SOU 1963:67

Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepar- tementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om det stat- liga stödet till ungdomsverksamhet. Med stöd av detta bemyndigande till- kallade departementschefen den 16 augusti och 6 september 1962 såsom sak- kunniga chefredaktören K. K. B. Ward, ungdomsintendenten Anna-Greta Gustafson, förbundssekreteraren K. E. Hellberg, gymnastikdirektören R. N. G. Mattsson och folkhögskolläraren N. L. Ohlsson. Åt Ward uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Den 7 november 1962 uppdrog departementschefen åt biträdande studierektorn K. 1. Johansson och hud- getsekreteraren N. S. R. Romanus att tjänstgöra såsom huvudsekreterare respektive biträdande sekreterare hos de sakkunniga.

De sakkunniga har antagit benämningen 1962 års ungdomsutredning. Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande I angående stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet.

Stockholm den 5 november 1963.

Kurt Ward

Anna-Greta Gustafson Karl Erik Hellberg Roland Mattsson Lennart Ohlsson

/ Inge Johansson

1 l ..H-hl _'w . lll . 1' . |'|_'*__*. |.1|Jf**||i_l

' ipn": WWW:! up ”Minerna: . . mammi här: nail alk-d"

1. Inledning

1.1. Utredningsuppdraget

Direktiven för utredningens arbete framgår av chefens för ecklesiastikde- partementet anförande till statsråds- protokollet den 28 juni 1962.

Såsom anförts i 1962 års statsverkspro- position har vid remissbehandlingen av 1960 års folkbildningsutrednings betänkan- de Folkbildningsarbete och ungdomsverk- samhet (SOU 1961 : 44) ifrågasatts, om inte en förnyad utredning måste företagas i vad gäller det statliga stödet till ungdomsverk- samheten. I sammanhanget betonades vär— det av ett närmare studium av ungdoms- ledarutbildningens problem, men också frågan om särskilda administrationsbidrag m. 111. har ansetts böra prövas. Även de ad- ministrativa formerna för det statliga stödet har berörts och önskemål har fram- förts om en prövning av förslag om en längre gående samordning av de olika stat- liga anslagen till ungdomsverksamheten. För egen del gav jag i årets statsverkspro- position uttryck för den meningen att en särskild utredning borde tillsättas för att allsidigt överväga de med det statliga stö- det till ungdomsverksamheten samman- hängande problemen. I denna fråga vill jag nu anföra följande.

De samhälleliga åtagandena för ungdoms—- fostran i olika former har under senare är väsentligt ökats. Genom de av 1954 och 1957 års riksdagar beslutade åtgärderna i syfte att stödja ungdomsledarutbildning, fritidsuerksamhet och instruktörsuerksam— het har dessa åtaganden kommit att gälla fostrande verksamhet även utanför skolans och det fria och frivilliga folkbildnings- arbetets ram. Genom den i år beslutade skolreformen har samhällets åtaganden på fostrans och utbildningens område ytter- ligare väsentligt vidgats. Det ökade samhäl- leliga ansvaret bör ses mot bakgrunden av förändringarna i samhällsstrukturen, or- sakade av nya produktionsförhållanden och

nya ekonomiska, sociala och kulturella villkor samt därav betingade befolknings— omflyttningar. Denna utveckling har med— fört en vidgning av ansvaret, när det gäller ungdomens fostran, och givit upphov till åtskilliga nya problemställningar på detta område.

Kontakten mellan yngre och äldre gene- rationer är i allmänhet troligtvis inte så stark som tidigare, och en sannolikt mycket stor andel av den svenska ungdomen sy— nes uppleva gemenskap främst med jämn- åriga. Detta innebär, att attitydbildningen och graden av social anpassning blir i hög grad beroende även av sådana ungdomar, som fungerar som opinionsbildare. I den mån som dessa utövar påverkan i negativ riktning uppstår en påtaglig risk för an- passningssvårigheter och även för asociali— tet i olika former.

Den pågående, starka koncentrationen av befolkningen till större centra gör det na- turligt att ungdomen söker sig samman i gäng, som saknar rotfäste i några hävdvun- na eller allmänt accepterade normer för mänsklig samvaro. Därmed accentueras givetvis de nämnda riskerna. Denna ut- veckling i förening med det förhållandet, att oklarhet och osäkerhet råder om hur utvecklingen bäst bör mötas, skärper de problem, som hänger samman med den öka- de fritiden.

Trots samhälleliga åtgärder i syfte att pressa olika former av ungdomsasocialitet tillbaka, utgör dessa likväl allvarliga pro— blem. Även om man av ökningen av dessa företeelser ingalunda får dra den slutsat— sen, att varje tonåring riskerar att hamna i gravare anpassningssvårigheter, påverkar dock de asociala handlingarna i många fall ungdomen indirekt; de utsätts för grupp- bildningens tryck att tolerera eller att åt- minstone inte opponera sig mot avarter, eller försätts i psykologiska svårigheter, då de här berörda företeelserna medver— kar till att skapa en klyfta mellan de unga och en äldre, mera normbunden generation.

En sådan klyfta kan också komma att gälla förhållandet till ungdomsorganisationer med bestämd målsättning, särskilt givetvis sådana, vilkas arbete direkt inriktas på att bekämpa avartcrna.

När det gäller möjligheterna att motver— ka de tendenser bland ungdomen, som här berörts, måste vi på något längre sikt kny— ta stora förhoppningar till den nu beslu- tade utbyggnaden av grundskolan och till den pågående breddningen av utbildningen på ovanförliggande stadier. Det väsentli- gaste är därvidlag inte det förhållandet, att nya, stora grupper av ungdom får en för- längd skolgång, utan den målsättning, som den nya skolan har med dess starka be- toning av fostran till ansvar, samarbete och förståelse för samhället och dess krav, samt det ökade föräldraengagcmang för hemmens och skolans gemensamma fost— ringsansvar, som den nya skolan förutsät- ter. Med hänsyn till att skolans betydelse för ungdomens fostran i många samman- hang kraftigt understrukits och att stora resurser ställes till dess förfogande, finns det all anledning att ha uppmärksamheten riktad på att i största möjliga utsträckning utnyttja dessa resurser och i varje fall undvika att från samhällets sida stödja åt- gärder, som kan innebära en dragning från skolan.

Jag har velat göra dessa påpekanden om skolans betydelse, eftersom det lätt förbi- ses, att den ungdomsfostrande aktivitet, som för närvarande åtnjuter statligt stöd, avser åldersgrupper av vilka en mycket stor del går och ännu större delar kommer att gå i skola. Betydelsen av skolväsendets utvidgning och utveckling och skolans möj- ligheter att göra ytterligare insatser på här ifrågavarande område måste således noga beaktas, då man går att skärskåda de ifrågavarande problemen. Behovet av så- dana fritidsalternativ, som nu stödjes, be— höver därigenom inte nödvändigtvis redu- ceras. Organiserade fritidssammanslutning- ar har sin betydelse bl. a. på så sätt, att de skapar kontakter mellan olika kategorier ungdomar. De kan därför under gynnsam— ma omständigheter verka i fostrande rikt- ning på samma sätt som den under lång tid sammanhållna klassen inom grundskolan är avsedd att verka och ge de ungdomar, som avslutar sin skolmässiga utbildning i och med genomgången grundskola, en fort- satt fostran till samarbete och en intellek- tuell stimulans, som de kanske annars skul- le gå miste om. För dem, som fortsätter sin

utbildning, är det å andra sidan av bety- delse att erhålla impulser från jämnåriga i yrkesarbete. Sådana kontaktfunktioner är naturliga för det bland ungdomen organi- serade föreningslivet, som får sitt i sam— manhanget speciella värde genom sin in- riktning på ideella mål av olika slag.

Brist på lämpliga lokaler samt svårighe— ter — till stor del ekonomiska —— att orga- nisera en tillräckligt attraktiv förenings- verksamhet hör emellertid till de hinder, som föreningslivet möter, i synnerhet i tät- orterna, och har att försöka undanröja. I praktiken har detta på många håll hittills visat sig inte kunna ske. Det har innebu— rit, att föreningslivet som helhet eller till viss del aldrig fått fotfäste eller också kun- nat bedriva ungdomsverksamhet endast i mycket ringa omfattning. Även resurser— na för att i anknytning till den reguljära föreningsverksamheten bedriva ideell pro— paganda av utåtriktad natur är i de stora tätorterna jämförelsevis små.

Å andra sidan gäller att på orter, där föreningslivet fått goda arbetsbetingelser, bl. a. tack vare ett effektivt samhälleligt stöd, och verksamheten kunnat utbyggas och differentieras, denna visat sig ha en betydande attraktionskraft på ungdomen. Detta torde i särskilt hög grad varit fallet, när arbetet upplagts i nya, obundna former. I sådana fall har skapats inte bara i god mening fostrande fritidsalternativ. Arbe- tet har också bidragit till en för samhället gynnsam idealbildning bland de deltagande och sannolikt också till vidgade insikter i det moderna samhällets problem och till överbryggande av den psykologiska klyf— tan mellan yngre och äldre.

Det är mot den här skisserade bakgrun- den som en förutsättningslös utredning bör göras rörande utformningen och omfatt- ningen av det statliga stödet till den ung- domsfo-stran, som sker utanför skolan, och som kan utgöra ett stöd för och innebära ett komplement till det ansvar för ungdo— mens fostran, som primärt måste åvila för- äldrarna och hemmen.

1960 års folkbildningsutredning har fram- lagt undersökningsmaterial och översikt— ligt summerat erfarenheterna hittills av det statliga stödet till ungdomsverksamhe- ten och 1960 års ungdomsupplysningsutred- ning har redovisat material om opinions- bildningen i det moderna samhället och i anslutning därtill givit en analys av ung— doms- och folkbildningsorganisationernas roll för en positiv ungdomsfostran. Det av

de nämnda utredningarna på detta område påbörjade arbetet bör nu föras vidare av en ny utredning. Denna bör, mot bakgrun— den av en precisering av vad man från samhällets sida kan anse sig äga vänta som resultat av statligt stöd till olika ungdoms- aktiviteter, klargöra i vad mån den med nuvarande statsbidragsstöd till ungdoms- arbetet avsedda effekten ernåtts eller synes ha utsikter att uppnås. Detta bör utred- ningen betrakta som en första huvudfråga.

Som delproblem i fråga om fritidsverk— samheten kan som exempel anges frågan om fritidsgruppvcrksamhetens betydelse som kontaktskapare mellan föreningsanslutna och utanför föreningarna stående ungdo- mar, dess effekt som aktivitetsfrämjare inom föreningarna och bland icke för- eningsanslutna. Frågor som dessa och and- ra liknande hör utredningen genom under— sökningar och studier söka besvara.

Till de kvalitativa aspekterna på fritids- verksamheten, som bör uppmärksammas av utredningen, hör frågan om attitydpå- verkan genom deltagande i fritidsgrupp— verksamheten. Denna är av grundläggande betydelse för belysningen av fostran inom fritidsgruppens ram.

Ledarna inom fritidsgruppverksamheten torde spela en viktig roll inte bara för uppläggningen av arbetet utan också för attitydpåverkan och fostran i övrigt. De- ras roll därvidlag bör belysas genom en undersökning av deras kvalifikationer för sin uppgift.

Ekonomiseringcn av fritidsgruppverk- samheten bör ägnas uppmärksamhet och om så befinnes lämpligt studeras även på lokalplanet.

Beträffande fritidsgruppverksamheten hör slutligen framhållas, att statsbidraget till denna fått en utformning, som smidigt låtit sig anpassa till olika verksamhets- former. Villkorsbestämmelserna torde dock kunna medföra en viss risk för att orga- nisationerna påverkas i sitt val av arbets- metoder. En sådan påverkan kan utgöra ett hinder för organisationernas fria utveck- ling och för deras strävan att finna nya vägar för att förverkliga olika målsätt- ningar. Utredningen bör undersöka, huru- vida problem av här antydd art föreligger och eventuellt föreslå därav betingade åt- gärder.

Av det av 1960 års folkbildningsutredning redovisade materialet framgår, att budget— året 1959/60 drygt 80 procent av fritids— grupperna avsåg idrotts- och friluftsbeto-

nad verksamhet. Omfattningen av denna sida av verksamheten framgår också av att Sveriges riksidrottsförbund var huvudman för något över hälften av verksamheten. I övrigt var studieförbunden huvudmän för något mer än 35 procent och kommunerna för ca 10 procent av den statsunderstödda fritidsverksamheten.

Den utveckling som ägt rum, såväl i frå- ga om verksamhetens fördelning på olika ämnesområden som på olika huvudmän, torde särskilt böra uppmärksammas av utredningen med hänsyn till om detta in- neburit att vissa verksamhetsformer och organisationer speciellt gynnats av det nu- varande stödets utformning medan andra haft svårare att tillgodogöra sig det. Frå- gan huruvida skäl alltjämt föreligger att stödja den med Sveriges riksidrottsförbund som huvudman bedrivna verksamheten över anslaget till ungdomens fritidsverksam- het, bör således uppmärksammas liksom spörsmåleu om avgränsningen mellan den av studieförbunden bedrivna studieverk— samheten å den ena sidan och fritidsgrupp— verksamheten å den andra. Av speciellt in— tresse är därjämte att få belyst betydelsen av bidragsgivningen till den kommunalt bedrivna fritidsverksamheten och denna verksamhets förhållande till föreningsli- vets uppgifter och strävanden. Möjlighe- terna till samverkan och samordning av åtgärder från kommunernas och organisa- tionernas sida bör diskuteras och övervä— gas liksom frågan, huruvida andra än de nuvarande huvudmännen för den statsun- derstödda verksamheten bör få möjligheter att utnyttja det statliga stödet.

Beträffande ungdomsledarutbildningen är det angeläget att få närmare belyst kur— sernas uppläggning med hänsyn till äm— nesval och pedagogisk inriktning. En diffe— rentiering av materialet bör ske, så att skillnader mellan kurser inom olika organi- sationer och mellan ccntrala och regionala kurser kan komma till uttryck.

I fråga om undersökningar rörande ung- domsledarutbildningen bör vidare gälla, att de inriktas på att analysera verkan av olika former av ledarutbildning. Därvid bör så- vitt möjligt studeras inte endast den effekt, som utbildningen har på deltagarna själva utan också på den fritidsgruppverksamhet, som kan ställas i samband med ledarut— bildningen. En viktig aspekt på denna ut- bildning är frågan i hur hög grad de utbil- dade utnyttjas i fortsatt ungdomsarbete och för vilka arbetsuppgifter. Dessa och de

övriga undersökningar, som i samman- hanget kan fordras, bör utmynna i ett ställ- ningstagande till'frågan, om de nuvarande formerna för det statliga stödet till ung- domsledarutbildningen och de organisato- riska former, i vilka denna bedrives, är ändamålsenliga och tillgodoser föreliggande behov av ungdomsledare. Det har diskute- rats om lcdarutbildningen bör vara längre och mera grundlig eller specialinriktad, frågor som utredningen bör ta upp liksom möjligheterna att utnyttja folkhögskolor- nas resurser för ledarutbildning. Det genom tidigare utredningar insamlade materialet till belysning av kostnaderna för ungdoms- ledarutbildningen bör kompletteras genom ytterligare undersökningar.

Den med statsunderstöd bedrivna in- struktörsuerksamheten bör kartläggas efter riktlinjer, motsvarande dem som angi- vits för fritidsgruppverksamhet och ledar— utbildning.

De undersökningar, som hittills nämnts, kan förväntas ge en god bild av det inom ungdomsarbetet verksamma föreningslivet och övriga på området arbetande organ, samt av ungdomsverksamhetens möjlighe- ter att förverkliga sina syften. Men ung— domsarbetet måste också i dess nuvarande och framtida utformning ställas i relation till samhällsutvecklingen i övrigt. En andra huvuduppgift för utredningen blir därför att försöka klarlägga, i hur hög grad ung- domsarbetet organisatoriskt och innehålls- mässigt kunnat anpassas till de nya förhål- landena, samt belysa vilka behov, som för framtiden måste fyllas. Undersökningarna rörande detta huvudavsnitt bör således ut— mynna i en bedömning av samhällsutveck- lingens betydelse i fråga om samhälleliga stödåtgärder för ungdomsverksamheten. Därvid bör klargöras, vad som försvårar respektive underlättar ungdomsarbetet i det _moderna samhället. I det samman- hanget måste kommunernas roll när det gäller fritidsförhållandena för barn och ungdom särskilt beaktas.

Samlingslokalfrågan är — som tidigare påpekats — inte minst i tätorterna ett be- svärligt praktiskt problem, likaså frågan om fritidslokaler samt fritidsområden i övrigt för ungdom. Utredningen bör taga ställning till vilka åtgärder, som bör vid- tagas för att förbättra lokaltillgången. En annan viktig fråga, som likaså bör beaktas i anslutning till grundskolans tillkomst, är möjligheterna att få till stånd ett bättre samspel mellan skolan och föreningslivet.

Det kan slutligen föreligga behov av un- dersökningar av mera speciell art för att få den nödvändiga bakgrunden till ett ställ- ningstagande i frågan om det statliga stö- det till ungdomsverksamheten. Sådana un- dersökningar bör utredningen vara oför— hindrad att genomföra. Beträffande nu och tidigare nämnda undersökningar bör dock gälla, att utredningsprojekt av mera bety— dande omfattning inte må påbörjas utan särskilt medgivande.

När utredningen på grundval av gjorda undersökningar tagit principiell ställning till värdet och behovet av statligt stöd till åtgärder av ifrågavarande slag bör den ut— arbeta förslag till åtgärder. Det kan tänkas, att utredningen därvid finner en utbyggnad av nuvarande stödformer vara det från samhällets synpunkt lämpligaste, men det kan också inträffa, att ändringar av nuva— rande konstruktioner befinnes erforderliga och att helt nya former av bidrag anses böra införas eller andra åtgärder vidtagas. Utredningen bör givetvis inte i något av- seende vara bunden till nuvarande stödfor— mer. Vid övervägandet av dessa bör prövas om inte olika bidragsformer fordras för å ena sidan organisationer med inriktning på medlemmar i yngre åldrar och å andra sidan organisationer, som väsentligen re- kryterar sina medlemmar i åldrarna 15—18 år och däröver. De statliga stödåtgärderna synes böra utformas främst med hänsyn till den sistnämnda typen av organisatio- ner.

Vid utformningen av förslagen bör be- aktas, att deras förverkligande inte får leda till en institutionalisering eller nivellering av föreningslivet. Som fundamentalt fram- står nämligen, även från samhällets syn- punkt, att ungdomens organisationer inte endast slår vakt om sin särskilda ideolo— giska profil utan också fritt utvecklas på grundval av en egen inneboende dynamik. Ett statsstöd, så utformat att möjligheterna att komma i åtnjutande därav på något sätt kan påverka en organisations handlande eller utveckling, bör således inte accepteras. Bl. a. bör frågan om administrationsbidrag till ungdomsorganisationer vägas mot den- na principuppfattning.

Det ifrågavarande utredningsuppdraget bör också omfatta den särskilda frågan om bidrag m. m. till klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden, vilken bör be- handlas med utgångspunkt i ett av jord- bruksupplysningskommittén i ämnet avgi— vet betänkande (SOU 1961: 59).

I anslutning till sina förslag — som också bör inrymma ställningstagande till utformningen av administrationen av bi— dragsgivningen och tillsynen av verksam- heten —— bör utredningen framlägga beräk- ningar av kostnaderna för förslagens ge— nomförande. Om så visar sig lämpligt bör utredningen redovisa sina resultat och för— slag successivt.

Utredningen bör under sitt arbete hålla fortlöpande kontakt med statens ungdoms- råd.

] .2 Utredningsarbetet

I de i föregående avsnitt redovisade direktiven har departementschefen upp— dragit åt utredningen att såsom en första huvuduppgift klargöra i vad mån den med nuvarande statsbidragsstöd till ung- domsarbetet avsedda effekten uppnåtts eller synes ha utsikter att uppnås. Utred- ningen har därvid att bland annat upp- märksamma vilken betydelse fritids- gruppverksamheten har såsom kontakt- skapare mellan föreningsansluten och utanför föreningarna stående ungdomar. Utredningen skall vidare i det samman— hanget studera i vilken utsträckning fri- tidsgrupperna främjar aktiviteten och påverkar attityderna hos deltagarna samt vilken roll ledarskapet och ledar- utbildningen därvid spelar. Såsom en andra huvuduppgift skall utredningen undersöka i hur hög grad ungdomsarbe- tet organisatoriskt och innehållsmässigt kunnat anpassa sig till de nya förhål- landena i samhället, samt belysa vilka behov som för framtiden måste fyllas. Dessa uppgifter kräver mycket ingåen- de studier och undersökningar. Utred- ningen uppdrog därför på ett tidigt stadium åt fil. dr Ingvar Johannesson att utarbeta en preliminär plan för dessa undersökningar. Efter framställning av utredningen medgav departementsche- fen den 5 april 1963 att undersökningar i huvudsaklig överensstämmelse med dr Johannessons förslag fick utföras. De- partementschefen har sedermera upp-

dragit åt fil. lic. Olle Halldén och sekre- terare Olle Sjögren att såsom experter biträda utredningen med undersök- ningsarbetet. I bilaga nr 1 redovisas en av Johannesson, Halldén och Sjögren utarbetad detaljerad plan för undersök- ningarna.

Redan i det inledande skedet av sitt arbete kunde utredningen konstatera att ungdomsorganisationerna brottas med stora ekonomiska bekymmer. En bidra- gande orsak härtill är utan tvivel att det nu utgående statliga stödet genom pen- ningvärdesförändringar och standard- utveckling förlorat åtskilligt av sitt ur- sprungsvärde. Utredningen ansåg det därför nödvändigt att redan för budget- året 1964/65 framlägga förslag om ökat statligt stöd åt ungdomsorganisationer- na. Med tanke på de förestående under- sökningarna ansåg utredningen det lämpligt att därvid i första hand föreslå ändringar i den statliga bidragsgiv- ningen på sådana områden, som ej eller endast i ringa utsträckning berörs av undersökningarna. Utredningen anser att ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, utgör ett sådant område och framlägger därför i detta betänkande förslag om utvidgad bidragsgivning.

Ett bidrag med central betydelse för ungdomsorganisationernas verksamhet utgör emellertid också det statliga stödet till ungdomsledarkurser. Otillräckliga resurser för detta ändamål inverkar all— varligt på kvaliteten i ungdomsarbetet. Med hänsyn härtill har utredningen i särskild skrivelse till chefen för eckle- siastikdepartementet föreslagit att ansla- get för bidrag till ungdomsledarkurser _ i avvaktan på de förslag utredningen senare kommer att framlägga — för budgetåret 1964/65 uppräknas från nu— varande 1 700 000 kronor till 2 700 000 kronor. Utredningens framställning till departementschefen ingår som bilaga 2 i detta betänkande.

I det fortsatta arbetet kommer utred- ningen i första hand att ingående stude- ra fritidsgruppverksamheten och ledar- utbildningen. I anslutning till undersök- ningarna av fritidsgruppverksamheten skall utredningen också ägna uppmärk- samhet åt frågan vilken betydelse andra arbetsformer har i ungdomsverksam- heten. Kartläggningen av ledarskapets roll och ledarutbildningens betydelse avser ledare med såväl elementär som mera kvalificerad utbildning. 1 det sam- manhanget ämnar utredningen också ägna uppmärksamhet åt ledarskapets status och meritvärde.

Ungdomsverksamhetens tillgång till och behov av lokaler skall i enlighet med direktiven studeras. Utredningen kommer i den frågan att söka kontakt med olika organ och organisationer, bland andra 1962 års fritidsutredning, Statens nämnd för samlingslokaler och allmänna arvsfonden.

En viktig roll i sammanhanget spelar den kommunala ungdomsverksamheten och relationerna mellan denna och ung- domsorganisationerna. Utredningen av— ser därför att ägna uppmärksamhet även åt denna fråga.

Enligt direktiven skall utrednings- uppdraget också omfatta den särskilda frågan om bidrag m. m. till klubbverk- samhet bland ungdomar på landsbyg- den. Eftersom det nu utgående statliga stödet åt denna verksamhet i huvudsak avser den lokala verksamheten, har ut- redningen i detta betänkande endast i ringa mån behandlat denna fråga. Klubbverksamheten blir därför föremål för utredningens överväganden i det fortsatta arbetet.

Under arbetet med förslaget om stat- ligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet har utredningen uppmärksammat att bidrag till ungdoms- verksamhet för närvarande utgår över flera olika huvudtitlar. Utredningen tycker sig därvid ha märkt att detta innebär ganska betydande olägenheter främst i fråga om möjligheterna att överblicka den statliga bidragsgivningen till verksamhet bland ungdom. Utred- ningen avser därför att undersöka möj- ligheterna att sammanföra samtliga an- slag till ungdomsverksamhet under en huvudtitel i statsbudgeten.

2. Samhällets stöd till ungdomsverksamhet

2.1. Statsbidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet

2.1.1 Nuvarande förhållanden

Enligt kungl. kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575; ändr. 1957z307) utgår statsbidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet för tre olika ända- mål, nämligen för att anordna kurser för utbildning av ungdomsledare (ung- domsledarkurser), för att anställa in- struktörer inom ungdomsorganisationer— na och för att främja fritidsverksamhet bland ungdom genom att anordna fri- tidsgrupper.

Statsbidrag för att anordna ungdoms- ledarkurser utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12 till 25 är samt till samarbetande sådana organisationer un- der förutsättning att vederbörande orga- nisation bereder medlemmarna möjlig- het att ägna sig åt »fritidsverksamhet av den art, som angives i särskilda av skol- överstyrelsen meddelade föreskrifter, och att organisationen bland medlem— marna bedriver en till kamratskap fost- rande verksamhet».

Bidrag utgår inte till politisk organi- sation eller till organisation, som har till huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmäs- siga ekonomiska intressen. För ung- domsledarkurs, som av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund för studiecirkel- verksamhet (studieförbund) anordnari samverkan med politisk ungdomsorga- nisation, utgår dock bidrag.

Bidrag utgår inte heller till organisa- tion med mindre än 3 000 medlemmar, eller till samarbetande organisationer, vilkas sammanlagda medlemsantal inte uppgår till 3 000.

Statsbidrag utgår till två olika slag av ungdomsledarkurser, nämligen till re- gionala kurser omfattande minst två och högst fem dagar och med deltagare från viss landsdel samt till centrala kurser omfattande minst sex och högst tolv dagar och med deltagare från hela ri- ket. I båda fallen skall undervisnings— tiden omfatta minst sex timmar per kursdag i sådana ämnen, som av skol- överstyrelsen godkänts som huvudäm— nen eller övningsämnen vid kurser av detta slag. Vid central kurs får högst två timmar av undervisningen i dessa äm- nen utbytas mot två timmars undervis- ning i ämnen med anknytning till den anordnande organisationens intresse- område. Både vid central och regional kurs skall undervisning i huvudämnen varje dag meddelas i minst lika många timmar som i övningsämnen.

Statsbidrag utgår med tio kronor per deltagare och kursdag. Resebidrag utgår för resa från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färdsätt, dock vid regional kurs med i genomsnitt högst 15 kronor (inom de fyra nordligaste länen 20 kronor) och vid central kurs högst 75 kronor per deltagare.

Såsom villkor för erhållande av bi- drag gäller . . .

a) att kursen är öppen för alla,

b) att tid och plats för kursen offent- liggöras, i god tid och på lämpligt sätt,

o) att antalet deltagare inte överstiger 40 samt

(1) att endast av skolöverstyrelsen godkända lärare anlitas vid kur- sen.

Enligt uppgifter från skolöverstyrel— sen anordnades under budgetåret 1961/ 62 936 kurser med statsbidrag. Av dessa var 215 centrala och 721 regionala. An- talet deltagare var i de centrala kurserna 5 633 och i de regionala 19 635.

Till utbildning av ungdomsledare har riksdagen för budgetåret 1963/64 anvisat ett reservationsanslag av 1 700 000 kro- nor, av vilket belopp 100 000 kronor dis- poneras för ungdomsledarkurser, som anordnas av skolöverstyrelsen.

Statsbidrag för instruktörsverksamhet utgår under samma förutsättningar som för ungdomsledarkurser. Bidraget utgår för att anställa instruktörer med uppgift »att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig aktiv fritids- verksamhet».

Bidrag utgår inte till politisk orga- nisation eller till organisation med hu- vudsaklig uppgift att tillvarata medlem- marnas enskilda eller yrkesmässiga eko- nomiska intressen. För instruktör an- ställd av godkänt studieförbund utgår dock bidrag även om instruktören är verksam inom politisk ungdomsorgani- sation.

Till avlöning av instruktör utgår för närvarande statsbidrag med belopp mot- svarande tre fjärdedelar av instruktö- rens årslön, dock högst 12 000 kronor för helt budgetår. Vidare utgår bidrag till resekostnadsersättning och trakta— mente åt instruktör med f.n. högst 22 kronor per arbetsdag, dock högst 4 400 kronor för helt budgetår.

Såsom villkor för erhållande av stats-

bidrag för anställande av instruktör gäl-

ler . . .

a) att till instruktör utses endast den, som av skolöverstyrelsen förklaras lämplig för uppgiften,

b) att instruktören anställs på heltid för minst ett och i regel högst tre år, samt

e) att instruktion efter förslag av ve- derbörande organisation fastställts av skolöverstyrelsen. Antalet instruktörsbidrag är för när— varande 47. Till bidrag för instruktörs- verksamhet inom ungdomsorganisatio- nerna har riksdagen för budgetåret 1963/64 anvisat ett anslag av 771 000 kro— nor.

För att främja fritidsverksamhet bland ungdom genom att anordna fritidsgrup- per utgår statsbidrag dels till av skol— överstyrelsen godkänt studieförbund, dels också till kommun under förutsätt— ning att vederbörande förbund eller kommun åtagit sig att vara huvudman för denna verksamhet.

Med fritidsgrupp avses enligt kungö- relsen »en kamratkrets, vilken samlas för att bedriva planlagd fritidsverksam- het i överensstämmelse med de före- skrifter, skolöverstyrelsen i anslutning till kungörelsen meddelar».

Statsbidrag utgår inte till fritidsgrup- per, som anordnas av organisation med huvudsaklig uppgift att tillvarata med- lemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Bidrag utgår inte heller till verksamhet som erhåller stöd av statsmedel i annan ordning.

Statsbidrag till fritidsgrupp utgår dels med belopp som motsvarar högst hälften av redovisade och godkända kostnader för handledning och materiel, dock högst med fyra kronor och femtio öre per medlem, dels också med två kronor per medlem för lokalkostnader eller därmed jämförbara utgifter. Statsbidra- get beräknas efter det genomsnittliga

antalet deltagare vid tio av gruppens sammankomster.

Såsom villkor för erhållande av stats— bidrag gäller . . .

a) att var och en som fyllt 12 men inte 25 år får bli medlem i fritids- gruppen,

b) att gruppens verksamhet skall om- fatta minst 20 timmar fördelade på minst tio sammankomster,

e) att antalet deltagare inte är mind- re än fem och inte större än 25,

d) att minst fem medlemmar är när- varande vid varje sammankomst,

e) att gruppens verksamhet främjar medlemmarnas självverksamhet,

f) att politisk eller religiös propagan- da inte förekommer vid gruppens sammankomster,

g) att gruppen utsett en för dess verk- samhet ansvarig person, som god- känts av vederbörande huvudman,

h) att gruppen vid verksamhetens början anmält sig till kommunen.

Antalet statsunderstödda fritidsgrup- per var under budgetåret 1962/63 en- ligt skolöverstyrelsens uppgifter 83 843 med 1 352 099 deltagare.

Till bidrag till ungdomens fritidsverk- samhet har riksdagen för budgetåret 1963/64 anvisat ett förslagsanslag av 6 200 000 kronor.

2.1.2. Återblick

Mera konkret utformade förslag om stat- ligt stöd till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet aktualiserades först av Ungdomsvårdskommittén. Kommit- tén tillsattes 1939, och motiveringen för dess tillkomst var den tendens till ökad ungdomsbrottslighet och missförhållan- den inom det offentliga nöjeslivet, som vid den tiden kunde konstateras. Direk- tiven för kommitténs arbete vidgades sedermera att omfatta en mera allmän

kartläggning av samhällets ungdomsvår- dande uppgifter. Ungdomsvårdskommittén. avlämnade två betänkanden, som mera direkt be- handlar ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, nämligen Stöd åt ung- domens föreningsliv (SOU 1944: 31) samt Ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947: 12). I det först nämnda be— tänkandet framförde kommittén förslag om statligt stöd till ungdomsledarutbild- ning (instruktörskurser) och för anstäl- lande av instruktörer inom ungdomsor- ganisationerna. I det senare föreslog kommittén att statsbidrag skulle utgå till s. k. sysselsättningsgrupper. Detta bidrag var emellertid inte avsett för ungdoms- organisationerna. Ungdomsverksamhet i form av sysselsättningsgrupper var en- ligt kommittén en kommunal angelägen- het avsedd att drivas i Skolmyndig- heternas regi. Ungdomsvårdskommitténs förslag på dessa punkter ledde inte till några kon- kreta åtgärder från statsmakternas sida. 1953 aktualiserades frågan om statligt stöd till ungdomens föreningsliv och fri- tidsverksamhet på nytt. Med anledning av de då förestående förändringarna inom svensk nykterhetspolitik tillkalla- de finansministern fyra sakkunniga med uppgift att utreda frågan om stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms- vårdande sammanslutningar. I direkti- ven för utredningen betonade statsrådet att det i samband med omläggningen av samhällets nykterhetspolitik var viktigt att finna lämpliga vägar att stödja en- skilda organisationers strävanden för sunda vanor, särskilt bland ungdom. Statsrådet framhöll vidare att nykter- hetsorganisationernas medlemmar sedan lång tid tillbaka utför ett självuppoff- rande arbete i folknykterhetens tjänst. Samhällets stödåtgörder till dessa i rent nykterhetssyfte arbetande sammanslut— ningar borde därför kunna lämnas i

tämligen fria former och avse verksam— heten över huvud.

Beträffande övriga organisationer borde stödåtgärderna enligt statsrådets mening inriktas på den del av verksam- heten, som innefattar ungdomsvård i egentlig mening. I direktiven framhölls vidare att vissa inskränkningar var er— forderliga i bidragsgivningen till dessa organisationer. De politiska ungdoms- organisationerna utför visserligen ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete. Deras huvudsyfte är emellertid att driva politisk verksamhet och statsstöd till dem, torde därför vara förenat med sär- skilda problem. Med hänsyn till den skyndsamhet med vilken utrednings- arbetet måste bedrivas var det därför enligt statsrådet mindre lämpligt att i detta sammanhang behandla frågan om statligt stöd till de politiska ung- domsorgalnisationerna.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms- vårdande sammanslutningar anförde i sitt betänkande —— Bidrag till ungdo— mens föreningsliv och fritidsverksam- het -— att ungdomsfrågorna i utrednings- direktiven fått en starkare anknytning till alkoholfrågan än de i själva verket hade, betraktade som ett aktuellt salu— hällsproblem. Utredningen framhöll, att den hyste stark tilltro till de möjlighe— ter ifråga om självfostran och person- lighetsdaning, som föreningslivet erbju- der ungdomen. Såsom ungdomsvårds- kommittén i sina undersökningar kun— nat klarlägga var den övervägande de— len av ungdomen emellertid inte för- eningsansluten. Enligt utredningens me- ning hade detta förhållande olika för- klaringar. Skol- och yrkesutbildning kräver för många så mycket utrymme, att dessa ungdomar inte har tid över för aktivt föreningsliv. En mycket stor

del av den s. k. föreningslösa ungdomen är dock att söka framför allt bland stor— städernas ofta rotlösa ungdom.

För den övervägande delen av unga människor upphör kontakten med sko- lan vid en ålder, då mognadsprocessen långt ifrån är avslutad, framhöll utred- ningen vidare. Samtidigt möter ungdo— men den nya värld, i vilken den skall utvecklas till medborgare. Denna plötsli- ga övergång från en mindre ansvars- fylld period i utvecklingen till ett sta- dium, där banden med hem och skola skall lösas, måste naturligen bli mycket riskfylld. Inträdet i arbetslivet med dess från skolan så artskilda betingelser ut- gör en mycket krävande anpassning. De nya möjligheterna, som den egna och numera relativt snabbt växande pen- ninginkomsten betyder för ungdomen, innebär ett utomordentligt stort ansvars- 1.|roblem. Under denna begynnande an- passning till den vuxnes samhälle ut- sättes ungdomen för ett ofta ohämmat inflytande från krafter, vilkas huvud- syfte många gånger är att dra fördel av ungdomens livshunger.

Om fria organisationer av skilda slag skall kunna fånga denna ungdom och påverka den i positiv riktning, fordras mycket betydande insatser i form av frivilligt arbete och ekonomiska upp- offringar från dessa organisationers si- da, framhöll utredningen vidare. För att samhällets stödåtgärder till förenings- livet skall ge rimligt utbyte måste dessa olika ungdomssammanslutningar i för- sta hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet, att de verkligen kan sättas i stånd att konkurrera med kommer— siella nöjesföretag om ungdomens fri- tid.

Utredningens förslag till statligt stöd till ungdomsarbetet följde i huvudsak ungdomsvårdskommitténs tidigare redo- visade yrkanden.

I Kungl. Maj:ts proposition 1954: 156 angående anslag till främjande av ung- domens föreningsliv och fritidsverksam- het m.m. sade sig ecklesiastikministern dela 1953 års utrednings uppfattning att ungdomsfrågorna genom samman- kopplingen med nykterhetspolitiken fått en starkare anknytning till alkohol- fragan än de i själva verket har. Depar- tementschefen anförde vidare:

Jag är helt ense med utredningen om att åtgärder rnot ungdornens alkoholnnssbruk endast representerar en sida av hela frågan om samhällets förebyggande ungdomsvård. [Wredningen synes också ha van sina re- kommendationer och förslag utifrån den föreställningen att de nykterhetsfrämjande strävandena direkt eller indirekt främjas av exempelvis förbättrad ungdomsledarut- bildning, lämplig fritidssysselsättning för ungdomar och därnmd sannnanhängande åtgärder. När jag i det följande föreslår en rad stödåtgärder för ungdornen syftar jag därför längre än tHl det rent nykterhets- befrämjande.

Departementschefen påpekade vidare att utredningen inriktat sina rekommen- dationer rörande en statlig bidragsgiv- ning på centrala områden av ungdoms- verksamheten, och att förslagen i allt väsentligt syntes vara grundade på över- tygelsen om det fria och frivilliga ung- domsarbetets, dvs. föreningslivets, upp- gift som komplement till ungdomens personlighetsutveckling i hem och sko- la. Jag delar helt utredningens uppfatt— ning om föreningslivets betydelse och möjligheter därvidlag, framhöll eckle— siastikministern.

Departementschefen berörde i propo- sitionen också frågan om bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna. I likhet med vad chefen för finansdepar- tementet anfört i direktiven till 1953 års utredning ansåg statsrådet att de po- litiska ungdomsorganisationerna otvi- velaktigt utför ett erkännansvärt ung- domsvårdande arbete. I ett läge, då

gruppsamverkan och föreningsliv med samhällets stöd avses bli centrala me— del i strävandena att främja ungdomens självuppfostran, synes mig frågan om de politiska ungdomsorganisationernas ställning i berörda sammanhang inte kunna förbigås, framhöll statsrådet vi- dare. I fortsättningen erinrade departe- mentschefen om att dessa organisatio- ners huvudsakliga uppgift är att bedri— va politisk verksamhet och att denna del av de politiska ungdomssamman- slutningarnas arbete inte bör röna på- verkan genom statligt stöd. Han ansåg det emellertid för den skull inte skä- ligt att utesluta dessa organisationer från statligt stöd och sade sig ha för avsikt att tillkalla särskilda sakkunniga för en förutsättningslös utredning av frågan om statligt stöd till de politis- ka ungdomssammanslutningarnas ung- domsvårdande verksamhet.

Propositionen följde i allt väsentligt rekommendationerna av 1953 års ut— redning, och riksdagens beslut samman- föll på alla punkter med departements- chefens yrkanden.

Utredningen om de politiska ung- domsorganisationernas ställning i ung- domsarbetet och statligt stöd till dessa sammanslutningars ungdomsvårdande verksamhet tillkallades i januari 1955. Utredningens betänkande (SOU 1956: 42) och förslag överlämnades till che- fen för ecklesiastikdepartementet i ok- tober följande år. I direktiven till ut- redningen angavs att utredningen skul— le försöka finna former för statliga bi— drag till de politiska ungdomsorgani- sationerna efter i huvudsak samma nor— mer som för övriga organisationer, men att bidragskonstruktionen borde utfor- mas så att det statliga stödet inte kom dessa sammanslutningars politiska verk- samhet till godo.

Utredningens förslag, som sedermera i sina huvuddrag följdes av Kungl. Maj:t och riksdag, innebar att de politiska ungdomsorganisationerna i bidragshän- seende skulle jämställas med övriga ungdomsorganisationer med det förbe— hållet att huvudmannaskapet för att an- ordna ungdomsledarkurser och anställa instruktör inom de politiska ungdoms- sammanslutningarna skulle åvila de riks- förbund för studiecirkelverksamhet till vilka dessa organisationer är anslutna.

Genom riksdagens beslut 1957 fick kungörelsen angående statsbidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverk- samhet den utformning den för närva- rande har. Grunderna för bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverk- samhet har också varit föremål för övervägande av 1960 års folkbildnings- utredning och 1960 års ungdomsupplys- ningsutredning.

Folkbildningsutredningen betonade i sitt betänkande (SOU 1961: 44) mycket starkt betydelsen av ungdomsorganisa- tionernas ungdomsvårdande och per- sonlighetsutvecklande arbete. Med hän- visning till sina direktiv, som på den här punkten endast medgav en teknisk överarbetning av bidragsgrunderna, an- såg sig utredningen emellertid förhind- rad att framlägga några mera genom— gripande förslag till ändringar. Utred- ningens yrkanden kom därför i stort sett att begränsas till vissa förenkling- ar av gällande bidragsvillkor för stödet till ungdomsledarutbildning samt änd- ring av åldersgränserna för deltagare i fritidsgrupper. I fråga om bidrag till instruktörsverksamhet ansåg sig utred- ningen inte kunna framlägga något kon- kret förslag. Den nöjde sig här med att förorda att en omprövning av detta bidrag företas sedan ytterligare någon tids erfarenhet vunnits. Under tiden torde man enligt utredningens uppfatt- ning få räkna med en fortsatt justering uppåt av antalet instruktörsbidrag.

