Gsk-Nö ...... 400 kg/nöt 2 3001 2 1851 5,8 5,5 Fläskproduktion ............. 70 kg/gris 255 240 3,6 3,4 Äggproduktion .............. 11,4 kg/höna 42 40 3,7” 3,5'

1 Vid lösdrift 5 proc. högre foderförbrukning under stallutfodringsperioden (3 hela året). * Fe per kg ägg.

proc. under

högre produktion per hektar (T 60). Följande tablå visar produktion per hektar skogsmark vid T 60 resp. JEU 1956—60.

Produktion per ha

Område skogsmark, ma sk

T 60 J EU Gmb ................ (4,1) 3,7 Gsk ................. 5,0 4,5 Gns ................. (5,0) 4,5 Ss ................... (4,8) 4,3 Ssk ................. 4,6 4,2 Nn .................. 3,6 3,0 l'ö .................. 2,8 2,3

Enligt en bearbetning av Thulin3 uppnår 30 proc. av bokföringsgårdarna i skogsbygdsområdena den här angivna avkastningsnivån för T 60.

Vid lönsamhetskalkylerna för skogs- bruk förutsättes att den årliga avverk— ningen i genomsnitt motsvarar tillväx- ten.

Skogsplantering på åker beräknas i södra och mellersta Sverige lämna en genomsnittlig produktion av 7,3 m3 sk per hektar och år och i Norrlands- områdena 4,5 m3 sk vid en omlopps- tid av 55 resp. 70 år.4

4. Arbetsteknik

4.1. Maskinteknik och maskinkostnader

Som grund för maskinkostnadsberäk- ningen ligger en bedömning av erfor-

derlig maskinuppsättning vid olika gårdsstorlek och driftsinriktning utförd av direktör Mobergs, Statens maskin- provningar. För den så erhållna ma- skinuppsättningen beräknas anskaff- ningsvärdet i 1960 års priser. Vid mindre gårdar räknas dock i viss ut— sträckning med begagnade maskiner.

Med viss ledning av maskinkostnads- beräkningen i JEU har avskrivnings- och underhållskostnaderna för samtli- ga maskiner beräknats till 14 proc. av anskaffningsvärdet (vad beträffar be- gagnade maskiner 14 proc. av ett beräk- nat anskaffningsvärdc för dessa).

I tabell 10* redovisas erforderlig in- vestering i maskiner och redskap, kr per hektar, vid olika driftsinriktning och storleksgrupp 1960 under förut- sättning att denna driftsinriktning till— lämpas på hela gården.e

Vid skogsbruk i kombination med jordbruk beräknas investeringen i spe- ciella skogsredskap (motorsåg och

3 Thulin, S.: Bearbetning av räkenskaps- gårdarna i JEU med avseende på tillväxt- grupper i skogsbruket. Jordbrukets Utred- ningsinstitut 1962. Ej publicerat material. ' Nilsson N. E.: Rapport från avdelningen för skogstaxering, Statens skogsforsknings- institut, 1962. Ej publicerad. 5 Bilaga 2. 5 Vid programmeringen däremot varieras maskinkostnaderna per hektar med hänsyn till resp. produktlonsgrens omfattning.

Tabell 10*. Investering i maskiner och redskap vid olika driftsinriktning och företags- storlek T 60: P 60, kr per hektar

Företagsstorlek, hektar Produktionsgren 7,5 25 | 40 | 100 200 _ Handelsväxter1 ............ 2 550 2 050 1 800 1 600 1 300 1 100 Vallodling': ............... 1 850 1 650 1 450 1 300 800 Potatis3 .................. 3 400 2 800 2 300 2 200 1 900 Sockerbetor”. . . . . . . . . . . . .. 2 900 2 150 1 750 1 450 1 700 1 500

1 Oljeväxter, stråsäd och frövall. ' ' Vall +" insåningsgröda (exkl. maskinutrustning för utfodring). 3 Potatisodling 20 proc. av arealen (helautomatisk upptagning f. o. m. 100 ha). * Sockerbetor 25 proc. av arealen (helautomatisk upptagning f. o. m. 100 ha). '

transportutrustning m. m.) till 70 kr per hektar. Vid skogsbruk utan kom- bination med jordbruk men inom fa- miljeföretagets ram ökar maskininves- teringen till 170 kr per hektar.

Beträffande maskinteknik vid T 75 är den grundläggande synpunkten att praktiskt taget allt handarbete kommer att avvecklas till 1975. Vidare förut- sättes att växtförädlingen vid den ak- tuella tidpunkten har nått fram till sor- ter med egenskaper som underlättar mekanisering, t. ex. genom tidighet, stråstyvhet och drösfavsthet, att markens bärighet förbättrats genom dränering samt ökad planering av fälten för att möjliggöra effektiv användning av ma— skiner med stor arbetsbredd.

Vid mindre jordbruksföretag kan man ej förvänta några radikala för- ändringar i maskintekniken, t. ex. i form av maskiner med stor effekt och arbetsbredd. Maskinparkens samman- sättning torde förbli ungefär densam- ma. Nuvarande maskintyper torde emel- lertid bli effektivare, t. ex. genom hätt- re transmissioner, servomanövrering av redskap etc. Denna effektivisering

medför att maskinkostnaderna ökar ca 10 proc.

Vid större jordbruksföretag kan man förvänta en övergång till maskiner med stor effekt och arbetsbredd. Detta gäller såväl traktorer och bearbetningsredskap som skördemaskiner och medför spe- ciella krav på god arrondering.

I djurskötseln kan man framför allt vänta sig effektivare maskiner och red- skap för foder- och övriga inomgårds- transporter.

I tabell 11* visas beräknade föränd— ringar från T 60 till T 75 i maskinkapi- tal och maskinkostnader för några pro- duktionsgrenar vid gårdsstorlek 40 hekt- ar resp. 200 hektar (100 hektar för vall- odling).

Investeringarna i specialmaskiner för mjölkproduktion ökar från 300 kr per ko vid T 60 till 850 kr per ko vid T 75 (besättningsstorlek: 50 kor jämte rekry— teringsdjur). ökningen består huvud- sakligen av utrustning för transport av foder och gödsel.

I skogsbruk inom familjeföretagets ram beräknas investeringen i maskiner öka med 10 proc. till 1975.

Tabell 11*. Maskinkapital och maskinkostnad vid T 60 och T 75

. . Årskostnad (17,5 %), Maskmkapital, kr per hektar kr per hektar T 60 T 75 ökning T 60 T 75 ökning kr/ha | proc. kr/ha Gårdsstorlek 40 ha Handelsväxter ........... 1 600 1 760 + 160 + 10 280 308 + 28 Vallodling ............... 1 300 1 430 + 130 + 10 228 250 + 22 Sockerbetor1 ............. 1 450 1 595 + 145 + 10 254 279 + 25 Potatis1 ................. 2 200 2 420 + 220 + 10 385 424 + 39 Gårdsstorlek 200 ha Handelsväxter ........... 1 100 1 310 + 210 + 19 193 229 + 36 Vallodling (100 ha) ....... 800 990 + 190 + 24 140 173 + 33 Sockerbetor1 ............. 1 500 1 640 + 140 + 9 263 287 + 24 Potatis1 ................. 1 560 1 700 + 140 + 9 273 298 + 25

1 Sockerbetor 25 proc. resp. potatis 20 proc. av arealen åker.

Tabell 12*. Arbets/örbrukning i olika grödor vid varierande skördemetod och gårdssiorlek

Gårdsstorlek, hektar Gröda och skördemetod 7,5 1 5 25 40 1 00

Höstraps

skördetröskning ................. 52 41 35 30 25 Höstsäd

bindarskörd ..................... 62 56 54 48 45 skördetröskning ................. 35 26 22 Vårsäd

bindarskörd ..................... 60 54 52 45 43 skördetröskning ................. 34 25 21 Konservärter ..................... 30 23 20 1 7 1 4 Slåttervall

hö + ensilage ................... 51 50 42 42 40 2 ensilageskördar ................ 50 46 39 38 30 Sockerbetor1 ...................... 125 100 90 85 75 Potatis (handpl.)2 .................. 160 138 121 115 110 Fröodling

hindarskörd ..................... 58 52 50 44 42 skördetröskning ................. 30 23 19 Matärter ......................... 70 64 44 35 31 Betesvall ......................... 1 O 9 8 7 6 Träda ............................ 33 24 20 1 6 1 4

1 Tillkommer sommarskötsel och upptagning mot ackordslön, 230 mt. * Tillkommer plockningsarbete mot ackordslön, 100 mt.

4.2. Arbetsförbrukning Växtodling Arbetskraftsåtgången för olika produk- tionsgrenar vid T60 baseras dels på tidsstudiematerial för olika maskintek- nik, dels på arbetsförbrukningsdata från räkenskapsundersökningar. I tabell 12* redovisas så erhållna arbetsförbruk- ningstal för olika grödor, skördeteknik och gårdsstorlek. Arbetskraftsbehovet under perioder— na slåtter resp. skörd baseras på under- sökningar av SLA angående arbets- kraftsbehovets säsongfördelning i Göta- lands södra slättbygder (Gss). Den pro- centuella andelen av arbetet enligt dessa undersökningar under perioderna slåt- ter och skörd tillämpas på ovan nämnda arbetsförbrukningstal. I områdena Gss, Gmb, Gns och 55 räknas med 4 veckors slåtterperiod och 6 veckors skördepe- riod. I övriga områden räknas med sam- ma procentuella arbetskraftsbchov men skörde— resp. slåtterperioden reduceras enligt följande tablå.

Område Slåtterperiod Skördeperiod Gss ............. 4 veckor 6 veckor Gmb ........... 4 » 6 » Gns ............ 4 » 6 » Ss .............. 4 » 6 » Gsk ............ 4 » 5 » Ssk ............ 4 » 5 » Nn ............. 3,5 » 4,5 » Nö ............. 3,0 » 3,7 »

I tabell 13* redovisas a—rbetsåtgångcn under slåtter och skörd uttryckt i proc. av total arbetsåtgång för olika grödor.

