SOU 1963:8
Preliminär nationalbudget för år 1963
1. Inledning
Den preliminära nationalbudgeten för 1963 har utarbetats inom finansde— partementets ekonomiska avdelning under ledning av docenten Lars Lind- berger och bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika statliga verk och institutioner. Följande utomstående författare har med- verkat: förste forskningssekreterare B. Pettersson (kap. 11), t.f. förste forsk— ningssekreterare Å. Tengblad (kap. VIII) och forslmingssekreterare G. Nor- stedt (räkneexemplet i kap. VIII). Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock inget ansvar för nationalbudgetens utformning och be- dömningar.
Med hänsyn till att föreliggande nationalbudget framläggs endast några veckor efter publiceringen av konjunkturinstitutets decemberrapport har dess innehåll i vissa hänseenden kunnat begränsas. Av olika skäl innefattar emellertid denna nationalbudget — till skillnad från de närmast föregående — en förhållandevis utförlig internationell översikt. I sitt ämnesval skiljer sig denna från motsvarande avsnitt i konjunkturrapporten främst däruti att förhållandevis större utrymme ägnats den aktuella ekonomiska politiken in- om de olika länder som särskilt behandlats i översikten.
Nationalbudgeten inleds såsom tidigare med en översikt över utvecklingen inom Sverige, vilken utmynnar i en preliminär försörjningsbalans för det närmast förflutna året. Detta kapitel — liksom avsevärda delar av de åter- blickande avsnitten av övriga kapitel — kan delvis betraktas som en kom— plettering av konjunkturrapporten med senare framkommet material.
Den sammanfattande översikten ingår i denna nationalbudget som sista kapitel. De i de föregående avsnitten belysta utvecklingstendenserna sam- manfattas där siffermässigt i en försörjningsbalans för 1963. Med hänsyn till den ofrånkomliga osäkerheten i bedömningen av bl. a. den internatio- nella konjunkturutvecklingen samt utsikterna för näringslivets investe— ringar och i viss mån även den privata konsumtionen, har dessa faktorer ägnats förhållandevis stort utrymme i den åtföljande texten.
[I. Sveriges ekonomi 1962
Preliminära uppgifter över försörjningsbalanusen i fasta priser pekar på att den realekonomisk-a utvecklingen 1961—1962 i stort sett stämt överens med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten för 1962. Ökningen för konsumtionen, särskilt den privata delen-, synes dock ha varit något över— skattad, medan kapitalbildningen totalt sett ökat enligt förväntningarna. Även utrikeshandeln har fått den förutsedda omfattningen. Exportökningen har varit något kraftigare än importökningen samtidigt som en viss försäm- ring av bytesförhållandet med utlandet lett till att bytesbalansen i löpande priser ändock försämrats i någon liten utsträckning. Lagerinvesteringarna slutligen synes ha fallit tillbaka med knappt det i april antagna beloppet. För bruttonationalprodukten innebär dessa beräkningar en ökning med 3 1 / 2 procent i volym 1961—1962.
Som framgår av följande tablå föreligger dock en karakteristisk skillnad mellan prognoser och utfall för 1962, såtillvida som den offentliga sektorn inte spelat en fullt så dominerande roll för efterfrågeökningen 1961—1962 som antogs i den reviderade nationalbudgeten (procentuell volymförändring från föregående år):
1958 1959 1960 1961 1962 1962
Enl. rev.
nat. budget Privata utgifter ..................... + 1 + 4 + 7 + 5 + 2 + 2 Offentliga utgifter ................... + 3,5 + 8 — 0,5 + 4,5 + 5,5 + 8 Export ............................. —1 +6 +12 +4 +7 +7 Import ............................. + 2 + 5 + 18 + 0,5 + 5 + 6 Bruttonationalprodukt .............. + 1 + 5 + 3,5 + 6 + 3,5 + 3,5
Tablån illustrerar tydligt hur den successiva minskningen i ökningstakten för privata utgifter (privat konsumtion plus privat investering inklusive la— gerinvestering enligt tabell 1) sedan 1960 mötts av en motsatt utveckling för de offentliga utgifterna (statlig plus kommunal konsumtion och investering enligt tabell 1). Att avmattningen i den privata efterfrågan 1961—1962 ej blev större än enligt prognosen trots en svagare privat konsumtionsökning än väntat, får givetvis ses mot bakgrunden av de åtgärder som vidtagits senare under 1962 för att stimulera såväl bostadsbyggandet som industrins investe- ringar.
Liksom vid tidigare presentationer av konjunkturinstitutets preliminära försörjningsbalanssammanställningar, finns det även i år anledning uttala en allmän reservation för bristerna i det statistiska materialet. Beräkning— arna bygger som regel på preliminär statistik för de tre första kvartalen 1962
Tabell II: ]. Försörjningsbalans 1960—1962 Miljoner kronor
Löpande priser För- Fasta (1954 års) priser För- ändring ändring 1960 1961 1962 1961— 1960 1961 1962 1961— 1962 i 1962 1 procent procent Privat konsumtion ........ 37 847 40 666 43 950 + 8 31 909 33 657 34 688 + 3 Statlig konsumtion ........ 3 556 3 925 4 429 + 13 2 647 2 809 2 955 + 5 Kommunal konsumtion . . . 5 239 5 778 6 546 + 13,5 3 867 4 070 4 274 + 5 Privat bruttoinvestcring. . . 12 681 14 070 15 190 + 8 10 132 10 825 11 107 + 2,5 Statlig bruttoinvestering . . 5 001 5 301 5 779 + 9 4 007 4 103 4 277 + 4 Kommunal bruttoinveste- ring .................... 3 877 4 231 4 798 + 13,5 3 124 3 301 3 583 + 8,5 Lagerökning .............. 1 451 1 119 715 . 1 241 1 012 625 . Export av varor, fob och nettot av tjänster ...... 14 418 15 218 15 970 + 5 13 588 14 119 15 091 + 7 Minus: Import av varor, ett 15 006 15 151 16 075 + 6 14 683 14 767 15 530 + 5 Bruttonationalprodukt 69 064 75 157 81 302 + 8 55 832 59 129 61 070 + 3,5
plus prognosmaterial och planstatistik för fjärde kvartalet. Det definitiva ut— fallet av försörjningsbalansen för 1962, framför allt kanske i fråga om lager- utvecklingen, kan därför komma att avvika inte oväsentligt från siffrorna i tabell 1. Vidare bör erinras om att en rad missvisningar i försörjningsbalans- statistiken synes föreligga för åren 1959 och 1960 till följd av störningar i statistiken i samband med att omsättningsskatten infördes. Detta synes exempelvis ha medfört att bruttonvationalproduktens ökningstal blivit för lågt för 1959—1960 och för högt för 1960—1961. Beträffande statistiska missvisningar i övrigt för dessa år hänvisas till diskussionerna härom i tidi- gare nationalbudgeter (bl. a. Preliminär nationalbudget för 1962, kapitel II).
Slutligen bör här påpekas att försörjningsbalansen för 1962 i tabell 1 på några punkter skiljer sig från den preliminära försörjningsbalans som pre- senterades i konjunkturinstitutets senaste rapport (Konjunkturläget, decem- ber 1962). Dels har en relativt kraftig nedjustering vidtagits i fråga om den privata investeringen 1962 dels har även importen 1962 nedjusterats med ett mindre belopp.
1. Inhemska bruttoutgifter Följande tablå illustrerar hur konsumtionen de båda senaste åren ökat kraftigare än de totala investeringarna (procentuell volymförändring från föregående år):
1958 1959 1960 1961 1962 1962
Enl. rev. nat. budget Konsumtion ........................ + 3,5 + 4 + 2 + 5,5 + 3,5 + 4 Fast investering .................... + 5,5 + 8 + 2,5 + 5,5 + 4 + 5 Total investering .................... — 2 + 6,5 + 12 + 4 + 2 + 2,5
Utvecklingen 1961 och 1962 kontrasterar påtagligt och typiskt mot de bä- da första uppgångsåren i den nuvarande konjunkturcykeln, då investering— arna kraftigt översteg konsumtionen i stegringstakt. De stora variationerna i kapitalbildningen kan främst återföras på en för konjunkturförloppet ka— rakteristisk lagerutveckling med först lageruttömning under den tidigaste uppgångsfasen 1959, därefter kraftig lageruppbyggnad under 1960, nära oför- ändrat hög lagerinvestering 1961 samt ansträngningar till normalisering av lagerhållningen 1962. Ser man till enbart de fasta investeringarna är utveck— lingen mer jämn och ökningstalen är här nära nog regelmässigt större än för konsumtionen. Utvecklingen under 1962 faller härvidlag väl in i bilden. Av tablån framgår också hur relativt nära de ställda prognoserna synes ha in— friats.
Bakom den relativt jämna expansionstakten för de fasta bruttoinveste- ringarna under perioden 1958—1962 ligger, såsom framgår av följande tablå, en än mer påfallande jämn stegringstakt för de privata investeringarna me— dan de offentliga investeringarna visat en mer ojämn utveckling, vilken ock- så är naturlig med hänsyn till deras roll som konjunkturregulator:
1958 1959 1960 1961 1962 1962
Enl. rev. nat. budget Privata ............................. + 7,5 + 6 + 6,5 + 7 + 2,5 + 2 Offentliga .......................... + 3,5 + 10,5 — 3 + 4 + 6 + 10
Den höga investeringsaktiviteten inom den privata sektorn 1958—1961 kan i stor utsträckning återföras på den ihållande investeringsboomen inom in— dustrin från 1958 (se tabell 2). Då denna tenderade att ebba ut vid början av 1962, tilläts den under 1961 tillbakahållna statliga investeringsverksam- heten att öka samtidigt som de kommunala investeringarna lägligt kom in i ett expansionsskede. Ytterligare investeringsimpulser gavs längre in på 1962 genom ökat bostadsbyggande och frisläppande av investeringsfonderna för byggnader. Som framgår av tablån ovan och mer i detalj av tabell 2 kas- tades härvid utvecklingsmönstret för de fasta investeringarna om mellan 1961 och 1962. Samtidigt kan det ifrågasättas om inte påslaget på bostads- byggandet och den stimulerade igångsättningen av industribyggen, som ini- tialeffekt möjligen i någon mån har haft en fördröjande verkan på expansio- nen av de offentliga investeringarna 1962. Den faktiska ökningen av den to— tala byggnadsverksamheten 1961—1962 på 4 1/2 procent nådde ej fullt upp till prognossiffran från april 1962 på drygt 5 procent, samtidigt som det pri- vata byggandet överträffade och det offentliga byggandet underskred prog— nostalen. För de kommunala investeringarnas del underskreds kommuner- nas egna planer med bredare marginal än vad man med ledning av tidigare erfarenheter skulle haft anledning räkna med. Ett undantag är skolbyggen, där emellertid särskilda åtgärder vidtogs under 1962 för att underlätta det kommunala byggandet. Det är därför inte helt otänkbart att ansträngning- arna att åstadkomma en volym pågående byggen mot slutet av fjolåret av
Miljoner kronor i Förändring i procent i löpande priser fasta (1954 års) priser 1960 1961 1962 1959— 1960— 1961— 1960 1961 1962 Inklusive underhåll: Byggnader och anläggningar totalt .. 12 379 13 501 14 801 + 1 + 6 + 4 därav: bostäder ................... 4400 4801 5343 -— 2 + 6 + 5 jordbruk .................. 544 571 605 '— 6 + 1 -— 2 industri ................... 1 500 1 839 1 957 + 15 + 19 + 1 kraft- och belysningsverk .. 923 888 876 — 1 — 2 — 11 handel .................... 670 772 927 + 10 + 12 + 15 samfärdsel ................ 929 985 1022 — 1 + 2 — 2 väg- och gatuarbeten ...... 1348 1 381 1470 ;t; 0 + 1 + 2 offentliga investeringar i öv- rigt ..................... 2 065 2 264 2 601 —— 2 + 4 + 13 Maskiner och apparater totalt ...... 9180 10102 10 967 + 5 + 6 + 4 därav: industri ................... 3 240 3 952 4 308 + 7 + 17 + 3 samfärdsel ................ 3 133 2 970 3 287 + 12 — 9 + 7 övrigt ..................... 2807 3180 3372 — 4 + 9 + 2 Totala bruttoinvcsteringar inklusive underhåll ........................ 21559 23 603 25 768 + 2 + 6 + 4 Exklusive underhåll: Byggnader och anläggningar totalt .. 9076 9939 10 871 + 1 + 6 + 5 därav: bostäder ................... 3190 3559 3971 — 3 + 8 + 7 jordbruk .................. 123 121 122 + 1 — 4 — 4 industri ................... 1 170 1 471 1 517 + 18 + 22 —— 1 kraft- och belysningsverk .. 801 810 728 :l: 0 — 3 -- 13 handel .................... 670 772 926 + 10 + 12 + 15 samfärdsel ................ 518 516 501 ;t: 0 — 3 — 8 väg- och gatuarbeten ...... 882 879 952 —— 2 — 2 + 4 offentliga investeringari öv- rigt ..................... 1722 1811 2 154 — 2 + 2 + 15 Maskiner och apparater totalt ...... 6227 6 772 7 327 + 5 + 5 + 4 därav: industri .............. . . 2 050 2 589 2 793 + 5 + 22 + 3 samfärdsel ................. 1 947 1 652 1 872 + 16 — 17 + 10 övrigt .................... 2 230 2 531 2 662 — 5 + 10 + 1 Totala bruttoinvesteringar exklusive underhåll ........................ 15 303 16 711 18108 + 2 + 6 + 5
tillräcklig storlek för att trygga sysselsättningen under vintern har skjutit över en del offentliga investeringar till 1963. Ett indicium på att så kan ha varit fallet är också kommunernas investeringspl-aner för 1963, vilka in- dikerar en ännu kraftigare uppgång för kommuninvesteringarna 1963 än 1962.
Den i försörjningsbalansen införda siffran för lagerölcningen 1962 är, som tidigare nämnts, osäker. Svårigheterna att precisera lagerinvesteringe-n 1962 sammanhänger delvis med en omläggning och utbyggnad av lagerstatistiken. Fr. o. m. 1962 insamlas i statistiska centralbyråns kvartalsvisa investerings- enkäter för industrin även uppgifter om företagens lagerförändringar. För åren t. o. m. 1961 var förfarandet väsentligen annorlunda i det att företagen
Tabell II: 3. Lager-förändringar inom statistiskt belysta produktions- och distributionsområden 1960—1962
Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år
1960 1961 1962 Gruvor1 ............................................ -— 6 + 25 + 0 Järn-, stål- och andra metallverk* .................... — 207 + 140 + 100 Varv1 .............................................. — 88 + 42 — 75 Verkstadsindustri i övrigt1 ............................ + 905 + 545 + 550 Jord- och stenindustri . . . . . ......................... + 27 + 8 + 30 Träindustri ........................................ + 167 + 24 + 100 Massa-, pappers— och grafisk industri .................. — 2 + 245 + 50 Livsmedelsindustri .................................. + 96 + 44 — 140 Textil- och beklädnadsindustri ........................ + 34 — 32 :|: 0 Läder—, hår— och gummivaror ........................ + 27 + 8 + 0 Kemisk-teknisk industri ............................ + 65 + 64 + 10 Bränsle i industrin2 (inkl. el-, gas- o. vattenverk) ...... — 8 + 11 — 10 Summa industri + 1 424 + 1 114 + 615 därav: råvaror och halvfabrikat inkl. bränsle ........ + 902 + 225 varor i arbete .............................. + 232 + 333 färdigvaror ................................ + 490 + 556 . . Handel' ............................................ + 167 + 75 — 120 Variation i kreaturskapet ............................ — 40 + 10 :l: 0 Variation i skogsuttag .............................. —— 100 — 80 _ 20 Summa lagerförändringar + 1 451 + 1 119 + 715 Summa lagerförändringar i fasta (1954 års) priser + 1 241 + 1 012 :i: 625
' Inklusive bränslelagerförändringar. — ' Exklusive bränslelagerförändringen inom gruvföretag, järn-, stål- och andra metallverk samt verkstadsindustri. — ' Omfattar lagren inom bilhandel (personbilar), bränslehandel, järngrosshandel, livsmedelshandel (inkl. förändringar av lagren av brödsäd hos jordbrukarna), lädergrosshandel och skohandel samt textilhandcl.
i höstenkäterna ombads uppskatta lagerföråndringen under hela det löpande året och i vårenkäterna ombads lämna uppgifter över lagerförändringen un- der hela det närmast gångna året.
Med ledning av de specialuppgifter rörande lagerförändringarna hos indu- strin under vart och ett av halvåren 1961, som insamlades i centralbyråns juni-enkät, kan man konstatera att stora säsongsvängningar i lagerhållning- en förekommer, inte endast för råvaror och halvfabrikat samt färdigvaror utan även för gruppen varor i arbete. Nu föreliggande uppgifter över lager- utvecklingen inom industrin 1962 täcker de tre första kvartalen. Dessa vi- sar att säsongfluktuationerna är kraftiga även på kvartalsnivå. Det finns därför anledning räkna med en säsongfaktor av betydande men givetvis obekant storlek även för fjärde kvartalet. I detta läge har det varit nödvän- digt att främst bygga uppskattningarna av lagerutvecklingen under helåret 1962 på dels jämförelser mellan lagerutvecklingen under de båda första halvåren 1961 och 1962, dels på konjunkturbarometerdata och bedömningar från branschhåll. Resultaten sammanfattas i tabell 3. Totalt uppskattas in- dustrins lagerinvesteringar ha sjunkit med ca 500 miljoner kronor i löpande priser 1961—1962, varvid nedgången beräknats falla tämligen jämnt på de tre typerna av lager: råvaror och halvfabrikat, varor i arbete samt färdigva—
Löpande priser Fasta (1954 års) priser Miljoner Förändring i procent Förändring i procent kronor 1960 1960—1961 1—3 kv. 1960—1961 1—3 kv. 1961—1962 1961—1962 Livsmedel ................ 11 102 + 5 + 7 + 1,5 -— 0,5 Övriga icke varaktiga varor 12 143 + 7,5 + 9 + 8 + 5,5 Varaktiga varor .......... 4938 + 14 + 6,5 + 12 + 1 Tjänster ................. 9 664 + 7 + 5 + 3,5 + 1,5 LTotal privat konsumtion 37 847 + 7,5 + 7 + 5,5 + 2
ror. Enligt lagerkalkylerna i tabellen skulle minskningen i lagerinvestering— en främst falla på massaindustrin och livsmedelsindustrin medan verkstads- industrins lagerinvesteringar skulle ha förblivit ungefär oförändrade och träindustrins större än und-er 1961. Bakom uppskattningen av lagerutveck- lingen inom massaindustrin ligger ett antagande om att denna ej skulle lyc- kas att redan under sista kvartalet 1962 nedbringa de under 1961 kraftigt ökade färdigvarulagren. För verkstadsindustrins del motsvaras den i förhål— lande till 1961 oförändrade lagerinvesteringen 1962 av ungefär oförändrad lageruppbyggnad även inom de tre delgrupperna av lager. Lagerökninwgen under 1961 för råvaror och halvfabrikat skulle därmed ha fortsatt även un- der 1962. Uppgången under 1961 föll på delgruppen halvfabrikat och av ba- rometerstatistiken för verkstadsindustrin att döma, skulle detta ha gällt även för 1962, då de egentliga råvarulagren närmast synes ha minskat en del. Den kraftiga nedgången i livsmedelsindustrins lager 1962, vilken huvudsak- ligen hänför sig till färdigvarusidan, kan synas något förbryllande med tanke på dels att produktionen inom livsmedelsindustrin expanderat mycket kraf- tigt mellan 1961 och 1962, dels att den privata konsumtionen av livsmedel inte förefaller ha ändrats mycket 1961—1962. Möjligen kan förklaringen till en del ligga i att livsmedelshandelns lager stigit inte obetydligt 1962. Lager- rörels-erna inom handeln i övrigt synes ha varit obetydliga under fjolåret bortsett från en relativt kraftig uppgång i bilhandelns lager.
Den privata konsumtionen beräknas ha ökat med 3 procent i fasta och med 8 procent i löpande priser 1961—1962. Konsumtionskalkylen innefattar en prognos för utvecklingen under andra halvåret 1962 på grundval av ett visser— ligen empiriskt härlett men mycket instabilt samband mellan den halvårsvisa utvecklingen av hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter. Den faktiska, preliminärt kända konsumtionen under tredje kvartalet har dock kunnat utnyttjas som stöd vid prognosen. Ökningen för hushållens dis- ponibla inkomster med nominellt 9 1/2 procent 1961—1962 implicerar en re- lativt stor ökning av hushållssparandet mellan de båda åren. Konsumtions- utvecklingen mellan de tre första kvartalen 1961 och 1962 framgår av tabell 4. Av tabellen att döma har livsmedelskonsumtionen volymmässigt stagnerat 1961—1962. Uppgången i konsumentpriserna mellan helåren 1961 och 1962 på
Tabell II: 5. Bytesbalansen 1960—1962 Miljoner kronor
Löpande priser För- Fasta (1954 års) priser För- ändring ändring 1960 1961 1962 1961— 1960 1961 1962 1961— 1962 i 1962 i procent procent Export av varor, fob . . . 13 273 14198 15070 + 6 12 677 13 407 14 450 + 8 Import av varor, cif . . . . — 15 006 — 15 151 — 16 075 + 6 — 14 683 — 14 767 — 15 530 + 5 Handelsbalansens saldo.. — 1733 — 953 — 1005 . — 2006 — 1360 — 1080 . Nettoinsegling1 .......... 1170 1190 1230 + 3,5 966 921 997 + 8,5 Utländska fartygs utgifter i Sverige ............. 175 190 170 — 10,5 141 151 129 — 14,5 Övriga tjänster m. m., netto ................ — 200 — 360 — 500 . —— 196 — 360 — 485 Bylesbalansens saldo — 588 + 67 — 105 . — 1095 — 648 — 439
1 Bruttoinsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet.
5 procent kan främst återföras på ökade livsmedelspriser (+ 8 procent) och uppgången här tycks ha verkat påtagligt återhållande på förbrukningen av livsmedel. Däremot synes konsumtionen av övriga icke varaktiga varor ha sti- git relativt kraftigt, medan utvecklingen inom gruppen varaktiga varor varit splittrad med kraftigt ökade bilinköp och tillbakagång för bl. a. hemutrust- ning av olika slag. Ser man till den halvårsvisa säsongrensade utvecklingen av konsumtionsvolymen under åren 1961 och 1962, visar det sig att kon- sumtionen närmast var stagnerande från första till andra halvåret 1961 och därefter steg svagt till första halvåret 1962 för att sedan åter (enligt pro— gnosen) öka kraftigare från första till andra halvåret 1962.
2. Bytesbalansen
Liksom mellan 1960 och 1961 resulterade varu- och tjänsteutbytet med utlandet 1961—1962 i tillskott till efterfrågan för den svenska ekonomin. Som framgår av tabell 5 minskade underskottet i bytesbalansen i fasta (1954 års) priser med ca 400 miljoner kronor 1960—1961 och med ytterligare ca 200 miljoner 1961—1962. Expansionseffekten härvidlag förefaller i viss ut- sträckning kunna återföras på att dels en rad inhemska industrier vunnit ökad andel av den svenska marknaden på importens bekostnad (bl. a. järn- och stålindustrin och bilindustrin), dels också på att efterfrägetrycket i den svenska ekonomin det senaste året troligen varit lägre än i flera av våra viktigaste avnämarländer, varigenom särskilt exporten av verkstadsproduk- ter kunnat expandera kraftigt. Exporten av varor beräknas preliminärt ha stigit med 8 procent i volym 1961—1962 efter en ökning med ca 5 pro- cent året före, medan importen av varor enligt de preliminära siffrorna ökat med 5 procent 1961—1962 respektive 1 procent 1960—1961. Till skillnad mot 1960—1961 ledde den fortsatt gynnsamma reala utvecklingen 1961—1962 ej
till att bytesbalansen i löpande priser fortsatte att förbättras. Genomsnitts— priserna 1962 för exporten låg nämligen ca 1 1/2 procent lägre än 1961 till följd av kraftiga prisfall på en rad stora stapelvaror, medan prisnivån för importen tvärtom steg med 1 procent. Genom främst försämringen av bytes- förhållandet med ett par tre procent mellan 1961 och 1962 svängde bytes- balansen om från ett överskott på knappt 100 miljoner kronor 1961 till ett underskott på drygt 100 miljoner kronor 1962.
III. Det internationella läget
1. Sammanfattande bedömning En fortsatt men tämligen mild avmattning i framstegstakten präglade den ekonomiska bilden i Västeuropa under 1962. Utplaningen av produk- tionskurvan hade begynt redan 1961, då tillväxttakten i allmänhet var lägre än föregående år. I Förenta staterna startade under våren 1961 återhämt- ningen från den fjärde efterkrigsrecessionen; en uppbromsning har emel- lertid skett långt innan nivån för fullt kapacitetsutnyttjande och full sys- selsättning uppnåtts. Med bortseende från variationer från land till land kan ett antal »minsta gemensamma nämnare» utskiljas. Industrins investe- ringar, vilka under 1961 avlöste exporten som främsta stimulerande del av totalefterfrågan, har under 1962 stått tillbaka för den privata konsumtio- nen, offentliga utgifter och ökat bostadsbyggande. Avsaktningen i industrins investeringsökning sammanhänger bl. a. med att kapacitetsöverskott upp— stått eller fördjupats på i första hand vissa råvaror och halvfabrikat ( järn- malm, järn och stål, skogsindustriprodukter, aluminium etc.) men också på en rad färdigvaror såsom i fråga om vissa konsumtionskapitalvaror och far- tyg. Dessa har bidragit till uppkomsten av en köparens marknad samt re— ducerat behovet av lagerhållning och tidiga beställningar. Därmed har i syn- nerhet på dessa områden möjligheten att övervältra kostnadsstegringar starkt avtagit; vinstmarginalerna och i vissa fall även vinstsummorna har minskat något, vilket givetvis inte lämnat självfinansieringsförmågan obe- rörd. Det är ej osannolikt att företagen här står inför en klimatförändring som kommer att stå sig någon tid. Ett flertal omständigheter, vilka något närmare belyses i det följande, gör det rimligt att räkna med en fortsatt ekonomisk expansion i Västeuropa under 1963. Den allmänna bedömningen ansluter sig alltså nära till den som redovisats i konjunkturinstitutets nyligen utkomna kvartalsrapport.1 Även för Förenta staternas del synes de expansiva krafterna väga tyngst. Visser— ligen skulle såväl i Västeuropa som Nordamerika industrins fasta investe- ringar enligt enkäter samt order- och produktionsstatistik komma att an- tingen öka mindre 1963 än under 1962 eller minska. Detta berör nästan samtliga länder, också de som under de senaste åren registrerat den krafti— gaste tillväxten, dvs. Västtyskland, Italien och Frankrike. Men minskningen av industrins investeringsefterfrågan, absolut eller i form av lägre öknings— takt, kommer enligt tillgängligt informationsmaterial (budgetförslag, pro- gnoser m. m.) på många håll att kompenseras av starkare växt i de offent- liga utgifterna — främst för investeringar —— och ökat bostadsbyggande. Så är t. ex. fallet i Storbritannien och Nederländerna; i Västtyskland och Nor—
1 Konjunkturläget december 1962.
Tabell Ill: 1. Industriproduktionen, säsongrensad, 1961—1962 Index: 1960 = 100
1961 1962
I II III IV I II III Belgien ......... 98 108 106 108 109 109 112 Finland ........ 108 108 111 112 114 114 114 Frankrike ....... 108 109 110 114 116 117 119 Italien .......... 105 108 109 117 119 119 1161 Nederländerna . . 104 102 99 103 106 105 104 Norge .......... 104 105 109 111 109 111 113 Storbritannien . . 100 102 101 99 99 102 103 Sverige ......... 104 104 104 107 106 106 107 Västtyskland . . . 106 106 104 107 108 111 110 Österrike ....... 103 103 103 106 107 105 107 Europ. OECD. . . 104 105 105 106 108 110 110 Förenta staterna 95 100 103 105 106 108 110 Kanada ........ 99 102 105 107 108 111 112
1 Omfattande strejker. Källa: OECD och Finlands bank.
ge är åtminstone de offentliga utgiftsplanerna klart expansiva. Vid sidan av dessa efterfrågeområden kommer med all sannolikhet den privata kon- sumtionen att kvarstå som främsta påskjutande kraft. Under inverkan av stimulerande ekonomisk politik respektive tillskott till befolkningen be- räknas hushållens utgiftsvolym i Storbritannien och Frankrike öka starkare än 1962, medan i övriga länder — eventuellt med undantag för Benelux, Danmark och Finland — ökningstakten väntas bli i det närmaste lika hög som 1962. Näringslivets lagerinvesteringar undandrar sig i regel en tillför- litlig bedömning, men åtminstone i Förenta staterna och Storbritannien fö- refaller det som om dessa skulle övergå till att bli en expansionsfaktor.
Konjunkturinstitutet har med ledning av bl. a. nationella prognoser upp- skattat att export- och importvolymerna för de europeiska OECD-länderna kommer att stiga med 5 a 6 procent. Här rör det sig främst om förutsedd fortsatt uppgång i den västeuropeiska intrahandeln. Möjligheterna till ökad export till området utanför Västeuropa, vilket ju är en viktig marknad för den svenska kapitalvaruindustrin, förbättras i den mån den amerikanska ekonomin i enlighet med administrationens planer erhåller en betydande in- jektion genom skattesänkning. Skulle så ske, kan en betydande positiv ef- fekt påräknas dels direkt genom stigande export till Förenta staterna, dels indirekt via ökad importkapacitet hos de råvaruproducerande länderna. Den senare har länge förblivit låg — vilket hämmat genomförandet av de- ras utvecklingsprogram —— då kapitaltillförseln genom biståndsverksamhe- ten i allmänhet varit otillräcklig för att motväga såväl verkan av den oför— delaktiga utvecklingen i deras bytesförhållande som den stigande amorte- rings— och förräntningsbördan. En förbättring i dessa länders importkapa- citet vore av speciell betydelse för Storbritannien.
Tabell III: 2. Bmttonationalprodukt och efterfrågekomponenter i Västeuropa 1961—1963 Volymförändringar. Proeentuell ökning från närmast föregående år
Brutto- Import Export Privat Offentlig Fasta Lager- national- konsum— konsum- brutto- ökning 3 produkt tion tion investe- ringar Europeiska OECD 1961 ............ 4,5 5,5 5,5 5 5,5 9 3,6—3,8 19621 ........... 3,5—4 6,5—7 4,5—5 4 5—5,5 4,5—5 3,2—3,5 19631 ........... 3,5—4 5,5—6 5—5,5 4 5,5—6 3—3,5 2,8—3,8 EEC 1961 ............ 5,5 8,5 6 6 5,5 9,5 2,5 19621 ........... 4,5 8,5—9 5,5 5 6 5,5——6 ca 2,4 1963' ........... 4—4,5 6—6,5 5—5,5 4,5—5 6—6,5 4—4,5 ca 2,25
1 Uppskattning. ' Prognos. * Miljarder dollar i 1954 års priser. Källa: Konjunkturinstitutet (sammanställning av uppgifter från OECD och EEC, nationell statis- tik, nationella prognoser och planer samt konjunkturinstitutets egna uppskattningar och pro-
gnoser).
Med hänsyn till den starka inriktning på ökade offentliga investeringar och Ökat bostadsbyggande under fortsatt tillväxt av personliga inkomster och privat konsumtion som merendels är förhärskande förefaller det inte sannolikt att de tendenser till uppbromsning och tillbakagång i fråga om företagsinvesteringarna, främst industriinvesteringar, som gjort sig gällan- de skall få så genomgripande återverkningar på sysselsättning och inkomst- bildning att den internationella ekonomiska expansionen kommer att av- brytas under 1963. Helt torde man dock inte kunna bortse från möjligheten av att det inträder en mera markant avsaktning än den som framträder i de officiellt sanktionerade prognoserna. En sammanvägning av dessa för de våsteuropieska länderna som helhet pekar på en ökning av nationalpro- dukten med 3 1/2 ä 4 procent från 1962 till 1963 vilket kan jämföras med ca 4 procent 1961—1962 och 4 1/2 procent 1960—1961 (tabell 2).
Den höjda ambitionsgraden i flertalet länders ekonomiska politik utgör en positiv faktor vid bedömningen av utsikterna för den närmaste fram- tiden. En påtaglig nyorientering i expansionistisk riktning synes nu präg- la Storbritannien och Förenta staterna, vilka under efterkrigstiden visat en låg och oregelbunden ekonomisk tillväxt i förhållande till såväl övriga OECD-länder som till egna utvecklingsmöjligheter. Den amerikanska re- geringens avsikt att lägga fram förslag om en betydande generell skatte- sänkning, när redan vid oförändrade skattesatser ett underskott på ca 8 miljarder dollar förutses, är betecknande härvidlag. Den tendens mot bätt- re jämvikt i de internationella betalningarna som framkom 1962 har vi- dare haft en gynnsam inverkan på de olika ländernas möjligheter att be- driva en fortsatt expansiv politik. Å ena sidan har räntesatserna i viss mån harmoniserats, vilket medfört att det kortfristiga kapitalet rört sig i mind-
Tabell 111: 3. Konsumentprisema 1961—1962 Index: 1960 = 100
1961 1962
I II III IV I II III Belgien ......... 100 101 101 101 101 103 103 Danmark ....... 101 103 105 106 108 110 111 Finland ........ 102 102 102 103 104 106 107 Frankrike ....... 102 101 103 105 107 107 108 Italien .......... 101 102 102 103 105 106 107 Nederländerna . . 101 101 102 102 103 103 105 Norge .......... 101 102 103 105 106 107 109 Schweiz ........ 101 101 102 104 105 106 107 Storbritannien . . 101 103 104 105 106 108 108 Sverige ......... 102 102 102 103 106 107 108 Västtyskland. . . . 101 102 103 103 105 107 106 Österrike ....... 102 104 104 105 106 110 109 Förenta staterna 101 101 101 101 101 102 102 Kanada ........ 100 100 100 100 100 101 102
Källa: OECD och Finlands bank.
re utsträckning än tidigare. Å andra sidan har lönekostnadsstegringarna i allmänhet varit starkast i länder med tidigare stora överskott i betal- ningsbalansen, som t. ex. Västtyskland och Italien, — liksom även i Frank- rike — vilket haft gynnsam effekt på i synnerhet Förenta staternas och Storbritanniens konkurrenskraft. Desutom har den internationella bered- skapen mot betalningskriser stärkts genom det vidgade ekonomisk-poli- tiska samarbetet. Betydelsen härav är speciellt stor för de länder, vilkas valuta utgör internationellt betalningsmedel, dvs. Förenta staterna och Storbritannien. Det mera balanserade internationella betalningsläget torde också ha ökat möjligheterna för länder med begränsade valutaresurser att genom kapitalimport lösa sina betalningsproblem på sådant sätt att en medveten expansionspolitik kan vidmakthållas även vid avmattningsten— denser i den internationella konjunkturen.
