SOU 1965:27
De svenska jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden : undersökning
3. Motiv för integrationssträvanden
4. Några följder av integrationen för jordbruket.
Konkurrensförhållanden inom livsmedelsindustri och livsmedels— handel
1. Allmän översikt. . .
2. Konkurrensförhållanden berörande jordbrukets ekonomis- ka föreningsrörelse. .
3. Konkurrensförhållanden inom övrig livsmedelsindustri och livsmedelsdistribution .
Kapitel IV. Marginalförhållanden och jordbrukarandelar för viktigare livs— medel från svenska jordbruksprodukter . . . . . . .
A. B.
C.
Beräkningarnas syfte, omfattning och avgränsning .
Möjligheterna att med indexjämförelser belysa marginaluiveck- lingen. . . . . . . . .
Begrepp och metodik .
Vissa utländska undersökningar .
Terminologi.
Kalkylmetodik . . .
. Beräkningarnas omfattning, statistiska data m.m. Beräkningarnas säkerhet m.m. .
Vissa jämförelser med totalkalkylens inkomstberäkningar.
?aewpr
. Jordbrukarandelar och marginaler för olika varuslag 1950—61 . Mjöl och bröd Matpotatis . Socker. Mejerivaror .
Ägg. . . . . Kött, fläsk och charkuterivaror .
SDS-”FPP?
. Genomsnittlig jordbrukarandel 1950—61 för samtliga undersökta
varor . . . .
1. Allmän Översikt.
2. Livsmedelskonsumtionens värdemässiga utveckling m.m. åren 1950—61
3. Den genomsnittliga jordbrukarandelens utveckling 1950— 61.
. Orsakerna till jordbrukarandelens förändringar
1. Allmän översikt .
68 70 72 75 76 79 79 79 82 82
85 85
86
90
92 92
94
97
98 100 102 106 107 109
109
110 115 118 121 129 131
135 135
140
141
142 142
Kapitel V.
. Förändringar i konsumtionssammansättningen . Förändringar 1 varustandarden . . Förändringar 1 distributionsorganens tjänster . . Renodlade marginalförändringar. . Sammanfattning
G. Livsmedelshandelns marginaler och jordbruksprisförändringar- nas genomslag i olika led under senare år. . 1. Marginalförhållanden inom livsmedelshandeln . a) Marginalpåverkande faktorer . b) Livsmedelshandelns marginaler . c) Riktpriser . d) Detaljhandelns prissättning. e) Marginaler för olika livsmedel. 2. Prisförändringarnas genomslag i olika led . 3. Sammanfattande synpunkter .
. Synpunkter på Iivsmedelsmarginalernas inverkan på avsättning och prisbildning för jordbruksprodukter.
Synpunkter på produktivitetsförhållanden inom livsmedelsindu- striochdistribution. . . . . . . . . . . . . . . .
Sannolika utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och 'han- del av betydelse för svenskt jordbruk .
A. Framtidsutvecklingen inom livsmedelshandeln .
B. Framtidsutvecklingen inom livsmedelsindustrin .
C. Jordbrukarandelens utveckling D. Effekten på jordbruket för framtiden.
w4_—— ww
I. Undersökningens syfte och omfatt- ning
Syftet med distributionsgruppens arbete har varit följande:
a) att mot bakgrund av den svenska livsmedelskonsumtionens utveckling beskriva utvecklingen sedan 1950 inom livsmedelsindustrin samt par- ti- och detaljhandeln med livsmedel;
b) att belysa hur jordbrukarnas resp. förädlingens och distributionens an- delar i konsumenternas livsmedels- utgifter förändrats i Sverige under perioden 1950—61;
c) att söka analysera orsakerna till den— na utveckling bl. a. mot bakgrund av inträffade förändringar i fråga om förädlingsgrad och distribution; 11) att söka ange vilka eventuella kon- sekvenser denna utveckling hittills fått och i framtiden kan få på jord- bruksprodukternas pris- och avsätt- ningsförhållanden.
II. Konsumtionsutvecklingen för livsmedel
Den totala livsmedelskonsumtionen upp- gick 1962 till ungefär 13 miljarder kr, vilket utgjorde ca 30 % av den totala privata konsumtionen. Volymmässigt har hela livsmedelskonsumtionen under perioden 1950 till 1962 ökat med unge— fär 15 %, medan livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter stigit med 4 %. Realprisstegringen (mätt med konsu-
Sammanfattning
mentprisindex) har varit nära 8 % för samtliga livsmedel och ungefär 18 % för livsmedel från egentliga jordbruks— produkter. Kalorikonsumtionen per ca— pita nedgick från 1950 till 1960 med ungefär 10 % till ungefär 3 000 kalorier. Under perioden har en konsumtionsför- skjutning mot 5. k. högvärdiga och för- ädlade livsmedel ägt rum.
III. Förädling och distribution av livsmedel
A. Bakgrund
Det svenska jordbrukets avsaluproduk- tion används till övervägande del för livsmedelskonsumtion inom landet. För- ädlingen och distributionen av livsmed— len handhas av ett betydande antal stör- re och mindre företag med sammanlagt över 200 000 sysselsatta. Denna process, varigenom råvaran bearbetas och över- förs i konsumentens hand, kan inrym- ma ett flertal olika moment, såsom in— samling, sortering m. in. av jordbrukets produkter, förädling eller bearbetning i ett eller flera led, förpackning, partiför- säljning, detaljförsäljning och eventuellt servering. Denna kedja har i modern tid blivit allt längre och mera förgrenad. Härigenom påverkas bl. a. den ersätt- ning, som förädlings— och distributions- leden uttar för sina tjänster. Den fram- tida utvecklingen inom industri och handel med livsmedel synes som följd härav komma att få stor betydelse för
avsättnings- och inkomstförhållandena inom jordbruket.
B. livsmedelsindustrin
Det samlade saluvärdet av den svenska livsmedelsindustrins tillverkning (ar- betsställen med minst fem sysselsatta) utgjorde 1960 nära 8 miljarder kr. Därav kom drygt hälften på mejeri- och slak— teriindustrierna. Det s. k. förädlingsvär- det, som utgör ett visst mått på de in- satser och tjänster, som livsmedelsin— dustrin åstadkommer, utgjorde dock en— dast 1,5 miljarder kr. Vid sidan om de båda nämnda industrigrenarna har ba- geriindustrin en betydande andel av för- ädlingsvärdet. Mindre andelar represen- teras av socker-, choklad-, kvarn-, mar- garin-, fisk— och konservindustrierna.
Under 1950—talet kan man iaktta en något svagare ökning av produktions- volymen för livsmedelsindustrin (23 %) än för industrin i sin helhet (30 %). Störst volymökning uppvisar karakteris- tiskt nog konservindustrin (100 %) , me- dan exempelvis mejeriindustrins till- verkning minskat.
Livsmedelsindustrin bedrivs i olika organisationsformer. Av jordbrukets föreningsrörelse ägda industrier svarar för ca 46 % av salutillverkningsvärdet, medan konsumentkooperationen har 11 % och enskilda företag 43 %. Fördel- ningen på olika produktgrupper är dock mycket varierande, med stark dominans för de jordbrukskooperativa företagen inom slakteri- och mejeriområdena och motsvarande övervikt för enskilda och konsumentkooperativa företag beträf— fande de flesta övriga produkter. De olika gruppernas andelar undergår en viss förändring, dels på grund av den förutnämnda konsumtionsförskjutning— en inom sortimentet och dels som följd av integrationssträvanden mellan in- dustri och handel.
En väsentlig företagskoncentration
inom livsmedelsindustrin har ägt rum — antalet arbetsställen (med minst 5 sysselsatta) var 2 600 år 1950, men hade år 1960 sjunkit till drygt 1 900. Samti— digt har företagsstorleken, mätt i anha— let anställda per företag, ökat med 25 %, vilket tyder på att det främst är de mindre (och orationella) företagen som slagits ut. Relativt smä enheter åter- finns dock inom bl. a. bagerisektorn, som svarar för nära hälften av alla ar- betsställen inom livsmedelsindustrin, medan sockerindnstrin redovisar för- hållandevis stora företagsenheter.
En icke obetydlig produktivitetsför— bättring inom livsmedelsindustrin synes under 1950—talet ha ägt rum. Beträffande en av faktorerna härvidlag, nämligen förädlingsvärdet per anställd, redovisas en ökning med 72 % under 1952—60, vilket är något högre än genomsnittet för all industri. Särskilt inom socker- industrin och kvarnindustrin har för- ädlingsvärdet per anställd ökat knaftigt.
Som följd av ökningen i förädlings— graden har råvaruandelen av produk— tionskostnaderna successivt sjunkit. År 1960 utgjorde råvarukostnaden 76,5 % av saluvärdet mot 82 % i början av 1950-talet. Trots förbättrad produktivi- tet har löneandelen ökat från 7,9 till 8,9 %. Mycket talar för att de tendenser, som hittills förmärkts inom livsmedels- industrin, kommer att fortsätta. En fort- satt konsumtionsövergång mot 5. k. högvärdiga och sammansatta livsmedel medför ökad expansion inom motsva- rande industrigrenar. Ett typiskt drag är också det intensiva utvecklingsarbete, som äger rum inom livsmedelsindustrin i avsikt att förbättra kvaliteter, produk— tionsmetoder och förpackningar.
C. Livsmedelsdimibutionen
Traditioneut skiljer man inom varu- distributionen mellan partihandels- och detaljhandelsföretag. Genom tillkomsten
av nya integrerade företagsformer samt olika slag av gruppbildningar är denna distinktion inte längre lika klar. Inom konsumentkooperationen föreligger så- ledes på flera varuområden en ekono- misk gemenskap Över båda leden, som i åtskilliga fall också är integrerad till fabrikationen. Ica-företagen bedriver partihandel i form av inköpscentraler, som ägs av kunderna, dvs. de enskilda detaljisterna. En del »kolonialvarugros- sister» inom ASK-sektorn har till sig knutit andra enskilda köpmän i s. k. fri— villiga kedjor. Också mångfilialföreta- gen av typ Tempo, Epa, Metro m. fl. täcker såväl partihandels— som detalj— handelsledet inom berörda varuområ— den. Över huvud taget finns det i dag relativt få livsmedelsbutiker, som inte har någon form av ekonomisk samver- kan med leverantörsledet.
I detta sammanhang kan också påpe- kas, att en mycket väsentlig del av den distribuerande partihandeln med jord— bruksprodukter utförs av jordbrukets . ekonomiska föreningar. Bl. a. av denna
omständighet blir en gruppering av par- tihandelsomsättning efter organisations- förhållanden tämligen osäker.
Starka rationaliseringssträvanden har under det senaste årtiondet förekommit inom partihandeln. Dessa har främst inriktats på en effektivisering av lager- och hanteringsrutinerna, men har också tagit sig uttryck i en förändrad företags- struktur. Exempel härpå är uppbygg- naden av konsumentkooperationens la- gercentralsystem och den pågående fö- retagskoncentrationen inom den enskil— da kolonialvarugrosshandeln.
En väsentlig sortimentsbreddning har vidare kunnat iakttas bland såväl kolo- nialvarugrossister som Ica-företag och KF:s lagercentraler.
Genom konkurrensens tryck sker en allt snabbare strukturell omvandling inom detaljhandeln med livsmedel. An-
talet butiker minskade 1962 med unge— fär 1 300. Dessa i allmänhet små affärer har delvis ersatts med ett mindre antal nya försäljningsställen med oftast höga omsättningssiffror (en eller flera miljo- ner kronor). Kännetecknande för de ny- etablerade butikerna är, att de i alhnän- het för ett mycket allsidigt sortiment samt konsekvent tillämpar självbetjä— ning.
Kostnadsnivån inom livsmedelshan— deln beräknas ha mer än fördubblats under tiden 1950—61 på grund av löne- höjningar, hyresstegringar m. 111. Efter- som personalkostnaderna utgör den utan tvekan största omkostnadsposten, har rationaliseringsarbetet i första hand inriktats på att spara manuell arbets- kraft. Detta har bl. a. skett genom in- förandet av självbetjäning. För närva- rande beräknas cirka en fjärdedel av samtliga butiker med cirka hälften av totalomsättningen vara självbetjänade.
För de närmaste tio åren motses sto— ra förändringar i fråga om varudistri— butionen .av livsmedel. Storföretagsam- heten kommer att spela större roll än tidigare. Det starkt decentralisenade butiksnätet kommer i samband därmed att mera koncentreras till städer och större orter. Den ekonomiska samver- kan mellan de olika distributionsleden kommer sannolikt att förstärkas, vilket medför möjligheter till effektivare dis- tribution också av jordbrukets produk- ter, men också innebär en ökad makt- koncentration på handelns område, som kan påverka prissättningen.
IV. Marginalförhållanden och jordbru- karandelar för viktigare livsmedel från svenska jordbruksprodukter
Syftet med distributionsgruppens an— dels- och marginalberäkningar har främst varit att på olika sätt belysa, hur
jordbrukarandelen samt förädlings- och handelsandelarna utvecklat sig, samt söka förklara orsakerna härtill mot bak- grund av utvecklingen inom förädling och industri. Utifrån denna utgångs- punkt har arbetsgruppen utfört följande två slag av undersökningar, nämligen: 1) Långsiktskalkyler: En belysning av hur jordbrukets, förädlingens och distributionens andelar av livsme- delsutgifternva utvecklat sig under perioden 1950—61. Undersökningar- na har omfattat sådana grupper av i Sverige konsumerade livsmedel, i vilka svenska jordbruksprodukter ut— gjort den primära råvaran.
2) Kortsiktskalkyler: Under senare år med en relativt rörlig prisbildning på själva jordbruksprodukterna h1ar dynamiken i prisändringarna kom- mit att starkt uppmärksammas. För att belysa dessa problem har vissa kortsiktsundersökningar av priser- na på olika livsmedel utförts, som bl. a. syftat till att ge en uppfattning om storleken av detaljhandelsmargi- nalerna samt prisförändringarnas genomslag i senare led. Arbetsgruppen har även undersökt möjligheterna att belysa andels- och marginalutvecklingen för jordbrukspro- dukter och livsmedel genom att följa olika indexserier, främst jordbrukets producentprisindex samt konsument- prisindex. Härvid har bl. a. framgått, att direkta jämförelser av totalindextalen kan ge missvisande resultat, särskilt på kort sikt. På lång sikt kan indextalen emellertid tjäna som en grov indikator på utvecklingen, även om det inte är möjligt att härigenom konstatera hur förädlings- och handelsledens genom- snittliga marginaler utvecklats. I viss mån finns emellertid möjligheter till varugruppsvisa jämförelser. För att få en i möjligaste mån riktig bild av andels- utvecklingen i förädlings- och handels-
leden har särskilda utredningar av de slag som arbetsgruppen utfört visat sig erforderliga.
Använd terminologi samt kalkylprin- ciper i utredningen framgår av kap. IV: C. Sålunda är konsumentpris : detalj— handelspris. Konsumtionsvärde : livs- medelskonsumtionen av egentliga jord- bruksprodukter värderade i detaljhan— delspris. Jordbrukarpris är det pris som jordbrukaren erhåller för levererad va- ra. I kalkylerna skiljs mellan faktiskt och kalkylerat jordbrukarpris. Faktiskt jordbrukarpris avser i regel avräknings- priser (inkl. efterlikvider i förekom- mande fall). Kialkylerat jordbrukar- pris =faktiskt jordbrukarpris (avräk- ningspris) + avgifter för marknadsreg- lering ./. intäkter från biprodukter ./. statliga bidrag. Jordbrukarvärdet är den ersättning jordbrukarna erhåller för de råvaror, som ingår i respektive varu- grupper. Jordbrukarandelen erhålls ge- nom att beräkna den procentuella del, som jordbrukarvärdet utgör av konsum- tionsvärdet för respektive jordbruksva- ror. Vid beräkningarna har huvudsakli- gen två andelsbegrepp använts, nämli- gen jordbrulearandel I, som grundas på faktiska priser, och jordbrukarandel II, som baseras på kalkylerat jordbrukar— pris. Jordbrukarandel II har beräknats såväl exklusive som inklusive allmän varuskatt, varvid det senare värdet i texten anges inom parentes.
Distributionsgruppen har analyserat jordbrukarandelar och jordbrukarpriser varugruppsvis, för perioden 1950—61, för följande jordbruksvaror: mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejerivaror, ägg samt kött, fläsk och charkuteriva- ror. I det följande lämnas en kort sam- manfattning av beräkningarna för re- spektive varugrupper.
Mjöl och bröd: Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd exklusive hemmaför- brukning och importerat bröd uppskat-
tas för år 1961 till 1 671 milj. kr varav 1 479 milj. kr förädlade mjölprodukter. Den totala konsumtionsandelen för mjöl har successivt minskat samtidigt som kaffebröd, torra bakverk och kondito— rivaror fått ökande andel. Undersök- ningen visar, att öresmarginalen för ve- temjöl (skillnaden mellan konsument— och kvarnpris) i stort sett varit oför- ändrad, sedan en betydande uppgång skett i början av 1950-talet. Jordbrukar- andel 11 för vetemjöl har hållit sig om- kring 50 %. En jämförelse grundad på enbart direktkonsumerat mjöl ger dock inte någon representativ bild av förhål- landet mellan jordbrukar- och konsu- mentpris. Därför har en sammanväg- ning med förädlade mjölprodukter skett och jordbrukarandel II beräknats för samtliga varor. Jordbrukarandel II har successivt sjunkit från ett högsta värde 1953 på 31 % till 21 % (20) 1961. Jord- brukarandelens nedgång har bl. a. be- rott på övergång till mera högförädlade produkter.
Matpotatis: Konsumtionen år 1961 (exkl. hemmaförbrukning) beräknas till 238 milj. kr. Konsument- och jordbru- karpriser uppvisar under perioden star- ka fluktuationer. Jordbrukarandel II har i huvudsak visat en fallande ten- dens från 59 % 1950 till 44 % (42) år 1961.
Socker: Vid beräkningarna har bage- riernas förbrukning och importen av raffinad avdragits. Konsumtionsvärdet år 1961 var 347'milj. kr. Totalkonsum- tionen i kvantitet har under perioden ökat med 8 %. Jordbrukarandel II har sjunkit från 50 % år 1950 till 42 % (35) år 1961.
Mejerivaror: Beräkningarna har om- fattat konsumtionsmjölk, grädde, smör och ost. Konsumtionen för samtliga me- jeriprodukter beräknas år 1961 till ca 1 700 milj. kr. Som faktiskt jordbrukar— pris har använts det pris leverantören
erhåller vid uppsamlingsplats, vid fak- tisk fetthalt, inklusive efterlikvid, mjölk- pris- och leveranstillägg. Utvecklingen för konsument- och jordbrukarpriser har under perioden varit mycket oen- hetlig för de ingående varorna. På det hela taget har konsumentpriserna ökat relativt mera än jordbrukarpriserna. Jordbrukarandel II har visat en sjun- kande tendens för smör, grädde och ost och varit relativt oförändrad för k-mjölk. Jordbrukarandel II var 1961 för k-mjölk 65, för grädde 63, för smör 71 och för ost 49 %. För samtliga mejeri- produkter har jordbrukarandelen sjun— kit från 69% 1950 till 63 % (61) år 1961.
Ägg: Konsumtionsvärdet för saluför- da ägg har beräknats till 309 milj. kr år 1961. Kilopriset till konsument har stigit med 45 %. Jordbrukarandel II har visat en sjunkande trend och uppgick 1950 till 76 % och 1961 till 69 % (66).
Kött, fläsk och charkuterivaror: Sam- manvägningen till medelpriser för bu- tiksdetaljer av kött och fläsk, har skett enligt styckningskalkyler. Den konsum- tionsvärdestegring som skett genom ökad andel för färdiglagad mat, konser- ver etc., har i kalkylerna ej helt kunnat beaktas. Konsumtionsvärdet var år 1961 ca 2 400 milj. kr. Biprodukternas värde- andel har minskat sedan 1950 och bipro— duktvärdet var år 1962 ca 8 % av kon- sumentprisnivån för 100-kg-sortiment. Jordbrukarandel II uppgick 1950 till 62 % och 1962 till 57 %.
I syfte att erhålla den genomsnitt— liga jordbrukarandelens utveckling för samtliga jordbruksprodukter 1950— 61 har varugrupperna sammanvägts till en genomsnittlig jordbrukarandel. Här- vid har samma beräkningsunderlag an— vänts som för de varugruppsvisa analy- serna. Av tabell A framgår utvecklingen av jordbrukarandel II för viktigare jordbruksvaror samt jordbrukarandelen
Tabell A. Jordbrukarandel uttryckt i pro— cent av konsumtionsvärdet för egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt)
Varuslag 1950 1955 1961 I. Mjöl och bröd
(genomsn. samtl.
varor) ......... 29 27 21 11. Potatis ........ 59 66 44 III. Socker ......... 50 45 42 IV. Mejerivaror . . . . 69 66 63 V. Ägg ........... 76 72 69 VI. Kött och fläsk . . 62 65 60
Genomsnitt 58 56 | 50
i genomsnitt för samtliga undersökta jordbruksvaror.
Tabellen belyser framför allt utveck- lingstendensen för den genomsnittliga jordbrukarandelen II, som inneburit en successiv minskning under 1950—talet från 58 % till 50 %. Den faktiska minsk- ningen för jordbrukarandelen torde dock vara något större än som redovi- sats i tabellen, beroende på att konsum- tionsvärdena särskilt för senare år tor- de vara undervärderade. Detta beror på att de officiella beräkningarna under- skattar den verkliga konsumtionsök- ningen, bl. a. på grund av att konser- ver, djupfryst och andra högförädlade livsmedel ej medtagits till sitt fulla vär- de.
Jordbrukarandelarna för olika va- ruslag har inte utvecklats parallellt, vil- ket delvis kan bero på att marginal- avvägningen i bl. a. detaljhandeln ofta ej direkt baseras på kostnadsutveck- lingen för respektive varor.
För att belysa vilken roll konsum- tionsförskjutningarnla och prisföränd- ringarna spelat har i nedanstående tablå utvecklingen av konsumtionsvärdet och jordbrukarvärdet 1950—61 räknats om i fasta kvantiteter (milj. kr).
Sammanställningen visar att det fak- tiska konsumtionsvärdet för livsmedel framställda huvudsakligen av svenska
Konsum- Jord- tions- brukar- Skillnad värde värde 1 faktiska kvanti- teter .......... + 3 119 + 1 307 + 1 812 I 1950—52 års kvantiteter .... + 2 578 + 1 166 + 1 412 Differens (volym- komponenter) . . + 541 + 141 + 400
jordbruksråvaror ökat med 3119 milj. kr (3 431 inkl. (allmän varuskatt) under perioden. Av konsumtionsvärdeökning— en har jordbrukarna totalt erhållit 1 307 milj. kr eller 42% (38). Skillnaden, 1 812 milj. kr, motsvarar den ökade er- sättning, som tillfallit förädlings- och handelsleden.
De ökade konsumtionsutgifterna för ifrågavarande livsmedel beror främst på prisstegringar och endast till mindre del på ökad/ändrad konsumtion.
Prisstegringen på nämnda livsmedel (i konsumentpriser) uppgick under perioden i genomsnitt till 80 %. Denna prisstegring orsakades dels av ökade priser — 63 % — på ingående jord- bruksprodukter och dels av höjda priser på tjänster från förädling och handel om 102 %.
Av den höjning av konsumtionsvärdet som beror på ökad konsumtion och ändrad konsumtionssammansättning, 541 milj. kr, har jordbruket erhållit 141 milj. kr, dvs. ca 26 %. Detta inne- bär, att .av ökade konsumtionsutgifter för livsmedel under perioden har jord- bruket fått en mindre andel. Av jordbru- karandelens minskning på 7,6 procent- enheter kan 2,4 procentenheter eller un- gefär % hänföras till en konsumtions- förskjutning mot varuslag med relativt låg jordbrukarandel (hög förädlings- grad). Resterande 5,2 procentenheter motsvarar förädlings— och handelsledens ökade andel av försäljningsvärdet.
Jordbrukarandelens utveckling 1962—— 63. Visa överslagsberäkningar rörande andelsutvecklingen under 1962 och 1963
har sedermera, efter det distributions- gruppcn slutfört sina kalkyler, utförts inom statens pris- och kartellnämnd. Beräkningarna tyder på att den tidigare klart nedåtgående trenden för jordbru- karandel II, exkl. varuskatt, synes ha uppbromsats under dessa båda är. Ut- vecklingen har dock ej varit fullt en- hetlig för samtliga varor. Jordbrukar- prisernas ökning under 1962—63 synes sålunda i genomsnitt ha varit av unge- fär samma relativa storlek som prisök- ningen i konsumentledet för ifrågava- rande livsmedel. Denna avbrutna ten- dens torde emellertid fä anses tillfällig och på längre sikt torde den nedåtgå- ende trenden fortsätta.
Livsmedelshandelns marginaler är någorlunda exakt kända endast för se- nare år. Hur mycket medelmarginalen för samtliga livsmedel förändrats under 1950-talet är på grund av bristerna i det statistiska materialet svårt att exakt be— döma. Klart är att detaljhandelsmargi- nalerna för produkterna inom färsk- varuområdet har stigit samtidigt som detaljhandelsmarginalerna för det torra sortimentet i många fall sänkts. Flera jordbruksvaror (mjölk, grädde, smör, ägg, socker, vetemjöl) är fortfarande utpräglade lågmarginalvaror med en genomsnittlig detaljhandelsmarginal på 10—15 %, medan detaljhandelsmargina- lerna för t. ex. köttvaror, ost och bröd överstiger den genomsnittliga detaljhan- delsmarginalen för helt sortiment. Den genomsnittliga detaljhandelsmarginalen för samtliga jordbruksvaror var 1961 ungefär densamma som medelmargina- len för helt sortiment, som samma år uppgick till ungefär 18—20 %. Härvid- lag torde skillnaderna mellan olika or- ganisations- och företagsformer vara relativt små (1—2 %) och detsamma torde även gälla medelprisnivån.
Riktprisföljsamheten har befunnits vara hög inom detaljhandeln med livs—
medel. Under perioden 1958—61 torde i de flesta fall företagna fabrikantpris- ändringar ha lämnat oförändrade öres— marginaler inom handeln. Handels— marginalernas utveckling synes i väsent— lig grad ha varit beroende av andra fak— torer än fabrikantprisutvecklingen och huvudsakligen berott på faktorkostna- dernas ökning. Inom t. ex. köttvaruom- rådet förekommer ofta, som en korttids- effekt, sjunkande marginaler samtidigt med att partipriserna stiger och omvänt. Detta kan bl. a. förklaras av handelns strävan att i prissättningen i möjligaste mån utjämna de ofta förekommande partiprisändringarna för köttvaror. För— ändringar i konkurrensläget påverkar även marginalerna.
V. Framtida utvecklingstendenser
Jordbrukarandelen torde komma att minska och förädlings- och handelsan- delen öka bl. a. som följd av stigande förädlings- och bearbetningsgrad, större insats av tjänster och ökande faktorkost- nader inom livsmedelsindustri och han- del. Denna utveckling kan givetvis kom- ma att avbrytas under enstaka år, så— som tydligen skett under 1962—63, men på lång sikt torde den nedgående tren- den fortgå. Det kan även tänkas att de- taljhandeln i framtiden i sin marginal- sättning för vissa produkter i större ut- sträckning än hittills tvingas att ta hän- syn till de speciella särkostnader (t. ex. kostnader för kylförvaring) som olika varor förorsakar. En eventuell margi- nalhöjning för berörda produkter ten— derar att under i övrigt oförändrade förhållanden verka sänkande på jord— brukarandelen.
Den hittillsvarande tendensen till sti- gande genomsnittliga detaljhandelsmar- ginaler för helt sortiment främst som följd av kostnadsutvecklingen torde del— vis motverkas dels av den storleksra—
tionalisering som sker inom livsmedels- handeln, dels av ökad självbetjänings- grad, varvid bl. a. en del arbetsuppgif- ter övergår till tidigare led. Sannolik- heten talar emellertid för att den ge- nomsnittliga handelsandelen för livs- medel från egentliga jordbruksproduk- ter kommer att öka något.
Strukturomvandlingen inom liVSme- delsindustrin och handelsleden kan för- väntas fortsätta. Livsmedelsindustrin koncentreras till färre och större drifts- enheter med ökad produktionsvolym per anställd. Inom handelsleden kan man räkna med fortsatt horisontell och vertikal integration bl. a. baserad på fri- villig samverkan mellan parti- och de- taljhandel.
Fortsatt fusion och integration får till följd, att starkare förhandlingsparler uppstår inom såväl förädlings- som han- delsleden, vilket kan medföra en änd- rad maktbalans mellan dessa led och råvarusektorn.
Utvecklingen går mot färre och större enheter inom såväl parti- som detalj- handeln. Inköps- och försäljningsåtgär- der centraliseras ytterligare och ratio-
nellare fysisk distribution av varorna tenderar att sänka kostnaderna. Å andra sidan får höjda löner, ökade kapital- kostnader m. m. motsatt effekt.
Det totala antalet livsmedelsbutiker kan förväntas minska kraftigt till 1975. En större del av livsmedelsomsättningen kommer säkerligen att gå genom allivs- butiker av självbetjäningstyp, som regel med miljonomsättning. Special- och närhetsbutiker behåller dock en ej obe- tydlig marknadsandel.
En utökning av sortimentet, såväl i bredd som djup, kan förväntas i de väl- sorterade allivsbutikerna, medan mind- re närhetsbutiker med lägesservice får ett mera koncentrerat sortiment. Dess- utom kan man förmoda att sortimentet kommer att omfatta en större andel im- porterade högförädlade livsmedel än nu.
Varuvägarna från råvaruproducent till konsument torde komma att föränd- ras, varvid en ökad andel jordbruks- varor troligen kommer att gå genom handelns ordinarie distributionskana— ler. En ökande andel av jordbruksvaror- na torde vidare komma att förädlas av livsmedelsindustrin.
I direktiven för 1960 års jordbruksut- redning uttalades, att vid övervägande- na beträffande prissystemets utformning även livsmedelsindustrins utveckling och ställning som en allt större avnä- mare av jordbrukets produkter såväl som livsmedelshandelns utveckling bor- de beaktas. Särskilt framhölls att spörs- målet om prisändringarnas fortplant- ning i olika fabrikations- och distribu- tionsled vid varierande priser på jord— brukets produkter borde uppmärksam- mas och undersökas.
Några närmare preciserade direktiv för sina utredningar har arbetsgruppen härutöver inte haft. Beträffande den avgränsning av gruppens uppgifter som från 1960 års jordbruksutredning öns- kats har dock viss vägledning erhållits av en inom utredningens sekretariat ut- arbetad promemoria. I denna diskute- rades bl. a. ovan åberopade punkt i direktiven och vissa synpunkter fram- fördes beträffande den närmare utform- ningen av de däri åsyftade utredningar- na. Därvid framhölls till att börja med att en undersökning av prisutvecklingen i olika fabrikations- och distributions- led vore av intresse bl. a. för informa— tioner om sambandet mellan prisrörel- serna i producent- respektive kon- sumentledet samt marginalernas utveck- ling inom förädling och distribution. I anslutning härtill underströks att det ur flera synpunkter syntes angeläget, »att jordbruksutredningens befattning med de distributionsekonomiska förhål- landena inom livsmedelssektorn ginge väsentligt längre än till enbart en be-
2—413484
KAPITEL I
Bakgrund och direktiv
lysning av handelsmarginalernas och distributionskostnadernas utveckling». Som skäl härför anfördes, att distribu- tionsekonomiska och organisatoriska förhållanden inom den moderna livs- medelshandeln samt tendenser till för- ändring av distributionsvägarna syntes kunna komma att under vissa omstän- digheter utöva inflytande på jordbru- kets framtida struktur och organisation.
Dessa synpunkter utvecklades närma- re på följande sätt.
»Det torde därför böra övervägas att belysa strukturutvecklingen och orga- nisationsformerna inom livsmedelshan- deln samt att ställa vissa distributions— ekonomiskt grundade prognoser för den närmaste framtiden. Det synes utan vi- dare klart catt den i relativt stora en- heter. kedjor och organisationer bedriv- na livsmedelshandeln har och i ökad utsträckning kan komma att få dyna- miska verkningar gentemot sina leve- rantörer, jordbruket icke undantaget. Sålunda kan handelns krav få en jämn och säker tillförsel av standardiserade livsmedel av hög kvalitet och i stora kvantiteter väntas öka jämsides med för- säljningens mekanisering och storleks— ökningen beträffande försäljningsställe— na. Härmed sammanhängande problem synes böra utredas särskilt i den del de kan komma att beröra jordbruket och dess produkter. Eventuellt påvisbara tendenser till en förändring av distri- butionsvägarna, innebärande att vissa jordbruksprodukter i ökad utsträckning överföres direkt från producenterna till livsmedelshandeln med förbigående av
traditionella organ för uppsamling och förädling synes böra analyseras. I detta sammanhang bör s. k. vertikal integra- tion mellan jordbruksprodukztion och förädling —— distribution behandlas så- väl beträffande orsaker som verk- ningar.»
Vid planläggningen av de utredningar, som det ankommit på gruppen att utfö- ra, har utgångspunkten varit att desam- ma betingas av jordbruksutredningcns behov av belysning av sådana distribu- tionsekonomiska frågeställningar som är av betydelse ur jordbrukssynpunkt. Va- let av arbetsuppgifter måste med andra ord bestämmas inte endast med hänsyn till olika distributionsekonomiska frå- gors betydelse och intresse i och för sig utan framför allt med hänsyn till deras sannolika betydelse för jordbruket. Å andra sidan har detta givetvis endast kunnat ske på så sätt att dessa spörs- mål insatts i sitt sammanhang med den allmänna utveckling, som ägt rum be- träffande livs-medelsindustrins och livs- medelshandelns organisatoriska och ekonomiska förhållanden.
Tidsmässigt har gruppens utrednings- arbete i huvudsak avgränsats till att omfatta perioden 1950—61. Uppgifter avseende 1962 och 1963 har endast i be- gränsad omfattning kunnat inarbetas i framställningen. I åtskilliga fall har det visat sig svårt att för hela perioden er— hålla fullt enhetliga tidsserier, varför förhållandena under den tidigare delen av 1950-talet ej kunnat belysas med sam- ma fullständighet och säkerhet som fal- let varit för senare år.
I sitt arbete har gruppen utgått från de förändringar i fråga om storleken och sammansättningen av konsumtionen av inom landet producerade livsmedel, som ägt rum under nämnda period. Ma- terial till belysning härav har framkom— mit genom de undersökningar, som vcrkställts inom jordbruksnämndens ut-
redningsbyrå och som redovisas i an- nan form av jordbruksutredningen. För undvikande av dubbelredovisning har i den följande framställningen endast en kortfattad översikt av huvuddragen i konsumtionsutvecklingen lämnats.
Som väntat utvisar denna redogörelse att den totala volymen av inom landet förbrukade jordbruksprodukter under- gått endast en tämligen obetydlig ökning medan samtidigt värdet av denna kon- sumtion, uttryckt i löpande priser, sti- git kraftigt, i själva verket nära nog för— dubblats. Den fråga, som gruppens ar— bete avser att belysa, kan i viss mån sägas gälla just anledningen till denna avsevärda olikhet mellan volym och värde i livsmedelskonsumtionens för- ändringar. För att något belysa densam- ma kan det vara motiverat att inled- ningsvis anföra några mera allmänna synpunkter.
Med en viss tillspetsning han det sä— gas, .att konsumenterna numera endast i mycket begränsad omfattning inköper några jordbruksprodukter i ordets bok- stavliga mening. Jordbruket levererar spannmål — konsumenterna köper mjöl, bröd och andra livsmedel i vilka spann- mål ingår. Jordbruket levererar slakt- djur — konsumenterna köper olika styckningsdelar av kött och fläsk, char- kuterivaror, köttkonserver etc. Jordbru- ket levererar mjölk —— konsumenten kö- per smör, ost och konsumtionsmjölk, som inte är identisk med den produkt som jordbrukaren levererar.
Jordbruksprodukterna har med andra ord i växande utsträckning blivit råva- ror för en livsmedelsindustri, som i sin tur härav framställer de varor som kon- sumenterna efterfrågar. För framställ- ningen av dessa varor åtgår stundom även andra råvaror än svenska jord- bruksprodukter och framför allt erford- ras för densamma även andra produk- tionsmedel: anläggningar med maski-
nell utrustning, arbetskraft, bränsle, el- ström etc. Det ligger i sakens natur att ju längre denna förädlingsprocess drivs, desto större blir åtgången av dessa andra produktionsmedel i förhållande till åtgången av den ursprungliga jord- bruksråvaran. Desto större blir också den roll som dessa andra kostnadsele- ment kommer att spela för priset på den slutliga produkten.
Även i de fall då den vara som konsu- menten köper är praktiskt taget identisk med den vara som jordbrukaren levere- rar är det tydligen på det sättet att konsumenten inte bara köper och heta- lar själva varan utan också de tjänster, som erfordras för att varan skall fin- nas tillgänglig på den plats, i den form och under de omständigheter i övrigt under vilka konsumenten efterfrågar den. Man köper inte bara ägg utan ock- så de tjänster, som är nödvändiga för att äggen skall finnas tillgängliga i bu- tiken: transport, lagring, sortering, kon- troll, packning, kylning etc.
En utveckling som innebär 'att livs- medelskonsumtionens värde uttryckt i löpande priser stigit avsevärt mera än konsumtionsvolymen, dvs. att priset per konsumerad enhet stigit, kan sålunda bero på åtminstone två olika orsaker utöver höjda priser på jordbruksproduk- ter. Det kan å ena sidan vara fråga om en förändring i konsumtionens sam- mansättning mot varor med högre för- ädlings- och förpackningsgnad. En så- dan förändring medför i och för sig en stegring av konsumenternas livsmedels- utgifter, även om såväl priserna på jordbruksprodukter som förädlings- och distributionskostnaderna för ett oför- ändrat varusortiment förblir detsamma. Å andra sidan kan de ökade utgifterna för livsmedelskonsumtionen bero på höjda faktorkostnader inom förädling och distribution. I allmänhet torde båda dessa orsakssammanhang göra sig gäl-
lande. Åtminstone har detta varit fal- let under den period som gruppens ut- redningsarbete avser.
Arbetsgruppen har utgått ifrån att för- ändringarna i livsmedelskonsumtionens sammansättning kommer att mera in- gående belysas i annan form inom 1960 års jordbruksutredning. I den efterföl- jande framställningen har det därför varit naturligt att lägga huvudvikten vid den andra av de ovan anförda frå- geställningarna. Densamma har emeller- tid inte kunnat uppfattas alltför snävt. Avgörande för de faktiska kostnadsför— ändringarna inom förädling och distri- bution är inte endast förändringarna i priserna på de olika produktionsfakto- rer som däri tagits i anspråk utan också förändringarna i bl. a. de behov som dessa verksamheter skall tillgodose lika- väl som utvecklingen av desamma i eko- nomiskt och organisatoriskt hänseende. Som en bakgrund till de centrala delar- na av gruppens framställning har därför lämnats en översiktlig redogörelse över förädlingen och distributionen av livs- medel med tonvikt särskilt på sådana drag i utvecklingen som kan vara av särskild betydelse för avsättningen av inhemska jordbruksprodukter. För att i möjligaste mån konkretisera framställ- ningen har i ett särskilt avsnitt varuvä- garna för ett antal viktigare jordbruks- varor belysts, även om det härvid inte kunnat undgås att vissa upprepningar av i annat sammanhang lämnade fakta kommit att äga rum. I anslutning till denna redogörelse för varuvägarna har förekomsten av integration inom livs- medelsområdet samt konkurrensförhäl- [allelen av betydelse för prisbildningen på och avsättningen av svenska jord- bruksvaror i korthet behandlats.
Den centrala delen av arbetsgruppens framställning behandlar marginalför- Iiållanden och jordbrukarandelar för viktigare livsmedel från svenska jord-
bruksprodukter. Vid sina undersök- ningar av hithörande spörsmål har ar- betsgruppen till att börja med under- sökt möjligheterna att på grundval av en jämförelse mellan olika tillgängliga indexserier belysa marginalutveck- lingen. Det har därvid visat sig att möj- ligheterna i detta hänseende av olika anledningar är mycket begränsade. För genomförande av sin arbetsuppgift har gruppen därför fått verkställa särskil- da undersökningar rörande jordbrukar- andel och marginaler för olika varuslag under perioden 1950—61. Dessa under- sökningar har begränsats till att avse sex olika varugrupper, nämligen mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejeriva- ror, ägg samt kött-, fläsk- Och charku- terivaror. Flertalet övriga jordbrukspro- dukter torde spela en alltför begränsad roll i konsumtionen för att motivera de omfattande undersökningar, som erford- ras för en utredning av detta slag. Be- träffande en vara, nämligen margarin, domineras prisbildningen till den grad av vidtagna regleringsåtgärder, att en undersökning efter de av gruppen till- lämpade principerna knappast skulle ge ett meningsfullt resultat.
I syfte att mera översiktligt belysa produktprisernas andel i priserna på färdiga livsmedel har på jordbruksut— redningens önskan ett försök gjorts att beräkna den genomsnittliga jordbrukar- andelen för samtliga undersökta varor. Det ligger i sakens natur, att resultaten av denna beräkning måste användas med den största försiktighet. Framför allt kan man från dem inte dra några slutsatser beträffande den andel av de färdiga livsmedlens värde som tillfaller enskilda jordbrukare. För att så skulle kunna ske skulle nämligen erfordras inte endast att dessa producerade samt- liga de i undersökningen ingående livs- medlen utan även producerade dem i proportioner, som svarar mot deras an-
del i totalproduktionen inom landet. Oavsett de olikheter i klimat och jord- mån som utgör ett hinder härför har den succesivt tilltagande specialiceringen in- om jordbruket efter allt att döma lett till allt större avvikelser härifrån.
Undersökningarna har gett till re- sultat :att jordbrukarnas andel i värdet av de konsumerade livsmedlen har re— ducerats påtagligt under perioden. Re- sultatet är i och för sig inte särskilt överraskande. Djupgående förändringar i konsumtionens sammansättning med avseende på de förbrukade varornas förädlings- och förpackningsgrad har ägt rum. Dessa förändringar grundar sig inte endast på den inträffade höjningen av inkomstnivå och levnadsstandard. Befolkningens allt starkare koncentra- tion till tätorter, de gifta kvinnornas alltmer omfattande yrkesarbete utanför hemmet, en växande självständig och köpstark efterfrågan från yngre ålders- grupper är faktorer som också i hög grad påverkat livsmedelsmarknaden. Samtidigt har kostnadsökningen inom förädling och särskilt distribution varit betydande. För att i någon mån belysa hur dessa kostnadsökningar har mot- verkats av den rationalisering som sam- tidigt har ägt rum har gruppen även sökt bilda sig en uppfattning av hur produktiviteten inom dessa näringar förändrats. Det material som ligger till grund för ett studium härav är alltför osäkert för att medge några siffermäs- sigt preciserade slutsatser. Men gruppen har likväl velat anföra några mera all- männa synpunkter på innebörden och styrkan i de förändringar som härvidlag inträffat. Slutligen har arbetsgruppen framfört synpunkter på och gjort vissa antaganden angående den sannolika framtida utvecklingen inom livsmedels— industri och distribution och även sökt göra en allmän bedömning av betydel- sen härav för jordbrukets del.
I detta avsnitt redovisas några samman— fattande uppgifter över livsmedelskon- sumtionens utveckling som bakgrund till distributionsgruppens framställ- ning.
Konsumtionsutvecklingen för livsme- del under senare år visas i tabell 1. År 1950 uppgick livsmedelskonsumtionen i 1962 års priser till 10 468 milj. kr, 1956 till 12144 milj. kr och 1962 till 12 938 milj. kr. Dessa värden inkluderar samt-
KAPITEL II
Den svenska livsmedelskonsumtionens förändringar
efter 1950 i huvuddrag
liga livsmedel och sålunda även fruk- ter och bär, grönsaker, choklad,te,kaffe, fisk etc. Såväl hushållskonsumtionen som konsumtionen utom hemmet har värderats till detaljhandelspriser, me- dan jordbrukarnas hemmakonsumtion som regel är värderad till jordbrukar- priser. Av tabell 1 framgår att konsum-
1 I fortsättningen avses med livsmedelskon- sumtion livsmedel exkl. starköl, vin- och sprit- drycker samt tobak.
Tabell 1. Total livsmedelskonsumtion 1950, 1956, 1962 i Sverige
Miljoner kronor Index (1950 = 100)
1950 1956 1962 1956 1962 Värde i löpande priser (a) Alla livsmedel ....... 6 220 9 930 12 938 159,6 208,0 Egentliga jordbr.prod 3 905 6 057 8 066 155,1 206,6 Blandprodukter ..... 1 031 1 596 2 048 154,8 198,6 Icke jordbr.prod.. . . . 1 284 2 277 2 824 177,3 219,9 Disponibla inkomster 18 991 32 127 47 622 169,2 250,8 Värde i 1962 års penningvärde ( b)1 Alla livsmedel ....... 10 468 12 144 12 938 116,0 123,6 Egentliga jordbr.prod 6 572 7 408 8 066 112,7 122,7 Blandprodukter ..... 1 735 1 951 2 048 112,4 118,0 Icke jordbr.prod.. . . . 2 161 2 785 2 824 128,9 130,7 Disponibla inkomster 31 962 39 291 47 622 122,9 149,0— Resp. års volym i 1962 års priser (c) Alla livsmedel ....... 11 288 12 080 12 938 107,0 114,6 Egentliga jordbr.prod 7 787 7 720 8 066 99,1 103,6 Blandprodukter ..... 1 577 1 882 2 048 119,3 129,9 Icke jordhr.prod.. . . . 1 924 2 478 2 824 128,8 146,8
1 Värde i 1962 års penningvärde, dvs. korrigerat med hänsyn tagen till prisnivån för samtliga varor och tjänster (enligt konsumentprisindex). Källa: Statens Jordbruksnämnd. Realprisändringen för respektive varugrupp erhålls genom att dividera b med c.
tionen värdemässigt Ökat med 108% från 1950 till 1962, vilket beror på både volym- och prisförändringar. Om livs— medelskonsumtionens värde omräknas till 1962 års penningvärde, uppgår ök— ningen under samma period till unge— fär 24 %. Av denna ökning utgör änd- ringen av den totala konsumtionsvoly- men ca 15 %. 1962 års realpriser var i genomsnitt 7,8 % högre än är 1950. (Med realpris avses en varas eller varu- grupps prisförändring i förhållande till den genomsnittliga prisförändringen mätt med konsumentprisindex). Utveck- lingen har emellertid inte varit likar- tad för olika produkter.
Olikheten i konsumtionsutvecklingen för livsmedel redovisas nedan med va- rorna klassificerade i följande tre hu— vudgrupper:
1) Egentliga jordbruksprodukter: mjöl, gryn, bröd; potatis, torkade ärter, bönor; socker sirap; konsumtions- mjölk, mejerivaror; kött, fläsk, char- kuterivaror; fjäderfä, ägg. 2) Blandprodukter: rotfrukter, grönsa- ker; choklad, karameller, cornfla- kes; margarin; pilsner, malt— och läskedrycker. 3) Icke-jordbruksprodukter: frukt, här, mandel, nötter; kaffe, te kakao, kryddor, risgryn; fisk.
Av tabell 1 kan utläsas att konsum- tionsvolymen för »egentliga jordbruks- produkter» har ökat med ca 4 % mellan 1950 och 1962, medan realpriserna sti- git med ca 18 %. För »hlandprodukter» och »icke-jordbruksprodukter» steg konsumtionsvolymen med respektive 30 och 47 %, medan realpriserna minska— de med ungefär 9 % för blandproduk- ter och 11 % för icke-jordbruksproduk- ter. Under denna period har folkmäng- den ökat med ca 7,5 %. Av tabell 1 framgår även att de reala disponibla
sammanlagda inkomsterna (: total kon- sumtion exkl. skatt) ökade med 49 % mellan 1950 och 1962. Livsmedelsutgifterna har sålunda ökat långsammare än den totala privata kon- sumtionen. Den volymökning som in- träffat har bl. a. berott på inbördes för— skjutningar mellan olika livsmedels— grupper. Sålunda har en konsumtions- förskjutning ägt rum dels mot 5. k. kva- litativt högvärdiga livsmedel och dels också mot varor med högre bearbet- nings-, förädlings- och förpacknings- grad (djupfryst, konserver m. m.). Det- ta beror bl. a. på att beredningen av livsmedel i viss utsträckning överflyt- tats från hemmen till livsmedelsindu— strin (ex. bakning, saftning, syltning etc.) I stället för att inköpa halvfabri— katet mjöl inhandlar husmodern mera mjukbröd, bakverk, snabbak etc. Räknat per capita och år har konsum- tionen, som framgår av tabell 2, sedan 1950 kvantitativt sett minskat påtagligt av cerealieprodukter som mjöl, gryn etc. samt potatis, socker, smör, konsum- tionsmjölk m. m. Konsumtionen per per- son har ökat av bl. a. följande varor: ägg, fisk, fjäderfä, margarin, majsfling— or och makaroner, kex och wafers, färs- ka grönsaker, frukt och bär, choklad, kaffe, kryddor. Konsumtionen per per— son i kg räknat av fläsk, kött, charku- terivaror och fjäderfä tillsammans öka- de relativt litet under 1950-talet, vilket bl. a. torde sammanhänga med den re- lativa prisutvecklingen på dessa varor. Totalt sett har konsumtionsföränd- ringen inneburit en förskjutning från billigare och kaloririkare livsmedel till s. k. högvärdiga men kalorifattigare. Kalorimässigt sett är livsmedelskonsum- tionen per capita lägre 1962 än 1950 och tidigare, vilket bl. a. sammanhänger med att arbetet blivit mindre kalori- krävande. Sålunda har kalorikonsum- tionen minskat från ca 3250 kalorier
Kg/person och år Index (1950 = 100) 1956 1956 1962 Mjöl (dir. kons.) ..... 40,5 29,5 24,1 73 60 » (totalt) ........ 75,3 71,1 65,5 94 87 Matbröd, mjukt ..... 32,1 32,0 30,6 100 95 Kaffebröd .......... 9,1 10,1 11,6 111 127 Matpotatis ......... 109,1 96,2 85,3 88 78 Socker ............. 40,6 35,8 31,3 88 77 Konsumtionsmjölk . . 216,0 180,0 154,4 83 71 Tjock grädde ....... 1,8 2,4 3,3 133 183 Tunn » ....... 4,7 3,1 2,5 66 53 Smör .............. 13,9 8,8 9,8 63 71 Margarin, totalt ..... 11,5 15,1 15,7 131 137 Därav hushållsmar- garin ............ 7,6 11,8 12,3 155 162 Ost ................ 7,0 6,4 6,7 91 96 Kött (med ben) ..... 21,7 20,6 21,7 95 100 Fläsk( » » ) ..... 24,4 24,5 25,0 -100 102 Charkuterivaror ..... 16,1 16,3 17,3 101 107 Ägg ............... 10,4 11,5 12,0 111 115 Grönsaker och rot- frukter ........... 25,1 29,0 29,0 116 116 Frukter och här (totalt) ........... 52,6 66,4 67,8 126 129 Frukter och bär (import) ......... 19,3 28,2 33,0 146 171 Kaffe, rostat ........ 4,4 6,5 8,8 148 200
per capita och dag 1950 till närmare 3000 kalorier 1962.
I takt med levnadsstandardens succes- siva stegring används en minskande an- del av hushållens utgifter för inköp av livsmedel. Den andel av budgeten, som används för livsmedel är växlande, be— roende på inkomstnivå, familjesamman- sättning, konsumtionsinriktning m. m. Den genomsnittliga inkomstandel som använts till livsmedel var år 1950 unge- fär 32 % men hade år 1962 minskat till ca 30 %, trots att livsmedelspriserna sti- git mera än priserna på andra va- ror. I länder med en levnadsstandard jämförbar med Sveriges är utveck- lingen likartad. I USA kan man räkna med att den genomsnittliga andelen av inkomst (efter skatt) som används för livsmedelsinköp, i genomsnitt ligger vid i runt tal 20 %. Denna siffra är dock ej helt jämförbar med den svenska, efter-
som bl. a. de disponibla inkomsterna i USA delvis får användas till utgifter, som i Sverige täcks av direkta skatter. På det hela taget är det en allmän iakt- tagelse att den andel av inkomsten som används för livsmedel minskar vid sti- gande standard. Minskningstakten synes dock bli långsammare, vilket bl. a. be- ror på ökad uteätning och konsumtion av varor med högre förädlingsgrad och större insats av tjänster, emballage etc. samt i vissa fall stigande relativa livs- medelspriser. Vid en ytterligare förbätt- ring av den materiella standarden i Sve— rige kan man dock förutsätta att en minskande andel av inkomsten kommer att användas för livsmedelskonsumtion, även om livsmedelsutgifterna per capita stiger. Man har anledning att räkna med en fortsatt konsumtionsförskjutning mot proteinrikare och s. k. högvärdiga livs- medel som animalier, grönsaker, frukt.
Ökningen av livsmedelsutgifterna beror sålunda dels på att man konsumerar mera s. k. högvärdiga och dyrare varor, dels på att man köper mer inbakade tjänster.
Slutligen kan man räkna med att även vid stigande inkomster kommer den to- tala volymmässiga efterfrågan i Sverige
på jordbruksråvaror i framtiden att öka förhållandevis litet. Däremot kan man räkna med en viss förskjutning av efter- frågan mellan olika jordbruksprodukter samt relativt sett ökade utgifter för tjänster från förädlingsindustrin och distributionen.
A. Bakgrund
Under de senaste 50 åren har det svens- ka samhället genomgått en materiell ut- veckling som aldrig tillförne. I samband med industrialiseringen har en betydan- de befolkningsomflyttning ägt rum från glesbygden till tätorterna, där nu nära 75 % av befolkningen bor. Därvid har jordbruket successivt fått sin andel i samhällsekonomin reducerad såväl vär- demässigt som beträffande antalet yr- kesverksamma, vilket framgår av tabell 3.
Uppgifterna för de angivna åren är inte helt jämförbara. Bl. a. torde av oli- ka skäl ökningen för grupperna handel, samfärdsel och tjänster vara något stör- re än siffrorna utvisar. Inom dessa grup- per faller emellertid den största ök— ningen på tjänsterna. I stona drag kan dock tabellen belysa industrins och ser- vicenäringarnas expansion i förhållan- de till jordbruket. En av orsakerna här- till är den allt längre gående arbetsför-
Tabell 3. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren 1950 och 1960 (%)
1950 1960 Jordbruk, skogsbruk, fiske. . 20,3 13,7 Gruvdrift, tillverknings- industri, byggnadsverk- samhet m. m ............ 39,2 45,1 Handel, samfärdsel, tjänster m. m ................... 40,5 41,2 Summa 100,0 100,0
Källa: Folkräkningen 1960, del VI.
KAPITEL III
Förädling och distribution av livsmedel
delningen, som bl. a. lett till en över- flyttning av arbetsuppgifter från jord- bruket till förädlings- och handelsleden. Andra faktorer som påverkat utveck- lingen på livsmedelsområdet är att an- talet enpersonshushåll har ökat och att kvinnornas yrkesarbete utanför hem- men fått ökad betydelse. Sålunda har ungefär hälften av de gifta kvinnorna i yrkesverksam ålder ett förvärvsarbete på hel- eller deltid. Den minskade hem— arbetstiden och behovet av ökad fritid och bekvämlighet har skapat större be- hov av arbetsbespanande metoder och hjälpmedel, inte minst beträffande mat- lagningen. Som följd av denna utveck- ling inriktas konsumtionen alltmera på industriellt förädlade och s. k. högvärdi- ga livsmedel. En allt större del av livs- medelsberedningen har sålunda överflyt- tats från hemmen till livsmedelsindu- strin. Detta har bl. a. inneburit, att kva- litets- och hygienkraven höjts såväl be— träffande råvaror som färdigvaror. En ökande andel av jordbruksråvarorna le- vereras till förädlingsindustrin, medan de tidigare i stor utsträckning såldes direkt från jordbrukarna till handeln och hushållen. Dessutom har konsu- menternas stegrade urvalsbehov och sortimentsknav lett till att utvecklingen av nya produkter och förpackningar fått större betydelse än tidigare.
Handeln har härigenom fått en allt- mera betydelsefull uppgift som avnäma- re av industrins produkter och som kon- taktskapare mellan konsumenter och
]ivsmedelsproducenter. Samtidigt har dock som nämnts vissa arbetsuppgifter överflyttats från parti- och detaljhan— deln till förädlingsindustrin. Denna pro— cess har stått i samband med industrins mekanisering och den därmed samman— hängande förbättringen av förpack- ningstekniken, som är en av förutsätt- ningarna för att man genom massför- säljning skall kunna tillgodogöra sig massproduktionens fördeliar. Föräd— lingsindustrins och konsumenternas höjda kvalitetskrav har medfört, att jordbrukarna som råvaruleverantörer mera än tidigare måst inrikta sig på att leverera goda och jämna kvaliteter.
Utvecklingen mot mera konsument- förpackade livsmedel, ofta av märkes- varukaraktär, har utgjort en grundför- utsättning för självbetjänings-(SE)-buti- kernas uppkomst. Självbetjäningssyste- mets fortlöpande utbredning inom livs- medelshandeln beror inte minst på löne— kostnadernas stegring och är sålunda delvis ett resultat av den fortgående standardstegringen. Konsumenternas in- köpsvanor har även påverkats av dessa faktorer och kan sägas vara såväl ett resultat av som en viktig förutsättning för självbetjäningssystemets utveckling.
All produktion syftar till att tillfreds— ställa olika konsumtionsbehov, vilka dock kan vara av mer eller mindre med— veten natur för konsumenterna. Genom den fortgående standardhöjningen och produktionsteknikens utveckling blir gårdagens umbärliga lyxvaror dage-ns nödvändighetsvaror, och detta gäller även livsmedelsområdet. Även om det är konsumenterna som i sista hand genom sin efterfrågan avgör vad som skall pro— duceras, påverkar handeln och industrin på många olika sätt konsumtionsinrikt— ningen. Dessa åtgärder har inte sällan syftat till att »skapa nya behov», vilket ofta innebär att man upptäcker och upp— väcker latenha behov, vilka t. ex. kan
sammanhänga lned ändrade levnadsför- hållanden.
Konsumenterna styr visserligen ge— nom sin efterfrågan indirekt livsmedels- industrins inriktning men kan av natur- liga skäl knappast ge någon konkret upplysning om möjliga framtida behov. Det torde sålunda inte vara någon över- drift, om man framhäver livsmedels— industrins nyckelroll i utvecklingen av tidsenliga konsumtionsvaror. Härige- nom intar den även en betydelsefull po- sition gentemot jordbrukarna —— råva- ruproducenterna och kan i betydande grad påverka dessas produktionsinrikt— ning. I syfte att effektivisera samarbe- tet mellan de olika leden i marknads- fönandet har en viss utveckling mot 5. k. vertikal integration1 förekommit inom livsmedelsområdet. Denna har bl. a skett med initiativ från livsmedelsindustrin framåt mot konsumenterna genom att vissa av handelns traditionella funktio- ner tagits om hand av industrin. I mind- re utsträckning har industrin även in- tegrerat bakåt genom att man skaffat sig ett fastare grepp över råvaruprodnk— tionen genom kontraktsodlingar o. dyl.
För att närmare belysa svensk livs— medelsindustri och dess förhållanden skall i det följande en översiktlig fram— ställning lämnas härav.
B. Översikt över livsmedelsindustrin
1. Produktion och sysselsättning Sveriges livsmedelsindustri består av en heterogen grupp branscher och är en utpräglad hemmamarknadsindustri, spridd över hela landet. Dock är 40— 50% av antalet arbetare sysselsatta inom Malmöhus län, Stockholm samt Göteborgs och Bohus län. Livsmedels- industrin bestod år 1950 av 2 599 och år
1 Begreppet integration används här i en vidare bemärkelse än blott och bart ägande- rättsligt samband. Se kap. III: E.
Tabell 4. Arbetsställen, anställda, saluiillverknings- och förädlingsvärde för olika livsmedelsbranscher 1952
Ant. an-
ställda i Salutillvcrk- genom- ningsvärde snitt per arbets- Antal % Antal % Antal ställe Milj. kr % Föräd- Förädlingsvärde lingsvär- de per anställd Kronor
Arbetsställen (med minst 5 Arbetarpersonal Summa anställda Bransch anställda)
1 747 3,9 2 275 36 391,5 16 390 13 060 28,8 14 574 15 533,3 15 540 2 574 3 299 143 426,1 23 520
Kvarnindustri. . . . . . . . . . 64 Bageriindustri. . . . . . 997 Sockcrindustri. ..... . . . . 23 Choklad—, konfekt- och glasstillverkning. . . . . . . . 94 Mejeriindustri . . . . . . . . . . 428 Slakterier och köttvaru- industri................ 348 Fiskberedningsanstalter och fiskkonservindustri. . 100 Annan konservindustri . . 45 Margarinindustri. . . . . . . . 12 Annan livsmedelsin— dustri”................. 214 Hela livsmedelsindustrin. 2 325 Hela den egentl. industrin (exkl. e1-, gas- och vatten- verk). . . . . .. ..... ...... 15 469 648 675 800 010 52 31 758,0 12 248,2 15 310 00010 DIN—1 *”
..
4 227 5 610 60 215,6 13 950 7 033 9 262 22 1 495,51 14 694
Jao
.. LO H v—l
C# C: mann NO
9 615 11 797 34 1 445,2 17 020 2 565 2 874 29 82,9 9 638 1 705 2 095 47 97,5 15 131 636 846 71 296,8 33 810 1 982 2 637 12 461,5 59,2 22 450 45 144 55 269 24 5 445,9 903,9 16 355
O 0 H
1 Beräknat värde. ? Jästfabriker, kafferosterier, kraftfoderfabriker, makaroni-, glykos- och sagofabriker, stärkelsefabriker, ättiks-, senaps- o.d. fabriker, övriga. (Jfr tabell 5).
Tabell 5. Arbetsställen, anställda, salutillverknings— och förädlingsvärde för olika livsmedelsbranscher 1960
.. Ant. an- Föräd— Arbetsstallen .. . . . (med minst 5 Arbetarpersonall Summa anställda ställda I Salutlllverk- Förädlingsvärde lings- Bransch anställda) genom- ningsvarde varde snitt per per arbets— anställd Antal Antal Antal ställe Milj. kr Milj. kr Kronor
Kvarnindustri. . . 35 1 259 1 662 47 432,2 35 199 Bageriindustri. 875 12 971 14 996 17 763,3 363,4 24 233 Sockerindustri. . . . . . . . . 15 2 124 2 698 180 457,4 146,3 54 225 Choklad-, konfekt- och glasstillverkning. . . . . . . 79 4 058 5 688 72 312,9 131,0 23 031 Mejeriindustri. 357 6 324 9 180 26 1 934,4 236,4 25 752 Slakteri- och kottvaru- industri. .. . . . . . . . . . . .. 289 10 175 13 281 46 2 488,4 353,0 26 579 Fiskberedningsanstalter och fiskkonservindustri. 86 2 605 2 952 34 128,5 49,2 16 667 Annan konservindustri od 39 3318 4055 284,7 107,9 26609
9. Margarinindustri. . . . . . . 10 395 649 65 324,7 40,3 62 096 10. Annan livsmedelsin- dustriz. .. . . . . . . . . . . . . . 140 2 203 3 095 22 773,0 151,8 49 047
11. Hela livsmedelsindustrin 1 925 45 432 58 256 30 7 899,5 1 637,8 28 114 12. Hela egentliga industrin 15 335 698 680 895 587 58 50 043,3 21 407,8 24 900
1 Medeltalet årssysselsatta personer. 2 Se tabell 4, not 2. Häri ingår inte bryggerier och vattenfabriker. (175 arbetsställen och 7 800 sysselsatta.) Dessa hade 1960 ett sammanlagt förädlingsvärde på 219 milj.
kr och totalt saluvärde på 346 milj. kr (exkl. maltdrycksskatt 108 milj. kr). Sprit— och vinfabriker ingår ej heller. De omfattade 1960 ca 100 arbetsställen och ett totalt förädlingsvärde på 61 milj. kr.
1960 av 1 9251 mestadels små och me- delstora arbetsställen med 5 eller flera sysselsatta. Dessutom finns särskilt inom bagerisektorn ett ännu större an- tal mindre arbetsställen med färre än 5 sysselsatta, vilka ej medtagits i statisti- ken.
Salutillverkningsvärdet för samtliga arbetsställen beräknas år 1960 ha ut- gjort ungefär 7,9 miljarder kr mot 5 miljarder kr år 1950. Av tabell 5 fram- går bl. a., att mejeri- samt slakteri- och annan köttvaruindustri år 1960 svarade för ungefär 56 % av livsmedelsindu- strins totala salutillverkningsvärde och ca 36 % av dess förädlingsvärde.
Med förädlingsvärde avses i statisti- ken salutillverkningsvärdet minus råva- ror, emballage, bränsle, inköpt elektrisk energi samt bortlämnade lönearbeten. Förädlingsvärdet per anställd för år 1952 och 1960 framgår av tabellerna 4 och 5 och torde bl. a. ge en viss antydan om mekaniseringsgraden.
Den totala produktionsvolymen för livsmedelsindustrin beräknas under 1950-talet ha stigit med över 20 % mot närmare 30 % för hela industrin (exkl. e1-, gas- och vattenverk). Skillnaderna är dock stora mellan branscherna. Så- lunda har den totala produktionsvoly- men (mätt i kvantitet och Vägd i 1935 års priser) minskat med 13 % inom me- jeriindustrin (exkl. k-mjölk) och ökat med över 100 % inom konservindustrin, medan den stigit obetydligt inom kvarn- och bageriindustrierna. Margarinindu- strin och slakterier samt charkuteritill- verkningen har ävenledes visat en bety- dande volymökning.
Under 1950-talet har inom livsmedels- industrin såväl antalet arbetsställen som totalantalet anställda minskat. Detta har medfört en koncentration av livsme- delstillverkningen och en ökning av ge- nomsnittliga antalet anställda per ar- betsställe med ungefär 25 %. År 1960
hade ungefär 9 % av antalet arbetsstäl- len inom livsmedelsindustrin mer än 50 arbetare, och dessa omfattade över hälf- ten av totala antalet livsmedelsarbetare för arbetsställen med minst 5 sysselsatta i landet. Över % av antalet livsmedels- arbetare utgjordes 1960 av kvinnor, vil- ket är betydligt högre än för hela den egentliga industrin. Antalet arbetsstäl- len med 5—10 arbetare var ungefär 57 % av antalet arbetsställen inom livs- medelsindustrin.
Tabellerna 4 och 5 visar bl. a. det absoluta och relativa antalet arbetsstäl- len och anställda samt salutillverknings— och förädlingsvärden inom livsmedels— industrins olika branscher för år 1952 och 1960. Det största antalet anställda per arbetsställe hade 1960 socker— och »annan konservindustri», och lägst låg bl. a. bageri- och mejeriindustrierna.
Jämför man utvecklingen av de rela- tiva salutillverkningsvärdena för re- spektive branscher mellan 1952 och 1960 har »annan konservindustri» och slakteri- och köttvaruindustri ökat mest. Kvarn—, socker- och margarinindustri- erna har minskat sin andel av totala saluvärdet.
I fråga om förädlingsvärdet per an— ställd låg år 1960 margarin- och socker— industrierna högst, medan fisk-, kon- serv-, choklad- (inkl. glass), bageri- och mejeriindustrierna uppvisade de lägsta värdena. Förädlingsvärdet per arbets- timme för 1960 ger ett liknande resul- tat; margarinindustrin hade 48 kr och fiskkonservindustrin ungefär 11 kr för- ädlingsvärde per arbetstimme. Genom- snittet för hela livsmedelsindustrin var ungefär 18 kr mot ungefär 15 kr för hela egentliga industrin. Ökningen av det ab- soluta förädlingsvärdet per anställd från 1952 till 1960 framgår av tabell 6.
Tabell 7 redovisar några huvuddrag
1Källa: Stat. centralbyrån: SOS Industri 1960.
Bransch 1952 1960 Ökning (%)
1. Kvarnindustri ............................. 16 390 35 199 115 2. Bageriindustri ............................. 15 540 24 233 56 3. Sockerindustri ............................. 23 520 54 225 131 4. Choklad-, konfekt- och glasstillv .......... 13 950 23 031 65 5. Mejeriindustri ............................. 14 694 25 752 75 6. Slakteri— och köttvaruindustri .............. 17 020 26 579 56 7. Fiskbercdningsanstalter och fiskkonservindustri 9 638 16 667 73 8. Annan konservindustri o. d. ................ 15 131 26 609 76 9. Margarinindustri ........................... 33 810 62 096 84 10. Annan livsmedelsindustri ................... 22 450 49 047 118 11. Hela livsmedelsindustrin (1—10) ............ 16 355 28 122 72 Hela egentliga industrin .................... 15 310 24 900 63
Tabell 7. Sysselsättning m.m. inom livs- bild av utvecklingstendensen. I början medelsindustrin i förhållande till hela egent- liga industrin 1952 och 1960 (%)
1952 1 960 Antal sysselsatta .......... 6,9 6,5 Antal arbetsställen ........ 15,0 12,6 Salutillvcrkningsvärde ..... 1 7,2 1 5,8 Förädlin gsvärde ........... 7,4 7,7
i utvecklingen under 1950-talet inom svensk livsmedelsindustri jämfört med hela den egentliga industrin (exkl. e1-, gas- och vattenverk).
Tabellen visar bl. a. att medan livs- medelsindustrins andel av salutillverk- ningsvärdet minskat har dess andel av förädlingsvärdet ökat. Detta kan dels bero på att förädlingstjänsterna kan ha ökat i pris och dels på att förädlingen har drivits längre inom livsmedelsindu- strin.
2. Produktionskostnader
Som framgår av tabell 8 domineras kost- naderna inom livsmedelsindustrin av råvarukostnaderna ehuru i varierande omfattning. Värdena för de undersökta åren är inte helt jämförbara, bl. a. där- för att emballage ingår bland råvaror- na år 1952, medan inköpta halvfabrikat ej ingår. Jämförelsen torde dock ge en
av 1950-talet utgjorde råvarorna (inkl. emballage) ungefär 82 % av salutill- verkningsvärdet men hade 1960 sjun- kit till ungefär 76,5 %. Detta är dock en betydligt högre andel än inom hela industrin, där genomsnittsvärdet ligger något över 50 %. Samtidigt har kost- nadsandelen för bl. a. löner stigit men är mycket lägre än genomsnittet för hela industrin, där den var ca 24 % år 1960. Skiljaktigheterna i kostnadsstruk- tur mellan respektive livsmedelsbran- scher är dock stora. Sålunda var år 1960 råvarukostnadernas andel av salu- tillverkningsvärdet ungefär 46 % inom bageriindustrin och ungefär 85 % inom margarinindustrin, medan de totala lö- nernas andel var respektive 23 % och 3 %, vilket även antyder den skiftande mekaniseringsgraden. Arbetarlönerna uppgick till 6,3 % av salutillverknings- värdet inom livsmedelsindustrin mot 16,5 % inom hela den egentliga indu- strin. Emballagekostnaderna uppgick 1960 inom »annan konservindustri» till 17,4 % och för hela livsmedelsindustrin till 3 %.