Tabell 13*. Arbetsförbrukning under slåt— ter, resp. skörd i proc. av total arbetsför—

brukning

Gröda Slåtter, proc. Skörd, proc. Höstraps ............. — 41 Höstvete ............. 2 43 Höstråg ............. —— 48 Vårsäd .............. 1 37 Konservärter1 ........ 5 —— Potatis .............. 6 10 Sockerbetor2 ......... 10 mt 3 mt Fröodling ............ 5 37 Val]. . . .............. 57 2 Träda ............... 15 10

1 Exkl. skördearbete. 2 Exkl. ackordsarbete.

Utvecklingen till 1975 i fråga om maskinteknik och arbetsorganisation beräknas kunna medföra en betydande minskning av arbetsåtgången i växtod- lingen vid större jordbruksenheter (R 5000—R 7000). Vid handelsväxtod- ling (oljeväxter, stråsäd och viss vall- fröodling) beräknas således arbetsåt- gången minska med 39 proc. från 23 Int per hektar (T 60) till 14 mt per hektar (T 75) .

Arbetsförbrukningen vid vallodling (vall med insåningsgröda7) i stor skala, där man med fördel kan utnyttja större maskinenheter och därtill hörande spe- cialutrustning (exempelvis anordningar för lastning och avlastning) beräknas lninska från 33 mt per hektar till 23 mt per hektar eller 30 proc. Vidare förut— sättes huvudsakligen ensilering av vall- grödan samt att skördearbetet kan spri- das ut över en period av 2 månader, dvs. en väsentlig reduktion av arbetskrafts- toppen för »slåtterperioden».

I sockerbetsodlingen antages arbets- åtgången vid större gårdar kunna mins— ka från 175 mt per hektar till 100 mt per hektar främst genom att sommar— skötseln förenklas med hjälp av en— kornsfrö och lämpliga uttunningsmaski- DOI".

Vid mindre gårdar med i huvudsak samma men något effektivare maskin- utrustning 1975 beräknas arbetskrafts- åtgången i växtodlingen minska med 10—15 proc.

Diagram 1*—2* visar arbetsförbruk— ningen i produktionsgrenarna handels— växtodling och vallodling vid T 60 resp. T 75.

Djurskötsel

För kor och ungdjur tillämpas i kort— siktskalkylerna som norm för arbets- åtgången en på räkenskapsresultaten 1956 baserad arbetskurva för gårdar med mer än 10 proc. av den totala ar-

betsinsatsen utanför jordbruket. I lång- siktskalkylerna förutsättes lösdrift och 20 proc. lägre arbetskraftsförbrukning.5 För övriga djurslag tillämpas arbetsnor- mer enligt tillgängliga specialundersök- ningar.

I diagrammen 3*—:')* redovisas ar- betsförbrukningskurvor vid T 60 för mjölkkor inkl. ungdjur, svin och höns. Vid slaktnötsuppfödning räknas med 40 timmar per slaktnöt vid uppbundna djur (kort sikt) resp. 25 timmar per slaktnöt vid lösdrift (lång sikt).

Vid T 75 förutsättes vid mjölkproduk- tion (lösdrift) att en man jämte ersätta- re hinner med skötseln av 50 kor med rekryteringsdjur, dvs. en minskning av arbetskraftsåtgången från 85 mt per ko (T 60) till 60 mt per ko (T 75) eller 30 proc. Denna minskning skulle främst möjliggöras genom ökade investeringar i maskinutrustning för hantering av fo- der, gödsel och mjölk. Diagram 6* visar den beräknade arbetskraftsåtgången i mjölkproduktionen vid T 60 resp. T 75.

Även för slaktnöt förutsättes att ar- betsförbrukningen minskar med 30 proc. till 18 mt per djur vid lösdrift.

Skogsbruk

Diagram 7* visar arbetsförbrukningen i skogsbruk uttryckt i mt per m3 sk vid stigande areal skogsmark. Underlaget för denna arbetskurva utgöres av be— räknade arbetskostnader i skogsbruk enligt JEU 1956.” Med hänsyn till att kalkylerna förutsätter viss andel rotför— säljning och en något bättre maskin-

7 Begreppet vallodling kan också innefatta viss odling av andra foderväxter, exempelvis foderraps. 3 Oscarsson, G., och Renborg, U.: Förutsätt— ningar för centraliserad mjölkproduktion i stordrift (Hogstadsundersökningen). Medde- lande från Jordbrukets utredningsinstitut 4, 1961. 9 Jfr Thulin, S.: Avverkningar, arbetsinsat- ser och nettointäkter i bondeskogsbruk. Meddelande från Jordbrukets utredningsinsti- tut 3, 1961.

Diagram 1*. Arbetsförbrukning vid handelsväxtodling

Arbetsför'brulming

mt_ ha. 60 ' 50 "' 40 - 30 '

___—__—""'_'-T60 20 ' T 75 10 "" | | | | | | | | | | | | |_ | | | | | | _: ha åker 20 40 60 50 100 120 140 160 180 200 Diagram 2*. Arbetsförbrukning vid vallodling Arhetsförbrukzxing

mt ha

60 '

50 '

40 '

'I' 60 30 " T 75 20 - 10 " | | | | | I | | | ha åker 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Diagram 3*. Arbeisförbrukning per mjölkko (inkl. rekryteringsdjur) vid varierande

antal djur (JEU 1956)

Arbetsförbrukning, mt per ko mel rekryteringsdjur

220—

200"

180—,

150-

140-

120-

100—

80-

Diagram 4*. Arbetsförbrukning per slaktsvin vid varierande besättningsstorlek. (Bok-

Arbet mt

föringsmaterial från Sveriges Lantbruksförbund, Driftsbyrån 1958 )

sförhrukning gris

| | . ”risar/år 500 '1000 1500 2000

Diagram 5*. Arbetsförbrukning per höna vid varierande besättningsstorlek

Arbetsförbrukning min djur

100

90 - ao _ 70 - so - 50 — 40 — 30 4

20—I

| 1000

I 2000

Iantal djur i 'besätbuingen

! | 3000 4000

Diagram 6*. Arbetsförbrukning vid mjölkproduktion (lösdrift)

hbatuförbmkning, mt par ko med. rj kryteringedjur

140 130 " 120 -

110 -

90-

70 - so _- 50 - 4o'- so -

20-

antal

' : kor 50 -60. 70 80 9.0 .100

+:

m

Diagram 7*. Arbetsförbrukning i skogsbruk (JEU 1.956 )

Arbe sfärbrukning ru*/mö ek

""

utrustning beräknas arbetsförbruk- ningen i skogsbruk till 80 proc. av nämnda arbetsförbrukningstal vid 50 hektar skogsmark (T 60 och T 75).

Diverse gemensamma arbeten

Med ledning av uppgifter från JEU och arbetskraftsundersökningar vid Svenska Lantarbetsgivareföreningen kan arbets- kraftsåtgången härför ungefär beräknas till följande tal vid kortsiktsalternati- ven.

Diverse arbeten,

Storleksgrup p mt per hektar 5—10 ha ................ 40 10—20 ha ................ 25 20—30 ha ................ 18 30+50 ha ................ 15

I långsiktsalternativen beräknas dessa arbeten till 10 proc. av den totala ar—

| | | | | _.hg grod._ 70 80 90 100 110 Sz—oåsmarg betskraftsresursen 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt.

5. Byggnadsteknik och byggnads- kostnader

I kortsiktskalkylerna räknas med går- darnas nuvarande byggnadsbestånd en- ligt .IEU 1956—60. För samtliga djur- grenar anges därför endast ett beräk- nat byggnadsunderhåll, 1 proc. av åter- anskaffningsvärdet. Vidare förutsättes att djurstallarna är utrustade för mjölk- produktion. För annan djurproduktion tillkommer en beräknad omändrings- kostnad av byggnaden, som här beräk— nas till 10 proc. av nylbyggnadskostna- den för resp. djurslag och avskrives på 10 år. Med hänsyn till att utfodringen förutsätter en relativt betydande ensile- ring tillkommer kostnad för siloan- läggning vid mjölkproduktion.

Tabell 14*. Nybyggnadskoslnader för olika djurslag och omfattning, kr per enhet (1960

års priser)

Antal Mjölkkor (ko + rekryt.) Slaktnöt M_odersuggor _ Värphöns enheter . .. . lösdrift mkl. små- Slaktsvm 100 st uppb. djur lösdrift grisar 5 6 900 — _ 2 850 _ _ 10 5 400 5 300 _ 2 000 — _ 15 4 700 4 600 _ _ _ _ 20 4 400 4 300 2 000 1 900 500 25 4 300 4 100 _ _ _ _ 40 4 000 3 500 1 650 1 800 _ _ 50 _ _ _ _ 425 _ 60 3 900 3 100 1 500 _ _ _ 80 _ _ — 1 600 _ — 100 _ 2 700 1 400 _ 375 _ 200 _ _ 1 400 — _ _ 350 _ _ _ _ _ 3 000 500 _ _ _ 260 _ 700 _ _ — _ _ 2 700 1 000 _ _ _ _ 230 _ 1 400 _ _ _ _ 2 460 2 800 _ _ _ 2 220 5 000 _ _ _ _ _ 2 080

Vid potatisodling räknas med en byggnadskostnad för lager av 2500 kr per hektar.10

I långsiktskalkylerna, där inga re- striktioner i fråga om byggnader förut- sättes, räknas med lösdrift vid mjölk- produktion ooh nybyggnadskostnader vid olika omfattning och djurslag en- ligt tabell 14'. Byggnadskostnaderna har beräknats på grundval av material, som erhållits från Lantbruksstyrelsens bygg- nadsbyrå, Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och Landsbygdens byggnadsförening.

Vid nybyggnad beräknas de årliga kostnaderna för avskrivningoch under- håll till 4,5 proc. av byggnadernas an- skaffningsvärde.

En mera preciserad bedömning av den byggnadstekniska utvecklingen till 1975 har ej varit möjlig att genomföra. Vid programmeringen för T 75 förutsät- tes därför oförändrade kostnader för den egentliga byggnadskroppen. Där- emot förutsättes vid T 75 en väsentligt ökad insats av 'mekaniska hjälpmedel

för transport och hantering av foder, gödsel, mjölk m.m. (Jfr 4.1. ang. ma- skinteknik.)

