SOU 1966:40

Arbetspsykologisk verksamhet

Sammanfattning

Vi har begränsat vårt arbete till huvud- uppgifterna vid nuvarande arbetspsykolo- giska institut (s.k. psykotekniska institut), nämligen anlags— och urvalsundersökningar och metodutveckling i anslutning därtill. Efter en allmän översikt över arbetspsy- kologisk forskning och tillämpning och ett referat av tidigare utredningar beträf- fande arbetspsykologiska institut har de nuvarande arbetspsykologiska institutens verksamhet beskrivits (se kapitel 4). För närvarande finns två statliga arbetspsyko- logiska institut, nämligen det psykoteknis- ka institutet vid Stockholms universitet och militärpsykologiska institutet. Övriga institut är privata.

År 1964 utfördes sammanlagt ungefär 8 000 anlagsundersökningar och ungefär 19 000 urvalsundersökningar vid institu- ten; därvid har ej medräknats undersök- ningsverksamheten vid det militärpsyko- logiska institutet.

Arbetsmarknadsverket är den största beställaren av anlagsundersökningar: un— gefär 6000 sådana undersökningar ut- fördes för verket under 1964. Antalet urvalsundersökningar för verkets räkning var samma är mer än 2 000. För närings- livet utfördes av instituten ungefär 12 000 urvalsundersökningar under 1964.

Metodutveckling förekommer i varie— rande utsträckning och praktiskt taget utan samarbete mellan instituten. Visst arbete på att utveckla metoder för anlags- och urvalsundersökningar äger också rum vid universitetsinstitutionerna.

De nuvarande instituten har år från år ökat sin kapacitet i vad gäller anlags- och urvalsundersökningar. Det framtida be-

hovet av sådan serviceverksamhet är emel- lcrtid mycket stort (se kapitel 8). Enligt inom arbetsmarknadsverket gjorda upp- skattningar skulle det redan i början av 1970-talet komma att behövas ungefär 15 000 anlagsundersökningar och 8 000— 10000 urvalsundersökningar i samband med yrkesvägledning, arbetsvård och omskolning. Dessa uppskattningar inklu- derar också de av kriminal- och social- vårdens klienter, vilkas utbildnings- och yrkesvalsproblem löses i samarbete med arbetsmarknadsverket. Ett stort antal un— dersökningar krävs också för elever vid grundskolan, gymnasiet, fackskolorna och folkhögskolorna samt vid andra utbild- ningsanstalter, såsom i samband med post— verkets, televerkets och statens järnvägars interna utbildning. För skilda utbildnings- anstalter skulle det i början av 1970-talet krävas uppskattningsvis 6 OOO—8 000 an- lagsundersökningar och 2 500 urvalsun— dersökningar per år. Därtill kommer nä- ringslivets behov av urvalsundersökningar, vilket uppskattas till sammanlagt ungefär 25 000 per år.

Ett stort behov av metodutveckling i samband med den praktiska undersök- ningsverksamheten föreligger. Detta behov gäller såväl mer allmänna undersökningar som undersökningar av speciella katego- rier, såsom hörsel— och synskadade, ut— vecklingshämmade samt rörelsehindrade.

För närvarande förekommer ofta be- svärande väntetider vid de arbetspsykolo- giska instituten, vilket sammanhänger med bristande personell kapacitet. För att mot- svara det framtida utökade behovet av service krävs en betydande utbyggnad.

Enligt gjorda beräkningar torde det i bör- jan av 1970-talet krävas inemot 300 psy- kologer för de arbetspsykologiska institu- ten (se kapitel 6).

Det har inte varit möjligt att beräkna tillgången på psykologpersonal i början av 1970-talet. Brist på psykologpersonal, i varje fall på licentiatnivån, kan väntas bestå under avsevärd tid framåt.

Enligt ett förslag som i juli 1965 över- lämnades av universitetskanslersämbetet till Kungl. Maj:t skall tillämpad utbildning, som direkt förbereder för psykologiskt ar- bete förenat med klientkontakt, byggas in i psykologutbildningen och förläggas till praktiskt arbetande institut. Liknande tillämpad utbildning har hittills bedrivits vid arbetspsykologiska institut.

Vissa sekretessfrågor i samband med psykologiska undersökningar av de slag som utförts vid de arbetspsykologiska in— stituten behandlas i kapitel 7. Därvid har föreslagits att stadganden om handlings- sekretess, tystnadsplikt för psykologper- sonal samt sekretesskydd för psykologiska prov inryms i kommande sekretesslag.

Utredningens förslag

Utmdningsarbetet har visat behov av:

1. en väsentligt ökad omfattning av ser- viceverksamheten i vad gäller psyko- logiska anlags- och urvalsundersök- ningar,

lk) ytterligare geografisk spridning av ser-

viceverksamheten,

3. garantier för undersökningsmetoder- nas kvalitet och intensifierat metodut- vecklingsarbete och

4. ökade praktikmöjligheter för blivande

arbetspsykologer.

Ett samtidigt tillgodoseende av dessa krav förutsätter ett intensifierat statligt engagemang. Varken kravet på den vä- sentligt ökade serviceverksamheten eller kravet på geografisk spridning av denna verksamhet torde kunna tillgodoses av nu

existerande arbetspsykologiska institut. Utredningen anser det också vara nöd- vändigt med ett statligt organ som sam- ordnar och övervakar metodutvecklings- arbetet och fördelar resurserna för detta arbete. Likaså anses det vara till fördel för psykologutbildningen att det finns stat- liga institut, som kan åläggas att med— verka i den arbetspsykologiska tillämp- ningsutbildnjngen.

Utredningen anser att en central instans bör upprättas, som har överblick över och svarar för planeringen av hela verksam— heten. Dessutom föreslås en fältorganisa- tion för serviceverksamheten.

Utredningen har funnit det lämpligast att verksamheten anknyts till den mest betydande avnämaren, arbetsmarknads- verket. Den centrala instansen föreslås bli organiserad som en särskild byrå, ar- betspsykologibyrån, inom arbetsmarknads— styrelsen. I byråns uppgifter skall ingå samarbetskontakter på riksplanet med uppdragsgivarna inom och utom verket, planering i stort av den praktiska under- sökningsverksamheten över hela landet, utarbetande av riktlinjer för undersöknings- tekniska rutiner, ledning av metodutveck- lingsarbetet samt beredning och handlägg- ning av administrativa, organisatoriska och ekonomiska frågor och personal- ärenden.

Enligt förslaget (se avsnitt 9.5) skall följande befattningar inrättas vid byrån: byråchef, tre sektionschefer och ytterli— gare sju befattningshavare exklusive bi- trädespersonal.

I den föreslagna fältorganisationen ingår dels regioninstitut, vilka svarar för service åt ett större geografiskt område och är direkt underställda arbetsmarknadsstyrel- sen, dels filialinstitut, som upprättas i mån av behov för delar av den större regionen och är underställda respektive region- institut.

I regioninstitutens arbetsuppgifter in- går anlags- och urvalsundersökningar

samt erforderligt metodutvecklingsarbete efter arbetspsykologibyråns riktlinjer. Vid regioninstituten planeras arbetet för hela regionen. Regioninstituten sörjer dess- utom för praktisk utbildning av psykolo- gistuderande.

Fältorganisationens uppbyggnad skall planeras och ledas av arbetspsykologiby— rån. Förslag till personalorganisation för ett regioninstitut av normaltyp har fram- lagts i avsnitt 9.6. Enligt detta skall vid institutet finnas två sektioner, en för 2 000 anlagsundersökningar och en för samma antal urvalsundersökningar. Personalorga— nisationen föreslås omfatta en institutfö- reståndare, två sektionsföreståndare och 21 psykologer samt biträdes- och skriv- personal. Därtill kommer lärarpersonal för praktisk utbildning av psykologistude- rande.

Filialinstituten skall huvudsakligen ut- föra allmänna anlagsundersökningar. Des— sa institut förutsätts utgöra mindre enhe- ter med två till fyra psykologer.

Ett förslag till regionindelning, vilket kan utgöra utgångspunkt för arbetspsy- kologibyråns planeringsarbete, har givits. Enligt detta (se avsnitt 9.7) har landet indelats i sex regioner med regioninstitut i eller nära samtliga nuvarande universi- tetsorter samt i Linköping.

Det föreslås, att arbetspsykologibyrån börjar sin verksamhet den 1 juli 1967. Den 1 juli 1968 överförs det psykotek- niska institutet vid Stockholms universi- tet till arbetsmarknadsverket. Samtidigt upprättas regioninstitut i Umeå, Göte- borg och Malmö. Regioninstitut i Upp- sala och Linköping föreslås bli upprät— tade den 1 juli 1969. Uppbyggnaden fort- sätts genom upprättande av filialinstitut.

Finansieringsfrågor

Kostnaderna för arbetspsykologibyrån föreslås belasta arbetsmarknadsstyrelsens anslag.

Frågan om finansiering av fältorganisa- tionen har bedömts utifrån de skilda upp- gifter med vilka denna kommer att ta befattning, nämligen

utbildning,

biträde åt arbetspsykologibyrån med planeringsarbete och administrativt ar- bete i övrigt, metodutveckling samt anlags- och urvalsundersökningar. Kostnaderna för utbildningsverksamhe- ten har förutsatts bestridas av universi- tetsmedel.