Den skärpta internationella konkurrensen har ökat behovet av stabili- tet i kostnadshänseende och i ett stort antal länder har följaktligen den ekonomiska politiken i växande utsträckning uppmärksammat inkomst— bildningen och produktivitetsutvecklingen. Förutom direkta ingripanden i form av löne— eller prisstopp vid akuta krissituationer (Storbritannien, Norge, Österrike) har försök till lösningar av institutionell natur införts eller allvarligt övervägts i ett flertal västeuropeiska industriländer. Det ökade intresset för dylika åtgärder har som regel stått nära i samband med en alltmera avvisande inställning gentemot en mera generellt restriktiv po— litik såsom medel att framtvinga en stabil kostnadsutveckling.
I det följande diskuteras den ekonomiska utvecklingen, den bedrivna politiken och de aktuella framtidsutsikterna för ett antal länder.
2. Länderöversikter Förenta staterna
l Förenta staterna startade återhämtningen från konjunkturnedgången 1960—61 under andra kvartalet 1961 och var fram till årskiftet förhållande- vis snabb. Bruttonationalprodukten ökade då i en takt av 9 procent per år. Under första halvåret 1962 reducerades tillväxttakten till ca 3 procent för att ytterligare sjunka till ca 1 procent under tredje kvartalet. Tendensen mot allt kortare uppsvingsperioder efter konjunkturavmattningarna har därmed fortsatt. Förhoppningarna om en expansion stark och långvarig nog att krympa gapet mellan faktisk och möjlig produktionsnivå från 10 till 3 pro- cent har inte infriats; gapet beräknades till 6 procent under andra kvartalet 1962 och torde sedan dess ha stigit. Kapacitetsutnyttjandet i industrin låg kring mitten av 1962 vid 83 procent, dvs. på samma nivå som före avmatt— ningen, medan den säsongrensade arbetslöshetsprocenten i stort sett förbli- vit vid omkring de 5 1/2 procent den föll till under våren 1962. Därtill bör beaktas att frekvensen korttidsarbeten har stigit avsevärt. Exporten har ut- vecklats gynnsamt och den privata konsumtionen, bostadsbyggandet samt — med bortseende från tillfälliga svängningar _— de offentliga utgifterna har i stort sett motsvarat förväntningarna. Däremot har näringslivets investering- ar såväl i fast realkapital som i lager växt betydligt svagare än administra- tionen tidigare räknat med och även något svagare än ökningen i företags- sparandet. Betalningsbalansen förbättrades under 1962; för hela året beräk— nas underskottet ha uppgått till 2 miljarder dollar att jämföra med 2,5 mil- jarder dollar 1961. Förbättringen, som tros fortsätta under 1963, samman- hänger dels med en gynnsammare handelsbalans, dels med förtidsbetalning— ar av krediter och med närmare bindning av biståndsverksamheten.
Mot slutet av 1962 framträdde vissa om än svaga tecken på höjningar av den ekonomiska aktiviteten. Industrins försäljning, orderingång och lager steg något och detsamma gäller de privata inkomsterna och antalet påbör— jade bostäder. Bilproduktionen och bilförsäljningarna expanderade kraftigt under de sista månaderna 1962, vilket medförde en återhämtning av stål- konsumtionen. Stålförbrukarnas lager fortsatte dock att sjunka t. o. m. ok- tober, men torde då ha nått sin nedre vändpunkt. Industriföretagen har vi— dare uppgivit att de kommer att öka sina fasta investeringar med 3 procent från 1962 till 1963; detta innebär emellertid i det närmaste oförändrade in- vesteringar under loppet av 1963. Ökningar torde också vara att emotse i hushållens efterfrågan och i de offentliga utgifterna. Exporten kan vidare förmodas stiga under inflytande av förbättrat kostnadsläge och en fortsatt expansion i Västeuropa. Trots att osåkerhetsmomenten är stora, speciellt be- träffande lagerutvccklingen, förefaller risken för en ny konjunkturnedgång under 1963 mindre överhängande nu än för några månader sedan. Å andra sidan står det klart att en väsentlig förbättring av kapacitetsutnyttjandet en- dast kan ernås genom en kraftig stimulans av efterfrågan genom den eko- nomiska politiken.
Att återhämtningen tenderade att ebba ut redan under 1962 samman- hänger bl. a. med att den federala budgeten vid stigande aktivitet och in— komster automatiskt fått en växande motexpansiv effekt. Under inflytande av budgetautomatik och höjda utgifter m. m. svängde budgeten till under- skott 1961. Men allteftersom återhämtningen kom igång reducerades detta (uppräknat till säsongrensad årsnivå) från 6,3 miljarder dollar första kvar- talet 1961 till 0,7 miljard dollar under andra kvartalet 1962. Det har beräk- nats att full sysselsättning, vid oförändrade skatter och utgifter, under sist- nämnda period skulle ha åstadkommit ett budgetöverskott på ca 9 miljarder dollar.
Hösten 1962 vidtogs åtgärder för att stimulera näringslivets investeringar och för att minska budgetens tänkta överskott vid full sysselsättning. Totalt sett beräknas nu att 1962/63 kommer att ge ett något större budgetunder- skott än 1961/62 vid en utgiftsstegring på 7 procent och en inkomstökning på 5 procent. Administrationen hoppas emellertid att kunna sänka skatte— satserna för bolags- och personliga skatter, i avsikt att åstadkomma en bud— get som bättre står i samklang med vad utvecklingen mot full sysselsättning kräver. Ett belopp på 5 miljarder dollar har på officiellt håll nämnts i sam— manhanget.
Penningpolitiken har liberaliserats under de senaste aderton månaderna. Bankernas likviditet har förbättrats genom Federal Reserve's omfattande nettoköp av statspapper, vilka utförts på ett sätt som begränsat nedgången av de korta räntorna —— för att förhindra kapitalutflöde till utlandet _ och pressat ned de långa räntorna för att stimulera efterfrågan. I oktober 1962 frigjordes vissa belopp för utlåning genom en sänkning av reservkraven på bankerna.
Möjligheterna för att man i Förenta staterna skall lyckas genomföra en politik som tillåter tillvaratagande av utrymmet för ekonomisk tillväxt och som därmed ger stimulans till världsekonomin kan ännu inte betraktas som säkra, men en opinionskantring till förmån för en kraftig skattesänkning ti- digt under 1963 synes nu pågå i landet. Administrationen försöker övertyga opinionen om att den erforderliga underbalanseringen av budgeten enbart blir en temporär företeelse — tills full sysselsättning uppnåtts — och att den inte skall medföra övermäktiga påfrestningar på betalningsbalans samt pris- och kostnadsnivåer.
Storbritannien
Totala produktionsvolymen steg från sista kvartalet 1960 till andra kvar- talet 1962 med enbart 1 1/2 procent, vilket var för litet för att förebygga ökande arbetslöshet och försämrat kapacitetsutnyttjande. I november var 2,4 procent av löntagarna arbetslösa, mot 1,7 procent ett år tidigare. Den långsamma expansionstakten sammanhänger med att myndigheterna av hän- syn till betalningsbalansen under våren och sommaren 1961 såg sig tvingade att vidta åtgärder för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan för främst privat konsumtion. Investeringarna i den privata sektorn har negativt på—
verkats av den »stop-go»-politik som förts under en följd av år och av den skarpa nedgång i vinstmarginalerna som ägde rum under 1960 och 1961. Ät- stramningen ledde till förbättring av betalningsbalansen bl. a. via upphö- rande spekulationer mot pundet och reducerat importbehov. Vidare utveck- lades exporten gynnsamt, delvis under inflytande av lägre produktionskost— nadsökning än i betydelsefulla europeiska konkurrentländer. Från mitten av 1962 har därför ekonomin ansetts tåla en re-aktivering.
Löner och andra inkomster har tidigare i Storbritannien, till skillnad från produktiviteten, stigit i ungefär samma takt som i andra västeuropeiska län— der. Därav följer givetvis att företagens kostnadsutveckling varit mer ogynn- sam och att exportindustriernas relativa konkurrensläge successivt försäm— rats. En viss förbättring i detta hänseende har dock inträtt på sistone. Den »lönepaus» som regeringen deklarerade kring mitten av 1961 ledde visserli— gen inte till en sänkt lönestegringstakt i den privata sektorn men bör likväl ha bidragit till att hålla denna låg i förhållande till ökningstakten i övriga Västeuropa. Tillskapandet av NIC (National Incomes Commission) visar en strävan att framgent på ett mer kontinuerligt sätt föra in inkomstutveck- lingen under den ekonomiska politikens inflytande.
Utöver »lönepausen» omfattade den åtstramning som vidtogs främst 1961, en höjning av diskontot från 5 till 7 procent och skärpta krav på bankdepo- neringar i centralbanken. Avstannandet av den ekonomiska expansionen un— der 1961 synes däremot inte ha härrört från någon ökad restriktivitet i de offentliga finanserna. En kontraktiv effekt via budgeten har dock framkom— mit under 1962, då myndigheterna eljest varit inställda att försiktigt stimu- lera konjunkturen. Under de tre första kvartalen 1962 visade de statliga in- komsterna en ökning med nära 8 procent, medan stegringen i utgifterna be- gränsades till drygt 5 procent, resulterande i en betydande ökning — mot- svarande ca 0,7 procent av nationalprodukten _ i budgetöverskottet. De of- fentliga finansernas sannolika inverkan på efterfrågan av varor och tjäns- ter under 1963 kan med större tillförlitlighet bedömas först när budgeten för kommande finansår1 föreligger. Under oktober och november 1962 till- kännagivna åtgärder tyder emellertid på viss expansiv effekt. Dels beräknas de offentliga fasta investeringarna — vilka i volym räknat var oförändrade mellan första halvåren 1961 och 1962 — öka med 7 procent från 1962 till 1963. Vidare har skattelättnader givits i form av generösare avskrivningsreg— ler för företagen och en kraftig sänkning av omsättningsskatten på bilar. In— klusive frigörandet av bundet sparande beräknas budgeteffekten av stimu- lanserna under 1963 motsvara nära en procent av bruttonationalprodukten.
Både då det gällt att strama åt och att stimulera är det de penningpolitis— ka medlen som i första hand kommit till användning. Alltsedan betalnings- situationen började förbättras under hösten 1961 har kreditrestriktionerna successivt avvecklats. Diskontot har sänkts i fem etapper till 4 1/2 procent; det första steget togs redan i oktober 1961. Förpliktelsen till återhållsamhet ifråga om personliga lån mildrades i maj 1962 samtidigt med att en del av
1 Storbritanniens budgetår löper från 1 april.
bankernas bundna insättningar1 i centralbanken frigavs. Under hösten 1962 släpptes kravet på återhållsamhet i fråga om vissa lånekategorier helt och vidare frigavs i två omgångar återstoden av bankernas i centralbanken inne- stående bundna insättningar. Med den nedgång i vinstmarginalerna som på- gått under två år till första kvartalet 1962 — sedermera synes en vändning ha inträtt — är bankernas kreditförmåga av central betydelse för kapital- bildningen. Brist på likviditet har emellertid inte stått i vägen för en kredit- expansion; efterfrågan på län har varit låg och den reala effekten av den fortsatta lättnaden beror på i vad mån den finanspolitiska stimulansen visar sig tillräcklig för att intensifiera denna efterfrågan.
Det ledande brittiska konj unkturinstitutet (National Institute) har beräk- nat, att nationalprodukten vid nuvarande ekonomisk politik (dock oberäk- nat effekten av sänkt omsättningsskatt för bilar och liberalare avskrivnings- regler) skulle kunna stiga med 3 procent från mitten av 1962 till mitten av 1963. En sådan ökning betraktas dock som för svag för att väsentligt höja kapacitetsutnyttjandet. Antagandet om nationalproduktens tillväxt fram till 1963 förutsätter att den privata konsumtionsvolymen ökar med 21/2 pro- cent genom en 2-proeentig ökning i de reala inkomsterna, genom frisläp- pandet av bundet sparande och genom ökad konsumtionskreditgivning. De privata investeringarna tenderar att minska och planerna för 1963 tyder på en fortsatt nedgång; det kan ifrågasättas om uppgången i de offentliga in- vesteringarna kommer att vara tillräckligt stark för att kompensera denna. Möjligtvis kan emellertid reduktionen av omsättningsskatten på bilar res- pektive liberaliseringen av avskrivningsreglerna medföra större konsum- tionsökning respektive lägre privat investeringsminskning än som förutsatts. Lagerinvesteringarna antas komma att öka något. För exporten förutses en volymmässig uppgång med 5 procent från mitten av 1962 till mitten av 1963. Den relativt oenhetliga utvecklingen under andra halvåret 1962 visade dock knappast någon stigande tendens. Förutsatt bl. a. att uppgången i Europa fortsätter borde emellertid utrymme för en viss exportökning — och för ex— pansiv ekonomisk politik —— föreligga. Importen var svagt stigande under 1962 och enbart en blygsam ytterligare uppgång anses sannolik inom den närmaste tiden.
Västtyskland
Den ekonomiska aktiviteten har fortsatt att stiga under 1962; bruttonatio- nalprodukten beräknas ha varit ca 4 procent större än under 1961. Totalt har efterfrågans tillväxt dämpats något under året; mot fortsatt starka ök- ningar i de offentliga utgifterna och bostadsproduktionen stod stagnerande in- vesteringar i näringslivet och en långsammare exportökning. Näringslivets vikande investeringsvilja står i samband med starkt reducerat företagsspa- rande under 1961 (20 procent) och första halvåret 1962 (22 procent), jäm-
1 Dessa s.k. ”special deposits” har använts sedan sommaren 1959 och fungerar i stort sett som variabla likviditetskvoter.
fört med föregående års nivåer. Sommaren 1962 planerade två femtedelar av ett urval företag att lämna färre investeringsorder under andra halvåret 1962 än under samma period 1961, medan en lika stor andel siktade på oföränd— rad ordergivning. Den privata investeringsverksamheten är sedan någon tid i hög grad inriktad på rationaliseringar. Maskinindustrins produktion sjönk tredje kvartalet 1962 under föregående års nivå, sammanhängande med den markanta försämring som orderläget vis-ä-vis såväl hemma- som export- marknaden undergått. Dåremot åtnjuter främst bilindustrin fortfarande en mycket väl hävdad efterfrågan. Den privata konsumtionen har ökat kraftigt men i avsaktande takt.
Avmattningen i efterfrågestegringen välkomnas officiellt som ett bidrag till bättre ekonomisk balans. Arbetsmarknaden kännetecknas fortfarande av ett betydande övertryck även om detta har lättat något. Löneökningarna har på senaste tid tenderat bli något mer moderata, och prisstegringstakten har reducerats. Myndigheterna betraktar emellertid inte den »autonoma» avkyl— ningen av konjunkturen som tillfyllest utan har vidtagit åtgärder för att söka dämpa expansionen av de offentliga utgifterna och bostadsbyggandet.
De offentliga finanserna förändrades under 1962 i hög grad i expansiv riktning. Förbundsutgifterna var under de tre första kvartalen 17 procent högre 1962 än 1961 och delstaternas utgifter synes ha stigit i nästan samma omfattning. Inkomstökningen har, i synnerhet på förbundsplanet, varit be— tydligt blygsammare, vilket resulterat i budgetförsvagningar som totalt mot— svarade inemot 1 procent av bruttonationalprodukten.
I oktober 1962 lade förbundsregeringen fram ett »stabiliseringsprogram», vilket stipulerar att statens utgiftsökning 1963 skall hållas inom ramen för den förväntade inkomststegringen. Det förutses att såväl inkomster som ut— gifter skall överstiga 1962 års nivå med 7 1/2 procent, innebärande en liten nedgång i det interna kassamässiga överskottet. Uppgifter föreligger också för sex delstater, vilka förutser parallella ökningar av inkomster och utgif- ter med ca 8 procent. Generellt torde man alltså kunna räkna med en i jäm- förelse med 1962 betydligt mindre expansiv effekt på ekonomin via de of- fentliga finanserna. I det omnämnda >>stabiliseringsprogrammet>> föreslås också en skärpning i avskrivningsreglerna för privata bostäder.
I motsats till finanspolitiken utvecklades under 1962 penningpolitiken i restriktiv riktning. Bankernas och allmänhetens likviditet råkade under höstmånaderna under ett visst tryck till vilket nedpressningen av aktie- och obligationskurserna verksamt bidrog. Finansieringen av det totala federala utgiftsöverskottet( inklusive nettobetalningar till utlandet) skedde helt ge- nom upplåning på marknaden utanför banksystemet, alltså på ett icke likvi— ditetsskapande sätt. Genom att ta upp kortfristiga utländska lån kunde han— kerna delvis neutralisera dessa påfrestningar. Likviditeten inom banksyste- met betraktas emellertid ännu som god och endast i mycket begränsad om— fattning har rediskonteringskrediter i centralbanken behövt tillgripas.
På officiellt håll förväntas en fortsatt ekonomisk tillväxt i Västtyskland, vilken 1963 skulle föra upp bruttonationalprodukten ca 3 1/2 procent över
1962 års nivå. Ett flertal faktorer talar för en sådan expansion. Löneök— ningarna har intill det sista visat tecken på att fortgå i en blott obetydligt reducerad takt, vilket bör möjliggöra en uppgång i den privata konsumtions- volymen med något sådant som 4 procent. Byggnadsverksamheten antas med tanke på den stora orderstocken komma att expandera ytterligare något. Vidare planeras en fortsatt relativt kraftig ökning i de offentliga utgifterna. Den avmattning i de privata investeringarna, som bl. a. sammanhänger med reducerade företagsvinster och överkapacitetstendenser, förmodas därför inte 1963 resultera i en nedgång av de samlade investeringarna; tvärtom vän- tas dessa öka något.
Frankrike
Den franska ekonomins tillväxttakt, vilken 1961 —— främst på grund av dålig skörd — hade sjunkit till 4,5 procent jämfört med 6,7 procent 1960 steg ånyo 1962. Bruttonationalproduktens volymmässiga ökning 1962 upp- skattas officiellt till 5,6 procent, vilket nära ansluter sig till fjärde planens målsättning (5 procent per år 1961—1965). De kraftigaste efterfrågeökning- arna 1961—1962 hänför sig till de offentliga investeringarna (10,2 procent), exporten till länder utanför franc-området (8,7 procent) och de privata företagen (7 procent). Den privata konsumtionen beräknas ha stigit en aning snabbare än bruttonationalprodukten, medan exporten till yttre franc- området (främst Algeriet) minskade starkt.
Expansionen synes ha realiserats utan att de tekniska kapacitetsgränser— na tangerats i någon mer betydande sektor. Däremot uppstod press på ar- betsmarknaden, vilket bl. a. avspeglades i en stegrad löneökningstakt. Spän- ningen på arbetsmarknaden torde dock ha mildrats mot slutet av 1962 till följd av invandring från Algeriet. Betalningsbalansen har fortsatt att visa stora överskott. Prisstegringarna var, med undantag för tjänsterna och jord- bruksprodukterna, relativt moderata under 1962. Den skärpta internationel- la konkurrensen har medfört att lönekostnadsstegringarna endast i ringa mån kunnat kompenseras genom prisstegringar; de har i stället reducerat vinstmarginalerna. Bruttovinsterna inom industrin, vilka 1959 och 1960 hade ökat med 10 a 11 procent per år, steg med bara 3 procent 1961 och har i bästa fall förblivit oförändrade 1962. De privata företagens självfinansierings- förmåga har därigenom avtagit.
Den motexpansiva effekt, som uppkommer genom att statens inkomster på grund av den progressiva beskattningen växer snabbare än de personliga inkomsterna, har under uppsvingsperioden sedan 1959 mer än neutralise- rats genom statliga utgiftsökningar och sänkta skattesatser. Budgeten för 1963 förutser att såväl inkomster som utgifter skall stiga med i grovt tal 10 procent.
Det offentliga fungerar i mycket stor utsträckning som direkt kredit- givare till näringslivet och har därigenom ett stort upplåningsbehov; sta- tens uppläning var parktiskt taget oförändrad mellan 1961 och 1962 och väntas förbli så 1963. Bankernas likviditet har förstärkts betydligt genom
valutainflödet, vilket ökat deras kreditkapacitet. För att motverka en över- driven kreditexpansion höjdes dock i februari 1962 likviditetskvoten från 30 till 32 procent.
De aktuella tendenserna i den franska ekonomin pekar i övervägande grad mot en fortsatt betydande expansion av aktiviteten. Industriproduk- tionen ökade tredje kvartalet 1962 i ett tempo motsvarande en årlig takt på nära 7 procent och man räknar med en genomsnittlig uppgång på 5 pro- cent 1962—1963. Bilindustrin och den elektrotekniska industrin visar, lik- som byggnadsindustrin, väsentliga produktionsökningar, medan den me- kaniska verkstadsindustrin sedan första kvartalet 1962 företer tecken på avmattning. Mot slutet av 1962 synes vinstmarginalerna ha förbättrats nå- got, vilket bör ge förnyad stimulans till kapitalvaruindustrierna. Med hän— syn till bl. a. den planerade expansionen i de offentliga utgifterna och den extraordinära tillförseln av arbetskraft och konsumenter förefaller den ambitiösa målsättningen för 1963 — 6,1 procents tillväxt över 1962 års nivå — ligga inom möjligheternas ram. Samtliga huvudkategorier av efterfrågan beräknas officiellt stiga med ca 6 procent. Exportvolymen vis-ä-vis länderna utom franc-området antas stiga med 6,1 procent och importvolymen från dessa länder med 6,7 procent.
Italien
Den italienska nationalprodukten beräknas 1962 ha överstigit föregående års nivå med 5,5 procent i volym jämfört med en ökning på nära 8 procent 1960—1961. Till stor del reflekterar denna uppgång den starka expansion som ägde rum under senare hälften av 1961; den fortsatta produktionssteg- ringen under loppet av 1962 var relativt måttlig. Industriproduktionen var således tredje kvartalet blott 2 procent högre än under fjärde kvartalet 1961; också aktiviteten i byggnads- och anläggningssektorn utvecklades mer tre— vande än tidigare. Alltsedan 1961 har i Italien liksom i flertalet andra väst- europeiska länder de nominella inkomsterna stigit starkare än produktivi- teten. Den därmed sammanhängande försämringen i vinstkonj unkturen kan ha bidragit till den sänkning i den privata investeringsbenägenheten som konstaterades under 1962. Omfattande strejker och ogynnsamma våderleks— förhållanden verkade också dämpande på produktionsökningen under det förflutna året. Exporten, som också påverkades av oroligheterna på arbets- marknaden, låg säsongrensad tredje kvartalet 1962 kvar på nivån för fjär- de kvartalet 1961. Under samma period ett år tidigare hade exporten ökat med 18 procent. Den privata konsumtionen har i kraft av de ansenliga in- komststegringarna förblivit starkt uppåtriktad och torde, tillsammans med de offentliga investeringarna, komma att utgöra drivfjädrarna för den expan- sion som myndigheterna räknar med för 1963. Valutareserven upphörde att växa under 1962, då bytesbalansens överskott motvägdes av kapitalutflöde, vilket stimulerats av myndigheterna.
Finanspolitiken har i stort varit neutral under de senaste åren och av- ses så förbli också 1963 —— i den mening att inkomst— och utgiftsstegring-
ar balanserar varandra. Den väntade statliga utgiftsstegringen under 1962/ 63 uppgår dock till så mycket som ca 16 procent; de offentliga investering- arna avses stiga med hela 38 procent över 1961/62 års nivå.
Kreditpolitiken har varit klart expansiv. Under tolvmånadersperioden per september 1962 resulterade statens transaktioner med centralbanken visser- ligen i en betydande likviditetsindragning, men för att lätta trycket på han- kerna sänkte centralbanken i januari 1962 likviditetskvoten från 25 till 221/2 procent och vidtog dessutom åtgärder för att tillföra bankerna lik- viditet. Dessa tillskott inklusive de som härrörde från betalningsbalans- överskottet möjliggjorde en fortsatt stark expansion av bankernas utlåning och parallellt därmed en förstärkning av deras likviditet.
Den italienska ekonomin kommer troligen att fortsätta expandera 1963 men i en något lägre takt än den som registrerats 1961—62. Inkomstutveck- ligen gör det sannolikt att räkna med en betydande stimulans från konsu- menternas efterfrågan. Vidare förutses de offentliga utgifterna öka kraftigt, i synnerhet för investeringar. Osäkerhetsmomenten hänför sig i första hand till exporten och de privata investeringarna. Exporten torde gynnas av en utvidgning av den statliga kreditgarantierna och av att konkurrenskraften trots ökade kostnader fortfarande är stark. Förekomsten av betydande ar- betskraftsreserver och en betryggande valutareserv betyder vidare att en expansionistisk politik synes kunna bedrivas utan risk för nämnvärda ba- lansrubbningar.
Nederländerna
Den nederländska produktionsökningen 1961—62, vilken i nationalbud- geten hade prognosticerats till 4 procent, beräknas nu till blott 2 1/2 procent jämfört med 2,8 procent 1960—1961. Avvikelsen sammanhänger delvis med ett för byggnadsverksamheten och jordbruket ogunstigt klimat. Dessutom har investeringsefterfrågan expanderat långsammare än tidigare under in- flytande av sammankrympta vinster och en stram kreditpolitik. I vissa delar av ekonomin har produktionsstegringen hämmats av brist på arbetskraft. Den offentliga utgiftsstegringen var mycket måttlig; expansionen 1961—62 bars främst upp av hushållens efterfrågan och exporten. Totalproduktionen tenderade mot slutet av 1962 att expandera i en ökad takt, och för 1963 räk- nas officiellt med att bruttonationalprodukten skall överskrida fjolårsnivån med ca 4 procent.
Från 1961 och fram mot slutet av 1962 har den ekonomiska politiken syf- tat till en reduktion av övertryckstendenserna i ekonomin. Ett inslag i den politiken var den 5-procentiga apprecieringen i mars 1961. Under 1962 he- gränsades stegringen i de statliga utgifter som avser varor och tjänster till drygt 2 procent. Inkomststegringen hade beräknats bli så stark att de skattelättnader som medgavs 1962 likväl inte väntades medföra ökning i budgetunderskottet. I själva verket blev skatteintäkterna betydligt mindre än väntat, vilket återspeglade avmattningen i produktionsökningen. Sedan andra kvartalet 1962 har kreditmarknadsläget varit relativt stramt. En viss
lättnad företogs under senare delen av året genom en lindring i kassareserv- kraven på affärsbankerna. Budgeten för 1963 förutser enbart en blygsam ök- ning (ca 3 procent) i de offentliga utgifterna och en nedgång i finansierings- behovet. Till skillnad från tidigare år planeras inte större upplåning än som motsvaras av behovstäckningen. Från 1963 kommer aktiebolagsbeskatt- ningen att sänkas något men å andra sidan behålls —— trots den avtagande investeringsviljan — de skärpta avskrivningsregler som infördes 1960.
Den ekonomiska politiken sådan den annonserats för 1963 ter sig mindre restriktiv än under de föregående åren. Arbetsmarknaden kommer att till- föras ett ovanligt stort antal personer (70 000) främst i de yngre åldrarna. Detta och det faktum att viktiga lönerörelser förestår gör det rimligt att räkna med en betydande konsumtionsökning (4 procent) under 1963. Å andra sidan förutses den väntade produktionsökningen endast kräva 55 000 nyanställningar, Vilket skulle innebära en ökning av antalet arbetslösa med ca 40 procent. Trots lättnaden på arbetsmarknaden väntas arbetskostnaden per produktenhet officiellt stiga med ytterligare 31/2 procent 1963. Med tanke på den intensiva hushållsbildningen skall bostadsbyggandet expan- deras kraftigt. Däremot räknar man med att de privata investeringarna inte kommer att stiga med mer än 2 procent; utgifterna för maskiner och ut— rustning befaras t. 0. m. sjunka något. Prognosen för bruttonationalproduk— ten och för industriproduktionen (+ 4 procent) förutsätter att exportvoly- men stiger med 7 procent, vilket möjligen kan visa sig svårt att realisera. Produktionskapaciteten beräknas å andra sidan stiga med 5 procent så att även om 1963 års i ljuset av den signalerade ekonomiska politiken relativt högt ställda förväntningar infrias skulle kapacitetsutnyttjandet sjunka något.
Danmark
Danmarks ekonomi synes 1962 realt ha expanderat i samma höga takt, ca 5 procent, som i genomsnitt för de föregående fyra åren. Sedan 1961 har expansionen emellertid blivit alltmer obalanserad. Efterfrågan växte starkt på alla områden och överträffade betydligt den löpande produktionssteg- ringen. Till överhettningen bidrog särskilt byggnadsverksamheten, i syn- nerhet bostadsbyggandet — samt de offentliga utgifterna. Volymen pågående byggen var i mitten av 1962 10 procent högre än ett år tidigare och 80 pro- cent högre än vid mitten av 1958. Arbetsmarknaden har kommit att karak- teriseras av svår brist på arbetskraft, i synnerhet byggnadsarbetare, vilket resulterat i rent inflatoriska löneökningar och ansenlig löneglidning. Pris- stabiliteten har rubbats under inflytande av inkomst- och kostnadsökning- arna samt av nytt system för jordbruksprissättning på hemmamarknaden. Handelsbalansens underskott ökade med 1 miljard danska kronor mellan de tre första kvartalen 1961 och 1962. I mycket hög grad reflekterar denna ansvällning den köprush som föregick införandet av en omsättningsskatt per 1 augusti (diskuterad sedan mars och beslutad i juni). Eftersom betalning— arna för denna exceptionella import delvis torde släpa efter har valutareserv- avtappningen pågått ända t. o. m. november, då reserverna _ trots omfat-
tande upplåning — låg ca 550 miljoner danska kronor under nivån vid års- skiftet 1961/62.
Den ekonomiska politiken kännetecknades från våren 1961 till hösten 1962 av å ena sidan starkt expansiva offentliga finanser och å andra sidan restriktiv kreditpolitik. Statens utgifter ökade kraftigt främst till följd av stora löneökningar och jordbrukssubsidier. Överskottet före lånetransaktio- ner reducerades med ett belopp som motsvarade ca 1 1/2 procent av brutto- nationalprodukten. Det alltmer tillspetsade ekonomiska läget kring mitten av 1962 fick de politiska partierna att enas om en budgetförstärkning. En 9-procentig omsättningsskatt i partihandelsledet infördes den 1 augusti 1962, och ett tak sattes för utgiftsökningen fram till budgetårets slut den 31 mars 1963. Enligt den fyrpartiöverenskommelse som möjliggjorde omsätt- ningsskatten skall dess avkastning under kommande finansår —— därest de ekonomiska förhållandena medger _— användas för en Skattelättnad. Över- enskommelsen innefattade bl. a. också en rad åtgärder för att lätta trycket på byggnadssektorn samt sparstimulerande åtgärder. Budgetförslaget för 1963/64 upptar en utgiftsökning på 13 procent och en inkomstökning _ trots 700 miljoner danska kronor i direkt skattesänkning -—— på 8 procent, vilket innebär en reduktion av budgetöverskottet före lånetransaktioner.
Den likviditetspåspädning som under de tre första kvartalen 1962 fram- kom via det staltiga utgiftsöverskottet mer än uppvägdes av den samtidiga försämringen i valutaställningen gentemot utlandet. Centralbankens restrik- tiva kreditpolitik bestod i att inte nämnvärt motverka den automatiska åt- stramningen av likviditeten som därigenom kom till stånd. Trots en allt- mer anstängd likviditet har affärsbankernas kreditexpansion fortsatt i hög takt. Centralbanken har gjort upprepade hänvändelser till bankerna om återhållsamhet i lånepolitiken. Under våren 1962 begränsades bankernas möjlighet till upplåning i centralbanken genom att helåningsvärdet på obliga- tioner reducerades.
I Danmark finns ännu föga som tyder på att en fortsatt expansion under 1963 kommer att förhindras av en för låg efterfrågan. En rekyl i den pri- vata konsumtionen torde visserligen ha inträffat efter den kraftiga köp- rushen före omsättningsskattens ikraftträdande men fortsatta inkomststeg- ringar torde sörja för en snar återhämtning. Åtgärderna för att dämpa byggnadsverksamheten torde främst innebära att den i fortsättningen inte stiger snabbare än resurserna medger. Valutareserven är nu mindre än bytesbalansens underskott för tredje kvartalet 1962. Mycket talar dock för att avtappningen av valutareserven snart kommer att om inte upphöra så åtminstone anta mindre proportioner. Å ena sidan bör importrushen före omsättningsskatten nu ha i det närmaste uttömt sin effekt på betalningarna; den bör dessutom medföra att importen den närmaste tiden visar en be- tydligt lugnare utveckling. Å andra sidan borde efterfrågan, och därmed också importen, dämpas av det ansenliga statliga inkomstöverskottet under tiden fram till april 1963. Under de närmaste månaderna skall förhandlingar ske om nya löneavtal. Utgången av dessa blir av central betydelse för den
ekonomiska utvecklingen under 1963. Med hänvisning till de ökade produk- tionskostnaderna kräver arbetsgivarföreningen två års förlängning av gäl- lande avtal och har därtill sagt upp avtalet om indexreglering av lönerna. Vissa arhetstagarorganisationer har redovisat krav på arbetstidsförkortning och löneökningar. Avståndet gör att det inte går att helt bortse från risken av produktionsstörande arbetskonflikter. Med den expansiva politik som under senare år förts i Danmark, grundad på insikten om att en snabb framstegstakt är den bästa grundvalen för den strukturella omdaningen till ett industriland, råder dock föga tvivel om en fortsatt strävan att till- varata tillväxtmarginalerna.