I remissbehandlingen blev utredning- ens betänkande utsatt för mycket stark kritik, och i 1962 års statsverkspropo- sition meddelade chefen för ecklesia— stikdepartementet att han med hänsyn till de starka invändningar som rests mot utredningens förslag inte ansåg det möjligt att lägga dessa till grund för en proposition i ämnet. I det samman- hanget anförde departementschefen att en särskild utredning med uppgift att allsidigt överväga formerna för det stat- liga stödet till ungdomsverksamhet tor- de böra tillkallas.

Värdet och betydelsen av ungdoms- organisationernas arbete var också det genomgående temat i 1960 års ungdoms- upplysningsutrednings betänkande. Ut- redningen betonade särskilt att orga- nisationernas ledare och funktionärer spelade en betydelsefull roll som opi- nionsbildare och opinionsförmedlare och föreslog i konsekvens härmed ett särskilt bidrag till ungdomsupplysning. Bidraget skulle enligt utredningens yr- kande utgå med visst belopp per av ungdomsorganisation genomförd ung- domsledarkurs — för regional kurs 500 kronor och för central kurs 1 000 kro- nor. Utredningen föreslog att ett för- slagsanslag av 1 250000 kronor skulle ställas till förfogande för detta ända- mål. Utredningens förslag på denna punkt har ännu inte resulterat i några åtgärder från statsmakternas sida.

2.2. Bidrag till ungdomsidrott

2.2.1 Nuvarande förhållanden I riksstaten för innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett avsättningsan- slag till fonden för idrottens främjan- de av 14100000 kronor. Någon redo— görelse för hur dessa medel fördelats finns för närvarande inte. Under bud— getåret 1962/63 uppgick samma anslag till 12 700 000 kronor. Tillsammans med ett sedan tidigare år reserverat belopp av 47 600 kronor fördelades detta an-

slag på tre huvudposter, nämligen verk- samheten inom riksidrottsförbundet, idrottsorganisationer m. m. som inte till- hör riksidrottsförbundet samt idrottsan- läggningsändamål. Enligt en inom riks- idrottsförbundet upprättad pm utgick anslaget till följande ändamål.

Verksamheten inom riksidrottsförbundet

1. Central förvaltning ........... 240 000 2. Centralt bedriven idrottslig verksamhet: a) administration ............. 195 000 b) kursverksamhet (ungdoms— och föreningsledare) ........ 140 000 c) instruktörsbidrag till 10 kon- sulenter a 16 400 kronor. . . . 311 600 d) fritidsgruppverksamhet, kon- takt och propagandaverk- samhet ................... 100 000 3. Idrottsinstitutet: ............. a) Bosön .................... 90 000 b) Olandergården ............. 6 000

4. Idrottsplatskommitténs verksamhet: a) administration ............. 115 000 b) konsulterande verksamhet . . 75 000 5. Poliklinikkommitténs verksamhet:

Idrottsorganisationer som inte tillhör riksidrotts- förbundet

435 000

1. Sveriges olympiska kommitté. . 2. Sveriges militära idrottsförbund 17 000 3. Centralkommittén för fältsport. 15 000

4. Sveriges dövas idrottsorganisa- tion ........................ 11 000

5. Sveriges dövas idrottsorganisa- tion, extraanslag ............. 25 000

6. Sveriges akademiska idrottsför- bund ....................... 42 000 7. Simfrämjandet ............... 29 000 8. Simfrämjandet, extraanslag. . . . 30 000

9. Gymnastikfolkhögskolan, Lill— sved ........................ 28 000 10. Skolungdomens allmänna fjäll— färd ........................ 26 000 11. DVR — handikappidrott ...... 60 000 12. Korporationsidrottsförbundet. . 795 000 13. Skidfrämjandet. . . . ._ ......... 121 500 14. SÖ:s lärarkurser .............. 170 000 15. Ungdomsidrott i diverse organi- sationer ..................... 305 000 2 109 500

I drottsanläggn ingsändamål

a) drift av idrottszmlikliniker -— 110 000 1. Större idrottsanläggningar omkr. 2 000 000 b) idrottsmedicinsk forskning . _ 35 000 2. Mindre anläggningsbidrag ..... 1 250 000 6- Specialförbundens verksamhet: 3. Bastuanslag ................. 95 000 (härav har 30 000 kronor läm- 4. Simanläggningsbidrag ......... 85 000 nats som bidrag till korpora- _ tionsidrottsförbundet och skid— 3 430 000 främjandet) ................. 3 960 000 7. Distriktsförbundens verksam— 8 lågt;. .: ...................... 790 000 Statsbidrag till verksamhet avsedd ' taäfålååä'fslfflfftfföF??? 500 ooo att främja ungdomens deltagande i 9. Bidrag till föreningar och ung- idrott, sport och friluftsliv (punkterna domsidrott .................. 440 000 - _ 10. Diverse och oförutsett ........ 80 000 I 9_ (”Eh H 15 l ovanstående samman 11. Arvode till handelsdep. revisorer 6 000 ställning) har under de senaste fem 7 193 600 budgetåren fördelats enligt följande: Organisation 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 Riksidrottsförbundet ............... 372 000 385 000 400 000 425 000 440 000 Korporationsidrottsförb ............. 47 000 50 000 52 000 52 000 52 000 Skidfrämjandet .................... 62 000 65 000 65 000 65 000 65 000 Vi unga ........................... 8 000 8 500 9 000 10 000 10 000 KFUM:s triangelpojkförb. .......... 2 000 2 000 2 500 2 500 4 000 NTO ............................. 5 500 5 500 6 000 8 000 11 000 Rikstörb. Sveriges 4 H .............. _ — 40 000 42 000 42 000 Sv. ungdoms- och hemgårdar ........ 10 000 11 000 11 000 12 000 12 000 Frisksportförbundet ................ — 2 000 2 500 3 500 4 000 Missionsförbundet .................. 15 000 16 000 18 000 19 000 19 000 Sv. scoutförbundet ................. — — -—— 5 000 8 000 IOGT ............................. 12 000 13 000 13 000 14 000 14 000 Unga örnar ....................... 50 000 55 000 60 000 62 000 64 000 J UF .............................. 33 000 35 000 — — — Summa 616 500 648 000 679 000 720 000 745 000

2.2.2. Återblick

Idrottsrörelsen har kommit i åtnjutande av statsbidrag sedan 1914. Dessförin- nan fick idrotten statligt stöd genom lotterimedel. De statliga bidragen var emellertid till en början ganska blyg— samma och fick en mera betydande om- fattning först genom tillkomsten av tips- medel. Sedan budgetåret 1935/36 över- förs en viss del av de vinstmedel AB Tipstjänst inlevererar till statsverket till en särskild fond —- fonden för idrot- tens främjande — vilken förvaltas av statskontoret. Anslagen ur denna fond ökade under åren närmast före andra världskriget från något mer än en mil— jon till i det närmaste tio miljoner kro- nor. AV statsfinansiella skäl pressades anslaget ned mycket kraftigt under krigsåren och kom under denna tid och de första efterkrigsåren att ligga avse— värt under två miljoner kronor.

I sitt 1947 avlämnade delbetänkande underströk ungdomsvårdskommittén vikten av att avsättningen till fonden för idrottens främjande nu återfördes till den nivå den hade före krigsut- brottet. Anslagen höjdes också succes- sivt och uppgick i början av 1950-talet till mellan sju och åtta miljoner kronor årligen.

I ovannämnda betänkande påpekade ungdomsvårdskommittén att idrotten är en typisk ungdomsrörelse. Enligt en i sammanhanget refererad undersökning ansågs sport och idrott som en av ung- domens mest uppskattade fritidssyssel- sättningar. Ungefär två tredjedelar av pojkarna och hälften av flickorna i den- na undersökning ägnade sig åt idrott och friluftsliv i någon form. Andra un- dersökningar, som kommittén åbero- pade, tycktes visa att det aktiva idrotts- intresset ökade fram till 19-årsåldern för att därefter avta och övergå i ett mera passivt intresse. Kommittén rekom- menderade en rad åtgärder i syfte att

främja idrotten, bl. a. i fråga om loka- ler, övriga anläggningar och redskap för idrottsutövning samt bistånd med ledar- och instruktörsproblemet.

1953 års utredning angående stöd till nykterhetsorganisationer och ungdoms- vårdande sammanslutningar framhöll liksom ungdomsvårdskommittén ung- domens stora intresse för sport och idrott i skilda former. Enligt utredning- ens mening borde ungdomens starka intresse tas tillvara och utnyttjas av samhället i dess strävanden för ett för— bättrat ungdomsarbete. Utredningen ville framför allt stimulera den mindre tävlingsbetonade idrotten, d.v.s. sport och friluftsliv i vidaste mening. En så- dan verksamhet innebär betydande möj- ligheter att nå de skaror av ungdom som står utanför idrottsrörelsens förenings- liv. Genom ett ökat samarbete mellan idrottsrörelsen och andra ideella orga- nisationer bör den ungdom som nu kommer till idrotten också kunna ges tillfälle till nya kontakter och vidgade intressen, framhöll utredningen vidare.

Utredningen föreslog att ett anslag av 350 000 kronor skulle ställas till förfo- gande såsom stöd till ungdomsidrotten. Av detta belopp skulle 250000 kronor användas till verksamhet inom riks- idrottsförbundet, dess ungdomskommit- té eller annan organisation i samver— kan med riksidrottsförbundet. Den äter- stående delcn av beloppet var avsedd för ungdomsarbete utanför idrottsrö- relsen. Bidraget borde enligt utred- ningens mening i varje särskilt fall kun- na utgå med högst 50 procent av de to- tala kostnaderna för ifrågavarande än- damål. (Nuvarande bidrag till detta ändamål se sidan 19.)

Det av ungdomsvårdskommittén ak- tualiserade ledar- och instruktörsproble- met ansåg sig utredningen i viss ut- sträckning ha löst genom förslaget om bidrag till instruktörer inom ungdoms-

sammanslutningar. Lokalfrågan hade så— tillvida legat utanför utredningens upp- drag, som den inte haft att pröva frå- gan om anläggningsbidrag eller bidrag till uppförande av samlingslokaler. Ut- redningen påpekade emellertid att den i annat sammanhang föreslagit att bi— drag på vissa villkor skulle utgå till de lokalkostnader, som de s.k. fritidsgrup- perna får vidkännas i sin verksamhet. I viss utsträckning skulle detta bidrag komma även idrottsföreningarnas ung- domsavdelningar till godo.

I proposition 1954: 156 anslöt sig che- fen för ecklesiastikdepartementet i allt väsentligt till utredningens förslag. Han anförde emellertid att fördelningen av det föreslagna anslaget med 250 000 kronor till den organiserade idrottsrö- relsen och 100000 kronor till andra sammanslutningar med sport och fri- luftsliv på programmet väckt kritik från vissa remissinstanser, som förordat att beloppet skulle fördelas lika mellan de två intressegrupperna. Departements- chefen ansåg emellertid för sin del det knappast lämpligt att på förhand i de- talj låsa fast hur fördelningen skulle ske. Det ligger i sakens natur att en väsentlig del av beloppet bör utgå till den organiserade idrottsrörelsen. Det bör emellertid inte möta något hinder att öka den andel, som är avsedd för öv- riga sammanslutningar, till högre belopp än 100000 kronor, om det visar sig att dylika organisationer kan få igång en omfattande och lämpligt upplagd verksamhet. För denna ståndpunkt ta— lar framför allt det förhållandet att så- dana sammanslutningar som scoutor- ganisationer, Skid- och friluftsfrämjan- det och nykterhetsrörelsens ungdomsor- ganisationer f. n. i motsats till idrottsrö- relsen åtnjuter endast blygsamma bi- drag från det allmänna eller helt saknar sådant stöd, framhåller statsrådet.

Riksdagen följde på alla punkter de- partementschefens yrkanden.

2.3. Bidrag till verksamheten vid hem- gårdar

2.3.1 Nuvarande förhållanden Till verksamheten vid hemgårdar ut- går bidrag av statliga medel sedan bör- jan av 1940-talet. För budgetåret 1963/64 har riksdagen för detta ändamål anvi- sat ett obetecknat anslag av 300 000 kro- nor. Anslaget har utgått med oföränd- rat belopp under de senaste fyra bud- getåren. Av beloppet får högst 36000 kronor utgå till riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar såsom bidrag till bestridande av förbundets adminis— trationskostnader.

Under budgetåret 1962/63 fördelades anslaget enligt följande:

Riksförbundet Sveriges ungdoms— och

hcmgårdar (administrationsbidrag). 36 000 Bofors ungdomsgård, Bofors ......... 9 000 Hemgården, Borås ................. 12 000 Krusagården, Eksjö ................ 10 000 Ungdomsgården, Eslöv ............. 1 000 S:t Olofsgården, Falköping .......... 2 000 Forshaga hemgård, Skived .......... 5 000 Hemgården, Gävle ................. 13 000 Gårdabo, Göteborg ................ 5 000 Studiehemmet Nordgården, Göteborg 7 500 Hemgården, Hälsingborg ........... 9 500 Studiehemmet, Kramfors ........... 10 500 Hemgården, Kristianstad ........... 6 500 Ungdomsgården, Kvillinge .......... 1 500 Folkungagården, Linköping ......... 7 500 Munkhagsgården, Linköping ........ 5 500 Linggården, Linköping ............. 6 500 Risbrinksgården, Linköping ......... 6 000 Kiliansgården, Lund ............... 8 000 Hemgården, Malmö ................ 8 000 Hemgården, Norrköping ............ 10 000 Birkagården, Stockholm ............ 15 000 Mariebergsgården, Stockholm ....... 8 500 Midsommargården, Stockholm ....... 10 000 Mäster Olofsgården, Stockholm ...... 12 000 Stefansgården, Stockholm .......... 4 000 Södergården, Stockholm ............ 7 500 Timmermansgården, Stockholm ..... 11 500 Hemgården Solbacken, Stora Vika. . . 1 000 Bruksgården, Surahammar .......... 7 500 Ungdomsgården, Söderhamn ........ 8 000 Hemgården, Trelleborg ............. 8 500 Fyrisgården, Uppsala .............. 5 500 Ungdomsgården, Vireda ............ 1 000 Ungdomsgården, Västervik ......... 2 500 Vintergården, Örebro .............. 8 000 Ungdomsgården, Östersund ......... 9 500

Till riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar är för närvarande 56 hemgårdar anslutna. Av dessa drivs 20 i kommunal regi medan de övriga 36 såsom huvudmän har stiftelser, hem- gårdsföreningar, ungdomsråd eller lik- nande organ. Statsbidrag utgår endast till hemgård som har annan huvudman än kommunen. Enligt uppgift från för- bundet deltog 1963 sammanlagt något mer än 46 000 personer i olika åldrar i de 36 statsbidragsmottagande hemgår- darnas verksamhet. Av dessa var 4 751 i åldern sju till elva år, 22 137 i åldern tolv till tjugofyra år och 19 247 var över tjugofyra år.

2.3.2 Återbliek Statligt stöd till hemgårdarnas verksam- het beviljades första gången budgetåret 1941/42. Bidraget utgick detta år med 5000 kronor men höjdes redan påföl- jande år till 30000 kronor. Samtidigt vidgades anslaget till att omfatta också de till folkbildningsorganisationerna an- slutna studiehemmen. 1945/46 höjdes an— slaget till 60000 kronor, varav 30000 kronor tillföll hemgårdarna och resten fördelades mellan studiehem drivna av ABF, IOGT och KFUM.

Ungdomsvårdskommittén behandlade frågan om statligt stöd till hemgårds- verksamheten i samband med ett mera omfattande projekt, som kommittén lan- serade i sitt fjärde delbetänkande, Ung- domens fritidsverksamhet (SOU 1947: 12). Kommittén framförde där ett de- taljerat och mycket omfattande förslag till statligt stöd till s.k. fritidsgårdar. Med fritidsgårdar avsågs då inte endast hemgårdar och ungdomsgårdar utan också studiehem, bygdegårdar, folkets hus, medborgarhus och i vissa fall också skolor. I dessa fritidsgårdar skulle en- ligt kommitténs mening föreningslivets behov av smårum för studiecirklar och av större och mindre hörsalar tillgodo-

ses likaväl som nöjeslivets behov av 10- kaler för bio, (amatör-) teater och dans. Där skulle också »den föreningslösa ungdomens eller rättare sagt hela ung- domens behov av utrymmen för hobby- verksamhet och bordtennis, för tidnings- läsning, förtäring m. m. tillgodoses». Kommitténs förslag på denna punkt föranledde inte Kungl. Maj :t att fram- lägga någon proposition i ärendet.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms- vårdande sammanslutningar vitsordade i sitt betänkande den stora betydelsen av hemgårdsrörelsens verksamhet. Det arbete som hemgårdarna utför, fram- för allt i storstäder och på större in- dustriorter, torde få betraktas som ett viktigt led i frivilliga sammanslutning- ars strävanden att förebygga asocialt— tet i skilda former, ungdomsbrottslighet, ungdomsfylleri m. m. I och för sig synes det därför för staten vara en god eko- nomisk hushållning att ytterligare un- derstödja hemgårdsverksamheten, fram— höll utredningen. Utredningen föreslog en höjning av anslaget till verksamheten vid hemgårdar från dåvarande 45000 kronor till 150000 kronor. Förslaget tillstyrktes av ecklesiastikministern och bifölls av 1954 års riksdag.

2.4. Bidrag till klubbverksamhet på landsbygden

2.4.1 Nuvarande förhållanden Som bidrag till klubbverksamheten på landsbygden har riksdagen för budget- året 1963/64, avseende kalenderåret 1963, anvisat ett belopp av 475 000 kro- nor. Anslaget är upptaget under nionde huvudtiteln och fördelat på tre anslags- poster enligt följande: Bidrag till J ordbrukarungdomens för-

bund ........................... 275 000 Bidrag till viss lokal klubbverksamhet 100 000

Bidrag till ungdomsverksamhet på skogsbrukets område ............. 100 000

Anslaget har sedan budgetåret 1954/ 55 utgått med oförändrat belopp. Dess syfte är att stödja och stimulera en prak- tisk och teoretisk för ungdom avpassad verksamhet på lanthushållningens om— råde. Det statliga stödet utgår i huvud- sak som bidrag till avlöning av konsu- lenter och instruktörer. Under 1959 var enligt uppgifter i jordbruksupplysnings- kommitténs betänkande (SOU 1961: 59) 37 helårsanställda, 41 delårsanställda och 38 deltidsanställda funktionärer knutna till verksamheten. I viss ut- sträckning har det statliga stödet emel- lertid också använts som bidrag till de arrangerande förbundens centrala kost- nader. Av anslaget till JUF utgick 1959 170 517 kronor till den lokala verksamheten medan återstoden av an- slaget 54483 kronor kommit till an- vändning i förbundets centrala verk- samhet. Motsvarande uppgifter för an- slaget till skoglig ungdomsverksamhet är 55 080 kronor till det lokala arbetet och 29 920 kronor till central aktivitet. Även detta anslag utbetalades till JUF. Av anslaget till viss lokal klubbverk- samhet har 98 200 kronor kommit den lokala verksamheten till del och 1 800 kronor utgått till förbundet Vi unga som bidrag till centrala kostnader för verksamheten.

2.4.2 Återblick Klubbverksamhetenl har sitt ursprung från Amerikas förenta stater och syftar till »att intressera pojkar och flickor för lanthushållningen, åstadkomma självverksamhet och självansvar hos ungdomarna samt berika deras kunska- per och väcka deras håg för fortsatt ut- bildning genom att under ledning av instruktörer själva få handha egna od- lingar, husdjursuppfödning, hemarbete m. m.». _ I vårt land startade klubbverksamhe- ten 1925 på initiativ av Jordbrukarung- domens förbund (JUF). Under de första

åren finansierades verksamheten genom bidrag från Rockefellerstiftelsens i F ör- enta staterna avdelning International Education Board (IEB). Denna organi- sation svarade också för ledningen av verksamheten fram till 1929 då huvud- mannaskapet övertogs av JUF.

IEB:s stöd indrogs 1934. I det sam- manhanget beslöt emellertid riksdagen att JUF utöver de statsbidrag förbundet åtnjöt för sin allmänna verksamhet ock- så skulle erhålla statligt stöd för sin 10- kala praktiska verksamhet. Detta stöd har i huvudsak utgått som bidrag till avlöning av ungdomskonsulenter och instruktörer.

Frågan om huvudmannaskapet för klubbverksamheten har under åren va- rit föremål för överväganden och för- slag av många olika utredningar och in- stanser, men ingen av dem har lyckats komma fram till en slutgiltig, för alla acceptabel lösning. 1928 års lantbruks- undervisningskommitté (SOU 1930:9) föreslog att ledningen för verksamheten skulle utövas av JUF enligt av Kungl. Maj:t fastställda stadgar under över- inseende av lantbruksstyrelsen.

Hushållningssällskapsutredningen an- förde som sin mening (SOU 1942:32) att ungdomsverksamheten borde knytas närmare till sällskapens allmänna un- dervisnings— och upplysningsverksam- het, samt att ledningen av den stats— understödda av JUF bedrivna verksam- heten skulle anförtros åt sällskapen. I proposition till 1944 års riksdag anslöt sig departementschefen i princip till utredningens förslag. Lantbruksstyrel— sen, som efter riksdagens principbeslut i ärendet fått i uppdrag att utarbeta rikt— linjer för hushållningssällskapens or-

1 Klubbverksamhetens (4 H—rörelsens) ut- veckling, omfattning, organisation och ekono— miska betingelser har utförligt redovisats i jordbruksupplysningskommitténs delbetän- kande Klubbverksamheten på landsbygden (SOU 1961: 59)

ganisation, uttalade i sitt den 28 juni 1945 framlagda förslag att lantbruks- styrelsen borde ha överinseendet över ungdomsverksamheten och att verksam- heten för ungdom i åldern 12—16 år skulle inom varje sällskapsområde stå under ledning av sällskapets förvalt- ningsutskott. Samtidigt hemställde emel- lertid JUF att förbundet även i fort- sättningen skulle få vara huvudman för klubbverksamheten och förklarade sig villigt att vid förbundsstämman föreslå vissa ändringar i förbundets organisa- tion. I den proposition i ärendet, som lämnades till 1947 års riksdag anförde departementschefen vissa betänklighe- ter mot att överflytta klubbverksamhe- tens ledning till hushållningssällskapen och uttalade att frågan borde bli före- mål för ytterligare överväganden.

1948 tillsattes ännu en kommitté ——- lantungdornskommittén _ med uppgift att framlägga förslag rörande frivillig förberedande yrkesutbildning för lant- ungdom. Även denna kommitté yrkade i sitt 1949 framlagda yttrande (SOU 1949: 59) på att klubbverksamheten skulle överflyttas till hushållningssäll- skapen. Sällskapens förvaltningsutskott borde svara för klubbverksamhetens medelsförvaltning och anställa för verk- samheten erforderlig personal. I övrigt borde verksamhetens ledning utövas av en särskild ungdomsnämnd, samman- satt så att den representerade skilda intressen i landsbygdens ungdomsverk- samhet. Två av kommitténs fem leda- möter uttalade i en reservation att JUF även i fortsättningen skulle vara hu- vudman för klubbverksamheten och att statsbidrag skulle utgå enligt samma villkor som tidigare. Kommitténs för- slag föranledde inte något Kungl. Maj:ts beslut.

I samband med en framställning av JUF om väsentligt ökade statsbidrag till

klubbverksamheten yrkade lantbruks- styrelsen i november 1953 ånyo på en omorganisation av den statsunderstödda klubbverksamheten. Styrelsen föreslog att det inom varje hushållningssällskaps- område skulle finnas en särskild klubb- nämnd. Nämnden skulle vara lokal huvudman för klubbverksamheten och av dess fem ledamöter skulle hushåll- ningssällskapets förvaltningsutskott ut- se två, JUFzs distriktsstyrelse två och skogsvårdsstyrelsen en. En central klubbnämnd med ledamöter valda av Hushållningssällskapens förbund, JUF:s styrelse och Skogsvårdsstyrelsernas för- bund skulle överta de administrativa ärenden rörande klubbverksamheten som JUF dittills handlagt.

I proposition till 1954 års riksdag följde departementschefen i allt väsent— ligt lantbruksstyrelsens förslag. I jord- bruksutskottets utlåtande över proposi- tionen påpekades emellertid att chefen för ecklesiastikdepartementet avsåg att utreda frågan om det statliga stödet till ungdomsvårdande verksamhet. Utskottet ansåg det lämpligt att klubbverksamhe- ten i avvaktan på denna utrednings för- slag bedrevs under dittillsvarande for- mer. Utskottet påpekade emellertid att JUF inte hade den utbredning som ford- rades för att verksamheten skulle få önskvärd omfattning och tillräckligt lo- kalt stöd och föreslog därför ett sär- skilt statligt anslag för den klubbverk- samhet som bedrevs med ungdoms- nämnd eller annat samarbetsorgan som lokal huvudman. Utskottet föreslog för budgetåret 1954/55 att anslag till JUFzs verksamhet på jordbrukets område skul- le utgå med oförändrat 225 000 kronor. För verksamhet på skogsbrukets om- råde föreslog utskottet ett nytt anslag av 85000 kronor och för klubbverk- samhet med annan lokal huvudman än JUF ett anslag av 100000 kronor. Det

senare anslaget skulle av Hushållnings- sällskapens förbund fördelas mellan de olika sällskapen. Riksdagens beslut följde jordbruksutskottets yrkanden.

I juni 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att efter samråd med berörda organ och organisationer ut- färda föreskrifter rörande verksamhe— tens bedrivande och statsbidragens för- delning. De bestämmelser, som lant- bruksstyrelsen beslutade om i mars 1955, gick i korthet ut på att ungdomsnämnd eller organisation i hushållningssäll- skapsområde där klubbverksamheten kunde anses fungera på ett fullt till- fredsställande sätt, även i fortsättningen skulle planera och leda klubbverksam- heten inom området. I övriga områden skulle lokala nämnder för klubbverk- samheten inrättas. Sådan nämnd skulle bestå av lägst fem och högst nio leda- möter av vilka hushållningssällskapets förvaltningsutskott och JUF:s distrikts- styrelse skulle utse vardera två samt skogsvårdsstyrelsen en. Om nämndleda- möterna kunde enas därom skulle även annan organisation, som bedrev klubb- verksamhet inom området, få utse leda- mot i nämnden.

För klubbverksamheten erforderlig personal, som avlönades av JUF skulle liksom tidigare anställas av förbundet och JUF skulle centralt eller lokalt kun- na använda statsbidraget för anställ- ning av konsulenter eller instruktörer. Den lokala nämnden skulle kunna med— ge att i den mån av JUF anställda be- fattningshavare inte togs i anspråk för JUF de skulle få biträda i av annan or- ganisation bedriven klubbverksamhet.

Vid 1956 års riksdag togs frågan om klubbverksamhetens organisation på nytt upp av jordbruksutskottet. Utskot- tet anförde att man av tillgängliga re- dogörelser att döma kunnat märka ten- denser till en icke avsedd centralise-

rin-g och att verksamheten i den utöka- de omfattning den fått genom 1954 års riksdagsbeslut tydligen inte funnit sin rätta form. Utskottet ansåg det därför lämpligt att frågan om statens stöd åt klubbverksamheten hänsköts till en just då aktuell ny utredning rörande upp- lysnings- och rådgivningsverksamhet på jordbrukets område.

Jordbruksupplysningskommittén, som tillsattes på hösten samma år, fick bl. a. till uppgift att pröva om inte statens stöd till klubbverksamheten kunde ut- formas efter i huvudsak samma prin- ciper som statens bidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. I sitt i september 1961 avlämnade betänkande konstaterade kommittén, att klubbverk- samhetens centrala ledning med en så- dan organisationsprincip skulle kunna ges en tillfredsställande lösning. På läns- planet var studiecirkelverksamhetens organisationsform emellertid inte nå- gon lämplig förebild, framhöll kommit— tén. Studiecirkelverksamhet synes utan olägenhet kunna bedrivas av flera läns- eller distriktsorganisationer, medan klubbverksamhet med egna företag bör vara samordnad under en ledning i distriktet, bl.a. för att instruktörerna skall kunna utnyttjas effektivt.

Enligt kommitténs uppfattning skulle den bästa lösningen av organisations- frågan vara att det bildades en särskild organisation med klubbverksamhet i jordbruk, skogsbruk och hushåll och därmed nära förenad förenings- och fritidsverksamhet såsom enda uppgift. Kommittén påpekar att det bland ung- domorganisationerna främst är JUF och förbundet Vi unga som i större utsträck- ning är engagerade i klubbverksamhet. Av dessa två har JUF den större delen av verksamheten. I syfte att uppnå en lösning av organisationsfrågan hade

kommittén inlett förhandlingar med riksförbundet Sveriges 4H1 och för- bundet Vi unga. Enighet hade därvid i princip nåtts om en sammanslagning av de båda organisationerna. På tre punk- ter hade det emellertid inte varit möj- ligt att sammanjämka parterna, nämli- gen ifråga om den nya organisationens namn, tolkningen av det i förslaget till stadgar intagna kravet på partipolitisk och religiös neutralitet samt de till riks- förbundet Sveriges 4H knutna special— förbundens status i den nya organisa- tionen. Kommittén ansåg emellertid att dessa meningsskiljaktigheter inte var större än att de borde kunna överbryg— gas och föreslog att en ny organisation skulle bildas och att denna ensam skulle få uppbära statsbidrag för anordnande av klubbverksamhet.

Kommittén förslog vidare att statligt stöd till klubbverksamheten till skillnad från tidigare skulle utgå i förhållande till verksamhetens omfattning. Enligt kommitténs mening borde bidraget i princip beräknas till tre fjärdedelar av verksamhetens kostnader. Med utgångs- punkt från de för år 1959 beräknade kostnaderna föreslog kommittén att bi- drag skulle utgå med 110 kronor för klubb och 28 för klubbmedlem med eget företag. Till det nya förbundets centrala verksamhet föreslog kommit- tén att bidrag skulle utgå med åtta kro- nor per medlem, vilket ansågs mot- svara två tredjedelar av kostnaderna. Med ett beräknat antal av 20 000 med- lemmar och 1 700 klubbar skulle ansla— get för ett budgetår uppgå till 907000 kronor av vilket belopp 160 000 kronor skulle vara bidrag till förbundets cen- trala verksamhet. Kommittén förordade också att staten skulle ikläda sig kost- naderna för en omfattande utbildnings- verksamhet för förbundets instruktörer samt att statsbidrag även i fortsättning- en skulle utgå till JUF.

Vid remissbehandlingen blev kommit- téns förslag utsatt för en ganska hård kritik. Framför allt restes invändning- ar mot förslaget att sammanslå riksför- bundet Sveriges 4H och förbundet Vi unga till en organisation som skulle vara huvudman för klubbverksamheten trots att enighet i denna fråga inte upp- nåtts mellan de båda organisationerna. Skolöverstyrelsen ansåg det vara prin- cipiellt oriktigt att ingripa i organisa- tionernas frihet och kunde därför inte tillstyrka att riksdagen skulle bestämma om sammanslagning av två fria orga- nisationer, då organisationerna själva inte helt anslutit sig till förslaget. Lik- nande synpunkter har framförts av bland andra RLF, studieförbundet Med- borgarskolan och SSU. Tidigare fram- förda yrkanden att verksamheten skulle överföras till hushållningssällskapen återkom också i detta sammanhang. Landsorganisationen anförde att beho- vet av en utredning om stöd till ung- domsverksamhet och de problem, som sammanhänger med klubbverksamheten bland ungdom på landsbygden, borde infogas i en större och mera översiktlig utredning.

Kommitténs förslag ledde inte till några åtgärder från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida.

2.5. Övriga statliga bidrag till ungdoms- verksamhet

Utöver ovan redovisade bidrag till ung- domens föreningsliv och fritidsverk-

1Vid årsskiftet 1960/61 blev Jordbrukar- ungdomens förbund föremål för en genom- gripande omorganisation. JUF kom därvid tillsammans med förbundet Skog och ungdom och förbundet Hem och ungdom att ingå som s.k. specialförbund i en större sammanslut— ning med namnet riksförbundet Sveriges 4H. Det statliga stödet till klubbverksamhet och till ungdomsverksamhet på skogsbrukets om— råde utgick emellertid även i fortsättningen till JUF. De senaste åren har dock anslaget till skoglig verksamhet utgått till förbundet Skog och ungdom.

samhet finns det några statliga anslag, vilka i större eller mindre utsträckning kommer ungdomsverksamheten till del.

Enligt gällande bestämmelser för statligt stöd åt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet utgår således bidrag tiH bland annat studiecirkelverksamhet. Tidigare fanns det särskilda bestämmel- ser för s. k. ungdomscirklar, enligt vilka en studiecirkel med deltagare i åldern 14 till 18 år kunde erhålla statligt stöd motsvarande tre fjärdedelar av kostna- derna för studiecirkelledare och studie- materiel, dock högst elva kronor per studietimme och 300 kronor per cirkel. Genom beslut av 1963 års riksdag av- skaffades emellertid de särskilda be- stämmelserna för ungdomscirklar. För närvarande utgår bidrag till studiecirk— lar med deltagare i åldern 14 år och däröver med 50 procent av kostnaderna för cirkelledare och studiemateriel, dock med högst 15 kronor per studietimme. Enligt riksdagens uttalande skall bidra- get under de närmaste åren höjas till 75 procent av samma kostnader. Till studiecirklar utgår vidare bidrag för fackmannamedverkan med tillsammans högst 120 kronor per studiecirkel och ar.

Enligt riksdagens beslut i denna frå— ga utgår också bidrag till de godkända studieförbundens pedagogiska verksam- het. För budgetåret 1963/64 uppgår an- slaget för detta ändamål till 1 500000 kronor. Enligt riksdagens uttalande skall även detta belopp successivt höjas under de närmaste åren. Av bidraget till studieförbundens pedagogiska verk- samhet skall minst 20 procent använ- das för ledarutbildning, materielfram- ställning Och andra åtgärder av pedago- gisk art för studiecirkelverksamhet bland ungdom.

Ur fonden för friluftslivets främjande kan organisationer erhålla bidrag dels till kostnader för lägervistelse för mind-

re bemedlad ungdom och dels till kost- nader för inköp av tält. För budgetåret 1962/63 fördelades ett anslag av samman- lagt 69600 kronor mellan nedanståen- de organisationer enligt följande:

Lägerverksamhet inom scoutrörelsen m. m.

Svenska scoutrådet ................. 21 200 Sveriges flickscoutråd ............... 16 000 Frälsningsarméns scoutorganisationer . 3 200 Frälsningsarméns ungdom ........... 3 000 Unga örnar ........................ 11 600 KFUM:s triangelpojkar .............. 1 500 KFUK ............................ 500 Svenska missionsförbundets ungdom. . 3 600 60 600

Inköp av tält för scoutrörelsen m. m. Svenska scoutrådet ................. 2 500 Sveriges flickscoutråd ............... 2 000 Frälsningsarmén .................... 1 000 Unga örnar ........................ 1 500 KRUM:s triangelpojkar ............. 1 000 Svenska missionsförbundets ungdom. . 1 000 9 000

I samband med beslutet om bidrag till ungdomens föreningsliv och fritids- verksamhet beslutade 1954 års riksdag på förslag av ecklesiastikministern och 1953 års utredning att anvisa ett anslag av 250 000 kronor såsom bidrag till ut— rustning m.m. av vissa samlingsloka- ler. Beloppet anvisades under femte hu— vudtiteln. Av anslaget fördelades ett be— lopp av 100 000 kronor av Våra gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler. Återstoden av anslaget disponerades av statens nämnd för samlingslokaler. Anslaget drogs emellertid in för ett par år se- dan och står således inte längre till ungdomsorganisationernas förfogande.

Stöd till föreningslokaler kan emel- lertid erhållas ur allmänna arvsfonden. Bidrag ur fonden utgår till nybyggnad, ombyggnad eller utrustning av lokaler, som helt eller huvudsakligen är avsed- da för ungdom upp till 21 års ålder. För budgetåret 1962/63 fördelades ett

belopp av 4143 900 kronor enligt föl— jande:

Scoutorganisationer .............. 798 400 Svenska kyrkan ................. 244 000 Andra samfund .................. 1 699 000 Kommuner och ungdomsråd ....... 345 500 Nykterhetsorganisationer ......... 111 500 Idrottsorganisationer ............. 9 000 Annan huvudman ................ 936 500

4 143 900

2.6. Landstingens ekonomiska stöd till ungdomsverksamhet

På grundval av landstingens tryckta handlingar och protokoll till och med 1962 har Svenska landstingsförbundet gjort en sammanställning av sekundär- kommunernas ekonomiska stöd till ungdomsverksamhet. Enligt denna har landstingen för år 1963 beviljat ett sam- manlagt belopp av 1 389 500 kronor hu-

vudsakligen till ungdomsledarutbildning och instruktörsverksamhet. De olika landstingens anslag för dessa ändamål redovisas i nedanstående tabell.

Ur de i tabellen upptagna anslagen kan för en del av landstingen bidrag också erhållas till annan ungdomsverk- samhet. Sålunda utgår bidrag till in- struktörsverksamhet ur anslaget till ungdomsledarutbildning i Stockholms, Kronobergs, Blekinge och Kopparbergs läns landsting. Av anslaget till instruk- törsverksamhet i Jönköpings län är 70000 kronor reserverat för fritids- grupper. I Örebro län utgår av anslaget till instruktörsverksamhet 10000 kro- nor till hushållningssällskapet. I Kal- mar läns södra landstingsområde kan bidrag till instruktörsverksamhet even— tuellt utgå ur landstingets anslag för oförutsedda utgifter.

Landstingens anslag till ungdomsledarutbildning och instruktörsverksamhet för år 1963

Anslag kr till Landsting ungdomsledar- instruktörs- utbildning verksamhet

Stockholms läns ............................... 150 000 _ Uppsala läns .................................. 2 000 30 000 Södermanlands läns ............................ 20 000 45 000 Östergötlands läns ............................. 2 000 _ Jönköpings läns ............................... 15 000 130 000 Kronobergs läns ............................... 40 000 _ Kalmar läns norra ............................. 7 000 _ Kalmar läns södra ............................. 10 000 _ Blekinge läns ................................. 15 000 _ Kristianstads läns ............................. 18 000 _ Malmöhus läns ................................ 50 500 70 000 Göteborgs och Bohus läns ...................... 13 000 45 000 Älvsborgs läns ................................ 5 000 50 000 Skaraborgs läns ............................... 25 000 35 000 Värmlands läns ............................... 62 000 45 000 Örebro läns ................................... _ 75 000 Västmanlands läns ............................ 30 000 _ Kopparbergs läns ............................. 93 000 _ Gävleborgs läns ............................... _ 35 000 Västernorrlands läns ........................... 50 000 120 000 Jämtlands läns ................................ 10 000 36 000 Västerbottens läns ............................. 30 000 20 000 Norrbottens läns .............................. 35 000 25 000

Samtliga 682 500 761 000

Av sammanställningen framgår, att anslag beviljas av samtliga landsting med undantag för Hallands och Gotlands äns landsting.

Sexton landsting lämnar bidrag till ungdomsledarutbildning enligt av re- spektive landsting fastställda bestäm- melser. Två landsting har ställt medel till förfogande att användas till främ- jande av olika organisationers verksam- het, bland annat till ungdomsledarut- bildning, och tre landsting bidrar till ABF:s, scoutförbunds eller liknande organisationers ungdomsledarutbild— ning.

I tolv landsting1 utgår bidrag till di- striktsorganisationer vars riksorganisa- tioner är berättigade att erhålla statsbi- drag till ungdomsledarkurser. Lands- tingsbidraget utgår med tio kronor per kursdeltagare och dag, i Södermanland dock högst 2 500 kronor per år till en och samma distriktsorganisation och i Skaraborgs, Västerbottens och Norrbot- tens län för högst tio kursdagar vid varje kurs. Dessutom utgår bidrag till kursdeltagarnas resekostnader med he- lopp motsvarande i medeltal för varje deltagare högst tio kronor i Västman- lands, 15 kronor i Stockholms, Jönkö— pings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Kopparbergs samt 20 kronor i Väs- terbottens och Norrbottens läns lands- ting. I Blekinge har resekostnadsbidra- get inte maximerats till visst belopp.

I övriga landsting utgår bidrag till ungdomsledarutbildning i varierande former.

Instruktörsbidrag till distriktsorgani- sationer utgår i sjutton landsting. I el- va2 av dessa utgår (med vissa smärre avvikelser) detta bidrag med 3 000 kro- nor per år till distriktsorganisation, som inom landstingsområdet har minst tio lokala avdelningar med tillsammans minst 500 medlemmar, och med 6000

kronor per år till distriktsorganisation som har fler än 20 lokala avdelningar med tillsammans fler än 1 000 medlem- mar. I Örebro län har bidraget fast- ställts till 4000 respektive 8000 kro- nor, i Västerbottens län till 1 000 repek— tive 2 000 kronor och i Skaraborgs och Norrbottens län med 1500 respektive 3 000 kronor. I de två sistnämnda lands- tingen utgår dessutom bidrag med 250 kronor för varje fullt tusental medlem- mar, varmed organisationens medlems- antal överstiger 1 000 medlemmar, dock högst med 3 000 kronor. I övrigt utgår bidrag i varierande former och med varierande belopp.

Till fritidsgrupper utgår bidrag i Jön- köpings och Västerbottens läns lands- ting. I Jönköpings län lämnas bidrag med 25 kronor till inom länet verksam godkänd fritidsgrupp. I Västerbottens län utgår bidrag med likaledes 25 kro— nor per godkänd fritidsgrupp, dock en- dast till distriktsorganisation, som inte får bidrag till hel- eller halvtidsanställd instruktör och högst med 1 000 kronor per organisation och är.