Det biträde som kan komma att påkal- las av arbetspsykologibyrån har ansetts av sådan art att kostnaderna därför bör bestridas av fältorganisationens anslags- medel. Även det metodutvecklingsarbete, som erfordras för den praktiska undersök- ningsverksamheten, bör betalas av anslags— medel.

Den del av serviceverksamheten som kommer att utföras för andra offentliga organ än arbetsmarknadsverket, för pri— vata företag eller enskilda personer har föreslagits vara avgiftsbelagd och baserad på självkostnadsprincipen. Taxorna som föreslagits inrymma såväl synliga som :lol— da eller indirekta kostnader borde fast- ställas i samråd med riksrevisionsverket.

För den serviceverksamhet, som kom- mer att utföras för arbetsmarknadsverkets räkning, har två alternativa finansierings- former övervägts.

Enligt det första av dessa alternativ skulle denna serviceverksamhet inte vara avgiftsbelagd. Ett skäl för detta skulle vara att yrkesvalshjälp i form av anlags- prövningar numera är ett naturligt led i de åtgärder som av verket vidtas för ar- betskraftens anpassning till arbetslivet.

En nackdel med denna finansierings- form har synts vara att organisationen inte automatiskt kan anpassas till ett un- der löpande budgetår ökat behov av ser- vice, om detta inte kan tillgodoses inom ramen för anvisade anslag och att med-

givande till överskridande av vederbörliga anslagsposter måste inhämtas från Kungl. Maj:t.

Enligt det andra finansieringsalternati— vet skulle avgiftsdebitering även förekom— ma för service åt arbetsmarknadsverket. Som skäl för detta alternativ har rent allmänt anförts att i de strävanden till effektivisering, som för närvarande ut- märker den offentliga verksamheten, kan urskiljas en påtaglig tendens till att i ökad utsträckning ta i anspråk avgiftsdebite- ring som hjälpmedel. Detta gäller även s.k. intern debitering av tjänster mellan olika enheter inom en myndighet.

Eftersom det andra finansieringsalter- nativet möjliggör en smidig anpassning av verksamheten efter växlande arbets- mängd, har vi ansett oss böra förorda detta.

Särskilda avlönings- och omkostnads- anslag för fältorganisationen skulle sålun- da anvisas på riksstaten. Vid uppkomman- de större efterfrågan på tjänster skulle anslagsramen få överskridas i den mån motsvarande inkomstökning kunde påräk- nas. Statsverkets beräknade nettotillskott till fältorganisationens verksamhet skulle alltså därigenom inte öka.

Särskilt yttrande

Av ledamoten Lahnhagen.

Inledningsvis vill jag understryka, att jag helt delar majoritetens i utredningen upp- fattning att behovet av anlags- och ur- valsundersökningar kommer att öka i framtiden och att det erfordras en väsent- lig kapacitetsutbyggnad för att kunna täcka de framtida behoven. Jag delar också majoritetens syn att vi här har en samhällsfråga av sådan betydelse att väsentligt utökade ekonomiska resurser måste ställas till förfogande från statens sida. Jag är också ense med majoriteten om nödvändigheten av en kraftig upprust- ning av resurserna för utbildning av psy- kologer för att övervinna den brist på arbetspsykologer, som redan nu är för handen. Vidare instämmer jag i majori- tetens uttalande om behovet av ökade eko- nomiska resurser för det metodutveck- lingsarbete, som är förutsättning för en kvalitativt högtstående service. Jag in- stämmer också i majoritetens uttalande om behovet av ett centralt organ med till- räckliga ekonomiska och personella resur- ser för att kunna initiera och planera en rationell metodutvecklings- och service— verksamhet beträffande anlags- och ur- valsundersökningar. Liksom majoriteten anser jag att detta organ bör förläggas till arbetsmarknadsverket.

Samtidigt som jag sålunda i stort sett är ense med majoriteten om den före- slagna fältverksamhetens storlek, delar jag däremot inte majoritetens uppfatt- ning om fältverksamhetens organisation.

Den utbyggnadstakt, som majoriteten för- ordat, med tillskapandet av sex regionin-

stitut, vilka skulle vara inrättade senast den 1 juli 1969, är inte genomförbar. Även om utredningen understryker att regioninstitu— tens kapacitet skall byggas upp successivt, måste, med hänsyn till den stora bristen på kvalificerad psykologpersonal, förslaget betraktas som helt orealistiskt. Även om, som majoriteten förordat och vilket jag starkt instämmer i, det skapas ytterligare utbildningsresurser som möjliggör ett ökat tillskott av psykologer, kommer efterfrå- gan på sådan personal inte endast att gälla det arbetspsykologiska området. Behovet av skol- samt barn- och vuxenkliniska psy- kologer kommer också att öka, varför tillskottet av arbetspsykologer, intresserade för anlags- och urvalsundersökningar, tro- ligen ändå inte inom överskådlig tid kom- mer att vara tillräckligt för att tillfreds- ställa efterfrågan.

Visserligen har, som framgår av kapi- tel 6, antalet licentiander ökat kraftigt, men utredningen konstaterar att utexami- nationen på denna nivå är låg. Denna diskrepans mellan antalet studerande och antalet utexaminerade licentiater antages bero på att många av de studerande redan har yrkesmässig verksamhet. Detta anta- gande är sannolikt riktigt, men majorite— ten drar inte konsekvenserna av sitt an- tagande, nämligen att många fortsätter sina studier för att meritera sig inom sina yrkesområden och att dessa sannolikt efter helt eller delvis avslutade studier kommer att fortsätta i sina gamla befatt- ningar och sålunda inte kommer ut på. arbetsmarknaden som potentiella sökande

till befattningar inom de planerade region- eller filialinstituten.

Om man skulle starta en verksamhet av den omfattning som majoriteten förordar, måste det finnas garantier för att åtmins- tone nyckelbefattningarna skall kunna be- sättas med därför kompetent personal, vil- ket även förutsätter praktisk erfarenhet av verksamheten. Följden av att snabbt :tannonsera ett stort antal tjänster skulle i nuvarande läge endast bli att även på detta område skulle uppstå ett liknande förhållande som det som råder på övriga psykologområden, nämligen att man får ett stort antal vakanser och att många kvalificerade tjänster måste uppehållas av därför ej meriterad personal.

Majoriteten utgår ifrån att den perso- nal, som nu arbetar inom de enskilda in- stituten, skulle vara intresserad av att övergå i den förordade statliga organisa- tionens tjänst. Man rekommenderar bl. a. att förhandlingar skall upptas med de en- skilda institut, som kan tänkas vara in- tresserade av att inlemmas i den före- slagna organisationen eller överlåta en del av sin verksamhet till denna. Visserligen skulle man på detta sätt kunna få ett antal statligt anställda psykologer med praktisk erfarenhet, men någon total kapa- citetsökning, vilket ju bl.a. är motivet till den föreslagna statliga organisationen, skulle denna övergång inte föra med sig.

Förutom att det synes orealistiskt att kunna förverkliga majoritetens förslag om en snabb utbyggnad, vill jag ifrågasätta lämpligheten av att, med utgångspunkt från dagens erfarenhet, fatta ett princip- beslut om tillskapandet av en statlig fält- organisation av den föreslagna omfatt- ningen, vilken på sikt skulle vara avsedd att dominera marknaden. Ett sådant beslut skulle kunna medföra att de enskilda in- stituten begränsar sin verksamhet vad gäl- ler individuella anlagsundersökningar och omskolning till förmån för andra arbets- psykologiska aktiviteter, vilket vore be—

klagligt då det ju i dagens läge i stället gäller att tillvarataga alla tillgängliga re- surser på detta område.

Majoriteten motiverar en statlig utbygg- nad med:

a) behovet av en geografisk spridning

b) behovet av ett intensifierat metodut- vecklingsarbete samt kravet på de an- vända metodernas kvalitet

c) behovet av ökade praktikmöjligheter för psykologistuderande samt givetvis med

d) behovet av en ökad kapacitet.

a) Jag kan icke dela majoritetens upp- fattning att en geografisk spridning endast kan uppnås genom förslaget om en statlig organisation. Verkligheten motsäger en sådan uppfattning. År 1958 fanns i stort sett endast två institut, de psykotekniska instituten i Stockholm och Göteborg, som kunde erbjuda arbetsmarknadsverket nå- gon service beträffande individuella an- lagsundersökningar. Under åren 1959— 1965 har enskilda institut i samförstånd och genom överläggningar med arbets- marknadsverket byggt upp en regional verksamhet. Denna täcker i dag i stort sett samtliga län i Götaland och en stor del av länen i Svealand. Även om fler- talet av dessa institut närmast har karak- tären av filialinstitut, t.ex. de i Karls- krona, Växjö, Halmstad, Jönköping, Bo- rås, Skövde, Linköping, Västerås och Karlstad, finns det större institut i Göte- borg, Malmö, Stockholm, Umeå och Upp- sala, som i stor utsträckning kan svara mot flertalet av de krav som majoriteten ställer på regioninstituten. Utöver på ovannämnda platser ordnas anlagsunder- sökningar i ett flertal andra städer, t.ex. Kristianstad, Kalmar, Örebro, genom att särskilda överenskommelser träffats mel- lan olika institut och respektive länsarbets- nämnder. Denna s.k. ambulerande verk- samhet har ofta lett till att permanenta

filialkontor efter några år inrättats. Det sagda innebär inte att jag anser att den enskilda verksamheten helt täcker behovet av geografisk spridning. Det kan finnas områden, där statliga initiativ kan medver- ka till att man snabbare uppnår den öns— kade geografiska spridningen.

b) Intensifierat metodutvecklingsarbe- te förutsätter inte i och för sig en statlig fältorganisation. Den föreslagna arbets- psykologibyrån inom arbetsmarknadssty- relsen förutsättes komma att disponera ekonomiska resurser för ett sådant arbete och bör kunna beställa sådant vid t. ex. universitet och enskilda institut, som har personella resurser härför. Sådant utveck- lingsarbete äger redan rum men de resur- ser som står till förfogande är helt otill- räckliga.

