SOU 1966:51
Framtidsperspektiv för svensk industri 1965-1980
N 4-0 ('?
oå (-
-— Cija,
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2013
Finansdepartementet
—*;. kl::- (:'_5,,
FRAMTIDSPERSPEKTIV FÖR
SVENSK INDUSTRI 1965—1980
1965 års långtidsutredning BILAGA 4
UTARB ETAD INO M
INDUSTRIENS UTREDNINGSINSTITUT
Stockholm 1966
1.
14. 15.
16. 17.
18. 19.
20 21.
. Utvecklingstendenser inom undervisning.
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966
Kronologisk förteckning
Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s.!Fi z. ExporFt och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte, 92s. Fl. . Yrkesutbildnången. HAkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 586 s.E . Ny myntserie. Beckman. 87s ..Fi . Internazionellt fredsforskningsinstitut i Sverige.
Norstedt & Söner. 61 s.
Förenklad statsbidragnglvning till hälso- och fgnkvasnien. HAknn Ohlssons boktryckeri, Lund. s. .
. Utsökm'ngsrlitt IV. Esselte. 147 s. Ju. . Tillgången pAF 1nrbe tskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Omsorger om psykiskt utvecklingsbåmmade. Esselte. 187 s. S. . Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1976. Esselte. 82 s. Fi.
. Tygförraltningens centralåöorganisation. Svenska Reproduktions AB. 164
. Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktion AB. 273 s. + 1 kartbilaga. Jo.
hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—197 . Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. Ny hyresiagstiftning. Norstedt & Söner. 473 s. Ju. Undersökning angående hyressplittringen. AB Kopia. 205 s. Ju. gi), folkbokföringstörordning m.m. Esselte. 241 s.
Ar'bethpromemorior i författningsfrågsn. Esselte.
94 s. 11. Strategi i väst och öst. Esselte. 174 s. Fö.
S%;tiigå betänkanden 1961—1965. Kihlström. s. . .
Decentmlisering av naturalisationsltrenden m. m. Norstedt & Söner. 49 s. Ju. OlJebranschen. Esselte. 71 s. Fi. . Lagstiitning mot radiostörningar. Esselte. 91 5. H. . Markfrigan I. Norstedt & Söner. 330 s. Ju. . Markfrtgan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 s.
Ju.
25. 26. 27.
28. 29. 30. 31.
32. 33. Friluftslivet i Sverige. Del 111. Anläggni
51.
. Utsöknin . Lagstiftn
13 .H. . ähetsåsykologisk verksamhet. Baggström. . Fordonskombinationer. Esselte. 259 s. K. . Konsumtionskrediter i Sverige. Esselte 274 s. Fi. . Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever.
sanskapsresor. Haeggström. 223 s. H. Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. Skeppsholmens framtida användning. Kihlström 114 s. + 1 utviksblad. Fö. Läkemedelstörmånen. Beckman. 228! ..S Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju Den framtida jordbrukspolitiken. Håkan Ohls- sons boktryckeri, Lund. 3615 .o.J Ein &;mtida jordbrukspolitiken. B. Esselte. s Kommunerna. och ungdomen. Esselte. 214 s. S. ngar för ! get rörliga friluftslivet m. 111. Svenska Reproduk-
ons . s. K. Luitfartsverkets ekonomi och organisation. Esselte. 134 s. K
. Miltal-sjukvården. Esselte. 196 s. Fö. . Vägfraktavtalet I. Norstedt & Söner. 197 s. Ju. . De statliga undervisningssjukhusens organisa- tion. Esselte. 132 5. S. rött V. Esselte. 81 s. Ju. om elektriska anläggningar. Esselte.
Kihlström. 85 s. S . Bostadspolitiskt kreditstöd. Esselte. 474 s. 1. . Aktiv åldringsvård och handikappvård. Esselte.
42s.S. . Jaktstadgan m. 111. Svenska Reproduktions AB.
248s. . Ungdomens förenings- och fritidsliv. Esselte.
302 5. E . Prissamverkan och konkurrens. Esselte. 278 5. H. . Lantbruksnämndemas nya organisation m. m.
Svenska Reproduktions A.B. 404 s. +1 utviks- blad. Jo. . Smittskyddslsgstiftning. Kihlström. 210s.
Framtidsperspektiv för svensk industri 19söö— 1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi.
Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm.
Finansdepartementet
FRAMTIDSPERSPEKTIV FÖR SVENSK INDUSTRI 1965—1980
1965 års långtidsutredning BILAGA 4
UTARBETAD INOM
INDUSTRIENS UTREDNINGSINSTITUT
ESSELTE AB. STOCKHOLM 1966
Liksom fallet var vid föregående långtidsutredning har Industriens Utrednings- institut även denna gång fått i uppdrag att kartlägga och analysera utvecklings- tendenserna inom svensk industri. Uppdraget omfattade dels en enkät om före- tagens planer fram till 1970, dels en analys av förutsättningarna för den in- dustriella utvecklingen på längre sikt. I denna skrift framläggs resultaten av dessa undersökningar.
Inom ramen för det arbete som institutet utfört för 1965 års långtidsutredning faller också tre speciella branschstudier. Dessa avser stålindustrin, skogsindustrin och varvsindustrin. Studien rörande varvsindustrin publicerades redan i december 1965 i skriften »Världens handelstonnagebehov och svensk varvsindustri 1964—80» (småiryck från IUI nr 34) och i maj 1966 utkom boken »Utvecklingstendenser för svensk stålindustri». Skogsindustristudien kommer att utges senare.
Föreliggande utredning och ovan nämnda specialundersökningar hade icke varit möjliga att genomföra utan en omfattande medverkan från företag och bransch- organisationer. Speciellt enkätundersökningen. rörande företagens planer fram till 1970 krävde en betydande arbetsinsats från ett mycket stort antal industriföretag. Olika branschorganisationer och experter inom enskilda företag har med stor he— redvillighet biträtt oss på mångahanuda sätt. Institutet vill här rikta ett varmt tack till alla dem som hjälpt oss och stimulerat oss i arbetet med denna undersökning. Vi hoppas också att resultaten av våra studier kommer att varna till nytta i det dag- liga arbetet inom företag och organisationer.
Ledare och ansvarig för arbetet med denna undersökning har varit underteck- nad, som också författat huvuddelen av texten i föreliggande skrift. Det omfattan- de arbetet med. uppläggningen och genomförandet av enkätundersökningen har letts av fil. kand. Jan Beckeman, som också författat kapitel 1 och appendix A. Insamling, bearbetning och systematisering av olika statistiska material har utförts av kanslisekreteraren Sune Davidsson, finansdepartementet. Fil. lic. Lars Kritz har författat kapitlen 8 och 14 samt avsnittet om utländska prognoser i kapitel 3. Han har dessutom haft hand om slutredigeringen. av manuskriptet. Kapitel 10 har huvudsakligen författats av civilekonom Lars Wohlin och bygger till stora delar på resultat framkomna i den ovan nämnda skogsindustristudien. Appendix B, som innehåller en separat studie av sambandet mellan investeringar, sysselsättning och produktion inom industrin, har författats av docent Karl G. Jungenfelt.
Stockholm i maj 1966 Ragnar Bentzel
Sammanfattning Som nämndes inledningsvis är bransch- uppdelningen inte helt identisk i de
tre redovisade arbetena. Detta begrän- sar i någon mån möjligheterna till di- rekta jämförelser. Vissa gemensamma drag i utvecklingen torde dock kunna fastslås på grundval av det föreliggan- de materialet.
För det första kan man urskilja en grupp av branscher, som under 1950- talet och början av 1960-talet visat sär- skilt stark expansion och som även i framtiden kommer att växa snabbare än genomsnittet för industrin. Till den- na »högexpansiva» grupp hör i de tre redovisade arbetena den kemiska indu- strin, oljeraffinaderierna, den elektrotek- niska industrin samt maskinindustrin. Bilindustrin kan också föras till denna grupp. För denna tycks emellertid ge- nomgående gälla en något lägre ök- ningstakt i framtiden än tidigare, men produktionstillväxten ligger ändå över genomsnittet för industrin.
För det andra framträder en »mot- pol» till den första gruppen, nämligen branscher, för vilka såväl de historiska serierna som framtidshedömningarna anger en mycket långsam utveckling. Hit hör sko- och läderindustrierna, livsme- delsindustrin samt textil- och konfek- tionsindustricrna. Beträffande de sist- nämnda branscherna bör dock observe— ras att samtliga tre prognoser spår en
Tabell 3:6. Den framtida industriutvecklingen i Sverige, Storbritannien och Frankrike enligt planer och prognoser
Produktionsökning per år i procent enligt
LU:s kalkyl National Plan NIESR planen 1965—1970 1964—1970 1960—1975 1962—1970
Franska
Hela industrin ................... Kemisk industri ................ Oljeraffinaderier ................ Pappersvaru- och grafisk industri . Bilindustri ..................... Maskinindustri ................. Elektroindustri ................. Textilindustri .................. Varvsindustri ..................
4,2 4,9 7,3 7,6 5,7 6,6 5,0 5,3 4,6
2,2 2,7
u ».
».
».
roa: N "mc:n-to.:— Noh G= WSOOOOQ
avsevärt gynnsammare utveckling i framtiden än tidigare. För en tredje huvudgrupp av bran— scher är ett någorlunda enhetligt ut- vecklingsmönster mindre klart framträ- dande. Detta gäller exempelvis produk- tionen av andra metaller än järn, byggnadsmaterialindustrin samt varvs- industrin. Den sistnämnda branschen (sammanslagen med flygindustrin) kommer mycket högt på listan i den franska planen. För de engelska varven
antas att den klart nedåtgående trenden kommer att brytas.
Avslutningsvis redovisas i tabell 3: 6 de beräknade tillväxttalen för de branscher där från definitionssynpunkt god jämförelse föreligger mellan de tre arbetena och den svenska branschno- menklaturen. För Sveriges del har siff- rorna hämtats från den kalkyl, som re- dovisas i långtidsutredningens huvud- betänkande.
KAPITEL 4
Industrin som helhet
Historisk bakgrund
När konjunkturnedgången i början på 1920—talet hade övervunnits började en period med snabb produktionstillväxt inom svensk industri. Från 1922 till 1930 steg produktionsvolymen med drygt 7 procent per år. Depressionen under 1930-talets början medförde se- dan en tillbakagång, men när konjunk- turen därefter vände, började en ny pe- riod med snabb expansion. Från 1934 till 1939 steg produktionen med 81/2 procent per år.
Industrins expansion under 1920-ta- let bars i främsta rummet upp av gruv-, cellulosa- och verkstadsindustrierna. Dessa branscher stimulerades av en sti- gande utländsk efterfrågan och en stor ökning av exporten kunde komma till stånd. Verkstäderna uppvisade stora produktionsökningar även under 1930- talet. Då gjorde också många rent hem- mamarknadsinriktade branscher stora framsteg, bl.a. konfektions-, cement- och snickeriindustrierna. Under det de- cenniet kom produktionsstimulansen huvudsakligen från den starkt stigande inhemska efterfrågan; exporten ökade väsentligt långsammare än under 1920- talet.
Andra världskrigets utbrott medförde en tillbakagång för industrin. Av na- turliga skäl var det särskilt export- branscherna som drabbades. Efter ett par år började dock produktionen att stiga igen och vid krigets slut hade 1939 års produktionsnivå överträffats.
Efterkrigstiden fram till 1958 karak- teriserades av en jämförelsevis långsam produktionstillväxt inom industrin. Un— der de åren steg produktionen med en- dast 4 procent per år i genomsnitt. En betydande expansion kom visserligen till stånd inom gruvorna, järnverken, den kemiska industrin samt vissa delar av verkstadsindustrin, men inom fler- talet övriga branscher uppnåddes inte samma tillväxt som under mellankrigs— tidens expansionsperioder. Träindu- strin och läderindustrin uppvisade när- mast en stagnerande bild och inom tex- til- och konfektionsindustricrna var trenden under 1950-talet nedåtriktad.
Vid 1950-talets slut uppstod ett mar- kant brott i den svenska industripro- duktionens utveckling. Från och med 1959 började kurvan peka betydligt mera uppåt än tidigare och sedan dess har produktionen stigit med 7 procent per år i genomsnitt. Trendbrottet gjor- de sig märkbart inom nästan alla bran- scher. De som tidigare expanderat snabbt ökade framstegstakten ytterliga- re och de som tidigare uppvisat en stagnerande bild började avancera. Denna intensifiering av den industriel- la aktiviteten vid 1950-talets slut får ses mot bakgrunden av den stimulans industrin då och åren närmast därefter fick från flera olika håll; tillväxttak- ten i uationalprodukten ökade inte en— dast i vårt land utan även i flera av de viktigaste avnämarländerna för svensk export, tullavtrappningen inom EFTA började, penningpolitiken uppmjuka-
des, byggnadsverksamheten intensifie- rades, arbetskraftstillgången ökade m. m.
Skillnaden mellan perioderna 1950— 1958 och 1958—1965 framkommer tyd- ligt även på investeringssidan och på exportsidan. Under hela 1950-talets början och mitt låg industrins investe- ringar kvar på praktiskt taget oföränd- rad nivå, men år 1958 började en upp- gång, som på fyra _år medförde en ni- våhöjning på 50 procent. År 1962 bör- jade sedan åter en stagnation. Export- volymen, som under 1950-talets början och mitt steg med endast 4 procent per år, började år 1959 att öka i betydligt snabbare takt och'under perioden 1959 —1965 har den årliga ökningen upp- gått till 9 procent. Karakteristiskt för utvecklingen har varit exportens till- tagande koncentration till Västeuropa och då i främsta rummet till de nor- diska grannländerna.
Antalet anställda inom industrin steg under 1950-talets början och mitt med 1/2 procent per år. Efter 1958 har den årliga ökningen uppgått till ca 2 pro- cent. Mer än hälften av hela arbets- kraftstillskottet har utgjorts av tjänste- man.
Enkätresultatet
De svar som företagen lämnat på IUI:s frågor tyder på en betydande optimism och expansionslust inom svensk indu- stri. För industrin som helhet uppgår den planerade produktionsökningen under sjuårsperioden 1963—1970 till omkring 60 procent, vilket innebär en genomsnittlig årlig ökningstakt på drygt 7 procent. Då produktionen un- der den senaste femårsperioden stigit i just denna takt, skulle ett förverkligan- de av planerna innebära en fortsättning på de senaste årens trend.
Under de två senaste åren beräknas
Produktionsvolym, antal anställda och pro- ' duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Förädlingsvärde 1963 = 26 660 milj. kr. Antal anställda 1963 = 922 850 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 28 900 kr.
350 j 300 — /— / / 250 — .c.— // //, zoo - l/r / |, . reduktion / / . / / . 150 _ ,/ Produxtion per anställd f// ) ,.f' , z / _” . . _,-_ 100 / Anta anstialldu ' | | L J 1950 »—55 —60 —63 —65 .—70
industriproduktionen ha ökat-med to- talt 16 procent, dvs. i en något snab- bare takt än genomsnittet av planerna för sjuårsperioden 1963—1970. Skillna- den är emellertid inte större än att produktionsökningen mellan 1965 och 1970 ändå behöver bli ca 7 procent per år för att de angivna planerna skall realiseras.
Den industrienkät, som utfördes i samband med föregående långtidsut- redning, visade en planerad produk- tionsökning på 5 procent per år mellan 1959 och 1965. Den verkliga ökningen blev 7 procent per år. Skillnaden mel- lan planer och utfall var således ganska betydande.
För sysselsättningen ger industrins sammanräknade planer en ökning på 13 procent, dvs. 2 procent per år, fram till 1970. Räknat i antal blir detta 125000 personer för hela perioden.1 1 Denna siffra inkluderar en uppskattad sys-
selsättningsökning inom bilreparationsverk— städerna på 5 000 personer.
Diagram 4: 2. Total export, volym
Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Exportvärde 1963 = 16 570 milj. kr.
250 4
200 /'———
I 150 %
100
i I
j_ ! J
1 959 —63 —65 —70
Den geografiska fördelningen av denna ökning visar en stark koncentration till Stockholmsområdet.
Även 1960 års enkät uppvisade en planerad sysselsättningsökning på ca 2 procent per år. Den ökningen har i stort sett förverkligats.
När det gäller investeringarna visar sig planerna vara ganska moderata. Medelnivån för bruttoinvesteringarna (inkl. reparationer och underhåll) har angivits till endast 106 procent av ni- vån 1964/65. I 1960 års industrienkät uppgick årsgenomsnittet av de planera- de investeringarua till en nivå som också översteg basårets (1959 års) nivå med 6 procent. Såvitt man i dag kan se har detta inneburit en underskattning av de under perioden i fråga realise- rade investeringarna med ca 20 procent.
För exporten anger planerna en total ökning på 75 procent från 1963 till 1970, vilket innebär en årlig öknings- takt på 81/2 procent per år. Enkätsvaren tyder inte på någon större förändring av exportens länderfördelning. Enligt planerna kommer EFTA:s och EEC:s andelar att förbli i stort sett oförändra- de. En icke obetydlig ökning väntas dock i den andel av exporten, som går till USA.
I 1960 års enkät redovisades en pla— nerad exportökning på 71/2 procent. Den siffran överträffades dock av verk— ligheten. Under perioden 1959—1965 steg exportvolymen med genomsnittligt 9 procent per år.
Mellan 1963 och 1965 beräknas expor- ten ha stigit med 17 procent. För att den för 1970 planerade nivån skall nås behöver exporten under femårsperio- den 1965—1970 stiga med 49 procent. Det blir i genomsnitt 81/2 procent per år, alltså samma ökningstakt som planerna ger för hela sjuårsperioden 1963-=1970.
Kan planerna förverkligas?
Industrins framtida tillgång på arbets- kraft diskuterades i kapitel 2. Därvid nåddes den slutsatsen, att man svårli- gen kunde tänka sig att industrin skul- le kunna öka sin sysselsättning så myc- ket som planerna anger. Det framhölls
Diagram 4: 3. Hela industrin
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - - — - planer Investeringar 1963 = 6 510 milj. kr. därav underhåll och reparationer = 1 990 milj. kr.
Genomsnitt _ 1966—1970 Genomsnitt wii—:E ...- _|"; 100 () llilllllllllilillLJ 1953 —55 -60 —65 —70
som osannolikt att industrin fram till 1970 skulle kunna dra åt sig mer folk än vad som svarade mot den samtidiga minskningen i veckoarbetstiden och att därför den för industrin tillgängliga ar- betskraftsvolymen knappast kunde sti- ga. Som nämndes i kapitel 2 innebär långtidsutredningens kalkyl oförändrad arbetskraftsvolym inom industrin.
Som framgått av det föregående ty- der enkätsvaren på att industrins ar- betskraftsefterfrågan kommer att stiga särskilt mycket i storstadsområdeua. Samtidigt talar mycket för att det blir just där, som servicesektorn kommer att expandera starkast. Det gör att man har anledning vänta sig, att industri- företag belägna i storstadsområden kommer att få speciella svårigheter att uppfylla sina planer på ökad sysselsätt- ning.
Man kan nu fråga sig om företagen, även om de inte skulle kunna öka sys- selsättningen mätt i antal arbetstimmar, kan tänkas förverkliga sin-a planer be- träffande produktionens utveckling; det skulle i så fall kunna ske genom en ökning av investeringarna utöver vad som planerats. För att besvara den frå- gan skulle man behöva veta dels hur stora investeringar som behövs för att vid oförändrad arbetskraftsvolym ge en årlig produktionsökning på 7 procent per år, dels huruvida samhällsekono— miskt utrymme kan beredas för de in- vesteringarna.
Att någorlunda exakt svara på frågan hur stora investeringar som behövs inom svensk industri för att vid oför- ändrad arbetskraftsvolym ge en årlig produktionsökning fram till 1970 på 7 procent är knappast möjligt. Så mycket kan dock sägas som att det erfarenhets- material vi har beträffande sambandet mellan produktion, sysselsättning och realkapital tyder på att investeringsbe- hovet skulle bli utomordentligt stort.
överslagsberäkningar ger vid handen att man fram till 1970 skulle behöva höja investeringarna 2 ä 3 gånger över dagens nivå. Det står utan vidare klart, att samhällsekonomviskt utrymme inte kan beredas för en så explosionsartad utveckling. Det förefaller därför helt osannolikt att de bristande möjligheter- na att realisera den planerade syssel- sättningsökningen skall kunna helt kompenseras av en ökad kapitalbild- ning. Därmed är också sagt att den planerade produktionsökningen på 7 procent per år sannolikt inte kan upp- nås.
Enligt de kalkyler, som gjorts inom IUI och som redovisas i appendix B, skulle den totala industriproduktionen i landet vid en antagen oförändrad ar- betskraftsvolym kunna stiga med en- dast 4 å 41/5 procent per år, om den nu- varande investeringsnivån bibehålles under de kommande fem åren. För en större produktionsökning krävs en ök- ning av investeringarna. För att en år— lig produktionsökning på 5 procent eller mer skall kunna uppnås fordras sannolikt en investeringsökning, som överstiger 5 procent per år.
I långtidsutredningens kalkyler har man räknat med en successiv ökning av industriinvesteringarna (exkl. repa- rationer och underhåll) från 4,8 mil- jarder kronor 1965 till 6,8 miljarder 1970 (1964 års priser). Detta betyder en ökning på 40 procent eller 7 procent i genomsnitt per år. Enligt de i appendix B redovisad-e kalkylerna skulle en sådan utveckling möjliggöra en produktions- ökning mellan 1965 och 1970 på någon- ting mellan 5 och 51/2 procent. Då man knappast kan räkna med en större in- vesteringsökning än den långtidsutred- ningen anger, torde den nämnda ök- ningstakten för produktionen vara den högsta man kan vänta sig.
Det må i detta sammanhang framhål-
las, att effekten av investeringsutveck- lingen fram till 1970 delvis är beroende av investeringsutgifternas tidsfördel- ning. Ju större del av den beräknade »investeriugskakan», som läggs 1969 och 1970, desto mindre blir produk- tionsökningseffekten fram till 1970. På grund av den tidsutdräkt, som vanligen förekommer mellan en investerings ge- nomförande och dess utmognad i pro- duktion, kommer nämligen med all san- nolikhet de två sist nämnda årens in- vesteringar att i jämförelsevis ringa grad påverka produktionsresultatet år 1970.
Det som hittills sagts i detta avsnitt har gällt industrins möjligheter att dra åt sig produktionsfaktorer och därige- nom öka sin produktion. Låt oss nu övergå till att betrakta efterfrågesidan och se, vilka möjligheter företagen har att finna avsättning för den planerade produktionen.
Som tidigare nämnts måste vi räkna med, att nationalprodukten kommer att tillväxa långsammare under den kom- mande femårsperioden än under 1960— talets första hälft. Mot en ökning på 5 procent per år under åren 1960—1965 står en beräknad ökning på 4 procent per år under åren 1965—1970. I kapi- tel 2 framhölls, att denna utveckling kommer att medföra minskad tillväxt- takt även i avsättningsutrymmet för in- dustrins produktion. Det gjordes gäl- lande att en 4—procentig årlig tillväxt av nationalprodukten inte är förenlig med en större årlig tillväxt av industri- produktionen än ca 51/2 procent, såvida inte exporten ökar betydligt snabbare än importen. För att bedöma möjlighe- terna till en större produktionsökning inom industrin leds vi därför in på frågan om exportens och importens ut- veckling.
De i IUI:s enkät redovisade planer- na ger tillsammantagna en total ök-
ning av industrins export på 8 procent per år under perioden 1965—1970. Det är samma höga ökningstakt som fram- kommit under sistförflutna femårspe- riod, cn tid under vilken förutsättning- arna för exportökningar varit ovanligt gynnsamma: på grund av den snabba ekonomiska tillväxten i industriländer- na och den successiva liberaliseringen av den internationella handeln. Som framhållits i kapitel 2 kommer för- modligen förutsättningarna för en ex- portexpansion att bli mindre gynnsam- ma i framtiden; vi kan inte vänta oss en lika snabb produktionstillväxt som tidigare i våra- avnämarländer, stimu- lansen från tullsänkningarna inom EFTA-området kan inte bli lika stor som under .de fem senaste åren och harmoniseringen av EEC:s yttre tull— murar kommer att innebära ett handi— kapp för svensk export. Detta gör att man har all anledning att ställa sig tveksam inför svensk industris möjlig- heter att upprätthålla den tidigare ök- ningstakten i exporten. övervägande skäl talar för att exportens tillväxttakt kommer att bli väsentligt lägre i fram— tiden än den varit under de senaste fem åren.
För långtidsutredningens räkning har inom konjunkturinstitutet gjorts en spe- ciell studie av vårt lands utrikeshan- del. Den utmynnar i prognoser för ex- port- och importutvecklingen fram till 1970. Som grund för dessa kalkyler har antaganden gjorts angående den framtida produktionstillväxten i olika länder. För den totala exporten av in- dustrivaror förutses där en ökning på (S% procent per år. Det kan visserligen ifrågasättas, om inte den kalkylen är väl optimistisk, men den står i varje fall i överensstämmelse med vad som nyss sagts, nämligen att den planerade 8-proeentiga årliga ökningen av expor- ten förefaller osannolik.
Den svenska importen av industri- varor har sedan flera decennier tillba- ka visat en trendmässig ökningstakt, som något överstigit industriproduktio- nens. Den utvecklingen är på intet sätt exceptionell. Vid ekonomiskt framåt- skridande i ett industriland gäller som allmän regel att import och industri— produktion utvecklas i stort sett paral- lellt. Detta talar för att vi även för fram- tiden liar att räkna med en liknande ut- veckling.
Om vi utgår ifrån dels att import och industriproduktion kommer att stiga i stort sett parallellt, dels att konjunk- turinstitutets exportprognos kommer att förverkligas, dels att den inhemska ef- terfrågan på industriprodukter kommer att stiga med omkring 51/2 procent per år fram till 1970, kan vi dra den slutsat- sen att tillväxten i avsättningsutrym— met för industrins produktion under de närmaste åren kommer att begrän- sas till 51/2 a 6 procent per år. En större ökning av produktionen (och importen) är uppenbarligen inte förenlig med de givna förutsättningarna; eftersom ex- porten är väsentligt mindre än den in- hemska förbrukningen skulle en större produktionsökning implicera att utbuds- ökningen på den inhemska marknaden överstiger 51/2 procent.
I resonemanget ovan har ingen expli- cit hänsyn tagits till att år 1965 uppvi- sade ett stort underskott i bytesbalan- sen och att den ekonomiska politiken därför rimligen måste inriktas på en förbättrad balans mellan export och import, vilket i och för sig kanske kan öka industrins avsättningsutrymme yt— terligare. Det må emellertid observeras, att den schematiska kalkylen ovan väl är förenlig med en betydande förbätt- ring av handelsbalansen. Därtill kom- mer att vid given inkomstutveckling skapandet av förbättrad balans mellan export och import måste förutsätta en
motsvarande inskränkning av den in- hemska efterfrågan och att därvid ökat avsättningsutrymme för industripro- dukter endast framkommer i den mån som inskränkningen av efterfrågan drabbar antingen tjänster eller andra varor än industrivaror. Det är därför ingalunda säkert, att en förbättring av handelsbalansen ger ökat avsättnings- utrymme för industrins produkter. Detta förhållande har också relevans för frågan hur en ökad u-landshjälp påverkar avsättningsförhållandena. Vid given nationalprodukt medför en ökad u-landshjälp i form av varuleveranser ett ökat avsättningsutrymme för indu- strin endast i den mån som den mot dessa leveranser svarande inskränk- ningen av efterfrågan på hemmamark- naden gäller annat än industrivaror.
Det som nu sagts om export och im- port ger anledning till den slutsatsen, att någon radikal förändring i relatio- nen mellan export och import inte fö- refaller sannolik. Eftersom en sådan förändring enligt vad som tidigare sagts var ett villkor för att industrin vid en 4-procentig ökning av national- produkten skulle kunna finna avsätt- ning för hela den fram till 1970 plane- rade produktionen, kan vi säga att ett förverkligande av planerna även från efterfrågesidan sett förefaller osanno- likt. Såväl den från produktionssidan som den från efterfrågesidan utgående diskussionen ger sålunda samma resul- tat. En 7-procentig ökning av industri— produktionen mellan 1965 och 1970 fö- refaller inte kunna förverkligas. Såväl produktions- som avsättningsförhållan- dena tyder på att en ökning med ca 51/5 procent per år är den högsta till- växttakt vi kan räkna med.
Slutsatsen ovan får naturligtvis inte uppfattas som en prognos att produk- tionsvolymen inom industrin verkligen kommer att stiga med 51/2 procent
per år fram till 1970. Vad som sagts är endast att tillväxten sannolikt inte kommer att bli större än så. Vad som verkligen kommer att ske beror på ut- vecklingen av en mängd i detta avsnitt inte berörda förhållanden såsom inter- nationell konkurrenskraft, vinstläge, investeringarnas lönsamhet, likviditets- förhållanden, den ekonomiska politi- kens utformning m.m. Hur alla dessa förhållanden kommer att utvecklas är givetvis ovisst och här skall heller inget försök till prognos göras. Ett par på- pekanden kan emellertid kanske vara på sin plats.
I kapitel 2 fördes en kort diskussion om svensk industris internationella konkurrenskraft. Någon definitiv slut- sats om den riktning i vilken denna kommer att utvecklas i framtiden nåd- des visserligeu inte, men det framhölls bl. a. att den knapphet på arbetskraft, som sannolikt blir rådande under de närmaste åren, innebär ett klart faro— moment. Faran ligger framför allt däri att det kan bli tjänstesektorn och bygg- nadsindustrin som kommer att bli le- dande för löneutvecklingen. Blir så fal- let kan såväl exportindustrin som den importkoukurrerande industrin förlora i konkurrenskraft och därigenom kom- ma i en mycket svår situation. Den totala industriproduktionen kan då troligen inte stiga med så mycket som 5 procent per år.
Med all sannolikhet blir under de kommande åren konkurrensen såväl på den inhemska marknaden som på ex- portmarknaderna lika hård som den varit tidigare, eller kanske ännu hårda- re. Det finns därför ingen anledning tro att industrins vinstmarginaler skul- le bli genomsnittligt sett större i fram- tiden än de varit under den sista fem- årsperioden. Vid oförändrade eller krympande marginaler måste emeller- tid en utveckling i enlighet med lång-
tidsutredningens kalkyl förutsätta att industrin i högre grad än hittills finan- sierar sina investeringar med externa medel och frågan är i vilken mån detta kommer att bli möjligt.
Under större delen av efterkrigsti— den har knappheten på kapital — främst manifesterad i den begränsade tillgången till obligationsmarknaden — medfört finansieringssvårigheter för svensk industri. För stora delar av industrin, framför allt de kapitaltunga branscherna, framstår alltjämt anskaf- fandet av kapital för de planerade in- vesteringarna såsom ett av de verk- ligt stora framtidsproblemen. För att den omfattande investeringsverksam— het skall komma till stånd, som lång- tidsutredningens kalkyl förutsätter, är det uppenbarligen nödvändigt att in- dustrin får ett väsentligt ökat utrymme på kapitalmarknaden. Därmed *är emel- lertid inte sagt att detta är en tillräck- lig förutsättning för att investerings- kalkylen skall förverkligas. Kapitalpro- blemet är också en fråga om ränteläge, säkerheter och andra med krediterna förknippade villkor. Med tanke på att de i IUI:s enkät redovisade investerings- plauerna skulle innebära en i stort sett oförändrad investeringsnivå mellan 1965 och 1970, kan det ifrågasättas om en utveckling i enlighet med långtids— utredningens kalkyl kan komma till stånd utan att industriinvesteringarna på ett eller annat sätt får ökad stimu- lans av den ekonomiska politiken.
Under de senaste tio åren har kvo- ten mellan sparande och investering inom industrin uppvisat en trendmäs- sig minskning. Vid oförändrade eller sjunkande marginaler måste en utveck- ling i enlighet med långtidsutredning- ens kalkyl innebära en ytterligare sänk- ning av denna kvot; denna skulle vid oförändrade marginaler sjunka med ca 10 procent och naturligtvis skulle
minskningen bli än större om margina- lerna krymper. Det aktualiserar frågan om företagen verkligen är beredda att acceptera en så betydande minskning i graden av självfinansiering.
Underlag saknas för en mer nyanse- rad bedömning av hur starkt företa- gens investeringsbenägenhet påverkas av minskande möjligheter att finansiera sina investeringar med eget sparande. Dagens situation på kapitalmarknaden antyder dock att man är beredd att öka externfinansieringen och att därför den relativt måttliga minskning av sparan- dc/investeringsrelationen, som vid oför- ändrade vinstmarginaler kommer att fordras för förverkligandet av lång- tidsutredningens kalkyl knappast kan få någon avgörande betydelse. Vid mer betydande krympning av marginalerna kommer dock frågan i en annan dager. Då kommer kalkylen sannolikt i strid inte endast med kraven på självfinan— siering utan även med kraven på lön- samhet.
Under senare år har svenska företag i stigande omfattning startat tillverk— ning i utlandet, särskilt i de västeuro- peiska länderna. Denna intensifiering av utlandsetableringen sammanhänger med flera omständigheter, såsom den handelspolitiska blockbildningen, kost- nadsutvecklingen, knappheten på ar— betskraft, råvaror och inhemskt kapi- tal m. m. Då en etablering i utlandet i många fall är ett alternativ till kapa- citetsutvidgningar i det egna landet, kan man räkna med 'att denna utveck- ling medfört en tendens till minskad benägenhet att investera i Sverige.
Givetvis kommer företagen även i framtiden att vid sina investeringsbe- slut ställas inför lokaliseringsval mellan Sverige och andra länder. Deras benä— genhet att investera i Sverige blir där- vid mindre ju större deras incitament att flytta utomlands blir. Kommer för-
hoppningarna om en framtida handels- politisk integration att grusas eller kom- mer utvecklingen på arbetsmarknaden och kapitalmarknaden att bli oförmån— lig för svensk industri, kan man vänta en ytterligare intensifiering av utlands- etableringen och därmed en tendens till minskad benägenhet att investera i Sve- rige. En hög investeringsverksamhet inom landet fordrar därför inte endast att svenska företag kan hävda sig gent- emot utländska konkurrenter utan även att svensk industri i Sverige kan hävda sig gentemot svensk industri i utlandet.
Utvecklingen under 1970-talet
I kapitel 2 gjordes gällande, att indu- strins arbetskraftstillgång, räknad i an— tal arbetstimmar, med all sannolikhet kommer att minska efter 1970. Det nämndes där, att minskningen torde bli av storleksordningen 5 procent. Den siffran skall tas som utgångspunkt för det följande resonemanget.
Hur stor produktionstillväxt som kan komma till stånd inom industrin under 1970—talet vid en femprocentig minsk- ning av arbetskraftsvolymen beror givetvis på 'investeringsverksamhetens omfattning. Den diskussion som i ka— pitel 2 fördes beträffande industriinves- teringarnas framtida utveckling utmyn- nade u' slutsatsen, att konkurrensen om samhällsekonomins totala investerings- utrymme sannolikt kommer att bli hård även, under 1970—talet och att industrins andel av detta utrymme troligen inte kommer att öka särskilt mycket. Som genomsnitt per år under hela decenniet sades 5 ä 6 procent vara den övre grän- sen för industriinvesteringarnas ök- ningstakt. Därvid förutsattes, att dessa investeringar under 1960-talets senare hälft kommer att stiga i den takt, som
långtidsutredningen räknat med, dvs. 7 procent per år.
Enligt de i appendix B redovisade kalkylerna skulle en årlig ökning av industriinvesteringarna under 1970-ta- let på 5 å 6 procent kombinerad med en femprocentig sysselsättningsminsk- ning kunna medge en produktionsök- ning på omkring 5 procent per år un- der det decenniet. Kanske kan fram- stegstakten bli något över 5 procent, ifall förhoppningarna om en allmän europeisk (eller atlantisk) ekonomisk integration förverkligas; som nämnts i kapitel 2 har man anledning tro att de stordriftsfördelar, som vårt land i så fall kommer att kunna tillgodogöra sig, medför en gynnsammare produktivi- tetsutveckling än eljest. Vid oförändra- de marknadsförhållanden torde dock 5 procent vara den övre gränsen för pro- duktionstillväxten.
Det har tidigare sagts att national- produkten inte kan väntas stiga mer än med 4 procent per år i genomsnitt un- der 1970-talet. Enligt vad som sagts i föregående avsnitt ger en 4-procentig ökning av nationalprodukten inte ut- rymme för en större ökning av indu- strins avsättning än ca 51/2 procent, så- vida inte exporten stiger väsentligt snabbare än importen. Då vi på lång sikt måste räkna med att export och import stiger i stort sett parallellt, föl- jer därav att avsättningsförhållandena inte kommer att medge en snabbare ök- ning av industrins produktion än ca 51/2 procent i genomsnitt per år. Detta resultat står uppenbarligen i full över- ensstämmelse med det som redovisades
i föregående stycke och som basera- des på en från produktionssidan ut— gående kalkyl.
De resonemang, som kommer att fö- ras i de följande kapitlen beträffande de olika branschernas utveckling un- der 1970-talet, är baserade på förutsätt- ningen, att den totala industriproduk- tionen under det decenniet kommer att stiga med 5 procent per år i genom- snitt. Denna siffra är dock ingen pro— gnos. Som framgått av det föregående har den framkommit genom en maxi- mikalkyl; under de förutsättningar som diskussionen baserats på har den till- växttakten framstått såsom den övre gränsen för en tänkbar utveckling.
Det må i detta sammanhang påpekas, att en större ökning av industriinveste- ringarna än 5 å 6 procent per år i ge- nomsnitt under hela 1970-talet ter sig osannolik, även om man bortser från frågan om samhällsekonomiskt utrym- me skulle kunna beredas därför. En ök- ning av investeringarna med exempel- vis 7 procent per år ända fram till 1980 skulle nämligen — vid oförändrade el- ler sjunkande vinstmarginaler —— förut- sätta en så stor sänkning av självfinan— sieringsgraden att en utveckling i den riktningen förefaller helt osannolik. Såvida inte marginalerna stiger kan investeringarna på lång sikt rimligen inte stiga i mycket högre takt än pro- duktionen. I motsats till vad fallet blir under 1960-talets senare del uppkom- mer under 1970-talet en parallellitet mellan produktion, kapitaltillväxt och investeringar vid en 5-procentig årlig tillväxt av de senare.
KAPITEL 5
Gruvindustri
Omfattning och struktur
I svenska gruvor bryts järnmalm och sulfidmalm. Brytningen av järnmal- men, som värdemässigt intar den helt dominerande rollen, sker dels i Lapp- land, dels i Bergslagen. Då produk- tions- och avsättningsförutsättningarna för dessa två grupper av gruvor är vä- sentligt olika kan det vara skäl att i det följande diskutera dem var för sig. I fortsättningen skall därför gruvindu- strin indelas i tre delar, de lappländs- ka järnmalmsgruvorna, Bergslagens järnmalmsgruvor samt sulfidmalmsgru- vorna.
I Lappland finns två järnmalmspro- ducerande företag, nämligen Luossa- vaara—Kirun'avaara AB, som till 95 pro- cent ägs av staten, och Tuolluvaara Gruv AB, som är privatägt. För närva- rande dominerar brytning av råmalm med hög järnhalt, men brytning av fat- tigare malm och anrikning utvidgas. Omkring tre fjärdedelar av den levere- rade malmen har hög fosforhalt, men andelen fosforfattig malm ökar. Av bryt- ningen sker för närvarande endast 15— 20 procent i dagbrott. Över 95 procent av produktionen går på export.
Gruvorna i Bergslagen är mera he- terogena vad beträffar kvalitet, ägare- förhållanden samt avsättningsförhållan- den. De består dels av järnbruksägda, dels av fristående gruvor. Fosforhalten är starkt varierande och även i andra avseenden föreligger betydande kvali-
tetsskillnader. Malmen har delvis låg järnhalt.
Vid sulfidmalmsgruvorna bryts malm innehållande guld, silver, koppar, bly, mangan, volfram, zink samt svavelkis. Internationellt sett är malmens metall- halt ganska låg. Gruvorna är genom- gående små och huvuddelen av pro- duktionen vidareförädlas inom landet.
Gruvindustrin svarade 1963 för 31/2 procent av det totala förädlingsvärdet inom svensk industri. Av det totala le- veransvärdet från svenska gruvor och sintringsverk svarade nämnda år lapp- landsgruvorna för 54 procent, bergslags- gruvorna för 32 procent och sulfid- malmsgruvorna för 14 procent. Antalet anställda fördelade sig mellan de tre grupperna i proportionerna 2 :2 :1.
Då lapplandsgruvorna domineras av ett enda företag och detsamma gäller för sulfidmalmsgruvorna kommer vi i det följande att av sekretesskäl undvika numeriska preciseringar av planerna för dessa gruvors del. Av samma anled- ning kommer vi att, till synes omoti- verat, på vissa punkter behandla gruv- industrin »i klump».
