SOU 1967:53
Kommunerna och den sociala omvårdnaden : rapport och förslag
Till
Statsrådet och chefen för socialdepartementet
Genom beslut den 30 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för social- departementet att tillkalla högst sju utredningsmän för att utreda frågan angående omvårdnaden av handikappade.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 2 juli 1965 såsom utred- ningsmän ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare Johannes Antonsson, dåvarande byrådirektören i finansdepartementet Tord Bergstedt, kanslirådet i socialdepartementet Birger Forslund, ledamöterna av riksda- gens andra kammare Erik Magnusson och Anna-Greta Skantz samt leda- moten av riksdagens första kammare Joel Sörenson.
Den 25 november 1966 erhöll Bergstedt begärt entledigande från sitt upp- drag. Samtidigt tillkallades departementsrådet i finansdepartementet Åke Gustafsson att i Bergstedts ställe vara ledamot av utredningen.
Utredningen har antagit namnet handikapputredningen. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 8 september 1965 byrå- direktören hos Norrbackainstitutet i Stockholm Bo Sundmark. Till biträ- dande sekreterare förordnades från och med den 15 september 1966 förste byråinspektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Rune Thorell.
Såsom experter åt utredningen tillkallades den 8 september 1965 pro- sektorn vid universitetet i Göteborg Sven-Olof Brattgård och sekreteraren hos statens handikappråd byrådirektören Bruno Utbult samt den 14 sep- tember 1965 byrådirektören hos arbetsmarknadsstyrelsen seved Eriksson, undervisningsrådet Karin Lundström och departementssekreteraren i inri- kesdepartementet Johnny Sköldvall.
Den kartläggning av handikappvården i kommunerna som socialpolitiska kommittén företog 1962 borde enligt handikapputredningens direktiv vara utgångspunkt för dess verksamhet. Utredningen borde i första hand följa
upp socialpolitiska kommitténs arbete genom att undersöka i vilken 0111- fattning kommuner och landsting genomfört eller avser att genomföra de åtgärder som aktualiserades genom kommitténs initiativ. Undersökningen, som kallats 1966 års handikappundersökning, har nu utförts. Uppgifterna har under arbetets gång sammanställts i lånsrapporter som tillställts be- rörda kommuner och landsting samt andra som är engagerade i arbetet för de handikappade.
I anledning av undersökningens resultat, som härmed redovisas, föreslår handikapputredningen vissa ändringar i socialhjälpslagen för att klarlägga kommunernas ansvar för den enskildes personliga omvårdnad.
Utredningens samtliga ledamöter har följt arbetet med undersökningen och deltagit i behandlingen av detta ärende.
Stockholm i augusti 1967.
I ngemund Bengtsson /B. Sandmark
Sammanfattning och kommentar
Aktiv socialvård
Handikapputredningens undersökning avser en rad anordningar för speciella behov. De har till gemensamt ändamål att underlätta den handikappades till- varo, att göra det möjligt för honom att leva som andra. De anordningar som måste finnas och erbjudas avser därför skiftande situationer. Behoven växlar till art och grad. De avser bostäder, i många fall med särskilda tekniska an- ordningar för att ge trivsel och obero— ende. Som komplement till bostaden be- höver åtskilliga personlig hjälp i sin dagliga livsföring. En del måste ha orto- pediska, tekniska och andra hjälpmedel. Många behöver transporthjälp. För någ- ra är hjälp med fotvård, hårvård och skönhetsvård angeläget för hälsa och välbefinnande. Behoven avser också sys- selsättning, rekreation och förströelse. De som lever isolerade känner i särskilt hög grad behov av gemenskap och sam- varo. Många behöver råd och upplys- ning.
Socialpolitiska kommitténs och handi- kapputredningens undersökningar gäl- ler kommunernas omvårdnad av handi- kappade. Kommunerna för ut samhäl- lets anordningar på fältet till den en— skilde, vars särskilda behov i skiftande situationer dessa anordningar är avsed- da att tillgodose. Den grad vari social- politiken så blir verkställd är för den enskilde måttet på halten av den trygg- het den sociala omvårdnaden ger ho— nom. Allenast en socialvård som av eget
initiativ söker upp de individuella be- hoven samt oförtrutet och verksamt till- godoser dem, garanterar den trygghet som bör vara samhällets ögonmärke för sin omsorg om de enskilda medbor- garna.
Kunskap om behoven — finns det?
Socialpolitiska kommittén uttalade i sitt slutbetänkande att det fortlöpande in— hämtandet av kunskap om den enskildes behov av stöd och bistånd —— genom en ständigt pågående inventering —— är grunden och medlet för den socialvård som aktivt tillgodoser detta behov och säkerställer rätten till personlig trygg- het.
Handikapputredningen delar denna mening. Men görs sådana inventeringar?
Ett 100-tal kommuner meddelar 1966 att de sökt utreda de handikappades be- hov av omvårdnad. Mot detta står att 900 kommuner inte kartlagt de handikappa- des individuella behovssituation.
Många kommuner, särskilt bland de små, hävdar att lokalkännedom och per- sonlig närhet är en garanti för att en- skilda medborgares behov inte förblir dolda utan uppdagas och tillgodoses. De menar sig veta hur många handikappa- de de har. Inte sällan uppger de att det bor få handikappade i kommunen —— en del säger att de inte har några handi- kappade alls. —— Riksförsäkringsverkets statistik visar att 978 av landets 995 kommuner (1966) hade fler än 25 för- tidspensionärer.
Hur kommunerna än har ordnat om- vårdnaden av handikappade, har meto- diskt inhämtande av kunskap om en- skildas behov genom fortlöpande inven— teringar ingenstans bestämt den kom- munala omsorgen vare sig till kapacitet eller innehåll. Om kunskapen om de enskilda medborgarnas situation och behov är grunden för en aktiv social- vård, har denna grund ännu inte lagts i kommunerna.
Enligt handikapputredningens me- ning står och faller en god social om- vårdnad om de enskilda medborgarna med kommunernas kunskap om deras behov.
Många kommuner: vi klarar inte handikapp- vården
En del kommuner meddelar att de på olika sätt förstärkt sin organisation för att kunna planera, leda och erbjuda en god handikappvård. Några kommuner har anställt kuratorer eller konsulenter för —— i ett par av dem bland annat för — handikappvården.
De av kommunerna redovisade åtgär- derna till effektivering av organisatio- nen, vilka innebär administrativ för- stärkning och ökade möjligheter för den enskilde till råd och information, har betydelse där de vidtagits. Om organisa— tionen ens där är tillräcklig, har dessa kommuner själva ifrågasatt. Ett 50-tal städer, däribland de tre största, och ett par hundra andra kommuner har utta- lat att deras organisation inte är till- räcklig för en tillfredsställande omvård- nad av de handikappade. Den medger inte överblick över och kännedom om de handikappade och deras hjälpbehov. Härtill bidrar att enligt många kommu- ners mening fastare former för samar- bete saknas mellan olika grenar inom den egna förvaltningen.
Samarbete kommuner emellan på oli-
ka områden har under senare år etable- rats i ökad omfattning. Särskilt har till- komsten av kommunblocken bidragit till denna utveckling.
Mellankommunalt samarbete på han- dikappvårdens område förekommer alltjämt i ringa utsträckning. Där det alls förekommer, begränsar det sig van- ligen till en speciell fråga. I några fall har en eller kanske ett par kommuner i ett kommunblock redovisat samarbete inom blockets ram. Inte i något fall har samtliga kommuner i blocket rapporte- rat om detta samarbete. Under sådana omständigheter kan det ligga nära till hands att inte tillmäta samarbetet nå- gon avgörande betydelse för handikapp- vården inom blocket.
Samarbete mellan kommuner och landsting i handikappfrågor redovisas likaså i begränsad omfattning. I allmän- het avser samarbetet, t.ex. i fråga om sysselsättning och hemsjukvård, områ- den där landstingen stöder eller helt bekostar verksamheten. Vid sidan här- av förekommer sällan gemensam plane- ring och samverkan mellan kommuner och landsting.
Den verksamhet som handikapporga— nisationer och andra enskilda samman- slutningar bedriver i kommunerna är på sina håll samordnad med kommuna- la insatser. På en del håll förekommer samråd och gemensamma överläggning- ar i handikappfrågor mellan kommu- nerna och sådana organisationer. Sam— arbetet tar sig dock mera sällan uttryck i en fastare organisation. Kontakterna är vanligen informella och sporadiska.
Ett stort antal kommuner finner att samarbetet i handikappfrågor —— både kommuner emellan, med landstinget och med enskilda organisationer _ är otillräckligt. De uppgifter kommunerna lämnat tyder inte på att de vidtagit någ- ra särskilda åtgärder för att skapa ett sådant samarbete.
För den enskildes trygghet är det nöd- vändigt att kunna få uttömmande och korrekt information om hjälp- och stöd- former som finns och god rådgivning i personliga angelägenheter. Och för kom- munerna, som meddelar och förmedlar vård och omvårdnad, är det viktigt att samla tillräcklig sakkunskap för att kunna erbjuda den rätta hjälpen i det enskilda fallet. Det är så mycket mer angeläget som det sociala trygghets- systemet genom fortlöpande reformverk- samhet alltmer förgrenas och täcker allt- fler situationer — men därigenom också blir alltmer komplicerat.
Kommunala anordningar för handi- kappade planeras och genomförs — i den mån verksamhet förekommer —— vanligen isolerat och utan nämnvärd kontakt och samverkan över kommun- gränserna. De möjligheter som bör kun- na finnas till regional samordning in- om handikappvården tillvaratas inte, vare sig i kommunblocken eller lands- tingsområdena. Den betydelsefulla en— skilda verksamheten till handikappades gagn, som själv ofta inbördes är splitt- rad, torde i många fall kunna vinna på en bättre samordning med kommunala insatser.
En del frågor torde många gånger kunna lösas lättare och mera framgångs- rikt av flera kommuner tillsammans. En- skilda kommuner kanske saknar till- räckligt underlag för att ombesörja transporttjänst åt handikappade. De kan måhända inte alltid var för sig erbjuda de svårast handikappade den mest ända- målsenliga bostadsformen med erforder— lig service. I sådana och liknande fall torde det ofta vara nödvändigt för kom- munerna —— och fördelaktigt för de han- dikappade »— om lösningarna skapas i samverkan över kommungränserna, med landstingen och med regionala organ som finns eller kan tillkomma. Handi- kapporganisationerna med företrädare
över landet har rik erfarenhet och god kunskap om många handikappades si- tuation och individuella behov. De bör ha skäl att till handikappades fromma alltid erbjuda kommunerna sitt vetande —— och kommunerna bör ta det till vara. Ett förbättrat samarbete mellan kommu- ner, landsting och enskilda handikapp- organisationer är betydelsefullt för en effektiv handikappvård.
Handikappvårdens kommunala orga- nisation präglas, enligt den bild kom- munerna själva ger, av såväl bristande resurser som otillräcklig samordning och samverkan.
Handikapputredningen, som har i uppdrag att särskilt beakta frågor om samverkan och samordning inom handi- kappvården, betonar vikten av ökat och fördjupat samarbete för att nå handi- kappvårdens syfte — den enskildes om- vårdnad och trygghet. En samfälld in- sats ger bättre effekt.
Samhällsplanering även för handikappade De handikappades speciella behov till— godoses föga i samhällsmiljön. Gator och vägar, banker, butiker, bibliotek, bio- grafer, kyrkor och andra offentliga byggnader och lokaler är sällan utfor- made så att de kan välkomna alla. Och kommunikationsmedlen för att komma dit kanske inte är konstruerade så att den handikappade kan begagna dem. Ett par städer tar hänsyn till de syn- skadade vid utformningen av vägmär- ken och övergångssignaler. Ytterligare några försöker underlätta rörelsehind- rades passage över gatorna. Ett antal kommuner kan rapportera att några of— fentliga expeditioner är så belägna att rörelsehindrade har bekvämt tillträde till dem. Några nya affärscentra byggs utan trappor. På en del håll finns sär— skilda parkeringsplatser för handikap- pade. Många kommuner uppger att de
handikappades speciella problem hit- tills försummats i »samhällsplane- ringen».
Det är rimligt att anordningar som skapas till vars och ens bekvämlighet och säkerhet — bl. a. i trafiken — ut- formas på sådant sätt att de blir till hjälp också för den som inte rör sig så lätt och kvickt eller den som hör eller ser litet sämre och som därför kanske behöver dem bäst. Mycket borde kunna uträttas med små medel för att göra samhällsmiljön vänligare för handikap- pade. Om hänsyn till dem får vara med och bestämma på planeringsstadiet kan säkert åtskilligt mer och bättre åstad- kommas. Man kan förutsätta att utveck- lingen snabbare skall gå i rätt riktning sedan byggnadsstadgan förra året kom- pletterats med en föreskrift att alla byggnader, både offentliga och andra, skall utformas så att de blir tillgängliga för personer med nedsatt rörelseför- måga. Men för att samhällsmiljön i sin helhet skall bli »handikappvänlig» är kraven till slut ändå störst på god vilja och förståelse för saken.
Bostaden i centrum
Våra anspråk på en god bostad avser dess storlek, planering, utrustning, läge — och hyra. Handikappade kan behöva extra utrymme och särskild inredning i sin bostad. För dem kan bostadens be- lägenhet —— centralt i förhållande till arbetsplatsen, affären och vännerna — ha större betydelse än för andra. En del behöver hjälp och service där hemma. Arten, graden och frekvensen av denna service måste bestämmas av den enskil- des behov. Med hänsyn till individuella förutsättningar och behov måste olika bostadsformer kunna erbjudas: »van- liga» bostäder — med särskilda anord— ningar i form av utrustning och service där så behövs — mera fullständigt spe-
cialinredda lägenheter och olika slags bostadsenheter med högre eller lägre grad av kollektiva inslag, som den en- skilde kan ta i anspråk efter behov och önskan.
En bra och lämplig bostad med till- räcklig hjälp och omvårdnad är förut- sättningen för att den handikappade skall kunna leva självständigt. Den är ett villkor för hans trygghet och trivsel i tillvaron. Den är grunden för en ef- fektiv handikappvård.
Vi vet inte mycket om hur de handi- kappade bor. Folk- och bostadsräkning- arna har ingen redovisning härom. Man kan emellertid utgå från att många handikappade har dåliga bostäder som en ytterligare svårighet i tillvaron. Det visar lokala undersökningar som gjorts på en del håll i landet.
Socialpolitiska kommittén och handi- kapputredningen har i sina kommun- undersökningar med fyra års mellan- rum inhämtat uppgifter om kommunal aktivitet för att bereda handikappade goda bostäder. En jämförelse mellan un- dersökningarna visar att aktiviteten ökat.
Antalet särskilda pensionärsbostäder. dvs. lägenheter i pensionärshem och s. k. insprängda pensionärslägenheter, som bebos av handikappade har ökat från 1 500 till 3 300.
Långivningen till bostadsförbättring har präglats av en snabb ökning under de senaste åren. För de handikappades del har utvecklingen betytt att antalet upprustade bostäder stigit från 450 till 1 750 mellan de båda kommundersök- ningarna och sålunda fyrdubblats.
Antalet specialinredda invalidlägen- heter, som enligt socialpolitiska kom- mittén utgjorde 650 vid årsskiftet 1963/ 64, kan med ledning av kommunernas uppgifter 1966 om beslutad nyproduk- tion beräknas till drygt 2 000 vid slutet av 1967. Under de gångna fyra åren
skulle således årligen ha tillkommit i ge- nomsnitt 400 sådana lägenheter.
Socialpolitiska kommittén fann att behovet av specialinredda invalidlägen- heter vid årsskiftet 1963/64 var täckt till föga mer än 10 procent. Handikapp- utredningen konstaterar att graden av behovstäckning vid slutet av 1967 —— även med en försiktigare bedömning än kommunernas angående den takt vari invalidlägenheterna byggts — bor- de kunna röra sig omkring en tredjedel.
Enligt socialpolitiska kommitténs handikappundersökning omfattade den kommunala aktiviteten 2500 bostäder av olika slag, nämligen pensionärshe- städer _ i pensionärshem och inspräng- da i det vanliga bostadsbeståndet _ bostäder som rustats upp med stöd av förbättringslån samt specialinredda in- validlägenheter. I handikapputredning- ens undersökning redovisas 6000 bo- städer av dessa slag. Åtminstone lika -många handikappade bor i dem och bör således ha goda bostäder och i allmän- het möjlighet till någon service. Om kommunal aktivitet för att lösa handi- kappades bostadsproblem kan ytterli- gare nämnas att ett antal kommuner tillämpar olika former av hyressubven— tion och bostadsbidrag. Ett 30-tal kom- muner har hyressubvention, liknande den Svenska stadsförbundet rekommen- derat.
Bostäder i kombination med mera permanent service, betecknade än som inackorderingshem, än som servicehus eller bostadshus för handikappade, har under senare år tillkommit i några kom- muner. Ytterligare sådana bostäder byggs och planeras på en del håll bl. a. genom medverkan av stiftelsen Fokus.
Alltjämt bor ett litet antal yngre han- dikappade på ålderdomshem. ökad till— gång på goda bostäder för handikappa- de —— bl.a. i särskilda servicehus _— kan lösa deras problem.
Handikapputredningen finner det angeläget att kommunerna inventerar de handikappades bostadsförhållanden. Många handikappade bor dåligt, i bo- städer som gör det svårare för dem att leva självständigt. Kommunerna bör se till att bostädernas ändamålsenlighet och lämplighet bedöms med hänsyn till behovet hos dem som bor där. Befinns vid denna prövning bostaden olämplig för den handikappade, bör kommunen aktivt medverka till att hans bostads- förhållanden förbättras. Kommunen bör ta initiativet till att förbättringslån söks om sådan upprustning, som denna stöd- form är avsedd för, är tillfyllest för att ge den handikappade en god och trygg bostad. Ibland kan det ifrågakomma att inreda eller ändra bostaden med stöd av invalidbostadsbidrag för att den bättre skall passa den handikappade. Några gånger kan det visa sig att andra förbätt— ringsåtgärder är önskvärda. Om den handikappades bekvämlighet eller möj- lighet att bo kvar i sin bostad skulle un— derlättas med extra utrustning, kanske en hushållsmaskin av något slag, bör kommunen hjälpa honom att skaffa den. Skulle vid prövningen behov av andra hjälpmedel uppdagas bör kommunen se till att detta behov snarast tillgodoses. Likaså bör behov av hemhjälp eller an- nan service utan dröjsmål avhjälpas. Skulle den handikappades bostad vara i sådant skick att den inte kan rustas upp så att den blir trygg och bekväm bör kommunen aktivt hjälpa den handi- kappade att skaffa en ändamålsenligare bostad.
Hjälp i hemmet — komplement till bostaden
Hemhjälpen är för den handikappade ett viktigt komplement till den goda bo- staden.
Alla kommuner har numera social hemhjälp. Verksamhetens utveckling
har varit snabb sedan det statliga stö- det infördes 1964. Enligt uppgifter som socialstyrelsen inhämtar från kommu- nerna om antalet hjälpta får de handi- kappade nytta av den växande verk- samheten i ökad omfattning. Under en vecka i januari 1966 fick 8000 handi— kappade social hemhjälp. Motsvarande vecka 1967 hade antalet hjälpta handi- kappade stigit till 9 500. Alltjämt torde dock återstå att täcka mångas angelägna behov av hjälp i hemmet. Härom vittnar åtskilliga kommuners uttalanden till handikapputredningen.
Handikapputredningen har tidigare framhållit att kommunerna bör se till att hjälp i tillräcklig omfattning kom- mer den enskilde till del. Kommunerna måste därför aktivt underrätta sig om hans behov. Omfattningen av föräldrars och andra närståendes hjälpinsatser för handikappade anhöriga är betydande. Denna hjälp kan innebära ett beroende både för den som får och den som läm- nar hjälpen. Också i dessa situationer finns det därför anledning för kommu- nerna att biträda den handikappade. Anhörigas insatser fritar inte samhället från ansvar.
Hjälp också till den som hjälper
Anhörigas uppoffringar är för många människor en förutsättning för att de skall kunna bo kvar hemma och klara det dagliga livet. Sådana insatser kan sällan värderas och ersättas. Säkert är emellertid att ett ansenligt antal perso- ner, som vårdar handikappade i hem- met, på grund av vårdnadsuppgiften nödgas att avstå både från förvärvsar- bete och fritid. Landstingens hemsjuk- vårdsbidrag utgår i en del fall. Några kommuner ersätter vårdarbetet enligt hemsamariternas löneavtal. Handikapp- utredningen har funnit att en del kom- muner uppmärksammar vårdarens be-
hov av vila och ledighet från vårdar- betet. Avbytarhjälp står dock i få fall till förfogande. Ingen kommun tycks helt ha löst detta problem så att de som i hemmet vårdar handikappade — många är bundna dygnet runt —— är till- försäkrade semester, annan återkom- mande ledighet eller fritimmar när de behöver det.
Bland kommuner som observerat pro- blemet betonar flera att det är kompli- cerat. Som exempel härpå kan erinras om ett uttalande från Växjö, vari staden framhåller att svårigheten framför allt är att få lämplig personal till uppgiften, eftersom avlösningen ofta behövs kväl- lar, nätter, helger och veckoslut.
Handikapputredningen finner att en god omvårdnad innefattar stöd och hjälp också till alla dem, anhöriga och andra, som i sina hem vårdar handi- kappade. Det torde i de flesta fall vara lämpligt att dimensionera och utforma hemhjälpsorganisationen så att dessa vårdares behov av avbytarhjälp kan till- godoses. Detta behov bör bedömas ge- neröst. Likaså bör kommunerna — med en generös bedömning av den handi- kappades hjälpbehov — ersätta vård- arbetet. Det statliga stödet till social hemhjälp, 35 procent av kommunernas nettokostnader, kan i båda fallen utgå med tillämpning av kungörelsen om statsbidrag till social hemhjälp (1964: 427). Socialstyrelsen har erinrat härom i skrivelse till kommunerna.
Gymnastik och bad:— viktigt led i rehabili- teringen
Gymnastik och bad är exempel på an- ordningar med inslag av både sådan service som kan räknas till social om- vårdnad och sådan vård som lämnas av sjukvårdshuvudmännen. Sjukgymnas- tisk behandling, badbehandling och simträning förekommer vid sjukhusen. För motionsgymnastik och bad finns
på en del håll särskilda anordningar för handikappade i kommunal eller en- skild regi. Några kommuner har anställt gymnastikledare. Många har badhus och friluftsbad. I de flesta fall är det illa beställt med möjligheten att vid dessa anläggningar erbjuda rörelsehindrade besökare en god service. På senare år har man dock i högre grad börjat inse hur nödvändigt det är att ordna offent- liga bad så att de blir till nytta och glädje för alla. Härpå tyder att de an- läggningar som nu planeras och byggs i regel utrustas på ett för handikappade lämpligare sätt.
Enligt handikapputredningens me- ning måste samhället se till att handi- kappade har tillgång till sjukgymnastisk behandling och badbehandling i den utsträckning de behöver. Möjligheterna måste stå till förfogande på rimligt av- stånd från deras bostad. Det är också viktigt att samhället medverkar till att handikappade kan idka motionsgym— nastik och idrott. Badhus och frilufts- bad måste anordnas så att också handi— kappade kan utnyttja dem.
Skönhetsvård, hårvård och fotvård — viktigt för trivsel och hälsa
Fotvård är en service som under senare tid fått ökad omfattning, både i kom- muners och enskilda organisationers regi. Den började växa fram på olika håll där man fått klart för sig att god fotvård betyder mycket för åldringarnas rörlighet och kanske minst lika mycket för deras allmänna välbefinnande och aktivitet. Verksamheten är alltjämt vä- sentligen knuten till åldringarna. Där den förekommer -—— det är numera i ett par hundra kommuner — kan handi- kappade i regel bli behandlade.
Många handikappade behöver hjälp med fotvård, hårvård, skönhetsvård och annat som hör till personlig hy-
gien. Handikappet gör det svårt för dem att själva klara sådana saker. En förbättrad transportorganisation skulle underlätta de handikappades möjlighe- ter att få hygienisk vård av skilda slag. Speciell färdtjänst för handikappade löser emellertid inte helt deras pro- blem. Samhället bör därför medverka till att särskilda arrangemang _ t. ex. möjlighet till behandling i hemmen — erbjuds dem som behöver det.
Tandvården: problem för många
En del handikappade med nedsatt rö- relseförmåga i armarna eller andra skador har svårt att klara sin tand- hygien. Det är inte ovanligt att de där- för har tandsjukdomar och därav för- anledda besvär som extra belastning. Samtidigt är många'handikappade —— t. ex. gravt cp-skadade, vilka i regel inte kan bära protes _ i högre grad än andra beroende av väl skötta tän- der. Åtskilliga handikappade kompen- serar nedsatt rörlighet med att använ- da tänderna som gripverktyg. Många handikappade har särskilda svårighe- ter att få tandläkarvård. Behandlingen kompliceras av en del patienters bris- tande förmåga att behärska käkens och tungans rörelser. De måste vanligen be- handlas under narkos. Det gäller cp- skadade men också dem med blödar- sjuka och andra sjukdomar.
En specialutrustad tandvårdsklinik för svårt handikappade har nyligen ta- gits i bruk vid Norrbackainstitutet. Den har hygienistavdelning och behand- lingsrum med utrustning för navrkos i sjukhusmässiga former. Kliniken är den enda i sitt slag i landet. Dess resurser bör i någon omfattning kunna utnytt- jas även för handikappade från andra delar av landet.
Handikapputredningen anser att sam- hället bör intensifiera rådgivning och
upplysning om tändernas vård och hy- gien inte minst gentemot de handikap- pade. I en god upplysningsverksamhet bör ingå att lämna besked om de sär- skilda anordningar, t. ex. nya bedöv— ningsmetoder, som finns och kan ställas till förfogande för patienter som känner mer påfallande obehag inför tandläkar- besök. Samhället bör även förstärka sina resurser för att kunna meddela den me- ra komplicerade tandvård, varav en del handikappade är i behov. Specialklini- ker med sjukhusanslutning behövs på några håll för de svårast handikappade som behöver tandbehandling under narkos. Folktandvården torde i högre grad böra beakta de handikappades särskilda svårigheter att sköta sin tandhygien och få tandvård. Det kan i sammanhanget nämnas att en utred- ning tillsatts 1967 om folktandvårdens verksamhet och organisation.
Hälsokontroll — en förebyggande vård
Flertalet av de anordningar som efter— frågats i kommunundersökningen har till ändamål att eliminera följden av en inträffad skada, att rehabilitera den handikappade. Åtgärderna har därtill alltid i så måtto ett förebyggande syfte som de avser att förhindra att skadan förvärras eller att nya skador inträf- far.
En del åtgärder till medborgarnas skydd och vård har till uteslutande eller huvudsakligt syfte att förebygga skada och sjukdom. Av denna typ är föreskrifter om säkerhet i trafik och på arbetsplatser. Dit hör också hälso- kontroll.
Återkommande kontroll av hälsotill- ståndet betyder ökad säkerhet för en- var. Den som är sjuk eller handikap— pad behöver med större skäl än andra
få känna denna säkerhet. För den som drabbats av en sjukdom är det särskilt angeläget att observera och följa för- ändringar i dess förlopp. Om en skada gått till läkning och ett men består, är det viktigt att kontrollera det skadade organets återstående förmåga. Men det är också viktigt att undersöka de oska— dade organens tillstånd. De övertar i många fall funktionen hos det skadade organet. De får arbeta mer, blir mer påfrestade. Ett sjukdomshot mot dem är särskilt allvarligt. Det måste upp- märksammas och avlägsnas i tid.
Hälsokontroll för alla medborgare har på senare år ägt rum på en del håll. Nämnas bör den allmänna hälso- undersökning som utförts i Värmlands län. För särskilda grupper är det van- ligare — och ofta obligatoriskt. Sko- lorna ordnar läkarundersökning för sina elever. Läkarkontroll ingår i inskriv- ningsförrättningen för värnpliktiga. Vid fångvårdsanstalterna kontrolleras inter- nernas hälsa. I övrigt redovisar sjuk- vårdshuvudmännen att hälsokontroll äger rum som en del av den sjukvår— dande verksamheten vid sjukhusen och genom provinsialläkar- och distrikts- sköterskeorganisationen. Landsting och kommuner ordnar i en del fall hälso- kontroll för dem som arbetar i särskil— da verkstäder för handikappade. En- ligt kommunernas svar tycks hälsokon— troll för handikappade eljest i stort sett inte förekomma i vidare mån än för dem som bor på ålderdomshemmen.
Utvecklingen går snabbt inom medi- cin och teknik. Landvinningar i mor- gon kan hela och hjälpa där vi i dag inte förmår att bota. Regelbunden häl- sokontroll, en fortlöpande kontakt mel- lan den handikappade och hans läkare, ger en möjlighet att bedöma hur nya rön och metoder utan onödig tidsspil- lan kan komma till nytta för just ho- nom.
Denna undersökning har inte avsett de handikappades situation på arbets- marknaden och deras arbetsförhållan— den i allmänhet — det har ansetts falla utanför handikapputredningens ämne. Alla de anordningar som efterfrågats i undersökningen har emellertid, direkt eller indirekt, betydelse för handikap- pades möjlighet att få och kunna sköta ett arbete. En ändamålsenlig bostad i förening med personlig hjälp och om- sorg är för många en förutsättning att klara ett arbete. Ett lämpligt transport— medel är ibland ett villkor för att kun- na ko-mma till arbetsplatsen. Den han- dikappade skall som alla andra kunna välja arbete efter intressen,» fallenhet, utbildning _ och lön. Om denna möj- lighet skall ha ett verkligt innehåll för honom måste han få det personliga bi- stånd so-m han behöver. Samhället bör underlätta för den enskilde att göra en produktiv insats. Detta innebär att olika slag av skyddad sysselsättning också måste kunna erbjudas.
Mer information om hjälpmedel
Staten betalar kostnaden för hjälpme- del till handikappade. Kommunala bi- drag —— där sådana förekommer —— är närmast ett komplement i särskilda si- tuationer till det statliga stödet. Kom- munernas verksamhet avser främst kontakten med dem som behöver hjälp— medel. Många kommuner stöder den verksamhet med utlåningsförråd som särskilt Röda korset bedriver.
En del kommuner har låtit installera telefon hos handikappade. Telefonen är för många ett värdefullt hjälpmedel för att bryta isoleringen och öka kon— takten med omgivningen. Den innebär trygghet för den ensamme som vet att han kan ringa efter hjälp om det be-
hövs. Den underlättar också för kom— munen att hålla kontakt.
Den handikappade har rätt till råd och information om hjälpmedel; vilka hjälpmedel som just han kan tänkas behöva, hur de används. Sådan allmän information bör både kommuner och landsting lämna. I servicen bör även ingå att upplysa om hur hjälpmedlen tillhandahålls. Den handikappade be— höver också praktisk övning i hur hjälp- medlen används. Sådan verksamhet be— drivs bl. a. i träningslägenheter. Anta— let träningslägenheter har ökat sedan socialpolitiska kommitténs kartläggning 1964. Ännu saknas emellertid tränings- lägenheter i åtta län.
Det är viktigt att den handikappade får de hjälpmedel som kan underlätta för honom att leva ett självständigt liv. Det är en fråga om medicinsk och tek- nisk forskning för att skapa och ut— veckla nya och bättre hjälpmedel. Forskningen måste äga rum genom samordnade insatser för att ge snabba och säkra resultat. Det är också en fråga om att tillverka och tillhanda- hålla hjälpmedlen, anpassa deras ut- formning och funktion efter den en- skildes särskilda behov. Den handi- kappade måste också bli anpassad till hjälpmedlet; han måste lära sig att be— gagna det så det kommer till bästa nytta.
Kommunerna har ett primärt ansvar för att hjälpmedlen kommer den en— skilde till godo. De bör skaffa sig kän- nedom om hans situation och ta initia- tiv till att hans behov av hjälpmedel blir sakkunnigt bedömt. Möjligheterna till träning och instruktion i tränings- lägenheter bör på olika håll i landet ytterligare utbyggas.
Handikapputredningen, som har i uppdrag att uppmärksamma frågor på hjälpmedelsområdet, avser att i särskilt betänkande föreslå åtgärder på detta område.
Också annan information
Den handikappade kan behöva råd och upplysning om vård och hjälp som står till buds. Föräldrar till handikappade barn kan också behöva råd om sina speciella problem. Det är en viktig del av en aktiv handikappvård att sprida kännedom om omvårdnad och bistånd som samhället har möjlighet att lämna. En ganska omfattande sådan verksam- het utövas av enskilda organisationer, som i betydande utsträckning får stat— liga bidrag. En del landsting och några kommuner har redovisat särskilda ku- ratorer för rådgivning och upplysning åt handikappade, medan staten bedri- ver en mera allmän upplysningsverk- samhet.
Handikapputredninvgen prövar f. 11. frågor om rådgivnings- och upplys- ningsverksamhet för handikappade.
Transporttjänst — service på väg
Kommunikationerna blir snabbare, säk- rare och bekvämare. Många handikap- pade har emellertid svårt att anlita de allmänna kommunikationsmedlen som inte är byggda med hänsyn till dem. Bussar och spårvagnar har höga fotsteg, smala dörrar och gångar.
Alla kan inte ha och köra egen bil. Att alltid åka taxi —— för den som det kan —— är dyrt. Men det är inte alltid enbart en ekonomisk fråga för den enskilde. Många är beroende av speciella anord- ningar för att kunna förflytta sig. Finns inga lämpligt utrustade fordon, kan re- san inte köpas för pengar. För några år sedan gjordes i ett par städer de första försöken att genom speciell transporttjänst underlätta för handi— kappade att förflytta sig. Sådan verk- samhet har sedan inletts på en rad håll, ännu så länge många gånger försöks- vis.
Handikapputredningen, som enligt direktiven skall uppmärksamma frågor
om de handikappades resor och trans- porter, erinrar om att samhället länge ansett att kommunikationerna är en uppgift för det allmänna. Järnvägarna är numera nästan alla statens. Staten är engagerad i linjeflyget. De lokala trafikföretagen drivs vanligen som kommunala bolag. Det borde enligt ut- redningens mening vara självklart att den service som samhället sålunda på- tagit sig gentemot medborgarna skall stå öppen för dem alla. Det är angelä- get att alla handikappade som behö— ver det var de än bor _— kan erbju- das transportmedel som de kommer in i och kan fara med. Den handikappade som använder den speciella transport- tjänsten skall inte behöva betala mer för sin resa än vad andra medborgare betalar på de vanliga kommunikations— medlen.
Kulturliv och förströelse
Den handikappade har som alla andra behov av rekreation, förströelse och omväxling, av andlig och kulturell ak- tivit-et, lav gemenskap i olika former. Att tillgodose detta behov är en viktig del av omvårdnaden. Målet måste vara att ge den handikappade möjligheter att utnyttja de olika anordningar som finns i samhället för rekreation, för— ströelse och kulturliv. Samhället måste aktivt medverka till att bryta den iso- lering som handikappade är eller lätt kan råka i. . Mycket av det som i dag är svårt eller omöjligt för den handikappade att ta del av kommer att bli lättare till- gängligt när samhället blir mer »handi- kappvänligt». När bibliotek, teatrar, biografer, idrotts- och badanläggning- ar, affärer, kommunikationer och alla andra för allmänheten avsedda byggna- d-er och anläggningar utformas så att även handikappade kan utnyttja dem, löses inte alla problem men de blir
färre. Innan vi har nått dit — och det kan dröja länge — måste samhället in- rikta sig på att ge den handikappade all den hjälp han behöver för att kun- na utnyttja de anordningar som finns för allas nytta och trivsel. Samhället måste också se till att speciella anord- ningar — nu och i framtiden _— står till förfogande för dem som av olika skäl har behov därav.
Handikapputredningens kommunun- dersökning visar att få kommuner har någon egen aktivitet för att underlätta för handikappade att delta i kulturella och andra arrangemang. Där kommu— nal aktivitet alls förekommer är den av ringa omfattning.
Åtskilliga kommuner lämnar ekono- miskt stöd till enskilda organisationer för verksamhet av här ifrågavarande slag. Deras aktivitet —— liksom kyrkans och de frikyrkliga samfundens verk— samhet —— är på sina håll relativt om- fattande och differentierad. Den är emellertid splittrad på många huvud— män och i regel utan inbördes samord— ning. Den enskilda verksamheten har stort värde för de handikappade. Det ligger emellertid nära till hands att anta att en del kommuner känner sig fria från ansvar därför att enskild och kyrklig verksamhet finns. Ingen torde i dag kunna påstå att tillräckligt gjorts för att hjälpa de handikappade till om- växling och rikare kulturliv. Handi- kapputredningen, som uppmärksammar frågan hur handikappades isolering skall kunna brytas, anser att kommu- nerna bör engagera sig aktivare, vidga sitt samarbete med de olika huvudmän- nen och gemensamt med dem söka få till stånd en bättre organiserad och mer utbyggd verksamhet. Kommuner-
na bör känna ansvar för att den handi- kappade inte blir lämnad utanför kul- turliv och gemenskap.
Aktiv vård måste förverkligas nu
Handikapputredningens undersökning har visat att den sociala omvårdnaden av handikappade är föga utbyggd i kommunerna. Det är — med rikssiff— ror mätt — bättre nu än när socialpoli- tiska kommittén undersökte saken för fyra år sedan. Men förbättringarna lig- ger i stort sett i kommuner som redan då redovisade mer aktivitet än genom- snittet. Det är i allmänhet också dessa kommuner som nu redovisar planer på ökad verksamhet. Den enskildes möj- lighet till god omvårdnad är i hög grad —— och kan i än högre grad bli — bero- ende av var han bor.
Genom undersökningen har inte framkommit något som berättigar till antagandet att anordningarna för so— cial omvårdnad någonstans är tillräck- ligt utbyggda. Däremot visar den att omvårdnadsmöjligheterna på de flesta håll är små _— där de inte nästan helt saknas. Aktiviteten måste överallt in- tensifieras, både där något finns och där det mesta fattas. Verksamheten måste också i betydligt högre grad in- riktas på aktiv vård och hjälp.
Kommunerna måste veta vilka som behöver hjälp —— hur kan de annars hjälpa dem? Det är det primära ansva- ret. Hjälp och bistånd skall också kom- ma var och en till del som behöver det. Aktiv vård, som söker och uppdagar behoven, bryter isoleringen, förmed— lar och lämnar hjälp, måste snabbare förverkligas.
KAPITEL 8
Kommunernas ansvar för den enskildes sociala omvårdnad
Socialhjälpslagen och den sociala omvårdnaden
Enligt lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp (ändrad 1957: 169, 1960: 98, 1964: 66 och 1967: 321) skall varje kommun sörja för att den som vistas i kommunen och som finnes vara i behov av socialhjälp får sådan hjälp (1 5). Socialhjälpen handhas av en för varje kommun obligatorisk socialnämnd (2 5) .
Socialnämndens huvudsakliga uppgif- ter anges i 6 5. Nämnden har bl. a. att bestämma i vilka fall, i vilken omfatt- ning och under vilka former socialhjälp skall meddelas. Den har vidare att gå allmänheten tillhanda med råd och upp- lysningar i frågor som har samband med verksamheten samt att lämna annat bistånd i personliga angelägenheter, där så lämpligen kan ske.
Enligt lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården, som den 1 januari 1957 ersattes av 1956 års socialhjälpslag, var kommunerna inte skyldiga att bistå and- ra personer än dem som behövde eko- nomisk hjälp, de 5. k. understödstagarna. Socialvårdskommittén, vars förslag låg till grund för socialhjälpslagen, fann att detta var en brist och föreslog att regler om personligt bistånd skulle tas in i den nya lagen om socialhjälp. Enligt förslaget skulle var och en genom social- nämnden äga erhålla råd och upplys- ningar eller annat bistånd i personliga angelägenheter om han var i behov därav för att kunna leva under tillfreds-
ställande förhållanden och komma i åt— njutande av behövlig vård eller för att i övrigt bli i tillfälle att behålla eller återvinna sin förmåga till självförsörj- ning. Även om anmälan inte gjorts, skulle det åligga socialnämnden att se till att behov av sådant bistånd blev tillgodosett. Tanken på att vidga den personligt betonade hjälpverksamheten vann anslutning i ett stort antal remiss- yttranden. De flesta av dem som yttrat sig i frågan ansåg emellertid, att kom- mitténs förslag var alltför vittsyftande och avstyrkte att det lagfästes i oför- ändrat skick.
I prop. 1955: 177, som upptog förslag till lag om socialhjälp, framhöll före- dragande departementschefen att den kritik som framkommit mot förslaget att tillerkänna den enskilde en vidsträckt rätt att påkalla bistånd av socialnämn- den i personliga angelägenheter i stort sett var berättigad. Departementschefen anförde vidare (s. 117).