Eftersom serviceverksamheten förutsät- tes bli avgiftsbelagd, antingen den kommer att bedrivas i statlig eller enskild regi, och arbetsmarknadsverket kommer att stå som huvudsaklig uppdragsgivare, bör det inte föreligga några svårigheter för det centrala organet, arbetspsykologibyrån, att vid sina underhandlingar med de privata insti- tuten om köp av service uppställa krav på en kontinuerlig kontroll av verksam- hetens kvalitet samt på rätten att orientera sig om arbetsmetoder och personalens for- mella behörighet.

c) Ett tredje skäl för majoriteten att förorda en omfattande statlig verksamhet är att man härigenom skulle kunna ålägga de statliga instituten att medverka i den föreslagna arbetspsykologiska tillämpnings- utbildningen. Det torde dock inte vara någon svårighet att komma till en upp- görelse med de enskilda instituten om en sådan medverkan, eftersom kostnaderna härför förutsättes skola bestridas med me- del från universitetsstaten. Redan nu har, som utredningen själv anger, praktiktjänst- göring skett vid de enskilda instituten. Visserligen är den planerade praktiktjänst- göringen betydligt mera omfattande än

den som nu äger rum, men om instituten får täckning för sina kostnader torde för— utsättningarna för en praktiktjänstgöring vid de enskilda, väl utbyggda instituten vara lika goda som vid de planerade stat- liga.

d) Majoritetens fjärde och väsentligaste motiv för en stor statlig utbyggnad är att man härigenom skulle uppnå en väsentligt ökad omfattning av serviceverksamheten. Jag har redan understrukit att detta är orealistiskt på kort sikt. När det gäller verksamheten på längre sikt är det svårt att fastställa vad som är mest ändamåls- enligt. Förvisso kommer även de enskilda instituten att, i takt med ökad tillgång på psykologer, kunna bygga ut sin kapa- citet. Ett principbeslut i dagens läge om en utbyggnad av den statliga verksamhe— ten av den storleksordning, som majori- teten förordar, skulle av de enskilda in- stituten uppfattas som en målsättning att på sikt åstadkomma en statlig organisa- tion som dominerar hela området. Detta skulle knappast stimulera de enskilda in- stituten att fortsätta sin verksamhet och skulle än mindre locka nya institut att etablera sig.

Utredningen framhåller att arbetsmark- nadsverket, om efterfrågan på service ökar så att den föreslagna utbyggnaden skulle visa sig otillräcklig, har att »avgöra om det för statsverket är mera ändamålsenligt att tillgodose denna genom en utbyggnad av organisationen med nya region- respek- tive filialinstitut eller genom att —— för längre eller kortare tid (kurs. här) — an- lita enskilda institut. Denna övervägning kan göras säkrare om arbetsmarknads- styrelsen själv har att erlägga avgift en- ligt taxa som dels hålles ständigt aktuell med hänsyn till kostnadsutvecklingen, dels täcker samtliga med uppdragsverksamhe- ten förenade kostnader, sålunda både syn- liga och dolda sådana.»

Majoriteten har här anvisat en väg för arbetsmarknadsstyrelsen att i ett senare

läge med hänsyn till då vunna erfarenheter fatta beslut om huruvida det ökade beho- vet skall mötas med en fortsatt statlig ut- byggnad eller genom utnyttjande av en- skilda institut.

Motsvarande överväganden bör enligt min mening göras redan vid den första statliga utbyggnaden. I stället för ett till- skapande av sex regioninstitut vill jag förorda att man i initialskedet startar med ett. alternativt två, statliga regioninstitut, varav ett eventuellt bör förläggas till Norr- land, samt det antal filialinstitut som med hänsyn till behov och personella resurser är lämpligt. En sålunda bedriven statlig verksamhet skulle ge arbetsmarknadsver- ket möjlighet att göra en jämförelse mel- lan statlig och enskild verksamhet på detta område vad gäller effektivitet, kvalitet och kostnader. I takt med ökad tillgång på psykologer skulle det sedan vara möjligt för arbetsmarknadsverket att på basis av dessa erfarenheter bygga ut den statliga organi- sationen, alternativt stimulera privata in- stitut till erforderlig utbyggnad. Med tanke på att Psykotekniska institutet i Stockholm redan är statligt, vore det naturligt att detta institut bleve det första statliga re- gioninstitutet. Med hänsyn till vad majori- teten själv anför beträffande de senaste årens utveckling inom Psykotekniska in- stitutet i Stockholm mot allt mera allmän arbetspsykologisk forskning bör från detta institut avskiljas den verksamhet, som om-

fattar individuella anlags- och urvalsun- dersökningar och endast dessa aktiviteter införlivas med det planerade regioninsti- tutet. Hur Psykotekniska institutets övriga verksamhet skall organiseras bör bli före- mål för särskild utredning.

Under hänvisning till vad jag ovan an- fört vill jag tillstyrka majoritetens förslag om

att utbildningen av psykologer får ökade resurser, att arbetsmarknadsverket även får resur— ser för erforderligt utvecklingsarbete, att det inom arbetsmarknadsverket inrät- tas en särskild central instans —— arbetspsykologibyrån — med upp- gift att planera, övervaka och sam- ordna såväl utvecklings- som service- verksamhet.

Beträffande fältorganisationen förordar jag att det så snart som möjligt inrättas åt— minstone ett statligt regioninstitut och ett lämpligt antal filialinstitut, att de enskilda instituten i övrigt utnytt- jas och stimuleras till en ökad verk- samhet, att verksamhetens effektivitet, kvalitet och kostnadsutveckling vid de statliga och de enskilda instituten bör bli vägle— dande för ett framtida beslut om hur det ökade behovet bäst skall kunna tillgodoses.

BILAGOR

99. Bilaga 1

Stadgar för Stockholms Högskolas Psykotekniska Institut1

ål.

Institutet har till uppgift att genom psy- koteknisk forskning och praktisk psykolo- gisk verksamhet främja intresset för den vetenskapligt tillämpade psykologien. Här- vid skall institutet i den mån detta är möjligt bereda studerande vid Stockholms högskola tillfälle att som praktikanter vid institutet förbereda sig för psykologiska uppgifter inom olika sociala verksamhets- områden.

52.

Institutet tillhör Stockholms högskola och är underställt dess styrelse. Den närmaste ledningen utövas av en direktion, beståen- de av minst tio och högst tjugo ledamö- ter.

Ordförande i direktionen är högskolans rektor. Självskriven ledamot i direktionen är institutets inspektor. Direktionens övri- ga medlemmar utses för en tid av tre år i sänder av högskolans styrelse, vilken - därvid bör tillse, att sådana myndigheter och institutioner, som beröras av institu- tets verksamhet, såvitt möjligt bliva repre- senterade i direktionen.

Direktionen är beslutför, när minst hal- va antalet ledamöter äro tillstädes.

Humanistiska fakultetens sekreterare skall vara sekreterare i direktionen.

53.

Inspektor för institutet utses bland lärar- rådets ledamöter av högskolans styrelse för tre år i sänder efter hörande av hu- manistiska fakulteten. Han skall noga följa verksamheten vid institutet.

å4.

Inom direktionen skall finnas ett arbets- utskott, bestående av fem ledamöter. In- stitutets inspektor är självskriven ledamot av och ordförande i arbetsutskottet. Övriga fyra ledamöter utses av direktionen för ett år i sänder.

Arbetsutskottet skall förbereda ärendena till direktionens sammanträden, övervaka verkställigheten av direktionens beslut och i övrigt omhänderhava de ärenden, som direktionen överlåter åt detsamma.

Arbetsutskottet är beslutfört, när minst tre ledamöter äro tillstädes.

55.

Det löpande arbetet vid institutet ledes av en föreståndare, som skall äga veten- skaplig psykologisk utbildning. Förestån- daren förordnas av högskolans styrelse för tre år i sänder efter förslag av direktionen och hörande av humanistiska fakulteten.

Föreståndaren, som skall vara sekrete- rare i arbetsutskottet, skall äga rätt att deltaga i direktionens och arbetsutskottets överläggningar men ej i besluten.

Det åligger föreståndaren att omedel- bart efter utgången av varje läsår till di- rektionen avgiva berättelse om institutets verksamhet under läsåret.

56.

Annan fast anställd personal än förestån- daren förordnas av högskolans styrelse ef-

1 Fastställda vid sammanträde med dåva- rande Stockholms högskolas styrelse den 24 september 1945.

ter» förslag av direktionen samt, såvitt an- går innehavaren av vetenskaplig befatt- ning, efter hörande av humanistiska fakul- teten.