Historisk bakgrund
Brytningen av järnmalm vid svenska gruvor uppgick i slutet av 1930-talet till 14 å 15 miljoner ton. Efter en stark nedgång under kriget uppnåddes för— krigsnivån åter 1949 och sedan dess har utvecklingen karakteriserats av
konjunktursvängningar kring en ganska jämnt stigande trend fram till 1965 då siffran 29 miljoner ton uppnåddes. Pro- duktionsökningen har i stort sett varit likformigt fördelad mellan lapplands- gruvorna och Bergslagens gruvor; såväl 1950 som de senaste åren har de förras andel av den totala produktionen ut- gjort 75 procent.
Värdemässigt (i fasta priser) sett har produktionen vid järnmalmsgruvorna ökat något snabbare än brytningen räk- nad i ton. Detta är en följd av att en allt större del av de brutna kvantite- terna förädlas till slig och kulsinter. Sedan 1950 har produktionen av såväl slig som kulsinter ökat mycket starkt.
Sysselsättningen inom järnmalmsgru- vorna steg ungefär i takt med produk- tionen mellan 1950 och 1958. Under de tre följande åren förblev den i stort sett oförändrad. Efter 1961 har syssel- sättningen emellertid sjunkit i snabb takt. Denna utveckling har inneburit att produktionen i ton per anställd var oförändrad mellan 1950 och 1958 för att sedan stiga i snabb takt, med 11 1/2 procent per år, fram till 1964.
Exporten av järnmalm har vuxit nå- got långsammare än produktionen. I slu- tet av 1940-talet uppgick exporten vikt- mässigt till omkring 95 procent av pro- duktionen medan motsvarande siffra för de senaste åren uppgått till omkring 85 procent. Västtyskland, Storbritannien och Belgien är de tre viktigaste avnä- marländerna. Exporten på USA, som förr var betydande, har praktiskt taget upphört.
Konkurrensen på den internationella malmmarknaden har under de senaste tio åren undergått en betydande skärp— ning. Den viktigaste anledningen därtill är att utbudet av högvärdig malm ökat utomordentligt starkt genom öppnan- det av nya gruvor i Kanada, Sydameri— ka och Västafrika. Därtill kommer att
transportkostnaderna för malm sjunkit radikalt, vilket minskat det fraktskydd, som de svenska gruvorna tidigare haft på den västeuropeiska marknaden mot malmproducenter i andra världsdelar. Utbudsökningen och de minskade frakt- kostnaderna har lett till betydande pris- fall på järnmalm. Sedan 1957 har malm- priserna på den internationella mark- naden sjunkit med omkring 25 procent. Flera av de kontinentala gruvorna har av den anledningen tvingats till att helt nedlägga driften.
Sulfidmalmsgruvornas produktion har under efterkrigstiden stigit något lång- sammare än järnmalmsgruvornas. Mel- lan 1950 och 1963 steg produktionsin- dex för de förra med 58 procent. Pro- duktionsökningen hänför sig i första hand till blymalm. Produktionen där- av har ungefär tredubblats under den senaste 15-årsperioden. Även koppar- och zinkmalmsproduktionen har stigit, men i väsentligt lägre takt. Produktio- nen av guldmalm har däremot visat en klart fallande trend alltsedan kriget.
Marknadslägets utveckling under de senaste åren har tett sig förmånligare för sulfidmalmsgruvorna än för järn— malmsgruvorna. Efter en nedgång un- der 1950-talets senare hälft har priser- na på koppar, bly och zink under de senaste åren, och speciellt år 1964, sti- git avsevärt.
Enkätresultatet
För gruvindustrin som helhet planeras en produktionsökning mellan 1963 och 1970 på 53 procent, dvs. drygt 6 procent per år i genomsnitt. Dessa siffror, som avser förädlingsvärdet, domineras gi- vetvis av utvecklingen inom järnmalms- gruvorna; kapaciteten där väntas stiga med omkring 6 1lz procent per år. Lapp— landsgruvorna rapporterar större ök- ningar än bergslagsgruvorna.
Diagram 5: 1. Gruvindustri
Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd
Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala planer Förädlingsvärde 1963 = 955 milj. kr. Antal anställda 1963 = 13 550. Förädlingsvärde per anställd 1963 = 70 550 kr
300— f 250— då ////// / / zoo— /
Z //
Produktion
1 50%» "
I 'froduktion per anställd
!
, * , x , & __ , __ x, __
Antal anställda—
I 'II 'l l 1
l [ —63 —65
l950 —60 _70
Jämförda med den gångna utveck- lingen innebär planerna en ökning av den tidigare utvecklingstakten. Produk- tionen ökade nämligen mellan 1950 och 1963 med i genomsnitt ungefär 4,5 pro— cent per år.
Från 1963 till 1965 beräknas produk- tionen av järnmalm ha stigit med 25 procent. Det innebär att den genom- snittliga stegringen 1965—1970 inte be- höver bli större än 5 procent per år för att den planerade kapaciteten för 1970 Skall kunna utnyttjas helt. För- verkligandet av planerna skulle således innebära en långsammare tillväxt 1965 —1970 än den som kommit till stånd under 1960—talets första hälft.
År 1963 bröts 24 miljoner ton järn- malm, 1965 uppskattningsvis 29 miljo- ner. Hur mycket som planeras för 1970 ger det samlade materialet inte någon definitiv uppgift om. Det hänger sam— man med att den avsedda ökningen skulle försiggå samtidigt med att för— ädlingsgraden steg genom fosforrening, kulsintring m. m. Man torde dock kun-
Diagram 5: 2. Malmexport, volym
Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Exportvärde 1963 = 1 005 milj. kr.
200
LI ] I | 1959 —63 4.5 —70 na räkna med att planerna motsvarar en kapacitet på 35 a 36 miljoner ton år 1970.
Huvuddelen av den svenska järn- malmen exporteras. Denna post väntas öka med 54 procent under sjuårsperio- den. Mellan 1963 och 1965 beräknas exporten ha stigit med 22 procent. För att planerna fram till 1970 skall reali—
Diagram 5: 3. Gruvindustri
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. planer Investeringar 1963 = 370 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 100 milj. kr.
200— Genomsnitt 1964—1965 150— ; Genomsnitt 1966—1970 .- ______ .. 100 50 0 |_Lllltlllllllllllll 1953 —55 —60 —65 —70
seras krävs därför att exporten ökar med totalt 27 procent ytterligare, dvs. med 5 procent per år.
Den minskning av sysselsättningen, som ägt rum inom gruvindustrin un- der de senaste åren, kommer enligt planerna att fortsätta. Antalet anställda väntas minska med omkring 1 procent per år. I kombination med produk- tionsplanerna ger den siffran en årlig produktivitetstillväxt på 7 procent.
De för gruvindustrin redovisade in- vesteringsplanerna är mycket moderata. Investeringsnivån under de kommande fem åren väntas väsentligt understiga 1964/65 års nivå.
Kan planerna förverkligas?
Den ovan nämnda konkurrensutveck- lingen på malmmarknaden är med all sannolikhet inte ett avslutat kapitel. ln- om de närmaste åren har vi att räkna med ytterligare stora utbudsökningar av järnmalm inte endast från de ovan nämnda delarna av världen utan även från Australien. Då därjämte världens efterfrågan sannolikt kommer att stiga relativt långsamt har man ingen anled- ning tro att konkurrensen på malm- marknaden skall lätta.
För de lappländska gruvornas del har den fallande prisnivån på världs- marknaden givetvis medfört en lönsam— hetssänkande effekt. På grund av pro- duktionsvolymens storlek, de relativt gynnsamma hrytningsförhållandena samt malmens höga järninnehåll har emellertid dessa gruvor kunnat hålla undan för den transoceana konkurren- sen och det torde de kunna göra även under de kommande åren. För de lapp- ländska gruvorna torde därför avsätt- ningsförhållandena inte utgöra något hinder för planernas förverkligande.
För bergslagsgruvorna ter sig kon- kurrenssituationen väsentligt mindre gynnsam. Deras brytningskostnader per ton järn är väsentligt högre än lapp- landsgruvornas, vilket i främsta rum- met sammanhänger med den långt mind— re brytningsvolymen samt malmens läg- re järninnehåll; arbetsåtgången per ton levererad malm är i bergslagsgruvorna ca 3 gånger så stor som i lapplandsgru- vorna. Bergslagsgruvornas möjligheter till framtida ökningar av exporten har därför starkt begränsats av den ökande konkurrensen från transoceana länder. Möjligheterna att bibehålla nuvarande exportkvantiteter framstår även de som optimistiska. Under alla förhållanden synes så ej kunna ske om icke bety- dande investeringar för en radikal för— ändring av slutprodukterna göres. Gjor— da kalkyler pekar emellertid på att de mellansvenska gruvorna har ett bety— dande fraktskydd vid leveranser till järnverken i Mellansverige, vilket gör dem fullt konkurrenskraft-iga på den svenska marknaden.1 De mellansvenska stålverkens malmbehov torde därför bli avgörande för bergslagsgruvornas ut- veckling.
Bergslagsgruvornas planer anger en oförändrad export fram till 1970, vilket i kombination med en planerad produk- tionsökning på 22 procent skulle kom- ma att innebära en ökning av hemma- marknadsleveranserna med 50 procent. Den siffran går väl ihop med den ök— ning man kan vänta sig i efterfrågan från de mellansvenska stålverken. En— ligt en inom Jernkontoret utförd enkät skulle järnmalmsbehovet för de mellan- svenska järnverken stiga med 60 pro- cent under samma tid. Möjligheterna att avyttra den planerade produktionen vid
1 Se B. Serning, De mellansvenska järnmalms- gruvornas speciella avsättningsproblem. Jernkontorets Annaler 1964: 8, s. 561—597.
gruvorna ter sig således någorlunda gynnsamma.
Enligt långtidsutredningens export- prognos kommer järnmalmsexporten mellan 1965 och 1970 att stiga med 30 procent. Den siffran är högre än den som svarar mot de redovisade planerna och utvecklingen 1963—65. Den ger därför inte anledning till tvivel om möjligheterna att förverkliga export- planerna.
För sulfidmalmsgruvornas del är marknadsutsikterna för närvarande re- lativt goda. Mycket talar visserligen för att rådande världsmarknadspriser på de i malmen ingående metallerna kom- mer att sjunka något, men detta torde dock knappast påverka brytningens omfattning. Det finns därför ingen an- ledning betvivla möjligheterna att— för- verkliga den planerade produktions- ökningen inom sulfidmalmsgruvorna. Produktionen år 1970 torde snarare bli större än vad som angivits i IUI:s en- kät. Sedan denna besvarades har näm- ligen beslut fattats om öppnandet av en ny kopparmalmsgruva i Aitik och från denna torde ett betydande produktions- tillskott komma i slutet av innevarande decennium.
Det som ovan sagts tyder på att av— sättningsmöjligheterna för den plane- rade framtida produktionen inom gruv- industrin ter sig någorlunda gynnsam- ma. Det finns därför föga anledning tro att sådana avsättningssvårigheter skulle uppstå, att gruvindustrin av det skälet skulle behöva frångå sina planer.
Den knapphet på arbetskraft, som med all sannolikhet kommer att karak- terisera den framtida arbetsmarknaden, torde bli jämförelsevis föga kännbar för de lappländska järnmalmsgruvorna. På grund av den geografiska belägen— heten torde dessa inte få några större problem med rekryteringen av arbets-
kraft. För bergslags- och sulfidmalmse gruvorna utgör visserligen den fram- tida arbetskraftsrekryteringe-n ett bety- dande problem. Det finns dock föga skäl tro att brist på arbetskraft skulle förhindra förverkligandet av planerna. I kombination med vad som nyss sagts om avsättnzingsförhållandena ger oss detta anledning sätta tilltro till gruv- industrins möjligheter att förverkliga sina planer.
Utvecklingen under 1970-talet
Beträffande möjligheterna till en fort— satt produktionsökning inom de svens- ka järnmalmsgruvorna kan först och främst konstateras, att tillgången på brytbar malm i och för sig inte kan ut- göra någon begränsande faktor under de närmaste femton åren. Såväl i Norr- botten som i Mellansverige är malmtill- gångarna så rikliga, att de tillåter en ganska stor ökning av brytningen även under 1970-talet. Frågan om den fram- tida malmproduktionens omfattning får därför bedömas mot bakgrunden av andra omständigheter.
Den totala produktionen av järnmalm i världen, med undantag för sovjetbloc— ket, växte under 1950-talet med ungefär 75 procent, viktmässigt sett. Uttryckt i järninnehåll var dock ökningen något större. Under 1960-talet har världens järnmalmsproduktion stagnerat. Den producerade kvantiteten sjönk t.o.m. något under sextiotalets första tre år. Anledningen till denna utveckling torde vara att finna i den retardation i stål- konsumtionens ökningstakt, som under senare år gjort sig starkt gällande.
De senaste årens jämförelsevis låga ökningstakt i stålkonsumtionen förefal— ler inte vara en engångsföreteelse. Med all sannolikhet kommer stålförbruk- ningen i industriländerna —— och där—
med också dessas efterfrågan på järn- malm —— att i framtiden stiga väsentligt långsammare än under 1950-talet. Då man samtidigt har anledning räkna med att utbudet av högvärdig malm från transoceana länder kommer att växa kraftigt, kan malmmarknaden även under 1970-talet komma att karak- teriseras av starkt utbudstryck med åt- följande press på priserna.
Det förmånliga kostnadsläget för lapp- landsgruvorna kan synas berättiga till slutsatsen, att de skulle kunna fortsätta sin expansion även vid en relativt ogynnsam marknadsutveckling under 1970-talet. Ökningar utöver nu skönj- bara kapacitetssiffror måste emellertid ske med hänsyn till malmareor samt de betydande investeringar som är nöd- vändiga icke endast för brytningen utan också i kvalitetshöjande anläggningar och transportanläggningar. Dessutom är avsättningsförhållandena för fosfor- rik malm på längre sikt svårbedöm- bara. Såväl tekniska som ekonomiska omständigheter gör det sannolikt, att ökningstempot under 1970-talet kom- mer att bli långsammare än under den senast gångna tioårsperioden.
För bergslagsgruvornas del torde den internationella konkurrensen inte med- ge någon nämnvärd ökning av expor- ten och man har kanske anledning att ställa sig tvivlande till möjligheterna att upprätthålla den nuvarande nivån. Med det längre tidsperspektivet för ögonen kan man också fråga sig, hur länge de mellansvenska gruvornas fraktskydd på hemmamarknaden gentemot utländsk malm kommer att vara tillräckligt. Ut- sikterna för de mindre gruvorna att i längden hävda sig i konkurrensen före- faller inte särskilt ljusa. Förr eller se- nare torde en strukturrationalisering framtvingas — kanske blir den aktuell redan på sextiotalet.
Som närmare skall motiveras i följan—
de avsnitt kommer de svenska järnver— kens produktion under 1970-talet troli- gen inte att kunna öka lika snabbt som under 1950- och 1960-talen. En 5-pro— centig ökningstakt i produktionsvoly- men torde vara det mesta man kan räk- na med. Då expansionen inom de mel- lansvenska järnverken delvis torde komma att baseras på importmalm (ev. lapplandsmalm), torde efterfrågan på bergslagsmalm öka långsammare. Till en del torde detta dock motverkas av att skrotfallet sannolikt kommer att minska något i betydelse. Hur mycket långsammare ökningen blir, är däremot svårt att säga. En gissning på 3 a 4 pro- cents årlig ökning i förbrukningen av bergslagsmalm förefaller dock någor- lunda rimlig. Vid oförändrade export- levera-nser skulle det i sin tur betyda en genomsnittlig produktionsökning på lilla ä 2 procent per år. Detta förefaller vara det mesta man kan räkna med. Skulle exportleveranserna minska kan det givetvis innebära att produktionen minskar. Så kan naturligtvis också bli fallet, om gruvorna inte ens på hemma- marknaden kan hävda sig i konkurren- sen med lapplandsmalm eller import- malm. Det är således mycket tveksamt om någon produktionsökning över hu- vud taget kan komma till stånd inom bergslagsgruvorna.
För sulfidmalmsgruvornas del är marknadsutsikterna även på lång sikt relativt goda; gruvorna har ett förmån— ligt konkurrensläge på den inhemska marknaden och den långsiktiga tren- den för priserna på de i malmen före— kommande metallerna förefaller att vara stigande.
Det som nu sagts angående gruvin- dustrins produktion under 1970-talet ger den slutsatsen, att den totala bryt- ningen av järnmalm och sulfidmalm un- der 1970-talet rimligen inte kommer att kunna stiga mer än med en eller ett par
procent per år i genomsnitt. Den i vissa delar av produktionen fortgående ök- ningen av förädlingsgraden kan dock berättiga till antagandet att produktvär-
det per ton kan öka och att därigenom den totala produktionsökningen kan komma att uppgå till 21/2 än 3 procent per år.
KAPITEL 6
Järn- och metallverk
Omfattning och struktur
Till denna bransch räknas järn- och stålverk, andra metallverk samt även ferrolegeringsverk. Av dessa tre grup- per är järn- och stålverken den största. Av gruppens totala förädlingsvärde, som år 1963 uppgick till 1,65 miljarder kronor, svarade järn- och stålverken för 84, metallverken för 13 och ferrolege- ringsverken för 3 procent. Branschens totala förädlingsvärde utgjorde drygt 6 procent av hela industrins. Exporten, som 1964 uppgick till drygt 1,8 miljar- der kronor, svarade för 91/2 procent av landets totala export nämnda år.
Då numera praktiskt taget allt tack- järn och stålgöt, som framställs i vårt land, vidareförädlas vid svenska stål- verk, kan dessa former av järn och stål betraktas som mellanprodukter i svensk stålindustri. Slutprodukten är handels- färdigt stål. Det handelsfärdiga stålet brukar uppdelas i ordinärt stål (han- delsstål) och specialstål. Såsom special- stål räknas legerat stål samt kolrikt ole- gerat stål. Specialstål används som ut- gångsmaterial för verktyg, instrument, rakblad, diskbänkar och andra produk— ter, som ställer höga krav på materialets hållfasthet, böjlighet, rostfrihet etc.
Vid »andra metallverk» framställs i vårt land huvudsakligen guld, silver, koppar, bly, zink och aluminium samt tråd, rör, band, plåt m. ni. av dessa metaller.
Historisk bakgrund
Under första världskriget och åren när- mast efter dess slut föll produktionen inom de svenska järnverken katastro- falt. På mindre än 10 år minskade till- verkningen av såväl tackjärn som han- delsfärdigt stål till knappt en tredjedel av 1913 års nivåer. Anledningen till denna utveckling var i främsta rummet det omslag i världens stålförbrukning, som inträdde efter krigsslutet samt den omständigheten att den tekniska ut— vecklingen hade gjort den utländska in- dustrin långt mindre beroende än tidi- gare av de svenska produkterna träkols- tackjärn och välljärn.
Järnverkens produktionsutveckling under mellankrigsåren dominerades av de konjunkturella svängningarna. Tren- den var dock klart uppåtriktad och vid trettiotalets slut var produktionen såväl av stålgöt som av handelsfärdigt stål mer än dubbelt så stor som 15 år tidi- gare.
Vid andra världskrigets utbrott bör- jade för svensk stålindustri en stagna- tionsperiod, som varade hela 1940-talet ut. Den mycket omfattande utbyggnad, som ägde rum under det decenniets se- nare år, gav emellertid stålindustrin ny vind i seglen och alltsedan dess har produktionen ökat i mycket snabb takt. Produktionsindex har fluktuerat kring en ganska jämnt stigande trend mot- svarande en ökningstakt på 81/2 procent
per år. Sedan 1950 har produktionsvo— lymen ungefär tredubblats.
Internationellt sett har den svenska stålindustrins expansion under de se- naste femton åren varit exceptionell. Bland industriländerna (exkl. öststater- na) är det endast Italien, Japan och Australien som uppvisar en snabbare ökning av stålproduktionen.
Som en följd av järnverkens snabba expansion har strukturen i vårt lands utrikeshandel med stål förändrats i rikt- ning mot ökad självförsörjningsgrad. Exporten av handelsfärdigt järn och stål, som vid 1950-talets början uppgick till 0,2 milj. ton, har stigit till 1,0 milj. ton 1964, medan importen under samma tid stigit från 0,8 till 1,2 milj. ton. Net- toimporten av dessa varor har sålunda minskat från 0,6 till 0,2 milj. ton. Mätt i ton är således importen alltjämt större än exporten. Värdemässigt är emellertid exporten väsentligt större än importen. Detta sammanhänger med att exporten i motsats till importen huvudsakligen utgörs av specialstål.
Svenskt stål exporteras över hela världen. I 1964 års exportstatistik åter- finns 75 olika länder. Drygt 70 procent av utförseln går till de västeuropeiska länderna, speciellt Västtyskland, Stor- britannien och de nordiska länderna. Den svenska stålexporten har traditio- nellt bestått av specialstålsprodukter. Under senare år har emellertid en viss export av ordinärt stål ägt rum. För— utom vissa marginalkvantiteter består dock även denna av vissa specialpro- dukter.
Alltsedan 1950-talets slut har järn- verken i industriländerna arbetat under trycket av ett betydande kapacitetsöver- skott. Detta har medfört en utomordent- ligt hård konkurrens och pristrenden har varit klart nedåtriktad. Detta gäl- ler i all synnerhet för det ordinära stå- let. Den internationella handeln med
sådant stål har i icke ringa grad skett till dumpingpriser. För specialstålet har situationen tett sig något gynnsammare. De mycket stora utbuden av rostfritt stål från bl. a. Japan har dock haft en starkt pristryckande effekt. Tillverkningen av andra metaller än järn har under efterkrigstiden ökat nå- got snabbare än stålproduktionen. Se- dan 1950 har gruppen »andra metall- verk» tredubblat sin produktion. Den- na ökning bärs till stor del upp av alu- miniumproduktionens snabba tillväxt.
Enkätresultatet
Den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 inom gruppen järn- och metallverk uppgår till när— mare 85 procent, dvs. ett årligt genom- snitt på 9 procent. Järn- och stålver- ken redovisar en något lägre öknings- takt (81/2 procent) än övriga metall- verk (13 procent). Förädlingsvärdet, som de angivna siffrorna avser, väntas öka mer än saluvärdet, vilket är en följd av att man avser att successivt övergå till mer förädlade produkter.
Järn- och metallverkens årliga pro— duktionsökning uppgick under 1950- talet till 8 procent per år i genom- snitt. Under den senaste femårsperio- den, 1960—1965, har ökningstakten va- rit något högre, drygt 9 procent. Pla- nerna stämmer alltså ganska väl med den långsiktiga trenden.
Mellan 1963 och 1965 beräknas järn- och metallverkens produktion ha sti- git med 26 procent. För att det plane- rade produktionsresultatet skall uppnås behöver produktionsökningen mellan 1965 och 1970 därför inte uppgå till mer än genomsnittligt ungefär 8 pro- cent per år.
Vid 1960 års enkät sade sig företa- gen inom branschen ämna öka sin pro- duktion med genomsnittligt 91/2 procent
Diagram 6:1. Järn- och metallverk
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - — - - planer F örädlingsvärde 1963 = 1 650 milj. kr. Antal anställda 1963 = 55 950. Förädlingsvärde per anställd 1963 = 29 450 kr.
500—
400 350
B(X) Produktion 250 /
uktion per anställd
/
// ,
= / Antal anställda
| 1 | J 1950 —55 40 -63 -65 —70
per år mellan 1959 och 1965. Av allt att döma har den siffran överträffats något Sysselsättningen väntas stiga med 2 procent per år, vil- ket för hela perioden betyder 9500
inom branschen
personer. I kombination med den 9-procentiga årliga ökningen i produk- tionen betyder denna sysselsättnings- ökning en förbättring av produktivite- ten med 61/2 procent per år.
För järnverkens del har Jernkonto- ret företagit en enkät över planerad produktionsutveckling mellan 1964 och 1970. Resultaten av denna enkät fram-
De här redovisade ökningssiffrorna för 1960-talets senare del är något läg- re än de, som framkommit vid IUI:s en- kät. Det förhållandet behöver dock icke tyda på någon motsägelse. Det står i full samklang med vad som nyss sagts om ökad förädlingsgrad; siffrorna i Jernkontorets sammanställning avser produktionen mätt i ton medan IUI:s siffror avser produktionen mätt i värde (fasta priser).
Tablåns siffror tyder på en viss brist på balans mellan de olika produktions— stadierna; götstålet ökar mer än tack- järnet. En utveckling i enlighet med planerna förutsätter därför en ökning av tackjärnsimporten eller av »skrot- andelen».
Under den senaste femårsperioden har exporten av järn och stål stigit med i genomsnitt 12 procent per år. Enligt planerna skall exportökningen mellan 1963 och 1970 uppgå till ge- nomsnittligt 9 procent per år. Efter—
Diagram 6: 2. Export av metaller, volym
Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Exportvärde 1963 = 1 505 milj. kr.
250
200
går av följande sammanställning: 1959 —70 Milj. ton Årlig procentuell ökning 1964 1960/64 1964/70 Tackjärn .................... 1,5 2,2 2,9 9 v, 5 Götstål ..................... 3,2 4,4 6,5 8 1/2 6 1/, Handelsfärdigt stål ........... 2,2 3,1 4,7 8 1/2 7 1/2
Diagram 6:3. Järn— och metallverk
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - — — - planer Investeringar 1963 = 850 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 325 milj. kr.
1964 1970
Produktion ............... 3,1 4,7 Import ................... 1,2 0,6 Summa tillgång 4,3 5,3 Inhemsk förbrukning ...... 3,2 3,8 Export ................... 1,0 1,5 Lagerförändring ........... 0,1 — Summa användning 4,3 5,3
200* ,. . _LJ_ 3263—1910. 150— [_ G itt Kwai—1965 100—[JH 50 () [_Llllllllllllllllle 1953 —55, —60 -—65 —70 som exportökningen 1963—1965 har
uppgått till 32 procent innebär planer- na en ökning på 7 procent per år un- der perioden 1965—1970. Den siffran stämmer ganska väl med långtidsutred- ningens speciella exportprognos, som ger siffran 71/2 procent per år under samma tid. Däri ingår dock även and- ra metaller än järn.
Kan planerna förverkligas?
Enligt gjorda kalkyler kommer den in- hemska förbrukningen av handelsfär- digt stål, mätt i ton, att stiga med om- kring 3 procent per år fram till 1970.1 Om man utgår ifrån att så blir fallet och att de planerade produktions- och exportökningarna verkligen kommer till stånd, kan följande försörjningsba- lans för handelsfärdigt stål uppställas (miljoner ton):
En utveckling i enlighet med denna sammanställning skulle uppenbarligen innebära, att vårt land under de kom- mande åren från att ha varit netto- importör skulle övergå till att bli net- toexportör av handelsfärdigt järn och stål. Importen skulle sjunka till hälf- ten av den nuvarande nivån, vilket skulle innebära ett kraftigt brott mot den nuvarande trenden. Det finns starka skäl att betvivla det sannolika i en sådan utveckling, särskilt mot bak- grunden av att importen mellan 1964 och 1965 steg med ca 12 procent sanlt att svensk stålimport till icke ringa del består av sortiment som inte tillverkas och sannolikt inte heller kommer att tillverkas i vårt land.
De stora industriländernas förbruk- ning av stål växer f. n. relativt lång— samt, bl. a. beroende på en substitution av stål med plast och aluminium samt på en allmän tendens till allt smäckrare — och därmed mindre stålkonsumeran- de -— stålkonstruktioner. Detta i kombi- nation med det existerande kapacitets- överskottet och den omfattande ut- byggnad av stålindustrin, som allt— jämt pågår runt om i världen, gör att man får räkna med att den internatio— nella marknaden för järn och stål även under de kommande åren kommer att karakteriseras av starkt pressade pri- ser. För de svenska stålverkens del tor- de detta medföra att deras internatio- nella konkurrensförmåga kommer att
1 E. Ruist, Ulvecklingslendenser för svensk stål— industri. Uppsala, 1966.
sättas på hårda prov. Den export av ordinärt stål, som planerna för år 1970 uppenbarligen inkluderar, torde komma att möta betydande svårighe— ter. Utsikterna för de planerade ök- ningarna i exporten av specialstål fö- refaller något ljusare.
Järn- och metallverken har en myc- ket kapitalintensiv tillverkning. Pro- duktionsanläggningarnas kapitalvärde per anställd är inom denna bransch mer än dubbelt så högt som inom in— dustrin som helhet. Den planerade produktionsökningen inom järn- och metallverken fordrar därför mycket stora investeringar. Enligt kalkyler gjorda inom Jernkontoret skulle ett för- verkligande av planerna fordra nyinves- teringar på åtminstone 500 miljoner kronor per år. De låga vinstmargina- ler som industrin f. n. har ger inte möjligheter till självfinansiering av dessa investeringar. Finansieringen måste till stor del ske med externa me- del. Huruvida verken kan förverkliga sina planer eller ej är därför en fråga som är starkt avhängig av den svenska kreditmarknadspolitikens framtida ut- formning.
Järn- och metallverken besväras för närvarande av en viss brist på ar- betskraft. Med tanke på den utveck— ling, som sannolikt kommer till stånd på arbetsmarknaden under de närmas- te åren, förefaller det troligt att ver- ken även i framtiden kommer att få vissa svårigheter med rekryteringen av arbetskraft. En viss tveksamhet kan därför råda beträffande verkens möj- ligheter att öka sin sysselsättning så mycket som planerna anger.
Det som nu sagts om järn- och me- tallindustrins framtidsutsikter leder till den slutsatsen, att man har anled- ning ställa i tvivelsmål om branschen verkligen kan öka sin produktion så snabbt som planerna anger.
Utvecklingen under 1970-talet
Den svenska stålindustrins fralntids- utsikter för de kommande femton åren har utförligt behandlats i en av Indu- striens Utredningsinstitut utgiven skrift, Utvecklingstendenser för svensk stål— industri, författad av fil. dr Erik Ruist. Den fråga han i främsta rummet sökt att besvara är hur snabbt produktio— nen inom svensk stålindustri kan tän- kas tillväxa fram till 1980. Kommer svensk stålindustri att i längden kun- na fortsätta att öka sin produktion i samma takt som under de senaste fem- ton åren? Eller finns det omständig- heter som talar för att expansionstak- ten kommer att avta och var ligger i så fall gränsen för en någorlunda san- nolik utveckling? De synpunkter, som framförs i detta avsnitt, bygger i hu- vudsak på Ruists analys.
Hur snabbt den svenska stålproduk- tionen kan öka i framtiden salnman- hänger i främsta rummet med tre för- hållanden, tillväxttakten i den svenska stålförbrukningen, tillväxttakten i stål- förbrukningen i andra länder samt den svenska stålindustrins internatio- nella konkurrenskraft. En diskussion av dessa tre förhållanden är därför en naturlig utgångspunkt för en bedöm— ning av den svenska stålindustrins framtidsutsikter.
Under hela efterkrigstiden har den svenska stålförbrukningen stigit med omkring 5 procent per år. Hur snabbt förbrukningen kommer att växa i fram- tiden beror på flera omständigheter, den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet, industriproduktionens utveck- ling m. m. Enligt den analys som Ruist gjort har vi anledning tro, att stålförbrukningens ökningstakt kom— mer att bli väsentligt lägre i framtiden än den varit tidigare. Anledningen till denna retardation är i första hand att
den ekonomiska tillväxten i landet un- der 1970-talet kommer att gå långsam- mare än under 1960—talets första hälft. Därtill kommer ett par andra förhål- landen. Den tendens mot utnyttjandet av allt smäckrare stålkonstruktioner, som tidigare gjort sig gällande, torde komma att verka med ökad kraft i framtiden. Det efterfrågebortfall för stål, som framkommit genom ökat ut- nyttjande av andra råvaror —— särskilt plast och aluminium —— har hittills inte varit stort. Det beräknas att dessa råvarors intrång på stålmarknaden i vårt land inte utgjorde mer än 3 å 4 procent år 1962. För framtiden får man emellertid räkna med betydligt större marknadsförluster.
Med hänsyn tagen till nu nämnda förhållanden beräknas stålförbrukning- en under 1970-talet komma att öka med endast 3 procent per år i genomsnitt. Den siffran avser förbrukningen mätt i ton. Då en viss ökning ständigt sker i förädlingsgraden kan emellertid för- brukningen mätt i förädlingsvärde bli något större. Siffran 4 procent per år anges som en rimlig uppskattning av förbrukningsökningen mätt på det Sättet. Även i utlandet kommer förbruk— ningen av stål sannolikt att växa i ganska moderat takt. Utvecklingen tor- de dock bli väsentligt olika för de oli— ka ståltyperna. Förbrukningen av spe- cialstål har länge varit i ganska starkt stigande och komnler med all sanno— likhet att stiga snabbt även i fortsätt- ningen. En väsentligt långsammare ök- ningstakt är att vänta för handelsstå- lets del.
På handelsstålets område och även på vissa specialstålsområden är den svenska exportens andel av förbruk— ningen i avnämarländerna så liten, att ökningstakten i förbrukningen spelar en ganska underordnad roll för möj—
ligheterna till ökad export. Även myc- ket små förändringar av marknadsan— delarna överskuggar helt effekten från marknadens utvidgning. För vissa spe- cialstålsprodukter är emellertid situa- tionen en annan. Där utgör svensk ex- port en betydande del av världsmark- naden och för tillverkarna av dessa produkter är tillväxttakten i förbruk- ningen givetvis av stor betydelse. Där- vidlag gäller emellertid inte alltid att en snabb förbrukningsökning ger svensk industri möjligheter till mot— svarande exportökning. Ju mer för- brukningen av en produkt växer, desto mer attraktiv blir marknaden för de stora järnverken i andra länder. En snabb förbrukningsökning av special- produkter är därför inte alltid av godo för de svenska producenterna.
I jämförelse med de kontinentala järnverken är de svenska verken små. Det gör att de kontinentala verken har stordriftsfördelar framför verken i vårt land. Enligt gjorda beräkningar är de rörliga styckkostnaderna för ett »ge- nomsnittligt» svenskt järnverk ungefär jämförbara med motsvarande kostna- der i kontinentala verk. Skillnaderna i storlek gör dock att kapitalkostnaderna per producerad enhet här i landet är större än i de stora integrerade verken på kontinenten.
På hemmamarknaden åtnjuter de svenska producenterna av handelsstål ett tull— och transportkostnadsskydd gentemot utländska konkurrenter på 10 å 15 procent av det pris, som de kontinentala exportörerna får fob Ant- werpen. Om detta pris vore detsamma som det de tar ut på sina hemmamark- nader skulle de svenska järnverken ha en stark ställning på den svenska marknaden. Deras situation är emel— lertid inte så förmånlig. Alla stålexpor- terande länder av betydelse tillämpar nämligen en prispolitik, som går ut på
att såvitt möjligt hålla den inhemska prisnivån stabil och låta exportpriser- na variera med konjunkturerna. Då det nu under flera år rätt och för över- skådlig tid framöver kommer att råda en överkapacitet på världsmarknaden har vi anledning vänta oss en fort- sättning på den nuvarande situationen, vilken innebär att exportpriserna pres— sas ner väsentligt under exportörernas hemmamarknadspriser och ner mot de exporterande verkens marginalkostna- der. Den marginal på 10 ti 15 procent över dessa priser, som de svenska ver- ken kan hålla, är f. 11. inte tillräcklig för att ge full förräntning åt kapital— kostnaderna och frågan är om den kommer att bli det i framtiden. För att de svenska handelsstålsverken skall kunna hålla lönsamheten uppe torde det vara nödvändigt att lågprisperio- der av det slag vi haft under 1960- talets första hälft avbryts av perioder av högre priser.
Förutom importen från Västeuropa har de svenska järnverken även att kon— kurrera med import från öststaterna. Deras priser är emellertid inte kost- nadsmässigt satta utan ligger ständigt ca 10 procent under de västeuropeiska. Hur utbudet av stål från öststaterna kommer att utvecklas i framtiden är dock inte möjligt att förutsäga. Efter- som den svenska importen från öststa- terna bestäms via handelsavtal, blir det framtida utbudet av stål därifrån även beroende av den svenska handelspoli- tikens utformning.
På marknaden för specialstålspro- dukter är prisbildningsmekanismen en annan. Den prisdifferentiering, som ut- märker marknaden för handelsstål, fö-
rekommer inte där. På de viktigaste marknaderna möter emellertid den svenska exporten tullhinder på ca 10 procent av försäljningspriset, vilket na- turligtvis gör det svårt för de svenska verken att konkurrera med de utländs- ka. Svensk stålindustri har därför i stor utsträckning koncentrerat sin ex- port till sådana specialprodukter, vars marknad i vart och ett av avnämar- länderna är för liten för att vara attrak- tiv för de stora utländska verken. Den principen torde man komma att följa även i framtiden. Det innebär emeller- tid en viss begränsning i möjligheterna till expansion.
Efter en sammanvägning av utveck- lingstendenserna för handelsstål och för specialstål kommer Ruist till den slutsatsen, att den genomsnittliga ex- pansionstakten för svensk stålindustri under 1970-talet inte torde bli högre än 5 procent per år. Även för expor- ten kommer han till högst en 5-pro— centig årlig ökning. Den ökningen vän- tas huvudsakligen bäras upp av special- stålsexporten. Den 5-procentiga årliga ökningen i produktion och export i kombination med en 3-procentig årlig ökning av den inhemska förbrukningen förutsätter att importens andel av den svenska förbrukningen sjunker från nu- varande 38 procent till 20 procent 1980. För att över huvud taget över- leva måste industrin emellertid fort- sätta att rationalisera, samarbeta för att söka uppnå stordriftens fördelar samt utveckla nya produkter. En förut- sättning för den skisserade utveckling— en är också att det handelspolitiska lä— get inte ytterligare försämras.
KAPITEL 7
Verkstadsindustri (exkl. varv)
Omfattning och struktur
Verkstadsindustrin är en heterogen bransch omfattande företag med myc- ket olika tillverkning och tillverknings— processer. I svensk officiell statistik indelas den i fem delbranscher, järn- och metallmanufaktur, maskinindustri, elektroindustri, transportmedelsindu- stri samt skeppsvarv. Denna indelning har gjorts även i föreliggande under- sökning, dock med det undantaget att skeppsvarven betraktats som en sär- skild bransch. Anledningen till denna särbehandling av skeppsvarven är att dessas marknadsförhållanden markant avviker från övriga delbranschers. Till gruppen järn- och metallmanufaktur har av redovisningstekniska skäl förts även plastbearbetande industri. Bil- och cykelreparationsverkstäder samt rörledningsverkstäder inkluderas här inte i verkstadsindustrin. Verkstadsindustrin är den största av industribranscherna. Drygt en tredje-
del av alla industrianställda i vårt land sysselsätts inom branschen och verk— stadsindustrin svarar för drygt en tredjedel av industrins totala föräd- lingsvärde. Maskinindustrin är den do- minerande delbranschen. Antalet an- ställda och förädlingsvärdet inom verk- stadsindustrin som helhet och inom de fyra delbranscherna framgår av ta- bell 7: 1.
Av de sysselsatta utgör tjänstemän— nen en högre andel inom verkstadsin- dustrin än inom de flesta andra indu- stribranscher. Inom elektroindustrin är mer än var tredje sysselsatt tjänsteman. Huvudparten av tjänstemännen är tek- niker eller arbetsledare. I detta sam- manhang kan nämnas att verkstadsin- dustrin svarar för en helt domineran- de del av den svenska industrins kost- nader för forskning, utvecklingsarbete och utbildning.1
Att konstruera tillförlitliga mått på
* Forskningsstatistik I, Statistiska Meddelanden V 1965: 21.
Tabell 7: ]. Verkstadsindustrins omfattning år 1963
Sysselsatta Förädlingsvärde Bransch Procentuell M'l' Procentuell Antal andel av hela ldr??? andel av hela industrin " industrin
Järn- och metallmanufaktur ....... 78 905 8,5 2 046 7,7 Maskinindustri ................... 156 173 16,9 4 347 16,3 Elektroindustri ................... 65 854 7,1 1 877 7,0 Transportmedelsindustri ........... 48 765 5,3 1 571 5,9 Verkstadsindustri, totalt .......... 349 697 37,9 9 841 36,9
KäIIa: SOS: Industri 1963.
produktionsutvecklingen inom verk- stadsindustrin och dess olika delbran- scher är förenat med stora svårigheter. Varusortimentet är utomordentligt starkt differentierat och det förändras ständigt genom att nya produkter till- kommer och andra försvinner eller un- dergår kvalitativa förändringar. Detta är en av anledningarna till att våra kunskaper om produktionsutveckling- en inom verkstadsindustrin är åtskil- ligt bristfälliga. För tiden fram t. o. m. 1958 finns produktionsindex tillgäng- liga för de fyra grupperna järn- och stålmanufaktur, metallmanufaktur, guld- och silvervarufabriker samt övrig verk- stadsindustri. Fr.o.m. 1959 finns mer differentierade produktionsindex som tillåter en uppdelning i de delbran- scher, som angivits i tabellen ovan. De siffror som index ger för utvecklingen före år 1959, då en ny indexkonstruk- tion genomfördes, är emellertid utom— ordentligt tvivelaktiga. Produktionsök— ningen inom verkstadsindustrin mel- lan 1950 och 1960 skulle enligt offi- ciell index inte ha uppgått till mer än 31/2 procent per år i genomsnitt. Mot bakgrunden av tillgängliga data över salutillverkningsvärdets utveckling, ma- skinprisernas förändringar och tillverk- ningen inom enstaka, men betydelse- fulla, tillverkningsgrenar förefaller den siffran föga realistisk. En omständig- het som talar i samma riktning är att en så långsam produktionsökning skul- le förutsätta att produktiviteten inom verkstadsindustrin hade stigit väsent- ligt långsammare än inom andra bran- scher. Det finns emellertid föga anled- ning tro, att så skulle ha varit fallet. Av nu nämnda skäl har det synts motiverat att försöka konstruera andra mått på produktionsutvecklingen inom verkstadsindustrin under 1950-talet. IUI har i det syftet för de fyra del- branscherna gjort beräkningar över ut—
vecklingen av salutillverkningsvärdet deflaterat till enhetlig prisnivå.1 Som uttryck för den volymmässiga utveck- lingen är visserligen de på så sätt er- hållna serierna sannolikt behäftade med åtskilliga fel. De förefaller dock ge en något bättre bild av verkligheten än den officiella produktionsindexen.
