SOU 1968:23
Bilregistrering : principbetänkande
N 4-0 ('?
nå (— - Cijm
&( 4. IGT?!
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Statens Bilregistrering
offentliga utredningar
1968: 23
Kommunikations- departementet
Principbetänkande av Bilregisterutredningen Stockholm 1968
Statens offentliga utredningar 1968
Kronologisk förteckning
1. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. F6.
2. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. F6.
3. Krsditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi.
4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Markus. Ju.
5. Industrins struktur och konkurrensförhållsnden. Esselte. Fi.
6. St'ukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fl.
7. Agenda och inflytande inom det privata näringslivet. Esrelte. Fl.
8. Skogsbrukets pleniåggningsfrågor. Svenska Reproduk- tions AB. Jo.
9. Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo.
0. Säterhetspolitik och försvarsutgilter. Esselte. F6.
1. 1958 års utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och
smen. Esselte. U. 2. Förvaltningen av kyrklig jord rn. rn. Berlingske Boktryck- erist. Lund. U.
3. Fr'tidsfisket. Esselte. Jo.
4. Sblboksleversnser. Svenska Reproduktione AB. U.
5. Mrsikutbildning I Sverige. Esselte. U.
6. Rennäringen i Sverige. Esselte. Jo. 17. Almänna vägar. Svenska Reproduktion: AB. K. 18. Pskering. Esselte. K. 19. Trtfikmålsutredningens betänkande utkommer senare. 20. Upphandling av byggnader. Del !. Formerna. Esselte. Fi.
21. Pmsionstillskott m.m. Esselte S
22. JO'dhävdslag. Esselte. Jo. 23. Bikegistrering. Berlingske Boktryckeriet. Lund. K.
Statens offentliga utredningar 1968: 23 Kommunikationsdepartementet
%%
Bilregistrering
Principbetänkande av Bilregisterutredningen Stockholm 1968
Berlingske. Boktryckeriet Lund 1968
Till herr Statsrådet och chefen för Kungl. kommunikationsdepartementet
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1964 uppdrog chefen för kom- munikationsdepartementet den 2 juli 1964 åt överdirektören Kjell S. Edström att såsom sakkunnig inom departementet verkställa utredning om fordonsregistreringen och därmed sammanhängande spörsmål. Sedan Edström den 15 mars 1966 på egen begäran entledigats från uppdraget förordnade departementschefen samma dag landssekreteraren Stig N. S. Swanstein att såsom sakkunnig leda utredningsarbetet. Edström förordnades samma dag att såsom expert biträda utredningsmannen.
Till sekreterare åt utredningsmannen förordnades den 16 oktober 1964 organisations- direktören O. Eino Rova och till biträdande sekreterare den 12 december 1966 hovrätts- assessorn Agne Henry O. Olsson.
Att såsom experter biträda utredningsmannen förordnades vidare dels den 2 juli 1964 avdelningsdirektören Åke Dahlström, kanslirådet Böret Palm, förste länsassessorn K. J. Ragnar Forss, expeditionschefen S. Ingvar Gullnäs och t. f. överdirektören W. Åke E. Pernelid, dels den 16 oktober 1964 ADB—direktören Hans L. Rällfors och byråchefen Einar E:son Thulin, dels den 1 juli 1965 departementssekreteraren Anders J. Ferm, dels den 25 april 1966 hovrättsassessorn Jan G. Johnsson, dels från den 15 juni 1966 kam- maråklagaren Bror A. H. Mattsson, dels den 29 juni 1966 byråchefen N. Åke Magnusson och dels den 7 november 1966 avdelningsdirektören Carl-Olof F. Enhagen. På egen be- gäran entledigades Thulin den 25 april 1966 och Mattsson från den 1 oktober 1966.
Utredningen har antagit namnet bilregisterutredningen.
Genom beslut den 10 februari 1967 uppdrogs åt statskontoret att i samråd med bil- registerutredningen utföra för utredningen erforderligt systemutvecklingsarbete avseende automatisk databehandling.
Till utredningen har genom remisser från Kungl. Maj:t eller chefen för kommunika- tionsdepartementet för kännedom eller för att tagas i övervägande vid uppdragets full- görande överlämnats bl. a.
]) riksdagens skrivelse den 17 april 1963, nr 136, i anledning av väckt motion om åt- gärder mot falskskyltning av motorfordon 2) väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 30 december 1959 med förslag till ändring av 1 & vägtrafikkungörelsen 3) väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 15 januari 1962 med förslag till åt- gärder för kontroll av trafikdugligheten hos vissa motorfordon 4) statistiska centralbyråns skrivelse den 20 juli 1962 angående automatisk databehand- ling inom den centrala fordonsregistreringen 5) rapport utarbetad vid Uppsala universitets psykologiska institution i juni 1964 angå- ende en jämförelse av synbarhet och läsbarhet mellan konventionella registrerings- skyltar och registreringsskyltar med reflekterande bakgrund
6) en den 17 september 1963 dagtecknad skrivelse från Motorbranschens Riksförbund, Svenska Petroleum Institutet och Sveriges Bilindustri— och Bilgrossistförening angå- ende fordonsstatistik kommunvis 7) svenska beskickningens i Oslo skrivelse den 26 november 1959 rörande indrivning av bilskatt hos personer bosatta i Norge 8) en den 5 maj 1961 dagtecknad promemoria av förste landskanslisten Elis Ericsson angående förslag till rationalisering av bilregistreringsverksamheten 9) Motorbranschens Riksförbunds skrivelse den 4 juli 1961 om ändrade bestämmelser för utfärdande av dubbletthandling vid förlust av kvitto på erlagd automobilskatt 10) ett flertal skrivelser från Certus industriprodukter och Securitas industriprodukter om ändring i uppbördsförfarandet vid erläggande av bilskatt rn. m. 11) länsstyrelsens i Östergötlands län skrivelse den 7 februari 1966 angående ändring i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande av bilskatt 12) länsstyrelsens i Stockholms län skrivelse den 22 april 1966 angående avgifter för in- terimsskyltar 13) länsstyrelsens i Jämtlands län skrivelse den 29 juni 1962 med promemoria med för— slag rörande vissa problem i samband med fordonsregistreringen 14) Kungl. Automobilklubbens skrivelse den 27 december 1966 angående viss skattebe- frielse m. m. för äldre motorfordon 15) en ej dagtecknad skrivelse från Svenska Veteranbilklubben i nyssnämnda fråga 16) Automobilhistoriska Klubbens skrivelse den 7 april 1967 i nyssnämnda fråga. 17) en den 29 mars 1968 dagtecknad skrivelse från överkontrollören Wilhelm Boelke an- gående depositionsavgift för bilar.
Utredningen har dessutom från myndigheter, organisationer och enskilda mottagit fram- ställningar rörande spörsmål inom utredningens ämnesområden.
Utredningen har med anledning av remisser avgett utlåtanden bl. a. den 29 januari 1965 över riksdagens revisorers berättelse för år 1964, den 16 februari 1965 och den 4 okto- ber 1965 över hemställan från statistiska centralbyrån om viss komplettering av centrala bilregistret, den 19 november 1965 över bilförarutredningens och körtidsutredningens be- tänkande Statens trafikverk (SOU 1965: 43), den 31 maj 1966 över framställning från försvarets civilförvaltning angående lagstiftning beträffande trafikförsäkring av motorfor- don som förhyrs av försvaret, den 22 september 1966 över framställning från rikspolis- styrelsen angående anbringande av chassinummer på bilar och den 6 december 1966 över en inom inrikesdepartementet upprättad promemoria angående gemensam länsadministra- tion för Stockholms stad och län.
Studieresor har företagits dels inom landet, dels till Norge, Finland, Danmark och För- bundsrepubliken Tyskland.
Härmed överlämnas vördsamt betänkandet Bilregistrering. Experterna har till alla delar biträtt de i betänkandet framlagda förslagen. Utredningsarbetet fortsätts med utarbetande av detaljförslag innefattande även förslag till författningstext.
Stockholm i juni 1968. STIG SWANSTEIN
/ Eino Rova Agne Henry Olsson
'-'-* gr.—' ayy—mv»: hex—s- -.—
aMSN
Skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet
1. Inledning
2
1.1 1.2
Direktiven Uppläggningen av utredningens arbete
Historik, nuvarande förhållanden m. 111.
2.1 2.2 2.3
2.4
Historik
Gällande bestämmelser om bilregistrering m. m. Arbetet vid bilregistret 2.3.1 Ansökningar om nyregistrering 2.3.2 Anmälningar m. m. till registret 2.3.3 Uppbörd av fordonsskatt
2.3.4 övriga arbetsuppgifter 2.3.5 Bilregistrets organisation och arbetsbelastning Bilregistreringen i några andra länder 2.4.1 Inledning 2.4.2 Danmark
2.4.3 Finland 2.4.4 Norge
2.4.5 Förbundsrepubliken Tyskland
2.4.6 Nederländerna 2.4.7 Belgien 2.4.8 Frankrike 2.4.9 Storbritannien 2.4.10 Förenta Staterna
Principiella synpunkter på bilregistreringen
3.1 3.2 3.3 3.4
3.5
Krav på ett effektivt bilregister Reformbehovet Bilregistreringens innebörd ADB inom bilregistreringen 3.4.1 ADB—teknikens allmänna lämplighet 3.4.2 ADB-systemets närmare utformning Sammanfattning
15
15 16 19 19 20 21 21 22 23 23 24 25 27 28 29 29 30 30 31
34
34 35 37 38 38 39 41
4 Ny registeringsorganisation 4.1_ Principiella synpunkter 4.2 Den centrala registreringsmyndigheten 4.3 Den lokala registreringsorganisationen 4.3.1 Krav på den lokala organisationen 4.3.2 Utformningen av den lokala organisationen 4.3.3 Möjliga organisatoriska lösningar 4.3.4 Utredningens ställningstagande 4.4 Sammanfattning
Förslag beträffande kontroll över fordonsbeståndet
5.1 Översikt över gällande bestämmelser om besiktning rn. m. 52 Reformbehovet 5.3 Behov av uppgifter i bilregistret 5.4 Särskilda åtgärder för effektivisering av kontrollen
5.5. Registreringshandlingarnas betydelse från kontrollsynpunkt 5.6 Sammanfattning
Förslag beträffande fordonsskatten
6.1 Översikt över gällande rätt 6.2 Tidigare reformförslag 6.3 Utredningens överväganden 6.3.1 Uppbördssystemet 6.3.2 Debitering 6.3.3 Skattekvitto 6.3.4 Restitution 6.3.5 Indrivning 6.3.6 Redovisning 6.3.7 Tid för uppbörd 6.3.8 Övriga frågor 6.4 Sammanfattning
Förslag beträffande förfarandet vid registrering
7.1 Förfarandet vid nyregistrering 7.1.1 Ansökans form och innehåll 7.1.2 Tid inom vilken registreringsansökan skall inges 7.1.3 Vem skall registreringsskyldigheten åligga 7.1.4 Forum för ingivande av registreringsansökan 7.1.5 Förutsättningar för att registreringsansökan skall bifallas 7.1.6 Sanktioner vid underlåtenhet att fullgöra registreringsskyldigheten 7.2 Interimsregistrering 7.2.1 Gällande rätt m. m. 7.2.2 Former för eventuell interimsregistrering i den nya organisationen 7.2.3 Utredningens förslag 7.3 Sammanfattning
Förslag beträffande anmälningsskyldigheten 8.1 Omfattningen av anmälningsskyldigheten
42 45 46 46 47 48 50 52
53
53 55 57 58 63 63
65
65 67 69 69 70 71 72 72 73 73 74 74
75
75 75 76 77 77 78 79 79 79 81 83 83
84 84
10
11
12
8.1.1 Gällande rätt 8.1.2 Utredningens överväganden 8.2 Fristen för anmälningar 8.2.1 Gällande rätt 8.2.2 Utredningens överväganden 8.3 Kretsen av anmälningsskyldiga 8.3.1 Gällande rätt 8.3.2 Utredningens överväganden 8.4 Anmälans form rn. m. 8.4.1 Gällande rätt
8.4.2. Utredningens överväganden 8.5 Sanktioner vid underlåtenhet att göra anmälan m. m.
8.5.1. Gällande rätt 8.5.2 Utredningens överväganden 8.6 Sammanfattning
Reservregistrering och definitiv avregistrering
9.1 Reservregistrering 9.1.1 Gällande rätt 9.1.2 Utredningens överväganden 9.2 Definitiv avregistrering 9.2.1 Gällande rätt 9.2.2 Utredningens överväganden 9.3 Sammanfattning
Registreringsbeteckningar m. m.
10.1 Gällande rätt 10.2 Vissa tidigare förslag 10.3 Registreringsbeteckningar 10.4 Tillverkning och distribution av registreringsskyltar 10.5 Utformningen av tecken och skyltar 10.6 Kontrollmärken 10.7 Sammanfattning
Val av maskinutrustning och arbeismetodik
11.1 Maskinutrustning 11.2 Registeruppbyggnad 11.3 Terminaler för frågeverksamheten 11.4 Inmatning av ändringsuppgifter 11.5 Utnyttjandet av registret för vissa ändamål 11.6 Sammanfattning
Kostnadsberäkningar
12.1 Nuvarande kostnader 12.2 Uppskattade engångskostnader vid övergång till ny organisation 12.2.1 Registreringsorganisation och kontrollmärkessystem 12.2.2 Registreringsskyltar
84 84 85 85 85 86 86 86 91 91 92 92 92 92 93
94
94 94 94 97 97 97 101
102
102 102 103 106 108 108 108
110
110 112 113 114 116 117
118
118 119 119 119
13
14
15
16
12.3 Uppskattade driftskostnader i ny organisation 12.3.1 Registreringsorganisation och kontrollmärkessystem 12.3.2 Registreringsskyltar 12.4 Den nya organisationens lönsamhet 12.5 Sammanfattning
Övergången till det nya registreringssystemet
13.1 Uppläggningen av det nya registret 13.2 Utlämning av skyltar 13.3 Metod för övergången 13.4 Information 13.5 Tid och kostnader
13.6. Sammanfattning
Förslag till omedelbara ändringar i gällande bestämmelser
14.1. Allmänna synpunkter 14.2 Fristerna 14.3 Obligatorisk överlåtaranmälan 14.4 Förslag till författningstext jämte specialmotivering 14.5 Sammanfattning
Specialmotivering
15.1. Vägtrafikförordningen 15.2 Vägtrafikkungörelsen
15.3 Kungörelsen med vissa föreskrifter angående registrering rn. ni. av motorfordon och släpfordon, som förvärvas från krigsmakten
Sammanfattning
Bilaga
F örfattningsförslag
120 120 120 120 121
122
122 123 123 124 125 125
126
126 126 127 127 127
128
128 129
129
130
135
135
1 Inledning
1.1 Direktiven
Utredningen har vid uppdragets fullgörande haft att beakta innehållet i en inom kom- munikationsdepartementet upprättad prome- moria med anledning av beslutad utredning angående fordonsregistreringen och därmed sammanhängande spörsmål.
Promemorian inleds med en redogörelse för gällande bestämmelser på området. Den innehåller vidare följande
Svårigheter har visat sig föreligga att hos länsstyrelserna bemästra den alltmer personal- krävande arbetsbördan i samband med bil- registreringen och eftersläpning i större eller mindre omfattning torde inte vara ovanlig. Ett annat område, där förseningar uppstår är läns- styrelsernas rapportering till biluttagningsmyn- digheten och centrala bilregistret. Eftersläp- ningen i registreringen och rapporteringen medför svårigheter att upprätthålla kravet på aktualitet hos centrala bilregistret. Genom att det visat sig nödvändigt att inskränka länssty- relsernas skyldighet att till centrala bilregistret anmäla ändringar i fråga om fordonens hemort har centrala bilregistret jämväl innehållsmäs- sigt begränsats.
Principerna för den nuvarande registrerings- organisationen har utarbetats då antalet fordon varit begränsat till några hundratal tusen. Det är naturligt om registreringssystemet visar sig otillfredsställande då fordonsparken nu stigit till över två milj. fordon. Också i övrigt har under tiden i viss mån nya krav ställts på registret. De möjligheter till betydande moder- nisering och rationalisering som tillskapats un- der senare år genom teknikens utveckling i olika hänseenden har endast i begränsad ut- sträckning kunnat utnyttjas inom det gällande systemet för registrering. Tiden måste nu anses
mogen att överväga möjligheterna att åstad- komma ett mer rationellt registreringsförfaran- de. En utredning med denna uppgift bör för- utom rent organisatoriska frågor beakta en rad särskilda synpunkter, nämligen sammanfatt- ningsvis följande. Fordonsregistret bör utfor- mas med hänsyn till dess betydelse i fråga om fordonskontrollen, bl. a. med aktgivande på den beslutade reformen om typbesiktning och ärlig besiktning av vissa fordon och vad där- med har samband. Vidare bör beaktas vissa önskemål om en effektivare redovisning i for- donsregistret av äganderätten till fordon. Reg- lerna om reservregistrering av fordon synes vara i behov av viss översyn som lämpligen bör ske i detta sammanhang. Systemet för registreringsbeteckning av fordon måste av särskilda skäl nu omarbetas. Vidare finns an- ledning överväga utformningen av registre- ringsskyltarna också i andra hänseenden. Ett effektiviserat och samtidigt praktiskt smidigt förfarande för bilskatteuppbörd och även kon- trollen i samband med uttagandet av bilaccisen och vissa drivmedelsskatter är en viktig fråga i sammanhanget, liksom problemet att upprätt- hålla god kontroll över att försäkringsskyldig— heten fullgöres. Frågan om en förbättring av statistiken rörande fordon och vad därmed sammanhänger bör inte lämnas obeaktad av utredningen. Frågan kan vidare bli aktuell om integration för statistiskt, samhällsplanerande och kommersiellt ändamål med andra register såsom befolkningsregister och körkortsregister. Det framstår som angeläget att i samband med en översyn av registreringsorganisationen söka åstadkomma en sådan uppbyggnad av fordons- registreringen att möjligheterna till lämpliga lösningar av här antydda frågor och även andra spörsmål som kan aktualiseras under utredningsarbetet väl utnyttjas. En bärande tanke bör vara att övervakningen över gällande bestämmelser i olika hänseenden bör vara så
enkel som möjligt. Det är uppenbart men bör ändå särskilt betonas, att kostnaderna för for- donsregistreringen måste hållas på en rimlig nivå. Kostnadsbesparingar bör betraktas som ett tungt vägande argument i valet mellan skilda alternativ. Särskilt måste eventuella frå- gor om nya uppgifter för bilregistret bedömas under noggrant hänsynstagande till kostnader- na härför. De enskilda fordonsägarna bör i en eller annan form bära kostnaderna för for- donsregistreringen. Utredningen bör givetvis i tillbörlig omfattning hålla kontakt med andra utredningar på närliggande områden och följa behandlingen av redan framlagda förslag med anknytning till ämnet. Slutligen bör utomlands genomförda lösningar i olika frågor och vunna erfarenheter härav med lämplig avvägning till- varatagas i Utredningsarbetet liksom givetvis vår anslutning i vissa frågor till internationella överenskommelser och vårt deltagande i inter- nordiska och andra internationella överlägg- ningar måste beaktas.
Vad därefter beträffar de särskilda aspekter- na på problemkomplexet var för sig och då först den framtida organisationen av fordons- registreringen är ett av alternativen en omor- ganisation till ett centralt register, omfattande samtliga registrerade uppgifter. Möjligheterna till maskinell bearbetning av registrerade data talar givetvis starkt för en sådan lösning. Här- jämte skulle en samordning av den nuvarande centralregistreringen åstadkommas.
En centraliserad fordonsregistrering synes kunna anordnas på olika sätt. En fullständigt genomförd centralisering skulle medföra att länsstyrelsernas befattning med fordonsregist- reringen överflyttades till en central registre- ringsmyndighet. (Det må här erinras om att i propositionen 1964: 132 föreslagits att länssty- relserna ej längre skall besluta i körförbuds- frågor och att överprövning av körförbud bör ske hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i högre grad än länsstyrelserna inom sig repre- senterar den tekniska sakkunskapen för avgö- rande av dessa frågor.) En annan möjlighet synes vara att med bibehållande av länsstyrel- serna som registreringsmyndighet organisera ett centralt bilregister. Avsevärda rationalise- ringsvinster torde kunna påräknas jämväl med en sådan lösning, i synnerhet genom förenk- ling av rapporteringsförfarandet. I detta sam- manhang må anmärkas att en inom statistiska centralbyrån verksam arbetsgrupp nyligen lagt fram förslag till komplettering av centrala bil- registret med fordonsägarnas namn och adress. Den metod för sådan komplettering, som ar- betsgruppen förordar, är mikrofilmning på länsstyrelserna av samtliga registerkort, som varit föremål för förändring samt överföring hos centralbyrån av det filmade materialet till hålkort. Härigenom anses eftersläpningen i
resultatredovisningen kunna i huvudsak avhjäl- pas samtidigt som en innehållsmässig förbätt- ring i statistikunderlaget erhålles. Även andra lösningar torde kunna övervägas. I detta sam- manhang kan sålunda erinras om statsmakter- nas beslut att förse länsstyrelserna med auto- matiska databehandlingsmaskiner för folkbok- föring, skatter och uppbörd (prop. 1963:32; SU 41; rskr 101). Systemet, som avses skola genomföras 1967/68, erbjuder bl. a. möjlighe- ter till länsvis registrering av motorfordon samt till rapportering på ett enkelt sätt (via magnet- band) till ett centralt register. I och för sig synes hinder sålunda ej möta mot att t. ex. registrering, statistisk bearbetning och bil- skattedebitering fördelas mellan olika myndig- heter, därest möjligheter till rationalisering av organisationen ej därigenom försittes.
Som framgår av det föregående upprätthål- les genom fordonsregistreringen viss kontroll av fordonsbesfåndet genom bestämmelserna om besiktning som förutsättning för registrering. Beträffande kontrollen av nya fordon har i den av riksdagen antagna propositionen nr 196427] föreslagits bestämmelser, som syftar till en effektivare typbesiktning. De mera om- fattande kontrolluppgifter och data, som därvid förväntas framkomma, bör återspeglas 1 for- donsregistreringen. I fråga om den löpande kontrollen över fordonsbeständet må anmärkas att tillsynen över att bestämmelserna om kon- trollbesiktning av fordon efterlevs avses skola ske genom polisens trafikövervakning med hjälp dels av ett märkessystem och dels av an- teckningar på besiktningsinstrument och typ- intyg, vilka handlingar skall medföras vid färd. Bilregistret kommer i allmänhet inte att redovisa huruvida fordon godkänts vid årlig kontrollbesiktning och inte heller om sådant körförbud råder som enligt de nya reglerna skall inträda om tid för inställelse till perio- disk kontrollbesiktning försuttits. Däremot skall, som förut angivits, körförbud och före- lägganden som meddelas i samband med kon- trollbesiktning redovisas i bilregistret. Anteck- ning därom skall även ske i besiktningsinstru- ment eller typintyg. Meddelade körförbud skall utmärkas på fordonen. Under förarbetet på den nu beslutade reformen om årlig besikt- ning av vissa fordon diskuterades tanken på att kontrollen över besiktningsskyldighetens full- görande skulle ske genom bilregistret hos läns- styrelserna eller eventuellt centrala bilregistret. Tanken avvisades emellertid. Skäl härtill torde bl. a. ha varit att kontroll genom länsstyrelser- nas bilregister skulle medföra avsevärda kost- nader och att centrala bilregistret för närva- rande är ofullständigt och ej heller kan hållas tillräckligt aktuellt. I förutnämnda proposition 1964: 132 antydes att den beslutade kontroll- formen kan komma att omprövas därest ett
ändrat system i fråga om fordonsregistreringen skulle skapa förutsättningar härför. Denna frå- ga bör beaktas av utredningen, som i denna del lämpligen bör överlägga med besiktnings- bolaget, AB Svensk Bilprovning. Ett reforme- rat system för fordonsregistrering kan vidare eventuellt skapa förutsättningar för nya regler om fordons inställelse till periodisk besiktning.
Såväl från riksdagen som från andra håll har i olika sammanhang uttalats att det för det allmänna — bl. a. från många synpunkter för polisen — och även för enskilda är av vikt att kännedom beträffande äganderätten till de med registreringsplikten avsedda fordonen kan er- hållas på ett bekvämt sätt. I sådant hänseende föreligger viss ofullständighet i de nuvarande bestämmelserna därigenom att tillräckliga möj- ligheter saknas till kontroll av att föreskriven anmälningsskyldighet vid äganderättsövergång iakttages. Det torde således inte vara ovanligt att den, som förvärvar ett motorfordon avytt- rar det utan registrering. På samma sätt kan den nye ägaren överlåta fordonet tills detta omsider förvärvas av någon, som ombesörjer registrering av fordonet i sitt namn.
En åtgärd, som kan komma i fråga för åstadkommande av effektivare kontroll av äganderättsförhållandena, kan vara att före- skriva anmälningsskyldighet vid äganderätts- övergång jämväl för den tidigare ägaren. I propositionen 1963z200 har denna fråga dis- kuterats och ansetts böra överlämnas till en utredning i fråga om fordonsregistreringen. Mot en utvidgning av anmälningsskyldigheten jämväl till den tidigare ägaren har anförts att en bestämmelse härom skulle medföra ett av- sevärt merarbete för registreringsmyndigheter- na. Vidare har anmälts en viss tveksamhet från principiell synpunkt huruvida den som över- låter ett fordon skäligen kan åläggas att vid straffansvar lämna alla de uppgifter om för- värvarens person, som måste erfordras för att anmälningsskyldigheten skall tjäna sitt syfte.
Frågan om effektivare kontroll över ägande- rättsförhållandena har behandlats även av väg— och vattenbyggnadsstyrelsen. I en den 13 januari 1962 dagtecknad promemoria rörande kontroll av skadade motorfordon m. m. har också styrelsen varit inne på tanken att bil- ägare bör åläggas anmäla såväl när han köper sin bil som när och till vem han säljer den. Den tanken har jämväl väckts att låta påfölj- den för underlåtenhet att iakttaga anmälnings- skyldigheten utgöras av skyldighet att erlägga automobilskatt för fordonet. Det har därvid ansetts att bilägaren inför hotet av fortsatt skatteplikt torde finna det angeläget att genast anmäla överlåtelsen. En lösning efter sådana linjer skulle stå mera i samklang med uttalade önskemål om avkriminalisering på trafikför- fattningarnas område.
I samband med det nu behandlade spörs- målet kan övervägas, om ej registret bör inrät- tas så att det blir möjligt att av detsamma utröna, huruvida viss namngiven (fysisk eller juridisk) person är ägare av motorfordon, nå- got som för närvarande inte lär vara möjligt.
En annan fråga, som av väg- och vatten- byggnadsstyrelsen behandlats i ovannämnda PM, är huruvida de nuvarande reglerna för överförande till bilreservregistret vid tillfälligt uppehåll i fordons brukande kan anses med- föra hinder för den löpande kontrollen av for- donsbeståndet. Då reservregistreringarna med- för en avsevärd arbetsbelastning i registrerings- rutinen och kortare tids avregistrering ej torde tillgodose något berättigat intresse bör det, menar styrelsen, övervägas att införa begräns- ningar i möjligheterna att överföra fordon till bilreservregistret. Frågan om den närmare ut- formningen av inskränkningar i sådant hän- seende synes vara beroende av den framtida organisationen av fordonsregistreringen. Styrel- sen har berört möjligheterna att föreskriva skyldighet att erlägga automobilskatt jämväl för reservregistrerade fordon eller att bestäm- ma en maximal tidrymd och frekvens för reservregistrering, t. ex. högst sex månader per år. I detta sammanhang må anmärkas att i pro- positionen 1964: 132 föreslagits sådan ändring ifråga om reglerna om fordons upptagande i bilregister att reservregistrerat fordon kan re- gistreras om det inom ett år från ingivandet av registreringsansökan godkänts vid kontroll— besiktning.
Inskränkning av möjligheterna till reserv- registrering antages medföra större möjligheter till kontroll över de 5. k. skrotbilama genom att den utvidgade skyldigheten att erlägga auto- mobilskatt skulle framtvinga nedskrotning av fordon, som enligt nuvarande ordning auto- matiskt avföres ur reservregistret efter viss tid utan kontroll av att fordonet gjorts obrukbart.
Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har också frågan om behovet av ett nytt system för registreringsbeteckningar varit under över- vägande och lett till att styrelsen förordat att som beteckning införa länsbokstav jämte två andra bokstäver och högst tre siffror. Vid valet av registreringsbeteckning är det givetvis av vikt att ökningen av fordonsbeståndet beaktas så att tillräckligt antal kombinationsmöjlighe- ter föreligger. Ett i diskussionerna i ämnet ofta framfört förslag som synes värt övervägande är möjligheterna att fordon tilldelas ständig re- gistreringsbeteckning. För Stockholms stad har frågan om registreringsbeteckning särskild ak- tualitet. Vid sidan av tidigare gällande länsbe- teckningar har där införts beteckningen AA. Motsvarande beteckning har f. ö. införts i åt- skilliga län. För Stockholm har sedermera även tillfogats beteckningen AB. Med hänsyn
till att beteckningen AC gäller för Västerbot- tens län samt med beaktande av risken för förväxlingar med den för Stockholms län gäl- lande beteckningen BA synes behovet av nytt system för registreringsbeteckning böra föran- leda förslag i god tid innan serien AB kon- sumerats så att nya registreringsbokstäver för Stockholm blir erforderliga.
Jämväl den närmare utformningen av regist- reringsskyltarna har behandlats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I denna del synes nu- varande bestämmelser ej ägnade att tillgodose kraven på effektivt skydd mot falskskyltning av fordon. I synnerhet har det visat sig före- ligga stora möjligheter att genom falskskylt- ning försvåra efterspaningar av stulna fordon. I syfte att begränsa dessa möjligheter bör över- vägas att inskränka saluförandet av registre- ringsskyltar, eventuellt att föreskriva deras till- handahållande enbart genom lämplig myndig- het. I detta samrnanhang bör särskild upp- märksamhet ägnas åt frågan om registrerings- skyltarnas utnyttjande för olika kontrollupp- gifter. Skyltamas utlämnande genom myndig- hets försorg skulle kunna förenas med särskild kontroll bl. a. över att föreskrift om årlig kontrollbesiktning iakttagits liksom över att skatt- och försäkringsplikt fullgjorts. Sådana kontrollåtgärder torde förutsätta att skyltarna utbytes årligen eller årligen förses med känne- tecken, varav giltighetstiden framgår. Körför- bud synes effektivast kunna kontrolleras gen- om att skyltarna avlägsnas då förbud meddelas eller eljest inträtt.
Dessa frågor bör bedömas under hänsyns- tagande till de bestämmelser som med stöd av 10 5 6 mom. andra stycket Vägtrafikförord- ningen kan komma att utfärdas angående vagnbok och de kontrollmöjligheter som här- igenom erbjudes.
Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser ligger fordonsregistreringen till grund för debiteringen och uppbörden av auto- mobilskatten. En utredning om fordonsregistre- ringen synes därför böra pröva behovet av reformer jämväl på skatteområdet. Enligt nu- varande bestämmelser skall automobilskatt er- läggas för registrerade fordon. Skattskyldighet åvilar den som är eller bort vara i bilregistret antecknad som ägare. I det föregående har antytts väg- och vattenbyggnadsstyrelsens för- slag att utvidga skyldigheten att erlägga auto- mobilskatt jämväl till reservregistrerade fordon för att därigenom nedbringa antalet reserv- registreringar. Vidare har ifrågasatts att an- knyta skattskyldigheten till de formella ägar- förhållandena enligt bilregistret, något som kunde förväntas bidraga till efterlevnaden av anmälningsskyldigheten vid äganderättsöver- gång från den tidigare ägarens sida. Utöver sådana åtgärder, som direkt berör registrerings- |")
förfarandet synes omfattningen av eller före- målen för skattskyldighet ej i förevarande sam- manhang böra upptagas till behandling.
Däremot synes frågorna om uppbörd av automobilskatt äga sådant samband med for- donsregistreringen att de förtjänar uppmärk- samhet i förevarande sammanhang. Gällande bestämmelser härom är huvudsakligen oför- ändrade sedan uppbördssystemets tillkomst år 1924. Med den ökning av fordonsbeståndet, som på senare år ägt rum, motsvarar bestäm- melserna ej dagens krav.
En av de största olägenheterna med det nu- varande uppbördssystemet synes vara det opraktiska och otidsenliga postförskottsförfa- randet som — ehuru möjligheter numera före- ligger till postgirobetalning —— fortfarande i allmänhet kommer till användning. För regist- reringsmyndigheten medför detta förfarande svår arbetsbelastning vid uppbördsterminen och för fordonsägaren uppstår olägenheter genom att han är hänvisad att utlösa postför- skottet på bestämd postanstalt. Även för post- verket är förfarandet administrativt betungan- de. Också den nuvarande organisationen av registreringsförfarandet medför avsevärda olä- genheter för bilskatteuppbörden. Särskilda pro- blem föreligger i vissa fall då skattskyldiga äger åtnjuta anstånd med viss del av skatten.
En arbetsgrupp inom statistiska centralbyrån har år 1962 framlagt förslag i frågan om nya former för bilskatteuppbörden. Härvid har diskuterats ett förfarande, som bygger på upp- gifterna i det centrala bilregistret och inne— fattar en direkt och personlig avisering till de skattskyldiga genom klartextöversatta hålkort. Inbetalning skulle kunna ske på valfri post- anstalt. Även upprättande av restlängd kunde förläggas till centrala bilregistret. Arbetsgrup- pen har också diskuterat ett uppbördssystem utan personlig avisering. Ett sådant system förutsätter att besiktningsinstrumentet förses med uppgift om den årliga skatten för fordo- net. Inbetalning av skatten skulle ske på valfri postanstalt med företeende av besiktningsin- strumentet.
De förslag till utformning av uppbördsför- farande, som arbetsgruppen behandlat, synes väl förtjänta av närmare undersökning. Sär- skild uppmärksamhet bör fästas vid att upp- bördssystemet såvitt möjligt väl inordnas i det framtida registreringsförfarandet och att syste- met motsvarar de skattskyldigas berättigade anspråk på en bekväm betalningsrutin.
Vad beträffar skyldigheten för fordonsägare att teckna och vidmakthålla trafikförsäkring å motorfordon ger de nuvarande bestämmelserna otillräckliga kontrollmöjligheter. Även i detta hänseende medför de oregistrerade överlåtel- serna av fordon stora olägenheter. Arbets- och tidskrävande utredningar måste därför före-
tagas för fastställande av äganderätten till for- don då skatt- eller försäkringsskyldigheten ej fullgjorts.
Ändrade bestämmelser om skyldighet att anmäla äganderättsövergång kan förväntas delvis undanröja ifrågavarande olägenheter. Jämväl den ökade aktualitet som fordonsregist- reringen genom organisatoriska förbättringar och nya tekniska hjälpmedel kan förväntas er- hålla torde komma att ge ökade möjligheter till kontroll av försäkringsförhållandena.
Som tidigare anförts utgör centrala bil- registret underlag för fordonsstatistiken. De organisatoriska bristerna i registreringsförfa- randet har medfört att fordonsstatistiken, som tidigare sagts, för närvarande företer alltför stor eftersläpning i resultatredovisningen. Den inskränkning, som tills vidare införts i fråga om rapporteringen till centrala bilregistret an- gående ändring av fordons hemort, innebär vidare en innehållsmässig begränsning av stati- stikunderlaget. Härutöver måste beaktas att ut- vecklingen under senare år medfört en väsent- ligt ökad efterfrågan på statistiskt material. En organisatorisk förbättring av registreringsför- farandet kan förmodas undanröja eftersläp- ningen i resultatredovisningen och skapa för- utsättning för upphävande av den tillfälliga begränsningen av det statistiska underlaget. I den mån den ökade efterfrågan på statistisk information fyller berättigade intressen bör den såvitt möjligt tillgodoses. I detta samman- hang bör beaktas den allmänna servicefunk- tion, som bilregistreringen bör fylla för all- mänheten, försäkringsbolagen m. fl.
De ökade anspråken på väl differentierad och innehållsrik fordonsstatistik torde delvis komma att täckas genom den utökning av registrerade data, som i andra sammanhang framkommer. De upplysningar, som kan för- väntas tillkomma vid den föreslagna effekti- vare typbesiktningen av nya fordon liksom en effektivare kontroll av att äganderättsövergång anmäles kommer att tillföra bilregistret ytter- ligare värdefullt statistiskt underlag. Det torde emellertid finnas anledning överväga huruvida ej skäl föreligger att tillföra bilregistret ytter- ligare data för statistisk information. I synner- het är det angeläget att trafiksäkerhetsforsk- ningens behov av sådan information i gör- ligaste mån tillgodoses. Uppgift om ägares folkbokföringsnummer skulle ge möjlighet till integration med statistiska centralbyråns be- folkningsregister. Möjligheter skulle härjämte kunna öppnas till framtida integration med körkortsregister samt med uppgifter från polis- myndigheter och försäkringsbolag angående trafikolyckor m. m. En ökad efterfrågan av statistisk information kan förväntas jämväl från de samhällsplanerande myndigheterna. I sådant hänseende har framförts önskemål om
bl. a. komplettering av bilregistrets hemorts- angivelse med uppgifter för mindre region än kommun. Jämväl för militära ändamål torde en utbyggnad av det statistiska underlaget vara av värde liksom för näringslivet och den socio- logiska forskningen. För en bedömning av de finansiella konsekvenserna av föreslagna kom- pletteringar är det emellertid i denna del sär- skilt angeläget att kostnadsberäkningar till- handahålles.
1.2 Uppläggningen av utredningens arbete
Den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian visar att en reform av fordonsregistreringen berör en mängd olika spörsmål och får verkningar på skilda områden. En del av dessa frågor har prin- cipiell betydelse, t. ex. utformningen av registreringsorganisationen samt registrets användning för olika kontrolländamål och för uppbörd av fordonsskatt. Andra spörs- mål är beroende av ställningstagandet i principiella avseenden, såsom den författ- ningsmässiga regleringen av registrerings- verksamheten.
Utredningen har funnit att erforderliga förbättringar och rationaliseringar inorn fordonsregistreringen bör ske genom att man tar i anspråk automatisk databehand— ling, ADB. Förberedelserna för och genom- förandet av ett ADB-system är emellertid mycket tidskrävande. Bl. a. måste många detaljproblem av programmerings- och systemkaraktär m. m. lösas. Dessa är emel- lertid i sin tur beroende av ADB-systemets principiella utformning.
Med hänsyn till det anförda har utred- ningen funnit det nödvändigt att i ett prin- cipbetänkande redovisa sina förslag hur fordonsregistreringen bör utformas med ADB-tekniken som hjälpmedel. I principbe- tänkandet behandlar utredningen de grund- läggande frågorna om registreringsorganisa- tionen, registrets användning rn. m. Syftet härmed är att ge statsmakterna ett tillräck- ligt underlag för beslut i den principiella frågan om och på vad sätt ADB-teknik bör användas inom fordonsregistreringen.
I ett senare betänkande kommer utred- ningen att redovisa registreringens organisa- tion och utformning i dess detaljer. Ar-
betet därmed har redan påbörjats. Lösning- en av dessa frågor påverkar inte ställnings- tagandet i de principiella delarna. Utred- ningen har emellertid funnit det lämpligt att i principbetänkandet framlägga vissa förslag beträffande frister för ansökningar och
anmälningar till registret och beträffande skyldigheten att anmäla äganderättsöver- gång. Dessa förslag bör enligt utredningens mening genomföras före omläggningen till en ny registreringsorganisation.
2.1 Historik
Den första förordningen om automobiltra- fik tillkom 1906. Enligt denna fick bil inte tas i bruk utan att vara försedd med ett av länsstyrelse tilldelat igenkänningsmärke, på vilket bilens ordningsnummer skulle finnas angivet. Förordningen innehöll inte några bestämmelser om registrering av fordon. Sådana bestämmelser infördes första gången genom en förordning den 11 juni 1915. Där stadgades att bil skulle registreras hos läns- styrelsen i det län där dess ägare var man- talsskriven. Skälet till att registreringsbe- stämmelser infördes var att länsstyrelserna enligt den då tillkomna hästutskrivningsla- gen hade att som grund för viss uttagning upprätta rullor över bilarna i länet. I sam- band med att bestämmelserna om registre- ring infördes föreskrevs viss rapporterings- skyldighet för länsstyrelserna gentemot ge- neralstaben i dess egenskap av central mili- tär myndighet.
I förordningen om automobiltrafik den 30 juni 1916 och i motorfordonsförordning- arna 1923, 1930 och 1936 kompletterades efter hand registreringssystemet med de reg- ler som blev nödvändiga på grund av det växande fordonsantalet. 1941 tillkom be- stämmelser om det militära registret hos arméförvaltningen över fordon som tillhör- de krigsmakten.
1942 års bilregisterutredning fann i sitt betänkande (SOU 1942: 24) att central
Historik, nuvarande förhållanden m. rn.
registrering av fordon var nödvändig från beredskapssynpunkt och som grundval för olika åtgärder i trafikreglerande syfte. Upp- gifterna i centralregistret skulle enligt utred- ningen ”i första hand användas såsom un— derlag för med maskinella hjälpmedel gjor- da statistiska bearbetningar eller andra ut- redningar”. Utredningen fann dock att läns- registren åtminstone tills vidare måste be- hållas av ”hänsyn till länsstyrelsernas och polismyndigheternas ständigt återkomman- de behov av tillgång till uppgifterna i bil- registret och hänsyn även till att den all- mänhet, som nu genom erläggande av regist- reringsavgifter utger mer än full ersättning för statsverkets av registreringsarbetet för- anledda kostnader, icke förorsakas tidsspil— lan, besvär och utgifter mer än vad som är nödvändigt". Utredningen menade att det centrala bilregistret kunde tänkas förlagt antingen till det militära fordonsregistret eller till statistiska centralbyrån och föror- dade det senare alternativet. I betänkandet uttalades att man inte ville ta definitiv ställ- ning till ”huruvida i längden under mera stabila förhållanden än de nuvarande ett centralt register möjligen kan helt eller i viss omfattning ersätta länsregistren”. Man an- tydde även möjligheten av en successiv överflyttning av arbetsuppgifter från läns- registren till centralregistret ”i den mån er- farenheten ådagalagt behovet och lämplig- heten därav”. För att kontorstekniskt kunna tillgodose de krav som ställdes av en regist-
tering i såväl regional som central form drog utredningen upp riktlinjerna för det ståkortsystem med rapporter i form av kort- kopior som används i länsregistren ännu i dag. Utredningens förslag genomfördes i princip fr.o.m. 1943.
Bestämmelser om uttagning av bl. &. mo- torfordon för vissa särskilt angivna bered- skapsbehov infördes 1942. Registreringen av uttagna fordon sammanfördes organisa- toriskt med det militära registret.
På grundval av 1944 års trafikförfatt- ningssakkunnigas betänkande med förslag till vågtrafikförordning (SOU 1948: 34) till- kom 1951 ännu gällande Vägtrafikförord- ning och vägtrafikkungörelse. Tillkomsten av dessa författningar innebar inga väsent- liga ändringar i bestämmelserna om registre- ring.
Statens organisationsnämnd fick 1952 i uppdrag att göra en översyn av registre- ringssystemet. Nämnden avgav rapport här- över 1954. Den föreslog ingen principiell organisatorisk ändring och motiverade detta med att de av 1942 års bilregisterutredning redovisade synpunkterna angående central och regional registrering fortfarande var giltiga. Nämnden åberopade dessutom att uppgifter angående de registrerade fordonen i någon form måste vara tillgängliga hos länsstyrelserna för olika ändamål. Nämnden föreslog emellertid betydande förändringar i arbetsgången. Dessa innebar bl. a. att länsstyrelse dagligen skulle sända in ansök- nings- och anmälningshandlingar till det centrala registret, där erforderliga hålkort och listor skulle produceras för länsstyrelser och biluttagningsmyndighet, att debitering och avräkning av fordonsskatt skulle ske centralt samt att inbetalning av sådan skatt skulle ske genom att debetsedeln gavs for- men av ett inbetalningskort. Nämndens för- slag blev inte genomfört.
Inom statistiska centralbyrån bildades 1959 en arbetsgrupp för rationalisering av bilregisterverksamheten. Till gruppen an— slöts representanter för andra berörda myn- digheter. Gruppen utgav i juli 1962 en pro- memoria med förslag till ADB-system för registrering och skatteuppbörd. Jämsides
med gruppens verksamhet pågick viss ratio- nalisering vid det centrala bilregistret. Man övergick bl. a. från hålkortsbehandling till automatisk databehandling av registret, som placerades på magnetband. Samtidigt inför- des mikrofilmning av kopiorna till besikt- ningsinstrumenten. Viss annan rationalise- ring och omfördelning av arbetet mellan centrala bilregistret och länsstyrelserna gjor- des också. I samband med att en ny data- maskin anskaffats har nyligen ytterligare förenkling och effektivisering skett i det centrala registret.
Riksdagens revisorer gjorde 1964 en un- dersökning hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna angående olika problem in- om registreringsverksamheten. Resultatet av undersökningen visade att myndigheterna genomgående fann rådande förhållanden otillfredsställande och behovet av reformer stort. Sedan bilregisterutredningen tillsatts 1964 avstod revisorerna från att fullfölja sin undersökning men gjorde dock vissa utta— landen som främst rörde frågor angående uppbörden av fordonsskatt.
2.2 Gällande bestämmelser om bilregistrering m. 111.
De grundläggande bestämmelserna om re— gistrering av fordon finns i Vägtrafikförord- ningen den 28 september 1951 (nr 648) —— VTF — och vägtrafikkungörelsen den 7 de- cember 1951 (nr 743) — VTK. Enligt 10 & 1 mom. VTF skall hos länsstyrelse föras bil— register och bilreservregister och hos myn- dighet, som Kungl Maj:t bestämmer, cen- tralt bilregister. Enligt 36 & VTK skall cen- trala bilregistret föras hos statistiska central- byrån. Fordon som är upptaget i bilregister kallas registrerat och fordon som är upp- taget i bilreservregister kallas reservregistre- rat. De hos länsstyrelserna förda registren benämns i det följande bilregistret och all registrering av fordon bilregistrering.
I VTF finns definitioner på olika for- donsslag. Man skiljer mellan motordrivna fordon och tillkopplade fordon. Motordrivet fordon är enligt 1 5 2 mom. VTF fordon
som för framdrivande är försett med motor, dock ej luftfartyg. De motordrivna fordo- nen indelas i motorfordon, traktorer och motorredskap samt motorfordonen i sin tur i bilar och motorcyklar. Bilarna indelas i personbilar, bussar och lastbilar. De till- kopplade fordonen utgörs av släpfordon, efterfordon och sidvagnar. Släpfordonen kan vara antingen släpvagnar eller släpslä- dar.
Registreringsplikten omfattar enligt 10 ä 2 mom. VTF motorfordon, traktorer, som är försedda med gummihjul eller band, och släpfordon. För släpfordon inträder registre- ringsplikt enligt vad som framgår av 11 ä 1 mom. andra stycket VTF först då fordo— net skall dras av bil. Motorfordon och re- gistreringspliktig traktor får enligt 11 5 1 mom. första stycket VTF med vissa undan- tag tas i bruk endast om fordonet är re- gistrerat och försett med skylt som visar fordonets registreringsnummer. Släpfordon får dras av bil endast om det är registrerat och försett med registreringsnummer. Om fordon brukas i strid mot bestämmelserna om registreringsplikt är fordonets ägare och även dess förare, om han känt till hindret, enligt 65 5 2 och 3 mom. VTF i princip förfallna till dagsböter.
Enligt 12 Och 13 55 VTF finns vissa möj- ligheter att bruka fordon utan hinder av be- stämmelserna om registrering i 11 & VTF. Sålunda kan fordon brukas enligt interims- licens, som utfärdas av polismyndighet, eller saluvagnslicens, som utfärdas av länssty- relse.
Som villkor för att ett fordon skall kunna tas upp i bilregister gäller enligt 10 5 4 mom. VTF att fordonet inom ett år före ingivan- det av registreringsansökan godkänts vid besiktning och i princip inte ändrats efter denna. Besiktningen kan utgöras av registre- ringsbesiktning enligt bestämmelserna i 14 & VTF. Om fordonet då godkänns utfärdar besiktningsmannen ett besiktningsinstru- ment. Besiktningsskyldighet anses fullgjord också när fordon tagits upp i typintyg. En- ligt bestämmelserna i 15 5 VTF kan näm- ligen typintyg utfärdas på grundval av god- känd typbesiktning. Intyget har den verkan
att fordonet anses godkänt vid registrerings- besiktning den dag då intyget utfärdats. Vid omregistrering till annat län fordras inte att registreringsbesiktning skett eller typintyg utfärdats inom ett år. För reservregistrerat fordon kan den erforderliga besiktningen även utgöras av kontrollbesiktning enligt reglerna i 24 & VTF. I fråga om fordon som förvärvats från krigsmakten motsvaras en- ligt 2 & kungörelsen den 31 augusti 1945 (nr 625, ändrad 1954:639) med vissa föreskrif- ter angående registrering m. m. av motor- fordon och släpfordon, som förvärvas från krigsmakten, besiktningsinstrumentet eller typintyget av utdrag ur det militära fordons- registret.
Fordon skall enligt 16 & VTF registreras hos länsstyrelsen i det län där fordonet har sin hemort. Som sådan skall anses den ort där ägaren är mantalsskriven. I vissa fall skall emellertid hemorten anses vara den där fordonet företrädesvis brukas.
I 17 & VTF finns vissa bestämmelser an— gående ansökan om registrering. Skyldighe- ten att söka registrering åvilar fordonets ägare. Beträffande fordon som innehas på grund av avbetalningsköp skall enligt 1 & 8 mom. VTF vad som i förordningen stadgas om ägare av fordon i stället gälla innehava— ren, trots att äganderätten ännu inte över- gått på honom. Ansökan om registrering av motorfordon eller registreringspliktig trak- tor, som inte registrerats tidigare, skall i princip göras inom tre veckor från det for- donet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. För släpfordon som inte tidigare registrerats men som tagits i bruk enligt interimslicens är tidsfristen tre veckor från det fordonet tagits i bruk. Sam- ma tidsfrist gäller för fordon som tidigare registrerats men avförts ur bilregistret och sedan tagits i bruk enligt interimslicens. Om fordon är registrerat i ett län och dess hem- ort flyttas till ett annat län skall i princip ny registrering sökas där inom tre veckor från det hemorten ändrats.
Enligt 17 & 4 mom. VTF skall ansökan om registrering ske skriftligen och innehålla uppgift om ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress samt i förekomman-
de fall om fordonets tidigare registrerings- nummer. Ansökan skall vara åtföljd av ve- derbörligt besiktningsinstrument eller typ- intyg, intyg om att fordonet inte undergått ändring i förhållande till uppgifterna i in— strumentet eller intyget, bevis om trafikför- säkring när ansökan gäller trafikförsäk- ringspliktigt fordon samt stadgad registre- ringsavgift. Om interimslicens utfärdats för fordonet skall uppgift därjämte lämnas om datum för licensen, dess nummer och den myndighet som utfärdat den.
Trafikförsäkringsplikt föreligger enligt l 5 lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikför- säkring å motorfordon för motorfordon som är registrerat här i riket eller utan registre- ring här brukas i trafik. Med motorfordon avses i lagrummet även gummihjulsförsedda traktorer.
Enligt ] & förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt föreligger skyl- dighet att erlägga sådan skatt för motorfor- don och släpvagn som registrerats här i lan— det. Enligt 3 & förordningen inträder skatte- plikt med den kalendermånad under vilken fordonet första gången införs i bilregister eller, om fordonet före registreringen tagits i bruk lika med registrerat fordon, från och med den kalendermånad under vilken det tagits i bruk. Enligt 5 & kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) ang. uppbörd av automobilskatt m. m. skall, när motorfor- don eller släpvagn anmäls till registrering, den skatt betalas som belöper på tiden från skattepliktens inträdande till årets slut. Bevis om registrering får inte utlämnas förrän skatten betalts.
Enligt förordningen den 23 november 1956 (nr 545) ang. omsättningsskatt å mo- torfordon i vissa fall skall sådan skatt er- läggas för vissa motorfordon. I fråga om skattepliktiga fordon som införts till landet skall till grund för bestämmandet av skat- ten läggas en deklaration beträffande for- donet. I vissa undantagsfall skall denna deklaration, försedd med tullmyndighets påteckning om erlagt skattebelopp, fogas vid ansökan om registrering av fordonet.
Om de föreskrifter som meddelats för registreringsansökan inte iakttagits skall en-
ligt 20 5 1 mom. VTF registrering vägras. Så skall också ske om fordonet inte är i föreskrivet skick.
Enligt 18 & VTF skall anmälan göras till registret när ändring skett i vissa registrera- de förhållanden. Sålunda skall anmälan ske när fordonet övergår till ny ägare utan att därför registrering skall ske i annat län. Skyldigheten att göra anmälan åvilar med visst undantag den nye ägaren. Överlåtaren har emellertid alltid rätt att anmäla över- låtelsen. Ägaren av registrerat fordon skall vidare göra anmälan till registret om regist- reringsbesiktning som företagits på grund av att fordonet ändrats, om ny trafikförsäkring samt om sådan ändring i fråga om fordo- nets hemort eller ägarens namn, hemvist eller postadress som inte eljest föranleder ansökan eller anmälan. Bestämmelserna gäl- ler i tillämpliga delar även för reservregistre- rade fordon. Anmälan skall alltid ske inom tre veckor från inträdet av det förhållande som anmälan skall avse eller från det an- mälan eljest tidigast kan ske. Underlåtenhet att göra anmälan inom föreskriven tid straf- fas enligt 65 & 4 mom. VTF med böter, högst 500 kronor.
I 19 å VTF regleras anmälan för tillfällig och för definitiv avregistrering. Tillfällig avregistrering kan ske när fordon för viss tid eller tills vidare inte skall brukas. An- mälan för definitiv avregistrering skall ske när fordon förstörts eller med fordon eljest vidtagits sådan åtgärd att det kan antas att fordonet inte vidare kommer att brukas här i landet som registreringspliktigt fordon. I 20 & VTF finns bestämmelser om länssty- relsernas verksamhet i anledning av sålunda gjorda anmälningar och om avregistrering av fordon i andra fall än då anmälan skett.
Om registreringsansökan godkänns skall fordonet införas i bilregistret. Närmare fö- reskrifter om förfarandet i samband här- med finns i 30 och 31 55 VTK. Enligt dessa bestämmelser skall bl. a. sökanden erhålla ett exemplar av besiktningsinstrumentet el- ler typintyget med bevis om registreringen och uppgift om det registreringsnummer som tilldelats fordonet. Vid behov kan duplett av besiktningsinstrument eller typin-
tyg utfärdas enligt reglerna i 20 (j 6 mom. VTF.
I 30—33 åå VTK finns detaljerade be- stämmelser om arbetet vid bilregistret. Det besiktningsinstrument eller typintyg som in- ges i samband med registreringsansökan förvaras i original vid registret och bildar fordonets registerkort. Korten är ordnade i särskilda grupper för personbilar, bussar, lastbilar, motorcyklar, traktorer och släp— fordon. Inom varje grupp ordnas korten i löpande följd efter registreringsnummer. Enligt 34 och 35 55 VTK förs bilreservre- gistret efter samma principer.
Närmare bestämmelser om centrala bil- registret finns i 36—38 && VTK. Detta får kontinuerligt uppgifter från länsstyrelserna om registreringar och om ändringar i vissa av de registrerade förhållandena. Dessa uppgifter överförs på magnetband och be- arbetas i datamaskin, ordnade efter fordons- slag och länsvis efter registreringsnummer.
Vid arméförvaltningens biluttagningssek- tion _ i det följande kallad biluttagnings- myndigheten — förs ett register över samt- liga fordon som tillhör krigsmakten och ett register över de motordrivna fordon som enligt gällande bestämmelser uttagits för militära och civila beredskapsbehov. Upp- gifterna till sistnämnda register erhålls ge- nom att de meddelanden som länsstyrelserna sänder till centrala bilregistret först passerar biluttagningsmyndigheten. Hos denna verk- ställs granskning från uttagningssynpunkt.
Särskilda register för vissa beredskaps— ändamål finns även på länsplanet. Sålunda skall för varje län uppläggas ett transport- beredskapsregister för länsstyrelsens trans- portberedskap. Detta skall uppta för civil transportverksamhet i krig disponibla per- sonbilar i yrkesmässig trafik samt vissa last- bilar och släpfordon. Uppgifterna erhålls i huvudsak från bilregistret.
2.3. Arbetet vid bilregistret 2.3.1 Ansökningar om nyregistrering
I bilregistrets expedition för allmänheten lämnar sökande in registreringsansökan på
särskild blankett, besiktningsinstrument eller typintyg i tre exemplar och trafikförsäk- ringsbevis i två exemplar. Mottagaren an- komststämplar ansökan och kontrollerar att handlingarna är fullständiga och i övrigt i riktigt skick. Eventuell interimslicens som sänts till länsstyrelsen söks fram och biläggs handlingarna. Fordonsskatt och registre- ringsavgift beräknas samt registreringsnum- mer tilldelas. Anteckning härav sker på an- sökan och i förekommande fall på interims- licens.