Enligt min mening är det uppenbart, att många socialnämnder ej kommer att vara tillräckligt rustade för att bemästra alla de uppgifter, som enligt förslaget skulle läg— gas å dem. Å andra sidan är det önskvärt, att nämnderna i all den utsträckning som det finnes möjligt står allmänheten till tjänst med råd och upplysningar samt an- nat personligt bistånd, och detta oavsett om behov av ekonomisk hjälp föreligger. Redan nu torde åtskilliga fattigvårdssty- relser bedriva verksamhet av detta slag, ehuru någon skyldighet härtill inte före- ligger. Denna praxis synes vara förtjänt av att lagfästas. Att närmare precisera de skyldigheter, som i detta avseende bör
åligga socialnämnderna, torde dock med hänsyn till livets mångskiftande förhållan- den knappast vara möjligt. Det bör också beaktas, att somliga nämnder kommer att ha större resurser än andra för att be- driva sådan biståndsverksamhet. Jag tän- ker härvid särskilt på skillnaden mellan å ena sidan storstäderna, där socialläkare och annan specialutbildad personal står till nämndernas förfogande och å andra sidan landsbygden, där verksamheten i stor ut— sträckning torde komma att handhavas av valda förtroendemän. Man synes därför bö- ra nöja sig med ett i allmänna ordalag hål— let stadgande, som ålägger nämnderna att ställa sin erfarenhet och sakkunskap på det sociala området till förfogande för dem, som anser sig vara i behov av ett person- ligt bistånd, varmed i detta sammanhang bör förstås inte bara rådgivning och upp— lysning utan även hjälp med praktiska an- gelägenheter av mera personlig natur, t. ex. omhändertagande av egendom vid sjukhus- vistelse. Det bör ankomma på nämnderna själva att fritt pröva, huruvida i det enskil- da fallet bistånd av här avsedd art skall lämnas eller ej, liksom också att avgöra, på vilket sätt biståndet skall givas; i många fall torde sökanden bäst betjänas om nämn- den hänvisar honom till något Specialor- gan, t. ex. arbetsförmedlingeus avdelning för arbetsvård eller central för psykisk vård.
Departementschefen föreslog sålunda att i den nya lagen skulle upptas ett stadgande, enligt vilket socialnämnd har att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äger sam- band med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter.
Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (BU 39, rskr 397).
Socialhjälpslagen skiljer mellan obli- gatorisk och frivillig hjälp. Obligatorisk socialhjälp (12 5) är sådan hjälp som den enskilde har rätt att kräva och samhället skyldighet att lämna. Utgi- vandet av frivillig socialhjälp (13 &) ankommer på kommunen eller dess so- cialnämnds fria bedömande.
För att obligatorisk socialhjälp skall
utgå'krävs först och främst att den hjälpbehövande antingen är minderårig, dvs. under 16 år, eller att han på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller att han av hälsoskäl bör avhålla sig från arbete. Härutöver krävs dels att veder- börande saknar medel för att tillgodose de behov, som den obligatoriska hjälpen är avsedd att täcka, och dels att hans behov inte avhjälps på annat sätt. I för- hållande till fattigvårdslagens bestäm- melser innebär reglerna i socialhjälps- lagen den utvidgningen. att hjälp ga- ranteras behövande konvalescenter och andra som visserligen kan försörja sig genom arbete eller bidra till sin för- sörjning men som med hänsyn till sin hälsa och därmed även till sin framtida försörjningsförmåga lämpligen hör av- hålla sig från arbete i större eller mindre utsträckning.
Den obligatoriska hjälpen omfattar bl. a. vad som krävs för livsuppehållet. Vederbörande skall med andra ord få vad som i allmänhet på den ort, där hjälpen lämnas, anses behövligt för att han skall kunna leva under drägliga för- hållanden, alltså inte bara vad som går åt till mat, husrum och kläder utan även vad som behövs för inventarieutrustning och annat dylikt. I lagens förarbeten har framhållits, att hjälpen givetvis inte bör utmätas så snålt, att vederbörande nätt och jämt hålls över svältgränsen men att den inte heller bör vara så fri- kostig, att hjälptagaren bereds en högre levnadsstandard än den på vilken fullt självförsörjande medborgare i små eko- nomiska omständigheter lever.
Den obligatoriska hjälpen skall vidare omfatta den värd som behövs. I detta avseende åsyftade den nya lagen inte någon ändring i förhållande till vad som gällt enligt fattigvårdslagen.
I denna del anförde departements-
Med anledning av vad som under re- missbehandlingen anförts beträffande in- nebörden av uttrycket erforderlig vård, vill jag som min mening uttala att även spe- cialuård — tandvård häri inbegripen —— bör omfattas av den obligatoriska hjälpen, givetvis under förutsättning att dylik vård kan anses erforderlig. Frågan huruvida denna förutsättning är uppfylld torde en- dast kunna bedömas från fall till fall med beaktande av samtliga föreliggande om- ständigheter. Med hänsyn till den mång- fald av variationer, som livet företer, och de framsteg, som den medicinska forskning- en ständigt gör, bör det inte komma i fråga att härvidlag binda rättstillämpningen. Så- som kommittén framhållit, ligger det vida- re i sakens natur, att samhällets skyldig- heter att lämna vård ökas allteftersom vårdmöjligheterna i allmänhet förbättras. Det bör emellertid framhållas, att den all- männa sjukförsäkringen i detta avseende innebär en betydande avlastning av social- hjälpen.
I fråga om minderårig skall socialhjäl— pen också avse uppfostran.
Obligatorisk socialhjälp utgår inte till personer över 16 år, vilkas hjälpbehov är föranlett av arbetslöshet.
I fråga om den frivilliga socialhjälpen gäller att kommunerna har oinskränkt rätt att ge ut sådan hjälp i all den ut- sträckning de anser lämpligt. 13 % före- skriver sålunda att frivillig socialhjälp meddelas enligt grunder, som kommu- nens fullmäktige äger bestämma eller efter vad socialnämnden prövar erfor- derligt, om sådana grunder inte fast- ställts.
I 14 & stadgas att socialhjälpen —— vare sig den är obligatorisk eller frivillig — skall ges på sådant sätt, att den behö- vande såvitt möjligt blir i stånd att för— sörja sig och de sina genom eget arbete. Socialhjälpen har med andra ord karak— tären av en hjälp till självhjälp. Hjäl— pen bör i regel utgå med kontant be- lopp. Det förutsätts dock, att natura- formen skall användas dels då hjälpbe- hovets art föranleder därtill och dels då det finns anledning anta att kontant
understöd inte kommer till behörig an- vändning.
I stället för att bevilja en hjälpsökande kontant understöd äger socialnämnden teckna borgen å lån för honom. Det an— kommer på kommunens fullmäktige att avgöra om denna hjälpform skall få an- vändas inom kommunen.
Om hjälptagaren behöver vård an- kommer det på socialnämnden att dra försorg om att vårdbehovet blir tillgodo- sett. Det förutsätts att vården skall kun- na lämnas antingen i den vårdbehövan— des hem — t. ex. genom att nämnden betalar kostnaderna för en hemvårda- rinna — eller i annat enskilt hem eller vårdhem eller på sjukvårdsinrättning eller annan vårdanstalt eller i ålder- domshem. Vilken vårdform som bör väl- jas skall avgöras efter vad som med hän- syn till vårdbehovets art och övriga om- ständigheter prövas mest lämpligt.
I princip är varje kommun skyldig att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka behöver vård eller tillsyn som inte eljest tillgodoses (18 5). I motsats till vad som gällde enligt fattigvårdslagen avser bestämmel- sen inte endast understödstagare.
Såsom regionala tillsyns- och rådgiv- ningsorgan åt kommunerna tjänstgör länsstyrelsen och statens socialvårds- konsulenter. Länsstyrelserna skall noga följa tillämpningen av socialhjälpslagen och se till att socialhjälpsverksamheten ordnas och handhas på ett ändamåls- enligt sätt. Underlåter kommun att läm- na behövlig obligatorisk socialhjälp skall länsstyrelsen ålägga kommunen att full- göra sin skyldighet. Skulle eljest yppas missförhållanden, skall länsstyrelsen vidta den åtgärd som behövs för deras avhjälpande (52 5). Enligt instruktio- nen för socialvårdskonsulenterna skall de lämna socialnämnderna upplysningar och råd i frågor som berör deras verk- samhetsområde.
socialhjälpens område är socialstyrel- sen. Styrelsen skall genom råd och upp- lysningar verka för att socialhjälpsverk- samheten ordnas och handhas på ett ändamålsenligt sätt (53 å). Under social- styrelsen finns inte något statligt regio- nalt organ med generella uppgifter på socialvårdens område motsvarande läns- arbetsnämnden under arbetsmarknads- styrelsen, länsbostadsnämnden under bostadsstyrelsen eller länsskolnämnden under skolöverstyrelsen.
Socialpolitiska kommittén och den sociala om- vårdnaden av åldringar och handikappade
En väsentlig del av socialpolitiska kom— mitténs arbetsuppgifter avsåg frågor om vårdbehov och vårdmöjligheter för åld- ringar samt frågor rörande den sociala omvårdnaden av handikappade. Kom- mitténs undersökningar rörande de han- dikappade visade — på samma sätt som kartläggningen av åldringsvården -——- att de lokala och regionala variationerna i vårdstandard och aktivitet var stora. Till en del kunde detta förklaras av att kommunernas administrativa och finan- siella resurser var olika. Redogörelserna för de kommunala insatserna av olika slag för de handikappade visade vidare mycket större variationer än som kunde förklaras av skillnader i behoven. Många kommuner hade inte haft någon akti— vitet alls att redovisa i fråga om bostäder eller hemhjälp eller andra anordningar.
För fortsatta överväganden lade kom- mittén, som framgår av kap. 1, fram ett program för ansvarsfördelningen av vården av de handikappade.
Här skall sammanfattningsvis erinras om att socialpolitiska kommittén ansåg att kommunerna bör ha ett primärt an- svar i fråga om flertalet av de områden som berör handikappvården. Detta an— 1 svar borde preciseras i en särskild vård-
lag som också borde omfatta åldrings-
vården. De uppgifter som enligt kom- mitténs mening borde åvila kommu- nerna var bl. a. 1) att i samarbete med vederbörliga samhällsorgan företa in- venteringar o. (1. för att få reda på han- dikappade som behöver omvårdnad av något slag, arbetsprövning, arbetsträ- ning etc., 2) att planera och göra upp program för handikappvården i kommu- nerna, 3) att medverka till att sådana handikappade som är helt eller delvis oförmögna att utföra förvärvsarbete, så långt det är möjligt förhjälps till lämplig form av sysselsättning, 4) att tillse att de handikappade har goda och ändamåls- enliga bostäder, 5) att aktivisera de handikappade, så att de i största möjliga utsträckning klarar sig på egen hand, och att medverka till att bostaden med dess utrustning anpassas individuellt för den handikappade, samt 6) att bistå de handikappades anhöriga och andra, som tar aktiv del i värden av handikappade.
På landstingen skulle enligt kommit- tén ankomma 1) att bereda sjukvård och hemsjukvård, 2) att svara för att det finns tillgång till träningskök, tränings- lägenheter m. 111. i landstingskommunen, samt 3) att anordna bostäder i anslut— ning till verkstäder för handikappade i den mån sådana inte ordnas på annat sätt.
Staten borde enligt kommittén 1) finansiellt bidra till effektiv handikapp— vård, 2) följa kommunernas, landsting- ens och de enskilda organisationernas verksamhet på området, 3) bistå kom- munerna vid planering och utförande av inventeringar och lämna kommunerna råd och anvisningar härom, samt 4) be- driva informations- och upplysnings- verksamhet rörande hjälpen till de han- dikappade.
Socialpolitiska kommitténs fortsatta överväganden gällde särskilt frågan om en lagstiftning rörande samhällets vård av åldringar och handikappade. Aktuella
spörsmål i det sammanhanget var sär- skilt samhällets ansvar för den enskil- des vård, huvudmannaskapet för vår- den, regionala vårdorgan, vårdavgifter samt ålderdomshemmens ställning och funktion.
I sitt slutbetänkande anförde kom- mittén att den slutligt bedömt frågan om en vårdlag med utgångspunkt i de konkreta vårdanordningar som faktiskt stod till buds. Efter förslagen om bättre bostäder samt utbyggnad av hemhjälps— verksamhet och långtidssjukvård, vil— ka antagits av statsmakterna, hade kom- mittén ansett den mest angelägna upp- giften vara, inte att i första hand skapa nya hjälpåtgärder, utan att se till att de vårdformer som fanns kom dem till del som behövde vården. Samhällets ansvar för den enskildes personliga trygghet borde enligt kommitténs mening ta sig uttryck i en aktiv, uppsökande social- vård, som utnyttjade tillgängliga anord- ningar för att tillgodose individuella behov av omvårdnad och omsorg. På denna grund borde enligt kommitténs övertygelse en vårdlag byggas. Lagen borde vidare genom att ange de kon- kreta vårdåtgärderna bestämma den ak- tiva vårdens materiella innehåll, dvs. det system efter vilket vården skulle läm- nas. Kommittén berörde även frågan om en samordning av den kommunala vård- verksamheten enligt socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvärds- lagen i en tänkt vårdbalk.
En prövning av detta problemkom— plex, vilket i sig kunde sägas inrymma även frågorna om huvudmannaskap, re- gionala vårdorgan, vårdavgifter och ål— derdomshem, borde enligt kommitténs mening inte utföras inom kommittén med hänsyn till dess sammansättning.
På grund härav fann sig kommittén för sin del böra avstå från att lägga fram förslag till lag om samhällets Vård av åldringar och handikappade. I fråga
om särskilda spörsmål på handikapp— vårdens område, där en snabb lösning syntes särskilt angelägen, erinrade kom- mittén om handikapputredningens upp- drag.
Handikapputredningens synpunkter och förslag
Allmänna synpunkter
I handikapputredningens direktiv fram- hålls att den kartläggning av vård- frågornas läge i kommunerna som so— cialpolitiska kommittén företog 1962 bör tas till utgångspunkt för utredningens verksamhet. Utredningen bör sålunda i första hand följa upp socialpolitiska kommitténs arbete genom att undersöka i vilken omfattning kommuner och landsting genomfört eller avser att ge- nomföra de åtgärder som aktualiserades genom kommitténs initiativ.
Utredningens undersökning har redo- visats i det föregående. Sammanfatt- ningsvis framgår av undersökningen att den sociala omvårdnaden av handikap— pade är föga utbyggd i kommunerna. Förhållandena är dock bättre nu än när socialpolitiska kommittén gjorde sin un— dersökning. Förbättringarna avser i stort sett kommuner som redan då re— dovisade mer aktivitet än genomsnittet. Det är i allmänhet också dessa kommu- ner som nu redovisar planer på ökad verksamhet. Den enskildes möjlighet till god omvårdnad är därför i hög grad beroende av var han bor.
Genom undersökningen har inte kom— mit fram något som berättigar till anta- gandet att anordningarna för social om- vårdnad någonstans är tillräckligt ut- byggda. Däremot visar den att möjlig- heterna till god social omvårdnad på de flesta håll är små — där de inte saknas nästan helt.
Skälen till att aktiviteten generellt
sett inte är större och att den varierar så starkt kommunerna emellan är flera. I stor utsträckning torde det kunna för- klaras med att kommunerna saknat de behövliga personella, organisatoriska och ekonomiska resurserna härför. En bidragande orsak torde också vara den tvekan som synes råda på kommunhåll om kommunernas rätt att aktivt enga- gera sig i handikappvården. Denna tve- kan har kommit till uttryck i de syn- punkter som många kommuner lämnat till utredningen. Den torde också för- klara den moderata takt varmed det uppsökande arbetet bedrivs och de på många håll begränsade anordningarna för social omvårdnad.
Här kan nämnas att socialnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Norrköping, Uppsala, Örebro, Hälsing— borg och Gävle sedan flera år har en samarbetsdelegation för överläggningar i ärenden av gemensamt intresse. Dele- gationen har i skrivelse till handikapp- utredningen den 24- maj 1966 framhållit att delegationen vid flera tillfällen dis- kuterat den kommunala kompetensen inom handikappverksamheten. Tidigare räknade man med att den av socialpoli- tiska kommittén aviserade vårdlagen skulle ge laglig grund för primärkom— munal aktivitet inom vårdområdet. Se- dan kommittén avslutat sitt arbete utan att lägga fram förslag till vårdlag kvar- står oklarheten och uppges vara till för- fång för ett planmässigt utvecklingsar- bete inom vårdsektorn. Delegationen hemställer därför att utredningen be- handlar denna fråga.
Vidare kan nämnas att socialstyrelsen i de Råd och anvisningar i socialvårds— frågor, som styrelsen _ efter samråd med medicinalstyrelsen —— utgett i juni 1967, behandlar frågan om kommuner- nas ansvar för åldringsvården och handikappvården. Socialstyrelsen fram- håller att det kommunala ansvaret för
den institutionella åldringsvården, dvs. ålderdomshemmen, är av gammalt da- tum. Det har därför blivit naturligt för kommunerna att engagera sig i åld- ringsvård även i vidare mening.
I fråga om handikappvården erinrar socialstyrelsen om att det från vissa håll framförts tveksamhet om alla verksam- heter på detta område kan anses inne- fattas i den kommunala kompetensen. Styrelsen anför att det inte föreligger något uttalande i frågan från statsmak- ternas sida och påpekar att socialpo- litiska kommittén genom sina under— sökningar kunnat konstatera, att kom— munerna är beredda till betydande in- satser också för de handikappade, vil- ket kommittén funnit vara ett stöd för åsikten att kommunerna bör anses ha ett primärt ansvar för denna omvårdnad.
Socialstyrelsen uttalar som sin me- ning att det ligger i socialhjälpslagens anda att lämna den hjälp och det bi- stånd i personliga angelägenheter som kan föreligga. Lagen ger härvid vitt— gående befogenheter och ålägger i många fall kommunerna att ingripa. Då varje åtgärd, som syftar till att förbättra förhållandena för åldringar och handi- kappade, står i överensstämmelse med socialhjälpslagens anda, uttalar social— styrelsen att det inte råder någon tve- kan om att det bör ingå i den kommuna- la kompetensen att vidta förebyggande åtgärder, kollektiva eller individuella, för såväl handikappade som åldringar.
I detta sammanhang kan erinras om att chefen för socialdepartementet i ett interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 20 april 1967 framhöll att det inom departementet övervägs en utredning om en samordnad lagstift- ning för socialvården och om den kom- munala socialförvaltningen.
Den översyn av vårdlagstiftningen som avses komma till stånd torde bli tidskrävande och man torde inte kunna
räkna med att ny lagstiftning på om- rådet kan föras ut i det praktiska livet förrän efter flera år. På grund härav och mot bakgrunden av vad som anförts i det föregående har handikapputred— ningen ansett sig böra ta upp frågan, vilka åtgärder som i avvaktan på över- synen av vårdlagstiftningen bör över- vägas för att klarlägga kommunernas uppgifter i fråga om bl. a. de handi- kappade.
Socialpolitiska kommitténs undersök- ningar hade utan tvivel en i och för sig stimulerande effekt. Brister som många inte ens tänkt på kom i dagen och en livlig debatt uppstod i kommunerna. Kommittén kunde också konstatera en betydande aktivitetsökning på vårdom- rådena och drog den slutsatsen att kom- munerna redan i väsentlig mån, om också inte tillräckligt —— och utan i lag inskriven skyldighet _ iklädde sig an- svar för åldringarnas och de handikap- pades omvårdnad.
Dessa förmodanden har i viss mån bestyrkts genom handikapputredning- ens undersökningar. Anledning finns att anta att också dessa undersökningar, som redovisats och offentliggjorts läns- vis samt tillställts berörda kommuner och landsting, kommer att stimulera till nya och förbättrade åtgärder inom åt- skilliga kommuner. Det tryck på kom- munerna som socialpolitiska kommit- téns och handikapputredningens under- sökningar skapat torde dock inte vara tillräckligt för en verklig omvandling av socialvården till en aktiv, uppsökande socialvård. Som särskilt allvarlig fram- står enligt utredningens mening den tveksamhet som på många håll synes råda om kommunernas rätt att engage- ra sig mera aktivt i handikappverk- samheten. En lösning av frågan om kom- munernas kompetens i detta avseende är enligt handikapputredningens me- ning en grundläggande förutsättning för
en bättre åldrings- och handikappvård. Detta problem bör lösas snabbt och utan att avvakta den förut omnämnda över- synen av en samordnad lagstiftning för socialvården. För detta krävs särskild lagstiftning. På anförda skäl förordar utredningen vissa ändringar i social- hjälpslagen, Ändringarna hör av natur- liga skäl begränsas till vad som ound- gängligen behövs för att nå det i detta sammanhang aktuella syftet.
Ändringar i socialhjälpslagen
1956 års socialhjälpslag har tillkommit under helt andra förhållanden än de som nu gäller. Lagen utformades huvud- sakligen i syfte att bistå personer som behöver ekonomisk hjälp. Socialhjäl- pens funktion att trygga försörjningen i olika situationer har övertagits av so- cialförsäkring, allmänna barnbidrag, bi- dragsförskott och bidrag till ortope- diska och andra hjälpmedel allteftersom dessa stödformer byggts ut. Antalet per— soner som får socialhjälp är numera relativt litet.
Vid sidan av bestämmelserna om eko- nomisk hjälp innehåller socialhjälps- lagen, som förut nämnts, ett i allmänna ordalag hållet stadgande, som ålägger socialnämnderna att ställa sin sak- kunskap på det sociala området till för- fogande för dem som anser sig behöva personligt bistånd. Härmed åsyftas inte bara rådgivning och upplysning utan också hjälp med praktiska angelägen— heter av mera personlig natur. I förar- betena till lagen nämns som exempel på sådant bistånd omhändertagande av egendom under sjukhusvistelse. Det förutsätts att nämnderna själva fritt skall pröva, om i det enskilda fallet bi- stånd av här angiven art skall lämnas eller inte, liksom också att avgöra på vad sätt biståndet skall ges. Stadgandet innebär ett lagfästande av äldre praxis.
Som framgår av det föregående inne- bar socialvårdskommitténs förslag att den enskilde skulle tillerkännas en vid- sträckt rätt att påkalla bistånd i per- sonliga angelägenheter. Enligt förslaget ålåg det socialnämnden att se till att be- hov av sådant bistånd blev tillgodosett även om anmälan inte gjorts. Proposi- tionen avvek i denna del från kommit- téförslaget. Departementschefen före- slog i stället de nu gällande bestämmel— serna. Som skäl åberopade han att många socialnämnder inte skulle vara tillräckligt rustade för att bemästra alla de uppgifter som enligt kommittéför- slaget skulle vila på dem. Han pekade samtidigt på skillnaden mellan storstä- dernas resurser — socialläkare och an- nan specialutbildad personal stod där till nämndernas förfogande —— och re- surserna på landsbygden, där verksam- heten i stor utsträckning handhades av valda förtroendemän.
I dag är kommunernas möjligheter att tillgodose medborgarnas behov av personligt bistånd avsevärt större än i mitten på 1950-talet. Härtill har bi- dragit flera omständigheter.
I första hand kan framhållas att kom— munernas ekonomiska resurser förbätt- rats. Till detta har särskilt bidragit den skatteutjämningsreform som trädde i kraft den 1 januari 1966. Genom denna infördes skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Samtidigt övertog staten kommunernas kostnader för de stat- ligt reglerade folkpensionsförmånerna. Kommunerna fick i stället helt svara för de kommunala bostadstilläggen inom folkpensioneringen. Nya former av stats- bidrag har även tillkommit för bestäm- da ändamål. Vidare har kommunernas utgifter för sociala ändamål minskat genom de statsbidrag som tillkommit för att ge direkt stöd åt handikappade såsom bidrag till ortopediska hjälpme- del och hörapparater. Slutligen utgår
statliga lån och bidrag till åldrings- och invalidbostäder.
Av stor vikt är också den reform av den kommunala indelningen som pågår med sikte på att skapa ekonomiskt bär- kraftiga kommunala enheter. Som ett första led i reformens genomförande fastställdes under åren 1963—1964 pla- ner för länens indelning i kommuner. Planerna omfattar 281 nya kommuner (kommunblock), vartill kommer Stock- holms stad, som inte omfattas av pla- neringen. Det andra ledet i reformen, som avser samarbete och samordning av den kommunala verksamheten inom blocken, har fullföljts genom att sam- arbetsnämnder med några få undantag inrättats i alla de block, som består av två eller flera kommuner eller delar av kommuner. Reformens sista led utgör sammanläggningar eller andra indel- ningsändringar inom de gränser som anges i de fastställda planerna. I detta avseende meddelades ett betydande an- tal beslut under år 1966. Antalet kom- muner minskade därigenom från 995 den 1 januari 1966 till 900 den 1 januari 1967. Minskningen faller praktiskt taget helt på landskommunerna, som gått ned från 767 till 675. Kommunsammanlägg- ningen innebär inte bara att man får bärkraftigare kommuner, utan också att tillgängliga resurser kan utnyttjas mera rationellt. Detta i sin tur är ägnat att öka den kommunala aktiviteten på den sociala omvårdnadens område.
Nämnas bör vidare att på olika om- råden av handikappvården under se- nare år vuxit fram en konsulent— och kuratorsorganisation, som delvis fått stöd från det allmänna. Samarbete mel— lan representanter för kommunerna och de handikappades egna organisationer torde vidare öka kommunernas möjlig- heter att i olika sammanhang ta till vara de handikappades intressen.
Alla torde vara överens om att sam—
hållet i dag har ett ansvar för med- borgarnas ekonomiska och personliga trygghet. Den enskilde skall inte längre behöva lita till anhörigas hjälp eller annan privat välvilja för att få sitt be- hov av trygghet tillgodosett. Samhället har också i allt större utsträckning på- tagit sig ansvaret för medborgarnas trygghet. Ett system av anordningar har successivt byggts upp för att till- godose medborgarnas behov av hjälp och bistånd. Systemets ändamålsenlig— het är beroende av att det kommer den enskilde tillgodo —— att det ställs till hans förfogande. Det förutsätter kun- skap om de individuella behoven. Så- dan kunskap måste inhämtas lokalt, i kommunen där den enskilde bor. I re- gel är det också där som hjälpen måste sättas in. Därför är det i första hand kommunerna som skall förverkliga sam- hällets intentioner att skapa trygghet. Kommunerna skall se till att de anord- ningar som finns tas i anspråk till den enskildes bästa.
Man får förutsätta att kommunerna har ett intresse av att bedriva en aktiv, upp- sökande socialvård för att tillgodose den enskildes behov av hjälp och bi- stånd. Oklarhet i fråga om den kommu- nala kompetensen kan ha bidragit till att hindra en utveckling som eljest skul- le ha kommit till stånd.
Den tvekan som en del kommuner hyser i fråga om sin kompetens att till- godose den enskildes behov av person- lig omvårdnad måste enligt handikapp- utredningens mening undanröjas. Utred- ningen föreslår i sådant syfte att 1 % socialhjälpslagen kompletteras med en bestämmelse av innehåll att kommun skall sörja för att den som vistas i kom- munen fär den omvårdnad som med hänsyn till hans behov och förhållan- dena i övrigt kan anses tillfredsställan- de. Möjlighet till personlig omvårdnad skall tillkomma var och en oavsett eko-
nomiskt hjälpbehov. Var och en kan när som helst komma i en situation där han behöver samhällets hjälp. Den före— slagna bestämmelsen bör därför gälla alla.
Den enskildes behov varierar ofta inom mycket vida gränser och i olika skeden av livet. De kan gälla hälsan, familjen, hemmet, arbetet, ekonomin och mycket annat. Om behovet är en hörapparat, en rullstol, hjälp i hemmet, hjälp med transport, en ny bostad, sjuk- vård, sysselsättning eller något annat saknar i och för sig betydelse. Det är kommunerna som skall spåra upp beho- ven och sörja för att åtgärder vidtas, när den enskilde inte själv kan klara sin situation. Vem som sedan ytterst skall svara för hjälpen är beroende av beho- vets art och huvudmannaansvaret för det slag av verksamhet som är aktuell i det enskilda fallet.
Att i författningstext närmare preci- sera kommunernas uppgifter och ansvar för den sociala omvårdnaden torde med hänsyn till de mångskiftande förhål— landena inte vara möjligt. De indivi- duella behoven och förhållandena i öv- rigt växlar i hög grad. Det bör ankom- ma på socialstyrelsen att ge kommuner- na råd och anvisningar för verksamhe- tens bedrivande. Som en allmän ut— gångspunkt för verksamheten vill handi- kapputredningen hänvisa till det pro- gram för kommunernas uppgifter i frå- ga om handikappvården som socialpo— litiska kommittén utarbetade. En redo- görelse för detta har intagits i det före- gående.
I fråga om ansvarsfördelningen mel— lan landsting och kommuner kan näm- nas, att landstingens och kommunernas kompetens enligt kommunallagarna i stor utsträckning sammanfaller i ma- teriellt hänseende. Det finns inte något principiellt hinder för landsting att för landstingsområdet i dess helhet kom-
plettera åtgärder som en kommun vid- tagit för sitt område. Omvänt kan en kommun för sitt område supplera lands- tingets åtgärder. Det sagda gäller dock inte om annat skulle följa av special— lagstiftningen för ett särskilt verksam- hetsfält.
Det av handikapputredningen föror- dade tillägget till socialhjälpslagen inne- bär inte att kommunerna skall vara skyl- diga att svara för sådana åtgärder som enligt lag eller särskild författning åvi- lar staten eller landstingen. Däremot är det angeläget att socialnämnderna vid behov förmedlar kontakt mellan den vårdbehövande och det organ som sva- rar för vårdverksamheten och detta oav- sett om kommunen är huvudman för vårdverksamheten eller inte.
I några avseenden bör kommunernas åligganden direkt anges i socialhjälps- lagen. Detta bör ske genom ett tillägg till 6 å som reglerar socialnämndens huvudsakliga uppgifter.
En grundläggande förutsättning för en god social omvårdnad är att samhällets organ har kännedom om medborgarnas behov av hjälp och stöd. En aktiv social omvårdnad gör inte skäl för namnet, om den nöjer sig med att lämna råd och hjälp och över huvud vidta någon åtgärd endast i de fall vederbörande begär det. Det krävs att socialnämnden handlar på eget initiativ. Handikapputredningen förordar därför att 6 & kompletteras med ett stadgande att socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med den en— skildes behov av omvårdnad. På vad sätt nämnderna skall skaffa sig denna för- trogenhet får bli beroende av förhållan- dena i de olika kommunerna. Nämnder- na bör ha fortlöpande kontakt och sam- arbete med andra samhällsorgan, orga- nisationer och enskilda personer som är verksamma inom eller eljest äger kän- nedom om den sociala vårdverksamhe- ten. Nämnderna kan också genom kon-
tinuerliga undersökningar (invente- ringar) skaffa sig kännedom om med- borgarnas situation och individuella behov av omvårdnad. Det väsentliga är att nämnderna har en god överblick över förhållandena.
I mindre kommuner underlättas den fortlöpande bevakningen genom de kommunala myndigheternas och befatt- ningshavarnas lokal— och personkänne- dom. I vidsträckta och folkrika kom- muner finus i allmänhet inte denna möjlighet. Man torde där få pröva någon form av organisation för tillsynen. Det kan, som redan nu praktiseras på några håll, vara lämpligt att dela in kommu- nen i distrikt — t. ex. kvarter och byar — med en särskild utsedd person, som svarar för den fortlöpande personliga kontakten med de hjälpbehövande i distriktet. Utredningen vill här erinra om stadgandet i 9 % socialhjälpslagen, enligt vilket kommunens fullmäktige eller efter bemyndigande av dem social- nämnden kan indela kommun i distrikt, om detta är påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan so- cialnämndens ledamöter. Om så skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att utöva den när- maste uppsikten över socialhjälpsverk— samheten inom distriktet.
Inventeringarnas syfte bör vara att ge en uppfattning om vilka åtgärder som omedelbart eller på längre sikt är behövliga i olika avseenden, såsom i fråga om bostäder, hemhjälp, syssel- sättning, sjukvård och rehabilitering. Inventeringarna blir härigenom ett na- turligt led i den allmänna planerings- verksamheten för den sociala omvård- naden.
En sak är att skaffa sig kännedom om behoven, en annan att tillgodose dem. I många fall torde socialnämndernas egna hjälpmöjligheter vara tillräckliga. I andra fall krävs kontakt och samråd
med andra organ — försäkringskassa, arbetsvårdsmyndigheter, sjukvårdsin- rättningar, läkare, kuratorer, psykolo- ger, socialvårdskonsulenter etc. Det är angeläget att socialnämnderna tar och förmedlar sådan kontakt, följer ären— denas gång och i görlig mån ser till att behövliga åtgärder blir vidtagna. I så-
dant syfte föreslår handikapputredning- en att det förordade tillägget till 6 & kompletteras med en föreskrift att so— cialnämnden skall verka för att den en- skildes behov av omvårdnad blir till— godosett.
De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1968.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 1 och 6 55 lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp
Härigenom förordnas, att 1 och 6 $% lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lå.
Varje kommun skall sörja för att den, som vistas i kommunen och som finnes vara i behov av hjälp, erhåller sådan enligt vad nedan sägs ('s 0 c ia I- h ] if I I),).
Varje kommun skall sörja för att den, som vistas i kommunen, erhåller den omvårdnad, som med hänsyn till hans behov och förhållandena i övrigt kan anses tillfredsställande, samt den ekono- miska hjälp (socialhjälp), som han finnes vara i behov av.
65.
Socialnämnden har
att bestämma, i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka former so- cialhjälp skall meddelas;
att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägen- heter;
att förvalta till kommunens social- hjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej för- valtningen därav uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse;
att själv eller genom ombud föra kom- munens talan i alla mål och ärenden, som angå socialhjälpsverksamheten; samt
att jämväl i övrigt ombesörja de an- gelägenheter avseende socialhjälpen
Socialnämnden har att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad samt verka för att detta blir tillgodosett;
att bestämma, i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka former so- cialhjälp skall meddelas;
att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägen— heter;
att förvalta till kommunens social- hjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej förvalt- ningen därav uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse;
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och åren- den, som angå socialhjälpsverksamhe- ten; samt
att jämväl i övrigt ombesörja de ange- lägenheter avseende socialhjälpen inom
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) inom kommunen, vilka äro att hänföra kommunen, vilka äro att hänföra till till förvaltning och verkställighet. förvaltning och verkställighet. Socialnämnden har ———————————— på nämnden. Nämnden skall ———————————— nämndens uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.
BILAGOR
BILAGA A Statsanslag budgetåren 1961/62—1967/68 till åtgärder för handikappade
Huvudtitel 1967/68
Anslagsbenämning
Anslag i 1 OOO-tal kronor för budgetåret
1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68
Anslaget utbetalas och/eller disponeras av
Social- departementet
Finans- departementet
Ecklesiastik- departementet
Folkpensioner: folkpensionskost- nader för förtidspensionärer och andra handikappade
Bidrag till anordnande och drift av Särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna. . . . . .
Statens arbetsklinik. . .. . . . . . . . .
Invaliditetsförebyggande åtgär- derm.m.................... Bidrag till vanföreanstalter m.m. Bidrag till Eugeniahemmet. . . . . Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade............... Bidrag till hörapparater. . . . . . . . Ersättning till postverket för be- fordran av blindskriftsförsän- delser...................... Bidrag till Svenska centralkom- mittén för rehabilitering. . . . . . Bidrag till De handikappades riksförbund. . . . . . . ....... . .. Bidrag till De blindas förening . . Bidrag till Hörselfrämjandets riksförbund................. Bidrag till vanföra ägare av mo- torfordon (återbäring av skatt på bensin). . Specialskolan, bidrag till förskolor och skolhem för döva barn, resor för specialskoleelever jämte ledsagare, vissa kostna- der för speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna, kurser för personal vid specialskolan
220 000
26 200 600 16 900 9 000 2 050
5 200 1 450
13 235
260 000
28 500 540 16 200 9 550 2 240
7 200 3 000
350 550 180
[& _ in
13 415
270 000
31 300 630 19 600 7 720 2 535 12 700 5 000
200 625 730 225 600
310 000
34 500 653 21 300 9 300 2 535 18 000 5 000
250 600 1 000 300 600
1735 000
36 900 780 22 600 10 000 2 700 25 000 6 500
320 700 1 250
17 704
771 000
39 300 850 24 100 12 600 3 200 28 000 7 000
375 900 1 400 415 800
19 269
845 000
39 000 980 25 300 14 900 3 650 33 000 7 000 860 500
1 000 1 650 265
900
21 564
Riksförsåkringsverket
Skolöverstyrelsen Medicinalstyrelsen Arbetsmarknads- styrelsen
Riksförsäkringsverket
Medicinalstyrelsen »)
Postverket
Medicinalstyrelsen
Länsstyrelserna
Skolöverstyrelsen, Tomtebodaskolan och vissa länsstyrelser
Handels- departementet
Inrikes— departementet
Civil- departementet
Bidrag till de handikappades kul- turella verksamhet Bidrag till föreläsningsverksam- het m. m. bidrag till föreläsningsverksam- het för handikappade Bidrag till studieförbund bidrag till studieförbund för verksamhet för handikap- pade Kyrkoherdar för döva. . . . . . . . . . Avsättning till fonden för idrot- tens främjande (handikapp- idrott)..................... Bidrag till anordnande och drift av verkstäder för handikappa—
de
Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl. (heredskapsarbete, arkiv- arbete, näringshj älp och motor- fordon för handikappade). . . . . Omskolning m. m. (för handikap— pade approximation). . . . . . . . .
Bidrag till viss bostadsförbätt- ring bidrag till invalidbostäderå. . . . bidrag till bostadsförbättring åt handikappade Lönekostnader vid viss omskol- ning och omplacering (av partiellt arbetsföra). . . . . . . . . .
165 199
265
6 100
' 43 943 20 000
521 300
245 210
60
10 700
3 58 780 30 000
749 300
450 216 70
21 000
3 84 000 30 000 1 058
300
550 240 108
23 000
140 000 30 000
2 909
300
683 1 143
318 326 200 240
25 000 21 500
135 000 155 000
35 000 50 000
3 607 7 286 —— 87 500
400 500
1 575 50
100 343 310
35 500
190 000 ' 73 500
58 500 '7 500
500
Skolöverstyrelsen
| Statskontoret
Arbetsmarknads- styrelsen
Skolöverstyrelsen
Bostadsstyrelsen
Statskontoret
Totaltl 367128 443 286 503 528|
615 834
1 060 737 1 152 704 1 313 447
1 Staten övertog budgetåret 1965/66 hela kostnaden för de inkomstprövade pensionsförmånerna. * Avsåg också idrott för åldringar.
* Beloppet för heredskapsarbete avser utgift. ' De handikappade utgjorde budgetåret 1966/67 ca 35 % av hela antalet i omskolning.
' Utgift.
' Beräknat belopp.
Kommunundonölm'mgon
Uppgifter till 1966 års handikappundersökning
Med handikappade avses i denna undersökning personer, födda 1900 eller senare, som av fysiska eller psykiska skäl möter mera betydande svårigheter i'sin livsföring. Där ej annat anges avser uppgifterna förhållandena den 2.5 maj 1966.
(Om utrymmet i formuläret i någon punkt är otillräckligt, redovisas uppgifterna i denna del i särskild bilaga.)
A. Allmänna uppgifter
'I. Utredning inom kommunen om antalet handikappade och deras behov av hjälp har ej gjorts [|
Sädan utredning gjordes är ..................
Anledning till utredningen: ............
Resultatet av utredningen redovisas som särskild bilaga.
2. Särskilda anordningar inom kommunen för en samlad överblick över handikappvården
finns ej U finns D
. Särskilda anordningar :
Sådana anordningar
a] Speciellt organ, inrättat .är ..................
Organisation och arbetsuppgifter:
b) Speciell tjänsteman
Tjänsteman vid Antal Tjänstobenämning T'änsten (on : förvaltning, nämnd tjänster ti lkom är etc.
c) Fortlöpande registrering av handikappade finns ej [|
Särskilt register finns sedan år ...... .......
Redogörelse för registrets uppläggning:
Anm. Har möjligheten undersökts att från försäkringskassan få uppgift om förtidspensionärerna inom kommunen? Ja [] Nej []
3. Organiserat samarbete beträffande handikappvården a) Samarbete inom den egna kommunalförvaltningen
förekommer ej D förekommer D
Samarbetande organ Sedan Samarbetots form och är andam
Organiserat samarbete
b) Samarbete mellan kommunens organ och andra samhällsorgan (annan kommun, kommunblock, landsting, försäk- ringskassa etc.)
förekommer ej [] förekommer D
Samarbetande organ Sedan Samarbetets form och år ändamål
Organiserat samarbete
c) Samarbete mellan kommunens organ och enskilda organisationer, företag o.d. (handikapporganisationer, indu— strier etc.)
förekommer ej ):] förekommer ]]
Samarbetande parter Sedan Samarbetets form och ändamål kommunalt organ organisation, företag är Organiserat samarbete
4. Synpunkter på förvaltnings- eelu samarbetsorgankationen m.m. a) Är nuvarande organisation tillräcklig för en tillfredsställande handikappvård inom kommunen? |. Förvaltningsorganisationen Tillräcklig E]
Motivering:
Ei tillräcklig []
Åtgärder som planeras:
Åtgärder som skulle erfordras:
. Samarbetsorganisationen Tillräcklig [:| Motivering:
Åtgärder som planeras:
Åtgärder som'skulle erfordras:
b) Anser sig kommunen med nuvarande organisation och anordningar ha överblick över och kännedom om de handi-
kappade och deras hjälpbehov? Ja []
Motivering: ...... , ..............
