SOU 1964:8

Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket : undersökning

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning bedrivits inom expertgrupper, vilka på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla.

Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersök- ningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publice- ring i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör undersökningen »Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket», vilken utförts av arbetsgruppen för kreditfrågor under ledning av direktör Halv- dan Åstrand. För innehållet i undersökningen svarar denna expertgrupp. De synpunkter, som framförs i densamma, behöver icke nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter.

Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed över— lämna »Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket».

Stockholm den 1 mars 1964.

1960 års jordbruksutredning

Gösta N etzén

Till

1960 års jordbruksutredning

Arbetsgruppen rörande jordbrukets kreditförsörjning får härmed överlämna en sammanfattning av den första delen av sitt arbete.

Sammanställningen har deskriptiv karaktär och behandlar förutom en inledning med vissa definitioner lantbrukskapitalets utveckling under senare år samt lantbrukets möjligheter till anskaffande av främmande kapital. Några slutsatser göres ej beträffande den framtida utvecklingen, men en del av det här presenterade materialet kan användas för bedömningar rörande denna utveckling. '

Vid utarbetande av denna sammanställning har förutom arbetsgruppens medlemmar medverkat civiljägmästare Sölve Thulin (avsnittet rörande skogskapitalets utveckling) och agronom Gunnar Hökås (avsnittet rörande husdjurskapitalets utveckling). Som biträdande sekreterare i arbetsgruppen har tjänstgjort agronom Carl-Henrik Ågren och senare fil. mag. Birgitta Ahlfort-Dahlborg.

En del av de undersökningar, som utförts i anslutning till arbetsgruppens arbete, har separat redovisats. Detta gäller sålunda beträffande lantbruks— krediternas utveckling under 1950-ta1et, över vilken en översikt publicerats som ett meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut (nr 2—62) samt en mindre undersökning rörande jordbruksfastigheter, som omsatts vid andra än s.k. fria köp, för vilken en kortfattad redogörelse framlagts i stencilerad form. Statistiska centralbyrån har lämnat en preliminär redo- görelse för undersökningen rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder är 1960 samt senare publicerat en slutlig redogörelse för densamma.

En utförligare redogörelse för statliga lån och bidrag till lantbruket år 1962 publiceras i serien. Meddelanden från Jordbrukets utredningsinstitut (nr 5—63).

Inom arbetsgruppen har i samarbete med Jordbrukets utredningsinstitut

bearbetats och färdigställts en mindre intervjuundersökning rörande nytill- trädda lantbrukares finansiella problem. Redogörelsen för denna under- sökning publiceras som nr 65—63 i serien Meddelanden från Jordbrukets utredningsinstitut.

Stockholm i december 1963

Halvdan Åstrand

Stig G:son Berg Bo Hjalmarsson

Knut Medin Ursula Wallberg

/Å ke Sambergs

KAPITEL I

Lantbrukets kapital och dess förändringar

I detta inledande kapitel definieras kort— fattat vissa. begrepp och termer, som används i den följande framställningen.

1. Lantbrukets kapital Kapitalbegreppet är hänfört till bestäm- da tidpunkter och uttrycks räkenskaps- mässigt i form av balansräkningar. Med kapital avses vanligen en räkenskaps- mässig benämning på medel för ett fö- retags finansiering, vilka är uppförda på balansräkningens passivsida. Detta kapital är placerat i de tillgångar, som redovisas på balansräkningens aktivsi— da. Man kan därför även tala om att ka- pitalet (balansräkningarna) har såväl en aktivsida (placeringen) som en pas- sivsida (anskaffningen). Här har kapi- talbegreppet använts i denna mera all- männa betydelse. Eftersom utrednings- arbetet avser kapitalförsörjningen, kom- mer dock huvudintresset att riktas mot kapitalets passivsida (kapitalanskaff- ningen, finansieringen). Kapitalanskaffningen kan dock inte behandlas annat än mot bakgrund av kapitalplaceringen, varför framställ- ningen mäste avse såväl aktiv- som pas- sivsidorna. Då sättet för kapitalanskaff- ningen i vissa fall kan bero av hur ka- pitalet är placerat, bör en indelning av såväl tillgångar som passivkapital gö- ras, varvid samtidigt avgränsningar av utredningens intresseområde erhålles. En första indelningsgrund avser före- tagskategorier inom lantbruket. De vik— tigaste av dessa kategorier är enskilda

brukare (inklusive sterbhus och famil- jestiftelser), samfälligheter (staten, kommuner osv.) samt andra juridiska personer. Med företagare menas här främst brukare av jordbruk samt där- med förenat skogsbruk. Detta utesluter sålunda bl. a. de rena skogsbruksföre- tagen. Däremot kan sådant företagande, som endast avser ägande (och utarren- dering) av jordbruk, ej utan vidare an- ses ligga utanför denna finansierings- utrednings intresseområde. En orsak härtill är bl. a. att utarrendering av jordbruk ibland är förenat med bru- kande av annat jordbruk och vidare att ägaren ofta är f. d. brukare, var- för det kan ses som en del av jordbru- kets finansieringsproblematik.

Huvudintresset för jordbruksutred— ningens arbete torde kunna sägas vara koncentrerat till de enskilda jordbruks- företagarna. Dessa kan vara fysiska per- soner, sterbhus eller familjestiftelser. De två sistnämnda företagarkategorier- na är juridiska personer men behand— las i inkomst- och förmögenhetsskatte- hänseende som fysiska personer. Det synes ej höra till arbetsgruppens upp— gifter att behandla kapitalförsörjningen för av offentliga inrättningar eller ak- tiebolag och andra juridiska personer (främst industriaktiebolag) bedrivet jordbruk och därmed förenat skogs- bruk.

Det statistiska materialet tillåter långt ifrån alltid en sådan uppdelning på fö- retagarkategorier, som egentligen skulle

erfordras enligt ovanstående avgräns- ningsprinciper. Många finansieringsfor- mer, främst på kreditområdet, kan ut- nyttjas av och har därigenom betydelse för även andra juridiska personer än sterbhus och familjestiftelser.

En andra huvudindelningsgrund är efter hushållets resp. företagets ekono- mi (hushållsekonomisk balansräkning contra företagsekonomisk sådan). Med hushåll menas då den ekonomiska en— het, inom vilken huvudsakligen försig- går konsumtion (men även viss pro- duktion av nyttigheter) och med före- tag den enhet, inom vilken huvudsak— ligen utövas produktion (även viss kon- sumtion kan tänkas förekomma). Sam- manfattningen av hushålls— och före- tagsekonomi kan benämnas faniiljeeko— nomi eller ekonomi för ett produktions- hushåll.

Indelningen i hushålls- och företags- ekonomisk sektor är främst tillämpbar för enskilda jordbrukarfamiljer. Sterb- hus och familjestiftelser samt övriga ju- ridiska personer kan förutsättas utöva enbart produktion. Detta hindrar dock ej att bland dessa tillgångar kan ingå hushållstillgångar (konsumtionskapi- tal), varvid i deras balansräkningar måste ingå även motsvarande passiv- kapital. Det är inte heller för familje- jordbruket möjligt att bestämt skilja på hushålls- och företagssektor. Som exem- pel kan nämnas de finansiella tillgång- arna, vilka kan betraktas som tillgångar i hushållet (finansiell reserv, ålder- domssparande o.dyl.) eller i företaget (likviditetsreserv, tenderade avskriv- ningsmedel o.dyl.).

Det är inte möjligt att i en undersök- ning rörande lantbrukets kapitalför- sörjning behandla enbart företagssek- torn, vilket beror dels på nyssnämnda svårighet att dela upp vissa av tillgång— arna, dels på att hushållet (genom spa- rande och överföring av kapital) är en

av företagets finansieringskällor. Även det omvända förhållandet kan vara för handen, t. ex. då ur företaget tagna av- skrivningsmedel används för direkt konsumtion eller för anskaffande av konsumtionskapital.

I lantbruksekonomiska sammanhang och statistiska redovisningar på detta område förekommer några samlingsbe- grepp av tillgångar, vilka värderas mer eller mindre som enheter. De begrepp, som härvid synes böra preciseras, är fastighet (jordbruksfastighet), bruk- ningsenhet och företag.

Till jordbruksfastigheten hör mark, markanläggningar, byggnader (såväl ekonomibyggnader som bostäder) och växande skog samt eventuellt markför- råd. Vissa tilläggsvärden kan förekom- ma för tomt- och industrivärde samt särskilda rättigheter o. dyl. Värdena på annan fastighet indelas i mark- och byggnadsvärden (samt ev. parkvärden). Fastigheternas värden är mer eller mindre oberoende av (eller kan i varje fall inte utan relativt godtyckliga anta- ganden uppdelas på) de olika däri in- gående tillgångarna.

Med brukningsenhet avses jord— bruk, som i avseende på driften ut- gör en enhet och som drives med en och samma arbetsstyrka. Den av en brukningsenhet omfattade arealen skär ofta över de taxeringsmässiga fastighets- gränserna. Ett lantbruksföretag omfat— tar i regel endast en brukningsenhet.

Lantbrukets passivkapital indelas i skulder (främmande kapital) och eget kapital (förmögenhet). Främmande och eget kapital kan liksom tillgångarna tänkas uppdelade i sådant som avser företaget resp. hushållet. Eftersom det i regel ej är möjligt att dela upp till— gångarna på hushåll och företag, kan motsvarande uppdelning av passivkapi- talet ej heller göras.

Det egna kapitalet utgör skillnaden

mellan tillgångarna och skulderna. Dess storlek påverkas därför även av till- gångarnas värdering.

Vid statistiska uppskattningar får man ofta ge avkall på precision och av- stämningskrav i indelningarna på grund av att man nödgas använda sig av ma- terial, vilka är uppbyggda enligt olika metoder.

2. Kapitalets förändringar

Utvecklingen på kapitalområdet kan be— skrivas dels genom uppgifter, vilka av- ser bestämda tidpunkter, dels genom uppgifter om kapital, som under he- stämda tidsperioder förts till eller från lantbruket. Kapitalströmmarnas netto- resultat utgör (i vissa fall efter korrige— ring för värdeanpassning) skillnader mellan motsvarande balansuppgifter från olika tidpunkter. Då finansierings— problemet främst gäller tillflödet av ka— pital, vore det önskvärt att genomgående ha uppgifterna redovisade som brutto- strömmar, dvs. som både positiva och negativa förändringar i såväl tillgångar- na soni skulderna och det egna kapita- let. Detta är dock endast i undantagsfall möjligt och man får därför oftast nöja sig med uppgifter om nettoströmmar, skillnader mellan balansposter eller en- bart ej helt jämförbara balansuppgifter.

A. Förändringar i lantbrukets tillgångsvärden Förändringarna på tillgångssidan kan indelas i ändrade kvantiteter, ändrade priser samt sådana värdeförändringar, som ej kan uppdelas på kvantitets- och priskomponenter.

För varje tillgångstyp kan mellan två tidpunkter ske förändringar i såväl po- sitiv som negativ riktning (tillägg till värdena, resp. avdrag från desamma) och differensen mellan dessa föränd- ringstyper utgör tillgångens nettobi.-

drag till balansräkningens förändring under perioden.

De positiva förändringarna, Vilka medför ökningar av tillgångsvärdena, har sin motsvarighet i ett ökat kapital. Finansieringen av dessa förändringar är det typiska kapitalanskaffningspro— blemet. De negativa förändringarna kan dock ingalunda utan vidare uteslutas från finansieringsproblematiken, efter- som härvid kapital kan frigöras, vilket (såvida det ej används för konsumtion eller förs ut ur lantbrukssektorn) direkt eller indirekt kan föras över till andra tillgångar (kapitalomplacering). Netto— förändringarna i olika tillgångsposters värde följer därför ofta en del av fi- nansieringsförloppen. I den mån det statistiska materialet så tillåter, borde därför såväl de positiva som de nega- tiva strömmarna studeras (bruttoredo- visning).

B. Tillgängsförändringamas finansiering Anskaffningen av det för en positiv till- gängsförändring erforderliga kapitalet kan förutom genom omplacering av re- dan befintligt kapital ske genom ökad skuldsättning, genom kapitalöverföring- ar och kapitalvinster. De sistnämnda kan indelas i egentliga kapitalvinster (-förluster) och värdeanpassningar. Med egentliga kapitalvinster menas plötsligt och slumpmässigt uppstående förmö- genhetsökningar (lotterivinster o.dyl.) och med värdeanpassningar ändrade (avkastnings- eller) marknadsvärden. De senare kan uppkomma till följd av ändrade relationer mellan intäkter och kostnader eller mellan efterfråge- och utbudsfaktorer eller genom det allmän- na penningvärdets förändringar.

För negativa tillgångsförändringar gäller motsvarande förhållanden. Upp- låning motsvaras av amortering och sparande av kapitalförtäring. Egentliga kapitalförluster kan uppstå genom na-

turkatastrofer, brand av oförsäkrade tillgångar o. dyl.1

Tillgångsförändringen kan i vissa fall ha ett direkt samband med en föränd- ring på balansräkningens passivsida el- ler med en förändring med motsatt tec- ken på andra tillgångsvärden. I andra fall synes tillgångsförändringen ej ha något direkt samband med någon sådan förändring. Upplåning kan exempelvis ha skett utan att de lånade medlens an— vändning kan bestämt visas.

Ett viktigt problem innebär föränd- ringarna i beståndet av fastigheter, brukningsenheter och företag. Här för- siggår två olika processer, nämligen dels tillträden och frånträden av fastig- heter (eventuellt kombinerade med and- ra företagstillgångar), dels en yttre ra- tionaliseringsprocess, innebärande ned- läggande av åkerjord samt utvidgning och sammanslagning av brukningsenhe- ter.

En stor del av omsättningarna inne- bär att nya företagare träder till och gamla företagare träder tillbaka. I hu- vudsak är denna omsättning orsakad av de enskilda brukarnas ålder och fa- miljens livscykel (generationsväxlings- problemet). Såväl tillträden som från- träden kan dock ske även av juridiska personer, speciellt sterbhus. På grund av att den yttre rationaliseringen med- för en minskning av antalet företag och företagare, pågår emellertid därutöver en frånträdesprocess, vilken ej uppvägs av motsvarande nytillträden.

Från finansieringssynpunkt innebär nytillträdena att kapital föres till lant- bruksnäringen, frånträdena att kapital föres från densamma. Eftersom de ny- tillträdande normalt har avsevärt mind- re eget kapital än de frånträdande, mås- te nettoresultatet av dessa omsättningar emellertid bli att eget kapital föres från lantbruksnäringen. Detta motverkas vid omsättningarna av tillflöden av främ-

mande kapital från dels de frånträdan— de, dels andra kreditgivare. Under en lantbrukares tid som företagare preste— ras ett relativt betydande uppbyggande av kapital, till stor del genom amorte- ringar av lån.

Omsättningar kan även innebära att en lantbruksföretagare byter företag. Härvid kan förre brukaren av det före- tag som övertages sluta som företagare i samband med frånträdandet. Sådana omsättningar kan innebära övergång från mindre till större företag (och omvänt) samt andra utbyten av företag. Även dessa omsättningar innebär fi- nansieringsproblem.

Sammanfattningsvis må framhållas att kapitalförsörjning ej enbart bör innebä- ra studium av hur vid bestämda tidpunk- ter föreliggande tillgångar är finansie- rade. Av ännu större vikt är finansie- ringen av de under bestämda tidsperio- der företagna tillgångsförändringarna. Härvid koncentreras huvudintresset till finansieringen genom sparande och upplåning. Detta kan dock ej fullstän— digt studeras utan hänsynstagande till finansieringar genom kapitalomplace- ringar, kapitalöverföringar, egentliga kapitalvinster och kapitalanpassningar.

3. Redovisnings- och värderingsproblem

Det är angeläget att mäta utvecklingen av det svenska lantbrukets tillgångar och det i desamma placerade kapitalet

1 För en närmare diskussion av sparande och andra förmögenhctsförändringar i lantbruket hänvisas till Å Sambergs, Lantbrukarnas spa— rande (Meddelande från Jordbrukets utred- ningsinstitut nr 7—58). Den här använda terminologien skiljer sig delvis från den inom Konjunkturinstitutet använda (se S Thore, Hushållens sparande år 1957, Del II, Spar- undersökningens bokföringssystem, Meddelan- den från Konjunkturinstitutet, Serie B: 32, Stockholm 1960). I den senare terminologi— en motsvaras egentliga kapitalvinster när— mast av inkomstvinster och värdeanpassningar av kapitalvinster.

summerade till totalnivå (riksuppgif— ter).

Vid avgränsningen av vad som skall anses höra till det svenska lantbruket måste hänsyn tas till såväl företagen och deras ekonomi som till företagarna. De senare har i regel även tillgångar och skulder (samt eget kapital), som ej så naturligt kan hänföras till lantbruks— sektorn. Då huvudintresset i den all— männa jordbrukspolitiken synes gälla lantbrukets familjeföretag, dvs. av en— skilda personer (samt sterbhus och fa- miljestiftelser) drivna lantbruk, synes en principiell avgränsning till av denna kategori drivna företag lämplig. Dessa företagares kapital utanför lantbruket bör då även ingå i intresseområdet, ef- tersom det i regel ej är möjligt att sär- skilja företagets ekonomi från famil- jens övriga ekonomi. Man kan även in- heräkna av sådana personer ägda men icke brukade (utarrenderade, uthyrda) lantbrukstillgångar. I varje fall synes sådana fastigheters värden böra inräk- nas i totalsumman för det svenska lant- bruket, medan det kan vara mera tvek- samt om andra uthyrda tillgångar (t. ex. från maskinstationer) bör räknas dit. Man kan även medräkna av andra juri- diska personer än sterbhus och familje- stiftelser ägda jordbrukstillgångar, oav- sett om de brukas i egen regi eller är utarrenderade (uthyrda).

Vidare synes man böra avgränsa om- rådet med hänsyn till de däri ingående företagens storlek. Man brukar då van- ligen som lantbruk räkna endast bruk- ningsenheter med mer än 2 ha åker. En ytterligare begränsning kan vara att ute- sluta också de största gårdarna (exem- pelvis sådana med mer än 100 ha åker). I den kommande framställningen skall redogöras för vilken omfattning de oli- ka uppgifterna kan anses ha med hän- syn till de bakomliggande bruknings- enheternas storlek. Det kan dock redan

här sägas att det ej är möjligt att få fullt exakt överensstämmelse mellan al- la uppgifterna i detta hänseende.

För grupper av lantbruksföretag sy- nes intresset i stället för till summa- uppgifter böra koncentreras till medel— tal, vilka i den mån så är möjligt borde vara uppdelade i såväl positiva som ne- gativa transaktioner och ej innebära en- bart nettouppgifter. Ibland torde ej hel- ler medeltalsuppgifter kunna anses vara tillräckliga, utan man kunde även he- höva uppgifter om antalet förändringar och dessas storleksfördelning (sprid- ningen).

De vid redovisningar för grupper av lantbruksföretag utnyttjade indelnings— grunderna är vanligen i storleksgrup- per efter åkerareal samt regionalt efter åtta produktionsområden. Redovisning- en kommer här främst att avse storleks- grupper för hela riket. Resultatens in- nebörd kommer då emellertid att på- verkas av brukningsenheternas olika re- gionala fördelning. För att i någon mån belysa de regionala variationerna har därför i undantagsfall redovisats upp- gifter för storleksgrupperna 10—20 (hasjordbruk) och 20—30 ha åker (normjordbruk) fördelade på de olika produktionsområdena. Inom arbets- gruppen har även utförts mera detalje- rade beräkningar för dessa grupper (motsvarande de som gjorts för stor- leksgrupper med avseende på hela ri- ket). . På grund av olikheterna i kapitalbe- hovet mellan självägande och arrenda- torer synes även ett särskiljande mel- lan dessa grupper nödvändigt (där så är möjligt). Härvid borde på grund av den stora roll gruppen numera spe- lar om möjligt särredovisas även kate- gorin »blandbrukare» (de som delvis äger, delvis arrenderar den brukade åkerarealen) .

För tillgångarna är de tillämpade

värderingsprinciperna av stor betydel- se. De värden som man oftast har an- ledning att använda är taxeringsvärden eller marknadsvärden. Här eftersträvas som allmän princip en värdering till marknadsvärde. Vid beskrivningen kommer för varje särskild tillgångstyp att redogöras för Vilka värderingsprin- ciper som följts.

Vid marknadsvärdering av jordbruks— fastigheter tillämpas ofta den s. k. kö- peskillingskoefficientmetoden (se kap. 11). Denna bygger på statistik över de köpeskillingar, som erlagts vid 5. k. fria köp (ej släktköp och andra typer av fång).

En värdering av de icke omsatta real- tillgångarna till marknadsvärden kan innebära tillgodoräknande av till be- stämda tillgångar bundna kapitalvins- ter, vilka ej kan utnyttjas för anskaffan-

de av andra tillgångar. En begränsad möjlighet till sådant utnyttjande kan dock föreligga på det sättet att höjda värden även innebär höjda säkerhets- och belåningsvärden, varigenom tillflö- det av främmande kapital kan under- lättas.

Vissa av tabellerna har omräknats till ett fast penningvärde, närmare bestämt 1960 års. Detta har skett genom använd- ning av den allmänna konsumentpris— index. ] de tabeller, där sådana om- räkningar skett, avser kolumnerna med rubrikerna »i löpande priser» de redo- visade verkliga värdena och de med rubrikerna »i 1960 års penningvärde» värden efter omräkning med konsu— mentprisindex. Några omräkningar med hänsyn till prisutvecklingen för varje tillgångstyp för sig har alltså ej före- tagits.

KAPITEL II

Lantbrukskapitalets utveckling under senare år

I detta kapitel avses att på grundval av existerande statistiskt material beskri— va utvecklingen på lantbrukets kapital- område under senare år. Beskrivningen har begränsats till 1950-talet (i huvud- sak till utvecklingen mellan 1950 och 1960 eller 1961). Utvecklingen har re- dovisats dels totalt för den studerade perioden, dels per år eller som årsme- deltal i den mån så är möjligt. Den har vidare beskrivits dels totalt för det svenska lantbruket, dels för grupper av lantbruksföretag.

De utnyttjade materialen kommer att redovisas för varje särskild typ av upp- gift. De huvudsakligen använda mate— rialen är Statistiska centralbyråns un- dersökningar rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder (här kallade ka- pitalnndersökningarna) , Jordbrukets utredningsinstituts sammanställningar över lantbrukskrediternas utveckling samt Lantbruksstyrelsens jordbrukseko— nomiska undersökning (JEU).

I översikten behandlas först utveck- lingen för lantbrukets totala kapital och därefter utvecklingen för grupper av lantbruksföretag. För båda dessa redo- visas först utvecklingen mellan 1952 och 1960 enligt kapitalundersökningar- na. Dessa avser läget vid tidpunkterna 31/12 1952 och 31/12 1960 och ger möj— ligheter till vissa belysningar av ut- vecklingen mellan ifrågavarande två tidpunkter.

1. Utvecklingen av lantbrukets totala kapital

A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalunder- sökningar

a. Beskrivning av 1952 och 1.960 års ka- pitalundersökningar Såväl 1952 som 1960 års kapitalunder— sökningar har utförts av Statistiska centralbyrån som obligatoriska posten- kätundersökningar. Dessa har inneburit att innehavarna av ett urval bruknings- enheter ålagts att ifylla särskilda upp- giftsblanketter samt insända dessa till- sammans med deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen. Blanketterna har sedan efter viss granskning och kon- troll överlämnats till Statistiska central— byrån för bearbetning.

I utredningen angående jordbrukar- nas tillgångar och skulder år 19521 var den population, ur vilken urvalet gjor- des, samtliga brukni-ngsenheter i riket (med undantag för de västra delarna av de tre nordligaste länen) med mer än 2 ha åker (med vissa nedan nämnda undantag). Ur denna population drogs enligt statistisk urvalsteknik ett urval på något mindre än 27000 bruknings- enheter, dvs. cirka 10 procent av det to- tala antalet enheter. Undersökningens

1 Jordbrukarnas tillgångar och skulder den 31 december 1952, Stockholm 1955 (Sveriges Officiella Statistik ——SOS —, avd. Jordbruk med binäringar).

resultat är redovisat för självägande enskilda brukare samt för arrendatorer, vilka tillsammans representerade drygt 24 000 brukningsenheter.

I undersökningen rörande jordbru- karnas tillgångar och skulder år 19601 var populationen brukningsenheter med 2——100 ha åker, vilka brukades av en- skilda brukare. Urvalet omfattade cir- ka 11 000 brukningsenheter. Vissa upp— gifter inhämtades dessutom på annat sätt för brukningsenheter med över 100 ha åker. I samband med huvudundersök- ningen gjordes även en särskild kontroll- och kompletteringsundersökning genom intervjuer med cirka 450 slumpvis utval- da brukare ur huvudundersökningens urval. Resultaten av huvudundersök- ningen har redovisats särskilt för själv- ägande, arrendatorer och blandbrukare.

I såväl 1952 som 1960 års undersök- ningar utgjordes urvalsenheterna av brukningsenheter i Statistiska central- byråns urval för de årliga arealinvente- ringarna m. m. Utöver de nyssnämnda arealbegränsningarna uteslöts dock yt- terligare ett antal brukningsenheter. I 1952 års undersökning behövde upp- gifter inte lämnas av staten, kommu- nerna och diverse offentliga inrättning- ar som brukare av jordbruksfastighet. Detta gällde även för 1960, men uppgifts- skyldighet förelåg då inte heller för andra juridiska personer (med undan- tag för sterbhus och familjestiftelser). För flertalet aktiebolag m. fl. juridiska personer kunde år 1952 uppgifter in- hämtas endast om de 5. k. primära jord— brukstillgångarna. Till samma kategori, till vilken full hänsyn ej togs vid skatt- ningarna till riksvärden (dessa bruk- ningsenheter förutsattes ha samma ge- nomsnittsvärden av primära jordbruks- tillgångar och motsvarande skulder som av enskilda brukare brukade enhe- ter), fördes 1952 även en del av staten och andra samfälligheter ägda (och ut-

arrenderade) brukningsenheter samt vissa genom företagsledare drivna jord- bruk, där ägaren hade ett annat huvud— yrke och jordbruket för ägaren var av underordnad betydelse och utgjorde en obetydlig del av hans tillgångar. Den sistnämnda uteslutna kategorien mot- svarades i 1960 års undersökning av brukningsenheter, vilkas brukare redo- visade en bruttoförmögenhet på en mil- jon kronor eller däröver (dessa bruka- re hade i regel sin huvudsakliga in— komst från annan förvärvskälla än jord— bruk). År 1960 skulle på uppgiftsblan- ketten slås samman uppgifter för flera brukare av en brukningsenhet samt för man och hustru (även i de fall då de av- gav var sin självdeklaration). I både 1952 och 1960 års undersökningar ute- slöts brukningsenheter, som helt an- vändes för annat ändamål än jordbruk, i 1952 års undersökning även ett antal gårdar med åkerjorden utarrenderad i smålotter samt 1960 gårdar med total grödförsäljning. År 1960 uteslöts här- igenom sammanlagt 39 brukningsenhe- ter inom storleksgrupperna 30—50 och 50—100 ha. Det sålunda uteslutna till- gångsbeloppet uppgick sammanlagt till 823 milj. kr eller 5 procent av det i un- dersökningen redovisade tillgångsbe- loppet på 17 661 milj.kr. Av tillgångs- summan för de uteslutna brukningsen- heterna utgjordes inte mindre än 414 milj. kr av värdepapper. De uteslutna skulderna uppgick till 258 milj. kr eller 5 procent av det redovisade skuldbclop- pet på 4933 milj. kr. För båda under- sökningarna gäller att ägarna till at- arrenderade fastigheter inte var upp- giftsskyldiga och att alltså värdena av dessa fastigheter samt motsvarande skulder inte ingår i undersökningarna.

1 Undersökningen rörande jordbrukarnas; tillgångar och skulder den 31 december 1960,, Stockholm 1963 (SOS, avd. Jordbruk med_ binäringar).

De efterfrågade uppgifterna var i så- väl 1952 som 1960 års undersökningar anpassade till självdeklarationsblanket- ternas rubriker. För flera av de dårå befintliga tillgångs- och skuldposterna efterfrågades dock på kapitalundersök- ningarnas blanketter ytterligare speci- fikationer. Antalet sådana specifikatio- ner var större på 1960 års blankett än på den för år 1952 använda, men på grund av den funna osäkerheten i sva— ren ansåg man sig ej kunna göra en så detaljerad redovisning av 1960 års re- sultat som från början avsetts. Redo— visningen är därför mindre detaljerad i 1960 än i 1952. års undersökning.

De tillämpade värderingsprinciperna

var i såväl 1952 som 1960 års undersök--

ningar de taxeringsmässiga. Några stör- re skillnader i taxeringens värderings- principer av betydelse för resultatens jämförbarhet synes ej ha ägt rum mel— lan 1952 och 1960 utom beträffande fastigheterna. För dessa bör beaktas att uppgifterna för år 1952 byggde på 1952 års allmänna fastighetstaxering och de för 1960 på 1957 års allmänna fastig- hetstaxering. Då en kraftig höjning av taxeringsvärdesnivån ägde rum vid 1957 års taxering, var skillnaden mel- lan marknadsvärde och taxeringsvärde större är 1952 än år 1960 (se avsnitt B. (1. nedan).

Vid den för 1960 utförda kontroll- och kompletteringsundersökningen har man funnit vissa avvikelser i resultaten gentemot huvudundersökningen. Dessa avvikelser har för en del poster kunnat uttryckas som procenttal, vilka på grund av det underliggande urvalets ringa storlek dock ej ansetts kunna be— aktas vid de utförda uppräkningarna (och ej heller vid redovisningen av gruppmedeltalen). Sådana fel i svaren, som man funnit vid kontrollundersök- ningen, har även för huvudundersök— ningens övriga blankettmaterial delvis

kunnat rättas till vid gransknings- och kompletteringsarbetet. Samtliga här re— dovisade uppgifter bygger på huvudun- dersökningens resultat, men vissa av de vid kontrollundersökningen funna av— vikelserna kommer dock att redovisas.

Ehuru urvalet för 1960 års under— sökning endast var omkring hälften så stort som det för 1952 års undersökning, torde ej någon av urvalsförfarandet or— sakad systematisk inverkan på resulta- tens jämförbarhet föreligga. Vid upp- räkningarna till riksvärden har däremot olika principer följts i de två under- sökningarna, vilket gör innebörden av jämförelser mellan de uppräknade to— talresultaten i viss mån osäker. I 1952 års undersökning gjordes uppräkningen på grundval av resultaten för brukar- kategorierna självägande och arrenda- torer, varvid kategorien blandbrukare förutsattes ha samma hektarvärden av tillgångar och skulder för de ägda resp. arrendera-de arealdelarnsa som rena själv- ägande och rena arrendatorer. I 1960 års undersökning gjordes däremot upp- räkningar-na för de tre brukarkategorier- na var för sig. Innebörden av denna olikhet i uppräkningsprinciperna för resultatens jämförbarhet kan dock ej uppskattas utan en detaljerad undersök- ning.

