SOU 1967:31

Filmens inflytande på sin publik : rapport från Svenska filminstitutets filmforskningsgrupp : Filmcensurutredningen 1

Sammanfattning

I inledningen till denna skrift betonades att diskussionen om filmskadornas före- komst och omfattning kompliceras av att orsakssammanhangen bakom »skadorna» inte är entydiga och sällan tillåter några säkra slutsatser om filmupplevelsernas iso- lerade betydelse. Det arbete som filmforsk- ningsgruppen utfört och de resultat som de av gruppen initierade forskningsprojek- ten har avsatt kan emellertid tillsammans med socialpsykologisk forskning i övrigt tas som utgångspunkt för följande påståen- den:

1. Barn i förskoleåldern kan skrämmas momentant av filmer de ser, men den- na effekt är svår att förutse eftersom även filmer utan varje inslag av sex- uella handlingar, våld eller skräck i vanlig mening kan skrämma vissa barn. . Tillfälliga störningar, främst i form av utebliven nattsömn förenat med oro, kan förekomma även hos »normala» barn upp i 11-årsåldern, om barnet utsätts för intensivt ångestprovoceran- de filmer. Efter 13-årsåldern har även sådana filmer endast undantagsvis verkningar av detta slag och då nästan uteslutande hos speciellt känsliga indi- vider.

. Normalt har ll-åringar och yngre barn sålunda ett mindre väl utvecklat försvar mot ångestprovocerande filmer än barn i högre åldrar. . Barn är vanligen bättre skyddade mot negativa efterverkningar av film över huvud taget, när de ser filmen i sina föräldrars sällskap och med dem får tillfälle att bearbeta upplevelserna.

lO.

. Individens personliga beskaffenhet har, när det gäller filmers inverkan på barn och ungdom, större betydelse än ål- dern. . Det är sällsynt att svenska psykiater träffar på personer med psykiska stör- ningar vilka de bedömer vara orsakade av att patienten har sett någon viss film eller konsumerat stora mängder av något visst slag av film. . När detta någon gång inträffar rör det sig om redan störda personer vilkas tidigare ångesttillstånd har förvärrats eller på nytt aktualiserats av innehållet i någon film. .Traumatiserande filmupplevelser av det nyss antydda slaget kan induceras även av filmer som under inga om- ständigheter skulle kunna förväntas bli föremål för censuringripande även un- der mycket skärpta bestämmelser. . Filmer vars handling utspelas i men- talsjukvårdsmiljö, liksom skräck- och krigsfilmer, kan inverka skadligt på sjukdomsförloppet hos mentalvårdspa— tienter.

Uppfattningen att film ökar frekven- sen av brott saknar stöd i empiriska fakta.

. Ett flitigt konsumerande av film som

demonstrerar eller glorifierar våld och grymhet kan emellertid förstärka re- dan etablerade asociala attityder. . Film kan någon gång också tänkas ge

tekniska uppslag till kriminella hand- lingars utformning. Frekvensen av brott som utformats efter mönster av

någon film är emellertid försvinnande liten.

. Det är inte sannolikt att en person ge- nom att se film inspireras till brotts- liga handlingar, om han inte på grund av den under uppväxten grundlagda livsinställningen redan är disponerad för kriminella reaktionssätt. . Inga undersökningar stöder uppfatt- ningen att sexualskildringar på film skulle vara av betydelse för uppkoms- ten av sexualbrott. . Film kan påverka attityder och värde- ringar, framför allt så att redan existe- rande tendenser hos individen för- stärks. . De statistiska samband som ibland konstateras mellan psykiska avvikelser och omfattande konsumtion av vissa filmtyper kan antas bero på de avvi— kande gruppernas benägenhet att kon- sumera detta slag av film. Dessa sam- band kan ej tas som belägg för ett skadligt filminflytande. . Den enskildes inställning till censur är starkt beroende av vederbörandes egen uppfattning om hur verkligheten är be- skaffad. Önskan att censurera är star- kare hos individer som har behov av att avskärma eller förneka förekoms- ten av sociala missförhållanden eller på något sätt tabuerade förhållnings- sätt hOs sig själva eller andra männi- skor.

. Vetskapen om att censur förekommer liksom olika föreställningar om att en film har varit föremål för av censuren föreskrivna beskärningar förändrar åskådarens förväntningar på sådant sätt att identiska versioner av en film ibland kan ge upphov till helt olika upplevelser och värderingar.