Åtgärder som" planeras (utöver dem som ev. redovisats under 4. a):
Åtgärder som skulle erfordras:
B. Bostäder m.m.
]. Pensionärshem
a) Lägenheter som disponeras av handikappade i pensionärshem, ägda av kommunen eller företag som erkänts som
allmännyttigt
Antal lägenheter Antal boende den 25/5 1966 Lägenhetstyp d_ärav s e- därav handikappade födda är totalt. clallnre da totalt för invalider 1900—1919 1920—1939 1940—- 1 rum och kokvrå ................ i rum och kök ................... 2 rum ochkök eller större ........ .......................................
Anm.» ] kommunen finns sammanlagt som erkänts som allmännyttigt.
__._,.,..______,,(antal) lägenheter i pensionärshem, ägda av kommunen eller företag
terfonder) _ Antal lägenheter Antal boende den 25/5 1966 . därav ; ,. därav handikappade födda år Lagenhetstyp totalt cialinre da totalt för invalider 1900—1919 1720—1939 1940— 1 rum och kokvrå ....... . ........ 1 rum och kök ................... 2 rum och kök eller större ........ ...... Anm. l ' finns ' ; (antal) lä, L * i enskilda pensionärshem. 2. Insprängda pensionär-slå, * ' som *” r ... av handik " * Antal lägenheter Antal boende den 25/5 1966 .. därav , ,. därav handikappade födda år Lagenhetstyp totalt cialinre da totalt för invalider 1900—1919 1920—1939 1940— 1 rum _o'ch kokvrå .................................... i rum och kök . ............................ 2 rum och kök eller större .....
Anm. I kommunen finns sammanlagt (antal) insprängda pensionärslägenheter.
3. Särskilda bostadshus för handikappade.
o) Huvudman, antal lägenheter m. m.
Huset”) Huvudman ÅMU' lägenheter Antal boende den. HUS jog, ; bruk (kommunen, kom- totalt därav specialinredda 25/5, 1966 nr för Gud _ munal stiftelse, 3 r o . 3 r o ]) målet &, enskild stiftelse, 1 r. o. 2 r. o. kök el. 1 r. o. 2 r. o. käk el totalt därav handi-
förenlng etc.) kök kök "6"; kök kök större. kappade
1. 2. ............. 3.
Anm. Följande hus är avsedda för viss kategori (t.ex. psykiskt utvecklingshämmade, rörelsehindrade, synskadade):
hus nr för hus nr för hus nr för ......... hus nr .....Aför
]) I det följande redovisas huset med det nummerdet får här. 2) Ange med kryss (X) bredvid årtalet om fråga är om del av hus, t.ex. våningsplan.
Hus nr Tillsyn: 'l 2 3 4 5 särskild föreståndare ..................................................... C] D |] [| [[ distriktssköterska eller annan leg. sjuksköterska ............................ |:] [] |:] l:) [] hemvärdarinna ........................................................... |:] B D [:] [) annan person ............................................................ [| [] E) E) [| utan särskild tillsyn ...................................................... [] D D D [) anordning i övrigt (t. ex. av huvudmannen bekostad telefon, ringledning) El El El El Cl .................. B [:] |:) [) l:) ................................................................... [:l l:] (:| [| [:| Service: speciellt för huset anställd hemvärdarinna ................................ [:| E] [] E] |:) speciellt för huset avdelad hemsamarit .................................... [] C] [) [] [] eget centralkök med matsal .............................................. |:] [:| |:] l:) [) matdistribution frän annat centralkök (ange vilket) .......................................... |:] j] (] [:| |:] annat håll (ange vilket) ................................................ E] |:) E) l:) [) annan anordning (ange vilken) El El l] El D [I El El El Cl ................. El l] El lll El Sysselsättning m. m.: särskild verkstad ......................................................... [:| D E) [:] [] hobbyrum ................................................................ [:| [:| [] (:| [) sällskapsrum .......................................................... B [:| l:] [] B för huset anställd arbetsterapeut .......................................... |:) [| ['_'] E] I:] för huset avdelad sysselsättningssamarit .............. . .................... |:) [] B (:) [:l annan anordning (ange vilken) El El El El El El El El El l] l] El [] El El Sjukvård m. m.: läkarmottagning (lokal, utrustning) ........................................ [| B [:| D [:| regelbundna läkarbesök .................................................. [:| [:| |:] |] |:] sjukgymnastik (lokal, utrustning) .......................................... |:] [] [] |:] |:) besök av sjukgymnast vid behov .......................................... [] ):] l:) [:| B motionsgymnastik (lokal, utrustning) ...................................... |:] E] (:| [] [j bad (särskilda anordningar t. ex. särskild personal, särskild badbassäng eller annat specialutrustat badrum) ............................................ ):) [] [] [:| [I
Hus rrr fotvård och annan personlig. hygien (särskilda anordningar t.ex. särskild 'l 2 3 4 5 personal, behandlingslokal) ............................................... [:| [:| [] E] )] annan anordning (ange vilken) .................................................................................................................................................. I] [) |:] [:| |:) El lZl El El El .. ......... .. . . . ...... |:] |:] (:| [] |:] 4. $). ' " ” ' "Jlä, * ' (utom ” lä_ L ' som redovisats under l—ä) Antal specialinredda därav inredda med Antal boende den 'Hustygp och invalidlägenheter om 5 bidrag från 25/5 196: ägen em") ] r o 2 r o 3 r o 4 r o r. o. kommu- lands- äray ; ' :. " .". ' : ' kök el. staten . totalt handl- kok kok kok kok större nen tinget kappade Småhus Fristående enfamiljshus ................... . ......................... . Fristående tväfamiljshus .................................... , ............ . ....... Rad- och kedjehus .. _ ............. .. .. .. ,. . , . . ..... Flerfamiljshus (ej rad- och kedjehus) Hyreslägenhet ...... .. .. ............ .. . . . .......................... . Bostadsrättslägenhet . Summa 5. Bostadsfärbättringsverksamhet Antal 0) Antal lägenheter (i småhus och flerfamiljshus) som med stöd av förbättringslån iordningställts för handikappade 1962 eller senare ...................... därav färdigställda efter den 30/6 1964 .................................................... b) Antal lägenheter enligt Sa), som färdigställts 1962 eller senare och som den 25/5 1966 alltjämt disponerades av handikappade ........................................................... Antal boende den 25/5 1966 ............................................................. därav handikappade ....................................................................... c) Förbättringslån avseende lägenheter enligt 5 a), som färdigställts'l962 eller senare, har beviljats kommunen som ägare (antal lägenheter) ................................................. som hyresgäst/bostadsrättshavare (antal lägenheter) ............................................
d) För upprustningen av lägenheter enligt Sa), som färdigställts 1962 eller senare, har kommu- nen bidragit ekonomiskt utan att vara ägare eller hyresgäst/bostadsröttshavare (antal lägen- heter) .................................................................................................
Kommunens totala kostnad härför kr. ,
e) Antal lägenheter för handikappade som utan stöd av förbättringslån upprustats 1962 eller senare med bidrag från kommunen .......................................................
därav efter den 30/6 1964 ................................................................. Kommunens totala kostnad härför kr. ............ . 6. Särskild hyressubvention (bostadsbidrag) för handikappade
förekommer ej []
Sådan hyressubvention (bostadsbidrag) förekommer sedan år
Normer för hyressubventionen (bostadsbidraget). Redovisas ev. i särskild bilaga.
Antal handikappade som den 25/5 1966 hade hyressubvention (bostadsbidrag) ,,,,,,,,,,,,,
Antal lägenheter som beräknas bli färdiga år
Hustyp1 och lägen- 1966 1967 1968 etstyp lr.o. 2r o 3r o 4r.o. lfö'kZl. 'lr.o. 2r.o. 3r.o. 4r.o. Sökgl. '|r.o. 2r.o. 3r o, 4r.o. Sök:—:l
kök kök" kök" kök stöna kök kök kök kök kök kök kök kök större större
Småhus (utom pensio- närshem) Fristäende enfamiljshus ....... . .......... . ............................ . .. . .. ........
Fristående tvåfamiljshus ...... .. .., .......... . .............................. ..................
kod och kedjehus. . ......... ........ . . .... ..... Flerfamiljshus (ej rad— och kedjehus)
Hyreslögenhef ..... . .. .. ....... ...... .. . ..........
Bostadsrättslägenhet .. .. ............................................................................................
Pensionärshem (även som rod- och kedjehus) . ................................... .. ................................. .......... ,.
Särskilt bostadshus för handikappade
Summa
Anm. Om annan än kommunen eller företag, som erkänts som allmännyttigt, planerar att bygga lägenheter för handikappade, ange huvudmannen, antalet lägenheter av olika slag, tidpunkten för deras färdigställande och om de avses för viss
kategori.
8. Beskriv på vilket sätt särskild hänsyn tas till de handikappades speciella behov i följande avseenden a) Gator, vägar, parkeringsplatser och andra offentliga platser (t.ex. särskilda anordningar vid övergångsställen, re- serverade parkeringsplatser för handikappade motorfordonsförare)
b) Offentliga byggnader (t.ex. utformningen av entréplan och' " " rn. m.i|r- .alhus,l'L" ' ' hygg- nader)
:) Bostäder och bostadsområden (t.ex. utformningen av entréer, hissar m. m. i bostadshus; utformningen av kommu- niin " ' * rn. rn. " h- ' * L och bi. ' J -mrådets centrumanläggningar)
9. Behovet av särskilda bostäder för handikappade a) Har särskild utredning gjorts om behovet av bostäder för handikappade? Ja D Nej [) Om svaret är ju, när harmtredning gjorts och i vilket sammanhang?
Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)
b) Anser kommunen. de under avsnitt 8. redovisade åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av lämpliga bostäder rn. m. för handikappade inom kommunen?
laj]
Motivering:
Åtgärder som planeras:
]. Betintliga') inackorderingshem för handikappade. (Avser horn som under olika benämning huvudsakligen är avsedda för handil ' Om ' ' " , ' i..... ln. ni. se E 12, sid 38).
rr
o) Hoi-"kommunen Ja Nej eget inackorderingshem för handikappade? ...................................................... E] [] avtal med annan kommun om disposition av platser på dess inackorderingshem? ................ .. C) |:) i så fall med vilken kommun? ..............................................................
och beträffande hur mänga platser? .............................................................. avtal med landsting om disposition av platser på dess inackorderingshem? . E] E] i så fall med vilket landsting? .................................................................. och beträffande hur många platser? .................................................... _ ......... avtal med enskild organisation e. d. om disposition av platser på dess inackorderingshem? ........ E] E] i så fall med vilken organisation e. d.? ........................................................ ..
och beträffande hur många platser? ............................................................
b) Inackorderingshem inom kommunen, huvudman, antal platser m.m.
Hemmet H - - Antal ezm to 5 _' Hemmets namn och adress Huvudman för hemmet jqjser nr) bru ar P
pi
*. Summa
Anm. Följande hem är avsedda för viss kategori (t.ex. psykiskt utvecklingshämmade, rörelsehindrade, synskadade):
hem nr för hem nr för hem nr för hem nr för
1) Planerade inackorderingshem redovisas under punkt 2. 2) I det följande redovisas hemmet med det nummer det får här.
» ' Hemmet specialin- Hem Hemmet förlagt ' fettför håndikap- frili - - anslutnin "till institution e. d. P0 9 nr 5 del av byggnad (ange Vilken t. ex. . 9 . 90" e - an e Vilken t. ex. vårdanstalt, byggnad vanligt bostadshus, ungdomshotell) ( g skyddad verkstad) Ja _Nei 1. [I B D 2- D ............. D D 3. [:| i:] [:l 4. D D D 5- El ..................... D E]
d) Parkerings- och garageplatser för inackorderade
Finns i anslutning till inackorderingshem särskilda parkerings- eller garageplatser för inackorderade med egna mo- torfordon? Ja C] Nei |:] Om svaret är ia, ange antalet platser av olika slag Antal utomhusplatser Antal garageplatser Hem "' T:s.å:;;?:;"%e'f2€a:k P.., www ; kansarage 1. 2. 3. 4. 5.
)) I det fällandefbehöver .uppgifter om landstingsverksamhet ifråga om inackorderingshem inte lämnas.
Antal bostadsenheter för inackorderade i hem nr 1 2 3 4 5 -— vi vi ' ' ..: ' n' d ' ' vi vi ui ...,...-.” ä. i sig & % sg % ?. åå & ä ä; ä ?. åå _unf—an—Nmfpumfu—an & ååå—”å ååå—"å ååfä åäT'ié åå” Större bostadsenhet än ett rum och kök (kokvrå) .............. ............................ .......................................................... gum med eget kök (kokvrå), w'c och badrum/duschrum _, ................... " .................... .. ................................................................ Rum med eget kök (kokvrå) _ och wc men ei badrum/ duschrum .................................. ................................................. ..., __ .......... .. , , Rum med eget wc och bad- rum/duschrum men ei kök (kokvrå) ............................ .......... ...... .............................................. "Rum med eget toalettrum med wc men ei med kök e. d. och badrum/duschrum .................................. ....................................................... Rum med eget toalettrum utan wc, kök e. d. och bad- rum/duschrum ...................................... ............................................................... Rum utan egna anordningar av ovannämnda slog ...... Summa Anm. (t. ex. beträffande kök/kokvrå gemensamt för flera bostadsr'um) f) Beläggning m.m. Antal inackorderade den 25/5 1966 med äntal sölåan- enbart fysiskt enbart sykiskt både fysiskt och A | | | d' 9 som en H:? handikapp handikapp psykiskt handikapp Summa Jaaa,-8,15: .25/5k1956 ws % ”32.52: m kv m kv m kv om;
Antalet inackorderade den 25/5 1966 i hem nr Summa Åldersgrupp ] 2 3 4 5 m kv m kv m kv m kv m kv kv
_ 6 år .....
7—16 ,, 17—20 ,, 21—25 ,, ..... 26—80 ,. 31—40 ,, dl!—m " .......... 51—66 ,, 67— ,,
Summa h) lnackorderade med eget motorfordon, egen telefon m.m. Antal inackorderade den 25/5 1966 med
Hem
nr egen bil egeizvgååegcgåve" egen telefon egen radio egen TV 'I.
P'FPN
Antal befattningshavare m.m.
Antal befattningshavare i hem nr
. 'l 2 3 4 5 Personalkafego" omräknat omräknnt omräknat omräknat amräknot "'='" nu hel- told" lill hal- totala nu tml- 'otu'u. nu hel- '0'0'0 nu hel- antolllej tidsanu antalet tidsan- ""'”!!! tidsan- "|"!!! tidsan- ""'?!” tidsan- .. . .'i omgång., ... . ., .. . .; slöllning') .. .; Ledning: redogörure .............. ......................................................... föreståndare ............ .. . .. .. ............ bitr. föreståndare ........
Vård, tillsyn:
leg. siuksköterskai) .......................................................................
siukgymnast .....................................
sjukvårdare .......................
biträde ................. ............................................................................................. Sysselsättning:
arbetsterapeut .......... ......
annan arbetsledare ...... .. ................................................................. Ekonomipersonal:
kokerska ................ ..... ..... .......................................
biträde .......................................................................................................
vaktmästare ............. ....................
Ovriga (ange vilka):
Summa
Hem Aktiv Beredskaps— nr nattvakt nattvakt
1. ........................................................................ [I [| 2. ........................................................................ |:] [| 3. ........................................................................ [| |] 4. ........................................................................ |] |:] 5. ........................................................................ B [|
Läkarbesök Finns avtal med läkare Läkarbesök H:?) om regelbundna bGSÖk . minst en en gäng en gäng endast .. | Nai d'ghg'" 52:e; Wars" masa. ...a... 1. 'D |:! B D D D D 2. D |] B D [:i D I:! 3. [I B D D [3 [:l [i 4. [:l [i D D [i D D 5. EI [I B D D I:] []
Anordningar (lokaler, utrustning) samt personal för personlig hygien,_siukgymnastik m.m.
Särskilda anordningar för Särskild personal för
Hem pårsonlig . parsonlig k Ygle" ' k. ygien ' _ nr s(kgtrilfgfisl- gyrstihaslik 933335. bad sliisiitféiis'. gyri1I iiastik gyfh'triålsriik bad värd) vård) .. D D .:; D [:| B B D 2. [:| [] ' D [:| B D D 3. D E! G [i I:! B [i D 4. D [] D |:! C! [i [I D 5. |:; [1 D E! B D D D
k) Utspisning Hem nr 1 - 2 3 4 5 Eget centrblkök .."... matsal ................................................ |:] [| [1 [| [] Matdistribution från centralkök utanför hemmet (ange varifrån) ................ D ):) ):] D |:] Annan form av utspisning (ange vilken) ............. . ........................ |:) |:) [:| [:| ['_']
[) Förvärvsarbete, sysselsättning m.m. pä inackorderingshem för handikappade
l. Anordningar för sysselsättning m.m.
Förekommer organiserad Är denna öppen för _Finns särskild ve'rkstad Inom hemmet finns H;;n fyifläå'å'tå 2.055”— h'"d'k'zp.fgz."*'"f0' sårig.."... ' ...,..... ”få? 42521?
Ja ( Nei .la ) Nej Ja ( Ne] O' ( ägg?]; i. D D [i D [] Cl El 2. [I B Ei [:| B D |:] 3- [i |:] |:] D [I D D 4. (:i El El D [:| Ei [:i . (B D ID D D D D
* _BDBDD
Antal inackorderade sysselsatta i förvärvsarbete i skyddad verksamhet Antal in- Hem därav i På annat ackorderade nr utom inom ' st)/åå” d med %:de arbete äggahisnelfätå utaphåyssel- hemmet hemmet totat ?;nss'åmå'g' skötsel form sa mg till' hemmet 'I. 2 3. ...................... 4 ...... 5 .. ...... Anm. Ange (ev. i särskild bilaga) den närmare arten av de inackorderodes sysselsättning. um) Kollektiva anordningar för förströelse m.m. Tillgång Hem Säll- Spemårebå- Central- TV Föreläs— Studie- till dags- Andakts- Utfl kter nr skapsrum bibliotek radio ningar cirklar tidniägar stunder Y 0. . 1. [I D D D EI [:l _D D D 2. EI EI D III El El El EI EI &. [I EI E] I:] B D I:] I:] [I 4. D I:] [I I:] D [I I:] [I El & [I [I D D D I:] EI [] D
' ”Anm. (t. ex. andra anordningar för förströelse EI . m.)
Hem nr
Enhetliga avgifter
tillämpas för samt- Avgift för du , vecka el. liga inackorderade månad (ange
Ja | Nei
tidsperiod)
lopp och
Normer för avgiftssättningen (redovisas av. i särskild bilaga)
1.
2 3 4. 5
DDDDD DDDDD
?. leslut att anordna inackorderingshem för handikappade
a) Huvudman, antal hem, antal platser m.m.
BES??? kostna)d låtrusta:_|d _ rs priser me sars | Hem) Huvudman ';:er få??? kr. verkstad totalt per plats Ja Nej A. ...................................... D [:| B. ............................................................................................. D D Anm. Y=": ” hem är ” för viss' * _ i(t. ex. psykiskt utvecklingshämmade, rörelsehindrade, synskadade): hem för hem för hem för hem för
') I det föliande redovisas hemmet med den bokstav det får här.
Hemmet förläggs i ”år"?.” ångan". '- del av byggnad . . . . . re : or an | ap— frlll an— - anslutnlng tull Instltutlon e. d. d Hem de 399- (0999 vilken, " ”' van- ange vilken, t. ex. vårdanstalt, skyddad pa e d ligt bostadshus ung- kst d . "0 domshotell) "' a ) J" | Ne|
D.
DDDDD DDDDD DDDDD
Anm. (t. ex. kompletterande uppgifter om hemmens placering)
:) Rumsplanering
Antal bostadsenheter får inackorderade i hem A. | B. C. D. E. » u: vi n a' u. .; vi vi .; n' vi _ n' :: & Bostadsenhet ä %& "åå ä ä åå ä ä åå & ä. åå ä. ä 3; _NMf—mnfnmmf—Nmfpmnf & ååT'ä ååfä åä”ä åå”ä å: Större bostadsenhet än ett rum och kök (Mkt/få) ...... ., . .. .......... ....... . . . ................. ..... . . Rum med eget kök (kokvrå), ' wc och badrum/duschrum .. .. ................................ Rum med eget kök (kokvrå), och wc men ei badrum/ duschrum ................. ......... .. _. .. ...................... Rum med eget wc och bad- rum./duschrum men ei kök (kokvrå) ...................... . .. .. ........ .......... Rum med eget toalettrum med wc men el med kök e. d. och badrum/duschrum ................................ ......... .. .. ..... . .. ........ Rum med eget toalettrum utan wc, kök e. d. och bad- rum/duschrum ............. . .. .............. .. .. .......... .............................. Rum utan egna anordningar av ovannämnda slag ...... Summa d) Parkerings- oéh garageplatser för inackorderade Antal 'utomhusplatser Antal garageplatser Hem . _ .. . med anordmngar for utan uppvarmnmgs- - - eluppvårmning av fordon anordningar ' varmgarage ' kallgarage A. .............................. B. ...... C. D. .......................................... E.
a) Har utredning giorts om behovet av platser på inackorderingshem? Ja (:| Nei (]
Om svaret är ia, når har utredning giarts och i vilket sammanhang?
Resultatet? (Ev. redogörelse *bifogas)
b)'Anser kommunen de under avsnitt C. redovisade åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av platser på inackorderingshem för handikappade inom kommunen? '
Jag
Motivering:
Nei [|
Åtgärder som skulle erfordras.:
D. Handikappade på ålderdomshem
M'Äthå'åfslkWÅGd' Antal handikappade för vilka ansökan giorts om plats på Ålders- dårå; v|an siukhem lasaretts- ewpp - sum” sänglqln- "* . för '.'"19' klinik f.ö!" mental. mental- mmm, , ,. mån kvmnor gande' nkulsyukhus klågål. laglig?-gt siukhus siukhem cialunslaplt') siuka siuka —'|9 år _________ 20—29 ,, 30—39 ,, 40—49 ,, 50—59 ,, 60—66 ,, Summa
1) Ange specialanstalterna och hur ansökningarna fördelar sig på dessa.
E. Serviceanordningar m. m. för handikappade')
. Hälsokontroll för handikappade
förekommer ei (___) Regelbunden hälsokontroll
förekommer sedan år .................. Hölsokantrollen omfattar Ja Nej alla handikappade ................................ [| |:] vissa kategorier .................................. D |:)
(ange vilka)
Beskriv hur hälsokontrollen är organiserad, vilka undersökningar som ingår och vem som bekostar verksamheten. Om avgift tas ut av den handikappade, ange avgiftens storlek.
Antal handikappade som 1965 genomgått hälsokontroll _
Hemhiälps- och hemsamaritverksamhet
a) Finns av kommunen organiserad social hemhjälpsverksamhet?
Ja D Nej (:| Om svaret är ia, finns särskild personal avdelad för hiälp åt handikappade? Ja [:] Nei ):]
Ange i förekommande fall storleken av den personal som är avdelad för hiölp åt handikappade samt antalet arbets— timmar per vecka i vården av handikappade.
b) Finns av enskild huvudman organiserad hemhiölpsd och hemsamaritverksamhet?
Ja (:| Nej E]
Om svaret är ia, ange nedan huvudman m.m.
Verksamheten öppen för Bidrag från kommunen Huvudman alla handi- viss kate ori * - kappade " (ange Vilgen) Ja Ne|
El E] |:] .. EJ D
c) Normer för avgiftssättningen för hiälp .åt handikappade (redovisas ev. i särskild bilaga):
3. Tandvård för handikappade Finns särskilda anordningar för att ge handikappade regelbunden tandvård?
.laE] NeiE]
Om svaret är ia, ange nedan huvudman m.m.
Verksamheten avser Bidrag från kommunen HUVUde" alla handi- viss kate ori - kappade (ange vilEen) Ja Ne|
................ D . .. D 3 [i ................ . . . [i i] ............................................................ . El [1 i D ......................... . D E
Beskriv hur verksamheten är organiserad och ange dess omfattning 1965. Om avgift för tandvård tas ut av den handi- kappade,- ange normerna får avgiftssättningen. Redovisa i förekommande fall även normerna för kommunens bidrag till verksamheten.
4. Fotvåld för handikappade
0) Finns inom kommunen organiserad fotvårdsverksamhet öppen för handikappade?
Ja [] Ne] [] Finns särskilda anordningar eller särskild personal för fotvård åt handikappade? Ja |:] Ne] El b) Särskilda kliniker m.m. för fotvård åt handikappade Mm, fotvårdskliniker Antal särskilt anställda för fotvård åt handikappade 'å' ”"*”de Ldärovli särskildp dämv i särskildo HWUdmun därav i sär- ' . J ' '. ackorderingsohlåfnr lg; Iolvårdszcmariter :::åurgåriifgsuhlåirl fgr (t. ex. kommunen,, röda ""I'll” * *" * handikappade korskrets) || ' . _ . . totalt ' " '" omrökn t omräkn t omr lr | omraknal mm;; ;:ngle nu helltiås- mål;. om haltifds- (==); nu hallå,. m;); Änglagård-. ter ondi- ., * .) ” ,, * * ., ' ' kappade
Beskriv hur verksamheten är organiserad. Även siffror som belyser omfattningen av verksamheten 1965 bör redovisas (ev. i särskild bilaga).
:) Har kommunen eller annan huvudman särskild överenskommelse med fotvårdsspecialist om fotvård för handikap- pade inom kommunen?
Ja [:] Nei ):]
Om svaret är ia, beskriv vad överenskommelsen innebär i fråga om fotvårdsservice för handikappade.
d) Normer för ev. avgiftssättning (b och c): ,,,,,,,,,,,,,,
5. Gymnastik och bad för handikappade
0) Finns särskild verksamhet organiserad eller särskild personal anställd för siukgymnastik eller annan gymnastik för handikappade inom kommunen?
Ja [] Ne] [| Finns möiligheter till badbehandling, simträning m.m. för handikappade inom kommunen? Ja [] Nei [:|
b) Särskild gymnastik för handikappade
Huvudman m. m.
Verksamheten avser Siukgymnastik Annan gymnastik Huvudman alla handi- viss kate ori av ifts— av ifts- avgifts- av ifts- kappade (ange vilsen) begagd ri be agd n
D DDDDDD DDDDDD DDDDDD
DDDDDD D
Personal Antal särskilt anställda för gymnastik för handikappade H d de?: i sclilrskilda Ibo— däåa'v i särskilda Eo- uvu man ' sta s us e er mac or- ' sta s us e er mac ar- nr swkgymnostar deringshem för övrig ”"om" derin shem för .. . . . (enligt" handikappade han ikappade *F'F'f'kol'on "" övrig för. ående ( n zerå'o'nual och "'" "ll totala" amräknat totala omräknat totala omräknat tatala amräknat a gkategori) antalet till heltids- antalet till heltids- antalet till haltide antalet till heltide- anställda " ' ') '” " ' ') ""J anställning') anställda '" ') 1. 2. 3. 4. 5. 6. ..................................................................................
Beskriv hur verksamheten är organiserad. Även siffror som belyser omfattningen av verksamheten 1965 bör redovisas (ev. i särskild bilaga).
c) Har kommunen eller annan huvudman särskild överenskommelse med privatpraktiserande siukgymnast eller annan specialist om siukgymnastik, motionsgymnastik e.d. för handikappade inom kommunen?
JaD NeiC]
Om svaret är ia, beskriv vad överenskommelsen innebör.
e) Särskild badverksamhet för handikappade
Huvudman m. m.
Verksamheten avser Bidrag från '-- Huvudman alla handi- viss kate ori - kappade (ange vilken) "" Ne|
D
- D H---m-mwwwwwnw---m--mm [] D
D
DDDDDD BDDDDD
Verksamhetens art m.m.
Huvud— Verksamhetens art ' Verksamheten bedrivs i badbehandling under man nr . . badverksamhet — *
' l dn n av s uk m st annan . - bassan .. allmant (få:? (tf ex'. för pa ios Ldglde) (" ex. slmträning) _bad vigt dig;? kallbadhus gående av ifts- av ifts— av ifts- av ifts- '"så'lu'm" badhus fulfil-bild tabell) beiagd ri bellagd ri '
BDDDDD DDDDDD DBDDDD DDDDDD DDDDDD DDDDDD
6.
Anm. (t.ex. kompletterande uppgifter om annan badverksamhet o.d.)
Beskriv hur verksamheten är organiserad, vilka särskilda anordningar som finns för att underlätta för handikappade att utnyttja exempelvis allmän badinrättning och vilken personal som är engagerad i verksamheten. Även siffror som belyser omfattningen av verksamheten 1965 bör redovisas (ev. i särskild bilaga).
Ange normerna för ev. avgiftssättning: ” _. . .. , .....
6. Hårvård, skönhetsvård. för hondikappah ._ Har kommunen eller annan huvudman särskild överenskommelse med frisör etc. om hårvård m.m. för handikappade inom kommunen?
Ja ):] Nei ]]
Om svaret är ia, beskriv vad överenskommelsen innebär.
Om överenskommelsen innebär ett extra avgifter utöver den för branschen gällande normaltaxan tas ut av den handi- kappade, ange normerna för avgiftssöttningen. Om bidrag för extrakestnader utgår från kommunen, ange även nor- merna föf bidragsberäkningen.
7. Matdistributian för handikappade
Förekommer matdistribution för bl. a. handikappade inom kommunen?
Antal betjänade hushåll (med handikappade) och distribuerade portioner 1965
Huvudman totalt därav (t.ex. kommunen, rädakorskrets)
i inackorderingshem för i särskilda _bostadshus hushåll portioner handikappade för handikappade
hushåll portioner hushåll portioner
Beskriv hur verksamheten är organiserad och varifrån distributionen äger rum samt ange normerna för avgiftssätt— ningen.
8. Tekniska och andra hjälpmedel m.m. för handikappade o) Utläningsförräd Finns utlåningsförråd för sjukvårdsmateriel, tekniska hjälpmedel etc. inom kommunen? Ja [] Nej |:]
Om svaret är ja, ange nedan huvudman m.m.
Utlåningsförräd med Bidrag från
. . . ._ kommunen till
Huvudman sjukvårdsmatenel, spec-ella h|a|p- verksamheten sängar, säng- medel för
utrustning handikappade Ja | Nej
D D D D
Om förräden har särskilda hjälpmedel för handikappade, redogör för vilka hjälpmedel som ingår. Om bidrag till' verksamheten utgår från kommunen redovisa även normerna för bidragsberäkningen. Ange om verksamheten är avsedd för viss kategori handikappade.
DDDDD DDDDD DDDDD
l 9 .............................. ! ......... b) Träningslägenheter, träningskök m.m. ; Finns i kommuneri specialinredda tråningsenheter (träningslägenheter, träningskök etc.) för handikappade? Ja D Nej [) i Om svaret är ja, ange nedan huvudman m.m. Antal träningsenheter bestående av An'äLåizsgåtgätäit—lå för _ . arbetsterapeuter övrig personal "”W”” ..är). 52: Se:: ...... ..,... ”mitä? ...... Omlån? åfm ...,... ”* .:::ålrg. Sergi-g snärt. gsm-., l l)
Summa
Anm. (t. ex. om verksamheten äravsedd för viss kategori handikappade, om personal är gemensam för flera slag av verksamhet) .
. Redogör för lokalernas utrustning, storlek (golvyta i kvm) och belägenhet. Om lokalerna är belägna inom eller i an- : slutning till institution e'. d., ange i vilken utsträckning de står öppna för utomstående handikappade.
Finns i kommunen utställnings- och demonstrationslokaler för tekniska hjälpmedel o. d. för handikappade?
Ja [] Nej )]
c) Kurser för anpassning till handikappet
Förekommer inom kommunen särskilda anpassningskurser för handikappade? Ja [] Nej [| Om svaret är ja, ange nedan huvudman m. m. Anpassningskurs avsedd Kursen avsedd för ända- Slag av kurslokal Antal kuAr's'ituell— Huvudman för kategori (t. ex. rörel- mål (t.ex. allmän anpass- (t.ex. trönings- kurser ta are sehindrade, synskadade) ning, hushållsgöromöl) enhet) 1965 1365
Beskriv hur kursverksamheten är finansierad och organiserad (kurstidens längd, inkvarteringsanordningar, kursledar- personalens storlek och sammansättning etc.). Om kursavgift tas ut av den handikappade, ange normerna för av— giftssättningen. Redovisa i förekommande fall även normerna för kommunens bidrag till verksamheten.
|. Tekniska hjälpmedel m. m. (utom motordrivna invalidfordon)
'l. Lämnar kommunen bidrag till kostnader för anskaffning av sådana hjälpmedel ät handikappade som inte alls
eller endast till viss del ersätts av statsmedel? Ja [] Nej ]]
2. Lämnar kommunen även bidrag till kostnader för sådant underhåll som inte ersätts av statsmedel? Ja [] Nej [)
(reparationer m. m.) av tekniska hjälpmedel
Om svaret på fråga-1. är ja, ange nedan till vilka slag av hjälpmedel bidrag lämnas samt omfattningen av bi-
dragsgivningen 1965.
Bidrag från Antal bi- kammunen Sammanlagt
Andra hjälpmedel enligt följande specifikation:
Hiälpmedel Ju | Nei däggämlcåtétg- bidäggåbåfpp Lyftplattor ...... — ........................................... D |:) . Motordrivna hushållsapparoter .............................. D E] ____________________ Andra hushållshjälpmedel ................................... ):) [___] ______________________ Verktyg och liknande arbetsredskap ................ . ....... E] [:) _________________________________________________ Hörapparater .............................................. ):) E) ________________________ Skrivmaskiner .............................................. |:) B Bandspelare ............................................... |:) B _________________________________________________ Teleslingor för hörselskadade ..................... . ........ E) B Telefoner .................................................. B D TV-apparater ............................................... ):) ):)
Anm. (Kompletterande uppgifter beträffande bidragsverksamheten, t. mang, TV-Iicenser.)
ll. Motordrivna invalidfordon (bilar och motordrivna invalidvagnar)
1. Bidrag från kommunen till anskaffande av motordrivna invalidfordon
_ förekommer ej 1] Sådant bidrag förekommer )] Normerna för bidrag från
' förekommer ej D Sådant bidrag förekommer D
Normerna för bidrag från kommunen: _______
3. Omfattningen av den kommunala bidragsgivningen
Antalet bilar
1965
Antalet Sammanlagt motordrivna bidragsbelopp invalidvagnar kr.
Anskaffning Drift och underhåll
e) Finns inom kommunen särskild serviceverksamhet för instal o. d.? Ja D Nej []
lotion och reparation i hemmen av tekniska hjälpmedel
Om svaret är ja, redogör för ver' ' ox, ' ' ” och f' ' ing. Om avgift tas ut av den handikappade, ange normerna för avgiftssättningen. Ange även verksamhetens omfattning 1965.
9. Transporter och kommunikationer m. m. a) Särskild transportservice för handikappade Finns inom kommunen transportverksamhet för handikappa Om svaret är ja, ange nedan huvudman för verksamheten Huvudman Verksam-. heten igångsatt år
b) Omfattningen av transportservicen Transporter till och från
Arbetsplats (även skyddad verkstad, arbetsterapila— kol o. d.) ..........................................
Utbildningsanstolt ................................. Anpassningskurser ................................ Sjukhus eller läkarmottagning ...................... Tandläkare .......................................
det Ja ]] Nej |:) m. m.
Verksamheten Transporterna verkställs av (t. ex. sär- avser alla skild transportorganlsation, brandkå- slags transporter ren, taxi)
Nej
Ja
D D D D
DUBB
s. 0 Nej Antal transporter 1965
DDDDDCI DDDDDD
ldrottsutövning ....................................
Fotvård ........................................... Hårvård, skönhetsvård ............................ Affärer ........................................... Post, telegraf och andra allmänna inrättningar ...... Järnvägsstatianer, flygplatser etc. ................ Hobby- och fritidskurser .......................... Gudstjänster och andravreligiösa sammankomster... Teatrar, konserter, biografer och likn. förströelser ..
Förenings- och klubbmöten ........................
DDDDL—JDDDDDDDD DDDDDDBDDDDDD,
Besök hos bekanta rn. m. ..........................
Andra transporter enligt följande specifikation:
Totala antalet transporter 1965 .........
Totala antalet körda mil 1965 .................................... Antal handikappade som 1965 omfattats av transportservicen .................................... Om flera huvudmän svarar för transporterna, ange hur dessa är fördelade dem emellan.
A _ A_ntal Bemanning nta patser _ Fordonstyp fordon för handi endast forare kappade förare .PCh h|alpare ). Stor buss .................................................... 2. Liten buss .............................................. _
3. Sjuktransportbil
4. $. k. herrgårdsvagn eller combivagn ..................... __ ____ _ 5. Taxibil .................................................. _ _______ 6. Annan personbil ....................................... __
DDDBDD DDDDDD
Om fordon är specialutrustat för transport av handikappade, ange vad utrustningen omfattar.
d) Finansiering av transporterna
Ange hur transporterna finansieras. Om avgift tas utav den handikappade, ange normerna för avgiftssättningen.
e) Särskilda anordningar på allmänna kommunikationsmedel inom kommunen föratt underlätta handikappades resor
5 k'ld d ' nm & D ' 'i &" | a anor ningar finns sedan år .. ..... '
Redogörelse för anordningarna: ..
.............................................. ,
f) Särskilda förmåner för handikappade vid resa med allmänna kommunikationsmedel
Ja Nej Kategorier (t. ex. rörelse— . Antalet förmåns- Avgiftsfria resor: hindrade, synskadade) tagare 1965
alla resor .................
resor till och från arbete
Rabatterade resor:
alla resor .................
[IEI EllZl EIB [IEI
resor till och från arbete
Om särskilda nome! gäller för reseförmånerna (t. ”ex. inkomstgrånser), ange dessa.
g) Kommunala bidrag till handikappade för resor med taxi
förekommer ej D Sådant. bidrag förekommer i:]
Normerna får bidragsgivningen: __ , ...... . .......
Antalet bidraganettagare—TNS ......................_ Sammanlagt bidragsbelopp 1965 kr. .............. ...... .......
h) Andra kommunala bidrag för handikappades resor (t. ex. till handikappat barns föräldrar för transport i bil, till- hörig m.m.fåräidram).
_ förekommer ej U Sådant bidrag förekommer i:]
Normerna för bidragsgivningen:
i) Parkeringstillstånd för handikappade på platser där parkering eljest inte är tillåten.
förekommer ej [|
Sådant tillstånd förekommer El
Normerna för parkeringstillstånd:
0) Särskilda verkstäder för handikappade
Finns inom kommunen särskilda verkstäder (skyddade verkstäder, arbetsträningsverkstäder e. d.) för handikappade? .la ['_'] Nej [] Om svaret är ja, ange nedan huvudman m. m. Verk- T : i . Typ av verkstad (skyddad ”Verkstaden är avsedd för stad bru år Huvudman verkstad, trämngsverk- hgnåi- viss kategori nr stud etc.) kappade (ange vrl en) 1. ..... El ............................................... 2. .................................... El 3. [:| ................................................. 4. ___________ D ......................................... _ 5. ......... l:] , Verkstädemas placering och platsantal l Verk- Verkstadens placering stad (ennlli t inom el. i anslut- Verkstads— Antal förleg- ning "" särskilt ren(ar) latser åen- friliggande. bostadshus el. annan placering (ange vilken) 9 p e ta- inackorderingshem bell) för handikappade 1. El l:] ................... 2. El El 3 [:i El ............................................................. 4. El El ..................... 5. [:| El
b) Hemarbete och annan sysselsättning
Finns särskilda anordningar för hemarbete och annan sysselsättning') för handikappade som inte kan få arbete i öppna marknaden eller i särskilda verkstäder för handikappade?
Om svaret är ja, ange nedan huvudman m. rn.
Ja [:| Nej [)
Verksamheten avsedd för
Antal anställda för verksamheten
_ arbetsterapeuter samariter övrig personal ala .. _. _ .. Huvudman handi-w viss kate ("i totala omralkåat totala vara)? totala O((jjojjzjft kap— (ange V" en) antalet jidsom antalet näsan. antalet tidsan- Pode anställda ställning anställda ställning anställda ställning :) z) :)
sysselsättnings»
1) Avser inte arkivarbeten och skyddade utearbeten, s.k. T-arbeten. 7) Markeras från 0,1 (minsta deltid) till 1,0 (heltid).