Tillfällig personal anställes av förestån- daren.

57.

Inkomst- och utgiftsstat för institutet fast- ställes för kalenderår av högskolans sty- relse. Direktionen skall årligen före no-

vember månads utgång till styrelsen av- giva förslag till sådan stat för nästkom- mande kalenderår.

Institutets kassa och räkenskapsföring omhänderhavas av högskolans kassaför- valtning.

58.

Ändringar av dessa stadgar beslutas av högskolans styrelse på förslag av direktio- nen eller efter dess hörande.

lOl

Bestämmelser angående behörighet att utöva psykologyrket

Sveriges Psykologförbund meddelar behö- righet för sina medlemmar att utöva psy— kologyrket enligt nedan angivna bestäm- melser, vilka är underordnade de av för- bundet fastställda reglerna för yrkesmässig verksamhet.

A. Allmänna bestämmelser

1. Endast medlemmar av Sveriges Psy- kologförbund kan inneha psykologförbun- dets behörighet att utöva psykologyrket. Bevis angående sådan behörighet utfär— das efter ansökan i under C 6 föreskriven ordning. Behörigheten är icke knuten till viss befattning.

2. Giltigheten av utfärdat behörighetsbe- vis är icke tidsbegränsad. Innehavarens behörighet att utöva psykologyrket upp- hör emellertid automatiskt vid utträde eller uteslutning ur förbundet. Vid fall av brott mot förbundets regler för yrkesmässig verksamhet, som medfört varning av med- lem, skall vederbörandes behörighet att ut- öva psykologyrket tas under omprövning enligt under C 14 angivna principer.

3. Två slag av behörighetsbevis utfärdas:

a) Bevis angående behörighet som biträ- dande psykolog.

b) Bevis angående behörighet som psyko- log.

4. Utfärdade behörighetsbevis äger ge- nerell giltighet vad avser tillämpningsom- råden. Under åren 1958—1964 har dock i ett antal fall — med stöd av då gällande övergångsbestämmelser —- behörighet ut-

färdats med begränsning till visst tillämp- ningsområde.

5. Bevis angående behörighet som biträ- dande psykolog medför rätt att utöva psy- kologiskt arbete endast i de fall, där psy— kolog står i ansvar för verksamheten.

6. Bevis angående behörighet som psy- kolog medför rätt att utöva psykologyrket under eget ansvar.

7. För behörighetsbevis skall utgå en en— gångsavgift, vars storlek fastställes av kon- gressen.

8. För ändring av dessa bestämmelser gäl- ler samma bestämmelser som för ändring av förbundets stadgar.

B. Behörighetskrav

l. Behörighet som biträdande psykolog kan erhållas av den som dels

a) äger den personliga lämplighet för ut- övande av psykologyrket som förut- sättes i Sveriges Psykologförbunds be- stämmelser om yrkesmässig verksam- het, dels avlagt akademisk grundexamen för psy- kologer i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda principer, dels genomgått handledd och godkänd prak- tik inom minst två av tillämpningsom- rådena skolpsykologi, klinisk psykologi och arbetspsykologi. Den sammanlagda praktiktiden skall uppgå till minst sex månader så fördelade att praktiktiden icke understiger två månader inom två av de nämnda tillämpningsområdena. b N—l C

2. Behörighet som psykolog kan erhållas av den som dels

a) uppfyller kraven för behörighet som biträdande psykolog, dels

b) avlagt högre examen för psykologer i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställ- da principer, dels

c) utöver den för behörighet till biträdan- de psykolog stadgade praktiktiden, un- der minst ett år tjänstgjort som biträ- dande psykolog eller i annan befattning handlagt arbetsuppgifter av de olika typer, som tillkommer biträdande psy- kolog.

C. Handläggning av behörighetsärenden

]. Frågor angående behörighet att utöva psykologyrket handläggs av följande in- stanser:

a) Lokala behörighetsnämnder.

b) Central behörighetsnämnd.

c) Sveriges Psykologförbunds förtroende— råd.

2. Lokal behörighetsnämnd skall finnas i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund. I varje lokalnämnd skall examensämnena psykologi och pedagogik vara represente— rade av var sin akademisk lärare, som i sin undervisning har nära kontakt med psykologernas utbildning. Utöver dessa två ledamöter skall ytterligare fyra ledamö- ter ingå i varje lokalnämnd. Dessa utses så, att de tre tillämpningsområdena arbets— psykologi, klinisk psykologi och skolpsy- kologi samt den lokala praktiknämnden får var sin representant i nämnden.

3. Ledamöterna i de lokala behörighets- nämnderna utses för två år i sänder bland föreningens medlemmar varav minst tre med behörighet som psykolog. Ledamot av lokal behörighetsnämnd får ej vara medlem av förbundets förtroenderåd. Val sker på lokalförenings årsmöte. Den lokala behörighetsnämnden utser inom sig ord-

förande och sekreterare. Nämnden är be- slutför då minst fyra ledamöter är när- varande.

4. Centrala behörighetsnämnden skall be- stå av

a) ordförande och sekreterare, valda av kongressen med en mandattid av två år efter nominering av valnämnden en- ligt stadgarna i g 23.

b) En ledamot för var och en av förbun- dets lokalföreningar utsedd av lokal- föreningens årsmöte (C 3) med en man- dattid av två år, bland den lokala be- hörighetsnämndens ledamöter. Denna ledamot må icke tillhöra förtroende- rådet, ej heller vara av kongressen ut- sedd ledamot av centrala behörighets- nämnden.

c) En representant för FU 4—7 (stadgar- nas å 23) valda av vart och ett av dessa fasta utskott före utgången av april månad med en mandattid av två år. Denna ledamot må icke tillhöra lokal behörighetsnämnd eller förtroenderåd, ej heller vara av kongressen utsedd leda- mot av centrala behörighetsnämnden.

5. Centrala behörighetsnämnden utser in- om sig vice ordförande. Nämnden är be- slutför, då minst sju ledamöter är närva- rande. Där omständigheterna så påkallar må nämnden med sig adjungera represen- tanter för de myndigheter och organisa- tioner, som berörs av de handlagda behö- righetsärendena. Dessa adjungerade leda- möter äger icke deltaga i besluten, men har rätt att få sin mening antecknad i proto- kollet.

6. Ansökan om behörighet skall ställas till centrala behörighetsnämnden och inges till lokala behörighetsnämnden vid den 10- kalförening, den sökande tillhör. Ansökan utformas i enlighet med av psykologför- bundet fastställt formulär och skall utöver uppgifter om examina, praktik och övriga meriter innehålla uppgift om två personer,

vilka skola beredas tillfälle att yttra sig om sökanden vid lokalnämndens utredning enligt C 8.

7. Lokalnämnd skall för behandling av behörighetsansökningar sammanträda minst två gånger årligen, nämligen i maj och no- vember månad. För att kunna behandlas under närmast följande period skall an- sökan vara inlämnad till lokalnämnden senast den 15 resp. 1/11.

8. För varje ansökan skall inom lokal- nämnden företas utredning angående den sökandes kompetens. Utredningen skall om- fatta samtliga i behörighetskraven (B) upp- tagna punkter. Nämndens ordförande skall fördela utredningsuppdragen på så sätt, att utredningen så långt möjligt handhas av den ledamot, som närmast företräder det tillämpningsområde, inom vilket den sö- kande haft sin huvudsakliga verksamhet. Övriga ledamöter skall biträda vid utred- ningen vad avser den sökandes verksam- het inom deras specialområden. Utred- ningsmannen skall föredra ärendet i nämn- den. Nämndens yttrande skall tillsammans med ansöknings- och utredningshandling- arna inges till centrala behörighetsnämn- den före utgången av maj resp. november månad.

9. Centrala behörighetsnämnden skall sammanträda två gånger årligen, nämli— gen i första hälften av juni och december månad. Före centrala behörighetsnämn- dens sammanträde skall dess sekreterare upprätta en summarisk meritförteckning över samtliga sökande och äger i samband därmed företa nödvändiga kompletteringar av utredningarna. Inom centralnämnden föredras ansökan av ledamoten från den lokala behörighetsnämnd, som avgivit ytt- rande över ansökan. Vid förfall för den- ne föredras ärendet av centralnämndens sekreterare.

10. Centralnämndens beslut skall medde- las den sökande direkt. Vid avslag eller bordläggning skall nämndens motivering kortfattat anges.

11. Efter varje sammanträde i central- nämnden skall dess sekreterare dels genom protokollsutdrag underrätta de lokala behörighetsnämnderna om cen— tralnämndens beslut i de av resp. lokal— nämnd beredda ärendena dels till centralstyrelsen överlämna för- teckning över meddelade behörigheter.

12. Om behörighetsansökan avslagits av centralnämnden, kan förnyad ansökan in- ges tidigast ett halvt år efter centralnämn- dens beslut. Skulle ansökan avslås även vid den förnyade prövningen, kan den sö- kande begära prövning av centralnämn- dens beslut hos psykologförbundets för- troenderåd.

13. Om förtroenderådet efter prövning av ärendet finner sannolika skäl tala för att centralnämndens beslut är oriktigt, skall ansökan återförvisas till centralnämnden, som har att ompröva sitt beslut.

14. Om medlem utträtt eller uteslutits ur förbundet eller tilldelats varning, skall cen- tralstyrelsen snarast anmäla detta till cen- trala behörighetsnämnden för indragning eller omprövning av utfärdad behörighet.

