SOU 1967:30
Höga eller låga hus?
Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet
0. Inledning 0.1. Olika hustypers fördelning i lägenhetsbestånd och nyproduktion . 0.2. Höghusdebatten. . . . . . . . . . . . . . 0..3 Direktiven
1. Hustyper i fastställda stadsplaner . 1.1. Förekomsten av olika hustyper
1.1.1. 1.1.2. 1.1.3. 1.1.4. 1.1.5. 1.1.6. 1.1.7. 1.1.8. 1.1.9. 1.1.10. 1.1.11. 1.1.12.
Undersökningens uppläggning Husens våningsantal
Våningsantal i olika delar av landet. Våningsantal 1 kommuner av olika typ Våningsantal i kommuner av olika storlek Våningsantal och markens tidigare användning . Våningsantal och markens topografi . Husbredd
Huslängd
Husens planform . Utvecklingstendenser i fråga om val av hustyp . Plangenomförandet . . . . .
1.2. Bostadshus och markutformning 1.2.1. 1.2.2. 1.2.3.
Undersökningens uppläggning Detaljstudium av markutrymmen i exempelsamlingens planer Förutsättningar och motiv för val av hustyp . 1.2.3.1. Organisatoriska frågor
1.2.3.2. Påverkan av annan planering .
1.2.3.3. Förutsättningar för hustypsvalet 1.2.3.4. Motiv för olika hustyper 1.2.3.5. Motiv för husgruppering
2. Samband mellan hustyp och planlösning . 2.1. Undersökningens uppläggning . 2. 2. Studier av block . 2.2.1. Blockens våningsantal 2. 2. 2. Blockens yta 2. 2. 3. Blockens längd 2. 2. 4. Blockens djup. 2. 2. 5. Samband mellan blockens plandimensioner och höjd 2.3. Studier av blockplan . . 2.3.1. Antal lägenheter per blockplan
11 13 14
19
19 19 20 20 21 24 24 25 25 25 26 27 29 30 30 31 36 36 37 37 42 46
50 50 51 51 51 51 52 52 52 52
2.4.
2.3.2. Antal rumsenheter per blockplan
2.3.3. Samband mellan lägenhetsstorlek och blocktyp 2.3.4. Blockplanens lägenhetsfördelning 2.3.5. Blockplanens utnyttjande 1 olika blockplantyper.
2. 3. 6. Trapphusets läge i olika blockplantyper.
Studier av lägenheter . .
2.4.1. Lägenhetsyta i olika blocktyper . 2. 4. 2. Lägenhetens utnyttjande i olika blockplantyper . 2. 4. 3. Antal fasadsidor i lägenheter i olika blockplantyper 2. 4. 4. Lägenheternas solvärde i olika blockplantyper .
. Studier av rum
2.5.1. Vardagsrummets yta . . . 2 5. 2. Kökets orientering i olika blockplantyper .
. Lägenheters rymlighets— och kommunikationsförhållanden 1 olika typer
av hus . . .
2.6.1. Uppdelning i rumskategorier 2.6.2. Hygienutrymmen . 2.6.3. Lägenheter om tre re.
2.6.4. Lägenheter om fyra re . 2.6.5. Lägenheter om fem re
. Huslypernas ekonomi .
3.1. 3.2
3.3.
Underlag för bedömning av olika hustypers ekonomi . Resultat av förkalkyler för olika typer av hus . 3.2.1. Inverkan av våningsantalet på kostnaderna .
3.2.1.1. Hus med två våningar 3.2.1.2. Hus med fyra våningar
3. 2. 1. 3. Hus med mer än fyra våningar . 3. 2. 2. Kostnader för byggnadsdelar . . 3. 2. 3. Inverkan av de enskilda planens utformning på kostnaderna . Byggnadskostnader för faktiskt byggda hus av olika typ
. Bostadskonsumenternas och kommunala myndigheters erfarenheter av bebyg- gelse av olika höjd 4.1
Bostadskonsumenternas synpunkter på flerfamiljshus av olika höjd.
4. 2. Kommunala myndigheters erfarenheter av bebyggelse med höga och
lågahus..... 4.2.1. Undersökningens uppläggning 4.2.2. Det kommunala samarbetet vid utformning av stadsplaner och byggnadslovsritningar . 4.2.3. För- och nackdelar med bebyggelse av olika typ
4.2.4. Synpunkter på utformningen av bostadsområden . .
4.2.5. Positiva och negativa kontakter mellan grannar i höghus och låghus . . 4.2.6. Lämplig bostadsform 4.2.7. Orsaker till trivsel och anpassning i bostadsmiljön
4.2.8. Uppgifter från bostadsförmedlingarna . . 4.2.8.1. Data om de uttagna bostadsområdena 4.2.8.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter
52 53 53 54 54 54 54 54 55 55 56 56 56
57 57 59 59 59 60
61
61 62 62 62 63 65 67 72 76
83 83
89 89
90 91 92
94 94 95 95 95 96
4.2.9. Uppgifter från brandmyndigheterna. 4. 2. 9. 1. Data om de uttagna bostadsområdena 4. 2. 9. 2. Allmänna synpunkter och erfarenheter . . 4.2.10. Uppgifter från byggnadskontoren . . . . . . . . . 4. 2. 10. 1. Data om de uttagna bostadsområdena 4. 2. 10. 2. Allmänna synpunkter och erfarenheter. 4.2.11. Uppgifter från hälsovårdsnämnderna 4. 2. 11. 1. Data om de uttagna bostadsområdena 4. 2. 11. 2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 4.2.12. Uppgifter från stads- och provinsialläkarna 4.2.13. Uppgifter från polismyndigheterna . 4. 2. 13. 1. Data om de uttagna bostadsområdena 4. 2. 13. 2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 4.2.14. Uppgifter från skolmyndigheterna 4. 2. 14. 1. Data om de uttagna bostadsområdena 4. 2. 14. 2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 4.2.15. Uppgifter från socialvårdsmyndigheterna . . 4.2.15.1. Data om de uttagna bostadsområdena 4.2.15.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter
Diskussion och slutsatser
5. 1. Hur sker hustypsvalet? . . 5.1.1. Byggnadslagstiftningens bestämmelser om hustypei 5.1.2. Villkor för statlig bostadslångivning . 5.1.3. Den administrativa gången i beslutsprocessen 5.1.4. Motiv för hustypsvalet . 5.2. Granskning av motiven 5.2.1. Allmänna synpunkter 5.2.2. Ekonomiska motiv . 5.2.3. Markutnyttjandemotiv . 5.2.4. Funktionella motiv 5.2.5. Sociala motiv 5. 2. 6. Medicinska motiv 5. 2. 7. Estetiska motiv 5. 3. Bostadsbyggnadsutredningens slutsatser
Säv
Tabellbilaga
A Inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade på kommuntyp och på hus av olika storlek..
B Inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade på kommuntyp och antal våningsplan 1 huset.
Texttabeller
0.1. Lägenhetsbeståndet åren 1945 och 1960 fördelat på kommuntyp och på hus med olika antal lägenheter. 0.2. Lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus år 1960 fördelade på kommuntyp och på hus med olika antal våningsplan
1. . Antal hus fördelade efter våningsantal och kommuntyp .
1.2. Total våningsyta i kommuner av olika typ, procentuellt fördelad på hus med olika våningsantal . . . . . . . . . . . .
97 97 98 98 98 100 100 100 101 101 102 102 102 103 103 103 103 103 105
106 106 106 106 107 109 110 110 111 112 113 115 115 116 116
121
124
11
13 24
24
1.3. Antal hus fördelade efter våningsantal och kommunstorlek. . 1.4. Total våningsyta i kommuner av olika storlek, procentuellt fördelad på hus med olika våningsantal 1.5. Förekommande hustyper. . 1.6. Genomsnittlig relativ areal för olika markanvandnlngskategoner och olika hushöjder . . . . . . . . . .
1.7. Förutsättningar för hustypsval beträffande planer för områden med olika tidigare markanvändning. . . 1.8. Förutsättningar för hustypsval beträffande planer med olika hushöjd .
1.9. Rangordning av motiv för hustypsval beträffande planer med olika hus— höjd. . . . . . . . 1.10. Rangordning av motiven för val av husgruppering
3.1. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta och per 1113 byggnadsvolym vid olika våningsantal 3.2. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta och per 1113 byggnadsvolym för 4- -våningshus . .
3.3. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid olika husbredd
3.4. Årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid olika husbredd . . 3.5. Årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal .
3.6. Byggnadskostnad, mindre- resp. merkostnad per m2 lägenhetsyta (i en— heter om 6 kr), för olika byggnadsdelar i hus med 4—14 våningar (12- meters lamellhus). .
3.7. Byggnadskostnad, kr per m2 lägenhetsyta, för vertikalkommunikationer
3.8. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta i hus med olika husbredder
3.9. Byggnadskostnad och årskostnad per rn2 lägenhetsyta för lamellhus och punkthus med olika våningsantal . 3.10. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika husty- per, våningsantal m.m. . 3.11. Byggnadskostnad (totalt och 1 kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med olika våningsantal . 3.12. Byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med olika vånings- antal och av olika storlek. . . 3.13. Byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med olika Vånings- antal och medellägenhetsyta 3.14. Standardiserad byggnadskostnad (kr per 1112 lägenhetsyta) för flerfa- miljshus i Stockholms stad och län som har meddelats beslut om statligt lån år 1962. 4.1. Den procentuella andelen intervjuade' 1 höghus respektive låghus som vid inflyttningstillfället och vid intervjutillfället föredrog den ena hustypen framför den andra .
4.2. Det procentuella antalet intervjuade i olika hustyper som föredrog olika hustyper . 4.3. Uppgifter om det kommunala samarbetet i fråga om stadsplaner och byggnadslovsritningar m.m.
Kartor
1.1. Fördelning inom riket av radhus i detaljplaner från år 1962. . 1.2. Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 1—4 våningar i detaljplaner från år 1962 .
25 27
35
40 40
45 48
62 63 64 64 65 68 72 73 76 76 77 78
80
81
84
86
91
21
1.4.
1.3.
1.4.
1.1 U'!
1.6. . Rangordning av motiven för val av hustyp . . Angivna motiv för husgruppering. Husvarianterna grupperade efte1
Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 5—8 våningar i detaljplaner från år 1962. Fördelning mom riket av flerfamiljshus med 9— 12 våningar 1 detaljplaner från år 1962. . Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 13 eller flera våningar i de—
taljplaner från år 1962
Diagram
. Antal hus och deras fördelning på olika hustyper under fyra halvår 1961 —1962 . Antal hus fördelade efter kommunernas folkmängd under fyra halvår 1961—1962
Kvartersmarkens användning med kvarteren sorterade efter minskande ry mlighetstal Kvartersmalkens användning med kvarteren sorterade efter minskande relativ anlagd areal . . Angivna förutsättningar för de enskilda planernas utformning. Planerna grupperade efter tidigare markanvändning och ökande hushöjd inom varje grupp
Rangordning av förutsättningarna för val av hustyp
husformens slutenhet mot omgivningen och minskande hushöjd inom varje grupp . . Hisskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och olika antal
boende per våningsplan .
. Byggnadskostnadens fördelning på olika byggnadsdelar . . Profiler av höghus där husbredden är proportionell mot antalet första— handsönskemål om våningsplan . Antalet nöjda och missnöjda hushåll för varje våningsplan . Genomsnittlig fördelning av lägenheterna i fyra hus, om fördelningen kun—
nat ske' 1 överensstämmelse med förstahandsönskemålen om väderstrecks- läge
22
23
23
28
28
32
33
38 39 43
47
69 75
88 88
89
' ”In-li...; !luläiuwullunwww "|. "511111... Juni.-.1. m'a-tf hämt-"(mimi
”muntra—omm» bam mm vthM'ä-rckmfl ';!!!
'Fäät'ldmuu'a'iflg '_'-...i.» . . . . . . ". . . _._'..- . :. W) lå Mi!
" __111' =u|r1.m|nmmmit'u1|siat lim andrum ”'Mb'. mandom a': 't? halshuggning-. . .,... ..-..... . MLTÅWWJ. ?
M. Gramn- .1...11=.'.. - ' = '.|= änk- ==”: '... ...1— :. na.—* _ki-' ' Mr '1"n=w "maj |_'- ' "au. u 'LlL1.l |" ".lll 11 | '11” ' ' ' ' ' .'. '] ul lf,| 111”- "' t "'I """_ "'" & =äé't ##”! WMWW få” fl; __ 11.1
än. %%..smmmww' www—manga!— sbmbmnwd amd s"; Hä'fggaiijklakåg ?" img lnin' . ""? - ”amg—. låg" &; % ""'..1:..".1.'...1... www.. ...... 11.15.11'wzgmm..._..
111111
W ""..:11"1111...".'..'1'.* ” - _: -_,__g,. "M . .. 'Mmiw W'Mvmarm..w.'f_mu
m=new _; " """ _Lunmrnml 1-11 m" I.Mfimfäi
älåmruuä '11- ha?” fn * r
kamma..." " "211111
.HI'MEHIR"
u'lr'u "l'n'n'n' M "| x 1 A
fm Emimiänm 111-Mr"m*".1w'rn-h'=.1uä 115-mh" dit"-IW! nHk—"iiltrrfnm' '” mät-1111 ”muahh . _ M BngnrMMth m” fin mun?-ÄH mma. u.....i...
. 91. '=- . '_'. |:. -
mami nah ..uq-lplliipuuhdswlqw. .. . . _ . _ . 'I'JQ. Hmmm.-i.u 11.-IM. ».m Hr 121-l upa-cw I'HK' Flemi- T muha- in . sm.-knäna: =1_ wali ".fi-1. man'- lm mail-HM- Umut m mulm . .. " in.. 11411. - ll
14.1. Den. qufm'mnlllc "LI Ami- i :i NtM—wi." | hågmua' låt!-Liu" '15 IHLIDI' "lll"! LM ' __ ' '1-1M1rnhmmwnm==åm m bum-autumn. nun-drug. ninnuam '
_" "11.11. nu. ...—emm mimdulmmmvwm inledning. ...... _ $$. Uma!!!" om ett kmmuhmu' Mu...; _11lg11.__1(='1n_.buxlq|1ma_r och it.-mir
n'. ammar....- fn.... .. man... ...-11 1.4 awiwww
'.umfhr 411-11111311111 u - .- |. __...R-Q h_t'l'pnr' ' . ...... M' *
nm'i'aifljulmlvlpl-r' m.»..h . . . . .- ' fat]
U. FHIEJJM han I'lkll. JV ':.ur'llllll .l 'Ul'lil'ålillllua' I'".FH.1 & "få?" .' . .' q . af. W&W .. .. ....... __ ._ .'m_'__-;_'
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet
Bostadsbyggnadsutredningen, som tillkallades den 11 december 1959, har tidigare avgett tre betänkanden, »Bostadsbyggnadsbehovet» (SOU 1961: 51), »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964z3) och huvud- betänkandet »Höjd bostadsstandard» (SOU 1965: 32).
När debatten om de höga bostadshusens positiva och negativa egenska- per var som mest intensiv fick utredningen i uppdrag av chefen för kom- munikationsdepartementet att insamla och ställa samman informationer om utfallet av bebyggelse med olika hustyper. Uppdraget sammanfattades i en promemoria, som överlämnades till utredningen den 30 november 1962. Där framhölls att förekomsten av olika hustyper i den befintliga bebyggel- sen borde kartläggas liksom deras förekomst i de senare årens produktion och i den produktion som planerades för de närmaste åren. Hustypsfrågan borde belysas från såväl ekonomiska som stadsplanetekniska och planlös- ningstekniska synpunkter. Bostadskonsumenternas och kommunala organs erfarenheter av bebyggelse med olika hustyper borde insamlas.
I enlighet med de önskemål som uttalades i promemorian har utredningen tagit initiativ till en rad undersökningar. Flera av dem har utförts inom statens institut för byggnadsforskning.
Institutet har sålunda dels kartlagt olika hustypers förekomst i ett antal stads- och byggnadsplaner samt sambanden mellan stadsplan och hustyp, dels studerat sambanden mellan hustyp och planlösning. Dessa undersök- ningar har tidigare presenterats i rapporter (37/66, 38/66 och 39/66) och informationsblad från statens institut för byggnadsforskning. En samman- fattande redogörelse för undersökningarna lämnas i kapitlen 1 och 2 i detta betänkande.
Vid studiet av hustypers ekonomiska egenskaper har utredningen kon— sulterat arkitekten Nils Lindqvist, nu länsarkitekt i Stockholms län, och
som expert anlitat tekn. lic. Lennart Wiberg. En analys av bostadsstyrelsens kostnadsstatistik har utförts av utredningens sekreterare byrådirektör Bengt Svensson.
Experten i utredningen, byrådirektör Einar Eriksson, har sammanställt resultaten från och kritiskt granskat ett antal undersökningar rörande det ekonomiska utfallet av olika hustyper. Även detta arbete har tidigare pre- senterats i en rapport från byggforskningen (40/66). Huvudresultaten åter- ges i kapitel 3 i detta betänkande.
Utredningen har inte ansett det motiverat att göra någon ny intervju- undersökning bland bostadskonsumenter utan har nöjt sig med att ställa samman resultaten från tidigare gjorda undersökningar. De återges i första delen av kapitel 4. ' '
Det ansågs sannolikt att åtskilliga erfarenheter av bebyggelse med olika hustyper fanns samlade hos skilda kommunala organ. Utredningen lät där- för göra intervjuer med representanter för sådana i ett antal kommuner, i vilka förekom s. k. höghus, dvs. hus med minst nio våningar. Arbetet med undersökningen har letts av socionomen, fru Sara-Lisa Melin. En redogörelse för den lämnas i andra delen av kapitel 4.
I kapitel 5 har utredningen beskrivit hur hustypsvalet sker och vilka motiv som åberopas för valet. Utredningen har försökt styrka motivens relevans med objektivt material, så långt detta varit möjligt, och i övrigt redovisat sin egen uppfattning om styrkan i dem.
Utredningen har i detta betänkande endast uppmärksammat avvägningen mellan flerfamiljshus av olika typ. Valet mellan småhus och flerfamiljshus behandlas alltså inte. Det behandlades tämligen utförligt redan i utred— ningens huvudbetänkande.
Såväl de ovan nämnda rapporterna och informationsbladen från statens institut för byggnadsforskning som en stencilerad upplaga av kapitel 5 (In 1967: 1) överlämnades den 15 februari 1967.
Under hänvisning till vad här framförts får utredningen vördsamt över- lämna betänkandet »Höga eller låga hus». Betänkandet är utredningens sista och uppdraget är därmed slutfört.
Stockholm den 13 juni 1967.
Bertil Olsson Sven Dahlberg Lennart Holm Alf Johansson
Willy Maria Lundberg Olle Olsson Erik Severin
/Ingrid Dalén
0. Inledning
0.1. Olika hustypers fördelning i lägen- hetsbestånd och nyproduktion
1960 års lägenhetsbestånd var till 47 % inrymt i en- och tvåfamiljshus (se tab. 0.1), vilket innebär en nedgång jämfört med 1945.
Framför allt är det andelen lägenhe- ter i tvåfamiljshus som minskat. Av flerfamiljshus]ägenheterna, som alltså utgjorde drygt hälften av samtliga lägen- heter år 1960, återfanns de flesta i hus med 10 eller flera lägenheter. Dessa lägenheter ökade sin andel av det to- tala lägenhetsbeståndet från 24 % år 1945 till 36 % år 1960.
Skillnaderna var helt naturligt stora mellan olika kommuntyper. På gles- bygden fanns över 90 % av lägenheter- na i småhus, och de flerfamiljshus som
förekom innehöll vanligen högst fyra lägenheter. I de små tätorterna, med mindre än 2000 invånare, dominerade likaledes småhusen. Av flerfamiljshus- lägenheterna i de små tätorterna var ungefär 40 % belägna i hus med minst 10 lägenheter. Lägenheterna i de större tätorterna återfanns i tre fjärdedelar av fallen i flerfamiljshus och då vanligen i hus med 10 eller flera lägenheter.
Den produktion, som under åren fram till 1960 tillsammans med andra aktivi- teter, rivning, ombyggnad etc., gett des— sa förskjutningar till resultat har för— delat sig på hustyper så som framgår av bilagetabell A och tablån överst på nästa sida.
Som tablån visar var produktionens fördelning på städer, köpingar och landskommuner ungefär densamma år
Tabell 0.1. Lägenhetsbestdndet åren 1945 och 1960 fördelat på kommuntyp och på hus med olika antal lägenheter
] Därav, i %, i hus med . . lägenheter Icke Kommuntyp Samt iga 1—2 | 3—4 I 5—9 10 el. u. bOStadShus
1945 Hela riket .............. 2 101 790 58 10 9 24 Tätorter med
200—999 invånare . . . . 176 300 76 15 7 2 1 000— invånare . . . . 1 180 808 31 13 14 42 Egentlig landsbygd ...... 744 682 94 4 1 0 1960 Hela riket .............. 2 675 095 47 6 8 36 3 Tätorter med
200—1 999 invånare . . . 304 324 72 9 6 8 5 2 000— invånare . . . 1 694 373 24 7 11 55 3 Glesbygd ............... 676 398 93 4 1 0 3 ,
.. . o . Det procentuella antalet nypro- Å Antal Darav, l /0' ] ducerade lägenheter i småhus i r lägenheter .. . lands— .. .. . lands- stader köpingar kommuner stader kopingar kommuner 1949 41 551 68 8 25 11 35 65 1950 43 935 69 7 24 13 40 66 1951 39 784 69 8 23 12 37 69 1952 44 736 74 7 19 8 25 56 1953 51 911 70 8 21 8 21 52 1954 58 213 69 8 23 10 30 54 1955 56 970 65 8 27 13 35 60 1956 56 906 64 9 27 12 31 58 1957 64 455 66 9 24 15 32 57 1958 62 225 67 8 24 16 41 55 1959 69 318 67 9 24 14 33 56 1960 68 293 66 9 25 15 32 52 1961 73 778 62 8 30 17 35 49 1962 75 124 60 10 30 18 31 50 1963 81 405 61 9 29 17 33 51 1964 87 167 59 10 31 20 34 51 1965 96 843 62 9 29 17 36 51 1966 89 361 61 8 31 17 39 53
1960 som den var år 1949, det första år för vilket jämförbara statistiska upp- gifter finns att tillgå. Andelen lägen- heter i småhus, nästan helt enfamiljs- hus, ökade i städerna från 11% år 1949 till 15 % år 1960. Samtidigt som städernas andel av nyproduktionen nåd- de en topp är 1952 var småhusandelen i städernas nyproduktion nere i ett bottenläge på 8 %. I köpingarna, som årligen svarat för 7—9 % av totalpro- duktionen, varierade småhusandelen kraftigt från år till år. År 1959 nådde den sitt högsta värde, 41 %, och år 1953 sitt lägsta, 21 %. I landskommunerna har småhusandelen på det hela taget visat en avtagande tendens, även om vissa avvikelser förekommit. Det vill därför av tablån synas som om fler- familjshuslägenheternas ökade andel av bostadsbeståndet i stor utsträckning skulle vara en konsekvens av den änd- rade produktionsinriktningen i lands— kommunerna. Härtill kommer emeller- tid den effekt som olika former av sa- neringsverksamhet kan ha haft. På glesbygden har en reduktion av huvud-
sakligen småhuslägenheter skett därige- nom att de lämnats tomma i samband med att de boende flyttat eller avlidit. Småhuslägenheternas antal har också minskat genom att många tvåfamiljshus övergått till att användas som enfamiljs— hus.
Av flerfamiljshusens lägenheter har allt fler byggts i större huskroppar. Ten- densen är densamma i kommuner av olika typ. I storstäderna ökade den pro— centuella andelen lägenheter, som byggts i hus med minst 20 lägenheter, från 69 % är 1949 till 98 % år 1960 och i landskommunerna från 15 % till 60 %.
Efter år 1960 har städernas andel av nyproduktionen varit relativt sett läg- re än under 1950-talet. Andelen småhus i denna produktion har emellertid fort- satt att öka och var år 1964 uppe i 20 %. 1965 och 1966 års siffror var emeller- tid något lägre, 17 %. Även i köpingarna visar andelen småhus en uppåtgående tendens. I landskommunerna har små- husen utgjort omkring 50 % av total- produktionen under hela 1960-talet.
Vad beträffar flerfamiljshusen tycks
Tabell 0.2. Lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus år 1960 fördelade på kommun- typ och pd hus med olika antal våningsplan
Därav, i %, i hus med . . . våningsplan . Samtliga kommuntyp .. .. lägenheter okant 1—2 3 4 5 6—8 9 el. fl. antal Hela riket .......... 1 416 921 27 37 13 7 9 3 4 Samtliga tätorter. . . . 1 366 236 26 38 14 7 10 3 3 Därav med 200—1 999 inv. . .. 84 161 70 17 1 0 0 0 12 2 000— » . .. 1 282 075 23 39 14 8 10 3 2 Glesbygd ........... 50 685 68 3 0 0 0 — 29
det ha skett en viss minskning av deras genomsnittliga storlek under 1960-talet. Detta förhållande tycks till en del vara effekten av en viss förskjutning av fler- familjshusproduktionen i riktning från större till mindre tätorter. Lägenhetsantalet och hushöjden sam- varierar,. och olikheter de olika kom- inuntyperna emellan beträffande hus- storlek ger därför utslag i olikheter också i husens höjd. I tab. 0.2 belyses dessa olikheter vad beträffar lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus i 1960 års lägenhetsbestånd och i bilage- tabell B produktionens fördelning på hus med olika antal våningsplan. Båda tabellerna visar att de höga flerfamiljshusen nästan helt är en stor- stadsföreteelse. Praktiskt taget alla lä- genheter i hus med fem eller flera vå- ningsplan återfanns år 1960 i de större tätorterna, där de utgjorde nära en tredjedel av hela bostadsbeståndet. I de små tätorterna och på glesbygden var drygt två tredjedelar av flerfamiljs- huslägenheterna belägna i hus med högst två våningsplan, i de större tät— orterna endast knappt en fjärdedel. Det vanligaste våningsantalet var där tre. I produktionen nådde de högsta hu- sen, med nio eller flera våningsplan, en topp är 1960. Andelen lägenheter i sådana hus hade då stigit successivt se- dan mitten av 1950-talet. Dessförinnan
förekom sådana hus i mycket liten om- fattning. Under några är omkring 1960 förekom en anmärkningsvärt stor pro- duktion av sådana lägenheter också i medelstora städer. Fr. o. m. år 1961 har andelen lägenheter i hus med nio eller flera våningsplan successivt minskat och uppgick år 1966 till 4 % av total- produktionen.
0.2. Höghusdebatten
Det har förekommit diskussioner om höghusens fel och förtjänster vid åt- skilliga tillfällen under de gångna åren. Argumentationen har emellertid haft en starkt subjektiv prägel. Det har sak- nats kriterier på vilka faktorer som har betydelse för det reella hustypsvalet och objektivt underlag för att bedöma det faktiska utfallet i olika avseenden av bebyggelse med höga hus i jämförelse med bebyggelse av lägre höjd.
Ju mera extrema bebyggelsetyper som lanserats i planmaterial och faktisk bebyggelse, desto intensivare har debat- ten blivit och desto mer besvärande har det framstått att det saknats kunskaper om de för hustypsvalet relevanta fak- torerna. Från alla åsiktsläger har skäl och motskäl hämtats i egna värdering- ar och i allmänna förmodanden.
Bostadskonsumenternas synpunkter
och värderingar var till en början ock- så tämligen okända. Under senare hälf- ten av 1950-talet gjordes emellertid fle- ra sociologiska undersökningar i syfte att belysa dessa. Resultaten från dem kan knappast anses ha gett särskilt kla— ra utslag i den ena eller andra rikt- ningen. Det var uppenbart att de boen- de, i den bostadssituation som då före- låg, bedömde tillgången till en egen lägenhet och denna lägenhets egenska- per som mer väsentliga faktorer än hus- typen.
I början av 1960-talet blossade hög- husdebatten upp på nytt. Bränslet ut- gjordes den gången av två då aktuella planärenden som hänsköts till Kungl. Maj:t för fastställelse. Det ena gällde ett centralt beläget saneringsområde i Borlänge stad, där en bebyggelse med nio våningar höga och 50—60 m långa skivhus föreslagits. Det andra ärendet gällde ett förslag till stadsplan för Täby centrum, innehållande bl. a. ett bo- stadshus i 25 våningar och ett i nio vå- ningar.
I flertalet instanser, där dessa plan- ärenden behandlades, var tveksamheten stor angående det lämpliga i att bygga hus med de föreslagna dimensionerna. Det åberopades såväl ekonomiska som funktionella och sociala motiv mot den planerade bebyggelsen. Även planför- slagens konsekvenser från översiktspla— neringens synpunkter berördes. Estetis— ka synpunkter anlades. Beträffande de skivhus som föreslagits i Borlänge fram— hölls att de på ett påfallande sätt skulle göra sig gällande i stadsbilden och bry- ta sig ut ur den. Om man önskade accen- tuera stadsbilden borde det inte ske i den omfattning som föreslagits. Brister i utformningen av omgivningarna kring husen påtalades också, särskilt starkt när det gällde Täbyplanen.
Från flera håll underströks ånyo det otillfredsställande i bristen på kunska-
per om faktorer av så vital betydelse för de boende och med kostnadsmässigt så betydande konsekvenser som boen- demiljöns gestaltning. Det framhölls också att de produktionstekniska och ekonomiska konsekvenserna av 25-vå- ningshuset var svåra att beräkna, efter- som det saknades erfarenheter av en bebyggelse av denna typ i vårt land. Flera remissorgan ansåg det troligt att kostnaderna skulle komma att bli för- hållandevis höga på grund av byggnads— objektets komplicerade natur och bris— ten på erfarenheter från liknande arbe- ten.
Den största tveksamheten beträffan- de de föreslagna bebyggelsetyperna gällde deras lämplighet för familjer med barn, och då i första hand familjer med små barn. Beträffande 25-våningshuset gick några remissinstanser så långt i sin kritiska inställning att de ville för- bjuda att det inrymdes lägenheter för barnfamiljer i huset i dess helhet eller i varje fall i dess övre hälft.
Den intensiva debatten kring frågan om lämpliga hustyper för olika katego- rier av boende och benägenheten hos de för bostadsproduktionen ansvariga att inrymma en allt större del av ny— produktionen av flerfamiljshuslägenhe- ter i höga hus samt vetskapen om de allvarliga konsekvenser på längre sikt av ett i förhållande till efterfrågan fel- dimensionerat bostadsbestånd ledde till att chefen för kommunikationsdeparte- mentet gav bostadsbyggnadsutredningen i uppdrag att belysa frågan om avväg- ningen mellan höghusbebyggelse och annan form av bostadsbebyggelse ur olika aspekter.
0.3. Direktiven
Uppdraget från chefen för kommunika- tionsdepartementet sammanfattades i en
promemoria som överlämnades till ut- redningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdra- get. Den hade följande lydelse:
»Bostadsbyggandet har under de se- naste tio åren avsevärt Ökat i omfatt- ning. Antalet färdigställda lägenheter, som under år 1952 uppgick till 45 000, steg är 1956 till 57000 och nådde år 1961 upp till 74000 lägenheter. Pro- duktionsnivån kan väntas stiga ytterli- gare.
Detta omfattande bostadsbyggande innebär för svenska förhållanden av- sevärda investeringar. Enligt konjunk- turinstitutets beräkningar uppgick vär- det av bostadsbyggandet år 1961, från- räknat reparationer och underhåll, till 3,6 miljarder kronor, (1. v. s. mer än en tredjedel av det totala i byggnader och anläggningar investerade kapitalet det- ta år, vilket belöpte sig till 10,1 miljar- der kronor. Det är angeläget att dessa medel kommer till så effektiv använd- ning som möjligt. Detta förutsätter, bland annat, att bostadsutbudet i möj- lig mån anpassas till den sannolika ef- terfrågan på längre sikt. En fråga som påverkar graden av effektivitet är för- delningen av det nytillkomna bostads- beståndet på hus av olika typer. Under 1950—talet har en växande andel av bo- stadsbebyggelsen kommit att utgöras av höghus. Detta begrepp är ganska obe— stämt, när det användes i den allmänna debatten. Man torde dock i regel därmed avse byggnader med över 7 år 8 vå- ningar. Det kan nämnas att i brand- skyddshänseende byggnadsstyrelsens anvisningar sätter gränsen för höghus vid byggnader med mer än 8 våningar (över 22 meter).
Om man som höghus betecknar hus med mer än åtta våningar var av de år 1952 färdigställda 45000 lägenheterna endast ca 700 belägna i bostadshöghus. År 1961 hade proportionen ändrats av-
sevärt. Av de 74 000 detta är färdiga lä- genheterna var icke mindre än ca 7 500 belägna i höghus. Om man endast ser till flerfamiljshusen var icke mindre än 15 procent av de är 1961 nytillkomna lägenheterna belägna i höghus. Denna förskjutning mot en väsentligt större an- del för bostäder i höghus har skett från och med de sista åren av 1950-talet.
Höghusen utgör en relativt ny och därför till sina verkningar och funk- tioner mindre väl känd typ av bebyg- gelse. Man kan erinra om att under 1930- och 40-talen nya hustyper träng- de fram och blev använda i mycket stor omfattning men att en reaktion seder— mera inträdde. Här åsyftas sådana ty- per som smalhus, lamellhus i tre vå- ningar, punkthus och stjärnhus, för att nu nämna några. En omfattande an— vändning av en ny hustyp har brukat leda till bakslag, vilket dock icke bety- der att ifrågavarande hustyp därmed utdömts utan endast att den i fortsätt— ningen kan komma till användning i mera begränsad omfattning och därför lämplig miljö. Det blir fråga om en av- vägning mellan olika hustyper, både för att undvika ensidigheter i stadsbil- den och för att tillgodose olika bostads- sökandes behov och önskemål. En rad andra faktorer inverkar också på valet av hustyp och avvägningsfrågan, exem- pelvis tillgången på mark, särskilt så- dan som är omedelbart tillgänglig för bebyggelse, markens beskaffenhet, bo- stadsbristens omfattning, byggnadsföre- tagarnas resurser och önskemål etc.
Ur myndigheternas synpunkt är det av stor betydelse att man samlar och bearbetar erfarenheter som görs av oli- ka hustyper. Vid prövningen av frågor rörande stadsplaner, byggnadsdispen- ser, byggnadslov, bostadslån, brand- skydd, civilförsvar, trafikplanering, pla- nering för offentliga byggnader och in- stitutioner etc. är det oftast nödvändigt
att bilda sig en uppfattning om lämp- ligheten av föreslagna eller befintliga hustyper.
Eftersom höghusen är en så ny före- teelse i Sverige — väsentligen härrö- rande från 1950-talet — är erfarenhe- terna tämligen begränsade och antalet utförda undersökningar litet. Bland ut- förda fältarbeten kan nämnas: E. Dahl- ström, Barnfamiljer i höghus och tre- vånings låghus i Vällingby (Byggforsk- ningen 1957), H. Fog, Flerfamiljshu- sens markutrymmen (Byggforskningen 1962), L. Holm, En intervjuundersök— ning i Lorensborgsområdet i Malmö (Byggforskningen, ej publicerad), L. Landström, Höghus och låghus i små- stadsmiljö (Byggforskningen 1958) samt H. Wohlin, Studier av förskolbarns lek- vanor i modern bostadsbebyggelse. (Tekniska högskolan i Stockholm 1960). Bostadsstyrelsen har i sin skrift God bostad 1960 behandlat bostadshöghusen. Bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen har gemensamt utsänt vissa cirkulär angående höghusen ur miljösynpunkt. Statens institut för byggnadsforskning har i ett informationsblad (1962z44) behandlat och kommenterat de fältstu- dier som här nämnts angående de höga bostadshusens lämplighet för de boen- de. I stort sett kan man dock säga att sammanfattade redogörelser för höghus- bebyggelsens omfattning och egenska- per alltjämt saknas.
En växande kritik har numera fram- konunit mot vad man på åtskilliga håll uppfattar som en överdriven använd- ning av höga bostadshus. Samtidigt för- beredes höghusbebyggelse i delvis myc- ket stor skala på många håll, särskilt i och kring våra storstäder. Även i me- delstora städer har höghus kommit att bli ett allt vanligare inslag i nybebyg- gelsen, både i form av blandade bo- stads- och kontorshus och rena bostads- hus. En livlig debatt har med anledning
härav kommit igång om höghusens egenskaper med ganska skarpa menings- brytningar mellan företrädare för olika åsiktsriktningar.
Frågeställningarna rörande höghu- sets lämplighet i olika hänseenden har nyligen aktualiserats i ett stadsplane- ärende från Borlänge. Ärendet avser fastställelse av ett stadsplaneförslag som innebär utläggandet av ett kvarter med centralt läge för renodlad bostadsbe- byggelse i 8 bostadsvåningar jämte en markvåning. Stadsplanen upptager sju sådana hus av 60—60 meters längd, ord- nade i en rad med gavlarna vända mot ett brett trafikområde, avsett för en stor infartsled samt ett bangårdsområde. Förslaget anvisar godtagbara utrym- men för planteringar, lekplatser och parkering. På andra sidan bangårdsom- rådet befinner sig stadens centrum med butiker, institutioner etc. Två högre bo- stadshus har uppförts i närheten och större parkområden kommer att utläg- gas i närheten av det nya bostadskvar- teret.
Förslaget har enhälligt antagits av stadsfullmäktige och från stadens sida motiverats med behovet av att genom ett större byggnadsprojekt av detta slag i ett sammanhang få genomfört en sa- nering av ett delvis förslummat område och på samma gång få ett välbehövligt tillskott till stadens bostadsförsörjning samtidigt som sysselsättning kan bere— das åt arbetskraft, som annars hotas av arbetslöshet. Hustypen försvaras med hänvisning till det centrala läget, den måttliga exploateringsgraden, de när- liggande trafikledernas stora mått och de ekonomiska fördelar som byggnads- företagets storlek möjliggör.
Förslaget har kritiserats av vissa markägare inom området, som önskar bebyggelse i mindre skala, av länsarki- tekten, som visserligen ej velat motsät- ta sig fastställelse men påpekat den
bristande överensstämmelsen med van- ligen hävdade principer för god bostad, samt av byggnadsstyrelsen som uttalat stor skepsis mot möjligheterna att i det föreliggande fallet med den valda hus- typen åstadkomma god miljö. Med hän- syn till att kritiken har gällt de bostads- sociala kvaliteterna har bostadsstyrel- sen hörts i ären-det. Bostadsstyrelsen har därvid efterlyst en mera övertygande motivering för valet av hustyp och kri- tiserat husgrupperingen samt ifrågasatt om detta slag av koncentrerad höghus— bebyggelse motsvarar de kvalitetskrav som styrelsen söker hävda.
Tiden får nu anses mogen att söka vidga underlaget för en bedömning av de höga bostadshusens lämplighet i oli- ka hänseenden. Detta skulle vara till nytta icke blott för olika statliga myn- digheter utan även för kommunerna. I första hand erfordras en kartläggning av höghusbebyggelsens faktiska utbred- ning i landet för närvarande och en sammanställning av den planerade men ännu icke genomförda höghusbebyggel- se, som återfinnes i stadsplaner från senare år. I andra hand föreligger be- hov av mera ingående kunskap om hög- husens egenskaper än man har för när- varande.
Båda dessa uppgifter skulle kunna motivera tillsättandet av en särskild kommitté. En annan utväg har emeller- tid befunnits vara att inordna under- sökningen i det arbete som utföres av den år 1959 tillsatta bostadsbyggnads- utredningen. I detta syfte har viss kon— takt tagits med företrädare för denna kommitté. Från deras sida har därvid framhållits att kommittén, som enligt sina direktiv har att även upptaga frå- gan om bostadsbyggandets inriktning på skilda hustyper och behovet av olika kollektiva anordningar i bostadsområ- den, redan planerat att i sitt komman- de betänkande behandla höghusbebyg-
gelsens problem. Skulle kommittén få i uppdrag att speciellt uppmärksamma denna fråga, kunde detta ske genom en något bredare uppläggning av arbetet på detta avsnitt.
En sådan undersökning borde lämp- ligen omfatta — förutom en invente— ring av redan uppförda bostadshöghus och ännu icke genomförda planer på bebyggelse av detta slag -— en samman- ställning, på lämpliga punkter kom- pletterad med särskilda undersökning— ar, av iakttagelser rörande höghusens funktioner och egenskaper. Det vore önskvärt att arbetet kunde bygga på in- tervjuundersökningar angående inställ- ningen till höghus från invånarnas si- da. Vidare borde en sammanställning göras av de i stadsplaner och den all- männa debatten framförda vanligaste motiven från stadsplanerarnas och kom- munalmännens sida för att bygga hög- hus.
Därnäst borde undersökningen gå in på höghusens bostadsfunktionella egen- skaper. Med ledning av gjorda under- sökningar och, om så erfordras, efter ytterligare fältstudier, borde en analys företas om höghusens egenskaper ur de enskilda hushållens synpunkt, t.ex. i fråga om barnpassningen, möjligheter— na till kontakter, behovet av ostördhet, husets inre kommunikationer etc. Vär- det av tillgång till kollektiva anord- ningar av olika slag, som kunde anses typiska för höghus, borde beröras. Sä- kerhetssynpunkterna måste också kom- ma in i bilden, sålunda höghusens spe- ciella risker i händelse av brand och riskerna för olycksfall.
Fastighetsförvaltarnas syn på höghu— sen borde också redovisas. Här kunde belysas sådana frågor som förslitning- en i husen och av grönytorna på grund av det stora antalet boende per hus, underhållsproblem sammanhängande med hushöjden, driftsäkerheten hos his-
sar och andra tekniska anordningar, parkeringsfrågan, trafiken till och från husen etc. Man borde även undersöka konsekvenserna av att höghusen utgör stora förvaltningsenheter med möjlig- het till rationaliseringar och därvid sär- skilt beakta föreliggande möjligheter till besparingar i driftkostnaderna.
Ett tredje område som borde under- sökas är höghusens ekonomi ur olika synpunkter. Först och främst är det av intresse att få en sammanställning av tillgängliga uppgifter om byggnadskost- naderna i fråga om höghus i förhållan- de till kostnaderna för hus av andra ty- per. Givetvis är det vanskligt att göra kostnadsjämförelser men en översikt över hittills vunna resultat och erfaren- heter i detta hänseende kan dock ha sitt stora värde.
Därnäst har man behov av att få ett grepp om de allmänna exploaterings- kostnaderna, d. v. s. kostnaderna för an- skaffandet av mark, byggandet av gator
och ledningar, iordningställandet av grönområden, parkeringsanläggningar och andra serviceanordningar etc. Det gäller här att få fram de för höghusbe- byggelse säregna kostnadsposterna.
Undersökningen bör slutligen även omfatta synpunkter på vad som be- stämmer valet av hustyp vid uppgöran- det av stadsplaner och vad som inskrän- ker valfriheten. Man kan antaga att va- let i hög grad påverkas av sådana fak- torer som tillgången på mark, som är omedelbart tillgänglig för bebyggelse, markens beskaffenhet, kommunikations- förhållandena, bostadsförsörjningsläget, saneringsbehovet och exploateringskost- naderna, företagarnas egna önskemål och organisation etc. Möjligheterna att öka valfriheten och därmed utrymmet för en ur allmän planeringssynpunkt och med hänsyn till de bostadssociala kraven lämplig avvägning av olika hus- typer vid nybebyggelse borde också diskuteras.»
KAPITEL 1
Hustyper i fastställda stadsplaner
1.1 . Förekomsten av olika hustyper
Statens institut för byggnadsforskning har på uppdrag av bostadsbyggnads- utredningen kartlagt olika bebyggelse- typers utbredning i nya stadsplaner. Kartläggningen syftade också till en bedömning av möjligheterna att ur en stadsplanestatistik prognosticera för- delningen på bebyggelsetyper av de när- maste årens bostadsproduktion. En de- taljerad redogörelse för undersökning- ens uppläggning och resultat återfinns i Rapport 37/66 från Byggforskningen.