Bland de kostnader som ej redovisats i tabell 8 torde kapitalkostnader (ränta och avskrivning), underhållsarbete av utomstående samt reklam vara mest be- tydelsefulla. Eftersom andelen redovi-
(procent av branschernas salutillverkningsvärde)
Råvaror Em- Löner Summa . m. m. bal- Bränsle Elenergi .. redovisade Industrl- . Forvaltn.— Arbetar- bransch (e] emb.) lage personal personal kostnader 19521 1960 1960 1952 1960 1952 1960 1952 1960 1952 1960 1952 1960 Kvarnar.. 89,4 75,7 2,5 0,4 0,2 0,7 0,8 1,6 1,7 3,5 3,3 95,6 84,3 Bageri.... 54,3 45,7 3,7 1,6 1,3 1,5 1,7 3,0 4,3 18,9 19,0 79,3 75,7 Socker.... 78,7 60,2 2,6 2,9 2,3 0,2 0,7 2,4 3,0 4,9 5,5 89,1 76,5 Choklad o. kon— fekt ..... 61,9 46,5 9,7 1,1 0,8 0,7 1,1 7,7 9,8 11,6 12,2 83,0 80,2 Mejeri.... 89,6 85,1 1,6 1,0 0,7 0,4 , 1,5 2,2 3,6 3,8 96,1 93,7 Slakteri o. chark... 85,2 81,6 0,6 0,7 0,5 0,2 0,3 1,4 1,8 5,2 5,0 92,7 89,8 Fiskbe- redn. o. fisk— kons.... 65,2 45,5 14,6 1,1 0,8 0,5 0,7 3,8 4,1 14,8 15,5 85,4 81,4 Annan konserv 65,9 43,5 17,4 1,2 0,7 0,5 0,5 4,0 4,2 8,9 9,7 80,5 76,0 Margarin.. 89,9 84,5 2,6 0,3 0,2 0,1 0,3 1,1 1,2 1,8 1,5 93,2 90,3 Annan livsme- delsind.. 86,4 74,6 4,9 0,6 0,4 0,3 0,4 1,5 2,0 2,7 3,0 91,5 85,4 Livsm.- industri, totalt 82,3 73,5 3,0 1,0 0,7 0,4 0,6 2,0 2,6 5,9 6,3 91,6 86,9 1 Inkl. emballage Källa: SOS Industri: 1952 och 1960. sade kostnader sjunkit sedan 1952, har vilket inneburit, att ca 90 % av veteför- summan av icke redovisade kostnader målningen numera äger rum i ca 15 sto- och vinst visat en relativ ökning. Nå- gon slutsats om storleken av kapital- kostnadernas sannolika relativa ökning kan dock ej dras av denna tabell.
3. Översikt över viktigare livsmedelshranscher
Kvarnindustrin. Under senare delen av 1800—talet utvecklades kvarnindustrin
från att ha varit en bransch med huvud- sakligen lokala bygdekvarnar till indu- striella enheter av mera regional eller landsomfattande karaktär. Några av da— gens kvarnar är uppförda under denna tid. Under de sista 20 åren har en myc- ket stark företagskoncentration ägt rum
ra kvarnar. Endast ungefär ett par pro- cent härav består numera av löneför- malning för jordbrukarnas räkning. Ut- vecklingen inom kvarnbranschen har länge präglats bl. a. av en kapitalkrä— vande mekanisering. Parallellt med den- na utveckling mot större företagscnhc- ter har även skett en företagskoncen— tration till några få stora block. Så- lunda domineras branschen f. n. av tre »block»: Kungsörnengruppen (S.L.R. och W'enner—Grenska samfundet), »Kej- sarkvarnarna» (Mårten Pehrson och Saltsjöqvarn) samt Kooperativa förbun- det (KF) med en sammanlagd andel av hrödsädesförmalningen på ca 76 %
Tabell 9. Brödsädesförmalningen regle- ringsårei 1961/62 (%)
Kungsörnen-gruppen (SLR + Wenner-Gren) .............. 35,1 Kejsarkvarnarna .............. 19,9 KF .......................... 21,0 Övriga handelskvarnar (inkl. Wasa Spisbrödsfabrik) ....... 22,4 Löneförmalning ............... 1,6 100,0
(tabell 9). De båda förstnämnda grup- perna samarbetar inom kvarnindustri- föreningen rörande bl. a. förmalnings- kvantiteter samt priser och rabatter. De större kvarnarna med undantag för de konsument-kooperativa är dessutom an- slutna till Svenska Kvarnföreningen, som har till uppgift att bevaka medlem- marnas branschintressen. Jämsides med företagskoncentrationen har de moder- na storkvarnarna numera en ökande an- del av förädlade produkter såsom corn- flakes, makaroner, snabbak m. m. på sitt tillverkningsprogram.
De tre nyssnämnda gruppernas andel av veteförmalningen utgjorde 85,7 %, medan den endast var 46,4 % för råg- förmalningen. Den sistnämnda är till stor del koncentrerad till Wasa Spis- brödsfabrik.
Bageriindustrin kännetecknas alltjämt av ett stort antal Övervägande små före— tag, som tillverkar en betydande mängd olika produkter som kakor, småbröd, skorpor, kaffebröd, konditorivaror, mat- bröd etc. Konsumentkooperationen dri- ver totalt ungefär 150 bagerier. Viss in- tegration mellan handel och bageripro- duktion förekommer även inom den en- skilda sektorn, eftersom bagerierna i stor utsträckning även bedriver detalj- handel. På scnare tid har även i en del fall framvuxit ett visst samgående mellan ett antal större fristående mjukbrödsba- gerier, som har en gemensam försälj- ningsorganisation. Utöver mjukbröds-
bagerierna finns ett 25-tal arbetsställen för produktion av huvudsakligen knäc- kebröd och tunnbröd, av vilka AB Wasa Spisbrödsfabrik samt KF:s Spisbröds- fabrik och Svenska Knäcke AB är de största. Härtill kommer 5 arbetsställen, som tillverkar kex. Tillsammans repre- senterade knäcke- och tunnbrödspro- duktionen 1960 ett salutillverkningsvär- de på ca 100 milj. kr. Bageribranschen domineras dock av de över 800 mjuk- brödsbagerierna (med 5 eller flera an- ställda) med ett salutillverkningsvärde år 1960 på närmare 600 milj. kr. Under senare år har emellertid även inom mjukbrödssektorn en tendens till meka— nisering och stordrift förmärkts, och bl. a. fanns här två storbagerier med vartdera över 500 anställda. Storba— gerierna har bl. a. möjliggjorts genom moderna produktions-, förpacknings— och distributionsmetoder, vilka medför att man kan transportera varorna över stora avstånd.
Denna utveckling gäller främst mat- brödsområdet, där 5. k. leveransbage- rier, vilka levererar till livsmedelshan- deln, fått en starkt ökad marknadsan— del. Inom tillverkningen av kaffebröd och konditorivaror har koncentrations- tendenserna varit väsentligt svagare, och densamma utgörs fortfarande av flera tusen småföretag.
Sockerindustrin. År 1907 bildades Svenska Sockerfabriks AB, som 1936 kom att omfatta hela den svenska soc- kerindnstrin. Denna industribransch är mera enhetlig än de flesta andra livs- medelsindustrier i Sverige. Sedan bör- jan av 1950-talet har en kraftig struk- turrationalisering genomförts, vilket re- sulterat i att antalet arbetsställen mins- kat från 22 st. till 9 st. år 1963 samtidigt som produktionsvolymen i stort sett va- rit oförändrad. Denna utveckling har skett parallellt med en rationalisering av sockerbetsodlingen.
Tabell 10. Invägning (milj. kg mjölk) och antal mejerier 1940—63
Privata Andelsmejerier Totalt lnvägning per mejeri Antal Invägning Antal Invägning Antal Invägning milj. kg
1940 ........... 265 346 719 2 643 984 2 989 3 038 1951 ........... 57 122 560 3 684 617 3 806 6 168 1956 ........... 38 72 476 3 235 514 3 307 6 433 1959 ........... 31 66 419 3 190 450 3 256 7 236 1962 ........... 17 57 350 3 440 367 3 497 9 529 1963 ........... 17 60 322 3 327 339 3 387 9 990
Källa: Uppgifter från SMR.
Den nuvarande jordhruksregleringen förutsätter en sockerbetsodling på drygt 50 000 ha. Nämnda areal beräknas vid normala betingelser ge en sockerpro- duktion motsvarande 75 % av landets totalbehov. Resterande 25 % har förut— satts bli täckta genom import av färdigt socker och råsocker. Viss import av soc- kerbetor har även förekommit. På grund av låga världsmarknadspriser på socker under 1961 och större delen av 1962, vilka medförde ett lågt pris på de svenska sockerbetorna, har betodlingen visat en sjunkande tendens och uppgick 1963 till ca 40 000 ha, fördelade på 19 000 odlare. I syfte att motverka stör— ningar för den svenska jordbruksregle— ringen för socker som följd av de spe- ciella förhållandena på världsmarkna- den bildades föreningen Svensk Socker- handel år 1961. I denna ingår represen- tanter från staten och näringslivet. Im- porten av socker och sirap är belagd med införselavgifter, vilka tillförs en särskild statlig fond att användas för utbetalning av betpristillägg.
Fr. o. m. februari 1958 har en särskild sockerskatt utgått med 20 öre per kg socker och 16 öre per kg sirap.
Mejeriindustrin. Omkring 1880 bör- jade de första andelsmejerierna sin verksamhet på kooperativ basis, delvis efter utländskt mönster. Så småningom kom dessa mejeriföreningar att domine- ra marknaden och utgjorde grundvalen
för den svenska jordbruks-kooperativa mejeriorganisation som byggdes upp under 1920—talet. År 1932 sammanslöt sig mejeriförbunden till Svenska Meje- riernas Riksförening u. p. a.(SMR). Un- der senare decennier har en betydande rationalisering av mejerinäringen ge- nom nedläggning av många småmejerier och centralisering till stora anläggning- ar ägt rum (tabell 10). Ett stort antal mejerier är dock fortfarande små och hade 1960 i genomsnitt mindre än 10 arbetare. Strukturrationalisering pågår fortfarande, och det beräknas att under 1960-talet ytterligare minst ett 100-tal mejerier kommer att nedläggas. I sam- band med strukturrationaliseringen mo- derniseras den tekniska utrustningen samtidigt som det sker en viss speciali— sering i mejerierna på t. ex. enbart kon- sumtionsmjölk, smörtillverkning eller osttillverkning.
De dominerande produkterna från mejeriindustrin är konsumtionsmjölk, ost, smör och grädde. Vidare produce— ras torrmjölk, kondenserad mjölk, mes- varor och gräddglass.
Den största av mejeriföreningarna är Mjölkcentralen i Stockholm, som omfat- tar sex län och har en omsättning på ungefär 500 milj. kr. SMR har en omsätt— ning på ungefär 11/2 miljard kr och om— besörjer bl. a. även den statliga mjölk- regleringen genom avgifter och bidrag.
Under perioden 1951—63 har den in-
vägda mjölken minskat med ca 11 % och smörtillverkningen med 14 %, sam- tidigt som antalet mjölkkor och antalet mjölkleverantörer minskade med 29 resp. 35 %. Trots detta har det under flera år varit en viss överproduktion av smör, som årligen exporterats.
Fr. o. m. 1963 har SMR förvärvat ak- tiemajoriteten i Semper och dit över— fört de marknadsfunktioner, som tidiga- re i huvudsak åvilat Kondens- och Torrmjölksfabrikernas försäljningsför- ening (KoT) i Göteborg, såsom export, inblandning i fodermedel av torrmjölk m. m. Under 1964 har alla mejeriägda glassfabriker norr om Skåne genom bil- dande av ett kommanditbolag samman- förts under en ledning. Den samman— slagna glassproduktionen i jordbruks- kooperationens regi utgör över hälften av tillverkningen i landet. Det totala partiförsäljningsvärdet av all glass såld i Sverige uppgår till över 200 milj. kr.
Margarinindustrin. Redan 1882 starta- de den första svenska margarinfabriken, men tillverkning i modern mening på- börjades inte förrän i början av 1900— talet, då man funnit en metod att ut- vinna fettråvarorna ur de tropiska väx- terna. I den svenska produktionen är kokosolja den viktigaste råvaran. Vidare används svensk vegetabilisk olja främst från raps. En annan väsentlig marga- rinråvara är valolja. I mindre utsträck- ning används även importerade vegeta- biliska oljor från bomullsfrön och soja- bönor. Eftersom margarin kan framstäl- las mycket billigare än smör, har pris- bildningen i syfte att skydda smöret se- dan början på 1930-ta1et varit föremål för statliga regleringar. Från 1933 till 1940 åstadkoms en minskad prisspän- ning mellan smör och margarin genom att på margarinet uttogs en statlig accis. Under 1940-talet reglerades priset på margarinråvarorna genom en statlig prisclearing. Numera utgår dels en reg-
leringsavgift på inhemska och importe- rade fettvaror, dels en införselavgift på importerade fetter och fettråvaror. Reg- leringsavgiften tillfaller staten, medan införselavgiften används för prisregle- ringsändamål bl. a. inom den svenska oljeväxtodlingen. Som exempel kan nämnas, att i slutet av år 1964 var inför- selavgiften 56 öre och regleringsavgif— ten 30 öre per kg fett och olja eller till- sammans 86 öre per kg. Detta motsva- rar en avgiftsbelastning på 70 öre per kg hushållsmargarin eller knappt 20 % av konsumentpriset. Svensk margarin- industri har genom sin organisation Svenska Extraktionsföreningen åtagit sig att köpa upp större delen av den svenska skörden av oljeväxter. För- eningen ansvarar för utvinningen av fett ur de svenska oljeväxterna och be- arbetar fröerna vid sin fabrik i Karls- hamn. Av den framvunna oljan används större delen inom landet medan en mindre del exporteras i utbyte mot andra margarinråvaror.
I Sverige fanns år 1938 21 margarin- fabriker, och under andra världskriget påbörjades en strukturrationalisering inom margarinindustrin. I början av år 1964 fanns totalt 6 fabriker, varav tre bildar den grupp som står bakom Marga— rinbolaget, en tillhör Kooperativa för- bundet och två mindre är enskilda fab- riker. Margarinbolaget AB är ett gemen— samt försäljningsbolag för å ena sidan Liva (Lidingö), som är anslutet till Uni- lever, samt å andra sidan Pellerin (Gö- teborg) och dess dotterbolag Zenith (Malmö), vilka utgör en industrigrupp. Hela den inhemska produktionen av margarin var år 1963 ungefär 113000 ton, varav ca 24 000 ton bagerimargarin, och importen var 4 000 ton. Margarin- konsumtionen per capita har i Sverige liksom i de flesta västeuropeiska länder stadigt ökat under efterkrigstiden, medan smörkonsumtionen på det hela
taget sjunkit utom under 1963, då den steg något. Av den totala matfettkon- sumtionen i Sverige på totalt 26 kg per capita var, om bagerimargarinet med- räknas, ca 61 % margarin och 39% smör.
Slakteri- och charkuteriindustrin. Un— der senare hälften av 1800-talet uppstod flera slakterier runt Stockholm och i övriga Sverige. I början av 1900-talet bildades ett flertal andelsslakteriför— eningar i södra Sverige, och 1912 öpp— nades det nu existerande offentliga slakthuset i Enskede. Andelsslakterirö- relsen fick först under början av 1930- talet större utbredning, och år 1933 bil— dades riksorganisationen Sveriges Slak— teriförbund (SS) . En av dess huvudupp- gifter är att vara marknadsreglerande genom att fördela överskott respektive underskott mellan olika avsättningsom- råden.
Slaktdjursproduktionen har fått en ökande betydelse för de svenska jord- brukarna. Vid 1950-talets början kom ca 27% av jordbrukarens totala in- komster från slakten, medan år 1962/63 ungefär 36 % kom från denna pro- duktionsgren. Den totala produktionen i landet uppgick under åren 1960—62 i genomsnitt till närmare 370 000 ton, varav ungefär 220 000 ton fläsk, 110 000 ton kött av storboskap, 35 000 ton övrigt kött. 85 % av slakten tas om hand av 22 jordbruks-kooperativa slakteriför- eningar, vilka har omkring 240 000 med- lemmar. Varje förening har minst ett slakteri, och totalt hiade slakteriorgani— sationen år 1964 49 slakterier. Totala antalet slakterier har nedgått från 81 st. år 1950 till 73 st. år 1962. Härav är de flesta andelsslakterier, medan återsto- den är offentliga slakthus, privata och konsument—kooperativa slakterier. Vid slakten erhålls utom kött och fläsk ett flertal biprodukter som t. ex. fett, hu- dar, skinn, tarmar, organ o. dyl. Dessa
varor vidareförädlas i viss utsträckning i av slakterierna ägda anläggningar.
Inom charkuteriproduktionen, som särskilt inom jordbruks-kooperationen sker i anslutning till slakterier, har en betydande strukturrationalisering ägt rum sedan 1950. Härvid har den till- verkning som tidigare skedde i anslut- ning till den specialiserade detaljhan— deln praktiskt taget helt upphört, lik- som även flertalet av de mindre charku- teriföretagen. Ett antal stora charkute— rifabriker har dessutom tillkommit. To— talt finns över 200 arbetsställen med minst 5 anställda, varav ca 110 är pri— vatägda. Jordbruks-kooperationen dri- ver 36 och konsument-kooperationen ung. 45 charkuterifabriker. Dessutom finns ett stort antal enskilda tillverkare av charkuterivaror med färre än 5 an— ställda. Av produktionen faller ungefär 39 % på de enskilda charkuterifabri- kerna, 34 % på jordbruks—kooperatio— nen samt 27 % på konsument-koopera- tionen.
Butikskvaliteter av kött och fläsk le- vererades tidigare i form av hela krop— par direkt till detaljhandeln. Numera sker huvuddelen av styckningen vid centrala anläggningar, och försäljningen till detaljhandeln sker i form av grov- eller finstyckade detaljer. Konsument- förpackningar av styckade detaljer har Linder senare år fått ökad omfattning.
Konservindustrin. Den svenska kon— servindustrin uppstod redan på 1800- talet, då många små företag av familje- karaktär startades för konservering av fisk och skaldjur. Numera domineras emellertid denna bransch av ett antal stora företag. Konservindustrin har un- der senare decennier expanderat kraf- tigt, vilket ytterligare accentuerats i sam- band med att nya konserveringsmeto— der framkommit, innefattande djupfrys- ning och torkning. År 1940 uppgick pro- duktionen inom svensk konservindu-
Tabell 11. Konsumentkooperativ, jordbrukskooperatiu och övrig livsmedelsindustri. Arbetsställen med minst 5 årssysselsalta ( %), 1.960
Antal Förvalt- Arbetarpersonal Förädlings Industri rupper arbets- nings- Saluvärde .. ' g ställen personal Antal hAntal ar- varde etstimmar Handelskvarnar: konsumentkoop. . . 9,4 23,4 27,3 27,0 20,8 18,32 jordbrukskoopl. . . 20,0 12,9 16,8 16,7 18,7 21,72 enskilda1 ......... 70,6 63,7 55,9 56,3 60,7 60,02 Bagerier: konsumentkoop. .. 11,2 20,2 22,7 23,0 21,3 21,0 jordbrukskoop. . . . 0,2 0,2 0,4 0,5 0,4 0,3 enskilda .......... 88,6 79,6 76,9 76,5 78,3 78,7 Sockerindustri: konsumentkoop. . . — _— _ -— _ _ jordbrukskoop. . . . _ _— —- — — — enskilda .......... 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Glasstillverkning: konsumentkoop. . . —— —— —- — —— — jordbrukskoop. . . . 45,0 33,7 43,5 47,6 52,5 45,2 enskilda .......... 55,0 66,3 56,5 52,4 47,5 54,8 Mejeriindustri: konsumentkoop. . . — — —— _— — _ jordbrukskoop. . . . 95,7 93,9 92,4 93,3 95,7 94,2 enskilda .......... 4,3 6,1 7,6 6,7 4,3 5,8 Konfrollslaklerier samt charkuterier och kött— konserv/abriker: konsumentkoopf. . 17,5 12,8 17,0 16,6 8,2 14,0” jordbrukskoop. . . . 22,0 55,1 50,9 52,1 81,1 58,72 enskilda .......... 60,5 32,1 32,1 31,3 10,7 27,32 Fisk-, grönsaks- och fruktkonservindu- strier: konsumentkoop. . . 3,2 6,6 7,9 8,3 7,5 6,6 jordbrukskoop. . . . 6,4 2,3 2,1 2,2 3,0 1,5 enskilda. . ........ 90,4 91,1 90,0 89,5 89,5 91,9 Margarininduslri: konsumentkoop. . . 10,0 8,3 15,7 16,9 25,7 17,9 jordbrukskoop.. . . . — _ —— — _ — enskilda .......... 90,0 91,7 84,3 83,1 74,3 82,1 Hela livsmedelsindu- strin: konsumentkoop. . . 8,3 8,3 13,0 12,9 10,7 10,6 jordbrukskoop. . . . 24,0 36,2 26,5 27,4 45,8 29,8 enskilda .......... 67,7 55,5 60,5 59,7 43,5 59,6
1 Avser ägareförhållanden efter förändring 1961. * Preliminära uppgifter. ** Exklusive konsument-kooperativa slakterier.
kooperativa och enskilda livsmedelsindustrier 1960
(Arbetsställen med minst 5 sysselsatta)
Tabell 12. Salutillverkningsvärdet av livsmedel från konsumentkooperativa, jordbruks-
1 Fördelningen på ägare proportionerad efter ägarefördelningen 1961. 2 Ej råsocker.
Konsument- Jordbruks- . SITC Varusla g koop. koop. Enskilda Summa nr mkr mkr % mkr % mkr % 5— 011 Kött och fläsk (från slakte- rier) .................... 60 5 995 91 45 4 1 100 012/13 Charkuterivaror och köttkon- server, färdig mat, styckade varor ................... 360 27 459 34 538 39 1 357 022/24 Mejeriprodukter ............ — _ 1 543 96 68 4 1 611 -, 031/32 Fisk, beredd och fiskkonser- ver ..................... 10 8 _ _ 122 92 132 046/47 Mjöl och gryn1 ............. 78 21 71 19 217 60 366 048.1,3 Majsflingor, makaroner o. dyl.1 4 24 5 29 8 47 17 j 0484 Bageriprodukter ........... 163 21 3 0 596 79 762 *. 0488 Andra näringsmedel av mjöl. 6 14 6 14 30 72 42 * 051/55 Beredda eller konserverade frukter och köksväxter. . . . 11 5 0 199 95 211 . 061 Socker,2 sirap o. d ........... _ _ _ 325 100 325 062 0. 073 Konfektyrer och chokladvaror 10 4 _ _ 250 96 260 071 Rostat kaffe och malda kryd- dor ..................... 78 18 _ _ 324 82 397 ; 091 Margarin o. annat matfett. . . 79 24 _ _ 244 76 323 l Soppor o. buljonger ......... 4 11 — _ 32 89 36 i 099 Glass1 ..................... — _ 28 53 25 47 53 * Andra livsmedel ............ 1 4 _ _ 24 96 25 -' 59951 Stärkelse .................. _ _ 20 77 6 23 26 Summa 859 11 3 131 46 3 053 43 7 043 Källa: Särskild sammanställning av statistiska centralbyrån.
stri till ca 35000 ton och 1962 till ca 120 000 ton. Härav utgjorde köttkonser- ver ungefär 22000 ton, saft och sylt 55000 ton, grönsaker, soppor, inlägg- ningar m. m. över 40000 ton. Härtill kommer tillverkningen av djupfryst, som år 1962 uppgick till ca 34 000 ton mot ca 7 000 ton år 1953. Djupfrystin- dustrin torde f. n. vara en av de star- kast expanderande sektorerna inom svensk livsmedelsindustri. Konsumtio— nen per capita av djupfryst är den högs- ta i Europa, varav fisk, kyckling och grönsaker ligger främst.
4. Organisationsfonner
Industriell förädling av livsmedel be— drivs såväl av enskilda företag som av jordbruks-kooperation och konsument-- kooperation. Eftersom den ordinarie in— dustristatistiken endast innehåller en fördelning på olika juridiska företags- former (fysiska personer, aktiebolag, producent-kooperativa föreningar, kon—. sument—kooperativa föreningar, stat och kommun), har statistiska centralbyrån. för utredningen utfört en specialbear- betning med fördelning på de tre ovan-:
nämnda sektorerna inom respektive livsmedelsbranscher. I tabell 11 visas den procentuella andelen för några hu- vudbranscher på respektive sektorer.
Några kommentarer bör göras till ta- bell 11 för att undvika feltolkningar. Företag med mindre än 5 anställda in- går ej i industristatistiken och skulle vid en fullständig redovisning till stor del hänföras till gruppen »enskilda», vil- ken därför i realiteten är något mera omfattande än i tabellen. Jämförelser mellan tabellens procenttal för resp. värden och procenttalen för antal an— ställda, t. ex. i syfte att utläsa skillnader i produktivitet, blir missvisande och förutsätter specialanalys. Värdena för hela livsmedelsindustrin innefattar vi- dare branscher, vilka ej medtagits i ta- bellen.
För att erhålla en uppfattning om de tre redovisade sektorernas relativa pro- duktion har såväl salutillverknings- som förädlingsvärden redovisats. Sålunda omfattar den »enskilda sektorn» unge- fär 59 %, jordbruks-kooperationen un- gefär 30 % och konsument-kooperatio- nen ungefär 11% av den medtagna livsmedelsindustrins totala förädlings- värde. Utgår man från salutillverknings- värdena, svarade jordbruks-kooperatio- nen för 45,8 %, den enskilda sektorn för 43,5 % och konsument-kooperatio- nen för 10,7 % år 1960. Den bristande överensstämmelsen mellan ovannämnda andelstal kan bl. a. förklaras av mejeri- branschens relativt låga förädlingsvär- de jämfört med dess salutillverknings- värde och av relativt höga förädlings- värden inom branscher, där jordbruks- kooperationen ej är representerad (ba- gerier, choklad, konserver etc.). För charkuteribranschen kan den bristande överensstämmelsen dels bero på tilläm- pade avräkningspriser mellan slakteri- och charkuteriproduktionen i de fall, då man har gemensamma anläggningar,
och dels på olika proportion mellan charkuterivaror och styckade varor i sortimentet.
I en kompletterande tabell 12 har en uppdelning gjorts varuslagsvis på de tre sektorerna med hänsyn till att produk- tion av olika slags produkter förekom- mer inom samma anläggning.
5. Utrikeshandel
Sverige är i huvudsak självförsörjande med jordbruksråvaror, och den svenska livsmedelsindustrin är väsentligen en hemmamarknadsindustri. Viss utrikes- handel med livsmedel och livsmedels— råvaror förekommer dock. Som fram- går av tabell 13 och 14 utgörs utrikes- handeln dels av import av råvaror till jordbruket och livsmedelsindustrin samt av färdiga livsmedel, dels även av export av jordbrukets och livsmedels- industrins produkter. Importen av kon- sumtionsvaror, framför allt av frukt och köksväxter men även av kött och köttvaror, mejerivaror, spannmålspro— dukter har ökat. Av hela livsmedels- importen konkurrerar endast en relativt begränsad andel med produkter från svenska jordbruksråvaror. Totalt upp- gick värdet av importerade livsmedel år 1960 till ca 10 % av hela saluvärdet av produkter från svensk livsmedels- industri. Importen av råvaror till livs- medelsindustrin förekommer t. ex. inom branscher som margarin-, socker- och kvarnindustrin, där viss import är en nödvändighet, delvis av kvalitetsskäl. Värdet av importerade råvaror utgjorde 1960 ca 5% av livsmedelsindustrins salutillverkningsvärde. Inom dessa om- råden förekommer även export av svens- ka råvaror (raps, spannmål), som tidvis varit rätt betydande, och dessutom ex- porteras även andra jordbruksvaror (fläsk, smör, ägg etc.).
En bidragande orsak till att impor-
Tabell 13. Import och export av livsmedel och vissa råvaror m. m., fördelade efter an- vändningsområden (milj. kr), 1950, 1956, 1962
Varor i huvudsak för (direkt) kan— sumtion ...................... Kött och köttvaror ............ Mejeriprodukter ............... Fisk och fiskvaror ............. Spannmålsprodukter ........... Färsk frukt ................... Torkad frukt m. m ............. Köksväxter, färska och torkade. Köksväxter, beredda ........... Sockervaror, kakaopulver, chok-
ladvaror ................... Kaffeextrakter, te ............. Kryddor ..................... Div. livsmedel ................
Råvaror lill livsmedelsindustrin . . . .
Levande djur ................. Spannmål (utom fodersäd) o. mjöl Sockerhetor, humle m. m. . . . . . . Bit- och rörsocker, ej raff .......
Import
Export
Kaffe, orostat ................. Kakaobönor ..................
Varor till jordbruket .............. Fodersäd ..................... Fodermedel ...................
1956 1956 675,6 1 038,5 253,0 224.8 360,4 79,0 80,3 11,7 25,8 115,3 20,2 35,7 153,3 137,6 102,5 89,1 146,6 31,11 39,51 47,5 23,0 43,5 2,9 4,0 29,0 274,9 364,2 0,7 3,9 7,5 71,9 99,2 2,0 0,9 4,7 42,9 124,1 1,9 2,1 23,4 10,7 24,4 5,8 0,6 1,4 32,1 59,2 39,2 7,2 17,0 __ 2,3 _ _ __ 25,9 29,4 0,5 0,4 1,2 5,9 29,6 3,9 2,8 10,9 558,6 464,8 111,1 71,8 91,0 0,2 6,2 1,0 1,4 19,0 37,1 75,7 97,8 64,3 70,2 37,2 6,9 0,7 4,6 _ 33,9 11,4 10,9 1,3 0,5 420,2 342,3 0,7 0,1 1,3 30,0 22,3 _ 0,1 _ 202,4 206,1 8,0 24,2 52,4 75,6 48,9 4,4 21,8 49,4 126,8 157,2 3,6 2,4 3,0 1 436,6 1 709,4 372,1 320,8 503,8
Källa: Särskild sammanställning av statistiska centralbyrån.
1 Härtill kommer direktlandad fisk, 1950: 8,8 milj. kr och 1956: 16,7 milj. kr.
Tabell 14. Import och export av livsmedel och vissa råvaror m.m. (milj. kr), 1950—62
Import
Varor för direkt konsum- tion ................. Varor till livsmedelsindu- strin ................. Varor till jordbruket .....
Total import
Export Varor för direkt konsum- tion .................
Varor till livsmedelsin- dustrin ............... Varor till jordbruket .....
Total export
1962
1952 1955 1956 1957 1961 (pra-) 490,3 632,0 675,6 710,3 931,5 1 038,5 584,8 525,6 558,6 547,1 446,7 464,8 131,0 222,9 202,4 110,9 147,1 206,1 1 206,1 1 380,5 1 436,6 1 368,3 1 494,1 1 525,3 1 709,4 249,7 166,0 224,8 288,2 263,4 360,4 37,5 79,3 71,8 120,1 122,1 91,0 32,8 6,8 24,2 36,1 55,3 52,4 319,9 252,1 320,8 444,4 440,8 503,8
ten av jordbruksråvaror och livsmedel har relativt ringa omfattning är det be- tydande gränsskydd, som skyddar svenska jordbruksprodukter. Detta är av varierande storlek för olika varor och har under senare år varierat mel- lan något över 30 % och bortåt 60 % av importvärdet för samtliga jordbruks- varor. Inom andra livsmedelsbranscher är gränsskyddet dock betydligt lägre, t. ex. choklad- och konservindustrierna, där utländsk konkurrens gör sig myc— ket starkt gällande. Över 90 % av den svenska livsmedelsindustrins produkter betraktas enligt EFTA-konventionen som jordbruksprodukter och är således inte föremål för tullavveckling. Succes- siva tullreduktioner förekommer dock för choklad och konfektyrer, fiskkon- server, soppor, kex och wafers m. m., medan däremot t.ex. djupfrysta ärter klassificerats som jordbruksvaror, vil- ket försvårar exporten. Man kan sålun- da konstatera, att skyddet mot utländsk konkurrens inom livsmedelsområdet är starkast för sådana varor som produ- ceras av det svenska jordbruket.
6. Sammanfattning
Huvuddragen i livsmedelsindustrins ut- veckling sedan 1950 kan sammanfattas i följande punkter:
1. En betydande strukturomvandling har ägt rum med en koncentration till färre och större arbetsställen, särskilt i vissa branscher som t. ex. kvarn-, meje- ri-, charkuteri- och konservindustrin. Sålunda har antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin med minst fem års- sysselsatta minskat från 2599 år 1950 till 1 925 år 1960. Genom denna struk- turförändring har även marknadsfö- ringen kunnat rationaliseras med bl. a. större transportvolymer och mindre korstransporter som följd.
2. Den totala produktionsvolymen
inom livsmedelsindustrin har under 1950-talet ökat med ungefär 23 %, vil- ket dock är mindre än inom hela egent- liga industrin. Saluvärdet i löpande pri- ser inom livsmedelsindustrin har ökat från ca 5 miljarder kr 1950 till 7,9 mil- jarder kr 1960.
3. En förskjutning av olika branschers andel av livsmedelsindustrins föräd- lingsvärde har ägt rum mellan 1952 och 1960. Härvid har särskilt gruppen »annan konservindustri» ökat relativt mycket och margarin- och bageriindu- strin haft den relativt största minsk- ningen.
4. Förädlingsvärdet per anställd (i löpande priser) har i genomsnitt ökat med 72 % mellan 1952 och 1960 inom livsmedelsindustrin. Störst var härvid- lag ökningen i sockerindustrin och grup- pen Annan livsmedelsindustri och minst inom bageri- samt slakteri- och kött- varuindustrin.
5. Kostnadsstrukturen har förändrats, vilket medfört att råvarukostnadernas andel av saluvärdet minskat från un— gefär 82 % år 1952 till ca 76 % år 1960, medan löneandelen ökat från ca 8 % till ca 9 %. Inom hela industrin var år 1960 råvarukostnadernas andel av saluvär- det betydligt lägre, medan löneandelen var väsentligt högre.
6. Av livsmedelsindustrins salutill- verkningsvärde (för arbetsställen med minst 5 sysselsatta) omfattade jord- brukskooperationen år 1960 ungefär 46 %, medan samtliga enskilda företag hade 43 % och konsument-kooperatio- nen ca 11 %.
7. Importen av färdiga livsmedel i relation till hela livsmedelsindustrins salutillverkningsvärde har mellan 1950 och 1960 ökat med mindre än en pro- centenhet och utgjorde ca 10 % år 1960. Även importandelen av råvaror till livs- medelsindustrin har uppvisat en rela- tivt liten ökning.
8. Ett intensivt utvecklingsarbete äger rum i syfte att ständigt förbättra kvali- teter, produktionsmetoder och förpack- ningar samt skapa nya produkter i den alltmera i längre serier massproduce- rande livsmedelsindustrin.
C. Utvecklingslinjer i livsmedelsdistri- butionen
Livsmedelsdistributionen i Sverige ut- förs dels av fristående parti- och de- taljhandel och dels direkt genom in- dustrins egen försorg. I denna fram- ställning avses med distribution mark- nadsförandet av jordbruksråvaror från jordbrukarna till förädlingsindustri el- ler direkt genom parti- och detaljhan- del till konsument samt marknadsfö- randet av de förädlade livsmedlen ge- nom partihandeln och detaljhandeln till de slutliga förbrukarna. Distributio— nen omfattar sålunda bl. a. även in- köps-, lagrings- och transportfunktio-
nerna. Även livsmedelsindustrins för- ädlingsverksamhet, som tidigare be— handlats, innefattar till stor del tjäns- ter av olika slag, vilka emellertid här ej betraktats som distribution i vanlig mening.
Parti- och detaljhandeln utför ett flertal värdeökande tjänster, som er- fordras för att marknadsföringen skall fungera utan störningar och som är nödvändiga för att kunna tillfredsställa konsumenternas efterfrågan. Exempel härpå är finansiering, kreditgivning och riskbärande, en alltmer kostnads- krävande lagerhållning bl. a. i kyl— och frysutrymmen, varuinformation och andra försäljningsbefrämjande åtgärder.
I syfte att åskådliggöra det sagda på ett förenklat sätt visas i diagram 1 sche- matiskt distributionsförloppet inom livs- medelsområdet år 1960, avseende så- dana varor, som i väsentlig grad grun- dar sig på svenska jordbruksprodukter.
Förädling och distribution av livs- medel utgör en betydande del av det
Diagram 1. Distributionsschema för svenska jordbruksvaror år 1960
Råvaruproduktion: 230 000 svenska jordbruk (> 2 ha) ca 350 000 syselsatta
Import. rå- varor m.m.
j, .
Export Partihandel (insamlande)
i
,...-g.?—
j_
Export (_— ——
Livsmedelsindustri: ca 95 000 sysselsatta, Varav 58 000 vid 1 925 företag1
i i
Partihandel (distribuerande): 28 000 sys- selsatta (all partihandel med livsmedel)
Import. fär- digvaror
v
Detaljhandel: 24 500 livsm.butiker (exkl. storhus- håll) 130 000 sysselsatta
i
Konsumtion
1 Arbetsställen med 5 eller flera sysselsatta.
svenska näringslivet och omfattade en- ligt arbetskraftsundersökningen 1962 över 250000 sysselsatta, varav ungefär hälften kvinnor. Härav var 130 000 sys- selsatta inom livsmedelsdetaljhandeln och ca 32 500 inom partihandeln med livsmedel samt totalt 94 500 inom hela livsmedelsindustrin. Partihandeln och förädlingen inom livsmedelsområdet hade sålunda tillsammans ungefär lika många sysselsatta som detaljhandeln med livsmedel. Livsmedelshandelns nu- varande läge och utveckling skall ne- dan belysas med hänsyn till jordbruks- näringens intresse av att finna avsätt- ning för sina produkter på hemmamark- naden. De framtida avsättningsmöjlig— heterna inom landet för jordbrukets produkter är bl. a. i hög grad beroende av det sätt, varpå livsmedelsindustrin samt parti- och detaljhandeln utveck- las.
1. Partihandel med livsmedel a) Definition Som partihandel räknas definitionsmäs— sigt all försäljning, som sker till andra köpare än den slutliga konsumenten. Man kan skilja mellan partihandelsfunk- tionen som sådan och de företag som fullgör denna uppgift. Som regel utförs partihandelsfunktionen av särskilda företag. Det förekommer dock att an- tingen livsmedelsindustrin eller detalj- handeln fullgör denna funktion helt el- ler delvis. Detaljisternas inköpsförening— ar, industriföretagens försäljningskon- tor, jordbrukskooperationens uppsam- lingsorgan, konsumentkooperationens lagercentraler etc. är exempel på hur andra förädlings- och distributionsled har integrerat och övertagit partihan- delsfunktionen.
Som framgår av tidigare redogörelse omfattar distributionen hela den verk- samhet, som sammanhänger med inköp
och försäljning av varor. Distributio- nen av jordbruksvaror innefattar såle- des både ett insamlande och ett förde- lande moment. Den insamlande parti- handeln utför även i viss utsträckning sådana arbetsuppgifter som kvalitetsgra- dering och paketering och är huvud- sakligen lokaliserad till överskottsom- råden för respektive jordbruksråvaror.
Den distribuerande partihandelns funktioner avser bl. a. produkternas överföring till förädlingsindustri, detalj- handel, storhushåll och andra förbru- kare än konsumenter. Leverantörer till den distribuerande partihandeln är som regel förädlingsindustri eller insamlan- de partihandel. Insamlande och distri- buerande partihandel har under sena- re år börjat utföras av samma företag även när det gäller produkter, som inte förädlas i större utsträckning, t. ex. ägg och potatis. Partihandelns sorti- mentsfunktion gör sig framför allt gäl- lande inom den distribuerande handeln. Den insamlande partihandeln däremot är som regel specialiserad på ett pro- duktslag, varför det är naturligt att för många jordbruksprodukter insamlings- funktionen ofta utförs av förädlings- industrin direkt utan något fristående mellanled. Inom vissa varuområden om- händerhar förädlingsindustrin i bety- dande utsträckning även den distri- buerande partihandeln, t. ex. inom slak- teri- och mejeriområdena.
En partihandelsuppgift som succes- sivt blivit alltmer betydelsefull är de långfristiga krediterna till detaljhan- deln för investeringsändamål. Partihan- deln har på senare år visat ökad aktivi- tet, när det gäller att finansiera det ökade behovet av nyetableringar och moderniseringar hos detaljistkunderna. Så har t. ex. det genom ASK:s kredit- institut totalt utlånade beloppet stigit från ca 3,5 1955 till 21,2 milj. kr 1961. Genomsnittliga nettoutlåningen under
åren 1955—57 var 0,5 milj. kr/år och under åren 1955—61 nära 5 milj. kr/år. Omfattningen av den finansieringshjälp som ASK-grossisterna ger utanför ASK:s kreditinstitut är okänd. På liknande sätt finansierar Ica-företagen sina medlem- mar.
b) Partihandelns struktur och utveck- ling Ett studium av partihandeln med livs- medel försvåras som en följd av bristen på statistiskt underlag, varför en nöj- aktig genomgång av strukturutveckling— en skulle kräva en omfattande special- undersökning. Emellertid belyser till- gängligt material utvecklingstendensen i stort åtminstone inom några sektorer av branschen.
Enligt 1951 års företagsräkning fanns det år 1950 ca 3 774 arbetsställen inom den egentliga partihandeln med livs- medel med en omsättning på 3 650 milj. kr och en sysselsättning på ungefär 22 000 personer. Antalet företag är i dag väsentligt lägre, medan antalet anställ- da år 1960 torde ha ökat till ca 28 000.1 l tabell 15 har en delvis mycket ap- proximativ fördelning skett av försälj- ningen från den mera renodlade parti- handeln med livsmedel på några av de största organisationerna. Särskilt är storleken av den jordbrukskooperativa partiförsäljningen mycket osäker. Vi- dare har partiförsäljningen från kedje- företag som t. ex. Tempo och Epa samt från sådana livsmedelsindustrier utanför jordbrukskooperationen som också be- driver partihandel ej medtagits.
Tabell 16 belyser utvecklingstenden- sen under 1950-talet inom några olika livsmedelsbranscher vad angår omsätt- ningsandel och antal företag bland med- lemmar i Sveriges Grossistförbund. Då andelen medlemsföretag av alla parti- handelsföretag, som arbetar inom re- spektive bransch, är okänd och kan
Tabell 15. Uppskattad partihandelsförsälj— ning till detaljhandeln av livsmedel 1963
Milj. kr KF ......................... 1 100 Ica ......................... 1 200 ASK-grossisterna + SAKO . . . . 1 300 Övriga Grossistförbundets med- lemmar .................... 1 300 Jordbrukskoop. (leveranser till detaljhandeln; uppskattat värde) .................... 2 700 Övriga ...................... 200 Summa 7 800
skifta något under en tioårsperiod, kan siffrorna endast lämnas med reserva- tion. Som regel är flertalet av dess fö- retag medlemmar och täcker den större delen av branschens totala försäljning.
Tabellen belyser i viss mån den kon- centrationsprocess inom den enskilda partihandelssektorn med livsmedel, som ägt rum under 1950-talet. Antalet en- heter minskar successivt samtidigt som omsättningen per enhet växer. Detta gäller särskilt sortimentsgrosshandeln samt i mindre grad specialgrosshan- deln.
Nedan redovisas några uppgifter för några viktigare branscher utöver den översikt, som ges i kap. III: D om Va- ruvägarna.
c) Specialgrosshandet
Specialgrosshandeln med livsmedel ut- görs dels av de jordbrukskooperativa branschorganisationerna och dels av en- skilda partihandelsföretag, av vilka de flesta större företagen är anslutna till Sveriges Grossistförbund. Kooperativa Förbundet, Ica, ASK rn. fl. partihandels- organisationer har i denna framställ- ning hänförts till kategorin sortiments- grossister.
Jordbrukskooperationens respektive branschorganisationer behärskar större delen av den insamlande partihandeln
1 Källa: Folkräkningen del IX, tab. 3.
Tabell 16. Antal partihandelsföretag och omsättningsandel 1950 och 1963
(Medlemmar i Sveriges Grossistförbund )
10 % av företagen Antal företag (exkl. filialer) ligger över (milj. svarar för kr/år) (% av oms) 1950 1963 1950 1963 1950 1963 Kolonial ................. ca245 100 16 35 29 45 Köttl .................... » 40 ca 50 uppgifter saknas Ägg ..................... 35 23 5 6 35 40 Ost ...................... 37 20 3 9 31 33 Spannmål (inkl. fodermedel) 34 34 18 40 39 37
1 Grossistmedlemmarna i Köttbranschens Riksförbund (uppskattning).
Källa: Särskild bearbetning av Grossistförbundets årsomsättningsstatistik.
med jordbruksråvaror, medan deras an- del av den distribuerande partihandeln är lägre. Partihandelsfunktionen utförs på något olika sätt inom respektive branschorganisationer, beroende bl. a. på organisatoriska förhållanden och på de speciella krav varje varuområde stäl- ler, vilket torde framgå av följande kortfattade framställning.
Den enskilda specialgrosshandeln be- står, som framgår av tabell 16, dels av ca 300 huvudsakligen större företag, vil- ka är anslutna till Sveriges Grossistför- bund, och dels av ett större antal mes- tadels mindre fristående grossister. De senare återfinns inte minst inom han- deln med potatis och ägg.
Kött, fläsk och charkuterivaror. Sveriges Slakteriförbund (SS) är hu- vudorganisation för landets 22 slakteri- föreningar och svarar bl. a. för mark- nadsregleringen av kött- och fläsk-
Tabell 1 7 . Slakteriföreningarnas totala för— säljning av varor 1962 (1 000 ton)
Total försäljning ................. 308,8 Därav export .................... _ 41,4 Total inhemsk försäljning .......... 267,4 Därav råvaror till egna butiker, fabriker och styckningsavd.. . . . 98,9 Medlemsåtertag ................ 4,7 Partiförsäljning ................ 163,8
produkter. Varje slakteriförening har sitt fastställda tillförsel- och avsätt- ningsområde, inom vilket den lokala föreningen handhar försäljningen. Över- skott och underskott skall däremot av- sättas respektive täckas genom SS. SS handhar även export och import samt lagringsverksamheten bl. a. med syfte att utjämna säsongvariationerna i slak- ten.
Stockholm och Göteborg, som för hela slaktkroppar är prisnormerande för hela landet, är SS:s egna marknader. Hit levereras varor från bl. a. över- skottsområdena i södra Sverige. Slakteri- förbundets försäljningskontor i Stock- holm omsatte 1962 över 50 milj. kg va- ror till ett värde av ca 275 milj. kr och Göteborgsavdelningen ungefär halva denna kvantitet. Försäljningen sker som regel direkt till detaljhandeln, utom i Stockholm, där en del av handeln med styckningsdetaljer går genom enskild partihandel. (Se vidare tabell 17.) Slak- teriförbundet hade 1962 en omsättning på ungefär 700 milj. kr, och hela den jordbrukskooperativa slakteriorganisa- tionen med ca 13 000 anställda hade en omsättning på över 2 miljarder kr.
Enskilda partihandelsföretag, som en- bart förmedlar köttvaror till detaljhan-
deln, finns i de största konsumtionsor- terna. Partiförsäljningen till detaljhan- deln utgjordes tidigare av hela, halva och fjärdedels kroppar. Under krigs- årens råvaruknapphet övergick flera partihandelsföretag även till styckning och nedskärning av kropparna delvis i industriell skala, och denna utveckling fortgår alltjämt. Den främsta anledning- en till ovannämnda utveckling är struk- turförändringen inom detaljhandeln med livsmedel. Som bidragande orsak kan självbetjäningssystemets ökade ut- bredning nämnas. Den enskilda parti- handeln köper större delen av sina rå- varor från jordbrukskooperativa och från enskilda slakterier. Styckningsföre- tagen (partihandeln) avsätter sina pro- dukter till charkuteriindustrin (råva- ror till korv), storhushåll och till de- taljhandeln. Den ökade efterfrågan på styckningsdetaljer har medfört, att an- talet enskilda partihandlare under 1950- talet ökat från ca 40 till 50.
Importen, som formellt sett är fri, representerar endast en liten del av den totala partihandeln med köttva— ror, vilket beror på att möjligheterna
till kontinuerlig import till konkurrens- kraftiga priser är begränsade. Den im- port som tidvis förekommer sker ge- nom såväl den enskilda som den kon- sumentkooperativa och jordbrukskoope- rativa handeln. Inom fabrikationsledet, d. v. s. charkuterifabriker med parti- handelsdistribution, har en kraftig strukturrationalisering ägt rum under 1950-talet. Antalet enskilda företag har minskat från ungefär 200 st. till ca 100. De stora enskilda fabrikerna har me- delst distributions- och försäljningsfi- lialer i storstäderna i viss utsträckning erhållit en riksomfattande karaktär. Inom konsument-kooperationen har an- talet charkuterifabriker minskat till 45 st. år 1963. Antalet fabriker inom jord- bruks-kooperationen hade minskat till 36 st. år 1963.
Mjölk, ost och andra mejeriprodukter. (Se tabell 18.) Centralorganisationen SMR ombesörjer vissa reklam-, försälj- nings- och marknadsföringsfunktioner, antingen direkt eller genom Riksost och Semper.
Centrala försäljningsuppgifter. För- säljningen av våta varor (k-mjölk, gräd-
Tabell 18. Försäljning av mejeriprodukter i Sverige 1951—61 (1 000 ton)
1951 1956 1961 Invägd mjölk från producent ............................ 3 805,9 3 306,3 3 408,6 Standardiserad k-mjölk och grädde omräknad till helmjölk . 1 008,6 1 072,7 1 149,6 Tillverkat smör ....................................... 106,3 82,4 83,2 Inom landet försålt smör ............................... 80,8 63,8 70,0 Tillverkad ost ........................................ 54,5 50,6 57,6 Inom landet försåld svensk hårdost ..................... 50,5 49,6 50,1 Tillverkningen och försäljningen av ost inom Sverige (1 000 ton) 1951 1956 | 1961 Produktion Hårdost .............................................. 52,1 48,2 55,1 Dessertost ............................................ 2,4 2,4 2,6 Smältost (exkl. Kavli och Kraft) ......................... (1,6) (1,4) (1,0) '! Mesvaror ............................................. (2,2) (3,0) (2,6) ' SMR-anslutna mejerier i % av totalt .................. 94,6 93,5 93,9 (därav Riksostanslutna mejerier i % av totalt) ............ 82,4 85,7 88,0 Oanslutna mejerier i % av totalt: ........................ 5,4 6,5 6,1
de, filmjölk och liknande samt kärn- mjölk och skummjölk) och smör inom respektive mejeriers verksamhetsområ— den handhas av mejeriföretagen själva. SMst direkta försäljningsverksamhet för dessa varor är begränsad till för- medling mellan överskotts- och under- skottsföreningar samt export av smör, som ej kan avsättas på den inhemska marknaden, samt en central försäljnings- stödjande verksamhet, omfattande re- klam, sales promotion etc.
Försäljningen av hårdost på den in— hemska marknaden sker genom Riks- ost, varvid dock försäljningen till de- taljhandeln inom vissa områden över- låtits på vederbörande mejeriföretag. För exporten av ost svarar däremot SMR. Försäljningen av exempelvis ste- rilgrädde, torrmjölk och andra special- produkter av mjölk eller mjölkproduk- ter sker ej genom SMR utan direkt ge— nom mejeriföretagen resp. Semper. Den inhemska försäljningen av kondenserad mjölk och torrmjölk sker genom Sem- per, och exporten av torrmjölk och kondenserad mjölk ombesörjes av SMR och Semper.
Försäljningen till partihandeln. För- säljningen till partihandeln består av torra varor. Inom mejeriindustrin om- besörjes partihandelsfunktionen för smör av SMR och anslutna mejeriföre- tag, för hårdost av Riksost samt för torrmjölk i huvudsak av Semper. För- säljning till partihandeln av dessertost, smältost och mesvaror handhas av de tillverkande mejeriföretagen. Mejeriin- dustrins partihandelskunder utgöres av den enskilda partihandeln, enskilda mångfilialföretag och varuhuskedjor med centrallager, KF m. fl.
Under 1960 sålde SMR smör i parti endast till mejerier, och mejeriföreta- gen smör endast till detaljhandeln och storförbrukare samt Nordiska Engros- centralen. Fr. o. m. 1962 sker även par-
tihandelsförsäljning av smör från an- slutna mejeriföretag till vissa av KF:s lagercentraler. Partiförsäljning av Hård- ost äger rum till samtliga kategorier partihandelskunder och sker huvud- sakligen genom Riksost.
Försäljningen till detaljhandeln. De våta färska varorna försäljes och di- stribueras direkt från mejerierna till detaljhandeln. Leveranserna av dessa produkter sker således i mejeriförening- arnas egen regi till skillnad från de torra produkterna, vilka levereras till detaljhandeln även av andra partihan- delsorgan än mejeriindustrins egna.
Ost tillhandahålles detaljhandeln ge- nom Riksost och mejeriföretagen samt genom special- och kolonialvarugros- sister, den enskilda handelns inköps- centraler och KF:s lagercentraler.
Riksosts försäljningskontor bedriver dels kombinerad lagerhus-, försäljnings- och distributionsverksamhet, dels för- säljning från 5. k. expeditionslager, dels också endast försäljningsverksam— het. I det senare fallet träffas avtal med den lokala mejeriorganisationen om la- gerhållning och distribution av varorna.
Vissa andra ostproducerande med- lemmar har dock medgivits rätt av Riks- ost att själva bedriva försäljning till detaljister inom sitt verksamhetsområ- de. I sammanhanget bör påpekas att Riksost förbehållit sig rätten att ensam sälja på Stockholms-, Göteborgs- och Malmömarknaderna och att överlåtelse av försäljning inte gäller dessa mark- nader.
Inom den enskilda specialgrosshan- deln med ost äger en viss koncentra- tionsprocess rum. Enligt tillgängliga siffror för Sveriges Ostengrossisters förening har sålunda antalet företag minskat med ca 30 % under 1950-talet samtidigt som den totala försäljning-- en (i löpande priser) ökat med ca 30 %. Av den totala ostkonsumtionen
Tabell 1.9. Produktion och försäljning av ägg i Sverige
Den organise-
Ågghandelsorg. Övrig org. parti-
Produktion rade partihan- försäljn. på den handels-förs. på Är delns inköp av svenska den svenska svenska ägg marknaden marknaden tusen ton tusen ton tusen ton tusen ton
1950 ................ 88 1955 ................ 92 1960 ................ 98
42,8 20,3 22,5 39,9 21,1 18,8 43,9 23,3 20,6
1960 _ ca 57000 ton —— distribuera- des ungefär 11000 ton genom enskild specialgrosshandel, varav en tredje- del levererades från Riksost, medan en tredjedel importerades och unge- fär en tredjedel levererades från fri- stående mejerier. Av importen av hård- ost svarade den enskilda partihandeln för ca 40 %.
Ägg. (Se tabell 19.) Den del av den svenska äggproduktionen, som inte kon— sumeras av producenterna själva, när konsumenterna på i huvudsak tre vägar, nämligen:
a) genom den organiserade partihan- deln
b) genom lokala uppköpare och di- stributörer, exempelvis lanthand- lare, butiksbilar och liknande
c) genom direktförsäljning från pro- ducent till konsument. Endast de kvantiteter, som passerar via den organiserade partihandeln, är exakt kända. Till den organiserade partihandeln hänförs dels Svenska Ägghandelsförbundet med anslutna föreningar, dels partihandelsföretag anslutna till Sveriges Äggrossisters förening och dels Kooperativa För- bundet.
Svenska Ägghandelsförbundet har bl. a. till uppgift att vara ett mark- nadsreglerande organ. Med ledning av uppgifter om de olika delmarknader— nas behov fördelar förbundet varje vecka eventuella överskottskvantiteter, vilka fastställs av de lokala äggcentra-
lerna. När äggproduktionen överstiger det inhemska konsumtionsbehovet, av- gör förbundet hur stor del härav som skall exporteras eller undantas marknaden genom t. ex. intorkning, och i det fall den svenska produktio- nen inte är tillräcklig, hur stor im- port som skall ske för att uppnå ba- lans på marknaden.
Hela den organiserade partihandeln, som i stort sett arbetar på likartat sätt, uppsamlar producenternas ägg, anting— en genom hämtning direkt hos produ- centen eller hos uppsamlare, vanligen lanthandlare. Under de senaste åren har direktuppsamling per bil tilläm- pats i allt större utsträckning och torde t. ex. omfatta ca 70 % av äggcentraler— nas totala inköp. I de av respektive partihandelsorganisationer och företag hedrivna äggpackerierna sker kvalitets- och storlekssortering samt förpackning i standardiserade viktklasser. Ägg som uppfyller fastställda kvalitetsnormer förses med stämpel. De större äggpac- kerierna har i ökande utsträckning egna varumärken. Kvalitets- och storlekssor- tering förekommer till stor del inom den organiserade partihandeln.
Inom landet ombesörjer den organi- serade partihandeln dels transporter från äggpackerierna till konsumtions- orterna och dels distributionen till bl. a. detaljhandeln. Dessutom levereras bety- dande kvantiteter till andra partihan- delsföretag.
Potatis. Marknadsförandet av svensk
matpotatis har särskilt tidigare i största utsträckning skett genom många små partihandelsenheter samt direkt från producent till konsument. Under senare år har dock en viss koncentration mot färre och större enheter ägt rum inom partihandeln. Dessutom har även en minskning av direkthandeln från odlar- na förmärkts. Ett av skälen härtill är det ökade intresset hos olika organisa- tioner och livsmedelsföretag att få hög- kvalitativ matpotatis, vartill bl. a. Svensk Matpotatiskontroll (SMAK) verksamt bi- dragit. Bland dessa organisationer och företag märks KF, Ica, ASK, SLR och Metrobutikerna AB, som även i ökad ut- sträckning har kontrakt med odlarna för leverans av kvalitetspotatis. En ökande andel av matpotatisen passerar genom kommersiella lager- och sorte— ringsanläggningar och vidareförsäljes alltmera i konsumentförpackningar. Denna utveckling torde medverka till att matpotatisen alltmera kommer att passera genom större partihandelsföre- tag, som bör ha goda möjligheter att förmedla kvalitetspotatis. En förutsätt- ning härför är givetvis att producenter- na genom användandet av lämpliga sor- ter och odlingsmetoder kan få fram full- god råvara.
Spannmål. Jordbrukarnas saluöver- skott av spannmål försäljs huvudsakli- gen till handelsföretag som inte själ- va industriellt bearbetar varan. Salu- överskottet av spannmål omhändertas till ca 70 % av de jordbrukskooperativa föreningarna och ca 30% av andra branschföretag. Samtliga branschföretag har under 1950-talet kraftigt utbyggt sina anläggningar för spannmålslagring och torkning. Den del av brödsäden som jordbrukarna säljer direkt till kvarn uppgår numera till en mycket liten del av kvarnarnas behov. Förekom- mande export av såväl brödsäd som fodersäd ombesörjs som regel av
branschföretagen, varvid spannmålsreg— leringsorganet Svensk Spannmålshandel
lämnar bidrag till täckande av under- skott enligt den statliga jordbruksregle- ringen.
I fråga om den beredskapslagring av brödsäd, som omhänderhas av Svensk Spannmålshandel, sker omsättningen av denna lagervara som regel så, att Svensk Spannmålshandel från bransch- företagen inköper av dessa från odlare inköpt vara. Svensk Spannmålshandel försäljer själv kvarnvara och utförsel- vara direkt till de svenska kvarnarna resp. till de utländska köparna. I den mån beredskapslagrad vara avsätts till utfodringsändamål på den svenska marknaden, säljer Svensk Spannmåls- handel som regel först varan till branschföretagen, som sedan i sin tur vidareförsäljer till de slutliga foder- köparna.
Branschföretagen handeln är följande: 1) Jordbrukskooperativa föreningar,
bestående av dels Svenska Lantmän- nens Riksförbund med dess med- lemmar, centralföreningar och lant- mannaförbund samt med till dem anslutna lokal- och lantmannaför- eningar och dels de 5. k. lagerhus- föreningarna, sammanslutna i Svens- ka Spannmålsföreningarnas Samor- ganisation;
2) De enskilda större branschföretagen handlar som regel även med export— och importspannmål. Dessa företag är som regel anslutna till Svenska Foderämnes- och Spannmålsimpor- törernas förening; 3) De enskilda mindre branschföreta- gen bedriver huvudsakligen handel inom landet och är som regel an- slutna till Föreningen Sveriges Spannmålsintressenter; 4) Kooperativa Förbundet.
Samtliga ovannämnda branschföretag
inom Spannmåls-
driver i större eller mindre omfattning partihandel med spannmål. De flesta spannmålsföretagen har av naturliga skäl sina anläggningar praktiskt taget helt inom Götaland och Svealand. Den enskilda spannmålshandeln är koncen— trerad till södra Sverige.
Införsel av kvarnspannmål har tidi— gare till största delen verkställts av de olika kvarnföretagen. På senare år har även Svenska Lantmännens Riksför- bund importerat betydande kvantiteter spannmål, och 1962 uppgick denna im- port till ungefär 100 000 ton, motsva- rande ett värde på 44 milj. kr. Den to- tala importen av kvarnspannmål var 1963/64 ca 300000 ton eller nära hälf- ten av förbrukningen.
d) Sortimen tsgrosshandel
För sortimentsgrosshandeln är de torra specerivarorna den största varugrup- pen, men färskvarornas betydelse ökar dock snabbt.
Inom den enskilda sektorn är be- nämningen kolonialvaror fortfarande kvar för de varor dessa grossister le- vererar till moderna allivsbutiker. Blockbildningen inom livsmedelshan- deln sträcker sig bakåt till partihandels- ledet (se tabell 15).
Ica—företagen. De fyra detaljistägda inköpscentralerna har under 1950—talet något mer än fördubblat sin omsätt— ning räknat i löpande priser. Genom- snittliga försäljningen per arbetsställe har stigit från ca 7 till över 16 milj. kr.
Det frivilliga samarbetets omfattning har ökat under 1950-talet. Inköpscentra- lernas inflytande över medlemsbutiker- nas handlande har ökat. Man kan be- trakta Ica-rörelsen som en frivillig ked- jebildning, som nu uppträder betydligt mera enhetligt än för ett decennium se- dan både på inköps— och försäljnings- sidan.
Inköpscentralernas sortiment inom Hakonbolaget, AB Eol, Speceristernas Varuinköp, Nordica har breddats be- tydligt. För färskvarorna har utveck- lingen varit särskilt snabb under de sista åren. Så har t. ex. hos Speceris- ternas Varuinköp andelen färskvaror ökat från 11,5 % av hela försäljningen 1955 till 33 % i början av 1962.
Enskild kolonialvarugrosshandel. In- om kolonialvarugrosshandeln pågår en kraftig strukturförändring, vars främs- ta kännetecken är koncentration till större företagsenheter (nedläggande av filialer och fusion av företag), bredd- ning av sortimentet och närmare sam- arbete mellan parti- och detaljhandeln.
Inom ASK-sektorn (vilken svarar för ca 80 % av omsättningen i de till Gros- sistförbundet anslutna kolonialvarufö— retagen) låg 1950 hälften av gruppens årsomsättning i företag med mindre än 9 milj. kr. År 1963 hade medianföreta- get inom ASK en årsomsättning på ca 12 milj. kr. Vidare utfördes detta år 68 % av omsättningen av företag (in- klusive filialer och dotterbolag) med över 50 milj. kr i årsförsäljning. När det gäller storleken av varje arbets- ställe är storleksförskjutningen inte lika påtaglig. Aritmetiska medelvärdet låg 1950 på 3,8 milj. kr, och 1963 hade ge- nomsnittet stigit till 13,2 milj. kr. Före- tagskoncentrationen kan ännu inte an- ses avslutad. Även inom den till Sve- riges Grossistförbund anslutna SAKO- gruppen har motsvarande koncentra— tion ägt rum, och dess 36 medlemmar hade 1961 en omsättning på ung. 230 milj. kr. Ett intimt samarbete mellan SAKO och ASK har etablerats, varige- nom bl. a. fusioner mellan medlems- företag underlättas och gemensam in- köpspolitik bedrives.
Sortimentsbreddningen gäller främst vissa färskvaror och s. k. »icke-livsme- del». Företagskoncentrationen och sor-
timentsbreddningen får närmast ses som ett resultat av motsvarande strukturella förskjutningar inom detaljhandeln och har skapat förutsättningar för ett när- mare samarbete mellan parti- och de- taljhandel. Genom ökad »köptrohet» och mera strömlinjeformade rutiner har man kunnat sänka kostnaderna för va- ruhantering, transport, orderupptagning och kontorsrutiner. Trots omsättnings- ökningen har antalet sysselsatta mins- kat i t. ex. ASK-gruppen med 20 % un- der 1950-talet. Den ökade integrationen mellan parti- och detaljhandelsledet har också en mera dynamisk aspekt. Inom de grupper som bildas (ibland i mera formell form som frivilliga kedjor) för- söker man i allt större utsträckning att få till stånd ett samlat marknadsförings- program, som innefattar olika mark- nadsbearbetande åtgärder (reklam, spe- cialförsäljningar etc.). Dessa utveck- lingstendenser får även återverkningar på marknadsföringen av färskvaror.
Det s. k. cash & carry-systemet inom partihandeln innebär ett självbetjä- ningssystem för detaljhandlare, vilka får tillträde till partihandlarens lager för att där själva välja ut, betala kon- tant och köra hem sina varor. Systemet kan anses vara ekonomiskt fördelaktigt för småköpare och de detaljhandlare, som har behov av att kunna komplette- ringsköpa mellan de ordinarie leverans- tillfällena.
Cash & carry har nått sin största ut- veckling inom kolonialvarugrosshan- deln. Det första lagret öppnades 1956, och år 1960 torde ca 35 cash & carry- lager vara i bruk vid företag, som är anslutna till Sveriges Grossistförbunds kolonialvarusektion. Enligt en utred- ning av Grosshandelns Utredningsinsti- tut avseende år 1961 beräknades 15— 20 % av kolonialvarubranschens omsätt- ning gå via cash & carry-företag. Den snabba utvecklingstakten av cash &
carry-lager under senare delen av 1950- talet synes nu ha stagnerat.
Kooperativa förbundet. Under 1950- talet har en genomgripande förändring skett inom olika områden av den kon- sumentkooperativa distributionen av livsmedel, vilket bl. a. belyses av det minskade antalet konsumtionsförening- ar och livsmedelsbutiker. Visserligen har huvudparten av varorna till buti- kerna under hela perioden förmedlats genom KF:s partihandelsavdelningar eller de egna industriernas försäljnings- avdelningar, men varuförmedlingen i övrigt har ändrat karaktär.
Tidigare levererade KF:s livsmedels- avdelningar livsmedel och andra varor till 12 st. försäljningskontor och 7 de- påer med egna lager. Härifrån försåldes varorna till konsumtionsföreningarna, vilka som regel försåg resp. livsmedels- butiker från egna centrallager. Parti- handelsfunktionen omfattade sålunda förr ofta två lagringsmoment. En bety- dande del av leveranserna skedde dock direkt från fabrik till föreningarnas lager. I syfte att rationalisera partihan- delsarbetet startade KF omkring år 1950 en uppbyggnad av ett landsomfattande nät med s. k. lagercentraler, vilka var och en direkt levererar livsmedel m. m. till ett varierande antal konsumtions- föreningars butiker. Genom denna ut- veckling har bl. a. en lagringsfunktion eliminerats. År 1962 fanns 35 köld-, grönsaks- och lagercentraler, vilka för- medlade varor till konsumtionsförening- ar, representerande mer än hälften av Iivsmedelsbutikernas försäljning. Den genomsnittliga årsomsättningen i dessa centraler uppgick år 1962 till ca 30 milj. kr, med en variation från ungefär 8 milj. kr till 90 milj. kr. Butikernas växande storlek och varuvolymens ök- ning i kombination med kapitalkostna- dernas stegring har medfört en stegrad genomsnittlig omsättningshastighet av
lagercentralernas varor, med betydande skillnader mellan olika produkter. Det- ta har bl. a. inneburit, att de av lager- centralerna förmedlade varukvantite- terna ökat mycket kraftigare än anlägg- ningarnas volymmässiga storlek, vilket bl. a. medverkat till att sänka enhets- kostnaderna. De genomsnittliga kostna- derna för lagercentralernas livsmedels- verksamhet (exkl. utfrakter) är 1963 översteg ej 5 % av partihandelsförsälj- ningen. För att få fram de totala parti- handelskostnaderna inom konsument- kooperationen måste även kostnaderna för KF:s centrala inköpsavdelningar läggas till.
Lagercentralernas ökade effektivitet har möjliggjorts bl. a. tack vare hante- ring i stora kvantiteter, ackordsarbete och genom en betydande mekanisering av verksamheten, varvid bl. a. pallast- ningens möjligheter kunnat utnyttjas. Även i andra avseenden har stordrif- tens fördelar tillvaratagits, som t. ex. genom en än bättre samordning av in- köp, reklamåtgärder och konsulentverk- samhet etc. Den ökade förekomsten av konsumentförpackade varor, ofta av märkesvarukaraktär, kan i detta sam- manhang nämnas som en bidragande orsak till såväl detaljhandelns som par- tiledets ökade effektivitet inom konsu— ment-kooperationen. Detta har lett till en förskjutning bakåt av paketerings— arbetet till såväl livsmedelsindustrin som till partihandelsledet, och denna tendens kan förväntas fortsätta.
Fortfarande levereras dock en bety- dande del av varorna ej genom lager- centralerna utan direkt till butikerna, bl. a. från konsument-kooperativa ba- gerier och charkuterifabriker. Detta gäller t. ex. bröd, kött- och charkuteri- varor samt även varor som öl, läske- drycker, vissa mejeriprodukter m. m. Däremot levereras numera smör liksom sedan länge margarin genom KF:s la-
gercentraler och ej som tidigare direkt till butikerna. Detta torde i framtiden i ökad utsträckning även bli fallet för vissa andra varor.
Den konsument-kooperativa partiför- säljningen av livsmedel från KF:s in- köpsavdelningar och livsmedelsindu- strier ökade från ungefär 450 milj. kr år 1950 till ca 1 100 milj. kr år 1963. Dessutom levererade konsumentkoope- rativa bagerier och charkuterifabriker detta år varor direkt till butikerna för över 700 milj. kr. I övrigt kan några varor illustrera vad som hänt under denna period. Beträffande margarin har t. ex. volymen i ton ökat med 43,5 % och i partihandelsvärde med 90 % mellan 1950 och 1961. För socker har en kvan- titetsminskning skett med 22 % under samma tid, medan den totala viktsmäs- siga partiförsäljningen från egna och utomstående företag av kött, fläsk och charkuterivaror ökade med ungefär 17 %.
2. Detaljhandel med livsmedel
a) Livsmedelskonsumtion och butiksför- säljning
För att kunna beräkna den svenska de- taljhandelsförsäljningen av livsmedel kan man utgå från de beräkningar av den totala livsmedelskonsumtionen i landet, som utförts inom statens jord- bruksnämnd och som redovisas i kap. ll, tabell 1.