15. Ledamöterna i de instanser, som har att handlägga behörighetsärenden, är un- derkastade tystnadsplikt vad gäller alla uppgifter om den sökande, som är av pri- vat natur. Centrala behörighetsnämndens beslut om indragning av utfärdad behö- righet skall offentliggöras i förbundets or- gan och med motivering delgivas vederbö- rande medlem samt finnas tillgängligt för övriga medlemmar i förbundets arkiv.

Bestämmelser för yrkesmässig verksamhet

för medlemmar av Sveriges Psykologförbund

A. Allmänna bestämmelser

Varje medlem av Sveriges Psykologför- bund är skyldig att i sin yrkesverksamhet respektera nedanstående regler och rekom- mendationer. Vid brott mot bestämmel- serna må vederbörande varnas eller ute- slutas ur förbundet (stadgarnas & 7). Den formella behandlingen av dylika frågor regleras av stadgarnas & 8: »Om åtgärd enligt & 7 beslutar CS. Då medlem för- brutit sig mot & 7 b eller c, upptas ärendet till prövning av CS endast i de fall för- troenderådet efter utredning funnit åt- gärd påkallad. Utredning angående brott mot 5 7 b eller c verkställes av förtroen- derådet endast då skriftlig anmälan om missförhållanden ingivits till rådet. Innan CS fattar beslut om åtgärd skall den an- mälde beredas tillfälle att skriftligen eller muntligen inför CS framlägga sina syn- punkter. För medlems uteslutning fordras att CS med två tredjedels majoritet beslu- tat härom och att —— vid förseelse som av- ses i g 7 b eller c —- förtroenderådet för- ordat uteslutning. CS beslut om uteslut- ning skall offentliggöras i förbundets or- gan och med motivering delgivas den ute- slutne samt finnas tillgängligt för förbunds- medlemmarna i förbundets arkiv.»

Förbundets stadgar innefattar bestäm- melser (& 5) om att medlem är skyldig att iakttaga lojalitet gentemot förbundet, genom att

a) ställa sig till efterrättelse dessa stadgar och med stöd av dem fattade beslut, b) följa av förbundet utfärdade anvis- ningar samt respektera ingångna för-

handlingsöverenskommelser, allt i den mån medlems behöriga handlingsfrihet därigenom icke begränsas, då han upp- träder som företrädare för annat legi- timt intresse samt

c) i sin verksamhet iakttaga förbundets bestämmelser för yrkesmässig verksam- het.

För ändring av dessa bestämmelser gäl- ler samma bestämmelser som för ändring av förbundets stadgar.

A 1. Psykolog är skyldig att i varje fall där hans tjänster begäres, vare sig det är enskilda personer, företag eller myndig- heter som söker hans bistånd, sätta upp- dragets karaktär och omfattning i relation till sin utbildning och de kompetenskrav som anges i förbundets bestämmelser an- gående behörighet att utöva psykologyrket eller i för anställningen fastställd instruk- tion.

A2. Om psykolog saknar erforderlig kompetens eller specialutbildning att åtaga sig uppdrag inom visst område, är han skyldig remittera uppdraget (klienten) till annan psykolog med vederbörlig kompe— tens eller specialutbildning.

A3. Samma skyldighet åligger psykolo- gen för det fall uppdragets natur är så— dan, att det fordrar handläggning av spe- cialist inom annat vetenskapligt område än psykologin.

A4. Innan psykolog åtager sig uppdrag, bör han, där särskilda skäl talar härför, informera sig om detta uppdrag tidigare

handlagts eller avvisats av annan psyko- log, samt i så fall söka kontakt med den- ne för att orientera sig om anledningen till att han ej vidare befattar sig med fallet. Medlemmar i Psykologförbundet är skyldiga att, då särskilda skäl ej talar här- emot, ömsesidigt orientera varandra i dy- lika fall.

AS. Psykolog som åtager sig ett upp- drag bör tillse att de instruktioner som kommer att reglera hans arbete står i god överensstämmelse med Sveriges Psyko- logförbunds bestämmelser för yrkesmäs— sig verksamhet. I de fall instruktionen strider mot eller kan anses stå i mindre god överensstämmelse med dessa bestäm- melser, är psykologen skyldig anmäla fö- rekommande fall till Psykologförbundets centralstyrelse för diskussion av åtgärder.

A6. Psykolog är skyldig att till Psyko- logförbundets förtroenderåd lämna de uppgifter om sin psykologverksamhet som förtroenderådet anser sig vara i behov av.

Dessa allmänna bestämmelser gäller icke blott i de fall psykolog som fri företa- gare bedriver yrkesmässig verksamhet utan i tillämpliga delar också då psykolog er— bjudes stadigvarande anställning inom företag eller statlig eller kommunal orga- nisation eller myndighet.

B. Uppdrag för enskilda rådsökande

Med enskilda rådsökande skall avses så- dana personer, som söker psykologs bi- stånd för val av yrke, val av studierikt- ning, anpassningsproblem etc. Till en- skilda rådsökande skall också räknas för- äldrar och andra uppfostrare, som söker råd för barn, för vilka de har vårdnads- plikt.

B 1. Psykolog är vid uppdrag för enskild rådsökande underkastad obrottslig tyst- nadsplikt. Personliga förhållanden rörande den rådsökande eller dennes familj får

icke yppas. Undantag medges i det fall den rådsökande själv begär att upplys- ningar som rör förhållanden som faller under psykologens tystnadsplikt skall läm- nas viss av rådsökanden uppgiven person eller institution. Då upplysningar lämnas av psykologen skall de meddelas direkt till den av den rådsökande angivne.

B 2. I vilken utsträckning och form den undersökte skall få ta del av det under- sökningsmaterial utlåtandet bygger på an- ses vara psykologens ensak att avgöra. Därvid bör psykologen endast lämna så- dana upplysningar som utgör förutsätt- ning för lämplig behandling eller diagnos. Utlåtande skall avpassas efter undersök- ningens syfte och den rådsökandes möj— ligheter att tillgodogöra sig detsamma. Utlåtandet får ej ges sådan form, att det av den rådsökande eller annan per- son kan åberopas som merit i samband med anställnings- och befordringsärenden eller i andra sammanhang, som ej berörs av undersökningens syfte. B 3. Journal, skriftliga dokument och övrigt material, som tillställts psykologen att bifogas undersökningsakten, skall an- ses tillhöra den psykolog eller psykolo- giska institution som ansvarar för under- sökningen.

C. Uppdrag för institutioner

Med uppdrag för institutioner skall avses all verksamhet där institution, offentlig myndighet, företag och organisation av liknande slag önskar erhålla upplysningar angående personer, som genom anställ- ning eller annorledes står i visst beroende- förhållande till institutionen.

Till sådana uppdrag räknas även de fall där myndighet som villkor för viss åt- gärd föreskriver psykologisk undersök- ning av enskild person. Uppdrag från rättsvårdande myndighet räknas också till denna kategori.

C 1. De regler för psykologens arbete, som anges i förbundets stadgar eller i för psykologen fastställd instruktion, bör på lämpligt sätt och i lämplig omfattning meddelas de undersökta.

Sådan information skall lämnas med hänsyn till den mer eller mindre tvångs- mässiga situation, som kan uppstå för de undersökta vid uppdrag av institutions- natur, varvid möjlighet ges för dem att i förväg bedöma om de önskar under- kasta sig undersökningen.

Liknande information bör, i den ut- sträckning psykologen anser lämpligt, li- kaledes meddelas dem som genom lag- bestämmelser blir skyldiga underkasta sig psykologisk undersökning.

C2. Innan psykolog åtager sig uppdrag för en institutions räkning, bör han göra sig underrättad om följande:

a) De skäl som föranlett beslutet om psy— kologisk undersökning.

b) Undersökningens beräknade ning.

c) Andra psykologer som är inkopplade på samma undersökning.

d) Den form i vilken institutionen önskar undersökningsresultaten redovisade.

e) Bestämmelser angående handhavande av utlåtanden och provhandlingar i det fall den undersöktes beroendeställning till institutionen upphör.

omfatt-

Sistnämnda bestämmelser har avseende på undersökningar rörande antagande och avskedande av personal, varvid garantier skall finnas att undersökningsresultatet icke otillbörligt utnyttjas då den under- sökte söker anställning på annat håll.

C 3. Då uppdrag för institutions räkning slutförs eller enskild psykologs anställ- ning upphör, skall uppdragstagaren för- vissa sig om:

a) Att garantier i möjligaste mån skapas för att förhållanden som berör privat-

livets helgd icke kommer till offent- lighet. b) Att förvaring och arkivering av akter

och dokument sker på betryggande sätt.

c) Att obehöriga icke kommer att ta del av undersökningsresultatet.

C4. Psykolog bör lägga sig vinn om att inte lämna andra upplysningar än de, som kan antas relevanta för de praktiska avgöranden som utlåtandet avser att stöd- ja.

Då information därutöver ifrågasättes skall den undersökte först lämna sitt med- givande därtill.

Undersökningsresultat i obearbetad form får ej utlämnas vare sig till institution eller den undersökte.

Psykolog skall förvissa sig om att ut- låtande för institutions räkning icke ut- lämnas till den undersökte eller till obehö- riga inom eller utom institutionen.