Man synes alltså sammanfattningsvis om jämförbarheten beträffande de till riksvärden uppräknade resultaten av de två undersökningarna kunna säga, att någon exakt överensstämmelse på grund av flera tidigare nämnda faktorer vis- serligen ej kan erhållas, men att korre- spondensen mellan de två undersök- ningarna dock otvivelaktigt är så stor, att jämförelserna ger huvuddragen i utvecklingen. En reservation får döck göras för den ej närmare preciserade anledning till viss (sannolikt mindre betydande) osäkerhet i jämförelserna, som kan ligga i skillnaderna i uppräk-

ningsmetodiken. Jämförelserna avser främst lantbrukare i storleksgruppen 2—100 ha åker men även den större grupp, i vilken också brukningsenhe- ter med över 100 ha ingår.

För brukningsenheter med över 100 ha åker har som nämnts för 1960 gjorts en speeialundersökning. Resultatet från denna kan dock ej direkt jämföras med motsvarande uppgifter från 1952 års undersökning, eftersom någon särredo- visning av resultaten för denna grupp ej gjorts för 1960.

Uppgifterna till speeialundersökning- en för brukningsenheter med över 100 ha åker år 1960 inhämtades på frivil- lig väg genom Sveriges lantbruksför- bunds driftsbyråer och vissa bokfö- ringsföreningar. Härigenom erhölls uppgifter från sammanlagt cirka 350 brukningsenheter, vilket urval utgör ungefär 16 procent av samtliga enheter i ifrågavarande storleksgrupp. Genom specialanalyser av representativitets- förhållandena har man emellertid inom Statistiska centralbyrån kommit till den slutsatsen, att någon särredovis- ning för storleksgruppen »över 100 ha» ej är möjlig. Den redovisning som skett avser därför som nämnts uppräk- ningar till totalbelopp av olika tillgångs- och skuldposter för samtliga bruknings- enheter med mer än 2 ha åker. Härvid har för den översta storleksgruppen utöver uppgifterna från bokföringsgår- darna även utnyttjas uppgifter från centralbyråns s.k. deklarationsunder- sökning.1 Någon bortsortering av bru- kare med bruttoförmögenhet över 1 milj. kr har ej skett för gruppen över 100 ha. Ifrågavarande resultat har allt— så endast infogats i summavärdena för hela riket och utgör en approximativ korrigering av huvudundersökningens resultat för storleksgrupperna 2—100 ha.

b. Resultat från kapitalundersök- ningarna

En överblick av lantbrukskapitalets utveckling mellan 1952 och 1960 en- ligt kapitalundersökningarna ger tabell II 1:1. I denna anges för jordbruks- fastigheterna deras taxeringsvärden, dels det sammanlagda värdet, dels jord- bruksvärdet (i vilket ingår även skogs- marksvärdet) och dels skogsvärdet (vär— det av växande skog). Skillnaden mel- lan det totala taxeringsvärdet och de två delvärdena utgöres av tomt- och industrivärde. Med föreningsandelar menas andelar i jordbrukets ekono- miska föreningar. Uppgifter om förråd m.m., varmed menas inneliggande la- ger och varufordringar, har ej särskilt redovisats av Statistiska centralbyrån för 1960. I »övriga tillgångar» ingår bl.a. taxeringsvärde för annan fastig- het, aktier och förlagsbevis, obligatio- ner, kontanter, bilar och andra inven- tarier utanför jordbruket, andelar i andra ekonomiska föreningar än jord- brukets, lånefordringar och andra ford- ringar samt hemmavarande barns för- mögenhet.

»Andra skulder för jord- och skogs— bruk» är till stora delar växelskulder, varjämte häri ingår bl.a. varuskulder, krediter i checkräkning, förskott å leve- ranser samt kapitaliserade värden av undantagsförmåner. Under rubriken »övriga skulder» har förts skatteskul- der samt andra personliga skulder. Det egna kapitalet utgör skillnaden mellan summa tillgångar och summa skulder.

Angående osäkerheten i de redovi- sade uppgifterna kan för 1960 års un- dersökning anges att intervjuundersök—

1 PM angående jordbrukarnas kontanta in- komster och utgifter år - - - - (stencil, Statis— tiska ccntralbyrån, avd. för jordbruksstati- stik); kallas i fortsättningen deklarationsunder- sökningen.

Tabell II I:]. Lantbrukarnas lillgångar och skulder 1952 och 1960.

Enligt kapitalundersökningarna

Tillgångs— resp. skuldtyp

2—100 ha

Över 2 ha

Milj. kr

Ökn. 1952—60

Milj. kr

Ökn. 1952—60

1960

Milj. kr

Procent

Löpande priser

Enl. 1960 års pen— ningvärde

1900

Milj. kl'

Procent

Löpande priser

Enl. 1960 års pen- ningvärde

Jordbruksfastigheter: jordbruksvärde skogsvärde................... sza taxeringsvärdel. . . . . . . . . . ..

Husdjur.......................

Inventarier. . .. .

Föreningsandelar. . . . . . . . . .

Förråd mm2

Bankmedel.....................

Övriga tillgångar

Summa tillgångar

Rcverslån: hypotcksförcningar . . . . . . . . . . . sparbanker........... jordbrukskassor . . . . . . . . . . . . . . aff.banker o. förs.bolag . . . . . . . staten övriga långivare. . . . . . S:a reverslån

Andra skulder i jord- och skogs—.

Övriga skulder

Summa skulder . . . .

Eget kapital...........

Marknadsvärdestillägg" . . . . . . . . . . .

5 363 1 610 6 993 1 722 1 178 217 387 1 380 850 6 899 2 824 9 757 2 234 1 604

463 1 848 1 312

1 536 1 214 2 764 512 426 246 468 462

28,6 75,4 39,5 29,7

2 40 11 QQQDVJQGO

3, 8; 70,

7,1 23,4

5 990 1 856 7 866 1 845 1 306

242 472 1 438 1 411

7 567 3 079 10 680 2 371 1 752 500 1 903 1 793 1 577 1 223 2 814 526 446 258 465 382

26,3 65,9 35,8 28,5 34,2 106,6 32,3 27,1

12 727

. 516 . 757 . 330 . 3292 . 239 . 860 . 2 994

”264 184

3 442 9 285

17 661

620 996 698 3279 543

1 047 4 183

6435 315

4 933 12 728

4 934

104 239 368 — 13 304 187 1 189 171 131 1 491 3 443

37,1

11,0

—— 3,9 5,3 69,0

_ 23,6 81,6 ——2,6 11,8

31,8 37,0 14,6

9,7

14 580

803 804 342 4372 259 996

3 576

7331 332

4 239 10 341

19 577

5 567 54 866 537 393 5 780 13 797

4 997

sög 1 ait 256 61

1 541 3 456

34,3

118,5') 34,2 77,3 18,4

36,4 33,4

75,6 7,21 41,5 — 5,3

9,1 6,7

+3573 +3386 +4020 +3706

1 I summan ingår även tomt- och industrivärde. _ ? Värdena av förråd m. m. ingår för år 1960 i summa tillgångar men har ansetts vara för osäkra för att särredovisas. — 3 Härav från försäkringsbolag cirka 22 milj. kr år 1952 och cirka 15 milj. kr 1960. — * Därav från försäkringsbolag cirka 64 milj. kr _ 5 Reverslån anses kunna särredovisas på kreditgivare endast beträffande statliga lån. _— ” Därav växelskulder år 1952 cirka 108 milj. kr. och år 1960 cirka 167 milj. kr. _ 7 Därav växelskulder cirka 133 milj. kr. — ” Skillnaden mellan marknadsvärde (beräknat enligt köpes-

killingskoefficientmetoden) och taxeringsvärde.

ningen (för identiska gårdar) redovi- sar 10 procent högre värden än huvud- undersökningen för föreningsandelar och 7 procent för bankmedel. För »för— råd m.m.» samt »övriga tillgångar» anges betydande underskattningar i huvudundersökningen, ehuru deras storleksordning ej närmare preciserats. På skuldsidan redovisas följande pro— centtal för intervjuundersökningens re— sultat i procent av huvudundersökning- en (2—100 ha): »reverslån från andra än staten» 102 (därav från hypoteks- föreningar 96, sparbanker 102, jord- hrukskassor 103, affärsbanker 80, för- säkringsbolag 122, nära släktingar— för- äldrar, syskon, barn -— 125, övriga en- skilda personer 75, andra privata lån— givare 98), reverslån från staten 95, växelskulder 130, »andra skulder för jord- och skogsbruk» 230, skatteskulder 165 och »andra personliga skulder» 155. I tabellen har även medtagits upp- gifter om den procentuella ökningen från 1952 till 1960 efter att 1952 års resultat omräknats till 1960 års pen- ningvärde. Vidare har fastighetsvärde- na omräknats till marknadsvärden med de allmänna köpeskillingskoefficien- terna för resp. år (se tab. II 1:4 nedan). Den sålunda erhållna fastighetsvärdes— ökningen har redovisats »under strec- ket» i tabellen med benämningen »marknadsvärdestillägg». Denna prin- cip har följts även i andra tabeller. Det samlade lantbrukskapitalet har enligt tabell II 1:11 från 1952 till 1960 stigit från 12,7 (14,6) till 17,7 (19,6) miljarder kr eller med närmare 40 (35) procent. Såväl 1952 som 1960 utgjor— de taxeringsvärden av jordbruksfas- tighet cirka 55 procent av lantbruks- kapitalet. Under perioden har skogs- värdet ökat sin andel av fastighetsvär- det, vilket torde bero på den relativt starkare höjningen av skogsvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxe-

ring. Den kraftigaste relativa stegring- en på tillgångssidan under perioden redovisas dock för föreningsandelarna.

I absoluta tal har värdesummor av någorlunda samma storleksordning (400 a 500 milj. kr) under perioden tillförts var och en av posterna husdjur, inventa— rier, bankmedel och »övriga tillgångar».

Av tabellen kan även utläsas att det egna lantbrukskapitalet under perio- vden ökat med 37 (33) procent från 9,3 (10,3) till 12,7 (13,8) miljarder kr och att skulderna ökat med 43 (36) procent.

Om fastigheterna omräknas till mark- nadsvärden, får man som resultat att summa tillgångar ökat med 29 (25) i stället för med 39 (34) procent. Mark- nadsvärdestillägget innebär vidare att det egna kapitalet ökat med 25 (22) i stället för med 37 (33) procent. Vid en omräkning till 1960 års penning- värde får man som resultat att summa tillgångar ökat med 11 (7) procent, summa skulder med 15 (9) procent och det egna kapitalet med 10 (7) procent.

Huvuddelen av de redovisade skul— derna utgöres av reverslån. Härvid måste dock beaktas de betydande un— derskattningarna av »andra skulder i jord— och skogsbruk» samt av »övriga skulder». Mer än hälften av underskatt— ningen av den förstnämnda posten har orsakats av att kapitaliserat värde av undantagsförmåner inte upptagits som skuld vid redovisningen.

Den kraftigaste relativa ökningen från 1952 till 1960 redovisas för de statliga lånen. Det andra markanta dra— get i utvecklingen på reversläneområ— det är jordbrukskasserörelsens kraftiga ökning. För affärsbanker och försäk- ringsbolag redovisas endast obetydliga förändringar av lantbrukskrediterna.

1 Kommentarerna till denna tabell avser hu- vidsakligen storleksgruppen 2—100 ha. Siffror inom parentes avser här hela gruppen över 2 ha (inklusive gårdar över 100 ha).

En kraftig ökning redovisas för »andra skulder i jord- och skogsbruk», vari väx— elskulderna ingår.

Av lantbrukstillgångar för storleks- gruppen 2—100 ha till ett sammanlagt belopp av 17,7 miljarder kr år 1960 föll 13,2 miljarder kr (75 procent) på självägande (med ett uppskattat antal av 159000), 1,5 miljarder kr (8 pro- cent) på arrendatorer (uppskattat antal 33 000) och 3,0 miljarder kr (17 procent) på blandbrukare (uppskattat antal 35000). Skulderna fördelade sig med 3,6 miljarder kr på självägande, 0,4 mil- jarder kr på arrendatorer och 0,9 mil- jarder kr på blandbrukare. Motsvarande fördelning av det egna kapitalet var för de tre grupperna: 9,6 resp. 1,1 och 2,1 miljarder kr.

Det sammanlagda tillgångsvärdet år 1960 fördelade sig (om hänsyn ej tas till brukningsenheterna över 100 ha) med 41 procent på småbruken under 10 ha, 28 procent på basjordbruksgrup- pen 10—20 ha, 12 procent på norm- jordbruksgruppen 20—30 ha och 19 procent på jordbruk i storleken 30—100 ha samt skulderna med 29 resp. 15, 26 och 30 procent på de ifrågavarande fyra storleksgrupperna. Småbruksgruppen hade således inte mindre än 45 procent av det sammanlagda egna Iantbrukskapi- talet. För hela lantbruket över 2 ha in- nehar den tidigare nämnda approxi- mationen att grovt räknat 10 procent av det sammanlagda tillgångsvärdet, 15 procent av skulderna och 8 procent av det egna kapitalet föll på gruppen över 100 ha.

Ur tabell II 1: 1 kan även framräknas, att det främmande kapitalets andel av det totala Iantbrukskapitalet år 1952 var 27 (29) procent och år 1960 28 (30) procent. Endast en obetydlig ökning av den totala skuldsättningsgraden sy- nes alltså ha ägt rum. — Om hänsyn tas till marknadsvärdestilläggen erhål-

les för lantbruket som helhet som re— sultat att skuldprocenten stigit från 21 (23) till 23 (25) procent från 1952 till 1960. I förhållande till marknadsvär- desutvecklingen för fastigheterna har alltså en starkare ökning av skuldsätt- ningsgraden ägt rum än om man en— bart beaktar taxeringsvärdena (för jordbruksfastigheterna; någon mark- nadsvärdesberäkning för andra fastig- heter än jordbruksfastigheter eller för andra tillgångar har ej kunnat göras).

Den relativa fördelningen av Iant- brukskapitalet på tre huvudtyper av tillgångar samt på eget kapital, revers- lån och andra skulder redovisas för självägande, arrendatorer och bland- brukare år 1960 i diagram II 1:1. I dia- grammet angivna absoluta siffror avser miljarder kr. För självägande var (vid taxeringsvärdering) skuldprocenten ge- nomsnittligt lika hög 1952 och 1960 (29 procent), medan den för arrenda- torerna ökat från 27 till 31 procent. Om jordbruksfastigheterna för själv— ägande räknas upp till marknadsvär- den, blir den genomsnittliga skuldpro- centen år 1952 23 och år 1960 24 pro- cent.

B. Tillgångarnas förändringar enligt andra material än kapitalundersökningarna a. Fastigheter a 1. Fastighetsvärdena. Lantbrukets fas— tigheter kan som helhet värderas till taxerings- eller marknadsvärden. Att dela upp dessa värden på olika del— värden är däremot endast i begränsad utsträckning möjligt, varvid man får ut- nyttja fastighetstaxeringens delvärden. Enligt mer teoretiska värderingsprinci- per kan man även tänka sig andra upp- delningar, t. ex. ett urskiljande av bygg— nadsbeståndets värde, men detta synes här ej vara aktuellt.

I enlighet med den tidigare angivna avgränsningsprincipen bör i det Värde— rade fastighetsbeståndet i första hand

Diagram 11 J:] Lantbrukskapitalets fördelning på huvudtyper av tillgångar och skulder år 1960

18 Miljarder kr.

Självägande

Arrendatorer

Miljarder kr.

Bankmedel m.m. (inkl. ”övriga tillgångar”) Övriga jordbrukstillgångar (husdjur, inventarier, förråd m.m.)

Marknadsvärdestillägg

Jordbruksfastigheter (taxeringsvärde)

Andra skulder

Reverslån

Marknadsvärdcstillägg

Eget kapital

Blandbrukare

18

ingå de fastigheter, som brukas av fy- siska personer (och därmed jämförliga juridiska personer, dvs. sterbhus och familjestiftelser), vare sig de ägs av brukarna själva eller av andra. Det sy- nes även vara av intresse att redovisa tillgängliga uppgifter rörande ägande- rättst'örhållandena.

Utvecklingen av den sammanlagda marknadsvärdessumman av jordbruks- fastigheter kan påverkas av ett flertal faktorer. Dessa synes kunna indelas i strukturella förhållanden samt kvan- titets- och priskomponenter.

Med strukturella förhållanden menas förändringar i brukningsenheternas an- tal och storleksfördelning, i ägande- och brukareförhållanden samt i arealan- vändningen. Dessa strukturella förhål- landen skall här ej behandlas (annat än vad beträffar vissa uppskattningar rörande fördelningen av värdena på ägarekategorier). Kvantitets- och pris— mässiga förändringar kan inträffa för markanläggningarna, för byggnaderna och för skogskapitalet. Vidare har jord- bruksfastigheterna en självständig, av delkomponenterna delvis oberoende prisutveckling. Denna prisutveckling kan ge anledning till vissa kapitalvins- ter (värdeanpassningar).

Här behandlas först taxerings- och marknadsvärdenas utveckling för oli- ka ägarekategorier samt därefter för- ändringar i markanläggningar, byggna- der och skogskapital.

& 2. Taxerings- och marknadsvärden. I den officiella taxeringsstatistiken1 re- dovisas jordbruksfastigheternas taxe— ringsvärden med vissa fördelningar.

De i Skattetaxeringarna redovisade uppgifterna avser värdena enligt taxe— ringsnämndernas beslut. Efterföljande år publicerades även resultaten av pröv- ningsnämndernas ändringar. Ändring- arna är dock obetydliga och innebar exempelvis för taxeringsåret 1959 att

det sammanlagda taxeringsvärdet av fastighetsskattepliktiga jordbruksfastig- heter nedsattes med 0,3 promille.

De icke fastighetsskattepliktiga jord- bruksfastigheternas taxeringsvärden sy- nes här ej böra medtagas. Befriade från skatteplikt är nämligen endast fastighe- ter på vilka lantbruk knappast bedrivs (allmänna platser, såsom nationalparker och andra parker samt begravningsplat- ser, vidare fastigheter avsedda för offent- liga ändamål, såsom sjukhus, skolor, kyr- kor osv.). Taxeringsåret 1960 uppgick värdet av fastighetsskattefria jordbruks- fastigheter till 2 procent av det sam- manlagda taxeringsvärdet för jord- bruksfastigheter.

Redovisningen i taxeringsstatistiken avser samtliga jordbruksfastigheter. Alltså ingår även de fastigheter, som har mindre än 2 och över 100 ha åker. Den omfattar också de av andra än en- skilda personer brukade fastigheter- na. De skattepliktiga fastigheternas vär- den redovisas fördelade på två ägareka- tegorier, nämligen svenska aktiebolag samt övriga ägare.

I taxeringsstatistiken redovisas de skattepliktiga fastigheternas taxerings- värde fördelat på jordbruksvärde (var- av skogsmarksvärdet särredovisas), skogsvärde (dvs. värde å växande skog) samt tomt- och industrivärde.

Den officiella statistikens uppgifter har bearbetats enligt en i det följande redovisad metodik. Avsikten har varit dels att fördela de värden, som står an- givna för »övriga ägare», på ägarekate- gorierna samfälligheter resp. enskilda personer, dels att omgruppera fastig- hetsvärdets delvärden så att redovis- ningen omfattar egentligt jordbruksvär- de (jordbruksvärde exklusive skogs- marksvärde) »skogsbruksvärde» (skogs-

1 Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet taxeringsåret---- (SOS, avd. Inkomst och förmögenhet).

Tabell I I 1:2. Jordbruks/asligheternas taxeringsvärden åren 1950—61 fördelade på delvärden

Milj. kr Egentligt Tomt- och Summa År jordhruks- Skoåäräirks_ Skogsvärde industri- taxerings-

värde värde värde

1950 ............... 5 350 700 2 458 123 8 631 1951 ............... 5 355 701 2 457 119 8 632 1952 ............... 8 213 1 021 4 334 146 13 714 1953 ............... 8 215 1 016 4 302 147 13 681 1954 ............... 8 224 1 017 4 302 145 13 688 1955 ............... 8 241 1 017 4 305 139 13 701 1956 ............... 8 238 1 016 4 294 135 13 682 1957 ............... 11 496 1 136 9 339 162 22 133 1958 ............... 11 487 1 123 9 249 163 22 022 1959 ............... 11 494 1 126 9 273 161 22 053 1960 ............... 11 505 1 124 9 265 157 22 052 1961 ............... 11 516 1 124 9 254 157 22 051

marksvärde plus skogsvärde) samt värdet, skogsbruksvärdet (skogsmarks- tomt- och industrivärde.

I tabellen II 1: 2 redovisas taxerings- värdena för samtliga fastighetsskatte- pliktiga jordbruksfastigheter åren 1950— 61.

Tabellen visar främst inverkan av 1952 och 1957 års allmänna fastighets- taxeringar med de betydande höjning- ar av värdenivåerna, som då kom till stånd. I särskilt hög grad gällde detta beträffande skogsvärdena i 1957 års taxering.1 För år 1961 utgjorde det egentliga jordbruksvärdet 52 och skogs- bruksvärdet 47 procent av det samman- lagda taxeringsvärdet.

I tabell II 1: 3 redovisas jordbruks- fastigheternas taxeringsvärden fördela- de på delvärden och ägarekategorier åren 1950—61.

Värdena för de av aktiebolag ägda fastigheterna är direkt redovisade i taxeringsstatistiken. Fördelningen av fastighetsvärden på ägaregrupperna samfälligheter resp. enskilda personer har skett på grundval av särskilt beräk- nade vikter. Dessa har beräknats på olika sätt för det egentliga jordbruks-

värdet plus skogsvärdet) samt tomt- och industrivärdet. Beträffande fördelningen av det egentliga jordbruksvärdet har vikterna beräknats med utgångspunkt i åkerarea- lens fördelning på olika ägaregrupper enligt 1951 och 1956 års jordbruksräk— ningar2 samt Jordbrukets utrednings- instituts struktur- och befolkningsut- redningar,3 vilka ger uppgifter för 1951 1956 och 1961. Några uppgifter om taxe- rade hektarvärden för åkerjord finns ej beräknade. De nämnda undersök- ningarna visar samtliga att den av and- ra än aktiebolag ägda åkerarealen för- delat sig med cirka 93 procent på en— skilda personer och cirka 7 procent på samfälligheter samt att någon märkbar

1 Anledningen härtill diskuteras iavsnitt a 5. nedan. 2 Jordbruksräkningen 1951 samt Jordbruks- räkningen 1956 (SOS, avd. Jordbruk med binä- ringar). ” F. Larsson, Strukturförändringar i jord- bruket 1951—1956 (Meddelande från Jordbru- kets utredningsinstitut nr 5—58) samt 1961 års struktur- och befolkningsutredning (Jord- brukets utredningsinstitut, manuskript 1963).

delvärden och ägarekategorier Milj. kr Egentligt jordbruksvärde Skogsbruksvärde År : _. .. . _. .. . Lnskilda Aktiebolag Samfalhg— Enskilda Aktiebolag Samfällig- personer heter personer heter 1950 4 786 192 372 1 889 749 520 1951 4 790 193 372 1 892 748 518 1952 7 351 290 572 3 278 1 185 892 1953 7 350 293 572 3 244 1 164 910 1954 7 357 294 572 3 221 1 168 930 1955 7 364 304 573 3 203 1 167 951 1956 7 369 296 573 3 179 1 159 971 1957 10 309 386 802 6 159 2 381 1 934 1958 10 297 390 800 6 115 2 336 1 920 1959 10 299 393 801 6 130 2 345 1 925 1960 10 303 400 801 6 128 2 338 1 924 1961 10 305 409 802 6 121 2 336 1 922 Tomt— och industrivärde Summa taxeringsvärde År . . . .. . Enskilda . Samfälllg- Enskilda . Samfällig- personer Aktiebolag heter personer Aktiebolag heter 1950 91 23 9 6 766 964 902 1951 88 23 8 6 769 964 899 1952 116 20 10 10 745 1 495 1 474 1953 116 21 10 10 710 1 478 1 492 1954 115 21 10 10 693 1 483 1 512 1955 112 18 10 10 679 1 488 1 534 1956 108 18 9 10 656 1 473 1 553 1957 128 23 11 16 596 2 790 2 747 1958 130 22 11 16 542 2 748 2 732 1959 128 22 11 16 557 2 760 2 737 1960 125 22 10 16 555 2 760 2 736 1961 124 22 10 16 551 2 767 2 734 förändring i denna fördelning ej ägt 1945 1952 1957 rum under den aktuella perioden. Det Enskilda personer 77,9 78,6 76,1 Samfälligheter. . . 22,1 21,4 23,9 egentliga jordbruksvärdet har därför fördelats på enskilda personer resp. samfälligheter enligt ovannämnda pro— portion.

För skogsbruksvärdets fördelning har utnyttjats specialundersökningarna rö- rande utfallet av de allmänna fastig- hetstaxeringarna åren 1945, 1952 och 1957.2 Enligt dessa fördelade sig de av andra än aktiebolag ägda skogsbruks- värdesummorna med följande procent- andelar på de två ägarekategorierna:

Dessa procenttal har tillämpats för åren 1952 och 1957 samt för interpo- lation avseende åren 1950—51 och 1953—56. Då den höjning av samfäl- ligheternas skogsbruksvärdesandel, som redovisas mellan 1952 och 1957, enligt

1 Undersökning rörande taxeringsutfallet be— träffande jordbruksfastighet på landsbygden (1945 års allmänna fastighetstaxering, Sta- tens OtYentliga Utredningar — SOU — 1950: 34; 1952 års allmänna fastighetstaxering. SOU 1956: 57; 1957 års allmänna fastighetstaxe— ring, SOU 1963: 14).

vissa sakkunnigas bedömanden ej synes ha fortsatts, har för åren 1958—61 samma proportion tillämpats som för 1957.

För tomt— och industrivärde existe- rar inga arealuppgifter, varför beräk- ningen av detta värdes fördelning på samfälligheter och enskilda personer grundats på uppgifter om skogsmarks- värdet och egentliga jordbruksvärdet, varur ett sammanlagt vikttal kunnat beräknas.

Denna metodik innebär, att vid upp- delningen icke tagits hänsyn till de i det egentliga jordbruksvärdet ingående värdena för tomt och trädgård, äng och övrig mark, särskilda förmåner och rättigheter samt bete å skogsmark. Nå- gon större betydelse för uppdelningens giltighet torde denna förenkling dock ej ha.

Fastighetsvärdenas delvärden redo- visas i tabell II 1: 3 fördelade på olika ägarekategorier. Det bör observeras, att värdena för aktiebolag är hämtade direkt från skattetaxeringarna, medan värdena för övriga ägarekategorier är uppskattade enligt ovanstående meto- dik och därför ej kan betraktas som exakta.

De enskilda personernas andel av det egentliga jordbruksvärdet har en- ligt tabellen under hela perioden varit 90 procent, aktiebolagens 3—4 och samfälligheternas 6—7 procent. Av skogsbruksvärdet ägde enskilda perso- ner 60 procent år 1950 och 59 procent år 1961. Aktiebolagens andel av skogs- bruksvärdet var 1950 24 procent och 1961 23 procent. Detta innebär att sam- fälligheterna ökat sin andel från 16 till 18 procent. Tomt- och industrivärdet ägdes 1950 till 74 procent av enskilda personer, till 19 procent av aktiebolag och till 7 procent av samfälligheter. Motsvarande procenttal för 1961 var 80, 14 och 6.

Om man i stället ser till resp. del- värdens andel av de olika ägaregrup- pernas fastighetsvärden, finner man att de enskilda personernas taxerings- värdessumma år 1950 fördelade sig med 71 procent på egentligt jordbruksvärde, 28 procent på skogsbruksvärde och 1 procent på tomt- och industrivärde samt att det egentliga jordbruksvärdets andel till 1961 sjunkit till 62 och skogs- bruksvärdets andel stigit till 37 pro- cent. Aktiebolagens fastighetsvärden är till övervägande del skogsbruksvärde (78 procent 1950 och 84 procent 1961), medan jordbruksvärdeandelen 1950 ut- gjorde 20 och 1961 15 procent. För sam- fälligheterna fördelade sig fastighets- värdet är 1950 med 41 procent på egent- ligt jordbruksvärde och 58 procent på skogsbruksvärde. På grund av skogs- bruksvärdets starka stegring för denna ägarekategori hade emellertid skogs- bruksvärdets andel till 1961 stigit till 70 procent och det egentliga jordbruks— värdets andel sjunkit till 29 procent.

Vid en uppskattning av fastighetsvär- dena till marknadsvärden kan olika me— toder användas. En allmänt använd, ap- proximativ metod är emellertid att an- vända Statistiska centralbyråns statistik över priserna på jordbruksfastigheter, den s. k. köpeskillingskoefficientsrbatisti- ken. Denna bygger på uppgifter om taxe- ringsvärden och köpeskillingar för vid frivilliga och »normala» köp omsatta jordbruksfastigheter (icke exekutiva köp. släktköp eller andra fång än köp). Re- sultaten redovisas som överprispro- cent, dvs. som summor av köpeskilling- ar i procent av summor av taxerings- värden. Som ett allmänt uttryck för marknadsvärdesnivån torde dessa upp— skattningar få godtagas. Vid andra fång än de av köpeskillingskoefficientstati- stiken behandlade tillämpas ofta andra värden (i regel lägre, t.ex. vid släkt- köp). I en av Statistiska centralbyrån

avseende vissa fång av jordbruksfas- tigheter under år 1959, har sålunda för släktköp beräknats en genomsnittlig köpeskillingskoefficient på 0,93 mot 1,30 för övriga frivilliga köp. I släkt- köpsfallen kan man dock inte bortse från möjligheten att delar av det verk- liga värdet har arvs- eller gåvokarak— tär (eller avskrives som ersättning för tidigare utfört arbete).

De i tabellerna angivna taxeringsvär- dena avser kalenderår och detsam— ma gäller köpeskillingskoefficienterna. Ändringar i taxeringsvärdena synes i huvudsak träda i kraft vid årsskiftena. Detta gäller i varje fall beträffande de allmänna fastighetstaxeringarna.I andra fall, då statistiska uppgifter finns om taxeringsvärden vid såväl årets början har taxeringsvärdesföränd- ringar skett även under året (genom omtaxeringar eller ev. tillköp av fas- tigheter). Förändringarna i marknads- värdena måste däremot tänkas försig- gå mera kontinuerligt under årets lopp. Om man vill räkna fram exempelvis som slut,

prisstegringarnas värdeökande effekt under året, kunde det därför synas me- ra naturligt att beräkna medeltalet av två års koefficienter och hänföra dem till årsskiftena (varvid man får förut- sätta att omsättningar och prisföränd- ringar fördelat sig någorlunda lika un- der de två åren). Sådana beräkningar har dock ej utförts för den efterföl- jande tabell II 1: 4, utan denna bygger på resp. kalenderårs taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter.