Historisk bakgrund
Den svenska industrins tillväxt under mellankrigstiden bars huvudsakligen upp av en snabb expansion inom verk- stadsindustrin. Denna stimulerades un- der både 1920— och 1930-talen av den ökning i den inhemska efterfrågan, som följde i välståndsökningens spår och under 1920-talet även av betydande framgångar för exporten. Under 1930— talet stagnerade exporten men det kom- penserades av att importen trängdes tillbaka i ungefär motsvarande grad. Verkstadsindustrins produktionsök- ning under mellankrigstiden uppgick till genomsnittligt 8 procent per år. Un- gefär i samma takt steg produktionen inom delbranschen järn- och metall- manufaktur. För de övriga delbran- scherna finns som sagts produktions— utvecklingen inte kartlagd i form av sammanfattande indexserier. Tillgäng- ligt material tyder dock på att elektro-
1 Tillgängliga prisindex mäter prisföränd- ringarna i varornas saluvärde. En defla- tering av förädlingsvärdcn med sådana prisindex skulle ge felaktiga siffror över produktionsvolymutvecklingen i de fall råvaru- och halvfabrikatpriserna har en annorlunda utveckling än slutproduktpri- serna. En deflatering av saluvärdena ger å andra sidan felaktiga volymföränd- ringstal vid integrationsförändringar i produktionsprocesserna företagen (an- läggningarna) emellan. De sistnämnda fe— len är sannolikt i detta sammanhang mindre betydande än de som uppstår då man deflaterar förädlingsvärden, varför saluvärdena här har använts.
industrin var den av delbranscherna, som expanderade snabbast.
De produktionshinder, som inom sto- ra delar av svensk industri gjorde sig gällande under andra världskriget, be- rörde verkstadsindustrin mindre än de flesta andra branscher. Branschens pro- duktion steg ganska fort även under krigsåren. Den minskade importkon- kurrensen i kombination med ökad mi- litär efterfrågan gjorde att avsättningen på den inhemska marknaden kunde öka avsevärt. Därtill kom att även exporten höll sig jämförelsevis väl uppe.
Enligt IUI:s beräkningar steg produk- tionen inom verkstadsindustrin med 61/2 procent per år i genomsnitt under 1950—talet och med inte mindre än 81/2 procent under 1960-talets första hälft. Skillnaderna i tillväxttakt mellan de fyra olika branscherna var som fram- går av tabell 7: 2 inte särskilt stora. Un- der 1950-talet framstod dock transport- medelsindustrin som den klart mest expansiva branschen. Produktionsök- ningen där bars huvudsakligen upp av bilindustrin; antalet tillverkade bilar steg från 17000 till 128000 under det decenniet. Den snabba tillväxten inom järn- och metallmanufaktur under 1960- talet är delvis betingad av att den snabbt växande plastbearbetande in- dustrin förts till denna bransch. Exklu- sive den plastbearbetande industrin stannar den årliga produktionsökning- en vid 41/2 procent under 1950-talet och 7 procent under åren 1960—63.
Sysselsättningen inom branschen har varit successivt stigande alltsedan kri- get. Ökningen har dock varit något snabbare under de senaste fem åren än under 1950-talet. Mot en ökning på 2 procent per år under 1950-talet står en årlig ökning på 3 procent sedan 1960.
Svensk verkstadsindustri har under efterkrigstiden haft betydande export- framgångar och den andel av produk-
Tabell 7: 2. Årlig produktionsökning inom verkstadsindustrin och dess delbranscher
1950—1963 Årlig procentuell ökning Bransch 1950— 1960—— 1960 1963 Järn- och metallmanu- faktur .............. 5,5 8,8 Maskinindustri ........ 6,6 9,1 Elektroindustri ........ 5,7 9,0 Transportmedelsindu- stri ................ 9,7 8,1 Hela verkstadsindustrin 6,5 8,91
1 För perioden 1960—1965: 8,6 procent per år.
tionen som gått på export har succes- sivt stigit. Verkstadsexporten har också stigit snabbare än den totala exporten, varigenom branschens andel av den to- tala exporten vuxit. För närvarande ut- gör denna andel omkring en tredjedel. Verkstadsindustrin avsätter för när- varande ungefär 65 procent av sin pro- duktion på hemmamarknaden. Dessa täcker den inhemska förbrukningen till ungefär samma procenttal, vilket uppen- barligen betyder att importen och ex- porten i stort sett balanserar varandra. Importen kommer till övervägande del från Västtyskland, Storbritannien och USA. Exporten av verkstadsprodukter sträcker sig till praktiskt taget alla jor- dens länder, men den dominerande de- len går till de nordiska grannländerna, Västtyskland, Storbritannien samt USA. Viktiga exportposter utgör kullager, kontorsmaskiner, bilar, telefonutrust- ning samt apparater för produktion och distribution av elektrisk ström.
Enkätresultatet
Enligt enkäten planerar företagen inom verkstadsindustrin att mellan 1963 och
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 9 840 milj. kr. Antal anställda 1963 = 349 700 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 28 150 kr.
450 - 400 — /4 / 350 — /——-—— / 300 - /_ 250 _ Produktion Produktion per anställi/ 200 — / / _/ / / / / / lSOb— , / / / z / ,/ /,/ Antal anställda "” ' | | | I | 1 I | 1950 —55 —-60 —63 —65 —70
1970 öka sin produktion med drygt 70 procent. Det innebär ett årligt genom- snitt på 8 procent. Av de fyra delbran- scherna uppvisar elektroindustrin de mest expansiva planerna. Man räknar där med en årlig produktionstillväxt på inte mindre än 10 procent. Järn- och metallmanufakturverken kommer där- näst med 9 procent. Maskinindustrin och transportmedelsindustrin redovisar båda en produktionsökning på 7 pro- cent per år.
För branschen som helhet planeras en ökning av sysselsättningen på genom- snittligt 3 procent per år. För hela sju- årsperioden innebär det en ökning på mer än 80000 personer. En sysselsätt- ningsökning i den takten skulle i stort sett innebära en fortsättning på trenden under den senaste femårsperioden.
En utveckling av produktion och sys- selsättning enligt planerna skulle för
verkstadsindustrin som helhet innebära en årlig produktivitetsökning på 5 pro- cent. I det avseendet visar de olika del— branscherna föga enhetlighet. Mot en ökning på 61/2 procent per år inom elek- troindustrin står en ökning inom trans- portmedelsindustrin på endast 4 pro- cent per år.
Investeringsplanerna visar sig vara mer omfattande inom järn— och metall- manufakturverken än inom de övriga delbranscherna. I de förra planerar man en genomsnittlig investeringsnivå under sjuårsperioden, som med 20 procent överstiger nivån 1964/65. Alla de andra tre delbranschernas investeringsplaner ger i stort sett samma nivå under sju- årsperioden 1963—1970 som genomsnit- tet 1964—65.
De fyra delbranscherna uppvisar ök- ningstal för exporten på mellan 10 och 15 procent och för branschen som hel- het uppgår den planerade ökningen till 12 procent per år. Även beträffande ex- porten är elektroindustrin med siffran 15 procent per år den mest expansiva av delbranscherna.
Hur en utveckling av produktion, sys- selsättning och export skulle te sig mot bakgrunden av den tidigare utveckling- en visas i diagram 7:1 och 7:2. Det framgår där att den planerade utveck- lingen i huvudsak följer de trender som gjort sig gällande sedan 1958.
Produktion och export av verkstads— produkter kan beräknas ha stigit med i genomsnitt 8 respektive 9 procent per år mellan 1963 och 1965. Produktionens utveckling följer planerna och en fort- satt ökning på 8 procent per år krävs således. Däremot behövs en ökad till— växt av exporten under de kommande fem åren, nära 13 procent per år.
Enligt långtidsutredningens speciella exportstudie kommer exporten av verk- stadsprodukter att stiga med genom- snittligt 9 procent per år mellan 1965
.,__
Diagram 7: 2. Export av verkstadsproduk- ter, volym Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Exportvärde 1963 = 5 040 milj. kr.
350 — / / 300 — //L_ // & 250 — é—— // // _ !.! 200 // 150 __ 4 100 I | I ! 1959 —63 —65 —70
Diagram 7: 3. Verkstadsinduslri
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. — — - - planer
Investeringar 1963 = 1 960 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 555 milj. kr.
250?
Genomsnitt 1966—1970 '_'—ji— Genomsnitt & 1964—1965 200 — ”” _r— lOG 50 of
Lllllllllllllll 1953—55
Diagram 7: 4. Järn— och metallmanufaktur
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - — planer
Förädlingsvärde 1963 = 2 045 milj. kr. Antal anställda 1963 = 78 900 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 25 950 kr.
400 * / 350 — P— / 300 _ // / 250 — / // / . / 200 F Produktion / / // ,u/ Produktion / ," per anställd , ]w _ I / /// // Antal anställda 1m I j_ | I I J] 1950 —55 -60 43 —65 —70
Diagram 7: 5. Maskinindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - — - planer
Förädlingsvärde 1963 = 4 345 milj. kr. Antal anställda 1963 = 156 150 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 27 850 kr.
400 — L 350 _ , / sm _ #— /Ll___ 250 *- . / Produktion Produktion / / per unstqlld/ zoo - [ /_, /'/ / / / 'ISOI- 'I, // l/f ÄIIG- anställda / 100 " l l l I | l
Diagram 7: 6. Elektroindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - — planer
Förädlingsvärde 1963 = 1 875 milj. kr. Antal anställda 1963 = 65 850 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 28 500 kr.
450 -— 400 — /4 350 _ A_— / 300 '" // 250 — / Produktion / Produktion/ per anställd / 200 — ,/ / / ” / '/ // I / 150 — , / —/ ,,,, & //I " Antal Ianställda
100 ' v | |
I 1 l l l I
1950 —55 -—60 -63 —65 —70
och 1970. En betydande skillnad mellan planer och prognos föreligger sålunda.
Kan planerna förverkligas?
Tillsammans med vissa schematiska pro- gnoser kan planerna över produktion och export forma en försörjningsbalans för verkstadsprodukter (utom fartyg). En sådan redovisas i tabell 7: 3. Den är baserad på antagandet att nationalin- komst, industriproduktion etc. kommer att utvecklas enligt långtidsutredning- ens slutliga kalkyl och beräkningar ut- förda inom IUI. Balansen har konstrue- rats på så sätt att siffrorna för produk- tion och export har erhållits från enkät- materialet och siffrorna för inhemsk förbrukning genom prognoser, medan siffran för import bildar en restpost. Som jämförelse ges siffror -— i tabellen
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - — - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 1 570 milj. kr. Antal anställda 1963 = 48 750 Förädlingsvärdc per anställd 1963 = 32 2001u'.
600 '— 500 — / fl 450 _ /_ / 400 _ / / 350 _ / 300 _ ! Produktian/ / 250 _ Produktion per anställd // / // zoo — , * / _ _,” / / // / // I, / Antal anställda
[ | I | I J 1950 ..55 —60 —63 -65 —70 angivna inom parentes _ för export och import för år 1970 erhållna från långtidsutredningens speciella export- studie. En alternativ siffra för produk- tion 1970 har framräknats som en rest- post på grundval av exportstudiens data över utrikeshandeln. Sammanställningen visar att den pla- nerade exporten är väsentligt större än den som exportstudien ger vid handen. Vidare är den import, som räknats fram på grundval av planerna för produk- tion och export, väsentligt mindre än den som prognosen visar. Enligt den gjorda kalkylen skulle en utveckling av produktion och export i enlighet med planerna förutsätta att importens andel av den inhemska förbrukningen mins- kade. Man kan säga att de gap som visar sig mellan planer och prognoser pekar
Tabell 7: 3. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter (exkl. fartyg) 1965—1970 Miljarder kronor. 1959 års producentpriser
1965 Förändring (prel.) 1970 1965—1970 % Produktion ............... 14,6 22,0 (19,4) + 50,1 (+32,4) Import ................... 5,7 6,6 ( 7,7) + 14,6 (+33,8) Summa tillgång 20,4 28,5 (27,1) +40,1 (+ 32,8) Privat konsumtion ......... 4,1 5,7 + 39,6 Investeringar i mask. m. m. 6,9 8,7 +26,0 Lagerförändringar ......... + 0,8 + 0,4 — Export ................... 5,1 9,3 ( 7,8) + 82,5 (+ 53,0) Varuinsats ................ 3,5 4,5 + 27,0 Övrig industri ........... 1,7 2,1 + 24,0 Byggnadsverksamhet. . . . 1,8 2,3 +29,9 Summa användning 20,4 28,5 (27,1) + 40,1 (+ 32,8)
Anm: Konjunkturinstitutet utgör källa för 1965 års siffror. I den vänstra kolumnen för 1970 har produktions- och exporttal räknats fram utifrån företagens planer. Som indikator på produktionsutvecklingen har saluvärdeökningen enligt planerna använts i stället för förädlingsvärdeökningcn. Anledningen är att övriga värden i försörjningsbalansen mäts i saluvärde. Den privata konsumtionen av verkstadsprodukter har beräknats med ledning av IUI:s konsumtionsprognos. Maskininvesteringarna följer i stort sett långtidsutred- ningens kalkyl för de totala maskininvesteringarna. Verkstadsprodukternas användning som varuinsats har antagits följa IUI:s kalkyl för produktionsutvecklingen inom varv och övrig industri (exkl. verkstäder) samt långtidsutredningens kalkyl för byggnadsin— vestcringarna. Importen bildar en restpost. De inom parentes angivna värdena för ökningen av verkstadsimporten och -exporten har erhållits från konjunkturinstitutets exportstudie. Produktionen 1970 blir en restpost.
på att planerna kan förverkligas endast om den svenska verkstadsindustrins in- ternationella konkurrenskraft klart för— bättras.
Då verkstadsindustrins produktion omfattar ett utomordentligt stort antal varor och varuvarianter är det troligt att den internationella handeln med branschens produkter kommer att växa snabbare än produktion och förbruk- ning; empiriska erfarenheter ger stöd för denna förmodan. I så måtto ter sig den svenska verkstadsindustrins möj— ligheter till export gynnsamma. Sam- tidigt måste man emellertid räkna med att importen ökar betydligt. Med all sannolikhet torde dess andel av den in- hemska förbrukningen stiga. Den ut— veckling mot sjunkande importandel, som planerna över produktion och ex- port skulle innebära, förefaller inte trolig.
En förutsättning för att verkstäderna skall kunna utnyttja de möjligheter till expansion som efterfrågan i och för sig sannolikt erbjuder är givetvis att de kan uppehålla sin internationella konkur- renskraft. Under efterkrigstiden har de lyckats hävda sig väl _— låt vara ibland på bekostnad av lönsamheten _— men det är en öppen fråga hur det kan bli i framtiden. I jämförelse med övriga svenska exportbranscher är verkstads- industrin arbetsintensiv; dess kostnads- läge är i högre grad än någon annan exportindustris avhängig av löneutveck- lingen. Om den väntade knappheten på arbetskraft leder till större lönehöj— ningar än i andra länder, kan följderna bli mycket allvarliga för verkstädernas del.
Den tekniska utvecklingen går mot alltmer mekaniserad och kapitalkrä— vande produktion. De kostnadsfördelar,
som står att vinna genom ökad skiftgång för att därmed utnyttja det produktiva kapitalet bättre, är redan i dag mycket stora och torde bli ännu större. I andra industriländer utnyttjas maskinparken vanligen mer intensivt än vad som nu är möjligt i Sverige. Ett ökat utnyttjan- de av flerskift är ett mycket starkt öns- kemål inom branschen och vore givet- vis ägnat att stärka dess internationella konkurrenskraft. Kanske är det t. o. m. nödvändigt för att bibehålla den nu- varande konkurrensförmågau.
Av utomordentlig vikt för verkstäder- nas möjligheter att i framtiden hävda sig internationellt är vidare den han- delspolitiska utvecklingen. Dagens tull- murar är mycket svåra att forcera för svenska verkstadsprodukter och den höjning av tullnivån i vissa EEC—länder som är aktuell kan bli mycket besvä- rande.
Med tanke på den knapphet på ar- betskraft, som kan förutses för de kom- mande åren, förefaller det tvivelaktigt om verkstadsindustrin kommer att kun- na dra åt sig så mycket folk som ford- ras för att förverkliga de angivna pla- nerna. Detta inte minst med tanke på att branschens företag är jämförelsevis starkt koncentrerade till de större stä- derna, där man kan vänta att suget på arbetskraften från servicenäringarna blir särskilt kännbart. Ett förverkligan- de av verkstadsindustrins sysselsätt- ningsplaner skulle med all sannolikhet fordra en mycket omfattande avgång av arbetskraft från mindre expansiva bran- scher.
Slutsatsen av vad som nu sagts om verkstadsindustrins möjligheter att för— verkliga de planer, som redovisats i enkäten kan formuleras sålunda: Såväl utsikterna att vinna avsättning för den planerade produktionen som utsikterna att rekrytera erforderlig arbetskraft ter sig så små, att man har anledning att
starkt tvivla på branschens möjligheter att förverkliga den planerade produk- tionsökningen fram till 1970. En ök- ningstakt på omkring 6 procent per år förefaller dock ligga väl inom möjlig- heternas gränser.
Utvecklingen under 1970-talet
Hur snabbt svensk verkstadsindustri kan expandera under 1970-talet sam- manhänger i första hand med utveck- lingen av efterfrågan på svenska verk- stadsprodukter. Den utvecklingen be- ror i sin tur på tre förhållanden: Hur mycket den inhemska efterfrågan på verkstadsprodukter stiger, hur mycket efterfrågan på verkstadsprodukter sti- ger i andra länder samt hur den svenska verkstadsindustrins internationella kon- kurrenskraft kommer att förändras. Låt oss i tur och ordning ta upp dessa tre punkter till diskussion.
Som utgångspunkt för föreliggande undersöknings analys av utvecklingen på 1970-talet har som tidigare nämnts valts den förutsättningen att national- produkten i vårt land kommer att växa med omkring 4 procent per år i genom- snitt under det decenniet. Då all empi- risk erfarenhet tyder på, att förbruk- ningen av verkstadsprodukter i länder med ekonomisk tillväxt stiger fortare än nationalprodukten, har vi anledning tro att den inhemska förbrukningen av sådana produkter i vårt land kommer att stiga snabbare än 4 procent per år. Hur mycket snabbare är emellertid ganska svårt att säga; det beror bl. a. på investeringarnas utveckling och de— ras fördelning mellan byggnader och maskiner samt på de framtida föränd- ringarna i den privata konsumtionens andel av nationalinkomsten. Som allmän riktpunkt torde man dock kunna utgå ifrån att förbrukningen under 1970-
w_hgw
talet kommer att stiga i ungefär samma takt som under 1960—talets senare hälft eller möjligen något snabbare. Att vi möjligen kan vänta en något högre ök- ningstakt under 1970-talet än under de närmast kommande åren sammanhäng- er med att verkstadsprodukternas an- del av såväl privat konsumtion som in- vesteringar kan väntas stiga.
Enligt den i föregående avsnitt gjor- da beräkningen skulle den inhemska förbrukningen av verkstadsprodukter stiga med 25 it 30 procent mellan 1965 och 1970. Det innebär en årlig ökning på cirka 5 procent. Det som nyss sagts betyder således, att vi för 1970-talet skulle kunna påräkna en förbruknings- ökning av storleksordningen 5 a 6 pro- cent per år. Detta kan också uttryckas så, att svensk verkstadsindustri under 1970-talet kan öka sin produktion med 5 å 6 procent per år under förutsätt- ning att exportens andel av produk- tionen liksom också importens andel av förbrukningen förblir oförändrad.
I det föregående har gjorts gällande, att den ekonomiska tillväxten i Europa och USA under 1970-talet sannolikt inte kommer att gå lika fort som hittills un- der efterkrigstiden. Det innebär, att vi kan vänta oss en något lägre tillväxttakt i dessa länders efterfrågan på verkstads- produkter. Å andra sidan kan man kan— ske vänta sig en ökad efterfrågetillväxt från utvecklingsländerna och det finns därför ingen definitiv anledning tro att förbrukningen av verkstadsprodukter i den svenska exportens avnämarländer under 1970-talet kommer att stiga lång- sammare än tidigare.
Den inhemska marknadens tillväxt är utan tvivel av stor betydelse för den svenska verkstadsindustrins utveck- lingsmöjligheter; på den marknaden har ju svensk industri ett visst tullskydd, vilket ger de svenska företagen fördelar framför de utländska konkurrenterna.
Även den utländska marknadens till- växt betyder naturligtvis en hel del. Det framgår bl. a. av vad som sades i kapi- tel 2. Den stora andel av branschens produktion som går på export och den stora andel av den inhemska förbruk- ningen som täcks av import gör emel- lertid, att den svenska verkstadsindu- strins avsättningsmöjligheter i framti- den kanske mer än något annat beror på utvecklingen av dess internationella konkurrenskraft. Även mycket måttliga förändringar i marknadsandelarna i vårt land eller i andra länder kan bety- da långt mer än marknadstillväxten.
Hur verkstadsindustrins internatio- nella konkurrenskraft kommer att ut— vecklas i framtiden beror på en hel rad olika omständigheter. I föregående avsnitt nämndes löneutvecklingen, han- delspolitiken, investeringsutrymmet och skiftgången. Även försäljnings— och marketingorganisationen är utan tve- kan av stor betydelse. Den historiska erfarenheten antyder emellertid, att den svenska verkstadsindustrins tidigare framgångar på exportmarknaderna till stor del —— kanske rent av till domine- rande del —— emanerat från andra än nu nämnda faktorer. De har varit frukten av svenska uppfinningar, innovationer och specialiteter. Det är helt uppen- bart, att den svenska verkstadsindu- strins möjligheter att hävda sig på de internationella marknaderna även i framtiden kommer att vara starkt bero- ende av företagens förmåga och möjlig— heter att lansera nya varor och varu— varianter samt att smidigt anpassa sin produktion efter de ständiga föränd— ringarna i kundernas krav på kvalitet, dimensioner, design etc.
Att göra en förutsägelse av alla de nu nämnda förhållandenas framtida ut- veckling är helt ogörligt och därmed är också sagt att det är ogörligt att på grundval därav förutsäga den framtida
utvecklingen av verkstadsindustrins konkurrenskraft. Kanske kan man dock »gå bakvägen» och resonera på följande sätt.
Som framgått av kapitlen 5 och 6 kommer under 1970-talet vare sig malm- eller stålexporten att kunna stiga lika snabbt som under innevarande decen- nium. Detsamma gäller, som senare skall visas, för varvens och skogsindustrins export. Skall balansen i vårt lands ut- rikeshandel kunna bevaras blir det där- för sannolikt nödvändigt att ett bety- dande exportöverskott framkommer på verkstadsprodukternas område. För att så skall bli fallet fordras att branschens internationella konkurrenskraft upprätt- hålles. Gör den inte det, torde så stora valutasvårigheter uppkomma att en 4- procentig ökning i nationalinkomsten omöjliggöres.
Såvitt man i dag kan bedöma kom- mer den ekonomiska politiken även i framtiden att inriktas på att upprätt- hålla en någorlunda hög tillväxttakt i den svenska ekonomin. Då en sådan, enligt vad som nyss sades, inte kan upp— nås utan att verkstadsindustrins inter- nationella konkurrenskraft bevaras, kan man utgå ifrån att stor hänsyn måste tas till branschens konkurrensläge vid utformningen av den ekonomiska poli- tiken. Detsamma gäller lönepolitiken; på lång sikt måste lönerna anpassas ef- ter vad som fordras för att upprätthålla balansen i utrikeshandeln. Verkstads— industrins strategiska position inom svenskt näringsliv utgör därför en viss _ begränsad — garanti för att bran— schens internationella konkurrenskraft kommer att upprätthållas på lång sikt. Någon fullständig garanti är det dock långt ifrån fråga om.
Som framgått av kapitel 3 har verk- stadsindustrin tillhört de mest expan— siva branscherna inom alla de ekono- miskt utvecklade länderna. Ett av de
karakteristiska dragen i de senaste decenniernas industriella utvecklings- mönster har i själva verket varit att verkstadsindustrins produktion ökat av- sevärt snabbare än den totala industri- produktionen. Det finns ingen anled- ning tro annat än att detta mönster kommer att karakterisera även den framtida utvecklingen.
Förutsättningen att nationalproduk- ten i vårt land under 1970-talet kommer att stiga med 4 procent per år implice- rar, som tidigare nämnts, att industri- produktionen stiger med drygt 5 pro- cent under det decenniet. Enligt den i kapitel 3 gjorda kalkylen motsvaras en 5-procentig årlig ökning av den totala industrins produktion »normalt» av en 6- å 7-procentig årlig tillväxt av produk- tionen inom verkstadsindustrin. Räknar man med att nationalprodukten kom- mer att stiga med 4 procent per år un— der 1970-talet har man därför anledning räkna med att produktionsökningen in- om verkstadsindustrin kommer att röra sig om 6 a 7 procent per år. En sådan utveckling torde för övrigt vara nöd- vändig för att möjliggöra det export- överskott inom verkstadsprodukternas område, som behövs för att kompensera retardationen i exporten från gruvor, järnverk, varv och skogsindustrier. Man kan därför vända på resonemanget och säga, att en så stor ökning av verkstä- dernas produktion är en nödvändig för- utsättning för att nationalprodukten skall stiga med 4 procent per år.
I kapitel 2 framhölls att vissa delar av verkstadsindustrin i framtiden kan komma :att bli utsatta för en allt hår- dare konkurrens från låglöneländerna. Det skulle särskilt gälla produkter, som framställs inom arbetsintensiva och fö- ga teknologikrävande processer. Som exempel på sådana processer nämndes sammansättningen av detaljer till får- diga produkter. Givetvis kan en ökad
internationell konkurrens på dessa om— råden leda till en strukturell förskjut- ning av svensk verkstadsindustri mot mer kapitalintensiv och teknologikrä— vande tillverkning.
Som nyss nämnts utgör de kontinen- tala ländernas tullar ett avsevärt hinder för svensk export av verkstadsproduk- ter. En ekonomisk integration i Europa skulle därför med all sannolikhet bety- da utomordentligt mycket för bran- schen och ge stimulans till ytterligare produktionsökningar. Förutom att av-
skaffandet av tullarna i och för sig skul- le medföra höjd konkurrenskraft, skulle utvidgningen av marknaden ge betyd— ligt ökade möjligheter till att utnyttja stordriftens fördelar. Därjämte torde en integration medföra en minskad »ut- flyttning» av verkstadsindustrin till län— der innanför EEC:s tullmurar. Hur myc- ket svensk verkstadsindustri kommer att expandera i framtiden är därför starkt avhängigt av integrationsfrågans framtida utveckling.
KAPITEL 8
Varvsindustri
Omfattning och struktur
Industristatistiken för år 1963 redovisar inom gruppen »skeppsvarv och båtbyg- gerier» 122 arbetsställen med samman— lagt 32 000 anställda. Produktionens saluvärde uppgick samma år till 1,77 miljarder kronor och dess förädlings— värde till 810 miljoner kronor. Av hela industrins förädlingsvärde utgjorde det- ta 3 procent.
Flertalet arbetsställen utgörs av små— varv och båtbyggerier, som främst syss- lar med att bygga motor-, segel- och roddbåtar samt fiskefartyg. De större skeppsvarven svarar emellertid för hu- vuddelen av branschens totala syssel- sättning och förädlingsvärde. De syssel- satte år 1963 ca 25 500 anställda och förädlingsvärdet uppgick till ca 80 pro- cent av hela branschens. Inom gruppen större företag svarar de sex storvarven — Eriksberg, Götaverken, Kockums, Lindholmen, Uddevallavarvet och öre- sundsvarvet _ för den helt domineran- de delen av produktion, sysselsättning och export. I det följande kommer små- varven och båtbyggerierna inte att när- mare beröras. Framställningen avser de större skeppsvarven.
Produktionen av handelsfartyg utgör varvsindustrins viktigaste verksamhet. Vid sidan av nybyggnader sysslar var- ven också med fartygsreparationer och tillverkning av dieselmotorer. Under se- nare år har nybyggnader av handels- fartyg utgjort nära 80 procent av salu- värdet inom varvsindustrin. Repara—
tionsandelen har uppgått till 7 a 8 pro— cent och den resterande delen förs un- der rubriken »krigsfartyg och övrigt».
Som mått på produktionsvolymen in- om varvsindustrin kan man använda dels storheter som saluvärde eller för- ädlingsvärde, dels storheter som när- mast avspeglar den kvantitativa utveck— lingen. Till den sistnämnda kategorin hör bl. a. måttet bruttoregisterton (BRT), som i det följande kommer att brukas vid sidan av de traditionella ekonomiska måtten.
Historisk bakgrund
Redan under mellankrigstiden arbetade sig svensk varvsindustri fram till en av de stora inom skeppsbyggeriet i värl- den. Bland anledningarna härtill kan nämnas att de svenska varven mycket tidigt, internationellt sett, upptog till— verkning av motorfartyg och tankfar- tyg. Så tidigt som vid mitten av 1920- talet uppgick tankfartygens andel av tonnageproduktionen till över hälften.
Konjunkturväxlingarna har starkt på- verkat fartygsproduktionens omfattning. Depressionsåren under såväl 1920- som 1930-talet avspeglas i produktionskur- van med mycket markanta nedgångar. Den svenska varvsindustrin klarade sig dock under krisåren avsevärt bättre än de flesta andra länders. År 1933 t. ex. uppgick Sveriges andel av världspro- duktionen till 121/z procent, vilket är den högsta andel som någonsin upp-
nåtts. Mätt med våra dagars mått var naturligtvis produktionen under mellan— krigstiden tonnagemässigt sett liten. År 1930 sjösatte de svenska varven totalt 130 000 BRT och år 1939 totalt 210 000 BRT. Vår andel av världsproduktionen understeg aldrig 5 procent under 1930- talet.
Varvsindustrins utveckling under ti— den efter andra världskriget karakteri— seras först av en mycket snabb expan- sionsperiod, som varade fram till 1959. Den svenska fartygsproduktionen ökade från 0,25 miljoner BRT år 1948 till 0,95 miljoner BRT år 1959, en ökning med nära 10 procent per år. Därefter inträd- de en stagnationsperiod med starkt pres- sade konkurrensförhållanden. Omslaget i varvsindustrins konjunkturer hängde samman med Suezkrisen och accentue- rades sedan av den japanska export- offensiven. År 1965 uppgick det sjösatta tonnaget till 1,17 miljoner BRT. Sett över hela efterkrigstiden har tonnage- produktionen ökat med i genomsnitt knappt 8 procent per år.
De svenska varvens produktion har under efterkrigstiden utvecklats paral— lellt med världsproduktionen av han- delsfartyg. Detta har inneburit att Sve- riges andel av världsproduktionen hela tiden legat tämligen konstant vid 9 a 10 procent. Övriga skeppsbyggarländers re- lativa betydelse har däremot varit un- derkastade både snabba och stora för— ändringar. Så t. ex. har Storbritanniens andel minskat från 51 procent år 1948 till 10 procent år 1964. Japans varvs- industri kom snabbt igång efter kriget och år 1951 svarade den för 12 procent av världens sjösatta tonnage. Dess andel av världsproduktionen fluktuerade nå- got under de följande åren, men sedan 1956 har Japan varje år producerat ett större tonnage än något annat land. År 1965 sjösattes vid japanska varv 44 pro— cent av den totala världsproduktionen.
Exporten spelar en dominerande roll för de svenska varven. Under senare år har exportandelen uppgått till ca 80 pro- cent av produktionen. Exportens stora betydelse är inte någon nyhet för de senaste årens utveckling. Redan under mellankrigstiden sökte sig varvsindu— strin ut på exportmarknaderna. Under 1930-talet t. ex. understeg exportandelen aldrig 60 procent. De fartyg, som byggs för utländsk räkning går huvudsakligen till norska redare. Under efterkrigstiden har svenska varv svarat för i genom- snitt ungefär 30 procent av nybyggena inom den norska handelsflottan.
Ett synnerligen framträdande drag för utvecklingen inom fartygsbyggan- dets område har varit inriktningen, framför allt de senaste åren, mot allt större fartyg. Detta har särskilt gällt tankfartygen, där de japanska varven gått i spetsen. Förutom storleksökning— en har allt högre farter bidragit till att öka tonnagets effektivitet. Vad gäller fördelningen på fartygstyper består den svenska produktionen till stor del av tankfartyg och bulklastfartyg. Under tiden efter andra världskriget har tan- kernybyggen vissa år uppgått till över 3/4 av vid svenska varv sjösatt tonnage. Under de senaste åren har vidare kyl- lastfartygen utgjort en icke obetydlig andel av produktionen.
Sammanfattningsvis kan följande sä- gas om varvsindustrins hittillsvarande utveckling och ställning. Den svenska varvsindustrin har en utpräglat inter- nationell inriktning. Ingen annan av de stora skeppsbyggarnationerna har en så stor exportandel. Den helt domineran— de delen av exporten har sedan lång tid tillbaka gått till norska redare. I jämförelse med andra länder har Sve- riges andel av världsproduktionen va- rit påfallande konstant. Detta innebär att produktionen hittills ökat i ungefär samma takt som den totala tonnagepro—
duktionen i världen. Inriktningen på stora tank- och bulklastfartyg har un- der senare år blivit alltmer markerad. Suezkrisen och den japanska varvsex— pansionen har fått mycket allvarliga följder för varvsindustrin i världen och den av överkapacitet präglade situatio- nen har lett till en successiv skärpning av konkurrensläget för svensk varvs— industri.
Enkätresultatet
De enkätresultat som i det följande lämnas baseras ej på planer från de enskilda företagen inom varvsindu- strin. Bedömningen av den framtida ut- vecklingen har i stället gjorts centralt inom Sveriges Varvsindustriförening.
För varvsindustrin som helhet pla- neras en produktionsökning (mätt i saluvärdet) på totalt 13 procent mel- lan 1963 och 1970, vilket motsvarar en årlig tillväxttakt på knappt 2 procent. Jämförda med den tidigare utveckling- en innebär planerna en betydligt lägre ökningstakt. Under 1950-talet uppgick nämligen produktionsökningen (mätt med förädlingsvärdet i fasta priser) till
Diagram 8: 1. Varvsindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro— duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Förädlingsvärde 1963 = 810 milj. kr. Antal anställda 1963 = 32 350 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 25 050 kr.
Produktion
I I I I | J —60 43 —65 —70
Diagram 8: 2. Export av fartyg, volym
Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Exportvärde 1963 = 1 310 milj. kr.
200 >>. & 150 / m A/ | I J 1957 —63 —65 —70
i genomsnitt 3,7 procent per år och mellan 1960 och 1965 till 4,6 procent per år. Produktionsökningen mellan 1963 och 1965 —— totalt 10 procent — innebär att den planerade produktions- ökningen mellan 1963 och 1970 i det närmaste uppnåtts. Om planerna för 1970 är realistiska, skulle en produk— tionsökning på totalt 3 procent be- höva äga rum fram till 1970.
I enkäten vid föregående långtidsut- redning angavs för perioden 1959—— 1965 en planerad produktionsökning på i genomsnitt 3,1 procent per år. Så vitt man nu kan se har produktionen i verkligheten ökat något snabbare och kan beräknas ha uppgått till 4 procent per år.
Antalet anställda inom varvsindu- strin ökade från 1950 till 1958 med te- talt 29 procent. Det sistnämnda året nåddes toppen på sysselsättningskur- van under efterkrigstiden och antalet anställda uppgick då till 34 700. Syssel— sättningen har därefter med något av- brott successivt minskat och låg 1965 ungefär 10 procent under 1958 års nivå. I den förra enkäten planerades en ök- ning av antalet anställda med totalt 5 procent från 1959 till 1965. I verklig- heten minskade antalet anställda. En— ligt enkäten planeras en viss ytterli-
gare minskning av fram till 1970.
Kan planerna förverkligas?
Frågan om planerna kan förverkligas kan synas omotiverad med tanke på vad som nämndes ovan, nämligen att den för 1970 planerade produktions- nivån nära nog uppnåddes redan 1965. Enligt planerna skulle alltså en pro- duktionsökning på totalt endast 3 pro- cent vara att vänta fram till 1970. Här skall närmast diskuteras om det är rea— listiskt att tänka sig en stagnations- period inom svensk varvsindustri un— der de närmaste fem åren. Man kan rentav ställa frågan om det är möjligt att uppehålla den nuvarande produk- tionsnivån fram till 1970.
När det i avsnittet ovan talats om produktionen har denna mätts med för- ädlingsvärdet i fasta priser. Föränd- ringar i produktionen avser alltså för- ändringar i förädlingsvärdet. För varvs— industrins del föreligger emellertid vis— sa svårigheter att på ett tillfredsstäl- lande och adekvat sätt beräkna föräd- lingsvärdet i fasta priser. Förändringar i produktionens sammansättning med avseende på exempelvis fartygstyper medför bl.a. problem vid beräkning- arna. Dessa statistiska mätproblem kan ha haft en viss inverkan på de redo- visade enkätresultaten. En viss osäker- hetsmarginal bör därför åsättas de re- dovisade plansiffrorna. Även en rela- tivt vid sådan ändrar dock inte hu- Vudresultatet av enkäten, nämligen att varvsindustrin har mycket små möjlig- heter att öka produktionen fram till 1970.
Världens varvsindustri har för när— varande en kapacitet som är fullt till- räcklig för att täcka tonnageefterfrågan under flera år framåt. Detta samman-
hänger främst med den kraftiga utbygg- nad som skett i Japan under de se— naste tio åren. Med de japanska var— ven som ledare har detta lett till en priskonkurrens, som fått synnerligen allvarliga följder för de europeiska var- ven och resulterat i flera nedläggningar.
De svenska varven har i denna situa— tion lyckats hävda sig relativt väl kvan- titetsmässigt sett och har behållit sin andel av tonnageproduktionen i värl— den. Detta har emellertid fått ske till priset av en så starkt försämrad lön— samhet att industrin kan sägas befinna sig i en akut kris. I längden kan man inte fortsätta att producera till de pri- ser man nu tvingas acceptera.
Då långa krediter blivit en allt bety- delsefullare faktor i konkurrensen om fartygsbeställningarna, har de svenska varven tvingats till en omfattande kre- ditgivning, som medfört avsevärda fi- nansieringsproblem. I många länder ges sedan länge direkta statliga sub— ventioner till fartygsproduktionen.
Under de närmaste åren förefaller inte situationen inom världens varvs- industri att utveckla sig så att kapaci- tet och efterfrågan kommer ens i nå- gorlunda balans. Den hårda konkurren- sen kommer således att bli bestående. Den stora frågan är emellertid hur länge de japanska varven kan fortsätta med sin nuvarande prispolitik och ex- ceptionella kreditgivning. Det är troligt att kostnadsstegringarna i Japan kom- mer att tvinga varven att successivt höja fartygspriserna. Med intensifierad rationalisering av produktionen och fortsatta tekniska försteg inom kon- struktionsteknikens område torde det finnas möjligheter för de svenska var- ven att kunna upprätthålla den nuva- rande produktionsnivån fram till 1970. Några möjligheter till större produk- tionsökningar synes dock knappast före- ligga. Sett i ett längre perspektiv skulle
detta innebära att senare hälften av 1960-talet sannolikt måste betraktas som en stagnationsperiod för svensk varvsindustri.
Utvecklingen under 1970-talet
Den svenska varvsindustrins utveck- lingsmöjligheter under de kommande femton åren diskuteras utförligt i skrif- ten »Världens handelsfonnagebehau och svensk varvsindustri 1964—80», författad av Göran Norström (Småtryck från IUI, nr 34, 1965). I detta arbete har författaren först sökt uppskatta tonnagebehovet år 1980 för den sjöbur- na handeln. Detta görs separat för de viktigaste varuslagen i internationell handel. Beräkningarna läggs sedan till grund för en kalkyl av den fartygspro- duktion som behövs 1980 för att ersät- ta äldre tonnage och möjliggöra den behövliga tonnageökningen. Mot denna bakgrund diskuteras sedan det fram- tida utrymmet för en produktionsök- ning vid de svenska varven. Den föl- jande framställningen bygger helt på resultaten i Norströms arbete. Det bör observeras att i det följande används begreppet sjösatt tonnage och icke för- ädlingsvärdet som mått på varvsindu- strins produktion.