D. Förhållande till offentlighet

Vid offentliga framträdanden (radio, press, föredrag, föreläsningar), där medlem av förbundet uppträder i egenskap av psy- kolog, skall nedanstående regler iakttagas.

D 1. Publicering i forskningsarbeten och av resultat av praktiska tillämpningar skall äga objektivt upplysande karaktär och får icke ta formen av personlig reklam.

D 2. Vid popularisering av vetenskapliga rön och fakta får framställningen inte gö— ras sådan, att den ger anledning till skad- liga missuppfattningar hos allmänheten, varken på grund av överdriven optimism eller ensidig kritik i framställningssättet.

D 3. Psykolog får ej publicera eller med- verka till publicerande av testskalor eller delar av testskalor på sådant sätt att där- igenom risk kan tänkas uppstå för in- skränkning i testets fortsatta användbarhet.

D 4. Då psykolog i undervisning eller vid publikation refererar av honom undersök- ta fall, skall framställningen ges sådan form att identifiering av beskrivna per- soner icke kan ske.

E. Förhållandet mellan psykologer inbördes

E 1. Testmetoder och vetenskapligt ut- experimenterade tekniker, vilka anses vara tillfredsställande till sin konstruktion, skall i princip vara tillgängliga för varje yr- kesverksam psykolog som tillhör Psyko- logförbundet.

EZ. Det är varje psykologs skyldighet att vara så väl insatt i de metoder han använder att han känner deras räckvidd

och begränsning. Avvikelser i fråga om teknik och tolkningssätt bör om möjligt göras i samråd med metodikens upphovs- man, och vid publikation bör de särskilt redovisas.

E3. I fråga om testinstrument, som av upphovsmannen tillhandahålles mot kon- tant ersättning, skall yrkesmässigt verksam psykolog för eget bruk icke framställa blanketter och övrigt material utan sär- skild överenskommelse med konstruktö- ren eller dennes rättsinnehavare.

E 4. Psykologen är ansvarig för sina re- sultat och utlåtanden. Det skall icke an- ses förenligt med god sed att fritaga sig från ansvaret för ett mindre gott resultat genom hänvisning till en använd testmetod.

Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär (Y: 8)

Psykotekniska anlagsundersökningar i samband med yrkesvägledning

Psykotekniska anlagsundersökningar har visat sig utgöra ett värdefullt hjälpmedel i den enskilda yrkesvägledningen. Yrkes- vägledaren remitterar de rådsökande till psykotekniska institut, vilkas skriftliga ut— låtanden muntligen delges de rådsökande av yrkesvägledaren och beaktas i det fort- satta yrkesvägledningsarbetet.

Undersökningar utföres vid Psykotekniska institutet, Stockholm, Göteborgs psykotekniska institut, Göte- borg,

Uppsala universitets psykologiska insti- tution, Uppsala,

Institutet för psykologisk-pedagogisk konsultverksamhet, Uppsala, samt Personaladministrativa rådets ningskontor.

avdel-

Då länsarbetsnämnderna numera har vunnit erfarenhet beträffande de psyko— tekniska anlagsundersökningarnas använd- ningsområde, bemyndigar styrelsen nämn- derna att fatta beslut om ersättning av kostnaderna för anlagsprövning av enskil- da rådsökande inom yrkesvägledningen. Nämnderna äger därvid, från 1 juli 1963 och tills vidare utan begränsning, ersätta sådana kostnader för psykotekniska anlags- undersökningar inom yrkesvägledningen.

Vid sidan av den mer omfattande och oftast använda undersökningstypen, ibland benämnd fullständig undersökning, utfö- res vid de psykotekniska instituten även 5. k. begränsad anlagsundersökning. Denna typ användes främst för att mera allmänt bestämma begåvningsnivå och begåvnings-

struktur, t.ex. i samband med bedöm- ningen av förutsättningarna för teoretiska studier av kvalificerat slag.

Remisserna till psykoteknisk undersök- ning skall jämte utlåtanden från psykotek— niskt institut samt redogörelser för där- efter vidtagna åtgärder arkiveras hos nämnden och på anmodan ställas till sty- relsens disposition.

Medlen för här avsett ändamål bör tas i anspråk, då yrkesvägledaren finner, att eljest till buds stående hjälpmedel att klar- lägga en rådsökandes yrkesvalssituation är otillräckliga, att härav uppstående osä- kerhet är ägnad att väsentligt försvåra vi- dare yrkesvägledning samt att anledning finnes att antaga att osäkerheten kan un- danröjas och värdefull hjälp lämnas den rådsökande genom en psykoteknisk anlags- undersökning.

Länsarbetsnämnd får bestrida kostna- der för undersökning, resa med billigaste färdsätt till och från undersökningsorten (sovvagnsbiljett må dock ingå vid fram- resa) samt traktamente under högst 3 dygn. Resekostnadsersättning och traktamente ut- går härvid enligt bestämmelserna i allmän- na resereglementet, reseklass C.

I samband med yrkesvägledningen vid vissa högre skolor kan psykotekniska an- lagsprövningar anordnas för grupper av elever. Kostnaderna för begränsad verk- samhet av detta slag kan bestridas av länsarbetsnämnderna efter beslut av arbets- marknadsstyrelsen. Ansökan om bidrag till gruppundersökningar göres av nämn- derna i särskild ordning.

Psykotekniska utlåtanden som hjälp- medel vid yrkesvägledning och formerna

för samarbetet med de psykotekniska in- stituten behandlas närmare i korrespon- denskursen Yrkesvägledning, brev 6 och 10.

Beträffande psykoteknisk undersökning i samband med arbetsvård gäller vad där- om stadgas i cirkulär D: 1.

Samtliga kostnader för psykotekniska undersökningar i samband med yrkesväg-

ledning bokföres å ett särskilt för ända— målet upplagt konto, fr.o.m. budgetåret 1963/ 64 tills vidare betecknat 95900.

Genom detta cirkulär upphäves cirkulär Y: 8 av den 17 juli 1961.

Stockholm den 22 juli 1963.

Yrkesvägledningsbyrån

Arbetspsykologiska undersökningar i samband

med yrkesvägledning och arbetsvård

i Danmark, Finland och Norge

För att få en uppfattning om arbetspsy- kologisk undersökningsverksamhet i Dan- mark, Finland och Norge utsändes mars 1965 en enkät till dessa länders ledamöter av nordiska arbetsmarknadsutskottets ex- pertgrupp rörande yrkesvägledningsfrågor. (Nordiska arbetsmarknadsutskottets leda- möter tillsätts av respektive lands rege- ringar. En av de expertgrupper som ar- betar inom utskottet är expertgruppen rö- rande yrkesvägledningsfrågor.) Enkäten ut- sändes genom arbetsmarknadsstyrelsens yrkesvägledningsbyrå och avsåg följande frågor.

1. Vilken omfattning (frekvens) har psyko- logiska anlagsprövningar (testning) i sam- band med yrkesval och arbetsvård, av- seende dels grupptest, dels individualtest?

2. Vilken omfattning (frekvens) har psyko- logiska urvalsundersökningar (urvalstest) i samband med urval av dels elever till ut- bildningsanstalter, dels personal till arbets- livet?

3. Hur är dessa anlags- och urvalsundersök- ningar organiserade? Vilka slag av arbets- psykologiska institutioner utför dessa un- dersökningar? I vilken utsträckning är verksamheten inordnad i yrkesväglednings- och arbetsvårdsverksamheten? Förekom- mer statliga, kommunala eller enskilda institutioner, som utför sådana undersök- ningar, det här är fråga om? Hur är sam- arbetet mellan olika parter organiserat?

4. Vilka erfarenheter har arbetsmarknads- myndighetema i stort sett haft beträffande arbetspsykologisk verksamhet? Har den nuvarande organisationen gett det utbyte, som man önskat?

5. Vilka är planerna för framtiden? Finns

några konkreta förslag framlagda till förändringar på det område det här gäller?

Följande svar lämnades.

Danmark Arbejdsdirektoratet, Köpenhamn

Arbejdsdirektoratet inleder med att upp- lysa om att den arbetspsykologiska ser- vicen till den offentliga arbetsförmedlingen i Danmark innefattar följande huvudupp- gifter.

Arbejdspsykologisk afdeling bistår erhvervs- vejledere, revalideringskonsulenter og arbejds- konsulenter med at bedömme klienternes evne-, interesse- og karaktermzessige forud- saetninger.

Klinisk uddannede psykologer bistår med rådgivning og psykologisk stötte til klienter, der har swrlige tilpasningsproblemer i forbin- delse med valg af erhverv og skiften af er- hverv.

Arbejdspsykologisk afdeling yder bistand ved undervisning af erhvervsvejledere, revali- deringskonsulenter og arbejdskonsulenter i interviewteknik, rådgivningsteknik, anvendelse af psykologisk bistand, ungdomspsykologi, re- valideringspsykologi, paedagogisk psykologi og arbejdspsykologi.

Direktoratets arbejdspsykologiske afdeling deltager i forskningen vedrörende erhvervs- valgsudviklingen. Dette sker i förbindelse med Socialforskningsinstituttet, der har hovedan— svaret for forskning inden for centraladmi- nistrationen.