Länsstyrelsens kassör tar emot skatt och avgift från sökanden och lämnar denne ett kassajournalkvitto. Betalningen noteras på ansökan. Skattekvitto skrivs ut, stämplas med datum, debiteringsförrättarens namn och eventuell drivmedelskod samt lämnas till sökanden. Uppbördslängd förs med ge- nomskrift från skattekvittot.
En del länsstyrelser kompletterar omedel- bart besiktningsinstrumentet med uppgifter om tilldelat registreringsnummer och datum för registreringen, varpå den del som utgör registreringsbevis lämnas till sökanden. And- ra länsstyrelser tillställer sökanden beviset med post, åtminstone om han inte särskilt begär brådskande handläggning. Man utgår från att polisen vid kontroll skall godta att ett tämligen nytt kassajournalkvitto företes i stället för registreringsbevis.
Ingivna handlingar överlämnas därpå till andra tjänstemän för komplettering. Upp- gifter om årsskatt och tecknad trafikförsäk- ring noteras på den del av besiktningsin- strumentet som skall utgöra länsstyrelsens registerkort. Trafikförsäkringsbevis komplet- teras med registreringsnummer. Debiterings- förrättaren kontrollerar gjorda debiteringar.
Kopia av besiktningsinstrument expedie- ras till biluttagningsmyndigheten. Beträffan- de brännolje- eller gasoldrivna fordon läm- nas vissa uppgifter till kontrollstyrelsen. Ett exemplar av trafikförsäkringsbeviset över- sänds till försäkringsbolaget och ett exem- plar av eventuell interimslicens återsänds till vederbörande polismyndighet. Bilregist- rets exemplar av instrument eller typintyg sorteras in som registerkort. Det andra exemplaret av trafikförsäkringsbeviset sor-
teras vid några länsstyrelser in i ett särskilt försäkringsregister. Vid andra förvaras be- visen i viss tidsordning eller utan något sär- skilt system. Övriga handlingar arkiveras. Ofta finns särskilda befattningshavare avde— lade för arbetet med kortregistret och med försäkringsärendena.
I princip följs samma rutin vid postansök- ningar om registrering. Den förberedande behandlingen av postärenden åligger ofta särskilda tjänstemän.
Vid återregistrering från bilreservregistret, vid registrering av fordon från annat län och vid anmälan om verkställd registrerings- besiktning enligt 10 Q 5 mom. VTF följs i tillämpliga delar samma rutin som vid ny- registrering. Vid återregistrering tas regis- terkortet fram ur reservregistret och på- förs uppgifter om återregistrering, skatt och försäkring. Ändringsmeddelande skrivs i nödvändigt antal exemplar och sänds till centrala bilregistret, biluttagningsmyndighe- ten och eventuellt kontrollstyrelsen. Vid om- registrering från annat län skrivs ett helt nytt besiktningsinstrument med ledning av sökandens registreringsbevis, varvid en extra kopia som underrättelse om registreringen skickas till länsstyrelsen i det län, varifrån fordonet kommer. På instrumentet noteras att gällande skattekvitto uppvisats av sökan- den. Vid anmälan om verkställd registre- ringsbesiktning kan det bli aktuellt med till- läggsbetalning av skatt, varvid det gamla skattekvittot byts mot ett nytt, eller med restitution av sådan skatt.
2.3.2. Anmälningar m. m. till registret
Anmälan för tillfällig avregistrering görs på en därför avsedd blankett och åtföljs van- ligen av en ansökan om restitution av för- donsskatt. Skattekvitto skall därvid bifogas. Efter behandling av ansökan noteras datum för avregistreringen på registerkortet. Änd- ringsmeddelanden sänds till berörda myn- digheter. Ansökan om restitution av skatt granskas av debiteringsförrättaren. Beslutet om restitution överlämnas till landskontoret för utbetalning. Registerkortet sorteras in i reservregistret.
Anmälan om definitiv avregistrering be— handlas på likartat sätt. Registerkortet pla— ceras i avgångsregister. Det lediga registre- ringsnumret noteras på lämpligt sätt för att senare kunna tilldelas annat fordon.
Meddelande om att fordon blivit registre— rat i annat län kommer i form av en kopia av det nya besiktningsinstrumentet. På det egna registerkortet noteras datum för den nya registreringen, det län där denna skett och det nya registreringsnumret. Register- kortet placeras i avgångsregister och det lediga numret noteras. Om körförbud eller föreläggande om kontrollbesiktning gäller för fordonet sänds meddelande därom ome- delbart till länsstyrelsen i det län där den nya registreringen skett.
Andra anmälningar från fordonsägare som föranleder notering i registret och ut- skrift av ändringsmeddelanden gäller ägan- derättsövergång, ny försäkring samt ändring av ägarens namn, hemvist eller postadress eller av fordonets hemort inom länet. Vid äganderättsanmälan underrättas den nye ägaren omedelbart om gällande körförbud eller föreläggande om kontrollbesiktning.
Meddelande om körförbud eller om före- läggande om kontrollbesiktning liksom om att körförbud eller föreläggande upphört att gälla antecknas i registret. Med hjälp av ryttarmarkering på registerkorten övervakas att rapportering av körförbud eller föreläg- gande om kontrollbesiktning sker till ny ägare eller till annan länsstyrelse.
Anmälningar om äganderättsövergång från överlåtare av fordon förvaras i datum- följd. Efter tre veckor undersöks om ny ägare har anmälts eller avregistrering skett. Är så inte fallet överlämnas ärendet till po- lismyndighet för utredning. Vid flera läns- styrelser söker man dessförinnan kontakt med den uppgivne förvärvaren och påmin- ner om hans anmälningsplikt.
Avanmälningar av trafikförsäkring in- kommer i två exemplar från försäkringsbo- lagen. Vid en del länsstyrelser används det ena exemplaret som diariekort på vilket vidtagna åtgärder noteras. Vid andra läns- styrelser sker motsvarande noteringar på registerkort. Avanmälan kontrolleras mot
registret. Om erforderlig ny försäkring inte har tecknats placeras anmälan i datumord- ning i ett bevakningsregister. Efter viss tid undersöks ånyo i registret om fordonet av- registrerats eller ny försäkring tecknats. Om så inte skett överlämnas ärendet till polis- myndighet för utredning. Även i detta fall gör en del länsstyrelser dessförinnan egna undersökningar.
2.3.3. Uppbörd av fordonsskatt
Ordinarie uppbörd av fordonsskatt sker un— der tiden fr.o.m. den 10 februari eller den tidigare dag, då avi om postförskottsförsän- delse avseende skatt tillställs den skattskyl- dige, t.o.m. den 4 mars.
Postförskottshandlingar för uppbörd bör- jar utskrivas strax efter årsskiftet. På hand- lingarna antecknas den skattskyldiges namn och adress, skattebeloppet och debiterings- förrättarens namn. Därpå skrivs förteckning i två exemplar och sammandrag. Kontroll- läsning sker. Omkring den 1 februari över- lämnas handlingarna till postverket. Läns- styrelsernas arbete med fordonsskatteupp- börden sker ofta under medverkan av till- fälligt anställd personal. Senast den 15 april skall postverket till länsstyrelserna återläm- na oinlösta skattekvitton jämte förteckning över inlösta och inte inlösta kvitton. På för- teckningen noteras den skatt, som betalas direkt till länsstyrelsen, jämte de anstånd och avkortningar beträffande skatt som länsstyrelsen medgett. Restlängder utskrivs för indrivningsmyndigheterna och restföring noteras på registerkort. Restlängder och inte inlösta skattekvitton, vilka datumstämplas, överlämnas genom landskontoret till indriv- ningsmyndigheterna. Uppbördshandlingarna överlämnas till landskontoret, varifrån de sänds vidare till riksrevisionsverket. Indriv- ningsmyndigheterna återsänder senare till länsstyrelsen förteckningar över indrivna fordonsskattebelopp.
Uppbördslängd över tillfällig uppbörd förs dagligen och redovisas månadsvis till landskontoret.
Särskilt skattekvitto utfärdas vid betal- ning av skatt direkt till länsstyrelsen före
upprättandet av restlängd och vid delbetal- ning i rätt tid från den som erhållit anstånd med att erlägga skatten. Sådant kvitto ut— färdas också vid betalning genom postgiro.
Ansökan om skattebefrielse för vanföra personer enligt 2 5 automobilskatteförord— ningen görs i allmänhet på särskild blankett. Uppgifterna i ansökan kontrolleras i regist- ret. Särskild resolution utfärdas och tillställs sökanden och beslutet antecknas på register- kortet. De som fått sådan skattebefrielse har också rätt till drivmedelsbidrag. Ansö- kan härom görs årsvis i efterskott. Från re- gisterkortet inhämtas nödvändiga uppgifter som noteras på ansökan. Beslutet antecknas på ansökan och hos vissa länsstyrelser även på registerkortet. Utbetalning sker genom landskontoret.
2.3.4. Övriga arbetsuppgifter
Interimslicenser som inte motsvaras av gjorda registreringsansökningar granskas med lämpliga mellanrum. Har giltighetsti- den för licens löpt ut tillskrivs fordonsäga- ren. Vid behov överlämnas ärendet till polismyndighet för vidare utredning.
Andra kontakter med polismyndighet föranleds av efterlysningar av fordon varom anteckning sker i registret. En stor mängd upplysningar lämnas för polisens och andra myndigheters räkning. I de flesta fall är det fråga om undersökning av fordons registre- ringsförhållanden. Till bl. a. åklagarmyndig- heter överlämnas på begäran utdrag ur registret.
Ansökan om duplett av besiktningsinstru- ment eller typintyg skall åtföljas av en sär- skild försäkran om att originalhandlingen förkommit eller blivit oanvändbar. Den nya handlingen stämplas ”duplett". Notering sker i registret om att dupletthandling blivit utfärdad. Avskrift av instrument eller typ- intyg förses med anteckning om att den inte får användas som duplett. Liknande regler gäller om nytt skattekvitto behövs.
I 13 & VTF finns som nämnts regler om fordons brukande enligt saluvagnslicens. Ansökningar om sådana licenser granskas ofta av personal från bilregistret. Särskild
förteckning förs över beviljade licenser. Saluvagnsskyltar lämnas ut. Skatt och skyltavgifter uppbärs dels då licensen be- viljas och dels årligen i december. Bevis om licensinnehavarens trafikförsäkring vidare- befordras till vederbörande försäkringsbo- lag.
Från biluttagningsmyndigheten inkommer bl. a. listor över fordon som uttagits eller befriats från uttagning. Dessa handlingar föranleder markering på registerkorten. Det förekommer att denna åtgärd utförs av länsstyrelsens allmänna beredskapsdetalj. För beredskapsdetaljens transportbered- skapsregister upprättas registerkort över vissa fordon. Detta arbete utförs i en del fall av personalen på bilregistret och i andra fall av beredskapsdetaljen.
Telefonservice åt allmänhet, bilfirmor, försäkringsbolag och myndigheter ombe- sörjs i regel av särskilda befattningshavare.
Vid bilregistret förekommer även uppgif- ter av mera allmän karaktär såsom fram- ställning av statistik, felsökningsarbete och korrespondens med myndigheter, företag och andra.
2.3.5. Bilregistrets organisation och arbetsbelastning
Utredningen har inhämtat en del uppgifter angående storleken av den personal som är sysselsatt med registreringsarbete och angå- ende arbetsbelastningen vid bilregistret. De uppgifter härom som redovisas i det följan- de grundar sig främst på de svar som läns- styrelserna lämnat till utredningen i anled- ning av ett frågeformulär den 21 maj 1965. Det bör understrykas att länsstyrelsernas beräkningar i betydande omfattning grun- dar sig på uppskattningar.
Organisatoriskt utgör bilregistret en sär- skild arbetsenhet inom planeringssektionen på landskansliet. Den direkta arbetsled- ningen vid registret utövas oftast av en före— ståndare. Denne är vid mer än hälften av länsstyrelserna kontorsskrivare. Vid en del länsstyrelser, särskilt de större, är förestån- daren tjänsteman i landskanslistkarriären. Det är inte ovanligt att föreståndaren är fö-
redragande även i annat än bilregisterären- den och att det löpande registerarbetet leds av en tjänsteman som är underställd före- ståndaren.
Utom föreståndaren består bilregistrets personal vid de mindre länsstyrelserna av kansliskrivare och kontorsbiträden/kontoris- ter. Vid de större länsstyrelserna finns även kontorsskrivare och landskanslister. Perso- nalen är ofta fördelad på ett antal arbets- detaljer eller arbetsgrupper. Indelningen va— rierar avsevärt mellan de olika länen. Enligt vad som framgår av länsstyrelsernas petita 1967 sysselsätts totalt drygt 580 fast eller tillfälligt anställda tjänstemän med arbete i bilregistret. Däri ingår inte kassörer och an— nan kassapersonal från landskontoren. I av- rundade tal sysselsätts ungefär 5 % med fö- reståndargöromål, 9 % med expeditionella göromål, 10 % med postärenden, 8 % med försäkringsärenden, 9 % med skatteärenden och skatteutredningar, 4 % med andra ut— redningar, 32 % med skrivarbete för själva registerföringen, 15 % med telefontjänst och 8 % med andra uppgifter. Kassörer och kassabiträden vid landskontoren sysselsätts med arbetsuppgifter avseende bilregistre- ringen under en tid som motsvarar 16 resp. 10 heltidsarbetande tjänstemäns.
Det är synnerligen vanligt att allmänheten besöker registreringsmyndigheterna inte bara för att lämna in ansökningar om re- gistrering utan även för att göra anmälning- ar eller för andra ändamål. Antalet besök varierar mellan olika län från några få till ungefär 450 per dag. I genomsnitt är antalet besök per dag 72.
Bilhandeln svarar för en stor del av de dagliga registreringsärendena i varje län, nämligen från några tiotal upp till cirka 600. Genomsnittet är ungefär 190.
Utredningen har fått vissa uppgifter från länsstyrelserna angående den tid som ge- nomsnittligt åtgår från det kompletta hand- lingar inkommit per post till dess registre- ringsbevis och skattekvitto postats till sö— kanden eller ändring noterats i registret. Dessa tider, som varierar avsevärt mellan olika län, är för ansökan om ny registrering en dag till fyra veckor, för ansökan om
registrering i annat län två dagar till en månad, för anmälan om avregistrering en dag till två månader, för äganderättsanmä- lan två dagar till en månad och för anmälan om annan ändring i registrerat förhållande en dag till en månad. Mellan 12 och 75 % av alla ansökningar och anmälningar för- anleder komplettering. I genomsnitt är 37 % av hela antalet ärenden i behov av komplet- tering. Denna sker huvudsakligen per post.
Länsstyrelserna får i viss utsträckning besök av personer som själva önskar in- hämta upplysningar ur bilregistret. Antalet sådana besök varierar avsevärt mellan olika länsstyrelser.
Antalet telefonförfrågningar per dag från allmänheten uppgår till mellan 50 och 1 200. Genomsnittsantalet är 268. Av samtalen kommer ungefär 29 % från allmänheten, 23 % från bilhandeln, 24 % från försäk- ringsbolagen, 19 % från polisen och 5 % från olika andra myndigheter. Förfrågning- arna gäller praktiskt taget alla förekomman- de ägar- och fordonsdata. Allmänhetens frågor rör dessutom i stor utsträckning re- gistreringsförfarandet. Frågorna från bil- handeln gäller ofta ägarförhållanden Och identifikationsdata samt från försäkringsbo- lagen väsentligen försäkringsförhållanden. Polisens frågor slutligen rör förutom tidi- gare nämnda förhållanden ofta även data för fordon, såsom längd och bredd etc. Te- lefonförfrågningar besvaras oftast omgåen- de utan särskilt efterforskningsarbete. För- frågningar per post, vilka inte kräver sär- skilt ingående utredningsarbete, besvaras inom 14 dagar. Beställda avskrifter, duplet- ter och utdrag ur registret expedieras inom en till åtta dagar.
Vid den företagna undersökningen hos länsstyrelserna har försök gjorts att upp- skatta det årliga antalet av vissa förekom— mande ärenden. Enligt denna uppskattning uppgick antalet äganderättsanmälningar från överlåtare till 132 000, antalet interims- licenser till 244000, antalet utsända skatte- postförskott till 1970 000, antalet återkom- na oinlösta skattekvitton till 150 000, antalet ärenden som förts på restlängd till 58000, antalet anstånd med erläggande av fordons-
skatt till 27000 och antalet avanmälningar av trafikförsäkringar till 1 102000.
Till de mest betydelsefulla grupperna av ärenden hör nyregistreringar och ägande- rättsanmälningar från förvärvare av fordon. Enligt AB Bilstatistik nyregistrerades 1965 cirka 295 000 bilar och 1966 cirka 226000. Tillgängliga beräkningar visar att antalet äganderättsanmälningar från förvärvare år 1964 uppgick till ungefär 900000 och an- talet anmälningar om ny adress till ungefär 220000.
Utredningen har även gjort en undersök- ning av det sätt på vilket beslut fattas i ärenden angående bilregistrering. Vanligen bär registerföreståndaren ansvaret för dessa beslut. Ibland sker detta i praktiken på det sättet att föreståndaren vid arbetsdagens slut ser igenom samtliga de registerkort som berörs av ändringar. Ofta förekommer dele- gering av viss beslutanderätt till tjänsteman som är underställd föreståndaren. Det är sålunda inte ovanligt att särskild tjänsteman inom registret förordnas till debiteringsför- rättare enligt 1 & kungörelsen ang. uppbörd av automobilskatt m. m. Å andra sidan av- görs regelmässigt vissa ärenden av tjänste- man inom landskansliet som är överordnad föreståndaren för registret, antingen som enmansärende eller efter föredragning. De ärenden som sålunda högre tjänsteman än registerföreståndaren avgör är tämligen få- taliga och rör särskilt föreläggande och ut- dömande av vite, godkännande av person som bärare av ägares ansvar enligt 70 5 3 mom. VTF Och rättelser av debitering. Dessutom förekommer det att särskilt svår- bedömda ärenden hänskjuts till avgörande av sådan högre tjänsteman.
2.4. Bilregistreringen i några andra länder 2.4.1 Inledning
I de flesta länder är registrering av motor- fordon obligatorisk och fordon skall vara försedda med skyltar som utvisar registre- ringsbeteckningen. Organisationen av regist- reringen är olika uppbyggd i skilda länder. Detta gäller bl. a. i fråga om de tekniska
hjälpmedel som används. I flera länder används ADB-teknik för registerföringen. Så är fallet i t. ex. Belgien, Danmark, Fin- land, Förbundsrepubliken Tyskland och i flera delstater i Förenta Staterna. Andra länder, såsom Frankrike, använder ADB- teknik i vissa registreringsdistrikt. I en del av de länder, där registerföringen inte är mekaniserad eller där ADB-teknik används bara i begränsad omfattning, överväger man att helt övergå till modern teknik. Så är fallet i Nederländerna, Norge och Stor- britannien.
Bilregistreringen kan åvila lokala, regio— nala eller centrala myndigheter. I Stor- britannien sker registreringen hos lokala myndigheter, i Frankrike hos regionala myndigheter (departement) och i Belgien och Nederländerna i ett centralt landsom- fattande register. I en del länder, såsom Norge, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike, finns såväl lokala register som ett centralt register.
Färg och utseende på registreringsskyl- tarna varierar från land till land. Detsamma gäller de principer som ligger till grund för registreringsbeteckningen. I en del länder, såsom Norge, Frankrike och Förbunds- republiken Tyskland, kan man av registre- ringsbeteckningen utläsa i vilket distrikt for- donet är registrerat. I Belgien, Danmark och Nederländerna saknar registreringsbe- teckningarna lokal anknytning. I Storbritan- nien visar registreringsskylten var fordonet först registrerats men däremot inte var det för tillfället är registrerat, eftersom skylten inte byts när fordonsägaren byter hemort.
I det följande lämnas en översiktlig redo- görelse för bilregistreringen i några olika länder. Intresset koncentreras därvid till de bestämmelser som gäller för de privatägda personbilarna. Uppgifterna grundar sig i huvudsak på upplysningar som inhämtats under loppet av 1966.
2.4.2. Danmark
Landet är indelat i 86 registreringsdistrikt. Dessa sammanfaller till stor del med polis- distrikten men är ibland mindre. I vart och
ett av registreringsdistrikten finns ett motor- kontor. Vid detta handläggs körkortsären- den och ärenden angående registrering av fordon. I Köpenhamn finns ”Centralregiste- ret for motorkoretojer”. Meningen är att centralregistret efter hand skall överta den hittillsvarande lokala registreringen av for- don. Centraliseringen väntas vara genom— förd 1968. För den centrala registerföringen används datamaskin. Centralregistret är un- derställt rikspolischefen men arbetar i prak- tiken mycket självständigt. De lokala motor- kontoren är på motsvarande sätt under- ställda polismästarna. Centralregistret har direktivrätt gentemot motorkontoren.
När registrering skall ske av ett fordon i det centraliserade registreringssystemet har sökanden att fylla i en särskild ansöknings- blankett. Ansökan kan lämnas in vid val- fritt motorkontor. Sökanden skall infinna sig personligen. Till ansökan skall fogas in- tyg om typgodkännande eller godkännande vid särskild besiktning, intyg angående er- lagd omsättningsavgift och bevis om gällan- de trafikförsäkring.
Motorkontoret tilldelar fordonet registre- ringsbeteckning och lämnar mot särskild avgift ut registreringsskyltar. Vidare utfär- das på kontoret en interimistisk, s. k. mid- lertidig, registreringsattest i form av en ge— nomslagskopia av ansökan. Attesten gäller tills definitiv registreringsattest erhållits, dock högst en månad.
Motorkontoret sänder dagligen de inkom- na registreringshandlingarna till centralre- gistret. Där sker kodning och stansning av den inkomna informationen i hålkort. Dessa överlämnas till datacentralen, som med da- tamaskin överför informationen till magnet- band. I fortsatta maskinkörningar framställs bl. a. definitiv registreringsattest, skatteinbe- talningskort och meddelanden till försäk- ringsbolag, militär uttagningsmyndighet m. m.
De datamaskinproducerade handlingarna överlämnas till centralregistret. Där granskas de och vidarebefordras till vederbörande adressater.
När fordonsskatten betalats med hjälp av det utsända inbetalningskortet överlämnas
detta till datacentralen för avstämning och notering i det maskinella registret. Den fortsatta skattedebiteringen sker fortlöpande från magnetbandsregistret. Om skatten inte betalas framställs en påminnelse som sänds till den skattskyldige. Leder denna inte till resultat sänds ett meddelande till polismyn— digheten med begäran om att resterande skatt skall indrivas och registreringsskyltar- na eventuth avlägsnas från fordonet.
Vissa fordon skall underkastas periodisk kontrollbesiktning. Om fordon inte inställs till besiktning i rätt tid framställs i det cen— trala registret en påminnelse som sänds till fordonsägaren. Om påminnelsen inte ger re- sultat skickas en anmaning till vederbörande polismyndighet att avlägsna fordonets re- gistreringsskyltar. Skyltarna skall avlägsnas även när fordon beläggs med körförbud.
Om ett registrerat fordon övergår till ny ägare eller brukare skall denne inom 14 dagar göra anmälan därom till valfritt mo- torkontor. I centralregistret framställs sedan ett meddelande om ändringen, vilket sänds till den tidigare registrerade ägaren eller brukaren.
Registreringsskyltarna är standardiserade och ett enda företag har tillverkningsrätten. Skyltarna skall återlämnas vid avregistre- ring av fordonet. Registreringsbeteckningen bildas av två bokstäver, följda av upp till fem siffror, och den följer alltid fordonet, oavsett ägarbyte eller ägarens flyttning till ny ort.
Tillverkare av fordon samt bilhandlare och bilverkstäder kan erhålla s. k. faste preveskilte. De utlämnas för längre tid och registreras centralt. Möjlighet finns Vidare att mot särskild avgift erhålla s. k. lose proveskilte. Dessa är avsedda att möjliggöra körning t. ex. med oregistrerat fordon till besiktningsman eller med fordon, vars skylt har gått förlorad. Avgiften för sådana skyl- tar omfattar även trafikförsäkring, som i dessa fall tecknas genom motorkontorets försorg.
Fjärrskrivare kommer att finnas i varje polisdistrikt och överföringslinjerna skall vara direkt inkopplade i datacentralens maskin, s. k. on-line-förbindelse. Härigenom
kan polis och motorkontor omedelbart få upplysningar ur registret. Allmänheten till- låts i regel inte ställa annat än skriftliga frågor.
2.4.3. Finland
Enligt de nya bestämmelser som trätt i kraft den 1 januari 1966 skall registreringen av motorfordon omhänderhas av bilregister- centralen i Helsingfors i stället för som tidi- gare av länsstyrelserna. Centralen lyder un— der ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. För registerföringen används datamaskin.
När ett fordon skall registreras har äga- ren att göra registeranmälan. Denna ställs till bilregistercentralen men inges till polis- myndigheten på fordonets hemort. Vid an- mälan skall fogas av två personer bestyrkt överlåtelsehandling beträffande fordonet, besiktningsinstrument eller typbesiktningsin— tyg, bevis om gällande trafikförsäkring och vissa andra handlingar. Polismyndigheten tillser att anmälan är ”sakenlig”. Om den är bristfällig återlämnas den omedelbart. I an- nat fall vidarebefordrar polismyndigheten genast anmälan till bilregistercentralen. Po- lismyndigheten lämnar fordonets ägare igenkänningsmärken, dvs. registreringsskyl- tar, interimsintyg, som berättigar till interi- mistiskt bruk av fordonet, och ett särskilt kontrollmärke. Vid bilregistercentralen sker granskning av de inkomna handlingarna. Om äganderätten till fordonet är utredd och detta är vederbörligen trafikförsäkrat samt övrig utredning tillfredsställande skall for- donet registreras. Informationen i de in- komna handlingarna stansas på hålkort som sedan behandlas i datamaskin. Registrering- en av ett fordon sker från den dag då detta tagits i bruk. Som sådan anses den dag då registeranmälan inkommit till myndig- het. För varje fordon som registreras skall utges ett registerutdrag. Detta skickas till ägaren per post, vanligen mot postförskott som avser skatter och avgifter. Skyldighet föreligger att lösa ut försändelsen. Innan fordonet anmälts för registrering och för-
setts med igenkänningsmärken får det i princip inte användas i trafik.
De fordon som är intagna i registret skall i regel undergå s. k. efterbesiktning varje år. Vid denna kontrollerar besiktningsmannen fordonets skick och undersöker om anteck- ningarna i registerutdraget är riktiga och om försäkringspremie betalts. Efter sådan besiktning fäster besiktningsmannen ett kontrollmärke på insidan av vindrutan eller beträffande släpvagnar på det bakre igen- känningsmärket. Vidare gör besiktnings- mannen anteckning om efterbesiktningen i registerutdraget och sänder meddelande till bilregistercentralen.
För ny personbil som registrerats för privatbruk skall ägare före utgången av ok- tober månad året efter det då den tagits i bruk göra 5. k. bruksanmälan. Vid denna, som inges till polismyndighet på bilens hem- ort, skall ägare foga registerutdrag och be- vis om att trafikförsäkringspremie erlagts. Polismyndigheten lämnar därefter ut kon- trollmärke för fordonet, gör anteckning i registerutdraget samt sänder underrättelse till bilregistercentralen. Bruksanmälan behö- ver inte göras om bilen under året besikti- gats och försetts med kontrollmärke.
Om registrerat fordon övergår till ny ägare skall förre ägaren överlämna fordo- nets igenkänningsmärken och registerutdrag till nye ägaren. Denne skall därefter inom en månad från äganderättens övergång göra anmälan till bilregistercentralen genom för- medling av polismyndighet. Anmälan till centralen skall ske även beträffande änd- ringar i vissa andra registrerade förhållan- den. Om fordonets hemort ändras till annat län skall anmälan ske till bilregistercentralen genom förmedling av polismyndigheten på fordonets nya hemort. Anteckning skall göras i registerutdraget och fordonet skall erhålla nya igenkänningsmärken. Nya såda- na får inte utlämnas förrän de gamla åter- ställts.
Om registerutdrag överlämnats till polis- myndighet t. ex. i samband med en anmä- lan skall myndigheten, om fordonet i övrigt får brukas, utfärda ett s. k. interimskvitto som interimistiskt motsvarar registerutdra-
get. Detta utdrag eller det tidigare nämnda interimistiska beviset eller också utfärdat interimskvitto skall medföras vid färd med fordonet. '
Om registrerat fordon förstörts eller av annan orsak inte används vidare skall ägare inom viss tid återställa fordonets igenkän- ningsmärken och göra anmälan för fordo- nets avregistrering.