Det bör påpekas, att redovisningen i tabell 1 ger en systematisk undervärde- ring av livsmedelskonsumtionen. Detta beror dels på att t. ex. restaurangernas och de andra storhushållens konsumtion värderats till detaljhandelspriser och dels på att förädlade varor som konser- ver, djupfryst etc. i vissa fall upptagits endast till råvarans detaljhandelspris, medan kostnaderna för tjänster m. m. ej medräknats. Jordbrukarnas hemmakon-
Tabell 20. Konsumtionen av livsmedel i Sverige år 1962 (exklusive omsättnings- skatt)
(Fördelning enligt socialstyrelsens undersök- ning 1958, framräknad enligt konjunkturin- stltutets beräkning av den privata livsmedels- konsumtionen 1958—62)
Må?" Procent
Detaljhandelns försälj-
ning av livsmedel. . . . 10 000 80,2 Egna produkter från
jordbruk och träd- gård ............... 780 6,4 Produkter uttagna från
rörelse ............. 100 0,8 Produkter genom avtal. 30 0,3 Restaurang- och kafé-
måltider ............ 1 220 10,0 Skolluncher ........... 190 1,5 Andra fria måltider. . . . 100 0,8 Hushållens konsumtion,
summa ............. 12 420 100,0
sumtion har räknats i jordbrukarpriser. Värdet av den verkliga livsmedelskon- sumtionen torde därför vara högre än i tabellen, och felmarginalen tenderar att öka under senare år.
Den totala livsmedelskonsumtionen (inklusive öl och läskedrycker) räknad i konsumentpriser inklusive varuskatt år 1963 beräknas sålunda uppgå till nära 14 miljarder kr. Hela denna varumängd passerar emellertid inte genom buti- kerna. En del utgör naturakonsumtion vid jordbruken och andra fastigheter samt direktleveranser till andra konsu- menter. En betydande del når konsu- menten via restauranger och andra ser- veringar, som huvudsakligen gör sina inköp genom andra kanaler än genom detaljhandeln. Vidare konsumeras livs- medel vid storhushåll av olika slag som sjukhus, skolor, restauranger, kaféer, militära förband, industrimässar m. m.
Det torde vara ogörligt att exakt kon- statera hur stor del av livsmedelskon- sumtionen som går vid sidan om detalj- handeln, men vissa beräkningar kan ut-
föras. I tabell 20 redovisas en sådan uppdelning av totalkonsumtionen 1962 enligt konjunkturinstitutets beräkningar.
Beräkningen fyller ingen högre grad av exakthet men tyder på att ca 80 % av hushållens livsmedelskonsumtion består av varor, som hushållen köper i buti- kerna.
Livsmedelsbutikernas totala omsätt- ning omfattar förutom livsmedel även försäljning av bl. a. kemisk-tekniska ar- tiklar och även andra varor såsom to- bak, tidningar och hushållsartiklar. Lanthandeln, som fortfarande har en betydande numerär, har sedan gammalt haft ett mycket allsidigt sortiment, och detsamma gäller naturligtvis i ännu hög- re grad varuhusen. Dessutom sker en icke oväsentlig livsmedelsförsäljning ge- nom bl. a. specialbutiker som t. ex. kon- ditorier, frukt— och konfektyraffärer, korvstånd, torghandel etc.
Försäljningen inom livsmedelshan- deln är således inte identisk med den totala livsmedelsförsäljningen även om den säljer den övervägande delen här- av. Detta bör beaktas i den följande framställningen, som huvudsakligen re- dovisar totala omsättningssiffror för fö- retagen, vari ofta även en viss restau- rantförsäljning ingår.
b ) Organisationsformer Den vanligaste organisationsformen inom detaljhandeln är det enskilda fö- retaget under ledning av innehavaren själv. I stor utsträckning sker dock fri- villig samverkan mellan parti- och de- taljistleden med initiativ från båda le- den. Konsumentkooperationen har ett landsomfattande butiksnät och kan i vidsträckt bemärkelse betraktas som det största mångfilialföretaget i Sverige. Under 1950-talet har de enskilda mång- filialföretagen ökat i betydelse liksom i någon mån expeditionshandeln, om-
| i i
Tabell 21. Detaljhandeln med livsmedel 1962 (ungefärliga värden)
.. Antal försälj- Omsättning Foretagsform ningsställen % milj. kr %
Konsument-kooperation .................. 5 3401 21,8 2 820 25,8 Jordbruks-kooperation ................... 1 320 5,4 400 3,7 Mångfilialföretag ........................ 250 1,0 690 6,3 Övrig enskild detaljhandel2 ............... 17 500 71,4 6 990 63,8 Expeditionshandei (försäljning utan öppen
butik) ............................... 100 0,4 50 0,4
Totalt 24 510 100,0 10 950 100,0
1 Inkl. varubussar. Av totalantalet tillhör 140 butiker (omsättning 70 milj. kr) fristående kon-
sumtionsföreningar.
2 Inkl. torghandel, kiosker, konditorier etc. enl. Detaljhandelns utredningsinstitut.
fattande telefonorderföretag, samköps- föreningar eller liknande, vilka arbetar utan öppen butik. Slutligen förekommer en grupp av jordbrukskooperativa buti- ker, som ägs av mejeri- och slakteriför- eningarna.
Tabell 21 innehåller uppgifter om beräknat butiksantal och ungefärlig omsättning år 1962 inom ovannämnda organisationsformer. Det bör under- strykas, att en del av sifferuppgifterna inom den enskilda sektorn bygger på relativt grova uppskattningar men att de angivna talen något så när torde återspegla de faktiska förhållandena.
Av den totala livsmedelsomsättningen i butikerna torde uppskattningsvis ca 15 % av försäljningen ske genom buti- ker, som på det hela taget står utanför organiserad ekonomisk samverkan.
Gruppbildningarna inom varudistri— butionen arbetar i flera hänseenden efter olika riktlinjer. De förskjutningar i marknadsandelarna, som kan inträffa i framtiden, är av direkt betydelse för såväl jordbrukare som konsumenter. Man får heller inte bortse från möjlig- heten, att utländska distributionsföretag i framtiden kan komma att spela en viss roll i svensk distribution om Sverige anslutes till den europeiska marknaden.
I det följande ges först en översikt över verksamheten inom enskild och
konsumentkooperativ detaljhandel. Där- efter sammanfattas de viktigare utveck- lingsdragen hittills inom handeln med livsmedel som bakgrund till en bedöm- ning av jordbrukets nuvarande och framtida avsättningsförhållanden.
c) Enskild detaljhandel
Inom den enskilda sektorn drives varje butik självständigt av sin innehavare. I vissa fall förekommer en eller flera fi- lialer i anslutning härtill. Härtill kom- mer varuhuskedjor av typen Tempo, Epa m. fl. samt livsmedelskedjor av mera lokal karaktär som t. ex. Metro och Norrmalms. Den enskilda detaljhandeln är emellertid synnerligen heterogen, och livsmedel tillhandahålls genom många olika typer av försäljningsställen. I stä- der och tätorter börjar allivsbutiken bli den alltmer förhärskande affärstypen, men därtill förekommer fortfarande bu- tiker med mera specialiserat sortiment av traditionell typ som t. ex. mjölkbuti- ker, grönsaksaffärer, charkuteributiker etc. På landsbygden har lanthandeln med sitt breda sortiment av allehanda dagligvaror av såväl livsmedel som icke-livsmedel, jordbruksförnödenheter, byggnadsmaterial m. m. ännu stor ut- bredning, även om dessa butiker årli- gen minskar i antal, bl.a. som följd av det krympande befolkningsunderla-
get och en viss sortimentsomläggning. Tillsammans säljer lanthandeln dock för närvarande för lika mycket som varu- husen tillsammans.
För att möta konkurrensen från mångfilialföretagen och andra block- bildningar har allt flera av de enskilda livsmedelsbutikerna frivilligt etablerat samverkan för att söka lösa gemensam- ma problem. Ett primärt sådant sam- arbetsområde är inköpen av varor. Nära 8500 av totalt ca 13 000 enskilda livs- medelshandlare var år 1964 delägare i de 5. k. inköpscentralerna (Ica), som är ett gemensamt samarbetsorgan för AB Hakon Svensson, AB Eol, AB Speceris- ternas Varuinköp och Nordica och som för medlemmarnas räkning inköper och distribuerar livsmedel m. m. De anslut- na detaljisterna köper dock endast ca en tredjedel av sitt varubehov genom Ica — bl. a. levereras större delen av färskvarorna direkt från mejerier, slak- terier, äggcentraler, margarinfabriker, bagerier etc. — samt köper också åt- skilliga kolonialvaror från andra parti- handelsföretag. Under senare år har också tillkommit grossistledda, frivilliga detaljistkedjor, där ett antal butiker or- ganisatoriskt knyts till ett eller flera partihandelsföretag. Hit hör bl. a. Vivo— kedjan, som har internationell utbred- ning men som i Sverige drivs i svensk regi. I Sverige uppges denna kedja år 1964 omfatta ca 19 svenska grossistföre- tag och ungefär 1 100 detaljister.
Emellertid har varken Ica-organisatio- nen eller de frivilliga kedjorna inskränkt sig till att syssla enbart med inköpsfrå- gor. Under de senaste åren har även strävanden att överta vissa försäljnings- funktioner förekommit. De anslutna fö- retagen söker således att ordna gemen- sam annonsering och gemensamma kani— panjer. Skylten utåt mot allmänheten ges ofta en ensartad prägel lned angi- vande av inköpscentralens respektive kedjans nanm. Etablering och finansie- ring sker i dag i större utsträckning än tidigare på initiativ från handelsföre- tagen. Härvid får köpmannen inte sällan hyra butikslokalen av leverantören, som står för hyreskontraktet med fastighets- ägaren.
Antalet egentliga livsmedelsbutiker inom enskild handel inklusive mång- filialföretag, dvs. butiker med specerier samt färskvaror i varierande utsträck- ning, beräknas utgöra ca 16 000 st. Den sammanlagda livsmedelsomsättningen vid dessa butiker har uppskattats till över 5000 milj. kr. Beräkningarna av- ser endast företag, anslutna till Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF) , och förutom varuhusen och några större filialföretag torde ytterst få av de egent- liga enskilda livsmedelsbutikerna stå utanför denna organisation.
Någon tillförlitlig statistik rörande förändringarna i butiksantalet förelig- ger inte. SSLF:s medlemsantal har un- der perioden 1954—59 minskat med ca
Tabell 22. Antal nedlagda och nyetablerade butiker 1960——62 inom enskild livsmedelsdetaljhandel
Nedlagda Nyetablerade Livsm. Lant- Livem. Lant- handel handel Tom” handel handel Tata” 1960 ..................... 270 163 433 110 25 135 1961 ..................... 361 253 614 89 13 102 1962 ..................... 530 441 971 85 2 87 Totalt 1 161 857 2 018 284 40 324
Tabell 23. Enskilda livsmedelsbutiker av olika slag, 1961
Procentandel av:
Antal Summa butiker omsättn.
Specerier enbart ....... 12 5 Specerier + mjölk eller
specerier + kött ..... 35 27 Specerier + mjölk +
kött ............... 6 5
Specerier + mjölk + kött + grönsaker + djupfryst (allivsbuti-
ker) ............... 41 57 Mjölk och bröd m. m.. . 1 1 Uppgift saknas ........ 5 5
Summa 100 100
100 per år, och enligt tillgänglig stati- stik skulle t. ex. under år 1962 971 buti- ker ha lagts ned och 87 nya större buti- ker tillkommit. Dessa uppgifter är dock inte exakta, eftersom medlemsantalet kan påverkas även av andra orsaker än nedläggningar och nybyggnader. Anta- let nedlagda och nyetablerade butiker inom enskild detaljhandel med livsme- del framgår av tabell 22.
Antalet självbetjäningsbutiker utanför konsument-kooperationen har ökat från 08 st. år 1950 till 946 st. år 1955 och 3655 år 1962. Häri inräknas bl. a. ett antal ombyggda manuella butiker, vilka sålunda ej är nyetableringar. Antalet en- skilda livsmedelsbutiker av annat slag än SB framgår f. 6. av tabell 23. Denna
Tabell 24. Andelen enskilda SB-butiker i olika storleksklasser och andelen av om- sättningen 1961
Omsättnings— Andel av Andel av storltek (1 000- antalet (%) omsatctnlngen al kr) (A)
250 12 3
251— 500 39 24 501—1 000 38 40 över 1 000 11 33 100 100
visar att allivsbutikernas andel av hela antalet livsmedelsbutiker är ca 41 %, omfattande ca 60 % av omsättningen inom den enskilda dealjhandeln med livsmedel. Allivsbutikerna omfattar stör- re delen av självbetjäningsbutikerna men även ett antal betjäningsbutiker. Fördelningen av antal och omsätt- ningsandel på olika storleksgrupper av självbetjäningsbutiker visas i tabell 24. Härav framgår att ett relativt stort antal självbetjäningsbutiker fortfarande är av liten storlek, även om dessa represente- rar en lägre andel av omsättningen. Självbetjäningsbutikerna represente- rade år 1961 ca 21 % av antalet enskilda livsmedelsbutiker och svarade för unge-
Tabell 25. Jämförelse av intäkter, kostna- der och lönsamhet i olika butikstyper 1961
Manuella SB-bu— allivsbu- tiker tiker (750 000- (500 000— 1 000 000 750 000 kr) kr) Års- omsättn. Försäljning (inkl. egna varuuttag exkl. oms.) 875 555 584 574 Bruttovinst (uppnådd marginal) ........... 18,6 % 17,4 % Omkostnader (% av om— sättningen) Personal exkl. inneha- varen .............. 6,8 % 7,3 % Lokal ................ 2,2 % 1,5 % Kontor ............... 0,4 % 0,5 % Reklam .............. 0,1 % 0,1 % Underhåll ............ 0,4 % 0,3 % Transporter ........... 0,3 % 0,5 % Räntor (utbetalda). . . . 0,4 % 0,2 % Avskrivningar ......... 1,4 % 1,2 % Försäljningskostnader (återbäring, emballa- ge, paketering m.m.) 2,9 % 2,4 % Summa 14,9 % 14,0 % Beräknad ersättning till innehavaren med fa- milj ............... 1,6 % 3,2 % Ränta på eget kapital.. 0,3 % 0,5 % Summa omkostnader . . 16,8 % 17,7 % Företagarvinst ........ +1,8 % —0,3 %
får 39 % av försäljningen i dessa och andelen ökar successivt.
Beträffande utvecklingen av livsme- delssortimentet inom enskild detaljhan- del sedan 1950 finns inga tillförlitliga uppgifter. F. n. torde dock större SB— butiker totalt ha bortåt 2500 artiklar, varav större delen är livsmedel och ett ökande antal är icke-livsmedel (non- foods).
Marginaler, kostnader och lönsamhet inom enskild handel visas i en utred- ning av Detaljhandelns Utredningsinsti- tut (tabell 25).
De synliga omkostnaderna stiger vid ökande företagsstorlek på grund av att innehavaren i större grad måste anlita anställd arbetskraft och uppgår till ca 15 % i större självbetjäningsbutiker. Löne- och personalkostnadern-a svarar i de större självbetjäningsbutikerna för nära hälften av omkostnaderna samt i större manuella butiker något mer än hälften. Omsättningen per sysselsatt är oftast högre vid självbetjäning än i mot- svarande betjäningsbutiker.
Nettovinsten i procent minskar med stigande företagsstorlek. Självbetjä- ningsbutikernas nettoresultat 1961 va- rierade mellan 20 600 och 35 000 kr be- roende på storlek, mot 16000 kr —— 25 000 kr för manuella allivsbutiker och ca 17000 kr för större manuella lant- handelsbutiker (inklusive ränta på eget kapital). Dessa belopp skall täcka er—
sättningen för familjens och den egna arbetsinsatsen samt ersättningen för risktagande m. m. Variationerna mellan olika företagsstorlekar i fråga om netto— resultatet är dock betydande men sam- manhänger också med olikheter i fråga om konkurrenssituation, personallöner och hyresnivä på skilda orter. För att en nyetablerad livsmedelsbutik i centralt läge skall kunna ge en tillfredsställande lönsamhet krävs i allmänhet en omsätt- ning av åtminstone 1—11/2 milj. kr/år.
d) Konsument-kooperativ detaljhandel Den konsument-kooperativa distribu— tionsformen har under sin mer än 60- åriga tillvaro utvecklats till landets största »kedjeföretag» inom livsmedels— området såväl vad antalet butiker som vad omsättningen beträffar. Denna kraf- tiga expansion beror till viss del på att mångfilialsystemet använts, varvid stor- driftens fördelar kunnat utnyttjas be- träffande inköp, distribution, orderru- tiner, försäljning m. m. Nedanstående tabell 26 visar utvecklingen mellan 1950 och 1963 .av självbetjänings- och olika typer av betjäningsbutiker inom livs- medelsområdet.
Av tabell 26 framgår bl. a., att det to- tala antalet livsmedelsbutiker minskat med 2 652 st. mellan 1950 och 1963 eller i genomsnitt 204 per år, samtidigt som antalet självbetjäningsbutiker ökat med 234 per år. Efter 1960 har den årliga
Tabell 26. Antalet livsmedelsbutiker inom konsument-kooperationen 1950—68
1950 1955 1960 1961 1962 1963 Självbetjäningsbutiker ..... 131 1 479 2 896 3 097 3 169 3 176 Diverse .................. 2 993 2 360 1 248 1 039 807 479 Speceri ................... 1 261 905 526 419 340 276 Charkuteri ............... 1 195 755 272 206 145 115 Mjölk .................... 1 538 1 212 629 537 435 344 Fisk ..................... 124 113 72 81 72 60 Varubussar ............... 94 182 206 211 229 234 Summa livsmedelsbutiker . . 7 336 7 006 5 849 5 590 5 197 4 684 Härav icke SB-butiker ..... 7 205 5 527 2 973 2 493 2 028 1 498
Tabell 27. Relativa antalet SB-butiker i olika storleksklasser och deras andel av SB-omsätlningen 1963
Procent av Procent av 033533? antal SB- SB-omsätt- butiker ningen —499 33,7 14,4 500—999 40,4 33,9 1 000— 25,9 51,7 100 100
nedläggningstakten i genomsnitt utgjort ca 370 livsmedelsbutiker eller ca 7 % per år. Samtidigt ökar självbetjänings- butikernas genomsnittliga storlek suc- cessivt, så att självbetjäningsbutiker med över 1 milj. kr i årsomsättning sva- rar för en ökande andel av den totala livsmedelsförsäljningen (tabell 27) . Man kan förmoda att antalet livsmedelsbuti- ker inom konsument-kooperationen re— dan år 1970 nedgått till under 2 000 st.
År 1962 utgjorde konsument-koopera- tionens 3169 SB-butiker ungefär 55 % av hela antalet egna livsmedelsbutiker (inklusive varubussar), och de svarade för ca 75 % av totalomsättningen i livs- medelsbutikerna.
Tabell 27 visar resultatet av en sär- skild utredning inom KF för år 1963 över resultaten i SB-butikerna. Härav framgår att 66 % av SB-butikerna med en årsomsättning över 500000 kr om- fattade ca 86 % av försäljningsvolymen inom denna butikstyp. Man kan utgå från att många mindre SB- och själv- betjäningsbutiker kommer att nedläg- gas, samtidigt som nya SB-butiker med över 1 milj. kr i årsomsättning samt ett antal ombyggda betjäningsbutiker till- kommer.
Parallellt med tendensen mot större självbetjäningsbutiker och livsmedels- industrins och paketeringsteknikens ökande betydelse har även livsmedels- sortimentet utvidgats såväl i bredd som
djup i de konsument-kooperativa buti- kerna under 1950-talet. År 1952 hade en modern SB-butik inom rörelsen ca 800 livsmedelsartiklar, medan en mot- svarande SB-butik 1962 hade över 1 500 livsmedelsartiklar jämte 700 artiklar av typ icke-livsmedel eller totalt 2 200 ar- tiklar. Ovan redovisas kortfattat resul- taten av en särskild undersökning om varierande sortimentsgruppers före- komst i olika konsument-kooperativa butiker, avseende år 1961 (tabell 28).
Tabellen belyser den dominans, som allivsbutikerna intar inom konsument- kooperationen. Allivsbutikerna har ett relativt fullständigt livsmedelssortiment, vilket bl. a. omfattar grupperna spece- ri, chark., kött, grönsaker, frukt, mjukt bröd, mejerivaror och djupfryst. Olika typer av specialbutiker med begränsat livsmedelssortiment utgör fortfarande ca 30 % av antalet konsumbutiker och 18 % av försäljningsvärdet, men som framgår av tabell 26 minskar dessa bu- tikstyper successivt.
Paketeringens stora betydelse vid sor- timentets utökning, särskilt i SB-buti- kerna, bör framhävas. De industriellt
Tabell 28. Livsmedelsbutiker, fördelade efter sortimentsgrupper, 1961 (5 572 buti-
ker, % ) Om— Butiks/sortimentstyp Alfta] sättn. 4) % Allivs-butiker .SB ........ 52,7 71,2 .Betjänings-. 17,8 11,0 Speceri butiker. . 4,0 2,3 Kött-charkuteri » 3,3 2,3 Mjölk-bröd » 8,2 3,7 Speceri/charkuteri » 4,9 3,8 » [mjölk » . . 3,7 2,6 Fisk eller frukt m.fl. special- butiker ................. 1,7 0,7 Varubussar (närmast av all- livs-typ) ................ 3,7 2,4
Tabell 29. Genomsnittliga kostnader i 458 SB-butiker inom konsument-koopera- tionen 1963
Försäljning per butik (exklusive allmän varu- skatt): 1 200 000 kr.
Bruttoöverskott .......... 16,9 % Återbäring .............. 2,8 % 14,1 % Kostnader Löner inkl. pension ....... 7,2 % — Hyror ................... 1,5 % _— Övriga kostnader ........ 4,3 % — Avskrivningar ........... 0,6 % 13,6 % Nettoöverskott ........... 0,5 %
förädlade livsmedlen förpackas vid in— dustrierna, och beträffande färskvaror som kött, grönsaker, frukt etc. utförs förpackningsarbetet i ökande utsträck- ning i KF:s lagercentraler eller i sär- skilda paketeringscentraler.
För att illustrera livsmedelsbutiker- nas kostnader lämnas i tabell 29 en sam- manställning över 458 SB-butiker med i genomsnitt 1,2 milj. kr i ärsförsäljning (exklusive oms.).
För att starta en miljonbutik torde f. n. krävas ett kapital på ungefär 155000 kr, varav ca 90 000 kr i inred- ningar (kyl-, frys-, hyllutrustning etc.) och ca 65 000 kr i varulager.
Totala kostnaderna ligger som regel minst en procentenhet högre i SB-buti- ker med omkring 500000 kr i årsom- sättning. Detta beror på att särskilt lö— ner och även andra kostnader procen- tuellt tenderar att öka vid liten årsom- sättning.
e) Något om detaljhandelns kostnader
Som framgått av ovanstående översikt- liga framställning av detaljhandelns ut- veckling under 1950-talet har betydan— de förändringar inträffat såväl beträf- fande dess struktur som dess arbetsfor- mer. Antalet företag har minskat och storleken ökat. Allivsbutiker baserade på självbetjäning och med ett omfattan- de sortiment ersätter i allt större ut- sträckning de traditionella specialbuti- kerna. Organiserad samverkan med par— tihandeln, särskilt beträffande inköps- frågorna, blir alltmera vanlig och kon- kurrensen hårdnar, inte minst mellan »handelsblocken». Emellertid konstate- ras i kapitel IV om marginlalförhållan- dena, att spännvidden mellan konsu— mentpriser och jordbrukarpriser för motsvarande varor tenderat att öka. Detta beror till en del på att förädlings- industrins och handelns prestationer ut- ökats och numera kräver relativt större ersättning än råvaruproduktionen, vil- ket bl. »a. förklaras av den ökade insat- sen av en mångfald tjänster. Inom de- taljhandeln med livsmedel, som är syn- nerligen kostnadsberoende, har detta bl. a. tagit sig uttryck i ökande kostna— der och stigande bruttomarginal. Till- gängligt material för utvecklingen inom livsmedelsbranschen är dock synnerli- gen bristfälligt, och inom konsument- kooperationen belyses utvecklingen för samtliga butiker (inkl. varuhus, skobu- tiker m. ni.) av tabell 30.
Tabell 30. Överskott och kostnader i samtliga konsument—kooperativa butiker 1950—63 ( % av försäljning, exklusive allmän varuskatt)
613351?” Löner Övr. omk. Avskrivn. öäfåltått Försäljning 1950 ............... 16,5 8,8 3,6 0,9 3,2 1 680 1956 ............... 19,1 10,3 4,0 1,4 3,4 2 784 1960 ............... 20,8 10,6 4,8 1,6 3,8 3 247 1961 ............... 21,4 11,0 5,0 1,6 3,8 3 510 1962 ............... 22,4 12,0 5,0 1,5 3,7 3 783 22,6 12,2 5,2 1,6 3,6 4 104
Tabell 31. Beräkning av kostnadsprisindex för livsmedelsbutiker 1950—1963
År
Personal- kostnader
Lokal- kostnader
Ränte— kostnader
Transport- kostnader
Samtliga kostnader
Vägningstal .......... 71 22
Indextal 1950 ............... 100 100 100 100 100 1951 ............... 110 111 111 . 110 1954 ............... 128 123 111 . 126 1955 ............... 139 127 128 . 136 1959 ............... 173 158 155 162 169 1960 ............... 191 159 166 168 182 1962 ............... 246 166 151 177 223 19631 .............. 273 165 137 177 241
4 3 100
1 Preliminära uppgifter. Källa: Detaljhandelns Utredningsinstitut.
Det bör påpekas, att tabellen inne- fattar såväl livsmedelsbutiker som varu- hus och olika speeialbutiker. Eftersom försäljningsandelen för de senare bu- tiksformerna ökat och man här tilläm- pat betydligt högre marginaler än i livs- medelsbutikerna, torde tabellvärdena särskilt för bruttoöverskott och löner från och med senare hälften av 1950- talet ej vara representativa för kon- sument-kooperativa livsmedelsbutiker. Som bl. a. framgår av tabell 29, uppvisar hruttoöverskottet och lönekostnader i livsmedelsbutiker betydligt lägre pro- centtal än ovanstående totalsamman- ställning. Båda tabellerna visar dock lönernas dominerande roll inom detalj- handeln, och man kan notera att deras andel av bruttoöverskottet har varit näs- tan oförändrad sedan 1950. Lönernas andel av försäljningen (exkl. oms.) har dock ökat mellan 1950 och 1962, och bruttoöverskottet har utvecklats parallellt härmed. Andelen för såväl av— skrivningar som övriga omkostnader (hyror, räntor m. m.) av försäljningen har dock ökat ännu mera. Nettoöver— skottet innefattar bl. a. återbäring på närmare 3 % år 1962 och har i övrigt huvudsakligen disponerats för alltmer
kapitalkrävande investeringar i nyare butiker m. m. De totala kostnaderna (inkl. avskrivning men exkl. återbäring) har ökat från 13,3 % av försäljningen år 1950 till 19,0 % år 1963. Mellan 1950 och 1963 har löner och övriga kostna- der absolut sett mer än tredubblats, me- dan försäljningen (i löpande priser, exkl. oms.) mer än fördubblats. Löne- kostnadernas andel av den totala för- säljningen har i realiteten ökat med ca 40 % sedan 1950.
I syfte att ge en ytterligare belysning av kostnadsutvecklingen inom detalj- handeln med livsmedel under 1950-talet visar tabell 31 hur de viktigaste faktor- kostnaderna förändrats. Personalkost- nader, lokalhyror, kapitalkostnader och transporter svarar normalt för nära 80 % av detaljhandelns kostnader (exkl. varuinköp).
Tabell 31 visar bl. a. att totalkostna- derna ökat med 141 % och lönerna än mer sedan 1950. Mellan 1959 och 1963 har personalkostnaderna stigit med ca 58 %. Kostnadsstegringen inom detalj- handeln är sålunda större än såväl livs- medelsprisernas höjning enligt kon- sumentprisindex som försäljningsök— ningen inom detaljhandeln. Konsument-
priserna har som följd av denna utveck- ling stigit mera än detaljhandelns in- köpspriser.
3. Sammanfattning Som framgår (av ovanstående redogörel- se för livsmedelsdistributionen har sto- ra förändringar inträffat sedan 1950. Utvecklingen inom de olika distribu- tionsleden kännetecknas bl. a. av en ökad samverkan och har även påverkats av förändringarna inom t. ex. livsme- delsindustrin. Dessutom finns givetvis ett intimt samband med den allmänna förändringen av samhälls- och befolk- ningsstrukturen. I det följande sammanfattas några väsentliga punkter i denna utveckling, dels gemensamma utvecklingsdrag, dels sådana som är typiska för partihandeln med livsmedel och dels sådana som är särskilt utmärkande för detaljhandeln.
Gemensamma utvecklingsdrag.
1) Koncentration av handeln till städer och tätorter har ökat som en följd av bl. a. befolkningsomflyttningen och bi- lismens expansion.
2) Konkurrensbegränsningslagen med förbudet mot fasta bruttopriser har medverkat till att öka pris- och kvuali- tetskonkurrensen inom livsmedelshan- deln, vilket bl. a. medverkat till en rör- ligare prissättning.
3) Horisontell och vertikal integra- tion, innebärande fastare kontakter mel- lan parti- och detaljhandel. Detta har tagit sig uttryck i en utveckling av mångfilialföretag med central ledning samt tillkomsten av såväl detaljhandels- som grossistledda frivilliga kedjor. Här- igenom har det i större utsträckning va- rit möjligt att rationalisera varudistri- butionen.
4) Den ökande förpaketeringen och
förädlingen av livsmedel har överflytbat arbetsuppgifter på förädlingsindustrin från såväl parti- som detaljhandeln.
Partihandeln 5) Strukturförändring -— företagskon- centration _ stordrift. En utveckling mot färre och större partihandelsföre- tag har skett, inte minst inom sorti- mentsgrosshandeln. Dels har småföretag lagts ned och dels har fusioner ägt rum. Inom den enskilda sektorn har en ökad integration mellan detalj- och partihan- deln förekommit, med bl. a. ökat finan- siellt stöd från partihandeln. Integratio- nen har bl. a. medfört en ökad koordi- nation såväl ur inköps- och varuban- terings- som ur försäljningssynpunkt. Cash- & carry-handeln har hittills vuxit. Genom tillkomsten av lager- (inköps-) centraler parallellt med en strukturom— vandling inom detaljhandeln har den fysiska varudistributionen rationalise- rats. Organisatoriska och finansiella skäl har sålunda motiverat ökad stor- drift, varvid bl. a. även orderrutinerna har förbättnats.
6) Förskjutning av vissa distributions- funktioner bakåt i distributionskedjan. Bl. a. har livsmedelsindustrin och parti- handeln övertagit en del arbetsuppgifter från detaljhandeln, som t. ex. pakete- ring av vissa färskvaror, ofta i särskil— da förpackningscentraler. En del av det- ta arbete har haft en kvalitetshöjande effekt som t. ex. sortering av potatis, lagring av ost, styckning av kött, kvali- tetssortering av ägg etc.
7) Sortimentsutvidgning med ett bre- dare och djupare sortiment. Ökad andel färskvaror, särskilt under senare år. En viss förskjutning från special- till sorti- mentsgrosshandel har ägt rum.
8) Aktivare marknadsföring, innefat— tande deltagande i resp. livsmedelsin— dustriers centralt organiserade försälj- ningskampanjer med understöd av
reklam, hutiksdemonstrationer, konsu- lentverksamhet m. m.
9) Tendens till sammanlänkning av insamlande och distribuerande parti- handel med t. ex. vissa jordbruksråva- ror (potatis, ägg etc.).
Detaljhandeln
10) Självbetjäningssystemets snabba ut- bredning inom livsmedels-detaljhandeln har möjliggjort mera arbetsbesparande försäljningsformer och motverkat de- taljhandelns kostnadsökningar. Årsför- säljningen per sysselsatt har ökat.
11) Nedläggning av mindre Iivsme- delsbutiker och ökning av den genom- snittliga butiksstorleken framför allt i städer och tätorter. Antalet livsmedels- butiker minskades år 1963 med omkring 1 600 st. eller ungefär 7 %. Nyetablerade allivsbutiker planeras numera för en årsomsättning på ett par miljoner kro- nor.
12) Ökning av sortimentets bredd och djup med flera varumärken och intro- ducerandet av nya varuslag (t. ex. djup- fryst). En modern allivsbutik har sålun- da för närvanande bortåt 1 500 livsme- delsartiklar förutom hundratals artiklar av icke-livsmedel.
13) Höjda kvalitetsanspråk från kon- sumenterna har medfört större krav på distributionsapparaten, och detaljhan- deln i synnerhet, vilket bl. a. lett till sti- gande investeringar i större butiker, ut- rustade med bl. a. kyl— och frysutrym- men.
14) Tendens mot stigande kostnader inom handeln som t. ex. högre löner, hyror och ökade kapitalanspråk. Effek- ten härav har i någon mån motverkats dels som följd av en omsättningsökning per butik och dels av genomförda ratio- n-aliseringsåtgärder, som inneburit bätt— re kapacitetsutnyttjande.
D. Varuvägar för viktigare jordbruks- varor
Inledning. I det föregående har en över- siktlig framställning givits av svensk livsmedelsindustri och livsmedelsdistri- bution. Som komplementhärtill skall här varuvägarna för viktigare jordbruksva- ror belysas genom en särskild undersök- ning, som utförts för år 1960. I syfte att på ett lättfattligt sätt illustrera varuvä- garna har »varuflödesscheman» använts. Dessa scheman ger endast en statisk och översiktlig bild av läget vid en viss tidpunkt. Kontinuerliga varuflödesdia- gram för en följd av år skulle klarare illustrera hur varuvägarna förändras.
Uppläggningen av undersökningen har i stort sett skett efter nedanstående riktlinjer:
1 . Medtagna produkter:
socker
ägg konsumtionsmjölk
ost
fettvaror
potatis kött, fläsk, charkuterivaror
2. För varje produkt har eftersträvats en uppdelning enligt följande grun- der:
råvaruproduktion upphandling insamlande partihandel förädling distribuerände partihandel detaljhandel storförbrukare (restauranger, sjuk- hus, militärförband, skolor, före- tagsmatsalar m. m.)
konsumtion
Dessutom har komplettering skett med uppgifter om import och export. För att erhålla en avstämning mellan
producerad och konsumerad kvantitet har i möjligaste mån hänsyn tagits till lagerförändringar i de olika distribu- tionsleden, hur stor del av producerade kvantiteter som åtgått för utsäde samt den del av produktionen som av olika skäl aldrig nått konsumenten.
3. Uppdelning på olika organisations- former:
jordbrukskooperativ handel större enskilda partihandelsföretag övrig enskild parti- respektive de- taljhandel konsumentkooperativ handel kedjeföretag
Till kedjeföretagen har räknats de riksomfattande kedjorna Tempo och Epa och lokala kedjor som t. ex. Metro och Norrmalms. I princip betraktas han- delsföretag med minst 10 butiksenheter som kedjeföretag, men i en del fall kan avvikelser ha skett från denna regel.
Materialinsamling. För att kartlägga de olika distributionsvägarna har kvan- titetsuppgifter insamlats från tillgäng- lig statistik och genom insamling av data från organisationer och företag. Däremot har det ej varit möjligt att er- hålla värdeuppgifter.
Beträffande vissa jordbruksprodukter som t. ex. mjölk finns data om den tota- la produktionen och konsumtionen. I andra fall, t. ex. i fråga om potatis, har jordbruksnämndens konsumtionsberäk- ningar använts som utgångspunkt vid undersökningar.
Med utgångspunkt från uppgifter om totala produktions- respektive konsum- tionskvantiteter har i första hand upp- gifter insamlats på olika sätt hos större organisationer och företag (jordbruks- kooperationen, KF, Ica, ASK, industrier etc.). Den restpost som därefter återstått har fördelats på grundval av förfråg- ningar hos »representativa» företag, vil-
ket medfört att beräkningarna för varor som t. ex. potatis och ägg delvis fått grundas på uppskattningar.
I varuflödesdiagrammen varuvägarna i mycket stora drag. Varu- strömmarna går ifrån producent till konsument, varav följer att till respek- tive led inkommande kvantiteter går in från vänster och därefter ut till höger. Om in- och utgående kvantiteter ej över- ensstämmer (som t. ex. för ost), beror detta som regel på lagerförändringar.
illustreras
1. Socker. (Se diagram 2)
Av diagram 2 över sockerdistributio- nen framgår, att distributionen uppde- lats i följande delar:
betodling, import
insamlande partihandel, förädling av
sockerbetor distribuerande partihandel
detaljhandel
storförbrukare direktkonsumtion, export
På grund av att den svenska socker- indnstrin är samlad i ett företag med monopolställning, Svenska Sockerfa- briks AB, har det varit relativt lätt att få en allmän uppfattning av marknads- situationen.
Betodling, import. Uppgifter om bet- odling och import har för Sockerbo- lagets del hämtats från den kalkyl som utgör underlag för avtalet om socker- näringen för 5-årsperioden 1960/61— 1964/65. Betodlingen sker på kontrakts- basis.
Betkvantiteten beräknades 1960 till 1 768 500 ton rena betor, vilket motsva— rar en betraktad kvantitet (före 13 % jordavdrag) på ca 2 033 000 ton.
Sockerbolagets inköpskostnad för be- torna har för 1960 beräknats till 127,5 milj. kr. Till detta kommer bl. a. att
Diagra'i'n 2. Schema over distributionsvagarna för—s—oclker—Mögoglh stora drag)
%ilyäät, SOCKER 1960 tusen ton
RÅVAHUPHOD. F'ORÄDLING PARTIHANDEL DETALJHANDEL
STORF'O'RBRUKARE
KONSUMENT
STOR-
I
ENSKILD €£$ DETA LJH.
KEDJE— HANDEL FORET.
SV. BETOR SSA 17685 . TILLVERKN.
HUSHÅLL
BAGERIER
8370 BIPROD.
IMPORT (SSA)
M. FL.
' _ KONSUM' _ BUTIKER
IMPORT (|) (om)
+ INDUSTRIER
310 (INKL." mo. BAGERI sron- HUSHÅLL)
SSA EXPORT (E)
%.
bolaget betalar en del av betfrakterna samt att utsädet tillhandahålles odlarna gratis. Dessutom erhåller odlarna vissa biprodukter -— melass och betmassa _ till lägre pris än gängse marknadspris. Sockerbolaget importerar normalt inte något färdigt socker. Däremot förekom- mer import av råsocker på normalt ca 27 000 ton.
Enligt uppgift från jordbruksnämn- den importerades 33 800 ton färdigt socker under 1960, 30 100 ton år 1961, 39200 ton år 1962 och 49500 ton år 1963. Det importerade färdiga sockret, som framför allt u-tgjorts av strösocker, har främst använts för industriella än- damål och har då till största delen im- porterats av industrierna direkt. I nå- gon mån har även partihandeln infört färdigt socker, huvudsakligen för för- säljning till bagerier och konditorier, men även socker till direktkonsumtion har importerats av partihandeln, främst syltsocker.
Insamlande partihandel, förädling av sockerbetor. Sockerbolagets totala sockerproduktion, i vilken inräknats sockret ur importerad råvara, har un- der 1960 totalt beräknats utgöra ca 280000 ton. Sockrets försäljningsvärde uppgick enligt kalkylen till ca 262 milj. kr.
Produktionen av biprodukter, till vil- ka bl. a. hänförs melass och betmassa, beräknades detta år uppgå till följande kvantiteter och värden:
Försälj- ningsv.
Ton milj. kr
Betmassa .............. 770 000 2,29 Melass ................ 67 000 10,85
837 000 13,14 Särskilt bidrag från den statliga regleringsfon- den för socker för bet- odling på Gotland och
Öland ............... 2,02
Summa
Utöver denna biproduktstillverkning framställde Sockerbolaget ungefär 22000 ton sirap, som ej medtagits i varnflödesdiagrammet, och råsocker för denna framställning inköptes från ut- landet. Dessutom förekom legotorkning av betmassa till s. k. betfor för odlarnas räkning och tillverkning av egen betfor ur återköpt betmassa från odlarna m. rn.
Distribuerande partihandel. I dia- grammet har den distribuerande parti- handeln uppdelats på ASK—företag, Ica:s partihandel, övrig privat partihandel samt konsumentkooperationen. Av Sockerbolagets sockerproduktion för försäljning inom landet, 278000 ton, passerade 227 500 ton eller ca 82 % den reguljära partihandeln.
Detaljhandel. Endast en liten del av Sockerbolagets försäljning sker di- rekt till detaljhandeln, vilket delvis be- ror på Sockerbolagets bestämmelser om viss minimikvantitet vid leverans. Sålunda distribuerades 5 970 ton direkt till kedjeföretag och 3900 ton till den övriga privata detaljhandeln.
Storförbrukare. Såväl storhushåll som bagerier och konditorier erhåller den övervägande delen av sina socker- leveranser från den privata partihan- deln. Enligt jordbruksnämndens beräk- ningar skulle bagerier, konditorier och kexfabriker totalt förbruka något över 20000 ton, varav de erhåller ungefär 1ha direkt från Sockerbolaget. Den öv- riga livsmedelsindustrins förbrukning av socker var enligt industristatistiken över 50 000 ton.
Konsumtion. Enligt jordbruksnämn- den uppgick den totala konsumtionen år 1960 till 310 000 ton, varav Sockerbo- laget producerat ca 280 000 ton, impor- ten utgjorde 34000 ton och exporten 4 000 ton.
2. Ägg. (Se diagram 3)
Liksom vad gäller distributionen av po- tatis är det ogörligt att exakt kartlägga distributionsvägarna för ägg, bl. a. där- för att en stor del försäljes direkt till konsumenter. Därför har en del beräk— ningar fått gönas angående bl. a. hem- makonsumtion och direktförsäljning till konsumenter.
Olika led i äggdistributionen. Enligt jordbruksnämndens beräkningar upp- gick konsumtionen av ägg under år 1960 till ungefär 87 000 ton, medan im- porten var 500 ton och exporten utgjor- de 10 200 ton, som levererats av den organiserade partihandeln. Den inhems- ka produktionen torde sålunda ha varit omkring 97 000 ton. Härav har den or- ganisenade partihandelns invägning en- ligt jordbruksnämnden uppgått till om- kring 44 000 ton. Av konsumtionen har alltså mindre än hälften passerat den reguljära partihandeln, medan resten ut- gjorts av producenternas egen konsum- tion, producenternas direktförsäljning till den enskilda partihandeln och de- taljhandeln, till konsumenter samt torg- handel.
Följande led ingår i distributionen av ägg:
produktion, import
insamlande handel (inklusive packe- rier) distribuerande partihandel (inklusive kringföringshandel)
detaljhandel
storförbrukare konsumtion, export
Den insamlande handeln sker på många olika sätt. Ungefär % av uppsam- lingen torde ske direkt hos äggprodu- centern—a och utförs till stor del av par- tihandeln, som i egna packerier storleks- och kvalitetsgraderar samt förpackar äggen. Lanthandeln torde ombesörja ca
15—20 % av uppsamlingen. Vissa större hönserier, ofta belägna i närheten av tätorter, har egna packerier och distri- buerar ägg direkt till detaljhandel och konsumenter.
Inom äggproduktionen är över- och underskottsområdena inte så skarpt av- gränsade från varandra som i fråga om andra jordbruksprodukter. Sålunda har t. ex. Gotland och västkustområdet stor detaljförsäljning under sommaren, och då konsumeras en större del än eljest av den egna produktionen, men de är på det hela taget överskottsområden. Norrland är å andra sidan genomgåen- de ett underskottsområde och beräknas endast täcka % av behovet med egen äggproduktion.
En speciell form av partihandel ut- gör den s. k. kringföringshandeln, som nästan helt ligger utanför invägningen. En betydande del av totalproduktionen distribueras på detta sätt och är svår att närmare ange till storlek och värde. Dessutom varierar antalet utövare med äggtillgången, då dessa företagare ofta bedriver ägghandel som en bisyssla, där en del av försäljningen även sker direkt till konsumenter. Dessa ägg är som re- gel ej kvalitetssorterade och säljs ofta under beteckningen »garanterat färska lantägg».
Produktionens fördelning. Den inväg- da kvantiteten, 44 000 ton, fördelade sig 1960 på följande sätt: Svenska Ägghandelsförbundet (SÄ)
och anslutna organ ............ 28 500 ton Kooperativa Förbundet (packeriet
i Hässleholm) ................ Privata partihandlare, företrädes-
vis anslutna till Sveriges Ägg- grossisters Förening (restpost). .
1300 »
14 100 » 43 900 ton
I syfte att få en uppfattning om den äggkvantitet som distribuerades utanför invägningen har i första hand produ- centernas hemmakonsumtion och di- rektförsäljningen till konsumenter upp-
Diagram 3. Schema över distributionsvägarna för ägg 1960 ( i stora drag)
%%Q ÄGG 1960 tusen ton
! , INSAMLANDE DISTRIBUERANDE PRODUCENT HANDEL HANDEL DETALJHANDEL STOHFURBRUK. KONSUMENT
11,3 2.3 _
PACKERIER SÄ E ' 5-5 KEDJE- 2.3 9.5 ANSL. TILL |-03 OCH ÄGG— 5.3 ) gunKEn 8
j_) SÄ H CENTRALER 5.
_| 2.0 sron- 3.1
HUSHÅLL
Nl
11.1 0.5 ENSKILDA PACKEHIER
ENSKILD 14.2 OVR. PARTIH. 2,7 x ENSKILDA ICA ' BUTIKER
2. N
97,0 INDUSTHIEH —)' 83,0 A (EXKL. IND.
OCH BAGERIER)
ENSKILDA ÄGG —) GHOSS. ”3 05
() KF 0-3 PACKERI
0.2 N ]1.2 2.9 BAGERIER
"L 65 KF
LANTHAND. KONS. JB KONSUM- 7,5 M-FL- 11,9 1-3 FOREN. 5.05 BUTIKER
N/ NI
Is
EGEN KONS. o. DIREKTFORS.
TORG— HANDEL
KRING- FORINGS- HANDEL - M M. EXPORT (E) 10,2
IMPORT (|) 0,5
skattats. Den förra var år 1960 enligt statens jordbruksnämnd 15 000 ton, me- dan äggproducenternas direktförsälj- ning till konsumenter beräknats uppg till 16 400 ton. '
Med utgångspunkt från den beräkna- de totala produktionen erhålles under tidigare angivna förutsättningar följan- de fördelning av äggdistributionen:
Ton
Total konsumtion = inhemsk pro-
duktion + import — export:. . . . 87 300 Partihandelns invägning + import
— export: .................... — 34 200 Konsumtion utom invägningen: ..... 53 100 Producenternas konsumtion ....... — 15 000 Producenternas försäljning direkt
till konsumenter ............... — 16 400 Kringföringshandel, försäljning från
producent till detaljhandel, torg-
handel etc. (restposl) ............ 21 700
Av den angivna restposten var kring- föringshandeln av betydande storlek men varierar från år till år. Större de- len av producenternas direktförsäljning (utom den egna konsumtionen och för- säljning till konsumenter) torde dock ske via partihandeln och direkt till de— taljhandeln. Härav torde direktförsälj- ningen till detaljhandel vara den mest betydelsefulla. Torghandeln får betrak- tas som relativt obetydlig.
SÄ och äggcenlraler. SÄ jämte anslut- na centraler svarade 1960 för nära 2/3 av den totala invägningen på ca 44 000 ton. Centralerna sköter distributionen inom sina egna områden. SÄ fördelar ev. överskott till underskottsområden, men leveranserna sker i regel direkt till dessa, och även import och export om- besörjes genom SÄ. Följande uppställ- ning för år 1960 visar fördelningen av de sålda kvantiteterna:
Sålt av äggcentraler i överskottsområ- Ton den inom de egna distrikten ....... 11 100 Levererat från överskotts- till under- skottsområde via SÅzs förmedling. . 9 500 SÅzs försäljning .................... 2 800 SÅ:s export ....................... 5 500
28 900
SÄ-centraler Ton Inkommande Egna packerier .................... 28 500 Import ........................... 300 Privata äggrossister ................ 100 28 900 Utgående Ton Export ........................... 5 500 Butikskedjor ...................... 1 200 Privat detaljhandel ................ 10 100 Ica ............................... 500 Konsumentkooperationen ........... 5 300 Storhushåll ........................ 2 000 Industrier ......................... 1 400 Bagerier .......................... 2 900 28 900
Enskilda äggrossister. De största en- skilda företagen är medlemmar i Sve- riges Äggrossisters Förening, som är ansluten till Sveriges Grossistförbund, medan åtskilliga företag inte är med- lemmar. Av de år 1960 anslutna 34 före- tagen bedrev 9 så gott som uteslutande distribuerande partihandel, medan in- samlande partihandel förbunden med äggpackeri förekom vid de återstående driftsenheterna. Även de distribuerande partihandelsföretagen var ofta integre- rade med ett eller flera äggpackerier. 28 var lokaliserade till produktionsom- rå'den och 6 till underskottsmarknader- na i Stockholm och Norrland. Den sammanlagda invägningen hos privata äggrossister torde under 1960 ha uppgått till omkring 14 000 ton. En del av före— tagen bedriver tidvis en betydande ex- port.
Enskilda äggrossister
Utgående Ton Export ........................... 4 000 Butikskedjor ...................... 1 100 Privat detaljhandel ................ 4 100 Ica ............................... 800 Konsumentkooperationen ........... 1 200 Privat partihandel ................. 1 400 Storhushåll ........................ 900 Industrier ......................... 300 Bagerier .......................... 600
Konsumentkooperationen. Lagercen- traler och konsumtionsföreningar er— höll under 1960 största delen av för- medlade ägg genom köp hos SÄ.—centra- ler (5300 ton) och enskilda äggrossis- ter (1 200 ton). Härutöver levererades ca 1 300 ton ägg, som insamlats i egen regi genom KF:s äggpackeri i Hässle- holm.
Industrier och bagerier. Sekunda ägg säljs huvudsakligen till industrier och bagerier, medan återstoden används till äggmassa, som också bl. a. levereras till bagerier och i mindre utsträckning till industrier. Försäljningen av invägda sekunda ägg var under 1960 (enligt SÄzs beräkningar) totalt 3 400 ton, var- av 600 ton äggmassa och 2800 ton di- rektförsäljning. Såväl industrierna som bagerierna köper också prima svenska ägg. Dessutom förekommer säsongmäs- sigt vissa kompletteringsköp genom im- port. Med industrier avses här de båda fabrikerna för torkade äggprodukter i Hälsingborg och Töreboda.
Tendenser. Som framgått (av denna framställning går över hälften av pro- duktionen utanför den organiserade partihandeln. Emellertid medför kon- sumenternas och handelns ökade krav på kvalitet, sortering och förpackning att inköpen direkt från producent successivt minskar, medan en ökande andel går genom den reguljära handeln. Även den hårdare konkurrensen *har tvingat handeln att försäkra sig om re— gelbundna leveranser. De flesta parti- handlare med ett mera fullständigt livs- medelssortiment har även ägg i sitt sor- timent. Detta medverkar till att den hittillsvarande utvecklingen mot större enheter såväl för den insamlande som för den distribuerande partihandeln med ägg förstärkes. Det är även tänk- bart att en omstrukturering av varu- vägarna kommer att ske t. ex. genom ökad vertikal integration bakåt från
distributionsleden. Under år 1963 har ett kvalitetsbetalningssystem samt sär- skilt packeribidrag fastställts av statens jordbruksnämnd. Syftet är i första hand att stimulera till ökad kvalitetsproduk- tion av ägg.
3. Konsumtionsmjölk. (Se diagram 4) Sveriges mjölkkonsumtion uppgick 1960 till 1 329 000 ton enligt följande fördel- ning:
Ton Från mejerier såld mjölk .......... 984 000 Producenternas direktförsäljning. . . 65 000 Producenternas egen konsumtion. . . 280 000 1 329 000
Varje mejeriförening svarar för mjölk- distributionen inom sitt område och endast på några platser distribueras mjölk av flera leverantörer. I Malmö konkurrerade således Påhlssons Mejeri, Malmö Nya Mejeriförening och Malmö Mjölkcentral, men alla är medlemmar i SMR. I Stockholm ombesörjdes distribu- tionen av Mjölkcentralen och Nens Me- jeri. Det sistnämnda företaget erhöll mjölken från Mjölkcentralen och svara- de 1960 för ca 15 % av mjölkdistribu- tionen i Stockholm. Nens Mejeri har emellertid sedermera inköpts av Mjölk- centralen. Varje SMR:s medlemsområde är självförsörjande, varför utjämnings— leveranser genom SMR av såväl mjölk som grädde förekommer i ringa grad.
Mejeriernas försäljning av konsum- tionsmjölk fördelade sig 1960 på följan- de sätt.
Ton Procent
Egna mejeributiker ...... 40 000 4 Privat detaljhandel ...... 545 000 55 Konsumentkooperationen. 256 000 26 Storhushåll (restauranger, skolor, sjukhus, militär- förband o. d.) .......... 136 000 14 Industrier och bagerier . . . 7 000 1
984 000 100
Diagram 44. Schema över distributionsvägarna för konsumtionsmjölk 1960 ( i stora drag)
Ö WE KONSUMTIONSMJO'LK1960 tusen ton
INSAMLANDE . PRODUCENT HANDEL o FURÄDLING DETALJHANDEL STORFORBRUKARE KONSUMENT
MEJERI- BUTIKER
STOR- HUSHÅLL
ENSKILD DETALJ- HANDEL
K—MIULK 1465
MJULKKONS. 1322
984. MELFÖRS. mamman _ AV KONS. MJULK
INDUSTHIER
KONSUM- BUTIKER
SKUMMJÖLK 90 GRÄDDE 40
BAGERIEH
DIREKTFÖHS.
HEMMAFÖRBRUKN.
Försäljningen över disk utgjorde 841 000 ton år 1960 eller nära 86 % av försåld konsumtionsmjölk från mejeri. Av återstoden gick 143 000 ton till stor- hushåll samt till industrier och bagerier. Inom SMR väntar man att storhushål— lens relativa nandel kommer att öka ut- över nuvarande ca 14 %. Dessutom förekommer fortfarande en liten direkt- försäljning från mjölkproducent till konsument.
Smöret följer i stora drag samma varu- vägar som konsumtionsmjölken med un- dantag av de kvantiteter som distribue- ras genom vissa av KF:s lagercentraler.
4. Ost. (Se diagram 5)
Tillverkning. Till ystning har av pro- duktmjölken använts ca 400 000 ton hel- mjölk och 140 000 ton skummjölk.
Som framgår av nedanstående sam— manställning uppgick tillverkningen av ost under 1960 till 53 900 ton enligt sta- tens jordbruksnämnd. Härav tillverka- des 93 % vid mejeriföreningar, anslut- na .till SMR. Resterande 3500 ton till- verkades av övriga mejerier, villea drivs som bolag, enskilda firmor eller eko- nomiska föreningar.
Ton Tillverkning ..................... 53 908 Total försäljning av svensk ost ..... 52 746 Export ......................... — 3 211 Försäljning inom landet av svensk ost .......................... 49 535 Import ......................... + 7 321 Total oslkonsumlion (inkl. svinn o. lättnad)l ..................... 56 856
Härtill kommer tillverkning och för- säljning av 2 575 ton mesvaror och 1700 ton smältost. Av tillverkningen var ungefär 51 300 ton hårdost och ca 2600 ton dessertost. Skillnaden mellan tillverkning och försäljning beror på en lagerökning. Tillverkarna av specialost (smältost, dessertost och mesvaror) säl—
Tabell 32. Mejeri/öreningarnas och Riks- osls försäljning 1960
Mejerifö- .
reningar Räkågst Ton Privata partihandlare. . _— 4 200 Ica .................. 500 2 900 KF .................. 700 5 800 Enskild detaljhandel,
storhushåll ......... 19 900 11 800 Leverantöråtertag ..... 4 100 _ Export ............... —— 2 900 Mejeriföreningar ....... —— 3 000 Smältostfabrikanter . . . —— 600 25 200 31 200
jer och distribuerar direkt till parti- och detaljhandeln. Bland smältostfabri- kanterna dominerade Kavli.
Distribution. Den helt övervägande delen av den svenska osten försåldes av Riksost (SMst ostlagerförening u.p.a.) och mejeriföreningarna.
Beträffande den del av ostförsälj- _ningen som ej ombesörjes av Riksost
har en ungefärlig fördelning på olika köparkategorier gjorts (tabell 32).
Ostimporten på 7 300 ton har förde- lats procentuellt på grundval av tull- uppgifter.
Den totala exporten uppgick till 3 200 ton, varav Riksost exporterade 3100 ton och bl. a. smältostfabrikanterna res- terande kvantitet.
Ostdistributionen genom den enskil- da partihandeln (exkl. Ica) fördelade sig på följande sätt:
Ton
Från Riksost ...................... 4 300 Fristående mejerier ................ 3 400 Import ........................... 3 200 10 900
1 Under lagringen uppstår ett avsevärt svinn på grund av viktminskning. Detta upp- ges kunna uppgå till bortåt 15 % på inhemsk och högst 5 % på importerad konsumtions— färdig ost. Viktminskningen sker under hela lagringen såväl inom tillverkningsledet som i senare led.
Diagram 5 . Schema
över dfsfrfllufionsvägarna för ost 412760— ”( ! stor; drag)
S&W-"55" OST 1960 tusen ton
MIOLKPRODUCENT
FORÄDLING
INSAML. OCH
DIST. PARTIHANDEL
DISTRIBUERANDE
PARTIHANDEL
DETALJHANDEL KONSUMENT
SMR
MEIERIER
RÅ- VAROR
OVRIGA p—n MEIERIER
DESSERT
32,0
I-0.3
OST
IMPORT (|) 7,3
RIKSOST
(LAGERUKNJ 0,2
24,8
N'
E—3,1 2,9
ICA
15.4
MEJERI- FÖRENINGAR
O'VRIG
11,8
4,7 15
ENSKILD DET.HAND. STOR— HUSHÅLL
43.2
10,9
PARTIHAND.
I-O,
55,7
(HÄRTILL KOMMER SMÄLTOST 1.1 MESVAROR 2,6
SOM El FURDELATS)
!!
ÖVRIGA MEIERIER
KONS.
8,4
KONSUM- ' 8-4
FUREN.
BUTIKER
_ expomaz) 3,2 '
Inköpen från smältostfabrikanterna ingår ej häri. Den enskilda partihan- deln förmedlar till stor del speciella osttyper, som erhålles från de friståen- de mejerierna och genom import. Ko- lonialvarugrossisternas ostförsäljning är förhållandevis blygsam men har ökat på senare år. Många grossister saknar ännu tillräckliga lagerutrymmen för en om- fattande ostdistribution och själva ost- mognadsprocessen sker till stor del utanför den enskilda partihandeln.
Tendenser. Införandet av märkesva- ror tenderar att öka inom osthandeln, vilket bl. a. underlättas genom att en ökad andel av osten försäljs paketerad. Centralförpackad ost försäljs i allt stör- re omfattning, bl. a. därför att kostna- derna härigenom kan reduceras. Pro- blemet med mögelbildning och uttork- ning av konsumentförpackad kvalitets- ost torde numera ej vara av större be- tydelse, bl. a. som följd av kylförvaring och ökad omsättningshastighet. Viss fortsatt efterfrågan på ost i »lösvikt» kan förväntas även i framtiden, särskilt beträffande vissa osttyper.
5. Fettvaror. (Se diagram 6)
Margarinet intar en dominerande plats i livsmedelsindustrins fettvaruproduk- tion. Föreliggande redogörelse över di- stributionsvägarna för fettvaror blir därför närmast en beskrivning för mar- garinet och de bakhjälpmedel, som även framställs av den svenska margarinin— dustrin.
Användningen inom livsmedelsindu- srtrin av inhemska och importerade ve- getabiliska och animaliska fettråvaror år 1960 framgår av tabellerna 33 och 34.
Svensk vegetabilisk olja. Den svenska oljeväxtskörden utgjorde 1960 ca 150 000 ton torkat frö. Skörden inlöses, torkas och analyseras samt lagras ge- nom
Sveriges Oljeväxtintressenters
Tabell 33. Tillverkning och försäljning av fettvaror, 1960
Förbruk— Tillverk- ning ning Fär- Försälj- Fettrå- dig pro- ning varor dukt Tusen Tusen Tusen ton ton ton Hushålls- margarin. . . 73,81 89,81 89,5 Bagerimar- garin ...... 21,5 26,1 26,1 Margarin to- talt ........ 95,3 115,9 115,6 Bakhjälpme- del ........ 1,4 4,0 4,0 Fettemulsio- ner ........ 0,0 0,1 0,1 Såser, ma— jonnäs, senap 0. d. . . 0,3 0,5 0,6 100 %-igt fett (matolja m m) ...... 3,0 3,1 3,1 Andra pro- dukter ..... 0,4 0,5 0,5 Fettvaror to- talt ........ 100,4 124,1 123,9
1 Differenserna mellan dessa kolumner beror på fetthalten. Margarin består av 82 % fett.
Tabell 34. Import av margarinråvaror
TFSI? Procent Svensk vegetabilisk olja 20,6 20,6 Importerade varor: Kokosolja .......... 34,4 34,2 Jordnötsolja ........ 0,2 0,2 Sojaolja ............ 7,3 7,2 Palmolja ........... 1,0 1,0 Övriga vegetabiliska oljor ............. 5,2 5,1 Sjödjursolja ......... 26,7 26,7 Slakterifett ........... 5,0 5,0 Summa 100,4 100,0
(i fortsättningen kallad S. 0. I.) för- sorg. Torkningen innebär att vat- tenhalten sänks till 7%. S. 0. I. är en regleringsförening på oljeväxtom- rådet med en styrelse bestående av bl. a. två statliga representanter samt företrädare för jordbruket och indu-
vw FETTÄMNEN (spec. margarin) 1960 tusen ton
MARGARIN PROD.
PARTI HANDEL
PRODUCENT FURÄDLING:HALVFABRIKAT
DETALJ HANDEL
STORFORBR. KONSUMENT
MARGARIN- 76'0
KEDIE-
FÖRETAG
ENSKILD PARTI- HANDEL
SEF
.],E-s
ORAFF. OLJA
UVRIGA ENSKILDA MARGARIN- FABR.
»L
TORKAT FRU ». E-45
ENSKILD DETALJ— HANDEL
INDUSTR.
31
N' _ uf !
RAFF. OLJA
BAGERIER
) |. I I | | + | I
IMPORT (|) 564
STOR-
HUSHÅLL
RAOLIA '_'—")"":
IMPORT KOPRA.
| .)._.__.I
79.5
SHEA
IMPORT
FABRIK MARGARIN
GRÄNSHANDEL
KONSUM BUTIKER
HUSHÅLLS- MARGARIN 94,5
BAGERI- MARGARIN 26
BAKHIÄLP- MEDEL
.SOI : SVERIGES OLJEVÅXTINTRESSENTER SEF : SVENSKA EXTRAKTIONSFORENINGEN AKO : KARLSHAMNS OLIEFABRIK
E __ EXPORT
strin. S. 0. I. är enligt riksdagsbeslut skyldig att årligen inlösa den svenska oljeväxtskörden till ett av organisatio- nen fastställt pris. S. 0. I. försålde år 1960 105 000 ton torkat frö till Svenska Extraktionsföreningen (i fortsättningen kallad S. E. F.), som är en sammanslut- ning inom den svenska margarinindu- strin, samt exporterade ca 45000 ton torkat frö.
Den vegetabiliska oljan extraheras ur oljefröna i S. E.F:s anläggning, vilken ligger i anslutning till AB Karlshamns Oljefabriker (i fortsättningen kallad A. K.O.), som ägs av KF. Raps- och rybsfrö ger ungefär 40 % och senaps- frö ca 30 % oraffinerad olja, samman- lagt motsvarande 43000 ton. Denna kvantitet såldes dels på inhemska mark- naden och dels på export. Av margarin- fabrikerna raffinerar Margarinbolaget sitt eget behov, medan de övriga marga- rinfabrikerna inköper raffinerad olja från A. K. 0.
År 1960 exporterade S. E. F. ca 8 000 ton oraffinerad olja, och dessutom ex- porterade A .K. 0. ungefär 2 300 ton raf- finerad olja. Exporten av svensk olja är närmast att betrakta som ett byte på världsmarknaden av den inhemska 01- jan mot andra margarinråvaror. Vid exporten uppkommande prisförluster fördelas därför mellan de olika mar- garinfabrikerna efter deras andel av den inhemska margarinförsäljningen. På exportmarknaden används raps— och senapsoljan både inom livsmedelsin— dustrin och inom vissa tekniska indu- strier som t. ex. gummiindustrin. Från S. E. F. levereras dessutom biprodukten fodermjöl till jordbrukarna. Fodermjö- let utgör ca 55 % av oljefrönas vikt.
Enligt jordbruksnämndens beräkning- ar utgjorde den svenska vegetabiliska oljan närmare 20 % av den totala råva- ruvolymen för margarintillverkningen inom landet. Återstoden av fettråvaror-
na utgöres av importerade produkter, vilka i största utsträckning bearbetas vid A. K.O. Av fettråvarorna var 1960 79500 ton kopra och sheanötter, som gav 43 810 ton i oraffinerad olja. Dess- utom importerades 56 392 ton oraffine- rad olja. De vid A. K. O_framställda pro- dukterna levereras även till teknisk och annan industri samt exporteras.
Slakterifett. Den totala produktionen av slakterifett var 1960 förutom 8000 ton tekniskt fett ungefär 12 000 ton mat- nyttigt fett, varav slakteriorganisationen svarade för ca 85 %. Av det matnyttiga slakterifettet exporterades totalt ungefär 5 000 ton. Inom landet förbrukades nära 8 000 ton (inklusive lagerminskning) enligt följande (1 000 ton):
AKO ................................ 2,7 Margarinfabriker ...................... 1,7 Direkt konsumtion .................... 0,5 Bagerier ............................. 1,2 Övr. livsmedelsind ..................... 1,7 7 ,8
Margarinfabriker. Försäljningen av margarin och bakhjälpmedel utgjorde 1960 ungefär 120000 ton enligt följan- de:
Ton
Margarinbolaget .................. 76 000 KF:s margarinfabrik .............. 30 200 Övriga margarinfabriker ........... 12 000 Övriga tillverkare av bakhjälpmedel. 1 400 119 600
Margarinbolagets försäljning går till största delen direkt till den enskilda detaljhandeln. En relativt obetydlig försäljning sker till partihandeln, bl. a. till cash & carry-företag.
Den reguljära importen av hushålls- margarin uppgick 1960 till 2700 ton huvudsakligen genom partihandelsfö- retag och en del större detaljhandels- företag. Dessutom tillkommer på im- portsidan gränshandeln, som under 1954—55 beräknades uppgå till ca 6 000
ton årligen men 1960 torde ha uppgått till ca 2 000 ton. Margarinexporten var mycket obetydlig under 1960 och ut- gjordes så gott som helt av s. k. far- tygsproviant.
6. Matpotatis
Den inhemska produktionen av matpo- tatis uppgick enligt jordbruksnämnden år 1960 till ungefär 1 727 000 ton. Efter avdrag för de kvantiteter som gått till fabrikspotatis, utsäde, lagringsförluster och svinn samt utfodring kommer man fram till en konsumtion av inhemsk matpotatis om ca 586000 ton. Härtill kom en import om 73 000 ton. Den to- tala konsumtionen utgjorde därför år 1960 ca 660 000 ton. På grund av svinn- förluster i konsumentledet var den fak- tiska konsumtionen betydligt lägre. Av hela potatiskonsumtionen beräk— nas för år 1960 odlarnas egen konsum- tion till 148 000 ton, och således skulle den marknadsförda kvantiteten uppgått till ca 510000 ton (med avdrag för svinn). Av denna del såldes genom den reguljära partihandeln ca 330000 ton. Återstoden torde huvudsakligen ha ut- gjorts av försäljning från producent di- rekt till detaljist, storförbrukare, och till viss del med någon form av kring- föringshandel som mellanled. Distributionsförloppet. Följande led ingår i distributionen av matpotatis: produktion, import insamlande partihandel upphandling) distribuerande partihandel detaljhandel (inklusive kringförings- handel) storförbrukare konsumtion
(inklusive
Gränsdragningen mellan ovanstående led är dock besvärlig, eftersom samma företag i ökande utsträckning fyller flera funktioner som t. ex. både insam-
lande och distribuerande partihandel. Formerna varierar speciellt inom de enskilda företagen men även inom de större organisationerna. Dessutom täc- ker SLR, Kooperativa förbundet, Ica:s inköpscentral m. fl. en viss del av sitt potatisbehov under sämre skördeår med import.
Den vanliga distributionsvägen för matpotatis har gått från odlare till upp- handlare, vilka hopsamlat produktio— nen från ett antal odlare. Dessutom har det varit vanligt och förekommer fort- farande, att odlarna haft en omfattande försäljning till detaljhandel ooh kon- sumenter. På senare år har dock skett en viss koncentration till sådan upp- handling, som med större och ända- målsenligare lagerlokaler kan förse kon- sumtionsmarknaden mer kontinuerligt med potatis. I många fall bistår man odlarna med tjänster som exempelvis besprutning. Härigenom blir samverkan mellan odlare och upphandlare fastare och medverkar till att odlarnas direkt- försäljning till detaljhandel och kon- sumenter minskar.
De av enskild partihandel och kon- sumentkooperation drivna potatis- och grönsakscentralerna, förlagda till över- skottsområden, är ytterligare en orsak till minskning av odlarnas direktför- säljning. ASK, Ica och KF bedriver egna centraler och förser sina anslutna bn- tiker i ökande utsträckning med kvali— tetspotatis. Denna omläggning innebär konstnadsmässiga fördelar och är bl. a. en följd av ökade kvalitetskrav från konsumenternas sida.
Kringföringshandeln bedöms numera som relativt obetydlig. Det har nämnts att denna verksamhet i Stockholm skul- le svara för 1 a 2 % av försäljningen till konsument. Med befolkningens in— flyttning till städerna och därmed minskade förvaringsutrymmen är kon- sumenten i större utsträckning benägen
att kontinuerligt köpa färdigpackad kvalitetspotatis i detaljhandeln.
Vid leveranser till konsumtionsorten förekommer i inte ringa utsträckning, att potatis underkänns av köpare på grund av dålig kvalitet. I enstaka fall kan potatisen även sorteras upp från t. ex. »ordinär» till »prima» kvalitet, men ofta sker försäljning i dessa fall via kringföringshandeln till detaljhan- del eller konsument.
Kedjeföretagen täcker sitt behov av matpotatis dels genom inköp från par- tihandeln och dels genom kontrakt med odlare. Även KF har försäkrat sig om kvalitetspotatis genom att i ökande grad bedriva kontraktsodlingar.
Konsumtionen av matpotatis utanför hemmen bl. a. i storhushåll utgjorde 1960 enligt en beräkning av SLR totalt 55 000 ton.
Livsmedelsindustrierna har i regel avtal med större organisationer och fö- retag om potatisleveranser, framför allt bestående av frånsorterad potatis.
Distribution. Den konsumerade kvan- titeten matpotatis på 660000 ton dis— tribueras i huvuddrag på följande sätt:
Ton 1. Distribution genom organisationer och större företag ............... 110 000 2. Distribution genom övrig upp- handling och partihandel ........ 220 000 3. Odlarnas hemmaförbrukning ..... 150 000 4. Övrig distribution (restpost): Pro— ducent till detaljhandel, storför- brukare, konsument (bl. a. via kringföringshandel) .............. 180 000 660 000 Försäljningen till kringföringshan-
deln (grupp 2) har beräknats uppgå till ca 3 % av leveranserna till andra distributionsled.