Svaren på enkätfrågorna:

l. Fra de sidste 3 beretningsår har tallene vaeret:

1 Icke här medtaget. 61—62 5647 for erhvervsvejledningen og 407 for revalideringen. 62—63 4964 for erhvervsvejledningen og 685 for revalideringen. 63—64 4489 for erhvervsvejledningen og 728 for revalideringen Det har stort set vazret sådan, at der har varet tale om individualpröver for re— validender og gruppepröver for erhvervs- vejledningsklienterne. Nedgangen i 1. ko- lonne skyldes et mindre antal af 14—15 årige, der nu i höjere grad bliver i sko- lerne. . En opdeling af materialet på erhvervsvej- ledningspröver og udvazlgelsespröver er ikke helt muligt, men en tidligere op- görelse fra 1959 viste, at ca. 60% af pröverne er företaget på foranledning af arbejdsgivere i Köbenhavn og ca. 30 % af arbejdsgivere i provinsen. . I arbejdsdirektoratet er der 1.4.1961 op- rettet en psykologisk afdeling, som bistår den offentlige erhvervsvejledning og re- valideringscentrene i et område, der om- fatter öerne og Sönderjylland, medens den övrige del af Jylland får bistand fra det selvejende psykotekniske institut, hvis ud- gifter for störstedelen daekkes af den of— fentlige erhvervsvejledning. Arbejdsdirek- toratets psykologiske afdeling og Randers psykotekniske institut arbejder ud fra hver sine psykologiske teorier, men afholder jaevnlig samarbejdsmöder, hvor en ensartet pröveteknik tilstrzebes. Uden for arbejds- direktoratet foretages så vidt vides ikke udvazlgelsespröver i större udstrackninger, bortset fra militaaret og enkelte större firmaer. Det er erhvervsvejlederen, henholdsvis revalideringskonsulenten, der afgör, hvor- vidt der önskes psykologisk bistand. Der- efter indsendes en motivering, jfr. bilag ll. Dette bilags side 2 og 3 udfyldes af psyko- logen. Efterhånden som klientellet skifter fra udveelgelsespröver af laerlinge til mere specielle psykologiske undersögelser, er- stattes skemaet af psykologiske erklze- ringer, der bygger på karakterologiske undersögelser, f.eks. Rorschach, interesse- undersögelser og rådgivende samtaler. . Den oprindelige organisationsform med selvstaendige psykotekniske institutter må anses for mindre hensigtsmzessig, hvorfor direktoratet vil söge at knytte den psyko-

logiske bistand naermere til den lokale erhvervsvejledning. Det ville före for vidt at komme ind på en grundigere psyko- logisk vurdering af erfaringerne; man skal i övrigt tillade sig at henvise til en yderst laesvazrdig artikel af Vernon i Pedagogisk forskning 1965, hefte 1 side 37 »Clinical and psychomethric approaches to perso- nality assessmen in vocational counseling». . Som svar på fråga 5 översände arbejds-

direktoratet bl. a. »retningslinjer vedrö- rende den offentlige erhvervsvejlednings virksomhed i henhold til erhvervsvejled- ningsloven af 3. maj 1961», där det bl.a. sägs.

Arbejdspsykologisk undersögelse

Ifölge erhvervsvejledningslovens & 5 er der arbejdspsykologisk bistand til rådighed for erhvervsvejledningen, og erhvervsvejlederne har således mulighed for at henvise klienter til arbejdspsykologisk undersögelse i tilfazlde, hvor det skönnes nödvendigt for at videreföre erhvervsvejledningssagen.

Det understreges, at det alene er erhvervs- vejlederens skön, som er afgörende for, om henvisning skal finde sted.

a. Hvor der i en aktuel valgsituation ikke

kan tilvejebringes tilstraekkelig sikkerhed med hensyn til, hvad pågzeldende interes- serer sig for, kan der foretages under- sögelser, der hovedsagelig sigter på en klarlaggelse af interessemönstret. Endvidere kan der, hvor der er ursikkerhed med hensyn til de evnermaessige forud- saztninger, foretages undersögelse, der hovedsagelig sigter på en klarlaggelse af evnemönstret. Der skal her peges på, at en sådan undersögelse ofte kan vare et nödvendigt supplement til skolens udtalel- ser og övrige fremkomne oplysninger. Hvis klienten har adfeerdsproblemer eller andre psykiske vanskeligheder, kan der blive tale om en mere karaktermazssig undersögelse, der hovedsagelig sigter på en klarlaeggelse af disse forhold med henblik på eventuel henvisning til specialbehand- ling.

Bistand til udelgelse og answttelse af personale

I mange tilfaelde vil arbejdsgivere vare interesseret i, at den offentlige erh- vervsvejledning bistår ved personal-

eudvaelgelse. Denne bistand kan erh— vervsvejledningen yde, såfremt fölgen- de forudsaztninger opfyldes:

Erhvervsvejlederen må have lejlighed til sammen med virksomheden at gennemgå de krav, der stilles til ansögerne. Erhvervsvejlederen ska] först og fremmest have ansögerens tarv for öje, hvilket eventuelt vil kunne medföre, at klienten ikke söger ind i den pågasldende virksom- hed, hvis denne f.eks. ikke kan tilfreds- stille den unges interesser og evner. Erhvervsvejlederen skal tilbyde ansögere, der ikke antages, fortsat bistand til lösning af deres erhvervsmaessige problemer. Erhvervsvejlederen skönner selvstandigt over, om arbejdspsykologisk undersögelse er påkraevet. Erhvervsvejlederens bedömmelse af an- sögerne afgives om muligt under en kon- ference med personalemyndigheden i den pågaldende virksomhed. Der bör gives en helhedsbedömmelse, der indeholder er- hvervsvejlederens samlede konklusion, medens de indhentede erklatringer, ud- talelser m. v. ikke bör gengives. Virksomheden foretager den endelige ud- vazlgelse.

Finland

Ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten, yrkesväglednings— byrån, Helsingfors.

1. I samband med yrkesvägledningen testas årligen i runt tal 50000 personer eller största delen av yrkesvägledningens klien- ter. Avgjort största delen deltar i grupp- testningar, individualtestningar kommer ifråga huvudsakligen blott vid s. k. enskild yrkesvägledning. Vid yrkesvägledningen för invalider och partiellt arbetsföra spelar individualtestningen en central roll. Urvalet av elever till de allmänna yrkes- skolorna har skett på basis av en inträdes- prövning, vilken även omfattat psyko- logiska test. Vid vissa andra yrkesutbild— ningsanstalter såsom vid sjuksköterskesko— lorna har valet av elever byggt på intervju- och testningsförfarande. Arbetsgivarna har, t.v. likväl blott i begränsad omfattning, antingen avlönat egna psykologer eller utnyttjat vissa insti- tutioner och privata företag för att verk-

ställa psykologisk prövning i samband med personalrekryteringen.

Yrkesvägledningens lämplighetsprövningar anordnas inom ramen för den offentliga yrkesvägledningens fältorganisation, som underlyder ministeriet för kommunika-

tionsväsendet och allmänna arbetena. Samtliga yrkesvägledare, vilkas antal f.n. närmar sig 100, är kvalificerade som psy- kologer. Yrkesvägledningsorganisationen betjänar även arbetsvården och har då det gäller invalider och andra partiellt arbets- föra enligt lag rätt att efter prövning hän- visa vissa fall till särskilda av ministeriet förordnade institutioner, Institutet för arbetshygien och Invalidstiftelsen, för spe- ciell undersökning och vägledning.

För elevurvalet till de allmänna yrkes- skolorna svarar handels— och industri- ministeriet (avdelningen för yrkesutbild- ning). Psykologisk urvalsprövning har för enskilda arbetsgivare utförts framför allt av Institutet för arbetshygien, Industrins ar- betsledarinstitut och vissa enskilda företag såsom Psykososiologinen tutkimuslaitos Oy (Aktiebolaget psykosociologiska under- sökningsanstalten). Psykologinen tutkimus- laitos Testor (Psykologiska undersöknings- anstalten Testor) har koncentrerat sig på urval av elever till sjuksköterskeskolorna.

Organiserat samarbete mellan dessa in- stitutioner förekommer icke, om man un- dantar den intima samverkan vid yrkes- vägledningen av invalider och andra par- tiellt arbetsföra mellan den offentliga yrkesvägledningen å ena sidan och Institu- tet för arbetshygien samt Invalidstiftelsen å den andra. Erfarenheterna av här avsedd arbetspsyko- logisk verksamhet är i stort sett goda att döma bl.a. av att efterfrågan på sådan service ständigt ökar. Den offentliga yrkes- vägledningen möter ständigt nya krav på medverkan vid yrkesutbildningsanstalter- nas elevurval och arbetsgivarnas personal- rekrytering, krav, som den på grund av otillräcklig personal i allmänhet inte kun- nat tillmötesgå. Den offentliga yrkesvägledningen söker närmast i arbetsbesparande syfte att i någon mån inskränka den psykologiska testningen till att omfatta enbart personer, som bedöms vara i behov av testning. Vissa försök i denna riktning har redan verkställts. Överföring av yrkesutbildnings- anstaltemas elevurval på den offentliga yrkesvägledningen har planerats och i viss

mån förberetts. Härtill hör vissa anord- ningar, som har till syfte att kombinera yrkesvägledningens lämplighetsprövningar med urvalet av elever. Personalbristen ut- gör en hämsko på en snabb verkställighet av sådana planer.