Av punkterna 1—18 framgår att det in- te kan uteslutas att film någon gång kan ge inte önskvärda effekter som kan be- tecknas som skada (se definitionen av

»skada» i kap. 1). Med hänsyn till att den- na konklusion har olika konsekvenser för bedömningen av behovet av samhällsin- gripande mot film för vuxna och för barn behandlas barn- och vuxenproblematiken i fortsättningen var för sig.

Barn

Även om barnets individuella beskaffen- het visat sig utslagsgivande i högre grad än barnets ålder då det gäller dess förmåga att tåla ångestprovocerande filmer, står det klart att barnets motståndskraft ökar med stigande ålder. I förskoleåldern är filmens effekter emellertid svåra att förutse efter— som nästan vilka filmer som helst i olyck- liga fall kan få störande efterverkningar. Ännu i ll-årsåldem är det inte onormalt att mindre störningar uppträder efter inten- sivt ångestprovocerande filmer. I högre åldrar är emellertid dessa reaktioner säll- synta.

Endast om man helt bortser från att bar- nets individuella beskaffenhet är mer ut- slagsgivande än dess ålder liksom från att föräldrarnas närvaro har ett trygghetsbe- främjande inflytande på yngre barn, kan man utgå från att en samhällsstyrd kon- troll av barns filmkonsumtion går att basera uteslutande på ålderskriterier.

Filmforskningsgruppen anser inte att de av gruppen framlagda resultaten implicerar att en sådan reglering måste baseras på förbud knutna till vissa åldersgränser. En pedagogiskt väl planerad upplysningsverk- samhet som överlämnar ansvaret till för- äldrarna för barnens filmkonsumtion skulle till och med kunna fungera ur vissa syn- punkter som ett bättre profylaktiskt alter- nativ, speciellt om barn under en viss ål- der inte tillåts gå på bio annat än i föräld- rarnas sällskap (med undantag för de till- fällen då särskilt »dispenserade barnfilmer» visas).

Oberoende av vilket alternativ samhäl— let finner lämpligast gäller emellertid att

vår kunskap om olika filmers och filmty- pers inverkan på skilda kategorier av barn och ungdom ännu är mycket begränsad. Om samhället väljer att bibehålla en cen- surinstitution för barnens och ungdomar- nas vidkommande, bör det kunna betrak- tas som självklart att den ska handhas av expertis med psykologisk eller psykiatrisk utbildning inom barn— och ungdomsfacket. Det synes filmforskningsgruppen vidare som synnerligen önskvärt att samhället un- der alla omständigheter även vidtar positi- va åtgärder i fråga om barns och ungdom— ars filmkonsumtion, t. ex. genom att ämnet filmkunskap bereds god plats både inom ramen för den obligatoriska skolan och i dess överbyggnader.

Vuxna

När det gäller vuxna är det visserligen relativt klart belagt att film ibland kan medverka i vissa skadesammanhang. Det har emellertid redan av undersökningsre— feraten framgått att individuella dispositio— ner avgör hur en åskådare reagerar på in— nehållet i en film. De få grava reaktioner som är kända har på grund av sin indivi— dualpsykologiska karaktär varit omöjliga att förutse av en censor. Utsikterna att med censuringripanden nedbringa skade- fallens antal kan därför bedömas som utomordentligt små. Man kan möjligen göra det modesta antagandet att ett konse- kvent totalförbjudande av hela filmkate- gorier skulle kunna medföra att enskilda inte önskvärda handlingar eller psykiska besvärstillstånd undviks eller åtminstone uppskjuts.

Det har i den föregående framställning- en framförts skäl för att en censurverk- samhet som med någon konsekvens skall kunna motarbeta ogynnsamma attitydpå- verkningar från film måste tillgripa ytterst långtgående åtgärder som i så fall måste drabba praktiskt taget all film.