Sortering och förpackning. Sortering- en sker nästan uteslutande på produk- tionsorten, antingen hos odlaren eller upphandlaren. Paketeringen däremot
utförs i regel på konsumtionsorten, till stor del av partihandeln men även av detaljhandeln, i synnerhet hos kedje- företagen. Ica:s lagercentral i Hälsing- borg och Sockerbolaget utgör dock un- dantag och levererar även förpackad potatis till konsumtionsorten. ASK-bo— lagens lagercentral i Hälsingborg leve- rerar också förpackad potatis. KF pa- keterar matpotatis dels i lagercentraler- na, dels även SMAK-potatis »Extra- Prima» vid inköpscentralen i Hälsing- borg.
Tendenser. I samband med att orga- niSationer som KF, Sockerbolaget, Ica och ASK byggt upp egna inköpsorgani- sationer, har särskilt enskilda upphand- lare och partihandlare fått vidkännas motsvarande minskning.
Genom den pågående utvecklingen mot en större andel självbetjänings— butiker och konsumenternas krav på bättre matpotatis stiger efterfrågan på färdigpackad potatis kontinuerligt. De- taljhandeln kräver därför i ökande ut- sträckning att partihandeln även kon- sumentförpackar potatisen.
Den SMAK-kontrollerade potatisen har successivt ökat från 18000 ton år 1957/58 till 58000 ton år 1962/63 och ökningen förväntas fortsätta. Vid en be- dömning av SMAK—potatisens andel bör hänsyn tas till att SMAK-märkning ej sker av färskpotatis under sommarmå— naderna.
Vidare förefinns en tendens till ökad förädling av potatis, som t. ex. potatis— pulver, flingor, chips etc., även om des- sa kvantiteter än så länge är relativt obetydliga.
7. Kött, fläsk, charkuterivaror. (Se diagram 7)
Den totala konsumtionen av köttvaror uppgick 1960 enligt jordbruksnämnden till 341 000 ton (vara med ben). Enligt föreliggande redogörelse uppgår kon-
n: (3) 1u0dx3 |
(ILS) NOLL -wnSNo>| 111101
HOHVAMHVHC) _
HSV—[;t HOO .LLO.>i _ 131Vl V.LSHOj
.LMV'ISWHH
uaxuna 'WHSNOM
ZVtLr
HBMILDG
SithVd ')IHVHO
€liL
BL
lan/1 VHGNV ovuaoa fxuwo 951 mm . "moms 53 * 'dOOM 9? 'SNOM '
lag——
TlVHSf'lH "BOIS uaxuna VGTIMSNB
VV'EE
)ISV VOI
HHIHHLMV'IS
:DI EZ
0*ZZ HHVHAG mousse w. ovuaos PG.—, =>|uvno HOO % 'NMOÅIS oj vcnmsua 89 aalaannns "HOHINO)! vcnmsm-i (”
N
o +H)
uamma (6 'NMSNIW 'aawsm -uaov1) 'dOO)! L NOLL -s>musauor — - ovmaivswaioaw —- — -vsmvouo _ Zl , > ( -|a31>|v1s LG
_l
HEIHELMVTS 'dOOM "S)thECIHOI'
GLE
st (|) .LHOdWI
(vas) NOLL ->|naoud "mor
J.NEIWDSNO)!
"ISGNVHf'lVlElCl
13CINVHI.LHVd
'ATILDIHVHO ONINMOÅLS
HSIHEIIMV'IS
lN
HOOGOHd
U01u98n10961 HOHVAMHVHO )ISV'H 11.0.» Gant? &
(öan majs ]) 0961 Jomayazmlmqo 'qspz/
(
m»! 19! Dum
äpasuqi
anmsgp Jaag Dwaqog '; wmängq ,
sumtionen till något högre kvantitet, men skillnaden beror till största delen på att här medtagits charkuterivarornas verkliga vikt, inkluderande olika tillsats- varor. Vid fördelning av försäljningen har man utgått från att tillverkningen av charkuterivaror utgör ungefär 45 % av råvaruanvändningen. Den använda mängden benfri köttråvara har omräk- nats till vara med ben, och beräkning- ar ger vid handen att köttråvaran (med ben) på det hela taget utgör ca 92 % av charkuterivarornas vikt.
Storhushållen har inte kunnat särskil- jas vid uppgiftsinsamlingen utan ingår i en grupp tillsammans med »Övrig pri- vat detaljhandel».
Slakterier. Enligt jordbruksnämnden uppgick slakten 1960 till 354 000 ton. Fördelningen framgår av följande tablå (inkl. de offentliga slakthusen):
Ton
Andelsslakterier .................. 279 000 Enskilda kontrollslakterier ......... 10 000 Besiktningsbyråer (privat slakt) . . . . 24 000 KF:s slakterier ................... 23 000 Hemslakt (enl. jordbruksnämnden) . . 18 000 354 000
Export och import framgår av föl- jande tablå.
Importen utgjorde år 1960 nära 5 % av konsumtionen och var 1961 dubbelt så stor (30800 ton) men har under 1962—63 legat omkring 15 000 ton.
Import Export
Privata styckningsföretag och Ton Ton charkuterifabriker ........ 9 000 2 000 Slakteriorganisationen ....... 4 000 35 000
KF ....................... 2 000 — 15 000 37 000
Styckningsföretag, charkuteritillverk- ning. Genom styckning och charkute- ritillverkning bearbetas råvaran, var— vid dess procentuella andel i slutpro- dukten förändras. Detta gör en kvanti- tetsjämförelse omöjlig utan vissa om—
räkningar. I denna översiktliga redogö- relse har man utgått från inom bran- schen beräknade normtal.
Till charkuteritillverkning används benfri vara. Dessutom används vissa tillsatser av andra råvaror och späd- ningsvätskor, framför allt vid tillverk- ning av s. k. blandade charkuterivaror. Råvarumassan minskar i vikt vid char- kuteritillverkning genom vattenavdunst— ningen. Vid framställning av kalvrullad t. ex. minskar köttet viktmässigt 25— 30 %. För att kunna jämföra köttets an- del i den slutliga produkten och pro- duktens vikt utgår man från tillämpade recept vid charkuteritillverkning och respektive produkters andel i totaltill- verkningen. Numera används dock jäm- förelsevis mer fläsk än kött, varigenom förhållandet mellan vara med ben re- spektive benfritt tenderar att minska. Den totala charkuteriproduktionen 1960 uppgick enligt kommerskollegii statistik till 141000 ton, som fördelas enligt följande:
Ton Slakteriorganisationen ............. 47 300 Konsumentkooperationen .......... 42 000 Enskilda charkuteriföretag (restpost) 51 700 141 000
Tendenser. Särskilt under senare år har förmärkts en tendens till central styckning och paketering. Som exem- pel kan nämnas Slakteriförbundets nya styckningscentral i Göteborg och KF:s styckningscentral i Hälsingborg. I den senare sker styckning såväl för fabri- kerna (sortering benfritt) som för buti- kerna, särskilt av djupfryst, konsument- förpackat kött. Detaljhandelsförsälj- ningen av konsumentförpackade färska kött- och fläskvaror har ökat starkt på senare.år.
Inom hela charkuteribranschen pågår en omfattande strukturrationalisering, vilken t. ex. inom konsumentkoopera-
tionen tar sig uttryck i att KF succes— sivt övertar föreningarnas charkuteri- fabriker och koncentrerar produktio- nen.
E. Integration inom livsmedelsområdet
1. Inledning
Inom de flesta industribranscher i Sverige pågår en omfattande struk- turrationalisering, vilken särskilt inom vissa avsnitt kan förväntas bli in- tensifierad under det närmaste decen- niet. Detta gäller även svensk livsme- delsindustri. Enligt SNS studie över branschrationaliseringen i Sverige 1958 —62, som redovisats i boken »Närings— liv i omvandling», omfattade de under perioden sammanslagna företagens om- sättning 46 % av det totala salutillverk- ningsvärdet för livsmedelsindustrin. An- talet branschrationaliseringsåtgärder var 41 inom livsmedelsindustrin, och härav gällde 27 köp och/eller samman- slagningar av företag eller delar härav. Häri har dock som regel inte inräknats de strukturrationaliserande åtgärder som skett inom den jordbrukskoopera— tiva och den konsumentkooperativa livs- medelsindustrin.
över hälften av samtliga 233 registre- rade fall av köp och sammanslagningar inom svensk industri under denna pe- riod var horisontella, ungefär 20 % vertikala och 30 % blandade integra- tionsformer. Huvudsakligen var det ex- pansiva och större företag som var ini- tiativtagare, och de flesta sammanslag- ningarna gällde endast två företag.
Den vanligaste formen vid de 80 av- talen om samverkan var avtal om ge- mensamt försäljningsbolag, därnäst kom samverkan i tekniska frågor och utveck— lingsarbete, gemensamt exportbolag och samverkan på produktionssidan. Även svenska köp av utländska företag och
utländska köp av svenska företag samt samarbetsavtal över gränserna har med- tagits i ovannämnda studie.
2. Olika slag av integration
Vertikal integration innebär en samord- ning av funktioner inom två eller flera led från råvaruproducent till konsument, antingen genom ägande eller genom samarbetsavtal (kontraktsarrangemang m. m.). Initiativet härtill kan utgå från något av dessa led. Man kan tala om integration framåt, respektive bakåt, be- roende på om integrationssträvandena riktar sig mot konsumentledet eller mot råvaruledet. Generellt kan hävdas, att huvudsyftet med integration är att på olika sätt söka uppnå förbättring av det ekonomiska resultatet och gynnsamma- re riskfördelning. Integration kan med- föra rationellare produktion, inköp, för- säljning eller administration. Som exempel på åtgärder som kan inverka på detta sätt kan nämnas produkt- specialisering, produktion i längre se- rier, kontroll över tillförseln av råva- ror och halvfabrikat samt uppbyggande av en rationellare distribution och ef- fektivare försäljning. Åtgärder av dessa slag kan även leda till ett ökat mark- nadsinflytande, vilket i sin tur även kan medföra en starkare förhandlings- position på inköps- eller försäljnings- sidan. Ett ökat marknadsinflytande kan också i och för sig vara ett medel att uppnå ett gynnsammare ekonomiskt re- sultat genom det ökade inflytande på prisbildningen som kan följa därav. På inköpssidan kan t. ex. livsmedels- industrin söka uppnå bättre kontroll över de råvaror som jordbruket levere- rar genom att knyta råvaruproduktio- nen närmare till sig t. ex. genom odlar- kontrakt eller genom att själv produ- cera råvaran. På motsvarande sätt kan man från råvaruproducentens synvin- kel söka uppnå en garanterad och sam-
lad avsättning och eventuellt även in- flytande på produkternas förädling och marknadsföring i senare led.
Av särskilt stor omfattning är verti- kal integration inom livsmedelssektorn i Sverige inom konsument-kooperatio- nen och jordbruks-kooperationen. För konsument-kooperationen kan man tala om vertikal integration bakåt, vilken börjar i de av medlemmarna framska— pade detalj- och partihandelsleden och fortsätter via industriell framställning av en mångfald livsmedel bakåt ända till råvaruproduktion i några fall (kyck- lingslakteri — kläckningsverksamhet — kycklinguppfödning; konservindustri — kontraktsodling). Det främsta exemp- let på integration framåt utgör den svenska jordbruks-kooperationen, som med utgångspunkt från jordbrukarna och den av dem skapade ekonomiska föreningsrörelsen byggt upp en bety- dande del av svensk livsmedelsindustri. Dessutom kontrollerar jordbruks-koope- rationen en stor del av särskilt den in- samlande och även av den distribuerande partihandeln och bedriver även i mind- re utsträckning detaljhandel med livs- medel.
Vid sidan av dessa exempel på en delvis fullständig vertikal integration inom några varuområden finns en mängd strävanden såväl inom handeln som inom livsmedelsindustrin att ge- nom vertikal integration söka kontrol- lera tidigare eller påföljande led i di- stributionskedjan. Förutsättningen för att sådana åtgärder skall framstå som motiverade syns dock vara, att det inte framstår såsom fördelaktigare att anlita existerande distributionskanaler i stäl- let för att söka bygga upp en egen di- stributionsapparat. Med undantag för den jordbruks-kooperativa förädlings- industrin är förekomsten av vertikal integration framåt relativt begränsad inom svensk livsmedelsindustri. I viss
utsträckning förekommer det dock, att flera företag har en gemensam försälj- ningsorganisation, och vidare förekom- mer distribution till egna nederlag på olika ställen i landet, varifrån produk— terna distribueras vidare genom de van- liga handelsleden. Integration bakåt från företag förekommer i vissa fall. Så har t. ex. sockerindnstrin och kon- serv-djupfrystindustrin försäkrat sig om råvaruförsörjning av önskat slag genom kontrakt med odlarna. Dessutom har några distributionsföretag (Ica, KF, Metro m. fl.) kontrakt med jordbruka- re för leverans av t. ex. potatis. KF och andra företag har även egna äggpacke- rier, som samarbetar direkt med ägg- producenter.
Den för närvarande mest betydelse- fulla utvecklingen mot ökad integration torde pågå inom den enskilda parti- och detaljhandeln, där man genom frivillig samverkan med initiativ från båda han- delsleden har etablerat en fastare distri- butionsstruktur. Ica-organisationen är sålunda en central organisation, genom vilken de anslutna detaljhandlarna i växande omfattning samarbetar, bl. a. genom att upprätta inköpscentraler och lokala lager, och som även i någon mån bedriver egen produktion. Ett annat exempel på integrationssträvanden, i detta fall med partihandelsledet som ini- tiativtagare, finns bland partihandlare anslutna till ASK och Sveriges Allmän- na Kolonialgrossister SAKO ekonomisk förening 11. p. a. De ASK-anslutna gros- sisterna har etablerat VIVO- och FA- VÖR-kedjorna. Inom ramen för SAKO- organisationen har SIFA-kedjan etable- rats. Man kan räkna med att dessa vertikala integrationssträvanden inom den enskilda handeln kommer att inten- sifieras i samband med den pågående strukturrationaliseringen.
Parallellt med den vertikala integra- tionen inom handeln, som strävar till att
kombinera sådana funktioner som de- talj- och partihandel, inköp, reklam och försäljning, lager- och inköpscentral- verksamhet, finansiering och transpor- ter, förekommer ofta horisontell inte- gration, som avser att sammanfoga eller åstadkomma en mer eller mindre långt driven samverkan mellan enheter, vilka utför liknande uppgifter inom samma led. Ett exempel härpå är samarbetet mellan ASK och SAKO, varvid inköps- funktionen överförts på ASK trots att de båda föreningarna alltjämt fungerar som fristående juridiska enheter. I andra fall torde dock den horisontella integra- tionen inom t. ex. mångfilialföretagens butiksnät även ha bedrivits med syfte att möjliggöra integrering till partihan- delsledet. I dessa fall är det klart, att vertikal och horisontell integration har gått hand i hand och att det i många fall är svårt att åtskilja dessa två former av integration.
Detta kan bl. a. exemplifieras med den strukturrationalisering som pågår inom den konsument-kooperativa livs- medelsdistributionen. Sålunda har an- talet föreningar reducerats från 688 till 400 mellan år 1954 och år 1963, och målsättningen är att ytterligare begrän- sa antalet storföreningar. Samtidigt med en rationellare föreningsstruktur sker successivt en storleksrationalisering inom butiksledet och även av lagercen- tralnätet. Denna utveckling inom kon- sument-kooperativa distributionssektorn kan karakteriseras som en kombination av vertikal och horisontell integration. Koordinerad härmed sker en struktur- rationalisering inom bl. a. de konsu- ment-kooperativa charkuteri- och bage- rihranscherna. Inom den övriga livsme- delsindustrin äger en accentuerad kon- centrationsprocess rum bl. a. grundad på horisontell integration. Det ur många synpunkter största och viktigaste exemp- let härpå är den koncentration av me-
jerihanteringen, som genomförts i SMR:s regi sedan 1930-talet. Även inom slak- teri- och charkuteribranschen har en liknande utveckling ägt rum. Ett ytter- ligare exempel är strukturrationalise- ringen inom kvarnbranschen under 1950-talet, då Wennergren-koncernen uppköpte ett antal kvarnar i Sverige, av vilka en del lades ned, bl. a. i syfte att eliminera befintlig överkapacitet och samtidigt åstadkomma rationella distri- butionsvägar.
Såväl vertikala som horisontella inte- grationsformer är av stor betydelse i de flesta led inom livsmedelsområdet i Sve- rige. Totalt kommer en övervägande del av produktionen inom svensk livsme- delstillverkning från mer eller mindre integrerade företag. Även inom parti- och detaljhandeln med livsmedel är integre- rad verksamhet mycket omfattande, och i framtiden finns det anledning att räk- na med en fortsatt utveckling av såväl horisontell som vertikal integration inom dessa led.
Sammanfattningsvis kan följande me- ra vanliga exempel på vertikal integra- tion nämnas:
Framåt
a) Råvaruproduktion _— förädling — partihandel -—— (detaljhandel) (jord- bruks-kooperati-onen)
b) Förädling _— partihandel — detalj— handel Industrin tar helt eller delvis hand om partihandelsfunktionen och i vissa fall även detaljhandeln
c) Partihandel —— detaljhandel Frivillig samverkan med initiativ från grossistledet (VIVO- och FA- VÖR-kedjorna)
Bakåt a) Konsument —— detaljhandel _ parti- handel — förädling _ (råvarupro-
duktion) (konsument-kooperationen)
b) Detaljhandel — partihandel (Ica) c) Livsmedelsindustri -— råvaruproduk-
tion (Vissa livsmedelsin dustriers kontraktsodlingar)
3. Motiv för integrationssträvanden
Allmänna motiv. I samband med det all- männa ekonomiska och tekniska framåt- skridandet har även livsmedelsindustrin undergått stora förändringar. Inom vis- sa industrisektorer har i samband här- med uppstått överkapacitet, som i för- ening med intensiv konkurrens med- verkat till otillfredsställande lönsamhet. En önskvärd strukturrationalisering kan härvid ske lättare genom en samverkan mellan flera företagsenheter.
Krav på förbättrat ekonomiskt resul- tat driver fram olika produktivitetshö- jande åtgärder på bl. a. följande sätt:
1) Effektiviserad tillverkning. Sådan kan uppnås genom mekanisering (även av förpaketeringen), produktspecialise- ring, längre serier etc. inom existerande anläggningar, vilket dock ofta är dyr- bart. Stordriftens fördelar förutsätter ofta en större kapacitetsökning som i sin tur kräver nyinvesteringar, vilka emellertid ofta kan begränsas till sin omfattning genom integrationsåtgärder.
2) Effektivare inköp av råvaror och halvfabrikat av hög och jämn kvalitet. Detta kan bl. a. uppnås genom förmån- ligare inköp i stora kvantiteter, kvali- tetskontroll etc.
3) Effektivare försäljning _ t. ex. genom upprättande av gemensamt för- säljningsbolag, samarbete med handels- företag, intensivare produktutveckling, som ofta kräver en kapitalkrävande forskning. Stordrift på försäljningssidan möjliggörs genom moderna metoder för massdistribution med alla de krav som här ställs på produkt, kvalitet och pris, varumärken och på effektiv marknads- föring.
4) Effektivare administration. Här-
igenom kan bl. a. lägre fasta enhetskost- nader uppnås.
Genom integration syftar man ofta till att i något avseende söka uppnå ett ökat marknadsinflytande. Detta kan även i sig självt medföra en starkare förhandlingsposition med därav följan- de förmånligare försäljnings- eller in- köpsvillkor.
Speciella motiv för livsmedelsindu- strin. För livsmedelsindustrin (och i fö- rekommande fall för livsmedelshandeln) råder speciella problem med råvaruan- skaffningen. Möjligheterna att erhålla produkter av specificerad och jämn kva- litet sammanhänger bl. a. med att livs- medel och livsmedelsråvaror ur många synpunkter är mera svårkontrollerbara än många andra produkter. Kvaliteten och även skördeutfallet påverkas utom av väderleken även av faktorer som t. ex. sortval, utsädesmaterial, skörde- metoder. För att i möjligaste mån kun- na kontrollera dessa sistnämnda fakto- rer kan det vara nödvändigt för en livs- medelsindustri att t. ex. genom kon- traktsarrangemang med odlare få ett fas- tare grepp över råvaruförsörjningen. Dels gäller det att erhålla råvaror i öns— kad kvantitet för att uppnå ett optimalt kapacitetsutnyttjande vid tillverkning- en, dels är en jämn och hög varukvali— tet avgörande särskilt vid försäljning av märkesvaror. Vidare möjliggör kon- traktsodlingar, att en del funktioner kan överföras till den initiativtagande par- ten och göras rationellare i större skala (gemensam maskinutrustning m. m.). Dessutom skapas underlag för centralt bedriven forskning och försöksverk- samhet i syfte att få fram lämpligare växtsorter.
4. Några följder av integrationen för jord- bruket
Jordbrukets ekonomiska föreningsrörel- se kan karakteriseras som en kombina-
tion av vertikal och horisontell inte- gration. Ur det samlade jordbrukets synvinkel har den intima samverkan mellan råvaru-, förädlings- och distri- butionsleden stor betydelse i flera avseenden. Härigenom tillförsäkras jordbrukarna en tryggad avsättning för sina produkter samtidigt som de jordbrukskooperativa livsmedelsindu- strierna erhåller en säker råvarubas för sin livsmedelsproduktion. Härvid er— hålls även en fördelning av vissa risk- moment mellan jordbrukarna och deras ekonomiska föreningar. Bestämmelserna om resp. föreningars mottagningsskyl— dighet av medlemmarnas produktion medför dock för föreningarna den kon- sekvensen, att omfattningen och tempot i strukturrationaliseringen, särskilt inom vissa industribranscher, måste samord— nas med utvecklingen av jordbrukarnas råvaruproduktion. Såväl för jordbruket som ur andra synpunkter måste det framstå som en fördel, att man genom den intima samverkan mellan jordbru- kar- och förädlingsleden i betydande ut- sträckning kunnat samordna transpor- terna såväl av jordbruksråvaror som av färdigvaror, varvid bl. a. fördyrande korstransporter till stor del kunnat undvikas.
Genom att en ofta dominerande del av utbudet kan administreras genom en organisation, får jordbruket ökad kon- troll över marknadsföringen i senare förädlings- och distributionsled. Detta har möjliggjorts bl. a. genom centralt koordinerad lagring av flera jordbruks- produkter i olika bearbetningsstadier. Härigenom åstadkommes även större möjligheter att genom kollektiva insat- ser inom den ram som jordbrukspoliti- ken anger inverka på prissättningen bl. a. genom att jordbruksvarorna kan marknadsföras oberoende av säsong- mässiga och andra variationer i produk- tionen. En ökad direkt påverkan kan
därför ske från jordbrukets sida på så- väl jordbrukarinkomsternas stabilitet som deras storlek. Även dessa förhållan- den torde medverka till en gynnsamma— re fördelning av de ekonomiska risk- momenten mellan jordbrukarna och de jordbrukskooperativa företagen. Inverk- ningarna av dessa förhållanden på kon- kurrenssituationen inom förädling och distribution av jordbruksprodukter be- lyses i följande avsnitt av denna fram- ställning.
Även om jordbrukets ekonomiska för- eningsrörelse svarar för en mycket stor och inom vissa branscher helt domine- rande del av uppsamlingen och föräd- lingen av jordbrukets produkter, kom- mer givetvis dess utveckling att påver- kas av förhållanden utanför densamma. Å ena sidan kan institutionella faktorer inom själva jordbruksnäringen (jord- bruksproduktionens struktur etc.) ha ett visst återhållande inflytande på ut- vecklingen, medan å andra sidan bl. a. konkurrensen om tillgängliga produk- tionsresurser (bl. a. arbetskraft och ka- pital) tenderar att driva fram en liknan— de produktivitetsutveckling som inom motsvarande sektorer av näringslivet.
I den tidigare framställningen har vis- sa aspekter av integrationssträvandenas inverkan på hela jordbruksnäringen kortfattat behandlats. I det följande skall endast några ytterligare synpunk- ter anföras, närmast för att antyda inte- grati-onens betydelse ur de enskilda jordbrukarnas synpunkt. Inledningsvis kan konstateras att konsekvenserna här- av är synnerligen olikartade bl. a. bero— ende på varifrån initiativet utgår, om- fattningen, syftet och vilka varuområ— den det är fråga om.
För de enskilda jordbrukarna har in- tegrationen i dess olika former sin störs— ta betydelse genom den tryggade avsätt— ningen av deras produktion. Detta inne- bär inte endast att man på förhand
skaffar säkerhet för att produkterna överhuvudtaget kan säljas utan även en viss garanti i fråga om priset. Emeller- tid får jordbrukarna räkna med att den- na ökade trygghet i fråga om avsätt- ningen medför en viss bandenhet. Detta är i större eller mindre utsträckning fallet vare sig integrationen tar sig ut- tryck i ett relativt fast organisationsför- hållande på längre sikt eller i mera kort- siktiga kontraktsarrangemang.
Under senare år har den form av inte- gration som bygger på kontrakt mellan förädlingsindustrier eller handel å ena sidan och odlare å andra sidan fått en växande betydelse. Stora skillnader be- träffande omfattningen av jordbrukar- nas kontraktsåtaganden existerar mel- lan olika varuområden. Dessutom före- finns olika varianter inom dessa. Som exempel kan å ena sidan nämnas de mindre långtgående kontraktsöverens- kommelserna, som t. ex. för matpotatis, och å andra sidan den kontraktsproduk- tion av specialgrödor som t.ex. ärter, spenat, morötter etc., som främst före- kommer i Skåne i samarbete mellan en- skilda jordbrukare och bl. a. Felix, Fin- dus och KF och där kontraktsvillkoren är väsentligt mera långtgående än i det förstnämnda fallet. Å ena sidan kan följande fördelar för jordbrukarna med dessa senare kontraktsarrangemang nämnas: _
a) Garanterad avsättning.
b) Riskfördelning bl. a. genom att en betydande del av finansieringen kan fri- kopplas från jordbrukarens ansvar.
c) Kostnadssänkande och/eller in- täktsökande effekt för jordbrukaren ge- nom tillhandahållande av effektiv pro- duktionsteknik, lämpligt utsäde, expert- rådgivning m. 111. Detta kan innebära möjligheter till en högre förräntning på investerat kapital och bättre nettoresul-
tat för berörda jordbrukare. Inte minst kan detta bli fallet, om det integrerande företaget genom en progressiv produkt- utveckling lyckas öppna nya marknader för dessa varor och sålunda öka sin rå- varuefterfrågan.
d) Kvalitetsproduktion premieras vid prissättningen, och därvid har odlarna ofta även visst medinflytande.
Följande nackdelar kan å andra sidan nämnas:
a) Viss grad av bundenhet och bero- endeställning reducerar de alternativa produktions- och försäljningsmöjlighe- terna på kort sikt.
b) Ökat risktagande, främst som följd av en långtgående specialisering.
Ur samhällets synpunkt kan å ena si- dan vinsten av integration primärt an- ges vara, att man uppnår en mera ända- målsenlig fördelning och ett bättre ut- nyttjande av de produktiva resurserna. De effektiviseringsvinster, som uppstår av integrationen, bör, om inte begräns- ningar i konkurrensen lägger hinder i vägen, på längre sikt väsentligen kom- ma konsumenterna till godo, samtidigt som råvaruproducenterna får bl. a. sta- bilare avsättningsmöjligheter.
Å andra sidan leder integrationssträ- vandena ofta till en ökad maktkoncen- tration. Särskilt betydelsefull blir den- na, om integrationen drivs därhän, att ifrågavarande företag erhåller en mono- pol- eller oligopolliknande ställning, då det incitament till effektivisering, som konkurrensen utgör, kan komma att minska. Mot en utveckling av detta slag kan emellertid på längre sikt ökad ut- ländsk konkurrens och den allt intensi- vare substitutionskonkurrensen väntas utgöra ett verksamt korrektiv. I övrigt behandlas hithörande konkurrenspro- blem närmare i följande avsnitt.
F. Konkurrensjörhållanden inom livs- medelsindustri och livsmedelshandel
1. Allmän översikt
De översiktliga redogörelserna för livs- medelsindustrins och livsmedelshan- delns utveckling efter 1950 och deras nuvarande struktur har visat bl. a. att en tendens till ökad koncentration och en längre driven integration under den- na tid gjort sig starkt gällande. Även om en sådan tendens inte är något för livsmedelsområdet speciellt karakteris- tiskt, torde densamma där ha framträtt förhållandevis starkt. För de frågeställ- ningar arbetsgruppen har haft att be- akta är densamma av stort intresse inte endast genom de inverkningar på ratio- naliseringsgrad och effektivitet inom förädlingen av och handeln med jord- bruksprodukter och livsmedel, som be- rörts i det föregående, utan också ge- nom de konsekvenser denna utveckling haft för konkurrenssituationen på detta område. Arbetsgruppen har därför fun- nit det angeläget att söka belysa även sistnämnda förhållanden. Gruppen har härvid begränsat sig till sådana förhål— landen, som kan bli föremål för behand- ling enligt konkurrensbegränsningslag- stiftningen. Härav följer bl. a., att åt- gärder från det allmännas sida inte upptas till behandling, även om de kan få konkurrensbegränsande verkningar av något slag (exempelvis den statliga jordbruksregleringen och jordförvärvs- lagstiftningen) .
Till att börja med torde det härvid vara skäl att som en bakgrund till den följande framställningen något beröra gällande lagstiftning på pris- och kon- kurrensområdet.
Denna lagstiftning (Lag om motver— kande i vissa fall av konkurrensbegräns- ning inom näringslivet, år 1953 med ändringar år 1956) syftar till att »främ— ja en ur allmän synpunkt önskvärd
konkurrens inom näringslivet», dels ge- nom förbud mot vissa former av kon- kurrensbegränsning, dels genom att ska- pa möjligheter till att genom förhand- ling undanröja skadlig verkan av kon— kurrensbegränsning. Förbuden avser dels fasta bruttopriser, dels anbudskar- teller. Med sådan skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som det kan bli fråga om att undanröja genom förhand- ling, avses i lagen att konkurrensbe- gränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildning- en, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hind- rar annan näringsutövning. Förhand- ling i syfte att undanröja sådan skad- lig verkan ankommer på näringsfrihets- rådet, i regel sedan ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor gjort framställning härom. De utredningar som erfordras för att avgöra huruvida skadlig verkan föreligger utförs vid behov av statens pris- och kartellnämnd. På denna myn- dighet ankommer dessutom, bland an- nat, att föra register över konkurrens- begränsande överenskommelser (kartell- register). Med överenskommelser jäm- ställs stadgar, antagna av sammanslut- ning av företagare, samt bestämmelser eller föreskrifter, som utfärdats av så— dan sammanslutning. Kartellregistret är offentligt, såvida inte Kungl. Maj:t på särskilda skäl föreskriver annorlunda. Det bör anmärkas att införandet av en konkurrensbegränsande överenskom- melse i kartellregistret inte innebär nå- got uttalande om skadlig verkan av den- samma. I kartellregistret införda över- enskommelser, stadgar o. dyl. överläm- nas av pris- och kartellnämnden till ombudsmannen för näringsfrihetsfrå- gor, som granskar desamma med hän- syn till spörsmålet, huruvida ifrågava- rande konkurrensbegränsningar bör bli föremål för näringsfrihetsrådets pröv- ning.
Det ligger i sakens natur, att det inte kan ankomma på denna arbetsgrupp att yttra sig om eventuell skadlig verkan av sådana konkurrensbegränsningar, som förekommer inom förädlingen eller distributionen av jordbruksprodukter och livsmedel. Detta tillkommer, såsom framgått av den föregående redogörel- sen, näringsfrihetsrådet. Gruppen har emellertid, såsom redan framhållits, fun- nit det angeläget att söka belysa kon- kurrenssituationen på detta område med hänsyn till den betydelse konkurrens- förhållandena har för relationen mel- lan producentpriserna och priserna på livsmedel vid försäljning till konsu- ment. Gruppen har härvid i huvudsak anknutit till det material härom, som finns i kartellregistret.
Genom avtal, stadgar eller förenings- beslut åstadkomna begränsningar i kon- kurrensen förekommer inom såväl den insamlande partihandeln med och för- ädlingen av jordbruksprodukter som inom övrig partihandel och detaljhan- del med livsmedel.
2. Konkurrensförhållanden berörande jord- brukets ekonomiska föreningsrörelse
En särställning har i viss mån en del av de konkurrensbegränsningar, som finns inom jordbrukskooperationen, så- tillvida som de till sitt ursprung äger ett visst samband med de statliga regle- ringsåtgärder på jordbrukets område, som genomfördes under 1930-talets jord- brukskris. I anslutning till dessa regle- ringsåtgärder lämnades ett statligt stöd till utvecklandet av jordbrukarnas eko- nomiska organisationer, som under det- ta decennium nyorganiserades och er- höll i huvudsak den organisationsform de för närvarande har. Särskilt åt me- jeriorganisationen uppdrogs också hand- havandet av rent statliga stöd- och reg- leringsåtgärder. Dessa förhållanden bör ha påskyndat anslutningen till organi-
sationerna och därmed även inneburit en fördel för dem i konkurrensen med andra företagsformer.
Av den tidigare framställningen har framgått, att uppsamling och förädling av jordbruksprodukter numera är i hög grad koncentrerad till jordbrukets ekono- miska föreningsrörelse. Invägningen av mjölk är sålunda i det närmaste helt koncentrerad till mejerier, anslutna till Svenska Mejeriernas Riksförening. De föreningsägda slakterierna svarar för ungefär 85 % av all marknadsförd slakt i landet. Av partihandeln med spannmål och fodermedel beräknas un- gefär 70 % ombesörjas av centralför- eningar anslutna till Svenska Lantmän- nens Riksförbund. Beträffande ägg är föreningsrörelsens andel av den organi- serade partihandeln f. n. ungefär 80 %, vilket motsvarar mindre än 40 % av den totala äggproduktionen ilandet. För alla jordbruksprodukter samman- räknade beräknas ungefär 85 % av den totala partihandeln med jordbrukspro- dukter för närvarande ske genom för- medling av jordbrukets ekonomiska för- eningsrörelse, till vilken så gott som alla utövande jordbrukare på ett eller annat sätt är anslutna.
Ett framträdande drag i uppbyggna- den av jordbrukets ekonomiska för- eningsrörelse har varit föreskriften om medlemmars skyldighet att till för- eningarna leverera hela den saluförda delen av sin produktion av respektive produkter. Sin största ekonomiska be- tydelse har denna föreskrift numera inom mejeri- och slakteriorganisatio- nerna, medan Svenska Lantmännens Riksförbund nyligen rekommenderat an- slutna centralföreningar att slopa mot- svarande bestämmelser. Inom Svenska Ägghandelsförbundet synes bestämmel- sen numera sakna praktisk betydelse. Vid underlåtenhet att fullgöra leverans- plikten stipuleras skadestånd, beståen-
de av förlust av vederbörande eljest till- kommande efterbetalning och/eller visst belopp, i regel avvägt i viss proportion till den underlåtna leveransens värde. Mot detta leveranstvång från medlem- marnas sida svarar från föreningens si- da skyldighet att motta erbjudna leve- ranser. En ytterligare konkurrensbe- gränsning utgör föreskrifterna om om- rådesuppdelning, vilka medför att olika föreningar inom en viss bransch inte kan konkurrera med varandra. Försälj- ningen av de kvantiteter, som inte kan avsättas inom det egna verksamhetsom- rådet, skall i regel överlåtas till veder- börande huvudorganisation för försälj- ning på underskottsområden inom lan- det eller för export.
Dessa förhållanden är för olika branschområden fylligt redovisade i kartellregistret genom däri intagna stadgar och avtal. För de i registret in- tagna konkurrensbegränsningarna har pris- och kartellnämndens kartellregis- tersektion lämnat följande summariska redogörelse.
Mejeribranschen
Kart-reg. nr 1403. Bestämmelser för Svenska Mejeriernas Riksförening samt organisationer inom riksföreningen an- gående områdesuppdelning och leve- ransplikt vid handeln med mjölk och mejeriprodukter ävensom tillverknings- och försäljningsbegränsning samt pris— sättning avseende vissa produkter. Kart.reg. nr 1404. Bestämmelser för Riksost, SMst Ostlagerförening, angå- ende leveransplikt och begränsning av tillverkningen av olika ostslag.
Kart.reg. nr 1232. Bestämmelser för Kon- dens- och Torrmjölksfabrikernas För- säljningsförening angående leverans- plikt och försäljningssamverkan. Anm.: Sedan föreningens försäljningsverksam-
het från och med den 1 januari 1963 överförts till AB Semper (se nedan kart.reg. nr 2051), kommer föreningens verksamhet att fortsättningsvis huvud- sakligen bestå i upprätthållandet av le- veransplikt gentemot medlemmarna.
Kart-reg. nr 2051. Avtal mellan AB Semper och Kondens- och Torrmjölks- fabrikernas Försäljningsförening, var- igenom Semper övertagit föreningens försäljningsverksamhet.
Hart.-reg. nr 2052—2054. Avtal mellan AB Semper och Rörvik Torrmjölk AB (reg. nr 2052), Skaraborgs Läns Mejeri- förbund (reg. nr 2053) samt Tuna Me- jeriförening (reg.nr 2054) angående försäljningssamverkan i fråga om torr- mjölk.
Under reg. nr 1405—1586, 1736, 1918, 2025—2030 och 2111—2124 redovisas härjämte inom mejeribranschen om- kring 400 avtal, varav ca 80% kan rubriceras såsom överlåtelseavtal med åtaganden att inte bedriva konkurre- rande verksamhet. Återstoden av avta- len innehåller konkurrensbegränsning- ar av skilda slag. Ett betydande antal av dessa avtal har upphört att gälla.
Slakteribranschen
Kart.reg. nr 350. Bestämmelser för Sve- riges Slakteriförbund angående områ- desuppdelning och exklusivitet i avse- ende på handeln med slaktdjur och slaktdjursprodukter.
Kart.reg. nr 351—364, 366—370— 372— 375. Bestämmelser för slakteriförening- ar, anslutna till Sveriges Slakteriför- bund, angående exklusivitet i avseende på handeln med slaktdjur och slakt- djursprodukter.
I kartellregistret redovisas härutöver ett antal avtal med slakteriföreningar
som part å ena sidan och vissa koope- rativa produktionsföreningar eller en- skilda företagare som part å andra si- dan. Dessa avtal är i regel av exklusiv natur eller innebär åtagande att inte bedriva konkurrerande verksamhet.
Svenska Lantmännens Riksförbund och anslutna föreningar Kart.reg. nr 1699, 1700, 1702—1712, 1717, 1718. Under dessa reg.nr redovisas be- stämmelser för Svenska Lantmännens Riksförbund och centralföreningar inom förbundet angående inköps- och leve- ransplikt. Bestämmelserna om inköps- plikt har emellertid numera upphävts eller begränsats till att endast avse till centralförening anslutna lokalförening- ar.
I fråga om leveransplikt har Svenska Lantmännens Riksförbund i mars 1964 uttalat att förbundet ämnar rekommen- dera de anslutna föreningarna att bortta bestämmelserna härom.
Kart.reg. nr 1719 och 1720. Avtalen gäller områdesuppdelning mellan Sunds- valls Mjölkcentral, Lantmannaavdelning— en och Gävle-Dala Lantmannaförbund (reg. nr 1719) respektive Ångerman- lands Lantmannaförbund (reg. nr 1720). Ägghandeln
Kart.reg. nr 1652. Bestämmelser för Svenska Ägghandelsförbundet och or— ganisationer inom förbundet angående områdesuppdelning, leveransplikt m. m. vid handeln med ägg och slaktfjäderfä.
Genom de här redovisade bestämmel- serna har konkurrensen om jordbrukets produkter i uppsamlingsledet försvagats och i vissa fall praktiskt taget helt eli-
minerats. Särskilt på de för jordbrukar- inkomsterna dominerande mejeri- och slakteriområdena förekommer sålunda knappast någon prismässig konkurrens om jordbrukarnas produktion, utan för- eningarnas avräkningspriser blir avgö- rande för den ersättning som jordbru- karna erhåller. Såsom framgått av det föregående har däremot inom de varu- områden, som omfattas av Svenska Lantmännens Riksförbunds och central- föreningarnas verksamhet, en successiv uppmjukning av de från början gällan- de konkurrensbegränsningarna ägt rum. Vidare förekommer inom partihandeln med ägg ej sällan, att de konkurrerande parterna överbjuder gällande produ- centprisnotering.
Mot jordbrukarnas skyldighet att le- verera till föreningarna svarar dessas skyldighet att motta sina medlemmars leveranser. Från början torde härvidlag den s. k. likaprisprincipen ha framstått som en naturlig regel, även om den inte helt genomgående tillämpats. Enligt densamma har alla medlemmar erhål- lit samma priser oavsett produktions- och leveransförhållanden. Utan tvivel har likaprisprincipen spelat en stor eko- nomisk och psykologisk roll under för- eningsrörelsens uppbyggnadsperiod. Som ett exempel härpå kan nämnas, att likaprisprincipens tillämpning otvivelak- tigt gjort det lättare att vinna medlem- marnas anslutning till den omfattande strukturrationalisering, som ägt rum inom mejerihanteringen. Utvecklingen har emellertid medfört, att vissa ekono- miska nackdelar av denna princip för betalning av medlemmarnas leveranser allt tydligare framträtt. En konsekvent tillämpad likaprisprincip gör det svå- rare att åstadkomma en rationell leve- rans- och orderstruktur, vilket för för- ädlings- och uppsamlingsleden numera spelar en större roll än tidigare. Ur le- verantörens synpunkt innebär en sådan
brist på differentiering av priserna, att rationellare leveransförhållanden, vun- na exempelvis genom specialiserad pro- duktion, inte föranleder bättre priser, liksom att orationella och för mottaga- ren kostsamma leveransförhållanden inte leder till prisreduktioner. Till de ur rent företagsekonomisk synpunkt mindre gynnsamma verkningarna av li- kaprisprincipens tillämpning kan så- lunda komma även en viss hämmande effekt av densamma på rationaliserings- takten inom jordbruket. Den ekonomis- ka betydelsen härav torde dock knap- past kunna fastställas, och en närmare diskussion av denna sida av problemet torde i varje fall ligga utanför gruppens uppgifter. Gruppen vill till sist endast konstatera, att likaprisprincipens till- lämpning under senare år på sina håll uppmjukats och för närvarande är fö- remål för en ingående prövning inom föreningsrörelsen.
De möjligheter, som föreligger för föreningsrörelsens branschorganisatio- ner att utnyttja sin dominerande ställ- ning inom förädling och partihandel till att genomföra höjningar av parti- priserna på jordbruksprodukter, he- gränsas ytterst av den internationella konkurrensen på livsmedelsområdet och av utformningen av de statliga åtgärder (jordbruksresgleringen), som vidtagits för att skydda jordbruket mot denna konkurrens. Av vikt i detta samman- hang är vidare, att partiprisförändring— arnas genomslag i de avräkningspri- ser, som erläggs till jordbrukarna, i sin tur bestäms av bl. a. sådana faktorer som kostnadsutvecklingen inom de för- eningsägda förädlings- och partihan- delsföretagen. Avräkningspriset inkl. utbetald efterlikvid kan betraktas som en restpost, som framkommer sedan från partipriset (med tillägg av före- kommande inkomster av biprodukter) dragits företagens kostnader för driften
samt de medel, som reserverats för öns— kad kapitalbildning. Då vart och ett av företagen inom en bransch på grund av områdesuppdelningen är befriat från konkurrens från angränsande företag kan härvid riskeras, att variationer i effektivitet och kostnader blir konser- verade lättare än som vid ett friare kon- kurrensläge skulle vara fallet. Denna risk har man emellertid sökt motverka genom att skapa möjligheter till en jäm- förande granskning av de olika för- eningarnas driftsförhållanden, exempel- vis den av Svenska Mejeriernas Riks- förening utgivna »Driftsstatistik för svenska mejerier» med dess redovis- ning av tekniska och ekonomiska drifts- resultat för flertalet anslutna mejerifö- retag. Vid en bedömning av här berör- da förhållanden får ytterligare beaktas, att de ökade möjligheterna för för- eningsrörelsen att utnyttja stordriftens fördelar samt en planmässig samord- ning av marknaden — stabiliserat ut- bud, undvikande av korstransporter etc. — inneburit förutsättningar för avse- värda ekonomiska vinster i form av kostnadsbesparingar och produktivitets- förbättringar.
Ett speciellt problem erbjuder i kon— kurrenshänseende den integration fram- åt i detaljhandelsledet, som ägt rum inom mejeri- och slakteribranscherna. Denna integration håller numera efter allt att döma på att få en relativt mind- re omfattning än tidigare och intresse synes på sina håll inom föreningsrö- relsen föreligga för en successiv minsk- ning av dess engagemang i detaljhan- deln. Å andra sidan saknas inte exem- pel på en utveckling i motsatt riktning och saken erbjuder alltjämt ett bety- dande intresse ur konkurrenssynpunkt. Denna integration kan tänkas verka på olika sätt. Å ena sidan kan förekomsten av föreningsägda butikskedjor innebära en konkurrensfaktor och därmed bidra
till att påskynda en kostnadssänkande rationalisering inom handeln. Å andra sidan får man beakta, att konkurren- sen mellan sådana butikskedjor och an— nan detaljhandel inte kan betecknas som en konkurrens på lika villkor, ef- tersom handeln för sin anskaffning av vissa viktiga livsmedelsvaror är prak- tiskt taget helt beroende av förening- arna. Särskilt i situationer känneteck- nade av knapphet på vissa varuslag kan på grund härav skillnader i kostnader och effektivitet i olika hänseenden, som vid konkurrens utifrån lika förutsätt- ningar skulle spela en stor roll, tänkas bli neutraliserade av att den övriga de- taljhandeln har att konkurrera med sina egna leverantörer.
3. Konkurrensförhållauden inom övrig livs- medelsindustri och livsmedelsdistribution
De konkurrensbegränsningar, som fö- religger inom förädling och distribution av livsmedel, begränsar sig emellertid inte till den ekonomiska föreningsrö- relsen.
På spannmålsområdet märks sålunda förhållandevis vittgående konkurrens- begränsningar inom kvarnindustrin. Inom denna har inte endast skett en förhållandevis stark koncentration till större företagsenheter utan samtidigt härmed har ett samarbete mellan de olika grupperna utanför den konsu- mentkooperativa sektorn av industrin byggts upp. Av central betydelse i det- ta sammanhang är ett avtal mellan med- lemmarna i Kvarnindustriföreningen (omfattande större handelskvarnar utan- för KF) angående kapacitets- och för- malningsbegränsning. Även mellan de mindre kvarnarna (sammanslutna i Handelskvarnarnas Produktionsför- ening) föreligger en liknande överens- kommelse. I fråga om havregryn har medlemmarna i Grynindustriförening—
en mellan sig kvoterat försäljningen av havreprodukter och dessutom antagit vissa gemensamma regler för prissätt- ningen. Till undvikande av internordisk konkurrens har vidare Svenska Kvarn- föreningen med motsvarande danska och norska sammanslutningar träffat avtal om hemmamarknadsskydd. Det kan här tilläggas, att den ekonomiska föreningsrörelsen numera förvärvat be- tydande intressen i kvarnindustrin.
Beträffande mjukt bröd förekommer en inskränkning av priskonkurrensen genom den riktprissättning, som äger rum i branschen. Denna hade tidigare karaktären av vertikala riktpriser, ut- färdade av Sveriges Bageriidkareför- ening. Denna utfärdar emellertid nu- mera endast nettoprislistor till förening- ens medlemmar, under det att riktpris- sättningen på bröd inom detaljhandeln övertagits av detaljhandelns organisa- tioner.
Beträffande hårt bröd föreligger ett avtal mellan den dominerande tillverka- ren, AB Wasa Spisbrödsfabrik, och In— köpscentralernas AB (Ica).
Inom glassbranschen har en betydan- de koncentration av tillverkningen ägt rum under senare år. Sålunda har samt- liga sex av mejerier drivna glassfabri- ker norr om Skåne är 1963 bildat ett kommanditbolag, Glace-Bolaget AB Kommanditbolag, till vilket delägarna överfört sin tillverkning och försälj- ning av glass.
Med Malmö Glass AB (Malmö Nya Mejeriförening) har förhandlingar in- letts om anslutning till det nya kom- manditbolaget. Tills vidare gäller emel- lertid ett avtal om områdesuppdelning dem emellan, enligt vilket i princip Malmö Glass AB (Ge-Ge) inte skall bedriva försäljning norr om och Glass- Bolaget ej söder om ett i Götaland be- läget gränsområde. Inom detta gräns- område äger båda parterna driva verk-
samheten men skall undvika inbördes konkurrens.
I övrigt kan beträffande livsmedels- industrin erinras om att försäljningen av margarin genom ett avtal mellan de båda dominerande enskilda margarin- fabrikerna koncentrerats till Margarin- bolaget (inkl. Liva).
Detaljhandeln med livsmedel har un- der den tid gruppens utredning omfat- tar kommit att i växande grad känne- tecknas av ett omfattande system av horisontell riktprissättning. Denna äger rum genom riktprislistor, utfärdade dels av distrikts- eller lokalorganisatio- ner av Sveriges Livsmedelshandlareför- bund till dess medlemmar, dels genom vissa av de inom den enskilda detalj- handeln organiserade frivilliga kedjorna (Ica, Favör). Även inom de kooperativa lagercentralerna utarbetas riktprislis- tor avsedda för föreningar anslutna till lagercentralerna. Följsamheten till des- sa riktprislistor är enligt undersökning- ar av pris- och kartellnämnden mycket hög.
Tidigare förekom i betydande ut- sträckning att leverantörer fastställde de priser på bl. a. vissa livsmedel, som skulle tillämpas av återförsäljarna. Dy- lik s. k. bruttoprissättning är numera förbjuden enligt 1953 års konkurrens- begränsningslag. De fasta bruttopriser- na ersattes till att börja med i åtskil- liga fall av vertikala riktpriser, dvs. rekommenderade priser, satta av leve- rantörerna. Under de senaste åren sy-
nes inte minst på livsmedelsområdet en förskjutning ha ägt rum från vertikal till horisontell riktprissättning.
Dessa förändringar har haft intres- santa vcrkningar, som här kan beröras endast i den mån de mera direkt avser konkurrensförhållandena inom handeln med livsmedel. Förbudet mot fasta brut- topriser har haft en påtaglig konkur- rensstimulerande effekt, i synnerhet som det dragit med sig ett slopande av den tidigare tillämpade privata kontrol- len av nyetableringar inom handeln. Leverantörernas inflytande på prisbild- ningen inom detaljhandeln har reduce- rats ytterligare genom att de vertikala riktpriserna ofta slopats. På köttvaru— området spelar dock de kalkylrekom- mendationer, som utfärdas av Sveriges Slakteriförbund, alltjämt en icke ovä- sentlig roll för prissättningen på dessa varor i detaljhandeln ehuru något mind- re påtagligt nu än tidigare. Den struk- turella omdaning av detaljhandeln, som behandlats i det föregående, har lett till att konkurrensen i växande ut- sträckning förvandlats från en konkur- rens mellan ett större antal självständigt opererande företag till en konkur— rens mellan ett mindre antal fast sam- mansvetsade block. Denna utveckling har till att börja med skärpt konkurren- sen, men man kan inte bortse från att denna utveckling kan leda till en oligo- polsituation med en avtrubbning av kon— kurrensviljan som följd.
A. Beräkningarnas syfte, omfattning och avgränsning
Konsumenternas utgifter för livsmedel kan grovt sett uppdelas i två komponen- ter, nämligen 1) ersättning till jord- brukarna för i livsmedlen ingående rå- vara (jordbruksprodukter) och 2) er- sättning till livsmedelsindustri och dis- tribution för de tjänster, som lämnas av dessa sektorer för att konsumenten skall få varan i önskad form, på önskad plats och vid önskad tidpunkt.1 I den allmänna diskussionen har ersättning- en till jordbrukarna för själva råvaru- produktionen ofta kommit att betecknas som »jordbrukarandelen», medan er- sättning åt förädling och distribution fått benämningen »marginaldelen» (för- ädlings- och handelsandelarna). Även i internationellt språkbruk används des- sa benämningar. (Definitioner på av gruppen använda andels- och margi- nalbegrepp se kap. IV: C.) Distributionsgruppens väsentliga ar— betsuppgifter har varit att på olika sätt belysa, hur dessa båda andelar utveck— lat sig, samt söka förklara orsakerna härtill mot bakgrund av bl. a. utveck- lingen inom förädling Och distribution. Gruppen har vidare sökt bestämma sambandet mellan producent- och kon- sumentprisernas förändringar. En så— dan belysning och analys skulle kunna bidra till förståelsen av prisbildningen
KAPITEL IV
Marginalförhållanden och jordbrukarandelar för viktigare livsmedel från svenska jordbruksprodukter
på livsmedel, vilket vore angeläget för bl. a. jordbrukspolitiska ställningstagan- den.
Utifrån denna huvudutgångspunkt preciserade arbetsgruppen i början av sitt arbete följande två huvudgrupper av undersökningar som önskvärda, näm- ligen:
1. Långsiktskalkyler: En undersök- ning av hur jordbrukets, förädlingens och distributionens andelar av livsme— delsutgifterna utvecklat sig mellan 1950 och 1961. Undersökningen skulle omfatta såda- na grupper av i Sverige konsumerade livsmedel, i vilka svenska jordbruks- produkter utgjort den primära råvaran. I första hand skulle undersökningar- na uppläggas så, att en beskrivande bild av förhållandena erhölls varuvis och totalt. I andra hand skulle kalky- lerna om möjligt läggas upp så att man även kunde belysa orsakerna till änd- rade förädlings- och distributionsande- lar, dvs. hur mycket av förskjutningar- na som beror på:
1 Egentligen kan ersättningen för själva råvaruproduktionen i sin tur uppdelas i ytter- ligare två delkomponenter, nämligen dels er- sättning för produktionsfaktorn jord samt i jordbruket sysselsatt arbetskraft och dels ersättning för de produktionsmedel, som jord- bruket köper från andra sektorer (maskiner, bränsle, handelsgödsel etc.). Detta betraktel- sesätt har fått större relevans med stigande industrialisering av jordbrukssektorn.
a) Ändrad standard på varorna (änd- rade kvaliteter, ökad förädlingsgrad el- ler ökad service);
b) Ändrat konsumtionsval (de totala utgifterna för förädling och distribution kan ändras genom att konsumtionen förskjuts mellan varor med olika för- ädlings- och distributionsandelar);
c) Ändrade priser på de tjänster som förädling och handel lämnar (priset på tjänster från exempelvis förädling och handel kan öka genom att löneökning- arna är större än produktivitetsökning— en).
För det tredje skulle gruppen vidare i dessa långsiktsberäkningar ha velat be- lysa, hur den totala långsiktiga föräd- lings- och distributionsmarginalen för- delar sig på olika delkomponenter; an- tingen mätt på olika led i marknads- kedjan såsom ersättning till uppsamling och transport, förädlingsindustri, parti— handel och detaljhandel eller mera funktionellt på löner, ersättning till and- ra sektorer osv. Bl. a. på grund av brist- fälligt statistiskt material har det emel- lertid i arbetsgruppens långsiktskalky- ler endast varit möjligt att för vissa va- rugrupper redovisa data, som delar upp totalmarginalen i nämnda komponen- ter. I arbetsgruppens prisjämförelser (kap. IV:G — liksom i kap. III) har dock sagda förhållanden i viss mån kun- nat belysas.
Avsikten med långsiktskalkylerna har för det fjärde varit att utarbeta en me- todik, som kunde användas för fram- tida kalkyler, så att man fortlöpande kunde följa och belysa livsmedelsut- gifternas fördelning på å ena sidan andelen till jordbruket och å andra si- dan andelarna till förädling och distri- bution.
I viss utsträckning avsågs också, att långsiktskalkylerna skulle komma att ge vägledning för prognoser rörande
den framtida andels- och marginalut— vecklingen.
2. Kortsiktskalkyler (tvärsnittsberäk— ning): Under senare år med en relativt rörlig prisbildning på själva jordbruks- produkterna har dynamiken i prisänd- ringarna kommit att starkt uppmärk- sammas. Konkreta frågeställningar härvidlag har varit bl. a. följande:
a) Om priset på en viss jordbruks- produkt ändras, hur återverkar detta på konsumentpriset71 Ett svar härpå bör kunna ge upplysning om margina- lens typ, t. ex. om man har fasta (öres-) eller procentuella marginaler.
b) Ändras konsumentpriset lika myc- ket vid en prissänkning i råvaruledet som vid en lika stor prishöjning i sam- ma led?
c) Sker prisändringen i detaljhandels- ledet lika snabbt vid en prissänkning i råvaruledet som vid en prishöjning i samma led?
(1) Är de väsentligaste prisändringar- na i handelsledet främst orsakade av prisändringar i fabrikantledet (partile- det) eller sker de huvudsakligen på grund av andra orsaker?
Svar på dessa frågor bör ge viss in- sikt i hur själva prisbildningsmekanis- men på livsmedel fungerar.
Arbetsgruppen har sökt bilda sig en uppfattning om bl. a. ovan nämnda pro— blem genom vissa jämförelser av pris- utvecklingen i olika led av priserna på vissa livsmedel. Förutom en belys- ning av ovan nämnda problematik har dessa undersökningar även gett en bild av prisspridningen för samma vara på samma plats och vid samma tidpunkt samt en viss uppfattning om storleken av detaljhandelsmarginalerna.
1 På grund av det nuvarande prisreglerings- systemets konstruktion blir prisnoteringarna för jordbruksvarorna i de flesta fall lika med partiprisnoteringarna.
B. Möjligheterna att med indexjämförel— ser belysa marginalutvecklingen
I den allmänna diskussionen kring livs- medelsprisernas utveckling och sam- mansättning hänvisas också ofta till ut- vecklingen för konsumentprisindex och jordbrukets producentprisindex. Man gör härvid jämförelser mellan utveck- lingen av å ena sidan index för livs— medel i konsumentprisindex och å and- ra sidan producentprisindex, antingen totalt för samtliga livsmedel resp. jord- bruksprodukter eller index för olika delgrupper. Dessa index söker visa den genomsnittliga relativa prisutveckling- en för konsument- resp. producentpri- serna. Grovt sett kunde man därför för- vänta, att dessa index också borde ge en antydan om den relativa marginal- utvecklingen. Om exempelvis livsme- delsprisindex steg kraftigare än pro— ducentprisindex, borde detta därför va— ra en indikation på att förädling och handel ökat sin andel i livsmedelsutgif- terna (ökande marginaler). I ännu hög- re grad borde detta vara fallet vid jäm- förelser mellan index för vissa huvud- grupper av livsmedel/jordbruksproduk— ter.
För att närmare klarlägga, i vad mån livsmedelsposten i konsumentprisindex resp. jordbrukets producentprisindex är användbara för att ge en bild av den relativa marginalutvecklingen, har ar- betsgruppen närmare låtit undersöka dessa index.
Konsumentprisindex (KPI) efterträd- de i juli 1954 förutvarande levnadskost— nadsindex som mätare av prisföränd- ringarna i detaljhandelsledet. Index ut- arbetades tidigare av socialstyrelsen; numera sker beräkningarna vid statis- tiska centralbyrån. KPI redovisas må- nadsvis och beräknas med 1949 som basår.
Vid framräknandet av indexvärdena
utgår man från en varulista, den s. k. indexbadgeten. Denna innehåller ett urval om ca 800 viktigare artiklar, som saluförs i detaljhandeln, jämte tjänster.
Man definierar vanligen KPI som kostnadsförändringen mellan två tid- punkter för upprätthållande av oföränd- rad standard. I realiteten innebär emel- lertid den använda metodiken, att man i stort sett mäter kostnadsförändring- en vid oförändrad konsumtionssamman- sättning. Det betyder bl. a., att konsu- menten i vissa fall kan mildra effekten av en prishöjning på en vara genom att helt eller delvis övergå till en an- nan, substituerbar vara. Därigenom änd- ras inte standarden men prishöjning- en ger utslag i index.
Jordbrukets producentprisindea: (JPI) används i samband med prisreglering- en på jordbruksprodukter. Den första serien hade september 1956 som bas (mittprisnivån). I och med tillämpning- en av det nya sexårsavtalet för jordbru- ket påbörjades en ny serie, som har 1 september 1959 som bas men som i vik- tigare avseenden överensstämmer med den tidigare serien (jfr Jordbrukseko- nomiska Meddelanden 1960:1). JPI be— räknas månatligen av statens jordbruks- nämnd, och resultaten redovisas i Jord— bruksekonomiska Meddelanden.
Viktsystemet vid beräkningen av JPI utgörs av beräknade totalkvantiteter av olika produktslag. Vad som här avses är jordbrukets slutprodukter, som dels består av produkter i det tillstånd de framkommer vid jordbruken (spann- mål, potatis, ägg), dels utgörs av för- ädlade produkter (smör, ost, fläsk). JPI avser alltså inte prisläget vid en viss förädlingsnivå. Beträffande en del pro- dukter använder man odlarpriser (t. ex. för spannmål), i andra fall utgår man från partipriserna (t. ex. för konsum-- tionsmjölk och köttvaror).
Index baseras på i stort sett hela det svenska jordbrukets avsaluproduktion (normalkalkylen 1959/60). Endast vissa smärre poster har utelämnats. I väg- ningstalen ingår emellertid också de kvantiteter, som exporteras. För index- beräkningarna används ibland priser som avviker från de faktiskt noterade. Sålunda används det 5. k. inlösenpriset för brödspannmål oförändrat för samt- liga månader under samma produktions— år.
Den ovannämnda indexkonstruktio- nen benämnes nominell JPI. Genom att dividera denna med KPI erhålls reell JPI, vilken även publiceras.
Jämförelsemöjligheterna. I fråga om möjligheterna att dra slutsatser av di- rekta jämförelser mellan jordbrukets producentprisindex och livsmedelsde- len av konsumentprisindex måste man först beakta de metodologiska skillna- der, som föreligger i fråga om indexse- riernas uppbyggnad och som i vissa avseenden kan allvarligt störa jämför- barheten.
Varuomrädet. Vad beträffar en jäm- förelse av båda totalindexen bör man observera att KPI:s indexserie för livs- medel omfattar hela livsmedelsområdet, alltså även icke-jordbruksvaror. För att man skall kunna göra meningsfulla jäm- förelser med JPI, måste därför i prin- cip varor, som inte härrör från inhemsk jordbruksproduktion, exkluderas ur materialet för KPI. Å andra sidan in— nehåller JPI vissa produktslag, som inte har motsvarighet inom varuområdet för KPI. I praktiken innebär detta således, att jämförelserna får ske varugrupps- vis eller alternativt för enskilda varu— slag. Men även varugruppsvis är in- dexen ej fullt jämförbara främst genom att exporten av jordbruksprodukter ver- kar så, att man får olika vikttal för KPI och JPI.
Följande delindexserier motsvarar
därvid varugruppsvis närmast varandra i de olika indexen.
I posten mjöl, gryn och bröd i KPI ingår även importerade varuslag såsom risgryn. Vidare ingår havregryn, me- dan produkten havre ej inräknas i JPI. Dessa båda varuslag har dock relativt liten vikt. De motsvaras i JPI av vete och råg.
Beträffande potatis ingår matpotatis i gruppen rotfrukter och grönsaker. Prisnoteringar insamlas dock för mat- potatis inom ramen för KPI, varför det är tekniskt möjligt att räkna ut en prisindexserie för denna vara i kon- sumentledet.
Socker inräknas i den större posten specerier, som bl. a. innehåller ett fler- tal kolonialvaror. Sockerpriset kan dock extraheras ur grundmaterialet till KPI.
Mejeriprodukter visar relativt god överensstämmelse mellan de båda se- rierna med undantag för torrmjölk, som dock är betydelselös i detta samman- hang. Jämförbarheten störs dock av exporten av mejeriprodukter.
Ägg finns i båda serierna och bör kunna jämföras direkt. Säsongvariatio— ner minskar dock jämförbarheten på kort sikt.
Beträffande kött, fläsk och charkute- rivaror föreligger något mindre jämfö- relsemöjligheter än för övriga ovan nämnda varugrupper. Dels störs bilden av bl. a. export av fläsk och import av kött och dels är antalet typvaror i KPI rätt litet. Vissa omvägningar måste där- för ske för att en riktig jämförelse skall kunna göras. Statens pris- och kartell- nämnd företar emellertid regelbundna beräkningar av sådant slag. I nämndens s. k. butiksprisindex redovisas jämfö- rande indexberäkningar avseende parti- pris- och detaljprisutvecklingen för hela köttvaruområdet.1 Som grov mätare av
1 Publicering sker varje månad i tidskriften Pris- och kartellfrågor.
utvecklingen på längre sikt torde dock delindex i KPI och JPI kunna användas.
Varuurvalet. Det bör särskilt beträf- fande KPI framhållas, att priser ej in- samlas för samtliga i respektive varu— grupper ingående varuslag utan endast för ett antal 5. k. representantvaror. Även om dessa i allmänhet utgör de mest betydelsefulla varuslagen inom re- spektive grupp, kan prisutvecklingen ibland avvika från den som gäller för hela varugruppen i genomsnitt.
I detta sammanhang spelar också kva— litetsförskjutningar och förändringar i marknadsandelen för de olika repre- sentantvarorna en viss roll, ehuru ef— fekten när det gäller livsmedel sanno- likt är mindre än för vissa andra ar- tiklar.
Prisnoteringarna. Vissa skillnader fö- religger också mellan de båda indexse- rierna vad angår sättet och tiden för prisuppgifternas inhämtande. För KPI noterar särskilda ombud vanligen en gång i månaden priserna i ett större antal slumpmässigt utvalda affärer, för- delade över hela landet. I indexberäk- ningen insätts sedan medelpriserna för riket. Beträffande vissa produkter in- gå-ende i JPI, t. ex. kött- och fläskvaror, beräknas genomsnittspriser på basis av flera noteringar per månad. En prisför- ändring, som sker strax efter den dag (i mitten av månaden), då priserna för KPI insamlats, kan inte slå igenom i denna index förrän nästa månad. Kort- siktiga jämförelser kan påverkas av denna omständighet, medan vid årsjäm— förelser nämnda förhållanden spelar mindre roll.
En viss trögrörlighet i priserna före- kommer ofta av olika orsaker. När t. ex. importavgifterna på jordbruksproduk- ter sänktes i oktober 1960, resulterade detta inte i någon omedelbar nedgång i partipriserna och ej heller i konsu- mentpriserna. Olika omständigheter,
framför allt marknadsskäl, gjorde att priserna på flertalet produkter först efter en tid förändrades. Analogt är fallet, när priserna i tidigare led sti- ger. Det bör understrykas, att föränd- ringar i importavgifter o. dyl. inte nöd- vändigtvis måste verka automatiskt så, att prisnivån i senare led omedelbart påverkas. Detta bör särskilt uppmärk- sammas vid jämförelse på kort sikt; stu- derar man utvecklingen över längre pe— rioder, bör denna eftersläpning dock inte få någon större effekt.
För närvarande utgår allmän varu- skatt på större delen av konsumtions- varusortimentet. Indirekta skatter eli- mineras inte ur beräkningarna för KPI utan införandet av en ny skatt får sam- ma effekt som en prishöjning. Det har ifrågasatts att beräkna en särskild s. k. nettoprisindex, som skulle vara rensad från indirekta skatter. En sådan beräk- ning är emellertid förenad med bety- dande svårigheter av metodologisk art. Tills vidare måste man begagna KPI och i möjligaste mån söka ta hänsyn till förändringar i den indirekta beskatt- ningen.
En omständighet som också har vä— sentlig betydelse är, att prisnoteringar- na på olika produkter för beräkning av JPI inte hänför sig till ett och samma förädlings- eller handelsled. Denna in- dex har som bekant till syfte att fun- gera som ett instrument i samband med jordbruksregleringen. Noteringarna är därför delvis bestämda av lämplighets- skäl. För vissa produkter såsom spann- mål, oljeväxter och sockerbetor tilläm- pas odlarepriser, medan exempelvis no- teringarna på mejerivaror och kött i princip motsvarar partipriser. Prisut- vecklingen för dessa produkter enligt JPI återspeglar således ej direkt produ- centprisutvecklin—gen.
Konklusioner. Redan av den tämligen summariska granskning av jämförelse-
möjligheterna mellan de båda indexse- rierna som ovan gjorts torde ha fram- gått, att direkta jämförelser av totalin- dextalen som mätare av prisutveckling- en på kort sikt kan ge missvisande resul- tat. Som en indikator på prisutveckling- en för jordbruksprodukter och livsme- del på längre sikt kan totalindex tjäna. Däremot kan man ej — i varje fall ej utan att göra relativt omfattande korrek- tioner — på basis av utvecklingen för totalindex uttala sig om hur förädlings- och handelsledens genomsnittliga mar- ginaler utvecklats.
Möjligheterna till varugruppsvisa jäm- förelser är större, även om det också härvidlag förekommer skillnader, som gör jämförbarheten för vissa grupper mindre tillfredsställande. Dessa skill- nader beror främst på olika viktstal i KPI och JPI samt på att priserna i JPI i flera fall avser partipriser.
De varor, som synes erbjuda minst svårigheter i detta sammanhang, är me- jerivaror och ägg samt matpotatis. I fråga om mejerivaror kommer dock jämförbarheten att störas av olika vikts- tal samt på grund av att prisnotering— arna i JPI avser partipriser.
På mjöl— och brödområdet samt kött- området är möjligheterna till prisjäm— förelser mera begränsade. över en lång- re tidsperiod bör dock dessa delindex efter viss korrigering kunna ge en nu- gefärlig bild av utvecklingen.
Sammanfattningsvis kan sägas, att del- indexserier i JPI och KPI för vissa va- rugrupper med viss korrigering kan sammanställas för belysning av i första hand prisutvecklingen och i andra hand marginalutvecklingen inom förädlings— och handelsleden. Detta gäller särskilt utvecklingen på längre sikt. Även i des- sa fall försvåras en jämförelse på kort sikt mellan utvecklingen av index i KPI och JPI av en rad faktorer. Andra del— indexserier för andra varugrupper kan
överhuvud taget ej användas för detta ändamål utan betydande omarbetning- ar. Jämförelser mellan totalindextalet för JPI och livsmedelsdelen av KPI ger rätt missvisande resultat. Som en myc- ket grov indikator på den relativa pris- utvecklingen över längre tidsperioder kan möjligen totalindexen användas.
Av denna redogörelse framgår, att befintliga index ej kan användas till att belysa andels- och marginalutveck- lingen i förädlings— och handelsleden. För att få en riktig bild av denna ut- veckling har arbetsgruppen därför fått utföra särskilda beräkningar. För dessa redogörs i följande avsnitt.
C. Begrepp och metodik1
Framför allt vid genomförandet av de i föregående avsnitt preciserade lång- siktiga marginalundersökningarna har arbetsgruppen mött en rad besvärliga metodik- och kalkylproblem. Delvis har dessa problem varit av allmän princi- piell art utan samband med svenska förhållanden, delvis har problematiken berott på speciella svenska förhållan- den. Några mera omfattande svenska undersökningar av det slag som här avses rörande marginalförhållandena för livsmedel saknas i stort sett. Dc ut- redningar som tidigare gjorts har mera syftat till att antingen belysa vissa delproblem eller också varit rätt grova överslagskalkyler. Ingen av dessa ut- redningar har tagit upp metodiken vid andels- och marginalkalkyler till någon mer ingående diskussion. Arbetsgrup- pen kommer därför att i det följande ingå på dessa problem.