Norge
I enlighet med det allmänna västeuropeiska mönstret var den ekonomiska framstegstakten i Norge något lägre 1962 (4 procent) än 1961 (5 procent). Avsaktningen under loppet av året torde ha varit något mer markant än vad jämförelsen av årsgenomsnitten ger vid handen. Industriproduktionen låg sålunda under tredje kvartalet 1962 bara ett par procent över nivån för fjärde kvartalet 1961. Exportindustriernas produktion har hämmats av otill- fredsställande efterfrågan på flera av de traditionella exportvarorna, medan å andra sidan utförseln av maskiner och andra kapitalvaror ökat starkt. Konsumenternas realinkomster växte under loppet av 1962 i en mer måttlig takt än under fjolåret, vilket — förstärkt av en uppgång i sparkvoten — lett till en svagare ökningstakt för den privata konsumtionen. Gentemot 1961 har långsammare tillväxt också iakttagits för investeringarna i byggnader och anläggningar samt i synnerhet för fartyg, medan utgifterna för maski- ner och apparater fortsatt att expandera i en årlig takt av omkring 7 procent. Den offentliga konsumtionen ökade kraftigare 1961—1962 än 1960—1961. Totalt växte efterfrågan under första halvåret 1962 liksom under 1961 starkare än produktionen, vilket avspeglades i en fortsatt försämring i by— tesbalansen (exkl. importen av fartyg) men under andra halvåret blev läget mer balanserat. Valutareserven sjönk under de tre första kvartalen 1962 med ca 400 miljoner norska kronor trots en registrerad kapitalimport netto på drygt 300 miljoner norska kronor.
Den ekonomiska politiken för 1962 hade som allmän målsättning att hålla efterfrågeökningen inom produktionsuppgångens ram. Totalt beräknas de offentliga utgifterna ha stigit med 12 procent från 1961 till 1962 mot 10 procent för inkomsterna, vilket medförde en nedgång i det offentligas fi- nansiella sparande med ca 170 miljoner norska kronor.
För att förhindra en överdriven expansion av efterfrågan via kreditgiv— ningen stipulerades i kreditavtalet för 1962 att bankernas och sparbanker— nas utlåning under året skulle få stiga med högst 8 procent (d. v. 5. lika mycket som 1960—1961). Avtalet omfattade emellertid inte sådana krediter som baserades på bankupplåning utomlands. Vidare åtog sig kreditinrätt— ningarna Vissa förpliktelser beträffande placeringarna i stats- och stats— garanterade obligationer. Staten å sin sida skulle enligt avtalet sträva efter
att begränsa upplåningen på kapitalmarknaden till 800 miljoner norska kro- nor. Av statsbankernas låneramar bestämdes senare under året att 5 pro- cent skulle reserveras på grund av den spända konjunktursituationen. Af— färsbankernas krediter, baserade på lån från utlandet, expanderade under första hälften av 1962 i sådan omfattning att syftet med kreditpolitiken ho- tade att omintetgöras. I juni vidtog därför centralbanken åtgärder för att stävja fortsatt kreditexpansion baserad på utländska lån. För att finansiera sin kreditgivning under de första två tredjedelarna av 1962 tvingades bankerna att fortsättningsvis förbruka likvida medel och öka sin nettoskuldsättning i utlandet. Genom statens och centralbankens transaktioner reducerades lik- viditeten under de första två tredjedelarna av 1962 med 360 miljoner norska kronor, en minskning med ca 100 miljoner från 1961.
För den ekonomiska politiken under 1963 anges det oförändrat vara en av målsättningarna att anpassa uppgången i efterfrågan till produktionsök— ningen för att begränsa importöverskottet och trycket på priserna. Då kraf— tiga ökningar planeras för investeringarna i kommunikationer, kraftför- sörjning och undervisning m. m. avses tillväxten i de privata investeringar— na, vilken på senare år varit mycket stark, hållas tillbaka. På programmet står bl. a. också samordning av inkomstkraven samt ökad långfristig kapi- talimport. Totalt beräknas de offentliga utgifterna komma att stiga med S) procent mot 8 procent för inkomsterna, vilket är liktydigt med en smärre nedgångi det offentligas finansiella sparande. Angående kreditpolitiken an- ges i nationalbudgeten att 1963 års kreditavtal bör syfta till att hålla utlå- ningsökningen inom samma gränser som avtalades för 1962. Statens upp— låning planeras bli av samma omfattning som i fjol.
Med den politik som förutsätts i nationalbudgeten beräknas även 1963 års expansion komma i nivå med den takt som anbefallts i långtidsprogram- met, d. v. s. 4 procent. De fasta bruttoinvesteringarna beräknas i volym stiga med ca 3 procent mot 4 ä 5 procent 1961—1962. Nedgången i öknings— takten hänför sig till såväl fartyg som övriga privata investeringar, medan de offentliga avses stiga kraftigare än 1962. Den samlade efterfrågan för investeringar antas emellertid överstiga det tillgängliga utrymmet, varför den ekonomiska politiken speciellt tar sikte på att dämpa investeringsefter- frågan. Ansökningarna om byggnadstilstånd från industrins sida har mat- tats av men är alltjämt så omfattande att de inte kan helt tillgodoses. Ut- gifterna för offentlig konsumtion och för försvaret planeras stiga i samma takt, ca 6 procent, som föregående år. Då exportvolymen beräknas stiga med 6 procent, begränsas utrymmet för privat konsumtionsökning till 3 procent under förutsättning att endast en obetydlig försämring av bytesbalansen accepteras. Antagandena om utrikeshandel, tjänstenetto, offentliga kapital- rörelser och upplåning i anknytning till fartygsimporten implicerar ett oförändrat finansieringsbehov på 900 miljoner norska kronor för utrikes transaktioner. Annan kapitalimport antas täcka en del av detta, men det räknas också med en fortsatt minskning i valutareserverna. I antagandena ingår att varuimporten (exkl. fartyg) endast skall öka med 2 procent i vo—
lym, delvis på grund av låga lagerinvesteringar. Importprognosen ter sig emellertid låg i ljuset av den väntade produktionsökningen och konsum- tionsefterfrågan kan dessutom visa sig expandera kraftigare än det an— visade utrymmet därest den lönerörelse som förestår ger stora inkomst— ökningar. Risken för att myndigheterna av valutamässiga hänsyn skulle tvingas slå in på en mer restriktiv ekonomisk politik framstår emellertid som relativt osannolik.
Finland
Även Finlands produktionstillväxt har försvagats under 1962. Under förs— ta halvåret låg bruttonationalprodukten i volym räknat ca 5 procent över nivån ett år tidigare och under andra halvåret beräknas skillnaden ha krympt till 3 procent. Från 1961 till 1962 skulle därmed uppgången redu- ceras till ca 4 procent mot närmare 7 procent 1960—1961. Industriproduk- tionen har, säsongrensad, under de tre första kvartalen legat praktiskt taget oförändrad drygt 1 procent över nivån för sista kvartalet 1961. Byggnads- verksamheten kulminerade vid halvårsskiftet 1961 och har sedan tenderat nedåt beroende på såväl klimatförhållanden som finansieringssvårigheter. Vid mitten av 1962 var volymen pågående byggen ca en fjärdedel lägre än ett år tidigare. Under samma period har stocken beviljade men inte utnytt- jade byggnadstillstånd stigit med närmare 60 procent. Den privata konsum— tionen har expanderat kraftigt, till synes snabbare än de reala disponibla inkomsterna. Avsaktningen i industriproduktionens ökningstakt återspeg- lar bl. a. försämrade avsättningsförhållanden för betydande delar av export— industrierna, i synnerhet i skogsindustrierna. Dessutom har delar av bygg- nadsämnesindustrierna minskat sin produktion på grund av den lägre byggnadsaktiviteten. Medan exportvärdet trots stark expansion för verk- stadsprodukterna under 1962 ökat i avtagande takt, har importökningen tenderat att accelerera. Bytesbalansen försämrades därigenom ytterligre, men valutareserverna har endast sjunkit obetydligt på grund av betydande kapitalimport. Den höga ekonomiska aktiviteten har _— trots den avtagande byggnadsverksamheten _ medfört växande tryck på arbetsmarknaden. Kon- sumentpriserna, vilka under 1961 legat praktiskt taget oförändrade, steg under de tre första kvartalen 1962 med 5 procent. Partipriserna på industri- produkter ökade med 3 procent.
Under första halvåret 1962 var budgeten expansiv; utgifterna steg med inemot 12 procent, vilket var något snabbare än inkomsterna. Trots att teck- nen på en avmattning i framstegstakten hade förstärkts vidtogs i mitten at 1962 en skärpning av finanspolitiken. Oro över prisutvecklingen och den externa balansen torde ha varit avgörande för åtstramningen. Under senare delen av 1962 torde de offentliga finanserna ha upphört att verka stimu- lerande på den ekonomiska aktiviteten. Budgetförslaget för innevarande år syftar till balans med parallella inkomst- och utgiftsstegringar på ca 5 1/ 2 procent. Skattesatserna förblir oförändrade.
Kreditpolitiken var restriktiv under 1962. Genom centralbankens transak— tioner, netto, och genom uppgången i sedelomloppet reducerades banklikvi- diteten avsevärt. Inlåningsökningen till affärsbankerna saktade av och för att finansiera sin kreditgivning tvingades bankerna i starkt växande ut- sträckning tillgripa rediskontering i centralbanken. Från början av maj fastställdes rediskontot till 7 procent, vilket var 1/4 procentenhet högre än i mars. Från och med september tillämpas ett tak på bankernas rediskonte- ringar. Även likviditeten utanför banksystemet har sjunkit under sin redan 1961 låga nivå. För att dämpa importstegringen har villkoren för upptagan- de av kortfristig utländsk varukredit skärpts —— från den 20 oktober krävs kontant betalning vid import av konsumtionskapitalvaror.
Med nuvarande strama kreditpolitik och numera återhållsamma finans- politik ter sig utsikterna för fortsatt ekonomisk expansion i Finland under 1963 något osäkra. Investeringsbenägenheten synes vara i avtagande att döma av den låga orderingången till verkstäderna och utvecklingen på bygg- nadsmarknaden. Fortsatt sjunkande exportintäkter i trävaruindustrin kan komma att verka bromsande på utvecklingen av de privata inkomsterna och på efterfrågan, men å andra sidan tycks utsikterna för massaindustrin ha förbättrats. Valutareserverna är små och anses inte tåla någon generell stimulans av efterfrågan, innan exporten blir mer deciderat uppåtriktad. Men selektiv stimulans riktad mot s. k. »importsnåla» områden torde vara möjlig utan att äventyra valutaställningen. I första hand kunde här bygg— nadsverksamheten komma ifråga, där aktiviteten av allt att döma för när- varande främst hämmas av finansiella skäl och sysselsåttningssvårigheter kan uppkomma.
IV. Utrikeshandeln
1. Exporten och importen 1962 Enligt kommerskollegiets preliminära beräkningar — baserade på faktis- ka siffror för utrikeshandeln januari—oktober — steg exportvärdet med ca 6 procent från 1961 till 1962, vilket är något mindre än ökningen 1960—1961. Då exportpriserna i genomsnitt synes ha legat ca 1 1/2 procent under 1961 års nivå, beräknas utförseln i volym räknat ha stigit med 8 procent mot drygt 5 procent 1960—1961. Exklusive fartyg ökade exportvolymen, säsongrensad, med 2 ä 3 procent från sista kvartalet 1961 till första halvåret 1962 men sy— nes därefter ha sjunkit något under andra halvåret. I motsats till föregående år har exporten till Västeuropa inte stigit snab- bare än totala exportvärdet. Utförseln till EFTA-länderna ökade preliminärt med endast 1,5 procent mot inemot 5 procent för EEC-länderna. Den låga exportökningen till EFTA beror på minskad utförsel till Storbritannien i samband med fortsatt lageravveekling för massa, trävaror, tidningspapper m. m. Exporten av järnmalm till Storbritannien synes likaledes ha sjunkit betydligt under 1961 års nivå. Avsättningssvårigheter för här berörda varu- grupper liksom för järn och stål har erfarits också på EEC-marknaden. I kraft av tidigare ackumulerade orderstockar fortsatte däremot utförseln av verkstadsprodukter till Västeuropa att expandera starkt, trots den inträdda avmattningen i investeringskonjunkturen. Återhämtningen i Förenta staterna medförde att exporten till Nordamerika ökade kraftigt 1962 (ca 18 procent), varvid nivån för 1960 kom att något över— skridas. Gruppen övriga länder visade likaledes en avsevärd ökning i inför- seln från Sverige, vilket främst återspeglar kraftigt stegrade leveranser till östblocket, i första hand av maskiner. Exporten till råvaruländerna beräk- nas ha varit något lägre än 1961.
Tabell IV: 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1961—1962 Miljoner kronor i löpande priser
Import Export Handelsbalans
1961 1962 1961 1962 1961 1962
prel. prel. prel. EFTA .......... 4 007 4 350 5 055 5 135 + 1 048 + 785 EEC ........... 6 056 6 550 4 682 4 915 —— 1 374 -— 1 635 Nordamerika. . . . 1 822 1 770 818 965 —— 1 004 —-— 805 Övriga länder . . . 3 266 3 405 3 643 4 055 + 377 + 650 Total 15 151 16 075 14 198 15 070 — 953 -— 1 005
Tabell IV: 2. B; lningsbalansen 1960—1963 Miljoner krone i löpande priser
1960 1961 1962 1963 prel. prognos
Export av varor, fob .................... 13 273 14 198 15 070 15 600 Import av varor, cif .................... 15 006 15 151 16 075 16 600
Handelsbalansens saldo — 1 733 —— 953 —— 1 005 —- 1 000
Sjöfartsnetto ............................ + 1 355 + 1 380 + 1 400 + 1 400
Övriga tjänster m.m., netto ............. + 200 —- 360 —- 500 — 500
Bytesbalansens saldo —— 578 + 67 — 105 —- 100
Kapitaltransaktioner, netto .............. —— 76 -— 31 + 20 + 65 Valutareservens teoretiska förändring ..... — 654 + 36 — 85 —— 35 Förskjutningspost (statistiska missvisningar
inkl. betalningsförskjutningar) .......... + 495 + 866 . .1 Valutareservens faktiska förändring _— 159 + 902
1 Under perioden januari—oktober 1962 uppgick törskjutningsposten till 625 miljoner kronor.
Importvärdet beräknas på grundval av handelsstatistiken för de tio första månaderna ha ökat med ca 6 procent från 1961 till 1962 mot att ha legat ungefär oförändrat från 1960 till 1961; i volym räknat kan importstegringen 1962 anslås till ca 5 procent, vilket innebär att importpriserna beräknas ha stigit med ca 1 procent. Uppgången i importpriserna och nedgången i export— priserna kan uppskattas ha medfört en försämring i det genomsnittliga by- tesförhållandet gentemot utlandet med 2 ä 3 procent från 1961 till 1962. Rensad från säsongsvängningar synes importen ha stigtit något snabbare mot slutet av 1962 än tidigare under året, delvis till följd av brånslelagring. Importstegringen 1962 berörde så gott som samtliga varugrupper med un- dantag för järn och stål, där bl. a. lägre priser och svenska kapacitetstill— skott inverkade. De kraftigaste ökningarna hänförde sig till verkstadspro- dukter (ca 10 a 11 procent), och till kemiska produkter. Liksom under ti- digare år härrörde importökningen 1962 så gott som helt från Västeuropa med en något snabbare stegring av införseln från EFTA än från EEC. Im- porten från Nordamerika fortsatte att sjunka, medan gruppen »övriga län- ders» export till Sverige ökade något (tabell 1).
2. Bytesbalansen och valutareserven 1962 Försämringen i bytesförhållandet medförde att handelsbalansens under- skott ökade något 1962 trots den snabbare volymökningen för exporten än för importen. Underskottet beräknas preliminärt till ca 1 000 miljoner kro- nor mot ca 950 miljoner 1961 och något över 1 700 miljoner 1960. Sjöfarts— nettot ökade något, men samtidigt steg underskottet på övriga tjänster med inemot 150 miljoner så att bytesbalansen försämrades med ca 170 miljoner kronor från föregående år till ett underskott på ca 100 miljoner kronor. Ge—
3—630180
Tabell IV: 3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1961—1963 I procent från föregående år
Bytesförhållande (exportpriser dividerade med importpriser) .....................
1961 1962 1963 prel. prognos Export (fob) värde ..................... + 7 + 6 + 4 volym .................... + 6 + 8 + 4 pris ...................... + 1 —- 2 0 Import (cif) värde ..................... + 1 + 6 + 3 volym .................... + 0 + 5 + 3 pris ...................... + 0 + 1 0 + ... | o:: o
nom att de statliga kapitaltransaktionerna och värdepappershandeln beräk— nas ha givit ett positivt netto med ca 20 miljoner borde valutareserven teo- retiskt ha minskat med ca 80 miljoner (tabell 2). Under inflytande av en fortsättningsvis starkt positiv förskjutningspost har emellertid en bety- dande förstårkning av valutareserven erhållits. Från årets början till slutet av november steg den totala valutareserven med 597 miljoner kronor.
3. Exporten 1963 Som framgår av diskussionen i föregående kapitel räknas med fortsatt, men troligen något dämpad ekonomisk expansion i Västeuropa 1963. Till- växten i detta område, vilken mottar ca tre fjärdedelar av den svenska ex- porten, synes i ökad omfattning komma att återspegla stigande offentliga ut- gifter — vilka har lågt importinnehåll — och intensifierad konsumtionsefter- frågan. Vid sidan av den offentliga sektorn förefaller bostadsbyggandet kom- ma att bli den enda mer dynamiska komponenten i investeringsverksamhe- ten. Västtysklands bostadsbyggande, vilket ju har stor betydelse för den svenska trävaruexporten, avses emellertid bli tillbakahållet för att råda bot på övertryckstendenser. Industrins investeringsbenägenhet rapporteras all— mänt vara på avtagande; detta kan väntas avspegla sig i en lägre öknings- takt i exporten av maskiner än 1962. För den 'svenska exporten gynnsam- ma faktorer är främst att lageravvecklingen av pappersmassa nu förefaller vara avslutad — för Storbritannien kan detta redan konstateras vara ett faktum — så att exporten bör kunna växa åtminstone i takt med den vänta- de uppgången i pappersproduktionen samtidigt som priserna stabiliseras. Generellt sett bör en återhämtning av den svenska exporten till Storbritan- nien stimuleras av den förbättring i efterfrågeläget som inträtt i och med li- beraliseringen av den ekonomiska politiken mot slutet av 1962. Den svenska exporten till Förenta staterna har visat sig relativt känslig för variationeri den amerikanska ekonomiska aktiviteten. Med utgångspunkt
Tabell IV: 4. G ild- och valutareserven december 1959—oktober 1962 Miljoner kronor
31/12 31/12 31/10 31/12 31/10 1959 1960 1961 1961 1962 1. Riksbankens valutareserv Guld ................... 987 881 933 934 936 Konvertibla valutor ..... 1 260 1 643 2 481 2 523 2 973 Övriga valutor .......... — 81 —89 —154 —138 —— 18 Summa 2 166 2 435 3 260 3 318 3 891 2. Affärsbankernas valuta— behållning .............. 881 453 352 472 582 Summa 3 047 2 888 3 612 3 790 4 423
från en väntad reduktion i framstegstakten förefaller det därför motiverat att endast räkna med i stort sett oförändrad import från Sverige.
Utförseln till råvaruländerna blir givetvis beroende av i vad mån en till- fredsställande ekonomisk expansion i industriländerna, bistånd med kapital samt de speciella ansträngningarna att stabilisera priserna, kan höja deras importförmåga. Det yttre sterlingområdets länder synes vara mindre hårt trängda än övriga råvaruländer, men de är å andra sidan relativt star-kt orienterade gentemot Storbritannien.
Under förutsättning att de före årsskiftet kända tendenserna blir beståen- de har kommerskollegium bedömt att den svenska exportvolymen kommer att öka med 3 1/2 är 4 procent från 1962 till 1963, medan den genomsnittliga exportprisnivån väntas förbli oförändrad (tabell 3). Med ledning av kon- junkturinstitutets länder- och varugruppsanalyser kan man beräkna att ex— portvolymen kommer att säsongrensad stiga relativt kraftigt mellan andra halvåret 1962 och första halvåret 1963 —— uppskattningsvis med 5 procent _ medan den fortsatta uppgången under andra halvåret torde bli ganska liten. Detta innebär att exportvolymen under första och andra halvåren 1963 skul- le överskrida motsvarande f jolårsnivåer med 3 respektive inemot 5 procent. Det torde knappast behöva påpekas att hållfastheten i kalkylerna för spe— ciellt den senare delen av året är mycket begränsad.
Exporten av verkstadsprodukter väntas öka endast obetydligt snabbare än genomsnittet. För trävaror och järnmalm beräknas utförseln kvantitets— mässigt bli av ungefär samma omfång som 1961 medan det för massa och papper kan räknas med en volymmässig uppgång. Exporten av handelsfär— digt järn och stål väntas bli i stort sett oförändrad medan livsmedelsexpor- ten förutses komma att sjunka kraftigt. Priserna beräknas komma att ligga något över 1962 års medelnivå vad gäller massa och trävaror, medan järn- malmspriserna synes bli lägre.
4. Importen 1963
Som framgår av de övriga kapitlen beräknas den totala efterfrågan i Sve— rige öka med 3 1/2 är 4 procent i fasta priser från 1962 till 1963 eller i unge- fär samma takt som 1961—1962. De förskjutningar i efterfrågeökningens fördelning som kan väntas är inte så genomgripande att några bestämda slutsatser kan dras om eventuella förändringar i importvolymens öknings- takt. För en något snabbare uppgång talar förväntningen om en större kon— sumtionsvolymstegring 1963 än 1962, men denna tendens torde komma att motvägas av stagnerande maskininvesteringar och troligen upphörande eller åtminstone väsentligt reducerade lagerinvesteringar.
Med ledning av kommerskollegiets beräkningar, vilka baserar sig på hranschvisa studier av de aktuella tendenserna mot slutet av 1962, uppskat- tas importvolymen komma att stiga med 3 a 3 1/2 procent från 1962 till 1963 (tabell 3). En sådan ökning överensstämmer väl med det resultat kon- junkturinstitutet kommit fram till genom att analysera effekten på impor- ten av de sannolika förändringarna inom skilda efterfrågekategorier. Im- portpriserna beräknas bli genomsnittligt i huvudsak oförändrade från 1962 till 1963. Då samma förhållande gäller för exportpriserna skulle även bytes- förhållandet förbli ungefär på 1962 års nivå.
5. Bytesbalansen och valutareserven 1963 Ovan redovisade antaganden om pris- och volymutveckling i utrikeshan— deln implicerar att handelsbalansens underskott 1963 blir av samma stor- leksordning som 1962, dvs. 1 000 miljoner kronor. Under förutsättning att handelsutbytet utvecklas i linje med kommerskollegiets prognoser samt att handelsflottan ökar långsammare än tidigare beräknas sjöfartsnettot, vid oförändrade fraktsatser, komma att förbli på 1962 års nivå. Då någon för- ändring inte förutses för övriga tjänster skulle alltså även bytesbalansens underskott — om bassiffrorna för 1962 är riktigt uppskattade -— förbli oförändrat på en nivå av 100 miljoner kronor. De offentliga kapitalrörelser— na väntas netto medföra ett valutainflöde på 65 miljoner, främst till följd av amorteringar av utländska krediter. Valutareservens teoretiska minsk- ning, ca 35 miljoner, skulle därmed bli några tiotal miljoner lägre än 1962 (tabell 2). Den faktiska förändringen av valutareserven sammanhänger gi— vetvis i hög grad med hur förskjutningsposten utvecklar sig. En förutsä- gelse om hur dennas bestämningsfaktorer kan komma att variera låter sig svårligen utföras. Till den del posten representerar bristfällig statistisk täckning av löpande transaktioner, främst på tjänstesidan, finns inte nå- gon direkt anledning att räkna med förändringar. Däremot kan det lättare inhemska kreditmarknadsläget medföra en minskning av den del som utgörs av kortfristiga varukrediter m. 111. Även om den tendens till sjunkande för,
skjutningspwst som gjorde sig gällande 1962 fortsätter under innevarande år, torde man rimligtvis kunna räkna med att den liksom under de senaste tolv åren förblir positiv. Det synes ligga närmast till hands att anta att för- skjutningsposten även 1963 kommer att uppväga den angivna teoretiska nedgången i valutareserven.
V. Produktionen
1. Den totala produktionen 1962 och 1963
Enligt konjunkturinstitutets preliminära beräkningar utförda från an— vändningssidan, dvs. genom att summera åtgången av olika varor och tjäns- ter, ökade totalproduktionen (bruttonationalprodukt till marknadspris) med ca 31/2 procent från 1961 till 1962. För utvecklingen från 1960 till 1961 upptar statistiken en produktionsuppgång med närmare 6 procent. Även om detta procenttal sannolikt något överskattar den faktiska utvecklingen på grund av statistiska störningar i samband med omsens införande kan man dock utgå från att produktionens ökningstakt var inte oväsentligt lägre 1962 än 1961.
Någon mera systematisk beräkning från produktionssidan har inte ut- förts denna gång, varför de i fortsättningen angivna förändringstalen för 1961—1962 måste betraktas som osäkra. Den samlade varu- och kraftpro- duktionen visade en måttlig stegring med ca 3 procent från 1961 till 1962 ; den minskade ökningstakten jämfört med 1960—1961 kan främst tillskrivas lägre ökningstal för industriproduktionen. Produktionen av olika tjänster (som svarar för drygt 40 procent av bruttonationalprodukten) synes dår- emot ha fortsatt att expandera i ungefär oförändrad takt och därmed delvis ha kompenserat den svagare utvecklingen på varusidan.
Enligt de bedömningar som framläggs i denna nationalbudgets olika ka- pitel på basis av det offentligas utgiftsplaner, de enskilda företagens inves- teringsplaner, exportutsikterna och den sannolika utvecklingen av den pri- vata konsumtionen, väntas den totala efterfrågan 1963 öka i samma något dämpade takt som mellan 1961 och 1962. Den starkt splittrade konjunktur- bilden inrymmer dock inslag av både över— och underskott av efterfrågan i förhållande till den möjliga produktionsnivån. Produktionens höjd bestäms därför på vissa områden av produktionsförmågan (tillgången på arbets- kraft och teknisk kapacitet), medan inom andra branscher enbart efterfråge- förhållandena blir avgörande. En utjämning i arbetsmarknadsläget mellan de konjunktursvaga och de mera expansiva branscherna synes dock inte vara möjlig på kort sikt trots intensifieringen av arbetskraftens både geo— grafiska och yrkesmässiga rörlighet.
I följande avsnitt redogörs för den väntade utvecklingen inom olika pro- duktionsgrenar. Enligt där presenterade bedömningar, vilkas resultat sam- manfattas -i tabell 1, beräknas den sannolika ökningen i totalproduktionen till drygt 3 1/2 procent från 1962 till 1963, vilket innebär en ökning i brut- tonationalprodukten med omkring 3 000 miljoner kronor i 1962 års priser. Utvecklingsmönstret synes i stora drag vara likartat de båda åren med all-
mänt sett snabbare ökningar för tjänster än för varor. Produktionsutveck- lingen inom delar av industrin präglas fortfarande av svaghetstecken. I skogsbruket beräknas tillbakagången bli mera omfattande under 1963 än under 1962. Den relativt sett starkaste bidragsökningen beräknas komma från byggnadssektorn.
[ detta läge kan det vara av intresse att försöka bestämma utrymmet för den möjliga produktionsökningen. En jämförelse med den väntade produk- tionsutvecklingen ger då ett mått på graden av outnyttjad kapacitet. I ka- pitel VI anges den totala arbetsstyrkans ökning till 26000 personer från 1962 till 1963. Om dessutom arbetslösheten (antal registrerade arbetslösa samt vid beredskapsarbeten och vid omskolningskurser sysselsatta personer) under 1963 reducerades till samma nivå som under 1961, skulle ett ytterligare tillskott på ca 6 000 personer erhållas till arbetsstyrkan. Den möjliga sys- selsättningsökningen från 1962 till 1963 skulle i sådant fall uppgå till när- mare ] procent. Produktionen per arbetande person steg — efter omräkning till oförändrad arbetstid —— under 1950-talet med ca 3 procent per år. Skulle produktivitetsstegringen —— .i samband med en återgång till höjt kapacitets- utnyttjande _— bli ännu något högre, skulle utrymmet för den totala pro— duktionens ökning under loppet av ett år kunna tänkas bli ca 4 1/2 procent. Försvagningen i efterfrågan från både hemma- och exportmarknader — dvs. i förhållande till det möjliga utbudet — kan enligt detta summariska betraktelsesätt sägas innebära att en annars möjlig produktionsökning mot- svarande 1/2 ä 1 procent av den totala produktionen (dvs. omkring en halv miljard kronor i 1962 års priser) inte kommer till stånd.
2. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar Industrin
Utvecklingen av industriproduktionen under 1962 har utförligt behand- lats i konjunkturinstitutets oktober- och decemberrapporter, varför den här kommer att beröras endast antydningsvis. Med ledning av tillgänglig produk- tionsstatistik för årets tre första kvartal och gjorda antaganden för utveck- lingen under sista kvartalet 1962 har ökningen i den totala industriproduk- tionen beräknats till ungefär 3 procent från 1961 till 1962.
Följande genomgång av produktionsutsikterna för 1963 inom olika in- dustrigrenar baseras på de bedömningar av efterfrågeläget inom respektive områden, som framgår av denna nationalbudgets olika delar, kompletterade med informationer som erhållits från kommerskollegium och som i sin tur är grundade på uppgifter från branschsakkunniga, tillgänglig produktions-, utrikeshandels- och lagerstatistik m. m. Genomgången tyder på att industrin under 1963 kommer att kännetecknas av en förhållandevis svag expansions- takt. Dämpningen framträder tydligast inom metallsektorn, där verkstads— industrin förutses visa endast moderata ökningar, medan man för järn- malmsbrytningen och järn- och stålverkens produktion kan räkna med en i
förhållande till 1962 oförändrad nivå. Skogsindustriernas produktion vän- tas däremot —— från sitt låga utgångsläge — öka relativt kraftigt under 1963; den beräknade produktionsnivån ligger dock en bra bit under kapacitets- gränsen. Också inom konsumtionsvaruindustrierna kan man räkna med en måttligt stigande produktion. En sammanvägning av dessa givetvis osäkra bedömningar ger till resultat att den totala industriproduktionen kan väntas stiga med ca 3 procent från 1962 till 1963.
Enligt säsongrensade siffror var produktionen både under första och and- ra halvåret 1962 (för det sistnämnda delvis prognos) ca 1 1/2 procent större än närmast föregående halvår. För 1963 räknas med en något snabbare pro- duktionsökning under första halvåret — sammanhängande med massaindu- strins väntade produktionsåterhämtning — och en något långsammare pro- duktionsökning under andra halvåret — sammanhängande med de mera ovissa utsikterna för verkstadsproduktionen.
För järnmalmsgruvorna har exportefterfrågan försvagats och produktio- nen beräknas ha minskat med ca 5 procent 1961—1962. Under 1963 förutses produktionen bli i stort sett oförändrad eller möjligen något högre i för- hållande till 1962. Medan avsättningsmöjligheterna för lapplandsmalm be- döms som förhållandevis goda räknar man med en fortsatt strukturellt be— tingad tillbakagång för vissa mellansvenska gruvor.
Inom järn- och metallverken var produktionens ökningstakt avtagande under 1962 och orderstocken sjönk. Produktionsökningen 1961—1962 be- räknas ha utgjort endast ett par procent. För det framförliggande året för— utses en ungefär oförändrad efterfrågan för handelsfärdiga stålprodukter från export- och hemmamarknad, vilket tyder på att också produktionen kan väntas bli av ungefär samma omfattning 1963 som 1962. Med tanke på den låga orderstocken kan dock risken för någon nedgång i produktio- nen inte uteslutas.
Också inom verkstadsindustrin (exklusive varv) var produktionens ök— ningstakt lägre under 1962 än under de två föregående åren. Avmattnings- tendenserna framträder tydligt i orderstatistiken. Under perioden mars— augusti 1962 var nämligen orderingången, mätt i arbetstimmar, 3 procent lägre än under motsvarande tid 1961 och 9 procent lägre än närmast före- gående sexmånadersperiod, dvs. september 1961—februari 1962. Order- stockens storlek beräknas ha varit 7 procent mindre i augusti 1962 än vid samma tid 1961. För att belysa den sannolika utvecklingen inom denna in- dustrigren (som svarar för drygt 1/3 av hela industrins produktion) har konjunkturinstitutet sammanställt en försörjningsbalans för verkstadspro- dukter avseende 1963. Beräkningarna baseras på samma prognoser rörande investeringarna, konsumtionen och exporten som ingår i denna national- budget. Enligt dessa beräkningar skulle produktionen stiga med ca 3 pro- cent från 1962 till 1963. — För varvsindustrin har orderingången varit en— dast obetydlig under 1962 och man får räkna med risk för sjunkande pro- duktionsnivå under 1963, speciellt vad avser fartyg för leverans under 1964.
Träindustrins produktionsvolym beräknas ha varit obetydligt större un- der 1962 än året innan. Bakom denna utveckling döljer sig en tillbakagång för sågverken och stigande produktion för den övriga träindustrin, dvs. för möbel-, byggnadssnickeri- och trähusfabriker m. fl. För dessa sistnämnda grupper förutses expansionen fortsätta även under 1963. För sågverkspro- dukter väntas däremot det tryckta marknadsläget kvarstå. Trots att pro- duktionen av sågade och hyvlade barrträvaror minskade med ca 3 procent från 1961 till 1962 fortsatte lagren att öka. Läget belyses av konjunkturbn- rometeruppgifter i september 1962, då hälften av sågverksföretagen ansåg lagren vara för stora och den inneliggande orderstocken för liten i förhål- lande till produktionsnivån. Man räknar dock med att exporten kan hållas på samma nivå under 1963 som 1962 trots hårdnande konkurrens främst från Sovjetunionen. Stimulerad av hög byggnadsverksamhet väntas efter— frågan från hemmamarknaden visserligen stiga, men med tanke på lager— situationen kan någon ökning av sågverkens produktion inte förutses. För hela tråindustrin torde detta innebära en produktionsökning med ett par procent från 1962 till 1963.
För massaindustrin var 1962 ett dåligt produktionsår. Begränsningen av produktionen i förhållande till fullt kapacitetsutnyttjande beräknas ha ut- gjort mer än 20 procent. För 1963 ter sig marknadsutsikterna något ljusare då man räknar med att lageravveeklingen hos de västeuropeiska köparna skall vara slutförd. Detta förutses möjliggöra en exportökning på ca 12 procent. Konsumtionen på hemmamarknaden väntas stiga något långsam- mare och man strävar också efter att nedbringa de — trots viss avveck- ling under 1962 — alltjämt för höga lagren. För att uppnå en anpassning av utbudet till denna beräknade marknadsefterfrågan har producenterna enats om fortsatta produktionsbegränsningar. Den totala leveransvolymen har angetts till inemot 3 miljoner ton, vilket tillåter en produktionsökning med omkring 10 procent jämfört med 1962. Genom de kapacitetstillskott som tillkommit under hösten 1962 och tillkommer under det framförlig- gande året innebär denna beräknade produktionsnivå emellertid att graden av kapacitetsutnyttjande blir ungefär lika låg som under 1962. För vissa kvaliteter beräknas begränsningen bli t. o. m. något hårdare.