Köpeskillingskoefficienterna finns re— dovisade dels genomsnittligt för samt- liga fria köp under året, dels fördelade på storleksgrupper efter taxeringsvärde resp. åkerareal och dels efter grupper av skogsbruksvärdet i procent av hela tax- eringsvärdet. De varierar med bruknings- enhetens storlek och skogsbruksandel, vilket illustreras i tablån nedan av exempelvis koefficienterna för åren 1959 och 1960.

Överprisprocenten synes alltså vara högst för de minsta och de största bruk- ningsenheterna samt för brukningsen- heter med lågt taxeringsvärde och så-

Taxeringsvärde, 1 000 kr År 5—10 | 10—50 50—100 över 100 1959 137,6 128,5 123,8 128,8 1960 142,9 132,8 128,7 137,5 Storleksgrupp, ha åker År Högst 5 5—10 10—20 20—50 50—100 över 100 1959 134,2 131,3 127,0 127,3 115,3 143,5 1960 137,9 136,7 127,9 130,8 139,2 143,0 Procent skogsbruksvärde ' År . 0 I 0—25 25—50 50—75 75—90 över 90 1959 129,4 129,4 123,5 121,6 139,6 166,0 1960 134,4 134,1 129,7 136,0 132,3 145,9

Tabell II 1:4. Jordbruksfastigheternas uppskattade marknadsvärden ären 1950—o'] fördelade på ägarekategorier

Milj. kr Enskilda . Samfällig- . Köpeskilling;- År personer Aktiebolag heter Samtliga koefficient A. Löpande priser 1950 ................ 12 900 1 800 1 700 16 400 190,4 1951 ................ 14 300 2 000 1 900 18 200 211,0 1952 ................ 16 200 2 300 2 200 20 700 151,1 1953 ................ 17 300 2 400 2 400 22 100 161,2 1954 ................ 18 100 2 500 2 600 23 200 169,2 1955 ................ 19 000 2 700 2 700 24 400 178,0 1956 ................ 19 500 2 700 2 800 25 000 182,6 1957 ................ 21 000 3 600 3 500 28 100 126,8 1958 ................ 21 400 3 600 3 500 28 500 129,4 1959 ................ 21 100 3 500 3 500 28 100 127,6 1960 ................ 22 300 3 700 3 700 29 700 134,7 1961 ................ 23 000 3 800 3 800 30 600 138,7 B.]960 års penningv. 1950 ................ 20 000 2 800 2 600 25 500 1951 ................ 18 600 2 600 2 500 23 700 1952 ................ 20 300 2 900 2 800 25 900 1953 ................ 21 600 3 000 3 000 27 600 1954 ................ 22 500 3 100 3 200 28 800 1955 ................ 22 200 3 200 3 200 28 500 1956 ................ 22 000 3 000 3 200 28 200 1957 ................ 22 700 3 900 3 800 30 400 1958 ................ 22 500 3 800 3 700 30 000 1959 ................ 21 900 3 600 3 600 29 200 1960. . . . . . . ._ ........ 22 300 3 700 3 700 29 700 1961 ................ 22 400 3 700 3 700 29 900

dana med hög skogsbruksandel. Ett hänsynstagande till dessa olikheter i koefficienterna kan vara motiverat, om man vill beräkna marknadsvärdesut- vecklingen för grupper av lantbruks— företag. Detta kan sålunda gälla, om man vill göra uppräkningar för äga- rekategorier, eftersom fastigheternas fördelning efter storlek och skogsmarks- innehav är olika för de olika ägareka— tegorierna. Härvid finge en vägnings- metodik tillämpas. På grund av den osäkerhet, som ändå alltid måste vid— låda marknadsvärdesuppskattningar en- ligt köpeskillingskoefficientmetoden, har någon sådan vägningsberäkning här dock ej företagits. Den genom-

snittliga köpeskillingskoefficienten för samtliga fria köp har tillämpats för så- väl de tre ägarekategorierna som totalt. Resultaten av beräkningarna redovi- sas i tabell II 1: 4. Uppgifterna är av- rundade till 100—tal milj. kr.

Medan taxeringsvärdessumman för enskilda personers jordbruksfastighe- ter från 1950 till 1961 stigit med 145 procent, har den uppskattade mark- nadsvärdessumman under samma tid stigit med 78 procent (se diagram II 1: 2). I diagrammet har även inlagts ut- vecklingen av konsumentprisindex. Den- na har stigit relativt sett något mindre under den aktuella perioden (med 61 procent) än marknadsvärdesumman.

Diagram II 1:2 Den relativa utvecklingen av jordbralcsfasligheternas iaxerings- och marknadsvärden samt av konsumentprisindex åren 1950—61

Index 1950 = 100

ZLl—O.

r—-—--—————- _

220 200 160

___--- ---?.

l 'n

_o,

I_.

| | 100 ' | I

Taxeringsvärdcn

___-ö

Marknadsvärden Konsumentprisindex

—D—_.

( [ _! I |

1953 1955. 1955 l956 1957 1955” "1959 1560

240 220 160 lhO l20 lOO

1961

Efter omräkning till 1960 års pen- ningvärde blir höjningen av enskilda personers fastighetsvärdessumma från 1950 till 1961 12 procent.

I jordbruksfastigheterna ingår flera olika typer av tillgångar. Utöver mar- ken är det markanläggningar (täckdi- ken och andra diken, vägar och broar m.m. samt stängsel), byggnader samt växande skog. I marknadsvärdena (kö- peskillingarna) kan även ingå fältin— vcntarier (nedlagda kostnader för kom- mande grödor) samt eventuellt också andra tillgångar.

Förändringar i var och en av dessa tillgångar kan påverka marknadsvär- denas utveckling. Någon direkt korres- pondens mellan sådana tillgångsför- ändringar och marknadsvärdesutveck- lingen behöver dock inte föreligga. Ny- investeringar i byggnader exempelvis ger regelmässigt ej motsvarande utslag i marknadsvärdet, varför differensen kan betraktas som en kapitalförlust, vilken bör nedskrivas. Om man stude- rar marknadsvärdesutvecklingen, är det dock nödvändigt att ta hänsyn till även sådana investeringar. Anskaffandet av kapitalet för dessa investeringar ingår ju dessutom i finansieringsproblemati- ken.

Motiven för att uppskatta utveckling- en i fastigheternas viktigaste deltill- gångar är alltså dels för att kunna be- akta dem vid studiet av marknadsvärdes- utvecklingen, dels för att få till stånd uppskattningar av hur mycket kapital som erfordras för sådana investeringar. Förändringarna i marken och dess an- vändning (utvecklingen beträffande an- talet brukningsenheter och arealan- vändningen) skall dock ej behandlas här. De aktuella deltillgångarna blir alltså markanläggningar, byggnader och skog.

a 3. Markanläggningarna. Vid upp- skattningen av kostnaderna för inves-

teringar i niarkanläggningar har ut- nyttjats statistiken över lantbruksnämu- dernas verksamhet (stencilerade redo- görelser från lantbruksstyrelsen) samt en av G. Oscarsson inom Jordbrukets utredningsinstitut utförd utredning.1 Markanläggningarna kan indelas i täck- diken, övriga diken, vägar, broar och diverse anläggningar samt stängsel. Det bör observeras att statistiken ej möj- liggör redovisning eller uppskattning av samtliga investeringar i markanläg - ningar under den aktuella perioden. Investeringarna i markanläggningar för skogsbruket behandlas i avsnitt a 5 ne— dan.

För täckdiken finns statistik över de beräknade kostnaderna för den av lant- bruksnämnderna planlagda täckdik- ningen. En del av täckdikningsverk- samheten ligger emellertid utanför lant- bruksnämndernas verksamhet. Någon statistik över omfattningen av denna del av täckdikningen synes ej finnas, men Oscarsson har (med viss ledning av uppgifter om produktionen av tegel- rör) uppskattat att de sammanlagda kostnaderna år 1959 låg cirka 20 pro- cent över kostnaderna för den av lant- bruksnämnden planlagda verksamhe- ten. Här har de sistnämnda kostnader- na för samtliga år uppräknats med 20 procent.

Under rubriken »övriga diken» föres här dikning, vattenavledning och in- vallning. Den största delen av denna verksamhet handhas av lantbruksnämn- derna och några försök till uppskatt- ning av kostnaderna för övrig verksam- het av denna art har ej gjorts.

Till gruppen »vägar, broar och di- verse» har förts nyanläggningar av vä- gar och broar, stenröjning, nyodling

1 G. Oscarsson, Jordbrukets investeringar i byggnader, fältanläggningar, djur och rörelse- kapital: prognos 1960—1965 samt 1965 och 1970, stencil (1959 års långtidsutredning, ma- terial nr 81).

samt vissa andra smärre grundförbätt- ringsåtgärder. Den verksamhet, vid vil- ken lantbruksnämnderna medverkar, täcker endast en del av dessa investe- ringar. Någon statistik över den utanför lantbruksnämnderna liggande verksam- heten finns dock inte.

Man saknar uppgifter om kostnader- na för stängsel, men posten torde vara relativt obetydlig, varför något försök till uppskattning av denna kostnadspost ej har gjorts.

Resultaten av de gjorda sammanställ— ningarna redovisas i tabell II 1: 5. Upp- gifterna i denna avser endast nyinves- teringar. Några uppgifter för åren 1950 och 1951 finns ej tillgängliga. Uppgif- terna avser samtliga storleksgrupper och brukarekategorier.

Tabell I I 1:5. Nyinvesleringar i markan- läggningar för jordbruket åren 1952—61

Milj. kr År Löpande 1960 års pen- priser ningvärde

1952 ............. 63 80 1953 ............. 51 64 1954 ............. 61 75 1955 ............. 59 71 1956 ............. 59 68 1957 ............. 56 61 1958 ............. 55 58 1959 ............. 51 53 1960 ............. 53 53 1961 ............. 49 48

Av de sammanlagda investeringarna på 557 milj. kr åren 1952—61 har 120 milj. kr finansierats genom statsbidrag, 29 milj. kr genom lån från statens av- dikningslånefond, 31 milj. kr genom lån med statlig kreditgaranti och 377 milj. kr med övriga medel (andra län och eget kapital) .

Av tabellen framgår att kostnaderna för investeringar i markanläggningar har minskat relativt kraftigt sedan 1950-talets början (såväl i löpande pri-

ser som i fast penningvärde). Detta gäl- ler annan dikningsverksamhet än täck— dikning (vilken sistnämnda har Ökat) samt investeringar i vägar, broar och andra markanläggningar.

Vissa ytterligare uppgifter om ut— vecklingen av investeringarna i mark- anläggningar kan erhållas från statis— tiska centralbyråns deklarationsunder- sökning. Uppgifterna finns uppräknade till värden för hela riket. Då i deklara- tionsundersökningen endast ingår själv- ägande jordbrukare, har vid uppräk- ningen förutsatts att investeringsverk- samheten har samma omfång på de ar- renderade som på de självägda gårdar- na. Resultaten av de utförda uppräk- ningarna redovisas från år 1953 beroen— de på att deklarationsundersökningen fr. o. ni. detta år omlades och utvidga- des samt t. o. m. 1960 (uppgifterna för år 1961 fanns ej tillgängliga vid tabel- lens sammanställande). Enligt deklara— tionsundersökningen har de kontanta utgifterna (exklusive kostnader för eget arbete och ev. eget material) för vägar m. m. åren 1953—60 utvecklats som tabell II 1: 6 visar. I detta mate- rial ingår även utgifter för skogsvägar. En viss tendens till övervärdering av underhållet på nyinvesteringarnas be- kostnad kan tänkas föreligga av skatte- mässiga skäl.

a 4. Byggnaderna. Uppgifter om inves- teringarna i byggnader kan främst er- hållas från de av Statens forskningsan- stalt för lantmannabyggnader (SFL) in- samlade uppgifterna om nybyggnads— verksamheten inom jordbruket.

SFL:s beräkningar över nybyggnads- verksamheten inom jordbruket avser brukningsenheter med över 2 ha åker oberoende av ägarekategori. Till ny- byggnader räknas helt nyuppförda byggnader samt sådana som byggts på gammal grund eller gamla murar. Pri- märuppgifterna till nybyggnadsinven-

Tabell I 1 1:6. Lantbrukarnas kontanta utgifter för markanläggningar åren 1953—60 Milj. kr Enligt deklarationsundersökningen

Summa År Underhåll Nyinvesteringar Löpande priser 19.60 åäs pennmgvarde 1953 ................ 47 11 58 72 1954 ................ 51 8 59 73 1955 ................ 62 10 72 86 1956 ................ 59 6 65 74 1957 ................ 61 8 69 76 1958 ................ 62 8 70 73 1959 ................ 74 8 82 85 1960 ................ 72 6 78 78

teringarna insamlas genom vissa av hus— hållningssällskapens lokalombud. Urva- let omfattar cirka 20 procent av anta- let brukningsenheter och cirka 19 pro- cent av den totala åkerarealen. I stort sett samma ombud har deltagit i under- sökningen under hela 1950-talet (år 1952 ökades antalet ombud).

De lämnade uppgifterna avser anta- let nybyggnader, fördelade på olika ty- per av ekonomibyggnader samt på man- gårdsbyggnader och övriga bostadshus. Byggnaderna uttrycks i volymenheter (rumsenheter, kreatursplatser o.dyl.), från vilka kostnaderna beräknats med

ledning av inom SFL framräknade en- hetspriser. Uppgifterna räknas upp till summatal med hjälp av antalet bruk- ningsenheter i resp. grupper enligt jordbruksräkningarna. Det hör under- strykas att SFL:s beräkningar avser bruttoinvesteringar och att däri ej in- går något hänsynstagande till avskriv— ningarnas storlek. Man kan därför ej se SFL:s uppgifter som något uttryck för byggnadskapitalets utveckling.

Nybyggnadskostnadernas utveckling i löpande priser redovisas i tabell II 1: 7.

Byggnadskostnaderna uppgick år

Tabell II 1:7. Lantbrukets nybyggnadskostnader åren 1950—61 Milj. kr Enligt Statens forskningsanstalt för tantmannabyggnader

Summa Byggnzitgäläos—tnlzäfindex År 1133 konorlrin- Bostadshus

yggna er Löpande 1960zårs Ekonomi- B t" d

priser penningvärde byggnader as a er

nu ,n

1950 78 51 129 ' 204 100 100 1951 86 61 147 200 147 143 1952 71 50 121 152 148 145 1953 71 50 121 150 143 141 1954 83 50 133 163 144 141 1955 61 59 120 143 150 147 1956 63 55 118 135 158 155 1957 56 54 110 121 162 159 1958 51 38 89 93 164 162 1959 40 30 70 73 162 161 1960 55 29 84 84 183 182 1961 57 31 88 86 189 189

Tabell 1 I 1:8. Lantbrukarnas kontanta utgifter för underhåll av byggnader samt för ny-, till- och ombyggnader åren 1953—60

Milj. kr Enligt deklarationsundersökningen

Underhåll Ny " ml- OCh ombygg- Summa nader År Löpande 1960 års Löpande 1960 års Löpande 1960 års priser penningvärde priser penningvärde priser penningvärde 1953 264 328 86 107 350 435 1954 244 301 87 107 331 408 1955 250 299 99 118 349 417 1956 267 305 82 94 349 399 1957 268 294 88 97 356 391 1958 246 257 81 85 327 342 1959 267 278 64 67 331 345 1960 257 257 59 59 316 316

1961 totalt endast till 68 procent av 1950 års belopp. Nedgången har rela— tivt sett varit starkast för bostadsbygg— naderna. Den största byggnadsverk- samheten under den studerade perio— den ägde rum åren 1950 och 1951. Sam- manlagt har under perioden nyinveste- rats 772 milj. kr i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bostadshus.

Vissa ytterligare uppgifter om bygg- nadsverksamhetens utveckling kan er- hållas från dels deklarationsundersök- ningen, dels lantbruksnämndernas sta— tistik.

I deklarationsundersökningen redo— visas uppgifter om de kontanta utgifter- na för underhåll av byggnader samt för ny-, till- och ombyggnader.

I deklarationsundersökningen ingår inte kostnader för eget arbete, material från egen skog eller annat byggnadsma- terial från den egna gården. Dessa kost- nader har (vad beträffar underhållet) av Oscarsson för år 1959 uppskattats uppgå till storleksordningen %, av samt- liga underhållskostnader.

Tabell II 1: 8 visar liksom föregående tabell en nedgång i byggnadsverksam- heten inom lantbruket, kraftigare när det gäller ny-, till- och ombyggna-

derna än beträffande underhållet. Sam- ma utveckling framgår av tabell II 1: 9, i vilken från lantbruksnämndernas verksamhetsberättelser sammanställts uppgifter om de beräknade kostna- derna för statsunderstödda företag (avseende ekonomibyggnader), statsbi- drag, statlig kreditgaranti och finansie- ring med övriga medel (restpost) samt antalet av lantbruksnämnderna (från länsbostadsnämnderna remitterade) handlagda ärenden rörande bostadslån.

a 5. Skogen. Värdering av skogsmark med växande skog kan i princip ske i form av kapitalisering efter en viss rän- tefot av beräknade framtida nettoav- kastningar från skogsbruket. Eftersom enbart en del av virkesförrådet kan rea- liseras omedelbart och värderas efter kända dagspriser, blir värderingen starkt beroende av subjektiva bedöm- ningar av den framtida pris- och kost- nadsutvecklingen m. in.

Här skall ej göras något försök att ut- föra en värdering av det samlade skogs- kapitalet i absoluta tal utan endast diskuteras utvecklingen av de olika faktorer, som kan ha orsakat föränd- ringar i skogsvärdena under 1950-talet.

Tabell I I 1:9. Det statliga stödet till ekonomibyggnader i lantbruket åren 1950—61 Milj. kr resp. antal

Beräknad kostnad Finansiering genom 1Antaluhand- Är för statsunderstödda . ägd? arenden

företag Statsbidraa Statlig Övriga medel rorande

” kreditgaranti bostadslån 1950 .......... 29,8 4,9 8,6 16,3 2 885 1951 .......... 26,7 4,6 6,7 15,4 2 086 1952 .......... 24,4 3,7 6,2 14,5 2 164 1953 .......... 28,3 4,9 8,3 15,1 3 286 1954 .......... 32,0 5,3 9,7 17,0 4 036 1955 .......... 32,3 5,1 9,2 18,0 4 076 1956 .......... 25,9 4,4 6,5 15,0 3 303 1957 .......... 29,4 4,8 8,2 16,4 3 099 1958 .......... 24,7 4,2 5,5 15,0 3 073 1959 .......... 22,9 3,8 4,5 14,6 2 649 1960 .......... 19,7 3,2 4,3 12,2 2 436 1961 .......... 23,5 3,7 5,3 14,5 2 178

Dessa olika faktorer kan sammanfattas i följande punkter:

1. Skogsmarksareal

2. Grundförbättrande investeringar

3. Virkesförråd

4. Trädslagsfördelning, kvalitets- och dimensionssammansättning

5. Pris- och kostnadsutveckling

6. Ränteutveckling

1. Skogsmarksarealen. Den produkti— va skogsmarken tillhörig enskilda utom bolag uppskattas enligt riksskogstaxe- ringen till 11 436 000 ha. Denna upp— gift är behäftad med en viss osäkerhet, främst beroende på svårigheten att dra gränsen mellan impediment och pro— duktiv skogsmark. De förändringar i privatskogsbrukets arealer, som kan ha skett på grund av köp, försäljning eller byte med andra ägarekategorier, överfö-

len för feluppskattningar, varför en för- ändring av skogsmarksarealen inte kan antas ha föranlett någon mera betydan- de förändring av privatskogsbrukets to- talvärde under 1950-talet.

2. Grundförbättrande investeringar. De investeringar som kan ha föranlett höjningar av skogsmarksvärdena är skogsdikning, skogsbilvägar och plan- tering av tidigare skoglös mark. Övriga återväxtåtgärder på skogsmark är att betrakta som reinvesteringar för vid- makthållande av produktionsförmågan. Enligt Skogsstyrelsens statistik upp- går ovannämnda nyinvesteringar (inkl. cv. statsbidrag) till i tablån nedan upp- tagna ungefärliga belopp (milj. kr). Nyplauteringskostnaden är i tablån uppskattad med ledning av utbetalda rande av impediment och åker till skog statsbidrag. m.m., måste antas ligga inom margina- Av tablån framgår att grundförbätt- 1950 51 52 | 53 | 54 55 | 56 57 58 59 60 61 Summa Nyplantering ........ 1 1 2 2 2 2 3 3 4 4 4 6 34 Nyinvestering 1 vägar och diken ......... 11 10 13 14 16 21 25 25 28 184 S:a nyinvestering 7 13 12 15 17 19 25 29 29 34 218

rande åtgärder utförts på privatskogar- na under perioden 1950—61 till ett be- lopp av ca 218 milj. kr eller omkring 18 milj. kr per år. Om man utgår från att dessa investeringar utgjort lönsam- ma projekt, skulle man alltså kunna an- ta att minst en motsvarande värdeök- ning ägt rum.

3. Virkesförråd. Uppgifter om virkes- förrådens förändringar hos olika ägare- kategorier kan hämtas ur riksskogs— taxeringens material. Under 1950-talet har en taxering ägt rum, varifrån bear- betat material föreligger för åren 1953 —59. Med hänsyn till de stora medel- fel som vidlåder förrådsuppgifterna för viss ägarekategori under enskilda år, bör medeltal för ett antal år användas. Om perioden 1953—59 uppdelas i del- perioderna 1953—56 och 1957—59, blir genomsnittsförråden i bondeskogsbruket 95,5 resp. 96,2 skogskubikmeter (mäsk) per ha. Detta motsvarar en förråds- ökning av i medeltal 0,2 mäsk per ha och år eller totalt en ökning av virkes- förråden med ca 2,3 milj. n13sk per år. Skillnaden mellan dessa medeltal är dock inte statistiskt signifikant. En förrådsökning om 2,3 milj. n135k är avsevärt mindre än man haft anled- ning att förmoda med kännedom om de totala årliga avverkningarna och den beräknade tillväxten. Enligt stubbin- venteringarna uppgick den genomsnitt- liga årsavverkningen under perioden 1952/53—58/59 till 47,8 milj. mäsk. Den årliga tillväxten, beräknad med hjälp av tillväxtprocenten från den andra riksskogstaxeringen 1938—52 till— lämpad på virkesförråden enligt den tredje riksskogstaxeringen för åren 1953—57, kan approximativt uppskattas till 68,4 milj. mäsk. Enligt dessa siffror borde alltså teoretiskt sett ha skett en förrådsökning med drygt 20 milj. m3$k per år, varav minst hälften bör ha

fallit på privatskogarna. Att den vänta- de förrådsökningen inte kunnat regi- streras vid riksskogstaxeringen 1953— 59 anses vid skogshögskolan kunna be- ro på ogynnsamma klimatiska tillväxt- betingelser under dessa år. Som uttryck för förrådsökningen under hela perio- den 1950—61 torde den ovan angivna siffran, 2,3 milj. isk per år, kunna betraktas som en minimisiffra.

En värdering av den uppskattade för- rådsökningen i pengar kan endast bli approximativ och utföres med ett antal förenklade förutsättningar. Det antas att virkesförrådets trädslags-, dimen- sions- och kvalitetssammansättning är oförändrad under perioden (mer härom i följande punkt). Eftersom förrådsök- ningen avser alla förekommande di- mensioner, göres ett antagande om normalskogsfördelning. Enligt utförda beräkningar1 har priset per normalku- bikmeter vid vissa förutsättningar an- givits till genomsnittligt 25,11 kr un- der perioden 1953—57 eller avrundat 25 kr. Om man som ett räkneexempel förutsätter en årlig förrådsökning av 2,3 milj. m3sk, skulle förrådsökningens värde bli av storleksordningen 25 x 2,3 milj. eller 58 milj. kr.

4. Trädslagsfördelning, dimensions- och kvalitetsfördelning. Den växande skogens rotvärde per nissk är till viss del beroende av virkesförrådets sam- mansättning i fråga om trädslag, di— mensioner och kvalitet. Barrträd är som regel värdefullare än lövträd och rotvärdet sjunker med minskande me- deldimension på grund av stigande av— verkningskostnader per mäsk för kle- nare virke. Riksskogstaxeringens material tillåter

1 Th. Streyffert, Utvecklingstendenser be- träffande rotvärden och priser på skogsproduk- ter, Stockholm 1960 (Skogshögskolans skrifter nr 33).

Tabell 1 I 1:10. Totalavverkningens brutto- och nettovärde för samtliga skogar avverk- ningssäsongerna 1950/51—59/60.

Kr/mask Enligt Skogsstyrelsen

Avverkningssäsong Bruttovärde Summa kostnader Rotvärde 1950/51 ............. 43,72 14,75 28,97 1951/52 ............. 62,32 18,91 43,41 1952/53 ............. 42,04 19,48 22,56 1953/54 ............. 45,80 20,36 25,44 1954/55 ............. 46,87 21,54 25,33 1955/56 ............. 49,36 22,96 26,40 1956/57 ............. 43,85 22,99 20,86 1957/58 ............. 43,35 23,12 20,23 1958/59 ............. 38,44 24,27 14,17 1959/60 ............. 42,15 23,59 18,56 1960/61 (prel.) ....... 46,60 24,43 22,17

inga säkra slutsatser om ev. förändring- ar i sammansättningen av virkesförrå- den på privatskogarna. Det synes hel- ler inte föreligga anledning att anta att några förändringar av betydelse skulle ha inträffat under 1950-talet i detta hänseende. En tänkbar ökning av andelen lövträd i virkesförrådet på grund av förbättrade avsättningsmöj- ligheter för lövvirkessortiment torde uppvägas av en viss höjning av medel- dimensionen hos totalavverkningen ge- nom återhämtning av tidigare eftersläp- ning i slutavverkningarna.

5. Pris- och kostnadsutveckling. Den långsiktiga prisutvecklingen på skogs- produkter enligt domänverkets beräk- ningar belyses i diagram II 1: 3. Detta visar bruttopriserna på sågtimmer (ut- tryckta i öre per f3tr : kubikfot, topp- rotmätt) från 1909/10 till 1962/63 (dels verkliga bruttopriser, dels efter parti- prisindex för konsumtionsvaror index- reglerade sådana, där exceptionella pris— avvikelser uppskattningsvis justerats). Vidare har inritats en enligt minsta kvadratmetoden (på grundval av de justerade och indexreglerade prisupp- gifterna) utjämnad långtidstrend, vil-

ken i diagrammet framträder bågfor- mig på grund av den logaritmiska ska- lan. Av diagrammet framgår att den långsiktiga utvecklingen av bruttopri- serna på skogsprodukter varit positiv, men att utvecklingen under 1950-talet visar markanta avvikelser från den långsiktiga trenden.

En belysning av pris- och kostnads- utvecklingen (uttryckt i kr per m3sk) i skogsbruket under 1950-talet ges i Skogsstatistisk årsbok 1960, varur siff- rorna i tabell II 1: 10 är hämtade. En beräkning av totalavverkningens brut- to- och nettovärde har där gjorts på en— skilda år med ledning av statistik över avverkningsvolymens sammansättning, virkespriser, avverkningskostnader, un— derhåll och nyinvesteringar.

Tabellen illustrerar som nämnts vär- deutvecklingen under 1950-talet av de totala avverkningarna för alla kategori- er av skogsägare. Det synes ej föreligga några skäl att anta att denna utveck- ling skulle vara annorlunda inom pri- vatskogsbruket än för övriga kategorier av skogsägare.

Av tabellen framgår att bruttopriser- na i stort sett varit sjunkande och kost— naderna stigande, varför det behållna

Diagram II 1:3 Prisutvecklingen på sågtimmer 1909/10—1962/63

Bruttoprissericr för obarkat furusågtimmer (8 tum i topp)

. . 3 Avsättningsort: Umeälven, fritt utsorterat .. 3 bre/f tr Källa: Domänstyrelsen ore/f tr 300 300

&

.. _ ___ verkl iga bruttopriser & I— .- *8 / -zoo

_ "räta linjenf' (1909/l0 ' 1961/62) logaritmisk skala

|

200 ___ indexreglerade justerade bruttopriser (år 19116/97 basår) : |

|

150- 150

100. IOO *

80 _. 80

40 .. 90 30 - 30

20 . _ 20

155. -15

; "| | I | | | I | ! [

Ar ISlO/ll 1915/16 1920/21 1925/26 1930/3l 1935/36 1940/41 1945/46 1950/51 1955/56 1960/61

rotnettot följaktligen starkt minskat. Det bör observeras att detta mer beror på att kostnaderna har stigit än på att bruttopriserna sjunkit.

6. Ränteutvecklingen. Vid all skogs- värdering grundad på nuvärdet av fram- tida avkastningar blir resultatet starkt beroende av vilken räntefot eller kapi- taliseringsfaktor som väljes (ju lägre räntefot desto högre kapitalvärde och vice versa). Vid valet av räntefot bör hänsyn främst tas till bedömningar av den framtida ränteutvecklingen. Ränteläget har varit ganska varieran- de sedan 1945. En viss höjning av ränte- nivån har visserligen skett under efter- krigstiden fram till 1960, men om den- na tendens kan antas bli bestående är svårt att bedöma. Om så antas bli fal- let, bör detta direkt slå igenom i skogs- värdena. Om exempelvis 4,5 procent räntefot används vid kapitaliseringen i stället för 3,5 procent, leder detta till en sänkning av skogsvärdena med ca 30 procent.

1—6. Sammanfattning. Av de olika faktorer, som ovan diskuterats och som kan anses påverka skogsvärdena, har Skogsmarksareal och virkesförrådets sammansättning inte ansetts föranleda några ändringar av skogsvärdena, Ny- investeringar och förrådsökningar har däremot ansetts föranleda en höjning av skogsvärdena, medan rotvärdenas och ev. även räntenivåns utveckling torde kunna anses böra föranleda sänkningar. Av dessa faktorer synes dock de som inverkar sänkande böra ha den största effekten. Om de tidigare nämnda högre köpeskillingskoefficienterna för fastig- heter med hög andel skogsbruksvärde får tolkas som att skogens marknads- värde stigit under 1950-talet, torde det- ta få antas vara en följd av förväntning- ar om framtida höjningar av rotvärde-

na eller spekulationer i sjunkande pen- ningvärde.

