SOU 1966:21
Oljebranschen
N 4-0 G(
oå (— — Cija,
&( * ICT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
715 ?” * Arkivexemplar al: ' STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAB. 1966: 21
$&," Finansdepartementet S Ou-
___-"'""
(526622, A
OLJEBRANSCHEN
Koncentrationsutredningen I
Stockholm 1966
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 966
PH
goo—pm
”4
9. 10. 11. 12. 13.
14. 15.
16. 17.
18. 19. 20. 21.
Anm. Om särskild tryckort sj angivas. är tryckorten Stockholm.
STATENS
Kronologisk förteckning
Svensk ekonomi 1968—1970. Esselte. 296 s. Fi. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fi. Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 586 s. E. Ny myntserle. Beckmen. 87 s. Fi. Internationellt tredsforskningslnstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 =. U. Förenklad statsbidmgsgivning till hälso- och sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 157 s. S. Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. ." Tillgången pa arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2.
Esselte. 67 s. Fi. Omsorger om psykiskt utvecklingshllmmede. Esselte. 187 s. 8. Handelns erbetskratts- och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fl. Tygtörvaltnlngens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. Renbetesmarkema. Svenska Reproduktions AB. 273 s. + 1 kartbilaga. Jo. Utvecklingstendenser inom undervisning. hälso- och sjukde samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. Hyreslegstiftning. Utkommer senare. Undersökning angående hyressplittringen. Utkommer senare.
%? tolkbokföringstörordning m.m. Esselte. 241 s. Arbetspromemorlor i födettningsfragan. Esselte.
s. u. Strategi i väst och öst. Esselte. 174 3. F6. fåätligå betänkanden 1961—1965. Kihlström.
s. . Decentrelisering av neturalisationsärenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. Ju. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fl.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:21
Finansdepartementet
OLJEBRANSCHEN
Koncentrationsutredningen I
ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966
. 12171 ” ” XII &
__|
i?
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet
Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv generellt kartlägga och analysera koncentrationstendenser inom näringslivet. Ett led i detta arbete är att studera förekomsten och betydelsen av säljar- och köparkoncentra— tion i olika branscher. Inom utredningens sekretariat har för detta ändamål upprättats en serie översikter över koncentrations- och konkurrensförhål— landen, avseende ett urval viktigare varugrupper. Branschöversikterna är avsedda att bilda underlag för en allmän belysning av olika koncentrations- företeelser och av dessas inverkan på marknadernas funktionssätt och pro- duktionens effektivitet. De undersökta sektorerna har valts på sådant sätt att de kan illustrera olika slag av marknadsstruktur.
Oljebranschen har utvalts som exempel på en oligopolistisk marknad med starka inslag av vertikal integration. Genom sin internationella karaktär erbjuder den dessutom vissa möjligheter att belysa, hur institutionella för- hållanden i olika länder påverkar konkurrensens styrka och inriktning.
Branschöversikternas innehåll har bestämts av de mer generella fråge- ställningar, utredningen haft att behandla. För branschen speciella problem, som inte har direkt samband med strukturförhållandena, har följaktligen förbigåtts eller behandlats endast ofullständigt, varför översikternas värde som fristående branschutredningar kan vara begränsat. Då dessutom utred- ningens bedömning av olika koncentrationsföreteelsers samhällsekonomiska betydelse kan göras först när hela grundmaterialet sammanställts, synes det i allmänhet inte befogat att publicera branschundersökningarna separat.
Beträffande oljebranschen finns emellertid särskilda skäl för att redan nu offentliggöra de framkomna resultaten. Förhållandena i denna bransch år f.n. föremål för ett betydande allmänt intresse. Sålunda har bl. a. riks- dagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning och förslag be- träffande bensinhandelns framtida organisation och utformning jämte där-
med sammanhängande problem (riksdagens skrivelse nr 381 år 1965). Delar av föreliggande undersökning kan förmodas vara ägnade att belysa vissa av de aktualiserade frågeställningarna.
Den allmänna debatten om oljebolagens verksamhet har främst gällt föl- jande frågor:
1. Karakteriseras de svenska oljemarknaderna av monopolistisk prissätt- ning och onormalt höga vinster?
2. Har utformningen av de integrerade bolagens interna avräknings- system till följd, att vinster på företagens svenska verksamhet undandras beskattning?
3. Använder storföretagen sin starka ställning i råoljeledet för att be- gränsa raffineringsmarginalerna och därigenom hindra nyetablering av raffinaderier?
4. Medför servicekonkurrensen på drivmedelsmarknaderna en tendens till överdimensionering av detaljhandelsledet? Dessa problem har i viss utsträckning berörts i föreliggande undersök- ning, men materialet ger inte i något fall tillräckligt underlag för en defini- tiv bedömning. Följande allmänna synpunkter kan dock anföras: Priserna på drivmedel och eldningsoljor har under de senaste åren varit lägre i Sverige än i de flesta andra europeiska länder. Den svenska konkur- renssituationen utmärks f. 11. av ett för denna bransch ovanligt stort antal säljare på olika delmarknader samt av ett relativt gynnsamt inköpsläge för de ointegrerade företagen. Vinstmarginalerna i Sverige kan inte betraktas som onormalt höga. Konkurrenssituationen i Sverige under 1960-talet får emellertid delvis ses som en följd av det utbudstryck, som förelegat påDde internationella oljemarknaderna. Huruvida risker föreligger för en mer monopolistisk prissättning vid en eventuell förändring av läget på världs- marknaden, kan inte bedömas utifrån enbart det här framlagda materialet. För en mer generell diskussion av prisbildningen på oligopolmarknader hän— visas till den sammanfattande studie av marknadsförhållanden, som se— nare kommer att presenteras. För bedömning av skatteflyktfrågan krävs ett studium av främst tre problemkomplex, nämligen oljebolagens interna avräkningssystem, företa- gens kapitalvärdering och avskrivningsmöjligheter samt den skattemässiga innebörden hos avgiftsreglerna i tidigare förädlingsled (i första hand rå- oljeutvinningen). Avräkningssystemet och dess betydelse för vinstalloke- ringen har behandlats i denna översikt. Det har därvid konstaterats, att in- stitutionella förhållanden i branschen medfört en tendens att föra huvud- delen av vinsterna till råoljeledet. De två övriga frågorna är närmast av be- skattningsteknisk natur och ligger därför utanför utredningsuppdraget. Det här presenterade materialet ger således endast en del av det nödvändiga underlaget för en bedömning av frågan om skatteflykt. Under de senaste fem åren har en omfattande nyetablering av fristående
raffinaderier ägt rum i Västeuropa. Tillkomsten av nya företag i både råolje— och distributionsleden har väsentligt förbättrat raffinaderierna—s kon- kurrensläge. Den samm—anpressning av raffineringsmarginalerna, som in- träffade åren 1963—64 torde närmast få uppfattas som resultatet av kapa- citetsuppbyggnvad och skärpt konkurrens i raffineringsledet. Också de fri- stående raffinaderiernas situation kan emellertid förändras vid en even— tuell åtstramning på världsmarknaden. Under vissa delar av 1950-talet synes dessa företags konkurrensmöjligheter och självständighet gentemot stor- företagen ha begränsats, bl.a. beroende på ogynnsamma prisrelationer. Det är emellertid omöjligt att utifrån tillgängligt material bedöma, huruvida denna prissituation varit ett resultat av konkurrensbegränsande åtgärder från storföretagens sida.
Kapacitets- och effektivitetsfrågorna i detaljhandelsledet har inte när- lnare berörts i denna undersökning. Det mer generella problemet rörande säljarnas val av konkurrensmedel på oligopolistiska marknader kan behand- las först när mer fullständigt material föreligger. En bedömning utifrån samhälleliga resursfördelningsaspekter av de speciella förhållandena inom oljehandeln förutsätter överväganden av investerings- och distributions- teknisk natur. Också dessa avvägningsfrågor faller utanför koncentrations- utredningens problemområde.
Utredningen får härmed till Herr Statsrådet överlämna föreliggande under- sökning rörande oljebranschen. Undersökningen har utförts av fil. kand. Alf Carling, som biträtts av fil. mag. Roland Andersson. Arbetet med data- insamling och förberedande sammanställningar har utförts inom statens pris— och kartellnämnd, och beskrivningen av den svenska marknaden ba— seras till stor del på en tidigare utredning inom nämnden (Oljehandeln i Sverige, december 1964, T. Elm—L. Holmström). Material för belysning av konkurrenssituation och priser i olika länder har dessutom erhållits från oljeföretagen.
Stockholm den 18 maj 1966
På koncentrationsutredningens vägnar:
G Arvidsson
/ Göran Johansson
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
6.
x'l
6. F obpriser och vinstdelning
De konsortier av i allmänhet amerikanska och västeuropeiska företag, som fått överta exploateringen av oljefält i Venezuela och Mellersta Östern, måste givetvis betala ersättning till värdländerna. Betalningarna har ovan räknats in bland företagens kostnader (se tabell 1: 5, s. 15), där de utgör en betydligt större post än utvinningskostnaderna. De har emellertid i vissa avseenden
1 E. Symonds: Eastern hemisphere petroleum—another year's progress analyzed, 1963.
annan karaktär än övriga kostnadsslag, bl. a. genom sin anknytning till det officiella prissystemet, och kan sägas utgöra ett mellanting mellan skatt och kostnad.
Som framgått av avsnitt a och b ovan, har de officiella prisnoteringarna under senare år i stort sett förlorat sin betydelse som priser i egentlig mening. Fobprisernas bestämning måste därför behandlas i samband med bolagens interna avräkningssystem och vinstallokering, där dessa priser numera har sin främsta funktion. Vi skall i det följande kortfattat diskutera de samband, som föreligger mellan avgiftsregler, fobprissättning och vinst- f("n'delnilig.1
Sedan slutet av 1940-talet har avgifterna i producentländerna varit ut- formade som vinstskatter. Skattesatsen var under 1950-talet i allmänhet 50 %, men har numera höjts till ca 55 % (Mellersta Östern, från 1964) resp. nära 70 % (Venezuela, från 1958). Den vinst, som ligger till grund för beskattningen, beräknas emellertid på varierande sätt. I Venezuela har vins- ten räknats utifrån realiserade priser, och denna regel gällde till en början också i Libyen. I de flesta producentländer på östra halvklotet används där- emot de officiella prisnoteringarna som fördelningsgrund. Då dessa note- ringar under senare är legat väsentligt högre än de faktiska priserna, har 50-proeentsregeln i realiteten satts ur funktion. Den verkliga avgiftsbelast- ningen kan uppskattas ligga betydligt över 60 %.
Den ändrade Vinstfördelningen mellan oljebolag och producentländer i Mellersta Östern illustreras av följande tabell, där den redovisade beskatt- ningsbara vinsten i producentländerna jämförts med bolagens totala vinster (före skatt) på östra halvklotet. Under normala förhållanden skulle givetvis den redovisade vinsten här vara väsentligt lägre än den totala, eftersom mot den senare svarar stora investeringar också i senare led. Beroende på de »för
Tabell 1: 10. Beräknad, total vinst samt redovisad vinst i råoljeledet ( östra halvklotet); milj. dollars1
Total Redovisad Skillnad Avgifter vinst (A) vinst (B) (A—B) (i % av A) 1956 ................ 1 955 1 917 38 49 1957 ................ 2 085 2 052 33 49 1958 ................ 2 160 2 404 — 244 56 1959 ................ 2 291 2 609 —— 317 57 1960 ................ 2 468 2 764 — 296 56 1961 ................ 2 558 2 893 — 336 57 1962 ................ 2 803 3 172 — 369 57
1 För en mer ingående behandling av dessa problem hänvisas till specialstudier, t. ex.: E. T. Penrose: Profit sharing between producing countries and oil companies in the Middle East, Economic Journal 1959. E. T. Penrose: Middle East oil; the international distribution of profits and income taxes, Eco— nomica 1960. J. E. Hartshorn: Oil companies and governments, London 1962. Källa: E. Symonds: Eastern hemisphere petroleum—another year*s progress analyzed (1963). m
högt» satta fobpriserna har emellertid under senare år i producentländerna redovisats vinster, som t. 0. m. överstiger bolagens överskott inom hela för- ädlingskedjan. Oljebolagen har med andra ord fått avstå mer än hälften av sin totala vinst till värdländerna.
Fobprisernas användning i vinstredovisningen torde ha inneburit en viss övervärdering av oljan i produktionsledet redan i mitten av 1950-talet, men den stora förändringen av Vinstfördelningen inträffade efter Suezkrisen. Genom att fobpriserna inte anpassades till den kraftigt sänkta prisnivån på världsmarknaden, fortsatte ökningen i värdländernas oljeinkomster, trots att bolagens intäkter stagnerade.