Den totala världsproduktionen av fartyg uppgick år 1964 till omkring 10 miljoner BRT. Enligt Norströms be- räkningar kan produktionen år 1980 väntas uppgå till närmare 15 miljoner BRT, varav ungefär 7 miljoner BRT tankernybyggen.
Under de senaste femton åren har den svenska fartygsproduktionen ökat med i genomsnitt 7 procent per år. En fortsatt ökning i denna takt skulle in- nebära att ca 3 miljoner BRT produce- rades år 1980. Därmed skulle Sveriges
andel av världsproduktionen öka från 10 till 20 procent. Visserligen har flera länders andelar varit underkastade stör- re förändringar än så under efterkrigs- tiden, men mcd tanke på den hittills- varande konstansen i Sveriges andel förefaller en sådan radikal förändring föga trolig. För den långsiktiga utveck- lingstendensen i framtiden har man alltså att räkna med en betydande av- mattning i tonnageproduktionens till- växttakt.
Om man utgår ifrån att Sverige även i framtiden kommer att svara för ca 10 procent av tonnageproduktionen i världen skulle detta innebära att de svenska varven år 1980 skulle sjösätta ca 1,4 miljoner BRT. Detta skulle fram till 1980 ge en årlig produktionsökning på i genomsnitt endast 2 procent mot den gångna femtonårsperiodens 7 pro- cent.
Norska och svenska redare intar en dominerande ställning som köpare av svenskbyggda fartyg och tar normalt ca 80 procent av de svenska varvens produktion. Om man som ett tredje räkneexempel utgår ifrån att de svens- ka varven behåller sina marknadsande- lar i Sverige och Norge och att den to- tala efterfrågan på tonnage i dessa län- der utvecklas som tidigare, skulle den totala produktionen år 1980 uppgå till 1,6 miljoner BRT. Den årliga produk- tionsökningen skulle i detta fall bli ca 3 procent och Sveriges andel av världs- produktionen skulle öka till ca 11 pro- cent. Det är viktigt att betona att be- räkningarna av en så förhållandevis låg produktionsökning vilar på förut- sättningen att de svenska varven behål- ler sin ställning som leverantörer till norska redare. Man kan därför säga att utvecklingen på den norska mark- naden är av dominerande betydelse för de svenska varvens produktionsutveck- ling.
Som tidigare nämnts är det osan— nolikt att de svenska varvens produk- tion tonnagemässigt sett kommer att öka lika snabbt i framtiden som hit- tills under efterkrigstiden. En sådan ut— veckling skulle nämligen förutsätta att konkurrenssituationen förändrades ra— dikalt till Sveriges förmån. Genom ra- tionella arbetsmetoder och avancerad konstruktionsteknik har de svenska var- ven hittills kunnat hävda sin ställning. Vidare har produktionen huvudsakli- gen varit inriktad på stora tankfartyg och bulklastfartyg, som kräver en rela- tivt sett mindre arbetsinsats än andra fartygstyper. Denna inriktning har del— vis kompenserat det höga löneläget. Men även de japanska varven, trots sitt gynnsamma kostnadsläge, har huvud— sakligen producerat stora fartygsenhe-
ter. Man måste utgå ifrån att så blir fallet även i framtiden i och med att löneklyftan kan väntas minska.
För att i framtiden kunna behålla sin ställning som fartygsbyggare blir det nödvändigt för de svenska varven med fortsatt inriktning på mindre ar- betskrävande fartygstyper och med in- tensifierat tekniskt utvecklingsarbete. Därjämte kan den markanta trenden mot mer specialiserade fartygstyper för containers, roll-on _— roll—off etc., öppna nya utvecklingsmöjligheter, som det gäller att tillvarata. Även om det långsiktiga perspektivet för varvsindu- strins utveckling gör att det finns an- ledning till en viss försiktig optimism bör det understrykas att denna utveck- ling helt betingas av hur det aktuella krisläget kommer att lösas.
KAPITEL 9
Jord- och stenindustri
Omfattning och struktur
Till gruppen jord- och stenindustri räk- nas torvindustri, stenindustri, kalk- och kritbruk, tegelbruk, glasbruk, porslins-, kakel- och lergodsfabriker, cementfa- briker samt cementvaru- och betong- varufabriker. Antalet anställda inom dessa verksamhetsgrenar uppgick år 1963 till 43 300 och samma år svarade branschen för något mindre än 5 pro- cent av förädlingsvärdet inom hela in- dustrin. Hur branschens sysselsättning och förädlingsvärde år 1963 fördelades mellan de olika delbranscherna fram- går av tabell 9: 1.
Jord- och stenindustrin är till över- vägande del en hemmamarknadsindu- stri. En viss export och import före- konuner visserligen -—- företrädesvis av glas och porslin -—— och på dessa varu- områden är den internationella kon-
kurrensen .av betydelse. Huvudparten av branschens produktion består emel- lertid av varor som i vårt land numera endast i mycket ringa utsträckning är föremål för internationell handel.
Historisk bakgrund
Såväl under mellankrigsperioden som under efterkrigstiden har jord- och stenindustrins produktionsvolym trend- mässigt stigit i ungefär samma takt som den totala industrins produktion. Produktionstillväxten har i främsta rummet burits upp av en snabb ex- pansion inom cement-, cementvaru- och betongvaruindustrierna. Cementproduk- tionen är i dag ungefär 10 gånger så stor som vid 1920-talets början och inom cementvaru- och betongvaruindu- strierna har produktionsökningen va-
Tabell 9:1. Jord- och stenindustrins omfattning år 1963
Anställda Förädlingsvärde
Bransch Procentuell Mil'oner Procentuell
Antal andel av hela kri) nor andel av hela
industrin industrin
Torvframställning ................ 568 0,1 10 0,1 Stenindustri ..................... 5 911 0,6 158 0,6 Kalk- och kritbruk ............... 1 335 0,1 47 0,2 Cementfabriker ................... 2 175 0,2 129 0,5 Cementvaru- och betongvarufabriker 11 742 1,3 402 1,5 Tegelbruk ....................... 5 928 0,6 139 0,5 Porslins-, kakel- och lergodsindustri . 5 949 0,6 123 0,5 Glasindustri ..................... 7 229 0,8 176 0,7 Annan jord- och stenindustri ....... 2 457 0,3 96 0,4 Hela jord- och stenindustrin 43 294 4,7 1 281 4,8
Källa: SOS Industri 1963.
rit ännu större. Denna expansion sam- manhänger givetvis i första hand med cementprodukternas stora framgång i konkurrensen med andra inom bygg- nads— och anläggningsverksamhet ut- nyttjade material. Denna framgång är betingad delvis av framkomsten av nya varor —— exempelvis lättbetong, betong- rör, byggelement m. m. — delvis av prisutvecklingen. Det kan här nämnas att priset på cement förblivit praktiskt taget oförändrat sedan 1950-talets bör- jan. Under åren närmast efter andra världskriget förekom en avsevärd ex- port av cement. Efter hand byggdes emellertid den inhemska produktions- kapacwiteten upp i avnämarländerna, vilket medförde en successiv reduce- ring av den svenska exporten. Efter 1950-talets mitt har denna varit obe- tydlig.
Betongvaruindustrins företagsstruktur är olik cementindustrins. Cementtill- verkningen är i vårt land starkt kon- centrerad och bedrivs av endast två företag. Betongvarutillverkningen där- emot är spridd mellan ett antal små företag. Denna olikhet i företagsstruk- tur sammanhänger med olikheter i stor- driftsfördelar, transportkostnader och kapitalintensitet.
Cementprodukternas stora expansion har av naturliga skäl återverkat på ut- vecklingen inom tegelindustrin. Denna har uppvisat en stagnerande bild ända sedan 1920-talets mitt. Produktionen är i dag endast obetydligt större än i slu- tet av 1930-talet. Tillverkningen av mur- tegel har minskat starkt under efter- krigstiden. Produktionen av fasadtegel samt vissa mer förädlade produkter så- som golv- och väggplattor m. ni. har dock successivt stigit.
Inom såväl glasindustrin som pors- linsindustrin steg produktionen snabbt under mellankrigstiden, delvis såsom en följd av att man lyckades undan-
tränga en betydande import av bl.a. fönsterglas och sanitetsporslin. Under efterkrigstiden har dessa industrier fortsatt att expandera men i något långsammare takt än tidigare. Retar— dationen är särskilt märkbar för pors- linsfabrikerna, där tillverkningen av sanitetsporslin visserligen ökat men där hushållsporslinstillverkningen mins- kat avsevärt som en följd av sjunkande inhemsk efterfrågan i förening med en stigande import.
Som en följd av den stora ökningen i bostadsbyggandet under de senaste fem åren har ökningstakten i jord- och stenindustrins produktion varit excep- tionellt hög mellan 1960 och 1965. Pro- duktionen har sedan 1960 stigit med i genomsnitt 91/2 procent per år. Liksom tidigare är det betongvarorna som upp— visar den största produktionstillväxten. Tegelindustrins produktion har även under denna tid förblivit i det när- maste oförändrad medan tillverkningen av hushållsporslin minskat under tryc- ket av en övermäktig i'mportkonkurrens. Tillverkningen av fönsterglas har stigit jämförelsevis långsamt, delvis beroende på en ökad import.
Under de allra senaste åren har till- verkningen av buteljglas stigit mycket starkt. Expansionen på detta område sammanhänger med en stigande kon- sumtion av malt- och läskedrycker, en ökad kassation av returglas samt en övergång till engångsglas.
Enkätresultatet
Enligt enkäten planerar företagen in- om jord- och stenindustrin att öka sin produktion med 63 procent mellan 1963 och 1970. Det innebär en årlig ökning med drygt 7 procent per år i genom- snitt. Då produktionen beräknas ha sti- git med 23 procent mellan 1963 och
1965 behöver uppgången under de kom- mande fem åren dock inte bli större än knappt 6 procent per år för att den planerade produktionsnivån 1970 skall nås. Uppenbarligen skulle en sådan ut- veckling innebära ett klart brott mot den senaste femårsperiodens produk- tionstrend.
Sysselsättningen skall enligt planer- na stiga med totalt 12 procent under de sju åren. I absoluta tal innebär det en ökning med ca 5300 personer.
För cement-, cementvaru- och be- tongvaruindustrierna m. m. uppgår den planerade produktionshöjningen till drygt 60 procent, vilket innebär en 7-procentig årlig ökning. Den planera- de expansionstakten är tydligen avse- värt lägre än den, som kommit till stånd under den senaste femårsperio- den. Sysselsättningen väntas öka med 3 procent per år.
Inom tegelbruken väntas produktio- nen stiga med ll/z procent per år och
sysselsättningen minska med 3 procent per år. En sådan utveckling skulle i stort sett innebära en fortsättning på den långsiktiga trenden.
Såväl porslins- som i all synnerhet glasindustrin redovisar starkt expan- siva produktionsplaner. Porslinsfabri- kerna räknar med en årlig uppgång på 61/2 procent och glasindustrin med en uppgång på inte mindre än 131/;! pro— cent per år. Sistnämnda siffra må dock förses med den reservationen att en viss överskattning kan ha skett på grund av brister i det statistiska materialet. Sys- selsättningen inom porslins- och glas— industrierna väntas stiga med 1/2 re- spektive 31/2 procent per år.
Diagram 9: 2. Jord- och stenindustri
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - - - - planer
Investeringar 1963 = 500 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 130 milj. kr.
300 _ Genomsnitt Diagram 9: ]. Jord- och stenindustri _12221372. Genomsnitt - - - - planer Produktionsvolym, antal anställda och pro- 250_ NM duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala Förädlingsvärde 1963 = 1 280 milj. kr. Antal anställda 1963 = 43 300 200 _ l— Förädlingsvärde per anställd 1963 = 29 600 kr. 300 - 4 / sz _ 150 - 250 - /—/—,-.—/ / / // lpi—l— m .- , IOC Produktion per anställd f”) Produktion 150F- ,' , ”'] 50r /,/ 100 /dr/Antul anställda 90 V | 0 I I 111 J LLlillllillllillllj 1950 —55 —60 —63 —65 —70 1953 —55 -65 -70
Kan planerna förverkligas?
Den dominerande delen av jord— och stenindustrins produkter finner sin av- sättning inom byggnads— och anlägg- ningsverksamheten. Hur avsättningsför- hållandena inom branschen kommer att utvecklas är därför huvudsakligen be- roende av byggnads— och anläggnings- verksamhetens framtida utveckling. Därvid gäller givetvis att avsättnings- möjligheterna för sanitetsporslin och fönsterglas i huvudsak bestäms av bo- stadsbyggandet, medan byggnadsämnes- industrins och stenindustrins avsätt- ningsmöjligheter även beror på annan byggnads- och anläggningsverksamhet.
Mycket talar för att cement- och be- tongvarorna kommer att fortsätta att vinna terräng på andra byggnadsmate- rials bekostnad. Samtidigt finns det all anledning tro att den tidigare trenden mot en successiv överflyttning av ar- betsmoment från byggnadsplats till byggnadsämnesindustri, som länge gjort sig gällande, kommer att fortsätta. Vad cementprodukterna beträffar torde den- na process ännu befinna sig i ett in- ledningsskede och tekniska förutsätt- ningar finns för en mycket snabb ut- veckling på det området. Detta gör att man har all anledning räkna med att efterfrågan på cementprodukter kom- mer att stiga väsentligt snabbare än byggnads- och anläggningsverksamhe- tens volym.
Avsättningsutrymmet för sanitets- porslin och fönsterglas torde i stort sett växa i takt med — eller möjligen något snabbare än —— bostadsbyggan- det. Utsikterna för hushållsporslinets del är däremot mörka; tillverknings- processen är extremt arbetsintensiv och det gör att förutsättningarna för kon- kurrens med import inte är stora i ett höglöneland som vårt. Vad gäller an- nat glas än fönsterglas torde man kun-
na vänta en starkt stigande efterfrågan på emballageglas, speciellt buteljglas; den starkt stigande efterfrågan på malt- oeh läskedrycker i kombination med en successiv övergång till engångsglas kom- mer rimligen att medföra en mycket stor ökning av buteljglasförbrukningen. Enligt långtidsutredningens kalkyler kommer investeringarna såväl i bostä- der som i anläggningar att stiga med drygt 5 procent per år under femårs— perioden 1965—1970. En sådan utveck- ling kommer med all sannolikhet att medföra en ökning i efterfrågan på cement-, cementvaru- och betongvaru- industrins produkter, som väsentligt överstiger 5 procent per år. Sannolikt kommer också ökningstakten i efter— frågan på sanitetsporslin och glas att bli högre än 5 procent. Även under hänsynstagande till de begränsade möj- ligheterna till expansion inom tegel- industrin och inom hushållsporslins- tillverkningen förefaller det sannolikt att avsättningsutrymmet för jord- och stenindustrins produkter kommer att växa med åtminstone 5 procent per år. Några svårigheter att finna avsättning för den inom branschen planerade pro- duktionsökningen torde därför inte uppkomma.
Utvecklingen under 1970-talet
Vilken produktionstillväxt, som kan tänkas komma till stånd inom jord- och stenindustrin under 1970-talet, be- ror i första hand på byggnads- och anläggningsverksamhetens utveckling under det decenniet. Hur den utveck- lingen kommer att bli kan vi i dag inte säga med någon större grad av säker- het. Om vi utgår ifrån att nationalpro- dukten kommer att stiga med 4 pro- cent per år torde man emellertid kun-
na räkna med att byggnads- och an- läggningsverksamheten stiger något snabbare. Då vi samtidigt har anled- ning att även för 1970-talet tro på en fortsatt överflyttning av arbetsmoment från byggplats till byggnadsämnesindu- stri torde den årliga tillväxten i avsätt- ningsutrymmet för jord- och stenindu- strins produkter komma att bli åtmin- stone 5 procent.
En ökning av jord- och stenindustrins produktion med omkring 5 procent per år skulle innebära att produktionstill- växten inom den branschen skulle bli ungefär lika hög som produktionstill- växten inom hela industrin. En sådan utveckling skulle stå i god överens-
stämmelse med den långsiktiga trenden i vårt land. Den skulle också stå i god överensstämmelse med det mönster för branschutvecklingen inom industrin, som sedan länge gjort sig gällande i de ekonomiskt utvecklade länderna.
Med all sannolikhet kommer de hit- tillsvarande trenderna i de olika del- branschernas utveckling att göra sig gällande även under 1970-talet. Cement- och cementvaruindustrierna samt vissa delar av glasindustrin torde bli expan- siva också under det decenniet. Att nå- gon omsvängning skulle komma till stånd för tegelindustrins del är knap- past att vänta och för hushållsporslinet förefaller situationen föga hoppfull.
KAPITEL 10
Skogsindustri
Omfattning och struktur
Såsom skogsindustri räknas i detta sam- manhang dels träindustri, dels massa- och pappersindustri. Till den förra branschen hör sågverk och hyvlerier, låd- och fanerfahriker, snickerifabriker, möbelfabriker m. in. Till den senare branschen hör anläggningar för till- verkning av slipmassa, cellulosa, pap- per samt wallboard. Framställning av pappersvaror — tapeter, kartonger, på- sar, servetter etc. — faller emellertid inte under denna rubrik.
År 1968 svarade träindustrin för 6,2 procent och massa-, pappers- och wall- boardindustrin för 6,5 procent av det totala förädlingsvärdet inom svensk in- dustri. Bland träindustrins olika del- branscher var det året förädlingsvär- dets fördelning följande: sågverk och hyvlerier 36 procent, snickerier 34 pro- cent, möbelfabriker 21 procent och öv- rigt 9 procent. Hur det totala förädlings- värdet inom massa-, pappers- och wall- boardindustrierna fördelades mellan oli— ka företagstyper framgår av följande uppställning (procenttal):
Fristående massaindustri .......... 39 därav träsliperier ............ 2 cellulosafabriker ...... 37 Fristående pappersbruk .......... 11 Integrerade massa- och pappersbruk 42 XVallboardfabriker ................ 8
Svensk skogsindustri har i alla tider varit starkt exportorienterad. Dess andel av vårt lands totala utförsel uppgick un—
der mellankrigstiden till 40 år 50 pro- cent. Andelen har emellertid successivt sjunkit och den har under de senaste åren stannat vid omkring 30 procent. Exporten är spridd till alla världsdelar och till ett stort antal olika länder. Den dominerande delen går dock numera till länder i Europa. Storbritannien, Västtyskland, Frankrike, Italien, Bene- lux och Danmark är de viktigaste av- nämarländerna. Den totala exporten av skogsprodukter (exkl. rundvirke och produkter från annan träindustri än sågverk) uppgick 1964 till 5420 miljo- ner kronor. Därav svarade papper för 30 procent, massa och wallboard för 45 procent och sågade och hyvlade träva- ror för 25 procent.
Historisk bakgrund
Skogsindustriernas utveckling under mellankrigsperioden kännetecknades av en snabb utveckling av massa- och pap- persindustrierna samt en stagnation in- om sågverken. Från 1920-talets början till 1930—talets slut steg produktionen av massa till mer än det dubbla och ök- ningen i pappersproduktionen var i det närmaste lika stor. Däremot låg pro— duktionen av sågade bräder ännu vid 1930-talets slut kvar på samma nivå som vid 1920-talets början. Exporten av så- gade och hyvlade bräder hade t. o. m. minskat ganska betydligt under de två decennierna. Snickeriindustrin utveck-
lades ganska långsamt fram till 1930- talets mitt. Den intensiva byggnadsverk- samheten under 1930-talets senare de] gav emellertid stimulans åt snickerier- na, som då under några få år expande- rade i mycket snabb takt.
Massaindustrins utbyggnad under mellankrigstiden avsåg i främsta rum- met sulfatmassa och produktionen där- av mångdubblades. Särskilt under 1930- talet steg de blekta kvaliteternas andel av den totala produktionen. Föränd- ringarna i produktionen, mätt i ton, un- derskattar därför produktionsvolymens förändringar.
Efter andra världskrigets utbrott föll produktionen inom massa- och pappers— industrin mycket starkt. Under hela kri- get var massaproduktionen endast un- gefär hälften så stor som under 1930- talets senare år. Det dröjde sedan ända till 1951 innan rekordnoteringen från 1937 överträffades. Återhämtningen gick betydligt snabbare inom pappersindu— strin.
Efter en viss stagnation under 1950— talets fyra första år har såväl massa- som pappersindustriernas produktion stigit snabbt ända fram till 1964. I mot- sats till utvecklingen under 1930-talet var det nu pappersindustrin som var klart mest expansiv. Under den senaste femtonårsperioden har pappersproduk- tionen i ton stigit med 6,5 procent per år i genomsnitt och produktionen av massa med 4,9 procent. Expansionen inom pappersindustrin hänför sig i främsta rummet till tidningspapper, kraftpapper och kraftliner. Inom mas- saindustrin är det under efterkrigstiden liksom under mellankrigstiden sulfat- massan, och speciellt blekt sådan, som gått framåt. Produktionen av dissolving— massa har däremot stagnerat. Tillverk- ningen -av halvkemisk massa började på 1950-talet och har sedan dess stigit snabbt. Än så länge är den dock av liten
omfattning i jämförelse med tillverk- ningen av kemisk massa.
Exporten av papper har stigit med 6,7 procent per år i genomsnitt sedan 1950. Eftersom en successivt stigande andel av massan förädlats till papper iar massaexporten inte kunnat stiga i samma grad. Den genomsnittliga årliga ökningen sedan 1950 stannar vid 3,7 procent. Exportens länderfördelning har successivt förskjutits emot Väst- europa. De transoceana leveranserna blir allt mindre betydelsefulla. Speciellt har exporten på USA minskat radikalt.
För träindustrin utgjorde hela 1950- talet en stagnationsperiod. Vid decen- niets slut låg produktionsvolymen en— dast ca 15 procent över 1950 års nivå. Ett markant omslag skedde emellertid vid 1960-talets inträde och under de senaste fem åren har produktionen sti- git med drygt 7 procent per år i genom- snitt. Uppgången har varit mest fram— trädande inom snickerifabrikerna, men även sågverksproduktionen har stigit långt snabbare än tidigare.
Träindustrins export består till helt övervägande del av sågade och hyvlade trävaror. Exporten från den övriga trä- industrin uppgick till 222 milj. kronor 1964 eller ca 15 procent av hela trä- industrins export. Möbelindustrins och snickeriernas export har flerdubblats under de senaste tio åren.
Den internationella marknaden för skogsindustrins produkter har under hela den gångna delen av detta decen— nium präglats av en mycket hård kon- kurrens och ett visst utbudsöverskott. Utbyggnaden av världens cellulosaindu— stri har tenderat att gå snabbare än vad som svarat mot konsumtionens ökning och de svenska exportörerna har på alla viktigare marknader förlorat åt- skillig terräng till konkurrenter i andra länder, särskilt Nordamerika och Fin- land. De svenska företagen har under
långa perioder inte utnyttjat sin produk— tionskapacitet till fullo. Under de senas- te tio åren har cellulosapriserna visat en sjunkande trend; från 1955 till 1964 sjönk t. ex. exportmedelpriset på blekt sulfitmassa med 16 procent. De svenska företagens lönsamhet har därigenom försämrats. Pappersmarknaden har va— rit något mindre kärv än cellulosamark- naden, men för vissa kvaliteter — där- ibland kraftpapper och tidningspapper —— har avsättningssvårigheter ibland förelegat och de svenska brukens kapa- citet har inte alltid helt kunnat utnytt- jas. Trävarumarknaden har pressats av stora utbud, särskilt från Sovjetunionen, Finland och Kanada. Priserna har dock under 1960-talet utvecklats något gynn- sammare än cellulosapriserna.
Enkätresultatet
Produktionsplanerna för massa-, pap- pers- och wallboardindustrierna anger
Diagram 10: 1. Massa—, pappers— och wallboardindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 1 720 milj. kr. Antal anställda 1963 = 55 550 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 31 000 kr.
350 i— 300 — ;!— / / / 250 - fj— / ( // zoo — :=. 4 ' // 150 - __ v,! Produktion per anställd Antal anställda _ —— 100 , V 1 | L l l I | | 1950 —55 —60 -63 —65 —70
Diagram 10: 2. Export av massa, papper, !! wallboard och pappersvaror, volym = Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Exportvärde 1963 = 3 650 milj. kr.
2 4 I 200 ,i— // // / / z / 150 / / 100 I l l I I 1959 -—63 4,5 —70
en ökning från 1963 till 1970 på 66 pro- cent, dvs. 71/2 procent per år i genom- snitt. Då produktionen mellan 1963 och 1965 kan beräknas ha stigit med 15 pro- cent skulle därmed ökningen mellan 1965 och 1970 behöva bli 44 procent, dvs. 71/2 procent per år.
Under den senaste tioårsperioden har massa- och pappersindustrins produk- tion stigit med genomsnittligt något mer än 6 procent per år. Den beräknade ök— ningstakten för 1960-talets senare del är således något högre.
Sysselsättningen inom branschen be— räknas minska något. Den planerade prodnktionsökningen kräver därför att produktiviteten ökar med i genomsnitt 8 procent per år. Det är en anmärk- ningsvärt hög siffra, betydligt högre än för andra branscher. För den senaste tioårsperioden beräknas produktivitets- ökningen ha uppgått till ca 41/2 procent per år.
Exporten av massa, papper och wall- board väntas stiga i volym med 62 pro- cent från 1963 till 1970. Med hänsyn till utvecklingen 1963—1965 betyder detta en ökning för resten av perioden på ca 50 procent, dvs. 81/2 procent per år. Den
Diagram 10: 3. Massa-, pappers- och wallboardindustri
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - - - - planer Investeringar 1963 = 800 milj. kr.
därav: underhåll och reparationer = 310 milj. kr.
|__-' 200— Genomsnitt 1966—1970 ______ _, ...- __|—r Ll-—C--em:>msnitt x_1964—1965 100 50 c llllllllllllllltllJ 1953 -55 —60 —65 -70
siffran ligger högre än vad som anges i konjunkturinstitutets exportstudie. Där räknas med 33 procent.1
De angivna talen grundar sig på före- tagens planerade produktion 1970 »vid fullt kapacitetsutnyttjande». Det kan råda en viss tveksamhet om de svarande företagen tolkat detta som den tekniska kapacitet som praktiskt taget aldrig uppnås eller som den högsta produktion som erfarenhetsmässigt förväntas bli uppnådd i de år 1970 existerande an- läggningarna. Vi har i de följande be— räkningarna antagit, att kapacitetsut- nyttjandet inom hela massaindustrin, i såväl fristående som integrerade an- läggningar i genomsnitt kommer att vara 95 procent. Den förväntade pro- duktionen i pappersbruken har dock inte nedjusterats. Dessa antaganden in-
nebär att enkätens genomsnittliga år-liga ökningstal blir ca 0,5 procentenheter lägre.
På grundval av en speciell förfrågan till de företag som besvarade enkäten har vi beräknat att den tonnagemässiga produktionsökningen för massa skulle uppgå till 59 procent och för papper till 58 procent. Under hela efterkrigstiden har produktionen av papper stigit snab- bare än produktionen av massa. Denna trend skulle således enligt planerna inte fortsätta under resten av 1960—talet.
Att förädlingsvärdet väntas stiga nå- got mer än de i ton angivna ökningsta- len hänger samman med att förädlings- graden i genomsnitt kommer att höjas något. Det är främst genom att minska åtgångstalen för energi och emballage och i någon mån också för råvaror som förädlingsgraden höjs. Om utvecklingen mot högre kvaliteter för avsalumassan fortsätter, tenderar detta också att höja förädlingsgraden. Samtidigt har man den motsatta tendensen att papperspro- duktionen alltmer inriktas på bulkvaror med relativt lågt förädlingsvärde per ton.
För träindustrins del planeras en pro- duktionsökning mellan 1963 och 1970 på 50 procent. Mellan 1963 och 1965 kan uppgången beräknas till 18 procent, vil- ket innebär att den under de komman- de fem åren skulle behöva uppgå till 5 procent i genomsnitt per år.
Träindustrins delbranscher visar sto— ra olikheter i sina expansionsplaner. Möbelindustrin och snickerifabrikerna tänker sig att öka produktionen mycket kraftigt, medan siffrorna för exportsåg- verkens del är så låga, att den för 1970 planerade produktionsnivån torde ha nåtts redan 1965.
Att i enkätmaterialet direkt utläsa den
1 Siffran 33 procent inkluderar även export av pappersvaror. Denna är dock jämförelse- vis ringa.
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 1 650 milj. kr. Antal anställda 1963 = 69 750 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 23 650 kr.
250 200 ' åå” / / / lm #7 Produktion per anställd/!," / lOO 9” _Antal anställda L | | i I | 1950 —55 —60 —63 —65 -—70
planerade produktionen av sågade och hyvlade trävaror går inte, eftersom före- tag med integrerad sågverks- och snic- keritillverkning inte tillfrågats om se- parata uppgifter för de två verksamhe- terna. Därtill kommer att svarsprocen- ten för de mindre, fristående sågarna är låg och siffrorna för deras del myc- ket osäkra. Man kan emellertid utgå ifrån att exporten av sågade trävaror kommer att förbli i stort sett oföränd- rad fr. o. m. 1965 och en analys av ten- denserna i den inhemska förbrukningen visar att denna skulle stiga med drygt 35 procent mellan 1963 och 1970. En sammanvägning av exportens och den inhemska förbrukningens ökningstal ger en total siffra på omkring 25 procent. Produktionen skulle då bli 2,4 milj. stds 1970 mot 1,9 milj. 1963. Den planerade ökningen i möbelindustrins och snicke— riernas produktion behöver inte åtföljas av en lika stor ökning i deras förbruk- ning av sågade och hyvlade trävaror. En betydande del av produktionens ök-
8—614655
Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Exportvärde 1963 = 1 165 milj. kr.
ning torde i själva verket bero på ökad förädlingsgrad.
Värdet av hela träindustrins export väntas enligt enkäten stiga med 21 pro— cent (i fasta priser) mellan 1963 och 1970. Då ökningen från 1963 till 1965 kan beräknas till omkring 13 procent, skulle uppgången mellan 1965 och 1970 behöva bli endast 7 procent. Den stäm- mer ganska väl med vad som förutses i konjunkturinstitutets exportstudie. Där räknar man med en ökning på 10 pro- cent.
Snickerierna och möbelindustrin sy- nes även fortsättningsvis komma att öka sin export mycket kraftigt. Utförseln av sågade och hyvlade trävaror skulle då stiga något mindre än det angivna ök- ningstalet för branschen som helhet.
Som redan nämnts lider enkätmate- rialet beträffande träindustrin av bety- dande svagheter. Branschen består till stor del av småföretag och svarsprocen- ten är låg. Siffrorna måste därför tas med betydande reservation.
Kan planerna förverkligas?
För att underlätta ett studium av hur produktionsplaner, export- och kon- sumtionsprognoser passar ihop har vi upprättat en försörjningsbalans för mas- sa och papper för 1970 (se tabell 10: 1).
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - - - - planer
Investeringar 1963 = 270 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 80 milj. kr.
200— Genomsnitt 1966—1770 -_-—__... 150 _ _Genomsnitt _ NDH—1965 "” 'u— 50 () |lll|tlllll|llllJ_l 1953 —55 _a) —65 —70
I denna har siffrorna över produktionen 1970 beräknats utifrån enkätmaterialet. Den inhemska förbrukningen av papper och papp har erhållits från en efterfrå- geprognos medan förbrukningen av massa har bestämts via ett antagande om massaåtgång per ton papper och papp. Exportsiffrorna blir därigenom skillnaden mellan produktion och in- hemsk förbrukning.
Vägs de bägge exportökningstafen samman med basårets exportvärden som vikter skulle branschens export stiga med 54 procent. Enkäten visade en ex- portökning på 62 procent. Skillnaden förklaras nästan helt av vårt antagande om kapacitetsutnyttjandet i massaindu- strin. Enkätresultatet överensstämmer således väl med siffrorna i försörjnings- balansen. Exportökningstalen ligger däremot väsentligt över de 33 procent som framkom i KI's exportstudie. I denna har man analyserat trenden i
Tabell 10: 1. Försörjningsbalanser för massa och papper 1963 och 1970 Ök- 1 000 ton ning 1963— 1970 i 1963 1970 pro- cent Massa Produktion ........ 5 641 8 600 52 Export ............ 3 208 4 600 44 (Exportandel) ...... (58 %) (53 %) Inhemskförbrukning (inkl. lagerföränd- ring) ............ 2 433 4 000 64 Papper och papp Produktion ........ 2 672 4 220 58 Export ............ 1 645 2 750 67 Inhemskförbrukning (inkl. lagerföränd- W ring) ............ 1 027 1 470 43
Anm. 1. Enligt planerna skulle produktions- kapaciteten för massa uppgå till ca 9 milj. ton 1970. Denna siffra har vi sedan sänkt med 5 procent.
2. Den inhemska förbrukningen av papper och papp år 1970 är hämtad ur en studie som är under utarbetande vid »Institutet för interna- tionell ekonomi», Stockholms Universitet, av Arne Sundelin. Ökningen motsvarar en genom- snittlig årlig tillväxt på 5,2 procent. —— Lager- förändringen 1970 har satts lika med noll.
3. Beräkningen av den totala inhemska för- brukningen av massa har grundats på antagan- det att massaåtgången per ton papper och papp i genomsnitt kommer att uppgå till 0,95 ton trämassa år 1970. Enligt »Pulp and Paper Prospects in Western Europe», s. 146 var den 1960 i Finland, Sverige och Norge 956 kg/ton papper och papp.
den svenska importens andel av av- nämarländernas totala import samt be- räknat sambandet mellan denna och resp. lands BNP-ökning för perioden 1953—63. Prognosen bör dock tas med viss reservation, då man kan räkna med vissa avvikelser från det tidigare utvecklingsmönstret. Det finska utbu- det kan med tanke på virkessitnatio- nen knappast stiga i samma takt som hittills. Dessutom är det möjligt att många av avnämarländernas import-
—.=_-_ -»
benägenhet ökar, som följd av att de- ras inhemska produktion inte kan växa lika snabbt i förhållande till deras kon- sumtion som tidigare. Även om utbudet från Nordamerika skulle accelerera tor- de därför de angivna exportökningsta— len inte vara orealistiska.
Av balansuppställningen ser man att pappersexporten relativt sett kommer att växa väsentligt snabbare än massa- exporten. Detta är främst en konse- kvens av att produktionsökningen är vä- sentligt större än tillväxten i den inhem- ska pappersförbrukningen. Den ringa ökningen av andelen massa som vidare- förädlas inom landet ger också starkt utslag i exportökningstalen. En sådan utveckling betyder en relativ försvag- ning av Sveriges marknadsposition i Västeuropa när det gäller massa och en relativ förstärkning på papperssidan.
Huvudparten av vårt lands export av papper och massa går till Västeuropa. Prognoser pekar på att efterfrågan där kommer att stiga snabbt, t. 0. in. så snabbt att en allt större del av förbruk- ningen kommer att behöva importeras från andra delar av världen. I så måtto ter sig förutsättningarna för svensk ex- port gynnsamma. Problemet är emeller- tid att man samtidigt kan vänta en myc- ket betydande ökning i utbudet av mas- sa och papper inte bara från Skandina- vien utan även från Nordamerika under den kommande femårsperioden. Den rikliga tillgång man där har på billig vedråvara ger i konkurrensen på den europeiska marknaden betydande kost— nadsfördelar ägnade att ytterligare pressa prisnivån. Prispressen kan under några av de närmaste åren, då markna- den skall svälja de stora kapacitetstill— skotten i Nordamerika, bli så stark att några företag kanske beslutar att senare- lägga en del av sina utbyggnadsprojekt till de första åren av 1970-talet. Ännu en osäkerhetsfaktor av stor betydelse
för marknadsutvecklingen utgör de framtida utbuden från Sovjetunionen.
Ungefär hälften av vårt lands pap- persexport går till EEC-området. De höga tullar som möter där innebär en stor belastning för de svenska företa- gens lönsamhet och konkurrenskraft, i all synnerhet som hela tullen träffar förädlingen från massa till papper —— massa kan nämligen införas tullfritt. Detta hämmar givetvis möjligheterna att öka exporten och innebär också risker för en på lång sikt olycklig geografisk fördelning av de produktiva resurserna.
Pappers- och massaindustrierna är extremt kapitalkrävande. De produk- tiva anläggningarnas kapitalvärde per anställd är inom dessa industrier tre å fyra gånger så stort som inom industrin som helhet. De investeringar som be- hövs för att åstadkomma den planerade produktionsökningen är därför mycket stora. Med nuvarande låga vinstmargi- naler är det med all sannolikhet inte möjligt att på långt när självfinansiera dem. Massa- och pappersindustriernas förutsättningar att förverkliga sina pla- ner torde därför —— liksom vad gäller järn- och metallverkens _ vara starkt beroende av de möjligheter kreditmark- naden erbjuder.
Om skogsindustrierna skall kunna för- verkliga sina planer, måste givetvis vir- kesuttaget i landet öka betydligt. I ta- bell 10: 2 redovisas en kalkyl över hur stor denna ökning blir och hur den för- delar sig mellan olika användningsom- råden. Den slutsats som dras där är att virkesförhrukningen år 1970 nästan skulle nå upp till den tillgängliga av- verkningskvantiteten i landets skogar. Detta kan naturligtvis ge upphov till vissa problem, särskilt som tillgångens och efterfrågans geografiska fördelning är ojämn; man har anledning vänta sig knapphet på skog inom vissa områden — främst i Norrland — och god till-
kalkylexempel . . Förändring mll]. rn= fub 1970—1980 mil'. m3 1965 1970 1980 få”) % Sågtimmer ......................... 20 21 26 + 5 +24 Massa- och boardved ................ 26 36 52 +16 +44 Brännved och övrigt virke ........... 5 3 2 — 1 Exportöverskott .................... 1 1 1 0 Lagertörän dring .................... + 1 0 0 Avverkning ........................ 53 61 81 +20 +33 Motsvarande i milj. m3 sk ............ 65 751 100
1 Denna siffra överstiger LU's med nära 3 milj. rns sk p.g.a. vårt antagande om kapacitetsutnytt- jandet. LU's antagande var 90 procent. Dessutom har produktionen av sågade och hyvlade trävaror höjts något. Anm. Den totala virkesåtgången till massa och wallboard 1970 har vi uppskattat till 41,3 milj. m3 fast mått under bark (fub), varav 5,3 antagits utgöras av sågverksavfall, vilket motsvarar 25 procent av den totala sågtimmerförbrukningen. För år 1980 har vi antagit att sågverksavfal- let skall öka till 7,3 milj. 1118 fub. Ökningen i den virkeskvantitet som står massa- och boardin- dustrin till förfogande mellan 1970 och 1980 enligt vårt avverkningsalternativ skulle då uppgå till 18 milj. m” ful) (16+2).
gång inom andra. Vidare försvårar de nuvarande ägare- och arronderingsför- hållandena ett rationellt utnyttjande av hela skogskapitalet och dessa torde inte radikalt hinna ändras under 1960-talet. Dessa omständigheter gör att såväl av— verknings- och transportkostnaderna som rotpriserna kan komma att stiga vid ökande avverkning.
Några större problem med att rekry- tera arbetskraft behöver skogsindustri- erna — på grund av sin geografiska be— lägenhet — knappast vänta.
Sammanfattningsvis kan sägas att rå- varutillgången och avsättningsförhållan- dena _ liksom också finansieringen — kan vålla vissa problem, särskilt för massaindustrin, när det gäller att för- verkliga produktionsplanerna. Man kan därför vara något tveksam om möjlig- heterna därtill. Några avgörande skäl att betrakta planerna såsom orealistiska synes dock ej föreligga.
Utvecklingen under 1970-talet
En central fråga vid en bedömning av skogsindustrins expansionsmöjligheter är råvarubasens tillräcklighet. Enligt se- naste riksskogstaxeringen uppgick den genomsnittliga årliga tillväxten till 78 milj. skogskubikmeter (m3 sk) under pe- rioden 1953—1962. Den genomsnittliga totala avverkningen under denna period uppgick till ca 60 procent av återväx- ten för såväl barr- som lövträd. I mit- ten av 1960-talet utgjorde avverkning- arna nära 80 procent av det anförda återväxttalet och 1970 tyder progno- serna på att man skulle ligga strax un- der detta.
Den senaste riksskogstaxeringen vi— sade också att en betydande ökning i virkesförrådet har ägt rum från den andra riksskogstaxeringen 1938—1952 _— en ökning med drygt 300 milj. 1113 sk under en genomsnittlig tidsrymd av 14
år. Denna ackumulering av virkeskapi- tal, något över en procent om året, har betytt en kraftig ökning i förrådet av skog i avverkningsmogen ålder och grövre dimensioner.
Även den årliga tillväxten har ökat. Sedan den första riksskogstaxeringen på 1920-talet har den stigit med i ge- nomsnitt 1 procent om året. Öknings- talct var högre mellan de två senaste taxeringarna, ca 1,5 procent om året. Antar man att den årliga tillväxten fort- sätter att öka med 1 procent om året skulle man 1980 vara uppe i en årstill- växt på närmare 100 milj. ms sk.