De allmänna taxeringsvärdena 1952 och 1957

Vid den värdering av skogsmark och växande skog, som utförs i samband med de allmänna fastighetstaxeringar- na, bestämmes värdet i princip som ett avkastningsvärde vid uthålligt skogs— bruk. Även om metoderna var något olika vid de båda senaste taxeringarna 1952 och 1957, var dock den grundläg- gande principen oförändradl

Den kraftiga höjningen av skogs- bruksvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxering har tidigare om- nämnts (tabell II 1:2). Enligt uppgift från skogsforskningsinstitutet måste denna höjning av taxeringsvärdena till allra största delen hänföras till den för- ändrade bruttoprisnivån. Vid 1952 års taxering lades medelpriserna under pe- rioden 1945—49 till grund, medan pris- nivån vid 1957 års taxering baserades på åren 1950 samt 1952—54 (1951 ute- slöts, då priserna under den s. k. Korea- haussen ansågs exceptionellt höga). I båda fallen reducerades medelprisni- vån med 20 procent och ett avdrag för allmänna omkostnader gjordes med 33 procent.

Beräkningen av medelpriserna vid de båda taxeringarna åskådliggöres i dia- gram II 1: 4, där prisutvecklingen (om- räknat i kr per mask) för sågtimmer (furu) och massaved (sulfit) inlagts för perioden 1945—62. De medelpriser, som använts vid 1952 resp. 1957 års fastighetstaxeringar, har markerats med horisontella dubbellinjer. Av diagram— met framgår klart att den lyftning av prisnivån som följde med Korea—hans- sen 1951 medförde en kraftig höjning

1 Enligt de tidigare nämnda SOU 1956: 57 och 1963: 14.

Kr/m3sk

100

Diagram II 1:4 Bruttopriser på sågtimmer och massaved 1945—62

90 .

80

70-

I I

I I

l 8

&

-==_—_- 1 !

60

50 -

l 1 | I |: alt':: I I

/"" *—

Kr/m3sk 100

90 80 70 60 50

I "' * ' 4 40 ' #0

30 - * ' Bruttopris, sågtimmer = obarkat furusåg- - 30 ) __ timmer (8 tum i topp)

...-_. _ Bruttopris, massaved = helbarkad sulfitved .J 20

Medelpriser för sågtimmer tillämpade vid

1952 och 1957 års fast.h.tax.

Medelpriser för massaved tillämpade vid '

1952 och 1957 års fast.h.tax. | ' I I I ' I .

20. I

lO . IO

Avvcrknings- säsong

0 1 . | | | | l 0

1964/65 #7/48 50/51 53/54 56/57 59/60 52/63

av medelpriserna vid det senare taxe- ringstillfället. Den allmänt sjunkande tendensen efter 1951 kommer alltså in- te till synes i taxeringsutfallet.

b. Husdjuren

En beräkning över det kapital, som jordbruket investerat i kreatur, måste bygga på antalet djur och genomsnitts- värden för de olika djurslagen. Man kan härvid använda saluvärdet på dju- ren, beräknat i form av ett genom- snittsvärde för hela den tid djuret ut- nyttjas i produktionen.

För 1959 års långtidsutredning har Oscarsson utfört en beräkning över jordbrukets investeringar i djur med 1959 års priser som grund.1 Då det här är fråga om att utföra beräkningen i löpande priser, har Oscarssons beräk- ningar endast använts beträffande an- talet djur (dock ej höns).

De i beräkningarna använda antals- uppgifterna avser brukningsenheter över 2 ha och är hämtade från Statis- tiska centralbyråns husdjursräkningar (juniräkningarna).2 Antalet höns har beräknats som summan av antalet värp- höns och kycklingar enligt aprilräk- ningarna. Det i april redovisade anta- let kycklingar motsvarar ungefär halva rekryteringsbehovet. Då kycklingarna börjar värpa vid ca ett halvt års ålder, torde aprilsiffran ungefär motsvara ett årligt medeltal av kycklingar till rekry- tering.

Som underlag för de i tabell II 1: 11 redovisade djurvärdena ligger i första hand genomsnittligt uppnådda priser på försålda husdjur vid slakteriföreningar- nas livdjursauktioner. I den mån direkt användbara livdjurspriser ej varit till- gängliga, har vissa prisserier beräknats huvudsakligen som genomsnittet av in- gångs- och slutvärdena. Den senare me- toden har utnyttjats för kalvar upp till ett år, ungnöt över ett år, avelssvin,

slaktsvin och höns. De ettåriga nötkrea- turens värde har antagits motsvara av- räkningssumman vid försäljning till slakt. Slaktsvinens värde har satts till hälften av avräkningssumman vid slak- ten. För fåren har endast vuxna djur be- aktats. De har i gengäld värderats något högt (livdjurspriset på tackor har ut- nyttjats). Hönsens värde har beräknats som genomsnittet av priset på värpfär- diga unghönor (1961 12 kr) och slakt- priset på utslagshöns (1961 ca 4 kr). Kycklingarnas värde har blivit något överskattat genom användningen av samma tal som för värphönsen. Detta motvägs emellertid av att aprilräkning- en underskattar årsmedeltalet höns.

Tabell 11 1:11 Husdjurskapitalets utveckling 1950—61

Milj. kr År Löpande 1960 års priser penningvärde 1950 ............ 2 334 3 674 1951 ............ 2 546 3 460 1952 ............ 2 737 3 454 1953 ............ 2 963 3 680 1954 ............ 2 902 3 575 1955 ............ 2 760 3 298 1956 ............ 2 908 3 327 1957 ............ 3 020 3 313 1958 ............ 3 111 3 254 1959 ............ 3 187 3 311 1960 ............ 3 139 3 139 1961 ............ 3 279 3 197

Tabellen visar att en ökning i löpan- de priser visserligen ägt rum under perioden, men en omräkning till enhet- ligt penningvärde anger en minskning (utom för enstaka år). Sammanlagt un- der perioden har husdjurskapitalet i löpande priser ökat i värde med 945 milj. kr men i 1960 års penningvärde minskat med 477 milj. kr.

1 Se i avsnitt a 3 ovan nämnt arbete. 2 Jordbruk och boskapsskötsel (SOS, avd. Jordbruk med binäringar).

Tabell II 1:12 Jordbrukets investeringar i inventarier åren 1950—61

Milj. kr Ö Samtliga inventarier vriga År Traktorer inventarier Löpande priser 1960 års penningvärde

1950 ................ 125 138 263 407 1951 ................ 148 160 308 400 1952 ................ 172 157 329 411 1953 ................ 171 161 332 416 1954 ................ 171 159 330 409 1955 ................ 126 147 273 319 1956 ................ 127 136 263 297 1957 ................ 150 145 295 318 1958 ................ 155 137 292 306 1959 ................ 167 151 318 331 1960 ................ 162 196 358 358 1961 ................ 201 230 431 421

c. Inventarierna

De uppgifter om jordbrukets investe- ringar i inventarier, vilka redovisas i tabell II 1: 12 har erhållits från årliga undersökningar inom Jordbrukets ut- redningsinstitut.1 Dessa avser att om- fatta jordbrukets totala anskaffning av maskiner, redskap och varaktiga inven- tarier för jordbruksdriften (inkl. där- med förenat skogsbruk).

Primärmaterialet insamlas från till- verkare och importörer, som uppger försäljningsvärdet i s.k. bruttopriser (hänsyn tas ej till förekommande ra- batter men ej heller till kostnaderna för transporter och transportförsäkringar). Uppgifter har ej kunnat inhämtas för vissa maskingrupper, främst elektriska motorer, pumpar och hydroforer, käl- kar och seldon samt äggkläckningsma- skiner och annan utrustning för höns- gårdar. I tabellen ingår ej vagnar samt grundförbättringsredskap. Uppdelning har i tabellen endast gjorts på trakto- rer (inkl. jeepar och diverse utrustning) samt övriga inventarier.

Ökningen har räknat i löpande priser varit markant, men vid en omräkning till konstant penningvärde finner man

att summan endast för åren 1952—54 och 1961 överstiger 1950 års nivå. Sam- manlagt har under perioden 1 875 milj. kr investerats i traktorer och 1 917 milj. kr i andra inventarier.

d. Föreningsandelarna

Någon totalstatistik över lantbrukarnas innehav av andra tillgångar (förråd m.m., finansiella tillgångar och försäk— ringstillgodohavanden, övriga tillgång- ar) existerar inte.

Från Sveriges lantbruksförhund har dock erhållits vissa uppgifter om insats— kapitalet i jordbrukets ekonomiska för- eningar (tabell II 1: 13). Insatskapitalet är beräknat genom en sammanställning av koncernbalansvärden. '

Av tabellen framgår att ökningen i föreningsandelarnas totalbelopp från 1950 till 1961 uppgått till så stort be- lopp som 389 milj. kr. Den årliga ökning- en har dock i relativt betydande grad avtagit under perioden.

1 Se S. Holmström, Jordbrukets investeringar i maskiner och redskap, Stockholm 1962 (1 Bilaga 6 till 1959 års långtidsutredningsbe- tänkande, Svensk ekonomi 1960—65).

Tabell 11 1:13 Insatskapital i jordbrukets ekonomiska organisationer åren 1950—61

Milj. kr Vid årets slut Ökning under året År Lö ande riser 1960 års L" ande riser 1960 års p p penningvärde op p penningvärde 1950 ................ 223 346 . . . . 1951 ................ 253 329 + 30 — 17 1952 ................ 300 375 + 47 + 46 1953 ................ 336 420 + 36 + 45 1954 ................ 380 471 + 44 + 51 1955 ................ 421 493 + 41 + 22 1956 ................ 453 512 + 32 + 19 1957 ................ 495 535 + 42 + 23 1958 ................ 528 554 + 33 + 19 1959 ................ 557 579 + 29 + 25 1960 ................ 588 588 + 31 + 9 1961 ................ 612 " 597 + 24 + 9

e. Sammanfattning av förändringarna

Vid sammanställningar av de i avsnitt 11 1. B. redovisade förändringarna bör beaktas olikheter i materialens omfatt- ning m.m. samt skiljas på förändring- ar i balansposter resp. investeringar.

Uppgifter om balansposter finns för fastighetsvärden samt för husdjurska- pital och föreningsandelar. Skillnader- na i dessa balansposter innebär netto- förändringar och det är ej möjligt att fördela dem på bruttoinvesteringar, vär- deminskningar (avskrivningar) och prisförändringar (värdeanpassningar).

För markanläggningar, byggnader och inventarier finns endast uppgif- ter om bruttoinvesteringar. Några av- räkningar kan ej göras för värdeminsk— ningarna (avskrivningarna) och man kan därför ej heller beräkna ifrågava- rande bruttoinvesteringars nettobidrag till fastighetskapitalet (beträffande markanläggningar och byggnader) resp. inventariekapitalet.

En sammanfattning av de kända för- ändringarna i lantbrukets fastighets- värden, husdjurskapital och förenings- andelar samt av bruttoinvesteringarna i markanläggningar, byggnader och in- ventarier ges i tabell II 1:14. Uppgif-

terna i denna avser åren 1950—61 utom beträffande markanläggningar för jord— bruket (åren 1952—61). Förändringar- na har beträffande balansposterna ut- tryckts som dels summan av de ab- soluta förändringarna under perioden, dels årsmedeltal av dessa och dels även som procentuella förändringar från 1950 till 1961. För bruttoinvesteringar- na har i stället angivits dels det sam— manlagda investeringsbeloppet för pe— rioden, dels den genomsnittliga årliga investeringen, dels även ifrågavaran- de investerings årliga ökning eller minskning (efter utjämning av årssiff— rorna till en rät linje enligt minsta kvadratmetoden). Sammanställningcn har gjorts i såväl löpande priser som i 1960 års penningvärde (utom beträf- fande beräkningen av rät linje för in- vesteringsutvecklingen) . Fastighetsvärdena har under den studerade perioden stigit med cirka 10 miljarder kr. Det gäller vare sig man mäter dem i taxeringsvärde eller i marknadsvärde. Den relativa stegring- en har varit avsevärt starkare för taxe- ringsvärdena än för marknadsvärde- na och av de olika delvärdena starkast för skogsbruksvärdet. Den största re-

Tabell II 1:14 Förändringarna i lantbrukets fastighetsvärden, husdjurskapital och föreningsandelar samt bruttoinvesteringar i markanläggningar för jordbruk resp. skogs— bruk, byggnader och inventarier åren 1950—61

A. Tillgångsförändringar

Summa förändr. under "Genomsnittlig årlig Procentuell föränd- perioden mil' kr forandr. under perlo- ring under erioden ' 1' den, milj. kr P Typ av tillgång .. 1960 års .. 1960 års .. 1960 års Lopåglde penning- Logi??? penning- Lopiasräe penning- p värde p värde p värde Fastighetsvärden för enskilda ägare: Taxerat eg. jord— bruksvärde ..... + 5 519 + 2 514 + 502 + 229 + 115 + 33 Taxerat skogs— bruksvärde ..... + 4 232 + 3 044 + 385 + 277 + 224 + 104 Summa taxerings- värde (inkl. tomt o. ind.v.) ....... + 9 785 + 5 660 + 890 + 515 + 145 + 54 Summa marknads- värde .......... + 10 100 + 2 400 + 918 + 218 + 78 + 12 Husdjurskapital ..... + 945 _ 477 + 86 —— 43 + 41 _ 13 Föreningsandelar. . . . + 389 + 251 + 35 + 23 + 174 + 73 B. Bruttoinvesteringar Summa invest under Genomsnittlig årlig invest. Genomsnitt— perioden milj kr under perioden, lig förändring Typ av bruttoin- mllj. kr per år,m111. kr vestering Löpande 1960. års Löpande 1960?” Löpande priser penning- riser p ennmg- priser värde 1) värde Markanläggningar i jordbr.1 ........... 557 631 56 63 —— 1 Markanläggningar i skogsbr .......... 184 204 15 17 + 2 Byggnader. . . . .. . . .. 1 330 1 604 111 134 — 6 Inventarier .......... 3 792 4 393 316 366 + 15

1 Åren 1952—61.

lativa stegringen för de i tabellen med- tagna balansposterna redovisas för det taxerade skogsbruksvärdet samt för an- delar i jordbrukets ekonomiska för- eningar.

Utvecklingstendensen är sjunkande för bruttoinvesteringarna i markan— läggningar för jordbruket och byggna- der samt stigande för bruttoinvestering—

arna i markanläggningar för skogsbru- ket samt för inventarierna.

C. Kapitalanskaffningen enligt andra material

I detta avsnitt behandlas endast finan- siering med främmande kapital, efter— som denna finansieringsform är för- hållandevis väl statistiskt belagd ge—

Milj. kr

Enligt Sveriges allmänna hypoteksbank

Utestående lånebelopp Öknin av Är Under året Amorterade utest åå de Totalt Därav beviljade lån lån lånebelo

garantilån pp 1950 ................ 733 12 50 9 41 1951 ................ 786 21 64 11 53 1952 ................ 865 31 89 10 79 1953 ................ 923 39 70 12 58 1954 ................ 983 49 72 12 60 1955 ................ 1 051 63 81 12 68 1956 ................ 1 088 70 49 13 37 1957 ................ 1 122 75 47 13 34 1958 ................ 1 175 78 67 14 53 1959 ................ 1 224 80 64 15 49 1960 ................ 1 299 84 92 17 75 1961 ................ 1 390 89 108 17 91

nom de institutionella kreditgivarnas statistik. För övrig skuldsättning inom lantbruket kan endast grova uppskatt- ningar göras. Några sådana uppskatt- ningar har här ej gjorts, då det ansetts att man därigenom endast skulle få resultat med väsentligt större osäker- hetsgrad än kapitalundersökningarnas. Statistiskt underlag saknas även för att på totalnivå belysa den del av lant- brukets finansiering, som sker med eget kapital.

a. Långivare1

För ett studium av lantbrukets kredit- marknad och de årliga förändringarna under perioden 1950—61 står visst sta- tistiskt material från de olika institu- tionella kreditgivarna till buds. Ifråga.- varande material omfattar ej alltid en särredovisning av lantbrukskrediterna, varför uppgifterna om dessa krediter i vissa fall är grundade på uppskatt- ningar.

Uppgifterna från kreditorganisatio- nerna avser lantbruket i dess helhet utan särskiljande av brukningsenheter i storleksgruppen 2—100 ha eller av

olika ägarekategorier. Kreditorganisa- tionernas statistik liksom uppgifterna om de statliga lantbrukskrediterna är därför ej direkt jämförbara med ka- pitalundersökningarnas uppgifter. Nå— gon löpande statistik över kreditgiv- ningen till lantbruket från privatper- soner, leverantörer m.fl. finns inte, varför sådana krediter endast kan be- lysas av kapitalundersökningarnas upp- gifter.

a 1. Hypoteksföreningarna. Hypoteks- föreningarnas utlåning utgöres till abso- lut övervägande del av stående lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet (Tabell II 1: 15).

Hypoteksföreningarnas totala utlå- ning visar en oavbruten ökning från 733 milj. kr år 1950 till 1 390 milj. kr år 1961. Av det totala utestående låne- beloppet år 1961 utgöres drygt 6 pro- cent av garantilån. Den årliga nyutlå- ningen har Ökat under perioden, men

1 För en mer ingående redogörelse hänvisas till Å. Sambergs, Lantbrukets kreditmarknad 1950—1960 (Meddelande från Jordbrukets ut— redningsinstitut, nr 2—62).

Tabell 11 1:16 Sparbankernas utlåning till jordbruket 1950—61 Milj. kr Enligt sparbanksinspeklionen och Svenska sparbanksföreningen

Enbart inteckning År Statlig Inteckn. Enbart Sum—na Bottenin- Högre kreditgaranti jämte borgen borgen ' teckning inteckning 1950 631 54 23 83 137 928 1951 644 60 34 85 137 960 1952 698 39 42 80 135 994 1953 769 23 55 83 132 1 062 1954 827 25 67 89 135 1 143 1955 877 31 78 88 129 1 203 1956 918 32 87 85 117 1 239 1957 987 21 96 77 109 1 290 1958 1 065 11 104 71 109 1 360 1959 1 134 14 110 78 116 1 452 1960 1 174 17 115 85 116 1 507 1961 1 201 20 122 101 118 1 562

på grund av kreditrestriktionerna är beloppen för åren 1956—59 förhållan- devis låga.

Hypoteksbankens obligationer inne- has till övervägande del av olika pen— ninginrättningar samt av försäkrings- bolagen. Genom en specialundersök— ning har erhållits uppgifter om hypo- teksbanksobligationernas fördelning på olika innehavarkategorier. Denna för- delning avser de hos hypoteksbanken den 31/12 1962 deponerade obligatio- nerna (94,5 procent av samtliga hypo— teksbankens utelöpande obligationer). Den redovisade fördelningen var föl- jande (milj. kr):

Statsinstitutioner ................. 188,0 ATP-fonderna .................... 75,5 Postbanken ...................... 190,9 Försäkringsbolag ................. 566,2 Fonder, föreningar, bolag m. m.. . . . 42,3 Affärsbanker .................... 195,5 Sparbanker ...................... 90,3 Jordbrukets egna institutioner ..... 38,8 Enskilda ......................... 0,6 J ordbrukare ..................... 0,1

Summa 1 388,1

a 2. Sparbankerna. Den officiella .sparbanksstatistiken över krediter till lantbruket omfattar endast utlåning

mot inteckning samt lån mot statsga- ranti. För storleken av Sparbankernas utlåning till lantbruket med säkerhets- formerna inteckning jämte borgen samt enbart borgen är man hänvisad till av sparbanksföreningen uppskattade be- lopp. (Tabell II 1: 16)

Ökningen av Sparbankernas jord- brukskrediter under 1950-talet har framför allt gällt bottenlån (obundna lån inom 60 procent av taxeringsvär- det och samtliga bundna lån) och ga- rantilån. Lån mot högre inteckning och annan säkerhet synes enligt ta- bellen ha stagnerat och borgenskredi- terna ha minskat.

a 3. Jordbrukets kreditkassor. Jord- brukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare framgår av tabell II 1:17.

Jordbrukskassornas utveckling är som synes mycket kraftig och utgör ett av de mest framträdande dragen i det senaste årtiondets utveckling på lantbrukskreditmarknaden. Expansio- nen gäller alla låneformer och säker- hetstyper men främst de egentliga re- verslånen. Lån mot botteninteckning avser här huvudsakligen lån inom 60

Tabell II 1:17 Jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare 1950—61 Milj. kr Enligt Sveriges jordbrukskasseförbund

Reverslån . .. Krediter Bottenm— Vaxel- . År teckning i Stats- Andra Summa krediter låiåfk— Summa

jordbruks- garanti säkerheter '

fastighet 1950 169 21 165 355 29 4 388 1951 176 30 173 379 30 5 414 1952 209 38 175 422 33 6 461 1953 274 51 175 500 39 7 546 1954 314 64 193 571 45 8 623 1955 339 71 203 613 47 10 670 1956 358 80 207 645 46 11 702 1957 401 93 212 706 50 13 769 1958 465 103 208 776 53 15 844 1959 513 110 219 842 58 18 918 1960 562 120 223 905 66 21 992 1961 619 140 250 1 009 75 27 1 111

procent av taxeringsvärdet. Växelkredi- terna har relativt sett avtagit i bety- delse. Checkräkningskrediterna har visserligen beloppsmässigt ökat rela- tivt kraftigt, men de spelar dock en mycket obetydlig roll i den samlade utlåningsvolymen.

a 4. Affärsbankerna. För affärsban- kerna är jordbrukskrediterna av mind- re betydelse än för de tre tidigare be- handlade typerna av kreditinstitut. Den redovisade statistiken över dessa kre- diter, som bygger på av Svenska bank- föreningen två gånger om året före- tagna kreditanalyser, är mer summa- risk än vad som är fallet beträffande övriga kreditinstitut. Någon uppdel- ning på olika säkerhetstyper kan så- lunda ej göras.

Någon underskattning av jordbruks— krediterna kan äga rum genom att växelkrediterna ej i sin helhet kan för- delas på näringsgrenar. Krediter till lantbrukare kan även ingå i kredit- analysens post »personliga och diver- se krediter» samt mer indirekt i exem-

pelvis posten »handel med transport— medel».

De uppgifter, som står att erhålla om affärsbankernas lantbrukskrediter till enskilda, redovisas i tabell II 1: 18.

Tabell II 1:18 Affärsbankernas lant— brukskrediler till enskilda 1950—61

Milj. kr Enligt Svenska bankföreningen År Milj. kr År Milj. kr 1950 396 1956 402 1951 408 1957 434 1952 381 1958 432 1953 392 1959 487 1954 423 1960 511 1955 411 1961 532 Affärsbankernas lantbrukskrediter har inte visat någon större ökning un— der huvuddelen av 1950—talet. Under de tre senaste åren har dock en avse- värd uppgång ägt rum (cirka 100 milj. kr), som främst torde förklaras av uppmjukningen i kreditrestriktionerna. Affärsbankerna ägnar sig även åt fas-

tighetsbelåning, men deras viktigaste lantbrukskrediter torde utgöras av bor- genslån och växelkrediter.

a 5. Försäkringsbolagen. En viss be- tydelse för lantbrukets kapitalförsörj- ning har även försäkringsbolagen. Des- sa ger krediter till jordbruket dels di- rekt genom lån, dels indirekt genom inköp av hypoteksbankens obligatio— ner. Den direkta kreditgivningen till lantbruket består av dels lån mot in- teckning i jordbruksfastighet, dels lån mot säkerhet av livförsäkringsbrev.

I nedanstående tabell Il 1:19 har sammanställts uppgifter från en spe- cialundersökning utförd av Svenska försäkringsbolags riksförbund samt från försäkringsinspektionen om för- säkringsbolagens lån mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter (hu- vudsakligen bottenlån inom 50 pro- cent av taxeringsvärdet), fördelade på olika typer av låntagare. Omfattningen av lantbrukarnas belåning av livför- säkringsbrev är ej känd, men den torde vara av relativt ringa omfattning.

Tabell II 1:19 Försäkringsbolagens lån mot inteckning i jordbruks- och skogs- fastigheter 1950—61 Milj. kr Enligt försäkringsinspektionen samt Svenska försäkringsbolags riksförbund

Enskilda Aktie- . _

År personer bolag Övriga S' a 1950 9 9 —- 18 1 951 10 23 0 33 1952 10 57 1 68 1953 12 61 3 76 1954 14 62 4 80 1955 16 65 4 85 1956 17 78 4 99 1957 1 8 132 4 1 54 1 958 18 144 5 167 1959 17 218 5 240 1960 19 256 5 280 1961 1 7 289 5 311

Att försäkringsbolagens utlåning mot inteckning i jordbruks- och skogsfas— tigheter starkt ökats sedan 1953 beror på aktiebolagens allt större roll i detta sammanhang. Kreditgivning till enskil- da lantbrukare mot sådan inteckning är som synes av relativt liten omfatt- ning. Desto större betydelse har som tidigare nämnts försäkringsbolagens innehav av hypoteksbanksobligationer.

a 6. Staten. De statliga krediter, som kommer lantbruket eller lantbruksbe- folkningen till godo, kan indelas i egent- liga lantbrukslån och allmänna lån. Med egentliga lantbrukslån menas kre- diter ur sådana fonder, som är avsedda enbart eller nästan enbart för utlåning till lantbrukare eller för lantbruksän- damål. Det är dock inte uteslutet att innehavare av annan fastighet eller an- nan icke—jordbrukare i enstaka fall kan erhålla sådana län. De allmänna lånen är sådana statliga lån, som utlämnas för särskilda ändamål (andra än lantbruk) och där låntagarnas yrke inte är av be- tydelse. Det är här vanligen fråga om lån för bostadsbyggande eller andra sociala syftemål. De egentliga lantbrukslånen kan ytterligare indelas .i lån till en— skilda och lån till föreningar och ak- tiebolag. Det har även sitt intresse att skilja mellan sådana låneformer, av vilka nyutlåning ännu förekommer, och avvecklade låneformer. Här kallas de förra aktuella lantbrukskrediter och de senare lantbrukskrediter under av— veckling. Av de sistnämnda lånen kan alltså ingen nyutlåning förekomma, men de är ännu inte slutamorterade och ut- gör fortfarande en del av lantbrukets samlade kreditvolym.

Beträffande de nu aktuella lånety- perna för statliga lantbrukskrediter re- dovisas kreditvolymen i tabell II 1:20.

Den största av de nu existerande stat- liga utlåningsformerna för jordbruks-

Tabell II 1:20 Aktuella former av statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50—61/62

Milj. kr Enligt statskontoret

Budgetår MaskinlånlL Kronotorparlån1 Skogsvägslån Summa 1949/50 ............. 18,2 0,1 0,0 18,3 1950/51 ............. 18,4 0,1 0,0 18,5 1951/52 ............. 18,7 0,2 0,0 18,9 1952/53 ............. 19,9 0,2 0,0 20,1 1953/54 ............. 21,7 0,2 0,0 21,9 1954/55 ............. 23,4 0,3 0,0 23,7 1955/56 ............. 25,0 0,3 0,0 25,3 1956/57 ............. 25,5 0,3 0,0 25,8 1957/58 ............. 25,6 0,3 0,1 26,0 1958/59 ............. 24,8 0,4 0,1 25,3 1959/60 ............. 23,5 0,4 0,3 24,2 1960/61 ............. 23,3 0,4 0,5 24,2 1961/62 ............. 28,6 0,4 0,7 29,7

1 Redovisas per kalenderår (kalenderåret 1950

ändamål är jordbrukets maskinlåne— fond (inrättad 1938), vilken avser un- derstödjande av gemensam maskinan- vändning. Lån till kronotorpare kan ut- gå ur kronotorparnas inventarielåne- fond (1943). Utlåning i mindre om- fattning förekommer också från skogs— väglånefonden (1941).

Tabell II 1: 21 ger en översikt Över de utestående lånebeloppen för under avveckling varande statliga lantbruks- krediter.

De äldsta av lånen under avveckling torde vara de olika formerna av egna- hemslån till lantbruket (ur egnahems- lånefonden, 1904—48). Liknande län var de som beviljades från arbetarsmå— brukslånefonden (1933—48) och arren- delånefonden (1934—48). Dessa lån er- sattes 1948 av statlig kreditgaranti och förvaltas nu av riksbanken. År 1956 upphörde nyutlåningen från den år 1935 inrättade lantarbetarbostadslåne- fonden, som dock fortfarande förvaltas av bostadsstyrelsen.

Den största av de under avveckling varande statliga utlåningsformerna för jordbruksändamål är emellertid stöd-

= budgetåret 1949/50 osv.).

lån åt tillfälligt hjälpbehövande jord- brukare för skördeskador (1950, 1951, 1952, 1954, 1955, 1957 och 1959).

De efter stödlånen och egnahems- lånen till beloppet största är lånen från statens avdi—kningslånefond (inrättad 1926). Även om lån ur denna fond for- mellt söktes av hela torrläggningsföre- tag, kommer dock deras verkningar de enskilda delägarna till godo och dessa får också svara för lånens amortering och förräntning. Fonden började av- vecklas 1959.

En annan typ av avvecklade län är de som avsåg att understödja olika ra- ttionaliseringsåtgärder och som 1948 ersattes av statlig kreditgaranti i en— lighet med de nya bestämmelserna rö- rande understödet av jordbrukets ytt- re och inre rationalisering. Dessa län är gödselvårdslån (ur gödselvårdslåne- fonden, 1918—48) och täckdikningslån (ur täckdikningslånefonden, 1920— 48). Nyutlåningen från den år 1942 in- rättade bevattningslånefonden upphör- de 1955. De utestående beloppen av de tre nyssnämnda lånetyperna redovisas i tabell II 1: 21 under rubriken äldre ra-

Tabell II 1:21 Under avveckling varande former av statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50—61/62 Milj. kr

Enligt riksbanken, Iantbruksslyrelsen, statskontoret, bostadsstyrelsen och hypoteksbanken

Arbetar- Lån för småbruks- Hästa- Sekun- lagring av och arrcn- velslån därlån traktor-

delån bränle

Supple- mentär jordbruks- kredit

Äldre rationali- seringslån

Egna- Lantar- Budgetår hemslån bctarbo- m.m.1 stadslån

Kris— och Avdik-

hjälplån ningslån Stödm"

Summa

1949/50 154,3 23,9 35,2 1950/51 145,2 24,4 33,5 1951/52 136,0 24,5 31,8 1952/53 127,1 24,6 29,9 1953/54 1 18,4 25,2 28,5 1954/55 110,4 25,9 27,0 1955/56 105,2 26,2 25,8 1956/57 100,4 26,4 24,6 1957/58 95,7 25,6 23,6 1958/59 90,6 23,6 22,6 1959/60 85,1 21,6 21,6 1960/61 80,2 19,4 20,6 1961/62 75,2 17,3 19,5

SOOQOOLOQ'QMMMNNN 0,5 49,3 . . 279,7 0,4 50,2 . . 267,4 0,3 50,2 3,1 . 257,6 0,3 51,0 45,5 . 289,7 0,3 52,6 44,9 . 280,7 0,2 53,9 76,3 . 303,7 0,2 57,0 121,9 . 345,6 0,2 59,6 115,0 4 9 340,0 0 1 61,7 137,0 4 8 357,4

0 1 62,1 118,3 4.8 330,9

0,1 62,1 96,5 3 4 298,0 * O 1 2 3

O 1 1 3

..