6. Produkt- och produktionsmedels- priser

Programmeringen för både teknik 1960 (T 60), respektive 1975 (T 75) har i första hand avsett 1960 års prisnivå (P 60) på produkter och produktions- medel. Därutöver belyses i viss utsträck- ning hur en generell sänkning av pris- nivån på jordbruksprodukter med 10 proc. påverkar produktionsprogram, re- sursbehov och lönsamhet. Med hänsyn till fläskproduktionens starka konkur- renskraft vid 1960 års teknik och priser har även alternativa program framräk- nats där fläskpriserna reducerats med 5—10 proc. men med i övrigt oföränd- rade produkt- och produktionsmedels- priser.

1" Tiberg, L.: Produktionskostnader i pota- tisodling. Meddelande från Jordbrukets ut— redningsinstitut 3, 1960.

Det har emellertid ansetts angeläget att även belysa effekten på produktions- program, resursbehov och lönsamhet vid prisförskjutningar mot världsmark- nadspriser respektive sexstatsmarkna- dens priser på jordbruksprodukter. Denna del av programmeringen har be- gränsats till produktionsområdena Gss, Ss och Ssk.

Underlaget för prissammanställningen har hämtats från: Sveriges Lantbruksförbunds noterings- verksamhet (spannmålspris m. m.) Svenska Mejeriernas Riksförbunds pris-

statistik (mjölkpris) Sveriges Slakteriförbunds prisstatistik

(kött- och fläskpriser) Jordbruksekonomiska undersökningen

(skogsprodukter) .

För Norrlandsområdena och Göta— lands södra skogsbygder har emellertid inhämtats prisuppgifter för fodersäd och potatis från ett antal centralför- eningar i dessa distrikt. Uppgifter om noteringar på matpotatis har dessutom inhämtats från hushållningssållskapen i Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Kalmar län.

Handelsgödselpriserna för olika om- råden bygger på gödselmedelsfabrikan- ternas prisuppgifter.

Samtliga priser gäller i princip fritt gården, dvs. en beräknad fraktkostnad har dragits ifrån respektive lagts till grundpriset vid försäljning respektive köp.

Områdesdifferentiering av priserna har endast företagits för produkterna spannmål, potatis, mjölk, kött, fläsk, ägg och skogsprodukter, samt för produk— tionsmedlen oljekraftfoder, handelsgöd- sel och fodersäd.

För varje produktionsområde har gjorts antaganden om genomsnittliga transportavstånd från gården till leve- ransort respektive från inköpsort till gården. Vidare förutsättes att samtliga transporter mellan gård och leverans- ort respektive inköpsort sker med bil. Beräknade transportavstånd och trans- portkostnader redovisas i tabell 15*.

För Gsk har dessutom förutsatts järn- vägsfrakt 10 mil från leveransorterna Växjö respektive Jönköping till när- maste hamn, vilket i detta område med- för en ytterligare transportkostnad av 1,5 öre per kg.

Tabell 16* visar de vid programmering- en använda produktpriserna (P 60) för olika produktionsområden. Principerna för beräkning av dessa framgår av föl- jande beskrivning för respektive pro- duktslag.

Tabell 15*. Beräknade medeltransportavsländ och transport- kostnader från brukningscentrum till Ieveransort

. Beräknat medel- Beräknad tran- Produktionsområde transportavstånd sportkostnad Gss .................. 20 km 1,0 öre per kg Gsk .................. 40 » 1,5 » » » Gmb ................. 20 » 1,0 » » » Gns .................. 30 » 1,3 » » >> SS ................... 30 » 1,3 » » » Ssk .................. 40 » 1,5 » » » Nn .................. _ 2,0 » » » Nö .................. _ 2,0 » » "»

Tabell 16*. Produktpriser vid gård, 1.960 (öre per kg)

Produktionsområde Produktslag Gss Gmb Gsk Gns | Ss | Ssk Nn | No Höstvete ...................... 44 44 42 43 43 42 Vårvete ....................... 46 46 44 45 45 44 Höstråg ....................... 39 39 37 39 38 38 Fodersäd1 ..................... 38 38 37 36 36 35 38 39 Matpotatis SMAK-prima ................ 27 27 28 28 29 29 31 Ordinär ..................... 23 23 24 24 25 25 27 Fabrikspotatis2 ................. 13 13 Sockerbetor2 ................... 8 8 Höstraps ...................... 79 79 77 79 79 78 Rödklöverfrö .................. 445 445 445 445 445 445 445 445 Alsikeklöverfrö ................. 410 410 410 410 410 410 410 410 Timotejfrö ..................... 215 215 215 215 215 215 215 215 Konservärter .................. 30 Mjölk, 4 %-ig .................. 44 43 43 45 46 49 52 55 Kött, ungnöt .................. 534 536 530 536 525 538 534 524 » ko ...................... 474 475 459 467 461 467 452 440 Fläsk, slaktsvin ................ 397 398 388 389 382 393 386 393 » sugga ................... 330 330 330 330 330 330 330 330 Smågrisar ..................... 410 410 410 410 410 410 410 410 Ägg ........................... 330 335 330 330 335 340 355 400 Skogsprodukter, kr per m3sk . . . . 51 52 54 54 54 55 50

1 Fodersäd: medelpris 1958/60. 2 Fritt fabrik.

Brödsäd

Prisbestämningen baseras på grundpris- noteringen vid de 5. k. prisorterna. För höstvete och vårvete har grundpriset korrigerats för kvalitet enligt tioårs- medeltal av kvalitetsinventcringarna. Härtill kommer korrigering för beräk- nad fraktkostnad enligt tabell 15*.

Fodersäd

Utgångspunkt är prisnoteringen i vissa hamnar inom respektive produktions- område. Härifrån har dragits en beräk- nad transportkostnad enligt tabell 15'. För Götalands södra skogsbygder och Norrlandsområdena har utgångsläget va- rit centralföreningarnas avräkningspri- ser 1960, som därefter i vanlig ordning korrigerats för beräknad fraktkostnad.

Matpotatis

I produktionsområdena Gss och Gmb har husbållningssällskapens noteringar

på matpotatis för dessa områden legat till grund för prisbestämningen. Detta pris har sedan korrigerats för trakter. För områdena Götalands södra skogs- bygder (Gsk) och Norrland (Nn och Nö) bygger matpotatispriserna på upp— gifter från centralföreningarna.

Fabrikspotatis

Pris vid normal kvalitet och fritt fabrik enligt jordbrukskalkylen. Här förutsät- tes sålunda att jordbrukarna själva om- besörjer frakten till fabrik.

Sockerbetor Grundpris enligt jordbrukskalkylen. Till detta har lagts ett beräknat kvalitetstill— lägg för högre sockerhalt (10 års me— deltal av sockerhalten). Priset gäller fritt fabrik.

H östraps 1960 års notering för rapsfrö korrigerad för trakter.

Prisuppgifterna har erhållits från Svens- ka Lantmännens Riksförbund (medel— tal för våren och hösten 1960). Områ- desdifferentiering av dessa priser har ej varit möjlig att genomföra.

Konseruärter

Priser enligt avtal mellan ärtodlarnas organisationer och Findus m. fl. kon- servfabriker.

Mjölk Områdesdifferentiering av mjölkpriser- na har skett enligt SMR:s prisstatistik 1960. Priserna inkluderar efterlikvider men ej 5. k. leveranstillägg.

Kött och fläsk 0mrådesdifferentieringen bygger på Sveriges Slakteriförbunds prisstatistik 1960. Priserna inkluderar efterlikvider och är korrigerade för slaktdjursavgif— ter. Priset för kokött gäller genomsnitt- lig kvalitet, medan för ungnöt förutsät- tes klasserna I och högre. Fläskpriser- na gäller genomsnittlig kvalitet, men av slakten förutsättes 90 proc. falla i kva- litetsklasserna I och högre. Det här an- givna medelpriset för fläsk represente- rar således i huvudsak kvalitetsklasser- na I och högre.

Smågrisar Priserna gäller 5. k. premiegri-sar och

ingen omrädesdifferentiering har före- tagits.

Agg Priser enligt Sveriges Lantbruksför- bunds riksnotering för ägg. Priserna in- kluderar dock efterlikvider och vissa lokala pristillägg utöver riksnoteringen enligt Sveriges Ägghandelsförbund.

Skogsprodukter

För skogsprodukter kalkyleras med ett genomsnittspris för olika produktsorti-

ment baserat på sortimentsfördelningen vid räkenskapsgårdarna. Intäkten per 1113 sk vid dessa under åren 1956—60 uppräknas till 1960 års prisnivå och justeras med 3 kr per m3 sk för bättre apteringsteknik än den nu allmänt till- lämpade.

6.3. Produktionsmedelspriser

Produktionsmedelspriserna (P 60) vid programmeringen framgår av tabell 173.

Fodermedel

I södra och mellersta Sverige utom Gö- talands södra skogsbygder har priset baserats på noteringar i för området lämpliga hamnar. Dessa priser har se- dan enligt ovan korrigerats för beräk- na-d frakt från inköpsort till gården. För Götalands södra skogsbygder och Norrland har uppgifter inhämtats från centralföreningarna om förbrukarpri- ser. Dessa priser har sedan i vanlig ordning korrigerats för trakter. "För vissa produktionsmedel av mindre be- tydelse t. ex. kalvex- och kalvstartfoder och s.k. proteinfoderblandningar för svin har det ej varit möjligt att företa en områdesdifferentiering.

Handelsgödsel

Priserna grundas på fabrikanternas pris- uppgifter för olika s.k. tariffhamnar. Korrigering har därefter företagits för beräknade fraktkostnader.