1.1.1. Undersökningens uppläggning
Till grund för studierna lades detalj- planer, stads— och byggnadsplaner, som kommit in till byggnadsstyrelsen för arkivering under år 1962 och som inne- höll minst ett flerfamiljshus eller rad- hus. Förekomsten av småhus av annan typ än radhus har alltså inte studerats. Antalet planer av nämnt slag uppgick till 517, varav 455 var stadsplaner och 62 byggnadsplaner. Några stockholms— planer hade inte inlämnats år 1962. Ma- terialet kompletterades därför med 19 senare inlämnade planer från Stock- holm. Arbetsmaterialet för studierna be— stod av arkivfotografier av de samman- lagt 536 planerna.
För de uttagna planerna insamlades data om län regionnummer (enligt arbetsmarknads-
styrelseus A-regionindelning)
kommunens folkmängd kommunens folkmängdsutveckling plantyp markens tidigare användning
antal kvarter
antal hus
husens längd (skattning i fyra längd- kategorier) husens höjd
planens storlek — våningsyta (skatt- ning i tre kategorier, små, medelstora och stora planer). Samtliga dessa data kunde registreras direkt utan mätarbete, varför något skalriktigt material inte krävdes.
För en andra undersökningsetapp ut- togs genom bundet urval 145 planer bland de ursprungliga 536. På dessa uppmättes kvartersareal andel jämn kvartersmark huslängd husbredd.
Dessutom ningar, husform kvartersgränsens karaktär.
Resultaten från urvalsundersökning- en har uppräknats till totalnivå.
I undersökningen används inte be- greppet hustyp, som anses vara vag—t och ha många betydelser, utan det talas i stället om hus av olika dimensioner och planform. Man skiljer mellan fler- familjshus och enfamiljshus. De senare uppdelas i radhus, kedjehus och frilig- gande hus. De förra indelas med hänsyn
registrerades utan mät-
till bredden i smalhus och tjockhus, med hänsyn till höjden i höghus och låghus och med hänsyn till planformen i punkthus och lamellhus.
För att något kunna bedöma even- tuellt förekommande utvecklingstrender inhämtade institutet för byggnadsforsk- ning vissa uppgifter även beträffande 1961 års planmaterial och detta liksom 1962 års indelades halvårsvis efter det datum då planen kom in till byggnads- styrelsen för arkivering.
Möjligheten att använda detaljplane- material som instrument för prognosti- cering av kommande bebyggelse har be— dömts dels genom jämförelser med sta- tistiska data rörande bostadsbyggandet under efterföljande år, dels genom stu- dier av i vilken utsträckning detaljpla- nerna utbyggts, den s. k. genomförande- graden, och av hur snabbt detta skett, genomförandehastigheten. Materialet för dessa studier har hämtats genom enkäter med kommunaltjänstemän i de 90 kommuner som berördes av under- sökningens andra etapp. För Stock- holms stad gjordes ingen enkät.
1.1.2. Husens våningsantal
De 536 planer, som ingår i undersök- ningens första etapp, innehåller tillsam— mans drygt 3 000 hus. Deras fördelning efter våningsantal var följande:
Antal 0/ % av fler- hus ” familjshusen
Radhus ........ 500 16 —
1—2 våningar 760 24 29 3 » 1 286 41 50 4 » 193 6 7 5—8 » 291 9 11 9—12 » 46 2 2 13—16 » 14 1 1 Ej angivet
våningsantal. . 25 1 . .
Summa 3 115 100| 100
Vanligast var alltså 3 våningar. Inte mindre än 41 % av alla hus var trevå- ningshus. Därnäst vanligast var hus med 1—2 våningar, 24 %. Radhusen, som kom på tredje plats, uppgick till 16 %. 9 % av husen var planerade att om- fatta 5—8 våningar och endast 3 % minst 9 våningar.
Görs fördelningen av husen efter vä- ningsytans storlek får de höga husen, som synes av tablån nedan, större rela- tiv betydelse. 5——8—våningshusens andel ökar från 9 till 17 % och de högsta husens från 3 till 5 %.
M2 vå- nings- yta i 0/ % av fler- husen, " familjshusen 1 000- tal Radhus ........ 699 11 — 1—2 våningar 650 11 12 3 » 3 078 49 55 4 » 434 7 8 5—8 » 1 063 17 19 9—12 » 265 4 5 13—16 » 48 1 1 Ej angivet våningsantal. . . . . . . . Summa 6 237| 100| 100
1.1.3. Våningsantal i olika delar av landet
Radhusen återfinns, som karta 1 visar, i stor utsträckning i planer från stor- stadsregionerna men är också talrikt företrädda i planer från andra tätorter i olika delar av landet. Drygt ett 100-tal hus återfinns i Stockholmsregionen och i Göteborgsregionen ett 50-tal. Även syd- västra Skåne och Visbyregionen upp- visar ett stort antal radhus. I övriga de- lar av Götaland finns radhuskoncentra- tioner i Växjöregionen, Nybroregionen, Västerviksregionen och Linköpingsre- gionen samt i regionerna närmast söder om Vänern. I Norrköpingsregionen pla- nerades däremot endast ett fåtal rad—
hus. I Mälardalen förekom radhus bl. a. i Örebro- och Eskilstunaregionerna. I Norrland var det framför allt Luleå- och Skellefteåregionerna samt Gävle- och Sandvikenregionerna, som plane- rade radhusbebyggelse.
När det gäller hus i 1—4 våningar fanns de för Norrlands del i första hand företrädda i de nordligaste regionerna (se karta 2). I södra Norrland var den-
. na husform däremot sparsamt förekom— mande. Ett undantag utgör östersunds- regionen, som planerade drygt ett 30-tal sådana hus. En stark koncentration av hus i 1—4 våningar registrerades inom Mälardalen och Bergslagen. De flesta husen, drygt 200, kom emellertid från Stockholmsregionen. Längs Västkusten fanns åtskilliga koncentrationer och li- kaså i Blekinge, i Växjöregionen, Jön- köpingsregionen samt Skövde-, Marie- stads- och Trollhättan/Vänersborgsre- gionerna.
Storstadsregionerna dominerade, när det gällde hus i 5—8 våningar (karta 3). Ganska många planer med sådana hus fanns också i områden omedelbart sö- der om Mälaren. Sydöstra Sverige och större delen av Norrland saknade helt hus i denna storleksklass.
Av 9—12-våningshusen bidrog Stock- holms- och Malmöregionerna med de flesta (karta 4). Även i planer från Gö- teborgs-, Trollhättan/Vänersborgs- och Karlstadsregionerna samt Eskilstuna- och Norrtäljeregionerna förekom ett och annat hus av denna typ.
De allra högsta husen förekom endast i fem A-regioner, de flesta i örebro men några också i Stockholms-, Göteborgs-, Malmö— och Hälsingborgsregionerna (karta 5).
1.1.4. Våningsantal i kommuner av olika typ Husen i 1962 års planmaterial har i tab. 1.1 och 1.2 fördelats på kommuner av olika typ, nämligen
Karta 1.1. Fördelning inom riket av rad- hus i detaljplaner frän är 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A—regioner
Karta 1.2. Fördelning inom riket av fler- Karta 1.3. Fördelning inom riket av fler— familjshus med 1—4 våningar i detalj- familjshus med 5—8 våningar [ detaljpla- planer från år 1962 ner från år 1962 Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
Karla 1.4. Fördelning inom riket av fler- Karla 1.5. Fördelning inom riket av fler- familjshus med 9—12 våningar idelalj- familjshus med 13 eller flera vdningari planer från år 1962 detaljplaner från år 1962
Tabell 1.1. Antal hus fördelade eller vå- ningsantal och kommuntyp
Kommuntyp Hushöjd
s | A | B 0 Radhus ......... 148 230 11 111 1—4 våningar. . 353 1 112 225 549 5—8 » . . 141 146 4 _ 9—12 » . . 38 8 —— —- 13—16 » . . 7 7 _ __ Ej angivet våningsantal. . . 7 — _ 18 Summa 694 |1 503| 240 | 678
Tabell 1.2. Total våningsyta ikommuner av olika typ, procentuellt fördelad på hus med olika våningsantal
Kommuntyp Hushöjd
s | A | B () Radhus ......... 11 10 3 11 1—4 våningar.; 45 73 94 86 5—8 » . . 30 15 3 —— 9—12 » . . 12 1 —— — 13—16 » . . 1 1 — — Ej angivet våningsantal. . . 1 — —— 3 Summa 100 | 100 | 100 | 100
centrumkommuner i arbetsmark-
nadsstyrelsens A-regioner (A) centrumkommuner i arbetsmark- nadsstyrelsens B-regioner (B) kommuner inom" storstadsregioner (S) andra kommuner (Ö)
Tabellerna visar att det rådde ett klart samband mellan kommuntypen och den hushöjd som valts. Sålunda ut- gjorde i storstadsregionerna vånings- ytan i hus om 5 eller flera våningar drygt 40 % av den totala våningsytan, medan motsvarande andel för centrum- kommunerna i A-regionerna var drygt 15 %. I dessa dominerade i stället de låga flerfamiljshusen, som räknat i vå- ningsyta utgjorde nästan 75 %. I B- och Ö-kommunerna var denna hustyp praké
tiskt taget den. enda förekommande, när det gällde flerfamiljshus.
Radhusens våningsyta, som för öv- riga kommuntyper upptog mellan 10 och 11 % av den totala våningsytan ut- gjorde i B-kommunerna endast 3 %. Förklaringen härtill torde vara, att i B-kommunerna den vanligaste typen av enfamiljshusbebyggelse är friliggan- de hus, vilka inte ingår i det här presen- terade materialet.
De båda högsta våningshöjdsklasser- na förekom endast i planer från stor— stadskommunerna och A-kommunerna. 13—16-våningshusens yta utgjorde 1 % av den totala våningsytan i dessa kom- muner. .
1.1.5. Våningsantal i kommuner av olika storlek
Fördelningen av husen efter vånings- antal och kommunstorlek visar att de höga husen huvudsakligen planerades i de stora kommunerna, under det att de låga flerfamiljshusen och radhusen fanns representerade i ganska stor ut- sträckning inom alla storleksklasser av kommuner (se tab. 1.3 och 1.4). Kommunens befolkningsutveckling, mätt såsom skillnaden i befolkningsan- tal enligt 1950 och 1960 års folkräk- ningar, synes ha betytt mindre än den faktiska folkmängden för valet av hus- typ.
1.l.6. Våningsantal och markens tidigare användning
Såväl på tidigare obebyggd mark som på saneringsmark och mark, där en för- tätning av bebyggelsen skall ske, domi- nerade de låga husen. I saneringspla- nerna var hus med 5—8 våningar de därnäst vanligaste, och i planerna för tidigare obebyggd mark kom radhuset närmast. På mark, där förtätning skulle
Kommunens invånarantal, 1 OOO-tal Hushöjd
——1 | 1,1—2 | 2,1—4 4,1—8 8,1—15 15,1—30 30,1—60 60,1—
Radhus . ' ...... 13 17 32 85 106! 128 37 - 82 1——4 våningar 3. 89 253 508 530 353 341 162 5—8 » _ _- 1 15 43 32 117 _ 83 9—12 » —— —* —— ' 9" — 10 13 14 13—16 » — _— _— _._ , _ . 1 _ — 13 Summa 16 | 106 286 617 679 524 508 | 354
ske, innehöll planerna 5—8—v-åningshus och radhus i ungefär lika stor utsträck- ning. . '
1.1.7. Våningeantal och markens topografi
Topografins inverkan på valet av- hus- typ framgår inte helt klart av under- sökningsresultaten. För flertalet av de lägsta husen, dvs. med -4 våningar eller mindre, kan emellertid konstateras, att kvarteren åtminstone till hälften bestått av plan mark. För de högre husen är antalet observationer litet, men det torde ändå kunna sägas, att det genomgående varit fråga om mer kuperad mark be- träffande de högre hustyperna. '
1.1.8. Husbredd
Möjligheten att lösa lägenhetsplaner i ett- hus begränsar husets bredd. Exploa- teringsekonomiska skäl gör å andra si- dan att smala hus vanligen undviks.
I det undersökta planmaterialet do- minerade hus på omkring 12 meter; de utgjorde 36 % av alla hus. Bredare än 12 meter var 26 % av husen och antalet avtog successivt med ökande bredd. Smalare än 11 meter var 25 % av husen ochför 13 % saknades breddangivelse. Det rörde sig i de sistnämnda fallen van- ligen om hus i s. k. elastiska planer.
Husbredden syntes öka, när hushöj- den ökade. ' ' ' '
1.1.9. Huslängd
Vad som är hustypsskiljande, när det gäller husens längd, är i första hand antalet trapphus som är kopplade till varandra. I hus med ett enda trapphus, s. k. punkthus, har lägenheterna i regel två vinkelräta ytterväggar och antalet lägenheter per trapplan är större än i lamellhus och liknande hustyper, där trapphusen sammankopplas på ett eller
Tabell 1.4. Total vdningsyta i kommuner av olika storlek, procentuellt fördelad på hus med olika våningsantal
Kommunens invånarantal, 1 OOO-tal Hushöjd
—1 1,1—2 2,1—4 4,1—8 8,1—15 15,1—30' 30,1—60 60,1—
Radhus ....... 77 13 10 ' 11' 12 . .18 5 12 1—4 våningar 23 87 89 81 76 65 54 ' 38 '5—8 » — — 1 4 12' 11 35 36 9—12 » ' — _ _ 4 — 6 6 9 13—16 » _ —— — — — 0 — 5 : _ ' Summa 100 100 100 100 » . 100. , 100 100 100
annat sätt. Lägenheterna ligger i de sist- nämnda hustyperna vanligen mellan två parallella ytterväggar.
Oftast förekommande i det studerade planmaterialet var hus med två trapp- hus, dvs. hus med mellan 28 och 44 me- ters längd. Även hus med ett enda trapp- hus var rikt företrädda. Deras längd var vanligen 20—26 meter. Ett 100-tal hus i planmaterialet var 48—50 meter långa. Efter 60 meters längd började husen att utföras vinklade.
Med ökad huslängd tycktes följa mins- kad husbredd.
Markens topografi synes inte nämn— värt ha påverkat valet av huslängd. Bland de längsta husen, 70 meter eller mer, fanns dock inget som hade plane- rats i kvarter, där mindre än 30 % av kvartersmarken var jämn. För den ojämnaste kvartersmarken, dvs. med 10 % eller mindre jämn yta, fanns ex- empel på 20—25 och 30—40 meter långa hus men också på hus med längder mellan 60 och 80 meter. Inom de kvarter som hade en stor andel jämn yta fanns alla huslängder representerade.
1.1.10. Husens planform
Till de hustypsbestämmande egenska- perna hör också planformen. Det un- dersökta planmaterialets hus har inde- lats i sex grundformer:
punkthus, dvs. den husform, där läng— den inte överstiger den dubbla bredden;
enkla, ovinklade, I-formade, lamell- hus;
en gång vinklade, L-formade, lamell- hus;
två gånger vinklade lamellhus med skänklarna åt olika håll, Z-formade;
två gånger vinklade lamellhus med skänklarna åt samma håll, U-formade;
fyra gånger vinklade, helt slutna la- mellhus.
Det enkla, ovinklade lamellhuset var
det helt dominerande. 65 % av husen i planmaterialet hade denna form. Där- näst vanligast, 14 %, var punkthusfor- men. Endast 8 % av husen var vinklade på ett eller annat sätt. Av dessa var L-huset det vanligaste. För 13 % av hu- sen har formen inte kunnat bestämmas ur planmaterialet.
Ett visst samband rådde mellan hus- höjd och planform. Av L-, Z- och U- formade hus fanns endast sådana med högst 6 våningar. Högre hus var van— ligen av typen punkthus eller i vissa fall enkla, ovinklade lamellhus.
I tab. 1.5 har en sammanställning gjorts av större delen av de hustyper (i meningen hus med olika kombina- tioner av höjd, längd och bredd) som förekommer i planmaterialet och de oli- ka typernas relativa frekvens räknad efter våningsyta.
På första plats och omfattande en femtedel av den samlade våningsytan kom, som tabellen visar, de 3—4 våning- ar höga, 12 meter breda och minst 40 meter långa husen. Den därnäst van- ligaste hustypen skiljer sig från den föregående endast därigenom att den är 1—2 meter bredare. Denna hustyp om- fattade 9 % av den totala våningsytan. På tredje plats, med 7%, följde de högre lamellhusen om 5—8 våningar. Därefter kom låga lamellhus med höjden 3 a 4 våningar, bredden 12 meter och längden 25—39 meter, dvs. i regel två trapphus långa hus.
Lamellhusen dominerar alltså klart i det undersökta planmaterialet. Hus kortare än 25 meter kom först på 9zde plats och motsvarade 2 % av den totala våningsytan. Det är här fråga om höga punkthus, 9—16 våningars, med bred- den 15—18 meter. Nästa gång hus ur denna höjdklass visar sig är på 19zde plats, motsvarande 1 % av den totala våningsytan. Där är det fråga om höga, långa och tjocka lamellhus. När det gäl-
ler de mellanhöga husen, 5—8 våningar, domineras bilden fortfarande klart av lamellhusen. Först på 14:de plats, mot- svarande 2 % av våningsytan, återfinns hus med 5—8 våningar med bredden 15—18 meter och längden under 25 meter.
De fyra största grupperna av 1- och 2-våningshus omfattade vardera 2 a 3 % av våningsytan. Dessa hus var i regel över 40 meter långa och tre breddklas— ser, 10—11, 12 och 13—14 meter, fanns representerade.
1.1.11. Utvecklingstendenser i fråga om val av hustyp
Genom att möjligheter getts att studera intensiteten i tidigare illustrerade sam-
band beträffande planmaterial från fyra på varandra följande halvår har vissa tendenser i utvecklingen kunnat skön- jas.
Diagram 1.1 antyder, att det kan ha skett en viss övergång från de höga hu- sen till 5—8-våningshus. Det tycks emel- lertid, som diagram 1.2 visar, samman- hänga mera med en förskjutning i rela— tionen av planmaterial mellan kommu- ner av olika storlek än med en ändring i beslutsmotiveringen inom de skilda kommunerna. I de mellanstora kommu— nerna synes dock en liten förskjutning i den antydda riktningen ha skett.
I de största kommunerna, med mer än 60000 invånare, var det totala an- talet planer som inlämnats till bygg- nadsstyrelsen mindre under det sista
Tabell 1.5. Förekommande hustyper
' O Rangordning Vågå?” Bredd, m Längd, m Våmägsyta, (351533: 1 .................. 3— 4 12 40— 1 250 000 20 2 .................. 3— 4 13—14 40— 561 300 9 3 .................. 5— 8 12 40— 409 100 7 4 .................. 3— 4 12 25—39 263 100 4 5 .................. 5— 8 15—18 25—39 255 800 4 6 .................. 5— 8 13—14 40— 231 800 4 7 .................. 1— 2 10—11 40— 160 400 3 8 .................. 3— 4 10—11 40— 157 700 3 9 .................. 9—16 15—18 —24 151 300 2 10 .................. 1— 2 12 40— 143 300 2 11 .................. 1— 2 12 25—39 140 200 2 12 .................. 1— 2 13—14 40— 128 400 2 13 .................. 5— 8 15—18 40— 121 100 2 14 .................. 5— 8 15—18 —24 107 800 2 15 .................. 3— 4 10—11 25—39 105 000 2 16 .................. 1— 2 — 9 40— 92 900 1 17 .................. 3— 4 13—14 25—39 84 900 1 18 .................. 5— 8 13—14 25—39 74 900 1 19 .................. 9—16 15—18 40— 67 100 1 20 .................. 3— 4 15—18 —24 66 700 1 21 .................. 1— 2 10—11 25—39 66 400 1 22 .................. 1— 2 — 9 25—39 51 100 1 23 .................. 3— 4 19—24 40— 48 600 1 24 .................. 5— 8 13—14 —24 29 500 0 25 .................. 3— 4 10—11 —24 29 300 0 26 .................. 3— 4 12 —24 24 900 0 27 .................. 1— 2 13—14 25—39 23 700 0 28 .................. 3— 4 15—18 40— 22 200 0 29 .................. 3— 4 13—14 —24 19 300 0 m. fl
Diagram 1.1. Antal hus och deras fördel— ning på olika hustyper under fyra halvår 1961—1962
115-VÄN 9 -12
5 -s 1 —1. EJ ANG.
ANTAL HUS
1500 -
. 1000 -
500 -
1. HALVÄRET -61 11 HALVARET-61 1 HALVÄRET-sz II HALVÄRET-Gz
%HUS 1-51
halvåret 1962 än under de tre tidigare halvåren. Minskningen har främst kom- mit att gälla hus i 1—4 våningar.
I de minsta kommunernas planmate- rial ökade antalet hus under de fyra halvåren och ökningen kom framför allt de låga flerfamiljshusen till del; de öka- de med ungefär en tredjedel.
Radhusen visar en något oenhetlig bild men som helhet kan sägas att de ökade, vilket framför allt gällde i kom— muner med upp till 59 000 invånare.
I de stillastående och tillbakagående kommunerna var andelen våningsyta i hus med 5 eller flera våningar endast 3—5 %. Tendensen synes vara att an- delen sådana hus minskar i dessa kom- muner. I de kommuner som haft en be- folkningsökning av måttlig omfattning, 105—134 % från 1950 till 1960, låg an- delen våningsyta i 5-vånings- och högre hus vid omkring 25 %. Någon klar ut- vecklingstendens kan inte konstateras. I denna grupp återfanns bl. a. alla de större städerna. De starkt expansiva kommunerna uppvisade under de stude- rade halvåren i regel en stor andel vå- ningsyta i hus med 5 eller flera vå— ningar, mellan 50 och 60 %.
III-Gl II:-52 |KOMMUNENS
1-52 NV. ANTAL
Diagram 1.2. Antal has 100 fördelade efter kommu- nernas folkmängd under fyra halvår 1961—1962
50—
[m > sonen au-soooo
15—30000
X
8—15000
L- 8000
2'4000 1-2000 41111)
De flesta av de områden, som berördes av undersökningens andra etapp, var tidigare detaljplanelagda. Endast en femtedel av planerna avsåg mark, som saknade tidigare detaljplan eller som skulle läggas till tidigare planlagd mark. De tidigare planerna var emellertid ofta så gamla, att de saknade anknytning till den aktuella plan- och utbyggnadssitua- tionen. För de fyra femtedelar av pla- nerna från etapp 1, vilka betecknats som ändringar, har därför studerats, om de nyligen genomgått någon planprocedur som inte lett till utbyggnad. Så visade sig vara fallet med en femtedel av dem. En sjättedel av planerna hade sedan 1961 undergått ändringar eller var vid undersökningstillfället under omarbet- ning i ett eller annat avseende. Ungefär en tredjedel av planerna hade alltså in- om en begränsad tidrymd undergått två planprocedurer.
Omkring 40 planer uppdelades i flera byggnadsetapper, beroende dels på att planområdena uppläts till flera bygg- herrar, dels på att byggherrar, som in- nehade större markområden, började utbygga skilda delar vid olika tidpunk- ter.
För 104 planområden lämnades upp- gifter om äganderätten till marken, när planläggningen började. Huvuddelen av marken ägdes i 45 av dem av kommu- nen, i 26 av blivande byggherrar och i 33 av enskilda personer, som ej skulle vara byggherrar. De senare planområ- dena hade genomsnittligt sett mindre våningsyta än de övriga.
Byggherrar vid den första utbygg- nadstappen i planerna var allmännyt- tiga företag till en tredjedel, kooperativa till något mindre än en tredjedel och en- skilda till något mer än en tredjedel.
Genomförandegraden har i förs-ta hand mätts som andelen planer, där en utbyggnadsetapp påbörjats innan data-
insamlingen avbröts i slutet av år 1964. Eftersom de studerade planerna fast- ställts före 1962 års utgång, var den tid som stått till förfogande för bygg- start mellan två och tre år. Det är dock möjligt att enstaka planer kommer att utbyggas senare.
För 102 av de 126 planer, som med- tagits i denna del av undersökningen, fanns uppgift om huruvida husbyggan- det påbörjats eller ej. Den första ut- byggnadsetappen hade startat för 85 av dem, och för 82 var husen färdiga för inflyttning. 17 planer hade inte börjat utbyggas till någon del. Fyra av dem var under omarbetning. För de 13 öv- riga var det ovisst om någon utbygg- nad senare skulle ske. I kommuner med mindre än 15 000 och i kommuner med mer än 60 000 invånare var det ungefär var femte plan som inte börjat utbyg— gas. I de mellanstora kommunerna, med 15 000—60 000 invånare, var genomfö- randegraden betydligt högre; endast en plan av de 31, som tillhörde denna kate- gori, var helt outbyggd.
Där kommunen eller den blivande byggherren ägde marken, var det endast var tionde plan som inte genomförts, men där enskilda personer ägde marken och inte själva avsåg att bebygga den mer än var fjärde.
Planer med höga hus genomfördes i något större utsträckning än planer med låga hus.
Ser man i stället till planernas vå- ningsyta motsvarade de planer som inte utbyggts till någon del en sjä-ttedel av den totala planerade våningsytan. Av samtliga utbyggnadsetappers våningsyta var det endast två tredjedelar som ut- byggts under de två till tre första åren efter planfas-tställelsen. Genomförande- graden var högre i de större kommu- nerna, i planer med höga hus och på mark som ägdes av kommun eller bygg- herre.
Genomförandehastigheten har mätts såsom tidsåtgången mellan planfaststäl- lelse och start av schaktning. Sprid- ningen häri visade sig vara mycket stor. Mediantiden var 6 månader, den undre kvartiltiden 0 och den övre 18 månader. 21 av de 102 planerna hade börjat ut- byggas före planfastställelsen.
Genomförandet synes ha gått något snabbare, genomsnittligt sett, i de större kommunerna än i de mindre. Skillnaden var stor mellan kommuner med mindre än 4000 invånare och kommuner med 30 000—60 000 invånare. De förra hade medianvärdet 10 månader och de se- nare 0. Ökade resurser i fråga om tek- nisk personal i kommunerna ger också en tendens till kortare genomförande- tid. Personalresurserna har emellertid starkt samband med kommunstorleken.
De minsta planerna, omfattande mind- re än 2 000 m2 våningsyta, tog ofta läng- re tid att genomföra än de större. Me- dianvärdet var 17 månader och undre kvartilvärdet 6. Alla andra grupper har medianvärden på 6 månader eller mind- re. Bortsett från de minsta planerna ökade mediantiden med ökad planstor- lek.
Planer för tidigare obebyggd mark började i regel utbyggas kortare tid ef- ter planfastställelsen än planer för tidi- gare bebyggd mark. Medianvärdet för de förra var 2 månader och för de se- nare 9, medan övre kvartilvärdet var 12 respektive 22 månader.
Markägarförhållandena spelade ock- så en viss roll för genomförandehastig- heten. Där kommunen eller blivande byggherrar ägde marken vid den tid- punkt, då planarbetet påbörjades, var medianvärdet för tiden från fastställelse till byggstart 3 månader. Där enskilda personer, som ej avsåg att själva bygga ut planområdena, ägde marken var me- dianvärdet 11 månader och undre kvar- tilvärdet 3 månader. 8 av de 32 pla-
nerna i denna grupp hade inte börjat bebyggas, när undersökningen avsluta- des. Motsvarande siffror för kommun- ägd och byggherreägd mark var 7 av 69.
Tidsskillnaden mellan planfaststäl- lelse och byggstart varierade också med föreslagen största hustyp. För planer med radhus var mediantiden 16 måna- der, för planer med flerfamiljshus med 1—4 våningar 6 månader, och för pla- ner med högre hus än 4 våningar 3 må- nader. Spridningen inom grupperna var emellertid stor.
1.2. Bostadshus och markutformning
Till den i föregående avsnitt (1.1) refe- rerade undersökningen fogade statens institut för byggnadsforskning en tredje etapp, som skulle möjliggöra ett stu- dium individuellt och mera i detalj av ett antal planer. En redogörelse för den- na etapp har lämnats i Rapport 38/66 från Byggforskningen.
1.2.1. Undersökningens uppläggning
Ur det material bestående av 145 pla- ner som ingick i etapp II av nyss- nämnda undersökning uttogs slumpmäs- sigt 23, vilka skulle bilda en exempel- samling representerande olika hustyper och planförhållanden i övrigt. Två av de 23 planerna hade utbyggts för annat än bostäder och uteslöts därför ur ex- empelsamlingen, vilken alltså kom att bestå av 21 detaljplaner.
För de 21 planerna uppmättes ytter- ligare planvariabler, nämligen
beträffande kvarteren rymlighetstal för över— och under- byggd gård
rymlighetstal för friytan rymlighetstal för all slags yta rymlighetstal för närområden markens lutningsgrad
våningsytans medelavstånd från gatan
kvartersdjupet " '
huskoncentrationen mot gatan kvarterets totala gränslängd andel kvartersgräns mot respektive park m. m., kvartersmark, säckgata, an- nan bostadsgata eller hinder
kvartersformtal kvartersmarkens splittringsgrad antal hus inom kvarteret beträffande husen
orientering
elasticitetstal
omgivning
procent mörk våningsyta våningsyta per längdmeter Markplaneringsritningar begärdes in och presenterades på ett enhetligt sätt och studier företogs på platsen med hjälp av fotografering. Dessutom bear- betades för de 21 planerna enkäterna från etapp II med kommunernas tjänste- män ytterligare i syfte-att kartlägga om- ständigheterna kring planområdenas tillblivelse. Det visade sig även nödvän- digt att göra intervjuer angående moti- ven för val av hustyp med den chefs- tjänsteman hos respektive byggnads- nämnd som hade ansvaret för detalj- planeringen vid den aktuella tidpunk- ten.
1.2.2. Detaljstudium av markutrymmeni exem- pelsamlingens planer
Två av de 21 planer som ingår i exem- pelsamlingen har inte redovisats med markplaneringsritningar och därför inte heller medtagits i detta avsnitt av un- dersökningen. I det ena fallet var det fråga om en plan som efter fastställel- sen inte fullföljts med projektering. I det andra-fallet har enbart kommersiell bebyggelse kommit till stånd, och pla- nen har därför ansetts irrelevant. De 19 planer, som behandlas här, omfattar tillsammans 35 kvarter. Flertalet planer,
13 stycken, innehåller bara ett kvarter eller del av ett kvarter. Två planer inne- håller vardera två kvarter, två planer tre kvarter, en fyra och en åtta kvarter.
Kvarterens areal varierar högst vä- sentligt. Det största, som också ligger i den största planen, omfattar totalt 78 000 m2. Därefter följer enstaka kvar- ter på 50 000 och 60 000 ni?. Åtta kvar- ter är mindre än 2 000 m2. De små kvar- teren är av två typer, radhusområden och innerstadsbebyggelse.
Våningsytan varierar ännu mer än kvartersarealen de olika kvarteren emel- lan. Det största kvarteret innehåller över 100 000 rn2 våningsyta. Det minsta, som ligger inom samma plan som det största, omfattar endast något över 500 m2 våningsyta.
På grundval av standardiserade mark— planeringsritningar har de olika pla- nerna jämförts. Markanvändningen har delats upp i följande kategorier:
grönyta bilplatstillfart bilplats service- eller brandväg körbar gångväg lekplats sittplats piskplats cykelplats byggnadsyta övrig anlagd yta. För att få ett mått på fördelningen på olika ytor har institutet för bygg- nadsforskning uppmätt den totala ytan inom varje kvarter för respektive mark- typ. Denna yta har dividerats med kvar- terets våningsyta för bostäder. Därige- nom erhålls en möjlighet att jämföra den relativa storleken av markutrym- men av olika karaktär mellan planer av olika storlek. Förhållandet mellan markareal av olika typ och våningsyta kan sägas vara en komponent av rym- lighetstalet. Om dessa kvoter för den
Diagram 1.3. Kvartersmarkens användning med kvarteren sorterade efter minskande rymlighetstal
wi nf/m' våningsyta
sco-
WE
må
3.00: vo 2905
l j ji ll | /
WW
l . 2 l
De romerska siffrorna betecknar våningsantal
obebyggda marken inom hela kvarteret summeras, får man nämligen det 5. k. kvartersrymlighetstalet.
I diagram 1.3 har de 35 kvarter som ingår i de 19 medtagna planerna sorterats efter minskande rymlighetstal. Stapeln ovanför horisontalaxeln repre- senterar det totala rymlighetstalet för kvartersmarken. Skrafferingarna anger kvartersmarkens relativa användning för olika ändamål. Den svarta stapeln anger bebyggd markyta, och den del som ligger under nollinjen visar hur stor husens markyta är i förhållande till våningsytan. I vissa fall förekom- mer också en svart stapel ovanför hori- sontalaxeln. Det har då varit fråga om byggnader för annat än bostadsända-
,äää:_f—A
Grönyta (Grass) Övrig anlagd yta (Other Treated Area) Bilplutstillfurt (Entrance to Car Park) Bilplutser (Cur Park)
Service eller brandväg (Road for Service and Fire Vehicles) Körbur gångväg (Trafficuble Footputh) Gångvög (Footputh)
Lekplats (Playground) Sittplals (Sent:) Fiskpluts (Curbet-Beating Stunds) Cykelpluts (Bicycle Stands) Byggnadsyla (Building Area) Garage (Garage) Huvudentre' (Main Entrance) Annan entré (Other Entrance)
_ki liliå!
F— Zi!
.. nu >=;
'..gätha
mål inom samma kvartersenheter som bostadsbebyggelsen.
Av den vertikala skalan i diagram 1.3 framgår att rymlighetstalet varierar högst väsentligt mellan de olika kvar- teren, från drygt 5,00 till något över 0,30. Nedre kvartilvärdet ligger dock på ca 0,90 och övre på ca 1,75, vilket visar att flertalet planer ligger inom ett begränsat intervall. Det kan näm- nas att värdet 1,00 innebär att den fria, obebyggda markytan inom kvarteret är lika stor som våningsytan för bostäder i husen inom samma kvarter.
Inga kvarter med högre rymlighetstal än den övre kvartilen innehåller hus som är högre än tre våningar. Flertalet av de höga hus, som finns represente—
Diagram 1.4. Kvartersmarkens användning med kvarteren sorterade efter minskande relativ anlagd areal
m'/m' våningsyta
5,50. spe—: 4.50-
400-:
W&W *
s
o,;o
f _ Mil 1505 5 !! _ Wi A !! ! | wii !) | 2
| m i Sex.—
lt
Hallå?”. &!
:| De romerska siffrorna betecknar våningsantal
rade i materialet, ligger i kvarter som har lägre rymlighetstal än den nedre kvartilen. Samtliga kvarter med så låga rymlighetstal innehåller hus som är minst tre våningar höga. Det råder så- ledes ett samband mellan hög hushöjd och låg rymlighet på marken. Kvarteren med 1-våningshus har den största relativa kvartersarealen. Det re- lativa storlekstalet eller rymlighetstalet är här i genomsnitt något under 3,00. För 2-våningshusen är motsvarande siff- ra något mindre än 1,50. Samma rym- lighetstal, eller t. o. m. något högre, uppvisar kvarteren med 3-våningshus. Spridningen är här ganska stor, från ca 0,60 till 3,00. Orsaken till att kvar- teren med 3-våningshus har högre rym-
Teckenförklaring se diagram 1.3
|1*ii Mlii lui?! " i 5”
åt" *
IH mg,
lighetstal är framför allt att bilplatser och bilplatstillfarter i större utsträck- ning lagts inom kvarteret. Samtidigt har även gångvägarnas relativa areal ökats väsentligt. Grönytan är ungefär lika stor för 3-våningshus och 2-våningshus, möj- ligen något större för de senare. För samtliga kvarter med högre hus än 3 våningar gäller att rymlighetstalet är betydligt lägre än för genomsnittet av övriga kvarter. Rymlighetstalet ligger här strax under 1,00. Det lägre rymlig- hetstalet beror på att både den relativa arealen grönyta och den anlagda area- len minskats. Så liten relativ anlagd areal som 2-vånings radhusen har dock inga av de högre husen. Med anlagd areal menas här den del av den obe-
byggda kvartersmarken som inte klassi- ficerats som grönyta, dvs. bilplatser med tillfarter, vägar av olika typer, lek-, sitt- och piskplatser samt cykel- och upp- ställningsplatser.
I diagram 1.4, som är uppbyggt på samma sätt som föregående diagram, är kvarteren i stället ordnade efter den anlagda arealens relativa storlek. Det faktiska behovet av ytor torde i fler- talet fall stå i proportion till antalet boende, som i sin tur hänger samman med våningsytan. Förhållandet mellan den anlagda arealen och våningsytan skulle därför kunna väntas vara i stort sett konstant för de olika kvarteren. I praktiken spelar emellertid kvartersfor- mer, kvartersdjup, markens topografi och andra förhållanden in, vilket med- för olika krav framför allt på vågläng- der inom kvarteret. Även avgränsning- en mellan kvartersmark och allmän parkmark kan spela in och ge olika värden beroende på olika praxis i skil- da kommuner. Av diagram 1.4 framgår även, att många kvarter samlas kring värden omkring 0,50. Flertalet av kvar- teren ligger inom intervallet 0,25—0,65. Anmärkningsvärt är att extremvärdena genomgående företräds av låga hus. Två kvarter, det ena med ett rymlighetstal på drygt 2,2 för anlagd areal och det andra på 1,8, innehåller sålunda 1-vå— ningshus. En relativ anlagd areal på endast drygt 0,10 finns å andra sidan för ett antal kvarter inom samma plan med 2-vånings radhus. Kvarteren med de högre hustyperna förekommer hu- vudsakligen i mitten av fältet.
När den anlagda arealen ökar, är det i regel de olika delytorna som ökar proportionellt. Således har de kvarter som innehåller en stor andel anlagd areal samtidigt ett omfattande system av körbanor och gångvägar. Detta för- hållande kan möjligen också gälla för lekplatserna. Dessa är jämförelsevis
större i kvarter med stor relativ an- lagd areal, medan de i kvarter med låg relativ anlagd areal nästan helt saknas. Flertalet av de senare kvarteren inne- håller radhus, och lekplatserna har i stället förlagts till parkmark. Anmärk- ningsvärt för dessa radhuskvarter är att de innehåller en mycket liten andel an- lagd areal i förhållande till den totala relativa arealen.
Antalet bilplatser i förhållande till antalet lägenheter är reglerat genom normer, som utfärdats av byggnadssty- relsen. Beroende bl. a. på lägenheternas storlek och biltätheten i kommunen ut- gör den för biluppställning nödvändiga andelen av kvartersarealen 0,30—0,50 m2 markyta per m2 våningsyta. På grund av detta finns det skäl att anta att den relativa arealen bilplatser och bil- platstillfarter är ungefär densamma i alla kvarter. Det bör påpekas att i dia- gram 1.4 endast ,anges den andel av kvartersmarken som är avdelad för bil- parkering i markplanet; parkerings- platser i över- eller underbyggda går- dar eller i garage i bostadshusen anges således inte.
Staplarna i diagrammet visar, att fle- ra kvarter inte har någon eller endast en ringa areal för bilplatser eller bil- platstillfarter. I vissa av dem förekom- mer parkering på över- eller under- byggd gård i större eller mindre ut- sträckning. Med undantag för de kvarter där markarealen för biluppställning inte kunnat direkt beräknas har totalt 11 kvarter en relativ areal, som under— stiger den lägsta siffran för den refere- rade parkeringsnormen. Dessa kvarter tycks dock i övrigt ha höga rymlighets- tal och en stor relativ anlagd areal. För de mer högexploaterade kvarteren är det svårare att uttala något om parke- ringsplatsantalet i förhållande till nor- merna, eftersom dessa kvarter till störs- ta delen är av sådan typ, att parke-
ringen ordnats i underjordiska garage eller utanför kvarteret.
Tab. 1.6 visar hur olika typer av relativ markareal varierar med olika hushöjder. Husen har delats upp i 1-vånings-, 2-vånings-, 3-vånings-, 4-vå- nings- och 5-vånings- och högre. För vardera hustypen och markanvänd- ningskategorien har en genomsnittssiff- ra angivits. Måttenheten för siffran är liksom i diagrammen m2 markutrymmen per 1112 våningsyta, dvs. ett rymlighetstal.
Räknat på samtliga kvarter och oav- sett hustyp är rymlighetstalet på den fria, obebyggda marken 1,39. Därav ut- gör grönytan 0,92 enheter. Av de an- lagda ytorna tar gångvägarna den störs- ta relativa arealen, omkring 0,15. Där- efter följer bilplatstillfarter, egentliga bilplatser, körbara gångvägar och lek- platser med 0,04—0,10 enheter. övrig anlagd yta, som kan vara bebyggelse av annat slag än bostadshus, terrassanlägg- ningar eller liknande, utgör omkring 0,07 enheter. Skillnaderna mellan de olika hustyperna är ganska stor. Rym- lighetstalet för den totala fria arealen varierar från något över 3,00 för 1-vå- ningshusen och ned till 0,87 för de
högsta husen. Dessa siffror visar åter- igen att de höga husen användsi för- hållandevis små kvarter. Det kan även i detta sammanhang konstateras, att 2-våningshusen uppvisar en mindre rymlighet än t.ex. 3-våningshusen och 1-våningshusen.
Den relativa anlagda ytan varierar i stort sett på samma sätt som den totala arealen. Anlagd yta för 1-våningshusen är 1,29 enheter och för de högsta husen 0,32. 2-våningshusen avviker även här markant. Deras relativa anlagda yta är endast 0,20. Överhuvudtaget saknas inom samtliga kvarter, som innehåller 2-våningshus, bilplatser, service- eller brandvägar, körbara gångvägar, sitt- platser, piskplatser och cykelplatser på kvartersmarken. De enda anlagda ytor som har uppmätts bland kvarter med 2-våningshus är övrig anlagd yta, som då i regel är terrasser, dvs. närmaste ytterplatsen utanför husen, samt bil- platstillfarter, gångvägar och lekplatser.
Rymlighetstalet för bilplatser på kvartersmark varierar för de grupper, som överhuvudtaget har sådana inom kvartersmarken, mellan 0,14 för 1-vå- ningshusen och 0,04 för de högsta hu-
Tabell 1.6. Genomsnittlig relativ areal för olika markanvändningskategorier och olika hushöjder
Hushöj d, antal våningar Markanvändning Totalt 1 2 3 4 5 el. fl. Grönyta .................. 1,76 1,07 0,98 0,43 0,54 0,92 Anlagd yta totalt .......... 1,29 0,20 0,56 0,46 0,32 0,46 Därav: Gångväg ................. 0,31 0,09 0,12 0,24 0,13 0,15 Serviceväg ................ — -— 0,005 — 0,011 0,004 Körbar gångväg ........... 0,26 — 0,05 — 0,01 0,04 Bilplatstillfart ............. 0,13 0,05 0,18 0,05 0,08 0,10 Bilplats .................. 0,14 -— 0,08 0,05 0,04 0,05 Sittplats .................. 0,004 _ 0,002 0,003 0,003 0,002 Piskplats ................. 0,008 -— 0,011 0,011 0,002 0,005 Cykelplats ................ — — 0,013 0,009 0,005 0,005 Lekyta ................... 0,048 0,005 0,096 0,060 0,036 0,044 Övrig yta ................. 0,39 0,06 0,01 0,04 0,01 0,07 Totalt 3,05 1,27 1,55 0,89 0,87 1,39
sen. Tendensen är att den relativa area- len för bilplatser sjunker med ökande hushöjd, vilket i någon mån torde kun- na förklaras med att höga hus möjlig- gör förhållandevis stora parkeringsom- råden, som kan läggas ganska nära be- byggelsen.