Ange verksamhetens omfattning, organisation och finansiering. Ange även vilken form av sysselsättning eller arbeta som vanligen förekommer. "Aven siffror som belyser omfattningen av verksamheten 1965 (antal handikappade som berörts av verksamheten, antal arbetstimmar o. d.) bör redovisas (ev. i särskild bilaga). '
'll. Särskilda fritids- och förströelseanordningar m. ln. för handikappade a) Hembesök, "Väntjänst" Anordnare Verksamheten Antal hembesök Bidrag från
påbörjad år 1965 kommunen _ Nej
BBBBBQ BBBBB
b) Klubblokaler, "dagcentraler" eller liknande
Anordnare Verksamheten Antal besök Bidrag från påbörjad år 1965 kJommun=1 _ a e|
B B ....... ., '. B B B B .................................. B B
Beskriv verksamheten (t. ex. verk ' ' art, pe-su- ' "i ' ' ' ' ' , , utrustning, såsom radio, TV och andra förströelseanordningar, platsantalet, tider för öppethållandet).
:) Hobbylokaler Anordnare Verksamheten Antal besök Bidrag från påbörjad år 1965 kommunen _ a Ne| "Beskriv ver' ' ' (t. ex. vul' ' ' art, per ' r, "" ' _ , ' ' ' ' , _, hobbyutrustningen, platsan— talet, tider för öppethållande). d) ldrottsverksamhet Anordnare Verksamheten - Antal deltagare Bidrag från påbörjad år 1965 kommunen _
Ja Ne
BBBBB BBBB
Beskriv vad idrottsverksamheten omfattar och hur den är— organiserad.
Anordnare Verksam- Antal' heten på- boklån börjad år 1965
Antal talboks- lån 1965
Beskriv hur v'all ' ' _i olika "' 4 (t. ex. ' ' " ' " " )år organiserad.
Bidrag från kommunen Ja
f) Föreläsningar ochstudiecirklar
Anordnare Antal föreläs- ningar o.d. 1965
Antal deltagare 1965
9) Bio-, teater- och konsertbesök, annan kulturell verksamhet
Anordnare Antal arrange- mang 1965
Antal deltagare 1965
h) Utflykter, sammankomster m. m.
Anordnare Antal arrange- mang 1965
Antal deltagare 1965
i) Övriga anordningar (ange vilka)
Bidrag från kommunen
Ja
B B B B B
Nej B B B B B
Bidrag från kommunen
B B B B B
B B B B B
Bidrag från kommunen _ Ja
BBBBB
el
BBBBBz
12. Särskilda anordningar för handikappades konvalescens, rekreation m. m.
a) Konvalescent-, vilo—, semester- och sommarhem för handikappade
Har kommunen Ja Nej eget konvalescent- eller vilohem för handikappade? . . . ........... . ..... . . .. ... . ... .. . .. . .. .. . |:] |:] eget semester-ellersommarhemförhandikappado?..... ....... ... D D Finns inom kommunen
av annan huvudman (t. ex. landsting, enskild organisation e. d.) drivet konvalescent- celler vilohem för handikappade? ........... .........................
av annan huvudman drivet semester- eller sommarhem för handikappade? ..... .
B B
BB
Om. svaret på någon av frågorna är ja, ange nedan huvudman m. m.
Typ av hem Hår” Huvudman Hemmets namn och adress (konvalescenthem. iålfe'. semesterhem etc.) P
5.
.Anm. Följande hem är avsedda för viss kategori (t. ex. rörelsehindrade, synskadade):
hem nr för hem nr för hem nr för hem nr för
ib) Har kommunen avtal med annan huvudman (kommunal eller enskild) om disposition av platser på kanvalescent-, vila-. semester- eller sommarhem för handikappade? Ja [) Nej C)
Om svaret är ja, ange med vilken huvudman överenskommelse har träffats och vad överenskommelsen innebär (t. ex. vilken kategori handikappade överenskommelsen avser, hur många platser som disponeras, normerna för kommunens bidrag till kostnaderna).
Lämnar kommunen bidrag till handikappade Ja Nej för vistelse på konvalescent— eller vilohem? .................................................. D E) för vistelse på semester- eller sommarhem? .................................................. D |:) för andra rekreations- eller semesterresor? ........................................... _ ..... C) D
Om svaret på någon av frågorna är ja, ange normerna för bidragsgivningen samt antalet bidragsmottagare och det sammanlagda bidragsbeloppet 1965.
13. Rådgivnings- och upplysningsverksamhet för handikappade
a) Finns mom kommunen särskild rådgivnings- och upplysningsverksamhet för handikappade (kuratorer och konsulen- ter med speciell uppgift att hjälpa handikappade)? Ja D Nej [:|
Om svaret är ja, ange nedan huvudman m.m.
Antal kuratorer Antal konsulenter
. . omräknat omräknat Huvudman totala till hel- totala till hel— antalet tidsan— antalet tidsan- anstöllda stöljning anställda ställ_|_'|ing
Avsedda för kategori (t. ex. psykiskt utveck- lingshåmmade, rörelse- hindrade, synskadade)
b) Förekommer speciell rådgivning, eller kurser för föräldrar till handikappade barn? Ja [) Nej [:)
Om svaret är ja, beskriv vad verksamheten omfattar samt hur den är organiserad och finansierad.
15. Behovet av särskilda anordningar av den typ som avsetts under E 'l—'I3
a) Har särskild utredning gjorts om behovet av anordningar av ifrågavarande slag? Ja [] Nej |:) Om svaret är ja, när har utredning gjorts och i vilket sammanhang?
b) Anser kommunen de under avsnitt E. redovisade åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet för handikap- pade inom kommunen?
Jul]
Motivering: .......
_N..e._ |] ..........
Åtgärder som skulle erfordras: _________
F. Anordningar för den som i hemmet vårdar handikappad 'I. Avbytarverksamhet
Finns inom kommunen verksamhet med avbytare för den som i hemmet vårdar handikappad? .la [) Nej |:)
Anordnare
Verksamheten är avsedd för vårdare
av (t.ex. rörelse- hindrade)
Tillt
j Luu J
av avbytare sker
regelbundet (t. ex. någon gång i veckan)
iQHdGST vid speciel- la tillföllen (t.ex. vid vårdarens s'uk- dom el. eljest e er
särsklilfl _fram—
vid vårdorens semester
el
BBBBBB
'BBBBBB
BBBBBB
Anm. Avbytare ti llt
.. I.." 1965 |, ||. _: . i
': n
n n n
,, vid spec. tillfällen i .....
vid vårdarens semester i
hem .. hem
....... hom
Ange hur verksamheten är organiserad och finansierad. Om avgift för avbytare tas ut av den enskilde, ange normerna för avgiftssättningen.
Förekommer inom kommunen andra åtgärder för att avlasta den som i hemmet vårdar handikappad? Om svaret är ja, redogör'för ätgärdema. Andra åtgärder för att avlasta den som i hemmet vårdar handikappad
Ja [] Nej (3
3
Förekommer speciella förmåner (t. ex. betald vilo- eller semestervistelse, särskilda
Ja D Nej D
met vårdar handikappad? Speciella förmåner i övrigt för den som i hemmet vårdar handikappad Om svaret är ja, ange förmånerna och normerna för dessa.
kontantbidrag) för den som i hem-
4. Anser kommunen de under avsnitt F. redovisade åtgärderna tillräckliga för att på olika sätt hjälpa och stödja den som i hemmet vårdar handikappad?
Jag
Motivering: ..
) Nej []
H. Redogörelse för nya verksamhetsformer, planer, önskemål, synpunkter etc. torde lämnas i bilaga I. Följande handikapporganisationer är företrädda inom kommunen:
JJ) Kommunens beräknade nettokostnader (driftkostnader) 1965 avseende anordningar för handikappade
Verksamhetsgren, anordning Kommunens egen Kommunalt bidrag till verksamhet kr. annans verksamhet kr. A. Allmänna uppgifter (sid. 1—4)
(Kostnad för särskilt organ, speciell tjänsteman, etc.) .. B. Bostäder m. rn. (sid. 4—9)
]. Fensionörshem
. lnspröngda pensionärslägenheter ............. . . .
. Särskilda bostadshus för handikappade ......... .
. Bostadsförbättringsverksamhet 2 3 4. Specialinredda invalidlägenheter i övrigt .......... 5 6 . Särskild hyressubvention (bostadsbidrag) ..........
1) Uppställningen under detta avsnitt följer formulärets disposition
C lnackorderingshen m.m.
(sid. 10—1 9) .........................................
D. Handikappade pä ålderdomshem
(sid. 19) .............................................
E. Serviceanordningar m. m. för handikappade (sid. 20—40)
1.
nuo—mauve
12.
13.
. Gymnastik och bad för handikappade ............ . Hårvård, skönhetsvård för handikappade ........
. Matdistribution för handikappade ................ . Tekniska och andra hjälpmedel m.m. för handikap-
. Transporter och kommunikationer m.m. ..........
10. 11.
Hälsokontroll för handikappade ................
. Hemhjälps- och hemsamaritverksamhet ............ . Tandvård för handikappade .................... . Fotvård för handikappade ......................
Kommunens egen Kommunalt bidrag till verksamhet kr.
annans verksamhet kr.
pade ...........................................
Sysselsättning m. m. .............................
Särskilda fritids- och förströelseanordningar m.m. för handikappade ............................... Särskilda anordningar för handikappades konva- lescens, rekreation m.m. ........................ Rådgivnings- och upplysningsverksamhet' för handi- kappade ........................................
F. Anordningar för den som i hemmet vårdar handikappad
'I. 2.
3.
(sid. 40—42) .....................................
Avbytarverksamhet ..............................
Andra åtgärder för att avlasta den som i hemmet vårdar handikappad ............................. Speciella förmåner i övrigt för den som i hemmet vårdar handikappad ........................... .
G. övriga anordningar inom kommunen för handikappade
(sid. 42) .........................................
den 1966
stad
För köping kommun
(uppgiftslämnarens underskrift) (namnet textat) (befattning) adr.: tel.: (riktnr) (tel.nr)
BILAGA C
Några exempel på frågor som det vore av värde för handikapp- utredningen att få synpunkter på1
Allmänna uppgifter Hur skall kommunerna på bästa sätt kunna hålla sig fortlöpande underrätta- de om de handikappades individuella behov av vård och hjälp?
Hur skall man på bästa sätt bland handikappade och deras anhöriga spri- da kännedom om samhällets åtgärder för de handikappade?
På vilka områden av handikappvår- den anser Ni att samarbete är särskilt viktigt kommuner emellan och mellan landsting och kommuner?
Bör samarbetet uteslutande grundas på frivilliga överenskommelser eller vore det bättre om det ägde rum ge- nom ett regionalt organ?
Bostäder m. m.
Vilka åtgärder bör vidtas för att bere- da de handikappade ändamålsenliga bo- städer?
Hur skall man sörja för att de handi- kappade i sina bostäder får den om- vårdnad och hjälp de behöver?
Är det lämpligt att anordna särskilda bostadshus (kategorihus) för handikap- pade med kollektiva anordningar för tillsyn, service etc. eller är andra lös- ningar att föredra?
Inackorderingshem m. m.
Vilket bör vara det huvudsakliga syf- tet med inackorderingshem för handi- kappade? Lämna synpunkter på frågan om hemmen bör avses för kortare eller mer stadigvarande vistelse, hur hemmen med hänsyn härtill bör utformas och utrustas etc.!
Serviceauordningar m. m. för handikappade
Vem bör handha transportverksamhe- ten för handikappade (brandkåren, taxi eller annan) ?
Vilka åtgärder bör vidtas för att bry- ta handikappades isolering och öka deras möjligheter att få del av kulturliv och gemenskap?
' 1 Utsänt till kommuner och landstingisam band med kommunundersökningen.
BILAGA D
Översikt över handikapporganisationerna Och deras verksamhet Av sekreteraren i statens handikappråd, byrådirektör Bruno Utbult
Inledning
Efterföljande redogörelse över handi- kapporganisationerna har av naturliga skäl inte kunnat göras uttömmande rörande alla områden av den omfattan- de och varierande verksamhet som be- drivs av organisationerna. På grund av den stora spridningen av lokal— och länsföreningar och enär dessa i regel är helt självständiga gentemot respek- tive riksorganisationer har undersök— ningen huvudsakligen kunnat beröra en- dast de senares verksamhet.
Sammanställningen har tillkommit på grundval av uppgifter som inhämtats från verksamhetsberättelser, rapporter och broschyrer samt genom förfråg— ningar i skriftlig enkät och vid person- liga intervjuer.
översikten berör endast de till statens handikappråd anslutna femton organi- sationerna samt — förutom handikapp— rådet — samordningsorganen Handi- kapporganisationernas Centralkommitté (HCK) och Svenska Centralkommittén för Rehabilitering (SVCR) samt Stiftel- sen Fokus. Men även flera andra ideella organisationer har tagit upp vissa akti- viteter för handikappade på sitt pro- gram och skänker ekonomiskt stöd åt de handikappades organisationer. Bland dessa kan nämnas följande:
Svenska Röda Korset har sedan bör- jan av 1940-talet utvecklat viss handi- kappverksamhet och har numera bl.a.
transporttjänst för handikappade och pensionärer, konvalescenthem för hör- selskadade, utvecklingsstörda, astma- sjuka och CP-barn. Röda Korsets Hem för Barn med Gomdefekter, Lidingö, ger talundervisning åt barn som på grund av läpp- och gomdefekter inte har ett nor- malt tal och Ungdomens Röda Kors (URK) ordnar bl. a. s. k. kontaktläger för psykiskt utvecklingsstörda ungdo- mar.
Folke Bernadotte-Stiftelsen för Barn med Cerebral Pares tillkom 1958 och har till ändamål att stödja forskningen på cp-området samt främja vård och fost- ran av cp—barn. Stiftelsen har grundat och understödjer en vård- och habili- teringsanläggning med grundskola för svårt handikappade barn med cp-ska- dor. *
Svenska Scoutförbundet har 1 000 handikappade medlemmar, varav över- vägande delen är psykiskt utvecklings- störda. Förbundet understödjer genom olika stiftelser olika aktiviteter för dö- va och hörselskadade (gymnasieunder— visning), för synskadade (huvudsakli— gen talboksverksamhet för förskole- barn) samt för utvecklingsstörda barn (i samarbete med FUB grundat stiftel- sen ALA samt lekotek). Dessutom har förbundet lägerverksamhet för handi- kappade ungdomar tillsammans med icke handikappade samt ett rehabilite- ringshem för rörelsehämmade ungdo— mar.
Frälsningsarméns omfattande sociala verksamhet berör även de handikappa- de. I synnerhet gör denna organisation sedan länge mycket för blinda och döva, och har bl. a. egna utbildade dövtolkar.
Kvinnoorganisationernas stiftelse till stöd åt handikappade husmödrar, bil- dad 1961, bygger på en representation av åtta kvinnoorganisationer. Stiftel- sens ändamål är att främja vetenskap- lig forskning rörande arbets- och trä- ningsmetoder samt ändamålsenliga tek- niska hjälpmedel i hushållsarbete, att främja .experiment och upplysning i anslutning härtill och i rehabiliterande syfte ekonomiskt stödja enskilda handi- kappade husmödrar.
Lions Club arrangerar bl.a. insani- lingar till handikappade, tar initiativ till fritidssysselsättningar, utflykter m.m. för att bryta deras isolering.
Stiftelsen Sven Jerrings fond bilda- des 1956 och främjar fysiskt och psy- kiskt missgynnade barns vård, fostran och utbildning i form av anslag och stipendier till organisationer eller in- stitutioner.
Vissa föreningar har sedan gammalt verkat som stödföreningar åt olika han- dikappgrupper, t.ex. De Blindas Vän— ner, De Blindas väl, anslutna till Kron- prinsessan Margaretas Arbetsnämnd för De Blinda, och Nationalföreningen mot Tuberkulos. Vanförevårdsföreningarna — vilka ursprungligen grundlade s.k. vanföreanstalter och som även har andra uppgifter på sina program, t. ex. organisation av hemarbete för handi— kappade och försäljning av deras als- ter —— bör också nämnas liksom för- äldraföreningarna vid vanföreanstalter- na och skolorna för hörselskadade (de senare sammanslutna i Riksförbundet Döva Barns Målsmän). Härutöver kan även nämnas att det finns organisa- tioner för bistånd åt psoriasissjuka, blödarsjuka, talhämmade, läkemedels-
missbrukare, alkoholskadade samt kri— minella.
De flesta handikapporganisationer har tillkommit efter 1940, och den verksam- het som de byggt upp är givetvis be- roende av hur länge respektive organi- sation funnits till. I många fall har riksorganisationerna bildats genom sam— manslutningar av lokala föreningar, men det är inte heller ovanligt att man börjat med en riksorganisation, vilken sedan givit impulser till bildandet av lokala sammanslutningar och stött deras verksamhet. Lokal- och regionsamman- slutningarnas karaktär växlar avsevärt, och även om en viktig del av deras aktivitet från början varit och fort- farande är inriktad på att ordna sam- mankomster för att bryta av handi- kappet betingad isolering, ge tillfälle att byta erfarenheter och stärka sam- hörighetskänslan under gemensam av- koppling så är handikapporganisatio- nerna såväl på lokal- som riksplanet numera genomgående starkt engagera- de i att bevaka sina medlemmars intres- sen och påverka samhällsinstanserna i strävan att förbättra de handikappades villkor. Där inte insatserna från det allmänna räcker till tar de handi- kappade själva genom sina organisatio- ner initiativ och startar med hjälp av insamlade medel _ och bidrag från det allmänna —— olika aktiviteter. De har på detta sätt ofta varit banbrytare och efter hand förmått myndigheterna att ta över ansvaret för anläggningar och åt- gärder av olika slag.
De äldsta organisationerna — för blin- da, döva och hörselskadade samt »van— föra» (som benämningen för rörelse- hindrade var till 1965, då deras för- bund ändrade namn) —— kännetecknas av att de är sammanslutningar av män— niskor med bestämda funktionsrubb— ningar. Men de på senare år bildade organisationerna har i flertalet fall inte
så mycket av viss funktionsrubbning utan mer den handikapporsakande sjukdomen eller skadan som grund för sammanslutningen. Detta har medfört att flera organisationer _ främst så- dana vars medlemmar har rörelsehin- der med olika grundorsaker, som t. ex. CP-skada, polio, MS _ har i vissa av- seenden likartade problemställningar. Dessutom är det givetvis så, att det finns en hel del frågor, som berör t. ex. rehabilitering och socialförsäkring, vil- ka kan lösas gemensamt för samtliga grupper. I avsikt att med samlade re- surser gemensamt verka för bättre villkor för de handikappade bildades år 1942 Rikskommittén för partiellt ar- betsföra med fem organisationer (DVR, RHL, DBF, HfR och SDR), som 1962 efterträddes av HCK. Andra samarbets- organ är statens handikappråd och SVCR.
Samordnande organ
Handikapporganisationernas Central- kommitté, HCK, är (enligt stadgarna) »ett samarbetsorgan för anslutna riks- organisationer med uppgift att verka för gemensamma intressen» och »för en allmän normalisering av de handi- kappades levnadsförhållanden». Vidare skall enligt stadgarna HCK bevaka lag- stiftning och samhällsåtgärder, påverka myndigheter, stimulera forskning m. m. särskilt i frågor som är gemensamma för de olika handikappgrupperna. HCK har 11 medlemsorganisationer med till- sammans ca 80 000 medlemmar:
De Blindas Förening (DBF) Riksförbundet för CP-barn (CP) Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) Riksförbundet för Svensk Epileptikervård (SEV) Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka (RHL) De Handikappades Riksförbund (DHR)
Hörselfrämjandets Riksförbund (HfR) Svenska Multipel Skleros-Föreningarnas Riksförbund (MS) Riksförbundet [för Utvecklingsstörda Barn (FUB) Riksförbundet mot Allergi (RmA) Riksförbundet Döva Barns Målsmän (DBM)
Centrala HCK har kansli med heltids- anställd sckreterare jämte — deltidsan- ställda — assistent och kontorist.
På läns- och lokalplan finns för när- varande 25 samarbetskommittéer som har liknande uppgifter som HCK på riksplanet. I dessa HCK-kommittéer in- går i många fall även andra handikapp- föreningar än de som är representera- de på riksplanet. Några samarbetskom- mittéer har kansli med fast personal anställd, vilket finansieras med kom- munala bidrag.
En viktig uppgift för HCK är informa- tioner både utåt och inåt om gemen- samma handikapproblem. Det omfattar t. ex. nya lagar och förordningar, kon- ferenser som anordnas, utredningar samt litteratur av olika slag av handi- kappintresse. Även beträffande remiss- svar och framställningar från statens handikappråd sprider HCK information liksom om de olika aktiviteter som för— siggår inom de skilda handikappför- bunden eller handikappverksamhet inom andra organisationer i samhället. Informationen sker genom brev, tele- fonsamtal, stencilerade cirkulär och en periodisk skrift i kontorsoffset »HCK- information». Dessutom anordnas kon- ferenser och kurser.
De frågor som hör hemma inom sta- tens handikappråd överlämnas dit och handläggs där ofta i samarbete med HCK.
HCK har både centralt och lokalt även vissa fördelningsuppgifter. Så t. ex. har HCK fördelat en viss del av den valkollekt som insamlats av Svenska Scoutrådet och Svenska Röda Korset. Det förekommer även att HCK-kommit-
téer fördelar landstingsanslag, även om det är mindre vanligt.
HCK är representerat både på riks- och lokalplan i samhällsorgan och or- ganisationer, där handikappfrågor handläggs, exempelvis AMS' rådgivan- de delegation och styrelsen för statens arbetsklinik.
Statens handikappråd konstituerades i maj 1965 och är avsett att vara ett kontakt- och samarbetsorgan »för att främja samverkan mellan myndigheter och handikapporganisationer, så ock mellan sådana organisationer inbör- des». Till rådets uppgifter hör vidare att »tid efter annan samla representan- ter för sammanslutningar och myndig- heter ävensom andra, som äga känne- dom om handikappades problem, för att gemensamt dryfta gjorda erfaren- heter och frågor av betydelse för de handikappades förhållanden. Rådet bör såväl på eget initiativ som på anmodan giva Kungl. Maj:t del av en såvitt möj- ligt samlad bedömning av företrädesvis frågor, som äro gemensamma för flera olika handikappgrupper».
Styrelsen för handikapprådet väljs av representantskapet, vilket är samman- satt av två representanter från var och en av de 15 medlemsorganisationerna (se tablå sid. 138). Ordförande jämte två styrelseledamöter utses av Kungl. Maj:t.
Handikapprådet har kansli i Stock- holm med sekreterare och kontorist an- ställda.
Hitintills har huvuduppgiften för han- dikapprådet bestått i att besvara remis- ser samt göra framställningar i anled- ning av utredningar m. m. Rådet har in- timt samarbete med HCK. Kansliet del- tar också i utredningar och överlägg- ningar samt har efter hand alltmer fått besvara förfrågningar rörande handi- kappangelägenheter från såväl enskilda som myndigheter och organisationer.
Svenska Centralkommittén för Reha- bilitering, SVCR, (ursprungligt namn Svenska Vanföreanstalternas Central— kommitté, SVCK) är en enskild orga- nisation som bildades 1911 som ett sam- ordnande organ inom vanförevården. Denna sammanslutning, som från bör- jan omfattade endast de tre dåvarande vanföreanstalterna, består numera av tillsammantaget tretton institutioner och organisationer, nämligen
De fyra vanföreanstalterna Eugeniahemmet Svensk Ortopedisk Förening Riksföreningen mot Reumatism Riksföreningen mot Polio (Svenska MS-föreningarnas Riksförbund De Blindas Förening Hörselfrämjandets Riksförbund Riksförbundet för CP-barn Sveriges Dövas Riksförbund
SVCR har sålunda ursprungligen inte varit något samordnande organ för han- dikapprörelsen. Men då till denna orga- nisation på senare år anslutits även vissa handikappförbund (numera kan även organisationer som inte sysslar med ortopediskt handikapp vinna in- träde) och då SVCR har en stor bety- delse när det gäller omvårdnad av han- dikappade är det väl motiverat att även denna organisation får visst utrymme i denna översikt.
I styrelsen för SVCR ingår förutom en representant för varje ansluten orga- nisation även tre representanter för Kungl. Maj:t och en representant för vartdera Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.
SVCR har till målsättning att främja samarbetet mellan de anslutna organisa- tionerna och en rationellt organiserad rehabilitering.
Ledningen av SVCR:s institution i Stockholm handhas av en kanslichef. Personalen består av ett 70-tal tekniska, sociala, medicinska och administrativa
experter. Dessutom har SVCR till sig knutna konsulter som representerar re- habilitering, medicin, arkitektur och samhällsplanering samt teknik.
SVCst verksamhet har under senare år i hög grad dominerats av frågor, som rört handikappades miljöproblem, dvs. tekniska hjälpmedel, bostadsfrågor och samhällsplanering. SVCR är bl.a. re- presenterad i AMS' arbetsvårdsdelega- tion och medicinalstyrelsens hjälpme- delsnämnd förutom i de på sid. 137 nämnda internationella föreningarna.
Den tekniska avdelningen, som leds av en civilingenjör, består av olika tek- niska laboratorier för utvecklingsarbete, en produktionsavdelning och en för- säljningsavdelning. Ett nära samarbete sker med medicinska och tekniska in- stitutioner och internationella kontak- ter upprätthålls också. Inom ramen för det allmänna utvecklingsarbetet ligger även testningsverksamhet, som sker dels inom SVCR, dels hos rehabiliterings- kliniker och andra medicinska enheter och arbetsvårds- och liknande institu- tioner, dels hos enskilda handikappade i deras hem. Sedan en funktionsduglig prototyp av hjälpmedlet erhållits, vid- tas hos SVCR eller hos intresserad fabrikant den slutgiltiga för produktio- nen lämpliga utformningen av hjälp- medlet.
Utvecklingsavdelningen har samman- lagt ett 15-tal personer engagerade: för- utom fast anställda ingenjörer, hushålls- lärare, hushållstekniker, arbetsterapeu- ter, formgivare etc. har avdelningen tillgång till stipendiater som ställts till förfogande av statens tekniska forsk- ningsråd.
Produktionsavdelningen har tolv an- ställda tekniker och mekaniker och inköps- och försäljningsavdelningen har nio anställda. För tillverkningen utnytt- jas i stor utsträckning andra produk- tionsenheters kapacitet, bl.a. arbets- vårdsinstitutionernas.
Service och konsultation behövs för applicering och reparation av hjälp- medel. Bl. a. får SVCR förfrågningar i anledning av remisser från läkare, so- cial— och arbetsvårdare etc., och dels utföres kontinuerligt organiserad ser- viceinsats vid bl. a. Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet samt genom egna initiativ åt enskilda handikappade och deras anhöriga. Tre ingenjörer, en la- boratorietekniker och en servicetekni- ker är engagerade för dessa uppgifter. En av ingenjörerna är specialist beträf- fande invalidbostads- och samhällspla- nering. Denna service står i princip till förfogande för hela landet.
Under 1965 förekom på SVCR:s tek- niska avdelning samt informationsav- delning ca 4 000 besök, 2 000 skriftliga konsultationer och 15 000 telefonkon- sultationer.
Utbildningsverksamheten omfattar i huvudsak årliga kurser rörande handi- kappades miljöproblem. Sedan 1962 har 21 sådana kurser hållits. Vidare med- verkar SVCR i utbildning av rehabilite- ringspersonal, och praktikanter från andra social- och sjukvårdskurser mot— tas också vid institutionen.
Upplysningsverksamhet sker på en informationsavdelning med tolv perso- ner anställda. Det väsentliga mediet för informationen är ett lösbladssystem. SVCR har också en skriftserie där olika aktuella rehabiliteringsfrågor behandlas samt en bulletin, Information om Reha- bilitering, som utkommer med 6—8 nummer per år med en upplaga om 6000 exemplar. SVCR har även fram- ställt instruktionsfilmer och bildband tillsammans med Svenska Röda Korset och skolöverstyrelsen, t. ex. »Samhälls- planering för handikappade», »Funk- tionsträning vid tetraplegi», »Förflytt- ningar från rullstol till säng», »Förflytt- ningar i badrum, till badkar, tvättstol och toalett», »Skrivning och läsning» samt »Metoder och hjälpmedel vid bak-
ning». Särskild lista över i Sverige till- gänglig rehabiliteringsfilm har samman- ställts och SVCR ställer även utställ- ningar till förfogande för lån. En central roll inte blott för informationsavdel- ningen utan för hela SVCst verksam- het spelar institutionens bibliotek, vil— ket står öppet även för intresserade utanför SVCR.
Som ovan nämnts förekommer en väl utvecklad internationell kontakt, inte minst genom att SVCR av International Society for Rehabilitation of the Dis- abled (ISRD) fått i uppdrag att fungera som clearingorgan rörande information om tekniska hjälpmedel åt ISRD:s med- lemsorganisationer i ett 70-tal länder. Tre personer är anställda för dessa uppgifter. På det nordiska planet sker samarbetet till stor del via Nordisk Förening för Rehabilitering (NFR).
Finansieringen av SVCst utred- nings—, utvecklings-, service- och infor- mationsverksamhet sker genom anslag från samhällsorgan inkl. forskningsråd. Några verksamhetsgrenar, såsom exem- pelvis den ovan nämnda internationella informationen, ligger däremot separat i SVCR:s budget. Produktion och för- säljning av tekniska hjälpmedel avses i princip vara självbärande. Under 1965 uppgick SVCR:s budget till sammanlagt ca 3,5 milj. kr., 1966 till 4,6 milj. kr.
Stiftelsen Fokus — Bostäder och Ar— bete för Handikappade — bildad 1964, samarbetar med centrala och lokala myndigheter för att främja och utöva vård och utbildning av fysiskt handi- kappade, företrädesvis ungdomar, i första hand genom att tillhandahålla bostäder. I bostäderna skall finnas till- gång till personlig service och utrym— men för fritidssysselsättning och ge— menskap, och de skall vara placerade så att lämpliga arbetsuppgifter, i öppna marknaden eller i skyddad verksamhet, finns i nära anslutning till dem.
I Fokus, styrelse, som har sitt säte i Göteborg, är representerade:
Svenska landstingsförbundet Handikapporganisationernas mitté De Blindas Förening De Handikappades Riksförbund Riksförbundet för CP-barn Riksföreningen mot Reumatism Riksföreningen mot Polio Svenska lits-föreningarnas Riksförbund Sveriges Dövas Riksförbund Folke Bernadotte—Stiftelsen för Barn med Cerebral Pares Svenska Röda Korset Svenska Scoutförbundet Göteborgs Diakonisällskap.
Verksamheten drivs lokalt med repre- sentanter från de anslutna organisatio- nernas lokalorgan, regionsjukvårds- nämnd, socialvård och arbetsvård samt från riksstyrelsen. Lokalstyrelsen skall i samråd med riksstyrelsen organisera, leda och utveckla verksamheten inom sitt område. I den mån anläggningar uppförs, kan dessa ägas av särskilt in- rättade lokala fastighetsstiftelser.
Centralkom-
H andika p porganisatio nerna
En tablå över de till statens handikapp- råd anslutna organisationerna med upp- gift om bl. a. antalet medlemmar och lokalföreningar återfinns på sid. 138.
Centralkanslieruas tjänstemän
De Blindas Förening har 62 personer anställda, nämligen direktion: direktör, kassaförvaltare, 3 sekreterare, kamrer, 3 bokförare information: avdelningschef, redaktör, skrivbiträde (deltid) , biträde för adress- register fastighetsförvaltning: förvaltare, 4 fas- tighetsskötare biblioteksverksamhet: rie, sekreterare blindskriftsbibliotek: föreståndare, bi- träde talboksbibliotek: 5 bibliotekarier (varav
chefsbiblioteka-
Handikapporganisationer — anslutna till statens handikappråd
. Etable- Ca antal Ca antal Anslutna Medlem- Öve151kt (avser år 1966) ringsår medl. stödj. lokalför skap i
De Blindas Förening (DBF) ....... 1889 3 200 — 24 SVCR HCK Hörselfrämjandets Riksförbund
(HfR) ........................ 1921 15 000 2 700 89 SVCR HCK
(ber.)
Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) 1922 4 000 — 50 SVCR HCK De Handikappades Riksförbund
(DHR) ....................... 1923 30 000 — 138 HCK Sv Föreningen för Psykisk Hälso-
vård (SFPH) .................. 1931 1 600 flertalet — —— Riksförb. för Hjärt- o Lungsjuka
(RHL) ....................... 1939 17 000 500 120 HCK Svenska Diahetesförbundet (SD) . . 1943 10 000 62 —— Riksföreningen mot Reumatism
(RmR) ....................... 1945 30 000 flertalet 14 SVCR Riksföreningen mot Polio (RmP) . . 1946 107 600 flertalet 18 SVCR Riksförb. för Svensk Epileptiker-
vård (SEV) .................. 1954 650 65 4 HCK Riksförb. för CP-barn (CP) ....... 1955 2 200 380 26 SVCR HCK Riksf. för Utvecklingsstörda Barn
(FUB) ....................... 1956 10 000 2 000 92 HCK Riksförb. mot Allergi (RmA) ..... 1956 5 000 -— 38 HCK Sv MS—föreningarnas Riksförbund
(MS) ......................... 1957 6 400 3 100 35 SVCR HCK Föreningen för de Neurosedyn-
skadade (Fde) ............... 1962 200 30 — ——
3 deltid), 3 skrivbiträden, 2 biträden för utlåning, 6 biträden för handkontroll studielitteraturverksamhet: förestånda- re, sekreterare (gemensamt med folk- bildningssektionen) folkbildningssektionen: studieinstruk— tör (halvtid), sekreterare (gemensamt med studielitteraturverksamheten) talboksproduktionen: avdelningschef, skrivbiträde, 3 tekniker, 2 biträden blindskriftstryckeri: faktor, 4 stereo- typörer, 2 biträden, 2 bokbindare konsulentavdelningen: avdelningschef, konsulent, utredningssekreterare, 2 skrivbiträden
Hörselfrämjandets Riksförbund har 11 personer anställda:
direktör, ombudsman, socialsekrete- rare, redaktör, 2 skrivbiträden
deltid: förbundssekreterare, 2 kas- sörskor, skrivbiträde, arkivarbetare
Sveriges Dövas Riksförbund har 11 personer anställda:
kanslichef, sekreterare, 2 kontorsbi— träden, 2 ackvisitörer
deltid: kassör, 2 ackvisitörer På Stockholmskontoret:
kontorist deltid: PR- och kontaktman
De Handikappades Riksförbund
har 19 personer anställda: direktionen: förbundsombudsman, kam- rer, studie— och organisationsombuds— man, kurator, 2 sekreterare, 2 skrivbi- träden (varav en arkivarbetare), vakt— mästare handikappidrotten: 2 konsulenter ungdomsverksamheten: ungdomskonsu- lent redaktion och informationsavdelning: redaktör, biträde (arkivarbetare) tekniska avdelningen: konsult i bilfrå- gor, teknisk konsulent, 2 assistenter, 1 sekreterare
försäljningsavdelningen: försäljnings- chef, sekreterare, biträde, kontorsbiträ- de, 2 expeditörer, vaktmästare
Svenska Föreningen för Psykisk Hälso- vård har 5 personer anställda: biträdande sekreterare deltid: kassaförvaltare (: redaktions- sekreterare), 3 skrivbiträden
Riksförbundet för Hjärt— och Lungsjuka har 7 personer anställda: förbundskassör, förbundssekreterarc, konsulent (: redaktör), kontorist, ex- peditör deltid: kontorist, kassörska
Svenska Diabetesförbundet
har 2 personer anställda: ombudsman deltid: kontorsbiträde
Riksföreningen mot Reumatism
har 5 personer anställda:
ombudsman, kanslist, sekreterare, te- lefonist
deltid: kamrer
Riksföreningen mot Polio har 16 personer anställda:
verkst. direktör, 2 kuratorer, 8 kon- torister, 2 sekreterare, kassör, biträdan- de kassör, vaktmästare
extra: 2 kontorister
Riksförbundet för CP-barn
har 4 personer anställda: riksombudsman (: kanslichef), kan-
slisekreterare, kontorsbiträde, ungdoms-
konsulent
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn
har 6 personer anställda: ombudsman, förbundssekreterarc, kanslist, kanslibiträde deltid: konsulent, stent
informationsassi-
Riksförbundet mot Allergi
har 4 personer anställda: verkställande direktör man), kanslist deltid: utredningssekreterare (: re- daktör för »Allergia»), redaktionssekre- terare (även för PR-uppgifter)
(: ombuds-
Svenska Multipel Skleros-Föreningarnas Riksförbund har 4 personer anställda:
ombudsman (: kanslichef), sekrete— rare, skrivbiträde
deltid: kurator
Riksförbundet för Svensk Epileptiker- vård och Föreningen för de Neurose- dynskadade har ej kanslier eller an- ställd personal.
Medlemsstruktur
Arten av handikapp hos medlemmarna framgår mestadels av föreningsnamnen, men det förekommer i så gott som samt- liga föreningar medlemmar med kom- bination av handikapp. Någon statistik rörande förekomst och grad av handi- kapp förs i regel inte av organisationer- na och ej heller vet man i vad mån det finns personer som samtidigt är med i två (eller flera) föreningar.
Vissa organisationer har ett växlande antal stödjande medlemmar. RmR och RmP torde till övervägande del bestå av sådana medlemmar och hos SFPH är så gott som hela medlemskåren av denna kategori.
Verksamhetsgrenar
Som ovan nämnts växlar arten och om- fattningen avsevärt av den verksamhet de olika organisationerna bedriver; även från år till år förekommer varia- tioner.
Nedanstående försök till systematise- ring av organisationernas olika verksam- hetsgrenar avser huvudsakligen aktivi-
teten under år 1965 samt i några fall även 1966, vilket då särskilt anges. Uppgifterna har inhämtats dels med hjälp av verksamhetsberättelser samt ett frågeformulär som utsändes till riks- organisationerna i maj 1966, dels efter kompletterande intervjuer. Då lokal- och länsföreningarna i regel verkar helt självständigt och inte konsekvent lämnar redogörelser till sina riksorgan, har kartläggningen av de lokala aktivi- teterna kunnat ske endast i begränsad omfattning.
Konsulentverksamhet
Tjänstemän speciellt anställda för att direkt bistå medlemmarna i de lokala föreningarna med råd och upplysning- ar rörande sociala frågor m.m. finns endast i ett fåtal handikapporganisatio- ner. Men här nedan har också tagits med de organisationer som har centralt anställda kuratorer eller konsulenter och de som i enkät uppgivit sig bedriva konsulentverksamhet genom ombuds- män, föräldrarådgivare och liknande. De kurratorer/konsulenter, som är an- ställda vid respektive förbundskanslier, har till största delen mer indirekt kon- takt med medlemmarna genom de lokala ombudsmännen eller motsvarande, men givetvis förekommer även personliga förfrågningar till dessa centrala tjänste— män från enskilda medlemmar. Statistik över den sociala verksamheten har kun— nat redovisas endast i enstaka fall. När det blir fråga om att tillsätta ku- ratorer/konsulenter för speciella handi- kappgrupper, räknas givetvis som sär- skild merit att den sökande har god kännedom om problematiken för re- spektive grupp. Därför söker man t. ex. när det gäller blindkonsulenter i första hand folk bland medlemmarna eller _— som de döva _— bland sådana som har erfarenheter av handikappet i fråga,
t. ex. genom att de har nära släktingar som är handikappade.
I själva verket fungerar inom flertalet lokalavdelningar någon funktionär _ liksom de centrala ombudsmännen — som socialombud för medlemmarna. Genomgående strävar handikapporga- nisationernas centrala kanslier att in- formera de lokala föreningsstyrelserna och medlemmarna i allt som rör social verksamhet som försäkring och möjlig- heter att erhålla bidrag till tekniska hjälpmedel m.m. Medlemmarna får ofta bistånd med upprättande av ansökning- ar och liknande av någon styrelsemed- lem utan att detta anges i någon stati- stik eller medför extra kostnader i form av arvode för respektive förening. Des- sa föreningsfunktionärer får i många fall småningom] ingående kunskaper som gör dem väl skickade att fungera som rådgivare inom sina specialområ- den.
Det är en mångfald olika objekt som det kan bli fråga om att söka hjälp och bidrag till antingen hos den egna för- eningen eller hos offentlig myndighet: behandling och rekreation, sjuk- och konvalescentresor, invalidfordon, aggre- gat och tekniska hjälpmedel, hushålls- maskiner, radio, TV, bandspelare, tele- fon, studiebidrag, hemhjälp, näringsbi- drag osv. Det bör observeras att för- eningstillhörighet i regel inte utgör krav för att erhålla hjälp från organisationer- na i form av tjänster eller bidrag.