..

n ..

NNNNNCOCOCOMQQ'MCY)

60,8 84,0 274,0 58,7 62,1

OHOHHOOO

uu

OQOOMINCOOÅFLOMNHH QMNNHHHOOOOOO omacaooholoom—aoomm

240,0

1 Egnahemslån enligt äldre bestämmelser (1904—48), jordbruksegnahemslån m. m. 2 Omfattar nu endast bevattningslån och täckdikningslån, eftersom gödselvårdslånen är slutamorterade.

tionaliseringslån. Olika former av äld- re stödlåu var krislån (1940/41—42/43) och hjälplån (1940/41—49/50).

År 1951 upphörde nyutlåningen från den år 1935 inrättade statens sekundär- lånefond för jordbrukare. Lånen för lagring av traktorbränslc (1953) och hästavelslånen (1948) började avveck- las 1958 resp. 1959. Fonden för supple- mentär jordbrukskredit (1956) upphör- de 1959, från vilket år utlåningen från denna fond i vissa fall har ersatts av statlig kreditgaranti. År 1961 upphörde även möjligheterna att erhålla lån från den år 1948 inrättade statens skogsläne- fond samt den år 1926 inrättade Väster- bottens och Norrbottens nybygges- och hostadsförbättringslånefond (utlåning- en från dessa fonder har endast upp- gått till obetydliga belopp) .

Det utestående lånebeloppet enligt statliga låneformer, vilka inte längre är aktuella, sjunker naturligt nog för varje år. Den största betydelsen av de här behandlade krediterna har egna— hemslånen, vilka på grund av den långa amorteringstiden för vissa lån kom- mer att finnas kvar ännu ganska många år.

Utöver förut nämnda lantbrukskredi- ter har jordbruket erhållit betydande kapitalbelopp från det statliga bostads- stödet. Detta utgick tidigare som barn- rikelån från lånefonden för bostadsför- sörjning för mindre bemedlade, barn- rika familjer (1935—48) samt som ny- byggnads— och förbättringslån från lå- nefonden för främjande av bostads— byggande på landsbygden (1939—48). Det statliga understödet av bostäder i egnahem utgår numera (från och med 1948) huvudsakligen som egnahemslån (fr.o.m. 1963 benämnda bostadslån) samt som förbättringslån ur lånefonden för bostadsbyggande. De statliga bostads- låncfonderna är till storleken mycket betydande fonder.

Några uppgifter om de utestående beloppen av statliga bostadskrediter till bostäder å jordbruksfastigheter finns inte. Man kan beträffande egenahems- och förbättringslån ur lånefonden för bostadsbyggande erhålla vissa uppgif- ter om antalet årligen beviljade län samt delvis uppskattade uppgifter av motsvarande beviljade belopp. Enligt dessa uppgifter kulminerade antalet be— viljade lån till nybyggnader å jord- bruksfastigheter år 1955/56 (1 005 lån till ett uppskattat belopp av 26 milj. kr) och hade till år 1961/62 nedgått till endast 296 (7 milj. kr). Antalet bevil- jade sådana egnahemslån för ombygg- nad var 1955/56 1 567 (29 milj. kr), me- dan uppgifter härom saknas för senare år. Antalet beviljade förbättringslån till jordbruksfastigheter var år 1955/56 3702 (beloppet ej uppskattat) och år 1961/62 2 373 (15 milj. kr). De statliga lånen till jordbrukets bostäder synes to- talt sett ha kraftigt Ökat under 1950- talet, något som kunnat utläsas ur bl.a. kapitalundersökningarnas resultat (se avd. II 1.8) .

Bland andra statliga lånefonder, där lantbrukare kan komma i fråga likaväl som andra låntagare, kan nämnas värn- pliktslånefonden, allmänna studielåne- fon—den och statens bosättningslånefond samt vattenkraftslånefonden, fiskerilå- nefonden, statens fiskredskapslånefond, hemslöjdslånefonden och statens hant- verkslånefond (lånen från de två sist- nämnda är nu ersatta av lån och stats- garantier enligt 1960 års bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri). Det är dock beträffande dessa fonder fråga om små lånebelopp och antalet lantbrukare som har sådana lån torde vara helt obetyd- ligt.

En sammanfattande översikt av samt- liga kända statliga lantbrukskrediter ges i tabell II 1: 22.

Tabell II 1:22 Samtliga kända statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50—61/62 Milj. kr Enligt statskontoret m. fl.

Aktuella Lån under Budgetår lån avveckl. Summa 1949/50 18,3 279,7 298,0 195051 18,5 267,4 285,9 1951/52 18,9 257,6 276,5 1952/53 20,1 289,7 309,8 1953/54 21,9 280,7 302,6 1954/55 23,7 303,7 327,4 1955/56 25,3 345,6 370,9 1956/57 25,8 340,0 365,8 1957/58 26,0 357,4 383,4 1958/59 25,3 330,9 356,2 1959/60 24,2 298,0 322,2 1960/61 24,2 274,0 298,2 1961/62 29,5 238,4 267,9

Summan av de kända statliga lant- brukskrediterna började att falla efter införandet av kreditgarantisystemet år 1948. På grund av stödlånen åren 1952 -—57 steg emellertid totalsumman äter och nådde maximum vid slutet av hud— getåret 1957/58, varefter en minskning ånyo har inträtt.

b. Lånevillkor

De olika lånevillkor, som kan vara ak- tuella bcträffande lantbrukskrediter, är krav på säkerhet, räntesats m. m. samt amorteringsvillkor. Någon löpande sta— tistik, som ger underlag för en redovis- ning av lantbrukskrediternas fördel- ning med hänsyn till dessa olika lånevill- kor, finns ej. Det existerar dock mate- rial, som delvis kan belysa några olika slag av säkerhet för lån.

När utvecklingen av några olika slag av säkerhet för lån till lantbruket be- handlas i denna avdelning, har urva— let varit i hög grad beroende av till- gången på statistiska uppgifter. De två först behandlade typerna av säkerhet, botteninteckning i jordbruksfastighet och statlig kreditgaranti, är dock lant-

brukets viktigaste säkerheter för lån. Att användningen av säkerhetsformen inteckning i jordbruksinven-tarier re- dovisats beror helt på att statistiska uppgifter däröver funnits tillgängliga.

b 1. Län mot botteninteckning i jord— bruksfastighet. Hypoteksföreningarna är, som framgår av tabell ll 1:23, de största förlncdlarna av bottenlån till lantbruket, men Sparbankernas botten- långivning är av nästan samma stor— leksordning. I tabellen har även angi- vits bottenlånens procentuella andel av det sammanlagda [taxeringsvärdet (för enskilda personer, enligt tabell II 1: 3).

Det har ansetts naturligast att jäm- föra summan av lånen mot bottenin- teckning med summan av taxerings— värden för jordbruksfastigheter, som ägs av enskilda personer, eftersom ta— bellens läneuppgifter till absolut över- vägande del avser utlåning till enskilda personer.

Av jämförelsen med taxeringsvärde- summan framgår att andelen kända bottenlån i förhållande till taxerings- värdena synes ha sjunkit något under perioden. Detta synes dock knappast kunna i och för sig tas till stöd för ett antagande att utnyttjandet av fastighe- ternas säkerhetsvärden för upptagande av bottenlån något försämrats. Allmän kännedom om förhållandena tyder emellertid på att utnyttjandet av bot— tenlånemöjligheterna är mycket ojämnt fördelat mellan olika lantbruk.

b 2. Län mot statlig kreditgaranti. Som tidigare nämnts ersattes en del statliga lantbrukskrediter år 1948 med statlig kreditgaranti. Lån mot statlig garanti kan upptagas hos hypoteksför- eningar, jordbrukskassor, sparbanker, affärsbanker och försäkringsbolag. Den statliga garantin har medfört att så- dana lån i räntehänseende är lika

Tabell II 1:23 Län mot botteninleckning i jordbruksfastighet 1950—61

Milj. kr Procent av .. .. . summa taxe- År åågåfåg; Joiålåzglxs— Sparbanker Forgilltäångs- Summa ringsvärde för enskilda personer 1950 721 169 631 9 1 530 23 1951 765 176 644 10 1 595 24 1952 834 209 698 10 1 751 16 1953 884 274 769 12 1 939 18 1954 934 314 827 14 2 089 20 1955 988 339 877 16 2 220 21 1956 1 018 358 918 17 2 311 22 1957 1 047 401 987 18 2 453 15 1958 1 097 465 1 065 18 2 645 16 1959 1 144 513 1 134 17 2 808 17 1960 1 215 562 1 174 19 2 970 18 1961 1 301 619 1 201 17 3 138 19

fördelaktiga som lån mot botteninteck- ning.

Statlig lånegaranti kan beviljas dels för yttre och inre rationalisering, dels för jordförvärvs— (tidigare benämnda jordbruksegnahems-) och driftslån. Som framgår av tabell II 1: 24 A för- utsatte man från början att det största garantibeloppet skulle avse rationali- seringslån. Så blev dock inte fallet, utan man har kunnat sänka det medgivna garantibeloppet för rationaliseringslån med cirka 12 milj. kr. Numera är de

medgivna garantibeloppen och de be- viljade lånegarantierna (tabell II 1: 24 B) för rationaliseringslån och jord— förvärvslån ungefär lika stora.

I nedanstående tablå har de utnytt- jade lånegarantierna för varje år och lånetyp angivits i procent av de för garantigivning medgivna beloppen.

Tablån visar att utnyttjandegraden från början var avsevärt högre för jord- bruksegnahems- och driftslånen än för rationaliseringslånen. Senare har emel- lertid de sistnämndas utnyttjandegrad

Yttre Inre J ordbruks- Budgetår rationali- rationali- ednahemslån Driftslån Samtliga lån

sering sering ” 1949/50 ............. 21 42 92 81 58 1950/51 ............. 27 45 94 81 61 1951/52 ............. 45 30 79 74 65 1952/53 ............. 65 67 96 97 84 1953/54 ............. 93 92 99 100 97 1954/55 ............. 98 91 100 100 97 1955/56 ............. 95 79 97 98 92 1956/57 ............. 91 97 97 94 1957/58 ............. 84 61 95 92 82 1958/59 ............. 67 76 91 97 83 1959/60 ............. 84 77 92 99 88 1960/61 ............. 92 94 97 85 93 1961/62 ............. 96 96 93 95 95

Milj. kr Yttre Inre Jordbruks- Budgetår rationali- rationali- Summa egnahems- Driftslån Summa Totalt Sering sering lån A. För garantigtvning medgivet belopp 1949/50 17,0 20,0 37,0 23,0 8,0 31,0 68,0 1950/51 17,0 20,0 37,0 23,0 8,0 31,0 68,0 1951/52 10,0 15,0 25,0 25,0 8,0 33,0 58,0 1952/53 8,0 13,5 21,5 23,5 6,0 29,5 51,0 1953/54 8,0 12,5 20,5 24,5 6,0 30,5 51,0 1954/55 8,0 14,0 22,0 23,0 6,0 29,0 51,0 1955/56 8,0 14,0 22,0 22,8 6,2 29,0 51,0 1956/57 21,51 21,5 23,0 6,5 29,5 51,0 1957/58 10,4 15,0 25,4 20,0 6,1 26,1 51,5 1958/59 12,3 11,0 23,3 21,0 6,7 27,7 51,0 1959/60 14,0 11,0 25,0 22,5 7,5 30,0 55,0 1960/61 15,1 8,5 23,6 22,9 9,5 32,4 56,0 1961/62 18,5 11,0 29,5 20,0 7,5 27,5 57,0 B. Utnyttjade lånegarantier 1949/50 3,5 8,3 11,8 21,2 6,5 27,7 39,5 1950/51 4,5 8,9 13,4 21,6 6,5 28,1 41,5 1951/52 4,5 7,4 11,9 19,7 5,9 25,6 37,5 1952/53 5,2 9,1 14,3 22,5 5,8 28,3 42,6 1953/54 7,4 11,5 18,9 24,3 6,0 30,3 49,2 1954/55 7,8 12,8 20,6 23,0 6,0 29,0 49,6 1955/56 7,6 11,0 18,6 22,1 6,1 28,2 46,8 1956/57 8,5 11,0 19,5 22,3 6,3 28,6 48,1 1957/58 8,7 9,1 17,8 18,9 5,6 24,5 42,3 1958/59 8,2 8,3 16,5 19,1 6,5 25,6 42,1 1959/60 11,7 8,5 20,2 20,6 7,4 28,0 48,2 1960/61 13,9 8,0 21,9 22,1 8,1 30,2 52,1 1961/62 17,7 10,5 28,2 18,6 7,1 25,7 53,9

1 Ingen uppdelning gjord för detta år.

stigit, så att numera garantiramarna till allra största delen tas i anspråk för samt- liga lånetyper.

Utestående jordbrukslån med stats- garanti fördelade på olika *kreditinrätt— ningar redovisas i tabell II 1:25. Av tabellen framgår bl.a. att jordbruks- kassornas andel ökat under perioden. Jordbrukskassorna och Sparbankerna har under hela perioden tillsammans svarat för cirka 3/4 av utlåningen mot statsgaranti.

b. 3. Inteckning i jordbruksinventa- rier. Uppgifter om beviljade inteck- ningar i jordbruksinventarier har häm- tats ur den offentliga rättsstatistiken.1

Det årliga antalet och de sammanlagda årsbeloppen av sådana inteckningar re- dovisas i tabell II 1: 26.

Inteckning i jordbruksinventarier ut- nyttjas som synes endast obetydligt. Detta framstår ännu tydligare, om man jämför med exempelvis beloppen av husdjurs- och inventariekapitalen enligt kapitalundersökningarna, vilka belopp tillsammans översteg 3 miljarder kr år 1952 och 4 miljarder kr år 1960. Dess användning torde huvudsakligen bero

1 Domstolarnas och de exekutiva myndig- heternas verksamhet (SOS, avd. Rättsväsen) samt uppgifter från Statistiska centralbyråns avd. för rättsstatistik.

Tabell II 1:25 Utestående jordbrukslån med statsgaranti fördelade på olika kreditinrättningar 1949/50—61/62

Milj. kr Budgetår 333353; Joliggågfs' Sparbanker Affärsbanker Forgå—tångs- Summa 1949/50 9,2 14,2 17,3 1,8 -— 42,5 1950/51 18,0 25,7 29,1 3,6 —- 76,4 1951/52 29,0 32,8 38,1 4,3 -— 104,2 1952/53 36,3 43,0 47,5 4,6 — 131,4 1953/54 45,8 57,7 59,6 5,4 —— 168,5 1954/55 57,1 67,4 71,2 6,1 — 201,8 1955/56 65,8 73,8 83,1 6,0 — 228,7 1956/57 72,0 84,9 91,2 6,2 0,1 254,4 1957/58 75,0 97,6 102,1 6,8 0,1 281,43 1958/59 76,6 105,9 108,9 7,4 0,1 298,53 1959/60 78,8 114,9 113,4 8,3 0,1 315,5 1960/61 82,5 131,3 118,8 9,2 0,1 341,9 1961/62 88,3 147,6 123,4 9,0 0,1 368,41

Tabell II 1:26 Beviljade inteckningar i jordbruksinventarier 1950—61

Värde, Medelvärde

År Antal 1 OOO-tal per inteck— kr ning, kr 1950 542 5 464 10 100 1951 480 5 030 10 500 1952 431 5 361 12 400 1953 600 7 064 11 800 1954 390 5 285 13 600 1955 422 5 516 13 100 1956 561 5 539 9 900 1957 273 3 650 13 400 1958 530 6 731 12 700 1959 343 6 669 19 400 1960 275 4 577 16 600 1961 321 4 830 15 000

på att lantbruksnämnderna vid bevil- jandet av kreditgaranti för driftslån i en del fall fordrar att lånesäkerheten skall kompletteras med inventariein- teckning.

c. Sammanfattning

En sammanställning av samtliga kända krediter till enskilda jordbrukare från

kreditorganisationer och staten under perioden 1950—61 har gjorts i tabell II 1: 27 (se även diagram II 1: 5). Upp- gifterna avser kalenderår, varvid för de statliga lånen räknats att budgetåret 1949/50 :kalenderåret 1950 osv.

I nedanstående tablå har summan av kända lantbrukskrediter angivits i pro— cent av summa fastighetsvärde för en- skilda personer (dels taxeringsvärde, dels marknadsvärde) . Tablån visar att de kända lantbruks- krediternas andel av taxeringsvärden sjunkit under perioden. I förhållande till marknadsvärdenas utveckling synes dock den kända kreditvolymens andel ha varit ungefär konstant.

De tre största kreditgivarna till lant- bruket är enligt ovanstående tabell Sparbankerna, hypoteksföreningarna och jordbrukskassorna.

Av de olika kreditgivarna uppvisar både hypoteksföreningarna, sparban- kerna och jordbrukskassorna en sins- emellan tämligen lika stor absolut net-

År 1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 | 61 Proc. av tax.värde ........... 41 42 28 30 33 34 36 24 25 27 28 30 Proc. av markn.värde ........ 21 20 18 19 19 19 20 19 20 21 21 21

Milj. kr resp. procent

Summa Hypo— .] ord- .. .. År tekstöre- big?; bruks- Sääf; €£$; Staten Löpande 1960-års ningai kassor . penning- priser .. varde 1950 .......... 733 928 388 396 9 298 2 752 4 266 1951 .......... 786 960 414 408 10 286 2 864 3 723 1952 .......... 865 994 461 381 10 277 2 988 3 735 1953 .......... f 923 1 062 [_ 546 392 12 310 3 245 4 056 1954 .......... ' 983 1 143 1 623 423 14 303 3 489 4 326 1955 .......... 1 051 1 203 670 411 16 327 3 678 4 303 1956 .......... 1 088 1 239 702 402 17 371 3 819 4 315 1957 .......... 1 122 1 290 769 434 18 366 3 999 4 319 1958 .......... 1 175 1 360 844 432 18 383 4 212 4 423 1959 .......... 1 224 1 452 918 487 17 356 4 454 4 632 1960 ....... .. . . 1 299 1 507 992 511 ', 19 322 4 650 4 650 1961 .......... 1 390 1 562 1 111 521 17 298 4 899 4 801 Total ökn. 1950—61 ..... 657 634 723 125 8 _ 2 147 535 Genomsnittl. ökn. per år 1950—61 ..... 60 58 66 11 1 —— 195 49 Procentuell ökn. 1950—61 ..... 90 68 186 32 89 _ 78 13

toökning av lantbrukskrediterna under tiden 1950—61. Den relativa nettoök- ningen är speciellt stor beträffande jordbrukskassornas lantbrukskrediter.

Lantbrukskrediternas procentuella fördelning på de kända kreditgivarna år 1950 och år 1961 framgår av tablån nedan.

Av de kända lantbrukskrediterna ut- gjorde 1,5 miljarder kr år 1950 och 3,1 miljarder kr år 1961 lån mot bottenin- teckning i jordbruksfastighet.

Beloppen av utestående jordbrukslån :ned statlig kreditgaranti har ökat syn- nerligen kraftigt under den aktuella

D. Jämförelser mellan resultaten från olika material Resultaten från de här utnyttjade un- dersökningarna är ej helt jämförbara och några avstämningar av resultaten är därför ej möjliga. Framför allt gäller detta beträffande jämförelser mellan re- sultaten från kapitalundersökningarna och uppgifterna från andra material. I kapitalundersökningarna ingår som tidigare nämnts ej fastighetsvärden och fastighetslån för utarrenderade jord- bruksfastigheter. De omfattar vidare endast brukningsenheter, som brukas av enskilda brukare, samt ger ej upp-

perioden, nämligen från 43 till 368 gifter för brukningsenheter med under milj. kr. 2 ha åker. Kapitalundersökningarna Jordbru- .. Totalbe- År ågåtnek; 138132]?— kets kredit- Såhär:; Staten Summa lopp, mil- g an er kassor n jarder kr 1950 27 34 14 14 11 100 2,8 1961 28 32 23 11 6 100 4,9

Mil 1 600

l 900

I 200.

I 000

800

600

1100

200

1

_] . kr ,'li lj . J Soarbanker " " . ' ' I " '&' Hvooteksföreninaar a' / . " ,/ _ " d' / o' I & ' , 'o' , / Jordbrukskassor . ', __ _ O' , ' / .--' , _" / - _ I . / ,, /_ / / l/ / l Affärsbanker - . _— ' ". . . / _! A. _. _ / _ x._- _____,.___ "o._.,.-""'. "., Staten . | . | | . I 950 52 54 56 58 60 61

bygger på de taxeringsmässiga värde- ringsprinciperna, medan för andra ma- terial (exempelvis vid beräkningen av husdjurskapitalet) en marknadsprisvär— dering tillämpats (eftersträvats) .

Att i detalj klarlägga skillnaderna mellan resultaten från kapitalundersök- ningarna och uppgifterna från andra material skulle vara en arbetskrävan— de och svår uppgift och något försök härtill har ej gjorts. Här skall endast

ett par exempel på sådana jämförelser ges.

En relativt god överensstämmelse sy- nes föreligga beträffande föreningsan- delarna. Den existerande skillnaden sy- nes här kunna huvudsakligen förklaras av att som medlemmar -i de ekonomiska föreningarna ingår även andra brukare- kategorier än jordbrukarna (brukare av enheter under 2 ha, juridiska per- soner, icke aktiva jordbrukare).

kr 1 600

| 900

"1200

1 900

Den kraftiga ökningen från 1952 till 1960 för de statliga jordbrukskrediter- na enligt kapitalundersökningarna sy- nes i förstone ej stämma överens med den existerande totalstatistiken på det- ta område. I den sistnämnda saknas emellertid separata uppgifter för lant- bruket om de statliga bostadslånen, vil- ka ökat starkt under den angivna pe— rioden. En ungefärlig uppskattning av jordbrukets andel av dessa lån ger för- klaring till största delen av skillnaden. Härtill kommer att de statliga lånen i 1960 års kapitalundersökning enligt kontrollundersökningen skulle vara nå- got (5 procent) överskattade. Uteslu— tandet av vissa lantbruk i kapitalun- dersökningen påverkar även här resul- taten.

2. Utvecklingen för grupper av lantbruksföretag

A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalunder- sökningar I denna avdelning göres vissa jämförel- ser mellan grupper av lantbruksföretag med avseende på kapitalets utveckling mellan åren 1952 och 1960. De grupper som kommer att behandlas är främst de sex storleksgrupperna med mellan 2 och 100 ha åker, varvid värden gäl— lande hela riket anges. Några värden kommer även att redovisas för de olika produktionsområdena, dock endast för bas— och normjordbruken (10—20 resp. 20—30 ha).

Vid jämförelserna mellan olika stor- leksgrupper behandlas självägande och arrendatorer var för sig. Här har dock även angivits sammanvägda värden för samtliga brukarekategorier. För år 1952 har på grundval av uppgifter rörande totala antalet brukare, vilka uppgifter bearbetats i kapitalundersökningen, värdena för gruppen »samtliga» beräk-

nats så att summa tillgångar dividerats med antalet brukningsenheter. Uppgif- terna för gruppen »samtliga» har sam— manställts för att ge möjlighet till en jämförelse med resultat grundade på JEU:S material och kommenteras därför ej i detta avsnitt.

Beträffande innebörden av och svag- heter i kapitalundersökningarnas resul- tat hänvisas till diskussionen i avsnitt 11 1. A. a.

En översikt över tillgångar, nettoför— mögenhet (eget kapital) och skuldpro- cent åren 1952 och 1960 inom olika storleksgrupper redovisas för självägan- de, arrendatorer och »samtliga» i ta- bell II 2: 1. För gruppen samtliga an- ges dessutom ett marknadsvärdestill- lägg, vilket utgör skillnaden mellan jordbruksfastigheternas beräknade marknadsvärde och deras taxerings— värde. Marknadsvärdet har, för att un- derlätta en jämförelse med JEUzs upp- gifter, beräknats med samma köpeskil- lingskoefficient som tillämpats i JEU, dvs. köpeskillingskoefficienten för fri- villigt försålda jordbruksfastigheter med 5—50 ha åker och högst 25 pro- cents andel skogsbruksvärde av taxe- ringsvärdet. Köpeskillingskoefficienten var 1,42 är 1952 och 1,31 år 1960.

För självägande har den relativa ök- ningen från 1952 till 1960 av den totala balansomslutningen (summa tillgång- ar) varit dubbelt så stor för småbruken som för de större jordbruken (65 resp. 62 procent för de två lägsta storleks- grupperna samt 35 resp. 24 procent för de två högsta storleksgrupperna). För arrendatorerna är denna skillnad mel— lan storleksgrupperna betydligt mindre märkbar. En konsekvens av detta är att nettoförmögenhetens relativa ökning tydligt avtagit med gårdens storlek för självägande samt att samma tendens ehuru svagare och mera bruten visat sig för arrendatorerna. De totala skul-

Värden per brukningsenhet, självägande, arrendatorer och samtliga, olika storleksgrupper, enlzyt kapitalundersökningarna

Kr per brukningsenhet resp. procent

Storleksgrupper, ha åker Balanspostcr 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100

Självägande S:a tillgångar

1952 ................... 26 000 42 500 67 900 105 700 161 500 289 400 1960 ................... 43 000 68 700 104 900 155 400 218 800 358 400 Nettoförmögenhet

1952 ................... 20 700 32 900 49 100 73 100 105 100 166 400 1960 ................... 34 700 53 500 74 400 102 000 139 400 203 800 Skuldprocent

1952 ................... 20 23 28 31 35 43 1960 ................... 19 22 29 34 36 43 Arrendatorer S:a tillgångar

1952 ................... 9 700 15 500 24 100 39 200 55 200 90 900 1960 ................... 16 200 23 000 41 100 57 200 84 400 127 700 Nettoförmögenhet

1952 ................... 8 500 12 400 18 200 29 100 39 400 61 000 1960 ................... 13 800 18 900 29 100 41 800 60 400 76 500 Skuldprocent

1952 ................... 12 20 24 26 29 33 1960 ................... 15 18 29 27 28 40 Samtliga S:a tillgångar

1952 ................... 23 900 38 500 57 800 85 700 117 100 202 800 1960 ................... 40 200 62 100 91 800 120 100 162 200 253 500 Nettoförmögenhet

1952 ................... 19 200 30 000 41 900 59 500 77 600 121 700 1960 ................... 32 500 48 600 65 400 79 300 105 100 144 300 Skuldprocent

1952 ................... 20 22 28 31 34 40 1960 ................... 19 22 29 34 35 43 Marknadsvärdestillägg:1

(för »Samt- 1952 ....... + 5 600 + 9 300 + 13 400 + 19 100 + 24 600 + 42 300 liga») 1960 ....... + 7 400 + 11 300 + 15 400 + 19 800 + 25 500 + 39 600

1 Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde för jordbruksfastighet.

dernas relativa ökning synes beträffan- de självägande ha varit störst för grup- perna under 30 ha.

Som nettoresultat av denna utveck- ling har för självägande skuldprocen— ten sjunkit för småbruken men stigit något för övriga storleksgrupper. I fråga om arrendatorerna har skuldpro- centen stigit för flertalet storleks-

grupper. Vad utvecklingen inneburit för de

olika brukarekategorierna i olika stor— leksgrupper i fråga om förändringar i de olika tillgångs- och skuldposterna visas i tabell II 2: 2. Tabellens värden kommenteras i det följande.

Av tabell II 2: 2 framgår beträffande gruppen självägande brukare att de taxerade fastighetsvärdena ökat starkast för småbruken och svagast för storbru— ken (71 procent för 2—5 lla/gruppen mot 33 procent för 50—100 lla/gruppen) .

Tabell II 2:2 Olika typer av tillgångar och skulder 1960 samt procentuell ökning 1952—60

Värden per brukningsenhet, självägande, arrendatorer och samtliga, olika storleksgrupper, enligt kapitalundersökningarna

Kr per brukningsenhet resp. procent

Storleksgrupper, ha åker

2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100

A. Självägande

a. Tillgångar J ordbruksfastigliet: Jordbruksvärde. 1960 16 700 26 700 45 700 75 600 114 600 198 400 Proc. + 46 + 44 + 43 + 40 + 36 + 37 Skogsvärde ..... 1960 9 700 15 700 16 600 19 100 24 300 40 100

Proc. + 137 + 115 + 78 + 71 + 59 + 16 Summa taxe— ringsvärde ...... 1960 26 500 42 500 62 500 95 200 139 400 239 400 Proc. + 71 + 64 + 51 + 46 + 40 + 33 Husdjur ......... 1960 3 400 7 000 12 400 17 000 21 300 28 800 Proc. + 26 + 35 + 48 + 45 + 42 + 38 Inventarier ...... 1960 1 700 4 000 8 500 13 800 19 800 32 400 Proc. + 42 + 48 + 47 + 39 + 33 + 28 Föreningsandelar. 1960 700 1 500 2 700 4 100 6 100 9 900 Proc. + 133 + 150 + 145 + 128 + 118 + 102 Bankmedel ...... 1960 6 400 8 100 9 500 11 800 13 400 15 300 Proc. + 60 + 59 + 53 + 57 + 31 + 17 Övriga tillgångar. 1960 4 300 5 600 9 300 13 500 18 800 32 600 Proc. + 87 + 87 + 82 + 42 — 2 —-—28 Summa tillgångar 1960 43 000 68 700 104 900 155 400 218 800 358 400 Proc. + 65 + 62 + 54 + 47 + 35 + 24 b. Skulder och eget kapital Reverslån: Staten .......... 1960 2 500 2 400 2 800 2 600 3 300 5 900 Proc. + 178 + 118 + 115 + 160 + 175 + 79 Andra långivare . 1960 4 600 10 800 23 500 44 300 66 300 129 100 Proc. + 28 + 44 + 53 + 55 + 34 + 27 S:a reverslån . . . . 1960 7 100 13 200 26 300 46 900 69 600 135 000 Proc. + 58 + 53 + 57 + 58 + 37 + 28 Andra skulder i jord— & skogsbr. . . 1960 400 900 2 000 3 900 6 700 14 600 Proc. + 33 + 125 + 100 + 95 + 97 + 59 Övriga skulder ..... 1960 800 1 100 2 200 2 600 3 100 5 000 Proc. + 60 + 83 + 100 + 136 + 41 —41 Summa skulder. . . . 1960 8 300 15 200 30 500 53 400 79 400 154 600 Proc. + 57 + 58 + 62 + 63 + 41 + 26 Eget kapital ....... 1960 34 700 53 500 74 400 102 000 139 400 203 800 Proc. + 68 + 63 + 52 + 40 + 33 + 22 B. Arrendatorer a. Tillgångar Husdjur .......... 1960 4 100 8 600 14 700 19 800 26 300 36 400 Proc. + 28 + 48 + 52 + 45 + 45 + 41 Inventarier ........ 1960 2 300 4 900 10 800 15 900 23 700 36 700 Proc. + 92 + 63 + 64 + 42 + 47 + 39 Föreningsandelar. . . 1960 400 900 1 900 3 000 4 400 7 500 Proc. + 100 + 125 + 138 + 100 + 100 + 97 Banlnnedel ........ 1960 4 900 4 500 6 300 8 000 12 500 13 900

Proc. + 48 + 15 + 75 + 38 + 52 + 20

Övriga tillgångar. .. 1960

Summa tillgångar. . 1960

b. Skulder och eget kapital Reverslån:

b. Skulder och eget kapital Reverslån:

Marknadsvärdes- 1952 tillägg1 1 960

Proc.