Den relativa arealen för bilplatstill- farter är totalt sett större än bilplats- arealen. Detta gäller speciellt 3-vånings- husen, där siffran är mer än dubbelt så stor för bilplatstillfarter som för bil- platser. Körbara gångvägar har fram- för allt redovisats i kvarter med 1-vå- ningshus. Deras relativa areal är där 0,26 enheter, medan den för kvarteren med 3-våningshus endast är 0,05 och helt saknas för kvarter med 2- och 4- våningshus. Bortsett från kvarteren med 2-våningshus är den relativa arealen för lekplatser, sittplatser, piskplatser och cykelplatser ganska liten inom kvarter med olika hushöjd.
1.2.3. Förutsättningar och motiv för val av hustyp
1.2.3.1. Organisatoriska frågor. I 13 av de 21 undersökta planområdena ägde kommunen huvuddelen av marken när detaljplanearbetet påbörjades. Bygg- herrar ägde marken i tre områden re- dan från planstarten. Övriga fem om- råden ägdes av privatpersoner, som un- der planprocessen överlåtit marken till kommunen eller annan exploatör. Utbyggandet av områdena hade vid undersökningstillfället påbörjats i samt- liga fall utom ett, där det övervägdes att använda marken för annat ändamål än som ursprungligen var meningen. Bygg- herrar var antingen kommunala eller kooperativa bostadsföretag eller privata byggnadsföretag. Vissa planer utbygg- des av flera byggherrar, som ibland också tillhörde skilda kategorier. Hu-
vudsaklig byggherre var kooperativa bostadsföretag i tio planområden, kom- munala bostadsbolag i fem och privata byggnadsföretag i fem.
Inte mindre än tio planområden hade genomgått två planprocedurer under några få år. I vissa fall utgjorde den utvalda planen en ändring av en nyligen fastställd detaljplan, i andra fall hade den utvalda planen ändrats, innan un- dersökningen var avslutad. Inom ytter- ligare sju planområden hade det fun— nits äldre detaljplaner, som saknade aktualitet men möjligen hade bestämt byggnadsrätten i stort. De fyra återstå- ende planerna innebar utvidgningar av äldre planer. Någon plan som kunnat rubriceras som helt ny ingår inte i exempelsamlingen.
Byggherrarna hade i tio fall kommit i kontakt med byggnadsnämndens plan- arbete redan från början och i ytter- ligare tre fall under det första skiss- arbetet. Dessa byggherrar hade haft möjligheter att få sina synpunkter be- aktade i planläggningen. Av de åtta planer där byggherrarna inkopplades först efter planens antagande ändrades sex omedelbart, i regel beroende på att byggherren önskade ändra detaljutform- ningen. Inte mindre än fyra av dessa sex planer innehöll hus högre än 4 våningar och låg i de största kommun- grupperna.
För 13 planer utfördes huvuddelen av det konstruktiva arbetet av bygg- nadsnämndens tjänstemän, arbetet för fyra planer av byggnadsnämndens kon- sult och arbetet för fyra planer av bygg- herrens projektör. I regel hade emeller- tid planarbetet delats upp på olika pro- jektörer under olika skeden. Byggnads- nämndens tjänstemän hade sålunda medverkat till någon del i 19 planer, byggnadsnämndens konsult i fyra pla- ner och byggherrens projektör i 13 pla- ner.
Kommunen hade i sju fall utarbetat program för planeringen. För sex av dessa hade planarbetet sedan lämnats över till konsult eller byggherre. I några fall hade arbetet lämnats till andra än kommunaltjänstemän utan att program utarbetats. När byggnadsnämndens tjänstemän utarbetat planen hade i re- gel inte heller något särskilt program- al'bete ägt rum.
Gemensamt för samtliga planer var att byggnadsnämndens chefstjänsteman deltagit, även då han inte varit plan- författare. Byggnadsnämnden hade del- tagit i 14 planer och dess ordförande i ytterligare två. Endast i några av de större städerna hade byggnadsnämnden kommit in på ett mycket sent stadium. Samråd med länsarkitekten hade före- kommit i 15 av planerna, medan andra länstjänstemän endast undantagsvis fått tillfälle att påverka hustypsval och plan- utformning. Det bör även noteras, att endast byggnadsnämndens chefstjänste- man intervjuades i undersökningen.
Samråd direkt med kommunstyrelsen hade endast förekommit i sju fall och med dess ordförande i tre fall. Det var i regel fråga om mindre kommuner. I några av de större städerna samrådde byggnadsnämnden med en särskild fastighetsnämnd i stället för med kom- munstyrelsen. Vidare medverkade en stadsplaneberedning i ett fall. I några av de större kommunerna hade också fastighetschefen lämnat synpunkter på planutformningen. Byggherren hade deltagit i diskussionen i tio planer och entreprenören i ytterligare två. Bygg- herren medverkade i åtta av de tio pla- nerna med kooperativa bostadsföretag, i två av de fem planerna med kommu- nala bostadsbolag och i två av de fem planerna med privata byggnadsföretag. De fall där de privata byggherrarna inte lämnat synpunkter gällde sanering och radhusbebyggelse. '
1.2.3.2. Påverkan av annan planering. Översiktsplan i någon form fanns som grund för 14 av de 21 planerna. En ge- neralplan var antagen av kommunal- fullmäktige, sex var godkända av bygg— nadsnämnden och i sju fall fanns förslag till generalplan eller dispositionsplan. De flesta av de områden, där översikts- plan helt saknades, låg i de minsta kommunerna. Översiktsplanerna hade i regel en- dast avgjort markanvändningen i grova drag, t.ex. för bostäder, men ibland förekom även en uppdelning på fler- familjshus och småhus. I ett sådant fall hade hustypen ändrats från villor till 3-vånings flerfamiljshus. I ett annat fall hade en dispositionsplan anvisat 3-vånings flerfamiljshus, medan stads- planen utarbetades för höga punkthus. Översiktsplanernas anvisningar följdes i 12 fall, men de hade knappast varit av— görande för val av olika typer av fler- familjshus. Program eller norm för bostadspro- duktionens fördelning på hustyper fanns i regel inte, när detaljplanerna började utarbetas, eller omfattade en- dast uppdelning på småhus och fler- familjshus. De största städerna kan dock sägas sträva efter en viss fördelning mellan olika typer av flerfamiljshus. I flera kommuner, särskilt de minsta, fanns en tradition att endast bygga vissa hustyper eller hålla en begränsad hushöjd.
1.2.3.3. Förutsättningar för hustypsvalet. Intervjupersonerna tillfrågades om vil- ka förutsättningar som haft betydelse för val av hustyp. Åtta alternativ angavs och de betydelsefullaste av dessa skulle rangordnas. I' det följande används både benämningarna rang I och poäng- tal 5 för den betydelsefullaste förutsätt- ningen, medan den minst betydelsefulla a-v rangordnade förutsättningar fått
Diagram 1.5. Angivna förutsättningar för de enskilda planernas utformning. Plan- erna grupperade efter tidigare markanvändning och ökande hushöjd inom varje grupp
Bebyqurnork Antal Obebyqqd mork .Ytter Inner ploner Terräng 9 Grundförhöllanden ö Morkbrist 5 Produktionsmetoder 5 Loge 15 Markpris 6 .Exploaterinqsötgörder 3 Befintlig bebyggelse 6 27 6174i53l81 34! B [14
plan nr
rang V eller poängtal 1. Poängtalen är nödvändiga för att beräkna den totala betydelsen för en grupp, där inte alla intervjupersoner rangordnat förutsätt- ningen. Ej rangordnade förutsättningar fär då 0 poäng. Eftersom ett varierande antal förutsättningar angetts i de olika planexemplen, väger planerna här olika. Högst fem förutsättningar har medtagits per plan. Två förutsättningar med lika stor betydelse delar på två rangplatser men hänförs i tabellerna till den högre poängen eller rangen.
Diagram 1.5 visar vilka förutsättning- ar som har haft betydelse för hustyps- valet i de 21 planerna. Förutsättning- arna har ordnats så att de som varit viktigast på obebyggd mark placerats överst och de som varit viktigast på be- byggd mark underst. Planerna med obe- byggd mark har placerats till vänster och bebyggda ytterområden respektive innerområden till höger. Inom varje grupp är planerna sorterade efter sti-
gande hushöjd. Diagrammet visar att terräng, grundförhållanden, markbrist och produktionsmetoder har varit be- tydelsefulla förutsättningar inom tidi- gare obebyggda områden. Befintlig be- byggelse, exploateringsåtgärder och markpris har varit betydelsefulla inom flertalet tidigare bebyggda områden men endast i enstaka obebyggda. Läget har haft betydelse i flertalet planer av alla kategorier.
Diagram 1.6 anger i hur många av de 21 exemplen som varje förutsättning fått olika rang eller poängtal. I diagram- met upptas förutsättningarna i ordning efter poängsumma för samtliga planer. Varje förutsättning behandlas sedan rangordningen av förutsättningar för skilda grupper av planer redovisats.
Tab. 1.7 och 1.8 upptar de förutsätt- ningar som samlat mer än 5 poäng to- talt och mer än 1,0 i medeltal för en viss grupp. De förutsättningar som upp- tas men har mindre än 10 poäng totalt
Förutsättnlng Antol planer med olika rang för förutsättningen poöng
summa
Löge 67,0 Terräng 37_5 Befintlig bebyggelse 31,0 Morkbrist 21,5 Grundförhöllonden 19,0 Morkprls 15,0 Produktionsmetoder 14,0 Exploateringsåtgörder 9,0
I | ] | I I ' _|
0 1 10 21 ploner
poäng 5 4 3
rang
eller mindre än 2,0 i medeltal står inom parentes. Medelpoängen i gruppen an- ges för varje förutsättning.
Tab. 1.7 visar att förutsättningarnas betydelse varierade beroende på mar- kens tidigare användning. Läget ansågs alltid ha haft betydelse, dock något mindre i inner- än i ytterstadsområde- na. Därnäst i betydelse kom på förut be- byggd mark anpassningen av den nya bebyggelsen till omgivningen; i inner- stadsområdena sattes denna förutsätt- ning t.o.m. framför läget. På tidigare obebyggd mark kom hänsynen till ter- rängen i andra rummet. Markfrågorna var väsentliga såväl för tidigare obe- byggd mark som för tidigare bebyggda inner- och ytterstadsområden. För om-
råden, som varit obebyggda, har det varit en fråga om tillgången på mark i kommunen. Kommuner, som har brist på mark tillgänglig för bebyggelse och som samtidigt önskar åstadkomma en hög lägenhetsproduktion, angav mark- brist som en betydelsefull förutsättning för att utnyttja den tillgängliga marken hårt. Där den högsta hustypen valts på obebyggd mark är markbrist en viktigare förutsättning än terräng. Inom tidigare bebyggda områden är mark- priset viktigare. Priserna blir där stund- om höga, vilket framförts som motiv för val av en större hustyp. På obebyggd mark har också grundförhållanden haft en viss betydelse.
De förutsättningar, som varit viktigast
Tabell 1.7. Förutsättningar för hustypsval beträffande planer för områden med olika tidigare markanvändning
Förutsättningar Mark- Me- Me— Me- Me- på?, användning del— del— del- del- Rang I po- Rang II po- Rang III po- Rang IV po- gruppen äng äng äng äng Tidigare obe- Läge 3,3 Terräng 2,3 (Mark- 1,5 (Grund- 1,0 14 byggd mark brist) förhål— landen) Tidigare be- byggd mark ytterområden Läge 3,6 (Befint- 2,2 (Mark- 1,5 4 lig be- pris) byggelse) (Expl.- 1,5 kostn.) innerområden Befintlig 5,0 Läge 2,3 (Mark- 2,0 3 bebyg- pris) gelse för de skilda hustyperna, upptas i i någon. Terrängen hade dock i två pla- tab. 1.8. För de fyra radhusplanerna har läge och terräng varit betydelsefulla i två fall och då kommit på första eller andra plats. Det är i de båda minsta kommunerna som läget varit viktigt. För planerna med låga flerfamiljshus har läge och befintlig bebyggelse en klart markerad särställning. De angavs i sex respektive fem planer och kom i regel på någon av de båda första platserna. Nästan alla saneringsplaner utbyggdes med låga hus som skulle smälta samman med omgivningen. And- ra förutsättningar hade endast angetts i en eller två planer och markbrist inte
ner ansetts så viktig, att den fått mer än en poäng i medeltal. Planer med hus mellan 5 och 8 våningar har läge och terräng som lika viktiga förutsätt- ningar. Grundförhållanden har fått tredje rangplats. Dessa tre förutsätt- ningar fanns med i tre av de fyra pla- nerna. För fyra av de fem planerna med hus om 9 eller fler våningar sattes läget på första plats. Markbrist angavs för tre av dessa planer med hög poäng. Terrängen hade varit viktig för två planer, under det att andra förutsätt- ningar i medeltal fått en poäng eller mindre.
Tabell 1.8. Förutsättningar för hustypsval beträffande planer med olika hushöjd
Förutsättningar Hustyp, högsta ] 1 på??? hushöjd Mede - Medel- Mede - Rang I poäng Rang 11 poäng Rang III poäng gruppen Radhus ............. Läge 2,5 Terräng 2,2. ' , 4 1—4 vån ............. Läge 3,1 Befintlig 2,9 (Terräng) 1,1 8 bebyg- . gelse 5—8 vån .............. Läge 3,1 Grund- 2,5 _ ' 4 Terräng 3,1 förhål— landen * ' 9 vån. — ............. Läge 3,9 Markbrist . 2,7 (Terräng) 1,4 5
Läget är den förutsättning som oftast haft betydelse för hustypsvalet. Det hade också fått högsta rang för 11 pla- ner. Ett centralt läge innebär i de mins- ta orterna några hundra meter från centrum och i de största ca 3 km. In- tervjupersonerna ansåg att planområdet hade ett centralt läge i tio fall och att detta i nio fall påverkat hustypsvalet, att det hade ett halvcentralt läge i åtta fall, varav sex fall påverkat hustyps- valet, och ett perifert läge i tre fall, varav inget påverkat hustypsvalet.
När ett centralt läge varit betydelse- fullt, har det i regel inneburit, att högre flerfamiljshus valts i stället för lägre i de större orterna och att lägre fler- familjshus valts i stället för småhus och radhus valts i stället för friliggande småhus i de mindre orterna. I de mel- lanstora orterna är lägets betydelse mindre klar. Läget var för samtliga planexempel den viktigaste förutsätt- ningen i alla hustypsklasserna. Det var också den viktigaste förutsättningen i planer av olika storleksklasser samt i både tidigare obebyggda områden och tidigare bebyggda ytterområden. I ti- digare bebyggda innerområden tillmät- tes däremot den befintliga bebyggelsen en större betydelse.
-Terrängen intar andra rangplats för samtliga planer, trots att den enbart haft betydelse i de fall där marken tidi- gare varit obebyggd. Det gäller åtta av de' 14 tidigare obebyggda planområdena och en av ytterområdesplanerna, där endast en mindre del av marken var be- byggd. Där terrängen varit småkuperad har- man av ekonomiska skäl i stor ut- sträckning valt en koncentrerad plan- form, punkthi'tset. Där terrängen varit kuperad med stora linjer har man, del- vis av ekonomiska- och delvis av este- tiska skäl, valt hustyper och husgrtippe- ringar samt en placering av husen som skulle harmoniera med landskapet.
Befintlig bebyggelse uppgavs ha haft betydelse för hustypsvalet i sju planer och hade i dessa givits hög rang. Det gällde dels innerstadsplanerna, där den- na förutsättning sattes främst i samtliga tre fall, och dels två av ytterområdes- planerna, där förutsättningen sattes på första respektive andra plats. I en av de båda ytterstadsplanerna var all tidi- gare bebyggelse planerad att rivas, och i en plan var tidigare bebyggelse av li- ten omfattning i förhållande till pla— nens storlek. Befintlig bebyggelse hade också påverkat hustypsvalet i-två plan- områden, som tidigare var obebyggda men som utgjorde en direkt fortsättning av äldre bebyggelse. I det ena av dessa områden valdes höga hus med motive- ringen att skapa spänning mot den äldre 3-våningshusbebyggelsen. I övriga sex fall eftersträvades samma eller obetyd- ligt högre hushöjd än tidigare. Av den anledningen valdes i fem fall 3- eller 4-våningshus; i ett område var det möj- ligt att bygga 6 våningar med samma takhöjd som äldre 4-våningshus.
Markbrist hade påverkat hustypsva- let endast i fem planområden men fick ändå högre totalpoäng än grundförhål- landen och markpris, som haft bety- delse i vardera sex fall. Markbrist har förekommit i större och medelstora kommuner och endast påtalats i plan- områden som tidigare varit obebyggda. Markbristen tillsammans med strävan att nå en stor lägenhetsproduktion har medfört val av den högsta hustypen i tre fall. För denna hustyp har markbris- ten varit den näst efter läget viktigaste förutsättningen. Vidare har den medfört val av hus med 5 till 8 våningar en gång och av radhus en gång. I det se— nare fallet var alternativet friliggande småhus. '
Gr'undförhållandena har fått femte plats bland efterfrågade förutsättning"- ar. De har haft betydelse för sex pla-
ner, varav fem avseende tidigare obe- byggda områden och en avseende ett till begränsad del bebyggt ytterområde. I två av de sex planerna var grunden berg, i två grus eller morän och i två djup lera. Berggrunden hade i ett fall motiverat val av höga punkthus och i ett fall radhus. I det sistnämnda fallet medförde grundförhållandena att husen byggdes källarlösa. För de två fallen med djup lera, där stödpålning ändå var nödvändig, medverkade grundför- hållandena till val av höga hus. Inom delar av dessa båda planområden fanns också ännu djupare lerlager, där stöd- pålning inte var möjlig, vilket ledde till att 3-våningshus valdes. I de två fallen med goda grundförhållanden valdes tyngre hus för att grunden medgav så— dana utan extraordinära grundlägg- ningskostnader. Starkast påverkade av grundförhållandena synes ha varit hus med 5 till 8 våningar.
Markpriset har nämnts som förutsätt- ning endast för sex planer och då pla- cerats i sista eller näst sista rummet. Förutsättningen gällde i regel de större kommunerna och tidigare bebyggd mark. I två fall hade markpriset med- verkat till val av hus högre än 9 vå- ningar, i två fall till hus mellan 5 och 8 våningar samt i två fall till hus i 3 och 4 våningar.
Produktionsmetoderna hade inverkat på hustypsvalet i fem fall men inte va- rit betydelsefullast i något. Det gällde i fyra fall planer på tidigare obebyggd mark. Hänsynen till produktionsmeto- derna medförde snarare en speciell de- taljutformning av huskropparna än ett val av viss hustyp.
Speciella exploateringsåtgärder hade krävts i några fall, t.ex. för rivning eller för kulvertering av en bäck. I tre fall önskade man fördela kostnaderna på en större bostadsvolym och valde därför högre hus än som eljest skulle ha skett.
1.2.3.4. Motiv för olika hustyper. På en lista över argument fick intervjuperso- nerna markera vilka som framförts (di- rekt eller indirekt) i valet av hustyp. Intervjupersonerna fick också rangord- na de fem viktigaste argumenten. Rang- ordningen anges liksom beträffande för- utsättningarna för hustypsval med ro- merska siffror I—V, vilka har motsva- rande poängtal 5—1. Alla intervjuperso- ner har inte angett fem argument för varje hustypsvariant. Diagram 1.7 visar vilken rangordning de olika argumen- ten fick totalt för alla förekommande hustypsvarianter, 28 st. Tab. 1.9 visar betydelsen av argumen- ten för olika hustypsklasser. I tabellen har de argument upptagits som för en hustyp samlat mer än 5 poäng totalt och mer än 1,0 i medeltal. De argument som upptagits men samlat mindre än tio poäng totalt eller mindre än 1,5 i medeltal för gruppen har satts inom parentes. I de fem fall där hustypen radhus valts angavs direktkontakt med marken och låga byggnadskostnader som de vik- tigaste argumenten, och valfriheten kom därnäst. I de mindre kommunerna kom byggnadskostnaderna på första plats och låga exploateringskostnader samt nära till affärer på andra plats. Alter- nativet till radhus var i dessa kommu- ner friliggande småhus och i förhållan- de till dessa tedde sig radhusen billi- gare och medgav också en högre ex- ploateringsgrad, vilket skapade ett stör- re kundunderlag. Som främsta motiv för en bebyggelse med låga flerfamiljshus nämndes låga byggnadskostnader, och låga exploate— ringskostnader kom på andra plats. I de små kommunerna, där alternativet van- ligen var någon form av småhusbebyg- gelse, framhölls närheten till affärer i första hand, därefter låga byggnads- kostnader, stort lägenhetstillskott och
Diagram 1.7. Rangordning av motiven för val av hustyp (28 hustypsvarianter)
Motiv Antal hastypsvarianter med olika rang för motivet poäng summa Låga exploateringskostnader 55 Låga byagnadskastnoder 46 Stor samlad friyta 39 Stort lägenhetstillskott 33 Underlag för affärer och skolor 33 Hänsyn till'stadsbilden 29 Fln utsikt 20 Möjlighet att ha hiss 19 Valfrihet mellan hustyper 17 Lämpliga lögenhetsstarlekar l5 Mänsklig skala 13 Direktkontakt med marken lo Underlag för lokaler 9 Nöra kollektiv trafik & Synkontakt med lekplats Ö Bilplatser nära 5 Hus som uppmärksammas 4 Litet antal barn per lekplats Z Begränsad insyn "1 Oberoende av hiss 0 Litet antal människor per trapphus 0 Goda grannkontakter O Möjlighet att vara anonym 0 Bra ur brandskyadssynpunkt 0 Fr '. l i o 1 to 20 28 hustyps-
varianter
låga exploateringskostnader. I de mel- lanstora kommunerna var de främsta skälen för att välja en låg flerfamiljs- husbebyggelse låga byggnads- och exploateringskostnaderna. Mänsklig skala samt rop- och synkontakt med lekplatsen hänvisades till i ett par fall, vilket tyder på att det funnits ett alter- nativ med höga hus i de mellanstora kommunerna. I de större kommunerna låg tre av de fyra planerna med låga flerfamiljshus i tidigare bebyggda om- råden, varför hänsynen till stadsbilden gavs mycket hög poäng.
Mellanhöga flerfamiljshus motivera- des främst med att de gav en stor sam- lad friyta. I de större kommunerna var det starkaste motivet för denna hustyp, att den gav möjlighet att ha hiss. Det tänkbara alternativet till sådana hus tycks alltså ha varit flerfamiljshus med lägre våningstal.
Rangordningen av motiven för de högsta husen var följande: stor samlad friyta, låga exploateringskostnader, ut- sikt och möjlighet att ha hiss. I de stör- re kommunerna hade flerfamiljshus med nio eller fler våningar valts i fyra planer. Låga exploateringskostnader och stor samlad friyta var de främsta motiven för dessa val. Utsikt gavs högre rangplats än hiss, vilket torde ha sin förklaring i att hisslösa hus inte var nå- got tänkbart alternativ i dessa planer.
Låga exploateringskostnader hade an- getts som motiv i 16 fall och fått högsta totalpoäng. Genomsnittspoäng för låga exploateringskostnader är 3,4 mot 3,3 för samtliga argument. Motivet förekom alltså ofta men hade inte fått särskilt hög rang. Det kom på andra eller tredje plats för samtliga hustyper. Motivet var vanligare på obebyggd mark än på be- byggd. För höghusen på obebyggd mark var det det främsta argumentet.
Låga byggnadskostnader anfördes i 13 fall och fick då genomsnittspoängen 3,5.
Motivet fick högsta rang för de låga fler- familjshusen. Särskilt betydelsefullt var motivet för låga flerfamiljshus på obe- byggd mark, mindre och mellanstora kommuner och när denna hustyp tidi- gare förekommit i mindre omfattning. Även för radhus, framför allt på obe- byggd mark och i mindre kommuner, var byggnadskostnaderna ett viktigt ar- gument. För högre flerfamiljshus än fy- ra våningar förekom argumentet bara några få gånger.
Stor samlad friyta angavs visserligen som motiv endast i tio fall men fick då 3,9 poäng i genomsnitt. Inte mindre än sex gånger gavs det högsta rang. Moti- vet var det viktigaste för samtliga pla- ner i de båda högsta hustypsklasserna. För låga flerfamiljshus förekom motivet endast två gånger.
Stort lägenhetstillskott framfördes i 11 fall med genomsnittspoängen 3,0. Motivet fick tredje rangplats för låga och mellanhöga flerfamiljshus. Särskilt betydelsefullt var det för låga flerfa- miljshus på obebyggd mark, i mindre kommuner och i större projekt. Det hade inte någon gång varit motiv för val av höga hus.
Underlag för affärer och skolor an- gavs som motiv i 10 fall. Det gällde näs- tan uteslutande radhus och låga fler- familjshus, där motivet fått fjärde plats. I de små kommunerna och de mindre projekten var det ett av de "Betydelseful- laste argumenten för att välja radhus framför friliggande villor och flerfa- miljshus framför småhus. I samtliga des- sa fall utnyttjades det större lägenhets- antalet för att förbättra kundunderlaget för affärer. Endast i några få fall före- kom motivet för hus högre än fyra vä- ningar. ,
Hänsyn till stadsbilden förekom inte i frågeformuläret, men motiv som kan sammanfattas i denna beteckning kom ändå fram åtta gånger. Det var det
Tabell 1.9. Rangordning av motiv för hustypsval beträffande planer med olika hushöjd
Motiv Antal
Hustyp, planeri högsta hushöjd Medel- Medel- Medel- Medel- Medel- grup- Rang I poäng Rang ll poäng Rang III poäng Rang IV poäng Rang V poäng pen
Radhus Markkontakt [ 2,0 (Valfrihet 1 ,8 (Expl.—kost- 1,4 5 Byggnads- 2,0 mellan husty- nader) kostnad per) (Nära affärer) 1 ,4 1—4 vån. Byggnads- 2,1 Exploate- 1,9 (Lgh-till- kostnad ringskost- skott) nader (Näraaffärer) (Stadsbild) 5—8 vån. Samlad 2,0 Exploate- 1,8 (Utsikt) 1,3 6 friyta ringskost- (Stadsbild) l 3 nader Hiss Lgh-tillskott 9 vån.— Samlad 3,0 Exploate- (Utsikt) 1,8 (Hiss) 1,6 (Byggnads— 1,2 5 friyta ringskost- kostnader) nader
”1 H 12
*”": Ftv-4
com_co HHN
främsta argumentet för låga flerfamiljs- hus på tidigare bebyggd mark och även i större kommuner och i större projekt. Till detta motiv har hänvisats två gång- er beträffande mellanhöga hus i större kommuner och större projekt samt en gång beträffande radhus.
Fin utsikt var motiv nio gånger men gavs då i regel låg rang. Genomsnitts- poängen blev 2,2. Ett fall gällde närhets— utsikten från radhus mot intilliggande park. I övriga åtta fall var utsikten mo- tiv för val av de båda högsta hustyper- na. För de högsta husen kom motivet på tredje plats.
Möjlighet att ha hiss nämndes som motiv sex gånger; i samtliga fall gällde det hus i någon av de båda högsta hus- typsklasserna. I de större projekten och i de större kommunerna var det det främsta argumentet för att välja hus i 5—8 våningar. Motsatsen —— oberoendet av hiss — förekom inte någon gång.
Valfrihet mellan hustyper angavs som argument fyra gånger men gavs då hög poäng. Genomsnittet blev 4,2. För rad- husen fick motivet tredje rangplats.
Lämpliga lägenhetsstorlekar framför- des som motiv i sex fall men fick i dessa endast 2,5 poäng i genomsnitt. Argu- mentet gällde enbart radhus och låga flerfamiljshus. För de små radhuspro- jekten kom det på delad tredjeplats.
Mänsklig skala nämndes i tre fall och då med hög rang. Motivet användes i alla tre fallen för låga flerfamiljshus.
Direktkontakt med marken framför- des som argument i tre av radhuspla- nerna och gavs högsta rang av alla ar- gument för dessa hus.
Underlag för gemensamma anlägg- ningar var ett motiv i tre fall. I ett fall var det fråga om ett studentbostadshus som planerades med många lägenheter för att ge underlag för gemensamma lo- kaler inom huset. Samma omständighe- ter gällde beträffande ett stort 8-vå-
ningshus. Det tredje fallet var ett rad- husproje'kt som skulle ge underlag för värmecentral och tvättstuga.
Tillgången till kollektiva färdmedel ansågs ha betydelse för hustypsvalet en- dast i två fall. Det ena var studentbo- stadshuset, som låg intill en busshåll- plats, och det andra var ett projekt, som planerades med radhus i stället för vil- lor därför att det låg intill en järnvägs- station. Inte i något fall skulle en större hustyp ha valts för att man skulle få underlag för en ny busslinje till ett nytt bostadsområde.
Synkontakt med lekplats var motiv i två fall; båda berörde låga flerfamiljs— hus i mellanstora kommuner.
Nära till bilplatser var tredje- och fjärdehandsmotivet i två fall. I det ena gällde det ett område med låga flerfa- miljshus och i det andra ett område med 8-våningshus. Där tillämpades princi- pen med storkvarter och endast en bil- sida, som med samma exploatering skul- le ge flera rader av låghus innanför varandra.
Hus som uppmärksammas var argu- ment för ett hus av högsta typen intill ett centrum.
Litet antal barn per lekplats eftersträ- vades i ett fall; huset gjordes därför lägre än enligt de tidigare planerna.
Begränsad insyn var ett skäl att bygga låga flerfamiljshus i ett fall.
1.2.3.5. Motiv för husgruppering. Inter- vjupersonerna fick även ange vilka mo- tiv som varit avgörande för gruppe- ringen av husen. Det fanns nio fasta svarsalternativ och dessutom nämndes ofta ett tionde, nämligen hänsynen till stadsbilden. I motsats till frågan om motiv för hustypsvalet gavs ingen be- gränsning av antalet alternativ eller krav på rangordning. För de enskilda husgrupperna angavs mellan ett och sju motiv. Medelantalet var fyra och för 14
Diagram 1.8. Angivna motiv för husgruppering. Husvarianterna grupperade efter husformens slutenhet mot omgivningen och minskande hushöjd inom varje grupp
Grupperingsform Slutna U-tarm,vinke| Lomeller Punkthus Antal . QFUPPE- MOHV [: | | _| i | | i i | .. . ringar intima gårdar 7 Vindskydd 8 _ Stadsbilden _; ; ilil 3 Flyla in i omgivningen 14 ---- _-
Anlögqningskostnader |__-l lö __ _ __ _ __ _
Trafikdillerentiering 14 _
Bryta av mot omgivningen ': I- I- II 4 _
Samlad friyta 14 __ _
Solbelysning ' le
_ Ulsiktspunkter 2
lozl43|9i h12167|124lsz|14|51 [34131 |llu||lv|lz
plan nr
av de 25 husgrupperna angavs mellan tre och fem motiv.
Förekommande former av husgruppe- ringar har sammanförts i fyra grupper, punkthus, lameller, U-formade eller på annat sätt vinklade samt slutna hus- grupper. I fråga om de olika gruppe- ringsformerna angavs fler motiv för U- och vinkelformer än för övriga.
Då rangordning av motiv för de en- skilda husgrupperingarna saknas, kan betydelsen för olika typer av planer endast mätas som det antal gånger motivet förekommit.
Diagram 1.8 visar de motiv som framförts i samtliga 25 husgruppe- ringar. De motiv som talar för sluten- he-t har placerats överst och de som talar för öppenhet nederst. Det vill av diagrammet synas som om intima går- dar och vindskydd i huvudsak fram— fördes som argument för slutna och halvslutna grupperingar och utsikts- punkter på marken för öppna. Beträf- fande övriga motiv är tendensen oklar,
in Vi i53l74|bllz7|93hl4 91 112 8
vilket delvis kan sammanhänga med svårigheter att klassificera husgruppe- ringarna.
I tab. 1.10 redovisas betydelsen av mo- tiven för olika grupperingsformer. Po- ängtalen har erhållits genom att det antal gånger motivet ifråga förekom- mit har dividerats med antalet planer i gruppen. Kvoten 1,0 anger alltså att motivet framförts beträffande samtliga planer inom gruppen. För samtliga pla- ner har ordningen blivit solbelysning, låga anläggningskostnader samt på samma plats trafikdifferentiering, »smäl- ta in i omgivningen» och samlad friyta.
För fyra av de fem slutna husgrup- peringarna ansågs det viktigt att husen skulle smälta in i omgivningen. Låga anläggningskostnader och intima går— dar framfördes som motiv tre gånger, medan övriga motiv förekom högst två gånger.
För de halvslutna U- och L—formade husgrupperingarna framfördes låga an- läggningskostnader,trafikdifferentiering
H Motiv Antal usgrup- . . planer ! permgar Rang I IPoängI Rang II Poäng Rang 111 Poäng gruppen Slutna hus- »Smälta in i 0,8 Anläggnings- 0,6 5 grupper omgivningen» kostnader Intima gårdar 0,6 U-form, Anläggnings- 0,8 Solbelysning 1,0 6 vinkel kostnader Trafikdiffe- 0,8 »Smältaini 0,7 rentiering omgivningen» Vindskydd 0,8 Samlad friyta 0,7 Lameller Solbelysning 1,0 (Anläggnings— 0,4 9 kostnader) (Trafikdiffe- 0,4 rentiering) (»Smålta in i 0,4 omgivningen») Punkthus Samlad friyta 1,0 Anläggnings- 0,8 Solbelysning 0,6 5 kostnader Trafikdiffe- rentiering 0,6 Samtliga Solbelysning 0,7 Anläggnings— 0,6 Trafikdiffe- 0,6 25 kostnader rentiering »Smälta in i 0,6 omgivningen» Samlad friyta 0,6
och vindskydd i fem fall av sex. Att husen skulle smälta in i omgivningen, solbelysning och samlad friyta angavs i fyra fall av sex.
För samtliga tio husgrupperingar med parallella lamellhus nämndes solbelys- ningsförhållandena som ett motiv. I var- dera fyra fall av tio hänvisades till låga anläggningskostnader, trafikdifferentie— ring och till att husen skulle smälta in i omgivningen.
För alla de fem fallen av öppna husgrupperingar, punkthusplanerna, var samlad friyta ett motiv och låga anläggningskostnader för fyra av dem. Solbelysning och trafikdifferentiering angavs i vardera tre fall.
Hänsynen till solbelysningsförhål- landena bedömdes ha varit ett motiv i inte mindre än 18 av de 25 hus- grupperingarna. Det gällde samtliga la- mellhus men även ungefär hälften av övriga grupperingar. Motivet var myc- ket vanligt för de höga och mellanhöga
husen, där man tydligen strävat efter att minska skuggningen genom lämplig orientering. Det var också vanligt för tjocka hus, där enkelsidiga lägenheter förekom. Orienteringen var ett motiv i samtliga radhusplaner, där det gällde att ordna solbelysta uteplatser. Den har beaktats i nästan alla fall på obebyggd mark. De fall där solbelysningen inte varit ett motiv gällde dels fem slutna och halvslutna husgrupperingar med låga flerfamiljshus, dels två projekt med höga punkthus.
Låga anläggningskostnader har fram- förts för 16 av de 25 husgrupperingarna. Särskilt betydelsefullt har detta motiv varit för de slutna och halvslutna grup- peringarna med låga flerfamiljshus. Motivet har förekommit i samtliga pla— ner utom en i små och mellanstora kommuner. Planområdena har i stor utsträckning tidigare varit obebyggda.
Trafikdifferentiering (trafikfria går- dar) hade eftersträvats i 14 av de 25
hnsgrupperingarna. För de halvslutna formerna var det ett av de tre vanligast förekommande motiven.
Halvslutna grupperingsformer hade valts i 14 fall för att bebyggelsen skulle smälta in i omgivningen. Motivet var det viktigaste för de slutna formerna och förekom många gånger även för de halvslutna. Det har gällt flertalet rad- hus och låga flerfamiljshus och nästan alla projekt på bebyggd mark och i små och mellanstora kommuner.
Att få en samlad friyta eftersträvades i 14 fall. Motivet har anförts för samt- liga punkthusplaner och därigenom va- rit viktigast i den gruppen. De flesta fallen har gällt obebyggd mark. Samlad friyta var ett motiv för samtliga projekt i mellanstora kommuner.
Vindskyddade gårdar har man sökt åstadkomma i åtta husgrupperingar; alla utom en var slutna eller halvslutna
och alla utom två var låga flerfamiljs- hus. För de halvslutna grupperingarna kom motivet på delad förstaplats.
Intima gårdar hade eftersträvats i sju fall. Inte mindre än fyra av dem hade också vindskyddade gårdar som motiv. Även här gällde samtliga planer utom en halvslutna och slutna former.
I fyra fall var ett av motiven för grup- peringen att den skulle bryta av mot omgivningen. Samtliga låg på obebyggd mark. Tre av dem bestod av höga och mellanhöga hus i stora kommuner och ett av låga punkthus, belägna i en liten kommun.
I tre fall nämndes att den valda grup- peringen var lämpligast för hela stads- bilden.
Motivet att ge utsiktspunkter på mar- ken förekom i två planer, en med höga lamellhus och en med mellanhöga punkthus.
KAPITEL 2
Samband mellan hustyp och planlösning
Bostadsbyggnadsutredningen gav även statens institut för byggnadsforskning i uppdrag att insamla empiriskt mate- rial som kunde belysa eventuella sam- band mellan hustyper och bostads- egenskaper i flerfamiljshus. Målsätt- ningen för arbetet har sammanfattats på följande sätt:
1. att beskriva på ett planmaterial mätbara egenskaper hos hustyper och lägenheter, som kan tänkas påverka bostadsegenskaperna;
2. att konstatera om samband före- ligger mellan hustypens och bostadens egenskaper;
3. att konstatera om systematiska skillnader föreligger mellan bostäder- nas planegenskaper i olika hustyper.
En detaljerad redogörelse för under- sökningens uppläggning och resultat återfinns 1 Rapport 39/66 från Bygg- forskningen.
2.1. Undersökningens uppläggning
Primärmaterialet för studierna bestod av planritningar av flerfamiljshus. Data har också inhämtats om storlek och lägenhetssammansättning m.m. för de projekt, som berörts av stu- dierna.
Samtliga flerfamiljshus som prelimi- närbehandlats av länsbostadsnämn- derna under år 1962 och som inte fått avslag på sin ansökan om statligt lån har medtagits. Då det inte ansågs nöd- vändigt att erhålla ett material, som
möjliggjorde skattningar av olika va- riabler för hela riket begränsades undersökningen till vissa län, nämli- gen Stockholms stad och län, sammanslag— na (A+B) östergötlands län (E) Malmöhus län (M) Göteborgs och Bohus län (0) Norrbottens län (BD).
Den använda urvalsprincipen har gjort det nödvändigt att i bearbetning- en och i redovisningen av resultaten särskilja de olika länen.
De i låneärendena ingående planerna fotograferades vid besök på respektive länsbostadsnämnd. Samtidigt registre- rades vissa data beträffande lägenheter- na i projektet, såsom orienteringsför- hållanden och data beträffande bygg- herre, projektör m.m. Materialet kom- pletterades genom att ritningar och andra data för speciella typer av hus —
främst loftgångshus —— insamlades från hela riket. Mätningsarbetet utfördes på fotokopiorna.
Husen uppdelades i mellanblock, block med två rumsfiler efter motstående fasadsidor ändhlock, block med två rumsfiler efter motstående fasadsidor och en eller flera inskjutna rumsenheter i en av de övriga sidorna vinkelblock, block med vinklad plan- form punktblock, block med rumsfiler i alla fyra fasadsidorna
loftgångsblock, block med kommunika— tion via loftgång. Med block avses den vertikalt av- gränsade del av ett hus som betjänas av ett trapphus. Trapphusblocken upp- delas i blockplan, varmed avses den horisontellt avgränsade del av ett trapp- husblock som betjänas av ett trapphus- plan.
Materialet kom att omfatta 23 164 lä- genheter i 2 367 block.
2.2. Studier av block
Studierna av block omfattar deras för- delning på blocktyper, våningsantal, yta, längd och djup samt sambandet mellan deras plandimensioner och blockhöjden.
Mellanblock var den vanligaste block- typen och utgjorde i de fem undersök-ta länen fyra femtedelar eller mer av alla block. Vinkelblock förekom mer i län 0 än i övriga län, vilket har ansetts sam— manhänga med att långa vinklade hus- kroppar är typiska för stadsplanerna i Göteborg och trakten däromkring. Punktblockens andel var störst i länen A +B och BD. Andelen loftgångsblock var liten i samtliga undersökta län.
2.2.1. Blockens våningsantal
Blocken har indelats i fyra grupper efter våningsantal:
2 våningar 3 våningar och 4 våningar utan hiss 4 våningar med hiss samt 5—8 våningar 9 våningar och högre.
Mellanblocken hade vanligen 3 eller 4 våningar. I län A+B var mellan- block med minst 9 våningar vanligare än i de övriga länen; i undersöknings- materialet från län BD förekom överhu- vudtaget inga mellanblock som var hög- re än 8 våningar. I stället var andelen mellanblock med 2 våningar högre i
detta län liksom i län E än i övriga län. Denna blocktyp var dock överlag liten.
Ändblocken hade relativt sett fler block med högt våningsantal än vinkel- blocken. Detta anses kunna bero på att fria gavlar med speciella lägenhetslös- ningar är vanligare i höga skivhus än i låga hus, där man i stället! utnyttjar möjligheten att vinkla huskropparna.
Punkthusen var högre än lamellhusen. Den övervägande delen av punktblocken bestod av 4 våningar (med hiss) eller mer. Ungefär en fjärdedel av dem hade minst 9 våningar.
Loftgångshusen var i regel ganska låga; inget hus i undersökningsmate- rialet var högre än 8 våningar.
2.2.2. Blockens yta
Mellanblocken hade vanligen en yta av 150—199 m'—'. Variationer förekom från 110 in2 upp till 349 m2. Län 0 hade en tendens till mindre och län M till större blockytor än de övriga länen.
Änd- och vinkelhlocken hade större yta än mellanblocken. Mellan hälften (län BD) och fyra femtedelar (län E) av ändblocken hade en yta av minst 200 m2.
Punktblocken hade större ytor och varierade inom ett större intervall än mellanblocken.
Loftgångsblocken hade genomgående stora ytor; i nära hälften av fallen var ytan minst 500 m2.
2.2.3. Blockens längd
Skillnaden i genomsnittslängd för mel- lanblocken de fem länen emellan var drygt 1 m. Medelvärdena för länen var följande:
Genomsnittlig längd, 111,
Län för mellanblocken A + B ..................... 16,3 E ......................... 16,9 M ......................... 17,0 0 ......................... 15,9
Ändblocken hade genomsnittligt stör- re längd än mellanblocken och punkt- husblocken större längd än lamellhus— blocken. Vinkelblocken undantogs från jämförelsen, eftersom det var svårt att definiera vad som skulle anses vara deras »längd».
Loftgångsblocken var i mer än fyra femtedelar av fallen mer än 30 m långa.
2.2.4. Blockens djup
För mellanblocken var de länsvisa skillnaderna i medeldjup små. Största medeldjupet uppvisade län A+ B, 11,7 in, och minsta djupet länen E, M och 0, 11,2 m. I länen E och M hade mer än en tiondel av blocken ett djup som var 10 m eller mindre. Den största andelen block med djup över 12 m återfanns i län A + B.
Ändblocken var genomsnittligt sett djupare än mellanblocken, vilket kan förklaras av att ändblocken förekom i större utsträckning i de högre husen, vilka också vanligen var djupare än de lägre.
2.2.5. Samband mellan blockens plandimen- sioner och höjd Både mellanblock och punktblock upp- visade ökande blockyta med ökande längd. Såväl längd som djup ökade, när höjden ökade. De högre blocken var så- ledes tjockare, längre och hade större yta än de lägre.
2.3. Studier av blockplan
Studierna av blockplanen omfattar lä- genhetsantal, rumsantal, rumsantal i förhållande till blockplansorganisatio- nen, samband mellan lägenhetsfördel- ning och blockplantyp, lägenhetsstor- lekar, lägenhetsfördelning, blockpla-
nens utnyttjande vid olika blockplan- typer och vid olika lägenhetsantal samt trapphusets läge i blockplanet och dess läge vid varierande blockdjup och blockyta.