För Oljebolagen innebar denna utveckling, att vinsterna efter skatt sjönk och åren 1957—1959 var lägre än 1956. Övervärderingen av oljan hade också betydelse för den kraftiga sänkningen av räntabiliteten på östra halvklotet under dessa år (jfr diagram I: 6, s. 34). Efter 1959 har avvikelsen mellan officiell och faktisk prisnivå bibehållits, och producentländernas andel av vinsten var i stort sett oförändrad fram till 1964. Ändringen av vinstdelnings- regeln detta år torde innebära, att värdländernas andel av den totala vinsten nu överstiger 60 %.
Regeringarna i Mellersta Östern har ett uppenbart intresse av att de offi- ciella oljepriserna hålls uppe. Detta intresse har klart manifesterats under åren efter Suezkrisen, då Oljebolagen vid olika tillfällen sökt anpassa fob- priserna till läget på världsmarknaden. Tillkomsten av OPEC, ett gemensamt förhandlingsorgan för de oljeexporterande länderna, var sålunda en direkt följd av de prissänkningar, som genomfördes i augusti 1960. Efter organisa— tionens tillkomst torde företagens möjligheter att själva bestämma sina fob— priser vara starkt begränsade. De officiella priserna på råolja och oljepro- dukter får numera ses som resultat snarare av förhandlingar mellan olje- bolag och regeringar än av en anpassning till läget på världsmarknaden. Större förändringar i det faktiska prisläget måste visserligen påverka för- handlingsläget och därmed fobpriserna, men anpassningen synes vara myc- ket trög och ofullständig.
Mot de höga redovisade vinsterna i råoljeledet svarar bokföringsmässiga förluster i de integrerade företagens senare förädlingsverksamhet, främst inom raffinering och partihandel. Omfattningen av dessa »downstream losses» på östra halvklotet kan utläsas ur tabell 1: 10 (kolumn 3). Det bör emellertid understrykas att företagen inte redovisar nettoförluster av denna storleksordning i de västeuropeiska konsumentländerna. 1 länder, där stora bokföringsmässiga förluster uppkommer (t. ex. Sverige), elimineras de till största delen genom koncernbidrag i olika former. Under senare år har dess- utom rabatter på fobpriserna tillämpats av en del bolag, vid leveranser till dotterbolagen. De bokföringsmässiga resultaten varierar starkt mellan olika konsumentländer, beroende på olikheter i marknadsläge.
På grund av de låga eller obefintliga redovisade vinsterna i konsument-
länderna har begreppet »skatteflykt» kommit att spela en viktig roll i den allmänna debatten om oljebolagens verksamhet. Frågan om ev. skatteflykt har i Sverige behandlats av bl. a. 1947 års oljeutredning. Man undersökte där förhållandet mellan dotterbolagens redovisade inköpspriser och de offi- ciella priserna. Inga nämnvärda differenser kunde noteras, vilket är natur- ligt, då avräkningspriserna i princip baserades på fobpriser. Man kommer med detta förfaringssätt inte in på det reella problemet i sammanhanget, nämligen fobprisernas speciella karaktär och ringa värde som kostnadsmått.
Vårt material torde inte vara tillräckligt för en mer ingående behandling av frågan om skatteflykt. Det ger emellertid anledning till vissa allmänna reflektioner angående oljebolagens fördelning av vinsterna mellan olika för- ädlingsled och olika länder, ett specialproblem i det komplex, som gäller den vertikala integrationens verkningar.
Då ett helintegrerat företag har hela sin verksamhet förlagd inom ett land, spelar dess vinstallokering ingen större roll ur skattemässig synpunkt. Vins— tens fördelning är däremot av central betydelse, om företaget är internatio— nellt verksamt. Man kan här ställa frågan, om den interna Vinstfördelningen bestäms av en strävan att minimera skatte- och avgiftsbelastningen på hela verksamheten.
Utmärkande för den nuvarande situationen på olj emarknaderna är de »för högt» satta fobpriserna. Dessa har till följd, att Oljebolagen kan undvika att redovisa skattepliktig vinst i konsumentländerna. Emellertid är det inte till— räckligt att konstatera detta faktum. Fobpriserna utgör nämligen också utgångspunkten för Vinstdelningen i råoljeproduktionen, och »vinstminsk- ningen» i konsumentländerna vid ett högt fobpris motsvaras av en lika stor »vinstökning» i producentländerna. Om jämförelsen gäller konsumentlan- det Sverige med en vinstskatt om 50 % och ett producentland i Mellersta Östern, vars vinstandel är satt till 50 %, framstår vinstfördelningen som indifferent ur avgiftssynpunkt.
Detta gäller emellertid endast så länge inga förluster uppkommer; i nu- varande läge och med rådande skatte— och avgiftsregler skulle sänkning av fobpriset innebära minskad total avgiftsbelastning för företagen. Övervär— deringen av oljan skulle enligt detta resonemang innebära »skatteflykt», endast om konsumentlandet ses som isolerad företeelse. Totalt sett skulle den medföra en högre belastning för Oljebolagen än ett mer realistiskt pris- system.
Resonemanget ovan ger dock knappast en realistisk bild av oljebolagens valsituation. Avgifterna i producentländerna kan inte betraktas som skatter i vanlig mening, bestämda av en given procentsats. De är snarare en ersätt— ning för utnyttjande av naturtillgångar, vilken måste hållas på en viss minsta nivå, för att samarbetet med berörda regeringar inte skall störas. En betydande sänkning av fobpriserna skulle troligen inte kunna genomföras, utan att vinstdelningsregeln samtidigt reviderades. Detta illustreras av ut-
vecklingen i Venezuela år 1958 och av reaktionen i Mellersta Östern på 1960 års prissänkningar.
Mot denna bakgrund framstår en övervärdering av oljan i producentledet som rationell, sett ur oljebolagens synpunkt. Om betalningarna till produ- centländerna betraktas som givna, innebär ju höga fobpriser och därav för- anledd »vinstminskning» i konsumentländerna en ren besparing för bola- gen. Krav på ökade inkomster för producentländerna kan genom höjning av fobpriserna tillfredsställas, utan att företagens vinster efter skatt minskar.1 Detta gäller fram till den punkt, där bokföringsmässiga förluster uppkom- mer i senare led. Först i denna situation ger vinstsituationen företagen ett motiv för att motsätta sig producentländernas krav på höga fobpriser.
Skatte- och avgiftsreglerna i olika länder och oljebolagens förhandlings- läge gentemot producentländernas regeringar synes alltså ha medfört en tendens att undvika skattepliktiga vinster i senare förädlingsled. Den verti- kala integrationen ger oljeföretagen möjlighet att på detta sätt klara sin avgiftsbelastning i producentländerna till lägre reell kostnad än vid mark- nadsanpassade avräkningspriser.
* Förutsatt att den genomsnittliga skattesatsen i konsumentländerna är minst 50 %.
KAPITEL 5
Konkurrensen på Olj emarknaderna
Redogörelsen i de tidigare kapitlen är ofullständig i den meningen, att för- hållandena i konsumentländerna inte närmare belysts. Distributionen av oljeprodukter till konsument har studerats endast beträffande den svenska marknaden och behandlas först i del II. Det har emellertid framstått som lämpligt att redan innan vi går in på de svenska marknadsförhållandena redovisa vissa preliminära slutsatser beträffande marknadsstruktur och konkurrens på de internationella marknaderna.
a. Marknadsstrukturens bestämmningsfaktorer
Oljemarkn-aderna på östra halvklotet är utpräglat oligopolistiska och ut— märks dessutom av en mycket stark vertikal integration. Denna koncentra- tion i två dimensioner av ett stort varuområde förutsätter en extrem före- tagsstorlek; och de internationella Oljebolagen hör till världens största före— tag. Vi skall här sök—a belysa de produktionstekniska och marknadsmässiga faktorer, som har betydelse för branschens koncentration.
Utvinning av råolja förutsätter mycket stora kapitalinsatser för oljelet- ning och investeringar i sådan verksamhet innebär ett betydande risk- tagande. Stora företag, som kan uppnå riskspridning genom att satsa på ett flertal olika projekt har här ett klart övertag. Oljefyndigheterna i Mellersta Östern är dessutom så rika, att de kan utnyttjas effektivt endast genom en utpräglad stordrift. Härtill kommer de stord-riftsfördelar i transportledet som berörts i kapitel 3 ovan.
De grundläggande konkurrensförutsättningarna på råoljemarknaden kan sammanfattas på följande sätt:
1. De fasta kostnaderna är dominerande vid oljeutvinning och transporter.
2. Utvinningskostnaderna vid stordrift —— framför allt i Mellersta Östern _— utgör endast en bråkdel av de kostnader, som uppkommer vid utvinning i liten skala.
3. Marknadsefterfrågan måste betraktas som mycket oelastisk i fråga om de flesta oljeprodukter, i varje fall på kort sikt. Detta innebär att också efterfrågan på råolja är mycket okänslig för prisändringar.
4. Möjligheterna till produktdifferentiering är närmast obefintliga; del- marknaderna kan betraktas som homogena.
Det kan vara av intresse att något beröra frågan, hur en marknad med
enbart små, fristående säljare skulle fungera under ovan angivna förutsätt— ningar. Då företagen på en sådan marknad betraktar priset som givet, inne- bär de fallande styckkostnaderna incitament till produktionsökning. Över- skottsutbud tenderar att uppkomma, och eftersom efterfrågan är oelastisk ger även ett litet överskott en betydande prissänkningscffekt. Kortsiktig jämvikt kan uppkomma, när priset pressats ned till grånskostnaden, men eftersom denna är mycket låg, jämfört med den totala styckkostnaden, upp- kommer stora förluster för säljarna. Företag kommer därför successivt att slås ut, och branschen blir alltmer koncentrerad. En stabil jämviktssituation är möjlig, först när företagen inte längre betraktar priset som givet, dvs. när marknaden blivit ett monopol eller oligopol.
Det är också klart, att en marknadssituation som den här antagna skulle medföra kraftiga svängningar i oljeutbudet. Prisnivåns nedpressning skulle eliminera incitamenten till oljeletning och så småningom leda till en brist- situation med kraftigt stigande priser som följd. Det förbättrade vinstläget skulle driva fram en forcerad oljeletning och en ny överskottssituation osv.
Sammanfattningsvis kan sägas att en marknadssituation med inslag av fri konkurrens (i teoretisk mening) i allmänhet inte kan bli bestående i en bransch av denna typ. Det kan mot den bakgrunden framstå som märkligt, att den amerikanska oljemarknaden fortfarande uppvisar ett stort antal säljare. Detta förklaras av den statliga politiken för >>oil conservation», som i stort sett innebär, att utbudet från varje oljekälla fastställs av statliga myndigheter. Totalproduktionen och oljehandeln mellan olika delstater regleras med utgångspunkt från efterfrågeprognoser. Oljeutbudet och där— med prisnivån är följaktligen ett resultat av regleringar i stället för konkur- rens mellan företagen. Den amerikanska oljemarknadens historia före regle— ringarnas tillkomst ger goda exempel på den instabilitet, som skisserats ovan. Svängningar i utbudet under 1920-talet medförde t. ex. att priserna tidvis föll till 10 % av »normalnivån» under mellankrigstiden.1 Sedan pro— duktionen i Mellersta Östern byggts ut kan de amerikanska »småföretagen» överleva endast i skydd av statliga importkvoteringar.
I Mellersta Östern och Venezuela har konkurrensen från början varit begränsad genom en stark säljarkoncentration. De sju internationella olje- bolagen kontrollerar tillsammans med de statliga franska och italienska bolagen nästan all oljeutvinning i dessa områden (jfr kapitel 2: b). Säljar— koncentrationen och det omfattande samarbetet mellan företagen fyller här samma funktion som regleringarna i USA, dvs. skapar en stabil och delvis »administrerad» prisnivå. Visserligen har mindre överskott uppkommit under senare år, vilket lett till en viss nedpressning av prisnivån. Jämfört med de prisfall, som ofta förekommer på andra råvarumarknader, får dock denna störning betraktas som mycket obetydlig, och företagens lönsamhet har varit relativt god. l
ECE, op. cit. s. 17.
Säljarkoncentrationen och den därav följande stabiliteten hos priser och inkomster gynnar också värdländerna. Hänsyn till sådana faktorer kan i vissa fall ha påverkat koncessionsgivningen och därmed marknadsstruk— turen i råoljeledet.
De konkurrensbegränsande faktorer av främst produktionsteknisk natur, som redovisats ovan, har avgörande betydelse endast iråolje- och transport— leden. Kostnadsstrukturen i den vidare förädlingen är mer normal, och skal- effekterna har begränsad betydelse.