6.4. Programmering vid alternativa prisförut- sättningar

Världsmarknadspriser De vid programmeringen använda världsmarknadspriserna har beräknats

med utgångspunkt från skillnaderna mellan svensk prisnotering 1960 och

Tabell 17*. Produktionsmedelspriser vid gård, 1960 (öre per kg)

Produktionsområde Produktionsmedelsslag Gss | Gmb | Gskl Gns Ss Ssk Nn Nö Fodermedel Fodersäd1 ..................... 43 43 43 41 41 42 46 47 Oljekraftfoder .................. 52 54 55 55 55 56 59 60 Kalvex ........................ 265 265 265 265 265 265 265 265 Kalvstartfoder ................. 80 80 80 80 80 80 80 80 Proteinfoder för suggor .......... 70 70 70 70 70 70 70 70 Proteinfoder för gödsvin ......... 65 65 65 65 65 65 65 65 Betmassa, odlare ............... 1,28 1,28 Betmassa, icke odlare ........... 2,35 2,35 Betblast2 ...................... 2 2 Halm3 ........................ 5 5 5 5 5 5 5 5 Handelsgödsel Superfosfat .................... 18 18 20 19 19 19 20 21 Kalisalt ....................... 24 24 25 24 24 24 25 27 Kaliumsulfat ................... 33 34 33 34 36 Kalksalpeter ................... 24 24 26 25 25 25 26 27 Chilesalpeter ................... 32 32 Ammonsulfat .................. 31 32 31 34 37 1 Avser medelpris 1958/60. 2 Gödselvärde + hopsamlingskostnad. 3 Hopsamlingskostnad. medeltalet av motsvarande utlandsnotc- Tabell 18*_ t.'ärldsmarknadspriser i ring 1959/60—1961/62. Vid lönsamhets- proc. av 1960 års priser kalkylerna för 1960 använda priser har med ledning härav justerats till en be- Ixalkquratwarldsmark' ,, _. _ _ nadspris» (med 51 pro— raknad varldsmarknadsprlsmvå. Så er- produkt cents genomsnittligt hållna priser har emellertid räknats upp gränsskydd) i procent med ett genomsnittligt importskydd av av 1960 års pnser 51 proc., så att den totala prisnivån för Vete 111 jordbruksprodukter blir oförändrad vid Rågu 106 1960 års nivå.11 Det är således endast Korn1 ............. 108 effekten av förändrade prisrelationer ååå?" """""" 102 som belyses i denna del av programme- Mjölk» _ _ _. 97 tär-ai. """"" 188 . o o , or ....... Tabell 18* Visar den procentuella Nötkött, ungdjur... 107 skillnaden mellan så beräknade »världs— Fläsk ............. 104 marknadspriser» och 1960 års priser i lönsamhetskalkylerna.

EEC-priser

På grund av svårigheternaatt erhålla ett samlat uttryck för prisnivån på jord- bruksprodukter inom EEC-området får vid denna del av programmeringen an- vända priser endast betraktas som en

1 Beräknat som medeltal av vete- och råg- prisändringen. 2 Under förutsättning av oförändrat smörpris

mycket grov skattning av de skillnader som föreligger. Följande procentuella prisändringar gentemot 1960 års pri-

" Vid uppräkningen har vikter enligt pro- ducentprisindex använts.

ser har föreslagits av jordbruksutred- ningens presidium.

Procentuell för- ändring gent-

Pmdumlag emot 1960 års priser Spannmål ................ + 10 Animalier ................ — 10

För övriga produkter räknas med oförändrade priser.

7. Kapitalåtgång och räntekostnader

7.1. Kapitalbehov för enskilda driftsgrenar Växtodling Behovet av driftskapital för respektive gröda beräknas till summan av kostna- der för utsäde, handelsgödsel, dragkraft samt vissa diverse kostnader. Vid pota- tisodling tillkommer 60 proc. av investe- ringen i lagerbyggnad. Gemensamt för respektive växtföljd tillkommer därut- över 60 proc. av maskinutrustningens anskaffnin'gsvärde. I långsiktskalkylerna tillkommer dess- utom 60 proc. av beräknad byggnads- kostnad för maskinhallar.

Djurskötsel På kort sikt erfordras följande drifts- kapital: a) mjölkproduktion djurkapital (mjölkko + rekryte- ringsdjur) lager av foder (kraftfoder m. m.) 60 proc. av siloanläggning samt maskinutrustning b) slaktnötsuppfödning kalv 50 proc. av foder, ströme- del och diverse kostnader 60 proc. av maskinutrustning c) smågrisproduktion djurkapital (modersugga) 25 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader

X2

60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnad d) slaktsvinsuppfödning smågris 50 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader 60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnad e) äggproduktion unghöns 17 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader 60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnader I långsiktskalkylerna tillkommer för byggnader 60 proc. av nybyggnadskost- naden.

Skogsbruk Drift-skapitalbehovet i normalskogsbruk beräknas till 60 proc. av maskinutrust- ningen jämte 25 proc. av samtliga kost- nader exkl. räntor. Vid skogsplantering på åker beräknas kapitalbehovet till 600 kr per hektar (kulturkostnad), var- vid dock förutsättes att statsbidrag kan erhållas till 50 proc. av planterings- kostnaden.

7.2. Rörelsekapital utöver direkt kapitalbehov för enskilda produktionsgrenar

För att kunna klara utbetalning av lö- ner till anställd arbetskraft respektive egna levnadskostnader beräknas ett ka- pitalbehov av 25 proc. av beräknade lönekostnader för gårdens totala arbets- styrka. Rörelsekapital för allmänna om- kostnader beräknas till 25 proc. av des- sa kostnader.

7.3. Mark och markanläggningar

I kortsiktskalkylerna värderas mark inkl. markanläggningar och byggnader till marknadsvärden enligt JEU 1960. I långsiktskalkylerna värderas obebyggd mark inkl. markanläggningar till mark-

J E U 1960 Kapital för mark och Område markanläggningar, kr per hektar

Jordbruksjord Skogsmark Gss ............... 7 000 —— Gmb .............. 3 5001 900 Gsk ............... 3 000 1 200 Gns ............... 3 500 1 300 85 ................ 3 000 1 000 Ssk ............... 3 000 1 000 Nn ............... 2 9002 600 Nö ............... 2 9002 300

1 För »sandjordar» 2 900 kr per hektar. 2 Reducering till 85 procent av marknadsvärdet enligt JEU.

n-adsvärden för bebyggd mark enligt JEU 1960. Storleken av dessa belopp framgår av tabell 19*.

7.4. Räntekostnader

I kortsiktskalkylerna beräknas ränte- kostnaden till 5 proc. av totalt investe- rat kapital, vilket motsvarar den ge- nomsnittliga beräknade räntekostnaden i JEU 1960.

På lång sikt däremot räknas med 6 proc. ränta på mark och byggnader och 7 proc. på övrigt kapital. Dessa procenttal torde motsvara räntekostna- derna vid nyinvesteringar i 1960 års ränteläge.

8. Diverse kostnader

Diversekostnaderna för olika produk- tionsgrenar baseras främst på bokfö- ringsmaterial från JEU och Sveriges Lantbruksförbunds driftsbyrå.

Kostnaderna för bekämpning av ogräs och skadedjur grundas på ma- skinstationernas taxor för dylika ar- beten och innefattar även preparatkost- nader.

Torkningskostnaderna baseras på ge— nomsnittlig vattenhalt enligt kvalitets- inventeringarna och torkningsavgifter för spannmål enligt Statens Jordbruks- nämnds cirkulär nr 55, 1954. Som jäm- förelse kan nämnas att torkningskost— naderna för spannmål vid kalluftstork- ning kan beräknas till ungefär 1,50 kr per dt vid 5 proc. nedtorkning resp. 1,70 kr per dt vid 10 proc.

Allmänna omkostnader (bil, elström, porto, telefon 111. m.) beräknas till 5 proc. av företagets totalintäkt.

9. Kostnader för markanläggningar

Till denna kostnadsgrupp hänföres av- skrivning och underhåll av diken, un- derhåll av vägar och broar, stenröjning m. m. Anläggningskostnaderna för täck- diken har framkommit genom bearbet- ning av uppgifter från lantbruksnämn- derna om beräknade kostnader vid pro- jekterade täckdikningsföretag 1960. Storleken av dessa kostnader framgår av tabell 203.

Tabell 20*. Anläggningskoslnader för täckdiken samt kostnader för underhåll av diken och vägar, kr per ha

Täckdiken Diken, vägar Markanläggn. område A .. Avskrivn? underhålll total kostnad nlaggn. 3 0 &

Gss ........... 1 800 54 20 74 Gmb .......... 1 600 48 21 69 Gsk ........... 1 600 48 26 74 Gns ........... 1 400 42 19 61 55 ............ 1 300 39 28 67 Ssk ........... 1 500 45 28 73 Nn ........... 1 600 48 25 73 Nö ........... 1 600 48 25 73

1 Enligt JEU 1960. 2 I kortsiktskalkylerna endast 2 proc. avskrivning av täckdiken.

BILAGA 2

PM angående bedömning av den maskintekniska utvecklingen1

Grundval för bedömning

Föreliggande bedömning av den ma- skintekniska utvecklingen och den fort- satta mekaniseringen baseras på upp- fattningen att priset på arbetskraft även i fortsättningen stiger och därvid stiger i snabbare takt än priset på maskiner och annan teknisk utrustning.

Ändamålet med utvidgad mekanisering

Mot bakgrund av ovan relaterade upp- fattning framstår som mekaniseringens närmaste huvuduppgift att ytterligare minska behovet av mänsklig arbets- kraft. Härtill kommer önskemålet att göra arbetet bekvämare.

Man bör räkna med att sett på lång sikt praktiskt taget allt verkligt hand- arbete kommer att avvecklas inom jord- bruket.

En ytterligare uppgift för den ma- skintekniska utvecklingen är att skapa förutsättningar för ett i kvalitetshän- seende bättre arbete.

Minskniug av arbetskraftabehovet

Man måste hålla i minnet att de största stegen mot arbetsbesparing genom me- kanisering redan har tagits. Insättan- det av traktorer i stället för hästar re- presenterar därvid ett av de mest be- tydelsefulla. övergång till skördetrösk- ning och till allmän användning av luftgummiringar på traktorer, maskiner och vagnar utgör andra exempel på

mekaniseringsåtgärder med stor inver— kan på behovet av arbetskraft.

Det blir i fortsättningen allt svårare att vinna positiv effekt genom vidgad mekanisering. Detta har två huvudorsa- ker. Den ena är att all ytterligare minsk- ning av arbetskraften blir mera känn- bar efterhand som kvarvarande perso- nal blir mera fåtalig. Den andra är att tekniska konstruktionsförbättringar med reell effekt alltid blir svårare att upp— nå och mera sällsynta efterhand som maskinutvecklingen blir mera avance- rad och området mera genomarbetat.

Vad här sagts innebär på intet sätt att man nu ej skulle kunna komma vi- dare. Det betyder blott att utveckling- en går långsammare och kräver avse- värt större insatser än tidigare.