2.3.1. Antal lägenheter per blockplan
Två- och trespännare i mellanblock ut- gjorde en dominerande andel av det studerade materialet. Antalet mellan— block med fyra eller fler lägenheter per blockplan var mycket litet. Det största antalet lägenheter per blockplan som förekom i mellanblock var sex. I lä- nen A+B, M och BD var ca hälften av mellanblocken tvåspännare och i län C två tredjedelar. I län E var däremot trespännarna de vanligaste.
I ändblocken var blockplan med fyra eller fem lägenheter de vanligaste. Även tre- och tvåspännare förekom, de förra oftare än de senare. I undersöknings- materialet från län 0 finns inga änd- block med mer än tre lägenheter per blockplan.
Vinkelblocken hade en större andel trespännare än ändblocken.
Punktblocken hade ett större antal lägenheter per blockplan än lamell- blocken. Andelen punktblock med sex eller fler lägenheter utgjorde nära hälf- ten av det totala antalet punktblock.
Inget av de loftgångsblock, som in- gick i undersökningen, hade mer än nio lägenheter per blockplan; en fjärde— del av blocken hade åtta.
2.3.2. Antal rumsenheter1 per blockplan
I mellanblocken var det vanligast före- kommande antalet rumsenhelter (re) åtta och det högsta 16. Tre fjärdedelar av tvåspännarna hade åtta eller färre re. För trespännarna var andelen avse-
1 rumsenhet (re) = rum eller kök.
värt mindre. Dock hade med undantag för län M över hälften av trespännarna högst nio re, vilket förklaras av att den tredje lägenheten ofta var en liten lägenhet. I län M var däremot den tredje lägenheten större.
Antalet re per blockplan var högre i länen E och M än i övriga län. I län E var nio re per blockplan betydligt van- ligare än i de övriga länen och i län M 10 eller fler re.
Ändblocken och Vinkelblocken hade fler re per blockplan än mellanblocken.
Punktblocken i sin tur hade betydligt fler re per blockplan än de olika typer- na av lamellblock. Block med mindre än 10 re per blockplan, vilka dominerade bland mellanblocken, utgjorde endast ca 10 % av punktblocken i län A+B, ca 5 % i län BD och förekom inte alls i de övriga tre länen.
Loftgångsblocken hade avsevärt fler re per blockplan än andra blocktyper.
2.3.3. Samband mellan lägenhetsstorlek och blocktyp
Ca hälften av lägenheterna i mellan- blocken bestod av fyra re. Ett undan- tag utgjorde län E, där tre re var van- ligast. Län A+ B hade den högsta an- delen lägenheter om minst fyra re, men skillnaden mellan de tre storstadslänen var obetydlig. Andelen små lägenheter ökade med ökande antal lägenheter per blockplan. I tvåspännarna hade lägen- heterna till minst två tredjedelar fyra re. Andelen större lägenheter var täm— ligen lika de olika länen emellan, under det att andelen mindre lägenheter varie- rade. I trespännarna var andelen lägen- heter med mindre än fyra re ganska stor och överskred i samtliga län hälf- ten av det totala lägenhetsantalet; i län E uppgick den till nära tre fjärdedelar.
2.3.4. Blockplnnens lägenhetsfördelning Den i mellanblocken vanligaste lösning- en med avseende på antal lägenheter och rumsenheter var två lägenheter om vardera fyra re. Denna variant var den vanligaste i alla län utom i län E, där den kom på andra plats. Ytterligare två varianter kom bland de tio vanligaste i samtliga undersökta län. Den ena var en trespännare med två lägenheter om tre re och en om två re, den andra en två- spännare med en lägenhet om tre och en om fyra re. Vissa regionala olikheter i valet av blockplantyp kan spåras i ma- terialet. Beträffande ändblockens plantyp skilde sig de olika länen åt. Den vanli- gaste varianten var i län A + B en två- spännare med en lägenhet om fyra och en om fem re, i län E en trespännare med tre lägenheter om tre re, i län M en annan variant av trespännare, innehål- lande en lägenhet om två, en om tre och en om fyra re, i län 0 en tvåspän- nare med en lägenhet om fyra och en om sex re och i län BD, slutligen, en blockplantyp med fem lägenheter, två om en re, en om fyra re och två om sex re. Också när det gäller vinkelblockens plantyper uppvisade de olika länen sto- ra olikheter. I län A+B var en plan- variant med tre lägenheter, en om två och två om fyra re den vanligaste. I län E dominerade en annan typ av trespän- nare, nämligen en som innehöll två lägenheter om tre och en om fyra re, i län M en fyrspännare med en lägenhet om två, en om tre, en om fyra och en om fem re, i län C en tvåspännare med en lägenhet om fyra och en om sex re och i län BD en annan tvåspännare med en lägenhet om fyra och en om fem re.
Punkthusen hade i de olika länen följande vanligaste blockplansvarianter: i län A+B en sexspännare med två
lägenheter om vardera tre, fyra och fem re, i län E en annan sexspännare med två lägenheter om vardera en, tre och fyra re, i län M en fyrspännare med två lägenheter om tre och två om fyra re, i län 0 en femspännare med en lä- genhet om en re, en om två, två om tre och en om fem re samt i län BD en sex— spännare med två lägenheter om en re och fyra lägenheter om fyra re.
2.3.5. Blockplanens utnyttjande i olika block- plantyper Blockplanens utnyttjande, vilket defi- nierats som förhållandet mellan sum— man av lägenhetsytorna och den totala blockytan, visade sig vara ungefär lika stort för mellanblocks-, ändblocks— och vinkelblocksplan; ca två tredjedelar ha— de ett utnyttjande av minst 90 %. Punkt- blocken visade ett något lägre utnytt- jande. Utnyttjandetalet i mellanblocken syn- tes sjunka med ökande antal lägenheter per blockplan.
2.3.6. Trapphusets läge i olika blockplantyper Mellanblocken hade vanligen dagsljus- bclysta, ljusa trapphus. I länen E, M, () och BD var så fallet med minst två tredjedelar av blocken, i län A + B med hälften. Andelen mörka trapphus ökade med ökande blockdjup. Vid 12 m block- djup tycks mörka och ljusa trapphus vara ungefär lika vanliga. Ändblocken hade en mindre andel ljusa trapphus än mellanblocken och i län A + B och 0 var andelen mindre än i övriga län. I dessa två län var också andelen ändblock med stort antal vå- ningar större än i övriga län. Även Vinkelblocken hade en mindre andel ljusa trapphus än mellanblocken, och punktblocken hade nästan genom- gående mörka trapphus.
2.4. Studier av lägenheter
Studierna omfattar lägenhetsytan i olika blocktyper samt lägenhetens utnyttjan- de, antal fasadsidor i lägenheten och lägenhetens solvärde i förhållande till blocktyp och lägenhetsstorlek.
2.4.1. Lägenhetsym i olika blocktyper
I studiet av lägenhetsytan ingår endast lägenheter om tre och fyra re. De flesta lägenheterna om tre re i mellan- blocken hade en yta mellan 55 och 62 mg. I länen A + B och 0 var den genom- snittliga lägenhetsytan något större än i de tre andra länen. thärdena för lägenheter om fyra re i mellanblocken låg i minst hälften av fallen mellan 71 och 78 m2. Även när det gäller denna lägenhetstyp tycktes ytan genomsnitt- ligt vara något större i län A + B än i övriga län.
Ytan i lägenheter om tre re i änd- block och Vinkelblock skiljer sig åt mel- lan länen. Några generella slutsatser om deras storlek i förhållande till mellan- blockslägenheterna kan inte dras ur undersökningsmaterialet. När det gäller ytorna i lägenheter om fyra re skiljer sig inte änd- och Vinkelblocken nämn- värt från mellanblocken.
Även punktblocken uppvisade stora variationer i lägenhetsyta mellan länen vad beträffar lägenheter om tre re. Lä- genheterna om fyra re hade något större yta i punktblocken än i mellanblocken.
Loftgångsblocken företedde stora va- riationer i ytinnehåll såväl för lägen- heter om tre re som för lägenheter om fyra re.
2.4.2. Lägenhetens utnyttjande i olika block- plantyper Lägenhetens utnyttjande har definie- rats som förhållandet mellan summan av
rums- och inredningsytorna och den to- tala lägenhetsytan.
Enligt det undersökta materialet skulle utnyttjandegraden vara något lägre i såväl punktblock som loftgångsblock än i lamellblock. I mellanblocken låg det genomsnittliga utnyttjandet på 85 %. Endast några få lägenheter uppvisade ett utnyttjande som understeg 80 % eller översteg 90 %. När det gäller punktblocken tycktes utnyttjandet vara högre i län BD än i övriga län.
Utnyttjandet var i mellanblocken nå- got olika i lägenheter av olika storlek. I de minsta lägenheterna, om högst två re, var utnyttjandet högre än för övriga lägenhetstypcr i mellanblocken. Om- kring tre femtedelar av de minsta lägen- heterna hade ett utnyttjande på 85 % eller mer. Utnyttjandet i lägenheter om tre re uppgick till minst 85 % i mellan hälften och tre fjärdedelar av fallen i de fem länen. Lägenheter om fyra re hade i omkring eller över hälften av fallen, i län 0 i fyra femtedelar av fallen, ett utnyttjande på 85% eller mer. I de stora lägenheterna, om minst fem re, var utnyttjandet ändå lägre, förmodli- gen beroende på att kommunikations- ytorna upptog en större andel av ytan i dessa lägenheter än i de mindre.
2.4.3. Antal fasadsidor i lägenheter i olika blockplantyper
Enligt bostadsstyrelsens definition är även lägenheter med ytterväggar i minst 900 vinkel mot varandra att betrakta som genomgående. I den här refererade undersökningen har däremot skilts mel- lan lägenheter över hörn och genom- gående lägenheter.
I mellanblocken var lägenheterna ge- nomgående i drygt två tredjedelar av fallen. En femtedel av lägenheterna var enkelsidiga och en dryg tiondel hade tre fasadsidor. Vissa olikheter förelåg
mellan länen. Helt naturligt rådde ett starkt samband mellan andelen trespän- nare och andelen enkelsidiga lägenhe- ter.
De små lägenheterna, om högst två re, var i nio fall av tio enkelsidiga. Även lägenheter om tre re hade i ganska stor utsträckning endast en fa- sadsida, men andelen sådana lägenhe- ter varierade starkt från län till län och var en konsekvens av lägenhetsför- delningen i blockplanet. Större lägen- heter var i regel genomgående. Tre fa- sadsidor blev emellertid vanligare med ökande lägenhetsstorlek.
I ändblocken uppgick de genomgåen— de lägenheterna endast till ungefär en tredjedel av hela lägenhetsbeståndet. En femtedel av lägenheterna var enkel- sidiga, en ungefär lika stor andel hade tre fasadsidor och ytterligare en fem- tedel var lägenheter över hörn.
Av lägenheterna i Vinkelblock var knappt hälften genomgående.
I punktblocken var nära två tredje- delar av lägenheterna hörnlägenheter. Drygt en fjärdedel var enkelsidiga.
Loftgångsblockens lägenheter var till större delen genomgående.
2.4.4. Lägenheterna: solvärde iolika blockplantyper
Beräkningen av solvärdet har skett en- ligt bostadsstyrelsens anvisningar. En- ligt »God Bostad» gäller följande re- kommendationer: Enkelsidiga lägenheterå2 rok: solvär- de minst 5,0 Enkelsidiga lägenheter £ 2 rok: solvär— de minst 3,0 Genomgående minst 4,0. Dessa normer kan i undantagsfall få underskridas. En knapp tredjedel av mellanblocks-
lägenheter: solvärde
lägenheterna hade ett solvärde på 5,0 eller däröver. Minst 4,0 hade emeller- tid nio lägenheter av tio Och mindre än 3,0 endast ett fåtal. Trespännarna hade förhållandevis fler lägenheter med låga solvärden än blockplan med färre lägenheter.
Smålägenheterna i mellanblocken hade till inemot tre fjärdedelar ett sol- värde på minst 5,0, vilket torde bero på att de vanligtvis var enkelsidiga och orienterade i sydligt väderstreck. Även många lägenheter med tre re hade ett solvärde på 5,0 eller mer. Andelen var störst i län M och kunde sättas i sam- band med den större andelen enkelsi- diga lägenheter i denna storleksklass i detta län än i övriga län. Det förekom emellertid också i alla län lägenheter med solvärden under 4,0, vilket är bygg- nadsstyrelsens norm för lägenheter om tre re. Lägenheter om fyra re hade till övervägande del ett solvärde som låg mellan 4,0 och 5,0. Andelen lägenheter med lägre solvärden var mycket olika i de olika länen. I storleksklassen fem eller flera re förekom relativt sett fler lägenheter såväl med höga som med låga solvärden än i storleksklassen fyra re.
2.5. Studier av rum
Studierna omfattar vardagsrummets yta och kökets orientering i olika blocktyper och i lägenheter av olika storlek.
2.5.1. Vardagsrummet! yta
Vardagsrummets yta i lägenheter av olika storlek har studerats i mellan- block och punktblock.
I smålägenheterna, en—två re, hade en stor del av vardagsrummen såväl i mellanblock som i punktblock en yta på högst 18 m2; länsvariationerna var
stora. Andelen sådana lägenheter var något större i mellanblocken än i punkt— blocken.
Lägenheterna om tre re hade i drygt hälften av fallen ett vardagsrum med en yta mellan 18 och 20 m2. Län E hade avsevärt fler vardagsrum under 18 ut2 än övriga län.
I lägenheter om fyra re i mellanblock var nära en tredjedel av vardagsrum- men 22 in2 eller större. Fördelningen för punktblockens del var mera ojämn mellan länen.
I de största lägenheterna, med fem eller flera re, hade vardagsrummen till mellan en femtedel och en tredjedel en yta på mer än 24 mg.
2.5.2. Kökets orientering i olika blockplantyper
I mellanblocken var söderläge vanli- gare än norrläge och österläge vanli- gare än västerläge i tre län, A+B, E och M, under det att i de andra två lä- nen, O och BD, norrläge övervägde framför söderläge och västerläge fram— för österläge. Länen E och M hade den största andelen kök i nordligt väder- streck. Köken i smålägenheter hade van- ligen söderläge, vilket torde bero på att dessa lägenheter oftast var enkelsi- diga och riktade mot soligt väderstreck. I övriga lägenhetstyper syntes inget samband föreligga mellan lägenhets- storlek och kökets orientering. Läns- olikheter fanns däremot, sannolikt av- hängiga av lokala traditioner.
Köken i ändblockslägenheter låg nå— got oftare än i mellanblockslägenheter i öster- eller västerläge. I länen A + B och 0 övervägde österläge, i länen E, M och BD västerläge.
För vinkelblockens kök övervägde norrläge i alla län utom A + B. öster- läge var vanligare än västerläge i länen E, 0 och BD.
Punktblocken hade något fler kök i
Söderläge än i norrläge. Österläge var vanligare än västerläge i länen A+B och O.
Loftgångsblockens kök låg endast i ett fåtal fall i söderläge.
2.6. Lägenheters rymlighets- och kom- munikationsförhållanden i olika typer av hus
Som material för studien har använts ett urval av lägenheter om tre, fyra eller fem re i län A + B. Dessa tre lägenhets- typer delades efter hustyp i grupper: låga lamellhus : lamellhus £ 4 vån. utan
De nio cellerna utgjorde underlag för det vidare arbetet. I ett komplet- terande avsnitt gjordes en indelning också efter blockplanets organisation. Lamellblocken indelades i följande tre grupper: tvåspännare, trespännare och Övriga.
Lägenhetstypen tre re i tvåspännare och samtliga lägenhetstyper inom grup— pen »övriga» var alltför små för att medge jämförelser med övriga grupper.
2.6.1. Uppdelning i rumskategorier
Bostadslägenheternas rymlighetsförhål- landen studerades genom de enskilda rummens möblerbarhet. Med de mått
hiss höga
med hiss punkthus.
lamellhus : lamellhus & 4
på möbler och möbelgrupper som finns i »Bostadens mått» och i de nordiska möbleringsnormerna indelades rummen i enkla storlekskategorier.
vån.
Köken delades i tre grupper: Kök med matplats
Kök med avsedd matplats
Kök utan matplats
Vardagsrummen indelades '
Vardagsrum med tillfreds- ställande möblerbarhet Vardagsrum med otillfreds- ställande möblerbarhet
kök som, ev. i därtill omedelbart ansluten matvrå, har utrymme för matbordsuppställning för fyra per- soner i lägenhet om tre re och för sex personer i lä- genhet om fyra eller fem re. kök med utrymme för matbordsuppställning av mind— re format än det ovan angivna. kök utan utrymme för matbordsuppställning.
följande kategorier:
vardagsrum med utrymme för soffgruppsuppställ- ning, matbordsgrupp och radio- och förvaringsgrupp. vardagsrum som inte uppfyller ovannämnda krav.
Sovrummen har dels rangordnats efter ytstorlek (första, andra och tredje sovrum), dels indelats i följande kategorier: Föräldrasovrum FS
Sovrum för två personer 25
Sovrum för en person IS
Övriga OS
sovrum som har utrymme för två sängar enligt säng- uppställning a och dessutom för endera av uppställ- ningarna b, c eller d. Dessutom skall utrymme finnas för en av uppställningarna f och g. sovrum som har utrymme för endera av sängupp- ställningarna a, b, c eller d och dessutom för en av uppställningarna f, g eller h. sovrum som har utrymme för sänguppställning e och dessutom för uppställning i. rum som inte har utrymme för uppställning e och i.
70
120
95 70
100
100
e./ f./
270
210 60
95
180 320
70
70 95
58 a.!
. w . .m. . . _ _ O _ 2 _ 1 _ _ _ . Ill.. _ _ _ _ o _ _ O _ 1 _ _ _ _ : ||IIL / I. I 9 ." .|. 5 o 9 7 . _ _ _ . _ _ _ u.. _ _ _ _ .m _0 _n _ _ _ o _ s _ 2 _ o 1 _ 2 _ _ _ _ _ lill—- I I I b. c d
2.6.2. Hygienutrymmen
Lägenhetens hygienutrymmen delades i följande kategorier: bad med separat wc bad med avskiljbart wc had ej bad.
För varje rum i lägenheten studerades också hur många dörrkontakter det hade och till vilka utrymmen de ledde.
2.6.3. Lägenheter om tre re
Köken i dessa lägenheter hade vanligen utrymme, som var tillräckligt stort för en matbordsuppställning för fyra per- soner. De höga lamellhusens kök upp- fyllde kraven i större utsträckning än köken i punkthus och låga lamellhus.
Andelen otillräckliga vardagsrum upp- gick till omkring eller under en femte- del. De förekom relativt sett oftare i låga lamellhus än i de båda andra hus- typerna.
Endast några få sovrum uppfyllde inte de krav som ställs på ett tvåperso- nerssovrum; de återfanns i punkthus. Den största andelen sovrum i bästa möblerbarhetsklassen, FS, hade de låga lamellhusen. Avsevärt lägre andelar ha- de såväl de höga lamellhusen som punkt- husen.
Alla lägenheterna hade bad. I had— rummet var lägenhetens hela hygieniska utrustning samlad. Separat wc förekom inte men däremot avskiljbart wc i ett fåtal fall i höga lamellhus.
Antalet dörrar per rum var i genom- snitt följande:
Dörrfrekvensen var alltså störst i punkthusen och lägst i de låga lamell- husen.
2.6.4. Lägenheter om fyra re
Samtliga dessa lägenheter hade kök med matplats. I omkring hälften av fal- len var dock matplatsen mindre än er- forderligt; något vanligare var detta i höga lamellhus än i låga lamellhus och i punkthus och något vanligare i två- spännare än i trespännare.
Det relativa antalet vardagsrum som inte höll de stipulerade måtten var högre i de låga lamellhusen än i de höga. Skillnaden med avseende på blockpla- nets organisation var obetydlig.
När det gällde sovrummens möbler- barhet visar studien att inget av de båda sovrummen uppfyllde kraven på för- äldrasovrum i 16 % av fallen i de låga lamellhusen, i 30 % i de höga lamell- husen och i 58 % i punkthusen. I alla hustyper fanns det några få procent av förstasovrummen som inte uppfyllde kraven på tvåpersonerssovrum. Beträf- fande såväl det första som det andra sovrummet är möblerbarheten bäst i de låga lamellhusen och sämst i punkthu- sen. Den är också bättre i tvåspännare än i trespännare.
Hygienutrymmena var i de flesta lä- genheterna samlade i ett enda badrum. Separat wc förekom i större utsträck- ning i de höga lamellhusen än i övriga hustyper.
Antalet dörrar per rum var följande:
Kök Vardagsrum Sovrum Badrum Låga lamellhus ................... 1,40 1,24 1,33 1,00 Höga lamellhus .................. 1,77 1,33 1,37 1,13 j Punkthus ........................ 1,79 1,60 1,50 1,00
Kök Vardags- Första Andra Badrum rum sovrum sovrum Låga lamellhus ...................... 1,69 1,80 1,15 1,14 1,03 Höga lamellhus ..................... 2,16 1,66 1,42 1,31 1,20 Punkthus ........................... 1,86 2,03 1,25 1,43 1,00
Även i denna lägenhetstyp var dörr- frekvensen lägre i de låga lamellhusen än i övriga hustyper. När det gällde kök, första sovrum och badrum var dörr- kontakterna fler i de höga lamellhusen än i punkthusen, medan punkthusen ha- de fler dörrkont—akter i vardagsrummet och det andra sovrummet.
2.6.5. Lägenheter om fem re
Ca hälften av matplatserna i lägenhe- ter om fem re var mindre än erforder- ligt. Det var vanligare i punkthusen än i lamellhusen och något vanligare i de låga lamellhusen än i de höga. Det var också vanligare i tvåspännare än i trespännare.
Otillräckliga vardagsrum förekom, re- lativt sett, något oftare i punkthusen än i lamellhusen och också något oftare i tvåspännare än i trespännare.
Möblerbarheten i det första sovrum— met var sämre i låga lamellhus än i punkthus och höga lamellhus. Den var också något sämre i tvåspännare än i trespännare. I de låga lamellhusen
tillhörde det andra sovrummet däremot betydligt oftare än i de två andra hus— typerna den bästa möblerbarhetsklas- sen, FS. 35 % av lägenheterna i de låga lamellhusen hade minst två sovrum i bästa möblerbarhetsklassen, men sam- tidigt var det 39 % av lägenheterna som inte hade något sovrum av FS-karaktär. I de höga lamellhusen och punkthusen fanns inga lägenheter med mer än ett FS-sovrum. Andelarna lägenheter utan något sådant sovrum uppgick där till 16 % respektive 31 %. Det tredje sov- rummet var i regel ett enpersonsrum; något vanligare var detta i de höga lamellhusen än i de båda andra husty- perna.
Lägenheter om fem re var vanligen utrustade med badrum och separat wc. Standarden var sämre i de låga lamell- husen än i de övriga hustyperna. I de förra saknade nära en femtedel av lä- genheterna extra toalett, i de senare praktiskt taget inga.
Dörrfrekvenserna var i lägenheternas olika rum följande:
Kök Vardags- Första Andra Tredje Badrum rum sovrum sovrum sovrum Låga lamellhus .................. 1,84 2,10 1,21 1,04 1,12 1,05 Höga lamellhus ................. 2,12 2,01 1,09 1,41 1,04 1,03 Punkthus ....................... 1,85 2,11 1,59 1,01 1,30 1,00
Antalet dörrar per rum syntes genom- snittligt sett vara något lägre i de lägen-
heter som var inrymda i låga lamell- hus än i andra hustyper.
KAPITEL 3
Hustypernas ekonomi
3.1. Underlag för bedömning av olika hustypers ekonomi
liostnadsaspekten på frågan om valet av hustyp har bostadsbyggnadsutred- ningen sökt belysa genom att ställa samman resultat från ett antal utred- ningar som gjorts i vårt land och i Fin- land och Danmark. De utredningar vi studerat är följande:
1. Smalhusutredningen (Stockholm 1947), tillkommen på initiativ av Stock- holms stads byggnadsnämnd. Den ut- fördes på stadsarkitektkontoret i Stock- holm åren 1943—1946. Dess syfte var att i olika avseenden jämföra smalhus av olika bredd. Jämförelsen berörde 3- och 4-våningshus.
2. Höghus _ låghus (Stockholm 1956), redovisad av statens nämnd för byggnadsforskning. Denna utredning består av två delar, den ena utförd av Malmö stadsingenjörskontor m.fl. un- der ledning av Gunnar Lindman, den andra inom HSB:s byggnadsforsknings- avdelning under ledning av Hilding Brosenius.
3. Höjt eller halvhöjt boligbyggeri (Köpenhamn 1955).
4. Kerrostaloasuntojen kustannuksista (Helsingfors 1955). De under punkterna 2—4 nämnda ut- redningarna syftar till jämförelser av olika hustyper, främst hus med Olika våningsantal, varvid höghus jämförs med 3-våningshus. Kostnader för vissa byggnadsdelar av
speciellt stor betydelse vid jämförelser mellan hus med olika våningsantal har behandlats i två utredningar:
5. Hissar i bostadshus, dimensionering och relativ ekonomi (Stockholm 1957), utförd av Lindqvist och Anderberg.
6. En kostnadsundersökning rörande höga bostadshus (Stockholm 1963), ut- förd av Brosenius och Nuder. Samtliga de under punkterna 1—6 nämnda utredningarna diskuterar och analyserar kostnadsberäkningar (s. k. förkalkyler) för tänkta hus av olika slag eller för delar av hus. Kostnader för faktiskt byggda hus har behandlats i två utredningar:
7. Rakennuskustannukset helsingissä (Helsingfors 1958), utförd av Pentti Pöyhönen.
8. Rakennuskustannukset eräissä Suo- men kaupungeissa (Helsingfors 1963), utförd av Juoko Silvonen. Inom vårt eget sekretariat har vi dess- utom sammanställt data om byggnads— kostnader enligt ansökningar om stat- liga lån. Vi har utnyttjat de ansöknings- handlingar som avser slutliga lån för sådana flerfamiljshusprojekt som belå- nats åren 1959—1962. Också dessa sam- manställningar avser kostnader för fak- tiskt byggda hus. I Rapport 40/66 från Byggforskningen har en av bostadsbyggnadsutredningens experter, byrådirektör Einar Eriksson, samlat allt det informationsmaterial som ansetts kunna ha intresse, när det gäller att bedöma de ekonomiska kon—
sekvenserna av att välja den ena eller andra hustypen. Rapporten innehåller också en noggrann redogörelse för de metoder som använts i de olika utred- ningarna, så långt dessa gått att få ett grepp om genom de redogörelser av nu- dersökningarna som funnits att tillgå. Vidare anges de förutsättningar, under vilka undersökningarna är gjorda. Tänkbara felkällor diskuteras och lika- så möjligheterna att jämföra resultaten från de olika undersökningarna och att generalisera utifrån de erhållna resul- taten. Bl.a. har framhållits att avgräns- ningen av de objekt som kostnadsberäk- nats inte skett på samma sätt i de olika undersökningarna och att innehållet i de använda kostnadsbegreppen varierat från undersökning till undersökning. Förutom byggnadskostnad, vilken anges dels per ytenhet, dels per volymenhet, diskuteras i vissa av utredningarna även årskostnaden.
I det följande återges huvudresulta-
ten från de olika utredningarna. Vi följer därvid samma disposition som använts i byggforskninge'ns rapport. På grund av att vi funnit de metoder som använts i utredningarna 7 och 8 mycket oklara, avstår vi från att återge några resultat från dem i detta samman— hang.
3.2. Resultat av förkalkyler för olika typer av hus
3.2.1. Inverkan av våningsantalet på kostnaderna
I alla de utredningar som behandlas görs jämförelser mellan hus med olika våningsantal. Kostnaderna redovisas ofta som indextal, varvid kostnaden för det i en serie av olika höga hus ingåen- de 3-våningshuset används som bas.
3.211. Hus med två våningar. Bygg- nadskostnaderna per 1112 lägenhetsyta har beräknats bli 16 å 17% högre i
Tabell 3.1. Byggnadskostnad per 1712 Iägenhetsyta och per 1113 byggnadsvolym vid olika våningsantal
Index; kostnaden för 3—våningshus = 100
Byggnadskostnad per m2 Byggnads— V ånin gs- Helsmgforsutredmngen Ilfopen— kostnåg antal Malmö- Alt , t admlls' äe? 1 .. utredningen a Alt. b1 u re ningen t ån.”)— Lamellhus u re ningen Lamellhus Punkthus 2 . 116 117 112 . . 3 100 100 100 100 100 100 4 94 932 93 953 . 100 5 . 96 . 100 97 . 6 94 92 90 97 . 108 7 . 89 . 95 . 8 91 88 85 95 109 9 . . . . . . 10 91 103 110 11 . . . 12 91 113
1 Alt. a: Hus med helt utgrävd källare. Alt. b: Hus med delvis utgrävd källare. 3 Hus med hiss 99. 3 Hus med hiss 102. Källor: malmö-, helsingfors- och köpenhamnsutredningarna.
Tabell 3.2. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta och per m3 byggnadsvolym för 4-vå- ningshus
Index; kostnaden för 3-våningshus = 100
Rumshöjd 2,70 m Rumshöjd 2,50 m Våningsantal Husbredd, m Husbredd, ru | 9,0 9,5 10,0 10,5 | 11,0 9,0 9,5 10,0 | 10,5 | 11,0 Byggnadskostnad per mz lägenhetsyta 4 ......... 94 | 93 | 93 | 93 | 93 | 94 | 93 | 93 | 93 | 94 Byggnadskostnad per m8 byggnadsvolym 4 ......... 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 100 | 99 | 99 | 99 | 100
Källa: smalhusutredningen.
2-våningshuset än i 3-våningshuset, om källaren grävs ut helt och 12 % högre, om endast en del av källaren grävs ut (tab. 3.1). Årskostnaden har beräknats bli 10 a 12 % större i 2-våningshuset med helt utgrävd källare än i 3-vånings- huset, om hänsyn i båda fallen tas till inkomsten av uthyrningsbara källarlo— kaler.
3.212. Hus med fyra våningar. I smal- husutredningen jämförs 4-våningshuset med 3-våningshuset. Jämförelser har gjorts för hus med olika rumshöjd och husbredd (tab. 3.2.). Kostnadsrelationerna visade sig vara ungefär desamma för samtliga husbred- der. Byggnadskostnaden'per m2 lägen- hetsyta uppgick i 4-våningshusen till 93—94% av motsvarande kostnad för 3-våningshuscn och byggnadskostnaden per m3 byggnadsvolym till 99—100 %. Smalhusutredningen uttalar som gene- rellt omdöme, att byggnadskostnaden per m2 lägenhetsyta minskar med un- gefär 7% vid en ökning av vånings- antalet från tre till fyra. För alla husen har grunden antagits bestå av betong— mnrar på plansprängt berg. Ovanför— varande marklager har förutsatts bestå av hård lera och styv jord. Om mark-
förhållandena är ogynnsammare, så att större sprängningsarbeten eller dyrare grundläggning måste tillgripas, uppges besparingen vid 4—våningshus kunna öka. Den anses dock knappast kunna bli stör- re än 10 %. Det har också förutsatts att husen byggs utan hiSS. Årskostnaden visade sig minska med ca 5 % vid en ökning av våningsantalet från tre till fyra. Reduktionen i års- kostnader är alltså något lägre än som gällde beträffande byggnadskostnad per m=. Smalhusutredningen anmärker, att en del av den beräknade hyresreduktio- nen förloras, om man beaktar hyres- inkomster från disponibla källarutrym- men, vilka är mindre, absolut och rela- tivt, i 4-våningshuset. Utredningen upp— skattar hyresreduktionen till 4%, om rimlig hänsyn tas till inverkan av hyres- intäkter för nthyrbara källarutrymmen. Jämförelser mellan 3- och 4—vånings- hus har gjorts även i stockholms-, malmö- och helsingforsutredningarna. Resultaten från dessa överensstämmer väl med smalhusutredningens (tab. 3.1 och 3.3). De indextal som återges i tabellerna avser hus med fullt utgrävd källare. I båda tabellerna finns beräk- ningar, där kostnaderna (alt. inkomster- na) för disponibla uthyrningsbara loka—
Tabell 3.3. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid olika husbredd
Approximativ index, kostnaden för 3-våningshus = 100
Bruttokostnad Nettokostnad . Husbredd 12 m Våningsantal Husbredd Beräkningsalternativl 10 ut | 12 m | 16 m a b c d e
3 100 100 100 100 100 100 100 100 4 93 94 94 97 95 94 94 97 5 97 95 94 101 98 96 95 101 6 94 93 91 97 95 94 93 98 7 92 91 90 96 93 92 91 97 8 91 89 88 95 92 91 89 97 9 90 88 87 95 92 90 89 96 10 93 91 89 98 95 94 92 100 11 93 90 89 98 95 93 92 100 12 92 89 89 97 94 93 91 100 13 91 89 88 97 94 93 91 100 14 91 89 89 97 94 93 91 99
1 De fem alternativen är olika uppskattningar av avdrag och tillägg för värden av över— och underskott av biutrymmen.
Källa: stockholmsutredningen.
ler har fördelats på bostädernas lägen- normala grundläggningsförhållanden och hetsyta (: nettokostnad). Beräkningarna att hiss ej installeras. förutsätter, liksom smalhusutredningens, Byggnadskostnaderna per m” bygg-
Tabell 3.4. Årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid olika hus- bredd
Approximativ index, kostnaden för 3-väningshus = 100.
Bruttokostnad Nettokostnad Våningsantal Husbredd Berläxllåriiifågåttiz'nråivl 10 m 12 m 16 m 3 | 11 | 0 | (1 | e 3 100 100 100 100 100 100 100 100 4 95 95 95 97 96 96 95 97 5 100 98 97 102 100 99 98 102 6 98 96 95 99 97 97 96 1 00 7 96 94 93 98 96 95 94 99 8 95 93 92 97 95 94 93 98 9 93 92 91 96 94 93 92 98 10 98 95 93 100 97 96 96 101 1 1 97 93 92 99 97 96 95 100 1 2 96 92 92 98 96 95 94 100 13 95 92 91 98 96 95 94 99 14 94 91 92 97 95 94 93 99
1 Se not 1, tab. 3.3.
Källa: stockholmsutredningen.
nadsvolym beräknas vara ungefär de- samma för 4-våningshuset som för 3- vaningshuset (tab. 3.1). Till samma re- sultat kom, som nyss sagts, smalhus— utredningen (tab. 3.2).
Årskostnaden per 111: lägenhetsyta re— duceras enligt stockholmsutredningen liksom enligt smalhusutredningen med ca 5 % vid en ökning av antalet våning- ur från tre till fyra (tab. 3.4). Husbred- (len synes inte ha någon inverkan där— vidlag. Enligt malmöutredningen skulle kostnadsreduktionen bli något större, ca 70%. Ingen hänsyn har då tagits till eventuella överskott av källarutrymmen. Beaktas skillnader i detta avseende blir kostnadsdifferenserna mellan 3- och 4- våningshusen mindre.
Helsmgforsutredmngen redovisar upp- gifter avseende ett 4-väningshus med hiss, som jämförs med ett 3-våningshus utan hiss. Vid fullt utgrävd källare be— räknas byggnadskostnaden per ms lägen- hetsyta vara obetydligt mindre för 4—
Tabell 3.5. Årskoslnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal
Index, kostnaden för 3-väningshus = 100
Malmö- Helsingfors- V änin gs— utredningen utredningen antal Lamell- Punkt- ! Y1 Alt. B Alt. 8 hus hus 2 . . 110 112 3 100 100 100 100 4 93 97 962 96 5 . . 101 . 6 94 98 98 95 7 . . 97 . 8 90 98 95 91 9 . . . . 10 89 97 11 . . 12 90 97
1 Alt. B: Avdrag har ej gjorts för hyresin— täkter av biutrymmen. Alt. N: Avdrag har gjorts. * Hus med hiss 103. Källor: malmö- och helsingforsutredningar— na.
våningshuset. Vid endast delvis utgrävd källare är kostnaden något större för 4-vånings- än för 3-våningshuset. Den beräknade årskostnaden per 1112 lägen- hetsyta är också större för 4-vånings- huset med hiss än för 3-våningshuset (tab. 3.1 och 3.5). Vid årskostnadsberäk— ningen har hänsyn tagits till inkomsten av lokaluthyrning.
3.213. Hus med mer än fyra våningar. Hus med mer än fyra våningar behand- las av stockholms-, malmö-, helsingfors- och köpenhamnsutredningarna. Stockholmsutredningen behandlar la- mellhus med tre olika husbredder, näm- ligen 10, 12 och 16 m. Byggnadskostna— den beräknas för husen oavsett över- och underskott av biutrymmen (brutto- kostnad) och för 12—metershuset dess— utom med avdrag och tillägg för värdet av över- och underskott av biutrymmeu enligt olika uppskattningar (nettokost— nad). Kostnaden (tab. 3.3) visar, obe- roende av husbredd och beräknings- princip, i stort sett fallande tendens vid ökning av våningsantalet. Kostnads— fallet avbryts vid fem och tio våningar, då enligt antagandena hiss respektive en andra hiss har införts i varje trapp— hus. Hus i fem och tio våningar är så- ledes relativt sett dyra. Enligt alla be- räkningsprinciperna föreligger ett mi— nimum i kvadratmeterkostnaden vid nio våningar, som dock inte skiljer sig nämnvärt från kostnaden för 8-vånings- huset. För tio våningar ökar kostnaden för att därefter reduceras relativt lång- samt. Vid 14 våningar, som är det största våningsantal för vilket kalkylen har utförts, är den beräknade kostnaden alltjämt större än för 9—våningshuset. Differensen är dock mycket liten vid beräkning enligt bruttoprincipen. En beräkning enligt nettoprincipen leder till större differenser mellan hus i 14 och 9 våningar. Det förefaller också som
om byggnadskostnaden enligt. nettoprin— cipen inte minskar nämnvärt, när vå— ningsantalet växer över 14, i varje fall tycks det inte minska så långtsom till värdet vid nio våningars höjd.
Beträffande inverkan av sådana pro- duktionsförhållanden som inte har kun- nat beaktas i kalkylen sägs i stock— holmsutredningen att vid ökning av vå- ningsantalet utöver 14, kan kostnader för transporter väntas öka på ett sätt som inte uppvägs-av ytterligare inverkan av upprepningseffekten. Brandutrust- ningsanordningar, vilka inte har beak- tats, anses med största sannolikhet inte minska med stigande hushöjd. Om stads- planekostnaderna påpekas, att de inte kan antas sjunka vid våningsantal över 7. Utredningsresnltatet sammanfattas så- lunda: Det är ur byggnadskostnadssyn- punkt ekonomiskt att bygga flervånings lamellhus med så många våningar som möjligt intill den gräns, då man måste övergå från en till två hissar per trapp- uppgång. Sedan denna gräns har passe- rats synes ingen ytterligare besparing för närvarande (dvs. i mitten av 1950- talet) kunna uppnås genom att bygga ännu högre.
Vid jämförelserna mellan hus i tre och fyra våningar tycktes kostnadsfallet för 4-våningshuset vara oberoende av hus- bredden. När våningsantalet överstiger fyra, visar stockholmsutredningen ett snabbare kostnadsfall för tjocka hus än för smala. Årskostnaden (tab. 3.4.) visar i stort sett samma tendens som bygg- nadskostnaden. Variationen är dock nå- got mindre.
I malmöutredningen görs jämförelser avseende ett lamellhus uppfört i 3, 4, 6, 8, 10 och 12 våningar med fem lägen- heter i varje våningsplan runt ett mörkt trapphus. Resultaten har sammanställts i tab. 3.1 och 3.5. Byggnadskostnaden per ytenhet är störst för 3-våningshuset och minst; för 10-våningshuset, men
nästan lika läg också för 8- och 12—vå- ningshusen. Indextalet är detsamma, 91, för alla tre linsen. Kostnadsfallet är stort från 3-våningshuset till 4-våningshuset. För 4- och 6—våningshusen är kostnaden per ytenhet ungefär lika. Kostnaden vid fem våningar har ej- undersökts, men den anges på grund av hisskostnaden böra vara väsentligt högre än vid sex våningar. I motsats till vad som gäller stockholmsutredningen har 10- och 12- våningshusen förutsatts ha endast en hissanläggning per trapphus, varför kost- naden för dessa hus inte är nämnvärt annorlunda än för 8-våningshuset. Hiss- hastighet och manövreringssystem är dock annorlunda än i de lägre linsen. Slutsatsen blir att 3- och 5-vånings- husen är dyrare än hus med annat vå- ningsantal. .
lndextalen för byggnadskostnaden i förhållande till byggnadsvolymen visar ett helt annat förlopp än indextal för kostnaden relaterad till bostädernas lä- genhetsyta.
Årskostnaden per 1112 lägenhetsyta (tab. 3.5) varierar, om index beräknas enligt bruttoprincipen, ungefär på samma sätt som byggnadskostnaden. En- ligt nettoprincipen varierar årskostna— den mindre än byggnadskostnaden.
l helsingforsutredningen har bygg- nadskostnaden per rn”= lägenhetsyta be- räknats för dels lamellhus, dels olika pnnkt- och stjärnhus. I tab. 3.1 redo- visas, utom kostnaden för ett lamellhus, 11 m brett, fyra trapphusenheter, tre lägenheter om 72 m2 per plan, också kostnaden för ett punkthus med fyra lägenheter per trapplan. Indextal har också redovisats för ett annorlunda be- skaffat lamellhus. Dessa avviker föga från indextalen för lamellhuset i tabel- len och återges ej här. För lamellhuset redovisas förutom en beräkning avseen- de helt utgrävd källare också en, som avser ett hus med endast delvis utgrävd
helt utgrävd källare visar samma allmän- .
na tendens som indextalenv för stock— holms- och malmöhusen. ,5-våningshuset är näst efter 2-vänings- och 3-vånings- husen relativt sett dyrast. I alternativet med endast delvis utgrävd källare är kostnadsfallet liksom i stockholmsut- redningens beräkningar långsammare.
För punkthuset faller kostnaderna vid ökat våningsantal snabbare än för la- mellhuset.
Årskostnaden justerad med hänsyn till förekomsten av uthyrningsbara lokaler visar liksom i övriga undersökningar mindre variation med våningsantalet än byggnadskostnaden (tab. 3.5).
De indexserier för byggnadskostnaden i relation till lägenhetsytan utan avdrag eller tillägg eller annan korrigering för över- och underskott av biutrymmen, vilka har beräknats för lamellhus i stockholms-, malmö- och helsingforsut- redningarna, visar god överensstämmel- se med varandra. För 8-våningsl1us är indextalen sålunda enligt stockholms- utredningen 88—91, enligt malmöutred- ningen 91 och enligt helsingforsutred- ningen 88. Differensen mellan malmö- utredningen (13,0 m brett hus) och helsingforsutredningen (11 m brett hus) går dock efter stockholmsutredningens resultat att döma (lägst index för 16- metershuset och högst för IO-meters- huset) åt fel håll. Olika antaganden, om hissanläggningen förklarar vissa olik- heter i fråga om de högsta husen.,
Det indextal som enligt köpenhamns- utredningen har beräknats för 10-vå- ningshuset (103) avviker däremot mar- kant från resultaten av övriga utredning.- ar (89—93 enligt stockholmsutredningen, 91 enligt malmöutredningen). Den _vik- tigaste förklaringen härtill torde vara att söka i det förhållandet att man i Köpenhamn har mycket stränga krav på anordnandet av utrymningsvägar i
.10- -vån_ingshuset. En. bidragande orsak
kan också vara att de utvalda lamell.- husen från Köpenhamn är så smala, att de inte tillåter ett lika ekonomiskt ut-j nyttjande av hissarna somrde tjocka malmöhusen. Köpenhamnshuset hävdar sig dock dåligt även vid jämförelse med det smalare stockholmshuset. Årskostnaden utan hänsyn till inver- kan av över- och underskott av biutrym- men har redovisats av stockholmsut-
'redningen och malmöutredningen. En-
ligt malmöutredningen reduceras den- na bruttoårskostnad snabbare med sti- gande våningsantal än enligt stock- hol1nsutredningen.l fråga om byggnads- kostnaden är förhållandet mellan de två utredningarna motsatt. För 8-vå- ningshuset är indextalet för årskosma- den enligt malmöutredningen 90 och— enligt stockholmsutredningen 92 a 95. Den olika relationen mellan byggnads- och årskostnad i de två utredningarna är säkerligen till stor del betingad _av olika definitioner _och beräkningsprin- ciper. ' '
3. 2. 2. Kostnader för byggnadsdelar '
Vissa byggnadsdelar har speciellt .stor betydelse för kostnadsolikheterna mel.-: lan hus av olika höjd, I stockholmsut: redningen har uppmärksamhet ägnats kostnaderna för husets, ,gemensamheth delar (källare, huvudentré,,.vin_d, tak) samt hissanläggning, bärande stomme, värmesystem, ventilationssystem och branvdutrymningsanordningar. I. andra utredningar behandlas kostnaderna för hissar och trapphus. .
