SOU 1965:69

Om upphandling av försvarsmateriel

N 4-0 ('?

oå (-

- CDL"

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 69 vrf-' gi,

Försvarsdepartementet _ A _, i [lås > ': Qj?!)

OM UPPHANDLING AV F ÖRSVARSMATERIEL

Stockholm 1965

13. 14.

15.

16. 17.

18.

19.

. Utbyggnaden av universitet och

2. Kontraktsformer

Liksom i ett flertal andra länder är en icke oväsentlig del av försvarsmateriel- industrien i Storbritannien sedan myc- ket lång tid tillbaka i samhällets ägo. Detta gäller framför allt skeppsvarv och ammunitionsfabriker men även anlägg- ningar för tillverkningen av handvapen, artilleripjäser och vissa pansarfordon.

Flygplan-, robot- och elektroniktill-

• Sida 13
•  Original

verkningen ligger till allt övervägande del i privata händer, vilket medfört att flygministeriet måst skapa en omfattan- de kontrakts- och inköpsavdelning, som fått allt större omfattning och betydelse efterhand som inköpen till försvaret av dessa materielslag totalt och proportio- nellt ökat. Samhället äger visserligen en del byggnader och även verktyg och an- nan utrustning inom flyg- och robot- industrierna, men detta samhällsägande är av underordnad betydelse. Vanligtvis hyr ifrågavarande industri de samhälls- ägda byggnaderna och den samhällsäg- da utrustningen, varför staten endast får en indirekt kontroll på utnyttjning- en. Att samhället äger vissa delar av flygplan- och robotindustrierna har samband med den nödtvungna snabba utbyggnaden av dessa industrier under andra världskriget och koreakriget.

Liksom i Sverige finns det i Storbri- tannien en upphandlingsförordning, (Standard Conditions of Government Contracts for Stores Purchases). Den skiljer sig dock ganska väsentligt från den svenska genom att den är mer in- riktad på detaljangivelser av vad som skall fastställas i kontrakt med en leve- rantör.

Den brittiska upphandlingsförord- ningen har två huvudavdelningar. Den första delen, vars samtliga paragrafer måste ingå i alla kontrakt, omfattar mer generella kontraktsformuleringar me- dan den andra delen ger alternativa bestämmelser för tillämpning i det en- skilda fallet. Ur den andra delen an- vändes således endast de paragrafer, som skall äga tillämpning i ifrågava- rande kontrakt.

Vid sidan av första och andra delen av upphandlingsförordningens stan- dardbestämmelser (Standard Condi- tions) har det efter hand även vuxit fram ett antal speciella bestämmelser (Special Conditions), som finns upp-

tryckta på särskilda formulär. Dessa speciella bestämmelser avser patent, copyright, speciella prisvariationsklau- suler etc.

Man försöker i största möjliga ut- sträckning upphandla under konkur- rensförhållanden genom anbudsförfa- rande. Då så kan ske träffas överens- kommelse enligt ett normalt anbuds- kontrakt till fast pris. De varor som upphandlas på detta sätt är i allt vä- sentligt standard- och katalogvaror el- ler speciella artiklar där det dock finns ett så stort antal leverantörer att man måste förutsätta att marknadshushåll- ning föreligger.

Utvecklingen på det militära områ- det har emellertid i Storbritannien, lik- som på andra håll i världen, gått där- hän, att allt fler militärförnödenheter ej kan upphandlas under fri konkur- rens. Nya produkter måste utvecklas och koncentrationen och specialisering- en inom försvarsindustrin har lett till en markant begränsning i konkurrens- förhållandena. Anbudsförfarandet kan därför ej tillämpas när det gäller mer väsentliga utvecklings- och produk- tionsobjekt.

I stället för anbudsförfarande måste ett förhandlingsförfarande äga rum. Den kontraktsform som utnyttjats mest i samband med ett förhandlingsförfa- rande är kostnadskontrakt (bok och räkning). Vanligtvis har det varit fråga om kostnadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna. Erfarenheterna av denna kontraktsform har varit synner- ligen negativa i Storbritannien. Leve- rantören/producenten, som erhåller full täckning av kostnaderna och därtill en fastställd procentuell vinst på dessa, har ej något ekonomiskt incitament till kost- nadsbesparingar. Genom att totala vinstbeloppet blir högre ju större kost- naderna år går incitamentet i mot— satt riktning. Utvecklings- och produk-

• Sida 14
•  Original

tionsarbete som utförts enligt denna kontraktsform har visat sig bli kostsamt även om de beställande myndigheterna har rätt till insyn i kostnader och vinst.

Man har därför på senare tid i viss utsträckning även sökt tillämpa kost- nadskontrakt med fast vinstbelopp för att åtminstone skapa något incitament för leverantören att hålla kostnaderna nere. Även i denna kontraktsform er- håller visserligen leverantören full täck- ning för sina kostnader, men om kost- naderna blir högre än de förkalkylera- de, ändras ej vinstbeloppet. I ett sådant fall minskas således leverantörens pro- centuella vinst. Om kostnaderna blir mindre än de förkalkylerade utgår än- dock samma vinstersättning till leve- rantören. I ett sådant fall ökar leveran- törens procentuella vinst, men totalkost- naderna för beställaren sjunker.

De generella erfarenheterna av båda dessa typer av kostnadskontrakt i Stor- britannien är emellertid sådana, att man i allt större utsträckning, även då kon- kurrensen är begränsad eller helt sak- nas, försöker sluta förhandlingskon- trakt till fast pris. Fast-pris-kontrakt användes företrädesvis vid överenskom- melse om produktion av hårdvaror, men även i viss utsträckning vid strängt specificerade forsknings- och utveck- lingsuppdrag. Man har således försökt begränsa användningen av kostnads- kontrakt till i princip mer omfattande forsknings- och utvecklingsuppgifter, även om man ibland fortfarande tving- ats lägga ut hårdvaruproduktion enligt denna kontraktsform.

Någon kontraktsfilosofi i egentlig mening har ej utvecklats i Storbritan- nien. Den enda lösning på kontraktom- rådet, som man funnit för att skapa ekonomiska incitament för leverantö- ren, när det visat sig att kostnadskon- trakten ger alltför höga kostnader, är fast-pris-kontrakt. Denna kontrakts-

form ger visserligen tillfredsställande ekonomiska incitament för leverantö- ren, men riskerna för övervinster torde vara uppenbara, vilket även visat sig i den s k ferranti-affären. Man har i Stor- britannien ej heller tillämpat tillväga- gångssättet att i ett fast-pris-kontrakt införa en klausul om maximerad pro- centuell vinst på kostnaderna. Hade en sådan klausul intagits i kontraktet med Ferranti Ltd hade denna skandal und- vikits.

3. Upphandlingsjörfarande

Då inköpsanmodan inkommer till flyg- ministeriets inköpsavdelning (Contracts Division), hänskjutes denna till den un- deravdelning som handlägger kontrakt och inköp av den art som inköpsanmo- dan omfattar. Inom denna underavdel- ning finns merkantila experter på spe- cificerade områden.

Det flesta antalet upphandlingar sker genom anbudsförfarande. Öppen annon- sering förekommer dock mycket sällan. I stället begär man in anbud från ett önskat antal firmor. Genom att inköps- experterna specialiserats på vissa av- gränsade områden, och genom en om- fattande registrering och katalogisering av firmor har man en god uppfattning om anskaffningsmöjligheterna för just den vara som skall upphandlas.

Då de begärda anbuden inkommit väljes det som anses som mest fördel- aktigt, och avtal slutes om leverans en- ligt ett anbudskontrakt till fast pris. Om inte väsentliga kvalitetsskillnader före- ligger, måste man grunda upphandling- en på det lägsta anbudet. Inköpsavdel- ningen är emellertid ej tvungen att vän- da sig till den firma som gett det lägsta anbudet utan har faktiskt möjlighet att hos annan firma efterfråga om leverans kan ske från denna till det lägsta pris

• Sida 15
•  Original

som framkommit genom de offerter som inkommit.

Den till belopp mest omfattande upp- handlingen sker emellertid enligt för- handlingsförfarande. När inköpsavdel- ningen erhåller anmodan om beställ- ning och inköp av ett utvecklings- eller produktionsprojekt, har denna först passerat respektive tekniska huvudav- delnings finansavdelning, som har an- svaret för den ekonomiska samordning- en och planeringen.

Varje större projekt planeras numera enligt den s k nätverksplaneringsme- toden, och då speciellt den metod som utvecklats i Förenta staterna, pertme- toden (Program Evaluation and Review Technique). Man söker även precisera kostnaderna i olika utvecklingsstadier, men ännu har man dock inte tillämpat pertmetoden på kostnadssidan i någon större utsträckning.

Innan den kontraktsunderavdelning, som inom inköpsavdelningen fått upp- draget att förhandla med det utsedda företaget om kontraktsformen, tar upp kontraktsförhandlingarna, sker ingåen- de samråd med de tekniska kostnads- experterna och med revisionstjänstav- delningens tjänstemän. Med hänsyn till upphandlingens art och karaktär be- stämmes principiellt vilken kontrakts- form som skall användas.

Enligt uppbandlingsförordningen -— Standard Conditions of Government Contracts for Store Purchases — finns det som förut angivits i princip två hu- vudtyper av kontrakt, nämligen kost- nadskontrakt och fast-pris-kontrakt. Om den förstnämnda kontraktsformen skall tillämpas, gäller paragraf 54 om fast- ställande av kostnader (Costings) och om det sistnämnda kontraktet skall an- vändas gäller paragraf 43 om faststäl- lande av priser (Price Fixing). Själv- fallet finns möjligheten att för en be- gynnelseproduktion, om det rör sig om

ett produktionskontrakt, använda kost- nadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna eller kostnadskontrakt med fast vinstbelopp, och för senare delar av produktionen tillämpa fast pris.

Intressant är, att man på ett tidigt stadium, innan företaget avgivit någon offert eller ministeriet har någon reell uppfattning om priset, kan sluta ett principavtal om fast pris och påbörja produktionen. Underhandsbetalningar göres då på ett av ministeriet tempo- rärt fastställt pris. Återbetalning re- spektive tilläggsbetalning sker senare, då inköpsavdelningen och företaget träffat definitiv överenskommelse om priset. Principiellt vill emellertid mi- nisteriet att överenskommelse om priset träffas så tidigt som möjligt för att på så sätt åstadkomma ett ekonomiskt in- citament för leverantören.

Om avtal skall träffas om fast pris när inte konkurrens föreligger, krävs en ingående förkalkylering av kostna- derna, vilket förutsätter en organisation med omfattande personella resurser. Som ett första led i kostnadsberäkning- arna infordrar inköpsavdelningens re- visionstjänstavdelning från det aktuel- la företaget svar på ett frågeformulär där företaget i detalj får ange huruvida i formuläret angivna kostnadsposter av företaget hänföres till direkta eller in- direkta kostnader (kostnader eller om— kostnader). Med hjälp av dessa kost- nadsfördelningstablåer (Questionnaire as to method of allocation of cost as be- tween charges, direct to contracts and overhead charges), och övrig känne- dom om företagets tekniska och eko- nomiska förhållanden, fastställes de in- direkta kostnaderna (omkostnaderna) som en funktion av de direkta arbets- kostnaderna.

De tekniska kostnadsexperterna för- kalkylerar materialåtgång och material- kostnader, och efter studier av arbets—

• Sida 16
•  Original

processen och undersökning av löne- förhållandena beräknas de direkta ar- betskostnaderna. Vid komplicerade pro- jekt är de tekniska kostnadsexperternas uppgift synnerligen svår, speciellt om priset skall fastställas innan produktio- nen påbörjas eller i början av en längre produktionsserie. Man har ingen kän- nedom om de verkliga kostnaderna.

Vid bedömning av kostnaderna tar man även hänsyn till inkörningsförlop- pet, dvs den kostnadssänkning som sker efter hand på grund av den gradvis öka- de erfarenheten vid en produktion av ett visst objekt. Studier av inkörnings- förlopp inom olika industrier har på- gått en tid i Storbritannien, men några mer avancerade erfarenheter tycks man ännu ej ha fått.

Sedan ministeriets inköpsavdelning, efter vissa generella regler, därtill över- vägt vinstens storlek, har man kommit fram till ett pris och kan därmed gå in— i prisförhandlingar med företaget, som å sin sida lämnar in en offert in- nan prisförhandlingarna börjar. Nor- mala prisförhandlingar sker, och själv- fallet kan det råda högst divergerande uppfattningar om de olika kostnads- komponenternas storlek och vad som kan anses som en skälig vinst med de risker som båda parter anser föreligga.

Som fallet var i ferranti-affären, kan förhandlingarna dra långt ut på tiden, och en stor del av leveranserna kan ha fullgjorts innan prisöverenskommelse träffats. I ferrantifallet hade över 80 procent av den kontrakterade volymen redan levererats, och över 90 procent hade tillverkats. Om principavtal träf- fats om ett fast-pris-kontrakt, kan man emellertid ej falla tillbaka på ett kost- nadskontrakt. Vid prisförhandlingar kommer beställaren, i ett sådant fall, i ett markant underläge i förhållande till leverantören, och ändamålet med att ingå ett fast-pris-kontrakt har helt för-

felats. Leverantören känner redan i de- talj de verkliga kostnaderna, vilket be- ställaren inte gör, och leverantören tar inga risker som skall kompenseras med ekonomiska incitament och möjligheter till stor vinst.

Under prisförhandlingarnas gång hål- ler den ansvarige för kontraktet nära kontakt med finansavdelningen, så att denna kan fullgöra sin uppgift som fi- nansiell koordinator och rapportör till de tekniska sakavdelningarna och de militärt ansvariga.

Själva kontraktet med leverantören kan i allmänhet göras ganska kortfat- tat. I kontraktet hänvisas endast till första delen av upphandlingsförord- ningen och till de paragrafer i andra delen av denna förordning som skall gälla (Standard Conditions). Därtill an- ges de för överenskommelsen tillämpli- ga speciella bestämmelserna (Special Conditions) genom respektive formu- lärs nummer. Dessa formulär fogas dessutom som särskilda bilagor till kon- traktet. I ett kostnadskontrakt skall där- till vinsten anges, antingen i procent av kostnaderna eller som ett fast belopp. I ett fast-pris-kontrakt skall, så snart överenskommelse träffats om priset, to- talsumman eller enheternas pris anges.

Det bör emellertid tilläggas, att man i vissa sammanhang, speciellt om leve- ranserna skall ske under en längre tids- period, kan avtala om justering av pri- set med hänsyn till kostnadsutveckling- en. Upphandlingsförordningen har gans- ka detaljerade bestämmelser beträffan- de ökade kostnader för arbetskraft och material, samt för varor som skall leve- reras enligt särskilda kontrakt med un- derleverantörer.

Prisvariationsklausulerna grundar sig i princip på de verkliga kostnadsför- ändringar som inträffar för leverantö- ren, och inte på något generellt eller speciellt index, varför leverantören, i

• Sida 17
•  Original

de fall prisvariationsklausulen finns in- tagen i kontraktet, genom bokföringen måste verifiera de ändrade kostnader- na, och att dessa härrör från ett änd- rat kostnadsläge för direkta arbetslö- ner, material eller på kontrakterade le- veranser från underleverantörerna.

Att grunda en prisvariationsklausul på det levererande företagets kostnads— ökningar, även om arten av dessa är specificerade, torde vara mindre till- fredsställande.

2. Kontraktsformer

2.1. Allmänt

Det kanadensiska försvarets årsutgifter omfattar ca 21 % av statens budget. To- talt uppgår försvarsutgifterna till ca Can. $ 1 550 milj. per år. (SKR 7 000 milj.). Av dessa går Can. 3 ca 210 milj. (approx. SKR 960 milj.) till inköp av materiel.

Huvuddelen av materielbeställningar- na går till den privatägda industrin. Endast ca 4 % av krigsmaterielproduk- tionen utföres i samhällsägda företag, där man huvudsakligen tillverkar am-

munition och handeldvapen. Strax efter 2:a världskriget och koreakriget var dock de samhällsägda produktionsre- surserna större, men man har efterstä- vat att avveckla så mycket som möjligt av samhällsägandet på detta område.

Någon konkurrens mellan samhälls— ägd och privat industri förekommer inte. Detta betraktas som politiskt omöj- ligt och ekonomiskt otänkbart. Man för- utsätter att den privata industrin har större effektivitet. Så tex förekommer ej längre några fartygsbyggen för flot- tan på marinvarven och ej heller ut- föres större modifieringsarbeten på dessa varv. Båda dessa arbetsuppgifter överlåtes till den privatägda varvsin- dustrin. Marinens skeppsvarv utnyttjas endast för till- och översyner av mari- nens fartyg.

Försvarsmaterielkontrakt slutes såle- des huvudsakligen med den privatägda industrin. För att få maximal flexibili- tet i upphandlingen har man nedlagt ett omfattande arbete på att specificera en mångfald olika kontraktstyper, som skall kunna tillämpas från fall till fall beroende på beställningarnas art och rådande förhållanden.

Två huvudtyper av kontrakt finns, nämligen anbudskontrakt och förhand- Iingskontrakt. Anbudskontrakten, som slutes efter normalt anbudsförfarande i fall då det råder tillfredsställande kon- kurrens mellan olika leverantörer, är vanligtvis ett fast-pris-kontrakt. För- handlingskontrakten kan däremot vara av ett flertal typer:

1) Fast-pris-kontrakt (Negotiatedfirm price contracts);

2) Riktpriskontrakt (Targent price contracts);

3) Maximipriskontrakt (Ceiling pri- ce contracts);

4) Kostnadskontrakt med fast vinst- belopp (Cost plus fixed fee contracts);

5) Kostnadskontrakt med vinst i pro-

• Sida 27
•  Original

cent av kostnaderna (Cost plus a per- centage of cost contracts);

6) Kostnadskontrakt utan vinst (Cost only contracts);

7) Fast timpriskontrakt (Fixed time rate contracts);

8) En—dollar-kontrakt (One study contracts).

dollar

2.2. Anbudskontrakt

Förhållandena i Kanada, när det gäller inhemsk konkurrens inom försvarsin- dustrin, liknar förhållandena i Sverige. Tillgången på leverantörer av mer tek- niskt avancerade vapenprodukter är synnerligen begränsad. Det blir således ytterst sällan fråga om en tillfredsstäl- lande konkurrens när det gäller större projekt, även om man i Kanada anser att tillräckligt konkurrensförhållande föreligger om två kompetenta firmor avger anbud. Även om anbudskontrakt betraktas som den mest önskvärda for- men av kontrakt, begränsas således an- vändningsmöjligheten på grund av otill- fredsställande konkurrens.

3. Upphandlingsförfarande

Som förut påpekats, initieras i allmän- het ej något materielinköp av försvars- produktionsdepartementet utan av för- svarsdepartementet och dess underly- dande organ.

Om det rör sig om mer omfattande inköp av ny materiel är den normala gången, att chefen för den operativa beredskapen och chefen för underhålls- tjänsten och den tekniska utvecklingen framlägger förslag till försvarsstabs- chefen, förslag som kan grundas på av försvarsstabschcfens och dennes stabs tidigare angivna målsättningar. För- svarsstabschefen vidarebefordrar anmo- dan om inköp, efter de ändringar han bedömer nödvändiga, till försvarsde— partementet.

Innan försvarsministern eller stats- sekreteraren ger sitt godkännande för inköp har framställningen passerat till- lämplig avdelning inom försvarsdepar- tementet för budgetkontroll och yttran- de. Varje inköpsanmodan på Can. $ 50 000 eller därutöver måste underskri— vas av försvarsministern. Inköp på lägre belopp kan underskrivas av stats- sekreteraren eller av person, som er- hållit dennes fullmakt.

Inköpsanmodan överlämnas därefter från försvarsdepartementet till för—

svarsproduktionsdepartementet för upphandling. För att emellertid und- vika ett alltför långsamt handläggande av mindre beställningar har dock mi— nistern för försvarsproduktionen aukto- riserat statssekreteraren i försvarsde- partementet, att upphandla vissa för- nödenheter för totalt Can. $ 19 milj. per år. Varje beställning får dock belöpa sig på högst Can. $ 5 000, bortsett ifrån att en befälhavare på ett fartyg har rätt att obegränsat överskrida denna summa när fartyget är borta från sin bas och nödvändiga reparationsarbeten måste utföras. Samma gäller i princip en flyg- plansbefälhavare när denne med sitt plan deltar i operationer utanför Ka- nada. I det senare fallet har man emel- lertid fastställt ett maximibelopp på Can. $ 25 000.

När försvarsproduktionsdepartemen— tet erhåller rekvisition av materiel från försvarsdepartementet, hänskjutes ären- det till den byrå inom försvarsproduk- tionsdepartementet, som speciellt har ansvaret för upphandling av ifrågava- rande typ av materiel. Inom byrån er— håller en man ansvaret för att infordra offerter, förbereda inköpsarbetet genom granskning av offerterna, överväga kon- traktsformen och sluta kontrakt.

För att underlätta kontraktstjänste- mannens arbete och för att få in maxi- malt antal anbud, har departementet ett centralregister med detaljupplys— ningar över alla företag, som kan ifråga- komma för leveranser till försvaret. Varje kanadensiskt företag kan anmäla sig för att bli infört i registret, men fö- retagens produktionskapacitet och öv— riga kvalifikationer undersöks dock i detalj innan registrering sker. Innan offert begäres konsulteras registret och offertbegäran sändes till flesta möjliga antal firmor.

Firmorna får oftast i samband med offert specificera kostnaderna enligt

• Sida 31
•  Original

ett av departementet fastställt kostnads- memorandnm (Costing Memorandum DDP 31). Detta användes förr nästan uteslutande i samband med kostnads- kontrakt, dvs när beställaren skulle svara för samtliga kostnader, men nu- mera är den grundval för kostnadsana- lysen i samband med alla kontraktsfor- mer, även anbudskontrakt med fast pris.

För granskning av kostnadsuppgif— terna på inkomna offerter har kon- traktstjänstemannen tillgång till teknis- ka kostnadsexperter och kostnadsanaly- tiker. Dessa undersöker materialåtgång och materialkostnader, antalet arbets- timmar och timkostnaderna och grans— kar ingående de indirekta kostnaderna samt vinsten.

Hur ingående denna undersökning blir, har självfallet samband dels med upphandlingens art och dels med kon- kurrensförhållandena. Någon speciellt noggrann undersökning behöver själv- fallet ej företagas vid inköp av mer allmänna typer av varor och ej heller om konkurrensen får anses tillfredsstäl- lande efter ett anbudsförfarande.

Vid ett anbudsförfarande accepteras i allmänhet det lägst offererade priset och överenskommelsen bekräftas i ett fast-pris—kontrakt. Det händer dock att den som avger det näst lägsta anbudet accepteras som leverantör, tex om an- budsgivaren med det lägsta priset ej kan påbörja leveranser vid önskad tidpunkt. Om så är fallet upptages först förhand- lingar för att få ned det högre priset till det lägst offererade, eller alternativt er- bjudes näst lägstbjudande en första del av leveransen till det pris som han offe- rerat och resterande del går till den lägstbjudande från och med den tid- punkt då denne sagt sig kunna leverera produkterna.

Om man träffar överenskommelse att justera priserna nedåt bekräftas uppgö-

relsen i allmänhet ej i ett anbudskon- trakt med fast pris utan i ett förhand- lingskontrakt med fast pris. Detta för att man formellt håller på att ett an- budspris ej bör bli föremål för prut- ning.

Självfallet blir förhandsundersök- ningen av kostnaderna mer ingående då det är fråga om mer tekniskt avancerad materiel och endast förhandlingskon- trakt kan förekomma på grund av ofull- ständig konkurrens. Omfattande studier görs av produktionsprocessen genom fabriksbesök och för detaljerad kost- nadsanalys kan försvarsproduktionsde— partementets kostnadsanalytiker även erhålla hjälp från finansdepartementets revisionstjänstavdelning (Audit Service Division), som dels kan ha granskat ifrågavarande företags kostnader för liknande produkter vid ett tidigare till- fälle, dels har möjligheter att rent ge- nerellt undersöka kostnadsläget hos ett företag inför ett eventuellt kontrakt om leverans av försvarsmateriel.

Trots de ganska omfattande perso— nella resurserna som står till departe- mentets förfogande slutes faktiskt ett förhandlingskontrakt om fast pris en- dast då man genom ekonomisk insyn och revision av tidigare produktion, av samma eller liknande materiel, har en fullständig bild av kostnaderna och kostnadstrenden.

För att emellertid i största möjliga utsträckning kunna tillämpa ett rikt- priskontrakt eller ett fast-pris-kontrakt även på nyproduktion, där den senare kontraktsformen anses som mest efter- strävansvärd, har man emellertid under den senaste tiden alltmer övergått till att tillämpa olika kontraktsformer på delleveranser av samma produkt. Den första delleveransen kan vara avtalad genom ett kostnadskontrakt med fast vinstbelopp, medan efterföljande leve- ranser grundas på ett riktpriskontrakt

• Sida 32
•  Original

eller ett fast—pris-kontrakt. Riktpriset eller det fasta priset för varje efterföl- jande delleverans fastställes dock ej förrän finansdepartementets revisions— tjänstavdelning helt reviderat kostna- derna för den föregående delleveransen.

Man menar att detta system innebär ett stort framsteg jämfört med ett kost- nadskontrakt med procentuell vinst eller fast vinstbelopp på hela leveran- sen, som förut var den mest vanliga formen av kontrakt när det gäller pro- duktion av en ny typ av materiel.

I de fall då det gäller inköp utifrån och det i Kanada endast existerar en importör, måste importören skriftligen garantera, att tillverkarens pris, på vil- ket importören grundar sin offert, inte är högre än vad tillverkaren skulle de- bitera sitt eget lands myndigheter.

Ibland måste man dock ta hänsyn till och acceptera, att offerten anger ett högre pris än det, som betalats för pro- dukten av hemlandets myndigheter. Dessa myndigheter kan ha investerat avsevärda belopp på utvecklingsarbetet och kräver royalty för att få delvis täck- ning av dessa kostnader. Detta förhål- lande råder i allmänhet vid import från Storbritannien.

Det finns även ett annat fall, när det gäller import, som uppmärksammas vid kontraktsskrivandet. En utländsk firma kan sälja en vara till ett visst pris till sina egna myndigheter och offererar, genom importören, varan för samma pris till de kanadensiska myndigheter- na. Importören erhåller dock varan kanske för 20 % lägre pris och mellan— skillnaden skall dels utgöra importörens vinst på affären, dels täcka dennes ut- gifter. De kanadensiska myndigheterna kräver då att importören skriftligt skall intyga att hans vinst, beräknat på netto- kostnaden, inte överstiger 10 %.

Efter ett anbudsförfarande kan ett kontrakt avtalas ganska snabbt, medan

det däremot kan ta avsevärd tid att få till stånd ett förhandlingskontrakt. Det är ej endast specificeringen av kostna- derna och fastställande av vinst som kan dra ut på tiden, utan även diskus- sionerna om kontraktsformen. Om det blir fråga om ett riktpriskontrakt kan därtill diskussionen om fördelningen av kostnadsbesparingar och överskridan- den mellan den statliga myndigheten och producenten ta viss tid i anspråk. Trots detta påbörjas produktionspro- cessen ej annat än i undantagsfall förr- än kontraktet är undertecknat.

Själva kontraktet kan skrivas förhål- landevis kortfattat. Man hänvisar i kon- traktet till färdigtryckta allmänna he- stämmelser, som kan variera något med hänsyn till kontraktsformen, och i öv- rigt specifieras typ, kvalitet och mängd av varor, pris och leveranstider. I rikt- priskontrakt anges fördelningen mellan den statliga myndigheten och producen— ten av eventuella besparingar respektive överskridande av de kalkylerade kost- naderna och även ett kostnadstak kan fastställas. I andra typer av kontrakt kan andra speciella bestämmelser föras in.

I de fall det rör sig om upphandling av vapensystem eller materiel som spän- ner över fler områden än vad som om- fattas av en av departementets byråer, bildas en systemgrupp bestående av in- köpsexperter på olika områden. En chef för gruppen utses och denne tages i allmänhet från den byrå som represen- terar huvudparten av inköpen. Han är emellertid helt frikopplad från sin or— dinarie tjänst och arbetsuppgiften inom systemgruppen varar i princip till dess slutleverans skett.

Man har funnit, att detta arrangemang är en absolut nödvändighet för att få en koordination av besluten och kontroll på kostnaderna.

• Sida 33
•  Original

duktionsserie, sker en kontinuerlig upp- följning av kontraktet genom fortlöpan- de informationer från tillverkaren och genom den kvalitetskontroll, som utövas av tjänstemän, som lyder under för- svarsdepartementet, samt genom revi- sorer, som lyder under finansdeparte— mentet. Kontrakttjänstemannen i för- svarsproduktionsdepartementet är den koordinerande.

Även när det gäller förslag till mindre eller större modifieringar i produkten är den man, som har ansvaret för kon- traktet inom försvarsproduktionsdepar- tementet den sammanhållande vare sig ändringsförslaget kommer från fabri- kanten eller den militära sidans sakav- delningar. Visserligen sändes ett för- slag, som kommer från tillverkaren, till sakavdelningarna för överväganden och yttrande, men det är under kontrakts- tjänstemannens ledning som de förslag- na ändringarna diskuteras. Det bör er- inras om att försvarsproduktionsdepar- tementet, trots att det är ett inköpsor— gan, har tekniskt kvalificerad personal. Oftast är kontraktsmannen själv tek- niskt kvalificerad och kan därför vara med om de rent tekniska bedömning- arna. Man behöver således ej helt och hållet förlita sig på försvarsförvaltning- ens tekniska expertis.

Om man finner att modifieringar är berättigade och att dessa medför en högre produktkostnad, måste försvars- departementet garantera ett ökat anslag, eventuellt vid större ändringar begära tilläggsanslag av parlamentet och ställa de ökade resurserna till försvarspro- duktionsdepartementets förfogande, in- nan kontraktstjänstemannen beordrar modifieringen. Självfallet finns det vissa genvägar till snabba beslut, om rådan- de situation skulle kräva ett snabbt handläggande av ett viktigt ärende.

Man har i Kanada funnit, att denna starka koordinering är en absolut nöd-

vändighet för att få kontroll på kostna- derna.

4. Kostnader och vinst

4.1. Kostnader

Som förut nämnts har försvarsproduk- tionsdepartementet i ett memorandum (Costing Memorandum DDP 31) med- delat anvisningar för bedömning och fastställande av kostnader i industrin vid produktion av försvarsmateriel.

Som allmän regel anges, att kostnaden för fullgörande av ett försvarskontrakt endast skall bestå av leverantörens ut- gifter i samband med kontraktet och skall utgöra summan av

1) Direkt material. 2) Direkt arbete. 3) Direkta utlägg. 4) En lämplig andel av tillämpliga indirekta kostnader (inklusive en skä- lig andel av kostnad för företagsled- ning).

Vissa kostnader, som mer eller mind— re regelmässigt förekommer på alla företag, får icke medräknas i kostnader för försvarskontrakt, nämligen

1) Ränta på eget kapital, obligatio- ner, debentures, banklån och övriga lån.

2) Representationskostnader.

3) Medlemsavgifter, såvida de ej av- ser medlemskap i relevanta näringsor- ganisationer.

4) Gåvor med undantag av skäliga gåvor till välgörenhetsinrättningar.

5) Förluster på andra kontrakt. 6) Avskrivning på byggnader, maski- ner eller utrustning, som betalats av Kronan.

7) Böter och viten.

8) Avskrivning på uppskrivna till- gångsvärden.

9) Utgifter för, underhåll av och/ eller avskrivningar på överflödiga pro- duktionshjälpmedel (verktyg, maskiner, byggnader).

• Sida 34
•  Original

10) Ökning av reserver för oförut- sedda utgifter, reparationer, skadestånd och garanterad sysselsättning.

11) Skatter eller andra avgifter till stat och kommun.

12) Oskäliga ersättningar till före- tagsledning eller anställda.

13) Kapitalrabatter eller andra fi— nansieringskostnader.

14) Livförsäkringspremier för före- tagsledningen.

15) Advokat- och revisionsarvoden i samband med omorganisation, utgivan- de av säkerheter, aktieemissioner eller fullföljande av krav av något slag gent- emot Kronan.

16) Förluster på investeringar, osäk- ra fordringar och inkassokostnader.

17) Annonseringskostnader, förutom i de fall de avser annonsering av in- dustriell eller institutionell karaktär i skälig omfattning i handelstidningar eller tekniska tidskrifter, av värde för spridandet av kommersiell och teknisk information för industrin.

18) Speciella utgifter vid försäljning.

19) Extraordinärt eller onormalt stort arvode för yrkesmässig rådgivning i samband med tekniska, administrativa eller redovisningstekniska problem, så- vida inte Kronan i förhand lämnat sitt bifall.

En jämförelse med motsvarande prax- is i Sverige visar, att de allra flesta av de uppräknade kostnaderna icke heller i Sverige godkännas som kostnader vid beräkning av kostnader för försvars- kontrakt. Den enda kostnadsposten, som i Sverige för närvarande godkännes som omkostnad, är posten 2) Representa- tionskostnader, där man i Sverige hit- tills godkänt skäliga sådana kostnader. Posten 18) Speciella utgifter vid försälj- ning, är svårbedömbar. Skäliga utgifter för trycksaker m m i samband med för- säljningsarbete till försvarsmyndigheter godkännas i Sverige som kostnad, me-

dan alla onormala eller oskäliga utgif- ter vid försäljningsarbetet icke god- kännas. övriga av de nyss uppräknade, i Kanada icke tillåtna kostnaderna, faller även i Sverige under sådana kostnader, som måste täckas av den vinst, som kon- trakten stipulerar.

Ifråga om prissättning av materiel stadgar anvisningarna, att denna skall ske till materialets nettoinköpspris efter avdrag av samtliga rabatter och andra liknande poster.

Ifråga om fördelning av indirekta kostnader ges följande vaga riktlinjer i försvarsproduktionsdepartementets kostnadsmemorandum:

»Ingen allmän regel kan tillämpas på samtliga fall. Den riktiga andelen av indi- rekta kostnader, som skall belastas kon— traktet, blir beroende av fastställandet av alla fakta och omständigheter hänförliga härtill, dock med kravet, att alla poster, som ej på något sätt har anknytning till kontraktet, skall elimineras från det he- lopp, som skall fördelas. Förutsatt att de produkter, som tillverkas för kontraktet, är av samma allmänna typ, som fabrikens övriga produktion, kan tillåtna indirekta kostnader fördelas efter samma proportion, som direkt produktivt arbete för kontraktet har i förhållande till totalt produktivt ar- bete inom den sektion, där det kontrakte- rade arbetet utföres. Om indirekta kostna— der uppstår med olika belopp och i olika proportioner hos de olika producerande av- delningarna skall hänsyn dock tagas till sådana omständigheter i nödvändig ut— sträckning för att göra en rättvis och skälig bestämning. Administrativa och andra all- männa omkostnader må fördelas på mot- svarande sätt. I de fall, där produkten är väsentligt olik övrig samtidig produktion, skall indirekta kostnader avskiljas i den mån det är möjligt och lämpliga delar där- av debiteras direkt på kontraktet.»

Ifråga om leverantörens redovisning gäller regeln, att redovisning skall fö- ras på ett sådant sätt, att den tydligt visar art och belopp för de olika kost- nadsposter, som hänför sig till kontrak- tet, och att allt grundmaterial måste

• Sida 35
•  Original

bevaras lätt tillgängligt till dess myndig- heterna annorlunda bestämt.

4.2. Vinst

I Kanada har man inte utvecklat någon speciell filosofi när det gäller vinsten och man tycks ej ta samma hänsyn till sysselsatt kapital, som man gör i Stor- britannien och även i Förenta staterna. Vinsten fastställes som en, beroende på kontraktsformen och i viss mån även på arbetsuppgiftens art, varierande pro- centsats på kostnaderna, riktpriset eller försäljningspriset.

I ett fast-pris-konfrakt ligger den kal- kylerade vinsten på mellan 7,5 och 10 % av försäljningspriset. En vinst på 10 % förekommer dock endast i undan- tagsfall.

Övre gränsen för den beräknade vins- ten vid ett riktpriskontrakt är även 10 %, men dessa 10 % kan beräknas på tre sätt, 10 % på kostnaderna, 10 % på riktpriset eller 10 % på försäljningspri- set. Producenten önskar normalt fast— ställa vinsten som procent av riktpriset, medan beställaren önskar basera vins— ten på kostnaderna eller eventuellt för- säljningspriset. Om arbetet utföres tex för halva riktpriset, innebär detta, om vinsten sätts i relation till riktpriset, att tillverkaren erhåller 20 % vinst (plus andelen i mindrekostnaderna). Om vinsten däremot sättes i relation till kostnaderna, erhålles självfallet endast 10 % vinst (plus andelen i mindrekost- naderna). 10 % på försäljningspriset innebär en vinst (på kostnaderna) på 11,1 % (plus andelen i mindrekostna- derna).

Vanligtvis ligger vinstprocenten be- tydligt lägre än 10 % i ett riktpriskon- trakt. Man utgår ifrån att en leverantör, genom riktpriskontraktets incitament till besparingar, skall erhålla en större procentuell vinst än vad som ingår i förhandskalkylen. En leverantör kan

vara mer benägen att acceptera ett rikt- priskontrakt med en vinst på 5 % av kostnaderna än ett kostnadskontrakt med en vinst på 7,5 %. Om tillver- karen bedömer att effektivisering av produktionsprocessen kan ge sådana mindrekostnader (som vid ett riktpris— kontrakt delvis tillfaller leverantören) att vinstbeloppet blir störst om avtal träffas om ett riktpriskontrakt, accep- teras självfallet hellre denna kontrakts— form än ett kostnadskontrakt, även om i det senare skulle anges en större vinst- procent. Å andra sidan löper leveran- tören en större ekonomisk risk vid ett riktpriskontrakt än vid ett kostnadskon- trakt. Detta risktagande borde princi— piellt premieras genom att tillåta högre vinstmål.

I ett maximipriskontrakt räknas vinstprocenten på de verkliga kostna— derna, upp till ett maximipris. Då leve— rantören, i den kanadensiska formen av maximipriskontrakt, ej får någon del av eventuella mindrekostnader och helt får stå för kostnaderna över maximipri- set, vilket kan medföra att vinsten helt uteblir eller blir negativ, anser man att leverantören bör kompenseras för det större risktagandet genom en större Vinstprocent. Vinstprocenten i denna form av kontrakt är således vanligtvis något högre än om avtal slutes i någon annan form.

Självfallet förutsätter denna kon- traktsform att kontraktstjänstemannen har en så god kännedom om kostnader- na, att inte ett maximipriskontrakt en- dast får till följd, att företagaren med samma risktagande erhåller en större vinst än vad han skulle fått med en an— nan kontraktsform.

När det gäller kostnadskontrakt, såväl de med fast Vinstprocent på kostnader— na som med fast vinstbelopp, sker för- handlingarna vanligtvis på en vinstan— del motsvarande mellan 3 och 7,5%

• Sida 36
•  Original

av de verkliga, respektive de förkalky- lerade kostnaderna. I undantagsfall kan man sträcka sig till 10 % om det gäller specifika arbetsuppgifter, tex forsk- nings- och utvecklingsuppgifter.

5. Insyn och revision

I Kanada existerar full teknisk och eko- nomisk insyn i alla företag som ingår i ett försvarskontrakt. Grunden för den- na insyn är en lag, som fastställer mi— nisterns för försvarsproduktionsdepar- tementet befogenheter (Defence Pro- ductions Act). I samtliga kontrakt hän- visas till denna lag.

Ministerns befogenheter är synnerli— gen vittgående och kan sammanfattas enligt följande:

1) Varje person, som slutit ett för- svarskontrakt, har skyldighet att i de- talj bokföra samtliga kostnader, som har samband med kontraktet. Dessa kostnader skall föras på ett för depar- tementet godtagbart sätt. På begäran skall alla bokföringsuppgifter och alla andra relevanta dokument och hand- lingar, såväl för den produkt som till- verkas för försvarets räkning som för andra tillverkningar, ställas till förfo- gande för granskning och revision av person som ministern utser. Den ut- sedde revisorn har även rätt att ta ko- pior på eller göra utdrag ur såväl bok- föring som samtliga övriga dokument och handlingar.

2) Om ministern är övertygad om att den summa, som skall betalas eller har betalats i samband med ett försvars- kontrakt, är större än vad som kan be- traktas som skäligt för ifrågavarande arbetsuppgifter, kan han besluta att minska det belopp som företagaren, en- ligt kontraktet, har rätt till. Ministern fastställer helt enkelt ett nytt belopp, som han anser ger täckning för kost— naderna plus en skälig vinst. Ministern

kan förordna en företagare att till fi- nansdepartementet inbetala vad före- tagaren erhållit utöver den summa som ministern beslutat.

3) Om en företagare under en viss tidsperiod haft mer än ett försvarskon- trakt, har ministern möjlighet att grans- ka totalutfallet av samtliga kontrakt. Tidsperioden bestämmes av ministern och kan omfatta 5 år. Vanligtvis kan detta vara en fördel för företagaren. Om denne gjort förlust på ett kontrakt, kan hänsyn tagas till detta vid en eventuell förhållandevis stor vinst på ett annat kontrakt. Vad som å andra sidan kan vara besvärande för företagaren är, att vid revision av ett senare kontrakt kan ett tidigare kontrakt, som ej blivit före- mål för revision även bli föremål för granskning. Man kan på detta sätt er- hålla ganska osäkra årsbokslut.

4) Om ministern, vid granskning av en firmas bokföring och andra doku- ment och handlingar, finner att dessa ej ger tillräckligt underlag för en kost- nadsberäkning, är han på intet sätt bun— den av det kostnadsunderlag som före- taget presenterar.

5) Ministerns beslut att fastställa ett lägre belopp än vad som överenskom- mits i ett eller flera kontrakt kan över- klagas hos skattedomstolen senast 30 da- gar efter det företagaren delgivits be- slutet.

I samband med alla typer av kontrakt görs, som tidigare framhållits, en granskning av förkalkylerade kostnader och vinst, en granskning, som, bero- ende på säkerheten i kostnadsunderla- get, i mycket stor utsträckning bestäm- mer den typ av kontrakt som skall komma till användning. Såväl under själva leveranstiden, som efter det le- veranserna är avslutade, följs och revi- deras kostnaderna i samband med rikt- priskontrakt, maximipriskontrakt och kostnadskontrakt.

• Sida 37
•  Original

Lagstiftningen ger emellertid minis- tern för produktionen möjlighet att även kontrollera de kontrakt, som slu- tits till fast pris, och inte endast då man avser att placera nya order på en tidi- gare levererad produkt och önskar få en uppfattning om vilken prisöverenskom- melse man skall avtala för de nya leve- ranserna. Man kan även revidera kon- trakt med fast pris, där leveranserna är helt avslutade, och några efterföljande leveranser ej förutses. Det är i sådana fall således fråga om en rent fiskal över- vakning, där ministern, trots att för- undersökningar kan ha gjorts innan kontrakt och pris fastställdes, i efter- hand kan besluta, att vinsten blivit för hög. Det bör dock framhållas, att alla fast-pris-kontrakt ej blir föremål för revision, men periodvis sker dock en förhållandevis omfattande granskning även av dessa kontrakt.

2,5 % på kostnaderna utöver den förkalkylerade vinsten betraktas i Ka- nada som acceptabelt. Vinst därutöver anses som en oskälig vinst. Om man t ex kalkylerat med en vinst på 10% av kostnaderna, tillåtes 12,5 %, men vad som erhållits utöver detta måste vid en revision inbetalas till finansdeparte- mentet.

Den organisation som reviderar kost- naderna hos de förtag som slutit för- svarskontrakt (Audit Service Division) lyder ej under försvarsproduktionsde- partementet utan under finansdeparte- mentet. Organisationen har även andra statliga revisionsuppdrag än de, som har samband med försvarskontrakt, men försvarskontrakten är den huvud- sakliga arbetsuppgiften. Organisationen har representanter stationerade på de företag, där en mer omfattande för- svarsproduktion sker. Totalt finnes i finansdepartementets revisionstjänstav- delning ca 150 kvalificerade revisorer.

Den kanadensiske försvarsproduk-

tionsministerns befogenheter sträcker sig emellertid längre än till för- och efterhandsrevision av försvarskontrakt. Om en person, som har blivit erbjuden att sluta ett försvarskontrakt på villkor som ministern anser vara skäliga, väg- rar att göra detta och hans skäl för vägran av ministern anses ej vara till- fredsställande, kan ministern, även i fredstid, beordra denne att konstruera, producera, leverera eller lagerhålla, vil- ket som nu är tillämpligt, på villkor som ministern anser vara skäliga.

Man försöker medvetet från departe- mentets sida att ej utnyttja de möjlighe- ter som denna lagparagraf kan ge och man hänvisar ej till lagparagrafen i för— handlingar om försvarskontrakt. Exi— stensen av lagparagrafen anses dock ha inflytande på kontraktsförhandlingarna.