En primär åtgärd under den när- maste framtiden blir att sätta in redan nu kända maskintyper inom de områ- den där handarbete alltjämt förekom- mer och efterhand visar sig bli för dyr- bart. D'en fortskridande förändringen av kostnadsrelationen mellan arbets- kraft och maskiner motiverar en sådan utveckling. Åtgärden får störst aktuali- tet i de något mindre brukningsenhe- terna. I de större är huvuddelen av handarbetet redan borta.

En ytterligare åtgärd blir att inom ramen för nu förekommande storlekar göra maskinerna effektivare. Ett flertal exempel på sannolika förbättringar av

1 Utarbetad av direktör H. A:son Moberg, Statens Maskinprovningar.

detta slag kan ges. Övergång till steg- lös hastighetsreglering i traktorernas transmissionssystem, eventuellt av hy- drostatisk typ, torde kunna höja trak- torns effektivitet med kanske 10 år 15 proc. övergång från traktordragna eller traktorburna till självgående maskiner kan i några fall tänkas få liknande ef— fekt. Förbättrade konstruktiva lösning- ar beträffande stenutlösningsanordning- ar på plogar och andra jordbearbet- ningsredskap kan skapa förutsättningar för större arbetsprestationer. I samma riktning verkar övergång till hantering av sådana godsslag som spannmål och konstgödsel i tank i stället för i säck.

Det torde icke vara felaktigt att räk- na med en viss effektstegring i anbetet också därigenom att maskinerna blir bekvämare och mindre tröttsamma att köra. Detta åstadkommes genom t. ex. servomanövrering, bättre placering av föraren, bättre sitsar och genom hytter som ger skydd mot regn, blåst, starkt solsken osv.

Ytterligare vinster kan göras om ma- skinernas allmänna driftssäkerhet och framkomlighet kan förbättras. Det se- nare kan åstadkommas bl. a. genom bättre hjul. Här kommer man emeller— tid in på en annan omständighet, vik- tig att beakta vid bedömning av me- kaniseringens framtida möjligheter. Me- kaniseringen är beroende ej enbart av den maskintekniska utvecklingen utan också av vad som sker på andra områ- den inom jordbruket. Så t. ex. spelar det för fortsatt och ökad maskinan— vändning en icke oväsentlig r-oll, om markens bärighet under svåra förhål- landen kan förbättras genom dräne- ring. Man bör för framtiden räkna med någon förbättring i detta avseende. Därjämte bör man förutsätta att plane- ring av fälten göres i ökad omfattning för att underlätta användning av ma- skiner med stor arbetsbredd. En annan

faktor av avgörande betydelse för den fortsatta mekaniseringens effekt är växt- förädlingens och växtodlingens möjlig- heter att få fram sorter och odlingsme- toder som är anpassade till maskindrif- tens krav. Vid bedömning av möjlighe- terna 1975 torde man ha rätt att räk- na med växtsorter som ifråga om tidig— het, stråstyvhet, drösfasthet rn. m. un- derlättar mekaniseringen. Vidare bör man kunna utgå från att växtodlings- planer, radavstånd etc. anpassats i sam- ma syfte.

Även om det finns många möjlighe- ter att inom ramen för en bestämd stor- lek nå stegrad effekt hos maskinerna, bör man dock icke räkna med att den- na effektförbättring under tiden fram till 1975 kan bli större än kanske 10 å 20 proc.

En helt annan väg att genom maski- nernas hjälp minska arbetskraftbeho— vet är att öka maskinstorleken och där- igenom göra det möjligt för föraren att hinna med mera.

Någon maskintekniskt betingad gräns för storleken på jordbrukets traktorer och övriga maskiner finns knappast. Möjligheterna .att sälja har däremot gi- vetvis dragit en praktisk storleksgräns i tillverkningen. Denna gräns kommer nu att successivt förskjutas uppåt inom alla gårdsst—orlekar. De något mindre gårdarna kan därvid redan nu finna storlekar som för dem innebär ett steg uppåt. För de större gårdarnas behov måste en nyutveckling av större ma— skintyper ske och den är redan igång.

ökning av maskinstorleken utgör emellertid ingalunda ett enkelt radikal— medel. Ju större maskinerna blir desto svårare blir det att sätta in dem i driften på ett rationellt sätt. Det måste bl. a. finnas ett samband mellan m-a- skinstorlek och fältstorlek. På små fält" eller på fält med oregelbundna ytor och olika sorters hinder blir en ökning'av'

maskinstorleken lätt ett dyrbart slag i luften. Man kan likväl förutsäga att den närmaste framtiden kommer att präglas av att allt större maskiner all- mänt sättes in, dock ej i snabbare takt än vad som möjliggöres genom en kor- responderande ökning av gårdarnas to- talareal och fältstorlek. Det är uppen- bart att en specialiserad inriktning av produktionen kan öka möjligheterna att sätta in större maskiner.

I detta sammanhang skall påpekas att de minsta gårdarna icke har stora möj- ligheter att radikalt utnyttja en mera ut- vecklad mekanisering.

Kvaliteten på arbeten

Med maskiner utföres många arbeten på ett sätt som i kvalitativt avseende är överlägset handarbetet. Exempel härpå erbjuder sådd, spridning av gödselme- del samt rensning av spannmål och frö.

På åtskilliga områden torde det vara tekniskt möjligt att utveckla maskin- konstruktionerna så att deras arbete i kvalitetsavseende blir bättre än nu. I en del fall kan en sådan ändring också bli ekonomiskt motiverad. Detta gäller utan vidare i de fall då ändringen icke gör maskinen dyrare och icke sänker dess effektivitet. Behovet att minska arbetskraftsåtgången är emellertid så starkt att man säkerligen icke kommer att acceptera maskiner som visserligen gör ett bättre arbete men hos vilka den- na egenskap köpts till priset av minskad avverkningsförmåga.

Det förefaller ej sannolikt att önske- mål om kvalitativt bättre arbete i mera påtaglig grad kommer att prägla me- kaniseringens kommande utveckling.

Maskinkostnaden

Kraven på att maskinerna skall bli ef- fektivare och i manöverhänseende be-

kvämare leder till mera komplicerade konstruktioner. Kraven på större drift- säkerhet för med sig att materialslag av högre kvalitet och ofta också mera utvecklade maskinelement kommer till användning. Framtidens maskiner blir av dessa skäl, vid samma penningvärde, dyrare än de nuvarande i motsvarande storlek. En sådan utveckling motver- kas i nägon mån av den ovan nämnda sannolika förskjutningen mot allt stör- re maskiner. Större maskiner kan näm- ligen, räknat per meter arbetsbredd, per hästkraft c. d., inom vissa gränser tillverkas billigare än mindre. I mot- satt riktning verkar dock den minsk- ning i årsbehovet av nya maskiner som blir en följd av att antalet bruknings- enheter reduceras. Det blir visserligen i stort sett samma eller måttligt in- skränkt areal som skall odlas men ma- skinerna blir bättre utnyttjade än i mindre brukningsenheter. Man behöver därför i framtiden ej så många maski- ner som nu.

Det förefaller ej omotiverat att för år 1975 räkna med minst 10 proc. högre maskinpris som samlat resultat av ovan- nämnda inflytanden.

Vad mekaniseringskostnaderna i öv- rigt beträffar kan antecknas att en spe- cialiserad jordbruksdrift leder till lägre investering i maskiner samt att den ge- nom växande företagsstorlek ökade år- liga användningen och möjligen också de ökade kraven på ostörd drift kan leda till större underhållskostnader.

Kommentarer till de maskinförteckningar som använts för beräkningarna

Såväl ifråga om 1960 som 1975 avser förteckningarna gårdar med för tid- punkten ekonomiskt motiverad, tämli- gen avancerad teknik. De är sålunda ej ämnade att ge en bild av normalsitua- tionen.

Utrustningen beräknas täcka de ab- soluta behoven och inrymmer sålunda ej sådana reserver som stundom finns genom en viss övermekanisering eller därigenom att äldre maskiner som egentligen ersatts med nya fått stanna kvar.

I några fall har investeringsberäk- ningen baserats på antagandet att man i det aktuella exemplet köpt en begag- nad maskin. I några andra fall har ge-

15—318273

mensam lämplig. I huvudsak har även beräkningarna för år 1975 baserats på nu kända ma— skintyper. Det är möjligt att starkt av- vikande typer kan finnas i markna- den vid den avsedda tidpunkten. Det är dock icke sannolikt att de redan då skall ha förändrat investeringsbehovet radikalt jämfört med det beräknade.

BILAGA 3

Programmeringens teknik

Genom användande av den lineära pro- grammeringsmetoden har för typer av enskilda lantbruksföretag beräknats den ekonomiskt maximala organisationsfor- men. Därvid har skilda förutsättningar valts ifråga om teknik, priser och resur- ser. Med ekonomiskt maximal organisa- tionsplan förstås den plan, som ger störst ersättning åt insatt arbetskraft. Vid planeringen har dock det tekniska förfarandet lagts upp så att maximering skett av täckningsbidraget för alla de vid vederbörande typgård fasta resur- serna.

I första hand har bidragskalkyler upprättats för de relevanta produk- tionsgrenarna (grödor och djurslag). Dessa grenar har emellertid samman- satts till kombinerade sådana, innefat- tande flera grödor eller djurgrenar. An- ledningen härtill har varit att elimi- nera effekterna av ofta förekommande komplementära och supplementära sam- band i jordbruket. D'e kombinerade gre- narna innehåller så många grödor etc. att de kan förekomma självständiga i ett företag utan att exempelvis jordar- nas produktionsförmåga försämras el- ler att ytterligare komplementära för- delar vinns genom att kombinera dessa med andra grenar. De olika grenkom- binati—onerna i växtodlingen har upp- gjorts i samråd med professor Erik Åkerberg. Genom detta förfarande blir givetvis planeringen mera bunden än om varje produktionsgren fritt kan va- riera i omfattning. Detta är dock knap-

past praktiskt möjligt vid användande av den lineära programmeringsmeto- den.

Bidragskalkylerna för de kombinera— de grenarna redovisar det vägda ge- nomsnittet av intäkter och särkostna- der. Dylika kalkyler har upprättats för varje produktionsområde samt för skil- da storleksalternativ. Bidragskalkyler- nas täckningsbidrag utgör de olika gre- narnas enhetsvinster vid programme- ringen.