Uppgifter om löner och arvoden har av olika skäl inte kunnat lämnas i samt- liga fall och inte heller angående ut- bildning.
De Blindas Förening har 24 konsulenter fördelade på varje landsting. (Ytterligare en konsulent an— ställs 1967.) Dessutom finns centralt två konsulenter (jämte en aspirant), vilka fungerar som arbetsledare samt sköter
information och fortbildning för kon- sulenterna ute i landet. År 1967 anställs en konsulent för dövblinda. Kostnaderna för konsulentverksamheten beräknas för 1967 bli 1 050 000 kr. vartill landsting- en väntas bidra med ca 640 000 kr.
Utbildning: Två av konsulenterna har socionomutbildning; de övriga har er- hållit särskild utbildning under tre må— nader vid Sköndalsinstitutet. Varje år anordnar föreningen en fortbildnings- kurs på sex dagar, då konsultarbetets utformning behandlas samt givetvis aktuella frågor rörande socialförsäkring och tekniska hjälpmedel m. m. Alla kon- sulenter utom en är själva synskadade. I fortsättningen räknar man med att utbildningen skall ske vid socialhög- skolorna, där för närvarande ett tiotal synskadade studerar.
Verksamhetsområde: Landstingsområ— dena Blekinge och Kronobergs län samt Jönköpings och Hallands län har ge- mensamma konsulenter (1967 skall dock tillsättas ytterligare en konsulent för de två förstnämnda länen). För Stockholm finns två konsulenter liksom för Göte- borg.
Varje konsulent har i genomsnitt ett befolkningsunderlag om 300 000 perso— ner med ca 350 synskadade.
Arbetsuppgifter: De centralt anställ— da konsulenterna är arbetsledare för kollegerna i landsorten samt sköter in- formation och fortbildning. Fältkonsu- lenterna svarar för uppspårande verk- samhet; de gör hembesök och har per- sonlig kontakt med de synskadade (år 1965 ca 3300 hembesök och kontakt med ca 4250 synskadade.) Det är vik- tigt att nyblinda inte isoleras utan så fort som möjligt kommer till anpass- ningskurser, och konsulenterna hjälper dem till rätta härmed liksom med alla övriga frågor som blir aktuella, exempel- vis anskaffande av tekniska hjälpmedel och lämpliga bostäder samt kontakt med blindföreningens resurser i fråga om
litteratur, kurser m.m. Man anser det vara värdefullt att konsulenterna rekry- teras bland sådana som själva är syn- skadade och har erfarenheter av hur man kan övervinna depression och kon- taktsvårigheter som lätt blir följden för dem som råkar ut för allvarliga syn- skador.
De Handikappades Riksförbund
har fem distriktskonsulenter samt tre konsulenter för städerna Stockholm, Gö- teborg och Malmö. (I februari 1967 fick Stockholms län en konsulent.) Stock- holmsavdelningen har även en kurator. Centralt vid förbundets kansli finns dessutom anställda en kurator på heltid, en konsulent på heltid för tekniska hjälpmedel, bostäder och samhällspla- nering (vilken har tre adjungerade medhjälpare), en ungdomskonsulent på heltid samt två idrottskonsulenter, ock- så på heltid. Idrottskonsulenterna ver- kar för alla handikappgrupper men verksamheten administreras av DHR. Förbundet har också en konsult för transport— och motorfordonsfrågor, vil- ken tjänstgör tre dagar i veckan mot arvode. Vidare har DHR en konsulent på heltid för kurs och konferensverk- samheten. Redaktören för förbundets tidning arbetar på halvtid med informa- tionsverksamhet.
Tio lokalavdelningar har expeditörer som även i viss mån får ta hand om medlemmarnas sociala problem. Social- ombud finns vid övriga avdelningar, och de får ersättning för sina kostna- der. Ungdoms- och idrottskonsulentverk- samheten är understödd av allmänna medel. Så utgår t.ex. för idrottsverk- samheten 180 000 kr. i statsbidrag, och Stockholms, Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands läns landsting bidrar till konsulentverksam- heten i distrikten. I övrigt finansierar DHR konsulentverksamheten.
Verksamhetsområde: Distrikten mot—
svarar i stort sett de gamla »vanföre- anstaltsområdena», och konsulenterna är placerade i Göteborg, Hälsingborg, Västerås och Umeå (två st.). Konsulen- terna har expeditioner med skrivbiträde till förfogande. Ytterligare en konsulent- tjänst inrättades 1 februari 1967 med Stockholms län som arbetsområde och med placering i Stockholm.
Utbildning: Distriktskonsulenterna nämndes tidigare distriktsombudsmän och de flesta har fått sin utbildning ge— nom praktisk verksamhet samt frivil- liga kurser. Socionomutbildning före- kommer i två fall, och kuratorerna har i regel sådan utbildning. Varje år sam— mankallar förbundet sina konsulenter till centrala konferenser, där nyheter inom socialförsäkring m.m. behandlas. Fälttjänstemännen får kontinuerligt in- formationsmaterial från förbundet. Ungdoms— och idrottskonsulenterna har praktisk erfarenhet från ungdomsarbete och social verksamhet m.m. samt har genomgått fortbildningskurser i gymna- stik och idrott.
Arbetsuppgifter: Konsulenter (och ku— ratorer) biträder såväl medlemmar som andra i frågor rörande bostäder och sociala förhållanden, vid överklagning— ar etc. och har för övrigt allmän råd- givning såväl vid personliga samman- träffanden som per telefon och korre- spondens. De håller kontakt med kom- muner och byggnadsföretag vid plane— ring och byggande av invalidlägenhe- ter, följer upp försäkringsfrågor och anställningsärenden i enskilda fall och förmedlar ansökningar till tekniska hjälpmedel, stipendier, invalidfordon m.m. De har också uppspårande verk- samhet och hjälper ungdomar med ut- bildnings-, bostads- och arbetsproblem. Distriktskonsulenterna anordnar också s.k. gemenskapskurser, kurser rörande vårdfrågor och allmänna sociala pro- blem samt ungdomsläger etc.
Konsulenterna har mottagning på ex- peditionerna och företar resor i distrik- ten. I samband med kurser och besök på rekreationshemmen får konsulen- terna även kontakt med hjälpbehövan- de medlemmar. Lokalavdelningarnas ex- peditörer och socialombud söker i förs- ta hand själva klara av uppkomna pro— blem, men ofta överlämnar de dem till konsulenterna efter utredning. Vid svår- bedömda specialfall kopplas förbunds- kansliets experter in, och därvid får även riksombudsmannen ofta rycka in. Konsulenterna handlägger vardera ca 3 000 ärenden per år om man därvid in- räknar även korta förfrågningar.
Ungdomskonsulenten sköter i viss mån förberedande yrkesrådgivning, lämnar upplysningar rörande arbets- marknadsförhållanden till såväl föräld— rar som ungdom, ger upplysning om vart man skall vända sig för att få utbild— ningsbidrag etc. Givetvis kontaktar han i förekommande fall arbetsvården eller annan offentlig myndighet. Han hand- har också fritidsfrågor och samarbetar med idrottskonsulenterna.
Konsulten för motorfordons- och tra- fikfrågor handlägger bl. a. ärenden rö- rande transportservice för handikap— pade och bidragsfrågor när det gäller detta område samt överklagningsären-- den.
Konsulenten för tekniska hjälpmedel, bostads- och samhällsplanering har att bevaka ett vitt fält av samhället. Så- lunda gör han bedömningar och läm— nar förslag även i frågor som berör- kommunikationer, offentliga lokaler och arbetsplatser. Vidare utarbetar konsu- lenterna informationsskrifter i samar— bete med redaktören.
För handläggning av statsbidrag till tekniska hjälpmedel och hissar har DHR en assistent anställd, som arbetar under- ledning av tekniska konsulenten.
har en socialsekreterare anställd samt en ungdomskonsulent, vilken också tjänstgör som biträdande ombudsman.
Utbildning: Socialsekreteraren är so- cionom (med fortbildning vid SVCR och vid kurs för hörselvårdsassistent). Ungdomskonsulenten har handelsutbild- ning och erfarenhet som scoutledare m.m. samt har erhållit viss fortbild- ning inom förbundet.
Arbetsuppgifter: Socialsekreteraren fungerar som rådgivare för hörcentra— lernas kuratorer samt för hörselskada- de direkt och hjälper dem till rätta när det gäller försäkringsfrågor m.m. ge- nom att ta kontakt med vederbörande myndigheter. Vid sommarkurser för ungdom har socialsekreteraren kura- torsfunktion bl.a. med individuella samtal med var och en och berör då även yrkesvalsfragor. Socialsekretera- ren handhar vidare stipendieärenden och medverkar i utredningsarbeten.
Ungdomskonsulenten håller genom resor kontakt med 16 lokala ungdoms- klubbar, anordnar konferenser och kur- ser rörande fritidsfrågor i olika delar av landet 111. m.
Riksföreningen mot Polio har två fast anställda kuratorer, vilka båda är verksamma vid kansliet i Solna.
Utbildning: Socialhögskola.
Verksamhetsområde: Den ena kura— torn har Stockholms stad och län samt dessutom arrangemangen för sommar- verksamheten vid efterbehandlingshem- men på sin lott, och den andra kuratorn har landet i övrigt.
Arbetsuppgifter: Förfrågningar och ansökningar från landsorten sker ofta via sekreterarna i de olika länsavdel— ningarna men även direkta kontakter med rådsökande förekommer både per brev och telefon och via kommunala och
statliga myndigheter. Kansliet har ock- så öppen mottagning. I Stockholmsom- rådet gör kuratorn hembesök. Hembesö- ken i landsorten utförs av länsavdel— ningarnas och lokalkommittéernas med- lemmar.
Styrelserna i länsavdelningarna och lokalkommittéerna består delvis av sjuk- vårdspersonal, såsom läkare, sjukgym— naster och socionomer, vilka erhåller information från RmP bl. a. genom sten- cilerade meddelanden. Dessa funktionä- rer gör hembesök och håller kontakten med de polioskadade frivilligt och of- tast utan ersättning.
Kuratorernas huvuduppgifter har samband med ansökningar om bidrag av olika slag, som t. ex. till behandling och rekreation, invalidbilar, hemhjälp, hushållsmaskiner, tekniska hjälpmedel etc. Drygt 1 000 ansökningar behandla- des år 1965.
Inventering av antalet polioskadade i landet har avslutats i ett flertal län un- der huvudsaklig medverkan av länsav- delningarna och av dem engagerade extrapersonal. Fr. o. m. sommaren 1966 har en extra kurator (socionom) arbe- tat med avslutning av inventeringen i Värmlands län. Den verksamheten av- ses fortsätta sommaren 1967 i andra län.
Riksföreningen mot Reumatism
har en heltidsanställd kanslist med ku- rativa uppdrag.
Utbildning: Omfattande praktik.
Verksamhetsområde: Hela landet. Arbetsuppgifter: Handlägger ca 500 ärenden per år, vilka avser ansökningar om bidrag från föreningen. Kanslisten svarar dessutom på förfrågningar, hjäl- per medlemmar till rätta i deras kontakt med myndigheter som handhar arbets- vårds- och bostadsfrågor samt andra so— ciala organ.
Kanslisten handlägger under ombuds- mannen riksföreningens sjukgymnastis— ka verksamhet enligt nedan.
RmR har elva behandlingsenheter för sjukgymnastik på glesorter, envar be- mannad med två legitimerade sjukgym— naster samt utrustning motsvarande ett mindre, fysiskt institut. I sjukgymnas- ternas arbetsuppgifter ingår även att bi- stå patienterna när det blir fråga om tekniska hjälpmedel m. ni.; de driver så- ledes viss kurativ verksamhet. (Norrbot- tens, Västerbottens, Jämtlands, Väster- norrlands, Gävleborgs, Värmlands, Kro- nobergs, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus' samt Kristianstads län.) Bi- drag utgår från det allmänna, men verk- samheten går ändå med ca 125 000 kr. per år i underskott, vilket regleras av RmR.
Riksförbundet för CP-barn
har sedan den 1 januari 1966 en ung— domskonsulent. Statsbidrag utgår med 15000 kr. per år. Dessutom har för- äldraföreningen i Uppsala anställt en kurator på halvtid (landstingsbidrag ut- går) och i Gävleborgs län finns en kon- sulent, men denna arbetar frivilligt utan avlöning. (Nämnas kan också att vid Sundsvalls lasarett finns en kurator som ägnar halva arbetstiden åt CP-fall i sam- arbete med lokalföreningen.)
Utbildning: Ungdomskonsulenten är yrkeslärare med påbyggnadskurser, bl. a. AMS' kurs för föreståndare vid träningsinstitut. Kuratorerna har 50— cionomexamen.
Verksamhetsområde: Ungdomskonsu- lenten verkar för hela landet; ca 2 000 föräldrar till CP-barn.
Arbetsuppgifter: Ungdomskonsulen- ten svarar för yrkesvägledning och råd- givning, deltar i lokalföreningarnas sammankomster, hjälper ungdomarna till anpassningskurser, träningsinstitut, skyddade verkstäder etc. Medverkar
också vid kurser och konferenser. —- Ungdomskonsulenten söker fylla den lucka som uppstår då de handikappade ungdomarna lämnar skolan utan att ha någon påbyggnadsundervisning i sikte till dess de kan tas om hand av arbets- vården.
(För CP-barn finns i Stockholm två kuratorer, vilka hittills stått under SVCR men vid årsskiftet 1966—67 förts över till stadens barnavårdsnämnd. De har tillsammans 300 familjer att hjälpa, bl.a. till tekniska hjälpmedel och sjuk- gymnastik.)
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn
söker tillfredsställa behovet av råd, hjälp och information i sociala frågor och vårdfrågor m. in. hos föräldrar som har utvecklingsstörda barn genom att på några orter på deltid anställa s.k. föräldrarådgivare — för närvarande sju till antalet. Dessa får i regel ersätt— ning med timarvode av växlande stor- lek. I Göteborg utgår dock lön. Lands- tingens och städernas centralstyrelser lämnar i några fall bidrag till kostna- derna.
Utbildning: Föräldrarådgivarna är genom att de oftast själva har utveck- lingsstörda barn väl insatta i problema- tiken för denna handikappgrupp. I några fall har vederbörande även social utbildning. Riksförbundet har anordnat en kurs om två veckor för 15 deltagare 1966. Kostnaderna har huvudsakligen täckts av FUB:s länsförbund med 1 000 kr. per deltagare.
Verksamhetsområde: Föräldrarådgi- vare finns hittills på följande orter och har verksamheten förlagd till respektive län: Stockholms stad och Stockholms län, Arvika, Göteborg, Lidköping, Väs- terås och Växjö.
Arbetsuppgifter: Information och råd-
givning rörande omsorger och samhäl- lets hjälpmöjligheter. Föräldrarådgivar- na utgör en betydelsefull länk mellan föräldrar till utvecklingsstörda och of- fentliga myndigheter, och de samarbetar givetvis i första hand med centralsty- relserna. Även personliga problem och familjeproblem kan tas upp av föräldra- rådgivarna.
Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka har en central konsulent med socionom- examen. Centralorganisationen för hjärt— och lungsjuka i Värmlands län har en deltidsanställd kurator med arvode som bestrids av landstinget. Flertalet större lokalföreningar har ombudsmän anställ- da vilka också handlägger ett stort an- tal sociala och andra ärenden.
Utbildning: Organisationserfarenhet samt kurser, som anordnas av förbun- det: årligen 5—6 regionala kurser om 2—3 dagar i bl.a. sociala frågor för trettiotalet funktionärer.
Arbetsuppgifter: Bistår bl. a. med an- sökningar och överklagningsärenden samt aktiv socialvård genom uppvakt- ningar hos myndigheter etc. Speciellt är det hjärtsjukegruppen som nu ford- rar stora insatser.
Frågor rörande vårdförhållanden, pension och försäkring m.m. är ofta förekommande liksom rörande arbets- vårdsärenden. Förbundet ger ut en handbok enligt lösbladssystem med in- formation om nyheter och ändringar rörande vårdavgifter och sociallagstift- ning m.m.
Svenska Föreningen för Psykisk Häl— sovård har under ca 5 år haft en heltidsanställd konsulent. Denne hade till uppgift bl. a. att informera om utvecklingsfrämjande lek och sysselsättning inom vårdområ- det för psykiskt utvecklingsstörda barn. Av ekonomiska skäl har denna verk-
samhet ej kunnat upprätthållas, varför den upphörde i januari 1966.
Utgifterna var ca 30000 kr. under 1965, vilket bekostades av medel från anslag från PS-fonden (en »radioin- samling» år 1960) och Stiftelsen Sol- stickan.
Sveriges Dövas Riksförbund Länsorganisationen Föreningen Dala- bygdens döva tillsatte i februari 1967 en konsulent för döva i Kopparbergs län.
Utbildning: kunnig i de dövas åt- bördsspråk, långvarig erfarenhet av hjälparbete bland döva.
Konsulentens huvuduppgift är att vara tolk och som sådan biträda de döva på alla områden när personlig kontakt är nödvändig eller när myn- dighet hemställer om bistånd med tolk. Konsulenten skall särskilt ägna sig åt äldre dövas kontakt- och informations- behov och skall dessutom stå till för- fogande för föräldrar som har döva barn med råd och hjälp. I tjänsten ingår skyldighet att vara länsföreningens sek- reterare.
Kostnaderna för verksamheten be- strids med bidrag från landstinget, Rö- da Korset och dövföreningen.
Svenska MS-Föreningarnas Riksförbund
har en halvtidsanställd kontorist med kurativa uppgifter.
Utbildning: erfarenhet av socialt ar- bete, bl. a. i utredning.
Arbetsuppgifter: personlig hjälp och handläggning av medlemmarnas sociala och socialmedicinska problem, bidrags— ärenden, bostadsfrågor etc. Verksam- heten bedrivs över hela landet anting- en genom direktkontakt med medlem- marna eller via läns- och lokalförening- ar.
(Tjänsten indragen 1967, befattnings- havaren tjänstgör nu lokalt vid MS-
föreningen i Stockholm med liknande uppgifter.)
Informationsverksamhet
Informationen är givetvis en mycket viktig uppgift för organisationerna. Först och främst gäller det att hålla medlemmar samt läns- och lokalför- eningar underrättade om föreningsange- lägenheter och aktuella frågor, som be- rör handikapprörelsen. Men förutom denna interna information är det också viktigt att organisationerna sprider kunskap om sina problemställningar och behov i vidare cirklar till myndig- heter och allmänhet.
Den organiserade och någorlunda re- gelbundna informationsverksamheten av såväl intern som extern karaktär, vil- ken bedrivs av handikapporganisatio- nerna, har nedan delats upp i tre av- snitt, nämligen dels sådan som sker genom tidskrifter och dels övrig skrift- lig information samt slutligen sådan som sker genom konferenser och dy- likt. (Ovanstående redogörelse över konsulentverksamhet innehåller givetvis också mycket av sådan direkt informa- tion.)
Mycket av den information som orga- nisationerna står för både till sina med- lemmar och till myndigheter och all- mänhet ges i deras tidskrifter. Publika- tionernas utformning och innehåll väx- lar givetvis beroende på bl.a. ekono- miska tillgångar. Det har framförts för- slag att sammanslå tidskrifter för att få bättre resurser, men utvecklingen synes gå åt motsatt häll. FUB, som hittills medarbetat i »Steg för Steg» (Svenska Föreningen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna), har t. ex. 1966 börjat utge egen tidskrift.
Rörande innehållet kan allmänt sägas att de mindre skrifterna i regel är mer koncentrerade på fackartiklar, recen— sioner och liknande medan de som har större upplagor även kan ha utrymme för mer debattbetonade inlägg samt re- portage och lättare gods. De Blindas Tidskrift behandlar ett ämnesområde genomgående i varje nummer, vilket se- dan omarbetas till broschyr.
Nedanstående förteckning upptar or- ganisationernas medlemsblad. (Sveriges Dövas Idrottsorganisation utger även en egen tidskrift Döv Sport.) De Blindas
Utgivare Tidskrift Nr/år Sidor Upgåaga Koi?” Anm. DBF De Blindas Tidskrift ...... 4 24 6 000 50 000 De Blindas Veckoblad ..... 52 40—48 1 850 90 000 Punkskrift Nuet .................... 52 24 100 20 000 För döv- blinda HfR Auris ................... 6 16 15 000 37 000 Språkröret ............... 10 4 2 850 9 900 Lokalt Sthlm SDR SDR-kontakt ............ 12 32 8 750 177 000 DHR Svensk Handikapptidskrift 12 32 30 000 183 000 SFPH Psykisk Hälsa ............ 4 48 2 000 18 000 RHL Status .................. 10 28 18 000 180 000 SD Diabetes ................ 6 35 10 800 12 000 RmR Reuma .................. 6 16—20 30 000 RmP Polio .................... 4 40 108 000 CP CP-nytt ................. 4 50 4 000 27 000 FUB FUB-Kontakt ............ 6 20 12 000 60 000 RmA Allergia ................. 6 20—24 10 000 66 500 MS MS-brevet ............... 6 30 5 400 20 000 Fde Fde—Information ........ 4 2—4 200 300
Förening har dessutom en omfattande tidskriftsflora, vilken beskrivs i ett sär- skilt avsnitt härefter.
Tidningar oeh tidskrifter för synskadade Punktskrift: »Det Bästa», som bekostas av förlaget, ges månatligen ut i 1 100 ex. Avgiftsfri.
»Månadens Braille-Magasin», litterärt magasin, som utges av Stiftelsen De Blindas Bokfond, 80 sid., 10 nr/år. 5:——-/år.
»Margareta», damtidning; 12 nr/år. 3:—/år.
»Trollposten», barn- och tonårstid— ning; 40 sid., 8 nr/år. öz—lår.
»Syskonbandet», organ för de blindas kristliga förening; 40 sid., 12 nr/år. Av- giftsfri.
»Schackbladet», tidning för Sveriges synskadades schackklubb; 24 sid., 6 nr/år. Avgiftsfri.
»Esperanto Ligilo», medlemsblad för de blindas internationella esperanto- rörelse; 40 sid., 10 nr/år. 10:—/år inkl. medl.avgift.
På band :
»Diabetes», organ för Svenska Diabetes- förbundet. 0 nr/år. 2 tim. speltid. Pris: för medlemmar fri, för icke medlemmar: 8:—/år.
»Evangelii Härold», utgivare Filadel- fias kommitté för mission bland blinda. 52 nr per år. 2 tim. speltid. Kostnads- fri.
»Fabriksarbetaren», Svenska fabriks- arbetareförbundets tidskrift. 4 nr/år. 3 tim. speltid. Endast för medlemmar av förbundet. Kostnadsfri.
»Frälsningsarmébandet», utgivare Frälsningsarméns centralexpedition för blinda och döva. 10 nr/år. 2 tim. spel- tid. Pris 25:— per år plus bandkost- nad 15:— för nytillkomna.
»Funktionärsinformation», utgivare
De Blindas Förening. 10 nr per år. 3 tim. speltid. Endast för lokalföreningar- nas funktionärer. Kostnadsfri.
»Levande skrift för icke seende», ut- givare Svenska Adventistsamfundet. 10 nr/år. 2 tim. speltid. Kostnadsfri.
»Svarvspånet», utgivare Synskadade metallarbetares Kamratklubb. 4 nr/år. 2 tim. speltid. Engångsavgift för hand 7: 50.
»Syskonbandet», utgivare de blindas kristliga förening Syskonbandet. 6 nr/ år. 3 tim. speltid. Engångsavgift 15:— för nytillkomna.
»Tekniskt Magasin», facktidning för radio- och ljudtekniker. 6 nr/år. 3 tim. speltid. Pris 18:—.
»Taltidningen» är de synskadades lo— kalorgan och utges i alla län med en sammanlagd upplaga på nära 4000 exemplar. Upplagan varierar från 14 ex. i ett län till ca 500 ex. i Stockholms stad och län. Taltidningen utkommer var fjortonde dag med ca 2 timmars speltid innehållande lokala nyheter. I fem län erhålles taltidningen kostnadsfritt, i andra varierar priset mellan 10 och 15 kronor per år. Banden inspelas mesta- dels pä läns— eller stadsbiblioteken och sänds och returneras portofritt till lä- saren.
Övrig skriftlig information
I broschyrer och foldrar informerar organisationerna om sin verksamhet och speciella problematik samt ger an- visningar och råd rörande handikapp- frågor m.m. Flera organisationer för- ser medlemmar och funktionärer 1 an- slutna föreningar fortlöpande med sten- cilerade informationsblad, t. ex. rörande tekniska hjälpmedel (DHR och SVCR), aktuell socialpolitik, föreningsfrågor m. m.
Följande exempel på tryckta små- skrifter kan nämnas:
DHR: »Med sikte på livet», »Giv ho-
nom också en chans», »DHR informe- rar», samt »DHR-nytt.»
SFPH: »Ta barn på allvar», »Handi- kappade barn», »Barn i skolan», »Bar- nets normala utveckling», »Mitt barn har problem — _», »Ungdom i risk— zonen» samt »Vart skall jag vända mig?» —— en förteckning över rådgivningsmöj- ligheter i Stockholm.
RHL: »Information från RHL», »För- bundshandboken.»
SD: »Äta gott utan socker.» RmR: »Hemsjukvård vid ledgångs- reumatism.»
FUB: »Det går framåt för lilla Eva», »Fakta om FUB.» '
RmA: »Lär Dig andas rätt», »Allergi — vad är det», »Vad är och vad vill Riksförbundet mot Allergi».
MS: »MS-information». CP: »Vi vill och vi kan bättre», »Skolundervisning av rörelsehindrade».
Nämnas kan också att DBF har en återkommande programpunkt i radio: »Det vill vi se i radio». Givetvis be- gagnar organisationerna fack- och an- nan press för debatt och information.
Konferenser m. m.
Flertalet organisationer anordnar år- ligen en eller flera konferenser för funktionärer och medlemmar där både föreningsangelägenheter och sociala problem diskuteras. För de organisa- tioner som har egen konsulentverksam- het brukar sådana konferenser — eller kurser _ utsträckas till omkring en vecka, men vanligare är att det rör sig om ett veckoslut. (Se även sid. 140 ff om konsulentverksamhet.) Det förekommer också att föreningarna — både länsvis och lokalt samt på riksplanet — håller möten av upplysnings- och debattka- raktär med inriktning på att direkt nå allmänheten och ansvariga myndighe- ter. Här kan också nämnas den upplys- ning som sprids på »De blindas dag»
och »De dövas dag» samt den informa- tionskampanj av tillfällig art som ABF anordnat på flera platser i landet i sam- arbete med handikapporganisationerna. Några organisationer har för upplys- ningsarbetet framställt bildband och filmer. Som exempel kan nämnas: SFPH:s »Problem på barnhem» och »Småbarnsproblem», RmA:s »Svårt att andas», MS' »Multipel Skleros» samt RHLzs »En organisation i folkhälsans tjänst» och »Ditt hjärta är ovärderligt». Vid organisationernas förbundskon- gresser, huvudmannamöten och lands- möten (vilka oftast förekommer årligen eller vartannat år) ges också informa- tion av både intern och extern karak- tär. I dessa kongresser deltar ombud och medlemmar och därjämte brukar även andra intresserade samt represen- tanter för press och myndigheter inbju- das att ta del av vissa avsnitt. Organisationerna upprätthåller _ på sina håll genom HCK _ givetvis intim kontakt med myndigheter av olika slag för att bevaka sina intressen och vinna förståelse för sina problem. Detta sker både genom att man centralt bevakar utvecklingen på riksdagsplanet och i ämbetsverken och med uppvaktningar och framställningar i olika aktuella frå- gor hos myndigheterna på lokal- och länsplanen. Men förutom dylik mer punktmässig påverkan och information av de enskilda organisationerna eller genom HCK har också skapats möjlig- heter till kontinuerlig uppföljning av olika ärendens gång samt att ge och få information i särskilda samarbetsorgan. Organisationerna är sålunda represen- terade i hjälpmedels- och hörselnämn- derna vid medicinalstyrelsen samt ge— nom HCK i styrelsen för statens arbets- klinik. Arbetsmarknadsstyrelsen har en delegation för arbetsvårdsfrågor där flera organisationer är representerade, och liknande samarbetsorgan finns ock-
så vid länsarbetsnämnderna. Organi- sationerna (eller HCK) är också inom några län representerade i kommunala organ som sysslar med handikappfrågor.
Kursgårdar, rekreationshem etc.
Nio av riksorganisationerna har egna fastigheter för rekreation m.m. I de flesta fall används anläggningarna för skiftande aktiviteter från semestervis- telse till anpassningskurser och annan rehabilitering, för konferenser och ut- bildningskurser för funktionärer m.m. Oftast är det fråga om äldre byggnader som renoverats och moderniserats samt godkänts för sina ändamål, och givetvis är institutioner för sjuk- och konvale- scentvård, rehabilitering, barnkoloni- verksamhet och liknande underkastade inspektion av vederbörande myndighe- ter. I flera fall har också moderna loge- ment tillbyggts.
I regel är anläggningarna tillgängliga även för icke medlemmar i respektive organisationer, och i fall av köbildning —— vilket är vanligt i synnerhet vid se- mesterhemmen sommartid —— har med- lemmarna ej företräde. När det är fråga om konvalescenthem eller kurser och vistelser med terapiinslag skall be- hov styrkas av läkare; detta är givetvis nödvändigt även för att ersättning från försäkringskassa Skall kunna utgå.
Platserna vid anpassningskurser, ar- betsträningsinstitut och skyddade verk- städer tillsätts i nära samarbete med ar- betsvården. I övrigt sker ansökan om plats hos vederbörande organisation, eventuellt efter hänvisning av läkare eller kurator.
Finansiering av byggnader och drift sker i viss utsträckning med bidrag från landsting antingen med direkta an- slag t. ex. för renoveringar eller genom att landstingen bekostar rekreations- vistelser och liknande för handikappade som är i behov härav. Men organisatio-
nerna måste också gå ut med insam- lingar och dylikt för att klara av ut- gifterna för sina anläggningar, och i många fall bidrar de också med vistelse- kostnader helt eller delvis åt medlem- mar som inte kan få hjälp på annat sätt — angående ekonomiska förhållanden m. ni. se i övrigt nedan. Till verksamhet som inrymmes under begreppet yrkes- mässig rehabilitering, t. ex. anpassnings- kurser och arbetsträning utgår bidrag från AMS såväl till organisationer som till den enskilde. För inackorderings- kostnader som ej täcks av utbildnings- bidrag får organisationerna svara.
Nedanstående kartläggning täcker inte hela fältet, ty alla lokalföreningars fritidsgårdar och liknande är inte redo- visade.
De BIindas Förening För blinda och synskadade finns sju anläggningar för semester och kurs-
Antal platser
Gäst-
Namn och ort dagar
Almåsa, Västerhaninge. 50 Kursgård vinterhalv— året. Förläggnings- annex uppfört 1962
Hornstrand, Ljungby. . 20 Förläggning uppförd 1965 Liggskär, Luleå ....... 40 Äldre byggnad
Margaretahemmet, Svenshögen ......... 40 Lokaltöreningen i Göteborgs och Bohus län. Nyrestaurerat 1964/65 Förlägg- ningsbyggnader uppförda 1950
Sjöliden, Hemmestavik 40 Föreningen Syskon- bandet. Används även som pensionärshem hela året. Annex ny- restaurerat
Solhaga, Majenfors. . . . 32 Stiftelsen semester- hem Götalands blind— förening
Stagården, Bollnäs ..... 80
5 000
1 800
1 200
3 600
4 000
2 500
1 600
verksamhet, vilka drivs av DBF till- sammans med lokalavdelningar, stiftel- sen Semesterhem och föreningen Sys- konbandet. Gävleborgs läns blindföre- ning hyr Stagården av Civilförsvars- verket.
Personaluppsättningen är den för semesterhem erforderliga, men sommar- tid har man anställt en sysselsättnings- terapeut vid Almåsa.
Helpensionsavgiften varierar mellan 14 och 18 kr. per dag.
Härtill kommer ca 150 platser och 3000 gästdagar vid läger m. ni. som anordnats av lokalföreningar.
Hörselfrämjandets Riksförbund
Lokalt drivs semesterhem i stockholms- trakten och i Skåne. Dessa används också för sammankomster och kurser av lokalföreningarna. (Riksförbundet hyr in sig vid folkhögskolor och lik- nande när kurser anordnas centralt.)
Hemmen hålles öppna huvudsakli- gen sommartid samt över helger.
Namn och ort Antal GäSt' platser dagar Backebo, Värmdö ..... 22 2 200
Har badrum i källaren och två tvätt— rum med varmvatten. Helpension kos- tar omkring 23 kr. för medlem och 28 kr. för utomstående vintertid, då en- dast 12 rmn står till förfogande. Under sommaren finns enklare förläggningar till lägre priser. Föreningen har anslag från Stockholms stad för finansiering.
Antal Gäst— I Namn OCh ort platser dagar I Granbacka, Höör ...... 20 2 200 |
Badrum saknas men två duschrum finns samt tvättfat med kallt vatten på
rummen. Modernisering och tillbygg- nad planeras. Inackordering kostar om- kring 12 kr. per dag om sommaren. An- läggningen finansieras genom försälj— ning av produkter som framställs av en hemarbetsgrupp.
Sveriges Dövas Riksförbund
Stiftelsen Carlborgsons gård är en an— delsförening som år 1947 stiftades av Föreningen Dalabygdens döva. År 1963 ändrade länsföreningen bestämmelser- na så att även andra kunde förvärva andelar och sådana ägs nu av förutom Föreningen Dalabygdens döva, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas Idrottsorganisation, Riksförbundet Dö- va Barns Målsmän och Leksands kom- mun. En del kommuner lämnar mindre summor till driftbidrag och för samma ändamål har Kopparbergs läns lands- ting bidragit med 25 000 kr. för 1967.
Carlborgsons gård är en äldre bygg- nad som moderniserats och tillbyggts. Logi ordnas dels i huvudbyggnad och dels i småstugor, vilka vinterbonats. Gården används till kurser och konfe- renser samt rekreation.
Namn och ort Antal GäSt' platser dagar
Carlborgsons gård, Leksand ............ 46 4 000
De Handikappades Riksförbund DHR förfogar över fyra anläggningar varjämte lokalavdelningen i Skellefteå har ett semesterhem, Åbacka, med till- gång till sjukgymnastisk behandling. Verksamheten omfattar förutom rekrea- tion och kurser även långtidsvård och barnkolonier m. m.
Anläggningarna är i huvudsak ny- byggda och hiss finns i Sommarsol och Tranåsbaden, där man också anlagt utomhusbassänger med tempererat vat-
ten samt har lokaler och utrustning för sjukgymnastik, terapiverksamhet, sam- lings- och studierum.
Vid samtliga hem finns erforderlig vårdpersonal och nattvakter. I vissa fall kan också vårdare få medfölja den handikappade. Hemmen är godkända som semesterhem för husmödrar.
Pensionsavgiften är 24 kr. per dygn utom vid långtidsvård vid Sommar- sol, då avgiften är 50 kr. Landstings- bidrag m. m. utgår, och förbundet stäl- ler vissa friplatser till förfogande vid de olika hemmen.
_ Antal Gäst-
Namn och ort platser dagar
Stiftelsen Sommarsol, 140 21 260 Vejbystrand
3 veckors semestervistelse sommartid lockade år 1965 300 fler personer än som fick plats. Urvalet skedde då en- ligt medicinsk och social behoVSpröv- ning. Terapeut och sjukgymnast anställ- da. Vintertid kan 40 gäster tas emot för långtidsvård, för vilken ordination krävs. Arbetsterapi och sjukgymnastik.
Sommarläger för ungdom 14—17 år i två omgångar om 12 i varje under ti- den 24/6—2/8. Sjukgymnastik, ungdoms- ledare, extra servicepersonal.
Barnkoloni och kursinternat. Barnko- lonin mottar 2 grupper om vardera 28 barn i 5 veckor. Sjukgymnast och 2 lek- ledare. Kursinternatet mottog hösten 1966 25 vuxna.
Anpassningskurs 9 månader för 20 elever. Förutom ADL-träning även un- dervisning och prövning i kontors-, me- tall- och telearbete. 4 lärare. Ortoped, sjukgymnast. Tillfälle att ta körkort i specialutrustad bil.
För intagning krävs remiss från ar- betsvården.
Gemenskaps-, ungdomsledare-, funk- tionärskurser m. m. delvis i samarbete med andra handikapporganisationer.
Antal Gäst— Namn OCh ort platser dagar Tranåsbaden, Tranås . . 70 21 260
Rekreationshem året runt. Vid sidan härav har man omskolningskurser och skyddad verksamhet, varvid elever och anställda bor på hemmet. Nytt inter- nathem med 20 platser är under upp- förande.
Kontorsavdelningen har 10 platser. Ettåriga omskolningskurser i kontors- och mekaniskt arbete, mekanisk verk- stad med skyddat arbete. 16 platser, varav 6 för omskolning. Kontorsavdel- ningen har omkring 10 platser. Kör- kortsundervisning, arbetsterapi.
Antal Gäst- , lNamn och ort platser dagar Dellenborg, Delsbo . . . . 50 12 666
Semesterhem och kursgård. Kurser förekommer i samarbete med ABF och andra bildningsförbund. Småslöjdste— rapi. Vintertid har 8 elever deltagit i folkhögskolekurser som anordnats av den närbelägna Forsa folkhögskola. Ungdomsläyer för 15 deltagare sommar- tid i hyrd förläggning. Extrapersonal anställs för svårt handikappade.
Förbundets lokalavdelningar driver härutöver 25 sommarhem. DHR:s lokal- avdelning Casa Sueca, Los Christianos, Teneriffa, driver ett rekreationshem med 15 platser där svenska gäster kan bo från 1 månad till högst 2 år. Vår- dare och sjuksköterska.
Härutöver har DHR anordnat läger för 35 ungdomar i Jämtland, och på Dellenborg tagit emot 25 elever från Norrbackainstitutet under vinterlovet.
I Skån, Hälsingland, ordnas hela som- maren lägerverksamhet. Förbundets distrikt ordnar läger och kurser för ett 100-tal ungdomar varje år. (Annex till Dellenborg.)
Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka
driver 7 konvalescenthem, varav 5 är öppna året om och 2 enbart på som- maren. Dessa hem används också för semestervistelser i växlande omfatt- ning. De är godkända av medicinalsty- relsen och riksförsäkringsverket som konvalescenthem, vilket krävs för att patienterna skall få ersättning från för- säkringskassan för vistelsekostnaderna. Hemmen har ingen vårdpersonal, men läkartillsyn är ordnad genom avtal med provinsialläkaren. Vårdkostnaderna rör sig mellan 20 och 30 kr. per dag.
Karlskoga konvalescentförening dri- ver en skyddad verkstad med ca 25 platser.
Antal Gäst- Namn och ort platser dagar Alsborg, Växjö ........ 14 4 910 Björketors, Sunne ..... 30 11 792 Fjällfarargården, Undersåker ........... 24 5 885 Ramnäs, Torup ....... 20 7 548 Åsen, Åsljunga ........ 21 6 230 Långasjön, Asarum. . . . 13 1 830 Svanholmen, Osby . . . . 27 2 322
Svenska Diabetesförbundet driver diabetesgården Nordande, Sunds- vall med 30 platser. Pensionärs- och familjeveckor. Vinter- och sommarläger för ungdomar i åldern 12—20 år. Under två perioder om vardera en vecka vin- tertid och tre tvåveckorsperioder under sommaren har sammanlagt 90 ungdo- mar tagits emot. Under vistelsen har de fått undervisning i sprutteknik, lämp- lig motion m. m. Läkare ansvarar för de medicinska åtgärderna. övrig personal
är sjuksköterska samt lek— och idrotts- ledare. Kostnad 25 kr./dag.
SD:s lokalavdelningar anordnar som- marvistelser om 1—2 månader för 20- talet barn på Barnens Ö vid Norrtälje samt vid Höllviksnäs. Kolonierna, som är om- och tillbyggda och utrustade med bl. a. undersöknings- och provtagnings- rum, kontrolleras av läkare, och sjuk- sköterskor jämte lekledare finns anställ- da.
Riksföreningen mot Reumatism
driver reumatikersjukhus vid Halmstad och Strängnäs. Båda sjukhusen har ny- ligen varit föremål för ombyggnad och modernisering. Patienter mottas från hela Sverige, och med remiss får de vård för samma avgift som respektive hemortsjukhus. Vid båda sjukhusen fö- rekommer även omfattande öppen mot- tagning.
Riksföreningens tredje sjukhus är under uppförande. Det är lokaliserat till Östersund och kommer att få 120 vård- platser.
Antal Gäst-
Namn och ort platser dagar
Spenshults reumatiker-
sjukhus .............. 120 45 683 Strängnäs reumatiker- sjukhus .............. 100 35 443
RmR bedriver fr. o. m. 1965 ambu- lerande sjukgymnastisk behandling i glesbygder med ekonomiskt stöd av vederbörande sjukvårdshuvudmän och Stiftelsen Solstickan, se sid. 144.