2.7 De borgerliga kommunernas ekono- miska stöd till ungdomsverksamhet Någon mera utförlig redogörelse för primärkommunernas ekonomiska bi- drag till ungdomsorganisationernas verksamhet finns för närvarande inte. Den redovisning av förhållandena på detta område, som utredningen nu kan lämna, måste därför bli ytterst ofull- ständig. En arbetsgrupp inom Statens ungdomsråd håller emellertid just nu

1Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbot- tens läns landsting.

2 Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jön- köpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Koppar- bergs, Gävleborgs och Jämtlands läns lands- ting.

på med att kartlägga kommunernas stöd till ungdomsverksamheten. Resultaten av denna undersökning torde enligt uppgift komma att framläggas inom den allra närmaste tiden.

En sammanställning som gjorts av Ungdomsrådens samarbetskommitté, vi- sar att kommunernas bidragsgivning i stor utsträckning följer normerna för sta-tens stöd till ungdomsorganisationer- na och anvisar medel för fritidsgrupp- verksamhet, instruktörsbidrag och le— darutbildning. Utöver dessa bidrag finns det emellertid i den kommunala bidragsgivningen till ungdomsverksam- het en rad andra stödformer, såsom hy- resbidrag, inventariebidrag, stipendie- bidrag, lägerbidrag, bidrag till nystar- tade föreningar samt administrations- bidrag. Sammanställningen bygger dock endast på uppgifter från 27 kommuner med anställd personal för den kommu— nala ungdomsverksamheten. Den är så- ledes inte representativ för landet i dess helhet.

I 1960 års ungdomsupplysningsutred- nings betänkande ägnas ett avsnitt åt ungdomsverksamheten i kommunerna. Även denna framställning baseras emel- lertid på förhållanden inom kommuner, som mera systematiskt gripit sig an ungdomsfrågorna och är således inte allmängiltig. Några huvudpunkter i den- na framställning förtjänar emellertid att återges i detta sammanhang.

Vissa kommuner har anställt en eller flera ungdomskonsulenter med uppgift att stödja ungdomens föreningsliv, ge råd och tips i fråga om exempelvis mö- tesprogram och reklam, organisera kom- munal ungdomsverksamhet och ung- domsledarutbildning samt svara för pla- nering, arrangemang och kampanjer, ut- redningar och remisser på ungdoms- verksamhetens område.

Kommuner med konsulentverksam- het för ungdomens fritidsfrågor har i

regel också fattat vissa principbeslut i fråga om ungdomslokaler och ekono- miskt stöd åt ungdomens fritidsverk- samhet. Åtminstone i de större städer- na försöker man ge nya stadsdelar till- fredsställande ungdomslokaler både för föreningsverksamhetens och övriga ung- domsaktiviteters behov.

Främst i städer och större tätorter finns heltidsanställda »fältarbetande» ungdomsledare ,(ungdoms— och hem- gårdsföreståndare, föreningsfunktionä- rer och instruktörer). Allt fler kommu- ner har enligt utredningens uppfattning insett att detta ökar ungdomsarbetets bredd och intensitet och har därför sat— sat på dels eget folk dels också på bi- dragsgivning för anställda instruktörer inom föreningslivet. Heltidsanställda ungdomsgårdsföreståndare finns i ett tjugotal av de större städerna och sam— hällena.

Några uppgifter om den kommunala bidragsgivningens omfattning på detta område lämnas inte av ungdomsupplys- ningsutredningen.

2.8. De kyrkliga kommunernas ekono- miska stöd till ungdomsverksamhet

En mera utförlig redogörelse för de kyrkliga kommunernas ungdomsverk- samhet lämnas av 1958 års utredning kyrka—stat i dess betänkande »Kyrkor och samfund i Sverige» (SOU 1963: 39). Enligt detta bedrivs kyrkans ungdoms- verksamhet huvudsakligen i fyra olika former, nämligen som söndagsskola, ju- niorarbete, öppet ungdomsarbete och slutet eller i mera fasta former orga- niserat ungdomsarbete.

Söndagsskolan vänder sig till barn i åldrarna 4 till 13 år. 1959 samlades om- kring 136 000 barn i 3 540 söndagssko- lor.

Juniorarbetet är söndagsskolans var- dagsarbete för barn från och med elva- årsåldern till konfirmationsåldern. Ju— niorerna samlas på vardagskvällarna för studie- och hobbyarbete. Program— met upptar också sång, musik, lek och friluftsliv. Bland de s.k. Ansgarsjunio- rerna bedrivs arbetet efter scoutmäs- siga principer. Det sammanlagda anta— let juniorer uppgick 1959 till 19 700, av vilka omkring 6 000 var Ansgarsjunio- rer.

Med öppet ungdomsarbete avses i svenska kyrkan den verksamhet, som speciellt inriktar sig på åldersgrupper- na efter konfirmationen fram till 25- årsåldern. I denna arbetsform vänder man sig till all församlingens ungdom med inbjudan till samlingar och pro- gram av skilda slag. Man söker konsek- vent undvika föreningsformen med medlemsförteckning och funktionärer av olika slag såsom ordförande och sek— reterare. Däremot anknyter man gärna till ungdomsföreningar och organisa- tioner av icke kyrklig karaktär. Det har ansetts att denna typ av ungdomsarbete bäst överensstämmer med folkkyrkans struktur och arbetssätt, och den har i viss mån tillkommit som en reaktion mot tidigare, mera sluten, föreningsmäs- sig ungdomsverksamhet. Det har emel- lertid visat sig svårt att hålla samman ett arbete av helt öppen karaktär och tendensen tycks därför ånyo gå mot en mera fast, reglerad organisationsform. Det öppna ungdomsarbetets arbetsfor- mer är i första hand ungdomsaftnar med föredrag, samtal, film, frågesport o. (1. samt ungdomsgudstjänster. 1959 anordnades 7 880 sådana samlingar och gudstjänster med sammanlagt 320000 besök.

Det slutna ungdomsarbetet kan bedri- vas i föreningens form med fasta med- lemmar och utsedda funktionärer. För närvarande finner man i kyrkans ung-

domsverksamhet en tendens mot ett s. k. grupporienterat arbete. Gruppen är mindre fast än föreningen; man utser inga funktionärer och lägger mindre vikt vid den formella sidan av verksam- heten men slår vakt om kontinuiteten i arbetet. Verksamheten bedrivs ofta i form av studiecirklar i olika ämnen och fritidsgrupper t.ex. i slöjd, teckning, fotografering och motorkunskap. Kyrko— spelet som framställer det kristna hud- skapet i dramats form har de senaste åren tilldragit sig särskilt intresse. I denna verksamhet samlade kyrkan 1959 enligt utredningens undersökningar 47 200 deltagare. Denna siffra omfattar emellertid inte all kyrklig ungdoms- verksamhet på lokalplanet med fast med— lemsantal. Vid landets gymnasier finns cirka 90 kristliga gymnasistförbund med omkring 2000 medlemmar. I universi— tetsstäderna finns särskild kyrklig verk- samhet bland studenterna, vilken dels bedrivs av lokala kristna studentför- bund och dels av sex studentpräster. En del av kyrkans ungdomsarbete be— drivs också som scoutarbete. Kyrkans scoutverksamhet hör emellertid i första hand samman med dess juniorverksam— het. Till ungdomsverksamheten räknas dock de cirka 10000 seniorscouterna, vilka är över 13 år. Det slutna ungdoms- arbetet kan enligt utredningen beräknas ha omfattat omkring 60000 ungdomar.

I det sammanhanget erinrar utred— ningen om det nära samarbete, som fö- rekommer mellan kyrkan och scoutrö- relsen över huvud. Svenska scoutför- bundet (SSF) med cirka 75000 med— lemmar har sålunda i cirka 50 procent av sina kårer präster till ett antal av omkring 400 med i pojkgrupparbetet. Inom KFUKzs och KFUM:s scoutarbete medarbetar i 65 procent av kårerna cirka 100 präster. Vidare har Svenska kyrkans diakonistyrelse för verksam— heten inom scoutförbunden _ SSF,

KFUM, KFUK, IOGT och NTO — till- satt tre scoutsekreterare.

I ledningen för kyrkans fria verksam- het, till vilken ovanstående aktiviteter räknas, står dels präster, dels också ett antal hel- eller deltidsanställda med- arbetare. Kyrkoherden utövar med kyr- korådet ledningen för hela församlings- arbetet inom ett pastorat. De övriga för- samlingsprästernas tid tas också i stor utsträckning i anspråk för planering och genomförande av arbetsuppgifter inom den fria verksamheten. Som exem- pel nämner utredningen att 1 600 präs- ter 1959 var lärare i söndagsskola. Det övervägande antalet ledare för de 9 090 studiecirklar, som detta år redovisades av Sveriges kyrkliga studieförbund, var likaså präster (cirka 70 procent).

De heltidsanställda lekmän, som inom kyrkan anställts för uppgifter inom den fria verksamheten är i första hand dia- koniarbetare och ungdomssekreterare. 1959 var inom det fria församlingsar- betet anställda 231 diakonissor, 22 dia-

koner och 31 ungdomssekreterare. Dia— konissorna är vanligen verksamma inom sjuk- och åldringsvården eller harn- och ungdomsarbetet. Enligt ut- redningen är ett växande antal diako- nissor engagerade främst för barn- och ungdomsarbete. Diakonerna är i huvud- sak ledare i ungdomsarbetet. I några fall är denna verksamhet kombinerad med uppgifter av social natur. Ungdoms- sekreterarna har i första hand till upp- gift att organisera församlingarnas ung- domsarbete.

Kostnaderna för söndagsskolorna, ju- niorarbetet och ungdomsarbetet har av utredningen beräknats till 3 570 000 kronor, varav 2152 000 kronor täckts av uttaxerade medel och 1 376000 ge- nom insamlade medel. I dessa belopp är inte drifts- och underhållskostnader för de lokaler, som använts för denna verksamhet inräknade. Kostnaderna för heltidsanställd ungdomssekreterare in- går i vissa fall i kostnaderna för ung- domsarbetet.

3. Ungdomsorganisationer i Sverige

3.1. Omfattning och verksamhet1

Under de senaste åren har 49 riksor- ganisationer för ungdomsverksamhet tilldelats statligt stöd för ungdomsle- darkurser. Av dessa har 39 också er- hållit bidrag till instruktörsverksamhet. Det senare bidraget har för en av or- ganisationerna, nämligen Sveriges riks- idrottsförbund, utgått över tionde hu- vudtiteln i statsbudgeten medan ansla- gen i övrigt varit uppförda under åtton- de huvudtiteln. Några organisationer har ansökt om statligt stöd men av skil- da anledningar inte kunnat erhålla så- dant.

De organisationer det här är fråga om har till utredningen redovisat ett sammanlagt antal medlemmar av 2 919 520. Av dessa uppgavs 1 925 027 ha varit i åldern 12 till 25 år. Antalet distriktsorganisationer var enligt sam- ma uppgifter 836 och antalet lokalavdel- ningar eller motsvarande var 33 566. Med några undantag avser uppgifterna kalenderåret 1962.

Hur antalet medlemmar, distriktsor- ganisationer och lokala avdelningar för- delar sig på de olika organisationerna framgår av tabellen på sidan 34.

Uppgifterna om antalet medlemmar är i de flesta fall ungefärliga. I synner- het gäller det åldersgrupperna 12 till 25 år, för vilken flera organisationer tydligen saknar tillförlitliga uppgifter. Medlemssiffrorna inrymmer säkerligen också en inte obetydlig dubbelregistre- ring. Mot ett redovisat antal medlem- mar av i runt tal 1,9 miljoner står så-

lunda en population i berörda åldrar, som enlig-t statistisk årsbok uppgår till omkring 1,4 miljoner. Rent matematiskt innebär det att varje ungdom i åldern 12 till 25 år skulle vara medlem i mer än 1,3 föreningar. Dubbelregistrering torde i de flesta fall bero på att lokala föreningar, som sysslar med olika ak- tiviteter, är anslutna till flera olika spe- cialförbund. Detta förhållande torde vara särskilt vanligt inom idrottsrörel- sen och vissa scoutorganisationer. Om en medlem i en idrottsförening exem- pelvis ägnar sig åt två sommaridrotter och två vinteridrotter registreras han automatiskt i fyra olika specialidrotts— förbund och kommer på så sätt att re- dovisas som fyra medlemmar. Dubbel- registreringen är således inte ett falsa- rium utan snarare ett uttryck för inten- sitet i föreningarnas arbete. I vilken

1 Detta avsnitt bygger i huvudsak på upp- gifter, som ungdomsorganisationerna lämnat vid en av utredningen under våren 1963 före- tagen enkät till 53 olika organisationer och sammanslutningar. 47 organisationer har be- svarat frågeformuläret. Fyra organisationer ——- Samfundet för hembygdsvård, Kungl. Aero- klubben, Svenska korporationsidrottsförbun— det och riksförbundet Demokratisk ungdom har meddelat att de inte ansett sig ha anled- ning att besvara frågorna, eftersom de inte erhåller bidrag ur anslaget till ungdomsverk- samhet. Två organisationer — Godtemplaror- den och Frikyrkliga ungdomsrådet — har trots upprepade påstötningar inte återsänt sina enkätformulär. Uppgifter om dessa orga- nisationers medlemsantal, m. ni. har lämnats av skolöverstyrelsen. Sveriges ungdomsorga- nisationers landsråd har inte individuella medlemmar och inte heller distrikts- och lokal- organ. Organisationen finns därför inte upp- tagen i tahellen över ungdomsorganisationer- nas medlemmar, distrikt och lokalavdelningar.

Ungdomsorganisationemas medlemmar, distriktsorgan och lokalavdelningar, kalenderåret 1.962

Medlemmar A d 1 Organisationer Distrikt .V & ' totalt 12—25 år ”mg”

Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsför- bund ................................... 43 600 19 000 22 2 369 Frikyrkliga ungdomsrådet1 .................. 12 000 10 500 24 350 Frälsningsarméns scoutförbund .............. 7 548 3 510 11 248 Frälsningsarméns ungdom ................... 32 760 10 150 11 248 Förbundet Vi unga ......................... 18 094 18 094 24 225 Godtemplarorden ........................... 124 000 53 000 29 2 351 Sveriges godtemplares ungdomsförbund ....... 17 051 13 821 24 268 IOGT:s scoutförbund ....................... 10 024 5 584 23 204 Hantverkarnas ungdomsrörelse ............... 1 400 1 400 2 52 Riksförbundet Sveriges 4 H ................. 82 000 73 000 25 2 025 Ridfrämjandet ............................. — 11 500 _ 85 Sveriges fältbiologiska ungdomsförening ....... 3 475 2 900 4 86 KFUKzs riksförbund ....................... 12 475 6 744 8 58 KFUM:s riksförbund ....................... 24 420 11 790 17 186 KFUK:s och KFUM:s scoutförbund .......... 22 715 14 833 26 340 Metodistkyrkans ungdomsförbund ............ 4 747 4 000 3 298 Motormännens helnykterhetsförbunds ungdoms- klubbar ................................. —— 28 200 27 545 NTO:s juniorförbund ....................... 5 086 3 008 29 156 NTO:s scoutförbund ........................ 4 885 3 586 19 130 NTO:s ungdomsförbund ..................... 14 588 9 990 29 486 Nykterhetsorganisationen Verdandi ........... 13 000 3 000 16 165 Riksförbundet Kyrklig Ungdom .............. -— 180 000 23 2 575 Riksförbundet Sveriges lottakårer ............ —- 14 570 27 241

Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar 46 135 22 137 — —- Skid- och friluftsfrämjandet ................. 60 800 7 000 23 270 Svenska alliansmissionens ungdomsförbund. . . . 10 066 5 216 4 353 Svenska baptisternas ungdomsförbund ........ 27 538 10 712 18 935 Svenska frisksportförbundet ................. 6 007 3 600 16 98 Svenska missionsförbundets ungdom .......... 62 715 36 389 16 1 236 Svenska motorklubben ...................... 5 000 — _ 43 Svenska ungdomsringen för bygdekultur ...... 14 292 6 465 20 254 Sveriges blåbandsungdom ................... 8 010 5 670 20 257 Svenska scoutförbundet ..................... 82 750 31 800 35 1 093 Sveriges riksidrottsförbund .................. 1 378 061 799 511 23 9 737 Sveriges schackförbund ..................... 9 098 4 000 26 388

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsför- bund ................................... 5 000 4 800 16 171 Unga örnars riksförbund .................... 29 038 13 126 26 448 Ungdomens fredsförbund .................... 5 000 2 000 1 32 Ungdomens röda kors ....................... 18 176 11 831 24 475 Örebromissionens ungdom ................... 15 300 4 950 4 411 Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer ........ 8 700 2 500 13 100 . Folkpartiets ungdomsförbund ................ 10 000 8 000 27 225 Högerns ungdomsförbund ................... 26 000 18 000 28 515 Centerns ungdomsförbund ................... 87 359 75 640 28 1 302 Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund . . 55 000 50 000 27 1 100 Sveriges elevers centralorganisation2 .......... 300 000 300 000 13 350 Sveriges konservativa studentförbund ......... 3 644 — _ 11 Sveriges motorfederation .................... 18 577 — 5 171 Summa 2 919 520 1 925 027 836 33 566

1 I medlemsantalet för Frikyrkliga ungdomsrådet inräknas inte medlemmar i de av rådets medlemsorganisationer, vilka själva erhåller statligt stöd. Däremot inräknas ett. uppskattat antal medlemmar i olika frikyrkliga organisationer och församlingar, som rådet samarbetar med utan att dessa är medlemsorganisationer. 2 Sveriges elevers centralorganisation räknar såsom medlemmar elever vid de högre skolorna, grundskolans högstadium och yrkesskolor om elevråden erlagt avgift till förbundet.

utsträckning dubbelregistrering före- kommer är för närvarande inte möjligt att bedöma. Utredningen kommer emel- lertid att i sitt fortsatta arbete ägna uppmärksamhet åt denna fråga.

En annan förklaring till de höga med- lemstalen torde vara att många ungdo- mar är med i flera olika organisationer samtidigt. De lokala föreningarna sam- lar i regel sina medlemmar en eller högst två gånger i veckan. För med- lemmar, som är intresserade av för- eningsverksamhet och som vill ägna sig åt sådan aktivitet under ytterligare en eller ett par kvällar i veckan, ligger det nära till hands att också söka sig till andra föreningar som kan finnas i närheten.

En jämförelse med de medlemstal, som finns upptagna i tabellen på sidan 50 och som av organisationerna läm- nats till skolöverstyrelsen i samband med ansökan om statsbidrag, visar på en del punkter ganska stora skillnader. I många fall är de medlemstal som re- dovisats till skolöverstyrelsen betydlig-t högre än de som lämnats till utredning- en. Uppenbarligen beror detta på att i varje fall vissa organisationer _ tyd- ligen i fullt samförstånd med skolöver- styrelsen _ i sina medlemsuppgifter räknat in också deltagare i av respek- tive organisationer bedriven öppen verksamhet. Såsom senare kommer att närmare utvecklas överensstämmer det- ta helt med utredningens förslag till hur medlemsantalet i fortsättningen skall beräknas. Utredningen vill här endast anföra detta förhållande som en förklaring till de stora medlemssiffrorna.

Ett par av organisationerna har i stället för medlemmar uppgivit delta- gare. Riksförbundet Kyrklig ungdom meddelar således att den kyrkliga ung- domsrörelsen inte räknar medlemmar. Samtliga, som inte utträtt ur Svenska kyrkan är medlemmar, förklarar orga—

nisationen. »Däremot räknas det antal ungdomar, bland vilka Svenska Kyrkan har aktivt, kontinuerligt arbete. Enligt sista riksomfattande undersökningen utgjorde antalet ungdomar, i åldern 12—25 år, bland vilka arbete bedrevs, omkr. 180 000». Enligt vad utredningen kunnat konstatera genomfördes denna undersökning 1956.

Även riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar har i stället för med- lemmar redovisat antalet deltagare i verksamheten, »varvid en individ kan räknas flera gånger». Riksförbundets uppgifter gäller emellertid endast verk- samheten vid de 36 hemgårdar, till vil- ka statsbidrag utgår. Till riksförbundet är anslutna ytterligare 20 hemgårdar. Dessa drivs emellertid i kommunal regi och kommer inte i åtnjutande av stat- ligt stöd. Riksförbundet har därför inte räknat in denna verksamhet i uppgif- terna till utredningen.

Begreppet »medlem i förbundet» de- finieras i viss mån olika av olika ung- domsorganisationer. I de allra flesta fall kräver organisationen emellertid att medlemmarna betalar avgift för sitt medlemskap. Vissa undantag finns, främst bland de religiösa ungdomssam- manslutningarna. I Örebromissionens ungdom betalar medlemmarna sålunda inte medlemsavgifter. De stöder i stället sin organisation genom frivilliga gåvor. Detsamma gäller Svenska missionsför- bundets ungdom och i viss utsträck- ning också Svenska alliansmissionens ungdomsförbund. För scoutorganisa— tionerna gäller i regel att medlemmar- na skall avlägga vissa prov och invigas för sina uppgifter. I något fall ställs också krav på att medlem skall bära scoutdräkt. För nykterhetsorganisa- tionerna gäller, förutom att medlem skall avlägga nykterhetslöfte, i vissa fall också en del andra förpliktel- ser. Nykterhetsorganisationen Verdandi

kräver att medlem skall »verka för sam- hällets befrielse från och skydd mot rusdryckstrafiken». Medlem i NTO:s juniorförbund skall följa »Juniorernas lag» vilken i korthet inrymmer »nyk- terhet, fred och folkuppfostran, anti- nikotin och etiska grundsatser». I de övriga organisationerna förekommer i vissa fall åldersgränser uppåt eller ned- åt, i andra krav på egenhändigt under- skriven inträdesblankett. För att vara medlem i Sveriges konservativa student- förbund måste man ha erlagt avgift »något av de två senaste åren». Medlem i Ridfrämjandet blir varje »välkänd person, som begår inträde i och erläg- ger medlemsavgift till lokalavdelning av RidF . . .»

Tabellens uppgifter om distriktsorga- nisationer och lokalavdelningar avser — i de fall det inte är fråga om ren- odlade ungdomsorganisationer — i fler- talet fall de vuxnas regionala och lokala organ.

Lokalavdelningarna _ här avses då sådana, som helt eller till övervägande delen har medlemmar i åldern under 25 år _ har i de flesta fall egna sty- relser och självständig ekonomisk för- valtning. I regel väljer de unga med- lemmarna också själva sina styrelser och funktionärer. Undantag finns emel- lertid. Så är exempelvis vanligt att oli- ka ledare och funktionärer inom scout- rörelsen utses av kårstyrelser, vars leda- möter i allmänhet skall vara myndiga. I KFUK:s och KFUM:s scoutförbund utses styrelsen av kårens samtliga le- dare. Inom Frälsningsarméns båda ung- domsorganisationer utses styrelserna i de lokala organen av den lokala fräls- ningsarmékårens ledning i samråd med distriktsledningen. I ungdomsgrupper- na inom Evangeliska fosterlandsstiftel- sens ungdomsförbund väljes styrelser- na _ där sådana förekommer _ av med- lemmarna, »dock så att platsens mis-

sionsförening, som är huvudansvarig för verksamheten, har rätt att välja ett pro- portionellt antal ledamöter i styrelsen». I NTO:s scoutförbund väljes styrelser- na av lokalavdelningarnas vuxna med- lemmar.

De olika ungdomsorganisationernas mål har, såsom de redovisats i enkäten, många gemensamma drag. I de flesta fall vill organisationerna genom sin verksamhet främja medlemmarnas fost- ran till goda och ansvarskännande sam- liällsmedborgare. Man vill slå vakt om demokratin och om etiska grundprin- ciper, och man talar ofta också om fysisk fostran och utveckling.

I de religiösa organisationernas mål har självfallet den kristna etiken en framskjuten plats. Örebromissionens ungdom syftar med sin verksamhet till fostran av goda samhällsmedborgare på kristen grund. Målet för Svenska missionsförbundets ungdomsförbund är att »befrämja personlig kristen tro, fost- ran och gärning». Riksförbundet Kyrk- lig ungdom vill »fullgöra församling- ens ansvar för den döpte genom att hjälpa honom/henne in i nådamedlen, d.v.s. i Bibelgudstjänst, bön _ samti- digt som ungdomsarbetet skall träna vederbörande för en insats i samhället genom skolning». Metodistkyrkans ung- domsförbund anger såsom sin målsätt- ning »att hjälpa barn och unga att bli .mera Kristuslika i tankar, ord och gär- ningar». Frälsningsarméns ungdom och scoutförbund vill intressera de unga för positiva livsvärden och ge dem en kristen livsåskådning. Svenska scout- förbundet hävdar en kristen livssyn, men respekterar varje livsåskådning, som låter sig förenas med scoutlag och seoutlöfte.

I de inom nykterhetsrörelsen verk- samma organisationerna har nykterhets- tanken en lika framträdande position som den kristna tanken inom de reli-

giösa organisationerna. Kravet på nyk- terhet kombineras ofta med en social grundsyn, med upplysning och ansvar. Sveriges studerande ungdoms helnyk- terhetsförbund ser som sin uppgift att på det sociala ansvarskännandets grund— val, genom helnykterhet verka för alko- holbrukets avskaffande. Motormännens helnykterhetsförbunds ungdomsklubbar vill bland ungdom verka för helnykter- het, trafiksäkerhet och sund motorism, ökat studieintresse, humant uppträdan- de och gott kamratskap. Sveriges god- templares ungdomsförbund arbetar för kamratskapstanken, helnykterhet och sund livsstil, aktiv fritid, demokrati och kultur, internationellt samarbete och världsfred.

Sveriges riksidrottsförbund har till ändamål att genom tävlings- och rekrea- tionsidrott höja vårt folks kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga en värdefull fritidssysselsätt- ning. I detta syfte samverkar förbundet med andra ideella organisationer och samhälleliga institutioner. Skid- och fri- luftsfrämjandets ungdomsverksamhet syftar till »att skapa intresse hos all svensk ungdom för utövande av frilufts- liv i skilda former samt att förmedla kontakten med såväl näraliggande na- tur som med mera avlägsna Vildmarks- områden och på detta sätt intressera ungdomen för naturen och dess hemlig- heter samt för att vilja vårda densam- ma». Svenska frisksportarförbundet vill »verka för folkhälsans höjande genom att tala för en enkel och härdande livsföring och en sund, fullvärdig kost och att motarbeta bruket av tobak, al- kohol och andra för människan skad- liga ämnen».

De politiska ungdomsorganisationer- nas syn på sina mål och uppgifter är i stort sett gemensamma för dem även om respektive organisationers politiska grundåskådningar självfallet helt går

i sär. Högerns ungdomsförbund säger sig vilja »vinna Sveriges ungdom för den konservativa samhällsåskådning som uppbär Högerpartiets princippro- gram... bedriva ett planmässigt upp- lysningsarbete för de konservativa idé- erna och deltaga i Högerpartiets orga- nisationsarbete, giva sina medlemmar en fördjupad insikt i samhällslivets funktion och de krav som ställs på med- borgaren i ett demokratiskt samhälle samt fostra ungdomen till självansvar och skapande aktivitet». Folkpartiets ungdomsförbund vill lära medlemmen grundfakta, ge grunden för den liberala politikens idéer och engagemang i sam- hällsfrågan i allmänhet. Den vill också vara ett stöd för den liberala rörelsen. Målsättningen för Centerns ungdoms- förbund är både politisk och ungdoms- uppfostrande. Förbundet citerar ur stadgarna följande: »att samla ungdo- men till aktivt arbete för ett samhälle, som skänker personlig frihet och rätt- visa åt alla medborgare, att främja nyk- terhet, bereda ungdomen tillgång till sunda och förädlande förströelser och söka tillgodose dess behov av själv- verksamhet och fritidssysselsättning. Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund har enligt förbundets stadgar till uppgift »att samla alla socialde- kratiska ungdomsorganisationer och på grundval av Sveriges Socialdemokra- tiska Arbetarpartis program och all- männa grundsatser verka för en sam- hällsutveckling i demokratisk-socialis- tisk riktning. Det tillkommer förbundet att bland ungdomen bedriva en kraftig upplysningsverksamhet och genom ett intensivt inre fostringsarbete ge med- lemmarna kunskaper och orientering om socialdemokratins idéer och poli- tiska strävanden». Sveriges konserva- tiva studentförbund säger sig vilja sti- mulera den konservativa debatten och motverka socialiseringstendenserna.

De övriga ungdomsorganisationerna redovisar många olika syften och in- tresseriktningar. Riksförbundet Sveri- ges 4H ser som sin uppgift bl.a. att främja ungdomens utveckling »till goda familjemedlemmar, yrkesutövare, byg- demedlemmar och medborgare i ett fä- dernesland, som väl fyller sin plats bland nationerna». Sveriges fältbiolo- giska ungdomsförening arbetar under temat att genom ökad kunskap om na- turen skapa känsla för naturen och dess liv. Svenska ungdomsringen för bygde- kultur vill skapa intresse för och kun- skaper om svensk kultur samt väcka kärlek till hembygden, ingjuta livsgläd- je genom gott kamratskap och ett be- rikande nöjesliv, skapa förståelse mel- lan olika nationers ungdom. Unga ör- nars riksförbund ser som sin uppgift att på demokratisk grund fostra med- lemmarna till insatser i samhället, akt- ning för arbetet, förståelse för kulturel- la värden och internationellt samar- bete. Förbundet Vi unga vill med ung- domen själv som ledare men med stöd av äldre ge personlighetsdaning, sain- hällsfostran, yrkesorientering och för- beredande yrkesutbildning.

Ungdomens röda kors vill lära sina medlemmar betydelsen av humanitet och samförstånd, fred och försoning mellan folken i överensstämmelse med Genevekonventionernas andemening. Riksförbundet Sveriges lottakårer sä- ger sig kort och gott vilja ta hand om ungdomen. Sveriges schackförbund ser som sin målsättning att i varje till för- bundet ansluten förening organisera en ungdomsavdelning (fritidsgrupp), att få till stånd fritidsgrupper i schack i alla större skolor i landet och att utbilda ledare i proportion till ungdomsavdel- ningarna och därtill också en reserv- kader av ledare. Ridfrämjandet slutli- gen säger sig ha kommit in på ungdoms- verksamheten s.a.s. bakvägen: »Den

stora anslutningen av barn och ungdom till ridskolorna, som kommit att verka som privata fritidsgårdar och där ung- domarna ofta vistas mångfaldigt längre tid än de direkt rider, har pressat RidF att hjälpa till att sysselsätta dessa ung- domar på olika sätt.»

Enligt enkäten tillämpar ungdomsor- ganisationerna i sitt arbete många olika verksamhetsformer. De vanligaste är studiecirkeln, fritidsgruppen, förenings- eller klubbmötet och lägret. I många fall bedömer också organisationerna dessa som de viktigaste, även om många av dem förklarat att de anser även and- ra. arbetsformer vara lika viktiga.

Med undantag för fritidsgrupperna är det för närvarande inte möjligt att ange omfattningen av olika verksam- hetsgrenar, i ungdomsorganisationernas arbete. En del av organisationerna har visserligen i sina enkätsvar lämnat nog- granna uppgifter om antalet studiecirk- lar och fritidsgrupper, som anordnats av dem. Andra har emellertid förklarat att de inte kan lämna sådana uppgifter. Det har därför inte varit möjligt att be- arbeta enkätformulären i detta avse- ende. Studiecirklar och fritidsgrupper rapporteras för närvarande till de tret- ton godkända studieförbunden, samt i en del fall direkt till skolöverstyrelsen. Dessutom är Sveriges riksidrottsförbund huvudman för fritidsgruppverksamhe- ten inom detta förbund. Hur många studiecirklar som anordnas av ung- domsorganisationer och hur många som bedrivs av andra organisationer eller i studieförbundens egen regi finns det in- te några uppgifter om. Det är därför inte möjligt att nu mäta ungdomsorga- nisationernas aktivitet på detta område. Inte heller för fritidsgrupperna finns det några uppgifter om vilka som står som anordnare. Här torde man emeller- tid med ganska stor säkerhet kunna konstatera att det antal till studieför-

bunden rapporterade fritidsgrupper, som anordnats av andra än ungdoms- organisationerna, är förhållandevis li- tet. I viss mån torde också en del av de fritidsgrupper, som av kommuner- na rapporteras direkt till skolöversty- relsen höra hemma inom ungdomssam- manslutningarna. De statistiska uppgif- terna om fritidsverksamhetens omfatt- ning bör därför kunna ge en viss upp- fattning om ungdomsorganisationernas aktivitet på detta område.

Budgetåret 1962/63 anordnades sam- manlagt 83 443 statsbidragsberättigade fritidsgrupper med tillsammans 1 352 099 deltagare. Hur grupperna för- delade sig på olika huvudmän framgår av nedanstående tabell.

Intressant i det här sammanhanget är också den snabbhet med vilken fritids- gruppverksamheten ökat sedan 1954 då stödet till denna verksamhetsgren tillkom. Såsom framgår av tabellen på sidan 40 har antalet deltagare sedan första verksamhetsåret mer än tiodubb- lats och överstiger nu en miljon. Fritids- gruppen har utan tvivel blivit en av ung- domsorganisationernas mest domineran- de verksamhetsformer. Hur detta har

påverkat kvaliteten i arbetet och in- riktningen på ungdomsorganisationer- nas verksamhet kan utredningen emel- lertid för närvarande inte bedöma. Utöver de tidigare nämnda verksam- hetsformerna — studiecirklar, fritids- grupper, möten och läger _ nämner organisationerna också en rad andra aktiviteter, som vanligen förekommer i deras arbete. Inom flera sammanslut- ningar — framför allt religiösa och scoutorganisationer förekommer scouting, hajker, övernattningar och ut- flykter. De religiösa organisationerna anordnar också sång- och musikaftnar, gudstjänster, koloniverksamhet, barn- hems- och sommarhemsverksamhet. Riksförbundet Kyrklig ungdom redovi- sar kyrkospelskurser och kyrkospels- karavaner, konfirmandläger, konfir- mandringar, arbetsläger och fjälläger. Tävlingsverksamhet förekommer i många organisationer _ främst inom idrottsrörelsen, scoutorganisationer och motorsammanslutningar. De politiska ungdomsförbunden lägger stor vikt vid föreläsningar, debatter och diskussio- ner, såväl interna som offentliga. I öv- rigt nämns dans och folklekar, utlands-

Antal fritidsgrupper och deltagare verksamhetsåret 1962/63

Hösten 1962 Våren 1963 Huvudman grupper deltagare grupper deltagare Arbetarnas bildningsförbund ................... 2 477 27 609 3 644 36 943 Blåbandsrörelsens studieförbund ............... 68 728 102 1 150 Frikyrkliga studieförbundet ................... 1 700 25 332 2 095 31 291 Folkuniversitetet ............................. 21 346 24 456 Godtemplarordens studieförbund ............... 1 122 14 762 2 097 25 840 .] UF :s studiefrämjande ........................ 775 10 726 1 002 13 054 KFUK:s och KFUM:s studieförbund ............ 898 14 186 1 453 22 258 Liberala studieförbundet ...................... 171 1 875 376 4 570 NTO:s studieförbund ......................... 561 5 822 1 312 13 680 Studieförbundet medborgarskolan .............. 326 5 565 551 9 531 Svenska landsbygdens studieförbund ............ 397 4 844 534 6 821 Sveriges kyrkliga studieförbund ................ 2 618 40 513 3 459 55 641 Tjänstemännens bildningsverksamhet ........... _ _ 203 3 453 Sveriges riksidrottsförbund .................... 27 156 479 714 21 972 389 864 Kommuner .................................. 3 933 66 755 2 396 38 770

Antal statsunderstödda fritidsgrupper budgetåren 1954/55—1962/63

Å Studieförbund Kommuner r

grupper deltagare grupper deltagare 1954/55 6 898 100 133 2 710 48 371 1955/56 15 999 241 994 4 189 55 885 1956/57 26 031 407 371 5 758 81 825 1957/58 42 203 655 192 5 723 90 399 1958/59 37 999 489 210 6 042 90 025 1959/60 46 947 748 309 6 158 115 661 1960/61 55 456 885 403 6 703 118 525 1961/62 65 518 1 043 878 7 613 121 459 1962/63 77 114 1 246 574 6 329 105 525

resor och -1äger, exkursioner, föräld— ramöten m.m.

En annan betydelsefull verksamhets- gren inom ungdomsorganisationerna är kursverksamheten. För budgetåret 1961/ 62 redovisades till skolöverstyrelsen sammanlagt 235 centrala och 937 regio- nala kurser. I de centrala kurserna del- tog sammanlagt över 6 000 personer och i de regionala uppgick antalet del- tagare till i det närmaste 25 000. Dessa siffror torde emellertid inte ge en rätt- visande bild av kursverksamhetens om- fattning. Det totala antalet kurser och deltagare är sannolikt betydligt större eftersom organisationerna ofta anord- nar kurser för vilka statsbidrag av olika anledningar inte kan utgå och som där- för inte redovisas till överstyrelsen.

3.2. Betydelse och situation

3.2.1 Tidigare uttalanden Ungdomsvårdskommittén ägnade under sitt arbete stor uppmärksamhet åt ung- domens föreningsverksamhet. I ett sär- skilt betänkande _ Stöd åt ungdomens föreningsliv (SOU 1944: 31) _ lämna- de den en rad förslag till åtgärder för att stödja ungdomssammanslutningar- nas verksamhet. I detta betänkande på- pekade kommittén bland annat att de ideella föreningarna utgör en kultur- och bildningsfaktor av största betydel-

se i det moderna samhället. Vid sidan av hemmet och skolan fyller förenings- livet en viktig funktion som komplette- rande medborgarskola. De flesta ung- domarna har för närvarande inte till- fälle att skaffa sig någon ytterligare skolbildning efter folkskolan, framhöll kommittén vidare. Endast ett mindre antal har möjlighet att söka sig till folk- högskolor eller andra högre läroanstal- ter. Flertalet ungdomar är sålunda hän- visade att på egen hand skaffa sig kun- skaper utöver dem folkskolan medde- lar. För dessa ungdomar utgör förenings- livet en medborgerlig fortsättningssko- la av stor betydelse. Kommittén fram- höll vidare:

Inom föreningslivets ram beredas de unga tillfälle att mötas i diskussioner och stu- dier, till samvaro och tidsfördriv. Där få de själva styra och ställa, de få praktiskt lära sig reglerna för offentligt framträdande, för ledning av förhandlingar, för förande av protokoll och räkenskaper, de få välja sina egna förtroendemän och granska deras förvaltning. Genom föredrag och diskus- sioner i politiska och sociala spörsmål samt i livsåskådningsfrågor få de sin kunskap och sin andliga synkrets vidgad.

Kommittén pekade också på ungdoms— föreningarnas uppgift att vara idealbil- dande och ge medlemmarna en sam- hörighetskänsla som stärker deras all- männa samhällssolidaritet. Genom med-

lemskapet i en förening kan många ung— domar bryta sig ur den andliga isole- ring, som eljest lätt hotar ungdomen i tonåren, framhöll kommittén vidare. De får kontakt med jämnåriga kamra- ter, finner kanske meningsfränder och vänner med vilka de förtroligt och öp- pet kan tala om sina svårigheter och problem och få dessa belysta med hjälp av erfarenheter i kamratkretsen.

Kommittén ansåg också, att ungdo- mens självverksamhet och självstyrelse i föreningslivet var särskilt värdefull framför allt för den mognare ungdo- men, eftersom denna på ett för samhäl- let menligt sätt ställs utanför en tillbör- lig andel i samhällsansvaret. I riksdag och landsting, i övriga folkvalda sty- relser och nämnder — även i de instan- ser som reglerar ungdomens egna an— gelägenheter, t. ex. skol- och arbets- marknadsfrågor, nöjesfrågor och bo- stadsfrågor — är det så gott som ute— slutande äldre personer som beslutar. Det värdefulla tillskott av nya idéer och unga viljor, som den mognare ungdo- men kunde och borde få tillföra det of- fentliga livet, utnyttjas i alltför liten utsträckning. Från samhällssynpunkt är det dålig ekonomi att ställa en hel generation utanför konkurrensen, när de personer utses som på olika områ- den skall forma vårt samhälle. Ännu vanskligare vore det om ungdomen skul- le få en känsla av att stå utanför samhäl— lets styrelse eller sättas under förmyn— derskap av den äldre generationen. Kommittén ansåg att de dugliga och ini- tiativkraftiga ungdomarna genom ak— tiviteten i ungdomsföreningarna har en möjlighet att få utlopp för sin hand- lingskraft och känna att de inte är be- tydelselösa kuggar i samhällsmaskine— riet.

Ungdomsvårdskommittén betonade också att föreningslivet inte kan anses stå i motsatsställning till hemmets in-

tressen. Tvärtom menade kommittén att föreningslivet har sin stora uppgift att fylla också som en komplettering av hemuppfostran och ett stöd åt den. 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms- främjande sammanslutningar diskutera- de i sitt betänkande ungdomens situa- tion i samhället framför allt vid den tidpunkt då de unga står i begrepp att lämna skolan. Utredningen påpekade att kontakten med skolan för den övervä- gande delen av unga människor upp- hör vid en ålder, då mognadsprocessen långt ifrån är avslutad. Samtidigt mö- ter ungdomen den nya värld, i vilken den skall utvecklas till medborgare:

Denna plötsliga övergång från en mindre ansvarsfylld period i utvecklingen till ett stadium, där handen med hem och skola skall lösas, måste naturligen bli mycket riskfylld. Inträdet i arbetslivet med dess från skolan så artskilda betingelser utgör en mycket krävande anpassning. De nya möjligheter, som den egna och numera re- lativt snabbt växande penninginkomsten betyder för ungdomen, innebär ett utomor- dentligt stort ansvarsproblem. Under denna begynnande anpassning till den vuxnes samhälle utsättes ungdomen för ett ofta ohämmat inflytande från krafter, vilkas huvudsyfte många gånger endast är att dra fördel av ungdomens livshunger.

Om fria organisationer av skilda slag vill fånga denna ungdom och påverka den i positiv riktning, fordras mycket betydande insatser i form av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar från organisationernas sida, framhöll utredningen.