Då det gäller den i samhället fortlöpan— de attityd- och normbildningen kan -— såvitt filmforskningsgruppen nu kan be— döma — ingripanden mot enstaka filmer eller filmtyper inte göra något åt att fil- men som konstart har en tendens att be- kräfta och befästa inriktningen hos den- na process. Föreställningen att de filmer som tydligast återspeglar »inte önskvärda» förskjutningar i moraluppfattning och gäl- lande värderingar skulle vara orsaken till dessa förskjutningar är nämligen enligt gruppens uppfattning dåligt underbyggd. Någon möjlighet att motverka inte önsk- värda förskjutningar genom att förbjuda enstaka filmer eller klippa bort vissa scener i ett större antal filmer bör man därför inte räkna med i ett samhälle där sociala, ekonomiska och tekniska omvälvningar in- griper djupt i samhällslivets utformning så- väl inom den offentliga sektorn som i fa- miljernas interna livsföring och i indivi- dens möjligheter till anpassning. Återspeg- lingarna inom filmen av denna omvälv- ningsprocess (liksom inom litteraturen, tea- tern, bildkonsten, i musiken och i stoffet i massmedia) måste i första hand betrak— tas som symtomatiska effekter av denna utveckling men ej som dess orsaker.

Det hittills anförda ger sålunda ringa stöd åt uppfattningen att man genom en censurinstitution kan motverka de skador filmen hittills har antagits vålla vuxna män- niskor. Denna slutsats innebär emellertid inte att gruppen bortser från att det i sam- hället råder stora motsättningar i fråga om smak och uppfattningar om vad som är »anständigt», >>rätt och fel», »gott och ont» eller »moraliskt godtagbart». Det kommer givetvis alltid att finnas grupper i samhäl— let som av religiösa, moraliska eller andra skäl upprörs av innehållet i filmer som skildrar för dem motbjudande förhållan— den. Deras reaktioner är inte att jämställa med skada, som filmforskningsgruppen har definierat detta begrepp, men äger givet— vis en socialpsykologisk realitet med po-

litiska konsekvenser som man inte kan bortse från. Att sådana gruppers önske- mål skulle tillgodoses genom att de tillåts influera på eller bestämma över vad män- niskor med annan uppfattning skall få se är knappast rimligt. Den naturliga utvägen ur deras dilemma är att de själva undviker att se de filmer som gör dem upprörda. En sådan självreglerande mentalhygien till- lämpar de flesta människor automatiskt, oberoende av vilken uppfattning de har i konstnärliga och moraliska frågor.

När det gäller den offentliga biograffil- men kan emellertid en sådan självregle- rande »censur» inte fungera särskilt till- fredsställande, eftersom det för närvarande

Stockholm i april 1967.

är svårt att i förväg veta om den film man väljer att se verkligen motsvarar de önsk— ningar man själv har beträffande filmens innehåll. Det förefaller därför filmforsk- ningsgruppen väl motiverat om någon form av »varudeklaration» för varje film som visas offentligt kunde införas. En sådan deklaration kan göras mycket enkel för att fungera som vägledning för vuxna människor som vill undvika att se filmer som de vet att de upprörs av. Om en sådan bestämmelse kan införas synes det natur- ligt att samhället till vägledning för för- äldrar även inför en form av varudeklara— tion som kan upplysa om karaktären hos de filmer som kommer att ses av barn.

Harry S chein (ordf.)

Sven Ahnsjö Torgny Segerstedt

Gudmund Smith Arne T rankell

Leif F urhammar (sekr.)

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967

. Nordiskt institut för samhällsplanering. . Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. Meuanriksvug Kiruna—Nordnorge. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m. Dansk, norsk og svensk presses indhoid at nor- disk stor. 'i. Nordisk radio- och TV-konterens på Biskops Arnö. . Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1967

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitledepartementet

Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphOVSrätt. [28]

Försvandepartementet Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. [15]

Socialdepartementet

Birtilstiiiglor Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- all Narkotikaproblemet. Del 1.125]

Kommunikationsdepartementet

Länsförvaltningsutrednlngen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. 11. Bilagor, [21]

Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna 1 Gotlandstrafiken. [29]

Finansdepartementet

Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektlv. [6] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro- grambudgeterlng. Del I. [11] 2 Programbudgete- ring. Del II — Studier och försök. [12] 3. Program- budgetering Del 111 —- En sammanfattning. [18] Lag om Skatterätt. [24]

Ecklesiastikdepartementet

Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö— ringen. [16] VIII De teologiska fakulteterna. [17] 1962 års ungdomsutredning. statens stöd till ung! domsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [31]

Jordbruksdepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [7]

Inrikesdepartementet

Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga euer laga hus? [30]