6. Möjligheterna till insyn för andra länders myndigheter vid upphandling av försvarsmateriel i Kanada

I Kanada är myndigheterna angelägna om att få till stånd en export av för- svarsmateriel till vänskapligt sinnade länder. Man vill på detta sätt skapa möj- lighet, att genom royalties få igen en del av de utvecklingskostnader, som ned- lagts på vissa projekt, men framför allt vill man genom en export öka produk- tionsseriernas längd och därigenom nedbringa enhetskostnaderna.

För att motverka de eventuella be- tänkligheter, som ett annat lands myn- digheter kan ha mot att beställa utom- lands, där beställaren eventuellt skulle få mindre kontroll över kostnaderna än i sitt hemland, har man i Kanada bildat ett statligt handelsföretag (Canadian Commercial Corporation) genom vilket utländska myndigheter kan göra be- ställningar och på så sätt erhålla sam- ma insyn i kanadensiska företag som

• Sida 38
•  Original

det kanadensiska försvarsproduktions- departementet.

Detta statliga handelsföretag är un- derställt försvarsproduktionsdeparte- mentet och består endast av en verk— ställande direktör samt några få med- hjälpare.

Självfallet kan en beställare även vän- da sig direkt till en eller flera leveran- törer (om den kanadensiska regeringen givit tillstånd till vapenexporten) men genom att vända sig till det statliga handelsföretaget säkerställes:

att leverantören väljes efter ett an- budsförfarande, som garanterar till- fredsställande konkurrens, eller i en- lighet med övriga principer som tilläm— pas vid upphandling av det kanadensis- ka försvarsproduktionsdepartementet;

att leverantörens pris ej blir högre än vad de kanadensiska myndigheterna skulle betala för samma vara under samma förhållanden;

att kontraktet med den kanadensiska leverantören under produktionen blir föremål för teknisk och ekonomisk upp- följning av kvalificerad och erfaren personal från försvarsproduktionsde- partementet;

att revision av företagets kostnader utföres av finansdepartementets revi- sionstjänstavdelning om beställaren så önskar;

att kvalitetskontroll, inspektion och leveranskontroll utföres av försvarsde- partementets experter om beställaren så önskar;

att all debitering för utfört arbete kontrolleras och verifieras av det stat- liga handelsföretaget innan betalnings— föreläggande sker;

att all maskinell utrustning och alla verktyg som ägs av den kanadensiska staten och som finns hos tillverkaren får utnyttjas utan kostnader för den utländske beställaren;

att den utländske beställarens teknis—

ka och andra experter får tillfälle att besöka leverantörens anläggningar, om detta önskas.

Som torde framgå av ovanstående är det väsentliga tjänster som en utländsk beställare av kanadensisk försvarsma- teriel erbjudes och i många fall torde denne få en mer vittgående insyn i kost- nader och vinst vid en produktion i Kanada än vad som kanske finns möj— ligheter till i hemlandet.

Försvarsproduktionsdepartementet och det till detta departement anknut- na handelsföretaget har emellertid även andra internationella uppgifter. I ar- betsuppgifterna ingår:

att för utländska potentiella köpare presentera kanadensiska försvarspro- dukter och informera om de kanaden- siska produktionsmöjligheterna när det gäller försvarsmateriel;

att med utländska myndigheter dis- kutera möjligheterna för kanadensisk industri att deltaga i andra länders för- svarsprogram och vidtaga de åtgärder, politiska och övriga, som bedömes nöd- vändiga för att få till stånd en sådan aktivitet;

att generellt fungera som rådgivare och medhjälpare till den kanadensiska industrin i samband med försäljning av försvarsprodukter på den utländska marknaden.

Under budgetåret 1962/63 uppgick ut- ländska beställningar av försvarsmate- riel i Kanada genom Canadian Commer- cial Corporation till Can. $ 195 milj. (approx SKR 940 milj.). 1963/64 sjönk beställningarna till Can. 3 150 milj. (ap- prox. SKR 720 milj.). Förenta staterna svarade för huvudparten av beställning- arna.

7. Patent, licenser och royalties 7.1. Patentintrång Beträffande patentintrång etc. stadgas i samtliga kontrakt som gäller försvars-

• Sida 39
•  Original

leveranser, att den kanadensiska staten skall hålla leverantören helt skadeslös om det uppkommer krav på ersättning eller skadestånd för patentintrång, an- vändande av uppfinningar, konstruk— tioner etc., om de specifikationer som lämnats av försvarsproduktionsdepar- tementet utnyttjar patent, uppfinningar och konstruktioner som ej är i leveran- törens, hans med- eller underleverantö— rers eller i Kronans ägo. Denna skades- löshet gäller dock självfallet endast leve- ranser enligt ifrågavarande kontrakt.

Å andra sidan föreligger skyldighet för leverantören att meddela försvars- produktionsdepartementet om de royal- ties, licenser och andra avgifter som denne, hans med- eller underleverantö- rer eventuellt måste betala på grund av de konstruktioner som leverantören eller hans med- eller underleverantörer föreslagit för att uppfylla kontrakts- fordringarna på produkten. Under kon- traktets löptid har därtill leverantören skyldighet att kontinuerligt informera försvarsproduktionsdepartementet om alla krav som reses på ersättning eller skadestånd för att man utnyttjar pa- tent, uppfinningar eller andra kon- struktioner, som eventuellt är i annans ägo.

Leverantören skall enligt kontraktet emellertid ej göra några utbetalningar förrän skriftligt medgivande lämnats av försvarsproduktionsdepartementet och utbetalningar får endast göras enligt de villkor som departementet föreskri- ver. För eventuella krav på ersättning eller skadestånd som därefter kan re- sas, håller den kanadensiska staten le- verantören helt skadeslös.

7.2. Ägande- och nyttjanderätt till konstnlk- tioner, uppfinningar och patent; licenser och royalties Äganderätten till konstruktioner, upp— finningar och patent, som framkommer

under arbetet med ett kontrakt som ut- lagts av försvarsproduktionsdeparte- mentet, tillerkännes helt huvudleveran— tören eller dennes med- eller underle- verantörer, även om departementet helt bekostat utvecklings- och konstruk- tionsarbetet. Viss inskränkning görs dock enligt sekretesslagens bestämmel- ser.

Samtliga kontrakt stadgar emellertid att Kronan skall ha full och oinskränkt nyttjanderätt till uppfinningar och kon- struktioner, vare sig de är patenterade eller inte, till metoder och processer som framkommit under arbetet på kon- traktet. Försvarsproduktionsdeparte- mentet kan således utan att betala nå- gon ersättning till den leverantör som utfört utvecklings- och konstruktions- uppdraget, helt eller delvis, låta till- verka produkten eller del av produkten hos annat företag.

Den oinskränkta nyttjanderätten in- nefattar även rätt för Kronan att re- producera rapporter eller delar där- av, ritningar, tekniska data etc. och delge sådant material till dem som an- ses behöva dessa av militära skäl, in- klusive utländska regeringar, om detta är i överensstämmelse med den kana- densiska försvarspolitiken.

Försvarsproduktionsdepartementetsä- kerställer inte i kontraktet någon rätt till licensavgifter eller royalties vid för- säljning till annan än den kanadensiska staten. Den oinskränkta nyttjanderät- ten innebär nämligen även rätt för sta- ten att sälja produkterna till vem det vara må. Om försäljningsmöjligheter till annan kund än försvarsproduk- tionsdepartementet eller annan statlig myndighet yppar sig, t ex till ett annat lands försvarsmakt, handlägges ärendet från fall till fall och royalty och even- tuell del av licensavgift kan då krävas av departementet i samband med till- stånd för sådan försäljning. Vanligtvis

• Sida 40
•  Original

går sådan försäljning genom det förut nämnda statliga handelsföretaget (Ca- nadian Commercial Corporation).

1. Grunddragen i Förenta staternasför- svarsorganisation och speciellt organisa' tionen för upphandling av tygmateriel

I den organisation av Förenta staternas krigsmakt, som tillkom år 1958, försva- gades de tre försvarsgrenarnas tidigare mycket självständiga ställning. Det fast- slogs att försvarsministern har det di- rekta ansvaret för ledningen av krigs- makten och han ålades att samordna de tre försvarsgrenarnas verksamhet. De tre försvarsgrensministrarna (Sec- retary of the Army/Navy/Air Force) är ansvariga inför försvarsministern för förvaltningen av sitt ämbete.

Även om försvarsministern sålunda fått synnerligen vidsträckta befogenhe- ter och har rätt att besluta hur t ex nya vapen skall inordnas i organisationen, måste dock viktiga ändringar i gällan- de fördelning av ansvar och uppgifter på de tre försvarsgrenarna understäl-

• Sida 42
•  Original

las kongressens prövning och försvars- grensministrarnas rätt att vädja direkt till kongressen, om de känner sin för- svarsgrens intressen hotade, kvarstår.

1958 års omorganisation innebär även att försvarsministerns kontroll över krigsmaktens forsknings- och för- söksverksamhet väsentligt ökat. Tidi- gare leddes den tekniska forskningen för försvaret av de tre försvarsgrensde- partementen, men numera finns direkt under försvarsministern en försvars- forskningsorganisation (Defense Re- search & Engineering), vars chef har lön som försvarsgrensminister och rang närmast sådan. Försvarsgrenarna har dock kvar var sin speciella forsknings- organisation, vars chef är direkt un- derställd försvarsgrensministern. Den nya organisationen har otvivelaktigt väsentligt stärkt försvarsforskningens ställning.

Den operativa ledningen utövas di- rekt av försvarsministern (eller presi- denten) via stabschefskommittén (Joint Chief of Staff). Stabschefskommittén som ledes av en av presidenten utsedd ordförande består av de militära che- ferna för armén och flygvapnet (Chief of Staff US Army/Air Force), den ope- rative chefen för marinen (Chief of Naval Operations) och chefen för ma- rinkåren (Commandant US Marine Corps). Marinen har inte som armén och flygvapnet en militär försvars- grenschef utan direkt under försvars— grensministern lyder den operative chefen för marinen, chefen för marin- kåren och chefen för marinförvalt- ningen (Chief of Naval Material).

Ordföranden i stabschefskommittén utser chef för försvarsstaben (Joint Staff) och leder arbetet inom försvars- staben å stabschefskommitténs vägnar. Försvarsstabens personalstyrka har av kongressen begränsats till 400 perso- ner, som uppdelats på ett flertal plane-

ringsavdelningar för bl a personal, un- derrättelsetjänst, operationer, under- hållstjänst, kommunikationssystem etc. Den exekutiva befogenheten ligger hos stabschefskommittén, men om denna inte är enig, skall ordföranden infor- mera försvarsministern om de diver— gerande uppfattningarna och särskilt redovisa sin egen.

Operativa order går emellertid ej till försvarsgrensdepartementen utan di- rekt till regionalbefälhavarna, som har direkt och fullt operativt ansvar för samtliga stridskrafter inom sitt område. Försvarsgrensdepartementens befogen- heter begränsas till ansvaret för strids- krafternas organisation, mobilisering, utbildning, utrustning och förvaltning.

2. Kontraktsformer

2.1. Allmänt

I Förenta staterna, liksom i andra län- der, äger staten (i detta fall den fede- rala staten, ej de enskilda staterna inom unionen) en del företag, som framstäl- ler försvarsmateriel. Detta samhälls- ägande är historiskt betingat och gäller främst skeppsvarv, ammunitionsfabri- ker etc.

De helt samhällsägda företagens an- del i den totala volymen försvarsma- terielproduktion är dock obetydlig och liksom i Kanada förekommer ej någon konkurrens mellan samhällsägd och privatägd industri. Sådan konkurrens betraktas som politiskt omöjlig och ekonomiskt otänkbar. Man förutsätter att den privatägda industrin har större effektivitet.

Vid en närmare undersökning av de privatägda industrierna, som sysslar med försvarsmaterielproduktion, finner man emellertid, att staten har investe- rat avsevärda belopp såväl i fabriks- byggnader som i maskiner, verktyg och annan utrustning.

Enligt en undersökning som presen- terades år 1956 i »Aviation Facts and Figures» ägde staten t ex i de tolv mest betydande flygindustrierna 52 % av fa- briksutrymmena och inte mindre än 70 % av den maskinella utrustningen. Detta framgår emellertid ej i företagens balansräkningar, där man helt förbigår det av staten investerade kapitalet.

Av det kapital, som investerats i Boeing flygindustrier, kommer över

80 % från den federala staten och de statliga investeringarna i Douglas och North American uppgår även till ca 80 % av det totala investerade kapitalet. Samhällsinvesteringarna i Lockheed uppgår till ca 70 %.

Trots dessa betydande investeringar från samhällets sida har staten ej några aktier eller något direkt inflytande i dessa företag, utan företagen betraktas som helt privatägda. Genom detta sam- hällsengagemang säger man sig emel- lertid ha undvikit ett alltför stort bank- inflytande över försvarsindustrin.

De stora statliga investeringarna, främst i flygindustrin, har samband med det andra världskriget och korea- kriget, då man snabbt måste öka pro- duktionskapaciteten av försvarsmate- riel. Under senare år har man sökt vara mer restriktiv med statliga investe- ringar i anläggningar och maskinell ut- rustning i försvarsindustrin. Man har i stället sökt uppmuntra industrin till egna investeringar och torde delvis ha lyckats med denna politik, trots den snabba expansionen på robotområdet och inom rymdforskningen, där stora statliga investeringar ej kunnat undvi- kas.

Dessa samhällsinvesteringar bör ihågkommas när det i vissa samman- hang talas om den låga vinst som före- kommer på försvarsmaterielproduktion i Förenta staterna. En låg vinst, grun- dad på produktionskostnaderna, kan under angivna förhållanden innebära en god avkastning på eget kapital, även om denna avkastning jämförd med and- ra industriers, t ex bilindustrins, i all- mänhet ej kan sägas vara hög.

Försvarsmaterielkontrakt sluts såle- des i Förenta staterna till allt övervä- gande del med privatägd industri. De tillåtna kontraktsformerna anges i en »Försvarsgrenarnas upphandlingsför- ordning» (Armed Service Procurement

• Sida 45
•  Original

Regulations). Denna upphandlingsför- ordning är ett synnerligen omfattande verk, som ständigt är under förändring och revision efter de kontinuerliga er- farenheter som vinnes.

Den militära upphandlingsförord- ningen anger ca 20 tillåtna kontrakts- former, där emellertid de flesta kan så- gas vara varianter av vissa huvudkon- traktstyper. Bl a finns följande kon- traktsformer angivna:

1) Fast-pris-kontrakt 2) Fast-pris-kontrakt med prisvaria- tionsklausul

3) Fast-pris-kontrakt med justering av pris efter viss produktion

4) Riktpriskontrakt

5) Kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp

6) Kostnadskontrakt med fast vinst- belopp

7) Kostnadskontrakt utan vinst

8) Kostnadsdelningskontrakt

9) Tid- och materialkontrakt

Med avsikt har de amerikanska be- nämningarna utelämnats, eftersom den ordagranna översättningen i många fall ej täcker innebörden av kontraktsfor- men och därför skulle kunna bli miss- ledande.

Det skall observeras, att kostnadskon- trakt med procentuell vinst på kostna— derna ej finns medtaget i upphand— lingsförordningen som ett tillåtet kon- trakt. Denna kontraktsform har näm- ligen varit förbjuden i Förenta staterna sedan 1918, på grund av att man anser att den ger leverantörerna ett negativt incitament till kostnadsbesparingar och därför medför fördyrad produktion.

Maximipriskontrakt finns ej heller angivet som en särskild kontraktstyp, vilket är fallet i Kanada. Det finns emellertid möjligheter att ange kost- nadstak, som ej får genombrytas i flera av de tillåtna kontraktsformerna.

2.2. Tillämpning av olika kontraktsformer 2.2.1. Fast-pris-kontrakt

Principiellt skall fast-pris-kontrakt an- vändas i så stor utsträckning detta över huvudtaget är möjligt. Både beställare och leverantör är här bundna av det överenskomna priset under hela kon- traktstiden och då ingen justering av priset kan göras, måste kostnadskalky- len vara väl underbyggd. Storleken av leverantörens vinst beror på dennes förmåga att kontrollera och bemästra kostnaderna och tillfredsställande in- citament finns således för leverantören att hålla kostnaderna nere eftersom vinsten ökar med det belopp som de verkliga kostnaderna understiger de förkalkylerade. Å andra sidan bär leve- rantören hela den ekonomiska risken om de verkliga kostnaderna blir högre än de som ligger till grund för det överenskomna priset.

Fördelarna för beställaren är för det första att han ej löper någon risk för budgetöverskridande och för det and- ra att han kan få fram ett lågt pris på efterföljande kontrakt (om tillfreds- ställande rätt till insyn finns) samt att kontraktsuppföljningen dessutom blir enkel och medför ett minimum av ad- ministrativa utgifter.

Kontraktsformen användes huvud- sakligen då det existerar tillfredsstäl- lande konkurrens eller då man kan ge- nomföra en tillförlitlig kostnadsanalys. Trots verkliga strävanden att utnyttja fast-pris-kontrakt är emellertid förhål- landena till och med i Förenta staterna sådana, att man endast i förhållandevis liten utsträckning kan använda sig av fast-pris-kontrakt när det gäller mer tekniskt avancerade objekt, såvida ej kostnadserfarenheter vunnits genom ti- digare produktion (eventuellt under andra kontraktsformer) av ifrågavaran- de materiel.

• Sida 46
•  Original

2.2.2. Fast-pris-kontrakt med prisvaria- tionsklausul

Denna typ av kontrakt ger möjlighet till en begränsad justering uppåt och en obegränsad justering nedåt av priset på produkten, grundat på kostnadsför- ändringar på speciella delar av produk- ten eller produkten som helhet, vilket självfallet i viss utsträckning minskar leverantörens risktagande jämfört med ett verkligt fast-pris-kontrakt.

De beställande militära myndigheter- na undviker emellertid denna kon- traktstyp, därför att prisvariationsklau- sulen anses reducera leverantörens in- citament till att bemästra kostnaderna. Denna kontraktstyp utnyttjas endast då leverantören nekar att acceptera ett verkligt fast-pris-kontrakt.

Kontraktsformen får ej användas bl a när:

a) det finns möjlighet att träffa över- enskommelse om ett verkligt fast-pris- kontrakt till ett någorlunda acceptabelt pris för beställaren;

h) man kan komma överens om ett fast-pris-kontrakt med klausul om jus- tering av pris efter viss produktion;

c) leverans skall ske senast 90 dagar efter kontraktets ikraftträdande;

(1) en väsentlig del av leverantörens produktion (leveranser) går till statliga myndigheter.

Man är således i Förenta staterna synnerligen restriktiv att sluta avtal med prisvariationsklausul.

2.2.3. Fast-pris-kontrakt med justering av pris efter viss produktion

När det gäller mer komplicerade pro- dukter, såsom flygplan, robotar etc är denna typ av fast-pris-kontrakt den en- då form som leverantören i de flesta fall anser sig kunna acceptera på grund av osäkerheten i kostnadsbedömningen och ovilligheten att ta alltför stora eko-

nomiska risker. Det finns sex olika va- rianter av denna kontraktstyp.

Den vanligaste varianten är att man på förhand fastställer de tidpunkter (i allmänhet med tidsintervall på 6—12 mån.) då undersökning av kostnaderna och granskning av priset skall ske. Så- väl beställare som leverantör är bund- na av det fastställda priset för varje period. Kontraktsformen i denna va— riant är således egentligen en serie fast- pris-kontrakt i stället för ett enda fast- pris-kontrakt som täcker hela leveran- sen. Leverantören erhåller incitament till kostnadssänkningar eftersom han för varje delperiod erhåller skillnaden mellan de förkalkylerade och de verk— liga kostnaderna. Å andra sidan pres— sar han själv ner priserna för efterföl- jande leveranser, vilket kan medföra en viss återhållsamhet i besparingssträ- vandena i början av produktionsserien.

En andra variant av denna kontrakts- typ är att tidpunkterna då undersök- ning av kostnaderna och fastställande av nytt pris skall göras ej fixeras i kontraktet utan ändring av gällande pris aktualiseras först då någon av par- terna påkallar detta. Denna variant an- vändes i väsentligt mindre utsträckning än den först nämnda varianten.

En tredje variant är att man från början endast fastställer ett preliminärt pris och kommer Överens om, att ett definitivt pris skall sättas då en viss kvantitet av varan levererats, vanligt- vis ej mer än 30 % av den avtalade kvantiteten. Det definitiva pris, som då fastställes, gäller då även retroaktivt dvs såväl för den kvantitet som redan levererats som för de kvarvarande ännu olevererade kvantiteterna. Denna form användes då ingen av parterna har så stor kännedom om kostnaderna, att man anser sig kunna fastställa ett pris innan viss produktions- och kostnads- erfarenhet vunnits.

• Sida 47
•  Original

En fjärde variant är att man kom- mer överens om en revidering av det preliminärt fastställda priset efter det hela leveransen är genomförd och att det då endast kan bli fråga om en jus- tering nedåt av priset. Att kalla denna kontraktsform för ett »fast-pris-kon- trakt» är självfallet oegentligt. Det rör sig i detta fall om ett maximipriskon- trakt, där eventuella kostnadsunder- skridanden helt tillfaller beställaren. Denna variant ger inget ekonomiskt incitament till besparingar. Kontrakts- formen användes huvudsakligen i sam- band med utvecklingsuppdrag som tids- mässigt tar mindre tid än ett år och där kostnaderna ej överstiger US$ 100000.

En femte variant är att man, i mot- sats till den föregående varianten, även tillåter en begränsad höjning av priset. Kontraktsbeloppet skall då överstiga US$ 100 000, men tidsbegränsningen för uppdraget kvarstår.

Den sjätte varianten är att man kan överenskomma om prisjustering såväl uppåt som nedåt, då man i t ex ett pro- duktionsprogram nått fram till en sär- skild punkt som angivits i kontraktet, vilket ibland kan avse framställning av en viss komponent. Prisändringen gäl— ler i detta fall ej retroaktivt.

Huvudproblemet för beställaren vid denna kontraktsform, som på ett eller annat sätt medger en justering av pri- set, är att skapa tillfredsställande eko- nomiska incitament till kostnadssänk- ningar. Myndigheterna betraktar ej nå- gon variant av denna kontraktsform så- som särskilt eftersträvansvärd och för att få användas måste bl a följande för- utsättningar uppfyllas:

a) upphandlingen måste ske genom förhandlingsförfarande och ej genom anbudsförfarande;

b) verkligt fast-pris-kontrakt kan ej avtalas på grund av att konkurrensen ej' är tillfredsställande eller tillverk-

47 ningen är så komplex att kostnaderna ej helt kan förkalkyleras med tillräck- lig noggrannhet;

c) kontraktssumman måste vara till- räckligt stor och leveranserna sträcka sig över en tillräckligt lång tidsperiod för att motivera de administrativa ut- gifter som en förnyad kostnadsunder— sökning medför;

d) leverantören måste ha ett bokfö- ringssystem som ger tillräckligt nog- granna informationer för kostnadsbe- räkningarna;

e) ingen annan kontraktstyp skulle sannolikt medföra ett lägre pris för be- ställaren.

2.2.4. Riktpriskontrakt

Denna kontraktstyp användes framför allt när det gäller längre produktions- serier och ett fast-pris-kontrakt inte kan ifrågakomma på grund av bristfällig konkurrens eller att projektets kom- plexitet omöjliggör tillförlitliga förkal- kyler av kostnaderna.

Det finns två varianter av riktpris- kontrakt i Förenta staterna. Den ena varianten förutsätter att man redan från början fastställer och kommer överens om ett riktpris, medan man i den andra varianten först fastställer ett preliminärt riktpris och senare, då man vunnit viss erfarenhet av produk- tionen och dess kostnader, träffar över- enskommelse om det definitiva rikt- priset. Då man i de flesta fall anser sig ha otillräckligt underlag för tillfreds- ställande kostnadsanalyser på ett tidigt stadium av de produkter som upphand- las enligt riktpriskontrakt, är den andra varianten, där riktpriset fastställes ef- ter det att viss produktionserfarenhet vunnits, den mest vanliga.

Som redan beskrivits i kapitlet om upphandling av försvarsmateriel i Ka- nada, innebär ett riktpriskontrakt att

• Sida 48
•  Original

leverantör och beställare, på ett i kon- traktet överenskommet sätt, delar de mindrekostnader, i förhållande till de kostnader som ligger till grund för rikt- priset, som uppkommer, och även på överenskommet sätt ansvarar för even- tuella merkostnader.

Kontraktsformen ger således leveran- tören ett ekonomiskt incitament till att kontrollera och bemästra kostnaderna och eftersträva kostnadsbesparingar som vid ett fast-pris-kontrakt. Vanligt- vis sker en delning av mer- och mind- rekostnaderna på så sätt att beställaren erhåller 80 % av mindrekostnaderna och leverantören 20 % och på risksi- dan tar beställaren ansvaret för 80 % av eventuella merkostnader medan le- verantörens risk begränsas till 20 %. Fördelningen kan även vara 90 % för beställaren och 10 % för leverantören. Om fördelningen av mer- och mindre- kostnaderna sker på detta extrema sätt är orsaken i allmänhet att leverantören bedömer riktpriset så pressat, att han inte anser sig kunna ta en större risk.

En fördelning, som skulle ge leveran- tören mer än 25 % av mindrekostna- derna och ansvaret för mer än 25 % av merkostnaderna, förekommer ytterst sällan.

Den procentuella fördelningen mel- lan beställare och leverantör av å ena sidan merkostnaderna och å den andra mindrekostnaderna behöver ej nödvän- digtvis vara lika. Beställaren kan ge le- verantören större incitament till kost- nadsbesparingar utan att pålägga leve- rantören en motsvarande risk.

I riktpriskontrakt tillämpas emeller- tid generellt ett pristak över vilket le- verantören får svara för 100 % av kost- naderna. Leverantörens vinst kan där- för helt bortfalla och förlust uppstå. Tills för några år sedan tillämpades även generellt, att man i denna kon- traktsform maximerade leverantörens

vinst till 15 % på de förkalkylerade kostnaderna.

2.2.5. Kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp

I motsats till fast-pris-kontrakt och riktpriskontrakt innebär kostnadskon- trakt att leverantören erhåller full er- sättning för kostnaderna, även om kost- naderna överskrider de förkalkylerade. I kostnadskontrakt med variabelt vinst- belopp har man emellertid sökt skapa ett ekonomiskt incitament till kostnads- besparingar, genom att göra vinsten omvänt proportionell mot kostnaderna.

Vid denna typ av kontrakt, som an- vändes då arbetsuppgiften är av sådan art att det är mer eller mindre ogörligt att tillfredsställande fastställa kostna- derna, uppskattas dock först kostnader- na och parterna enas om det uppskat- tade beloppets storlek. Sedan fastställes en procentuell vinst på dessa beräkna— de kostnader samt en maximivinst och en minimivinst. Dessutom fastställes ökningen av vinsten som leverantören skall erhålla om kostnaderna kan hållas lägre än de förkalkylerade och minsk- ningen av vinsten om leverantören överskrider de förkalkylerade kostna- derna. På detta sätt skapas ett ekono- miskt incitament för leverantören.

Om de förkalkylerade kostnaderna t ex uppgår till 100 och den överens- komna procentuella vinsten till 10 % dvs priset till 110, kan avtalas, att om kostnaderna nedpressas med 10 % till 90, så ökas vinsten med 10 % dvs till 11. Leverantören erhåller i detta exem- pel en vinst på de verkliga kostnaderna på 12,2 %.

Om däremot kostnaderna ökar med 10 % till 110, så kan överenskommel- sen innebära, att leverantörens vinst minskar med 10 %, dvs från 10 till 9. Leverantörens procentuella vinst på de

• Sida 49
•  Original

verkliga kostnaderna sjunker därmed från 10 % till 8,2 %.

Denna kontraktsform ligger självfal— let mycket nära ett riktpriskontrakt och kontraktsformen förekommer t ex ej i Kanada. Det finns emellertid en väsentlig principiell skillnad i de två kontraktsformerna. I ett kostnadskon- trakt med variabel vinst åtager sig be- ställaren att svara för samtliga kostna- der, medan detta inte är fallet i ett rikt- priskontrakt. Man brukar även i För- enta staterna i ett kostnadskontrakt med variabel vinst garantera leveran- tören en minimivinst, oberoende av de verkliga kostnadernas storlek, vilket inte är fallet i ett riktpriskontrakt. Lik- som i riktpriskontrakt gällde tills för något år sedan, att maximivinsten fast- ställdes till 15 % av de förkalkylerade kostnaderna.

2.2.6. Kostnadskontrakt med fast vinst- belopp Även i denna kontraktsform förkalky- leras kostnaderna och parterna enas om kostnadskalkylen. Man kommer däref- ter överens om ett fast vinstbelopp. Be- ställaren tar ansvaret för samtliga kost- nader, även om det förkalkylerade be- loppet överskrides, men det fasta vinst- beloppet ökas inte, såvida det inte un- der arbetets gång sker en väsentlig för- ändring i arbetsuppgiften. Om kostnaderna blir lägre än de som förkalkylerats erhåller företagaren en procentuellt högre vinst på kostnader- na än vad som förkalkylerats, men det ekonomiska incitamentet måste betrak- tas som synnerligen svagt. Man försöker därför i Förenta staterna att undvika denna kontraktsform så mycket som möjligt, men tvingas ändock att utnytt- ja denna kontraktsform då:

a) arbetsuppgiften är av så komplex natur eller tar så lång tid att utföra, el- ler bådadera, att förkalkylering av kost- 4—614752 '

naderna ej kan utföras med tillfreds- ställande noggrannhet och parterna ej kan enas om annan kontraktsform;

b) när arbetsuppgiften inte har se- rieproduktionskaraktär, dvs när man ej kan erhålla kostnadserfarenhet efter- hand som produktionen fortskrider;

c) när arbetsuppgiften huvudsakli— gen är av forsknings- och utvecklings- karaktär;

d) när det är fråga om reparations-, till- och översynsuppgifter av särskild utrustning;

e) när arbetsuppgiften innebär ut- vecklingsarbeten eller modifieringsar- beten för att uppfylla givna specifika- tioner och prestanda och är av så kom- plex natur att administrationen av t ex ett fast-pris-kontrakt i någon form el- ler ett riktpriskontrakt skulle medföra väsentliga problem.

2.2.7. Kostnadskontrakt utan vinst

I Kanada användes denna kontrakts- form företrädesvis i överenskommelser med samhällsägda företag. I de fall man i Kanada träffar överenskommelse med privatägda företag enligt denna kon- traktsform, gäller det vanligtvis kost— nader för åtgärder, som behövs för att få igång en viss produktion, såsom in- köp av verktyg, rearrangemang av pro- duktionsenheterna, särskild utbildning av vissa arbetarkategorier etc.

I Förenta staterna användes denna kontraktsform emellertid ej i sådant sammanhang utan oftast vid forsk- nings- och utvecklingsuppdrag. Man be- räknar och kommer överens om en kostnad för arbetsuppgiften och fast- ställer ett kostnadstak, som inte får ge- nombrytas utan tillstånd från beställa- ren, såvida ej leverantören påtar sig överskridandet av de förkalkylerade kostnaderna. Det finns ingen vinst för leverantören, men efter det utvecklings- uppdraget fullgjorts på ett för beställa-

• Sida 50
•  Original

ren tillfredsställande sätt, förväntar sig leverantören ett produktionskontrakt, som ger en sådan vinst att han även får betalt för utebliven vinst på utveck- lingsarbetet.

I denna kontraktsform synes leveran- tören ta en avsevärd risk. Troligtvis är emellertid så inte fallet, eftersom leve- rantören sannolikt är ganska säker på att utvecklingsuppdraget skall lyckas och ett produktionskontrakt av tillräck- lig volym skall erhållas, innan han ac- cepterar ett utvecklingsarbete enligt denna kontraktsform.

2.2.8. Kostnadsdelningskontrakt Även denna kontraktsform användes huvudsakligen när det gäller forsk- nings— och utvecklingsarbeten. Kon- traktsformen förutsätter att leverantö- ren påtar sig en överenskommen andel av kostnaderna eller att beställaren en- dast ansvarar för ett visst belopp och leverantören för resten. Detta begrän- sar självfallet beställarens ansvar och medför ett incitament till leverantören att hålla kostnaderna nere. Någon vinst utgår inte, men liksom i kostnadskon- trakt utan vinst förutsätter leverantö- ren att han skall erhålla ett produk- tionskontrakt när utvecklingsarbetet har avslutats.

2.2.9. Tid- och materialkontrakt

Kontraktsformen innebär, att beställa- ren ansvarar för de verkliga material- kostnaderna och att leverantören där— utöver erhåller en i relation till an— vända arbetstimmar fastställd ersätt- ning. Denna ersättning avses täcka de direkta arbetskostnaderna och de indi- rekta kostnaderna (omkostnaderna) samt även ge en skälig vinst.

Man använder denna kontraktsform då man ej kan fastställa arbetsvolymens storlek och därmed arbetets varaktig- het, dvs i sådana fall då man i viss

utsträckning även utnyttjar någon typ av kostnadskontrakt.

Uppföljningen av tid- och material- kontrakt är förhållandevis enkel, men myndigheterna undviker ändock denna kontraktsform därför att kontraktsfor- men ej anses ge tillfredsställande eko- nomiskt incitament för leverantören och leverantörerna visar en tendens att utnyttja mindre kvalificerad arbets- kraft och därmed mindre kostsam ar- betskraft, än vad som beräknades då arbetsuppgiften planerades och kon- trakterades. Liksom i Kanada användes denna kontraktsform i många fall vid underhållsarbeten.

2.3. Nuvarande trend beträffande utnyttjning av vissa kontraktsformer

I början av 1961, då Robert McNamara utnämndes till försvarsminister i För- enta staterna, svarade kostnadskontrakt med fast vinstbelopp för kostnadsmäs- sigt nära 40 % av försvarsmaterielkon— trakten. Trots att det existerade en mångfald mer avancerade kontraktsty- per, utnyttjades således huvudsakligen den enklast tillåtna formen av kontrakt till allt övervägande del. McNamara be- ordrade nästan omedelbart större an- vändning av incitamentkontrakt i en eller annan form (fast-pris-kontrakt, riktpriskontrakt eller kostnadskontrakt med variabel vinst).

En markant ökning av andelen inci- tamentskontrakt har därför skett och kostnadskontrakt med fast vinstbelopp svarar numera kostnadsmässigt för mindre än 12 % av försvarsmateriel- kontrakten. McNamara beräknar att staten gör besparingar på över 10 % på varje kontrakt som överförs från ett kostnadskontrakt med fast vinstbelopp till någon form av incitamentkontrakt, samtidigt som företagens vinster även ökar. Att det senare kan vara fallet an- ser man delvis bevisat av att de större

• Sida 51
•  Original

flyg- och robottillverkarna ökade sina vinstmarginaler under 1964.

Det bör emellertid framhållas, att 1955 svarade kostnadskontrakt med fast vinstbelopp kostnadsmässigt för ca 20 % av försvarsmaterielkontrakten, och den markanta ökningen i utnyttj- ningen av denna kontraktsform fram till 1961 kan i viss utsträckning ha be- rott på såväl industrins som de bestäl- lande myndigheternas bristande kost- nadserfarenhet av robottillverkning. En inte obetydlig erfarenhet av kostnader- na vid sådan tillverkning bör ha erhål- lits omkring 1961.

McNamara har emellertid inte enbart forcerat övergång till kontraktsformer som ger ekonomiska incitament för le- verantören till ett större kostnadsmed- vetande, han har även stimulerat ut- nyttjande av andra incitament bl a ge- nom att tillåta ökning av vinsten vid snabbare leverans än vad som avtalats, då specificerade prestanda överträffas etc. Man talar numera'om kontrakt med mångfaldsincitament och i samband härmed har man för fastställande av vinst infört vad man kallar de vägda ledtalens metod (Weighted Guidelines Method). Ett företag som helt lyckas i sina leveranser kan numera nå upp till högre vinst än 15 % på kostnaderna.

Att man i kontrakt inför bonus som utfaller vid snabbare leverans än vad som avtalats och då specificerade pres- tanda överträffas, och vite vid leve- ransförseningar och då specificerade prestanda ej hålles, är självfallet ej nå- gon nyhet. Det är den mer målmedvetna tillämpningen av mångfaldsincitament med väl avvägda vinstmöjligheter som i Förenta staterna anses som ett fram- steg på kontraktsområdet. - Av kuriosaintresse kan nämnas, att när Förenta staternas armé och brö— derna Wilbur och Orville Wright skrev det första kontraktet på ett flygplan den

10 februari 1908 på 25 000 US$, så var detta ett fast-pris-kontrakt med bonus- och viteklausul för prestanda. Om pla- nets marschfart uppgick till 40 miles/h erhölls full betalning, vid 41 miles/h erhölls 110 %, vid 42 miles/h erhölls 120 % osv upp till 44 miles/h då 140 % erhölls. Omvänt skulle priset minska på motsvarande sätt för varje miles/h som marschfarten understeg 40 och vid läg-' re fart än 36 miles/h skulle leveransen ej godkännas. Flygplanet levererades redan i augusti 1908 och bröderna Wright lär ha erhållit 28 000 US$.

3. Upphandlingsförfarande 3.1. Allmänt

Före 1958 anslog kongressen medel di- rekt till respektive förvaltningschefer, med noggranna direktiv hur de tillde- lade medlen skulle användas. Numera går anslagen till försvarsgrensminist- rarna med icke oväsentliga befogenhe- ter för försvarsministern att fördela an- slagen mellan de olika vapenslagen i överensstämmelse med de uppgifter som i varje läge har prioritet.

Då man inte, såsom t ex i Kanada, lyckats få fram en integrerad försvars— organisation, har detta medfört att sam- ordningen måst ske på departements- nivå och sedan McNamaras tillträde som försvarsminister ägnas inom för- svarsdepartementet stor uppmärksam- het åt att verkligen få en av försvars- grenstänkande frigjord totalplanering för att uppnå optimal effekt av tillgäng- liga tekniska och ekonomiska resurser.

Denna verksamhet har återspeglats på alla områden, inte minst på upp- handlingsområdet, och otvivelaktigt har man här lyckats med att få fram en för hela försvaret gemensam målsättning och ensartade riktlinjer, vilket förut ej existerade i den utsträckning som nu är fallet.

• Sida 52
•  Original

Grundtanken för all upphandling är att upphandlingen, så vitt detta är möj- ligt, skall ske under fri konkurrens och det flesta antal upphandlingar sker även genom anbudsförfarande. Om konkur- rensen bedömes vara ofullständig, eller om andra särskilda skäl föreligger, sker upphandlingen genom förhandlingsför- farande. Den till belopp största upp- handlingen görs enligt denna metodik.

Förhandlingsförfarandet utesluter emellertid inte att man i initialskedet utnyttjar den konkurrens som kan fin- nas. Offerter kan infordras från flera håll och efter ingående prövning med hänsyn till priser, leveranstid, kvalitet och andra faktorer påbörjas detalje- rade förhandlingar med det eller de företag, som lämnat de mest acceptabla förslagen.

Förhandlingsförfarande, utan begä- ran om offert från flera företag, får tillämpas under i upphandlingsförord- ningen särskilt angivna omständighe- ter, t ex:

då presidenten eller kongressen för- klarat att en nödsituation föreligger och det på grund härav inte finns tid att tillämpa ett strikt anbudsförfaran- de, eller ett förhandlingsförfarande, som föregås av offertinfordran från flera fö- retag;

då mer formell än reell konkurrens föreligger och offertbegäran från fler än ett företag inte tjänar något prak- tiskt syfte;

då upphandlingen är en fortsättning på tidigare leveranser för vilka bestäl- laren gjort betydande initialinvestering— ar och byte av leverantör skulle inne- bära förlust av dessa eller dubblering av gjorda betydelsefulla insatser;

då försvarsdepartementet beslutar att viss leverantör skall hållas industriellt upprustad;

3.2. Anbudsförfarande

Den upphandlande myndigheten är skyldig att föra aktuella register över företag, som tillhandahåller olika slag av materiel och tjänster, och som anses lämplig som anbudsgivare. Företag får anmäla sig till de upphandlande myn- digheterna för att bli införda i regist- ret, men innan registrering av företaget sker, görs viss undersökning av företa- gets pålitlighet, standard och leverans- kapacitet.

Öppen annonsering förekommer för- hållandevis sällan. Då inköp skall ske inbjudes i stället ifrågakommande regi- strerade företag att på bestämd tid in— komma med bindande anbud enligt in- köpsvillkor, som angives av anbudsin- fordraren.

Anbuden öppnas offentligt och regi- streras. För sent inkomna anbud beak- tas inte. Principiellt skall det i pris lägst liggande anbudet accepteras och goda skäl måste föreligga vid eventuell avvikelse från denna fundamentala princip. Resultatet av anbudsgivningen offentliggöres. Anbud, som antages, re- sulterar i bindande avtal till fast pris.

Om inkomna anbud ger upphov till nya överväganden beträffande produk- tens utformning eller prestanda, skall nytt anbudsförfarande äga rum.

Det anbudsförfarande som tillämpas i Förenta staterna, skiljer sig således ej ifrån vad som kan anses vara normal praxis i detta sammanhang.

4. Kostnader och vinst

4.1. Kostnader 4.1.1. Allmänt

I försvarsgrenarnas upphandlingsför- ordning och i en särskild handbok för revision (Contract Audit Manual) finns omfattande bestämmelser och riktlinjer för beräkning av självkostnaderna i samband med försvarskontrakt. Den ge- nomgående regeln är, att självkostna- derna skall beräknas enligt gällande re- dovisningspraxis och enligt de speciella regler, som kan vara gällande i det sär- skilda fallet.

Uppbyggnaden av självkostnaden är den traditionella. Det föreskrives att självkostnaden skall bestå av följande huvudkomponenter :

1) Kostnader för direkt material; 2) Kostnader för direkt arbete; 3) Andra direkta kostnader; 4) Indirekta kostnader (omkostna- der).

Instruktionerna innehåller en detalj-

rik redogörelse för behandlingen av oli- ka typer av kostnader, som kan ingå i de fyra huvudkomponenterna och an- ger även tillåtna och otillåtna kostna- der.

4.1.2. Kostnader för direkt material

Kostnader för direkt material inneslu— ter utgifter för allt inköpt material och alla tillverkade halvfabrikat, som ingår i den slutliga produkten eller som kon- sumeras vid tillverkningen. De priser, som materialet får upptas till, skall ej överstiga skäligt marknadspris. Mate- rial, som inköps speciellt för den ak- tuella tillverkningen, skall upptas till inköpspris efter avdrag för mängd- och kassarabatter, medan material, som re- kvireras från eget förråd, kan få upptas till sitt förrådsbokförda värde, om prin— ciperna för prissättning av förrådsför- da varor kan anses allmänt vedertagna och skäliga.

Samma regler gäller i princip då till— verkning sker utomlands för Förenta staternas räkning. I länder med stark inflation kan man dock acceptera att direkt material upptas till återanskaff- ningsvärde.

4.1.3. Kostnader för direkt arbete

Med kostnader för direkt arbete avses löner och andra ersättningar till an- ställda, vilkas nedlagda arbete kan mä- tas och direkt hänföras till produkten. Man rekommenderar att direkt arbete upptas med den lön, som utbetalats till den enskilda arbetaren eller tjänste- mannen, men man kan också godkänna att genomsnittslönen för en hel grupp tillämpas. Man eftersträvar att nedlagt arbete i största möjliga utsträckning skall hänföras till direkt arbete. Detta gäller även lön till ledare och förmän där detta är möjligt. Även övertidser- sättning, tillverkningsbonus och annan premiebetalning skall i förekommande

• Sida 58
•  Original

4.1.4. Andra direkta kostnader

övriga kostnader, som har direkt an- knytning till produkten, skall redovisas under denna rubrik. Såsom exempel kan nämnas konsultarvoden, speciella resor, särskilda försäkringar, royalty och patentavgifter, Specialverktyg och specialutrustning.

4.1.5. Indirekta kostnader (omkostna- der)

Indirekta kostnader är alla övriga kost- nader för tillverkningen, dvs. samtliga kostnader som ej kan direkt hänföras till produkten, t. ex. allmänna omkost- nader, administrationskostnader, even- tuella försäljningskostnader etc.

Man lägger stor vikt vid att de indi- rekta kostnaderna fördelas på de till- verkade produkterna i den relation produkterna kan anses ha förorsakat dessa kostnader. Man rekommenderar att de indirekta kostnaderna fördelas på produkterna genom pålägg på direkt arbete och att differentierade pålägg tillämpas. Även pålägg efter andra nor- mer godkännes, t. ex. per maskintimme.

Om de tillämpade påläggen resulterar i över- eller underabsorption av de verkliga indirekta kostnaderna skall differensen fördelas på produkterna i efterhand.