I betänkandet Staten och de politiska ungdomsorganisationerna (SOU 1956: 42) diskuterade 1955 års ungdomsut- redning dessa organisationers dubbla funktion — den samhällsfostrande och den ungdomsfostrande. Utredningen framhöll därvid att de politiska orga— nisationerna genom sitt politiska pro—

paganda- och upplysningsarbete bidrar till att höja allmänhetens medborgerliga kunskaper, något som i ett samhälle byggt på folkstyre måste anses betydel— sefullt. Denna verksamhet avser dels att påverka människorna till ett parti- politiskt ställningstagande (valpropa- ganda, medlemsvärvning för det egna partiet etc.) dels att höja den medbor- gerliga allmänbildningen, bredda in— tresset för allmänna frågor och fördju— pa ansvarskänslan för det gemensam— ma samhället (utrednings-, upplysnings- och skolningsarbete). Utredningen framhöll vidare att det är de politiska ungdomsorganisationerna, som ägnar förhållandevis stor uppmärksamhet åt denna skolningsverksamhet. De ungdo- mar som samlas där kommer nämligen i stor utsträckning för att öka sina po- litiska och samhälleliga insikter. Resul- tatet av denna upplysningsverksamhet blir sannolikt inte alltid att de som vuxna stöder det parti inom vars ung- domsorganisation de fått sin skolning, framhöll utredningen. Denna skolning ger dem emellertid bättre möjligheter att självständigt bilda sig en uppfatt- ning i samhälleliga frågor.

Utredningen var emellertid inte be- redd att föreslå stöd till den rent poli- tiska verksamheten. Det råder i vårt land enighet om, att sådan verksamhet inte bör understödjas med statsmedel, framhöll den.

I fråga om de politiska ungdomsor- ganisationernas ungdomsfostrande verksamhet framhöll utredningen att denna i och för sig torde få anses lika samhällsgagnande som motsvarande verksamhet hos andra ungdomsorgani— sationer. Genom sin väl utbyggda or- ganisationsapparat har de politiska ungdomsorganisationerna möjligheter att komma i kontakt med och påverka ytterligare betydande skaror av unga människor, som måhända eljest skulle

hålla sig utanför organiserad verksam— het, framhöll utredningen vidare.

1960 års ungdomsupplysningsutred- ning lämnade i sitt betänkande en ut- förlig redogörelse för ungdomens situa— tion i det moderna samhället. Dagens unagdomsgeneration växer upp i ett sam- hälle helt annorlunda det, som präglat den föräldrageneration som i dag har samhällsansvar. Utredningen pekade bl.a. på urbaniseringsprocessen och er- inrade om att denna i olika avseenden skapade anpassningssvårigheter i syn- nerhet för ungdomen. De unga har ock- så betydligt bättre ekonomiska resurser än tidigare. De blir tidigare ekonomiskt självständiga och ställs därmed oftare än förr i svåra valsituationer. En annan utvecklingslinje är att fler ungdomar genom den förlängda utbildningstiden under allt längre tid är beroende av si— na fostrare.

För att förstå individens nya situa— tion måste man också ta hänsyn till förändringen av formerna för umgäng- et mellan människor, framhöll utred- ningen vidare. Förenings- och organi— sationssystemet har röjt väg för mera demokratiska uppfattningar om hur man skall leda grupper och individer. Demokratiseringen har inte bara fram- trätt på det politiska området, den har också trängt igenom på arbetsplatser, i skolor och i det militära. Vördnaden för överheten, skillnaden mellan soci- alklasser, respekten för äldre, för över- ordnade och för vissa auktoritetsperso— ner har minskat. Demokratiseringen har i många avseenden bidragit till att utjämna skillnaderna mellan människor i allmänhet och mellan äldre och yngre i synnerhet.

Den allt övervägande delen av den svenska ungdomen har klarat anpass- ningsproblemen väl och tar effektivt vara på de chanser som den nya tiden ger. En mycket begränsad del av ung—

domen klarar inte samhällsanpassning- en och drivs till mer eller mindre aso— ciala beteenden. Under de senaste åren har man även kunnat iaktta vissa ten- denser till förgrovning av asocialiteten och en viss spridning av missanpass- ningsfenomenen till lägre ungdomsåld- rar, framhöll utredningen.

En intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet, som tar sikte på att komma till rätta med ungdoms- problemen, borde enligt utredningens mening i första hand gå ut på att för- stärka och samordna de positiva kraf- ter, som finns i dagens ungdomssverige:

Verksamheten skall ytterst rikta sig till ungdomen, för att denna i allt större ut- sträckning aktivt skall delta i ett positivt ungdomsarbete. För denna målsättnings för- verkligande måste upplysnings— och propa— gandaverksamheten i första hand ta sikte på att få de personer, som är opinionsbil- dare och opinionsförmedlare, att engagera sig i och entusiasmeras av det idéburna ungdomsarbetet.

Även 1960 års folkbildningsutredning (SOU 1961: 44) betonade mycket starkt samhällsförändringarna och deras åter- verkningar på ungdomen. Mot denna bakgrund framstår det som utomordent— ligt betydelsefullt, att ungdomen blir delaktig av sådana gemenskapsformer, som underlättar dess anpassning till det moderna samhällets krav och som bi— drar till att väcka förståelse för demo— kratiska och humanitära värden. Fria och frivilliga insatser inom självstyran- de ungdomsorganisationer framstår som särskilt betydelsefulla genom den prak- tiska skolning och den personlighets- fostran, som sådana insatser skänker, framhöll utredningen. Av utomordentlig vikt från samhällets synpunkt är, att föreningslivet utom ren fritidssysselsätt- ning ger vidgade ideologiska perspektiv av politisk, social eller religiös art. Ideo- logisk medvetenhet och engagemang för bestämda idéer bidrar nämligen till att

motverka de tendenser till nivellering, mekanisering och förflackning, som an- ses kunna spåras i det moderna sam- hällets nöjesliv och massmedia.

3.2.2. Organisationsenkäten

] den tidigare omnämnda rundfrågan till ungdomsorganisationerna har utred- ningen bl.a. ställt en serie frågor om hur de själva ser på sina aktuella upp- gifter och problem. En genomgång av svaren visar, att organisationerna är väl medvetna om sin dubbla funktion: den allmänt fostrande och aktiverande — att samla ungdomen kring de mål och uppgifter som respektive organisationer betraktar som sina; och den mera pro— fylaktiska _ att genom vettiga, aktiva fritidssysselsättningar förebygga alkoho- lism, kriminalitet och allmän hållnings- löshet.

I de flesta svaren kommer på ett eller annat sätt organisationernas uppgift att fostra till samhällsmedvetande och sam— hällsansvar med i bilden. Högerns ung- domsförbund ser exempelvis som sin uppgift att inbjuda till samhällsdebatt och föreningsliv och ge stil och ansvars- känsla åt de medlemmar, som deltar i deras politiska och organisatoriska ar- bete. SSU framhåller att deras väsent— ligaste uppgifter är att ge medlemmar- na känsla och respekt för demokratin som samhällsform och att till medlem- marna förmedla kunskaper och insik- ter som gör dem skickade att i samhäl- lets politiskt valda instanser fullgöra väljarnas uppdrag. Förbundet vill emel- lertid också vara en pådrivande faktor vid utformningen av sitt partis ung- domspolitik på riks-, landstings- och kommunalplanet. SSUH anser det vara förbundets uppgift att göra medlemmar- na demokratiskt medvetna och socialt ansvarskännande och MHF vill fostra unga människor till ansvar; genom täv- lingsverksamhet lära dem att följa reg-

ler och förstå att där många deltar är det nödvändigt att följa dessa regler för att uppnå största möjliga rättvisa. Metodistkyrkans ungdomsförbund anser det som sin uppgift att fostra kristna personligheter, som står för sin tro och vill göra en insats i dagens samhälle. KFUM:s verksamhet söker komplettera hemmets och skolans fostran, skapa vi- känsla, samhällsanpassning och befräm- ja individansvar och gruppgemenskap. Den vill vidare främja fred och sam- verkan och ge hjälp åt flyktingar och underutvecklade folk.

I redogörelserna för organisationer- nas förebyggande och ungdomsfostran- de uppgifter spelar kampen mot alko- holmissbruket en framträdande roll. Frisksportförbundet ser som sin upp- gift att påtala det tilltagande bruket av alkohol och tobak bland barn och ung- dom och genom aktiv propaganda ver— ka för att detta bruk nedbringas. För- bundet pekar emellertid samtidigt ock- så på behovet av fysisk träning och mo- tion för att eliminera den försämrade kondition, som uppkommer till följd av stillasittande på kontor, i bilar och framför tv-apparater. Sveriges blåbands— ungdom påpekar att i ett samhälle där hållningslösheten och förslappningen bland ungdomen alltmer breder ut sig har organisationer med högtsyftande ideell inriktning en allt mer betydelse- full position. Det tilltagande spritbru- ket bland unga människor gör förbun- dets arbete för ett helt alkoholfritt um- gänge brinnande aktuellt. NTO:s junior- förbund betraktar sin verksamhet som huvudsakligen förebyggande. Genom att samla barn och ungdom till det arbete förbundet erbjuder vill det medverka till att förhindra att kriminalitet och asocialitet blir en än mer utbredd barn- och ungdomsföreteelse.

Ungdomsorganisationernas mål och uppgifter har enligt vad som framgår

av enkäten i stort sett varit oföränd- rade under senare år. Man anser emel- lertid allmänt att uppgifterna blivit större och mera betydelsefulla och man upplever också samhällets krav på or- ganisationerna starkare än tidigare. An- svarskänslan för samhället har ökat och de internationella frågorna och kontak- terna har fått en mera framträdande plats i organisationsarbetet. Genom sam- hällsförändringarna har ungdomssam- manslutningarna i viss utsträckning fått överta hemmens fostrande och norm— givande funktion. Flera organisationer har rapporterat att medlemmarnas ge- nomsnittliga ålder sjunkit, vilket åter- verkat på arbetsformer och metoder. Den öppna verksamheten ägnas större uppmärksamhet än tidigare. Förr gäll- de det att ta hand om den ungdom som kom till föreningarna, nu måste orga- nisationerna själva söka sig ut bland ungdomen och försöka vinna den för föreningsarbetet. De stora arrangemang- en har också i betydande utsträckning fått vika för mera grupporienterat ar- bete i mindre enheter. Arbetsmetoderna har därigenom radikalt förändrats och nya hjälpmedel —— inte minst audiovi- suella sådana —— har gjort arbetet mera omväxlande och intressant.

Organisationerna framhåller vidare att ungdomsarbetet i dag i flera avse— enden är lättare än tidigare. Den större förståelsen för verksamhet bland ung- dom, vilken bland annat tagit sig uttryck i ekonomiskt stöd från staten, lands- tingen och kommunerna, har utan tvi- vel underlättat arbetet. Intresset från föräldrarnas sida är också mera påtag- ligt än förr och ungdomen själv är me- ra öppen och frimodig. Till det som gör arbetet lättare hör också enligt or- ganisationerna nya metoder och hjälp- medel.

Det finns emellertid också en del fak- torer som försvårar arbetet. Hit hör

främst otillräckliga ekonomiska resur— ser. Ledarbristen tycks också genom- gående vara ett mycket stort problem. Det ställs numera större krav på le- darna i fonm av utbildning och enga- gemang, vilket försvårar rekryteringen. Konkurrensen om ledarkrafterna — inte minst från den kommunala ungdoms- verksamhetens sida —— anföres också som ett hinder i arbetet. I övrigt talas i detta sammanhang om konkurrensen från det kommersiella nöjeslivet och te- levisionen. Några religiösa organisa- tioner ser i den tilltagande sekularise- ringen ett hinder i ungdomsarbetet. Mi- gration—en, den ökade valfriheten och den längre skolutbildningen anses ock- så försvåra arbetet i ungdomsorganisa- tionerna.

Flertalet organisationer anser att det statliga stödet till ungdomsverksamhe— ten inte påverkat arbetsformernas in- riktning men väl deras omfattning, in— tensitet och kvalitet. Riksidrottsförbun- dets uttalande på denna punkt är i stort sett signifakativt för organisationernas uppfattning: »Arten har inte påverkats i någon större utsträckning, däremot graden. Samhällsstödet har haft till följd en ökad intensitet i ungdomsarbetet, all- deles speciellt på lokal- och distrikts— planet. Bättre organisation och större planmässighet i föreningarnas ungdoms— arbete är andra positiva följder av det nu utgående samhällsstödet.» Några or- ganisationer tycker sig ha märkt en viss strävan att anpassa verksamheten till de statsunderstödda arbetsformerna. NTO påpekar att detta inte bara skett av ekonomiska skäl: »Den av samhället understödda verksamheten blir lätt an- sedd som finare och riktigare genom den sanktion den fått genom samhälls- stödet.» Uppenbarligen har det statliga stödet inneburit en stimulans för den verksamhet som bedrivs i form av stu- diecirklar och fritidsgrupper. SSU har

i tre punkter redovisat hur statsstödet enligt förbundets uppfattning påverkat arbetsformerna:

1. Fritidsgruppsbidraget synes ha medfört en ökad differentiering av verksamheten på det lokala planet, där gruppverksamheten spelar större roll nu än tidigare i förhål— lande till mötesverksamheten. På en del håll kan numera sägas att tyngdpunkten i verksamheten är förlagd till aktivitet i mindre grupper.

2. Bestämmelserna för statsbidrag till ungdomsledarutbildningen har bl. a. med— fört att deltagarantalet vid veckosluts- och veckokurser för ledarskolning numera säl— lan överstiger 40 deltagare per kurs. Tidi— gare förekom kurser i förbundets och di— striktens regi med upp till ett 80—tal delta— gare. I stället har antalet kurser, såväl cen- tralt som regionalt, på senare år ökat kraf- tigt.

3. SSU erhåller för närvarande bidrag till två instruktörer. Den numerära perso- nalförstärkning som kunnat vidtas tack vare instruktörsbidragen har gjort en bättre planering möjlig. Ledarutbildningen har kunnat ägnas större omsorg. Kommunika— tionerna ut till distrikten och de lokala klubbarna har förbättrats. Möjligheterna till aktivitetsaktioner i mindre räjonger och tätortsområden har ökat.

Högerns ungdomsförbund har på frå- gan om statsstödet påverkat arbetsfor- merna svarat: »Ja och nej. Förbundet är ju principiellt motståndare till stat- ligt stöd till politiskt arbete och arbetar för att på politisk väg få dessa bidrag borttagna. De nu utformade bidragsbe- stämmelserna gör det dock nödvändigt för förbundet att utnyttja vissa bidrag till ledarutbildning. Ledarutbildningen är en central fråga för alla ungdoms- organisationer och naturligtvis har de genom statliga bidrag anordnade kurser- na varit av värde.»

De positiva verkningarna av det stat— liga stödet anses allmänt vara större ak- tivitet, mera målmedveten planering av verksamheten, bättre förutsättningar för utåtriktad verksamhet, en mera effek- tiv ledarutbildning och en större orga-

nisatorisk fasthet i »fältarbetet». Endast några få organisationer har i statsstö— det kunnat finna några negativa verk- ningar. Svenska baptisternas ungdoms- förbund säger att några kanske menat att det lättande ekonomiska trycket minskat vårt eget folks ansvarskänsla, men det torde inte överensstämma med verkligheten: »Trots att det samhälle- liga stödet är generöst och mycket upp- skattat, skall det nämligen göras klart att det utgör en utomordentligt liten procent av de totala inkomsterna som är nödvändiga för verksamheten lokalt, regionalt och centralt. Högerns ung- domsförbund säger: »Bidragstänkande, och möjligheten att gömma sig bakom en rik statlig eller kommunal myndig— het, är inte ägnat att öka de enskilda medlemmarnas (och ledarnas) ideella insatser.» Svenska ungdomsringen för bygdekultur anför att det ökade arbetet med rapportskrivning och annat ute i de lokala grupperna har hindrat mycket av det praktiska arbetets förverkligan- de. Det har till väsentlig del minskat stimulansen att påtaga sig ledarskap. Slutligen har utredningen också frå- gat organisationerna om de anser att de nuvarande formerna för statens stöd bör ändras och om statsbidrag enligt deras mening i fortsättningen bör utgå också till andra ändamål än till dem som nu är bidragsberättigade. I svaren på den förstnämnda frågan har orga- nisationernas genomgående och mycket bestämt uttalat två önskemål, nämligen uppräkning av de nu utgående bidrags- beloppen till 1954 års nivå samt sänk- ning av åldersgränsen för fritidsgrup- per. Önskemålen om att denna gräns skall sänkas till tio respektive åtta år fördelar sig ungefär lika mellan de or- ganisationer som uttalat sig på denna punkt. I övrigt vill organisationerna få ökat statligt stöd för att bygga ut instruk- törsverksamheten och ledarutbildning-

en. I fråga om den senare framföres önskemål om bidrag till utbildning av specialledare. Flera organisationer öns— kar enklare redovisning, mindre de- taljreglerade bidragsbestämmelser. Så- väl SGU som SSU anför en rad invänd- ningar mot de nuvarande bestämmel- serna för bidrag till ungdomsledarkur- ser.

På frågan om staten bör lämna stöd till andra ändamål än de nu bidragsbe- rättigade, framför så gott som samtliga organisationer önskemål om bidrag till central administration. Därutöver vill man ha bidrag till lägerverksamhet, ma- terialframställning och inköp av tek- niska hjälpmedel. Unga örnars riksför- bund påpekar behovet av statligt stöd åt. experiment och forskning och Cen terns ungdomsförbund anser att de po- litiska ungdomsorganisationerna borde få ett extra anslag för den medborgar- fostrande verksamhet som dessa orga- nisationer bedriver: »Inte på någon annan plats i skolan eller samhället i övrigt ges denna form av parlamenta- riskt kunnande och medborgerlig skol- ning.»

3.2.3 Utredningen En genomgång av materialet från tidi- gare utredningar om stöd till ungdo- mens föreningsliv visar att ungdoms- organisationernas mål och uppgifter i stort sett förblivit oförändrade genom åren. De två huvuduppgifterna _ den samhällsaktiverande medborgarfostran- de och den förebyggande ungdomsvår- dande — var redan vid tiden för ung- domsvårdskommitténs undersökningar fasta och inarbetade mål för organisa- tionernas verksamhet. De stora och ge— nomgripande förändringar, som sam- hället sedan dess genomgått, har inte i något avseende gjort dessa uppgifter överflödiga eller mindre betydelsefulla.

Tvärtom synes de ha skärpt behovet av en målmedveten och effektiv verksam- het bedriven efter dessa linjer. Ungdomsvårdskommittén såg i ungdo- mens föreningsaktivitet en medborger- lig fortsättningsskola av betydelse sär- skilt för de ungdomar, som inte hade tillfälle att skaffa sig ytterligare skol- bildning efter folkskolan. Sedan kom- mittén lämnade sitt betänkande har den gamla skolan förvandlats till grund- skola med längre skolplikt, ökat utrym- me för samhällsundervisning och i fle— ra avseenden nya aktivitetetsskapande arbetsformer. Möjligheterna till fortsatt utbildning efter den nioåriga grund— skolan har också vidgats och kommer att vidgas ännu mer genom fackskolorna, det nya gymnasiet och en utbyggd yr- kesutbildning. De stora reformerna på skolans område kan emellertid enligt utredningens mening inte överta ung— domsorganisationernas medborgarfost- rande funktion. Snarare kommer ung- domssammanslutningarna i fortsättning— en att spela en ännu mer betydelsefull roll än vad de hittills gjort. I sina or— ganisationer får de unga möjlighet att i praktiskt arbete pröva vad de teore- tiskt lärt sig i skolans samhällsunder- visning: att arbeta under parlamenta- riska former, ta initiativ, fatta beslut och ta ansvar, själva välja sina förtro- endemän, ta ställning, lära sig argumen— tera för sina åsikter och försöka vinna opinion för dem. I detta sammanhang spelar självfallet också studieverksam- heten inom organisationerna en bety- delsefull roll. Ungdomsorganisationerna fyller ock— så en viktig funktion som opinionsor- gan i sådana satmhällsangelägenheter som berör ungdomen men där ungdo- marna själva har små möjligheter att direkt öva inflytande. Ungdomsvårds- kommittén påpekade i sitt betänkande, att det i riksdag, landsting och övriga

folkvalda styrelser och nämnder så gott som uteslutande är äldre personer som beslutar. Det gällde också de instanser som reglerar ungdomens speciella livs- frågor, t. ex. skol- och arbetsmarknads- frågor, nöjesfrågor och bostadsfrågor. Förhållandena torde inte vara nämn- värt annorlunda nu än vad de var då. Ur demokratisk synvinkel måste det därför anses angeläget, att samhället stöder ungdomens föreningsliv i dettas egenskap av opinionsorgan för ungdo— men. Ungdomsorganisationerna bör kunna fungera som en motvikt till de vuxnas dominans i samhällslivet — ett organ som kan bevaka ungdomens in— tressen och föra dess talan i för dem väsentliga samhällsfrågor.

Enligt utredningens mening är ung- domsorganisationernas samhällsfostran- de uppgift den väsentligaste. Det bety- der emellertid inte att utredningen på något sätt underskattar betydelsen av deras allmänt ungdomsfrämjande ar- bete. Tvärtom har dessa uppgifter fått en allt större aktualitet under senare år. Urbaniseringen har såsom påpekats i annat sammanhang vållat många och svårlösta problem speciellt för ungdo- men. Klyftan mellan generationerna har vidgats, vilket i sin tur resulterat i svå— righeter att överföra normer och be- teendemönster från äldre till yngre. Mognadsprocessen hos unga människor har också komplicerats. Medan den bio- logiska mognaden inträder allt tidigare kan man iaktta en tendens till allt se- nare social mognad, betingad av bland annat längre skolgång och därmed läng- re beroende av föräldrar och lärare och en mera invecklad, svårbegriplig och snabbt föränderlig samhällssituation. I detta läge är det viktigare än någonsin tidigare att ungdomen ges tillfälle till meningsfylld, engagerande och aktiv fri- tidsverksamhet. Ungdomsorganisationer- na har visat —— både genom praktiskt

arbete och genom uttalanden bland an- nat i den tidigare refererade enkäten — att de kan och vill göra en insats i denna viktiga samhällsuppgift.

Ungdomsorganisationerna har själv— fallet också en viktig personlighetsfost- rande uppgift. I föreningarna får de unga medlemmarna stifta bekantskap med respektive organisationers idéer och mål, delta i samtal och diskussioner om livsåskådningsfrågor, humanitära och sociala angelägenheter, utveckla sin förmåga att ta ståndpunkt samt även i andra avseenden medverka i en för dem själva berikande och personlighets- utvecklande verksamhet.

I det föregående har talats om ung— domsorganisationernas två huvudupp- gifter. Utredningen vill starkt betona att dessa inte bör betraktas som klart avgränsade från varandra. Den ung- domsvårdande verksamheten kan vara och är många gånger också samhälls— fostrande, och medborgarskolningen är självfallet en viktig faktor i organisa- tionernas strävanden att förebygga missanpassning och asocialitet. Utred- ningen bedömer det för sin del som möjligt att avgränsa de två verksam- hetsområdena från varandra, och detta har uppenbarligen också hittills skett. De nuvarande bidragsbestämmelserna medger som bekant att stöd endast ut-

går till gemensamma ungdomsfrämjande åtgärder.

Denna avgränsning är emellertid inte bara onödig, den utgör också ett hinder för organisationerna att ställa hela sin kapacitet till förfogande i ungdomsar— betet. Olägenheterna av denna begräns- ning är uppenbara: för organisationer— na måste den ofta innebära villrådig— het om var gränsen skall dras och där— med också skapa olust och irritation; för samhället betyder den att ungdoms- organisationernas resurser inte tas till vara helt och fullt i det ungdomsfost- rande arbetet.

Enligt utredningens mening är tiden nu mogen för att ge det statliga stödet till ungdomsorganisationerna en ny och vidare målsättning. Det bör med andra ord utgå såväl till deras samhällsfost- rande och idéinriktade som till deras allmänt ungdomsfrämjande arbete. Med tanke på de stora och betydelsefulla uppgifter som ungdomsorganisationer- na i dessa avseende har, anser utred- ningen också att det statliga stödet i fortsättningen bör vara av sådan om- fattning att det ger dem möjlighet att arbeta planmässigt och effektivt. Det bör också utgå i sådana former, att or- ganisationerna känner sig ha samhäl— lets förtroende, och att de själva kän- ner ansvar för ungdom och samhället.

4. Bidrag till instruktörer och central verksamhet

4.1. Nuvarande förhållanden

Såsom framgår av kapitel 2 (sidan 14) kan ungdomsorganisation under vissa förutsättningar erhålla statligt stöd för anställande av instruktörer. Bidraget utgår med belopp motsvarande tre fjär- dedelar av instruktörens årslön, dock högst 12000 kronor för helt budgetår. Bidrag utgår också till instruktörens re- sekostnader och traktamenten med högst 22 kronor per arbetsdag, dock högst 4 400 kronor för helt budgetår.

Till bidrag åt ungdomsorganisationer- nas instruktörsverksamhet har riksda— gen för budgetåret 1963/64 under åt— tonde huvudtiteln i riksstaten anvisat ett reservationsanslag av 771000 kro- nor. Till detta kommer ett anslag un- der tionde huvudtiteln av 311 600 kro- nor avseende statligt stöd åt motsva- rande verksamhet inom Riksidrottsför- bundet. Anslaget under åttonde huvud- titeln utgår till 47 instruktörer förde- lade på 38 organisationer och under tionde huvudtiteln till 19 instruktörer, samtliga verksamma inom Riksidrotts- förbundet.

Skolöverstyrelsens förslag till fördel- ning av instruktörsbidrag för inneva- rande budgetår redovisas i tabellen på sidan 50. Utöver de i tabellen upptagna organisationerna har ytterligare fem sammanslutningar ansökt om instruk- törsbidrag, nämligen Frikyrkliga ung— domsrådet, Svenska korporationsidrotts- förbundet, Sveriges elevers centralorga- nisation, Högerns ungdomsförbund samt

Sveriges motorfederation-Svenska mo- torcykelförbundet.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t an- gående fördelningen av instruktörsbi— dragen anför skolöverstyrelsen beträf- fande Frikyrkliga ungdomsrådet, att or- ganisationen för närvarande inte be- driver en självständig ungdomsverksam— het av sådan omfattning att det kan an— ses motiverat att tilldela den ett in- struktörsbidrag. Svenska korporations- idrottsförbundet synes enligt översty- relsen för närvarande inte kunna be- traktas som en riksorganisation vars verksamhet är inriktad på ungdom i åldern 12—25 år. Beträffande Sveriges elevers centralorganisation anför över- styrelsen att organisationen för närva- rande inte synes bedriva planlagd fri— tidsverksamhet av sådan omfattning att bidrag kan utgå. Högerns ungdomsför- bund och Sveriges motorfederation- Svenska motorcykelförbundet uppfyller enligt skolöverstyrelsen de författnings- mässiga fordringarna för erhållande av statsbidrag men kan inte utan en om- fördelning av nu utgående instruktörs— slöd erhålla bidrag.

Utöver instruktörsbidragen utgår i allmänhet inte något statligt stöd till ungdomsorganisationernas organisa- tions- och administrationskostnader. Vissa undantag finns emellertid. Sålun- da äger Jordbruksungdomens förbund och förbundet Skog och ungdom (Riks- förbundet Sveriges 4H) rätt att dispo— nera viss del av anslagen till klubb- verksamhet och ungdomsverksamhet på

Skolöverstyrelsens förslag till fördelning av instruktörbidragen 1963/64

Antal medlemmar Föreslaget . . antal organism” totalt iåldern instruktörs- 12—25 år bidrag

Evangeliska fosterlandsstiftelsens ung-

domsförbund ..................... 50 000 19 000 1 Frälsningsarméns ungdom och scoutför—

bund ............................ 40 308 13 660 1 Förbundet Vi unga .................. 18 094 18 094 1 Godtemplarorden .................... 124 000 53 000 2 Sveriges godtemplares ungdomsförbund 17 269 13 100 1 IOGT:s scoutförbund ................ 10 024 5 584 1 Riksförbundet Sveriges 4 H .......... 82 000 71 800 ] 2 Ridfrämjandet ...................... 17 860 12 000 Sveriges fältbiologiska ungdomsförening 3 450 3 450 1 KFUK:s riksförbund ................ 12 474 6 744 1 KFUM:s riksförbund ................ 35 204 23 967 1 KFUKzs och KFUM:s scoutförbund . . . 22 715 14 833 2 Metodistkyrkans ungdomsförbund ..... 4 747 4 000 1 Motorförarnas helnykterhetsförbund. . . 155 639 28 262 1 NTO:s juniorförbund ................ 5 084 4 000 E 1 NTO:s scoutförbund ................. 5 024 4 627 NTO:s ungdomsförbund .............. 14 588 9 990 1 Nykterhetsorganisationen Verdandi. . . . 12 965 5 265 1 Riksförbundet Kyrklig ungdom ....... 180 000 180 000 3 Riksförbundet Sveriges lottakårer ..... 92 662 14 570 1 Skid— och friluftsfrämjandet .......... 30 000 4 500 1 Svenska alliansmissionens ungdomsför-

bund ............................ 10 200 6 275 1 Svenska baptisternas ungdomsförbund . 19 078 14 401 1 Svenska frisksportförbundet .......... 5 235 3 600 1 Svenska missionsförbundets ungdom. . . 61 075 48 438 2 Svenska ungdomsringen för bygdekultur 9 492 6 465 1 Sveriges blåbandsungdom ............ 8 100 5 900 1 Svenska scoutförbundet .............. 82 771 42 800 3 Sveriges schackförbunds ungdomskom-

mitté ............................ 9 300 3 900 1 Sveriges studerande ungdoms helnykter-

hetsförbund ...................... 5 000 4 857 1 Sveriges ungdomsorganisationers lands-

råd .............................. —— — 1 Unga örnars riksförbund ............. 33 400 21 930 2 Ungdomens röda kors ................ 21 000 12 900 1 Örebromissionens ungdom ............ 13 100 12 000 1 Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer. 7 000 4 900 1 Liberala studieförbundet för Folkpar-

tiets ungdomsförbund .............. 10 000 8 000 1 Svenska landsbygdens studieförbund för

Centerns ungdomsförbund .......... 87 359 75 000 2 Arbetarnas bildningsförbund för Sveri-

ges socialdemokratiska ungdomsför-

bund ............................ 61 969 56 000 2

skogsbrukets område såsom bidrag till förbundets centrala administration. Verksamhetsåret 1962 uppgick denna del till 90 000 kronor.

Riksidrottsförbnndet uppbär såsom redovisats i kapitel 2 (sidan 19) flera olika anslag, som helt eller delvis har karaktären av bidrag till administra- tion. Av dessa torde emellertid endast ett, nämligen bidrag till distriksförbun- dens verksamhet avse verksamhet av det slag, som behandlas i detta samman- hang. Anslaget utgår med 790 000 kro- nor av vilket belopp 275 000 kronor ut- gör bidrag till kostnader för central administration. Såsom redan påpekats utgår till Riksidrottsförbundet också 19 instruktörsbidrag till ett sammanlagt belopp av 311 600 kronor.

Till Skid— och friluftsfrämjandet ut- går ur fonden för friluftslivets främjan- de för budgetåret 1962/63 bidrag till främjandets administrationskostnader med 20000 kronor. Till detta kommer ett anslag från fonden för idrottens främjande av 20 500 kronor även detta till administration.

Även till nykterhetsorganisationer ut- går statligt stöd av motsvarande karak- tär. Budgetåret 1963/64 har dessa sam- manslutningar av riksdagen tilldelats ett grundbidrag av 500 000 kronor. An- slaget har fördelats efter antalet vuxna medlemmar. Eftersom med vuxna med- lemmar i det här sammanhanget avses medlemmar från 14 år och uppåt kom- mer detta anslag i viss utsträckning ungdomsverksamheten till del. Av an- slaget tilldelades Godtemplarorden 68 960 kronor, Nationaltemplarorden 36 960 kronor, Motormännens helnykter— hetsförbund 91 120 kronor, Sveriges blå- bandsförbund 34 500 kronor, Nykter- hetsorganisationen Verdandi 17 230 kro- nor, Sveriges studerande ungdoms hel- nykterhetsförbund 15 970 kronor och

Svenska frisksportförbundet 12 310 kro- nor. Till nykterhetsorganisationernas förfogande står också (budgetåret 1963/64) ett anslag av 448 000 kronor. Anslaget utgår såsom bidrag till 29 instruktörer för upplysning i alkohol- frågan enligt samma grunder som för bidraget till instruktörer inom ungdoms- organisationer. Femton av dessa instruk- törsbidrag har för innevarande budget- år fördelats på sju organisationer, som också erhåller statligt stöd till ungdoms- verksamhet eller till huvudorganisa- tioner för sådana sammanslutningar. Godtemplarorden har fem sådana in- struktörsbidrag. Motormännens helnyk- terhetsförbund tre. Nationaltemplaror- den och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund vardera två samt Sveriges blåbandsförbund, Nykterhets- organisationen Verdandi och Sveriges godtemplares ungdomsförbund vardera ett instruktörsbidrag.

Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar har under senare år tillde- lats ett anslag av 300000 kronor, av vilket belopp förbundet får disponera 36 000 kronor till kostnader för central administration.

Riksförbundet Sveriges lottakårer er- höll för budgetåret 1962/63 ett statligt anslag av 1005 000 kronor. Av detta anslag var enligt uppgift från förbun- det sammanlagt 370 000 kronor avsedda såsom bidrag till riksförbundets admi- nistrations- och upplysningsverksamhet.

4.2. Tidigare överväganden

4.2.1 Ungdomsorganisationer i allmänhet Ungdomsvårdskommittén betonade i sitt andra delbetänkande, Stöd åt ungdo- mens föreningsliv (SOU 1944: 31), att ungdomsorganisationernas arbete i myc- ket stor utsträckning är beroende av till- gången på intresserade och kunniga per-

soner, vilka kan ställa tid och krafter till förfogande, när det gäller att leda och organisera verksamheten i förening- arna. Vanligen bereder det emellertid på grund av bristande ekonomiska re- surser organisationerna stora svårighe- ter att ge de krafter som hör rörelsen till den praktiska kunnighet och den ideella stimulans som fordras för ett framgångsrikt ungdomsarbete i de loka- la föreningarna.

Betydelsen av detta problem har un- der senare år allt mer uppmärksammats i och med att större krav från samhäl- lets sida ställs på att ungdomsorgani— sationerna skall ta hand om den växan- de ungdomen, framhöll kommittén vi- dare. Ungdomsföreningarnas arbete har också blivit mer och mer specialiserat. På många håll kan man således iaktta en tendens till att föreningarna i avsikt att intressera allt fler ungdomar för sin verksamhet i större utsträckning än tidigare söker inrikta arbetet mot praktisk hobby- och fritidsverksamhet, mot socialt arbete eller mot idrotts— och friluftsliv, vilket ytterligare accen- tuerar behovet av lämpliga ledarkraf- ter. Kommittén påpekade att denna ut- veckling — vilken måste anses vara lycklig såtillvida som de ökade ung— domsföreningarnas möjligheter att kom- ma i kontakt med och utöva ett hälso- samt inflytande på den ungdom som skyr »tunga» program — skärper ung— domsorganisationernas svårigheter att finna personer som är lämpliga för de skiftande uppgifterna samt att bibringa dem erforderliga kunskaper.

Med hänvisning härtill ansåg sig kom- mittén kunna fastslå att organisationer- nas aktivitetsfrämjande medlemsvård måste utvidgas om den stora tillgång, som svensk ungdom har i sitt eget rikt utvecklade föreningsliv, till fullo skall kunna utnyttjas. Organisationernas egna erfarenheter visade, att detta måste ske

efter i huvudsak två linjer, nämligen dels genom anordnandet av instruktions- kurser, där de personer som visat in- tresse och anlag för att intensifiera ung- domsarbetet i sina respektive förening- ar får tillfälle att utbyta erfarenheter, inhämta uppslag och träna in goda metoder för arbetets utformning, samt dels genom anställandet av instruktörer som på ort efter ort sätter fart på ar- betet och ger det ett medryckande inne- håll. Den förra metoden ger i regel den djupaste och mest varaktiga stimulan- sen, men den når relativt få människor direkt, den senare metoden får kanske mera ytliga verkningar, men den torde mer än något annat bidra till en höj- ning av genomsnittsstandarden på ar— betet i föreningarna. Av dessa orsaker bör ett stöd från det allmännas sida ta sikte på såväl instruktörskurser som in- struktionsverksamhet, framhöll kommit- tén. Mot bakgrunden härav hade ung- domsvårdskommittén kommit till den uppfattningen, att det för främjandet av den betydelsefulla verksamhet som ungdomsorganisationerna bedriver vore lämpligt att staten genom att ställa me- del till förfogande åtog sig en del av det ekonomiska ansvaret för anordnan- de av instruktionskurser och för anstäl- landet av instruktörer inom ungdoms— organisationerna.

Även 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar betonade ledarnas betydelse för ung- domssammanslutningarnas förmåga att vidmakthålla en aktivitet och ett le- vande intresse bland medlemmarna. Ut- redningen pekade särskilt på de riks- omfattande ungdomssammanslutningar- nas svårigheter att förvärva och behålla kvalificerade, centralt verksamma le- dare (riksinstruktörer, konsulenter etc.). Dessa svårigheter var enligt ut- redningens mening i mycket hög grad

att söka i bristen på ekonomiska resur- ser. Därtill kom emellertid också att arbetet ur meritsynpunkt m.1n. ofta var ogynnsamt.

De centrala ledarnas uppgift i för- eningslivet är inte blott att vara en sam- manhållande kraft, framhöll utredning- en vidare. Lika viktig är deras upp- gift att stimulera de lokala organisa- tionerna till förnyelse i arbetsmetodi- ken. Det är inom föreningslivet väl om— vittnat, hur betydelsefull instruktörer- nas funktion är när det gäller att höja det lokala arbetets standard och vilken psykologisk roll instruktörerna spelar som impulsgivare.

Enligt utredningens mening förelåg mycket starka skäl för ett statligt stöd till 'ungdomssammanslutningarnas in- struktörsverksamhet. Utredningen an- såg emellertid att en av staten under- stödd instruktörsverksamhet inom en- skilda fria ungdomssammanslutningar av principiella skäl borde få ett i någon mån begränsat syfte. Det statliga stödet bör icke inriktas på att främja de spe— ciella mål, för vilka sammanslutningar- na är uppbyggda, dvs. ideologiska eller andra syften, framhöll utredningen, utan instruktörsverksamheten bör hu- vudsakligen inriktas på gemensamma ungdomsfrämjande uppgifter inom de många gånger starkt artskilda samman- slutningarnas verksamhet. I första hand är instruktörens uppgift att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att sti- mulera dem till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssyssel- sättning, hävdade utredningen vidare.

1953 års utredning framhöll vidare, att en instruktörsverksamhet som skall stödjas av statsmedel inte enbart bör koncentreras till arbetet inom organisa- tionerna. Det är särskilt angeläget, att de instruktörer, som kommer att arbeta med hjälp av statsbidrag, i största möj-

liga utsträckning riktar sig till ungdo- mar, som står utanför föreningslivet.

För utredningen har det i varje sam- manhang, där stöd i olika former till för- eningslivet satts i fråga, framstått som an— geläget, att den verksamhet som understöd- jes icke isoleras till medlemsvård och tek- nisk skolning etc. av föreningarnas egna medlemmar. Olika uppslag till utåtriktad verksamhet, som alltså skulle ta sikte på ungdomen utanför föreningslivet, har an- setts på alla sätt böra tillvaratagas.

Utredningen föreslog att staten i fort- sättningen skulle bidra till kostnaderna för ett visst antal instruktörer anställda inom sammanslutningar med ungdoms- vårdande arbete på sitt program. Med hänsyn till den organisatoriska upp- byggnaden av det fria och frivilliga ungdomsarbetet i vårt land borde stats— bidraget i första hand knytas till sådan instruktörsverksamhet, som var förank— rad i ungdomssammanslutningarnas riksorganisationer. Såsom huvudman för en eller flera instruktörer borde även kunna stå något av de samarbets- organ som tillkommit för en samver- kan mellan ungdomsorganisationer av likartad karaktär. Enligt utredningens mening borde det inte vara uteslutet, att ungdomsorganisationer, som redan har eller i fortsättningen kan få stats- bidrag för instruktörsverksamhelt av an- nat slag, även skulle komma i åtnju— tande av nu ifrågavarande instruktörs- bidrag. Principiellt borde sålunda nyk— terhetsrörelsens ungdomsorganisationer, oavsett om de tilldelats bidrag till in- struktörer för nykterhetsupplysning, stå öppna för statsbidrag till ungdomsor- ganisationernas instruktörsverksamhet.

Utöver bidrag till instruktörsverksam— het inom ungdomssammanslutningar fö- reslog utredningen en försöksverksam- het i tre län med s. k. länsinstruktörer. Länsinstruktören skulle ha till uppgift att inom sitt verksamhetsområde stödja och samordna ungdomens fritidsverk-

samhet. Såsom huvudman för denna verksamhet tänkte sig utredningen landstingen, vederbörande läns folkbild- ningsförbund eller särskilt tillskapade samarbetsorgan, representerande inom länet verksamma ungdomsföreningar m.m.

Mot utredningens förslag om bidrag till instruktörer inom ungdomsorgani- sationerna reserverade sig en av ut- redningens ledamöter. Reservanten an- förde, att en inom viss ungdomsorgani- sation anställd instruktör av naturligt skäl i sitt arbete knappast skulle kunna lösgöra sig från sin organisations spe- ciella syften eller undandra sig att med- verka i den konkurrens vid medlems- värvningen, i vilken staten inte borde ingripa, att instruktörernas reseverk- samhet svårligen skulle kunna byggas upp på ett planmässigt och från eko- nomisk—organisatorisk synpunkt för- svarligt sätt, att det skulle bli en myc- ket grannlaga uppgift att fördela in- struktörsbidragen mellan de olika or- ganisationerna samt att insatsen av statsmedel (400 000 kronor) enligt hans uppfattning var alltför hög.