Riksföreningen mot Polio
driver tillsammans med landstinget och Stockholms stad ett efterbehandlings- hem i Nacka. Detta hem är öppet hela året. Dessutom har RmP verksamhet sommartid vid tre efterbehandlings- och rekreationshem på Västkusten, i ett fall
i samarbete med Röda Korset. Nacka- hemmet är avsett för polioskadade inom Stockholms stad och län medan de öv- riga tar emot patienter från hela landet.
det sedan 1963 ordnat 9 månaders an- passningskurser årligen för 23 elever med avslutad grundskoleutbildning. Lokalerna är fullt moderna och ända- målsenliga och rum för sjukgymnastik
Antal Gäst- och läkarundersökning finns inredda Namn och ort . . - Platser dagar jamte underv1sn1ngslokaler och terapl- sal 111. m. Solsunda, Nacka ...... 26 9 562 Lagalund, Laholm ..... 18 2 240 " Utsikten, Laxvik ...... 25 2 920 Namn och ort Antal Gast- Vårhem, Halmstad. . .. 20 1 810 Platser dagar Svenska Multipel Skleros-föreningarnas Östa, Tamsjo """"" 23 6 355
Riksförbund
MS lokalföreningar driver anläggning- ar för korttidsvård (3—6 veckor) med sjukgymnastik och arbetsterapi. Reha- bilitering i form av ABL-träning för husmödrar förekommer också. Läkare jämte annan erforderlig vårdpersonal är anställd. Därjämte har MS en anlägg- ning på Teneriffa med fullständig me- dicinsk rehabilitering under tre måna- der.
Antal Gäst-
Namn OCh ort platser dagar Humlegården, Sigtuna . 27 9 855 Piperska lasarettet, Lundsbrunn, Lidköping 17 1 020 Sundbyvik, Örebro. . .. 15 1 260 En avd på Backe lasarett, Backe, Väster- norrlands län ......... 30 900 Stiftelsen Vintersol, Teneriffa ............. 50 400
På Humlegården är dagavgiften 100 kr. MS kan i vissa fall lämna bidrag. På de övriga hemmen utgår ingen av- gift utöver 5 kr. per dag; detta gäller även Teneriffa, inräknat resekostna- der. — I Uppsala och Stockholm har MS daghem med tillgång till sjukgymna— stik och arbetsterapi för handikappade.
Riksförbundet för CP-barn
driver en anläggning, Östa i Tärnsjö, vilken ägs av Folksam. Här har förbun-
Anpassningskursen omfattar förutom sjukgymnastisk behandling, ADL-trä- ning och arbetsträning, undervisning i svenska, litteratur, psykologi, elektro- mekanik och kontorsarbete. Eleverna får också delta i slöjd och hushållsgö- romål.
Förutom ekonomipcrsonal är anställ- da en föreståndarinna som är sjukskö- terska, 6 vårdbiträden, sjukgymnast, tal- pedagog samt 4 lärare.
Dessutom har CP tillsammans med FUB bildat stiftelsen Solstrimman som anordnar kvalificerad korttidsvård sommartid i fyraveckorsperioder på östa för barn med komplicerande han- dikapp. Verksamheten har t. o. m. 1966 bedrivits med bidrag från staten. Fort- sättningsvis torde driftsbidrag från har- nens hemlandsting komma att utgå.
Sommarverksamheten avser två om- gångar om vardera 18 barn (åldrar 7— 18 år). På grund av barnens svåra han- dikapp är antalet heltidsanställda för vård och sysselsättning 23. Därtill kom- mer två läkare på konsultbasis, varav den ene är specialist med 15 timmars tjänstgöring per vecka. _ Nära kon- takt hålles med föräldrarna under kurs— tiden, och de får noggranna instruktio- ner beträffande uppföljning av träning m. m. när barnen skrivs ut.
Föräldraföreningarna för CP-barn driver på ett flertal platser i landet för-
skolor, kolonier och ungdomsverksam- het. På många håll sker detta i samar- bete med Röda Korset och Svenska Scoutförbundet.
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn
är (förutom i ovannämnda verksamhet tillsammans med CP) engagerat i stiftel- sen Hedesundahemmet (FUB tillsam- mans med länsförbunden av FUB i Gäv- leborgs, Kopparbergs, Uppsala och Väst— manlands län, SRKzs Gävleborgsdistrikt samt Hedesunda kommun).
Hedesundahemmet utgör ett för ända- målet ombyggt och renoverat pensio— närshem vilket kommunen hyr ut. Verk- samheten som omfattar korttidsvård för utvecklingsstörda barn påbörjades hös- ten 1966. Platsantalet är 20.
FUB:s stiftelse ALA, Uppsala, driver en skyddad verkstad med 50 platser, där erfarenheter kan vinnas som sedan kan utnyttjas vid den framtida utveck- lingen av skyddade verkstäder för ut- vecklingsstörda. Till verkstaden har knutits inackorderingshem om 6 enhe- ter med 42 platser. Verksamheten, som även omfattar forskning med hjälp av medicinsk, psykologisk, pedagogisk och sociologisk expertis, har påbörjats i slutet av år 1966.
Skyddade verkstäder drivs av lokal- föreningar av FUB i
Jönköping 1 5 platser Vetlanda 1 5 » Traryd 1 5 »
Tingsryd 12 platser Halmstad 13 »
FUB—föreningarna i landet driver i övrigt vid årsskiftet 1966—67 följande verksamheter :
1 förskola med 15 platser i anslutning till särskola.
6 daghem med 43 platser. 25 daghems- och sysselsättningsavdel- ningar med sammanlagt ca 310 platser.
2 korttidshem med ca 20 platser.
19 sommarhem och kolonier med ca 735 platser.
Studie- och annan fritidsverksamhet
Organisationerna arrangerar kurser i såväl utbildnings- och rehabiliterings- syfte som för att ge fritiden ett inne- håll för de handikappade. Då den först- nämnda kategorin berörts i olika av-
snitt ovan — t. ex. i samband med att konsulentverksamhet och kursgårdar behandlats —— kommer här nedan hu-
vudsakligen att tas upp kurser med all- mänbildande innehåll och liknande.
Fritidsverksamheten i föreningarna varierar mycket till art och grad, och nedanstående förteckning kan givetvis endast tjäna soul exemplifiering då det som tidigare nämnts varit omöjligt att med till buds stående utredningsresur- ser försöka nå alla lokala aktiviteter. Många föreningar arrangerar säkerli- gen exempelvis utflykter och besök på teatrar och liknande utan att detta fram- kommit i någon redogörelse. Idrotts- verksamheten tas upp under särskild rubrik nedan.
De Blindas Förening
Lokalavdelningarna anordnar i regel en gång i månaden samkväm med föredrag för sina medlemmar. I samarbete med ABF bedrivs studiecirklar runt om i landet. I sammanlagt 186 cirklar under 1965 var antalet deltagare 1 946, varav 254 seende. Veckoslutkurser förekom- mer också i samma allmänbildande äm- nen som i studiecirklarna. Under år 1965 anordnades 36 veckoslutkurser för sammanlagt 978 deltagare. Ett tiotal anpassningskurser för nyblinda arran- geras per år. Dessa kurser förläggs på olika håll i landet och pågår i 4 veckor. Antalet deltagare brukar vara 12. För nyblinda anordnas dessutom vecko— slutkurser och s. k. rekreationskurser på några veckor.
l)BF:s bibliotek med ca 4600 titlar i punktskrift och 3000 talböcker kan utnyttjas av alla synskadade, och tal- böckerna även av sådana rörelsehind- rade som kan styrka att de har svårt att hantera en bok.
Hörselfrämjandets Riksförbund höll år 1965 tre studiecirklar, och S'!- dana förekommer även lokalt. I samar- bete med landstingens hörcentraler anordnas två ungdomsläger per år med inslag av bl. a. hörselrehabilitering för ca 25—30 deltagare per kurs. Centralt organiseras utlandsresor och lokalt ut— flykter.
HfR har också hörselpedagogiska an- passningskurser på 32 platser runt om i landet, för vilka statligt bidrag utgår.
Sveriges Dövas Riksförbund Lokalföreningarna bedriver fritidsverk- samhet av skiftande slag. Både på lokal- och riksplanet ordnas studiecirklar till- sammans med ABF. På lokalplanet har specialförbund för schack, idrott, bridge, motorism och ungdomsverk- samhet bildats. Förbundet ordnar år- ligen kulturdagar omfattande 4 dagar och föreningsledarkurser under 8 da- gar. Programmet omfattar vidare folk— dans och fjällvandring. Resor inom landet är en annan aktivitet liksom resor till Italien i samarbete med Trivselre- sor, Stockholm. Föreläsningar på tec- kenspråket och visning av textad film har stor betydelse.
De Handikappades Riksförbund Lokalavdelningarna bedriver samman- lagt ca 100 studiecirklar och anordnar också resor inom och utom landets grän— ser. DHR är huvudman för handikapp- idrotten, se nedan. En årlig rikskurs under 8 dagar för utbildning av ledare och instruktörer och 7 regionala vec- koslutkurser står på programmet.
Till 5. k. gemenskapskurser om ca 3 veckor inbjuds gravt handikappade distriktsvis varje år. Kurserna avser att aktivera sådana som ej nåtts av arbets- vården, och föreläsningar jämte grupp- arbete i arbetsmarknadsfrågor m. m. ingår i kurserna. Liknande aktivering, men främst med syfte att berika till- varon erbjuds äldre förtidspensionärer under »samlingsdagar». Kurser anord- nas i föreningskunskap, socialpolitik, litteratur samt för studieledare, arkitek- ter och byggfolk.
Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka RHLzs studieverksamhet omfattade 78 lokala cirklar under 1965 med sam- manlagt 727 personer. Lokalförening- arna har också gymnastik samt utflykter och resor på sina program.
Svenska Diabetesförbundet
arrangerar utlandsresor (2 under 1965 med 120 deltagare) tillsammans med AB Trivselresor.
Riksföreningen mot Reumatism
har också resor till varmare länder, som arrangerats av AB Hälsoresor och andra resebyråer. Denna verksamhet bedrivs hela året och utnyttjas av ca 200 per— soner. RmR ombesörjer transporter för handikappade under hela året bl. a. till gemensamma teaterbesök och utflykter.
Riksföreningen mot Polio
Läns- och lokalavdelningarna går in för att bryta isoleringen för de polioska- dade och andra rörelsehindrade genom att inbjuda till teaterbesök och andra nöjesarrangemang. Andra populära verksamhetsgrenar vad gäller Stock- holmsområdet är Poliosimklubben, Po- lioridklubben och Poliofiskeklubben. Rehabiliteringsbaden och Simverksam— heten har rönt stort intresse även i landsorten.
Riksförbundet för Svensk Epileptiker— vård
bedriver i samarbete med de fyra lo- kalavdelningarna klubbverksamhet. Denna, som utnyttjats av drygt hälften av medlemmarna, består bl. a. av sam- mankomster med föredrag, studiebe- sök på olika institutioner, filmförevis- ning, sång och musik samt utflykter. Lokalavdelningen i Göteborg har stu- diecirklar.
Riksförbundet för CP-barn har ungdomsklubbar tillsammans med Svenska Scoutförbundet och Ungdomens Röda Kors. Dessutom förekommer rid- ning i Uppsala, Norrköping och Eskils- tuna.
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn
Lokalföreningarna hade under 1966 ett trettiotal studiecirklar för föräldrar till utvecklingsstörda i samarbete med bild- ningsorganisationer. Vuxenundervis— ning för utvecklingsstörda bedrevs un- der 1966 likaså i ett trettiotal grupper. Utlandsresor för ett tjugotal utvecklings- störda och dcras föräldrar arrangeras årligen. Organisationen är medlem i handikappidrotten. Vid årsskiftet 1966 —67 bedrevs idrott för utvecklingsstör- da på 29 orter. Annan organiserad fri- tidsverksamhet för utvecklingsstörda ungdomar och vuxna anordnades 1966 i ett sjuttiotal grupper med ca 500 del- tagare.
Riksföreningen mot Allergi anordnar på det lokala planet kurser i andningsgymnastik. Sammanlagt tre hälsoresor till Riva del Sole har i sam- arbete med Reso arrangerats för 20 del- tagare åt gången i 14 dagar.
Svenska MS-föreningarnas Riksförbund
har likaså arrangerat hälsoresor i sam-
arbete med AB Nyman & Schultz och AB Reso.
Föreningen för de Neurosedynskadade
arrangerar årligen en föräldrakurs för föräldrar och barn, omfattande ca 7 dagar med föreläsningar och samvaro.
Handikappidrott
DHR är huvudman för handikappidrot- ten. För att få ett nära samarbete med övriga organisationer som berörs av verksamheten har förbundet skapat en rådgivande kommitté sammansatt av representanter från DBF, RHL, FUB, CP, RmP, RmR, MS, Röda Korset, me- dicinalstyrelsen, Svenska Korporations- idrottsförbundet och Sveriges Riks- idrottsförbund.
Två idrottskonsulenter (se sid 141), är knutna till verksamheten. Dessa kon- sulenter reser bl. a. i distrikten och aktiverar lokalföreningarna till idrotts- utövning, anordnar utbildningskurser, håller föredrag, arrangerar tävlingar och verkar för att de handikappade be- reds möjligheter till idrott och gym— nastik etc. genom lämpliga anläggning— ar i kommunerna. Vidare medverkar de med föreläsningar vid institutioner som utbildar läkare, sjukgymnaster, tera- peuter, lärare etc.
De Blindas Förening har en kommitté för idrott och driver egen verksamhet för vilken statligt anslag ej utgår. En av konsulenterna på riksföreningen handhar även idrottsverksamheten och kollegerna ute i länen är aktivt arran- gerande. I några län finns särskilda idrottsledare, vilka är valda av förening- en. DBF:s idrottsverksamhet drivs i stort sett som DHR:s.
För döva finns en från SDR helt fri- stående rörelse, Sveriges Dövas Idrotts- organisation (SDI) med egen tidning »Döv Sport» som ges ut i Göteborg med 10 nr om året. Till SDI är 14 klubbar
Handikapporganisationernas anordningar för handikappade
Organisation
Bostads— och samhälls- planeringsåtgärder
Gymnastik och bad Utlåningsförråd Bidrag till tekniska hjälpmedel Skyddade verkstäder
Transporttjänst Fritids- och för-
ströelseanordningar
Rekreations- och
Arbetsträning och kuratorsverksamhet Tidskrifter
konvalescenthem omskolning
Rådgivning och
upplysning Konsulent- och
Sommarläger barnkolonier Förskolor Daghem Korttidsvård Rehabilitering utomlands
U av T'" x x
(I) än nu?” X X X X X XXXX
XX XXXX
RmP ...... SEV ....... CP ........ FUB ....... RmA. . . . . . MS ........ Fde ...... HCK ...... x SVCR ...... x SHR .......
X XXXXXXXXX
XXXX )(
XXXX XXXX XX X XXXX XXXXXXXXX
XX
XXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXX
ute i landet anslutna. Sedan gammalt erhåller SDI statsanslag till sin verk- samhet.
Omfattningen av handikapporganisa- tionernas aktiviteter har sammanställts i ovanstående tablå.
Bidragsverksamhet år 1965
Direkta statliga bidrag utgår för vissa tekniska hjälpmedel efter ordination och enligt fastställd förteckning. I den- na förteckning återfinns endast sådana hjälpmedel som är konstruerade och tillverkade speciellt för handikappade. En del organisationer har egna dispo— nibla medel, och DBF, HfR och DHR tilldelas särskilda statliga anslag av- sedda till att bistå handikappade för anskaffning av hjälpmedel för daglig livsföring etc. som ej är upptagna på listan för fria tekniska hjälpmedel. Som framgår av tablå på sid. 160 över
statsanslag till organisationerna utgår sådana anslag även till andra aktivite- ter, som kurser och forskning m. m. An- sökningar från medlemmar och andra handikappade inlämnas till respektive organisation, vilken beslutar om fördel— ningen, ev. efter ytterligare utredning och behovsprövning.
De Blindas Förening lämnade 1965 120200 kr. i bidrag till tekniska hjälp- medel omfattande 29 skrivmaskiner, 192 blindskriftmaskiner, 1 012 låne- bandspelare samt 962 hjälpmedel av annat slag. Till understödjande av so- cialmedicinsk utredning har lämnats 18000 kr. Två studieresor har finan- sierats (sammanlagt 5000 kr.). Studie- cirkelverksamheten fick från DBF bi- drag med ca 93 000 kr.
Utbildning och dressyr av ledarhun- dar sker vid Arméns hundskola i Sol- lefteå. Den sammanlagda effektiva dres-
syrtiden är ca ett halvår och kostna- den uppgår till ca 3 500 kr. per hund. Under år 1965 erhöll 11 blinda ledar- hundar, vilka helt bekostades av stats- medel genom DBF.
Hörselfrämjandets Riksförbund gav bidrag till bl. a. väckningsanordningar och telefonförstärkare med ca 6 000 kr., vilket 40 respektive 5 personer kom i åtnjutande av. Sociala bidrag inklusive stipendier (44 personer), semestervis- telser, resor m. m. (98 personer) ut- gick med sammanlagt ca 60 000 kr. Bi- drag har också lämnats för lägerverk- samhet och dylikt. Vidare har till ar- betsvårdsutredning anslagits 10000 kr, och lika mycket till en universitetsen- kät.
De Handikappades Riksförbund har en omfattande bidragsgivning till hjälp- medel för daglig livsföring etc. samt lyftplattor (se tablå sid. 160, över stats- anslag). År 1965 inkom 557 ansökning- ar varav 497 beviljades till en samman- lagd kostnad av 530700 kr. Av dessa utgjorde 436 hushållsmaskiner till en kostnad av 384 413 kr. (218 tvättmaski- ner, 87 hushållsassistenter, 58 damm- sugare, 20 strykmaskiner, 7 diskmaski- ner samt ett antal symaskiner, elvispar och strykjärn). 50 ansökningar om spe- cialgjorda hjälpmedel, vartill DHR läm- nade bidrag, beviljades: kostnad 10 746 kr. Dessutom har lämnats bidrag till telefoner (4), skrivmaskiner (13), TV- apparater (3) och bandspelare (2) till en sammanlagd kostnad av 28 675 kr. För lyftplattor utgår särskilt statsan- slag; bidrag till sådana har utgått i 49 fall till en kostnad av 106 866 kr.
DHR lämnar vidare av egna medel bidrag till telefoner, bilar, vårdare vid skolor samt stipendier för vidareut— bildning.
Riksförbundet för Hjärt- och Lung- sjuka har i 74 fall lämnat ekonomisk hjälp för inköp av tvättmaskiner, damm- sugare och andra tekniska hjälpmedel.
Vidare har lokalorganisationer anslagit medel till stipendier och till hemhjälp. Konvalcscentvårdsbidrag samt hem- lijälpsbidrag till lungsjuka husmödrar har lämnats i samband med konvales— centhemsvistelse.
Svenska Diabetesförbundet har från sin forskningsfond lämnat bidrag med 75 000 kr. till 12 olika forskare. Vidare har 11 personer erhållit bidrag ur »hjälpfonden» med sammanlagt 4 690 kr. Bidragen avsåg hjälp till anskaffan- de av proteser, glasögon etc. och i något fall som uppmuntringsbidrag för stude- rande.
Riksföreningen mot Reumatism har bisträckt sina medlemmar med 210 000 kr. till ej statsbidragsberättigade hjälp— medel samt till andra hjälp-åtgärder. Till forskning i reumatologi har lämnats 100 000 kr., till resestipendier 24 000 kr. och till rekreationsresor 40 000 kr. Till transporter, mest i Stockholm, har för- bundet bidragit med 10 000 kr.
Riksföreningen mot Polio mottog 1965- sammanlagt 1 144 ansökningar om bi— drag till följande ändamål: behandling,. konvalescentvård, sjukresor (208, kost— nad 134 000 kr.); motorfordon (210, 218 500 kr.) ; hemhjälp (232, 59 000 kr.); bostäder (33, 30 200 kr.); hushålls- maskiner (223, 135100 kr.); tekniska. hjälpmedel (140, 22000 kr.); närings- hjälp (21, 5 860 kr.); telefon (36, 8 500 kr); TV-apparater (15, 13700 kr.); stu— dier (26, 14500 kr.). Sammanlagt bevil— jades 1 102 ansökningar till en kostnad av 641 360 kr.
Föreningen bidrar även till transpor— ter med egna bussar. Till forskning läm— nas över 100 000 kr. per år till ett tio- tal forskare. Anslag har också beviljats. till fortbildningskurs för sjukgymnas— ter, till handikappidrott, rehabilitering; m. m.
Riksförbundet för CP—barn har en. hjälpfond, ur vilken delades ut 10 377 kr. till 21 sökande för bl. a. studier,.
tekniska hjälpmedel, behandling och rekreation.
Svenska ItiS-Föreningarnas Riksför- bunds fond Stiftelsen Svenska MS-fon- den ger ca 150 000 kr. per år i anslag till forskning. Bidrag till sjukgymnas- tiska behandlingar utgår årligen med ca 100000 kr. och till rekreation ca 95000 kr. Från MS-fonden har kura- torsverksamheten erhållit 30000 kr., Humlegården 150000 kr., Casa Sueca 8000 kr., Stiftelsen Vintersol 280 000 kr. och DHR:s Tranåsbaden 5 000 kr.
Riksföreningen mot Allergi ger bidrag med 50 000 kr. per år till forskning.
Föreningen för de Neurosedynska— dade planerar en fond för bidrag till forskning eller behövande medlemmar. Donerade medel för denna fond uppgår för närvarande till 5 000 kr.
Organisationer-nas egen finansiering av verksamheten Handikapporganisationerna finansierar sin verksamhet dels med egna medel, dels med bidrag av staten, landstingen och kommunerna. De egna medlen be- står förutom av medlemsavgifter av me- del som erhållits genom insamlingar, lotterier, försäljning av märken, julkort och liknande. Kommersiella insam- lingsföretag anlitas av några organi- sationer. De kan också för särskilda ändamål söka bidrag från t. ex. stif- telsen Solstickan, Radiohjälpen samt från stödföreningar som Röda Korset och Scoutförbundet. För verksamhet bland synskadade lämnas av Kronprin- sessan Margaretas Arbetsnämnd stora bidrag årligen. Dessutom förekommer i varierande utsträckning donationsfon— der. DHR bedriver genom särskild för- säljningsstiftelse en omfattande affärs- verksamhet, och SVCR får också in me- del genom försäljning. DBF:s försälj- nings AB är däremot en serviceorgani- sation för blinda hantverkare och ger ingen vinst. BLIFA, De Blindas För-
enings Fabriks AB, är ett fristående företag, startat för att skapa arbetstill— fällen för blinda och synskadade, och vinsten investeras huvudsakligen i bo- laget.
Statliga bidrag
Som framgår av tablå på sid. 160 över statsanslag till handikapporgani- sationerna har — förutom SVCR —— DHR, DBF och HfR statsbidrag från särskilda anslag under socialdeparte— mentets huvudtitel i riksstaten. Där- till får fem organisationer och HCK bidrag från socialdepartementets anslag till extra utgifter. Dessa bidrag är hu- vudsakligen avsedda för organisationer- nas allmänna verksamhet.
Förutom här nämnda statsbidrag har RmR erhållit 350 000 kr. för utrustning av Strängnäs Reumatikersjukhus (år 1960) och för det nya sjukhuset i öster— sund som börjar byggas hösten 1967 er— hålles från AMS 5,7 milj. kr., (samt från Jämtlands läns landsting 1,5 milj. kr. och från Västernorrlands läns landsting 0,5 milj. kr.). RmP har erhållit 20 000 kr. från medicinalstyrelsen som bidrag för genomförande av polioympning. Från skolöverstyrelsens anslag för kul- turell verksamhet bland handikappade har SDR år 1965 erhållit 21 000 kr. för kursverksamhet, kongress samt utgivan- det av tidskriften SDR-kontakt. Övriga organisationers aktiviteter stöds också med detta anslag. År 1966 utgick till stu- diecirkelvcrksamhet, föreläsningar, ung- domsverksamhet, konsulenter, tolkutbild— ning, DBF:s biblioteksverksamhet och och HCK sammanlagt 1 143 000 kr. SDR erhöll till sin tidskrift, som på grund av brist på medel stod inför tvånget att nedläggas, 30000 kr. genom skol— överstyrelsen år 1966.
Till handikappidrotten utgick år 1966 från riksidrottsförbundet sammanlagt 240000 kr. Av dessa erhöll Sveriges Dövas Idrottsförening, som driver egen
Över socialdepartementets huvudtitel anvisade bidrag till handikapporganisationer
Organisation 1965/66 1966/67 1967/68 DBF ...................... 1 250 000 1 400 000 1 650 000 Depåverksamheten ....... 595 000 684 000 821 000 Utbildning av ledarhundar 55 000 55 000 92 000 Bandspelare ............. 450 000 500 000 500 000 Verksamhet i övrigt ...... 150 000 161 000 237 000 HfR ...................... 375 000 415 000 265 000 Rehabiliteringsverksam- heten ................... 175 000 200 000 ——1 Pedagogiska kurser för vuxna hörselsk. .......... 95 000 115 000 130 000 Hfst centralbyrå ........ 70 000 90 000 110 000 Utlåning av bandspelare . . 25 000 —— — Verksamh t bland föräldrar med hörselskadade barn. . . 10 000 10 000 25 000 DHR ..................... 700 000 900 000 1 000 000 Hjälpmedel för daglig livsföring etc ............. 450 000 600 000 600 000 Lyftplattor .............. 150 000 150 000 150 000 Verksamhet i övrigt ...... 100 000 150 000 250 000 SVCR ..................... 420 000 475 000 600 000 Forskning rörande proteser, stödjebandage ............ 45 000 45 000 45 000 Teknisk verksamhet ...... 255 000 300 000 405 000 Internationellt informa- tionscentrum ............. 20 000 30 000 50 000 Forsknings- och utveck- lingsarbete rörande prote- ser åt neurosedynskadade barn ................... 100 000 100 000 100 000 SDR ...................... 15 000 25 000 RHL ...................... 10 000 15 000 15 000 CP ....................... 10 000 15 000 15 000 FUB ...................... 10 000 15 000 15 000 Fde ..................... 10 000 15 000 15 000 HCK ..................... 10 000 15 000 15 000 2 795 000 3 280 000 3 615 000,
1 Verksamheten har helt övertagits av staten.
idrottsverksamhet, 60000 kr. medan DHR administrerat resterande 180000 kr., vilka avsåg verksamhet för övrig handikappidrott. (Anslagen föreslagna höjda till 80 000 respektive 230 000 kr. för 1967/68.)
Landstingsbidrag
Landstingen har undan för undan ökat sina bidrag till handikapporganisatio- nernas verksamhet. År 1954 uppgick samtliga landstings anslag till handi-
kappverksamhet till ca 845 000 kr. och 1966 till ca 6,5 milj. kr. (häri ingår ca 393 000 kr. till Frälsningsarméns verk- samhet bland döva och blinda, mental- sjukvårdens hjälpföreningar samt till andra ej specificerade ändamål). Bidra— gen växlar såväl i storlek som ändamål avsevärt de olika landstingen emellan, vilket delvis har sin grund i arten av verksamhet som de olika organisatio- nerna driver inom respektive område såväl genom läns— och lokalavdelning-
Organisation Räilblilålglå; g Konsulenter Sjukhus Övrigt DBF ................ -— 368 000 — 184 030 HfR ................ 120 500 — —— 70 150 SDR ................ 139 000 — — 26 500 DHR ............... 398 000 — — 100 100 SFPH ............... — — _ — RHL ............... 265 700 — — 53 500 SD ................. — — —- 2 500 RmR ............... —- — 3 850 000 5 000 RmP ............... _ — _— 62 000 SEV ................ —— _ — —— CP ................. — -—— —— ——- FUB ................ -— — — 398 000 RmA ............... —- —— _ 2 300 MS ................. 113 500 —— 110 000 27 700 Fde ............... —— — —- —— HCK ............... __ — —— 52 000 SVCR ............... — — — 75 700
Summa kronorzö424 180 1 036 700 368 000 3 960 000 1 059 480
arna som av riksorganisationerna. Pos- ten under rekreation och rehabilitering innefattar såväl bidrag till drift och underhåll för anläggningar som resor, avgifter m. m. samt till Hfst rehabili- teringscentral (94500 kr.), vilken 1/7 1966 övertagits av staten.
I ovanstående tablå redovisas lands- tingens bidrag till handikapporganisa- tionerna.
Kommunhidrag
Svenska stadsförbundet har insamlat uppgifter från 133 stadskommuner rö- rande anslag till olika handikappaktivi— leter som bedrivs av handikapporgani- sationerna och andra enskilda förening- ar enligt utgiftsstater som antagits hös- ten 1965. Sammanlagt uppgår dessa an- slag till drygt 1,5 milj. kr. Av de 133 städerna har följande 18 ej redovisat bidrag till handikapporganisationerna: Askersund, Falkenberg, Falun, Hagfors, Halmstad, Hedemora, Hjo, Lindesberg, Mariefred, Nora, Nybro, Nynäshamn, Sandviken, Strömstad, Söderhamn, Vis- by, Örebro och örnsköldsvik med en sammanlagd befolkning av nära 300 000.
Stadsförbundet påpekar att den angivna summan säkerligen är i underkant bl. a. också emedan handikapporganisatio- nerna kan erhålla bidrag enligt de ge- nerella reglerna för stödet till studie-, ungdoms-, idrotts- och friluftsorganisa- tioner som gäller i kommunerna. Många av städerna har i budgeten inte redo- visat de enskilda bidragsbeviljade orga- nisationerna, utan i stället på vederbö- rande stattitel tagit upp en klump- summa som förvaltningsmyndigheterna fördelat. Därför är uppställningen på sid. 162 att betrakta som en skiss med approximativa siffror som dock något visar fördelningen av de olika medlen organisationerna emellan. Att märka är också att nedan angivna summor inte alltid helt administreras direkt av resp. organisation; så har t. ex. BK i Skel- lefteå fått 10 000 kr. och i Umeå 8 000 kr. för CP-verksamhet och till Fräls- ningsarmén har bl. a. i några städer ut- gått bidrag 51 3 000 kr. för hjälp åt döva och blinda.
Några enstaka städer redovisar större engångsbelopp till en del organisatio- ner men för det mesta rör det sig om
Bidrag till handikapporganisalionerna från 115 städer
DBF ........................... 402 000 HFR .......................... 93 500 SDR ........................... 84 000 DHR .......................... 451 700 RHL .......................... 40 500 RmR .......................... 6 500 RmP .......................... 24 200
smärre belopp från 50 kr. till några tusen, i flertalet fall utan angivande av något speciellt ändamål. Bland de akti- viteter som angivits för olika anslag kan nämnas (sammanlagt från samtliga städer) resor ca 75 300 kr., bad, idrott och gymnastik (även för gamla) ca 64 100 kr. samt till konvalescentvård (i stor utsträckning för hjärt- och lung- sjuka) ca 62 700 kr. I övrigt finns note- rat bidrag till studier, bostäder, terapi— verksamhet, barnkolonier, föräldraför- eningar, Cp-skolor, lekstugor, rehabili- teringsverksamhet m. m. De stora en- gångsbeloppen torde i flertalet fall gälla bidrag till anläggningar av olika slag. De städer som anslagit större summor till angivna ändamål är följande.
Borås: 25 000 kr. till DHR för repara- tion av fastighet.
CP ............................ 24 200 FUB ........................... 143 400 MS ............................ 3 400 HCK .......................... 15 700 SVCR .......................... 7 600 Övriga ......................... 227 900 Summa kronor 1 524 600
Eskilstuna: 5 000 kr. till Stiftelsen Bostäder för blinda, 20 000 kr. till »Sö- dermanlands konvalescentvård».
Fagersta: 10 000 kr. till barnkoloni. Göteborg: 25 000 kr. till DBF:s kon— valescentvård, 34 000 kr. till handikapp- idrott.
Karlstad: 34 000 kr. transporter.
Kiruna: 34 200 kr. till FUB för syssel- sättningsdaghem.
Kristinehamn: 4 000 kr. till FUB för lekskola.
Malmö: 10 000 kr. till DHR för vård- avgifter till rekreation.
Norrköping: 6 000 kr. till DBF för konvalescentvård.
Nässjö: 18 000 kr. för resor till Kana— rieöarna.
Uppsala: 69900 kr. till »blindhem».
till DHR för
BILAGA E
Exempel på utredningar om handikappade
Hur pensionärer i Linköping 1965 bor och mår
Sammandrag av byrådirektör Bruno Utbult
'Verkställare av utredningen: Social- nämnden i Linköping, socialläkare An- ders Otterland.
Tidpunkt: Våren och försommaren 1965.
Geografiskt område: Linköpings stad.
Syfte
»att utföra den inventering av de gam- las behov av vård och tillsyn samt av bättre bostäder, som Bostads- och So- cialstyrelserna anmodat kommunerna att göra». Denna inventering skulle leda till att
»snabbt söka finna bättre bostäder åt de åldringar som bor sämst;
ge underlag för kommunernas fram- tida planering av lägenheter och ålder- domshem; samt
undersöka åldringarnas behov av hjälp till tillsyn i hemmen».
Urvalet för undersökningen
Alla linköpingsbor som enligt den "på hösten 1964 tillgängliga mantalslängden hade förtidspension ellerisom fyllt 67 år, dvs. 7 640 personer, varav 1 187 v'ar förtidspensionärer. ' '
Undersökningsmetodik
Särskild checklista med fråge- och» 're- gistreringsformulär iordningställdes. Sju hemsamariter intervjuade pensionärer- na i deras bostäder för att få personlig information om deras hälso- och bo— stadsförhållanden.
Resultat
Vid sammanlagt 4 658 hembesök erhölls kompletta uppgifter enligt checklistan i 6 033 fall (3 669 kvinnor, 2364 män), varav 884 gällde förtidspensionärer.
Antal personer i un- Bostadstyp Antååsgtgairäkade % dersökning i dessa bostader Eget hus ........................... 494 10,6 682 Pensionärslägenheter av olika slag ..... 395 8,4 471 Övriga hyreslägenheter ............... 3 589 77,1 4 585 Rum i annans lägenhet ............... 180 3,9 295 Summa 4 658 100,0 6 033
Bostäder: Av 395 pensionärslägenhe- ter var 299 belägna på andra våningen och uppåt men endast 36 hade tillgång till hiss. Pensionärslägenheterna är de bäst ombonade och skiljer sig klart från de övriga granskade bostäderna med an- märkningar endast i 3 fall på 100, me- dan 1 på 5 av de övriga hade sådana.
Av de övriga 4263 bostadstyperna var 4083 belägna på andra våningen och uppåt, 'arav endast 638 hade till- gång till hiss, 234 ansågs vara sanitärt undermåliga och 506 ej fullt tillfreds- ställande.
Av de 884 förtidspensionärerna bodde 388 i lägenheter belägna på bottenvå- ningen eller med tillgång till hiss, 57 ansågs bo i undermåliga och 128 i ej fullt tillfredsställande lägenheter.
Av samtliga lägenheter var 325 i vä— sentliga avseenden olämpliga för äldre personer.
Hälsoförhdllanden: Uppgifterna är ej baserade på enskilda läkarundersök- ningar utan enbart på en s.k. hälso- deklaration av de intervjuade själva.
46,5 procent eller 2 807 av ålderspen- sionärerna och 58,7 procent eller 519 av förtidspensionärerna angav sjukdom av något slag. Sammanlagt 51 procent av kvinnorna och 42,3 procent av män— nen hade rörelsesvårigheter av olika slag. Hos förtidspensionärerna var mot- svarande siffror 63,4 procent för kvin- norna och 66,5 procent för männen. Ett observanduin är att så många av för- tidspensionärerna anser sig friska.
Några av angivna handikapp i hela den undersökta populationen:
'31 psykisk efterblivenhet 122 cerebral insult med betydande följd- ' symtom "10 hjärnskada vid födelsen f10 MS '43 följdtillstånd efter företrädesvis polio : 9 epilepsi 161 starkt nedsatt syn
63 starkt nedsatt hörsel
1 nedsatt syn och hörsel dövhet med talrubbning 2 9 5 armamputationer 1 1 6 M
benamputationer
både arm- och benamputation
2 muskelreumatism eller »rcumatisk
nervvärk»
44 kronisk reumatism av lindrig art 236 kronisk reumatism med betydande in- validitet 307 förslitning i rygg, höft eller knäled
Anmärkas bör att av dessa finns per— soner med två eller fler symtom.
Hjälpmedel: 169 personer var i behov av hjälpmedel av något slag eller kom- plettering.
Transporter: Trots att mer än hälften av de undersökta hade rörelsesvårig— heter brukade 86,5 procent ta promena- der på egen hand. 23 procent ansåg sig ha besvärande trappor och önskade flyt- ta till lägenheter belägna på bottenvå- ningen eller till hus med hiss.
Vanligaste transportsiittet:
Buss ............................ 2 661 Egen bll ........................ 505 Taxi ............................ 521 lnvalidbil ...................... 10 Annat fordon, moped etc. .......... 316 Anhörigs bil .................... 548 Går alltid ...................... 1345 Ambulans ...................... 42 (Därav mcd rullstol) ............ (33) Sängliggandc och för sjuk för trans-
port .......................... 85 Summa 6 033
Föreningsaktivitet: 47 procent besök- te regelbundet möten, 15 procent öns- kade gå regelbundet men orkade inte och 1,6 procent ville ha ökade kon- takter.
Hobbyarbeten: 49 procent eller 2 864 personer hade inget hobbyarbete men 24 personer önskade i detta avseende hjälp ihelnmet och 19 önskade vara med i grupparbete. 139 personer saknade bå- de radio och TV.
Yrkesaktivitet: 5264 personer hade inget arbete och önskade heller inget.
55 personer önskade arbete på deltid. 703 personer eller 21,2 procent av män- nen och 5,5 procent av kvinnorna hade någon form av sysselsättning som gav inkomst. Endast 8 män och inga kvin— nor önskade arbete i skyddad verk- stad.
Sammanfattning av hjälpbehovet
För både män och kvinnor gäller att de som bodde i pensionärslägenhet hade det största hjälpbehovet, 68 procent av kvinnorna och 58 procent av männen. Detta kan tyda på att det är de svårast handikappade och därför de mest hjälp- behövande, som i första hand blir till- delade pensionärslägenheter. Fram till
Assistan- ..,..... Lägenhetstyp någon med all; få? hjälpbehov hetgst bodde yp Eget hus ........ 185 37,4 Pensionärslägen- _ het ........... 268 67,8 Ovriga hyres- lägenheter ..... 1 682 46,9 Rum i annans lägenhet ...... 64 35,5 2 199
1975 beräknas att ytterligare 100 inva- lidlägenheter kommer att behövas.
2 693 pensionärer var i behov av hem— hjälp men endast 1 048 erhöll sådan. Hälften av dessa anlitade kommunal och hälften privat hjälp.
Sociologisk undersökning av fysiskt handikappade i Lund
Sammandrag av prosektor Sven-Olof Brattgård
Verkställare av utredningen: Mona Åhlund, Soeialbyrån, Lund.
Tidpunkt: Avser i huvudsak förhål- landena februari 1965. Intervjuunder— sökningen genomfördes maj 1965. Publi- cerad i december 1966.
Geografiskt område: Lunds stad.
Målsättning
Kartlägga de fysiskt handikappades lev- nadsförhållanden. Samla in uppgifter om de handikappades önskemål när det gäller åtgärder för att underlätta den dagliga livsföringen. Undersökningen utmynnar i en beskrivning av de situa- tioner som påträffats och där åtgärder från samhällets sida förefaller påkallade i det enskilda fallet.
Undersökningsmetodik
Intervjuundersökning efter fastställt for- mulär.
Definition och avgränsning av klientelet
Någon definition av begreppet fysiskt handikappad förekommer inte. Under- sökningsmaterialet består av två grup- per, F- och H-gruppen. F-gruppen er- hölls i huvudsak från inventeringen i Malmöhus läns landsting av handikap- pade, som har förtidspension, sjukbi— drag eller invaliditetsersättning. Defi- nitionen av »handikappad: bör därför sammanfalla med denna undersöknings definition. H-gruppen utgör personer som är medlemmar i handikappför-
eningarna, _har ett fysiskt handikapp, men icke är.kända inom F-gruppen. F-gruppen består av 302 personer, H- gruppen av 137. För båda grupperna gällde att det skulle vara i Lund man- talsskrivna personer i åldern 16—66 år, vilka icke stadigvarande vistades på sjukhus eller sjukhem. F-gruppen inne- håller samtliga förtidspensionärer med ovan angivna kriterier, varför under- sökningen kan anses vara en »total- undersökning» av dessa. H-gruppens sammansättning och storlek medför att relevanta data inte alltid kan anges.
Resultat
Totalantalet individer i undersökningen är 439, varav ca 60 % är kvinnor och 40 % män. överskottet av kvinnor kan främst förklaras av befolkningssamman— sättningen i Lund, där det finns ett stort kvinnoöverskott.