Hur byggnadskostnaderna per m- lä- genhetsyta för olika byggnadsdelar en;- ligt stockholmsutredningen varierar med väningsantalet illustrerasav tab. 3.6._ För de behandlade tväningsa-nt.a1e—n spe; lar kostnaden för gemensamhetsdelarna (källare, vind, entré __etc.) den största
Tabell 3.6. "Byggnadskostnad, mindre- resp. merkostnad per m2 lägenhetsyta (i enheter om 6 kr)-,'för olika byggnadsdelar i hus med 4—14 våningar (12-meters lamellhus )
. . . 4 .. Brandutrymnings- Gemen— .. Vent1la- Barande . . ' Våningsantal samhets- Vartme— tions- Hiss konstruk- anordning . delar 535 cm system tion a b Grundkostnad för hus i tre våningar 28 . 0 . 0 0 Mindrekostnader Merkostnadcr 4 7,0 0,2 0,0 0,0 0,3 0,0 0,0 5 11,2 _ 0,3 0,2 5,3 1,0 0,0 0,5 6 12,2 0,4 0,2 4,7 1,0 0,0 1,0 '7 14,8 0,5 0,2 4,2 1,5 0,0 1,3 8 16,5 0,5 0,3 4,0 1,5 0,2 1,8 _ 9 17,7 0,5 0,3 4,0 1,5 0,2 2,0 10 18,7 0,5 0,4 7,2 1,5 0,2 2,1 11 19,6 0,5 0,4 6,8 1,5 0,2 2,1 12 20,2 0,5 0,4 6,5 1,5 0,2 2,2 13 20,8 0,5 0,4 6,3 1,5 0,21 2,21 14 21,2 0,5 0,4 6,1 1,5 0,21 2,21
1 Om särskild brandskyddad, inbyggd trappa kostnaden med ytterligare ca 1,8 enheter. ' Källa: stockholmsutredningen.
rollen. Kostnaden för dessa delar är 28% av kostnaden för 3-våningshuset. Vid ökat våningsantal reduceras kvadrat- meterkost'naden genom att en oföränd- rad totalkostnad fördelas på en större lägenhetsyta. Också värme— och venti- lationssystemen ger vissa kostnadsre— duktioner. Att. kostnaden för värme- systemet räknad på 1112 lägenhetsyta blir mindre i'höga hus än i låga, antas bero på att värmeförlusterna per m? lägenhetsyta är mindre i de höga husen. Kostnaden för värmesystemet anses vara i stort sett proportionell mot dess kapa- citet.
Kostnadsfördyrande i jämförelse med 3-vånings- och 4-våningshusen verkar i 'de högre husen främst hissanläggning- en men också bärande konstruktioner och brandutrymningsanordningar. Till hisskostnaden har, utom de kostnader som ingår i hissentreprenaden, hänförts byggnadskostnader för hisschakt m. m. och s. k. »u'trymmeskostnader». Hiss an- tas i beräkningarna införd i hus med fem och flera våningar. För 5-våningshuset
utöver ordinarie trappförbindelsc fordras ökar
ökar därför byggnadskostnaden per m= väsentligt jämfört med de lägre husen. Vid ytterligare ökning slås hisskostna- den ut på större ytor och kvadratmeter- kostnaden reduceras något, tills den äter ökar vid 10 våningar, då en andra hiss per trapphus har förutsatts.
De bärande konstruktionerna uppvisar relativa kostnadsökningar vid övergång från tre till fyra, från fyra till fem och från sex till sju våningar, vilket sam- manhänger med förändringar av ytter- väggsmaterial i de kostnadsberäknade husen.
Storleken av kostnaden för brandut- rymningsanordningarna beror bl. a. på om kostnaden för balkonger, som från brandskyddssynpunkt föreskrivs för varje lägenhet belägen över 11 meters höjd, dvs. i allmänhet från femte våning— en, förs hit eller ej (alternativ b och a i tab. 3.6). Om balkongerna ej anses be- lasta kostnaden för brandskyddsanord- ningarna, blir kostnadsbelastningen för dessa anordningar liten i hus upp till 12 våningar. Kostnaden för högre hus
Diagram 3.1. H isskoslnad per m2 lägen- hetsyta vid olika våningsantal och olika antal boende per våningsplan
HISSKOSTNAD ANTAL PERSONER Kr/m2 ly PER VÅNINGSPLAN 40 X— 35 'I xX/zx 10 1 l 1 30 ': f I 25 I / [' Xx/X15 20 X_/ I! J— 20 x [I'll NX/X/ 15 /%//_* ”* 'x 25 xx _ [IIIN/x/ x) 30 II 10 X X Å,! XX// 5
4 5 6 7 8 9 lOlll2l314l516 VÄNlNGSANTAL (INKL. BV)
———— ÖVERGÄNG nu 2 HISSAR x) ÖVERGÄNG nu 3 HlSSAR ,
beror på hur föreskrifterna för dessa hus utformas. Vid beräkningstillfället gällde att i hus över 12 våningar fordrades en särskild inbyggd trappa utöver den ordi- narie trappförbindclsen. Kostnaden för en sådan ansågs i hög grad bero på plan- lösningen och kostnadsuppskattningarna ansågs osäkra.
I Brosenius och Nuders utredning om höga hus, som huvudsakligen avser hus med 17—25 våningar, behandlas inled- ningsvis anläggningskostnaderna' för hissanläggning även i hus med 4—16 våningar. Beträffande dessa lägre hus anknyter utredningen ej till några be- stämda lius. Beräkningarna avseri den-
na del enbart >>kostnader som de spe— ciella hissleverantörerna brukar svara för (hissmaskineri, hisskorg, dörrar, in- stallation, besiktning m. m.)». Byggnads- arbeten i samband med hissinstallationer och trappor inkluderas ej. Det antas att hissanläggningen bestäms förutom av våningsantalet även av antalet boende per våningsplan. Det har antagits att mot varje boende genomsnittligt svarar 19,2 m2 lägenhetsyta. På basis av dessa an- taganden har hisskostnaderna per 1112 lägenhetsyta beräknats. Resultatet åter— ges i diagram 3.1, som visar att kost— naden per 1112 blir mindre ju större lägenhetsyta i varje plan som anslutes till anläggningen, dvs. ju fler personer per plan den skall betjäna. Tendensen i variationen med vän—ingsantalet sam- manfaller, trots att denna utredning inte omfattar byggnadskostnader för hiss- schakt och »utrymmeskostnader», med tendensen i stockholmsutredningen. Så- lunda uppträder ett kostnadsminimum .i hus med ca åtta våningar. I. intervallet 11—16 våningar är kostnaden tämligen konstant, så länge den till trapphuset anslutna lägenhetsytan i varje vånings- plan är konstant. Utredarna påpekar också särskilt, att hisskostnaden per 111? lägenhetsyta är mindre .i ett 4-vå- ningshus med ,15. eller flera,p_er.soner per våningsplanän i högre hus avsedda för enbart 10 personer per våningsplan. Malmöutredningens analyser, av. hiss- kostnaderna sammanfattas sålunda: .
»En trafikundervisni'ng har vis'a'.t' att de konventionella ' 'hissanläggnin'garnas' ' kapa- citet är dåligt utnyttjade, "vilket självfallet verkar fördyrande på. bostadskostnaden.:Då anläggningskostnader» . uppgår till 3—4.% av byggnadskostnaden och de årligalko-st- naderna till ca 8 % av den totala hyres- kostnaden, synes starka skäl föreligga'för ingående undersökningar om lämpligaste anläggningsformer _vid olika hus—. och plan- typer 'med avseende på såväl de boendes ser— vicekrav som ett effektivt utnyttjande av anläg'gningar'nas kapacitet.»
”ÅrskOStnaderna i' kronor per 1112 lägen- hetsyta har av Lindqvist och Anderberg beräknats för' hus med olika vånings- antal." Deras beräkningar förutsätter att lliss'fin'ns' även i '3-' och 4-Våningshusen:
. Hustyp "Våni'ngsa'ntal . .. — - A ..B c D . 3 . 2,05 4 3,80 2,40 "0" 2,70 3,40 2,15 3,05 '8' . . 2,45 3,00 2,25 2,80 .10 . 2,55 3,15 2,55 3,35 12 . 3,45 3,90 2,80 3,00 - 14 ' 15,50 - .— 16 _ 3,55 |
' Hustyperna är följande:
'A' ä'r'e'tt' vanligt punkthus av enkel form öeh'med fyra lägenheter per trapp- pl'an. Antalet boende 'per'trapplan upp- skattas till 15. " '
""B är' 'det'i Sydsverige vanliga långa lan1elll1ii's'dt"'1ned tre lägenheter per trapplan. Antalet beende uppskattas till 10,5 p'er trapplan. '
C är ett 'gallerihus med en central ve'rtikalförliindels'e för "ett större antal läge'nhéter'. * Horisontalkommnnikationen mellan'trapph'uset' och' lägenheterna går över ett genomgående balkongsystem, ett' galleri ."Atitalet: lägenheter per trapp- plan är titta och uppskattade antalet boende 29." ' ' '
D h'a'r lägenheter kring flera trappor, med e'n"'ce'ntral' 'hissanläggning, som i var tredje våning står i förbindelse med trapphusen genom invändiga korridorer. Till vart och ..ett av hissens stannplan, motsvarande" tre våningar, hör 30 lä- genheter och ett beräknat boendeantal av 96. | _,
.Brose'n'ius och Nuder behandlar i sin utredning om =höga= hus också hus med 17, 22"'och 25'v2m1ngar Med utgångs- pu'nkt' i stockholmsutrednmgen antas att variationen i by ggnadskostnad per ni-
lägen-hetsyta vid variabelt våningsantal huvudsakligen bestäms av kostnaderna för källare och vind, bärande vertikala konstruktioner, värmesystem, ventila- tions'system, * vertikalkommunikationer, tomt m. m. Vissa produktionstekniska förhållanden av betydelse för kostnaden diskuteras separat. Det framhålls att kostnaden per m? lägenhetsyta för käl- lare och vind snabbt minskar vid ökan- de våningsantal och att vikten av denna kostnadspost vid höga hus, 15—25 vai- uingar, blir ringa. Också kostnaderna för vertikala konstruktioner, värme- och ventilationssystem har ringa betydelse, medan kostnaden för vertikalkommuni- kationer (inkl. brandskyddsanordning- ar) varierar kraftigt. Vid dessa omdö- men bortses frän upprepningseffekten vid >>I-ånga serier» och av de med höjden ökade transporterna. På grund av upp- repningseffekten antas kostnaden per m"-' lägenhetsyta böra minska och på grund av de ”förlängda transporterna öka, då väningsantalet ökar. Det har visat sig svårt att få någon uppfattning" om vilken effekt som överväger, men det antas att dessa faktorer inte påtag- ligt påverkar kostnadens variation vid variabelt våningsantal.
Utredarna har sålunda funnit att va— riationen av byggnadskostnaden per in"-' lägenhetsyta väsentligen bestäms av kostnaderna för källare och vind och för .vertikalkommunikatiouer. För ex- tremt höga hus har också kostnaden för källare och vind ringa betydelse. En studie av så höga hus har därför ansetts kunna begränsas till enbart— kostnaden för vertikalkommunikationerna.
Kostnadsberäkningar har utförts för delsen serie lamellhus, dels en serie punkthus med variabelt våningsantal. L'amellhuset representerar ett alternativ med relativt liten våningsyta per trapp- huLsplan, medan punkthuset är exempel på ett plan med stor våningsyta. Lamell-
huset har en bredd av 13,5 m och en lamellängd av 20,5 m. Varje våningsplan antas innehålla två lägenheter omtre rum och kök och en om två rum och kök. Punkthusets planmått är 25 )( 25 m och varje våningsplan har fyra lägen- heter om tre rum och kök, två om två rum och kök och två om ett rum och kök. I fråga om såväl lamellhusen som punkthusen har, då antalet Manliga» våningar är 16 eller mera, alltid antagits en s. k. etagevåning högst upp, varige- nom det totala väningsantalet blir minst 17. Härigenom har samma trapputform- ning kunnat användas för 17-vånings— husen som för de närmast lägre. över- gången till en mer komplicerad och d_v- rare trapputformning, som eljest enligt gällande föreskrifter måste göras redan vid 17 våningar, har därigenom kunnat förskjutas en våning”.
Särskilda antaganden har gjorts om hissanläggningen (se tablån nedan). Vid våningsantal över 20 har antagits skjut- dörrar i stället för slagdörrar och viss automatisk utrustning.
Sex olika trapphusalternativ har ut- arbetats:
1. Trapphus för öppen trappa för 4—8 våningars lamellhus.
2. Trapphus för brandsäkert avskild trappa för 9—10 våningars lamellhus.
3. Trapphus för brand— och röksäkert
avskild trappa för lamellhus med mer än 16 våningar.
4. Trapphus för brandsäkert avskild trappa för punkthus. 5—6. Trapphus för brand- och röksä- kert avskild trappa för punkthus med två respektive tre hissar. Kostnaden för vertikalkominunikatio- nerna har beräknats för hus med 17, 22 och 25 våningar. För 25-våningshusen har olika alternativ beträffande hiss— standarden kostnadsberäknats. Beräk- ningarna avser dels själva hisskostnaden, dels trapphuskostnaden, som också in— kluderar kostnad för hisschakt, hiss— maskinrum etc. Beräkningarna har ut- förts under antagande om att vånings- ytan per våningsplan är konstant och lägenhetsytan således variabel på grund av olika utrymmesbehov för trapphus m. in. För lamellhuset har kostnaden dessutom beräknats under antagande att våningsytan varierar, så att lägenhets— ytan per våningsplan blir konstant. För lamellhuset har vidare hisskostnaden men ej trapphuskostnaden beräknats även för lägre våningsantal (konstant våningsyta) . . Tab. 3.7 visar, att kostnaden per mf är väsentligt större i de extremt höga husen, 22 och 25 våningar, än för mot— svarande hus i 17 våningar, vilket i sin tur är dyrare än motsvarande hus i det
Lamellhus
, . Hissar och trapphus X ånmgsantal
Punkthus
8|17|22
25A|2513| 17 22 2513 25c
Trapphuskostnad/ ( rapp-
Antal hissar/trapphus ..... 1 2 2 Hisstorlekar, pers/hiss ..... . 4,6 6,8 Hisshastighet, m/sek ...... 0,6 1,0 1,7 Hisskostnad/trapphus,
1 000 kr ............... . 106 352 Trapphusalternativ nr ..... 1 2 3 Yta av trapphus/vånings-
plan, m2 ............... 21 24,5 34;
., hus, 1 000 kr ........... 95 227 362 408 408 448 757 856 928
2 2 2 2 2 3 8 8 6 8 8 6; 6; 8
1,7 2,5 1,0 2,5 2,5 2,5, 2,5; 1,7
377 435 114 402 435 624 3 5
33 33 » 55 72
&] IQ on ..—
Tabell 3.7. Byggnadskostnad, kr per m2 lägenhetsyta, för vertikalkommunikalioner
Vå- Lamellhus Punkthns 212551. Konstant Konstant 132222? vån.-yta lgh-yta ' Hisskostnad 8 1 7,6 . . 17 30,6 30,6 14,0 22 80,5 75,3 38,8 25 A 75,3 70,6 . B 86,8 81,5 36,8 C . . 53,3 Trapphuskostnad 8 52,3 . . 17 65,5 65,5 55,1 22 82,7 82,9 73,0 25 A 81,4 81,6 72,1 B 81,4 81 ,6 72,1 C . . 79,7 Totalkostnad
8 69,9 . . 1 7 96,1 96,1 69,1 22 163,2 158,2 111,8 25 A 156,7 152,2 . B 168,2 163,1 108,9 C . . 133,0
Källa: Höga—hus-utredningen.
gynnsamma 8-våningarsaltcrnalivet. Man kan dock observera, att punkthuset i 17 våningar inte är dyrare än lamell- huset i åtta våningar.
Vid givet våningsantal är kostnaden för punkthuset lägre än för lamellhuset. Detta torde ha mindre att göra med dess karaktär av punkthus än med det för- hållandet att planmåtten är väsentligt större. Kostnadsdifferensen mellan de båda hustyperna är väsentligt större i fråga om hisskostnaden än i fråga om trapphuskostnaden.
Hisskostnaden sägs öka språngvis vid övergången från en till två hissar men vara tämligen konstant t. o. m. 16 eller 17 våningar (vid fixerade förutsättning- ar angående lägenhetsyta per vånings- plan etc). Då våningsantalet växer yt- terligare, ökar hisskostnaden åter språngvis genom ökad hisshastighet, övergång från slagdörrar till skjutdör-
rar, införande av mer komplicerade manöversystem osv. Man kan inte exakt ange vid vilka våningsantal kostnads- sprången inträder.
Beträffande trapphusen uppges det framför allt vara de med växande vå- ningsantal Ökande brandskyddskravcn som ger utslag i kostnaden per 1113. Kostnadssprång inträffar här mellan åtta och nio våningar, då enligt givna föreskrifter en öppen trappa måste er— sättas med en brandsäkert avskild trap- pa och mellan 16 och 17 (eventuellt 17 och 18), då man är tvungen att övergå till brand- och röksäkert avskilda trap- por. Kostnadsökningen för trapphusen vid växande våningsantal beror inte bara av kostnaden för själva trapphuset utan också av att trapphusen tar större utrymme i anspråk.
Att kostnadsdifferensen mellan punkt- huset och lamellhuset här är mindre än i fråga om hisskostnaden sättes i sam— band med att det valda punkthuset har så stor planyta att gällande föreskrifter kräver två skilda ntrymningsvägar, me- dan i lamellhuset endast erfordras en.
3.2.3. Inverkan av de enskilda planens utform- ning på kostnaderna
De variabler som har samband med de enskilda planens utformning är dels formen oavsett storleken, dels sådana variabler som har med storleken, dvs. ytan och rumshöjden, att göra. Till den första gruppen hör hustyp i betydelsen lamellhus, punkthus, stjärnhus och olika varianter därav. Till den andra grup- pen hör t. ex. husbredd, huslängd, antal trapphusenheter, antal lägenheter per trapplan, lägenhetstyper och lägenhets- storlekar. Dessa senare variabler har ett nära samband och kan därför inte behandlas oberoende av varandra. Jämförelser mellan olika hustyper har gjorts i malmö-, helsingfors- och stock-
holmsutredningarna samt av Lindqvist och Anderberg i deras undersökning om hissar. Utredningarna antyder att andra faktorer än hustypen har den största inverkan på kostnaderna, nämligen an- talet lägenheter per trapplan, antalet trapphusenheter i lamellhuset och plan- formens karaktär av samlad eller upp- löst, utnyttjandetalet m. m. Lindqvists och Anderbergs undersökning visar, som tidigare nämnts, att kostnadsdifferensen för vertikalkommunikationerna mellan punkthuset och lamellhuset mera hc— ror på olikheter i ytstorlek än på hus- typens karaktär av punkt- eller lamell- hus.
Sambanden mellan kostnad och hus- bredd, huslängd och lägenhetsytor har i flera undersökningar behandlats för lamellhusens del. På grund av de olika faktorernas nära samband med var- andra måste man vid en analys av en av faktorerna precisera vad man förut- sätter i fråga om de andra. Bl. a. följan- de förändringar har studerats:
1. Ändrat antal oförändrade trapphus- enheter.
2. Ändrat antal lägenheter per trapp- husenhet.
3. Ändrad husbredd och ändrad hus- längd vid konstanta lägenhetsytor och konstant, antal lägenheter per trapplan.
4. . Ändring av. lägenhetsytorna genom a breddförändring ]) förändring- .av längd.
l helsingforsutredningen visas att an- talet trapphusenheter har stor betydelse för kostnaderna. Byggnadskostnaderna per m2 lägenhetsyta sjunker med nästan 4 % vid en fördubbling av antalet trapp- husenheter. Årskostnaden i hus med få trapphusenheter är ännu ofördelaktiga- re än vad byggnadskostnaden indicerar. Liknande kostnadsrelationer kan utläsas ur smalhusutredningen. Även trapphus- enhetens uppbyggnad med två eller flera
trapphusenhetens
lägenheter i samma plan tycks påverka kostnaderna; kostnadsreduktionen blir större för smålägenheter än för större lägenheter.
Den ekonomiska betydelsen av varia- tioner i husbredd har undersökts i smal- husutredningen. Lägenhetsytorna har därvid hållits konstanta. I tab. 3.8 åter- ges ur denna utredning indextal för byggnadskostnad och årskostnad per m= lägenhetsyta.
Det konstateras i utredningen att en breddning av smalhus inom breddom- rådet 9—11 m alltid måste innebära
Tabell 3.8. Byggnadskostnad och årskost- nad per m2 lägenhetsyta i hus med olika husbredder
Index, kostnaden för 9 m breda hus = 100
Husbredd, m Hustyp 9,0 | 10,0 I 11,0 Byggnadskostnad 3-våningshus
35 m2 ............ 100 98,2 , 97,6 39 m2 ............ 100 98,8 97,0 45 m2 ............ 100 99,2 97,4 49 m2 ............ 100 99,0 97,1 49 m2 ............ 100 99,1 97,1 60 m2 ............ 100 98,6 96,9 65 m2 ............ 100 98,5 96,7
4-våningshus . 35 m”. . . . ........ 100 98,1 97,6 45 m2 ............ 100 99,2 97,7 49 m” ............ 100 99,0 97,2 49 m? ............ 100 99,0 97,2 65 m2 ............ 100 98,4 96,7
Årskostnad 3-våningshus
35 m2 ............ 100 98,4 98,0 39 m2 ........ ,. . , . 100 99,0 97,4 45 m2 ............ 100 99,2 97,8 49 m2 ............ 100 ' 99,1 97,4 49 m”. .; ...... . -.. 100 99,1 97,5 60 m2 ............ 100 98,8 97,2 65 m” ............ 100 98,6 96,9
4-våningshus . ' . - ' ' 3,5 m2 ............ 100 98,3 . 97,8 45 m2 ............ 100 99,2 97,9 49 m” ............ 100 99,1 97,4 49 m” ............ 100 99,1 97,6 60 m2 ............ 100 98,6 97,0
Källa: smalhusutredningen. ,
sänkt byggnadskostnad och årskostnad per mäEn ökning av bredden med 1 m leder till att byggnadskostnaden per m= minskar med ca 1,5 % och årskostnaden med ca 1,25 %. Stockholms- och helsing- forsutredningarna kommer till resultat som är samstämmiga med smalhusut- redningens i detta avseende.
Om lägenhetsytorna varierar till följd av breddförändringen och huslängden i stället hålls konstant, blir kostnadsre— duktionen större, vilket framgår av ne- danstående tablå.
De i tablån återgivna indextalen gäller
Husbredd, m
den för övriga rum omfattar vägg-, dörr- och fönsterkostnad och kostnad för en garderob.
Rumshöjdens inverkan på kostnaden har behandlats av smalhusutredningen och helsingforsutredningen. Båda finner att en sänkning av rumshöjden måste minska kostnaden såväl totalt som per in”—' lägenhetsyta. Kostnadsminskningen blir dock inte proportionell mot sänk- ning av rumshöjden, eftersom kostna- derna för ätskilliga element, såsom käl- lare, tak m. m., är oberoende av rums- höjden.
9 10 11 12 13 14 Index, 12-metershuset = 100 Byggnadskostnad 120—121 114 107 100 93 88 Årskostnad 122 115 108 100 93 87 Index, 9-metershuset = 100 Byggnadskostnad 100 94 88 83 77 73 Årskostnad 100 94 89 82 76 71
approximativt för hus med 6—14 vå- ningar; för lägre hus blir variationen något mindre.
Även lägenhetsstorleken tycks ha en avsevärd betydelse för kostnaderna. Smalhusutredningen finner att såväl byggnadskostnad som årskostnad per mf lägenhetsyta för en 3-rumslägenhet om 65 m2 är ca 23 % lägre än för en l-rums— lägenhet om 35 mi”. Därvid har husläng- den varierats och husbredden hållits konstant. Hålls huslängden konstant, blir differensen ännu större.
Försök gjordes att klarlägga orsakerna till dessa kostnadsrelationer genom en uppdelning av kostnaderna för en lägen— het på olika byggnadsdelar. Diagram 2 visar resultaten av denna analys vad be- träffar byggnadskostnaden. Till kost- naden för det första rummet har hän— förts utom vägg-, dörr— och fönsterkost- nad, kostnaden för tre garderober, linne- skåp, städskåp, hatthylla m. m. Kostna-
I de hittills nämnda undersökningarna har man i allmänhet försökt att isolera verkan av varje variabel för sig, vilket begränsar giltighetsområdet för kalkyl— resultaten. Köpenhamnsutredningen har vid sidan om tidigare återgivna beräk- ningar emellertid också studerat kostna- derna under förutsättning av att såväl våningsytan som antalet lägenheter i husen är desamma. Det betyder att samtidigt som våningsantalet varieras, varieras också huslängden och därmed antalet trapphus. Beräkningarna avser ett 3-våningshus med tio trapphus, ett 5—våningshus med sex trapphus och ett 10-väningshus med tre trapphus. Vid en sådan jämförelse framstår de högre husen som mindre gynnsamma i förhål- lande till 3-våningshuset än då jämförel- sen utgår från lika antal trappuppgång- ar "per hus. För 5-våningshuset påverkas dock kostnadsrelationen till 3-vänings— huset .endast obetydligt, medan för 10-
Diagram 3.2. Byggnadskostnadens fördelning på olika byggnadsdelar (ä'-våningshus med tre husblock, rumshöjden 2,7 m och husbredden 9,0 m). BYGGNADSKOSTNAD Kr/LÄGENHET 25 000- 4 RoK TAK 3 RoK 20 000! BJÄLKLAG YTTERVÄGGAR 15 0004 .a EXKL. GAVLAR 5 L |— 8 >: GRUND o 2 4. RUMMET 9 3. RUMMET m 000. 2. RUMMET 1. RUMMET BADRUM O % 5 000— ; KÖK 0 M 27, & TRAPPHUS DEl. | GAVELKOSTNAD o . . . . - ,
30 40 50 '60 70 80 m
LÄGENHETSYTA
våningshuset indextalet (3-våhingshuset : 100), som framgår av bredvidstående uppställning, ökar med två enheter. Hclsingforsutredningen har gjort någ- ra jämförelser mellan hus av olika typ och med olika våningsantal. I tab. 3.9 jämförs 11 m breda lamellhus innehål— lande fyra tvådelade trapphus med fyr-
TxéÄTTSTUGA, KÄLLARK ONTOR m.m.—
3-våningshus .......... 5-våningshus .......... 10-våningshus .........
Index för bygg— nadskostnad vid lika antal lägenheter
per plan per hus
100 100 97 97 103 105
Tabell 3.9. Byggnadskostnad och årskost- nad per m2 lägenhetsyta för lamellhus och punkthus med olika våningsantal
Index, kostnaden för ett 3-vånings lamellhus
= 100 Bzåsgåzrås_ Årskostnad Vånings- anta' La" Punkt- La" Punkt-
mell- hus mell- hus
hus hus 2 ........... 116 118 110 114 3 ........... 100 101 100 102 4 utan hiss . . 93 SX' 96 98 6 ........... 94 9': -00 97 8 ........... 89 86 97 93
Källa: helsingforsutredningen.
delade 18 m breda punkthus. Kostnaden för lamellhuset i tre våningar har satts till 100 och även kostnaden för punkt- huset har relaterats till denna bas. I tab. 3.10 görs också jämförelser mellan olika hustyper. Talen i första och andra raden avser hus i tre och åtta våningar med lika antal trapphusenheter och lä- genheter per plan. Talen i tredje raden avser hus, där våningsantalet och antalet trapphusenheter har avpassats så, att husen rymmer 24 lägenheter. Lamell-
huset tänks därvid vara uppfört i tre våningar och bestå av fyra trapphus— enheter med vardera 3 x 2 lägenheter. Punkthuset med fyra lägenheter per trapplan har sex våningar och punkt- huset och stjärnhuset med tre lägen- heter per plan åtta våningar. Alla lägen- heter är lika stora (72 m2). Kostnaden för lamellhuset i tre våningar har satts till 100.
Jämförelserna uppges visa att inget generellt svar kan ges på frågan när den ena och när den andra hustypen är fördelaktigast.
3.3. Byggnadskostnader för faktiskt byggda hus av olika typ
Som inledningsvis nämndes har bostads- byggnadsutredningen studerat kostnads— uppgifterna i ansökningar om statliga lån för sådana flerfamiljshusprojekt som belånades åren 1959—1962. Syftet var att undersöka olika faktorers, främst våningsantalets, inverkan på byggnads- kostnaderna. Vi har inte haft möjlighet att, på samma sätt som gjorts i de tidiga- re. nämnda utredningarna, isolera ver-
Tabell 3.10. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika hustyper, våningsantal m. m.
Index, kostnaden för 3-vånings lamellhus = 100
Lamellhus Punkthus | Stjärnhus Punkthus Antal våningar och lägenheter . Antal lägenheter per trapplan 2 | 4 | 3 3 Byggnadskostnad 3 våningar. . . ; .................. 100 100' ' 108 - 109 8 våningar ...................... 88 85, _ 92 93 24 lägenheter .................... 100 89 92 93 Årskostnad 3 våningar ...................... 100 ' 101 ' 111 111 8 våningar ...................... 96 3 92 - 100 ' 101 24 lägenheter .................... 100 96 . 100 . 101
Källa: helsingforsutredningen.
Tabell 3.11. Byggnadskostnad (totalt och i kr per m2 lägenhetsyta ) för objekt med olika
våningsantal Index, Lägen— 112223: Bygg- Bygg— kostn. Område Antal Antal hetsyta hets 'ta Lly % nads- nads- för 3—4- våningar objekt (ly) (" 3) av ly kostnad kostnad vånings- 10 m= my ', 1 000 kr kr/m'å husen m = 100 A. Alla objekt som kunnat fördelas efter hushöjd Stockholms- 2 38 5 864 475 8,1 44 201 753 110 området 3—4 228 112 129 5 285 4,7 769 776 686 100 5—8 105 54 650 4 006 7,3 373 943 684 100 9— 99 74 501 2 116 2,8 477 610 641 93 Alla hus 470 247 144 11 882 4,8 1 665 530 673 Mellersta 2 348 37 146 2 066 5,5 252 001 678 107 Sverige 3—4 862 293 951 11 793 4,0 1 868 377 635 100 5—8 141 66 658 5 341 8,0 433 813 650 102 9— 73 52 761 1 588 3,0 336 353 637 100 Alla hus 1 424 450 516 20 788 4,6 2 890 544 641 Södra 2 270 21 650 1 271 5,9 134 091 619 105 Sverige 3—4 399 115 301 5 573 4,8 677 356 587 100 5—8 71 29 008 2 218 7,6 168 858 582 99 9— 18 16 364 1 074 6,6 87 257 533 91 Alla hus 758 182 323 10 136 5,6 1 067 562 585 Norra 2 278 18 818 1 067 5,7 138 445 735 95 Sverige 3—4 233 56 541 4 941 8,7 438 878 776 100 5—8 22 8 770 786 9,0 64 981 741 95 9—— 2 1 472 237 16,1 11 707 795 102 Alla hus 535 85 601 7 031 8,2 654 011 764 B. Därav objekt där lokallägenhetsytan är högst 4 % av den totala lägenhetsytan Stockholms- 2 18 3 583 63 1,8 26 804 748 110 området 3—4 148 79 805 1 299 1,6 545 594 683 100 5—8 47 30 742 403 1,3 204 940 666 98 9— 77 60 719 703 1,2 383 842 632 93 Alla hus 290 174 849 2 468 1,4 1 161 180 664 Mellersta 2 249 26 974 106 0,4 177 428 657 105 Sverige 3—4 628 233 297 2 120 0,9 1 464 260 627 100 5—8 87 44 713 436 0,9 279 093 624 100 9— 57 41 804 456 1,1 265 752 635 101 Alla hus 1 021 346 788 3 118 0,9 2 186 533 630 Södra 2 203 16 158 115 0,7 99 754 617 109 Sverige 3—4 277 89 071 584 0,7 506 646 568 100 5—8 39 16 514 180 1,1 91 260 550 7 9— 7 4 561 12 0,3 24 526 537 95 Alla hus 526 126 304 891 0,7 722 186 571 Norra 2 214 14 364 31 0,2 103 161 718 96 Sverige 3—4 130 34 157 301 0,9 256 437 750 100 5—8 13 5 956 9 0,2 42 257 709 95 9— 1 1 024 42 0,4 6 705 654 87 Alla hus 358 55 501 383 0,7 408 560 736
Källa: Bostadsbyggnadsutrcdningens undersökning.
Tabell 3.12. Byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta ) för objekt med olika våningsantal och av olika storlek
Objektstorlek, mz Objektstorlek, m=
Antal
Område våningar
2 000— 4 000— 6 000— 8 000— 3 999 5 999 7 999 9 999 2 000— 4 000— 6 000— 8 000——
_1 999 3 999 5 999 7 999 9 999
10. OOO—| —1 999
10 000—
A. Alla objekt som kunnat fördelas efter hushöjd
Antal objekt Byggnadskostnad, kr m"
Stockholms- 2 30 5 2 1 — 793 739 766 616 . området 3—4 46 74 49 28 823 679 693 670 672 5—8 11 39 24 13 13 851 697 702 665 706 9— — 21 34 10 24 . 672 658 639 647 Alla hus 87 139 109 52 59 821 685 685 662 667 Mellersta 2 304 31 6 — 707 668 610 . 694 Sverige 3—4 335 283 129 49 24 663 651 623 620 620 5—8 23 44 46 11 11 694 - 644 638 610 670 9—— ' _— 25 14 15 9 . 652 659 645 628 Alla hus 662 383 195 * 75 44 679 652 629 616 631
Södra 2 259 8 2 630 621 558 — . . Sverige 3—4 183 115 50 623 593 584 548 595 5—8 16 21 26 596 606 557 828 643 9— — _— 7 . . 572 502 546 Alla hus 458 144 85 624 596 574 561 588 Norra 2 271 750 583 . . . Sverige 3—4 122 76 803 776 732 661 761 5—8 3 11 772 754 723 733 732 9— — — 1 116 . Alla hus 396 93 776 759 744 691 746
N N I"” _N
QOO 01%wa m
I |
Love—m IHNQIN Pl Pl Gammal N
V'! C")
I N
IN!—m IMMIQD weir
wN—a
669 647 624 647 613 653 610 622 459 517 515 496 965 654 872
B. Därav objekt där lokallägenhetsytan är högst 4 % av den totala lägenhetsytan
Stockholms- området
Mellersta Sverige
Södra Sverige Norra Sverige
Alla hus
2 3—4 5—8 9— Alla hus
2 3—4 5—8 9_ Alla hus
2 3—4 5—8 9— Alla hus
12 25 2 39
217 232 10 459 194
4 42 11
15-
72 24 191 28 20 263
7 82 9
98
1 36 11 26 74 4 100 29 9 142 1 20 11 7 39
[11391
v—l Ohh HCGLQWF CO ”'
Ica.-:w—
v—l
[&]le ]HIHN
17
9 20 46 vano— N '11'
]UVHQ
___-
ut 869 1114
868 691 651 672 665 620 _597 581
607 734
820 660 767
733 684 700 676 688 653 640 623 648 640
618 .
581 596 585 575 722 693
506 687 678 654 677 600 617 623 659 621 558 583 541 549 572 729 710 728 616
572 573 760 699 726
660 646 610 636 613 637 607 617 438 517 483 478 375 654 778
Källa: Bostadsbyggnadsutredningens undersökning.
709 '
Tabell 3.13. Byggnadskostnad (kr per 7712 lägenhetsyta ) för objekt med olika våningsantal och medellägenhetsyta
Antal Medellägenhetsyta, m2 Medellägenhetsyta, ma
våningar _ 49
Område 1 50—59 | 60—69 I 70—79 I 80— —49 50-—59 60—69 70—79 I 80—
Antal objekt Byggnadskostnad, kr/m2 22 9 1 1 923 776 696 648 856 52 104 53 10 801 693 679 681 695 5—*8 13 37 23 29 829 705 696 668 662 9— 18 23 30 27 718 684 628 628 648 Alla hus 14 105 173 107 67 811 697 671 658 658
Mellersta 2 70 147 85 29 13 757 686 662 659 366 Sverige 3—4 36 360 336 94 25 668 648 627 612 648 5—8 8 40 54 27 14 688 651 642 669 627 9— 1 25 29 12 4 641 667 623 619 600 Alla hus 115 572 504 162 56 696 654 630 625 607
Södra 2 33 130 78 19 8 679 622 615 616 791 Sverige 3 4 1 4 14 1 1 75 47 20 628 590 582 592 599 5—8 1 15 37 12 6 645 587 592 551 577 9—— —— 2 11 2 3 —— 556 524 604 516 Alla hus 48 288 301 80 37 651 595 579 582 581 Norra 2 33 103 82 48 ' 11 706 756 720 721 748 Sverige 3—4 10 92 84 35 10 826 777 768 751 856 , 5—8 2 1 10 5 4 661 832 762 759 673 9— — — 1 — — — _ 654 -—— — Alla hus 45 196 177 88 25 743 772 756 747 762
Stockholms- 2 området 3—4
inwa—
Källa: Bostadsbyggnadsutredningens undersökning.
Tabell 3.14. Standardiserad byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta ) lör fler/a— miljshus i Stockholms stad och län som har meddelats beslut om statligt län är 1962
Objekt med medellägeuhetsyta, m'-* Alla Index Antal våningar ob'ekt för alla 40_59 | 60—79 I 80_99 |100_119|120_139| 140— ] objekt Antal objekt 2 8 1 — _ _ _ 9 3 6 15 2 _ _ —— 23 4 4 1 — —— _ _ 5 5 _ 1 _ _ _ _ 1 6 _ _ _ _ __ 7 _ 1 _ 2 3 1 7 8 1 3 1 1 — _ 6 9 3 1 3 _ _ _ 7 10 1 2 _ _ _ _ 3 11 _ 2 _ _ — _ 2 12 _ 1 1 1 _ _ 3 Alla hus 23 28 7 4 3 1 66 Byggnadskostnad, kr/m2 2 797 667 _ _ _ _ 783 112 3 712 688 751 _ _ _ 700 100 4 730 746 _ _ _ _ 733 105 5 — 647 _ _ _ _ 647 92 6 _ _ _ _ _ _ _ _ 7 _ 700 _ 713 698 735 708 101 8 691 644 649 566 _ _ 638 91 9 663 633 670 _ _ _ 662 95 10 659 691 _ _ _ _ 680 97 11 _ 705 _ _ — _ 705 101 12 _ 729 614 717 _ _ 687 98 Alla hus 735 685 682 674 698 735 703
Källa: Bostadsbyggnadsutredningens undersökning
kan av en enda variabel. Vi har emel- lertid vidtagit vissa åtgärder för att eliminera störande inverkan av andra faktorer än dem vi var intresserade av. Sålunda har vi i vissa fall uteslutit alla låneobjekt, i vilka lokallägenhetsytan översteg 4% av den totala lägenhets— ytan. Vidare har vi gjort en geografisk indelning av materialet. Slutligen har vi delat in låneobjekten efter deras storlek, mätt i m2 lägenhetsyta, och efter deras genomsnittliga lägenhetsstorlek, likaså mätt i m2 lägenhetsyta. I en specialbe- arbctning, som begränsades till hus i Stockholms stad och län med beslut om län är 1962, har vi försökt att eliminera verkan av sitandardolikheter genom att för varje hus beräkna en kostnad för vissa utrustningselement, som därefter
räknats bort, samt göra ett tillägg” sva- rande mot en genomsnittsstandard. Föl- jande utrustningselement har beaktats: kök, viss köksutrustning (kylutrymmen. spisar, bänkar, skåp m. m.), klädkam- mare, garderober, centralantenn, varni— vattenmätare, trappor inom lägenhet, fläktevakuering, källartoalett, städrum, toaletter i lägenhet, bad- och duschrum, sanitär utrustning, soprum, tvättstugor, tvättstugeutrustning, golv, extra värme- isolering i ytterväggar, treglasfönster, balkonger, fasadmaterial, extra källar— utrymmen. Även vintermerkostnader har beräknats och dragits av.
Resultaten av Våra studier har sam- manfattats i fyra tabeller, 3.11—3.14. Vid jämförelser mellan kostnadsberäk- ningarna i tab. 3.14 och dem som tidi-
gare återgivits måste man komma ihåg, att trots omräkningen inte alla förutsätt- ningar som har lagts till grund för för- kalkylerna gäller för dessa faktiskt bygg- da hus. I förkalkylerna jämförs nästan undantagslöst hus av en viss typ (lamell- hus, punkthus etc.) endast med hus av samma slag. Antal trapphusenheter och lägenhetsyta per plan hålls konstant etc. Vidare har i allmänhet antagits att hiss införs i hus med fem våningar och mera (men ej i 4-våningshus), dubbla hissar antas också bli införda vid ett bestämt våningsantal. Dessa förutsättningar är inte uppfyllda vid de jämförelser, som görs i vår egen undersökning. Indextalen i tab. 3.14 avviker också i flera avseen- den från dem som redovisats tidigare. Att 4-våningshusen nu framstår som re-
lativt dyra kan bero på att hiss finns i en del av dessa hus. 7-våningshusen bryter på ett markant sätt mot mönstret från tidigare beräkningar. En stor del av dessa hus uppges vara belägna i in- nerstadsområden och det har förmodats, att de höga kostnaderna kan ha samband härmed. Att kostnaderna successivt ökar, när våningsantalet överstiger åtta, kan bero på att andelen hus med två hissar successivt ökar. Att höga hus ter sig relativt ogynnsammare än enligt tidigare beräkningar kan bero på att de låga husen är längre än de höga och andra sådana förhållanden. Vidare bör påpe- kas att kostnadsberäkningarna i tab. 3.14 är av betydligt yngre datum än de som återgetts i tidigare tabeller.
KAPITEL 4
Bostadskonsumenternas och kommunala myndigheters erfarenheter av bebyggelse av olika höjd
4.1 . Bostadskonsumenternas synpunkter på flerfamiljshus av olika höjd
I bostadsbyggnadsutrednj-ngens före- gående betänkande »Höjd bostadsstan— dard» (SOU 1965: 32) finns en samman- ställning av bostadskonsumentennas preferenser i valet mellan höga och lå- ga flerfamiljshus, så som de kommit till uttryck i sociologiska undersökning- ar, som gjorts i vårt land. De under- sökningar som refererats till är Ed— mund Dahlströms »Trivsel i Söderort» (Stockholm 1951) och »Barnfamiljer & höghus och trevånings låghus i Välling- by» (statens nämnds för byggnadsforsk- ning rappont 38, Stockholm 1957), Ber- til Pfannenst'ills »Sociologisk undersök— ning av Augustenbo-rgsområde-t .i Mal- mö» (Malmö 1953) samt Lillemor Land- ströms »Höghus och låghus i småstads- miljö» (statens nämnds för byggnads— forskning rapport 48, Stockholm 1958).