4.1.6. Tillåtna och otillåtna kostnader

I försvarsgrenarnas upphandlingsför- ordning och revisionshandboken anges olika kostnadsanslag och direktiv för hur de skall behandlas. Man uppdelar i detta sammanhang kostnaderna i:

a) i allmänhet tillåtna kostnader;

b) villkorligt tillåtna kostnader; och

c) otillåtna kostnader. Här skall endast ges några exempel på de två sist nämnda kategorierna.

Annonskostnader tillåtes om de är av goodwill-natur eller tillkomna för att ekonomiskt stödja värdefulla facktid- skrifter. Kostnader för platsannonser accepteras naturligtvis också, men där- emot inte försäljningsannonser inrikta- de på speciella produkter.

Avskrivningar på byggnader, maski- ner och annan utrustning får göras en— ligt de principer, som leverantören till- lämpar, under förutsättning att dessa överensstämmer med vedertagen praxis, och att avskrivningarna därigenom ej blir högre än vad som tillåtes i skatte- lagstiftningen. Det bör nämnas, att skat- telagstiftningens regler för avskriv- ningar är väsentligt mer restriktiva i Förenta staterna än i Sverige. Vid till- verkning av försvarsmateriel kan dock större avskrivningar få göras om det förekommer osedvanligt snabb förslit- ning av utrustningen. Särskild överens- kommelse skall dock träffas om detta.

Huvudregeln är att avskrivningarna skall göras på tillgångarnas anskaff- ningsvärde, men vid tillverkning utan- för Förenta staterna kan man i länder med stark inflation tillåta avskrivning- ar på återanskaffningsvärde.

Böter och skadestånd till följd av lag- brott utgör ej tillåten kostnad.

Dotterbolags avgifter till moderbolag för andel i centrala administrationen tillåtes endast om avgiften kan styrkas utgöra en rimlig och rättvis del av den centrala administrationen av koncer- nen.

Förluster på andra produkter är ej tillåten kostnad.

Förluster på fordringar tillåtes ej när det gäller kundfordringar men kan godtagas i fråga om förskott och lån till personal.

Förluster i medelsförualtningen som följd av misslyckade spekulationer är ej tillåten kostnad. I gengäld behöver

• Sida 59
•  Original

vinster vid spekulationsaffärer ej heller upptas som intäkt.

Försäkringspremier är tillåten kost- nad, varvid kan noteras att leverantö- ren även kan få ersättning för självrisk, där han tagit sådan. Sedvanliga grupp- försäkringar är tillåtna men däremot ej livförsäkringar av benefik karaktär.

Försäljningskostnader vid distribu- tion av leverantörens produkter genom vanliga kommersiella kanaler och me- toder accepteras ej. Endast kostnader för sådana tjänster på försäljningsav- delningen som tas i anspråk även vid försäljning till försvarsmyndigheter godtas.

Gåvor tillåtes ej med undantag för gå- vor till välfärdsinrättningar, som leve- rantören och hans personal har nytta av, samt sådana gåvor som enligt praxis i leverantörens hemort utgör nödvändig och skälig kostnad i rörelsen.

Inkomstskatter utgör ej tillåten kost- nad.

Internvinster vid inköp från bolag tillhörande samma koncern som leve- rantören tillåtes ej, utan inköpen skall prissättas till koncernens självkostnad.

Löner och andra ersättningar till an— ställda utgör givetvis tillåten kostnad, men det förutsättes därvid att lönen är rimlig med hänsyn till den anställdes tjänsteställning och prestationer.

Organisations- och reorganisations- kostnader, som har samband med leve- rantörens finansiering och ägareförhål- landen, är ej tillåten kostnad.

Rabatter av alla slag beaktas på så sätt, att inköpspriset för den anskaffa- de varan eller tjänsten skall beräknas med avdrag för erhållna rabatter. Om leverantören av någon anledning un- derlåter att draga rabatt, som han varit berättigad till, skall inköpspriset ändå beräknas med avdrag för den rabatt le- verantören haft rätt till.

Representationskostnader accepteras

Räntor är ej tillåten kostnad. Ersätt- ning för investerat kapital skall utgå ur vinsten.

Skrot/örsäljning skall beaktas och in- flutna belopp avdragas från kostnader- na i övrigt.

Underhålls- och reparationskostna- der godtages ej om de är av den karak- tären, att de enligt god redovisnings— praxis skall aktiveras.

Genomgående söker man bedöma skäligheten i kostnaderna. Varje ten- dens till att uppta kostnader som kan betraktas som oskäliga beaktas och medför en mer kritisk bedömning av de villkorligt tillåtna kostnaderna.

4.2. Vinst 4.2.1. Allmänt

Som förut berörts har man i Förenta staterna på senare tid ägnat större upp— märksamhet åt att utveckla en vinstfi- losofi i samband med försvarskontrakt, än vad som tidigare varit fallet. Man utgår ifrån att vinsten i allmänhet ut- gör grundvalen för all affärsverksam- het, och att det är ökade vinstmöjlighe- ter, som stimulerar till effektivitet i ar- betet. Det ligger därför i statens intres- se, att även leveranser av försvarsma- teriel ger möjlighet till god vinst, då i annat fall den bästa industriella duglig- heten stöts bort från försvarsmateriel- marknaden. En väl avpassad skälig vinst på försvarsleveranser anses kun- na sänka försvarskostnaderna.

Som ett medel att sänka försvarskost- naderna skall de beställande myndighe- terna vid beställningsförhandlingar

a) uppställa »vinstmål», som ger den potentiella leverantören möjlighet att uppnå en vinst i förhållande till storle- ken av den kostnadsrisk han är villig

• Sida 60
•  Original

b) belöna sådana leverantörer med högre vinstmål som helt tillfredsstäl- lande fullgjort tidigare leveranser, och stipulera lägre vinst åt leverantörer som på ett mindre tillfredsställande sätt ut- fört tidigare beställningsåtaganden;

c) ge högre vinstmöjligheter åt såda- na leverantörer som själva ordnar fi- nansieringen och tillhandahåller pro- duktionsresurserna och sådana som ti- digare visat sig kompetenta att på egen risk fullgöra ett utvecklingsarbete.

Metoden med vägda ledtal för fast- ställande av vinst, som finns intagen i den militära upphandlingsförordning- en, har tillkommit för att ge de bestäl- lande myndigheterna vägledning vid kontraktsförhandlingar för att nå den givna målsättningen.

4.2.2. Metoden med vägda ledtal Vid vinstberäkningen skall hänsyn tas till specificerade faktorer och för varje faktor, i procent av kostnaderna, angiv- na vinstgränsvärden. Följande faktorer och vinstgränsvärden skall beaktas:

1) Leverantörens insats för utföran- det a) Kostnader för direkt material 1—5 % b) Kostnader för direkt tillverknings— arbete 5—9 % c) Kostnader för direkt konstruktions- arbete 9—15 % d) Indirekta tillverkningskostnader (omkostnader) 4—7 % e) Indirekta konstruktionskostnader (omkostnader) 6—9 % f) Administration och allmänna om- kostnader 6—8 %

2) Leverantörens risktagande 0—7 % 9.) Typ av kontrakt b) Kostnadsberäkningens rimlighet c) Uppgiftens svårighetsgrad

a) Företagsledning och dess kostnads- medvetande

b) Kostnadsberäkningarnas tillförlit— lighet

c) Tjänster efter leverans (reserv- delar m. 111.)

d) Punktlighet och produktkvalitet

e) Initiativ till utveckling och uppfin- ningar

f) Bidrag till statlig lokaliserings- politik o. dyl.

4) Särskilda faktorer — 2—+ 2 %

a) Självständighet i produktions— och finansieringsresurser

b) Extraordinära insatser för leveran- sen

För varje faktor överväger den be- ställande myndigheten de vinstprocent- tal som man anser rimliga för den aktu- ella beställningen. När det gäller vinst- procenten för faktor 1), dvs. leveran- törens insats för utförandet, måste dock kostnaden i den kalkyl som granskas först uppdelas på vart och ett av de i denna faktor ingående delelementen och delelementens vinstprocent faststäl- las innan faktorns totala vinstprocent- tal kan erhållas.

Delelementens vinstprocenttal multi- pliceras med varje delbelopp, och vins- ten i dollar erhålles för varje delele- ment. Dessa vinstbelopp summeras och summa vinst uträknas som procent av summa kostnad. Den erhållna vinstpro- centen utgör vinstprocenttalet för fak- tor 1).

Till vinstprocenttalet för faktor 1) adderas sedan de vinstprocenttal som man funnit rimliga för de tre övriga vinstfaktorerna, och det totala vinst- procenttalet erhålles. Vinstmålet, dvs. den möjliga vinsten på leveransen ut— tryckt i dollar, erhålles genom att mul- tiplicera det totala vinstprocenttalet

• Sida 61
•  Original

med summa totalkostnader. Det skall observeras att vinstfaktorerna 3) och 4) kan vara negativa och leda till ett avdrag från de vinstprocenttal, som be- räknats för faktorerna 1) och 2).

Upphandlingsförordningen ger viss vägledning för fastställande av vinst- procenttalen.

1) Leverantörens insats för utföran- det. Denna faktor är ett mått på det bi- drag, som leverantören måste ge till den totala ansträngningen att effektivt ut- föra beställningen, dvs. vilka resurser som krävs av leverantören för att för- vandla idéer och material till slutlig produkt. Värderingen av denna faktor fordrar en analys av kostnadssamman- sättningen för produkten.

a) Kostnader för direkt material. Analyser av denna kostnadspost måste omfatta en värdering av de tekniska och kommersiella insatser som krävs för att anskaffa nödvändigt material, Specialverktyg etc. Hänsyn skall tas till antalet order och antalet underleveran- törer och om redan etablerade inköps- källor finns tillgängliga eller om nya sådana måste sökas. Det är även av be- tydelse för bedömningen om anskaff- ningen kan ske rutinmässigt eller om det är nödvändigt med detaljerade kon- trakt med underleverantörer som krä— ver ritningsarbete och tillverkningsbe- skrivningar. Ett normalt lågt vinstpro- centtal på kostnaden för direkt mate- rial tycks vara 2 %, och endast i un- dantagsfall användes ett lägre procent- tal.

b) Kostnader för ningsarbete och

c) Kostnader för direkt konstruk- tionsarbete. Analyser av dessa kost- nadsposter måste inkludera en värde- ring av standarden och den relativa kvaliteten på den ingenjörsbegåvning, den tillverkningsskicklighet och den

direkt tillverk-

erfarenhet som skall sättas in i projek- tet. Vid värderingen av konstruktions- arbetet skall särskild vikt tillmätas ar- bete av vetenskaplig natur eller övrigt arbete av speciellt stor svårighetsgrad.

d) Indirekta tillverkningskostnader (omkostnader)

e) Indirekta konstruktionskostnader (Omkostnader) och

f) Administration och allmänna om- kostnader. Vid en analys av dessa om- kostnadsposter måste man värdera i vilken grad de bidrar till att få fram leveransen. Man söker fastställa den ar- betsinsats som ingår i omkostnadsbe- loppet och hur detta arbete skulle ha behandlats om det betraktats som di- rekt arbete under b) och c). Arbetsde- len skall tillmätas samma värde som om den redovisats som direkt arbete. Vid värdering av övriga element skall tas hänsyn till om de är av rutinkarak- tär, då de ges ett lägre vinstprocenttal, eller om de är särskilt betydelsefulla och komplicerade, då vinstprocenttalet blir högre.

2) Leverantörens risktagande. Myn- digheternas generella politik är att överlåta så stor del av kostnadsrisken som möjligt på leverantörerna och ge dem skälig kompensation för detta risk- tagande. Värderingen av denna risk kräver att man söker uppskatta graden av leverantörens kostnadsansvar, kost- nadsberäkningens rimlighet i förhållan- de till den åtagna uppgiftens svårig- hetsgrad samt utsikterna för att leve- rantören skall lyckas eller misslyckas.

Den första bestämningen av leveran- törens risktagande ligger i valet av kon- traktstyp. Ytterligheterna är å ena si- dan kostnadskontrakt med fast vinst- belopp, där beställaren här hela risken, och å den andra fast-pris-kontrakt, där leverantören har ansvaret för eventu- ella kostnadsöverskridanden. Utgångs-

• Sida 62
•  Original

punkten vid värderingen av kostnads- risken är ett vinstprocenttal på 0 % för kostnadskontrakt med fast vinstbelopp, och 7 % för ett fast-pris-kontrakt.

Nästa avgörande avser tillförlitlighe- ten och rimligheten i kostnadsberäk- ningarna. Överdrifter vid uppskattning- en av kostnaderna minskar leverantö- rens kostnadsrisk. I tredje hand be- dömes uppgiftens svårighetsgrad. Leve- rantörens uppgift kan vara svår eller lätt oberoende av den kontraktsform som överenskommes.

För var och en av de kontraktsfor- mer, som förekommer i Förenta stater- na, rekommenderas gränser för de vinstprocenttal som skall utgöra ersätt- ning för leverantörens risktagande:

Kostnadskontrakt med fast vinstbe- lopp 0—1 %

Kostnadskontrakt med vinstbelopp,

a) med endast kostnadsincitament ]— 2 %

b) med prestanda- och leveranstidsin— citament 1,5—3 %

Riktpriskontrakt,

a) med endast kostnadsincitament 2— 4 %

b) med prestanda- och leveranstidsin- citament 3—5 % Fast-pris-kontrakt med justering av pris efter viss produktion 4—5 %

Fast-pris-kontrakt 5—7 %

' Vissa avsteg från ovanstående princi- piella regler kan förekomma. På ett riktpriskontrakt där kostnadstaket är så lågt, att det egentligen är ett maximi- priskontrakt, och då man har ett flertal incitament, kan vinstprocenttalet för risktagandet bli detsamma som för ett fast-pris-kontrakt.

variabelt

3) Erfarenheter av leverantörens ti- digare åtaganden. Sådana leverantörer, som utfört ett gott arbete vid tidiga- re leveranser, gynnas i vinsthänseende

för att sporras till ytterligare förbätt- rade prestationer och för att minska de beställande myndigheternas risktagande.

Vid bedömningen beaktas kompetens och stabilitet hos företagsledningen och dess villighet och förmåga att samarbe- ta med de beställande myndigheterna och klara uppkomna svårigheter. Man värdesätter ett kostnadsmedvetande som resulterar i optimal utnyttjning av utrustning och arbetskraft, rationella inköpsmetoder, effektiv lagerkontroll och förbättring av produktionsutrust— ningen genom moderniseringar och ny- investeringar.

Tillförlitligheten i tidigare kostnads- beräkningar beaktas liksom utförda tjänster efter leverans, reservdelshåll- ning och underhållsorganisation. Man observerar leverantörens punktlighet vid tidigare leveranser och hans strä- van att inhämta eventuella förseningar, kanske speciellt om orsaken till förseningarna legat utanför leverantö- res kontroll. Självfallet bedömes även erfarenheterna av kvaliteten hos tidi- gare levererade produkter.

Man premierar om leverantören på eget initiativ och på egen kostnad gör utvecklings- och forskningsarbete och om leverantören vidtar åtgärder som ger ett värdefullt stöd åt den statliga lokaliseringspolitiken o dyl.

4) Särskilda faktorer. En leverantör som är beroende av de statliga myndig- heterna när det gäller produktions- och finansieringsresurser ges mindre gynn- sam hehandling i vinsthänseende. Före fastställande av vinstmål måste därför göras en undersökning av finansiering- en av anläggningar och utrustning in- klusive provutrustning, Specialverktyg etc samt det tekniska bistånd som le- verantören behöver från de beställande myndigheterna. Vanliga förskottsbetalé ningar beaktas ej här, men väl andra

• Sida 63
•  Original

former av finansiellt bistånd såsom extraordinära förskott och onormala lån, vilket noteras som en minuspost.

Om den beställande myndigheten an- ser att det kräVS extraordinära insat- ser för att uppnå den produktionsstan- dard som krävs, eller för att särskilt snabbt få fram den önskade produkten, söker man värdera dessa insatser.

Ytterligare särskilda vinstfaktorer kan tillkomma, och om så sker skall de särskilt anges och motiveras.

4.3.3. Det totala vinstmålet

Utöver det vinstmål som beräknas en- ligt metoden med vägda ledtal kan le- verantörer, som utvecklar militär ma- teriel utan ekonomiskt eller annat di- rekt bistånd från myndigheternas sida, ges ytterligare vinstersättning. Denna särskilda ersättning rör sig om 1—4 % på summa kostnader.

Det totala vinstmålet utgörs således av vad man kommit fram till enligt det analysförfarande som ligger till grund för fastställande av vinst enligt meto- den med vägda ledtal, plus den särskil- da ersättning som kan utgå om leveran- tören självständigt utvecklar och pro- ducerar produkten. Innan ett avtal slut- ligen överenskommes blir självfallet värderingarna föremål för ingående diskussion mellan berörda parter. Le- verantörerna har i många fall en något annorlunda bedömning av t.ex. sina tidigare prestationer än vad den be- ställande myndigheten har, och det slutligen överenskomna vinstmålet blir en kompromiss mellan parternas ur- sprungliga uppfattning.

Det vinstmål som man kan komma fram till varierar högst avsevärt. Vinst- procenttal på något över 6,5 % upp till i närheten av 20 % kan förekomma. I de fall vinstmålet sättes så högt som upp emot 20 % ingår dock i allmänhet även särskild vinstersättning utöver

vad som framräknats enligt metoden med vägda ledtal. Det skall framhållas, att räntekostnader inte ingår i de fram- räknade totalkostnaderna, utan leve- rantörens räntekostnader skall täckas av vinsten.

De beställande och underhandlande myndigheterna har i allmänhet välkom- nat möjligheterna att ge mångfaldsin- citament och differentiera vinstmöjlig— heterna, även om detta innebär ett vä— sentligt merarbete. Några kritiker har dock sagt att eftersom leverantören är den som har mest kunskap om del- och totalkostnader så har denne alltid möj- lighet, då konkurrens ej finns, att få igenom t. ex. ett högt riktpris, som se— dan kan underskridas utan större svå- righeter. Och beställaren belönar ho- nom för dessa s. k. besparingar genom att ge honom en högre vinst.

Industrin har även hälsat de ökade vinstmöjligheterna med tillfredsställel- se, men företagen är dock rädda för att de påtar sig ökade risker för att uppnå en högre vinst, som sedan tas tillbaka av staten genom existerande la- gar om »övervinster» på försvarsmate- riel.

5. I nsyn och revision 5.1. Allmänt

Den allmänt starka känslan i Förenta staterna, att det ej bör förekomma allt- för höga vinster på försvarskontrakt, har resulterat i att man sedan länge haft ekonomisk insyn i privatägda för— svarsmateriellevererande företag. Redan under första världskriget vid- togs åtgärder för att stävja tendensen till alltför höga vinster på försvarsma- teriel, och 1934 infördes en lag som fastställde, att samtliga kontrakt, som ingicks mellan marinmyndigheterna och privatägda varvsindustrier, där

• Sida 64
•  Original

kostnaderna översteg U.S.$ 10 000, skul- le innehålla en paragraf som gav be- ställaren rätt att revidera och grans- ka kostnadsbokföring och andra i sam- band med beställningen relevanta do- kument. Lagen fastställde även att maximivinsten på fartygsbyggen för marinens räkning skulle vara 10 %, och eventuell övervinst skulle återbetalas till staten.

Några år senare bestämdes att denna lag även skulle gälla för flygplansleve- ranser till armén och flottan. Vinsten på dessa leveranser maximerades till 12 %.

Numera finns i princip i varje för— handlingskontrakt, som ingås om leve- rans till försvarets olika organ och till vissa andra statliga myndigheter t.ex. rymdflygstyrelsen, fastställt rätt till insyn och revision, dels för försvarsde- partementet och andra relevanta be- ställande myndigheter, dels för kon- gressens särskilda revisionsorganisa- tion.

5.2. Försvarsdepartementets kontroll

För att uppnå en effektiv insyn och ut- föra de granskningar som denna insyn ger anledning till har man inom för- svarsdepartementet byggt upp en om- fattande revisionsorganisation. Enligt uppgift omfattar denna organisation för närvarande en personal på ca 3 500 per- soner.

Organisationen är underställd en av de biträdande försvarsministrarna (f. n. Assistant Secretary, Dr. Charles J. Hitch). Denne biträdande minister, eller statssekreterare, innehar befatt- ningen som budgetövervakare i för- svarsdepartementet, och revisionstjänst- avdelningen är en av dennes avdelning- ar. Under chefen för revisionstjänstav- delningen har tidigare funnits under— avdelningar för varje försvarsgren,

men ungefär vid halvårsskiftet 1965 har de tre försvarsgrensorganisationerna sammanslagits till en enda organisation direkt under försvarsministern.

Kärnan av de anställda revisorerna, ungefär 25 %, utgörs av s. k. »Certified Public Accountants», med utbildning liknande den hos svenska auktoriserade revisorer. Övrig personal har lägre ut- bildning.

Det skall nämnas, att i Förenta sta- terna har dessa revisorer tillåtelse att vara anställda hos vilken arbetsgivare som helst. Så är ej fallet i Sverige. En svensk auktoriserad revisor får ej vara anställd hos en arbetsgivare, såvida den- ne ej är auktoriserad revisor eller ett aktiebolag vars ägare och styrelseleda- möter består av auktoriserade reviso- rer.

Revisionsorganisationen är uppdelad på avdelningskontor, spridda över hela Förenta staterna. Vid dessa avdelnings- kontor sker granskning och revision av företag, som är belägna inom respek- tive avdelningskontors geografiska an- svarsområde. Vid större företag, där omfattande försvarsmaterielproduktion sker, finns i allmänhet särskilda revi- sionskontor. Sådana lokala kontor kan upprättas om revisionsverksamheten vid ett enda företag är av sådan stor- leksordning, att man finner det moti- verat ur effektivitetssynpunkt att för- lägga revisionspersonal direkt på pro- duktionsplatsen. Hösten 1964 hade t. ex. Förenta staternas flygvapen för sin re- visionsverksamhet 20 avdelningskontor och därtill 65 lokala kontor vid större industriföretag.

Revisorernas arbetsuppgifter anges i den förut nämnda handboken för re- vision (Contract Audit Manual). Deras huvuduppgifter är:

1) Granskning av budget och budget- utfall. Som underlag för kostnadsberäk—

• Sida 65
•  Original

ningarna i industriföretag måste finnas en budget, som även anger på vilket sätt de indirekta kostnaderna (omkostna- derna) skall slås ut på produkterna. I allmänhet görs detta i Förenta staterna på samma sätt som i Sverige, genom pålägg på direkt arbetslön eller genom att beräkna viss kostnad per kg produkt eller per timme maskintid. I Förenta staterna har man hittills vanligtvis lå- tit budgetutfallet påverka priset på le— veranser enligt kostnadskontrakt under året, vilket medfört ett mycket stort räknearbcte, när ett räkenskapsår av- slutats och budgetutfallet framkommit. Granskning av budget och budgetut- fall är således en mycket omfattande och tidsödande arbetsuppgift för revi- sorerna.

2) Granskning av förkalkylerade kostnader och offererade priser. Om tillfredsställande konkurrens ej fö- religger, och kostnaderna för ett pro- jekt är så svårbedömbara, att ett fast pris ej kan överenskommas mellan be— ställare och leverantör, måste en kost- nadsram (för ett eventuellt kostnads- kontrakt i en eller annan form) eller ett riktpris (för ett eventuellt riktpris- kontrakt) fastställas.

Leverantörens uppgifter om kostna- derna granskas av revisorerna. Man kontrollerar att kalkylerna är uppställ- da på rätt och avtalat sätt, att beräk- nade inkörningsförlopp är rimliga samt att kalkylerad arbetstid och material- åtgång är skälig. Det resultat som re- visorerna kommer till utgör grundva- len för diskussion av ett eventuellt konditionellt eller absolut kostnadstak, för fastställande av delar av vinstmålet, för industrins produktionsplanering och för de investeringar som kan bli nödvändiga för de statliga myndighe- terna. Arbetet är ett omfattande och invecklat kalkylarbete.

Om tillfredsställande konkurrens ej finns, kan även ett offererat fast pris bli föremål för samma granskning av revisorerna.

3) Granskning av verkliga kostnader. Granskning av de verkliga kostnaderna förekommer vid kontrakt där en så- dan granskning är en nödvändighet såsom kostnadskontrakt, riktpriskon- trakt och de fast-pris-kontrakt där man efter en tid skall överenskomma om ett slutgiltigt fast pris. Revisorerna kan givetvis ej göra fullständiga granskning— ar av förefintligt räkenskapsmaterial. I likhet med gängse kutymer måste de i mycket stor utsträckning basera sitt arbete på stickprov. Enligt uppgift om- fattar granskningen i allmänhet 1—3 % av förefintligt räkenskapsmaterial.

Det kan vara av intresse att notera, att så sent som i september 1962 inför- des i lagen av 1947, som reglerar inköp av försvarsmateriel (Armed Forces Procurement Act), en bestämmelse som ålägger en leverantör att i samband med förhandlingskontrakt vid offert, som överstiger U.S.$ 100 000, skriftligt intyga, att samtliga uppgifter om kost- nader och vinst är fullständiga och korrekta. Skyldighet föreligger även att efterhand justera de givna uppgif- terna, om förändringar äger rum från den tidpunkt då offerten avgivits till den tidpunkt då kontraktet skall skri- vas.

Lagen gäller ej endast huvudleveran- tör utan även med- och underleveran- törer. Om huvudleverantören skriver kontrakt med underleverantör måste samma bestämmelse införas i ett så- dant kontrakt.

Enligt allmän uppfattning, såväl på den statliga sidan som inom industrin, har denna lagbestämmelse medfört, att man på företagarsidan lagt ned betyd- ligt större arbete på att få fram detal-

• Sida 66
•  Original

jerade och realistiska kostnadsberäk- ningar redan i början av ett projekt, än vad som tidigare varit fallet. Man har härigenom skapat ett bättre ut- gångsläge för en riktigare ekonomisk bedömning och skapat förutsättning- ar för snabbare resultat. Förutvarande tendenser att börja förhandlingarna på grundval av ett mer vagt underlag, med antagandet att det ändock blir utdragna överläggningar med hud och motbud, har man, enligt uppgift, i viss mån lyc- kats stävja.

Lagbestämmelsen sägs även ha ska- pat ett öppnare förhållande mellan le- verantör och myndigheter. Skyldighe- ten att fortlöpande ge korrigeringar i det först redovisade siffermaterialet har medfört ett mer intimt samarbete mellan myndigheternas kostnadsanaly- tiker och tekniska experter och mot- svarande personer inom företagen.

5.3. Kongressens särskilda revisions- organisation

Trots att det sedan länge i varje för- handlingskontrakt om försvarsmateriel och viss annan materiel till statliga myndigheter, funnits bestämmelser om rätt till full ekonomisk insyn och revi- sion för den beställande myndigheten hos leverantören, beslöt Förenta stater- nas kongress år 1951, att i den lag som behandlar statlig egendom och statliga administrativa tjänster av 1949 (Fed- eral Property and Administrative Ser- vice Act) samt i lagen som reglerar in- köp av försvarsmateriel (Armed Ser- vices Procurements Act) av 1947 skulle införas en bestämmelse om ytterligare en revisionsmöjlighet.

Man beslöt att i samtliga förhand- lingskontrakt skall insättas en klausul, att en från de upphandlande organen fristående revisionsmyndighet (Comp-

troller General of the United States) eller någon av denna auktoriserad per- son eller organisation, upp till tre år efter det att betalning skett skall ha tillgång till och rätt att revidera samt- liga böcker, dokument och andra re- levanta handlingar såväl hos huvudle- verantören som dennes underleveran- tör. »Comptroller General of the United States» lyder under kongressen och torde närmast motsvara de svenska riksdagsrevisorerna.

Senast i augusti 1964 framlade denna revisionsmyndighet en rapport, där man redovisar en undersökning av fy- ra kontrakt mellan det amerikanska flygvapnet och Cessna Aircraft Com- pany. Enligt rapporten har Cessna på dessa fyra kontrakt tagit ut ett över— pris på U.S.3 326800 (approx. Skr. 1650 000). Rapporten ledde till att Cessna och flygvapnet träffade frivillig överenskommelse om kreditering av detta belopp på de fyra kontrakten, och priserna justerades nedåt även på et- terföljande leveranser på senare skriv- na kontrakt. Det skall uppmärksammas att i samtliga kontrakt hade ett fast pris avtalats.

6. Patent, licenser och royalties

6.1. Patentintrång

Liksom i Kanada gäller principiellt i Förenta staterna, att endast den be- ställande myndigheten, och ej huvud- leverantören eller dennes underleve- rantörer, kan ställas till ansvar för eventuellt patent- eller konstruktions-

• Sida 69
•  Original

intrång vid framställning av försvars- materiel.

I kontrakten stadgas därför att le- verantören och dennes underleveran- törer skall hållas skadeslösa gentemot de krav som kan uppkomma om i de specifikationer som lämnats från den beställande myndighetens sida ingår patent, uppfinningar och konstruktio- ner som ej ägs av leverantören, den— nes underleverantörer eller den fede- rala staten.

Leverantören och dennes underleve- rantörer har dock ett ansvar gentemot den beställande myndigheten. I alla kontrakt där kontraktssumman är stör- re än U.S.S 10 000, måste leverantören meddela beställaren om risk för pa- tentintrång föreligger och, om produk- ten ej kan tillverkas utan att royalties eller licensavgifter måste betalas, till vilka sådan betalning i så fall skall ut- gå och hur stora dessa avgifter beräk- nas bli.

Leverantören har även skyldighet att under kontraktets löptid informera den beställande statliga myndigheten om alla krav som reses på ersättning eller skadestånd för att man utnyttjar pa- tent, uppfinningar eller andra kon- struktioner, som är i annans ägo.

Om leverantören ej fullgör dessa skyldigheter kan den beställande stat- liga myndigheten i sin tur kräva leve- rantören på skadestånd som motsvarar de skadestånd som kan ställas av pa- tent- eller konstruktionsägarna på den statliga myndigheten.

Även om royalties och licensavgifter i- och för sig är tillåtna kostnader för en leverantör, föreligger sträng rappor- teringsskyldighet innan några utbetal- ningar får ske. De statliga myndighe- terna har nämligen rätt att fritt ut- nyttja en mångfald patent och kon- struktioner, som erhållits genom tidi- gare forsknings-, konstruktions- och ut-

vecklingsarbeten och som de statliga myndigheterna betalat. Den enskilde leverantören kan inte ha detaljkänne- dom om vilka rättigheter staten har härvidlag. Den statliga myndigheten kan även ta upp förhandlingar med ägaren om att förvärva generella li- censrättigheter, om detta anses lämp- ligt. Under alla förhållanden måste där- för de statliga myndigheterna göra en noggrann undersökning av förhållan- dena innan betalning får ske, och be- talningarna får endast göras på de villkor beställaren fastställer.

Den grundläggande uppfattningen i Förenta staterna är att den federala staten skall ha obegränsad rätt till upp- finningar och konstruktioner som fram- kommit på arbeten som utlagts av en statlig beställare och där forsknings-, utvecklings- och konstruktionsuppdra- get betalts helt av den statliga myndig- heten.

Denna obegränsade rätt innebär att den federala staten och dess myndig- heter kan publicera och använda samt- liga tekniska data, helt eller delvis, på vilket sätt som helst, och även låta andra göra detta. Man är således prin— cipiellt inte intresserad av patenträt- tigheter eller att utnyttjningen skall be— gränsas.

Om den beställande myndigheten an- ser det ekonomiskt eller av andra skäl fördelaktigt, kan produktionsuppdraget således ges till annat företag än det som gjort forsknings-, utvecklings- och kon— struktionsarbetet, och tekniska data kan t. o. m. utlämnas till andra regering- ar om detta ligger i Förenta staternas intresse. Någon särskild ersättning här-

• Sida 70
•  Original

för utgår inte till det företag som utfört utvecklings- och konstruktionsuppdra- get.

I vissa fall kan den beställande myn- digheten genom köp tillförsäkra sig obegränsad rätt även till konstruktio- ner, som helt eller delvis utvecklats på företagets egen bekostnad. Men i så fall måste särskilda skäl föreligga, t. ex. att man anser det vara riktigt att inför produktionsfasen ge möjlighet för andra företag att på lika villkor konkurrera om leveranser av en produkt. Vanligt- vis inskränker man emellertid sin be- gäran om inköp av begränsad rätt, vil- ket innebär att myndigheten har rätt att använda, duplicera och göra tek- niska data tillgängliga, helt eller delvis, för statliga myndigheter men ej för utomstående, dock med undantaget att även utomstående skall få informeras om det föreligger ett nödläge i samband med reparations- eller översynsarbete, och det då är nödvändigt att ge utom- stående tillgång till produkten eller processen. I den begränsade rätten in- går dessutom tillstånd att ställa mate- rial och materiel till förfogande för andra regeringar, om detta är i För- enta staternas intresse.

Bestämmelserna när det gäller den obegränsade och begränsade rätten för staten i detta sammanhang är ganska omfattande, och vid kontraktsförhand- lingar kan problemen ge upphov till ingående diskussioner och resultera i omfattande specifikationer av detaljer på detta område. Att man lägger så stor vikt vid dessa problem beror på, att man anser staten ha en skyldighet, såvida inte sekretesskäl lägger hinder i vägen, att ställa alla erfarenheter och applika- tioner, som kommit fram vid statliga beställningar, till hela industrins förfo- gande. Man anser sig på så sätt bidraga till den allmänna teknologiska och eko- nomiska utvecklingen samtidigt som

man motverkar monopoltendenser in- om industrin.

Slutligen skall framhållas, att i kon- sekvens med den allmänt liberala in— ställningen om fri nyttjanderätt, krä- ver de statliga myndigheterna ej heller någon royalty om tillverkning sker för andra köpare än de federala myndighe- terna och ej heller några licensavgif— ter. Myndigheterna skall dock ge till- stånd till försäljning eller tillverkning; skälen härtill är politiska och ej ekonomiska.

Inställningen i Förenta staterna av— viker således från vad som tillämpas såväl i Storbritannien som i Kanada och framför allt från den praxis som utvecklats i Sverige. För den enskilde företagaren torde det förhållande som existerar i Förenta staterna vara be- svärande, men ur total samhällssyn- punkt kan inställningen försvaras. Man måste dock söka nå fram till en balans i denna fråga, eftersom den extrema in- ställning som finns i Förenta staterna i viss utsträckning kan minska intres- set hos företag att utföra ett forsknings- och utvecklingsarbete.

1. Försvarets förvaltningar

Den nuvarande organisationen av för- svarets centrala förvaltning fastställdes i sina huvuddrag av 1954 års riksdag. Beslutet grundades på det betänkande, som år 1950 avgivits av 1946 års mili- tära förvaltningsutredning. Den nya organisation, som då skapades, innebar att krigsmaterielverket avvecklades och dess arbetsuppgifter delades mellan övriga centrala förvaltningar. Samtidigt delades dåvarande arméförvaltningen på två verk, armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen, varvid armétygförvaltningen skulle svara för anskaffningen av tygmateriel och am- munition för armén, ombesörja att ar- méns tygmateriel och ammunition hölls i tidsenligt och brukbart skick samt övervaka arméns förråd. Arméintenden- turförvaltningen fick motsvarande upp- gifter inom intendenturområdet. För- valtningsutredningen hade föreslagit, att ett för försvaret gemensamt intendentur- förvaltningsverk skulle inrättas, men riksdagen ansåg då att anskaffningen av marinens och flygets intendenturmate- riel krävde speciella kunskaper, varför det var lämpligare att respektive gren- förvaltning hade hand om denna an- skaffning. Detta har emellertid senare ändrats i och med att ett för försvaret gemensamt intendenturverk bildats efter beslut av 1962 års riksdag.

I dag finns följande förvaltnings- organ:

Försvarets civilförvaltning, som un-

der Kungl. Maj:t har ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassa- och räkenskapsväsendet vid försvaret. Civil- förvaltningen handhar dessutom skade- regleringsverksamhet, indrivningsverk- samhet och rättsliga angelägenheter i övrigt inom försvaret. Förvaltningen tjänstgör även som försvarets patent- organ för uppfinningar, som gäller krigsmateriel eller på annat sätt är av betydelse för försvaret.

Fortifikationsförvaltningen, som leder och har uppsikten över fortifikations- och byggnadsväsendet vid försvaret.

Försvarets sjukvårdsstyrelse, som har det centrala ansvaret för försvarets hälso- och Sjukvård.

Försvarets intendenturverk, som leder och har uppsikten över försvarets inten- denturförvaltning.

Arméförvallningen, som i tekniskt och ekonomiskt avseende ansvarar för anskaffning och vård av arméns tyg- materiel samt anskaffning och vård av annan materiel som har samband här- med.

Marinförvaltningen, som i tekniskt och ekonomiskt avseende ansvarar för marinens anskaffning och vård av mari- nens vapentekniska och skeppstekniska materiel.

Flygförvaltningen, som i tekniskt och ekonomiskt avseende ansvarar för an- skaffning och vård av flygvapnets flyg— materiel.

Vid 1954 års förvaltningsreform fäs- tes stort avseende vid samordningsfrå-

• Sida 74
•  Original

ger av olika slag, och särskilt uppmärk- sammades behovet av samordning av de tre försvarsgrensförvaltningarnas verk- samhet. Man inrättade försvarets för- valtningsdirektion, som består av che- ferna för de tre försvarsgrensförvalt- ningarna samt fyra civila ledamöter, av vilka en är direktionens ordförande. Direktionen skall bl.a. behandla och besluta, vilken av förvaltningarna som på vissa områden skall sköta upphand- lingen för hela försvarsmakten, om detta anses som ändamålsenligt (dvs. tillämpningen av den s. k. huvudförvalt- ningsprincipen) och ha överinseende över försvarsgrensförvaltningarnas sam- arbetsdelegationer i olika frågor.

Arméförvaltningen, marinförvaltning- en och flygförvaltningen är alla centra— la ämbetsverk direkt underställda Kungl. Maj:t. Förvaltningarnas arbetsuppgifter har fastställts i särskilda instruktioner.

Försvarsgrensförvaltningarna skall i sin verksamhet följa de direktiv, som överbefälhavaren finner erforderligt meddela för att tillgodose krigsbered- skapen och för att planlägga och genom- föra de militära operationerna. I de fall en förvaltning anser att överbefäl- havarens direktiv ej kan följas och sam- förstånd således ej nås, underställas frågan Kungl. Maj:t.

I denna utredning ägnas uppmärk- samheten åt de tre försvarsgrensför- valtningarnas upphandlingsverksamhet.

2. Kungl. Arméförvaltningen ( KAF ) 2.1. Allmänt

Ansvarsförhållandena vid anskaffning och inköp av materiel framgår av åå 18, 19, 20, 21 och 22 i för Kungl. Arméför- valtningen gällande arbetsordning.1 Vapenavdelningen, fordonsavdelning- en och elektroavdelningen, dvs. de 3. k. sakavdelningarna, svarar för huvud-

delen av ämbetsverkets anskaffnings- verksamhet, men även verkstadsavdel- ningen har en förhållandevis stor an- skaffning.

KAF:s inköp, dvs. den merkantila och upphandlingstekniska verksamhe- ten, vilken även omfattar utläggande av konstruktions- och utvecklingsupp- drag, licensavtal samt pris- och rabatt- avtal, verkställes normalt av inköps- avdelningen.

Sakavdelningarna kan dock själva göra inköp,

1) av vissa konstruktionsuppdrag och av viss materiel för försök och forsk- ning (efter samråd med inköpsavdel- ningen) , om beställningarna är av mind- re omfattning;

2) av apparatur och anordningar (mätdon m m) för kontroll och mate- rielprovning intill ett belopp av 5000 kr. i varje ärende;

3) av viss materiel vid tyg—verkstäder; 4) av sådan materiel där vederböran- de sakavdelning och chefen för inköps- avdelningen överenskommit att inköpen kan verkställas av sakavdelningen.

Administrativa byrån inköper dess- utom expensmateriel, inventarier, kon- torsmaskiner mm och normaliebyrån litteratur, ritmateriel samt viss labora— torieutrustning.

Därtill kommer de rutininköp, som görs av de lokala och regionala armé- organen, som dessa måste göra för sin verksamhet.

När inköp skall handläggas av in- köpsavdelningen översänder respek- tive sakavdelning en inköpsanmodan till inköpsavdelningen. Denna anmodan skall ange de medel som står till för- fogande och även, såvida inte annat överenskommes, fullständigt tekniskt

1 En ny, men provisorisk arbetsordning har börjat tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1965. Vä- sentliga förbättringar har uppnåtts, men några större principiella förändringar har ej skett.

• Sida 75
•  Original

underlag (ritningar, specifikationer, normer, kontrollbestämmelser etc.). Om sakavdelningarna föreslår en viss eller vissa leverantörer, skall detta motive- ras i inköpsanmodan. Om leveransti- den är avgörande för inköpet, skall även detta anges och motiveras.

Inköpsavdelningen får vid inköp överskrida de medel som står till för- fogande med 10 %, dock med högst 10 000 kr. i varje särskilt ärende.

Om en sakavdelning i en inköps- anmodan angivit, att samråd skall ske mellan avdelningen och inköpsavdel- ningen innan ett anbud accepteras, skall inköpsavdelningen tillställa den upp- dragsgivande avdelningen en förteck- ning över inkomna anbud och lämna motiverat förslag till leverantör. Om sakavdelningen ej delar inköpsavdel- ningens uppfattning beträffande valet av leverantör, måste denna avvikande uppfattning motiveras skriftligt.

Arbetsordningen daterar sig från 1959 men har sitt ursprung från 1955 då, ef- ter en utredning om förvaltningarnas organisation, en särskild inköpsavdel- ning tillkom.

Förslag till val av leverantörer eller till val av anbudsgivare då an- budsförfarande skall tillämpas, lämnas vanligtvis till inköpsavdelningen av sak- avdelningarna. Rekommendationerna sker på erfarenhetsmässiga grunder, och något egentligt firmaregister förs ej med notering av erfarenheterna av föregående leveranser från ett företag.

Inköpsavdelningen har emellertid ett firmaregister, som omfattar firmor in- om respektive produktområden, vare sig de tidigare varit leverantörer eller inte. I detta register görs emellertid ej några anteckningar beträffande erfaren- heter av respektive firma vid tidigare leveranser. Motiveringen för att detta ej göres säges vara, att ett sådant re- gister blir offentlig handling, vilket kan

medföra komplikationer. Innan en firma, som tidigare ej levererat till KAF, väljes till leverantör görs en undersök- ning av firmans allmänna tillförlitlig- het.

Det förekommer endast i viss omfatt- ning, att firmor tar kontakt med KAF och begär att bli ihågkomna vid even- tuella materielbeställningar, även om man på KAF har den uppfattningen att även mindre firmor känner till att man har ett firmaregister, som utnyttjas vid val av leverantörer till förvaltningarna.

Uppgifter om samtliga gjorda inköp över 2 000 kr. översändes till riksrevi- sionsverkets prisregister. Detta pris- register användes emellertid i förhål- landevis liten utsträckning när det gäl- ler att kontrollera priser och offerter, dels på grund av de s.k. pris- och rabattavtalen, och dels på grund av in- köpens speciella karaktär.

2.2. Kontraktsformen-

Totalt uppgår KAF:s upphandling av materiel och tjänster till i runt tal 555 milj. kr. per år, varav ca 470 milj. kr. eller 85 % upphandlas genom inköps- avdelningen. Resterande 15 % eller 85 milj. kr. upphandlas direkt av sakavdel- ningarna eller genom de lokala och re- gionala arméorganen. Av de 85 milj. kr. som upphandlas vid sidan av inköps- avdelningen svarar sakavdelningarna (inkl. administrativa byrån och nor- maliebyrån) för 15 milj. kr., tygverk- städerna för 15 milj. kr. och lokalför— banden för 55 milj. kr.

Den upphandling, som sker vid sidan av inköpsavdelningen, kan huvudsakli- gen karaktäriseras som direktinköp utan egentligt anbudsförfarande i det en- skilda fallet. Inköpen är av typen stan- dard- och katalogvaror etc. och grun- dar sig i mycket stor utsträckning på s.k. pris- och rabattavtal, som KAF:s

• Sida 76
•  Original

inköpsavdelning ingått med leverantö— rer, som tillhandahåller produkter av mer generell typ. Efter anbudsinford- ran sluter KAF:s inköpsavdelning så— dana avtal, enligt huvudförvaltnings- principen, för hela försvarets räkning, och för närvarande finns ca 150 sådana pris- och rabattavtal. Antalet sådana avtal ökas år från år, och för närva- rande är så gott som hela järnvarusor- timentet och även huvuddelen av de omfattande inköpen av reservdelar till motorfordon reglerat på detta sätt.