Man skulle alltså kunna tänka sig en situation med ett stort antal kon- kurrerande raffinaderier och distributionsföretag, baserade på inköp från en monopolistisk eller oligopolistisk råoljemarknad.
Marknaderna för oljeprodukter uppvisar emellertid en hög grad av säljar— koncentration, om än inte lika utpräglad som råoljeledets. De råoljeprodu- cerande storföretagen svarar i Västeuropa för närmare 75 % av raffine- ringen och kontrollerar huvuddelen av distributionen av färdiga produkter.
Koncentrationen i senare led får ses som en följd av oligopolsituationen på råoljemarknaden, där vertikal integration fungerar som ett konkurrens- medel. I den strid om marknadsandelar, som är typisk för en oligopolmark- nad, ger en integration framåt betydande fördelar, främst i form av säkrad avsättning. Det är också uppenbart, att de helintegrerade företagen har kon— kurrensfördelar i förhållande till fristående raffinaderiföretag, i fråga om både leverans- och avsättningssäkerhet. Det förefaller emellertid inte som om leveransbegränsning använts som konkurrensmedel; de fristående raffi- naderierna har i varje fall de senaste åren inte haft några svårigheter att anskaffa råolja. Däremot kan under vissa perioder styrningen av prisrela— tionerna ha fungerat som ett konkurrensmedel, riktat mot icke integrerade företag.1
De fristående raffinaderiernas konkurrensproblem sammanhänger också med att de i allmänhet saknar egen distributionsapparat för drivmedel. En stor del av dessa företag är beroende av storföretagen inte bara för sin råvaruförsörjning utan också för att kunna avsätta sina produkter. Ännu i mitten av 1950-talet arbetade många västeuropeiska raffinaderier på kon- trakt för de stora oljebolagens räkning.2
Raffinaderiernas inköpssituation har dock förbättrats väsentligt genom de överskott på råolja, som under senare år uppstått i Mellersta Östern. Också den expanderande råoljeexporten från Sovjetunionen spelar viss roll i detta sammanhang. Samtidigt har avsättningsmöjligheterna förbättrats genom tillkomsten av små, självständiga distributionsföretag i konsument- länderna. Det är emellertid fortfarande oklart, hur stor del av raffinaderi- industrin, som är helt fristående i förhållande till de stora bolagen.
Också för de ointegrerade distributionsföretagen i Västeuropa är den
'1 ECE, op.cit. kapitel 4. * ECE, op.cit. s. 32.
nuvarande situationen relativt gynnsam. Den balansbrist i Oljeutbudet, som diskuterats i kapitel 3: b ovan, medför att tillgången på drivmedel är mycket god. Inköpen kan göras från storföretagen eller från fristående raffinaderier till väsentligt rabatterade fobpriser. Speciellt gynnsamt är läget för små före— tag, som kan klara en betydande del av sin oljeförsörjning med hjälp av temporärt uppkommande överskott (s. k. spotlaster).
Försörjningen med de relativt knappa tyngre produkterna har samtidigt förbättrats genom den ryska exporten. Denna är främst inriktad på eldnings- oljor, och många distributionsförctag kan nu basera denna del av sin verk- samhet på inköp från Sovjet. Den ryska oljans betydelse för marknadsande— larnas utveckling illustreras av den svenska utvecklingen från mitten av 1950-talet (se kapitel 7 nedan).
1). Konkurrenssiluation och prisbildning
Oljemarknadernas oligopolkaraktär medför, att prisets värde som konkur- rensmedel är mycket begränsat. Eftersom produkterna är i stort sett homo- gena, kan inga prisskillnader mellan de stora företagen bli bestående. Inget av företagen kan därför räkna med att få ökad marknadsandel genom att sänka sina priser. Då dessutom marknadsefterfrågan betraktas som oelastisk, framstår öppen priskonkurrens som olämplig, sett från företagens synpunkt. Konkurrensen i färdigvaruledet är inriktad på andra parametrar än priset, framför allt försäljningsorganisation och lokalisering.
Den enda priskonkurrens, som de stora företagen med framgång kan föra i detta led, gäller rabattgivningen till storförbrukare av främst eldningsoljor. Eftersom prissättningen här kan ske individuellt och nettopriserna inte behöver offentliggöras, är bindningen till en gemensam prisnivå inte så stark som beträffande drivmedel. Rabattkonkurrensen behandlas, liksom läges- konkurrensen på drivmedelssidan, i del II av denna redogörelse.
Säljarkoncentrationens inverkan avspeglas tydligt i prisutvecklingen för råolja och oljeprodukter på världsmarknaden. I jämförelse med huvuddelen av de råvaror och bränslen, som är föremål för internationell handel, upp- visar oljan en anmärkningsvärd prisstahilitet. Det bör dock understrykas, att priserna under senare år inte varit fullt så stela, som de officiella note- ringarna anger.
Fobprissystemet för råolja och raffinerade produkter är ett uttryck för de stora oljebolagens strävan att uppehålla en gemensam internationell pris- struktur. Så länge fobpriserna styrde den faktiska prissättningen (dvs. fram till mitten av 1950-talet) förelåg en bindning av priserna i hela världen till pris- och kostnadsnivån på västra halvklotet. Då Västeuropas oljeförsörjning under 1950—talet nästan helt kom att baseras på den ur kostnadssynpunkt klart överlägsna utvinningen i Mellersta Östern, framstod prissystemet som alltmer konstlat.
I slutet av 1950-talet uppkom i Mellersta Östern och Västeuropa ett kapa— citetsöverskott, som sedan dess blivit bestående. Överskotten är inte anmärk— ningsvärt stora, men på grund av efterfrågans ringa priskänslighet kan de påverka prisnivån relativt starkt. Den »alltför snabba» kapacitetsut-byggna- den får delvis ses som ett resultat av den höga lönsamhet, som uppkom i detta område under 1950-talets förra hälft.
Utbudsöverskottet på östra halvklotet har i förening med den ryska olje— exportens expansion medfört, att den faktiska prisnivån pressats ned väsent— ligt under fobpriserna. Det är omöjligt att med säkerhet ange prisnivån vid försäljning till fristående raffinaderier och distributionsföretag, men den genomsnittliga rabattgivningen synes vara av storleksordningen 20 %.
Det faktum, att den officiella prisnivån inte kunnat upprätthållas, får givetvis ses som ett tecken på skärpt konkurrens, framför allt på östra halv- klotet. Rabattgivningen vid extern försäljning och dotterbolagens »förluster» i konsumentländerna innebär ju bl. a., att Oljebolagen får avstå mer än de fastställda 50 % av sin vinst till producentländerna.
Lönsamheten inom oljebolagens verksamhet på östra halvklotet synes under större delen av 1950-talet ha varit mycket hög. När försäljningspri— serna efter Suezkrisen föll till en nivå långt under fobpriserna, sjönk emel- lertid vinsterna kraftigt, och den nuvarande vinstnivån förefaller tämligen normal.
c. Prisrelationerna
Raffinering av råolja är ett exempel på »joint production» med på kort sikt relativt given output-sammansättning. Ett problem av central betydelse gäl- ler hur prisrelationerna mellan produkterna bestäms i en sådan bransch.
Vid fri konkurrens är teorin enkel; priserna bestäms av utbud och efter- frågan på sådant sätt att företagens totala intäkt per enhets produktion blir lika med gränskostnaden, och all produktion efterfrågas. På en marknad med monopolistiskt inslag, som t. ex. oljemarknaden, är situationen mer komplicerad. Man kan bl. a. inte vara säker på att all produktion avsätts, vilket aktualiserar den »balansbrist», som berörts i kapitel 3: b ovan.
Som utgångspunkt för diskussionen har vi valt en starkt förenklad modell för produktionsplanering i raffineringsledet (diagram I: 7). Modellen gäller ett monopol, men torde i viktiga avseenden kunna tillämpas också på oligo- polfallet.
Produktionen antas omfatta två produkter, bensin och eldningsolja, och output-sammansättningen är tekniskt given. Intäkterna kan då anges som funktioner av råoljevolymen q, och bestäms av efterfrågesambanden. Mot— svarande gränsintäktskurvor är GIB och GIE, medan GK anger gränskost- naden som funktion av råoljevolymen.
Diagram I: 7 —
't 51B fl—GIB+GIE
___
_a ____-____.___
&
)
Vinstmaximering uppnås i normalfallet vid den produktionsvolym, där det totala intäktstillskottet (GIB + GIE) är lika med gränskostnaden. Detta skulle i diagrammet ge volymen q1 och motsvarande priser enligt efterfråge- kurvorna, varvid all produktion skulle avsättas.
I de fall, där gränsintäkten för en av produkterna är negativ i någon del av det aktuella intervallet, är emellertid detta beteende inte nödvändigtvis optimalt. Negativ gränsintäkt kan t. ex. förekomma, om efterfrågan är okänslig för prisändringar, som förutsätts vara fallet för bensin.
Med de efterfrågesamband, som valts i vårt exempel, kan volymen q1 inte ge vinstmaximering, eftersom gränsintäkten för bensin är negativ. Man kan här öka vinsten genom att vid samma produktionsvolym avstå från försälj- ning av bensin, motsvarande kvantiteten q1 — q.__. Bensin får då karaktär av en biprodukt, som avsätts så långt den ger ett positivt intäktstillskott, men som inte påverkar valet av produktionsvolym. Vinsten kan nämligen ökas ytterligare genom att produktionen och försäljningen av eldningsolja utökas till qg. Eldningsoljan ensam ger fram till denna punkt intäktstillskott, som är större än gränskostnaden. '
Slutresultatet blir en situation med balansbrist av det slag, som tidvis förelegat på oljemarknaden. En bensinkvantitet, motsvarande råoljevolymen q3 —— q,, kan inte avsättas utan att vinstläget försämras. Med reservation för modellens bristande realism kan detta sägas illustrera, hur Oljebolagen »borde» handla i en sådan situation för att maximera sin vinst. Den rabat- terade försäljningen av bensin till fristående bolag och framväxten av låg- prisföretag i konsumentländerna är då tecken på att den här antagna kon- kurrensbegränsningen inte gäller. Trycket från den »värdelösa» överskotts- bensinen är alltför starkt, för att en utbudsbegränsning skall kunna upp- rätthållas. '
På en monopolistisk marknad gäller allmänt, att låg priselasticitet ger ett pris, som är högt i förhållande till gränskostnaden. I modellen ovan uppnås detta höga pris, genom att utbudet begränsas för varan med låg priselasti— citet. Prisrelationen kan emellertid lätt störas; också relativt små kvantiteter överskottsbensin, som släpps ut på marknaden, får en starkt prissänkande effekt.1
Vi skall slutligen anknyta diskussionen av prisrelationerna till de upp- gifter om produktpriser i olika länder, som redovisats i kapitel 4: c.
Oligopolsituationen medför, att incitamenten till priskonkurrens mellan de stora, integrerade företagen är mycket svaga. En naturlig hypotes synes då vara, att känsligheten för prissänkningar hos dessa företags totala för— säljningsvolym blir avgörande för det pris, storföretagen väljer i resp. land. Denna priskänslighet bestäms i sin tur dels av de totala efterfrågesamban- den, dels av konkurrensen från utomstående företag.
Inverkan på priset av den totala efterfrågans priskänslighet är svår att illustrera. Prissättningen på eldningsolja i länder med stor egen kolproduk- tion, t. ex. England och Belgien, kan emellertid tänkas vara bestämd av lik- artade överväganden. En prissänkning på olja skulle här störa avsättnings- möjligheterna för den inhemska industrien. Den skulle därför med viss sannolikhet mötas med skyddsåtgärder i form av höjd beskattning, vilken helt eller delvis skulle eliminera sänkningens effekt. Även om efterfrågan i och för sig bedöms vara relativt priskänslig, kan det i sådana fall framstå som mest lönande att hålla ett högt pris.
Inverkan av konkurrens från andra säljargrupper är lättare att påvisa. Ett exempel utgör de relativt låga priserna på eldningsolja i länder med stor import av rysk olja (Italien och Sverige). Allmänt synes prisnivån i länder där de integrerade företagen konkurrerar med stora företag av annan typ (statliga och kooperativa bolag eller specialiserade distributionsföretag), ligga avsevärt under genomsnittet. Exempel på sådana länder är Italien, Schweiz och Sverige. Även om marknadsstrukturen också i dessa länder är oligopolistisk, ger förekomsten av stora före-tagstyper ett inslag av instabili- tet åt marknadsstrukturen och ökar därigenom förutsättningarna för pris- konkurrens och rörlighet i andra avseenden.
-1 Det är emellertid i vissa fall möjligt för de stora bolagen att genom prisdifferentiering och andra metoder möta konkurrensen från lågprisföretag och undvika en allmän sänkning av prisnivån. Detta slags konkurrens behandlas i del II.