Utredningen sammanfattade under- sökningsresultaten på följande sätt (5. 443 ff.):
»Vid valet av en lägenhet i ett fler- familjshus synes preferenser för en viss hustyp ha spelat en mycket liten roll. Av de intervjuade mödrarna i Vällingby var det mer än hälften som vid in- flyttningen inte hade uttryckt några önskemål om i vilken hustyp de ville bo (se tab. 4.11). I småstäderna sakna-
de tre fjärdedelar en deciderad upp- fattning vid inflyttningen.
När man någon tid prövat på att bo i en viss hustyp, hade klarare preferen- ser uppstått. De riktade sig' vanligen mot den egna hustypen. Dock var det både i Vällingby och i småstäderna en större andel bland dem som'bodde i höghus som ville byta hustyp än bland dem som bodde i låghus. Småstadsun— dersökningen visade också att det var betydligt flera bland husmödrarna med förskolebarn (36 %) än bland andra husmödrar (16 %) i höghusen som ville bo i låghus, och bland Ahusmödrarna med förskolebarn ti låghus var det en- dast 1 % som _ville ha ti. höghus men bland andra husmödrar .11 %. Hälften av dem som ville bo tl höghus önskade bo minst sex trappor upp, 20 % högst två trappor upp och 30 % tre—fem tnap- por upp. Även till dem som föredrog låghus stälides en fråga om vilket vå"- ningsplan i ett höghus de skulle före— dra att bo på. Det visade sig att över hälften av dem som föredrog låghus ville bo högst två trappor upp i ett hög- hus. Drygt en fjärdedel föredrog. att bo sex eller flera trappor upp.
Undersökningen i Hägerstensåsen och Hö-kmossen visade liksom de nyss- nämnda undersökningarna att det finns
1 I SOU 1965: 32 var tabellen betecknad 21.14.
Tabell 4.1. Den procentuella andelen intervjuade [ höghus respektive låghus som vid inflyttningstillfället och vid intervjutillfället föredrog den ena hustypen framför den andra
Vällingby- och småstadsundersökningarna
Husmödrar i höghus Husmödrar i låghus Vällingby | Småstäderna Vällingby Småstäderna Innan nuvarande bostad erhölls Andel (%) som ' önskade höghus ................ . 31 15 6 1 önskade låghus ................. 7 6 42 26 var likgiltig .................... 62 79 52 73 _ . Summa 100 100 100 100 Vid intervjutillfället. Andel (%) som önskå'de höghus ................ 55 60 11 6 - —önskade=låghus ..... ' ............ 31 26 81 85 var likgiltig .................... . . 14 W . 14 ' 8 9 » Summa . 100 100 | 100 100
(Frågornas formulering: »Hade Ni några särskilda önskemål om att bo i höghus eller låghus innan Ni ficknuvarand'e bostad?» och »Föredrar Ni nu att bo i höghus eller trevånings låghus?»)
en tendens till att föredra den hustyp man bor i. Emellertid var det i denna undersökning relativt sett flera bland dem söm bodde 'i "låghus som ville byta hustyp än "bland dem som bodde i hög- "hus; förhållandet gällde hushåll be- stå-ende av gif—ta par. Antal intervjuade
gifta hushåll i låghus var litet, endast 36, "och det är därför vanskligt att dra någna slutsatser om skillnader mellan denna "grupp och andra.
De vanligaste motiven för att föredra den ena eller andra hustypen var 'i små- stadsundersökningen följande:
Husmödrar som angett olika motiv Höghus Låghus Antal % Antal % Motiv=för att föredra höghus: i Högt och fritt, ljust och luftigt ..... 25 25 3 Tillgång till hiss .................. 10 10 2 Oberoende av grannar ............. 33 33 — Utsikten ........................ 28 20 5 Mindre ljudstörningar ............. 7 7 —— Mindre trappspring' ............... 6 6 1 " ' Antal husmödrar 101 9
(Frågansformulering: »Skulle Ni nu helst vilja bo ihöghus eller i trevånings låghus?» Om svaret blev »höghus» ställdes följdfrågan: »Varför»'l)
Motiv för att föredra låghus:
Mindre folk i uppgången ........... Inte så mycket barn .............. Mindre opersonligt, hemtrevligare . . Vill bo nära marken .............. Bekvämare för städning, ärenden
o. dyl .......................... Besvärligt med hissen. . . . . . . . . . . . ; Bättre förvaringsutrymmen ........
Antal husmod1 ar'
Hushåll som angett olika motiv
Bättre för barnen .................
Höghus Låghus Antal % Antal % 17 38 53 38 11 24 41 30 6 . 13 (i 4 4 9 S (i 3 . 7 18 13 7 16 s * 6' 4 9 11 8 _ _ 4 .3, . 45 138 '
(Frågans formulering: »Skulle Ni nu helst vilja bo i höghus elleri trevånings låghus?» Om svaret blev »låghus» ställes följdflåganzvVarför11?)
I Vällingbyun-dersökningen ställdes frågorna om motiven för preferenserna något annorlunda. Samtliga intervjuade fick besvana följande två frågor: »Vilka
anser Ni vara fördelarna med att bo _1
höghus jämfört med att bo i låghus?» och »Vilka anser Ni vara nackdelarna med att bo i höghus jämfört med att bo i låghus?». Svaren på de båda frågorna blev följande:
Husmödrar som angett olika för- och nackdelar
Höghus Låghus * Antal . % Antal % Fördelar med att bo i höghus: Höghusets utsikt ................. 46 33 54 ' 38 Tillgång till hiss .................. 41 30 31 22 Mindre kontakt med grannar ....... 30 22 15 ..111 Mera avskilt och friare från insyn . . 18 13 13 '9 Ljus och frisk luft ................ 7 *5 1 »" 1 * Antal husmödrar ' 138 142 ' ' Höghus ' 'Låghu's ' . Antal % Antal !- f: '%- Nackdelar med all bo i höghus: . _. . Allmänt besvär med hissen ...... : . 32 23 28 20 För mycket barn i samma hus ..... 18 13 15 * 11 Svårigheter att se till barnen ..... - . . 18 13 18 . .. 13 För mycket folk omkring .......... 17 12 18 _ 13 . Besvär med barnen och hissen ..... 10 7 33 ' 23' Besvär för barnen att ta sig upp och" " ned.. ................... 8 . (i , 5 _. _ _4 Allmänt besvär med barn och höghus 8 6 13 _ 9 _ Besvär med porttelefon ........... 6 ' 4 * 3 ' 2 Blåst ........................... . . -' 5 4 "8 : 6 ' Risken för olyckor med barn ....... 2 . 1 9 . ,6' Antal husmödrar 138 142
Tabell 4.2. Det procentuella antalet intervjuade i olika hustyper som föredrog olika hustyper
Au gustenborgsundersökningen 1953
Det procentuella antalet intervjuade som föredrog saknade Summa
preferen-
trevå- fyravå- sjuvå- ser ang. ningshus ningshus ningshus hustyp ' 'I'revåningshus ...................... 58 9 22 12 100 Trevåningshus med inredd vind ....... 62 15 20 4 100 Fyravåningshus ..................... 19 38 32 11 100 Sexvåningshus ...................... 7 7 71 14 100 Sjuvåningshus ...................... 12 5 75 8 100 Samtliga hustyper ................... 34 16 42 9 100
(Frågans formuleiing: »Här på området finns sjuvåningshus med hiss, fyravåningshus utan hiss, trevåningshus utan hiss. Vilken hustyp skulle Ni föredra att bo i?»)
Husmödnar i höghus och låghus i V-äl- lingby angav olika för- och nackdelar med höghusen i ungefär samma ut- sträckning. En stor skillnad kan emel- lertid konstateras i den andel som sagt att det innebär besvär med barnen och hissen att bo i höghus. Endast 7 % av de intervjua-de i höghusen nämnde denna nackdel men inte mindre än 23 % av de intervjuade li låghusen. Husmödrar Som föredrog höghus ang-av oftare än ile som föredrog låghus sådana för- delar som tydde på en uppskattning av att vara oberoende av grannar, av att få vara ifred och att slippa insyn.
I Hägenstensåsen och Hökmossen var de vanligaste motiven för dem som bod- de ri låghus .men som ville till höghus att de-skulle få det ljusare, att de skulle komma högt och att de skulle få bättre utsikt och :för dem som inte ville till höghus att det blev för mycket folk, att det var svånare för barnen och att det var besvärligt att bo högt med hissar och trappor. & I Augustenborgsområdet fanns flera olika hustyper: 3-våningshus utan vind, B—Våningshus med inredd vind, 4-vå- ningshus, ö-våningshus utan inredd vind samt 6—vånihgshus med inredd vind
(kallade 7-våningshus). 3-vå-ningshusen med inredd vind kallades av en del av de intervjuade för 4—vånirtgshus, vilket gör differenserna 1 svar mellan dessa båda hustyper osäkra. ö-våningshusen hade hiss, de övriga hustyperna inte.
På en fråga om vilken av dessa husty- per man föredrog, blev svaret ofta att man förednog den hustyp man själv bodde i; liknande preferenser fanns, som nyss nämn-ts, i Vällingby, småstä- derna och Htäg—erstensåsen. Föndelning- en av de intervjuades svar framgår av tab. 4.21.
Siffrorna i tab. 4.2 ger uppfattningen att 7—våningshusen (höghusen) skulle vana något mer populära än de andra hustyperna; minst eftersökta synes 4- våninwgshusen ha varit. Bland dem som bodde i 6- och 7-vån-i'ngshusen var det nämnare tre fjärdedelar som föredrog att bo i höghusen, .bland dem som bod- de .i 4—vvåningshusen knappt en tredje— del och bland dem som bodde i 3-vå- ningshusen ungefär en femtedel. En viss preferens för den egna hustypen syntes timmas bland alla kategorier, men den föreföll att vara starkare bland dem
1 I SOU 1965: 32 var tabellen betecknad
* 21.15. -
som bodde andra. Hälften av de hushåll som saknade minderåriga .föredrog höghusen fram- för de andra hustyperna, men bland barnfamiljerna något färre, 39 %. Barn— familjerna v-ille till 61% bo på andra eller tredje våningsplanet; endast 10 % önskade en lägenhet på sjunde vånings- planet. Av hushållen utan minderåriga önskade 21 % bo på sjunde våningspla- net och 30 % på andra eller tredje.» Sedan nyssnämnda betänkande pub- licerades har resultat från ytterligare en undersökning blivit tillgängliga, vil— ka belyser de boendes preferenser bl. a. i fråga om hushöjd. Det är en under- sökning, som gjorts av statens institut för byggnadsforskning i ett nybyggt bo- stadsområde i Västra Frölunda i Göte- borg. Området består av 14 femuddiga punkthus med vartdera åtta bostads- våningar och »fem lägenheter per trapp— plan samt en markvåning utan bostäder. Lägenheterna är identiskt lika och inne- håller tre rum och kök. Undersökningen har utförts i två etapper, den första försommaren 1964, innan hyresgästerna ännu flyttat in, och den andra våren 1966 efter ungefär två års boendetid. Den första undersök- ningsetappen omfattade tre hus och 120 hushåll, den andra etappen fyra hus och 160 hushåll. Två »av husen var de- samma i båda etapperna. Svarsfrekven- sen var i båda etapperna ungefär 98 %. I den första etappen utsändes ett med- delande till hushållen, att de kunde komma i fråga som hyresgäster i de tre uttagna thusen. De ombads att på ett bi- fogat frågeformulär ange sina önskemål om på vilket våningsplan de ville bo i första, andra och tredje hand sam-t minst av allt och om vilket väderstrecks- läge de skulle välja i första, andra och tredje hand samt minst av allt. Den andra undersökningsetappen innehöll
i höghusen än bland de
ungefär samma frågor som den första.
Enligt svaren i den första etappen ville 38 % av de intervjuade i första hand bo på det översta våningsplanet. Därnäst i popularitet kom de fjärde (13 %) och tredje (11 %) våningspla— nen. Skillnadenna i preferenser var, som diagram 4.1 visar, rätt markanta mellan hushåll med och utan barn un- der 16 år.
Andra— och tredjehandsönskemålen låg i regel i direkt anslutning till första- handsönskemålet.
Fördelningen av »1ninst-av—allt»—.sva- ren på våningsplan visar en negativ inställning till det nedersta våningspla- ne-t i de tre husen. Av dem som angett ett »minst- av-talltwalterna-tiv hänvisade drygt hälften till det nedersta vånings— planet.
Höghusprofilernas utseende var un- gefär desamma i undersökningens andra etapp lSOlll i dess första. Hushållen till- frågades i den andra etappen även om huruvida de var nöjda eller inte med att bo på sitt nuvarande våningsplan. Svaren ger en bild av de boendes prefe- renser, som väl överensstämmer med den som husprofilerna ger (se diagnam 4.2).
Som synes av diagrammet, är det en- das-t på det lägsta våningsplanet som antalet missnöjda är högre än antalet nöjda. De lägsta (andelarna missnöjda i förhållande till samtliga hushåll tycks återfinnas på våningsplanen 7 och 8.
Förstahandsönskemålen om lägenhe— tens väderstrecksläge visar en stark preferens hos de boende för sydväst- lig eller västlig orientering av lägenhe— ten (s_c diagram 4.3). Mycket få före- drog en lägenhet, som var belägen åt nordost. Resultaten från "första och andra etappen. är samstämmiga även i detta avseende.
På frågan om huruvida höjdläge eller väderstreck bedömdes som viktigast vid
Diagram 4.1. Profiler av höghus där hus- bredden är proportionell mol antalet förs- iahandsönskemäl om våningsplan
ANTAL HUSHÅLL
Samtliga hushåll
Diagram 4.2. Antalet nöjda och missnöj— da hushåll för varje våningsplan Fyllda staplar betecknar nöjda, ofylla miss— nöjda
Diagram 4.3. Genomsnittlig fördelning av lägenheterna i fyra hus, om fördelningen kunnat ske i överensstämmelse med försla— handsönskemälen om väderstrecksläge
i
(Bortfallet är av storleksordningen en punkt)
valet av lägenhet svanade mer än hälf- ten av hushållen att de ansåg de båda egenskaperna lika betydelsefulla och nästan alla återstående att väderstrecket var viktigare än höjdläget.
4.2. Kommunala myndigheters erfaren- heter av bebyggelse med höga och låga hus
Bostadsbyggnadsu-tredningen har ge- nom intervjuer med representanter för vissa myndigheter i ett antal kommuner sökt bilda sig en uppfattning om hur olika bostadsområden fungerar med sär- skild hänsyn till den inverkan som be- byggelse med hus av olika höjd kan tänkas-ha.
4.2.1. Undersökningens uppläggning Med utgångspunkt från bostadsstyrel— sens förteckning över hus, som erhål- lit slutligt beslut om statligt lån åren 1959—1962, uttogs 30 bostadsområden, som var bebyggda med »höghus», dvs. hus med minst nio våningars höjd. Des- sa områden var belägna i 25 kommuner. Inom vart och ett av de 30 områdena uttogs som jämförelseobjekt en grupp
»låghus», hus med 3—4 våningars höjd, vilka var belånade under sam-ma period som höghusen. I några av de utvalda bostadsområdena fanns inga låghus. Jämföre-lseobj—ekten hämtades då från andra bostadsområden. I ett par fall uttogs en grupp låghus, som var belåna- de under år 1958, därför att låghus be- lånade åren 1959—1962 inte fanns inom området i fråga.
Intervjuarbetet utfördes under våren 1964. Som intervjupersoner fungerade representanter för åtta kommunala myndigheter, nämligen brandmyndig- het, bostvadsförmedling, byggnadskon- tor, hälsovårdsnämnd, stads- eller pro- vinsialläkare, polismyndighet, skola och socialvård. Av de 228 personer som en- ligt u-ndersökningsplanen skul-le inter- vjuas genomfördes intervjuer med 225. De tre återstående var läkare.
Till samtliga myndigheters represen- tanter ställdes frågor om hur samarbe- te-t skedde i kommunen, när det gällde utformningen av stadsplaner och bygg- nadslovsritningar. Intervjupersonerna bered-des också tillfälle att utveckla sin syn på för- och nackdelar med bebyg- gelse av olika typ och att föreslå änd- ringar och förbättringar i utformning- en av den yttre och inre bostadsmiljön. Sin uppfattning 'om frekvensen av po- sitiva och negativa kontakter mellan grannarna i olika hustyper ombads de också redovisa.
Till representanterna för bostadsför- medling, byggnadskontor, läkare, polis- myndighet och socialvårdsmyndighet, dvs. de myndigheter som genom arten av sina arbetsuppgifter kunde antas få en inblick .i hur bostadsförhåvl—lavnden och boendemiljö inverkar på de boen- des anp-assning och trivsel i samhället, ställdes frågor dels om vilken bostads— form de ansåg vara den mest lämpliga för olika kategorier av boende, dels om vilka faktorer i boendemiljön som de
ansåg vana de väsentligaste för att män- niskor skulle trivas och anpassa sig. Till varje myndighet ställdes också en rad speciella frågor, avsedda att från olika ertarenhetsområden belysa hur nybyggda bostadsområden fungerar.
4.2.2. Det kommunala samarbetet vid utform- ning av stadsplaner och byggnadslovsritningar
Av de 26 företrädarna för kommu- nala byggnadskontor uppgav tio att samarbetet mellan de kommunala myn- digheterna .i fråga om stadsplanernas utformning skedde så, att förslag till stadsplan skickades på remiss. Nio byggnadskontor uppgav, att samarbetet hade en informell karaktär eller att en- dast enstaka ärenden remitterades. Återstående sju iframhöll att man hade ett ordnat samarbete i andra former, bl. a. i (form av konferenser med re- presentanter för olika myndigheter. 24 byggnadskontor av inalles 26 intervjua- de omtalade, att olika slags fackfrågor regelbundet hänsköts till dem för be- dömning under planeringsarbetet. Brandmyndigheten var den som oftast kopplades .in i stadsplanearbetet (se tab. 4.3). 19 representanter för den uppgav att de alltid fick förslag till stadsplaner på remiss, två att de fick det ofta och två sällan, medan sju sade sig aldrig få det. Av bostadsförmedlingarna var det endast en som menade att den all- tid fick stadsplanerna remitterade till sig. Övriga sade sig aldrig få det. Hälso- vårdsnämnden yttrade sig alltid över stadsplaneförslag i 12 fall, ofta i fyra, sällan -i fyra och aldrig i nio. Läkarna och skolmyndigheterna togs sällan med i stadsplanearbetet. Polisen uppgavs alltid vara med i sju fall, ofta i ett, så]- lan i två och aldrig (i 19. Av socialvårds- myndigheternas företrädare uppgav 12 att de alltid bereddes tillfälle att yttra sig över stadsplaneförslag, två att de ofta fick det, två att de sällan fick det,
medan 19 svarade att de aldrig bereddes tillfälle härtill.
I fyra av de undersökta kommunerna fick ingen av de kommunala myndig- heterna regelbundet stadsplaneförslag på remiss. I nio kommuner var det endast en myndighet som regelbundet var remissorgan i stadplaneärenden. Å andra sidan uppgav i en kommun sex av sju intervjupersoner att de all— tid fick stadsplaner på remiss och i ytterligare fem kommuner var det minst hälften av de tillfrågade som menade att de alltid eller ofta bereddes tillfälle att yttra sig över stadsplaneförslagen.
Byggnadslovsritningar remitterades till de kommunala myndigheterna i mindre utsträckning än stadsplaneför— slagen. Även i arbetet med dem tycks brandmyndighetens och hälsovårds- nämndens synpunkter inhämtas & större utsträckning än övriga myndigheters. Polismyndigheten och skolan hördes xi regel inte, socialvårdsmyndigheten och bostadsförmedlingen i ett par fall och läkaren alltid i sex fall och ofta i ett. Förfarandet när det gäller byggnads- lovsritningar var mera enhetlig-t mellan kommunerna än fallet var beträffande stadsplaneförslagen.
Andra former av samråd på plane- ringsstadiet förekom mera regelbundet med brandmyndigheten i de flesta kom- muner och i många också med hälso- vårdsnämnden. Av socialvårdens 35 företrädare uppgav 15 att samråd i andra former skedde mera regelbundet och två att det skedde ibland. Skol- myndighetensföreträdare svarade i nio fall, att ett mera regelbundet samråd skedde, och ;i ett, att samråd skedde ibland. Samråd med polismyndigheten kom regelbundet till stånd i 11 fall, med läkarna regelbundet i nio tall och ibland itvå fall ochmed bostadsförmed- lingen regelbundet i fyra fall. Praxis härvidlag var ganska olika i olika 'kom—
Tabell 4.3. Uppgifter om del kommunala samarbete! i fråga om stadsplaner och bygg- nadslovsritningar m. m.
Fråga 1. På vilket sätt sker samarbetet mellan Er och de övriga kommunala myndigheterna när det gäller utformningen av bostadsområden? Remitteras stadsplaner till Er för ytt- rande? (Till byggnadskontoren ställdes endast den första delen av frågan.) Fråga 2. Remitteras byggnadslovsritningar? (Till byggnadskontoren ställdes i stället följande fråga: Vilka frågor hänskjutas regelmässigt till Er för bedömning under planerings—
arbetet?)
Fråga 3. Sker någon annan form av samråd på planeringsstadiet? (Frågan ställdes ej till bygg-
nadskontoren.)
Bostads— förmed- lingen (24 lp)
Brand— myndig- heten (28 Ip)
Bygg- nads— kontoret
(26 IP)
nämnden
Hälso— vårds-
Polis- myndig- heten (29 Ip)
Social- vården (35 Ip)
Skolan (32 Ip)
Läkare (25 Ip) (29 Ip)
Fråga 1 Alltid ......... 1 Ofta .......... Sällan ......... Aldrig ......... 23 Byggnadskon- toret: Remisser. . . . . . 10 Ordnat sam— arbete (kon- ferenser) . . . . . . 7 Informellt (enstaka ärenden). . . . . . 9
H xll NCO
Fråga 2 Alltid ......... Ofta .......... Sällan ......... Aldrig ......... Vet inte ....... Byggnadskon— toret: Fackfrågor . . Även annat än fackfrågor Inga frågor. .
|__—423 ISI—»—
24
a-n-A'
Fråga 3 Mora regelbun- det .......... 4
Ibland ........ Nej ........... 19
Vet inte, ej svar 1
IHHä
.— $$$-N) ... QANM (DNI-Ax] N) H N
2
(Dt—l p—A CD
"? .. | to
28 31 33
HWMCD Iu-A sly-AHC? I.!
_-
IOC—30120 |..— 43 v-A x] 10 M ...a 00
muner men för 'alla utom en uppgxaVS, att ett regelbundet "samråd förekom med minst två kommunala myndigheter.
4.2.3. För- och nackdelar med bebyggelse av olika typ
Frågorna om för— och nackdelar ur respektive myndighets synpunkter med
den ena ell-er andra formen av bebyg- gelse har ofta besvarats ganska allmänt. Myndighetens speciella syn-punkter har inte beaktats. Allmänna värderingar sy- nes i stället ha varit vägledande. Fördelarna med höghusen angaVS ofta vara att de skapade möjligheter att lösa kommunikations- och servicefrågorna
på ett bättre sätt än låghusen. Särskilt ofta anlades dessa synpunkter av social- vårdsmyndigheterna ooh skolmyndighe- terna.
De möjligheter som höghusbebyggcl- sen ger att bereda plats åt fler per- soner på given markyta framhölls som något positivt av flera företrädare för bostadsförmedlingarna. Andra positiva egenskaper hos höghusen uppgavs vara utsikten och friheten från insyn, till— gången till hiss samt möjligheterna att erhålla större friytor kring husen.
De nackdelar som nämndes hade ofta med ofullkomligheter i utformningen av bostadsområdena att göra och kan där- för inte utan vidare tillskrivas en viss hustyp, vilket också underströks av fle- ra intervjupersoner. Sålunda sades bc- träffandc höghusbebyggelse, att den medförde en stor koncentration av män- niskor på en liten markyta (ett högt markexploateringstal), att friytorna, särskilt för barnens aktiviteter, blev för små, att trafikinteusiteten var för hög och att parkeringsytorna gjordes för stora i förhållande till lekytor och andra friytor. Slitaget på friytorna sa— des också bli högre i höghusområden än i låghusområden. Riskerna för liga- bildningar påstods vara större i de hö- ga husen, därför att koncentrationen av ungdomar var större där än i låghusen.
Argument som var mera direkt hän- förliga till hustypen var sådana som svårigheter med barntillsynen från lä- genheter belägna högt upp i höghusen. svårigheter med barnen och hissutnytt- jandet, de boendes, särskilt de äldres, beroende av att hissarna fungerade. En läkare ansåg, att hissarna skapade ris— kcr för spridning av infektioner. För brandmyndigheterna syntes speciella problem vara förknippade med höghu- sen. Det framhölls att hus med upp till åtta är nio våningars höjd inte vållade några bekymmer, medan däremot hög—
re hus beredde svårigheter, därför att de brandstegar som fanns inte var di- mensionerade för högre höjder. Brand- männen sades också bli så trötta av att ta sig upp på höga höjder, att de inte kunde utföra sitt arbete på ett tillfreds— ställande sätt. Det ansågs också att pa- nik lättare uppstod bland de boende i höga än i låga hus.
Argumentationen för och emot låg- husen var oftast en spegelbild av argu- mentationen kring höghusen. Fördelar- na med låghusbebyggelse angavs av många intervjupersoner vara närheten till mark och den mindre koncentra- tionen av människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet. Barntillsynen ansågs fungera bättre i de låga husen än i de höga och många av de inter- vjuade framhöll att miljön i och om- kring ett låghus var barnvänligare och lugnare. I negativ riktning verkade av- saknaden av hiss och de längre av- stånden till serviceanordningar av oli- ka slag och sämre kommunikationer. Flera företrädare för byggnadskontoren hade uppfattningen att låghusbebyggelse ställde sig dyrare för kommunen än höghusbebyggelse.
4.2.4. Synpunkter på utformningen av bostads- områden
Samtliga intervjupersoner ombads att komma med förslag till förändringar eller kompletteringar i olika avseenden i de berörda bostadsområdena. Flerta- lct begagnade denna möjlighet att fram— föra sina synpunkter, vilka nästan ge— nomgående gällde parkeringsförhållan- dena, lekplatstillgången och tillgången i övrigt på inomhus- och utomhusut- rymmen för barns, ungdomars och vux- nas fritidsverksamhet. Parkeringsplat- serna var för få och i många fall pla- cerade så, att de utgjorde en risk för lekande barn och andra gångtrafikanter
eller också inkräktade de på den mark- yta, som enligt intervjupersonernas upp- fattning borde avdelas för lek- och fri- ytor. Lekplatserna uppgav's vara för små i flera bostadsområden och i några för få. Inomhus— och utomhusutrymmen för ungdomars och vuxnas fritidsaktivi- teter saknades i flera bostadsområden helt, i några var de planerade men än- nu inte utbyggda vid tidpunkten för bostadsbyggnadsutredningens undersök— ning och i en del områden förekom vis- serligen sådana utrymmen av olika slag men var klart underdimensionerade.
Brandmyndigheterna hade åtskilliga förslag till ändringar såväl i husen som i deras omgivningar, motiverade främst från brandskyddssynpunkt. Man önska- de bredare infarter till husen och stör- re planer vid dem för att underlätta framkomligheten för brandbilarna. Man ville ha brandvägar på båda sidor om husen. I två bostadsområden ansågs trapphusen vara felkonstruerade och ut- göra en risk för de boende i händelse av brand. En företrädare för brand- myntdigheten uttryckte önskemål om fast stegförbindelse mellan tak och bal— kong vid höga våningsplan, sektione- ring av vindarna med hjälp av brand- väggar och mer än en ingång från trapp— hus till vind. Från flera håll betonades att plastfönster var att föredra framför glasade fönster på vindstaken.
De synpunkter aktualiserades under intervjuas gång fick de intervjua- de sammanfatta i en allmän rekom- mendation om vad de ansåg särskilt borde beaktas vid utformningen av bo- städer och bostadsområden.
lnledningsvis kan sägas att det före- faller som om bristerna och behovet av förbättringar upplevdes mycket star- kare beträffande området än beträffan- de lägenheterna. De flesta förslag som framfördes var entydiga, men exempel finns också på uppfattningar som går
50111
helt isär. Så t. ex. menade några att en variation inom ett och samma bostads- område av olika typer av hus var nå- got positivt, andra ansåg en sådan helt förkastlig och rekommenderade särskil- da småhusområden, områden med låga och områden med höga flerfamiljshus. Någon ansåg att lägenheterna borde ut- rustas med allrum, en annan sade spon- tant att man borde undvika allrum, då dessa visat sig inte fungera tillfreds- ställande. Några rekommenderade att man helt avstod från att bygga höga flerfamiljshus, ganska många tycktes mena, att alla hustyper var likvärdiga och att det var utformningen av om- givningarna kring husen, som hade den största betydelsen för de boendes triv- sel och möjligheter att tillfredsställa sina olika behov och intressen. Beträffande bostäderna betonades värdet av väl tilltagna utrymmen, som möjliggjorde avskildhet för varje per— son i en lägenhet. Bättre förvaringsut— rymmen framhölls av flera av de in- tervjuade som något väsentligt. Man ville också ha badrum och wc skilda åt, större kök och balkong till varje lägenhet. Nödvändigheten av en för- bättring av ljudisoleringen såväl mel— lan de olika rummen inom en lägenhet som mellan lägenheter i ett och samma hus och gentemot utifrån kommande buller underströks från många håll. Bostadsområdena borde enligt de in— tervjuades uppfattning inte exploateras för hårt. Ingen preciserade sin upp- fattning i något exploateringstal. En total åtskillnad mellan gångtrafik och motorfordonstrafik framstod som utom- ordentligt angelägen. Lekplatserna bor— de placeras så, att barnen kunde nå dem utan att behöva komma i kontakt med trafiken. Så rikliga markytor bor— de reserveras inom ett bostadsområde, att barn och bilar inte behövde kon- kurrera om livsrum. Allehanda utrym-
men borde kunna disponeras under fri- tid av alla kategorier av boende, barn i olika åldrar likaväl som vuxna. För- slag framfördes om idrottsplaner, gym- nastiksalar, ungdomsgårdar, förenings— lokaler, hobbyrum, strövområden. Någ- ra intervjupersoner betonade att det var viktigt, att dessa anordningar stod färdiga samtidigt med bostäderna. Hän- synen till de fysiskt handikappades spe- ciella problem betonades framför allt av socialvårdsmyndigheternas representan- ter.
Brandmyndigheterna anlade mycket speciella synpunkter på bostadsområ- denas, husens och lägenheternas ut- formning. De återges i det följande (5. 97).
4.2.5. Positiva och negativa kontakter mellan grannar i höghus och låghus
Intervjupersonerna fick uttala sig om ifall de trodde att det var någon skillnad mellan höghus och låghus i fråga om risken för isolering eller dess positiva sida, möjligheten till anonymitet för den som så önskade, samt i fråga om ris- ker för konflikter grannar emellan eller möjligheter till vänskapliga kontakter.
De olika myndigheterna syntes be- döma sambanden på ungefär samma sätt. Drygt 40 % av de intervjuade an- råg att man blev mer isolerad i höghus in i låghus och ungefär en tredjedel att det inte var någon skillnad mellan hus— typerna. Rätt många ansåg sig inte kunna besvara frågan. Möjligheterna till anonymitet ansågs av tre fjärdedelar av de intervjuade vara större i höghus än i låghus, medan omkring en femtedel menade att hustyperna inte skilde sig åt i detta avseende.
Konfliktriskerna bedömdes av drygt en femtedel som större i höghusen och av ungefär lika många som större i låg— husen. Ca 45 % ansåg att riskerna var
ungefär lika stora i de båda hustyperna. Möjligheterna till vänskapliga kontak- ter med grannarna bedömdes som större i låghusen av mer än hälften "av de in— tervjuade, medan endast en person an— såg att höghusen hade företräde härvid- lag. Närmare 40 % trodde inte att det var någon skillnad mellan höghus och låghus.
4.2.6. Lämplig bostadsform
Myndigheternas uppfattningar om den lämpligaste bostadsforinen för olika ka- tegorier av boende sammanföll nästan helt.
För ensamstående unga människor ansågs en bostad i ett flerfamiljshus vara att föredra. Om den låg i ett la- mellhus eller i ett punkthus fann flera av de intervjuade vara likgiltigt: en ma- joritet gav dock punkthuset sitt stöd. Lägenheten borde enligt mångas upp- fattning ligga högt i huset, men nästan lika många ansåg, att det inte spelade någon roll var i huset lägenheten var belägen.
Också ensamstående äldre människor ansågs bo bäst i ett flerfamiljshus. Lamellhusen var att föredra framför punkthusen, även om åtskilliga av de intervjuade fann de båda hustyperna likvärdiga. Vanligast var uppfattningen att de äldre borde bo lågt, men det var också rätt många som hade uppfatt- ningen att det inte spelade någon roll om de bodde högt eller lågt.
För familjer med småbarn rekommen- derades småhuset. De fristående villorna gavs ett visst företräde framför rad- husen. Av flerfamiljshusen ansågs la- mellhuset vara att föredra framför punkthuset. Småbarnsfamiljerna borde bo på de lägre våningsplanen i fler- familjshusen.
Skolbarnsfamiljernas bostadsform be- dömdes på samma sätt som småbarns— familjernas.
Unga par utan barn ansågs bo bäst i ett flerfamiljshus. Punkthuset erhöll något fler röster än lamellhuset. Om lägenheten låg högt eller lågt i huset menade drygt hälften av de intervjuade saknade betydelse. Större delen av de övriga ansåg att den borde ligga högt i huset.
Uppfattningarna om lämpligaste bo- stadsform för äldre par överensstämde med vad som framhållits beträffande ensamstående äldre. I något större ut- sträckning än för de sistnämnda ansågs dock småhuset vara en lämplig bostads- form. Lägenheter för äldre par i fler- familjshus ansågs böra ligga lågt i huset.
Av svaren på en fråga om lämplig- heten av hustyper med och utan hiss för olika boendekategorier framgick att man för barnfamiljernas del bedömde det som viktigast att de bodde i låg- hus, antingen det hade hiss eller inte, under det att för de äldre tillgången till hiss var det väsentligaste. Läkarnas uppfattning skilde sig från de övrigas därigenom att de ansåg att tillgången till hiss var det mest väsentliga för båda boendekategorierna.
Alla kommuner utom två hade erfa- renheter av hur boendeförhållandena gestaltade sig i kategorihus. De vanli- gaste formerna av sådana var pensio- närshem, sjuksköterskebostäder och stu- dentbostäder. Barnrikehus, hus för brandkårspersonal, för ogifta kvinnor och för läkare, ungdoms-, ungkarls- och familjehotell och hus knutna till viss industri uppgavs förekomma i några kommuner.
Flertalet av de intervjuade hade upp- fattningen att kategorihus inte var en lämplig bostadsform för någon boende- kategori. Polismyndighetens represen- tanter var negativa i något mindre ut- sträckning än övriga tillfrågade.
Av svaren på en fråga om hur pen- sionärernas bostadsfråga bäst borde lö—
sas, i form av särskilda pensionärshem eller i form av lägenheter insprängda i vanliga bostadshus, visade sig den kri- tiska inställningen till kategorihus på nytt. Av socialvårdsmyndigheternas fö- reträdare menade dock mer än hälften att båda formerna borde finnas. Denna uppfattning var företrädd också bland de andra myndigheterna men i mindre utsträckning. Även i detta sammanhang visade sig polismyndigheternas tilltro till kategorihus vara större än övriga myndigheters.
4.2.7. Orsaker till trivsel och anpassning i bo- stadsmiljön
Orsakerna till att människor trivs och anpassar sig i de nya bostadsområdena ansåg nära hälften av de intervjuade vara att söka i lägenhetens utformning, storlek, planlösning och utrustnings- standard. Bostadsförmedlingarnas och byggnadskontorens representanter hän- visade till faktorer i lägenheten i mind- re utsträckning än övriga. Bostadsför- medlingarna tillskrev i stället ofta före- komsten av väl tilltagna grönområden och lekplatser m. m. den huvudsakliga betydelsen. Socialvårdsmyndigheternas och bostadsförmedlingarnas represen- tanter var i större utsträckning än öv- riga benägna att ange egenskaper hos bostadsområdet som speciellt viktiga för de boendes trivsel och anpassning. Po- lismyndighetens och socialvårdens före- trädare hänvisade relativt ofta till bo- stadsområdets läge i förhållande till stadscentrum m. m. och till kommuni- kationsförhållandena och byggnadskon- torets företrädare oftare än andra till individuella faktorer.
4.2.8. Uppgifter från bostadsförmedlingen—na
4.2.81. Data om de uttagna bostadsom- rådena. I sju områden var minst 50 % av lägenheterna upplåtna mot insats, i
likaledes sju förekom insatslägenheter men till en mindre andel än 50 % och i 14 områden förekom överhuvudtaget inga sådana lägenheter.
Bostadskostnaderna uppgavs variera väsentligt mer i höghusen än i låg- husen mellan lägenheter av samma stor- lek. Vanligtvis var det höjdläget i hu- set som ansågs motivera olikheterna. I låghusen var höjdläget det enda skäl som uppgavs till variationerna, för hög— husen nämndes i ett fall utsikten och i två fall soligheten i lägenheten.
Bostadsförmedlingarna hade förmed- lat minst 50 % av lägenheterna i 27 av de 30 områdena. I ett område hade för- medlats mindre än 50 % och i' två om- råden hade bostadsförmedlingen inte alls deltagit i förmedlingen av hyres- gäster; av dessa två låg ett i en kom- mun som saknade bostadsförmedling.
I 16 av de 27 områden, inom vilka förmedlingen medverkat vid fördelning- en av minst 50 % av lägenhetsbestån- det, uppgavs att hyresgästerna haft möj- lighet att välja lägenhet vid inflytt- ningen. Vanligen valdes en lägenhet så högt upp i huset som möjligt. De högst belägna lägenheterna blev alltså uthyr- da först och de längst ner belägna sist. Detta gällde beträffande både höghusen och låghusen.
4.2.82. Allmänna synpunkter och erfa- renheter. 18 bostadsförmedlingar upp— gav, att de bostadssökande i regel ges möjligheter att välja mellan olika lägen- heter, men uppgiften följdes ofta av någon sorts reservation, t. ex. valmöj— ligheten är begränsad, beror på ansök— uingstidens längd. Sex förmedlingar uppgav att inga valmöjligheter fanns. Förmedlingarna fick i intervjun bl. a. uppge hur stor vikt de ansåg att de bo- stadssökande fäste vid 15 olika egenska- per hos lägenhet och bostadsområde. Vikten angavs i en skala från 1 till 4,
där 4 betecknade största vikt och 1 ingen vikt alls. De poängsiffror som de olika förmedlingarna åsatte varje egen- skap har adderats. I nedanstående tablå har egenskaperna ordnats uppifrån och ner efter den poängsumma som blev resultatet av samtliga bostadsförmed- lingars bedömning.
Poängsumma
Bostadskostnader ........... 88,5 Bostadens storlek ........... 84 Bostadens utrustningsstan-
dard .................... 78 Bostadsområdets läge ....... 75 Bostadens planlösning ....... 75 Om balkong finns eller ej. . . . 75 Yåningsplanet .............. 69 Avståndet från centrum ..... 68 Soligheten — väderstrecket. . 66 Husets höjd ................ 61 Husets kollektiva utrustning
(tvättstuga, piskplats etc) 59 Utsikten från bostaden ...... 58 Kommunikationerna med
området ................. 55 Om hiss finns eller ej ........ 52,5 Husets typ (punkthus,
lamellhus'fetc) ............ 51
Enligt denna bedömning skulle alltså kostnaden för lägenheten vara den vik- tigaste egenskapen. Närmast kommer lä- genhetens storlek och utrustningsstan- dard och på fjärde till sjätte plats, med lika poängsumma, bostadsområdets läge, bostadens planlösning och förekomsten av balkong. Våningsplanet kommer först på sjunde plats, husets höjd på tionde och husets typ på sista.
På en direkt fråga om huruvida de bostadssökande regelbundet, ofta, ibland eller aldrig gör förfrågningar om bostadsområdenas utformning svarade bostadsförmedlingarnas representanter så som tablån överst på s. 97 visar.
Beträffande önskemål om hustyp an- såg två intervjupersoner att sådana all- tid framfördes av de bostadssökande, 11 att de framfördes ofta, nio uppgav ibland och två aldrig. Den vanligaste
Bostadsområdets utformning ................ Bostadsområdets kollektiva utrustning ....... Antalet butiker, avstånd till skola etc ........
De bostadssökande frågar alltid ofta ibland aldrig . . . 2 11 8 3 . . . 1 9 11 3 . . . 3 12 7 2
rangordningen mellan hustyperna tycks vara lamellhuset på första plats och punkthuset på andra. Stjärnhus, loft— gångshus och andra typer av hus nämns sällan. De ensamstående ansågs vanli- gen önska en lägenhet högt upp i huset, antingen det var fråga om ett låghus eller om ett höghus. Familjer med barn under skolåldern önskade vanligen lågt belägna våningsplan i höghus men rätt ofta också de mellersta våningsplanen och i låghusen vanligen de mellersta eller de låga. Familjer med barn i skol- åldern visade en dragning mot högre våningsplan. I höghusen önskade de vanligen de mellersta våningsplanen och rätt ofta också de låga. I låghusen var mellanlägena vanligast och därnäst kom de höga våningsplanen. Familjer med barn över skolåldern föredrog liksom de som hade barn i skolåldern de mellersta planen i höghusen men i väsentligt större utsträckning än dessa de höga våningsplanen i låghusen. Gifta par utan barn slutligen tycks som regel föredra de höga lägena i båda husty— perna.
4.2.9. Uppgifter från brandmyndigheterna
4.2.9]. Data om de uttagna bostads- områdena. Rökluckor i trapphusen fanns enligt uppgift i samtliga 30 bo— stadsområden.
23 områden ansågs ha tillfredsstäl— lande belysning, två ej tillfredsställande och beträffande fem områden var man tveksam. I 17 områden förekom s. k. separatbelysning i trapphusen med
gruppsäkringar gemensamma för två vå- ningsplan, i tio områden förekom van- liga belysningsanordningar. I tre om- råden var belysningsförhållandena ej kända för intervjupersonen.
Dörrarna till brandtrappan ansågs fungera mycket bra i två bostadsområ- den, bra i 14, mindre bra i fem och då- ligt i två. I sju bostadsområden saknades brandtrappa eller dörrar till brand- trappa i höghusen.
Lägenhetsdörrarna i höghusen ansågs stoppa för brand i högst 15 minuter i sex områden, mellan 15 och 30 minuter i ett område och minst 30 minuter i 22 områden. För ett område uppgavs att lägenheterna var utrustade med vanliga, ej brandhämmande dörrar.
Takfönster fanns på vindarna i åtta områden och saknades i 19. Beträf- fande tre områden var man osäker om förhållandena.
Vattentrycket ansågs i allmänhet vara tillräckligt, men det påpekades av många att man med hjälp av egna mo- torsprutor höjde trycket till erforderlig nivå.
Stigarledningarna fungerade tillfreds- ställande i samtliga områden, men en intervjuperson omtalade, att det i ett område i samband med inspektion fram- kommit brister i form av trasiga ven- tiler och även konstruktionsfel och fel— montering.
Beträffande tio områden uppgavs, att brandbilarnas framkomlighet hindrades av parkerade bilar.