Proc.

Staten .......... 1960 Proc. Andra långivare . 1960 Proc. S:a reverslån . . . . 1960 Proc. Andra skulder i jord— & skogsbr ....... 1960 Proc. Övriga skulder ..... 1960 Proc. Summa skulder. . . . 1960 Proc. Eget kapital ....... 1960 Proc. C. Samtliga a. Tillgångar J ordbruksfastighet: Jordbruksvärde . . 1960 Proc. Skogsvärde ...... 1960 Proc. S:a taxeringsvärde 1960 Proc. Husdjur .......... 1960 Proc. Inventarier ........ 1960 Proc. Föreningsandelar. . . 1960 Proc. Bankmedel ........ 1960 Proc. Övriga tillgångar... 1960 Proc. S:a tillgångar ...... 1960 Proc.

Staten .......... 1960 Proc. Andra långivare. . 1960 Proc.

S:a reverslån . . . . 1960 Proc.

Andra skulder i jord- 1960 & skogsbr. Proc. Övriga skulder ..... 1960 Proc.

S:a skulder ........ 1960 Proc. Eget kapital ....... 1960 Proc.

2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 4 500 4 100 7 400 10 500 17 500 33 20!) + 150 + 71 + 118 + 50 + 67 + 43 16 200 23 000 41 100 57 200 84 400 127 700 +67 +48 +71 +46 +53 +41 400 200 900 1 100 1 600 3 400

. . + 100 + 350 + 450 + 700 + 1 033

1 300 2 400 6 700 9 600 14 300 28 600 +86 +14 +63 +35 +36 +44 1 700 2 600 7 600 10 700 15 900 32 001) + 143 + 18 + 77 + 47 + 49 + 58 400 1 000 2 500 3 600 6 400 15 000 + 100 + 100 + 127 + 80 + 78 + 108 300 500 1 900 1 100 1 700 4 200 :l: 0 + 25 + 280 + 38 + 21 + 68 2 400 4 100 12 000 15 400 24 000 51 200 + 100 + 32 + 103 + 52 + 52 + 71 13 800 18 900 29 100 41 800 60 400 76 500 +62 +52 +60 +44 +53 +25 15 100 22 800 36 100 50 000 67 300 105 300 +53 +44 +45 +33 +35 +29 8 700 13 500 13 400 13 500 14 500 21 900 + 149 + 118 + 89 + 71 + 71 + 17 23 800 36 500 49 600 63 800 82 200 127 800 +78 +65 +55 +41 +41 +27 3 600 7 200 12 800 17 700 23 200 32 300 +29 +36 +49 +43 +42 +38 1 700 4 100 9 100 14 200 20 900 34 600 +42 +52 +52 +38 +36 +35 700 1 400 2 500 3 700 5 300 8 900 + 133 + 133 + 150 + 132 + 104 + 107 6 300 7 700 8 800 9 400 12 700 14 400 +58 +54 +60 +36 +38 +16 4 100 5 200 9 000 11 300 17 900 35 500 +86 +86 +91 +24 +19 ——2 40 200 62 100 91 800 120 100 162 200 253 500 +68 +61 +59 +40 +39 +25 2 300 2 200 2 500 2 400 2 800 4 900 + 229 + 144 + 127 + 167 + 250 + 158 4 300 9 500 19 800 32 700 45 100 83 800 +30 +44 +53 +47 +35 +31 6 600 11 700 22 300 35 100 47 900 88 700 +65 +56 +59 +52 +4O +34 400 800 2 100 3 800 6 700 15 000 + 100 + 110 + 100 + 100 + 91 + 76 700 1 000 2 000 1 900 2 500 5 500 + 40 + 67 + 122 + 58 + 39 -—-17 7 700 13 500 26 400 40 800 57 100 109 200 +64 +59 +66 +56 +45 +35 32 500 48 600 65 400 79 300 105 100 144 300 +69 +62 +56 +33 +35 +19 + 5 600 + 9 300 + 13 400 + 19 100 + 24 600 + 42 300 + 7 400 + 11 300 + 15 400 + 19 800 + 25 500 + 39 600

Denna tendens till kraftigare ökning av fastighetsvärdet för de lägre arealgrup- perna är särskilt märkbar beträffande skogsvärdena, Den ökade balansomslut— ningen beror till stor del på de ökade taxeringsvärdesbelopp—en. Taxeringsvär- desökningens andel av den totala till- gångsökningen utgör 60—70 procent för storleksgrupperna under 50 ha och 86 procent för gruppen 50—100 ha.

De höjda fastighetsvärdena utgör så- ledes en särskilt stor andel av den ökade balansomslutningen för större bruk- ningsenheter trots att den relativa taxe- ringsvärdeshöjningen som tidigare nämnts varit lägst för denna storleks- grupp.

Beträffande utvecklingen av andra tillgångar än fastigheter kan bl. a. näm- nas följande:

Den relativa ökningen av husdjurs- kapitalet har varit starkast i basjord- bruksgruppen, beträffande inventarier- na och föreningsandelarna i 5—10 ha/ gruppen, för bankmedlen och »övriga tillgångar» i småbruksgrupperna. I samtliga storleksgrupper har förenings- andelarnas belopp mer än fördubblats under tiden 1952—60.

De förändringar, som orsakat den del av balansomslutningens höjning som ej förklaras av taxeringsvärdesökningen, är ej likartade för de olika storleksgrup- perna. För enheter under 10 ha är det i huvudsak en ökning av bankmedel och »övriga tillgångar» som skett. För bas- och normjordbruken är Ökningen av husdjurs- och inventarievärdena lika be- tydelsefull som ökningen av bankmedel och »övriga tillgångar». Även för de två största storleksgrupperna är ökningen av husdjurs- och inventarievärden av stor betydelse. För dessa grupper synes dock posten »övriga tillgångar» ha minskat. I denna post sammanfattas emellertid en mycket heterogen grupp tillgångar omfattande bl. a. aktieinnehav. Därtill

kommer att uteslutandet av bruknings- enheter med över 1 milj. kr i förmögen- het år 1960 kan ha haft väsentlig effekt på storleken av denna tillgångstyp. En jämförelse med 1952 års värde kan där- för vara missvisande.

Ett studium av förändringarna på ba- lansräkningarnas passivsida för själv- ägande ger vid handen att den redovisa- de ökningen relativt sett varit starkast för de statliga jordbrukskrediterna. Det- ta gäller i synnerhet för 2—5 ha/grup- pen. Den relativa ökningen av reverslån från andra långivare än staten har va- rit svagare än ökningen för såväl »andra skulder i jord- och skogsbruk» som »övriga skulder». Reverslån från andra långivare än staten har relativt sett ökat kraftigast för bas- och normjordbruks- grupperna, »andra skulder i jord- och skogsbruk» för 5—10 ha/gruppen och »övriga skulder» för normjordbruks- gruppen. Det kan noteras, att »övriga skulder» liksom »övriga tillgångar» har minskat för 50—100 ha/gruppen. Det egna kapitalets relativa ökning har varit störst för småbruken.

För arrendatorsgrappen har »de rela- tiva ökningarna på tillgångssidan varit kraftigast för föreningsandelarna samt för »övriga tillgångar». Husdjuren har relativt sett Ökat kraftigast för basjord- bruksgruppen, inventarierna för små- bruken, föreningsandelarna för basjord- bruken, bankmedlen för basjordbruken och »övriga tillgångar» för småbruken.

En uppdelning av balansomslutnings- ökningen på olika delkomponenter visar även beträffande arrendatorerna skill- nader mellan de olika storleksgrupper- na. För gruppen 2—5 ha utgör ökningen av bankmedel och »övriga tillgångar» hela 66 procent och ökningen av hus- (ljurs- och inventarievärdena endast ca 30 procent av balansomslutningens för- ändring. För de andra storleksgrupper- na utgör ökningen av bankmedel och

»övriga tillgångar» endast 30—40 pro- cent, medan husdjurs- och inventarie- värdenas ökning utgör ca 55—60 pro- cent av balansomslutningens ökning.

På skuldsidan noteras för arrendato- rer först och främst en mycket stor ök- ning av de statliga lånen, speciellt för de större gårdarna. För »övriga revers- län» har ökningen varit relativt stark för dels basjordbruken, dels 2—5 ha/ gruppen. Beträffande »andra skulder i jord- och skogsbruk» redovisas för flera storleksgrupper en fördubbling. För ut- vecklingen beträffande »övriga skulder» synes skillnaderna mellan olika stor- leksgrupper vara svårtolkade och in- fluerade av den statistiska osäkerheten.

Ej heller på finansieringssidan är den relativa fördelningen av balansomslut- ningens förändring likformig för de oli- ka storleksgrupperna. I gruppen under 10 ha utgör ökningen av skulderna mindre än 20 procent av totala föränd- ringen, medan den utgör ca 30—35 pro- cent för grupperna 10—50 ha och nära 60 procent för storleksgruppen 50—100 ha. Ökningen av skulderna gäller till stor del andra reverslån än statliga län. Det egna kapitalets andel av föränd- ringen är minst i gruppen 50—100 ha (ca 40 procent) och störst (över 80 pro- cent) i grupperna under 10 ha.

För att i någon mån belysa de regio- nala skillnader, som ligger dolda i riks- värden för olika storleksgrupper, har i tabell II 2: 3 sammanställts uppgifter om tillgångar, nettoförmögenhet och skuld- procent för bas- och normjordbruk i de åtta produktionsområdena: Götalands södra slättbygder (Gss), Götalands mel- lanbygder (Gmb), Götalands skogs- bygder (Gsk), Götalands norra slätt- bygder (Gns), Svealands slättbygder (Ss), Svealands skogsbygder (Ssk), Norrland nedre (Nn), Norrland övre (Nö).

Av tabell II 2: 3 kan utläsas att såväl 1952 som 1960 de största balansomslut— ningarna i basjordbruksklassen av själv- ägande redovisades för Gss, Gsk och Nn och de lägsta i Gns, Ss och Nö. Det egna kapitalet var för denna grupp både 1952 och 1960 högst i Nu samt lägst i Gns, Ss och Nö. Skuldprocenten låg 1952 högst i de tre G-slåttbygdsområdena. Från 1952 till 1960 hade skuldprocenten höjts för de flesta områden (utom i Gss, Gns och Gsk). För basjordbruksgruppen synes skuldsättningsgradens ökning ha varit särskilt kraftig i övre Norrland.

För självägande i normjordbruksgrup- pen var balansomslutningen 1952 störst i Gss och Nn, lägst i Gns och Ss. Även för 1960 var omslutningen högst för Gss. Beträffande det egna kapitalet uppvisa- de samma grupper de högsta värdena. Skuldprocenten var 1952 högst för Gss och 1960 högst för Gss och Nö. I de flesta områden höjdes skuldprocenten från 1952 till 1960, så att skuldsättnings- graden år 1960 synes både högre och jämnare än 1952 för självägande norm- jordbrukare. Särskilt stor synes höj- ningen av skuldsättningsgraden ha va- rit för Ssk och 55.

För arrendatorerna redovisas i såväl bas- som normjordbruksgrupperna lägre balansomslutning, lägre nettoförmögen- het och lägre skuldprocent än för de självägande.

I basjordbruksgruppen var balansom- slutningen såväl 1952 som 1960 störst för Gss och Gmb och detsamma gällde det egna kapitalet. Skuldprocenten steg för Gmb, Gsk, Ss och Ssk men sjönk för Gss och Gns.

Även i normjordbruksgruppen redovi- sades både 1952 och 1960 de största ge- nomsnittstalen för såväl balansomslut- ning som eget kapital för Gss och Gmb. Skuldprocenten steg för Gss, Gns och Ss men sjönk för Gmb, Gsk och Ssk.

Tabell II 2:51. Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent 1952 och 1960

Bas- och normjordbruk, olika produktionsområden, självägande och arrendatorer, värden per bruk— ningsenhet, enligt kapitalundersökningarna

Kr per brukningsenhet resp. procent

Produktionsområden Balanspost Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö A. Självägande 10—20 ha S:a tillgångar 1952 ........ 83 400 63 400 78 300 53 800 59 000 70 600 76 500 49 900 1960 ........ 129 300 102 300 119 800 88 900 88 200 104 500 117 500 77 500 Nettoförmögen- het 1952 53 900 43 900 56 500 37 500 42 800 56 300 60 400 38 800 1960 83 900 67 700 87 100 64 700 63 300 79 200 90 500 49 100 Skuldprocent 1952 35 31 28 30 27 20 21 22 1960 35 34 27 27 28 24 23 37 20——30 ha S:a tillgångar 1952 137 200 101 400 121 800 91 100 88 300 106 200 136 500 . . 1960 205 700 148 700 170 700 130 900 127 800 159 000 . . 135 200 Nettoförmögen- het 1952 87 100 69 800 83 300 62 400 63 300 79 000 108 400 . . 1960 127 800 95 600 113 900 90 700 83 300 103 500 83 100 Skuldprocent 1952 37 31 32 32 28 26 21 . . 1960 38 36 33 31 35 35 39 B. Arrendatorer 10—20 ha S:a tillgångar 1952 32 400 26 900 25 500 23 300 22 800 19 400 19 600 1960 61 200 45 800 42 100 38 200 36 400 33 800 . . Nettoförmögen- het 1952 24 700 21 100 19 200 18 500 17 100 14 700 12 900 1960 48 700 32 000 27 700 30 600 25 400 22 600 Skuldprocent 1952 24 22 25 21 25 24 34 1960 20 30 34 20 30 33 20——30 ha S:a tillgångar 1952 52 200 46 800 36 000 36 800 36 300 33 400 1960 67 300 69 500 59 700 56 100 50 100 51 500 Nettoförmögen- het 1952 40 600 32 400 24 400 28 300 28 100 22 800 1960 51 800 54 900 41 800 41 500 35 300 39 800 Skuldprocent 1952 22 31 32 23 23 32 1960 23 21 30 26 30 23

B. Förändringar enligt andra material itu kapitalundersökningarna

Möjligheterna att beskriva utvecklingen av olika kapitalposter för typer av lant- bruksföretag hindras i hög grad av det statistiska materialets begränsning. ] detta sammanhang är det främst två ma— terial som är användbara, nämligen den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU) och deklarationsundersökningen.

a. Beskrivning av JEU-materialet

Den jordbruksekonomiska undersök- ningen bearbetar bl. a. bokföringsupp- gifter från ett antal frivilligt deltagande brukningsenheter. Omsättningen av i un- dersökningen deltagande gårdar är rela- tivt stor, varför jämförelser med avse- ende på utvecklingen mellan olika år blir relativt osäkra. Vid jämförelser med andra statistiska material får man beak- ta att JEU-gårdarna ej är representativa för motsvarande grupper och att de be- träffande sin kapitalutrustning torde ut- göra ett positivt urval. Detta kan ha med- fört antingen högre skuldsättning än ge- nomsnittligt eller också högre möjlighe- ter att bilda eget kapital. I denna fram- ställning behandlas endast utvecklingen fr. o. m. år 1954, vid vilken tidpunkt den jordbruksekonomiska undersökningen omorganiserades.1

I JEU redovisas för varje år in- och utgående balansräkningar, fördelade på ett antal poster. På tillgångssidan om- fattar redovisningen fastighetsvärde (fördelat på jordbruks- och skogsbruks- värde; fastighetsvärden för arrendegår- dar ingår ej), inventarier, husdjur, för—— råd, föreningsandelar, finansiella till- gångar (kassa, bank, aktier, obligatio- ner och kundfordringar), utlånade me- del och »övriga tillgångar». På skuldsi- dan anges långfristiga skulder, kortfris- tiga skulder och undantagsskulder samt eget kapital.

Fastigheterna är uppskattade till

marknadsvärden med hjälp av en ge- nomsnittlig, för hela året gällande kö— peskillingskoefficient. Inventarierna har upptagits till 60 procent av återanskaff— ningsvärdena. Husdjuren har värderats till bestämda priser, lika för årets bör- jan och slut. Förråden (lagren av pro— dukter och förnödenheter) har värde- rats till vid årets början och slut gäl- lande noteringar. »Övriga tillgångar» omfattar främst andra fastigheter än jordbruksfastigheter (värderade till taxeringsvärde). Personbilar, motorcyk- lar och annat personligt lösöre ingår inte i balansräkningarna. På skuldsidan finns även upptagen en post för undan- tagsskulder. Denna har schematiskt upp- tagits till belopp lika med fem gånger de redovisade årskostnaderna. Värdet har satts lika i in— och utgående balans. Hänsyn har härvid alltså inte tagits till de 75 procent av årskostnaderna för undantagsförmåner, som vid beräkning— en av familjens inkomst betraktats som amorteringar.

I det följande kommer att redovisas sammanvägda tal för de storleksgrupper, som ingår i JEU, nämligen 5—10, 10— 20, 20 30 och 30—50 ha åker. Det bör observeras att underlaget ej är lika om- fattande för samtliga storleksgrupper. Sålunda är samtliga åtta produktions- områden representerade i storleksgrup- perna 5—10 och 10—20 ha. Storleks- grupperna 20—30 ha omfattar däremot ej de två norrlandsområdena (Nn och Nö) och för storleksgruppen 30—50 ha slutligen redovisas värden för endast fem produktionsområden, varvid om— rådena Ssk, Nn och Nö uteslutits. Un-

1 För en utförligare diskussion av möjlig- heterna till och innebörden av att med J EU:s hjälp beskriva sparande och andra kapital- förändringar hänvisas till Å. Sambergs, Lant- brukarnas sparande, Meddelande från Jord- brukets utredningsinstitut nr 3—58, Stockholm 1959 (utförligare upplaga: Jordbrukarnas spa- rande, stencil, Stockholm 1959).

Summa tillgångar, netto/örmögenhet och skuldprocent 1964, 1.960

OCh 1961 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JE U

Kr per brukningsenhet resp. procent

Storleksgrupper, ha åker Balansposter 5410 10—20 20—30 30—50 S:a tillgångar 1/1 1954 74 200 100 800 136 000 169 200 31/12 1960 96 900 130 800 165100 221 100 31/12 1961 104 100 137 600 176 300 233 200 Nettoförmögenhet 1/1 1954 60 000 79 700 104 100 122 200 31/12 1960 75 200 94 700 114 300 153 700 31/12 1961 80 600 99 500 123 600 160 100 Skuldprocent 1/1 1954 19 21 23 28 31/12 1960 22 28 31 30 31/12 1961 23 28 30 31 Marknadsvärdesavdragl 1/1 1954 — 16 900 ——22 200 — 28 800 — 34 500 31/12 1960 — 12 700 — 16 400 — 19 500 —25 100 31/12 1961 —15000 ——18800 —22 700 —29 600

1 Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde för jordbruksfastighet.

derlaget för sammanvägda »riksmedel- värden» är således ej enhetligt för alla storleksgrupper.

1). Resultat från JEU

[ detta avsnitt behandlas först balans- räkningsuppgifter (och skillnader mel- lan dessa). därefter bearbetningar av ba- lansräkniugar samt i samband därmed utnyttjade balansförändringsuppgifter. Till sist redovisas olika strömningsupp- gifter, genom vilka förmögenhetsföränd- ringarna kan delas upp i sparande och andra delkomponenter. Uppgifterna av- ser riksvärden.

En översikt av lantbruksföretagens ka- pitalförhållanden enligt JEU ger tabell II 2: 4.

I tabellerna II 2:4 och II 2:5 har angivits s. k. marknadsvärdesavdrag. Beloppet utgör skillnaden mellan mark— nadsvärde och taxeringsvärde på jord- bruksfastigheten. Marknadsvärdena har

reducerats till taxeringsvärden medelst de köpeskillingskoefficienter som an- vänts i JEU (1,66 år 1954, 1,31 år 1960 och 1,36 år 1961). Marknadsvärdesav- drag har beräknats för att underlätta en jämförelse med kapitalundersök- uingens värden, där dock endast bru- karekategorin »samtliga» kan tagas till jämförelse.

Av tabell II 2: 4 framgår, att JEU—fö- retagens balansomslutningsvärden dri- vits uppåt, samtidigt som skuldsätt- ningsgraden ökat något. Skuldsättnings- gradens höjning synes särskilt stor för bas- och normjordbruksgrupperna. Dessa tendenser återfinns även om man gör beräkningar, där fastigheternas marknadsvärden reducerats till taxe- ringsvärden. Man erhåller dock en hög- re nivå för skuldprocenten (för norru- jordbruken sålunda 30 procent år 1954 och 34 procent år 1961).

För perioden 1954—61 har beträffan-

68. Tabell II 2:5. Olika typer av tillgångar som! skulder 1961 och procentuell ökning

1/1 1954———31/12 1961 Värden per brukningsenhel, olika storleksgrupper, enlig! JE U

Kr per brukningsenhet

storleksgrupper, ha åker Balanspost 5—10 10—20 20—30 30—50 Fastighet:

Jordbruk ................ 1961 32 500 49 400 67 500 92 900 Proc. + 17 + 20 + 18 + 26 Skogsbruk ............... 1961 24 100 21 500 18 200 19 100 Proc. + 62 + 45 + 21 + 47 Husdjur .................. 1961 11 300 17 800 24 400 29 700 Proc. + 30 + 34 + 36 + 23 Inventarier ................ 1961 17 400 26 900 38 200 53 600 Proc. + 67 + 69 + 64 + 76 Föreningsandelar ........... 1961 3 000 4 400 5 400 7 800 Proc. + 100 + 110 + 80 + 86 Utlånta medel ............. 1961 300 700 600 1 100 Proc. + 50 + 75 — 25 — 21 Andra finansiella tillgångar. . 1961 10 100 8 800 10 400 12 300 Proc. + 46 + 21 + 9 + 18 Övriga tillgångar .......... 1961 5 400 8 100 11 600 16 800 Proc. + 38 + 35 + 29 + 40 S:a tillgångar .............. 1961 104 100 137 600 176 300 233 200 Proc. + 40 + 37 + 30 + 38 Summa skulder ............ 1961 23 500 38 100 52 700 73 100 Proc. + 65 + 81 + 65 + 56 Eget kapital .............. 1961 80 600 99 500 123 600 160 100 Proc. + 34 + 25 + 19 + 31

Marknadsvärdesavdragl 1/1 1954 _ 16 900 — 22 200 — 28 800 — 34 500 31/12 1961 — 15 000 — 18 800 —22 700 ——29 600

1 Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde på jordbruksfastighet.

de olika typer av tillgångar samt skul- der beräknats förändringens procen- tuella storlek i relation till 1954 års värden. Denna jämförelse mellan ba- lansposter vid skilda tidpunkter inklu— derar också sådana förändringar, som har sin grund i den fortlöpande om- sättningen av JEU-gårdar. I tabell II 2:5 redovisas balansposternas storlek 1961 samt den procentuella förändring- en 1954—61.

Den relativa ökningen från 1954 till 1961 av den totala balansomslutningen har varit minst för normjordbrukarna med 30 procent, medan ökningen för övriga storleksgrupper varit 37—40 procent. Den ökade balansomslutningen

beror till stor del på de ökade taxe- ringsvärdesbeloppen. Skogsbruksvärdet har relativt sett ökat kraftigare än jord- bruksvärdet. Däremot är den absoluta ökningen av jordbruksvärdet större än ökningen av skogsbruksvärdet för samt- liga grupper utom gruppen 5—10 ha. Föreningsandelar och inventarier visar för samtliga storleksgrupper den största relativa ökningen av de olika tillgångs- posterna. Skuldbeloppens relativa ök- ning har för alla grupper varit större än summatillgångarnas. Ökningen av det egna kapitalet har varit minst för gruppen 20—30 ha med 19 procent och störst för grupperna 5—10 och 30—50 ha med 34 resp. 31 procent.

Tabell I I 2:6.

Genomsnittliga årliga värdet av vissa investeringar åren 1954—61

Vården per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JEU

Kr per brukningsenhet

storleksgrupper, ha åker Investeringstyp

5—10 10—20 20—30 30—50 Verkliga byggnadsutgifter ........ 2 500 2 900 3 100 4 000 Standardiserade byggnadskostnader 2 600 3 100 4 000 4 900 Nettoinvesteringar i byggnader . . . . —— 100 —— 200 — 900 —— 900 Underavverkning av skog ........ + 600 + 500 + 300 + 100 Nettoökning av taxeringsvärde. . . . + 300 + 600 + 1 000 + 2 300

l avsikt att mer detaljerat redovisa kapitalförändringarna och fördela för- ändringarna i det egna kapitalet på oli- ka ursprungskällor har vissa special- uppgifter sammanställts. Ur jordbruks- ekonomiska undersökningens material kan nämligen uppgifter om vissa be- stämda kapitalförändringar dels häm- tas direkt, dels beräknas.

I tabell II 2: 6 har sammanställts upp- gifter om vissa investeringar. De upp- gifter om investeringar, som kan er- hållas ur JEU, avser främst delar av fastighetsvärdet. För beräkning av net- toinvesteringens storlek har samman— ställts värden av utgifter för underhåll och nyinvesteringar i byggnader (verk- liga byggnadskostnader) med de 5. k. standardiserade byggnadskostnaderna. Vid uppskattningen av de standardise- rade byggnadskostnaderna har man ta- git hänsyn till en viss maximering av bostadsbeståndet och ekonomibyggna— derna. Om underhållsbehov beräknas även för de 5. k. bortmaximerade bygg- nadsdelarna, sjunker nettoinvestering— arnas storlek.1 Här har dock ej tagits någon hänsyn till denna bortmaxime- ringseffekt.

I JEU redovisas skogskapitalets årli- ga förändringar i form av uppgifter om det beräknade värdet för under- resp. överavverkning.

Den nettoökning av taxeringsvärdet,

vilken anges i tabell II 2: 6, är helt be- tingad av förändringar i fastighetsin- nehavet.

Av tabell II 2: 6 framgår bl. a. att net- toinvesteringen i byggnader är negativ för samtliga storleksgrupper. Underav- verkning anges för alla storleksgrupper men är mer uttalad i de lägre grupper- na. Förekomsten av underavverkning, dvs. ökning av skogskapitalet, stämmer ej helt överens med vad som tidigare sagts beträffande utvecklingen på total- nivå av skogskapitalet (jämför avsnitt II 1 B. a 5). Detta kan förklaras av fle- ra olika faktorer. JEU bygger sålunda på genomsnittliga, under förutsättande av »normala» väderleksbetingelser upp- skattade tillväxtsuppgifter, vilka ej tar hänsyn till den av klimatorsaker tro- ligen lägre tillväxten under senare hälften av 1950—talet. Hänsyn har ej ta- gits till förekommande självgallring. Vi- dare har även för tillväxten tillämpats genomsnittliga priser per mask gällan- de avverkningarna. Förändringarna i fastighetsinnehavet har varit positiva för samtliga grupper, varvid ökningen varit störst för storleksgrupperna över 20 ha.

I tabell II 2: 7 redovisas det genom- 1 Se Å. Sambergs, Lantbrukets sparande, ant. arb., samt S. Holmström, Kapitalinvesteringar i jordbrukets byggnader, Stockholm 1961 (Meddelande från Jordbrukets utredningsinsti- tut nr 9—58).

70. Tabell 1] 2:7. Det genomsnittliga värdet av olika typer av förmögenhetsförändringar

åren 1954—61 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JE U

Kr per brukningsenhet

Storleksgrupper, ha åker 5—-10 10—20 20—30 30—50 Sparande ........................ + 600 + 600 — 200 _— 600 Uppskattad nettovärdeanpassning . + 1 300 + 2 200 + 3 600 + 4 700 Restpost. . . . . ................... + 1 000 + 1 800 + 2 700 + 4 400 Summa förmögenhetsförändring + 2 900 + 4 600 + 6 100 + 8 500

snittliga värdet av olika typer av för- mögenhetsförändringar åren 1954—61. Vid beräkning av tabellen har upp- gifter om det årliga sparandet (inkoms- ter minus konsumtion) hämtats direkt från den separata redovisningen därav i JEU. Återstoden av förändringarna i det egna kapitalet består av dels kapi- talvinster (värdeanpassningar och egentliga kapitalvinster enligt definitio- ner 1 kap. I), dels kapitalöverföringar. Någon möjlighet att göra en exakt upp— delning på dessa typer av förmögen- hetsförändringar finns inte. Ett försök till approximativ uppskattning av den- na fördelning har dock gjorts. Härvid har Övriga förmögenhetsförändringar uppdelats på uppskattade nettovärde- anpassningar samt en restpost (i prin- cip motsvarande kapitalöverföringar och egentliga kapitalvinster). Uppskattning av nettovärdeanpass- ningar har endast gjorts beträffande fastigheterna. Härvid har först brutto- värdeanpassningarna beräknats på grundval av JEUzs uppgifter om taxe- ringsvärden samt de i densamma till- lämpade köpeskillingskoefficienterna. I JEU tillämpas emellertid samma koef- ficienter på in- och utgående balans- värdena för resp. är, varför här en schematisk omräkning gjorts på så sätt att för årets början och slut använts me-

deltalen av de omgivande två kalender- årens koefficienter. Från den sålunda erhållna uppskattningen av bruttovär- deanpassningen har dragits nettoinves- teringar i byggnader, underavverkning av skog samt nettoökning av taxerings- värde enligt tabell II 2: 6 ovan, varvid erhållits de i tabell II 2: 7 redovisade uppskattade nettovärdeanpassningarna.

Tabell II 2: 7 visar bl. a. ett negativt sparande i de större arealklasserna. Öv- riga typer av förmögenhetsförändring- ar är positiva och visar högre värden med större areal.

Sparandets storlek i förhållande till inkomsterna har i tabell II2:8 angi- vits för vissa år med ledning av JEU:s uppgifter. Med inkomst menas härvid den sammanlagda familjeinkomsten (ut- om inkomsten för sådana hemarbetan- de familjemedlemmar, vilka betraktas som anställda).

Sparandet synes vara störst relativt sett i de lägre storleksgrupperna. Grup- pen 5—10 ha uppvisar positivt sparan- de för samtliga år, medan gruppen 30 —50 ha däremot har genomgående ne- gativa värden. Av de aktuella åren sy- nes år 1961 visa de lägsta sparanderc- sultaten.