Även under hela 1960-talet kommer avverkningarna enligt våra prognossiff— ror att ligga lägre än den årliga tillväx- ten. Virkesförrådet kommer därför yt- terligare att öka. En oproportionerligt hög andel äldre skog, med låg volym- tillväxt, kan visserligen inverka menligt på virkesförrådets avkastning, men sam- tidigt hlir det angelägnare att öka av- verkningarna för att anpassa skogens omloppstid till vad som är ekonomiskt optimalt.
I de virkesutredningar som gjorts ef- ter kriget har man uppskattat den maxi- mala avverkningsbara kvantiteten inom ramen för de skogspolitiska målsätt- ningarna. Dessa uppskattningar har ständigt höjts och de faktiskt avverkade kvantiteterna har i efterhand inom vissa regioner visat sig ligga över virkestill- gången enligt avverkningsberäkningar- ua. En av många orsaker till denna ten— dens att underskatta kan vara att skogs— vårdsinsatserna vuxit mer och att den tekniska utvecklingen (t. ex. växtföräd- ling, gödsling) gått fortare än man kal— kylerat med. Det finns anledning att räkna med att skogsbruket liksom jord- bruket skall kunna höja avkastningen per hektar. Även om åtgärder i den rikt- ningen inte utmognar i avverkningsbar skog förrän efter mycket lång tid, kan
man om en sådan stigande tillväxttakt anteciperas, utan risk för den långsik- tiga virkesproduktionens upprätthållan- de, utnyttja en del av det befintliga vir— kesförrådet.
En avverkning på omkring 100 milj. m" sk 1980 kan synas ligga högt men torde inte vara helt orealistisk. Vi kom- mer i den följande kalkylen för skogs— industrins produktionsutveckling att ar- beta med detta alternativ. Resultatet kan lätt omräknas till andra uppskattningar av virkestillgången 1980.
Finns någon möjlighet att avsätta en sådan virkeskvantitet — exporterad i form av rundvirke, trävaror, massa eller papper —— på den västeuropeiska mark- naden? FAO's prognoserl visar att det kommer att föreligga ett stort under- skott på vedfiberråvaror i Västeuropa 1975, varvid man redan förutsatt en be- tydande ökning i utbudet från Norden. Uppenbarligen kommer även 1980 Väst- europas efterfrågan på skogsprodukter att vara så stor att marknaden lätt kan absorbera en mycket stor utbudsökning från svensk industri. Frågan är då om Sverige på litet längre sikt kan hävda sig i konkurrensen från de utomeuro- peiska skogsområdena Sibirien, Nord- amerika och de tropiska länderna. A priori finns inga skäl varför skogstill- gångarna inom dessa områden skulle vara ekonomiskt mera lättillgängliga än de i Sverige. Även om fraktkostnaderna fortsätter att sjunka relativt sett, kom- mer Sverige att bibehålla en inte ovä- sentlig kostnadsfördel genom lägre transportkostnader och närhet till mark- naden. Förutsatt att de institutionella hindren för bildandet av optimala skogs- bruksenheter undanröjs, finns ej heller någon anledning att tro att avverknings-
1 European Timber Trends and Prospects. A New Appraisal 1950—1975. FAO, New York 1964.
och transportkostnaderna inom landet skulle behöva ligga högre i Sverige än på andra håll.
Den svenska skogsindustrins långsik- tiga konkurrensproblem är sett på detta sätt en fråga om anpassning av företa- gens storlek och modernitet till en lika rationell struktur som i andra länder. Storleksstrukturen inom massaindustrin är uppenbart mindre gynnsam i Sverige än i exempelvis Kanada och Finland. Detta är allvarligt därför att de skaleko- nomiska fördelarna är mycket stora in- om denna typ av tillverkning. Man räk- nar med att en optimal massaanläggning inte bör ha mindre kapacitet än 250 tusen årston. Den genomsnittliga pro- duktionen per anläggning (såväl fristå- ende som integrerade anläggningar med- räknade) 1964 var 59 tusen ton. För en— bart de fristående var genomsnittet 68 tusen ton. Ungefär hälften av den totala massatillverkningen skedde i anlägg- ningar som producerade mindre än 100 tusen ton. Nära hälften av alla anlägg- ningar producerade mindre än 40 tusen ton. Till 1970 kan dock en betydande förbättring av storleksstrukturen åstad- kommas. Av enkätsvaren kan man se att huvuddelen av utbyggnaden sker vid de redan stora anläggningarna. Uppenbart kommer ett relativt stort antal anlägg- ningar att tvingas lägga ned driften eller helt ersättas under de närmaste 5—10 åren.
Sveriges gynnsamma geografiska läge förblir en fördel som torde kunna upp- väga eventuella högre lönekostnader. Att Sverige alltjämt har betydande kom- parativa fördelar tar sig uttryck i att rotvärdena på skog ligger väsentligt högre här än i exempelvis Kanada. Un- der de sista åren har en försvagning av vår relativa konkurrenskraft ägt rum med ty åtföljande sänkning av rotpriser- na. Skulle denna nedgång fortsätta, kun— de lönsamheten av att bedriva skogs-
odling i detta land successivt avta. Där- vid kommer man in på de långsiktiga förutsättningarna för ett lönsamt svenskt skogsbruk. Ju längre perspektiv man lägger på skogsindustrins expansions- möjligheter desto mer träder frågan om skogsbrukets internationella konkur- renskraft i förgrunden. Femtonårsperio- den fram till 1980 är dock alltför kort tid i skogssammanhang för att man skall behöva ta ställning till den senare frå- gan.
I tabell 10: 2 har vi som ett möjligt alternativ satt in en virkesförbrukning av 81 milj. m3 fub år 1980. För 1970 har vi angivit en förbrukning på 61 milj. In= fub. Ökningen i den virkeskvantitet som står till skogsindustrins förfogande skul- le med en liten nedjustering av de kvan- titeter som går till andra ändamål vara 21 milj. ni3 fub. Det betyder en ökning med 33 procent mellan 1970 och 1980.
Vilken produktionsökning kunde skogsindustrin uppnå ifall avverkningen skulle kunna ökas på detta sätt? Det be- ror på i vilka processer denna virkes- kvantitet förädlas. För att få en upp— fattning om effekten på produktionen av olika förädlingsalternativ har vi be- räknat förädlingsvärdet per m3 fub i olika processer. Då dessa varierar starkt mellan olika är har vi i nedanstående tabell gjort uträkningar för såväl 1950 som 1963.
Som synes låg förädlingsvärdet per mil virke 1963 något högre hos sågver- ken än hos massaindustrin. En fortsatt höjning av den andel av virket som går till massaframställning har därför ingen höjande effekt på produktionstillväxten i skogsindustrin. En ökad förädling av massa till papper betyder däremot myc— ket för produktionstillväxten.
År 1963 uppgick förädlingsvärdet i massa-, pappers- och wallboardindu- strin till 1 735 milj. kronor och i såg- verk och hyvlerier till 590 milj. kronor.
Med vårt antagande om kapacitetsut- nyttjandet skulle fram till år 1970 för- ädlingsvärdet inom massa- och pappers- industrin stiga med ca 60 procent eller till 2775 milj. kronor och sågverkens till 740 milj. kronor (+ 25 procent). Som framgår av tabell 10: 2 har vi an- tagit att sågverksproduktionen skall sti- ga med 24 procent eller 2,2 procent om året under 1970-talet. Detta antagande är svagt underbyggt; det ligger något under trenden för 1960-talet, som den nu kan förutses. FAO's prognos utvisar en relativt svag konsumtionstillväxt på 1 procent per år i Västeuropa fram till 1975. Samtidigt kommer de virkeskvan- titeter som står till förfogande i hög grad att bestå av timmerdimensioner,
Tabell 10:3. Förädlingsvärde i kronor per m3 fub virke i skogsindustrins olika an- läggningar år 1960 och 1963
Anläggning 1960 1963 Sågverk och hyvlerier ...... 44 44 Träsliperier ............... 40 39 Cellulosafabriker .......... 48 38 Pappersbruk och pappfabri-
ker1 ................... 107 95 Wallboardfabriker ......... 76 68
1 Delbranschen »pappersbruk och pappfa- briker» i industristatistiken innefattar både fristående pappersbruk och sådana i kombination med massatillverkning. De senare 5. k. integrerade bruken svarar för 81 procent av delbranschens föräd- lingsvärde. Förädlingsvärdet per m3 virke, som anges i tabellen, avser det föräd— lingsvärde, som tillförs virket i såväl massa- som pappersprocessen. Vi har uppskattat förädlingsvärdet hos den mas— sa som köps av pappersbruken och adde- rat det till branschens förädlingsvärde. Summan har därefter dividerats med den totala virkesförbrukningen (inkl. det vir- ke som beräknats ingå i den inköpta massan). Beräkningssättet förutsätter att de integrerade bruken inte säljer massa i nämnvärd omfattning. Skillnaden i för— ädlingsvärde per m3 i olika slag av pap- persproduktion är relativt stor, varför ge- nomsnittssiffran är beroende av pappers- produktionens fördelning på olika pro- duktslag.
varför utbudstrycket från Sverige kan tänkas öka. Accepteras siffran skulle en ökning på 18 milj. 1113 fub återstå för massa- och wallboardindustrin. Vi har antagit att wallboard- och massaindu- strin kommer att växa i samma takt mellan 1965 och 1970 och antar detsam- ma för det följande årtiondet.
Om hela den i föregående stycke nämnda virkeskvantiteten gick till pro- duktion av enbart massa och wallboard, skulle under 1970-talet förädlingsvärdet för branschen massa, papper och wall— board öka med 725 milj. kronor (varav nära 100 milj. kronor hänför sig till den ökade boardtillverkningen) till 3 500 milj. kronor, vilket är en ökning med 26 procent. Om hela virkeskvanti- teten vidareförädlades till papper skul— le ökningen bli 60 procent. Kalkylen vi- sar att branschens expansionstakt är mycket känslig för hur långt vidare- förädlingen av massa till papper drivs.
År 1964 vidareförädlades ca 45 pro- cent av massaproduktionen till papper inom landet. År 1970 torde denna siffra vara några procentenheter högre (se ta- bell 10:1). Hur mycket kan denna an- del tänkas stiga under 1970—talet? Det finns all anledning att räkna med att en betydande efterfrågan på importerad massa kommer att kvarstå från pappers- bruken på kontinenten och i Storbritan- nien även om tullskyddet på papper av- skaffades. De nordiska pappersbruken kommer huvudsakligen att inrikta sig på bulkpapper, där fördelarna av inte- grerad tillverkning är störst och för vil- ka närheten till marknaden betyder mindre. Man vågar dock knappast tro att tulldiskrimineringen helt kommer att försvinna. Mycket mer än 65 procent av den svenska massaproduktionen tror vi inte kommer att vidareförädlas inom landet. Räknar vi med denna siffra skul- le det betyda något mer än en fördubb- ling av pappersproduktionen under
1970-talet och det motsvarar också den vidareförädlingsgrad som erhålls om hela den tillkommande virkeskvantite- ten skulle användas till pappersfram— ställning inom landet. En 60-procentig ökning synes därför möjlig. Detta inne- bär en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 4,8 procent, vilket är en procentenhet mindre än den som uppnåddes under 1950-talet och ett par procentenheter lägre än vad som enligt våra beräk- ningar blir genomsnittet under 1960- talet. Fördelas däremot virket på de tre olika processerna, massa, papper och wallboard i samma proportioner 1980 som 1970 blir produktionstillväx-
ten ungefär densamma som ökningen i den virkeskvantitet som står branschen till förfogande (+ 44 procent, se tabell 10: 2).
Det må framhållas att den antagna siffran för virkesuttaget _— 100 milj. ma sk — sannolikt ligger i överkant och att nu angivna ökningstal för produk- tionen får betraktas som den övre grän- sen för det möjliga. Kanske är siffran 90 milj. ma sk mera realistisk. Räknar man därmed kommer man till den slut- satsen att produktionen inom massa—, pappers- och wallboardindustrin inte kan öka mer än med 3 a 4 procent per år under 1970-talet.
KAPITEL 11
Pappersvaru- och grafisk industri
Omfattning och struktur
Till pappersvaruindustri hänförs för- ädling av papper och papp till färdiga varor såsom konsumentförpackningar, etiketter och omslag, wellpappembal- lage, pärmar, block och andra former av skrivmateriel, servietter och näsdu- kar, papptallrikar, bägare samt tapeter.
Till grafisk industri räknas tidnings- tryckerier och övriga tryckerier för boktryck, litografiskt tryck (offset), djuptryck etc. samt bokbinderier.
Att de två branscherna i många sam— manhang behandlas gemensamt är na- turligt med tanke på att det i båda fallen väsentligen rör sig om att trycka på papper, vare sig slutprodukten är böcker, förpackningar eller olika pap- pershandelsartiklar. Dessutom har pap- persindustrin vanligen framgått ur den grafiska och den kombineras alltjämt ofta med någon form av tryckeriverk- samhet.
Pappersvaru- och grafisk industri svarade 1963 för 6 procent av indu- strins totala förädlingsvärde. Av de två delbranscherna dominerar den grafiska. Dess förädlingsvärde är närmare fem gånger så stort som pappersvaruindu- strins. Det bör observeras att dags- och veckopressens förädlingsvärde svarar för ca 40 procent av den grafiska indu- strins och att detta inkluderar hela den redaktionella sidan av tidningsfram- ställningen.
Antalet anställda uppgick 1963 till 53400, vilket utgjorde knappt 6 pro—
cent av antalet anställda i hela indu- strin. Branschen svarar dock för över 61/2 procent av det totala antalet arbets- ställen. Således är arbetsställena i ge- nomsnitt mindre än i industrin i övrigt.
Såväl pappersvaru- som grafisk indu- stri har alltid varit hemmamarknadsbe- tonade; vad de små tryckeriföretagen beträffar ofta med klart lokal prägel. Exporten är tämligen obetydlig och inte heller importkonkurrensen tål att jäm- föras med vad som gäller för många andra branscher. Tendenser till ett ökat internationellt beroende kan dock skön- jas. Detta gäller särskilt pappersvaru- industrin, som t. ex. alltmer börjar he- arbeta Norden som hemmamarknad, men även tillverkare av s. k. grafiska specialiteter. Parallellt härmed har im- portkonkurrensen tilltagit. För den rena tryckeriverksamheten samman- hänger detta bl.a. med att de gamla språkgränserna inte är lika absoluta som tidigare.
Historisk bakgrund
Såväl den grafiska industrin som pap— persvaruindustrin uppvisade snabb till- växt under mellankrigsperioden. Från 1920-talets mitt till andra världskrigets utbrott fördubblades produktionen. Pappersvaruindustrins expansion under denna tid bars huvudsakligen upp av den starka utvecklingen på förpack- ningsområdet.
Under 1950-talet steg produktionen något långsammare. Inom den grafiska
industrin var ökningstakten genomsnitt- ligt ca 21/2 procent och inom pappers- varuindustrin drygt 5 procent per år. Liksom industrin i övrigt uppvisar des- sa branscher sedan en snabbare utveck- ling under 1960-talets första hälft. De senaste fem åren har den genomsnitt- liga ökningstakten för grafisk industri varit 51/2 procent per år och för pap— persvaruindustrin ca 8 procent.
Enkätresultatet
För perioden 1963—1970 planeras in- om pappersvaru- och grafisk industri en produktionsökning med sammanlagt 54 procent. Detta betyder en genom- snittlig årlig stegring med närmare 61/2 procent. Expansionstakten under 1964 och 1965 beräknas preliminärt ha va- rit 81/2 procent per år. En genomsnitt- lig årlig uppgång med 51/2 procent ford- ras därför mellan 1965 och 1970 för att den planerade produktionsnivån skall nås.
Diagram 11: 1. Pappersvaru- och grafisk
Produktionsvolym, antal anställda och pro-
Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala
Förädlingsvärde 1963 = 1 590 milj. kr. Antal anställda 1963 = 53 400 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 29 750 kr.
Av de två delbranscherna har den grafiska industrin sedan 1950-talets bör- jan expanderat långsammare än pap- persvaruindustrin och planerna tyder inte på någon ändring av detta förhål- lande. Medan den grafiska industrin för perioden 1963—1970 förutser en ök- ning med 47 procent räknar man inom pappersvaruindustrin med att under samma period höja produktionsvoly- men med 88 procent. Detta betyder en årlig ökning för den förra gruppen med drygt 51/2 procent och med 91/2
Diagram 11: 2. Pappersvaru- och grafisk industri
Investeringar i fasta priser
Index: 1953 = 100. - - - - planer
Investeringar 1963 = 320 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 60 milj. kr.
350-— Genomsnitt 1964—1965 *,— Genomsnitt 300' 1966—1970 . . 250— industri duktionsvolym per anställd 200—- ----p1aner 150— [_j 1 50 c l||l1||||1|1111|11J 1953 —55 —60 —65 --70
procent för den senare. För pappers- varuindustrin innebär detta en något långsammare utveckling än den som kom till stånd 1959—1963. För den gra- fiska industrin däremot överensstäm- mer planerna med trenden 1959—1963. Om de preliminära beräkningarna av produktionsökningen för åren 1964 och 1965 är riktiga skulle pappersvaruin- dustrin behöva öka produktionen med i genomsnitt 7l/z procent per år från 1965 till 1970 för att planerna skall uppfyllas. För den grafiska industrin är motsvarande ökningstal 5 procent per år.
Antalet anställda väntas stiga rela- tivt långsamt, eller med i genomsnitt drygt 11/2 procent per år mellan 1963 och 1970. Detta innebär en fortsättning på den tidigare trenden.
Kan planerna förverkligas?
Den privata konsumtionen av den gra- fiska industrins basprodukter _— böc- ker och tidningar — vilka tillsammans utgör % av branschens produktion kom- mer enligt IUI:s prognoser att stiga nå- got snabbare än den totala privata kon- sumtionen. Därtill kommer den vänta- de expansionen av offentlig konsum- tion till följd av reformerna inom skol- väsende och universitetsutbildning. Den grafiska industrins totala produktion kan därför kanske komma att stiga i den takt som planerna anger. Vissa reser- vationer behöver dock göras, bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från andra länder, där tillverkningen inom den grafiska industrin »normalt» visat sig tillväxa i långsammare takt än industrin i dess helhet.
Pappersvaruindustrins produktion har stigit relativt snabbt under hela efter- krigstiden. Detta gäller inte endast vårt land utan även en rad andra väster-
ländska stater. Branschen känneteck- nas av betydande produktutveckling och stegringen på exempelvis förpack- ningsområdet går hand i hand med handelns fortsatta omdaning. Med all sannolikhet kommer efterfrågan att sti- ga snabbt även i framtiden och därmed ge utrymme för betydande produktions- ökning. Någon särskild anledning att betrakta pappersvaruindustrins planer såsom orealistiska föreligger därför inte.
Utvecklingen under 1970-talet
För pappersvaruindustrin kan företags- strukturen väntas ändra karaktär un- der 1970-talet, med allt vad detta inne- bär av förutsättningar för mekaniserad stordrift. Därtill kommer de ökade ten- denserna till integration från pappers- brukssidan fram mot tillverkning av wellpapp och andra relativt lågföräd- lade pappersvaror.
För pappersvaruindustrin kan över- gången till plastmaterial antas spela en minst lika stor roll som beträffande den grafiska branschen och den torde dessutom infalla tidigare. Inte minst gäller detta inom förpacknings- och emballageindustrin. Övergången till självbetjäning inom detaljhandeln, som hittills huvudsakligen gällt de mer hög- frekventa varuområdena (livsmedel och andra dagligvaror) väntas sprida sig vi- dare till övriga detaljhandelsbranscher med alla däremot svarande krav på nya former av förpackningar.
Det förhållandet att självbetjänings- graden och utvecklingen i övrigt inom svensk detaljhandel hunnit längre än på flera håll i Europa har dessutom gi- vit svenska förpackningsföretag ett för- språng i konkurrensen, som borde kun- na tillvaratas på den europeiska mark- naden. Ett par av de största förpack- ningsföretagen har för övrigt redan etablerat sig utomlands.
Samtidigt sker en markerad vidare— förädling av andra pappersprodukter, t. ex. mot nya artiklar för kontorsbruk liksom för hem och hushåll. Särskilt när det gäller tissue-produkter har man anledning räkna med stora potentiella möjligheter. Det kan antas att 1970- talet därvidlag kommer att innebära en utveckling mot behovsområden, som av hävd tillgodosetts med helt andra mate- rial.
Efterfrågan på wellpapp, slutligen, har stigit snabbt här i landet men ligger alltjämt långt under per eapitakonsum- tionen i USA. Man torde därför kunna räkna med en betydande produktions— tillväxt. Den snabba utbyggnad av svensk wellpappindustri, som skett eller avise- serats under de allra sista åren, har företagits med sikte på 1970-talet. Här tillkommer också en fortgående föräd— ling mot mer avancerade former av wellpappemballage.
Den grafiska branschen har länge hört till de mest traditionsbundna. Trots mekanisering har tryckerihanteringen i viss mån förblivit ett industriellt hant- verk. Arbetets karaktär av »beställnings- skrädderi» har hindrat teknologin att komma till sin rätt på samma effektiva sätt som i masstillverkande industrier. Den plana hoktrycksformen, som sam- manställs av lösa typer och klichéer enligt månghundraårig tradition, har levt kvar ända in i vår tid.
Detta är också en av förklaringarna till branschens företagsstruktur med dess betydande antal små enheter. Den grafiska industrins boktrycksteknik är inte bara densamma i praktiskt taget alla industriländer; den har även i prin- cip varit gemensam för olika stora före- tag. Skillnaderna i företagsstorlek har vanligen endast avspeglats i antalet maskinenheter inom samma tekniska ram. Detta i förening med de särskilt i ett litet land begränsade upplagestor-
lekarna och den tämligen unika ser- vice, som av hävd lämnats trycksaks- beställaren under arbetets gång, har länge begränsat stordriftsfördelarna. Den optimala företagsenheten är ännu relativt liten, vilket hållit branschstruk- turen kvar i ett läge, som flertalet in- (lustrigrenar lämnat.
Steg för steg skapas emellertid förut- sättningar för ett mer industriellt för- farande. Sålunda har t. ex. under 1950- talet en rad nya metoder och maskiner framkommit. Dessa nyheter befinner sig överallt på rask frammarsch och pågå- ende forskningsarbeten varslar om en än mer avancerad teknik. Metoderna inom det grafiska området avlägsnar sig därför snabbt från de traditionella och som pådrivande faktor verkar dessutom den alltmer accentuerade bristen på personal med sådan yrkeskunskap och hantverksskicklighet, som traditionellt erfordras inom branschen.
Det är sannolikt att dessa innovatio- ner når full effekt först under 1970- talet. Redan kan emellertid förmärkas en våg av strukturrationaliserande åt- gärder som framförallt drabbar de me- delstora företagen inom branschen. Dessa orkar av finansiella skäl ofta inte anamma den nya teknik som kom- mer, och de besitter heller inte små- företagens anpassbarhet eller förmåga att överleva genom att tillgodose rent lokala behov.
Denna strukturomdaning mot i verk- lig mening industriell drift kommer vis- serligen alltjämt att hämmas av text- materialets speciella krav och den in- skränkning som ligger i nationella språkgränser, men det är samtidigt san— nolikt att dessa återhållande faktorer i framtiden skall visa sig spela mindre roll än i dag.
Ett annat förhållande, som kan kom- ma att påverka strukturen hos den gra- fiska industrin —— liksom inom pappers—
varuindustrin —— är övergången till and- ra material. Hittills har tillverknings- processen, schematiskt uttryckt, inne- burit att trycka på papper. Papperets egenskaper har emellertid börjat för- ändras genom kombination med andra material och för morgondagens grafiska industri framstår t. ex. olika slags plas- ter som fullt tänkbara substitut för pap- peret.
Dessa förändringar sker parallellt inom hela den industriella världen. De tillverkningstekniska möjligheterna att realisera stordrift väntas därför över- allt kombineras med en strävan att vid- ga marknaderna utöver de hittillsva- rande nationsgränserna. Detta kan be— tyda ökad internationell konkurrens med alla de problem som därigenom uppstår för ett höglöneland och en ar- betskraftsintensiv industri. 1970-talet kommer med andra ord sannolikt att
ställa väsentligt högre krav på den gra— fiska industrins anpassningsförmåga än de senaste decennierna av relativt skyddad hemmamarknadstillvaro.
Samtidigt borde efterfrågan på det slags information branschen förmedlar genom det tryckta ordet öka i jämn takt. Hittillsvarande utvecklingstenden- ser ger vid handen att konsumtionen av trycksaker snarast stimuleras genom framkomsten av andra informations— media.
Under förutsättning att tillväxten in- om pappersvaru— och grafisk industri under 1970-talet utvecklas på samma sätt som den hittills gjort internatio- nellt sett och i vårt land, kommer bran- schens produktion att stiga något lång— sammare än den totala industriproduk- tionen. Pappersvaruindustrin torde dock ha förutsättningar att öka väsent- ligt snabbare.
KAPITEL 12
Livsmedelsindustri
Omfattning och struktur
Livsmedelsindustrin, inklusive dryckes- varu- och tobakstillverkning, är en av vårt lands största industribranscher, mätt i förädlingsvärde. År 1963 svarade branschen för drygt 10 procent av in- dustrins totala förädlingsvärde. Ande- len av samtliga industrianställda var lägre, ca 71/2 procent, vilket innebar, att förädlingsvärdet per anställd var drygt 30 procent högre inom livsme- delsindustrin än inom industrin som helhet.
I denna redogörelse har livsmedels- industrin indelats i tre delgrupper: kvarnar, mejerier och slakterier, övrig livsmedelsindustri samt dryckesvaru— och tobaksindustri. Den förstnämnda delgruppen, som i enlighet med inter- nationella klassificeringsnormer även inkluderar glasstillverkning, svarade 1963 för 38 procent av branschens to- tala förädlingsvärde, övrig livsmedels- industri för 47 procent och dryckes— varu— och tobaksindustri för 15 procent.
Livsmedelsindustrin är huvudsakli- gen baserad på inhemska jordbruks- produkter. Inom exempelvis choklad-, bryggeri-, margarin— och konservindu- strierna utgår emellertid en stor del av produktionen från importerade råva- ror. Ekonomiskt och organisatoriskt är flera av de till livsmedelsindustrin hörande underbranscherna, främst slak- terier och mejerier, nära förbundna med jordbruket.
Historisk bakgrund
Under de senaste decennierna har fle- ra faktorer i den allmänna ekonomiska utvecklingen bidragit till livsmedels— industrins vidareutveckling. Urbanise- ring, ökad yrkesverksamhet bland kvin— norna, minskad tillgång på hemhjälp och en allmän inkomststegring i kom- bination med en viss utjämning av in- komstskillnaderna i samhället har suc- cessivt vidgat marknaden för livsme— delsindustrins varor. Industriellt till- verkade livsmedelsprodukter av allt högre förädlingsgrad har således mer och mer kommit att ersätta hushållens egen produktion. Samtidigt är det vik- tigt att komma ihåg att majoriteten av livsmedelsindustrins produkter är s.k. nödvändighetsvaror, varför man sedan en dräglig standard uppnåtts kan för- vänta sig en ganska låg inkomstelasti- citet för dessa varor. Detta är förmod- ligen en av orsakerna till att produk- tionen inom livsmedelsindustrin ökat relativt långsamt under efterkrigstiden.
Under 1950-talet steg produktionen inom den totala livsmedelsindustrin med i genomsnitt ”.”/2 procent per år. Mellan 1960 och 1963 var motsvarande siffra 31/2 procent. För denna accelera— tion svarar de två grupperna kvarnar, mejerier och slakterier samt övrig livs- medelsindustri, medan i dryckesvaru— och tobaksindustrin produktionstillväx- ten var långsammare under 1960-talets första år än under 1950-talet.
Koncentrationsgraden är mycket olik- artad i livsmedelsindustrins olika del- branscher. Varken inom sockerindu- strin, margarinindustrin eller tobaks- industrin fanns 1963 mer än 10 arbets- ställen i hela landet. Andra industri- grenar, såsom exempelvis bagerier, är starkt marknadsorienterade. Även bryg- gerierna har traditionellt varit relativt starkt marknadsorienterade, vilket emel- lertid genom de senaste årens inten- siva fusions- och rationaliseringsutveck- ling håller på att förändras. Under ef- terkrigstiden har antalet arbetsställen för bryggerier och maltfabriker mins— kat från 320 till drygt 200. Antalet vat- ten- och läskedrycksfabriker har sam- tidigt minskat från 60 till ca 20.
Ett för flera av livsmedelsindustrins underbranscher speciellt förhållande är, att efterfrågan på deras produkter påverkas av förändringar i de särskilda varuskatter, som åvilar dem. Vid om- sättningsskattens höjning 1965 slopa- des den särskilda varuskatten för soc- ker och sirap och för choklad och kon- fektyrer sänktes den. För vin och sprit har den däremot höjts 1966. För bryg- gerinäringens produkter innebar 1965 en omstrukturering genom riksdagens beslut om frisläppande av mellanöls— tillverkning.
Livsmedelsindustrin är i Sverige lik- som i de flesta andra länder i mycket stor utsträckning en hemmamarknads- industri. Av Sveriges totala export 1964 utgjordes endast ca 2 procent av pro- dukter från livsmedelsindustrin. Denna andel har emellertid under senare år varit högre än under mitten av 1950— talet, vilket förklaras av att exporten av livsmedelsindustriprodukter sedan 1955 stigit snabbare än Sveriges total- export. Mellan 1955 och 1959 steg livs- medelsindustriexporten med i genom— snitt drygt 15 procent per år (i löpan- de priser) jämfört med drygt 6 procent
för totalexporten. Motsvarande öknings- tal mellan 1959 och 1964 var omkring 11 procent för både livsmedelsindustri— exporten och totalexporten.
Av livsmedelsindustrins export kom 1964 71 procent från gruppen kvarnar, mejerier och slakterier, 27 procent från övrig livsmedelsindustri och 2 procent från dryckesvaru- och tobaksindustri. Enbart slakteriprodukter svarade för över hälften av livsmedelsindustrins export. Exporten av slakteriprodukter var 1964 tre gånger så stor (i löpande priser) som 1961.
Livsmedelsindustriprodukter utgör en betydligt större andel av totalimporten än av totalexporten. Importandelen, som 1964 var drygt 7 procent av to- talimporten, har ökat kraftigt under 1960-talets början — 1960 var den knappt 4 procent. Även på importsidan dominerar produkter från gruppen kvarnar, mejerier och slakterier. En- bart importen av kvarnprodukter, som ökat synnerligen kraftigt de senaste åren, svarade 1964 för 35 procent av den totala importen av livsmedelsindu- striprodukter jämfört med 10 procent 1960.
Enkätresultatet
För perioden 1963—1970 planerar före— tagen inom livsmedelsindustrin en to- tal produktionsökning på 34 procent, vilket ger en årlig ökning på 41/2 pro— cent. En sådan utveckling skulle med- föra ett trendbrott. Såväl under 1950- talet som under 1960-talets första hälft uppgick den årliga produktionsökning- en till endast 21/2 ä 3 procent. Från 1963 till 1965 steg produktionen med drygt 3 procent per år. För att företa- gens planer skall uppfyllas återstår un- der perioden 1966—1970 en ökning på 26 procent, vilket motsvarar 41/2 pro- cent per år.
Diagram 12: 1. Livsmedelsindustri (inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri) Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - — - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 2 740 milj. kr. Antal anställda 1963 = 71 450 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 38 350 kr.
200
Produktion per anställd
'" l | Antal anställda
! l l 1 | _| 1950 35 —60 _63 -65 _70
Som framgår av tabell 12:1 är pro- duktionsökningen något olika för de redovisade delgrupperna. Den plane- rade produktionsökningen inom kvar- nar, mejerier och slakterier på 4 pro- cent per år 1963—1970, som avser för- ädlingsvärdet, är betydligt snabbare än planerna beträffande saluvärdet. Detta senare beräknas stiga med endast 5 pro- cent totalt under hela perioden. Orsa- ken till denna diskrepans är att pla- nerna innebär en höjd förädlingsgrad.
Tabell 12: 1. Produktionsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1950—1970
Genomsnittlig årlig ökning i procent
Delgrupp 1950— 1960— 1963— 19601 19632 19703 Kvarnar, mejerier och slakterier .......... 2 3,5 4 Övrig livsmedelsin- dustri ............. 2 3,5 4,5 Dryckesvaru- och to- baksindustri ....... 3 2 4 Totalt 2,5 3,5 4,5
1 Källa: KK och SCB ” Källa: SCB 3 Enligt företagens planer
Diagram 12: 2. Export av livsmedel, volym Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - — - planer
Exportvärde 1963 = 620 milj. kr.
1959 —63 -65
Kvarnarna, mejerierna och slakterier- na räknar med att minska antalet an- ställda fram till 1970. För övrig livs— medelsindustri anger däremot planerna en ökad sysselsättning. Totalt skulle detta betyda en ökning av antalet an- ställda med 3 000 personer.
Livsmedelsindustrins export är av storleksordningen 400 milj. kr. Enligt planerna beräknas den minska med ungefär 15 procent fram till 1970. Åren 1963—1965 steg exporten med 2 pro- cent, varför minskningen behöver bli totalt 16% procent under åren 1966— 1970 för att utvecklingen skall följa fö- retagens planer.
Kan planerna förverkligas?
Som framgått av föregående avsnitt skulle ett förverkligande av livsmedels- industrins produktionsplaner fram till 1970 kräva en årlig produktionsökning på i genomsnitt nära 41/2 procent per år 1965—1970, vilket skulle innebära ett klart brott i den tidigare trenden. Det skulle också innebära en utveck- ling, som står i kontrast mot bran- schens tidigare utveckling i de avance- rade industriländerna. En ökning av livsmedelsindustrins produktion med
mer än 5 procent per år i genomsnitt under en femårsperiod har förekommit endast i vissa enstaka fall. Den bris- tande överensstämmelsen mellan pla- ner och tidigare utveckling ger anled- ning att betvivla livsmedelsindustrins möjligheter att uppnå den för 1970 pla- nerade produktionsnivån. Även andra faktorer pekar i samma riktning eller indikerar stora osäkerhetsmarginaler. Några av dem skall beröras nedan.
Vid en bedömning av avsättningsmöj- ligheterna för kvarnar, mejerier och slakteriers produktion kan man utgå ifrån den prognos för den privata kon- sumtionen 1965—1970, som utarbetats inom institutet. Enligt denna väntas konsumtionen av varor från dessa del- grupper öka med endast 3 procent to- talt fram till 1970. Konsumtionen vän- tas således stiga långsammare än före- tagens planer beträffande saluvärdet, vars ökning ovan angetts till 5 procent totalt under perioden 1963—1970. Här föreligger alltså en motsättning mellan produktionsplaner och konsumtions- prognos. En liknande motsättning gäl- ler för gruppen övrig livsmedelsindu- stri. Konsumtionsprognosen ger en ök- ning på 11 procent, medan saluvärdet enligt planerna skulle stiga med 33 pro- cent.
Till en del kan denna motsättning förklaras av olikheter i antagandena angående takten i överflyttningen av arbetsuppgifter från livsmedelsdistribu— tionen till livsmedelsindustrin. Exem— pelvis kan en ökad andel av matlag- ningsarbetet för storhushåll — restau— ranger, barer, skolbespisningar och sjukhus —— komma att utföras av livs- medelsindustrin. Denna möjlighet tor— de i hög grad ha påverkat planerna in- om slakterierna och övrig livsmedels— industri. Ett realiserande av dessa pla- ner medför att volymen restaurang- tjänster skulle stiga betydligt långsam—
mare än storhushållens måltidsvolym. Det är emellertid knappast troligt att utvecklingen i denna riktning kommer att gå så snabbt att den medger en så snabb ökning av produktionsvolymen för livsmedelsindustrin under återsto- den av 1960-talet som dess planer anger.
Konsumtionen av malt- och läske- drycker väntas stiga med knappt 4 pro- cent fram till 1970. Den siffran överens- stämmer relativt väl med den planera- de produktionsökningen, även när den- na mäts i saluvärden. Det talar i och för sig för att planerna på detta om- råde skulle vara någorlunda realistiska. Därvid förutsätts dock en oförändrad importandel, Vidare bör påpekas att så- väl konsumtionsprognosen som produk- tionsplanerna är åtskilligt osäkra på grund av svårigheten att förutsäga det utökade maltdryckssortimentets effekt på efterfrågan.
Av den totala livsmedelsexporten he- står nära 3li av slakteri- och mejeripro— dukter. Då den internationella handeln med dessa varor i hög grad påverkas av närings- och handelspolitiska fakto- rer, är exportplanerna förenade med stor osäkerhet. Stora skillnader förelig- ger dessutom mellan företagens planc- rade export och beräkningarna i lång- tidsutredningens speciella exportstudie. Den sistnämnda är betydligt mer opti- mistisk och ger till resultat en ökning av livsmedelsexporten med 23 procent under åren 1965—1970. På grund av minskat råvaruunderlag, särskilt för me— jeriindustrin, räknar företagen däremot snarast med en minskad export. Detta förefaller att vara en mer realistisk kalkyl.
Utvecklingen under 1970-talet
Den framtida produktionen inom livs- medelsindustrin blir i hög grad bero-
ende av hur den svenska jordbrukspo- litiken kommer att utformas. Hur den- na kommer att gestalta sig under 1970- talet vet man ännu inte med säkerhet. Sannolikt är emellertid att Sverige för jordbruksprodukterna som helhet inte kommer att ha en högre självförsörj- ningsgrad än för närvarande. Även han- delspolitiska uppgörelser inom EFTA och EEC på jordbruksprodukternas om- råde blir givetvis av stor betydelse för den svenska livsmedelsindustrin. Un- der alla omständigheter torde man kun— na räkna med energiska ansträngningar från främst Danmarks och Frankrikes sida för att tillförsäkra dessa länders jordbruksöverskott ett så fritt tillträde som möjligt på de övriga europeiska marknaderna.
En ökad importandel för jordbruks- varorna medför i första hand ett mins- kat produktionsunderlag för den del av livsmedelsindustrin som handhar föräd- lingen av färskvaror från jordbruket, såsom mejerier, slakterier och råsocker- bruk. För den övriga livsmedelsindu- strin är det inte utvecklingen beträf- fande råvaruimporten utan konkurrens- förmågan beträffande de färdiga livs- medlen som är avgörande. Endast myc- ket betydande ändringar i den gällande
jordbrukspolitiken, såsom en övergång till lågprislinje eller övergång till ge- mensam jordbruksmarknad med EEC, torde emellertid påverka de nuvarande konkurrensförutsättningarna för denna del av livsmedelsindustrin.
En annan faktor av betydelse för livs- medelsindustrins utveckling är som ti- digare påpekats den låga inkomstelas- ticiteten för branschens produkter. Här- av följer att den framtida allmänna standardstegringen inte kan förväntas resultera i någon större kvantitativ konsumtionsökning av livsmedelsindu- strins produkter. Snarare torde det bli fråga om kvalitetshöjningar och en hög- re förädlingsgrad på vissa varuområ- den, varigenom en allt större del av hushållens egen produktion överflyttas till livs-medelsindustrin. Effekten härav på livsmedelsindustrins produktionsvo- lym kan ytterligare förstärkas genom ett ökat övertagande av storhushållens pro- duktion. Med hänsyn till vad som ovan sagts och med hänsyn till internatio- nella erfarenheter av förhållandet mel- lan utvecklingen av total industripro- duktion och livsmedelsindustrins pro- duktion torde volymökningen för den sistnämnda under 1970-talet inte kunna uppgå till mer än ca 3 procent per år.
KAPITEL 13
Textil- och konfektionsindustri
Omfattning och struktur
Textilindustrin och konfektionsindu- strin har det gemensamt att de båda tillverkar textilprodukter. Vad såväl marknadsförhållanden som produk- tionsteknik beträffar skiljer sig emel- lertid de båda branscherna väsentligt från varandra. Textilindustrin är en högt mekaniserad processindustri, vars produktion endast till en tredjedel fin- ner sin avsättning inom handeln i form av bruksfärdiga varor såsom trikå och heminredningsartiklar. Ungefär lika stor andel går till konfektionsindustrin som halvfabrikat och den resterande tredjedelen går till annan industri så— som halvfabrikat eller förbruknings- artiklar av typen maskinfilt och cord. Konfektionsindustrin däremot är en föga mekaniserad och starkt arbetsin— tensiv monteringsindustri, vars produk- tion praktiskt taget helt finner sin av- sättning inom handeln i form av fär- diga produkter.
År 1963 uppgick förädlingsvärdet in- om textilindustrin till 930 miljoner och inom konfektionsindustrin till 970 mil- joner kronor. Tillsammans utgjorde det- ta omkring 7 procent av hela industrins förädlingsvärde. Samma år uppgick an— talet anställda inom de båda branscher— na till 41 000 respektive 53000.
Exporten av textilprodukter uppgick 1964 till ca 400 miljoner kronor. Av dessa kom ungefär 300 miljoner från textilindustrin och resten från konfek- tionsindustrin. Importen av textilpro-
dukter uppgick sistnämnda år till 1,8 miljarder kronor, därav konfektions- varor ca 400 miljoner.