Ifråga om resurser har för varje typ— gård utgåtts ifrån de i schemat på sid. 203 angivna resurstillgångarna. Vid långsiktsplaneringen har visserligen i princip förutsatts obegränsad tillgång på kapital och mark. Tekniskt har detta lösts på så sätt att resurserna av mark och kapital successivt ökat till den för vederbörande arbetsinsats optimala kvantiteten.

För varje område har ett antal tek— niska restriktioner införts, vilka redo- visats i det föregående.

Den lineära programmeringen inne- bär i detta fall maximering av en li- neär funktion enligt följande:

17:

): |:sz = Z = max., (1) i=1

"I

Zayxjgbj;i=1,2...n (2) 1=1

:::, 2 0 (3)

I den funktion som skall maximeras (1) är :c]. antalet enheter av vederbö-

rande kombinerade produktionsgrenar och ej är täckningsbidraget per enhet i dessa grenar. Funktion 1 bestämmes av två bivillkor, nämligen att bidrags- maximeringen måste ske inom ramen av ifrågavarande resurser och restrik- tioner (2) och att antalet enheter i re- spektive grenar skall vara större än el- ler lika med noll (3). I den lineära olik— heten (2) är au behovet av resurser per enhet av produktionsgren ]" (teknisk koefficient) och b, är mängden av till- gängliga kvantiteter av en viss resurs (i) . Restriktionerna kan även avse högs- ta eller minsta tillåtna areal av viss gröda, antal djur etc.

För exemplifiering lämnas i tabell 21' den programmeringsmodell som upp- ställts för ett område vid kortsiktspla- neringen (Gns V, T 60 :P 60).

För lösningen av de problem som

formulerats genom vinstfunktionerna och bivillkoren har använts Simplex- metoden. En Simplextablå för Gns V, T 60 :P 60 har uppställts i tabell 22*.

För beräkningen har utnyttjats data- maskin vid Uppsala universitet. Det av maskinen framräknade programmet ger upplysning om maximalt täckningsbi- drag, produktionsprogram, resursåt- gång, marginalprodukten för olika re- surser vid ytterligare ökning utöver det maximala programmet samt inom vilka gränser enhetsvinsten (ci) för respek- tive produktionsgren får variera utan att produktionsprogrammet ändras. För de grenar som ej ingår i det erhållna programmet lämnas upplysning om er- forderlig ökning av enhetsvinsten för att de skall bli konkurrenskraftiga. Det framräknade programmet redovisas i tabell 23'.

Tabell 21.. Lineär programmeringsmodell ( Gns V, T 60: P 60)

växter Vall Kor

Slaktnöt

Sugga

Slaktsvin

Värphöns

Köp av | Försäljn. av faders. | kalv | foders.

kalv Kap. utl.

Arb. u. lantbr.

1) Vlnstekvation 237x1 2) Villkor (restriktioner)

+1x1 + lx, + 0,32x, +1x1 + lx, +1,43x1 + 1,45x, + 2,24xs + 1,3x, +1x1 + 19x, + 8x, +9x1 + Aix| + 12xa +27x1 + 41x, + 120x, — 2,48x, + 1,9x, — 1,26xl — 0,61x, + 0,83x, -— 0,65x,

—546x, I+ 1 863x,l + 770x. + 0,37x. + 1,05x4 + lx.

+ 3x| + 4x4

+ 40x. + 0,35x4 + 0,35xd + 1x|

— 398x,

+ 54x5

| + 533x.

+ 0,2x6 + 0,2x, + 0,7x, + 1x, + 9x,

+ 1,25x, + 0,54x,

— 16x5 + 2:5x8

+ 1,65x, + 2,9x, + 12x7 + 17x7 + 150x,

+ 2,1x, + 1 481x7l ——410x, l -— 14511.

— lx. + 1x,., '— lx! + lxu

+ lxn

+ 360xml+ 120xn| + 50xnl +5xul

+ lxia + 1313

= Maximalt täcknings-

VI VI VI VI VI VI VI II II VI

40, 37,7 Åker, ha 87,

2 4 7 4 0 0 0 O 1

bidrag

7 Jordbruksjord, ha

6 Kapital, 1 000 kr

8 Byggnad, Ne

66. Arbete, slåtter, mt OO Arbete, skörd, mt 390 Arbete, totalt mt Ekv. vallfoder Ekv. fodersäd Ekv. kalvar Ekv. smågris

30 Arb. u. lantbruk,

mt

Tabell 22*. Simplexmatris. A 4500 (Gns V, T 60: P 60)

Täckningsbidrag kr/enh. (ej) 237 —546 1 863 770 ——398 533 1 481 ——410 — 145 360 | 120 50 5

_ _ - _ - _ Kö av Försäl'n. Pro duktionsgren (Xi) Handels Vall Kor Slakt Sug Slakt Varp P 1 Kap. Arbete

växter nöt gor svin höns sp. kalv sp. kalv utl. u.]antbr.

bl/ais

Resurser och

restriktioner bl 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1 Jordbruksjord ha. . . 40,7 1 1 0,32 0,37 2 Åker ha. . . 37,7 1 1 3 Kapital, 1 000 kr. . . 87,6 1,43 1,45 2,24 1,05 0,97 0,2 1,65 1 39,1 4 Byggnad Ne. . . 28 1,3 1 1,1 0,2 2,9 21,5 5 Arbete, slåtter mt . . 466 1 19 8 3 4 0,7 12 58,3 6 skörd mt .. 700 9 4 12 4 6 1 17 58,3 7 totalt mt .. 4 390 27 41 120 40 54 9 150 1 36,6 8 Ekv. vallfoder. . . . . . o _— 2,4s |E] 0,35 Ill 9 Ekv. fodersäd . . . . . . 0 —— 1,26 — 0,61 0,83 0,35 1,25 0,54 2,1 —— 1 1 0 10 Ekv. kalvar. . . . . . .. 0 —0,65 1 —— 1 1 11 Ekv. smågrisar. . . 0 — 16 2,5 12 Arb. u. lantbr. mt. . 130 1

Z 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Z—Cj 0 — 237 546 l—1863 ——770 398 —533 ——1481 410 145 —360 ——120 —50 ——5

Tabell 23'. Produktionsprogram

CASE A 4500 (Gns V, T 60 P 60)

FUNCTIGNAL 53432064151 UPPER VAR/cosrz ACTIVITY” LIM VAR Lewen LIM4 LIM VAR LIM! 5901000000 .7493 7704 5.6068— 7714 2.8514 5905000000 207.8566 5902 .2147_ 7714 .0531 (x,,) 7711003600 .8762 7714 2.8657 7708 4.1000 (x,) 7705003985 79230 7707 8.0401— 7714 23095— (x,) 7701002370 32.3116 5902 .0095— 7714 3.560!) 5906000000 204.9975 7707 2.1642— 7714 .6535 5907000000 1438.4669 5902 .0700— 7714 .0130 (x,) 7703018630 70332 7714 17.7176 5902 22.1609 (x,) 7702005465 5.3883 7714 6.6509— 5902 .8513— (x,,) 7712001200 45715 5910 .0000 7709 1.4500 (x,) 7706005330 50.7074 7707 4.6956 7714 5.5910 (x,,) 7715000050 130.0000 5912 .0000 5000 99999000 VAR/CEST Sååå, LIM VAR LGWER LIM LIM VAR vifäR 5902000000 4.9196 5901 1.3523— 5905 90739 5909000000 3.6000 5000 99999000— 7711 .8762 5908000000 4.1120 7702 13.5656— 7711 32230 (1:.) 7704007700 1.8867 7711 .6234— 5901 2.2269 (x,) 7707014810 7.3060 7711 .1768— 5901 2.2017 5911000000 .9049 7711 13.8848— 7706 253.8445 5904000000 4.2290 7711 .2806— 5901 25423 (1:.) 7708004105 .5000 7711 .8762— 5000 99999000 (K,) 7709001455 .2500 7712 4.5715— 5000 99999000 7710900005 899.0950 7706 253.8445— 7711 13.8848 5903000000 1.3890 5901 2.4034— 7711 .7237 5910000000 1.2000 5000 9999.9000— 7712 45715 7713000000 .9049 7711 13.8848— 7706 253.8445 (x,.) 7714000500 .8890 5901 2.4034— 7711 .7237 5912000000 .0500 5907 1438.4669—— 7715 130.0000

' Maximalt täckningsbidrag (43.206415 X 10') ' Variabelidentifikation resp. täckningsbidrag per enhet, t. ex. i sifferkomb. 7701002370 är 7701 = x, (handelsväxter) och 237 = täckningsbidrag per ha handelsväxter.

' Antal enheter av produktionsgrenar, som ingår i programmet, exv. handelsväxter (7701) 32.3116 ha. För de olika resursvariablerna (9901, 9905 etc.) anges hur mycket som ej utnyttjats av resp. resurs, av exv. arbetskraftsresursen (9907) utnyttjas ej 1438.4669 mt.

' Anger inom vilket intervall täckningsbidrag per enh. får variera utan att produktionsprogram- met ändras.

' Anger erforderlig ökning av täckningsbidraget för att dessa produktionsgrenar skall komma med i programmet, exv. förvärphöns (7707)krävs en ökning av 7,3060 )( 102kr per 100 höns. Vidare anges marginalprodukten för begränsande resurser, kapital (9903) exv. ger på marginalen 1,3890 x 10' kr per 1 000 kr resursökning.

BILAGA 4

Beräkningar över möjligheterna att realisera vissa långsiktiga rodnktions ro am med häns 11 till amorterin s- och P P gr y g skattekonsekvenser1

Vid programmeringen på lång sikt har inga restriktioner förelegat beträffande möjligheterna att till en viss given ar- betsstyrka knyta en varierande mängd mark och kapital. Detta har framför allt i slättbygdsområdena resulterat i före— tag med väsentlig ökad insats av mark och kapital per man jämfört med nu- varande förhållanden. Det har emeller- tid ej varit möjligt att direkt vid pro— grammeringen beakta de amorterings- och skattemässiga konsekvenserna av dessa bety-dande kapitalinsatser per fö— retag. Ur företagsekonomisk synpunkt är det likväl angeläget att beakta dessa konsekvenser, varför vissa komplette- rande beräkningar har genomförts för några produktionsprogram vid T60: P 60 i områdena Götalands södra slätt- bygder (Gss), Svealands slättbygder (Ss) och Svealands skogsbygder (Ssk) samt även för några alternativ med spe- cialiserad mjölkproduktion. Beräkning- arna begränsas till resursalternativen R 3000 och R 5000 samt inom dessa till optimala produktionsprogram respek- tive program med mjölkproduktion. Al- ternativt förutsättes köp och arrende av jordbruksfastigheten. Beräkningarna ge- nomföres för en tidsperiod av 15 är, uppdelad på tre delperioder 1—5 år, 6—10 år och 11—15 år. En mera detal- jerad re-dogörelse för beräkningarna lämnas i ».bilaga S 3.