I propositionen till 1954 års riksdag (19541156) redovisade chefen för eck- lesiastikdepartementet att det bland re- missinstanserna rådde delade meningar om vilken av de två föreslagna formerna för instruktörsverksamhet —— dvs. in- struktörer inom ungdomsorganisa- tionerna eller länsinstruktörer — som borde få företräde vid ett ifrågasatt stat- ligt stöd. Endast ett mindre antal remiss- instanser hade nämligen anslutit sig till utredningens förslag i dess helhet. I de återstående yttrandena kunde skönjas ett bestämt samband. Tillstyrkan av den ena bidragsformen förenades ofta med avstyrkan eller tveksamhet beträffande den andra.

Departementschefen ansåg för sin del att förslaget om bidrag till instruktörer inom de riksomfattande ungdomssam—

manslutningarna representerade den principiellt och organisatoriskt lämpli- gaste vägen för ett statligt stöd på detta område. Departementschefen anförde vidare:

Enligt min bestämda mening bör en verk- samhet av nu ifrågavarande slag, om den skall kunna bedrivas med framgång, för— ankras i ideella eller andra organisationer med ungdomsvårdande uppgifter på pro- grammet. I likhet med utredningens majo— ritet betraktar jag stödet åt organisationer— nas instruktörsverksamhet som en särskilt viktig beståndsdel av hela det föreslagna bidragssystemet. Planläggningen av ung- domsledarutbildningen förutsätter betydan- de insatser av för uppgiften kvalificerade personer i ansvarig ställning inom orga— nisationerna. En önskvärd utbyggnad och lämplig inriktning av fritidsverksamheten synes i hög grad vara beroende av det bi- stånd, som organisationernas egna riksin- struktörer kan erbjuda det lokala för- eningsarbetets funktionärer.

Deparementschefen ansåg att de skäl som förebragts i den till betänkandet fogade reservationen inte rubbade håll- fastheten i majoritetens motivering för förslaget på denna punkt.

Utredningens plan rörande statligt bidrag till en försöksvis anordnad verk- samhet med länsinstruktörer ansåg sig departementschefen inte kunna biträda:

I och för sig synes uppslaget att pröva nya vägar bcaktansvärt. Jag anser mig dock icke övertygad om att det i förslaget inrymda alternativet med länsvis i se— kundärkommunerna anställda instruktörer i ungdomsarbetet — delvis med ställning som offentliga tjänstemän är välgrun- dat. I detta avseende kan jag helt instäm— ma med vad länsstyrelsen i Norrbottens län anfört i sitt yttrande 1). Från statseko—

1 Länsstyrelsen i Norrbottens län ansåg att erforderliga instruktörer helt borde rekryteras inom organisationerna själva och vara deras verkliga idétränder. Enligt styrelsens mening skulle det inte vara lämpligt med för allemans- bruk anställda länsinstruktörer, som skulle passa alla utan att måhända ha någon egen bestämd ideell hemortsrätt. Länsstyrelsen hade svårt att tänka sig sådana mångahandakun- niga »ledare» inspirerande och övertygande i de olika ungdomsmiljöer, där de skulle vara verksamma.

nomiska synpunkter hyser jag därjämte betänkligheter mot en bidragsgivning av den omfattning, som här kommer i fråga, därest utredningens förslag i dess helhet — inberäknat en senare fullt utbyggd verk- samhet med länsinstruktörer — skulle för- verkligas. Jag vill i detta sammanhang er— inra om att instruktörsverksamheten i lä- net, under förutsättning att landstingen bleve huvudmän, helt finge bekostas av all- männa medel.

Även 1960 års folkbildningsutredning har i sitt betänkande, Folkbildningsar- bete och ungdomsverksamhet (SOU 1961: 44), framhållit instruktörsverk- salnhetens betydelse. Genom detta bi- drag har organisationerna kunnat an- ställa personer, som haft goda person- liga kvalifikationer för sitt arbete. Ung- domsinstruktörerna har ofta dels haft en betydande erfarenhet av ungdoms- arbete, såsom det bedrivs inom de or- ganisationer, där vederbörande an- ställts, dels haft ett starkt personligt, ideellt intresse, något som är en utom— ordentlig tillgång, då det gäller att sti— mulera andra att engagera sig i för- eningsarbetet. Utredningen anför i detta sammanhang vidare:

Ett flertal organisationer har utnyttjat de med statsbidrag anställda instruktörer— na för sin ungdomsledarutbildning. Upp- läggningen av och medverkan i centrala och regionala kurser samt utarbetande av material för kursverksamhet och för fri— tidsgruppsarbete hör till de centrala arbets- uppgifter organisationerna ålagt sina in— struktörer. Genom en omfattande reseverk— samhet har vidare instruktörsarbete kunnat komma tillstånd på det lokala planet. Det— ta har inneburit, att de lokala organisa- tionerna också fått stöd i sitt organisa- tionsarbete, vilket har gynnsamt inverkat på verksamheten. På lokalplanet har i sam- verkan mellan frivilliga krafter och in— struktörer insatser gjorts för att nå icke föreningsanslutna ungdomar. Avsikten har givetvis varit att göra dessa ungdomar för- trogna med föreningsarbete och fästa de- ras uppmärksamhet på vilka möjligheter ett på ideell grund baserat fritidsengage- mang öppnar.

1960 års folkbildningsutredning på- visar också att kontakten mellan riks- organisationerna och deras regionala och lokala organ förbättrats genom in- struktörernas arbete. Den personalför- stärkning, som instruktörsbidragen gjort möjlig för organisationerna har enligt utredningen också öppnat vägar till bättre, mera långsiktig planering av organisations- och upplysningsarbetet, vilket haft särskild betydelse för ung— domsledarutbildningen, eftersom där vid planläggning och genomförande in- struktörernas praktiska erfarenheter och pedagogiska insikter kunnat utnytt- jas.

4.2.2 De politiska ungdomsorganisationerna Tidigare har i skilda sammanhang re- dovisats, att politiska ungdomsorgani- sationer i statsbidragshänseende intar en särställning gentemot övriga bidrags- mottagande ungdomssammanslutningar. Bidrag till instruktörsverksamhet utgår sålunda endast under förutsättning att instruktören anställts av det studieför- bund organisationen är ansluten till. För denna kategori av ungdomsorgani- sationer gäller vidare såsom villkor för statligt stöd till ungdomsledarkurser, att kurserna skall anordnas i samarbete med vederbörande studieförbund. Frågan om statligt stöd till de poli- tiska ungdomsorganisationerna aktuali— serades redan av ungdomsvårdskom- mittén i dess betänkande Stöd åt ung- domens föreningsliv (SOU 1944: 31). Kommittén avsåg med sitt förslag emel- lertid inte stöd åt organisationerna som sådana utan endast åt de sidor av deras verksamhet som kunde betraktas som ungdomsvård av allmänt samhälleligt värde. Kommittén anförde i det sam- manhanget vidare:

Den specifikt ideologiska verksamhet som är varje organisations egenart bör orga- nisationerna däremot som regel själva be- strida kostnaderna för. Detta måste under

alla förhållanden gälla verksamhet av re- ligiös och politisk propagandanatur. Vid utformningen av de härför nödvändiga vill- koren bör det emellertid beaktas, att en viss latitud är erforderlig, om bestämmel- serna skola kunna genomföras utan vid- lyftiga kontrollåtgärder. En alltför ingå— ende statlig kontroll skulle antingen in— nebära ett steg mot en icke önskad »stats- ungdom» eller också och sannolikare leda till att organisationerna föredrog att icke utnyttja det stöd som samhället ställde till deras förfogande framför att inordna sig under ett kontrollsystem som de befarade skulle kunna utgöra ett hot mot deras självständighet och oberoende.

Bland de villkor för erhållande av statsbidrag som kommittén föreslog fanns ett med tydlig adress till de poli- tiska organisationerna. De skulle inte få »»uppamma en våldsmentalitet eller motverka utvecklingen av vår samhälls- ordning på laglig väg samt på den na- tionella och personliga frihetens grund».

Av 1955 års ungdomsutrednings be- tänkande framgår, att de remissinstan- ser, som yttrade sig över ungdomsvårds- kommitténs förslag på denna punkt, i principfrågan i stort sett delade sig i två ungefär lika stora grupper, en yr- kade avslag och en bifall till kommit- téns förslag. Skolöv'erstyrelsen, som be- fann sig bland de avslagsyrkande in- stanserna, ansåg sig av principiella skäl inte kunna tillstyrka förslaget. Över- styrelsen anförde att det inte torde kunna undvikas att ett sådant under- stöd i praktiken även skulle komma or- ganisationernas huvudsyfte, propagan- dan för en viss politisk åskådning, till godo. Liknande skäl anfördes också av andra avslagsyrkande organ. Högerns ungdomsförbund skrev exempelvis bl. a. följande:

Vi avstyrka ett sådant stöd främst av principiella skäl. De politiska ungdomsor- ganisationernas primära uppgift är av po— litisk art. De söka värva anhängare för sina politiska idéer eller, inom vissa organisa—

tioner, för de klass- och gruppintressen de anse sig företräda, samtidigt som de utgöra rekryteringsbas för moderpartierna och dri- va upplysnings- och agitationsarbete för respektive partier.

Folkpartiets ungdomsförbund, Svens— ka landsbygdens ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund yrkade i princip bifall till förslaget. Det senare ansåg att ung- domskommittén radikalt brutit med gammal slentrianmässig uppfattning, enligt vilken de politiska ungdomsor- ganisationerna ställdes i särklass utan möjlighet att kunna påräkna ekonomiskt bistånd från samhällets sida i någon form.

Socialstyrelsen, som tillstyrkte för- slaget, gick i sitt yrkande längre än kommittén. Styrelsen anförde att frå- gan om i vilken mån rent politisk för- eningsverksamhet bör erhålla statsun- derstöd givetvis kan diskuteras:

Det viktigast är dock, att man överhuvud- taget vidmakthåller och stärker de ungas intresse för sådant som kan berika deras liv även om detta betyder att de ansluta sig till den ena eller andra politiska eller religiösa meningen. Det torde i varje fall bli synnerligen svårt att objektivt och opartiskt genomföra den förordade av- gränsningen. Säkerligen skulle tvivelsmål ej sällan yppas beträffande vad som bör avses med begreppen »politisk» och »propa— ganda». I själva verket torde i regel en för- enings strävanden att främja en viss poli— tisk eller religiös riktning vara så inflätade i dess verksamhet som helhet att de icke låta sig särskiljas från andra sidor av verk- samheten. Lämpligheten av ett dylikt vill- kor för bidragsrätten torde därför kunna starkt ifrågasättas. För den bidragsbevil- jande myndigheten innebär en sådan be- gränsning av bidragsgrunderna ett incita- ment att uppställa allehanda föreskrifter, vilka komma att tynga föreningarnas arbe- te utan att man likväl har utsikt att nå det avsedda målet.

Ungdomsvårdskommitténs förslag på denna punkt och den diskussion det gav upphov till gällde organisationer, som

i sin verksamhet kunde tänkas bedriva politisk eller religiös propaganda. När frågan 1953 aktualiserades på nytt som ett led i samhällets nya nykterhetspo— litik hade de religiösa organisationerna vunnit burskap såsom likaberättigad part med övriga ungdomsorganisationer. De politiska ungdomsorganisationerna däremot ställdes alltjämt i särklass. I direktiven till 1953 års utredning an- gående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutning— ar framhöll chefen för finansdeparte- mentet nämligen att de politiska ung- domsorganisationerna visserligen utför ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete, men att deras huvudsyfte är att driva politisk verksamhet och att stats- stöd till dem av den anledningen torde vara förenat med särskilda problem. Med hänsyn till den skyndsamhet var- med ifrågavarande utredning borde be— drivas, ansåg departementschefen det mindre lämpligt att häri inbegripa den- na fråga.

I remissbehandlingen av 1953 års ut- rednings betänkande kritiserades denna begränsning av ett flertal remissorgan. Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att det fanns skäl för att utsträcka bidrags- givningen också till de politiska ung- domsorganisationerna. Folkpartiets ung- domsförbund och Svenska landsbygdens ungdomsförbund beklagade att i direk- tiven för utredningens arbete frågan om eventuellt stöd åt de politiska orga- nisationerna undentagits. Båda förbun- den betonade att de politiska ungdoms- organisationerna utför ett i hög grad samhällsgagnande arbete och att de bör komma i åtnjutande av ett med övriga organisationer likvärdigt statligt stöd.

Sveriges socialdemokratiska ung- domsförbund sade sig inte kunna accep- tera gränsdragningen mellan å ena si- dan de politiska ungdomsorganisationer- na och å den andra övriga ideella or-

ganisationer. Förhundet fann ej moti- veringen för en gränsdragning bärande och ansåg det ingalunda sannolikt att utredningsarbetet skulle ha fördröjts om de politiska ungdomsorganisationer- na innefattats i detsamma.

Arbetarnas bildningsförbund beklaga- de att de politiska ungdomsorganisa— tionerna enligt direktiven ställts utan- för, och ifrågasatte huruvida frågan om statsstöd till dem i detta sammanhang verkligen skulle behöva anses vara för- enat med särskilda problem:

Den allmänna verksamhet, varom det här kan bli fråga kunde knappast tänkas bli lidande av att demokratiska politiska strä- vanden skulle stå som drivkrafter och in- spirationskällor vid dess organisering och praktiska utförande. Ett stöd åt de poli- tiska ungdomsorganisationerna för den av utredningen skisserade verksamheten kan i lika liten mån inge betänkligheter som t. ex. stöd åt de religiösa ungdomsförening- arna, vilka ju inte undantagits.

Liberala studieförbundet kunde vits- orda att det inom Folkpartiets ungdoms- förbund, vars verksamhet LiS noga föl- jer, finns värdefulla fonder av ideali— tet och socialt sinnelag, som bl. a. tagit sig uttryck i studier och frivilligt soci- alt arbete av hög klass. Säkert gäller detta omdöme om alla demokratiskt-pol- tiska ungdomsorganisationer, framhöll förbundet.

Även Högerns ungdomsförbund och Studieförbundet medborgarskolan be— klagade att utredningen inte haft möj- ligheter att pröva frågan om statligt stöd åt politiska ungdomsorganisationer. Ungdomsförbundet erinrade om att det enligt dess mening inte borde utgå stat- ligt stöd till dessa organisationer men menade att ett principiellt ställningsta- gande från kommitténs sida hade varit värdefullt. Studieförbundet angav som en möjlig väg att ge de studieförbund, vilka bland sina kollektivt anslutna or- ganisationer har ett politiskt ungdoms-

förbund, Ökade bidrag till kvalificerad ledarutbildning.

I proposition till 1954 års riksdag an- gående anslag till främjande av ungdo- mens föreningsliv och fritidsverksamhet erinrade dåvarande chefen för ecklesia- stikdepartementet om de politiska ung- domsorganisationernas särställning. Lik- som tidigare finansministern framhöll han att dessa organisationer otvivelak- tigt utför ett erkännansvärt ungdomsvår- dande arbete:

Det är emellertid uppenbart, att dessa organisationers huvudsakliga uppgift är att bedriva politisk verksamhet. Denna del av de politiska ungdomssammanslutningarnas arbete bör ju inte röna påverkan genom statligt stöd. Men att för den skull utesluta dessa organisationer från statligt stöd i deras rent ungdomsvårdande verksamhet synes å andra sidan icke skäligt. Den här tecknade dubbla funktionen — ungdoms— vård och politisk verksamhet — låter sig emellertid inte utan vidare särskilja.

Departementschefen meddelade sam- tidigt att han avsåg att tillkalla sär- skilda sakkunniga för en utredning av denna fråga.

I direktiven till 1955 års ungdomsut- redning erinrade departementschefen om sitt tidigare principiella ställnings- tagande att betänkligheter kunde anföras mot att stödja de politiska ungdomsor— ganisationernas propagandaarbete för ett visst politiskt parti [men att de där— emot borde ha samma rätt som andra ungdomsorganisationer att erhålla stat- ligt stöd för det betydelsefulla arbete de bedriver, exempelvis på studieverk— samhetens och fritidssysselsättningarnas område:

Även om detta arbete kan sägas vara äg— nat att indirekt stödja dessa sammanslut- ningars politiska verksamhet, talar starka rättviseskäl för att de icke av denna orsak förmenas ett stöd av den typ, som tiller- känts andra ungdomsorganisationer. Den centrala uppgiften för den tillämnade ut- redningen bör därför vara att söka utröna,

hur samhället skall kunna genom ekono— miskt stöd främja den ungdomsvårdande verksamhet, som bedrives av de politiska ungdomsorganisationerna, utan att därvid rent partipolitiska syften tillgodoses, samt vilka medel som kan stå till buds för att garantera att därvid endast de ändamål tillgodoses som innefattas i proposition 156/1954 om stöd till ungdomens förenings— och fritidsverksamhet.

Utredningens förslag, som i allt vä— sentligt legat till grund för nu gällande bestämmelser om bidrag till politiska ungdomsorganisationer, avlämnades i oktober 1956. I sina principiella över- väganden erinrade utredningen om att frågan om statligt ekonomiskt stöd till de politiska ungdomsorganisationerna under de diskussioner som tidigare fö- rekommit i hög grad visat sig vara kon- troversiell. På en punkt syntes dock en- ligt utredningens uppfattning åsiktsytt- ringarna sammanfalla, nämligen däri att dylika bidrag inte under några för- hållanden bör utgå till nämnlda sam— manslutningars politiska verksamhet.

Utredningen anförde såsom sin me- ning att de politiska ungdomssamman- slutningarna genom sitt politiska pro— paganda- och upplysningsarbete bidrar till att höja allmänhetens medborgerliga intresse och kunskaper, något som i ett samhälle byggt på folkstyre måste anses betydelsefullt. Denna verksamhet av- ser dels att påverka människorna till ett partipolitiskt ställningstagande (val— propaganda, medlemsvärvning för det egna partiet etc.) dels att höja den med— borgerliga allmämbildningen, bredda in- tresset kring allmänna frågor och för— djupa ansvarskänslan för det gemen- samma samhället (utrednings-, upplys- nings- och skolningsarbete) :

Av naturliga skäl kommer just de poli— tiska unydomsorganisationerna att ägna förhållandevis mycken kraft åt denna skol- ningsverksamhet på längre sikt, eftersom den ungdom, som samlas där, i väsentlig

grad gör detta för att öka sina politiska och samhälleliga insikter. Resultatet av denna på ungdomar inriktade upplysningsverk- samhet blir sannolikt icke alltid, att de som vuxna män och kvinnor vid valtillfällena stöder det politiska parti inom vars ung- domsorganisation de fått sin skolning. Den- na skolning ger dem emellertid större möj- ligheter att självständigt bilda sig en upp- fattning i samhälleliga frågor.

Utredningen framhöll emellertid att den inte var beredd att föreslå stöd till den rent politiska verksamheten. Den erinrade om att det i landet rådde enig- het om att sådan verksamhet inte bör understödjas med statsmedel — en upp- fattning som utredningen sade sig dela.

I fråga om de politiska ungdomsor' ganisationernas ungdomsfostrande verk- samhet framhöll utredningen att den i och för sig måste anses lika samhälls— gagnande som motsvarande verksamhet hos Övriga ungdomsorganisationer. Ut- redningen påpekade att det är en all— män samhällelig angelägenhet att i vid- gad omfattning väcka och utveckla ung- domens intresse för meningsfylld sys— selsättning under fritiden. Från sam- hällets sida kunde det därför knappast anses försvarligt att avstå från det yt- terligare bidrag härtill som de politis- ka ungdomsorganisationerna kunde lämna, om deras möjligheter till insat- ser stärktes genom statligt stöd. Genom att de politiska ungdomssammanslut- ningarna vid den nya ungdomsgiveni uteslutits från den statliga bidragsgiv- ningen hade de kommit i ett sämre kon- kurrensläge i förhållande till övriga ungdomssammanslutningar, hävdade utredningen vidare. De ökade resurser de sistnämnda erhållit hade förbättrat deras möjligheter i kampen om ungdo- men och hade enligt vad utredningen erfarit redan möjliggjort för flera sam- manslutningar att öka sitt medlemsan- tal. Från rättvisesynpunkt är det tyd- ligt att det nya ungdomsstödet kan ge

anledning till invändningar från de po- litiska ungdomsorganisationerna. Ut— redningen anförde såsom sin uppfatt- ning att det måste anses önskvärt att infoga den ungdomsfostrande verksam- heten inom de politiska ungdomsorga- nisationerna i det statliga stödet till föreningslivet.

Utredningen föreslog att statsbidrag till av politisk ungdomsförening orga- niserad fritidsgrupp skulle utgå i sam- ma utsträckning och på samma villkor som gällde för fritidsgrupper inom öv- riga ungdomsorganisationer.

I fråga om bidrag till instruktörsverk- samhet diskuterade utredningen två al- ternativa lösningar:

Alternativ A innebar att de politiska ungdomsorganisationerna helt skulle jämställas med övriga ungdomsorgani- sationer i fråga om möjligheten till statsbidrag för instruktörsverksamhet.

Alternativ B innebar att riksförbund för studiecirkelverksamhet, till vilket politisk ungdomsorganisation var an- sluten, skulle fungera som huvudman för instruktörsverksamheten inom ung— domsorganisationen.

Utredningen förordade alternativ B och anförde som skäl härför bl. a. att då statsbidragsgivningen här skulle komma in på ett nytt oprövat område, där meningarna varit delade, syntes försiktigheten kräva att man i främsta rummet övervägde den utväg som er- bjöd de största garantierna mot even- tuella missbruk.

Även i fråga om bidrag till ungdoms- ledarutbildning övervägde utredningen två alternativa lösningar:

Alternativ A innebar att de politiska ungdomsorganisationerna skulle jäm- ställas med övriga ungdomssammanslut-

ningar i fråga om rätten till statsbidrag för ungdomsledarutbildning.

Alternativ B innebar att de av skol- överstyrelsen godkända riksförbunden för studiecirkelverksamhet skulle in- kopplas såsom mellanled i utbildnings- verksamheten och att studieförbunden sålunda skulle stå som mottagare av statsbidraget och få ansvaret för utbild- ningen unider samverkan med de politis— ka ungdomsorganisationerna.

Även i detta fall stannade utredning— en slutligen för att förorda alternativ B. Den betonade emellertid samtidigt att bidragsgivningen skulle ordnas en- ligt detta alternativ under en övergångs- tid:

Sedan systemet varit i verksamhet nå- gon tid, borde en genomgång göras av de vunna erfarenheterna. Framkommer där- vid, att ett så upplagt statsbidragssystem fungerat mindre tillfredsställande eller måste anses mera komplicerat än som på— kallas av målsättningen, skulle det ankom- ma på tillsynsmyndigheten — skolöversty- relsen — att efter överläggningar med de berörda studieförbunden och de politiska ungdomsorganisationerna redovisa sina er- farenheter för Kungl. Maj:t och föreslå de modifikationer i formerna för bidragsgiv— ningen som då framstå såsom ändamåls— enliga.

Vid remissbehandlingen beklagade flera instanser att utredningen på grund av alltför snäva direktiv inte ansett sig kunna behandla frågan från en mera principiell och förutsättningslös ut— gångspunkt. Flertalet remissinstanser delade emellertid utredningens uppfatt- ning att de politiska ungdomsorganisa- tionernas ungdomsfostrande verksam-het borde understödjas av statsmedel. Någ- ra avslagsyrkanden framfördes dock _ -i stort sett med samma motiveringar som tidigare anförts mot förslaget. Vissa remissorgan förklarade sig inte ha nå- got att erinra mot att gränserna för

.anslagsgivningen vidgades att omfatta jämväl de politiska ungdomsorganisa- tionernas reguljära verksamhet. Lands- or-ganisationen framhöll exempelvis att i ett demokratiskt samhälle förutsättes politisk aktivitet från medborgarnas sida. Så länge skolorna inte för det stora flertalet medborgare nöjaktigt fyl- ler anspråken på bildnings- och upplys- ningsverksamhet på samhällskunskaper- nas områden, får denna verksamhet be- drivas på annat håll och i andra for- mer, varvid speciellt de politiska ung- domsförbunden spelar en betydelsefull roll.

I proposition till 1957 års riksdag följde departementschefen utredningens förslag. I anslutning till förslaget om bidrag till instruktörsverksamhet fram- höll departementschefen emellertid att det knappast var tilltalande att på den- na punkt i bidragssystemet försätta de politiska ung—domsorganisationerna i en särställning. Med hänsyn till de skäl utredningen anfört ansåg han sig emel- lertid höra förorda att bidragssyste- met i detta avseende tillsvidare utfär- dades på det sätt utredningen föresla- git:

Därest —— såsom man enligt min uppfatt- ning har all anledning att förmoda —- er- farenheterna kommer att utvisa att någon extra kontroll icke är nödvändig för att or- ganisationerna skall göra en noggrann av- gränsning av instruktörernas arbetsuppgif— ter, bör de särskilda kontrollåtgärderna självfallet upphöra.

I fråga om bidraget till ungdomsledar- utbildning framhöll departementsche- fen att han även i detta hänseende an— såg det mindre tilltalande att sätta de politiska ungdomsorganisa-t-ionerna i en speciellt kontrollerad särställning. Han ansåg sig emellertid inte höra frångå utredningens förslag utan förordade att det statliga stödet åt de politiska ung- domsorganisationerna på denna punkt

tillsvidare skulle få den utformning som utredningen föreslagit.

4.3. Utredningens överväganden och förslag 4.3.1 Principiella synpunkter

En studie av tidigare överväganden be- träffande statligt stöd till ungdomsorga- nisationerna visar otvetydigt-vilken stor betydelse samtliga berörda instanser och myndigheter tillmätt ungdomsinstruktö- rernas verksamhet. Enstaka kritiska rös- ter kan inte nämnvärt rubba intrycket av att förslaget om stat-ligt stöd till ungdomsorganisationer i form av bi- drag för att anställa instruktörer bars upp av en kraftig och sakligt väl under- byggd opinion. De med statligt stöd finansierade instruktörerna skulle en- ligt denna avsevärt förbättra möjlig— heterna för riksorganisationerna att hålla kontakt med sina regionala och lokala organ, stödja och effektivera de- ras organisationsarbete, hjälpa till att ge verksamheten ett för medlemmarna intressant och meningsfullt innehåll, stimulera till förnyelse i fråga om ar- betsformer och metoder samt främja organisationernas utåtriktade verksam- het och arbete bland föreningslös ung- dom.

Erfarenheterna av ungdomsorganisa- tionernas verksamhet under de nio år statsbidrag utgått verifierar att den med bidraget avsedda effekten i huvudsak uppnåtts. Genom instruktörernas insat- ser har ungdomsorganisationerna fått ökad stabilitet, kommunikationerna har förbättrats både inom organisationerna och mellan dem, vilket inneburit att idéer, uppslag och metodiska grepp, som visat sig framgångsrika .i ungdomsar- betet, kunnat förmedlas och utnyttjas i långt större utsträckning än tidigare. Tack vare instruktörsinstitutionen har också kvaliteten i ungdomsarbetet i fle-

ra avseenden fönbättrats. Det statliga stödet till detta ändamål har också sti- mulerat till ökad kontakt och i många fall ifruktbringande samarbete med sam- hällsorgan av skilda slag.

Stödet till instruktörsverksamhet så- som det för närvarande är utformat kan emellertid enligt utredningens mening inte anses svara mot rimliga anspråk på ekonomiska resurser för de arbetsupp- gifter som främst åvilar organisationer- nas centrala ledningar. Flertalet av de organisationer det här är fråga om brot- tas med svåra ekonomiska och perso— nella problem, vilket allvarligt hämmar deras möjligheter att bedriva en verk- samhet i överensstämmelse med sina strävanden och ambitioner.

Att instruktörsverksamheten trots de positiva erfarenheter den kan uppvisa inte fått ännu större genomslagskraft i ungdomsarbetet beror enligt utred— ningens mening på tre omständigheter: 1. Antalet instruktörer har i förhål-

lande till ungdomssammanslutning— arnas uppgifter, medlemsantal och organisatoriska struktur varit allt- för litet.

2. Instruktörsbidraget har inte kombi- nerats med bidrag till organisatio— nernas centrala verksamhet.

3. Instruktörsverksamheten är i viss mån för detaljreglerad, och den är begränsad till vissa i bidragsvillko- ren klart angivna uppgifter i respek- tive organisationers arbete. Hur begränsad den statsunderstödda instruktörsverksamhetens omfattning i själva verket är framgår kanske tydli- gast av det förhållandet att 19 instruk- törer inom Riksidrottsförbundet och 47 instruktörer inom övriga ungdomsor- ganisationer för närvarande har att ver- ka inom en medlemskader som sam- manlagt torde uppgå till avsevärt mer än en miljon. Utredningen anser att detta förhållande från effektivitetssyn-

punkt är föga tillfredsställande och fö- reslår därför en väsentlig uppräkning av det statliga anslaget för detta ändamål.

I betänkandet Stöd åt ungdomens för— eningsliv anför ungdomsvårdskommit- tén att instruktörsverksamheten i jäm- förelse med ledarutbildningen kanske får mera ytliga verkningar. Under de förutsättningar kommittén utgick ifrån drog den sannolikt en fullt riktig slut- sats. Begränsas instruktörsverksamheten till enstaka besök i de regionala och 10- kala organen utan att följas av en mera systematisk kontakt från riks-organisa- tionens kansli, är risken stor att besöken endast får temporära verkningar och att verksamheten snart glider tillbaka i de gamla hjulspåren. Skall instruktö- rens arbete kunna leda till mera bestå- ende resultat, är det såsom redan fram- hållits viktigt, att besöken inte kommer med alltför långa intervaller. Det är emellertid lika angeläget att instruktörs- verksamheten samordnas med en cen- tral, kontinuerlig aktivitet, som bidrar till att konsolidera och förstärka in- struktörens insatser. All erfarenhet talar för att om instruktörsverksamheten skall ge avsett resultat, måste den kombine- ras med systematisk förmedling av idéer och uppslag, information om hjälpme- del och arbetsmaterial och en uppföl- jande rådgivning avseende såväl orga- nisatoriska och praktiska frågor som frågor rörande verksamhetens inrikt- ning och kvalitet. Med de begränsade ekonomiska resurser organisationerna för närvarande förfogar över kan de endast i ringa utsträckning bedriva en sådan aktivitet.

Ett viktigt motiv för bidrag till ung- domsorganisationernas centrala instan- ser är också att bered-a dem bättre möj- ligheter till en mera långsiktig och sy— stematisk planering "av verksamheten. För närvarande saknar de tillräckliga resurser härför, vilket kan leda till att

arbetet ofta får improvisationens prä- gel och att de medel organisationerna ändå har inte alltid kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

Brist på pengar i organisationernas centrala instanser leder också ofta till att kvalificerade instruktörer och ung- domsledare tvingas ägna en betydande del av sin arbetstid åt rutinuppgifter av kontorsteknisk och administrativ art, som bättre och snabbare skulle kunna utföras av billigare och för ändamålet utbildad arbetskraft. Det måste därför anses varai överensstämmelse med sunda, företagsekonomiska principer och där- med också med samhällets strävanden att bättre hushålla med allmänna medel, att förstärka ungdomsorganisatiwonernas centrala ekonomiska resurser. Det för- slag till organisationsbidrag, som utred- ningen i det följande kommer att fram- lägga, har därför utformats så att det också innebär ett stöd för ungdomsor- ganisationernas centrala verksamhet.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ung- domsvårdande sammanslutningar an- förde i sitt betänkande, »att en av staten understödd instruktörsverksamhet inom enskilda fria ungdomssammanslutningar av principiella skäl borde få ett i någon mån begränsat syfte. Utredningen fram- höll vidare:

Det statliga stödet bör icke inriktas på att främja de speciella mål, för vilka sam- manslutningarna är uppbyggda, dvs. ideolo- giska eller andra syften, utan instruktörs- verksamheten bör huvudsakligen inriktas på gemensamma ungdomsfrämjande upp— gifter inom de många gånger starkt artskil— da sammanslutningarnas verksamhet. I första hand är instruktörens uppgift att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimu— lera dem till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning.

Utredningen föreslog vidare bland an- nat att bidrag endast skulle utgå till

heltidsanställd instruktör, som anstäl- les för minst ett år, att instruktion för instruktören på förslag av vederböran- de organisation skulle fastställas av skolöverstyrelsen och att det skulle åvila samma myndighet att behörighetsför- klara sökande till instruktörsbefattning.

Utredningens förslag på dessa punk- ter följdes helt av Kungl. Maj:t och riks- dagen och ligger sålunda för närva- rande till grund för bidragsgivningen på detta område.

Denna begränsning av instruktörs- verksamheten bör ses mot bakgrunden av ungdomsfrågans tidigare behandling. Såsom redovisats i kapitel 3 betonade ungdomsvårdskommittén mycket starkt de ideella organisationernas betydelse som kultur— och bildningsfaktor. Enligt kommitténs uppfattning fyllde för- eningslivet en viktig uppgift som kom- pletterande medborgarskola. Även om de sakkunniga i ungdomsorganisatio- nerna såg ett organ som kunde hjälpa till att förebygga missanp—assning och ungdomskriminalitet — ett skydd mot »skadliga inflytelser och frestelser» — betona-de den i första hand betydelsen av organisationernas verksamhet bland den överväldigande del av ungdom, som är normalt utvecklad.

Vid ungdomsfrågans behandling i samband med 1953 års utredning fick de profylaktiska och ungdomsvårdande aspekterna en mera framträdande roll. Ungdomsvårdskommitténs förslag på detta område, som dittills inte blivit föremål för någon Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling, aktualiserades nu som ett led i sam-hällets nya giv på nykterhetspolitikens område. I direkti- ven till 1953 års utredning uttalade chefen för finansdepartementet att de tänkta statliga stödåtgärderna borde avse bidrag till organisationer som ut- övar ungdomsvårdande verksamhet. I sammanhanget angavs vidare att stöd-

åtgärderna skulle inriktas på den del av verksamheten, som innefattade ung- domsvård i egentlig mening.

Finansministerns starka betoning av den nykterhetspolitiska aspekten modi- fierades i viss mån av utredningen. I sitt under hösten 1953 avgivna betän- kande framhöll denna att ungdomsfrå- gorna i utredningsdirektiven fått en starkare anknytning till alkoholfrågan än de i själva verket har, betraktade som aktuellt samhällsproblem. Samma uttalande gjordes av chefen för eckle— siastikdepartementet i proposition till 1954 års riksdag angående statligt stöd åt ungdomens föreningsliv och fritids- verksamhet. Dessa uttalanden föränd- rar emellertid ingenting i sak. Utred- ningen var bunden av sina direktiv och motiveringen till nu gällande bidrags— bestämmelser för stöd åt ungdomsverk- samhet ligger därför på det allmänna ungdomsfrämjande och mot missanpass- ning, kriminalitet och alkoholmissbruk förebyggande planet.

Enligt utredningens uppfattning fyl- ler ungdomsorganisationerna på detta område en synnerligen betydelsefull uppgift. Olika studier och undersök- ningar tyder på att föreningsaktiv ung- dom i långt mindre utsträckning än föreningslös kommer på kant med sam- hället. Detsamma gäller för övrigt också de ungdomar, som mycket aktivt ägnar sig åt fritidsstudier och hobbyverksam- het. Ungdomsorganisat-ionernas arbete bland föreningslös ungdom, deras strä- van att engagera allt flera unga män- niskor i sin verksamhet måste därför enligt utredningens mening i hög grad anses förtjänt av statens ekonomiska bistånd.

Utredningen vill emellertid bestämt uttala att dessa uppgifter inte är de enda och inte ens de Viktigaste moti- ven för stöd från det allmännas sida. Ungdomsorganisationern—a är — såsom

ungdomsvårdskom—mittén framhållit — först och främst en kompletterande medborgarskola. I föreningslivet får unga människor inte bara tillfälle att delta i en »till kamratskap fostrande verksamhet». De får där också möjli-g- het att utveckla kunskaper och färdig- heter, som är av betydelse för dem i deras egenskap av medborgare i ett de— mokratiskt samhälle. De får stifta be- kantskap med demokratins och parla- mentarismens idé och teknik, lära sig att fatta beslut och ta ansvar, att respek- tera majoritetens vilja men också att kämpa för sina egna åsikter och försöka ändra en minoritet till majoritet, ut— veckla självständighet, öva samarbete och tolerans.

Med en på detta sätt vidgad motive- ring för det statliga stödet till ungdoms- organisationerna anser utredningen det som självklart att den nuvarande be- gränsningen i fråga om instruktörens arbetsuppgifter tas bort. I en verksam- het som huvudsakligen syftar till att bland medlemmarna utveckla demokra— tiska attityder och umgängesformer måste organisationernas idéinnehåll ha sin givna plats. Idéer och åsikter är nödvändiga beståndsdelar i en levande demokrati, och därför måste de finnas med i de organisationers verksamhet, som syftar till att förstärka demokratin och skapa förutsättningar för medlem- marnas självständiga ställningstagande i livsåskådningsfrågor.

I tidigare överväganden av det stat- liga stödet till instruktörsverksamhet har det stund-om ifrågasatts om det över- huvudtaget är möjligt att avgränsa det allmänt ungdomsfrämjande arbetet från mera ideologiskt inriktade uppgifter. Utredningen förmodar att detta inte är helt uteslutet. Det råder emellertid inte något tvivel om att denna gränsdrag- ning ställer oragnisationerna inför be- tydande problem både av praktisk-eko-

nomisk och av psykologisk art. Så kan det exempelvis tänkas att en lokal av- delning vid ett och samma möte vill behandla både ett ideologiskt och ett allmänt ungdomsfrämjande ämne. Enligt bidragsbestämmelserna kan en med statsstöd anställd instruktör då inte åtaga sig mer än den senare uppgiften även om han är aldrig så väl skickad att klara dem båda. För lokalavdelning- en betyder det att den måste avstå från medverkan i det förstnämnda ämnet; att annan icke statsunderstödd instruktör måste engageras, vilket inte alltid är möjligt, eller att två instruktörer [kallas till mötet ifråga, med ökade kostnader och ett föga rationellt utnyttjande av organisationens personella resurser som följd.

Det måste också kännas föga inspire— rande för en instruktör, att under sitt arbete ute på fältet tvingas hålla inne med motivering-ar för och synpunkter på det ämne han har att behandla bara för att de grundar sig på hans ideolo- giska övertygelse.

Utredningen anser att de detaljbe- stämmelser, som nu ingår i villkoren för bidrag till instruktörsverksamhet, bör slopas, nämligen att instruktör skall an- ställas på heltid för minst ett år, att sökande skall behörighetsförklaras av skolöverstyrelsen samt att samma myn- dighet skall fastställa instruktion för instruktör. När de nuvarande bidrags- bestämmelserna utformades 1953 var det fullt naturligt att de försågs med [ganska detaljerade regler. Det gällde ju då för staten att lämna sitt stöd åt en verk- samhet, av vilken man ännu inte kunnat göra några erfarenheter. När nu bidra- gen utgått i nio år, finns det emellertid ingenting som talar för att dessa detalj- bestämmelser bör bibehållas. Frågan om val av instruktör, anställningstid och instruktion bör i fortsättningen med fullt förtroende kunna—överlåtas till orga-

nisationerna själva. Det liggerisakens na— tur, att en organisation vill uppnå bästa möjliga resultat av de statliga bidragen, och de torde också bäst kunna bedöma hur stödet lämpligen skall disponeras.

Utredningen har i ovanstående av— snitt såsom ett av de viktigaste motiven för samhällets stöd mycket starkt beto- nat ungdomsorganisationernas uppgift att fostra medlemmarna för demokra- tiska ideal och arbetsformer. Konse- kvenserna här-av måste bli att statsbi- drag endast kan utgå till ungdomssam- manslutningar med en organisation uppbyggd enligt demokratiska princi- per, och som klart tar ställning för de- mokratin. Vilka krav utredningen vill ställa på en sammanslutnings organisa- toriska uppbyggnad skall närmare ut- vecklas i ett följande avsnitt. Med kravet på klart ställningstagande för demokra- tin avser utredningen att en organisa- tion kan komma i åtnjutande av statligt stöd endast under förutsättning att den öppet förklarar sin anslutning till prin- ciperna om åsiktsfrihet, religions-fri- het och yttrandefrihet, tryckfrihet, för— enings- och församlingsfrihet, och att den är beredd att offentligt ta avstånd från samhällssystem, där dessa för de- mokratin fundamentala förutsättningar saknas.

4.3.2. Staten och de politiska ungdoms- organisationerna

De nuvarande villkoren för statligt stöd åt politiska ungdomsorganisationer och bakgrunden till dem har redovisats i avsnittet »De politiska ungdomsorgani- sationerna» (sidan 55 f).

I sina överväganden av formerna för samhällets fortsatta stöd till dessa or- ganisationer har utredningen i stort sett utgått från de två huvudlinjer, som övervägandena i denna fråga hittills följt:

1. Vilka skäl talar för att de politiska 5—313461

ungdomsorganisationerna i statsbi- dragshänseende bör placeras i sär- ställning?