Medianåldern för F-gruppen är för män och kvinnor ca 60 år, för H—grup- pen 47,5 respektive 49 år. I F-gruppen märker man en markant stegring av an- talet handikappade i åldrarna över 50 är. För H-gruppen kommer en stegring redan i 40-årsåldern.
Handikappets art: De vanligaste sjuk- domarna är för F-gruppen skelett- och rörelseorganens sjukdomar (28 %), nervsystemets och sinnesorganens sjuk- domar (23 %), cirkulationsorganens sjukdomar (17 %). Inom H-gruppen förekommer sjukdomar i nervsystemet och sinnesorganen i 38 %, infektions- och parasitära sjukdomar i 29 %, aller- giska sjukdomar i 23 %. Skillnaderna kan förklaras av de olika gruppernas sammansättning.
Civilstånd: Antalet ogifta är större i såväl F- som H—gruppen jämfört med genomsnittet i tätområden i landet. 1/a av F-gruppen. bor ensamma.
Ekonomi: 89,9 % av F-gruppen har förtidspension, 7,4 % har sjukbidrag och 2,7 % har invaliditetsersättning. Ensamstående har i medeltal en lägre inkomst än gifta, särskilt gäller detta inom F-gruppen. Över 50 % av de en- samstående inom denna grupp har in- komst under 5000 kr. Socialhjälp före- kommer inom F-gruppen i 18,4 %, mot- svarande siffra för H-gruppen är 4,5 %.
Bostaden: En av utredningens huvud— punkter är inventeringen av bostads- situationen. Man finner att F-gruppens handikappade är starkt koncentrerade till stadens centrala delar. Invalidlägen- heter förekommer i liten utsträckning, 1,9 % inom F-gruppen och 2,7 % inom H-gruppen. Av 256 förtidspensionärer (F-gruppen) har 140 en eller flera trap- por som måste passeras och där hiss saknas. Ca 2 % saknar vatten och av- lopp i lägenheten. 25 % inom F-gruppen har inte varmvatten. I 22 fall ligger toaletten utom huset, i ytterligare 21 fall finns toaletten utom lägenheten, men inom huset.
De flesta anger att bostadens centrala läge är betydelsefullt. Mer än hälften av samtliga i F-gruppen vill bo på första våningsplanet. Vanligaste önskemålet är en lägenhet om två rum och kök, där- näst ett rum och kök. Bland dem som inte har vattenklosett finns önskemål om detta i 60 %. Förbättringar i bosta- den önskas i några fall. 15% önskar ändring av badrum, lika många vill ha större förvaringsutrymmen. 16 % vill ha bostaden mera handikappvänlig (bre- dare dörrar, inga trösklar osv.).
Arbete: Utbildning utöver folkskola förekommer inom F-gruppen i 27,9 %, inom H-gruppen i 13,7 %. 90 % av för- tidspensionärerna i åldrarna före 30 år saknar yrkesutbildning. 60 % av förtids- pensionärerna i denna ålder har aldrig arbetat. Inom hela F-gruppen är mot- svarande siffra 8,6 %. Endast 16 % är
i arbete vid undersökningen. Inom H- gruppen arbetar 76,6 % under det att 5,6 % aldrig har haft arbete.
Bland dem som har utbildning utöver folkskola arbetar 34,3 %. Av dem som enbart har folkskola är motsvarande siffra endast 13,2 %. Den sista gruppen är i större utsträckning än andra hän- visad till arbeten där fysisk arbets- prestation är av betydelse.
Arbetsvården, rehabilitering m. m.: I F-gruppen har 9 % varit föremål för rehabiliteringsåtgärder, i H-gruppen 4 %. Endast ca 10 % i båda grupperna har varit föremål för arbetsvårdande åt- gärder. 16 personer arbetar i skyddad verkstad.
Fritid och ensamhetsproblem: Av F- gruppen är 85 personer medlemmar i handikappförening, dvs. ca 27 %. Detta är dubbelt så mycket som i undersök- ningen i Malmöhus län. Inom både F- och H-gruppen är den mest frekventa aktiviteten gudstjänstbesök, ca 30 % resp. 50 %. Bland H-gruppen kommer därnäst bio och teaterbesök (ca 30 %). Inom F-gruppen är biografbesökarna endast 9 %, teaterbesökarna 15 %. Det finns en önskan inom både F- och H- gruppen om tätare teaterbesök. Aktivi- teterna av detta slag hämmas inom F- gruppen i 20 % av ekonomiska skäl, ca 40 % av sjukdom, 25 % på grund av transportsvårigheter. Ca 50 % av F- gruppens medlemmar får besök minst en gång per vecka, 14 % får besök en- dast en gång i kvartalet eller ännu säll- syntare. 35 % besöker andra en gång i kvartalet eller ännu sällsyntare. 1/4 av F-gruppens medlemmar känner sig »ganska eller mycket ensamma». 30 % av F-gruppen saknar TV, drygt 1/4 sak- nar telefon.
Hälsotillstånd: De handikappade har i stor utsträckning anlitat läkare på grund av handikappet. 50 % av dessa har gjort 6 eller fler läkarbesök per år
inom F—gruppen där också mer än hälf— ten har varit intagna minst en månad på sjukhus.
Tekniska hjälpmedel: Käppen är det vanligaste hjälpmedlet inom F-gruppen. 9,4 % har rullstol inom denna grupp. Stödjekorsett förekommer i något större procenttal. Proteser förekommer i ca 1 %. Hörapparat finns i mer än 10 % inom H-gruppen. 47,3 % inom F-grup- pen och 64,9 % inom H-gruppen var- ken har eller önskar tekniska hjälpme- del. Önskemälen bland de andra är mycket skiftande, i många fall rör det sig om enklare hjälpmedel.
Personell hjälp: 90 % av hela F-grup- pen är beroende av hjälp på något sätt när det gäller hushållsbestyr. Motsva— rande siffra för H-gruppen är 70 %. En- dast ca 9 % i F-gruppen varken önskar eller har hjälp med någon hushålls- syssla, i H-gruppen 29 %. Hemsamarit- hjälp inom F-gruppen förekommer hos 3 ensamstående män, 11 ensamstående kvinnor och 8 ej ensamboende kvinnor, sammanlagt 22 personer, dvs. omkring 9 % av samtliga. Städning är den syssla, där hjälp ges i störst utsträckning av hemsamarit.
Inom F-gruppen behövs personell hjälp för toalettbestyr i 7,4 %, i H-grup- pen 3,6 %, på- och avklädning i F- gruppen 13,7 %, i H-gruppen 4,5 %, hårtvättning och badning i F-gruppen ca 30 %, i H-gruppen 10 %, uppstigning och sänggående i F-gruppen 7,8 %, i H-gruppen 2,7 %. Totalt behöver ca 45 % av samtliga inom F—gruppen nå— gon hjälp för den personliga vården, i H-gruppen är motsvarande siffra ca 14 %.
Transportfrågor: Av F-gruppen kan 48 % klara sig i trafiken helt utan be- svär, av H-gruppen 83 %. Ca 30 % i F-gruppen och 9 % i H-gruppen kan endast med stor möda eller inte alls klara sig i trafiken. 30 % av F-gruppen
och 10 % av H-gruppen har svårighet att åka buss. 10 % av F—gruppen och 3 % av H-gruppen kan inte ta sig in i vanlig personbil.
Undersökningen mynnar ut i en sam- manfattning där man konstaterar att de
flesta handikappade har relativt dräg- liga förhållanden, men att det för vissa av dem krävs extra åtgärder från sam- hällets sida. Undersökaren har precise- rat de individuella behoven som hon funnit vid undersökningen.
Hälsa — yrke — bostad i Göteborg 1964
Sammandrag av prosektor Sven-Olof Brattgård
Verkställare av utredningen: Göteborgs stads statistiska kontor i samarbete med »Läkargruppen för bostads- och sam- hällsplanering för rörelsehindrade».
Tidpunkt: Intervjuundersökningen 1964. Läkarundersökningen vintern 1964/1965.
Geografiskt område: Göteborgs stad.
Målsättning
Att kartlägga förekomsten av somatiskt handikappade personer i åldern 0—64 år i Göteborg för att få information och vägledning om bostads- och samhälls— planering, dimensionering av hälso- och sjukvård, behov av rehabilitering och arbetsvård.
Undersökningsmetodik
Undersökningen omfattar tre steg:
1. Personintervjuer enligt ett speciellt utformat frågeformulär.
2. Läkarundersökning av sådana per— soner, som av någon anledning kan be- faras lida av sjukdom eller handikapp.
3. Genomgång av register vid social— nämnd, nykterhetsnämnd, barnavårds- nämnd, försäkringskassa, taxeringslängd och bostadsförmedling. Intervjuundersökning av samtliga in-
divider i äldern 0—64 år i ett statistiskt representativt urval göteborgshushåll. Sammanlagt blev 1099 hushåll och 2817 personer föremål för intervju- undersökning. Frekvenssiffrorna upp- räknades sedan till att gälla hela Göte- borgs befolkning.
Läkarundersökningen utfördes av tre specialister och omfattade 830 perso- ner. Funktionsförmågan registrerades i en 6-gradig skala: a) utan funktions- nedsättning, b) enbart nedsättning i förmåga till tyngre hushållsarbete eller motsvarande, c) enbart nedsättning i förmåga till förflyttning, d) nedsätt- ning i förmåga till både förflyttning och arbete, e) nedsättning i förmåga till såväl förflyttning, arbete som »self- care», f) funktionsförmågan omöjlig att bedöma. Man bedömde också indivi- derna enligt indelningen: 1) rörelsehind- rade, 2) personer med andra handikapp, 3) personer med enbart sjukdom.
Definition och avgränsning av klientelet
Med handikapp avser man: »Skada, sjukdom eller sjukdomssymptom, med- född eller förvärvad, som långvarigt på- verkat personens Iivsföring med avse- ende på förmåga till dagliga aktiviteter, rörlighet, arbets- och försörjningsförmå- ga, umgänge och förmåga till fritids-
sysselsättningar». Begreppet »långva- rigt» tolkas så att funktionsinskränk- ningen varat minst 1 år.
Avgränsningen av materialet: se un- der metodikredogörelsen.
Resultat
A. Intervjuundersökningen visar att 17 % i åldersgruppen 16—64 år anger sig som »icke friska» (akut sjuka är icke medräknade i dessa 17 %). Något mer än hälften av »icke friska» (53 %) lider av allvarlig eller långvarig sjuk- dom. I åldern 55—64 år utgör de »icke friska» 35 % av totalgruppen. Olycks- fall som givit allvarliga eller långvariga besvär förekommer i 11 %, varav tra- fikolycksfallen svarar för 4 %. Totalt anger 13 % av de vuxna att de lider av något rörelsehinder dvs. 8% av männen och 17 % av kvinnorna. 1/3 av de rörelsehindrade anger sitt hälsotill- stånd som »fullt frisk».
Bostadsförhållanden: Personer med rörelsehinder bor i större utsträckning i äldre bostadsområden. Delvis förkla- ras detta av olika åldersfördelning i nyare och äldre områden.
52% av personerna med förflytt- ningssvårigheter bor i starkt kuperad terräng. Motsvarande siffra för perso- ner utan förflyttningssvårigheter är 39 %. 10 % av personer utan förflytt- ningssvårigheter bor helt omodernt mot 18% av personer med förflyttnings- svårigheter. Önskemål om special- eller invalidlägenheter finns hos 1 %, dvs. i Göteborg kan antalet önskade invalid- lägenheter beräknas till 2 700. 10 % av samtliga vuxna personer är inte belåtna med bostadens utformning.
Yrke och sysselsättning: Yrkesverk— samhet förekommer totalt i 67 %. En- dast 47% av personer med förflytt- ningssvårigheter har förvärvsarbete.
Persongruppen med förflyttningssvårig- heter har en signifikant lägre utbild- ningsstandard än gruppen utan sådana besvär.
Transportfrågor: Personer med för- flyttningssvårigheter svarar för 11 % av volymen av de allmänna kommunika- tionerna.
Barnmaterialet (åldersgrupp 0—15 år): 3 % bedöms som »klena och öm- tåliga». Allvarligt sjuka eller handikap- pade barn utgör 1,8 %. Ca 5% hade haft långvariga besvär eller men av olycksfall men var vid intervjutillfäl- let återställda. 1,6 % eller ca 1 000 barn i åldern 4—15 år är i behov av tillsyn och skötsel utöver det vanliga. 5/7 av dessa är allvarligt sjuka eller handikap- pade. Ca 3 % i skolåldern har svårig- heter att klara dagliga och sociala akti- viteter. Ca 4 % av barnen har problem på grund av handikappet i skolmiljön eller med kamratkontakter. Ca 5 % går i någon form av specialklass.
B. Läkarundersökningen: av de läkar- undersökta har % ryggsjukdomar (i hela populationen vuxna 7,8 %), 1/.r. har psykiska sjukdomar (i hela populatio- nen vuxna 7,7 %), 1/9 har astma-bronkit (i hela populationen vuxna 4,9 %). 32 % av samtliga vuxna har någon sjukdom. Fysisk funktionsnedsättning finns i 10 % av populationen, 7 % hos männen och 13 % hos kvinnorna.
Åldersfördelningen ojämn: I åldern 16—34 år förekommer funktionsned- sättningi ca 2 %, 35—54 är ca 9 % och 55 64 år ca 28 %.
Neurologiska sjukdomar förekommer hos 1/.—;-del av de personer som har svår funktionsnedsättning. Reumatiska sjuk- domar och rörelseorganens sjukdomar är därnäst vanligast. Bland de läkar- undersökta förekommer total oförmåga att gå i trappor i ca 1 %, partiell oför- måga i 17 %. 3,5 % kan inte utnyttja allmänna kommunikationsmedel, varav
1 % ej kan utnyttja bil. Ca 16 % har total oförmåga till tyngre hushållsar- bete. Oförmåga till tyngre hushållsar- bete beror främst på ryggsjukdomar, astma-bronkit och neurologiska sjukdo- mar. Ca 40% av de diagnostiserade har ett »kompenserat» handikapp, lika många har ett »ej kompenserat» handi- kapp och ca 20 % har ett mer tillfälligt handikapp.
Enligt läkarundersökningen har totalt 7,7 % av de vuxna i åldern 16—64 år faktiska funktionsnedsättningar (män 5,3 %, kvinnor 10,1 %). En stor ålders- skillnad föreligger.
dast i en av dessa bostäder fanns person med funktionsnedsättning.
Arbete och ekonomi: Gruppen »icke friska» personer är större bland perso- ner med enbart folkskola än med »stu- dentexamen eller högre utbildning». Samma tendens finns i fråga om yrkes- utbildning.
4 % av hela den vuxna befolkningen beräknas sakna förvärvsarbete i »nor- mal omfattning» på grund av sjukdom eller handikapp. 77% av de svårast handikappade är utan sysselsättning.
Medianinkomsten för män och kvin— nor framgår av följande uppställning:
Åldersgrupp Män i % Kvinnor i % Inkomsttagare Män Kvinnor 0—15 år . . . . 0,6 1,0 »Friska» ............ 18 500 kr. 8 000 kr.
16—44 » 1,8 5,4 Lättare handikappade 18 000 » 8 000 » 45Å64 » . . . . 13,9 22,9 Svårare handikappade 7 000 » 8 000 »
% av de vuxna (16—64 år) med re- gistrerad funktionsnedsättning anges av läkarna ej kunna registreras som han- dikappade enligt definitionen.
4 % av samtliga vuxna har total oför- måga till »self-care funktioner» och] eller förflyttning.
Bostadsförhållanden: Handikappade och sjuka personer bor i äldre bostads- områden i större utsträckning än friska. Delvis sammanhänger detta med ålders- fördelningen. Månadshyran för de svå- rast handikappade är omkring 140 kr., för »friska» 216 kr.
Över 2000 personer med funktions- nedsättning har torrklosett utanför fas- tigheten där de bor. 23 % av de svårast handikappade saknar telefon. Motsva- rande siffra för »friska» är 9 %.
50 % av samtliga intervjuade är miss- nöjda med bostaden som helhet. 57 % av personer med funktionshinder är missnöjda.
Bland de intervjuade disponerade 6 hushåll specialbostad för invalider. En-
Transportfrågor: 13 % av resor med allmänna kommunala transportmedel företas av personer med funktionsned- sättning.
4700 personer bedöms vara i behov av transporthjälp.
Kontakter med sociala och sjukvår- dande organ redovisas och analyseras i utredningen.
Behov av vård, rehabilitering, arbets- vård, pension: 70 % av den läkarunder- sökta populationen anses vara i behov av läkarkontroll. Av 684 undersökta per- soner i åldern 16—64 år behöver 3 lång- tidssjukvård, 21 hemsjukvård, 13 tempo- rär långvård och 11 dagsjukvård. För hela stadens befolkning i arbetsför ål- der betyder detta att 2 700 behöver hem- sjukvård, 1 700 temporär långvård, 1 400 dagsjukvård.
Motsvarande beräknat behov är för sluten rehabilitering ca 800, poliklinisk rehabilitering 2 500, arbetsvård 7 500, transporthjälp 4 700 och tekniska hjälp- medel 9 700.
Jämförelse mellan intervjuundersök- ningen och läkarundersökningen
Vid intervjuundersökningen överskat- tade 13 % den reella förekomsten av handikapp. Endast 55 % av intervjuer-
na med uppgift om rörelsesvårigheter motsvarar relevanta handikappfall. ln- tervjuförfarandet missade 47 % av per— soner, som enligt läkarundersökningen skulle betecknas som »icke friska».
Handikapputredningen i Mora
Sammandrag av byrådirektör Bruno Utbult
Verkställare av utredningen: En av kom- munalfullmäktige särskilt tillsatt kom— mitté.
Tidpunkt: Augusti 1965—mars 1966. Geografiskt område: Mora kommun- block, i vilket ingår Mora köping samt Våmhus, Solleröns och Venjans lands- kommuner.
Syfte
». . . att utreda dc handikappades och de utvecklingsstörda barnens behov av kommunal omvårdnad».
Urval
Förtidspensionärcr och övriga handi- kappade under 67 år.
Undersöknings metodik
Uppgifter har inhämtats från enskilda personer, handikapporganisationer, för-
Resultat
lnventering av de handikappade i Mora köping visar att det finns 194 förtids- pensionärer. De olika slagen av handi- kapp redovisas med ungefärliga siffror i nedanstående tablå.
Dessutom finns enligt utredningen yt- terligare 41 handikappade inom kom- munblocket.
Undersökningen visar att det finns ett stort behov av en samlad insats för de handikappade från kommunens sida. Det som framförallt krävs är en sam- ordning av den hittills rätt splittrade verksamheten. Kommittén föreslår där— för, att socialnämnden blir huvudman för kommunens handikappvård och att denna inrättar en delegation, som skall vara ett lokalt samarbetsorgan med re- presentanter från de olika föreningarna. Delegationen skulle ha till uppgift att arbeta för att en samverkan i handi- kappfrågorna kommer till stånd inom kommunblocket och intimt samarbeta med arbetsvårdsexpeditionen, försäk— ringskassan och handikapporganisatio-
eningar, försäkringskassan, arbetsvår- nerna. Dessa institutioner skulle anmäla den och landstinget. nya ärenden till socialbyrån så att en _ _. Utvecklings- . .. . . Övriga hjälpbe- MS-fall Efgfåålååfå störda över 311535? ”'ås' Bång; Eek hövande handi- 16 år p n re p n n r kappade 5 18 32 11 3 30
permanent inventering med register över de handikappade kunde upprätt— hållas. Då handikappade och äldre män- niskors problem ofta är likartade före- faller det kommittén riktigt att det även sker en samordning av handikapp- och åldringsvärden.
Vidare skulle delegationen vara ett obligatoriskt remissorgan i stadsplane- j'rågor, så att de handikappades önske- mål blir tillgodosedda i samhällspla- neringen. I utredningen ges exempel på olika åtgärder för att få en handikapp- vänlig samhällsplanering. De handikap- pades bostadsförhållanden har ej när- mare undersökts, men kommittén an- tyder att många av de handikappade säkerligen ej har ändamålsenliga lägen- heter.
Kommittén föreslår vidare att kom- munen skall svara för transporterna av handikappade. Transportverksamheten skulle handhas av brandstyrelsen. Dess- utom skulle anslag ställas till social- nämndens förfogande för transporttjänst med taxi.
Social hemhjälp från kommunen före- slås utgå till samtliga handikappade.
som uppbär landstingets vårdbidrag. Detta skulle innebära att hemhjälpen blev kostnadsfri då lejd arbetskraft an- litas. Om anhörig ombesörjer vården blir bidraget betydligt mindre. Mot detta förslag har två ledamöter reserverat sig: anhöriga behöver i synnerhet möj- ligheter att koppla av från vårdnads- bekymren.
Kommittén pekar även på andra an- gelägna uppgifter för kommunen och föreslår bl. a. att en kurator för handi- kappade och åldringar anställs, att de handikappade barnens behov av lek- skolor tillgodoses, att den skyddade verkstaden utbyggs, att utbildningen av fritidsledare för utvecklingsstörda be- aktas samt att de handikappade får hjälp med lokaler för sin verksamhet.
Utredningen framhåller också, att informationen rörande samhällets in- satser för de handikappade är nödvän— dig. En broschyr med uppgifter om olika vård- och hjälpmöjligheter plane- ras. Denna skall distribueras till alla handikappade och handikapporganisa- tioner.
Utredning angående de handikappades transportproblem, allmänna omvårdnad m.m. i Boden
Sammandrag av byrådirektör Bruno Utbult
Verkställare av utredningen: Social- nämnden i samarbete med DHR, läkare och sjuksköterskor (efter framställan från DHR:s lokalavdelning om utred- ning av transportfrågan).
Tidpunkt: September—december 1964.
Geografiskt område: Bodens stad.
Syfte
Att »belysa den nuvarande sociala om- vårdnaden av de handikappades möjlig- heter till goda bostäder, vård och ser- vice i hemmen, tekniska hjälpmedel 1n.m.». Vidare skulle en kartläggning av förekomsten av »invalidiserade och
handikappade» personer i staden före- tas.
Undersökningsmetodik
Uppgifterna om förekomsten av handi- kappade har erhållits genom DHR:s Bodenavdelning, distriktssköterskorna samt hemhjälpsavdelningen på social— vårdsbyrån. Samtliga kända handikap- pade har besökts, varvid ett utrednings- formulär har upprättats beträffande var och en.
Resultat
Nuvarande förhallandeu: Utredningen framhåller att ordinationsrätten för lek- niska hjälpmedel är starkt begränsad. Detta medför att många handikappade har svårt att erhålla den hjälp de är be- rättigade till inom rimlig tid. Man au- ser, att ordinationsrätten bör utsträckas till att gälla samtliga tjänsteläkare. Kost- naderna kunde bestyrkas av social- nämnden. En sådan centralisering av verksamheten skulle underlätta för de handikappade att erhålla de tekniska hjälpmedel som de är berättigade till.
En bastadsundersökning har genom- förts bland stadens ca 900 »invalider, förtidspensionärer och ålderspensionä— rer». Bostäderna har klassificerats i en— lighet med anvisningar från länsbo- stadsnämnden. Denna undersökning — soul ej redovisas —— lämnades till drät- selkammaren för åtgärd. Socialnämnden understryker att det är stadens sak att genom uppsökande verksamhet se till att de statliga bostadslånen och -bidra- gen blir rätt utnyttjade.
I Bodens stad har sedan några år till- baka skett en kraftig utbyggnad av hem- hjälpsverksamheten. Stadens fyra hem- vårdarinnor (vilka är anställda för hjälp
åt barnfamiljer) kan endast i undan- tagsfall ägna sig åt vård av åldringar och handikappade. Dessa får hjälp av hemsamariter och anhöriga. För år 1965 har stadsfullmäktige anvisat 175 000 kr. för hemhjälp till åldringar och handi- kappade och dessutom 10000 kr. som bidrag till vårdande anhöriga. Stadens hemhjälpsverksamhet betecknas som tämligen betydande, men socialnämn- den är medveten om att ytterligare in- satser ändå är behövliga i de enskilda fallen.
Undersökningen: Vid en särskild un— dersökning med hembesök då frågefor- mulär ifylldes, erhölls nedanstående uppgifter (ej läkarundersökning för dia— gnos etc.):
Antal handi-
kappade
CP ................................. 2 Utvecklingsstörda barn ................ 2 Polio ................................ 2 Reumatiker .......................... 6 MS ................................. 4 Synskadade .......................... 4 Hjärt- och kärlsjuka .................. 4 Diabetiker ........................... 1 Övriga invalidiserade. ................. 15 Summa ............................. 40
Graden av invaliditet bedömd med hänsyn till förmågan att förflytta sig:
% =.
;) |: (I) '; "ä =E 58 få ==... 39 ?> >= .:: === Eh :a ”:=. » :a...» 5— ... __, >2 Fax L'U Zg: gä & !=; ”(?> 9.82 ...en .. scr. Om Om in:: 2 in 12 2 13 3 1 31
Möjligheter att själv stiga in i eller på de allmänna samfärdsmedlen (taxi, buss etc.) :
Kan klara det Måste ha Mer än en person utan hjälp hjälp måste hjälpa
17 18 8
De tillfrågade redovisade följande be- hov av reshjälp (frekvensuppgifter sak- nas) :
Till läkare,
Till arbete sjukgymnast och Rekreation liknande etc. 8 47 81
33 personer skulle enligt uppgift an— lita transportservice om samhället till- handahåller sådan.
21 personer var bosatta i bottenvå- ningen, 7 på 1 tr. och 2 personer på 2 tr., av dessa hade 5 tillgång till hiss. 1 ansåg sig ha dålig bostad, 4 bostad med godtagbar standard och 10 perso- ner ansåg sig ej ha lämplig bostad med hänsyn till sitt handikapp. 11 personer önskade erhålla särskilt inredd invalid- lägenhet.
Undersökningen visar att människor med handikapp är isolerade och ej kan delta i samhällslivet i den utsträckning de önskar. Sammanfattningsvis fordras ökade kommunala stödåtgärder beträf- fande fyra områden: bostäder, tekniska hjälpmedel, hemhjälp och transporter.
Utredningen gör bl.a. följande kom— mentarer:
Bostäderna för handikappade och gamla torde kunna förbättras om de statliga bidragen blev mer kända och utnyttjades effektivare. Samhället måste lämna hjälp med ansökningar, ritningar etc.
Utredningen föreslår, att socialnämn- den får i uppdrag att kontinuerligt följa åldringarnas och de handikappa- des bostadsförhållanden och till stadens bostadsnämnd anmäla sådana fall, där
bostadssociala åtgärder kan anses er- forderliga. Den kommunala bostads- nämndens åligganden bör preciseras i ett reglemente.
Bidrag till tekniska hjälpmedel ut- nyttjas inte heller effektivt pä grund av administrativa krångligheter, bristen på upplysning och kommunala initiativ. Socialnämnden bör få i uppdrag att genom sin uppsökande verksamhet an- mäla behov av tekniska hjälpmedel. Vidare anser man det av vikt att trä— ningslägenheter upprättas.
Hemhjälpen till åldringar och handi- kappade i staden anses ha fått en god- tagbar lösning. En effektivare uppspå- rande verksamhet väntas komma till stånd genom tillkomsten av en hem- vårdarinnetjänst vid socialbyråns hem- hjälpsavdelning.
Transportmedel bör ställas till förfo- gande för de svårt handikappade. Så- dan service är antagligen fler i behov av än vad som framkommit vid utred- ningen (33). Verksamheten föreslås åläggas brandkåren.
Till sist föreslår utredningen bl. a. att stadsfullmäktige skall besluta
»att bifalla utredningens förslag och riktlinjer, angivna under punkterna bo- staden och tekniska hjälpmedel,
att fatta principbeslut om startande av en försöksverksamhet med transpor- ter av handikappade,
att de handikappades transportverk- samhet administrativt handläggs av so- cialnämnden,
att själva transporterna handhas av stadens brandkår . . .».
___—'_HR M:. uu.- .. ..__
Rehabilitering och social omvårdnad av handikappade inom Malmöhus läns landsting
Sammandrag av prosektor Sven-Olof Brattgård
Verkställare av utredningen: Malmö- hus läns landstings handikappkommit- té, ordförande Kurt Ward. Tidpunkt: Avser i huvudsak förhål- landena 1964/65. Publicerad juli 1965. Geografiskt område: Samtliga kom- muner i Malmöhus läns landsting.
Målsättning
Inventera frekvensen av olika handi- kapp i åldersgrupperna 0—66 år. Lokal fördelning av handikappade. Kartlägga vårdresurserna och de planer som finns. Ange synpunkter på och förslag till ett principprogram för fortsatt ut- byggnad.
Undersökningsmetodik
Registerundersökning med material från handikapporganisationerna, riksförsäk- ringsverket (försäkringskassan), cen- trala värnpliktsbyrån, distriktsvården, social- och barnavårdsnämnder, central- styrelsen, hörcentraler.
Definition och avgränsning av klientelet
Med »handikappad» i denna undersök- ning avses person, som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga eller svårigheter att självständigt klara den dagliga livs- föringen på grund av skada, föranledd av sjukdom, olyckshändelse eller med- född defekt.
Undersökningen omfattar alla slag av handikappade — fysiskt och psykiskt —
i åldrarna 0—66 år, som är kända i ovan nämnda register. Frikallade från militärtjänst har uteslutits ur undersök- ningen om de icke varit kända i annat register.
Resultat
Frekvensundersökningarna visar att ca 70 % av de handikappade är kända av försäkringskassan, endast 13 % av han- dikapporganisationerna. Handikappade barn är i mindre grad kända av försäk- ringskassan.
Totalt fann man 2,76 % handikappade i åldersgruppen 0—66 år. I åldern före 10 år under 1 %, i åldern 10—39 år mellan 1—2 %, i åldern 55—64 år omkr. 9 %. Detta visar att man har ett relativt konstant antal handikappade fram mot 40-årsåldern. Efter denna tidpunkt sti— ger kurvan brant.
Fördelningen av handikappade visar att de östra kommunerna i landstings- området har fler handikappade än de västra. Skillnaden förklaras av olikheter i befolkningens ålderssammansättning, arbetsmarknadens struktur och bristen på tillgång till skyddad verksamhet i vissa områden.
Handikappets art: Mental sjukdom och defekt är den vanligaste handi- kapporsaken (ca 40 %), nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar svarar för ca 25 %, skelett- och rörelseorganens sjukdomar svarar för ca 10 %. Resul- taten överensstämmer relativt väl med riksförsäkringsverkets inventering 1961. (Observeras bör kanske att även under- sökningen i Malmöhus län baseras till
största delen på riksförsäkringsverkets klientel.) Psykisk utvecklingsstörning finns hos 22 % av de handikappade. Denna siffra är för låg då endast ca 50 % av dessa fall är kända av central— styrelsen. De rörelsehindrade barnen ut- gör 0,26 % av alla barn. Denna siffra är sannolikt också för låg då lättare handikappade sannolikt inte är kända i registren.
Av samtliga handikappade uppbär 73 % någon form av förmån genom den allmänna försäkringen.
Sociala förmåner som står de handi- kappade till buds anges i ett särskilt kapitel där bidragen till tekniska hjälp- medel, tillgängliga utlåningsförråd m. m. redovisas.
De nuvarande och planerade resur- serna för rehabilitering, sluten vård, öppen vård, den handikappades utbild- ning, arbetsmöjligheter och bostads- situation berörs i särskilda avsnitt.
Kommitténs redovisning mynnar ut i konkreta förslag. Dessa sammanfattas i följande grupper:
Tekniska hjälpmedel: Bättre informa- tion till befattningshavare och myndig- heter om de tekniska hjälpmedlen. In- formationsdagar. Permanenta utställ- ningar av hjälpmedel vid olika institu- tioner, där handikappade i högre grad samlas. Försöksverksamhet med ambu- lerande arbetsterapeut, som besöker de handikappade i hem och på arbets- plats. Verksamheten skall sortera un- der rehabiliteringskliniken. Bidrag från landstinget för tekniska hjälpmedel, de- ras underhåll och drift, där statliga bi- drag är otillräckliga eller ej, utgår. Ut- låningsförråd på fler platser.
Sluten vård: Rehabiliteringscentrum i Lund för såväl vuxen- som barnreha- bilitering. Mindre rehabiliteringsklinik i Hälsingborg.
öppen vård: Samordning av öppen vård och långtidsvård för utnyttjande
av rehabiliteringsresurserna. Även di- striktsvården bör få resurser för rehabi- litering. Försöksverksamhet bör startas vid flerläkarstationen i Dalby. Samord— nat hemvårdsbidrag. De handikappade bör utnyttja de socialkurativa resurser som finns genom primärkommunala or- gan eller kuratorsorganisationen vid olika institutioner. Mindre ändamålsen- ligt med kuratorer för varje särskild kategori handikappade. Försöksverk- samhet med handikappförebyggande hälsokontroll av barn i 3—4 års åldern i Lund och Dalby.
Utbildning: Uppförande av förskola, specialskola, enhet för yrkesträning samt elevhem i anslutning till rehabili- teringscentralen i Lund. Förskoleverk- samheten för hörselskadade barn bör utbyggas med en skola i Hälsingborg, som skall vara ett annex till skolan i Lund.
Arbete: Samtliga verkstäder för skyd- dad verksamhet inom ett större område bör drivas av samma huvudman. Sär- skild organisation för skyddad verk- samhet för psykiskt utvecklingsstörda synes inte lämplig. Lokalmässigt bör verksamheterna vara skilda åt men or- ganisatoriskt höra till samma produk- tionsledning. Arbetsträningsverksamhe- ten bör helt skiljas från de skyddade verkstäderna och drivas i ett fåtal större enheter för hela landstinget.
Bostad: Bostadsfrågan för handi- kappade, vilka är i behov av särskild service, bör beaktas. Kommittén föreslår att landstinget särskilt bevakar frågan om de egna byggnadernas handikapp- vänlighet.
Konvalescens och rekreation: Kom- mittén finner att denna verksamhet bör anordnas genom handikapporganisatio- nerna och att landstinget bör stödja verksamheten.
Transportorganisationen: Samhället bör ordna transporter för de handi-
kappade. Kommittén föreslår att lands- tinget blir huvudman för denna verk— samhet, som lämpligen bör knytas till ambulansstationerna. Stöd till anskaf- fande av invalidfordon bör kunna utgå från landstinget som ett komplement till statliga och primärkommunala bidrag. Bidrag till handikapporganisationer: Landstinget bör stödja organisationer- na. De olika anslagen till organisatio- nernas administrativa kostnader, lokal- hyra osv. bör samordnas till ett an- slag, som fördelas av organisationernas samarbetskommitté (HCK). Stödet till Hörselfrämjandets riksförbunds hjälp- verksamhet bör ställas till hälso— och sjukvårdsstyrelsens förfogande för bi- dragsgivning till tekniska hjälpmedel.
Allmänna åtgärder: Samordning av åtgärder för de handikappade är nöd- vändig. Ett särskilt samarbetsorgan bör knytas till hälso- och sjukvårdsstyrelsen och en sekreterartjänst för detta före— slås.
Förslag görs om ett särskilt organ (rehabiliteringsberedning) för bevak- ning av rehabiliterings— och handikapp- frågor inom landstinget. Särskild fack— mannagrupp bör utses som kan stå till det föreslagna organets förfogande..En särskild tjänst vid landstingets kansli bör inrättas med uppgift att vara sekre- terare i ovan nämnda organ och att handlägga rehabiliterings- och handi- kappfrågorna.
Handikappade i Skaraborgs län
Sammandrag av prosektor Sven-Olof Brangård
Verkställare av utredningen: Skaraborgs läns landstings handikappkommitté. Ordförande Åke Paulsson.
Tidpunkt: 1966/1967. Publicerad 25 juni 1967.
Geografiskt område: Skaraborgs län.
Målsättning
Utreda frågor om landstingskommunens åtgärder för handikappade m.m., var— vid en klar åtskillnad skulle göras mel- lan det som bör ankomma på landstings— kommunen, primärkommunerna och sta- ten.
Huvuduppgiften skulle vara att fram-- lägga förslag till åtgärder för handikap- pade utöver den egentliga sjukvården samt att inom landstingsomrädet skapa ett sammanhållande organ för handi- kappfrågor.
Undersökningsmetodik
Ingen totalinventering gjordes. Man ut- gick från tidigare inventeringar, näm- ligen:
Riksförsäkringsverkets inventering ,i januari 1961 av förtidspensionärer i landet. .—
En enkät 1965 från landstingets kansli till samtliga distriktssköterskor i länet om antalet icke institutionsvårdade fy'- siskt handikappade, omfattande bl.a. bostads- och sysselsättningsförhållanden samt rörelseförmåga. »
En analys av vårdbidrag i länet gjord i april 1967. *
Definition och avgränsning av'klientelet
Ingen särskild definition är angiven. Olika definitioner är redovisade i sär-
skilt avsnitt. Kommittén anser att det redovisade materialet ger en »relativ uppfattning» om de handikappade i länet.
Resultat
Kommittén anser att transportservice bör åvila primärkommunerna i första hand. Landstinget bör dock medverka till och eljest stödja verksamheten samt ansvara för transporter inom sin re- habiliteringsverksamhet.
Det bör enligt kommittén vidare ålig— ga primärkommunerna tillse att det finns bostäder för handikappade samt att de är anpassade till den enskilde handikappade. Landstinget bör svara för bostäder, som kan behövas för handikappade i anslutning till sin ar- betsvårdsverksamhet.
I samhällsplaneringen förutsätter kommittén att varje berörd myndighet beaktar de handikappades problem. Er— forderliga bestämmelser och anvis- ningar torde ankomma på staten att utfärda.
I övrigt ansluter kommittén sig i stort till socialpolitiska kommitténs förslag beträffande ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter. Kommittén anser dock att även landstinget skall svara för information till handikappade och kom— muner samt bistå kommunerna vid in- venteringar.
Kommunerna bör således svara för de handikappades omedelbara behov av hjälpåtgärder i den dagliga miljön. Häri inbegriper kommittén sådant som bo- stadens utformning, vård av hemmet, personlig vård (påklädning, matning, fotvård, hårvård, bad etc.), uppköp, sys- selsättning, möjligheter till förströelse, kulturella aktiviteter, viss rekreation, transporter, avbytarservice för vårdare m. m.
Organisation inom Iandstingsomrädet: Kommittén föreslår att en landstings- kommunal handikappvård organiseras. Organisationen föreslås uppbyggd på följande sätt: Centrum för handikapp- vården förläggs till en avdelning vid kärnsjukhuset i Skövde socialmedicins- ka klinik. Dit knyts en särskild befatt- ningshavare för handikappfrågor samt en konsulent för tekniska hjälpmedel och förbättringar i handikappades bo- städer. I vart och ett av de fyra sjuk- vårdsdistrikten fungerar en hemvårds- central (ursprungligen planerad att be— tjäna enbart hemsjukvårdsklientelet) som centrum för handikappvården, och dess personal — sjukgymnast, arbets— terapeut, distriktssköterska, kurator m.fl. _ ger service åt handikappade, som behöver hjälp i sina hem. I kom— munerna svarar distriktssköterskor och kommunernas socialassistenter inom sina respektive områden för det ome- delbara hjälpbehovet åt handikappade. Organisationen är tänkt som en lösning på lång sikt och utan avseende på nu- varande uppdelning av vårdansvaret. Den skall fungera som en fältorganisa- tion för hjälp åt handikappade även under tid då något samhällsorgan inte ansvarar för dem genom sluten vård eller på annat sätt.
Insatsen från primärkommunerna för— utsätts ske genom frivilligt åtagande och ha karaktären av samverkan med orga- nisationen i övrigt. Landstinget bör där- för snarast påbörja samarbete med pri- märkommunerna beträffande handi— kappvården för att söka en lösning i linje med kommitténs förslag.
Hemvårdscentralerna planeras börja sin verksamhet under år 1968 och kom- mittén föreslår att de handikappade skall kunna vända sig till respektive hemvårdscentral för råd och hjälp till dess samtliga kommuner kan inlänkas på föreslaget sätt i handikappvården.
Organisationen föreslås först prövas i ett av sjukvårdsdistrikten för att erfa- renhet skall kunna fås av hjälpbehovens omfattning och art och samarbetet med kommunerna.
Utbildning: Kommittén anser att folk- högskoleundervisning bör vara en lämp- lig form av utbildning för sådana han— dikappade, som har en dålig teoretisk grund till följd av tidigare brist i skol- undervisningen och poängterar att åt- minstone en av landstingets egna folk- högskolor bör kunna ta emot t. ex. rö- relsehindrade elever. Även i övrigt bör vid utformningen av landstingets insti— tutioner för utbildning möjligheterna att ta emot handikappade beaktas.