Historisk bakgrund
Såväl textil- som konfektionsindustrin var under mellankrigstiden ganska snabbt expanderande branscher. Mellan 1920 och 1939 steg produktionen inom de båda industrierna tillsammantagna med 5 procent per år. Under den tiden, som kan sägas ha varit en genombrotts- period för svensk konfektionsindustri, var det i främsta rummet denna samt bomullsindustrin som svarade för pro- duktionsökningen. Ylleindustrin där— emot hade, särskilt under 1920-talet, svårigheter att hävda sig mot den sti- gande importen.
Efter en stagnation under kriget steg produktionen inom de båda branscher- na åter snabbt under 1940-talets senare hälft. Den utbyggnad av produktions— kapaciteten, som då skedde, stimulera- des av en starkt stigande inhemsk efter— frågan på beklädnadsvaror och en rela— tivt begränsad importkonkurrens. Efter några år förändrades emellertid mark- nadsläget. Vid 1950—talets början stag— nerade den inhemska efterfrågan på beklädnadsvaror samtidigt som import- konkurrensen blev allt hårdare. Såväl för textil- som för konfektionsindustrin blev följden därav att den tidigare pro- duktionsökningen upphörde och avlös- tes av en stagnation, som varade hela decenniet ut. Textilindustrin, och spe-
ciellt ylleindustrin, råkade under den- na tid in i stora svårigheter, som ledde till en omfattande nedläggning av före- tag.
Vid 1960-talets inträde skedde en viss förbättring av marknadsläget för såväl textil— som konfektionsindustrin och fram till 1963 steg produktionen inom båda branscherna ganska snabbt. Under de två senaste åren har emeller- tid utvecklingen varit mindre gynn- sam. Produktionsuppgången har visser— ligen fortsatt men i en mycket blygsam takt och åtskilliga företag har tvingats att helt eller delvis nedlägga driften.
Textilindustrin arbetar i en mycket hård internationell konkurrens inte en— dast på exportmarknaden utan även på den inhemska marknaden. Branschens produktion utgörs alltjämt till stor del av standardvaror, som i långa serier tillverkas i många andra länder och som är lätta att transportera över långa avstånd. Dessutom är tullskyddet i vårt land jämförelsevis lågt, vilket gör att den svenska marknaden ligger ganska öppen för import. Under efterkrigsti- den har textilimporten stigit snabbt och tagit en allt större del av markna— den i anspråk. För närvarande utgör importen ungefär hälften av den totala förbrukningen.
Då textilindustrins produktionstek- nik är i stort sett densamma i alla in- dustriländer utgör givetvis det höga löneläget i vårt land ett besvärande handikapp i konkurrensen med andra länder. Vad som under de senaste åren dock kanske mer än något annat skapat problem för den svenska textilindustrin är den växande importen från utom- europeiska låglöneländer och från euro- peiska öststater. Denna import av lågt prissatta produkter har haft en starkt pressande effekt på prisnivån och lett till en betydande försämring av lönsam- heten inom branschen.
Även konfektionsindustrin arbetar i internationell konkurrens, men dess marknad är dock inte i samma utsträck- ning som textilmarknaden öppen för import. Konfektionsindustrin har i själ- va verket ett icke obetydligt gränsskydd genom nationella olikheter i mode och smak, olikheter i storleksurval, förde- lar av marknadsnärhet m. m. Därige- nom har de svenska företagen, trots det stora handikapp denna extremt arbets- intensiva bransch har av det höga löne- läget i vårt land, lyckats behålla den dominerande delen av den svenska marknaden. Importen har emellertid se— dan länge varit i starkt stigande och trots att dess andel av marknaden för närvarande totalt inte uppgår till mer än ca 15 procent är den på vissa om- råden, speciellt då »enklare» plaggty- per, mycket betydande och t. o. m. do- minerande. Den utländska konkurren- sen utgör därför ett mycket allvarligt problem för vissa av de svenska före- tagen. Inte minst gäller detta den inte obetydliga importen från utomeuropeis- ka låglöneländer och europeiska öst- stater.
Enkätresultatet
Enligt enkäten planeras såväl inom tex- til- som inom konfektionsindustrin pro- duktionsökningar på 35 a 40 procent mellan 1963 och 1970, dvs en årlig ök— ning på 41/2 procent i genomsnitt. Mel- lan 1963 och 1965 har emellertid pro- duktionen stigit med endast ca 3 pro- cent, vilket innebär att den årliga ök- ningen under den resterande delen av 1960-talet behöver uppgå till 6 procent per år för att den planerade produk- tionsnivån 1970 skall kunna uppnås. En sådan utveckling skulle innebära ett klart brott mot den tidigare produk— tionstrenden.
Som framhållits i kapitel 3 stiger pro-
Produktionsvolym, antal anställda och pro— duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - — planer
Föränlingsvärde 1963 = 930 milj. kr. Antal anställda 1963 = 41 150 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 22 600 kr.
300 - 250 - Ä / / / 200 i / Produktion per anställd /'l l50 "' I / // f_z // / 4.2 / zl 'I I/' / Produktion 100 ,' . /V xx Antal anställda 60
1950 33 —60 —63 -—65 —70
duktionen inom textil- och konfek— tionssektorerna normalt betydligt lång- sammare än den totala industriproduk- tionen. Då vi tidigare kommit till den
Diagram 13: 2. Kon/ektionsindustri Produktionsvolym, antal anställda och pro-
200
slutsatsen att denna senare inte kom- mer att stiga med mer än 5 a 51/2 pro- cent per år fram till 1970 skulle en 6-procentig årlig ökning inom textil- och konfektionsindustrierna under samma tid innebära en klar avvikelse från det mönster för branschutveck- lingen som sedan länge gjort sig gäl- lande inom alla industriländer.
Planerna anger en kraftig ökning av exporten. Inom båda branscherna räk- nar man med en dryg fördubbling av exporten under sjuårsperioden 1963— 1970. Det innebär en ökning på mer än 10 procent per år i genomsnitt. Då ex— portökningen mellan 1963 och 1965 va— rit drygt 20 procent skulle ett förverk- ligande av planerna fordra en ökning med 10 procent per år även under de kommande fem åren. Långtidsutred- ningens speciella exportstudie ger en något långsammare utveckling, 81/2 pro— cent per år i genomsnitt.
Diagram 13: 3. Textil- och konfektions— industri
Investeringar i fasta priser Index: 1953 = 100. - - - - planer Investeringar 1963 = 250 milj. kr. därav: underhåll och reparationer = 70 milj. kr.
duktionsvolym per anställd 200— Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Förädlingsvärde 1963 = 970 milj. kr. . Antal anställda 1963 = 52 650 150— ämm. G .. .. . .. .. _ enomsni" Foradlmgsvarde per anstalld 1963 _ 18 450 kr. _Jd—l , 1966—1970 .. a_n—rr 50 Antal anställda 0 I I lll _] Lllllllllllllllllll 1950 —55 —60 —63 —65 —70 1953 —55 —60 -65 —70
Ända sedan 1950 har sysselsättningen inom de båda branscherna sjunkit. En— ligt planerna skulle fram till 1970 sys- selsättningen förbli oförändrad inom textilindustrin men stiga något inom konfektionsindustrin. Ett förverkligan- de av planerna skulle således vad sys— selsättningen beträffar innebära en ut- veckling, som stod i motsats till tidi- gare trender.
Kan planerna förverkligas?
Erfarenheten säger oss, att förbrukning— en av textilindustrins produkter, svens- ka och importerade, i stort sett stiger i takt med den privata konsumtionen. Med utgångspunkt från långtidsutred- ningens kalkyl, enligt vilken den privata konsumtionen kommer att stiga med 3,4 procent per år, kan vi därför räkna med att den totala inhemska förbruk- ningen av textilvaror kommer att stiga med 18 procent mellan 1965 och 1970. För att de redovisade planerna beträf- fande produktion och export skall för- verkligas måste emellertid den svenska textilindustrins avsättning på den in- hemska marknaden stiga med omkring 25 procent under femårsperioden i frå- ga. Då denna ökning är större än den beräknade ökningen i den inhemska förbrukningen skulle en sådan utveck- ling innebära en sjunkande andel.
En liknande försörjningsbalans kan uppställas för konfektionsindustrin. Enligt IUI:s konsumtionsstudier ökar efterfrågan på konfektionsvaror i takt med hela den privata konsumtionen el- ler möjligen något långsammare. För åren 1965—1970 kan därför den in— hemska förbrukningen av konfektione- rade kläder väntas stiga med högst 18 procent. Om en sådan utveckling skall gå ihop med de för konfektionsindu-
import-
strin angivna planerna för produktion och export måste importen förbli i stort sett oförändrad under hela åter- stoden av 1960-talet. Givetvis skulle det innebära en betydande minskning av importandelen.
Konjunkturinstitutets prognos för ti- den 1965—1970 anger för textil och konfektion tillsammantagna en ökning av importen på 42 procent, vilket skul- le innebära en successivt stigande im- portandel. En utveckling i den rikt- ningen förefaller i själva verket mera sannolik än den utveckling mot sjun- kande importandelar, som enkätplaner- na förutsätter. I branscher med så utom— ordentligt differentierad tillverkning som textil- och konfektionsindustrierna är det i högt industrialiserade länder naturligt att den internationella arbets- fördelningen drivs allt längre och att den importerade delen av det totala sortimentet stiger mer och mer.
Textilindustrin tillhör låglönebran- scherna inom svensk industri. Huruvida en löneutjämning kommer till stånd i framtiden mellan höglöne- och låglöne- industrierna är svårt att säga. Hur där- med än blir har inan emellertid anled- ning tro att låglönebranscherna kom- mer i en speciellt besvärlig situation. På en arbetsmarknad, karakteriserad av stor knapphet på arbetskraft torde des- sa branscher, om ingen utjämning sker, komma att få betydande problem med personalrekryteringen. Kommer å and- ra sidan en utjämning till stånd, inne- bär detta att dessa branscher får vid- kännas större lönehöjningar än genom- snittligt inom industrin och det har gi- vetvis en oförmånlig inverkan på den internationella konkurrenskraften.
Även om det kan tyckas att de i en- käten redovisade exportförväntningar- na hos textil- och konfektionsindustrier— na är väl optimistiska, finns det dock knappast underlag för att betrakta des-
sa planer som helt orealistiska, särskilt med hänsyn till utvecklingen av den nordiska marknaden. Som nyss nämnts förefaller dock de båda branschernas planer orealistiska i den meningen att produktions— och exportplanerna såvitt lnan kan se förutsätter sjunkande im- port-andelar. Därtill kommer att ett för- verkligande av planerna skulle inne- bära dels ett klart brott mot tidigare långsiktiga trender såväl beträffande sysselsättning som produktion, dels en klar avvikelse från det mönster i branschutvecklingen, som sedan länge gjort sig gällande i industriländerna. Allt detta gör att man har stor anled- ning ställa sig tvivlande till de båda branschernas möjligheter att förverk- liga sina produktions- och sysselsätt- ningsplaner. Sannolikheten talar för att takten i produktionsökningen under de kommande åren blir väsentligt lägre än de 6 procent per år som uppfyllandet av planerna förutsätter. En ökningstakt på ca 3 procent per år för de båda branscherna tillsammantagna förefaller lnera trolig. Kanske är t. o. m. de siff— rorna tilltagna i överkant. Båda bran- scherna befinner sig i dag i ett mycket allvarligt läge och man kan inte helt utesluta möjligheten av en ännu ogynn- sammare utveckling.
Utvecklingen under 1970-talet
Som tidigare nämnts har som utgångs- punkt för denna undersöknings diskus- sion om branschutvecklingen under 1970-talet valts den förutsättningen att nationalprodukten under det decenniet kommer att stiga med 4 procent per år i genomsnitt. Under den förutsättning- en och mot bakgrunden av den hittills- varande utvecklingen torde den pri- vata konsumtionen under 1970-talet
komma att stiga med 3 a 31/2 procent per år. Då samtidigt förbrukningen av såväl textilindustrins som konfektions- industrins produkter, enligt vad som framhölls i föregående avsnitt, normalt stiger ungefär i takt med den privata konsumtionen har vi anledning räkna med att det inhemska avsättningsut- rymmet för textila produkter kommer att stiga med 3 a 131/: procent per år under 1970-talet.
I föregående avsnitt gjordes gällande att importens andel av den inhemska förbrukningen av textila produkter san- nolikt kommer att stiga under de när- maste fem åren. Det finns anledning tro att situationen kommer att bli lik- artad under 1970-talet. Detta i kombi- nation med den relativt långsamma för- brukningsökningen gör att textil- och konfektionsindustriernas expansions- möjligheter på den inhemska markna- den är snävt begränsade. En förutsätt- ning för att de båda branscherna skall kunna expandera någorlunda snabbt är därför inte endast att man lyckas nå- gorlunda hålla importen stången utan även att man lyckas åstadkomma en be- tydande ökning av exporten. Mycket ta- lar också för att en sådan ökning är nödvändig för att upprätthålla konkur- renskraften på den inhemska markna- den; denna senare är på vissa områ- den alltför liten för att medge tillverk- ningsserier tillräckligt långa för inter- nationell konkurrens.
Låglöneländernas stora export av tex- tila produkter till industriländerna tor— de inte vara en temporär företeelse. Den kommer sannolikt att fortsätta — och kanske t. o.m. att intensifieras — under 1970-talet. Då de svenska produ- centernas möjligheter att konkurrera med denna export är utomordentligt små, torde svensk textil- och konfek- tionsindustri även i framtiden komma att bli föga konkurrenskraftiga på så-
dana varuområden, som omfattas av låglöneländernas export. Denna utgöres för närvarande främst av enklare stan— dardvaror och så kommer antagligen att bli fallet även framdeles. Den svenska industrins förutsättningar att öka sin inhemska avsättning eller sin export av sådana varor förefaller därför yt- terst små. När det gäller mer speciali— serad tillverkning, och speciellt då mo- devaror, är emellertid situationen lju- sare. Under förutsättning att de svenska tillverkarna lyckas med sin produkt- utformning med avseende på kvalitet, design, mönstring etc. torde såväl tex- til- som konfektionsindustrin bli kon- kurrenskraftig på den inhemska mark- naden gentemot övriga europeiska län- ders industrier; även om deras mark- nadsandel successivt minskar behöver därför deras avsättning absolut sett inte minska. Också på vissa utländska mark- nader förefaller de svenska producen- terna ha vissa förutsättningar för en fortsatt expansion under 1970-talet. Det gäller givetvis i främsta rummet de nor- diska marknaderna. De kontinentala ländernas tullar är i dag — och kom- mer väl i framtiden också att bli —— svårforcerade. Vid en eventuell avveck- ling av dessa tullar kommer naturligt— vis situationen i en helt annan dager.
Förutsättningarna för export förefal- ler i själva verket vara något större inom textilindustrin än inom konfek- tionsindustrin. Det höga löneläget i vårt land är ett större handikapp för den senare branschen, vars tillverkning är extremt arbetsintensiv. Därtill kommer att de tidigare nämnda skillnaderna i konkurrenssituation på den inhemska
marknaden blir spegelvända när det gäller export. Konfektionären möter vid export samma typ av hinder som på hemmamarknaden utgör ett skydd för honom gentemot utländsk konkur- rens, nämligen nationella olikheter i smak, olikheter i storleksurval, fördelar med närhet till marknaden etc. Även om den svenska konfektionsindustrin kan tänkas få betydande exportfram- gångar på enstaka varuområden torde därför branschens totala export knap- past bli av mer betydande forlnat.
Att mer exakt säga hur stor andel av den inhemska marknaden, som de svens- ka företagen inom textil- och konfek- tionsindustrierna kommer att kunna be- hålla och hur stor export som dessa företag mäktar med under 1970-talet, är naturligtvis inte möjligt. Det förefal- ler emellertid ytterligt osannolikt att de båda branscherna skulle bli så fram- gångsrika i konkurrensavseende, att de skulle kunna öka sin produktion i sär- skilt snabb takt; varken textil- eller konfektionsindustrin har vidare stora förutsättningar för exportkonkurrens. Detta i kombination med den hårda importkonkurrensen gör att de båda branschernas framtidsutsikter inte är särskilt ljusa. Å andra sidan torde ingen större anledning finnas till defaitism beträffande de båda branschernas fram- tid. En fortsatt produktionsökning på genomsnittligt 2 a 3 procent per år före- faller inte helt osannolik. En sådan ut- veckling skulle stå i överensstämmelse med det i kapitel 3 beskrivna interna- tionella mönstret för branschutveck- lingen inom de ekonomiskt utvecklade ländernas industrier.
KAPITEL 14
Sko-, läder- och gummivaruindustri
Omfattning och struktur
År 1963 fanns enligt industristatistiken inom sko-, läder- och gummivaruindu- strin sammanlagt 380 arbetsställen med totalt 27 000 anställda. Salutillverknings- värdet uppgick samma år till 1,2 miljar- der kronor och förädlingsvärdet till 600 miljoner kronor. Av hela industrins för- ädlingsvärde utgjorde detta drygt 2 pro- cent
I den följande redogörelsen har indu- strigruppen delats upp i å ena sidan slco- och läderindustrin och å den and- ra sidan gummivaruindustrin. Inom den sistnämnda branschen fanns år 1963 cirka 1/3 av totala antalet arbetsställen inom industrigruppen. Gummivaruindu- strins andel av sysselsättningen och för- ädlingsvärdet var däremot större och utgjorde nämnda år 47 respektive 55 procent.
Exportens andel av produktionen har alltid varit låg inom sko- och läderindu- strin, även om garverierna traditionellt haft en viss export. Inom gummivaru- industrin har exportandelen först under senare är nått en mer betydande om- fattning och år 1963 svarade exporten för cirka 1/5 av produktionen.
Historisk bakgrund
Sko- och läderindustrin visade under senare hälften av 1930-talet en kraftig produktionsökning, som dock under andra världskriget stagnerade och t. o. m. förbyttes i en viss produktions-
lninskning. Efter kriget ökade produk- tionen något fram till 1950. Den låg se- dan under hela 1950-talet på nära nog konstant nivå. Första hälften av 1960- talet medförde en produktionsökning på knappt 11/2 procent per år. Sett över hela perioden 1950—1965 ökade pro- duktionen inte med mer än totalt 8 pro- cent mot nära 120 procent för hela in- dustrin.
Då sysselsättningen inom sko- och läderindustrin minskat under hela efter- krigstiden — den låg 1963 cirka 26 pro- cent under 1950 års nivå _ har produk— tivitetsutvecklingen varit relativt gynn- sam och uppgått till i genomsnitt 3 a 23% procent per år under perioden 1950 —1963.
Gummivaruindustrin har under efter- krigstiden varit en av de mest expan- siva industribranscherna. Under 1950- talet uppgick produktionsökningen till nära 6 procent per år och under första hälften av 1960-talet till drygt 8 pro- cent per år. Den kraftiga expansionen sammanhänger främst med bilismens utveckling och den ökade användningen av gummiartiklar inom industrin.
Under åren 1950—1958 hade gummi- varuindustrin en mycket måttlig syssel- sättningsökning. Därefter ökade antalet anställda kraftigt fram till 1961, som markerar efterkrigstidens toppår på sys- selsättningskurvan. År 1963 låg syssel- sättningen 38 procent högre än 1950. Produktionen per anställd har sedan 1950 ökat med i genomsnitt 3 procent per år.
I enkäten vid föregående långtidsut- redning redovisade företagen inom sko-, läder- och gummivaruindustrin en pla- nerad produktionsökning på 5,7 pro- cent per år från 1959 till 1965. Enligt nu tillgänglig statistik kan produktionen under nämnda period beräknas ha ökat med 5 procent per år. Överensstämmel- sen mellan planer och verklighet var således relativt god för denna industri- grupp. Inom gruppen var dock utveck- lingstendenserna olika. Medan sko- och läderindustrin planerade en årlig ök- ning på 21/2 procent men endast upp— nådde 1 procents ökning, överträffade gummivaruindustrins verkliga produk— tion planerna. Ökningstalen var 81/2 re- spektive 71/2 procent per år.
Enkätresultatet
För sko- och läderindustrin uppgår den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 till totalt 24 procent, dvs. till drygt 3 procent per år. ökningen är ungefär lika stor för skofabrikerna som
Diagram 14: 1. Sko- och läderindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
för läderindustrin. Mellan åren 1963 och 1965 synes produktionen ha minskat något. ökningen fram till 1970 behöver därför uppgå till 51/2 procent per år för att de redovisade produktionsplanerna skall kunna förverkligas. En sådan ut- veckling skulle innebära en markant av- vikelse från efterkrigstidens trend.
Gummivaruindustrins planer anger för 1970 en produktionsvolym som med 79 procent överstiger 1963 års nivå. Det- ta motsvarar en årlig ökning av 81/2 pro- cent. Under 1964 och 1965 har produk- tionen ökat i betydligt högre takt eller med totalt 29 procent. För att uppnå den för 1970 planerade produktionsvolymen behöver därför ökningen under senare delen av 1960—talet bli knappt 7 procent per år. Detta motsvarar nästan trenden under första hälften av 1960-talet.
Sko- och läderindustrin planerar att öka sysselsättningen med totalt 5 pro- cent mellan 1963 och 1970. Skofabriker-
Diagram 14: 2. Gummivaruindustri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer
Förädlingsvärde 1963 = 330 milj. kr. Antal anställda 1963 = 12 600 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 26 150 kr.
Förädlingsvärde 1963 = 280 milj. kr. "”i Antal anställda 1963 = 14 800 350 — %! Förädlingsvärde per anställd 1963 = 18 950 kr. /4 300 — /47L_ 200 ...— 4/ / z / / / / / . / 200 _ 150 Produktion per anställd // ,, //; ,_ /' ;/ Produktion /// /” c/ / — 150 — ' Produktion g/ ' / 100 JAV Produktion per anställd 80l &_ Antal anställldo _ __ __ |__ | I | | | | 1 J 1950 ——55 —60 —63 —65 —-—70 —63 —65 —70
nas planer visar en något kraftigare ök- ning än läderindustrins. Gemensamt för båda grupperna är emellertid att den tidigare trenden mot minskad sysselsätt- ning bryts.
Enligt enkäten skulle sysselsättningen inom gummivaruindustrin Öka med to— talt 41 procent från 1963 till 1970 eller med 5 procent per år. Detta är en avse- värt högre siffra än genomsnittet för hela industrin och motsvarar i absoluta tal cirka 5 000 personer.
För såväl sko- och läderindustrin som gummivaruindustrin anger enkäten en icke obetydlig ökning av exportvoly— men. Den förstnämnda branschen pla— nerar att öka exporten med drygt 7 pro- cent per år från 1963 till 1970 och den senare branschen med inte mindre än 10 procent per år.
Diagram 14: 3. Ska-, läder— och gummi— varuindustri Investeringar i fasta priser
Index: 1953 = 100. — - - - planer
Investeringar 1963 = 120 milj. kr. därav underhåll och reparationer = 35 milj. kr.
250 " Genomsnitt 1964—1965 Genomsnitt & . 1966—l970 200" 150— |_- _r—l 100 G Lllltlllllllll|llll 1953 —55 —60 —65 —70
Kan planerna förverkligas?
Den svenska skoindustrin har sedan fle— ra år tillbaka arbetat under tryckta eko- nomiska förhållanden. Konsumtionen av skor, räknad i par, har visserligen sti- git med cirka 41/2 procent om året sedan 1959, men produktionen har ökat en- dast obetydligt; flera företag har tving- ats nedlägga driften. Importens andel av den totala skokonsumtionen har suc- cessivt ökat. Detta gäller speciellt för damskor, för vilka importandelen under senare år uppgått till mellan 40 och 50 procent. Denna import har till stor de] varit modebetonad med Italien som vik- tigaste exportland.
Löneandelen är hög inom sko- och läderindustrierna. Möjligheterna att ra- dikalt mekanisera tillverkningen före- faller små. Då det knappast är troligt att vårt relativa kostnadsläge gentemot utlandet i framtiden kommer att för- bättras för denna bransch, får man san- nolikt räkna med fortsatt hård import- konkurrens för de svenska tillverkarna. Mot denna bakgrund förefaller en pro- duktionsutveckling fram till 1970 i en- lighet med enkätens planer knappast trolig. Frågan är om inte produktionen kommer att minska.
För gummivaruindustrin är läget be- tydligt gynnsammare. Produktionen av bildäck svarar för en betydande del av branschens produktionsvärde och den produktionen kan väntas fortsätta att expandera i hög takt. En annan stor produktgrupp utgör gummivaror för industriellt bruk. Även här torde man kunna räkna med god efterfrågan även i framtiden. Trots att den planerade produktionsökningen är mycket stor finns knappt anledning tro, att det skul- le ligga utom möjligheternas gräns för gummivaruindustrin att förverkliga de redovisade produktionsplanerna för 1970. En reservation bör dock göras be-
träffande möjligheterna att uppnå den för 1970 planerade sysselsättningen.
Utvecklingen under 1970-talet
Som framhållits i kapitel 3 följer pro- duktionsutvecklingen inom olika indu- stribranscher ett förhållandevis enhet- ligt utvecklingsmönster i industrilän- derna. Till detta mönster hör att bl. a. beklädnadsindustrierna, dvs. textil-, konfektions-, sko- och läderindustrier- na, vanligen tillväxer relativt långsamt i förhållande till andra branscher. Detta sammanhänger med att förbrukningen av dessa industriers produkter ökar i relativt långsam takt vid en allmän höj- ning av inkomstnivån och med en trend- mässig förskjutning i utrikeshandeln. Den utveckling som ovan redovisats för den svenska sko- och läderindustrins hittillsvarande produktion stämmer väl överens med dessa allmänna utveck- lingslinjer.
Vid fortsatt ekonomisk tillväxt kom- mer med all sannolikhet förbruknings- strukturen att utvecklas i enlighet med tidigare trender. Detta betyder att man även under 1970-talet måste räkna med att avsättningsutrymmet för sko- och
läderindustrins produkter kommer att växa relativt långsamt. Därtill kommer att man kan vänta en successivt ökad importandel. Då det knappast finns an- ledning tro att de svenska företagens relativa kostnadsläge kommer att för- bättras under 1970-talet, är det troligt att importkonkurrensen då snarare kommer att tillta än att minska. Någon större produktionsökning torde därför inte komma till stånd inom svensk sko- och läderindustri under 1970—talet. För gummivaruindustrin däremot sy- nes framtidsutsikterna vara avsevärt ljusare. Efterfrågan på branschens pro- dukter kan nämligen bedömas bli god även under 1970-talet. En stor del av gummivaruindustrins produktion leve- reras till företag inom andra industri- branscher, främst verkstadsindustrin. Den framtida efterfrågan på gummi- varuindustrins produkter är därför starkt beroende av produktionsutveck- lingen inom andra industrigrupper. Då en fortsatt snabb expansion är att vänta inom många av de branscher, som efter- frågar produkter från gummivaruindu- strin kan man sannolikt räkna med en relativt hög expansionstakt för denna bransch även under 1970-talet.
KAPITEL 15
Kemisk industri
Omfattning och struktur
Den i produkt— och tillverkningshänse— ende mycket heterogena kemiska indu— strin har här indelats i fyra delgrupper: rent kemisk industri, omfattande fram- ställningen av kemiska basprodukter, basplaster eller obearbetade plaster, halvfabrikat av plast, sprängämnen, gödselmedel m. m., Iäkemedelsindustri, pelroleumindustri samt övrig kemisk industri. Denna senare innehåller hu- vudsakligen tillverkningen av kemisk- tekniska artiklar såsom kosmetika, tvätt- medel, färger, tändstickor m. in. Till pe- troleumindustri räknas huvudsakligen raffinaderier. Petrokemisk industri in— går däremot i gruppen »rent kemisk industri». I kemisk industri har ej in- kluderats framställningen av färdig- fabrikat av plast. Den har i stället av bearbetningstekniska skäl förts till den ovan under verkstadsindustrin behand- lade delbranschen järn- och metall— manufaktur.
Förädlingsvärdet inom kemisk indu— stri, med ovan angivna definition, upp- gick 1963 till ca 5 procent av hela indu- strins förädlingsvärde. Därav svarade rent kemisk industri för 31 procent, läkemedelsindustrin för 10 procent, pe— troleumindustrin för 13 procent och öv- rig kemisk industri för 46 procent.
Karakteristiskt för den kemiska indu- strin är en hög kapitalintensitet på grund av branschens accentuerade stor- driftsfördelar och omfattande forsk— nings- och utvecklingskostnader. Detta
avspeglas i att förädlingsvärdet per an- ställd i kemisk industri ligger ca 50 pro- cent högre än inom industrin som hel- het.
Historisk bakgrund
Under mellankrigstiden intog den ke- miska industrin en ganska blygsam po- sition inom svenskt näringsliv. Petro- leumindustrin var då obetydlig och läkemedelsindustrin föga utvecklad. In— om den rent kemiska industrin bestod produktionen till dominerande del av vissa tunga oorganiska produkter så- som svavelsyra, klor och alkali, karbid samt därur framställda kemikalier, i främsta rummet superfosfat och kväve- gödselmedel. Inom gruppen »övrig ke- misk industri» dominerade länge tänd- stickstillverkningen. Av samtliga an- ställda inom hela den kemiska industrin var år 1930 mer än en tredjedel syssel- satt i tändsticksfabriker.
Såväl under 1920-ta1et som under 1930-talet steg produktionen inom den kemiska industrin i ungefär samma takt som den totala industrins produktion. Avspärrningen under kriget gav bran- schen god vind i seglen och under 1940- talet växte produktionen snabbt. År 1949 var den nära dubbelt så stor som tio år dessförinnan. En retardation kom sedan till stånd under 1950—talet och under det decenniet steg produktionen med endast 5 procent per år. Liksom inom flertalet andra branscher var se—
dan tillväxttakten under 1960-talets förs- ta hälft högre. Under de senaste fem åren har den kemiska industrins pro— duktion stigit med 8 procent per år i genomsnitt. Av delbranscherna är det läkemedelsindustrin som svarat för den största produktionsökningen. Tillverk- ningen av läkemedel har stigit med nu- gefär 10 procent per år sedan 1950.
Under efterkrigstiden har, förutom läkemedelsindustrin, i synnerhet den organisk-kemiska industrin utvecklats snabbt. Råvarusituationen för denna på olja, kol eller naturgas baserade indu- stri har tidigare för Sverige varit klart ogynnsam. Detta har dock icke hindrat att en på företrädesvis importerade mel- lanprodukter baserad tillverkning av organiska kemikalier och basplaster byggts upp. En förbättring av råvaru- situationen har skett genom tillkomsten av de petrokemiska anläggningarna i Stenungsund — det senaste tecknet på den kemiska industrins expansionskraft i Sverige _— vilka kommer att förse den kemiska industrin med viktiga mellan— produkter för vidareförädling såsom etylen, propylen och butylener.
Den kemiska industrins export har stigit snabbt under efterkrigstiden och uppgår nu till ca 4 procent av Sveriges totala export. Av branschens export ut- gör kemiska grundämnen och förening- ar samt plaster de viktigaste varugrup- perna med tillsammans ca 65 procent.
De senaste årens ökade export av ke- miska produkter har företrädesvis gällt våra nordiska grannländer och övriga EFTA-stater. Dessa länders införsel av kemiska produkter från vårt land steg mellan 1959 och 1965 med 18 procent per år (i löpande priser). På EEC— marknaden var Sveriges exportutveck- ling för dessa varor betydligt långsam- mare — ca 9 procent per år — vilket ledde till att dessa länder 1965 endast svarade för 21 procent av Sveriges ex-
port av kemiska produkter mot 27 pro— cent 1959.
Importen av kemiska produkter (in- klusive halvfabrikat av plast) är för närvarande mer än dubbelt så stor som exporten men har under 1960-talets bör- jan stigit något långsammare än denna. Petroleumprodukter svarar för ca 45 procent av importen och kemiska grundämnen och föreningar för en tred- jedel.
Enkätresultatet
Enligt enkäten uppgår den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 till cirka 110 procent, vilket inne- bär ett årligt genomsnitt på drygt 11 procent. Då produktionen inom bran- schen beräknas ha stigit med 21 pro- cent under de två senaste åren behö—
Diagram 15: 1. Kemisk industri
Produktionsvolym, antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala - - — - planer
Förädlingsvärde 1963 = 1 465 milj. kr. Antal anställda 1963 = 33 250 Förädlingsvärde per anställd 1963 = 44 050 kr.
450- 400 Ä / 350 — /— / 300 — /7'_/ 7 / // / 250 - Produktion / / / 200 _ / // 150 _— CPro uktion per anställd" // / , z”, / / //' ] , /Antal anställda 100 1 l . l l i | | | 1 ! [ I J —63
ver den årliga ökningen under den res— terande delen av 1960-talet uppgå till cirka 12 procent för att den för 1970 planerade produktionsnivån skall upp- nås.
Bland de fyra delbranscherna har petroleumindustrin de mest expansiva planerna. Även läkemedelsindustrin uppvisar höga ökningstal för produk- tionen, 12 procent per år mellan 1963 och 1970. För rent kemisk industri och för övrig kemisk industri är motsvaran— de siffror 91/2 respektive öl/z procent. Vad dessa ökningstal innebär för ut- vecklingen 1965—1970 går inte att säga, eftersom statistiskt material saknas för produktionsförändringen 1963—1965 in- om delbranscherna.
Antalet anställda inom den kemiska industrin uppgick 1963 till 33 000. Pla- nerna anger en ökning av denna siffra upp till drygt 39 000 år 1970. Vad sys- selsättningen beträffar är läkemedels- industrin den mest expansiva av de fyra grupperna. Där förutses en årlig sysselsättningsökning på !)*/2 procent medan de övriga grupperna räknar med ökningar på 2 a 21/2 procent.
Diagram 15: 2. Export av kemiska produk—
ter, volym Index: 1959 = 100. Logaritmisk skala - - - - planer Exportvärde 1963 = 755 milj. kr. SSOT / soo //_ / 250 _ //._ / / mot / / 150 — / 100 L 1 l J 1959 —63 —65 —70
Exporten av kemiska produkter har stigit snabbt under de senaste tio åren. Från 1953 till 1964 ökade exportvoly— men med genomsnittligt 17 procent per år. För perioden 1963—1970 anger pla- nerna en ökning på knappt 11 procent per år. Under de två senaste åren har exporten stigit i ungefär denna takt. För att exportplanerna skall kunna för- verkligas behöver ökningen under de kommande fem åren bli 10 a 11 procent per år. Denna ökning överensstämmer väl med resultatet i långtidsutredning— ens speciella exportstudie.
Kan planerna förverkligas?
När det gäller att bedöma företagens möjligheter att finna avsättning för den planerade produktionen bör det obser- veras, att utbyggnaden inom petroleum- industrin i huvudsak kommer att inne— bära en ökad framställning av varor som nu importeras och att den ökade produktionen inom den delbranschen till största delen kommer att medföra ett minskat importbehov. Att de nya an- läggningarna kommer att bli fullt kon- kurrenskraftiga på den inhemska mark- naden kan tas för givet. Man torde där- för inte behöva befara att petroleum- industrin inte skulle finna avsättning för sina produkter.
Även utbyggnaden av den petroke- miska industrin kommer att innebära ett minskat importbehov och därtill kommer att efterfrågan på dess produk- ter är i mycket starkt stigande. Det är dessutom sannolikt att den ökade petro— kemiska produktionen i vårt land kom- mer att skapa sin egen efterfrågan i den meningen, att den stimulerar den inhemska vidareförädlingen. Någon de— finitiv anledning att betvivla den petro- kemiska industrins möjligheter att fin- na avsättning för den ökade produktio- nen torde därför ej föreligga.
Enligt planerna kommer läkemedels- industrin att öka sin produktion med 12 procent per år. Den inhemska för- brukningen av läkemedel stiger visser- ligen snabbt men dock icke så mycket som med 12 procent per år och reali- serandet av planerna torde fordra en betydande förbättring av handelsbalan- sen för läkemedel. En sådan förbätt— ring torde på intet sätt vara osannolik. De svenska läkemedelsfabrikerna har planer på mycket stor ökning av expor- ten, nära 20 procent per år mellan 1963 och 1970 enligt enkäten, och även om den siffran kan förefalla hög kan den dock inte betraktas som orealistisk. Svensk läkemedelsindustri har tidigare haft stora exportframgångar och förut- sättningarna för att dessa skall fort- sätta förefaller goda.
Inom Övriga delar av den kemiska industrin är den planerade produktions- ökningen i själva verket mycket mått- lig. Då vi kan förutsätta att den in- hemska efterfrågan på de stora bas- produkterna stiger ganska snabbt som en följd av produktionsökningar inom övriga delar av svensk industri och då även efterfrågan på tvätt- och rengö- ringsmedel, kosmetika, färger och and- ra till gruppen »övrig kemisk industri» hörande artiklar kommer att växa, finns det med all sannolikhet utrymme för den planerade avsättningen på hemma- marknaden. Givetvis förutsätter det att den internationella konkurrenskraften gentemot importen kan uppehållas. Att det inte skulle vara möjligt finns det dock ingen anledning vänta.
Den mycket höga takt, varmed den kemiska industrins export stigit under de senaste tio åren, måste ses mot bak- grunden av dels att exporten var abso- lut sett liten för tio år sedan, dels att den i hög grad stimulerats av tullsänk- ningarna inom EFTA. För framtiden kan vi inte räkna med en lika snabb
utveckling. Den i planerna angivna siff- ran är ju också avsevärt lägre. Som ovan nämnts stämmer den väl överens med långtidsutredningens exportpro- gnos och det finns ingen anledning be- trakta den såsom orealistisk. Den ke- miska industrin har utan tvekan goda förutsättningar för en fortsatt snabb exportexpansion. I främsta rummet gäl- ler det på EFTA-marknaderna men branschen har under de senaste åren visat sin förmåga att för speciella pro- dukter vinna terräng även på tullskyd- dade marknader.
Slutsatsen av vad som nu sagts är att utsikterna för den kemiska indu- strin att finna avsättning för den pla- nerade produktionen förefaller goda. Dock må den reservationen göras, att den kemiska industrins export — sär- skilt då bulkvarorna — är känslig för tullhinder, varför den handelspolitiska utvecklingen i avnämarländerna är syn- nerligen betydelsefull för branschens expansionsmöjligheter.
Den kemiska industrin är en extremt kapitalintensiv bransch och en utbygg- nad av produktionsapparaten kräver stora kapitalinsatser. Detta ställer de svenska företagen inför besvärliga fi- nansieringsproblem och möjligheterna för industrin att förverkliga sina pla- ner är starkt avhängiga av om dessa problem kan lösas. Den framtida situa- tionen på den svenska kreditmarkna- den liksom också möjligheterna för de svenska företagen att engagera utländskt kapital i sina projekt är därför en fak- tor av stor betydelse för den kemiska industrins utveckling.
De utpräglade stordriftsfördelar, som föreligger vid produktion av kemiska produkter, ger de kontinentala storfö- retagen starka incitament till interna- tionell prisdifferentiering. Följden där- av har blivit att en omfattande dumping av kemiska basprodukter förekommer.
För de svenska företagen, som interna- tionellt sett är små och som därjämte har ett jämförelsevis lågt tullskydd, har denna prispolitik medfört betydande problem. En annan besvärande form av priskonkurrens kommer från vissa europeiska öststater, som tillämpar en icke kostnadsmässig prissättning. Hur vårt lands lagstiftning om antidumping- tullar kommer att tillämpas och hur handelspolitiken gentemot öststaterna kommer att utformas är därför av stor betydelse för de svenska företagens ex- pansionsmöjligheter.
Utvecklingen under 1970-talet
Efterfrågan på den kemiska industrins produkter har sedan flera decennier tillbaka varit i starkt stigande i värl- dens alla länder. Samtidigt har de tek- niska landvinningarna på kemins om- råde givit upphov till en ständig ström av nya produkter och produktvarianter, vilka skapat sin egen efterfrågan och medfört successiva nytillskott till av- sättningsutrymmet för branschens pro- dukter. Därigenom har förutsättningar skapats för en mycket snabb ökning av produktionen. Som visats i kapitel 3 gäller som allmän regel i industrilän- derna, att produktionen stigit snabbare inom den kemiska industrin än inom någon annan bransch.
Vårt land utgör ett av undantagen från regeln att den kemiska industrin är den mest expansiva industrigruppen. Visserligen har produktionen stigit re— lativt snabbt men vare sig under 1950- talet eller under 1960-talets första hälft har den kemiska industrin hos oss in- tagit tätplatsen bland branscherna. Även i ett annat avseende har vårt lands kemiska industri en särställning: branschens andel av den totala indu- strins förädlingsvärde är mindre än i flertalet andra industriländer.
" är jämförelsevis liten samt att bran-
schens expansionstakt under 1950-talet varit jämförelsevis låg — mätt med in- ternationella mått _ kan inte betrak- tas som ett tecken på att förutsättning- arna för kemisk industri skulle vara sämre i vårt land än i andra länder. Så är uppenbarligen inte fallet. Kemisk industri är tvärtom en bransch inom vilken ett högt utvecklat industriland som Sverige har speciellt goda förut- sättningar att hävda sig internationellt. Branschen är extremt kapitalkrävande, vilket ger ett land med höga löner kom- parativa fördelar mot länder med lägre löner. Härtill kommer att den kemiska industrin kanske mer än någon annan bransch fordrar ett intensivt utveck- lingsarbete, vilket också bör ge vårt land med dess höga nivå vad forskning och tekniskt kunnande beträffar ett gott utgångsläge i den internationella kon- kurrensen.