Inom pappersindustrin beräknas produktionen ha ökat med ca 4 procent mellan 1961 och 1962. Då emellertid tillverkningskapaciteten ökade ännu snabbare var kapacitetsutnyttjandet alltjämt mindre tillfredsställande. Ex- portutsikterna för 1963 tyder på en ökning med ca 8 procent. Denna faller helt på annat papper än för tidningsändamål och på papp, medan man för tidningspapper räknar med ungefär samma exportefterfrågan som 1962. Pappersindustrins totala produktion kan med ledning härav väntas stiga med ca 5 procent från 1962 till 1963.
Bland konsumtionsvaruindustrierna noterade livsmedelsindustrin en re— lativt kraftig produktionsökning under 1962, medan produktionen inom tex- til- och heklädnadsindustrin samt sko- och läderindustrin låg kvar på i stort sett samma nivå som ett år tidigare. Enligt konsumtionsprognosen sy—
Proeentuell Förändring 1962—1963 andel av total— produktionen Procent Milj. kr. i 1962 års priser Industri och hantverk .................... 37 + 3 + 950 Kraft- och belysningsverk ................ 2 + 6 + 100 Byggnads- och anläggningsverksamhet . . . . 9 + 9 + 700 Jordbruk ............................... 4,5 — 4,5 — 150 Skogsbruk .............................. 3,5 — 10 -— 250 Summa varu- och kraftproduktion 56 + 3 + 1 350 Statens och kommunernas verksamhet ..... 11 + 6 + 550 Bostadsnyttj ande (inkl. underhåll) ........ 5 + 5 + 200 Handel och samfärdsel ................... 22 + 4 + 800 Konsumenttjänster ...................... 6 + 2 + 100 Summa tjänster 44 + 4,5 + 1 650 Totalt 100 + 3,5 + 3 000
nes goda förutsättningar finnas för ökad produktion under 1963 inom alla här nämnda delbranscher. I likhet med utvecklingen 1961—1962 förutses stegringstakten bli snabbast för livsmedelsproduktionen, men också för de andra branscherna torde man kunna räkna med ett par procents högre pro- duktionsnivå än under 1962. lmportutvecklingen för textil- och skoindu- strin är dock svårbedömbar och detta gör produktionsprognoserna relativt osäkra.
Övriga näringsgrenar
Elkraftproduktionen beräknas av centrala driftledningen ha ökat med ca 7 procent från 1961" till 1962. Ökningen låg helt på vattenkraftproduk— tionen medan produktionen av värmekraft var lägre än under senare år. Den totala elförbrukningen väntas öka med ca 6 procent 1962—1963, en ökning som produktionen utan svårighet kan möta.
Inom byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas produktionen ha ökat med 4 1/2 procent från 1961 till 1962. En närmare beskrivning av utvecklingen inom denna sektor lämnas i kapitel VIII. Enligt de där pre— senterade kalkylerna väntas bruttoinvesteringar i byggnader och anlägg— ningar stiga med ca 9 procent 1962—1963. Härvid räknas med oföränd- rade byggnadstider och förutsätts vidare att igångsättningen av nya bygg- nadsföretag under 1963 kommer att få en sådan omfattning att sysselsätt- ningen inom byggnadsverksamheten under andra halvåret 1963 kan vid— makthållas åtminstone på den nivå som uppnås under första halvåret 1963.
Jordbrukets produktionsvolym (mätt som bidraget till bruttonational— produkten, dvs. total produktion minus inköpta förnödenheter) var enligt jordbruksnämndens beräkningar ca 3 1/2 procent större 1962 än 1961. Me- dan produktionen av vegetabilier var i det närmaste oförändrad ökade ani-
malieproduktionen med 4 1/2 procent, huvudsakligen beroende på en kraf— tig stegring (10 procent) i produktionen av slaktdjur. För 1963 räknar jord— bruksnämnden — under antagande om normal väderlek — med en minsk- ning av vegetabilieproduktionen med ca 2 procent och med en nedgång för animalierna med 3 1/2 procent. Då samtidigt de förbrukade förnöden- heterna beräknas stiga något, antas jordbrukets bidrag till bruttonational— produkten sjunka med ca 4 1/2 procent från 1962 till 1963.
Avverkningarna i skogsbruket beräknas av Skogsstyrelsen ha minskat med 4 procent från 1961 till 1962. Enligt ännu preliminära uppgifter var nedgången för sågtimmer ca 21/2 procent och för massaved drygt 4 pro— cent. Mot bakgrunden av Skogsindustriernas stora råvarulager och fortsatta produktionsbegränsningar räknar Skogsstyrelsen med en ytterligare något reducerad timmeravverkning under 1963 medan avverkningsvolymen för massaved beräknas bli väsentligt mindre 1963 än 1962. Utvecklingen är dock mycket svårbedömbar, speciellt ifråga om avverkningarna under nästa vin— terhalvår. Den förutsedda minskningen i skogsbrukets bidrag till brutto— nationalprodukten markeras i tabell 1 som en nedgång på 10 procent.
Tjänster. — Som mått på statens och kommunernas verksamhet används förändringar av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbets— kraftvolymen) i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen. Utgående från föreliggande utgiftsplaner kommer man till en ökning med ca 6 procent från 1962 till 1963. —— Genom tillskott av nya lägenheter be- räknas de tjänster, som bostäderna kan sägas producera i form av bostads— nyttjande, öka med ca 5 procent. — Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har i enlighet med den senaste långtidsutredning- ens bedömningar antagits stiga med 4 procent. Också för konsumenttjäns- terna, dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de fria yrkena, arbetshjälp i hemmen osv., anges med ledning av långtidsut— redningen en ökning av produktionsvolymen med 2 procent från 1962 till 1963.
VI. Arbetsmarknaden
1. Arbetsmarknaden under 1962
Det något försvagade konjunkturläget under 1962 återspeglas i utveck- lingen på arbetsmarknaden. Samtliga arbetsmarknadsindikatorer tyder på en avmattning i efterfrågetrycket jämfört med de närmast föregående två åren. Antalet vid arbetsförmedlingarna lediganmälda platser minskade så- lunda både i förhållande till 1960 och 1961. Samtidigt steg tillsättningspro- centen, dvs. det blev lättare att fylla vakanserua. Tendenserna till minskat efterfrågetryck framgår också av de uppgifter om arbetskraftsbrist som företagen lämnat till konjunkturbarometrarna. Inom industrin redovisade visserligen mer än 50 procent av företagen (vägda efter arbetarantalet) brist på yrkesarbetare vid undersökningstillfällena i mars, juni och septem- ber 1962, men dessa andelar var ca 10 procentenheter lägre än vid motsva- rande tidpunkter 1961. En ungefär lika stark nedgång i bristsiffrorna har ägt rum också för andra arbetare än yrkesarbetare och för tekniker, för vilka bristen synes vara något mindre markerad (bristandelarna var i septem- ber 1962 respektive 20 och 30 procent). Den starkaste efterfrågeminskning- en — av konjunkturbarometeruppgifter att döma —— framträder i skogs- bruket, där i september 1962 endast 11 procent av företagen angav brist på huggare mot 77 procent ett år tidigare och endast 9 procent brist på körare mot 35 procent i september 1961. Även i varuhandeln synes bristen på ar- betskraft ha lättat.
Den minskade efterfrågan på arbetskraft har lett till något högre arbets— löshet, även om den fortfarande legat på en låg nivå. Hela antalet vid ar- betsförmedlingarna anmälda arbetslösa var i mitten av november 1962 ca 23 000, vilket är drygt 2 000 fler än i november 1960 och 1961 men något färre än vid samma tidpunkter 1956—1959. Arbetslöshetsprocenten för ar- betslöshetsförsäkrade utgjorde endast 1,2. I syfte att få ett riktigare mått på marknadens underutnyttjande av arbetskraftsresurserna bör hänsyn ock— så tas till omfattningen av beredskapsarbeten och omskolningskurser för arbetslösa. Vid beredskapsarbeten sysselsattes i mitten av november 1962 ca 6 300 arbetare, vilket var 3 400 fler än ett år tidigare. Antalet personer som genomgick yrkesutbildning för arbetslösa utgjorde vid samma tid ca 12 000, vilket innebär en ökning med 3 200 från november 1961. Den sam- lade arbetsstyrkan, som enligt arbetsförmedlingsstatistiken inte kunnat sys- selsättas genom marknadsefterfrågan, omfattade således mot slutet av 1962 över 40 000 personer eller närmare 9 000 fler än ett år tidigare. Den faktiska undersysselsättningen torde emellertid vara något större eftersom all arbets- löshet inte uppfångas av arbetsförmedlingsstatistiken. Enligt arbetskrafts-
Antal arbetslösa Förändring i november 1962 november 1961—november 1962 Hela Södra och Dalarna Hela Södra och Dalarna riket mellersta och riket mellersta och Sverige Norrlandl Sverige Norrland1 Industriarbetare ..... 6 400 4 800 1 600 + 600 + 400 + 200 Byggnadsarbetare . . . 4 700 2 500 2 200 — 800 — 700 — 100 Skogsarbetare ....... 1 800 200 1600 + 600 + 100 + 500 Övriga kassor ....... 4 000 2 400 1 600 + 600 + 200 + 400 Summa försäkrade 10 900 .9 900 7 000 + 1 000 0 + 1 000 Icke försäkrade (i 100 3 600 2 500 + I 200 + 400 + 800 Samtliga arbetslösa 23 000 13 500 9 500 + 2 200 + 400 + 1 800 därav: män ......... 17 800 9 800 8 000 + 1 600 0 + 1 600 kvinnor ...... 5 200 3 700 1 500 + 600 + 400 + 200
' Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
undersökningen i augusti 1962 angavs antalet arbetslösa till 61 000 eller 1,6 procent av den totala arbetskraften. Dessa undersökningar är dock behäf- tade med relativt stora felmarginaler, vilket försvårar jämförelser mellan olika tidpunkter.
Att döma av totalsiffrorna har arbetsmarknaden således kännetecknats av en relativt god balans under 1962 med mindre tendenser till överefter— frågan på arbetskraft än under de närmast föregående åren. Samtidigt har dock arbetsmarknadsläget visat en såväl branschmässigt som geografiskt mera splittrad bild.
Såsom framgått av produktionskapitlet har efterfrågan varit vikande främst för skogsprodukter och järnmalm, vilket medfört minskad syssel— sättning på dessa områden. I industrin var nedgången i antalet anställda arbetare kraftigast vid gruvorna, där sysselsättningen i oktober 1962 var 8 procent lägre än i oktober 1961. Också i träindustrin, massa- och pappers- industrin samt textil- och beklädnadsindustrin sjönk sysselsättningen på- tagligt. För industrin som helhet var antalet anställda arbetare i oktober 1,4 procent lägre 1962 än 1961. Arbetslösheten bland industriarbetare har dock inte ökat nämnvärt.
I skogsbruket sjönk antalet lediganmälda platser med hela 46 procent mellan oktober 1961 och 1962. Sysselsättningen inom storskogsbruket, vil- ket omfattar omkring hälften av landets skogsarbetskraft, var i november 1962 ca 13 procent lägre än vid samma tid 1961. För det enskilda skogs- bruket föreligger uppgifter endast t. 0. m. augusti 1962, då sysselsättningen låg på ungefär samma nivå som året innan. Det dåliga sysselsättningsläget för skogsbruket som helhet återspeglas också i en kraftigt ökad arbetslöshet (se tabell 1).
I motsats till de flesta industrigrenarna och till skogsbruket var efterfrå- gan på arbetskraft inom byggnadsverksamheten under andra halvåret högre 1962 än 1961. Till stor del måste detta tillskrivas de åtgärder som -— mot bakgrund av tydliga tendenser till en avmattning i den allmänna ekonomis- ka aktiviteten — vidtogs under våren och sommaren 1962 i syfte att öka byggnadsverksamheten. Den ökning av arbetslösheten som ägde rum under första halvåret 1962 förbyttes sedan under andra halvåret i en minskning i förhållande till motsvarande period 1961. Under höstmånaderna känne- tecknades byggnadsarbetsmarknaden också av en inte obetydlig brist på yr- kesarbetare.
Försämringen i skogs- och malmkonjunkturen har återverkat på arbets- marknadsläget speciellt hårt i de nordligaste länen. Medan den höga syssel- sättningen i södra och mellersta Sverige ytterligare stimulerats av livlig byggnadsverksamhet har det i Norrland inte funnits tillräckligt sådant stöd för att motverka sysselsättningsminskningen. Den stora skillnaden i arbets— marknadsläget mellan södra och mellersta Sverige å ena sidan och Dalarna och Norrland å andra sidan framgår av de uppgifter om arbetslösheten in- om olika näringsgrenar som lämnas i tabell 1. I november 1962 svarade de 6 nordligaste länen för 40 procent av den totala arbetslösheten och för mer än 80 procent av ökningen från samma tid 1961. Skillnaden mellan lands- delarna förstoras ytterligare om man räknar med att av de 6 300 personer som i november 1962 var sysselsatta vid beredskapsarbeten ca 4 200 fanns i Dalarna och Norrland. Den kraftigaste försämringen undergick sysselsätt— ningsläget i Västerbottens län, där antalet arbetslösa steg från 1 300 i no— vember 1961 till 2 200 i november 1962.
2. Utsikterna för 1963
Utbudet av arbetskraft
Under förutsättning av en nettoimmigration på 7 000 personer under 1963 beräknas befolkningen i arbetsför ålder (15—64 år) öka med omkring 36 000 personer (0,7 procent) 1962—1963. Utgående från denna beräknade befolk- ningsutveckling och från de yrkesintensiteter för olika köns-, ålders- och ci— vilståndsgrupper, som redovisats i arbetskraftsundersökningarna, har vissa beräkningar utförts för att uppskatta förändringarna i utbudet av arbets- kraft. Hänsyn har härvid tagits till de mer långsiktiga förändringar i yrkes— verksamhetsgraden som kan väntas äga rum under den betr-aktade perioden. Enligt dessa antaganden skulle yrkesintensiteten för män och inte gifta kvinnor minska något i åldrarna 15—24 år medan yrkesintensiteten för gifta kvinnor väntas öka inom alla åldersgrupper. Beräkningarna ger till resultat följande förändringar i utbudet av arbetskraft från 1962 till 1963 (antal personer) :
Män ............................................ + 7000 Kvinnor ........................................ + 19000 därav: gifta .................................. + 19000 ej gifta ................................ 0
Samtliga + 26 000
Utbudet av arbetskraft beräknas således öka i samma takt som den ar- betsföra befolkningen, dvs. med 0,7 procent 1962—1963. Såsom framgår är den största utbudsökningen att vänta bland de gifta kvinnorna. En stor del av dessa kan väntas stå till förfogande endast för deltidsarbete; enligt ar- betskraftsundersökningarnai februari, maj och augusti 1962 var den genom- snittliga veckoarbetstiden för gifta kvinnor endast 27 timmar mot 37 timmar för ej gifta kvinnor och 42 timmar för män. Antas dessa arbetstider bli gäl- lande även under 1963, blir utbud—sökningen — mätt i antal arbetstimmar _ endast ca 1/2 procent 1962—1963, dvs. något mindre än i antal personer räknat.
Sysselsättningen
Följande genomgång av sysselsättningsutsikterna inom olika näringsgre— nar baseras på den efterfrågan på arbetskraft som kan väntas med utgångs- punkt av de produktionsplaner som presenterats i kapitel V. För industrin som helhet förutses där en produktionsökning med ca 3 procent från 1962 till 1963. Eftersom denna ökning torde vara något mindre än den sanno- lika produktivitetsförbättringen kan för industrins del förutses ett obetyd- ligt minskat arbetarantal jämfört med 1962. Arbetsgivare torde i dagens läge merendels eftersträva att i möjligaste mån behålla sina arbetsstyrkor för att inte råka i en bristsituation när efterfrågan åter stiger. Detta skulle då yttra sig i en förhållandevis låg produktivitetsutveckling. Å andra sidan bör det längre fram — när produktionen åter sätter fart — föreligga goda möjligheter att höja produktiviteten när den arbetskraft som för närvarande sysselsätts vid mindre produktiva uppgifter åter sätts i direkt produktion. — Industrins tjänstemannape-rsonal kan däremot med ledning av tidigare års utveckling antas stiga med några tusen 1962—1963.
Som tidigar-e nämnts minskade industrins sysselsättning något under lop- pet av 1962. Då någon snabb vändning inte synes vara förestående torde sysselsättningen under de närmast framförliggande månaderna bli lägre än förra året. En fortsatt minskning av arbetarantalet är framför allt att räkna med inom gruvor samt järn- och stålverk. Den för verkstadsindustrin förut— sedda produktionsökningen kan totalt väntas innebära en oförändrad sys- selsättning jämfört med slutet av 1962. Ökad sys-selsättning kan förutses inom byggnadsämnesindustrier och byggnadssnickerier. Inom konsumtions- varuindustrierna kan inga större förändringar i sysselsättning-släget utöver de säsongmässiga väntas under den första delen av 1963.
Utsikterna för årets senare hälft är mera osäkra. Med utgångspunkt från produktionsprognosen beräknas sysselsättningen totalt sett bli oförändrad jämfört med samma tid 1962.
Med utgångspunkt från de kalkyler som redovisas i kapitlen V och VIII kan sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamheten väntas bli väsentligt större under första halvåret 1963 än under samma tid 1962. Beträffande andra halvåret är underlaget för kalkylerna mera osäkert. Man torde dock kunna förutsätta att igångsättningen blir av sådan omfattning
att sysselsättningen inom byggnadsområdet blir åtminstone lika stor under andra halvåret som under första halvåret 1963. Den genomsnittliga syssel- sättningsökningen från 1962 till 1963 har beräknats till omkring 15 000 per- soner. De stora regionala skillnader som arbetskraftssituationen för närva- rande uppvisar kan dock inte väntas bli utjämnade under 1963. Minskning- en i kraftverksbyggandet medför ökade sysselsättningssvårigheter för bygg— nadsarbetare i norra Sverige och bidrar således till att ytterligare skärpa skillnaden i arbetsmarknadsläget gentemot landet i övrigt.
Inom skogsbruket pågår för närvarande en intensiv mekanisering medfö- rande ständigt sjunkande arbetskraftsåtgång per avverkad kvantitet. Till— sammans med den i produktionskapitlet förutsedda kraftiga nedgången i av- verkningarna innebär detta att sysselsättningen kan väntas minska med i runt tal 10 000 årsarbetare från 1962 till 1963. Nedgången i sysselsättningen förväntas få sin tyngdpunkt förlagd till första halvåret 1963.
För övriga delar av arbetsmarknaden föreligger inga uppgifter som skulle peka på en från mera långsiktiga trender avvikande sysselsättningsutveck- ling. I enlighet med den senaste långtidsutredningens kalkyler för 1960— 1965 antas här för 1963 att antalet sysselsatta inom jordbruket fortsätter att minska med i runt tal 10 000 personer. Sysselsättningen inom samfärdseln förutses bli i stort sett oförändrad medan den inom handeln kan väntas öka med drygt 10 000 och inom offentlig verksamhet med ca 15 000 personer.
Arbetsmarknadsbalansen
Ovan presenterade mycket summariska kalkyl pekar på en ökning av den totala sysselsättningen med omkring 20 000 personer (0,6 procent) från 1962 till 1963. Utbudet av arbetskraft har i det föregående beräknats bli något större. Detta innebär att arbetslösheten genomsnittligt sett kan väntas öka obetydligt från 1962 till 1963. I stort torde arbetsmarknadsläget und-er 1963 komma att likna det som rådde under 1962 med tämligen god balans när man ser på arbetsmarknaden i dess helhet. Däremot måste man räkna med en förstärkning av de geografiska och yrkesmässiga skillnaderna, speciellt under vintermånaderna. Till stor del kan vinterns sysselsättningssvårighe— ter väntas gälla norrlandslänen och delar av Mellansverige, där näringslivet domineras av de konjunkturellt svaga branscherna. Till följd av skogsbru- kets mindre arbetskraftsbehov blir sysselsättningssvårigheterna under vin- tern mest kännbara i glesbygden, där andra sysselsättningsmöjligheter är be- gränsade.
VII. De enskilda konsumenternas ekonomi
1. De disponibla inkomsterna Löner Summan av utbetalda löner beräknas ha stigit med drygt 10 procent mellan 1961 och 1962. I högre grad än tidigare innebar avtalsuppgörelserna 1962 speciellt stora lönelyft för vissa eftersläpande grupper. Exempelvis steg lönen för anställda inom handeln med ca 17 procent, inom jordbruket med ca 15 procent, inom privat samfärdsel med ca 7 1/2 procent samt inom statlig och kommunal verksamhet med ca 11 procent. En relativt stor del av höjningen för de anställda i offentlig tjänst bestod i lönegrads- uppl'lyttningar fr. o. m. juli 1962. För industriarbetarna beräknas avtalen ha inneburit en höjning av timförtjänsten med inemot 4 1/2 procent och för industritjänstemännen med drygt 5 procent, medan motsvarande höj- ning för byggnadsarbetarna stannade vid ungefär 3 procent. Skogsarbetar- na slutligen erhöll en lönehöjning på ca 8 procent. En sammanvägning av angivna procenttal leder fram till en total avtalsmässig lönehöjning med drygt 8 procent. För större delen av löntagarna överensstämmer emellertid avlalsår ej med kalenderår. Då 1962 års avtalsmässiga löneökningar över- stiger 1961 års med ca 3 procent blir den totala avtalsmässiga löneökningen mellan dessa kalenderår ca 1 procent lägre än mellan avtalsåren. Löneglidningen beräknas i genomsnitt för samtliga löntagargrupper ha varit knappt 2 procent 1961—1962, vilket är något mindre än 1960—1961. Det bör dock då observeras att löneglidning 1961—1962 antagits ha förekom- mit endast inom industrin och byggnadsverksamheten. Detta antagande har gjorts mot bakgrunden av de relativt stora avtalsmässiga löneökningarna inom övriga områden, där löneglidning brukat förekomma. Tillsammans kan avtalsmässig lönehöjning och löneglidning beräknas ha medfört en ök— ning av den genomsnittliga löneniuån med drygt 9 procent mellan kalender- åren 1961 och 1962. Den totala lönesumman steg ytterligare till följd av dels ökad sysselsätt- ningsvolym dels överflyttningar från låg- till höglöneområden med totalt ca 1 procent. Om härtill läggs de avtalsmässiga lönehöjningarna samt löne— glidning erhålls den stegring med drygt 10 procent av den totala lönesum- man som inledningsvis angavs. För företagen steg lönekostnaden per timme mellan 1961 och 1962 utöver avtalsmässig ökning och löneglidning med knappt 1 procent på grund av ATP— och ITP—avgifter, dvs. med totalt ca 10 procent. Det bör observeras att de i tabell 1' redovisade arbetsgivaravgifterna av— ser under respektive kalenderår till försäkringsanstalt inbetalda belopp. Dessa överensstämmer emellertid ej allmänt med företagens kostnader för
respektive år. Under 1962 kan exempelvis blott drygt 70 procent av till ATP- fonden insatta medel beräknas hänförliga till 1962; återstoden är fyllnads- betalningar för 1960 och 1961. På motsvarande sätt kan i framtiden dylika fyllnadsbetalningar för 1962 väntas ske.
Från 1962 till 1963 beräknas den totala lönesumman stiga med ca 7 pro— cent, vilket innebär en betydligt lägre ökningstakt än från 1961 till 1962. Detta sammanhänger främst med att de tvååriga avtalen stipulerar mindre höjningar för 1963 än för 1962. Vidare kommer spridningen mellan de olika näringsgrenarnas beslutade lönehöjningar att bli mindre 1963 än 1962. Ar— betare inom industri och byggnadsverksamhet har beräknats erhålla en lönehöjning på ca 3 procent, industritjänstemän samt anställda inom sam- färdsel och allmän tjänst ca 4 procent. Anställda inom jordbruk och handel erhåller liksom mellan 1961 och 1962 de största lönelyften, dock att ök— ningen kan beräknas bli endast ungefär hälften så stor som ett år tidigare, dvs. av storleksordningen 7 respektive 8 procent. Anställda i skogsbruket slutligen erhåller en lönehöjning på drygt 4 procent, vilket är drygt hälften av vad som erhölls mellan 1961 och 1962. En sammanvägning av de olika avtalsresultaten ger för samtliga grupper en höjning på drygt 4 procent mellan avtalsåren 1962 och 1963, vilket omräknat till kalenderår ger en ökning med knappt 5 procent. Dessutom tillkommer knappt 100 miljoner kronor, utgörande premier för de grupplivförsäkringar som avtalsmässigt träder i kraft vid årsskiftet 1962/63, vilket höjer lönenivån med några tion- dels procent. Förutsätter man att löneglidningen blir något lägre 1963 än 1962 kan den genomsnittliga lönenivån beräknas stiga med ca 6 1/2 procent mellan 1962 och 1963.
Ökningen i sysselsättningsvolym saint överflyttningsvinster antas bli nå— got lägre 1963 än 1962. En summering av avtals-, löneglidnings- och syssel— sättningskomponenterna ger den ökning av den totala lönesumma med ca 7 procent som ovan angavs.
För företagen kan lönekostnaden per timme utöver avtalsmässig ökning och löneglidning antas stiga något mer mellan 1962 och 1963 än vad som varit fallet mellan 1961 och 1962. Kostnaderna för ATP stiger med 0,6 pro- cent av lönen. Vidare träder från 1 januari 1963 nya sjukförsäkringsbe— stämmelser i kraft, som kan beräknas höja företagens kostnader med nära en halv procent. Den totala effekten av dessa komponenter kan beräknas resultera i en höjning av företagens lönekostnader per timme med drygt 7 procent.
Övriga inkomster
Tidigare har jordbruksnämndens beräkningar till nationalbudgeten av jordbrukarnas inkomster bl. a. utgått från den förutsättningen att jordbru— karnas egna arbetsinsatser kalkylmässigt borde värderas till arbetarlön, varefter ifrågavarande lönesumma kalkylmässigt fick utgöra ett kostnads— element vid beräkningen av jordbrukarnas rena företagarvinst. Det visade
sig emellertid svårt att med denna beräkningsmetod uppnå en rimlig av- stämning mellan totalt beräkningsbara intäkter och kostnader, i varje fall på sådant sätt att de framkomna beräkningsresultaten angående jordbruks- hefolkningens inkomster lämpade sig att infoga i en allmän inkomstberäk— ning, vilken skulle ge utgångspunkter för en prognos över den totala privata konsumtionen. I föreliggande beräkning har det därför befunnits mest än— damålsenligt att uppskatta jordbruksbefolkningens inkomster med utgångs— punkt från jordbrukets totala på produktionsstatistisk väg beräknade in- täkter, varifrån dragits i jordbrukets totalkalkyl upptagna omkostnader gentemot främmande näringsgrenar, avskrivningar på byggnader och ma— skiner, räntor på främmande kapital samt kostnader för lejd arbetskraft. Kalkylen innebär möjligen en underskattning av vissa trendmässigt sti- gande kostnader.
Även om en sådan beräkning innehåller mycket betydande osäkerhets— moment har den likväl för sitt ändamål ansetts avgjort att föredraga fram— för de inkomstkalkyler för jordbruksbefolkningen som tidigare utförts till nationalbudgeten.
Mellan 1961 och 1962 beräknas jordbrukarnas inkomster av jordbruk och skog ha varit praktiskt taget oförändrade; inkomsterna av jordbruk har visserligen stigit med ca 3 procent, men inkomsterna av skogsbruk, vilka utgör en knapp tredjedel av jordbrukarnas totala inkomster, beräknas ha minskat mellan 1961 och 1962 på grund av såväl lägre avverkning som fallande priser. Då antalet jordbrukare sjunker i en takt av ca 2 procent per år torde emellertid den individuella inkomstökningen mellan 1961 och 1962 ha uppgått till ca 2 procent. Enligt jordbruksnämndens beräkningar går jordbrukarnas inkomster ned med knappt en halv procent mellan 1962 och 1963. Hänsyn har härvid tagits till den beräknade effekten av utlös- ningen av inkomstregeln i början av 1963. Jordbrukarnas inkomster av skogsbruk kan med stöd av uppskattningar från Skogsstyrelsen beräknas minska med ca 15 procent på grund av mindre avverkning och lägre priser. Totalt skulle detta innebära en nedgång i jordbrukarnas inkomster med drygt 5 procent. Minskningen av antalet jordbrukare gör emellertid att den totala individuella inkomstnivån endast sjunker med några procent mellan 1962 och 1963.
I detta sammanhang må erinras om att jordbrukets organisationer begärt förhandlingar om prisfrågorna i anledning av jordbrukarnas inkomstutveck— ling under nu gällande sexårsavtal. Frågan om sådana förhandlingar skall upptagas prövas för närvarande inom regeringen.
Av den i det följande presenterade konsumtionsprognosen framgår att konsumtionsökningen 1963 till icke oväsentlig del kan förväntas avse livs- medel. Det kan därför vara rimligt att ställa frågan huruvida inte denna konsumtionsökning kommer att föranleda en gynnsammare utveckling av jordbrukets inkomster än vad som synes framgå av jordbruksnämndens be- räkningar, vilka utgår från ett antagande om i huvudsak oförändrad kon- sumtionsvoly'm.
Tabell VII: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1961—1963 Miljoner kronor i löpande priser
1961 1962 1963 Förändring prel. prognos ___—_— 1961—1962 1962—1963 prel. prognos Inkomster Löneinkomster : egentliga löner ............ 40 856 44 983 48 307 + 4 127 + 3 324 arbetsgivaravgifter (ATP, ITP och RFV) .......... 1 359 1 996 2 561 + 637 + 565 Enskilda företagares inkomster: jordbrukare ............... 2 758 2 760 2 605 + 2 — 155 övriga företagare .......... 3 300 3 470 3 630 + 170 + 160 Kapitalinkomster (netto) ..... 668 610 640 — 58 + 30 Inkomstöverföringar (socialpo- litiska) ................... 4 554 5 091 5 507 + 537 + 416 Utbetalda försäkringsbelopp. . 2 052 2 308 3 050 + 256 + 742 Ofördelad restpost ........... 3 341 3 658 3 894 + 317 + 236 Summa 58 888 64 876 70 194 + 5 988 + 5 318 Inkomstanvändning Direkta skatter och avgifter . . 13 316 14 389 15 535 + 1 073 + 1 146 Försäkringspremier: hushållen ................. 1 214 1 347 1 569 + 133 + 222 arbetsgivaravgifter (ATP, ITP och RFV) .......... 1 359 1 996 2 561 + 637 + 565 Återstår i disponibla inkomster 42 999 47 144 50 529 + 4 145 + 3 385 därav: konsumtion ........ 40 651 43 781 46 408 + 3 130 + 2 627 sparande( utöver för— säkringssparande) . . 2 348 3 363 4 121 + 1 015 + 758
Källa: Uppgifterna för 1961 och 1962 är i huvudsak hämtade ur konjunkturinstitutets national- räkenskaper.
Härvid bör emellertid beaktas att en mycket betydande del av den ökade efterfrågan på livsmedel kommer att riktas mot allt mer förädlade produk— ter och såtillvida endast till mindre del medföra någon ökad förbrukning av jordbruksråvaror. I den mån egentliga jordbruksprodukter under 1963 blir föremål för ökad efterfrågan kommer detta likväl inte att medföra någon ökning av jordbrukets produktion under 1963, eftersom denna i huvudsak kan anses bestämd av dispositioner som vidtagits" före årets ingång. En konsumtionsökning kommer däremot att verka sånkande på exporten re- spektive höjande på importen av ifrågavarande jordbruksprodukter. Om en ökad efterfrågan skulle komma att rikta sig mot sådana varor som fläsk, nötkött och ägg, skulle exporten härav och därmed också exportförlusterna minska. Via effekter över jordbrukets regleringskassor bör detta på längre sikt komma jordbruket tillgodo, men jordbruksnämnden har inte räknat med någon verkan härav under 1963.
Även beträffande övriga enskilda företagares inkomster är beräkningarna osäkra, då definitiva data endast finns t. o. rn. 1961. Man har här både för 1962 och 1963 antagit att dessa företagares samlade inkomster ökar några
procent mindre än löntagarnas. Orsaken härtill är främst att antalet före- tagare trendmässigt minskar bl. a. genom ökad aktiebolagsbildning och före- tagsnedläggelse. Vidare är det inte osannolikt att vinstmarginalerna kan ha minskat.
Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar minskade mellan 1961 och 1962 då sparpremier av storleksordningen 120 miljoner kronor som utbetalades 1961 bortföll. Trendmässigt har denna inkomstpost beräknats stiga med knappt 5 procent från 1962 till 1963.
Inkomstöverföringar från stat och kommun beräknas ha stigit med drygt 10 procent från 1961 till 1962. Denna ökning kan främst hänföras till höjda barnbidrag samt tre indextillägg och ett standardtillägg på folkpens—ionerna. Mellan 1962 och 1963 beräknas inkomstöverföringarna stiga med drygt 7 procent, varav ca 2 procent antas bero på förändringar i befolkningsstruk- turen (ca 3 procent fler folkpensionärer och ca 1 procent färre barn), me- dan återstoden till största delen beror på effekter av indextilläggen under 1962. I enlighet med i detta kapitel gjorda prisantaganden antas ytterligare indextillägg för folkpensionärerna ej tillkomma under 1963.
Posten utbetalda försäkringsbelopp, som beräknas ha ökat trendmässigt mellan 1961 och 1962, väntas stiga betydligt kraftigare mellan 1962 och 1963. Detta beror främst dels på den beslutade höjningen av sjuk- och moder- skapspenningen (ca 350 miljoner kronor), dels på den i årets avtalsupp- görelse beslutade grupplivförsäkringen (knappt 100 miljoner kronor). Dessa reformer träder i kraft vid årsskiftet 1962/63. Vidare sker också under 1963 de första utbetalningarna av allmänna tjänstepensioner, vilka dock endast utgör någon procent av de totala förvsäkringsutbetalningarna eller ca 50 mil- joner kronor. Förutsätts vidare en trendmässig stegring av övriga utbetalda försäkringsbelopp erhålls en sammanlagd ökning på drygt 30 procent mel- lan 1962 och 1963. I absoluta tal utgör detta 740 miljoner kronor, dvs. ca 3 gånger så mycket som förändringen mellan 1961 och 1962.