I sex områden hade höghusen brand- vägar på en sida, i tre områden på två,
i tre områden på tre och i åtta områden på fyra sidor. Några områden hade olika antal vid olika hus, och för några områden angavs endast att de hade brandvägar i erforderlig utsträckning. I tre områden fanns inte brandvägar på någon sida, men för två av dem påpe- kades att trapphusen var brandsäkra, varför samtliga lägenheter kunde nås via dem. I de 27 områden där brand— vägar fanns har de vagnar av följande tyngd:
Antal bostadsområden
3 tons hjultryck ................. 7 7 » totalvikt .................. 1 8 » » .................. 2 9 » » .................. 5 10 » » .................. 4 11 » » .................. 1 12 » » .................. 5 15 » » .................. 1 Okänd tyngd ..................... 1
I 17 områden ansågs brandvägarna vara tillfredsställande, i fyra endast del- vis tillfredsställande och i fyra otill— fredsställande. För tre områden sakna— des uppgift. I några fall påpekades bris— ter vintertid, därför att vägarna var dåligt plogade och i några fall nämndes, att brandvägarna togs i anspråk för bilparkering. Felaktigt placerade brand— vägar förekom i tre fall.
4.2.92. Allmänna synpunkter och erfa— renheter. 17 av inalles 28 intervjuperso- ner uppgav, att man inom deras brand— kårsområde hade erfarenhet av eldsvåda i ett flerfamiljshus av mer än åtta vå- ningars höjd. Av de eldsvådor som före- kommit hade åtta inträffat i bostadsom- råden som ingick i undersökningen. Den utrustning brandkåren hade upp- gavs klara bränder i hus med upp till tio våningars höjd i sex fall, upp till nio våningars höjd i 13 fall, upp till åtta våningars höjd i åtta fall och endast upp till fyra våningars höjd i ett fall. Vissa nyanskaffningar hade gjorts
med anledning av höghusbebyggelsen, nämligen:
_ _ _ Antal brand-
KOSth kr kårsområden maskinstege 50 000—150 000 15 språngsegel 2 500 2 rökfläktar 5 000 1
Inom nio brandkårsområden ansåg man att ytterligare materiel behövde anskaffas:
Antal brand- Kostnad kr kårsområden maskinstege 100 000—— 325 000 6 mindre stege 1 650 1 snorkel 150 000—— 160 000 2
Intervjupersonerna tillfrågades också om hur höga hus de ur brandskyddssyn- punkt ville tillråda, att man byggde inom deras distrikt. Svaren fördelade sig på följande sätt:
Antal intervjupersoner
3—4 våningar .................. 3 4—5 » .................. 1 8 » .................. 10 9 » .................. 4 10 » .................. 2 15 » .................. 1 16 » .................. 1 45 meter ........................ 1 Hur höga som helst, under förutsätt— ning att kraven brandtekniskt sett efterföljs ...................... 5
Hur ofta brandsyn i olika typer av bebyggelse skedde inom de olika brand— kårsområdena framgår av tablån överst på nästa sida.
I ganska många fall, där det uppgetts, att brandsyn inte förekom, omtalades, att vissa kontroller togs av skorstens- fejaren när sotning utfördes.
4.2.10. Uppgifter från byggnadskontoren
4.2.101. Data om de uttagna bostads- områdena. I sex bostadsområden löpte
Brandsyn företas B - . Uppgift ebyggelsetyp Vid vart vart- minst , saknas aldrig enstaka tredje annat en gång tillfällen år är varje år Friliggande villor ................ 25 1 1 — 1 — Flerfamiljshus, högst 3 våningar. .. 22 2 — 3 1 —— 4—6 våningar .................. 21 1 — 2 3 1 7—8 » .................. 15 2 — 2 9 — 9—12 » .................. 4 3 -— 4 15 2 14— » .................. 4 3 —— 4 13 4
genomgångstrafiken rakt igenom områ- det och i tio andra fall berörde den området i viss utsträckning. Trafikdir- ferentiering ansågs vara helt genomförd i fyra områden, delvis i sju och inte alls i 19. Gångvägarna bedömdes som tillräckliga i 26 av de 30 områdena och i 21 ansåg man att de användes på rätt sätt.
Trafikfrågan ansågs vara mycket bra ordnad i tre bostadsområden, bra i 17 och mindre bra i sex. I fyra områden ansågs förhållandena vara av varieran- de kvalitet. Vissa förslag till förbätt- ringar framfördes, bl. a. beträffande par- keringsanordningar, tillfartsvägar och övergångsställen.
Gatustandarden bedömdes som mye- ket bra i sju bostadsområden, bra i 16, mindre bra i fem och dålig i ett. Ett bostadsområde bedömdes som delvis bra, delvis mindre bra.
Antalet biluppställningsplatser på tomtmark uppgavs vara otillräckligt i 21 områden. Följande normer hade till- lämpats vid planeringen:
Antal bostadsområden Antal parkeringsplatser per 75 m2
lägenhetsyta 1,0—1,2 .......... 4 Antal parkeringsplatser per lägenhet
0,4—1,2 ...................... 9 Andra normer ................... 3
Fyra intervjupersoner uppgav, att inga särskilda normer hade tillämpats och för tio av de intervjuade var nor- merna obekanta.
Utrymmet för besöksparkering ansågs vara otillräckligt i tio bostadsområden.
Entréernas infartsvägar karakterise- rades som mycket bra ordnade i två bo- stadsområden, bra ordnade i 20 och då- ligt ordnade i ett. I fem områden var kvaliteten enligt intervjupersonernas uppfattning varierande för de olika husen och beträffande två områden sak- nas omdöme.
Lekplatser var ordnade på allmän mark i 23 av de 30 bostadsområdena. 20 lekplatser var differentierade med hänsyn till barnens ålder. Lekplatser— nas utrustning var följande:
Antal bostadsområden
Sandlåda ....................... 22 Gungor ......................... 21 Soffa ........................... 21 Klätterställning .................. 20 Gymnastikräck .................. 15 Målstolpar (för fotboll) ............ 14 Rutschbana ..................... 11 Karusell ........................ 9 Bord ........................... 8 Bollplan ........................ 4 Lekstuga ........................ 4 Plaskdamm ..................... 2
I 14 bostadsområden ansåg man sig ha problem med gaturenhållningen. I tio områden fanns problem såväl som- mar som vinter, i två endast sommartid och i två endast vintertid. De största svårigheterna beredde bilparkeringen, som utgjorde ett hinder för renhållning och snöröjning.
Inom byggnadskontorens verksam- hetsområde ligger också frågor som gäl- ler vattenförsörjningen och de med hög- husen förknippade speciella problemen med vattentrycket. Byggnadskontorens företrädare bedömde dessa förhållan- den som tlllfredsställande i 22 av de 30 bostadsområdena. I 14 områden hade tryckstegringsanläggningar installerats.
42.102. Allmänna synpunkter och er— farenheter. Mer än hälften av de inter- vjuade företrädarna för byggnadskonto- ren ansåg att kostnaderna för underhåll av parkanläggningar var högre i hög- husområden än i låghusområden. Man motiverade sin uppfattning med att sli- taget var hårdare, att det blev mer skadegörelse, att barnen blev vildare i höghus— än i låghusområden eller också hänvisade man helt allmänt till den större koncentrationen i höghusområ- dena. Två av de intervjuade ansåg att låghusområdena ställde sig dyrare än höghusområdena. Åtta personer saknade uppfattning i frågan eller menade, att inga skillnader fanns. Åverkan på allmän egendom, t. ex. på planteringar, parksoffor, gatubelys- ning, bedömde fyra intervjupersoner vara större i höghusområden och två större i låghusområden. 14 personer an- såg att det inte var någon skillnad mel- lan de olika typerna av bostadsområden härvidlag. En person framhöll att åver- kan alltid var värst i nya områden, och två menade, att parker och anläggning- ar som ligger lugnt och skyddat är ut- satta för större åverkan än andra. Beträffande arbetstidsåtgången och kostnaderna per capita för gaturenhåll- ning ansåg flertalet av företrädarna för byggnadskontoren, att de var högst i villaområden, att låghusområden kom därnäst och höghusområden hade de lägsta värdena.
4.2.11. Uppgifter från hälsovårdsnämnderna 42.111. Data om de uttagna bostatis- omrädena. Utifrån kommande buller har föranlett klagomål hos hälsovårds— nämnden i 15 av de 30 bostadsområ- dena. I sju fall gällde klagomålen den passerande trafiken, i tio fall buller från parkering och i fyra fall buller som härrörde från fordon, som ombesörjde transporter till och från bostadsfastig- heten, sopbilar och oljebilar. Bullerkällor inom bostadsfastigheter— na hade föranlett klagomål i 22 bostads- områden. Klagomålen hade oftast gällt buller från vattenspolning, stegljud och buller från tvättstuga. Även buller från hissar, från garage i källarplan, från trapphus och från ventilationssystem hade dock förekommit ganska ofta. Av de lämnade uppgifterna framgår, att klagomålen i åtta bostadsområden kom från höghus, i ett område från låg- hus och i två områden från båda hus- typerna. Sot och avgaser från panncentral ha— de gett anledning till klagomål i 18 av de bostadsområden som ingick i under- sökningen. Anmärkningar hade också riktats om avgaser från parkeringsplat- ser och garage och om rök, lukt och damm från omkringliggande industrier. Några skillnader mellan höghus- och låghusbebyggelse har inte kunnat kon- stateras. Ventilationsförhållanden i lägenheter och fastigheter hade föranlett vissa kla- gomål inom de undersökta bostadsom- rådena. De vanligaste orsakerna till missnöje var att matos trängde in från omkringliggande lägenheter och att ven- tilationen i trapphusen var dålig. Hälsovårdsnämndernas uppgifter ta- lar för att problemen kan vara större i höghusen än i låghusen. Speciellt gäl- ler detta beträffande ventilationen i trapphus och isoleringen vid rörslitsar genom golven.
Klagomål över temperaturskillnader i lägenheterna beroende på drag hade framförts i sju områden. I fyra områden gällde det enbart höghus och i tre så- väl höghus som låghus. Orsakerna till draget hade i sex områden kunnat åter- föras till byggnadsmetoden och i två områden till isoleringsmetoden. I fyra områden hänvisades till bristande kva- litet i material och utförande.
Anmärkningar mot soprummens pla- cering och storlek hade riktats i liten utsträckning och detsamma var fallet beträffande transportvägarna för sopor. I ett område med elementbyggda hus (såväl höghus som låghus) hade an- märkts på att lukt från soprummet gick upp i fastigheterna på grund av sprick- bildning, och i ett område hade det kla- gats över att soprummen var för smala. Sopbilarna ansågs i allmänhet inte hind- ra den övriga trafiken, när de stannade framför fastigheterna.
Hämtning av sopor skedde vanligen två—tre gånger i veckan. Också varje dag och en gång i veckan förekom. Skillnaderna var inte särskilt stora mel- lan höghus och låghus. Sopförbrånning i panncentral förekom enligt uppgift i nio av de 30 bostadsområdena. Soporna hämtades via en särskild ingång utifrån i höghusen i 17 områden och i låg- husen i 25 områden, via särskild ingång från entrén i höghusen i ett område och i låghusen likaledes i ett område, via särskild ingång genom cykelrum eller källare i tio områden vad gäller höghus och i sju områden vad gäller låghus. I höghusen i ett område och låghusen i två områden hade anordnats särskilda nischer för soptunnorna. Mer än en möjlighet att nå soprummet förekom i några fall.
4.2.112. Allmänna synpunkter och erfa- renheter. Hälsovårdsnämndens repre- sentanter bereddes tillfälle att uttrycka
sina önskemål angående den yttre och den inre miljöns utformning ur hälso- synpunkt.
Beträffande den yttre miljön fram- förde en tredjedel av de intervjuade önskemål om att parkeringsplatserna skulle förläggas på större avstånd från bostadshusen. I sex fall påpekades att rastningen av hundar skapade problem och att därför särskilda rastgårdar bor— de anordnas. Andra önskemål var stör- re utrymme för barnen, större utrym- men för bilarna, fjärrvärmeverk i stäl- let för panncentraler i husen.
För en god inomhusmiljö ansågs brist— fällig ljudisolering i många fall vara ett hinder. En förbättring härvidlag bedöm- des som angelägen. Man önskade också en högre badrumsstandard, såväl utrym— mes- som utrustningsmässig—t, större kylutrymmen, friliggande tvättstugor, panncentraler och garage, bättre ven- tilation och större lägenheter.
Regelbundet återkommande besikt- ningar av bostadsbeståndet utfördes av 13 hälsovårdsnänmder. I flera av dessa skedde det dock mera sällan än vart femte år. Personalbrist angavs som skäl härtill liksom till att ingen regelbun- den besiktning utfördes. Några hälso- vårdsnämnder kontrollerade regelbun- det det äldre bostadsbeståndet, under det att det nyare endast besiktigades i den mån som klagomål framfördes.
4.2.12. Uppgifter från stads- och provinsial- läkarna
Till läkarna, inalles 25, ställdes fyra frågor rörande deras uppfattning om trivseln och anpassningen bland de bo- ende i de utvalda bostadsområdena. De flesta av dem som hade någon uppfatt- ning om dessa frågor tycktes anse att hyresgästerna anpassat sig bra från me- dicinsk synpunkt och att alla eller de flesta trivdes med sitt bostadsområde. De främsta orsakerna till den goda an—
passningen angavs vara den vackra ut- sikten, tillgången till grönområden, en god planering av bostadsområdena och närheten till olika serviceanordningar. Några orsaker till vantrivsel nämndes också, bl." a. dåliga kommunikationer med stadens centrum, svårigheter med barntillsynen, bristfälliga trafikskydds- förhållanden, för hård markexploate- ring. "
4.2.13. Uppgifter från polismyndigheterna
4.2.131. Data om de uttagna bostads- områdena. De intervjuade företrädar- na för polismyndigheten ansåg, att det var bra ordnat för biltrafiken i 16 områdenoch i ytterligare tre områden ii de delar'som var bebyggda med hög- hus och i- två områden i de delar som var bebyggda-med låghus. I sju områden bedömdes-' förhållandena för biltrafiken som mindre goda; två områden fick om— dömet mindre bra för sina höghus och ettvför sina låghus. Som direkt dåliga karakteriserades förhållandena i två bo— stadsområden och i ett i den del som var bebyggd med låghus. För cykel- och mopedtrafiken ansågs 20 områden ha det väl ordnat, sju mind— re -väl och två dåligt. I ett område bed dömdes förhållandena som goda kring höghusen och som dåliga kring låg- husen. Anordningarna för gångtrafiken fick de bästa vitsorden. 25 områden ansågs ha mycket goda "eller goda lösningar av" gångtrafikproblemen, två mindre goda och ett en dålig lösning. I ettområde bedömdes förhållandena som välord- nade och i ett som dåliga endast kring låghusen. Barnens skolvägar åsattes be— tyget mycket bra i sju områden, bra i 18, mindre bra i två och dåligt i två. Ett område fick både betyget bra och bety- get mindre'bra. Parkeringsplatserna var enligt polis- myndighetens uppfattning tillfredsstäl—
lande från trafiksäkerhetssynpunkt i 25 och otillfredsställande i fyra bostads- områden. I ett område ansågs de fun— gera väl vid vissa hus och mindre väl vid andra.
Parkeringsutrymmena bedömdes vara tillräckliga för hyresgästernas egna bi— lar i 14 områden och för besökandes bilar i 12.
En del önskemål uttalades angående förbättringar av trafikförhållandena i de aktuella bostadsområdena. Vanligast var önskemålet om flera och bättre ut- formade parkeringsplatser. Trafikdiffe- rentiering, ändrade gatusträckningar och anordnande av trafiksignaler var andra önskemål.
Utryckningsfordonens möjligheter att komma fram till bostadshusen bedöm- des vara mycket bra i fem områden, bra i 19 och mindre bra i fem. För ett om- råde gavs två betyg, bra för vissa hus och mindre bra för andra.
Inom 27 av de 30 bostadsområdena hade klagomål eller anmälningar om störningar i ordningen framförts till polismyndigheten. I regel hade de gällt ungdomar men i några fall också vuxna och barn.
42.132. Allmänna synpunkter och erfa- renheter. På en direkt fråga om det var något område inom det aktuella polis— distriktet som förorsakade särskilt myc- ket arbete svarade 24 intervjupersoner ja. Den oftast uppgivna orsaken till att ett visst område framstod som särskilt arbetsamt uppgavs vara trafikförhål- landena, och svaren tyder på att man haft områden i de centrala delarna av staden i tankarna. Nybyggda områden och hårt exploaterade områden med en stark koncentration av boende uppgavs också skapa problem. Som särskilt lug- na bedömdes villa- och radhusområden, vilket flera av de intervjuade ansåg hänga samman med att det i dem bodde
ett selektivt urval av människor, sköt- samma och lugna. Rätt många satte de lugnare förhållandena i samband med den mindre anhopningen av boende.
4.2.14. Uppgifter från skolmyndigheterna
4.2.141. Data om de uttagna bostads- områdena. Skolvägarnas trafiksäkerhet bedömde skolmyndigheternas företrä- dare vara mycket god i fyra områden, god i 14 områden, mindre god i sju och dålig i fyra områden. För två bostads- områden gavs betygen bra och mindre bra och för ett område betygen mycket bra och bra. Förhållandena var där olika i olika delar av området. Sam- stämmigheten med polismyndighetens bedömning var relativt god, men det förekom beträffande två bostadsområ- den att skolmyndighetens representant gav omdömet dålig och polismyndighe- tens betyget god. I 25 områden fanns speciellt farliga punkter på skolvä— garna. Lekplatsutrymmet för barn i olika åldrar fick betygen mycket bra eller bra i ungefär hälften av områdena. För de andra gavs i regel betyget mindre bra men också betyget dåligt förekom, det sistnämnda oftare för anordningar för de äldre barnen och för ungdomarna än för de yngre barnen. Man saknade inom bostadsområdet lekplats i 11 fall, sommarsportplats i 15 fall, vintersport- plats i åtta fall och i enstaka fall plask- damm, friluftsbad, skrammelplats, per- manenta cykel-crossbanor och fritids- områden. Lek— och samlingsutrymmena inom- hus fick avsevärt sämre omdömen än utomhusutrymmena. Tendensen tycktes vara den motsatta mot den som gällde för utomhusutrymmena; de befintliga anordningarna var bättre för de äldre barnen och ungdomarna än för de yngre barnen. 29 intervjupersoner ansåg att områdena behövde kompletteras med
olika anordningar för barnens och ung- domarnas aktiviteter inomhus. Bl. a. borde flerfamiljshusen innehålla kollek- tiva utrymmen för lek och hobbyverk- samhet för husets hyresgäster. Man öns— kade också särskilda ungdomsgårdar eller andra typer av lokaler såväl för ungdom som för äldre och yngre barn och för idrottsutövning.
42.142. Allmänna synpunkter och erfa— renheter. De intervjuade representan- terna för skolmyndigheterna tillfråga- des om de i största allmänhet tyckte sig kunna iaktta några skillnader i form av irritation och aggressivitet eller i andra symtom mellan barn som bor i höghusområden, låghusområden, villa- och radhusområden. 13 personer sva- rade ja på denna fråga, 11 nej, sex var tveksamma och två avstod från att svara på frågan. Det vanligaste svaret var att villabarnen var lättare att handskas med, lugnare, mera harmoniska. Barnen från höghusområden ansågs oroligare, be- svärligare och aggressivare än andra barn. Anledningen härtill uppgavs i några fall vara koncentrationen av män— niskor. Hemmiljön och trångboddhet hemma nämndes också som skäl. Åtta personer var av den uppfatt- ningen att klagomål angående störande uppträdande från skolbarns och skol— ungdomars sida, t. ex. i form av snat— teri, åverkan och förstörelse, hade olika frekvens när det gällde barn och ung- dom från höghus och när det gällde så- dana från låghus. 14 personer ansåg å andra sidan att så inte var fallet, sju personer var tveksamma och tre avstod från att uttala någon uppfattning i frå- gan.
4.2.15. Uppgifter från socialvårdsmyndig- heterna
4.2.151. Data om de uttagna bostads- områdena. I två av de aktuella bostads-
områdena fanns inga s. k. närhetslek- platser för de mindre barnen. I de om- råden där sådana fanns ansågs de i all- mänhet fungera bra eller mycket bra. För sex områden gavs emellertid om- dömet mindre bra. I sju bostadsområden kunde barnen enligt uppgift inte nå lek- platserna utan att passera över en gata.
Förekommande problem inom bostadsom— råden enligt socialvårdsmyndighelernas uppfattning Antal fall i de un- dersökta andra områ- områden dena Gäng, ligor, andra ung- domsproblem ....... 4 5 Stölder, åverkan, skade— görelse ............. 3 5 Alkoholmissbruk, krimi- nalitet bland de bo- ende ............... —— 8 Slumkvarter, gammal bebyggelse .......... 1 6 Ekonomiska svårigheter för de boende, höga hyror .............. 7 2 De boende nyinflyttade och rotlösa ......... 3 2 Omflyttningen av dem som tidigare bott i sa- neringsfärdiga områ- den ................ 2 2 Brist på fritidslokaler m. m ............... — 5 Brister i uppfostran av barn och ungdom. . . . 3 1 Anhopning av männi- skor ............... — 3 Trångboddhet ......... 3 1 Demografiska faktorer, många unga familjer, många ungdomar. . . . 3 2 Besvärligt med barntill- synen .............. 2 — Svårt för gamla, dåliga bostäder, ingen service 1 1 Felaktig planering ..... 1 1 Koncentrerad bebyg- gelse ............... 1 _ Nyinflyttat område. . . . — 1 Ungkarlshotell saknas.. 1 _ Mycket utländsk arbets- kraft ............... 1 —
Daghem fanns inom 13 av de 30 bo- stadsområdena. Några av de 17 återstå- ende områdena låg i kommuner, som helt saknade daghem. Där daghem fanns, var platsantalet i allmänhet inte till- räckligt i förhållande till efterfrågan. Familjedaghemsplatser fanns till dispo- sition i vissa kommuner och i flera kom- muner var en avsevärd utbyggnad av daghemsverksamheten på gång eller pla- nerad.
Lekskolor fanns i 26 områden. 14 intervjupersoner ansåg att platsantalet var tillräckligt i förhållande till efter- frågan. Någon annan form av kollektiv barnpassning förekom inte i 18 områ- den. I 12 områden uppgavs att det fanns sådan, parklek, fritidshem för skolbarn, privata lekskolor m. m.
Hobbylokaler och andra typer av salnlingsplatser för vuxna fanns enligt intervjupersonernas uppgifter i 16 av de undersökta bostadsområdena. Alla intervjuade utom en ansåg att flerfa- miljshusen borde innehålla kollektiva utrymmen för lek och hobbyverksamhet för husets hyresgäster.
Till socialvårdsmyndigheternas före- trädare ställdes samma frågor som till skolmyndigheternas om hur det var ord- nat i bostadsområdena för utomhus- och inomhusaktiviteter för barn i olika åldrar. Omdömena överensstämde täm- ligen väl, när det gällde förhållandena utomhus. Avvikelser på mer än ett steg i betygsskalan mycket bra, bra, mindre bra, dåligt förekom sällan. Man önskade få till stånd flera och bättre lekplatser, fotbollsplaner, idrottsplaner, isbanor, parklek m. ut.
När det gäller utformningen av och kvaliteten hos befintliga anordningar för inomhussysselsättningar av olika slag var samstämmigheten mellan skol- myndighetens och socialvårdsmyndig- hetens omdömen mindre god. önskemå- len om kompletterande arrangemang
var dock ungefär desamma som de som framförts av skolmyndighetens företrä- trädare.
4.2.15.2. Allmänna synpunkter och erfa- renheter. Samtliga de intervjuade repre- sentanterna för socialvårdsmyndighe- terna ansåg att det inom deras verk-
samhetsområde fanns bostadsområden som förorsakade speciella problem. I 12 fall var något av de för bostadsbygg- nadsutredningens undersökning uttagna bostadsområdena ett sådant. De problem som fanns och orsakerna till dem, så som de uppfattades av intervjuperso- nerna har ställts samman i tablån på fö- regående sida.
KAPITEL 5
Diskussion och slutsatser
5.1. Hur sker hustypsvalet?
5.1.1. Byggnadslagstiftningens bestämmelser om hustyper
Antalet valmöjligheter i fråga om hus- typer kan sägas bli i viss mån styrt re- dan genom byggnadslagstiftningens be- stämmelser. I anvisningarna till bygg- nadsstadgan betonas bl. a. att vid upp- görande av stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter bör iakttagas,
att bebyggandet av högt belägna eller eljest på större avstånd synliga platser regleras med hänsyn till god kontur- verkan;
att byggnader icke må uppföras till större höjd eller större omfång i för- hållande till tomten än som betingas av stadens allmänna utveckling och verk- liga behov, under nödigt beaktande av ortens traditioner, byggnadsområdets belägenhet inom staden, markens be- skaffenhet, avloppsförhållandena och avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor om gata och gård, i vilket hänseende bör särskilt tillses, att bygg- nad i allmänhet icke uppföres till större höjd än som svarar mot nämnda av- stånd.
Vid uppgörandet av stadsplanebe- stämmelser för förut bebyggd stadsdel bör nödig hänsyn tas till förefintlig bebyggelse. Särskilt bör tillses,
att, där inom området finnes bygg— nader som kan antas bli bestående för avsevärd tid, bebyggandet såvitt möj- ligt ordnas så, att enstaka byggnader
eller byggnadsgrupper icke kommer att störande bryta mot omgivningen i fråga om byggnadshöjd, bebyggandets täthet eller byggnadernas art i övrigt.
5.1.2. Villkor för statlig bostadslångivning
Även genom att ställa krav på den bostadsbebyggelse som skall komma till stånd med hjälp av statliga bostadslån har statsmakterna möjligheter att i viss mån påverka hustypsvalet och miljö- gestaltningen. I sista upplagan av bo- stadsstyrelsens skrift God Bostad (1964) har kraven formulerats på följande sätt:
»Byggnadstype-rna måste väljas och grup- peras så att de samspelar med landskapet och omgivande bebyggelse. Klart formade uterum, välstuderad markplanering och be- lysning och en harmonisk fasadstruktur kan ge stimulerande rumsupplevelser och fönsterutblickar. Husens material, färger och detaljutformning är också väsentliga för vår värdering av miljön, liksom be- handlingen av terräng och vegetation.
Bostadsområdet skall ge spelrum för förändringar och nytillskott och skall åldras på ett vackert sätt. Viktigt är att exploateringen avpassas så att reservom- råden och »andrum» finns .för eventuella nya behov — vi måste ge plats för fram- tiden då vi idag bygger dess samhälle.
Bostadsområdets skala måste anpassas efter människan, så att vi lätt och gärna identifierar oss med det, »känner oss hem- ma» där vi bor. Behovet av variation —— växling mellan slutenhet och öppenhet, mel- lan intimitet och överblick -— bör tillgodo- ses utan att kraven på klarhet och ord— ning försummas.
Vanken 'markutnyttjandet eller de enskil- da byggnadernas mått får överdimensione-
ras så att de nämnda kvaliteterna åsido- sätts. Stora husdjup kan ge upphov till då— liga lägenhetsplaner; redan när detaljpla- nen upprättas måste därför möjligheterna att åstadkomma goda lägenhetsplaner och lämplig lägenhetsfördelning bevakas. I de fall då man av någon anledning är nöd— sakad att låsa byggnadsmåtten måste man genom skissarbete förvissa sig om att de medger en god planlösning.
När vi försöker karakterisera ett bostads- områdes yttre miljö, så bestäms vår upp- fattning av ett komplicerat samspel mellan en rad olika faktorer. En mängd miljöfrå- gor aktualiseras redan på stadsplanestadiet, och många senare åtgärder är direkt be- roende av stadsplanens utformning. Konti- nuitet i planläggningen och samplanering över administrativa gränser är en förut- sättning för att helheten skall bli vårdad.
För att ett bostadsområde skall kunna fungera på bästa möjliga sätt fordras så- ledes att både de tekniska och de miljö- gestaltande synpunkter, som har påverkat planutformningen, verkligen genomförs i husprojekteringen. Om en detaljplan exem- pelvis tarvar genomgående entréer i mark— planet för att tillgodose önskemålet om en trafiksäker bostadsmiljö med klar diffe- rentiering mellan kör- och gångtrafik, så är det en förutsättning för områdets och bostädernas funktionsduglightet att idén ge- nomförs konsekvent i planlösningen av byggnaderna.
Nybebyggelsc i äldre stadsmiljöer måste i särskilt hög grad utformas med varsam- het och omsorg. De kulturhistoriska och estetiska värden, som här står på spel, får inte offras för ett kortsiktigt hänsynsta- gande till dagens ekonomiska läge eller en akut krissituation på bostadsmarknaden. Vill man skapa trivsel och hemkänsla på en ort bör man slå vakt om d-eSs lokalt sär— präglade miljö. Stadsbilden får inte slås sönder genom felaktigt dimensionerad och placerad nybebyggelse, som spolierar den ro och det behag som orten tidigare har kunnat skänka sina invånare.»
5.1.3. Den administrativa gången i besluts- processen
Det är inte möjligt att ge någon allmän— giltig beskrivning av hur och av vem de beslut fattas, som bestämmer hus- typsvalet i en konkret planeringssitua— tion... Många myndigheter och personer
berörs av den diskussion som föregår det slutliga beslutet. Styrkan i deras argumentation och den vikt deras upp— fattning tillmäts varierar från kommun till kommun och också från planärende till planärende inom en och samma kommun. Det formella ansvaret åvilar emellertid kommunens styrelse, vilken har att dels ta initiativ till fysisk pla- nering på olika nivåer och till att olika områden blir detaljplanelagda vid lämplig tidpunkt, dels godkänna, anta, den slutliga produkten, det färdiga plan- förslaget.
I den översiktliga planeringen, där sådan förekommer, tycks vanligen en- dast i grova drag anges, hur olika mark- områden skall användas, t. ex. till bo- städer eller till industrier. Det är säll- synt att det på detta stadium bestäms, vilken typ av hus som ett blivande bo- stadsområde rskall bebyggas med. Har det skett en sådan bestämning redan i översiktsplaneringen, synes den i'all- mänhet inte betnaktas som bindande för det slutliga .ställningstagandet. De facto kan den översiktliga planeringen dock bli till viss del bestämmande för hus- typsvalet därigenom att i »den anges så- dana förhållanden som genomfartsle- dernas sträckning, trafikknutpunkter- nas förläggning in. in., vilka är av stor betydelse för graden av centnali-t—et hos ett bostadsområde. Vidare anges i den översiktliga planeringen bebyggelseom- rådenwas form och »deras förutsättningar beträffande topografi och grundförhål- land-en.
I de större städerna sker stundom en planering av .hela stadsdelar, som är ak- tuella för bebyggelse un.der en tioårspe- riod framöver. Denna planering, be- nämnd -disposi-tionsplanering, ger en detaljeringsgrad som är högre än över- siktsplxanreringens men dock lägre än de- taljplanerf'tngens. I en dispositionsplan anges bl. a. i regel den tänkta hustypen
på ett ganska detaljerat sätt. Vad där sägs, blir i allmänhet bestämmande för det fortsatt-a planeriwngsarbectet.
Vanligen sker dock hustypsvalet un— der detaljplanvearbetets gång. Kom—mun- styrelsen ges i byggn-adslagstiftningen det avgörande inflytandet. I praktiken torde dock förhållandena te sig något olika från fall till fall, bl. a. beroende på om kommunen äger den mark, som är aktuell för detaljplanering eller ej.
Äger kommunen marken, ger dess styrelse vanligen byggnadsnämnden i kommunen i uppdrag att utarbeta en stads- eller byggnladsplan för området i fråga. Uppdraget följs som regel av en precisering av de förutsättningar som skall gälla för planarbetet. Den ger uttryck åt kommunstyrelsens bedöm- ning av bostadsefterfrågans struktur och åt [de mål man vill nå genom sin bostads- och samhällsplanering. I ett givet läge spelar också sådana förhål- landen in som marktillgång och plane- rings- och projekteringsberedskap i kommunen. En låg mark- och planbe- redskap nödvändiggör i ett akut plane- ringsläge en hårdare exploatering av ett markområde än som skulle ske om till- gången på bebyggelseplanerad mark var god. Ofta anges i uppdraget det antal lägenheter som skall rymmas på områ- det i fråga.
Äger kommunen inte marken, kan antingen kommunen eller markägaren ta initiativ till detaljplaneringen. I en sådan situation spelar vanligen mark- ägarens speciella intressen och erfaren- heter in vid sidan av kommunens.
Har byggnadsnämnden fått kommun- styrelsens uppdrag att utarbeta en de- taljplan läggs arbetet ofta på nämndens chefstjänsteman eller annan tjänsteman inom nämnden. Det förekommer också att utomstående konsult anlitas. Även när detaljplaneringen sker på initiativ av enskild markägare kan byggnads-
nämndens tjänstemän anlitas, men det tycks vara vanligare att uppdraget ges åt en konsul-t utanför nämnden.
I byggnadsstadgan finns fastslagen en skyldighet för planförfattraren att under planeringsarbetets gång samråda med kommunens styrelse eller annat organ, som fullmäktige bestämmer, länsarki- tekten och övriga myndigheter, sam- manslutningar och enskilda, som kan 11; ett väsentligt intresse i frågan.
I förarbetena till samtliga de 21 de- taljstuderade planerna (se avsnitt 1.2) deltog byggnadsnämndens chefstjänste- man, således även i de fall då han inte var planförfattare. Byggnadsnämnden deltog i 14 planer och dess ordförande i ytterligare två. Samråd med kommun- styrelsen förekom endast i sju fall och med dess ordförande i tre; det var i regel fråga om mindre kommuner. I några av de större städerna samrådde planförfattaren med en särskild fastig- hetsnämnd i stället för med kommunsty- relsen och i ett fall medverkade en stadsplaneberedning. I några av de stör- re kommunerna lämnade också fastig- hetschefen synpunkter på planutform- ningen. Samråd med länsarkitekten fö- rekom i 15 planer, medan andra läns- tjänstemän endast undantagsvis bered- des tillfälle att påverka hustypsval och planutformning. Byggherren deltog i förarbe-tena beträffande tio av planer- na och entreprenören i ytterligare två. Av de planer, där byggherrarna inkopp- lades först sedan planen var antagen, ändrades sex omedelbart, i regel be- roende på att byggherren önskade ändra detaljutformningen.
Intervjuerna med företrädare för olika kommunala organ (se avsnitt 4.2) ger uppfattningen att praxis i samrådsför- farandet varierar mellan kommunerna. På planeringsstadiet sker i regel samråd med minst två kommunala organ. Brand- myndigheten synes vara den mest an-
litade, närmast följd av hälsovårds— nämnden, socialvårdsmyndigheten och polismyndigheten. Vanlig-t tycks också vara att ett färdigt stadsplaneförslag re- mitteras till olika organ för yttrande. Även i detta fall är brandmyndigheten det mest anlitade.
Planförfattarens valmöjligheter blir, som framgår av vad här sagts, begrän- sade genom en rad bestämmelser och åtgärder. Trots detta kvarstår för denne så många alternativa möjligheter till lösningar av bebyggelsens utformning att det med fog kaxn hävdas att han kan utöva ett synnerligen stort inflytande på den.
5.1.4. Motiv för hustypsvalet
Planförfattare och de i samrådsförfa- ran-det inblandade parterna åbenopar olika skäl för (de rekommendationer som ges och de beslut som fattas i hus- typsfråugan. I avsnitt 1.2 har en samman- ställning gjorts av en rad sådan-a skäl. Många av dem anses inverka på hus- typsvalet på så sätt, att de begränsar antalet möjliga alternativ. Så är fallet med förhållanden som mark—områdets grad av centralitet, terrängens beskaf- fenhet, grundförhållandena och, sär- skilt när det gäller tidiga-re bebyggd mark, den omkringliggande bebyggel- sens utseen—de. Överordnad här nämnda motiv är bebyggelsetradit-ionen på or— ten, som likaledes synes begränsa an- talet valmöjligheter.
Ekonomiska fördelar hos de valda hustyperna har åberopats i flertalet av de 21 pilanexemplen. Det kan synas motsägelsefullt, att så olika hustyper som det här är fråga om alla skulle ställa sig särskilt fördelaktiga ur eko- nomisk synpunkt. Påståendet måste be- dömas mot bakgrund av det ekono- miska utfallet för de hustypsalternativ som från andra, för de beslutande vä— sentliga, synpunkter framstått som
lämpliga. De låga flerfamiljshusen, med högst tre våningar, har ansetts ekono- miskt fördelaktiga, därför att de inte behöver utrustas med hiss. Alternativet till dem har då varit flerfamiljshus med något högre våntingstal, 4—5. Det goda ekonomiska utfallet för höga flerfa- miljshus (återförs på det förhållandet att höga mark— och exploateringskost- nader kan fördelas på många enheter. Alter-nativet har i sådana fall varit fler- familjshus med lägre våningstal. Ekono- miska motiv har ansetts lång-t vik-tigare på tidigare obebyggd mark än på tidi- gare bebyggd.
En viss effekt på det ekonomiska ut— fallet för olika hustyper syznes också kunna tillskrivas de bestämmelser om ett s. k. lånetak, som tillämpas vid den statliga bostadslångivningen. I mitten av 1950-talet ändrades dessa på ett sätt som gynnade byggandet av höga punkt- hus. År 1962 ändrades de på nytt, den- na gång till förmån för två- och tre- våningshus.
Ett effektivt utnyttjande av tillgäng- liga markområden har angetts som mo- tiv för hustypsvalet & 16 av de 21 plan- exemplen. I 11 av dessa fall har hän- visats till behovet av ett stort lägenhets— tillskott. Valet .har då stått antingen mellan småhus och flerfamiljshus, eller mellan låga och mellanhöga flerfamiljs- hus och resulterat i det alternativ som gett det största antalet lägenheter. I va- let av höga flerfamiljshus åberopades li stället möjligheterna att skapa en stor samlad friyta. De beslutande synes i dessa fall ha befunnit sig :i en situation, då antalet lägenheter som skall inrym- mas pä markområdet redan varit givet, och därmed också exploaterings—talet. Valet har stått mellan olika lösningar, som gett det stipulerade lägenhetstill- skottet. I en sådan situation har man valt det alternativ som lämnat största möjliga markyta fri från bebyggelse.
Även en grupp funktionella motiv kan urskiljas. De kan uppdelas i så- dana som gäller bostadslägenheterna, sådana som gäller bostadshuset och så- dana som gäller bostadsområdet.
Till den förstnämnda gruppen kan hänföras sådana argument som att hus- typen gör det möjligt att skapa lämpliga lägenhetsstorlekar och att genomföra goda planlösningar av lägenheterna, att solbelysningsförhållandena är goda och att utsikten från lägenheterna är vacker. I de 21 planexcmplen har möjligheten att ge lämpliga lägenhetsstorlekar fram- hållits som skäl för att bygga lamellhus i fyra fall; tre av dessa planer innehöll endast låga lamellhus och en plan såväl låga som höga lamellhus.
Brandskyddssynpunkter och möjlig- heterna a—tt anordna hiss kan nämnas som exempel på funktionella motiv som gäller hustypen. Brandskyddssyn- punkter framfördes endast i ett av de 21 planexemplen och då som skäl för en flerfamiljshusbebyggelse i två och tre våningar. Möjligheterna att instal- lera hiss i huset angavs som skäl för den valda hustypen, hus med minst sju våningars höjd, i sex fall.
Till områdesfunktionella motiv kan föras sådana som hustyp-ens möjligheter att skapa underlag för affärer, skolor och annan kollektiv service på nära håll, att lösa trafikarågorna på ett till- fredsställan-de sätt, att ge goda lösning- ar på parkeringsfrågan och lämpligt di- mensionerade och utrustade lekplatser och grönytor. Närheten till olika slag av gemensamhetsanordningar har varit ett ofta åberopat skäl för att välja det alternativ som medfört den högsta ex- ploateringen. Alla typer av hus, såväl höga som låga lamell- och punkthus, har valts under hänvisning till bl. a. detta skäL
Sociala motiv nämndes i ett av de 21 planexemplen. Det framhölls att den
valda hustypen, ett trevånings lamell- hus av 43 meters längd, gav möjlig- heter att ordna många men små lek- platser, där inte så många barn be- hövde samsas om utrymmet.
Estetiska motiv uppgavs vara en bi- dragande orsak till hustypsvalet i tio fall. Låga lamellhus i fyra planer moti- verad—es med sin mänskliga skala. I fyra andra planer föreslogs varierande höjd på husen av hänsyn till stadsbil- den och den arkitektoniska uppbygg— naden av huskropparna.
5.2. Granskning av motiven
5.2.1. Allmänna synpunkter
I det föregående har de motiv behand- lats som haft betydelse för hustypsvalet i de 21 p—lanexempel, som 'byggforsk- ningsi-nstitutet på vårt uppdrag har stu- derat i detalj. Vi har försökt att syste- matisera framställningen genom att sammanföra motiven .i grupper. Vi har nämnt ekonomiska motiv, markutnytt- jantdemotiv, funktionella motiv, sociala och estetiska motiv. Vissa motiv kan hänföras till mer än en av dessa grup- per och det kan vara tveksamt var deras största betydelse ligg-er. Så t. ex. hänger funktionsdugligheten många gånger samm-an med kostnaderna, vilket betyder att den kan förbättras men då med kostnadsökningar som följd.
De 21 planexemplen är, som nämnts i avsnitt 1.2, hämtade från olika orts- typer och gäller olika typer av mark, såväl i ytterområden .som i centrala de- lar och såväl nyexploateringsmark som sanerings-mark. Det bör dock framhål- las, att Stor—Stockholm inte är repre— senterat i planmaterialet. Vidare är an- talet planer litet och valet av dem bun- det i tiden till ett enda år. Allt detta gör att materialet inte är representativt i statistisk mening för alla detaljplaner i landet. Det är vår uppfattning att
trots detta dessa planex-empel ger en intressant och ganska uttömmande för- teckning över de motiv som i detalj- planearbetet används i argumentatio- nen för den ena eller andra lösningen av hustypnsfrågan.
Medicinska synpunkter har stundom lagts på hustypsfrågan, men något exem— pel på detta finns inte i vårt planmate— nial. Det har t. ex. sagts att smittorisken skulle öka, när antalet personer som skall använda samma trappuppgång och hiss ökar. Det har också hävdats att den psykiska pressen skulle bli större på människor, som nödgas leva i stark befolkningskoncentrahion, och att ano- nymi-teten i ett stort bostadshus skulle kunna skapa ängslan hos vissa män- niskor, särskilt hos sådana, som har svårt att etablera kon—takter.
Uppfattningen bland dem som skall nyttja bostadsanordningarna kan synas försvinna i en diskussion som förs ute- slutande mellan olika i bostadsproduk- tionen inblaudade parter. Till viss del är en sådan kritik utan tvivel befogad. Dock förefaller det, att döma av inter- vjuer som gjorts med bostadskonsu- menter, som om frågan om olika hus— typers .för- och nackdelar inte skulle vara av central betydelse för de boende. Egenskaper hos bostadslä—genheten och tillgången till olika .bosta'dskomplement betraktas som väsentligare än hustypen. Därför blir ur konsumentens synpunkt den hus-typ bäst, .som ger de funktionellt bästa lösningar-na till kostnader som han kan acceptera. Om detta gäller höga eller låga punkt- eller lamellhus eller eventuellt någon annan hustyp, tycks kunna betraktas som en rent teknisk fråga.
Efter tillägg av de medicinska moti- ven tror vi oss ha åstadkommit en täm- ligen komplett förteckning över de i sammanhanget relevanta motivgrupper— na. I det följande skall vi ta upp dessa
motivgrupper till behandling en efter en. Vi skall styrka motivens relevans med objektivt material, så långt detta är möjligt, och i övrigt redovisa vår egen uppfattning om styrkan i dem.
5.2.2. Ekonomiska motiv
För kom-munstyrelserna är det en ange- lägen uppgift att medverka till sådana lösningar av bostadsfrågorna, som in- nebär ett effektivt utnyttjande av de kommunala investeringarna i gator, vä- gar, vatten och avlopp m. in. Som re- gel betyder detta intresse isolerat, att så många lägenheter som möjligt bör åstad— kommas på en given markyta. Vid given exploateningsgrad betyder det i sin tur få och höga bostadshus. Eftersom ökad bebyggelsekoncentration tycks medföra större slitage på de gemensamma fri- ytorna, borde det teoretiskt sett finnas ett koncentrationsoptimum, vid vilket investerings— och runderhåll'skostnader- na när ett minimum. I praktiken torde detta optimums nivå vara beroende även av andra faktorer, markens beskaffen- het, relationen mellan anlagd yta och grönyta m. m., och knappast kunna närmare fixeras.