Summa tillgångar, nettoförmögenhet samt skuldprocent har tidigare redovi- sats genom riksvärden i tabell II 2: 4.

Tabell II 2:8. Sparande och inkomst åren 1964, 1960 och 1961 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JE U

Kr per brukningsenhet resp. procent

Inkomst, ink.-användning Sparande i

procent av

Storleksgrupp, år Inkomst före Direkta Disponibel S d , ink. disp.

skattl skatterz inkomstl paran e före in— skatt komst

5—10 ha: 1954 11 930 .. .. + 840 + 7 .. 1960 14 830 1 740 13 090 + 1 340 + 9 + 10

1961 14 820 2 390 12 430 + 60 + 0 + 1

10—20 ha: 1954 14 250 .. .. + 840 + 6 .. 1960 17 800 2 270 15 530 + 1 900 + 11 + 12

1961 17 280 2 960 14 320 + 50 + 0 + 0

20—30 ha: 1954 16 020 . . .. —— 130 —— 1 . . 1960 20 130 2 780 17 350 + 2 060 + 10 + 12

1961 18 960 3610 15350 —1 180 —6 +8

30—50 ha: 1954 18 380 . . . . — 1 090 —— 6 . . 1960 24 640 3 730 20 910 — 3 400 — 14 —16 1961 22 050 4 700 17 350 _ 1 390 -— 6 —— 8

1 Här ingår ej kapitalvinster. ” Uppgift för år 1954 saknas.

Samma balansposter redovisas för bas- och normjordbruken fördelade på oli- ka produktionsområden i tabell II 2: 9.

I allmänhet synes balansomslutning- en relativt sett ha ökat mer för bas— jordbruken än för normjordbruken. För båda storleksgrupperna har ökningen varit starkast i Gsk- och Gus-områdena (för basjordbruken även i Nn-området).

Nettoförmögenheten har för basjord- bruken ökat kraftigast i Ss- och Nn-om- rådena samt för normjordbruken kraf- tigast i Gus-området. Både absolut och relativt har nettoförmögenhetens ök— ning varit minst för normjordbruken i Gmb-området.

Skuldsättningsgraden har genomgåen- de ökat, speciellt kraftigt för Nö—bas- jordbruken och Gmb-jordbruken. Sär- skilt svag ökning av skuldsättningsgra- den kan konstateras för basjordbruken 1 SS— och Ssk-områdena samt för norm- jordbruken i Gsk- och Gus-områdena.

c. Deklarationsundersökningen Genom en specialbearbetning har dekla- rationsundersökningens uppgifter om vissa av jordbrukarnas kontanta utgif- ter för inventarier, byggnader och markanläggningar erhållits fördelade på storleksgrupper. Denna undersök— ning omfattar som nämnts endast själv- ägande brukare, till vilka räknats bru- kare, som äger mer än hälften av den brukade åkerarealen. Det kan förutsät— tas att särskilt de skattade utgifterna för byggnader och markanläggningar härigenom blivit något högre än om man haft tillgång till uppgifter också för arrendatorer.

Uppgifterna om nyinvesteringar i markanläggningar är enligt Statistiska centralbyrån behäftade med betydande slumpfel. Underhåll av byggnader om- fattar både ekonomibyggnader och bostäder. Ersättningsanskaffning och underhåll av inventarier avser i huvud-

Tabell I I 2:39. Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent åren 1954, 1960 och 1961

Bas- och normjordbruk, olika produktionsområden, värden per brukningsenhet, enligt J EU

Kr per brukningsenhet resp. procent

Balansposter, Produktionsområde

år Gss Gmb Gsk Gns SS Ssk Nn Nö 10—20 ha S:a tillgångar:

1/1 1954 125 900 100 200 105 500 85 700 89 200 101 700 119 600 86 300 31/12 1960 162 800 129 000 142 400 111 800 107 900 130 900 157 400 111 700 31/12 1961 175 600 132 700 147 900 121 200 118 600 136 400 167 700 118 400

Nettoförmögen— het:

1/1 1954 97 100 78 300 84 500 69 500 69 100 83 100 93 000 67 000 31/12 1960 111 600 91 500 102 000 82 300 80 900 103 400 113 700 74 900 31/12 1961 120 400 93 400 106 200 89 100 90 400 107 200 121 100 77 600

Skuldprocent:

1/1 1954 23 22 20 19 23 18 22 22 31/12 1960 31 29 28 26 25 21 28 33 31/12 1961 31 30 28 26 24 21 28 34

20—30 ha S:a tillgångar:

1/1 1954 181 000 146 600 148 200 103 200 120 800 138 900 31/12 1960 218 800 165 000 183 700 143 600 141 500 163 700 31/12 1961 232 400 178 100 195 400 159 000 146 700 177 200

Nettoförmögen- het:

1/1 1954 136 400 114 700 111 400 75 300 94 400 110 300 31/12 1960 149 700 108 800 129 900 96 400 99 000 123 800 31/12 1961 159 400 118 000 141 000 110100 104 800 130 600

Skuldprocent:

1/1 1954 25 22 25 27 22 21 31/12 1960 32 34 29 33 30 24 31/12 1961 31 34 28 31 29 26

sak traktorer, maskiner och diverse är 20—27 procent nyinvesteringsutgif— redskap. I ersättningsköp ingår i prin- cip ej fasta inventarier i byggnader. Nyinvestering i inventarier omfattar till någon ringa del även levande inventa- rier.

Resultaten av specialbearbetningen har sammanställts i tabell II 2: 10, där genomsnittliga årliga värden redovisas.

Utgifter för ersättninganskaffning och underhåll utgör cirka 9/10 av samtliga här redovisade utgifter. Detta gäller alla storleksgrupper. Av byggnadsutgifterna

ter, varvid gruppen 2—5 ha visar mins- ta andelen nyinvesteringsutgifter och gruppen 10—20 ha den största. För in- ventarier är nyinvesteringarnas andel störst i gruppen 5——10 ha (19 procent) och minst i grupperna över 30 ha (10— 12 procent).

C. Jämförelser mellan olika grupper I detta avsnitt göres vissa översiktliga jämförelser mellan dels olika brukare- kategorier, dels olika storleksgrupper.

Tabell II 2:10.

Genomsnittliga årliga värdet av självägande jordbrukares kontanta

utgifter för markanläggningar, byggnader, husdjur och inventarier åren 1953—60

Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt deklarationsundersökningen Kr per brukningsenhet

Storleksgrupp, ha åker Utgiftspost 2—5 5—10 | 10—20 I 20—30 30—50 50—100 > 100 lllarkanläggningar ....... 90 170 280 450 650 1 090 3 270 därav underhåll ...... 80 150 250 410 580 970 2 910 nyinvestering . . . 10 20 30 40 70 120 360 Byggnader .............. 610 980 1 340 1 860 2 620 4 560 13 430 därav underhåll ....... 490 740 980 1 420 2 040 3 580 10 170 nyinvestering . . . 120 240 360 440 580 980 3 260 Husdjur ersättningsanskaffning 520 1 010 1 630 2 490 3 640 4 710 10 920 Inventarier ............. 360 850 1 810 3 220 5 220 9 400 25 240 därav ersättningsan- skattning ....... 170 380 880 1 590 2 560 4 490 11 460 underhåll ...... 140 310 640 1 220 2 030 3 790 11 210 nyinvestering. . . 50 160 290 410 630 1 120 2 570 Summa utgifter för er— sättningsanskaffning och underhåll ......... 1 400 2 590 4 380 7 130 10 850 17 540 46 670 Summa utgifter för ny- investering ........... 180 420 680 890 1 280 2 220 6 190 Summa utgifter 1 580 3 010 5 060 | 8 020 | 12 130 19 760 52 860

.lämförelserna mellan olika brukareka- tegorier grundar sig på kapitalunder— sökningarnas uppgifter och jämförel- serna mellan olika storleksgrupper ut- nyttjar dessutom jordbruksekonomiska undersökningens resultat.

Av kapitalundersökningarna framgår (tab. II 2: 1) att tillgångarna vid taxe- ringsvärdering av jordbruksfastigheter- na år 1960 för självägande brukare i ge- nomsnitt var 43000 kr i storleksgrup- pen 2—5 ha och 358000 kr i gruppen 50—100 ha. Nettoförmögenheten var 35 000 kr resp. 204 000 kr, vilket inne- bar en skuldsättningsgrad på 19 resp. 43 procent. För arrendatorer var till- gångarna i motsvarande storleksgrupper 16 000 kr resp. 128 000 kr med en netto- förmögenhet på 14000 kr resp. 77000 kr och en skuldsättningsgrad på 15 resp. 40 procent.

Undersökningarna visar även (tab. II 2: 2) att de självägande brukarna ge- nomsnittligt hade mindre husdjurs— och inventariekapital men större belopp i föreningsandelar och bankmedel än ar- rendatorerna i motsvarande storleks- grupper. Den relativa förändringen 1952—60 var dock beträffande hus— djurskapitalet lika stor för båda bru- karekategorierna, medan arrendatorer- na genomgående uppvisade en kraftiga— re ökning av inventariekapitalet. Den relativa ökningen av föreningsandelar och (för de flesta storleksgrupper) av bankmedel var större för självägande än för arrendatorer.

För en jämförelse mellan olika stor- leksgrupper kan som tidigare nämnts både kapitalundersökningarnas beräk- ningar för gruppen »samtliga» och jordbruksekonomiska undersökningens

resultat användas. Här skall först påpe- kas några skillnader mellan de två ma- terialen. Det är åtta års intervall mel- lan observationerna för båda materia- len, men tidpunkterna är olika (31/12 1952 och 31/12 1960 för kapitalunder- sökningarna (tab. II2: 2) och 1/1 1954 —31/12 1961 för JEU (tab. II 2: 5). En jämförelse av balansomslutningarnas storlek enligt de två materialen vid tid— punkten 31/12 1960 enligt tab. II 2: 1 och II 2:4 (varvid kapitalundersök- ningens fastighetstaxeringsvärden räk- nats upp till marknadsvärden) visar att JEU:s värden låg ca 20 procent högre än kapitalundersökningens i storleks- grupperna 10—50 ha och ca 30 procent högre i gruppen 5—10 ha (för storleks- grupperna 5—10, 10—20, 20—30 och 30—50 ha var balansomslutningarna: 73400 kr resp. 96900 kr, 107200 kr resp. 130 800 kr, 139 900 kr resp. 165 100 kr samt 187700 kr resp. 221000 kr). Differenserna i balansomslutningsvärde motsvarades för grupperna 10—50 ha av lika stora eller större skillnader i värdet av det sammanlagda husdjurs- och inventariekapitalet. (För gruppen 5—10 ha var skillnaden i husdjurs- och inventariekapital endast ca 75 procent av omslutningsskillnaden). Förklaring- en till dessa stora skillnader mellan de två materialen torde delvis ligga i olika värderingsprinciper beträffande dessa tillgångsslag men delvis även i en fak- tisk skillnad i jordbruksdriftens kapi- talintensitet. Under åttaårsperioden ökade exempelvis inventarievärdet kraf- tigare på JEU-gårdarna än på motsva- rande enheter enligt kapitalundersök- ningarna, varvid ökningens storlek var ca 65—75 procent resp. 35—50 procent.

Balansomslutningarnas storlek (tab. II 2: 1 och II 2: 4) liksom beloppen för de olika typerna av tillgångar och skul- der (tab. II 2: 2 och II 2: 5) var minst för den lägsta arealgruppen och ökade

därefter med ökad areal. Även skuld- sättningsgradens variation följde areal- storleken, så att de lägsta skuldprocent- talen noterades för de minsta bruk- ningsenheterna. Skuldprocenten för grupperna 5—50 ha låg den 31/12 1960 mellan 18 och 30 procent enligt kapi- talundersökningarna (beräkning med marknadsvärdestillägg) och mellan 22 och 31 procent enligt JEU.

Den relativa ökningen av balansom- slutningen var enligt kapitalundersök- ningarna störst för gruppen 2—5 ha — 68 procent _— medan ökningen för öv— riga storleksgrupper var ca 60 procent för grupperna 5—20 ha, ca 40 procent för grupperna 20—50 ha och 25 pro- cent för gruppen 50—100 ha. Skillna- derna mellan olika storleksgrupper var ej så uttalade i JEU:s material, där ök- ningen av balansomslutningen var 30 procent för gruppen 20—30 ha och ca 40 procent för övriga grupper. Även den relativa ökningen av det egna ka- pitalet var enligt kapitalundersökning- arna lägre för grupperna över 20 ha än för de mindre arealgrupperna. Ök- ningen av husdjurs- och inventarieka- pitalet utgjorde för de minsta storleks- grupperna en mindre andel av den to— tala balansomslutningsförändringen än för de större grupperna och dessutom en mindre andel enligt kapitalunder- sökningarna (för grupperna 5—50 ha ca 15—30 procent) än enligt JEU (ca 30—45 procent för ifrågavarande grup— per).

En jämförelse mellan olika produk- tionsområden rörande summa till— gångar, nettoförrnögenhet och skuldpro- cent kan ske på grundval av uppgifter från både kapitalundersökningarna och JEU. Här har dock endast storleksgrup- perna 10—20 ha och 20—30 ha behand- lats (tab. II 2: 3 och II 2: 9).

I Götalands södra slättbygder note— rades de högsta balansomslutningsvär-

dena. Andra områden med höga balans- omslutningsvärden var Götalands skogs- bygder och nedre Norrland. Slättbyg— derna Gns och Ss hade däremot mycket låga balansomslutningsvärden liksom övre Norrland. Skuldsättningsgraden var högst i Götalands södra slättbygder samt i övre Norrland och lägst i Svea- land.

3. Sammanfattning av kap. II

I kapitlet beskrivs på grundval av exis- terande statistiskt material utveckling- en på lantbrukets kapitalområde under 1950—talet (från 1950 till 1960 eller 1961). Utvecklingen har beskrivits dels totalt för det svenska lantbruket, dels för grupper av lantbruksföretag. För tillgångarna eftersträvas som allmän princip en värdering till marknadsvär- de. I vissa fall har såväl tillgångar som skulder omräknats till 1960 års pen- ningvärde med hjälp av konsumentpris- index.

Vid beskrivningen har olika mate- rial utnyttjats. Dessa är ej sinsemellan överensstämmande vad beträffar popu- lationen och variablerna och ej heller beträffande redovisnings— och värde- ringsprinciperna i övrigt. Man måste vid beskrivningen vidare använda en blandning av uppgifter avseende tid— punkter (balansposter) och sådana som avser förändringar (investeringar osv.). Det är därför ej möjligt att göra en fullt differentierad och avstämd beskrivning av kapitalförändringarna i lantbruket och av vad detta inneburit i finansie- ringshänseende.

För beskrivningen av kapitalutveck- lingen är Statistiska centralbyråns un- dersökningar rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder 1952 och 1960 (kapitalundersökningarna) av särskilt stor betydelse, bl. a. därför att de ger

uppgifter om såväl tillgångar som skul- der och eget kapital. Resultaten från dessa två undersökningar har därför behandlats i särskilda avsnitt.

Övriga utnyttjade material är främst statistik över lantbrukets investeringar, sammanställningar över lantbrukskredi- ternas utveckling (Jordbrukets utred- ningsinstitut) samt (för redovisningen på gruppnivå) lantbruksstyrelsens jord- bruksekonomiska undersökning (JEU).

Kapitalundersökningarna omfattar brukningsenheter med över 2 ha åker, som brukas av enskilda brukare. Upp- gifter om tillgångar och skulder bygger på de taxeringsmässiga värderingsprin- ciperna. Detta innebär bl. a. att fastig- heterna är värderade till taxeringsvär- den. En uppskattning till marknads- värdesnivå har dock gjorts med utnytt— jande av Statistiska. centralbyråns s.k. köpeskillingskoefficientstatistik över re- lationerna mellan köpeskillingar och taxeringsvärden för vid fria köp om- satta jordbruksfastigheter. I kapitalun— dersökningarna ingår ej fastighetsvär- den för utarrenderade jordbruksfastig- heter eller motsvarande fastighetslån.

Enligt kapitalundersökningarna (tab. II 1: 1) uppgick lantbrukarnas samtliga tillgångar den 31/12 1952 till 14,6 mil- jarder kr och den 31/12 1960 till 19,6 miljarder kr. Skulderna uppskattades vid samma tidpunkt till 4,2 resp. 5,8 miljarder kr och det egna kapitalet till 10,3 resp. 13,8 miljarder kr. Detta inne- bär att den genomsnittliga skuldsätt- ningsprocenten år 1952 var 29 och år 1960 30. Om fastighetsvärdena uppräk- nas enligt köpeskillingskoefficientmeto- den, erhålles ett marknadsvärdestillägg på 4,0 resp. 3,7 miljarder kr för de två tidpunkterna och den genomsnittliga skuldprocenten enligt denna värde— ringsnivå kan uppskattas till 23 procent år 1952 och 25 procent år 1960.

Av tillgångarna utgjordes år 1952 54

procent av taxeringsvärde för jordbruks— fastigheter (vid marknadsvärdering 64 procent); 1960 var motsvarande pro- centtal 55 (och 62). Skulderna var 1952 till 89 procent och år 1960 till 83 pro- cent reverslån.

Enligt den allmänna taxeringsstatisti- ken (tab. II 1: 2) uppgick det samman- lagda taxeringsvärdet av rikets jord- bruksfastigheter år 1950 till 8,6 och år 1961 till 22,1 miljarder kr. Det sist- nämnda året fördelade sig det totala taxeringsvärdet med 11,5 miljarder kr på egentligt jordbruksvärde, 1,1 miljar- der kr på skogsmarksvärde, 9,3 miljar- der kr på skogsvärde och 0,2 miljarder kr på tomt- och industrivärde. En upp- räkning till marknadsvärde ger en to- talsumma för 1950 på 16,4 och för år 1961 på 30,6 miljarder kr. Det har upp- skattats att det sistnämnda beloppet fördelar sig med 23,0 miljarder kr på enskilda ägare, 3,8 miljarder kr på ak— tiebolag och likaså 3,8 miljarder kr på samfälligheter (staten, kommuner osv.). Marknadsvärdena för av enskilda per- soner ägda jordbruksfastigheter har från 1950 till 1961 stigit med 78 pro- cent (tab. II 1:3, II 1:4, diagram II 1: 2), vilket är mer än ökningen av kon- sumentprisindex (61 procent).

Den kända statistiken över lantbru- kets bruttoinvesteringar i markanlägg- ningar (täckdiken och andra diken, vä- gar, broar osv.) visar att ärsbeloppen av ifrågavarande investeringar nedgått från 63 milj. kr år 1952 till 49 milj. kr år 1961 (tab. II 115). Sammanlagt har in- vesteringarna i markanläggningar åren 1952—61 uppskattats till 557 milj. kr.

Lantbrukets nybyggnadskostnader uppgick enligt Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (tab. II 1: 7) år 1950 till 129 milj. kr (år 1951 147 milj. kr) och hade år 1961 minskat till 88 milj. kr, varav 57 milj. kr för ekonomi- byggnader och 31 milj. kr för bostads-

hus. De sammanlagda nyinvesteringarna i ekonomibyggnader åren 1950—61 upp- skattas till 772 milj. kr och nyinveste- ringarna i bostadshus till 558 milj. kr.

För skogskapitalet har en särskild undersökning gjorts. Enligt denna har under perioden 1950—61 218 milj. in- vesterats i nyplantering av skog samt i nyanläggningar av skogsvägar och skogsdiken. Någon beräkning av skogs- kapitalets värdeförändring har ej kun- nat göras. Av beräkningar utförda vid Skogshögskolan framgår dock att ök— ningen av skogsförråden på de enskilda skogarna under 1950-talet synes ha va- rit relativt obetydlig och avsevärt lägre än väntat. Vidare har rotnettopriserna under samma period varit sjunkande.

Husdjurskapitalets värde har vid en specialberäkning uppskattats till 2300 milj. kr år1950 och 3 300 milj. kr år 1961 (tab. II 1: 11).

Enligt Jordbrukets utredningsinsti- tuts statistik över investeringar i in- ventarier (tab. II 1: 12) har dessa ökat från 263 milj. kr år 1950 till 431 milj. kr år 1961. Sammanlagt har under perioden 1875 milj. kr investerats i traktorer och 1 917 milj. kr i andra in- ventarier.

Insatskapitalet i jordbrukets ekono- miska föreningar (tab. II 1:13) har en- ligt Sveriges lantbruksförbunds statistik ökat från 223 milj. kr år 1950 till 612 milj. kr år 1961.

De kända lantbrukskrediterna (från kreditinrättningar samt från staten) uppgick år 1950 till 2,8 och år 1961 till 4,9 miljarder kr (tab. II 1:27). Dessa fördelade sig år 1961 med 1 390 milj. kr på hypoteksföreningar, 1 562 milj. kr på sparbanker, 1 111 milj. kr på jord- brukskassor, 521 milj. kr på affärsban- ker, 17 milj. kr på försäkringsbolag och 298 milj. kr på statliga län.

Under perioden har hypoteksför— eningarna ökat sina lantbrukskrediter

.ned 90 procent, Sparbankerna med 68, jordbrukskassorna med 186, affärsban- kerna med 32 och försäkringsbolagen med 89 procent.

De statliga lånen för lantbruksända- mål (tab. II 1: 22) uppgick såväl 1949/ 50 (budgetåret) som 1960/61 till 298 milj. kr. Det högsta beloppet (383 milj. kr) uppnåddes (på grund av stödlånen) budgetåret 1957/58. De flesta formerna av statliga lantbrukskrediter (274 milj. kr budgetåret 1960/61) är numera un- der avveckling (tab. II 1: 21). Av dessa län redovisas de största beloppen för egnahemslån och liknande samt för stödlån och avdikningslån. Den enda lånefond av betydelse, från vilken ny- fortfarande förekommer, är jordbrukets maskinlånefond (23 milj. kr vid slutet av budgetåret 1960/61). Utlå- ning i mindre omfattning förekommer även för skogsväglånefonden samt från kronotorparnas inventarielånefond (tab. II 1: 20). Man saknar uppgifter om de utestående beloppen av statliga egna- hems- och förbättringslån till bostäder vid jordbruk. Bl. a. kapitalundersök- ningarnas resultat tyder dock på att denna långivning ökat relativt kraftigt under 1950-talet.

Av de kända lantbrukskrediterna ha— de år 1961 3,1 miljarder kr eller 64 pro— cent säkerhet i botteninteckning i jord— bruksfastighet (tab. II 1:25). Huvud- delen av de redovisade krediterna var reverslån. För hypoteksföreningarna, Sparbankerna och försäkringsbolagen (tab. II 1: 15, II 1: 16 och II 1: 18) av- ser uppgifterna enbart sådana lån (sparbankerna kan även bevilja kredi- ter i eheckräkning, vilkas storlek för lantbrukets de] dock ej är känd). Jord- brukskassornas utlåning till enskilda jordbrukare (tab. II 1:17) fördelade sig år 1961 med 1009 milj. kr på re- verslån, 75 milj. kr på växelkrediter och 27 milj. kr på krediter i checkräkning.

utlåning

För affärsbankernas del torde lantbruks- krediterna till relativt stor del avse väx- lar. Enligt kapitalundersökningarna har lantbrukarnas växelkrediter (för stor- leksgruppen 2—100 ha åker) från 1952 till 1960 ökat från 108 till 167 milj. kr.

En synnerligen kraftig ökning har ägt rum beträffande jordbrukslånen med statlig kreditgaranti, som infördes år 1948 (tab. II 1:25). Från slutet av budgetåret 1949/50 till slutet av budget- året 1961/62 har det sammanlagda ute- stående beloppet av sådana lån ökat från 43 till 368 milj. kr. Vid den sist- nämnda tidpunkten fördelade sig dessa krediter med 88 milj. kr på hypoteks- föreningar, 148 milj. kr på jordbrukskas- sor, 123 milj. kr på sparbanker och 9 milj. kr på affärsbanker.

Av jordbrukets övriga säkerhetsfor- mer finns statistik endast beträffande (len som kompletterande säkerhet ut- nyttjade formen inteckning i jordbruks- inventarier. Denna säkerhetsform ut— nyttjas endast i obetydlig och minskan- de omfattning (tab. II 1:26).

Vid beskrivningen av utvecklingen för grupper av lantbruksföretag har ut- nyttjats dels kapitalundersökningarna, dels JEU. Kapitalundersökningarnas re- sultat finns uppdelade på självägande och arrendatorer (för 1960 även bland- brukare), men från JEU finns endast uppgifter för samtliga brukarekategorier gemensamt. I JEU är fastigheterna vär- derade till marknadsvärden men i ka- pitalundersökningarna till taxerings- värden. Vid jämförelser mellan resultat från de två undersökningarna har dock uppräkning till marknadsvärden gjorts av kapitalundersökningarnas fastighets- värden. Kapitalundersökningarnas re- sultat finns redovisade för storleksgrup- perna 2—5, 5—10, 10—20, 20—30, 30— 50 och 50—100 ha åker, medan i JEU endast ingår de fyra grupperna inom intervallet 5—50 ha åker. I några fall

har redovisning även gjorts efter de åtta produktionsområdena (för bas- resp. normjordbruk).

Kapitalundersökningarna redovisade (tab. II 2:1) för de sex behandlade storleksgrupperna följande balansom- slutningsbelopp år 1960 vid taxerings— värdering av jordbruksfastigheterna (1 000—tal kr): självägande 43, 69, 105, 155, 219 och 358; arrendatorer 16, 23, 41, 57, 84 och 128; samtliga 40, 62, 92, 120, 163 och 254 tusental kronor. Vid marknadsvärdering [av jordbruksfastig- heternta ökas balansomslutningen i grup- pen >>samtliga>> med resp. 7, 11, 15, 20, 26 och 40 tusental kr. Den genomsnittliga skuldprocenten låg högre för självägan- de än för arrendatorer samt steg med åkerarealen. Detta gällde såväl 1952 som 1960, men tendensen kan sägas vara mer utpräglad för 1960 än för 1952 (tab. II 2: 1). Balansomslutningen ökade (speciellt för självägande) mer för småbruken än för de större gårdarna och detsamma gäller det egna kapitalet. I stort sett sjönk skuldprocenten för små- bruken och steg den något för de större gårdarna. Även denna tendens var dock mindre märkbar beträffande arrendato- rerna.

I tabell II 2: 2 redovisas olika typer av tillgångar och skulder år 1960 samt dessas procentuella förändring under perioden 1952—60. Bland de skillnader i de relativa ökningstalen, som kan ut- läsas ur denna tabell, kan nämnas föl- jande: Husdjurskapitalet ökade ungefär lika starkt för självägande som för ar- rendatorer, medan arrendatorerna ge- nomgående uppvisade en kraftigare ök- ning av inventariekapitalet. Den rela— tiva ökningen av föreningsandelar och (för de flesta storleksgrupper) av bank- medel var större för självägande än för arrendatorer.

Skillnader mellan de olika storleks- grupperna beträffande den relativa ut-

vecklingen kan för gruppen »samtliga» noteras exempelvis för de taxerade fas- tighetsvärdena, som ökade starkast för småbruken och svagast för storbruken. Husdjurskapitalets relativa ökning var minst i storleksgruppen 5—10 ha. Ök- ningen av inventariekapitalet var däre- mot minst i storleksgruppen 50—100 ha. Storleksgrupperna över 30 ha upp- visar en något mindre relativ ökning av skuldbeloppen än övriga storleksgrup— per.

Tabell II 2: 3 Visar storleken av sum- ma tillgångar, nettoförmögenhet och ge- nomsnittlig skuldprocent för bas- och normjordbruk i de åtta produktionsom- rådena. Skuldprocenten var för själv- ägande högst i Götalands södra slätt- bygder och Götalands mellanbygder samt i övre Norrland. Uppgifter om ut- vecklingen under tiden 1952—60 finns endast för Götaland och Svealand. Den största ökningen av skuldprocenten skedde i Svealand. För självägande no- terades dock en kraftig ökning även i Götalands mellanbygder.

Tabell II 2: 1 motsvaras för JEU-upp- gifternas del av tabell II 2: 4. Även vid jämförelser på samma fastighetsvärdes— nivå (marknadsvärdering) visar JEU- gårdarna avsevärt högre såväl balans- omslutningar som innehav av eget ka- pital än kapitalundersökningens (bru- karekategorins »samtliga») gårdar. Des- sa skillnader förklaras delvis av olika värderingsprinciper beträffande hus— djur och inventarier. Enligt JEU steg skuldprocenten för samtliga storleks- grupper från 1954 till 1960—61. För de fyra storleksgrupperna mellan 5 och 50 ha var den genomsnittliga skuldprocen- ten år 1960 (motsvarande procenttal ef- ter omräkning av fastighetsvärdena till marknadsvärde för »samtliga» brukare i kapitalundersökningen inom parentes): 22 (18), 28 (25), 31 (29), 30 (30).

Tabell II 2: 5, som visar olika typer

av tillgångar enligt JEU, kan jämföras med tabell II 2: 2. JEU-gårdarna visar i jämförelse med kapitalundersökning- arnas gårdar genomgående en kraftiga- re ökning av inventariekapitalet och en svagare ökning av husdjurskapitalet.

En specialberäkning har för JEU-går- darna gjorts av det genomsnittliga årli- ga värdet av vissa investeringar berö- rande fastigheterna åren 1954—61 (tab. II 2: 6). Enligt dessa beräkningar var nettoinvesteringarna i byggnader nega- tiva (dvs. de standardiserade byggnads- kostnaderna översteg genomsnittligt de verkliga byggnadsutgifterna) under denna period. För nnderavverkningen av skog redovisas däremot positiva vär- den, vilket dock delvis innebär en över- skattning. Under den studerade perio- den har vidare en nettoökning av de genomsnittliga taxeringsvärdena ägt rum, vilket främst torde bero på att ar— rendegårdar i JEU övergått till att bli självägande.

Från JEU kan även erhållas uppgif- ter om det årliga sparandet (inkomst minus konsumtion, varvid hänsyn ej ta— gits till kapitalvinster; tab. II 2: 7). Det- ta var genomsnittligt för perioden 1954 —61 positivt för grupperna 5—10 och 10—20 ha och negativt för de två större

grupperna. De återstående förmögen- hetsförändringarna kan till något mer än hälften förklaras av uppskattade nettovärdeanpassningar (uppskattade som de årliga förändringarna i mark- nadsvärdena av jordbruksfastigheter med avdrag för nettoinvesteringar i byggnader, underavverkning av skog samt nettoökning av taxeringsvärde), medan återstoden kan sägas utgöra egentliga kapitalvinster samt kapital- överföringar (arv o. dyl.).

Sparandets andel av den samlade fa- miljeinkomsten exklusive kapitalvins- ter (före avdrag av skatt) var år 1954 6—7 procent för de två mindre stor- leksgrupperna och negativ för de två övriga (tab. II 2: 8). För 1960 redovisas högre sparkvoter (utom för gruppen 30 —50 ha) och för 1961 lägre sådana än för 1954.