Den ofördelade restposten slutligen antas schablonmässigt få samma pro- centuella utveckling som löneinkomsterna även under 1963.
Direkta skatter och avgifter samt försäkringspremier
Summan av hushåll erlagda direkta skatter ökade med ca 1 miljard kro- nor från 1961 till 1962. Ökningen är till följd av de från och med 1962 sänkta skatteskalorna och höjda ortsavdragen betydligt mindre än vad som i och för sig kunnat väntas vid den inkomstökning som angivits i det före- gående. Det är visserligen inte möjligt att ur tillgänglig skattestatistik mera preciserat ange skattebortfallets storlek, men överslagsvis skulle det kunna uppskattas till 600 å 700 miljoner kronor. Det bör påpekas att härvid avses skattebortfallet för preliminärskatteuppbörden. Bortfallet i de slutligt på- förda skatterna kan beräknas bli väsentligt större eller drygt 1 miljard kronor. Inkomsterna stiger i enlighet med vad tidigare sagts mindre från 1962 till 1963 än från 1961 till 1962. Trots detta torde dock allmänhetens skatteinbetalningar öka något mer mellan 1962 och 1963 än mellan 1961
och 1962. Ehuru detta till en del kan ses som en marginalskatteeffekt är or- saken i första hand en konsekvens av att ökningen 1961—1962 hölls tillbaka genom det ovan nämnda skattebortfallet.
Hushållens försäkringspremier beräknas preliminärt ha stigit med ca 10 procent mellan 1961 och 1962. Mellan 1962 och 1963 förutses en höjning med drygt 15 procent. Den stegrade ökningstakten beror främst på att av- giften för grupplivförsäkringen bokföringsmässigt har förts till inbetalda försäkringspremier.
Disponibla inkomster
Totalt synes förändringarna i inkomster, skatter, avgifter och försäkrings- premier innebära en ökning av de för konsumtion och sparande återstående disponibla inkomsterna med drygt 7 procent 1962—1963 att jämföra med ca 10 procent 1961—1962.
Vid den i följande avsnitt beräknade prisstegringen blir ökningen i hus- hållens reala disponibla inkomster ca 5 procent 1962—1963, vilket kan jäm- föras med ca 4 1/.?. procent 1961—1962. Samtidigt som tillväxttakten för de nominella disponibla inkomsterna avtar kan den således förväntas tillta för de reala.
2. Konsumentpriser-na Prisutvecklingen 1962 Från december 1961 till november 1962 steg konsumentprisindex med 4,6 procent. Av denna uppgång kan 1,8 enheter hänföras till höjda omsättnings- och drivmedelsskatter och 2,8 enheter till andra faktorer. Liksom under 1961 var prisstegringen kraftigast under första halvåret och särskilt framträdande ifråga om livsmedel och tjänster, dock ej posten bostad. Livsmedelspriserna steg med 7,1 procent till november, varav 2,4 procent— enheter kan beräknas ha härrört från skattehöjningen. Jämfört med det prisläge som rådde under sommaren, innebar novembcrnoteringen en avse— värd tillbakagång. Till prishöjningen under de sju första månaderna 1962 bidrog en stegring av producentpriserna som väsentligen förklaras av in- komstregelns utlösning i april 1962. Tillsammans med skatteökningar kan dock producentpriserna inte ha svarat för mer än hälften av prisuppgången fram till sommaren. Återstoden (4 a 5 procentenheter) har främst haft ka- raktären av marginalökning inom distribution och förädling. Livsmedels- handeln, som genom årets avtalsrörelse drabbats av utomordentligt starka lönekostnadsstegringar, synes fram mot slutet av sommaren ha genomfört en höjning av sina marginaler, vilken i genomsnitt uppgick till ca 3 procent räknat på decemberpriserna. Härefter har emellertid marginalökningen till en del återtagits som följd av den intensifierade priskonkurrens som utlös- tes under hösten. Vidare har en återgång till ett mera normalt läge skett för vissa till följd av växtförhållandena högt uppdrivna priser på grönsaker och potatis.
Utanför livsmedelsområdet har prisförändringarna under 1962 som regel varit mindre dramatiska. Bortsett från tjänster har priserna för flertalet varor stigit med ett par procent utöver skatten och det kan förmodas att prisuppgången i sådana fall fråm-st hänfört sig till handelsmarginalerna.
Tjänster utom bostad visar under 1962 en fortsatt och förhållandevis snabb prisuppgång med 6,2 procent _ exklusive skatteökning 5,7 procent _— fram till november.
För bostadsposten har däremot 1962 inneburit ett klart avbrott gentemot utvecklingen under närmast föregående tid. För denna indexpost noteras nämligen en nedgång med 1,3 procent, som helt avser egna hem. För dessa har kostnaderna i genomsnitt sjunkit med 6 procent till följd av årets rän- tesänkningar. För hyreslägenheter visar index däremot en uppgång med 1,75 procent, vilken främst är ett uttryck för det högre hyresläget inom de ny- byggda bostäder som successivt tillförs marknaden.
Även prisindex för bränsle och lyse har sjunkit under 1962. Fram till no- vember utgör nedgången 0,9 procent och avser helt eldningsolja, som fallit i pris med 10 kronor per 1113 eller 5,3 procent.
Det kan inte anses uteslutet att konsumentprisindex stigit ytterligare nå- got fram till december 1962. Någon verkligt betydande förskjutning av total- index lär dock knappast ha kunnat inträffa före årsskiftet.
Prisutsikter för 1963
Nedanstående kalkyl beträffande prisutsikterna för 1963 ger till resultat att de genomsnittliga konsumentpriserna kan förutses stiga med drygt 2 pro- cent från december 1962 till december 1963. Skillnaden mellan årsmedeltalen för 1962 och 1963 torde likaledes bli ca 2 procent.
En fortsatt höjning av producentpriserna på jordbruksprodukter kan vän- tas under 1963. Jordbruksavtalets inkomstregel, vilken avser att tillförsäkra jordbruk—arna samma inkomstförbättring som industriarbetarna, kan beräk- nas medföra en ytterligare uppgång av konsumentprisnivån under loppet av 1963 med ca 0,4 procent. På kort sikt står den svenska jordbruksprisnivån även under inflytande av världsmarknadsprisernas utveckling. Det är dock för närvarande svårt att bedöma vilken återverkan denna faktor under 1963 kan komma att få på de svenska jordbrukspriserna.
De höjningar och sänkningar av bostadshyrorna, som enligt givna beslut ägt rum vid årsskiftet 1962/63, beräknas ha lämnat den genomsnittliga hy- resnivån i det närmaste opåverkad. En successiv höjning av bostadsposten kan dock förutses äga rum under 1963, allteftersom hyresnivån i de nytill- komna bostäderna får inverka på indexberäkningen. För bostadsposten i dess helhet väntas därför en uppgång med ca 0,5 procent under 1963 motsva— rande ca 0,05 procent på totalind—ex.
I avsnittet om lönerna angavs att den genomsnittliga ökningen mellan 1962 och 1963 av arbetsgivarnas kostnad per timme skulle bli drygt 7 procent. Denna kostnadsstegring motverkas av en viss produktivitetshöjning. Inom de servicebetonade näringsgrenar som avses i det följande torde den genom- snittliga produktivitetsvinsten vara något lägre än vad som gäller för nä- ringslivet i dess helhet eller omkring 2 procent. Ytterligare en press uppåt på priserna kan företagens strävan efter motsvarande höjning av deras brutto-
ersättning utgöra. Det förefaller emellertid synnerligen tveksamt i vad mån marknadsläget kommer att tillåta att dylika krav tillgodoses under loppet av 1963. Det saknas härutöver bestämda tecken på att någon mera betydan- de eftersläpning från 1962 av dylika prisstegringsimpulser ännu skulle fin- nas kvar.
För en beräkning av inverkan på konsumentpriserna av en ökning i löne- kostnaderna bör hänsyn tas till ytterligare några faktorer. Av totala viktsum- man i konsumentprisindex beräknas tjänsterna (exkl. bostäder) svara för 16 procent, förädlingskostnader inom sådan varuproduktion som arbetar utan internationell konkurrens för 7 procent och handelns marginaler för 17 procent; sammanlagt 40 procent. Varors och tjänsters värdestegring under förädling och distribution kan till två tredjedelar hänföras till löner och en tredjedel till företagens bruttoersättning. Den genom lönestegringen på 5,2 procent utöver produktivitetsstegringen kostnadsmässigt givna prisstegring- en skulle således kunna beräknas till 40 procent av två tredjedelar av 5,2 procent, dvs. noga räknat 1,4 procent. Den omständigheten att den procen- tuella lönekostnadsstegringen även för 1963 kommer att ligga över genom- snitt-et inom handel och andra servicenåringar gör det dock befogat att höja prisstegringseffekten med ytterligare ett par tiondel-s procent. Någon som helst precision är givetvis i realiteten inte möjlig i ifrågavarande beräkning, men det torde vara försvarligt att uppskatta den kostnadsmässigt givna pris- stegringen vid den antagna lönekostnadsstegringen till 1,6 år 1,7 procent. Detta skulle utgöra ett mått på den internt bestämda prishöjning som förutses för 1963 utanför jordbruksproduktionens och bostadsförsörjningens områden.
Den svenska konsumentprisnivån påverkas givetvis även av priserna på sådana internationellt prissatta produkter som direkt eller indirekt ingår i konsumtionen. Eftersom prognoserna för utrikeshandeln pekar på oföränd- rade import- och exportpriser, skulle det emellertid inte vara nödvändigt att räkna med någon särskild inverkan av denna faktor.
Förutsättningar för prognosens giltighet
Ovanstående prisprognos har byggt-s på ett antagande om att prisutveck- lingen under perioden får anses helt bestämd med hänsyn till kostnadsut- utvecklingen. För att detta antagande ens på kort sikt och tillnärmelsevis skall kunna anses godtagbart måste man tydligen förutsätta, att mera bety- dande vare sig efterfrågeunderskott eller efterfrågeöverskott kan anses ute- slutna. Också under denna allmänn-a förutsättning torde emellertid antagan- det om kostnadssidans dominans även på kort sikt få lov att modifieras åt— minstone i ett par avseenden.
För det första har man alltid anledning att räkna med möjligheten av till- fällighetsbetonade, av Skördeutfallet bestämda, prisvariationer ifråga om sådana varor som frukt, grönsaker och potatis. Erfarenhetsmässigt kan den- na typ av prisvariationer, som inte är förutsebara, vid ur prognossynpunkt oturliga förhållanden tänkas ge ett utslag på totalind-ex motsvarande en halv till en procent från det ena året till det andra.
För det andra måste förutsättningen om den grad i vilken kostnadsföränd- ringarna antas komma att slå igenom i prisutvecklingen vara grundad på ett antagande om ett visst bestämt »konkurrensklimat» eller en viss bestämd utveckling av konkurrensförh-ållandena. Presumtionen har varit att måttliga förändringar i förhållandet mellan totalekonomiskt utbud och efterfrågan inte på kort sikt har något märkbart inflytande på »konkurrensklimatet». Å andra sidan vet vi emellertid av erfarenhet att ur prissynpunkt betydelse—
fulla förändringar i konkurrenssituationen inom exempelvis vissa delar av detaljhandeln kan inträffa från det ena året till det andra utan att detta rim- ligen kan sättas i samband med utvecklingen av den totalekonomiska utbuds- och efterfrågerelationen.
I övrigt har prisprognosen bestämts av de antaganden som ovan kunnat göras om kostnadsutvecklingen. Vad beträffar den viktigaste komponenten i kostnadsutvecklingen nämligen arbetskostnaderna, så är prognosläget med sikte på 1963 såtillvida gynnsamt att de avtalsmässiga löneförändringarna i huvudsak är på förhand kända. Löneglidningen har givetvis även den blivit föremål för en framtidsbedömning, varvid dock måste beaktas att denna i princip delvis är beroende av balansläget på arbetsmarknaden under prog- nosperioden.
I övrigt har i huvudsak återstått att ta ställning till framtidsutsikterna med avseende på den internationellt bestämda prisutvecklingen för sådana råvaror och produkter, vilka som kos'tnadselement är av betydelse för den svenska konsumentprisnivån och dess förändringar. Även om den ifrågava- rande kostnadsandelen i viss män kan förefalla begränsad _ uppskattnings— vis kan den beräknas motsvara 20 å 25 procent av viktsumman i konsument- prisindex — representerar den uppenbarligen en svårbedömbar och dyna- misk faktor, som kan tänkas undergå förändringar med avsevärda återverk- ningar på det inhemska konsumentprisutfallet. Denna prisutveckling som här rent formellt upptagits som en faktor på kostnadssidan är nämligen i sig själv minst av allt kostnadsbestämd, eftersom det i stor utsträckning rör sig om stap-elhetonade produkter, vilkas prissättning påverkas av utbuds- och efterfrågeförhållanden på stora internationella marknader.
En felbedömning av denna internationellt bestämda prisfaktor med 5 pro- cent — vilket med hänsyn till sakens natur inte kan anses vara mycket — hör kalkylmässigt medföra en misstämning i prisprognosen om ca 1 procent.
3. Den privata konsumtionen Den totala konsumtionsvolymen
Enligt konjunkturinstitutets preliminära uppskattningar steg den privata konsumtionen 1961—1962 med ca 8 procent i värde och med ca 3 procent i volym, dvs. betydligt mindre än vad tidigare uppskattningar givit vid han- den. Då i denna skattning i princip ingår en prognos för hela andra halv- året 1962, är beräkningarna delvis baserade på en funktion som härletts från tidsserier och som bygger på hypotesen att kraftiga ökningar i de reala inkomsterna åstadkommer relativt sett mindre konsumtionsvolymökningar och vice versa.
De disponibla inkomsterna beräknas som tidigare nämnts stiga volym- mässigt med ca 5 procent mellan 1962 och 1963. Om konsumtionsvolymen prognosticerades under samma hypotetiska antaganden som tidigare pre— senterats skulle vi även för 1963 erhålla en relativt svag volymökning av den privata konsumtionen. Emellertid gäller för samband som härletts ge- nom trendstudier att de visserligen torde kunna ge utmärkta prognoser för en genomsnittlig utvecklingstakt över en längre tidrymd, men att fördröj- ningseffekter och diverse tillfälliga inflytelser väsentligt begränsar deras kortsiktiga prognosförmåga.
Tabell VII: 2. Privat konsumtion 1961—1963
Miljoner kronor Volymförändring Värdetörändring i löpande priser i procent i procent 1961 1962 1963 1961— 1962— 1961— 1962—
1962 1963 1962 1963
Livsmedel, vin, sprit och
tobak ................ 14 731 16 155 17 104 2 3 10 () Bostad, bränsle och lyse. . 5 866 6 236 6 541 7 5 6 5 Beklädnad ......... . 4 953 5 182 5 431 2 4 5 5 Inventarier .......... . 3 416 3 639 3 894 4 5 6 7 Fordon, drivmedel etc.. . . 3 859 4 304 4 652 6 7 12 8 Resor .................. 1 364 1 422 1 443 0 1 4 2 Sjukvård och hygien ..... 2 448 2 633 2 844 i 5 8 8 Övrigt .................. 4 014 4 210 4 499 — 1 4 5 7 Totalt 40 651 43 781 46 408 3 4 8 0
För 1963 kan speciellt tänkas gälla att ett uppdämt konsumtionsbehov föreligger på grund av den relativt låga stegringen under det föregående året. Dylika överväganden har föranlett konjunkturinstitutet att överge sin ma— tematiska modell, och man har resonemangsvis kommit fram till en volym- ökning av den privata konsumtionen med ca 4 procent mellan 1962 och 1963. Då bärande argument saknats att revidera denna siffra har den ac- cepterats i nationalbudgeten för 1963.
Delposternas utveckling
De i det följande återgivna uppskattningarna av konsumtionens olika delposter under 1962 har erhållits genom en framskrivning för hela året av de ur socialstyrelsens omsättningsstatistik hämtade uppgifterna för årets tre första kvartal. Den följande beskrivningen av volymutvecklingen för enskilda konsumtionsposter 1961—1962 innehåller en relativt stor osäker- hetsfaktor. Volymerna har genomgående framkommit genom fastprisberäk- ning med hjälp av de olika delserierna i konsumentprisindex.
För att belysa hur de olika delposterna i den privata konsumtionen kom- mer att utvecklas under 1963 har vi utgått från vissa beräkningar och anta- ganden som görs i de konsumtionsprognoser som utförts inom Industriens utredningsinstitut.1 Det ligger i sakens natur att de nedan redovisade del- prognoserna har mycket betydande osäkerhetsmarginaler.
En av de faktorer som starkt bidragit till att hålla den privata konsum- tionens volymökning nere mellan 1961 och 1962 är att livsmedelskonsumtio- nen (inkl. vin, sprit, tobak), till vilken något mer än 35 procent av hushål— lens inkomster går, endast ökat volymmässigt med ca 2 procent.2 En av or-
1 Bentzel m. fl.: Den privata konsumtionen i Sverige 1931—65, Stockholm 1957, samt pågående revidering av denna prognos. ' Enligt beräkningar som utgått från jordbruksnämndens kalkyler i löpande priser.
sakerna härtill kan antas vara att priserna på detta område stigit betydligt kraftigare än den allmänna prisnivån, vilket i förening med en relativt hög priskänslighet sannolikt verkat dämpande på efterfrågan. I enlighet med vad tidigare antytts väntas livsmedelskonsumtionen stiga kraftigare 1963 än 1962. De stigande inkomsterna bör stimulera till en höjd efterfrågan, som i första hand tänkes ta sig uttryck i att dyrare och mera bearbetade mat- varor kommer att köpas. En viktig faktor är härvid att matpriserna visser- ligen även under 1963 förväntas stiga mer än den allmänna prisnivån, men i betydligt mindre utsträckning än som har varit fallet under 1962.
Utgifterna för bostad, bränsle och lyse har volymmässigt ökat mycket kraftigt mellan 1961 och 1962. Orsaken härtill är främst att 1962 känne— tecknades av dels en kraftig ökning av antalet nybyggda lägenheter dels en i förhållande till 1961 av väderleken betingad stark höjning av bränsle— konsumtionen. På basis av ett antagande om normal bränsleåtgång samt uppskattningar av nettotillskottet av lägenheter har konsumtionsvolymen för bostad, bränsle och lyse beräknats stiga med 4 ä 5 procent. Nedgången i ökningstakten i förhållande till 1962 faller helt på bränsleposten.
Beklädnad har ökat volymmässigt med endast ca 2 procent mellan 1961 och 1962 trots en ur konsumentens synpunkt gynnsam prisutveckling. Det synes framför allt vara skor och tung konfektion som uppvisat stagnerande tendenser, medan den lätta konfektionen varit relativt expansiv. Hushållens utgifter för beklädnadskonsumtion har antagits stiga betydligt mer 1963 än 1962. Bakom detta antagande ligger främst hypotesen om en relativt hög inkomst- och priskänslighet. Då vidare beklädnadsköpen enligt de prelimi— nära beräkningarna steg mindre under 1962 än vad man i och för sig hade kunnat vänta sig vid rådande inkomst— och prisutveckling kan det finnas an- ledning tro att just en uppdämd efterfrågan av tidigare anförd art skulle påverka beklädnadsmarknaden 1963.
Inuentarieposten har 1961—1962 ökat med knappt 4 procent i volym. Pris- stegringarna för gruppen totalt har varit lägre än för den privata konsum- tionen i sin helhet. Medan heminredningstextilier, möbler och bosättnings— artiklar ökat har radio, TV, elektriska artiklar samt belysningsföremål mött en stagnerande efterfrågan. Köpen av dylika varor beräknas volymmässigt stiga relativt kraftigt mellan 1962 och 1963. En av orsakerna härtill har för- utsatts ligga i en stegrad konsumtion på de produkter som under 1962 rönte avmattande efterfrågetendenser.
Konsumtionsutgifterna för fordon, reparationer, drivmedel m. m. har vo— lymmässigt ökat med ca 6 procent mellan 1961 och 1962. Den främsta or- saken härtill är den kraftiga ökningen av bilköpen, som av registrerings- statistiken att döma antalsmässigt kan uppskattas till ca 9 procent. Kraf- tiga prisstegringar på drivmedel (främst genom skattehöjning på bensin) samt bilreparationer har noterats medan bilpriserna stigit måttligt. Utgif- terna för fordon etc. väntas undergå en volymmässig expansion under 1963, som ej på något avgörande sätt skiljer sig från föregående års. Det bör då observeras att en förebådad proposition om obligatorisk kontinuerlig bilbe-
siktning ej torde hinna inverka på hushållens utgifter för bilköp, service etc. under 1963.
Utgifter för kollektiva resor (exkl. utlandsresor) har volymmässigt stått praktiskt taget stilla mellan 1961 och 1962. Detta torde till en del ha berott på bilbeståndets ökning då man erfarenhetsmässigt har kunnat konstatera tendenser till negativt samband mellan bilbestånd och utgifter för kollektiva färdmedel. Även under 1963 väntas denna grupp volymmässigt stiga obe- tydligt, vilket följer av de antaganden som gjorts beträffande bilismens ut- veckling.
Konsumtionen av sjukvård och hygien, som innehåller bl. a. läkararvo- den, sjukvårds- och toalettartiklar, tvättmedel etc. har volymmässigt ökat med ca 3 procent 1961—1962. För 1963 förutsätts en snabbare expansion. Då det antagits att det relativa priset ej undergår några större förändringar skulle ökningen till övervägande del utgöra en effekt av de höjda realin- komsterna.
Gruppen övrigt är mycket heterogen och innehåller såväl t. ex. radio- och TV-licens som nöjen, böcker och tidningar. Denna grupp har volymmässigt minskat mellan 1961 och 1962. För 1963 förutses en kraftig expansion i förhållande till 1962. Utvecklingen under 1962 utgör enligt det nu tillgäng- liga mycket preliminära statistiska materialet ett klart avsteg från de pro- gnoser som på längre sikt gjorts för denna konsumtionspost.
VIlI. Investeringarna
Investeringsprognosen för 1963 har liksom motsvarande prognoser i tidi- gare nationalbudgeter i första hand grundats dels på tillgängliga uppgifter om investeringsplanerna inom olika delar av näringslivet, hos kommuner- na och hos staten, dels på vissa administrativa data såsom av arbetsmark— nadsstyrelsen beviljade igångsättningstillstånd och av riksdagen fastställda ramar för den statliga hostadslånegivningen. Prognosen, som sammanfattas i tabell 5, syftar till att fastställa den av företag och myndigheter eftersträ— vade reala investeringsutvecklingen från 1962 till 1963. Delvis kommer den- na till uttryck i redan nu fixerade investeringsplaner eller i olika administra- tiva beslut. Delvis har man emellertid att räkna med en viss ofullständighet i den nu föreliggande planeringen _ en ofullständighet som man dock i prognosen med stöd av tidigare erfarenhet och med hänsyn till nu rådande betingelser beträffande relevanta faktorer sökt korrigera. Förändringstalen i tabell 5 och i texten är angivna i 1962 års prisnivå. Där ej annat anges av— ses bruttoinvesteringar exklusive lager-investeringar men inklusive kostnader för reparationer och underhåll. Beträffande investeringsutvecklingen mellan 1961 och 1962 hänvisas även till kapitel II.
1. Investeringsutvecklingen inom olika områden Bostäder Bostadsbyggandet under 1962 har av sysselsättningspolitiska skäl force- rats ej obetydligt. Som tabell 1 visar skedde —— främst för flerfamiljshusen — en kraftig ökning av igångsättningen redan under andra kvartalet 1962, och antalet påbörjade lägenheter har sedan dess varit betydligt högre än un- der motsvarande perioder 1961. Enligt konjunkturinstitutets preliminära be- räkningar har bostadsinvesteringarna (exkl. reparationer och underhåll) ökat med ca 7 procent från 1961 till 1962. Säsongrensad låg investeringsn-i- vån under första halvåret 1962 endast obetydligt över andra halvåret 1961. Från den sistnämnda perioden till motsvarande period 1962 uppgick ök- ningen till 10 procent.
Bostadsbyggandets omfattning regleras väsentligen genom medelsramar- nu för den statliga bostadslåneverksamheten. I samordning härmed sker dessutom en reglering av flerfamiljshusbyggenas omfattning och tidsfördel- ning genom de av arbetsmarknadsmyndigheterna beviljade igångsättnings- tillstånden. Medelsramarna för innevarande budgetår motsvarar enligt det gällande programmet 49000 lägenheter i flerfamiljshus och 22000 lägen- heter i småhus. Därtill beräknas komma ca 6 000 lägenheter i privatbelåna— de hus, varav ca 2/3 kan bedömas avse flerfamiljshus. Av budgetårets ra- mar har emellertid medel motsvarande ca 11 000 lägenheter genom di-spens-
Tabell VIII: ]. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1958—1962 Flerfamiljshus (exkl. tertiärbelånade Småhus (inkl. tertiärb elånade rad- och kedjehus) rad- och kedjehus) Påbörjade Inflyttnings- Pågående vid Påbörjade Inflyttnings- färdiga periodens slut totalt färdiga totalt 1958 ........ 52 300 44 850 61 550 16 450 17 400 1959 ........ 53 800 51 350 63 900 17 400 17 950 1960 ........ 52 350 50 950 65 350 19 800 17 350 1961 ........ 55 050 53 300 67 100 (21 100) 20 450 196” ........ (66 650) (53 000) (80 750) (23 600) (22 450) I månadskommunernal 1961 1 kv. . . 9 100 12 500 61 950 1900 3 300 2 kv. . . 11 800 13 000 60 750 5 350 3 200 3 kv. . . 15 250 12 250 63 750 4 400 2 750 4 kv. . . 18 900 15 550 67 100 3 050 4 950 1962 1 kv. . . 10 150 10 950 66 300 1 900 3 850 2 kv. . . 15 300 13 700 67 900 6 000 3 900 3 kv. . . 18 200 12 300 73 800 4 900 2 450 4kv... (23000) (16050) (80750) .. ..
1 Med månadskommunerna avses de kommuner — huvudsakligen tätorter — för vilka det föreligger månadsstatistik rörande småhusbyggandet. Dessa beräknas 1961 ha svarat för omkring 70 procent av småhusbyggandet i hela landet.
Anm. Uppgifter inom parentes avser uppskattade värden.
givning avdelats för flerfamiljshusbyggen påbörjade redan under andra kvartalet 1962.
I proposition nr 2/1963 föreslås en utvidgning av ramarna för innevaran- de budgetår motsvarande ca 10 000 lägenheter, varav 1 000 i småhus, samt härutöver en utfyllnad motsvarande nyssnämnda dispensgivning. Under för- utsättning att igångsättningen under hösthalvåret 1962 för flerfamilj shusen uppgått till 41 000 skulle det bostadspolitiska programmet efter dessa utök- ningar medge en igångsättning under vårhalvåret 1963 av 21 000 lägenheter i flerfamiljshus. För hösthalvåret föreslås i nu föreliggande statsverkspropo- sition ett bostadsbyggande motsvarande 49000 lägenheter, varav 36000 i flerfamiljshus. Igångsättningen under 1963 skulle därmed uppgå till 57 000 lägenheter i flerfamiljshus och 26000 i småhus, dvs. sammanlagt 83000 lägenheter mot omkring 90 000 under 1962.
Beräkningarna över bostadsbyggandet baseras även på vissa förutsättning- ar angående lägenheternas storlek, byggnadstidernas längd m. m. Beträffan- de lägenhetsstorleken har denna snarast varit oförändrad under en följd av år — dock med undantag för 1962. De lägenheter som då påbörjades beräk— nas — när det gäller flerfamiljshus —— i genomsnitt ha varit drygt 4 procent större än de lägenheter som påbörjades 1961. Något underlag för att bedö- ma genomsnittsstorleken i lägenheter som kommer att påbörjas 1963 före- ligger ej, varför i beräkningarna dessa antagits oförändrade. Beräkningarna bygger vidare på ett antagande att någon förlängning av byggnadstiderna ej
Tabell VIII: 2. Investeringsplaner inom industrin för 1963 Ny— och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning. Miljoner kronor.
Byggnader och Maskiner och apparater anläggningar Beräknade Planerade Beräknade Planerade kostnader utgifter kostnader utgifter 1962 1963 1962 1963 1. Gruvindustri ...................... 65 112 54 98 2. Metall- och verkstadsindustri ....... 653 568 980 863 därav: järn- och stålverk .......... 164 113 292 302 järn-, stål- och annan metall— manufaktur .............. 41 28 88 54 mekaniska verkstäder m. m.. . 256 292 382 363 skeppsvarv ................. 94 44 73 40 elektroteknisk industri ...... 64 64 94 80 3. Jord— och stenindustri .............. 72 75 104 106 4. Träindustri ........................ 55 52 56 69 5— 6. Massa-, pappers— och grafisk industri 245 122 808 393 därav: träsliperier o. cellulosafabriker 92 47 340 180 pappersbruk o. pappersfabriker 93 29 338 142 7. Livsmedelsindustri ................. 102 139 111 81 8. Dryckesvaru- och tobaksindustri . . . . 14 24 20 24 9. Textil- och sömnadsindustri ......... 57 38 88 104 10. Läder-, hår- och gummivaruindustri . 13 14 34 32 11. Kemisk- och kemisk-teknisk industri 205 140 244 232 Summa 1 481 1 284 2 409 2 002 12. El-, gas- och vattenverk ........... 1132 1020 218 178 Summa 2 613 2 304 2 717 2 180
Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Källa: Statistiska centralbyråns investeringsenkät.
ägt eller kommer att äga rum. Den kraftiga expansion som nu kännetecknar byggnadssektorn gör dock att realismen i detta antagande kan ifrågasättas.
Med stöd av ovannämnda förhållanden har bostadsinvesteringarna exklu- sive underhåll antagits komma att öka med 10 procent från 1962 till 1963. Beräkningarna visar att man kan räkna med en kraftig ökning under Vår- halvåret 1963 och att ökningstakten därefter kan väntas avta så att höst- halvårets bostadsinvesteringar — säsongrensat sett —— endast med någon procent synes överstiga vårhalvårets.
Har bostadsbyggandets forcering medfört en tendens till förlängning av byggnadstiderna bör detta ha haft återverkningar redan på omfattningen av den byggnadsaktivitet som rimligen kan ha hunnit avverkas under andra halvåret 1962. Hur byggnadsaktiviteten vid en sådan förlängning av bygg- nadstiderna skulle komma att utvecklas från andra halvåret 1962 till första halvåret 1963 är svårare att bedöma. Vissa överslagsmässiga kalkyler visar att _ vid en förlängning av byggnadstiden med 1 månad för de byggen som igångsatts efter halvårsskiftet 1962 —— ökningen skulle bli ungefär densam- ma som den som ovan beräknats under förutsättning av oförändrade bygg-
Tabell VIII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1957—1963
Proeentuell förändring.
1957— 1958— 1959— 1960— 1961— 1962— 1958 1959 1960— 1961 1962 1963 Byggnader och anläggningar Planerat i oktober året innan löpande priser .............. + 16 —— 1 + 16 + 13 -— 9 — 13 Planerat i mars samma år löpande priser ............... + 20 + 18 + 31 + 24 — 2 fasta priser .................. + 20 + 19 + 22 + 20 — 5 Faktiskt inträffad förändring löpande priser .............. + 17 + 9 + 26 + 25 — 1 fastapriser .................. + 17 + 9 + 18 + 21 —' 4 Maskiner och apparater Planerat i oktober året innan löpande priser ............... + 7 — 4 + 14 + 10 + 1 — 20 Planerat i mars samma år löpande priser ............... + 25 + 9 + 25 + 23 + 8 fastapriser .................. + 25 + 9 + 17 + 20 + 5 Faktiskt inträffad förändring löpande priser ............... + 24 + 5 + 22 + 24 + 5 fastapriser .................. + 23 + 5 + 13 + 19 :l: 0
Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Tabellen justerad för statistisk missvisning kring årsskiftet 1959/60 (jämför 1962 års nationalbudgeter).
Källa: Statistiska centralbyråns investeringsenkät.
nadstider. Från första halvåret 1963 till andra halvåret 1963 kan det presu— merade övertrycket på arbetsmarknaden under givna förutsättningar förmo- das sjunka, varvid en återgång till mer normala byggnadstider skulle vara möjlig. Hösthalvårets bostadsinvesteringar skulle härigenom _ vid givna igångsättningsplaner — komma att överstiga vårhalvårets i något högre grad än vad som beräknats komma att ske under förutsättning av oförändrade byggnadstider.
Industrin
Den uppsvingsperiod som för industriinvesteringarnas del inleddes 1958 visade redan under slutet av 1961 och början av 1962 vissa tecken till att li— da mot sitt slut. Investeringsvolymen för byggnader och anläggningar exklu- sive underhåll låg under första halvåret 1962 säsongmässigt sett lägre än under såväl första som andra halvåren 1961 och för maskiner och apparater endast obetydligt högre än under andra halvåret.
Då industrins byggnadsvilja under vårhalvåret visade en påtaglig avmatt- ning framstod detta ur arbetsmarknadssynpunkt som alltmer oroande. Mot- åtgärder utlöstes i form av ett ytterligare ökat bostadsbyggande och vidare frisläpptes investeringsfonder för byggnadsprojekt som påbörjades mellan 1 juli och 1 november 1962. Dessutom har läget på kreditmarknaden succes- sivt lättats.
I tabell 2 redovisas resultatet av statistiska centralbyråns enkät över in- dustriinvesteringarna 1962 och investeringsplanerna för 1963. Industriinves- teringarna inklusive underhåll har på grundval av de föreliggande uppgif- terna beräknats öka från 1961 till 1962 med knappt 1 procent för byggna- der och anläggningar och med drygt 3 procent för maskiner och apparater. Enligt det nu föreliggande enkätmaterialet synes investeringsaktiviteten ef- ter första halvårets dämpning ha intensifierats något under andra halvåret.
Såvitt man kan döma av novemberenkätens uppgifter om investeringspla- nerna för 1963 synes raden av uppsvingsår för industriinvesteringarnas del nu komma att brytas. Som framgår av tabell 3 planeras nämligen för 1963 en väsentlig reduktion av ny- och reinvesteringarna. För byggnader och an— läggningar anger sålunda enkäten en minskning med 13 procent och för maskiner och apparater en minskning på ca 20 procent.