Har fordons kontrollmärke eller igenkän- ningsmärken skadats eller gått förlorade kan ägaren få nya märken genom förmed- ling av polismyndighet. Beträffande förlo— rade eller skadade igenkänningsmärken kan anteckning göras i registerutdraget och den- na anteckning berättigar fordonsägaren att använda av honom själv anskaffade sådana märken till dess han fått nya från myndig- heten. Tillverkningen av kontrollmärken och igenkänningsmärken ombesörjs av bil- registercentralen.
Registreringsbeteckningarna är samman- satta av högst tre bokstäver, varav en visar det län där fordonet har sin hemort, jämte högst tre siffror.
I vissa fall får fordon framföras utan att vara registrerat. Så är t. ex. fallet om for- donet är försett med s. k. provnummer- skyltar. Länsstyrelse har rätt att lämna ut sådana skyltar till bilhandlare, biltillverkare och bilverkstäder. Sådana skyltar motsvarar i stort de svenska saluvagnsskyltarna. Vida- re får polismyndighet lämna ut sådana skyl- tar till andra fordonsägare i fall av behov, t. ex. för körning till besiktningsman. Polis- myndigheten bestämmer då hur lång tid dessa skyltar får användas. Tiden bör inte utan särskild anledning vara längre än sju dagar.
Polismyndigheten i Helsingfors har möj- lighet att verkställa interimistisk registrering av fordon som inte är registrerade och som skall utföras ur landet.
Inbetalning av fordonsskatt sker på grundval av en skattsedel som sänds till fordonsägarna från bilregistercentralen.
Slutligen kan nämnas att länsstyrelserna, om inte undantag medges, skall föra kort- register över fordon inom länets område. Även polismyndigheterna och besiktnings-
männen skall föra kortregister över fordon med hemort inom deras tjänstedistrikt. Ma- terialet till dessa register kommer från bil- registercentralen.
2.4.4. Norge
Fordonsregistreringen handhades ursprung- ligen av polismyndigheterna, men 1960 på- började man en etappvis överföring av re- gistreringsarbetet till Statens bilsakkyndige. Landet är indelat i ungefär 40 registrerings- distrikt. Bilsakkyndige lyder under vägche- fer och dessa är underställda det centrala Vegdirektoratet inom Samferdselsdeparte- mentet. Hos bilsakkyndige finns register be— stående av manuellt upprättade kort och hos vegdirektoratet finns manuellt register och hålkortsregister. Vegdirektoratet leder och utfärdar anvisningar för hela registre- ringsarbetet.
Vid förstagångsregistrering av fordon fyl- ler sökanden i en särskild ansökningsblan- kett. Han skall där lämna vissa uppgifter om sig själv och om fordonet. Om ansökan gäller ett typbesiktigat fordon skall fabri- kanten eller importören på ansökan intyga att fordonet överensstämmer med typfordo— net. På ansökan skall vidare försäljaren in- tyga att fordonet är nytt och författnings- enligt utrustat och tullverket att vederbörlig förtullning ägt rum. Ansökan skall vara åt- följd av bevis om gällande trafikförsäkring. Handlingarna lämnas till bilsakkyndige i hemortsdistriktet. Myndigheten kontrollerar ansökan, tilldelar och antecknar registre- ringsbeteckning samt kompletterar ansökan med vissa uppgifter. Inlämnat trafikförsäk- ringsbevis kontrolleras och myndigheten gör även en markering för fordon som skall undantas från militär uttagning. Uppgifter- na i ansökan förs sedan över till ett vagn- kort. Med genomslag framställs samtidigt en rapport till centralregistret. Vidare skrivs en rekvisition av skyltar. Rekvisitionen och vagnkortet lämnas till sökanden eller sänds till honom per post. Registreringsskyltarna tillverkas hos tre eller fyra fabrikanter. For- donsägaren kan mot avlämnande av rekvisi- tionen erhålla skyltar hos registreringsmyn-
digheten, hos någon skyltfabrikantens filial eller hos bilförsäljare. Den som lämnar ut skyltarna hjälper även till med att anbringa dem på fordonet. Detta är sedan körklart. Vagnkortet skall medföras vid färd.
Om fordon inte är typgodkänt skall det besiktigas före registreringen. Denna besikt- ning sker hos bilsakkyndige och ingår där- för som ett led i registreringsrutinen.
Bilsakkyndige sorterar in ansökan som re- gisterkort i sitt manuella register och sänder kopian av vagnkortet till centralregistret. Där stansas informationen på två hålkort. Det ena är ägarkort och det andra tekniskt kort. Kopian sorteras in i ett manuellt upp- lysningsregister. Med hjälp av ägarkortet framställs inbetalningshålkort avseende for- donsskatt. Därefter sorteras ägarkort och tekniskt kort in i ett hålkortsregister som används för olika maskinella bearbetningar.
Vid ägarbyte skall överlåtare och förvär- vare fylla i en gemensam anmälningsblan- kett med namn, adresser och fordons iden- tifikationsdata. Anmälan lämnas in till re- gistreringsmyndigheten. Denna kontrollerar att den nye ägaren innehar trafikförsäk- ringsbevis och att han erlagt omsättnings- skatt. Därpå framställs nya vagnkort och registerkort samt ny rapport till centralre- gistret. Om endast överlåtaren gjort anmä- lan förelägger man den uppgivne förvärva- ren att inom viss tid inkomma med sin an- mälan. Tredskas förvärvaren sänds kopia av föreläggandet till polismyndigheten, som avlägsnar skyltarna från fordonet. Om för— värvaren men inte överlåtaren gör anmälan registreras inte det uppgivna ägarbytet. Myndigheten sänder en påminnelse till över- låtaren och denne fullgör då praktiskt taget alltid sin skyldighet, eftersom han annars riskerar att förlora bonus på trafikförsäk- ringen vid skada och att få svara för for- donsskatten.
Registreringsskyltarna är standardiserade och utförda av lättmetall med präglade tec- ken. Registreringsbeteckningarna består an- tingen av en bokstav jämte högst fem siff- ror eller också, såsom i Oslo, blott av siff- ror. Vid flyttning mellan olika distrikt måste omregistrering och omskyltning ske av for-
don. Man har emellertid framskridna planer på att övergå till fast registreringsbeteckning som alltid skall följa fordonet. I det nya teckensystemet kommer man att använda två bokstäver jämte högst fem siffror. Man planerar att i samband med övergången till fasta registreringsbeteckningar auktorisera tillverkare av skyltar och låta distribuera skyltarna till bilägarna endast genom re- gistreringsmyndighet.
Fordon avskyltas genom polisens försorg om förvärvare inte fullgör sin registrerings- skyldighet eller om trafikförsäkringspremie eller fordonsskatt inte betalas. Skyltarna skall lämnas in till registreringsmyndigheten vid tillfällig eller definitiv avregistrering.
De svenska saluvagns- och interimsskyl- tarna motsvaras i Norge av s. k. prövekjen— nemerker. Dessa utdelas till exempelvis bil- företag för år och till andra sökande för dygn efter särskild behovsprövning. I prin- cip får dessa skyltar användas endast för tillfällig flyttning av fordon, provkörning m. m.
För uppbörd av fordonsskatt framställs med hjälp av det centrala hålkortsregistret och en datamaskin ett inbetalningshålkort och ett kontrollkort för varje fordon. Först- nämnda kort består av två delar, nämligen ett kvitto och en redovisningsdel. Adressa- ten betalar in skattebeloppet på valfri post- anstalt. Därvid stämplas kvittodelen och återlämnas till honom. Kvittot behöver inte medföras vid färd. Redovisningsdelen ingår i postverkets redovisning och avstäms mot kontrollkortet. Om skatten inte betalas i rätt tid framställs maskinellt påminnelser i vilka en tidsfrist om en vecka lämnas. Om betalning ändå inte sker sänds en begäran om avskyltning av fordonet till vederböran- de polismyndighet.
2.4.5. F örbundsrepubliken Tyskland
Landet är indelat i närmare 600 registre- ringsdistrikt, vart och ett med sitt ”Zulas- sungsstelle”. Den lokala registreringsmyn- digheten ingår organisatoriskt i kommunal- förvaltningen. Vid myndigheten förs kort- register över distriktets registreringspliktiga
fordon och fattas beslut i registreringsären— den. Ett centralt ADB-register över för- bundsrepublikens samtliga fordon förs vid Kraftfahrt-Bundesamt i Flensburg.
För varje fordon utfärdas ett s. k. Kraft- fahrzeugbrief som följer fordonet under hela dess livstid. Här införs fordonets tek- niska data. Handlingen skall fogas till re- gistreringsansökan. Till denna skall även läggas bevis om trafikförsäkring och om erlagd skatt. Ansökan jämte bilagor lämnas till den lokala registreringsmyndigheten på fordonets hemort. Myndigheten tilldelar re- gistreringsbeteckning samt kompletterar och vidarebehandlar ingivet Kraftfahrzeugbrief. Vid registreringen erhåller sökanden dels denna handling, försedd med kompletteran- de uppgifter, och dels s. k. Kraftfahrzeug- schein. Den förra handlingen utgör ett äganderättsbevis som alltid måste företes i registreringsärenden. Kraftfahrzeugschein är däremot ett intyg om att ett fordon med viss registreringsbeteckning för tillfället är registrerat på viss person. Vid ägar- eller brukarbyte utfärdas ny sådan handling. Denna skall medföras vid färd med fordon.
Sökanden anskaffar registreringsskyltar hos någon av de handlande som är försedda med särskilda präglingsmaskiner. Sedan skyltarna monterats skall fordonet inställas hos registreringsmyndigheten, som anbring- ar två runda märken, 35 mm i diameter, på den bakre registreringsskylten. Det ena mär- ket, stämpelmärket, utgör myndighetens tjänstestämpel och visar att fordonet är god- känt för trafik. Det andra märket, prov- ningsmärket, visar att fordonet är godkänt vid teknisk undersökning. Detta märke har årsvis varierande färg och vid dess kant finns en indelning i sektioner som är num- rerade från 1 till 12.
Ändring i registrerad information skall anmälas till den lokala registreringsmyndig- heten. Ändringen antecknas på uppvisat Kraftfahrzeugbrief och rapporteras till cen- tralregistret. Om fordonets hemort ändras från ett registreringsdistrikt till ett annat sker omregistrering och fordonet tilldelas ny registreringsbeteckning.
När fordon överlåts skall säljaren mot
kvitto omedelbart överlämna Kraftfahr- zeugbrief och Kraftfahrzeugschein till köpa— ren samt till den lokala myndigheten oför- dröjligen anmäla köparens namn och adress, varvid kvittot skall bifogas. Köparen å sin sida skall genast anmäla förvärvet och be— gära att nytt Kraftfahrzeugschein utfärdas mot att den gamla handlingen återlämnas.
Vid tillfällig avregistrering skall Kraft— fahrzeugschein lämnas in till den lokala myndigheten och stämpelmärket på bakre registreringsskylten makuleras. Innan fordo- net åter får tas i bruk skall visas att trafik- försäkring finns och att fordonsskatt beta- lats. Registreringsmyndigheten låter därefter anbringa nytt stämpelmärke på fordonet. Vid slutlig avregistrering skall Kraftfahr- zeugbrief och Kraftfahrzeugschein lämnas in till myndigheten som makulerar dem och låter avlägsna stämpelmärket från fordonet.
Registrerade fordon skall genomgå regel- bunden kontrollbesiktning. Månad och år då nästa besiktning senast skall vara full- gjord anges på Kraftfahrzeugschein och framgår dessutom av provningsmärket. Fär— gen på detta visar nämligen år och numret på den uppåt vända sektionen månad för nästa besiktning.
Registreringsbeteckningen bildas av dels en beteckning för hemortsdistriktet bestå- ende av en till tre bokstäver och dels en be- teckning ur en löpande serie bestående av en eller två bokstäver, följda av en till fyra siffror.
Fordonstillverkare, bilhandlare och bil- verkstäder kan erhålla interimistiska skyltar att sätta på ännu inte registrerade fordon. Skyltarna kan flyttas mellan olika fordon och är av särskild typ. Även enskild person kan erhålla interimistiska skyltar, exempel- vis för att kunna inställa fordonet till den besiktning som är en förutsättning för att registrering skall få ske.
2.4.6. Nederländerna
Registrering av motorfordon sker centralt hos vägtrafikverket, Rijksdienst voor heet Wegverkeer (R.D.W.). Registret består av ett kortsystem och innehåller tekniska data
för fordonen och personalia för deras äga— re. Mekanisering av registret övervägs.
Det registreringsbevis som skall finnas för varje fordon består av två delar. Den ena upptar registreringsbeteckningen och tekniska data för fordonet och utfärdas i regel redan när fordonet importeras eller när det lämnar fabriken. Den andra delen av registreringsbeviset upptar registrerings- beteckningen och ägarens eller brukarens namn och adress. Denna del av beviset ut- färdas på R.D.W:s vägnar av någon av de ungefär 150 uppbördsmännen i landet. Bå- da delarna av registreringsbeviset erfordras för att giltig registrering skall anses före- ligga. Det centrala registret innehåller för varje fordon dels en kopia av den del av beviset som innehåller tekniska data och dels den ansökan som ingetts för erhållande av bevisets andra del.
När ett fordon överlåts behåller det sin ursprungliga registreringsbeteckning. Den nye ägaren skall göra ansökan om att bli antecknad som ägare till fordonet och få en ny andra del av registreringsbeviset.
Fordonsägaren får själv anskaffa registre- ringsskyltar. Tillverkningen av sådana står emellertid under myndighets kontroll. Re- gistreringsbeteckningen består av bokstäver och siffror som är ordnade parvis i tre grupper åtskilda av bindestreck.
Biltillverkare och försäljare kan erhålla registreringsbevis med fem års giltighetstid vilka inte avser ett särskilt fordon utan kan användas exempelvis när fordon demonstre- ras eller provas. Interimistisk registrering av fordon som skall besiktigas förekommer även.
2.4.7. Belgien
All motorfordonsregistrering sker hos den centrala vägtrafikmyndigheten, Office de la Circulation Routiere, i Bryssel. Sedan bör- jan av 1963 används ADB—teknik i registre- ringsarbetet och registeruppgifterna är lag- rade på magnetband.
Ansökan om registrering av fordon skall göras på ett särskilt formulär som är något olika beroende på om fordonet är nytt eller
begagnat. Båda typerna av formulär upptar bl. a. plats för uppgifter om fordonet och om sökanden. På ansökan skall tecknas be- vis om att trafikförsäkring finns. Ansökan skall inges till den centrala registrerings— myndigheten. Om ansökan godkänns över- sänds registreringsbevis jämte en registre- ringsskylt per post till sökanden. Registre- ringsförfarandet tar två eller tre dagar i an- språk. Registreringsbeviset skall medföras vid färd och på anmodan visas upp för po- lisman. När fordon skrotas eller exporteras skall beviset insändas till registreringsmyn- digheten inom 15 dagar.
I princip skall varje ändring i registrerade uppgifter anmälas till registreringsmyndig- heten inom 15 dagar. Registreringsbeviset skall biläggas anmälan. Vid behov registre- ras fordonet på nytt.
Registreringsmyndigheten tillhandahåller som nämnts endast en registreringsskylt för varje fordon. Denna anbringas baktill på fordonet. Fordonsägaren får sedan själv skaffa ytterligare en skylt. Om fordonet inte längre skall vara registrerat på den som dittills svarat för det skall denne i regel ta bort skyltarna från fordonet och till regist- reringsmyndigheten återlämna den skylt som han erhållit från denna.
2.4.8. Frankrike
Registreringen av fordon är regionalt orga- niserad. Prefekturen i vart och ett av de 95 departementen tjänstgör som registrerings- myndighet. Även ett centralt register finns till vilket den centrala statistikmyndigheten samlar in uppgifter. Grundmaterialet får statistikmyndigheten från prefekturerna genom sina regionala kontor. Enligt före— liggande planer skall man småningom börja använda automatisk databehandling vid re- gistreringsarbetet i hela Frankrike och inte bara som nu i vissa distrikt, t. ex. Paris. Ansökan om registrering av ett nytt for- don sker på ett särskilt formulär. Ägaren skall där lämna uppgifter om sig själv och om fordonet. Ansökan skall åtföljas av en av tillverkaren gjord beskrivning av fordo- net, typbesiktningsinstrument, köpehandling
och en försäkran av tillverkaren att fordo- net stämmer överens med typfordonet. An- sökan inges till registreringsmyndigheten där den granskas. Om ansökan godkänns utfär- das ett registreringsbevis, s. k. carte grise. Detta består av tre hopfästade grå blad. Det första bladet utgör det egentliga regist- reringsbeviset och lämnas till fordonsäga- ren. Det andra sänds till den centrala sta- tistikmyndighetens regionala kontor för att tjäna som underlag för det centrala bilre- gistret. Det tredje bladet behåller prefektu- ren.
I princip skall varje ändring i registrerade förhållanden anmälas till registreringsmyn- digheten, där det grå kortet skall ändras i enlighet med anmälan. Om fordon byter ägare skall både den gamle och den nye ägaren omedelbart göra anmälan därom till prefekturen i hemdepartementet. Godkänns anmälan utfärdas ett nytt grått kort för den nye ägaren. Om denne har hemvist i annat departement tilldelas fordonet ny registre- ringsbeteckning. Varje adressförändring skall omedelbart anmälas till prefekturen.
Registreringsbeteckningen innehåller tre element. Det första består av upp till tre eller fyra siffror som utgör ordningsnumret i en serie. Nästa element betecknar serien och består av en eller två bokstäver. Det tredje elementet består av två siffror och anger departementet där fordonet är regist- rerat.
2.4.9. Storbritannien
Registreringen av fordon handhas av lokala myndigheter, County Councils och County Borough Councils. För närvarande finns 183 sådana lokala myndigheter. Något cen- tralt register finns inte. Transportministeriet är ansvarig central myndighet och utfärdar intruktioner bl. a. för att åstadkomma en— hetlighet i systemet. Registreringsarbetet är föga mekaniserat.
Registreringssystemet är kombinerat med ett licenssystem. Var och en som brukar ett fordon skall nämligen även anskaffa en li- cens för detta. Licensen gäller för en tid av högst 12 månader och söks hos lokal regist-
reringsmyndighet. Trafikförsäkringsbevis skall uppvisas och fordonsskatten betalas innan licens lämnas ut. Denna består av en cirkelrund skiva som skall fästas på fordo- net på en plats där den är synlig utifrån, vanligen på insidan av vindrutan. Färgen på skivan ändras från år till år. Den månad då licensen löper ut är angiven på skivan. Li- censen avser fordonet och följer därför detta även om det byter ägare.
När licens första gången tilldelas ett for— don skall detta också registreras hos den lokala myndighet som utfärdar licensen. Därvid tilldelas fordonet en registreringsbe- teckning som består av en bokstavsgrupp och en siffergrupp. Bokstäverna anger den lokala myndighet hos vilken registreringen skett. Sedan 1963 anges genom en särskild bokstav även det år då registreringen ägt rum. Fordonsägaren skaffar själv registre- ringsskyltar. Registreringsbeteckning och skyltar följer fordonet under hela dess livs- tid. Ändringar beträffande fordonets hem- ort anmäls till vederbörande lokala myn— dighet och dessa myndigheter informerar varandra om inträffade ändringar. Den myndighet, vars bokstavskombination re- gistreringsskylten bär, kan därför hänvisa en förfrågan till myndigheten i den ort där fordonet för tillfället är registrerat och där handlingarna för fordonet finns. För varje fordon utfärdas en registreringsbok. När fordonet övergår till ny ägare skall boken överlämnas till denne.
2.4.10. Förenta Staterna
Var och en av delstaterna har egna bestäm- melser angående registrering av fordon. I det följande redogörs för förhållandena i ett par av staterna.
I Connecticut handläggs ärenden angåen- de körkort och bilregistrering av Motor Vehicle Department som har filialkontor i olika delar av staten. Registreringsarbetet är mekaniserat och man har en avdelning för automatisk databehandling.
För varje registreringspliktigt fordon skall finnas dels ett registreringscertifikat, certifi- cate of registration, och dels ett äganderätts-
bevis, certificate of title. Sistnämnda hand- ling innehåller uppgifter om fordonet och dess ägare samt om inteckningar i fordonet. Om detta överlåts skall säljaren teckna en överlåtelse på sitt äganderättsbevis och i re- gel överlämna handlingen till den nye äga— ren.
Registreringsmyndigheten tillhandahåller särskilda ansökningsformulär som avser an- sökan om både registrering och äganderätts- bevis. På formuläret skall lämnas uppgifter om fordonsägaren, fordonet och inteck- ningshavarna. När ansökan inges till regist- reringsmyndigheten skall den åtföljas av ett av tillverkaren utfärdat särskilt ursprungs— bevis som bl. a. innehåller uppgifter om fordonets tekniska data. Avser ansökan ett begagnat fordon skall även företes en över- låtelse från förre ägaren, tecknad på dennes äganderättsbevis, och en köpehandling. Myndigheten kontrollerar att ansöknings- formuläret är korrekt ifyllt och att statens särskilda omsättningsskatt betalts. Om an- sökan godkänns tilldelas fordonet en regist- reringsbeteckning och registreringsbevis ut- färdas. Ansökan om äganderättsbevis kon- trolleras mot ett register över stulna och ombyggda fordon. Om äganderätten anses tillräckligt styrkt utfärdas äganderättsbevis. Registreringsbevis, vilket består av en kopia av ansökningsformulär försett med myndig- hets stämpel, skall alltid medföras i fordon vid färd.
Registreringarna av fordon löper ut varje år och skall då förnyas. Den tidpunkt under året då registreringen upphör bestäms för varje fordon av första bokstaven i ägarens efternamn. Kopia av varje registreringsan- sökan sänds till registreringsmyndighetens ADB—avdelning, där uppgifterna i kopian lagras på magnetband. Med hjälp av dessa trycks varje månad ansökningar om förny- else av registrering vilka sänds ut till veder- börande fordonsägare. Ansökan har formen av ett hålkort. Fordonsägaren antecknar adressförändring rn. m. på kortet, under- tecknar detta och återsänder det till registre- ringsmyndigheten tillsammans med den av- gift som han skall betala. Därpå utfärdas ett registreringscertifikat för den kommande
registreringsperioden. Detta utgörs av hål- kortet försett med myndighetens stämpel.
Registreringsmyndigheten skall utan av- gift tillhandahålla två registreringsskyltar för varje fordon. Skyltarna är statens egen- dom. De skall återlämnas till myndigheten inom tio dagar från registreringens utgång om denna inte skall förnyas och inom 24 timmar om fordonet överlåts. På skylten skall vara anbringat ett kontrollmärke som anger år och månad för utgången av re- gistreringen. Detta märke byts varje år när registreringen förnyas.
När ett fordon övergår till ny ägare upp— hör dess registrering att gälla och överlåta- ren är skyldig att inom 24 timmar till regist- reringsmyndigheten insända förutom skyl- tarna även registreringsbeviset. Han skall dessutom anmäla den nye ägarens namn och adress samt datum för överlåtelsen.
Den som fått tillstånd att driva handel med bilar kan från registreringsmyndighe- ten få ett eller flera registreringsbevis och särskilda skyltar. Den som köpt ett fordon av bilhandlare med sådant tillstånd kan an- vända fordonet med dessa skyltar medan registreringsansökan beträffande fordonet behandlas hos myndigheten. Varje bilhand- lare som har fått viss auktorisation kan utfärda temporär omregistrering för högst 20 dagar för personbil som han sålt under förutsättning att han som dellikvid erhållit en bil som redan är registrerad. Vissa bil- handlare har även fått rätt att utfärda nya registreringar.
I New Jersey handläggs ärenden angåen- de motorfordon, bl. a. registreringsfrågor, av Division of Motor Vehicles, som är en avdelning i Departement of Law and Public Safety. Avdelningen har lokala kontor. Des- sa har numera minskats till antalet och man söker i stället handlägga ärendena per post. Vidare har bilhandlarna fått vissa befogen- heter att utfärda registreringar. Arbetet hos registreringsmyndigheten är mekaniserat.
När registrering av fordon skall ske fyller sökanden i ett ansökningsformulär och sän- der in det till den centrala registreringsmyn- digheten eller något av dess lokalkontor. Om ansökan godkänns utfärdas ett registre-
ringscertifikat till fordonsägaren. För varje fordon skall finnas ett äganderättsbevis, cer- tificate of ownership. Bestämmelserna här- om liknar dem i Connecticut. Den som för- värvar ett fordon skall inom tio dagar till registreringsmyndigheten inge bevis om för- värvet. Han skall vidare ansöka om ny re- gistrering av fordonet. Registreringsskyltar- na skall avlägsnas från fordonet och över- låtaren skall inom 48 timmar underrätta registreringsmyndigheten om förvärvarens namn och adress. Överlåtaren kan registrera annat fordon för återstående del av den löpande registreringsperioden. Han får då behålla den gamla registreringsbeteckningen. Om förvärvarens registreringsansökan god- känns erhåller han ett registreringscertifikat och ett äganderättsbevis.
Registrering av fordon är giltig i tolv må- nader. Därefter måste den förnyas och ny årsavgift erläggas. Denna förnyelse sker ef- ter ungefär samma regler som i Connec- ticut.
Under den tid som det tar för registre= ringsmyndigheten att behandla en registre— ringsansökan kan s. k. temporär registrering utfärdas. Tidigare gjorde myndighetens lo- kalkontor detta men när antalet kontor minskades fick i stället vissa bilhandlare rätt att meddela sådan registrering. Bilhand— lare kan efter särskild ansökan få ett antal registreringscertifikat och skyltar av särskilt utseende. Med hjälp av dessa kan han med- dela temporär registrering när fordonsköpa- ren inte har någon tidigare gällande registre- ring. Han kan även meddela temporär över- föring av registrering, t. ex. när köparen lämnat sitt gamla fordon som dellikvid. Skyltarna kan då flyttas över från det gam- la fordonet till det nya. Temporära registre- ringar gäller högst 20 dagar.
Registreringsmyndigheten lämnar ut re— gistreringsskyltar till fordonsägarna. Varje år lämnas även ut särskilda märken som skall fästas på eller invid skylten. De anger det år under vilket registreringen utfärdats. Om skyltar eller märken förstörs eller går förlorade skall fordonsägaren inom 24 tim- mar ansöka om nya skyltar eller nytt mär- ke. Förlusten skall även anmälas till polisen.
Om av någon anledning registreringen dras in är fordonsägaren vid äventyr av polis- handräckning skyldig att inom fem dagar lämna tillbaka skyltar och registreringsbevis till registreringsmyndigheten.
Registrerat fordon skall årligen undergå viss besiktning Linder den månad då regist- reringen förnyas. Besiktningen sker vid sär- skilda stationer som utsetts av registrerings- myndigheten. Om fordonet godkänns vid besiktningen fästs ett särskilt märke på vindrutan. Registreringen för fordonet kan upphävas om besiktning inte företagits eller om besiktningen visar att fordonet inte är trafikdugligt.
Enligt vad utredningen känner till om förhållandena i andra amerikanska delsta- ter torde registreringsbestämmelserna där i många avseenden likna dem i Connecticut eller New Jersey. Särskilt bör dock nämnas
Kalifornien där man byggt upp ett tekniskt avancerat ADB-system för registreringen. Hos den centrala myndigheten, Depart- ment of Motor Vehicles, finns en större da- tamaskinanläggning. I datamaskinen är alla delstatens fordon registrerade på sådant sätt att uppgifter om vilket fordon som helst kan tas fram så gott som omedelbart. De flesta av de 144 lokala registreringskontoren har direkt förbindelse med den centrala data- maskinen över ett telekommunikationsnät. På så sätt kan man vid de lokala kontoren mycket snabbt kommunicera med registret i olika registreringsärenden eller vid förfråg— ningar. Även polis och vissa andra myndig— heter har sådana teleförbindelser med re- gistret. Den i kap. 11 beskrivna tekniska utformningen av ett ADB—system för bil- registrering liknar i sina huvuddrag den i Kalifornien.
3. Principiella synpunkter på bilregistreringen
3.1. Krav på ett effektivt bilregister
Registreringen av fordon tjänar flera olika ändamål. Vart och ett av dem ställer sär- skilda krav på bilregistret och detta måste i görligaste mån anpassas efter kraven.
Bilregistreringen tjänar i första hand ett trafiksäkerhetssyfte. En individuell och full- ständig registrering av vissa fordonskatego- rier är grundläggande för möjligheterna att utöva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. Med utgångspunkt från information i re- gistret skall man kunna utöva kontroll eller vidta andra åtgärder beträffande alla eller en viss del av de registrerade fordonen. Vidare skall man med utgångspunkt från begränsade uppgifter om ett fordon kunna få en mera fyllig information om detta.