2. Är det möjligt och finns det anled- ning att begränsa den statliga bi- dragsgivningen till dessa samman- slutningars allmänt ungdomsfräm- jande arbete? Utredningen har i den förstnämnda frågan konstaterat, att betänkligheterna mot att ge vissa ungdomsorganisatio- ner statligt ekonomiskt stöd grundade sig på misstanken att statsstödet skulle kunna komma att utnyttjas för religiös och politisk propaganda. Från denna ut— gångspunkt är det anmärkningsvärt, att endast de politiska ungdomssamman- slutningarna — inte de religiösa _ pla- cerats i särklass. Det torde nämligen enligt utredningens bedömanden i unge- fär lika mån ingå i såväl politiska som religiösa ungdomsorganisationers legi— tima strävanden att försöka påverka människornas åsikter i viss bestämd rikt- ning. Skillnaden är endast att det i ena fallet rör sig om politiska och i det andra om religiösa åskådningar. Rent ekonomiskt har särbestämmel- serna på detta område inte någon bety- delse. De politiska ungdomsorganisatio- nerna erhåller statligt stöd i precis sam- ma omfattning som andra ungdomssam- manslutningar. De olägenheter som bi- dragsgivningens sammankoppling med studieförbunden för med sig är inte hel- ler av den omfattning att de motiverar en ändring av bestämmelserna. Den kri- tik som kan riktas mot bidragskonstruk- tionen på denna punkt ligger helt på det principiella planet. I det avseendet måste den emellertid betraktas som så mycket allvarligare. Från de politiska ungdomsorganisationernas sida kan de för dem gällande särbestämmelserna knappast uppfattas på annat sätt än som bristande förtroende från samhället för den kategori ungdomar som är aktivt

intresserade av samhällsfrågor och po- litik. Enligt utredningens uppfattning måste det anses vara en nödvändig renlighetsåtgärd att statsmakterna nu slopar särbestämmelserna för de poli- tiska ungdomsorganis-ationerna och ger dem samma status och förtroende som övriga ungdomsorganisationer åtnjuter. Frågan om det är möjligt och önsk- värt att begränsa bidragsgivningen till de politiska ungdomsorganisationerna att avse endast allmänt ungdomsfräm- jande uppgifter har alltid ställts när det statliga stödet till dessa organisationer varit föremål för statmakternas över- väganden och beslut. 1955 års utred- ning påpekade i sitt betänkande att frå- gan i hög grad varit kontroversiell. På en punkt synes dock åsiktsyttringarna enligt utredningens uppfattning ha sam- manfallit, nämligen däri att bidrag inte under några förhållanden borde utgå till nämnda sammanslutningars poli- tiska verksamhet. Redan remissbehand- lingen av utredningens betänkande vi- sade emellertid att enigheten inte heller på denna punkt var fullständig. I den 1957 avlämnade propositionen i denna fråga redovisades nämligen att viss-a re- missorganisationer »förklarat sig intet ha att erinra mot att gränserna för an- slagsgivningen vidgades att omfatta jämväl de politiska ungdomsförbundens reguljära verksamhet». Bland andra an- slöt sig LO till denna ståndpunkt. Uppfattningen att statsbidrag inte bör ges åt ungdomsorganisationernas poli- tiska aktivitet var dock mycket utbredd. Det intressanta i sammanhanget är emellertid att dess företrädare i så ringa mån anförde sakskäl för sitt ställnings- tagande. Man nöjde sig i regel med att allmänt deklarera, att politisk verksam- het inte bör stödjas av allmänna medel eller att de politiska partiernas propa- ganda inte bör bekostas av staten. I några fall kläddes åsikten i en för ung—

domsorganisationerna positiv formule- ring: organisationerna bör få behålla sitt oberoende av staten.

I föregående kapitel har utredningen förordat, att målsättningen för sain- hällets stöd åt ungdomsorganisationer- na i fortsättningen vidgas till att om- fatta organisationernas hela verksam- het och inte som nu begränsas till »ge- mensamma ungdomsfrämjande åtgär- der». Detta bör också gälla de politiska ungdomsorganisationerna. De betänk— ligheter, som tidigare anförts mot or- ganisationernas propagandaverksamhet, håller enligt utredningens mening inte vid en närmare granskning. Det är vis— serligen riktigt, att propagandan spelar en alltmer framträdande roll i det mo- derna samhället. Nya effektiva propa- gandamedel tas i bruk, nya propagan- dametoder utarbetas och människan utsätts för en så gott som oavbruten påverkan. Även om den kommersiella propagandan dominerar, finns det ingen anledning att förringa den syste- matiska påverkan, som utgår från olika ideologisk-a och intressegrupper i sam- hället.

Skyddet mot propaganda är dock inte avskärmning utan ökade kunskaper och en mera kritisk hållning hos dem som utsätts för den. I det sammanhanget fyl- ler ungdomsorganisationerna, inte minst de politiska, en viktig uppgift. Genom olika arbetsformer _— mötesför- han—dlingar, studiecirkelarbete, diskus- sioner och politiska debatter — utveck- las medlemmarna i just dessa avseen— den. Det torde vara ställt utom allt tvivel att de politiska ungdomsförbun- dens medlemmar genomsnittligt sett vet betydligt mer om samtliga politiska partiers och ungdomsorganisationers idéer, program och politisk än ungdo- men i övrigt i samma åldersgrupper. De är också i allmänhet väl orienterade i samhällsfrågor av olika slag.

Inte minst de politiska debatterna —— vilka för övrigt förekommer inte bara inom respektive ungdomsförbund utan också mellan dem —- har här stor be— tydelse. För att kunna delta i menings- utbytet måste medlemmarna förbättra sina kunskaper och färdigheter i olika avseenden och hålla sig åt jour med vad som händer i samhället, vilket i sin tur leder till att de får bättre möjligheter att ta ställning med utgångspunkt från egna åsikter och värdenormer. En rad undersökningar — i USA genomförda främst av det kända forskarteamet Katz-Lazarsfeld och i Sverige av Be- redskapsnämn—den för psykologiskt för- svar och Sveriges radio — visar ett klart samband mellan föreningsaktivitet och samhällsintresse. De som regelbundet deltar i sina organisationers inre arbete, är oftare än andra med i politiska dis- kussioner, följer bättre radions och te- levisionens samhällsprogram och debat— ter och läser i större utsträckning tid- ningarnas ledare och mera krävande ar- tiklar om politik och samhällsfrågor. Såsom utredningen ser frågan är de po- litiska ungdomsorganisati-onernas re- guljära verksamhet därför snarare ett skydd mot propaganda och en garanti för att denna inte blir vulgär och osak- lig än ett stöd för den. Utredningen an- ser sig därför med hänvisning till vad som ovan anförts kunna föreslå, att området för det statliga stödet till poli- tiska ungdomsorganisationer liksom till ungdomsorganisationerna i övrigt vid- gas till att omfatta dessa sammanslut- ningars hela verksamhet.

Utredningen vill emellertid i detta sammanhang upprepa, att det statliga stödet endast bör utgå till organisationer med en klar och otvetydig demokratisk inriktning. Statsbidraget skall i det här fallet främja en miljö för demokratisk- politisk fostran bland ungdomen. Det ligger därför i sakens natur, att de or-

ganisationer, som skall komma i åtnju- tande av statsstödet, klart tar ställning för demokratin och mot samhällssystem där medborgarnas demokratiska rätt att fritt uttala sina åsikter och att sam- mansluta sig i fria organisationer, är kringskuren.

4.3.3 Förslag till bidragskonstrukn'on I föregående avsnitt har utredningen framhållit betydelsen av det nu utgå- ende statliga stödet åt ungdomsorgani- sationernas instruktörsverksamhet. Ut- redningen har i det sammanhanget också såsom sin mening anfört . . .

att det nuvarande bidraget till denn-a verksamhet är klart otillräckligt och bör utökas, att stödet bör kunna komma ungdoms- organisationernas hela verksamhet till godo och inte såsom nu är fal- let endast »inriktas på gemensam- ma ungdomsfrämjande uppgifter», att större frihet bör ges åt de bidrags- mottagande organisationerna att själva bedöma hur bidraget skall utnyttjas, samt

att instruktörsbidraget bör komplette- ras med ett statligt stöd åt ung- domsorganisationernas centrala verksamhet.

Mot bakgrunden av ovanstående vill utredningen föreslå, att det nuvarande stödet åt instruktörsverksamhet ersättes av ett statligt anslag för bidrag till in— struktörer och central verksamhet inom ungdomsorganisationerna, i fort- sättningen kallat organisationsbidrag. Detta bidrag bör utgå i förhållande till organisationernas storlek men vara så konstruerat, att mindre organisationer erhåller ett per medlem räknat högre bidrag än större organisationer. Utred- ningen anser sig ha funnit en lämplig bidragskonstruktion genom att indela organisationsbidraget i tre skild—a bi-

dragsposter, nämligen grundbidrag, in- struktörsbidrag och rörligt bidrag.

Grundbidraget bör utgå med lika stort belopp till samtliga ungdomssam- manslutningar som uppfyller gällande fordringar för statsbidrag. Utredningen har nämligen funnit, att kostnaderna för en organisations centrala verksam- het i viss utsträckning är oberoende av organisationens storlek. Varje organi- sation har behov av ett centralt kansli, som handlägger mera rutinmässiga, ad- ministrativa ärenden av typen med- lemsregistrering, bokföring och distri- bution av material och hjälpmedel; som informerar och ger service åt re- gional-a och lokala organ. Det centrala kansliet är också en viktig förutsätt- ning för organisationernas mera lång- siktiga planering av verksamheten och för dess möjligheter att smidigt anpassa denna till nya situationer och behov inom organisationens intresseområde. Såväl ur organisationernas som ur all- män samhällelig synvinkel är det vik- tigt, att dessa kanslier kan arbeta på ett tillfredsställande sätt; att de förfogar över lämpliga arbetslokaler, en för be- hovet avpassad kontorsteknisk utrust- ning samt kontorspersonal med god ut- bildning. Grundbidraget bör därför av- vägas så att det verksamt bidrar till att skapa gynnsamma arbetsförhållanden och en viss ekonomisk rörelsefrihet för organisationernas centrala ledningar. Utredningen har efter noggranna över- väganden funnit, att ett mot bakgrun- den av ovan anförda faktorer väl av- vägt statligt stöd är 25 000 kronor, och föreslår därför att grundbidrag till bi-

dragsberättigade ungdomsorganisatio- ner i fortsättningen utgår med detta belopp.

Bidrag till instruktörsverksamhet ut- går för närvarande med belopp motsva- rande tre fjärdedelar av instruktörens

årslön dock högst 12000 kronor för helt budgetår. Bidragsunderlaget för instruktörsstödet uppgår således till 16000 kronor. Utöver bidrag till in- struktörens lön utgår också bidrag till resekostnader och traktamenten med högst 22 kronor för arbetsdag under vilken denne minst åtta timmar vistats utanför sin tjänstgöringszon. Detta bi- drag får inte överstiga 4 400 kronor för helt budgetår.

1953 års utredning föreslog i sitt be- tänkande att instruktörer inom ung— domsorganisationerna skulle erhålla statligt stöd enligt samma grunder som nykterhetsorganisationernas instruktö- rer. Enligt denna norm skulle bidrag utgå till instruktörens lön med två tred- jedlar av årslönen dock högst 10000 kronor, samt till resekostnader och traktamenten med högst 18 kronor per arbetsdag varunder instruktören vista- des utanför sin tjänstgöringsort dock högst med 3 600 kronor för helt budget- år. I prop05ition till 1954 års riksdag biträdde chefen för ecklesiastikdepar- tementet utredningens förslag i fråga om bidrag till resekostnader och trak- tamenten men föreslog att bidrag till instruktörens lön skulle utgå med tre fjärdedelar av årslönen dock högst 9 000 kronor. Riksdagen biföll departe- mentschefens förslag.

Under de nio år bidraget funnits till har stödet till instruktörens lön så- lunda höjts från 9 000 kronor till 12 000 kronor och därmed bidragsunderlaget från 12000 kronor till 16000 kronor. Bidraget till resekostnader och trakta- menten har samtidigt höjts från 18 till 22 kronor per arbetsdag och från 3 600 till 4 400 kronor för helt budgetår.

Då bidraget inrättades 1954 svarade bidragsunderlaget i stort sett mot lönen för ordinarie folkskollärare i lägsta lö- neklass i ortsgrupp 3. Motsvarande lä- rarlön utgår för närvarande med i runt

tal 20000 kronor. Det statliga stödet till instruktörsverksamhet uppgår såle— des i dag till endast 60 procent av den- na lönenivå mot 75 procent 1954. Samti- digt som instruktörsbidraget undergått denna realvärdeminskning har kostna- derna för obligatoriska sociala anställ- ningsförmåner stigit —— främst genom tillkomsten av ATP och förbättrad sjuk- försäkring — och uppgår i dag till i genomsnitt tio procent av lönen. Det nuvarande instruktörsbidraget torde sålunda för närvarande uppgå till knap- pa 55 procent av anställningskostna— derna vid den lönenivå som 1954 fast- ställdes för ungdomsinstruk-törer.

Mot denna bakgrund är det absolut nödvändigt att instruktörsbidraget nu uppräknas till sitt ursprungliga real— värde. I petita för budgetåret 1964/65 har skolöverstyrelsen föreslagit, att bi- dragsunderlaget för ungdomsinstruktör höjs till 20000 kronor och att stats- bidraget härigenom uppräknas till 15 000 kronor. Enligt utredningens me- ning är dessa belopp i underkant. Med hänsyn till bl. a. ökade kostnader för sociala förmåner skulle det vara fullt befogat att höja bidragsunderlaget till 22000 kronor och bidraget till 16 500 kronor. Genom att utredningen i det följande föreslår att organisationerna i fortsättningen skall få större frihet att disponera över det statliga stödet för detta ändamål har utredningen emel— lertid stannat för skolöverstyrelsens siffror.

Utredningen vill i sammanhanget också framhålla betydelsen av att det statliga stödet justeras i takt med pen- ningvärdesförändringar och allmän standardutveckling. De realvärdeminsk— ning-ar, som det statliga stödet på detta område under senare år utsatts för, har -i dubbelt avseende försämrat ungdoms— organisationernas möjligheter att bedri- va en kvalitetsmässigt god verksamhet.

Dels har de tvingats till allt större egeninsatser, vilket i sin tur inkräkta-t på resurser som inom organisationerna varit avsedda för andra ändamål, dels har det visat sig allt svårare att i kon- kurrens med andra arbetsgivare rekry— tera kompetent arbetskraft för instruk- törsverksamheten. I ett samhälle, där den ekonomiska standarden öknar myc- ket snabbt och penningvärdet utsätts för praktiskt taget oavbrutna föränd- ringar, är »det viktigt att bidragen inte under någon längre tid låses fast vid samma belopp. lnstruktörsbidragets an- knytning tilI lönen för folkskollärare i lägsta löneklassen i ortsgrupp 3 bör en- ligt utredningen betraktas som en rikt- punkt, som snarare är för låg än för hög.

Bidrag till instruktörens resekostna- der och traktamenten utgår för närva- rande såsom redovisats med 22 kronor per arbetsdag under vilken instruktö- ren vistas utanför sin tjänstgöringsort, dock med högst 4 400 kronor per bud- getår. Bidraget har under åren justerats samtidigt med instruktörsbidraget och har således undergått samma realvärde- minskning som detta. Utredningen fö- reslår, -att bidraget uppräknas till 5 000 kronor per budgetår.

Utredningen har tidigare föreslagit, att bidrag till instruktörsverksamhet i fortsättningen bör utgå utan de in- skränkningar och detaljbestämmelser, som för närvarande gäller. Det innebär att instruktörens arbete skall kunna omspänna organisationens hela verk- samhet och inte som nu begränsas till för samtliga organisationer »gemen- samm-a ungdomsfrämjande uppgifter». Det innebär vidare att det nu gällande kravet på minimi- och maximitid för anställningen slopas och att tillsynsmyn- digheten i fortsättningen inte skall be— höva lämpligförklara sökande till in- struktörstjänst och fastställa instruktion för denna.

Även bidraget till resekostnader och traktamenten bör enligt utredningens mening kunna ges under friare for- mer än hittills. Den nuvarande bestäm— melsen att bidrag utgår med högst 22 kronor för arbetsdag då instruktören vistas utanför tjänstgöringsorten leder till en onödig administrativ belastning både för tillsynsmyndigheten och orga- nisationerna och bör därför kunna slo- pas. Utredningen föreslår därför att de båda bidragsposterna — till instruktö— rer och till resekostnader och trakta- menten — sammanslås till ett schablon- mässigt beräknat bidrag av 20 000 kro— nor, som fördelas enligt principer som redovisas nedan.

Såsom enda bidragsvillkor bör gälla att organisationen i efterhand skall re- dovisa att den under budgetåret hia-ft kostnader för löner, resor och trakta— menten av minst samma omfattning som statsbidraget, samt att bidraget i dess helhet använts för verksamhet bland ungdom. Det senare villkoret bör gälla också grundbidraget och det rörliga bidraget.

Bidraget 'bör således inte vara för— knippat med några bestämmelser, som reglerar instruktörernas anställnings- villkor och arbetsuppgifter och inte heller hur många instruktörer respek- tive organisationer skall anställa, om de skall anställas på hel- eller deltid, för längre eller kortare tid. Såsom redan tidigare påpekats bör organisationerna många gånger kunna utnyttja det stat- liga stödet bättre och effektivare om de har befogenheter att själva avgöra hur det skall användas.

Samtidigt som utredningen förordar en friare bidragsgivning till instruk- törsverksamhet vill den emellertid framhålla betydelsen av att instruktö- rerna även i fortsättningen ges tillfälle till kontakt och samråd med varan-dra. De konferenser, som skolöverstyrelsen

under åren anordnat för ungdomsorga- nisationernas instruktörer, har visat sig vara mycket värdefulla för ung- domsarbetet. Vid dessa konferenser har instruktörerna nämligen tillfälle att ut- byta idéer och erfarenheter, ta del av varandras material för program och stu- diearbete och diskutera nya pedagogis- ka och organisatoriska grepp och me- toder. Utredningen vill därför framhålla vikten av att konferenser för ungdoms- organisationernas instruktörer även i fortsättningen anordnas i ungefär sam- ma utsträckning som hittills.

Den friare och mindre detaljreglerade bidragsgivning, som utredningen föror- dar, har både en principiell och en praktisk motivering. Ungdomsorganisa- tionerna fyller en mycket viktig funk- tion i samhället. Det arbete som orga- nisationerna utför — utan eller med samhälleligt stöd — är av största he- tydelse för ungdomens kontakt med och anpassning till de vuxnas samhälle. Det är viktigt att organisationerna kan kän— na att de har samhällets förtroende men också att de känner ansvar för ungdomen och för att syftet med sam- hällets stöd uppnås. Rent praktiskt be- tyder de friare bidragsformerna mindre administrativt arbete både för organi- sationerna och tillsynsmyndigheten.

Instruktörsbidraget fördelas enligt nu gällande bidragsgrunrder i förhållande till antalet medlemmar i åldern 12—25 år. Utredningen anser att organisatio- nernas medlemsantal under vissa be- tingelser, som närmare kommer att re— dovisas i det följande, är en bra och enkel beräkningsgrund, som bör använ- das även i fortsättningen. Huruvida ål— dersgränserna 12 respektive 25 år är de lämpligaste anser sig utredningen för närvara-nde inte med säkerhet kunna bedöma. Denna fråga kommer emeller- tid att bli föremål för ingående studier i de undersökningar, som nu pågår

inom ramen för utredningens arbete. I avvaktan på resultaten av dessa under— sökningar föreslår utredningcn att in- struktörsbidraget beräknas på grundval av antalet medlemmar inom respektive organisationer i åldern 12—25 år.

Utredningen har tidigare (sidan 61 f) såsom sin uppfattning anfört, att den statsunderstödda instruktörsverksamhe- ten inom ungdomsorganisationerna med hänsyn till organisationernas omfatt- ning och uppgifter är klart otillräcklig och bör väsentligt utvidgas. Efter nog- granna överväganden vill utredningen i princip förorda att varje tiotusental medlemmar inom en organisation skall kvalificera för bidrag till en instruk- tör. Dock bör varje organisation som uppfyller gällande fordringar för er- hållande av statligt stöd erhålla bidrag för minst en instruktör. Utredningen föreslår vidare att organisationer med fler än 60 000 medlemmar erhåller yt- terligare instruktörsbidrag efter en av- tagande skala, och att ingen organisa- tion —— Riksidrottsförbundet undanta— get — kan uppbära bidrag för mer än åtta instruktörer.

Under sitt arbete med konstruktio- nen av instruktörsbidraget har utred- ningen haft att ta hänsyn till två i viss mån motstridiga faktorer. Å ena sidan har den försökt finna en enkel och smi- dig bidragsberäkning, som samtidigt är så konstruera-d att den stimulerar ung- domsorganisationerna att ta kontakt med nya grupper av ungdomar och för— söka värva nya medlemmar. Å andr-a sidan har den velat tillgodose berätti- gade önskemål om största möjliga rätt- visa vid fördelningen av det statliga stödet. Utredningen har därvid funnit, att ovan föreslagna bidragsprincip upp- fyller högt ställda krav på enkelhet och smidighet. Den torde också komma att stimulera organisationerna att försöka utöka sitt medlemsantal.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte bidragsgrundande intervaller om tiotusen medlemmar är alltför stora för att i önskvärd utsträckning stimulera organisationernas medlemsrekrytering. För organisationer som just passerat en vbidragsgräns lär utsikterna att skapa underlag för ytterligare ett instruktörs- bidrag te sig ganska avlägsna. Till detta kommer att de stora vissa fall ojämnt fördelar det statliga stödet mellan organisationerna. För att i någon mån komma till rätta med den- na olägenhet och samtidigt erhålla en bidragsgrund, som bättre stimulerar or— ganisationernas medlemsrekrytering och öppna verksamhet, bör enligt ut- redningens mening även halva instruk- törsbidrag kunna utgå.

Mot bakgrunden härav vill utredning— en förorda att instruktörsbidrag i prin- cip skall utgå med 10000 kronor för varje femtusental medlemmar, som en organisation redovisar. Enligt utred- ningens förslag skulle bidragskonstruk- tionen för denna del av organisations— bidraget härigenom erhålla följande ut- formning:

intervallerna i

Organisationens Instruktörsbidrag medlemstal kronor (10 000 20 000 10 000—14 999 30 000 15 000—19 999 40 000 20 000—24 999 50 000 25 000—29 999 60 000 30 000—34 999 70 000 35 000—39 999 80 000 40 000—44 999 90 000 45 000—49 999 100 000 50 000—54 999 110 000 55 000—59 999 120 000 60 000—69 999 130 000 70 000—84 999 140 000 85 000—99 999 150 000 >99 999 160 000

Såsom tredje bidragspost i organisa- tionsbidraget föreslår utredningen ett s. k. rörligt bidrag. Detta bidrag bör ut— gå i förhållande till antalet lokalavdel- ningar inom respektive organisationer.

Utredningen har tidigare (sidan 63 f) mycket starkt betonat ungdomsorgani- sationernas roll som kompletterande medborgarskola. Det framhölls därvid bl.a. att ungdomarna i sina organisa- tioner får stifta bekantskap med demo- kratins och parlamentarismens teknik, lära sig att fatta beslut och ta ansvar, att respektera majoritetens vilja men också att kämpa för sina egna åsikter . . . För dessa ungdomsorganisationernas upp- gifter spelar de lokala föreningarna en betydelsefull för att inte säga avgörande roll. Det är nämligen just denna miljö _ relativt små, självstyrande grupper, där medlemmarna väljer sina funktionä- rer och talesmän och själva ansvarar för organisationens verksamhet och ekono- mi — som utgör den viktigaste förut- sättningen för ungdomsorganisationer- nas insatser på detta område.

Utredningen vill i det sammanhanget också framhålla, att ungdomsorganisa- tionernas verksamhet bland s.k. för- eningslös ungdom knappast kan bedri- vas med någon större framgång om inte organisationerna förfogar över en sta- bil och effektiv organisationsapparat på det lokala planet. Från denna utgångs- punkt är det därför av största betydel- se att ungdomsorganisationerna stimu- leras och ges resurser att bygga upp ett nät av aktiva, lokala föreningar. Ett rörligt bidrag till ungdomsorganisatio- nernas centrala ledningar beräknat på antalet verksamma lokalavdelningar medverkar enligt utredningens uppfatt- ning därtill.

Utredningen föreslår att det rörliga bidraget i princip utgår enligt följande:

Antal Rörligt bidrag lokalavdelningar kronor (200 5 000 200—299 10 000 300—399 15 000 400—499 20 000 500—599 25 000 600—699 30 000

Antal Rörligt bidrag lokalavdelningar kronor 700—799 35 000 800—899 40 000 900—999 45 000 >999 50 000

Vid arbetet med organisationsbidra- gets utformning har utredningen också ingående prövat frågan om vilken an- slagsform det föreslagna statliga stödet bör ha. Utredningen har därvid å ena sidan konstaterat, att det måste ligga i såväl organisationernas som samhällets intresse att ungdomsverksamheten ex- panderar och att kvaliteten i arbetet förbättras. Den bidragsform, som utan tvivel ger de bästa förutsättningarna för en sådan utveckling, är förslagsanslaget. Å andra sidan anser sig utredningen inte kunna bortse ifrån att ett statligt stöd i denna form binder riksdag och rege- ring vid kostnader vars omfattning kan vara svår att i förväg överblicka. Ut- redningen har därför beslutat föreslå, att organisationsbidraget tills vidare ut— går i form av ett obetecknat anslag.

När utredningen slutligen stannat för denna anslagsform vill den emellertid såsom sin mycket bestämda mening ut- tala, att bidraget med detta inte för längre tid får låsas vid ett belopp, som just nu kan anses vara väl avvägt. Om verksamheten inom ungdomsorganisa- tionerna skall kunna utvecklas och fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt, är det nödvändigt att det statliga ansla- get med jämna mellanrum omprövas både med hänsyn till verksamhetens omfattning och till den allmänna eko- nomiska utvecklingen.

Den konstruktion av organisations- bidraget, som utredningen ovan föror- dat, kan användas oavsett om det stat- liga stödet utgår som förslagsanslag eller som obetecknat anslag. Vid obe— tecknat anslag användes de i beräk- ningsskalorna på denna och föregående

sida uppförda beloppen som vägnings- tal, vilka efter omräkning till procenttal lägges till grund för anslagets fördel— ning. I nedanstående tabell har såsom exempel ett tänkt statligt obetecknat anslag av en miljon kronor fördelats enligt denna beräkningsprincip på tio fingerade ungdomsorganisationer.

Om antalet bidragsberättigade orga- nisationer ökar utan att anslaget i mot- svarande omfattning uppräknats förut- sätter utredningen att anslaget förbehål- les de ungdomssammanslutningar, som tidigare erhållit statligt stöd för detta ändamål. När organisationer, som förut inte erhållit organisationsbidrag, ansö- ker om sådant och uppfyller gällande fordringar, måste därför enligt utred— ningens bestämda mening anslaget upp- räknas i förhållande därtill.

4.3.4. Förslag till kvalifikationsgrunder

Den bidragskonstruktion som ovan för- ordats kräver ett närmare klarläggande av vad som från statsbidragssynpunkt avses med begreppen ungdomsorganisa- tion samt avdelning och medlem av sådan organisation.

Det föreslagna organisationsbidraget motsvaras för närvarande närmast av det statliga stödet för anställande av instruktörer. Enligt gällande författning

utgår detta bidrag till »riksorganisa- tion, vars verksamhet är särskilt inrik- tad på ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sådana organisationer _— _ — under förutsättning att veder- börande organisation bereder medlem- marna möjlighet att ägna sig åt fritids- verksamhet av den art, som angives i särskilda av skolöverstyrelsen i anslut- ning till denna kungörelse meddelade föreskrifter, och att organisationen bland medlemmarna bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet». In- struktör för vilken bidrag utgår skall ha till uppgift att »handleda ungdom i so- ciala frågor och främja en kulturellt be- tonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet».

Bidrag utgår inte till politisk organi- sation eller till organisation med hu- vudsaklig uppgift att tillvarata »med- lemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen». För instruktör som av riksförbund för studiecirkel- verksamhet anställts för ovan angivna uppgifter utgår emellertid bidrag även om instruktören är verksam hos poli- tisk ungdomsorganisation.

Utredningen har ingående diskuterat vad som från statsbidragssynpunkt bör avses med »riksorganisation, vars verk- samhet är särskilt inriktad på ung-

Exempel på organisationsbidragets fördelning enligt utredningens förslag

Antal Vägningstall Organi— Grund- 17 Ingå 0. Summa sation medlem- avdel- bidrag 0 . ' bidrag mar ningar IB RB IB + RB bidr. A 22 300 1 768 25 000 50 50 100 12,50 93 750 118 750 B 11 800 380 25 000 30 15 45 5,63 42 225 67 225 C 3 160 253 25 000 20 10 30 3,75 28 125 53 125 D 10 500 423 25 000 30 20 50 6,25 46 875 71 875 E 64 250 2 120 25 000 130 50 180 22,50 168 750 193 750 F 5 948 173 25 000 20 35 55 3,13 23 475 48 475 G 81 200 1 930 25 000 140 50 190 23,75 178 125 203 125 H 7 644 779 25 000 20 35 55 6,87 51 525 76 525 I 28 976 228 25 000 60 10 70 8,75 65 625 90 625 J 16 383 350 25 000 40 15 55 6,87 51 525 76 525 250 000 800 100,00 750 000 1 000 000

dom...». En viktig principfråga som därvid måste prövas var huruvida bi- drag endast borde utgå till ungdoms- organisationer i egentlig mening, dvs. organisationer med verksamhet uteslu- tande inriktad på ungdom och med- lemmar till övervägande delen i åldrar- na 25 år och därunder, eller om statligt stöd också skulle kunna komma andra organisationer med ungdomsverksam- het på programmet till del. Enligt ut- redningens uppfattning är det viktigt att ungdomen själv har ett reellt inflytande över och ansvar för den ungdomsverk- samhet för vilken här diskuterat stat- ligt stöd är avsett. I och för sig skulle denna inställning kunna tas till intäkt för att begränsa bidragsgivningen till egentliga ungdomsorganisationer.

För närvarande utgår emellertid stats- bidrag också till andra organisationer än rena ungdomsorganisationer, och starka skäl talar för att så bör vara fal— let även i fortsättningen. Utredningen vill i det sammanhanget särskilt peka på den alltmer påtagliga tendensen till avgränsning mellan olika åldersgrup- per och generationer. I direktiven för utredningen har chefen för ecklesia- stikdepartementet erinrat om just detta förhållande. Kontakten mellan yngre och äldre generationer är numera tro- ligtvis inte så stark som tidigare, och en sannolikt mycket stor andel av den svenska ungdomen synes uppleva ge— menskap främst med jämnåriga, fram- håller departementschefen bl. a. Mot bakgrunden härav bör bidragsvillkoren inte utformas så att de kan tänkas kom- ma att medverka till att vidga klyftorna mellan yngre och äldre. Utredningen föreslår därför att statsbidrag också bör kunna utgå till organisationer, vilka inte är att betrakta som ungdomsorga— nisationer i egentlig mening. En förut- sättning bör emellertid vara att orga- nisationen i fråga bedriver en för ung-

dom i berörda åldrar speciellt inrik— tad verksamhet och att det statliga stö- det odelat utnyttjas för denna verksam- het. Organisationerna hör också bereda ungdomen möjligheter att öva inflytan- de på och ta ansvar för dess verksam- het i allmänhet och ungdomsverksam- heten i synnerhet.

Utredningen har också ingående prö- vat vilka kriterier en riksorganisation för ungdomsverksamhet i statsbidrags- hänseende bör ha. För att en organisa- tion skall kunna komma i åtnjutande av bidrag till ungdomsledarkurser, skall den enligt nu gällande villkor ha minst 3000 medlemmar. Denna bestämmelse synes emellertid enligt kungörelsen inte avse bidrag till instruktörsverksamhet. Det framgår inte heller av kungörelsen att det bidragsgrundande antalet med- lemmar avser ungdom i viss ålder. Ut- redningen föreslår att organisation i fortsättningen för att kunna erhålla bidrag till ungdomsverksamhet skall ha minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år. Liksom för närvarande bör emeller- tid också samarbetande organisationer, vilka tillsammans uppfyller villkoren för bidragsberättigad ungdomsorganisa- tion, kunna erhålla statligt stöd. Med detta förslag har utredningen inte slut- giltigt tagit ställning till frågan om lämpliga åldersgränser. Såsom framhål- lits i annat sammanhang skall denna fråga närmare studeras under utred- ningens fortsatta arbete.

Med begreppet riksorganisation avses i allmänhet organisation med viss geo- grafisk utbredning. Utredningen har diskuterat frågan om inte vissa krav i detta avseende bör ställas på riksor- ganisation för ungdomsverksamhet. Den lösning utredningen därvid övervägt in- nebär, att en sådan organisation skulle ha minst 50 verksamma lokalavdelning- ar fördelade på minst tio län. Efter när- mare överväganden har utredningen

emellertid beslutat att inte förorda ett bidragsvillkor av detta slag. Det bör ligga i såväl ungdomsorganisationernas som samhällets intresse att det statliga stödet förknippas med så få bestämmel— ser som möjligt. Med den bidragskon- struktion utredningen föreslagit kan be- stämmelsen i fråga anses överflödig. En organisation, som inte tidigare kommit i åtnjutande av statligt stöd, kan näm— ligen erhålla sådant först på förslag av Kungl. Maj :t och efter riksdagens pröv- ning. I de fall nya organisationer an- söker om bidrag till ungdomsverksam- het, ankommer det på tillsynsmyndig- heten att med ledning av deras syfte och verksamhet bedöma och i sin petitaskri- velse redovisa i vad mån de bör kunna betraktas som riksorganisationer för ungdomsverksamhet.

Utredningen föreslår såsom bidrags- villkor vidare att riksorganisation för ungdomsverksamhet liksom för närva- rande skall bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet. På denna punkt vill utredningen emellertid sträcka sig längre än nu gällande bestämmelser. Såsom ovan (sid. 46 f) framhållits an- ser utredningen att bidraget till ung— domsorganisationerna inte bör begrän- sas till »gemensamma ungdomsfrämjan- de åtgärder» utan avse organisationer- nas hela verksamhet. Motiveringen är att ungdomsorganisationerna måste an- ses värdefulla för medlemmarnas per— sonliga utveckling och fostran till de- mokrati. Organisationerna kan fullt till- fredsställande göra sina insatser härvid- lag endast om deras idéinnehåll och spe- ciella uppgifter får komma till uttryck i verksamheten. Detta förutsätter emel— lertid, att organisationerna i såväl sina arbetsformer som i sin idémässiga in- ställning är klart demokratiska. För att en organisation skall kunna erhålla stat- ligt bidrag till ungdomsverksamhet bör därför enligt utredningens mening gäl-

la, att den skall vara uppbyggd och fun- gera enligt gängse demokratiska prin— ciper och öppet ta ställning för demo- kratin i den mening som redovisats på sidan 65.

I och med att den statliga bidragsgiv- ningen utvidgas till att omfatta ungdoms- organisationernas hela verksamhet, hör den bestämmelse som nu begränsar in- struktörens uppgifter till att »handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ung- dom lämplig, aktiv fritidssysselsättning» slopas.

Utredningen föreslår vidare med stöd av vad som tidigare (sidan 65 f) an- förts att politiska ungdomsorganisa- tioner i fortsättningen erhåller statsbi- drag i samma ordning som övriga riks- organisationer för ungdomsverksamhet.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår inte statligt bidrag till organisation, som har till huvudsaklig uppgift att tillvara— ta medlemmarnas enskilda eller yrkes- mässiga ekonomiska intressen. Med den- na bestämmelse ställs exempelvis fack- föreningsrörelsens organisationer utan- för möjligheten att erhålla statligt stöd. Enligt utredningens mening inryms även i denna verksamhet mycket av ungdoms- fostrande och -aktiverande värde. Till detta kommer att de fackliga organisa- tionerna under senare år i allt större omfattning börjat organisera en för ung- dom avpassad verksamhet. Att slopa be- stämmelsen skulle emellertid uppenbar- ligen leda till avsevärt ökade kostnader för statsverket. Då utredningen under den korta tid som hittills stått till dess förfogande inte haft möjligheter att när— mare överblicka konsekvenserna anser den sig för tillfället inte kunna förorda att bestämmelsen i fråga skall utgå.

I förslaget till organisationsbidrag har utredningen såsom bidragsgrundan- de enhet infört begreppet lokalavdel— ning. Utredningen har motiverat detta

med att den lokala föreningen, där ung— domarna själva beslutar om sina gemen- samma angelägenheter och själva bär ansvaret för verksamheten, måste be- traktas som en faktor av betydelse för den vidgade målsättning för statens stöd till ungdomsorganisationer, som utred- ningen här pläderar för. Lokalavdel- ningarna kan emellertid fylla denna funktion endast under vissa förutsätt- ningar, och dessa bör uppställas som villkor för erhållande av statligt stöd. För att säkra de unga medlemmarnas reella inflytande bör sålunda såsom bi- dragsgrundande lokalavdelning endast kunna räknas sådan lokal enhet i riks- organisationen, där övervägande anta- let medlemmar är i åldrarna 12—25 år och där förutsättningar finns för med- lemmarna till opinion och demokratiskt ansvarstagande. Utredningen anser det också angeläget, att bidragsgrundande lokal enhet har egen självständig eko- nomisk förvaltning, men vill för närva- rande inte rekommendera att detta upp- ställs som villkor för statsbidrag.

Med denna tolkning av begreppet lo- kalavdelning bör också lokala ungdoms- sektioner och andra jämförbara organ kunna betraktas som bidragsgrundande lokala enheter — givetvis under förut- sättning att de uppfyller ovannämnda villkor. Utredningen har i sammanhang- et diskuterat om en bestämmelse av det- ta slag kan komma att leda till en onö- dig och för verksamheten mindre lämp- lig uppsplittring av de lokala förening- arna. Den har dock inte kunnat finna att riskerna härför är större än att orga- nisationerna själva i samverkan med tillsynsmyndigheten kan motverka dem.

Enligt utredningens uppfattning är det emellertid viktigt att bidraget be- räknas på antalet verksamma lokalavdel- ningar. Utredningen vill därför föreslå, att bidrag endast utgår för lokalavdel- ningar, som under verksamhetsåret till

sin huvudorganisation redovisat minst 25 genomförda sammankomster och ar- rangemang av skilda slag, exempelvis allmänna föreningsmöten, studiecirkel- och fritidsgruppsammankomster, läger- dagar och utflykter anordnade i den 10- kala föreningens egen regi. I samband med ansökan om organisationsbidrag skall riksorganisation för ungdomsverk- samhet kunna redovisa antalet lokalav- delningar med stipulerat antal aktivite- ter. Detta redovisningskrav kan natur- ligtvis i och för sig anses medföra ökat administrativt arbete för ungdomsorga- nisationerna. Emellertid måste det vara ett direkt intresse för organisationerna att bygga upp ett sådant rapporterings- system för att därigenom skaffa sig en klar bild av verksamheten på det lokala planet. Flera organisationer har för öv- rigt redan nu ett sådant internt rappor— teringssystem att de utan svårighet kan lämna dessa uppgifter.

I den nuvarande statliga bidragsgiv- ningen användes organisationernas medlemsantal som underlag för fördel- ningen av det statliga stödet till ung- domsledarkurser och i viss mån också av motsvarande stöd till instruktörsverk- samhet. Något försök till definition av begreppet medlem har emellertid så långt utredningen känner till inte gjorts. Detta har uppenbarligen lett till att or- ganisationerna redovisar medlemsantal efter i flera avseenden skilda principer. Vissa ungdomsorganisationer räknar så- lunda endast sådana medlemmar som är registrerade vid verksamhetsårets slut medan andra räknar medlemmar som organisationen haft under året. I en del fall räknas endast medlemmar, som un- dertecknat medlemsansökan och betalt medlemsavgift, i andra inräknas i med- lemsantalet också deltagare i respektive organisationers öppna verksamhet utan att dessa är medlemmar i egentlig me— ning.

Det finns också en del andra exempel på att medlemsbegreppet uppfattas oli- ka av olika organisationer. En del för- eningar har till exempel anordnat dans- kvällar och som inträdesbiljett låtit be- sökarna lösa medlemskort i organisa- tionen. Härigenom har de kommit att räknas som medlemmar även om dans— tillställningen var deras enda kontakt med organisationen i fråga.

En särställning i detta avseende intar nykterhetsorganisationerna. För närva- rande gäller nämligen att premier för fordonsförsäkring blir avsevärt lägre om försäkringstagaren är medlem i en nykterhetsorganisation. Eftersom de medlemsavgifter som betalas till nyk- terhetsorganisationerna i allmänhet är avsevärt mindre än premienedsättning— en, är det alltså ekonomiskt fördelaktigt för en försäkringstagare att bli medlem i en sådan organisation. Här föreligger således ett förhållande, som är diame- tralt motsatt det som vanligen råder: me- dan medlemskap i allmänhet medför vissa kostnader för medlemmen gör den fordonsägande medlemmen i nykterhets- föreningen en ekonomisk förtjänst ge- nom sitt medlemskap.

Utredningen vill därmed inte göra gällande att medlemskap som förvärvats på detta sätt skulle utesluta ett aktivt och intresserat engagemang i organisa- tionen. Det torde emellertid inte råda något tvivel om att antalet »pappersmed- lemmar» är betydligt större i organisa- tioner, där en betydande del av med- lemmarna vunnit inträde av andra skäl än av önskan att delta i organisationens inre arbete. Under sådana omständighe— ter bör inte det totala antalet medlem- mar läggas till grund för ansökan om statsbidrag. Det bör ankomma på till- synsmyndigheten att ta kontakt med vederbörande organisationer för att med dem träffa överenskommelse om ett bi- dragsgrundande medlemsantal, som kan

anses svara mot organisationens aktiva medlemskader.

Med undantag för vad som ovan an- förts om medlemskap som har annat syfte än aktivt deltagande i organisa- tionens verksamhet, förordar utredning- en att såsom bidragsgrundande medlem i fortsättningen räknas dels person, som under verksamhetsåret varit registrerad som medlem i organisationen, dels ock- så deltagare i av organisationen bedri- ven öppen verksamhet. Hit bör räknas studiecirkel- och fritidsgruppsverksam- het samt annan aktiv fritidssysselsätt- ning med viss kontinuitet. Däremot bör inte medräknas deltagare i tillfälliga ar- rangemang, exempelvis enstaka under- hållningsaftnar, där förutsättningar i stort sett saknas för personliga kontak- ter mellan föreningsaktiva och utanför föreningslivet stående ungdomar. Utred- ningen vill i sammanhanget särskilt be- tona vikten av att organisationerna sti- muleras att bedriva en öppen, gruppori— enterad verksamhet genom att de tillåts rapportera deltagarna i denna verksam- het som bidragsgrundande medlemmar. Såsom bidragsvillkor bör vidare gälla, att medlemmar —— oavsett om dessa är medlemmar i gängse mening eller del- tagare i den öppna verksamheten —— är registrerade i den lokala organisatio- nens medlemsmatrikel.