KAPITEL 6
Försörjningen med petroleumprodukter
a. Oljekonsumtionens utveckling
Den svenska energiförbrukningens utveckling och fördelning åren 1955— 1964 framgår av följande diagram (hämtat från Shells årsrapport 1964).1
Diagram I I : 1 Energiförbrukningens utveckling.
Milj. ton oljeekvivalenter 24 Totalt 20— _ 0le |S— IB— 5— —X / Vattenkraft — _ ' Kol och *koks % Ved etc. n
" l ! | | I ! T I 1955 l956 |957 I968 |959 l960 lgöl l962 1963 |Sök
1 Kvantiteterna är beräknade med hjälp av omvandlingstal, som i sin tur bygger på veder- tagna värmekalorivärden för de olika energislagen. Denna metod ger emellertid en ten— dens att underskatta elkraftens roll i energibalansen, eftersom dess högre verkningsgrad vid den slutliga användningen ej beaktas. Enligt en alternativ beräkningsmetod skulle el- kraften 1963svara för 37 % av energiförsörjningen i stället för här angivna 15 %. Oljans andel skulle då minska från 67 till 50 %.
Milj. m!» 214 20— & Totalt (inkl. övriga produkter) |S— |O— # Tunga eldningsoljor 5 Lät-tu eldningsoljor __ ___- Metal-bensin I Motorbrännolju []
l ; l l l l [ |955 l956 l957 l958 l959 l960 l96l l962 l963 l'ElöÅl
Ökningen under perioden faller helt på olja och vattenkraft, där den år- liga stegringen utgjort 10 resp. 6 %. Användningen av fasta energimedel har däremot minskat.
Inom gruppen petroleumprodukter svarar eldningsoljorna för den snab- baste tillväxten, i genomsnitt 11 % per år. Deras kvantitativa andel av för- brukningen utgjorde 1964 70 %, att jämföras med något över 60 % 1955.
Viktiga orsaker till eldningsoljornas frammarsch på kolets bekostnad är "dels den högre automationsgrad, som eldning med olja medger, dels att oljans relativa prisläge gentemot stenkol förbättrats. Prisutvecklingen på kol har dessutom uppvisat de största fluktuationerna, beroende på tempo- rära knapphetssituationer.
Konsumtionen av bensin och dieselolja är en funktion främst av fordons- beståndet och fordonens användningsgrad. Bilismen har under 1950-talet uppvisat en synnerligen snabb expansion. Antalet personbilar i landet ökade 1954—1963 med nära 200 %, antalet lastbilar och bussar med omkring 30 %. En icke obetydlig övergång från bensin— till dieseldrift har ägt rum för den tyngre trafiken, och motorbrännolja svarar under perioden för en något högre procentuell tillväxt än bensin.
Kraftigt ökad förbrukning noteras också för vissa andra petroleumpro- dukter, t. ex. flygdrivmedel, asfaltprodukter och vägolja. I och med etable- ringen av en petrokemisk industri kommer oljeprodukter i Sverige att ut- göra råvaror för en rad kemiska produkter, såsom etylplaster, tvättmedel, glykol och ammoniak. Tillverkningen är i Stenungsund baserad på en nafta- fraktion, i Köping och Kvarntorp på tung eldningsolja.
b. Oljeimporten
Sverige är för sin oljeförsörjning helt beroende av tillförsel från andra län- der. Den skifferoljeproduktion, som bedrevs av Svenska Skifferolje AB och närmast tillkom i beredskapssyfte, är numera nedlagd.
Oljeimporten motsvarade 1963 omkring 11 % av den totala svenska im- porten. Dess utveckling sedan 1954 enligt den officiella statistiken framgår av följande tabell.
Medan före kriget den övervägande delen av importen hämtades från det västra halvklotet — hälften från USA och ytterligare en tredjedel från Latinamerika — domineras tillförseln nu av Mellersta Östern och Europa. Förändringarna avspeglar i huvudsak den internationella oljehandelns om- daning. *
Beträffande importens länderfördelning för viktigare produkter kan föl— jande nämnas:
Bensin, som före andra världskriget svarade för nära hälften av den sam-
Tabell II: 1. Sveriges oljeimporl
Kvantitet (milj. 1n3) Xr F _ Värde (milj. kr.)
Råolja pr ; ägg?? Totalt Totalt 19542 ............... 2,0 5,5 7,5 900 19582 ............... ' 2,4 9,3 11,7 1 530 19592 ............... 2,8 10,2 13,0 1 360 1960 ................ 3,1 12,1 15,2 1 680 1961 ................ 3,0 12,2 15,2 1 630 1962 ................ 2,8 13,9 16,7 1 750 1963 ................ 3, 15,4 18,6 1 940
1 Avser endast flytande drivmedel och bränslen. ? Exkl. flygdrivmedcl och natta (white spirit).
Tabell I I: ?. Oljeimporlens kvantitativa fördelning på ursprungsområden
Råolj a Färdiga produkter Totalt
1958 1963 1958 1963 1958 1963
Mellersta Östern ................. 81 78 13 8 28 19 Karibiska området .............. 19 18 23 17 22 17 Västeuropa ..................... 54 53 42 44 USA ........................... 1 1 1 1 Östeuropa ...................... 9 21 7 18 Afrika ......................... 4 1 100 100 100 100 100 100
manlagda oljeimporten, hämtades då främst från västra halvklotet. 1938 svarade USA för 50 % och Västindien för 30 % av den svenska bensin- importen. Under efterkrigstiden har bensinimporten kraftigt förlorat i rela- tiv betydelse; dess andel ligger nu omkring 20 %. De västeuropeiska raffi- naderierna levererar numera huvuddelen av Sveriges bensinimport.
Eldningsoljor har under efterkrigstiden kommit att alltmera dominera oljeimporten medan de före kriget svarade för ca 25 %. (Till eldningsolja räknas då något oegentligt s. k. mellandestillat, såsom t.ex. motorbränn- oljor, som framstår som substitut till bensin.) Västindien levererade 48 % av importen i slutet av 1930-talet. Numera intar Östeuropa en motsvarande ställning vid import av tjocka eldningsoljor.
Råoljor har i samband med utbyggnaden av den svenska raffinaderiindu- strien importerats i växande kvantiteter men deras relativa betydelse har minskat. Beträffande importens länderfördelning spåras samma utveck- lingsmönster för råoljan som för färdigprodukterna med en förskjutning från västra halvklotet. Efter kriget har Sveriges import av råolja huvudsak- ligen kommit från Mellersta Östern: Saudiarabien, Kuweit, Persien och Irak.
I samband med successivt utbyggd förädlingskapacitet inom landet har importen av råolja fördubblats under den senaste tioårsperioden. Självför- sörjningsgraden med raffinerade produkter får emellertid betraktas som mycket låg, och raffineringskapaciteten har inte ens hållit sin andel av den snabbt växande oljekonsumtionen.
Utvecklingen i Sverige står här i stark kontrast till förhållandet i övriga delar av Västeuropa, där raffinaderierna i mycket stor utsträckning lokali- serats till konsumtionscentra med en hög självförsörjningsgrad för färdig- produkter som följd.
Tabell I I: 3. Den svenska pelroleumproduktionen
1954 1958 1963
I milj. 1113 ........................ 1,8 2,3 3,2 I procent av Sveriges oljeförbrukning 24,4 20,5 18,4
De båda svenska raffinaderier, som varit i drift under perioden (Koppar— trans och Nynäs), har tillkommit på initiativ av inhemska bolag.1 Dessutom finns två asfaltraffinaderier, ett i Malmö och ett i Göteborg, båda i Nynäs” regi. Ett femte raffinaderi var beläget i Kvarntorp, med ursprunglig uppgift att ur oljeskiffer framställa petroleumprodukter och ammoniak, men är numera nedlagt.
De internationella Oljebolagen har tidigare inte lokaliserat något raffina— deri till Sverige.2 En stor anläggning är emellertid under uppförande i Göte- borg i BP:s regi, och dessutom pågår en utbyggnad inom Koppartrans. Den svenska raffineringskapaciteten beräknas genom dessa investeringar bli mer än fördubblad inom de närmaste åren.
Det fullständiga importberoendet utgör en betydande belastning ur bered— skapssynpunkt. I beredskapssyfte har därför vittgående lagringsbestämmel- ser införts.
Koppartrans är dock sedan 1963 ett helägt dotterbolag till Shell. 2 Det bör också observeras, att inte heller det svenska konsumentkooperativa företaget OK anlagt något raffinaderi, trots att planer på egen raffinering förelegat, främst under 1950- talet. De relativt pressade raffinaderimarginalerna i Västeuropa efter Suezkrisen torde ha bidragit till att dessa planer hittills inte realiserats.
KAPITEL 7
Marknadsstrukturen
a. Företagen
Sju storföretag svarar för den dominerande andelen av Sveriges oljeförsörj— ning, nämligen ca 90 % av marknaden för de viktigare oljeprodukterna. Dessa företag, vilkas huvudsakliga funktion i Sverige är partihandel, är i åldersordning följande:
Svenska Esso AB AB Svenska Shell Caltex Oil AB Svenska BP Olje AB Svenska Gulf Oil Company AB Nynäs Petroleum AB Oljekonsumenterna (OK)
De fem förstnämnda är dotterbolag till de stora internationella Oljebolagen, de två senare har svenska ägare.
Härutöver är ett antal mindre företag verksamma. Koppartrans ägdes ursprungligen av Stora Kopparberg och Transatlantic men är sedan 1963 helägt av Shell. Mobil Oil AB, dotterbolag till det amerikanska storföretaget Socony Mobil Oil, svarar för några få procent av drivmedelsförsäljningen. Av större intresse är emellertid de små, svenska distributörer, som under senare år uppträtt på marknaderna för oljeprodukter. På eldningsoljesidan rör det sig i allmänhet om partihandelsföretag, som tidigare varit inriktade på försäljning av fasta bränslen. Exempel på sådana företag, som under 1950-talet startat oljeimp-ort i relativt stor skala, är AB Kol och Koks, A. R. Appelqvist AB och O. F. Ahlmark & Co Eftr. AB. En motsvarande utveckling på bensinsidan inleddes först i början av 1960—talet. Här är företagen myc- ket små och helt inriktade på drivmedelsförsäljning. I denna grupp märks främst AB Svenska Uno-X, som svarar för ett par procent av drivmedels— försäljningen i landet. '
Vid sidan av de utländska storföretagen, som ingående behandlats i del 1, utgör emellertid OK och Nynäs det viktigaste inslaget i den svenska kon- kurrensbilden. Beträffande dessa företags uppbyggnad kan följande anföras:
OK ägs gemensamt av ett antal kooperativa organisationer, bl. a. Bilägar— nas Inköpsföreningar, Kooperativa Förbundet, HSB och Riksbyggen samt
dansk och norsk oljekooperation. De av OK försålda drivmedlen når kon- sumenterna via den kooperativt uppbyggda IC—rörelsen. OK har strävat efter integration bakåt i distributionskedjan genom skapandet av en egen tank- flotta. Bolaget deltar även i ett konsortium avsett att svara för egen olje— utvinning i Libyen.
AB Nynäs Petroleum startades år 1931 av Johnson-koncernen. Förutom raffinaderiet i Nynäshamn, som under den här aktuella perioden varit lan- dets största, har företaget mindre asfaltraffinaderier i Malmö och Göteborg. Dess produktion av asfalt täcker en stor del av landets behov.
Storleksfördelningen mellan Oljebolagen har i nedanstående tabell belysts med hjälp av uppgifter om deras volymmässiga försäljning. P. g. a. de rela— tivt stora prisskillnader, som föreligger mellan olika produkter, kan intäkts— fördelningen inte utläsas ur tabellen. De svenska företagen, vilkas försälj- ning i stor utsträckning är inriktad på de tyngre (och billigare) produkterna, har sålunda lägre andelar, räknat efter värde.
Den kraftiga förskjutning till de svenska företagens förmän, som redo— visas i tabellen, beror endast delvis på höjda marknadsandelar för dessa företag. Den kraftigare expansionen för de svenska företagens huvudpro- dukter, eldningsoljorna, spelar en betydande roll. För en närmare belysning av utvecklingen på olika delmarknader hänvisas till nästa avsnitt.
Företagens produktinriktning varierar tämligen starkt. De internationella storföretagen är i Sverige" främst inriktade på försälj— ning av lättare oljeprodukter. År 1961 svarade sålunda drivmedel och foto— gen i dessa företag genomgående för mer än 40 % av intäkterna. Speciellt höga andelar noteras för Caltex och Gulf. Motsvarande andel i de stora, svenskägda bolagen utgjorde endast 20—25 %. Dessa företag har tyngd— punkten i sin försäljning förlagd till eldningsoljorna. Gruppen »övriga pro- dukter» svarade för mer än 20 % av intäkterna i två företag (Shell och Nynäs). I Shells försäljning omfattar denna varugrupp bl. a. flygdrivmedel, asfalt och petrokemiska produkter, hos Nynäs främst asfaltprodukter.