Från trafiksäkerhetssynpunkt har de kon- trollåtgärder som anknyter till fordonet och dess tillstånd särskild betydelse. Skyldighe- ten att verkställa besiktning har utökats att gälla allt fler fordonskategorier. Det är av stor betydelse att reglerna om besiktnings- skyldighet efterlevs. En effektiv övervakning möjliggörs om bilregistret innehåller full- ständiga uppgifter om de där intagna for- donens besiktningsförhållanden.
Från kontrollsynpunkt är det vidare an- geläget att den registrerade informationen är aktuell. Behovet av aktualitet hänför sig inte bara till registrets trafiksäkerhetsfunk- tion utan också till dess betydelse i andra avseenden. Särskilt stort är kravet på aktua-
litet när det gäller uppgifterna om ägarna till de registrerade fordonen.
Från flera synpunkter kan ställas krav på att man har snabb tillgång till information i registret. Detta gäller särskilt för polisens trafikövervakning i form av flygande in- spektion och andra kontroller men också för polisens allmänna spaningsarbete. Re- gistreringsorganisationen bör bara utformad så att information kan erhållas ur regist- ret på kort tid och vid vilken tidpunkt som helst.
Av stor betydelse är möjligheterna att med utgångspunkt från begränsade uppgif- ter om ett fordon kunna finna det i registret och där få en mera fyllig information. Sär- skilt polisen har stort behov av sådana möj- ligheter. Det gäller ofta att kunna identifie- ra fordon t. ex. genom chassinumret eller genom en kombination av vissa data beträf— fande fordonet. Bilregistret bör därför ut— formas på ett sådant sätt att teknisk möj- lighet finns till sökning efter fordon enligt flera olika identifikationsdata.
En av de ursprungliga anledningarna till att registrering av fordon infördes var att det uppstod behov av viss beredskapsplan- Iäggning. Registret är fortfarande ett viktigt underlag för sådan planläggning. Denna ut— förs delvis av biluttagningsmyndigheten, som har att ta ut de fordon som i vissa lägen skall utnyttjas för krigsmaktens eller vissa civila myndigheters behov. Krigstrans- portplanläggning förekommer vidare inom
länsstyrelserna med transportnämnden som huvudman. Länsstyrelserna och transport- nämnden skall även förbereda viss drivme- delsransonering. Användningen av registret för angivna ändamål och annan beredskaps- planläggning gör att länsstyrelserna alltid måste ha tillgång till säkra och aktuella uppgifter angående de fordon som berörs av planeringen.
Bilregistret bildar underlag för olika fiskaliska åtgärder. Fordonsskatten debite— ras på grundval av noteringarna i registret. Genom detta sker även kontroll över att skatten betalas. Tillgång till dessa notering- ar krävs även vid avgöranden i andra skat- teärenden. Kontrollstyrelsen behöver för vissa övervakningsändamål uppgifter angå- ende brännolje- och gasoldrivna fordon. Innehållet i registret används ibland vid de taxeringskontroller som görs av länsstyrel- sernas taxeringssektioner. De krav på infor- mation i registret som de fiskaliska uppgif- terna ställer är i stort sett likartade med dem som redovisats tidigare. Särskilt starkt är dock kravet att innehållet i registret skall vara aktuellt.
Genom registret måste skyldigheten att ta och vidmakthålla trafikförsäkring kunna kontrolleras. Registret måste därför inne- hålla uppgifter om de trafikförsäkringar som gäller för registrerade fordon.
Bilregistret bildar underlag för åtskillig statistik. På grundval av uppgifter i centrala bilregistret utarbetar statistiska centralbyrån en officiell fordonsstatistik för kvartal och för år. Statistiken har stor betydelse för all- män samhällsplanering och trafikpolitik. Bilregistreringen måste därför organiseras så att statistikbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.
Bilregistret är i princip offentligt. Det är viktigt att registret även i framtiden utfor- mas så att allmänhetens rätt att ta del av materialet i registret kan tillgodoses. Enligt vissa bestämmelser har myndigheterna skyl- dighet att lämna allmänheten upplysningar ur offentliga handlingar och även eljest till- handagå den med uppgifter. Detta innebär för bilregistret bl. a. att man har att besvara muntliga eller skriftliga förfrågningar an-
gående innehållet i registret. Denna allmän- hetens rätt till upplysningar måste såvitt möjligt behållas även i en registreringsorga- nisation som är utformad på annat sätt än den nuvarande.
3.2 Reformbehovet
Kraven på ett effektivt bilregister kan en- dast i ofullständig mån tillgodoses i nuva- rande registreringsorganisation.
Registret ger i sin nuvarande utformning inte tillräckligt omfattande information om de registrerade fordonen. Sålunda saknas åtskilliga upplysningar angående besikt- ningsförhållanden. Större fullständighet hos registret synes vara en förutsättning för att man skall kunna utöva en effektiv kontroll över fordonsbeståndet.
Stora brister föreligger även i fråga om aktualiteten hos registrerade uppgifter. Det- ta gäller särskilt redovisningen av ägande- rättsförhållanden. Den bristande aktualite- ten kan till en del orsakas av längden av den tid inom vilken anmälan av olika om— ständigheter skall ske och den ytterligare tid som förflyter innan de anmälda uppgif- terna förs in i registret. Till största delen torde emellertid den bristande aktualiteten ha sin grund i att fordonsägare underlåter att fullgöra föreskriven anmälningsskyldig- het. Omfattningen av dessa försummelser är svår att överblicka. Utredningen har emellertid låtit göra vissa undersökningar. Som närmare utvecklas i kap. 8 tyder dessa på att förvärvare av fordon i stor utsträck- ning underlåter att göra anmälan om för- värvet till registret samt att de fordon som på detta sätt i viss mån undandras offentlig kontroll ofta är av äldre årsmodell och där- för sannolikt mindre tillförlitliga från tra- fiksäkerhetssynpunkt. Vad som framkom- mit visar enligt utredningens mening att ett trängande behov föreligger av åtgärder som åstadkommer en säkrare och mera aktuell redovisning i registret.
Som nämnts är det viktigt för bl. a. poli- sens arbete att man snabbt skall kunna få uppgifter ur registret. I praktiken försöker man f. n. ofta tillgodose detta genom att
polismyndigheterna fått nyckel till register- lokalerna och på så sätt har tillgång till registret även utom kontorstid. Detta system är emellertid inte tillfredsställande.
En annan begränsning i de nuvarande registrens användbarhet bl. a. för polisens behov är att sökning efter fordon i prakti- ken kan ske endast efter registreringsnum- mer. Det behövs alltså ett register där for- don kan sökas även efter andra identifika- tionsdata.
Det är uppenbart att nuvarande system med uppbörd av fordonsskatt från olika synpunkter inte är tillfredsställande. Beho- vet av reformer på detta område är synner— ligen angeläget. Statsverket undandras varje år betydande belopp i sådan skatt. En änd- ring av organisationen av bilregistreringen kan ge grund för bättre kontroll över att fordonsägare fullgör sin skattskyldighet.
Kontrollen genom registret över att tra- fikförsäkringsskyldigheten fullgörs är f. n. inte tillräckligt effektiv och undersökningar har visat att försäkringsskyldigheten efter- sätts i betydande omfattning. Försäkringsut- redningar utgör en avsevärd arbetsbelastning för polis och registreringsmyndigheter, vilket leder till långa utredningstider och därmed till ökade möjligheter för den enskilde att undandra sig att uppfylla försäkringsskyl- digheten. En annan orsak torde vara bil- registreringens organisation och arbetssätt.
Nuvarande bilregister kan inte på ett till- fredsställande sätt bilda underlag för en aktuell fordonsstatistik eller tillgodose andra krav på statistisk information. Behovet av sådan information gör sig alltmera gällande.
Det anförda är en översikt över de vik— tigaste av de områden där reformer av bil- registreringen är angelägna. Även i andra avseenden föreligger behov av effektivise- ring och förbättringar i registreringsverk- samheten.
Bristfälligheterna i nuvarande bilregistre- ring är inte nya. Som förut nämnts har för- slag till omorganisation och förbättringar framförts flera gånger tidigare. Till stor del kan bristfälligheterna tillskrivas den om- ständigheten att bilregistret kontorstekniskt sett varit tämligen oförändrat sedan 1943,
då det erhöll sin nuvarande principutform— ning. Enligt centrala bilregistrets statistik var det ungefärliga antalet registrerade bilar 249000 år 1939, 96000 år 1945, 755 000 år 1955, 1935 000 år 1965 och 2030 000 år 1966. Siffrorna hänför sig till utgången av respektive år. Antalet andra registrerings- pliktiga fordon med undantag av motor- cyklar har också ökat. Detta förhållande har självfallet medfört en betydande ökning av arbetsbelastningen på bilregistret. Detta är utomordentligt rörligt i den meningen att de där intagna uppgifterna ofta ändras. En ungefärlig beräkning av arbetsbelastningen —— se avsnitt 2.3 — ger vid handen att varje fordon f. n. genomsnittligt belastar registret med inemot två ärenden per år, skatteupp- börden undantagen.
Fordonsantalet beräknas fortsätta att växa. 1965 års långtidsutredning anger i sitt betänkande ”Trafikutveckling och trafik- investeringar” (SOU 1966: 69) att antalet personbilar kan beräknas uppgå till 2.1—2,6 miljoner 1970. Utredningen anför vidare att, om nämnda fordonsantal inte nås just 1970, det dock finns all anledning anta att det uppnås under 1970—talets första del. Ut- redningen uppskattar antalet personbilar 1980 till 4 miljoner eller en bil på två invå- nare och uttalar att personbilsbeståndet vid nästa sekelskifte kan uppnå storleksord- ningen 6—6,5 miljoner.
I stort sett torde man kunna anta att de arbetsmoment som varje fordon orsakar i registret i varje fall inte kommer att bli färre i framtiden än vad som nu är fallet. Det är inte omöjligt att fordonens omsätt- ningshastighet kommer att öka och antalet ärenden för registret i anledning därav kommer att växa.
Det anförda ger sammanfattningsvis vid handen att bilregistreringen i sitt nuvarande skick endast i otillräcklig grad kan tillgodo- se de krav som enligt utredningens mening måste ställas på ett effektivt register. Detta sammanhänger i hög grad med att registret inte anpassats till fordonsbeståndets nuva- rande omfattning. Än mer utpräglat blir behovet av reformer om man tar hänsyn till den väntade ökningen av fordonsantalet.
Utredningen har därför kommit till den be- stämda uppfattningen att en genomgripande reformering av bilregistreringen är nödvän- dig för att denna skall kunna tillfredsstäl- lande fylla sina uppgifter.
3.3 Bilregistreringens innebörd
Enligt det system som gäller i vårt land är registreringen, dvs. införandet av ett for- don i bilregistret, förbunden med en kon— troll av att vissa villkor för fordonets bru- kande är uppfyllda vid registreringstillfället. Registrering vägras sålunda om fordonet inte godkänts vid föreskriven besiktning el- ler om trafikförsäkringsskyldigheten inte fullgjorts. Bevis om registrering lämnas inte ut om inte fordonsskatten betalats. Registre- ring meddelas inte om inte registreringsan- sökan är åtföljd av föreskrivna uppgifter om ägarens namn etc. Villkoren gäller såväl vid registrering av fordon som inte varit re- gistrerat tidigare som när fordon registreras efter att ha varit avregistrerat. Huruvida fordonsägaren i fortsättningen fullgör vad som åligger honom i fråga om att hålla fordonet i vederbörligt skick, inställa det till besiktning, betala fordonsskatt osv. påver- kar inte registreringen. En underlåtenhet i något av dessa hänseenden leder inte till avregistrering utan till sanktioner i annan form, såsom böter eller körförbud.
I vissa andra länder beror registreringen fortlöpande av om förutsättningarna för rätten att bruka fordonet är uppfyllda. Re- gistreringen är där tidsbegränsad, vanligen till ett år, och fortsatt registrering efter den tidsperiod som föreskrivits förutsätter att ägaren fullgjort sina skyldigheter. Systemet ger goda möjligheter till kontroll av fordo- nen genom att registreringsskyltarna byts i samband med att frågan om registrering prövas om. Det förutsätter särskilda krav på skyltarnas beskaffenhet och på kontrol- len över dem.
Ett grundläggande spörsmål är om regist- reringsförfarandet även i en ny organisation bör omfatta såväl själva införandet i regist- ret som kontroll i olika hänseenden. Regist-
reringen av ett fordon måste självfallet för- bindas med kontroll av att fordonet är av sådan typ och utformning att det skall föras in i registret. Däremot kan det ifrågasättas om någon kontroll därutöver skall företas.
Utredningen har kommit till den bestäm- da uppfattningen att i ett nytt registrerings- system varje fordon bör få en registrerings- beteckning som följer det under hela dess livstid. Fördelarna härmed är uppenbara. Vidare har utredningen den grundläggande uppfattningen att man i själva registreringen bör se ett förfarande som är skilt från kon- trollen över fordonsbeståndet. Det är ett väsentligt allmänt intresse att uppgifter om registreringspliktiga fordon så snart som möjligt kan föras in i registret så att dessa blir underkastade den fortlöpande kontroll som utövas från registret.
Registrering bör i enlighet med det an— förda ske oberoende av om förutsättning- arna för rätt att bruka fordonet föreligger. Registreringsskyltarna bör tjäna till att identifiera fordonet och inte vara ett tecken på att föraren har rätt att bruka det. Ett årligt utbyte av skyltar kan i och för sig vara ett effektivt medel att kontrollera för- utsättningarna för brukandet. Utbytet behö- ver inte nödvändigtvis innebära att fordonet får nytt registreringsnummer eller att regist- reringen upphör om ny skylt inte kan läm- nas ut. Inte heller måste gamla skyltar nöd- vändigtvis fordras in för att nya skall distri- bueras. Systemet måste emellertid ställa sig administrativt betungande och relativt dyr- bart bl. a. med hänsyn till kostnaden för nya skyltar. Med beaktande även av falsk- skyltningsproblemet och till att det är vik- tigt att identifikationsbeteckning fortlöpan- de finns på fordon måste det vara en bety- dande fördel om man kan finna ett system för kontroll med samma effekt som ett skyltbyte men där de skyltar som en gång lämnats ut för ett fordon hela tiden finns kvar på detta. Utredningen anser sig ha fun- nit ett lämpligt sådant system genom de kontrollmärken som föreslås i det följande.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen att registreringen av ett fordon och registreringsbeteckningen på detta blir
beständig under fordonets hela livstid och oberoende av frågan om förutsättningarna är uppfyllda för att fordonet skall få bru- kas.
3.4 ADB inom bilregistreringen
3.4.1. ADB-teknikens allmänna lämplighet
Som nämnts i avsnitt 3.2 kan bristfällighe— terna i nuvarande bilregistrering till stor del tillskrivas den omständigheten att bilregist- ret kontorstekniskt sett varit tämligen oför- ändrat sedan 1943, medan fordonsbeståndet ökat synnerligen kraftigt. Tidigare redogö- relser visar vidare att arbetet i bilregistret är mycket omfattande samt i stor utsträck- ning rutinbetonat. Entydiga regler kan upp- ställas för handläggningen av de flesta slag av registreringsärenden. En sådan verksam- het lämpar sig i allmänhet särskilt väl för långtgående mekanisering.
Den teknik som allt oftare används vid behandling av stora register är ADB. I en datamaskin kan information, data, lagras i elektronisk form. Data kan föras in i en maskin på olika sätt, exempelvis genom att en stansoperatör stansar dem i s. k. hålkort eller hålremsor vilka maskinellt avläses i en hålkorts- resp. hålremsläsare ansluten till datamaskinen. Även annan apparatur för inmatning finns, t. ex. klartextläsare. Lagra- de data kan flyttas inom maskinen och änd— ras på olika sätt. De kan göras tillgängliga exempelvis genom att skrivas ut i för män- niskan läsbar form med hjälp av en skriv- anordning ansluten till maskinen. Vill man avläsa en viss del av den lagrade informa- tionen utan att skriva ut den kan man an- vända en s. k. informationsskärm, liknande bildskärmen på en TV-mottagare.
Inmatning, bearbetning och utmatning av data styrs av ett för arbetet särskilt upp- rättat program. Detta lagras i maskinen på principiellt samma sätt som de data som skall bearbetas. Härigenom blir det möjligt att under bearbetningen automatiskt ändra programmet för denna. Inlästa data kan på så sätt utan mänskligt ingripande utsättas för en lång rad operationer som ingår i en mer eller mindre komplicerad arbetsprocess.
Innehållet i ett register kan t. ex. lagras i en datamaskin. Uppgifter om ändringar läses in och påverkar registrerade data, var- vid rapporter och sammanställningar som föranleds av ändringarna automatiskt skrivs ut. Utan samband med ändringar kan alla registerdata eller sådana som fyller vissa uppställda villkor vid behov skrivas ut. Från ett bilregister kan sålunda skrivas ut exem— pelvis hela registerposten avseende ett for- don med visst angivet registreringsnummer eller namn och adresser på alla bilägare som enligt noteringarna i registret försum- mat att inom föreskriven tid låta kontroll- besiktiga sina fordon.
Det saknas anledning att i detta samman- hang lämna någon närmare skildring av ADB-tekniken eller den maskinella utrust- ning som används. För allmänna beskriv- ningar hänvisas till exempelvis uppbörds- organisationskommitténs principbetänkande Automatisk databehandling inom folkbok- förings— och uppbördsväsendet (SOU 1961 : 4) och till kommitténs för maskinell databe- handling delbetänkande Den automatiska databehandlingens teknik (SOU 1961: 10).
ADB—tekniken är numera väl utprovad. Den utmärker sig för utomordentligt stor snabbhet och hög grad av tillförlitlighet i den maskinella behandlingen. Den gör det ofta möjligt att spara personal som eljest behövs för rutinmässiga göromål. Å andra sidan krävs stora investeringar i maskinutrustning och specialiserad personal. En felkälla lig- ger i den i regel mycket komplicerade pro- grammeringen. Av detta och andra skäl måste omfattande och noggranna förbere- delser och prov göras före övergång till ADB-teknik.
Erfarenheterna av ADB—tekniken har i stort sett varit goda inom såväl det enskilda näringslivet som statsförvaltningen, där den används inom t. ex. folkbokförings- och uppbördsväsendet, och har gett möjligheter till rationaliseringar i såväl kontors— som annan verksamhet.
Arbetet inom bilregistreringen är enligt utredningens mening av sådan art och om- fattning att det väl lämpar sig för ADB. De kostnadsberäkningar som gjorts och
som redovisas i det följande visar att den årliga kostnaden för en registreringsorgani- sation i vilken ADB-teknik utnyttjas inte väntas överstiga årskostnaden för nuvaran- de organisation. Personalkostnaderna beräk- nas i väsentlig mån komma att sjunka. För- delarna med en omläggning av verksamhe- ten till mindre personalkrävande metoder är uppenbara.
Ett ADB-system av lämplig utformning ger möjligheter till större snabbhet inom bilregistreringen än vad fallet är nu och man kan därigenom erhålla en bättre aktua- litet i den registrerade informationen. Här- igenom uppfylls ett par av de väsentligaste krav som enligt det förut sagda måste stäl- las på ett effektivt register. Med ADB-tek- nik uppnår man även andra väsentliga för- delar och man kan komma till rätta med flera av de bristfälligheter som finns i nu- varande system. Framför allt får man för- utsättningar för en betydligt förbättrad kon- troll över fordonsbeståndet.
Med hänsyn till det anförda har utred- ningen funnit att ADB-teknik måste anses lämplig att använda inom bilregistreringen och att den på ett tillfredsställande sätt kan lösa de arbetsuppgifter som det här gäller.
3.4.2. ADB-systemets närmare utformning
De krav på möjligheter till snabb och ak- tuell information ur registret som enligt ut- redningens mening måste ställas gör det nödvändigt att ta i anspråk en mycket avancerad datateknik. Den gängse tekniken med magnetband ger inte tillräckliga möj- ligheter i detta hänseende. Med hänsyn bl.a. till behovet av personal vid en sådan teknik skulle denna lösning inte heller vara ekono- miskt gynnsam. Utredningen anser därför _ som utvecklas senare — att databehand- ling med någon form av s. k. direktminne bör väljas för bilregistret.
I det följande diskuterar utredningen två olika möjligheter till utformning av ADB- systemet för bilregistrering. I huvudsak kan man hänföra dessa till två huvudtyper. Den ena innebär att den för arbetet nödvändiga datamaskinen placeras centralt och den
andra att flera maskiner placeras lokalt hos t. ex. lokala registreringsmyndigheter.
Valet mellan ett centraliserat och ett de- centraliserat ADB—system påverkas själv- fallet av utformningen av registreringsorga- nisationen i övrigt. På samma sätt röner denna inflytande av den systemlösning som från rent tekniska synpunkter är lämpligast. Systemlösningen är emellertid inte avgöran- de för uppbyggnaden av organisationen i övrigt. Att maskinanläggningen centraliseras behöver inte betyda att en centraliserad administrativ handläggning är nödvändig. Vid tillämpning av ADB-teknik kan infor- mation överföras längre eller kortare distan- ser över det allmänna telefon- eller telex- nätet eller särskilt uppkopplade linjer. Kom- munikationslinjerna kan kopplas direkt till datamaskinen, s. k. on-line-förbindelse. Åt- minstone i större maskinanläggningar av modern typ kan vanligen ett stort antal kommunikationslinjer användas samtidigt och i praktiken oberoende av varandra. Vi- dare kan datamaskiner vanligen förses med olika typer av s. k. direktminne. I dessa kan lagrad information nås praktiskt taget ögonblickligen. Direktminnen finns numera i sådan storlek att hela det nuvarande bil- registret kan placeras på ett fåtal minnes- enheter. Med hjälp av sådana direktminnen och ett datakommunikationsnät av tillräck- ligt stor kapacitet kan registreringsmyndig- heter. polismyndigheter och andra organ, oberoende av var de är placerade, snabbt få information ur registret. Särskilt gäller detta vid on-line-förbindelse. Vid en så avan- cerad databehandlingsteknik spelar place- ringen av det maskinella registret en under- ordnad roll för den tid det tar att få upp- lysningar ur registret. Detta är inte visuellt och man kan alltså inte söka i det på kon- ventionellt sätt. Upplysningarna måste i någon form beställas. När snabbheten vid överföringen av frågor och svar är stor har det ringa betydelse om maskinanläggningen och beställaren befinner sig intill eller långt ifrån varandra.
Maskinanläggningens placering spelar så- ledes inte någon avgörande roll för utform- ningen av registreringsorganisationen i öv-
rigt. Vissa andra allmänna synpunkter kan emellertid anföras vid valet mellan lokal och central maskinanläggning.
En organisatorisk fördel med ett centrali- serat system är att man slipper ett omfat- tande arbete med överföring av uppgifter mellan olika register när fordons hemort ändras. En annan viktig omständighet är att polismyndigheternas ofta brådskande behov av upplysningar om fordon är svårt att fylla på ett tillfredsställande sätt annat än i ett riksomfattande register.
En teknisk faktor av betydelse är funk- tionsdugligheten. Fel kan uppstå på maski- ner och händelser kan inträffa som gör dem obrukbara. Möjligheter måste finnas att snabbt reparera felen eller, om så inte kan ske, utföra arbetet med andra maskiner. Följderna av ett driftsavbrott kan uppen- barligen bli mer vittgående om registret bearbetas vid en enda central maskinan- läggning. Om en sådan lösning väljs måste särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan hur störningar i registreringsverksamheten skall undvikas om väsentliga delar av den ordinarie maskinanläggningen måste tas ur drift. Denna fråga berörs i kap. 11.
En annan omständighet att beakta vid valet mellan olika systemlösningar är att en central anläggning och ett centralt register från beredskapssynpunkt är sårbarare än ett antal lokala register. All information är samlad på ett ställe och de långa kommu- nikationslinjerna kan utsättas för drifts- störningar. Redan en gängse tillämpning av ADB-teknik erbjuder emellertid möjlighe- ter att komma till rätta med detta problem. Vid all databehandling av register måste man se till att man kan rekonstruera regist— ret om det av någon anledning skulle för- störas. Om registret är placerat på magnet- band använder man inte samma band vid varje uppdatering eftersom den äldre infor- mationen på bandet då raderas ut. I stället använder man ett nytt band och de närmast föregående generationerna av band sparas och förvaras, ofta på helt annan plats. På motsvarande sätt gör man, när man använ- der direktminne, regelbundet kopior av re- gistret på magnetband eller på annat sätt. I
ett system med centralt register kan man därför, om så skulle erfordras, förvara en kopia av den del av registret, som avser en viss region, i regionen i fråga.
En viktig faktor i valet mellan centralise- rat och decentraliserat system är självfallet kostnaderna. Större maskinanläggningar ar- betar vanligen med en lägre kostnad per bearbetad enhet, särskilt om inte enbart maskinkostnader räknas med utan även kostnader för driftspersonal, lokaler, brand- skydd etc. Vidare kan anföras att ju fler maskinanläggningarna är desto större kan den sammanlagda outnyttjade kapaciteten väntas bli eftersom arbetsmängd sällan exakt svarar mot maskinkapacitet. Detta framträder särskilt tydligt om man använ— der mycket komplicerad teknisk utrustning, vilken i allmänhet inte kan utnyttjas fullt annat än i tämligen stora och dyrbara an- läggningar. De här nämnda omständighe- terna ger klart utslag i utredningens kost- nadsberäkningar.
Utredningen har jämfört beräknade kost- nader för en ny organisation vid vissa alter- nativa lösningar.
1) Den ena lösningen innebär centralt register med lokala registreringsmyndighe- ter vilka har direktförbindelse (on-line) till registret.
2) Den andra lösningen innebär regionala register som bearbetas antingen vid för ändamålet nyupprättade maskinanläggning- ar eller hos de datakontor som finns hos länsstyrelserna. Kontoren måste i så fall på erforderligt sätt kompletteras för ändamålet.
I fallet 2) har antalet maskinanläggningar satts till 20, dvs. samma antal som i dag finns hos länsstyrelsernas datakontor. I bå- da fallen har antagits att informationen i registret är placerad på direktminne och att registrerings- och polismyndigheterna har ständig direktförbindelse med registret (on- line).
De årliga kostnaderna har beräknats till omkring 20 milj. kr. i första fallet och till 38—40 milj. kr. i andra fallet. Kostnaderna för enbart maskininvesteringar har beräk- nats till 20—21 milj. kr. i första fallet och till åtminstone 2 till 3 gånger så mycket i andra
"*.—v,.— _7.
fallet. I det alternativ som innefattar regio- nala anläggningar har det visat sig att nämnvärda kostnadsskillnader inte uppstår mellan det fall då datakontoren utnyttjas och det då nya maskinanläggningar skapas. Detta är ett uttryck främst för att de nu- varande anläggningarna vid datakontoren har byggts upp med magnetband som min- nesmedium, vilket normalt inte medger att lagrad information är omedelbart tillgäng- lig. För bilregistreringen fordras däremot bearbetning i direktminne som ger mycket snabb tillgång till informationen. Om data- kontorens maskinanläggningar skall använ- das för denna registrering måste de därför kompletteras i en omfattning som i realite- ten innebär att man skapar nya anläggning- ar. Av stor betydelse för kostnaderna är också att maskinanläggningar avsedda för bilregistreringen måste hållas tillgängliga dygnet runt. Detta kräver i ett regionalt alternativ avsevärt mer driftspersonal än andra lösningar.
Kostnadsberäkningarna är självfallet un- gefärliga. Följande förhållanden framgår emellertid klart. Synnerligen omfattande och dyrbara kompletteringar måste ske av de anläggningar som i dag finns hos läns- styrelsernas datakontor innan de kan an- vändas för bilregistrering. Skillnaden i kost- nader i förhållande till en central lösning är så stor att det från ekonomisk synpunkt
inte kan vara försvarligt att förlägga bil- registreringen till länsstyrelsernas datakon- tor eller till andra regionala maskinanlägg- ningar.
Ekonomiska skäl och tekniska faktorer ger alltså ett klart utslag för ett centralt ADB—system för bilregistreringen. Utred- ningen anser sig därför böra förorda en sådan lösning.
3.5. Sammanfattning
Bilregistreringen kan i sitt nuvarande skick endast i otillräcklig grad tillgodose de krav som enligt utredningens mening måste stäl- las på ett effektivt register. En genomgri- pande reformering av registreringen är där- för nödvändig om denna skall kunna till- fredsställande fylla sina uppgifter.
Utredningen föreslår att registreringen av ett fordon och registreringsbeteckningen på detta blir beständig under fordonets hela livstid och oberoende av frågan om förut- sättningarna är uppfyllda för att fordonet skall få brukas.
Bilregistreringen lämpar sig särskilt väl för en långtgående mekanisering. Ekono- miska och andra skäl ger ett klart utslag för ett centralt ADB-system för bilregistre- ringen och utredningen förordar en sådan lösning.