4.3.5 Särskilda överväganden Utredningen har under sitt arbete med förslaget till organisationsbidrag funnit, att vissa organisationer och ungdoms- sammanslutningar, som för närvarande uppbär statligt stöd för ungdomsverk- samhet, i olika avseenden intar en sär— ställning i förhållande till övriga ung- domsorganisationer. I en del fall erhål— ler organisationerna sålunda redan nu statsbidrag till de ändamål, som det av utredningen förordade organisationsbi—

draget avser att täcka. Dessa bidrag ut— går då ur andra statliga anslag än dem som avser ungdomsverksamhet. Efter- som utredningen eftersträvat en så långt möjligt likvärdig fördelning av det stat- liga stödet mellan organisationerna an- ser den sig inte kunna bortse från detta förhållande. Andra organisationer avvi- ker ifråga om verksamhetsformer och organisatorisk uppbyggnad och måste av den anledningen behandlas särskilt.

De sammanslutningar det här är frå- ga om är vissa organisationer inom nyk- terhetsrörelsen, Sveriges riksidrottsför- bund, Skid- och friluftsfrämjandet, Jordbrukarungdomens förbund och för- bundet Skog och ungdom, Riksförbun- det Sveriges lottakårer, Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar, Riksförbundet Kyrklig ungdom, Sveri- ges ungdomsorganisationers landsråd, Sveriges elevers centralorganisation samt Frikyrkliga ungdomsrådet.

Såsom bidrag till nykterhetsorganisa- tioner m. 111. har riksdagen för budget- året 1963/64 anvisat ett reservationsan- slag av 1 873 000 kronor. Anslaget är uppdelat på sex anslagsposter, av vilka två är av intresse i detta sammanhang. Den ena anslagsposten upptar ett be- lopp av 500 000 kronor avsett som grundbidrag till nykterhetsorganisatio- ner m. m. Av de organisationer som också erhåller statligt stöd till ung- domsverksamhet har bidrag ur denna anslagspos-t utgått med nedanstående belopp:

Organisation Kronor Godtemplarorden ................... 68 960 Nationaltemplarorden ............... 36 960 Motorförarnas helnykterhetsförbund. . 91 120 Sveriges blåbandsförbund ............ 34 500 Sveriges godtemplares ungdomsför-

bund ............................ 27 080 Nykterhetsorganisationen Verdandi. . . 19 690 Sveriges studerande ungdoms helnyk-

hetsförbund ...................... 15 970 Svenska frisksportförbundet ......... 12 310

Enligt proposition 1954: 155, vilken legat till grund för riksdagens beslut i denna fråga, skall grundbidraget »läm- nas i så fria former som möjligt och tillgodose skiftande behov». Det fram- hålles vidare i sammanhanget, att det »bör vara vederbörande organisations ensak, om grundbidraget i huvudsak användes såsom bidrag till förvaltnings- kostnader eller om det förbrukas för särskilda stödåtgärder i nykterhetsfräm- jande syfte, vilka åtgärder kanske kom- mer att även finansieras genom de spe- ciella bidragen». Bidraget fördelas på grundval av antalet vuxna medlemmar inom organisationerna. Som vuxna medlemmar räknas i detta fall medlem- mar i åldern 14 år och däröver.

Såsom framgår av ovanstående är grundbidraget till nykterhetsorganisa- tionerna avsett för i stort sett samma ändamål som det av utredningen för- ordade organisationsbidraget. De båda anslagen kommer också att i viss mån fördelas på grundval av samma med- lemsunderlag, nämligen medlemmar i åldern 14 till 25 år. Utredningen före- slår därför att grundbidraget till nyk— terhetsorganisationer i fortsättningen fördelas på grundval av antalet med— lemmar inom respektive organisationer i åldern över 25 år. Vid oförändrad an- slagstilldelning till detta ändamål inne- bär den ändrade fördelningsprincipen att en tidigare av skolöverstyrelsen fö- reslagen uppräkning av anslaget i viss utsträckning tillgodoses.

Den andra anslagsposten under an- slaget till nykterhetsorganisationer m. ni. som är av intresse i detta sam- manhang, avser bidrag till instruktörer för upplysning i alk-oholfrågan. Detta anslag uppgår för budgetåret 1963/64 till 488000 kronor, varav 360000 kronor till avlöningskostnader och 128 000 kro- nor till resekostnadsersättningar och traktamenten. Bidraget utgår till 29 in-

struktörer av vilka 15 är verksamma inom nykterhetsorganisatwioner, som för närvarande också erhåller statligt stöd till ungdomsverksamhet. Bidraget för- delas på följande organisationer:

Organisation . Antal" mstruktorer

Godtemplarorden .............. 5 Nationaltemplarorden .......... 2 Sveriges blåbandsförbund ....... 1 Nykterhetsorganisationen

Verdandi .................... 1 Motormännens helnykterhetsför—

bund ............. . ......... 3 Sveriges studerande ungdoms hel-

nykterhetsförbund ........... 2 Sveriges godtemplares ungdoms-

förbund ..................... 1

Nykterhetsinstruktörer och ungdoms- instruktörer måste emellertid enligt ut- redningens uppfattning i allt väsentligt anses ha skilda uppgifter. Medan ung- domsinstruktörerna så gott som uteslu- tande skall ägna sig åt respektive orga- nisationers inre verksamhet skall nyk- terhetsinstruktörerna ha en mera utåt- riktad och till nykterhetsupplysning begränsad funktion. Utredningen anser sig därför inte ha anledning att före- slå några ändringar i detta avseende.

I ett särskilt avsnitt —— Bidrag till ungdomsidrott (sidan 18 f) _— har ut— redningen bland annat redovisat om— fattningen av det statliga stöd, som för närvarande utgår till Sveriges riks- idrottsförbund. Till centr-al förvaltning, administration och instruktörsverksam- het utgår bidrag ur detta anslag enligt följande:

1. Central förvaltning (Till detta kommer ett belopp av 115 000 kronor utgörande avkast— ning av RFzs idrottsfond, enl. SOU

1957: 41) ....................... 240 000 2. Centralt bedriven idrottslig verk- samhet, administration .......... 195 000

3. Instruktörsbidrag ............... 311 600

4. Fritidsgruppverksamhet, kommit- téernas verksamhet, kontakt och propagandaverksamhet .......... 100 000

stration ....................... 865 000 6. Distriktsförbundens centrala admi- nistration ...................... 275 000

Flera olika utredningar, vilka haft till uppgift att behandla frågan om statligt stöd till idrottslig verksamhet, har starkt betonat idrottens karaktär av ungdomsrörelse. Ungdomsvårdskommit- tén påpekade sålunda med utgångs- punkt från gjorda undersökningar att det aktiva idrottsintresset synes öka fram till 19—årsåldern för att avta un- der senare delen av ungdomsåren. 1953 års utredning angående stöd åt nyk- terhetsorganisationer och ungdomsvår- dande sammanslutningar erinrade ock— så om ungdomens stora intresse för idrott och friluftsliv och framhöll, att detta borde tas till vara och utnyttjas av samhället i dess strävanden för ett förbättrat ungdomsarbete. Även 1955 års idrotts- och friluftsutredning (SOU 1957: 41) betonade idrottens roll som fritidssysselsättning särskilt för ung- domen. Utredningen påpeka-de bland annat att idrotten och dess förenings- liv mer och mer erkännes som en be- tydelsefull faktor när det gäller verk- samhet bland ungdom. I sammanhanget erinrade utredningen om att ovanligt stora kullar av ungdom under de när- maste åren skulle lämna skolan, och detta under ett skede då föräldraauk- t—oriteten synes mist något av sitt grepp om ungdomen och denna genom flytt- ningar, inte minst koncentration till större städer, ofta fått rottrådarna av- skurna, med de risker detta innebär i fråga om levnadsvanor. Det är därför ett starkt allmänt intresse, att ett sunt utnyttjande av fritiden underlättas ge- nom lämpliga åtgärder från samhällets sida för utbredning av idrott och fri- luftsliv, framhöll utredningen.

Liksom de tre refererade kommit- téerna vill utredningen framhålla idrot-

tens förmåga att appellera till unga människor. Några siffror från en av Riksidrotts-förbundet gjord undersök- ning avseende förbundets omfattning och verksamhet 1962 visar på en gång idrottens karaktär av ungdomsrörelse och dess förmåga att fånga ungdomens intresse. Omkring 10 000 idrottsför- eningar var nämnda år anslutna till Riksidrottsförbundet. I dessa förening- ar utövade över en miljon människor idrott i någon form. 80 procent av dem var yngre än 25 år och 63 procent var i åldern 12 till 24 år. 36 procent hade under året deltagit i allmänna tävling- ar. I dessa siffror ingår inte den idrotts— verksamhet, som bedrivs av organisa- tioner, som inte är anslutna till Riks- idrottsförbundet. Några uppgifter om denna verksamhets omfattning finns för närvarande inte.

Genom de beslut riksdagen 1954 fat- tade på grundval av 1953 års utred- nings betänkande har den del av idrot— ten, som syftar till sport och friluftsliv i vidaste mening och inte i första hand till tävlingar och rekordjakt, tilldelats ett särskilt statligt stöd. Beslutet inne- har att Riksidrottsförbundet erhöll bi- drag till åtta instruktörer. Vidare anvi- sade riksdagen ett särskilt anslag av 350 000 kronor såsom stöd till ungdoms- idrott, vilket till större delen skulle utgå till Riksidrottsförbundet men -i viss utsträckning också komma andra organisationer till del. Båda anslagen uppfördes under tionde huvudtiteln i anslutning till övriga statliga stöd till idrottsrörelsen. Instruktörsbidraget har sedermera höjts och utgår nu till 19 instruktörer. Anslaget till ungdoms— idrott uppgår för innevarande budget- år till 745 000 kronor, av vilket belopp Riksidrottsför-bundet tilldelats 440000 kronor och återstoden — 305 000 kro- nor — fördelats på en rad andra orga— nisationer. Hur förslaget fördelats un-

der de senaste fem åren framgår av ta- bellen på sidan 19. Även det statliga stöd, som i övrigt tilldelas Riksidrotts- förbundet, kommer emellertid den egentliga ungdomsidrotten till del. I vilken utsträckning detta sker är emel— lertid inte möjligt att närmare redo- visa.

Utredningen ansluter sig obetingat till den syn på bidragsgivningen till ungdomsidrott, som kommit till uttryck i ungdomsvårdskommitténs och 1953 års utrednings betänkanden och i riks- dagens ovan refererade beslut. När bi- draget till idrottsrörelsen i detta sam- manhang tas upp till behandling är det för att utredningen vill stödja en all- sidig idrottsverksamhet, .som bereder allt större skaror av ungdom möjlighet att delta i välorganiserad idrotts- och motionsutövning.

Till denna del av idr-ottsverksamhet vill utredningen föreslå ett väsentligt ökat statligt stöd av typen organisa- tionsbidrag. Utredningen har ingående diskuterat under vilka former detta stöd bör utgå. Den har därvid konsta- terat att Riksidrottsförbundet dels om- fattar 44 förbund för specialidrotter, dels 23 distriktsförbund, vilka anses representera samtliga idrottsgrenar in- om sina respektive distrikt. Enligt ut- redningens mening är det över de sist- nämnda organen, som det speciella stö- det till ungdomsidrott bör kanaliseras. Distriktsförbunden har en bättre över- blick av den samlade idrottsliga verk- samheten inom distrikten. De bör där- med också ha större förutsättningar än specialförbunden att stimulera till en mera allsidig idrottsutövning bland ungdomen.

För att markera att statens stöd till Riksidrottsförbundet i dett-a samman- hang är avsett för ungdomsidrott i den mening, som ovan lagts i begreppet, föreslår utredningen att bidraget i fort-

sättningen utgår ur anslaget till ung- domsorganisationer under åttonde hu- vudtiteln. Riksidrottsförbundet bör vara bidragsmottagare och med utgångs- punkt från medlemsunderlag och anta- let lokala föreningar fördela anslaget mellan distriktsförbunden.

Grundbidrag föreslås liksom för öv— riga organisationer utgå med 25000 kronor.

I fråga om instruktörsbidraget före- slår utredningen att det under tionde huvudtiteln nu utgående bidraget till detta ändamål -— 311600 kronor —— överflyttas till åttonde huvudtiteln och uppräknas till en med hänsyn till för- bundets omfattning rimlig nivå. Utred- ningen har funnit att medlemsunderla- get för Riksidrottsförbundets del knap- past kan läggas till grund för beräkning av antalet instruktörsbidrag på samma sätt som föreslagits för övriga organi- sationer. Efter överväganden har utred- ningen beslutat föreslå att instruktörs- bidrag till Riksidrottsförbundet i fort— sättningen beräknas efter två instruk- törer per distriktsförbund samt två för Riksidrottsförbundets centrala kansli. Antalet instruktörsbidrag skulle därige- nom höjas från 19 till 48. Om instruk- törsbidraget till Riksidrottsförbundet i likhet med vad som föreslås för övriga organisationer skulle beräknats på an- talet medlemmar är detta instruktörs- stöd alltför lågt. Med hänsyn till att utredningen i det föregående yrkat på att stödet till organisationernas centrala verksamhet bör ge de mindre organisa- tionerna ett per medlem räknat högre bidrag än de större anser dock utred- ningen det ovan förordade instruktörs- bidraget till Riksidrottsförbundet vara väl avvägt.

Såsom ovan redovisats utgår under tionde huvudtiteln redan nu ett statligt anslag av 275 000 kronor till distrikts- förbundens centrala administration.

Utredningen föreslår att detta anslag överföres till åttonde huvudtiteln och där ingår i Riksidrottsförbundets mot- svarighet till det för övriga ungdoms— organisationer föreslagna rörliga bi- draget. Eftersom inte heller detta bi- drag kan beräknas efter samma grun- der som för övriga organisationer, före- slår utredningen att detta bidrag i fort- sättningen utgår med 500000 kronor. Utredningen har vid jämförelse med de rörliga bidrag, som föreslås utgå till öv- riga ungdomssamm-anslutningar, funnit detta belopp vara väl avvägt. Med ett genomsnittligt antal lokala avdelningar per distriktsförbund beräknat på Riks- idrottsförbundets cirka 11 000 idrotts- föreningar, är det något för högt. Väl- jer man å andra sidan såsom bidrags- underlag de omkring 18 000 sektionerna inom förbundet, vilka i de flesta fall torde uppfylla de av utredningen för- orda—de kraven på bidragsgrundande lo— kalavdelning, är beloppet för lågt.

Såsom organisationsbidrag till Riks- idrottsförbundet med speciellt syfte att främja ungdomsidrotten inom förbun— det föreslår utredningen således ett an- slag av sammanlagt 1 485 000 kronor. I detta anslag har då inräknats ett be- lopp av 586 600 kronor, vilket för när— varande utgår över tionde huvudtiteln. Merkostnaderna för statskassan skulle därmed enligt utredningens förslag till stöd åt ungdomsidrott inom Riksidrotts- vförbundet uppgå till 898 400 kronor.

Det särskilda anslaget till ungdoms— idrott, som finns omnämnt på föregåen- de sida, tillhör inte det område av ungdomsorganisationernas verksamhet, som behandlas i detta betänkande. Ut— redningen föreslår därför inte nu någ- ra ändringar på denna punkt.

Skid- och friluftsfrämjandet erhåller för närvarande statligt stöd dels ur fon- den för friluftslivets främjande, dels ur

fonden för idrottens främjande. För in- nevarande budgetår har främjandet ur den förstnämnda fonden mottagit ett anslag för friluftsledar-, fjällfärdsledar- och barnskidskoleinstruktörskurser m. in. av 91 000 kronor. Av detta belopp är 50 000 kronor avsett som bidrag till administrationskostnader. Administra- tionsbidraget skall emellertid täcka två budgetår. Det har tidigare utbetalats i efterskott, men kommer från och med innevarande år att utgå i förskott. Det årliga administrationsbidrag främjan- det erhåller i detta sammanhang upp- går således till 25 000 kronor.

Från idrottsfonden har främjandet för samma år erhållit 121 500 kronor. Anslaget är huvudsakligen avsett för ledarutbildning. Såsom bidrag till ad- ministrationskostnader får främjandet emellertid disponera 20500 kronor av detta belopp. Sammanlagt har främjan- det alltså såsom bidrag till dess cen- trala adminlistrationskostnader för in— nevarande budgetår mottagit 45 500 kro- nor.

I konsekvens med vad utredningen föreslagit för andra organisationer, vil- ka erhåller statligt stöd till här avsedda ändamål på andra vägar än över ung- domsanslaget, borde de ovan nämnda anslagen till främjandets administra- tionskostnader dras in eller disponeras för andra bi—dragsänd—amål. Utredningen har emellertid funnit, att 1962 års fri- tidsutredning i en pm med förslag rö- rande provisorisk höjning av fonden för friluftslivets främjande förordat att anslaget till administrationskostnader räknas upp. Eftersom det i nämnda pm inte lämn-as något konkret förslag till hur dessa medel skall fördelas, kan ut— redningen inte för närvarande fram- lägga något preciserat förslag på denna punkt. Utredningen vill emellertid som sin mening anföra, att främjandet bör erhålla ett statligt stöd för här avsedda

ändamål, som motsvarar vad övriga or- ganisationer kommer i åtnjutande av. Bidraget bör utgå över åttonde huvud- titeln.

Till Jordbrukarungdomens förbund utgår såsom framgår av avsnittet »Bi- drag till klubbverksamhet på landsbyg- den» (sidan 22 f) för kalenderåret 1962 ett anslag av 225 000 kronor. Sam- tidigt utgår till förbundet Skog och ungdom ett anslag av 85 000 kronor till ungdomsverksamhet på skogsbrukets område. Anslagen som utgår under nionde huvudtiteln i statsbudgeten, ut- nyttjas till största delen såsom bidrag till lönekostnader för regionalt och 10- kalt anställda instruktörer och konsu- lenter och kommer därigenom den 10- kala verksamheten direkt till godo. En del av anslaget användes emellertid för central verksamhet, i huvudsak till kostnader för instruktörer inom verk- samhetsområdena jordbruk, skogsbruk respektive hem- och hushåll. Enligt vad som framgår av Jordbruksupplysnings- kommitténs betänkande »Klubbverk- samhet bland ungdomen på landsbyg- den» (SOU 1961: 59) utgick 1959 54 483 kronor av anslaget till JUF och 29 920 kronor av anslaget till ungdoms- verksamhet på skogsbrukets område så- som bidrag till förbundens centrala kostnader. Enligt uppgift från JUF var motsvarande belopp 1962 50 000 re- spektive 40000 kronor.

Förbundet blev 1961 föremål för en genomgripande omorganisation. Nam- net på huvudorganisationen är sedan dess riksförbundet Sveriges 4H, och JUF är tillsammans med förbundet Skog och ungdom och förbundet Hem och ungdom specialförbund anslutna till riksförbundet. Bidraget till klubb- verksamhet utgår emellertid alltjämt till J UF respektive förbundet Skog och ung- dom, trots att den verksamhet, som det statliga stödet är avsett för i huvudsak

bedrivs inom de till riksförbundet di- rekt anslutna 4H-klubbarna.

Såsom tidigare redovisats föreslog Jordbruksupplysningskommittén dels en sammanslagning av Sveriges 4H och förbundet Vi unga, dels också ett nytt bidragssystem för klubbverksamheten avsett att ersätta det nuvarande mera skönsmässigt tillmätta bidraget. Kom- mitténs förslag blev emellertid utsatt för en ganska hård kritik av remiss- organisationerna och har inte blivit fö- remål för någon Kungl. Maj :ts och riks— dagens åtgärd.

Riksförbundet Sveriges 4H är med sina närmare 74 000 medlemmar och över 2000 lokalavdelningar en av lan- dets största ungdomsorganisationer. Om utredningens förslag till organisations- bidrag vinner Kungl. Maj:ts och riks- dagens beaktande kommer förbundet att erhålla ett rejält tilltaget centralt stöd. Såsom tidigare framhållits anser utredningen att bidrag till ungdomsor- ganisationerna bör utgå enligt något- sånär likvärdiga grunder. Enligt utred- ningens mening bör riksförbundet Sve- riges 4H (Jordbrukarungdomens för- hund) inte komma i åtnjutande både av organisationsbidrag enligt utredningens förslag och den del av statens stöd till klubbverksamhet, som nu utgår till för- bundets centrala verksamhet. Utred- ningen föreslår därför att de under nionde huvudtiteln hittills upptagna an- slagen till JUF och till ungdomsverk- samhet på skogsbrukets område mins- kas med 50 000 kronor respektive 40 000 kronor.

Riksförbundet Sveriges Iottakårer er- håller statligt stöd över fjärde huvud- titeln. För budgetåret 1962/63 uppgick detta anslag till 1 005000 kronor. Till en del utgår detta anslag såsom bidrag till förbundets administrationskostna- ner. Enligt förbundets verksamhetsbe-

rättelse utgick 1961/62 till posten ad- ministration och upplysningsverksam- het ett statligt bidrag av sammanlagt 158 000 kronor.

Antalet medlemmar i förbundet upp- går till i runda tal etthundratusen. Av dessa är omkring 15 000 i åldern 12—25 år. Verksamheten bland de unga med- lemmarna är huvudsakligen uppbyggd som utbildning för uppgifter inom to- talförsvaret och har därför en klart mi- litär prägel. Två skäl talar enligt utred- ningens mening för att bidrag till ung— domsverksamheten inom riksförbundet Sveriges lottakårer —— liksom till rörel- sen i övrigt _ bör utgå över fjärde hu- vudtiteln. För det första är lottaverk- samheten — det gäller också den som bedrivs bland de unga medlemmarna —- så klart inriktad på försvaret och dess olika grenar, att det av den anledning- en måste anses lämpligt att verksam- heten i dess helhet erhåller statligt stöd över fjärde huvudtiteln. För det andra har ungdomsverksamheten inte någon egen central administration utan tycks ingå i förbundets kansli, till vilket bi- drag redan utgår. Utredningen vill med detta inte uttala sig om det stöd riks- förbundet för närvarande erhåller för detta ändamål kan anses täcka också ungdomsverksamhetens behov. Det tor- de emellertid enligt utredningens upp- fattning vara betydligt lättare att be— döma hur stort det statliga bidraget till förbundets centrala verksamhet bör vara om detta utgår över en huvudtitel än om det skall utgå över flera.

Utredningen föreslår att bidrag till ungdomsverksamheten inom riksför- bundet Sveriges lottakårer i fortsätt- ningen utgår över fjärde huvudtiteln.

Riksförbzmdet Sveriges ungdoms- och hemgårdar erhåller som tidigare nämnts för närvarande ett statligt anslag till verksamheten vid ungdoms- och hem-

gårdar av 300 000 kronor. Av detta be- lopp utgår 36000 kronor som bidrag till riksförbundets sekretariat.

I skrivelse till skolöverstyrelsen har riksförbundet för budgetåret 1964/65 an- hållit om att anslaget höjs till 750 000 kronor. Överstyrelsen har i petita för samma budgetår föreslagit att anslaget skall utgå med 400000 kronor, varav 48 000 kronor till riksförbundets kansli.

Som framgår av redogörelsen för hem- gårdsverksamheten på sidan 21 f kan riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar inte utan vidare jämföras med ungdomsorganisationerna.

Statsbidraget till hemgårdarna utgår också efter andra principer än till ung- domsorganisationerna i övrigt. Skulle man utgå från de bidragsprinciper, som i detta betänkande föreslås för ung- domsorganisationer i allmänhet, uppbär hemgårdsrörelsen redan nu ett mycket generöst statligt stöd.

Eftersom det statliga stödet till denna verksamhet i allt väsentligt kommer de lokala hemgårdarna till del och utred- ningen ännu inte prövat stödet till verk- samheten på det lokala planet, anser den sig inte för närvarande kunna ta ställning till den av skolöverstyrelsen föreslagna bidragshöjningen. Utredning- en anser det em-ellertid befogat att i viss mån justera det statliga stödet till riksförbundets centrala verksamhet och föreslår därför att det i fortsättningen tilldelas grundbidrag med 25000 samt instruktörsbidrag med 20000 kronor. I likhet med vad utredningen förordat för andra organisationer, som redan nu erhåller statsbidrag till central ad- ministration, förutsättes att det nuva- rande anslaget av 36 000 kronor till riks- förbundets sekretariat anses ingå i det ovan föreslagna anslaget.

Riksförbundet Kyrklig ungdom (RKU) är ett samarbetsorgan för ungdomsar-

betet inom svenska kyrkan. Förbundet räknar inte medlemmar. Som grund för beräkningen av statsbidrag till instruk- törer och ungdomsledarutbildning har det i stället redovisat »det antal ung- domar bland vilka Svenska Kyrkan har aktivt, kontinuerligt arbete». Enligt en undersökning, som förbundet gjorde 1950 uppgick antalet ungdomar i åldern 12 till 25 år, bland vilka detta arbete bedrevs, till omkring 180000. Denna siffra har sedan dess legat till grund för fördelning av det statliga anslaget för instruktörsverksamhet och ungdomsle- darkurser.

Så långt utredningen kunnat finna är det »aktiva, kontinuerliga» arbete, som RKU hänvisat till, identiskt med den ungdomsverksamhet inom de kyrkliga kommunerna, som redovisats i betänkan- det Kyrkor och samfund i Sverige (SOU 1963: 39), och som i korthet återges i avsnittet om de kyrkliga kommunernas stöd till ungdomsverksamhet (sidan 30). De uppgifter om antalet deltagande ungdomar, som lämnas i denna fram- ställning stämmer emellertid inte med de uppgifter som lämnats av RKU. Även med en generös beräkning upp- går det av utredningen Kyrka-stat upp— givna antalet deltagare i denna verk- samhet till mindre än 120 000. I denna siffra torde då ha inräknats viss verk- samhet, som i statsbidragshänseende re- dovisas särskilt. Som exempel kan näm- nas att 6 000 medlemmar i Ansgarsför- bundet av kyrkliga juniorer inräknats i det kyrkliga arbetet. I frågor som rör statsbidrag till instruktörsverksamhet och ungdomsledarutbildning uppträder Ansgarsförbundet som självständig or- ganisation.

Enligt utredningens mening bedrivs det inom svenska kyrkan ett omfattan- de och värdefullt ungdomsarbete. Det är emellertid uppenbart att denna verk- samhet har en helt annan ställning än

ungdomsorganisationernas. Det kyrkli— ga ungdomsarbetet är sålunda en vik— tig beståndsdel i kyrkans fria verksam- het, och som sådan en integrerad del i statskyrkans arbete. Närmast ansvarig för ungdomsarbetet är kyrkoråden. Des- sa har också känt sitt ansvar och för- sett det med resurser, som otvivelaktigt medverkat till att verksamheten fått den bredd och omfattning, som den för när- varande har. På alla plan i den kyrk- liga organisationen — församlingar, kontrakt och stift _ har särskild per- sonal på heltid knutits till verksamheten. Även prästerna är i betydande utsträck- ning engagerade i ungdomsarbetet. Som exempel kan nämnas att det i varje stift finns en eller flera stiftsadjunkter, som helt eller delvis har till uppgift att or- ganisera och leda ungdomsverksamhe— ten.

Riksförbundet Kyrklig ungdoms ar- betsutskott tjänstgör enligt utredning- ens uppgifter som diakonistyrelsens ut- skott för ungdomsarbete och tillhör som sådant styrelsens andra avdelning, kris- ten fostran och ungdomsarbete.

Med den speciella ställning och ka- raktär, som det kyrkliga ungdomsarbe- tet har, kan Riksförbundet Kyrklig ung- dom enligt utredningens uppfattning in- te anses vara en ungdomsorganisation i det ordets egentliga mening. Utred- ningen anser att kyrkans ungdomsverk- samhet närmast är att betrakta som en parallell till de borgerliga kommuner- nas ungdomsarbete. Det kyrkliga ung- domsarbetet bekostas i betydande ut- sträckning av uttaxerade medel, det drivs till stor del av funktionärer an- ställda och avlönade av den kyrkliga kommunen och det är också denna som är direkt ansvarig för verksamheten.

Utredningen föreslår därför att or- ganisationsbidrag inte skall utgå till Riksförbundet Kyrklig ungdom. Efter- som riksförbundet måste anses vara ett

organ inom Svenska kyrkans diakoni— styrelse, bör dess behov av statligt stöd liksom i fråga om diakonistyrelsens kun- na tillgodoses genom anslag från kyrko- fonden. Utredningen rekommenderar att Riksförbundet Kyrklig ungdom ur denna fond erhåller ett stöd motsvaran- de det som utredningen förordar för övriga ungdomsorganisationer.

Eftersom utredningen ännu inte be- handlat frågan o-m statens stöd till ung- domsledarutbildning förutsätter den att riksförbundet tills vidare liksom nu er- håller stöd ur det statliga anslaget för detta ändamål.

Sveriges ungdomsorganisationers landsråd är en sammanslutning av inom landet verksamma riksorganisationer med syfte att »verka för internationell förståelse bland världens ungdom». Till landsrådet är för närvarande anslutna ett 60-tal riksorganisationer med tillsam- mans omkring 1,4 miljoner medlemmar. Landsrådets verksamhet finansierades från början av medel från Europeiska ungdomskampanjen. Detta stöd upphör- de emellertid 1959. För närvarande ut- går statligt stöd till Landsrådet i form av bidrag till instruktör och ungdoms- ledarkurser.

Skolöverstyrelsen har i petita för bud— getåret 1964/65 föreslagit att Landsrå- det tillsammans med tre andra ung- domsorganisationer skall erhålla in- struktörsbidrag motsvarande instruktö— rens hela årslön dock tillsvidare högst 20 000 kronor.

Utredningen föreslår att Sveriges ungdomsorganisationers landsråd tillde- las statligt stöd med dels ett grundbidrag dels bidrag för en instruktör eller till- sammans med 45 000 kronor.

Sveriges elevers centralorganisation (SECO) är närmast att betrakta som en intresseorganisation för eleverna i lan-

dets högre skolor, grundskolans hög- stadium och yrkesskolor med motsva- rande skolform. Såsom målsättnin-g för sin verksamhet har SECO angivit, att organisationen . . .

1. skall söka åstadkomma och upp- rätthålla kontakt mellan elevråd och lokala sammanslutningar av dessa för att på så sätt främja gemenskapen mel- lan skolungdom i Sverige,

2. som representant för skolungdo— men verka för dess intressen i frågor rörande skolan och skollivet,

3. stödja de lokala elevorganisa— tionerna i deras arbete och verka för bildande av aktiva elevråd vid de sko- lor där elevrepresentation saknas samt

4. söka intressera allmänheten för skolungdomens problem och skolungdo— men för samhällets problem.

SECO har tidigare ansökt om bidrag till en instruktör. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt framställningen men riksda- gen har inte ansett sig kunna bifalla den. För innevarande budgetår erhåller SECO för första gången ett administra- tivt bidrag av 10000 kronor. I petita för budgetåret 1964/65 har skolöversty- relsen föreslagit att bidraget skall för- dubblas.

Enligt utredningens mening är den verksamhet SECO bedriver mycket be— tydelsefull både för skolungdomen och för skolan. Utredningen föreslår där- för att organisationen i fortsättningen tilldelas dels grundbidrag och ett in- struktörsbidrag med tillsammans 45 000 kronor, dels också rörligt bidrag, var- !vid skola med elevråd anslutet till SECO räknas som lokalavdelning. Det bidrag av 10 000 kronor, som organisa- tionen erhållit för innevarande budget- år, bör i fortsättningen upphöra att ut- gå.

Frikyrkliga ungdomsrådet är en sam- manslutning av olika frikyrkliga ung-

domsorganisationer, av vilka några re- dan erhåller statligt stöd medan de öv- riga inte var för sig uppfyller ford- ringarna för statsbidrag. Enligt nuva- rande bestämmelser utgår bidrag till sådana samarbetande organisationer som tillsammans har det för statsbidrag stipulerade minimiantalet medlemmar. Utredningen har tidigare föreslagit att denna bestämmelse i princip skall fort- sätta att gälla. Med stöd härav vill ut- redningen föreslå att Frikyrkliga ung- domsrådet i fortsättningen erhåller statsbidrag i samma utsträckning som andra ungdomssammanslutningar. Ut- redningen förutsätter emellertid då att rådeti sina bidragsgrundande uppgifter inte räknar in sådana medlemmar och lokalavdelningar, som legat till grund för beräkning av statsbidrag till annan organisation.

4.3.6. Sammanfattning och kostnadsberäkning av utredningens förslag

Utredningens förslag innebär i kort- het. ..

1. att målsättningen för statens stöd till ungdomsorganisationerna vidgas till att gälla organisationernas hela verk- samhet och inte såsom nu begränsas till »gemensamma ungdomsfrämjande åt- gärder»,

2. att de politiska ungdomsorganisa— tionerna i statsbidragshänseende erhål- ler samma ställning som övriga bidrags- mottagande ungdomssammanslutningar,

3. att bidrag till Sveriges riksidrotts- förbund avsedda såsom stöd åt ungdoms— idrott i fortsättningen utgår över åtton- de huvudtiteln,

4. att det nuvarande statliga anslaget till instruktörsverksamhet ersättes av ett organisationsbidrag, indelat i tre an- slagsposter, nämligen grundbidrag, in- struktörsbidrag och rörligt bidrag,

5. att med riksorganisation för ung- domsverksamhet avses organisation,

0 som har minst 3 000 medlemmar i åldern 12 till 25 år, . som bland medlemmarna bedriver en till kamratskap fostrande verk- samhet, o som är uppbyggd och fungerar en- ligt demokratiska principer, . som öppet tar ställning för demo- kratin —- förklarar sin anslutning till principerna om åsiktsfrihet, re- ligionsfrihet och yttrandefrihet, tryckfrihet, förenings- och för- samlingsfrihet och är beredd att offentligt ta avstånd från samhälls- system, där dessa för demokratin fundamentala förutsättningar sak- nas, . som inte till huvudsaklig uppgift har att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekono- miska intressen.

6. att såsom bidragsgivande lokalav- delning räknas lokal enhet av bidrags- berättigad riksorganisation, där över- vägande antalet medlemmar är i åldern 12 till 25 år, förutsättningar finns för medlemmarna till opinion och demo- kratiskt ansvarstagande och som under året kan redovisa minst 25 genomförda arrangemang och sammankomster av olika slag,

7. att med medlem avses dels person i åldern 12 till 25 år, vilken under året varit registrerad såsom medlem i orga- nisationen, dels också deltagare i sam- ma ålder i av organisationerna bedriven kontinuerlig öppen verksamhet,

8. att bidrag till vissa organisationer, vilka inte kan inordnas under de gene- rellt verkande bidragsgrunderna, utgår enligt förslag och rekommendationer som framlagts i avsnittet 4.3.5. Särskilda överväganden, sidan 77 f.

Utredningen har efter noggranna kostnadsberäkningar kommit fram till att anslagsbehovet för bidrag till ung- domsorganisationernas centrala verk-

samhet för budgetåret 1964/65 uppgår till 5400 000 kronor. Hänsyn har här- vid tagits till att antalet bidragsgrun- dande medlemmar och lokalavdelning- ar enligt utredningens förslag sanno- likt kommer att öka något. Utredningen har beräknat denna ökning till omkring fem procent.

Till vissa ändamål, som genom utred- ningens förslag kommer i åtnjutande av statligt stöd, utgår emellertid redan nu bidrag av statliga medel. Såsom fram- går av nedanstående sammanställning uppgår för innevarande budgetår det sammanlagda bidragsbeloppet härför till 1 493 600 kronor, varav 817 000 kro- nor över åttonde huvudtiteln, 90000 över nionde huvudtiteln samt 586600

Anslag

(förslag) 1964/65 Kronor

Anslag 1963/64 Kronor

Bidrag till instruk- ' törsverksamhet inom ungdomsorga— nisationerna ...... Bidrag till Riksför- bundet Sveriges ungdoms- och hem- gårdar (delvis). . . .

Bidrag till Sveriges elevers centralorga- nisation .......... Bidrag till klubbverk— samhet bland ung- dom på landsbyg- den (delvis), nionde huvudtiteln ....... Bidrag till instruk- törsverksamhet inom Sveriges riks— idrottsförbund, tionde huvudtiteln Bidrag till distrikts- förbundens inom Sveriges riksidrotts- förbund admini— stration, tionde hu- vudtiteln ......... Bidrag till ungdoms- organisationernas centrala verksam- het .............. -—-

1 493 600

771 000 —

36 000 —-—

10 000 -—

90 000 —

311 600 —

275 000 -—

5 400 000 5 400 000

Summa

kronor över tionde huvudtiteln. Den faktiska kostnadsökningen för statskas- san begränsas därmed till 3 906400 kronor.

Med stöd av ovanstående föreslås här- med att Kungl. Maj:t i proposition till

1964 års riksdag föreslår, att riksdagen för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag av 5 400 000 kronor såsom bidrag till ung- domsorganisationernas centrala verk- samhet.

BILAGA 1

Planerade undersökningar

Undersökningarna skall söka klargöra effekten av det nuvarande statsbidrags- stödet till ungdomsarbetet och klarlägga anpassningen av ungdomsarbetet till samhällsutvecklingen. Detta formulerat enligt de direktiv, som givits 1962 års ungdomsutredning.

I det följande lämnas en redogörelse för den problematik som ligger i ung- domsarbetet. Därefter följer en lista på undersökningsuppgifter, vilka vore nöd— vändiga att genomföra om ungdomsar- betets totalsituation skulle beskrivas och analyseras. Sist följer en precise- ring av de närmast planerade undersök- ningsuppgifterna.

Inledning

Bland de institutioner som av hävd haft uppgiften att ansvara för uppfostran av den kommande generationen har vid si- dan av familjen, skolan och kyrkan även inordnats föreningslivet och ett av andra institutioner organiserat arbete bland ungdomar. Av gjorda utredningar fram- går att majoriteten av svensk ungdom på något sätt är engagerad i dylikt ar- bete.

När man söker analysera de fråge- ställningar som är förbundna med ung- domens ledning och fostran kan man inte underlåta att studera dessas rela— tioner till samhällsförändringarna. I främsta rummet återspeglas en växel- verkan i föreningslivet, vars historiska bakgrund och utveckling är markerade

med betydelsefulla data. Även en be- gränsad redogörelse för detta händelse- förlopp, hur intressant och upplysande den än skulle vara, innebure en spräng- ning av ramen för denna undersökning. Dock måste vissa samband aktualiseras för att dessa tillsammans med en be- lysning av andra förhållanden inom ungdomsarbetet skulle kunna ge ett all- sidigare utgångsläge för undersökning- arnas planering.

Föreningslivet och annat — t.ex. kommunalt —— organiserat ungdomsar- bete är väsentligen präglat av gruppliv och gruppdynamik. Ledare, idoler, opi- nionsbildare, symboler m.m. utövar ett psykologiskt tryck på medlemmarna, vilket även kan förmedlas till utanför grupperna stående individer. På ett jämförbart sätt kan ett påverkningsflö- de gå i motsatt riktning från utomstå— ende grupper.

Ungdomar med skilda anlag, behov, intressen och bakgrund och av olika ålderskategorier söker sig till en or- ganiserad verksamhet. Där ställs de under ett indirekt ledarskap av för- eningsadministratörer och under ett di- rekt av en aktivitetsutformande ung- domsledare. Dessa har i sin tur av olika bevekelsegrunder åtagit sig detta arbete och därmed axlat ett ansvar.

Ledaruppgiften bestäms av organisa- tionens målsättning. Denna skall upp— nås genom en utbildning, ledning, trä- ning och uppfostran av såväl ledare som ungdomar. Bäst sker detta genom en

riktigt anpassad metodik i såväl behand- lingen av individerna som i inlärnings- processen gällande kunskaper och fär- digheter.

Sammanfattningsvis kan således kon- stateras att en undersökning måste in- riktas på sociologiska, socialpsykolo- giska, personlighetspsykologiska och pedagogiska frågeställningar.

Några sociologiska förhållanden

Närmast beskrives några förhållanden som kan förmodas ha inverkat på inter— aktionen — individ-grupp-förenings- samhällsförändring.

Sambanden kan på skilda punkter va- riera i pregnans och betydelse men an- tages inverka såsom bakgrundsvariab- ler vid en analys av ungdomsarbetets effekt. Med effekt kan menas:

1) föreningslivets betydelse för sam- hållet;

2) föreningslivets betydelse för grup- pen —— individen.

Dessa problemställningar kan inver- teras och sedan kombineras på olika sätt.

Det industriella genombrottet har sti- mulerat en utveckling av fackliga och politiska organisationer som gett im- pulser till startandet av studiecirklar och studieförbund. För att vidmakthål— la och utveckla ett politiskt system har sedermera olika ungdomsförbund vuxit fram. Yrkesliv och arbetsmarknad har påverkats av de nämnda organisationer- nas insatser — reglerad arbetstid, lag- stadgad semester osv.

Den industriella utvecklingen har för- orsakat en betydande rörlighet i sam- hället (arbetsplats-, näringsgrens- och statusrörlighet) . Migration och urbanise- ring har under ett halvsekel förvandlat huvuddelen av den svenska befolkning- en från landsbo till stadsbo i agglome- 1'erade områden med skiftande admi-

nistrativa, morfologiska, demografiska och funktionella uppgifter och utseen- den. Bebyggelseformernas struktur och funktion kan förväntas bli reflekterade i föreningslivets och ungdomsarbetets utformning. Ett inglidande i nya miljö- er brukar vara förenat med konflikter och därav åtföljande anpassningspro- blem, vilka kanske återspeglas i det so- ciala fältet.

E. H. Törnberg myntade tidigt uttryc- ket: »Bönemöten och bessermetoden» för att belysa den roll, som de religiösa rörelserna spelade i en period med en tilltagande sekularisering och en begyn- nande inflyttning till industrisamhäl- len, handels- och kommunikations- centra. En vetenskaplig indoktrinering och en materialistisk samhällsuppfatt- ning har ställt religionen och dess organ i centrum för en debatt, som på skilda sätt satt spår efter sig i de kristna sam- fundens verksamhet och återverkat — i mer eller mindre grad — på ungdo- mens livsåskådning.