Eftersom stordriftens fördelar gör sig mycket starkt gällande inom kemisk industri utgör visserligen den inhems- ka marknadens begränsade storlek ett handikapp för branschens utveckling, men det handikappet har i viss mån eliminerats genom specialisering och framför allt genom ökad export, som i varje fall till stor del möjliggjorts ge- nom tillkomsten av EFTA. Under förut- sättning att integrationsproblemen i Västeuropa icke får en för vårt land ogynnsam lösning torde, trots hemma- marknadens litenhet, därför förutsätt- ningarna för kemisk industri i vårt land anses vara goda. Det finns därför all anledning tro att den kemiska indu- strin i vårt land kommer att även i framtiden vara en högexpansiv bransch.
Enligt vad som sagts i kapitel 4 skul- le under 1970-talet förutsättningar fin- nas för svensk industri att öka produk- tionen med omkring 5 procent per år i
genomsnitt. Enligt det i kapitel 3 angiv— na mönstret för branschutvecklingen i industriländerna skulle en 5-procentig ökning av den totala industriproduk- tionen »normalt» åtföljas av en ökning av den kemiska industrins produktion 'på 7 ä 8 procent. Då förutsättningarna för en expansion inom kemisk industri förefaller väl så goda inom vårt land som inom andra industriländer i Euro- pa, och då vi dessutom kan vänta oss att nyssnämnda mönster för bransch- utvecklingen kommer att i stort sett bli bestående, har vi anledning tro att den årliga produktionsökningen inom svensk kemisk industri under 1970-talet kommer att bli av storleksordningen 7 a 8 procent. Omvänt kan saken uttryc- kas så att blir produktionsuppgången inom kemisk industri mindre än så,
kan den totala industriproduktionen inte beräknas stiga med 5 procent per år.
Ett samgående mellan EFTA och EEC skulle för svensk kemisk industri medföra stora fördelar och sannolikt ge branschen goda utvecklingsmöjlig- heter. Utvidgningen av den tullfria marknaden skulle möjliggöra ytterliga- re stordriftsfördelar och därtill kom- mer, att den dumping från kontinen- ten, som nu förekommer på vissa varu— områden och utgör ett betydande pro- blem för de svenska tillverkarna, inte skulle kunna fortsätta på en tullfri marknad. Integrationsfrågans framtida lösning är därför av stor betydelse för svensk kemisk industris utvecklingsmöj- ligheter.
KAPITEL 16
Sammanfattning
Utvecklingen fram till 1970
Enligt IUI:s enkät uppgår den inom svensk industri planerade produktions- ökningen mellan 1963 och 1970 till 60 procent, vilket innebär en genomsnittlig årlig ökning på drygt 7 procent. Pro- duktionsplanerna är mest expansiva in- om den kemiska industrin, järn- och metallverken, verkstäderna _— med un- dantag för varven — massa- och pap- persindustrin samt gummivaruindus— trin. Gruvorna, jord— och stenindustrin, pappersvaru- och grafisk industri, trä— industrin, textil- och konfektionsindus- trin samt livsmedelsindustrin intar en mellanställning, medan de lägsta pro- duktionsökningstalen redovisas av ska- och läderindustrin samt varven.
Enligt planerna kommer den totala industriexporten att stiga med 75 pro- cent mellan 1963 och 1970. Flertalet branscher räknar med en snabbare ut- veckling av exporten än av produktio- nen. Skillnaden mellan export- och pro— duktionsutveckling är särskilt framträ- dande inom verkstäderna samt inom textil-, konfektions-, sko- och läderin- dustrierna.
Totalt räknar industrin med en sys- selsättningsökning på 125 000 personer. Verkstäderna svarar för ca 80000 av dessa.
'Den begränsade tillgång på arbets- kraft och kapital, som under de när- maste fem åren kan tänkas stå till in- dustrins förfogande, gör det ytterst osannolikt att de i enkäten redovisade
planerna skall kunna realiseras. Syssel— sättningsökningen inom industrin 1966 —1970 kan sannolikt inte bli större i antal räknat än vad som svarar mot den förkortning av arbetstiden, som är att vänta. I våra kalkyler har vi därför ut- gått från att arbetskraftsvolymen — mätt i antal arbetstimmar — inom in- dustrin kommer att förbli oförändrad fram till 1970.
En ökning av industrins investeringar är angelägen för att produktionsvoly— men trots stagnationen i sysselsättning- en skall kunna stiga någorlunda snabbt och för att den svenska exportindustrin skall kunna bibehålla sin internationella konkurrenskraft. I långtidsutredningens huvudbetänkande har räknats med en successiv ökning av investeringarna från nuvarande 4,8 miljarder kronor till 6,8 miljarder 1970. De inom institu- tet gjorda kalkylerna tyder på att den investeringsutvecklingen i kombination med en oförändrad arbetskraftsvolym skall möjliggöra en produktionsökning på 5 a 5 1/2 procent per år fram till 1970.
Den knapphet på arbetskraft, som vi kan förvänta för framtiden, kommer sannolikt att göra sig speciellt kännbar på orter med starkt differentierat nä- ringsliv och särskilt då i storstäderna. Eftersom verkstadsindustrin är jämfö- relsevis starkt koncentrerad till de stör- re städerna har man anledning räkna med att denna bransch får speciella svårigheter med rekryteringen av ar- betskraft, i .all synnerhet som planerna för 1963—1970 omfattar en så betydan—
de sysselsättningsökning som 80000 personer. Det är vidare troligt att rekry- teringssvårigheter uppkommer för låg- lönebranscherna. Textil-, konfektions- och livsmedelsindustrierna är i det av- seendet i en (ogynnsam situation. Den förväntade utvecklingen på arbetsmark- naden ger oss därför anledning tro, att sistnämnda branscher samt verkstads- industrin kommer att få svårigheter att realisera de angivna produktionsplaner- na.
Genomgången av de olika branscher- nas förutsättningar att i framtiden fin- na avsättning för den planerade produk- tionen gav vid vhanden, att en utveck- ling i enlighet med planerna beträffande produktion och export ter sig osanno- lik särskilt för verkstadsindustrin samt
textil-, kon=fekt*ions-, livsmedels- samt sko- och läderindustrierna. Det är här huvudsakligen fråga om samma bran- scher för vilka man, som nyss nämnts, har anledning räkna med speciellt sto- ra arbetskraftsproblem. Detta gör det givetvis än mer befogat att betvivla des- sa branschers möjligheter att förverkli— ga sina planer. Genomgången av avsätt- ningsutsikterna gav vidare vid handen, att ett frågetecken i det avseendet var motiverat även vad beträffar järn- och metallverken samt den grafiska indus- trin.
De planer, som företagen redovisat i enkäten, avser perioden 1963—1970. Med utgångspunkt från den produk- tions- och exportökning, som enligt nu tillgängliga källor kan beräknas ha kom-
Tabell 16: 1. Industrins produktions- och exportutveckling 1950—1970
Årlig procentuell ökning . Export Produktion 1965 _ 1970 Bransch 1965 — 1970 1950 — 1960 — Enl. Enl. 1960 1965 Enl. IUI:s planer KI planer kalkyl
Gruvindustri .................... 4,9 7,1 4 4 4 5 Järn- och metallverk ............. 8,1 9,8 8 7 7 8 Verkstadsindustri (exkl. varv) ..... 6,5 8,6 8 6 13 9 Varv ........................... 3,7 4,6 1 0 — 3 0 Jord- och stenindustri ............ 4,1 8,8 6 G 101 — Träindustri ..................... 1,5 6,5 5 5 1 2 Massa-, pappers- och wallboardin-
dustri ........................ 5,8 5,2 ' 7 7 9 6 Pappersvaru— och grafisk industri . 2,9 7,2 6 5 Livsmedelsindustri (inkl. dryckes-
varu- och tobaksindustri) ....... 2,6 3,3 5 3 —4 4 Textilindustri ................... 1,3 2,2 6 j 2 1 11 ) 9 Konfektionsindustri .............. 0,7 4,9 6 Sko- och läderindustri ............ 0,1 1,3 6 2 71 — Gummivaruindustri .............. 5,8 8,2 7 7 101 — Kemisk industri ................. 5,0 8,1 12 12 11 10 Hela industrin .................. 4,6 7,0 7 5 8 7
1 Avser åren 1963 — 1970. ' Källa för 1950—1960: Kommerskollegium och statistiska centralbyrån; verkstadsindustrin enl. IUI:s beräkningar.
Källa för 1960 — 1965: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och IUI.
mit till stånd ifrån 1963 till 1965, är det givetvis möjligt att ange hur stora ök- ningar som erfordras under femårs- perioden 1966—1970 för att de redovi- sade planerna för 1970 skall förverkli- gas. I föregående avsnitts branschge— nomgång angavs så framräknade siffror. För överskådlighetens skull har dessa siffror sammanställts i tabell 16:1. I denna anges vidare, för jämförelsens skull, resultaten från konjunkturinstitu- tets exportstudie. Därjämte anges i ta- bellen en produktionsutveckling, som vi på grundval av ovan redovisade över- väganden betraktar som ett möjligt ut- vecklingsalternativ.
Utvecklingen under 1970-talet
Utvecklingen på arbetsmarknaden intar en framträdande plats i den samhälls- ekonomiska problematiken rörande 1960-talets senare hälft. Stagnationen i antalet förvärvsarbetande personer i kombination med en förväntad minsk- ning av veckoarbetstiden medför, att det totala arbetskraftsutbudet -—— mätt i antal arbetstimmar ——- kommer att successivt sjunka under de närmaste fem åren. De konsekvenser detta får kommer med all sannolikhet att ställa den ekonomiska politiken inför en rad svårlösta problem.
Såvitt man idag kan se kommer den nämnda utvecklingen på arbetsmark- naden att karakterisera inte enbart 1960-talets senare hälft. Med all sanno- likhet kommer situationen under 1970- talet att bli likartad.
Då antalet årsarbetare kommer att bli i stort sett oförändrat under hela 1970- talet och då en viss arbetstidsförkort- ning sannolikt kommer till stånd, kan den totala arbetskraftsvolymen i sam- hället beräknas minska. Minskningen torde bli minst 1/2 procent per år. För
industrins del torde utvecklingsbilden bli ungefär densamma; antalet förvärvs- arbetande skulle förbli ganska konstant under 1970-talet men en förkortning av arbetstiden skulle medföra en sänkning av arbetsvolymen. Därmed skulle en sedan lång tid tillbaka framträdande utvecklingslinje i vår ekonomi komma att brytas.
De beräknade framtida förändringar- na i befolkningens åldersfördelning i kombination med den inkomstomfördel- ning till pensionärernas förmån, som ATP-systemets utmognad kommer att medföra, gör att investeringskvoten i samhället troligen inte kommer att stiga nämnvärt under 1970-talet. I kombina— tion med den nämnda utvecklingen av arbetskraftstillgången gör detta att ök- ningen i nationalprodukten rimligen in— te kan bli större än ca 4 procent per år. I långtidsutredningens huvudbetän- kande räknas med siffran 4 1/2 procent, men den kalkylen är medvetet opti- mistisk.
Sannolikheten talar för att de olika näringsgrenarnas konkurrens om det tillgängliga investeringsutrymmet kom- mer att bli hård även under 1970-talet. Någon större höjning av industrins an- del av det utrymmet är inte sannolik. En ökning av industriinvesteringarna med 5 a 6 procent per år torde vara det mesta man kan räkna med.
De inom institutet gjorda kalkylerna ger vid handen, att en 5-procentig ök- ning av industriinvesteringarna under 1970-talet i kombination med en minsk- ning av sysselsättningen med 1/2 pro- cent per år kan tänkas medge en ökning av industrins produktionsvolym på genomsnittligt 5 procent per år men knappast mera.
Internationella jämförelser ger vid handen, att produktionsutvecklingen inom de olika branscherna följer ett ganska ensartat mönster i industrilän—
derna. De snabbast expanderande bran- scherna är nästan genomgående den kemiska industrin, metallindustrin samt verkstadsindustrin (exkl. varv). Även pappers- och massaindustrin samt jord— och stenindustrin uppvisar som regel jämförelsevis hög expansionstakt. Inom livsmedels-, textil-, konfektions- samt sko- och ]äderindustrierna går vanligen produktionstillväxten relativt långsamt. I stort sett har utvecklingen i vårt land följt detta mönster.
Mycket talar för att nu nämnda ut- vecklingsmönster i stort sett kommer att bli bestående i framtiden. Blir så fallet innebär det givetvis att den fram- tida utvecklingen i huvudsak kommer att följa tidigare trender. Analysen i det föregående har emellertid givit vid han- den, att detta inte kommer att gälla för alla branscher. För vissa branscher kan Vi tydligt skönja kommande trendbrott. Det gäller gruvorna, järnverken samt skogsindustrin. För de tre branscherna måste vi räkna med att tillväxten under 1970-talet blir väsentligt långsammare än under innevarande decennium. För övriga branscher finns föga anledning tro på mer markanta trendbrott. Det förefaller t. ex. osannolikt att livsme- dels-, textil-, konfektions- samt sko- och läderindustrierna, som tidigare uppvisat jämförelsevis långsam produktionsupp- gång, plötsligt skulle börja expandera i snabb takt. Det finns heller ingen an- ledning tro, att den kemiska industrin, verkstadsindustrin samt jord- och sten- industrin inte skulle expandera i snabb takt även under 1970-talet.
Att idag förutsäga tillväxten i svensk industriproduktion under 1970-talet är givetvis utomordentligt vanskligt. Hur snabbt denna produktion kommer att stiga beror på en mängd förhållanden, såsom exempelvis den ekonomiska ut- vecklingen i andra länder, den ekono- miska politikens utformning, industri-
företagarnas initiativkraft och den in- ternationella konkurrensförmågan. Att försöka göra prognoser över alla sådana förhållanden förefaller föga menings- fullt. I föregående avsnitt anfördes som en tänkbar möjlighet att svensk indu- striproduktion skulle kunna växa med omkring 5 procent per år under 1970- talet. Om man utgår ifrån att detta inträffar kan man kanske spekulera över hur de olika branschernas produk- tionsutveckling kommer att te sig. Vid en femprocentig årlig ökning av industriproduktionen tillväxer produk- tionen inom verkstadsindustrin och den kemiska industrin »normalt» med 6 å 8 procent per år. Med tanke på att. övriga branscher sannolikt växer be- tydligt långsammare är det helt uppen- bart, att en utvecklingstakt av den stor- leksordningen är nödvändig inom dessa båda branscher för att en femprocentig ökning av den totala industriproduk- tionen skall komma till stånd. Näst efter den kemiska industrin och verk- stadsindustrin i tillväxttakt torde sedan jord- och stenindustrin, metallindustrin samt gummivaruindustrin komma. För de tre branscherna kan man kanske räk- na med produktionsökningar på om- kring 5 procent per år. Livsmedels- industrin samt pappersvaru- och gra- fisk industri tillväxer normalt något långsammare än den totala industri- produktionen och vid en femprocentig ökning i denna senare kan utvecklings- takten för de båda branscherna tänkas bli 3 a 4 procent per år. Det som ovan sagts om begränsningen i skogs- industriernas expansionsmöjligheter gör det motiverat att räkna med un- gefär denna utvecklingstakt även för dessa. Det är inte otänkbart att ock- så textil- och konfektionsindustrierna kan expandera i denna takt. De se- naste decenniernas erfarenheter tyder dock snarast på en något långsam—
mare utveckling för dessa båda indu- strier. Produktionen inom gruvor och varv kommer troligen att öka med mind- re än 3 procent per år. För sko- och läderindustrin, slutligen, torde utveck- lingstakten även under 1970-talet bli låg.
Av vad som ovan sagts har framgått, att vi kan vänta en markant retardation i gruvornas, järnverkens samt skogsin- dustriernas produktionsutveckling och därmed också i deras exportutveckling.
För varven kommer en sådan retarda- tion att ske redan under innevarande decennium. Då dessa branscher tillsam- mans svarar för ca 50 procent av hela den svenska exporten inger dessa ut- vecklingsperspektiv vissa farhågor för betalningsbalansen. För att jämvikt i utrikeshandeln skall kunna upprätthål- las under 1970-talet måste verkstadsin- dustrins export stiga i mycket snabb takt. Huruvida det kommer att bli möj- ligt, återstår emellertid att se.
APPENDIX A
Metoder och material
Syftet med en'kätundersökningen var att inhämta industriföretagens planer, sam- manställa dem och på så sätt få en upp- fattning om den industriella utveckling- en totalt och branschvis, så som den skulle te sig om planerna följdes och det inte förekom någon nybildning av företag.
Av kostnadsskäl var »det inte möjligt att tillfråga samtliga industriföretag i landet. Den ökning av tillförlitligheten i materialet som skulle vinnas med en sådan totalundersökning jämfört med en stickprovsundersökning är för öv- rigt med all säkerhet mycket liten. En stor del av de mindre företa-gen har nämligen ingen fast planering på den sikt det här rör sig om. Att utsträcka undersökningen till att omfatta samtli- ga småföretag skulle således ge en jäm- förelsevis liten merinformation. Dess- utom finns det skäl att anta (se sid. 18) att en stor del av småföretagen i huvudsak kommer att utvecklas i takt med de större. Till detta kommer att småföretagen i de flesta branscher sva- rar för en förhållandevis liten del av branschens totala produktion, syssel- sättning m. m. Dessa förhållanden gjor- de att IUI vid utredningens början be— slöt att ägna huvuvdintresset åt de stör- re företagens planer och låta dessa in- dikera också den utveckling, som är trolig för småföretagen. Att vissa av de mindre företagen överhuvudtaget med- togs är närmast att betrakta som ett ex- periment i syfte att undersöka i vil- ken omfattning planering förekommer
bland dessa företag. Avsikten var del- vis också att få en uppfattning om det blan-d småföretagen förekommer ut- vecklingstendenser som markant avvi- ker från de större företagens.
Mål-, undersöknings- och kontrollpopulation '
Undersökningens målpopulation var samtliga industriföretag i Sverige som existerade vid undersökningstillfället, dvs. i slutet av 1964. Av det ovan sag- da framgår att undersökningspopula- tionen var en del av målpopulationen. nämligen den del som består av stor- företag. Det stickprov som gjordes i vissa grupper av mindre företag be- nämns i fortsättningen kontrollpopulatio- nen. En kortfattad beskrivning av hur undersöknings- och kontrollpopulatio- nerna har avgränsats, kan tyvärr inte lämnas. Detta sammanhänger dels med att det varit nödvändigt att definiera begreppet storföretag olika för olika branscher, dels med tekniska problem vid samplingförfarandet. På sid. 153 ff. ges en allmän beskrivning av hur stor- företagen avgränsades. Av urvalsmatri- sen på sid. 163 ff. framgår i detalj var gränserna sattes i de olika branscherna.
Urvalsregister
Som urvalsregister för undersökningen användes statistiska centralbyråns fö- retagsregister, som sensommaren 1964 förelåg i färdigt men inte slutkontrol—
lerat skick. De data som ingick i re— gistret avsåg år 1962.1
Uppgifterna om företagen var lagra- de på magnetband. Två typer av band förekom; det ena innehöll uppgifter om företagen (de juridiska personerna) som helhet, det andra upptog data om verksamhetsställena (ung. industrista- tistikens arbetsställen) för de företag som bestod av mer än ett verksamhets- ställe. Företagsbandet innehöll namn och adress, uppgifter om huvudsaklig näringsgren, antal årsarbetare samt an- tal arbetstimmar för de juridiska per- sonerna. I den andra typen av band ut- gjorde varje verksamhetsställe en en- het. För denna fanns angivet vilken ju- ridisk person enheten tillhörde, adress samt antalet anställda i var och en av de branscher, som fanns representera- de inom verksamhetsstället, dock högst 6 olika branscher.
Urvalsenhet
Eftersom undersökningspopulationen skulle omfatta alla »stora» enheter inom varje bransch, var det olämpligt att använda den juridiska personen el- ler verksamhetsstället som urvalsenhet. I båda fallen kan det nämligen före- komma att två eller flera branscher finns representerade inom enheten. Även om man vid ett urval av juridis- ka personer, klassificerade efter den i storlek dominerande branschen, kan skapa garantier för att samtliga storfö- retag i varje bransch medtas, skulle vid bearbetningen av svarsmaterialet en fi- nare uppdelning vara nödvändig. Vid ett sådant urvalsförfarande skulle dess- utom uppräkningen av erhållna siffror till branschens totalnivå omöjliggöras, eftersom man saknade information om den verkliga branschfördelningen bland de icke svarande företagen.
För urvalet var det därför nödvän- digt att dela upp företagen i sådana delar, att de gav en riktig bild av den verkliga branschstrukturen. För detta ändamål skapades begreppet verksam- hetsenhet. Med detta avsågs varje så- dan del av ett verksamhetsställe, vars tillverkning kunde hänföras till en och endast en bransch. Verksamhetsenhe- ten blev således en lämplig urvalsen- het. (Exempel: En juridisk person be- driver verksamhet på två orter, A och B. På orten A finns inom samma om- råde ett väveri och en konfektionsfa- brik, på orten B ett väveri. Inom den juridiska personen finns då tre verk- samhetsenheter tillhörande två bran- scher.)
Begreppet storföretag
Frågan om ett företag eller en verk- samhetsenhet skulle anses vara stor el— ler ej i undersökningens mening kun- de rimligtvis inte avgöras på ett enhet- ligt sätt för alla branscher. Bland järn- och stålverken sysselsätter exempelvis de flesta verksamhetsenheterna, och därmed också företagen, fler än 300 personer, medan det bland guld- och silvervarufabrikerna inte finns något företag i storleksgruppen 150 anställ— da eller fler. Med hänsyn till detta samt det förhållandet att verksamhetsenhe- ten skulle utgöra urvalsenhet gjordes följande definition:
Varje del av verksamheten inom en
1 Företag, som nystartades under tiden mellan registrets tillkomst och undersökningstill- fället, kom inte med i det primära urvalet. Eftersom undersökningspopulationen var begränsad till storföretagen, har möjlighe- terna till komplettering varit gynnsamma för denna population. Någon systematisk uppföljning av nystartade företag har emel- lertid inte skett, varför enstaka storföretag möjligen kan ha lämnats utanför undersök- ningspopulationen.
juridisk person, som entydigt kan hän- föras till en enda bransch, skall anses som »storföretag» om den juridiska per- sonen inom branschen driver minst en »stor» verksamhetsenhet, dvs. en verk— samhetsenhet i vilken antalet anställda överstiger en viss för branschen fast- ställd siffra.
Av urvalsmatrisen på sid. 163 ff. framgår hur denna siffra fastställdes för de olika branscherna.
Det bör observeras att termen stor- företag med ovanstående definition är något oegentlig, eftersom den inte all- tid hänförs till hela företaget (den ju- ridiska personen) utan eventuellt en- dast till någon eller några av dess de- lar. I brist på en bättre term för det som avses, har emellertid uttrycket bi- behållits.
Urvalsförfarandet
Samtliga de i företagsregistret ingåen- de verksamhetsenheterna inom sektorn industri sorterades efter bransch och storleksklass. Antalet verksamhetsenhe- ter och totala antalet anställda i varje sorteringsgrupp (stratum) uträknades och tabulerades i matrisform (se ur- valsmatrisen). Därefter uttogs alla stora verksamhetsenheter samt ett slumpmäs- sigt urval av verksamhetsenheter i vis- sa mindre storleksgrupper. Antalet slumpmässigt uttagna enheter i de oli- ka branscherna framgår av urvalsma- trisen. Inom vissa branscher gjordes dock inget urval, utan uppgifter om planerad respektive förväntad utveck- ling erhölls på annat sätt än genom planinsamling från enskilda företag. För huvuddelen av slakterierna, char- kuterierna, mejerierna samt varven lämnades uppgifter av Sveriges Slakte- riförbund respektive Svenska Mejerier- nas Riksförening och Sveriges Varvsin-
dustriförening. För utvecklingen inom vin- och spritfabriker samt bilrepara- tionsverkstäder gjordes inom IUI upp- skattningar, som baserades på progno- ser för den privata konsumtionen. På begäran av branschföreningarna uttogs samtliga företag (verksamhetsenheter) inom gruvindustrin, järn- och metall- verken samt massa- och pappersindu- strin.
De på ovan angivet sätt uttagna verk- samhetsenheterna uppgick till ett an- tal av 2 336. De motsvarades av 1 805 företag (juridiska personer). Bland des- sa företag kunde det givetvis förekom- ma sådana, som bestod av fler verk— samhetsenheter än de uttagna. En kom- plettering måste därför göras för att de uttagna företagens hela verksamhet inom berörda branscher skulle bli fö- remål för undersökning. Denna kom- plettering gjordes på så sätt att samt- liga kvarvarande verksamhetsenheter tillhörande de 1805 företagen uttogs. Detta medförde visserligen att vissa en- heter, som definitionsmässigt tillhörde gruppen småföretag, kom med i kon- trollpopulationen utan att vara strikt slumpmässigt utvalda. Någon störande inverkan på undersökningspopulationen hade emellertid inte detta förfarande. Efter kompletteringen uppgick antalet uttagna verksamhetsenheter till 3 309.
Frågeblanketter och uppgiftsinsamling
För vart och ett av de 1805 utvalda företagen framställdes en s. k. huvud- blankett. Som framgår av exemplet på sid. 170 innehöll denna vissa register- uppgifter om företaget. Avsikten med detta var att förhindra missförstånd beträffande branschernas avgränsning m.m. För varje på huvudblanke-tten upptagen bransch fick företagen dess-
I slutet av oktober 1964 utsändes blanketterna till företagen med en be— gäran om att om möjligt inkomma med svar före den 10 november samma år. Den 30 november hade 705 företag (ju- ridiska personer) inkommit med svar. Den 1 december utsändes en påminnel- se till de företag som inte svarat och inte meddelat sin avsikt att senare in- komma med svar. Den 22 december hade 905 svar inkommit och samma dag utsändes en ny påminnelse tillsam- mans med en uppmaning till dem, som ansett sig vara förhindrade att besva- ra enkätfrågorna, att på en särskild blankett ange orsaken härtill. På så sätt hoppades vi få en uppfattning om bort- fallets karaktär. Den vanligast angivna orsaken var emellertid tidsbrist, vilket delvis spolierade möjligheterna till en givande bortfallsanalys.
Bearbetningen
Svarsblanketterna granskades och ko- dades för hålkortsbearbetning efter hand som de inkom. I slutet av februa- ri och början av mars stansades mate- rialet på hålkort och kontrollkörningar utfördes i mitten av mars i avsikt att upptäcka felstansningar och omöjliga eller osannolika svar. Genom telefon- kontakt med uppgiftslämnarna kontrol- lerades och eventuellt rättades denna sistnämnda typ av svar. I början av april gjordes de första produktionskör- ningarna. Då hade 1 059 juridiska per- soner inkommit med svar. Vid bearbet- ningen av hålkorten bildade varje bransch inom ett företag en enhet. Som tidigare nämnts har vi för enkelhets skull givit denna enhet beteckningen företag, ehuru den i vissa fall åsyftar endast en del av en juridisk person.
Uppräkningsförfarandet
Samtliga företag sorterades på bransch- och storleksgrupper (49 branscher och 4 storleksgrupper). Alla de företag, som ingick i en och samma bransch- och storleksgrupp bildade ett stratum. Inom varje stratum summerades de av före- tagen angivna värdena för produktion, sysselsättning m.m. var för sig. Varje stratumsumma multiplicerades med ett tal, uppräkningsfaktorn, som var kvo- ten mellan totala antalet anställda i stra- tum år 1963 samt antalet anställda 1963 i de svarande företagen inom samma stratum. På så sätt erhölls en uppskatt- ning av de värden som skulle ha erhål- lits, om samtliga företag inom stratum inkommit med svar. Detta innebär att vi förutsätter att produktion per an- ställd, investering per anställd osv. i genomsnitt är ungefär lika stor i de icke svarande företagen som i de sva- rande för den period planerna gäller.
För de strata, som enligt defini- tion innehöll storföretag, summerades branschvis de uppräknade värdena. Därefter var det möjligt att beräkna de ökningar av produktion, sysselsättning m.m. som storföretagen inom varje bransch planerade. Som tidigare nämnts ansågs storföretagens planer vara re- presentativa för samtliga företag. I kon- trollsyfte gjordes dock en beräkning av vad ökningstalen skulle bli, om även småföretagens planer medtogs. Skillna- derna i resultat de två metoderna emel- lan visade sig i allmänhet vara små.l Till en del sammanhänger detta med att storföretagen inom de flesta bran-
1 Ett undantag utgjorde investeringarna, som i många branscher visade en annorlunda utveckling om småföretagen togs med. I dessa fall var emellertid materialets kvalitet sådan, att ett medtagande av de mindre företagens planer sannolikt skulle ge en fel— aktig bild av den förväntade utvecklingen.
scher svarar för en mycket stor andel av branschens totala produktion, sys- selsättning, export och investeringar.
För att slutligen erhålla huvudbran- schernas och totala industrins planera- de ö-kningstal, gjordes en sammanväg- ning av delbranschernas ökningstal. Som vikter användes därvid delbran- schernas andelar år 1963 (enl. den of- ficiella industristatistiken) av de ifrå- gavarande storheterna (produktion, sysselsättning osv.) inom huvudbran- schen resp. hela industrin.
I undersökningspopulationen (storfö- retagen) är uppräkningsfaktorerna i allmänhet relativt små — ett uttryck för hög täckningsgrad — varför de icke svarande företagen i denna grupp mås- te ha planerat en extremt annorlunda utveckling för att de här redovisade planaggregaten nämnvärt skall skilja sig från de »verkliga». I kontrollpopu- lationen (»småföretagen») däremot är bortfallet i allmänhet stort och urvals- sannolikheten låg, varför uppräknings- faktorerna ibland blivit extremt stora. Någon redovisning av planerna inom kontrollpopulationen har med hänsyn till detta inte skett.
Branschdefinitioner
Med industri menas i denna skrift i stort sett de näringsgrenar och verksam- hetsformer som redovisas i tabell 1 i SOS: Industri (den s. k. Industristatisti-
ken) alltsedan 1959.1 Sålunda ingår inte byggnadsindustri, el-, gas- och vatten- verk och med vissa undantag inte heller arbetsställen med färre än fem syssel- satta i genomsnitt under året. Till skill- nad från SOS: Industri har rörlednings- verkstäder inte ansetts tillhöra indus- trin. Vidare har av speciella skäl kol- gruvor exkluderats.
Uppdelningen av industrin i huvud- branscher följer i stora drag SOS:In- dustri. En finare uppdelning har dock ansetts nödvändig, speciellt för metall— och verkstadsindustrin. Dessutom skil- jer sig branschernas avgränsning i vår undersökning från den officiella indus- tristatistikens därigenom, att vi genom- gående har tillämpat den s. k. ISIC- nomenklaturen (International Standard Industrial Classification of All Econom— ic Activities).2 Denna nomenklatur kom— mer först om något eller några år att utgöra normen för bearbetning och re- dovisning av den officiella svenska in- dustristatistiken. På grund av detta för- hållande är de nycklar mellan ISIC- grupper och industristatistikens del- branscher, som redovisas på de följande sidorna, inte helt exakta. Uppgifterna om förädlingsvärde, sysselsättning m. m. för de olika branscherna är hämtade ur den officiella statistiken och har omräknats så att de i görligaste mån motsvarar ISIC-grupperingen.
1 1963 års industristatistik är den senast ut- givna när detta skrives. " UN. Statistical Papers Series M No 4, Rev. 1, Add. 1, New York, 1959.
ISIC: 121, 122. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: la. Järnmalmsgruvor samt anriknings-briketterings— och sintringsverk. lb. Andra malmgruvor och anrikningsverk.
Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 955 miljoner kr ................................. 3,5 Antal anställda, 13 550 st .................................................... 1,5 Förädlingsvärde per anställd, 70 550 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 2,5 miljarder kr ........................... 4 Exportens värde, 980 miljoner kr ............................................. 6
Järn- och metallverk
ISIC: 341, 342. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: Za. Järn— och stålverk samt ferrolegeringsverk. 2b. Andra metallverk.
Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 650 miljoner kr ............................... 6 Antal anställda, 55 950 st .................................................... 6 Förädlingsvärde per anställd, 29 450 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 8 miljarder kr ............................ 13 Exportens värde, 1 510 miljoner kr ........................................... 9,5
Järn- och metallmanufakturverk ISIC: 344, 350, 39. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 20. Bleck- och plåtvarutillverkning, kopparslagerier. 2d. Järn- och stålmanufaktur, ej 5. n. 2e. Annan metallmanufaktur. 2f. Tillverkning och reparation av guld-, silver- och nysilvervaror. 2g. Galvanisering, förnickling, förte-nning o. d. 2m. Tillverkning och reparation av instrument och ur. 111. Plastbearbetande industri.
Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 2 045 miljoner kr ............................... 7,5 Antal anställda, 78 900 st .................................................... 8,5 Förädlingsvärde per anställd, 25 950 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 3,5 miljarder kr ........................... 5,5 Exportens värde, 1 020 miljoner kr ........................................... 6,5
ISIC: 343, 360. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 2i. Andra mekaniska verkstäder och gjuterier.
Andel av hela industrin,
Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 4 345 miljoner kr ............................... 16,5 Antal anställda, 156 150 st ................................................... 17 Förädlingsvärde per anställd, 27 850 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 101 miljarder kr ........................... 16,51 Exportens värde, 2 430 miljoner kr ........................................... 15
Elektroindustri
ISIC: 370. Ungefärlig motsvarighet i industristatistjken: 21. Elektroteknisk industri.
Andel av hela
industrin,
Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 875 miljoner kr ............................... 7 Antal anställda, 65 850 st .................................................... 7 Förädlingsvärde per anställd, 28 500 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 3 miljarder kr ............................ 5 Exportens värde, 800 miljoner kr ............................................. 5
Transportmedelsindustri
ISIC: 382, 383, 385, 386, 389. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: Del av 2b. Tillverkning och reparation av transportmedel utom skeppsvarv och båtbyggerier, exkl. bil- och cykelreparationsverkstäder.=
Andel av hela
industrin,
Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 570 miljoner kr ............................... 6 Antal anställda, 48 750 st .................................................... 5,5 Förädlingsvärde per anställd, 32 200 kr ........................................
Realkapitalets återanskaffningsvärde, . .3 ...................................... . . Exportens värde, 1 005 miljoner kr ........................................... 6,5
1 Inkl. transportmedelsindustri.
* Bil- och cykelreparationsverkstäder har inte förts till någon av huvudbranscherna och särredo— visas heller inte som en särskild bransch. År 1963 svarade bil- och cykelreparationsverkstäderna för 1,5 procent av förädlingsvärdet och 2,5 procent av antalet anställda inom hela industrin,
3 Se maskinindustri.
Varvsindustri ISIC: 381. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 2k. Skeppsvarv och båtbyggerier. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 810 miljoner kr ................................. 3 Antal anställda, 32 350 st .................................................... 3,5 Förädlingsvärde per anställd, 25 050 kr ................................... . . . . . Realkapitalets återanskaffningsvärde, 1,5 miljarder kr ........................... 2,5 Exportens Värde, 1 310 miljoner kr ........................................... 8
Jord— och stenindustri ISIC: 14, 19, 33. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 3. Jord- och stenindustri. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 280 miljoner kr ............................... 5 Antal anställda, 43 300 st .................................................... 4,5 Förädlingsvärde per anställd, 29 600 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 3 miljarder kr ............................ 5 Exportens värde, 185 miljoner kr ............................................. 1 Träindustri
ISIC: 25, 260. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken:
4. Träindustri. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 650 miljoner kr ............................... 6 Antal anställda, 69 750 st ........... . ............................... . . . . . . 7,5 Förädlingsvärde per anställd, 23 650 kr” ......................... . .............. Realkapitalets återanskaffningsvärde, 3 miljarder kr ............................ 5 Exportens värde, 1 255 miljoner kr ......... _ . .......................... . . . . 8
Massa-, pappers- och wallboardindustri ISIC: 271. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 5 exkl. 5e. Massa- och pappersindustri exkl. papp- och pappersvaruindustri. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent Produktionens förädlingsvärde, 1 720 miljoner kr ............................... 6,5 Antal anställda, 55 550 st .................... . ............................... 6 Förädlingsvärde per anställd, 31 000 kr ............................. . .......... Realkapitalets återanskaffningsvärde, 10,5 miljarder kr .......................... 17
Exportens värde, 3 575 miljoner kr ......................................... . . 22,5
Pappersvaru- och grafisk industri ISIC: 272, 280. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 5e. Papp- och pappersvaruindustri. 6. Grafisk inldustri. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 1 590 miljoner kr ............................... 6 Antal anställda, 53 400 st .................................................... 6 Förädlingsvärde per anställd, 29 750 kr] ....................................... Realkapitalets återanskaffningsvärde, 2,5 miljarder kr ........................... 4 Exportens värde, 105 miljoner kr ............................................. 1
Livsmedelsindustri
ISIC: 20, 21, 22. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 7. Livsmedelsindustri.
8. Dryckesvaru- och tobaksindustri.
Andel av hela industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 2 740 miljoner kr ............................... 10,5 Antal anställda, 71 450 st .................................................... 7,5 Förädlingsvärde per anställd, 38 350 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 5,5 miljarder kr ........................... 9 Exportens värde, 405 miljoner kr ............................................. 2,5
Textilindustri
ISIC: 23. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 9a. Ylleindustri. 9b Bomullsindustni, även rayonull. 9d. Linne-, hamp- och juteindustri. 9e. Konstfiberfabriker.
9f. Sidenfabriker, även rayonsilke. 9g. Trikåfabriker. 9h. Repslagerier och bindgarnsfabriker. 9i. Snörmakerier, band- och gardinfabriker. 9k. Schoddyfabriker.
91. Vadd-, trassel— och drevfabriker. 9m. Färgerier, blekerier och impregneringsverk. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 930 miljoner kr ................................. 3,5 Antal anställda, 41 150 st .................................................... 4,5 Förädlingsvärde per anställd, 22 600 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 2,5 miljarder kr ........................... 4 Exportens värde, 230 miljoner kr ............................................. 1,5
Ii'onfektionsindustri lSIC: 243, 244. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 90. Lin- och hampberedningsverk. 91). Konfektionsfabriker. 9q. Hatt- och mössfabriker. 0r. Annan textil— och sömnads-industri. lill). Päls- och skinnvarufabriker. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 970 miljoner kr ................................. 3,5 Antal anställda, 52 650 st .................................................... 5,5 Förädlingsvärde per anställd, 18 450 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 1 miljard kr .............................. 1,5 Exportens värde, 115 miljoner kr ............................................. 1
Sko- och läderin dustri
ISIC: 241, 290. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 10a. Garverier. 10c. Skoindustri. 10d. Andra lädervarufabriker. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 280 miljoner kr ................................. 1 Antal anställda, 14 800 st .................................................... 1,5 Förädlingsvärde per anställd, 18 950 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 11 miljard kr ............................. 1,51 Exportens värde, 70 miljoner kr .............................................. 0 '
(inmmivaruinduslri ISIC: 300. Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 10g. Gummivarufabriker. 1011. Gummireparationsverkstäder. Andel av hela
industrin, Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 330 miljoner kr ................................. 1 Antal anställda, 12 600 st .................................................... 1,5 Förädlingsvärde per anställd, 26 150 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, . .2 ...................................... Exportens värde, 130 miljoner kr .............................................
2
1 Inkl. gummivaruindustri. ? Se sko- och läderindustri.
Kemisk industri ISIC: 31, 32 Ungefärlig motsvarighet i industristatistiken: 11 exkl. lll. Kemisk och kemisk-teknisk industri, exkl. plastbearbetande indus- tri. Andel av hela
industrin. Vissa data för år 1963: procent
Produktionens förädlingsvärde, 1 465 miljoner kr ............................... 5,5 Antal anställda, 33 250 st .................................................... 3,5 Förädlingsvärde per anställd, 44 050 kr ........................................ Realkapitalets återanskaffningsvärde, 4 miljarder kr ............................ Exportens värde, 755 miljoner kr .............................................
Urvalsmatris
Antal verksamhetsenheter och antal anställda i hela industrin fördelade på storleks- klasser.
Små och stora verksamhetsenheter.
Urvalsstorlek.