4. Ny registreringsorganisation
4.1. Principiella synpunkter
Den organisation som i dag ombesörjer bil- registreringen är decentraliserad och i stort sett saknas sammanhållande central instans. Varje registreringsmyndighet har sitt eget register. Kontakter förekommer självfallet mellan olika registreringsmyndigheter men någon mera detaljerad samordning av regis- terföring och handläggning av olika ären- den finns inte. Utredningen har funnit att tekniska och ekonomiska skäl talar för att registerföringen centraliseras. Detta behöver emellertid inte påverka organisationen i övrigt av bilregistreringen. Beträffande den- na uppkommer då frågan om och i vad mån man skall behålla nuvarande decen— tralisering. Aktuella problem är inte bara handläggningen av sådana arbetsuppgifter, som inte direkt påverkas av att själva re- gisterföringen automatiseras, utan också huvudmannaskapet för en ny organisation. Båda spörsmålen är viktiga och utredningen redovisar i det följande vissa principiella synpunkter.
Både vid bilregistrering och vid annan administrativ verksamhet som innebär ett upprepat handläggande av likartade ären- den finns en de långa seriernas ekonomi. Detta gäller oavsett om behandlingen sker maskinellt eller manuellt. Större arbetsen- heter är till en viss gräns i princip mer lön- samma än små. Denna gräns uppnås mycket snabbare vid manuell än vid maskinell
handläggning. I fråga om bilregistreringen kommer ett ganska stort antal arbetsmo- ment, såsom kontakten med allmänheten och granskningen av inkommande ärenden, att kvarstå med föga eller ingen förändring, även om registerföringen mekaniseras. Den— na handläggning kan möjligen delvis utföras med större effektivitet i en central arbets- enhet än i flera lokala sådana. Vilka för- delar man kan vinna härmed är dock ovisst. Man kan tämligen snart nå fram till en punkt när stordriftens nackdelar gör sig gällande och arbetet blir tungrott. En sådan utveckling är i hög grad olämplig inom för— valtningsgrenar där vissa kategorier av ären- den bör handläggas snabbt. Inom bilregist- reringen gäller krav på snabbhet för t. ex. vissa ärenden rörande nyregistrering. Från allmänt administrativ synpunkt finns därför ingen anledning att frångå nuvarande de- centraliserade organisationsform.
Ett vanligt argument för centralisering är att man därigenom kan få en enhetlig hand- läggning av ärenden av samma slag. I nu- varande registreringsorganisation kan man ibland iaktta olikheter mellan skilda regist- reringsmyndigheter i deras handläggning av vissa ärenden. Konsekvenserna härav är emellertid inte av allvarligare beskaffen- het och skillnaderna torde många gånger bero på att en huvudman saknas med di- rektivrätt för hela registreringsorganisatio— nen. Behovet av enhetlig handläggning av registreringsärenden utgör därför enligt ut—
redningens mening inte något hållbart ar- gument för en centralisering av verksamhe— ten.
Ett väsentligt krav på den framtida re- gistreringsorganisationen är att den skall arbeta effektivt och rationellt. Vid utform- ningen av organisationen måste vidare stor betydelse tillmätas kostnaderna för olika organisatoriska lösningar. Registreringsor- ganisationen måste alltså byggas på organ som är ändamålsenligt utformade och som har förutsättningar att driva arbetet ratio— nellt och ekonomiskt.
Bilregistreringen förutsätter olika beslut och dessa är i åtskilliga fall av stor bety— delse för den enskilde. Även detta måste beaktas vid valet av organisationsform.
Ett centralt organ som ensamt skall handha registreringsverksamheten måste få en betydande storlek. Man kan ifrågasätta om detta organ inte blir så stort att vissa av de nackdelar kan göra sig gällande som följer med stordrift. Registreringsverksam- heten omfattar en kvantitativt betydande administrativ prövning i enskilda ärenden och en sådan verksamhet bör hellre läggas på lokalt plan än i ett centralt organ. Där- till kommer en del för bilregistreringen spe- ciella omständigheter som behandlas när- mare i avsnitt 4.3.4. Där framhålls bl. a. att nuvarande bilregister hos länsstyrelserna bildar en inarbetad organisation och att i denna finns kvalificerad personal som har utbildning för och erfarenheter av sådan administration och sådana beslut som ingår i registreringsarbetet. Vid valet mellan en centraliserad och en decentraliserad orga- nisation måste stor hänsyn tas till att det redan i dag finns en regional organisation för bilregistreringen. Det måste finnas star— ka skäl om man skall föredra att skapa ett nytt centralt organ för verksamheten i stål- let för att anknyta denna till en redan exi- sterande regional organisation.
När det gäller den framtida registrerings- organisationen måste stor betydelse till- mätas även de krav som enligt vad som sagts i avsnitt 3.1 måste ställas på ett effek- tivt arbetande bilregister. Organisationen måste byggas upp på ett sådant sätt att bil—
registreringen i görligaste mån kan uppfylla dessa krav.
När det gäller kraven på fullständighet i den registrerade informationen, aktualitet och möjligheter att snabbt kunna finna for- don i registret är systemutformningen av större betydelse än uppbyggnaden av själva registreringsorganisationen. Samma år för- hållandet med kraven att registret skall bilda underlag för olika slag av kontroll och andra åtgärder. Av betydelse för utform- ningen av organisationen är däremot kraven på snabb tillgång till information i registret samt på möjligheter för allmänhet och re- gistreringsmyndigheter att smidigt få kon- takt med varandra.
Även sistnämnda två krav kan delvis till- godoses vid utformningen av maskinsyste— met genom sådana förbindelselinjer att goda möjligheter finns för den som behöver brådskande upplysningar ur registret att er- hålla dessa. Vidare måste registret i gör- ligaste mån utformas så att principen om att dess innehåll är offentligt blir en realitet även sedan registerföringen mekaniserats. Vid utformningen av själva registreringsor- ganisationen måste beaktas att den direkta kontakten mellan myndighet och allmänhet inte får försvåras. Den service för allmän- heten och den direkta kontakt mellan myn- digheter och allmänhet som nuvarande re- gistreringsorganisation ger möjlighet till är av väsentligt värde och bör i princip behål- las i en ny organisation. De problem som är förenade härmed behandlas utförligare i avsnitt 4.3.1. Redan den här givna fram- ställningen ger emellertid vid handen att en del betydelsefulla krav som från olika syn- punkter måste ställas på ett effektivt arbe- tande bilregister kan tillgodoses i berättigad omfattning bara i en decentraliserad orga- nisation.
Med hänsyn till administrativa och där- med sammanhängande synpunkter samt möjligheterna att tillgodose berättigade krav på ett ändamålsenligt bilregister förordar utredningen att den nya registreringsorgani- sationen får en decentraliserad uppbyggnad. Den bör bestå av ett antal lokala registre- ringsmyndigheter som skall direkt betjäna
allmänheten och fatta beslut i olika ären— den. Tekniska och ekonomiska skäl talar emellertid för att registreringen centralise- ras. En centralisering är en förutsättning för att man till fullo skall kunna tillgodogöra sig ADB-tekniken inom bilregistreringen. De lokala registreringsmyndigheterna behö- ver därför inte ha egna register. De bör i stället vara utrustade med direkta förbin- delselinjer till det centrala registret. Genom en sådan utformning av organisationen kan man tillgodose såväl tekniska och ekono- miska som administrativa och servicebeto- nade krav. Den närmare uppbyggnaden av organisationen liksom arbetsfördelningen centralt och lokalt behandlas närmare i de följande avsnitten.
För närvarande saknas en sammanhållan- de central instans för bilregistreringen. Det löpande arbetet bedrivs enligt givna författ- ningsbestämmelser och i viss utsträckning enligt rekommendationer från olika centrala myndigheter vars ämbetsområde gör att de kommer i kontakt med registreringsfrågor. Sålunda kan rekommendationer utfärdas av trafiksäkerhetsverket i blankettfrågor, av riksrevisionsverket i fordonsskattefrågor, av kontrollstyrelsen i frågor rörande brännolje- och gasoldrivna fordon, av biluttagnings- myndigheten i frågor rörande uttagning av fordon, av transportnämnden i vissa frågor rörande beredskapsplanläggningen och av statistiska centralbyrån i frågor rörande fordonsstatistik i allmänhet. Rekommenda- tionerna ges direkt till länsstyrelserna. Den omständigheten att en huvudman saknas för registreringsverksamheten i dess helhet har inte medfört några väsentliga skillnader i arbetssätt mellan olika registreringsmyndig- heter. Förekommande skiljaktigheter har huvudsakligen rört sig om detaljer av prak- tisk art. Även mer principiella skillnader förekommer emellertid, exempelvis växlande praxis när det gäller att bestämma den tidpunkt då fordon skall avföras ur regist— ret och därmed ägarens skatt- och för- säkringsskyldighet upphöra. Avsaknaden av en sammanhållande central instans har san— nolikt haft större inverkan på möjligheterna att rationalisera och förbättra arbetsmetoder
och hjälpmedel. Bilregistreringen är en av länsstyrelsernas mera personal- och utrym- meskrävande arbetsuppgifter och verksam— heten växer. Den enskilda länsstyrelsen har små möjligheter att effektivt rationalisera denna verksamhet eftersom varje väsentlig ändring i arbetsmetoder måste genomföras i alla län. Det bör givetvis åligga en myn— dighet med ansvar för hela registrerings— arbetet att bl. a. noga följa verksamheten och på eget initiativ vidta erforderliga åt- gärder för att effektivisera arbetet. Vid ADB—teknik skärps kraven på enhetlighet i handläggningen av olika ärenden och på att ändringar i arbetsformerna genomförs lik- formigt i hela den lokala organisationen. Den del av arbetet som inte automatiseras avser till viss del förberedelser för den ma- skinella behandlingen. Också dessa arbets- uppgifter måste regleras mycket noga och mer i detalj än vad som är nödvändigt vid manuella arbetsrutiner.
På grund av det anförda förordar utred- ningen att den nya organisationen för bil— registrering i central instans hålls samman av en myndighet med ansvar och direktiv- rätt inom hela arbetsområdet.
Utredningens ställningstagande i fråga om principerna för den nya registreringsorga- nisationen innebär i huvudsak följande.
En central myndighet är huvudman för bilregistreringen. Myndigheten bör hand- lägga frågor som rör registerföringen eller som på grund av dennas centralisering bör avgöras i central instans. Vidare leder och övervakar myndigheten hela verksamheten. Till myndigheten skall vara knutet ett cen— tralt automatiserat register. Utöver den cen— trala myndigheten skall som tidigare nämnts finnas lokala registreringsmyndigheter. Des— sa har inte egna register men är försedda med direkta förbindelselinjer till det cen— trala registret. De lokala myndigheterna handhar sådana materiella avgöranden i registreringsfrågor och även i övrigt sådana avgöranden som inte enligt vad nyss sagts ankommer på den centrala myndigheten.
Med utgångspunkt från de principiella ställ- ningstaganden som utredningen gjort i det föregående kan de uppgifter som den cen- trala registreringsmyndigheten skall handha konkretiseras och sammanfattas på följande sätt.
Det bör åligga myndigheten att leda och övervaka verksamheten inom bilregistre- ringen, alt utfärda föreskrifter och anvis- ningar för ett rationellt arbete hos de lokala registreringsmyndigheterna, att genom råd- givning och annan verksamhet främja en enhetlig tillämpning av författningar angå- ende bilregistreringen, att efter samråd med eller rekommendationer från vederbörlig myndighet utfärda de anvisningar för regist— reringsarbetet som enligt nu gällande för- fattningar annan myndighet har att utfärda, att ta initiativ till rationaliseringar och för- bättringar inom bilregistreringens område och i anledning därav göra erforderliga framställningar, att leda samarbetet med andra myndigheter i frågor angående bil- registrering, att fastställa formulär och blanketter inom myndighetens verksamhets— område, att ansvara för det system- och programmeringsarbete som krävs för regist- ret, att planera och handha utbildning inom området, att föra centralt bilregister och en— ligt särskilda bestämmelser lämna uppgifter ur detta, att fastställa avgifter för informa- tion ur registret och att handlägga frågor som rör själva registerföringen eller som på grund av dennas centralisering bör hand- läggas i central instans.
Om den maskinella utrustningen placeras hos myndigheten bör denna även svara för driften och underhållet av utrustningen.
De uppgifter som skall åvila myndigheten måste givetvis i hög grad bli avgörande för den närmare bedömningen av hur myndig- heten lämpligen skall vara organiserad.
Utredningen har den uppfattningen att det måste finnas starka skäl om man skall skapa en ny central myndighet för nyss- nämnda uppgifter. Sådana skäl kan anses föreligga om det av organisatoriska eller andra orsaker framstår som olämpligt att
förlägga bilregistreringens centrala funktio- ner till en redan förefintlig myndighet. Ut- redningen har funnit det lämpligt att i för- sta hand undersöka möjligheterna att för- lägga dessa funktioner till någon existerande central myndighet. Oavsett vilken myndig— het som väljs kommer även andra myndig— heter att ha behov av uppgifter ur registret eller eljest ställa särskilda krav på det. Ut- redningen förutsätter att de prioriterings- frågor som då kan uppkomma skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.
Som tidigare nämnts är nuvarande cen- trala bilregister förlagt till statistiska cen- tralbyrån och placerat på datamaskin. Re- gistret är i huvudsak avsett att tillgodose vissa behov av statistisk information. Data- maskin finns även hos rikspolisstyrelsen, som numera byggt upp en dataavdelning.
Vissa synpunkter på olika lösningar av maskinfrågan redovisas i avsnitt 3.4.2. AV detta framgår att placeringen av själva ma- skinen inte är av någon större betydelse för frågan var de centrala registreringsfunktio- nerna skall förläggas.
Den omständigheten att det redan finns ett centralt bilregister hos en myndighet, som dessutom har en stor datamaskin- och registerverksamhet, kan synas utgöra skäl att förlägga det framtida bilregistret till myndigheten. Med hänsyn till den avsevär- da skillnaden i såväl uppbyggnad som upp- gifter mellan det nuvarande centrala bil- registret och det framtida har dock denna omständighet inte någon avgörande bety- delse.
Möjligheterna att erhålla uppgifter ur registret beror endast i ringa utsträckning på var registret är placerat. Inte heller be- hovet av sådana uppgifter är därför av nå- gon större vikt när det gäller placeringen av de centrala registreringsfunktionerna.
Med hänsyn till det anförda måste man i valet mellan olika myndigheter för nyss- nämnda funktioner lägga vikt vid andra omständigheter än dem som har samband med datamaskinutrustningen. Avgörande betydelse måste i stället tillmätas myndig- hetens möjligheter att effektivt kunna full— göra de uppgifter som skall åvila den.
En av bilregistreringens viktigaste upp- gifter är att tjäna trafiksäkerheten. Registre- ringen fyller givetvis även åtskilliga andra funktioner men behovet av en fullständig och aktuell förteckning över landets fordon är från många synpunkter betingat av hän— syn till säkerheten i trafiken. Det ter sig därför naturligt att förlägga de centrala registreringsfunktionerna till en myndighet som handhar trafiksäkerhetsfrågor. Sådana myndigheter är främst trafiksäkerhetsverket och rikspolisstyrelsen.
För trafiksäkerhetsverket gäller instruk- tion den 10 november 1967 (nr 654). Verket har en styrelse bestående av sex ledamöter med verkets generaldirektör som ordföran- de. Verket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör säkerheten i trafiken och inte hör till annan myndighet. Det ålig- ger verket särskilt bl. a. att verka för lämp- lig samordning av trafiksäkerhetsarbetet, att informera allmänheten i trafiksäkerhetsfrå- gor och samverka med andra myndigheter och enskilda organisationer i trafiksäker- hetsfrämjande syfte och att leda verksam- heten i fråga om besiktning och inspektion av fordon, följa den fordonstekniska ut- vecklingen samt utöva tillsyn över besikt- ningsmännen hos AB Svensk Bilprovning.
Rikspolisstyrelsen handhar den centrala ledningen av polisväsendet. Närmare be- stämmelser om styrelsens verksamhet finns i instruktion för rikspolisstyrelsen den 3 de- cember 1965 (nr 674). Styrelsens chef är en rikspolischef och vidare ingår en överdirek- tör och ett antal, minst fem, ledamöter som Kungl. Maj:t utser. Inom styrelsen finns sex byråer som var och en förestås av en byrå- chef. Vidare finns som nämnts en dataav- delning. I styrelsens uppgifter ingår bl. a. att föra centrala polisregister och centralt passregister.
Av det sagda framgår att trafiksäkerhets- verket skall utgöra en central myndighet för frågor rörande trafiksäkerheten. Verket har därför i högre grad än rikspolisstyrelsen att syssla med organisation och planering i stort på detta område. Vidare har verket redan f. n. viss rätt att utfärda rekommen- dationer angående arbetet vid bilregistret.
Verket ligger därför organisatoriskt och funktionsmässigt närmare till att svara för bilregistreringen än någon annan myndig- het. Verket har även förutsättningar att på ett ändamålsenligt och rationellt sätt handha den direktivrätt och de uppgifter i övrigt som skall ankomma på den centrala regist- reringsmyndigheten.
Med hänsyn till det anförda förordar ut- redningen att trafiksäkerhetsverket blir cen- tral registreringsmyndighet. Utredningen förutsätter att verket skall ha rätt att i er- forderlig utsträckning meddela bindande be- stämmelser för de lokala registreringsmyn- digheterna när det gäller registreringsverk- samheten.
4.3. Den lokala registreringsorganisationen 4.3.1 Krav på den lokala organisationen
De krav som bör ställas på ett effektivt bil- register har redovisats översiktligt i avsnitt 3.1 och innebär sammanfattningsvis följan- de. Den registrerade informationen skall vara omfattande och aktuell samt lätt och snabbt tillgänglig. Vidare bör man med ut- gångspunkt även från begränsade uppgifter om ett fordon snabbt kunna finna det i registret. Dessa krav har betydelse för möj- ligheterna att bedriva ett effektivt trafik- säkerhetsarbete, för brottsutredande verk- samhet och för registrets möjligheter att bilda underlag för beredskapsplanläggning, fiskaliska åtgärder, övervakning att trafik- försäkringsplikt fullgörs och statistikfram- ställning. Registret skall även kunna tillgo- dose allmänhetens behov av upplysningar om registrerad information och andra för- hållanden.
Nämnda krav angår visserligen närmast uppbyggnaden av registret, men de har i större eller mindre mån betydelse även för utformningen av den lokala registreringsor- ganisationen. Vid utformningen av denna måste emellertid största vikt läggas vid kra- vet att organisationen skall kunna arbeta effektivt och rationellt. Vidare måste kost- nadssynpunkterna beaktas.
När det gäller kravet på utförlig och
aktuell information och på möjligheter att snabbt finna fordon i registret har som nämnts i avsnitt 4.1 systemutformningen större betydelse än uppbyggnaden av själva organisationen. Möjligheterna att snabbt få kontakt med registret är framför allt av be- tydelse för polisen och de lokala registre- ringsmyndigheterna. En lokal registrerings- organisation måste därför erhålla goda kommunikationer med det centrala registret. Den närmare utformningen av dessa kom- munikationer har samband med maskinut- rustningen och behandlas därför i kap. 11.
De problem som hänger samman med att registret bildar underlag för beredskaps- planläggning och annan planering rn. m. hos länsstyrelserna kan i och för sig lösas väl, även om den lokala registreringsorganisa- tionen inte anknyts till länsstyrelserna. Den omständigheten att registret tjänar som grund för fiskaliska åtgärder, övervakning att trafikförsäkringsplikten fullgörs och sta— tistikframställning har inte heller större be- tydelse för utformningen av själva organi- sationen. Modern teknik ger nämligen fullt tillfredsställande möjligheter att överföra behövlig information från registret till andra myndigheter.
Beträffande kravet på tillfredsställande service åt allmänheten bl. a. i form av upp- lysningar om registrerade förhållanden, re- gistreringsförfarandet m. m. bör som tidi— gare nämnts en ny registreringsorganisation i princip ge samma möjligheter som allmän- heten nu har. Detta innebär att allmänhe- ten skall ha goda möjligheter till kontakt med registreringsmyndighet genom besök samt att myndighet utan längre tidsutdräkt skall kunna lämna begärda upplysningar och även eljest tillgodose kravet på infor- mation. Genom allmänhetens kontakter med myndigheterna främjas även dessas arbete i hög grad.
Enligt utredningens mening föranleder allmänhetens berättigade krav på service, särskilt när det gäller registreringsärenden, och behovet av kontakt mellan myndigheter och allmänhet att den lokala registrerings- organisationen inte bör göras alltför gles. Det måste emellertid samtidigt beaktas att
antalet registreringar i framtiden kommer att minska, eftersom varje fordon i princip skall registreras bara en gång, och att en del uppgifter som nu handläggs regionalt i framtiden skall ombesörjas av det centrala registret. Beträffande såväl anmälningar och liknande kontakter med registret som för— frågningar hos detta torde gälla att service- och kontaktbehovet i mindre mån än när det gäller registreringsärenden påverkar den lokala registreringsorganisationen. Sådana ärenden kan nämligen i allmänhet klaras per telefon eller brev. Organisationen måste få en sådan utformning och kapacitet att allmänheten inte behöver riskera några läng- re dröjsmål för att få sina fordon klara att brukas.
Kravet att den lokala registreringsorgani- sationen skall arbeta effektivt och rationellt medför, som utvecklats i avsnitt 4.1, att organisationen skall vila på myndigheter som har förutsättningar att driva arbetet ratio- nellt och ekonomiskt. Detta effektivitetskrav sammanfaller givevis i väsentlig mån med strävandena att få en kostnadsmässigt till- fredsställande organisation. Beträffande kostnaderna anges i utredningens direktiv att det är uppenbart men ändå särskilt bör betonas att kostnaderna för bilregistreringen måste hållas på en rimlig nivå och att kost— nadsbesparingar bör betraktas som ett tungt vägande argument i valet mellan skilda alternativ.
I avsnitt 4.1 har nämnts att bilregistre- ringen förutsätter olika beslut som i åtskil- liga fall är av stor betydelse för den en- skilde. Dessa beslut skall i princip fattas hos de lokala registreringsmyndigheterna. Hän- syn härtill måste tas vid utformningen av den lokala registreringsorganisationen.
4.3.2. Utformningen av den lokala organisationen
I föregående avsnitt nämnda administrativa och kostnadsmässiga synpunkter talar för att de lokala registreringsmyndigheterna bör vara tämligen stora. Härigenom skapas möj- ligheter för rationell arbetsfördelning mel- lan befattningshavarna och utnyttjande av
modern kontorsteknik. Dessutom kan ar- betskraften få jämnare sysselsättning och det är lättare att bemästra tillfälliga på- frestningar vid semestrar etc.
I viss motsättning härtill står önskemålet att de lokala registreringsmyndigheterna inte skall ha sådan storlek och organisationen därmed bli så gles att allmänhetens krav på service och behovet av kontakt mellan myndigheter och allmänhet inte kan till- godoses. Av den tidigare framställningen har framgått att kravet på service är star- kast när det gäller sådana åtgärder vars vidtagande är en förutsättning för att for- don skall få brukas. I dessa fall är det dock mera sällan nödvändigt med personlig in- ställelse hos myndigheten. Postbehandling av ärenden ställer självfallet inte samma krav på täthet i organisationen. Den lokala registreringsorganisationen bör emellertid vara så utformad att möjligheter finns att i brådskande fall göra personliga besök hos registreringsmyndighet. Den serviceminsk- ning som eventuellt kan föranledas av att organisationen görs tämligen gles kan f. ö. motverkas genom olika åtgärder. I detta sammanhang bör även framhållas att en lokal registreringsmyndighet som är tämli- gen stor och därmed medger ett rationellt arbete i allmänhet har bättre förutsättning- ar att utan väntetid handlägga brådskande nyregistreringsärenden än en liten myndig- het.
Med hänsyn till det anförda bör man vid utformningen av den lokala registrerings- organisationen enligt utredningens mening i främsta rummet sträva efter att myndighe- terna får en sådan storlek att de fungerar på ett ändamålsenligt och rationellt sätt.
För att tillfredsställande kunna fylla sina uppgifter måste en lokal registreringsmyn- dighet ha en viss minimipersonal. Den måste ha tillgång till tjänstemän som kan handlägga även svårare ärenden. Den måste vidare ha personal för telefonservice gent- emot allmänheten. Myndigheten komrner i framtiden att befrias från arbetet med in- föringar i registret samt med utskrift och expedition av handlingar. I övrigt kommer myndigheten att handha i stort sett samma
rutinmässiga arbetsmoment som nuvarande registreringsmyndigheter.
4.3.3. Möjliga organisatoriska lösningar
Med utgångspunkt från nämnda huvudprin- ciper för utformning av den lokala registre- ringsorganisationen uppstår frågan om verk- samheten skall anknytas till nyskapade myndigheter eller om den skall förläggas till någon redan befintlig organisation.
Om man skall skapa en ny lokal organi— sation för bilregistreringen bör denna orga- nisation i görligaste mån uppfylla såväl kra- vet att de enskilda enheterna skall arbeta effektivt och rationellt samt kunna hand- lägga även svårare ärenden som kravet att den på ett tillfredsställande sätt skall kunna tillgodose allmänhetens servicebehov. En nyuppbyggd sådan organisation kommer att bli synnerligen dyrbar. Det kan också bli svårt att rekrytera kvalificerad personal till en sådan organisation, eftersom beford- ringsmöjligheterna kommer att bli förhål- landevis dåliga.
Utredningen har därför övervägt möjlig- heterna att utnyttja en redan existerande lokal organisation för bilregistreringen. Oli- ka myndigheter kan i och för sig komma i fråga för uppgiften. Utredningen har emellertid funnit det tillräckligt att närmare undersöka fyra alternativ. Dessa är AB Svensk Bilprovnings lokala organisation. trafiksäkerhetsverkets regionala organisa- tion, polisväsendet och länsstyrelserna.
Av AB Svensk Bilprovnings aktiekapital har staten 52 %, medan återstoden delas mellan motororganisationerna, yrkesbilis- mens sammanslutningar, trafikförsäkrings- företagen och Motorbranschens riksför— bund. Bolagets uppgift är främst att verk— ställa registrerings—, kontroll- och kopplings- besiktningar. Till bolaget hör ett antal besiktningsstationer, f. n. 157 stycken, för- lagda till större orter. Bolaget har att tillse att stationerna får en lämplig lokalisering. F. n. är ungefär 60 personer anställda vid bolagets huvudkontor. Inom den lokala or- ganisationen finns 350 besiktningsmän, 500 bilprovare och 275 kontorister. Besiktnings-
männen har ställning som offentliga tjänste- män, vilket ansetts nödvändigt bl. a. med hänsyn till att de skall utfärda besiktnings— instrument och intyg om särskild kopplings- besiktning samt ha rätt att meddela körför- bud. Besiktningsmännen förutsätts ha avlagt teknisk examen eller genom praktisk verk- samhet ha förvärvat ingående kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering. De rekryteras i stor utsträck- ning bland verkmästare som kan åberopa väl vitsordad tjänstgöring vid bilverkstad. Bilprovarna har i allmänhet flerårig prak- tisk erfarenhet som bilmekaniker. Behörig- hetsbevis för besiktningsmännen utfärdas av trafiksäkerhetsverket som också utövar till- syn över dem.
Trafiksäkerhetsverket och dess uppgifter har översiktligt redovisats i avsnitt 4.2. För- utvarande statens bilinspektion är inpassad i verksamheten som en regional organisa- tion i sju distrikt, vart och ett med ett dist- riktskontor. Dess uppgifter motsvarar i stort sett dem som tidigare handhafts av statens bilinspektion. Organisationen skall biträda med de arbetsuppgifter i övrigt som faller inom trafiksäkerhetsverkets arbetsområde. Varje distrikt förestås av en trafikinspektör och personalen består i övrigt av bilinspek- törer, förste trafikassistenter, trafikassisten- ter, kansliskrivare och biträden.
För polisväsendet finns en lokal, en regio- nal och en central organisation.
Den lokala organisationen bygger på en indelning av landet i 119 polisdistrikt. Per- sonalen i varje distrikt skall ha den storlek som krävs för att polisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt och rationellt. Ut- gångspunkten har därför varit att ett distrikt skall ha så stor befolkning och sådan struk- tur att polisarbetet inom distriktet bereder sysselsättning för en poliskår om minst 20 och helst upp till 50 man. Avsteg från denna princip har dock fått göras i fråga om t. ex. utpräglade glesbygdsområden och större städer.
I varje distrikt finns en polischef. Denne utövar ledningen av polisverksamheten i distriktet och är i princip chef för tjänste- männen där. Talan mot polischefs beslut
förs om inte annat är föreskrivet hos läns- styrelsen genom besvär. Därifrån kan talan fullföljas hos Kungl. Maj:t.