Norge Arbeidsdirektoratet, Oslo.

Arbeidsdirektoratet inleder med att näm- na, att »arbeidspsykologiska kontorer» är organiserade som en del av den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten i Norge, men dessa är ännu otillräckligt utbyggda. I fortsättningen sägs:

Systemet innebzerer at yrkesrettleiing dels drives av yrkesrettleierne ved fylkesarbeids- kontorer og arbeidskontorer (tilsammen 77 stillinger fordelt på 66 kontorer), og dels av psykologene ved de arbeidspsykologiske kon- torene (14 stillinger fordelt på 6 kontorer). Mellom yrkesrettleierne og psykologene er det foretatt en arbeidsdeling som fremgår av ved- lagte: »Föresegner for yrkesrettleiing og ar- beidsformidling for ungdom ved den offent- lige arbeidsformidlingf.

När det gjelder individuell yrkesrettleiing, er ordningen den at yrkesrettleierne henviser såkalte »vanskeligere kasus» til arbeidspsyko- logisk kontor.

Med »vanskeligere kasus» mener vi i förste rekke klienter som har en feiltilpassning til arbeidslivet så innvevet i en generell feiltil- passning at yrkesvalgproblemene vanskelig kan dröftes isolert. Den mer behandlings- orienterte rådgivning som disse klienter kan ha behov for, innebzerer ofte så vidt alvor- lige inngrep i den enkelte klients strengt per- sonlige forhold at vi har funnet grunn til å sikre störst mulig varsomhet. Vi har ikke her bare tenkt på rådgivning i mer avansert tek- nisk betydning, men også på det forhold at man ved bare å ta opp större tilpassnings— problemer og dröfte dem med klienten, ofte kan bidra til å konsentrere oppmerksomheten i unödig sterk grad om bestemte forhold som dermed kan få helt urimelige dimensioner, og likeledes på den erfaring at man på denne måten lett skaper falske forestillinger hos klientene om å kunne hjelpe dem ut av de- res vanskeligheter. For å söke å unngå dette, betjenes disse klienter av psykolog.

* Icke här medtaget.

Yrkesrettleiere og attföringstjenestemenn henviser selvsagt også til de arbeidspsykolo- giske kontorene klienter som ikke behöver vare vanskelige kasus i armen forstand enn at det av hensyn til den videre rettleiing er önskelig å få en psykologisk uttalelse om de- res evner, anlegg etc. Fordi vi har få arbeids- psykologiske kontorer og samtlige enda har liten bemanning, er det nödvendig at yrkes- rettleierne bare söker arbeidspsykologisk bi- stand av denne art i de mest nödvendige tilfeller.

Svaren på enkätfrågorna:

1. De arbeidspsykologiske kontorer i ar- beidsformidlingen etableres etappevis i statlig regi. De to förste ble gjort statlige 15.65. Det siste (sjette) er enda ikke kom- met i drift. Da den ovenfor skisserte ar- beidsdeling har eksistert bare etter at ar- beidsformidlingen ble statlig, er det dess- verre ikke mulig å gi tall for frekvensen for psykologiske undersökelser i samband med yrkesrettleiing. Tidligere var de arbeidspsykologiske kontorene kommunalt eller fylkeskom- munalt organisert. Disse kontorene — aldri mer enn 5 i antal] — hadde nor- malt bare ett fylke som tjenestedistrikt. Store deler av landet hadde derfor ikke mulighet for å få arbeidspsykologisk bi- stand i forbindelse med yrkesvalg. I de fylker der yrkesrettleierne hadde mulighet for å stötte seg til arbeidspsyko- logiske pröveresultater, var det svaart stor variasjon med hensyn til hvor ofte dette ble gjort. Det antas at det normalt ble testet 15—70 % av de klienter som sökte individuell yrkesrettleiing (yrkesoriente- ringskasusene holdt utenfor). Variasjonene hadde sammenheng med klientellets sammensetning, de arbeids- psykologiske kontorenes kapasitet, yrkes- rettleiernes muligheter for å gi den enkelte inngående rettleiing, yrkesrettleiernes egen utdanning og deres generelle syn på önskeligheten av å anvende psykologiske pröver.

2. Etter statens overtakelse av de arbeids— psykologiske kontorer er det forelöpig bare mulig å ta utvalgsarbeid i den grad dette ikke går ut over kontorets hoved- oppgave, nemlig yrkesrettleiing av vanske- ligere kasus. Da kontorene var kommu- nale drev de et ganske utstrakt utvalgs- arbeid for skoler og bedrifter (statistikken

skiller ikke mellom disse to kategorier), for eksempel ble det i 1963 av de da tre eksisterende kontorer testet 2753 skole- og arbeidssökere. Utvalgstestingen for skoler gjaldt i förste rekke yrkesskolene for håndverk og industri og sykepleie- skolene. Evne- og anleggstesting i forbindelse med yrkesvalg utföres i hovedsaken av de ar- beidspsykologiske kontorene. Som oven- for nevnt henvises klientene ordinaert fra arbeidsformidlingens yrkesrettleiere og attföringstjenestemenn, men også fra bar- nevern, leger etc.

Utvalgsarbeid utföres i noen utstrek- ning av de arbeidspsykologiske kontorer, men også av Statens Teknologiske Insti- tutt, Industriens Arheidslederinstitutt og en del private konsulentfirmaer. Det er ikke i denne forbindelse etablert noe sam- arbeid mellom disse institusjoner, men en betingelse for utlån av testmateriell som tilhörer de arbeidspsykologiske kontorer, er at Arbeidsdirektoratet får del i de er- faringer man gjör med bruken av testene. Arbeidspsykologiske kontorer har vart knyttet til arbeidsformidlingen siden 1932.

Erfaringene har understreket behovet for en utvidet arbeidspsykologisk service i offentlig regi. Dette tiltross for at utvik- lingen tidligere har vart hemmet av be- grensede muligheter for forskningsmessig kontroll og utvikling av hjelpemidler, og av lite gunstige organisasjonsforhold (for- skjellig administrativ og faglig ledelse).

Vi har enda alt for liten erfaring med den dåvasrende organisasjonsform til å kunne besvare spörsmålet om denne har gitt det önskede utbytte. . Når det gjelder behovet for bistand med utvelgelse av elever til skoler, kan vi

nevne at også kompetansekomitien for den 9-årige skolen i sin instilling ga ut- trykk for at den anså det önskelig å bruke psykologiske hjelpemidler i utvelgelsen av sökere til en rekke utdanninger, således til lasterskolene, arbeidsterapeututdannel- sen, barnevernsakademiene, sosialskolene, sykepleieskolene, N.S.B.”s og postverkets etatskoler, ved kursene for maskinaspiran- ter og radiotelegrafister.

Paralellt med det ökende behov for bi- stand til skolene vil man få et stort be- hov for psykologisk bistand til de elever som avvises fra opptaking ved skolene.

Arbeidsdirektoratet finner det like vik- tig å yte bistand til disse avviste sökere som til skolene og vil söke å utvide denne del av de arbeidspsykologiske kontorers arbeidsoppgaver.

Fra 1.1.1965 er det vedtatt opprettet i alt 6 arbeidspsykologiske kontorer mot tidligere 5. Arbeidsdirektoratet har anbe- falt en trinnvis utbygging av kontorene med en betraktelig ökning av personalet. Arbeidspsykologene er nå pålagt reise- plikt, og det er etablert en ordning med faste kontordager ute i distriktene, sam— tidig som det er kommet istand en reise- hjelpsordning for klienter med lang vei til arbeidspsykologisk kontor/kontordag- sted. Fra 1.1.65 er det også opprettet et sentralt arbeidspsykologisk forskningsin- stitutt i Oslo. Det er forutsetningen at dette institutt skal ha et intimt samarbeid med Arbeidsdirektoratet og med de regio- nale arbeidspsykologiske kontorer, som bl.a. skal bistå ved innsamling av forsk- ningsmateriale. Forskningsinstituttet skal ha utvikling av arbeidspsykologiske meto- der og hjelpemidler som en av sine fremste arbeidsoppgaver.

8:95 [lo]:a äger; $%?ch

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966

1. La. Cooperation tntemordtque.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningsmiss nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- ningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstift- ning. [14] 2. Undersökning angående hyressplitt- ringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. rn. [20] 1963 års merkvitrdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfragan H. Bilagor. [24] Atomansvari het III. [29] Vägfraktavta et L [36]

Finansdepartementet

1965 års långtidsutrednin 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och mport 1966—1970. Bilaga 1. [2] 8. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investerings- behov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklings- tendenser inom undervisning. hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [18] Ny myntserle. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19]

Oljebranschen. [21]

Utrikesdepnrtementet Internationellt fredsforsknlngsinstitut i Sverige. [5] E ckl esiastik d ep artem entet Försvarsdepartementet Yrkesutbildningen. [3

Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]

Socialdepartomentet

Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjuk- vården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmnnen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] Deistatliggå undervisningssjukhusens organisa- t on.

Kommunikationsdepartementet

Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [83 Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [84]

] Arbetspsykologisk verksamhet. [40]

Jordbmksdepartementet

Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende rn. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jord- brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbruks- politiken. B. [81]

Handelsdepartementet

Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot ra- diostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25]

lBL 9.66 IO? rs är. er:/#. ”5. (: r )OCKHO»

- & APR 1967