Erfarenhetsmässigt har man kunnat konstatera att industrins investerings- planer för det framförliggande året vid tidpunkten för höstenkäten ännu inte är fullständigt utformade och att denna därför ej kan ge något full- ständigt mått på den investeringsefterfrågan som faktiskt kan antas kom- ma till stånd. I tabell 3 kommer dessa ofullständigheter _ ej sällan dock även i kombination med andra faktorer —— till uttryck i en betydande di- skrepans mellan planerad ökning enligt de förutvarande oktoberenkäterna och planerad ökning enligt marsenkäterna. Graden av ofullständighet i in- vesteringsplanerna kan dock naturligt nog antas växla för olika perioder och mellan olika investeringsobjekt och skilda industrigrenar. Med hänsyn till att planeringsperioden är längre för byggnadsinvesteringar än för ma- skininvesteringar är det sålunda ej överraskande att plansiffrorna för det förstnämnda slaget av investeringar i allmänhet justeras upp mindre från oktober till mars än vad som gäller för de sistnämnda. Vissa skäl talar ock- så för att plansiffror avgivna i oktober under ett år med hög ekonomisk ak- tivitet och gynnsamma framtidsförväntningar bör vara relativt sett mer full- ständiga än sådana plansiffror som anges i ett läge präglat av konjunktur- dämpning eller av ovissa framtidsutsikter. I det sistnämnda läget har före- tagen nämligen ej behov av att forcera planeringen för att gardera sig mot olägliga leveransförseningar. Som framgår av tabellen kännetecknades 1959 — det år som inledde konjunkturuppsvinget —— av en osedvanligt kraftig uppjustering av investeringsplanerna från oktober till mars, medan t. ex. högkonjunkturåren 1960 och 1961 uppvisade en betydligt mindre diskre- pans mellan oktoberplaner och marsplaner. År 1962 slutligen uppvisar exem- pel på att marsplanerna beträffande byggnaderna blivit överträffade _ nå- got som dock torde stå i samband med de sedermera vidtagna ekonomisk- politiska åtgärderna.
De ovannämnda tendenserna återkommer — fast m-ed något olika intensi- tet — även då man studerar enkätm-aterialet uppdelat på några olika indu- strisektorer. För ett antal år fram till och med 1960 kännetecknas sålunda de i oktober föregående år uppgivna byggnadsplanerna inom såväl verk- stadsindustrin som inom skogsindustrierna av en jämfört med senare år
påfallande ofullständighet. Beträffande maskinanskaffningen synes verk- stadsindustrins investeringsplaner i oktober i allmänhet ha varit relativt sett mera fixerade än inom konsumtionsvaruhranscherna och övriggruppen.1 Samma gäller för skogsindustrierna ehuru endast under de senaste åren då maskininköpen varit starkt stigande.
Planerna för 1963 uppvisar en osedvanligt stor snedhet med avseende på fördelningen mellan olika industrisektorer. För byggnader och anläggning— ar planeras betydligt ökade investeringar inom konsumtionsvarubranscher- na och inom gruvindustrin. Verkstadsindustrin, skogsindustrin samt den ke- miska industrin svarar för nedgångstalen. På maskinsidan är den planerade nedgången inom massa- och pappersindustrin än mer dominerande: av en minskning på för industrin totalt 497 miljoner kronor faller enligt enkäten inte mindre än 415 miljoner kronor på massa— och pappersindustrin. Minsk- ningen för skogsindustrierna uppgår sålunda till inte mindre än 47 procent.
Den korrektion av de olika delsektorernas plansiffror som vidtagits med stöd av tidigare erfarenheter har beträffande byggnadsinvesteringarna inne— burit att man för verkstadsindustrin synes kunna räkna med en minskning av storleksordningen 10 procent och för konsumtionsindustrin med en ök- ning av liknande omfattning. För övriggruppen kan ökningen antas komma att stanna vid 5 procent, medan inom skogsindustrin en nedgång av samma omfattning som enligt enkäten kan förmodas komma att inträffa. För indu- strin totalt innebär prognosen en minskning av byggnadsinvesteringarna med ca 10 procent från 1962 till 1963. På maskinsidan synes det rimligast att räk— na med en minskning av investeringarna inom verkstadsindustrin av om- kring 5 procent och en ökning inom konsumtionsbranscherna och övriggrup- pen av liknande storleksordning. För skogsindustrin synes man höra räkna med en väsentlig nedgång — ej osannolikt över 40 procent — vilket dock är något mindre än vad enkäten anger. För industrin totalt skulle minskningen av maskininvesteringarna i prognosen antagas komma att uppgå till drygt 15 procent.2 Med de metoder som tillämpats och vilka ovan i korthet redo- visats hör till det angivna förändringstalet läggas den dock ej preciserbara effekten av de sedan enkättillfället erhållna möjligheterna att utnyttja in- vesteringsfondmedel för maskinanskaffning.
Övriga enskilda investeringar
Inom handel har under en följd av år byggnadsinvesteringarna expande- rat kraftigt såväl när det gäller fristående lokaler som butikslokaler i bo- stadshus. Enligt kalkyler som baserats på statistik över påbörjade och på— gående byggen kan en betydande ökning av investeringar i fristående han- delslokaler emotses även under 1963. Under förutsättning av att igångsätt- ningen ej nämnvärt avviker från vad som gällde 1962 samt med antagande av att även investeringarna i butikslokaler kommer att öka till följd av det
1 Bestående av gruvor, jord- och stenindustri samt kemisk-teknisk industri. _ 9 Denna och övriga procentangivelser i ovanstående stycke avser väntade förändringar av ny- och reinvesteringar (exklusive underhåll).
ökade bostadsbyggandet, kan investeringsökningen från 1962 till 1963 he- räknas komma att uppgå till 17 procent.
Investeringarna i handelsflottan kan uppvisa betydande variationer från år till år till följd av tillfälliga fluktuationer i fartygsleveranserna från svens- ka redare eller från utlandet. Under 1962 skedde sålunda en ökning med näs— tan 30 procent. Även under 1963 kan en ökning emotses främst beträffande fartygsleveranserna från utlandet. Ökningen kan antas uppgå till ca 10 pro- cent.
Minskade byggnadsinvesteringar kan väntas både inom den enskilda kraft- industrin och inom enskild samfärdsel. Även maskininvesteringarna inom kraftindustrin beräknas minska. Anskaffning och underhåll av motorfordon har antagits komma att öka i normal omfattning. Beträffande byggnadsindu- strins investeringar i kranar och övrig utrustning saknas statistiskt under- lag även i beräkningarna ex post, varför ett schablonmässigt framskrivnings- förfarande innebärande några procents årlig ökning måst tillgripas. Det är möjligt att den betydande expansionen inom byggnadssektorn under 1962 och 1963 gör ett sådant förfarande ännu mer osäkert än vanligt.
Staten
De statliga affärsverken beräknas totalt sett ha minskat sina investeringar något från 1961 till 1962. Nedgången hänför sig till statens järnvägar och vattenfallsverket medan en ökning skett för televerkets del.
Investeringarna inom dessa affärsverk regleras i huvudsak genom budget- årsvis fastställda medelsförbrukningsramar, även om vissa investeringsan- slag dock förts utanför dessa ramar. För nästkommande budgetår föreslås ungefär samma belopp som under nuvarande budgetår. Medelsramarna är an— givna i nominella belopp, vilket innebär att en prisstegring på —— som det an- tagits — ett par procent medför en motsvarande reduktion av investerings- volymen. Beträffande utvecklingen för de olika verken synes man ha att räkna med en fortsatt nedgång för statens järnvägar och vattenfallsverket samt en fortsatt ökning för televerket. De statliga väginvesteringarna beräk- nas mellan 1961 och 1962 ha ökat med endast någon procent, men för 1963 emotses en betydande uppgång bl.a. till följd av ökande beredskapsarbeten och underhållskostnader. Försvarets investeringar beräknas ha ökat mel- lan 1961 och 1962 beträffande såväl byggnader och anläggningar som beträf- fande materielanskaffningen och även för 1963 kan en ökning förutses (ta- bell 5). En betydande expansion synes ha ägt rum mellan 1961 och 1962 även för den statliga husbyggnadsverksamheten avseende säväl undervisning som sjukvård och förvaltning. 1 prognosen har för 1963 räknats med en fort—- satt betydande utbyggnad bl.a. inom undervisningsväsendet. Inom statliga industriaktiebolag har en investeringsexpansion både för byggnader och för maskiner noterats under en följd av år. Även under fjolåret skedde en kraftig ökning till stor del sammanhängande med betydande maskinleveranser till statens skogsindustrier, medan för 1963 väntas en investeringsminskning inom statsägda industriföretag.
Tabell VIII: 4. Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för 1963
Miljoner kronor.
Beräknade Planerade utgifter 1962 utgifter 1963
Nybyggnader Hyresfastigheter m. m. .............................. 1 078 1 276 Skolor och kyrkor .................................. 556 739 Hälso- och sjukvård ................................ 260 354 Sociala ändamål .................................... 60 114 Gator, vägar och planteringar ....................... 375 485 Vatten, avlopp och vattenverk ...................... 523 611 Industriella verk .................................... 221 243 Spårvägar och busslinjer ............................ 65 85 Hamnar, kanaler och slussar ........................ 73 65 Brandväsen och civilförsvar ......................... 24 15 Förvaltning och övriga ändamål ..................... 151 220 Summa nybyggnader 3 386 4 207 därav: nybyggnad exkl. hyresfastigheter m. m. 2 308 2 931 Övriga nyinvesteringar ................................ 312 350 Byggnadsunderhåll .................................... 601 650 Övriga underhållsutgifter .............................. 188 197 Summa bruttoinvesteringar 4487 5404
Anm. Som källa har använts statistiska centralbyråns kommunenkät. De siffror över kommunala investeringar för 1962 som redovisas i tabell 5 överensstämmer ej med ovanstående, emedan kommunenkätens siffror vid beräkningarna till tabell 5 justerats för att jämförbarhet med tidigare år skulle erhållas.
Kommunerna
Kommunerna har under senare år varit inställda på en betydande inves— teringsexpansion såväl på bostadsområdet som inom undervisning, sjukvård, förvaltning m. m. För 1962 planerades sålunda inom primärkommuner och landsting en ökning av byggnadsinvesteringarna (utom bostäder) med över 20 procent och för 1963 planeras en ännu kraftigare ökning uppgående till inte mindre än 25 procent (se tabell 4). En fördelaktig inkomstutveckling för kommunerna 1962 medförde i förening med de inträdda lättnaderna på kreditmarknaden gynnsamma betingelser för finansieringen av en betydande utgiftsexpansion. Att denna på investeringssidan likväl blev lägre än vad som enligt kommunernas plansiffror syntes sannolikt och endast kom att uppgå till ca 8 procent skulle i så fall antas sammanhänga med att reala betingel- ser ej förelegat i den utsträckning man räknat med vid planeringen.
Även för 1963 förutses en gynnsam inkomstutveckling för kommunerna. Dessa synes i själva verket ha möjlighet att helt genomföra sina utgiftsplaner utan att öka sin upplåning, varför finansieringssvårigheter ej torde vara att befara. Det synes rimligt att anta att kommunernas planer — reducerade med hänsyn till en sannolik prisstegring på ett par procent _ som vanligt endast innebär en förhållandevis obetydlig överskattning av den kommande investe- ringsefterfrågan. Svårigheter på realsidan förutsätts sålunda ej som under 1962 framtvinga någon ytterligare nedskärning.
Tabell VIII: 5. Prognos för bruttoinvesteringarna utveckling från 1962 till 1963 Miljoner kronor i 1962 års priser.
1962 Förändring 1962—1963 Bygg- Övrigt Summa Bygg- Övrigt Summa nadero. nadero. anlägg— anlägg- ningar ningar Bostäder ............................. 5 343 -— 5 343 + 410 _- + 410 Jordbruk, skogsbruk och fiske ......... 605 728 1 333 -— ——4 — Egentlig industri ...................... 1 957 4 308 6 265 — 135 — 380 -— 515 Kraft-, gas- och belysningsverk ......... 876 362 1 238 —— 60 — 60 —- 120 Handel m. m. (endast byggnader) ...... 927 —- 927 + 160 —— + 160 Samfärdsel. . . . . ....................... 1 022 3 287 4 309 + 25 + 140 + 165 Enskild: motorfordon ................ —— 1 798 1 798 —— + 100 + 100 handelsflottan .............. —— 658 658 _ + 65 + 65 övrigt ..................... 39 126 165 —- 10 —- 15 —- 25 Statlig .............................. 818 605 1 423 + 25 —— 10 + 15 Kommunal ......................... 165 100 265 + 10 —— + 10 Förvaltnings— och sociala ändamål ...... 857 279 1 136 + 170 + 35 + 205 Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål. . 493 146 639 + 100 + 20 + 120 Förvaltning och diverse ändamål ..... 364 133 497 + 70 + 15 + 95 Skolor och kyrkor ..................... 859 147 1 006 + 170 + 20 + 190 Väg- och gatuarbeten m. m. ............ 2 086 91 2 177 + 330 —— + 330 Militära investeringar .................. 269 1 765 2 034 + 25 + 150 + 175 Summa 14 801 10 967 25 768 + 1 095 —- 95 + 1 000 därav: enskilda ..................... 7 743 7 447 15 190 + 240 — 190 + 50 statliga ...................... 2 810 2 969 5 779 + 290 + 75 + 365 kommunala .................. 4 248 551 4 799 + 565 + 20 + 585
Även de kommunala aktiebolagen och stiftelserna, vilkas investeringar do- mineras av bostadsbyggande, räknar med en kraftig investeringsexpansion under 1963. Uppgifterna kan dock på basis av tidigare erfarenheter antas vara behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler. I prognosen har det därför antagits att kommunernas andel av det totala bostadsbyggandet för 1963 ej kommer att avvika från den förhållandevis fixa relation som gällt under senare år. Med stöd av ovanstående har för den kommunala sektorn investeringsökningen för 1963 antagits på byggnadssidan komma att uppgå till 13 procent och för maskiner och apparater till 4 procent (tabell 5).
För investeringarna totalt innebär prognosen en ökning på 1 000 miljoner kronor eller 4 procent. För byggnader och anläggningar uppgår ökningen till 1 095 miljoner kronor, dvs. 7 1/2 procent. Investeringarna i maskiner och apparater beräknas däremot minska med någon procent.
I syfte att ytterligare belysa utvecklingen inom investeringsverksamheten har beräkningarna och prognoserna även utförts på basis av tillgänglig kvar- tals- eller halvårsstatistik. Detta har varit möjligt för ca 80 procent av de investeringar som ingår i årsberäkningarna. I många fall är emellertid — inte minst på grund av bristande erfarenhet när det gäller tolkningen av korttidsdata _ beräkningarna och prognoserna över korttidsutvecklingen förhållandevis mer osäkra än när det gäller helårsdata.
Enligt korttidsstatistiken över byggnadsinvesteringarna, vilken täcker ca
Tabell VIII: 6. Nedlagda byggnadskostnader för den reglerade sektorn (exkl. bostäder och kraftverk) Miljoner kronor i 1961 års priser.
Industri Samfärdsell Handel Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 1961 1 :a halvåret ..................... 490 105 260 2 : a halvåret ..................... 475 100 295 Summa 965 205 555 1962 l:a halvåret ..................... 465 465 110 110 310 310 2 : a halvåret ..................... 520 505 130 125 340 335 Summa 985 970 240 235 650 645 1963 1 :a halvåret ..................... 525 520 145 140 380 370 gm 2 : a halvåret ..................... 510 505 145 145 400 405 Summa 1 035 1 025 290 285 780 775
* Exkl. statliga arbeten.
90 procent av beräkningarna, kännetecknades slutet av 1961 och början av 1962 av en viss avmattning främst inom bostadssektorn och inom industrin. Säsongrensat sett skedde under 1962 en ökning från första halvåret till andra på mellan 7 och 8 procent. Att ökningen kunnat bli så kraftig förkla- ras till en del därav att vårhalvåret 1962 kännetecknades av en viss under- sysselsättning inom byggnadsindustrin i förening med mindre lägliga kli- matförhållanden.
För 1963 kan man ur korttidsberäkningarna utläsa att den kraftiga ök- ning som erhållits i ovan redovisade årssiffror uteslutande kan väntas falla på första halvåret. Ökningen i förhållande till andra halvåret 1962 synes nämligen uppgå till nästan 5 procent. Andra halvåret 1963 planeras bygg- nadsinvesteringarna vara nästan 4 procent större än under hösthalvåret i fjol, vilket i sin tur skulle innebära en nedgång i förhållande till vårhalv— året med någon procent. Bakom denna utveckling ligger antagandet att sys- selsättningsarbeten bedrivs i samma omfattning som under hösten 1962 samt att bostadsbyggandet sker enligt det nu gällande programmet. Som förutsätt- ning gäller vidare att priserna endast kommer att öka med några procent. Slutligen ingår även som förutsättning att förlängning ej skett respektive kommer att ske av byggnadstiderna under senhösten 1962 och under vår— halvåret 1963. Om motsatsen visar sig bli fallet — vilket vore ett uttryck för att realt utrymme ej förelegat i tillräcklig omfattning för ett tillgodo- seende av den kraftiga efterfrågeexpansionen under vårhalvåret _— kommer relationerna mellan de olika halvåren att förändras måhända ej obetydligt genom att investeringarna framflyttas till andra halvåret. Om emellertid ex- pansionen under första halvåret kan genomdrivas utan men, skulle ett visst utrymme kunna föreligga för ytterligare byggnadsarbeten under höst- halvåret.
Det torde kunna förutsättas att ett dylikt utrymme också kommer att utnyttjas genom igångsättning av bostadsbyggen eller andra byggnadsarbe-
Förvaltning Skolor Vägar Övrigt Summa
Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 150 240 335 60 1 640 160 260 315 65 1 670 310 500 650 125 3 310 180 180 295 295 335 335 80 80 1 775 1 775 180 175 350 335 335 325 85 85 1 940 1 885 360 355 645 630 670 660 165 165 3 715 3 660 180 175 360 365 330 315 80 80 2 000 1 965 175 175 365 360 325 315 65 70 1 985 1 975 355 350 725 725 655 630 145 150 3 985 3 940
Alt. 1: Oförändrade byggnadstider. Alt. 2: Förlängda byggnadstider fr.o.m. andra halvåret 1962.
ten under offentlig påverkan i sådan utsträckning att sysselsättningen på byggnadsområdet blir åtminstone lika stor under andra halvåret 1963 som under det första. En förutsättning härför torde vara att byggnadsvolymen totalt sett tillåts öka med ett par procent mellan dessa halvår. Jämfört med föregående kalkyler skulle detta för hela 1963 innebära en ytterligare ök- ning av byggnads- och anläggningsverksamheten med någon procent.
Problematiken kring byggnadstidernas eventuella förlängning och åter- verkan härav på den prognosticerade byggnadsvolymen 1963 belyses ytter- ligare i följande räkneexempel.
2. Räkneexempel för tillståndsberoende byggnadsverksamhet1 (exkl. bostä- der och kraftverk) De i tabell 6 redovisade kalkylerna har grundats på den faktiska igångsätt- ningen till och med oktober 1962 men bygger därutöver på en prognos över igångsättningen under resten av året samt ett antagande om igångsättning- en under 1963. Prognosen över påbörjandet under november—december 1962 baseras främst på de bedömningar som länsarbetsnämnderna gjorde i sep- tember i år; då det gäller industribyggnader bygger den dock på informa- tioner som erhållits i samband med beviljandet av medel ur investerings- fonderna. För 1963 har antagits en igångsättning av samma omfattning som under 1962, dock med en något utjämnad kvartalsfördelning.
Kalkylerna bygger på schematiskt beräknade genomsnittliga byggnads- tider på grundval av informationer från byggnadsinventeringarna. Den se- naste beräkningen avser byggen som avslutats i augusti 1962. I föreliggande räkneexempel har införts två olika alternativ med avseende på de framtida byggnadstiderna, dels ett där man räknar med oförändrade byggnadstider, dels ett annat där man räknar med en successiv förlängning av byggnadstiden med en månad från och med andra halvåret 1962. Det bör i detta samman- hang påpekas att kalkylerna är mycket känsliga för variationer i bygg- nadstiderna ; till följd av brist på uppgifter rörande spridning och säsongva-
1 Beteckningen tillståndsberoende verksamhet är något oegentlig; kalkylerna avser nämligen den del av byggnads- och anläggningsverksamheten som var tillståndsberoende före den 1 april 1959. (En utförligare förklaring finns i »Reviderad nationalbudget för år 1962t.)
riationer i byggnadstiderna är de också starkt schablonmässiga på denna unkt p Den fördelning av byggnadsverksamheten på halvår som här presenteras måste antas vara behäftad med stora felmarginaler — framför allt på grund av vad som ovan anförts om byggnadstiderna men också på grund av de grova förenklingar som den använda metoden innebär. Metoden är egent- ligen inte lämpad för korttidsberäkningar utan är avsedd för och upplagd med tanke på ärsberäkningar. Man löper nämligen stora risker att erhålla felaktiga periodiseringar, vilka man kan räkna med utjämnas då kalkylerna sträcker sig över hela är. På grund av säsongvariationerna uppstår dessutom speciella problem vid tolkningen av den här presenterade halvårsfördel- ningen. Vid kalkylerna tar man, som ovan nämnts, inte hänsyn till säsong— variationer i byggnadstiderna ; däremot är kalkylerna beroende av de säsong— mässiga förändringarna i mängden av pågående byggen. Detta medför att man får en halvårsfördelning som varken speglar den faktiska säsongrö— relsen eller är helt säsongrensad. Halvårsfördelningen får därför betraktas som mycket ungefärlig. Trots beräkningarnas osäkerhet redovisas dock halv— årsfördelningarna i syfte att bättre kunna belysa effekterna av de olika antagandena om de framtida byggnadstiderna.
Under ovannämnda antagande om igångsättningen under 1963 skulle byggnads— och anläggningsverksamheten inom ifrågavarande delar enligt al— ternativet med oförändrade byggnadstider öka med 12 procent 1961—1962 och med 7 procent 1962—1963. Enligt alternativet med något förlängda bygg- nadstider skulle motsvarande ökningstal bli 11 respektive 8 procent. De största pro-centuella ökningarna 1962—1963 faller på grupperna samfärd- sel, handel samt skolor. Vid en summering av de grupper i tabellen som till största delen innehåller kommunal byggnads- och anläggningsverksamhet, nämligen samfärdsel, förvaltning, skolor samt vägar, erhåller man för dessa tillsammans en ökning av bygggnadsvolymen 1962—1963 med ca 6 procent såväl enligt alternativet med oförändrade byggnadstider som enligt alterna— tivet med något förlängda byggnadstider.
Ser man på halvårsfördelningen, finner man den största skillnaden mel— lan de båda alternativen under andra halvåret 1962. Detta hänger samman med att man där endast får de minskade effekterna av de förlängda bygg— nadstiderna under detta halvår genom förskjutningar i de nedlagda kostna- derna framåt i tiden, medan man för första och andra halvåret 1963 förutom sådana minskande effekter även får successivt ökande effekter genom ovan- nämnda förskjutningar från de närmast föregående perioderna. De nedlagda kostnaderna skulle således under här givna förutsättningar bli ca 3 pro- cent lägre i alternativ 2 än i alternativ 1 under andra halvåret 1962, men endast ca 2 procent lägre under första halvåret 1963 och ca 1/2 procent läg- re under andra halvåret 1963. En jämförelse halvårsvis 1962—1963 ger för första halvåren enligt alternativ 1 en ökning på ca 13 procent mot 11 procent enligt alternativ 2, medan man för andra halvåren skulle få en ökning på ca 2 procent enligt alternativ 1 och ca 5 procent enligt alternativ 2. Även om man räknar med en viss förlängning av byggnadstiderna under andra halvåret 1962 och första halvåret 1963 skulle man således få en ökning av byggnads- verksamheten inom här berörda område med 11 procent mellan första halv- åren 1962 och 1963. Om byggkapaciteten kan växa så att man får en sådan ökning, är det emellertid rimligt att räkna med att denna kapacitet skulle komma att utnyttjas så att man finge en återgång till kortare byggnadstider under andra halvåret 1963, vilket således skulle betyda en ökning utöver ovannämnda 5 procent mellan andra halvåren 1962 och 1963 — allt under tidigare nämnda förutsättning av oförändrad igångsättning.
IX. Den offentliga verksamheten 1. Allmänt
Bland de komponenter som bruttonationalprodukten är uppbyggd av in- går den offentliga sektorns —— dvs. statens och kommunernas — ianspråk- tagande av resurser för investerings- och konsumtionsändamål. Huvudsyf- tet med detta kapitel av nationalbudgeten är att beräkna 1963 års planerade efterfrågan av konsumtionsvaror och -tjänster från stat-ens och kommuner- nas sida. Som offentlig konsumtion räknas utgifter för löner (inkl. pensio- ner) samt för inköp av varor och tjänster från andra sektorer vilka ej ingår bland det offentligas intvesteringsutgifter och ej heller utgör mellanl-ed i framställning av varor och tjänster som av det offentliga försäljs på mark- naden (ex.: industriell verksamhet, transporttjänster).
I detta kapitel ges emellertid också en bild av statens och kommunernas totala finanser. För statens del presenteras således en realekonomisk gruppe- ring av de inkomst- och utgiftsposter som ingår i den egentliga statsbudge- ten, medan för kommunernas del motsvarande görs för de kommunala myn- digheterna. Härav följer att de investeringssiffror som nedan ges ej repre- senterar hela den offentliga sektorns aktiviteter på investeringssidan. En stor del av de statliga investeringarna förekommer ju ej som budgetposter, och av de kommunala investeringarna faller en avsevärd del på den affärsdri- vande verksamheten, bostadsbyggande m. m. som alltså ej ingår i den före- liggande redovisningen. För en fullständig bild av den offentliga investerings- verksamheten hänvisas till kapitel VIII.
En mycket stor del av den offentliga sektorns utgifter utgörs av transfe- reringar (inkomstöverföringar) till bl. &. hushåll och företag. Dessa utgifter representerar ej något ianspråktagande av reala resurser för den offentliga sektorns egen räkning. Däremot ingår de i de mottagande ekonomiska sub- jektens inkomster och påverkar dessas utgifter för konsumtions- och investe- ringsändamål: för hushållens inkomster och därmed för deras konsumtion spelar således inkomstöverföringar från stat och kommun (folkpensioner, barnbidrag m. m.) en avsevärd roll. (Se kapitel VII.)
Den offentliga sektorn bedriver viss utlåningsverksamhet. Denna domine- ras av statens utlåning till bostadsbyggandet. Dennas realekonomiska inne- börd ligger närmast i låneramarnas inverkan på igångsättningen av bostads— byggnadsprojekt ; en problematik som behandlas i investeringskapitlet.
I den mån kommunernas och statens inkomster och utgifter ej går jämnt ut uppstår (ett upplåningsbehov respektive sker en skuldåterbetalning. I detta kapitel framräknas dessa storheter, vilka sätts in i sitt sammanhang i kre- ditmarknadskapitlet.
Tabell IX: 1. Kommunernas utgifter och inkomster 1962—1963 (Exkl. affärsverk, bolag och stiftelser m.m.)
Miljoner kronor Förändring 1962—1963 1962 1963 milj. kr. procent I konstant (1962 års) penningvärde: 1. Bruttoinvesteringar (inkl. fastighetsköp) 2 166 2 468 + 302 + 15 2. Konsumtion .......................... 6 273 6 649 + 376 + 6 3. Summa investeringar och konsumtion.. 8439 9 117 + 678 + 8 I löpande priser:) 4. Bruttoinvesteringar (inkl. fastighetsköp) 2 166 2 555 + 389 + 18 5. Konsumtion1 ......................... 6 273 6 847 + 574 + 9 6. Transfereringar och övriga utgifter 1 699 1853 + 154 + 9 7. Summa utgifter ...................... 10 138 11 255 + 1 117 + 11 8. Inkomster ............................ 9 833 11 136 + 1 303 + 13 varav: skatter ........................ 5 943 6 642 + 699 + 12 statsbidrag .................... 2 309 2 779 + 470 + 20 övriga inkomster .............. 1 581 1 715 + 134 + 8 9. Totalbudgetens saldo (8 minus 7) ....... — 305 —— 119 + 186 .
1 De absoluta talen för den kommunala konsumtionen avviker något från vad konjunkturin— stitutet redovisar i nationalbokföringcn. Orsaken härtill är vissa mindre skiljaktligheter i prin- ciperna för klassificering av några poster. Detta påverkar dock ej de ändringslal mellan 1962 och 1963 som ovan framräknats.
Anm. Tabellen avser de borgerliga primärkommunerna och landstingen. Källa: Statistiska centralbyråns prognosstatistik saint finansdepartementet.
2. Kommunerna Kommunernas utgiftsplaner för 1963 är synnerligen expansiva. Främst gäller detta på investeringssidan, där den volymmässiga ökningen uppskat- tas till 15 procent. (De ursprungliga statsiffrorna enligt Statistiska central— byråns prognosstatistik har justerats för den överskattning som planerna erfarenhetsmässigt innebär. Denna justering har dock för 1963 antagits vara mindre än vanligt beroende på att de kraftigt ökande inkomsterna samt det lätta kreditmarknadsläget bedömts medföra att finansieringen i högre ut— sträckning än vanligt är säkerställd. En viss korrektion för väntad prissteg- ring har även gjorts.) Det är främst investeringar för undervisningsändamål samt följdinvesteringar till det ökande bostadsbyggandet i form av gator och vägar samt vatten- och avloppsanläggningar som står »för uppgången. Även investeringarna inom sjuk- och hälsovården avses att utökas betydligt. Den planerade kommunala konsumtionsefterfrågan 1963 överstiger den realiserade kommunala konsumtionen 1962 med ca 9 procent i löpande pri- ser, motsvarande en volymmässig stegring med nära 6 procent. Det är främst på personalsidan som ökningen ligger. Den reala ökningen uppskattas här till ca 7 procent mot 4 a 5 procent för varor och tjänster köpta utifrån. Des- sa reala ökningstal har framkommit efter korrigering av plansiffrorna, vil— ka antagits givna i löpande priser, med en beräknad lönestegring på drygt
4 procent och en prisökning på varor med 2 ä 3 procent. Orsaken till att plansiffrorna i år antagits vara uttryckta i löpande priser är dels att löne- ökningarna till följd av tvåårsavtalet är kända och alltså kan antas vara in- kluderade i de givna statsiffrorna, dels att prisstegringen på varor i år be- döms bli relativt måttlig och alltså ej skulle komma att bjuda på några över- raskningar i form av att utgiftsstaterna (fylls fortare än beräknat och att extra anslag finge tillgripas. Härför talar också det förhållandet att ansla- gen för täckande av oförutsedda utgifter är betydligt lägre för 1963 än vad de var för 1962 — när utgiftsstaterna för 1962 uppgjordes hösten 1961 var löneökningarna ännu ej kända.
De totala kommunala inkomsterna beräknas 1963 komma att öka ännu mer än utgifterna, vilket innebär att kommunernas totala lånebehov mins- kar jämfört med 1962. Kommunerna har i sin utgiftsplanering i själva ver- ket ett gott stöd i den säkerhet varmed utvecklingen under det kommande året av de stora inkomstposterna skatter och statsbidrag kan bedömas. Skat- teinkomsterna ökar bl. a. på grund av att de förskott som staten utbetalar till kommunerna går upp 1963 till följd av såväl skatteunderlagets stegring som höjningen av utdebiteringarna. Dessa höjs genomsnittligt med 23 öre till 15,47 kronor. Även slutavräkningsmedlen utvisar en avsevärd stegring. Statsbidragens kraftiga uppgång beror bl. a. på de ökade utbetalningar som föranleds av den senaste ortsavdragsreformen.
I den mån kommunerna skulle vilja öka sina utgifter utöver vad de hit- tills planerat, torde det lätta kreditmarknadsläget innebära att svårigheter- na i så fall ej skulle ligga på finansieringssidan. Detta gäller dock givetvis endast i den mån kreditpolitikens nuvarande inriktning behålls oförändrad under året.
3. Staten
En avsevärd omsvängning av budgetutvecklingen väntas äga rum under 1963. Sålunda beräknas totalbudgetsaldot som 1962 var positivt med ca 600 miljoner komma att vändas i ett underskott på ca 400 miljoner kronor. Att döma av månadsvisa uppgifter över statsskuldens förändring under löpande tolvmån'aderspverioder har under 1962 ingen tendens till sådan omsvängning skett, utan denna skulle i sin helhet komma att äga rum under 1963. Orsa- kerna är att finna i dels en relativt måttlig inkomstökning, dels en ganska kraftig utgiftsökning. Den förhållandevis låga inkomststegringen har sin bakgrund bl. a. i en långsammare stegring av skatteunderlaget, ökade utbe- talningar av överskjutande skatt hösten 1963 samt ökade utbetalningar till kommunerna över inkomstskattetiteln.
På utgiftssidan är det framför allt transfereringsutgivfterna som uppvisar stora ökningar (tabell 2). Orsaken är bl. a. att höjningen av folkpensionerna, som trädde i kraft vid halvårsskiftet 1962, nu slår igenom för hela 1963. Där- till medför sjukförsäkringsreformens ikraftträdande ökade överföringar till sjukkassoirna. Statens ökade utbetalningar till kommunerna som kompensa-
Tabell IX: 2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963 Kassamässiga uppgifter Miljoner kronor i löpande priser
Kalenderär Budgetår
1961 1962 1963 1961/62 1962/ 63 1963/ 64 utfall prel. prognos utfall prel. enl. riks—
utfall beräkn. stats- förslag
1. Inkomster .................. 17 440 18 700 19 625 18 007 19 774 19 823 därav: direkta skatter ...... 8 553 8 510 8 610 8 620 8 973 8 554 indirekta skatter . . . . 7 634 8 810 9 670 8 046 9 375 9 772 2. Bruttoinvesteringar ......... 3 306 3 570 3 900 3 369 3 800 4 200 3. Konsumtion ................ 3 937 4 450 4 850 4 251 4 800 5 150 4. Transfereringar ............. 8 481 8 780 10 075 8 692 10 360 10 591 5. Summa 2 till 4 ............. 15 724 16 800 18 825 16 312 18 960 19 941 6. Finansiellt sparande (1—5). . + 1 716 + 1 900 + 800 + 1 695 + 814 —- 118 7. Utlåning ................... 1 220 1 300 1 200 1 168 1 200 900 8. Totala utgifter (5 + 7) ....... 16 944 18 100 20 025 17 480 20 160 20 841 9. Talalsaldo (1—8) ............ + 496 + 600 — 400 + 527 — 386 — 1 018
Anm. Vid omvandlingen av de officiella budgetårssiffrorna i tabellens högra del till kalender— årssiffror för 1962 och 1963 har delvis tämligen approximativa metoder måst användas, varför graden av osäkerhet i skattningarna av de enskilda utgiftsposterna är relativt betydlig.
tion för den senaste orts-avdragsreformens effekter på dessas skatteunderlag inverkar också.