1 . Kalkylprinciper

Kapitalbehov och kapitulamkalfning

Tabell 24' visar kapitalbehov för de olika alternativen, varvid mark, bygg— nader och inventarier genomgående värderas till marknadsvärden respek- tive anskaffningsvärden. Både beträf- fande djur och inventarier förutsättes inköp av full djurbesättning respektive inventariebestånd redan [första året. Anskaffningskostn-aden för bostäder och personbil ingår ej i här beräknat ka— pitalbehov. Vid arrendealternativen be- gränsas kapitalbehovet till inventarier, djur och rörelsemedel.

Beträffande kapitalanskaffningsmöj- ligheterna förutsättes att amorterings— fria bottenlån kan erhållas intill 60 proc. av taxeringsvärdet. För resterande ka- pitalinsats i mark och byggnader er- hålles jordbruksegnahemslån, mot en 30-årig amorteringstid och amorterings- frihet för de första 5 åren. Den egna kapitalinsatsen har i beräkningarna an— getts till 10 proc. av den totala. Vissa approximativa beräkningar har dock genomförts som belyser effekten av val riationer i den egna kapitalinsatsen (tabell 6: 7). Resterande kapital anskaf— fas genom driftslån med statlig lånega- ranti (20 000 kr) och borgenslån.

1 Utarbetad i samarbete med direktör K. 0. Andersson, Sveriges Lantbruksförbund.

Tabell 24'. Kapitalbehov vid vissa produktionsprogram i områdena Gss, Ss och Ssk samt för specialiserad mjölkproduktion

Total investering, kr Område OCh re- O timalt ro ram Pro ram med m'ölk reduktion sursalternativ p 1) g g ] 1) Köp Arrende Köp Arrende Gss R 3000 ............ 637 000 149 000 381 000 93 000 R 5000 ............ 1 171 000 253 000 742 000 179 000 Ss R 3000 ............ 374 000 136 000 240 000 80 000 R 5000 ............ 706 000 236 000 472 000 161 000 Ssk R 3000 ............ 251 000 75 000 301 000 76 000 R 5000 ............ 466 000 152 000 461 000 125 000 Specialiserad mjölk- produktion 60 kor ............ 548 000 135 kor ............ 1 060 000

Intäkter och vissa kostnader

För samtliga alternativ framräknas to- tala intäkter och kostnader exkl. kost- nader för avskrivning, räntor och ar- rendeavgifter. Brukarens och familjens arbetsinsats beräknas därvid till 3 000 mt per år.2 Kostnader för anställd ar- betskraft kalkyleras till lantanhetarlön 1960, 5 kr per mt.

Både intäkter och kostnader beräk— nas som ett genomsnitt för en 15-års- period, varvid förutsättes full produk— tionsskala samtliga år. I dessa beräk- ningar tages således ej hänsyn till va- riationer i intäkter och kostnader be- tingade av exempelvis goda och dåliga skördeår.

Avekrivning

Avskrivningen på byggnader sker en- ligt vad »som ur skattesynpunkt är till- låtet, nämligen med 1 proc. på det taxerade jordbruksvärdet. Avskrivning- en på markanläggningar beräknas till 2 proc. per år på anskaffningsvärdet.

% av kostnaderna för dessa avskriv- ningar anses vara disponibla för amor- teringar, skatter, levnadskostnader etc. Avskrivning på inventarierna sker med 10 proc. per år på an-skaffnings- värdet. Det förutsättes att nya inventa- rier inköps. Utbyte av inventarier be- räknas ske från och med år 6. Avskriv- ningen för hela perioden (15 år) blir i genomsnitt 10 proc. per år på det ur- sprungliga anskaffningsvärdet.

Rinteuigil'ter

Bäntesatsen för hottenlån och jord— hruksegnahemslån sättes till 6 proc., motsvarande kalkylräntan för investe- ringar i mark och byggnader vid pro— grammeringen. För borgenslån och driftslån med statlig lånegaranti beräk- nas ränteutgifterna till 7 proc. Ränteut- gifterna beräknas på de genomsnittliga lånebeloppen under tre femårsperioder 1—5 år, 6—10 år och 11—15 år och

” Vid specialiserad mjölkproduktion (135 kor) 2 000 mt per år.

minskar således i takt med amorte- ringen på lånen.

Arrendeavgifter

För områdena Gss och Ss har alterna- tivt räknats med arrende som företags— form. Därvid har följande arrendeav— gifter tillämpats.

Område Program Avgift (kr per ha)

Gss optimalt 500 mjölk 573

55 optimalt 240 mjölk ( R 3000) 350 mjölk ( R 5000) 320

Arren-deavgifterna beräknas motsvara räntekostnaderna för fastigheten jämte avskrivning på byggnader. Av denna anledning ökas arrendeavgiften vid mjölkproduktionsalternativen i propor- tion till den högre byggnadsinveste- ringen.

Investeringar i ekonomiska föreningar Vid kalkylerna har hänsyn tagits till erforderliga investeringar i ekonomiska föreningar vilka beräknats på följande sätt.

Central-föreningen 1,5 proc. på leveranser av spannmål och frövaror - 5,0 proc. på inköpt handelsgödsel 2,0 proc. på inköpt foder och utsäde

Maximering: 150 kr per hektar åker. Tak vid 20 000 kr

Slakteriföreningen 2,0 proc. på leveranser av kött och fläsk Maximering: lnbetalning i högst 25 år. Tak vid 20 000 kr

Mejeriföreningen 2,0 proc. på leverans av mjölk Maximering: Insats beräknas på högst 300000 kg mjölk per år. Tak vid 20 000 kr

Skogsägareföreningen 2,0 proc. på leverans av skogspro— dukter Maximering: lnbetalning i högst 25 år. Tak vid 20 000 kr.

Skatter, ATP- och folkpensionsavgifter

Skatteberäkningarna förutsätter bokfö- ringsmässig deklaration. I samtliga kal- kyler räknas med ett ortsavdrag av 4500 kr och 15 proc. kommunalskatt. Den statliga inkomstskatten beräknas med ledning av skatteskalorna för gifta fr.o.m. den 1/1 1962 (tabell 25').

Folkpensionsavgiften har för hela pe- rioden antagits utgå efter samma grun- der som f. n., det vill säga med 4 proc. på den till statlig inkomstskatt taxera- de inkomsten, max. 600 kr.

Tabell 25'. Statlig inkomstskatt för gifta inkomstagare

Vid en beskattningsbar .. samt utgår i skiktet närmast inkomst av, kr utgor skatten, kr däröver med, %

0 0 10

12 000 1 200 20 16 000 2 000 30 20 000 3 200 38 30 000 7 000 43 40 000 11 300 48 60 000 20 900 54 100 000 42 500 59 150 000 72 000 65

ATP-avgiften har beräknats på netto- intäkten, varvid basbeloppet satts till Årl 1960 3 %

1961 »

1962 1963 1964 1965 1966 1967

WQGUWDPCON ' ' ' . » » zoonen—iam»

Den pensionsgrundande inkomsten maximeras till 7,5 )( basbeloppet (4 500 kr).

Levnadskostnader

I levnadskostnaderna ingår bl. a. kost- naden för bostad, privat andel i per- sonbilskostnaden samt sjuk- och risk- försäkring. Beräkningar har gjorts för tre olika nivåer av den privata kon- sumtionen, nämligen för R 3 000, 12 000, 16 000 och 20000 kr respektive för R 5 000, 16 000, 20 000 och 24 000 kr.

4500 kr. Följande procenttal har an— vänts.

År 9 1968 9 % 10 1969 9 | 11 1970 10 » 12 1971 10 » 13 1972 11 » 14 1973 11 » 15 1974 11 » Kontantöverskott

Kontantöverskottet (nettointäkten + av- skrivning på inventarier + 2/3 av kost- naden för avskrivning på byggnader och markanläggningar — inköp av inven- tarier) skall täcka utgifter för amorte- ringar, investeringar i ekonomiska för- eningar, skatter m. m. och brukarfa- miljens levnadskostnader.

2. Resultatsammanställning

Kalkylresultatet anges i första hand som en restpost, saldo till levnadskostnader

Tabell 26'. Företagarfamiljens överskott till levnadskostnader efter skatter och amorte- ringar, kr per år

Optimalt program Program med mjölkproduktion Område och re- sursalternativ År Medeltal År Medeltal 1—5 6—10 11—15 år 1—15 1—5 6—10 11—15 *" 1_15 Gss R 3000 Köp ......... 31 100 16 200 18 300 21 900 13 400 5 300 8 900 9 200 Arrende ..... 24 000 18 000 20 100 20 700 9 700 6 800 9 700 8 800 R 5000 ' Köp ......... 50 200 22 800 25 900 33 000 21 600 6 200 12 300 13 300. Arrende ..... 35 500 24 600 28 000 29 400 13 200 8 000 13 100 11 400 85 R 3000 Köp ......... 19 000 7 800 12 900 13 200 9 000 3 500 6 100 6 200 Arrende ..... 15 400 8 500 13 100 12 400 6 700 4 000 6 300 5 600 R 5000 Köp ......... 29 500 10 700 17 700 19 300 12 700 1 300 6 700 6 900 Arrende ..... 22 000 11 700 18 000 17 200 8 000 2 200 7 000 5 700 Ssk R 3000 Kö ......... 8 500 5 200 8 900 7 600 10 900 4 500 7 000 7 400 R 5000 Köp ......... 14 700 4 400 8 600 9 200 15 000 4 900 9 500 9 800 Specialiserad mjölk- produktion 60 kor ...... 16 800 7 500 12 300 12 200 135 kor ...... 25 400 8 600 15 500 16 500

(tabell 26'), dvs. det kontantbelopp som återstår till levnadskostnader när hän-

ringar m. m. och underskott att det ej är möjligt att upprätthålla den förut- satta levnadskostnadsnivån.