I polisdistrikten är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning och annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Dessa tjänstemän är i huvudsak polismän i olika grader och annan personal, såsom kassörer, kansliskrivare, kontorister och kontorsbiträden. Vissa tjänstemän kan åläggas att fullgöra en del av de uppgifter som ankommer på polischef. Beslut härom meddelas av rikspolisstyrelsen.
Den ort där polischefen är stationerad är distriktets centralort. De tjänstemän som är stationerade där utgör i princip distriktets huvudstyrka. Om inte rikspolisstyrelsen fö- reskriver annat skall huvudstyrkans verk— samhet bedrivas inom ett kansli, en ord- ningsavdelning och en utredningsavdelning. Tjänstemän som är stationerade i samma ort utanför centralorten utgör en arbets- grupp. Polisdistriktet kan indelas i vakt- områden. Polisdistrikt som inte är indelat i vaktområden kan liksom vaktområden in- delas i vaktdistrikt. Rikspolisstyrelsen fast- ställer stationeringsorter och indelning i vaktområden och vaktdistrikt samt medde— lar i övrigt närmare föreskrifter om orga- nisationen inom polisdistrikten.
Antalet invånare uppgår till 13 000— 20 000 i 4 polisdistrikt, 20 000—30 000 i 15 distrikt, 30 000—40 000 i 27 distrikt, 40000 -——50 000 i 22 distrikt, 50000—100000 i 35 distrikt, 100 OOO—150000 i 12 distrikt, 150 000—200 000 i ett distrikt och över 200000 i 3 distrikt.
Rikspolisstyrelsen har i sina petita 1967 föreslagit vissa ändringar i indelningen i polisdistrikt och därvid angett 39 polis- distrikt som ansetts lämpligen kunna för- enas med angränsande större distrikt. Frå- gan om landets indelning i polisdistrikt är f. 11. föremål för utredning.
Storleken på poliskårerna varierar själv- fallet högst avsevärt mellan olika distrikt. Antalet polismanstjänster uppgår sålunda till 13—19 i 6 distrikt, 20—29 i 14 distrikt, 30—39 i 23 distrikt och 40—69 i 41 distrikt. I 4 distrikt överstiger antalet polismans-
tjänster 200 och i Stockholms polisdistrikt är antalet sådana tjänster över 2000.
En del av de nuvarande polisdistrikten är ytmässigt sett mycket stora. Sålunda omfat- tar Östersunds polisdistrikt ungefär 35 700 km2, Bodens distrikt ungefär 22 400 km2 och Kiruna distrikt ungefär 19400 km2.
Den regionala ledningen av polisarbetet är förlagd till länsplanet och knuten till länsstyrelserna. Den utövas utom i Gotlands län närmast av en länspolischef.
Den centrala ledningen av polisväsendet handhas som tidigare nämnts av rikspolis- styrelsen.
Antalet länsstyrelser är 24. Enligt 5 & länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333, ändrad senast 1967: 831) åligger det länsstyrelse att ta befattning med bl. a. tra- fikväsendet. Länsstyrelse består av avdel- ningar. I Stockholms län finns flera sådana men i övriga län finns två, nämligen lands- kansliet och landskontoret. I alla län utom Gotlands län finns dessutom en länspolis- chefsexpedition. Enligt 12 & länsstyrelse- instruktionen hänförs ärenden angående tra- fikväsendet, däribland bilregistreringen, till planeringssektionen på landskansliet och i Stockholms län till väg- och trafiksektionen inom planeringsavdelningen. Som chef för sektion tjänstgör en förste länsassessor. Närmare uppgifter om arbetet vid länssty- relsernas bilregister har lämnats i avsnitt 2.3.
4.3.4. Utredningens ställningstagande
Vissa skäl kan i och för sig tala för att för- lägga bilregistreringens lokala funktioner till bilprovningsbolagets. besiktningsstationer. Dessa är många till antalet och ger goda möjligheter till kontakt med allmänheten. Bolagets arbetsuppgifter har i hög grad samband med registret och dess innehåll. Starka skäl talar emellertid mot en sam- mankoppling av bilregistreringen med bola- get. Det viktigaste är att personalen vid bo- lagets lokala stationer väsentligen blott har teknisk utbildning eftersom bolaget i sin nuvarande utformning endast har att göra med tekniska trafiksäkerhetsfrågor. Om bil-
registreringen förläggs till stationerna måste dessa i stor utsträckning förstärkas med ad- ministrativ personal för beslutsfunktioner och andra ändamål. Enligt utredningens uppfattning är vidare stationernas verksam- hetsområden i många fall sådana att de inte kan bilda underlag för en rationell administrativ registreringsorganisation.
På grund av det anförda har utredningen funnit att bilregistreringen inte lämpligen bör anknytas till AB Svensk Bilprovnings besiktningsstationer.
Trafiksäkerhetsverkets och bilregistrets arbetsuppgifter kan i hög grad sägas sam- manfalla eftersom båda slagen av myndig- hetsutövning bl. a. syftar till kontroll över fordonsbeståndet och därmed ökad trafik- säkerhet. Utredningen har främst av detta skäl föreslagit att trafiksäkerhetsverket skall bli central registreringsmyndighet. Möjlig- heter torde i och för sig även finnas att anknyta lokala registreringsmyndigheter till verkets regionala organisation. Med hänsyn främst till allmänhetens krav på service och behovet av kontakt mellan myndigheter och allmänhet måste dock det antal platser, där mottagning av ärenden kan ske, vara större än nuvarande antal distriktskontor. Man måste således för ändamålet använda inte bara distriktskontoren utan även kontoren på stationsorterna inom distrikten. Persona- len är huvudsakligen pedagogiskt-psykolo- giskt eller tekniskt skolad och saknar så- lunda den administrativa utbildning som fordras för registreringsverksamheten. Möj— ligheter torde finnas att på grundval av tra— fiksäkerhetsverkets nuvarande distriktsorga- nisation skapa lämpliga verksamhetsområ- den för bilregistreringen. Organisationens arbetsuppgifter skulle emellertid radikalt ändras. Den måste utformas på ett annat sätt än nu. Framför allt måste de regionala organen kompletteras med administrativ personal för beslutsfunktioner och andra ändamål. Detta skulle i realiteten innebära att man skapade en helt ny registrerings- organisation.
Med hänsyn till det anförda har utred- ningen kommit till den uppfattningen att bilregistreringen inte lämpligen bör ankny-
tas till trafiksäkerhetsverkets regionala or- gan.
Utredningen övergår härefter till att be- handla spörsmålet huruvida bilregistrering— en bör förläggas till polisväsendet eller till länsstyrelserna.
"En del av de nuvarande polisdistrikten är mycket små. Med utgångspunkt från folk- mängden i ett polisdistrikt och biltätheten kan man räkna ut det ungefärliga antalet fordon i distriktet. Registreringsansökningar och anmälningar skall enligt utredningens mening visserligen få lämnas in hos valfri registreringsmyndighet, men man torde lik- väl vid bedömningen av personalbehovet kunna utgå från antalet fordon i ett regist- reringsdistrikt. Sådana beräkningar visar att antalet bilar i några av de mindre polis- distrikten f. n. uppgår till omkring 3500 eller något däröver. Detta fordonsantal ger inte full sysselsättning med registreringsar- bete för mer än en tjänsteman. Man kan visserligen anta att fordonsantalet i fram- tiden kommer att öka, men det rena kon- torsarbetet hos de framtida registrerings- myndigheterna kommer å andra sidan att bli avsevärt mindre än i dag på grund av mekaniseringen av registret. Varje tjänste- man kan därför i framtiden beräknas hand- lägga fler ärenden än f. n.
Registreringsverksamheten är väsensskild från ordinärt polisarbete och medför en del arbetsuppgifter som till övervägande del inte lämpligen bör fullgöras av polisperso- nal. Polisväsendet kan självfallet inte med nuvarande organisation överta registrerings- arbetet. Poliskontoren måste därför tillföras personal, främst på kontorssidan, om de skall tjänstgöra som lokala registrerings- myndigheter. I praktiken skulle registre- ringsarbetet då anförtros åt någon form av registreringskontor som i huvudsak endast formellt är knutna till poliskontoren. En sådan särskild organisation för bilregistre- ringen skulle i enlighet med vad som sagts tidigare bl. a. bli dyrbar.
Vad gäller länsstyrelserna finns i dag på deras bilregister en personal som har ut- bildning för och erfarenheter av sådan ad- ministration och sådana beslut som ingår i
registreringsverksamheten. Det är av mycket stort värde inte bara för övergången till den nya registreringsorganisationen utan även för dennas fortsatta verksamhet att man har tillgång till personal med god kännedom om hithörande problem. En stor del av läns- styrelsernas nuvarande personal för registre— ringsverksamheten kommer troligen inte att stanna kvar inom verksamheten om denna förläggs till andra organ än länsstyrelserna. Detta är ett starkt skäl att även i framtiden förlägga registreringens lokala funktioner till länsstyrelserna.
En anknytning av registreringsverksam— heten till polismyndigheterna ger goda möj- ligheter till service gentemot allmänheten och till kontakt i övrigt mellan registrerings- myndigheter och allmänhet eftersom ett stort antal lokala myndigheter skulle finnas. En anknytning till länsstyrelserna ger något sämre möjligheter i motsvarande hänseende. Som tidigare nämnts är emellertid kravet på service åt allmänheten olika starkt för skilda slag av kontakter med registret och möjlig- heter finns att minska nackdelarna med den lägre grad av service som i vissa fall kan bli följden av en tämligen gles registre- ringsorganisation. Utredningen kommer att föreslå olika åtgärder i detta syfte. Service- och kontaktfrågorna är därför inte avgöran- de när det gäller valet mellan polismyndig- heterna och länsstyrelserna för bilregistre- ringens lokala funktioner.
Organisatoriskt sett torde en anknytning av dessa funktioner till länsstyrelserna med- föra att man kan få stora, rationellt arbe- tande och därmed förhållandevis billiga ar- betsenheter. Man torde inte heller få några svårigheter med personalrekryteringen.
Det anförda leder till följande slutsatser. Det torde vara svårt att med polisdistrikten som grundval över hela landet skapa effek- tiva och rationella arbetsenheter för bil- registreringen. Man kan befara att en sådan registreringsorganisation blir onödigt perso- nalkrävande och dyrbar inom de små polis- distrikten. Genom att anknyta den lokala registreringsverksamheten till länsstyrelserna kan man vinna det väsentliga målet att åstadkomma arbetsenheter av sådan storlek
och struktur att de blir rationella och där- igenom effektiva och förhållandevis billiga. En sådan lösning innebär även andra för- delar, såsom att man kan utnyttja personal som redan har erfarenheter av registrerings- arbete.
Utredningen föreslår att bilregistreringens lokala funktioner liksom i dag anknyts till länsstyrelserna.
4.4. Sammanfattning
Med hänsyn till administrativa och därmed sammanhängande synpunkter samt möjlig- heterna att tillgodose berättigade krav på ett ändamålsenligt bilregister förordar utred- ningen att den nya registreringsorganisatio- nen får en decentraliserad uppbyggnad. Den
bör bestå av ett antal lokala registrerings- myndigheter som skall direkt betjäna all- mänheten och fatta beslut i olika ärenden. Tekniska och ekonomiska skäl talar emel- lertid för att själva registerföringen centra— liseras. De lokala registreringsmyndigheter— na behöver därför inte ha egna register utan bör i stället vara utrustade med direkta för- bindelselinjer till det centrala registret.
Utredningen förordar vidare att den nya organisationen i central instans hålls sam- man av en myndighet med ansvar och direktivrätt inom hela arbetsområdet.
Utredningen föreslår att trafiksäkerhets- verket blir central myndighet för registre- ringen och att registreringens lokala funk- tioner liksom i dag anknyts till länsstyrel- serna.
5. Förslag beträffande kontroll över fordonsbeståndet
Enligt 10 5 6 mom. VTF skall för fordon gällande besiktningsinstrument, typintyg eller vagnbok medföras vid färd. Handling— en skall på tillsägelse uppvisas för trafik— inspektör, bilinspektör eller polisman. Den skall vara i sådant skick att den utan svårig- het kan läsas. I 20 ä 6 mom. VTF stadgas att duplett kan erhållas av besiktningsinstru- ment eller typintyg om detta förstörts eller förkommit eller undergått sådan ändring att det inte lämpligen kan användas. Ansökan om duplett skall inges hos den länsstyrelse där fordonet är registrerat och skall inne- hålla försäkran om förlusten eller vara åt— följd av handlingen.
Gällande bestämmelser infördes 1964. I samband härmed uttalades som tidigare nämnts att en reformering av förfarandet för bilregistrering förutsattes komma att skapa förutsättningar för övervakning i andra former av att körförbud och besikt- ningsskyldighet efterlevs.
Genom det av utredningen föreslagna centraliserade och automatiserade registret kan man erhålla en avsevärt bättre kontroll över fordonsägarna än f. 11. Denna kontroll kan göras än mer effektiv genom det av ut- redningen förordade kontrollmärkessyste- met.
Det kontrollsyfte som bestämmelsen om att besiktningsinstrument eller motsvarande handling skall medföras vid färd är avsedd att tjäna torde således till största delen kunna tillgodoses genom de av utredningen framlagda förslagen. Närmare kontroll av data angående fordon kan vid behov snabbt och smidigt ske direkt i registret. Detta kommer att innehålla fylligare information
än f. n. Utredningen har tidigare i detta kapitel föreslagit en utvidgad rapporterings- skyldighet gentemot registret, vilket skapar möjligheter att upphäva reglerna om an- teckning av vissa förhållanden i besiktnings— instrument eller motsvarande handling. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att regeln om att besiktningsinstrument, typ- intyg eller vagnbok skall medföras vid färd i princip slopas.
Anledning kan emellertid finnas att vid- makthålla nämnda krav beträffande vissa fordonskategorier. En sådan kategori, där behov finns av kontroll beträffande andra omständigheter än dem som kontrollmär- kessystemet täcker, är lastbilarna. Bestäm- melser om att registreringshandlingar skall medföras vid färd med lastbil infördes redan 1955 för att underlätta polisens kon- troll över fordonets utrustning och använd- ning.
I den av utredningen föreslagna registre- ringsorganisationen finns givetvis möjlighe- ter att snabbt få uppgifter ur det automati- serade registret även beträffande lastbilar. Med hänsyn bl. a. till att kontrollen av dessa fordon ofta sker vid särskilt upprät- tade kontrollstationer och ibland gäller många uppgifter av teknisk natur kan det vara mest praktiskt att i fordonet medförs en handling som innehåller de tekniska data som behövs för kontrollen.
Även beträffande andra fordon kan nämnda synpunkter göra sig gällande. Det rör sig emellertid här om detaljfrågor som utredningen saknar anledning att ta närmare ställning till i detta principbetänkande. Frå- gorna kommer i stället att behandla när- mare i slutbetänkandet.
_5.6 Sammanfattning
Utredningen har funnit att man bör införa en i princip fullständig rapporteringsskyldig- het gentemot registret beträffande registre- rade fordons besiktningsförhållanden.
Ett system för kontroll som bygger på polisens och andra myndigheters uppfölj- ning av ärenden som överlämnas från registret är inte tillfredsställande. Särskilda
åtgärder bör vidtas för att förbättra kon- trollen. Detta bör ske genom ett system med kontrollmärken. I huvudsak innebär detta att ägarna till de fordon för Vilka föreskri- ven besiktning skett, trafikförsäkring finns och fordonsskatt erlagts erhåller ett kon- trollmärke från registret. Märket anbringas på fordonet och är giltigt för en viss period. Nytt märke för följande period sänds ut först sedan kontroll skett i registret av att nyssnämnda skyldigheter fullgjorts. Genom ett sådant system kan man få en kontroll
av de registrerade fordonen direkt i trafiken _med de fördelar detta medför från över- vakningssynpunkt. Systemet bör medföra att fordonsägarna i betydligt större utsträck- ning än nu finner det angeläget att fullgöra såväl besiktnings-, trafikförsäkrings- och skattskyldigheten som skyldigheten att göra olika anmälningar till registret. Det medför även andra fördelar, såsom att det i princip inte längre är nödvändigt med regler om att besiktningsinstrument eller motsvarande handling medförs vid färd.
5.1. Översikt över gällande bestämmelser om besiktning m. m.
Ett fordon kan i princip underkastas två typer av besiktning. Den ena utgörs av den registrerings- och typbesiktning som be- handlas i 14 och 15 åå VTF och som är en förutsättning för att fordon första gången skall få upptas i bilregistret. Enligt 10 & 5 mom. VTF äger registreringsbesiktning rum även då fordon undergått sådan ändring att det inte längre stämmer överens med upp- gifterna i besiktningsinstrument eller typ- intyg. Den andra typen, den s. k. löpande kontrollen, utgörs av den kontrollbesiktning som enligt olika bestämmelser kan ske efter registreringen. Kontrollbesiktning kan vara antingen en periodiskt återkommande kon- troll av vissa fordon eller fordonsslag eller också en kontroll i det enskilda fallet enligt särskilt beslut av myndighet eller förrätt- ningsman.
Reglerna om periodisk kontrollbesiktning finns i 24 & VTF. Enligt detta stadgande skall kontrollbesiktning med regelbundna mellanrum ske av vissa fordon, såsom brandfordon, ambulanser, fordon som an- vänds för övningskörning i trafikskola samt acetylen- eller gengasdrivna fordon eller släpfordon som uppbär sådant gasverk. Så- dan kontrollbesiktning skall också ske av vissa fordon som används i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse. Annat regist— rerat motorfordon och annan registrerad
släpvagn skall, om fordonet är minst tre år gammalt, årligen undergå kontrollbesiktning i den mån Kungl. Maj:t inte förordnar an- nat. Sådan kontrollbesiktning av motorfor- don skall enligt 54 a & VTK ske inom en inställelsetermin som bestäms av sista siff- ran i fordonets registreringsnummer. Sådan besiktning av släpvagn skall äga rum före utgången av varje kalenderår. Kontrollbesiktning kan även vara föran— ledd av särskilt beslut av myndighet eller förrättningsman. Föreläggande om kontroll- besiktning kan beträffande motordrivna for- don och släpfordon meddelas av länsstyrelse enligt 22 & VTF och av förrättningsman vid flygande inspektion enligt 23 & VTF. Åtlyds inte föreläggande om kontrollbe- siktning inträder automatiskt körförbud för fordonet. Automatiskt körförbud inträder enligt 24 ä 4 mom. VTF även i sådana fall när fordon inte inställs till vederbörlig periodisk kontrollbesiktning. Från automa- tiskt inträdande körförbud är att skilja kör- förbud som direkt meddelas beträffande ett fordon. Sådant förbud kan meddelas av för- rättningsman som utför flygande inspektion, inspektion hos försäljare enligt 23 a & VTF eller kontrollbesiktning. För att gällande körförbud skall upphöra fordras att fordo- net inställs för kontrollbesiktning. I sam- band med sådan besiktning kan besiktnings— man godkänna fordonet, meddela nytt före- läggande om kontrollbesiktning eller med- dela nytt körförbud. Kontrollbesiktning kan
enligt 27 5 6 mom. VTF förekomma även beträffande fordon för vilka turistvagns- licens utfärdats.
Ett annat slag av besiktning är den sär- skilda kopplingsbesiktning som föreskrivs i 24 a & VTF och som enligt kungörelse om särskild kopplingsbesiktning den 27 juli 1961 (nr 445) skall avse släpvagnar med totalvikt över tre ton.
Närmare bestämmelser om den löpande kontrollen finns i 52—56 55 VTK. Dessa stadganden reglerar väsentligen myndighets- utövningen i samband med nämnda kontroll men innehåller också bestämmelser om rap— porteringen mellan myndigheter i hithöran- de frågor. Stadgandenas innehåll har viss betydelse när det gäller att bedöma behovet av information i bilregistret och skall därför i korthet beröras här.
Om länsstyrelse meddelat föreläggande om kontrollbesiktning av fordon som är upptaget i bilregister i annat län eller i det militära fordonsregistret skall enligt 52 & VTK underrättelse skyndsamt sändas till myndighet som för register över fordonet.
Närmare bestämmelser om flygande in- spektion finns i 53 & VTK. Bevis om sådan inspektion lämnas omedelbart till fordonets förare. Meddelas körförbud antecknas detta i beviset och i besiktningsinstrument eller motsvarande handling. Underrättelse sänds till bilregistret och militära fordonsregistret om fordonet är upptaget i detta register. Om fordonets ägare inte är tillstädes under- rättas han om körförbudet. Detta utmärks på lämpligt sätt på fordonet. Motsvarande regler gäller i princip för körförbud som meddelats vid inspektion hos försäljare. Har föreläggande om kontrollbesiktning meddelats vid flygande inspektion sker an- teckning härom i förut nämnda bevis och i besiktningsinstrument eller motsvarande handling och fordonets ägare underrättas på samma sätt som vid körförbud. Vidare skall med hänsyn till fordonets hemort eller trafikförhållanden bestämmas var fordonet skall inställas till besiktning. Underrättelse härom sänds ofördröjligen till vederbörande besiktningsman. Om den i föreläggandet bestämda tiden gått till ända utan att for-
donet inställts till besiktning och alltså kör- förbud inträtt skall förrättningsmannen sända underrättelse till registreringsmyndig- het på samma sätt som när körförbud med- delats. Den som verkställer kontrollbesikt- ning av fordon, vars besiktningsinstrument eller motsvarande handling visar att före- läggande om besiktning meddelats vid fly- gande inspektion, skall i princip sända underrättelse om utgången av besiktningen till den förrättningsman som gjort inspek- tionen.
Fordonsägare kan enligt 53 & sista stycket VTK påkalla trafiksäkerhetsverkets pröv- ning av körförbud som meddelats vid fly- gande inspektion eller inspektion hos för- säljare. Verket skall i förekommande fall göra anteckningar och sända underrättelse enligt nyss angivna grunder.
I 55 & VTK finns vissa bestämmelser om tillvägagångssättet vid kontrollbesiktning. Protokoll förs över sådan besiktning. Av detta skall framgå om fordonet godkänts vid besiktningen. Meddelas körförbud eller föreläggande om ny kontrollbesiktning tas bevis härom in i protokollet. Kopia över- lämnas till fordonets förare.
Om registrerat fordon godkänns skall underrättelse härom i vissa fall sändas till registreringsmyndigheten. Detta gäller mili- tärt fordon samt fordon upptaget i bil- registret om besiktningsinstrument eller motsvarande handling visar att körförbud eller föreläggande om kontrollbesiktning meddelats utan att fordonet inställts till sådan besiktning. Godkännandet antecknas i instrumentet eller handlingen.
Meddelas körförbud vid kontrollbesikt- ning sker anteckning därom i besiktnings- instrument eller motsvarande handling och underrättelse sänds till registreringsmyndig- heten och det militära fordonsregistret om fordonet är upptaget i detta. Om besikt- ningen avser fordon för vilket föreläggande om besiktning meddelats vid flygande in- spektion och besiktningen sker inom före- lagd tid sänds underrättelse till den som gjort inspektionen. Körförbud skall på lämpligt sätt utmärkas på fordon. Fordons- ägare kan påkalla trafiksäkerhetsverkets
prövning av sådant förbud. Verket har att göra anteckningar och sända underrättelser enligt nyssnämnda grunder.
Meddelas vid besiktning föreläggande om ny besiktning skall i princip anteckning ske i besiktningsinstrument eller motsvarande handling samt underrättelse sändas till re- gistreringsmyndighet på samma sätt som när körförbud meddelats. Anteckning skall dock inte ske och meddelande skall inte sändas om föreläggandet meddelats vid periodisk kontrollbesiktning och utlöper efter det att fordonet skolat inställas till sådan besiktning.
Enligt 24 5 3 mom. VTF skall fordon som godkänns vid periodisk kontrollbesikt- ning förses med märke som visar tiden för nästa inställelse. I fråga om fordon under- kastade den allmänna periodiska kontroll- besiktningen skall sådant märke anbringas bara om besiktningen företagits under in- ställelseterminen eller när denna gått till ända utan att fordonet försetts med märke.
Enligt 33 & VTK skall länsstyrelse göra anteckning i bilregistret angående föreläg- gande om kontrollbesiktning enligt 22 & VTF samt angående underrättelser om att enligt 14, 22, 23, 23 a eller 24 åå VTF före- läggande om kontrollbesiktning meddelats eller upphört att gälla, körförbud meddelats eller eljest inträtt eller upphört att gälla eller körförbud hävts av trafiksäkerhetsverket. Om sådan anteckning skett och meddelande inkommer om att fordonet registrerats i annat län eller i militära fordonsregistret skall länsstyrelsen i princip sända uppgift om anteckningen till den nya registrerings- myndigheten. Om någon förvärvar fordon för vilket föreläggande om kontrollbesikt- ning eller körförbud gäller enligt anteckning i registret skall länsstyrelse som mottar an- sökan om registrering eller anmälan om ägarbyte skyndsamt underrätta ny ägare om anteckningen i registret.
Angivna bestämmelser om protokoll- föring samt om antecknings- och under- rättelseskyldighet skall enligt 11 & sista stycket VTK gälla även när reglerna om kontrollbesiktning enligt 14 ä 1 mom. andra stycket VTF i vissa fall skall tillämpas vid
Enligt 24 a & VTF får släpvagn, för vil- ken förordnande om särskild kopplingsbe- siktning gäller, inte dras av bil efter ut- gången av den i förordnandet angivna tiden om inte bilen och släpvagnen samtidigt in- ställts för besiktning och släpvagnen god- känts för koppling till bilen. Om godkän- nande lämnas, utfärdar förrättningsmannen intyg därom. Sådant intyg skall medföras under färd med släpvagnen.
Enligt 77 & VTF skall bl. a. bestämmel— serna om löpande kontroll över fordons- beståndet inte tillämpas på motordrivna fordon och släpfordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål. Kontrollreglerna är inte heller till- lämpliga beträffande motordrivna fordon avsedda att föras av gående eller släpfordon kopplade till sådana fordon eller beträffan- de motordrivna fordon eller släpfordon som används uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområ- de eller annat dylikt inhägnat område. Be- träffande krigsmakten tillhöriga fordon av annat slag än de nyss nämnda gäller enligt 13 å militära vägtrafikkungörelsen den 5 november 1954 (nr 636) att de inte är underkastade reglerna om särskild kopp- lingsbesiktning. Militära ambulanser och brandfordon är inte underkastade bestäm- melserna i 24 5 1 mom. VTF om periodisk kontrollbesiktning av vissa specialfordon. De skall i stället med ett års mellanrum inställas till besiktning enligt arméförvalt- ningens närmare bestämmande.
5.2 Reformbehovet
Bilskatteutredningen har i samarbete med rikspolisstyrelsen och i samråd med bilre- gisterutredningen låtit göra en undersökning rörande antalet överträdelser av förbuden att bruka oregistrerade och Obeskattade mo— torfordon och släpvagnar. Undersökningen har gjorts i anslutning till en landsomfattan- de trafikövervakning som anordnades av rikspolisstyrelsen under tio dagar i juni 1967. Övervakningen gällde i första hand kontroll av vissa hastighetsbestämmelser,
nykterheten i trafiken och olika handlingar, såsom körkort och besiktningsinstrument. För bilskatteutredningens räkning kontrolle- rades dessutom om skattekvitto medfördes under färden.
Vid undersökningen kontrollerades, för- utom ett antal bussar, släpvagnar och mo- torcyklar, 56199 personbilar och 7 867 last- bilar. Antalet oregistrerade eller reserv- registrerade personbilar var 15 och motsva- rande antal lastbilar 4. För 1505 person- bilar och 169 lastbilar medfördes inte skat- tekvitto. Sådant uppvisades dock inom tre dagar för 1382 personbilar och 151 last- bilar. Av det undersökta antalet fordon av ifrågavarande slag framfördes således 123 personbilar och 18 lastbilar trots att for- donsskatt inte erlagts.
Utredningen har från bilskatteutredning- en erhållit vissa uppgifter angående beräk- nad storlek av den fordonsskatt som undan- dras statsverket. Uppgifterna grundar sig på material från riksrevisionsverket och inne- håller i huvudsak följande.
För 1965 uppdebiterades sammanlagt 584 914 513 kr. i fordonsskatt. Under året avkortades härav 10 505 008 kr. och levere- rades 568 058 314 kr. Det oguldna beloppet uppgick vid årets slut till 6 351 191 kr. dvs. 10,85 promille av det uppdebiterade belop- pet. För 1966 uppdebiterades sammanlagt 620 758 751 kr. i fordonsskatt. Under året avkortades härav 12 895 172 kr. och levere— rades 602 229 791 kr. Det oguldna beloppet uppgick vid årets slut till 5 633 788 kr. dvs. 9,07 promille av det uppdebiterade beloppet.