Kommittén föreslår att landstingsbi- drag utgår till kostnaderna för vårdare åt gravt handikappade elever vid folk- högskolor och institutioner för utbild- ning efter gymnasiestadiet. Härvid för- utsätts att den handikappades hemorts- kommun svarar för lika stor del av kostnaden. Enligt särskilda kungörelser utgår ersättning för vissa resor i sam- band med utbildning till elever vid statens olika handikappskolor och ele- ver vid institutioner för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda. Elev får ersättning för en resa per kalendermå- nad för besök i hemorten. Ersättning kan även utgå för dagliga resor mellan bostaden och institutionen. Kommittén föreslår nu att liknande bestämmelser skall tillämpas för samtliga kategorier handikappade barn, vilkas skolutbild- ning landstinget ansvarar för. Detta skulle för närvarande innebära att lands- tinget kunde bekosta reseersättning för rörelsehindrade elever vid Bräcke öster- gård, som är en utbildningsinstitution för gravt rörelsehindrade barn och ung- domar, och hörselskadade förskolebarn vid landstingets förskola i Lidköping.
Arbete: 1966 års vårlandsting beslöt att uppföra ett arbetsvårdsinstitut i
Skövde omfattande 15 platser för arbets— prövning och 60 platser för arbetsträ- ning. Projekteringsarbetena har påbör- jats och man beräknar byggnadsstart under hösten. Till institutet skall kny- tas ett inackorderingshem för 50 per- soner. I samband med beslut om arbets- vårdsinstitutet underströks vikten av att landstinget även övertog huvudman- naskapet för de skyddade verkstäderna i länet. Dessa drivs samtliga av primär- kommunerna. I dag finns sammanlagt 122 skyddade platser i länet fördelade på verkstäder i Lidköping, Skara, Skövde, Falköping och Mariestad. Nya verkstäder planeras i Tidaholm och Hjo. I Lidköping finns dessutom 15 platser för arbetsträning.
Den nyligen överlämnade landstings- utredningen om psykiskt utvecklings- stördas vård och utbildning har för- ordat att skyddad sysselsättning för de psykiskt utvecklingsstörda samordnas med övrig landstingskommunal arbets— vård.
Fördelarna med ett gemensamt hu— vudmannaskap för arbetsprövning, ar- betsträning och skyddad verksamhet är många. Samordning kan sålunda ske be- träffande planering, produktion, mate- rialanskaffning, transporter m.m. och handikappade kan beredas skyddat ar- bete trots att hemkommunen saknar så- dan verksamhet.
Handikappkommittén föreslår därför att landstinget principiellt blir huvud— man för de skyddade verkstäderna i lä- net och att befintliga verkstäder över- tas successivt om överenskommelse kan nås härom med vederbörande kommun.
Kommittén understryker också vikten av att handikappade anställs vid lands- tingets egna inrättningar i den mån handikappet inte utgör hinder för ar- betets utförande och den handikappade i övrigt är lämpad för ett speciellt ar- bete.
Kommittén ställer sig också positiv till ett förslag från länsarbetsnämnden om en inventering omfattande den stat» liga, privata och kommunala sektorn av vilka arbeten, som skulle kunna utföras av kvinnlig och manlig arbetskraft. En sådan inventering borde ske under med- verkan av landstinget, Skaraborgs läns drätselkammarförbund samt länsavdel- ningen av Svenska kommunförbundet.
Konvalescens och rekreation: -Kom- mittén föreslår att landstinget stödjer vård och rekreation för handikappade genom bidrag till dagskostnaden vid olika handikapporganisationers anlägg- ningar. Kommittén har framlagt för- slag till enhetliga regler för en sådan bidragsgivning och har härvid skilt på vård vid institutioner, som är upptagna i riksförsäkringsverkets förteckning över sjukhus och konvalescenthem, och vistelser vid sådana anläggningar, som inte är upptagna i denna förteckning. I det förra fallet bör bidrag utgå för den del av vårddagkostnaden, som försäk- ringskassan inte ersätter, och i det se- nare fallet bör bidrag utgå med hälften av dagskostnaden. Organisationernas framställningar bör prövas i varje sär- skilt fall.
Förutom de bidrag, som redan utgår, föreslår kommittén att landstingsbidrag får utgå till vistelser vid blindorgani- sationernas rekreationshem, Svenska diabetesförbundets gård i Nordanede samt dövblindas deltagande i aktive- ringskurs vid De blindas förenings stu- die- och rekreationshem Arvåsa.
Enligt beslut av vårlandstinget 1967 utgår bidrag från den 1 juli 1967 för vård vid stiftelsen Vintersols rehabili- teringsanläggning på Teneriffa. Bidrag kan även utgå till hälsoresor i de fall där inhemska vårdresurser prövats men inte gett önskat resultat och vård utom- lands därför av medicinska skäl ansetts böra prövas. Resor utomlands för en-
bart rekreation hänsköts till handikapp- kommittén för prövning. Kommittén tillstyrker inte att landstingets bidrags- givning utökas att omfatta även rena rekreationsresor utomlands. Rekrea— tionsverksamhet för handikappade bör stödjas av landstinget på redan före- slaget sätt och de landstingsmedel som kan anslås härför koncentreras till om- råden, där de kan ge störst utbyte för flertalet handikappade.
Övriga handikappåtgärder: Statsbi- drag utgår till de flesta hjälpmedel för handikappade. Så är dock inte fallet beträffande peruker, ögon— och bröst— proteser. Kostnaden för inköp av en peruk utgör ca 1 200 kronor, för bröst- protes ca 120 kronor och för ögonpro- tes mellan 40 och 120 kronor. En sär- skild statlig utredning väntas framläg- ga förslag om statsbidrag till dessa hjälpmedel under år 1968. Även om kommittén anser i princip att statsbi- drag bör utgå till dessa ändamål föreslås att landstingsbidrag tills vidare får utgå till länsbor för anskaffande av peruk, ögon- och bröstprotes i den mån bidrag inte kan erhållas genom lasarettets fri- sängsfonder. Prövning från ekonomisk och medicinsk synpunkt bör ske i varje särskilt fall. Landstingets kostnader härför beräknas för närvarande komma att uppgå till ca 25000 kronor per år.
Vissa resor till ortopedisk klinik för utprovning av bandage samt till hör- central för hörapparatutprovning er- sätts inte av försäkringskassan. Denna lämnar endast reseersättning för besök i samband med läkarbesök. Ofta ford- ras emellertid återbesök utan konsulta- tion hos läkare, varvid försäkringskas- san inte lämnar någon reseersättning. Enligt uppgift rör det sig för länet om ca 1100 återbesök för utprovning av ortopediska hjälpmedel och 700 åter- besök per år för hörapparatutprovning. Även reglerna för reseersättning kom-
mer under år 1968 att överses av en statlig utredning, 1961 års sjukförsäk- ringsutredning. Kommittén anser i prin- cip att reseersättningsfrågan skall lö- sas genom försäkringskassan men före- slär att reseersättning tills vidare, då den ej ersätts i annan ordning, lämnas patienter, som i här avsedda fall efter läkarremiss utprovar ortopediska ban- dage och hörapparater. Kommittén upp- skattar landstingets kostnader härför till för närvarande 20 000 kronor per år.
Kommittén anser att ansvar för trans- portverksamhet för handikappade bör åvila primärkommunerna. Då det är önskvärt att en dylik verksamhet görs tillgänglig för samtliga länets handi- kappade vid behov därav, bör lands- tinget stödja verksamheten. Kommittén föreslår därför i princip att landstinget genom ekonomiskt bidrag till anskaf- fande av specialfordon för handikapp- transporter främjar att en sådan verk- samhet kommer till stånd i hela länet. Då det är svårt att uppskatta behovet av specialfordon bör en undersökning här- om göras i samarbete med kommunerna. Landstinget bör ansvara för transporter inom sin rehabiliteringsverksamhet (ar- betsvård m.m.) antingen genom egna fordon eller någon form av ersättning.
För närvarande utgår landstingsbi- drag för vård i hemmet av långvarigt sjuka. Rätten till bidrag är således i första hand knuten till att sjukdom fö- religger och i andra hand till behovet av tillsyn och vård. Svårigheter kan därför uppstå vid bedömning om en persons behov av tillsyn och vård är att hänföra till sjukdom eller handikapp.
Kommittén anser att rätten till hem- sjukvårdsbidrag bör knytas till graden av vårdbehov. Bidraget bör sålunda ut- ökas att omfatta inte bara långvarigt sjuka utan även handikappade personer (här inbegripet psykiskt utvecklings- störda), som i avsevärd omfattning är i
behov av särskild tillsyn och vård. Bi- draget bör omfatta både vuxna och barn. Kommittén föreslår att bidraget i fort- sättningen benämns hemmavårdsbidrag.
Sådant bidrag utgår i Kopparbergs län (282 000 invånare) till ca 400 han- dikappade _ varav 190 psykiskt utveck- lingsstörda — såväl barn som vuxna. Kommittén har med ledning härav myc— ket schematiskt uppskattat antalet han— dikappade i behov av hcmmavärdsbi- drag till omkring 335 och landstingets årliga kostnad härför — beräknat på nu- varande bidrag till anhörig vårdare —— till minst 1 miljon kronor.
Handikapporganisationer: Landsting— ets anslag till olika handikapporgani- sationers allmänna verksamhet uppgår för närvarande till ca 22 000 kronor för är 1967. Kommittén uttalar att lands- tinget bör stödja den verksamhet, som bedrivs för handikappade av deras egna organisationer och stödorganisationer. Utom till konvalescens och rekreation bör bidrag kunna utgå till företrädes- vis länsorganisationernas allmänna verk- samhet, omfattande bland annat in- formation till medlemmar och allmän- heten, fritidsaktiviteter, kulturell och social verksamhet. Kommittén anser att ett samlat anslag årligen bör ställas till socialvårdsstyrelsens förfogande att efter prövning i varje särskilt fall till— delas organisationer, som ansöker om bidrag till sin allmänna verksamhet. Ansökan bör åtföljas av årsberättelse, ekonomisk redogörelse samt uppgift om för vilket ändamål landstingsbidrag söks. Anslagsbehovet beräknas av kom- mittén för närvarande uppgå till 55 000 kronor.
Fortlöpande inventering: Kommittén framhåller att ett av syftena med en landstingskommunal handikapporgani- sation bör vara att få en mer detaljerad bild av länets handikappade och deras behov. En fortlöpande inventering bör
här ske, som visar de handikappades si- tuation och behov av olika rehabilite- ringsåtgärder, transporthjälp, service i hemmet, bostäder m. m.
1965 gjordes från landstingets kansli en enkät bland samtliga distriktssköters- kor i länet om antalet icke institutions- vårdade fysiskt handikappade inom re- spektive distrikt. Denna undersökning belyser bl. a. de handikappades bostads-
och sysselsättningsförhållanden samt de- ras rörelseförmåga. De flesta handikap- pade visade sig bo i egen vanlig bostad och sakna någon form av sysselsätt- ning. Den största gruppen med syssel- sättning utgjordes av busmödrarna. Visst samband noterades mellan syssel- sättning och förmågan att självständigt kunna förflytta sig.
BILAGA F
Sammanställning av svar från kommuner och landsting på handikapputredningens enkät rörande handikappvården
Vid handikapputredningens undersök- ning i april 1966 uppmanades lands- ting och kommuner att lämna särskilda kommentarer och synpunkter på han- dikappvården och dess utformning. Till ledning hade sammanställts vissa frå— gor (se bilaga C).
Kännedom om de handikappade
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 2 landsting och 65 kommuner.
Individuell inventering bästa väg till kunskap
Kommunerna anger flera källor till ökad kunskap om de handikappade och deras vårdbehov. 22 kommuner, därav 11 stä- der, uttalar att inventering av de handi- kappade, deras individuella situation och behov av vård och bistånd är en för- utsättning för att få tillräcklig känne- dom om de handikappade och kunna tillgodose behoven. 20 kommuner fram- håller särskilt betydelsen av bättre till- gång till handikapporganisationernas erfarenhet av handikappades behov av hjälp och bistånd. 19 kommuner anser att distriktssköterskorna bör kunna hål- la kommunerna underrättade om de handikappades förhållanden. Lika många kommuner uttalar att försäk- ringskassorna bör stå till tjänst med uppgifter om handikappade. 13 kom- muner anför att hemvårdarinnor och hemsamariter bör förmedla kunskap
om de handikappade till kommunens myndigheter. 8 kommuner anser att lä- kare och sjukhus borde kunna vara lämpliga uppgiftslämnare. Uppmaning till de handikappade, t.ex. genom an- nonsering, att vända sig till de sociala organen är enligt 6 kommuners upp- fattning det bästa sättet för kommuner- na att få vetskap om deras situation och hjälpbehov.
Nynäshamn anser att försäkringskas— sorna fortlöpande borde lämna social- nämnderna uppgifter om förtidspensio— närerna. Flen framhåller betydelsen av bättre kontakter med handikapporgani- sationerna. Jönköping menar att re- gistrering av de enskilda handikappa- des behovssituation är nödvändig i var- je kommun. Registret, som bör kom- pletteras fortlöpande, kan byggas på uppgifter från handikapporganisatio- ner, bandageverkstäder, distriktsskö— terskor, försäkringskassor, rehabilite- ringskliniker och ortopediska kliniker. Ulricehamn anser att socialnämnden, hemhjälpsnämnden eller familjenämn- den bör svara för en sådan registrering. Uppgifter bör lämnas från försäkrings- kassan och barnavårdscentralerna. Äp— pelbo (Kopparbergs län) betonar vik— ten av god kontakt mellan kommunen, distriktssköterskorna, läkarna, de han- dikappade och deras föräldrar. Skellef- teå framhåller fördelarna av ett handi- kappregister, till vilket uppgifter skulle lämnas av alla som i sin verksamhet
har kontakt med handikappade. Staden anser emellertid att många skulle före- dra att inte finnas med i ett sådant register. Den effektivaste metoden för att kunna hjälpa de handikappade vore att intensifiera rådgivning och upplys- ning till dem. Jönköpings läns lands— ting uttalar att ett register över alla han- dikappade vore värdefullt. Detta bör finnas centralt men också i varje kom— mun för att hjälpåtgärder snabbt skall kunna verkställas. Registret kan utan större svårighet upprättas med hjälp av försäkringskassornas pensionsavdel- ningar. Även personer med relativt ringa handikapp bör ha möjlighet att få bli registrerade. Dessa kan nås ge- nom annonsering i dagspressen.
Några; administrationen bör förstärkas
17 kommuner, varav 9 städer, anser att särskild befattningshavare eller särskilt organ är nödvändigt för handikappvår- den. Så menar Sundbyberg att kommu- nerna bör inrätta centraler för bistånd åt handikappade och pensionärer. En- ligt Tranås borde kommunerna anstäl- la en assistent eller kurator för de han- dikappade. Oskarshamn anser att en 10- kal samarbetskommitté bör komma till stånd med företrädare för socialnämnd, drätselkammare, byggnadsnämnd, för— säkringsnämnd och handikapporganisa- tioner. Araslöv (Kristianstads län) räk- nar med att kommunsammanslagningar— na kommer att göra det möjligt att av- dela en särskild tjänsteman för uppsö— kande hjälpverksamhet. Vänersborg an- ser att lokala samarbetsorgan skulle kunna skapa större aktivitet för de han- dikappade. Folkärna (Kopparbergs län) känner behov av en samarbetsorganisa- tion mellan kommunen och handikapp- föreningarna, Röda korset m. fl. Social- nämndens ordförande borde leda arbe— tet. Kommunen behöver dessutom en handikappkurator. Hogdal (Jämtlands
län) uttalar att en kontaktman borde finnas för varje by mellan kommunens myndigheter och de handikappade.
Några kommuner uttalar att särskilda tjänstemän för överblick över handi- kappvården inte behövs. Södra Trögd (Uppsala län) kan inte inom överskåd- lig tid binda sig för en kostnadskrävan- de organisation speciellt för de handi— kappade. Enligt Kolsva (Västmanlands län) är en liten kommun inte betjänt av en stor organisationsapparat för att lösa handikapproblemen. Västland (Uppsala län), som också anser att mindre kommuner har svårt att bygga upp en särskild organisation för han— dikappvården, finner det värdefullt om de kunde få stöd av något regionalt organ.
Information till handikappade
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 2 landsting och 53 kommuner.
En uppgift för massmedia
Flertalet av de kommuner som svarat på hur handikappade bör få informa- tion om samhällets hjälpåtgärder anser att tidningar, radio och television bör utnyttjas för en intensifierad upplys- ningsverksamhet. Som exempel kan nämnas Torshälla, som även betonar möjligheten att genom massmedia ge allmänheten kännedom om handikappa- des problem. Villstad (Jönköpings län) menar att kunskap om samhällets åt- gärder för handikappade bör spridas genom radio- och TV-program som sär- skilt bör framhålla att hjälpen ej är »fattigvård». Araslöv (Kristianstads län) anser att information om samhäl- lets hjälpåtgärder lämpligen kan spri- das genom dagspressen. Vilske (Skara- borgs län) uttalar att upplysning bäst sprids genom dagspress och TV. Upp-
lysningen bör också innefatta uppgif- ter om hur anhöriga och grannar bäst kan hjälpa de handikappade och bidra till att samhällets åtgärder kommer dem till godo. Enligt Örebro läns landsting bör information ihandikappfrågor spri- das genom kontinuerlig annonsering samt genom radio och TV. Äppelbo (Kopparbergs län) anser att radio, TV och ortspressen vore goda informations- källor. Skellefteå uttalar att TV bör ut- nyttjas. Informationen om de möjlighe- ter samhället har att hjälpa handikap- pade borde åtföljas av redogörelse för deras erfarenhet av hjälpen. TV skulle också kunna visa hur tekniska hjälp- medel används. Kommunerna borde an— nonsera programmen på iögonfallande plats i ortstidningarna.
Ett tiotal kommuner, som understru- kit betydelsen av en registrering av de handikappade och deras hjälpbehov i individuella fall, framhåller att sådana register även skulle underlätta för kom- munerna att sprida information till de handikappade. Eskilstuna anför att en handikappnämnd bör inrättas för kon- takt med de handikappade. Burträsk (Västerbottens län) menar att kommun- blocken bör ha handikappkuratorer med uppgift att svara för information till enskilda handikappade och deras anhöriga. Jönköpings läns landsting ut- talar att informationer kunde utsändas via det centrala registret, t. ex. en gång i kvartalet.
Sundbyberg ordnar informationsträf— far för nya ålders— och förtidspensio— närer. Fristad (Älvsborgs län) anför att eftersom de handikappade i regel kom- mer i kontakt med sjukvårdsinstitutio- ner vore det lämpligt om dessa lämnade information om samhällets hjälpmöjlig— heter. Enligt Skurup (Malmöhus län) finns inga informationsproblem i en mindre kommun.
Handikapporganisationernas möjlig-
het att svara för information till de handikappade diskuteras av ett tiotal kommuner. Östhammar menar att or— ganisationerna här har en betydelsefull uppgift. Ström (Västernorrlands län) anser att handikapporganisationerna re- dan nu på ett bra sätt sprider känne- dom om samhällets hjälpåtgärder. Jön- köping uttalar att organisationernas medverkan inte är tillräcklig eftersom många handikappade står utanför dem.
På vilka områden behövs samarbete?
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 3 landsting och 49 kommuner.
Sysselsättning, bostäder, transporter
Ett tjugotal kommuner framhåller att särskilt frågan om handikappades sys- selsättning kräver vidgat samarbete mel- lan kommunerna. Nynäshamn och Tors- hälla anför att frågan bör lösas i sam- verkan med landstingen i de fall in- ackorderingshem bör byggas i anslut- ning till skyddade verkstäder. Flen an- ser att kommunblocken bör anställa sysselsättningshandledare. Habo (Ska- raborgs län), som uttalar att de handi- kappades möjlighet till skyddad syssel— sättning i hög grad är beroende på var de bor, framhåller att valmöjligheterna skulle bli väsentligt'fler om kommuner- na samarbetade bättre i dessa frågor. Drygt 10 kommuner önskar ett bättre samarbete kommuner emellan för att lösa de handikappades bostadsfråga. Sundbyberg uppger att staden har goda erfarenheter av medverkan från lands— tingsexpertis vid detaljplanering av handikapplägenheter. Linköping anser att de kommunala bostadsförmedlingar— nas verksamhet bör vara gemensam vad gäller pensionärslägenheter. De handi- kappades bostäder skulle då bättre kun-
na lokaliseras till affärscentra, arbets- platser och sjukhus. Ljugarn (Gotlands län) uttalar att en liten kommun inte har ekonomiska möjligheter att bygga bostäder med erforderlig service, tek- niska anordningar och personal utan att flera kommuner måste samarbeta för att lösa de handikappades bostadspro- blem.
15 kommuner anser att frågan om inackorderingshem måste lösas av fle- ra kommuner gemensamt. Huddinge (Stockholms län) framhåller att medel- stora och mindre kommuner inte kan driva egna inackorderingshem eftersom få handikappade behöver denna bo- stadsform. Huskvarna menar att så kostnadskrävande anordningar som in- ackorderingshem bör vidtas gemensamt av flera kommuner, t. ex. inom kommun- blocken. Karlstad uttalar att samarbete kommuner emellan och mellan landsting och kommuner är särskilt angeläget då det gäller att ordna bostäder med stän- dig tillsyn och service. Frågan om in- ackorderingshem bör därför behandlas tillsammans med landstingen och inom kommunblocken.
13 kommuner anför att särskild trans- porttjänst för handikappade bör anord— nas i samarbete mellan kommuner eller mellan kommuner och landsting. Solna och Sundbyberg driver tillsammans färdtjänst för handikappade. Linköping menar att transportfrågan bör lösas i samråd med landstinget. Transporter— ganisationen hör omfatta också den kringliggande landsbygden. Villstad (Jönköpings län) anser att samarbete är nödvändigt om transportfrågan skall kunna lösas i småkommunerna. Samar- betet bör organiseras regionalt.
Bland andra frågor på handikappvår- dens område, som enligt kommunernas mening lättare och bättre skulle kunna lösas genom ett vidgat och mera orga— niserat samarbete dem emellan, nämns
undervisning och yrkesutbildning (5 kommuner) , rekreationsanordningar (5), åtgärder för fritid och förströel- se (4), tekniska hjälpmedel (4) och so- cial hemhjälp (2). Enligt Jönköpings läns landsting är samarbete mellan kom- mun och landsting speciellt viktigt då det gäller handikappade som behöver vårdhjälp. Här borde samarbete ske på ett mycket intensivare sätt än hittills.
Obligatoriskt eller frivilligt samarbete?
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 2 landsting och 44 kommuner.
Flertalet föredrar samarbete genom regionalt organ. . .
25 kommuner säger sig föredra regio- nalt organiserat samarbete i handikapp- frågor framför frivilliga samarbetsav- tal mellan kommunerna. Västland (Upp- sala län) anser att stöd av ett regionalt organ vore särskilt värdefullt för de små kommunerna. Vingåker (Söderman- lands län) anför att samarbete genom ett regionalt organ är att föredra från effektivitetssynpunkt. Tranås uttalar att sådant samarbete är bättre eftersom det motverkar olikheter mellan kommuner- na. Tommarp (Kristianstads län) ifrå- gasätter om kommunblocken bildar till- räckliga arbetsområden för effektivt samarbete. Skellefteå, som finner att samarbete både kommuner emellan och mellan kommuner och landsting är sär- skilt väsentligt för att lösa de svårast handikappades problem, anför att sam- arbetet bör organiseras regionvis. Jön- köpings läns landsting påpekar att vis- sa kommuner har väl utbyggd social- vård och är mycket samarbetsvilliga, medan andra i viss mån går egna vä- gar. Ett samlande organ kunde i sådana fall säkerligen fylla en funktion.
. . . men många tror på frivilligt samarbete
19 kommuner anser att frivilligt sam- arbete mellan kommunerna är bättre än om samarbetet äger rum genom ett re- gionalt organ. Sundbyberg uttalar att »överorganisation» härigenom kan undvikas. Torshälla menar att den på- gående kommunreformen kommer att minska behovet av regionala organ. Lin- köping anför att strävandena att under- lätta för de handikappade att kunna leva som alla andra nu är så allmänna att man kan räkna med att ett frukt- bart samarbete skall kunna byggas upp genom frivilliga överenskommelser. Ljungby ger uttryck åt samma mening men känner behov av anvisningar och förslag om formerna för samarbetet. Även Ulricehamn anser att normer för kommunernas samarbete i handikapp- frågor bör utarbetas centralt. Örebro läns landsting uttalar att frivilligt sam- arbete bör prövas så långt som möjligt.
Har förbättras de handikappades bostadssituation ?
Synpunkter på denna fråga har läm- nats av 3 landsting och 54 kommuner.
De flesta: bygg bostäder som passar alla!
Av de kommuner som uttalat sig i frå- gan vilka åtgärder som bör vidtas för att bereda de handikappade goda bostä- der framhåller drygt 20 att ändamåls- enliga bostäder oftast kan åstadkommas genom mindre ändringar i befintliga bostäder. I de fall detta inte låter sig göras, bör speciella handikappbostäder byggas. Huddinge (Stockholms län) an- för dock att »skräddarsydda» lägen- heter är att föredra.
Några kommuner anför i detta sam- manhang att bostadsplaneringen bör
grundas på inventeringar om de han— dikappades bostadsförhållanden och önskemål. Sundbyberg framhåller att hänsyn till de handikappades bostads- behov måste tas redan då nya stads— delar planeras. En del kommuner anser att upplysningsverksamheten om sam- hällets olika stödformer på bostadsom- rådet, t.ex. förbättringslån och inva- lidbostadsbidrag, bör intensifieras.
Ökat statligt stöd och större byggnadskvoter — vanliga önskemål
13 kommuner anser att statens stöd till specialbostäder för handikappade bör ökas. Hit hör Sundbyberg, som även framhåller behovet av ökad forskning för att få till stånd bra bostäder. Tors— hälla, som anser att kommunerna bör ha ansvaret för de handikappades bo— stadssituation, finner att detta ansvar måste stödjas av generösare statliga bi- drag. Vattholma (Uppsala län) uppger sig vara redo att ställa kommunala me- del till förfogande för bostadsförbätt- ringar åt handikappade. Det statliga stö- det till byggande av pensionärslägen- heter bör enligt Falköping förstärkas så att alla nya sådana bostäder kan inrättas så att de passar flertalet han— dikappade. Fyra kommuner anser att byggnadskvoterna bör vara generösare för handikappbostäder.
Jönköping och Ljungby framhåller att kommunerna i samband med markför- säljning bör ställa villkor om att er- forderliga specialinredda invalidlägen- heter ordnas. Jönköping tillägger att nya bostadsområden bör planeras med tanke på att vem som helst kan bli handikappad i något avseende. Med små avvikelser från gängse standardutföran- de kan en lägenhet vara användbar även för handikappade utan att därför vara mindre lämplig för andra. Kostnaden för att anordna en lägenhet på det sät-
tet torde inte heller bli större. Skurup (Malmöhus län) och Säve (Göteborgs och Bohus län) anser att handikapp— bostäder helst bör anordnas i villor el- ler rad— och kedjehus. Ulricehamn an— för att bostadsstyrelsen, handikappor- ganisationerna och byggnadsindustrin gemensamt bör utarbeta typritningar till ändamålsenliga och rationellt utrus- tade handikappbostäder. Köping menar att hyressubvention ofta är en förut- sättning för handikappade att få lämp- liga bostäder. Nederluleå (Norrbottens län) önskar få till stånd kurser om han- dikappbostäder för kommunala tjänste- män och förtroendemän. Jönköpings läns landsting uttalar att bostadsfrågan är mycket illa skött av många kommu— ner, som inte tycks känna något större ansvar för de handikappade, detta trots att möjligheterna till län och bidrag ständigt påpekas. Kommunerna borde åläggas att verkligen göra något åt de handikappades bostadsförhållanden. Landstinget påpekar även att många handikappade av ekonomiska skäl inte kan ta emot en modern bostad. Här borde finnas möjlighet till subventioner i mycket högre grad än hittills. Krono- bergs läns landsting anser att special- bostäderna ofta byggs och inreds slen- trianmässigt. I flerfamiljshus placeras de vanligen i bottenplanet, vilket gör dem mindre attraktiva. Rymligare his— sar vore en bättre lösning. Landstinget anser att de handikappade bör få stör- re möjligheter att bygga villor. örebro läns landsting anför att man i högre grad bör bygga lägenheter som passar både handikappade och andra.
Hjälp och omvårdnad i hemmen
Två landsting och 47 kommuner har ut- talat sig i frågan hur man skall sörja för
att de handikappade i sina bostäder får den omvårdnad och hjälp de behöver.
Främst genom hemhjälp
44 kommuner anser att en väl utbyggd hemhjälpverksamhet är en viktig för- utsättning för de handikappades trygg- het och trivsel i bostaden. Huddinge (Stockholms län) framhåller att man inte får glömma de handikappades ambition att klara sig själva. Annerstad (Kronobergs län) anser att hemsamari- ternas arbete skulle underlättas 0111 de handikappade bodde mer koncentrerat. Folkärna (Kopparbergs län) känner behov av specialutbildade hemvårdarin- nor för handikappade. 7 kommuner anser att hemhjälpsverksamheten bör kompletteras med bättre ekonomiska bidrag till anhöriga och andra som i sina hem vårdar handikappade. Anderstorps köping (Jönköpings län) anför att hemhjälpspersonal i större utsträckning bör byta av sådana vårda- re. Tre kommuner menar att mat- distribution bör ordnas åt handikappa- de. Vänersborg framhåller emellertid att den som skulle behöva färdiglagad mat levererad till sin bostad säkerligen också skulle vara i behov av annan hjälp, varför det är riktigare att ställa hemhjälpspersonal till förfogande.
Kronobergs läns landsting under- stryker behovet av manliga hemsama- riter för tyngre sysslor, exempelvis skötseln av villor. Örebro läns landsting anser att hemsamaritverksamheten måste byggas ut.
Kategorihus
Ett landsting och 52 kommuner har lämnat synpunkter på frågan om det är lämpligt att anordna särskilda bostads- hus för handikappade med kollektiva anordningar för tillsyn och service.
Flertalet helt negativa Endast 4 kommuner anser att särskilda bostadshus är den bästa lösningen på de handikappades bostadsproblem.
Huddinge (Stockholms län) anför att enheterna med tanke på anhörigas rese— avstånd bör vara väl spridda i länen och därför tämligen små. Vänersborg anser att kollektiva och icke kollektiva bostadsformer inte hör utesluta varand- ra.
Många mindre kommuner framhåller att frågan om kollektivhus för handi- kappade är aktuell endast i större be- folkningscentra. En del kommuner menar att kollektivhus kan vara nöd- vändiga för gravt handikappade men att denna bostadsform helst bör und- vikas. 27 kommuner anser att särskilda kollektivhus för handikappade är olämpliga och menar att service och tillsyn bör ordnas på annat sätt. Fler- talet av dem framhåller att kategori- husen är otrivsamma.
I nackorderingshemmens ändamål
Synpunkter på denna fråga har lämnats .av 2 landsting och av 35 kommuner.
Hem för varaktig bosättning. . .
19 kommuner uttalar att inackorde- ringshem för handikappade främst bör avses för varaktig bosättning. Hemmen bör vara belägna så att goda arbets— tillfällen och sysselsättningsmöjligheter finns på lämpligt avstånd. Nynäshamn understryker att inackorderingshem- men bör ha hematmosfär och vara rym— liga. Transportmöjligheter måste ska- pas så att gästerna regelbundet kan be— söka sina anhöriga. Habo (Skaraborgs län) anser att rummen bör inredas jpersonligt, gärna med egna möbler.
Inackorderingshem bör i första hand vara avsedda för yngre handikappade. Karlstad framhåller att hemmen bör ha fritids- och gymnastiklokaler. Enligt Burträsk (Västerbottens län) bör de ha »värdfolk», som svarar för trivsel och tillsyn. Bureå (Västerbottens län) anser att inackorderingshemmen bör ha sam— lingssal, bibliotek, hobbyrum samt möj- lighet till bad och simträning i bassäng. Jönköpings läns landsting menar att inackorderingshem kan vara lämpliga för såväl kortare som mer varaktig bosättning. De skall vara så utrustade, att de blir verkliga hem för de handi- kappade med alla möjligheter både till hjälp, tillsyn, sysselsättning, förströelse och kontakter med anhöriga och vän- ner. Inget får av slentriantänkande nekas de inneboende. Var och en bör få leva sitt liv så långt det är möjligt efter eget önskemål. Alla ska ha egna rum med sådan utrustning att de har möjlighet ta emot besök. Inredningen bör så långt det är möjligt anpassas ef- ter varje handikappads individuella be— hov och intresseinriktning. Det bör ock— så finnas några dubbletter för att kunna bereda gifta par möjlighet att få bo på inackorderingshem.
. . . och för kortare vistelse
21 kommuner menar att inackorderings— hemmen bör avse vistelse under kortare tid. Boo (Stockholms län) anser att gästerna bör få träning i att klara sig själva. Huskvarna uttalar att hemmen bör ha tillgång till träningslägenheter. Hogdal (Jämtlands län) önskar att hem- men har tillgång till kuratorer och arbetsvårdare. 7 kommuner anser att hemmen spelar en viktig roll för handi- kappades utbildning. Några kommuner framhåller att handikappade borde kunna få bo i inackorderingshem även för kortare tid för att anhöriga eller
andra som vårdar dem hemma skall få semester.
Vem bör handha transporttjänsten?
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 2 landsting och 49 kommuner.
Viktigast: att något sker
Kommunerna finner det mindre bety- delsefullt vem — brandkåren, taxi, »bilkåristerna» eller annan _ som handhar färdtjänsten för handikappa- de. Viktigast är emellertid att en effek- tiv transporttjänst snarast skapas i varje kommun. Torshälla uttalar att socialnämnderna genom tvingande be- stämmelser bör åläggas att lösa detta problem. I regel anses att taxi bör svara för transportverksamheten på landsbyg- den, medan brandkåren passar bättre i städerna. Flera kommuner ifrågasätter om det är lämpligt att använda brand- kårens utryckningsfordon, som alltid väcker uppmärksamhet, för de handi- kappades resor. Jönköpings läns lands- ting anser att transportfrågan bör lösas i samråd mellan kommun och landsting. Vem som skall handha själva förmed- lingscentralen får avgöras med hänsyn till lokala förhållanden. Ofta är det lättast att tekniskt ordna organisationen inom den mindre kommunen och med bidrag från landstinget i någon form. Bidrag bör utgå till transporter både med privatbil och taxi beroende på den handikappades egna möjligheter att ordna för sig.
Åtgärder för att bryta de handikappades isolering
Synpunkter på denna fråga har lämnats av 3 landsting och 51 kommuner.
En uppgift för handikapporganisationema — och transporttjänsten . . . 15 kommuner anser att handikapp— organisationerna bäst kan medverka till att bryta de handikappades isolering. Huddinge (Stockholms län) och Sund- byberg anser att ABF bör engagera sig mer i handikappvården. Vattholma (Uppsala län), Rättvik (Kopparbergs län) och Hedesunda (Gävleborgs län) uttalar att enskilda organisationer bör satsa mer på »väntjänst». Enligt Vä- nersborg bör de handikappades för- eningsliv stimuleras genom ekonomiskt stöd.
13 kommuner framhåller att en effek- tiv transporttjänst är en förutsättning för att bryta de handikappades isole- ring. Den bör ha sådan kapacitet och organisation att individuella önskemål kan tillgodoses.
. . . och samhällsplanerama
12 kommuner understryker att ökad hänsyn måste tas till de handikappade i samhällsplaneringen. Huddinge be— klagar att detta hittills ofta förbisetts. Östhammar framhåller att ett av de handikappades största problem är de många trapporna och svängdörrarna vid offentliga lokaler. Västervik känner behov av särskilda parkeringsplatser för handikappade. Falköping anför att de handikappades isolering bör kunna brytas om byggnadsnämnderna ålades att endast godkänna sådana teatrar, medborgarhus, idrottshallar, bibliotek och allmänna institutioner där de handikappade utan nämnvärt besvär kan ta sig in och fritt röra sig. Jön- köpings läns landsting uttalar att inva- lidbussar borde finnas i alla större städer och i alla kommunblock. De handikappade blir nu ofta isolerade i mycket högre grad än som är nödvän- digt. Olika organisationer gör beröm- värda insatser för att hjälpa till och
detta bör uppmuntras. Likaså bör de handikappade beredas möjlighet att delta i samhällslivet på ett helt annat sätt än som nu är fallet. Kyrkliga och ideella organisationer gör nu mycket för de handikappade men borde upp— muntras i ännu högre grad med t.ex. statliga bidrag för inredning av lämp- liga lokaler, inmonteringar av hissar m. in.
Andra synpunkter hur isoleringen kan brytas
8 kommuner anser att en väl utbyggd sysselsättningsverksamhet kan bryta handikappades isolering. Vinberg (Hal- lands län) uttalar att om handikappade finge arbeta tillsammans med andra skulle kontaktproblemen säkerligen lösas lättare. 4 kommuner anser att kommunerna bör ordna samkväm för de handikappade. Bland övriga förslag kan nämnas att man bör intervjua de handikappade för att få del av deras synpunkter (Sundbyberg). De handi- kappade bör få adresser för brevväx- ling (Norra Trögd, Uppsala län). Kom-
munen bör arrangera teater- och rek- reationsresor (Hällestad, Östergötlands län). Kommunen skall göra aktiva in- satser i kursverksamhet, utflykter och utlandsresor (Tranås). De handikappa- de skall få fritt inträde för telefon, bi- drag till böcker och tidningar samt TV utan licensavgift (Annnerstad, Kro- nobergs län). Speciella semesterhem och folkhögskolor bör inrättas (Furu- lund, Malmöhus län). Särskilda »hjäl— pare» för handikappade borde utbil- das (Säve, Göteborgs och Bohus län). Anordnande av handikappidrott bör stödjas (Alingsås, Älvsborgs län). Orts- tidningen borde konnna till alla handi- kappade och underhållningsgrupper göra hembesök med sång, musik och uppläsning (Mölltorp, Skaraborgs län). De handikappade bör få bidrag till in- köp av TV (Rättvik, Kopparbergs län). Studiebesök på fabriker, industrier, skolor och kyrkor borde arrangeras (Äppelbo, Kopparbergs län) Svenljunga köping säger att om bostadsfrågan inte kan lösas är allt annat av underordnad betydelse.
1. 2.
3. |. 5
orena—1
Nordiskt institut för samhällsplanering. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. Internordisk verkställighet med anledning av
beslut rörande vårdnad om barn m.m. Nordisk Institut tor vidareuddanneise i have—
konst og landskabspianiagntng. Eterisk, porsk 03 svensk pressas indhold at nor- s sto . . Jagt- og viltvårdskonierence.
. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek. . Nordisk skolmatematik. . Matematik och ingenjörer.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) ,
Justitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [i] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet oci; upphovsrätt. [za]
Firmaskydd. [35]
Förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m. [49]
Försvarsdepartementet Tjänsteställning inom krigsmakten. [15]
Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. &
medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté. 1. Narkotikaproblemet. Del I. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. N kter- hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv dens läge. Del II. Bilagor. [37] Samhällets barntillsyn, barnstugor och familjedag- hem. [39] Läkares grundutbildning och vidareutbildning. [51] Barnbidrag och familjetiliägg. [52] Kommunerna och den sociala omvårdnaden. [53]
Kommunikationsdepartementet
Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga lans- förvaltningen I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] :. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [331 Kommunala befogenheter inom turistvlisendet. [50]
Ramdani-tementet .?
Statlig publicering. [5] & Finansiella långtidsperspektiv. [B] »; Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro-;:
grambudgetering. Del I. [11 2. Programbudgete—å. ring. Del II — Studier och : rsök. ur] 3. Program—' budgetering. Del II! — En sammanfattning. [13 . Lag om Skatterätt. [24] '! Kompensation i vissa fall för bensinakatt som ut-E går vid användande av motorsåg och snöskoter [341 &
Ecklesiutikdepartemeatet '
Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [141 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [l * IX. Kyrklig organisation och förvaltning. [451 Kyrklig egendom. skattefrågor. Prlsterskapetaä privilegier. [46] ,, 1062 års ungdomsutredning. statens stöd till ung domsverksamhet V. [19] - Filmens inflytande på sin publik. [Sl] Lärarutbildning för folkhögskolan. [47] Yrkesutbildningen. III. [4
Jordbruksdepsrtementet
Den framtida jordbrukspolitiken. [71 skoglig yrkesutbildning. 11. [se] .; 1964 års naturresursutredning. 1. Utsldesbetningen effekter. FZ] 2. Miljövårdsforskning. Del I. Forsk ningsomr det. [48] Utkommer senare. 3. Miljö vårdsforskning. Del II. Organisation och resurser [44] Utkommer senare. 3 I
Inrikesdepartementet ng
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [lll] Höga eller låga hus? [30] Företagareföreningarnas framtids orglnllltlon OG verksamhet. [40]
':': 4. "JMK I"": 73.1 Ö:a-rim Eld
A_(j—Tia—
i:e— _