By—ggnadjskos-tnadernas samband med hushöjden har berörts i flera [un-dersök- ningar, vilka vi refererat i kapitel 3. Resultaten från dem kan tolkas så att kostnaden pver ytenhet sjunker med ökande våningsantal och när ett mi- nimum vid det högsta våningsantal, vid vilket en enda hiss anses tillräcklig. Samma erfarenhet har gjorts i en rad andra länder. Vilket detta våningsantal är, är huvudsakligen en standardfråga. I Sovjetunionen är det nio, i Polen elva och i Jugoslavien åtta. Även i vårt land är det vanligen vid nio våningars höjd, som man övergår till två hissar. Fr. o. in. detta våningsantal måste bostadshusen hos oss också, enligt brands-tadgans bestämmelser, förses med två utrym—
ningsvägar, vilket förstärker åttavå— ningsalternativets gynnsamma kost- nadsutfall jämfört med de högre h-u- sens. Kvadratmeterkostnaden sjunker visserligen successivt med ökande vå- ningsantal även efter nio men kommer aldrig ner till den låga nivå som åtta- våmingsal-ternativet kan uppvisa. Inte heller hisslösa, låga hus (högst tre vå- ningar) .kan uppvisa så låg kvadratme- terkostnnad som åttavåningshluset; d-era's kostnad har beräknats ligg-a ca 10 % högre än åtvtavåningshusets.
För lamellhusens del tycks kostnads- reduktionen vid ökande hushöjd bli större för ibredare hus (12—16 m) än för smala.
Även grundförhållandena spelar in. Är dessa besvärliga, så att speciella åt- gärder måste vidtas, blir kostnadsreduk- tionen med ökande våningsantal större än .när grundförhållandena är normala, eftersom kostnaderna fördelas på allt större yta ju högre huset görs.
Vanligen befinner sig planförfattaren och andra li planarbetet medverkande i en situation, där markyta och lägen— hetsantal, kanske också lägenhetsför- delning, är givna, när plan—arbetet på- börjas. Diskussionen :konnner då inte att gälla, om man skall bygga ett visst antal hus med det ur ekonomisk syn— punkt mest fördelaktiga vån-ingsantalet, uta-n hur man skall fördela lägenhets- antalet på hustyper för att få .så låga byggnadskostnader som möjligt, andra faktorer obeaktade. Valet kommer då att stå mellan att bygga högre och färne hus eller lägre och fler, alternativt läng- re. Kostnadsrel-ationerna ter sig i detta fall något annorlunda. A-tt åstadkomma en viss mängd lägenheter genom att bygga högre hus med mindre planyta, dvs. högre och kortar-e hus, i stället för lägre och längre ger visserligen också det en viss kostnuadsreduktion men av- sevärt mindre än den som kan åstad-
kommas med ökande våningsantal vid en och samma planform.
Kostnadsjämförelserna kan möjligen under slutet av 50- och de första åren av (SO—talet ha utfallit till större fördel för de mycket, minst nio våningar, höga husen än de gör i dag, vilket kan vara en av förklaringarna till att produk- tionen av hus med mer än åtta våningar sedan dess gått tillbaka. Det var under dessa är som det seriemässiga bostads- byggandet började ta form. De höga husen var lämpliga övningsobjekt för den då tillämpade, relativt litet avan- cerade tekniken. I dag är tekniken be- tydligt mer utvecklad och möjlig att anpassa till alla typer av bostadsbebyg— gelse, som kan bedrivas i seriemässiga former.
Informationer om driftskostnaderna i olika höga hus är få men låter förstå, att variationen med hushöjden är liten. Till stor del torde de utgöras av kost- nader som står i direkt relation till våningsytan och påverkas därför inte av hushöjden; de fasta driftskostnader— na kan förmodas utgöra en ringa del av de totala kostnaderna. Det synes oss dock troligt, att slitaget på de gemen- samma anordningarna, trapphus, hiss m.m., blir större, relativt sett, ju fler människor som skall nyttja dem, vil— ket borde medföra större underhålls— kostnader, relativt sett, i höga hus än i låga och större kostnader, ju större blockplanets mått är.
De bestämmelser, som gällde för den statliga bostadslångivningen åren 1956 —1962 var, som tidigare nämnts, spe- ciellt fördelaktiga för de höga punkt- husen, vilket medförde att kapitalkost— naderna blev lägre för dessa än för andra hustyper.
5.2.3. Markutnyttjandemotiv
Motiv, som innebär att marken utnytt- jas på ett effektivt sätt genom bebyg-
gelse av viss typ, framförs i två for- mer. Det förefaller av argumentationen att döma som om de i planeringsdiskus- sionen inblandade inte alltid hade klart för sig skillnaderna i förutsättningar mellan dem utan menade att en viss bebyggelsetyp i och för sig skulle med- föra en god hushållning med kommu- nens markresurser.
I sin ena form uppträder motivet i en situation, då en kommun av olika omständigheter tvingas exploatera ett markområde hårdare än som av andra skäl vore önskvärt. Att exploatera hår- dare betyder att inrymma fler lägen- heter. I princip kan detta åstadkommas antingen genom att bebyggelsen görs tätare eller genom att hushöjden ökas. Är projekteringen långt framskriden, torde i allmänhet det sistnämnda alter- nativet vara det som går snabbast att realisera och som förorsakar den minsta omprojekteringen. överraskningsmo- menten torde emellertid ha blivit färre, sedan systemet med femåriga kommu- nala bostadsbyggnadsprogram infördes. Det har medfört, att kommunerna fått ett längre perspektiv på sin planering och därför står bättre rustade att möta plötsligt uppkommande utbyggnadsbe— hov. Nödlösningar i form av ökad ex- ploatering behöver inte tillgripas, efter- som planeringen är så långt framskriden att flera alternativ för utbyggnaden kan diskuteras och möjligheter finns att samtidigt bebygga flera markområden.
5.2.4. Funktionella motiv
Sambanden mellan hustyp och plan- lösning har studerats av statens insti- tut för byggnadsforskning på vårt upp- drag. En sammanfattande redogörelse för undersökningens resultat har getts i kapitel 2.
Institutets undersökning visar vis— sa skillnader i hustypernas förutsätt- ningar att åstadkomma väl planerade
och i övrigt väl fungerande lägenheter. Skillnaderna beror emellertid i mycket liten utsträckning på husens vånings- antal och hänger huvudsakligen sam— man med deras plantyp, dvs. med om de är punkthus, lamellhus, stjärnhus, loftgångshus osv.
Det tycks framför allt vara punkthu- sen som bereder svårigheter. Lägen- heterna har antingen mycket höga eller mycket låga solvärden, vilket av de boende upplevs som att de får anting- en för mycket sol, åtminstone under den varma årstiden, eller för litet. Möb- lerbarheten i lägenheternas olika rum är genomsnittligt sett något sämre i punkthusen än i lamellhusen och anta- let dörrar per rum är större. Utnyttjan- detalet, dvs. summan av rums- och inredningsytorna i förhållande till den totala lägenhetsytan, är också genom- snittligt sett något lägre i punkthusens lägenheter än i lamellhusens.
Vär uppfattning, stödd såväl av vår allmänna erfarenhet som av uppgifter- na från nyssnämnda undersökning, är att de ramar för bostadens detaljplan- lösning, som valet av hustyp och block- planets uppbyggnad ger, i dagens pla- neringspraxis har ett visst men inte avgörande inflytande på bostadsegen— skaperna. Inom de gränser som plane- ringsnormerna anger bestäms bostadens egenskaper främst av andra faktorer än hustypen, inte minst av projektörens skicklighet.
I vårt studium av sambanden mellan hustyp och planlösning har vi funnit en tendens till ökande planmått för en och samma hustyp med ökande kommunstorlek. De ökade planmåtten ökar emellertid inte rumsantalet i lä- genheterna och inte heller deras funk- tionsduglighet. De medför endast att golvytan per rum, eventuellt också kom- munikationsytorna, blir större. Vi häv- dade i vårt förra betänkande (SOU
1965: 32) att vi ansåg det angelägnare att våra ökande produktionsresurser an- vänds till att öka antalet rum i lägen- heterna än till att öka golvytan per lägenhet med givet rumsantal. Bestäm- mande för rumsantalet är emellertid inte husbredden utan fasadlängden.
Utsikten från lägenheternas fönster har förts fram som en positiv egenskap hos de höga husen. Någonting positivt är den givetvis endast för de lägenhe- ter som ligger högt upp i husen. Moti- vet kan knappast ha varit avgörande för hustypsvalet men kan ha bidragit till ett slutligt ställningstagande i vissa fall. Undersökningar bland de boende talar inte för att utsikten har någon stor betydelse för valet av bostadslä— genhet. Däremot tycks en vacker utsikt medverka till trivseln med en lägenhet, när man väl flyttat in i den.
Familjer med små barn åsamkas be- kymmer med barntillsynen, om de bor högt upp i höga hus. Det har doku— menterats både genom intervjuer med de boende och vid samtal med före- trädare för sådana kommunala myndig- heter, vilkas verksamhet är inriktad på frågor om barn och barntillsyn (se av-- snitten 4.1 och 4.2). Det är alltså inte en viss hustyp som förorsakar proble- men utan lägenhetens höjd över mark- ytan samt orientering i förhållande till lekplatsen. Ökade möjligheter till om- flyttning inom lägenhetsbeståndet kan ge lösningen på dessa problem. Det bör likväl observeras att även barnfamiljer föredrar höghusens högsta våningar.
Blockplanens utnyttjandetal, dvs. summan av lägenhetsytorna i ett block- plan i förhållande till den totala block- ytan, är något lägre för punkthusen än för lamellhusen. Något samband mel- lan blockplanens utnyttjandetal och hus- höjden har vi däremot inte kunnat kon- statera.
Tillgången till hiss är ett återkom-
mande motiv för att bygga hus i minst fyra våningar. Motivet är enligt vår mening starkt. Att hiss i dag normalt inte installeras i hus som är lägre än fyra våningar är dock huvudsakligen en kostnadsfråga, inte en teknisk. Lik- som alla kostnadsfrågor kommer även denna att bli föremål för omprövning, när de boendes anspråk och betalnings- förmåga ökat därhän att de vill och kan ta de ekonomiska konsekvenserna av en standardhöjning. För de rörelse- hindrade och många av de äldre är av- saknaden av hiss i flerfamiljshus klart otillfredsställande redan i dag och inte förenligt med de mål vi ställt upp att anpassa samhällsmiljön till deras behov. Därför finner vi de försök som i dag görs att installera hiss i trevånings loft- gångshus vara en intressant väg att gå, när det gäller att anpassa dagens ho- stadsproduktion till morgondagens efter- frågan. Genom att bygga loftgångshus ökar man det antal lägenheter som kan betjänas av en enda hiss och fördelar därigenom kostnaderna för hissen på ett större antal boende. Likaså finner vi det värdefullt att man i lägre hus nu reserverar utrymme och på annat sätt förbereder en framtida hissinstallation.
Från brandmyndighetens sida har viss kritik riktats mot de höga husen (se avsnitt 4.2). Man uppger att det är svårt för brandpersonalen att arbeta effektivt omedelbart efter det att de tagit sig upp på höga höjder. Brand- stegarna sägs ofta inte vara dimensio- nerade för högre höjder än åtta vå- De anordningar som enligt brandstadgan skall finnas i hus med mer än åtta våningar är inte alltid ut- förda på föreskrivet sätt. Panik sägs också lättare uppstå på höga höjder. Här är det alltså till stor det fråga om förhållanden som i dag har relevans i valet mellan olika hustyper. Tekniska och praktiska arrangemang torde emel-
ningar.
lertid kunna vidtas som eliminerar nack- delarna.
Även andra brister hos de höga husen har nämnts: balkongerna är dragiga, barnen kan inte använda hissarna på egen hand, därför att de inte når upp till startknapparna och inte kan läsa vad som står vid sidan av dem. I dessa fall är det huvudsakligen fråga om ofull- komligheter i detaljutformningen, vilka med ganska enkla medel skulle kunna rättas till. Toaletter i bottenplanet skul— le också bidra till att reducera det ne- gativa utfallet för höga hus i jämförel- sen med låga.
När »det gäller bostadsområdenas ut- formning ur funktionell synpunkt har såväl positiva som negativa motiv an- förts för de olika hustyperna. De po- sitiva, framför allt de möjligheter som de höga husen skapar för anordnande av allehanda kollektiva nyttigheter in- om bostadsområdet, är såvitt vi kan bedöma en konsekvens av det större kundunderlag som det högre huset ger jämfört med det lägre. Samma positiva egenskap bör en i horisontalled kon- centrerad bebyggelse kunna ge. Samma sak kan sägas om påståendet att ren— hållning och sophämtning skulle kunna skötas rationellare i ett höghusområde än i ett låghusområde. Även här torde det huvudsakligen vara koncentratio- nen av bebyggelsen som är det väsent- liga, inte hustypen i och för sig.
Höga hus sägs ge sämre lösningar i fråga om lekplatsarrangemang, parke- ringsmöjligheter och friytor för andra ändamål. Påståendet synes ha ett visst fog i fråga om åtskilliga av de bostads- områden som faktiskt har planerats. De sämre lösningarna beror emellertid främst på att höghusområdena exploate- rats hårdare, dvs. byggts med större våningsyta i förhållande till markyta än låghusområdena, och kan därför inte lastas de höga husen i och för sig. Det
förefaller också som om punkthusen skulle bereda större svårigheter att åstadkomma goda lösningar i dessa avseenden än lamellhusen. Orsaken här- till skulle vara att antalet boende per trapphus är högre, vilket medför större svårigheter till differentiering av an— ordningarna för olika kategorier av bo- ende, främst barn i olika åldrar. An- språken på kort avstånd mellan bostads— hus och parkeringsplats blir också svå— rare att tillgodose, när efterfrågan blir lokalt starkare koncentrerad.
5.2.5. Sociala motiv
Sociala motiv hade av allt att döma inte haft något avgörande inflytande på de 21 planer, vilkas tillblivelseprocess vi fått kartlagd genom intervjuer med byggnadsnämndernas chefstjänstemän. De kommunala myndigheternas före- trädare lade däremot rätt ofta sociala synpunkter på bostadsbebyggelsen. Ar— gumentationen, som kretsade kring ano— nymitetens nackdelar och grannkon- takternas såväl för- som nackdelar, har visat att våra kunskaper om de sociala motivens relevans i dag är för små för att motiven skall tillåtas spela någon avgörande roll i valet av hustyp. Kan— ske kan den sociologiska och psykolo- giska forskningen tillföra argumenta— tionen ytterligare sto-ff och motivera ett ställningstagande för eller emot höga hus i framtiden. I dag synes oss de sociala motiven främst ha betydelse i en debatt kring frågan om en större eller mindre grad av koncentration i bebyggelsen.
5.2.6. Medicinska motiv
Huruvida smittorisken är större i höga hus än i låga undandrar sig i stort sett vårt bedömande. Vi har inte funnit nå- got vetenskapligt material som styrker en sådan hypotes. Med den kännedom vi som lekmän på området har om hur
infektionssjukdomar sprids, förefaller oss påståendet inte orimligt, men vi menar att problemet måste vara av un- derordnad betydelse i hustypsvalet.
Olika hustypers möjligheter att psy— kiskt påverka människor i positiv eller negativ riktning undandrar sig i stort sett vårt bedömande. Det förefaller oss dock troligt att detta är en fråga av huvudsaklige-n social natur, som hänger samman med möjligheterna till kontak- ter människor emellan och också med de bostadskollektiva arrangemangens möjligheter att stimulera till aktivitet och förströelse.
5.2.7. Estetiska motiv
Vi har inte ansett det ingå i vårt upp- drag att uttala några synpunkter på bostadsområdenas estetiska utformning. _Vi vill dock starkt understryka, att vi tror, att en estetiskt väl formad bo- stadsbevbyggelse, som på ett behagligt sätt ansluter till de naturliga förutsätt— ningar som skapas av terräng och vege- tation och till redan existerande be- byggelse har stor betydelse för männi- skors möjligheter till trivsel och an- passning i sin miljö. Vi har vid vår genomgång av hustypernas egenskaper inte heller funnit så entydiga utslag för eller emot olika hustyper, att de kan uppfattas som inskränkningar av fri- heten i miljögestaltning. Det är vår för- hoppning att den debatt som pågår om hur våra samhällen och bostadsområ- den skall gestaltas kommer att inten- sifieras och med olika medias hjälp föras ut till alla samhällets medborgare.
5.3. Bostadsbyggnadsutredningens slutsatser
Val mellan höga och låga flerfamiljs- hus är väsentligen en storstadsfråga. Ett sådant har stundom också varit aktuellt i mindre kommuner, som nödgats att
hastigt tillfredsställa ett stort utbygg- nadsbehov. Till stor del som en följd av en bättre och mer långsiktig plane- ring i kommunerna och en mer avance- rad byggnadsteknik synes denna fråga i dag inte vara lika brännande som den var i sextiotalets början när vi fick i uppdrag att granska den ur olika aspek- ter.
Vår kritiska granskning av de olika motiv som förts fram i debatten om olika hustypers för- och nackdelar vill vi sammanfatta på följande sätt.
De höga husen har i jämförelse med de låga inga speciella för- eller nack— delar ur andra synpunkter än ekono- miska. De ekonomiska tycks ge ett visst företräde åt hus med det högsta vå- ningsantal, vid vilket endast en hiss be- höver installeras, i vårt land i dag nor- malt åtta. Skillnaderna i exploaterings- och produktionskostnader mellan olika höga hus eller mellan hus med olika planform synes dock inte vara så stora, att de bör tillåtas bli avgörande för hustypsvalet. I de konkreta fallen tor- de dessutom ofta andra förutsättningar råda än de som gäll-de för de kostnads- kalkyler som refererats, vilka kan för- skjuta relationerna i produktionskost- nader mellan olika hustyper. Av vä- sentligt större betydelse för kostnads- utfallet än hustypen är, enligt vår upp— fattning, att det genom bebyggelseplane- ringen skapas förutsättningar att be- driva bostadsproduktionen i långa se- rier.
Punkthusen, såväl de höga som de låga, uppvisar vissa nackdelar i jäm- förelse med andra hustyper. Solbelys- ningsförhållandena i dem är sämre och svårigheterna större att ge lägenheter- na goda planlösningar.
Övriga nackdelar som tillskrivs de höga husen (i jämförelse med låga) och punkthusen (i jämförelse med andra lmstyper) är sådana som det är möj-
ligt att eliminera med tekniska eller praktiska arrangemang av olika slag.
Vad som i övrigt anförts om de höga husens nackdelar är, såvitt vi kan be- döma, väsentligen nackdelar som följer med en ökad koncentration av bebyg- gelsen, antingen den sker vertikalt eller horisontellt. Vi menar, att de utgör det pris man måste betala för att kunna få del också av koncentrationens alla för- tjänster i fråga om närhet till olika bostadskomplement, serviceanordning- ar av skilda slag, till bekväma kommu- nikationer med arbetsplats och stads- centrum osv. Eftersom nackdelarna måste accepteras, är det utomordent— ligt angeläget att samhällsplaneringen på alla nivåer inriktas på att neutrali-
sera verkningarna av dem genom olika åtgärder.
Vårt arbete har gett oss uppfattningen att inget av de motiv som förebragts för den ena eller andra hustypen är till- räckligt starkt för att få bli avgörande för valet av hustyp. Det är i stället till lösningen av miljöfrågorna som intres- set och uppmärksamheten i bebyggelse- planeringen i framtiden främst måste knytas. Starkt ökande krav på service innebär att man i samhällsplaneringen har anledning att pröva ökad koncen- tration i bebyggelsen. Höga hus ger en möjlighet att nå sådan koncentration, men även i lågbebyggelse kan koncen- trationen åstadkommas. Vi vill upp— muntra till försök med sådana kon- centrerade, lägre bebyggelseformer.
. . '( . '. '» urtavla ut" .' . ; ut»;
». ,!'. f.. 'n'. |"..".r41*=.- _.
_;un_ .. ||. "";, ._.
>. . 4 . .vlt '$- .y""v lh: :
' iii-'.'» (',: 1. r . . ., .
l .' 1 I L n'Wä
'. |." ;. r: , 1 amy-.. Hint::
—.=' !.."f-. ..'.f'.l'—' '? '
lyra,;tu n.
......»
""in .: ut"-LLM! ”'if; .: u.....- w-ahw: '. '.'.u'I-AÄJ.
-' flm ii .lit— n'.!r.".:._
James?” _ui : '. al ”få”; att,” . ',. ':.
'.
';.tt'xit'v?» , 1
ulf-in..
1"? laga.—tinå'at'hmu 1--'—_:'.-'—."- 1... t_ '.'-." = n. -_|'-'.n't-r_a'1—"' aj. . .' ==) af.-1.45. .". i,_ i!' ' ' . -' |||!L' ERI-||. J. . "I .. .., |.ri'vånt';.;- H...-il” ,- .:. - _j _ 'I - i . " |»...'l""1.| 14 Fu." .
in... ll'.l.':'f;" '|',» i;'.lt "'.'-,N—FN'. .r.
:f; '.' .;"l i": "' fluff-”" ] ."”."I " " | ' .'. -il.' vi "ht ') '? HiFi-=" 'l."l ' . d' .*Jl' ll, ; .,l"|>* ;. "' " " "" .. '." ram—'i'. - » " ' . Ä ' . 'å—u'i') Jt'n' " ' .' '# ' "”'/'N LI ' .. " . . '.;w». ::..; I: .— ' »Nr-* -_ . "ll JVM-r, rl'iol' n!'r'q”':".' -r ""*-" 'U'l't'h'i'd _ o...-mi .u..|'-'t?w ""V".-"J "' ' ""I ”' ': '.' ” '|' Ht*wg”"1|" ."lh ' ”*l'å "' "' ' "' I
.4' = ' ':',ll —_' . ”=,
f.n..l' .z: ..
115..ng g.... .
— . d.;lllnn' l.., .._. ,...,t' .. '. :..r..| w., ”i.-In:" '. ' ” - . ?- J 'n' . ' .:.I'
' dial..” ' .
.. ”i...
" -' . f .. l-L' ' L
,-..-.."... .
& v. _- . "|. ;f=-'.!: '.'.f'l'
i?” 'l5._lilF'.
. .. . _..' '?k'får'å
. .h- "är 'a'
. '. V =.», .'..'_,.*' 41.55 ”i".-..?». ." 'i L. . r __ .._ .
.>. I ' ... owe-. . , _ . _,u In.-!=! .' ...a-.I . __" _ -: ' ,._', . " .. _'""|.' . ..
.1. _ #
,».5..|u'u';.._?,.53'
Tabell A. Inllyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade på
kommuntyp och på hus av olika storlek
År Samtliga Därav, i %, i hus med . . . lägenheter Kommuntyp lägenheter 1_4 | 5_9 | 10—19 I 20_49 | 50_ 1949 ....................... 30 364 4 11 35 44 7 Städer ..................... 24 810 2 7 33 49 9 100 000— inv ........ 9 159 0 2 29 52 17 20 000—99 999 » ....... 8 422 2 8 27 57 6 —19 999 » ....... 7 229 5 13 44 37 1 Köpingar ................... 2 075 6 16 46 25 6 Landskommuner ............ 3 479 13 31 41 15 — 1950 ....................... 31 494 4 9 35 44 9 Städer ..................... 26 132 2 7 33 48 10 100 000— inv ........ 10 056 0 2 25 55 18 20 000—99 999 » ....... 10 040 2 9 34 47 8 -—19 999 » ....... 6 036 5 13 44 37 1 Köpingar ................... 1 924 6 16 46 29 3 Landskommuner ............ 3 438 12 24 42 23 — 1951 ....................... 28 687 3 9 34 43 11 Städer ..................... 24 123 2 7 32 46 13 100 000— inv ........ 8 663 0 2 27 46 25 20 000—99 999 » ....... 9 524 2 7 30 51 10 —19 999 » ....... 5 936 5 12 42 39 1 Köpingar ................... 1 837 7 17 48 28 -— Landskommuner ............ 2 727 11 26 41 21 — 1952 ....................... 36 062 2 8 31 47 12 Städer ..................... 30 017 1 6 29 51 14 100 000— inv ........ 12 624 0 3 27 51 19 20 000—99 999 » ....... 10 925 2 5 26 54 13 —19 999 » ....... 6 468 3 11 36 45 —6 Köpingar ................... 2 353 3 13 41 40 2 Landskommuner ............ 3 692 8 22 41 23 7 19.53 ....................... 42 003 1 7 26 50 16 Städer ..................... 33 302 1 5 22 53 19 100 000— inv ........ 11 843 0 4 19 50 27 20 000—99 999 » ....... 13 632» 1 5 22 55 17 —19 999 » '.' ...... 7 827 1 8 26 55 9 Köpingar ............ '.' ...... 3 450 3 3 38 47 9 Landskommuner. . . . '. ....... 5 251 5 19 . 44 27 5 1954 ............... '. ....... 45 348 1 6 21 54 18 Städer ..................... 36 179 1 5 18 57 19 100 000— inv; ....... 12 820 —— 2 18 58 23 20 000—99 999 » ....... 15 199 1 5 14 59 -21 —19 999 » ........ 8 160 2 8 26 54 11 Köpingar ................... ' 3 098 4 11 27 48 10 Landskommuner ............ 6 071 3. 14 36 38 10 1955 ....................... 41 051 1 ' 7 22 50 20 Städer ..................... 32 107 1 5 18 53 22 100 000— inv ........ 12 601 0 1 17 . 54 28 20 000—99 999 » ....... 12 589 1 6 16 54 22 ——19 999 » ....... 6 917 1 10 25 52 12 Köpingar ................... 2 877 1 9 26 50 14 Landskommuner ............ 6 067 4 19 39 29 9
Därav, i %, i hus med . . . lägenheter
År Samtliga
Kommuntyp lägenheter 1_4 | 5—9 I 10_19 20_49 50_ 1956 ....................... 41 436 1 6 21 52 20 Städer ..................... 31 530 1 4 18 55 23 100 000— inv ........ 10 420 1 2 13 53 32 20 000—99 999 » ....... 13 489 1 5 15 55 24 ——19 999 » ....... 7 621 1 6 27 57 9 Köpingar ................... 3 501 1 7 27 57 7 Landskommuner ............ 6 405 2 16 34 38 11 195 7 ....................... 47 012 1 4 23 46 27 Städer ..................... 36 137 0 3 18 46 33 100 000— inv ........ 11 868 0 1 9 39 51 20 000—99 999 » ....... 16 002 0 3 20 49 28 —-19 999 » ....... 8 267 1 5 28 48 18 Köpingar ................... 4 085 2 2 30 57 9 Landskommuner ............ 6 790 2 13 40 44 1 1958 ....................... 44 306 1 4 19 49 27 Städer ..................... 34 509 O' 2 15 52 30 100 000— inv.. _. . . . . 12 045 0 0 8 51 41 20 000—99 999 » ....... 14 346 1 3 16 52 28 —19 999 » ....... 8 118 1 5 25 54 16 Köpingar............. ...... 3072 1 5 26 44 25 Landskommuner ..... ' ....... 6 725 2 14 36 37 10 1.959 ................ . ....... 50 814 1 - 3 17 48 32 Städer ..................... 39 417 0 2 13 50 35 100 000— inv ........ 12 112 0 0 5 38 57 20 000—99 999 » ....... 18 724 0 2 15 55 28 —-19 999 » ....... 8 581 0 3 21 57 19 Köpingar ................... 4 014 1 ' 3 22 49 26 Landskommtmer ............ 7 383 2 9 32 39 19 Stor-Stockholm ............. 9 145 0 0 9 49 42 Stor-Göteborg ............... 4 470 0 — 6 34 60 Malmö ..................... 3 274 0 —— 3 28 69 1960 ....................... 50 396 0 3 14 46 36 Städer ..................... 38 308 0 2 11 49 37 100 000— inv ........ 11 608 0 0 2 44 54 20 000—99 999 » ....... 18 971 0 2 13 50 35 —19 999 » -; ....... 7 729 0 4 21 56 19 Köpingar. . .- ................ 4 117 1 4 16 38 41 Landskommuner ............ 7 971- 2 10 28 36 24 Stor-Stockholm ............. 10 960 0 0 4 42 54 Stor—Göteborg ............... 6 063 — 0 5 26 69 Malmö ..... ' ......... ' ....... 2 228 0 1 4 52 44 1961...............'. ....... 49829 0 3 16 45 36 Städer ..... '. . . . . . . . .' ....... 35 698 0 2 14 44 40 100 000— ' inv ........ 9 223 — 0 4 26 70 20 000—99 999 » ....... 17 926 0 2 17 46 35 —19 999 » ....... 8 549 0 3 17 61 19 Köpingar ................... 3 847 0 4 23 55 18 Landskommuner ............ 10 284 1 5 20 44 29 Stor-Stockholm ............ 10 415 0 0 6 44 50 Göteborgsregionen ........... 5 517 0 0 6 22 72 Malmö ..................... 2 394 — 0 3 26 71
År Samtliga Därav, i %, i hus med . . . lägenheter Kommuntyp lägenheter 1_4 | 5_9 | 10—19 I 2049 | 50_ 1962 ....................... 50 171 0 3 17 48 32 Städer ..................... 34 977 0 2 14 48 36 100 000— inv ........ 9 429 — 0 6 28 66 20 000—99 999 » ....... 16 683 0 1 16 52 30 —19 999 » ....... 8 865 0 3 20 63 14 Köpingar ................... 5 053 1 3 18 51 27 Landskommuner ............ 10 141 1 6 28 43 22 Stor—Stockholm ............. 10 643 0 0 11 49 40 Göteborgsregionen ........... 4 880 0 1 6 22 71 Malmö ..................... 3 129 — 0 2 28 70 1.963 ....................... 52 980 0 3 21 48 29 Städer ..................... 37 504 0 2 15 50 32 100 000— inv ........ 8 861 0 0 4 30 66 20 000—99 999 » ....... 19 508 0 2 18 53 27 —19 999 » ....... 9 135 0 3 22 64 11 Köpingar ................... 4 893 0 3 27 44 26 Landskommuner ............ -10 583 1 6 38 40 16 Stor-Stockholm ............. 8 789 0 0 12 36 52 Göteborgsregionen ........... 5 314 — 1 10 32 58 Malmö ..................... 2 075 — 1 2 30 67 1964 ....................... 56 005 0 3 20 48 29 Städer ..................... 39 022 0 2 16 49 33 100 000— inv ........ 10 134 — 1 4 32 63 20 000—99 999 » ....... 20 416 0 2 19 53 26 —19 999 » ....... 8 472 0 2 24 61 12 Köpingar ................... 5 108 1 3 24 50 23 Landskommuner ............ 11 875 1 5 31 43 20 Stor-Stockholm ......... _. . . . 9 606 — 0 11 37 52 Göteborgsregionen ....... _. . . . 5 093 0 1 5 35 59 Malmö-Lund-regionen ........ 4 300 — 1 7 37 5.5 1965 ....................... -64 321 0 3 20 50 _27 Städer ..................... 46 880 0 3 17 51 30 _ 100 000— inv ........ 13 013 0 1 5 38 56 20 000—99 999 » ....... 23 442 0 3 20 56 22 ——19 999 » ....... 10 425 0 4 26 55 1-5. Köpingar ................... 5 288 0 2 30 42 25 Landskommuner ............ 12 153 1 4 29 51 15 Stor-Stockholm ............. 12 210 0 1 10 39 50 Göteborgsregionen ........... 6 417 — 0 3 57 40 Malmö-Lund-regionen ........ 4 411 — 1 11 23 65 1966 ....................... 56 625 0 3 25 46 26 Städer ..................... 41 287 0 2 21 46 30 100 000— inv ........ 9 457 —— 0 9 34 57 20 000—99 999 » ....... 23 515 0 3 24 47 26 ——19 999 » ....... 8 315 0 4 26 58 12 Köpingar ................... 4 302 0 6 28 49 17 Landskommuner ............ 11 036 1 6 37 42 15 Stor-Stockholm ............. 10 257 — 2 15 38 45 Göteborgsregionen ........... 6 003 — 0 9 32 59 Malmö-Lund—regionen ........ 4 409 — 0 19 31 50
Tabell B. Inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade på kommuntyp och antal våningsplan i huset
År Samtliga Därav, i %, i hus med . . . våningsplan
Kommuntyp lägenheter 1 | 2 3 4 | 5—8 lg o. flera 1949 ......................... 30 364 2 22 63 6 7 1 Städer ....................... 24 810 0 14 69 7 8 1 100 000— inv. ........ 9 159 — 3 79 7 9 2 20 000—99 999 » ........ 8 422 1 9 68 11 11 1 —19 999 » ........ 7 229 1 34 59 2 4 _ Köpingar .................... 2 075 3 36 61 — —— —— Landskommuner .............. 3 479 11 65 23 1 —— _ 1950 ......................... 31 494 1 21 61 8 8 1 Städer ....................... 26 132 1 14 65 10 10 1 100 000— inv. ........ 10 056 0 4 67 1 1 16 2 20 000—99 999 » ........ 10 040 0 12 66 12 9 _— —19 999 » ........ 6 036 2 32 61 5 _ —— Köpingar .................... 1 924 0 46 54 — _— — Landskommuner .............. 3 438 5 65 30 _ —— —— 19.51 ......................... 28 687 2 20 60 7 8 2 Städer ....................... 24 123 1 14 63 9 10 3 100 000— inv. ........ 8 663 0 5 59 9 19 7 20 000—99 999 » ........ 9 524 2 10 67 13 8 —— —19 999 » ........ 5 936 2 31 63 1 2 1 Köpingar .................... 1 837 0 44 54 1 — —— Landskommuner .............. 2 727 9 58 33 —-— -— — 1952 ......................... 36 062 2 18 63 7 7 3 Städer ....................... 30 017 1 11 67 9 8 4 100 000— inv. ........ 12 624 1 4 73 5 10 6 20 000—99 999 » ........ 10 925 1 14 58 15 10 2 —19 999 » ........ 6 468 2 22 69 5 2 1 Köpingar .................... 2 353 2 41 57 —- —— — Landskommuner .............. 3 692 7 60 33 —— —— —— 1953 ......................... 42 003 2 17 62 9 9 1 Städer ....................... 33 302 2 10 66 10 1 1 1 100 000— inv ......... 11 843 3 3 70 6 16 ' 2 20 000—99 999 » ........ 13 632 1 11 59 17 12 — -—19 999 » ........ 7 827 1 16 74 6 3 —— Köpingar .................... 3 450 2 31 63 3 1 — Landskommuner .............. 5 251 7 57 35 1 — —— 1954 ......................... 45 348 1 15 60 1 1 9 4 Städer ...... '. ................ 36 179 1 8 62 13 1 1 5 100 000— inv.. . . . .. .. 12 820 0 2 63 10 12 12 20 000—99 999 » ........ 15 199 1 8 56 20 14 1 —19 999 » ........ 8 160 1 19 72 5 3 —— Köpingar .................... 3 098 2 33 63 3 — —— Landskommuner .............. 6 071 4 44 47 4 —— 1 1.955 ......................... 41 051 2 17 55 10 12 4 Städer ....................... 32 107 1 9 59 13 14 4 100 000— inv ......... 12 601 0 1 68 9 13 8 20 000—99 999 » ........ 12 589 2 12 48 18 19 2 —19 999 » ........ 6 917 1 20 62 9 7 —— Köpingar .................... 2 877 2 33 53 1 8 4 Landskommuner .............. 6 067 8 49 37 1 1 4
År Samtliga Därav, i %, i hus med våningsplan
Kommuntyp lägenheter 1 2 3 4 5—8 9 0_ flera 1956 ......................... 41 436 2 15 52 12 12 7 Städer ....................... 31 530 1 8 52 15 15 9 100 000— inv ......... 10 420 1 1 56 11 15 14 20 000—99 999 » ........ 13 489 2 9 43 20 19 8 -—19 999 » ........ 7 621 0 17 64 9 7 2 Köpingar .................... 3 501 2 27 67 1 2 1 Landskommuner .............. 6 405 5 44 40 6 4 1 19.57 ......................... 47 012 1 13 48 9 18 12 Städer ....................... 36 137 0 6 47 11 22 14 100 000— inv ......... 11 868 0 1 41 10 27 20 20 000—99 999 » ........ 16 002 — 6 45 12 23 14 ——19 999 » ........ 8 267 0 14 61 8 12 5 Köpingar .................... 4 085 0 21 61 8 5 5 Landskommuner .............. 6 790 5 41 44 2 6 3 19.58 ......................... 44 306 2 11 46 11 16 15 Städer ....................... 34 509 0 5 46 13 19 17 100 000— inv ......... 12 045 0 1 42 6 20 31 20 000—99 999 » ........ 14 346 1 6 40 16 25 13 —19 999 » ........ 8 118 —— 10 62 16 8 4 Köpingar .................... 3 072 3 15 58 9 10 5 Landskommuner .............. 6 725 8 39 41 5 2 5 1959 ......................... 50 814 1 10 44 15 18 12 Städer ....................... 39 417 1 5 42 17 22 14 100 000— inv ......... 12 112 0 0 30 14 29 27 20 000—99 999 » ........ 18 724 1 5 41 19 22 12 —19 999 » ........ 8 581 0 11 60 14 11 2 Köpingar .................... 4 014 0 14 57 5 9 15 Landskommuner .............. 7 383 3 32 49 10 6 1 Stor-Stockholm ............... 9 145 0 1 28 15 27 29 Stor-Göteborg ................ 4 470 _— 5 47 7 28 14 Malmö ....................... 3 274 0 -— 10 34 22 35 1960 ......................... 50 396 1 9 41 12 20 17 Städer ....................... 38 308 0 5 41 13 24 17 100 000— inv ......... 11 608 0 1 32 12 27 27 20 000—99 999 » ........ 18 971 0 5 35 15 29 15 —19 999 » ........ 7 729 0 9 66 12 9 3 Köpingar .................... 4 117 0 13 38 9 9 31 Landskommuner .............. 7 971 5 27 45 9 4 9 Stor-Stockholm ............... 10 960 0 1 22 9 25 43 Stor-Göteborg ................ 6 063 -— 0 53 7 19 21 Malmö ....................... 2 228 —— -— 16 36 30 17 1.961 ......................... 49 829 0 8 43 12 21 15 Städer ....................... 35 698 0 4 42 13 26 15 100 000— inv ......... 9 223 — 0 26 8 37 29 20 000—99 999 » ........ 17 926 0 3 43 13 27 13 —19 999 » ........ 8 549 0 11 57 18 12 2 Köpingar .................... 3 847 —- 15 51 10 11 13 Landskommuner .............. 10 284 1 20 45 9 7 17 Stor-Stockholm ............... 10 415 0 3 32 12 20 33 Göteborgsregionen ............. 5 517 0 3 40 2 34 20 Malmö ....................... 2 394 _— —— 6 23 39 23
År Samtliga Därav,i %, i hus med våningsplan
Kommuntyp lägenheter 1 2 3 4 5—8 9 & flera 1962 ......................... 50171 0 9 46 10 20 15 Städer ....................... 34 977 0 5 45 10 23 17 100 000—— inv ......... 9 429 —— 0 26 10 28 36 20 000—99 999 » ........ 16 683 — 5 45 9 27 14 —19 999 » ........ 8 865 0 10 64 12 12 3 Köpingar .................... 5 053 0 14 51 16 11 8 Landskommuner ............. 10 141 1 23 46 8 12 11 Stor-Stockholm ............... 10 643 -— 3 31 12 23 31 Göteborgsregionen ............ 4 880 0 2 43 4 12 39 Malmö ....................... 3 129 — _ 6 29 46 19 1963 ......................... 52 980 0 12 53 7 21 7 Städer ....................... 37 504 0 6 53 8 24 9 100 000— inv ......... 8 861 0 3 32 6 34 24 20 000—99 999 » ........ 19 508 _ 6 54 8 26 6 -—19 999 » ........ 9 135 0 10 70 9 9 1 Köpingar .................... 4 893 — 13 54 8 18 7 Landskommuner .............. 10 583 1 29 52 4 12 2 Stor-Stockholm ............... 8 789 0 4 35 5 36 20 Göteborgsregionen ............. 5 314 — 6 55 5 12 23 Malmö ....................... 2 075 —— 1 7 25 51 17 1964 ......................... 56 005 0 11 52 8 20 8 Städer ....................... 39 022 0 5 54 8 25 8 100 000— inv ......... 10 134 — 1 29 9 40 22 20 000—99 999 » ........ 20 416 — 5 59 8 24 4 —19 999 » ........ 8 472 0 10 72 8 9 1 Köpingar .................... 5 108 1 18 55 6 12 9 Landskommuner .............. 11 875 1 29 45 7 8 10 Stor-Stockholm ............... 9 606 0 1 31 8 31 29 Göteborgsregionen ............. 5 093 — 4 49 9 30 8 Malmö-Lund-regionen .......... 4 300 —— 6 23 12 42 17 1965 ......................... 64 321 0 11 53 7 19 10 Städer ....................... 46 880 0 7 53 8 23 9 100 000— inv ......... 13 013 — 2 37 10 26 25 20 000—99 999 » ........ 23 442 0 8 52 7 28 5 —19 999 » ........ 10 425 0 11 73 9 7 — Köpingar .................... 5 288 0 13 58 7 5 17 Landskommuner .............. 12 153 1 29 52 4 8 7 Stor-Stockholm ............... 12 210 0 2 38 5 24 31 Göteborgsregionen ............. 6 417 —— 4 48 18 14 16 Malmö-Lund-regionen ......... 4 411 1 6 24 6 48 15 1966 ......................... 56 625 0 13 55 7 20 4 Städer ....................... 41 287 0 9 54 8 25 5 100 000— inv ......... 9 457 0 1 46 5 39 10 20 000—99 999 » ........ 23 515 0 11 51 9 24 4 —19 999 » ........ 8 315 0 13 71 8 9 — Köpingar .................... 4 302 0 16 76 5 2 — Landskommuner .............. 11 036 1 30 51 2 11 4 Stor-Stockholm ............... 10 257 0 3 44 4 38 11 Göteborgsregionen ............. 6 003 -— 5 54 15 22 3 Malmö-Lund—regionen ......... 4 409 — 8 33 2 38 19
. :! .,. I r__': | . 4 _ "|| _ J .., ..... % W 1 ' _
'... _!I | '.-II
l l' * _ H All
... .. .» (39.1 llr. ','1L'*'*_'1-"*Ml' .'_-. |:??ng
H;? I:." -. .._. nä»- 16% 5» m;; .= ”"”
.. ..L' (m.—;» . .
zon—5...»
1. Nordiskt institut för samhällsplanering. z. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. a. Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. |. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m.
5. Nordisk Institut Ior videreuddannelse i have- kunst og iandskabsplaniegning.
6. Dansk. norsk og svensk presses indhold at nor- disk 51:01.
7. Norglisk radio- och TV—konferens på Biskops
Arn . 8. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.
STATENS OFFE NTLIGA UTRE DNINCAR 196 7
Systematisk förteckning (Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
J ustitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28]
Fönvandepartementet Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. [15] Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycks-
fall. & Narkotikaproblemet. Del I. [25]
Kommunikationsdepartementet
Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna i. Gotlandstrafiken. [29]
Finansdepartementet
statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [ii] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete— ring. Del II — Studier och försök. [12] 3. Program- budgeterlng. Del III — En sammanfattning. [13] Lag om skatterätt. [24]
Ecklesiastikdepartementet
Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19]
Jordbruksdepartementet Den framtida Jordbrukspolitiken. [7]
Inrikesdepartementet
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30]
: unu- ua.-Har») :; - .