När det gäller lagerhållning av for— donsreservdelar har man f. ö. ingått sär- skilda avtal med AB Scania-Vabis, Volvo, Ford rn. fl., Sveriges Automobil- handlareförbund och Bilverkstädernas Riksförbund. Enligt dessa avtal skall bilhandeln lagerhålla angivna reserv- delar, som skall användas vid mobilise- ring och vid övningar. Efter övningar kan de t. o. m. återlämnas. Kostnaderna härför uppgår per år till 12,5 % av de lagerhållna delarnas katalogvärde minus 10—35 % (beroende av rabattgrupp och orderns storlek). Totalt uppgår årskostnaderna för denna lagerhållning till ca 650000 kr., vilket således mot- svarar en lagerhållning på ca 5 milj. kr. Specifikationerna på lagerhållningen förändras jämsides med förändringen i fordonsparken, och man erhåller på detta sätt kontinuerligt en till fordons- parkens storlek och typ anpassad lagerhållning på ett för försvaret lätt- hanterligt sätt.

Pris- och rabattavtalen har en bety- dande omfattning, och endast en mindre del av direktinköpen sker vid sidan av dessa avtal. Dessa inköp gäller i stor utsträckning särskilda artiklar såsom speciella verktyg och reservdelar etc. Pris- och rabattavtal förekommer endast i 15—20 % av de totala inköpen av dessa varor. När det gäller sådana varuinköp där det ej existerar ett pris-

och rabattavtal aktualiseras ständigt frågan om ett sådant avtal. Får inköpen av vissa artiklar en större omfattning, och dessa inköp inte är av mer tillfällig natur, ingås i allmänhet ett pris- och rabattavtal med berörda leverantörer.

Med undantag för att vissa lokala arméorgan har möjlighet att göra inköp genom anbudsförfarande upp till ett maximerat belopp av 7 000 kr. per ärende, sker all begäran om anbud ge- nom inköpsavdelningen. Efter hand som pris- och rabattavtalen fått en allt- mer dominerande ställning, har emel- lertid det egentliga anbudsförfarandet fått en alltmer undanskymd plats. KAF annonserar aldrig, och särskilda skri- velser med begäran om anbud, som resulterade i avtal, förekom år 1962 i 192 fall, år 1963 i 81 fall och år 1964 endast i 6 fall.

Av totala antalet inköpsärenden inom KAF kan sammanlagt 80 %, motsva- rande ca 20 % av KAF:s årliga inköps- belopp, sägas vara inköp av på mark- naden existerande varor, och upphand- ling sker under vad som kan betrak- tas som tillfredsställande fri konkur- rens. Vanligtvis förekommer inte något egentligt kontrakt mellan KAF och leverantörer när det gäller denna typ av upphandling, utan man utnyttjar standardiserade beställningsformulär, och hänvisning sker bl. a. till »Allmänna bestämmelser av år 1957 för leveranser till försvaret». Upphandlingen sker till fast pris utan något försök till regle- ring av vinsten, som t. ex. i Kanada.

Om en artikel däremot är av sådan karaktär att den inte förekommer i den allmänna marknaden, varför ett direkt- inköp eller ett strikt anbudsförfarande ej kan ifrågakomma, och beloppet är av betydande storleksordning, tillämpas ett förhandlingsförfarande, som avslu- tas med ett förhandlingskontrakt.

Ett förhandlingsförfarande utesluter

• Sida 77
•  Original

inte möjligheten av konkurrens, och KAF försöker, om det finns två eller fler kompetenta leverantörer, att i det längsta upprätthålla ett konkurrensför- hållande.

Så sker t. ex. vid ammunitionsbeställ— ningar. Även om konstruktionsuppdra- get för att få fram en viss typ ammuni- tion givits åt ett företag, försöker man uppnå tillfredsställande konkurrens mellan leverantörer inför produktions- fasen, genom att KAF numera vid kon- traktskrivningen söker säkerställa nytt- janderätten till konstruktion och kon- struktionsritningar. De kontrakt som ingås om ammunitionsleveranser kan därför vara fast-pris-kontrakt. Dock fö- rekommer det att KAF inte har fri nytt- janderätt till viss typ av ammunition, då tillverkaren själv bekostat utveck- lingsarbetet.

Även på elektrosidan har man lyc- kats upprätthålla en viss konkurrens. Som exempel kan nämnas den bärbara radiostationen Ra 140. Utvecklingsarbe- tet utfördes av Svenska Radioaktiebola- get (SRA) i tekniskt och kostnadsmäs- sigt specificerade etapper på bok och räkning, där dock maximibelopp, som ej fick överskridas utan KAF:s sär- skilda medgivande, fastställts för varje utvecklingsetapp. Sedan utvecklingsar- betet avslutats har nu (1964) placerats en första order hos SRA till ett fast pris (dock indexreglerat). Som prisjäm- förelse hade man tillgång till en lik- nande apparatur som användes av den amerikanska armén. Den amerikanska offerten låg högre än den svenska, även om man adderade de svenska utveck- lingskostnaderna till den offert som gavs av SRA.

Den amerikanska firman har emel- lertid sedermera justerat priserna ned- åt, och inför beställning av nästa serie kan de amerikanska priserna eventuellt ligga lägre än de svenska. Då den

svenska och amerikanska utrustningen inte är helt identisk. uppkommer här ett val mellan standardiseringskravet och ett eventuellt lägre pris, om den svenska produkten ställer sig dyrare.

Vid beställning av pansarbandvagn 302 begärdes offert på två utländska vagnar, som i stort motsvarade de krav som armén uppställt, och därtill inford- rades offert från tre svenska företag enligt gjorda specifikationer. Det lägsta priset för serietillverkning gavs av ett amerikanskt företag och AB Hägglund & Söner.

Med utgångspunkt från givna offer- ter fick Hägglund & Söner ett kostnads- kontrakt på utveckling av pansarband- vagnen. Kontraktet angav dock en maxi— mikostnad. Samtidigt ingicks genom Hägglund & Söner ett utvecklingskon- trakt med Volvo beträffande motor- utrustningen. Detta kontrakt är ett fast- pris-kontrakt. Produktionskontraktet med Hägglund & Söner har fått formen av ett maximipriskontrakt med pris- variationsklausul. Enligt detta kontrakt skall KAF erhålla % av de uppnådda rationaliseringsbesparingarna.

Om man inräknar utvecklingskostna- derna som lagts ned i Sverige blir total- kostnaden för den svenska framställ- ningen av pansarbandvagnen 302 emel- lertid högre än vad det amerikanska företaget offererade. För att uppnå vissa specificerade operativa krav, skulle en modifiering dock behöva ut- föras på den amerikanska vagnen, och kostnaderna härför beräknas bli av samma storleksordning som de nedlagda utvecklingskostnaderna på den svenska produkten.

Något konkurrensförhållande fanns emellertid ej vid beställning av strids- vagn S. Självfallet gjordes dock strids- ekonomiska värderingar innan defini- tiv beställning gjordes. Som jämförelse- objekt användes existerande stridsvag-

• Sida 78
•  Original

nar, och sådana kända vagnar som var under utveckling för andra »arméers räkning och som skulle kunna ifråga- komma för upphandling för den svenska armén. Trots dessa värderingar fanns det en monopolsituation före be- ställningen, och leverantörens monopol- ställning har ytterligare stärkts efter det beställning gjorts, vilket måste uppmärksammas vid eventuella änd- ringar i Specifikationerna.

Utvecklingsuppdraget på stridsvagn S gjordes av Aktiebolaget Bofors på ett kostnadskontrakt. Produktionen sker dock på grundval av ett maximi- priskontrakt, med i princip lika del- ning av uppkomna mindrekostnader mellan KAF och Bofors. Kontraktet stadgar,

att efterkalkyler skall göras i etapper efter det visst specificerat antal strids- vagnar producerats;

att om dessa efterkalkyler visar kost- nader, som ligger lägre än angivet maxi- mipris, skall nytt maximipris sättas för de efterföljande vagnarna;

att sedan tillverkningen är avslutad skall efterkalkyl även utföras och pris- jämförelse göras mellan det efterkalky- lerade priset och de fakturerade pri- serna jämte därpå utgående pristillägg enligt fastställd indexklausul; om de fakturerade priserna överstiger det ef- terkalkylerade priset, skall det index- reglerade pristillägget helt gottskrivas KAF och därtill 50% av resterande mindrekostnader.

Kontraktet stadgar dessutom, att om ytterligare enheter beställs utöver de kontrakterade eller om Bofors får be— ställning från utlandet, så skall för- handlingar upptagas om sänkning av priset.

Vid beställning av roboten Hawk förelåg ej heller någan egentlig kon- kurrens. Beställningen gjorde emeller-

tid genom amerikanska armén och till priser som är lika med vad amerikanska armén får betala för sina leveranser. Amerikanska armén har full insyn i leverantörernas produktionskostnader och vinst.

I samband med illvecklingsuppdrag har KAF således huvudsakligen utnytt- jat kostnadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna (bok och räk- ning). Man har visserligen full insyn i kostnaderna, men ekonomiska incita- ment till besparingar saknas. Man har försökt kontrollera kostnaderna genom budgetuppläggning av utvecklingsupp- dragen och specificering av arbetsupp— gifterna. För att inte vara bunden till större belopp om utvecklingsarbetet ej skulle ge önskat resultat, har man—ofta kostnadsmässigt uppdelat större pro- jekt och satt ett kostnadstak som ej får överskridas utan särskilt medgi- vande av KAF.

Vid produktion har KAF i allmänhet använt sig av fast-pris-kontrakt. Detta har varit möjligt på grund av att man haft ett konkurrensförhållande inför produktionsfasen. Beträffande pansar- bandvagn 302 har man dock, trots att konkurrens fanns, angivit att KAF Skall erhålla % av eventuella kostnadsminsk- ningar som kan uppkomma på grund av rationalisering. En sådan uppläggning finns även i vissa andra kontrakt.

Vid beställning av stridsvagn S hos Bofors förelåg emellertid ej någon till- fredsställande konkurrens och kon- trakttypen som användes blev därför ett maximipriskontrakt, med delning av eventuella mindrekostnader (>>rati0na- liseringsvinster») enligt principer som förut redovisats. Problemet att upp- skatta >>rationaliseringsvinsterna» kan emellertid visa sig svårt och egentligen är det ej enbart rationaliseringsvins- terna som avses. I första hand beror

• Sida 79
•  Original

de efterhand minskade kostnaderna ej på någon rationalisering i egentlig me— ning utan är en följd av ett normalt lärande under produktionens gång med ökad effektivitet som följdföreteelse. Man gör saker snabbare med ökad vana. Denna inkörningseffekt är verksam helt vid sidan av medvetet genomförda pro- duktionsrationaliseringar.

I två kontrakt om gasmasker har KAF emellertid på två olika sätt sökt konkretisera inkörningsförlopps- och rationaliseringsvinsterna. Samma antal gasmasker, till samma maximipris, har lagts på två tillverkare, nämligen Fors- heda Gummiaktiebolag och Trelleborgs Gummiaktiebolag. I det ena kontraktet har man fastställt en gradvis procen- tuell sänkning av styckepriset med ökade leveranser och i det andra har angivits tillverkningstiden för vissa detaljer på vilket maximipriset grun- das och den kreditering som skall ske vid en minskning av produktionstiden på dessa detaljer. Grundprincipen är att mindrekostnaderna skall delas lika mellan KAF och företagen.

Samtliga här relaterade kontrakt är bundna till specifika projekt. KAF har ej med något industriföretag ingått nå- got principavtal, som har generell till- lämpning vid beställning vid ifråga- varande företag.

2.3. Om insyn

I de kontrakt som efter konkurrens och förhandling slutits till fast pris, finns i allmänhet inte någon insynsklausul. Ett undantag från denna regel är avta- let med Svenska Radioaktiebolaget be- träffande den bärbara radiostationen. KAF har dock ej erhållit denna insyn för att justera priset på den redan gjorde beställningen, utan för att kunna bedöma offerter vid eventuellt ytterli— gare beställningar hos företaget av

samma produkt. Insynen skall ske ge- nom en av KAF anlitad auktoriserad revisor. Den auktoriserade revisorn har emellertid tystnadsplikt ej endast mot tredje man, utan i viss utsträckning även gentemot sin uppdragsgivare.

I samtliga här diskuterade kostnads- kontrakt (bok och räkning) har emel- lertid KAF säkerställt ekonomisk in- syn. Insynen sker genom auktoriserad revisor, utom i kostnadskontrakten med Hägglund & Söner beträffande utveck- lingsarbetet på pansarbandvagn 302. Något krav på att revision skall ske ge- nom auktoriserad revisor finns ej i detta kontrakt, utan revision kan ske »genom representant för KAF».

I produktionskontraktet för pansar- bandvagn 302, som i princip är ett maxi- mipriskontrakt med delade mindrekost- nader, liar man tydligen tyvärr tvingats lämna den princip som kom till uttryck i insynsklausulen i utvecklingskontrak- tet. Insynen skall här göras av auktori- serad revisor och därtill inte av en auk- toriserad revisor utsedd av KAF, utan av Hägglund & Söner.

Samtliga ovan nämnda kontrakt sak- nar klausul om rätt till produktions- teknisk insyn.

I produktionskontraktet med Bofors beträffande stridsvagn S har man där- emot skaffat sig full rätt till såväl eko— nomisk som produktionsteknisk insyn och den ekonomiska insynen behöver därtill ej ske genom auktoriserad revi- sor. Kontraktet stadgar,

att KAF har rätt att för prisgransk- ning anlita tillverknings- och företags- ekonomiska experter;

att Bofors har skyldighet att, under produktionsförberedelsern-a, liksom se- nare under tillverkningen, lämna dessa experter alla de upplysningar och un- derlag av ekonomisk och teknisk natur, som erfordras för deras arbete.

Produktionsavtalet med Bofors be-

• Sida 80
•  Original

träffande stridsvagn S är innehållsmäs- sigt, såväl när det gäller att skapa eko- nomiskt incitament för företagaren till kostnadsbesparingar, som när det gäl- ler ekonomisk och teknisk insyn från förvaltningens sida, synnerligen till- fredsställande. Genom detta kontrakt torde båda sidor lagt grunden för ett intimt förtroendefullt samarbete på längre sikt, en målsättning som bör återspeglas i samtliga kontrakt mellan industrin och försvarsmakten. Kontrak- tet borde dock formellt kunnat få en bättre utformning.

I kontraktets anda har KAF vidtagit två åtgärder som med all sannolikhet kommer att medföra tillfredsställande kontraktsuppföljning och kostnadskon- troll samt goda samarbetsförhållanden mellan tillverkare och förvaltning. Man har, för det första, på konsultbasis an- ställt en expert, som ingående och fort- löpande kan diskutera produktionstek- niska problem med Bofors, och för det andra utsett en projektledare med auk- toritet över sakavdelningarna. Inga åt- gärder från vare sig KAF eller Bofors får vidtagas beträffande någon del av projektet utan projektledarens godkän- nande. Detta innebär även, att innan någon inom KAF tar kontakt med Bofors i någon fråga som rör stridsvagn S, skall syftet med kontakten anmälas för projektledaren och denne skall ge sitt godkännande.

2.4. Om patent, licenser och royalties

I konstruktionskontrakten beträffande ammunition söker numera KAF alltid, såsom tidigare framhållits, att säker- ställa nyttjanderätten, men ej alltid äganderätten, för egen del. Produktio- nen kan således i princip läggas på an- nat företag än det som gjort konstruk- tionsarbetet, om så skulle vara fördel- aktigt för KAF.

I de fall KAF har äganderätt utgår vid eventuell export en royalty varie- rande mellan 5 och 7,5 % på de faktu- rerade beloppen. I vissa fall utgår en royalty per styck, varvid summan är maximerad.

Om företaget begär att få licens för tillverkning i utlandet utgår en licens- avgift, som kan vara fastställd i kon- struktionsavtalet eller i ett senare till- läggsavtal.

I avtalet med SRA, som i detta sam- lnanhang torde vara i överensstäm- melse med andra avtal på elektronik- området med svenska företag, faststäl- les, att äganderätten till patent och uppfinningar som framkommer under utvecklingsarbetet tillfaller SRA. Patent och uppfinningar, som enligt gällande normer skall hållas hemliga, tillfaller dock KAF, som emellertid i så fall skall betala viss, icke specificerad ersätt- ning till SRA. Så snart hemlighållandet av patent inte längre anses erforderligt, skall äganderätten, utan särskild kost- nad, övergå till SRA.

KAF har dock säkerställt nyttjande- rätten för hela svenska försvaret, civil- försvaret och för de frivilliga försvars- organisationerna.

I den händelse SRA får KAF:s till- stånd att tillverka ifrågavarande radio- station för annan kund än det svenska försvaret, skall SRA erlägga en royalty på 5 % på nettofakturavärdet, dock en- dast till dess att KAF erhållit tillbaka det belopp som nedlagts på utvecklings- kostnaderna. Dessutom har KAF:s rätt till royalty begränsats till 10 år efter det att avtalet undertecknades.

Beträffande patentintrång stadgas, att SRA åtar sig det ekonomiska ansvaret för skadestånd och andra kostnader som kan uppkomma gentemot KAF på grund av eventuellt patentintrång vid tillverkning eller användande inom Sverige av dessa radiostationer. SRA är

• Sida 81
•  Original

:lock fri från detta åtagande om KAF föreskriver användning av viss kon- struktion som innebär patentintrång.

Ingenting nämns dock i kontraktet om de] av licensavgift till KAF om li- censtillverkning skulle ske utomlands.

I konstruktions- och produktionsavta- len med Hägglund & Söner för pansar- bandvagn 302 stadgas, att tillverkaren har äganderätt till samtliga framtagna konstruktioner och även nyttjanderät- ten, med undantag av att KAF vid even- tuellt kommande behov av reservdelar skall ha rätt att fritt upphandla sådana oberoende av eventuella patent, om Hägglunds ej kan erbjuda KAF godtag- bara villkor. Hägglunds skall i så fall ställa erforderligt tekniskt underlag till förfogande för KAF.

Vid försäljning till utlandet av pan— sarbandvagn 302 erhåller KAF en roy— alty på fakturabeloppet på S% och vid upplåtande av licens av tillverk- ningsrätt skall KAF erhålla 20 % på inflytande licensavgifter. Royalty och licensavgifter kan dock erhållas till maximalt det belopp som KAF lagt ned på utvecklingsarbetet.

Beträffande patentintrång åtar sig Hägglunds det ekonomiska ansvaret för skadestånd och andra kostnader som eventuellt kan uppkomma, och detta innefattar även det av KAF direkt eller indirekt överlämnade, tekniska under- laget.

I det till detta avtal tillhörande un- deravtalet med Volvo, säges, att alla framtagna konstruktioner förblir Vol- vos egendom. Om nyttjanderätten till konstruktionerna säges ingenting. Vid försäljning till annan kund än det svenska försvaret av nämnda motorer, eller om licens ges för tillverkning till annat förslag, skall KAF vara berättigad till royalty respektive andel i licens- avgift »varom överenskommelse träffas då detta aktualiseras».

I avtalet med Bofors om stridsvagn S stadgas, att Bofors och Volvo har äganderätt till samtliga konstruktioner, medan de konstruktioner som framtas av AB Landsverk skall vara KAF:s egendom.

KAF äger dock viss nyttjanderätt till de av Bofors och Volvo framtagna konstruktionerna. KAF kan nämligen, mot att betala royalty till Bofors och Volvo, vars storlek bestämmes från fall till fall, göra beställning hos annan till— verkare för svenska försvarets räkning. Beträffande reservdelar behövs dock ej erläggas någon royalty till Bofors, men väl till Volvo.

Vid försäljning på utlandsmarknaden av stridsvagn S, eller del därav, eller vid eventuell licenstillverkning stadgar kon- traktet,

att royalty skall utgå med 5 % av net- tofakturabeloppet på Boforsdelen, dock endast till dess samtliga kostnader, som KAF nedlagt på utveckling och kon- struktion täckts; därefter skall utgå- ende royalty begränsas till 2,5 %;

att royalty på Volvo- och Landsverks- delarna skall utgå med 5 % till dess kostnaderna för utvecklings- och kon- struktionsarbetet täckts, därefter utgår ingen royalty;

att KAF vid upplåtande under licens av tillverkningsrätt erhåller 20 % av inkommande licensavgifter på Bofors- och Landsverksdelen, men endast 10 % av Volvodelen; (ersättning för Volvo— delen upphör när KAF:s utvecklings- kostnader hos Volvo täckts, medan så inte är fallet med Bofors- och Lands— verksdelarna).

Eftersom äganderätten till konstruk- tioner som framtages av AB Landsverk är KAF:s egendom, borde egentligen, i konsekvens härmed, hela licensavgiften på denna del tillfalla KAF. Att avtalet med Volvo skiljer sig från avtalet med de två övriga, beror på att man vid för-

• Sida 82
•  Original

handlingarna med Volvo ej kunde upp- nå annat avtal.

Beträffande patentintrång stadgar kontraktet att KAF ej har något ansvar i detta sammanhang.

3. Kungl. Marinfärvaltningen ( KMF )

3.1. Allmänt

Enligt 5 35 i KMFzs arbetsordning skall all upphandling (inköp) av mate- riel och tjänster, som skall betalas av KMF, ske genom inköpsavdelningen, med undantag av

a) att övriga avdelningar får hand- lägga inköp till ett värde av högst 500 kr.; och

b) att ärenden angående beställ- ningar hos regional eller lokal marin- förvaltningsmyndighet (marinkomman- do Syd, örlogsvarven i Stockholm och Göteborg samt samtliga kustartilleri- försvar) får handläggas utan inköps- avdelningens medverkan, såvida det inte kan ifrågakomma att infordra an— bud även från privat leverantör.

Därtill kommer att de regionala och lokala marinförvaltningsmyndigheterna får göra, för Sin verksamhet, erforder- lig upphandling.

När en inköpsbegäran översändes till inköpsavdelningen skall den åtföljas av så detaljerade specifikationer och rit— ningar att entydiga anbud kan ges av anbudsgivare. Sakavdelningarna läm- nar i samband med inköpsbegäran för- slag på leverantör, men får på intet sätt föregripa inköpsavdelningens hand— läggande av ärendet.

Inköpsavdelningen skall översända erhållet anbud, eller en anbudssamman- ställning, till uppdragsgivande avdel- ning för yttrande, om detta angivits i inköpsbegäran. Samtidigt som yttrande avges, skall ifrågavarande avdelning be- styrka dispositionsuppgiften och lämna

uppgifter om eventuella modifieringar, om leveranskontroll, mottagning och intagning i förråd.

De merkantila förhandlingar som er- fordras för en avtalsuppgörelse skall i största möjliga utsträckning samord- nas med de tekniska och juridiska. Rent tekniska frågor som inte medför varken ekonomiska konsekvenser, ändring av leveranstid eller annan ändring av av- tal, kan dock handläggas utan medver- kan från inköpsavdelningens sida.

Om marinens verkstäder kan ifråga- komma för mera omfattande nytillverk— nings—, modifierings- eller reparations— arbeten skall samråd ske med verkstads- byrån.

Gällande arbetsordning trädde i kraft den 1 december 1964. Bestämmelserna beträffande inköpsverksamheten är emellertid oförändrade sedan 1959 och i sina grunddrag lika med de som till- kom 1954.

De förslag till val av leverantör, eller till val av anbudsgivare då anbudsför- farande skall tillämpas, som lämnas av sakavdelningarna till inköpsavdelning- en, sker på erfarenhetsmässiga grunder. Vapenavdelningen har därtill under senare tid lagt upp ett register på fir- mor inom vapenavdelningens område, som tidigare levererat till KMF. Man har därtill på vapenavdelningen börjat no- tera hur olika firmor fullgjort sina leve- ranser och förpliktelser och uppfatt- ningen om kvaliteten på de av varje firma levererade produkterna.

Inköpsavdelningen har även ett firma- register. Detta omfattar emellertid fir— mor inom respektive produktområden vare sig de tidigare varit leverantörer eller ej. Några uppgifter om firmornas allmänna leveransresurser eller några uppgifter om produktkvalitet finns emellertid ej registrerade. Innan en förut ej anlitad firma utväljes som leve- rantör, eller kan ifrågakomma som an-

• Sida 83
•  Original

budsgivare, görs emellertid en sonde- ring av firmans resurser och allmänna tillförlitlighet och ofta görs besök hos firman för att få d'irektinformation.

Det förekommer endast i ringa om- fattning att firmor tar kontakt med KMF och begär att bli ihågkommen vid an- budsinfordringar från KMF. Enligt KMF torde de flesta mindre företag ej känna till att man inom KMF har ett firmaregister från vilket man bl. a väl— jer leverantörer. Kopia på samtliga inköp över 2 000 kr. översändes till riks- revisionsverkets prisregister. Enligt uppgift användes detta prisregister förhållandevis ofta för kontroll av pri- ser och offerter.

3.2. Kontraktsformer

Totalt uppgår marinens upphandling av materiel och tjänster till i runt tal 250 milj. kr. per år, varav ca 200 milj. kr. eller 80 % upphandlas genom KMF:s inköpsavdelning.Resterande 20 % eller 50 milj. kr. upphandlas genom mari- nens regionala och lokala förvaltnings inköpsorgan och direkt genom övriga avdelningar inom KMF. De sistnämnda inköpen är emellertid små vid jämfö— relse med de inköp som görs av de regionala och lokala förvaltningarna.

Den upphandling som sker vid sidan av inköpsavdelningen kan huvudsak- ligen karaktäriseras som direktinköp utan egentligt anbudsförfarande i det enskilda fallet. Inköpen är av typen standardvaror, katalogvaror etc. och man utnyttjar i viss utsträckning de pris— och rabattavtal som, enligt huvud— förvaltningsprincipen, gjorts upp med vissa leverantörer. Särskilda skrivelser med begäran om anbud förekommer sällan.

KMF:s inköpsavdelning gör direktin- köp till förhållandevis små belopp och även det egentliga anbudsförfarandet är av underordnad betydelse. Annonsering

förekommer numera aldrig. Av det to- tala helopp, som KMF:s inköpsavdel- ning upphandlar för, kan endast en obe- tydlig del karaktäriseras som upphand- ling av standardvaror, medan reste— rande är inköp av materiel och tjänster av så speciell natur, att ett förhand- lingsförfarande måste tillämpas.

Vanligtvis förekommer ej något spe- ciellt kontrakt med leverantören när det gäller leverans av standardartik— lar, utan KMF utnyttjar standardise- rade beställningsformulär, där hänvis- ning sker bl. a. till »Allmänna bestäm- melser av år 1957 för leveranser till försvaret». Upphandlingen sker till fast pris, utan något försök till reglering av vinsten annat än vad som automatiskt uppkommer genom rådande konkur— rensförhållande.

Liksom KAF försöker KMF att vid- makthålla, så långt detta är möjligt, en tillfredsställande konkurrens även när det blir fråga om ett förhandlingskon— trakt. När det gäller nybyggnad av fartyg, eller större modifieringsarbeten å fartyg, finns dessa möjligheter i stor utsträckning, genom att det inom lan— det finns ett flertal konkurrerande kompetenta varv, däribland det sam— hällsägda Karlskronavarvet AB.

Sedan 1961 existerar ett principavtal (ramavtal) mellan KMF och detta varv. De typer av kontrakt som enligt detta principavtal kan förekomma är

1) fast-pris-kontrakt grundat på av— given offert och efter förhandlingar träffad överenskommelse;

2) kostnadskontrakt med procentu- ell vinst på företagets självkostnader (vinst 10 % inkl. ränta på eget kapital, ersättning för garantirisk och av vinsten beroende skatter);

3) kostnadskontrakt med täckning av de verkliga lönekostnaderna (löner, övertid och pensionkostnader) för den med arbetet direkt sysselsatta persona—

• Sida 84
•  Original

len, samt ett procentuellt tillägg, som årligen i förväg skall överenskommas mellan parterna.

Konstruktions- och utredningsarbe— ten skall enligt principavtalet ske en- ligt kontraktstyp 3), medan nybyggnad, modifieringar, reparationer etc., an- tingen skall ske enligt kontraktstyp 1) eller 2). Vid försöks- eller experiment- arbeten som KMF beställer hos före- taget, skall verkstadsarbetet ske enligt kontraktstyp 1) eller 2) och konstruk- tionsarbetet enligt kontraktstyp 3).

Principavtalet tillämpades bl. a. i ett kontrakt 1963, för 3 kompletta minsve- pare av fiskefartygstyp. Detta avtal till— kom under stark konkurrens och är ett fast-pris-kontrakt, dock med tillägg av en prisvariationsklausul, där det an- givna priset justeras uppåt eller nedåt med hänsyn till de prisförändringar som sker efter mars månad 1963, base- rat på statistiska centralbyråns revide- rade partiprisindex för maskiner och transportmedel.

Något principavtal har ej ingåtts med något annat varv än Karlskronavarvet AB, men KMF tillämpar samma princi- per vid arbeten på andra varv.

KMF ingick ett avtal med Aktiebola- get Götaverken år 1961 om konstruk- tionsarbete och leverans av beräk- ningar och arbetsritningar för en ny motortorpedsbåtstyp. För denna arbets- uppgift tillämpades den i principavta- let med Karlskronavarvet AB angivna kontraktstypen 3) dvs. Götaverken skulle som betalning erhålla dels de verkliga lönekostnaderna (lön, övertid och pensionsavgifter) för den med ar- betet direkt sysselsatta personalen och dels ett fast pålägg på nämnda löne- kostnader. Om emellertid inte någon enhet av i avtalet nämnd fartygstyp be- ställdes vid Götaverken, skulle pålägget ,höjas med 15 %.

Samma kontraktstyp användes 1962

med Kockums Mekaniska Verkstads Aktiebolag, när det gällde konstruk- tionsarbetet för en viss ubåtstyp. Även här specificerades ett fast pålägg, men tillägget om höjning av pålägget, om be- ställning av fartyget ej gjordes vid varvet, återfinns inte.

Beträffande nybyggnad och större ombyggnadsarbeten har KMF vanligt- vis träffat överenskommelse med var- ven på grundval av ett fast pris. Ett undantag utgörs av ett kontrakt från 1960, som gällde ombyggnad och över— syn av ubåtar av typ Abborren. I detta fall slöts ett maximipriskontrakt, där mindrekostnaderna helt skulle gå till— baka till KMF. I ett maximipriskon- trakt bör emellertid helst finnas ett ekonomiskt incitament till kostnads- besparingar genom att leverantör och beställare enligt avtalade proportioner delar de mindrekostnader som upp- kommer. Så var inte fallet med detta kontrakt varför varvet saknade ekono— miska incitament till att underskrida maximipriset.

Orsaken till kontraktet var emeller- tid, att man från annan leverantör (Karlskronavarvet AB) erhållit offert om lägre pris. På grund av andra fak- torer än själva priset, beslöt KMF att fördela den totala arbetsuppgiften på Karlskronavarvet och Kockums. Kon- traktet med Karlskronavarvet slöts på grundval av fast pris, medan kontrak- tet med Kockums fick ovan relaterade maximiprisutformning, som f.ö. över- ensstämmer med de maximipriskontrakt som tillämpas i Kanada.

Med Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA) har KMF ingått ett principavtal (ramavtal) såväl för konstruktionsarbete som för tillverk— ning. Även i detta principavta] återfin- nes de tre kontraktstyperna från prin- cipavtalet med Karlskronavarvet dvs. fast—pris-kontrakt, kostnadskontrakt med

• Sida 85
•  Original

procentuell vinst på företagets själv- kostnader samt kostnadskontrakt med täckning av lönekostnaderna samt ett procentuellt tillägg för omkostnader och vinst.

I den sistnämnda typen av kontrakt har man avtalat ett fast pålägg och nå- gon årligen återkommande justering av detta, som är fallet i principavtalet med Karlskronavarvet, förekommer inte. Denna kontraktstyp användes dock inte vid tillverkning utan endast i samband med konstruktionsuppdrag. Vid kon- struktionsuppdrag kan även fast-pris- kontrakt ifråg—akomma.

Fast-pris-kontrakt användes t.ex. av KMF för beräkning, konstruktion, till- verkning och provning av en prototyp för ett FC—system för ubåtar dvs. ett komplett bränslecellsystem inklusive bränsleförsörjnings— och reglersystem.

På skeppsbyggnadssidan kan man således generellt säga, att man, bortsett från få undantag, använt sig av fast- pris-kontrakt när det gäller nybyggnad, modifierings- och större reparationsar- beten samt av kostnadskontrakt vid konstruktionsarbeten.

Orsaken till att man vid nybyggnad, modifierings- och större reparations- arbeten kunnat gå in för fast-pris-kon— trakt i den utsträckning som gjorts, beror på den existerande konkurrensen och det förhållandet att man vid kon- struktionsarbeten alltid säkerställer sig nyttjanderätten till de utförda kon- struktionsarbetena och beräkningarna och ej binder sig för produktionen vid det varv, som utfört konstruktionen. Man har alltid möjlighet att tillverka produkten på annat varv än konstruk— tionsvarvet.

På vapen— och elektroniksidau försö- ker man även upprätthålla ett konkur- rensförhållande mellan företagen, såväl svenska som utländska. Härigenom ska- pas möjligheter till att sluta avtal till

fast pris. Vid t. ex. inköpet av ett antal 7,5 cm pjäser L/60 hos Bofors, fanns hård konkurrens från en italiensk tillverkare, och avtal om ett fast pris på såväl utveckling som tillverkning kunde därför avtalas med Bofors med vetskap om att det avtalade priset kun- de betraktas som rimligt. Man säker- ställde även, att detta pris skulle utgöra grundpriset vid eventuella tilläggsbe- ställningar. De kontrakt som t.ex. in- gicks med Svenska Aktiebolaget Philips år 1962 om radareldledningskontroll- utrustning och år 1964 med Internatio- nal Telephone and Telegraph Corpora— tion om antennsystem för ubåtar, är båda fasta priskontrakt, som tillkom efter konkurrens mellan ett flertal före- tag.

Enligt huvudförvaltningsprincipen har KMF haft ansvaret för upphandling av helikoptrar för samtliga försvars— grenar. Något egentligt utvecklingsar- bete av någon större omfattning har man ej låtit utföra, utan helikoptrarna har kunnat köpas under fullgoda kon- kurrensförhållanden från utländska le- verantörer till fast pris. Det avtal som slöts mellan KMF och Vertol Division, Boeing Airplane Company år 1961, till— kom efter hård konkurrens med Sikor- sky. Sedan den 1 juli 1965 har emeller- tid ansvaret för upphandling av försva- rets helikoptrar överförts till KFF.

3.3. Om insyn

I principavtalet med Karlskronavarvet AB finns en bestämmelse om eko- nomisk insyn. Bestämmelsen är dock oklar, då den inte entydigt fastställer förvaltningens rätt till insyn i det en— skilda fallet utan är sammankopplat med den omkostnads— och påläggsbud— get, som bolaget i början av varje år skall tillställa förvaltningen. Följande säges:

• Sida 86
•  Original

»Bolaget skall i början av varje år till- ställa förvaltningen en omkostnads- och påläggsbudget. Förvaltningen äger rätt att genom auktoriserad revisor granska bola- gets kostnadsredovisning och påläggsberäk- ningar.»

Det får emellertid anses som själv- klart, att förvaltningen har rätt att eftergranska de verkliga kostnaderna på ingångna kostnadskontrakt, men det är tveksamt om denna rätt föreligger enligt avtalet när det gäller de förkalky- lerade kostnaderna och de verkliga kostnaderna på ett fast-pris-kontrakt. Insynen skall ske genom auktoriserad revisor.

I kontraktet mellan KMF och Karls- kronavarvet om de förut omnämnda minsveparna av fiskefartygstyp, ges KMF möjlighet att utnyttja auktorise— rad revisor för kostnadskontroll av de mer- eller mindrekostnader som kan uppkomma vid ändringar, vare sig dessa ändringar skall ske till fast pris eller på bok och räkning. Detta gäller emellertid endast då det göres avvikel- ser från de tidigare givna specifikatio- nerna.

I samband med den prisvariations- klausul som finns upptagen i det sist nämnda kontraktet, äger emellertid KMF rätt att genom ombud (således ej nödvändigtvis auktoriserad revisor), taga del av leverantörens bokföring och övriga handlingar, som erfordras för att kontrollera att bestämmelserna i pris- klausulparagrafen efterlevs.

Någon rätt till insyn i produktions- processen föreligger inte enligt något ingånget avtal med Karlskronavarvet AB.

I KMF:s avtal med aktiebolaget Göta— verken om konstruktion av en viss torpedbåtstyp, finns ingen särskild paragraf som behandlar insyn i kost- naderna av en auktoriserad revisor eller ombud. Förvaltningens insynsrätt torde dock i viss mån kunna sägas vara täckt

genom att personalförteckning med namn- och löneuppgifter skall tillställas KMF av leverantören. KMF har bedömt att vidare ekonomisk insyn ej fordras vid konstruktionsavtal där det finns ett fast pålägg och kontroll sker av ned- lagd arbetstid.

KMF:s avtal med Kockums om kon- struktion av den förut nämnda ubåts- typen är identisk beträffande insynen med kontraktet med Götaverken. I det maximipriskontrakt, som KMF ingått med Kockums om ombyggnad och över- syn av ubåtar av typ Abborren, finns däremot en klart formulerad insyns- paragraf:

>>Leverantören är skyldig att för ekono— misk kontroll och bedömning av priserna lämna alla upplysningar och ställa allt ma- terial av betydelse för bedömningen till förfogande för en av bägge parter utsedd auktoriserad revisor och av denne anlitade biträden. Revisorn skall förbinda sig att icke utan leverantörens medgivande yppa något av vad under kontrollen kommit till hans kännedom, såvida detta icke kan anses nödvändigt med hänsyn till det honom giv— na uppdraget.»

I detta fall har man dock angivit att revisorn skall utses av bägge parter, och därtill gjort en skrivning, som kan uppfattas som ett försök att göra den auktoriserade revisorns tystnadsplikt mer bindande än vad som normalt är fallet.

I KMF:s avtal med ASEA finns sär- skilda bestämmelser om rätt till eko- nomisk insyn under vissa förhållanden.

För att bedöma skäligheten i det av ASEA i det särskilda fallet offererade priset, är KMF berättigad att genom en av båda parter utsedd, av KMF bekos- tad auktoriserad revisor, ta del av Fok— föring och statistik i den utsträckning som fordras för att genomföra gransk- ningen. Enligt avtalet måste den anli- tade auktoriserade revisorn jämte biträ- den dock åtaga sig att endast rappor- tera om ASEA:s kalkyl kan godkännas,

• Sida 87
•  Original

samt att, om godkännande inte kan lämnas, till båda parter ange storleken av avvikelsen. Något därutöver får ej rapporteras till den betalande upp- dragsgivaren.

Om ett kostnadskontrakt ingås mel- lan KMF och ASEA gäller samma be- stämmelser för eftergranskning av kost- naderna, medan avtalen särskilt anger att KMF inte är berättigad att kontrol- lera de efterkalkyler som ASEA upprät- tar efter det att leverans fullgjorts, om ett fast-pris-kontrakt tillämpats, så— vida inte ny beställning av liknande utrustning skall ske.

I principavtalet och de därtill hö- rande typavtalen beträffande konstruk- tion respektive tillverkning, mellan KMF och ASEA, är sålunda insynen än mer snäv än vad som är fallet med varvsindustrin. I det speciella kontrak- tet beträffande FC-systemet för ubåtar har därtill angivits, att samtliga para- grafer i såväl ramavtalet (principavta- let) som tillhörande typavtal, som rör ekonomisk insyn, helt utgår. KMF motiverar denna eftergift med rådande speciella förhållanden, och att utveck- lingsavtalet slutits på grundval av ett fast pris. Om utvecklingen misslyckas, skall emellertid ASEA ej helt åter- betala vad KMF betalat för utvecklings- kostnaderna, utan maximalt 37 % av det inbetalade beloppet.

Med AB Bofors träffade KMF år 1963 en särskild överenskommelse om insyn. Tidigare hade sådan inte funnits. Över- enskommelsen innebär, att KMF, genom auktoriserad revisor skall ha rätt att, enligt överenskommelse från fall till fall, göra en prisgranskning av Bofors offer- ter, under förutsättning att konkurre- rande anbud ej kommer att tagas från annat företag. överenskommelsen har således begränsad giltighet.

I de utländska kontrakten beträffan- de elektronik och helikoptrar finns ej

någon ekonomisk insynsklausul. Man har ej heller t.ex. genom de ameri- kanska militära myndigheterna försökt få någon sådan. Det skall emellertid understrykas, att dessa kontrakt är slutna till fast pris, och att man hade en tillfredsställande konkurrens innan avtalen träffades. . -

I KMF:s kontrakt finns således ej en- hetlighet i bestämmelserna beträffande ekonomisk insyn. -

3.4. Om patent, licenser och royalties

I principavtalet med Karlskronavarvet AB stadgas, att framtagna konstruktio- ner och allt underlag till dessa skall vara förvaltningens egendom i de delar de betalts av förvaltningen. KMF har även omedelbar och full dispositions- rått till framkomna ritningar och får använda dessa för tillverkning på annat varv än Karlskronavarvet. Avtalet inne- bär således, att KMF har såväl ägande- som nyttjanderätt till såväl konstruk- tioner som ritningar.

I konstruktionsavtalet med Aktiebola- get Götaverken beträffande konstruk- tion av den förut nämnda torpedbåts- typen säges:

»Av leverantören utförda ritningar m. rn. bliva KMF:s egendom med fri och ensam dispositionsrätt för KMF. KMF har således full och oinskränkt rätt att vid valfri verk- stad utan särskild ersättning till leverantö- ren låta utföra byggnad enligt de ritningar, beräkningar m. m., som utförts enligt detta avtal.»

Det skall emellertid framhållas, att denna bestämmelse inte reglerar förhål- landena i samband med framtagna kon- struktioner till patent, royalty etc., som är fallet i avtalet med Karlskronavar- vet. Sådana bestämmelser saknas. Detta framgår indirekt genom konstruktions- avtalet beträffande den förut omnämnda ubåtstypen med Kockums.

I detta avtal återfinnes nämligen

• Sida 88
•  Original

samma formulering som i avtalet med Götaverken, men dessutom stadgas att Kockums, utan ersättning till KMF skall ha äganderätt till icke hemliga kon- struktioner, uppfinningar och övriga resultat av konstruktionsarbetet. Dock har KMF rätt att för statens räkning, utan ersättning till Kockums, tillverka eller låta tillverka produkter enligt dessa öppna konstruktioner och uppfin- ningar, oberoende av om de är patent- skyddade eller inte. Men äganderätten förblir Kockums. Däremot skall KMF äga all rätt till de konstruktioner och uppfinningar, som KMF bedömer nöd- vändiga att hemlighålla. Om emellertid en konstruktion senare förklaras för öppen, övergår äganderätten till Koc- kums.

I avtalet finns även en annan be- stämmelse som rör patent, nämligen ansvarsförhållandet om man vid till- verkning gör patentintrång. Ansvaret för patentintrång ålägges Kockums, så- vida inte KMF utan Kockums tillskyn— dan föreskriver användning av viss kon- struktion som innebär intrång i före- kommande patent.

I konstruktions- och tillverknings- avtalen med ASEA föreskrives att såväl äganderätt som nyttjanderätt till fram- komna konstruktioner och uppfinningar skall tillkomma ASEA. KMF kan dock få övertaga rätt till sådan uppfinning som KMF önskar hemlighålla. I så fall skall ASEA erhålla ersättning, där dock hänsyn skall tas till i vad mån KMF ekonomiskt och tekniskt bidragit till uppfinningens tillkomst.

Någon fri nyttjanderätt för KMF, som i avtalen med varvsindustrin, finns inte. De av ASEA utarbetade ritningarna och övrigt underlag får inte utan ASEA:s skriftliga godkännande överlämnas till tredje man. Om ASEA går med på att anbud får begäras från annan än ASEA och tillverkning sker utanför ASEA,

skall KMF betala royalty till ASEA, en- ligt en från fall till fall överenskommen procentsats. Möjligheter finns även för KMF att hos annan än ASEA göra viss tillverkning på licens, då ASEA i så fall skall erhålla licensavgift.

Om, å andra sidan, ASEA levererar till andra krigsmariner, identisk eller i det närmaste identisk materiel på grundval av ritningar eller annat under— lag, som framkommit på KMF:s upp- drag och bekostats av KMF, skall ASEA betala KMF royalty på 3 % på nettoför- säljningspriset eller 15 % av de avgifter eller royalties som inbetalas till ASEA i Sverige. Sammanlagt skall dock KMF erhålla högst det belopp som KMF he- talat ASEA för framtagande av kon- struktionen.

Tillämpat på det aktuella avtalet mellan KMF och ASEA om FC-systemet för ubåtar innebär avtalsskrivningen med ASEA, att ASEA har såväl ägande- rätt som nyttjanderätt till samtliga delkonstruktioner, patent och uppfin- ningar samt till systemet som helhet. KMF:s bidrag till utvecklingskostna- derna kan endast fås tillbaka, om ASEA till främmande krigsmariner le— vererar identisk eller i det närmaste identisk materiel. Om någon sådan leve- rans ej sker, men de framtagna kon- struktionerna, uppfinningarna och pa— tenten utnyttjas på andra områden än till främmande krigsmariner, t. ex. för civilt bruk, föreligger ingen rätt till royalty.