Den vill då först behandla de allmän- na problemen vid andels- och margi- nalkalkyler — på vilka sätt andelsbc- greppen och marginalerna kan belysas
1 Se även bilaga B.
— samt hur olika beräkningsresultat skall tolkas. En sådan grov belysning synes kunna erhållas genom en över- sikt av metodiken och begrepp vid amerikanska undersökningar. USA har varit ledande i fråga om undersökning- ar rörande livsmedelsprisernas samman- sättning och internationell kalkylmeto- dik och terminologi i hithörande frågor synes också i hög grad anknyta till ame- rikanska undersökningar.l
Efter denna allmänna översikt kom— mer gruppen att redogöra för hur den genomfört sina långsiktskalkyler och vil- ka speciella problem som den härvidlag mött.
1. Vissa utländska undersökningar
I den anglosaxiska terminologin (USA och Kanada) använder man skilda mar- ginalbegrepp beroende på om kalky— lerna avser att visa hur konsumentpri- set för ett visst livsmedel (t. ex. en liter mjölk, 1 kg nötkött, 1 kg potatis) eller för flera livsmedel i inbördes fixerade volymer fördelar sig till jordbrukare, förädling och distribution eller om kal- kylerna avser att visa, hur utgifterna för den faktiska totala livsmedelskon— sumtionen år från år fördelar sig på nämnda grupper.
a) I det första fallet, dvs. vid kalkyler avseende priset av en viss produkt (per enhetskalkyl) använder man härvid be- greppen »Farm-retail spread» eller »to— tal marketing margin» eller »marketing charge». Med dessa begrepp menar man då skillnaden mellan detaljhandelspri- set för varan i fråga och vad jordbru- karen erhåller för den mängd jord- bruksprodukter, som åtgår för att kon- sumenten skall kunna köpa en enhet i detaljhandelsledet.2 Denna »farm-retail spread» anges i absoluta tal, dvs. dollar och cents.
För att få en genomsnittlig bild av
jordbrukarandelen för samtliga livsme- del av inländskt ursprung använder man i USA 5. k. market-busket-kalkyler. Den- na market-basket omfattar ett sextiotal varor av inländskt ursprung och mot- svarar kvantitetsmässigt vad en »ge- nomsnittlig löntagare» köper per år. För dessa volymer beräknar man det totala detaljhandelsvärdet och det totala jord- brukarvärdet. Skillnaden mellan dessa båda (i dollar och cents) utgör »thc average farm-retail market basket spread». För att kunna göra jämförel- ser över tiden har man fasta volymer.3 Med »the market-basket» avser man att mäta hur förädlings- och distributions- marginalerna utvecklar sig för en kan- stant volym livsmedel (dvs. den genom- snittliga prisutvecklingen för tjänster från förädlings- och distributionssek- torerna).
Förädlings- och distributionskostna-
1 Se t.ex. Farm-Retail Spreads for Food Products, USDA, Miscell. publ. nr 741. En sammanfattning över de amerikanska marginalundersökningarna ges av G Schmitt i »Die Handels- und Verarbeitungsspannen bei Nahrungsmitteln», Ber. fiber Landwirtschaft, 171 Sonderheft, 1959. I »Report of the Royal Commission on Price Spreads of Food Products», Ottawa 1959, lämnas en redogörelse för kanadensiska under- sökningar. Inom EPA/OEEC har vidare utförts en rad undersökningar rörande marginalförhållanden inom livsmedelssektorn: EPA/OEEC reports nr 15/1959 och 24/1960. 2 På grund av spill m. m. måste alltid mer än t. ex. 1 liter mjölk levereras av jordbrukaren för att konsumenten skall kunna köpa 1 l. Kalkylmässigt beräknas därför den s. k. farm- retail spread på följande sätt: Antag att 1 liter mjölk kostar konsumenten 1 kr. På grund av spillförluster måste jordbrukaren leverera 1,1. ] mjölk för att konsumenten skall få 1 liter. Jordbrukaren erhåller per liter levererad mjölk 40 öre. För 1,1 liter får han 44 öre. Farm-retail spread blir då LOU—(1,1 x 40) = 56 öre. Dessutom görs korrektioner för bi- produkter m. m. 3 Indexmetodiken för »the market-basket» svarar närmast mot metodiken i vårt kon- sumentprisindex och syftet är i princip också liknande, nämligen prisutvecklingen vid kon- stant konsumtion.
derna har en pris- och en volymkom- ponent. Volymkomponenten (dvs. mäng- den tjänstcr per vara) är på kort sikt — några år — i stort sett oförändrad. Ändrade absoluta marginaler beror då helt på ändrade priser för de tjänster som ges av förädling och distribution. På längre sikt förändras även föräd- lingsgraden och varornas kvalitet. För- ädlings— och distributionsmarginaler räknade per enhet vara kommer då att ändras beroende på att såväl priset på marknadstjänsterna som volymen tjäns- ter (förädlingsgraden m. m.) ändras. Till detta kommer att konsumenterna så småningom ändrar sitt konsumtions- val. Byte av basperiod och vägningstal sker därför även i de amerikanska market-basket—kalkylerna med 10—15 års intervaller. För jämförelser av mark- nadskostnadernas utveckling på riktigt lång sikt uppstår härvid besvärliga in- dexproblem.
b) Det andra huvudbegreppet i anglo- saxisk »marginalterminologi» är den s. k. marketing bill, som utgör föräd- lingens och distribulionens totala andel (i dollar) av de faktiska årliga utgifter— na för hela den livsmedelskonsumtion, som har inländska jordbruksprodukter som primär råvara. Storleken av denna »totala marknadskostnad» för livsmedel påverkas av variationer i den totala kon- sumtionen av livsmedel, livsmedelskon— sumtionens sammansättning samt dess- utom på samma sätt som vid »farm- retail»-kalkyler av ändrade priser på förädlings- och distributionstjänster och ändrad förädlingsgrad.
c) Andelsbegreppet i amerikanska marginalundersökningar avser närmast jordbrukarnas procentuella andel av konsumenternas livsmedelsutgifter (the farmer's share of the consumerls dollar) och mäts dels per enhet vara (för en viss vara eller från market-basket-data), dels utifrån data för the marketing
bill, d. v. s. som jordbrukarnas faktis- ka procentuella andel av de totala livs- medelsutgifterna för ett visst år.
När jordbrukets resp. förädlingens och handelns andelar av priset på en vara (resp. av de totala livsmedelsut— gifterna) redovisas i procenttal, bör man observera att de procentuella an- delarna kan ändras av andra orsaker än vid absoluta marginalberäkningar. Ge- nom fallande jordbrukarpris kan t. ex. jordbrukarnas relativa andel minska utan att den absoluta förädlings- och handelsmarginalen ändrats. Förskjut— ningar i jordbrukets procentuella an- del av priset på en vara eller av de to- tala livsmedelsutgifterna bör därför tol- kas med viss försiktighet.
Av denna redogörelse för amerikans- ka marginalundersökningar framgår 1. att begreppet marginal (farm-retail spread) används som beteckning för de absoluta förädlings- och distributions- kostnaderna (d. v. s. i pengar) per en- het av en viss vara (eller genomsnitt- ligt för en genom åren inbördes fixe- rad mängd varor). Ändrade marginaler kan därvid återspegla dels ändrade pri- ser för en oförändrad mängd tjänster från förädling och handel (priskompo- nenten) och dels ökad mängd föräd- lings och distributionstjänst—er (ökad förädlingsgrad; volymkomponenlen).
2. att begreppet totala marknadskost- nader (the marketing bill) avser föräd- lingens och handelns faktiska andel (i pengar) av de faktiska livsmedelsut- gifterna varje år (för varor av inländskt råvaruursprung). Den totala marknads- kostnaden per år kan — liksom total- marginalen — påverkas dels av ändrade priser på tjänster från förädling och distribution, dels ändrad förädlings- grad men dessutom även av ökad eller minskad totalkonsumtion liksom av för- skjutningar i konsumtionen mellan oli- ka grupper av livsmedel.
3. att begreppet andel (the farmer”s share) används för att beteckna jord— brukets resp. förädlingens och distri- butionens procentuella andelar av pri- set på en vara, på en fixerad mängd va- ror eller av de totala livsmedelsutgif- terna (livsmedel med inländska jord— bruksprodukter som primär råvara).
2. Distributionsgruppens terminologi
Den i föregående avsnitt lämnade redo- görelsen över den i USA använda be- greppsapparaten och kalkylmetodiken ger en översiktlig bild av problematiken i andels— och marginalkalkyler och tolk- ningen av erhållna resultat. I princip har distributionsgruppen använt samma kalkylmetodik som i USA och i viss ut- sträckning har även samma begrepp i översatt form kommit till användning.
I det följande redovisas översiktligt arbetsgruppens terminologi och prin- cipiella kalkylmetodik.
Vad beträffar terminologin saknas för svenskt språkbruk entydiga begrepp, som täcker här avsett område, eller också används samma ord i flera be- märkelser. Det sistnämnda gäller t. ex. uttrycket »marginal», som kan avse bå- de ett belopp i kronor och ören och ett procenttal. Distributionsgruppen har därför funnit det nödvändigt att för sina syften utarbeta en terminologi, som den använt i sina beräkningar och tabel— ler och som också till vissa delar an- vänds i den verbala framställningen.
Gruppen har vid utarbetandet av sin begreppsapparat utgått från syftet med sina kalkyler. Detta syfte har främst varit att belysa, hur konsumenternas livsmedelsutgifter fördelar sig till å ena sidan distribution och förädling — i fortsättningen benämnd förädlings- och distributionsandelen —— och å andra si- dan råvaruproduktion i form av levere- rade jordbruksprodukter — i det föl-
jande benämnd jordbrukarandelen. Denna fördelning kan uttryckas på oli- ka sätt, t. ex. med utgångspunkt från det pris som konsumenten betalar för en viss vara, exempelvis potatis eller ägg, eller utifrån konsumtionsvärdet för en viss varugrupp såsom mjöl och bröd eller värdet av den totala livs— medelskonsumtionen. Utifrån dessa ut- gångspunkter har arbetsgruppen skapat följande huvudbegrepp.
För att beteckna hur konsumentpri- set på en vara fördelar sig används föl- jande begrepp.
Konsumentpris och detaljhandelspris är synonyma; där ej annat anges, in- kluderas således varuskatt i konsument- priset.
Jordbrukarpris avser i princip det pris som jordbrukaren erhåller för le— vererad vara. I kalkylerna skiljs mellan faktiskt och kalkylerat jordbrukarpris.
Med faktiskt jordbrukarpris avses i regel avräkningspriser (med efterlikvi- der tillagda i förekommande fall).
Med kalkylpris avses avräkningspris justerat med hänsyn till biprodukter, in- terna avgifter m. 111.
Vid kalkyler avseende varugrupper eller hela livsmedelskonsumtionen an- vänds följande begrepp.
Begreppet »värde» används som be- teckning på försäljningsvärdet (volym x pris) från varje led i marknadsföran- det (detaljhandelsledet, partihandelsle— det o. s. v.).
Konsumtionsvärdet är således : livs- medelskonsumtionen (t. ex. för en viss varugrupp) värderad i detaljhandels- priser.
Jordbrukarvärdet utgör ersättning till producenterna för de råvaror som in— går i konsumtionsvärdet. Jordbrukar- värdet kan vara faktiskt eller kalkyle- rat. Faktiskt jordbrukarvärde är beräk— nat utifrån avräkningspriser till jord- bruket, medan kalkylerat jordbrukarvär-
de bygger på kalkylpriser, d. v. s. av- räkningspriser justerade för biproduk- ter, interna avgifter m. m.
Begreppen andel och marginal. Begreppet andel används för att ange, hur stor procentuell del av konsument- priset eller konsumentvärdet som går till distribution, förädling och jordbruk.
Därvid används enbart begreppet »andel» (partihandelsandel, jordbrukar- andel etc.), när man talar om hur pri- set på en vara fördelar sig, medan be- greppet »genomsnittlig andel» används vid kalkyler avseende värdesummor för viss varugrupp eller den totala livsme— delskonsumtionen (av produkter).
Begreppet öresmarginal används för att beteckna, hur mycket (i kr, ören) av priset på en vara som tillfaller de olika förädlings- och distributionsleden.
Enligt nämnda definitioner kommer detalj-handelsandel och detaljhandels- marginal att sammanfalla, vilket dock ej gäller för tidigare led t.ex. partihan- delsmarginal och partihandelsandel. Detta framgår av följande uppställning:
ifrågavarande
Detaljhandelsmarginal = detaljhandelsandel = Detaljhandelns öresmarginal
_ X 100 detaljhandelspris Partihandelsmarginal = = Part1handelns oresmargmal X 100 partihandelspris Partihandelsandel = _ Partihandelns örcsmarginal — x 100
detaljhandelspris
Jordbrukarandelsbegreppen I och II. Vid jordbrukarandelsberäkningar grun- dade på faktiska priser (d. v. s. kon- sumentpris och avräkningspris till pro- ducent) används beteckningen jord- brukarandel I .
När andelsberäkningarna grundas på kalkylerat jordbrukarpris används be- nämningen jordbrukarandel II.
De i gruppens beräkningar använda huvudbegreppen jordbrukarandel I resp. jordbrukarandel II definieras där- för på följande sätt:
a) Vid kalkyler avseende en viss be- stämd vara som kan följas från produ- cent till konsument (t. ex. potatis eller ägg) :
Jordbrukarandel I = faktiskt jordbrukarpris (avräkningspris) konsumentpris X
100
Jordbrukarandel II = : kalkylerat jordbrukarpris konsumentpris
)( 100
b) Vid kalkyler avseende en varu- grupp eller hela livsmedelskonsumtio- nen (den del som i huvudsak bygger på svenska råvaror):
Genomsnittlig jordbrukarandel I =
Faktiskt jordbrukarvärde = (beräknat utifrån avräkn. priser)
konsumtionsvärde
x 100
Genomsnittlig jordbrukarandel II = : Kalkylerat jordbrukarvärde X 100 konsumtionsvärde
Så som konsumentpris resp. konsum- tionsvärde ovan definierats ingår varu- skatt.
Av vissa skäl har det emellertid an- setts angeläget att beräkna jordbrukar— andel-arna även utan varuskatt inräk- nad i konsumtpris resp. konsumtions— värde.
Om varuskatt ingår i konsumentpris resp. konsumtionsvärde, används där- för beteckningen jordbrukarandel I resp. jordbrukarandel II »inwkl. varu- skatt».
Om varuskatt ej ingår i konsument- pris resp. konsumtionsvärde, används beteckningen jordbrukarandel I (resp. jordbrukarandel II) »exkl. varuskatt». Som regel är jordbrukarandelarna an- givna exkl. varuskatt.
3. Kalkylmetodik
Som framgått av närmast föregående terminologiavsnitt har arbetsgruppen i sina kalkyler använt sig av två jordbru- karandelsbegrepp — jordbrukarandel I och jordbrukarandel II — och även re- dovisat kalkylresultat för båda dessa begrepp.
I fråga om jordbrukarandel I har fak- tiskt jordbrukarpris (d. v. s. i regel av— räkningspriser) direkt relaterats till konsumentpris (eller konsumtionsvär— det) för det livsmedel i vilket ifrågava- rande jordbruksprodukt ingår. Att så- dana kalkyler utförts av arbetsgruppen beror på att man i den allmänna diskus- sionen rörande livsmedelsmarginaler och jordbrukarandelar ofta gör jämfö- relser direkt mellan konsumentpris och avräkningspris till jordbrukare. En jäm- förelse gjord på detta sätt ger dock för flera produkter missvisande resultat. Orsakerna härtill är, att avräkningspri— serna till producenterna ej enbart be- stäms av jordbruksproduktens livsme- delsvärde i inländsk konsumtion utan även av värdet på biprodukter, förluster vid export m. m.
Syftet med arbetsgruppens beräkning- ar har varit att räkna fram, hur stor andel jordbrukarna erhåller av kon- sumtionsvärdet för sådana livsmedel, som i huvudsak är framställda av svens- ka jordbruksråvaror. Utifrån detta syfte är det klart att jordbrukarandel I ej ger åsyftat resultat. Avräkningspriserna till producent kan därför ej användas för gruppens syfte utan måste korrigeras för ovan nämnda faktorer. Om man gör en sådan korrigering, erhåller man jord- brukarandel II, som visar vad produ- centen skulle ha erhållit om biproduk- terna ej haft något värde, inga export- förluster förekommit m. m. Tillväga- gångssättet för att beräkna jordbrukar- andel II har i princip varit följande.
I fråga om oförädlade livsmedel — d. v. s. sådana livsmedel som i stort sett når konsumenterna i samma skick som de lämnade jordbruket (t. ex. potatis och ägg) — kan man utgå från priset i konsumentledet och ifrån detta först dra av varuskatten. Därefter avdras dell ersättning som detalj— och partihan— deln samt förädling (sortering och för- packning) och transporter erhållit. Res- ten utgör ersättning till jordbruket. Om man nu utgått från exempelvis priset på 1 kg potatis i konsumentledet och räknat fram vad jordbrukaren erhåller av detta pris, är dock detta värde i regel ej jämförbart med det avräkningspris som jordbrukaren erhåller vid leverans av 1 kg potatis. Vid livsmedel av typen ägg och potatis beror skillnaden bl. a. på spillförluster, d. v. s. jordbrukaren måste leverera mer än 1 kg potatis för att konsumenten skall kunna köpa 1 kg.
I fråga om förädlade livsmedel (typ mejeriprodukter och köttvaror) blir för- hållandena mer komplicerade.
Jordbrukaren levererar en viss mängd mjölk, som sedan går ut till konsumen- ten i form av en rad olika produkter —— k-mjölk, grädde, smör, ost m. m. I prin- cip kan man också härvidlag räkna fram råvaruvärdet i slutprodukterna (d. v. s. k-mjölken, smöret, osten o. s. v.) genom att ifrån konsumentpriset dra av varuskatt samt kända kostnader för distribution, förädling, transport etc.
Vad som sedan återstår utgör ersätt- ning för i livsmedlet ingående råvara. Med kännedom om t. ex. den mängd mjölk, som åtgår för att framställa 1 kg smör, kan man sedan erhålla det pris som jordbrukaren skulle ha erhål- lit per liter mjölk, om han endast fått ut vad smöret kunnat betala. På mot— svarande sätt kan råvaruvärdet i övriga mejeriprodukter beräknas. De på så sätt erhållna priserna på ingående råvaror kommer dock i regel ej att överensstäm-
ma med det pris som jordbrukarna fak- tiskt erhållit —— d. v. s. avräkningspri- set. Orsakerna härtill är flera; för meje- riprodukter främst s. k. avgifter och pristillägg för marknadsregleringen, som uttas resp. betalas för att utjämna skillnaden imellan det högre pris för rå- varan som k-mjölken kan betala i niot— sats till det låga pris som smörfram- ställningen kan ge, samt statliga bidrag. Det högre pris, som kan betalas för mjölk som går till grädde och k-mjölk, får subventionera det lägre mjölkpris som erhålls vid smörframställning. Prin- cipen för dessa regleringar är sålun- da att jordbrukaren skall erhålla samma mjölk—pris oavsett vilken produkt som framställs av mjölken.
I fråga om köttvaror levererar jord- brukaren ett slaktdjur, som sedan när konsumenten i form av en rad olika slutprodukter. I princip kan råvaruvär- det från dessa slutprodukter beräknas med utgångspunkt från ett stycknings— schema för det slaktade djuret. Det sam- lade råvaruvärdet minus slakt— och transportkostnader blir den ersättning som jordbrukaren erhåller från själva produktförsäljningen. Men liksom för övriga förut nämnda produkter kommer detta kalkylerade värde för djuret ej att överensstämma med jordbrukarens erhållna avräkningspris. Förutom de tidigare nämnda orsakerna till att av- räkningspris och kalkylerat jordbrukar- pris ej överensstämmer — spill, avgifter för marknadsreglering — kommer näm- ligen en del av avräkningspriset för slaktdjuret från ersättning för biproduk- ter (hudar m. m.).
De ovan nämnda produkterna utgör s. k. enkla livsmedel. Med »enkla» livs- medel avses här dels oförädlade livsme— del av typ potatis och ägg, dels föräd- lade av typ mejeriprodukter och kött, d. v. s. i stort sett ett livsmedel där
slutprodukten kommer från en och sam- ma jordbruksprodukt.
Vid kalkylerna över jordbrukarande— larna i dessa enkla livsmedel har kon- sumtionsvärdet beräknats utifrån priset i detaljhandeln för livsmedlet i fråga )( inköpt kvantitet. Använda pris- och kon- sumtionsserier beskrivs dels i kap. lV:C:4, dels utförligare under kap. IV: D.
Förutom dessa enkla livsmedel ingår i livsmedelskonsumtionen en stor grupp sammansatta livsmedel, i vilka ingår jordbruksprodukter av inländskt ur- sprung.
Med sammansatta livsmedel åsyftas här dels varor, till vilka enbart jord- bruksprodukter av olika slag använts, dels varor där jordbruksprodukter är en del av råvarorna. Till sammansatta livsmedel framställda enbart av jord- bruksprodukter räknas olika slag av mjölprodukter. Så används t. ex. till kaffebröd både vetemjöl och socker, och till vissa konditorivaror åtgår vetemjöl, socker, grädde och ägg. Hit hör även varor där endast en jordbruksprodukt ingår men i förädlat skick, som maka- roner och knäckebröd. Till samman- satta livsmedel där jordbruksproduk— ter endast är en del av råvarorna hör konfektyrer, läskedrycker och glass.
Jordbruksprodukter ingår i dessa sammansatta livsmedel till betydande del. Konsumtionsvärdet av dessa pro- dukter uppgick 1950 till ca 1100 milj. kr och 1961 till ca 2 600 milj. kr. Des- sa produkter visar en kraftigare steg- ring än vad de enkla livsmedlen gör.
Det har därför ansetts angeläget att så långt det beräkningstekniskt varit möjligt ta med även de sammansatta livsmedlen och beräkna råvaruvärdet (jordbrukarandelen) i dem.
För de sammansatta livsmedlen har beräknats ett råvaruvärde, som i prin- cip avser vad jordbrukaren erhåller för ingående jordbruksråvaror. Beträffande konsumtionsvärdet för dessa produk— ter har följande princip tillämpats. För
gruppen bröd har konsumtionsvärdet beräknats utifrån en sammanvägning för olika brödtyper av konsumentpris )( inköpt kvantitet (jordbruksnämndens konsumtionsberäkningar). I fråga om konfektyrer och läskedrycker, där rå- varuv-ärdet är lågt, har gruppen ställts inför valet att antingen utgå från det faktiska konsumtionsvärdet för dessa varor eller också beräkna ett »konsum— tionsvärde», där man värderar ingå- ende jordbruksråvaror (främst socker) till det pris som dessa produkter beting- ar, om de försäljs i detaljhandeln. Ar— betsgruppen har valt den sistnämnda kalkylvägen.
Importerade livsmedel, avsedda för direkt konsumtion, har avdragits från konsumentvärdet. Importerade jord- bruksråvaror utgörs i första hand av brödsäd, korn för maltdrycker och fett- råvaror för margarintillverkning. Be- träffande importerad spannmål har gruppen i kalkylen låtit denna grupp ingå som om den varit svensk jordbruks- råvara. Med Viss korrigering för pris- skillnaden mellan importerad och in- hemsk brödspannmål har samma jord- brukarandel ansetts gälla för både in- ländsk och importerad vara. Det fel, som härvid uppstår, påverkar dock ej nämnvärt de procentuella andelsberäk- ningarna. Däremot blir råvaruvärdet till inländska producenter överskattat.
Importerat maltkorn har ej kommit med i kalkylerna genom att gruppen malt- och läskedrycker uteslutits ur be- räkningarna.
Importerade margarinråvaror har ej heller kommit med genom att några an- delsberäkningar ej utförts för margarin. Ingående svenska oljeväxtråvaror har ej heller medtagits i kalkylerna.
Huvudprincip för kalkylerna för an- delsbegrepp II har alltså varit att för de livsmedel som medtagits i kalkyler- na beräkna vad jordbrukarna erhållit
för i sagda livsmedel ingående jord- bruksprodukter (jordbrukarvärdet) . Jordbrukarvärdet i procent av livsmed— lens konsumtionsvärde ger jordbrukar- andelen. Konsumtionsvärdet har i re- gel beräknats utifrån priser i detalj- handelnxförsålda kvantiteter. Med kännedom om den mängd jordbruks- produkter, som ingått i livsmedelskon— sumtionen, kan sedan beräknas det pris som jordbrukaren erhållit för sagda produkter (kalkylerat jordbrukarpris). Detta kalkylerade jordbrukarpris kom- mer, som förut nämnts, i regel ej att överensstämma med avräkningspriset. Orsakerna härtill har här angetts bero på förekomsten av spill, avgifter för marknadsregleringen, statliga bidrag, biprodukter m. m.
Dessa faktorers inflytande på ersätt— ningen till jordbrukaren för levererad vara behandlas översiktligt i det föl- jande.
Spillet. Spillproblemet framgår av föl- jande exempel. För att en konsument skall kunna köpa 1 kg potatis måste på grund av spill vid frånsortcring m. m. alltid mer än 1 kg levereras av jordbru- karen. Antag att konsumenten betalar 0,60 kr för 1 kg potatis. Antag vidare att producenten måste leverera 1,2 kg potatis för att konsumenten skall få 1 kg potatis (per kg levererad råvara erhål- les såledcs ca 0,8 kg färdig vara, d. v. s. utbytestalet är 0,8). Om jordbrukaren per kg levererad potatis erhåller ett avräkningspris om 0,20 kr, får han för 1,2 kg därför 0,24 kr. För att få den rätta jämförbarheten mellan konsument— priset på potatis och värdet av motsva- rande råvarumängd levererad av jord- brukaren, bör följaktligen jämförelsen ske mellan 0,60 kr och 0,24 kr och ej mellan 0,60 kr och 0,20 kr. Förädlings- och distributionsmarginalen blir då 0,60 kr— 0,24 kr=0,36 kr. I de fall spillförluster förekommer, ger en jämfö-
relse grundad direkt på konsumentpri- set och avräkningspriset till producent sålunda för höga förädlings- och di- stributionsmarginaler. Man kan mot detta resonemang anmärka, att föräd- lings- och handelsmarginalerna är satta så att de även täcker frånsorterings- och spillförluster. Utifrån de syften som denna arbetsgrupp haft måste dock kor- rigering ske för spillförluster. I den mån utbytesrelationen mellan 1 kg fär- digvara och den mängd råvara som åt— går härför är oförändrade över tiden, blir felet vid tidsjämförelser av margi- nalerna av samma relativa storleksord- ning. Förändras utbytesrelationerna över åren — vilket de också gör — blir felet systematiskt.
I arbetsgruppens kalkyler har därvid principen beträffande spillet varit den, att konsumentpriserna skall jämföras med värdet i producentledet för den råvarumängd som åtgår för en enhet (ett kg, en liter) i konsumentledet.
Biprodukter. Vid behandlingen av jordbruksprodukter till förädlade livs- medel erhålls biprodukter av olika slag. Intäkterna för dessa biprodukter (mi- nus dcras särkostnader) påverkar av— räkningspriserna till jordbrukarna. Av- räkningspriserna konnuer därigenom ofta att bli högre än vad de skulle vara, om de enbart vore härledda av jord- bruksprodukternas livsmedelsvärde. Vid gruppens marginalkalkyler har därför i princip avräkningspriset (faktiskt jordbrukarpris) minskats med värdet av biprodukterna. Denna princip har följts vid marginalkalkyler för enskilda varugrupper. Vid de aggregerade beräk- ningarna har däremot endast värdet för biprodukter som ej använts till mänsk- lig föda dragits av.
Avgifter för marknadsreglering. Det pris jordbrukarna kan erhålla för sin produkt är ett resultat av inkomster från försäljning inom och utom landet.
I den mån de utländska priserna un- derstiger de inhemska, måste avgifter av olika slag användas för att täcka ex- portförlusterna. Sådana avgifter är för- malningsavgift, utjämnings- och försälj- ningsavgifter på mejeriprodukter, slakt- djursavgifter m. ni. (en del av dessa används även för inländsk prisutjäm- ning). Dessa avgifter kallas i ifrågava- rande beräkningar för avgifter för marknadsregleringen.
För att nå syftet med arbetsgruppens kalkyler måste avräkningspriset korri- geras för dessa avgifter, då de ej har för marginalberäkningar avsett salu- band med konsumentpriset.
Statliga bidrag. I vissa fall utgår stat- liga bidrag till jordbruket såsom mjölk— pristillägg. Dessa bidrag bör avdras, eftersom de inte står i något direkt samband med konsumentpriset.
Efterlikvider. För att uppnå avsett samband med konsumentpriset (kon- sumentvärde) bör vidare efterlikvider- na tilläggas.
Sammanfattningsvis kan sålunda sam- bandet mellan faktiskt jordbrukarpris (: avräkningspris) och kalkylerat jord- brukarpris — och därmed även jord- brukarandel I och jordbrukarandel II — anges på följande sätt.
Faktiskt jordbrukarpris (avräknings— pris) + avgifter för marknadsreglering + efterlikvider — intäkter från bipro- dukter — statliga bidragzkalkglerat jordbrukarpris. Kalkylerat jordbrukar- pris är sålunda det pris jordbrukaren skulle ha erhållit för försålda jord- bruksprodukter, om inga exportförlus- ter, intäkter från biprodukter eller stat- liga bidrag funnits. Kalkylerat jordbru— karpris har således ett direkt samband med konsumentpriset. Som ovan nämnts måste dessutom en vidare korrigering göras för spillförluster.
De ovan redovisade beräkningsprin- ciperna har i stort sett tillämpats för
de flesta produkter och varugrupper. Vissa avvikelser har emellertid fått gö- ras. Främst har dessa betingats av att det statistiska grundmaterialet ej varit av sådan beskaffenhet, att man kunnat fullfölja beräkningsgången enligt ovan. I sådana fall har approximativa skatt- ningar fått tillgripas. De fel som här- vid uppstått är emellertid ej så stora, enär det i regel rört sig om mindre va- rugrupper.
Det bör i detta sammanhang slutli- gen anmärkas, att ett på detta sätt kal- kylerat jordbrukarpris kan komma att avvika från de av jordbrukarna erhåll- na avräkningspriserna även på så sätt, att de sistnämnda kan minskas genom osynlig kapitalbildning inom förädlings- företagen respektive ökas genom avkast- ningen från integrerade verksamheter. I avsaknad av ingående kostnads- och lönsamhetsberäkningar för berörda fö- retag har gruppen inte kunnat ingå på sistnämnda förhållanden.
I resultatredovisningen, kap. IVzD, har i tabeller och diagram såväl jord- brukarpris I och II som jordbrukaran- delarna I och II redovisats. Skillnader— na mellan jordbrukarpris I och 11 resp. jordbrukarandel I och II varierar mel- lan olika produkter. På grund av den interna prisregleringen för mejeripro- dukter erhålls det för den i regleringen oinvigde paradoxala resultatet att jord- brukarandelen I för smör är större än 100. Detta beror på att priset på k- mjölk subventionerar smörmjölken. Det korrigerade jordbrukarpriset II ger ock- så en riktigare bild av den ersättning, som jordbruket verkligen erhåller för inhemsk smörförsäljning.
4. Beräkningarnas omfattning, statistiska data m. in.
Som angavs inledningsvis omfattar ar- betsgruppens kalkyler endast sådana livsmedel, i vilka svenska jordbrukspro—
dukter utgör primär råvara. I stort sett omfattar dessa livsmedel drygt 60 % av de totala utgifterna för egentliga livsmedel (se vidare kap. II).
Kalkyler har utförts för följande hu- vudgrupper av livsmedel, nämligen:
Mjöl— och brödprodukter
Potatis Socker
Mejeriprodukter (exkl. glass) Ägg
Köttvaror Dessa produkter har vidare aggrege- rats till en totalgrupp:
Egentliga jordbruksprodukter.
För dessa huvudgrupper samt för den aggregerade gruppen har för perioden 1950—61 beräknats, hur konsumenter- nas utgifter fördelar sig till å ena sidan distribution och förädling och å andra sidan jordbruket. Endast för vissa pro- dukter har det varit möjligt att ytter— ligare uppdela ersättningen till distri- bution och förädling på vissa under- grupper såsom ersättning till handel och förädling.
Priser. I beräkningarna av konsu- mentvärdet för de olika varuslagen har som konsumentpris använts de vid jordbruksnämndens konsumtionsunder- sökningar använda priserna, d. v. s. i huvudsak socialstyrelsens prisserier för konsumentprisindex. För kött och fläsk har priserna beräknats av pris- och kartellnämnden. Beträffande läskedryc- ker och konfektyrer har i dessa varor ingående jordbruksprodukter beräknats efter detaljhandelspris.
Restaurangernas förbrukning av livs- medel har värderats till detaljhandels— priser. Den värdestegring, som härrör från tjänster i samband med tillagning och servering etc. vid uteätning, är så- ledes ej inräknad.
Genom att nu nämnda prisserier en- dast omfattar de viktigaste represen- tantvarorna, kommer konsumtionsvär-
dena att underskattas. Man fångar ej in de nya högförädlade produkter, som under senare år kommit in i livsmedels- sortimentet. Denna underskattning av de faktiska livsmedelsutgifterna ökas yt- terligare genom att som nämnts restau- rangförbrukningen endast kunnat värde- ras i detaljhandelspriser. Dessa förhål- landen leder till att jordbrukarandelen kommit att överskattas. Felet ökar med stigande förädlingsgrad och ökad ute- ätning.
Som förut nämnts har det ansetts önskvärt att beräkna jordbrukarande- len med och utan indirekta skatter. Där i texten inget särskilt anges avses jordbrukarandel exkl. varuskatt.
De i beräkningarna använda jordbru- karpriserna grundar sig på särskilda ut- redningar inom jordbruksnämnden (för mjöl, potatis, socker, mejeriprodukter och ägg) samt på en utredning av pris- och kartellnämnden beträffande kött och fläsk.
Kuantiteter. Vid beräkning av kvan— titeter för de olika produkterna har im- porten av färdigvaror avdragits. Vidare har jordbrukarnas hemmaförbrukning fråndragits. Kvantitetsberäkningarna för de olika produkterna redovisas när- mare i det följande.
Mjöl och bröd. Avdrag har gjorts för import av bröd. De löneförmalda kvan- titeterna ingår ej. För att beräkna jordbrukarvärdet och jordbrukarande- len för mjöl- och brödgruppen har i jordbrukarvärdet inkluderats värdet av de kvantiteter av övriga jordbrukspro- dukter (mjölk, mejeriprodukter, ägg och socker), som ingår i bröd. Motsvarande kvantiteter och värdesummor har avdra- gits under grupperna mjölk- och meje- riprodukter, ägg och socker.
Potatis. Konsumtionsvolymen avser avsalukonsumtionen av inhemsk matpo- tatis, d. v. s. avdrag har gjorts för im- port och produeenternas egen förbruk-
ning. Kvantiteten för beräkning av jord- brukarvärdet har beräknats som kon- sumtionswkvantiteten )( 1,04. Denna upp- räkning utgör sorteringsförluster från parti- till detaljhandelsledet. Det an- vända jordbrukarpriset avser nämligen priset för sorterad vara vid sorterings- centralen.
Socker. Från totalkonsumtionen av socker har avdragits bageriernas för- brukning, eftersom denna kvantitet in- går i beräkningen av jordbrukarande- len för mjöl och bröd. Vidare är im- porten av raffinad avdragen. Kvantite- ten socker till konfektyr och läskedryc- ker är med och har värderats till de- taljhandelspris.
Mjölk- och mejeriprodukter. Från me- jeriernas avsalukvantitet av k-mjölk har avdragits bageriernas förbrukning.
Kvantiteten grädde avser tjock och tunn grädde uttryckt i helmjölk. Av- drag har gjorts för bageriernas förbruk- ning.
Från totalförbrukningen av mejeri- smör har avdrag gjorts för leverantö- rernas återtag, bageriernas förbrukning samt importen.
Konsumtionen av inhemsk ost är re- ducerad för lagrings- och handelssvinn.
Ägg. Från totalkonsmntionen har av- dragits äggproducenternas och bageri- ernas förbrukning samt importen.
Kött och fläsk. Konsumtionsvolymen avser total förbrukning av kött och fläsk med undantag av hemslakten. Från den marknadsförda slakten har avdrag gjorts för export, tillägg för import samt justering för lagerförändringar. Kvan- titeten avser således direktkonsumtio- nen av kött och fläsk samt kött- och fläskråvaror till charkuterivarutillverk- ningen.
5. Beräkningarnas säkerhet m. m.
I de kalkyler som arbetsgruppen har genomfört har i många fall approxima-
tioner fått tillgripas. Att så blivit fallet beror främst på bristfälligt statistiskt material. Särskilt gäller det data för början av 1950-talet. Vissa smärre pos— ter som har föga inverkan på slutresul- taten har dessutom fått utelämnas eller endast överslagsvis beräknas. Frågan är dock, om kalkylerna innehåller några större fel som systematiskt påverkar slutresultaten och framför allt ger en felaktig bild av utvecklingen. Detta spörsmål belyses i det följande.
I fråga om beräkningarna över kon- sumtionsvärdena för i kalkylerna ingå- ende livsmedel har förut nämnts två fak- torer, som systematiskt ger för lågt kon- sumtionsvärde och därmed för höga jordbrukarandelar. Den första faktorn är, att socialstyrelsens (numera statis- tiska centralbyråns) prisserier endast omfattar vissa representantvaror (stan- dardvaror). Många nya livsmedel av mer förädlat slag, som under senare år införlivats i livsmcdelssortimentet, har ej fullständigt kommit med i kalky— lerna. Arbetsgruppen har sökt göra en beräkning av hur stort detta fel är i kalkylerna, men resultaten av dessa be- räkningar är dock så osäkra att grup— pen ej velat redovisa dem. I kap. IV: F redogörs närmare för nämnda förhål- landen.
Den andra faktorn som ger en syste- matisk underskattning av livsmedelsut- gifternas storlek är, att restaurangför- brukningen endast värderats i detalj- handelspriser.
I fråga om beräkningen av jordbru- karvärdena för resp. livsmedel synes några direkt systematiska och på ut- vecklingstrenden verkande fel av nämn- värd storleksordning ej ha kommit med i kalkylerna. Approximationer i beräkningarna förekommer dock, men dessa torde verka i ungefär samma riktning under hela den undersökta pe- rioden.
Beräkningarnas resultat får därför ej hårdras, utan man bör mera se till den allmänna trenden i redovisade andels- och marginalresultat.
Problemet »ej identiska varor». Vid marginal- och andelskalkyler uppstår förutom de ovannämnda kalkylproble- men med spill, avgifter för marknads- reglering, biprodukter m. in. även vissa andra svårigheter. Ett sådant problem är frågan om »ej identiska varor».
Problemet »ej identiska varor» är egentligen två delproblem, nämligen dels det förhållandet att det tar viss tid för en jordbruksprodukt att genomlöpa alla leden från producent till konsu- ment och att prisrelationerna mellan jordbrukarpris och konsumentpris kan hinna ändras under denna tid och dels att en vara kan ändra kvalitet under loppet av en längre tidsperiod.
Det förstnämnda problemet har främst betydelse för kortsiktskalkyler. Om det kalkylerade jordbrukarpriset vid en kortsiktskalkyl jämförs med fak- tiskt jordbrukarpris noterat vid sam- ma tidpunkt som livsmedelspriset, kan faktiskt och kalkylerat jordbrukarpris komma att divergera inte enbart på grund av spill, avgifter för marknads- reglering etc. utan även på grund av att avräkningspriserna ändrats från den tidpunkt då råvaran levererades till den tidpunkt då konsumentpriset no- terades. Vid jämförelser måste hänsyn tas härtill.
Vid långsiktskalkyler, d. v. s. kalky- ler som avser längre tidsperioder och där data avser årsmedeltal, kan man i stort sett bortse från problemet med »ej identiska varor» i denna form.
Långtidskalkyler kan däremot kom- pliceras av problemet »ej identisk-a va- ror» i sin andra form, (1. v. 5. att en vara under en längre tidsperiod ändrar sin kvalitet. Som exempel härpå kan nämnas, att vi i dag har högre kvali-
tetsfordringar på potatis än för 10 år sedan; att dagens fläsk är magrare än det fläsk vi konsumerade i början av 1950-talet, att k-mjölken nu är homo- geniserad, vilket ej var fallet för 10 år sedan 0. s. v. I vissa fall rör det sig här om kvalitets— och standardförbättring- ar, som jordbruket tillhandahåller (t. ex. bättre potatis— och köttkvalite- ter); i andra fall har dessa förbätt- ringar lämnats av förädlingsindustrin (homogenisering av mjölken) och han- deln (potatis, ägg m. m). I vissa fall är dessa förändringar ej möjliga att mäta eller uppskatta värdet på, i andra fall, särskilt då det gäller sådana tjänster som direkt kan specificeras i form av ökad förädling eller ny förpackning, kan förädlingslkostnaden beräknas. Den- na form av problemet har lett till be- tydande kalkyl- och tolkningssvårighe- ter för arbetsgruppen. Som ovan nämnts har arbetsgruppen ej fullständigt kun- nat fånga in dessa förskjutningar. Se vidare kap. IV: F.
6. Vissa jämförelser med totalkalkylens iukomstberäkningar
I den s. k. totalkalkylen redovisas för varje produktionsär beräkningar över jordbrukets totala inkomster. En direkt- jämförelse mellan totalkalkylens in- komstberäkningar och det inom distri- butionsgruppen beräknade s. k. jord- brukarvärdet är dock ej möjlig av bl. a. följande orsaker:
1. I totalkalkylen ingår fler jord— bruksprodukter än vad arbetsgruppen medtagit i sina kalkyler. Sålunda har arbetsgruppen ej utfört andelsberäk- ningar för korn, havre, kokärter, fab- rikspotatis, oljeväxter, Spånadsväxter, fältodlade köksväxter och tobak. Av animalier har gruppen ej i sina andels- beräkningar medtagit bl. a. slaktfjäderfä och glass.
2. Exportinkomster, som medtas i to- talkalkylen, ingår ej i den av gruppen beräknade ersättningen till jordbruket. Däremot har importerade råvaror (t. ex. spannmål) medtagits till motsvarande priser som svenska jordbruksvaror.
3. I totalkalkylen kommer i avräk- ningspriserna med även värdet av bi- produkter. Värdet av biprodukter har dock ej inräknats i distributionsgrup— pens beräknade jordbrukarvärde.
4. Totalkalkylen utgår i sina beräk- ningar från produktionsår, medan di- stributionsgruppen arbetat med kalen— derår.
5. Varugruppsvisa jämförelser försvå- ras av att distributionsgruppen i jord- brukarvärdet för mjöl- och brödproduk- ter även inräknat värdet av de kvanti- teter mjölk- och mejeriprodukter, ägg och socker, som förbrukats. Motsvaran- de kvantitet—er har avdragits från resp. huvudgrupper.
6. Jordbrukarnas hemmaförbrukning har ej medtagits i distributionsgrup- pens kalkyler.
7. Statliga bidrag har ej heller medta- gits i beräkningarna för jordbrukaran- del 11.
De ovan nämnda faktorerna verkar så, att de av distributionsgruppen be- räknade jordbrukarvärdena blir lägre än totalkalkylens inkomstresultat. Detta gäller givetvis särskilt om man jämför det av arbetsgruppen beräknade totala jordbrukarvärdet med totalkalkylens samlade inkomster. Varugruppsvis är skillnaden störst i fråga om mjölk- och mejeriprodukter, men denna skillnad är främst hänförlig till statliga bidrag och exportinkomster.
D. Jordbrukarandelar och marginaler för olika varuslag 1950—61
Inledning. I detta avsnitt lämnas en re- dogörelse varugruppsvis för i under—
sökningen behandlade jordbrukspro— dukter. Härvid presenteras för varje varugrupp dels uppgifter om underla- get för beräkningarna och dels en sam- manfattning över utvecklingen sedan 1950 av priser, marginaler och jord- brukarandelar jämte sifferspeci-fikation (bil. A). Beträffande den relativa stor- leken av förädlings- resp. handelsmar- ginaler bör dock framhållas, att exakta uppgifter ej finns för en del varor för hela perioden. Livsmedelshandelns nu- varande marginalförhållanden behand- las även 1 kap. IV: G.
1. Mjöl och bröd Underlag för beräkningarnal Den totala mjölkvantiteten har erhållits ifrån jordbruksnämndens konsumtions- beräkningar och kvarnstatistikens till- ver-kningssiffror. Dessa beräkningar har korrigerats med avseende på utrikes- handel och lagerförändrin-gar för mjöl och innehållet därav i mjölprodukter enligt nämndens inventeringar samt av- gång av fodermedel (kli). Uppgifter om knäckebrödstillverkning har erhållits ur kommerskollegii tillverkningsstatistik (numera statistiska centralbyrån) och korrigerats på motsvarande sätt. För brödgruppen i övrigt har kvantitets- siffrorna baserats på data från åren 1947—48, 1954 och 1960, varvid fördel- ningen mellan olika varuslag för åren 1951—58 i efterhand schablonmässigt har korrigerats med beaktande av re- sultaten från 1960 års undersökningar. Uppgifter om volymförändringar från är till år har i övrigt införskaffats från branschens organisationer. Direktför— brukningen av mjöl till avsalu har er- hållits genom att från totalkonsumtio- nen dra mjölinnehållet i förädlade pro- dukter. Jordbruksnämndens så erhåll- na sifferserier har efter avdrag för im-
port av bröd och för löneförmalda kvan- titeter använts vid beräkning av jord- brukarvärden och däremot svarande konsumtionsvärden.
Beträffande partihandel och kvarnin— dustri finns i en utredning från pris- och kartellnämnden för åren 1954—— 60, vid sidan av jordbruksnämndens löpande statistik, en del data avseende företag, som konsumtionsåret 1959/60 svarade för ca 60 % av veteförmal- ningen och ca 57 % av rågförmalning— en vid landets handelskvarnar. Erhållna partihandelspriser för mjöl stämmer väl överens i dessa båda uppgiftskällor. I fråga om kvarnarnas inköpspris för spannmål uppkommer vissa skiljaktig- heter, eftersom jordbruksnämndens pris- material avser produktionsår, varvid ka- lenderårspriser har beräknats som enk- la medeltal av priserna för föregående och årets skörd. Vid de föreliggande beräkningarna har pris- och kartell- nämndens siffror för erlagda genom- snittspriser använts för åren 1954—60. Bruttomallön för vete har av pris- och kartellnämnden beräknats som skillna- den mellan uppnått nettopris för för- malda produkter och rävarukostnader. För de år, som ej täcks av beräkningar- na, har här använts uppskattade värden och beträffande råg, där pris- och kar— tellnämndens utredning ej omfattar de kvarnanläggningar, som drivs av knäc- kebrödsbagerierna, har för hela perio- den uppskattade värden använts.
Vid förmalning av spannmål erhålls utom mjöl även kli för foderanvänd- ning. Här använda utvinningstal per 100 kg spannmål är för vete 77 kg mjöl och 23 kg kli, för rågsikt samma siffror och för råg till knäckebröd 94 kg mjöl och 6 kg kli. Intäkter av kliförsäljningen har för vete beräknats med utgångs- punkt från pris— och kartellnämndens siffror och för råg med ledning av Lant—
1 Se även bilaga A.
bruksförbundets noteringar, som scha- blonmässigt justerats för erhållande av kvarnarnas ungefärliga säljpriser.
För täckande av exportförluster ut— tas förmalningsavgifter, vilka har note- rats enligt uppgifter i Jordbruksekono- miska Meddelanden. Kostnaden mellan prisort och kvarn framgår av beräk— ningar i samband med totalkalkylen för jordbrukets inkomster och kostnader. Vidare har prisskillnad mellan kvarnar- nas genomsnittliga inköpspris för svensk och utländsk spannmål uppskattats.
Det pris odlaren erhåller vid pris- ort för faktisk kvalitet, faktiskt jord- brukarpris, finns framräknat i total- kalkylen. Detta pris ökat med förmal- ningsavgifter och minskat med intäk- ter från biprodukter (kli) ger kalkyle- rat jordbrukarpris.
De sålunda noterade jordbrukarpri- serna är något för höga, eftersom av- drag ej gjorts för fraktkostnad mellan gård och prisort. Att så ej skett beror på att tillförlitliga uppgifter saknats.
Vid beräkning av jordbrukarvärden för förädlade mjölprodukter ingår andra råvaror än mjöl med priser enligt av- snitten här nedan om socker, mjölk, grädde, smör och ägg samt med kalkyl- mässiga kvantiteter, som fråndragits före redovisningen av dessa varor.
Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd har uppskattats till 675 milj. kr år 1950, varav 528 milj. kr förädlade mjölpro- dukter, och 1 671 milj. kr år 1961, varav 1 479 milj. kr förädlade mjölprodukter. Varugruppen svarade år 1950 för 21 % av konsumtionsvärdet för egentliga jordbruksprodukter och år 1961 för 25 %. Till den stigande konsumtions- andelen bidrar utom relativt stora pris- höjningar på bröd också en förändrad fördelning på olika varuslag i det att mjölandelen minskat samtidigt som kaf— febröd, torra bakverk och konditoriva- ror fått större andel av totalkvantiteten.
Priser, marginaler och jordbrukar- andelar
Vetemjölsprisets sammansättning under perioden framgår av diagram 8 och 9.
Av diagram 8 och 9 framgår, att öres- marginalen mellan konsument- och kvarnpris (kvarnarnas säljpris till detal- jist inkl. rabatter), efter en markant uppgång i början av perioden, varit i stort sett oförändrad och under vissa år till och med visat minskade värden. Procentmarginalen, exklusive allmän varuskatt, har varierat mellan 20 och 29 % med högsta värden 1955—57 och lägsta 1950 och 1960. Skillnaden mellan kvarnpris och kalkylerat jordbrukar- pris (bruttomallön etc.) har i öre räknat ökat från 19 till 25 och i procent räk- nat sjunkit från 36 till 31. Jordbrukar— andel II, exkl. varuskatt, har varit oför- ändrad, under det att jordbrukarandel I minskat från 61 till 56.
En jämförelse enbart avseende direkt- konsumerat mjöl ger emellertid inte någon representativ bild av förhållan- det mellan jordbrukar- oeh konsument- pris. I diagram 10 har därför konsu- mentmedelpris sammanställts med kal- kylerade jordbrukarpriser uttryckta i Öre/kg dels för mjöl (vetemjöl och råg- mjöl) och dels för förädlade mjölpro- dukter (hårt bröd, mjukt matbröd, kazf- febröd och konditorivaror). Värdetalen i diagrammen påverkas dels av prisför- ändringar och dels av förskjutningar i konsumtionssammansättningen. För att särskilja pris- och volymförändringarna har i diagrammet för förädlade mjöl- produkter också inlagts en renodlad konsumentprisserie med medelkonsum- tionen åren 1950—52 av olika varor som fasta vikter. Någon motsvarande uppdel- ning för mjöl har ej ansetts erforderlig, då volymfaktorn där endast obetydligt påverkar utvecklingen.
1950 års konsumtionsvärde för mjöl
Diagram &. Velemjöl 1950-Gl. Priser och marginaler.
en_oo _.._.._.._.._.. _.._oo ._ -'_|—o_._._._.-.f._..._oo _”—
unoco-oo Allmän varuskatt
_— Konsumempris exkl. allmän varuskatt-IDO ___ KvarnprisandEI _i—O- Jordbrukarandel I _oo—oo U
__.—
40 _f' o 40 | _.0'.
20 _ 7.0 0 O ISSO 5t 52 53 511 55 56 57 58 59 60 SI
COCOON" Allmän varuskatt Pl.-P v-Hundelsmarginalmellan konsument och kvarn. _ Konsumentpris(Pk) ka— jI—Brunomullön.förpackning. kostnad prison—kvarn. merpris för extra kärn— _—_ Kvarnprls (ka) vetemjöl och utländsk vara.
Jordbrukorpris PjI-PglIxBipr—oduk'varde 4/. förmalningsavglfr
_c—o— , faktiskt (Pu) _oo—u kalkylerat (Pin)
Diagram 9. Vetemjöl I950-Gl. Jördbrukurandel. 100 .co.u- lo so _ //__——_ a
'—
__—__———_—_I . _”, 60..—-"-""'-'— '_' 'on-' —-—. _s po /"_"_"—:.—'_.-._.—'— .../' I..—..—'o—
0— . _o._n—.. O_o—0 O._O _I.—.o_.._..'.i N 40_ _4 20. _i 0 l950 Sl 52 53 59 55 56 57 58 59 60 GI
niagrum lo. Mjöl och förädlade miölpmdukier. F
./
Miöl
..,oRoON._”_..-..'u--
0 ISGl
.co.cc... Allmän varuskatt
Musumtmedel ris öre
_ -00_oo Kalkylemt jordbrukarprls
var 67 öre per kg och 1961 års 106 exklusive allmän varuskatt. De kalky- lerade jordbrukarpriserna var samti- digt 34 och 55. Motsvarande siffror för förädlade mjölprodukter var 148 och 353 (konsumtionsvärden öre/kg) och 34 och 58 (kalkylerade jordbrukarpriser vari ingår kostnad för socker, grädde, smör etc.). Den på 1950—52 års me- delkonsumtion baserade prisserien hade år 1950 ett värde av 152 och 1961 av 297, exklusive allmän varuskatt.
Eftersom konsumtionsmjölet relativt sett har liten betydelse, kommer kur- vorna för samtliga varor närmast att överensstämma med kurvan för föräd- lade mjölprodukter.
Trots den måttliga prishöjningen för mjöl visar sålunda konsumtionsvärdet i öre per kg för varugruppen i dess hel- het (diagram 11) en stegring från 117 till 270 eller med drygt 130 %. Den på
o l950
4 ', i". öre/kg och kalkylerade iordbmkarpriser.
Fdrådlude mjölprodukter
"_..-.._..-..-..-.._IO_
0 IQEI
ooo-ooo. Allmän varuskatt
Konsumentmedelp ris ön:/akg: beräknurmed mäsk? ive fördelning av konsum milen
beräknat med fasta fördelningsta! (medel- värden l950- 52). Kalkylerut |ordbrukarpris beräknat med respektive års fördelning.
1950—52 års medelkonsumtion baserade konsumentprisserien hade år 1950 ett värde av 119 och 1961 av 225 exklusive allmän varuskatt, sålunda en höjning med ca 90 %. Förskjutningarna i kon- sumtionssammansättn'ingen har medfört en ökning av konsumtionsvärdet i öre per kg med dryg t 20 %. Det kalkyle- rade j-ordbrukarpriset steg samtidigt från 33 till 56 öre per kg eller med 70 %. Jordbrukarandel II, exkl. varu- skatt, sjönk från 29 till 21 %. Denna effekt är till en del orsakad av volym— förskjutningen, som påverkar relatio— nerna mellan de olika värdeserierna, i det att varor med låg jordbrukarandel fått ökad relativ betydelse.
Av höjningen i konsumtionsvärdet per kg under perioden faller för mjöl 10 % på allmän varuskatt, 48 % på jordbru- ket och 42 % på förädling och distri- bution. För förädlade mjölprodukter är
Diagram 11. Bröd och miol: Samtliga varor.
Medelvärden ovkonsurnentpris och jordbrukarpris II
'
Allmän varuskatt Konsumentmedelpris, ore/kg.benikna1 med respek- tive års fördelnin? Konsumentmedc pris. fasta fördelningstal (medelvärden 1950-52)
_|—| _. .- tive års fördelning
motsvarande siffror 7, 12 och 81 % och för samtliga varor 7, 14 och 79 %.
Förädlingsmarginalen för mjöl har som ovan nämnts under tiden 1950—61 stigit i öre räknat men relativt sett sjun- kit i förhållande till både konsument- och jordbrukarpriser. Handelsmargina— len i öre har efter en uppgång fram till och med 1953 varit i stort sett oföränd— rad.
År 1961 var handelsmarginalen 25 % av konsumentpris exklusive allmän va- ruskatt och förädlingsmarginalen ca 30 % av kvarnpriset.
För bröd har enligt utredningsresul- tat från priskontrollnämnden och pris- och kartellnämnden normalt tillämpats återförsäljarmarginaler om 20 %. Se— dan 1957 h-ar därutöver av mjukbröds- bagerierna införts kvantitetsrabatter om 3—5 % samtidigt som centralförpack- ning fått ökande omfattning. För hårt
_ ..,. |_0.—..'..—. .-. '_00__
0
Kalkylerur iordlqruknrpris, beräknat med respek-
Jordbrukcrandel HlKonsumemprls exkl. allmän varuskatt - lOO
BGN-of....
.— ..—'._oo-n_..—
0
Allmän varuskatt Konsumenrmedelpris _oc- Jordbrukarandel Il.
bröd förekom vid periodens slut utöver grundrabatten om 20 % en distribu— tionse-rsättn'ing motsvarande ca 5 % av konsumentpriset.
Pris- och kartellnämnden har under- sökt kostnadsläget vid större och me- delstora mjukbrödsbagerier åren 1958— 59 och därvid kommit fram till en rå- varuandel av något under 50 % i för- hållande till försäljningsvärdet. Föräd- lingskostnaden utgjordes till ungefär hälften av löner, en fjärdedel var till- verkningsomkostnader och en fjärdedel distributions- och administrationskost- nader. Kostnaden för inneremballage uppgick för företag med hög grad av centralförpackning till 2,5 ä 3 % av sa— luvärdet.
I mjukbrödsbranschen fastställdes t. o. m. 1961 riktpriser vid försäljning till konsument av Sveriges Bageriid- kareförening och parallellt därmed av
olika tillverkare. Riktpriser för fabri— kanternas partiförsäljning fastställs fortfarande av föreningen. Samma pri- ser noteras härvid för förpackad och oförpackad vara.
I samband med lönerörelserna 1962— 63 och detaljhandelns därav orsakade krav på höjd procentuell marginal har tillverkarna Övergått till enbart netto- prissättning, samtidigt som detaljhan- delns organisationer i stora delar av landet börjat en riktprisutgivning base- rad pä nägra procent högre medelmar- ginal än de tidigare tillämpade 20 % före kvantitetsrabatt.
Bageriidkareföreningens riktprissätt- ning baseras på kostnadskalkyl för helt sortiment.
För konditorivaror tillämpas ett lik- nande system, varvid dock informatio- nen inskränks till uppgift om kalkyle- rad kostnadsförändring.
Hårt bröd hade t. o. m. 1961 fabri- kantrekommenderade konsumentpriser. Samma priser förekom därvid ofta i de lokala köpmannaorganisationernas rikt- prissättning. Under de två senaste åren har den horisontella riktprissättningen fått ökad betydelse, men fr. o. m. hös- ten 1962 har hårt bröd varit en av de varor, som ingått i livsmedelshandelns prissänkningskampanjer med prissprid- ning till följd.
2. Matpotatis Underlag för beräkningarnal Jordbruksnämndens konsumtionsberäk- ningar bygger på levnadskostnadsnn- dersökningen år 1958, varvid konsume- rade kvantiteter åren 1952—58 succes- sivt har utjämnats. För åren efter 1958 har antagits en procent årlig minskning i volymen. Vid jämförelser från konsu— mentledet och bakåt har ett omräk- ningstal av 1,04 använts, som ansetts motsvara sorterings- och andra distri-
butionsförluster från sorteringscentral och till slutlig försäljning.
Konsumentpriserna har noterats en- ligt konsumentprisind—ex. I parti har Lantbruksförbundets engrosprisnote— ringar (tillförselpriser) i Stockholm för andra sorter än Bintje, Magnum Bo- num och King Edward (f. d. sortklass II) använts med avdrag för avanser, emballage- och fraktkostnader från Syd- sverige enligt uppgifter från Jordbru- kets Utredningsinstitut. Enkla kalender- ärsmedeltal har därefter beräknats, var- till lagts en successivt växande andel av prisskillnaden upp till Bintje och öv- riga dyrare sorter erhållen genom inter- polering av produktionsårsuppgifter. För jämförelseperiodens samtliga juli- månader har pristal avseende enbart färskpotatis använts. Resultaten av be- räkningarna anses samtidigt motsvara både faktiskt och kalkylerat jordbru- karpris.
Osäkerhetsmomenten i beräkningar- na avser i första hand följande förhål- landen. Inköpen från jordbrukarna är ojämnt fördelade under året, vilket ej kommer till uttryck i enkla kalender- ärsmedeltal. Svenskodlad potatis levere- ras sålunda främst på hösten och im- portpotatis främst på våren, varför den- na beräkningsmetod ger för höga vär- den. Vid bristande tillgång och förhål— landevis stor import är noteringsunder- laget litet, varvid avvikelser kan före- komma mellan Lantbruksfönbundets cn— grosprisnoteringar och faktiska priser. Noteringar kan ibland till och med sak- nas, vilket i föreliggande beräkningar innebär, att senast gällande pris an- vänts. Endast en mindre del av den totalt saluförda matpotatisen går vidare genom sorteringscentral, varför note— ringspriserna även i övrigt kan vara osäkra.
Vid framräkning av jordbrukarpriser-
1 Se även bilaga A.
Öre/kg
Diagram |2. Matpotatis 1950-Gl. Priser-och marginaler.
0 |550 5! 52 53 00.00... Allmän varuskatt _ Konsumentpris _ _ _ Parripris, Stockholm _ o _ . Jordbmkarpris. faktiskt
na skulle strängt taget en ytterligare korrektion ha gjorts för kostnaden mel- lan odlare och sorteringscentral men så har ej skett, då de belopp som härvid skulle kunna komma ifråga knappast är av sådan storleksordning, att de nämnvärt påverkar prisrelationerna un- der perioden.
Priser och jordbrukarandel De i beräkningarna ingående konsu- mentpristalen ger, multiplicerade med värden för avsalukonsumtionen av in- hemsk matpotatis, en konsumtion år 1950 av 146 milj. kr och år 1961 av 238 milj. kr. Andelen av konsumtions- värdet för egentliga jordbruksproduk- ter kan för år 1950 beräknas till 4,5 % och för är 1961 till 3,6 %.
Konsumentprisets fördelning på han- delsmarginal inklusive sorteringskost- nad och jordbrukarpris återges i d-ia- gram 12.
Skillnaden i diagrammet mellan en- grospris, Stockholm, och jordbrukar- pris beror på avdrag för avanser, em— ballage- och fraktkostnader samt tillägg för prisskillnad mellan Bintje etc. och övriga sorter.
Variationerna år från år är iögonen- fallande. Trenden, tänkt sonl rät linje, innebär för konsumentpriset en höjning under perioden med ca 70 % och för jordbrukarpriset ca 50 %.
Jordbrukarandelens utveckling under perioden, enligt diagram 13, har känne— tecknats av betydande variationer, dock med i huvudsak fall—ande tendens.
Konsumtionen är föga känslig för prisändringar i konsumentledet (pris- elasticiteten är låg). Detta medför, att priserna kommer att variera starkt vid ändrat utbud i råvaruledet och att j ord- brukarandelens storlek i hög grad på— verkas av skördeutfallet. Vid jämförel- ser mellan olika år måste försiktighet
Diagram lö. Matpotutis ISSO-GI. Jordbrukarandel II (Konsumentprls exkl. allmän varuskatt-100)
0 _a + _. l950 5! 52 55 M 55 56 5? 58 59 60 Gl ooo-eco. Allmän varuskatt Konsumentpris _ _eo-o Jordbrukarandel II
iakttas för att undvika feltolkningar. För att belysa hur starka variationer, som t. o. 111. kan uppkomma under ett och samma år, visas i tabell 35 och dia- gram 14 två kalkyler från KF avseende respektive februari och december 1963.
Handel'sledens totala öresmarginal va- rierar relativt litet (40 resp. 34,75 öre/kg). Detta beror på att deras kost— nader huvudsakligen är av fast karak- tär, och skillnaden mellan de två kal- kyltidpunkterna kan förklaras av att vissa kostnader beräknas som viss pro- cent av värdet (svinn etc.).
Dessa kalkyler är exempel från KF, som har ett antal kontraktsodlingar av matpotatis. Sorteringen sker på resp. odling med s. k. utvidgad SMAK-kon- troll. På lagercentralerna sker ytterli- gare kontroll och maskinell paketering i kon-sumentförpackningar innan mat- potatisen distribueras till butik.
Kalkylerna visar hur starkt jordbru- karnas andel av konsumentpriset på matpotatis varierar. Det prisfall som in- träffar i en överskottssituation drab—
Diagmm H. Marginalförhdllanden för matpotatisfuemgl)
';';/39
76.1 59 s ' öre/ 55,5kg 49.0
41:
30.2.
febr. |965 dec. l955
Teckenförklaring = D = detaljhandel Pd- distribuerande partihandel Pi- insamlande partihandel J - jordbrukare
Odlarens nettopris (sort. vara), fritt gård . . . KF:s inköpspris
Tabell 35. Kalkyler lör matpotatis kvalitet »SMAK-prima», febr. och dec. 1963 (öre/kg)
Dec. 1963 20,75
Febr. 1963 49,00
(insamlande partihandel) ............... 49,00 20,75 Kostnader och avans Emballage (50 kg nätsäckar) ............ 1,60 1,60 Kontroll- och märkningskostnader ....... 1,40 1,40 Frakt till Mellansverige ................ 5,00 5,00 Avans (täcker bl.a. administration och vissa fasta kostnader, svinn p. g. a. reklamatio- ner etc., procentuell beräkning) ......... 2,50 1,25 10,50 9,25 Lagercenfralens (lc) inköpspris ............. 59,50 30,20 Lc kostnader (distribuerande partihandel) Lossning och infrakt till lc ................ 0,80 0,80 Paketeringskostnader: Arbete ............. 2,50 2,50 Svinn (ca 7 %) ........................ 4,20 2,00 Konsumentförpackningar (påse) ......... 1,40 1,40 Ytteremballage ........................ 1,00 1,00 SMAK—märkning (isärvägning) .......... 0,10 0,10 Utfrakt till butik (beror på avstånd 111. m.) . 4,00 4,00 Avans (procentuell'kalkyl) ................ 3,20 1,90 Lc kostnader 17,20 13,70 Butikens inköpspris ...................... 76,70 43,90 Detaljhandelsmarginal (inkl. allm. varuskatt) 12,30 11,60 Konsumentpris 89,00 55,50 Jordbrukarandel ........................ 55,1 % 37,4 % Partihandelsandel ....................... 31,1 % 41,7 % Detaljhandelsandel (= marginal) .......... 13, % 20,9 %
har till allra största delen odlarna, lik— som dessa i ett knapphetsläge kan till- godogöra sig större delen av prishöj- ningen. Partihandelns och detaljhan- delns kostnader är tämligen fasta, och deras marginaler fluktuerar inom grän- ser, som är mycket snäva i jämförelse med variationerna i odlarpriserna.
3. Socker
Underlag för beräkningarna Kvantiteter beräknas i jordbruksnämn- dens konsumtionsberäkningar med led- ning av Sockerbolagets försäljningsstä- tistik, som korrigerats för utrikeshan- del och lagerförändringar. Vid beräk- ning av jordbrukarvärden och däremot svarande konsumtionsvärden har från
dessa siffror dragits bageriernas för- brukning, eftersom denna ingår i beräk- ningarna av jordbrukarandelen för mjöl och bröd. Vidare har importen av raffi- nad avdragits.
Fr. o. m. den 1 maj 1956, då socker- monopolet upphörde och det nya regle- ringssystemet infördes, följer prisbe- vakningen på sockerområdet den för- ädlade produkten. Mittpris och import- avgift fastställs sålunda med utgångs— punkt från Sockerbolagets tillverknings- kalkyl och en bedömning av världs- marknadspriset för socker. Importav— gifterna tillförs en regleringsfond och betpriset är sammansatt av Sockerbola- gets och regleringsfondens andelar. Om fabrikspriset för socker ändras till följd av fluktuationer på världsmarknaden,
undergår bolagets andel härvid samma procentuella förändring, under det att regleringsfondens andel i betpriset fast- ställs varje år före odlingens början med beaktande av tillgången på disponibla medel.
Exempel: Ett år med liten skörd får omfattande import företas. Om import— priserna inte är så höga, att avtrapp- ning eller borttagande av importavgif- ter sker, flyter medel in till reglerings— fonden och odlarna kan erhålla ett för- hållandevis stort tillägg. Ett annat år kanske skörden är stor, varför ingen nämnvärd import sker. Inga import- avgiftsmedel flyter in och utbetalning från regleringsfonden kan ej ske. Soc- kerpriset har emellertid ej påverkats av dessa svängningar i regleringsfon- dens utdelningar. Därför har här också regleringsfondens andel uteslutits i be- räkningar över jordbrukarandel II. För åren före den 1 maj 1956 har förutsatts, att det då utbetalade betpriset var jäm- förbart med bolagets andel.
Vid beräkningarna av jordbrukaran- delen skall betpriset överföras till ett jordbrukarpris räknat i socker. Med ledning av uppgifter från totalkalkylen kan detta erhållas som kvoten mellan betodlarnas inkomster efter avdrag för regleringsfondens andel och beräknad kvantitet färdigt socker ur svenska be- tor.
Utanför jordbrukarpriset faller en del kostnader, som i vanliga fall bestrids av brukaren. Sockerbolaget svarar sålunda för betfrö och frakter från gården. Vid jämförelsen mellan konsument- och jordbrukarpriser har producentpriset för respektive års skörd insatts för samma förbrukningsår.
Vid beräkningar av jordbrukarpris I görs inte något avdrag för reglerings- fondens andel.
Det bör uppmärksammas, att jord- brukarpriserna beräknade på ovan an-
givna sätt för tiden före 1956/57 kan inrymma vissa felaktigheter. Dels kan härvid det av bolaget tillämpade socker- priset ha påverkats av direkta inbetal- ningar till bolaget från staten, som i sista hand bestämde prissättningen på socker under denna tid, och dels kan uppskrivningar av bolagets sockerlager ha slagit igenom och medfört ett lägre sockerpris än som skulle vara betingat av resp. års faktiska tillverkningskost— nad.
Konsumentpriset avser socialstyrel- sens pris för strösocker med två öres tillägg för bitsocker. Det har förutsatts, att förpackningsgraden varit likartad under tiden 1950—61 och att detta fått ett riktigt uttryck i socialstyrelsens pri- ser. Någon justering av konsumentpriset vid andelsberäkning II har därför inte gjorts.
Sedan den 5 februari 1958 inkluderar konsumentpriset den särskilda socker- skatten, som utgår med 20 öre/kg.
Priser, marginaler och jordbrukar- andelar
Använda pristal ger ett konsumtions- värde år 1950 av 188 milj. kr och 1961 av 347 milj. kr. I förhållande till kon- sumtionsvärdet för egentliga jordbruks- produkter motsvarar dessa tal 5,8 och 5,2 %. Den kvantitativa Ökningen av konsumtionen är under perioden 8 %.
Konsument- och jordbrukarpriser har under perioden förändrats enligt dia— gram 15.
Konsumentpriset har från 84 öre/ kg år 1950 stigit till 123 öre/kg år 1952 och därefter varierat med ett högsta värde av 135 öre/kg år 1957 och ett lägs- ta värde exkl. indirekta skatter år 1961 av 118 öre/kg. Faktiskt jordbrukarpris var i början av perioden 42 öre/kg och i slutet 52 öre/kg under det att motsva— rande värden för kalkylerat jordbrukar- pris var 42 öre resp. 50 öre.