Ett i liberalism rotat socialt patos tog sig ur folkrörelsesynpunkt ett tidigt uttryck i nykterhetsbefrämjande kamp- organisationer, vilkas verksamhet och inflytande gått långt utanför deras egent- liga syftemål. Nykterhetsorganisationer- nas insatser har varit speciellt betydel- sefulla för ungdomsarbetet. De har tack vare vissa statliga åtgärder i samband med en ändrad alkohollagstiftning till- förts nya medel för att intensifiera det— ta sitt arbete. Den eftersträvade attityd— bildningen har haft och har alltjämt en starkt socialetisk karaktär. Den har framförts genom olika kanaler och med skilda metoder, vilka ibland gett anled- ning till kontroversiella ståndpunktsta- ganden med åtföljande väckta antiatti— tyder. Ofta har attitydpåverkan skett inom familjekretsen.

Familjen har gällande ungdomens fostran av gammalt intagit en framträ-

dande plats. Den tidigare väl samman- hållna och patriarkaliskt styrda famil- jen utövade en kontrollerande och diri- gerande makt över den enskilde. Dess möjligheter att i dagens läge på samma effektiva sätt utöva dessa funktioner har begränsats avsevärt. Sålunda har famil- jens inflytande minskat såväl avseende dess utbildnings- som yrkesfunktioner, vilka övertagits av skolor och arbetsliv.

Tidigare utgjorde familjen mer än nu ett fritidscentrum för ungdomen. Friti- den tillbringas i dag gärna utanför fa- miljens räckvidd i föreningsarbete, nö- jesliv m.m. Av betydelse är här inte bara den sysselsättning som väljes utan även den mängd fritid som står till buds. En definition av fritiden krävs för att kunna bestämma dess omfång, men en sådan definition är svår att göra. Fri- tid kan betyda: den tid, som användes för rekreation; den tid, som individen har rätt att själv välja sysselsättning; den tid, som inte går åt för arbete eller sömn. Vilken definition som än väljes uppstår besvär med en kvantitativ be- stämning. Dock torde skolgång med läx- läsning och lov innebära både kvanti- tativa och kvalitativa olikheter gällande såväl behovet, mängden som arten av fritidssysselsättning. Ett speciellt intres- se bör knytas till de återverkningar på föreningslivet som kan uppstå genom skolvärldens omstrukturering.

De ideella organisationernas program erbjuder en rik flora av intresseväckan— de sysselsättningar. En betydelsefull uppgift tycks här fyllas av idrottsrörel— sens fysiska fostran som ansluter hu- vudparten av ungdom, aktiv i fritids- sysselsättning.

En utökad programtid i massmedia, ungdomsinriktad film och på andra om- råden kommersialiserat nöjesliv fångar ungdomens intresse, binder dess fritid och utformar beteendemönster.

Den gynnsamma ekonomiska sam-

hällssituationen har berett möjligheter för rader av ungdomar att förvärva ett eget motorfordon. Detta kräver inte bara underhåll och omsorg. Det lämnar även spelrum för utflykter med olika mål— sättning och innehåll.

Det genom allmänna och andra insat- ser successivt utbyggda ungdomsarbe- tet riktar sig till ungdomar i varierande ålder. De demografiska förhållandena avseende inte enbart ålderskullarnas storlek utan även deras fördelning mel- lan flickor och pojkar liksom de rent ekologiska synes kräva en olika beto- ning av aktiviteter, som i sin tur ställer anspråk på en tillgång på lokaler eller anläggningar av olika natur. Även för övriga ändamål _ materiel, ledare m. m. — fordras tillgång på medel, vilkas stor- lek beror av ungdomsskarornas nume- rär och struktur. Hur denna materiella stimulans utformas bestäms i stor ut- sträckning av kommunens ekonomi och socialpolitiska inställning.

Allmänt accepteras påståendet att för- eningslivet utgör en betydande faktor för utvecklandet av en demokratisk sam- hällsanda. Varifrån idéerna kommer, vilka förmedlarna är, vilka vägar och metoder som utnyttjas och till vilka de riktar sig förblir alltid lika intressanta och viktiga ingredienser i ett socialt system. I ungdomsarbetet saknas inte bara en närmare kunskap om dessa för- hållanden utan även om anledningen till att en ungdom ställer sig under en paroll och införlivar den sociala kontrollen.

Några socialpsykologiska förhållanden

Ett föränderligt samhälle står i en växel- verkan med skilda former av mänskligt samliv. En social omvandlingsprocess berör individer och grupper av män- niskor. Med hänsyn till den organise- rade ungdomsverksamhetens skiftande

utseende kan ungdomen grovt indelas i:

a) föreningsansluten ungdom, delta- gande i av föreningen organiserad verk- samhet;

b) ungdom deltagande i av förening organiserad verksamhet utan att vara föreningsansluten;

c) föreningsansluten ungdom delta— gande i kommunalt organiserad verk- samhet;

d) ungdom deltagande i kommunalt organiserad verksamhet utan att vara föreningsansluten;

e) ungdom stående utanför ganiserad verksamhet.

En socialpsykologisk bearbetning av ungdomsarbetet kan klyvas i en socio— logisk och en individualpsykologisk del.

Den sociologiska delen berör aktuella normer och normsystem. Det ideella föreningslivet är rikt fasetterat och kompletteras med av annan institution organiserat arbete t.ex. på ungdoms- gård. Vi vet att organisationslivet ka- talogiseras med utgångspunkt både från målsättningar och verksamhetsyttring- ar. En gemensam bas torde dock kunna sägas ligga under allt: tanken om det mänskliga, det demokratiska. I regel accentueras olikheterna mer än likheten och det synes förhålla sig på så sätt att inom varje sektor utvecklas speciella mönster, som färgar av sig på individen i form av attityder, värderingar, sätt att förhålla sig i skilda situationer (sam- manträden, diskussioner), språkbruk, klädedräkt m. m.

Organisationslivet har en hierarkisk struktur med ett manifesterat ledarskap som oavsett organisationsanknytning är utformat i enlighet med traditionell auk— toritetstro eller utövat i objektiv, kri- tisk samarbetsanda. Ledaratmosfären ut— övar ett väsentligt inflytande på norm- systemet.

Den unga människan söker sig tyd— ligen gärna till en organiserad fritids-

all or-

sysselsättning. Tillträdet kan vara vill- korslöst men i vissa fall vara förbundet med löften. Detta innebär då, att attity- der och värderingar har utformats i för- väg och att individen redan vid inträdet är styrd av ett normsystem.

Hur individens värderingar och atti- tyder utvecklas inom grupplivet beror i hög grad på ledarens egenskaper, grup— pens förhållningssätt, personlighetspsy- kologiska variabler och art av aktivitet.

Gruppmedlemmen träder i direkt kon- takt med en ledare, som kan vara den formellt valda eller anställda. Han kan också vara den informelle (emotionelle) ledaren — idolen, opinionsbildaren — som gruppen spontant erkänner. Av be— tydelse blir inte enbart den formelle le- darens personliga egenskaper, hans kun- skaper och pedagogiska förmåga utan även den eventuellt andre ledarens in- flytande på värderingar m. m.

Inom gruppen utfonmas gärna ett sta- tussystem, som individen måste accep- tera och anpassa sig till. Anpassningen kan alltefter upplevelser av den egna in- placeringen vara mer eller mindre kon- fliktfri. Gruppens värdering av den en- skilde medlemmen beror givetvis på hans/hennes förmåga att bidraga till ett uppnående av gruppens målsättning. Den kan också göras efter individens in- ställning till attityder och värderingar eller hans/hennes förmåga till status- givande prestationer på andra områ- den.

Utan att här gå in på några gradering- ar av de skilda organisationernas in- satser och arbetsområde vet vi att dessa växlar mellan en accentuerat intellektu— ell skolning (t. ex. politiskt) och en energiutlösande kroppslig träning, vilka var för sig är allmänt sanktionerade och uppskattade.

Allt efter det personliga engagemanget i ungdomsarbetet och allt efter indivi- dens personliga förutsättningar upplever

ledaren respektive medlemmen olika grader av trivsel i gruppdynamiken.

Några personlighetspsykologiska synpunkter

En vital frågeställning är: Varför söker sig vissa ungdomar till organiserat ung- domsarbete? Varför ställer sig andra utanför detta?

Dessa frågor ger anledning till trenne nya angreppslinjer: den genetiska, den psyko-dynamiska och den miljö-deter- minerande. Denna uppdelning skall när- mast förstås med hänsyn till dess syfte— mål att dissikera fram olika problem- ställningar även om individens reak- tionssätt utgör resultaten i ett inriktat psykologiskt sektorfält.

För att åskådliggöra den genetiska problematiken kan ett exempel väljas från det idrottsliga området. Den fysiskt underutvecklade torde inte vanligtvis söka sig till den idrottsliga aktiviteten. Detta skulle således innebära att valet av sysselsättning bestäms av individuella förutsättningar inom något visst område. Helt sant kan påståendet kanske inte vara. Variationer uppträder givetvis som t. ex. i det fall då en ungdom söker sig till en aktivitet utan att närmare reflek- tera över vare sig innebörden i denna eller de egna förutsättningarna, som dock uppdagas i sinom tid.

I den psyke-dynamiska bilden torde sambanden bli svårare att tolka. Sam— banden är irrationella och inte ens in- dividen själv är medveten om dem. Oav- sett var ett gruppliv kan inplaceras på en bipolär skala gående från kriminali— tet till en erkänd socialisation kan en ung människa söka sig till detta. Orsa- kerna kan vara många: emotionella för- hållanden i hemmet, behov av trygghe- ten i »gruppens ideologiska överbygg- nad», ett spontant aktivitetsbehov, ett behov av självförverkligande, konflikt-

förhållanden, kamratsituationen, utbild- ningsbehov, statussökande osv. Även en önskvärd renodling av kausalsamman- hangen skulle sannolikt ändå inte enty- digt förklara orsaken utan betona sam— spelet mellan medvetna och omedvetna krafter.

Vid sidan av de genetiska och psyko- dynamiska orsakerna inverkar de indi- viduella miljöbetingelserna, som ligger inom ramen av hemmets ekonomi, fa- miljestrukturen, bostadssituationen, bo- stadens belägenhet såväl ekologiskt som geografiskt.

De ovan aktualiserade sammanhangen gäller nu såväl ledaren som medlemmen. Speciellt bör betonas de relationssystem som bestämmer flickors engagemang i fritidslivet. Detta kan knappast vara opåverkat av reminiscenserna från ett patriarkaliskt samhälles värdering av kvinnans ställning eller av emancipie— ringen, ej heller kan det biologiska drift- livet lämnas utan avseende.

Några pedagogiska förhållanden

Den effekt som skall utvinnas genom ett organiserat ungdomsarbete samman- hänger inte enbart med rekryteringsfrå- gorna utan beror också på den pedago- giska situationen och de materiella re— surserna.

Undervisningen (eller om den skall rubriceras som uppfostran eller attityd— påverkan spelar inte någon avgörande roll) riktar sig i alla fall till en synner- ligen heterogen skara av ungdomar —— skilda åldrar, förutsättningar, intressen. Pritidsgruppen har ingen likhet med skolans sammanhållna klass. Den kan skifta från gång till gång.

Fritidens ungdomsarbete kan lika litet som skolans frikopplas från målsätt- ningsfrågor. Förekommer en avsiktlig påverkan i en bestämd riktning? Hur sker då denna? Här ligger främst det

fundamentala kravet, som går över grän— serna mellan olika organisationer och institutioner, att dana en personlighet. Givetvis kan oenighet råda i fråga om hur denna skall se ut. Det pedagogiska skeendet måste dock präglas av målsätt- ningsfrågor och varieras efter de skilda institutionernas förutsättningar. En be- skrivning av två fritidsgrupper som re- presenterar olika intresseområden, ger en bild av variationerna i verksamheten.

Grupp inom religiös organisation: studium av livsåskådningsfrågor, musik, sång, dramatik med ett innehåll knutet till livsåskådningsfrågor, idrottsutöv- ningar av skilda slag, friluftsliv i sam- band med vistelse på sommarhem eller på läger, manuella sysselsättningar i enklare utformning eller rent konsthant- verk.

Grupp inom idrottslivet: regelfrågor, »fair-play» fostran, fysiologiska och hy- gieniska råd för träning, tävlingsar— rangemang, funktionärsfrågor, ledarut— bildningsfrågor, praktisk träning, läger- verksamhet, manuella sysselsättningar.

Den praktiskt-pedagogiska situationen blir denna. En och samme ledare ansva- rar för vitt skilda arbetsuppgifter. Elev- materialet är blandat och har med hän- syn till frivilligheten anspråk på att få sina personliga intressen tillgodosedda. De materiella förhållandena (lokaler, material, materiel) bestämmer gränser- na för arbetets omfång såväl avseende antalet deltagare som variationsmöjlig— heterna av arbetet. Ofta föreligger up- penbara brister på lokaliteter och mate— riel. Möjligt är att vissa organiserade grupper kan Vara gynnade.

Ledaren av gruppen ställes sålunda på prov i många hänseenden. Vilka kvalifi- kationer äger nu den frivillige ungdoms- ledaren? Vilka kunskaper och vilken ungdomsledarutbildning representerar

han/hon? Med hänsyn till de skilda or— ganisationernas inriktning måste kva- lifikationskraven skifta. Gemensamt fordras dock grundläggande pedagogiska insikter. Förmågan att intressera och vidmakthålla intresset, att organisera, att leda och genomföra grupparbeten och diskussioner, att förstå ungdom, att vara medveten om målsättningar m. m. utgör nödvändiga förutsättningar för en effektivitet i arbetet.

Inom skolvärld och vuxenutbildning föreligger en ganska god kännedom om de problem som ligger inom det pedago- giska området. Någon motsvarande kun- skap finns inte inom fritidens pedago- gik, som dock omsluter så många ung- domar i en ålder med ofta påvisbara an- passningssvårigheter.

Vad vet vi för närvarande?

Med jämna mellanrum har ungdomssi- tuationen aktualiserats och aktualiserat undersökningar och utredningar. Hu- vudsakligen har dessa berört ungdomens förhållanden, som ligger utanför skolans kompetensområde.

Inom den statliga sektorn föreligger bl. a. de utredningar som verkställdes av den s. k. ungdomsvårdskommittén, (SOU 1944: 30 avseende psykisk barna- och ungdomsvård; SOU 1944: 31 förslag angående stöd åt ungdomens förenings- liv; SOU 1945:22 gällande ungdomen och nöjeslivet; SOU 1947: 12 utredning om ungdomens fritidsverksamhet; SOU 1948: 21 utredning om ungdom och ar— betet; SOU 1947: 17 förslag om stöd åt utvecklingshämmad ungdom; SOU 1951:41 kommitténs slutbetänkande: Ungdomen möter samhället).

Inom ramen av 1944 års nykterhets- kommittés utredningar och förslag åter- finnes också en del förhållanden avseen- de ungdomen och dess förhållande till alkoholen (SOU 1951:43 innehållande

statistiska undersökningar kring alko- holfrågan; SOU 1952: 12 belysande un- dervisning, folkupplysning och forsk- ning på alkoholfrågans område; SOU 1952: 53 utgörande principbetänkandet) .

I folkbildningsfrågan har 1944 års folkbildningsutredning kommit med vis— sa förslag (SOU 1946: 68 avseende ung- domscirklar; SOU 1948: 30 avseende es- tetiskt folkbildningsarbete) .

I samband med alkohollagstiftningens ändrande framlade 1953 års ungdoms- utredning två betänkanden i stencil. (Den 2 november 1953 avlämnades promemo- ria angående stöd åt nykterhetsorganisa- tioner. Den 8 december 1953 framfördes förslag avseende bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet.)

Staten och de politiska ungdomsorga- nisationerna behandlades av 1955 års ungdomsntredning (SOU 1956: 42 angå— ende stöd åt dessa organisationers ung- domsfostrande verksamhet) .

I utredning och förslag av Kungl. Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna behandlades ungdomsledarutbildningen (utredning i skolfrågor, ungdomsledarutbildning Kungl. Skolöverstyrelsen 1959). Ung- domsbrottslighetens etiologi, profylax m. ni. har utförligt redovisats i den s. k. Kjellinska utredningen (SOU 1959: 37 Ungdomsbrottsligheten) .

Landsbygdens klubblösa ungdom har varit föremål för en utredning av jordbruksupplysningskommittén (SOU 1961:59). För en upplysningskampanj avseende ungdomsfrågor finnes ett be- tänkande avgivet av 1960 års ungdoms- upplysningsutredning. (Den 23 maj 1961 i stencil.)

Vid sidan av de statliga utredningar- na föreligger på det kommunala planet en rad undersökningar gällande ungdo- mens förhållanden, så t. ex. i Stockholm, Göteborg, Linköping, Borås m. fl.

I detta sammanhang intresserar främst

de vetenskapliga avhandlingar som i större omfattning tagit upp den svenska ungdomens förhållanden. Här kan näm— nas:

Torsten Husén: (1944);

Ejnar Neymark: »Selektiv rörlighet» (1961).

Bland litteratur för övrigt som berör svenska ungdomar kan för övrigt näm- nas följande:

Dick Blomberg: »Den svenska ung- domsbrottsligheten» (1960);

John Takman: »Ungdomspsykiatri» (1962);

J. Collett och Ingrid Blomberg: »Alko- holmissbruket bland ungdom» (1960);

Ingrid Blomberg: »Ungdom på ung- domsgårdar i Stockholm» (Alkoholfrå- gan 3/1963).

I Centralförbundets för nykterhetsun- dervisning publikation »Alkoholfrågan» har vissa undersökningar redovisats be— träffande skolungdoms alkoholvanor. (Alkoholvanor vid ett Stockholmsläro- verk 1/1963; Gymnasisters alkoholvanor 4/1963).

Svenska förhållanden behandlas också i: Kettyl Bruun—Ragnar Hauge: Habits among Northern Youth (Helsinki 1962).

De ovan angivna arbetena lämnar vär- defulla upplysningar inom sina speciel- la områden men utgör tyvärr inte något direkt underlag för bedömningar som kan tjäna denna undersökning. De i of- fentliga sammanhang framförda åsik- terna beträffande verkan av ungdomsar- betet i form av attitydändringar m. m. består i ofta återkommande men mindre väl underbyggda önsketänkanden och antaganden. Förklaringen kan sökas i bristande forskningsinsatser.

»Svensk ungdom»

Vad vi vill veta

Av det ovan framhållna framgår att ung- domsarbetets problemområde är multi- faktoriellt. En undersökning av ung-

;

domsarbetet i hela dess räckvidd blir omfattande, tidskrävande och dyrbar. En forskning måste göras stegvis med partiella kartläggningar vars gränser blir sinsemellan flytande. Här följer en re- dovisning av forskningsuppgifter be- . gränsade till sådana frågeställningar vil- kas besvarande skall lämna de nödvän— diga grundläggande informationerna.

1. Samhället går i riktning mot en ökande urbanisering och befolkningstill- växt. Av intresse är då följande till var- andra relaterade förhållanden: Sam— hällstyp _ föreningsantal fördelat inom olika ideella områden — föreningsinten- sitet _ medlemsantal _ ungdomsinrik- tat arbete — engagerade ungdomar _ icke engagerade ungdomar — demogra- fiska förhållanden _ kriminologiska data.

2. Kontakten mellan äldre och yngre är av betydelse för ungdomsarbetets re- sultat. Hur förhåller sig de skilda gene- rationernas attityder och värderingar till varandra? Denna fråga kan bl. a. gäl- la inställningen till föreningslivet, som byggts upp genom en tidigare genera— tions pionjärarbete. På vad sätt kan ung- domsarbetet bidra till att föra de olika ålderskategorierna närmare varandra och öka förståelsen dem emellan? Är det tänkbart att olika aktiviteter ger varie- rande möjligheter?

En närliggande fråga utgör inflytan- den på förhållandet mellan flickor och pojkar.

3. I ungdomsarbetet inspränges kun- skaper om samhället och samhällspro- blemen med en eftersträvad idealbild- ning. Vilket blir resultatet?

4. Ungdomsarbetet har olika huvud- män — t. ex. en ideell organisation eller en kommunal ungdomsgårdsverksam- het. Vilken ungdom söker sig till de oli— ka verksamhetsformerna? Vilka är för- utsättningarna för ett effektivt arbete om en jämförelse göres mellan huvud-

männen? Föreligger olikheter i aktivi- tet och resultat?

5. I den fria fritidsgruppsverksamhe- ten deltager individer med skilda intres- sen osv. Verksamheten kan vara knuten till en förening. På vad sätt har fritids- gruppsverksamheten influerat på för- eningslivet som sådant _ medlemsstoc- ken, mötesintensitet, m. m.? Väckes bland medlemmarna en klubbkänsla?

6. En mängd verksamhetsformer finns representerade. Hur är uppslut- ningen kring dessa? Finns det ett ålders— skiktat intresse? Vilket huvudintresse har våra ungdomar och var finner de möjligheter att tillgodose detta på bästa sätt? Vilka är förutsättningarna för att möta deras behov?

7. Att utnyttja en individs huvudin- tresse för att nå en ökad aktivitet är ett pedagogiskt axiom. I vilka former och med vilka metoder skall en utveckling åstadkommas? Hur skall intresset ut- nyttjas för att väcka förståelse för andra betydelsefulla problemställningar och skapa nya attityder och värderingar? Vilken ålder är den gynnsammaste för en dylik påverkan? Vilken är den lägsta ålder där en fritidsverksamhet bör gri- pa in? Värdefulla uppgifter gäller ock— så »påverkningsvolymen» — antal gång- er, täthet i besök, sammanlagd tid.

8. Pubertetstiden är ett kritiskt ske- de, vilket är vidimerat på olika sätt. Hur bör ungdomsarbetet bäst utformas för tonårsgrupper? Vilka referensramar har ungdomarna knutna till ungdomsarbe- tet? Varifrån har de fått dem? Råder på— tagliga olikheter mellan ungdomar med olika ekologiska och sociala ursprung? Vilka är avvikelserna mellan flickor och pojkar? Lika betydelsefulla blir sva- ren på frågor gällande ungdomar stå- ende utanför arbetet.

9. Vilken personlighetsstruktur mö- ter vi bland ungdomar anslutna till ide- ella organisationer, bland föreningslös

ungdom? Hur kan denna ställas i sam- band med skilda intressen?

10. Möjligheten till ett omfattande och stimulerande ungdomsarbete häng- er samman med lokalfrågor, material, anslag m. 111. Hur är dessa förhållanden inom skilda organisationer och institu- tioner? Vilka är relationerna mellan an- talet ungdomar och de materiella in- satserna? Hur ser det ut på det kommu- nala planet när det gäller stöd åt ung- domsarbetet i hela dess vidd?

11. Ledarna engageras i olika sam— manhang. Hur ser dessa ledare ut i ål— dershänseende? Vilken socio-ekonomisk bakgrund har de? Hur har deras tidi- gare år påverkats och förflutit med hän- syn till föreningsverksamhet? Hur många ledare finns?

12. Liksom beträffande ungdomarna som deltager i verksamheten är en kun— skap om ledarnas personlighetsstruktur av stort värde. Vilka attityder och vär- deringar har de? Hur har dessa utveck- lats? Varför har de blivit ledare? 13. Ledarna utövar ett inflytande på deltagarna. I vilken riktning går denna påverkan? Vilken roll spelar ledarens attityd till ungdom? Hur påverkas ar- betsresultatet av ledarens förmåga och sätt att leda andra? 14. En vitt förgrenad ledarutbildning existerar inom alla institutioner. Hur ser denna ledarutbildning ut avseende ämnen, föreläsare, längd, metoder m. m.? Hur många ledare är aktiva efter ge— nomgången kurs och hur länge? Vilken attitydpåverkan uppnås? Råder skill- nad mellan ledare från olika organisa- tioner? Vilka kunskaper tillägnas under en kurs? 15. Rörligheten på arbetsmarknaden och en förlängd skolgång tycks influera på ledarrekryteringen och möjligheten att behålla ledare. Hur är dessa sam- band? Vilken rörlighet förekommer på ledarposterna? Kan en ledarrekrytering

göras inom andra åldersgrupper än de nu vanligast förekommande? Kan leda- re ur ungdomens egna led användas? 16. Inom organisationerna finns oli- ka typer av ledare. Vilket behov före- ligger för närvarande av skilda ledare? Vilken typ av ledarutbildning är mest angelägen? Vilken typ av kurs ger det bästa resultatet? Vilken erfarenhet av kurserna har ledarna med hänsyn till effektiviteten? Vilka kostnader är för- enade med genomförandet av en kurs? Får den deltagande ledaren vidkännas ekonomiska avbräck för ett deltagande?

De närmast planerade undersök- ningarna

Planerade undersökningar kommer att beröra vitt skilda områden. Det finns både kvantitativa och kvalitativa aspek- ter. En rad variabler skall diskuteras fram och ställas i relation till varandra.

Främst fordras en definition av olika begrepp samt en konkretisering och precisering av frågeställningar, vilka skall ställas i ett meningsfullt samband till varandra.

Undersökningarna måste ske medelst mätningar, som kräver en utvärdering av skilda mätinstrument. Vid mätning- arna måste mätfelen observeras.

Tillvägagångssättet blir främst ett en- kät— och intervjuförfarande med till- hjälp av strukturerade frågeformulär. Antalet intervjupersoner kommer att va- riera alltefter som problemets kärnfrå- gor berör »yt- eller djupskikt» av indi- viden. En första mer omfattande inter- vju kommer att beröra 2 500—3 000 in- divider fördelade på olika åldersni- våer.

De genom ett första steg vunna erfa- renheterna lägges sedan till grund för nästa etapp, som innebär »intensivnn— dersökningar» på en sampel av de tidi- gare intervjuade personerna.

Ett viktigt område att söka kartlägga utgör den stora skaran av ungdomsle- dare. Inte minst viktiga är de frågeställ- ningar som gäller deras utbildning och attitydpåverkan.

Med hänsyn till olikheterna mellan kommuner synes det nödvändigt att få närmare kännedom om den organisera— de ungdo-msaktiviteten inom några sam— hällen. Information inhämtas om hur betoningen ligger på skilda verksam- hetsformer, om behovet av lokaler, an- läggningar m. m. samt upplysningar om

Ingvar Johannesson Olle Halldén

utvecklingstendenser och framtida in— riktning av ungdomsarbetet.

Ett första forskningsprogram skulle. således innehålla:

1. En större intervjuundersökning gällande 2 500—3 000 individer.

2. En intensivundersökning på ett antal tidigare intervjuade personer.

3. En ledarundersökning dels avse- ende såväl ledaren som ledarutbildning- en och dess attitydpåverkan.

4. Ett fåtal punktundersökningar av ungdomsarbetet i olika kommuner.

Olle Sjögren

BILAGA 2

Till Chefen för Ecklesiastikdepartementet

Enligt direktiven för de i augusti i fjol tillkallade sakkunniga för utredning av det statliga stödet till ungdomsverksam- het skall utredningen klargöra i vad mån den med nuvarande statsbidrags- stöd till ungdomsverksamhet avsedda ef- fekten uppnåtts. Bland annat skall utred- ningen närmare studera fritidsgrupp- verksamhetens betydelse som kontakt— skapare mellan föreningsanslutna och utanför föreningarna stående ungdomar samt dess effekt som aktivitetsfrämjare inom föreningarna och bland icke för- eningsanslutna. Vidare skall enligt di- rektiven frågan om attitydpåverkan ge- nom fritidsgruppverksamhet klarläggas. Ledarskapets roll skall belysas genom en undersökning av ledarnas kvalifika- tioner för sina uppgifter.

Med hänvisning till dessa uppgifter har departementschefen efter framställ- ning av de sakkunniga medgivit att ut— redningen får utföra vissa undersökning- ar avsedda att belysa just dessa sidor av ungdomsverksamheten. Undersökning- arna, som nu igångsatts, är relativt om- fattande och resultaten av dem beräknas föreligga först i början av 1965. Innan dessa resultat föreligger anser sig utred- ningen inte kunna framlägga några slut- giltiga förslag rörande det statliga stö- det till fritidsgruppverksamhet och le- darutbildning. Utredningen har därför beslutat att i första hand utreda frågan om statligt stöd till ungdomsorganisatio— nernas instruktörsverksamhet och cent- rala aktivitet och kommer i enlighet här-

med att under oktober månad i år fram- lägga ett delbetänkande i ämnet. Utredningen har emellertid konstate- rat att det statliga stödet till utbildning av ungdomsledare har en central roll i ungdomsorganisationernas verksamhet och att önskemål om en förstärkning av detta stöd under senare tid framförts med stor kraft och sakligt mycket starka skäl både av ungdomsorganisationerna själva och av en rad andra i ungdoms- frågor intresserade och engagerade or- ganisationer, institutioner och enskilda personer. Av denna anledning vill utred- ningen för budgetåret 1964/65 föreslå vissa justeringar av nu utgående bidrag till utbildning av ungdomsledare. Bidrag till utbildning av ungdomsle— dare utgår för närvarande ur ett reserva- tionsanslag, som för budgetåret 1963/64 uppgår till 1 700 000 kronor. Enligt gäl- lande bestämmelser kan ungdomsorgani- sationer erhålla statsbidrag till två olika typer av kurser, nämligen till regionala kurser omfattande minst två och högst fem dagar med deltagare från viss lands- del samt till centrala kurser omfattan- de minst sex och högst tolv dagar med deltagare från hela riket. I båda fallen skall undervisningstiden omfatta minst sex timmar per kursdag i sådana ämnen som av skolöverstyrelsen godkänts som huvudämnen eller övningsämnen vid kurser av detta slag. Vid central kurs får högst två timmar av undervisningstiden i dessa ämnen utbytas mot två timmars undervisning i ämnen med anknytning

till den anordnande organisationens in- tresseområde. Både vid central och re— gional kurs skall undervisningen i hu- vudämnen varje dag meddelas i minst lika många timmar som i övningsäm- nen.

Statsbidrag utgår med tio kronor per deltagare och kursdag. Resebidrag utgår för resa från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färdsätt, dock vid regional kurs med i genomsnitt högst 15 kronor (inom de fyra nordligaste lä- nen 20 kronor) och vid central kurs högst 75 kronor per deltagare.

Av anslaget får skolöverstyrelsen dis— ponera dels ett belopp av högst 18 000 kronor för viss kursverksamhet för ung- domsledare, dels ett belopp av högst 50 000 kronor för anordnande av en längre försökskurs för ungdomsledare. överstyrelsen äger därjämte att medge, att bidrag utgår till kostnaderna för ett begränsat antal specialkurser för lokalt verksamma ungdomsledare.

I petita för budgetåret 1964/65 har skolöverstyrelsen föreslagit en höjning av anslaget till utbildning av ungdoms- ledare med sammanlagt två miljoner kro- nor samt i samband därmed vissa för- ändringar i nu gällande bidragsgrunder. överstyrelsen har framlagt sina yrkan- den i följande sex punkter:

1. Bidraget per deltagare och kursdag föreslås höjas från 10 till 15 kronor. Bi- drag till resekostnader föreslås dels vid regional kurs utgå med 30 kronor inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens län och inom övri- ga län med 20 kronor och dels vid cent- ral kurs utgå med 100 kronor per delta- gare. För detta ändamål föreslås ansla- get höjt med 600 000 kronor.

2. Ökning av bidraget för en utbygg- nad motsvarande hälften av organisa- tionernas nuvarande grundläggande le- darutbildning. Anslagsökning 1 100 000 kronor.

3. För främjande av ungdomssam- manslutningarnas kvalitativt inriktade ledarskolning föreslås att den nu gällan- de maximitiden vid centrala kurser _ tolv dagar — borttages. Höjning av an- slaget med 200 000 kronor. '

4. För främjande av experimentverk- samhet och organisationsinriktad ledar- skolning föreslås att överstyrelsen be- myndigas att medge organisationerna dispens från dels gällande regler röran- de minilniantalet timmar per statsbi- dragsberättigad kursdag samt undervis— ningstidens fördelning på s. k. huvud- ämnen och övningsämnen, dels gällan- de regel att minimitiden för statsbidrags- berättigad regional kurs skall vara två dagar. Anslagsökning 100 000 kronor.

5. Bemyndigande för överstyrelsen att _ i enlighet med vad som uttalats i statsverkspropositionen 1963 — efter eget bedömande i oförändrad utsträck— ning disponera medel för kurser för ung- domsledare. ö. Bemyndigande för överstyrelsen, att _ liksom under budgetåren 1961/63 _ medge bidrag till av organisationer- na anordnade specialledarkurser. För punkterna fem och sex yrkas inte några anslagshöjningar. Ett bifall till skolöverstyrelsens för- slag skulle för budgetåret 1964/65 inne— bära en höjning av anslaget till 3 700 000 kronor.

Såsom ovan nämnts vill ungdomsut- redningen för budgetåret 1964/65 före- slå vissa justeringar i nu utgående bi- drag till utbildning av ungdomsledare. Det nuvarande statliga stödet till ledar- utbildning tillkom efter beslut av 1954 års riksdag och bidragen har sedan dess utgått med oförändrade belopp. Under de närmare tio år som förflutit sedan an- slagets tillkomst har bidragen undergått en inte oväsentlig realvärdesförsämring, vilket påtagligt försvårat ungdomsorga- nisationernas möjligheter att rekrytera

lämpliga deltagare till sina kurser och därmed också negativt återverkat på verksamhetens kvalitet. Utredningen finner det därför angeläget att bidragens ursprungliga värde snarast möjligt åter- ställes och vill i det avseendet helt in- stämma i skolöverstyrelsens förslag un- der punkt 1 ovan.

Skolöverstyrelsen har också föresla- git en höjning av anslaget med 1 100 000 kronor för en utvidgning av verksamhe- ten motsvarande hälften av organisatio- nernas nuvarande grundläggande ledar- utbildning. Utredningen anser sig med hänvisning till vad som ovan anförts om utredningens direktiv och de undersök- ningar den för närvarande genomför inte nu kunna tillstyrka en så långt gå- ende anslagsökning. En viss ökning av anslaget för detta ändamål måste emel- lertid redan nu anses vara fullt befogad. Statens ungdomsråd genomför sedan hösten 1962 en brett upplagd kampanj för rekrytering av ungdomsledare. Det är enligt utredningens mening viktigt, att verkningarna av denna kampanj inte dämpas på grund av bristande resurser för ledarutbildning. För en omedelbar ökning av anslaget talar också det för— hållandet, att ungdomsorganisationer- na under senare år till skolöverstyrel- sen redovisat ett betydligt större antal bidragsberättigade ungdomsledarkurser än som kunnat komma i fråga för stat- ligt stöd. Utredningen vill därför på den— na punkt förorda en anslagsökning av 200 000 kronor.

De nuvarande bidragsbestämmelserna innehåller en rad detaljföreskrifter, som låser kursverksamheten inom vissa gans- ka snäva ramar och ofta hindrar kurser- nas anpassning till lokala förutsättning- ar, speciella behov och situationer. Skol- överstyrelsen har av denna anledning i årets petita förordat dels att den nu gäl- lande maximitiden vid centrala kurser borttages (punkt 3 ovan), dels att över-

styrelsen bemyndigas medge undantag från gällande regler rörande minimian- talet timmar per statsbidragsberättigad kursdag, undervisningstidens fördelning på huvudämnen och övningsämnen samt minimitiden för statsbidragsberät- tigad regional kurs (punkt 4).

överstyrelsen föreslår att anslaget för det förstnämnda ändamålet höjs med 200 000 kronor och för det senare med 100 000 kronor.

Utredningen vill i stort sett ansluta sig till överstyrelsens förslag på dessa punkter. Enligt utredningens mening bör de föreslagna förändringarna emel- lertid genomföras med viss försiktighet, bland annat med tanke på de undersök- ningar av ledarutbildningens betydelse, som utredningen kommer att företa. Av den anledningen kan utredningen för närvarande inte biträda förslaget att be- stämmelsen om maximitid för central kurs borttages, utan föreslår i stället att skolöverstyrelsen bemyndigas att vid be- hov medge dispens från bestämmelsen i fråga. Med hänsyn till att utredningen ännu inte anser sig ha tillräckligt under- lag för att bedöma verkningarna av be- stämmelsen om undervisningstidens för- delning på huvudämnen och övnings- ämnen, känner den sig i viss mån också tveksam inför förslaget att överstyrelsen bemyndigas medge dispens från denna bestämmelse. Efter vad utredningen un- der hand erfarit vållar bestämmelsen emellertid i en del sammanhang olägen- heter i arbetet med ledarutbildningen. Utredningen tillstyrker därför översty- relsens förslag men föreslår samtidigt att dispensmöjligheten ges karaktär av försöksverksamhet. I övrigt instämmer utredningen i överstyrelsens förslag un- der punkt 4.

Enligt utredningens uppfattning bör de föreslagna ändringarna i bidragsbe- stämmelserna emellertid inte för närva- rande föranleda någon uppräkning av

anslaget. De avvikelser från nu gällande bestämmelser, som organisationerna an- ser sig ha behov av att göra, bör kunna ske inom ramen för de bidragskvoter skolöverstyrelsen tilldelar respektive or- ganisationer.

Slutligen vill utredningen föreslå att ett belopp av 200 000 kronor ställs till skolöverstyrelsens förfogande att efter framställning av de organisationer som nu erhåller statligt stöd till ledarutbild— ning utgå till anordnande av mera kvali— ficerad ledarutbildning. Det är inom ungdomsorganisationerna allmänt om- vittnat att det inom dessa organisatio- ner finns ett sedan länge ackumulerat behov av längre och mera omfattande utbildning av förtroendevalda och funk- tionärer. De bidrag som för närvarande utgår till ledarutbildning kan i enlighet med bestämmelserna endast utnyttjas i den rent elementära verksamheten på detta område. Det råder emellertid knap- past något tvivel om att en mera syste— matisk och omfattande skolning av ung- domssammanslutningarnas förtroende— valda och funktionärer inom en mycket nära framtid måste få en framträdande placering i organisationernas utveck- lingsarbete. Enligt utredningens mening är det angeläget att ungdomsorganisatio- nerna redan under budgetåret 1964/65 får möjligheter att täcka de mest påtag- liga behoven av kvalificerad ledarutbild- ning och att de i det sammanhanget får tillfälle att skaffa sig värdefulla erfa-

renheter genom att pröva nya kurstyper, arbetsformer och hjälpmedel.

En försöksverksamhet av detta slag kommer också att vara av stort värde för utredningen i dess arbete att närma- re klarlägga formerna för ledarutbild- ningen och ledarkvalifikationernas bety— delse. Utredningen förutsätter därför att den beredes tillfälle att med tillsynsmyn— digheten få diskutera efter vilka grunder bidraget skall utgå, samt att den i efter- hand får ta del av respektive organisa- tioners redogörelser för dessa kurser.

Utredningen förordar att skolöver- styrelsen även för budgetåret 1964/65 medges rätt att efter eget bedömande i oförändrad utsträckning disponera me- del för anordnande av kurser för ung- domsledare samt att medge bidrag till kostnaderna för ett begränsat antal spe- cialkurser för lokalt verksamma ung— domsledare.

Med stöd av ovanstående föreslår ut- redningen att chefen för ecklesiastikde- partementet i proposition till 1964 års riksdag föreslår,

att riksdagen såsom bidrag till utbild- ning av ungdomsledare för budgetåret 1964/65 anvisar ett reservationsanslag av 2 700 000 kronor, samt

att nu gällande bidragsgrunder ändras i överensstämmelse med vad som ovan anförts.

Stockholm den 12 oktober 1963

1962 års ungdomsutredning Kurt Ward

(Kanal.. gig.-t” i ' (tätt;

. __.M . ,

.. ||| " .1'-. "15.”? | . |.

.. ...-L" ,' flås-315?! + . WR.

NORDISK UDREDNINCSSERIE (NU) 1963

Ul lhlå NH

. aresunds-forbindelsen. 1. del. . Fiske och flottning ! gränsvattnen mellan Fin-

land och Sverige.

. Opprettelsen av »Nordens Hus» i Reykjavik. . Samarbeld mellom de tekniske hegskoler [ Nor- den. . Bolagsbeskattnlngen 1 Norden.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1963

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del !. Bi- lagor. [19] Bärgarlönens fördelning. sjöförklarlng rn. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. ES] Trafikm i. [27] Utsöknlngsrätt II. [23] Skadestånd I. [33] Några valfrågor. [54] Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsväsendet I. Rådhusrätternas förstatli- gande. [56]

Utrikesdepartementet

Uthrikesfaörvaltningens organisation och personalbo-

ov.

Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbl- ltAnd. [371

Försvarsdepartementot

Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring [311 Totalförsvarets regionala ledning. [65]

looialdepartemoutet

Den statliga konsulentverksamheten pl socialvär- dens område. [80] Arbetsföreläggande. [88] Aldringsvärdens läge. [47]

Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken un- der åren 1961 och 1962. [59]

Finansdepartementet

Preliminär nationalbudget för år 1963. [s] Undersökning av taxeringsutfallet. [141 Om åtgärder mot skatteflykt. [52]

Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom stockholms universitet.

1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] :. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [18] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom'gym- nasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. (23; 3.1"???

cialutrednlngar om gymnasiet. [41] 4. Ett n gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. | 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens be delse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och sa fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas sku sättning. [44] 2. Studentrekrytering och stude ekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetq främjande. [61] Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala ve: samhet. [67]

Jordbruksdepartementet

Listerlandets ålfisken. [32] 1960 års Jordbruksutrednlng. 1. Utvecklingstendt ser i modernt skogsbruk. [63] 2. Det svenska la brukets effektiviseringsvägar. [66]

Handelsdepartementet

översättning av fördrag angående upprättandet Europeiska ekonomiska gemenskapen och till rande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36] Översättning av fördrag angående upprättandet Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under andra världskriget. [1501

lnrikesdepartementet

Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförb' (ägs lääärätt. [2] V. Kommunala renhållnings er. Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- | Maimöomradena. [B] Uplplehållstillstånd m. m. för utländska studerar i ] Sjukhus och öppen värd. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. tervju- och frekvensundersökningar m. m. [241 Arbetslöshetsförsäkrlngen. [40] Beåolkpgigsutveckling och näringsliv i Jämtin n. Yrkesmedicinsks sjukhusenheter — behov och O! nisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Al lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lc liseringspolitik. Betänkande. [53] 3. Aktiv lokal ringspoiitik. Bilaga II. [62] Liirsiåstingens organisation och arbetsformer m.

__ _ ( Civildepartementet De :offientliga tjänstemännens förhandlingsrätt.