Möjligheterna till civil tillämpning av vad som framkommer vid detta till- verknings- och utvecklingsarbete torde i detta fall vara betydande. Hur stor del KMF:s kontribution utgör av de totala utvecklings— och tillverkningskostna- derna kan ej fastställas utanför ASEA, eftersom rätt till ekonomisk insyn i detta kontrakt ej föreligger. Man torde dock kunna anta, att kostnaderna kom-

• Sida 89
•  Original

mer att överstiga det belopp, som KMF betalat.

I avtalet med Bofors om 7,5 cm pjä- sen L/60 har KMF och Bofors överens- kommit, att KMF skall ha nyttjanderätt till konstruktions- och tillverknings- underlag för tillverkning hos annan leverantör, om KMF så skulle önska. För detta skall Bofors erhålla specifice- rad ersättning. Vid försäljning till ut- landet av pjäser enligt denna typ skall Bofors betala KMF en fastställd royalty per pjäs, upp till maximalt det total- belopp som KMF nedlagt i utvecklings- kostnaderna.

Sedan 1959 har KMF ett generellt muntligt avtal med ett större svenskt företag angående nyttjanderätt till kon- struktioner mm, som framtagits av företaget vid utvecklingsuppdrag ut- lagda och betalda av KMF.

I korthet går denna överenskommelse ut på att företaget har äganderätt till konstruktionerna, dock att KMF för eget behov äger rätt att själv eller hos annat företag låta tillverka materiel hänförlig till ifrågavarande konstruk- tioner. Vid sådan tillverkning skall dock KMF erlägga en royalty med 7,5 % på tillverkningskostnaderna.

Skulle företaget till tredje man leve- rera materiel, som grundar sig på kon- struktioner som tillkommit vid utveck- lingsuppdrag utlagda och betalda av KMF, skall detta å sin sida erlägga royalty till KMF med 7,5 % på försälj- ningspriset. Denna procentsats minskar emellertid till 2,5 % sedan KMF:s ut- lägg till företaget för ifrågavarande ut- vecklingsarbete blivit täckt.

Vid licensöverlåtelse till tredje man skall företaget till KMF erlägga 25 % av erhållen licensavgift, sedan avdrag först gjorts för de kostnader som företaget haft i samband med överlåtelsen. Denna muntliga överenskommelse har bl.a. resulterat i att KMF betalat royalty

till företaget på ca 20000 kr. och att företaget betalat royalty till KMF på ca 865 000 kr.

Överenskommelsen kan således sägas ha varit ekonomiskt tillfredsställande för statsverket, men principiellt bör ej några muntliga överenskommelser av denna art finnas. Skriftliga överens- kommelser bör upprättas.

4. Kungl. Flygförvalmingen (KFF) 4.1. Allmänt

Bestämmelser beträffande anskaffning och upphandling framgår av & 19 och bil. 15 i för Kungl. Flygförvalt- ningen gällande arbetsordning.

Inköp, dvs. den merkantila och upp- handlingstekniska verksamheten, som skall ske genom KFF ombesörjes av förvaltningens inköpsavdelning med nedan angivna inskränkningar:

1) Forsknings- och utvecklingsupp— drag, försök och prov kan upphandlas av vederbörande sakavdelning eller byrå till ett belopp av 25 000 kr. Sam- råd skall dock ske med inköpsavdel- ningen om kostnaderna överstiger 5000 kr. Chefen för robotavdelningen äger rätt att delegera upphandling till chefen för försöksplatsen i Norrland intill ett belopp av 5 000 kr.

2) Försökscentralen äger rätt till att inom Sverige upphandla materiel som skall användas vid försökscentralen för utprovning av flygmateriel.

3) Förrådsbyrån äger rätt att upp- handla materiel för underhåll av flyg— materiel inom ramen för förrådsbyråns verksamhet.

4) Flygöverdirektören eller, enligt dennes bestämmande, chefen för per- sonal- och utbildningssektionen får upphandla undervisningsmateriel in- till ett belopp av 25000 kr. Samråd med inköpsavdelningen skall dock äga

• Sida 90
•  Original

rum om kostnaderna överstiger 5000 kr. ,, ..

5) Normaliebyrån inköper publika- tionstryck, böcker, tidskrifter, forsk- ningsrapporter etc. samt utrustning och arbeten för normaliebyrån.

6) Chefen för inköpsdetaljen å tele- byråns projektsektion upphandlar ma— teriel för elektroavdelningens laborato- rium intill ett belopp av 3 000 kr.

7) Flygfältsbyrån träffar avtal om entreprenader för flygfältsändamål.

8) Administrativa byrån förvärvar mark för flygfält m.m. och upphand- lar även expenser för flygledningen.

Därtill skall framhållas, att centrala flygmaterielförrådet (flygförrådsbyrån) i Arboga har en icke obetydlig upp- handling som sker helt vid sidan av flygförvaltningens inköpsavdelning, trots att centralförrådet lyder under KFF.

KFF har således mer decentralise- rade inköp än de två övriga förvalt- ningarna. Sakavdelningarna i KFF kan göra uppköp vid sidan av inköpsavdel- ningen till högre belopp än vad sak- avdelningarna kan göra i de två öv- riga förvaltningarna och centrala flyg- materielförrådet, med egen förhållan- devis stor upphandling, har ej sin mot- svarighet i armé- eller marinförvalt- ningarna.

När inköp skall handläggas av inköps- avdelningen översänder respektive sak- avdelning en offertanmodan till inköps- avdelningen. Tillfredsställande tekniskt underlag skall bifogas. Vanligtvis före- slår sakavdelningen inköpskällor, men inköpsavdelningen kan begära in offerter från fler leverantörer än vad sakavdelningen föreslagit. När offer- terna inkommit gör inköpsavdelningen en sammanställning av dessa och sak- avdelningen får därefter efter bedöm- ning av offerterna översända en in- köpsanmodan, där man dels rekommen-

derar leverantör och dels anger vilka medel som står till förfogande. Om inte lägsta offert accepteras skall förslag till val av annan leverantör motiveras. I de fall, då sakavdelningen har en kla- rare uppfattning om inköpskälla och pris, översändes en inköpsanmodan direkt till inköpsavdelningen.

Om sakavdelningen innan inköpsan- modan avgår till inköpsavdelningen haft kontakt med leverantörer, förut- sättes, att sakavdelningarna ej på något sätt avhandlat merkantila frågor, så- vida ej samråd skett och överenskom- melse träffats härom med inköpsavdel- ningen.

Nu gällande arbetsordning daterar sig från oktober 1962. En ny arbetsord- ning, som dock i allt väsentligt följer den gamla, väntas bli klar inom den närmaste tiden.

Val av leverantör eller val av anbuds- givare då anbudsförfarande skall till- lämpas, sker på erfarenhetsmässiga grunder och något centralt firmaregis- ter, där anteckningar sker om erfaren- heter av tidigare leveranser, finns ej. Kontakten med den högst specialise- rade industri, som kan förekomma för leveranser av materiel för flygvapnets behov, måste emellertid betraktas som god och enligt uppgift förekommer det i förhållandevis stor utsträckning att firmor tar kontakt med KFF för att ifrågakomma som leverantörer.

Med undantag för vissa hemliga be- ställningar erhåller riksrevisionsverkets prisregister kopia av varje beställning över 1 000 kr. Detta prisregister utnytt- jas emellertid ej för priskontroll i någon större utsträckning. Detta kan bero på att inköpen i allmänhet avser speciell materiel.

4.2. Kontraktsformer

Totalt uppgår KFF:s upphandling av materiel och tjänster till i runt tal 1 100

• Sida 91
•  Original

milj. kr. per år, varav nära 1 000 milj. kr. eller ca 90 % upphandlas genom inköpsavdelningen. Resterande 10 % eller ca 100 milj. kr. upphandlas med ca 8 % av centrala flygmaterielförrådet i Arboga, av de tre centrala flygverk- städerna (Arboga, Västerås och Malm- slätt) och av flottiljerna, samt med ca 2 %.av sakavdelningarna.

Med undantag för vissa inköp, som inköpsavdelningen delegerat till cen— trala flygmaterielförrådet i Arboga, är den upphandling som sker vid sidan av inköpsavdelningen i allt väsentligt direktinköp utan egentligt anbudsförfa- rande i det enskilda fallet. Inköpen rör huvudsakligen standard- och katalog- varor och grundar sig i icke oväsentlig utsträckning på pris- och rabattavtalen.

Inköp av denna typ sker på standard- formulär, där man beträffande leverans- bestämmelser hänvisar till upphand— lingsförordningen (Kungl. kungörelsen av den 6 juni 1952, SFS nr 496). Inkö- pen görs till fast pris.

Inköpsavdelningen gör få sådana uppköp, såväl när det gäller antalet ärenden som, framför allt, när det gäller inköpsbelopp. Annonsering före- kommer nästan aldrig. Inköpsavdel- ningens upphandling baserar sig såle- des huvudsakligen på ett förhandlings— förfarande, som mynnar ut i förhand- lingskontrakt av varierande typ bero— ende på rådande förhållande.

Liksom KAF och KMF försöker KFF att upprätthålla konkurrens både bland svenska och utländska företag, även när det gäller förhandlingskontrakt. KFF har emellertid färre möjligheter att upprätthålla denna konkurrens än de båda andra förvaltningarna, beroende på att det endast finns ett företag inom landet, SAAB, som kan tillverka den för flygvapnets verksamhet mest väsent— liga materielkomponenten, nämligen flygplanskrovet. Konkurrensen med ut-

landet visar vissa tendenser till att bli mer formell än reell, beroende på att det utomlands är svårt att få fram en flygplantyp (konstruerad för ett annat lands räkning), som utan väsentliga mo- difieringar skulle kunna inordnas i vårt nuvarande svenska försvarssystem. Andra, rent politiska omständigheter gör även, att det anses vara värdefullt att inom landet ha en flygplantillver- kare. Sammantaget innebär detta, att SAAB efterhand, i viss utsträckning, fått ställning som ett monopolföretag när det gäller den del av företagets verksamhet som omfattar flygplantill- verkning för svenska försvarets räk- ning.

Samma sak gäller i praktiken Svenska Flygmotor Aktiebolag (SFA), även om möjligheter bör finnas att vara mindre bunden till en tillverkare när det gäller motorer än vad som är fallet med själva flygplanskrovet.

Om orderstocken hos de större leve— rantörerna till KFF undersökes finner man hur dominerande SAAB är. Av den totala olikviderade orderstocken den 30/6 1964, som uppgick till 1 448,4 milj. kr., svarade 20 leverantörer för 87,4 %. De 10 största svarade för inte mindre än 76,2% och enbart SAAB svarade för 34,6 % eller över 500 milj. kr. Utländska order utgjorde 18,8 % av hela orderstocken. Anmärknings- värt är att en utländsk firma, British Aircraft Corporation, kommer på andra plats med en orderstock på 124,5 milj. kr., och att SFA först kommer på tredje plats med 98,7 milj. kr. tätt följt av Tele— fon AB L M Ericsson (LME) med 91,4 milj. kr. Orsaken till att British Air- craft Corporation intar andra plats är beställningen av roboten Bloodhound Mark II.

Med såväl SAAB som SFA har KFF ingått principavtal (huvudavtal). Avta— let med SAAB ingicks under 1961 och

• Sida 92
•  Original

trädde i kraft den 1 januari 1962. Av- talet gäller t.o.m. den 31 december 1968 och skall tillämpas på alla beställ- ningar som görs fram till denna tid- punkt, såvida inte andra avtalsvillkor avtalas mellan parterna för beställ- ningar som skall slutlevereras efter den 31 december 1968. Parterna skall senast den 31 december 1966 uppta förhand- lingar om allmänna leveransvillkor för tiden efter den 31 december 1968.1

De typer av kontrakt som enligt detta principavtal kan förekomma är

1) fast-pris-kontrakt grundat på av- given offert och efter förhandlingar träffad överenskommelse;

2) kostnadskontrakt med fast vinst- belopp;

3) kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp;

4) kostnadskontrakt med procentu- ell vinst på kostnaderna.

I de tre typerna av kostnadskontrakt beräknas vinsten principiellt till 3 % å kostnaderna hos medleverantörer dvs. större underleverantörer med eget konstruktionsansvar samt 10 % på öv- riga kostnader.

Kostnadskontrakt med fast vinst- belopp innebär, att det vinstbelopp som överenskommes, ej ändras med kostna- derna. Detta medför att den procen- tuella vinsten sjunker om kostnaderna överstiger det belopp som låg till grund för beräkningen av vinstbeloppet och omvänt, att den procentuella vinsten ökar om kostnaderna understiger de antagna.

Kostnadskontrakt med variabelt vinst- belopp innebär, att om kostnaderna minskar under vad som antagits, ökas vinstbeloppet i proportion till mindre- kostnaderna och om kostnaderna blir större än vad som antagits, minskas vinstbeloppet på motsvarande sätt.

Principavtalet med SAAB anger även att vid beställning av serieproduk-

tion av större omfattning, kan beställ- ningen uppdelas på olika typer av kon- trakt. Man kan således påbörja beställ— ningen enligt kontraktstyp 4) och se- nare övergå till 3) eller 2) för att i ett senare skede av produktionen, för efter- följande produktion, enas om kontrakts- typ 1)-

Ett arbete kan påbörjas vid SAAB, utan att parterna definitivt träffat upp- görelse om kontraktstyp. Om så sker, skall KFF ange en kostnadsram, som inte får överskridas utan KFF:s skrift- liga godkännande. Preliminär debite- ring sker under sådana förhållanden enligt bok och räkning (kostnadskon- trakt med procentuell vinst på kostna- derna). Om överenskommelse ej kan nås om kontraktsformen, får arbetet inte fördröjas, utan skall fullföljas på bok och räkning.

Någon möjlighet till att avtala någon form av maximipriskontrakt eller rikt- priskontrakt med delade mindrekost- nader, eller delat risktagande vid mer— kostnader anges däremot ej i princip- avtalet med SAAB.

När det gäller utvecklingsarbete har KFF, på grundval av detta principavtal med SAAB, huvudsakligen slutit avtal enligt kontraktsform 4) dvs. kostnads- kontrakt med procentuell vinst på kostnaderna. I enstaka fall har man tillämpat kontraktsform 2) dvs. kost- nadskontrakt med fast vinstbelopp, men ej i något fall har kontraktstyp 3), kost- nadskontrakt med variabelt vinstbelopp kommit till användning.

Också när det gäller produktion, har man använt kostnadskontrakt med pro- centuell vinst, även om man huvudsak— ligen, när produktionen varit väl etab-

1 Tilläggsavtal, där vissa i detta betänkande föreslagna principer tillämpats, ingick i mars 1965 med nämnda företag och dessas medle- verantörer vid utveckling och produktion av System 37.

• Sida 93
•  Original

lerad, sökt tillämpa kontrakt med fast pris. Den metodik som i så fall till- lämpats har varit, att man vid längre serier ej fastställt ett pris på hela serien utan på en delleverans och att den efterföljande delleveranscns fasta pris först överenskommits sedan kostnads- granskning skett av den föregående. Metodiken kan lämpligen karaktärise- ras som en delserieprissättning.

Principavtalet med SFA trädde i kraft den 1 januari 1963 och liksom SAAB-avtalet gäller detta t.o.m. den 31 december 1968. Parterna kan även här träffa ny överenskommelse om leve- ranser som inte skall slutföras före den 31 december 1968. För att bestämma leveransvillkoren för tiden efter den 31 december 1968 skall parterna uppta förhandlingar senast den 31 december 1966.

De typer av kontrakt som enligt detta principavtal kan förekomma är iden- tiska med de typer, som finns angivna i SAAB-avtalet. Inte heller i princip- avtalet med SFA anges möjligheten att utnyttja maximipriskontrakt eller rikt- priskontrakt med delade mindrekostna- der eller delat risktagande vid merkost— nader.

Beställningen av utvecklingsarbetet på motor (RM 8) med efterbrännkam- mare för flygplan 37, skedde utan att något konkurrensförhållande förelåg, och kontraktet på detta arbete är ett kostnadskontrakt med procentuell vinst. Någon offertbegäran på serietillverk- ning av RM 8 hos annat företag, som i detta fall måste bli ett utländskt före- tag, har ännu ej diskuterats.

Även om SAAB inte har någon reell konkurrens när det gäller utvecklings- arbete och produktion av själva flyg- planskrovet, finns ett verkligt konkur— rensförhållande när det gäller vissa flygplanskomponenter och speciellt elektroniska system i flygplanet. Som

exempel kan nämnas kalkylatorn i flygplan 37.

Cirka 20 firmor konkurrerade vid offertgivning om utvecklingen av kal- kylatorn. Slutligen utkristallerade sig 3 potentiella leverantörer, nämligen SAAB och de två amerikanska företagen Ho- neywell och Autonetics. På grund av erhållna uppgifter ansåg KFF, att man hade tillräckligt underlag för att kunna träffa överenskommelse om fast pris. SAAB erhöll utvecklingsuppdraget till fast pris, dock med det väsentliga un- dantaget att Honeywell fick ansvaret för minnesenheten i kalkylatorn. Även avtalet med Honeywell är ett fast-pris- kontrakt.

Detta kontrakt har för övrigt formellt slutits mellan SAAB och Honeywell, eftersom SAAB är utsedd som huvud- leverantör för System 37, även om KFF hela tiden deltagit i förhandlingarna mellan SAAB och Honeywell. Kontrak— tet innehåller även rätt för SAAB att på licens tillverka minnesenheten efter det utvecklingsarbetet fullgjorts av Honeywell. Vem som skall göra serie— produktionen blir således bl. a. en pris- fråga.

SAAB hade även konkurrens när det gällde IR-spanare för flygplan 35 F. I detta fall gällde det dock själva prin- ciplösningen mer än priset. LME erhöll detta utvecklingskontrakt och gör kon- struktionen med teknisk hjälp från Hughes Aircraft i Los Angeles. Utveck- lingsuppdraget sker till ett fast pris. Vem som i ett senare skede skall produ- cera IR—spanaren är ännu ej bestämt.

I samband med automatkanonkapseln fanns konkurrens om utvecklingsupp- draget mellan SAAB, Bofors och det franska företaget Matra. Det franska företaget erhöll uppdraget på ett fast— pris-kontrakt. Möjligheter finns att denna kapsel senare tillverkas i Sverige på licens. Var tillverkningen skall ligga

• Sida 94
•  Original

blir emellertid bl.a. en prisfråga. Det franska företaget har redan i avtalet om utvecklingsarbetet givit ett maximipris vid serieproduktion. Detta kontrakt har slutits mellan KFF och Matra.

Konkurrens mellan svenska och ut- ländska företag fanns även beträffande utvecklingen av flygradaranläggningen som skall ingå i system 37 (PS-37). Efter samråd med KFF, slöt SAAB (som ej deltog i denna konkurrens) kontrakt med LME. Avtalet är ett kostnadskon— trakt med procentuell vinst på kostna- derna, dock med kostnadstak. Var en eventuell tillverkning skall äga rum är ej ännu beslutat. Man torde emellertid ha begränsade möjligheter att lägga till- verkningen utanför LME.

Vid beställning av utvecklingsarbetet på en raketkapsel förelåg emellertid ej något konkurrensförhållande, utan Bo- fors fick detta uppdrag utan att offert begärts från annat företag. Utvecklings- uppdraget började på ett fast-pris-kon- trakt, men har sedermera övergått till bok och räkning.

De utvecklingskontrakt som avtalats med Svenska AB Gasaccumulator (AGA) bl.a. om flygradiostation, där ej heller någon reell konkurrens förelåg, har även varit kostnadskontrakt med pro- centuell vinst på kostnaderna.

Generellt kan sägas, att kostnadskon- trakt med procentuell vinst på kostna- derna, med få undantag varit den helt dominerande kontraktsformen när KFF slutit avtal med svensk industri om utvecklingsarbete. Fast—pris-kontrakt har däremot varit regel när utvecklings- uppdraget givits åt ett utländskt före— tag.

Med svensk industri har i vissa fall avtal om produktion även slutits på grundval av kostnadskontrakt med pro— centuell vinst på kostnaderna ibland dock med kostnadstak. Den vanligaste formen som emellertid KFF tillämpat

med såväl svenska som utländska före- tag, är fast-pris-kontrakt.

Vid längre serier har man med svensk industri, SAAB, ARENCO etc., dock näs- tan uteslutande tillämpat delseriepris- sättningsmetoden, och ej avtalat fast pris på hela serien. Denna metod säker- ställer att företagaren ej erhåller några »övervinster», men något starkt ekono- miskt incitament till kostnadsminsk- ningar innebär inte metoden, även om man ej retroaktivt minskar ett fastställt delseriepris.

Med utländsk industri har man där- emot även vid längre serier tillämpat fast pris på hela serien. Detta är t. ex. fallet med British Aircraft Corporation (och Ferranti Ltd), beträffande robo- ten Bloodhound Mark II. Kontraktet tillkom under viss konkurrens med andra robotsystem, men då systemen ej var operativt likvärdiga, förelåg i reali- teten ej någon egentlig priskonkurrens.

I åtminstone ett produktionskontrakt har man träffat avtal om maximipris med delad »rationaliseringsvinst» mel- lan KFF och företaget. Det gäller en leverans av plasthyddor från AB Centri- fugalplast.

Kontrakten beträffande underhåll av viss materiel med Svenska Radioaktie— bolaget (SRA) och AB Teleunderhåll (Telub) är kostnadskontrakt med fast vinstbelopp. Något verkligt ekonomiskt incitament till mindrekostnader finns ej.

4.3. Om insyn

I kontrakten som avtalar fast pris på utvecklingsarbete eller produktion, finns i princip ej någon klausul som ger rätt till eftergranskning av kostna— der och vinst, varken med svenska eller utländska företag. Insynsklausul saknas således bl.a. i avtalet med LME om IR— spanaren, i de första avtalen med Bofors om den förut nämnda raketkapseln, i

• Sida 95
•  Original

överenskommelsen med British Aircraft Corporation (och Ferranti Ltd) beträf- fande roboten Bloodhound, och i kon- traktet med Matra om automatkanon- kapseln. Endast i det sista av de här nämnda kontrakten förelåg verklig pris- konkurrens innan överenskommelse träffades.

I avtalet med Honeywell om utveck- lingsarbetet på minnesenheter i den kal- kylator som skall ingå i system 37, finns ej heller någon rätt till kostnads- insyn för det arbete som ligger innan- för specifikationsgränserna, men väl för de modifieringar och tillägg som kan aktualiseras under utvecklingens gång, då dessa kan medföra ett ändrat prisförhållande. Vid ändringar skötes insynen, enligt överenskommelse mel- lan KFF och Honeywell, av revisions- organisationen i Förenta staternas flyg- vapen, som åtagit sig detta utan kostna- der för KFF. Samma arrangemang gäl- ler beträffande Hughes Aircraft.

Då fast pris endast tillämpas på delar av en serietillverkning, eller då andra kontraktformer utnyttjas som kräver kostnadsinsyn, t.ex. kostnadskontrakt i olika former, har KFF säkerställt eko- nomisk insyn genom auktoriserad revi— sor.

I principavtalet mellan SAAB och SFA har insynen fått en ganska utförlig formulering, och insynen gäller ej en- dast eftergranskning av kostnader och vinst, utan även granskningsrätt vid offerter och av uppgjord budget.

För att KFF skall kunna kontrollera och bedöma lämnade offerter, god— känna en uppgjord budget etc. fast- ställer principavtalen att företagen måste ställa allt material, såväl bokfö- ring som statistik, till förfogande för den av KFF utsedda auktoriserade re- visorn och dennes tekniska och andra biträden, i den utsträckning som er— fordras för att göra granskningen.

De två företagen har skyldighet att föra noggranna räkenskaper och stati- stik, på såväl budgeterade som verk- liga kostnader, inklusive kostnader som absorberas genom pålägg eller annan fördelningsprincip. Dessutom skall det finnas en tillfredsställande materiel— och kassationsredovisning.

SAAB och SFA måste även hos med- och underleverantörer söka utverka rätt för den av KFF utsedde auktoriserade revisorn, att göra samma granskning som angivits för SAAB och SFA. I ett särskilt medleverantörsavtal, som in- gicks med en del större svenska före- tag 1963, har denna rätt erhållits.

I principavtalen ingår även en be- stämmelse som säkerställer samma in- synsrätt (genom den av KFF utsedde auktoriserade revisorn) för andra för- valtningar än KFF.

Generellt kan sägas, att KFF vid be- ställning hos svensk industri, och även i viss mån vid beställning utomlands. sökt säkerställa ekonomisk (men ej pro- duktionsteknisk) insyn, såvida ej kon- traktet avtalat fast pris på det givna utvecklingsuppdraget eller på hela serieproduktionen. Insynen skall dock alltid göras av en auktoriserad revisor, med begränsad informationsrätt mot sin uppdragsgivare.

4.4. Om patent, licenser och royalties

I principavtalen med SAAB och SFA fastställes, att konstruktioner och i dessa ingående uppfinningar, patenter- bara eller icke, som framkommer vid SAAB eller SFA när arbetet görs som beställts av KFF, skall vara företagens egendom. Äganderätten får dock inte överlåtas till annan utan KFF:s skrift- liga godkännande.

KFF äger, för hela svenska försvarets räkning, nyttjanderätt till samtliga kon- struktioner och patent. Nyttjanderätten

• Sida 96
•  Original

gäller även de verktyg som speciellt framtagits, om dessa kan disponeras av KFF utan att respektive företags produktion hindras.

Detta innebär, att KFF äger rätt att själv tillverka eller låta annan tillverka produkter enligt SAAB:s och SFA:s konstruktioner, och de båda företagen har skyldighet att till annan tillverkare överlämna konstruktionsunderlag i det utförande som anses normalt för den egna produktionen, och därtill bistå med teknisk assistans för att sätta i gång serietillverkning vid annat företag.

Om KFF lägger tillverkning hos an- nan än SAAB respektive SFA, skall emellertid en royalty utgå till dessa företag av 7,5 % på KFF:s anskaffnings- värde av produkten.

Om en produkt, som framtagits på uppdrag av KFF, säljes till annan kund än KFF (eller endast vissa delar av denna produkt), skall SAAB och SFA erlägga en royalty på 6,5 % till KFF, och om företagen säljer nyttjanderätten eller ger rätt till licenstillverkning till något annat företag, skall KFF erhålla 50 % av de belopp som SAAB eller SFA erhåller, sedan företagens direkta kostnader i samband med överlåtelsen avdragits.

Patent, som enligt gällande lag skall hemlighållas, undantages dock från SAAB:s och SFA:s generella äganderätt till samtliga framtagna konstruktioner. Äganderätten till hemligförklarade pa- tent tillfaller KFF, utan att några royal- ties behöver utbetalas till ifrågavaran— de företag. Om konstruktionen senare skulle förklaras för öppen, erhåller dock företagen, utan royalties, ägande- rätten.

I samband med patent säger även principavtalen med SAAB och SFA, att företagen har ansvaret för eventuella patentintrång.

Bestämmelserna i principavtalen med

SAAB och SFA beträffande ägande- och nyttjanderätt till framtagna konstruk- tioner torde vara klara och entydiga. Avtalen stadgar f.ö. även att verktyg, såsom jiggar, mallar, fixturer, special- verktyg o.d., som separat beställts av KFF för tillverkning hos SAAB eller SFA, är KFF:s egendom.

I konstruktionsavtalet med AGA säges ej direkt att framtagna konstruktioner, uppfinningar och patent förblir AGA:s egendom, men detta framgår indirekt, genom att KFF tillförsäkras nyttjande- rätten till dessa för svenska försvaret. KFF:s äganderätt till hemliga patent fastställes även.

KFF har således möjlighet att enligt avtalet lägga serietillverkning hos an- nat företag än AGA, om ej AGA kan er- bjuda acceptabla priser eller godtag- bara leveranstider. Om produktionen lägges på annan tillverkare skall AGA dock erhålla en royalty av 7 % på inköpspriset för de utrustningar som beställes hos annan tillverkare.

Tillverkning och försäljning (även försäljning av tillverkningsrätt) av ut- rustning, som utvecklats på uppdrag av KFF, får ej ske utan KFF:s medgivande från fall till fall. Vid sådan tillverk- ning skall KFF erhålla en royalty på 5 % på försäljningspriset och 25 % på de avgifter som inflyter vid en even- tuell licenstillverkning.

Eventuellt framtagna emellertid KFF:s egendom.

Frågan om patentintrång behandlas på likartat sätt som i principavtalen med SAAB och SFA.

I avtalen med ARENCO (luftdata- system etc.) är bestämmelserna likar- tade med vad som ingår i kontrakten med AGA, dock med det icke oväsent- liga undantaget, att vid tillverkning och försäljning har väl rätten till royalty och en del i licensavgifter angetts, men grunderna för denna ersättning har ej

verktyg är

• Sida 97
•  Original

specificerats utan skall överenskommas då frågan aktualiseras.

I de utländska kontrakten, t. ex. med Honeywell, fastställes på likartat sätt, att äganderätten till konstruktioner, uppfinningar och patent förblir före- tagets egendom. Kontraktet är, som förut påpekats, upprättat mellan SAAB och Honeywell och innehåller en om- fattande skrivning beträffande licens— tillverkning och royalties. I princip tillerkännes SAAB tillverkningsrätt i Sverige, Norge och Danmark av de av Honeywell konstruerade komponen- terna och rätt att inkorporera dessa i System 37. SAAB har även försäljnings- rätt över hela världen av dessa kompo- nenter i den mån de säljes som en ingå— ende del av flygplan 37. För denna rätt skall SAAB betala angivna licensavgif- ter och royalties.

I avtalet med Matra har KFF även tillförsäkrat sig rätt till tillverkning på licens hos annat företag än Matra. Li- censavgiften är emellertid inte helt fastställd. Avtalet med British Aircraft Corporation om Bloodhound omfattar även möjlighet till licenstillverkning, även om kontraktet i denna del är mer vagt formulerat, än vad som är fallet med Honeywell och Matra. Avgiften vid eventuell licenstillverkning är ej heller fastställd.

Generellt kan sägas, att KFF tillför- säkrat svenska försvaret nyttjanderätt, men ej äganderätt, till de konstruktio- ner, uppfinningar och patent som fram- kommer vid uppdrag som lägges ut av KFF såväl hos svenska som utländska företag. Undantag från denna regel är t. ex. avtalet med LME om IR-spanare, där det över huvud taget ej nämns något om ägande— eller nyttjanderätt, annat än i samband med avbrytande av ut— vecklingsuppdraget, då framtaget mate— rial/materiel och tekniskt underlag skall »tillföras» KFF. Ett annat undantag är

avtalen med Bofors om den förut nämnda raketkapseln, där det i ett av kontrakten fastställes att »framtagen projektering är flygförvaltningens egen- dom» och i det andra att »framtaget materiel är flygförvaltningens egen- dom». Vad dessa bestämmelser innebär beträffande äganderätt och nyttjande— rätt till konstruktioner, uppfinningar och patent, torde dock vara oklart. I ett tredje kontrakt med Bofors om samma projekt anges f. ö. ingenting om ägande- eller nyttjanderättsförhållanden.

I de fall då oklarhet ej föreligger be- träffande ägande- och nyttjanderätten, varierar emellertid bestämmelserna när det gäller de royalties eller licensavgif- ter som KFF skall betala vid eventuell tillverkning hos annan företagare än den som gjort utvecklingsarbetet, och ej heller finns enhetlighet beträffande den royalty som KFF skall ha vid leve— ranser till annan kund än det svenska försvaret. Olika andel i licensavgifter vid eventuell tillverkning av annan till- verkare för annan kunds räkning före- kommer även. Det måste förutsättas att orsakerna till olikheterna beror på re— sultatet av förhandlingarna med de olika firmorna.

Även om KFF således i stor utsträck- ning har nyttjanderätten till konstruk- tioner etc. som framkommit vid utveck— lingsarbetet, förekommer det högst säl- lan att tillverkningen lägges på annat företag än det som gjort utvecklings- arbetet. Ett av de få exempel då så emellertid skett är tillverkningen av de förut omnämnda plasthyddorna hos AB Centrifugalplast. Detta torde visa att konkurrensen faktiskt sättes ur spel då man beslutat ge utvecklingsuppdraget åt ett företag. Det företag som får ut- vecklingsuppdraget, erhåller ett sådant försprång inför produktionsfasen, att andra företag, när det gäller mer kom- plicerade produkter, får svårigheter att

• Sida 98
•  Original

konkurrera om tillverkningen. Situa- tionen förvärras i de fall då beställaren ej har fullt fri nyttjanderätt till de framtagna konstruktionerna, trots att utvecklings— och konstruktionsuppdra— get betalts. Om en royalty på t. ex. 7 % skall utgå till den firma som haft utvecklings- och konstruktionsuppdra- get, om tillverkningen lägges på annat företag, existerar helt enkelt inte en konkurrens på lika villkor.

4.5. Om kostnader

Då tillfredsställande konkurrens ej före- ligger, och köparen försöker kompen- sera detta genom att begära och även erhålla insyn i företagets kostnader, uppstår genast frågan hur dessa kostna- der skall beräknas.

I principavtalen med SAAB och SFA har man därför vissa regler när det gäl- ler dessa beräkningar.

De direkta kostnaderna anges som

1) verkliga, respektive beräknade kostnader för direkt lön under syssel- sättnings- respektive tillverkningstiden;

2) material- och materielkostnader, legokostnader och andra direkta speci- ella kostnader till anskaffningspris.

Man har även fastställt vissa avskriv- ningsregler vid beräkning av de indi- rekta kostnaderna. I SAAB-avtalet anges följande:

1) Kostnader för anskaffning av an- läggningstillgångar med ekonomisk var- aktighet understigande tre år får direkt läggas in i omkostnadsbudgeten;

2) Avskrivning av övriga anlägg- ningstillgångar beräknas från och med anskaffningsåret med följande årliga avskrivningssatser:

a) Industrifastigheter

(avskrivning sker under hela brukstiden och beräknas på an- skaffningsvärde, exkl. markvär- de) .......................... 3 %

b) Laboratorieutrustning, datama- skiner, mät—, prov- och kontroll—

utrustning samt fordon (avskrivning sker intill dess till- gångarna helt avskrivits och be- räknas på ursprungligt anskaff— ningsvärde) . _ . . c) Verkstadsmaskiner och jämförlig utrustning: vid arbete i ett skift .......... 7 % vid arbete i två skift .......... 10.5 % vid arbete i tre skift .......... 14 % (avskrivning sker under hela brukstiden och beräknas på åter- anskaffningsvärde) d) Övriga inventarier (avskrivning sker under hela brukstiden och beräknas på åter- anskaffningsvärde) ............ 7 %

Principavtalet med SFA innehåller i stort sett samma avskrivningsregler.

Om det skulle föreligga stor tveksam- het beträffande SAAB:s och SFA:s möj- ligheter att utnyttja speciella anlägg- ningstillgångar under hela den tid som svarar mot full avskrivning enligt de av- skrivningssatser som fastställts, kan man överenskomma från fall till fall,

att anskaffningskostnaderna för des- sa anläggningstillgängar fördelas på det antal år som kan anses rimligt un- der rådande omständigheter och att den årliga omkostnadskalkylen belastas lned motsvarande avskrivningssats; eller

att KFF garanterar återstående lämp- ligt avskrivningsbelopp om förutsätt- ningarna för användning av vissa an- läggningstillgångar bortfaller.

I det första alternativet övergår an— läggningstillgångarna i SAAB:s respek- tive SFA:s ägo. I det andra alternati- vet blir KFF ägare till den lösa egen- domen, medan nyttjanderätten m.m. av de fasta tillgångarna skall upptas till diskussion och beslut från fall till fall.

Dessa två principavtal är de enda, som mer detaljerat går in på frågan om vad som skall avses med kostnader, och som i något så när detaljerad form an— ger vissa delar av kostnaderna. En viss praxis har dock vunnit tillämpning vid revisionsförfarandet, men några

• Sida 99
•  Original

generella regler, som i Storbritannien, Kanada och Förenta staterna finns ej.

4.6. Om huvudleverantörsprineipen

I principavtalen med SAAB och KFF ingår även att SAAB respektive SFA kan utses till huvudleverantörer. Ifråga- varande paragraf har fått följande utformning i SAAB-avtalet och är nästan identisk i avtalet med SFA:

»Därest det vid utläggande av beställ- ningar med SAAB som sammanhållande av objekt (huvudleverantör) träffas överens— kommelse, att vissa leverantörer skola be- handlas som s. k. medleverantörer till SAAB, skola dylika medleverantörer för- tecknas i bilaga till beställningen.

Som medleverantör kan ifrågakomma företag, som erhåller uppdrag att i egen regi projektera, utveckla och tillverka system och/eller utrustningar utgörande en större del av huvudprojekt, för vilket SAAB är huvudleverantör.

Beträffande medleverantörernas ställning i förhållande till SAAB och KFF hänvisas till vad därom framgår av övriga bestäm— melser i detta avtal jämte till vad som må kunna komma att särskilt avtalas från fall till fall.»

En av orsakerna till att medleveran- törerna skall anges i särskild bilaga är, att SAAB:s respektive SFA:s vinst på medleverantörernas produkter i prin- cipavtalen fastställes till 3 %, medan vinsten på underleverantörernas anges till 10 %. På sidoleverantörers pro— dukter erhåller däremot SAAB eller SFA ej någon direkt vinst.

Enligt skrivelse från KFF till SAAB, daterad den 27 april 1962, utses SAAB till huvudleverantör för System 37, och skall som sådan, under KFF, samman- hålla anskaffningen för detta system. Detta innebär att SAAB övertagit en del av KFF:s tidigare arbetsuppgifter.

Enligt skrivelsen skall KFF dock ut- öva teknisk och ekonomisk ledning av anskaffningsverksamheten för System 37. För att samordna denna verksamhet

skall man inom KFF tillsätta en »Sys— temgrupp 37» (SG 37). Så har även skett.

De berörda industrierna skall å sin sida, enligt skrivelsen, inrätta ett organ för den centrala beredningen av Sys- tem 37. I denna centralberedning skall ingå representanter för huvudleveran- törer, för sido- och medleverantörer. Representant för huvudleverantören skall vara ordförande, och organet skall vara direkt underställt verkställande direktören i SAAB. Denne får även fullmakt att, efter samråd med KFF, sido- och medleverantörer, fastställa centralberedningens arbetsuppgifter och organisation.

Centralberedningens huvuduppgift anges dock vara att — i regel via SG 37 —— biträda KFF vid dess ledning av an- skaffningsverksamheten genom att be- vaka att systemet levereras enligt fast- ställd specifikation, i rätt tid, i kom- plett skick och inom given ekonomisk ram.

Samarbetet med sido- och medleve- rantörer skall fortlöpande via SG 37 rapporteras till KFF, och viktiga över- enskommelser med sido— och medleve— rantörer skall underställas KFF för god- kännande.

Trots att KFF, enligt skrivelsen, skall utöva teknisk och ekonomisk ledning av anskaffningsverksamheten för Sys- tem 37, så skall avtal med medleveran- törer tecknas av SAAB. Avtalen blir dock giltiga först efter godkännande av KFF.

Med utgångspunkt från beslutet i skri- velsen från KFF till SAAB av den 27 april 1962, att göra SAAB till huvud- leverantör, ingicks ett medleverantörs- avtal den 21 november 1963 mellan å ena sidan KFF och SAAB, och å den andra AGA, ARENCO, LME och Philips. Detta avtal följer i allt väsentligt det tidigare nämnda principavtalet (huvud-

• Sida 100
•  Original

avtalet) mellan KFF och SAAB, med den modifieringen att SAAB och ej KFF är beställaren.

SFA, som är sidoleverantör till SAAB när det gäller System 37, erhöll den 26 juni 1962 direktiv från KFF beträffande tillverknings— och anskaffningsverksam- heten av hjälpapparater och tillbehör (system) för motor RM 8. SFA fick ett huvudleverantörsansvar dvs. man er- höll uppgiften att utreda vilket system som lämpligast bör användas för RM 8 samt att, efter skriftligt samråd med KFF i tekniskt och ekonomiskt avse- ende, antingen träffa avtal med veder- börande tillverkare för utveckling och licenstillverkning i Sverige eller utlägga beställningar på färdiga produkter.

Man har ingått avtal med bl.a. de amerikanska firmorna Bendix och Tap— co. Inför produktionsfasen måste dessa avtal bevakas, så att inte ett eventu- ellt önskemål om tillverkning på licens i Sverige medför en ogynnsam pris- utveckling eller en eftersläpning av den tekniska utvecklingen.

5. Nuvarande reuisionsförfarande

5.1. Allmänt

I nu gällande upphandlingskungörelse finns ej några bestämmelser som kräver att beställaren skall säkerställa rätt till ekonomisk insyn och kontroll hos leve— rantören. Orsaken till att upphandlings- kungörelsen saknar sådana bestämmel- ser torde vara, att den implicerar att all väsentlig upphandling skall ske un— der tillfredsställande fri konkurrens. Rent generellt har förvaltningarna alltid eftersträvat att göra upphand— lingen under konkurrensförhållanden och ansett att insyn och ekonomisk granskning hos leverantören ej varit nödvändig om minst två företag lämnat offert, såvida det ej funnits skäl att misstänka att de två företagen haft nå-

gon form av samarbete av konkurrens- begränsande natur.

Den vapentekniska utvecklingen och koncentrationen inom landet av viss försvarsmaterielproduktion till större, dominerande företag gjorde det emel- lertid nödvändigt för KFF, att redan år 1940 kräva rätt till ekonomisk insyn. Detta år ingicks nämligen de första principavtalen (ramavtalen) mellan KFF och SAAB och mellan KFF och SFA, där rätten till ekonomisk insyn genom auktoriserad revisor fastställdes.

Under andra världskriget tillkom även Industrikommissionens prisbyrå, som granskade kalkyler och priser från företag som levererade till försvaret. Granskningsbehovet var dels betingat av rådande materialbrist, som kunde för- orsaka oskäliga prisstegringar, dels av de knappa produktionsresurserna och avsaknad av utländsk konkurrens, som just då skapade en monopolsituation för vissa företag.

Den revisionsverksamhet, som under andra världskriget utfördes av Industri- kommissionens prisbyrå, upphörde vid krigets slut. Däremot fortsatte den granskning som utfördes av auktorise- rade revisorer i enlighet med de prin- cipavtal som ingåtts. Under 1950-talet och senare har denna granskning utvid- gats till andra företag än SAAB och SFA. Detta framgår av den redogörelse som lämnats för vissa principavtal och förhandlingskontrakt, som KAF, KMF och KFF ingått med svenska industri- företag.

Grundat på ingångna principavtal finns rätt till insyn vid leverans av försvarsmateriel i ett 10-tal större svenska industriföretag. Med ca 30 andra företag har även överenskommel- se om granskningsrätt kunnat träffas. Antingen har denna överenskommelse inskrivits i kontraktet med företaget i varje särskilt fall, eller också har en

• Sida 101
•  Original

mer generell underhandsuppgörelse kun- nat uppnås just beträffande insynsrät— ten. Tyvärr föreligger ännu ej tillfreds- ställande överenskommelser om rätt till insyn hos samtliga leverantörer av för- svarsmateriel, såvida ej arbetet utföres på bok och räkning, då det kan sägas existera en generell rätt till ekonomisk insyn i en eller annan form.

Förefintliga klausuler i principavtal och förhandlingskontrakt om rätt till insyn stadgar i allmänhet att veder- börande företag för beställarens kon- troll och bedömning av lämnade offer- ter, samt för fastställande av budget och för granskning i övrigt skall ställa allt material, såväl bokföring som statistik, till förfogande i den utsträckning som erfordras för att granskning skall kunna utföras av den utsedde revisorn och av denne anlitade tekniska och andra biträden. Liknande granskningsrätt har i principavtalen tillförsäkrats förvalt- ningarna hos med- och underleverantö- rer, i den mån huvudleverantören har möjlighet att utverka sådan rätt.

Som framgått av den redogörelse som lämnats i nu gällande avtal och kon- trakt mellan förvaltningarna och svens- ka industriföretag, varierar emellertid utformningen och även omfattningen av klausulerna om rätt till insyn. Insy- nen skall i allmänhet ske genom en auktoriserad revisor, som utsetts av be- ställaren, men i en del fall skall den auktoriserade revisorn utses av båda parter. I något fall har t. 0.111. leveran- tören förbehållit sig rätten att utse den som skall utföra granskningen. På sis- tone har emellertid i vissa fall överens- kommelse kunnat träffas, att granskning kan utföras av annan revisionsexpertis än en auktoriserad revisor, och att denna expertis skall utses av beställa- ren.