Öre/ig Diagram l5. Socker I950-6l. Priser och marginaler
HO .
.,..f'._oo—oo_oo—oo_oi .
&
._.-._O_o_.-._'_c_._._—Go —.._.0-00—..—.._.._Q._00N
fl.,.l...l". I.l£l.'0'.,. "
.-0" 400. _40 20- . 20 0 +— + 19 o 5! it 55 54 55 se 51 sa 59 en 6l . Allmän varuskatt. ___.- Part" "5 Strö . Sockenkan . _o—u-o Jo ' :dknrprls: Fuktlakl' _Konsumentpns _. o-u- —— n— kalkylemt Diagram le. Sucker l950—9l. Jordbrukarandel. (Konsumentpris exkl. indirekta skatter =loc) :...... o . 'l'l'l" ' olol'l.I ' l .. I. _ . _ loo ' lou ao. 3” 50_ _60 40 ..s. _ &. _'— 110 ' '_oof.._'._oo_..-.'— ' '_'—O_o-Uf. SÄ .. .. f..-oo-o. N _oo—oo—oi 20. .20 o - 0 I950 51 51 53 55 55 i 57 så & se 6
Jordbrukarandelens utveckling under perioden framgår av diagram 16.
Från ett procentuellt värde är 1950 av 50 har jordbrukarandel I sjunkit till 44 år 1961 och jordbrukarandel II till 42 räknat exklusive indirekta skatter.
Av konsumentprishöjningen exklusive indirekta skatter, 34 öre/kg, faller 8 öre eller 24 % på jordbrukarpris och res— ten på höjda handels- och förädlings- marginaler. Inklusive indirekta skatter blir höjningen 60 öre/kg, varav 43 % kan hänföras till indirekta skatter, 43 % till handels— och förädlingsmarginaler samt 14 % till jordbruket.
Den totala handelsmarginalen, exklu— sive indirekta skatt-er, har 1952—61 va- rit omkring 20 %. Kalkylerat jordbru- karpris har under motsvarande tid legat mellan 50 och 57 % av partipriset med i huvudsak fallande tendens. öresmar- ginalerna har samtidigt varit i stort sett oförändrade.
4. Mejerivaror
Underlag för beräkningarnal Beräkningarna avser konsumtionsmjölk — k-mjölk — grädde, smör och ost. K—mjölk, smör och ost har redovisats i öre per kg för respektive produkt, var- vid kvantiteten konsumerad vara fram- räknas med ledning av mjölwkåtgången — produktvikt — under det att priser- na för tjock och tunn grädde har sam- manvägts och omräknats till pris för helmjölk. Uppgifter om mjölklikvid m. ni., som finns i öre per kg helmjölk, har omräknats till öre per kg produkt- vikt med ledning av helmjölksåtgången.
Kvantitetssiffror för värdeuppskatt- ningarna har hämtats från jordbruks- nämndens konsumtionsberäkningar, som i sin tur baseras på mejeriorgani- sationernas tillverknings- och försälj- ningsstatistik samt statistiska central-
byråns undersökningar angående mjölk- produktionens användning, korrigerad för utrikeshandel och lagerförändring- ar. Förbrukningen som bageriråvara har avdragits, eftersom denna beaktats vid beräkning av jordbrukarvärdet för bröd. I fråga om smör har siffrorna ytterligare minskats med leverantörer- nas återtag.
Konsumentpriser har noterats enligt konsumentprisindex utom för grädde, där SMR:s statistik över pris vid meje— riföretagens egna butiker efter tillägg för förpackning och merpris vid dl-för- säljning använts. Denna serie har valts på grund av att konsumentprisindex ej anger fördelningen mellan förpackad och lösviktsvara. Vid sammanvägning till medelpriser har i fråga om k-mjölk hänsyn tagits till merpris för 3,5-pro- centig mjölk, filmjölk samt förpackad mjölk.
Beräkningarna för smör avser run- märkt vara både i pergament- och alu- mini'umf-olieförpackning och för ost runmärkt Svecia 45 +.
I parti har för k-mjölk och grädde noterats genomsnittspris enligt SMst statistik med motsvarande tillägg som ingår i konsumentmedelpriset. För smör har riksnotering för runmärkt smör an- vänts i beräkningarna ökad med meje- riernas partipristillägg och tillägg för bitning och emballage. Ost noteras med avräkningspris enligt Riksosts prislis— tor. Totalt har räknat-s med ca 15 % lättnad (svinn) för lagring och distri- bution.
Mejerikostnad har beräknats av Jord- brukets Utredningsinstitut i samråd med SMR. Uppsaml-ingskostunad har noterats enligt uppgifter från SMR.
Som faktiskt jordbrukarpris har an- vänts det pris leverantören erhåller vid gården (uppsamlingsplats) vid faktisk
1 Se även bilaga A.
fetthalt inklusive efterlikvid, mjölkpris- och leveranstillägg samt med omräk— ning av skummjölksåtertag till gällande pris. Mejeriernas intäkter vid försälj- ning av skummjölk och mager torr— och kondensmjölk påverkar i övrigt avräk- ningspris och efterlikvid och därmed indirekt jordbrukarens ersättning för levererad vara. Leveranstillägget, som är ett småbrukarstöd, har medtagits i det faktiska jordbrukarpriset, däremot ej i kalkylerat jordbrukarpris.
Skillnaden mellan faktiskt jordbru- karpris och kalkylpris, d. v. 5. det pris, som använts vid marginaljämförelserna, inbegriper utom mjölkpris- och leve- ranstillägg samt leverantörernas återtåg av skummjölk främst prisutjämning mel- lan produkterna, kostnader för lagring, exlportförluster etc. Merintäkter, utöver beräknade medelvärden i samband med försäljning av specialkvaliteter (grädd- fil, dyrare ostsorter etc.), inkomster av direkt försåld skummjölk, kasein och andra biprodukter, prisförluster vid an- vändning av helmjölk till torr- och kon- densmjölk, administrationskostnader ut- 'över mejerikostnaderna m. fl. resultat- poster, påverkar också differensen.
Vid redovisningen av materialet har skillnadsposten fördelats på prisutjäm- ning, regleringskassa m. m., skummjölks- värde av leverantörernas återtag, mjölk- pris- och leveranstillägg.
1950 års konsumtionsvärde har med utgångspunkt från erhållna pristal be- räknats till ca 1 050 milj. kr för samt- liga mejeriprodukter och 1961 års till ca 1 700 milj. kr. I förhållande till kon— sumtionsvärdet för egentliga jordbruks- produkter blir andelen 32 % respektive 25 % under de två åren.
Till de sjunkande andelssiffrorna har bidragit bl. a. att konsumtionen av smör minskat och att prisstegringen för smör och grädde varit förhållande- vis liten.
Priser, marginaler och jordbrukaran- delar
Konsument- och jordbrukarpriser un- der åren 1950—61 framgår av dia— gram 17.
Härav framgår att utvecklingen för de i mejerisortimentet ingående varor- na varit mycket oenhetlig. För k-mjölk har sålunda rätt stora konsumentpris- höjningar förekommit, varav närmare 60 % motsvaras av ökning i kalkylerat jordbrukarpris, under det att detaljhan- delsmarginalen i relativa tal räknat Vi- sar en måttlig ökning (tabell 36). För smör och grädde är konsumentprishöj— ningen däremot liten, och utrymmet för distribntionens kostnadsökningar i mot- svarande mån begränsat, varför kalkyl- priset efter hand har fått en relativt sett minskad andel i jämförelse med k-mjöl- ken. Konsumentpriserna på ost har sti- git nästan lika mycket som på k-mjölk, men betydande ökningar av distribu- tionsmarginalen räknat både i absoluta ooh relativa tal har medfört en i stort sett liknande tendens för jordbrukar- andel II som för smör och grädde.
Faktiskt jordbrukarpris för k-mjölk har haft en stigande tendens i förhål- lande till kalkylpriset. För ost och grädde ligger de båda jordbrukarpriser- na nära varandra under hela perioden. Beträffande smör är den höga nivån för faktiskt jordbrukarpris orsakad av den omfördelning som sker genom mjölk- regleringen.
I tabell 37 har totalt konsumtionsvär- de erhållits genom multiplikation av kvantitetssiffrorna i kol. 2—5 med re- spektive års medelpriser (för grädde med utgångspunkt från till helmjölk omräknade tal), kalkylerat jordbrukar- värde på motsvarande sätt och faktiskt jordbrukarvärde genom multiplikation av kol. 10 och 11. Erhållna produkt- summor har sedan dels dividerats med summakvantiteterna enl. kol. 2—5 för
Diagram I7. Mejeriprodukter l950-6l. Priser och marginaler.
1950 K-miölk l95l 1950 Grädde lga Mila
öre/lid
,. 50
'_'-. O _oo-o._oo-_qo
. .r '4 1,0. 'on—.o_.._:r;:—o_.-._.— * "_a—.. o—.._00— 30 m;._ e —o_.- o 30
i o , - "
'.'-åo_' . o
"_ . za zcu _20
. ._o.
5 o_oo_"_", & ' 500 o
. .____,./_...
' soo
N L: 8
IDG.] _IOO
() 0 ooo-ooo.- Allmän varuskan Anm. Faktiskt jordbrgkarpris avser Far förädlade produkter kostna— __ Konsumentprls den för utnyttjad mjolkkvarltl'tet. _. _ o _ Jordbrukarprls. faktiskt _. a_n . —— ._ kalkylerat
Tabell 36. Prishöjningarna 1950—61 på mejeriprodukter (%)
Grädde
Prishöjningsandel avseende K-mjölk Smör Ost
tjock tunn
Allm. varuskatt .................... 7 14 12 Förpackn. tillägg ................... 7 13 20 3 — Detaljh. marginal ................... 15 3 14 18 41 Partih. » ................... — — —— 2 — Mejeri- o. uppsaml. kostn ............ 12 27 14 20 14 Till jordbrukare .................... 59 431 401 38 38 Summa 100 100 100 100 100
1 Inkl. uppsamlingskostnad. erhållande av medelvärden 1 öre per diagram 18. Jordbrukarandel I för
kg konsumerad vara (diagram 18) och dels satts i relation till varandra med totalt konsumtionsvärde exkl. allmän varuskatt : 100.
Den fallande tendensen hos jordbru- karandel II (exkl. varuskatt) för smör, grädde och ost och den i förhållande till utgångsläget tämligen oförändrade nivån för k-mjölk belyses ytterligare av
Tabell 37. Aggregerade beräkningar för
k-mjölk har däremot i relativa tal räk- nat minskat påtagligt under perioden, medan motsvarande värden för ost vi- sat en nedgång. Prisutjämningsförfaran- dets verkningar framgår av skillnaden i _ nivå mellan kurvan för smör och för öv- riga varor. Vägning av konsument- och jordbru- karpriser med respektive års omsätt-
mejeriprodukter 1950—61, konsumtion och
jordbrukarpriser Konsumtion exkl. svinn, bageriförhrukning och leve- Åtgång av helmjölk
rantörens hemmaförbruk- per kg konsumerad vara .. Faktiskt
ning 333325?- jordbru-
År kol 2__5' karpris,
milj. kg kg _ helmjölk2 milj. kg öre/kg K- Gräd- .. K- Gräd- .. mjölk del Smor Ost mjölk de' Smor Ost 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
1950 920,8 44,5 76,4 47,5 0,807 6,19 22,3 8,71 3 139 29,5 51 909,5 39,2 64,9 43,4 0,801 6,21 22,2 8,71 2 788 32,2 52 915,7 39,2 65,0 44,5 0,800 6,45 21,9 8,71 2 798 35,7 53 934,8 39,6 66,3 42,9 0,804 6,78 22,1 8,71 2 857 35,9 54 941,0 40,1 64,6 42,4 0,804 7,01 22,0 8,71 2 826 36,8 55 953,2 39,1 60,9 42,3 0,804 7,03 22,2 8,71 2 763 38,0 56 936,1 38,3 49,2 42,0 0,797 7,12 22,1 8,71 2 471 43,1 57 944,4 38,8 44,8 43,0 0,796 7,38 21,8 8,77 2 391 42,5 58 921,6 38,6 57,0 41,4 0,786 7,42 21,6 8,46 2 593 40,7 59 948,7 39,3 58,0 42,4 0,792 7,55 21,9 8,46 2 675 43,9 60 955,3 40,1 57,4 42,1 0,782 7,56 21,4 8,46 2 637 45,9 61 960,1 42,1 55,3 42,6 0,785 7,75 21,6 8,46 2 636 45,7
1 Tjock och tunn grädde ingår med respektive års fördelning. * Uthetald mjölklikvid inkl. skummjölksvärde och inkl. leveranstillägg.
Diagram la. Mejeriprodukter |950—Gl.Jordbrukarandelar.
0 K—mälk |!) i l950 Grädde ISG .... .... ] iOO lm. .IOO .80 -ao | .. N._._._'N. _. ' Noa—”_.._' ”_. __ No— .— W '_' . 50 60. _o- ') =.N ..”-60 ' "_” 'N ._.I' .- ' . XI.-.— 50 40. _40 i I). .20 20. .20 i ! I) 0 0 o & aa & Bil _ Jordbrukarandel I 70 43 Jordbrukarandel I 5"! 70 | ..... 11 55 55 _u— II 65— 65 ' Smör & '&'—04 L ' .nu no. m i _. L l., _|20 120 120 ._/,—0_ | .... Jm !. . 90 80. .90 _oo—n— ' u—"Ö. NU"—ud kx '» .60 60. o _ 0—o .50 '. Nwm,lxg— ?. .— : _"N -40 40. _90 l i .20 20. 10 i 0 o 0 _1950 & & l9_3l. J db k del I Ila l45 J k I 75 54 or Eng-an II 76 _” ordbigngrandel n 59 49 . ca.-oo .. 0 Allmän varuskatt _
Konsumentprls Jordbrukarandel IIIfavser likvid för utnyttjad mjölkkvamitei)
lm
20.
Diagram |9. Meierivuror l950—6l. Priser och marginaler och jordbrukcrandelar |" genomsnitt för miölk,grödde.smör l950 l9$0 l9>| we .-IZO o... o,. .] *$() .f-_./0_._,/ . ., 'Co— '/.N.., 60 . _ oo—o ., O_o. _40 _20 O & aa Konsumtionsmedelpris öns/kg exkl. allm. varuskatt 80 (IB Faktiskt jordbrukarmedelpris To 61 Kalkylerat --u—- 55 74 | . | . . . 0 Allmän varuskatt _— Konsumentmedelpris öre/kg _o-o— Faktiskt jordbrukarpris _oo—oo Kalkylerat —— "—
och os f.
—.— .—.,o- Ix.— .
x'ä', är'xJo
'.'—lo_o._.._o._.._..-.._
&&
Jordbrukarandel I 88 74 -—-—— ]I 69 65
Allmän varuskatt Kcnsumenrmedelpris - IOO Jordbrukarandel I
___".—
Tabell 38. Sambandet mellan konsumtionsvärde och jordbrukarandel åren 1950 och 1961 (%)
K-mjölk Grädde Smör Ost 1950 1961 1950 1961 1950 1961 1950 1961 Konsumtionsvärde ............. 100 100 100 100 100 100 100 100 Standardtill. o. oms ............. ./. 4 /. 10 ./. 11 ./. 91 ./. 2 ./. 6 _ . 4 Detaljh.-ande1 ................. ./. 10 /. 13 ./. 14 ./. 11 ./. 102 /. 12 ./. 21 / 32 Mejeri- o. uppsaml. andel ........ ./. 19 [. 15 ./. 15 ./. 19 /. 12 /. 14 / 20 / 17 Jordbrukarandel II ............. 67 62 70 61 76 68 59 47 Prisutj ämn., exportstöd, regl.kas- san m.m .................... ./. 12 ./. 23 ./. 26 ./. 9 + 1 + 49 ./. 1 ./. 4 Mjölkpris- o. lev.tillägg .......... + 10 + + 8 + 7 + 17 + 7 + 11 + 6 Korrektion för skummjölksvärde. + 6 + + 4 + 3 + 9 + 15 + 6 + 3 Jordbrukarandel I .............. 70 46 57 62 118 139 75 52
1 För grädde ingår här förpackningstillägg. 2 Partihandelsandel ingår med 2 %.
ningskvantiteter ger medelvärden i öre per kg och jordbrukarandelar enligt diagram 19.
Konsumtionsvärdet enligt diagram 19 varierar både med hänsyn till pris- ändringar och förskjutningar i konsum- tionsfördelningen mellan olika varor.
Som framgår av diagrammen och ta— bell 38 ligger jordbrukarandel I genom- gående högre än jordbrukarandel II, vil- ket beror på utformningen och tillämp- ningen av systemet med mjölkpris- och leveransbidrag, regleringskassa etc. Jordbrukarandel II visar en fallande ten- dens i förhållande till konsumentpris— nivån och jordbrukarandel I har sjun- kit ännu mera. Särskilt vad avser för- hållandet mellan de två jordbrukaran- delskurvorna påverkas utvecklingen av en omsättningsförskjutning från smör och grädde, som har höga värden för jordbrukarandel I, till k-mjölk och ost.
Handelsmarginaler exklusive allmän varuskatt räknade som skillnaden mel- lan konsument- och partipriser enligt tidigare nämnda definitioner framgår av tabell 39.
Pris- och kartellnämnden lämnar i en utredning om priser och marginaler inom livsmedelshandeln vissa uppgifter
för maj 1961, som ger en mera differen— tierad bild än tabell 39.
Enligt denna blir sålunda detaljhan- delsmarginalerna för k-mjölk, beräkna- de med utgångspunkt från nettoförsälj- ningspris exklusive allmän varuskatt och nettoinköpspris för 1 ]. glasflaska, 11 %, för 1 1. tetra 8 % och för 1 ]. lös- mjölk 13 %. De i förhållande till tabell 39 låga procenttalen beror på att i nämn- dens beräkningar hänsyn har tagits till beräknade kundrabatter till allmänhe- ten. Till skillnaden kan också ha bidra- git, att nämndens beräkningar avser viss dag under det att tabellen bygger på årsmedeltal.
För grädde varierar marginalerna vid dl-försäljning i nämndens utredning från 8 till 14 % med de högsta värdena för kaffegrädde i glas eller tetra och vispgrädde i lös vikt och de lägsta för vispgrädde i glas.
För svenskt smör, 1/2 kg runmärkt, i folie eller pergament var marginalen 10 %, för svensk lösviktsvara 9 % och för importerad vara i folie 12 %.
Ostmarginalen fördelar sig enligt nämndens utredning med genomsnittligt 26 % på detaljhandelsmarginal och 6 % på skillnad mellan genomsnittligt in—
Tabell 3.9. Handelsmarginaler för mejerivaror 1950—61 (exkl. allmän varuskatt)
Å K-mj ölk Grädde Smör Ost I" Öre/kg % Öre/kg1 % Öre/kg % Öre/kg % 1950 .......... 3 9 7 13 47 8 74 21 51 .......... 4 11 8 14 57 9 83 20 52 .......... 5 12 8 14 64 10 109 22 53 .......... 6 14 7 12 66 10 140 25 54 .......... 6 14 8 14 67 10 147 26 55 .......... 6 13 7 11 75 11 138 24 56 .......... 6 11 7 11 79 10 157 26 57 .......... 7 12 8 12 74 11 177 28 58 .......... 10 14 8 12 68 11 199 30 59 .......... 10 14 S 12 68 11 207 30 1960 .......... 9 13 8 11 71 11 227 32 61 .......... 10 14 8 11 74 11 239 33
1 Omräknad till helmjölk.
Tabell 40. Förädlingsmarginaler för mejerivaror 1950—61
K-mjölk Grädde Smör Ost År Procent Procent Procent Procent Öre/kg av Öre/kg av Öre/kg av Öre/kg av partipris partipris partipris partipris 1950 .......... 8 26 9 20 89 17 69 25 51 .......... 10 29 10 20 91 15 78 23 j 52 .......... 11 31 11 22 99 16 86 22 1 53 .......... 10 28 12 24 99 16 90 22 3 54 .......... 11 31 12 24 98 16 92 22 * 55 .......... 13 31 14 25 108 17 100 23 * 56 .......... 13 26 15 26 109 16 110 24 57 .......... 14 27 15 25 111 17 114 25 58 .......... 14 24 16 26 119 22 113 24 59 .......... 14 23 17 28 123 21 116 24 1960 .......... 15 24 17 27 123 22 121 25 61 .......... 16 25 18 29 126 21 125 26 Tabell 41. Vissa viktigare kostnadsposter för olika mejeriprodukter 1950 och 1961 K-mjölk öre/kg Särkostnad . . . År 3,5 % mjölk Förpackning 36:13:21 Up 152221 läggs- Summa 0. filmjölk 1950 ............... 0,2 1,4 5,2 1,3 8,1 1961 ............... 0,5 4,1 9,6 1,9 16,1 Grädde öre/kg .. . Mejeri- Uppsamlings- År Forpacknmg kostnad kostnad Summa 1950 ............................ 0,6 6,4 1,6 8,6 1961 ............................ 3,6 11,9 2,4 17,9 Smör öre/kg . . Mejeriernas . . . År Bitmng och . Mejeri- Uppsamlmgs- part1handels- Summa emballage funktion kostnad kostnad 1950 ............... 9,4 8,8 34,2 36,4 88,8 1961 ............... 14,5 12,0 47,6 51,9 126,0 Ost öre/kg Lättnad från Mejeri- Uppsamlings- År formen kostnad kostnad Summa 1950 ............................ 6,1 48,7 14,2 69 6 2 98,5 20,3
köpspris för detaljhandeln och lägsta förekommande partipris. Marginalen är avvägd med hänsyn till stycknings- och lagringssvinn.
Förädlingsmarginaler för mejeriva- ror, beräknade som skillnaden mellan partipris och kalkylerat jordbrukarpris, framgår av tabell 40.
I tabell 40 angivna siffror för föräd- lingsmarginaler är i en del avseenden osäkra och särskilt fördelningen mellan mjölk och grädde får tolkas med för- siktighet.
Vissa kostnadsposter har, som fram- går av tabell 41, renodlats vid beräk- ningarna, vilket kan ge en mera nyan- serad bild av utvecklingen.
5. Ägg Underlag för beräkningarnal
Kvantitetssiffrorna i jordbruksnämn- dens konsumtionsberäkningar baseras på 1958 års levnadskostnadsundersök-
Diagram 20. Ägq l950-8l. Priser och marginaler.
..,.
0 1950 El 52 53 e o en eo. " Allmän varuskatt _ Konsumentpris _oo-eo Svensk aggnoiering
of”-”_-o-oo—u—ufu—"_”-”_..—"_"_”Ne
ning med avtrappning för tidigare är t. o. m. 1952. För senare år har siffror— na fastställts med beaktande av föränd- ringar i hönsantalet och av partihan- delns invägning av ägg. Före beräkning av konsumtions- och jordbrukarvärde har avdrag gjorts för äggproducenternas och bageriernas förbrukning och för im— port.
Som jordbrukarpris har insatts svensk äggnotering, som avser pris till producent i södra Sverige. Det är känt, att faktiska producentpriser på grund av konkurrensläget ofta ligger högre än denna notering, men det har ej varit möjligt att fastställa hur mycket högre. De i det följande redovisade jordbrukar- priserna och därmed också de framräk- nade jordbrukarandelarna blir på grund härav att betrakta som nominella. Nå- gon åtskillnad mellan andelsbegrepp I och II har ej gjorts. Konsumentpriset
1 Se även bilaga A.
..-
|...
56 5!
60.
40.
Diagram ').l. Ägg l950-6l. Jordbrukarandel n
a_r |950 a 52 53 55 00.00.0000 Allmän varuskatt _ umempris exkl. allmän varuskatt-IDO
55
...i—___—
80.
_|.— eo—oo—eo-u-n-n-n-n_n_.._.,_” ” _ __.._n_"_
55 57 se
Kon: _ee-n- Jordbrukarandel II (Beräknad enligt svensk äggnotering)
avser socialstyrelsens detaljhandelspri- ser, vilket innebär ett ytterligare osäker- hetsmoment, då förpackningstillägg där ingår med okänt belopp.
Konsumtionsvärdet för ägg har beräk- nats till 176 milj. kr år 1950 och 309 milj. kr år 1961. Andelen av konsum- tionsvärdet för egentliga jordbrukspro- dukter är respektive 5,4 % och 4,6 % för de båda åren. Totalkonsumtionen har kvantitativt stigit med 20 % och å-priset per kg med 45 %.
Priser, marginaler och jordbrukar- andelar
Utvecklingen av konsument- och jord- brukarpriser framgår av diagram 20. Konsumentpriset var 341 öre/kg år 1950 och svensk äggnotering 259. År 1961 var konsumentpriset exklusive all- män varuskatt 475 och svensk äggnote- ring 329 öre/kg. Jordbrukarandelen, exkl. varuskatt, var 76 % år 1950 och 69 % år 1961. Den
har enligt diagram 21 haft en jämnt fal- lande tendens. Den faktiska jordbrukar- andelen skulle med hänsyn till att par- tipriset regelmässigt överstiger svensk äggnotering bli något högre än värdena i diagrammet.
Av konsumentprishöjningen under pe- rioden (154 öre/kg) utgjordes 20 öre eller 13 % av allmän varuskatt. Stegring- en i svensk äggnotering var 70 öre, vil- ket utgör 45 % av ifrågavarande höjning. Resten (64 öre eller 42 %) skulle sålun- da utgöras av höjda handelsmarginaler. Som förut framhållits är emellertid det faktiska partipriset högre än svensk äggnotering, och den exakta distribu— tionsmarginalen har därför ej kunnat fastställas.
I pris- och kartellnämndens utredning angående priser och marginaler inom livsmedelshandeln finns bl. a. följande värden för ägg avseende detaljhandeln maj 1961 (tabell 42).
Av tabell 42 framgår att detaljhandelns
IM
_80
.60'
JO
Tabell 42. Ägg. Priser och marginaler i detaljhandeln (maj 1961)
Antal
Nettoför- säljn. pris
Netto-
inköpspris Detaljhandelsmargmaler
noteringar
Öre/kg Öre/kg Öre/kg Procent
Lösviktsvara ........ 1 712 Förpackad vara ..... 534 Medeltal ........... 2 246
485 520 493
408 77 16 435 85 16 415 78 16
procentmarginal vid detta tillfälle var lika för förpackad och oförpackad vara. Sedermera har emellertid förmärkts en tendens till högre priser för förpackad vara enligt uppgifter från Stockholms Livsmedelshandlareförening. Detaljhan— delsmarginalen exklusive allmän varu- skatt var 1963 för lösviktsvara ca 21 % och för förpackad vara ca 15 %.
6. Kött, fläsk och charkuterivaror Underlag för beräkningarna1
Använda kvantitetssiffror baseras på jordbruksnämndens statistik över mark- nadsförd slakt, utrikeshandel och lager- förändringar och avser total förbrukning av kött och fläsk med undantag av hem- slakt. Biprodukter (inälvor etc.) in- går ej.
Konsumentpriser har beräknats med utgångspunkt från i branschen förekom- mande rikt- och butiksprislistor, som efter korrektion för återbäring och till- fälliga prisnedsättningar rätt väl torde avspegla de faktiska marknadsförhål- landena. Denna metod har valts med hänsyn dels till att konsumentprisin- dex har för få typvaror för att ge en korrekt medelprisnivå uttryckt i abso- luta tal och dels till att pris- och kar— tellnämnden har ett omfattande listpris- baserat medelprismaterial, som efter obetydliga korrektioner direkt har kun- nat användas i beräkningarna. Parti- priser har beräknats med utgångspunkt från Sveriges Slakteriförbunds notering- ar. För avräkningspriser finns använd-
bara medeltal endast från 1957 och fram- åt. Vid beräkning av jordbrukarandel I har därför under tidigare år insatts en extrapolerad differenspost, som anses representera skillnaden mellan å ena sidan nettoresultat av specificerade in- täkter och kostnader och å den andra summan av avräkningspris och efter- likvid.
Sammanväguing till medelpriser för butiksdetaljer av kött och fläsk har skett enligt styckningskalkyler. Fördelningen av marknadsförd .slakt mellan butiks- vara och charkuteriråvara har gjorts med ledning av jordbruksnämndens klassificeringsstatistik och konsumtions— beräkningar. Inom charkuterisortiment har noteringar för 16 typvaror ingått i konsumentprisberäkningarna och i me— delprisberäkningarna för partihandeln noteringar för 30 kvalitetsklasser för— delade på olika djurslag.
De använda vikttalen avser 1960—61 års förhållanden. De förskjutningar i sortimentssammansättningen som inträf— fat sedan år 1950 är relativt små. San- nolik värdestegring på grund av ökad andel för färdiglagad mat, konserver etc. har ej beaktats i beräkningarna.
Prislistematerialet är särskilt för tidi— gare år under jämförelseperioden ofull- ständigt, vilket har nödvändiggjort in- t-erpoleringar och schematiska beräk— ningar med utgångspunkt från i olika sammanhang redovisade utredningsre— sultat. De använda styckningskalkyler-
1 Se även bilaga A.
na upptar siffror för putsning av butiks- vara, som under jämförelseperiodens senare är sannolikt är för låga, och charkuterivaruberäkningarna kan ifrå- gasättas dels på grund av att antalet typ- varor möjligen är för litet och dels för att de grundas på fördelningssta— tistik, som enbart avser jordbruks- och konsumentkooperativa företag. Jämfö- relse av framkomna data för handels- och förädlingsmarginal (skillnader mel- lan de erhållna konsument- och parti- pristalen) lned kalkylmaterial, som fort- löpande sammanställts av slakteriför- bundet, bestyrker dock i stort sett be- räkningarnas riktighet. För år 1957 och framåt finns medelvärden i producent- prisindex, som ger goda avstämnings- möjligheter. Konsumentprisindex ger visserligen något högre värde för pris- stegringen under perioden än de här använda konsumentpristalen, men skill- naden kan sannolikt hänföras till det oli— ka antalet typvaror i de båda serierna. Framräknade konsumentpristal ger tillsammans lned jordbruksnämndens kvantitetssiffror ett konsumtionsvärde år 1950 av drygt 1 000 milj. kr och år 1961 drygt 2 400 milj. kr. Beloppen i frä- ga motsvarar 31 % respektive 36 % av konsumtionsvärdet för egentliga jord— bruksprodukter. ökningen av procent- talen beror huvudsakligen på att pris- stegringen under perioden har varit större för här aktuella varor än för livsmedelsvarorna i allmänhet.
Konsumentpriset var i genomsnitt 339 öre/kg år 1950 och 722 år 1962 exklu— sive allmän varuskatt. Partipriserna var 227 och 440 respektive. Faktiskt jord- brukarpris var 246 år 1950 och 434 år 1962 och kalkylerat jordbrukarpris 211 och 414 respektive. Skillnaden mellan konsument- och partipriser motsvaras i kurvan av handels- och styckningsmar- ginaler samt produktionskostnader för charkuterivaror inklusive andra råvaror
än kött och fläsk. Det rör sig här dels om organvaror (lever etc.), som enligt använda råvarukalkyler ingår i medel- värdet för diagrammets 100—kg—sorti— ment med 7 a 8 öre/kg i början av pe- rioden och 13 öre/kg 1962, dels av soc- ker, mjöl, gryn och potatis med sam— manlagt 2 respektive 3 öre/kg, samt kryddor med 2 respektive 3 öre/kg och larmar med 7 a 8 res-pektive 10 öre/kg. Organvarorna och en del av de här an- vända tarmarna erhålls i samband med slakt av svenska djur, men har med hän- syn till att slaktdjuren noteras exklu- sive biprodukter ej ansetts böra påver- ka det kalkylerade jordbrukarpriset. För ingående socker, mjöl, gryn etc. borde i och för sig en justering av jordbrukar- priserna ha gjorts, men så har ej skett med hänsyn till att värdet för dessa varor är relativt obetydligt.
Skillnaden mellan partipris och kal- kylerat jordbrukarpris motsvara—s i dia- gram 22 av slaktkostnader samt in- och utfrakter till och från slakteri. Fak- tiskt jordbrukarpris påverkas ytterli- gare dels av de sedan år 1953 införda slaktdjursavgifterna, successivt höjts till belopp av omkring 20 öre/kg och vars sammanlagda belopp avser att täcka prisförlusten vid export, och dels av den ovan berörda differensposten samt värdet av biprodukter (organ, tar- mar, hudar etc.). Biproduktvärdet, som har beräknats till 46 öre/kg för 1950 ut- slaget på ett 100-kg-sortiment och 1962 till 56 öre/kg, är så stort att faktiskt jordbrukarvärde under hela perioden inte bara ligger över kalkylerat jord- brukarvärde utan också är högre än eller praktiskt taget lika med det beräknade partihandelsvärdet för kött och fläsk.
Jordbrukarandelen har förändrats en- ligt diagram 23, där den allmänna varu- skatten separat redovisas.
SOl'll
Vid tolkning av diagram 23 bör sär- skilt beträffande åren 1950—57 de in-
Diagram 22. Kön, fläsk och charkuterivaror l950—52. Priser och marginaler. (Medelvärden för ett [OO-kg sortiment.)
re/lg BOQ
___ =0-o—o-o
_ W .- -—".'=.=.':-*;-_-'_-'.'-::—--—--—-——- 400
zon. I
O 0 l950 5! 52 53 54 55 56 57 58 59 60 El 62 cocoa-ooo Allmän varuskatt _ Anm. Skillnaden mellan konsumentynedelpris och parlipris motsvaras av _ Konsumentmedelprls handels- och styckningsmarglnal samt klionskoetnad för chark- ——— Parflprl5_ _ varor inklusive kostnad för andra råvaror än kan och fläsk. _o—a- Faktiskt |ordbrukarpr|5
_.._.. Kalkylerat —"—
Diagram 23. Kön. fläsk och charkuterivaror l950- 62. Jordbrukarandelar,
000.00000001 Iwo _ . lm
l _om_._._.-O_D_..-o-e-o— T:s-"__.N._. . —. . "_.I ..:O. ; 60_l_._'.—00_.AM. _..-. _" _"_”_ ”;f=—_a" Go
ledningsvis nämnda osäkerhetsmomen- ten och approximationerna i beräkning— arna beaktas.
Av diagram 23 framgår att jordbru- karandel II, exkl. varuskatt, som 1950 hade ett värde av 62% och 1962 av 57 %, först under de senaste åren sjun- kit under 1950—51 års värde. Denna ut- veckling får ses mot bakgrunden av att konsument- och partiprishöjningarna har varit av jämförlig storleksordning med den relativa kostnadsökningen i handels- och förädlingsleden. Vid pe— riodens slut har däremot betydande lönehöjningar _ främst i detaljhandels- ledet — orsakat en relativt stor margi- nalu-ppgång, samtidigt som den tidigare nästan oavbrutet fortgående partipris- höjningen åren 1960—62 under inflytan- de av världsmarknadsprisernas utveck— ling tillfälligt stagnerat.
Jordbrukarandel I, som 1950 var 73 % och 1962 60 %, visar under hela perio— den en i stort sett fallande tendens både i förhållande till konsumentprisnivån och till jordbrukarandel II. Nedgången i förhållande till jordbrukarandel II beror i huvudsak på att biprodukternas värdeandel minskat under perioden.
Relationen mellan kalkylerat jordbru- karpris och partipris har för hela un- dersökn-ingsperioden utgjort ungefär 94 %.
Av den beräknade konsumentprishöj- ningen 1950—62, 429 öre/kg, faller 11 % på allmän varuskatt, 28% på handels- och istyckningsmarginaler, 12 % på till- verkningskostnad för charkuterivaror, 2 % på slaktkostnader och frakter samt 47 % på jordbruket.
1950—61 var konsumentprishöjning- en 383 öre/kg fördelad med 8 % på all- män varuskatt, 26 % på handels- och styckningsmarginal, 11 % på tillverk- ningskostnad för charkuterivaror, 2% på slaktkostnader och frakter samt 53 % på jordbruket.
Uppskattningar av handels- och för- förädlingsmarginaler för kött och char- kuterivaror är förenade med speciella svårigheter. Prisändringarna i partihan- deln är täta och graden av eftersläpning vid butiksprisernas anpassning varie- rar i olika delar av landet och i olika marknadssituationer. Olika butiksdetal- jers priser i förhållande till varandra förskjuts säsongmässigt och relationerna varierar geografiskt med hänsyn till ef- terfrågans lokala inriktning. Kvalitets- bcnämningarna i detaljhandeln är inte enhetliga. Råvaror av olika slag och med olika kvalitetsgradering kan substi- tucra varandra vid tillverkningen. Ut- vinningen av styckad butiksvara och rå- varukostnaden vid charkuteritillverk— ning är vidare beroende av putsnings- graden, som är ett viktigt konkurrens— medel och varierar mellan olika företag. Punktprissättningar förekommer före- trädesvis vid veckoslut och kommer ej till fullt uttryck i konsumentprisindex och andra fortlöpande butiksprisserier. Med hänsyn härtill kan med utgångs- punkt från de data som står till förfo— gande endast ungefärliga bedömningar av marginalvärdena göras.
Prissättningen i branschen torde i stor utsträckning baseras på sortiments- kalkyl. Därvid beräknas bl. a. de totala kostnaderna med beaktande av den ak— tuella efterfrågesituationen så, att den sammanlagda försäljningssumman i princip ger full kostnadstäckning. Som exempel kan Sveriges Slakteriförbunds system med interna prisrekommenda- tioner till anslutna föreningar nämnas. Här beräknas efter respektive års upp- görelse på arbetsmarknaden lönekostna- den med utgångspunkt från fasta kost- nadsfördelningstal. Mot slutet av året beräknas sedan övriga kostnadsposter med beaktande av inträffade föränd- ringar under året. Mellan kalkyltillfäl- lena förordar förbundet tillämpning av
oförändrade öresmarginaler mellan me— delpartipris för hela kroppar och me- delbntikspris för helt sortiment. Dessa prisrekommendationer ligger till grund för prissättningen i jordbrukskoopera- tionens butiker, och i stora delar av lan- det överensstämmer priserna i enskild och konsumentkooperativ handel väl med dessa prisrekommendationer.
Total handelsmarginal. För butiks de- taljer av fläsk och kött uppgick detalj— handelsandelen 1961—62 till omkring 20 % exkl. allmän varuskatt. Partihan— delsmarginalen, som även innefattar styckningsmarginal, var vid samma till- fälle 8—10 % av partipriset för styc- kade detaljer (motsvarande 7—8 % av butikspriset exklusive oms). Partipri- set för styckade detaljer är härvid sam- mansatt av ett baspris och en kvanti- tetsrabattdel. Denna utgjorde högst 45 öre/kg, och har -i de föregående beräk- ningarna satts till genomsnittligt 20 öre/kg.
För charkuterivaror var den genom- snittliga detaljhandelsmarginalen, exklu- sive allmän varuskatt, omkring 25 %, varvid kvantitetsrabatten, som maximalt utgick med 55 öre/kg, har upptagits till 25 öre/kg. Förädlingskostnaden för charkuterivaror, vari bland annat kost- naden för tarmar och organ ingår, har som restpost i beräkningarna uppskat- tats till omkring 35% av partipriset motsvarande ca 27% av butikspriset exklusive allmän varuskatt.
Inom partihandeln tillämpas i regel vissa pristillägg för fabriksförpackade varor. Konsumentpriserna är däremot i regel desamma för förpackade och oförpaekade varor. Konsumtionsvärdet räknat i öre per kg kan dock påverkas något av att förpackade varor i stor ut- sträckning säljs skivade, för vilken be- handling särskilda pristillägg utgår.
E. Genomsnittlig jordbrukarandel 1950—61 för samtliga undersökta varor
1. Allmän översikt
Med utgångspunkt från samma beräk- ningsunderlag i fråga om varukvanti- teter och priser, för vilka tidigare re- dogjorts i kap. IVzD, har arbetsgrup- pen beräknat den genomsnittliga jord- brukarandelen av konsumtionsvärdet för i kalkylen medtagna livsmedel från 5. k. egentliga jordbruksprodukter, dvs. grupperna mjöl- och brödprodukter, po- tatis, socker, mejeriprodukter, ägg och köttvaror.
Konsumtionsvärde. Konsumtionen av ovan nämnda livsmedel från egentliga jordbruksprodukter, värderad till kon- sumentpris, har sammanställts i tabell 43. De bakomliggande uppgifterna skall i möjligaste mån återge faktiskt förbru— kade kvantiteter exkl. importerade va- ror och hemmaförbrukning. Priserna är detaljhandelspriser. De angivna värde- na ger ej ett riktigt uttryck för den sam— lade effekten av ökad förädlingsgrad och strukturförändringar i sortimentet. Konsumtionsvärdet torde därför vara något för lågt skattat i redovisade re— sultat.
Inom arbetsgruppen utförda kalkyler visar nämligen, att beräkningarna av det verkliga konsumtionsvärdet med så— kerhet till största delen fångar in om— fördelningen i konsumtionskvantiteter mellan olika varuslag, men att det där- emot inte har kunnat påvisas att för— ändringar i varustandard och förpack- ningstyp tillräckligt beaktats. Skulle sistnämnda förhållanden inte överens— stämma med den verkliga utvecklingen, följer därmed sannolikt en viss under- skattning av konsumtionens värde; detta beroende på en tilltagande fördyring genom allt högre kvalitetskrav samt en ökad förekomst av mindre och dyrare förpackningar.
Tabell 43. Faktiskt konsumtionsvärde för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter, milj. kr1
2. Inkl. indirekta skatter b. Exkl. indirekta skatter
Varugrupp 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1958 1959 1960 1961
Mjöl och bröd, summa. 675,4 820,1 989,0 1 025,9 1 049,5 1 114,3 1 220,0 1 299,4 1 387,0 1 455,2 1 577,1 1 671,5 1 337,0 1 455,2 1 513,5 1 504,1 Vetemjöl . . . . . . . . . . . 133,5 168,6 202,0 202,2 194,1 187,2 182,2 189,2 183,8 183,0 167,3 189,9 183,8 183,0 160,5 182,2 Rågmjöl. 13,6 11,9 13,7 13,3 10,5 11,6 10,0 10,7 15,7 18,4 8,0 3,0 15,7 18,4 7,7 2,9 Knäckebröd. . . . . . . . 58,7 70,5 93,1 93,8 93,0 90,2 101,6 104,2 115,1 116,6 128,7 130,5 115,1 116,6 123,5 125,2 Mjukt matbröd. . . . . 200,2 235,3 284,9 299,9 308,6 323,8 342,6 353,8 359,8 363,7 410,1 429,4 359,8 363,7 393,6 412,1 Kaffebröd rn. m.. . . . 145,5 171,1 207,1 218,0 224,4 250,4 281,4 310,0 336,1 357,6 408,2 436,9 336,1 357,6 391,7 419,3 Konditorivaror m. m. 123,9 162,7 188,2 198,7 218,9 251,1 302,2 331,5 376,5 415,9 454,8 481,8 376,5 415,9 436,5 462,4
Malpolalis.......... 145,9 184,1 192,8 192,4 204,8 179,9 208,3 191,9 204,4 212,3 237,4 237,5 204,4 212,3 229,0 233,1 Socker............ 187,6' 234,0 283,1 ssu 34a,2 3323 372,9 356,8 407,8 355,1 368,5 347,3 357,8 som 304,2 284,6'
Mejeriprod., summa. 1 049,0 1 087,4 1 186,8 1 241,1 1 242,5' 1 297,7 1 338,0 1 347,0 1 449,7 1 525,5 1 (320,8 1 695,1 1 449,7 1 525,15 1 555,7 1 527,3
K—mjölk. . . . 314,0 348,3 379,1 388,9 394,3 454,7 528,0 557,2 631,3 660,3 707,9 742,2 631,3 660,3 679,2 712,4 Grädde. . . . . 143,3 139,5 148,6 156,7 165,2 170,8 177,9 190,4 197,2 203,6 221,4 240,3 197,2 203,6 212,6 230,8 Smör. . . . . 427,8 418,6 '434,8 456,1 445,7 431,9 375,1 326,4 345,1 372,0 381,6 392,2 345,1 372,0 366,3 376,5 Ost. . 163,9 181,0 224,3 239,4 237,4 240,3 257,0 273,0 276,1 289,6 309,9 320,4 276,1 289,6 297,6 307,6
Ägg........ 175,6 223,1 238,4 247,2 241,8 245,1 263,1 262,5 267,4 262,6 287,0 308,9 257,4 262,6 275,8 296,4 Kött och fläsk. ... 1 007,2 1 189,1 1 421,13 1 453,8 1 538,9 1 648,0 1 843,3 1 891,8 1 976,0 2 015,7 2 212,1 2 411,0 1297630 2 016,7 2 124,7 2 314,0 Totalt 3 240,7 3 737,53 4 311,9 4 444,2 4 625,53 4 817,3 5 245,6 5 349,4 5 692,3 5 828,42 6 3029 5 671,4 5 642,3 5 778,3 5 002,51 5 359,5
1 Kvantiteterna motsvarar konsumtionen i Sverige minus importerade färdigvaror. Priserna är socialstyrelsens taktiska noteringar på ifrågavarande repres entantvaror. De senare kan ändras, vilket innebär att priserna (åtminstone delvis) återspeglar den ändrade standarden.
Tabell 44. Jordbrukarvärde I, milj. kr1
Varugrupp 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 | 1958 | 1959 | 1960 1961
Mjölochbröd,summa. 224,9 269,3 542,5 356,8 323,2 320,8 325,4 519,4 329,5 357,5 351,7 345,5
Vetem 81,7 103,7 129,1 129,0 112,3 -106,7 102,0 98,2 99,7 107,9 98,2 101,6 8,3 7,4 8,9 8,6 6,0 6,2 5,3 4,9 7,8 10,2 4,3 1,4 Knäckebröd. . . . . 20,6 24,8 32,5 34,6 30,4 27,7 29,5 26,6 27,6 29,0 30,4 28,4 Mjukt matbröd. . . 69,1 79,5 104,6 112,8 101,5 98,8 97,1 92,0 92,5 98,2 102,4 99,5 Kaffebröd m. m. . . 25,6 29,2 36,4 38,4 36,0 37,8 40,3 41,3 42,1 46,6 48,4 48,2 Konditorivaror m. m. 19,6 24,7 31,0 33,4 37,0 43,6 51,2 56,4 59,8 65,8 68,0 69,4
Maipolalis...... 86,7 120,3 103,0 86,6 105,4 118,0 99,2 81,9 122,7 129,5 110,2 99,8 Socker........... 94,7 104,2 131,0 124,4 157,3 148,8 171,5 157,0 150,9 145,7 138,5 125,2
Mejeriprodukter, summa. 925,6 897,4 999,5 1 026,4 1 041,1 1 050,2 1 063,6 1 016,0 1 053,3 1 173,8 1 211,2 1 206,0
K-mjölk. . . . . . . . . . . . . . 219,2 234,7 270,2 278,5 291,7 321,1 319,2 294,0 330,1 343,0 344,7 Grädde. . . . . . . . . . 81,3 78,5 96,4 103,4 104,7 117,4 121,7 116,2 130,1 139,0 149,0 Smör. . . . . . 503,0 462,7 525,5 523,1 513,8 467,6 416,0 500,7 556,3 565,4 546,4 Ost. . . . . . 122,1 121,5 134,3 136,1 140,0 157,5 159,1 142,4 157,3 163,8 164,9
Ägg. . . . . . .. 133,4 167,0 180,5 173,7 177,2 190,1 186,6' 187,9 173,4 192,2 205,3 Kött och fläsk.. . 730,9 833,0 1 028,7 1 077,2 1 158,4 1 278,8 1 295,2 1 303,2 1 333,5' 1 364,7 1 468,0 Total 2 195,2 2 391,2 2 744,4 2 803,4 2 878,9 2 973,4 3 128,6' 3 054,1 3 147,5 3 318,5 3 368,5 3 451,79"
1 Tabellen har baserats på verkliga konsumtionskvantiteter samt avräkningspriser till jordbrukare inklusive efterlikvider (för mjölk inkl. leve- ranstillägg och statligt mjölkpristillägg) men exklusive interna regleringsavgifter.
Tabell 45. Jordbrukarvärde II, milj. kr1
Varugrupp
1950 1951 1952 1953 1954 1955
1956 | 1957 | 1958 | 1959 I 1960
1961
Mjöl och bröd, summa.
Vetemjol. . . Rågmjöl. . . Knäckebröd. .
Mjukt matbröd. . . . Kaffebröd m. m.. . . . Konditorivaror m. m.
Malpolatis.......... Socker.................
Mejeriprodukter, summa . K-mjölk. . . Grädde. . . Smör. . . Ost. . . . .
Ägg........... Kött och fläsk..
1937 618 10 116 s&4 223 132 817 913 7216 2084 1013 3242 930 1314 6269 2213 843 63 233 653 253 233 1213 1018 7519 2219 953 3226 1113 1610 7314 2913 1033 73 3Q6 810 3L8 211 1010 1312 7912 23Q8 10d3 32&6 1315 1767 3911 3212 113,6 73 33,5 100,2 34,6 31,7 816 1218 3316 238,4 1049 346,6 1417 1815 9414 3019 1017 5,6 31,4 95,3 33,5 35,4 1014 1567 8211 239,0 1093 339,2 1363 1717 993,9 3016 99,2 53 29,1 92,1 35,9 415 1110 1413 8521 280,2 1124 320,2 1336 1713 10712 3012 92,9 43 31,1 88,6 38,1 416 912 1517 8919 3464 118,0 282,6 144,9 1911
12115
3014 923 43 239 815 416 528 819 1427 8711 3618 1243 2436 1419 1816 12260 3011 S&S 10 218 833 410 514 1227 1317 9318 41&6 1283 2314 1410 1819 12512 3212 943 93 212 810 450 601 1215 1219 9716 4326 131,6 2603 1523 1714 126&9 3319 9L6 43 323 953 4&6 629 1112 12&6 9811 4412 1357 255,1 1511 1912 1 325,9 3314 947 1A 315 939 411 648 918 1216 10210 46L8 1464 2557 1521 2013 13814
Totalt
13611
2 106,7
24015
2 492,1
25617 26715 23516 28217 29314 30015 30719 31715
1 Kvantiteterna avser förbrukade råvaror av inhemskt och utländskt ursprung (exkl. importerade färdigvaror). Priserna är jordbrukarpriser korrigerade med hänsyn till interna avgifter, statliga bidrag samt intäkter från biprodukter.
Tabell 46. Livsmedelskonsumtionens storlek 111. m., milj. kr
2. Inkl. indirekta skatter b. Exkl. indirekta skatter
1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1958 1959 1960 1961
1. a) Total privat konsum- tionl . . . . . . . . . . . . .. 22 154 24 315 24 834 26 202 28 044 30 285 31 917 34 085 35 487 37 524 b) Index, 1950 = 100. . 114 125 127 135 144 155 164 175 182 193 2. a) Konsumtionen av egentliga livsmedel”. 7 042 8 120 8 342 8 711 9 186 9 921 9 969 10 530 10 710 11 304 b) Index, 1950 = 100. . 113 131 134 140 148 160 160 169 172 182 3. a) Den faktiska kon- sumtionen av egent- liga jordbrukspro— dukter värderad till konsumentpriss . .. . b) Index, 1950 = 100.. 4. a) Kons. av egentliga jordbruksprodukter värderade i jordbr.- pris I (jordbr.värde I)4................ b) Index, 1950 = 100.. 5. a) Kons. av jordbruks- produkter värderade till jordbr.pris II (jordbr.värde II)". . . 1 863 2 107 2 404 2 492 2 561 b) Index, 1950 = 100. . 100 113 129 134 137
1 Källa: SOS: Statistisk årsbok. ” Här har ej medtagits starköl, viner, spritdrycker och tobak. 3 Se tabell 43.
4 Se tabell 44. 5 Se tabell 45.
Jordbrukaruärde I. Jordbrukarvärde I (dvs. den totala ersättningen till jord- bruket för levererade produkter) för samtliga berörda jordbruksprodukter har sammanställts i tabell 44. Man har utgått från verkligen konsumerade kvan- titeter enligt beskrivningen ovan samt tillämpat avräkningspriser (inkl. efter- likvider). I fråga om detaljerade be- räkningsprinciper hänvisas till respek- tive produktavsnitt, som tidigare redo- visats.
Jordbrukarvärde II. I tabell 45 har re- dovisats jordbrukarvärde II. Detta värde skiljer sig från jordbrukarvärde I däri, att man här använt kalkylerat jordbru- karpris, dvs. avräkningspriserna efter korrigering för avgifter för marknads-
Diagram 24,LiVsmedelsknnsum1ionens storlek m.m. dhen l950-6l,*mil[arder kronor.
reglering samt med avdrag för statliga pristillägg och värdet av biprodukter. På grund härav kommer jordbrukarvärde I och II ej att överensstämma.
Förklaringar till de förskjutningar i de relativa värdena, som förekommit mellan olika varugrupper, har i huvud- sak lämnats vid redogörelsen för en- skilda produkter i ka-p. IV: D.
2. Livsmedelskonsumtionens värdemässiga ut- veckling m. 111. åren 1950—61
Det totala Värdet av konsumtionen av i kalkylen medtagna egentliga jordbruks- produkter redovisas i tabell 46 samt diagram 24, dels värderat till konsu- mentpriser, dels till jordbrukarpriser.
. _l-C-O- Konsumtion av livsmedel från eg. icrdbrprodukter
_n-onl-On Jordbrukarvårde ll
medel från eg. iordåruksprodukter
Millarder kr 401 _llo 301 _30 20 _20 ___. IO — j_ _lo __ _-—_-_-——_ ___ !. ...Ä _. -o-o-o-of 1950 51 52 55 54 55" se 57 58 59 60 61 _ Total privat konsumtion ." *ion av eg. l'
dvs. den ersättning [Ordbruket erhållit förde iordbrukspmdukter som ingdri gruppen livs-
Vid sidan härav redovisas också värdet av den egentliga livsmedelskonsumtio— nen (dvs. samtliga livsmedel inkl. malt- och läskedrycker men exkl. starköl, vin och sprit salnt tobak) enligt jordbruks- nämndens beräkningar samt värdet av den totala privata konsumtionen.
Den totala privata konsumtionen har under åren 1950—61 ökat från ca 19,5 till ca 40,3 miljarder kr. Konsumtionen av egentliga livsmedel har under samma tid ökat från ca 6,2 till 11,9 miljarder kr. Konsumtionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har samtidigt ökat från ca 3,2 till 6,7 mil- jarder kr. Gemensamt för de nu nämnda konsumtionsvärdena är att de under nämnda tid i runt tal fördubblats.
Vad gäller de egentliga livsmedlens andel av den totala privata konsumtio— nen så sjönk denna andel något under den redovisade perioden, nämligen från ca 32 % år 1950 till ca 30 % år 1961. Konsumtionsvärdet av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter utgjorde 20,0 % år 1950 och för år 1961 18,5 % av värdet för hela den privata konsum- tionen samt drygt 60 % av konsumtions- värdet för hela gruppen egentliga livs- medel. I beräkningarna ingår då i de egentliga jordbruksprodukterna även de produkter, som ej medtagits i distribu— tionsgruppens andels— och marginalbe- räkningar. Beräkningen utifrån tabell 47 ger därför givetvis lägre procenttal än de här redovisade.
Av indexserierna i tabell 47 kan utlä- sas att konsumtionsvärdet för de i grup- pens kalkyler medtagna produkterna mellan åren 1950 och 1961 ökat med 96% (exkl. indirekt skatt), dvs. i det närmaste fördubblats.
Jordbrukarvärde I ökade under sam— ma tid med 57% och jordbrukarvärde II med 70 %.
Jordbrukarvärdena (dvs. den totala ersättningen till producenterna för le-
vererade jordbruksprodukter) i procent av den egentliga livsmedelskonsumtio- nens värde utgjorde år 1950 drygt 30 % och år 1961 27 %. Dessa procenttal ger en viss belysning av jordbruksproduk— ternas minskande betydelse i de totala livsmedelsutgifterna. I relation till den totala privata konsumtionen utgjorde jordbrukarvärdet 1961 ca 9 %.
3. Den genomsnittliga jordbrukarandelens utveckling 1950—61
Genom att jämföra jordbrukarvärde I respektive II med det verkliga konsum- tionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har de relations- tal framkommit som redovisas som jord- brukarandel I respektive II i tabell 47 och diagram 25. Jordbrukarandel I ut- gjorde år 1950 68% och år 1961 52% av konsumtionsvärdet inklusive indi- rekta skatter (och för år 1961 54 % exkl. indirekta skatter). För jordbrukar- andel II uppgick motsvarande procent- tal år 1950 till 57 och 1961 till 48 (exkl. varuskatt 50). Att skillnaden mellan an- delsbegrepp I och II är så stor förklaras av skillnaden i tillämpat jordbrukarpris. För varje produktslag har tidigare i de- talj redogjorts för orsak och verkan i detta avseende. Jordbrukarandel II ger som förut visats en riktigare bild av ut- vecklingen, enär den återger vad jord- brukarna direkt erhållit av konsumen- ternas utgifter för nämnda livsmedel. Som förut omnämnts torde emellertid dessa resultat ej fullt tillfredsställande återge jordbrukarandelens faktiska ut— veckling. Konsumtionsvärdet har sålun- da troligen underskattats genom att man ej kunnat fånga in i beräkningarna den stigande förädlingsgraden, som särskilt gjort sig gällande under senare år. Det- ta leder till att jordbrukarandelen bli- vit något för högt beräknad. Detta för- hållande torde särskilt påverka utveck— lingen under de senaste åren.
_ _ De av gruppen utförda beräkningarna % % 33 har förts fram t. o. m. år 1961 och i % vissa fall 1962. Senare inträffade för- E % 585 ändringar har endast överslagsvis kun- 1 ; "* nat beräknas.1 Dessa pekar på att jord— å :; % .. N brukarandelen åren 1962 och 1963 varit % &: & "'”” oförändrad. Detta beror bl. a. på att är gj oo jordbrukarpriserna under dessa år kun- % _Q' & gg nat höjas i ungefär samma takt som % förädlings- ooh distributionsm-argina- få ä & $$ lerna. Nämnda utveckling torde (lock %, 5 H få anses vara tillfällig. .._, w c. 2 . . *” :5 F. Orsakerna till Jordbrukarandelens .t— = % lx N .. .. . & : ?.: .o m forandnngar __. .s: "å *5 00 1. Allmän översikt "= & å % $ & .-. I föregående avsnitt har arbetsgruppen & _ sökt belysa andels- och marginalutveck- :D % Suma lingen för sådana livsmedel i vilka rå- ? varan utgörs av s. k. egentliga jord- ._ & gg bruksprodukter. Trots de betydande % " principiella och beräkningstekniska svä- Q 3 N & righeter som förelegat har det varit möj— ä 3 ">") ligt att approximativt bestämma jord- ; *” Oi brukarandelens storlek under perioden å & 33 U_ 1950—61 för berörda varugrupper. På % Z grundval av dessa varugruppsvisa kal- ! å g 23 % kyler har sedan beräknats den genom- % w "' E' snittliga jordbrukardelen för samt- * S S _" w % liga dessa livsmedel under samma tids— 5 83 =”” _,— period. Därutöver har analyserna gett % H '; viss information om olika andels- och å & 33 å och marginalkomponenters utveckling % ; inom foradlmgs- och handelsleden. 3 &; eeh % Beräkningarna visar, att jordbrukar- g 3 & "3 % andelen för dessa livsmedel sjunkit un- ” ; ; % der hela den redovisade perioden. Jord— Q' % brukarandelen för olika varuslag har = _: å dock ej utvecklats parallellt. Den ge- ..5 E 3 & nomsnittliga jordbrukarandelen (II) un- s. g g % der perioden i fråga har nedgått från 55 & ca 57 % 1950 till ca- 50 % 1961 (47,5 % EE % om varuskatten medräknas i konsu- åg & 1 Beräkningar inom statens pris- och kar- ”: '_3 " tellnämnd.
mas. Jordbrukets procentuella andel igenomnlrl ovkunnmmutgjfterna för livsmedel från samtliga egentliga [MME
1950 ål 52 53 S'!- 55 55 57 58 59 60 G!
_o-o- Jordbrukarandel I (beräknad utifrån avräkningspriser) _oo_ Jordbrukarandel ntberaknad utifrån avräkninglpriser justerade för biprodukter, statliga bidrag och avgifter för
marknadsreglering
mentpriset). Minskningen har inte va- rit lika stor alla år men i genomsnitt uppgår den till 0,6 procentenheter per år.
Av de livsmedel, där svenska jord- bruksprodukter ingår som primär rå- vara, erhöll jordbrukaren sålunda 1961 i genomsnitt cirka hälften av vad kon- sumenten betalar (om man bortser från varuskatter, statliga bidrag m. m.). Res- ten gick till förädling, partihandel (även insamlande partihandel) samt detalj-
handel. Som förut nämnts har konsum- tionsvärdet sannolikt underskattats ge- nom att förädlingsvärdet för vissa högt förädlade produkter ej kunnat i sin hel— het bestämmas. Därigenom kommer jordbrukarandelen i realiteten att bli något för högt värderad.
De faktorer, som främst medverkat till att jordbrukarandelen under perio- den i fråga sjunkit, är följande:
1. Förändringar i konsumtionssam- mansättningen (ökad eller minskad to-
% JOD
.20
JO
Tabell 48. Konsumtionsvärde i 1950—52 års kvantiteter1 (med faktiska priser)
a. Inkl. indirekta skatter b. Exkl. indirekta skatter
Varugrupp 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1958 1959 1960 1961
Mjöl och bröd, summa. 695,11 819,2 9117,1 1 004,8 9.97,6 1 015,51 1 067,8 1 105,0 1 144,9 1 155,11 1 252,5 1 351,11 1 144,9 1 155,9 1 211,11 1 278,1 Vetemjöl . . . . . . . . . . . . 139,3 162,2 201,7 218,3 212,1 207,9 207,9 216,2 210,0 203,7 212,3 229,7 210,0 203,7 203,7 220,4 Rågmjöl. . . . . . . . . . . . 11,2 12,8 16,0 17,3 16,7 16,7 16,9 17,6 17,5 17,3 18,0 19,2 17,5 17,3 17,3 18,4 Knäckebröd. . . . . . 60,2 69,8 91,9 94,4 91,9 91,9 96,4 100,4 111,9 118,0 127,6 132,3 111,9 118,0 122,5 127,0 Mjukt matbröd. . . 200,2 238,4 283,4 294,6 296,9 310,4 330,6 344,1 355,3 359,8 400,8 419,5 355,3 359,8 384,6 402,6 Kaffebröd m. 111. 145,4 172,7 205,7 214,6 216,5 226,1 242,6 255,3 266,7 269,9 303,0 320,9 266,7 269,9 290,8 308,0 Konditorivaror m. 111. 139,6 163,3 168,4 165,6 163,5 162,2 173,4 171,4 183,5 187,2 200,8 210,2 183,5 187,2 192,7 201,7
Malpolalis.......... 146,4 182,9 193,4 193,11 2119,1 240,4 250,11 203,9 271,8 303,2 292,7 271,11 271,11 3113,2 282,51 25535 Sacker............ 188,19 238,3 275,5 281,11 259,8 272,0 255,5 303,5 330,11 319,2 335,0 525,7 290,0 274,3 276,5 265,3
Mejeriprod., summa. 986,19 1 129,7 1 217,9 1 250,11 1 262,2 1 340,3 1 484,15” 1 498,9 1 521,6 1 553,1 1 555,7 1 724,3 1 521,11 1 553,1 1 589,5 1 655,4 K-mjölk. . . . . . . . . . . 312,1 350,6 378,9 380,8 383,5 436,6 516,2 540,0 627,0 637,0 678,2 707,5 627,0 637,0 650,8 679,2 Grädde. . . . . 133,8 147,2 151,4 150,8 151,4 159,6 168,1 171,2 177,3 176,8 188,2 189,7 177,3 176,8 180,7 182,2 Smör. . . . . 385,3 443,8 460,3 473,3 474,7 487,9 524,5 501,3 416,5 441,3 457,4 487,9 416,5 441,3 439,1 468,4 Ost. . . . . . . 155,6 188,1 227,3 251,7 252,6 256,2 276,0 286,4 300,8 308,0 331,9 339,2 300,8 308,0 318,9 325,6
Ägg. . . . . .. . 187,2 214,1 253,3 230,11 222,5 230,0 245,2 241,0 239,11 234,4 252,5 271,11 239,11 234,4 242,7 260,8 Käll och [läsk. . 1 014,3 1 178,18 1 424,2 1 463,1 1 135,2 1 540,9 1 768,3 1 768,53 1 819,1 1 864,0 2 045,5 2 157,2 1 81.9,1 1 864,0 1 955,7 2 070,5 Totalt 3 219,4 3 763,0 1 312,4 4 428,9 1 397,2 4 638,8 5 100,5 5 120,5 5 327,11 5 439,8 5 844,9 6 080,6 5 287,3 5 394,9 5 568,3 5 795,7
1 Resultaten har erhållits genom att multiplicera fasta vägningstal avseende konsumtionsvolymen 1950—52 med verkliga konsumentpriser. Totalserien visar utvecklingen av konsumtionsvärdet vid oförändrade varuvolymer, men inkl. i statistiken påvisbar ökad förädlingsgrad o. dyl.
Tabell 49. Jordbrukarvärde I I i 1950—52 års kvantiteter1
Varugrupper 1951 1952 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1, Jlljöl och bröd, summa. 226,4 293,0 304,2 294,11" 28.9,1 286,7' 278,1 290,2 313,9 309,6' Vetemjöl. . . . . . .. 81,1 108,1 114,4 110,2 106,0 106,0 101,9 106,0 116,4 114,3 Rågmjöl. . . . . . 6,5 8,8 9,0 8,3 8,3 7,9 7,7 8,5 9,0 8,8 Knäckebröd. . . . 23,4 30,2 31,0 29,6 29,5 27,7 27,0 29,5 31,7 31,0 Mjukt matbröd. .. . 66,5 88,2 91,8 87,9 85,5 85,0 82,0 86,1 93,4 91,6 Kaffebröd m. m.. . . .. . . . . . 25,6 31,7 32,5 32,6 33,3 33,7 33,8 34,6 36,9 36,9 Torra bakverk och konditori-
varor m. m.. . . . . . . . . . . .. 23,3 26,0 25,5 25,9 26,5 26,4 25,6 25,5 26,5 27,0 Malpolalis. . . . . . . .. 119,13 10.1,5 87,0 108,7 157,7 119,11 87,0 163,1 184,9 135,81 114,51 Socker. . . . . . . . . . .. 105,7 128,1 123,6 121,4 121,11 115,11 121,4 112,4 114,11 115,9 112,4 Mejeriprod., summa 781,4 820,1 841,5 839,1 884,4 1 000,11 991,1 977,4 1 003,3 1 aom 1 047,4
K—mjölk. . . . . . . . . . 223,3 230,7 233,4 232,5 269,1 338,6 349,7 413,7 417,4 425,6 440,2 Grädde. . . . . . . . . 100,6 102,2 100,7 100,6 104,8 111,5 112,2 115,8 114,3 115,3 115,6 Ost. . . . . . . 115,5 139,3 147,9 144,8 148,8 155,6 155,1 160,1 162,3 161,9 161,0 Smör. . . . 342,0 347,9 359,6 361,2 361,7 395,1 374,1 287,8 309,3 305,8 330,6 Ägg. . . . .. . 160,3 172,9 168,0 159,8 155,3 175,7 171,3 168,5 15.9,2 169,1 180,6 Köllachfläsk.. . . 730,0 900,6 954,4 927,5 10115,3 11119,9 1145,9 1151,9 1172,9 1225,7 1238,7
Totalt 1837,0 2123,4 2418,0 2500,a 2450,7 2629,6 2872,0 2803,1 2851,4 2925,1 2971,1 301123;
1 Resultaten har erhållits genom att multiplicera fasta vägningstal avseende konsumtionsvolymen 1950—52 med jordbrukarpriser II. Totalserien visar utvecklingen av jordbrukets intäkter vid oförändrad varuvolym och med bortseende från statliga bidrag etc.
talkonsumtion samt förskjutningar i konsumtionen mellan olika varugrup- per).
2. Ändrad förädlings- och förpack— ningsgrad.
3. Relativt höjda priser på tjänster från förädling och distribution jämför- da med jordbrukarpriserna. I det följande analyseras dessa fak- torer.
2. Förändringar i konsumtionssammansätt- ningen Jordbrukarandelen för olika varugrup- per är mycket varierande. Högst är den för ägg med ca 70 %, medan mejeri- och slakteriprodukter i genomsnitt kommer upp till 60 %. För socker och matpota- tis ligger jordbrukarandelen under 50 % och lägst siffra uppvisar mjöl- och brödgruppen med drygt 20 % i genom- snitt. Också inom dessa varugrupper kan jordbrukarandelen växla starkt, t. ex. 50 % för vetemjöl men endast 10 % för kaffebröd. Dessa skillnader beror fram- för allt på att varorna saluförs på olika förädlingsnivå. En övergång i konsum- tionen till mera bearbetade varor får alltså till följd att den genomsnittliga jordbrukarandelen minskar. För att belysa vilken roll konsum— tionsförskjutningarna har spelat för
jordbrukarandelens nedgång har kon- sumtionsvärdesutvecklingen 1950—61 räknats om med fasta kvantiteter (ta- bell 48). Man har alltså beräknat vilken ökning i konsumtionsvärdet, som skulle ha uppstått, om konsumenterna hela tiden köpt lika stora kvantiteter av varje vara som i genomsnitt under åren 1950 —52. På motsvarande sätt har jordbru- karvärdet räknats om i fasta kvantite- ter (avseende åren 1950—52), dvs. med samma varusammansättning och i sam- ma omfattning som dessa år (tabell 49) . Dessa beräkningar ger följaktligen en bild av såväl volymfaktorns som pris- faktorns inverkan. Resultaten samman- fattas i tabell 50.1
Avsikten med tabellen är att visa dels hur stor del av ökningen i det samlade konsumtionsvärdet för berör- da livsmedel som har gått till ökade intäkter hos jordbruket och hur stor del som tillfallit förädling och distri- bution, dels hur mycket av dessa vär- deökningar som är hänförliga till verk- liga pris- och marginalhöjningar och hur mycket som beror på ändrad konsum- tionssammansättning.
Sett ur konsumentens synpunkt kan man formulera frågeställningen sålun- da. Konsumenternas utgifter för livs-
1 Se vidare bilaga B.
Tabell 50. Förändringar i jordbrukar— och konsumtionsvärden 1950—61 (milj. kr)1
. .. Differens (ersättning lååålsuigt;3$;ftrå e Jordbrukarvärde till förädling och ' distribution) 1. I faktiska kvantiteter och priser .................. + 3 1192 + 1 3074 + 1 812 2. I 1950—52 års kvantiteter (priskomponenten) ....... + 2 5783 + 1 1665 + 1 412 3. Differens (volymkompo— nenten mätt i 1961 års pri- ser) .................... + 541 + 141 + 400
1 Ang. metodiken se bilaga 2. 2 Se tabell 43. 3 Se tabell 48. 4 Se tabell 45. 5 Se tabell 49.
medel har stigit åtskilligt under senare år. Delvis är detta en följd av att kon- sumentpriserna stigit, men utgifterna har också ökat genom att konsumen- terna successivt har övergått till mera högförädlade och därför också dyrare produkter. Det senare är en standard- för-bättring _— eller om man så vill en volymökning — som bör klart skiljas från den rena prisstegringen. Denna prisstegring kan i sin tur, som skett i tabellen, delas upp i två delar: den som beror på höjda jordbrukarpriser och den som orsakas av ökad ersättning till förädling och handel. Resultaten kan tolkas på följande sätt. Konsumenternas faktiska utgifter (exkl. varuskatter) för livsmedel från egentliga jordbrukspro- dukter har ökat med 3 119 milj. kr. Sam- tidigt har jordbrukarnas intäkter vid saluförandet av motsvarande råvaror ökat med 1 307 milj. kr (jordbrukarvär- de II). Skillnaden däremellan, 1812 milj. kr, motsvarar den sammanlagda ökningen av de ersättningar som för— ädlings- och handelsled erhållit.