Den statliga konsumtionen, som till 3/4 består av utgifter för löner och pensioner, väntas 1963 komma att öka något kraftigare än 1962 eller med ca 6 procent i volym. Denna post tillhör de mer osäkra i nationalbudgeten, bl. a. beroende på det osäkerhetsmoment som omräkningen från budget- till kalenderår innebär.
De statliga investeringar som finansieras över budgeten väntas 1963 ex- pandera snabbare än 1962 då den volymmässiga ökningen beräknas ha upp- gått till ca 4 procent. För 1963 förutses en ökning med 6 procent. Det är främst undervis-ningsväsendet, sjukvården och försvaret som står för upp- gången.
Den statliga utlåningen (inkl. övriga finansplaceringar), som ökade mått- ligt 1962, väntas nedgå något 1963. Det är bl. a. ökade amorteringar på tidi— gare lämnade lån som mer än uppväger en fortsatt ökning av kreditgivning- en till bostadsbyggandet vilken fortsätter att expandera till följd av de öka- de bostadsinvesteringarna.
Staten, liksom övriga sektorer av ekonomin, påverkar och påverkas av det ekonomiska skeendet. För statens del registreras dessa. processer i stor ut- sträckning i strömmen av inkomster och utgifter över budgeten. Det har sitt givna intresse att söka utröna vilken samlad ekonomisk effekt budgeten har haft respektive kan beräknas få u-nder en kommande period. Man kan
särskilja två typer av effekter: dels en l-ikviditet'seffekt, som påverkar kre- ditinstitutens — speciellt bankernas — inlåning, likvida tillgångar och kre- ditgivningskapacitet, dels effekter på priser och kvantiteter av på olika mark- nad-er omsatta varor och tjänster. Likviditet-sdata är lättåtkomliga; kassa- mässiga budgetutfallssiffror föreligger månadsvis med endast ett par da- gars eftersläpning, och när det gäller framtidsbedömningen är problemet »endast» att bedöma totalbudgetut—fallet korrekt. Att sedan ge likviditetsför- ändringar en realekonomisk innebörd är visserligen ett ganska betydligt probl—em vilket dock snarast är av kreditmarknadvsteoretisk natur.
När det däremot gäller att få ett grepp om statsbudgetens effekter på ut- buds- och efterfrågefö—rhålland-ena på marknaderna för varor och tjänster uppstår emellertid såväl statistiska som mer principiella problem. Det sta- tistiska problemet sammanhänger främst m-ed att primäruppgifter över sta- tens realtransaktioner sakna-s —— man får i stället använda justerade kassa- data. På den mer principiella sidan ligger problemet i första hand i valet av jämförelsenorm. Vanligen använder man sig av föregående periods (års) budgetposter i kronor som jämförelse. Detta innebär exempelvis att en ök- ning i budgetfinansierade investeringar med ett visst antal miljoner kronor från ett år till ett annat sägs ha ökat investeringsvaruefterfrågan i motsva- rande grad, och atrt en ökning i hushållens skatteinbetalningar med ett visst belopp medfört minskad konsumtion och minskat sparande med samman- lagt skatteinbetalnin—garnas ökning etc. Motsvarande resonemang kan i prin- cip genomföras för samtliga budgetposter såväl för gången tid som för en framtida period. Denna typ av analys kan sedan förfinas genom att man räk- nar med inducerade effekter i senare led.
För en grov överslagsberäkning av statsbudgetens effekter på varumark- naderna kan det ge en viss ledning att betrakta förändringen i statens s. k. finansiella sparande, dvs. statsinkomster minus statsutgifter exklusive ut- låning. (Orsaken till att man i detta sammanhang brukar utelämna utlå- ningsverksamheten är bl. a. att denna i varje fall på kort sikt har ett ganska lösligt samba-nd med utvecklingen av de realinvesteringar den finansierar.) Denna metod innebär bl. a. att man ej särskiljer effekterna på marknaderna för investeringsvaror, konsumtionsvaror och arbetskraft, att man räknar de omedelbara effekterna av en transfererings- och s-katteändring lika högt som en statlig konsumtions- eller investeringsändring (vilket torde innebära en överskattning av de förras effekter), samt att man ej gör någon uppföljning av de omedelbara effekternas inverkan på reaktionerna i följande led. Vad man med denna grova metod kan anse sig få är en uppfattning om riktningen av budgetpolitikens realekonomiska verkan. Enligt detta mycket ungefärliga mått skulle budgetpolitiken 1962 ha varit ungefär neutral (stat—ens finansiel- la sparande kan beräknas bli i stort oförändrat mellan 1961 och 1962 _ se tabell 2), medan den mellan 1962 och 1963 skulle bli expansiv (det finan- siella sparandet nedgår med ungefär en miljard mellan dessa år).
X. Kreditmarknaden
1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1962. Allmänt Omläggningen av kreditpolitikens inriktning våren 1962 omfattade bl. a. sänkning av diskontot i två omgångar, avskaffande av straffräntan på affärs- bankernas upplåning i riksbanken, nedsättning av livförsäkringsbolagens placeringskvoter samt upphävande av placeringskvoterna för sparbankerna. Dessa åtgärder torde i och för sig ha ökat näringslivets vilja och möjlig- heter att öka sin upplåning. Kanske ändå viktigare var dock de åtgärder som vidtogs för att stimulera affärsbankernas utlåningsverksamhet. Banksektorn utgör ju _— i varje fall på kort sikt —— kreditväsendets potentiellt mest ex- pansiva element. Bankerna ansåg sig i det nya läget kunna räkna med en politik från riksgäldskontorets och riksbankens sida som gav dem underlag för en kraftig kreditexpansion, och statsskuldpolitiken har också tillåtit en ökning av totala banklikviditeten och av bankutlåningen. Däremot har _- i varje fall under senare delen av 1962 — bankerna hållits relativt korta på kassasidan i syfte att förebygga uppkomsten av en mer svårbemästrad över- likvid situation. Bankernas tidvis omfattande upplåning i riksbanken belyser detta senare förhållande. — Riksgäldskontorets relativt återhållsamma stats- skuldpolitik bestod i att under 1962 låta en betydande andel av statsskuld- återbetalningen falla på riksbankens innehav av fordringar på staten. (Obser- vera dock den justering som i tabell 1 måste göras till följd av att jubileums- fondens 250 miljoner kronor ej längre redovisas hos riksbanken — se an- märkningen till tabellen.)
Det kan vara av visst intresse att nämna att medan omslaget i totala bankutlåningen kom i samband med diskontosänkningarna under våren 1962, så hade omsvängningen i bankernas utlåning till näringslivet utanför bostadssektorn inträtt redan under fjärde kvartalet 1961. Stora avlyft av bo- stadsbyggnadskreditiv ägde nämligen rum mot slutet av 1961, vilket möj- liggjorde en viss expansion av utlåningen till näringslivet i övrigt inom ra- men för en i stort oförändrad total utlåningsökning. För kreditväsendet som helhet tycks utlåningen till näringslivet ha tagit fart redan omkring mitten av 1961.
Bankerna förvärvade under loppet av 1962 en betydlig mängd obligationer, medan de under 1961 netto sålde för avsevärda belopp. Bankernas ändrade politik härvidlag utgjorde i själva verket en viktig orsak till omsvängning- en i kapitalmarknadsläget mellan 1961 och 1962. Obligationsköpen 1962 om- fattade i avsevärd utsträckning statsobligationer med relativt kort återstå— ende löptid som bankerna delvis förvärvade genom bytesaffärer med kapi-
Tabell X: 1. Kredilmarknaden 1961 och 1962 NettobelopP: miljoner kronor
Långivare Låntagare Summa Staten Kommuner Bostäder Närings- livet 1961 Riksbanken .............. — 250 0 0 0 —- 250 Affärsbanker .............. 0 50 125 425 600 Övriga kreditinstitut . . . . . . —— 100 325 2 400 825 3 450 Allmänheten .............. 0 0 100 500 600 Summa — 350 375 2 625 1 750 4 400 1962 (delvis uppskattningar) Riksbanken .............. -——- 600 0 0 0 ——- 600 Affärsbanker .............. 1 000 50 ——150 1 700 2 600 Övriga kreditinstitut ...... ——- 700 500 2 900 1 000 3 700 Allmänheten .............. _— 300 50 150 300 200 Summa —- 600 600 2 900 3 000 5 900
Anm. Med näringslivet avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin som ligger utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.
Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp av statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt bostadsbygg- nadskrediter och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost och avser alla andra län och obligationsköp än de nyssnämnda.
»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationen, allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalan- ställdas pensionskassa. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och närings- livet innefattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper.
I uppgifterna för »allmänheten» ingår de obligationer, förlagsbevis, aktier och diverse stats- papper, som försålts till andra köpare än de institutioner, som ingår i tabellens övriga långivar- sektorer. Företagens, hushållens och diverse fonders och kassors värdepappersköp redovisas så- ledes i denna post. Riksbankens jubileumsfond (250 miljoner kronor) har även förts hit.
Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden; kommersiella krediter eller andra finansiella transaktioner mellan och inom de reala sektorerna ingår således inte.
Uppgifterna för 1961 har avrundats till jämna 25-tal och uppgifterna för 1962, som delvis bygger på. uppskattningar, till jämna 50-ta1 miljoner kronor.
talmarknadsinstituten, som i utbyte erhöll bl. a. nyemitterade industri- och hypoteksobligationer. Bankernas portfölj av hypoteksobligationer synes emel- lertid också ha ökat. Genom bankernas obligationsköp kunde på direkta och indirekta vägar omfattande avlyft av bostadsbyggnadskreditiv och industri- län säkras, vilket har medverkat till att upprätthålla utlåningsbenägenheten i bankväsendet. De omedelbara motiven bakom bankernas omfattande obli- gationsköp torde —— förutom syftet att befordra avlyft —— ha varit dels en önskan att erhålla en likviditetsreserv för de omedelbart framförliggande åren, dels förväntningar om kursvinster på kort sikt.
Utlånings- och placeringsverksamheten hos kreditinstituten utanför affärs— bankssektorn styrs med andra kreditpolitiska medel än vad som gäller ban-
kerna. Dessa instituts förmåga till autonom utlåningsexpansion på kort sikt är nämligen betydligt mindre, varför kreditpolitiken här arbetat med instru- ment som primärt påverkat inriktningen — och alltså ej totalomfattningen — av placeringarna. Såsom inledningsvis nämndes lättades i våras dessa place- ringsregler, vilket torde ha medverkat till ett ökat utbud av långt kapital för näringslivets del. Dessutom har under 1962 ett mer strukturellt inslag i den svenska kreditmarknadsbilden, nämligen allmänna pensionsfondens fram- växt, kommit att i ökad utsträckning bidra till en uppgång i mängden place— ringssökande medel på den institutionella delen av kapitalmarknaden, en ökning som i stor utsträckning kommit bostadssektorn och näringslivet till del. Fondens nettoplaceringar var sålunda 1962 dubbelt så stora som 1961, och ca en tredjedel av ökningen är hänförlig till näringslivssektorn. »All- mänhetens» placeringar däremot bedöms ha nedgått betydligt 1962 och uppskattas, om man korrigerar för den formella transaktion som överflytt- ningen av riksbankens jubileumsfond från riksbanken till »allmänheten» innebär, ha varit negativa. Detta torde bero dels på effekter av pensions- reformen på vissa fonders placeringsbehov, dels på att företagssektorn sålt ut en relativt betydande del av sin obligationsportfölj.
Huruvida den lättare kreditpolitiken ännu hunnit få fullt genomslag på företagens upplånings- och investeringsvilja är osäkert. De erfarenheter man kan anse sig ha synes tala för att eftersläpningseffekterna är avsevärda; det kan kanske ta ett å ett och ett halvt år innan tillnärmelsevis hela effek- ten uppnåtts. Dessutom är man osäker om storleksordningen av effekterna av ränteförändringar och av förändringar i den kredit—»ransonering» som i högre eller lägre grad alltid förekommer på kreditmarknaden och som kre- ditpolitiken kan skärpa eller mildra.
Om man antar att den nämnda tidsfördröjningen är omkring ett år skulle alltså ännu en del effekter av penningpolitikens omläggning kunna tänkas kvarstå, något som konkret skulle kunna ta sig uttryck i tendenser till upp- revidering av näringslivets investeringsplaner och fortsatt hög efterfrågan på krediter under större delen av vårhalvåret. Beträffande storleksordningen av denna effekt torde man med viss rätt anse sig kunna bedöma att den ej bör vara alldeles obetydlig: det förhållandet att investeringsfondfrisläppan- det medför en viss ökning i självfinansieringsgraden och att den ökade till- gången på långa krediter säkrar en balanserad finansieringsstruktur inom företagssektorn borde medföra att den penningpolitiska lättnaden, marginellt sett, får en märkbar realekonomisk effekt. För detta talar även att politik- omsvängningen ägde rum på ett tidigt stadium av konjunkturavmattningen innan företagen råkat i ett mer utsatt läge.
Finansieringsförhållandena inom realsektorerna
Statens finansieringsbehov blev 1962 negativt med ett ännu större belopp än 1961; statssskulden nedgick sålunda med ca 600 miljoner kronor mot 350 miljoner 1961. Statsskuldpolitiken inriktades som tidigare antytts på att återbetala statsskuld placerad i riksbanken. Affärsbankernas kraftigt ökade
innehav av statspapper och nedgången för »övriga kreditinstitut» och »all- mänheten» beror mindre på statsskuldpolitikens utformning än på transak- tioner på kreditmarknaden utanför riksbanken.
I den reviderade nationalbudgeten för 1962 förutsågs ett ökat upplånings- behov för kommunerna. Dessas expansiva utgiftsplaner kunde under det gångna året också till stor del förverkligas bl. a. beroende på att kreditmark— nadsläget medgav en ökad nettoupplåning.
Bostadsinvesteringarna ökade 1962 med ca en halv miljard i löpande pri- ser och denna sektors nettoupplåningsökning beräknas till nära nog lika mycket. En avsevärd fondering av bostadssektorns skulder ägde rum, medan bostadsbyggnadskreditiven i affärsbankerna nedgick kraftigt. Inga onormala köer av låntagare som söker »lyfta av» sina korta krediter förelåg under större delen av året, liksom ej heller svårigheter att erhålla kreditiv för nya projekt.
Näringslivssektorns upplåning expanderade synnerligen kraftigt 1962 på såväl den korta som den långa delen av kreditmarknaden. Statistiska central- byråns finansstatistiska uppgifter för industrin, vilka föreligger t. o. 111. första halvåret 1962, tyder på att det lättare kreditmarknadsläget bl. a. tagit sig uttryck i en »sanering» av företagens tillgångs- och skuldsidor, så- tillvida nämligen att sådana poster som förskott, kundfordringar och lån till företag och enskilda (och motsvarande på skuldsidan) minskat respek- tive ökat mindre än tidigare. (De transaktioner som ligger bakom dessa pos- ter expanderade under den senaste kreditåtstramningsperioden; innebärande en ökad omloppshastighet hos betalningsmedlen och en i motsvarande mån minskad andel institutionellt förmedlade krediter för sektorn som helhet.) Detta tyder på att lånemedelstillströmningen 1962 ej endast använts till att finansiera realinvesteringar utan även kan ha medverkat till en förbätt- rad likviditetsställning. En grov kalkyl över finansieringsbehov (investe- ringar i fast realkapital och lager) och finansieringskällor (upplåning, in— ternt bruttosparande) ger också en antydan att åtminstone ingen avsevärd dragning på banktillgodohavanden skulle ha ägt rum under året; detta i motsats till vad som hände 1960 och 1961, då företagens bankräkningar kraftigt nedgick. En beräkning av hur de inlåningsräkningar som företagen bedöms använda sig av utvecklats under 1962 ger en liknande bild.
2. Kreditmarknadsperspektiven för 1963 Efterfrågesidan En omsvängning av statsbudgetläget beräknas komma att äga rum under loppet av 1963. Enligt kalkylerna i kapitel IX skulle således staten under in— nevarande år behöva låna nära en halv miljard kronor, netto. För kommunerna är utvecklingen den motsatta: trots en synnerligen ex- pansiv utgiftspolitik främst på investeringsområdet synes kommunernas upplåningsbehov, tack vare ännu kraftigare expanderande inkomster, sna- rast nedgå. Upplåningsbehovet uppskattas på basis av kalkylerna i kapitel IX till 250 miljoner kronor, vilket belopp införts i tabell 2.
6—630180
Tabell Xl 2. Kreditmnrknaden 1963 Nettobelopp, miljoner kronor
Efterfrågan Utbud
Staten .............................. 500 Riksbanken .......................... 250
Kommuner Affärsbankema (restpost) ..... 2 000
Bostäder .......... Övriga kreditinstitut . . .. ....... 4500 Näringslivet ...................... Allmänheten ..................... 0 Summa 6 750 Summa 6 750
Bostadsinvesteringarna uppskattas komma att öka med omkring en halv miljard i löpande priser. I tabell 2 har ett med motsvarande summa ökat lånebehov utöver den realiserade upplåningen 1962 införts.
För näringslivet utanför bostadssektorn slutligen beräknas de fasta inves- teringarna i löpande priser komma att vara ungefär oförändrade från 1962. Emellertid bedöms lagerinvesteringarna 1963 jämfört med 1962 komma att nedgå med omkring en halv miljard. Upplåningen utomlands sådan den ma- nifesteras i förskjutningspostens förändringar, kan tänkas nedgå något. Här- utöver kan tänkas ett behov av kassaökning utöver vad investeringsfondut- betalningar kan ge. Om företagens bruttosparande antas bli ungefär oför- ändrat erhålls så ett upplåningsbehov som är ca en halv miljard lägre än den realiserade upplåningen 1962. Ett lånebehov på två och en halv miljard har införts i tabell 2.
U tbudssidan
Riksbankens köp av skattkammarväxlar och obligationer antas på basis av antaganden om oförändrad valutareserv, en normal ökning av sedelom- loppet som antas motvägas av uttag på investeringsfondskonton samt ett finansiellt sparande hos riksbanken av normal omfattning, uppgå till ca en kvarts miljard. (Detta är en rent mekanisk kalkyl som bl. a. innebär att man helt bortser från hur statsskuldpolitik och likviditetspolitik kan komma att utformas under året.) »Övriga kreditinstitut» antas öka sitt placerings- behov framför allt till följd av allmänna pensionsfondens fortsatta tillväxt. Ett till fyra och en halv miljard avrundat belopp har införts i tabell 2. »All- mänhetens» placeringar har schablonmässigt satts till noll. A ffärsbankerna bidrar med det belopp som behövs för att utbuds- och efterfrågesidorna skall gå jämnt ihop.
Om den ekonomiska politikens allmänna inriktning antas oförändrad un- der hela året bör inga svårigheter uppstå att realisera den i tabellen skis— serade utläningsökningen. Några »utrymmesproblem» på kreditmarknaden skulle i denna bemärkelse således ej vara för handen.
XI. Sammanfattande översikt
I de föregående kapitlen har utvecklingstendenserna inom olika delar av den svenska ekonomin blivit belysta. Dessa tendenser redovisas siffermäs- sigt i tabell 1: Preliminär försörjningsbalans för 1963. Av redogörelserna för Siffrornas beräkning framgår att osäkerhetsgraden genomgående är bety- dande.
Den allmänna bild av det ekonomiska läget 1963 som kan avläsas i för- sörjningsbalansen innebär att en fortsatt hög aktivitet kommer att upprätt— hållas och att produktionen fortsätter att stiga i ungefär samma takt som under 1962 (med ca 31/2 procent). Produktionsökningens sammansättning och allmänna förutsättningar kommer närmare att beröras i det följande.
Även för exporten (inklusive tjänstenettot) förutses en ökning, 3 procent, vilket dock är väsentligt lägre än 1962. Uppgången väntas bli starkast fram- trädande ifråga om papper och massa, sedan lageravveeklingen för sist— nämnda produkt inom köparländerna numera förefaller vara avslutad. För verkstadsindustrin väntas fortsatt exportstegring som dock väntas bli mind- re ån 1962, medan däremot exporten av järn och stål väntas förbli oföränd- rad. För exportpriserna förutses i medeltal ett likaledes oförändrat läge. To— talt sett beräknas således exporten även 1963 förbli en expansionsstödjande faktor. Huruvida den beräknade exportökningen till fullo kommer att för- verkligas torde, såsom framgår av det följande, främst bli beroende av den
Tabell XI: ]. Preliminär försörjningsbalans för 1963 Miljoner kronor i 1962 års priser
1962 Förändring 1962—1963 milj. kr. milj. kr. procent Tillgång Bruttonationalprodukt ........................... 81 300 + 3 000 + 3,5 Import ......................................... 16 100 + 500 + 3 Summa tillgång 97 400 + 3500 + 3,5 Efterfrågan Privat bruttoinvestering ......................... 15 200 + 50 + 0,5 Statlig bruttoinvestering ......................... 5800 + 350 + 6 Kommunal bruttoinvestering .................... 4 800 + 600 + 12 Lagerförändring ................................. + 700 _ 5001 . Privat konsumtion .............................. 44 000 + 1 800 + 4 Statlig konsumtion .............................. 4400 + 250 + 6 Kommunal konsumtion .......................... 6500 + 400 + 6 Export ......................................... 16000 + 550 + 3 Summa efterfrågan 97 400 + 3500 + 3,5
1 Siffran innebär att lagerökningen 1963 har förutsatts bli av storleksordningen 200 miljoner kronor, dvs. omkring 500 miljoner kronor mindre än som beräknats för 1962.
internationella konjunkturutvecklingen i synnerhet vad avser andra halv- året 1963.
För det privata näringslivets investeringar utom bostäder väntas en obe- tydlig volymminskning från 1962 till 1963. Industrins investeringar förutses emellertid komma att minska ca 8 procent. Utsikterna för de privata investe- ringarna berörs ytterligare i det följande.
Trots det förutsatta stilleståndet i det privata näringslivets investeringar förutses investeringsvolymen totalt komma att stiga med 4 procent vilket för övrigt står i god överensstämmelse med långtidsutredningens prognoser. Ökningen avser emellertid helt bostäder samt statliga och kommunala inves— teringar och kommer — i huvudsak som en följd härav — att i sin helhet bestå av byggnads— och anläggningsarheten.
Beträffande inkomster, priser och konsumtion torde i huvuddrag följande böra anföras.
Från 1962 till 1963 beräknas den genomsnittliga lönenivån stiga med 6 1/2 procent, vilket innebär en påtagligt lägre ökningstakt än från 1961 till 1962. Detta sammanhänger främst med att de tvååriga avtalen stipulerar mindre höjningar för 1963 än för 1962. Tillsammans med en något mindre inkomst- ökning för andra än löntagare samt någon ökning av sysselsättningsvolymen skulle ökningen i den totala inkomstsumman bli drygt 7 procent. Sedan mar- ginalskatteeffekten avdragits och effekten av höjda folkpensioner, barnbidrag och utbetalda försäkringsbelopp tillagts, visar sig den disponibla inkomstsum- mans procentuella höjning bli ungefär densamma som för inkomstsumman före skatt. De disponibla inkomsternas realvärde reduceras med förutsedda prisstegringar, vilka med hänsyn till den förutsatta lönehöjningen och andra kända faktorer rent kostnadsmässigt beräknas till drygt 2 procent. Detta är något mindre än den prisstegring som inträffat under loppet av 1962 utöver höjningen av omsättningsskatt och bensinskatt. Realinkomstökningen skulle därmed bli 5 procent totalt och drygt 4 procent individuellt.
Den privata konsumtionen kan väntas procentuellt stiga något mindre än de disponibla realinkomsterna som följd av den sparandeökning som bru- kar uppkomma vid betydande inkomstökningar. Här har därför räknats med 4 procents privat konsumtionsökning.
Den offentliga konsumtionen, dvs. statens och kommunernas verksam- het i form av undervisning, sjukvård, försvar osv., kommer enligt förelig- gande stater och riksstatsförslag att liksom föregående år stiga relativt starkt 1963. Detta är ett uttryck för den pågående utbyggnaden av utbildningsvä- sendet, sjukvården m. m. samt viss förstärkning av försvarsberedskapen.
Lagerökningen under det nyss förflutna året synes ha varit mindre än un— der 1961; den synes nämligen ha påverkats av ansträngningar till normali- sering av en — som det inom vissa branscher förefallit — alltför hög lager- hållning. För 1963 väntas ytterligare minskning av lagerinvesteringarna. På råvarusidan väntas rent av någon lageravveekling; för färdigvaror och va- ror i arbete förutses blygsamma ökningar. Bland skogsindustrierna väntas lageravveekling även för färdigvaror. Överslagsmässigt har i försörjnings—
balansen för 1963 upptagits en med 500 miljoner kronor i förhållande till 1962 minskad lagerökning. Det faktiska utfallet kan väsentligt komma att avvika härifrån, eftersom lagervariationer till stor del utgör en restpost, en buffert mot oväntade skillnader mellan väntad och realiserad efterfrågan. Även för importen förutses en viss volymökning 1963. Procentuellt är ök- ningen dock endast ungefär i linje med vad som beräknas för nationalpro— dukten. —— Importen beräknas nämligen stiga 3 procent eller obetydligt mindre än exporten. Denna ökning har erhållits med ledning av kommers- kollegiets beräkningar, vilka baserar sig på branschvisa studier av de aktu- ella tendenserna mot slutet av 1962. En sådan uppgång överensstämmer dessutom väl med det resultat konjunkturinstitutet kommit fram till genom att analysera effekten på importen av de sannolika förändringarna inom skilda efterfrågekategorier. För importpriserna förutses i medeltal ett hu- vudsakligen oförändrat läge liksom för exportpriserna. Bytesförhållandet gentemot utlandet skulle alltså förbli oförändrat från 1962 till 1963. Även bytesbalansen väntas bli i det närmaste oförändrad från 1962 till 1963.
Den bild av utsikterna för Sveriges ekonomi 1963 som sammanfattas i för- sörjningsbalansen innebär att varken något generellt inflationstryck eller något beaktansvärt efterfrågeunderskott är att vänta, åtminstone inte un- der första halvåret 1963. Såsom närmare har utvecklats i kapitel V skulle visserligen nationalproduktens volym under idealiska efterfrågeförhållanden kunna tänkas bli en knapp procent större än vad som nu synes bli fallet, men en sådan totalkalkyl ger inte — och har heller inte föregivits ge — nå- gon allsidig karakteristik av det samhällsekonomiska balansläget. Känne- tecknande för detta under 1963 synes nämligen bli den kvarstående ojämn- het med vilken efterfrågan torde komma att riktas mot olika grenar av samhällsekonomin och olika delar av arbetsmarknaden. Det finns sålunda anledning att förvänta samtidiga inslag av både över- och underskott av efterfrågan i förhållande till den på olika områden möjliga produktionsnivån.
Ojämnheten i efterfrågetrycket har satt sin prägel på produktionsutsik- terna, som visar på kraftig expansion av byggnads- och anläggningsverksam- heten, en mera blygsam ökning av verkstädernas produktion och en direkt minskning inom skogsavverkning och därav beroende transportarbeten.
I fall enbart det totalekonomiska utrymmet hade varit avgörande för ex- pansionsmöjligheterna på byggnadssidan skulle en ännu kraftigare ökning av byggnadsvolymen än den som nu planeras av allt att döma ha varit ak- tuell, i all synnerhet som det härigenom skulle ha blivit möjligt att i än större utsträckning tillgodose tidigare återhållna utbyggnadsplaner. Med hänsyn till de kapacitetsproblem som föreligger på planerings- och projekte- ringssidan och med tanke på de begränsade möjligheterna att tillföra, utbil- da och omskola arbetskraft för byggnadsindustrin torde utrymmet för ök— ning av byggnadsvolymen i själva verket framstå som begränsat i förhållan- de till den efterfrågan på byggnadsarbeten som i och för sig hade kunnat göras effektiv. I den meningen föreligger för närvarande en överskottsefter-
frågan på byggnadsarbeten, medan förekommande underskott i efterfrågan främst synes vara lokaliserat till skogsarbeten och skogsindustrier.
Inom investeringsproduktionen synes problemställningen bli helt olika på byggnadsområdet och inom verkstadsproduktionen. På byggnadssidan före- ligger ett produktionsproblem; på verkstadssidan skulle ett efterfrågepro- blem kunna tänkas bli aktualiserat. Verkstadsindustrin väntas dock lämna något bidrag till den beräknade produktionsökningen 1963. Enligt en av kon- junkturinstitutet upprättad försörjningsbalans beräknas sålunda industri— grenen öka sin produktion med ett par procent. Efterfrågan på verkstads— produkter förutses få tillskott från privat konsumtion, offentliga investe- ringar — däribland militärbeställningar — och export, medan däremot in- dustrins maskininvesteringar svarar för ett visst efterfrågebortfall.
Även arbetsmarknaden har rönt inverkan av den ovan berörda ojämnhe- ten i efterfrågetrycket. För närvarande råder ett inte oväsentligt överskott på arbetskraft inom glesbygden i nordligare delar av landet, samtidigt som det alltjämt föreligger tendenser till arbetskraftsbrist inom sydligare delar av landet och där särskilt inom byggnadsindustrin. Arbetsmarknadspoliti- ken är inställd på att stimulera arbetskraftens rörlighet i riktning mot de regioner och näringsgrenar där den för närvarande efterfrågas. Dock torde även beredskapsarbeten komma att spela en betydande roll bland de arbets- löshetsbekämpande åtgärderna. Då dessa även eljest i hög grad är inriktade på byggnads- och anläggningsarbeten skulle frågan om tillgången på plane- rings- och projekteringsresurser inom byggnadsområdet kunna få en arbets- marknadspolitisk tillspetsning. Visar det sig omöjligt att i tillräcklig mån effektivera dessa resurser, är det inte ens uteslutet att ett ur sysselsättnings- synpunkt motiverat pådrag av ytterligare byggnadsarbeten skulle kunna få den verkan att specialutbildad arbetskraft och projekteringsresurser dras bort från byggnadsföretag som annars hade kunnat förverkligas.
Det torde vara realistiskt att räkna med vissa förskjutningar i arbets- marknadsläget under loppet av 1963. De sysselsättningssvårigheter inom skogsbruket som förefaller ofrånkomliga under första halvåret kan snarast komma att i någon mån mildras fram mot slutet av året, medan man för verkstadsområdet har att räkna med möjligheten av att det under året fram- kommer tendenser till försvagning av arbetsmarknadsläget.
Inledningsvis har framhållits att osäkerhetsgraden i försörjningsbalansens olika delposter genomgående är betydande.
I fråga om vissa poster har emellertid denna osäkerhet en speciell karak- tär, betingad av den osäkerhet som i sin tur kan anses känneteckna de rå— dande konjunkturutsikterna. De faktorer som i all synnerhet berörs härav är utrikeshandeln och främst exporten, som är beroende av den interna- tionella konjunkturutvecklingen, samt vidare företagens, speciellt industrins, investeringar och den privata konsumtionen.
Vid beräkningen av den för 1963 sannolika exporten har utgångspunkten utgjort ett antagande om fortsatt ekonomisk expansion om än i något däm—
pad takt såväl i Västeuropa som i Förenta staterna. I den mån risker kan anses föreligga för en starkare uppbromsning av den internationella eko— nomiska expansionen än vad som här framstått som det mest sannolika, torde dessa i främsta rummet hänföra sig till en mera påtaglig försämring av företagens och speciellt industrins investeringskonjunkturer i Västeuropa än vad som i första hand har förutsatts.
En dämpning av industrins investeringar har inom vissa länder gjort sig gällande redan under 1962 och bl. a. yttrat sig i en svag tillbakagång i ma- skinindustrins produktionsvolym under tredje kvartalet i Västtyskland, Frankrike och Österrike. Bakom tendensen till avmattning av företagens investeringskonjunktur ligger en inträffad sammanpressning av industri- företagens vinstmarginaler med åtföljande begränsning av deras självfinan- sieringsmöjligheter samt en inom flera industrigrenar framträdande över- kapacitet. Det förefaller troligt att dessa tendenser kommer att fortsätta att göra sig gällande under 1963, men det har likväl ansetts övervägande sannolikt att avmattningstendenserna inte kommer att göra sig gällande med sådan styrka att man behöver befara ett internationellt bakslag för den samlade verkstadsproduktionen eller ett avbrott för den internationella eko- nomiska expansionen.
Bland faktorer som talar mot en allvarlig nedgång i industriinvestering- arna må framhållas att kapacitetsöverskotten med vissa undantag åndOck synes vara av förhållandevis begränsad karaktär samt vidare att omställ- ningen till vidgade Europamarknader torde ha givit många företag anled- ning att driva en mera djärv finansieringspolitik än som eljest hade ifråga— kommit. Dessutom synes man ha skäl att förutsätta att den ekonomiska politiken inom flertalet västeuropeiska länder kommer att vara inriktad på att aktivt och förhållandevis snabbt motverka mera påtagliga nedgångs- tendenser i den mån sådana skulle komma att framträda.
Att helt bortse från möjligheterna av en mera markant försämring inom Västeuropa av företagens investeringskonjunktur speciellt under andra halv- året 1963 har likväl inte förefallit möjligt, ehuru detta utvecklingsalternativ framstår som det mindre sannolika. Blotta möjligheten av en sådan even— tualitet synes emellertid motivera att problemet i det följande ägnas ett visst utrymme även om detta kommer att stå i disproportion till den i och för sig begränsade sannolikhet som här tillmätes detta alternativ.
Ett sådant mera ofördelaktigt utfall skulle kunna tänkas aktualiserat om tendensen till vinstminskningar accentueras och den ekonomiska politiken inom berörda länder ej tillräckligt smidigt anpassas till den ändrade kon- junktursituationen. Om dessutom — vilket dock förefaller mindre sanno- likt — ett snabbt återställande av stabiliteten i pris- och kostnadsutveck— lingen i ett avmattningsläge betraktas som en primär uppgift för den eko- nomiska politiken skulle — med hänsyn till sannolika eftersläpningseffekter av de senaste årens kraftiga kostnadsstegringar — produktion och syssel- sättning mycket väl hinna påverkas i depressiv riktning, innan den efter- strävade pris- och kostnadsstabiliteten hunnit förverkligas.