Det ursprungliga syftet med den revi— sionsmässiga granskningen av priser

och kalkyler var givetvis i första hand att få kontroll på leverantörens vinst och därmed förhindra oskäliga vinster. Sedermera har även tillkommit, att man genom insyn i företaget skall få viss möjlighet att bedöma företagets effekti- vitet och lämplighet. Leverantörerna har i allmänhet rest starkt motstånd när för- valtningarna sökt säkerställa rätten till ekonomisk granskning och insyn (bort- sett från granskningen i samband med kostnadskontrakt), men under senare år har dock denna rätt för förvalté ningarna blivit lättare att genomföra. Åsikten om det berättigade i en ekono- misk granskning och insyn när det gäl- ler försvarsleveranser torde numera ha förändrats inom stora delar av närings- livet. Under 1964 har granskning skett, som ovan indikerats, vid ca 40 större svenska företag som levererar till för- svaret. Såväl KAF, KMF och KFF ut— nyttjar Revisionsfirman Ranby & Co AB för denna granskning. Förvaltningarna saknar egen revisionsexpertis.

5.2. Omfattningen av revisionen 5.2.1. Budgetgranskning Detaljerad granskning av budget Sker i sådana företag som avsätter en myc- ket stor del av sin totalproduktion till försvaret, såsom är fallet med t.ex. SAAB och SFA. I principavtalen stadgas, att företa- gen skall upprätta en budget 'som un- derlag för beräkning av omkostnads- pålägg och timkostnader. För bedö- mande av offerter skall leverantörerna föra statistik och noggranna räkenska- per, som innefattar budgeterade och verkliga kostnader samt, genom pålägg eller annan fördelningsmetod,absorbe- rade kostnader, och dessutom skall nor- mal material- och kassationsredövis- ning finnas. ' ' " '

Budgeten utgör en detaljerad plan

• Sida 102
•  Original

för kostnadsberäkning och kalkylering. Den kan upprättas för ett eller flera år men vanligen upprättas den för ett år i taget. Innan budget upprättas, mås— te man ha bestämt sig för kalkylernas utseende. Därvid är det av vikt att väl- ja kostnadskomponenter som är mät- bara, och som kan identifieras till pro— dukten. Sådana komponenter är t.ex. kostnader för material, som ingår i pro- dukten, lön till de arbetare eller tjäns- temän, som är direkt sysselsatta med produkten (s.k. direkt lön), legoar- bete, som utföres av underleverantörer för produkten, eller någon annan för produkten typisk kostnadskomponent.

Dessa komponenter (direkta kostna- der) utgör grunden för kalkyleringen och tjänstgör som s.k. baser för kalky- leringen av omkostnaderna (indirekta kostnader).

Den budget, som upprättas, omfattar i första hand en prognos över baserna. Därvid bedömes exempelvis, hur stor volym av material som under budget- året beräknas flyta igenom verkstäder- na, hur mycket direkt arbetslön som kommer att utbetalas, eller hur många arbetstimmar eller maskintimmar som väntas åtgå. Sammantaget ger detta ett begrepp om sysselsättningsnivån. : Därefter budgeteras alla omkostna— der, varvid dessa grupperas på sådant sätt, att de lätt kan jämföras med fi- nansbokföringens uppgifter om de verkliga kostnaderna, samtidigt som de lätt kan ställas i relation till baserna. Alla omkostnader som har något med material att göra, såsom kostnader för inköp, trakter, expedition för ankom— mande gods, ankomstkontroll, lager—. hantering, till lager hänförliga hyror, Spill och kassationer i tillverkningen m. fl., bör således lätt kunna överblic- kas i budgeten. Likaså bör exempelvis alla omkostnader som har anknytning till. direkt arbetslön, såsom avskrivning-

ar på maskinutrustning, kraft till ma- skiner, lokalhyra för det utrymme där arbetaren utför sitt arbete, förbruk- ningsmaterial som arbetaren behöver i produktionen och andel i förmans- och verkmästarlöner, grupperas på så- dant sätt, att de kan på ett bekvämt sätt ställas i relation till de direkta lönerna. Mera svårfördelbara omkost- nader, Såsom kostnader för företags- ledning och försäljningskostnader, ställs vanligen i relation till andra ba— ser än de nyssnämnda. Ofta läggs di- rekta kostnader för material och ma- terialomkostnader, direkt lön och löne- omkostnader samman till en tillverk- ningskostnad, vilken sedan användes som bas för fördelning av administra- tions- och försäljningskostnader.

På detta sätt bygges i budgeten upp ett kostnadssystem bestående av baser och omkostnader. Omkostnaderna stäl- les i relation till baserna. Relationen dem emellan ger besked om hur man vid kalkyleringen skall få täckning för omkostnaderna. Detta sker genom att man för varje bas fastställer ett pålägg, en timkostnad, en kg-kostnad e. dyl.

Sedan budgeten upprättats bevakas den, och jämföres månadsvis eller kvar— talsvis med verkligheten, dvs. alla pos- ter i budgeten avstämmes periodvis mot finansbokföringen.

Vid upprättande av efterkalkyler an- vänder man sig av de pålägg, timkost— nader eller andra kostnadskoefficien- ter, som prognoserats i budgeten. But- geten tjänstgör således som en prislista för alla tjänster som företaget lämnar.

Den revisionsmässiga granskningen av budgeten inriktas i första hand på granskning av de budgeterade baserna. I en monopolsituation med priser grun- dade på kalkyler, är det naturligt, att en leverantör gärna vill hålla baserna nere på en försiktigt beräknad nivå i en .budget. Man fårpå detta sätt en

• Sida 103
•  Original

bättre utgångspunkt för ett gott bud- getutfall.

En annan uppgift vid granskningen av budgeten är att bedöma omkostna— dernas storlek. På samma sätt som ett företag vid ett monopolistiskt utbud har intresse av en försiktig beräkning av baserna, dvs. att antaga en låg sys- selsättningsnivå, finns ett intresse hos ett företag att budgetmässigt ha hög omkostnadsnivå. Granskningen av de beräknade omkostnaderna är därför en omfattande uppgift. Omkostnadsnivån bedömes med hänsyn till den förvän- tade prisnivån på de omkostnader som budgeterats, förväntad produktionsvo- lym samt förutsebara ändringar i fö— retagets struktur och effektivitet. Man har därvid goda utgångspunkter i fö- regående års kostnadsutfall och i det långsiktiga utfallet av varje kostnads- slag. En allmän iakttagelse är emeller- tid, att kostnadsnivån på olika kost- nadsställen i ett verkstadsföretag varie- rar förhållandevis mycket under lop- pet av några år. En jämförelse med andra industriföretag med likartad tillverkning ger givetvis även i många fall hållpunkter för bedömningen.

En noggrann granskning av en bud- get kräver ingående kännedom om ett företag och kan ej utföras tillfredsstäl- lande, om inte ett omfattande grund— material finns tillgängligt. Ingående diskussioner måste föras med företagets budgetpersonal.

Resultatet av granskningen framläg- ges för företagsledningen. Om gransk- ningen föranleder förslag till justering- ar i budgeten, och företagsledningen accepterar dessa, meddelas den upp- dragsgivande förvaltningen detta, och skriftlig överenskommelse om den jus- terade budgeten -träffas sedan mellan parterna. Förvaltningen får generellt ej detaljupplysningar om budgetens in- nehåll, utan endastett till- eller avstyr-

kande av revisorn. Om revisorns änd- ringsförslag ej accepteras av företags- ledningen kan förhandlingarna om en budget mellan parterna bli ganska tids- ödande, och i sista hand kan skilje- domsförfarande tillgripas.

5.2.2. Granskning av offertkalkyler Att genom granskning av en offertkal— kyl få fram vad som kan betraktas som en skälig kostnad för framställning av en produkt är självfallet mycket svårt, såvida ej ifrågavarande produkt tillver- kats tidigare och man därmed har till- gång till det ekonomiska utfallet av denna tillverkning. I vissa fall har till- verkningen påbörjats före offertdagen, och i så fall utgör erfarenheterna från den påbörjade tillverkningen en viss utgångspunkt för granskningen. Under alla förhållanden måste emel- lertid de av leverantören framlagda kalkylerna kontrollräknas i detalj. De i kalkylerna använda påläggen och and- ra koefficienter jämföres med över- enskomna budgeterade pålägg, kontroll sker att påläggen avser rätt tillverk— ningstid, löner avstämmes mot ackord- satta löner och indexklausuler grans- kas. En ingående undersökning görs av materialåtgång, kassation och mate- rialpris. Tidsåtgång och beräknade timlöner för arbetare och tjänstemän samt i kalkylerna intagna inkörnings- förlopp studeras. Kostnader för verk- tyg, typarbete, direkta kostnadsutlägg, garantikostnader m.m. kontrolleras. Vid behov arrangeras samråd med teknisk och ekonomisk expertis inom eller utom den uppdragsgivande för- valtningen. ' Inom den auktoriserade revisorns organisation upprättas ett internt pro- tokoll över .den utförda granskningen av offerten. Om den auktoriserade re- visorn, som ett resultat av granskning.- en funnit att kostnaderna kan anses

• Sida 104
•  Original

som acceptabla och att det i offerten angivna priset kan anses såsom skäligt, meddelas förvaltningen detta som en grundval för fortsatta förhandlingar med leverantören. Om granskningen givit vid handen att kostnaderna enligt revisorns uppfattning är för höga med- delas förvaltningen den kostnad som revisorn anser skälig.

5.2.3. Granskning av efterkalkyler Då den kontraktsform som kommit till användning vid en beställning förut- sätter en efterkalkyl, görs en sådan av leverantören. Efterkalkyler och på des- sa grundade faktorer granskas och kontrolleras i tillämpliga delar på i princip samma sätt som beskrivits be- träffande offertkalkyler.

5.2.4. Granskning av finansbokföring Vid större företag granskas kontinuer- ligt de interna finansrapporterna för bedömning av försvarsleveransernas lönsamhet i stort. Så sker alltid i sam- band med större uppgörelser om för- svarsmateriel. Granskning av finansbokföringen är nödvändig för att få en effektiv kon- troll över riktigheten av upprättade kalkyler inom företaget. Finansbokfö- ringen utgör ett facit för kalkylredo- visningen. Om efterkalkyler visar låg vinst, medan finansbokföringen visar hög vinst för visst produktslag, måste antingen kalkylredovisningen eller fi- nansredovisningen innehålla felaktig- heter, vilka måste analyseras och för- klaras. Granskning av finansbokföringen kan icke inskränkas till granskning av företagets officiella redovisning. En mängd faktorer av skatte- och kalkyl- mässig natur, frånvaron av en på pro— duktslag specificerad vinst- och förlust- räkning samt andra inskränkningar i företagets skyldighet att vid den offici-

ella redovisningen redovisa interna sammanhang, gör det nödvändigt, att granskaren har tillgång till alla interna uppgifter angående finansredovisning- en.

5.2.5. Granskning av förslag till avtal och kontrakt

Förvaltningarna begär ofta yttrande av revisorn över förslag till nya avtal el- ler då kontrakt skall upprättas före be- ställningsutläggande. Efter anmodan i varje särskilt fall biträder även revi- sorn förvaltningarna vid förhandlingar med leverantörerna. Revisorn har vid förhandlingar ofta haft möjlighet att jämka samman parterna i situationer då parterna har starkt divergerande åsikter.

Den kunskap och erfarenhet som re- visorerna generellt förvärvat genom sin insyns- och granskningsverksamhet i försvarsindustrin och i det aktuella företaget kan självfallet vid förhand- lingar innebära en väsentlig hjälp för beställaren. Den auktoriserade revisorn måste dock iakttaga en viss begräns- ning i informationen till sin uppdrags- givare på grund av den tystnadsplikt som föreskrivits för revisor när det gäller ett företags interna förhållanden.

5.2.6 Omfattningen av den auktorisera- de revisorns tystnadsplikt En svensk auktoriserad revisor är bun- den av tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller framför allt gentemot tredje man. I uppdrag mellan två parter kan tyst- nadsplikten bli föremål för särskild överenskommelse och regleras på olika sätt.

Den i principavtalen mellan t.ex. KFF och SAAB/SFA intagna formule- ringen om rätt till insyn har givit upp- hov till tvistig tolkning. Formulering- en innefattar, som förut angivits, att leverantören är pliktig att för förvalt-

• Sida 105
•  Original

ningens kontroll och bedömande av lämnade offerter, och för fastställande av budget och granskning i övrigt, stäl- la allt material till förfogande för den av förvaltningen utsedde revisorn. För- valtningen har hävdat att materialet ställts till förfogande för förvaltning- ens kontroll och bedömande, medan leverantören framhållit att kontrollen och bedömningen skall utföras av den auktoriserade revisorn. Den senare uppfattningen har i allt väsentligt i praktiken hittills accepterats, och vissa industriers inställning till problemet framgår av kontraktsformuleringar som ingåtts mellan t.ex. KMF samt Koc- kums och ASEA. Principavtalet med ASEA är helt entydigt när det gäller revisorns befogenheter. Där utsäges nämligen, att den auktoriserade revi- sorn endast skall rapportera till sin uppdragsgivande förvaltning huruvida ASEA:s kalkyl kan godkännas eller in- te, och om det senare är fallet, skall revisorn till både parter endast ange storleken av avvikelsen.

I fråga om försvarsleveranser har så-

ledes revisorns tystnadsplikt även gällt gentemot uppdragsgivaren, dvs. ifråga- varande förvaltning. Även om företa- gen i många fall givit revisorn tillstånd, att i båda parters närvaro lägga fram eljest tystnadsbelagt material har re— visorn principiellt endast haft rätt att till förvaltningarna yppa sådana för- hållanden, som innebär en anmärkning mot eller avvikelse från av leverantö- rerna lämnade offerter eller uppgifter.

Denna den auktoriserade revisorns tystnadsplikt försvårar förhandlingar- na för förvaltningarna. Det föreligger självfallet svårigheter för revisorn att »kvalificera» ett tillstyrkande, och även om han vid ett avstyrkande av en offert för båda parter kan ange marginalen mellan det offererade priset och vad han, efter granskningen av kostnader och vinst, anser som skäligt, kan han principiellt ej, utan företagets särskilda medgivande i det enskilda fallet, gå in på sådana detaljinformationer om kost- nader och vinst, att dessa selektivt kan utnyttjas av uppdragsgivaren vid pris- förhandlingar.

• Sida 106
•  Original

KAPITEL 6

1. Allmänt

I rådande ekonomiska samhällssystem torde ett läge med effektiv fri konkur- rens vara det marknadsförhållande, som, även när det gäller militär upp- handling, ger bästa produkter till för- månligaste pris. Kungl. Maj:ts kungö- relse om upphandling och arbeten för statens behov m. m. av den 6 juni 1952 (SFS nr 496 —— Upphandlingskungö- relsen), som gäller för såväl militär som civil upphandling, förutsätter i princip att all väsentlig upphandling sker un- -der fri konkurrens.

Konkurrensen kan även komma från utländska företag, då upphandlingsför- ordningen ej ger någon företrädesrätt för svenska leverantörer. Senast har detta förhållande understrukits i en cirkulärskrivelse från finansdeparte- mentet år 1960. I vissa lägen kan dock avsteg medges från den fundamentala principen om fri konkurrens mellan företag inom och utom landet, men det förutsättas, att Kungl. Maj:t skall ta ini- tiativet i det enskilda fallet och lämna de upphandlande myndigheterna erfor- derliga dispenser för avvikelse från normalförfarandet.

De moderna vapensystemen, med en mångfald komplicerade komponenter, den avancerade tekniken samt de höga utvecklings- och produktionskostnader- na, har emellertid lett till en så stark specialisering hos företagen, att de upp- handlande myndigheterna i stor ut- sträckning ställs inför en mer eller mindre utpräglad monopolsituation,

speciellt om politiska skäl motiverar en beställning på den svenska marknaden.

Enligt vissa politiska bedömningar i samband med Sveriges traditionella ut- rikespolitik, är det nämligen nödvän— digt, att det finns en förhållandevis stor vapenproducerande industri inom lan- det. En sådan industri, med de forsk— nings— och produktionsresurser som den avancerade moderna tekniken kräver, kan emellertid inte vidmakthållas utan ett kontinuerligt engagemang för det svenska försvarets räkning, och till- gängliga resurser kan ej heller splittras på alltför många företag.

Inom landet finns därför i allmänhet endast ett eller ett fåtal företag inom ett givet område, som har tillräckliga resurser för att påtaga sig den samman- hållande funktionen när det gäller mer komplicerade arbetsuppgifter, och i större system kan ändock inte alla in- gående enheter och komponenter bli föremål för rent inhemsk utveckling och produktion.

På senare tid har det även skönjts en tendens att man mer eller mindre kon- tinuerligt vänder sig till ett enda före- tag inom svensk industri när det gäller utvecklingsarbete och konstruktions- uppdrag av viss typ, även om förutsätt- ningar finns för konkurrens. Visserli- gen kan ett företag efter hand ha ut- vecklats till specialist på ifrågavaran- de område, men är ändock inte den. enda potentiella konstruktören eller tillverkaren. Det kan tänkas, att exem- pelvis när det gäller flygburen radio

• Sida 107
•  Original

och digitalutrustning har vissa indu- strier fått en alltför dominerande ställ- ning.

Men även om det skulle finnas fler än ett företag (inom och utanför lan— dets gränser), som skulle kunna på- taga sig en utvecklings- och p-roduk- tionsuppgift, uppkommer ofta en mo- nopolsituation inför produktionsfasen. Kostnaderna för utvecklingen av de un- Vderenheter och komponenter, som in- går i ett modernt vapensystem, har bli- vit så höga, att ekonomiska resurser saknas för att lägga ut utvecklingsupp- draget på mer än ett företag. Om en- dast ett företag erhåller utvecklingsupp- draget, får detta företag i allmänhet ett sådant övertag inför produktionsfasen, att övriga firmor ej kan konkurrera på lika villko-r om leverans av produkten.

Visserligen försöker samtliga förvalt- ningar, som framgått av tidigare av- snitt, att upprätthålla konkurrens inför produktionsfasen, genom att i utveck- lingskontrakt tillförsäkra sig nyttjande- rätten och ibland t. o. m. äganderätten till framtagna konstruktioner, ritning- ar etc., men i praktiken, när det gäller mer komplicerade produkter, har kon- kurrensen ej kunnat upprätthållas. Det- ta gäller speciellt på KFF:s område, där man under senare tid endast i ett fåtal fall lagt produktionen hos annat företag än det, som gjort utvecklings- arbetet och produkten var i dessa fall av mindre komplicerad natur.

Möjligheten av att upprätthålla kon- kurrens inför produktionsfasen försäm- ras i de fall beställaren ej har fullt fri nyttjanderätt till de framtagna kon- struktionerna, utan royalty skall utgå till det företag som haft hand om ut- vecklingsuppdraget och konstruktions- arbetet, om tillverkningen förlägges till annat företag. I sådana fall föreligger ej någon konkurrens på lika villkor. _

Svårigheten att upprätthålla fri kon-

kurrens är således betydande och för- hållandena är likartade i alla länder, som har en egen vapenproduktion i nå- gon större omfattning. Även i Förenta staterna, där man på de flesta vapen- tekniska områden har möjligheter till konkurrens mellan likvärdiga företag, är man bekymrad över, att de höga ut- vecklingskostnaderna gör det omöjligt att i lika stor utsträckning som tidiga- re lägga ut samma utvecklingsuppdrag på två eller fler konkurrerande företag.

Att sköta upphandling i ett läge, då man vet att det råder en tillfredsstäl- lande fri konkurrens, bör ej erbjuda några större svårigheter från merkantil synpunkt sett. Den fundamentala upp- handlingsformen i ett sådant mark- nadsläge blir självfallet a n b 11 d 5 fö r- fa r a n d e t, som resulterar i avtal om fast pris. Det merkantila kunnandet kan vara begränsat, och upphandlingsin- struktioner och kontraktsbestämmelser kan göras kortfattade och enkla, t. ex. i tryckta beställningsformulär. Vad som behövs är ett te k n is kt kunnande, som tillräckligt noga kan specificera ar- betsuppgiften, tjänsten eller produkten för offertbegäran och, som efter inkom- na offerter, på ett rätt sätt kan göra tek- niska jämförelser och värdera Olika lös- ningar, om sådana förekommer, på ställda problem och specificerade funk- tioner.

Då tillfredsställande fri konkurrens ej föreligger, kan självfallet ett egent- ligt anbudsförfarande ej tillämpas, utan upphandling måste ske efter ett för- handlingsförfarande. I detta läge kräves av en kompetent köpare d e s s 11 t o in ett ingående merkantilt kunnande, där merkantila övervägan- den av olika kontraktsformer och kon-_ traktsbestäm'melser har avsevärd bety- delse för det reella priset på varan och förmågan att genomföra förhandlingen spelar en avgörande roll.

• Sida 108
•  Original

Men även när ett reellt konkurrens- läge existerar, kan det vid såväl ut- vecklings- som produktionsuppdrag,va- ra mer lämpligt att vid upphandling tillämpa ett förhandlingsförfarande, som resulterar i någon form av för- handlingskontrakt, än ett egentligt an- budsförfarande till fast pris. Ett för- handlingsförfarande utesluter inte att lnan i det inledande skedet infordrar offerter från ett flertal företag enligt givna specifikationer, och efter erhåll- na offerter tar upp förhandlingar med det företag, som ger de för upphand- laren bästa villkoren. På en marknad där det finns så få alternativ som fal- let är när det gäller militär utrustning, måste förhandlingsförfarandet, gene— rellt sett, anses som den mest lämpliga upphandlingsformen, om upphandling- en i det enskilda fallet är av någon väsentlig storleksordning.

Ett förhandlingsförfarande förutsät- ter visserligen frihet vid förhandling, men om samtliga leverantörer (obero- ende av om de var på sitt område har en mer eller mindre utpräglad mono- polställning eller ej) skall behandlas likvärdigt, måste det, liksom vid an- budsförfarande, finnas vissa givna spel- regler. Den svenska militära upphand- lingen är av sådan storleksordning och av så väsentlig betydelse för den svens- ka industrin och för hela den svenska samhällsekonomin, att detta borde vara ett krav från de svenska företag, som är engagerade i den svenska försvars- materielproduktionen. Vikten av en priskonkurrens på lika villkor för fö- retagens del accentueras av att det reellt endast finns en enda beställare.

2. Kritik av gällande upphandlings- kungörelse

Nu gällande upphandlingskungörelse anger ej några detaljbestämmelser för

någon annan upphandlingsform än an- budsförfarandet.

Enligt & 6 i upphandlingskungörel- sen finns tre möjligheter att infordra anbud, nämligen

a) genom annonsering;

b) genom särskilda skrivelser;

c) under hand. Generellt får endast de två första me- toderna tillämpas, och bortsett från då speciella förhållanden föreligger, får endast, enligt 5 7, särskilt angivna stat- liga ämbetsverk och styrelser, däribland KAF, KMF och KFF »infordra anbud på sätt, som med hänsyn till upphand- lingens beskaffenhet och storlek samt kravet på affärsmässighet i varje sär- skilt fall prövas lämpligt», dvs. med referens till 5 6, infordra anbud under hand.

Som framgår av redogörelsen för den upphandling, som göres av KAF, KMF och KFF, förekommer numera så gott som aldrig annonsering. Särskilda skri- velser med begäran om anbud för egent- ligt anbudsförfarande förekommer, men framför allt ske-r upphandlingen ge- nom:

a) direktinköp;

b) inköp enligt pris- och rabattav— tal;

c) inköp efter förhandlingsförfaran- de, som kan resultera i fast pris, maxi- mipris, bok- och räkning etc., i ett marknadsläge då tillfredsställande kon- kurrens ej finns och således en mer el— ler mindre utpräglad monopolsituation föreligger.

Dessa metoder skall således täckas av begreppet »infordran av anbud under hand». Texten i gällande upphand- lingsförordning torde inte återspegla den upphandlingsmetodik, som tilläm- pas av KAF, KMF och KFF.

Upphandlingsförordningen berör ej

a) möjligheten till olika typer av kontrakt;

• Sida 109
•  Original

b) nödvändigheten att i vissa fall ha ekonomisk och produktionsteknisk in- syn;

c) bestämmelser om statliga krav på nyttjanderätt och äganderätt till kon- struktioner, ritningar och uppfinningar etc.;

(1) kostnads- och vinstbegreppen. Ovan angivna brister i upphandlings- kungörelsen torde vara en starkt bi- dragande orsak till att man inom KAF, KMF och KFF

a) ej använder fler typer av kon- trakt än vad som nu är fallet;

b) i stor utsträckning saknar enhet- lig kontraktsterminologi;

c) tillämpar olika bestämmelser för insyn, royalties, licenser etc.

Mer distinkta bestämmelser på vä- sentliga punkter skulle för båda parter även underlätta förhandlingar om av- tal. Kontraktsutformningen på andra områden än själva prissättningen skulle ej i så stor utsträckning som nu bli beroende av tillfälligt rådande förhand— lingsläge, och förhandlingarna skulle därmed kunna koncentreras till just prissättning och val av kontraktsform. Kontraktsskrivandet skulle därtill för- enklas, om hänvisning kunde ske till relevanta paragrafer i en fastställd upp- handlingsförordning, paragrafer med bestämmelser som båda parter är för- trogna med innan förhandlingar upptas.

Det torde därför vara önskvärt, att särskilda upphandlingsbestämmelser för försvaret utarbetas.

Det kan synas som en fördel, att det endast existerar en upphandlingskungö- relse för samtliga statliga styrelser, verk och förvaltningar, men då kungö- relsen ej åte-rspeglar upphandlingsverk- ligheten på det statliga område där den största upphandlingen sker, måste för- hållandet tyvärr betraktas som en nack- del.

Självfallet skulle den nuvarande upp-

handlingskungörelsen kunna omarbetas och utvidgas för att bättre återge den upphandlingsverksamhet, som sker och som bör ske, på det militära området, men det enklaste förfarandet torde va- ra att skapa en särskild upphandlings- ordning för militära inköp, eftersom dessa inköp i stor utsträckning dels är av speciell natur, dels måste kontinuer- ligt anpassas till den snabba vapentek- niska utvecklingen, som medför änd- ringar i marknadsläget.

Vid en senare tidpunkt, då praktiska erfarenheter vunnits av den föreslagna militära upphandlingsförordningen, kan lämpligheten av att tillämpa dess be- stämmelser även för den civila statliga upphandlingen undersökas och om så anses lämpligt kan då återigen en för samtlig statlig upphandling gemensam förordning och kungörelse fastställas.

De militära upphandlingsbestämmel- serna skall i praktiken utgöra ett prin- cipavtal mellan å ena sidan de bestäl- lande statliga myndigheterna och å den andra leverantörer av försvarsmateriel. Grundat på fastställda principer skall således avtal träffas och kontrakt upp- rättas.

Om ett objekt är av sådan komplex natur, eller en serietillverkning är av sådan varaktighet, vilket ofta är fallet vid försvarsleveranser, att det är för- delaktigt att efter hand träffa detalj- överenskommelse om vissa delar av hu- vudobjektet, eller delar av en längre produktionsserie, kan ett huvudavtal ingås. Inom huvudavtalets bestämmelser kan sedan delavtal eller delserieavtal tillkomma.

I vissa fall kan behöva upprättas ett ramavtal, som fastställer omfattningen till belopp och/eller produktantal av en aktivitet under angiven tidsperiod. En överenskommelse om större projekt kan således ibland sammanföras i ett ram- och huvudavtal.

• Sida 110
•  Original

Till de militära upphandlingsbe- stämmelserna, bör knytas, som appen- dix dels riktlinjer för beräkning och fastställande av kostnader och vinst, dels riktlinjer för revisionsförfarande.

3. Upphandlingsprinciper 3.1. Allmänt

Den militära upphandlingsverksamhe- ten bör ske enligt följande grundprin- ciper:

1) direktinköp;

2) inköp enligt pris- och rabattav- tal;

3) inköp enligt anbudsförfarande; 4) inköp enligt förhandlingsförfa- rande.

3.2. Direktinköp

Direktinköp bör i princip endast före- komma, till begränsade belopp, av va- ror som allmänt förekommer på mark- naden, och där man kan förutsätta att prissättningen är en följd av en helt fri konkurrens. Undantag från denna generella regel bör endast förekomma när upphandling till följd av oförut- sedda omständigheter icke tål uppskov och ingen av de övriga upphandlings- principerna kan anses vara mer lämp- liga förfaranden.

Direktinköpen bör noga övervakas, och om upphandling av vissa varor får en större omfattning, bör möjligheter- na för inköp enligt pris- och rabatt- avtal aktualiseras.

Då fri konkurrens av olika skäl ej före- ligger eller då de upphandlande myn- digheterna bedömer att existerande konkurrens ej ger förmånligaste vill- kör, då utvecklings- och produktions--

• Sida 111
•  Original

uppdrag måste utläggas där kostna- derna ej helt kan fastställas eller där andra skäl, såsom upphandlingens stor- lek, serieproduktionens svårighetsgrad och varaktighet (som kan medföra mo- difieringar i produkten etc.) föreligger, bör upphandling ske enligt förhand- lingsförfarande.

4. Olika typer av kontrakt

Vid direktinköp, inköp enligt pris- och rabattavtal eller vid upphandling enligt egentligt anbudsförfarande (genom an- nonsering eller särskilda skrivelser) sker upphandling till fast pris (mark- nadspris, pris enligt ingånget generellt avtal eller enligt givet anbud). Någon annan form av kontrakt än ett fast-pris- kontrakt förekommer inte. Vanligtvis får kontraktet den enkla formen av en heställningsorder till vilken det fogas särskilda leverans- och betalningsvill- kor.

En militär upphandlingsförordning bör ange de principiella villkoren för leveranser till försvaret, och dessa kan i stort ansluta sig till de villkor, som redan nu anges i »Allmänna bestäm— melser av år 1957 för leveranser till försvarets myndigheter».

För närvarande använder sig emel- lertid KAF, KMF och KFF av skilda be- ställningsformulär. De artiklar, som in- köpes på ovan angivna sätt, är ej nämn- värt åtskilda i art och till karaktär, och det finns därför ej någon reell anled- ning till, att ej en samordning skulle kunna ske av formulären i de tre för- valtningarna. Någon nackdel av en så- dan samordning synes ej föreligga, me- dan enhetligheten i rutin och formulär erfarenhetsmässigt har visat sig inne- bära rationaliseringar i handläggande av ärendet och i sig självt utgör en grogrund för vidare samordning.

'Även när det gäller upphandling en-

ligt förhandlingsförfarande, då ett fler- tal kontraktstyper måste användas för att uppnå den flexibilitet, som är en nödvändighet för anpassning till de förhållanden, som råder vid upphand— lingstillfället, kan förvaltningarna an- vända gemensamma kontraktsformulär.

Det måste betraktas som önskvärt, att en militär upphandlingsförordning an- ger de typer av kontrakt som bör över- vägas och även ger viss vägledning för kontraktens användning. Även om en förhållandevis stor flexibilitet är önsk- värd, torde man emellertid ej som hu- vudkontraktsformer behöva uppta den mängd av möjligheter, som specificeras i Förenta staterna. Möjligheter till ett flertal varianter inom en och samma huvudkontraktsform kan ändock erhål- las.

Den föreslagna militära upphand— lingsförordningen bör innehålla nedan angivna huvudkontraktsformer, tre kostnadskontraktstyper och tre pris- kontraktstyper. Det skall framhållas, att de i viss utsträckning har annat reellt innehåll än närmast motsvarande kon- traktsformer i Förenta staterna och Kanada:

1) Kostnadskontrakt med fastställd procentuell vinst på kostnaderna.

2) Kostnadskontrakt med fast vinst- belopp.

3) Kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp.

4) Riktpriskontrakt. 5) Maximipriskontrakt. 6) Fast-pris-kontrakt.

Följande variationer bör vara möj- liga inom de olika huvudkontraktsfor- merna:

a) Samtliga kontraktsformer kan in- nehålla en bonus- och/eller viteklausul för prestanda och/eller leveranstid.

b) Samtliga kontraktsformer, bortsett från kontraktsform 1), dvs. kostnads- kontrakt med fastställd procentuell vinst

• Sida 112
•  Original

på kostnaderna, kan ange en till pro— centtalet maximerad vinst i förhållande till kostnaderna.

c) Kontraktsformerna 1), 2), 3) och 4), dvs. samtliga kostnadskontrakt samt riktpriskontrakt, kan ange ett kostnads- tak.

d) Kontraktsformerna 4), 5) och 6), dvs. priskontrakten (riktpriskontrakt, maximipriskontrakt och fast-pris-kon- trakt) kan ange prisvariationsklau- sul(er) och bestämmelser för tillämp- ning.

Samtliga kontraktsformer, bortsett från kontraktsform 6), dvs. fast-pris- kontrakt, kan dessutom innehålla in- slag av fast pris. I ett kostnadskontrakt bör det t. ex. finnas möjligheter, att inlägga ett fast timpris för vissa ar- beten, och man bör även ha möjlighet att fixera de indirekta kostnaderna till ett fast belopp. Om, å andra sidan, t. ex. i ett kontrakt som avser underhållsarbe- ten, de indirekta kostnaderna angivits i procent av de direkta arbetskostna- derna, bör det finnas möjlighet för jus- tering nedåt i denna procentsats om de verkliga arbetsuppgifterna blir stör- re än vad som förkalkylerades vid kon- traktsskrivandet, och till justering upp- åt om de verkliga arbetsuppgifterna blir mindre.

4.1. Kostnadskontrakt med fastställd procentuell vinst på kostnaderna

Som torde ha framgått av redogörelsen för de kontrakt som ingåtts av KAF, KMF och KFF med olika företag före- kommer denna kontraktsform i förhål- landevis stor utsträckning i Sverige, framför allt i samband med utveck- lingsarbete.

I Förenta staterna har denna typ av kontrakt varit förbjuden av kongressen sedan 1918, och i Kanada har på sena- re tid vidtagits åtgärder för att und-

vika kostnadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna. I Storbritannien har de upphandl-ande myndigheterna t. o. m. skrivit fast-pris-kontrakt på ganska bristfälliga kostnadsunderlag hellre än att acceptera ett kostnadskon- trakt med procentuell vinst på kostna- derna. Som förut framhållits är anta- let möjliga kontraktstyper dock ganska fåtaliga i Storbritannien.

Orsakerna till oviljan från myndig- heternas sida mot kostnadskontrakt med procentuell vinst är självfallet, att kontraktsformen ej ger företaget nå- got ekonomiskt incitament till åtstram— ning av kostnaderna. Tvärtom erhåller producenten en större vinst ju högre kostnaderna blir. Även om det skall understrykas att ekonomiska incitament på intet sätt är det enda incitamentet till en effektiv produktion, kan man ej komma ifrån risken, att ett företag, som har en viss monopolställning och därtill är i det läget att statsmakterna av politiska skäl anser det önskvärt att upprätthålla en viss produktionskapaci- tet hos företaget, kan förlora något av sitt kostnadsmedvetande. Konkurren- sens stimulerande effekt till avance— rade utvecklingssträvanden, till ratio- nalisering av produktionsprocessen och effektivisering av produktionen har bortfallit. För ett företag kan förhållan- det innebär-a ett faromoment, särskilt om ifrågavarande företag även sysslar med civil produktion, som skall kon- kurrera på en fri marknad.

Kostnadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna inbjuder även till bristfälliga kostnadsanalyser av såväl industrin som de upphandlande myn- digheterna. Erfarenheten visar även att så är fallet.

Även om en förvaltning givit ett kost- nadstak, som ej får genombrytas utan förvaltningens skriftliga medgivande, så sker kostnadsöverskridanden. Man

• Sida 113
•  Original

bemästrar ej den ekonomiskt/tekniska problematiken när kostnadskontrakt användes. Detta medför även budget- tekniska svårigheter, och det torde va- ra uppenbart, att ingen bestämmelse om insyn och kontroll helt kan motverka den negativa ekonomiska effekten av denna kontraktstyp. Erfarenhetsmässigt erhålles olika kostnadsresultat om öka- de kostnader betyder högre vinst än om sänkta kostnader medför ett större vinstbelopp för företaget. Kostnadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna bör kanske ej helt förbjudas, men i en militär upp- handlingsförordning bör det under- strykas, att denna typ av kontrakt en- dast fär förekomma i sällsynta undan- tagsfall vid utvecklingsarbete då det visat sig omöjligt att få en verklighets- betonad uppfattning av kostnaderna.

4.2. Kostnadskontrakt med fast vinstbelopp

Kostnadskontrakt med fast vinstbelopp innebär, att beställare och leverantör, efter en analys av kostnader, kommer överens om att fastställa ett vinstbe- lopp, som är oberoende av om de efter- kalkylerade verkliga kostnaderna blir högre eller lägre än de förkalkylerade. Denna kontraktsform innehåller därför ett visst, om än litet, ekonomiskt inci- tament på så sätt, att om de verkliga kostnaderna understiger de förkalky- lerade, så erhåller företaget en ökad procentuell vinst på kostnaderna, och om de verkliga kostnaderna överstiger de förkalkylerade så får företagaren en lägre procentuell vinst.

Det ekonomiska incitamentet är emel- lertid synnerligen svagt, och speciellt i ett läge där det kan bli fråga om följdleveranser under eventuellt andra kontraktsformer med större ekonomis- ka incitament. Producenten har då ej någon ekonomisk anledning att pressa kostnaderna alltför hårt i ett kostnads-

kontrakt med fast vinstbelopp, när man i ett senare skede kan öka vinstbelop- pet inte enbart procentuellt utan även totalt.

Kostnadskontrakt med fast vinstbe- lopp bör således endast ifrågakomma då parterna är synnerligen osäkra !" bedömningen av kostnaderna, och en- dast i undantagsfall bör denna kon- traktsform komma till användning vid hårdvaruproduktion där förutsättning- arna för en kostnadsanalys bör vara bättre än när det gäller utvecklings-

uppdrag.

4.3. Kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp

I de fall då bedömningen av kostnader- na, trots försök till kostnadsanalys, är så vaga, att ett företag finner det vara alltför riskfyllt att gå in på en kon- traktsform, som innebär ett verkligt eko- nomiskt risktagande för företaget, t. ex. riktpriskontrakt, maximipriskontrakt eller fast-pris-kontrakt, eller då leve- rantören, för att skydda sig för eko- nomiskt bakslag offererar ett så högt pris under något av de ovan nämnda »riskkontraktsformerna», att beställa- ren betraktar priset som oskäligt, bör ett kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp kunna användas för att än- dock ge producenten ett ekonomiskt incitament till kostnadsmedvetande.

I denna kontraktsform erhåller före- tagaren under alla förhållanden betalt för kostnaderna, såvida ej ett kostnads- tak inlagts över vilket han helt får bestrida merutgifterna. Vinsten görs emellertid omvänt proportionell mot kostnaderna i motsats till ett kostnads- kontrakt med fastställd procentuell vinst, där vinsten är direkt proportio- nell mot kostnaderna.

Om t. ex. kostnaderna förkalkyleras till 100 och vinsten till 10 dvs. priset till 110 kan avtalas, att om kostnaderna

• Sida 114
•  Original

nedpressas 10 % till 90, så ökas vinsten med 10 %, dvs. till 11. Företagaren er- håller i detta exempel en vinst på kost- naderna på 12,2 %.

Om däremot kostnaderna ökar med 10 % till 110, så skall företagarens för— kalkylerade vinst minska med 10 %, dvs. från 10 till 9. Hans procentuella vinst sjunker därmed från 10% till 8,2 %.

Att endast tillerkänna företagaren en procentuell ökning av vinsten med sam- ma procenttal som de förkalkylerade kostnaderna minskar med innebär emel- lertid, som ovanstående exempel visar, ett ganska svagt ekonomiskt incitament, och om kostnadsöverskridanden skulle ske, behöver dessa gå ganska långt, dvs. fördubblas, innan företagaren tar någon egentlig risk, såvida ej ett kost- nadstak lagts på lägre nivå.

För att höja det ekonomiska incita- mentet kan emellertid avtal träffas, att om kostnaderna minskas med 10 % kan vinstbeloppet t. ex. höjas med 20, eller t. o. m. 30 % om detta anses lämpligt, dvs. man fastställer procentförhållan— det till 1 : 2 eller 1 : 3. Omvänt kan vinst- minskningen vid merkostnader ske en- ligt samma förhållanden.

För att återknyta till ovan angivna exempel, skulle företagaren erhålla en vinst på kostnaderna på 13,3% vid relationen 1 : 2 (dvs. 20 % höjning av vinsten om mindrekostnaderna upp— går till 10 %). Vid förhållandet 1':3 erhålles 14,4 % vinst på kostnaderna.

Vid merkostnader sjunker den för- kalkylerade vinsten på 10 % till 7,3 % vid förhållandet 1 : 2 och till 6,4 % vid förhållandet 1 :3.

Kongruens behöver nödvändigtvis ej avtalas mellan ökningen av vinstpro- centen vid mindrekostnader och minsk- ningen av vinstprocenten vid merkost— nader, men samma förhållanden torde i princip vara det riktiga.

Vid förhandlingar i samband med ett kostnadskontrakt med variabel vinst finns möjligheter, om förhandlingarna skötes rätt, att i viss mån få fram en uppfattning om leverantörens bedöm- ning av de förkalkylerade kostnaderna. Om denne anser sina chanser vara för- hållandevis goda att uppnå lägre kost- nader än de förkalkylerade, hör han självfallet vara intresserad av att vid kostnadssänkningar få en så stor vinst- ökning som möjligt och blir därför även villig att ta motsvarande risk vid even- tuella kostnadsöverskridanden. Om han däremot anser att svårigheter förelig- ger att hålla sig nedanför de förkal- kylerade kostnaderna, vill han självfal— let söka uppnå så liten vinstminskning som möjligt vid kostnadsöverskridan— den och accepterar därför även en mindre procentuell ökning av vinsten vid eventuella kostnadsminskningar.

Kostnadskontrakt med variabelt vinst- belopp bör vara den typ av kostnads- kontrakt som utnyttjas mest, men bör endast förekomma i stället för riktpris-, maximipris- eller fast-pris-kontrakt på grund av att väsentliga svårigheter före— ligger att få fram en någorlunda till- förlitlig förkalkyl av kostnaderna.

4.4. Riktpriskontrakt

Denna typ av kontrakt bör vara ett verkligt alternativ till kostnadskontrak- ten. Uppfattningen om ' kostnaderna måste dock under alla förhållanden vara så god, att man kan komma överens om ett riktpris, som ligger i rimligt förhålé lande till de verkliga kostnaderna plus en skälig vinst.

Innebörden av ' ett riktpriskontrakt är, att båda parter enas om en sannolik kostnad samt en skälig procentuell vinst, dvs. ett riktpris på'arbetsupp- giften eller varan. Om de verkliga kost- naderna sedermera visar sig bli lägre

• Sida 115
•  Original

än de förkalkylerade, så delas mindre- kostnaderna mellan beställare och leve— rantör på ett i kontraktet föreskrivet sätt, och om å andra sidan de verkliga kostnaderna överskrider de förkalky- lerade, så fördelas överskridandet i överenskomna proportioner mellan de två parterna. Den i kontraktet fastställ- da vinstprocenten skall alltid utgå på de efterkalkylerade kostnaderna, inte på de i riktpriset ingående förkalkyle- rade kostnaderna.

Avsikten med denna kontraktsform är att leverantören skall ha ett starkt ekonomiskt incitament till kostnadsbe- sparingar, eftersom denne vid mindre- kostnader erhåller en väsentlig ökning av sin vinst liksom är fallet vid fast- pris-kontrakt ;

att även beställaren skall få del av de uppkomna besparingarna, och begrän- sa leverantörens vinst, vilket i viss ut- sträckning sker vid kostnadskontrakt, men ej vid fast-pris—kontrakt;

att beställaren, genom att företagaren får betala en angiven del av eventuella merkostnader, skall erhålla vissa garan- tier för att kostnaderna hålles nedanför en viss nivå, i likhet med vad som är fallet vid ett maximipriskontrakt eller fast—pris—kontrakt;

att leverantören ej ensam skall bära merkostnaderna om sådana blir ound- vikliga, vilket är fallet vid ett maximi— priskontrakt eller fast-pris-kontrakt.

Med ett riktpriskontrakt bör det fin- nas möjligheter att verkligen få fram en uppfattning om hur båda parter be- dömer säkerheten i de förkalkylerade kostnaderna. Leverantörens bedömning av riktpriset bör återspeglas i hans öns- kan om den procentuella fördelningen mellan de två parterna av mer- respek— tive mindrekostnaderna. Leverantören får på så sätt »konkurrera» med sig själv. Om han bedömer riktpriset som synnerligen pressat och befarar över-

skridanden, vill han självfallet ta så små risker som möjligt. Han bör då sö— ka uppnå att beställaren tar t. ex. 90 % av merkostnaderna, och endast själv svara för 10 %, även om han samtidigt får acceptera att endast erhålla 10 % av eventuellt uppkomna mindrekostna- der och tillerkänna beställaren 90 % av dessa.

Om leverantören å andra sidan be- dömer riktpriset såsom mindre pressat, hör han vara villig att ta större risker för att i gengäld erhålla större andel av eventuella mindrekostnader.

Även för beställaren innebär ett rikt— priskontrakt viktiga överväganden, och denna kontraktsform får ej innebära, att företagaren erhåller en större vinst än han skulle erhållit, med samma riskta- gande, vid andra kontraktsformer.