Som framhållits ovan beror denna ök- ning inte enbart på att priserna på de olika ledens tjänster stigit utan också på volymmässiga förskjutningar av kon- sumtion och produktion. Om dessa vo- lymförändringar inte hade inträffat utan produktion och konsumtion hade bibe- hållits vid oförändrad sammansättning och på samma nivå som 1950—52 (rad 2 i tabell 50), skulle det totala konsum- tionsvärdet av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter ha ökat med 2 578 milj. kr och det totala jordbrukarvärdet för samma produkter med 1 166 milj. kr. Mellanskillnaden, 1 412 milj. kr, kan följaktligen betraktas som den från vo- lymförändringar rensade ökningen i den totala ersättningen till förädling och distribution. Här nämnda tal an- ger således hur stor den genomsnittliga prisstegringen (priskomponentens ut—
veckling) varit under perioden 1950— 61. I relation till basperioden 1950—52 har sålunda konsumentpriserna för ifrå— gavarande livsmedel i genomsnitt stigit med 80 % (dvs. något mer än steg- ringen för samtliga livsmedel, som enligt livsmedelsposten i konsumentprisindex under samma period ökat med 78 %, vil- ket även inkluderar varuskatt). Den ge— nomsnittliga prisstegringen på leverc- rade jordbruksprodukter (kalkylerat jordbrukarpris) utgjorde under samma tidsperiod 63 %. Priserna på tjänster från förädling och distribution har un- der samma period ökat med 102 %.
Differensen i rad 3 i tabell 50 uttryc- ker approximativt volymkomponenter- na1 till värdeförändringarna 1950—61. På konsumentsidan redovisas således en ökning av 541 milj. kr., som huvud- sakligen inte sammanhänger med pris- förändringar. Denna ökning framkom- mer genom en ökad konsumtion be- träffande vissa varuslag (ibland på be- kostnad av andra), vilka förändringar ofta innebär en relativ förskjutning av konsumtionen till mera förädlade och högvärdiga produkter.
Också på jordbrukarsidan har kvan- titetsmässiga förändringar ägt rum, som dock — vad gäller den del av produk- tionen, som används för framställning av livsmedel, konsumerade inom lan- det — inte är av samma storleksordning totalt sett. Volymkomponenten på jord- brukarsidan visar således en ökning av 141 milj. kr, motsvarande 26 % av vo- lymföränrdringen på konsumentsidan. Detta betyder alltså att ökningen i kon-» sumtionsvärdet på livsmedel från svens- ka jordbruksråvaror resulterat i ganska begränsad ökning av avsättningsvärdet
* Begreppet volym används här i en något vidare bemärkelse än vanligen är fallet. Vid' aggregering av kvantiteter av olika varuslag är det nödvändigt att räkna om kvantiteterna med priser. Med volym avses här alltså Vär-- den uttryckta i fasta priser.
av råvaror från det svenska jordbruket. I själva verket har den faktiska konsum— tionsvärdeökningen av allt att döma varit större än ovannämnda siffror vi- sar. Detta beror på att konsumtionsbe- räkningarna inte har kunnat fånga in alla de nya varuslag och —varianter som kommit in i livsmedelssortimentet un- der senare år. Visserligen ingår de till sin volym i konsumtionsstatistiken, men de har i stor utsträckning värderats till ett pris som motsvarar en lägre föräd- lings- eller förpackn-ingsnivå än den faktiska. Det betyder alltså att volym- komponenten i tabell 50 sannolikt är underskattad.
För att konkretisera det ovan sagda kan som exempel nämnas utvecklingen inom mjöl- och brödområdet. Konsum- tionsvärdet har här stigit med 928,7 milj. kr. under perioden 1950—61. Här- av är dock 602,7 milj. kr. orsakade av prisökningar, varför den »verkliga» konsumtionsstegringen utgör 326,0 milj. kr. Denna volymökning fördelar sig på följande sätt (tabell 51, första kolum- nen):
Tabell 51. Volymförändringar för mjöl och bröd 1950—61 Volymökning (+) eller minskning (_), milj. kr
Konsum- Jord- tions- brukar- värde värde Vetemjöl ........... — 38,2 — 19,6 Rågmjöl ........... — 15,5 — 7,4 Knäckebröd ........ —— 1,8 —— 0,5 Mjukt matbröd ..... + 9,5 + 2,3 Kaffebröd m.m. .... + 1113 + 12,2 Konditorivaror m.m. + 260,7 + 37,8
+ 326,0 + 24,8
Hushållens inköp av mjöl har således nedgått i samband med den minskade hembakningen. Hela ökningen ligger på det färdigköpta brödet -— framför allt i kaffebröd och konditorivaror. För (195- sa varor är emellertid jordbrukarande-
len som nämnts relativt låg, varför liian inte kan förvänta en motsvarande vo- lymökning för råvarorna. Beräkningar- na visar också (sista kolumnen), att intäkterna av jordbrukets försäljning av vete och råg för framställning av inhemska livsmedel blott ökat med 24,8 milj. kr.
Det kan här vara av intresse att re- dovisa vad som åstadkommit råvaru- ökningen om 24,8 milj. kr i jordbru- karledet. Det är inte mjölförbrukning— en, som i stället minskat med 12 milj. kr, utan det är övriga ingredienser som ökat; socker och sirap (+6 milj. kr), k-mjölk (+3 milj. kr), grädde (+ 13 milj. kr), smör (+ 2 milj. kr), ägg (+ 12 milj. kr), summa 36 milj. kr.
I tabell 52 redovisas motsvarande be- räkningar för samtliga undersökta va- rugrupper. De två första sifferkolum- nernea i tabell 52 visar alltså hur mycket i milj. kr som konsumtions- respektive jordbrukarvärdet förändrats enbart ge— nom ändrade kvantitetsförhållanden. I de två följande kolumnerna har denna ökning eller minskning uttryckts i pro- cent av motsvarande värden 1950. Vid en oförändrad jordbrukarandel skulle förändringarna relativt sett bli lika sto- ra i jordbrukar- som i konsumentledet. Skillnaderna i procenttal är endast på- tagliga beträffande mjöl— och brödom— rådet. Som ovan nämnts beror detta på konsumtionsförskjutningar inom denna grupp. Beträffande kött- och fläskområ- det bör observeras, att man av beräk- ningstekniska skäl arbetat med ett fixe— rat sortiment av charkuterivaror, vil— ket i någon män kan påverka resultaten.
De mest betydande konsumtionsök- ningarna är enligt tabellen att finna in- om varugrupperna mjöl och bröd samt kött, fläsk och charkuterivaror. Det är emellertid huvudsakligen den senare gruppen som bidragit till den ökade avsättningen av jordbruksprodukter.
Tabell 52. Volymförändringarna för skilda varugrupper 1950—61
Ökning (+) eller minskning (—)
Varugrupp
Miljoner kronor
Procent
Konsum- Jordbrukar— Konsum- Jordbrukar- tionsvärde värde tionsvärde värde Mjöl och bröd .................... + 326,0 + 24,8 + 47 + 12 Matpotatis ...................... -— 33,5 -— 14,4 +23 —17 Socker .......................... + 19,3 + 8,2 + 10 + 9 Mejeriprodukter .................. — 28,1 — 21,4 — 3 —— 3 ............................ + 35,6 + 24,7 + 19 + 17 Kött, fläsk och charkuterivaror. . . . + 243,5 + 145,7 + 24 + 23 Totalt + 562,8 + 167,6 + 17 + 9
3. Förändringar i varustandarden (ändrad för- ädlings- och förpackningsgrad) De förändringar i konsumtionsvolymen, som redovisats i föregående avsnitt, har inbegripit förskjutningar i konsumtio- nen mellan olika varor eller varugrup- per, t. ex. övergång från mjöl till får- digt bröd. Det förekommer emellertid också att själva varan ändrar karaktär så att en äldre variant mer eller mindre snabbt utträngs av en ny. Principiellt skulle också sådana fall kunna betraktas som konsumtionsförskjutningar. För- ändringar inom en och samma vara be- traktas emellertid här som förändring- ar i varustandarden. Förändringar av denna typ kan ta sig olika uttryck. Exempelvis kan kvali- teten förändras, t. ex. vid övergång till »stjärnkött», magrare fläsk etc. Det behöver dock inte alltid vara fråga om en höjning av kvaliteten. Vid en över- gång från 3,5-procentig till 3-procentig k-mjölk eller eventuellt till skummjölk sker i princip en kvalitetssänkning, låt vara att konsumenterna i detta fall kan tänkas föredra den lägre fetthalten. En annan faktor, som påverkar standarden, är förpackningen. En förpaketerad vara kan erbjuda flera fördelar jämfört med en vara som saluförs opaketerad och emballeras först vid försäljningen. Den hygieniska standarden blir som regel
högre och ofta är (len ändrade förpack— ningstekniken sammankopplad med för- bättringar i hållbarheten (konservering, djupfryst). Genom nya förpackningar kan också varans användningsområdc vidgas (t. ex. portionsförpackningar) och vidare kan informationen om varan göras effektivare (t. ex. införande av varudeklaration, datumstämpling etc.).
Frågan är nu vilken roll förbättring- ar i varustandarden av här antytt slag spelat för prisutvecklingen på de varor som produceras av det svenska jord- bruket. Uppenbarligen kan dessa åtgär- der medföra vissa kostnadsstegringar för de förädlings— och distributions- led som svarar för dem och kommer då att bidra till ökade konsumentpriser el- ler att reducera de prissänkningar som eventuellt annars skulle vara möjliga att genomföra. Våra möjligheter att be- stämma värdet av den totala standard- höjningen som inträffat för ifrågava— varande sortiment är dock begränsade. Svårigheterna sammanhänger dels med definitionen av begreppet varustandard — det är svårt att finna några kvan- titativa normer som överensstämmer med konsumenternas värderingar — och dels med bristerna i det förefintliga statistiska materialet. Vid de aggrege— rade beräkningarna som arbetsgruppen låtit utföra har konsumtionsvärdet kal—
kylerats med hjälp av de faktiska pri- ser som noterats för respektive varor. En samtidig pris- och kvalitetshöjning behöver inte i och för sig innebära en reell prishöjning. Såsom kalkylerna måst utföras har dock dylika förändring- ar helt slagit igenom som prishöjningar.
Den totala konsumtionsvärdesföränd- ringen mellan två observationstillfällen kan alltså, som inledningsvis nämnts, betraktas som sammansatt av följande fyra komponenter.
1. Volymförändringar avseende såväl förändringar i den totala konsumtions- volymen som förskjutningar mellan oli- ka varuslag.
2. Ändrade priser på jordbrukspro- dukter.
3. Pris-förändringar beroende på änd- ringar i varustandarden.
4. Prisförändringar av annan orsak, t. ex. stigande faktorkostnader inom förädlings- och distributionsleden. På jordbrukarsidan kan man som nämnts också särskilja effekten av vo- lymförskjutningar. Även här skulle man "kunna tala om förändringar i varustan- darden. I viss mån har kvalitetsvaria- tionerna i fråga om jordbrukets produk- ter beaktats i beräkningarna (t. ex. bätt- re köttkvaliteter, sorterad potatis). I övrigt har arbetsgruppen dock inte fun- nit anledning att gå in på frågan rö- rande standardförändringarna på jord- bruksprodukter. Distributionsgruppen har gjort vissa ”försök att bestämma värdet av den för- ändring i konsumtionsvarustandarden som inträffat inom olika varuområden. Konsumtionsvärdet för åren 1950—61 har således beräknats enligt två meto- der. Dels har konsumtionsvärdena be- räknats för de varor som faktiskt pris- noterats respektive år, Vilket i princip innebär att nya varuvarianter med högre varustandard kan ingå i beräkningarna, dels har konsumtionsberäkningarna en-
bart knutits till varor, som varit oför- ändrade under perioden. Skillnaden mellan på detta sätt beräknade konsum— tionsvärden ger ett mått på en del av varustandardens förändringar. För mjöl- och brödgruppen har som förut nämnts inträffat en konsumtionsvärdesökning om 928,7 milj. kr, varvid beräkningen skett enligt det förstnämnda alternativet. Räknar Illan i stället med priserna vid oförändrad varustandard, blir konsum- tionsvärdesökningen 894,6, dvs. knappt 4% mindre. Dessa beräkningar måste tolkas så, att av den förut redovisade totala ökningen i förädlings- och dist- ributionskostnaderna under perioden 1950—61 är den del som ej beror på ändrad konsumtionssammansättning, dvs. 2 577 —1 166 : 1 411 milj. kr, när- mast helt beroende på prisförändringar inom förädlings- och distributionsleden (stigande faktorkostnader).
Sannolikt har dock »standardökning— en» i verkligheten varit större, eftersom det endast för ett begränsat antal varu- slag inom brödområdet förelegat pris- noteringar. Ännu sämre är möjligheter- na att statistiskt belysa dessa förhål- landen i fråga om övriga varuområden. Detta beror till stor del på att de k-on- sumtion-sberäkningar, som fortlöpande utförs av jordbruksnämnden, endast i mindre omfattning återspeglar den fak- tiska konsumtionens standardmässiga förändringar. De representantvaror som används för prisnoteringar är allt- för fåtaliga för att kunna fånga sådana standardförändringar, som samman- hänger med konsumtionsförskjutningar från ett varuslag till en annan variant eller närbesläktat varuslag. Represen- tantvarorna har under perioden i stor utsträckning bibehållits oförändrade. I de fall utbyte av representantvara skett har detta i en del fall fått slå igenom till fullo i priserna, men inte sällan har effekten eliminerats genom kedjning.
En annan omständighet, som innebär att konsumtionsberäkningarna under- skattar den faktiska utvecklingen, är att åtskilliga högförädlade produkter på grund av bristen på data prissatts till värden avseende en lägre förädlings- nivå. Exempelvis har värdet av kon- server, djupfryst, färdiglagad mat m. m. bestämts på grundval av de priser, som gäller vid försäljning i detaljhan- deln av de ingående varuslagen. Efter- som dessa produkter fått en alltmer vidgad användning har förfarandet med- fört en underskattning av konsumtions- utvecklingen, vilken dock för gruppens beräkningar ej torde vara av någon större betydelse.
4. Förändringar i distributionsorganens tjänster
Det pris som konsumenten betalar för en vara täcker i allmänhet inte bara fram- ställningskostnaden och kostnaden för den fysiska distributionen utan också i större eller mindre utsträckning er— sättningen för de tjänster som detalj- handeln tillhandahåller. Det ställer sig synnerligen svårt att finna någon all- mängiltig definition på denna service, eftersom den i så hög grad uppfattas subjektivt av konsumenterna. Som ex— empel på åtgärder, vilka många konsu- menter torde värdera positivt, kan näm- nas: hemsändnwing, ökat öppethållande, sortimentsstorlek etc. I andra avseenden är inställningen mera varierande. En del människor uppfattar t. ex. införandet av självbetjäning som en försämring av servicen, medan andra anser det fördel- aktigt att få en förbättrad överblick av sortimentet och erhålla ökade möjlighe- ter till prisjämförelser.
Att med säkerhet påstå att serviceni- vån i detaljhandeln ökat under den stu- derade perioden är knappast möjligt. Det är däremot uppenbart att detalj-
handelns omvandling sedan 1950 i hög grad utgjort en anpassningsprocess med hänsyn bl. a. till förändringarna i kon- sumenternas inköpsvanor. Denna ut- veckling har möjliggjorts tack vare be- tydande investeringar såväl i nya bu- tikslägen som i ombyggnad och utrust- ning av redan befintliga butiksenheter. Dessa åtgärder har naturligtvis inte sak- nat betydelse för kostnads- och margi- nalutvecklingen.
Mot dessa fördyrande omständigheter står möjligheterna till rationaliseringar i distributionsorganens verksamhet. Otvivelaktigt har en effektivitetshöjning ägt rum, inte minst i samband med självbetjäningens införande, varigenom framför allt insatsen av arbetskraft kun- nat reduceras. Möjligheterna att genom mekanisering åstadkomma en effektivi— sering är dock inte lika stora inom de- taljhandel med livsmedel som inom jord- bruk, industri och i viss mån partihan- del.
En annan omständighet, som bör beaktas i detta sammanhang, är den öka- de andelen av livsmedelskonsumtionen, som går via restauranger och andra ser- veringar. Det innebär alltså, att ytterli- gare tjänster tillkommer innan varan når konsumenten. Varan blir följaktli- gen dyrare men tillhandahålls i en hög- re standard. I de konsumtionsvärdesbe- räkningar som redovisats värderas dock de förbrukade kvantiteterna vid restau- rangkonsumtionen till det pris som res- pektive varor skulle betinga vid inköp i detaljhandeln. Den mest betydande ökningen torde emellertid ha skett för den kollektiva konsumtionen, som sker genom industrimässar och skolbespis- ningar etc. Eftersom varorna i allmän- het inköps via partihandel eller direkt från jordbrukarna, är det möjligt att värdeökningen jämfört med förhållan- dena vid inköp i detaljhandeln blir re- lativt begränsad.
152 5. Renodlade marginalförimdringar
Skillnaden mellan konsumtions- och jordbrukarvärde utgör den sammanlag- da ersättning som går till förädlings- oeh distributionsleden. Om denna skill- nad reduceras med hänsyn till effekten av volymmässiga förskjutningar inom konsumtionen och om man vidare på något sätt korrigerar för de förändring- ar, som inträffat i fråga om varornas standard och servicenivån i detaljhan- deln, kan förädlings- och distributions- marginalernas utveckling renodlas, dvs. man kan bestämma hur priset på för- ädlings- och handelsledens tjänster har ökat eller minskat.
Av den föregående framställningen har framgått, att den totala ersättningen till förädling och distribution under perioden 1950—61 ökade med 1812 milj. kr. Härav är dock 400 milj. kr hänförliga till ökad mängd tjänster från förädling och distribution på grund av ökad livsmedelskonsumtion och ändrad konsumtionssammansättning. Reste- rande 1 412 milj. kr är praktiskt taget helt beroende på prisändringar i för- ädlings- och distributionsleden. Den ge- nomsnittliga prisökningen på tjänster från förädling och distribution utgör därför under perioden 1950—61 102% (jämfört med 63% på egentliga jord- bruksprodukter). Utifrån arbetsgrup- pens syften hade det varit önskvärt att kunna klarlägga hur denna prisökning för hela förädlings- och handelsledet fördelar sig på uppsamling, förädling, parti— och detaljhandel. En sådan för- delning har överslagsvis kunnat genom- föras för vissa varugrupper och redo- visas i kap. IV: D. Däremot har gruppen ej kunnat göra en sådan fördelning i genomsnitt för hela det undersökta va- ruområdet. För varugrupperna mejeri- produkter samt köttvaror framgår av kap. IV:D att under 1950-talet detalj— handelns marginaler procentuellt ökat
mer än förädlingsmarginalerna. Då des- sa varugrupper väger mycket tungt i de undersökta livsmedelsgruppern-a, skulle slutsatsen försiktigtvis bli den, att den genomsnittliga prisstegringen i handelsleden åtminstone varit lika stor och sannolikt något större än i föräd- lingsledet för ifrågavarande varor.
Förändringar i förädlings- och han— delsmarginalerna (som ej sammanhäng- er med ändrade standard— eller service- förhållanden) kan vara orsakade av nå- gOn av följande faktorer.
1. Förändringar i framställnings- res- pektive distributionsprocessen.
2. Förändringar i vinsterna.
3. Förändringar i kostnadspriserna (»faktorkostnaderna») . Den första punkten inbegriper sådana fall, där man genom användning av nya framställnings- eller hanteringsmetoder kan nedbringa kostnaderna utan att slut- resultatet förändras (även det motsatta förhållandet, dvs. övergång till mindre rationella förfaranden, är naturligtvis i princip tänkbart). Som antytts i det föregående år det dock inom detalj- handeln svårt att särskilja sådana ra- tionaliseringsåtgärder från förändringar i servicenivån _— exempelvis innebär en övergång till självbetjäning både en rationalisering av hanteringsarbetet och en förändring i servicebetingelserna.
Vad beträffar den andra punkten — vinstutvecklingen — har gruppen ej kunnat bilda sig någon säker uppfatt- ning om förhållandena inom livsme- delsindustrin och partihandeln. I fråga om enskild och kooperativ detaljhan- del finns visst material som tyder på att man inom detaljhandeln på det hela ta— get inte synes haft möjlighet att på läng- re sikt förbättra lönsamheten. Konkur- rensen inom livsmedelshandeln är på många orter så intensiv, att genomsnitts- butiken knappast haft möjlighet att ge mera betydande överskott. Kostnadsut-
vecklingen och lönsamheten inom de- taljhandeln har för övrigt diskuterats i ett tidigare avsnitt (kap. III: B).
Även om sålunda den genomsnittliga lönsamheten inom detaljhandeln ej un- dergått några mer påtagliga ändringar under den undersökta 10-årsperioden, har dock under perioden en viss om- strukturering av detaljhandelns margi- naler ägt rum för att få en företagseko- nomiskt riktigare marginalsättning. I samband härmed har marginalerna spe- ciellt för många färskvaror ökats. Till denna grupp hör bl. a. flera livsmedel från gruppen egentliga jordbrukspro- dukter. Å andra sidan har många av de tjänster som tidigare utfördes inom de— taljhandeln, t. ex. paketering, styckning etc., överflyttats till partihandels- och förädlingsledet. Detta har i och för sig verkat sänkande på detaljhandelns kost- nader för ifrågavarande livsmedel.
Den huvudsakliga orsaken till de inar- ginalförändringar som ägt rum torde vara ökningen i kostnadspriserna1 (se tabell 31), vilken varit större än den produktivitetsstegring som skett inom livsmedelsindustri och handel.
Enligt de sammanfattande beräkning— ar rörande prisutvecklingen i fråga om löner, hyror, räntor etc., som redovi— sas i tabell 31, sk-ulle kostnadsnivån i detaljhandeln ha mer än fördubblats inder tiden 1950—61. Ytterligare bety- :lande kostnadsstegringar har inträffat under åren 1962 och 1963.
6. Sammanfattning
Enligt de aggregerade beräkningar ar- betsgruppen låtit utföra har konsum- tionsvärdet för livsmedel, framställda primärt av svenska jordbruksråvaror, ökat med 3119 milj. kr från 1950 till 1961 (exkl. varuskatt). Inklusive varu- skatter uppgår ökningen till 3 431 milj. kr. Av ökningen på 3 119 milj. kr har
jordbruket erhållit 1 307 milj. kr, dvs. ca 42 % (38 % om varuskatter inräknas i konsumtionsvärdet), medan förädling och handel erhållit 1 812 milj. kr eller ca 58 %.
De ökade konsumtionsutgifterna för ifrågavarande livsmedel beror främst på prisstegringar och endast till mindre del på ökad/ändrad konsumtion.
Prisstegringen på nämnda livsmedel (i konsumentpriser) uppgick under pe- rioden i genomsnitt till 80 %. Denna prisstegring orsakades dels av ökande priser —— 63% _ på ingående jord- bruksprodukter och dels ökande priser på tjänster från förädling och handel —— 102 %.
Av den ökning i konsumtionsvärdet som beror på ökad konsumtion och änd- rad konsumtionssammansättning, 541 milj. kr, har jordbruket erhållit 141 milj. kr, dvs ca 26 %. Detta innebär att av ökade konsumtionsutgifter för livsmedel får jordbruket en allt mindre andel.
Jordbrukarandelen ( jordbrukarandel II ) har i genomsnitt för hela livsmedels- konsumtionen av egentliga jordbruks- produkter sjunkit från 57,5% år 1950 till 49,9 år 1961 (exkl. socker- och all- män varuskatt). Av denna sänkning med 7,6 procentenheter kan 2,4 procenten- heter, dvs. nära en tredjedel, hän-föras till förskjutningar i konsumtionen mot varuslag med relativt låg jordbrukar- andel. Resterande 5,2 procentenheter motsvarar rförädlings- och handelsledens ökade andel av försäljningsvärdet. Den- na ökning inbegriper också en viss höj- ning av varornas standard i form av ökad kvalitet och förpackningsgrad ävensom sannolikt en viss allmän för-
1 Uttrycket »kostnadspriser» används här synonymt med begreppet »faktorkostnadem. Det förstnämnda uttrycket synes här vara det mest adekvata. Förändringar i nettovinsten (lönsamheten) torde ej ha haft någon större inverkan på prisutvecklingen.
bättring av servicenivån, bl. a. genom bättre varuexponering och större sorti- ment. Tillräckligt statistiskt material föreligger dock ej för att siffermässigt belysa dessa förhållanden. Som tidigare nämnts underskattar de officiella be- räkningarna den verkliga konsumtions- ökningen, eftersom åtskilliga nya, hög- förädlade produkter och restaurang- konsumxtionen ej beräknats till sitt fulla värde. Följaktligen har jordbrukaran- delen nedgått något mera än vad som framgår av de här framlagda beräk- ningarna.
G. Livsmedelshandelns marginaler och jordbruksprisförändringarnas genomslag i olika led under senare år
Syftet med framställningen i detta av- snitt är att i första hand söka ge en bild av de generella marginalförhållandena inom livsmedelshandeln under senare år med tonvikt på jordbruksvarorna. I andra hand skall en kortfattad redogö- relse lämnas av en undersökning om olika prisförändringars genomslag i handelsleden in. in.
I föregående avsnitt har jordbrukar- andelens utveckling under 1950-talet behandlats. Det hade varit önskvärt att göra en närmare uppdelning och ana- lys av förädlings- och handelsledens respektive andelar av konsumentpri- set för viktigare jordbruksvaror än som i dessa beräkningar kunnat ske. Möjlig- heten att göra en sådan långsiktig ana- lys över dessa komponenter har dock saknats, främst beroende på bristande statistiskt underlag. Under senare år har dock inom främst SPK gjorts vissa un- dersökningar, som belyser förhållandena inom livsmedelshandeln, vilka kommen- teras i det följande. Dessutom försvåras marginaljämförelser på grund av de be- tydande förändringar, som ägt rum
sedan 1950 med hänsyn till handelns struktur och arbetsvillkor.
1. Marginalförhållanden inom livsmedelshandeln
a) Marginalpäverkande faktorer
Som framgått av redogörelsen i kap. III har detaljhandeln med livsmedel un- der 1950-talet genomgått en betydande strukturell omdaning, varigenom bl. a. antalet livsmedelsbutiker kraftigt mins- kat, parallellt med att den genomsnitt- liga butiksstorleken ökat. Samtidigt har det skett en omfördelning av arbetsupp- gifter inom alla leden från råvarupro- ducent till konsument. som påverkat kostnader och marginaler. En förut- sättning för ett effektivt självbetjänings- system är således att varorna är förpa- keterade, varför en stor del av detalj- handelns tidigare hanteringsarbete med lösviktsvaror numera eliminerats. I stäl- let utförs förpackningsarbetet till stor del av livsmedelsindustrin samt av par- tihandeln och i centrala förpacknings— anläggningar. I den mån förpacknings- arbetet utförs i butikerna kan ändå vissa besparingar göras, eftersom arbe- tet kan utföras under perioder av låg sysselsättning i butiken. Detta gäller bl. a. vissa färskvaror som t. ex. ost, grönsaker och frukt. I allivsbutiker med självbetjäning är självbetjäningsgraden mycket hög för specerier, djupfryst, mejerivaror och kemisk-tekniska varor och relativt hög för frukt, grönsaker och bröd men låg för kött och fläsk. Inom köttvaruområdet utfördes styck- ningen av slaktkroppar tidigare i stor utsträckning av detaljhandeln, medan detta nu alltmera sker i specialiserade styckningscentraler, vilka även i ökan- de utsträckning utför paketering i kon- sumentförp—ackningar. Det är dock för närvarande omöjligt att exakt fastställa, hur dessa förhållanden totalt påverkat kostnader och marginaler inom respek-
tive led. På det hela taget kan man ut- gå ifrån att t. ex. självbetjäningssyste- inet och paketeringens överflyttning från detaljhandeln till tidigare led har verkat sänkande på enhetskostnaderna i detaljhandeln, åtminstone i de större butiksenheterna. I ännu högre grad torde Iivsmedelsbutikernas ökade stor- lek och försäljningsvolym samt olika rationaliseringsåtgärder haft en sänkan— de inverkan på enhetskostnader och marginaler. Å andra sidan kan flera kostnadshöjande faktorer nämnas, bland vilka främst märks de betydande löne- ökningarna, högre hyreskostnader (stör- re och bättre lokaler, delvis med centra- la lägen) , stigande kapitalkostnader (in- redning, kyl- och frysförvaring etc.), utvidgat sortiment och högre kvalitets— krav, ökade försäljningskostnader (an- nonsering, butiksdemonstrationer, kam- panjer). Totaleffekten av de olika kost- nadssänkande rationaliseringsåtgärder- na och de inträffade kostnadshöjning- arna är svår att entydigt värdera och torde dessutom variera avsevärt i olika kategorier och storleksklasser av buti- ker.
Kostnader och marginaler inom par- tihandeln har bl. a. påverkats av för— skjutningen från specialvarugrossister till sortimentsgrossister. I kanske minst lika stor grad har uppkomsten av lager- (inköps-) centraler möjliggjort en bety- dande rationalisering och mekanisering av varuhanteringen i detta led. Även om denna rationalisering krävt betydande kapitalinsatser, har man genom den— samma avsevärt kunnat reducera kost— nader och marginaler. En kostnadshö- jande effekt har dock samtidigt orsa- kats av att partihandeln i viss utsträck- ning fått överta en del uppgifter från detaljhandeln som t. ex. förpacknings- arbete av framför allt vissa färskvaror. Därtill kommer ökade krav på kyl- och frystransporter.
b) Livsmedelshandelns marginaler
Förbud mot fasta bruttopriser trädde i kraft den 1 juli 1954, vilket tillsammans med andra faktorer bl. a. medförde ett hårdare allmänt konkurrensklimat inte minst inom livsmedelsområdet. De änd- rade konkurrensvillkoren bidrog verk- samt till den fortsatta kraftiga expan- sionen av mångfilialföretagen inom bl. a. detaljhandeln med livsmedel och även till uppkomsten av nya företags— former som t. ex. samköps— och telefon- orderföretag. Härigenom påskyndades den strukturomvandling, som alltjämt fortgår inom såväl parti- som detaljhan— deln med livsmedel.
En viktig följdverkan av de ändrade förutsättningarna var, att prispolitiken blev rörligare. Detta medförde bl. a. i varje fall relativt sett sänkta margina- ler inom livsmedelshandeln särskilt för de tidigare bruttoprissatta varorna av högmarginaltyp, samtidigt som en suc- cessiv marginalökning ägde rum för färskvarorna. Vidare ökades den genom- snittliga försäljningsvolymen per butik, främst på grund av en koncentration till färre försäljningsställen men också ge- nom att sortimentet utvidgades till nya varor, som tidigare sålts av branscher med högre marginalläge än livsmedels- handeln. För partihandelns del inne- har utvecklingen en uppmjukning eller ett slopande av tidigare system med nomineringsförfarande och kategorira— batter, samtidigt som kvantitets- och andra prestationsrabatter successivt ökade i betydelse.
Inom detaljhandeln har länge före- kommit rabatter i form av återbäring. Dessutom har försök gjorts med rabat- ter anknutna till minimiköp under vec— kodagar med erfarenhetsmässigt låg för- säljning, men verkningarna därav har varit obetydliga. I pris- och kartell— nämndens utredning angående priser och marginaler, maj 1961, anges exem-
pelvis olika kundrabatters andel av om- sättningsvärdet till 1,8 % för den tra- ditionella återbäringen och 0,1 % för övriga rabatter. Inom konsumentkoope- rationen uppgår återbäringen i genom- snitt till 2,8 %. Enskild detaljhandel har särskilt under de senaste åren i bety- dande utsträckning slopat återbäringen.
I stället har punktprissättningar av tillfällighetskaraktär blivit ett regel— bundet förekommande konkurrensinslag i stora delar av landet. Dessa är emeller- tid inte i första hand kostnadsbetingade utan har främst ett allmänt försäljnings- befrämjande syfte, även om enhetskost— naderna för dessa varor kunnat sänkas genom den resulterande ökningen av försäljningsvolymen.
Att exakt fastställa marginalutveck- lingen inom handeln med livsmedel på grundval av tillgängliga allmängiltiga värden är tyvärr omöjligt. Emellertid finns visst begränsat statistiskt mate- rial, som tyder på att medelmargina- lerna för helt sortiment inom detalj— handeln inte torde ha förändrats i någon större omfattning under detta decen- nium. Man kan inte utesluta möjligheten av i viss mån stigande genomsnittliga bruttomarginaler, delvis som följd av ändrad sortimentssammansättning med relativt ökad andel bearbetade varor och färskvaror. Inom partihandeln med livsmedel kan man å andra sidan räk- na ined att de genomsnittliga margina— lerna snarast har minskat. Sålunda kan man i dagens läge räkna med att parti— handelsmarginalen uppgår till i stort sett 7—9% av partihandelspriset. De- taljhandelsmarginalen exklusive allmän varuskatt uppgick i medeltal enligt sta- tens pris- och kartellnämnds undersök- ning för maj 1961 till 18—20 %, men har sedan dess stigit som följd av de kraf- tiga löneökningarna sedan 1962. Den eventuella ökning av detaljhandelsmar- ginalerna, som kan ha förekommit un-
der 1950-talet får dock säkerligen an— tas ha varit lägre än de marginalökning- ar som förekommit för färskvarorna. På det hela taget torde de inbördes margi- nalförskjutningarna mellan olika varu- grupper och varor ha varierat mera än medelmarginalen för hela sortimentet. I början av 1950-talet fanns sålunda en stor grupp bruttoprissatta varor, ofta av märkesvarukaraktär, där marginaler- na med avdrag av rabatter väsentligt översteg medelnivän. Dessa varors bi- drag till täckande av de gemensamma kostnaderna möjliggjorde en prissätt- ning på andra varor, bl. a. flera viktiga jordbruksprodukter av färskvarukarak- tär, som då tog sig uttryck i påtagligt låga marginaler.
r) Riktpriser
Olika former av riktprissättning före- kommer inom livsmedelshandeln. Så- lunda lämnar fabrikanter och partihan- del »vertikala indikationer», som i regel innebär samma procentmarginal för he- la varugrupper, räknat på partipris före kvantitetsrabatt. Emellertid har den ver- tikala riktprissättningen minskat kraf- tigt i omfattning under senare år. Där- emot har köpmannaorganisationernas horisontella riktprisutgivning utvidgats till nya varuområden och har huvud- sakligen till syfte att vägleda medlems- butikerna i deras prissättning. Samti- digt har horisontell riktprissättning fått ökad omfattning inom konsumentko- operationen i samband med den fort- gående utbyggnaden av lagercentraler— na. Det bör dock framhållas, att under- laget för de riktpriser som rekommen- deras av KF:s lagercentraler är av något annorlunda karaktär än för den övriga detaljhandeln, bl. a. därför att man här har en mera enhetlig kostnadsstruktur att grunda de egna butikernas försälj- ningspolitik på. På några orter med sär- skilt hård priskonkurrens som t. ex.
Stockholm är dock riktprisföljsarnheten betydligt mindre. Statens pris- och kartellnämnd har utfört flera under- sökningar av såväl riksomfattande som lokal karaktär, som belyser riktprisfölj- samheten. Samtliga undersökningar har visat en hög riktprisföljsamhet. Andelen riktprissatta varor varierar dock lokalt och mellan olika butikstyper. Av SPKzs undersökning-ar angående pris- och marginalläge för maj 1961 framgår emel- lertid, att skillnaderna i medel-prisnivån mellan butiker tillhörande olika orga- nisationsformer (konsumtionsförening- arna, jordbrukskooperationen, kedjorna, Ica, övriga) inte uppgår till mer än någ— ra procent. Undersökningen visar ock- så, att medelvärdena för detaljhandels- marginal—en endast varierar med något över en procentenhet mellan livsmedels- butikerna inom ovannämnda organi- sationsformer.
d) Detaljhandelns prissättning Först bör konstateras, att detaljhandelns priser till ungefär 80 % utgörs av värdet av inköpta produkter från partihandel, livsmedelsindustri och jordbrukare samt att resterande ca 20 % utgörs av kost- nader och vinst. En stor del av de vik- tigaste kostnaderna, t. ex. löner, hyror och vissa kapitalkostnader, bör betrak- tas som gemensamma kostnader för en livsmedelsbutik, vilka krävs om man överhuvudtaget skall driva en butik med visst sortiment och med acceptabel ser- vicenivå. En stor del av dessa kostnader kan svårligen fördelas på olika varor enligt någon objektivt fastställd prin- ci-p. Även om en sådan fördelning i prin- cip skulle kunna ske, skulle den erbjuda mycket stora praktiska svårigheter. Det- ta förklarar delvis, varför detaljhandeln som regel ej anlägger rena kostnads- synpunkter vid prissättningen på en- skilda varor, utan att man i stället vid priskalkyleringen räknar med de bidrag
olika varor kan ge för täckning av total- kostnaderna (inkl. eventuell återbäring och överskott). Härvid utgör ofta de er— farenhetsmässiga procentuella genom- snittsvärdena en naturlig utgångspunkt för kalkyleringen av pålägg och margi- naler. Samtidigt förekommer på längre sikt en viss kostnadsmässig marginalan— passning mellan olika varugrupper, vil— ket belyses av ovannämnda minskning av procentm-arginalerna för det torra sortimentet och en marginalökning för färskvarorna.
Detaljhandelns kostnader torde på det hela taget vara lägre för vissa delar av det torra sortimentet än för färskvarorna, vilka som regel kräver högre kostnader för hantering, svinn och kylförvaring. Handelns prissättning påverkas även av psykologiska faktorer (hänsyn till barn- familjer etc.), vilket bl. a. resulterar i mycket låga marginaler för vissa nöd— vändighetsvaror som t. ex. mjölk och socker, vilket framgår av tabell 53. För en del varor (t. ex. smör, margarin, ägg, socker, potatis) torde detaljhandeln i stor utsträckning räkna med oföränd— rade öresmarginaler vid prisändringar i tidigare led enligt undersökningar som statens pris- och kartellnämnd företa- git. Detta kan bl. a. tyda på en viss kost- nadsmässigt betingad marginalsättning, då detaljhandelns kostnader åtminStone beträffande det torra sortimentet vi- sar ett större samband med omsättnings- hastigheten än med priset. Som regel torde dock skillnaderna mellan öresmar- ginalerna för olika livsmedel vara större än mellan motsvarande procentmargi- naler, vilket inte tyder på en kostnads— betingad marginalavvägning.
Ett specialproblem inom livsmedels- handeln är prissättningen i olika buti- ker på förpackade varor jämfört med lösviktsvaror. För t. ex. mjölk och ägg förekommer sålunda lägre detaljistmar- ginaler för den förpackade varan än för
Tabell 53. Procent- och öresmarginaler för ett antal varor i livsmedelsdetaljhandeln, maj 1961
Nominellt kon- Varuslag och förpackningsstorlek Procentuell Öresmarginal sumentpris marginal .. (Kr per forpackn.) 4
Mjölk, liter, förpackad ............ 9 7 0,78 Smör, 1], kg paket ................ 9 32 3,50 Vispgrädde, 1 dl, förpackad ........ 10 7 0,76 Mjölk, liter, löst mått ............. 12 9 0,74 Strösocker, 1 kg .................. 12 17 1,46 Kaffeg'rädde, 1 dl, förpackad ....... 14 5 0,37 Kårnvetemjöl, 2 1/2 kg påse ........ 14 38 2,79 Ägg, 1/, kg ....................... 15 39 2,62 Margarin, 1/, kg .................. 16 28 1,81 Rågsikt, 2 1/2 kg påse ............. 17 44 2,67 Nötkött, extra prima ............. 17 1191 6,87 (kr per kg) Fläsk, 1 kg ...................... 19 1331 7,01 (kr per kg) Pilsner, klass II, 1/& flaska ......... 19 10 0,53 Hårt rågbröd, 1/4 paket ............ 19 12 0,63 Lättöl, 1], flaska .................. 22 8 0,38 Mjukt matbröd .................. 22 40 1,82 (kr per kg) Mjukt. kaffebröd .................. 22 109 4,95 (kr per kg) Havregryn, 1 kg påse ............. 22 37 1,63 Charkuterivaror, 1 kg ............. 22 170 7,64 (kr per kg) Kalops, 500 g burk ............... 22 108 4,81 Synt. tvättmedel (350—400 g) 22 28 1,26 Konditorivaror ............... . . . . 23 3 ” Sockerdricka, 1], flaska ............ 23 11 0,45 Hushållsärter, 400 3 burk .......... 23 19 0,85 Ost, Svecia, 300 g ................ 24 54 2,24 Potatis, 2 kg ..................... 26 26 1,00 Djupfryst spenat, 375 g paket ...... 26 32 1,25 Mariekex, 100 g paket ............ 27 13 0,50 Äpplen, 1 kg .................... 27 61 2,25 Salt, 1 kg paket .................. 28 17 0,60
1 Vid fördelning av totalmarginalen mellan olika handelsled har räknats med 10 % av hel- kroppsvärdet till styckning och partihandel. Detaljhandelns öresmarginal framkommer härvid som en restpost. ” Öresmarginaler och nominellt konsumentpris har ej angetts, då medelmarginalcr beräknats utifrån styckepriserna på i sortimentet ingående artiklar.
Källa: Pris- och kartellfrågor, nr 4—5, 1963.
lösviktsvaran. I allmänhet synes dock den förpackade varan ha samma pro— centmarginal som lösviktsvaran, även om öresmarginalen kan vara högre för den förpackade varan. Såväl svinn- som hanteringskostnaderna torde dock vara lägre för den förpackade varan. Reaktionsmönstret för livsmedelshan- delns prissättning är överhuvudtaget synnerligen svåröverskådligt. Detta be- lyses bl. a. av pris- och kartellnämn— ser och marginaler i livsmedelshan- dens utredningar om marginaler och priser i livsmedelshandeln och som även innefattar vissa viktigare förädla- de jordbruksprodukter. Dessa förhållan- den skall i det följande närmare bely— sas.
e) Marginaler för olika livsmedel
I maj 1963 publicerade statens pris- och kartellnämnd en undersökning om »Pri-
deln», vilken ingår som ett led i nämn- dens utredningar angående priser och marginaler. I ovannämnda studie ingår ej matbröd, konditorivaror, kött och charkuterivaror, färsk fisk samt färska grönsaker. Vid marginaljämförelser har såväl öresmarginaler som procentuella marginaler använts, då dessa två mått- stockar kompletterar varandra vid jäm- förelse mellan olika varor. Procentmar— ginalerna i tabell 53 har erhållits som en relation dels mellan öresmarginaler (konsumentpris minus varuskatt minus kundrabatter minus detaljhandelns net- toinköpspris) och dels konstunentpris (av butiken åsatt pris inklusive varu— skatt och före eventuella kundrabatter). Om varuskatten inte inräknas, blir mar- ginalerna således något högre. Under- sökningen har vid jämförelse mellan olika organisationer i möjligaste mån sökt få garanti för att det är varor av samma kvalitet som medtagits.
Beträffande varugrupperna kött, fläsk, charkuterivaror, mjukt bröd och kon- ditorivaror följer pris- och kartellnämn- den dessutom fortlöpande utvecklingen. Dessa beräkningar avser medelpriser och medelmarginaler för helt sortiment, vilket beror på att sortimentskalkyl är vanlig vid prissättningen.
I det föregående avsnittet om jordbru- karandelen har redogjorts för beräk- ningsmetoderna för kött, fläsk och char- kuterivaror, varvid även felkällor och osäkerhetsmoment diskuterats. Beräk- ningarna avser vidare för kött och fläsk totalmarginal mellan helkroppspris i parti och butikspris för styckade de— taljer. Sedan 1963 har emellertid pris- och kartellnämndens beräkningar för- söksvis utvidgats till att omfatta jämväl en marginaluppdelning på olika han— delsled, som möjliggör en ungefärlig uppskattning av den renodlade detalj- handelsmarginalen.
För mjukt bröd och konditorivaror
utgår nämnden vid sina beräkningar från en sortimentsundersökning avse- ende år 1960 (statens pris- och kartell- nämnd 1961: Bröd och konditorivaror, sortimentsförändringar). Priser noteras dels enligt branschens riktprislistor och dels i samband med särskilda prisin— samlingar ute i handeln. De värden, som återges i tabell 53 för kött, fläsk, char- kuterivaror, mjukt bröd och konditori- varor, avser år 1961 och har beräknats med utgångspunkt från tillgängligt ut- redningsmaterial.
Av tabell 53 framgår att flera jord- bruksvaror kan hänföras till gruppen lågmarginalvaror (t. ex. mjölk, grädde, socker, vetemjöl, ägg) trots att flera av dessa varor fordrar kostnadskrävan- de kylförvaring i butikerna. Å andra sidan är procentmarginalerna för t. ex. potatis, ost, charkuterivaror och mjukt bröd betydligt högre. Det är sannolikt att, om man fördelade samtliga kostna- der på respektive varor enligt någon mer eller mindre schablonmässig me- tod, skulle mejeri- och vissa andra jord- bruksvaror belastas med högre margina- ler, medan t. ex. det torra sortimentet skulle få sänkta marginaler. Om detalj— handeln tillämpade en i möjligaste mån »kostnadsanpassad» marginalstruktur för flera svenska jordbruksvaror, skulle detta t. o. ni. kunna leda till en för- skjutning av konsumenternas efterfrå- gan. I viss mån belyser tabellen de psy— kologiska motiv, som utgör en Viktig faktor i detaljhandelns prissättning.
För att illustrera olika marginalför- hållanden är varorna smör och marga- rin ett gott exempel. Sålunda var år 1961 den genomsnittliga procentuella margi— nalen ca 9 % för smör och 16 % för margarin, medan öresmarginalen för 1/2 kg av dessa varor var 32 resp. 28 öre. Salt och strösocker är ett annat exempel på varor som har samma öres- marginal, men på grund av sockrets
högre värde blir procentmarginalen för strösocker betydligt lägre.
Under förutsättning av likartade pro- centmarginaler är det givet, att varor med högt värde även får motsvarande höga öresmarginaler oavsett hur kost- nadsstrukturen kan vara beskaffad. En ytterligare orsak till att detaljhandeln vid sin kalkylering och prissättning of- tast utgår från procentmarginalerna tor- de vara av kalkylteknisk art, en-är det eljest är synnerligen komplicerat att göra prisavvägningar, som ger kost- nadstäckning för samtliga detaljhan- delskostnader.
2. Prisförändringar-nas genomslag i olika led
I samband med de diskussioner, som gruppen fört om prisändringarnas ge- nomslag i olika led, har flera hypoteser framkommit. Framför allt har gruppen försökt få svar på följande frågeställ- ningar:
1. Hur förändras detaljhandelspriser- na vid förändringar i råvarupriserna?
2. Ändras priserna i förädlings- och handelsleden lika mycket vid en viss prissänkning i råvaruledet (i de flesta fall partipriser) som vid en lika stor prishöjning i samma led?
3. Sker prisändringar i förädlings- och handelsleden lika snabbt vid en prissänkning i råvaruledet som vid en prishöjning i detta led?
4. Sker marginalförändringar på kort sikt i handelsleden som följd av pris- ändringar i fabrikantledet eller huvud- sakligen p. g. a. andra orsaker?
5. Hur påverkar prisändringar i han- delsleden priserna i tidigare led? Även om det knappast varit möjligt att nå fram till ett uttömmande svar på dessa frågeställningar, har desamma i viss utsträckning kunnat belysas bl. a. genom den undersökning, för vilken här skall redogöras.
Marginalutfall i livsmedelshandeln 1958—61. I syfte att belysa hur distri- butionsledens procentuella marginaler och öresmarginaler påverkats vid in- träffade fabrikantprisförändringar har statens pris- och kartellnämntl utfört en undersökning av ett antal viktigare jordbruksprodukter,1 avseende åren 1958—61. På grundval av 36 prislistor från hela landet har prisläget noterats dels den 1 januari 1958 och dels varje gång konsumentpriserna ändrats, var- efter prisdifferensen vid varje tidpunkt jämförts med motsvarande fabrikant- prisändring. Oförändrade öresmargina- ler samt varje ökning eller minskning av handelns öresmarginaler för respektive varor har noterats för sig och samman- räknats, varefter relationerna mellan respektive ändringstyp uträknats i pro- cent av samtliga observationer. Sprid- ningen av ändringarna har särredovi— sats i olika storleksgrupper, varvid öres- talen angetts per kg eller liter. Resulta- ten har redovisats för varje kalenderår för såväl köpmannaorganisationerna som konsumentkooperationen. Härvid har vissa eftersläpningar konstaterats i handelsledens pris- och marginaländ- ringar jämfört med fabrikantledets pris- korrektioner, vilket kunnat bero på många orsaker. Flera felkällor finns men de har inte påverkat slutsatsen av det dominerande antalet oförändrade öres- marginaler.
Diagram 26 visar den relativa fördel— ningen mellan sänkta, oförändrade och höjda öresmarginaler, sådana dessa ut- fallit dels totalt för samtliga varor, dels för olika varor var för sig, vid sådana riktprisändringar i detaljhandeln, som ägt samband med inträffade fabrikant- prisändringar. För socker, mejerismör, margarin och ägg visar diagrammet, att
1 Källa: Statens pris- och kartellnämnd 1962: Marginalutfall i handeln under 1958—61 på vissa viktigare förädlade jordbruksproduk- ter.
Diagram 26. Utfall i 111/smerlelshnlndelns Öresmarglnaler i samband med partiprisändringar % fabrlkam- respektive
producentleden 1958-61.
Samtliga varor "
55,32. ”111 25.023 57.57. | ' 28.11'/. 55.57. 1 19.37.
Totalt 13.77. Enskilda 16.17. Konsum i |."1 "l-
Samtliga varor 2)
Totalt 112,27.) (72.571 ] 1 (141.971) Enskilda (14.711 (69,l%) 11 L” 115.271) (75.474 ] :,1' 115,72.) Konsum (9.92)
Socker
Totalt 9117. g—mm 11.57. Totalt (24,0-4.) 50.77: Ensknda 11.87- _E—Illlljll 14.07- Ensk-ldn (24.174) 2434 Konsum 6.6.5; __|” 8.97. Konsum (23.37?) 57.27. Hårt bröd Totalt 15.57. " 11 11 111111 81.51. Totalt (5.171 (12%) Ensmda 13.57. 21 ;! lljl 85.274 Enskilda (251,1 13.92.) Konsum 24,27. | 75.81 Konsum (8,91) (HAV-) Mejerxsmör 791.111 14.17. å—lllllllll 15571 70101? lar/. €.1% Enskilda 15.17. —= ||||| 15.57. Enskilda 11.47. ' 11.119; Konsum 11.57. 7197. ||||||| 19,77. Konsum 25.11; 0.07- Ost Totalt 30.196 _lllllllllllllllllll 41137- Tomlr 54% "11% Ensklldq 55.37. _ IllIIllIIlIllmlll 57.52 Enskilda 4.49. 8.87. Konsum 22,2-x. gmllmmmmllll 11 11.—1». Konsum ,,,. 5.37. M 151 k (endast Stockholms) Totalt 5.52. men 17.99: Totalt 58,95 E—Illlllllll 21.57. Ensklldq 3.671. 75,67. 17.97. Enskilda 35375 _|" 17.77. Konsum 3.695 75.92 17.92. Konsum l11.13; Illlll ll 35% -Sär1kru öresmarginqler . Oförändrade Erestam-ginaler 'Höidn öresmarginaler
A_nm_. 1) Utom mjölk och kaffe.
2) Siffror inom parentes anger den rncentuella fördelnin en därest mar inalfö & d ' & h ' ' 101-e pga:, 1/_/4 paket. räknar. sawe” oförändrade öresrglarginaler. 9 r " rmgar P &" brod,undershgunde 5) Mjolk ål.—19. Lost mått. 1I-flaska och ll-tetra—pak är här betraktade som ett varuslag.
oförändrade öresmarginaler i lika hög grad resulterat i att fabrikantprishöj— ningarna i stort sett eliminerats. Be- träffande ost har det varit vanligast, att fabrikantprisändringarna åtföljts av an— tingen höjda eller sänkta öresmargi- naler. Marginalhöjningen för ost har dock totalt varit avsevärd, men det är svårt att dra några mera bestämda slut- satser härav. Måhända är ost en sådan vara som på grund av sina många svår- bedömbara kvaliteter, bitarnas ojämna vikt m. m. inbjuder till succes— siva marginalhöjningar. I fråga om de relativt få observationer, som avser
svinn,
mjölk i stockholmsområdet, dominerar oförändrade öresmarginaler. Ehuru ut- redningen inte gett belägg härför, är det troligt att samma förhållande i högre eller lägre grad dominerar även i övriga delar av riket. Även för alla varor till— sammans är det vanligast med oföränd— rade öresmarginaler. När samtliga mar- ginaljusteringar medtagits, bortsett från om ändringar av fabrikantpriserna före- kommit eller ej, ökade den relativa an— delen höjda eller sänkta öresmarginaler något och mest för margarin, mjölk och vetemjöl.
I den mån denna undersökning kun-
nat påvisa något klart reaktionsmönster, skulle detta vara att marginalutfallet för hårt bröd i stort sett varit sådant som krävts för att på kort sikt vidmakthålla procentuellt oförändrade marginaler, medan ifråga om övriga varor det av— gjort vanligaste utfallet varit att öres- marginalen i samband mcd fabrikant— prisförändringar bibehållits oförändrad. Den sistnämnda formen av anpassning till fabrikantprisförändringar närmare bestämt _— om hårt bröd un- dantas _ för 73 % av de observerade fallen, under det att fabrikantprisför- ändringar i 27 % av fallen åtföljts av för- ändringar av öresmarginalen. Härutöver har marginalförändringar utan omedel— bart samband med inträffade fabrikant- prisförändringar förekommit i 29 % av samtliga konstaterade fall av marginal- justeringar.
svarar
I det övervägande antalet fall före- faller således fabrikantprisförändring- arna ha varit helt neutrala med avse- ende på marginalutvecklingen. Den sam- manlagda effekten av de övriga fallen samt av de fristående marginalföränd- ringarna har i undersökningen blivit belyst genom en sammanställning, som utvisar den nettoförändring av öresmar- ginalen för olika varor som ägt rum under hela undersökningsperioden. Av denna sammanställning framgår att mar- ginalutvecklingen ingalunda haft nå- gon enhetlig tendens för olika varor under denna period, då för övrigt den genomsnittliga marginalförändringen förefaller att ha varit liten. Ej heller sy- nes man i de olika varornas marginal- utveckling kunna spåra något enhetligt reaktionsmönster inför de under perio- den inträdda marginalförskjutningarna.
I fråga om socker, vetemjöl och mar- garin har öresmarginalerna under den ifrågavarande 4—årsperioden sjunkit, fastän fabrikantpriserna stigit. För me- jerismör har öresmarginalen blivit nära
nog oförändrad, medan fabrikantpriset gått ned, vilket följaktligen inneburit att den procentuella marginalen sti- git något. I fråga om hårt bröd har den procentuella marginalen bibehållits vid stigande fabrikantpriser, vilket alltså medfört höjda öresmarginaler. Vad gäl- ler ost har såväl fabrikantpriserna som öresmarginalerna stigit, och marginal- ökningen har varit väsentligt större än vad som skulle ha svarat mot en pro- centuellt oförändrad marginal. För ägg har öresmarginalen stigit, medan par— tipriset sjunkit, vilket självfallet inne- burit en höjning av den procentuella marginalen. För mjölk i stockholmsom- rådet har marginalökningen varit bety- dande.
Om man betraktar jordbruksvarorna som en varugrupp, skulle det väsentliga resultatet av marginalutvecklingen för de undersökta jordbruksvarorna under denna period kunnat sägas vara att det inträffat en viss »marginalöverflyttning» från sådana varor som socker, vetemjöl och margarin över till sådana varor som mjölk, ägg och ost (liksom för övrigt också till köttvarorna, som inte ingår i denna undersökning). Eftersom priser och prisrelationer ändrats, kan en viss marginalöverflyttning ha ägt rum under förutsättning av procentuellt oföränd- rade marginaler, men den överflyttning som skett synes ha varit av annorlunda karaktär än vad som skulle ha följt härav. Det förefaller överhuvudtaget svårt att finna något som tyder på att den marginalöverflyttning som skett till väsentlig del skulle kunna förklaras som någon form av reaktion inför den inträf- fade fabrikantprisutvecklingen. Förkla- ringen ligger kanske i att detaljhandeln med hänsyn till konkurrenssituationen tvingats att bättre anpassa marginalerna till kostnaderna inom det 5. k. torra sor- timentet än i fråga om färskvarorna.
För frågan om fabrikantprisföränd-
lede!— HS
Skr.
Skr.
Skr.
5 kr. 7kr
ringarnas tänkbara inverkan på margi- nalutvecklingen vore det emellertid inte uteslutet, att en närmare genomgång av det utvecklingsförlopp som försiggått under perioden skulle kunna ge anled- ning till en något annorlunda bedöm- ning än den som kan baseras enbart på uppgifter om de nettoförändringar av priser och marginaler, som inträffat un- der obscrvationsperioden i dess helhet. En sådan genomgång varuvis har också ingått i den nu framlagda undersökning- en och synes i några fall ha gett stöd att antagandet, att fabrikantprisföränd- ringar på kort sikt kunnat vara bestäm- mande för marginalutvecklingen. Detta gäller särskilt beträffande socker, där marginalen vid upprepade tillfällen va— rit förhållandevis låg vid fabrikantpris— toppar och förhållandevis hög vid fab-
rikantprisernas bottenlägen. Att den me- ra bestående tendensen i marginalut- vecklingen skulle ha varit bestämd av fabrikantprisutvecklingen finns det där- emot — om man undantar hårt bröd —— inga indicier för. I stället har man i fråga om vissa varor såsom ägg och ost direkt kunnat påvisa den ovannämnda huvudtendensen, oavsett om fabrikant- priserna (eller partipriserna) varit sti- gande eller fallande.
Den allmänna slutsatsen blir under sådana förhållanden, att marginalutveck- lingen för de undersökta jordbruksva- under perioden 1958—61 åt- minstone i väsentlig grad synes ha varit beroende av andra faktorer än fabri- kantprisutvecklingen. Denna slutsats gäller i synnerhet för utvecklingen efter undersökningsperiodens utgång. Under
rorna
Diagram '27. Prisutvecklingen för kött, fläsk och charkuterivaror dec. l959—auq. |985,
1959 meo. mel
luli ok?. inn. apr. iuli
upr.
.....MD.|oooou,.f.'Oo ...,...u .
1963
okt. apr. iuli
iun.
'. ___-_d
Butikspris inkl. allmän varuskatt Buhksprlå exkl. allmän varuskatt
—--- Pampris enligt Sveriges Slakteriförbunds sfockholmsnotering
åren 1962—63 har således en allmän höjning av livsmedelsmarginalerna in- träffat, och det är uppenbart att denna marginalökning inte enbart kan uppfat- tas som en konsekvens av ändrade fab— rikant- och partihandelspriser utan att den huvudsakligen berott på faktor- kostnadernas betydande uppgång, sär- skilt vad avser detaljhandelns löner. Råvaruprisernas inverkan på handels- marginalerna för köttvaror och mjukt bröd. Ytterligare belysning av ovan- nämnda frågeställning kan erhållas vid ett studium av partipris— och marginal— förändringar inom köttvarubranschen sedan år 1960. Pris- och kartellnämnden
utför som ovan nämnts för hithörande varor löpande medeltalsberäkningar av- seende partipriser för hela kroppar och butikspriser för kött, fläsk och char- kuterivaror. Butiks- och partipriser samt marginal- och partiprisfö *ändringar dc- cember 1959 — augusti 1963 enligt des- sa beräkningar har framställts grafiskt i diagram 27 och 28 och jämförts med Sveriges Slakteriförbunds (SS) löpande information inom slakteriföreningsrö— relsen angående förändringar av andra kostnader än råvaror (exkl. allmän va- ruskatt). Samtliga data, som ligger till grund för diagrammen, avser öre per kg marknadsförd vara.
Diagram 28. Parripris- och marginalutveckling för köttvaror, dec. I959—aug.1965.
" k are,/gg
*70
+50
*30
.+ [0
IBGO lSGI
1962
ISG?)
. ,...-"
'. .
"On-n... .....
"n'
o o a o I o o ! ." | F | I
rutin-a_n";
.....Uliaooltc'...'5
I... ...............- . ..
_ Murginalförändring enligt SPKiS beräkning Gnarginal exkl. allmän varuskatt inkl. handels— och sfkaningsmargi- naler samt tillverkningskosmad för charkuterivaror). Kurvan belyser den ackumulerade marginalutvecklingen från utgångsläget. i—o—o-n- Kastnadsökning exkl. allm. varuskatt och råvaror enligt SS kalkylrekommendationer. .nu-nun.- Paniprisföråndring hel kropp (SPK:5 medeltalsberdkning på basis av 55 partiprisnoteringar).
Av diagram 27 framgår bl. a., att bu- tikspriserna med några kortare avbrott varit stigande, under det att för parti- priserna trots stigande trend fram till augusti 1963 rätt långa perioder med i huvudsak fallande tendens har note- rats. Handels- och förädlingsmargina- lerna har successivt ökat.
Sambandet mellan partipris- och mar- ginalförändringar framgår tydligare än i diagram 27 vid jämförelse mellan de renodlade ändringsbeloppen. Dessa har därför i diagram 28 sammanställts med data angående kostnadsförändringar enligt SS:s ovannämnda kalkylrekom- mendation.
Den streckprickade kurvan illustrerar en prissättning med marginalen konse— kvent anpassad efter SS:s kalkylrekom- mendation och med oförändrad öres- marginal mellan kalkyltillfällena. Den heldragna linjen, som markerar margi- nalförändringarnas faktiska utfall, avvi- ker som synes under undersöknings- perioden mer eller mindre med SS:s kal- kylrekommendationer, men har en nära överensstämmande trend. Mönstret för partipris- och marginalutvecklingen är oenhetligt, men sjunkande faktiska mar- ginaler förekommer ofta samtidigt med att partipriserna stiger och omvänt. Un- der tidsperioder med fallande partipri- ser ligger marginalkurvan således som regel högt i förhållande till SS:s rekom- mendation och vice versa. Följande synpunkter kan nämnas som en möjlig förklaring till dessa förhållanden.
Marginalförändringarna anpassas i princip efter de kostnadsförändringar som kommer till uttryck i kalkylrekom- mendationcn, alltså med bortseende från partiprisutvecklingen. Om de täta parti- prisändringarna i branschen alltid till- läts att helt slå igenom i konsument- priserna, skulle emellertid betydande praktiska olägenheter uppkomma. Där- för strävar handeln i sin prissättning
efter att i möjligaste mån utjämna pris- fluktuationerna. I perioder med stora partiprisändringar kan härvid betydan- de differenser mellan marginalföränd- ring och kalkylrekommendation upp- komma, utan att man därför behöver ha frångått den grundläggande principen om umrginalanpassning till rådande kostnadsläge (exkl. råvaror).
Ytterligare ett exempel kan nämnas som belyser råvaruprisernas återverk- ningar på konsumentpriserna. Sålunda förekommer beträffande mjukt bröd riktprissättning i partihandelsledet. Härvid används en råvarukalkyl, där olika jordbruksvaror ingår med följande kvantiteter räknade på tillverkning av ett 100-kg-sortiment av mat- och kaffe- bröd: Rågmjöl och rågsikt 21,5 kg, ve- temjöl 46,0 kg, sirap 4,7 kg, socker 3,0 kg, margarin 3,2 kg, mjölk 13,2 kg, ägg 0,4 kg, övriga ingredienser 5,0 kg. Den totala råvarukostnaden utgjorde 1963 något över 47 % av partipriset. Vid rå- varuprisändringar påverkas partipriset med ett öresbelopp motsvarande pris- ändringen x ingående kvantitet. Detalj- handelsmarginalen är i allmänhet pro- centuell (20—25 % exkl. oms.) och konsumentpriset påverkas därför med ett belopp, som är proportionellt mot prisändringen för råvarorna.
3. Sammanfattande synpunkter Av den föregående framställningen har framgått, att man inte kan lämna ett en- tydigt och allmängiltigt svar på frågan om livsmedelshandelns marginaler och om dessas utveckling under 1950-talet. Variationerna i marginalhänseende mel— lan olika företagsformer inom såväl par— ti— som detaljhandeln med livsmedel torde dessutom har varit betydande, även om den hårda konkurrensen allt- mera tenderar att utjämna dessa skill— nader. Detta gäller kanske särskilt me-
delmarginalerna för helt sortiment i all- livsbutikerna, vilka under 1950-talet på det hela taget inte torde ha förändrats i någon större omfattning. Statens pris- och kartellnämnds marginalundersök- ningar visar att medelmarginalen för helt sortiment i detaljhandeln med livs- medel i maj 1961 uppgick till 18—20 % (exkl. rabatter). Därefter torde dock en höjning på någon procent ha inträffat bl. a. som följd av betydande löneök- ningar sedan 1962. Partihandelsmargi- nalen för livsmedel uppgår f. 11. på det hela taget till 7—9 % och torde ha minskat under 1950—talet.
Även om medelmarginaler-na för helt livsmedelssortiment ej ändrats påtagligt i detaljhandeln, har dock marginalför- skjutningar ägt rum, särskilt efter brut- toprisförhudets ikraftträdande den 1 juli 1954. Sålunda har marginalsänk- ningar ägt rum för det 5. k. torra sor- timentet, medan successiva marginal- höjningar skett för färskvarorna. Som tidigare visats (tabell 53) uppgick de- taljhandelns genomsnittliga procentmar- ginaler för jordbruksvaror som mjölk, grädde, smör, strösocker, kärnvetemjöl och ägg till 10—15 %. Dessa varor kan räknas till kategorin lågmarginalvaror, medan man å andra sidan kan hänföra en jordbruksvara som t. ex. ost till ka- tegorin högmarginalvaror. Köttvaror » och bröd ligger däremellan och något över genomsnittet. En marginalsättning inom detaljhandeln, grundad på »full kostnadstäckning» för respektive vara skulle sannolikt medföra höjda margi- naler för flera jordbruksvaror av låg- marginaltyp. Emellertid torde en mar- gin-alsättning konsekvent grundad på självkostnadsberäkningar för varje pro- dukt vara praktiskt ogenomförbar i de— taljhandeln. I den mån detta kan ske, får man som regel utgå ifrån öresmargi- naler i stället för procentmarginaler. I viss utsträckning torde detta vara fallet
i detaljhandeln, vilket kan exemplifie— ras av varorna margarin och smör, där de genomsnittliga öresmarginalerna är likartade, vilket även framgår av ta— bell 53.
Dynamiken inom handeln med livs- medel belyses även av en annan av sta- tens pris- och kartellnämnds marginal- undersökningar, för vilken en redogö- relse ovan lämnats. (Marginalutfall i livsmedelshandeln 1958—61.) Härav framgår bl. a. (diagram 26) att antalet oförändrade öresmarginaler för vikti- gare jordbruksvaror (exkl. mjölk) inom livsmedelshandeln utgjorde ca 73 % vid partiprisändringar i fabrikantledet under åren 1958—61. Antalet höjda öresmarginaler var vidare ca 15 % och antalet sänkta öresmarginaler var ca 12 %. Det framgår även av dessa under- sökningar att det inte finns några in- dicier för att den mera bestående ten- densen i marginalutvecklingen inom livsmedelshandeln skulle varit bestämd av fabrikantprisutvecklingen. I stället synes handelns marginalutveckling på längre sikt varit mera beroende av and- ra faktorer än fabrikantprisutveckling- en, vilket klarast framgår av utveckling- en under åren 1962—63. Då ägde näm- ligen betydande kostnadsökningar rum huvudsakligen som följd av stora löne- höjningar särskilt i detaljhandeln.
Slutligen kan som exempel på margi- nalpåverkande faktorer även nämnas de fortgående förändringarna i konkur- rensläget. Dessa tenderar att utjämna skillnaderna mellan olika företagsfor- mer beträffande de genomsnittliga mar- ginalerna såväl för helt livsmedelssorti- ment som för respektive varugrupper. även om betydande differenser kan konstateras för enskilda varuslag från tid till annan. I den alltmera hårdnan- de konkurrensen inom livsmedelshan- deln torde marginalerna komma att ytterligare differentieras och pressas,
varför det blir allt viktigare att kompen- sera det resulterande intäktsbortfallet med en ökad omsättning per driftsenhet både i parti— och detaljhandeln. För konsumenternas efterfrågan är säker- ligen marginalernas storlek i och för sig av mindre intresse än detaljhandelspri- serna, vilka i effektiva butiker kan vara lägre än konkurrenternas priser, sam— tidigt som de förras marginaler och net- tovinst ändå kan vara högre. Margina— lcrna beror till största delen på inköps- priserna och butikernas enhetskostna- der, och dessa sammanhänger i sin tur bl. a. med försäljningsvolymen per bu- tiksenhet.
H. Synpunkter på livsmedelsmargina- lernas inverkan på avsättning och pris- bildning för jordbruksprodukter
Det prisbildningssystem för jordbruks- produkter, som för närvarande tilläm— pas på den svenska marknaden, torde kunna karakteriseras som en egenar- tad blandning av automatisk marknads- prisbildning och dirigerad prissättning. Den styrning av jordbrukspriserna inom sexårsavtalets ram —— eller som regel partipriserna på jordbrukspro— dukter —— som äger rum syftar till att dessa hålls mellan vissa prisgränser som fastställs enligt särskilda regler, varvid hänsyn tas till kostnads- och löneutvecklingen inom landet. Den av- sedda prisnivån upprätthålls genom ett system med införselavgifter. På kort sikt hålls införselavgifterna oföränd- rade såvida inte prisgränserna över- el— ler underskrids. Detta medför bl. a. att partipriserna på jordbruksprodukter inom prisgränsernas ram blir beroende av den internationella prisutvecklingen. På något längre sikt skall effekten av sådana rörelser i princip motverkas ge-
nom en spärregel, den s. k. 3-procents- regeln, som bl. a. innebär att införselav- gifterna förändras vid mera markanta förskjutningar av världsmarknadens prisnivå för jordbruksprodukter. Syftet med en dylik utlösning av denna spärre— gel är att återföra jordbrukspriserna till ett mera normalt läge eller, i den mån ett avsteg därifrån ännu inte hunnit ske, att förhindra ett sådant.
Beträffande förädlings- och handels- marginalernas inverkan på produktpri- serna kan först konstateras, att det nu- varande prisregleringssystemet direkt inverkar på prissättningen huvudsakli— gen i partiprisledet. Systemet förutsät— ter att partipriserna på jordbrukspro- dukter i stort sett skall ansluta sig till utvecklingen av världsmarknadspriser plus införselavgifter. Partipriserna på flertalet produkter kommer härigenom som regel att sättas rätt oberoende av marginalförhållandena i efterföljande led. Jordbrukarprisnivån kommer där- för att i första hand bli beroende av partiprisutvecklingen.