De olika företagens möjligheter att till konkurrenskraftiga priser täcka sitt behov av oljeprodukter blir givetvis i stor utsträckning bestämmande för marknadsandelar och konkurrenssituation. Inköpskällorna för olika säljar— kategorier är följande:
Tabell II: 4. Andelar av oljeförså'ljningen [ Sverige (procent)
Säljarkategori 1951 1955 1960 1964 Den största säljaren .............. 25 22 17 19 De 3 » säljarna .............. 61 52 46 52 »7 » » ........ 94 88 87 89 Svenskägda företag ............... 23 30 40 391
? Exkl. Koppartrans, som tidigare räknats till de svenska bolagen.
De internationella storföretagen är självförsörjande, dvs. de svenska dot- terbolagen köper oljeprodukter (eller råolja) från sina moderbolag. Integra- tionen ger dem en klar konkurrensfördel vid bristsituationer, t. ex. Suez— krisen.
Nynäs köper råolja från storföretagen i Mellersta Östern, vilket numera kan ske till starkt rabatterat fobpris (se del I). Företagets försäljning är emellertid starkt inriktad på tung eldningsolja, vilken förutom från den egna raffineringen hämtas från Östeuropa.
OK baserar sin drivmedelsförsäljning främst på långtidskontrakt med de internationella storföretagens raffinaderier i England och Västindien (BP och Texaco). Också den lätta eldningsoljan hämtas till största delen där- ifrån, även om Sovjetunionen här har betydelse som alternativ inköpskälla. Försörjningen med tyngre oljor är numera huvudsakligen byggd på import från Östeuropa.
Kolgrossisterna importerar eldningsolja från västeuropeiska raffinaderier. Det förekommer emellertid också, att kolgrossister fungerar som distribu- törer av storföretagens produkter.
De små drivmedelsföretagen har i allmänhet fristående raffinaderier i Västeuropa som inköpskälla. Bundna prisavtal synes vara mycket ovanliga. De relativt obetydliga kvantiteter, det här rör sig om, ökar möjligheterna att utnyttja uppkommande överskott.
b. Marknadsandelar
Som framgått av föregående avsnitt svarar de internationella storföretagen för en mycket stor del av petroleumförsäljningen i Sverige. I värde räknat torde deras andel utgöra omkring två tredjedelar. Ur tabellerna kan emeller- tid också utläsas, att de utländska bolagens dominans försvagats betydligt sedan början av 1950-talet. Vi skall i det följande undersöka Säljarkoncen— trationen på olika delmarknader och hur denna förändrats under senare år.
Marknadsdominans för en enda säljare är mycket ovanlig. Bortsett från vissa speciella produkter i gruppen »Övriga» (asfalt och flygbensin) över- stiger den största säljarens marknadsandel inte i något fall 30 %. »Oligopol- gradens» förändringar sedan mitten av 1950-talet framgår av följande tabell.
Tabell II: 5. Andel av försäljningen för de tre resp. sju största säljarna på resp. marknad
(procent) De tre största De sju största 1956 1964 1956 1964 Motorbensin ..................... 57 54 97 94 Motorhrännolja .................. 60 59 98 98 Eldningsolja 1 —2 ................ 56 53 92 86 » 3 ................... 56 58 87 87 » 4 — 5 ................ 52 63 83 87
Koncentrationstalen belyser den utpräglat oligopolistiska strukturen hos samtliga delmarknader. Man kan också konstatera, att Säljarkoncentratio- nen, definierad på detta sätt, förändrats obetydligt under perioden. Bety- dande förskjutningar har dock inträffat mellan olika företag, vilket delvis kan illustreras genom en jämförelse mellan svenska och utländska säljare (se diagram II: 3). Det bör dessutom påpekas, att förskjutningar inträffat mellan företagen inom resp. grupp, framför allt på eldningsoljemarkna- derna. Den grova indelningen i svenska och utländska företag ger en mycket ofullständig bild av utvecklingen, eftersom de två företagsgrupperna inte kan betraktas som homogena i fråga om produktions- och marknadsbeteende (Nynäs är ju t. ex. ett delvis integrerat företag, som i vissa avseenden mer liknar de utländska företagen än OK). Det har emellertid inte varit möjligt att redovisa de olika säljarnas marknadsandelar individuellt.
För bensin (liksom för övriga drivmedel) har marknadsandelarna varit synnerligen stabila. De utländska storföretagen har i huvudsak lyckats hålla sin ställning ända fram till början av 1960-talet. Från 1961 har de fått vid- kännas en viss nedgång i samband med tillkomsten av några små bensin- företag, främst Uno-Y. Betydelsen av denna konkurrens är emellertid än så
Diagram I I 3 De svenskägda företagens sammanlagda andel an försäljningen på olika delmarknaden.
n/c| A. Drivmedel B. Eldningsoljor _ _ o" : : I' 's Gil—: _: &" .—_" ; _ Bensin : " t ———Motorbrönnolju : " 50 E E 'I, __ _— ' 5 5 - z/X ? __ " ** I, / F _ _ I 1 , , : _ ' .. ' ICO—_ % |, '.'/_,J : afå$ , : : ' X / C E " x., 2 — | 305 —j .' _ _ | _ _ | : — | I i |, : f**x.” : ' 20: /"" x _ % I :, ——_, :: ”1.5 _: _Eldnjngsolja l-Z : : ———E|dn|ngsoljo 3 _? : ------- Eldningsolja 4-5 "* | l 1 T 1 1 | I I _ 1 1 1 1 » l 1 T | | | |95| 1955 l960 |964 l95| |955 l960 ISG/+
länge mycket begränsad. De större inhemska bolagen har på drivmedels- marknaderna kunnat öka sin andel endast obetydligt.
Eldningsoljorna, och framför allt de tyngre, uppvisar en helt annan mark- nadsbild. Här har de utländska säljarnas dominans väsentligt försvagats och kan beträffande tyngre oljor numera sägas vara bruten. Med avbrott för Suezkrisen, då många fristående företag hade svårt att täcka sitt oljebehov, har Nynäs, OK och de mindre svenska företagen stadigt ökat sin marknads- andel.1 Denna utveckling, som står i samband med de ökade möjligheterna till import från Sovjet, synes ha inneburit en starkt hårdnande konkurrens på marknaderna för eldningsolj or.
Flera av delmarknaderna utmärks av hög koncentrationsgrad också på köparsidan. Efterfrågan på eldningsoljor för bostadsuppvärmning domine- ras sålunda alltmer av stora, kooperativa och allmännyttiga företag. Grup- pen hyresfastigheter svarar för större delen av förbrukningen av lätta eld- ningsoljor och får dessutom en ökande betydelse som köpare av tyngre oljor. Inom denna grupp har de nio största köparna en marknadsandel om mer än 50 %.
Också inom gruppen industrikunder år koncentrationsgraden relativt hög. De 100 största förbrukarna svarar här för ca två tredjedelar av efterfrågan. I fråga om de tyngsta oljorna (nr 5 och Bunker C), vilkas användning förut- sätter speciella förbränningssystem, är köparkoncentrationen väsentligt högre.
c. Detaljistledets uppbyggnad
Drivmedel säljs — till skillnad från eldningsoljor — till konsument genom särskilda försäljningsställen, som vanligen drivs av fristående återförsäl- jare. Försäljningen till storkonsumenter sker dock som regel genom olje- bolagen själva, vilka då levererar direkt från cistern. Omkring två tredje- delar av dieseloljeförsäljningen sker på detta sätt, medan direktleveranser har ringa betydelse i fråga om bensin.
Ägandeförhållandena i detaljistledet är starkt varierande. De internatio- nella bolagen ägcr i allmänhet den maskinella utrustningen på stationerna, medan de fasta anläggningarna ofta ägs av återförsäljaren. Bolagen tecknar långsiktiga leveransavtal med återförsäljare, som arrenderar bensinstationer eller stationsutrustning. Härvid stipuleras som regel, att återförsäljaren inte samtidigt representerar något annat oljeföretag. Enmärkessystemet domi- nerar således, även om samstationer förekommer i viss utsträckning.
IC—OK:s organisation är av helt annan typ. Bensinstationerna ägs i regel helt av inköpsföreningarna, medan OK på drivmedelssidan kan betraktas 1 Den markerade nedgång i de svenska företagens andelar, som noteras år 1963, beror dels
på nedläggningen av Svenska Skifferolje AB, dels på att Koppartrans från detta år räk- nats till de utländska företagen.
som ett rent partihandelsföretag, där inköpsföreningarna är delägare. Det rör sig alltså här om integration bakåt i distributionskedjan, dvs. ett annat slag av enmärkesförsälj ning.
Antalet av oljeföretag (grossister eller detaljister) ägda bensinstationer utgjorde 1954 totalt ca 9 400. St'ationsant—alet åren 1958—1964 framgår av tabell II: 6.
Utöver här redovisade anläggningar finns f.n. uppskattningsvis ca 2 000 av enskilda ägda stationer (försäljningsställen eller distributionsställen för i princip eget behov, t. ex. vid större företag). Dessa torde i huvudsak vara B- och C-stationer.
Av tabellen framgår, att antalet singelanläggningar avsevärt minsl—zat —— på fem år med omkring en fjärdedel — medan antalet servicestationer sam- tidigt ökat i snabb takt. Över 80 % av alla motorbränslen säljs nu'via ser- vicestationer, och andelen väntas öka ytterligare.
Antalet motorfordon ökade under den här aktuella femårsperioden med nära 60 %. Den ökade biltätheten har möjliggjort en kraftig höjning av för- säljningsställenas genomsnittsstorlek. Den får också ses som en nödvändig betingelse för framväxten av servicestationer.
Eldningsolja har tidigare vanligen försålts av oljeföretagen direkt till för- brukare, Under senare år har dock försäljningen till mindre konsumenter i allt större utsträckning överlåtits på fristående återförsäljare. En anledning härtill torde vara, att bränsleföretag med huvudsaklig inriktning på fasta bränslen har velat utöka sitt sortiment med oljeprodukter för att bättre kunna betjäna sin gamla kundkrets och därigenom hävda sin ställning som bränsleleverantör. Härtill kommer, att oljeföretagen genom distribution via återförsäljare kan uppnå en bättre täckning av marknaden, framför allt inom områden, där egen representation inte skulle varit lönsam.
En betydande del av eldningsoljorna _ främst de tyngre _ säljs till stor- förbrukare, bl. a. industrier, fjärrvärmeverk och större fastighetsföretag. Försäljning till denna kundkrets handhas alltjämt huvudsakligen av olje- bolagen själva. '
Tabell II: 6. Antalet av oljeföretagen ägda bensinstationer1
B-stationer År A-stationer (tappstationer C-stationer Totalt ' (servicestationer) vid verkstäder, (singelpump) garage m. m.)
1958 ................ 2 275 1 135 6 041 9 451 1959 ................ 2 486 1 131 5 973 9 500 1960 ................ 2 675 1 073 5 872 9 620 1961 ................ 3 099 1 045 4 849 8 993 1962 ................ 3 334 983 4 637 8 954 1963 ................ 3 606 941 4 472 9 019
..
Uppgifterna har hämtats från SPK:s utredning. Vissa skillnader föreligger mellan olika uppskattningar (jämt. t. ex. Svenska petroleuminstitutets remissyttrande över motionerna I: 7 och II: 9, 1965), och även kategoriindelningen kan variera. Tabellen torde dock ge en godtagbar approximation av stationsbeståndets utveckling.
KAPITEL 8
Priser och rabatter
I Sverige liksom i flertalet andra länder är drivmedel föremål för särbeskatt- ning av betydande storlek. Skatten är närmast avsedd att belasta utnyttjan- det av motorfordon. Det är emellertid oklart, hur fullständigt den kan över- vältras på konsumenterna. Trots den låga priskänslighet, som antas utmärka efterfrågan, får man förutsätta, att en skatt av här aktuell storleksordning påverkar företagens avsättningsmöjligheter och prissättning på en oligopol- marknad. Vi kommer emellertid inte att här närmare gå in på dessa inci- densproblem.
För motorbensin uttas såväl bensinskatt som allmän energiskatt. Under åren 1962—1964 uppgick dessa skatter tillsammans till 47 öre per liter. Den 1 juli 1965 höjdes skatten till 52 öre per liter,1 och den utgör nu ca två tredje- delar av konsumentpriset på bensin. Brännoljor för motorfordonsdrift be— skattas med 33,5 öre per liter.