I tabell 28* redovisas förmögenhets- utvecklingen under en 15-årsperiod vid viss antagen levnadskostnadsnivå (16 000 resp. 20 000 kr per år).

syn tagits till skatter, amorteringar m.m. Därutöver redovisas över— och underskott vid tre olika antaganden om familjens levnadskostnader (tabell 27*), varvid överskott kan tolkas som ett frivilligt sparande utöver amorte-

Tabell 27'. Företagarfamiljens över- eller underskott efter skatter, amorteringar och levnads— kostnader, kr per år

Optimalt program Program med mjölkproduktion Område och resurs?" År Medeltall År Medeltall tema” är 1—15 år 1—15 1—5 6—-—10 11—15 1—5 6—10 11—15 Gss R 3000 Köp levnads- kostnad 12 000 19 100 4 200 6 300 10 500 1 400 — 6 700 — 3 100 — 2 600 16 000 15 100 200 2 300 6 500 — 2 600 — 10 700 — 7 100 — 6 600 20000 11 100— 3800—1 700 2 500 — 6600—14 700—11 100 —10600 R 3000 Arrende levnads- kostnad 12 000 12 000 6 000 8 100 8 900 — 2 300 — 5 200 — 2 300 — 3 200 16 000 8 000 2 000 4 100 4 900 — 6 300 — 9 200 — 6 300 — 7 200 20000 4 000— 2 000 100 900 —10300—13 200—10300 —11 200 R 5000 Köp levnads- kostnad 16 000 34 200 6 800 9 900 18 200 5 600 — 9 800 — 3 700 — 2 200 20 000 30 200 2 800 5 900 14 200 1 600 — 13 800 — 7 700 — 6 200 24 000 26 200 — 1 200 1 900 10 200 — 2 400 — 17 800 — 11 700 — 10 200 R 5000 Arrende levnads- kostnad 16 000 19 500 8 600 12 100 13 800 — 2 800 — 8 000 — 2 900 — 4 500 20 000 15 500 4 600 8 100 9 800 — 6 800 — 12 000 — 6 900 — 8 500 24 000 11 500 600 4 100 5 800 — 10 800 — 16 000 — 10 900 — 12 500 Ss R 3000 Köp levnads- kostnad 12 000 7 000 — 4 200 900 1 500 — 3 000 — 8 500 — 5 900 — 5 600 16000 3000— 8200—3100 —2500 — 7000—12500— 9900 — 9600 20000 —1 000—12200—7 100 —6500 —11 OOO—16500—13900 —13600 R 3000 Arrende levnads— kostnad 12 000 3 400 — 3 500 1 100 500 — 5 300 — 8 000 — 5 700 — 6 300 16000 — 600— 7500—2900 —3500 — 9300—12 000— 9700 —10300 20000 —4600—11 500—6900 —7500 —13300—16000—13700 —14300

* Beloppen för olika tidsperioder summerade med ränta på ränta och anges som en annuitet för 15— årsperioden.

Tabell 27*. Företagarfamiljens över— eller underskott efter skatter, amorteringar och levnads- kostnader, kr per år (forts.)

Optimalt program Program med mjölkproduktion Område och resursal- År Medeltal1 År Medeltal1 ”mahv år 1—15 år 1—15 1—5 6—10 11—15 1—5 ' 6—10 | 11—15 Ss R 5000 Köp levnads- kostnad 16 000 13 500 — 5 300 1 700 3 900 — 3 300 — 14 700 — 9 300 — 8 800 20000 9 500 — 9 300 — 2 300 — 100 — 7 300 —18 700 — 13 300 —12 800 24 000 5 500 — 13 300 — 6 300 — 4 100 —11 300 _22 700 — 17 300 — 16 800 R 5000 Arrende levnads- kostnad 16 000 6 000 — 4 300 2 000 1 500 — 8 000 — 13 800 — 9 000 — 10 200 20 000 2 000 — 8 300 — 2 000 — 2 500 — 12 000 — 17 800—13 000 —14 200 24 000 — 2 000 — 12 300 — 6 000 — 6 500 — 16 000 —21 800— 17 000 —18 200 Ssk R 3000 Köp levnads- kostnad 12000 — 3500— 6 800— 3 100 — 4400 — 1 100— 7 500— 5000 — 4400 16000 — 7500—10800— 7 100 — 8400 — 5 100—11 500— 9 000 — 8400 20 000 — 11 500 — 14 800 — 11 100 — 12 400 — 9 100 — 15 500 — 13 000 — 12 300 R 5000 Köp levnads- kostnad 16000 — 1 300—11 600— 7400 — 6500 — 1 OOO—11 100— 6500 — 5900 20 000 — 5 300— 15 600 —11 400 — 10 500 — 5 000 —15 100 — 10 500 — 9 900 24 000 — 9 300— 19 600 —15 400 — 14 500 — 9 000 — 19 100 — 14 500 —13 900 Specialiserad mjölkproduk- tion 60 kor levnads- kostnad 12 000 4 800 — 4 500 300 500 16 000 800— 8 500 — 3 600 — 3 500 20000 — 3200—12 500— 7700 — 7500 135 kor levnads- kostnad 16 000 . 9 400 — 7 400 — 500 1 000 20000 5400—11 400— 4500 — 3000 24 000 1 400 — 15 400 — 8 500 — 7 000

1 Beloppen för olika tidsperioder summerade med ränta på ränta och anges som en annuitet för 15- årsperioden.

Tabell 28.. Förmögenhetsutveckling under en 15—drsperiod med hänsyn tagen till skatter, amorteringar och levnadskostnader1

Område och resursalternativ Optimalt program

Program med mjölkproduktion

Köp

Arrende

K

OP

Arrende

Eget kapital vid starten

Förändr. under perioden

Eget kapital vid starten

Förändr. under perioden

Eget kapital vid starten

Förändr. under perioden

Eget kapital vid starten

Förändr. under perioden

Gss

R3000... R5000..

33. R 3000 R 5000

Ssk R 3000 R 5000

Specialiserad mjölkproduktion

60kor................. 135kor.................

64 000 1 1 7 000 37 000 71 000 25 000 47 000 + 195 000 + 366 000

+ 17000 + 111 000

— 79 000 — 94 000

15 000 25 000 14 000 24 000 + 185 000 + 323 000

+ 12 000 + 95000

38 000 74 000 24 000 47 000 30 000 46 000 55 000 106 000 —— 65 000 + 2 000 — 126 000 — 133 000 —- 100 000 — 95 000

+ 87 000 + 247 000

10 000 18 000

8 000 16 000

— 69 000 — 23 000

— 132 000 — 145 000

1 16 000 kr per år för alternativen R 3000 och 60 kor. 20 000 kr per år för alternativen R 5000 och 135 kor.

KUTJGL. mar.. I 2 blit l333 srocmont

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963

c.a-.a ros-

. Oresunds-forblndelsen. 1. del. . Fiske och flottning 1 gränsvattnen mellan Fin- land och Sverige. . Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik. . Samarbeta mellom de tekniske hegskoler i Nor- den. . Bolagsbeskattnlngen i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1963

Systematisk förteckning

(siffrorna inom klammer beteckna utredningsmiss nummer i den kronologiska förteckningen)

J utitledepnrtomontot

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. lagförslag. [18] Del 2. Motiv. [17] Del 8. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning. sjöförklering m. m. [20] Förslag til; lag om vissa gemensamhetsanllisgninlar m. m. 2

Traflkm . [27]

Utsökningsrött II. [:a] Skadestånd I. [83] Några valirågor. [54] Reviderat förslag till iordabalk m. m. [55]

Dcliråilstolsväsendet I. Rådhusrötternss förstatligande. 5

Utrikeldepartemontoi

näthinna—ltningen organisation och personal-

ov.

Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [i] U—länder och utbildning. [Si] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbl- stånd. [37]

Fönvmdepartementof

Försvarskostnadema budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31] Totalförsvarets regionala ledning. [65]

Socialdepartementei

Den statliga konsulentverksamheten på socialvår- dens område. [80] Arhetsföreltiggande. [SB] Mdringsvårdens lage. [47]

Kommunikationsdepartementet

Tillfällig hastighetsbegriinsning t motortraflken un- der åren 1961 och 1982. [59]

linan-departementet

Proliminiir nationalbudgef för lr nu. [I] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Om Åtgärder mot skatteflykt. [52]

loklulutikdoportementot

mattanten] k institution inom Stockholms universi-

nu du universitetsutrednins VII. 1. Universiteten: och högskolornas organisation och förvaltning. [0] :. Universitetsvtisendets organisation. [10] Utbildning av lärare för Jordbruk och skogsbruk lamt fortbildning av lärare i yrkeslmnon. [18]

1980 års gymnasieutredning. 1. Vilsen genom gym slet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Spec: utredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt :) nasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Rellgionens be delse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och se fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas Skt. sättning. [44] 2. Studentrekrytering och stude ekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhet främjande. [61]

Jordbruksdepartementot

Listerlandets Llfisken. [82] 1960 års jordbruksutredning. 1. Utvecklingstend ser 1 modernt skogsbruk. [63] 2. Det svenska le brukets effektiviseringsvägar. [66]

Budekdeportementot

översättning av fördrag anglonde upprlttandct Europeiska ekonomiska gemenskapen och till rande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [251 Malmen i Norrbotten. [86] översättning av fördrag angående upprättandet Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under andra världskriget. [60]

lnrlkudepartemenioi

Kommunalriittskommlttén IV. Kommunalförbund iAneriitt. [2] V. Kommunala renhållninzsavgif [29

Indelningl- och samarbetsfrågor i Göteborgs- Melmöomrddena. [a] Uppehdlhtillstånd m. m. för utllndrka studerar 111

Sjukhus och öppen värd. [21] Mentalsiukhusens personalorganisatlon. Del I. tervju- och frekvensundersökninsar m. m. [21 Arbetslöshetsförsäkringen. [40] BelzåolkåisrligsutveckUng och näringsliv i Jlmtll

n.

Yrkesmediclnska sjukhusenheter — behov och ol nisation. [46]

Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Al lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lok seringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokal ringspolitik. Bilaga II. [62] Längstingens organisation och arbetsformer m. 64

Civildepartementot De offentliga tjänstemännen förbandlinurlitt.