Man kan dock därav ej dra den slut- satsen, att frågan om livsmedelsmargina- lernas höjd ej skulle utöva något infly- tande på jordbrukets produktpriser och vara av underordnad betydelse för jord- brukets inkomstutveckling.
Jordbrukarprisernas utveckling i för- hållande till partiprisutvecklingen är i korta drag beroende av följande sam- band. Mellan jordbrukaren och parti- prisstadiet försiggår en kostnadskrävan- de uppsamling och förädling —— främst omhänderhavd av jordbrukets ekono- miska föreningsrörelse —— och den er- sättning härför, som utgår till insamlan- de distribution samt förädling, måste dras av från partipriserna, innan man kommer ned till det pris (av arbetsgrup- pen benämnt kalkylerat jordbrukarpris) som jordbrukarna skulle ha erhållit för de produkter som avsätts på den svenska
marknaden.1 Den del av den totala för- ädlings- och handelsmarginalen, som ut— görs av skillnaden mellan det pris jord- brukarna erhåller och noteringspris (partipris) på den berörda jordbruks- produkten, har således en direkt inver- kan på jordbrukarnas produktpriser och inkomster. Ju större detta marginalele- ment är, desto lägre blir vid givna par- tipriser priserna till jordbrukarna. Beträffande förädlings- och handels— marginalernas inverkan på avsättnings- volymen för jordbruksprodukter torde följande kunna anföras. Även vid nu- varande prissättningssystem har den del av förädlings- och handelsmarginalerna som ligger ovanpå partipriserna infly- tande på jordbrukets inkomster. I den mån efterfrågan på livsmedel överhu- vudtaget besitter någon priselasticitet, kommer nämligen varje höjning av kon- sumentpriserna, som kan tänkas inträffa till följd av marginalökningar räknat från noteringspriset vid i övrigt givna inkomst— och prisförhållanden, att med- föra någon begränsning av livsmedels- konsumtionens sammanlagda volym inom landet. Detta kan för berörda jord- bruksprodukter framtvinga ökad export med åtföljande risk för exportförluster. I särskilda fall kan marginalcns stor- lek tänkas inverka inte blott på avsätt- ningsvolymen utan även på partiprisets höjd. Om priselasticiteten på ett Iivs- medel härrörande från en svensk jord- bruksprodukt är tillräckligt stor och exportpriset tillräckligt lågt i förhål- lande till priset på den svenska mark- naden, kan det nämligen vara lönande för jordbruket att priset hålls på en läg- re nivå än vad som svarar mot världs- marknadspris + gränsskydd. Vid en så— dan »självständig» prissättning får ock- så marginalens höjd inverkan på det med hänsyn till jordbrukets inkomster optimala partipriset. Om härefter ett försök skulle göras till
en mera generell bedömning av den in- verkan som den relativt stora marginal- ökningen för livsmedel, räknat från no- teringspriserna vid i övrigt givna in— komst— och prisförhållanden, kan ha haft på livsmedelskonsumtionen så torde det stå klart, att marginalhöjningen verkat återhållande på den utveckling mot ökad konsumtion av mera högvärdiga och högförädlade livsmedel som likväl ägt rum. Eftersom konsumtionsökningen haft sin tyngdpunkt förlagd till föräd- lingssidan, kan det också förefalla san- nolikt, att det främst varit för högför- ädlade livsmedel som den återhållande effekten gjort sig gällande, varvid för- brukningen av häri ingående jordbruks— produkter inte nödvändigtvis behöver ha påverkats. I viss utsträckning torde emellertid även avsättningen av jord- bruksprodukter ha hållits tillbaka, näm- ligen beträffande mera s. k. högvärdiga sådana. För dessa produkter kan näm- ligen efterfrågan förutsättas ha en bc- aktansvärd pris- och inkomstelasticitet.
Teoretiskt har konsumenterna haft vissa möjligheter att reagera inför den kraftiga marginalökningen genom att minska sin efterfrågan på förädlingsle- dens tjänster vid bibehållen efterfrågan på själva jordbruksprodukterna, men åt- minstone vad beträffar distributions— sidan råder ur konsumentens synpunkt i huvudsak ett fast samband mellan den efterfrågade varan och den åtföljande distributionstjänsten, eftersom konsu- menten som regel inte har några möj- ligheter att anskaffa varor utan att an- lita handeln. Med avseende på föräd— lingsgraden torde efterfrågeinriktningen delvis _ men naturligtvis ingalunda ge—
1 Det pris som faktiskt utbetalas till jord- brukarna (avräkningspriset) behöver ej över- ensstämma med partipris minus kostnader för uppsamling och förädling. Avräkningspriserna är nämligen påverkade bl. a. av förekomman— de subventioner, interna regleringsavgifter, exportförluster, värdet av biprodukter m.m.
nomgående _ vara bestämd av konsu- mentens livssituation. En konsument, för vilken hembakning eller övergång till enklare brödtyper av olika skäl inte utgör något praktiskt alternativ, kan sålunda inte reagera inför en kraftig höjning av bagerimarginalerna genom att drastiskt begränsa sin efterfrågan på bageritjänster, utan kan i stället bli hänvisad till att hålla tillbaka sin kon— sumtion av andra förnödenheter, ex- empelvis av livsmedel sådana som kött och ägg.
Det förtjänar slutligen understrykas, att marginalutvecklingen i det föreg.- ende har diskuterats såsom en isolerad företeelse utan samband med inkomst- och prisutvecklingen i övrigt. I verklig- heten måste de inträffade marginalök- ningarna till stor del anses bestämda av kostnadsförändringar, som i sin tur står i samband med den allmänna inkomst- utvecklingen. Denna har i och för sig haft en positiv inverkan även på efter- frågan av jordbruksprodukter.
I. Synpunkter på produktivitetsjör- hållanden inom livsmedelsindustri och distribution
Råvaruproduktion, förädling och distri- bution inom livsmedelssektorn utgör gemensamt hela kedjan fram till konsu- menten. Det torde vara ett väsentligt samhällsekonomiskt intresse att kon- sumentpriserna på livsmedel bl. a. har en rimlig nivå. Möjligheterna att åstad- komma detta blir bl. a. beroende på produktivitetsutvecklingen inom de oli- ka leden. Produktivitetsproblemen för jordbruksföretagen behandlas på annat håll inom 1960 års jordbruksutredning, varför här endast skall ges några syn- punkter på produktivitetsfrågorna inom förädlings- och distributionsområdet. En mera ingående produktivitetsanalys
Tabell 54. Produktionsvolym per arbets- timme och arbetaretimme inom livsmedels- industrin och hela industrin år 1960 (index: 1950 = 100)
Produktionsvolym per per arbe- arbets- taretim— timme me Margarinindustrin ..... 232 269 Choklad- och konfekt- industrin ........... 167 172 Kvarnindustrin ....... 151 153 Hela konservindustrin . 134 138 Bageriindustrin ....... 111 114 Slakteri- och charkuteri- industrin ........... 1 1 8 1 23 Hela livsmedels- industrin ........... 130 136 Hela egentliga industrin 141 149
har dock inte ansetts höra till distribu- tionsgruppens huvuduppgifter.
Livsmedelsindustrin. Med utgångs- punkt från tillgänglig statistik och annat material har i första hand produktivi- tetsutvecklingen under 1950—talet inom hela livsmedelsindustrin och vissa av dess branscher jämförts med genomsnit- tet för hela den egentliga industrin. Här— vid har man sökt belysa dels hur ar- betsproduktiviteten har förändrats och dels hur kapitalproduktiviteten och rän- tabiliteten utvecklats.
Ett mått på arbetsproduktivitetens utveckling kan erhållas genom att sätta den totala produktionsvolymen (i 1935 års priser för 1950 resp. 1960) i rela- tion till antalet arbetaretimmar eller totala antalet arbetstimmar (inkl. tjäns- temän). Beträffande några livsmedels- branscher har vissa beräkningar utförts inom statistiska centralbyrån, och re- sultatet härav visas i tabell 54. Härav framgår att ökningen av arbetsproduk- tiviteten mellan 1950 och 1960 varit lägre inom livsmedelsindustrin än inom hela industrin. Indextalet för produk- tionsvolymen per arbetstimme (inkl.
Tabell 55. Kapitalintensitet, produktivitet och kapitalkoef/icienter inom industrin 1954 ( 1 000-tal kr)
Kapital1 per sysselsatt
Kapitall per arbetare
Produktion per arbetare
Kapitalkoef— ficient (2):(3)
(1)
(2)
(3)
(4)
Livsmedelsindustri ............... 53 19 3 4 Kvarnar ........................ 166 218 18 12,1 Bageriindustri ................... 22 24 15 1,6 Mejeriindustri .................... 54 72 23 3,1 Slakteriindustri .................. 30 37 18 2,1 Chokladindustri .................. 40 54 12 4,5 Bryggerier och vattenfabriker ...... 70 86 22 3,9 Totala egentliga industrin ......... 44 54 18 3,0
1 Byggnader + maskiner + lager. Värdet av det i de olika industribranscherna sysselsatta fasta kapitalet har beräknats genom att motsvarande brandförsäkringsvärden reducerats med en för varje industrigrupp uppskattad sats.
Källa: E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, Stockholm 1961.
tjänstemän), med 1950 = 100, var år 1960 för livsmedelsindustrin 130 och för hela egentliga industrin 141. Motsvaran- de indextal för produktionsvolymen per arbetaretimme var 136 och 149. För perioden 1950—58 torde dock den ge— nomsnittliga utvecklingen av arbets- produktiviteten ha varit tämligen likar- tad inom livsmedelsindustrin och inom hela industrin. Som framgår av tabell 54 har dock utvecklingen inom de olika livsmedelsbranscherna varit mycket skiftande. Sålunda har t. ex. arbetspro-
Tabell 56.
duktiviteten mellan 1950 och 1960 ökat med 132 % inom margarinindustrin men ökat betydligt mindre inom t. ex. bage- riindustrin och inom slakteri- och char- kuteribranschen.
I kap. III: A har bl. a. förädlings- värdet per anställd och per arbetare- timme redovisats. Härav framgår att förädlingsvärdet per anställd inom livs- medelsindustrin år 1960 låg något högre än genomsnittet för hela industrin och att ökningen sedan 1952 varit något större än för övrig industri. Vissa ytter-
Volymindextal för kapital (exkl. lager), produktion och arbetskraft inom livsmedelsindustrin 1946—57 (1946 = 100) och hela industrin1
1946 1948 19501951
He1a indu- strin (1946 = 100) 1950 1957
1952 1953 1954 1955 19561957
116 117 119 126 131 129 118 144 99 99 100 101 102 101 106 113 125 135 141 146 152 158 139 191
Livsmedelsindustri Produktion ............ 100 108 114 113 Arbetskraft ............ 100 100 102 101 Kapital ............... 100 111 120 111
1 Volymindextal för:
a) Produktion bygger på kommerskollegii produktionsvolymindex.
b) Arbetskraft (arbetar- och förvaltningspersonal) har baserats på kommerskollegii uppgifter om antalet sysselsatta. Vägningstalen i indexserien har uppskattats som arbetar- och förvalt- ningspersonalens respektive inkomstandelar av den totala lönesumman år 1954.
c) Kapital har beräknats enligt den i tabell 55 redovisade metoden.
Källa: E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, Stockholm 1961.
ligare informationer som belyser pro- duktivitetsförhållandena inom livsme— delsindustrin kan erhållas från Erik Lundberg: »Produktivitet och räntabili— tet», Stockholm 1961, i vilken vissa be— räkningar avseende år 1954 för kapital- intensitet, produktivitet och kapitalkoef— ficienter utförts, som redovisas i ta- bell 55.
Av tabellen framgår att livsmedelsin- dustrin är 1954 i samtliga avseenden låg något högre än genomsnittet för hela industrin. Om gruppen bryggerier och vattenfabriker ej medtas inom livsme- delsindustrin, blir dock skillnaden nå- got mindre. I ovannämnda bok finns även en tabell, som belyser volymut- vecklingen för produktion, arbetskraft och kapital mellan 1946 och 1957, vil- ken återges i tabell 56.
Tabell 56 visar att produktionsvoly- men inom livsmedelsindustrin stigit med 29 % mellan 1946 och 1957, vilket till stor del synes ha varit resultatet av en ökning av kapitalinsatsen, som stigit med 58 %. Stegringen av produktions- volymen inom hela industrin på 44 % har åstadkommits dels genom en ökning av arbetskraftsvolymen med 13 %, dels genom att totala kapitalinsatsen ökat med 91 %. Mellan 1950 och 1957 steg produktionsvolymen inom livsmedels- industrin relativt mindre än för hela industrin, och likaledes var öknings- takten för kapitalvolymen relativt högre inom hela industrin än inom livsme- delsindustrin.
För att få en uppfattning om hur realkapitalvolymen utvecklats inom livs- medelsindustrin jämfört med hela indu— strin från 1950 till 1960 föreligger en beräkning,1 som gjorts med 1954 års värden som utgångspunkt. Härvid har för åren 1950—53 resp. 1955—60 de deprecierade bruttoinvesteringsutgifter- na, exkl. reparationer och underhåll, dekumulerats från resp. ackumulerats
till 1954 års korrigerade brandförsäk— ringsvärden efter vissa procentsatser. Denna beräkning visar en något mindre ökning mellan 1950 och 1960 för livs- medelsindustrin (43 %) än för hela in- dustrin (52 %). Enligt dessa beräk- ningar har relationen mellan kapital- volym och produktionsvolym stigit mera inom livsmedelsindustrin än inom hela industrin. Kapitalproduktiviteten (pro- duktionsvolym/kapitalvolym) förefaller därför ha sjunkit något mera inom livs- medelsindustrin än inom hela industrin under 1950-talet. Livsmedelsindustrins genomsnittliga räntabilitet2 (bruttovins- ten i relation till det sysselsatta realka— pitalet — med hänsyn tagen till lager- reservförändringar och efter avdrag för kalkylerade avskrivningar) synes under 1953—58 ha varit något högre än ge— nomsnittet för hela industrin (7,5% resp. 6,7 %). År 1959 uppgick räntabili- teten inom livsmedelsindustrin till 10,7 % men har sedan dess sjunkit till 8,4 % år 1961 och 6,3 % år 1962. De där— efter stigande lönekostnaderna och till- komsten av ATP m. ni. har ävenledes försämrat den genomsnittliga räntabili- teten inom hela industrin, även om stora skillnader förekommer mellan oli- ka branscher och företag. År 1959 var den genomsnittliga räntabiliteten för hela industrin 8,2 % och 6,4 % år 1962. De angivna räntabilitetstalen bör tolkas med försiktighet, eftersom det är fråga om relativa jämförelser för olika indu— strigrenar mellan olika är. Som följd av den försämrade räntabiliteten har bl. a. även självfinansieringsgraden av investeringsutgifterna (relationen mel— lan bruttosparandet och bruttoinveste- ringsutgifterna) uppvisat en betydande nedgång sedan 1959, och den uppgick
1 Svensk livsmedelsindustri, rapport av Jaak Järv, Skandinaviska banken. 2 Jaak Järv och Erik Lundberg: Vinster och investeringar inom den svenska industrin. Skand. Bankens kvartalsskrift 1964: 1.
enligt sistnämnda källa för livsmedels- industrin år 1962 till ungefärligen sam— ma nivå som genomsnittet för perioden 1953—58.
Slutsatser. Även om beräkningar av detta slag är mycket osäkra, torde det dock vara möjligt att av de anförda siff- rorna dra vissa allmänna slutsatser. Så— lunda förefaller utvecklingen för arbets- produktiviteteu under 1950-talet inom hela livsmedelsindustrin i genomsnitt ha varit något långsammare än genom— snittet för hela industrin. Detta kan i varje fall delvis ha berott på relativt lägre investeringar och rationalisering- ar än inom övrig industri. Huruvida den inom hela livsmedelsindustrin lång- sammare investeringstakten i förhållan- de till övrig industri beror på att insti- tutionella förhållanden försvårar en snabbare rationalisering eller på be- gränsade tekniska möjligheter till en ur ekonomisk synpunkt snabbare ratio- nalisering är inte möjligt att avgöra i detta sammanhang.
Livsmedelshandeln. Det torde vara möjligt att erhålla ett visst mått på ar- betsproduktiviteten inom begränsade avsnitt av distributionen som t. ex. be— träffande hanterings- och transportar- betet i lager- (inköps) centralerna (pro- duktionsvolymen per arbetstimme). Mätningar av arbetsproduktiviteten inom hela detaljhandelssektorn är dock ett betydligt svårare problem även om förändringarna i ett sådant rela- tionstal som omsättning per anställd (per arbetstimme) kan ge en viss, ehuru ofullständig uppfattning om hur arbets- produktiviteten utvecklats. Genom att jämföra värdeökningen (»value added») med arbetsinsatsen kan man få en viss antydan om arbetsproduktivitetens stor— lek under en viss period. Värdeökningen i detaljhandeln kan teoretiskt anses motsvaras av bruttomarginalen inklu- sive vinst. (Totala försäljningsvärdet
exklusive allmän varuskatt minus vär- det av inköpta varor.)
Beträffande produktivitetsbegreppets innebörd för detaljhandelns del har detta behandlats av olika forskare, utan att man kommit fram till någon klar och enhetlig definition.1 För Sveriges del kan dessutom konstateras, att före— liggande data är synnerligen bristfälliga. Även om vissa uppgifter finns, ger dessa ej underlag för annat än beräkningar av begränsat värde, vilka i varje fall inte möjliggör mera exakta jämförelser med andra led. Med hänsyn till att vare sig de metodologiska eller statistiska frå- gorna är nöjaktigt lösta, har distribu- tionsgruppen endast gjort vissa över- slagsberäkningar. Sålunda har med an- vändning av den officiella statistiken i första hand en översiktlig beräkning gjorts av arbetsproduktivitetens utveck- ling. Utgångspunkten har härvid varit att beräkna förändringen i årsförsälj- ningen per sysselsatt mellan 1950 och 1960 i detaljhandeln med livsmedel.
För den totala livsmedelsförsäljning- en föreligger relativt tillfredsställande värden. Uppgifterna om antalet syssel- satta och totala antalet arbetstimmar inom detaljhandeln är dock synnerligen osäkra, bl. a. som följd av den ökande förekomsten av deltidsanställda. Med viss säkerhet torde man dock kunna fast- ställa övre och nedre gränsvärdcn för den totala arbetsinsatsen. Enligt de siff— ror man kunnat få fram med ledning härav har alternativa beräkningar gjorts av livsmedelsförsäljningen per syssel- satt (i fasta priser). Dessa beräkningar av arbetsproduktiviteten inom detalj— handeln med livsmedel (mätt på ovan- nämnda sätt) tyder på att ökningen varit relativt betydande under 1950— talet, som dock p. g. a. materialets osä-
1 Hall-Knapp—Winsten: »Distribution in Great Britain and North America, A Study in Structure and Productivity», Oxford univ. press, 1961.
kerhet har varit svår att kvantifiera. Denna förbättring kan dock inte helt hänföras till produktionsfaktorn arbete, eftersom bl. a. den relativt ökade kapi- talinsatsen torde ha bidragit härtill. Även om ökningen av arbetsproduktivi- teten varit tämligen betydande, synes stegringen av faktorkostnaderna ha varit ännu större, varigenom marginalökning- ar inte kunnat undvikas. Som främst bidragande orsaker till ökningen av arbetsproduktiviteten kan följande om- ständigheter nämnas:
1. Kapitalinsatsen per anställd har stigit och delvis verkat arbetsbesparan— de (större butiker försedda med kyl- och frysutrymmen, inredningar m. m.).
2. Självbetjäningssystemet (SB) i kombination med större butiksenheter har dels möjliggjort ett rationellare ut- nyttjande av arbetskraften och dels in— neburit en överföring av arbetsuppgif- ter som t. ex. paketering och vägning till andra led.
3. ökad totalförsäljning per butik som följd bl. a. av ett större sortiment och av en relativt större andel mera föräd- lade och högvärdigare livsmedel än tidi— gare. Detta tenderar att höja den värde- mässiga omsättningen för en given kvan- titet varor.
4. Strukturförändringen inom detalj— handeln har medfört att nedlagda mind- re butiker med låg försäljning per sys- selsatt alltmera har ersatts av stora SB- butiker med relativt hög arbetsproduk- tivitet. Det bör framhållas att utvecklingen inom olika butikstyper och organisa- tionsformer är mycket skiftande vad
avser försäljningen per arbetstimme. Av de undersökningar omfattande oli- ka butikstyper som statens pris- och kartellnämnd företagit i ett antal stä- der framgår bl. a., att försäljningen per arbetstimme varierar från ca 90 kr i de största och modernaste SB-butikerna med hög årsomsättning till ca 30 kr i små manuella butiker med liten årsom— sättning. Eftersom den senare butiks— typen torde ha varit den förhärskande år 1950, medan SB-butiker nu omfat- tar över hälften av den totala livsmedels- försäljningen i detaljhandeln, belyser ovannämnda yttervärden för försälj- ningen per arbetstimme rätt väl kon- sekvenserna av de ovan punktvis nämn- da faktorerna. Andra värden, som be- lyser »effektiviteten» i olika butiksty- per, är bl. a. årsförsäljning per m2 golv- yta, där den relativa skillnaden mellan högsta och lägsta värde är ännu högre än i ovannämnda fall. Årsförsäljningen per sysselsatt uppgick vidare är 1960 enligt en undersökning av Detaljhan- delns Utredningsinstitut till ca 150 000 kr i nyetablerade SB-butiker. Vidare kan nämnas att genomsnittet för samt- liga undersökta SB-butiker var ung. 110 000 kr och för manuella butiker ca 90000 kr. I de största och mest ratio- nella SB-butikerna är årsomsättningen per sysselsatt ännu högre. Den framtida utvecklingen av arbetsproduktiviteten, mått som försäljning per arbetstimme, kommer säkerligen att fortsätta att sti- ga, men takten beror i sista hand bl. a. på faktorkostnadernas utveckling och på vilken butikstyp och serviceform som konsumenterna kommer att föredra.
I den tidigare framställningen har hu- vuddragen i förädlingsindustrins och livsmedelsdistributionens utveckling un- der senare år sammanfattats. På det hela taget kan man räkna med en fortsatt ut- veckling av hittillsvarande tendenser under det närmaste decenniet och i vis- sa avseenden t. o. m. i hastigare takt än hittills. Frågan är dock vilka fakto- rer som kan tänkas tillkomma i fram- tiden och påverka utvecklingen. En av arbetsgruppens uppgifter är att söka be- döma, vilken betydelse olika utveck- lingsfaktorer inom förädling och distri- bution av livsmedel kan tänkas få för svenskt jordbruk.
Rent generellt kan sägas, att jordbruks— näringens struktur och ekonomiska för- hållanden påverkas av utvecklingen inom andra näringsgrenar och särskilt av de bakomliggande utvecklingsdra- gen i samhället, såsom de tekniska fram- stegen inom olika näringsgrenar, lev- nadsstandardsstegringen, befolknings— koncentrationen till tätorterna, kvin- nornas ökade förvärvsarbete, bilismens utbredning etc. Det är dock ofta svårt att närmare ange, hur livsmedelsindu- stri och handel specifikt influerar jord- bruket.
A. F ramtidsutvecklingen inom livsmedelshandeln
Under det närmaste decenniet kommer glesbygdens avfolkning och tätorternas
KAPITEL V
Sannolika utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och -handel av betydelse för svenskt jordbruk
expansion att leda till en fortsatt struk- turomvandling av livsmedelshandeln. Den höjda levnadsstandarden medför vidare förutom ökad avsättningsvolym ett höjt lönekostnadsläge, vilket för de- taljhandeln kommer att påskynda ut- vecklingen mot stora SB-butiker, ofta med flera miljoner kronor i årsförsälj- ning. Som en följd av bl. a. konkurren- sen inom handeln kommer utvecklingen mot ökad samverkan i olika former mellan parti- och detaljhandel särskilt inom den enskilda livsmedelshandeln att fortsätta. Härigenom torde även han- deln komma att domineras av ett rela- tivt litet antal stora organisationer, vil- ka i större utsträckning än hittills kan utgöra jämbördiga förhandlingsparter till de stora förädlingsindustrierna i jordbrukskooperativ regi och till övrig storindustri. En viss förskjutning i ba- lansen mellan parterna inom olika led kan sålunda väntas uppkomma. Endast relativt få detaljhandlare torde komma att stå helt utanför varje form av dylik frivillig samverkan med partihandeln i framtiden. Måhända får man även räk- na med att utländska handelsföretag inom livsmedelsbranschen så småning— om kommer ett etableras i Sverige. Framtidsutvecklingen inom partihall- deln med livsmedel torde komma att präglas av sortimentsbreddning, kon- centration till färre och större företag samt en fastare samverkan med detalj- handeln. Specialgrosshandeln kommer
sannolikt i framtiden att få sin andel ytterligare minskad. Inom partihandeln finns större möjligheter än inom detalj- handeln att mekanisera verksamheten, och här kommer inte minst rationalise— ringen av den fysiska distributionen (transporter, hantering etc.) via relativt få men stora centrala lager att möjlig- göra kostnadsbesparingar. Härtill med- verkar bl. a. centralisering av inköpen och bättre organisation av försäljningen. Det är också möjligt att åtminstone de stora handelsföretagen i ökad utsträck- ning kommer att föra egna varumärken. Härigenom övertar handelsföretagen en del av industrins försäljningsarbete och får även ett ökat incitament att påverka konsumentattityden för dessa varor. Å andra sidan kan man även räkna med att livsmedelsindustrin i framtiden kom— mer att ombesörja en del av handelns tidigare säljfrämjande åtgärder i sam- band med ökad förekomst också av in- dustrins egna nationella eller interna— tionella varumärken. Det är ävenledes troligt, att fabrikanter eller partihandel får överta ytterligare en del av det för- packningsarbete som detaljhandeln nu ombesörjer. Man kan sålunda vänta sig, att särskilt vissa färskvaror som grön- saker, frukt, kött etc. kommer att i ökad omfattning konsumentförpackas i cen- trala lager eller särskilda paketerings- centraler. På grund av de ökande kapi- talkraven vid startande av nya livsme- delsbutiker får man vidare räkna kre- ditfrågan såsom mera avgörande i fram- tiden. Detta kan ge ytterligare anled- ning till samverkan mellan detalj- och partihandel.
Utvecklingen inom detaljhandelssek- torn mot färre men större livsmedels- butiker, huvudsakligen baserade på självbetjäning, har under senare år in- tensifierats. Denna utveckling kan för— väntas ske i stegrat tempo, och det kan väl tänkas att Sverige i början av 1970-
talet inte har mycket mer än ca hälften av de ungefär 23000 livsmedelsbutiker som fanns 1963. Framför allt kommer de manuella butikerna att kraftigt mins- ka i antal, medan antalet självbetjänings- butiker, som år 1964 uppgick till över 7 000 st., beräknas öka ytterligare fram till 1975, även om många små SB—buti- ker kommer att nedläggas. Detta kom— mer att innebära. att den övervägande delen av livsmedelsförsäljningen i fram- tiden kommer att ske genom SB-butiker. En sådan radikal nedskärning av anta- let butiker päverkar givetvis konsumen- ternas köpvanor, inte minst genom att gångavstånden kommer att förlängas. Ur distributionssynpunkt kan dock hävdas, att de större enheterna inom både parti- och detaljhandeln kan möjliggöra ratio— nellare distribution av varorna från livsmedelsproducent till konsument. Härigenom kan de pågående kostnads- stegringarna åtminstone i någon mån motverkas. Den omfattande lägesservice som dagens detaljhandel ger kan härvid komma att väsentligt beskäras i fram— tiden. Å andra sidan kommer framtidens detaljhandel i och utanför shopping- centra att kunna erbjuda en utökad sor- timents- och kvalitetsservice. Sortimen- tet i många moderna allivsbutiker upp- gick 1964 till över 2 000 artiklar, varav bortåt 1 500 livsmedelsartiklar, medan man framdeles torde kunna räkna med ett ännu större sortiment i dessa butiker. Vid sidan härav kommer säkerligen även i fortsättningen en butikstyp, inriktad på ett begränsat varusortiment och be- gränsad service samt med priset som huvudsakligt konkurrensmedel, att spe- la en roll.
Eftersom varorna i princip skall sälja sig själva i SIS-butikerna, blir utform— ningen av förpackningarna av den stör- sta betydelse ur försäljningssynpunkt. Men även väl förpackade kvalitetsvaror kräver i detta stora sortiment olika slag
av utvidgad konsumentinformation för att påverka efterfrågan. Förpacknings- graden i livsmedelsbutikerna kommer att öka ytterligare, bl. a. genom den öka- de förpaketei'ingen även av färskvaror. I den mån distributionen kommer att präglas av större krav på butikernas inredning och sortiment, utvidgad ser- vice och högre förpackningsgrad, kom— mer dessa faktorer att ta i anspråk en ökad andel av det pris som konsumen- terna hetalar för varorna, såvida de re- sulterande kostnadsstegringarna ej kan neutraliseras genom rationaliseringsåt- gärder.
Man skulle kunna förvänta, att ovan- nämnda utveckling mot större och effek— tivare butiksenheter samt den ökande konkurrensen borde leda till lägre de- taljhandelsmarginaler. Emellertid kan man utgå ifrån att livsmedelshandeln såsom servicenäring även i framtiden till en del kommer att baseras på ma- nuella metoder, varför höjda lönekost- nader troligen endast delvis kan kom- penseras genom rationaliseringsätgär- der. I betydande utsträckning kan man dock räkna med en fortsatt substitution av lönekostnader med kapitalkostnader, särskilt i de stora butikerna. Sannolikt tillkommer nya kostnader bl. a. för ett ökande sortiment i större och bättre utrustade butiker. Med stigande inkoms- ter är det sannolikt att konsumenternas efterfrågan på detaljhandelns tjänster kommer att öka. Vid oförändrade real- priser på jordbruksprodukter skulle nu nämnda faktorer kunna resultera i sti- gande marginaler och därmed medföra en relativt lägre jordbrukarandel av konsumentpriset i framtiden. Efterfrå- gan är nämligen inte bara beroende av priset, och man kan därför räkna med att konsumenterna i framtiden i ännu större utsträckning än hittills kommer att vilja köpa kvalitet och »inbyggd hembiträdesservice» av olika slag. Mor-
gondagens, på självbetjäning baserade livsmedelshandel kommer att tillhan- dahålla en stor andel sådana tjänster som t. ex. ökade valmöjligheter i ett stort sortiment, kvalitet, butikshygien, »shop- pingatmosfär» etc.
I fråga om detaljhandelsandelen i livs- medelsutgifterna kan sålunda generellt konstateras, att framtidstendensen till väsentlig del beror på kostnadsutveck— lingen. Dels kan man räkna med att löneökningarna kommer att fortsätta, antingen direkt eller indirekt genom kortare arbetstid och andra löneför— måner. Dels kommer hyreskostnaderna att stiga i samband med att livsmedels— butikerna blir större och i ökande ut- sträckning lokaliseras i nya fastigheter i stället för som nu ofta är fallet i gamla mindre lokaler med låga hyror. Vidare ökar även de totala kapitalkostnaderna per butik som följd av att man måste investera i dyrare inredning, ökad kyl- och frysutrustning, större sortiment m. 111. Dessa kostnadsstegrande tenden- ser motverkas dock bl. a. av den stor- leksrationalisering, som krävs i moder- na butiker och som leder till ökad om- sättning per 1112 försäljningsyta och per anställd. Den ökade självbetjäningsgra— den för allt flera varor är en annan kostnadsreducerande faktor. Totaleffek— ten av dessa varandra motverkande fak- torer torde variera såväl mellan olika varugrupper som mellan olika storleks- klasser av livsmedelsbutiker. Med en fortsättning av hittillsvarande tenden— ser torde man ha anledning att räkna med en viss ytterligare höjning av den genomsnittliga procentuella detaljhan- delsmarginalen i livsmedelsbutikerna.
Beträffande några av de i undersök- ningen medtagna jordbruksvarorna får man även beakta det förhållandet att de, särskilt tidigare, varit lågmarginalvaror. Det kan tänkas, att detaljhandeln i fram- tiden i sin marginalsättning för vissa
produkter i större utsträckning än hit— tills tvingas att ta hänsyn till de speci- ella särkostnader (t.ex. kostnader för kylförvaring) som olika varor förorsa- kar. En marginalhöjning för ifrågava- rande jordbruksprodukter kommer un- der i övrigt oförändrade förhållanden givetvis att verka sänkande på jordbru- karandelen.
Vad angår partihandelsandelen finns många tecken som tyder på att den sär- skilt under senare år förmärkta tenden- sen till minskning kommer att fortsätta, åtminstone om man betraktar hela livs- medelssortimentet. Detta sammanhänger bl. a. med den utveckling mot allt stör- re inköps-(lager-)centraler som fortfa- rande pågår, varigenom särskilt hante- ringsarbetet kunnat mekaniseras i bety- dande grad. Vidare kan även transport- kostnaderna sänkas t. ex. genom att butiksstrukturen förändras på grund av att livsmedelsbutikerna blir större och färre. Utvecklingen av den framtida par- tihandelsandelen för jordbruksvaror är dock mera oviss bl. a. därför, att de nuvarande kostnaderna är svårbedöm- bara genom att den distribuerande par- tihandeln, särskilt för mejeri- och kött- varor samt även ägg, till betydande del omhänderhas av de jordbrukskoopera- tiva företagen i direkt anslutning till produktionen. Koncentrationen av bu- tiksstrukturen bör dock medföra möj- ligheter till en relativ reduktion av bl. a. transportkostnaderna. Dessutom är det troligt, att varuvägarna kommer att un— dergå viss förändring så att en större del av jordbruksvarorna än nu är fallet i framtiden kommer att distribueras ge- nom partihandelsföretag och lagercen— traler. Förmodlingen kommer partihan- delsandelen för livsmedel i framtiden att ytterligare minska något, men det är ej möjligt att ange något siffermässigt mått härpå.
B. F ramtidsutvecklingen inom livs— medelsindustrin
Den tidigare framställningen om livs— medelsindustrin visade att en betydan- de utveckling ägt rum under 1950-talet. Tyvärr saknas statistiskt material för senare år, men angående den förväntade framtidsutvccklingen kan man få en viss ledning av en undersökning som utförts av IUI1 för 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10 och 16). Denna räknade för åren 1959—65 med en ökning på 15 % av svensk livsmedelsindustris produktionsvolym, 5 % ökning av an- talet anställda och 10 % förbättring av produktionen per anställd (tabell 57) .
Prognosen räknade sålunda med en betydligt långsammare ökningstakt för livsmedelsindustrin än för hela indu- strin såväl beträffande produktionsvo- lymen som av produktionen per an- ställd. Av livsmedelsindustrins alla branscher är det bara för konservindu— strin som man räknat med en snabbare utveckling än för genomsnittet av hela den egentliga industrin, vilket bl. a. sammanhänger med branschens relativt låga utgångsläge. Branscher som kvarn— och margarinindustrin beräknades där- emot kunna höja produktionen per an- ställd mindre än genomsnittet för hela livsmedelsindustrin. Liksom under 1950- talet kan man räkna med en fortsatt strukturomvandling, inte minst inom charkuteriindustrin samt flera av ovan- nämnda branscher. Utvecklingen går här som inom de flesta andra närings- grenar mot större och färre enheter med ökad mekanisering och följaktligen större produktionsvolym och föräd- lingsvärde per anställd.
Det är uppenbart att livsmedelsindu- strins efterfrågan på jordbruksråvaror av olika typ och kvalitet påverkar jord-
1 Jan Wallander: Framtidsperspektiv för svensk industri, IUI, Sthlm 1962.
Tabell 57. Prognos över livsmedelsindustrins utveckling 1959—65 (1959 = 100) i %
Produktlonsvolym Antalet Prod. per 1959—65 per år anstallda anstalld Kvarnindustri .................... 104 (0,7) 100 104 Bageriindustri ................... 120 (3,1) 106 113 Sockerindustri ................... 98 (—0,3) 86 114 Choklad— o. konfektindustri ........ 121 (3,2) 107 113 Mejeriindustri .................... 110 (1,6) 98 112 Slakteriindustri .................. 111 (1,8) 107 104 Konservindustri .................. 187 (11,0) 125 150 Margarinindustri ................. 103 (0,5) 95 108 Hela livsmedelsindustrin .......... 115 (2,4) 105 110 Hela egentliga industrin ........... 136 (5,3) 113 120
Källa: Jan Wallander, Framtidsperspektiv för svensk industri, IUI, Stockholm 1962.
brukets inriktning. Industrin och han— deln har numera större möjligheter att aktivt påverka livsmedelskonsumtio- nens storlek och inriktning, som i sista hand bestämmer avsättningsmöjlighe- terna för jordbruket. Konkurrensen har medverkat till en utveckling av nya va- rianter av olika livsmedel med ökad be- arbetningsgrad och delvis baserade på nya tekniska metoder m. m. I USA säger man att bortåt hälften av antalet livsme- delsartiklar i butikerna tillkommit un- der de senaste 10 åren, även om dessa svarar för en relativt mindre del av om- sättningen. Nya eller förbättrade produk- ter blir ett vapen i kampen om kunden. Ofta kan det även vara fråga om t. ex. in- troduktion av mera »säljande» förpack- ningar av ny typ, smakvarianter av exi- sterande varor och andra produktinno- vationer.
Genom ovannämnda nya tekniska me- toder har man möjliggjort konsumtion under hela året av produkter som t. ex. grönsaker och här, Vilka eljest vore till- gängliga endast säsongmässigt. Resulta- tet har också blivit en efterfrågeökning hos jordbruket för sådana produkter. Ett annat varuområde, där ny teknik banat väg för nya varor, är cerealie- omrädet. Genom utveckling av nya, at- traktiva produkter som snabbgryn,
flingor, snabbak m. ni. har den nedåtgå- ende konsumtionstrenden för cerealie- konsumtionen troligtvis dämpats. Ju flera substitutionsmöjligheter, ju här- dare blir konkurrensen mellan olika va— ror och varuvarianter. Genom olika säljfrämjande åtgärder och skapande av ständigt nya produkter söker före- trädarna för varje varugrupp åtminsto- ne behålla sin position och om möjligt förbättra sin marknadsandel. De företag som inte kan tillhandahålla nya produk- ter kommer i den hårdnande konkur- rensen säkerligen att få svårare att be- hålla sin marknad.
Man kan utgå från att bl. a. produkt- oeh annat utvecklingsarbete kommer att kräva högre kostnader för forskning, testarbete m. m. Samtidigt torde livs— medelsindustrins riskkostnader komma att stiga, och tillsammans med andra faktorer bidrar dessa omständigheter till att råvarukostnaden (vid någorlun- da oförändrade realpriser på råvaran) framdeles torde komma att utgöra en minskande andel av livsmedelsindu— strins totalkostnader. Vidare torde ar— betskostnaderna, inom livsmedelsindu- strin i dess helhet liksom under 1950- talet på grund av dels löneutvecklingen, dels ökad bearb—etningsgrad, komma att öka sin andel av totalkostnaderna även
om olika rationaliseringsåtgärder sär- skilt inom vissa branscher delvis kan motverka denna utveckling. Om råvaru- kostnaderna undantas, utgjorde lönerna inom livsmedelsindustrin år 1960 över 30 % av övriga kostnader plus vinst. Bland övriga kostnader torde även kost— nader för kapital och emballage komma att uppvisa en relativ ökning i fram- tiden.
Den ovan skisseradc utvecklingen mot högre bearbetningsgrad går till stor del parallellt med ökad förpackningsgrad. En jämförelse med USA visar, att för— brukningen av förpackningsmaterial per person där är flera gånger så stor som i Sverige. Sålunda beräknas den to- tala förpackningsförbrukningen per per- son år 1963 i Sverige till ungefär 140 kr och i USA uppges den utgöra ca 600 kr. Eftersom förpackningsgraden i Sverige är relativt låg inom vissa varuområden, räknar man med en väsentlig ökning under 1960-talet. Denna utveckling ac- centueras vid ökad självbetjäning i livsmedelsbutikerna, för vilka en hög förpackningsgrad är en förutsättning. Även märkesvarusystemet beror härpå. Förpackningen minskar ofta svinnet, bevarar kvaliteten, minskar betjänings- tiden i butikerna, förmedlar varuinfor- mation etc.
Oavsett vilken konkurrens man i fram- tiden kan förvänta från importerade råvaror kan man dock utgå ifrån att svenska jordbruksvaror även framde- les kommer att utgöra huvudparten av livsmedelsindustrins råvaruinköp. I viss utsträckning är detta ett kvalitets- och sortproblem, som bl. a. sammanhänger med konsumenternas kvalitetsmedvetan- de och smakfordringar. Livsmedelsin- dustrin kan därför förväntas kräva mer specificerade råvarukvaliteter än i dag särskilt inom vissa varuområden. För att kunna garantera höga och jämna kvaliteter förutsätts en förbättrad kva-
litetskontroll av både råvaror och fär- digvaror. Detta kan leda till att industrin får ett ökat intresse av att mera direkt påverka råvaruproduktionen. Sannolikt kommer denna utveckling, även inom varuområden där industrin ej integre- rar, att medföra större krav på råvaru- producenterna bl.a. beträffande le've- rans av jämna och specificerade kvali- teter. Huruvida vertikal integration bak- åt från livsmedelsindustrin eller han- deln till råvaruledet kommer att få nå- gon väsentligt ökad utbredning är ovisst även vid en ändring av nu (1964) gäl- lande jordförvärvslag. Beträffande vissa produkter är det inte osannolikt att han- delsleden kommer att ytterligare inte- grera bakåt mot livsmedelsindustrin t. ex. beträffande vissa varuområden (bagerier och köttstyckningscentraler, sorteringsanläggningar för potatis, egna äggpackerier etc.). Dessutom är det möj- ligt att jordbrukskooperationen kommer att finna det önskvärt med ytterligare integration framåt inom vissa föräd- lingssektorer.
För livsmedelsindustrin i dess helhet skall i det följande något sägas om hur dess totala andel av detaljhandelspriser- na kan komma att utvecklas i framtiden. Som tidigare påvisats har råvarukostna- dernas genomsnittliga andel av salutill- verkningsvärdet visat en sjunkande ten- dens inom livsmedelsindustrin. Detta in- nebär ej att de absoluta råvaruk0stna- derna minskat utan är snarare ett ut- tryck för att livsmedelsindustrins totala öresmarginal stigit inom många varuom- råden, beroende på ökad förädlingsgrad och ökade faktorkostnader.
I flera fall har ökningen av faktor- kostnaderna inom livsmedelsindustrin motverkats av rationaliseringsåtgärder, varför prisstegringen per producerad enhet kunnat hållas nere. Att den totala förädlingsandelen trots detta kan för- väntas stiga ytterligare beror framför
allt på att konsumtionen i ökad utsträck- ning kommer att inriktas på mera hög- förädlade och förpackade varor samt även bl. a. på att en större andel jord- bruksråvaror torde komma att förädlas av livsmedelsindustrin. I förening med utveckling av nya produkter m. m. bi- drar detta till att den totala förädlings- och bearbetningsgraden av jordbruksva- rorna kommer att stiga, vilket medför en ökad insats av tjänster såväl kvanti- tativt som kvalitativt. Häri ingår även helt nya arbetsuppgifter, som antingen tillkommit eller övertagits från andra led. Som exempel kan nämnas förpack- ningsarbetet. Effekten härav på livsme- delsindustrins kostnader är tvåfaldig. Å ena sidan möjliggör användandet av konsumentförpackningar en ytterligare mekanisering av tillverkningen som är en förutsättning för massproduktion, vilket kan ha en sänkande effekt på en- hetskostnaderna. Å andra sidan tillkom- mer merkostnader för emballage, för- packningsmaskiner och inpackningsar- bete, som ofta mer än uppväger ovan- nämnda kostnadssänkande verkningar. Däremot kan yttre (förbättrad struk- tur) och inre rationaliseringsåtgärder verka sänkande på förädlingsandelen, såvida inte industrin ökar sina vinst— marginaler. Vad totalresultatet beträf- fande förädlingsandelen blir på längre sikt av dessa varandra motverkande krafter är svårt att värdera, men många skäl talar för att förädlingsandelen för livsmedel på det hela taget kommer att öka under kommande år, även om ut- vecklingen blir olikartad för resp. bran- scher inom livsmedelsindustrin (vid oförändrade realpriser på jordbruksrå- varorna).
C. Jordbrukarandelens utveckling
I den tidigare framställningen har jord- brukarandelar kalkylerats för olika pro-
dukter och även i genomsnitt för de vik- tigare svenska jordbruksvarorna. Vidare har detaljhandels- och partihandelsan- delen fått en viss belysning i framställ- ningen om livsmedelshandelns margi- naler, medan däremot förädlingsande- lens storlek inte kunnat anges på annat sätt än som en delvis osäker restpost. Med hänsyn till det nära sambandet bl. a. mellan förädling och partihandel t.ex. inom den jordbrukskooperativa sektorn torde det för närvarande vara ogörligt att på grundval av existerande data exakt fastställa en genomsnittlig förädlings- eller partihandelsandel för samtliga jordbruksprodukter. Däremot kan man ungefärligt beräkna de nuva- rande andelarna för respektive led för några viktigare jordbruksvaror och även beträffande den inbördes utvecklingen av respektive andelar under senare år. Sålunda finns vissa genomsnittsvärden för detaljhandelsandelen för flera jord— bruksvaror för vilka jordbrukarande- len beräknats. Partihandelsandelen är inte lika känd eller entydig, bl. a. där- för att såväl den insamlande som distri- buerande partihandelsfunktionen även i viss mån utförs av livsmedelsindu- strierna och därför att den är så varie- rande till omfattning och karaktär.
Beträffande detaljhandelsandelen fö- religger en omfattande undersökning av pris- och kartellnämnden avseende pris- och marginalförhållanden i maj 1961. Enligt denna uppgick, såsom tidigare nämnts, den genomsnittliga detaljhan- delsmarginalen för det undersökta sor— timentet (ca 50 livsmedelsvaror) till ungefär 19 %.
På grundval av siffermaterialet i den- na undersökning har en beräkning gjorts av den genomsnittliga detaljhan- delsandelen (exkl. allmän varuskatt) för de varugrupper som ingår i här föreliggande utredning. Denna återges i tabell 58, i vilken till jämförelse in-
Tabell 58. De olika ledens andelar av konsumtionsvärdet, maj 1961
Procentuell fördelning
Totalt . Förädlings- konsumtions- Detaljhan- och partihan- värde J ordbrukar- delsandel1 delsan del (mil' kr) andel II (exkl. varu— (inkl u _ (kol. 1) (exkl. varu- skatt och sam-hum; ' skatt) (kol. 2) kundrabat- _g ter) (kol 3) 100— (kol. 2 ' + kol. 3)
Mjöl ............................. 185,1 51 15 34 Förädl. mjölprodukter ............. 1 419,0 17 23 60 Potatisa .......................... 228,5 44 282 28 Socker ........................... 284,6 42 13 45 K-mjölk .......................... 712,4 65 11 24 Grädde ........................... 230,8 63 11 26 Smör ............................ 376,5 71 10 19 Ost .............................. 307,6 49 25 26 A ............................. 296,4 69 16 15 Kött, fläsk och charkuterivaror . . . . 2 314,0 60 21 19
Totalt 6 354,9 50 19 31
1 Pris- och kartellfrågor 4/5 1963. De värden för detaljhandelns procentmarginaler som åter- finns i tabell 53 i distributionsgruppens undersökning har i ovanstående tabell justerats med hänsyn till allmän varuskatt. 2 Öresmarginalerna är tämligen fasta, varför procentmarginalerna varierar kraftigt med väx- ande odlarpriser.
tagits de av arbetsgruppen framräknade jordbrukarandelarna samt den därefter uppkommande restposten, som antagits motsvara den sammanlagda förädlings- och partihandelsandelen. Det bör fram- hållas att värdena i tabellen bör tolkas med viss försiktighet, enär materialet hämtats från två skilda undersökningar, vilket beror på att annat grundmaterial ej gått att erhålla.
Totalt skulle man då erhålla följande approximativa uppdelning av det sam- lade konsumtionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt) 1961:
Jordbrukarandel 50 % Förädlings- och distribu- tion sande]:
förädlings- och partihan- .......... 31 % . 19 %
delsandel detaljhandelsandel 50 %
Sammanfattningsvis kan sägas att jordbrukarandelens framtida utveckling genomsnittligt sett samt för de enskilda produkterna beror på följande faktorer, nämligen: 1) jordbrukarprisernas ut- veckling; 2) volymen tjänster per varu- enhet från livsmedelsindustri och han- del; 3) priset på sistnämnda tjänster och övriga faktorkostnader inom förädling och distribution samt 4) konsumtions- förskjutningarna.
Under förutsättning av oförändrade realpriser på jordbruksprodukter kan följande sägas om de tre andra faktorer- nas inverkan.
Många skäl talar för att den hittills- varande ökningen av andelen tjänster från Livsmedelsindustri och handel kom— mer att fortsätta, vilket sålunda vid oför- ändrade r-ealpriser på jordbruksproduk- ter skulle medföra en minskande jord- brukarandel.
Hur priset på dessa tjänster kommer
att utvecklas beror på i vilken utsträck- ning framtida produktivitetshöjande ra- tionaliseringsåtgärder inom förädlings- och distributionsleden kan motverka en förväntad ökning av faktorkostnaderna. Ilärvidlag torde inte minst lönekostna— dernas utveckling inom förädlings- och handelsleden vara av väsentlig betydelse såväl för jordbrukarandelens storlek som för livsmedelsprisernas nivå.
Vad slutligen beträffar den väntade fortsatta konsumtionsförskjutningen mot varor med högre hearbetnings—, föräd- lings- och paketeringsgrad kommer den- na förändring att innebära sjunkande jordbrukarandel även vid i övrigt oför- ändrade förhållanden för de andra fak- torerna.
Som tidigare framhållits är det sanno- likt att de totala kostnadsökningarna inom livsmedelsindustrin trots en för- väntad betydande produktivitetsförbätt- ring kommer att bli så stora, att föräd- lingens genomsnittliga andel i livsme- delsutgifterna kommer att öka.
Beträffande den genomsnittliga totala handelsandelen för hela livsmedelssorti— mentet kommer, som tidigare närmare berörts, utvecklingen att bestämmas av varandra i viss mån motverkande fak- torer, vilkas relativa betydelse det f. n. är svårt att mera bestämt uttala sig om. Sannolikheten talar dock för att den genomsnittliga handelsandelen för livs- medel från egentliga jordbruksproduk- ter kommer att öka något. Beträffande utvecklingen sedan 1950 av de olika le- dens andelar för ifrågavarande produk- ter hänvisas till framställningen i kap. IV: D.
Vidare är det troligt att den kvantita- tiva livsmedelskonsumtionen per capita kommer att öka relativt litet under det närmaste decenniet för sådana varor där svenska jordbruksprodukter utgör pri- mär råvara. Landets totala livsmedels- förbrukning torde dock öka som en följd
av befolkningstillväxten, vilken mellan 1962 och 1975 uppskattats till ca 10 %. Värd-emässigt torde emellertid konsum- tionsökningen bli större.
Enligt alla prognoser kommer de dis- ponibla per capita-inkomsterna att öka betydligt i framtiden. Hittillsvarande er- farenheter visar dock, att endast en begränsad del av inkomstökningen an- vänds till ökad livsmedelskonsumtion. Under förutsättning av en liknande ök- ning av förädlings- och bearbetnings- graden och volymen tjänster och sam- ma realprisutveckling i de olika leden, som under 1950-talet, skulle man genom en trendmässig framskrivning av den totala genomsnittliga jordbrukarande- lens utveckling från tidsperioden 1950 —61 komma fram till att jordbrukaran- delen omkring år 1975 skulle uppgå till ungefär 40 % av konsumtionsutgifterna för livsmedel från berörda jordbruks- varor (exkl. indirekta skatter). Detta skulle betyda att den andel av livsme- delsutgifterna från sagda varor som di- rekt tillfaller jordbrukarna reduceras med ytterligare ca 8 procentenheter mel- lan 1962 och 1975, även om denna minsk- ning lika litet som hittills kommer att följa ett jämnt förlopp år från år. Man kan även räkna med betydande olikheter i utvecklingen för olika jordbruksvaror.
En dylik minskning av jordbrukaran- delen förutsätter att den allmänna eko- nomiska utvecklingen fortskrider enligt liknande riktlinjer som efter 1950 och att de faktorer, som påverkat jordbrukar- andelen under den undersökta perioden, verkar med motsvarande styrka som hittills (jfr kap. IV:F). Emellertid är det klart att många förändringar kan inträffa härvidlag, som medför ett an- nat förlopp. Så kan t. ex. konkurrensen från motsvarande importerade livsme- del öka och dessas andel av hela livs— medelskonsumtionen sålunda stiga ut- över nuvarande nivå. I så fall skulle,
om ovan antagna förhållanden i övrigt gör sig gällande, det svenska jordbru- kets andel av de totala inhemska mat— utgifterna komma att minska ytterligare. Om man å andra sidan erhåller star- kare prisstegringar i producentledet än som ovan i första hand antagits, kom- mer nedgången i jordbrukarandelen att motverkas.
Antagandet om jordbrukarandelens fortsatta minskning bekräftas bl. a. av utvecklingen i USA och Kanada där den i början av 1960—talet uppgick till ca 40 % eller ungefär samma nivå som här antagits för Sveriges del är 1975. En direkt jämförelse är dock komplicerad, beroende på olika beräkningsmetodik och annat statistiskt underlag.
D. Efekten på jordbruket för framtiden
En sjunkande jordbrukarandel bör ej betraktas som en i och för sig nega- tiv omständighet för det svenska jord- bruket. Den är snarare en indikator på ett typiskt skeende vid stigande levnads- standard, ökad specialisering och ar- betsfördelning i massproduktionens tidevarv. I ett progressivt västerländskt samhälle med hög materiell standard kräVS en ökande förädlings-, bearbet- nings- och förpackningsgrad samt in- sats av en mångfald tjänster (bl. a. sälj- främjande åtgärder) för en given kvan- titet jordbruksråvaror. En ökad insats av tjänster från förädlingsindustrins och distributionens sida kan t. o. m. i en del fall vara en förutsättning för att inte efterfrågan på vissa jordbruksråvaror skall sjunka.
Det torde emellertid finnas ett »op- timum» för insatsen av olika tjänster, vilket är olika för olika varor och som kan vara svårt att fastställa. I sista hand bestäms detta optimum av konsumen- ternas behov och de varierande pri- ser de är villiga att betala för respek-
tive livsmedel och däri inbyggda tjäns- ter. överskrids detta optimum för en given produkt, kan konsumtionen lätt inriktas på konkurrerande inhemska eller importerade varor. En för liten insats av tjänster kan å andra sidan göra en viss vara så föga attraktiv, att efter- frågan minskar trots ett mycket förmån- ligt pris. Ständigt nya livsmedelsvarian- ter förändrar successivt efterfråge- mönstret, varvid livsmedelsindustrin ofta tar de största riskerna och därför kräver en relativt hög riskersättning. Så länge levnadsstandarden stiger och konsumenterna ökar sina livsmedelsut- gifter är det troligt att åtminstone någon del av denna utgiftsökning går till jord- brukarna även om större delen tillfaller förädlings- och distributionsleden. Om det däremot inträffar en stagnation i inkomstutveeklingen, kan denna tänkas medföra ett ökat tryck på jordbrukar- priserna, bl. a. därigenom att konsumen- terna åtminstone i första hand torde vara obenägna att anpassa sig till en sådan lägre standard som en minskad insats av tjänster skulle förutsätta. Efter- som inkomstelasticiteten är relativt hög för tjänster, skulle dock efterfrågan på ytterligare tjänster sannolikt avta vid en dylik utveckling.
Även vid stigande inkomster kan det tänkas uppstå avsättningssvårigheter för svenska jordbruksprodukter. Om näm- ligen realpriserna för tjänster ökar så, att konsumenterna får betala betydligt mer för samma volym tjänster och jord- bruksprodukter än tidigare, kan det hän- da, att den totala konsumtionsvolymen per capita av svenska livsmedel t. o. ni. skulle kunna minska. Konsumtionen kan härvid komma att mera inriktas på rela- tivt billigare livsmedel, såvida inte pri- serna på svenska jordbruksråvaror kan reduceras i motsvarande grad, som pri- serna på tjänster ökar. Befolknings- ökningen torde dock även i ett dylikt
läge delvis komma att motverka följder- na för jordbruket av en sådan utveck- ling.
Det bör avslutningsvis understrykas, att en fortsatt minskning av jordbrukar- andelen inte i och för sig behöver inne- bära en försämring av jordbrukarnas ekonomiska ställning. Jordbrukarande- lens utveckling är nämligen, som tidi-
gare nämnts, beroende av en rad fakto- rer, av vilka endast vissa kan få ogynn- samma verkningar på jordbrukets av- sättnings- och prisförhållanden. Jord- brukarnas ekonomiska läge är dessutom, förutom av prisutvecklingen på försålda produkter, bl. a. beroende av produk- tionsmedelspriser samt jordbruksföreta- gens rationaliseringsgrad.
BILAGA A
Vetemjöl 1950—61
Sifferspeeifikation till diagrammen 8—23 i kapitel IV: D
Konsument- Jordbrukar- Jordbrukarandel i förh. pris öre/kg Kvarn- pris öre/kg Kvarn- till konsumentpris exkl. , . varuskatt År Inkl. Exkl. __an Kal- År Pm" ore/kg Fak- andel varu- varu- tiskt kyle- I II skatt skatt rat 1950 67 53 41 34 1950 79 61 51 51 78 58 48 39 51 74 62 50 52 97 71 62 52 52 73 64 54 53 105 78 67 59 53 74 64 56 54 102 76 59 55 54 74 58 54 55 100 72 57 53 55 72 57 53 56 100 71 56 51 56 71 55 51 57 104 75 54 51 57 72 52 49 58 101 74 55 49 58 73 54 48 59 98 75 58 51 59 77 59 52 1960 102 98 78 61 56 1960 80 62 57 61 110 106 80 59 55 61 76 56 52 Konsumtionsvärde öre/kg för mjöl och förädlade mjölprodukter M'öl Förädlade mjölprodukter Förädlade ] Respektive årsfördelning mjölprodukter Oförändrad Konsumtionsvärde Konsumtio nsvärde IFÄZäålåsål-å? År ore/kg Kalkylerat ore/kg Kilkylå— ning 1950—52) jordbru- r; 1151- ' . kar ris . ru _ar- Konsumtions- mkl. exkl. p inkl. exkl. pris värde öre /k varusk. varusk. varusk. varusk. exkl. varu så 1950 67 34 148 34 152 51 78 39 178 39 176 52 97 52 210 48 208 53 104 59 219 55 213 54 102 55 222 51 212 55 100 53 234 52 218 56 100 51 257 51 232 57 104 51 &? 271 52 240 58 101 491 Ej 292 53 252 59 98 51 304 55 255 1960 102 98 56 335 321 58 282 61 110 297
Mjöl och bröd: samtliga varor
Oförändrad förädlings— Vägning med respektive års fördelning grad ( medelf ördelning 1 950—52,) År Konsumtionsvärde öre /kg Kalkylerat .lordbrukm andel II Konsumtionsvärde . . l forh. till konsum- .. jordbrukarpris t' .. , ore/kg . .. lonsvarde exkl. , _ inkl. exkl. ore [kg varuska t t exkl. varuskatt varusk. varusk. 1 950 1 1 7 33 29 119 51 139 39 28 138 52 1 67 50 30 165 53 1 78 56 31 1 71 54 1 80 52 29 1 70 55 189 51 27 1 72 56 206 51 25 1 81 57 217 52 24 187 58 229 50 22 194 59 236 53 22 1 95 1960 267 256 57 22 213 61 282 270 56 21 225 M atpolall's Ko nsumentprls ore/ kg Partipris J ordbrukar- J ordbrukarandel i förh. År . Sthlm pris till konsumentpris lnkl. exkl. .. .. v aru sk. varusk. ore/kg ore / kg exkl. varuskatt 1950 28 21 16 59 51 35 26 22 65 52 37 26 19 53 53 37 22 16 45 54 40 25 20 52 55 46 34 29 66 56 48 30 22 48 57 39 22 16 43 58 52 36 30 60 59 58 40 34 61 1 960 55 53 31 25 48 61 52 50 27 21 44
Socker
År
Konsulnentpris öre/kg
Medel- parti—
J ordbrukarpris öre/kg
J ordbrukarandel i förhål- lande till konsumentpris
exkl. varuskatt
exkl. ind. skatt
inkl. ind. skatt1
Köp] Faktiskt
Kalkylerat
I II
1950 84 69 42 50 51 106 88 47 44 52 123 99 57 46 53 125 96 55 44 54 120 92 54 45 55 121 92 54 45 56 127 102 58 52 46 41 57 135 103 59 54 44 40 58 147 129 97 54 50 42 39 59 142 122 95 58 51 48 42 1960 149 123 95 56 52 46 42 61 144 118 93 52 50 44 42 1 Sockerskatt 20 öre/kg fr. o. m. 1958 och allm. varuskatt 4 % på konsumentpriset fr. o. m. 1960. Mejerivaror: k—miölk och grädde K-mjölk öre/kg Grädde omräkn. till helmjölk öre/kg År Konsumentpris Jordbrukarpris Konsumentpris Jordbrukarpris Inkl. Exkl. . Kalk le- Inkl. Exkl. . Kalkyle- varusk. varusk. Faktiskt rag varusk. varusk. Faktlskt rat 1950 34 24 23 52 30 36 51 38 26 24 57 32 39 52 41 29 25 59 36 40 53 42 29 26 58 36 39 54 42 30 25 59 37 39 55 48 31 29 62 38 41 56 56 34 37 65 43 43 57 59 34 38 67 43 44 58 69 32 45 69 41 45 59 70 35 46 69 44 44 1960 74 71 36 47 73 70 46 45 61 77 36 48 74 71 46 45
Mejerivaror: smör och ost
Smör öre/kg Ost öre/kg
År Konsumentpris Jordbrukarpris Konsumentpris Jordbrukarpris Inkl. Exkl. . Kalkyle- Inkl. Exkl. _ . Kalkyle-
varusk. varusk. Faktlskt rat varusk. varusk. Faktiskt rat
560 658 424 345 257 202
51 645 713 497 417 280 256 52 669 783 506 504 311 309 53 688 793 523 558 313 328 54 690 810 525 560 321 321 55 709 844 526 568 331 330 56 762 951 574 612 375 345 57 729 929 544 635 370 344 58 605 878 418 667 344 355 59 641 959 450 683 371 360 1960 665 638 985 444 736 707 389 359
61 709 681 988 480 752 722 387 357
Jordbrukarandelar för samtliga mejerivaror
Konsumentpris exkl. allm. varuskatt = 100
K-mjölk Grädde Smör Ost År Jordbrukarandel Jordbrukarandel J ordbrukarandel Jordbrukaran del I II I II I II I II 1950 70 66 57 70 118 76 75 59 51 67 64 56 68 111 77 67 61 52 69 61 61 67 117 76 62 61 53 70 61 62 67 115 76 56 59 54 71 61 63 66 117 76 57 57 55 64 62 61 66 119 74 58 58 56 61 66 66 66 125 75 61 56 57 57 65 64 66 127 75 58 54 58 47 66 59 65 145 69 52 53 59 50 66 64 65 150 70 54 53 1960 50 65 65 64 154 70 55 51 61 48 65 65 63 145 71 54 49
Mejerivaror 1950—61 (k-mjölk, grädde, smör och ost)
1 Konsumentpris exkl. allm. varuskatt = 100.
År Konsumtionsvärde öre/kg J ordbrukarpris öre/kg Jordbrukarandel1 Inkl. varusk. Exkl. varusk. Faktiskt Kalkylerat I II 1 950 80 70 55 88 69 51 86 71 60 83 69 52 93 78 62 84 67 53 95 78 64 83 67 54 94 78 62 84 66 55 97 79 64 81 66 56 103 82 69 80 67 57 102 77 67 75 65 58 1 11 81 71 73 64 59 1 13 87 73 77 64 1960 119 115 89 73 78 63 61 123 1 1 8 87 74 74 63 1 Konsumtionsvärde exkl. allm. varuskatt = 100. Ägg År Konsumentprls ore/ kg J ordbrukar- Jordbrukar- Inkl. varusk. Exkl. varusk. pl'lS ore/ kg andel
1 950 341 259 76
51 390 292 75 52 425 31 5 74 53 419 306 73 54 405 291 72 55 41 9 303 72 56 443 320 72 57 439 31 2 71 58 437 307 70 59 427 290 68 1960 460 442 308 70
61 495 475 329 69
Kött, fläsk och charkuterivaror 1950—62
Konsumtionsvärde öre/kg1 Partipris Jordbrukarpris1 Jordbrukarandel” Är en]. SS:s
Inkl. varusk. Exkl. varusk. $$$, Faktiskt Kalkylerat I II 1950 339 227 246 211 73 62 51 394 260 276 244 70 62 52 476 318 332 301 70 63 53 489 339 346 319 71 65 54 480 331 336 310 70 65 55 515 358 362 336 70 65 56 591 413 410 391 69 66 57 591 405 404 383 68 65 58 608 407 401 385 66 63 59 623 417 412 392 66 63 1960 684 657 434 422 410 64 62 61 721 692 439 439 414 63 60 62 768 722 440 434 414 60 57
1 Medelvärden för ett 100—kg sortiment kött, fläsk och charkuterivaror. Parti- och jordbru- karpriser avser kött- och fläskinnehållet i ifrågavarande sortiment. * Konsumtionsvärde exkl. allm. varuskatt = 100. Anm.: Särskilt i vad avser åren 1950—57 kan verkställda approximationer och fullständig- heter i primärmaterialet ha påverkat beräkningarna.
BILAGA B
Metodik för att analysera jordbrukarandelens förändringar (IV:F)
I . Metodik
A. Grundvariabler
Per produkt eller varugrupp v —— Värden p _— priser q _ kvantiterer
B. Subscripts
k _ konsumentledet ]" — jordbrukarledet m—— förädlings- och distributions—
ledet 0 — år 1950 1 — år 1961
C. Förändringskomponenter
Ökning eller minskning 1950—61 i agg- regat över hela varuområdet (sid. 146
0. f.)
Föräd- Kon- Jord- hngs' och su" bru" distri- ment- kar— b ledet ledet .u' tlons- ledet Värdefaktorn ....... V,; V,- Vm Prisfaktorn ......... Pk PJ- Pm Kvantitetsfaktorn... Q,, Q,- Q",
D. Prisindextal
År 1961 med 1950 som bas (: 100) I k —- prisindex i konsumentledet I,- -— » ijordbrukarledet Im _— » i förädlings- och distributionsledet
E. Ekvationer Vk = 2 Pkiqki —— Z PkOQko (la) V,- = 2 man _ Z PjOQjo (lb)
Vm = Vk — V,— (1c) Pk = 2 Pk171k _— Z Pleo-(lk (23) P,- = 2 ;),—15,- — Z Pio—iii (2b) Pm = Pk — Pi (2c) Qk = Vk — Pk (3a) Q, — V]- _ P, (3b) Qm — Vm _Pm (30)
där symbolerna åk och 71,- har följande betydelse:
f_lk = medelkvantiteten 1950—52 i kon- sumentledet
5,- = medelkvantiteten 1950—52 i jord- brukarledet
Ekvationerna 321 och SD kan skrivas i följande form
Qk = 2 Pkl (ill.-1 =— äk) — = ): PRO (Qko — qk)
(33)
Qi = Epil ('In = fil) _ _ (3b) — Z PjO (q,-o —— qi)
De sista termerna i dessa båda uttryck kan i allmänhet försummas och är = 0 om ök = (II.-0 resp. (Y,- : qjo. Kvanti— tetskomponenten är således lika med summan av de enskilda varugruppernas kvantitetsförändringar vägda med slut— årets priser.
I 2 PRIQk k _ _
Ij—
Im = 100 Unik—%!, (4c) PkO'Zk — 2 lo,—oa,-
Ekvationerna 4a och 4b kan omskrivas enligt följande:
& w Pko (43)
wk
Ik = 100
II. Kalkylutfall
EE ,,, Pio
ij
där vägningstalen definieras
' (4b) lj = 100
W]: = PkOQk wj = Pjoäj
Ekvationen 4c kan uttryckas i termer av Ik OCh Ii
vilken ekvation kan omskrivas i följan- de form:
Ikak=IiZwi+ Imzwm (5) därZwm=2wk—ij
Enligt ekvation 5 kan alltså prisindex i konsumentledet betraktas som ett vägt medeltal av prisindices i jordbrukarledet och i förädlings— och distributionsledet.
Ekv. nr Data från (ifrån av- tabeller Kalkylutiall (siffror avser milj. kr) Anm snitt IzE) 1 kap. IV 1 a nr 43 V,; = 6 360—3 241 = 3 119 1 b " 45 V, ' = 3 170—1 863 = 1 307 1 0 V,, = Vk—V, = 3 119—1 307 = 1 812 2 a " 48 P,: = 5 797—3 219 = 2 578 2 b ” 49 P, = 3 003—1 837 = 1 166 2 c P,,' = Pk—P, = 2 578—1 166 = 1 412 3 & Q,, = V;,——P,c = 3 119—2 578 = 541 3 b Q, = V, _P, = 1 307—1 166 = 141 4 a _ 5 797 _ Under perioden 1950—61 steg Ik _ 3 219.100 _ 180 således priserna i konsu- mentledet på livsmedel från egentliga jordbruksproduk- ter med 80 % 4 b _ _ 3 003 _ Under samma period steg pri- ]! _ 1 837.100 _ 163 serna till jordbrukarna med 63 % 4 o I __ 5 797—3 003 _ 202 Prisstegringen i förädlings- m _ 3_219_—1_8_3_7 _ ochhandelsledenundersam- ma period var 102 %. ' Kuala L. ;; ; kl.. -1 STOCKHOLi—ll W"
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965
1. Transportekonomlsk forskning 1 Norden. 8. 11211ka mellomriksveger mellom Norge og Sve- . :e.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)
J ustitiedepartementet
Sammanställning av remisyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i för- slaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3. 4 och 5 i försla et till re eringsiorm. [3]
Rättegång-flutit». [18
Godtrosförviirv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äkten-
skap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dlspaseh. Ansvarsbestammelser m. m. [1 Dagstidningamas ekonomiska villkor. [22]
Ändringar i ensittarlagen m. m. [26]
Utrikesdepartementet Sveriges sjötemitorium. [1]
Socialdepartementet
TandvArdsförsiikring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfyslologi. [24]
Kommunikationsdepartementet
Skånes och Hallands vattenförsör ning. [8] Friluftslivet i Sveri e. Del II. uftslivet i sam- hällsplaneringen. [ 9] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfragor. Organisations- och finansierings- frAgor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige 11. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrågor. [21]
Finansdepartementet
Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23]
Ecklesiastlkdepartementet
Antikvitetskollegiet. [10] 1963 m universitets- och högskolekommitté 1. Ut- byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise- ring och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden av uni- versitet och högskolor. Lokalisering och kostna- der II. Specialutredningsr. [12] De svenska utlandsiörsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studie- planer för lärarutbildning. [25]
J ordbruksdepartementet
Ny jordförviirvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord- bruksprodukternas distributions- och marginalför- hållanden. [27]
Inrikesdepartementet
Ommdeltialkommunala självstyrelsens lokala förank- r g.
Praktik- och feriearbetsförmedllng. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9]
5 ,; -.