Det behöver nödvändigtvis inte före- ligga kongruens mellan delningen av mer— och mindrekostnader. Om bestäl— laren önskar ge företagaren ett starkt ekonomiskt incitament till kostnads- minskningar, och samtidigt anser det oskäligt, på grund av existerande osä- kerhet i arbetets art och därmed i de ekonomiska förhandskalkylerna, att le- verantören skall bära en alltför stor risk, kan överenskommas om en för denne större andel av mindrekostnader- na än merkostnaderna. Om beställaren däremot är av den uppfattningen, kan- ske på grund av tidigare erfarenhet av producenten, att incitamentet bör mer ligga på »vitesidan» än på »bonussi- dan», kan omvänt förfarande tänkas vara lämpligt och möjligt.

Delningen av mer- och mindrekost- nader bör kunna variera mellan 50— 90 % på beställaren. Leverantören bör i princip ej tillerkännas mer än 50 % av mindrekostnaderna och ej heller stå större risk än 50 % på merkostnaderna i ett riktpriskontrakt. Leverantörens risktagande bör å andra sidan ej vara

• Sida 116
•  Original

mindre än 10% liksom incitamentet till att uppnå kostnadsminskningar.

I Förenta staterna och Kanada före- kommer så gott som alltid ett kostnads- tak (eller pristak) över vilket leveran- tören får stå för samtliga merkostna- der, oberoende av om han mellan rikt- priset och kostnadstaket får stå för 10 eller 50 % av merkostnaderna.

Riklpriskontrakt bör användas som ett lämpligt kompromisskontrakt mellan kostnadskontrakt och fast-pris-kontrakt. Väl avvägt torde denna kontraktsform ge väsentliga fördelar för såväl bestäl- lare som leverantör.

Ett kostnadskontrakt med variabelt vinstbelopp och ett riktpriskontrakt, kan under vissa speciella förhållanden ge ett ekonomiskt lika resultat. Det finns emellertid en sådan principiell skillnad mellan dessa kontraktsformer, att båda begreppen har sitt berättigande. I ett kostnadskontrakt skall principiellt beställaren stå för samtliga kostnader, även om överskridande görs i de för- kalkylerade kostnaderna, medan i ett riktpriskontrakt beställarens kostnads- ansvar skall vara begränsat om riktpri— set överskrides och helt bortfalla om även ett fastställt kostnadstak genom- bryts.

5. Variationer inom huvudkontrakts- formerna

5.l. Bonus- och viteklausul

Ett företag, som gör ett gott arbete, bör ej endast premieras om det lyckas pres- sa ned kostnaderna. Att uteslutande premiera kostnadssnedpressningar kan ge upphov till mindre önskvärda ten- denser i produktionen.

Ett företag som arbetar med ett kost- nadskontrakt med procentuell vinst på kostnaderna kan, som förut framhål- lits, förlora något av sitt kostnadsmed- vetande, och ett företag som arbetar under någon form av incitamentkon- trakt där incitamentet helt lagts på kostnaderna, kan förlora något av sitt kvalitetsmedvetande.

Liksom ingen ekonomisk insyn torde kunna motverka den negativa effekten av ett kostnadskontrakt med procentu- ell vinst på kostnaderna, torde ej någon kvalitetskontroll helt kunna ersätta ett företags medvetna strävan mot en hög— re kvalitet.

Om beställaren anser det lämpligt att ge företaget ett incitament till att upp- nå bättre prestanda bör kontraktet in- nehålla möjlighet för en ökad vinst för företaget om de specificerade prestan- dadata överträffas. Å andra sidan hör vinsten minskas om specificerade prestandadata ej kan hållas.

• Sida 118
•  Original

Om leveranstiden är en väsentlighet, bör företagaren erhålla bonus, dvs. en ökad vinst om leveranserna görs snab- bare än avtalat, och omvänt bör vinsten minska om leveranstiden ej kan hållas.

En kombination av bonus och vite för såväl prestanda som leveranstider kan i vissa fall vara lämplig.

Metoden med bonus och vite är en gammal metod och hart när varje kon- trakt har åtminstone en viteklausul i samband med avtalade leveranstider. Samtidigt införes ju regelmässigt även en klausul om force majeure för att skydda företagaren för vitetöreläggan— den i de fall omständigheter av detta slag ger anledning till försenade leve- ranser.

Bortsett från den mer regelmässiga viteklausulen i samband med leverans- förseningar, torde metodiken med bo- nus och vite som en integrerande de] av ett kontrakt med incitament på kost- nadssidan ej ha kommit till använd- ning i någon väsentlig utsträckning i avtal mellan de militära förvaltningarna och den svenska industrin. Samspelet mellan en basvinst på eget kapital, er- sättning för risktagande, bonus- och vite och kontraktsform med ekonomis- ka incitament måste noga studeras för att få en sådan avvägning att en opti- mal total incitamenteffekt erhålles.

5.2. Maximum] vinstprocent

Ett kostnadskontrakt med fastställd pro- centuell vinst på kostnaderna innehål- ler i sig självt en maximerad procen— tuell vinst. Övriga typer av kontrakt, som i olika grad är incitamentkontrakt, medför inte någon sådan maximering. De förkalkylerade kostnaderna måste grunda sig på kända tekniska förhål- landen och produktionsmetoder, och på bedömning av såväl den generella som för ifrågavarande område speciella kost- nadsutvecklingen. Val av kontraktsform

bör visserligen återspegla graden av osäkerhet i bedömandet av kostnader- na, men även om hänsyn tas till nor- mala inkörningsförlopp och rationali- seringar, till den allmänna och speciella kostnadsutvecklingen, visar erfarenhe- ten, att även en kostnadskalkyl, som anses grundad på tillförlitligt under- lag kan korrigeras högst väsentligt av verkligheten.

Ett företag kan därtill lyckas med ett teknologiskt genombrott, något som ej kunnat tas i beaktande vid fastställan- de av kontraktsform. Sannolikheten för ett teknologiskt genombrott torde f. 6. vara ganska stor när det gäller försvars- industrin, då denna i väsentlig utsträck— ning laborerar vid teknologins yttersta råmärken, och det i många fall rör sig om långsiktiga beställningar. Kostnads- sänkningarna kan i vissa fall bli av betydande storleksordning.

Om orsaken till mindrekostnader lig- ger helt utanför företaget finns knap- past någon anledning till att företaget skall erhålla en ökad vinst, och i varje fall inte en övernormal vinst. Om ett företag, genom ett teknologiskt genom- brott, självt är upphovet till de upp- komna mindrekostnaderna kan det där- emot vid först-a anblicken synas rimligt, att företaget helt krediteras dessa.

Vanligtvis torde det emellertid vara synnerligen svårt att härleda orsaken till ett teknologiskt genombrott. I all- mänhet finns det inte en isolerad orsak utan det är fråga om ett orsakssam- manhang som t. o. m. kan ha ganska perifera anknytningar till det aktuella objektet, och i varje fall kan själva impulserna komma utifrån, varför det ofta är fråga om applikationer.

Att därför göra en differentiering med hänsyn till orsaken av uppnådda mind- rekostnader torde ej vara lämpligt, och veterligt förekommer ej heller någon sådan differentiering utomlands.

• Sida 119
•  Original

Som förut beskrivits har man i För- enta staterna och Kanada vidtagit en mångfald åtgärder för att förhindra företag att erhålla övernormala vinster på försvarsbeställningar. Att just vins— ten på försvarsbeställningar blivit fö- remål för ingående kontroll har sam- band med företagens mer eller mindre utpräglade monopolställning med be- gränsat risktagande, men framför allt torde det bero på den allmänna opinio- nens känslighet för övernormala vinster på försvarsmateriel. Företagen själva tycks för övrigt vara ytterst måna om att inte förorsaka attitydförändringar i för dem negativ riktning hos allmän- heten.

Den omfattande kontrollorganisation, som finns i Förenta staterna och Kana- da, bör emellertid ej införas i Sverige. Det torde här vara tillräckligt att vid sidan av den insyn, som kommer att rekommenderas, införa begreppet maxi- merad vinst i de kontraktsformer där så är lämpligt.

Den maximerade vinsten skall anges i procent av de verkliga kostnaderna. Som vinst skall i detta sammanhang räknas den i kontraktet eventuellt fast- ställda procentuella vinsten plus vad företaget erhåller genom uppkomna min drekostnader. Storleken av den maxi- merade vinsten bör stå i viss rel-ation till kontraktsformen, och bör vara hög— re där företagets risktagande är störst, dvs. vid fast-pris-kontrakt. Diskussio- nen om den maximerade vinsten kan även utgöra en indikation på hur båda sidor bedömer riktpriset, maximipri- set eller det fasta priset. .

5.3. Kostnadstak

Fast-pris-kontrakt och maximipriskon- trakt innehåller från beställarens syn- punkt sett ett kostnadstak. Om företa- garen överskrider de kostnader, som ligger till grund för prissättningen, får

denne helt stå för uppkomna merkost- nader.

Vid kostnadskontrakt är förhållandet omvänt. Den principiella innebörden av ett kostnadskontrakt är att beställa- ren skall betala samtliga kostnader, även om incitament förekommer, som skall sporra leverantören att hålla kostna- derna på en så låg nivå som möjligt. Orsaken till att kostnadskontrakt över huvud taget ingås skall vara, att kos-t- nadsbedömningen anses så osäker, att någon annan form av kontrakt ej anses lämplig. Detta utesluter emellertid ej möjligheten av att kostnadskontrakt in— nehåller bestämmelse om kostnadstak.

Vid riktpriskontrakt delas eventuella merkostnader mellan beställare och till- verkare enligt i kontraktet fastställda proportioner, men ingenting hindrar, att ett kostnadstak tages in även i denna kontraktsform.

Såväl kostnadskontrakt som riktpris- kontrakt kan innehålla absoluta kost- nadstak över vilket tillverkaren får bä— ra samtliga merkostnader. Vanligtvis, i enlighet med den principiella innebör- den av kostnadskontrakt, bör ett kost- nadstak i dessa kontrakt vara konditio- nellt, och ett absolut kostnadstak bör förbehållas riktpriskontraktsformen.

Med ett konditionellt kostnadstak me- nas att överskridanden ej får göras utan beställarens särskilda skriftliga tillstånd. Motiveringen för ett konditio- nellt kostnadstak är, att beställaren bör få tillfälle att överväga om utvecklings- arbetet, eller produktionen över huvud taget skall fortsätta med hänsyn till de kostnader, som kan väntas, och under gällande kontraktsform. Beställaren kan t. ex. överväga fortsatt arbete, men då till ett maximi- eller fast-pris-kontrakt.

Var kostnadstaket skall ligga & förhål- lande till de förkalkylerade kostnaderna eller till kostnaderna, som ligger till grund för ett riktpris, kan ej generellt

• Sida 120
•  Original

fastställas. Även kostnadstakets höjd bör bli föremål för diskussion och över- enskommelse i det enskilda fallet. Ge- nerellt bör dock ett konditionellt kost- nadstak ligga lägre än ett absolut.

5.4. Prisvariationsklausul

I försvarskontrakt med lång leverans— tid vill leverantörerna i allmänhet re- servera sig för höjningar orsakade av allmän höjning av pris- och lönenivån. Om inte möjligheten finns att medtaga en prisvariationsklausul i vissa kon- trakt, kan kanske oöverstigliga svårig- heter uppkomma att få till stånd rim- liga avtal. Riktpriskontrakt, maximi- priskontrakt och fast-pris-kontrakt bör därför kunna innehålla en prisvaria- tionsklausul.

I princip torde varje möjlighet att ändra ett överenskommet pris, innebära en försvagning av leverantörernas in- tresse att hålla nere materialpriser och lönekostnader, och med tanke på för- svarsmaterielleveransernas förhållan- devis stora omfattning kan detta ha en negativ effekt på den allmänna pris- nivån. Principiellt bör därför över- enskommelser träffas till fast angivna belopp, även om viss penningvärdeför- sämring väntas under leveranstiden. Leverantören kan i dylika fall ges viss kompensation för en väntad pris- och lönestegring redan i de belopp som fastställes vid kontraktsöverenskom- melsen och på så sätt få maximalt inci- tament att hålla kostnaderna nere un- der leveranstiden.

Under de senaste åren har även vissa avtal om försvarsmaterielleveranser kunnat träffas där det ej medtagits nå- gon prisvariationsklausul, men de fort- löpande lönehöjningarna och prisök- ningarna på material har i allmänhet medfört att beställaren tvingats accep- ter-a en viss indexreglering. Det är san— nolikt att man även i fortsättningen

blir nödsakad att inta prisvariations- klausul i mer långtlöpande avtal, men om en sådan införes i ett kontrakt, bör den ges en restriktiv utformning.

1) Leverantören bör ej erhålla kom- pensation på hela priset. I allmänhet skall en viss del av priset, 10—15 %, som skall anses utgöra en fast del, vil- ken innefattar leverantörens vinst samt sådana kostnader som är oberoende av prisvariationer, helt undantagas från prisreglering. Vid en allmän penning— värdeförsämring är visserligen även le- verantörens vinst utsatt för samma pen- ningvärdeförsämring, men som en åter- hållande effekt får dock den fasta de— len av priset anses ha sitt berättigande.

2) Reglering bör ske med ledning av index, som är allmängiltiga och upprät- tade av kvalificerad, objektiv och opar- tisk institution, som varken leverantör eller beställare har något inflytande över. I allmänhet är man här hänvisad till Statistiska centralbyråns olika ty- per av index för löner och material.

3) Kompensation bör inte ges för hela löneökningen. Principiellt skall lö— neökningar kompenseras av produkti- vitetsförbättringar. Endast för löneök- ningar därutöver, bör kompensation utgå.

Prisvariationsklausuler och deras till— lämpning har visat sig innebära en komplicerad problematik, vilken ännu inte fått någon generell lösning. För närvarande finns en rik flora av dy- lika klausuler. Effekten av stigande lö- ner och materialpriser är synnerligen växlande från bransch till bransch, och även rationaliseringsmöjligheter och därmed produktivitetshöjningar varie- rar avsevärt.

På sista tiden har några avtal slutits, där i kontrakten angivna pris skall reg- leras med ledning av försvarsindex. Eventuell nödvändig kompensation där— utöver har försökts bedömas vid kon—

• Sida 121
•  Original

traktsskrivningen och ingår som en del i kontraktsbeloppen. Denna lösning är emellertid ej heller tillfredsställande, och det måste anses som synnerligen angeläget att frågan om prisvariations- bestämmelser i försvarskontrakt blir fö- remål för vidare undersökning innan något definitivt beslut fattas i denna fråga.

6. Ekonomisk och teknisk insyn

6.1. Grundprineip

Som förut framhållits finns i nuvaran- de upphandlingskungörelse ej några be- stämmelser som kräver, att den bestäl- lande myndigheten i samband med le- veranser till försvaret, skall säkerställa rätt till insyn i producentens kostna- der och vinst. Ej heller fastställes nå- got krav på produktionsteknisk insyn.

När det gäller direktinköp, inköp en- ligt uppgjort pris- och rabattavtal eller inköp enligt egentligt anbudsförfarande, torde det normalt ej finnas något behov av insyn hos leverantören, och ej heller torde det finnas någon anledning till att kräva, som det i vissa fall sker i Kanada, att leverantören skall certifi- cera, att vinsten ej överstiger ett fast- ställt procenttal.

Inköpsverksamheten får ej insnär- jas i ett nät av bestämmelser som ökar de byråkratiska tendenserna och kan- ske hindrar de ansvariga tjänstemän- nen att träffa snabba affärsuppgörelser, som är till gagn för statsverket. Man måste förutsätta att denna typ av upp- handling skötes med tillräcklig om- sorg, dvs. att de ansvariga upphand- larna har sådana kvalifikationer, att de kan bedöma och att de därtill verk- ligen övertygar sig om att tillfredsstäl- lande konkurrens föreligger i det en— skilda fallet. Om marknadshushållning är för handen, bör man kunna förut- sätta att bästa produkt erhålles till lägsta pris.

• Sida 122
•  Original

Då upphandling sker enligt förhand- lingsförfarande föreligger emellertid ej en fullständig konkurrens, eller en full- ständig konkurrens kan .av olika skäl ej kontinuerligt upprätthållas under hela upphandlingsperioden, dvs. från produktutvecklingsstadiet till slutleve- rans. Under sådana förhållanden torde det vara absolut nödvändigt att rätt till ekonomisk och teknisk insyn finns för beställaren redan från offertsta— diet.

Förvaltningarna har insett nödvän— digheten av insyn, och i de flesta nu gällande avtal och kontrakt mellan för- valtningarna och den svenska industrin återfinnes en insynsparagraf i en eller annan form. Med vissa undantag förut— sättes emellertid, att den ekonomiska insynen sker genom en auktoriserad revisor, med begränsad informations- rätt till uppdragsgivaren. Även om vissa företag i ett flertal fall givit den aukto- riserade revisorn tillstånd, att i båda parters närvaro lägga fram principiellt tys—tnadspliktigt material, bör nu gäl- lande tystnadsplikt för revisorn mot dennes uppdragsgivare helt bortta- gas eller högst väsentligt modifieras när det gäller leveranser till försvaret.

Då marknadshushållningens prisme- kanism ej är verksam och ett pris skall fastställas enligt förhandlingsförfaran- de mellan två parter, bör båda parter ha ungefär likvärdiga möjligheter att bedöma kostnaderna. I Kanada, Fören- (ta staterna och framför allt i'Storbri- tannien har man försökt lösa proble- met genom att de statliga förvaltnings- myndigheterna har en omfattande or- ganisation med tekniska kostnadsex- perter, som man anser skall ha så stort kostnadskunnande att kostnadsvärde- ringen på den statliga sidan blir lik- värdig med industrins.

Denna lösning måste för svenskt vid- kommande betraktas som mindre till-

fredsställande. För det första skulle för- valtningen behöva tillföras ett betydan- de antal experter på olika områden, vilket skulle bli synnerligen dyrbart, och för det andra skulle resultatet med all sannolikhet, trots en sådan organi- sation, ändock ej bli helt tillfredsstäl- lande. Utan detaljinformationer från industrin får dessa experter synnerli- gen svårt att få fram tillfredsställande värderingar vilket inte minst visat sig vara fallet i Storbritannien i samband med den s. k. ferrantiaffären. De rigo- rösa efterkontrollbestämmelserna i Ka- nada och Förenta staterna indikerar även, att man inte anser sig helt kunna lita på den statliga kostnadsvärderingen före beställningen.

Lösningen måste finnas i samverkan mellan industrin och de statliga myn- digheterna. Förutsättningen för kost- nads- och prisdiskussionerna mellan de två parterna, måste vara tillgång till ett för båda parter likvärdigt grundmate— rial för bedömandet. Detta förutsätter idealt att den potentiella tillverkaren ställer allt underlag, som han själv an— vänt som grundval för sin offertgiv- ning, till förfogande för beställaren, och att han därtill ger de tilläggsupp- lysningar, som kan vara av värde för bedömning av offerten.

Självfallet måste dock beställaren ha tillgång till sådan expertis, som rätt kan värdera och bedöma grundmateria- let och tilläggsupplysningarna. Bestäl— laren måste vara en kompetent köpare.

Målsättningen bör vara, att man ge- nom likvärdig information för båda parter skall skapa ett ömsesi- digt förtroende och ett samarbete för att nå fram till en objektiv bedömning av kostnader och vinst. Även om detta eftersträvas av båda parter kommer det ändå att finnas divergerande uppfatt— ningar på grund av skiljaktig värdering av grundmaterialet, olikheter i uppfatt-

• Sida 123
•  Original

ningen om kostnadsutveckling och risk- tagande och därmed olika uppfattning om skäligheten i vinstens storlek.

För att uppnå likvärdig information för beställare och producent måste man även införa skyldighet för leverantören att meddela beställaren de förändringar i kostnadsutvecklingen och bedömning— en av denna som inträffar mellan of- fertdagen och dagen för avtalsuppgö- relse.

Kravet på insyn i n n a n en offert ac— cepteras är oberoende av den kontrakts- form som parterna efter förhandlingar enas om. Att beställaren skall ha möj- lighet och rätt till teknisk och ekono- misk granskning under produktionsti- den och ekonomisk kontroll efter det att produktionen avslutats (eller den avtalade delen av produktionen avslu- tats) och överenskomna leveranser full- gjorts, är en självklarhet när avtal träf- fats enligt något av de tre kostnadskon- traktstyperna, enligt riktpriskontrakt eller maximipriskontrakt.

När det gäller fast-pris-kontrakt kan det eventuellt synas oriktigt och onö— digt att beställaren har rätt till efter- granskning och att sådan eftergransk- ning sker. Principiellt föreligger ju inte någon återbetalningsskyldighet för le- verantören, om överenskommelse träf- fats som innebär ett fast pris.

Om emellertid ett fast-pris-kontrakt försetts med klausul om maximerad vinstprocent på kostnaderna, innebär detta en rätt för beställaren till efter- granskning av kostnader och vinst, och samma gäller om delserieavtal tilläm- pas med fast pris på olika delar av en serie. Granskning av fast-pris-kontrakt kan även vara önskvärd för att öka be- ställarens kunskaper och erfarenheter om kostnader för en viss produkt.

För att undvika, att beställaren onö- digtvis tillgriper delseriebeställning och delserieprissättning och tillämpar max-'

imivinstklausul, torde det vara lämp- ligt att samtliga förhandlingskontrakt, i princip således även fast-pris-kon- trakt, innehåller en klausul som ger beställaren rätt till ekonomisk efter- granskning av kostnader och vinst. Då det emellertid förekommer förhand- lingskontrakt med avtal om fast pris, där köpesumman är förhållandevis li- ten, bör man av praktiska skäl begrän- sa insynen till de mer ekonomisk-t om- fattande avtalen. Omständigheterna kring upphandlingen och kostnaderna bör här vara avgörande, men fast-pris- kontrakt på belopp under 250000 kr. bör ej bli föremål för granskning, så- vida ej särskilda skäl för granskning föreligger.

Insynen får, som torde ha framgått av vad förut sagts, ej begränsas till en- bart vad som kan utföras av revisions- expertis. Man bör ha större möjlighet än vad som nu är fallet att utnyttja tek- nisk expertis för bedömandet, och då inte minst produktionsteknisk expertis. I ett läge då fri konkurrens ej förelig- ger bör man ej nöja sig med att konsta- tera vad en produkt enligt framlagt underlag kostar, utan man bör efter- sträva att få fram vad den bör kosta om den produceras på mest effektiva sätt.

En produktionsteknisk insyn förut- sätter att beställaren har tillgång till välkvalificerade produktionstekniker eller konsultvägen kan erhålla detta. Det förutsätter även ett intimt samarbete med tillverkaren och en ömsesidig vil- lighet att nå optimalt resultat. Svårig- heten för beställaren blir självfallet större ju mer komplicerad och mång— facetterad en tillverkning är. Trots des- sa svårigheter bör denna möjlighet hål- las öppen för beställaren. Produktio- nen av en hel del försvarsmateriel är dock inte av så komplicerad art, att inte en teknisk insyn och en diskussion

• Sida 124
•  Original

mellan beställare och tillverkare skulle kunna ge värdefulla impulser.

Insynsparagrafen i den föreslagna militära upphandlingsförordningen bör därför fastställa,

att beställaren skall ha rätt att för kostnads- och prisgranskning utse och anlita revisionsexpertis och andra ex- perter;

att leverantören skall vara pliktig att för beställarens granskning och bedöm- ning av lämnade offerter, för faststäl- lande av budget, för granskning av ef- terkalkyler samt för granskning i övrigt ge upplysningar och ställa allt mate- rial, såväl av teknisk som ekonomisk natur, inkluderande bokföring och sta- tistik till förfogande för denna expertis och av denna anlitade tekniska och andra biträden, i all den utsträckning som erfordras för granskningen;

att revisionsexpertis och andra ex— perter ej äger tystnadsplikt i något av- seende gentemot beställaren.

Att som i Förenta staterna och Kana- da åstadkomma ytterligare insynsmöj- ligheter och t. ex. införa fiskal efter- granskning av enskilda kontrakt eller samtliga kontrakt under en viss tids- period för att dra in eventuella över- normala vinster till det allmänna torde ej vara behövligt i Sverige. Det måste förutsättas att det råder ett så öppet förhållande mellan den statliga bestäl— laren och leverantören att sådana åt- gärder ej behöver tillgripas.

Den föreslagna militära upphandlings- förordningen bör även fastställa, att granskningsrätt för beställaren även skall finnas hos leverantörens med- och underleverantörer.

En auktoriserad revisor har absolut tystnadsplikt gentemot tredje man. Då begreppet auktoriserad revisor bort- faller, måste det säkerställas, att bestäl— larens revisions- och annan expertis och av denne anlitade tekniska och

andra biträden inte yppar för obehöri- ga vad de erhållit kännedom om ge- nom sin granskning. Detsamma gäller övriga personer inom beställarens or- ganisation, som erhåller upplysningar och material i samband med gransk- ningen. Beställaren måste åtaga sig att se till att samtliga berörda personer bindes av tystnadsplikt i detta hänse— ende. Även detta måste fastställas i den föreslagna militära upphandlingsför- ordningen.

Vissa svårigheter kan uppkomma när det gäller insyn i företagens finansbok- föring. Företagen kommer säkerligen ej att göra några invändningar mot en granskning av tystnadspliktig aukto- riserad revisor, men väl att sådan granskning göres av revisor som ej har tystnadsplikt gentemot sin uppdrags- givare. Man måste emellertid förutsätta, att dessa svårigheter kan övervinnas.

De ovan föreslagna åtgärderna bör utgöra en god grundval för att åstad— komma att beställaren, så långt detta är möjligt, erhåller likartade förutsätt- ningar för sitt bedömande som leveran- tören och leda till ett vidgat samarbete mellan beställare och leverantör. Vid beställningar utomlands kan självfallet svårigheter uppkomma att erhålla ex- akt samma insynsregler som vid be- ställningar inom Sverige. Samma eko- nomiska insynsrättigheter bör dock i princip eftersträvas, och redan nu är det möjligt att i Kanada och Förenta staterna erhålla tillfredsställande in— syn. I båda dessa stater kan de svenska förvaltningarna de facto få bättre eko- nomisk insyn genom respektive län— ders myndigheter än vad som för när— varande kan erhållas vid beställning i Sverige. Vid beställningar i Frankrike bör det vara möjligt att erhålla lik— nande förmåner. Vissa svårigheter tycks för närvarande föreligga i Storbritan— nien, men den nu intagna negativa atti-

• Sida 125
•  Original

tyden kommer med all sannolikhet att förändras. Således, en beställning utom- lands bör ej utgöra något hinder att tillämpa samma principer både beträf- fande kontraktsformer och ekonomiska insynsregler, som här föreslagits.

6.2. Särskilda klausuler

I Storbritannien stadgas i varje kon- trakt att kostnader och fastställda pri— ser skall vara skäliga. Häri ligger en förpliktelse för båda parter, som inte är helt utan betydelse. Betydelsen vi- sade sig i ferrantifallet, där undersök- ningskommissionens krav på Ferranti Ltd att göra viss återbetalning till flyg- ministeriet grundade sig just på denna kontraktsklausul.

I Förenta staterna har man, som för— ut omtalats, helt nyligen infört, att i samband med offert för ett förhand- lingskontrakt som överstiger U.S.$ 100000 skall leverantören skriftligen intyga, att samtliga uppgifter är full- ständiga och korrekta.

Enligt allmän uppfattning, såväl på den statliga sidan som inom industrin, har denna bestämmelse medfört, att man på företagarsidan lagt ned betyd- ligt större arbete på att få fram realis— tiska kostnadsberäkningar redan i bör- jan av ett projekt, än vad som tidigare varit fallet. Man har härigenom skapat ett bättre utgångsläge för en riktigare ekonomisk bedömning och förutsätt- ningar för ett snabbare förhandlingsre- sultat. Förutvarande tendenser att börja förhandlingar på ett vagt underlag, med antagandet att det ändock blir fråga om utdragna överläggningar med hud och motbud, har man enligt uppgift lyckats stävja.

Liknande bestämmelser bör införas i den föreslagna militära upphandlings- förordningen.

I de fall då det gäller inköp utifrån bör den bestämmelsen tillämpas, att le-

verantören får intyga att offerten ej innehåller högre kostnader och pris än vad tillverkarna skulle debitera sitt eget lands myndigheter under liknande omständigheter.

7. Patent, licenser och royalties

8. Huvudleverantörsprineipen

De alltmer komplicerade vapensyste- men, som kräver en mångfald leveran- törer, skapar vittomfattande samord— ningsproblem såväl på det ekonomiska och merkantila planet som inom det konstruktions- och produktionstekniska området. Med nuvarande storlek och struktur får förvaltningarna efterhand allt svårare att klara den sammanhållan- de och hclomfattande koordinerande funktionen.

Självfallet kan man tänka sig en stark upprustning av förvaltningsorganisatio- nen, och då särskilt organisationen vid KFF, eftersom det år inom denna för— valtnings område där ovan antydda pro- blem mest accentuerats under senare tid, framför allt i samband med System 37. En så stark upprustning, som skulle be- hövas för att förvaltningen skulle få för- utsättningar att lösa hela detta problem på ett tillfredsställande sätt, torde emel- lertid ej vara tillrådligt. Det råder i lan- det en alltför stor brist på de högkvali- ficerade tekniker det här skulle bli fråga om, och en för svenska förhållanden lämpligare väg torde återigen vara att söka skapa effektiva samarbetsformer mellan industri och förvaltningsorgan för att uppnå optimalt resultat med ett minimum av olycklig konkurrens om

den tillgängliga högkvalificerade tek- niska arbetskraften.

Huvudleverantörsprincipen bör där- för accepteras och inskrivas i den före— slagna militära upphandlingsförordning- en, men det är av stor vikt, att utform- ningen blir sådan att balans skapas mel- lan förvaltning och industri. Den reella beslutanderätten och därmed den ekono- miska kontrollen får ej glida ur förvalt- ningens händer.

Den utformning som huvudleveran- törsprincipen fått i principavtalen med t. ex. SAAB och SFA innan det nya till- läggsavtalet tillkom torde inte vara helt tillfredsställande:

1) Huvudleverantören har rätt att teckna kontrakt med medleverantörerna, och även om kontrakten skall godkän- nas av förvaltningen, innebär denna rätt en maktposition, och en maktposition som kan bli direkt olämplig, om huvud- leverantören (lärtill är en potentiell till- verkare av en aktuell komponent.

2) Eftersom huvudleverantören skall teckna kontrakt med medleverantörerna, måste huvudleverantören skaffa sig kon- traktsexperter på områden där denne ti- digare kanske ej har merkantil erfaren- het; om förvaltningen skall ha möjlighet att utöva reellt inflytande på kontrak- ten, måste representanter för förvalt— ningen redan på ett tidigt stadium vara med vid förhandlingarna mellan huvud- leverantör och medleverantörer. Detta innebär ett dubbelarbete, och förvalt- ningens inköpsavdelning avlastas ej ge- nom huvudleverantörsprincipen. Med- leverantörerna får i realiteten förhandla med två köpare av samma vara, och detta kan även skapa problem för deras vidkommande.

3) Huvudleverantören har enligt prin— cipavtalet en procentuell vinst på kost- naderna av medleverantörernas utveck— lingsarbete och produkter. Huvudleve- rantören har således ej något direkt eko-

• Sida 130
•  Original

nomiskt incitament till att få fram ett så lågt medleverantörspris som möjligt.

4) Definitionen på »medleverantör» är alltför snäv. Enligt definitionen är en medleverantör någon som erhåller upp- drag att i egen regi projektera, utveckla och tillverka system och/eller utrust- ningar utgörande en större del av hu— vudobjekt. Detta kan bl.a. medföra att förhållandevis kostsamma enheter med utvecklingskostnader på kanske 20 milj. kr. eller mer, ej kan levereras av en medleverantör utan av en underleveran- tör, därför att dessa enheter knappast kan sägas vara »en större del av huvud- projekt» dvs. av ett vapensystem. På underleverantörers arbetsinsats beräk- nas huvudleverantörens vinst bli ca 10 %, medan vinsten på en medleveran- törs utvecklingsarbete och färdiga pro— dukt enligt principavtalet begränsas till 3 %. Kravet på att en leverantör, för att få räknas som medleverantör, skall i egen regi såväl projektera som utveckla och därtill tillverka en produkt, är även för hårt. Det kan finnas skäl för en för- valtning att skilja på projekterings- och utvecklingsarbete och på tillverkningen. Den snäva formuleringen av begreppet »medleverantör» kan således medföra merkostnader för förvaltningen.

En militär upphandlingsordning bör således, som redan sagts, erkänna hu-

vudleverantörsprincipen. Som medleve- rantör bör kunna räknas sådana före- tag som erhåller uppdrag att lämna tek- nisk assistans till huvudleverantören, el- ler på annat sätt deltager i utveckling av projekt för vilket annat företag är utsett som huvudleverantör, eller som erhåller uppdrag att leverera utrustning som utgör enheter eller större delar av enheter som ingår i ett objekt för vilket huvudleverantör utsetts.

Förvaltningen bör vara avtalsslutande part med medleverantör. Självfallet skall dock samråd äga rum mellan förvaltning och huvudleverantör före och vid kon- traktsförhandlingar. Förvaltningen bör även ha möjlighet att i särskilda fall delegera viss kontraktsuppföljning till huvudleverantören, om så anses fördel- aktigt.

I övrigt måste relationerna mellan för- valtning och huvudleverantör, mellan förvaltning, huvudleverantör och med- leverantörer, liksom andra detaljbestäm- melser beträffande huvudleverantörsan- svar, särskilt avtalas från fall till fall.

Huvuddelen av dessa principer har medtagits i det tilläggsavtal, som in- gicks i mars 1965 med SAAB och SFA samt dessas större medleverantörer in- om svensk industri i samband med ut- veckling och produktion av System 37.

• Sida 131
•  Original

KAPITEL 7

Riktlinjer för beräkning och fastställande av kostnader och vinst

1 . Kostnader

1.1. Allmänt

Vinst beräknas eller fastställes i allmän- het som en procentuell funktion av för- kalkylerade eller efterkalkylerade kost- nader. Detta gällcr ej endast kostnads- kontrakt utan indirekt även priskon- trakt.

Man måste emellertid då entydigt söka fastställa vad som i detta samman- hang menas med kostnader, vilka kost- nader, som skall betraktas som tillåtna och icke tillåtna, samt ange riktlinjer för kostnadernas fördelning på produkter- na.

1.2. Definitioner

Direkta kostnader är sådana kostnader, som är direkt hänförliga till en produkt och som enligt för varje företag fast- ställd ordning definieras som direkta kostnader. Direkta kostnader är exem- pelvis material, direkt produktiv arbets- lön samt löner till ingenjörer och andra tjänstemän, vilka är direkt sysselsatta med projektering, konstruktion, prov- ning, avsyning, verkstadsmässig anpass- ning eller annat arbete, direkt hänför- ligt till produkten.

Indirekta kostnader (omkostnader) är sådana kostnader, vilka enligt för varje företag fastställd ordning definieras som indirekta kostnader. Dessa skall fördelas på produkterna genom pålägg eller an-

nan metod. Indirekta kostnader är ex- empelvis omkostnadcr i samband med materialhantering, sociala omkostnader för arbetskraft, avskrivningar och om— kostnader för maskinutrustning och byggnader, försäljnings- och administra- tionskostnader.

1.3. Hjälpmedel för överblick, fördelning och kalkylering av kostnader Hjälpmedel för överblick, fördelning och kalkylering av kostnader är budget, kalkylsystem och finansredovisning.

1.3.1. Budget Budgeten bör upprättas för ett år i taget. I undantagsfall kan medgivas, att bud- geten upprättas för flera år. Budgeten bör innefatta: 1) Uppgifter om direkta kostnader, helst för varje avdelning inom företaget. 2) Uppgifter om indirekta kostnader, helst för varje avdelning inom företaget. 3) En plan över det system, efter vil- ket de indirekta kostnaderna skall för- delas på produkterna. 4) Uppgifter om de pålägg, taxor, rater eller andra koefficienter, som den fastställda planen för fördelning av kost- nader ger anledning till. 5) Beräkning över i vilken utsträck- ning indirekta kostnader blir täckta ge- nom nyssnämnda pålägg m.m. 6) Redogörelse för utfallet av före- gående års budget,

• Sida 132
•  Original

7) Redogörelse för det sätt, på vilket avskrivningar, kostnader för indirekt produktiv personal samt andra kostna- der av betydelse för kalkylsystemet har beräknats.

8) Budget över direkt och indirekt produktiv personal samt personalutveck- ling,

9) Andra uppgifter av betydelse för bedömning av företagets kostnader.

1.3.2. Kalkylsystem

För bestämning av de till varje produkt hänförliga kostnaderna bör finnas ett kalkylsystem. Kalkylsystemet bör inne- fatta:

1) Uppgifter om kostnader för tidiga- re tillverkning av samma slag (s. k. efter- kalkyler),

2) Uppgifter om beräknade kostnader för kommande tillverkning (5. k. förkal- kyler).

3) Erfarenhet om åtgång av material, arbetstid m. m. för de produkter, som skall kalkyleras.

4) Principer och riktlinjer för beräk- ning av pris på material och arbete, som bedömes erforderligt för tillverk- ning av produkterna.

5) Erfarenheter om lopp (läreffckter).

6) Andra för produktkalkyleringen viktiga erfarenheter.

inkörningsför-

1.3.3. Finansredovisning Finansredovisningen innefattar redovis- ning av tillgångar och skulder, intäkter och kostnader. Den bör innefatta: 1) En plan över tillgångar och skul- der, intäkter och kostnadcr (s. k. konto- plan), samordnad med företagets budget och kalkylsystem, 2) Kontinuerlig redovisning över företagets inkomster och utgifter samt :andra transaktioner, som ändrar före- tagets ekonomiska ställning och dess resultat.

3) Rapporter över företagets ekono- miska ställning och dess resultat, vilka rapporter bör avlämnas månadsvis, ter- tialvis eller kvartalsvis samt vid årsskif- tena.

4) Rapport över resultatet för varje produktgrupp inom företaget, vilket nödvändiggör en därtill anpassad kon- toplan.

5) Övrig statistik över ekonomiska eller tekniska förhållanden av betydelse för företaget.

1.4. Direkta kostnader

Direkta kostnader utgöres i allmänhet av:

1) Kostnader för material, ingående i produkten.

2) Lön till arbetare och andra an- ställda, vilka är direkt sysselsatta med produkten.

3) Lön till ingenjörer eller andra tjänstemän. vilka är direkt sysselsatta med projektering, konstruktion, prov- ning, avsyning, verkstadsmässig anpass- ning eller annat arbete, direkt hänför- ligt till produkten.

4) Kostnader för jiggar, fixturer och andra tillverkningsverktyg, direkt hän— förliga till produkten.

5) Kostnader för legoarbeten, direkt hänförliga till produkten.

6) Andra kostnader, direkt hänförliga till produkten såsom speciell utrustning. anskaffad från medleverantörer eller sidoleverantörer, exempelvis maskineri- er, navigerings- och eldledningsutrust- ning m. m. till fartyg och flygplan, arvo- den till konsulter, kostnader för resor föranledda av tillverkningsuppdraget m.m.

Alla gängse kostnadssystem för beräk- ning av kostnader för försvarsmateriel torde i en eller annan form använda de direkta kostnaderna som utgångspunkt för beräkning av de indirekta kostna- derna. En allmän strävan bör vara, att mesta möjliga kostnader för produkten

• Sida 133
•  Original

hänföres till direkta kostnader. Utveck- lingen går emellertid därhän, att de in- direkta kostnaderna tenderar att utgöra en större del av produktpriset än de direkta kostnaderna. För att motverka detta har under senare är vissa lönekost- nader, som tidigare ansågs som indirek— ta kostnader överförts till direkta kost- nader. Dclta gäller exempelvis kontroll- OCh avsyningsoperationer samt i vissa fall även planeringsarbete.

1.5. Indirekta kostnader (omkostnader)

Alla kostnader, som icke enligt budget anses utgöra direkta kostnader, utgör indirekta kostnader.

Indirekta kostnader utgöres i allmän- het av:

1) Kostnader i samband med inköp och hantering av råmaterial och halv- fabrikat. Sådana kostnader är exempel— vis kostnader för inköpsavdelning, frak- ter för ankommande gods, kostnader för mottagning och kontroll, lagerhantering, lagerbokföring samt lagerbevakning av råmaterial och halvfabrikat. Dessa kost- nader fördelas ofta på produkten i form av ett pålägg på materialkostnaden.

2) Kostnader för personal. Sådana kostnader är exempelvis pensionspre- micr, sociala kostnader, kostnader för personalavdelning, personalvårdskost- nader, trivselkostnader för personal samt andra kostnader för personal. Des- sa kostnader fördelas i allmänhet i form av pålägg på direkt arbetslön i den mån de berör produktiva löner. I övrigt för- delas de på produkterna medelst andra pålägg.

3) Omkostnader i samband med pro- duktionen. Sådana kostnader är exem- pelvis avskrivningar på maskiner, un— derhåll av maskiner, avskrivningar på byggnader, underhåll av byggnader, för— brukningsverktyg, elektrisk kraft, bräns- le, kostnader för verkstadsledning, pla-

nering och andra kostnader för produk- tionen. Dessa kostnader fördelas på pro- dukten exempelvis som pålägg på direkt arbetslön eller som kostnader per ma- skintimme.

4) Kostnader för försäljning samt le- verans av produkten. Sådana kostnader är exempelvis kostnader för försälj- ningsavdelning, reklamkostnader, repre— sentationskostnader, kostnader för upp- rättande av offerter, kostnader för frak— ter och försäkringar i samband med te- verans av produkten. Dessa kostnader fördelas ofta på produkten medelst ett pålägg på summan av alla tillverknings- kostnader,

5) Kostnader för administration. Så— dana kostnader är exempelvis kostnader för direktion, ekonomiavdelning samt andra kostnader för central administra- tion. Dessa kostnader fördelas ofta me- delst pålägg på summan av övriga kost- nader.

6) Andra kostnader i samband med verksamheten, exempelvis kostnader för ej projektbunden utveckling, royalty till licensgivare, m.m. Dessa kostnader för- delas ofta på produkterna på samma sätt som administrationskostnader.

1.6. Icke tillåtna kostnader

En uttömmande specifikation över kost- nader, som bör tillåtas eller icke tillåtas kan icke givas, utan prövning måste ske från fall till fall. Följande kostnader får dock icke belasta försvarskontrakt:

1) Avskrivning på byggnader, maski— ner eller utrustning, som efter särskild överenskommelse betalats av staten

2) Förluster på andra beställningar, kundförluster, böter och viten

3) Utvecklings- och konstruktions— kostnader för andra projekt

I företag, som i sin normala kalkyle— ring beräknar utvecklings- och kon- struktionskostnader överslagsvis i rela-

• Sida 134
•  Original

tion till sina totala tillverkningskostna- der, kan en sådan kostnad dock god- kännas, om den bedömes som skälig och om särskild redovisning för kost- naden för det enskilda projektet saknas. Om däremot, vilket är vanligt, den be- ställande försvarsmyndigheten har be- talat utvecklings- och konstruktionsar- betet i särskild räkning, godkännes en- dast sådana utvecklings- och konstruk- tionskostnader av allmän natur, som icke är bundna till speciellt projekt utan är att betrakta som ett led i vid- makthållandet av företagets allmänna kunnande, exempelvis kostnader för ma- teriallaboratorium, tekniska undersök- ningar av allmänt intresse m.m. Det förutsättes därvid, att denna kostnad icke uppgår till mer än '.!—4 % av fak- tureringsvärdet. På andra projekt in- riktade utvecklings- och konstruktions- kostnader godkännas däremot icke som kostnad.

4) Förluster vid utrangering eller för— säljning av byggnader, maskiner eller andra anläggningstillgångar

5) Kostnader för försäljning och ro- klam

Undantag kan göras för del som avser skäliga utgifter för försäljning till för- svarets myndigheter. Även mindre be- lopp för allmän goodwill-inriktad re- klam kan accepteras.

6) Onormala eller oskäliga gåvor, medlemsavgifter, försäkringspremier, arvoden och ersättningar

7) Onormala eller oskäliga represen- lationskostnader

* 8) Kostnader för emission av län eller aktie-r samt andra kostnader för före- tagets finansiering

9) Ränta på lånat och eget kapital I-sådana fall där leverantören i sitt normala kalkylsystem inlagt kostnader» för ränta, kan av praktiska skäl juste- ring'göras genom reglering av vinsten. 4710) "Sk'a'tter ' '

Alla statliga och kommunala inkomst- skatter, som står i relation till vinst, är att betrakta såsom en del av vinsten och bör icke tillåtas som kostnad. Däremot får som kostnad betraktas omsättnings- skatt och varuskatter, speciella acciser m.m.

1.7. Några principer för kalkylering 1.7.1. Restlös kostnadsfördelning

Svårigheter finns alltid att fördela samt- liga kostnader i ett företag på produk- terna.