Den allmänna energiskatten utgår i Sverige för alla värmekällor av bety- delse. För motorbrännolja, som inte används för fordonsdrift, samt för tunna eldningsoljor utgör skatten 25 kr. per m3, för tjocka eldningsoljor 16 kr. per 1n3. Skattebelastningen motsvarar för dessa produkter omkring 15 % av priset.
Fr. o. m. 1963 uttas s. k. beredskapsavgift med 1 öre per liter för driv- medel och 5 kr. per 1113 för eldningsoljor. Avgiften är avsedd att täcka olje— bolagens kostnader för beredskapslagring. Avgiften har inte fråndragits i nedanstående prisserier.
a. Priserna på oljeprodukter Konsumentpriserna exkl. skatter för motorbensin har från slutet av 1950- talet visat en klart fallande trend. Listpriserna har successivt sänkts, och dessutom började storföretagen 1959 tillämpa en generell återbäring om 3 % (vilket motsvarar ca 2 öre per liter). Tidigare hade återbäring förekom- mit endast hos IC—OK. I samband med skattehöjningen sommaren 1965 avskaffade alla bolag utom OK återbäringen, samtidigt som listpriserna sänktes med 2 öre per liter.
I diagram II: 4 A anges listpriser exkl. skatter och generella rabatter. Siff-
*1 Från den 7 febr. 1966 utgör skatten 57 öre per liter.
Diagram II: 4 _
Öre/hier A. Honsumentpris exkl. sku'l't Index B. Portipris (|955= indEX IDO) 35 ”*fnx ' ./ .x'/.A.x' _ ] —._._"X' _ 50— ISO— 25 20- /»X IDO ',1 Xx * N o' '$ xx |5 ' $ N—_* ' 8 . _, s. x Är'd 's . _ xs m *—.,_______-....___ 50— 5 * —-—'— Premiumhensln _ '_ _ Requlnrbensin __ _— Regulurbensin __ — __ Eldningsolja l _ — _ Eldningsoljo l _ "'---- Eldningsolja 4 _ -------Eldninqsolja 4 " l l l | 0 l . 1 | 1 T |955 ISGU l954 1955 |960 IBM»
rorna är årsgenomsnitt och avser integrerade bolag. Priserna framstår här som relativt stabila, med undantag för de två senaste åren, då den av OK ini- tierade prissänkningen år 1963 ger kraftigt utslag. Det bör emellertid fram— hållas, att oktantalen och därmed bensinens kvalitet höjts väsentligt under perioden. Priset på regularbensin år 1964 (94 oktan) kan närmast jämföras med premiumpriset åren 1955—1958 (93 oktan). Prissänkningen 1955— 1964 är då ca 20 %.
En betydande del av drivmedlen säljs numera genom självbetjäning (s. k. snabbtank). Priserna vid sådan försäljning ligger genomgående 2 öre per liter under de här angivna.
Prisskillnaden mellan premium— och regularhensin har successivt vidgats och utgör nu 5 öre per liter. Skillnaden i inköpspris är endast omkring 3 öre per liter. Detta torde innebära, att hela merkostnaden för att tillhandahålla två bensinkvaliteter nu lagts på den dyrare produkten.
Prisnivån i Sverige har i stort sett varit enhetlig, när det gäller de större säljarna. Dä något företag vidtagit justeringar nedåt av de nominella pri- serna, har i regel de övriga företagen snabbt följt efter. Under kortare perio- der under 1960-talet har dock IC—OKzs priser varit något lägre än de övriga
bolagens. Efter prisändringarna sommaren 1965 har en skillnad i nettopris uppkommit, genom att IC fortfarande tillämpar återbäring, medan övriga bolag avskaffat denna. Situationen är därmed densamma som under 1950- talet.
Mindre, nyetablerade företag har fört en självständig prispolitik med lägre försäljningspriser än sina större konkurrenter. Prisjämförelser för- svåras av att t. ex. Uno-X säljer endast en bensinkvalitet, som i fråga om oktantal ligger mellan de större företagens två kvaliteter. Med korrigering för oktantalsdifferens torde emellertid nettoprisskillnaden åren 1960—1962 ha utgjort 3—4 öre per liter. Efter prissänkningen 1963 har den reducerats till ca 2 öre per liter. Småföretagens bensinstationsnät är geografiskt mycket ojämnt fördelat, och de stora Oljebolagen möter ofta deras konkurrens med lokal prisanpassning. Prisskillnaderna på olika orter är därför i vissa fall lägre än de ovan angivna.
Listpriserna på eldningsoljor utvecklades under åren 1955—1958 i stort sett parallellt med motsvarande drivmedelspriser. Medan bensinpriserna de följande åren steg något, fortsatte emellertid prisfallet för eldningsoljor fram till 1960. Därefter har priserna stabiliserats på en nivå, som för tjocka eldningsoljor ligger hela 25 % under 1955 års.
Ovan redovisade prisuppgifter är årsmedeltal. Listpriserna uppvisar an- senliga variationer mellan låg- och högsäsong. Särskilt markerade differen— ser kan uppträda under år med stränga vintrar. Ett exempel på detta är 1963, då isen under hela första kvartalet blockerade även sydligt belägna hamnar (se tabell II: 7 nedan).
På grund av omfattande rabattgivning ger listpriserna på eldningsoljor mycket begränsad information om det faktiska prisläget. Rabatterna be— handlas närmare i nästa avsnitt.
Prisrelationernas utveckling kan lämpligen belysas med hjälp av uppgif- ter om genomsnittliga nettoförsäljningspriser i partihandelsledet (diagram II: 4 B). Partipriserna anges i diagrammet som indextal med 1955 som bas- år. Skillnaderna i resultat, jämfört med A-diagrammet, förklaras av stigande detaljistmarginaler (bensin) resp. varierande genomsnittliga rabatter (eld- ningsoljor). Återförsäljarmarginalen för bensin utgör nu mer än en tredje- del av konsumentpriset exkl. skatt.
Efter prisuppgången under Suezkrisen återställdes partipriserna på samt- liga redovisade produkter år 1958 till en nivå mycket nära 1955 års. Under
Tabell II: 7. Kvartalslistpriser på eldningsoljor 1963 (kr. per m3)
Medelpris år l:a kvartalet 2:a kvartalet 3:e kvartalet 4:e kvartalet
1962 1963 1963 1963 1963 Eldningsolja 1 ....... 153 163 149 146 146 Eldningsolja 3 ....... 108 121 111 109 109 Eldningsolja 4 ....... 98 108 95 93 93
den närmast följande perioden sjönk emellertid prise1 na på eldningsoljor väsentligt snabbare än bensinpriserna. Åren kring 1960 utmärktes av mycket hård konkurrens på eldningsoljemarknaderna i samband med de ointegre— rade företagens expansion, och lönsamheten sjönk, framför allt i fråga om tjocka oljor.
Ett motsvarande prisfall på bensinsidan kom till stånd först efter 1960. Genom prissänkningarna 1963 återställdes emellertid de prisrelationer, som gällde före och omedelbart efter Suezkrisen. Partipriserna på både bensin och eldningsolj01 är nu ca 30 % lägre än 1955.
Prisrelationernas utveckling i Sverige under perioden1955—1964 överens- stämmer väl med utvecklingen på världsmarknaden ( jfr kapitel 4: b). Pris- =fallet synes emellertid ha varit kraftigareän i de flesta andra länder.
Relationen mellan 'svenska och utländska oljepriser har berörts i kapitel 4: c ovan. Man kan konstatera, att både konsument- och partipriser på driv— medel i början av 1960—talet låg nära det. västeuropeiska genomsnittet. Ben- sinpriserna har emellertid därefter fallit väsentligt mer i Sverige än i de flesta andra länder, och de svenska partipliserna på bensin hör nu till de lägsta 1 Euiopa.
Också på eldningsoljesidan är Sverige att betrakta som ett låg'prisland. Priserna torde härunder hela 1960—talet ha legat klart under genomsnittet för Västeuropa.
b. Rabatter på eldningsoljor
Som ovan nämnts är prisstrukturen i fråga om eldningsoljor relativt kom- plicerad, och listpriserna ger här en mycket ofullständig bild av det faktiska prisläget. För ett stort antal mindre kunder utgör visserligen listpriserna med avdrag för en mindre, fast rabatt också realiserade priser. Storkunder såsom fastighetsföretag och industrier, vilka svarar för huvuddelen av för- brukningen, åtnjuter emellertid betydande rabatter.
Pris- och kartellnämnden har sedan 1958 kontinuerligt följt utvecklingen vad gäller rabattgivningen på eldningsoljor för bostadsuppvärmning. Från 1961 gäller nämndens undersökningar samtliga residensstäder' 1 landet jämte Borås, Hälsingborg och Norrköping. Som gräns mellan kunder av olika stor- lek har valts årsinköp om 10 m3, Vilket anses utgöra gränsen mellan villors och hyresfastigheters årsförbrukning.
Under den första undersökningsperioden, som omfattade tiden mars—— juni 1958, lämnades i Stockholmsområdet rabatter till villaägare i mycket begränsad omfattning, nämligen till 6 % av antalet. Däremot lämnades rabatt till tre fjärdedelar av antalet hyresfastigheter. Leveransställena med rabatt utgjorde totalt 24 % av antalet undersökta leveransställen men in- köpte 77 % av den levererade årskvantiteten.
Tabell I I: 8. Rabatternas storlek 1" kr. per m3
Eldningsolja 1 -—2 Eldningsolja 3 —4 _. _ Bostadsrätts- . . Bostadsrätts— -- .
Bl 211151ch fören. o. kom- 162325]? Samt- fören. o. kom- 163,35"? Samt- munala bo- st"'llen liga munaIa bo- ställen liga stadsföretag & stadsförctag
1960 — 1961 18,18 14,53 15,12 21,39 17,78 20,43 1961 — 1962 20,57 18,54 18,86 24,05 20,61 23,71. 1962 — 1963 21,14 21,01 21,03 26,12 24,97 25,68 1963 — 1964 31,02 26,66 29,01 34,37 31,48 33,24
I ovanstående tabell redovisas rabatternas storlek 1 kr. per m3 för hyres- fastigheter i 27 städer under perioden 1960—1964. Uppgifterna är hämtade från SPK:s undersökningar, som här gäller hela bränsleåret.l Rabatterna utgör vägda medelrabatter för samtliga städer och avser endast fastigheter med en årsförbrukning överstigande 10 ms. Till dessa kunder har utgått generella rabatter på listpriserna, 1961 med 15 kr. per 1113 och därefter med 10 kr. per m=. Dessa rabatter är inräkn-ade i siffrorna ovan.
Skillnaden mellan de två kategorierna avspeglar den rabattdifferentiering efter kundstorlek, som tillämpas även inom denna grupp av relativt stora köpare. Rabattens storlek påverkas dessutom av kontraktets varaktighet.
Man kan också konstatera, att rabatterna är större för tjocka än för tunna oljor. Skillnaden blir än mer markerad om man räknar rabatten som procent av listpriset. Den procentuella rabatteringen utgjorde bränsleåret 1960— 1961 16 % för eldningsolja 3—4 mot 8 % för eldningsolja 1-—2.
SPK:s undersökningar har visat, att de tillämpade rabatterna på eldnings- oljor varierar starkt mellan olika städer. I nedanstående tabell, som avser Vägd medelrabatt för samtliga hyresfastigheter, illustreras denna spridning beträffande lätt eldningsolja. Den genomsnittliga rabatten för samtliga stä- der var 29 kr. Västerås och Mariestad svarade för ytterlighetsnoteringarna med 19,50 kr. resp. 38 kr.
Det genomsnittliga nettopriset för hela landet var ca 85 kr. per ms. Pris- nivån i vissa städer låg således mer än 10 % under eller över genomsnittet. Dessa avvikelser torde endast i begränsad omfattning förklaras av olikheter i genomsnittlig leveransvolym. De får i stället främst ses som effekter av den lokala konkurrenssituationen. Här liksom på bensinsidan har vissa säljare sin verksamhet koncentrerad till begränsade geografiska områden.
Tabell II: 9. Rabalternas storlek i olika städer 1963—1964
Rabattstorlek (kr. /m3) Antal städer — 20 ............................................... 1 20 _ 25 ............................................... 7 25 — 30 ............................................... 15 30 — 35 ............................................... 3 35 — ............................................... 1
KAPITEL 9
Vinstnivån i Sverige
a. Redovisade kostnader och vinster
Pris- och kartellnämnden har i sin utredning »Oljehandeln i Sverige» beräk— nat oljebolagens rörelseresultat för åren 1959—1961. Beräkningarna är base- rade på uppgifter från företagen angående intäkter, inköpspriser och om- kostnader, fördel-ade på produktgrupper.
I tabell II: 10 har rörelseresultaten angivits dels som ovägt genomsnitt för de fem stora utländskt ägda bolagen, dels för OK. Underlag för vinstberäk- ningar beträffande senare år saknas.