Även enligt JEU (tab. II 2: 9) redo- visas den högsta relativa skuldsättning- en för basjordbruken i Götalands mel- lanbygder och Götalands södra slätt- bygder samt i övre Norrland och för normjordbruken i Götalands södra och norra slättbygder samt i dess mellan- bygder. Skuldprocenten har genom— gående stigit från 1954 till 1960—61.

KAPITEL III

Lantbrukets nuvarande möjligheter till anskaffande av främmande kapital

1 . Inledning

Storleken och den relativa betydelsen av de olika för lantbrukets investering- ar och andra kapitalplaceringar före- kommande finansieringsformerna har behandlats i föregående kapitel. I före- liggande kapitel ges en sammanfattning av de olika möjligheter, som lantbru- karna för närvarande har att anskaffa främmande kapital. Även här är fram- ställningen i princip inriktad på kapi- talförsörjningen för det av enskilda bru- kare drivna lantbruket.

översikten behandlar först anskaff- ningen av främmande kapital och då främst lånemöjligheterna från olika kreditgivare. Härvid redogöres för före- komsten av olika lånetyper samt för olika lånevillkor (säkerhets- och ränte- villkor osv.). Vidare har en samman- ställning gjorts av bestämmelserna för sådana statliga lån och bidrag, som är av direkt betydelse för kapitalförsörj- ningen.

Långivarna kan indelas i tre katego— rier, nämligen kreditinrättningar, sta- ten samt leverantörer och privatperso- ner.

Uppgifter om kreditinrättningarna som långivare till lantbruket har erhål- lits av resp. centralorganisation genom rundfråga november 1962 och februari 1963. Av kreditinrättningarna är hypo- teksföreningarna och jordbrukskassor- na nästan helt lantbruk'sinriktiadc i mot—

sats till Sparbankerna, affärsbankerna och försäkringsbolagen. Några kvanti- tativa preciseringar beträffande lant- brukskrediternas fördelning på lånety- per etc. har ej åsyftats i detta avsnitt.

Staten uppträder ej endast som kre- ditgivare utan även som bidragsgivare och borgensman. Staten som borgens- man, dvs. den statliga lånegarantien, berörs i samband med kreditinrätt- ningarna.

Här kan även nämnas lantbrukets le- verantörer, som i samband med varu- leveranser utövar en ganska omfattan- de kreditgivning.

Kreditgivning från privatpersoner är ej så väl känd beträffande lånevillkor 111. m. I det avsnittet kommer reverslån och undantagsskulder att behandlas.

2. Olika kreditgivare A. Hypoteksföreningarna

Hypoteksföreningarna har till upp- gift att utlämna lån till fast ränta mot säkerhet i jordegendom (hypotekslån) samt lån mot statlig lånegaranti för jordbruksändamål (garantilån). Hypoteksföreningarna utlämnar endast långfristiga (12—20 års löptid) ränte- bunvdna reverslån. November 1963 gällde beträffande nya bottenlån en amorte- ringsplan på 26—48 år för amorterings— lån och en löptid på 12 eller 20 år för stående lån. Beträffande alniorteringspla- nen gäller att vad som av länet återstår

oaniorterat efter 12 resp. 20 år på en gång förfaller till betalning. För nya bottenlån var utlåningsräntan 5,25 proc.1 (november 1963).

Säkerhet för lån i hypoteksförening utgör sådan egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Det finns dock även vissa möjligheter att belåna egen- dom, som är taxerad som annan fastig- het.

Primärlån kan beviljas till högst 60 procent av belåningsvärdet till den del detsamma avser egendom taxerad som jordbruksfastighet, och till högst 40 pro- cent till den del detsamma avser egen— dom taxerad som annan fastighet. Be- låningsvärdet grundas i det ojämförligt största antalet lånefall på taxeringsvär- det. I vissa fall kan dock särskild vär— dering ske enligt en fastställd värde- ringsstadga genom en platsvärdering (i fält) eller en styrelsevärdering.

Lånesäkerheten för primärlån utgö— res av fastighetsinteckning med bästa förmånsrätt. För garantilånen skall i regel ställas säkerhet, som lantbruks- nämnden finner tillfredsställande från det allmännas synpunkt (oftast fastig- hetsinteckning men i fråga om driftslån i regel borgen).

Vid hypoteksföreningarnas bottenlån- givning förekommer ingen amorterings— fri tid för amorteringslån. I fråga om garantilån däremot lämnar vederböran- de Iantbruksnämnd föreskrifter om amorteringstidens längd (högst 30 år) samt i förekommande fall även om amorteringsfria år.

Lånen återbetalas enligt annuitets- principen, dvs. låntagaren erlägger en gång om året en fast, under hela låne- tiden lika stor annuitet innefattande ränta och amortering.

Frågor rörande anstånd med amor- teringarna handläggs av hypoteksför- eningarna, varvid dessa i likhet med övriga kreditinrättningar i största möj-

liga utsträckning tar hänsyn till de till- fälliga och oförskyllda likviditetssvå- righeter, som kan uppkomma för lån— tagarna, exempelvis på grund av fel- slagen skörd.

B. Sparbankerna Sparbankernas kreditgivning till lant- bruket omfattar reverslån och kredi- ter i checkräkning. Beträffande revers- lånen gäller att de så gott som uteslu- tande utgöres av nppsägningslån. Dessa är dock i verkligheten att betrakta som långfristiga. Formellt tidsbundna lån kan förekomma men förekommer prak— tiskt taget ej alls. Växellån förekommer ej men kan förmedlas genom Sparban- kernas Bank. Sparbankerna beviljar även krediter i checkräkning, varvid kreditbeloppet dock är maximerat till 25 000 kr.

För dessa kredittyper förekommer olika former av säkerhet. Primärlån be- viljas upp till 50 a 60 procent av belå- ningsvärdet. Belåningsvärdet utgöres i regel av taxeringsvärdet, men särskilda belåningsvärden kan förekomma. De sär- skilda belåningsvärdena, vilka oftast fastställes genom fältvärdering, ligger i allmänhet högre än taxeringsvärdena. Av Sparbankernas totala jordbrukskrediter utgöres ca 75 a 80 procent av primär- lån.

Sekundärlån kan beviljas mot enbart sekundärinteckning, som då ligger mel— lan 50 51 60 procent och 70 a 75 procent av belåningsvärdet. Sådana rena sekun- därlån är vanliga. Däremot torde det knappast förekomma att lån beviljas mot enbart teirtiärinteckning. Lån mot säkerhet i form av tertiärinteckning kombinerad med annan form av sä- kerhet är dock inte ovanliga och ut-

1 Denna liksom övriga här lämnade ränte— uppgifter avser läget hösten 1963 (efter höj- ningen av det officiella diskontot från 31/2 till 4 procent den 14 juni 1963).

gör ca 5 procent av Sparbankernas jordbrukskrediter. En något större an— del —— ca 8 procent — utgöres av lån mot statlig kreditgaranti.

Säkerhetsformen inteckning i jord— bruksinventarier förekommer ej annat än tillsammans med kompletterande sä— kerhet. Panträtt i spannmål, spånads- lin och hampa är speciella säkerhets- former, som praktiskt taget aldrig före- kommer. Av övriga utnyttjade former av säkerhet för län är säkerhet av bor— gen vanligare än säkerhet av obligatio- ner, aktier och livförsäkringsbrev.

Blancokrediter på upp till 5000 kr kan beviljas men är mindre vanliga.

Lånens amorteringstid växlar med sä- kerhetens art. Amorteringsfria primär- lån förekommer, men en amorterings- tid på 100 år är vanlig, amorteringsti-den för sekundärlån 25—30 år och för terti- ärlån 10—15 år. I speciella fall ges möj— lighet till anstånd med amorteringar. Beträffande garantilånen lämnar veder- börande lantbruksnämnd föreskrift om amorteringstidens längd och eventuell amorteringsfrihet.

Utlåningsräntorna ligger mellan 4,75 ——6,25 procent, varvid den lägsta rän- tan gäller för lån mot säkerhet i guld- kantade obligationer, därnäst mot bot- teninteckning och statsgaranti och den högsta för lån med säkerhet i börsnote- rade aktier.

C. Jordbrukskassorna

Jordbrukskassornas kreditgivning om— fattar reverslån, växellån och krediter i checkräkning. Reverslånen är dels uppsägningslån, dels lån på viss tid. För uppsägningslånen gäller formellt högst tre månaders uppsägningstid. I praktiken blir dessa lån i regel stående under längre tid utan amortering. Lån på viss tid beviljas på högst ett år. Om- sättning beviljas i regel på ett år i sän- der efter fastställd amorteringsplan

med slutbetalning inom skälig tid, i regel högst tio år. Såväl varu- som låne- växlar diskonteras på högst sex måna- der men som regel på tre månader. Om— sättning av växel medgives. Därvid krävs skälig amortering, i regel med minst 1/10 av växelns ursprungliga be- lopp.

Checkräkningskredit beviljas på högst ett år. I regel beviljas omsättning på ett år i sänder utan nedskrivning av kre- ditbeloppet. Även för byggnadskredi— tiv, som beviljas för tid som motsvarar den beräknade byggnadstiden (dock högst ett år), kan omsättning medgivas.

Primärlån beviljas till 60 procent av belåningsvärdet, som i regel grundas på taxeringsvärdet. Särskild värdering av fastighet förekommer dock, varvid taxeringsvärdet i de flesta fall överskri- des. Vid särskild värdering företages fältvärdering. Av jordbrukskassornas utlåning till lantbruket utgöres ca 60 procent av primärlån.

Lån mot enbart sekundärinteckning kan beviljas mot inteckning i fastighet inom 70 procent och efter särskild vär- dering upp till 80 procent av belånings— värdet. Även sekundärlån koordinerade med annan säkerhet förekommer. Se- kundärlån med eller utan annan säker- het utgör ca 5 procent av jordbruks- kassornas utlåning. Lån mot säkerhet i form av tertiärinteckning komplette- rad med annan form av säkerhet, före- kommer också i viss utsträckning. Lån mot statlig kreditgaranti utgör ca 13 procent av utlåningen.

Inteckning i jordbruksinventarier är en säkerhetsform, som endast utnyttjas i kombination med annan säkerhet. Även de speciella säkerhetsformerna panträtt i spannmål, spånadslin och hampa förekommer. Vad slutligen öv- riga former av säkerhet beträffar är borgen den vanligaste av dessa och ut— gör säkerhet för knappt 20 procent av

krediterna. Säkerhet i obligationer, ak- tier, livförsäkringsbrev m. m. förekom- mer men i ytterst ringa omfattning. Lån utan säkerhet, s. k. blancokredit, före- kommer ej men kan förmedlas genom Jordbrukets Bank.

Amorteringsvillkoren är beroende av säkerhetens art. Primärlånen är vanli— gen amorteringsfria. Rena sekundärlån har högst 20 års amorteringstid. Beträf- fande garantilånen bestämmes amorte- ringstidens längd enligt resp. lantbruks- nämnds föreskrift. För övriga revers- lån gäller att amorteringstiden kan va- ra högst 10 år. För vissa garantilån kan enligt lantbruksnämndernas föreskrif- ter amorteringsfria år beviljas. Upp- skov med amortering kan endast bevil- jas efter framställning och i särskilda fall.

Utlåningsräntorna var i november 1963 5,0—7,0 procent. Lägsta räntan gäller för lån mot säkerhet i bottenin— teckning, medan den högsta räntan till— lämpas vid omsättning av växellån.

D. Affärsbankerna

Affärsbankernas kreditformer är re- verslån, växellån och krediter i check- räkning. Reverslånen, som är vanligast, är praktiskt taget alltid ställda på tid och är endast i sällsynta fall uppsäg- ningslån. Lånen är i allmänhet formellt kortfristiga, tre å sex månader, men blir i praktiken ofta långfristiga genom upprepad förlängning. Statsgaranterade län är formellt långfristiga och kan ha löptid på upp till 20 år. Någon gång kan även andra långa lån än statsgarantera- de förekomma, varvid löptiden varierar beroende på individuella omständighe- ter. Växellån är ej så vanliga som re- verslån. Varuväxelkrediter direkt till jordbrukare är sällsynta, medan låne— växlar däremot förekommer. Löptiden är i allmänhet satt till tre å sex måna— der. Krediter 1 checkräkning är be-

loppsmässigt i regel större än växelkre- diterna. De förekommer mest hos stör- re jordbruk men har blivit vanligare även hos mindre jordbrukare. Rena byggnadskreditiv förekommer sällan.

Primärlån beviljas till 50—60 procent av belåningsvärdet, som oftast överens- stämmer med taxeringsvärdet. I fråga om primärlån fastställs belåningsvärdet praktiskt taget alltid genom kontors- värdering. Fältvärdering sker vid hög— re belägna lån, då belåningsvärdet ofta överstiger taxeringsvärdet. Primärlån är relativt sällan förekommande. Lån mot enbart sekundärinteckning beviljas och är oftare förekommande än primär- lån. Sådana lån beviljas till 60 år 75 pro- cent av belåningsvärdet. Om sekundär— lånen sträcker sig utanför normala gränser, krävs också annan säkerhet. Kravet härpå beror på fastighetens kva- litet och läge.

Lån mot enbart tertiärinteckning be- viljas ej. Tertiärlån förekommer dock kombinerade med annan säkerhet. Så- dana lån är vanligare än rena sekun- därlån och sekundärlån kombinerade med annan säkerhet.

Lån mot statlig garanti förekommer mindre ofta.

Inteckning i jordbruksinventarier fö- rekommer undantagsvis som komplet- tering av annan säkerhet. Panträtt i spannmål, spånadslin och hampa kan utnyttjas men förekommer praktiskt ta- get ej.

Av övriga säkerhetsformer är bor- gen mycket vanlig, medan obligationer, aktier m. m. är sällan förekommande.

Enligt banklagen kan blancokrediter på upp till 75 000 kr beviljas, men så- dana är ytterst sällan förekommande. Blancokrediter på upp till 15000 kr (privatlån och liknande) är mer vanli- ga, särskilt i samband med dåligt skör- deutfall.

Amorteringstiderna varierar starkt

men ligger i genomsnitt på sju å tio år. Amorteringsfria år kan förekomma bl. a. vid primärlån och garantilån. An- nuitetslån förekommer praktiskt taget aldrig, eftersom affärsbankerna ej till— lämpar bunden räntesättning. Möjlighe- ter till anstånd med amorteringar finns och har under senare år kommit att ut- nyttjas oftare.

Utlåningsräntorna ligger mellan 4,25 och 7,0 procent. Den lägsta räntan gäl- ler för lån med säkerhet i guldkantade obligationer, därnäst i övriga obligatio- ner. Högsta räntan gäller för växellån samt reverslån mot annan säkerhet än primär- och sekundärinteckning.

E. Försäkringsbolagen Försäkringsbolagens direkta kreditgiv- ning till lantbruket utgöres av lån mot inteckning i jordbruksfastighet. Lånen är bundna i tio års tid.

Inteckningslånen, som praktiskt taget uteslutande består av primärlån, bevil- jas i regel till 50 procent av taxerings— värdet. Någon speciell värdering utförs i allmänhet ej, utan belåningsvärdet får ofta sammanfalla med taxeringsvärdet.

Även lån mot statlig kreditgaranti kan förekomma men är sällsynta. Inteck- ning i jordbruksinventarier m. 111. före- kommer ej. Lån mot inteckning i liv- försäkringsbrev beviljas, medan lån utan säkerhet ej förekommer.

Viss amortering på dessa intecknings- lån förekommer.

F. Statliga lån och bidrag

(1. Det statliga kreditstödct till förvärv och drift av jordbruk.

Det statliga kreditstödct till förvärv och drift av jordbruk har till ändamål att underlätta för lantbrukare med otill- räckligt eget kapital att förvärva eller arrendera jordbruk. Statlig kreditgaran- ti kan beviljas för lån till förvärv av

fastighet (jordförvärvslån) och för lån, som erfordras för anskaffande av drifts- inventarier m. m. (driftslån). För ga- ranti för jordförvärvslån erfordras att sökanden icke på annat sätt på rimliga villkor kan anskaffa erforderliga medel, att han i övrigt är lämplig, att bruk- ningsenheten bedöms ha förutsättning att bestå som självständig enhet och att kostnaderna för förvärvet är skäliga. Stöd lämnas i regel endast till enhet, som ej är större än att den kan skötas av två män och deras familjer.

I samband med garanti för jordför— värvslån kan även garanti för driftslån beviljas. Garanti för driftslån kan ock- så beviljas den som utan jordförvärvs- lån förvärvar eller arrenderar bruk- ningsenhet men som ändå uppfyller förutsättningarna för sådant län.

Under vissa förutsättningar kan lå- negaranti för driftslån erhållas för an- skaffande av ytterligare inventarier, som erfordras i samband med storleks- rationalisering av mera väsentlig om- fattning eller genomgripande produk- tionsomläggning.

Garanti beviljas ej för lån som kan erhållas som bottenlån.

b. Stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering

Statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering kan lämnas i form av statlig lånegaranti och statsbidrag. Lånegaranti för yttre rationalisering kan beviljas till åtgärder som avser ska— pande av brukningsenheter, som i regel ej får vara större än att de kan skötas av två män och deras familjer. Lånega- ranti för inre rationalisering kan där- emot beviljas envar ägare eller brukare av jordbruksfastighet. Garanti beviljas ej för sådana lån, som kan erhållas som bottenlån. Beträffande garantilån gäller att amorteringen skall påbörjas senast under sjätte året efter första lyftnings-

dagen och att amorteringstiden ej bör överstiga 30 år. Lånen bör vidare som regel förräntas och amorteras genom jämna annuiteter.

Statsbidrag till yttre rationalisering kan utgå med belopp som avses täcka kostnaderna för anläggningar, som blir överflödiga vid sammanslagning av brukningsenheter (värdeutjämningsbi- drag). Bidrag kan även utgå till täckan- de av förrättningskostnader m. m. i samband med genomförande av ratio- nalisering. Gårdar större än tvåfamiljs- jordbruk har i regel ingen möjlighet att få bidrag. Någon behovsprövning sker ej beträffande dessa bidrag.

Statsbidrag till inre rationalisering beviljas endast för åtgärder på bruk- ningsenheter, som på lång sikt beräknas bestå som självständiga enheter. Bi- drag kan dock i regel ej utgå i de fall, där brukarens eller om denne är gift makarnas sammanlagda förmögenhet överstiger 80000 kr. Bidrag kan läm- nas till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader eller andra fasta an- läggningar liksom till täckdikning, torr- läggning m. m. Bidrag utgår i regel med viss andel av den av lantbruksnämnden godkända kostnaden. Till ekonomibygg- nader och andra fasta anläggningar kan bidrag i regel utgå med högst 25 pro- cent av den godkända kostnaden upp till 5000 (i samband med yttre ratio- nalisering 10 000) kr och 15 procent av överstigande kostnad. Bidraget till en och samma brukningsenhet får dock normalt ej överstiga 8 000 kr. Till andra inre rationaliseringsåtgärder (täckdik- ning m. ni.) kan bidrag i regel utgå med högst 25 procent av kostnaden. Då åt- gärden föranledes av yttre rationalise- ring av mer väsentlig omfattning, kan bidrag till sådana åtgärder dock beviljas med högst 40 procent av kostnaden. Slutligen kan bidrag på intill 50 procent utgå till åtgärder nödvändiga för fastig-

hetsreglering av betydande allmänt in- tresse.

I detta sammanhang kan även näm- nas attt statsbidrag kan utgå till vissa lantmäteriförrättningar. Bidrag kan även beviljas till byggande och underhåll av byväg. Både bidrag och lånegaranti kan beviljas för anskaffande av väg- hållningsredskap m. m.

(. Bostads- och förbättringslån

Det statliga stödet för inre rationalise- ring omfattar ej uppförande och för- bättring av bostäder. För sådana ända- mål kan bostads- och förbättringslån er- hållas. Sådana lån är förknippade med vissa villkor beträffande bl. a. lägen— hetsytans storlek och lägenhetens stan- dard. Bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett av länsbostadsnämnden fastställt låneunderlag.

Enskild person får låna upp till 90 procent av låneunderlaget, varav i regel högst 20 procent som statligt bostads- lån. Amorteringstiden är 30 (för om- byggnad högst 30) år och bostadslån löper november 1963 med 4 procents ränta. Staten kan lämna räntebidrag i de fall räntan å den underliggande pri- märkrediten överstiger 3,5 procent, dock med högst 350 (för tvåfamiljshus 520) kr. Bostadslån får ej beviljas med mindre vederbörande kommun åta- git sig att gentemot staten svara för ev. förlust på lånet inom tio år.

Förbättringslånen avser sådan för- bättring, som ej är att hänföra till om- byggnad. Dessa lån är bland annat av- sedda för åldringar på landsbygden. Förbättringslån kan vara helt räntefritt stående län eller delvis räntebärande amorteringslån jämte räntefritt stående lån eller räntebärande amorteringslån. Räntefritt stående län eller räntefri stående del av lån kan avskrivas efter tio år. För sådana lån gäller viss maxi- mistorlek på den lånesökandes inkomst.

Ifrågavarande lån kan beviljas upp till i regel högst 4 000 kr (för pensionärer dock med högre belopp). Räntan å för- bättringslån är i övrigt 4 procent och amorteringstiden får vara högst 25 år.

d. Län och bidrag för landsbygdens elektrifiering

För landsbygdens elektrifiering kan de statliga stödåtgärderna omfatta lån ur vattenkraftslånefonden samt statlig kre- ditgaranti (ellånegaranti), nyanlägg- ningsbidrag och upprustningsbidrag till elektriska distributionsföretag.

e. Län och bidrag till gemensam ma- skinanuändning

Från jordbrukets maskinlånefond kan lån beviljas till enskild person eller sammanslutning för anskaffande av jordbruksmaskiner, som skall användas av flera jordbrukare (maskinlån) eller för uppförande, ombyggnad eller inköp av byggnad, som behövs för yrkesmäs- sigt bedriven jordbruksmaskinhållning (byggnadslån). Sådana län kan i regel beviljas till högst 80 procent av köpe- skillingen eller byggnadskostnaden. Be- tryggande säkerhet fordras för länet och amorteringstiden är i regel åtta resp. tio år.

Statsbidrag kan beviljas dels för åter- betalning av maskinlån, dels som kon— tantbidrag men enbart för dyrbarare specialmaskjn. Bidragets storlek är högst 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp resp. av anskaffningsvär- det.

f. Län och bidrag för byggande av skogsvägar

Statsbidrag för byggande av skogsvägar kan utgå för samtliga skogar, som be- rörs av skogsvårdslagen, varvid för större skogsväg bidrag kan erhållas med högst 50 procent av kostnaden men för mindre skogsväg med högst 40 pro—

cent av densamma. Högre bidragspro- cent kan dock beviljas efter särskild prövning. För byggande av skogsvägar kan även lån ur skogsväglånefonden er- hållas. För sådant lån erfordras fullgod säkerhet.

g. Bidrag till skogsförbättringsätgärder Till vissa skogsförbättringsåtgärder kan statsbidrag från statens skogsförbätt- ringslag beviljas för skogar under skogs- vårdslagen med undantag av häradsall- männingar. Statsbidraget utgör för skogsdikning 25 procent och för övriga åtgärder högst 50 procent av kostnaden. Statsbidrag utgår i betydande omfatt- ning även till skogsodlingsåtgärder på sämre jordbruksmark.

För ökad skogsproduktion i Norrland och delar av Kopparbergs län kan sär- skilda bidrag erhållas. Dessa bidrag lämnas endast till förbättring av skogs- beståndet inom 5. k. skogsvårdsområ- den, som i kustlandsområdet omfattar minst 500 ha och då benämns samver- kansområden. Bidragen avser förutom samma åtgärder som bidrag från skogs- förbättrings— och skogsvägsanslagen även röjning i plant- och ungskog.

h. Särskilt stöd till produktionsfräm- jande åtgärder i de fyra nordligaste lä- nen

Statligt stöd till produktionsfrämjande åtgärder inom jordbruket i de fyra nordligaste länen kan utgå med upp till 60 procent av kostnaderna för inre ra— tionalisering och driftsrationalisering vid de 5. k. koncentrerade rationalise— ringsinsatserna. Villkoren för sådant stöd är i princip liknande de, som gäller vid stöd enligt rationaliseringsan-slaget.

G. Övriga kreditgivare

Bland de lantbrukskrediter, som lämnas av andra än kreditinrättningar och sta- ten, måste främst nämnas de betydelse-

fulla privata lånen. Sådana lämnas till stor del av släktingar eller andra när- stående. I samband med övertagande av fastighet förekommer ej sällan att för- re ägaren mot inteckning beviljar lån för ogulden köpeskilling. De privata lå- nen beviljas i regel på jämförelsevis för- månliga villkor beträffande ränta, amor- teringstid och säkerhet. En del andra reverslån från privata företag, fonder osv. till jordbrukare kan givetvis också förekomma.

Av stor betydelse för lantbrukets kre— ditförhållanden är även varukrediterna. Varukrediterna liksom i vissa fall före- kommande förskottslikvider utgör kort— fristiga skulder.

3. Olika låneformer

I detta avsnitt lämnas en översikt över olika låneformer enligt olika indel— ningsgrunder och med angivande av vilka kreditgivare, som erbjuder lån av olika slag.

Huvudindelningen av de olika kre- ditformerna är i reverslån, växellån och krediter i checkräkning.

Beträffande reverslån finns många oli- ka typer och indelningsmöjligheter. En indelning är i räntebundna och icke rän- tebundna län. De förra omfattar endast bottenlån. Hypoteksföreningarna ut- lämnar lån till fast ränta mot säkerhet i jordbruksfastighet. Lånen är formellt långfristiga och botteninteckningen lig- ger inom 60 procent av belåningsvär- det. Hypoteksföreningarnas bottenlån kan vara amorteringsfria eller amorte- ras inom 28—48 år. Även försäkringsbo— lagen beviljar räntebundna lån. Dessa lån är formellt långa och räntebundna i 10 års tid. Amorteringstiderna är 20 —50 år.

Icke räntebundna län är dock den vanligaste låneformen och kommer här att redovisas grupperade efter säkerhe-

tens art (panträtt, personsäkerhet, ing— en säkerhet).

Bland lån mot panträtt är säkerhet i jordbruksfastighet den vanligaste sä— kerheten. Här skiljer man mellan bot— tenlån och län mot högre inteckning. För bottenlånen gäller att de icke rän- tebundna lånen formellt är korta men ofta i praktiken blir långfristiga genom upprepad förlängning. Bottenlånens kortfristighet är hos Sparbankerna 3 månader, hos jordbrukskassorna 3 må- nader (även 1 år) och hos affärsbanker- na 3 å 6 månader. Bottenlån beviljas mot inteckning inom 50—60 procent av belåningsvärdet hos sparbanker och affärsbanker samt inom 60 procent hos jordbrukskassor. Belåningsvärdet är i regel taxeringsvärdet. Amorteringstiden för Sparbankernas bottenlån är 100 år och för affärsbankernas 20—30 år. Jord- brukskassornas bottenlån är i regel amorteringsfria.

Lån mot högre inteckning än botten- inteckning är rena sekundärlån samt se— kundärlån resp. tertiärlån kombinerade med annan säkerhet. Rena sekundärlån beviljas inom 50 å 60—70 51 75 procent av belåningsvärdet hos Sparbankerna, inom maximalt 80 procent hos jord- brukskassorna samt inom 65—75 pro— cent hos affärsbankerna. Amorterings- tiden för dessa lån är 25—30 år hos Sparbankerna, maximalt 20 år hos jord— brukskassorna och hos affärsbankerna mycket varierande, varför några angi— velser av amorteringstidens normala el- ler mest typiska längd här ej synes kun— na anges.

Sekundärlån kombinerade med annan form av säkerhet beviljas av jordbruks- kassor och affärsbanker med en amor- teringstid på högst 10 år.

Rena tertiärlån beviljas ej. Lån mot tertiärinteckning plus annan säkerhet lämnas av sparbanker och affärsbanker. Amorteringstiden är hos sparbankerna

10—15 år och hos affärsbankerna 7 a 10 år.

Övriga lån mot panträtt är bl. a. lån mot säkerhet i obligationer, aktier eller livförsäkringsbrev och förekommer i be- gränsad omfattning hos sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker. Lån mot säkerhet i livförsäkringsbrev be— viljas även av försäkringsbolagen.

Lån mot panträtt i spannmål, spå- nadslin och hampa kan förekomma hos sparbanker, jordbrukskassor och affärs- banker men är mycket sällsynta.

Inteckning i jordbruksinventarier är en speciell säkerhetstyp, vilken ej in- nebär panträtt. Sådan inteckning före- kommer hos jordbrukskassor och af- färsbanker men endast i förening med annan säkerhet.

Till lån med personsäkerhet har i detta sammanhang förts ej endast lån med säkerhet av personlig borgen utan även lån med statlig kreditgaranti. Lån med säkerhet av borgen är mycket van- liga hos affärsbankerna och även hos Sparbankerna och jordbrukskassorna. Amorteringstiden är hos jordbrukskas- sorna högst 10 år och hos affärsbanker- na 7 å 10 år.

Lån med statlig kreditgaranti är van- liga hos hypoteksföreningar, sparban- ker och jordbrukskassor, mindre van- liga hos affärsbanker och sällsynta hos försäkringsbolagen. Amorteringsfrihet under viss tid kan förekomma i affärs- banker, jordbrukskassor och ringsbolag.

Lån utan säkerhet, s. k. blancokredi- ter, beviljas av sparbanker och affärs- banker (samt förmedlas av jordbruks- kassor). Sådana lån är mindre vanliga hos Sparbankerna och beviljas för högst 5000 kr. Hos affärsbankerna är lån av detta slag rätt vanliga. Beviljat belopp är i regel ej högre än 5 000 kr men kan vara mycket större.

Växellån, som omfattar såväl varu— som låneväxlar, kan erhållas hos jord— brukskassor och affärsbanker. Växlar diskonteras på 3—6 månader. Spar- bankerna kan förmedla växellån.

Krediter i checkräkning är en låne- form, som förekommer hos sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker. Jord- brukskassorna beviljar sådana krediter på högst ett år. Omsättning beviljas i regel. Till denna låneform hör även byggnadskreditiv.

försäk-

RÄTTELSER

I tabell II : 1 : 18 (sid. 48) har för 1961 felaktigt angetts 532; skall vara 521. I tex- ten omedelbart under tabellen står talet 100 milj. kr; skall vara 90 milj. kr.

. : . " I—l ' ' d'lffljjml' !- J "!

”Hägg ' 4:11 -.

n n..

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964

Systematisk förteckning

(Stämma inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Socialdepartementet Bättre åldringsvård. [5]

Finansdepartementet

Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrler. [7]

Jordbruksdepartementet Kapitalutveekltngen i det svenska lantbruket. [8]

Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysntng. [4]

Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3]