Vid civil produktion i med andra företag nöjer sig ofta till- verkaren med att på produkterna speci- ficera kostnaderna för material och ar- betslöner s.k. lönebikostnader (pensionspremier m.m.). Den marginal, som sedan uppkommer mellan summan av nyssnämnda kostnader och försälj- ningspris, redovisas som ett s.k. täck— ningsbidrag. Täckningsbidragen för oli- ka produktslag jämföres och bildar grunden för företagsledningens politik i fråga om produktinriktning, mark- nadsföring och prissättning. Metoden har ibland benämnts >>bidragsmetoden>>.

En dylik fördelning av kostnader en- ligt bidragsmetoden kan i allmänhet icke accepteras beträffande försvarsproduk- ter, eftersom bidragsmetoden endast ger ett begränsat begrepp om produktens kostnad. Företag, som levererar försvars- materiel av betydelse, bör prestera en restlös kostnadsfördelning, vilket inne- bär att samtliga indirekta kostnader för- delas på de produkter, som tillverkas, så att ett entydigt kostnadsbegrepp fram-, kommer för varje produkt. Detta förfa- rande, som också tillämpas i såväl Stor- britannien som i Förenta staterna, mås-- te med nödvändighet innefatta viss app- roximation. Det skall nämnas, att en. restlös kostnadsfördelning kräver icke endast en budget så uppställd, att skälig

konkurrens

samt

• Sida 135
•  Original

produktkalkyl kan åstadkommas, utan även en finansredovisning med vinst- och förlusträkning så ordnad, att ränta- biliteten kan avläsas för varje produkt— slag i tillverkningen.

1.7.2. Normalsysselsättning

Vid fastställande av omkostnadskoeffi- cienter bör en fast målsättning i fråga om möjlig sysselsättningsnivå föreligga. Beträffande maskiner av normal typ hör krävas, att omkostnaderna för desamma skall beräknas på basis av normal sys- selsättning. 80 % av teoretiskt möjlig nyttjandetid har ofta ansetts som ett lämpligt mått på normalsysselsättning. Huruvida den teoretiska utnyttjandeti- den skall beräknas med ledning av drift i ett, två eller tre skift får bedömas från fall till fall.

Beträffande maskiner, som anskaffas för ett speciellt ändamål och som man bedömer oundgängligen nödvändiga, får man avstå från normalsysselsätt— ningskravet. Sådana maskiner tillåtes ofta att bli avskrivna på kortare tid än normal avskrivningstid, Kostnaden för avskrivning, som är mycket betydande, slås i så fall ut på fyra eller fem år. Som kompensation bör i allmänhet krävas, att avskrivningarna helt bortfaller, när ma- skinerna avskrivits till noll, Även ägan- derätten till maskinerna, när de ned- skrivits, bör göras till föremål för sär- skild överenskommelse.

1.7.3. Inkörningsförlopp Under andra världskriget utvecklades i Förenta staterna av bl.a. den amerikan— ske ekonomen Wright teorier om i vil— ken utsträckning kostnaderna sjunker efter påbörjad serieproduktion av nya produkter. Metoderna har sedermera applicerats såväl i Sverige som i'andra länder vid beräkning av kostnader för försvarsmateriel.

Som en mer generell regel kan anges, att monteringskoslnader vid seriepro- duktion brukar sjunka i sådan takt, att de vid en fördubbling av produktio- nen uppgår till cirka 80 % av förutva- rande kostnader, medan kostnader för detaljtillverkning i allmänhet minskas till relationen 90 %. Effekten medför mycket stora kostnadssänkningar vid serietillverkning av produkter, som till- verkas i mindre antal än 1 000 enheter.

Relativt stor erfarenhet har nu vun- nits i olika länder beträffande dessa 5. k. inkörningsförlopp (alternativa uttryck är inlärningsförlopp eller läreffekter). Alla kalkyler över serieproduktion bör innehålla beräkningar över den påver- kan kalkylen kommer att få under pro- duktionsförloppet p. g. a. inkörningsför- loppen.

Inkörningsförloppen är icke att jäm— ställa med allmän rationalisering eller metodförbättringar i egentlig mening. Snarare är den stora prestationsökning— en att se som ett resultat av att svårig- heterna i början av en tillverkning mins- kar radikalt sedan de första enheterna börjat levereras.

1.7.4. Beräkning av avskrivningar

Som riktlinjer vid beräkning av avskriv— ningar (nedskrivningar) på anlägg- ningstillgångar bör gälla:

1) Byggnader (exklusive tomtmark) bör i allmänhet nedskrivas med 3 % per år på anskaffningsvärdet intill dess byggnaderna helt avskrivits.

2) Maskiner och inventarier bör i all- mänhet nedskrivas med 7 % per år på' återanskaffningsvärdet under bruks- tiden.

3) Anläggningstillgångar med beräk-' nad varaktighet understigande tre år bör betraktas som .kostnad och avskrivas— omedelbart. ' - ' ' - 4) Bilar och likartade fordon bör'ned- skriVas med '20'% per år på anskaffi

• Sida 136
•  Original

ningsvärdet intill dess tillgångarna helt avskrivits.

5) För instrument, provutrustningar, laboratorieutrustningar och utrustningar som anskaffats för speciellt ändamål kan högre nedskrivningssatser godkän- nas efter prövning i varje särskilt fall. Nedskrivning på dylika tillgångar kan ske med upp till 20 % per år på anskaff- ningsvärdet om så befinnes nödvändigt intill dess tillgångarna helt avskrivits.

6) Byggnader, maskiner och utrust— ning, som anskaffats för speciellt ända- mål och för vilka höga nedskrivnings- satser överenskommits, kan sedan till- gångarna helt avskrivits överföras så- som vederbörande försvarsförvaltnings egendom.

7) För anläggningstillgångar, som an— skaffats av försvarsförvaltningarna, men placerats hos leverantören för speciellt ändamål, bör gälla, att nedskrivning på desamma icke vid senare tillfälle får belasta kostnader för försvarstillverk- ningar,

Vid beräkning av återanskaffningsvär- de skall tillämpligt index från opartisk officiell myndighet (Statistiska central- byrån) användas.

2. Vinst

2.1. Allmänt

I allmänt språkbruk är vinsten den av- kastning ett företags ägare erhåller på insatt kapital i företaget. Storleken av denna vinst är beroende av en mångfald faktorer, bl.a. marknadsförhållanden, produkternas kvalitet, företagets effek- tivitet och dess vilja till risktagande samt hur det lyckas i samband härmed.

Då fri konkurrens finns och anbuds- förfarande tillämpas vid upphandling av försvarsmateriel, behöver vinsten och i denna ingående komponenter i allmän- het ej föranleda någon diskussion. För-

hållandet är emellertid annorlunda vid förhandlingskontrakt. Marknadshushåll- ningens prismekanism förutsättes (lå ej fungera, och man måste uppställa ett vinstmål eller fastställa vinstens storlek och därtill ange de komponenter, som skall ingå i vinstbegreppet.

Även om vinsten i förhandlingskon- trakt och därmed sammanhängande av- tal direkt eller indirekt anges som en procentuell funktion av för- eller efter- kalkylerade kostnader, är och bör ej kostnaderna vara den reella grunden för vinsten eller vinstmålet. Vinstprocenten kan och bör variera i relation till kost- naderna, från kontrakt till kontrakt, från produkt till produkt och från före- tag till företag.

Några anvisningar på vad vinstbe- greppet skall innehålla och hur vinsten skall beräknas vid förhandlingskontrakt om försvarsmaterielleveranser finns emellertid inte för närvarande. Vid de diskussioner, som förts då avtal och kontrakt upprättats mellan förvaltning- arna och den svenska industrin, har vinst på försvarskontrakt i allmänhet definierats som,

1) ersättning för ränteutgifter på lå- nat kapital;

2) rimlig avkastning på eget kapital; 3) ersättning för risktagande. Att i vinstbegreppet inlägga andra faktorer har inte nämnvärt diskuterats i Sverige. önskvärt vore, att vinstbegrep- pet ägnades större uppmärksamhet, än vad som tidigare varit fallet.

I vinstbegreppet bör ovan nämnda faktorer ingå, men som framgår av ka- pitlet om olika kontraktsformer bör vinstbegreppet utvidgas därutöver vid försvarsmaterielleveranser. Att omedel— bart i full utsträckning tillämpa det sys- tem, som på senare tid börjat användas i Förenta staterna, med en synnerligen stark differentiering av en mångfald vinstineitament, torde ej vara lämpligt.

• Sida 137
•  Original

Systemet förutsätter nämligen ingående kunskaper om de delelement, som måste värderas i samband med varje kontrakt som grundval för de differentierade vinstincitamenten, och en sådan erfaren- het måste gradvis byggas upp. Dessutom förutsättes stor merkantil erfarenhet av olika typer och kontrakt, innan man kan värdera samspelet mellan kontraktsform och andra incitament för att nå optimal effekt.

Man bör emellertid gradvis närma sig det system som finns i Förenta staterna. För närvarande bör dock vinstbegreppet på incitamentsidan begränsas till,

1) prestandaincitament; 2) leveranstidsincitament; 3) kostnadsincitament. En högre vinst än den, som grundas på ersättning för ränteutgifter på lånat kapital, rimlig avkastning på eget kapital och ersättning för risktagande, kan så- ledes accepteras om angivna prestanda överträffas, om överenskommen leve— ranstid förkortas och om kostnaderna nedpressas. Omvänt bör emellertid vins- ten bli lägre, om specificerade prestan- da ej uppnås, om överenskommen leve— ranstid ej hålles och om merkostnader uppkommer.

Vad som kan föranleda viss diskussion är, huruvida ränta på lånat kapital skall ingå i vinstbegreppet eller ej. Ränta på lånat kapital anses givetvis av många som en kostnad, och att beräkna denna ränta borde, ytligt betraktat, endast möta den svårigheten, att lån mot god säker- het löper med lägre ränta än lån mot sämre eller ingen säkerhet, och att ränte- satsen kan ändras under en lång avtals- tid.

Av skäl, som senare anges, bör emelf lertid ränta på lånat kapital ej upptas som kostnad utan ingå i vinstbegreppet. Vad som skall konstituera begreppet vinst är självfallet endast en definitions- sak och hänsyn till vinstbegreppets in—

nehåll måste tas då vinstmålet uppställes eller vinstens storlek fastställes.

2. Granskning av budget 2.1. Allmänt

Budget, som merendels upprättas årsvis men också kan upprättas för flera år, utgör inte endast en plan över företagets allmänna ekonomi utan även en prislista över alla tjänster, som företaget preste- rar. Den bildar sålunda grundvalen för kalkylering av produkterna.

Såsom tidigare nämnts, kan budget för försvarslevererande företag fastställas antingen såsom en fast budget, där leve- rantören svarar för eventuella under- skott och erhåller eventuella överskott i förhållande till de verkliga kostnaderna, eller som en rörlig budget,som avräknas efter årets slut på basis av verkligt utfall. I Sverige har hittills nästan utan undan- tag systemet med fast budget använts, då detta ger leverantören incitament att hålla kostnaderna nere. Denna princip bör tillämpas även i fortsättningen.

En fast budget kräver givetvis en mer ingående granskning än en budget, som avräknas vid årets slut efter verkligt ut- fall.

2.2. Bedömning av företagets allmänna situation

Granskaren bör före detaljstudium av budgeten skaffa sig kunskaper om före- tagets allmänna situation, såsom aktie- ägarstruktur, tillgång på eget kapital, kvalifikationer hos ledning, tjänstemän och arbetare, företagets relationer till underleverantörer och sidoleverantörer, samt dess traditioner inom verksamhets- området.

2.3. Bedömning av budgetunderlag och budgetuppställning Denna bedömning innefattar gransk- ning, all budgeten till sin uppbyggnad är synkroniserad med kalkylsystem och fi- nansredovisning, all största möjliga del av företagets kostnader hänföres till direkta kostna- der och minsta möjliga del till indirekta kostnader, all direkta kostnader grupperas till ett antal baser, som väl lämpar sig som utgångspunkt för fördelning av indirekta kostnader på kostnadsställen och pro- dukter, att systemet för fördelning av indi- rekta kostnader genom pålägg eller ge- nom annan metod är logiskt utformad så att produkter och tjänster i möjlig mån belastas med till dem hänförliga verkliga kostnader, att i förhållande till tidigare är sådana förändringar inte vidtagits i budgeten, att övervältring av kostnader sker till objekt, som enligt ursprunglig beräkning inte skall belastas med dylika kostnader, all budgetsystemet medger en tillfreds- ställande avgränsning mellan kostnader för militär produktion och kostnader för civil produktion, samt att budgetsystemet i övrigt är tillfreds- ställande utformat.

• Sida 147
•  Original

2.4. Bedömning av sysselsättningsnivå och baser Denna bedömning innefattar gransk- ning, atl den budgeterade sysselsättnings- nivån någorlunda motsvarar företagets kapacitet, att i annat fall kostnader för sådana delar av företaget, som icke behöver tas i anspråk, extraheras vid fördelning av kostnader på försvarsprodukter, all den budgeterade sysselsättningen överensstämmer med vad inneliggande order, leveransprogram, väntade beställ- ningar samt marknadsexpansionen ger anledning förmoda, att budgeterad sysselsättning står i rimligt förhållande till föregående års utfall samt till utfall under perioden närmast före budgetens framläggande, all budgeterade, direkt produktiva ar- betstimmar inte är för lågt beräknade, eller

att beräknade genomsnittliga löner för direkt produktiv arbetskraft icke är för lågt upptagna,

alt budgeterad åtgång av material icke är för lågt upptaget, samt

all baserna i övrigt är rätt räknade.

2.5. Bedömning av indirekta kostnader

Bedömning av indirekta kostnader inne- fattar granskning,

att kostnaderna står i rimlig propor- tion till väntade prestationer och väntad sysselsättningsnivå,

all den prisnivå, som ligger till grund för beräkning av kostnaderna, är skälig,

alt tillfredsställande utredningar och förklaringar lämnas om kostnaderna av- sevärt avviker från utfallet under tidiga- re år,

att de såsom indirekta kostnader bud— geterade kostnaderna till ingen del kal— kyleras såsom direkta kostnader under budgetåret, '

att kostnaderna är angivna med hän- syn till väntade förändringar i löner och prisnivå, till pcrsonalsituation, rationa- liseringsåtgärder och andra faktorer, som kan påverka kostnaderna,

all avdrag sker av vad som på grund av t. ex. sjukdom, tjänstledighet och and- ra omständigheter kan komma att mins- ka kostnaderna,

alt beräknade intäkter vid försäljning av skrot m.m. avdrages från kostna- derna,

att såsom indirekta kostnader budge- terade utgifter för forskning och utveck- ling samt konstruktionsarbete står i sam- klang med de eventuella beställningar på utvecklingsarbete, som utlagts separat av försvarsförvaltningarna,

att kostnaderna i övrigt är skäliga i förhållande till kostnadsläget i allmän- het inom industrin.

2.6. Bedömning av kostnadsfördelning genom pålägg eller annan metod

Denna bedömning innefattar gransk- ning,

all relationen mellan direkta kostna- der och indirekta kostnader (förhållan- det baser : indirekta kostnader) är rätt beräknad och att budgeterade pålägg, timkostnader eller andra koefficienter är ett matematiskt riktigt uttryck för nyss— nämnda relation,

alt ändring i koefficienter i förhållan- de till tidigare år tillfredsställande för- klaras,

all riktiga beräkningar föreligger, i vilken utsträckning de budgeterade koef— ficienterna för indirekta kostnader leder till sådan absorption, att de indirekta kostnaderna blir täckta, samt

att koefficienterna är så uträknade, att en rättvis fördelning av kostnaderna mellan militär tillverkning och civil tillverkning åstadkommes.

• Sida 148
•  Original

1,48 3. Granskning av kalkyler 3.1. Allmänt

Till grund för en offert ligger i allmän- het en förkalkyl. För att bedöma priset krävs en granskning av förkalkylens kostnadselement, kostnader och vinst. Granskningsarbetet underlättas om lik- nande tillverkning förekommit tidigare, och förkalkylen i tillämpliga delar är baserad på efterkalkyl från den tidigare tillverkningen, men under alla förhållan- den är förkalkylen en beräkning av den kostnad, som väntas uppstå vid tillverk- ning av en ännu inte levererad produkt, vilket i de flesta fall kan innebära stora svårigheter.

Tillverkas en produkt enligt någon form av kostnadskontrakt, måste en efterkalkyl upprättas över tillverknings- kostnaderna, och så måste även ske i samband med riktpriskontrakt och maximipriskontrakt för att kunna fast- ställa fördelningen mellan beställare och leverantör av eventuella mer- eller mind- rekostnader. Om ett fast-pris-kontrakt innehåller klausul om maximerad vinst, eller om delserieprissättning enligt fast- pris-kontrakt förekommer, måste efter— kalkyl på tillverkning enligt denna kon- traktsform även göras.

Granskning av förkalkyler innebär i allmänhet ett betydligt större arbete än granskning av efterkalkyler. Detta be- ror på att förkalkylen avser en beräknad kostnad medan efterkalkylen innehåller en verklig kostnad. För att få en upp- fattning om en beräknad kostnad krävs inte endast en genomgång av de beräk- ningsgrunder, som leverantören preste- rar, utan även en bedömning av erfaren- heter från annat håll och eventuella utredningar vid sidan av dem, som leve- rantören har utfört,

Granskning av eflerkalkyler kan i stor utsträckning ske genom relativt få stick- prov. I större företag med maskinell

databehandling och stor redovisnings- organisation kan man i stort sett bortse från medvetna fel vid upprättandet av efterkalkyler. Stiekproven kan därför i allmänhet begränsas till 1—2 % av före— fintligt redovisningsmaterial. Stickpro- ven bör planeras och genomföras med ledning av sannolikhetskalkyler och slumpvalstabeller.

Granskningen av kalkyler måste kom- pletteras med budgetgranskning i de fall, där leverantörens budget icke blivit fastställd i samråd med förvaltningens revisorer. I sådana fall bör en genom- gång ske av budgetläget för att få en allmän bild av påläggens skälighet och påläggsutfallet i stort. Förekommer stör- re påläggsdifferenser bör dessa beaktas vid bedömningen av kalkylen.

I många förkalkyler finns i slutet av kalkylen en allmän avrundningssiffra för att kompensera osäkerheten i kalkyl- underlaget. Denna post anges ofta till väsentliga belopp i förhållande till kost- naderna i övrigt. Ibland uppgår den till 10 % av kalkylbcloppet. I princip bör det ej accepteras att osäkerheten i kalkyl- underlaget inlägges i en enda post i slu- tet av kalkylen. I stället bör denna mar- keras genom att huvudkomponenterna i kostnadskomplexet var för sig får bära ett belopp för oförutsedda kostnader. Härigenom förenklas diskussionerna vid granskningen.

3.2. Granskning av förkalkyler

3.2.1. Genomgång av avtal och överens- kommelser i anslutning till kontraktet Genomgången skall omfatta inläsning av offert- och beställnings- handlingar samt därtill fogade bilagor, samt granskning att klausuler i eventuellt befintligt huvudavtal eller ramavtal samt iupphandlingsförordning eller leverans-

• Sida 149
•  Original

bestämmelser i övrigt rätt tillämpats vid upprättande av offerten.

3.2.2. Genomgång av efterkalkyler från eventuell tidigare tillverkning

Vid genomgången skall undersökas,

om produkter av liknande slag till- verkats tidigare,

om efterkalkyl från tidigare tillverk- ning föreligger,

om i så fall denna efterkalkyl är rätt utförd, samt

om differens mellan för— och efterkal- kyl förelåg vid den tidigare tillverkning- en.

3.2.3. Bedömning av materialåtgång och materialpris Vid bedömningen skall granskas, att materialkostnaden är skälig i jäm- förelse med materialkostnaden vid even- tuellt tidigare tillverkning och efterkal— kylen från denna, att åtgången av material är rätt beräk- nad enligt stycklista e. (l., att pris för material överensstämmer med offerter och prislistor, att priset på material kalkylerats med eventuella kvantitets- och kassarabatter, att kostnader för kassation är rimliga, samt att avdrag skett för kasserat material, som kan räddas genom justering.

3.2.4. Bedömning av arbetstidsåtgång och Iönenivå Denna bedömning innefattar gransk- ning, alt arbetstidsåtgången är skälig, att vid beräkning av arbetstidsåtgång erfarenheter från MTM— studier och and- ra tidsstudid beaktas, _ att vid beräkning av arbetstid hänsyn tagits till inkörningsfö1lopp, väntad 1a- tionaliscring samt ”kassationsutveckling, att som direkt arbetstid icke redovisas

"149 sådan arbetstid, som i budget angivits såsom indirekt arbetstid,

att kalkylerade lönekostnader överens— stämmer med gällande timlöner och ackordsprislistor, samt :

alt kalkylerad genomsnittslön för ar- betet är realistisk.

3.2.5. Bedömning av indirekta kostnader Denna bedömning innefattar gransk- ning, att kalkylerade pålägg och tariffer för indirekta kostnader överensstämmer med pålägg och tariffer enligt gällande budget, samt att, om budgeten icke granskats och godkänts av förvaltningens revisorer, pålägg och tariffer är skäliga och kan avstämmas mot budget och finansredo- visning.

3.2.6. Bedömning av andra kostnader hänförliga till produkten Denna bedömning innefattar gransk- ning, beträffande:

1) Kostnader för utveckling och kon- struktion

att beräknad arbetstid är skäligL att beräknad lön är skälig, att tillämpade pålägg och tariffer över- ensstämmer med gällande budget, samt

att kostnader för utveckling och kon- struktion av produkten icke betalats'av förvaltningarna enligt separata kon- struktionsuppdrag.

2) Verktyg mum.

att på egen verkstad tillverkade verk.- tyg är rätt kalkylerade,

att utifrån inköpta verktyg'belastar kalkylen till anskaffningskostnad, samt

att verktygskostnaderna utslagits på skäligt antal enheter.

3) Garanti

att beräknad kostnad för'garanti är skälig med hänsyn till tidigare garanti"— kostnad på liknande produkter,

• Sida 150
•  Original

att beräknad kostnad för garanti är skälig med hänsyn till förefintlig garan- tiklausul, samt

att garantikostnaden icke anges så hög, att beställaren hellre bör stå själv- risk för produktens funktion.

4) Speciella utlägg

att utläggen motsvarar leverantörens verkliga kostnader, samt

att utläggen kalkylerats på sätt, som överensstämmer med eventuellt ingång- na avtal härom.

3.2.7. Bedömning av inkörningsförlopp Vid bedömningen skall granskas, att beräknade inkörningsförlopp över— ensstämmer med tidigare erfarenheter inom företaget, att inkörningsförloppen är skäliga med hänsyn till erfarenheter från andra företag med liknande tillverkning, samt att den matematiska uträkningen av inkörningsförloppens effekt är riktig.

3.2.8. Kontrollräkning av kalkylen Vid kontrollräkning skall bekräftas, att uträkningarna i kalkylen är rätt utförda.

3.3. Granskning av efterkalkyler 3.3.1. Genomgång av avtal och överens- kommelser i anslutning till kontraktet

Jämför punkt 3.2.1.

3.3.2. Genomgång av efterkalkyler från eventuell tidigare tillverkning

Jämför punkt 3.2.2.

3.3.3. Bedömning av materialåtgång och materialpris Vid bedömningen skall granskas, att kalkylen rätt återger innehållet i förefintliga materialrekvisitioner. och materialprislistor, att rätt materialpålägg tillämpats,

att materialåtgången är skälig, samt att kalkylen gottskrives eventuell rädd- ning av kasserade detaljer.

3.3.4. Bedömning av arbetstidsåtgäng och Iönenivå

Vid bedömningen skall granskas,

att kalkylerad arbetstid överensstäm- mer med uppgifter på befintliga arbets- kort,

att kalkylerad arbetskostnad och lön överensstämmer med gällande ackords- prislistor och timlöner,

att förefintliga arbetskort belastar rätt ordernummer, samt

att kalkylerad arbetstid och arbets- kostnad är skälig i jämförelse med vid tidigare tillverkning av samma slag kon- staterad arbetstidsåtgång och arbetskost- nad.

3.3.5. Bedömning av indirekta kostnader Vid granskningen skall kontrolleras, att använda pålägg överensstämmer med överenskommen budget, eller att, om budgeten icke blivit föremål för överenskommelse, använda pålägg överensstämmer med förefintlig budget och är skäliga med hänsyn till budgetut- fall.

3.3.6. Bedömning av andra kostnader hänförliga till produkten

Jämför punkt 3.2.6.

3.3.7. Kontrollräkning av kalkylen Vid kontrollräkning skall bekräftas, att uträkningarna i kalkylen är rätt ut- förda,

4. Granskning av jinansbokjöring

4.1. Genomgång av linansbokföringens allmänna organisation

Vid genomgången skall granskas,

att lämplig kontoplan upprättats för finansbokföringen,

• Sida 151
•  Original

att finansbokföringen är avstämbar mot företagets budget och kalkylsystem, samt

att finansbokföringen organiserats så, att resultat framkommer för varje pro- duktgrupp inom företaget.

4.2. Granskning av verkliga kostnader enligt finansbokföringen för avstämning av budget

Vid granskningen skall kontrolleras,

att i finansbokföringen redovisade verkliga kostnader avstämts mot i bud- geten beräknade kostnader.

4.3. Genomgång av periodiska rapporter över resultat och ekonomisk ställning

Vid genomgången skall granskas

resultatet vid tillverkning av olika pro- dukter samt företagets ekonomiska ställ- ning.

151 5. Samverkan med tekniska granskare

En revisor grundar i allmänhet sin be- dömning på statistiska data, och på till- ägnad allmän erfarenhet.

Speciellt när det gäller nya produkter är detta underlag emellertid ej tillräck— ligt för att få en tillfredsställande be- dömning av förkalkyler. Det krävs dess- utom tekniskt kunnande och teknisk erfarenhet.

Då en revisor själv vanligtvis ej har teknisk kunskap i tillräcklig omfatt- ning, bör han genom fortlöpande kon- takt med teknisk expertis, inom och utom förvaltningarna, söka samråd be- träffande

a) materialåtgång och materialpris,

b) arbetstidsåtgång och arbetslöner,

c) produktionsmetoder,

d) kassationsförhållanden.

• Sida 152
•  Original

KAPITEL 9

2. Målsättning

För att fullgöra anskaffningsuppgifter- na måste en förvaltningsorganisation vara sådan,

att önskade prestanda på produkter och tjänster kan specificeras på ett adekvat sätt för leverantören;

att tekniska riktlinjer och därmed sammanhörande detaljer kan anges och preciseras;

att tekniska kostnadsbedömningar kan göras;

alt revisionstekniskt kunnande finns tillgängligt;

att tillfredsställande merkantil er- farenhet och kunskap finns så att opti- mala ekonomiska överenskommelser kan träffas;

• Sida 153
•  Original

att ett effektivt kontraktsuppföljnings- system med kvalitetskontroll och kost- nadskontroll kan tillämpas;

att möjligheter finns för en total över- blick av anskaffningsprogram så att till- gängliga medel blir optimalt utnyttjade;

att upphandlingserfarenhet kontinuer- ligt kan ackumuleras och systematiseras för framtida principiell och praktisk ut- nyttjning.

Målsättningen kan sammanfattas i kra- vet på att beställaren skall vara en kom- petent köpare.

3. Kostnadsvärderings- och revisions- funktionen

Det får förutsättas att förvaltningarnas tekniska kunnande är sådant —— eller blir sådant efter den eventuella omorga- nisation som 1964 års tygförvaltnings- utredning kan föreslå _ att man för den merkantila delfunktionen, och—där- -med för leverantören, på ett adekvat sätt kan specificera önskade produkter och tjänster. Det får också förutsättas att tekniska riktlinjer och därmed samman- hörande detaljer kan anges och precise- ras.

Om ovanstående antaganden är rikti- ga, torde kanske det mest väsentliga .vara, att uppnå en tillfredsställande kost- nadsvärdering i ett läge då fri konkur- rens ej existerar vid upphandlingen. Skall beställaren kunna fastställa den från hans synpunkt sett för upphand- lingen mest lämpliga kontraktsformen och uppnå bästa förhandlingsresultat, krävs ett lika stort kostnadskunnande hos beställaren som hos leverantören.

Ett stort kostnadskunnande hos be- ställaren .(och förmåga till produktspe- cifikation) är även nödvändigt för. att komma ifrån kostnadskontrakt med pro- centuell vinst på kostnaderna (bok och räkning) och kunna övergå till kon-

traktsformer, som ger starka ekonomiska incitament. Ingen kontraktstyp kan så- lunda ersätta beställarens kostnadskun- nande. Om brister finns i detta kun- nande, kan förekomsten av olika kon- traktstyper kanske t. o. m. försämra för- handlingsresultatet för beställaren.

I Storbritannien har man genom en omfattande organisation av tekniska kostnadsexperter och revisorer sökt lösa frågan med att beräkna kostnaderna för framställning av en produkt utan att ha någon större kännedom om de detalj- data, som ligger till grund för leverantö- rens kostnadsberäkningar. Man söker så- ledes i princip att göra egna kostnads- beräkningar helt fristående från leve- rantören. Att gå denna väg i Sverige torde ej vara lämpligt. Systemet skulle sannolikt ej leda till ett tillfredsställande

resultat.

För det första skulle en sådan organi- sation med tekniska kostnadsexperter bli synnerligen omfattande. Även om dessa experter skulle kunna tillföras för— valtningarna från industrin, skulle de snabbt förlora sin produktionstekniska erfarenhet. Tillgången på kvalificerade produktionstekniker är därtill ej så stor inom landet och en konkurrens mellan industrin och förvaltningen om denna tillgång skulle troligtvis ej bli till gagn för samhället som helhet.

Problemet med kostnadsvärderingen bör främst lösas organisatoriskt enligt de principiella riktlinjer som förut an- visats, dvs. genom en öppenhet mel- lan beställare och leverantör med för båda parter likvärdig information.

I'och med att tystnadsplikten upphävs för revisorn gentemot uppdragsgivaren kan denne" i större utsträckning än tidi— gare ge sådana kostnadsdetaljer, att de tekniker som finns på respektive sak- avdelningar får väsentligt större möj- ligheter än tidigare att ge kostnadsutlå— tanden. Den merkantila funktionen och

• Sida 154
•  Original

revisionsfunktionen bör ha samråd med sakavdelningarna i detta hänseende.

Den erfarenhet av produktion och produktionskostnader som otvivelaktigt redan nu finns hos de tekniska kontrol- lanter, som förvaltningarna placerat vid de industrier som tillverkar försvars- materiel i större omfattning, bör tillvara— tagas och utbyggas. Om en produktions- tekniker ingick i dessa kontrollantgrup— per, skulle man, tillsammans med den på dessa större industrier redan placerade revisorn på ett annat sätt än nu kunna bedöma produktionens effektivitet och kunna göra partiella kostnadsvärdering- ar. Gällande instruktioner för dessa tek- niska kontrollanter bör därför utvidgas.

Om 1964 års tygförvaltningsutredning ej kommer till den slutsatsen att tygför- valtningsfunktionen skall utgöra en or- ganisatorisk enhet, hör under alla för- hållanden de olika förvaltningarnas tek- niska kontrollanters verksamhet på de större industrierna samordnas enligt hu- vudförvaltningsprincipen. Självfallet skall, då ny produktion upptas, expertis på denna nyproduktion tillföras och då eventuellt från den förvaltning, som på ifrågavarande företag beställt produkten.

I samarbete mellan sakfunktionen, den merkantila funktionen, revisionsfunktio- nen och den tekniska kontrollorganisa- tionen bör det även kunna beslutas att utnyttja konsult, om så bedömes lämp— ligt.

I de föreslagna upphandlingsbestäm- melserna för försvaret föreslås att den ekonomiska insynen skall göras av revi- sionsexpertis, som utsetts av beställa- ren, och att denna expertis ej skall ha den tystnadsplikt gentemot sin upp— dragsgivare, som nu i de flesta kontrakt åvilar en auktoriserad revisor.

Förvaltningsmyndigheten kan själv- fallet bygga upp en egen revisionsorga- nisation, men det kan ifrågasättas om

en sådan organisation skall inrättas iso- lerat inom försvarsförvaltningen, Frå- gan om en revisionsorganisation för hela den statliga upphandlingsverksamheten bör eventuellt tagas upp till diskussion.

Formellt finns inget hinder för att en auktoriserad revisor utför denna revi- sion. Denne kan lösas från sin tystnads- plikt genom avtal mellan beställare och leverantör. Revisionsfirman Ranby & Co AB synes hittills skött ålagda revisions- uppdrag på ett tillfredsställande sätt inom de ramar, som angivits i de kon- trakt som träffats mellan förvaltningar- na och svenska företag. I revisionssam— manhang, liksom i många andra sam- manhang, är det viktigt med kontinui- tet. Det är även av vikt att en och samma organisation handhar revision vid samt- liga försvarsmateriellevererande svenska företag.

Inom Revisionsfirman Ranby & Co AB sysselsättes för närvarande tidvis cirka 6 auktoriserade revisorer och 19 revisorsassistenter med försvarsmateri— elkontrakt inom svensk industri. Det kanadensiska finansministeriet har i runt tal 150 revisorer och huvuddelen av dessa sysslar med revision av för— svarsmaterielkontrakt.

Mot bakgrunden av vad som tidigare framförts rörande omfattningen av revi- sionsverksamheten är det emellertid troligt att antalet revisorer, som syss- lar med försvarsmaterielkontrakt inom svensk industri, kommer att ökas. Vis- serligen bör en del av de kalkylbedöm- ningsuppgifter, som nu åvilar reviso- rerna, överföras till andra ekonomiska och tekniska experter, men samtidigt kan förutses, att samverkan mellan för— valtningens upphandlingsexpertis och revisorerna intensifieras samt att slo- pande av tystnadsplikten medför ökade krav på dokumentation, vilket kan inne- bära ökad insats av revisorer.

• Sida 155
•  Original

4. Inköpsfunktionen

Om man bortser från den begränsade upphandling som görs vid lokala armé- organ, av lokala marinförvaltningsmyn- digheter, av flygmaterielförrådet etc., skötes den merkantila anskaffningen av försvarsmateriel av centrala inköpsav- delningar på de tre förvaltningarna. Organisationen med särskilda inköps- organ tillkom i flygförvaltningcn år 1942 och vid armé- och marinförvaltningar- na 1954. Tidigare gjordes upphandling- en direkt av respektive förvaltnings sakinstanser.

Innan den nya organisationen trädde i kraft, uttrycktes farhågor för att en central inköpsavdelning inom varje för- valtning skulle innebära att den merkan- tila delen av anskaffningen kom alltför långt bort från sakavdelningarna, vilket skulle vara en nackdel, eftersom upp- handlaren skulle förlora direktkontakten med det objekt som skulle anskaffas. Det torde emellertid ha visat sig att det var synnerligen ändamålsenligt att koncen- trera inköpen till en enda avdelning, så att direktutbyte av den merkantila erfa- renheten kunde ske. Man uppnådde (lär- igenom ett mer samlat grepp på upp- handlingen inom varje förvaltning.

Visserligen har man inom samma för- valtning ej uppnått tillräcklig enhetlig- het i kontraktsformer, kontraktsbestäm- melser etc. med olika leverantörer, men orsaken härtill är, som förut framhållits, huvudsakligen bristen på allmänna rikt— linjer för den militära upphandlingen.

Erfarenheten av den tidigare gjorda omorganisationen av upphandlingsfunk- tionen med en inköpsavdelning på varje förvaltning torde indikera, att man skul- le kunna ta ytterligare ett steg i riktning mot en mer samordnad upphandlings- verksamhet av försvarsmateriel.

Hur långt en sådan samordning skall

gå är emellertid delvis beroende på det resultat som 1964 års tygförvaltningsut- redning kommer till beträffande koncen- trationen av hela tygförvaltningsverk- samheten.

Om en för försvaret gemensam tygför- valtningsorganisation skapas, bör man definitivt överväga att inom en sådan organisation inrätta en central inköps- instans. Av den upphandlingsorganisa- tion som finns i Kanada och pågående strävanden i Förenta staterna bör man dra den slutsatsen att den merkantila delen av anskaffningsverksamheten bör få en stark ställning.

Med en central inköpsinstans menas en instans, som

1) på grundval av given målsättning utvecklar och utformar riktlinjer och anvisningar för inköpsverksamheten i anslutning till de bestämmelser som må komma att utges för upphandlings- verksamheten vid försvaret;

2) vid all upphandling fungerar som kontraktschefsorganisation dvs. har an- svaret för den administrativa samord- ningen av kontraktsärenden, definierat som ansvaret för

a) förberedelse av kontrakt för upp- handling;

b) val av leverantör;

c) kontraktsförhandling traktsavslut med leverantör;

d) kontraktsuppföljning;

e) beställning av produktmodifiering- ar och kontraktsjusteringar i anslutning därtill;

3) de av förvaltningen utsedda reviso- rerna rapporterar till.

Inköpsinstansen skall självfallet ha delegeringsrätt till vissa sakinstanser och lokala enheter när det gäller inköp enligt anbudsförfarande (inom vissa kostnadsgränser), direktinköp eller in- köp enligt ingångna pris— och rabattav- tal.

och kon-

• Sida 156
•  Original

Om emellertid 1964 års tygförvalt- ningsutredning finner, att man ej bör skapa en gemensam tygförvaltningsorga- nisation, bör ej heller en centraliserad upphandlingsorganisation tillkomma. Under alla förhållanden torde det i så fall vara nödvändigt att få till stånd en instans med huvuduppgift att för hela försvarets upphandlingsverksamhet ut- veckla och utforma riktlinjer och anvis- ningar för inköpsverksamheten i anslut- ning till de bestämmelser som må kom- ma att utges för upphandlingsverksam- heten vid försvaret.

Då man får förutsätta att den pågåen- de tygförvaltningsutredningen föreslår någon organisationsform för koordine- ring av vissa gemensamma frågor inom försvarsförvaltningarna, synes den före- slagna instansen för inköpssamordning böra bli en del av en sådan central led- ning.

I instansens för inköpssamordning huvuduppgift skall även ingå att deltaga som rådgivare i förhandling samt i ut- 'formning av viktigare kontrakt inom de olika förvaltningarna. Det bör övervägas att till denna instans även centralisera den administrativt juridiska sakkun— skap, som nu finns inom respektive för- valtnings administrativa byråer. Instan- sen bör således värdefullt och verknings- fullt kunna bidraga till ett enhetligt upp- trädande gentemot leverantörer av för- svarsmateriel.

De av försvaret anlitade revisorerna skall utses av den här föreslagna instan- sen för inköpssamordning och ha an— svaret för den fortlöpande utformningen av revisionsförfarandet. Även om reviso- rernas huvudsakliga rapporteringsskyl- dighet iir—till respektive förvaltning, bör viss översiktlig rapporteringsskyldi-ghet föreligga till samordningsinstansen.

Denna centrala instans bör uppbyggas gradvis med kvalificerad arbetskraft. Förutom en väl kontraktserfaren chef

bör i början personalantalet ej överstiga 4 kvalificerade befattningshavarc (mer- kantil, juridisk, revisionsteknisk och ad- ministrativ expertis) jämte lämplig kon- torsorganisation. Det förutsättes härvid att den nu befintliga administrativjuri— diska expertisen på de enskilda förvalt— ningarna kan något minskas.

I detta sammanhang kan det vara värt att erinra om att organisationen för upp— handling av tygmateriel i Kanada består av över 1 000 personer. Upphandlingen av tygmateriel i Kanada är av samma storleksordning som i Sverige. Häri Sve- rige finns vid arméförvaltningens in- köpsavdelning 57 tjänstemän,vid marin— förvaltningens 29 och vid flygförvalt- ningens 47. Det sammanlagda antalet som sysslar med den merkantila delen av anskaffningen av försvarsmateriel i Sverige uppgår således till 133 tjänste- män.

På grund av vad som föreslagits i det— ta betänkande är en sådan tyngande or- ganisation som den som existerari Kana- da ej behövlig. Mot bakgrunden av orga- nisationen i andra länder kan emellertid den föreslagna uppnormeringen betrak- tas som synnerligen modest. Det kan dock förmodas att viss utökning av kva- lificerad merkantil personal kan komma att erfordras på respektive förvaltnings inköpsavdelningar av det ökade kravet på noggrannare upphandlingsmetodik. Tillkomsten av den centrala samord— ningsinstansen torde dock gynnsamt motverka kravet på personalökning vid inköpsavdelningarna. Vidare torde en i dagens läge ofrånkomlig förstärkning på departementsnivå kunna begränsas."

I ett senare stadium bör den före- slagna instansen även kunna fungera som allmänt rådgivande organ'beträf— fande upphandlingsförfarande och kan- trakt till andra statliga myndigheter utan egna större inköpsorgan.

Då det vid större projekt tillsättes en

• Sida 157
•  Original

projektledning bör tillses att inköps- funktionen är väl företrädd i projekt- ledningen. Bl.a. bör representant för den centrala instansen för inköpssam- ordning ingå. Om utvecklingen går emot beslutande projektledning måste projekt- ledningen även innesluta egen beslutan- de inköpsfunktion,

5. Uppföljningssystem

Inköpsavdelningarna skall ha ansvaret för den merkantila uppföljningen av kontrakten, vilket även innebär att be- ställningar till leverantörer om eventuel- la produktmodifieringar skall gå genom dessa avdelningar.

Kvalitetskontrollen bör som hittills administrativt lyda under sakfunktio- nen, men rapporteringsskyldighet skall föreligga till inköpsavdelningarna när det gäller frågor som har inflytande på kostnaderna. Detta innefattar även rap- porteringsskyldighct i produktionstek- niska frågor.

Kvalitets- och produktionskontroll- funktionen skall även ha skyldighet att tillinköpsavdelningarnaoch till den cen- trala inköpsinstansen avge slutrapport om uppföljningsverksamheten av ett visst kontrakt före det inköpsavdelning- en avslutar det specifika upphandlings- ärendet.

Under ett individuellt kontrakts löp- tid, liksom ett större projekts löptid, bör möjligheter finnas att snabbt och konti— nuerligt få fram nödvändiga data för övervakning av arbets- och kostnadsför- lopp. Detta är nödvändigt såväl för kon- troll av kostnaden för varje kontrakt som för kontroll av de effekter, som en störning i arbetsförlopp och kostnads- förlopp i ett kontrakt kan få för andra därmed samordnade kontrakt eller pro— jekt. En effektiv övervakning förutsätter någon form av kostnadsuppföljning en— ligt nätverksplaneringsmetoden. Detta

torde förutsätta maskinell databehand- ling.

I samband med uppföljningen på det mer generella planet bör uppmärksam- mas, att det är av största betydelse att det finns en central överblick av för- valtningsmyndighetens anskaffnings- program så att tillgängliga medel blir optimalt utnyttjade. Den nuvarande för- delningen av medel är alltför strikt bun— den till sak och förvaltning samt knuten till budgetår, vilket bl. a. ofta resulterar i en forcerad upphandling i slutet av året, Detta förhållande försvårar och inverkar menligt på upphandlingsverk— samheten. Denna tendens till anhopning av ärenden måste brytas.

6. Systematisering och arkivering av erfarenheter

Såsom förut framhållits är det för en tillfredsställande handläggning av upp- handlingsverksamheten nödvändigt, att det finnes ett ingående kostnadskunnan- de inom förvaltningsmyndigheten. Detta kostnadskunnande måste primärt finnas hos den personal, som har att handlägga upphandlingen. För att åstadkomma det- ta är det nödvändigt, att moderna hjälp- medel användes för att systematisera och arkivera vunna erfarenheter. I av- snittet om upphandling av försvarsmate- riel i Förenta staterna har omnämnts, att man för sådan systematisering och arkivering börjat ta även datamaskiner i anspråk.

Även i Sverige torde mycket vara att vinna genom en maskinell databehand— ling av kontrakt och kontraktserfaren- heter. De uppgifter, som härvid i första hand bör bli föremål för arkivering, är

1) firmaregister, 2) priskartotek, 3) register över kontrakt, 4) för- och efterkalkyler för pågående och/eller avslutade kontrakt,

• Sida 158
•  Original

5) slutrapport över avslutade kon- trakt.

Genom databehandling skulle det bli möjligt att snabbt få fram uppgifter om exempelvis för en viss produkt lämpliga leverantörer, sist erhållna priser för en produkt, beställningsstock hos viss leve—

rantör, efterkalkyler för likartad pro— dukt m.m.

Den här skisserade systematiseringen och arkiveringen av erfarenheter bör samordnas med den kontrakts- och kost- nadsuppföljning, för vilken tidigare redogjorts.

• Sida 159
•  Original

• Sida 160
•  Original

• Sida 161
•  Original

Transportekonomisk forskning i Norden. Enkelte mellomrtksveger mellom Norge og Sve- rige. Forskning af international politik.

. Afro-asiatiske studier i Norden. . Utbildning av sjukhusadministratörer l Norden. . Nordisk forskningskonterens i Helsingfors.

• Sida 162
•  Original

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965