Det mest påfallande resultatet är de stora förlusterna för de internationella storföretagens dotterbolag (totalt 116 milj. kr. år 1961). Orsaken till dessa förluster diskuteras nedan. Det bör emellertid framhållas, att dotterbolagen inte redovisar förluster av denna storleksordning. Det officiellt redovisade underskottet för år 1961 utgjorde endast 1 milj. kr. Av skillnaden på ca 115 milj. kr. torde omkring 100 milj. ha eliminerats genom kapitalbidrag i olika former från moderbolagen, t. ex. >>temporärt konkurrensbidrag» och ned- skrivning av moderbolagets fordringar på dotterbolaget. Den återstående skillnaden har eliminerats via vissa resultatregleringsposter, såsom utnytt- jande av prisfallsreserv och upplösning av lagerreserv. -
I vissa företag utgick konkurrensbidrag i form av rabatter på de officiella priserna, och de faktiska avräkningspriserna var följaktligen lägre än de här använda. Då bidragen i de övriga företagen inte fördelats på produkter, har
Tabell II: 10. Bokföringsmässiga rörelseresultat enligt SPK:s beräkning (milj. kr)
Genomsnitt för utländska bolag OK Produkt
1959 1960 1961 1959 1960 1961
Motorbensin .................... 3 2 2 — 1 O 2 Fotogen ........................ 0 1 1 0 1 1 Motorbrännolja ................. — 1 — 4 -— 4 1 — 1 0 Eldningsolja 1 —2 ............... — 8 — 8 —11 3 3 4 Eldningsolja3—5 ............... —15 —16 —16 —1 —2 —3 Övriga produkter ................ 4 4 5 O 0 — 1 Totalt - 16 — 20 — 23 3 0 3
resultaten i tabellerna II: 10 och II: 11 endast kunnat anges med officiella inköpspriser (s. k. »kontrakts->> eller »världsmarknadspriser») som grund.
De svenskägda bolagen redovisade dessa år vinster av storleksordningen 1—2 milj. kr. per år, medan rörelseresultaten enligt SPK:s beräkning är något högre. Överskotten faller i de flesta fall främst på den lätta eldnings- oljan. Försäljning av tung eldningsolja synes i allmänhet ha givit underskott också i de svenskägda företagen.
För en mer ingående undersökning av de vinstskillnader, som redovisats ovan, krävs en uppdelning av kostnaderna. I följ ande sammanställning anges resultatkalkyler för ett urval oljeprodukter. Uppgifterna avser delsde stora, utländska bolagen, dels ointegrerade, svenska företag. De är till största delen hämtade från SPK:s utredningar.
Med omkostnader avses företagens samtliga kostnader i rörelsen, dvs. i samband med mottagande, lagring och distribution. Här ingår bl. a. hamn- avgifter, lossnings-, lagrings- och transportkostnader samt kostnader för försäljning och administration. Skatter och avgifter är frånräknade på både intäkts- och kostnadssidan, och inte heller detaljistmarginalerna ingår i kalkylen.
Inga systematiska skillnader i omkostnadsnivå föreligger mellan svenska och utländska företag. Orsaken till de stora vinstskillnaderna får i stället sökas i inköpsprisernas höjd i de två företagsgrupperna. Också förändring- arna i vinstnivå år från år synes nästan helt ha bestämts av ändrad relation mellan inköps- och försäljningspris.
Den avgörande faktorn i vinstredovisningen är således de relativt sett mycket höga inköpspriser, som redovisas av de utländskt ägda dotterbola- gen. Orsaken till dessa höga priser är givetvis deras anknytning till det officiella prissystemet. De flesta internationella oljebolag debiterade dessa år sina svenska dotterbolag avräkningspriser, som i huvudsak bestod av fobpris plus fraktkostnad enligt AFRA. De inhemskt ägda bolagens inköps- priser gäller däremot faktiska inköp, där prisnivån ligger avsevärt under den
Tabell I I : 11. Intäkter, kostnader och rörelseresultat i kr./m3 år 1961
Motorbensin Eldningsolja 1 — 2 Eldningsolja 3 — 5
nu. Sv. Utl. Sv. Utl. Sv. bolag bolag1 bolag bolag bolag bolag
Försäljningspris, netto ........... 242 223 141 142 77 72 Inköpspris ...................... 165 142 130 108 92 58 Bruttomarginal ................. 78 81 11 34 — 15 14 Omkostnader ................... 73 69 30 27 20 16 Driftsresultat ................... 5 12 — 19 7 — 35 — 2
1 Uppgifterna har korrigerats med hänsyn till de oktantalsdifterenser, som förelåg jämfört med de utländska säljarna.
officiella. Också i de integrerade företag, där rabatterade avräkningspriser tillämpats, är nettoinköpspriserna högre än för ointegrerade företag (jfr vinstkalkylen i avsnitt b nedan).
SPK:s vinstberäkningar gäller endast åren 1959—1961. Det är troligt, att en motsvarande beräkning för senare år skulle ge ännu större förluster för de internationella bolagens svenska verksamhet. Priserna i Sverige på de flesta oljeprodukter har nämligen fallit mer än motsvarande fobpriser (jfr kapitel 4: a och kapitel 8). Det officiella prissystemets artificiella karaktär innebär emellertid, att vinstberäkningar som de här redovisade är av tvivel- aktigt värde för en bedömning av det faktiska vinstläget i Sverige. Vi skall därför i nästa avsnitt undersöka möjligheterna till en mer realistisk upp- skattning av företagens lönsamhet.
b. Avräkningspriser och vinstnivå
Av diskussionen i kapitel 4 angående officiella och realiserade oljepriser har framgått, att det officiella prissystemet saknar relevans för en beskrivning av det faktiska prisläget i olika förädlingsled. De realiserade priserna på råolja och oljeprodukter i världshandeln ligger sedan slutet av 1950-talet väsentligt under fobpriserna.
Oljebolagens interna avräkningssystem baseras emellertid fortfarande i de flesta fall på officiella priser, vilket medför, att huvuddelen av vinsterna förs till råoljeproduktionen och att bokföringsmässiga förluster, s. k. »down— stream losses», uppkommer i många konsumentländer.
Vi skall i det följande söka belysa de nämnda förhållandenas betydelse för vinstnivån i Sverige med situationen omkring 1960 som utgångspunkt. Som allmän bakgrund till diskussionen kan följande anföras:
1. Oljebolagens totala räntabilitet under åren 1959—1961 får betraktas som tämligen god (jfr kapitel 4: (1). Detta omdöme gäller också för den sek— tor av bolagens verksamhet, som här är av speciellt intresse, nämligen Mel- lersta Östern—Västeuropa.
2. Prisnivån för drivmedel i Sverige anslöt sig under dessa är väl till nivån i övriga västeuropeiska länder. Priserna på eldningsoljor torde däremot ha legat 10—20 kr. per m3 under genomsnittet.
3. Sveriges läge är visserligen ogynnsamt, sett ur transportsynpunkt, men den därav föranledda kostnadsskillnaden är relativt obetydlig. Mot denna bakgrund synes det naturligt att i fråga om drivmedel vänta sig normala överskott för bolagen också i Sverige. Vid de tillämpade avräk- ningspriserna uppkom emellertid inga överskott (jfr tabell II: 10), och underskotten på eldningsoljesidan är alltför stora för att helt kunna för- klaras av de jämförelsevis låga försäljningspriserna.l
1 De bokföringsmässiga underskott, som anges här och i det följande, är räknade före koncern- bidrag 0. d. och baseras på SPK:s beräkningar.
! i
Det förefaller också uppenbart, att olikheterna i rörelseresultat mellan svenska och utländska företag inte avspeglar reella lönsamhetsskillnader. De får i stället ses som rent bokföringsmässiga resultat av ett artificiellt avräkningssystem.
För en mer realistisk bedömning av lönsamhetsläget på den svenska olje- marknaden skulle krävas en kalkyl, baserad på världsmarknadspriser som inköpspriser för dotterbolagen. Då handeln med oljeprodukter före det slut- liga konsumtionsledet är starkt begränsad, vållar emellertid bestämningen av sådana inköpspriser stora problem.
I avsaknad av mer fullständigt material har vi här valt att korrigera dot- terbolagens inköpskostnader för genomsnittlig rabattgivning på produkt- marknaderna (enligt Channel-portnoteringar och motsvarande; se kapitel 4zb). Uppgifter om intäkter och omkostnader har hämtats från SPK:s material.
Detta förfaringssätt kan innebära betydande felkällor, beroende på olik— heter i redovisningssystem och heterogenitet inom varugrupperna.1 Vinst- kalkylen får därför närmast ses som ett räkneexempel, vilket möjligen kan ge en uppfattning om storleksordningen hos de faktiska vinsterna.
I tabell II: 12 anges dels rörelseresultat, baserade på redovisade inköps- priser, dels de resultat, som framkommer enligt ovan angivna beräknings— metod.
Skillnaden mellan de två vinstslagen är således mycket stor. Den har också ökat under den studerade perioden, vilket avspeglar den officiella prisnivåns allt sämre överensstämmelse med den faktiska.
I en alternativ vinstkalkyl har de ointegrerade svenska företagens inköps— priser använts som kostnadsmått. Denna kalkyl ger högre rörelseöverskott för dotterbolagen än de ovan angivna (i genomsnitt 90 milj. kr. per år). De svenska företagens inköpspriser för främst eldningsoljor torde dock ha legat under den genomsnittliga nivån på världsmarknaden, varför metoden ger viss överskattning av vinstnivån i övriga företag.
Det bör framhållas, att rörelseöverskotten också enligt våra räkneexempel
Tabell II: 12. De utländska företagens rörelseresultat i Sverige (milj. kr.)
Bokförings- Beräknat resultat mässigt . o . . . 1 A, av resultat 1 milj. kr. intäkter 1959 ................. _ 65 +55 4,5 1960 ................. — 100 + 50 3,5 1961 ................. — 115 +65 4,5
1 Viss hänsyn har dock tagits till produktskillnader. Regular— och premiumbensin har sålunda räknats var för sig. För gruppen »övriga produkter», som är starkt heterogen, har ingen sär— skild beräkning kunnat göras. Vinsten har där räknats efter bolagens egna redovisade in- köpspriser.
helt faller på motorbensin och på gruppen »övriga produkter». I den senare gruppen torde främst flygdrivmedel och smörjoljor ha givit relativt höga vinstmarginaler. I fråga om tunga eldningsoljor uppkommer förluster enligt samtliga beräkningsalternativ.
Ett totalt rörelseöverskott i de utländskt ägda bolagen om 60 milj. kr. per år skulle motsvara omkring 4 % av intäkterna eller 10—15 % av »föräd- lingsvärdet» (dvs. marginalen mellan försäljningsintäkter och beräknade inköpskostnader). Motsvarande procenttal för de svenska företagen är väsentligt lägre. Det förefaller också naturligt att räkna med en högre vinst- andel för de utländska bolagen. Dessas försäljning är nämligen i större ut- sträckning inriktad på de lättare produkterna, vilka dels vid rådande pris- relationer är mer vinstgivande än de tyngre, dels kräver större kapitalinsats per försåld enhet. Osäkerheten i beräkningarna gör emellertid, att man tro- ligen inte kan dra några kvantitativa slutsatser om skillnaden i vinstkvot.
Beräkningarna ovan gäller enbart kalkylmässiga överskott och ger föga information om de beskattningsbara vinster, som skulle uppkomma vid ett mer realistiskt avräkningssystem. För en bedömning av frågan om ev. skatte- flykt skulle krävas ett ingående studium av framför allt bolagens kapital- värdering och avskrivningsmöjligheter.
Underlag saknas för lönsamhetsberäkningar, avseende tiden efter 1961. Som framgått av föregående kapitel, har emellertid prisfallet i Sverige de senaste åren på grund av skärpt priskonkurrens varit större än i de flesta andra länder. Då de integrerade storföretagens totala lönsamhet samtidigt förändrats obetydligt, skulle en beräkning för Sverige, avseende t. ex. 1964—— 1965, troligen ge lägre vinstmarginaler än de ovan angivna.
KAPITEL 10
Synpunkter på konkurrensläget
a. De inhemska företagens ställning
Av diskussionen i del I synes framgå, att den utpräglade Oligopolsituationen ger föga utrymme för öppen priskonkurrens mellan de stora, integrerade företagen. Möjligen försämras förutsättningarna för sådan konkurrens ytter- ligare av det gemensamma ägande, kombinerat med avtal om inbördes leve- ranser, som storföretagen utövar i råoljeledet. Det förefaller mot denna bak- grund vara realistiskt att betrakta storföretagen i huvudsak som en enhet, när det gäller prispolitiken. Detta antagande behöver inte innebära, att direkta prisöverenskommelser föreligger, utan grundas på den stora sanno- likheten för prisledarskap och liknande företeelser på en marknad av denna typ. De iakttagelser, som kunnat göras beträffande företagens prissättning, motsäger i varje fall inte antagandet.