Vid en ekonomisk politik som mera följsamt anpassas efter sysselsätt- ningsläget och konjunkturutvecklingen skulle vad som ur efterfrågesyn— punkt kan tänkas brista i företagens investeringar lättare kunna kompen— seras genom ytterligare tillväxt av offentlig konsumtion, bostadsbyggande och offentliga investeringar —— liksom för övrigt också genom finanspolitiska åtgärder ägnade att stimulera den privata konsumtionen. Nedgången i före— tagens investeringar skulle samtidigt kunna motverkas genom härför läm- pade finans— och kreditpolitiska åtgärder.
Den ekonomiska politikens verkningsmöjligheter i konjunkturstabilise- rande riktning kan givetvis komma att påverkas av den samordning av planeringen på lång sikt och på kort sikt som nu synes vara aktuell inom ett flertal europeiska länder. En sådan samordning borde i och för sig kun— na genomföras på ett sådant sätt att detta ej medför någon nedsättning av den konjunkturpolitiska initiativförmågan. Dessutom borde det vidgade ekonomisk-politiska samarbetet mellan länderna gynnsamt påverka möj— ligheterna att bedriva en aktiv konjunkturpolitik.
Av uppgifter som kunnat erhållas om den ekonomiska politikens aktuella inriktning och vilka närmare redovisas i kapitel III framgår att den plane- rade ekonomiska expansionen under 1963 åtminstone inom vissa länder kommer att bäras upp främst av konsumtion, bostadsbyggande och offent— liga investeringar, medan man däremot är inställd på att näringslivets och främst industrins investeringar kommer att kännetecknas av stillestånd eller svag tillbakagång. En sådan inriktning av den ekonomiska planeringen är klart belagd i fråga om Storbritannien, Nederländerna och Norge. Skulle en mera utpräglad konjunkturförsämring göra sig gällande torde man allmänt kunna räkna med en aktivering av den ekonomiska politiken i expansivt syfte. Vad Förenta staterna beträffar framstår riskerna för en konjunktur- försämring under 1963 nu som mindre framträdande än för endast några månader sedan. Osäkerheten gäller här snarast huruvida man för 1963 har att emotse en påtaglig stegring av den ekonomiska aktiviteten eller ej.
Till de — särskilt ur svensk synpunkt — gynnsamma dragen i den in- ternationella konjunkturbilden hör vidare att det produktionshämmande inflytandet från lagercykeln i huvudsak synes ha upphört för skogsindustri- erna samt åtminstone avtagit på järn- och stålområdet.
Skulle en markant försämring av företagens investeringskonjunktur ute i Västeuropa trots allt komma att inträffa, skulle den svenska ekonomin di- rekt kunna få känning härav genom en försvagning av verkstadsexporten, medan en ytterligare avmattning på järn- och stålmarknaden vore en tänk- bar indirekt verkan. För bedömningen av utsikterna för den samlade verk- stadsproduktionen i Västeuropa synes det vara av betydelse att inga av- mattningstendenser hittills kunnat spåras inom den del av verkstäderna som är inriktade mot privat konsumtion —- inklusive biltillverkning _ lik— som överhuvudtaget inte inom den elektrotekniska industrin. Vad speciellt beträffar den svenska maskinexporten må erinras om att EEC-området, där ett eventuellt omslag i verkstadskonjunkturen främst kunde förmodas bli
initierat, ur svensk synpunkt svarar för en relativt begränsad marknads- andel, ca 25 procent, eller obetydligt mera än sammanlagt för Danmark, Norge och Finland.
Med hänsyn till exportproduktionens nuvarande orderläge kan en väst— europeisk konjunkturförsämring under 1963 inte väntas få några mera be- tydande återverkningar på den svenska verkstadsexporten under första halv- året. De risker, som kan tänkas föreligga för att denna eller andra delar av exporten skall försvagas till följd av internationella konjunkturföränd- ringar i depressiv riktning, hänför sig sålunda främst till andra halvåret 1963. Å andra sidan torde inte heller möjligheten av en förnyad intensifiering av den internationella investeringskonjunkturen fram mot slutet av 1963 få anses helt utesluten. En uppgörelse i marknadsfrågorna skulle exempel- vis härvid kunna verka som en stimulerande faktor.
Den förut omtalade ökningen med 4 procent av den privata konsumtio- nens volym, vilken beräknas intråffa 1963, måste med utgångspunkt från tidigare erfarenheter betecknas som förhållandevis kraftig. Den ligger dock väl i linje med långtidsutredningens bedömning av konsumtionsutveck- lingen fram till 1965. Tillväxten av de disponibla inkomsterna beräknas emellertid realt bli ännu kraftigare, ca 5 procent, varigenom det utöver kon- sumtionsökningen skulle bli utrymme för en förhållandevis stor ökning av det personliga sparandet. Anledningen till att konsumtionen trots den stora inkomstökningen inte beräknas stiga kraftigare är att den erfarenhetsmässigt brukar visa någon eftersläpning i förhållande till inkomsterna, när dessa stiger väsentligt utöver det normala. Det ligger emellertid i sakens natur att den uppskattning av konsumtionsvolymen 1963 som upptagits i för- sörjningsbalansen är omgiven av betydande osäkerhetsmarginaler.
Den förutsedda ökningen av hushållens disponibla realinkomster med ca 5 procent framstår som betydande när den ses i relation till den förutsedda ökningen av den reala bruttonationalprodukten med drygt 3,5 procent. Att en så kraftig ökning av realinkomsterna beräknas inträffa beror i själva verket på omständigheter som inte kan väntas bestå på lång sikt. Konsu- mentprisernas uppgång har —- bortsett från höjda indirekta skatter — un- der ett antal år varit påfallande begränsad i förhållande till utvecklingen av inkomster och lönekostnader. Prisprognosen för 1963 ansluter sig i hög grad till denna utvecklingstendens. En av de viktigaste orsakerna till den mode- rata utvecklingen av konsumentpriserna synes vara att de internationellt be- stämda priserna, som utgör en beaktansvärd om än inte dominerande kost- nadskomponent med inflytande på konsumentpriserna, har legat förhållan- devis oförändrade eller _ ur ett något längre perspektiv rentav haft en fallande tendens. Detta gäller för Sveriges del beträffande såväl import- som exportpriser.
På längre sikt förefaller det ofrånkomligt att utvecklingen av lönekostna- der och av internationellt bestämda priser kommer att visa större överens- stämmelse. Sådan kan exempelvis tänkas uppkomma därigenom att löne-
kostnadernas stegringstakt pressas ned till i närheten av den årliga produk- tivitetsstegringen, i vilket fall fortsatt prisstabilitet inom den internationella handeln förefaller sannolik. En närmare överensstämmelse skulle givetvis även kunna uppnås därigenom att de internationellt bestämda priserna — dvs. ur inhemsk synpunkt såväl import- som exportpriser — med tiden börjar stiga i en takt som står i närmare överensstämmelse med lönekostna- dernas nuvarande utveckling här och inom flertalet västeuropeiska länder.
De uppskattningar rörande prisernas och löntagarinkomsternas utveck- ling som framlagts i nationalbudgeten bör i princip medge vissa slutsatser om hur fördelningen av de totala inkomsterna inom samhället kan komma att gestalta sig under 1963. En överslagskalkyl häröver torde äga sitt intres- se, då den i viss mån synes kunna belysa huruvida de skilda uppskattningar som gjorts rörande pris-, produktions- och inkomstutvecklingen kan anses inbördes förenliga. Vidare skulle de resultat som framkommer beträffande företagsinkomsternas utveckling kunna vara värda att beaktas vid bedöm— ningen av det privata näringslivets investeringsplaner.
En sådan kalkyl har genomförts inom konjunkturinstitutet med utgångs- punkt från nationalräkenskaperna och utvisar att bruttonationalinkomsten (exklusive indirekta skatter och subventioner) vid de gjorda prisuppskatt- ningarna kan beräknas komma att stiga ca 6 procent. Lönekostnadssumman (summa löner och arbetsgivareavgifter) ökar ca 8 procent, medan återsto- den — dvs. företagsinkomster före skatt (men efter arbetsgivareavgifter) inklusive avskrivningar, utgiftsräntor o. dyl. —— stiger ca 3 procent. Resulta— tet återspeglar ett grundläggande drag i den använda priskalkylen, nämligen att företagsersättningarna per producerad eller omsatt volymenhet i stort skulle förbli oförändrade till sina belopp i kronor och ören. Inom speciella näringsgrenar har man emellertid att räkna med direkta sänkningar av des- sa ersättningar såsom exempelvis inom malmbrytning och vissa andra ex- portindustrier.
Om den andel av dessa hruttovinster i vidsträckt bemärkelse som utgör företagssparande förblir oförändrad — vilket dock endast är en grov giss— ning — skulle företagens självfinansieringsmöjligheter 1963 realt sett varken bli större eller mindre än 1962. Då det privata näringslivets totala investe- ringsvolym inberäknat lagerökning men exklusive bostäder beräknas sjunka med 600 å 700 miljoner kronor från 1962 till 1963, är det tänkbart att före— tagens behov av lånefinansiering kommer att i någon mån minska under 1963. Med hänsyn till de sammanlagda osäkerhetsmomenten i de samman— ställda beräkningarna blir denna slutsats dock ganska osäker.
Det privata näringslivets investeringar i fast realkapital utom bostäder väntas som tidigare framhållits sjunka något _ närmare bestämt med ett hundratal miljoner kronor från 1962 till 1963. Ökade investeringar förutses inom handel och privat samfärdsel, medan industrins investeringar väntas komma att minska med ca 8 procent. Nedgången synes främst bli förlagd till massaindustrin, men även verkstadsindustrin väntas minska investe- ringsvolymen — för sin del med ca 7 procent. Dessa prognoser är baserade
på en i november företagen enkät vars uppgifter otvivelaktigt utgör det bästa utgångsmaterial för en bedömning av investeringsutsikterna för 1963 som hittills står till buds. Industrins faktiska investeringar under 1963 torde inte desto mindre till viss del komma att påverkas och bestämmas med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen under årets lopp.
Frågan uppställer sig därför om det finns några speciella drag i den eko- nomiska utveckling som väntas för 1963 som kan förmodas påverka industri- investeringarna i en annan och till äventyrs mera depressiv riktning än vad som framgår av investeringsenkäten och vidare om det eventuellt är möj- ligt att klarlägga de utvecklingstendenser som kommer att göra sig gällande på något längre sikt in i 1964. Den investeringsminskning under 1963 som synes framgå av investeringsenkäten torde nämligen — mot bakgrunden av det höga utgångsläget 1961 och 1962 —— inte i och för sig inge någon större oro med hänsyn till den framtida produktivitets- och produktionsutveck- lingen. Vad som skulle kunna ge anledning till om är väl närmast riskerna för att detta skulle utgöra inledningen till en mera djupgående och långvarig nedgång i industrins utbyggnad, som skulle kunna tänkas bli besvärande både med hänsyn till sina omedelbara verkningar ur sysselsättningssynpunkt och med tanke på de mera långsiktiga återverkningarna på den framtida produktionsförmågan. Hur industrins investeringsvilja i fortsättningen kom- mer att utvecklas blir rimligen i hög grad beroende av hur dess framtida av- sättningsmöjligheter och vinstutsikter kan komma att gestalta sig.
De överslagskalkyler som anförts i det föregående har inte tytt på någon väsentlig allmän minskning av företagens bruttovinstsummor och självfinan- sieringsmöjligheter från 1962 till 1963. Om lånemöjligheterna förblir lika goda under 1963 som de under 1962 successivt har utvecklats till att bli, skulle det förefalla som om någon ytterligare investeringshämmande inver- kan — utöver den som kommit till uttryck i investeringsenkäten — inte be- hövde befaras under 1963. En viss återhållande verkan vore dock tänkbar ifall det bland företagen funnes en utbredd motvilja mot att under ytterli- gare ett år öka sin upplåning i förhållandevis stor utsträckning eller om en sådan upplåning mera allmänt mötte hinder med hänsyn till en successivt inträdande brist på goda säkerheter. — Någon tillräcklig grund för en ytter- ligare korrigering av investeringsprognosen synes dessa överväganden dock inte innebära.
Sammanfattningsvis skulle den svenska ekonomin även 1963 få stöd av en stigande internationell efterfrågan åtminstone under den första delen av året för vilken utsikterna relativt väl torde kunna överblickas; ifråga om den in- terna konjunkturens drivkrafter observeras att dessa i än högre grad än un- der 1962 synes komma att förskjutas i riktning mot bostäder och offentliga investeringar och därmed också till byggnads- och anläggningsverksamheten.
Hållbarheten i nationalbudgetens bedömningar är givetvis mera begrän- sad för de senare delarna av året. Denna reservation gäller i synnerhet be- träffande den internationella ekonomiska utvecklingen och dess inverkan på den svenska ekonomin.
SUMMARY OF THE ECONOMIC SURVEY FOR 1963
”The preliminary national budget”
The general picture of the economic situation in 1963 as reflected in the balance of resources (see the table below) shows av continued high level of economic activity and a continued rise in production at roughly the same rate as in 1962 (by about 3.5 per cent). The structure and general back- ground of this increase in production will be discussed below.
An increase, by 3 per cent, is also forecast for exports (incl. net of ser- vices), but this is considerably less than in 1962. The upswing is expected to be most marked in the case of paper and pulp, now that the liquidation of stocks in our market countries appears to have come to an end. A continu- ed increase in exports is also expected in the engineering industry, although to a lesser extent than in 1962, while exports of iron and steel are expected to be constant. Export prices are expected to remain roughly unchanged. All in all, exports are thus forecast to remain a factor contributing to expansion also in 1963. As will become clear in the folowing, whether the forecast in- crease for exports will in fact materialize will depend mainly on international economic developments, particularly as concerns the second half of 1963.
A slight decrease 1962—63 is expected in the volume of private invest- ments, excluding housing. Investments in mining and manufacturing, how- ever, are expected to fall by as much as 8 per cent. The prospects for private investments will be considered in more detail below.
In spite of the forecast stagnation in private investments (excl. housing), the total volume of investment should rise by 4 per cent, which fits in very well with the forecasts of the latest Survey of Long Term Economic Develop- ment. The increase, however, is entirely in respect of housing and central and local government investments, and will —— as a result — consist almost entirely of building and construction.
The situation as regards incomes, prices and consumption is roughly as follows.
The average wage level is expected to increase from 1962 to 1963 by 6.5 per cent, which is a considerably lower rate of increase than from 1961 to 1962. This is mainly because the two-year agreements now in force stipulate smaller raises for 1963 than for 1962. Together with a slightly smaller in- come increase wfor other than wage earners and a slight increase in the volume of employment, the total sum of incomes should increase by just over 7 per cent. After deduction for marginal tax and additions for higher old age pensions, children's allowances and insurance payouts, the percent—
Preliminary Balance of Resources for 1963 (1962 prices)
1962 Millions of Change 1962—1963 Kronor Millions of Kronor Per cent Supply 81 300 3 000 + 31/ . ' 1 d .............. + tillgå???? ???. flit ............... 16 100 + 500 + 3 ' Total supply 97 400 + 3 500 + 31], Demand Private gross investment ............ 15 200 + 50 + lla Central government gross investment. . 5 800 + 350 + 6 Local government gross investment . . 4 800 + 600 + 12 Increase in stocks .................. + 700 _ 5001 . Private consumption ................ 44 000 + 1 800 + 4 Central government consumption . . . . 4 400 + 250 + 6 Local government consumption ...... 6 500 + 400 + 6 Exports ............................ 16 000 + 550 + 3 Total demand 97 400 + 3 500 + 33%
1 The figure implies an increase in stocks in 1963 of Kronor 200 million, i. e. Kronor 500 million less than in 1962.
age rise in total disposable income is about the same for total income before taxation, i.e. 7 per cent. The real value of disposable income is reduced by the forecast price increases which, with the expected Wage increase and other known factors, is estimated at just over 2 per cent. This is slightly less than the price increase (excluding the increase is sales tax and petrol tax) in 1962. The increase in real disposable income should thus be 5 per cent totally and just over 4 per cent individually.
Privat consumption is expected to show a somewhat smaller percentage increase than disposable real income, due to the increase in saving that is usually noted following marked increase in income. An increase in private consumption by 4 per cent is therefore forecast.
Public consumption, i.e. the activities of the central and local government authorities in the form of current expenditure on education, medical services, defence, etc. will —— as in 1962 — expand relatively strongly, according to budget data now available. This reflects the current expansion of the educational system, the medical services etc. and a certain strengthening o-f defence.
The increase in stocks in 1962 seems to have been less than in 1961, and appears to have been influenced by the efforts in many sectors actively to reduce stocks. A further decrease in stock investments is expected in 1963. There is actually expected to occur a slight liquidation. of stocks of basic materials while finished goods and goods in process are expected to show very modest increases. In the :forest products industries a liquidation orf stocks is expected even 'for finished goods. All in all, there is forecast in the balance of resources for 1963 a stocks increase which is Kr. 500 million
smaller than in 1962. Actual outcome may be very different, as variations in stocks are to a large extent a residual item, a buffer against unexpected discrepancies between assumed and actual demand.
A certain volume increase is also forecast for imports. The percentage in.- crease is roughly in 'line with the increase calculated for G.N.P. Imports are thus expected to increase hy around 3 per cent, which is slightly less than exports. This figure is based on the calculations of the Board of Trade, which are in turn! based on sector-by-sector studies of actual tendencies towards the end of 1962. It also tallies with the results arrived at by the Institute of Economic Research through an analysis of effects on imporls of the probable changes in the different categories of demand. For import, as for export prices, the general situation is expected to remain unchanged. Terms of trade should thus be much the same in 1963 as in 1962. Nor is any great change expected in the balance of current payments.
The overall picture of the Swedish economy in 1963 as given above in- volves neither a general inflationary pressure nor any marked deficit in demand, at least during the first half of the year. The volume of G.N.P. could, with a more ideal location of demand, be something like 1 per cent higher than is now forecast, but such a way of calculating does not give a fair picture of the national economic balance. What is likely to be typical of 1963 is a continuing unevenness in demand in different parts of the econo- my and of the labour market. There are thus likely to be surpluses as well as deficits of demand in relation to the possible levels of production in dif- ferent sectors.
The unevenness in the pressure of demand—s is reflected in the production prospects, which indicate a strong expansion of building and construction, a modest increase in production in engineering, and a decline in timber- cutting and the transport services dependent on the latter.
If the total availability of productive resources was alone decisive for the prospects o-f expansion vin building, an even larger increase in volume would have been feasible, particularly as this would have made it possible to realize even more of the plans for expansion already being held over. In view, how— ever, of the limited capacity as regards planning and projecting and the by no means unrestricted capacity for recruiting, training and retraining of labour for the building industry, the overall potential for an increase in the volume of building seems limited, in relation to the demand that could have been raised. In this sense there is at present a surplus demand for building, while such deficits in demand as exist seem mainly to be localized to forestry and the forest products industry.
The problems in the engineering industry seem exactly the reverse of what they are in the building sector. In build-ing there is a shortage of capacity, while in engineering there could well be a certain shortage of demand. Even so, the engineering industry is expected to contribute in some measure at least to the production increase in 1963. According to the National Institute of Economic Research, this branch is expected to increase its production by
a couple of per cent. The demand for engineering products is expected to be stimulated by private consumption, public investments (including defence orders), and exports, while orders for machinery for mining and manufac- turing are expected to show a certain decline.
The unevenness in the pressure of demand has influenced the labour market as well. At present there is a considerable surplus of labour in forest— ry and in the northern parts of the country, while there are still tendencies of a surplus demand in the more southerly parts of Sweden, particularly in the building industry. Labour market policy is now directed at stimulating the mobility of labour towards the regions and sectors where there is a de- mand. Even so, local public relief works are also likely to play a consider- able role in combating unemployment. As the latter — like some other count- er-cyclical measures taken —— consist mostly of building and construction jobs, the problem of providing adequate planning and projecting resources is likely to become acute. If it proves impossible to strengthen such re- sources sufficiently, it could even be that the provision of further building jobs, warranted from the point of view of employment, would in fact only draw specially trained labour and projecting resources away from building projects that would otherwise have been put into effect in the normal course of even—ts.
It seems realistic to expect certain shifts in the labour market situation in the course of 1963. The employment difficulties in forestry that seem inevit- able in the earlier part of the year may well ease off towards the end, while it is distinctly possible that the labour market situation in the engineering sector will tend to weaken during the course of the year.
As mentioned already, the individual items in the balance of resources are rather uncertain. In. some cases, however, this uncertainty is of a special type, caused simply by the uncertainty of business prospects in general. The main factors that depend on such general trends are foreign trade, particular- ly exports, which follow international economic development, business in- vestments, and private consumption.
ln calculating the probable development of exports in 1963, there was assumed a continuing —— but sligthly slower — economic expansion both in Western Europe and in the United States. Such risks as exist of a more abrupt fall—off in the rate of growth are bound up mainly with the possibility of a more marked deterioration in business investments (particularly in in- dustry) in Western Europe than is now expected.
In certain countries a slackening-off in industrial investments has been noted even in 1962, as reflected for instance in a slight decline in the volume of production of machinery in Western Germany, France and Austria in the third quarter of 1962. Behind the tendency for private investments to slacken off is the reduction of private industryls profit margins, implying a decrease of firms” self—financing capacity, and in a number of branches an apparent surplus capacity. It seems probable that these tendencies will continue to make themselves *felt in 1963, but it is not, even so, thought prob—able that
they will be so marked that we need fear an overall international decline in engineering production, or an end to international economic expansion.
One of the circumstances arguing against any serious decline in industrial investments is that the surplus in capacity seems, with a few exceptions, to be relatively limited and that the transition to wider European markets has probably given many firms cause to pursue a bolder financing policy. It seems, moreover, that economic policy in the majority of Western European countries will be directed to countering, actively and relatively quickly, any marked tendencies to a decline if and when these appear.
On the other hand, one cannot entirely ignore the possibility of a marked deterioration in business investments in Western Europe, particularly during the second half of the year, even if this alternative does not seem the most probable. The very existence of such a possibility warrants a discussion of the problem, though the space devoted to it below is somewhat out of pro- portion to the limited degree of probability accorded to such an alternative.
An unfavourable development of this kind could enter the picture if the tendency towards more narrow margins of profit were accentuated and the economic policy of the countries concerned proved slow in adapting to the change. Also _ although this does not seem likely —— if a rapid restoring of stability in prices and costs were regarded, in a recessive situation, as a primary goal of policy, it is very possible — in view of the probable lag effects of the steep cost increases noted in recent years — that production and employment would be influenced in a depressive direction, before the price and costs stability aimed at had been achieved.
With a more flexible economic policy adapted to the employment situation, shortcomings in business investments, from the point of view of demand, could more readily be compensated by a further increase in- public consump- tion, residential construction and public investment — as well, of course, as by fiscal measures designed to stimulsate private consumption. The decline in business investments could at the same time be countered by suitable fiscal and monetary measures.
The potential strength of economic policy as a stabilizing agent can natu- rally be affected by the coordination of long and short term planning that seems to be taking shape in a number of European. countries. In itself, how- ever, such coordination can surely be effected in. such a way as not to reduce the potential initiative of individual countries in the field of economic policy. Economic cooperation between countries also should serve to improve the prospects of pursuing an active anti—cyclical policy.
Such information as it has been possible to obtain on current economic policy suggests that the economic expansion planned in 1963 will be carried, at least in certain countries, mainly by consumption, residential construc- tion and public investments, while business investments, particularly in mining and manufacturing, will .stagnate or show a slight decline. There is clear evidence of such a trend in the United Kingdom, the Netherlands and Norway. Should there be a more marked deterioration in business, it is in
mest cases probable that economic policy will actively encourage expansion. In the case of the United States, the risks of a decline in 1963 seem less marked now than they were only a few months ago; the uncertainty here is now rather whether a marked increase in production is to be expected, or not.
Another encouraging aspect of the international picture, particularly from the Swedish point of view, is that the restrictive influence on production exercised by the stocks cycle appears to have ended in the case of the forest products industry and at least eased off in the iron and steel sector.
If in spite of everything, there was to be a marked deterioration in business investments in Western Europe, the Swedish economy would be di- rectly affected by a decline in engineering exports, while a conceivable in- direct effect would be a further slackening-off on the iron and steel market. An important factor to be considered when judging the overall prospects for engineering production in Western Europe would appear to be that no tend- encies of a slackening-off have so far been observed in the sector of engine- ering that is directed towards private consumption (incl. the motor in- dustry), or in electrical engineering.
ln view of the export orders now en hand, a decline in business levels in Western Europe in 1963 is not likely to have any marked repercussions on Swedish engineering in the first half of the year. Such risks as there are for a weakening in this or other export sectors as a result of any more pro- nounced international recession are thus mainly in respect of the second half of the year. At the same time, it is not inconceivable that the international investments situation will actually improve towards the end of 1963. An end to the present uncertainty concerning the shape of the European markets should for instance be a stimulating factor.
The 4 per cent volume increase in private consumption that is forecast for 1963 must, in the light of previous experience, be regarded as relatively high. It tallies very well, however, with the assessment of consumption up to 1965 of the latest Survey of Long Term Economic Development. The increase in real disposable income is calculated to be even stronger, about 5 per cent, so that there would also be room for a relatively large increase in personal saving. The reason why consumption has not, in spite of the large increase in income, been forecast even higher is that consumption has been found by experience to lag slightly in relation to income when the latter rises much more steeply than normal. However, the estimate of the volume of con- sumption contained in the balance of resources is, in the nature of things, associated with a considerable margin of uncertainty.
The increase of 5 per cent forecast for the real disposable incomes of households seems very large when it is compared with the forecast increase of about 3.5 per cent for real G.N.P. That such a strong increase in real income is expected is due, in fact, to circumstances that cannot be expected to persist in the long term. The rise in consumer prices — apart from in- creases in indirect taxation — has for a number of years been strikingly mo-
derate compared with the development of income and of wage costs. The price forecast for 1963 follows this pattern. One of the most important reasons for the moderate development of consumer prices seems to be that international— ly determined prices, which are a strong but not dominating component of consumer prices, have remained relatively unchanged, or shown an actual long term tendency to fall. This is true, in the case of Sweden, of both im— port and export prices.
In the longer run, a closer agreement between the development of wage costs and that of internationelly determined prices seems inevitable. This could happen, for instance, by the rate at which wage costs increase being pressed down to the vicinity of the annual productivity increase, in which case prices on the international market would be likely to remain stable. A closer agreement could also, of course, be reached by the internationally determined prices —— i.e. from our point of view both import and export prices — eventually starting to rise at a rate more commensurate with the present development of wage costs in Sweden and in the majority of other Western European countries.
The forecasts on the development of prices and income of wage earners as given in this Economic Survey should in theory permit certain conclu- sions about the distribution of total incomes in the country during 1963 as between households and enterprises. A rough calculation of this sort would seem of interest in that it should throw some light at least on how far the different estimates made of the development of prices, production and in- comes are mutually compatible. The results arrived at as regards the in- comes of the entrepreneurial sector could also be worth taking inte con— sideration when assessing the investment plans of private business.
Such a calculation has been made by the National Institute of Economic Research on the basis of the National Accounts and shows that G.N.P. at factor cost can be expected, with the price estimates made, to increase by about 6 per cent. The total wage bill (sum of wages and employers” contribu- tions) increases by about 8 per cent, while the remainder — i.e. incomes of firms before taxation (but after payment of employers” contributions), in— cluding depreciation, interest costs etc. — rises by about 3 per cent. The re— sults reflect a basic feature of the price calculus used, namely that the net re— ceipts of firms per produced or sold volume unit should remain roughly un- changed in size, in terms of money. Actual declines in such receipts are to be expected, however, in certain special sectors, such as ore mining and some other export industries.
If the proportion of these gross profits (in the widest sense) that com- prizes firms” cash flow remains unchanged — which is only a rough guess — the real self-financing capacity of firms would be neither more nor less than in 1962. As the total investment volume of private business, including stocks increases but excluding housing, is expected to sink by Kr. 600 mil- lion 1962—63, it is conceivable that the borrowing requirements of firms will be slightly smaller. This, however, is a very unreliable conclusion, in view of the combined elements of uncertainty in the aggregate calculation.
The investments of private business in fixed real capital, excl. housing, are expected to decrease in 1963 by about Kr. 100 million. Increased invest- ments are forecast in trade and private communications, while investments in mining and manufacturing are expected to decline by some 8 per cent. The main force of the decline is expected to be in the pulp industry, but the volume of investments is expected to decrease also in the engineering in- dustry, by as much as 7 per cent. These forecasts are based on a survey made in November representing, undoubtedly, the best foundation for an invest— ments forecast now available. None the less, actual investments in mining and manufacturing are sure to be influenced in part by economic develop- ments during the year.
The question therefore arises whether the forecast economic development for 1963 has any special features that could influence—investments in mining and manufacturing in another, possibly more depressive, direction than that suggested by the Investment Survey, and also whether it is possible to chart the development tendencies that should make themselves felt over the slight— ly longer term, en inte 1964. The decline in investments in 1963 suggested by the survey is not, in view of the high initial level in 1961 and 1962, enough in itself to cause any great anxiety as regards the future develop- ment of productivity and production. What would be alarming is if this appeared to be the beginning of a deeper and more persistent decline in in— dustrial growth, which could be troublesome both in its immediate effects on employment and in its possible long term repercussions on future pro- duction capacity. How industryls propensity to invest develops in the future is bound, in all reason, to depend largely on the future market prospects and profitmaking ability.
The rough calculations presented above do not suggest any immediate marked general decline in the gross profits of firms or in their self-financing capacity. If the supply of credit remains as abundant in 1963 as it has be- come in the course of 1962, then we should not need to fear any further restrictive influence on investments in 1963, over and above that reflected in the investment survey. A certain restrictive effect would, however, be conceivable if firms showed a general unwillingness to continue to increase their borrowing on a large scale for another year or if such borrowing was generally hampered by a growing lack of acceptahle securities. _ Such con- siderations, however, would not seem to necessitate any further correction of the investment forecast.
All things considered, the Swedish economy seems likely to enjoy also next year the support of a rising international demand, or at least during the earlier part, which we can view with some clarity. The internal forces of our economy seem to be shifting, even more markedly than in 1962, to- wards housing and public investments and thus also in the direction of building and construction.
The reliability of the National Budget forecasts is naturally more limited for the latter part of the year, and this reservation applies with particular force to international developments and their effect on the Swedish economy.
II.
III.
VI. VII.
VIII.
IX.
XI.
Tabellförteckning
1. Försörjningsbalans 1960—1962 .................................... 3 2. Bruttoinvesteringar 1960—1962 .................................. 5 3. Lagerförändringar inom statistiskt belysta produktions- och distribu— tionsområden 1960—1962 ........................................ 6 4. Privat konsumtion 1960—1962 .................................... 7 5. Bytesbalansen 1960—1962 ........................................ 8 1. Industriproduktionen, säsongrensad 1961—1962 .................... 11 2. Bruttonationalprodukt och efterfrågekomponenter i Västeuropa 1961— 1963 ............................................................ 12 3. Konsumentpriserna 1961—1962 .................................... 13 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1961—1962 .......... 28 2. Betalningsbalansen 1960—1963 .................................... 29 3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1961—1963 .. .. 30 4. Guld- och valutareserven december 1959—oktober 1962 .............. 31 1. Produktionsprognos för olika näringsgrenar 1962—1963 ............ 38 1. Vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa i november 1961 och 1962 41 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1961—1963 ...... 48 2. Privat konsumtion 1961—1963 .................................... 54 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyg- gen 1958—1962 .................................................. 58 . Investeringsplaner inom industrin för 1963 ........................ 59
(953
på
. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins inves- teringar 1957—1963 .............................................. 60 . Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investe- ringsplaner för 1963 ............................................ 64
5. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1962 till 1963 . . .. 65 6. Nedlagda byggnadskostnader för den reglerade sektorn (exkl. bostä- der och kraftverk) .............................................. 66 1. Kommunernas utgifter och inkomster 1962—1963 .................. 70 2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963 ........................ 72 1. Kreditmarknaden 1961 och 1962 .................................. 75 2. Kreditmarknaden 1963 .......................................... 78 1. Preliminär försörjningsbalans för 1963 ............................ 79
II.
Ill.
IV.
VI. VII.
VIII.
List of Tables 1. Balance of resources 1960—62 .................................. 3 2. Gross fixed investment 1960—62 ................................ 5 3. Changes in inventories 1960—62 .................................. 6 4. Private consumption 1960—62 .................................. 7 5. Balance of current payments 1960—62 ............................ 8 1. Industrial production, seasonally adjusted 1961—62 ................ 11 2. Gross national product and demand categories in Western Europe 1961—63 ...................................................... 12 3. Consumer prices 1961—62 ...................................... 13 1. Foreign trade by areas 1961—62 ................................ 28 2. Balance of payments 1960—63 .................................. 29 3. Foreign trade; value, volume and prices 1961—63 ................ 30 4. Gold and foreign exchange reserves, December 1959—October 1962 . . 31 1. Production in different industries, forecast for 1962—63 .......... 38 1. Unemployed registered at the labour exchanges in November 1961 and 1962 ...................................................... 41 1. Personal income and expenditure 1961—63 ........................ 48 2. Private consumption 1961—63 .................................... 54 1. Number of flats in houses started, completed, and under construction 1958—62 ...................................................... 58 2. Investment plans for 1963 in manufacturing and mining ............ 59 3. Planned and realized investment in manufacturing and mining 1957—63 ...................................................... 60 4. Investment plans for 1963 of municipalities ...................... 64 5. Total gross fixed investment, forecast for 1963 .................... 65 6. Building cost in the regulated sector (excluding flats and power- plants) ........................................................ 66 1. Income and expenditure of local governments 1962—63 ............ 70 2. Income and expenditure of central government 1961—63 .......... 72 1. The credit market 1961 and 1962 ................................ 75 2. The credit market 1963 .......................................... 78 1. Preliminary balance of resources for 1963 ........................ 79
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1963
Systematisk förteckning
(Sim-orna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet Utlänning: tillträde till offentlig tjänst. [7]
Utrikesdepmementet
Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. 3] Administrativ organisation inom utrikesförvaitningen. 4]
Försvar-departementet Försvarskostnadema budgetåren 1963/67. [5]
Finansdepnrtemeutu Preliminär nationalbudget för år 1963. [8]
Eckleaiastikdeputcmentet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1[
Inrikesdepartementet
Kommunalförbundens lånerått. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmö- områdena. [5]
ISAAC "ANGUS BOKYIVCKIII AKYIEIOLAG STOCKHOLM IIOJ