Övre siffran anger antalet verksamhetsenheter, undre antalet anställda. Tjocka lodräta streck anger gränsen mellan små och stora verksamhetsenheter. U:00 an- ger att 00 verksamhetsenheter uttagits. Samtliga stora verksamhetsenheter har
utiagits. lSIC Storleksklass (antal anställda) kod Bransch Totalt 0—20 | 21—40 I »11—75 76—150 151—600 601—w 121 Järnmalmsgruvor 6 | | 10 12 10 3 41 66 602 1 373 2 883 7 941 12 865 ___—_
U: 28 U: 41 122 Övriga malm- 6 4 6 6 22 gruvor 80 264 715 2 148 3 207 U: 16 U: 22 1.10 Stenbrott, sand- 548 27 11 5 591 och lcrtag 2 336 788 570 535 4 229 U. 5 U: 10 201 Slaktcricr och 379 62 52 23 22 538 charkuterierl 2 251 1 835 2 905 2 467 5 503 14 961 202 Mejerier2 294 69 29 18 8 418 2 317 1 941 1 548 1 876 2 260 9 942 203 Frukt- och grön- 52 5 5 8 5 75 sakskonservind. 223 156 317 940 2 580 4 216 U: 5 U: 23 204 Fiskkonservind. 131 21 9 7 168 712 648 514 869 2 743 U: 21 U: 37 205 Kvarnindustri 429 7 5 5 446 555 221 263 566 1 605 U. 7 U: 17 206 Bagerier o. 3 818 104 36 11 11 3 980 konditorier 16 100 2 782 1 832 1 027 3 313 25 054 U: 9 U: 31 207 Sockerindustri 1 företag | 208 Choklad- o. 97 11 3 3 8 122 konfektindustri 453 295 204 345 3 904 5201 U: 14 209 Övrig livsmedels- 134 20 14 9 5 182 industri 664 543 761 871 1 402 4 241 U: 7 U: 21 213 Bryggerier 142 23 27 10 6 208 732 675 1 543 998 1 560 5 508 U: 9 U: 25 214 Läskcdrycks- 109 12 11 132 fabriker 459 37 1 105 1 934 U: 11 231 Spinnerier, 352 34 28 33 50 6 503 vävericr m. m. 1 845 1 042 1 482 3 581 15 415 6 154 29 519 U: 9 U: 11 U: 76
1 Inget urval. Uppgifter lämnade av Sveriges Slakteriförbund. 2 Inget urval. Uppgifter lämnade av Svenska Mejerier-nas Riksförening.
Bransch
Storleksklass (antal anställda)
21—40 41—75 76—150 151—600
Trikåtabriker Tågvirkes- o. bindgarnfabriker Övrig textilind. Skofabriker Konfektions- industri
Övrig söm- nadsind. Sågverk, hyvle- rier o. andra trävarufabr. Möbelindustri
Massafabr., pap- persbruk o. wall— boardfabriker
Pappersvaruind. Grafisk industri Garverier Lädervaru- fabriker Pälsbercderier Gummiindustri Kemisk—teknisk industri
01 j eslagerier
Färgindustri
Övrig kemisk ind.
44 1 235 3 70
14 381
21 1172 U: 7
23 2 451 U: 11
3 5
3
1 080 3 1
11
2 870
170
174
50
77
25 234
67
47 12 642
52
(i 59
62 68
50 93
11 49
18 76
20 18 283
13 15149
ISIC Storleksklass (antal anställda) kod Bransch Totalt 0—20 21—40 41—75 76—150 151—600 601—w 321 Petroleum- 7 7 ratfinaderier 1 241 1 241 U: 7 U: 7 329 Övrig petroleum- 20 3 23 och kolindustri 128 257 385 U: 3 331 Tegelbruk 96 58 17 5 176 850 1 639 903 666 4 058 U: 11 U: 8 U: 24 332 Glasbruk 59 7 16 19 11 112 316 200 883 1 926 3 428 6 753 , U: 5 U: 6 U: 22 i 333 Porslins- o. 63 6 7 6 82 lergodsfabriker 257 183 444 5 957 6 841 U: 2 U: 8 334 Cementfabriker 23 6 29 115 1 940 ' 2 055 U: 23 U: 29 339 Övrig jord- o. 1 433 94 39 20 22 1 608 stenförädlingsind. 6 413 2 584 2 076 1 910 5 422 18 405 - U: 10 U: 10 U: 42 341 Järn- och stålverk 9 4 7 11 22 53 80 153 750 4 200 38 871 44 054 ___—1 U: 20 U: 53 342 Metallverk 11 4 5 4 3 27 124 186 563 1 300 4 350 6 523 _! U: 20 U: 27 343 Järn- och 67 27 15 13 18 3 143 stålgjuterier 544 792 803 1 393 3 927 3 568 11 027 __4 U: 94 U: 143 344 Andra metall- 194 17 3 4 5 223 gjuterier 977 458 194 490 3 607 5 726 U: 17 U: 29 350 Järn-, stål- och 3 653 313 151 99 84 13 4 313 metallmanufak- 15 742 9 043 8 299 10 084 24 538 16 229 83 935 turverk U: 50 U: 50 U: 197 360 Maskinindustri 2 050 197 121 89 94 28 2 579 9 824 5 597 6 596 9 061 26 957 43 962 101 997 U: 24 U: 18 U: 164 370 Elektroindustri 966 80 55 31 60 23 1 215 3 672 2 317 3 025 3 269 18 262 38 448 68 993 U: 14 U: 10 U: 107 381 Skeppsvarv 0. 349 12 9 3 6 9 388 båtbyggerier1 1 254 325 450 356 2 035 28 900 33 320 382 Rälsfordonsfabr. 3 3 3 9 29 286 1 249 1 564 U: 3 U: 6 383 Motorfordons- 195 21 15 5 11 4 251 fabriker 1 179 637 873 418 3 532 - 12 200 18 839 U: 5 U: 5 U: 25 385 Cykel- och 622 4 3 634 motorcykelfabr. 921 121 382 1 919 3 343 U: 5 U: 8
1 Uppgifter lämnade av Sveriges Varvsindustriförening. '
11*—614655
ISIC. kod
;, : ..Storleksklass_(antal anställda)
' Bransch ' i" " ' ' ja????"
än???"
.'76—4150 151—600
13.86 ' i. 389
" "391
392 ' 393 - ' 395
' 396
399
Flygplanstabriker jÖvrig transport- medelsindustri
'Instrumentfabr. Fotografisk och optisk industri Urfabriker
Guld- och silver- varufabriker
Musikinstru- mentfabrlker
Övrig förädlings- industri
i. 46 ' _196
137 . 669 :
195 _3 37
249” "
791
52 225
915 3 887
”190
49'
14
* 8 249
14 f 428
x'
':
* Kan ej redovisas av sekretesskäl
FRÅGE FORMULÄR M. M.
Anillerigeten 54 - Box 5037 - Stockholm 5 - Telefon 08-63 50 20 - Bankgiro 44-699? Postgiro 191592
Stockholm den 26 oktober 1964
Långtidsutredning 1966-70
Industriens Utredningsinstitut har tidigare tagit aktiv del i arbetet inom de s.k. långtidsutredningarna, vilkas uppgift varit att analysera de lång- siktiga utvecklingstendenserna inom den svenska samhällsekonomin. För den senaste utredningen gjorde institutet bl.a. en enkätundersökning, dår upp- gifter inhamtades om industriföretagens planer beträffande produktions- utveckling, investeringar m.m. mellan 1960 och 1965.
Förra hösten påbörjades en ny långtidsutredning. Institutet fick då en för- frågan om vi även denna gång ville svara för den del av utredningsarbetet, som avser industrins utveckling. De institutets styrelse ansåg det väsent- ligt för svensk industri att manpå.detta sätt från.industrins sida aktivt deltar i utredningsarbetet, accepterades uppdraget. Detta är anledningen till att vi nu vänder oss till Er samt ett antal andra företag med för- frågningar om planer och bedömningar beträffande-utvecklingen 1966-70. För att rätt kunna utnyttja de uppgifter vi på så sätt erhåller,måste vi också få vissa data om utvecklingen under den gångna delen av 1960—talet.
Vi är väl medvetna om att besvarandet av frågorna kommer att förorsaka.Er ett visst besvär. Med hänsyn till undersökningens betydelse för svensk industri hoppas vi emellertid att Ni vill hjälpa oss att genomföra den. Det förefaller nämligen lämpligare att långtidsutredningens arbete base- ras på uppgifter från företagen själva, än att det baseras på uppgifter och antaganden tillkomna på annat sätt.
Hur blanketterna ifylls framgår av bifogade anvisningar. Här skall ba— ra poängteras det önskvärda i att uppgifterna om framtiden ifylls eller granskas av en person med sådan ställning inom företaget, att han är väl orienterad om företagets alla planer, även preliminära sadana inom di— rektion och styrelse.
Vi ber Er att insända Era svar snarast och om möjligt före den 10 novem— ber 1964. De uppgifter vi erhåller kommer givetvis att behandlas helt konfidentiellt och kommer icke att publiceras på ett sådant sätt, att enskilda företag kan identifieras.
d törsta h" aktnin
Ragnar Bentzel
Styrelsen för Industriens Utredningsinstitut har följande sammansättning: Tekn.dr Marcus Wallenberg, ordförande, dir. Sven Dahlberg, bruksdisp. Wilhelm Ekman, dir. Axel Enström, dir. Curt—Steffen Giesecke, dir. Sven Hammarskiöld, dir. Axel Iveroth, dir. Bertil Kugelberg, fil.dr Sven Schwartz, bruksdisp. Sverre Sohlman, dir. Inge Stenberg, dir. Erland Waldenström, prof. Ragnar Bentzel.
Paralell lund-klona 042037! :
1 IUI:s noleringur Arb.giv.nr 10063915000 Löpmr 0006 Förelugeis kontaktperson i detta ärende: Anl.verh.1l. Näringsgren 231 Am. arme 301 Förelogclx namn och adress INDUSTRI AB Tel. lövmrlklmll , _. , ,, . STORGATAN 2 2 GÖTEBORG Enligt statistiska cenlrolbyråns förelogsregisier be- drev Ert företag under 1962 verksamhei inom (huvudsakligen) följande branschl-er: "i???" ” * A N 5 C ” ”til......iZ'Z'mz "T.?" ” R A N 5 C " fi.". ...eålå'm 231 SPINNERIER, VÄVERIER MM *I 273 2143 xonrnmronsmnusu'm 2 66
För vorie ovan nämnd bransch ber vi Er lämna uppgifter på bifogade branschblankelil-er. Därvid används en blonkell' för varie bransch.
Hor Ni tillverkning eller avser Ni en före 1971 sloriu tillverkning inom någon annan än ovan nämnda bransch!-er? |] JA Ei NEJ
Här nedan skall uppgifler lömnos endosl av de förelag, som bedriver verksamhel i samma bransch inom lvd eller flera CIV fällande regioner:! * 'L ' ' 2 C" ” ,, ') . 3 Malmö-' åd 4 Övre Norrland 5 Nedre Norrland med Dalarna och Värmland & niker i övrlgl,
För dessa förelag hur nedan angivits de olika verksamhelsslällenas region- och bronsehlillhörighei enligl siolisliskq cenlrolbyrbns företagsregister. Observera oll var och en av uppgifiemo Ni lämnar nedan skall omfatta sumiligo verk- somhelsslöllen inom en och samma region och bransch.
Var god läs bifogade anvisningar, definilion i och definition 2, innan lobellen ifylles.
! h 5 Anlol anställde lann-vlnwr laminat-c:a:]?
"IMC - .. " " |"! "I!" nea: " . lm
ha 5 VERKSAMHETSSTALLENAS BELAGENHET , se ”70 , Hmmm," W &, nooo ,,,, 9 1964—65 1966—70
231 _? GÖTEBORG 231 6. BORÅS,VARBERG ..........................................
u.- Iu
Denna L' ' " samt ':... ,'-ernu i- " J senast den lO-nov. 1964 till Induslriens Ulredningslnsfifuf, Box 5037, Slockholm 5. Tel. 08/63 50 20. Frågor besvaras av hr Beckemon.
Vördeuppgitter avreende Aren 1960-63 anget i löpande priler. Vårdeuppgltter avseende åren 1964-70 ange: | 1963 du priser. Alla uppgltter rörand- tramtiden skall avse töretagcls planer
Förut. löpnn....6 ............... UPPGIFTERNA | DENNA BLANKETT SKALL GÄLLA FÖRETAGETS TOTALA VERKSAMHET INOM BRANSCHEN
SPIMBIEH.....YÄVERIER HM ......................................................................
2_
(förväntningar). I saptliga tall, utan i punkt 4, avses endast téretagetx verksamhet vid anläggningar i sverige.
PRODUKTION (se anv. definition 3)
1960 t96J 1970 |_Y_ård_et avfeg'en produktion tör avsalu (lOOO kr) ARBETSKRAFT (se anv. definition 4)
Antal anställda
"60 1963 1970 f'i—"M'TI'EZO' d. psganul __ ibfl"'”_"o£_,,,d_ __ _ ,, _ ,_ _, _ ,_ _ , ,Å A., ,, Summa antal anställda lNVESTERINGAR t SVERlGE (se anv. definition 5)
Utgitlar (1000 kr) i genomsnitt per år "760-63 1964-65 "766—70
) lndustribyggnader o. andra " tår dritt, adminiltratien o.d.
1 Malkiner a. apparater som bilar tår rörelun
ålarläder och andra la_ngnader töiwrsanaten
4 Summa 1-3
5 Underhålis- och reparationsarbeten (alla abiekt t-3 ovan)
den bransch, som detta tormulår avner? C)]a DNei Har Ni eller 1962 investerat, eller avuer Ni att under tiden han t.o.m. )970 Investera inom någon ort, där Ni tidigare inte bedrivit verhamhet l Observera att även dena investeringar skatt redovisas i tabellen ovan.
iNVESTERINGAR l UTLANDET (se anv. definition 6)
| 1960—63 ) 1964-65 1966—70 Utgittel x_n—mammi" uar &: ta'r t'ervörv, nyvppsättning eller utvidgning av produktiamkapaeitet | utlandet nooo tu) l l 5 RÅVAROR, HALVFABRIKAT, ENERGI M. M. (se anv. definition 7) l960 1963 l970 Totala kun-ud." för under Am förbrukad. inköpta vevar-n, halvfabrikat, bränsle, drivmedel, elenergi, emballage ln. m. (1000 kr) ') därav råvaror och halvtabrikat ') leveranser mellan de av Era anläggningar, tom tillhör den brunnit denna blankett avser, skatt Inte medräknas. Alla råvaror m. rn. från andra anläggningar (även lådana men tillhör Er) betraktas datt: som inköpta. 6 EXPORT (se anv. definition 8) ] 1960 1963 1970 Exportens andel av tatuvärdet (procent) | x B E' Expert till (procent av totala exporten) .;. 4 A, i . Ortalecht 1 i 1 I EFM hmmm-4, rm, . "_ , , , , i 5Vi" ==" . % inkl. Finland . EEC ) annu, See-'n ; " ,J'å'J'" USA 1 KUNG" '.. .. ;=_;Övrlvuvålldun Totalt '! | 4 i "=: 1963 . ,- l 100 _a I . i I . 5_ 1970 1 ) = i ', too ! .".
Särskilda upplysningar kan lämna! & emxtdende lida mantrat—och av. övriga ' * ' ' lant- 5037, Stackhalm 5. Tel. (JO/63 50 20. Frågar besvaras av llr Beckerman.
. .u- .:;
nnan den to nov. 1964 lill-Industriell: Utredninglinltitut, lou
Vilka deltar i enkäten?
Blanketterna
Förutsättningar för beräkning av framtidsdata
Företagets kontaktperson
Branschindel- ningen
Branschernas benämning
Regionindelning
Upplysningar samt anvisningar för blanketternas ifyllande
I. ALLMÄNT
»Svensk industri 1966—1970» är en enkät, som Industriens Utredningsinstitut på uppdrag av 1965 Års lång— tidsutredning sänder till ca 1500 av de större industriföretagen i landet. Enkäten avser att ge en bild av de förväntningar och planer man har inom svensk industri för senare hälften av 1960-talet. Undersökningen. vänder sig till den juridiska företagsenheten. Uppgifter för dotterbolag lämnas således av dessa själva i den mån de deltager i enkäten.
Två typer av blanketter används. Den ena, huvudblanketten. erhålles i två exemplar, varav kopian kan behållas av företaget. Den andra, branschblanketten. erhålles i lika många versioner som antalet industri— branscher representerade i företaget enligt statistiska centralbyråns företagsregister. Svaren skall i allmän— het lämnas i form av kvantitativa uppgifter för tre tidsperioder. I de flesta fall återfinns underlag för- uppgifterna för ären fram t.o.m. 1963 i kopiorna av blanketter, som tidigare lämnats till'statistiska cen— tralbyrän.
Uppgifterna om framtida förhållanden skall avse företagets planer (förväntningar). Som allmän förutsätt- ning för dessa skall helst gälla, att nationalinkomsten i landet under perioden 1966—1970 kommer att stiga i ungefär samma takt som under sistförflutna femårsperiod samt att någon avgörande förändring i nuvarande handelspolitiska förhållanden inte sker (redan beslutade tullsänkningar förutsätts givetvis äga rum). Vidare skall företagets uppgifter om produktion, arbetskraftsbehov m.m. för 1970 baseras på en förutsättning om fullt kapacitetsutnyttjande.
Värdeuppgifter avseende åren 1960—63 anges i löpande priser. Värdeuppgifter avseende åren 1964—70 anges i 1963 års priser.
Om de inom företaget uppgjorda planerna eller förväntningarna grundar sig på förutsättningar, som väsentligt skiljer sig från de nyssnämnda, ber vi Er att på" branschblankettcns baksida redogöra för skilj- aktighcterna.
2. HUVUDBLANKEIT EN
Observera! Om kopieblanketten vid ifyllandet ligger under originalet, överförs texten till kopian utan att karbonpapper e.d. behöver användas.
Det är angeläget att prognosuppgifterna i både huvud- och branschblankett lämnas eller granskas av en person med sådan ställning inom företaget, att han är väl orienterad om alla företagets planer, även preliminära sådana inom direktion och styrelse. Kontaktpersonen i detta ärende kan dock vara annan person, som deltagit vid blanketternas ifyllande.
I ruta nr 2 på huvudblanketten anges de industribranscher inom vilka företaget (juridiska enheten) 1962 bedrev verksamhet enligt statistiska centralbyråns företagsregister. Branschtillhörlgheten har angivits enligt den s.k. ISIC-nomenklaturen (International Standard Industrial Classification). Med hänsyn til att företagsregistret är nyupprättat och inte tidigare använt som urvelsram för enkäter, kan i enstaka fall felaktigheter förekomma. Vi ber om överseende med dessa och är tacksamma om Ni korrigerar felen eller kontaktar Industriens Utredningsinstitut. l
Benämningen av branscherna har av utrymmesskäl måst göras knapphändig. Om i något enstaka fall tveksamhet om innebörden skulle uppstå torde Ni med hjälp av uppgifterna om antalet anställda 1962_ samt den angivna regiontillhörigheten kunna utläsa vilka-delar av Er verksamhet som tillhör resp. bransch l Betydelsen av siffrorna i regionkolumnen framgår av texten i ruta 3 på huvudblanketten. En asterisk ange ., att ifrågavarande verksamhet förekommer i mer än en region.
Frågorna inom ruta 3 skall besvaras endast i de fall, då det i rutan förekommer datamaskinskrift, dvs i de fall då företaget bedriver tillverkning inom sam ma bransch i mer än en region.
Antal anställda definieras som summan av förvaltnings- o.d. personal samt arbetarpersonal. Se Vidar? definition 4 nedan. )
anseh på varie wansehblankett
Definition 3:
1—
Detinition 7:
Definition B:
3. BRANSCHBLANKETTEN
Uppgifterna i branschblanketten skall omfatta företagets verksamhet inom en och samma bransch. Om ett verksamhetsställe tillverkar varor tillhörande två eller flera olika branscher, skall i varje bransch- blankett medräknas endast den del av verksamheten, som är hänförlig till den bransch blanketten gäller.
Vissa av storheterna, t.ex. arbetskraft och investeringar. kan vara omöjliga att från användningssynpunkt entydigt hänföra till en viss bransch. I sådana fall skall den stveksamma» delen fördelas på förekom- mande branscher i proportion till avsaluvärdenas storlek.
Produktion. l värdet av egen produktion för avsalu skall för 1960 och 1963 ingå 1. Värdet av alla varor, som framställts under redogörelseåret ochsom avsetts för avsalu.
2. Intjänad bruttoersättning för monteringar, installationer, reparationer, lönearbeten och andra arbeten utförda åt utomstående.
Företagets interna leveranser av varor tillhörande en och samma bransch skall inte medräknas i produk— tionen, oavsett om leveranserna sker inom samma anläggning eller mellan företagets olika anläggningar. Vid beräkningen av värdet av varor skall i övrigt samma normer tillämpas, som i statistiska central- byråns årliga industri- och bergverksstatistik.
Arbetskraft. Som förvaltnings- o.d. personal skall redovisas företagsledare, teknisk personal, arbetsledare (verkmästare och förmän, dock ej arbetande förmän), kontorspersonal med kameralt och kommersiellt arbete, tidningsredaktörer och journalister samt försäljningspersonal (ej butikspersonal). Som arbetarpersonal skall redovisas dels arbetare och arbetande förmän sysselsatta i den egentliga produktionen, dels lager- och transportarbetare, maskinister och annan sindirekt» personal.
Antalsuppgifter skall avse medeltal under redogörelseåret..
Investeringar i Sverige. På raderna 1—4 skall redovisas utgifter för ny-, till- och ombyggnadsarbeten. vad beträffar byggnader och anläggningar samt för anskaffning av nya objekt vad beträffar maskiner, apparater och bilar. Utgifter "för inköp av tomter, vattenrätt o.d. samt äldre fastigheter skall sålunda icke medräknas. Utgifter för underhålls- och reparationsarbeten skall redovisas endast på rad 5.
Investeringar i utlandet. Härmed förstås alla utgifter för förvärv av produktionskapacitet i utlandet. Så- lunda skall här, till skillnad från vad som gäller beträffande investeringar i Sverige, även medräknas utgifter för förvärv av äldre byggnader, anläggningar, maskiner m.m. Som förvärv av produktionskapacitet räknas även förvärv av aktier och andelar i utländska bolag. Endast det svenska företagets (moder- bolagets) utgifter skall upptas.
Råvaror, halvfabrikdt, energi m.m. Med råvaror och halvfabrikat förstås sådana varor (delar, material m.m.), som används för vidare förädling eller ingår som del i slutprodukt. Hit skall således ej hänföras drivmedel, smörjmedel, bränsle, emballage o.d. Som inköpt räknas sådant, som utifrån tillförts en anlägg- ning, såvida icke leveransen kommer från en företaget tillhörande anläggning inom samma bransch. Vidare skall som inköpta räknas sådana varor m.m., som inom en anläggning och därmed inom företaget förs från en bransch till en annan.
Export. Som export räknas dendel av produktionen som säljs till utlandet, oavsett om försäljningen sker av företaget självt eller av annan självständig distributör. För det sistnämnda fallet behöver givetvis uppgifter lämnas endast i den mån de är bekanta för uppgiftslämnaren.
Blanketterna insändas snarast och om möjligt före den 10 november 1964 till Industriens Utred- ningsinstitut, Box 5037, Stockholm 5.
APPENDIX B
Produktivitet och kapitalintensitet inom industrin
I följande bilaga skall vi i första hand belysa den s.k. trendfaktorns betydel— se för produktionstillväxten inom svensk industri under efterkrigstiden. Analysen av den gångna utvecklingen kommer sedan att ligga till grund för en diskussion av industriproduktionens tillväxt under perioden 1965—1980.
I 1959 års långtidsutredning1 bestäm- des med ledning av data rörande ut- vecklingen av förädlingsvärde, kapital— volym och sysselsättning en produk- tionsfunktion av Cobb-Douglas typ:
_ 1—0: Qz—At 'Lf LK?
där Q, betecknar förädlingsvärde i fas- ta (1954 års) priser, Lt sysselsättnings- volym, Kt kapitalvolym (mätt i 1954 års priser) medan A, betecknar trend— faktorn. I analysen erhölls därvid ct: 0,4, vilket i stort sett stämmer överens med liknande undersökningar för andra länder. Beräkningarna i det följande bygger på dessa resultat och utgör egentligen endast ett fullföljande för de år som för närvarande är tillgängliga för empirisk analys.
Både förädlingsvärde och sysselsätt- ningsvolym kan utan svårighet uppskat- tas med de tidigare använda definitio— nerna. Beräkningarna av kapitalvoly- men stöter emellertid för senare år på vissa problem. Den serie för industrins brandförsäkringsvärden till fasta pri- ser som utgör en direkt fortsättning på kapitalvolymberäkningarna i ovan nämnda studie uppvisar nämligen en något överraskande utvecklingsbild. Under åren 1960—1963 skulle enligt
dessa uppskattningar industrins kapi— talvolym ha stigit helt obetydligt (jfr. tabell B: 1). Mot bakgrund av de stora investeringarna under åren 1959—1962 förefaller detta helt oförklarligt och man har därför anledning befara att brandförsäkringsvärwdena starkt under- skattat värdet av kapitaltillgångarna under dessa år.2
Som ett alternativ har vi därför an- vänt industristatistikens uppgifter av- seende »antalet utnyttjade hästkrafter» som ett mått på den reala kapitalvoly- men. Det visar sig härvid att den rela- tiva tillväxten i antalet hästkrafter i stort sett var densamma som den rela— tiva tillväxten i industrins brandförsäk- ringsvärden i fasta priser under åren 1947—1959. Därefter fortsätter emeller- tid tillväxten i hästkrafter med oför- minskad styrka, medan brandförsäk- ringsvärdena under åren 1960—1963 stagnerar. Det synes därför vara tro- ligt att hästkraftserien under denna tid ger en bättre bild av kapitaltillgångar- nas utveckling inom industrin. Efter-
1 K. G. Jungenfelt, Produktivitet och kapital- mängd inom den svenska industrinjunder efterkrigstiden, Svensk ekonomi 1960 — 1965, bil. 1 —5, SOU 1962: 11, s. 187 ff. Två olika förklaringar till denna underskatt- ning kan anföras. För det första medförde införandet av omsättningsskatten en viss prisstegring på investeringsvaror, vilken återspeglas i höjningen av prisindex. Där- emot synes inte motsvarande uppskrivning av brandförsäkringsvärdena ha genomförts. För det andra har räkningsdatum för inves- teringsundersökningarna förskjutits från ok— tober till maj, vilket måste tendera att underskatta brandförsäkringsvärdena rela- tivt till tidigare år.
Tabell B:]. Produktion, faktorätgång och produktivitet inom svensk industri 1947—1963
Index för brandför— Säkrings- Värde i 1954 års priser
Index för utnytt- jade häst- krafter
Index för arbets- volym
Index för arbetskraf- tens pro- duktivitet
Index för trend— faktor
Index för kapitalin- tensitet
Index för produk- tionsvolym
1947 = 100 1950 = 100 1947 = 100
1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965
100 104 111 118 126 134 142 152 160 167 174 182 189 202 214 228 239
159 161 168 179 194 207 201 214 217 229 242
100 101 108 113 118 129 140 142 147 156 162 173 180 184 187 201 210
100 105
_106
106 107 103 (105)1 103 (104) 102 (106) 105 (109) 106 (112) 107 (115) 109 (113) 114 (124) 119 (129) 122 (132) 126 (137) 132 (143)
87 93 96 100 105 102 (104)1 104 (105) 108 (113) 114 (119) 119 (125) 122 (131) 124 (134) 131 (143) 145 (157) 156 (169) 165 (179) 175 (190)
100 105 109 111 114 114 (116» 118 (119) 117 (122) 122 (127) 127 (133) 130 (140) 136 (147) 144 (157) 152 (165) 157 (170) 167 (181) 177 (192)
1 Siffrorna inom parentes anger de värden som erhålles i enlighet med inom IUI genom- förda justeringar av produktionsvolymindex för industrin.
som de båda kapitalmåtten i stort sett sammanfaller för de tidigare åren, spe- lar det ingen större roll vilken serie som väljes för dessa. Beräkningarna har därför genomgående grundats på en ka- pitalvolym som uppskattats med led- ning av de utnyttjade hästkrafterna.
Trendfaktorns (At) numeriska värde för varje enskilt år har bestämts med ledning av de tillgängliga uppgifterna över sysselsättning, kapitalvolym och förädlingsvärde så att produktionssam- bandet ovan är uppfyllt för det obser- verade året. Elasticiteten og har i enlig— het med resultaten från den tidigare undersökningen satts lika med 0,4. Den serie för A, som därvid erhållits åter- finnes i tabell B: 1.1
Vi ser där att trendfaktorns relativa tillväxt haft en tendens att accelerera.
över hela perioden 1947—1963 motsva- rar således ökningen av trendfaktorn en genomsnittlig tillväxt i produktionen på 1,7 procent per år. Bestämmer vi motsvarande genomsnitt för undersök- ningens tio resp. fem sista år erhålles 2,5 och 3,8 procent. Inom IUI genom- förda beräkningar tyder emellertid på att industriproduktionens ökning är vä- sentligt underskattad i de officiella be- räkningarna. En justering (se tabell B: 1) av indexserien ger en ökning av trendfaktorns betydelse för produk- tionstillväxten från ovan givna 1,7 pro— cent till 2,3 procent i genomsnitt för hela perioden. Kvar står emellertid att trendfaktorns tillväxt skett betydligt
1 Serien för trendfaktorn At gesi indexform med år 1947 som basår.
snabbare under de fem sista åren.1 Den- na skillnad är alltför påtaglig för att den helt skall kunna negligeras och för en bedömning av industrins framtida utveckling är det således av relevans om den inträffade accelerationen är en tillfällig företeelse eller om vi kan vän- ta oss att den skall bestå.
Vid en bedömning av denna fråga har man inte mycket av fast grund att falla tillbaka på. Några skäl talar emel— lertid för att siffran 3,8 procent åter- speglar även kortsiktiga effektivitets- vinster som det vore oriktigt att kalky- lera med i en långsiktig analys. Utveck- lingen under åren 1958—1960 innebär som bekant att kapacitetsutnyttjandet successivt steg inom stora delar av in- dustrin, vilket måste tendera att ge en »onormalt» stor förändring av trend- faktorn. Å andra sidan synes genom- snittet för hela efterkrigstiden vara så starkt påverkat av den oförmånliga ut- vecklingen under 1950-talets första del att siffran 2,3 procent ur långsiktig synpunkt ter sig alltför låg. En icke oväsentlig förklaring till höjningen un- der de senaste fem åren torde vara den höga investeringsnivån och de därige- nom nyintroducerade tekniska förbätt- ringarna.
För en bedömning av den framtida utvecklingen torde därför ett värde på trendfaktorns årliga tillväxt på mellan 3 och 3,5 procent vara rimligt.2 I de föl— jande numeriska kalkylerna har vi ut- gått från 3,0 procent. Den relativa till- växten av industrins produktion skulle därför kunna beskrivas med hjälp av föl-jande ekvation.3
dQ dL dK 55:05 . __+0,4 - Edt—HM)" Ldt
Eftersom enligt diskussionen i kapitel 2 den totala sysselsättningen inom in— dustrin inte kommer att förändras un- der de närmaste fem åren, är den förs-
ta termen i detta uttryck lika med noll för denna tid. Genom att man varierar kapitaltillväxten kan emellertid pro- duktionsökningen påverkas. Av ekva- tionen ser vi direkt att en 4-procentig produktionsökning kräver drygt 2 pro- cent i kapitalökning, medan 5 respek- tive 7 procents produktionsökning för- utsätter att kapitalvolymen stiger med 5 respektive 10 procent. Skulle trend- faktorns tillväxt ligga i närheten av 3,5 procent i stället för angivna 3,0 pro- cent, sänks kraven på kapitalökningen i vartdera fallet med en procentenhet.
Dessa siffror för kapitalvolymens för- ändringar avser nettoökningen. Innan vi kan översätta de angivna kraven på kapitalökningen till investeringssiffror måste vi därför bestämma reinveste- ringarnas storlek. Använder vi oss här- vid av de data för kapitalvolymens net- toförändringar som implicit återfinnes i tabell B: 1 tillsammans med tillgäng- liga uppgifter över industrins nyinves- teringar (exkl. reparationer och under- håll), visar det sig att den senare ka- tegorin under åren 1947—1963 översteg den förra med i runt tal 45 procent. Ut- går vi från att denna relation kommer att gälla oförändrad i framtiden, kan vi alltså erhålla den totala erforderliga nyinvesteringen genom att multiplicera de ovan bestämda nettoinvesteringarna med faktorn 1,45.
Nedanstående tabell sammanfattar några utvecklingsalternativ för åren 1965—1970, bestämda i enlighet med ovan redovisade metoder.
1 Index för industrins produktionsvolym har här justerats som en följd av att produktio- nen inom verkstadsindustrin omräknats (se kapitel 7). Den diskussion av den framtida utvecklingen som förs i kapitel 4, har baserats på antagan- det att trendfaktorns årliga tillväxt kommer att uppgå till 3 a 3 1/2 procent. ” Denna ekvation erhålles genom att produk- tionsfunktionen ovan deriveras logaritmiskt med avseende på tiden.
Procentuell tillväxt per år i _ Kapi- Syssel- _ Pro- 13252: talvo- sätt— gilt]; duk- lym ning tion 0 3 0 3,0 4,2 7 5 0 3,0 5,0 30 10 0 3,0 7,0
För investeringarna anges den årli- ga relativa tillväxten i förhållande till 1965 års nivå påi runt tal 5 miljarder kro- nor. I de båda ytterlighetsalternativen har förhållandet mellan brutto- och nettotillskott antagits avvika från den ovan angivna kvoten på 1,45.[ Avvikel- sen har motiverats av att avgången av gammalt kapital vid så pass starka va- riationer i investeringsvolymen som det här är fråga om ej kan förväntas. variera proportionellt med denna. Me- delalternativet, dvs. sju procents inves- teringsökning, är det som långtidsut- redningen räknar med i sin kalkyl för industrins utveckling under återståen- de del av 1960-talet.
Tar vi denna ökningstakt för inves- teringarna under åren 1965—1970 som utgångspunkt för en beräkning av ka- pitalvolymen 1970 kan följande utveck. lingsalternativ anges för perioden 1970 —1980.
Procentuell tillväxt per år i _ Kapi- Syssel- _ Pro- Igåegsåf talvo- sätt— Elixir duk- lym ning tion 5 5 — 0,6 3 4,5 7 6 — 0,6 3 5,2 131 10 — 0,6 3 6,9
1 Kvoten mellan brutto— och nettoökning har här satts lika med 1,30.
I enlighet med de bedömningar som redovisas i kapitel 2 antas sysselsätt- ningen för tioårsperioden 1970—1980 totalt nedgå med 5 procent.
1 För det alternativ där investeringarna anta- gits oförändrade har kvoten satts lika med 1,55 medan i 30-procentsalternativet kvoten satts lika med 1,20.
APPENDIX C
TABELLER
Tabell C:]. Produktionen branschvis inom industrin åren 1950—1965 Index 1950=100
Verkstadsindustri
Jäm— Järn— o. Jord- och metall- . o. sten-
metall- manu- Maskin- ind. verk faktur— ind. verk
100 107 102
97 113 115 120 131 137 148 170 192 206 219
Massa—, Pappers-
pappers- varu- o. Textil- Konfek- Sko- o. Gummi- Kemisk Hela
050233: grafisk ind. tionsind. läderind. varuind. ind. industrin ind.
ind.
1950 100 100 1951 108 102 1952 93 97 1953 102 99 1954 119 103 1955 128 110 1956 135 113 1957 143 116 1958 143 120 1959 154 125 1960 176 134 1961 184 141 1962 178 149 1963 196 161 1964* 219 173 1965* 227 189
* Preliminära sillror
Tabell C:2. Antal anställda branschvis inom industrin åren 1950—1963 Index: 1950 = 100
Verkstadsindustri
J ärn- och ' metall- Totalt
verk
Järn- 0. metall— manu- faktur- verk
Maskin-
Trans- Varvs-
Elukt- port- ind. ind. roind. mcdcls-
ind.
100 104 100
92 95 101 102 103 103 107 118 124 125 125
100 109 112 114 123 127 131 127 126 128 138 144 149 154
Massa-, pappers- o. wall— board- ind.
Pappers-
varu- o.
grafisk ind.
Livs- medels-
ind.
Textil- ind.
Konfek- tionsind.
Sko- o. Gummi- läderind. varuind.
Kemisk ind. '
Hela industrin
100 105 103 102 106 110 113 114 114 117 121 126 125 123
100 103 104 103 107 111 112 112 114 115 119 123 124 126
Tabell C: 3. Produktion per anställd branschvis inom industrin åren 1950—1963 Index 1950 = 100
Verkstadsindustri Jårn- .. År Gruv- och ”32213 Tran- Varvs- :?:-å; Trä- ind. metall- T Maskin- Elekt- sport- ind. '. ind. , otalt manu- . . — ind. verk f , ind. romd. medels- aktur- ind verk ' 1950 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1951 105 108 105 103 106 101 113 103 105 98 1952 110 118 107 102 108 112 114 102 111 90 1953 106 117 109 106 110 106 118 103 114 93 1954 96 129 118 119 116 117 134 108 122 95 1955 106 139 118 114 119 111 140 113 128 95 1956 111 148 124 118 126 115 144 113 134 98 1957 111 150 132 127 135 123 152 112 136 108 1958 104 148 137 133 138 124 166 115 142 109 1959 111 161 145 138 147 133 178 118 156 113 1960 123 174 150 145 151 138 183 120 161 120 1961 135 182 156 155 157 138 188 121 168 124 1962 145 190 166 164 167 151 199 139 174 131 1963 166 206 175 175 175 158 207 137 186 139 Nassiri];- Pappers- År ogipxrivall- varu- o. Livsme- Textil- Koufek- Sko- o. Gummi- Kemisk Hela hoard- grafisk delsind. ind. tionsind. läderind. varuind. ind. industrin ind. incl.
1950 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1951 102 99 101 101 102 96 104 101 103 1952 90 94 105 92 94 98 107 100 103 1953 100 96 108 104 100 113 107 106 106 1954 113 97 109 109 99 115 118 113 113 1955 117 99 113 112 100 119 119 116 116 1956 120 101 117 120 103 118 123 120 121 1957 126 103 117 135 104 123 125 125 126 1958 126 105 122 136 107 124 137 128 130 1959 132 109 126 152 110 133 123 139 138 1960 145 112 129 160 117 131 127 145 144 1961 146 115 130 169 129 140 131 151 '150 1962 143 120 133 173 139 148 135 161 157 1963 160 127 144 189 148 157 146 173 "167
Tabell C:4. Investeringar (inkl. underhåll och reparationer) branschvis inom industrin åren 1953—91965 Index 1953=100
Gruvindustri Massa-,pappers— och wallboard- industri Pappersvaru- och grafisk industri
Textil- och sömnadsindustri Sko, läder-
och gummi- varuindusiri Hela industrin
Verkstads- stenindustri Träindustri
industri
industri + andra metallverk
Järn- och stål-
Tabell C:5. Export av vissa varuslag åren 1959—1965 Index 1959 =100
Verk- Massa, stadspro- papper, I ivs- Kemiska Metaller dukter wallboard Trävaror niedel pro- exkl. 0.pappers- ' dukter fartyg varor
100 100 100 119 112 103 135 111 . 112 153 117 130 159 132 135 180 146 123 190 142 137
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966
1. La Cooperation intemordlque.
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckning ;”
J ustitledepartementet
Lagberednlngen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- ningsrätt V. [38] Hyresla stlftningssakkunnign. 1. Ny Hyreslagstlftq ning. 516115? Undersökning angående hyressplltt— ringen. Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentrallserlng av naturalisntionsärenden m. m. [20]
års markvärdekommitté. 1. Markfrågan 1.128] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvari het III. [29] Vägfraktavta et I. [36]
Utrikesdepartementet Internationellt fredsforsknlngslnstitut i Sverige. [6]
Försvarsdepnrtementet
Tygförvaltnlngens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18 ] Skeppsholmen framtida användning. [27] Milltärsjukvarden. [35]
Soolaldepartementet
Fögenkladlältatsbidragsglvnmg till hlllso- och sjuk- v rden. Omsorger om psykiskt utvecklingshåmmnda. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [82] Delstatågi]; underv1s' ningssjukhusens organisa-
t on. Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslsgstlftnlng. [50]
Kommunikationsdepartementet
Friluftsllvet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [83 Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [84] Fordonskomblnatloner. [41]
Finnnsdepartementet
1965 års långtidsutrednln 1. Svensk ekos- 1970. [1] 2. Export och [2]3 Tillgång . 2. [8] etskraus- oohtn : behov fram till 1970. Bila & 3. [1010 5. U * tendenser inom undervisn ng. och' samt socialvård 1966—1970 Bilaga 6. [18] tidsperspektiv för svensk industri trl=1= ' laga 4. [51 Nymy nltserls. Ny folkbokförm'iglsföror Statliga betänkanden 1961— Oljebranschen. [21] Konsumtionskredlter i Sverige. [42]
Ecklesinstlkdoportemontet
Yrkesutbildnin en. [3]
1Arbetspsyl—rolo skverksamhet. [40] 1962 års ungdomsutrednin. III. enlngs- och fritidsllv. [4
Jordbruksdopartemontet
Renbetesmarkerna. [12] Bostadsmende m.m. [26] 1960 års jordbruksutrednlng. 1. Den fram ; brukspolltlkenJ [30] 2. Den framtida jo politiken. B. '81] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. ..
Handelsdepartementet
Ellagstiftningsutrednlngen. 1. Lagstiftning dlostörningar. [22] 2. Lagstiftning om = anläggningar. [39 ] Sällskapet-oset. [25] Prlssamverkan och konkurrens. [48]
Inrikesdopartemontet Bostadspolitlskt kreditstöd. [44]
6: 6911”
1_Ungd . ..