Prisbildningen på olika nationella marknader bestäms i stor utsträckning av konkurrensen från fristående raffinaderier och distributionsföretag, en faktor som diskuterats i kapitel 5: c ovan. På den svenska marknaden utövas sådan konkurrens dels av två relativt stora företag, OK och Nynäs, dels av ett antal mindre säljare på olika delmarknader.
Avgörande för de ointegrerade företagens möjligheter att hävda sin ställ- ning och föra en aktiv konkurrens är situationen på inköpssidan. Eftersom de internationella storföretagen är dominerande i råoljeledet, är i varje fall större distributörer beroende av att storföretagen levererar olja till utom— stående företag och till konkurrenskraftiga priser.1 Under senare år har möjligheterna att erhålla leveranser till gynnsamt pris varit goda, beroende på den rådande överskottssituationen. Den aktiva priskonkurrens, som illu- streras av IC—OKzs kraftiga prissänkning på regularbensin 1963, får ses som en följd av denna för fristående företag gynnsamma situation. Beroen- det av de större konkurrenterna måste emellertid innebära en betydande osäkerhet för de ointegrerade företagen, som om överskottssituationen för- svinner kan tvingas tillbaka till en mer passiv situation.
Förekomsten av ett utbudstryck på världsmarknaden torde vara än mer
1 Förekomsten av stora, fristående raffinaderier minskar visserligen distributionsföretagens beroende av direkta leveranser från de stora bolagen. De fristående raffinaderierna måste emel-lertid i sin tur till stor del basera sin oljeförsörjning på leveranser från storföretagen, varför också denna inköpskanal kan påverkas vid en åtstramning (jfr kapitel 5: a).
betydelsefull för de små drivmedelsföretagen. Tillkomsten av sådana före- tag, som bygger sin existens på lågprispolitik, får ses som en direkt följd av den rådande överskottssituationen och av den tidigare berörda »balans— bristen». Deras möjligheter att överleva en ev. åtstramning på världsmark— naden är mycket osäkra.
Konkurrensförutsättningarna för små, nystartade företag försämras av den produktdifferentiering, som trots allt föreligger på hensinmarknaden. Storföretagen har genom reklam och annan aktiv försäljning skapat en goodwill hos köparna, som utgör ett etableringshinder. För att övervinna denna tröghet hos efterfrågan måste de nya företagen uppehålla en för kon- sumenten klart märkbar prisskillnad. Prisskillnaden utgjorde i fråga om Uno-X till en början omkring 4 öre per liter, vilket möjliggjort en viss inbrytning på de större företagens marknader.
Lågprisföretagen synes inte i nämnvärd utsträckning ha påverkat de större säljarnas prispolitik. Lokal prisnedsättning har i vissa fall använts som vapen, men inte ens sådana åtgärder är generellt förekommande. Stor- företagen torde inte tillmäta konkurrensen från små lågprisföretag någon större betydelse, men förhållandet kan givetvis ändras, om de senare före- tagens expansion fortsätter.
Marknadssituationen på eldningsoljesidan är i vissa avseenden speciell. Den från mitten av 1950-talet snabbt expanderande ryska exporten har här gjort de svenska företagen mindre beroende av leveranser från de stora olje- bolagen. Också i fråga om produkter, där importen från Östeuropa är rela- tivt liten (främst lätta eldningsoljor) torde förekomsten av ett nytt inköps- alternativ ha förbättrat exempelvis OK :s förhandlingsläge på inköpssidan.
Möjligheterna att köpa rysk olja till relativt lågt pris har inneburit en radikal förändring av konkurrensläget, och de svenska säljarna har kunnat öka sina marknadsandelar mycket kraftigt. Den hårdnande konkurrensen medförde åren 1958—1960 ett prisfall, som saknade motsvarighet på driv- medelssidan. Försäljningen av tung eldningsolja har under senare år upp- visat mycket svag lönsamhet. Förutom den relativt hårda konkurrensen mellan säljarna torde de större förbrukarnas möjligheter att själva impor- tera olja ha haft betydelse för denna utveckling. .
Konkurrensläget i fråga om eldningsoljor kompliceras av den alltmer ökade köparkoncentrationen. Inslagen av bilateralt oligopol har skapat en situation, som utmärks av omfattande individuell rabattgivning. De synes dessutom ha medfört en betydande stelhet i köpare—sälj arerelationerna. För att säkra en jämn avsättning eftersträvar bolagen att i första hand behålla sina gamla kunder. Köparkoncentrationen tenderar således att i vissa avse— enden dämpa konkurrensen mellan säljarna, även om den troligen medver— kar till att sänka den genomsnittliga prisnivån.
Som ovan nämnts ändrades prisrelationen mellan lättare och tyngre produkter kraftigt åren 1958——1961. Genom de stora prissänkningarna på
bensin, framför allt är 1963, har emellertid prisrelationerna återställts, medan den genomsnittliga partiprisnivån fallit med 30 %, jämfört med 1958. Prissänkningarna på bensin får ses som en följd av den låga prisnivån för främst regularbensin på världsmarknaden. De ointegrerade företagen har utnyttjat den gynnsamma inköpssituationen som underlag för en aktiv pris— konkurrens, vilken medfört att prisnivån fallit betydligt mer i Sverige än i de flesta andra länder.
b. Servicekonkurrensens betydelse
Man brukar förutsätta, att konkurrensen på oligopolmarknader i stor ut- sträckning byggs på andra faktorer än priset, eller mer generellt på åtgärder, som är svåra att imitera. Det gäller att skapa köparpreferenser för den egna produkten för att i ett låst prisläge försvara eller utöka sin marknadsandel. De viktigaste inslagen i sådan konkurrens är reklam och olika former av service.
Reklam synes ha betydelse som konkurrensmedel främst i fråga om ben- sin. De större företagens reklamkostnader för denna vara har under senare år utgjort ca 0,3 öre per liter eller omkring 1 % av priset. För eldningsoljor är andelen väsentligt lägre. Möjligheterna att föra framgångsrik reklam- konkurrens begränsas av produkternas ur köparsynpunkt starkt homogena karaktär.
Också servicekonkurrensen är koncentrerad till drivmedelsförsäljningen. Den föres i detaljhandelsledet, och enmärkessystemets dominans får ses som ett utslag av företagens strävan att skapa produktdifferentiering med hjälp av service. Denna strävan avspeglas också i den alltmer ökade andelen ser- vicestationer.
Lokaliseringen av försäljningsställen synes utgöra det viktigaste inslaget i servicekonkurrensen på drivmedelsmarknaden. Oljebolagens höga värde— ring av lokaliseringsparametern som konkurrensmedel framgår klart av intervjuer.1
Lägeskonkurrensen är sammansatt av flera element. För det första är det givetvis av stor vikt för bolagen att ha stationer på de platser, där en stor del av inköpen normalt sker, dvs. vid städernas utfarter och på vägsträckor med hög trafikintensitet. Men företagen eftersträvar också en hög grad av täck— ning över hela landet, bl. a. för att underlätta »köptrohet» hos kunder med stor drivmedelsförbrukning. Denna form av service medför ett i vissa fall mycket lågt kapacitetsutnyttjande för stationer i förbrukningssvaga om- råden, där flera bolag är representerade.
Investeringarna i bensinstationer utgjorde åren 1960—1963 i genomsnitt ca 45 milj. kr. per år i 1963 års priser. Ett omdiskuterat problem är, huruvida
1 G. Carlcson och L. G. Lindh: Partiell konkurrensbedömning och redovisningsanalys av olje- företagen. Handelshögskolan i Stockholm 1964 (seminarieuppsats).
Oljebolagen genom sin lägeskonkurrens har en benägenhet att överdimen» sionera utbyggnaden av försäljningsställen.
Problemet är svårbedömt, eftersom det här rör sig om service, som kan säljas uteslutande i kombination med en viss vara, och som därför är svår att värdera. Vid bedömning av frågan måste hänsyn tas till de skillnader i försäljningens storlek, som föreligger mellan olika tider på dygnet, olika veckodagar och olika årstider.
Försäljningen vid stationerna varierar starkt under dygnet med särskilt hög belastning kl. 7—9 och 16—18, vilket måste inverka vid dimensione- ringen av kapaciteten. Lördagar uppges ha en försäljning, som genomgående ligger 20 % högre än den, som noteras på onsdagar. Under toppmånaden juli är den försålda kvantiteten bensin 75 % större än under februari. För en del stationer är gapet mellan den högsta och lägsta månadssiffran betyd- ligt större, då även försäljningens geografiska fördelning skiftar avsevärt mellan årstiderna.
Inköpsvanorna spelar givetvis stor roll för hur många och hur stora ben- sinstationer, som »behövs». Å andra sidan kan hävdas, att valet av inköps- tidpunkt och av inköpt volym per tankning påverkas av bensinstationernas antal och lokalisering.
Vi saknar tillräckligt material för att kunna bedöma frågan om ev. över- dimensionering av detaljistledet och därav föranledda kostnader för sam- hället. Ovanstående synpunkter är endast avsedda att belysa de faktorer, som spelar in vid en sådan bedömning. Också en diskussion av stordrifts- fördelar och tänkbara kostnadsbesparingar vid övergång till samstationer måste föras från distributionsekonomiska utgångspunkter.1 Föreliggande redogörelse har främst varit avsedd att belysa Säljarkoncentrationens och den vertikala integrationens betydelse inom kedjan råoljeutvinning—raffine- ring—partihandel.
1 Effektivitetsproblemen i detaljhandelsledet behandlas i en nyligen presenterad engelsk utredning: Report on supply of petrol to retailers in U. K., The Monopolies Commission, 1965.
Litteraturförteckning
American Petroleum Institute: The role of profits in the petroleum industry. Current international oil pricing problems, 1964. De Chazeau-Kahn: Integration and competition in the petroleum industry, 1959. ECE: The price of oil in western Europe, 1955. EN]: Energy and petroleum, 1962—1964. Federal Trade Commission: The international petroleum carte], 1952. Future growth of the world petroleum industry, 1961. Gillberg-Höök: Oljan i svensk industri, 1957. Komplement år 1965. Gripaios: International oil prices, 1964. Handeln med olja, SOU 1947. Hartshorn: Oil companies and governments, 1962. Issawi Yeganeh: The economics of middle eastern oil, 1962. Laudrain: Le prix du pétrole brut. Structures d'un marché, 1958. Leeman: The price of middle east oil, 1962. Monopoltilsynet: Redegorelse vedrorende bandelen med oljeprodukter, 1962. Petroleum Information Bureau: Refining of oil, 1959. Oil—a large scale industry, 1959. World oil reserves, 1963—1964. Petroleum Press Service, årgångarna 1955—1965. Särskilt följande artiklar: Impact of demand on crude values, 1960. Problems of imbalances, 1963. Statens pris— och kartellnämnd: Oljehandeln i Sverige, 1964 (hemligstämplad) Under- sökningar angående rabattering av eldningsoljor för bostadsuppvärmning. Pris- och kartellfrågor 10/1958, 3/1959, 4/1959, 3/1961, 1/1962, 2/1963, 1/1964 samt 5/1965. Staten och oljan, 1949. Symonds: Oil prospects and profits in the eastern hemisphere, 1961. Life with a world oil surplus, 1960. Financing oil expansion in the development decade, 1963. 011 in the national balance, 1965. The Monopolies Conum'ssion: Report on the supply of petrol to retailers in U.K., 1965. The pricing of crude oil, 1961. Årsrapporter från Oljebolagen på den svenska marknaden.
: Mimer?
om it :; '
är Hui ?
”t, ".lhli .|
Hirsi: il'.
nsiour-v
||" 15.1.— .uwv ul,
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966
1. La Cooperation internordlque.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 966
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Utsökningsrätt IV. [7] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyresspiittringen. [15] Utkommer senare. Arbetspromemorior i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20]
Utrikesdepartementet Internationellt fredstorskningsinstitut i Sverige. [5]
Försvarsdepartemontet
Tyg-förvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18]
Socialdepartementet
Färgernikladwåtatsbidmgsgivning till hälso- och sjuk- v en. Omsorger om psykiskt utvecklingshlimmade. [9]
Finansdepartemontet
1965 års ungtidsutrednln 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och mport 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. B laga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investerings- behov fram till 1970. Bila & 3. [10] 5. Utvecklings- tendenser inom undervlsn ng. hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordnlng m.m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21]
Ecklesiastlkdepartementet Yrkesutbildningen. [8]
J ordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12]