Försäkringsinspektionen har i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 24 augusti 1966 uttalat att antalet bilägare som undandrar sig att fullgöra trafikförsäkrings- skyldigheten enligt en grov uppskattning torde uppgå till omkring 100000 och att premiebortfallet torde ligga i storleksord- ningen 40—50 milj. kr. per år eller grovt räknat en tiondel av den totala premiein- täkten för trafikförsäkringen. Enligt upp- lysningar som utredningen inhämtat bygger inspektionens uttalande på följande beräk- ningar. Totala antalet registrerade motor- fordon utom militära fordon antas vid års-
skiftet 1965/1966 ha uppgått till i runt tal 2 280 000. Enligt uppgifter som lämnats till inspektionen var antalet trafikförsäkrade fordon vid samma tidpunkt 2077 000. Till denna siffra skall läggas de registrerade fordon som vid samma tillfälle omfattades av s. k. flytande försäkring eller cirka 57000 samt cirka 21000 fordon som var ansvarsförsäkrade. Det totala antalet för- säkrade fordon uppgick alltså till samman— lagt 2155000 och antalet oförsäkrade for- don således till 125000. Staten ägde vid ifrågavarande tidpunkt ungefär 18 000 civila motorfordon av denna karaktär och antalet kommunala fordon har beräknats vara högst lika stort. Av statens fordon var unge- fär 10000 ansvarsförsäkrade. Motsvarande siffra för kommunägda fordon var 11000. Det skulle således återstå högst cirka 15 000 oförsäkrade civila fordon som ägdes av stat eller kommun. Detta antal skall avräknas från nyssnämnda antal oförsäkrade fordon. Minst ungefär 110000 fordon skulle enligt dessa beräkningar ha varit oförsäkrade vid årsskiftet 1965/1966.
Enligt den av bilskatteutredningen gjorda undersökningen var antalet fordon som framfördes utan att fordonsskatt erlagts mycket litet. Undersökningen är emellertid behäftad med flera brister. Man har sålunda inte kunnat göra något statistiskt urval av vägar och tider och man känner inte till de årliga körsträckorna för de kontrollerade fordonen. Endast ett fåtal fordon har kon- trollerats på andra vägar än riksvägar.
Riksrevisionsverkets uppgifter tyder på att den skatt för registrerade fordon som årligen undandras statsverket uppgår till omkring 9 promille av det uppdebiterade beloppet eller 5—6 milj. kr. för 1966. Upp- gifterna omfattar emellertid inte sådana fordon som brukas i trafik utan att vara registrerade eftersom skatt inte uppdebiteras för dessa. Beträffande sådana fordon torde man, främst på grundval av resultatet av den nyssnämnda trafikövervakningen, kunna anta att den undandragna skatten inte upp- går till mer än 5 promille av det totalt upp- debiterade beloppet eller ungefär 3 milj. kr. för 1966.
Som framgår av det föregående är det mycket svårt att få någon bestämd upp- fattning om storleken av den fordonsskatt som årligen undandras statsverket. De redo- visade uppskattningarna tyder emellertid på ett belopp i storleksordningen 8 milj. kr. Utredningen har därför utgått från att den årliga skatteflykten är av ungefär den om- fattning som dessa uppskattningar visar.
Även den beräkning som gjorts rörande storleken av undandragna försäkringspre- mier är givetvis ungefärlig och man har från försäkringsbolagshåll gjort gällande att antalet fordonsägare som undandrar sig att fullgöra försäkringsskyldigheten är betydligt mindre. Klart är emellertid att fordonsägar- na i stor utsträckning underlåter att fullgöra denna skyldighet. Detta beror till stor del på faktorer som ligger utanför det område som utredningen har att behandla. Till en del är emellertid anledningarna att finna i att kontrollen från registrets sida inte är till- räckligt effektiv och att stor eftersläpning föreligger i polismyndigheternas uppföljning av anmälda försäkringsärenden.
Enligt utredningens mening visar omfatt- ningen av den undandragna fordonsskatten och de inte erlagda försäkringspremierna att det finns betydande brister i nuvarande övervakningsmöjligheter och att åtgärder fordras för effektivare kontroll över att skatte— och trafikförsäkringsplikterna full- görs. I fråga om fordonsskatten kan må- hända göras gällande att uppbörds- och in- drivningsförfarandet främst måste effektivi- seras. En förutsättning för att så skall kun- na ske är emellertid att innehållet i bil- registret är aktuellt och tillförlitligt.
Trafiksäkerhetssynpunkter gör att sam- hället på ett effektivt sätt måste övervaka att kontrollbesiktningsskyldigheten fullgörs. Det nuvarande kontrollsystemet har måst utformas från utgångspunkten att bilregist- ret kan användas för ändamålet i begränsad utsträckning med hänsyn till att systemet eljest skulle bli en alltför stor arbetsbelast— ning för den nuvarande organisationen. För kontrollen har man i stället måst utarbeta ett relativt invecklat regelsystem som bygger på kontrollmärken och anteckningar i in-
strument och intyg och vars effekt till stor del beror på intensiteten i polisövervakning- en. Registret redovisar mycket ofullständigt data angående företagna besiktningar. Av proposition 1964: 132, där förslaget om kontrollbesiktning lades fram, framgår att en reformering av förfarandet för bilregist- rering förutsattes komma att skapa förut- sättningar för övervakning i andra former över att körförbud och besiktningsskyldig- het efterlevs.
Det anförda visar enligt utredningens uppfattning att ett nytt bilregister bör ut- formas med särskild hänsyn till att kontrol- len i fråga om fordonsskatt, trafikförsäk- ring och besiktning måste förbättras. I detta syfte bör man undersöka i vilken utsträck- ning registret bör innehålla en fullständigare redovisning än nu av uppgifter som behövs för kontrollen. Vidare bör man överväga vilka särskilda åtgärder som behövs för att med utgångspunkt från registret göra kon- trollen mer genomgripande och effektiv.
En centralisering och automatisering av bilregistreringen ger förutsättningar för ett nytt system också när det gäller inställelser till allmän periodisk kontrollbesiktning. Det ger t. ex. möjlighet att från registret avisera berörda fordonsägare om inställelse anting- en som påminnelse eller som direkt kallelse till besiktning. De problem som är förbund- na med själva inställelsesystemet behandlas emellertid inte i detta principbetänkande utan tas upp till närmare övervägande i ut- redningens slutbetänkande.
5.3 Behov av uppgifter i bilregistret
De uppgifter som förs in i bilregistret i sam- band med att ett fordon första gången registrerats har självfallet stor betydelse med hänsyn till kontrollen. Det finns dock ingen anledning att i detta principbetänkan- de detaljerat ta upp hithörande problem. Beträffande fordonsskatt och trafikför- säkring innehåller registret redan nu i prin- cip en tillräckligt omfattande redovisning. Främst krävs på dessa områden att man erhåller större aktualitet hos uppgifterna.
Vidare måste kontrollen göras mer effektiv. Åtgärderna i sistnämnda hänseende behand- las närmare i följande avsnitt.
Det är angeläget att det nya registret innehåller en såvitt möjligt fullständig redo- visning av de uppgifter (data) som angår fordonens tillstånd och deras ställning i besiktningshänseende. Detta innebär bl. a. att av registret bör framgå a) den tidpunkt när ett fordon skall inställas till periodisk kontrollbesiktning, b) den åtgärd som vid- tagits vid inställelse (godkännande av for- donet, föreläggande om kontrollbesiktning eller körförbud), c) den tidpunkt när fordon skall inställas för kontrollbesiktning enligt föreläggande av länsstyrelse, förrättnings- man vid flygande inspektion eller besikt- ningsman enligt b), d) de åtgärder som vid- tagits vid inställelse enligt föreläggande, e) körförbud som meddelats av förrättnings- man vid flygande inspektion eller inspektion hos försäljare. Av registret skall vidare framgå sådana körförbud som automatiskt inträder om fordon inte inställs till kontroll- besiktning.
För att önskemålen om information i registret skall kunna uppfyllas måste en viss utvidgning ske av den rapporteringskyldig- het som olika organ nu har mot registre- ringsmyndigheterna.
Den arbetsökning som måste följa där- igenom behöver inte bli särskilt omfattande eftersom vissa andra uppgifter kan falla bort. Företrädare för AB Svensk Bilprov- ning har för utredningen framhållit att några svårigheter inte torde möta för bola- get att till registret redovisa utfallet av varje företagen kontrollbesiktning. En konsekvens av den ökade rapporteringsskyldigheten är givetvis att arbetsbelastningen på registre- ringsmyndigheterna också kommer att öka. Genom att registret samtidigt automatiseras blir emellertid verkningarna av denna ök- ning inte av någon väsentlig praktisk bety- delse.
Med hänsyn till det anförda har utred- ningen kommit till den uppfattningen att man bör införa en i princip fullständig rapporteringsskyldighet gentemot registret beträffande registrerade fordons besikt—
ningsförhållanden. Detta innebär i huvud- sak följande.
Länsstyrelserna skall liksom nu lämna underrättelser om förelägganden om kon- trollbesiktning enligt 22 & VTF. Förrätt- ningsman vid flygande inspektion skall sända underrättelser inte bara som nu om meddelat körförbud utan även om före- lägganden om kontrollbesiktning. Han kan då befrias från skyldigheten att göra anteck- ningar om sådana förelägganden i besikt- ningsinstrumentet eller motsvarande hand- ling samt att sända underrättelse till regist- reringsmyndighet när tiden för föreläggan- det gått ut och körförbud alltså inträtt. Man kan vidare bl. a. upphäva bestämmelserna om att i föreläggandet skall anges tid och plats för besiktningen samt om att under- rättelse skall sändas till vederbörande be- siktningsman. I stället kan föreskrivas att den som gjort besiktningen skall sända underrättelse om utfallet härav till registret och inte som nu till den förrättningsman som gjort flygande inspektion. Kontrollen över att föreläggandet efterlevs läggs helt på registret. Förrättningsman vid inspektion hos försäljare skall rapportera körförbud till registret. Den som verkställt kontrollbe- siktning skall också liksom nu rapportera körförbud till registret. Han skall vidare sända underrättelse om godkännande av fordon och om föreläggande om ny kontroll- besiktning. Om sådan rapporteringsskyldig- het införs har man möjligheter att upphäva nuvarande regler om anteckning av vissa förhållanden i besiktningsinstrument eller motsvarande handling. Vidare kan man upp- häva reglerna om att underrättelse i vissa fall skall sändas till förrättningsman vid flygande inspektion. Slutligen skall den som verkställt särskild kopplingsbesiktning sända underrättelse till registret om godkännande av viss släpvagn för koppling till viss bil.
5.4. Särskilda åtgärder för effektivisering av kontrollen
Enligt vad som anförts i föregående avsnitt måste bilregistret innehålla en såvitt möjligt
fullständig redovisning av besiktnings-, skat- te- och trafikförsäkringsförhållanden som grundval för en effektiv kontroll. En sådan kontroll kan i praktiken ske genom att man har ett förfarande för efterlysning eller efterspaning av ägare till fordon för vilka brister konstaterats i registret. En annan form av kontroll innebär t. ex. att man på grundval av registrerad information vidtar åtgärder för att utmärka enskilda fordon så att man i trafiken kan se om de skyldig- heter uppfyllts som är en förutsättning för att fordonen skall få brukas.
Ett efterlysningsförfarande tillämpas i dag t. ex. när trafikförsäkring avanmälts utan att ny sådan antecknats i registret. När man i registret konstaterar detta förhållande sker anmälan till polismyndighet. Ärendet utreds sedan och föranleder eventuellt åtal, rättegång och straff samt i förekommande fall vitesföreläggande. Eftersom registret enligt utredningens förslag skall omfatta hela landet, vara högt automatiserat och innehålla en omfattande mängd information kan man räkna med att betydligt snabbare än nu få fram underrättelser om fordons- ägare försummat att fullgöra honom ålig- gande skyldigheter. Man kan således på grundval av det nya registret i och för sig erhålla en avsevärt effektivare kontroll över fordonsägarna än den nuvarande.
Efterlysningsförfarandet som form för övervakning genom registret har dock vissa brister. En av dessa ligger i de felkällor som kan finnas i registrerade data. Dessa fel- källor beror till väsentlig grad på att for- donsägarna inte gör vederbörliga ansök— ningar eller anmälningar till registret. För att det framtida registret skall få avsett Värde som kontrollmedel torde särskilda åtgärder därför behöva vidtas för att säkra aktualiteten hos den registrerade informa- tionen. En annan brist ligger i att efterlys- ningsförfarandet medför en så stor belast- ning på polismyndigheterna att det redan i dag inte kan fullföljas i önskvärd omfatt- ning. Det finns ingen anledning anta att dessa svårigheter kommer att minska om nuvarande efterlysningsförfarande behålls i framtiden. Snarare får man räkna med öka-
Ett effektiviserat register ger möjligheter att använda efterlysningsförfarandet i större utsträckning än nu. Registret kommer näm- ligen att visa så snart försummelse skett be- träffande ett visst fordon, t. ex. när det gäl- ler inställelse till kontrollbesiktning. När försummelse konstaterats kan anmälan ske till polismyndighet. Det finns anledning räkna med att ett sålunda ökat anmälnings- förfarande inte kan följas upp av polismyn- digheterna på grund av bristande resurser.
Det finns således enligt utredningens me- ning flera skäl att införa en kontroll av annan form än nuvarande efterlysningsför- farande. Det väsentligaste skälet är önskvärd- heten att förmå fordonsägare att i större utsträckning än nu fullgöra sina skyldig- heter beträffande kontrollbesiktning, for- donsskatt och trafikförsäkring. Ett annat skäl till sådana åtgärder är önskvärdheten att framkalla ett intresse hos fordonsägare att hålla registrerade uppgifter aktuella och alltså i högre grad än nu fullgöra skyldig- heten att göra anmälningar till registret. Ett tredje skäl är att man såvitt möjligt bör minska eller i vart fall undvika att öka polisens arbete med kontroller.
Den kompletterande kontroll som är önskvärd kan i och för sig utformas på olika sätt.
Ett kontrollsystem enligt vilket underlå- tenhet att fullgöra vissa skyldigheter skall medföra att registreringsbeteckningarna av- lägsnas från fordon bör som utredningen utvecklat i avsnitt 3.3 inte komma till an- vändning.
En annan och bättre möjlighet att fylla behovet av kompletterande kontroll är en- ligt utredningens mening ett system med kontrollmärken, vilka under vissa givna för- utsättningar och vid vissa tidpunkter sänds från registret till fordonsägare och an- bringas på fordonet som tecken på att vissa föreskrivna skyldigheter fullgjorts och for- donet får brukas.
Kontrollbehovet är störst beträffande de slag av fordon för vilka skatte- och trafik- försäkringsplikt gäller och som är under- kastade reglerna om periodisk kontrollbe-
siktning. Möjlighet finns att utforma ett kontrollmärkessystem så att man gör utläm- nandet av märke beroende av att uppgifter finns i registret om att föreliggande skatt-, trafikförsäkrings- och besiktningsskyldig- het är fullgjord.
Ett kontrollmärkessystem som skall till— lämpas på nyssnämnda slag av registrerings- pliktiga fordon kan i princip fungera på följande sätt.
Vid bestämda tidpunkter sker körning av det maskinella registret. I samband härmed framställs ett kontrollmärke för vart och ett av de fordon beträffande vilka det konstate- rats att enligt gällande regler föreskriven besiktning ägt rum, fordonsskatt erlagts och trafikförsäkring finns. Märket sänds till den i registret antecknade fordonsägaren, vilken anbringar det på föreskriven plats på for- donet. Märket anknyter till en viss kontroll- period och färgen varierar för varje period. Märket visar att fordonsägaren fullgjort den besiktnings-, skatt- och trafikförsäk- ringsskyldighet som måste vara uppfylld för att fordonet skall få brukas. Systemet måste vara utformat så att märke anbringas även på fordon som nyregistreras och att märk- ningen så långt möjligt anpassas efter hän- delser under löpande kontrollperiod som berör rätten att bruka fordonet.
Fördelarna med ett kontrollmärkessystem är uppenbara. Eftersom alla fordon som brukas i trafik skall ha giltigt kontrollmärke måste fordonsägarna finna det angeläget att fullgöra sina skyldigheter så att de erhåller sådant märke. Underlåtenhet att t. ex. vid— makthålla trafikförsäkring kan, om man bortser från efterlysningsförfarandet, pas- sera obemärkt längst fram till nästa tillfälle när kontrollmärke skall sändas ut. Kon— trollen i den löpande trafiken kommer att bli lättare eftersom den i första hand kan koncentreras till sådana fordon som saknar giltigt kontrollmärke. Eftersom förutsätt- ningen för att den verklige ägaren till ett fordon skall få sitt märke är att riktiga ägaruppgifter finns i registret kan man anta att fordonsägarna får ett starkt intresse att göra vederbörliga anmälningar till registret om t. ex. ägarbyten och adressförändringar.
Därigenom ökar samtidigt förutsättmngarna för att registret skall kunna hållas aktuellt.
Ett kontrollmärkessystem innehåller såle- des ett starkt verkande tvångsmoment för fordonsägarna när det gäller fullgörandet av vissa väsentliga skyldigheter i samband med fordonsinnehav. Härigenom kan förutsätt- ningar skapas för en viss avkriminalisering. Detta är önskvärt från många synpunkter och sammanfaller med nutida strävanden inom lagstiftningen på trafikväsendets om- råde. Utredningen redovisar inte i detta principbetänkande några närmare förslag i fråga om avkriminaliseringen utan tar upp denna fråga i sitt slutbetänkande.
Som framgår av den inledningsvis läm- nade redogörelsen för fordonsregistreringen i vissa andra länder finns kontrollmärkes- system även på andra håll. Enligt vad utred- ningen inhämtat är erfarenheterna härav i stort sett goda.
Givetvis medför ett kontrollmärkessystem även vissa problem. Under löpande kon- trollperiod kan händelser inträffa som med- för att fordon inte får brukas. Fordonet bör då i princip inte bära giltigt kontrollmärke. Om fordon t. ex. beläggs med körförbud kan detta markeras genom att kontroll- märke avlägsnas. Under kontrollperiod kan vidare inträffa att föreläggande om kon- trollbesiktning meddelas. Detta förhållande bör då utmärkas på fordonet. Kontrollmär- kessystemet kan utformas så att det på ett tämligen enkelt sätt tillgodoser detta in- tresse. Om rätten att använda fordon tids- mässigt eller eljest begränsas kan detta t. ex. markeras på fordonet genom ett märke av särskilt utseende. Detta märke, som kan benämnas interimistiskt märke, bör ha ett helt annat utseende än ordinarie märke. Frågan i vilken omfattning och i vilka situa- tioner man skall använda sig av interimis- tiskt märke beror emellertid på ett flertal andra faktorer.
Kontrollmärket bör lämpligen avse ett kalenderår. Man får då inom bilregistre- ringen en årets färg, vilket kan underlätta den praktiska tillämpningen av systemet. Detta skall emellertid sammanställas bl. a. med den ordning som gäller för inställelser
till periodisk kontrollbesiktning och för uppbörd av fordonsskatt. Det torde av eko- nomiska och andra skäl inte vara möjligt att koncentrera de allmänna periodiska kon- trollbesiktningarna till kortare tid av året än f. n. Beträffande skatteuppbörden är det — som närmare utvecklas i annat samman- hang — från bilregistreringens synpunkt önskvärt att den även i framtiden är för- lagd till en enda termin per år. Skatten för visst år uppbärs f. n. i februari—mars under året. Kontrollmärket, som skall avse helt kalenderår, bör helst sändas ut före eller i nära anslutning till årsskiftet. Det skulle med hänsyn härtill vara av ett visst värde om uppbörden av fordonsskatt förlades till sista kvartalet före beskattningsåret. En sådan ordning är emellertid på intet sätt avgörande för att ett kontrollmärkessystem skall kunna fungera. Kontrollen av skatt- skyldighetens fullgörande kan ju i och för sig mycket väl avse skatten för det år vid vars slut märket sänds ut. Märket kommer då, såvitt angår fordonsskatten, i princip att visa att inga anteckningar om restföring av skatt för vederbörande fordon finns i regist- ret när märket sänds ut. Även genom ett märkessystem som fungerar på detta sätt kan man uppnå väsentliga fördelar när det gäller kontroll över att fordonsskatten be- talas.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen att nuvarande form av kontroll- märken avskaffas och att man i stället inför ett system med kontrollmärken som täcker alla de områden som övervakningen skall avse, nämligen skyldigheterna att låta verk- ställa föreskriven besiktning, att betala for- donsskatt och att hålla vederbörlig trafik- försäkring.
Den närmare utformningen av det före- slagna kontrollmärkessystemet är beroende av mera detaljerade undersökningar av bl. a. systemteknisk art och kommer därför att redovisas i utredningens slutbetänkande. Då systemet emellertid innebär en nyhet på bil- registreringens område har utredningen fun- nit anledning att redan i detta principbetän- kande redovisa huvuddragen i systemets praktiska tillämpning.
Vid registreringen tillhandahålls ordinarie kontrollmärke för fordon som är typ- eller registreringsbesiktigade och för vilka gäl- lande avtal om trafikförsäkring finns. Mär- ket lämnas i princip ut av länsstyrelse. Enligt utredningens förslag skall fordon som inte är besiktigade i och för sig kunna registreras. Rätten att bruka obesiktigade fordon är emellertid inskränkt enligt be- stämmelserna i 12 5 1 mom. andra stycket a)—d) VTF. Detta bör vid behov utmärkas på fordonet, lämpligen genom ett interimis— tiskt kontrollmärke. Märket ersätts av ett ordinarie märke när fordonet godkänts vid besiktning.
Utredningen har övervägt att uppställa krav på inbetalning av fordonsskatt för att kontrollmärke skall få lämnas ut när fordon registrerats. Detta skulle emellertid medföra ett från arbetssynpunkt tyngande kassaför- farande hos länsstyrelserna och fördelarna med en maskinell skatteuppbörd, som ut- redningen förordar, skulle inte kunna ut- nyttjas till fullo. Därtill kommer att skatt- skyldigheten torde eftersättas mera för äldre än för nyregistrerade fordon. Utredningen anser därför att krav på inbetalning av for- donsskatt vid registrering inte bör uppställas som villkor för att erhålla ordinarie kon- trollmärke. Det kan då övervägas att ut— forma systemet så att interimistiskt märke lämnas ut vid registreringen, vilket märke ersätts av ett ordinarie märke så snart skat- ten erlagts. Praktiskt taget alla nyregistre- rade fordon skulle då till en början bära interimistiskt märke. En sådan ordning är olämplig eftersom det interimistiska märket, som skall vara iögonenfallande i trafiken, bör användas endast i undantagsfall. Utred- ningen har med hänsyn härtill funnit att ett system, enligt vilket interimistiskt kontroll- märke utlämnas vid registreringen som ett slags påtryckningsmedel för att få fordons- ägarna att erlägga skatt, inte bör användas.
Enligt utredningens mening skall registre- ring av fordon få ske även om det inte är trafikförsäkrat. Något kontrollmärke bör emellertid inte lämnas ut förrän det visas att försäkring tecknats.
Under fordonens fortsatta tillvaro skall
kontrollmärken regelbundet sändas ut till fordonsägarna.
Vid början av varje kontrollperiod sänds genom det centrala registrets försorg ordi- narie märke ut till fordonsägare för vars fordon registret visar att fordonsskatt er- lagts och skyldighet att verkställa periodisk kontrollbesiktning fullgjorts. En förutsätt- ning är vidare att ingen anteckning finns om att trafikförsäkringsavtal upphört eller kör- förbud meddelats eller eljest inträtt.
Om fordonsskatt inte betalats får fordons- ägaren underrättelse om att bristande skatte- betalning hindrar att kontrollmärke lämnas ut. När skatt betalats sänds märket ut efter kontroll i registret att förutsättningar härför i övrigt föreligger.
Om trafikförsäkring avanmälts utan att ny sådan tecknats underrättas fordonsäga- ren om att kontrollmärke inte kan erhållas förrän ny försäkring antecknats i registret. När bevis inkommer om att försäkring teck- nats sänds kontrollmärke ut efter kontroll i enlighet med det nyss sagda.
Om körförbud meddelats eller eljest in- trätt sänds anmaning till fordonsägaren med erinran om körförbudet och om att fordo- net måste inställas till besiktning för att för- budet skall upphöra. Tillvägagångssättet kan i huvudsak organiseras ungefär som i nyss angivna fall.
De anmaningar som sänds ut från regist— ret bör innehålla fullständiga uppgifter om hinder att utsända ordinarie kontrollmärke och om sättet att avhjälpa hindret. Om vederbörlig besiktning inte fullgjorts bör anmaning medföras när fordon inställs för besiktning. En erinran härom bör finnas i anmaningen.
Under löpande kontrollperiod kan t. ex. körförbud meddelas eller gällande trafikför- säkring upphöra utan att ny sådan tecknas. Kontrollmärkessystemet skall såvitt möjligt följa rätten att bruka fordonet.
Om anmälan inkommer att gällande tra- fikförsäkring upphört utan att ny sådan tecknats eller det konstateras att skattskyl- dighet inte fullgjorts sänds en anmaning till vederbörande fordonsägare. Om anmaning- en inte ger resultat inleds ett efterlysnings-
förfarande på i princip samma sätt som nu. Det bör senare övervägas om inte förfaran- det bör kompletteras med en regel att kon- trollmärke skall avlägsnas från sådant for- don.
Samma tillvägagångssätt bör i princip tillämpas i de fall då föreläggande om kon- trollbesiktning meddelas.
När körförbud meddelas för fordon av- lägsnar förrättningsman ordinarie kontroll- märke från fordonet. Om körförbud eljest inträder sänds från registret en underrättelse till polismyndigheterna. Påträffas sådant fordon kontrolleras huruvida besiktning har skett. Om så inte är fallet avlägsnas kon- trollmärket från fordonet.
Enligt det av utredningen föreslagna systemet skall kontrollmärken tillhandahål- las främst av länsstyrelserna och av den centrala registreringsmyndigheten. Det kan övervägas att därutöver låta AB Svensk Bil- provning lämna ut märken i vissa fall. Denna fråga är emellertid delvis beroende på resultatet av det fortsatta systemtekniska arbetet och kommer därför att redovisas först i utredningens slutbetänkande.
Vid bedömningen av rätten för fordons- ägare att erhålla nytt kontrollmärke i stället för ett skadat eller förkommet måste en avvägning ske mellan olika intressen.
Fordonsägare vars märke förkommit eller förstörts måste självfallet göra ansökan om nytt märke. Ansökan bör innehålla försäk- ran på heder och samvete om förlusten och denna bör, om polisanmälan skett, bekräftas av polisman. I övrigt bör ansökan inne- hålla vissa uppgifter om fordonet. Ansökan inges i princip till länsstyrelse. Efter pröv- ning kan nytt märke lämnas ut. Uppgift härom sänds till centralregistret för note- ring. Förfaringssättet är i och för sig enkelt och smidigt men vissa risker för missbruk föreligger. Frågan om och på vad sätt åt- gärder för att motverka missbruk bör vidtas sammanhänger med bl. a. det fortsatta systemarbetet. Problemet kommer att redo- visas närmare i slutbetänkandet.
Utredningen har i detta principbetänkan- de inte kunnat ta ställning till utformningen av kontrollmärkena eller eljest närmare be-
rört de tekniska och administrativa problem som är förknippade med ett kontrollmärkes- system. Dessa frågor är delvis beroende av det fortsatta systemarbetet. Utredningen har emellertid förvissat sig om att det tekniskt och administrativt är möjligt att utforma systemet så att det fungerar smidigt, effek- tivt och även i övrigt tillfredsställande.
6. Förslag beträffande fordonsskatten
6.1 översikt över gällande rätt
De grundläggande bestämmelserna om for- donsskatt finns i automobilskatteförord- ningen den 2 juni 1922 (nr 260). Enligt denna föreligger skatteplikt för registre- ringspliktiga motorfordon och släpvagnar. Vissa fordon är befriade från skatteplikt antingen direkt enligt stadgande i förord- ningen eller också enligt särskilt beslut av länsstyrelse. Skatt utgår med visst årligt be- lopp, olika för skilda slag och storlekar av fordon.
Skatteplikt inträder med den kalender- månad då fordon första gången införs i bil- register. Om fordon dessförinnan tagits i bruk som om det varit registrerat skall dock skatt utgå från och med den kalendermånad då så skett. Skatteplikt upphör med ut- gången av den kalendermånad då fordon avförts ur bilregister utan att ha blivit infört i annat sådant register. Om skatteplikt in- träder under löpande kalenderår skall skat- ten för året utgå med belopp som motsvarar den del av årsskatten som belöper på den eller de månader under vilka skatteplikt gäller. Om fordons beskaffenhet ändras under löpande kalenderår skall därav för- anledd höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad då ändringen skett och sänkning från och med den kalen- dermånad som följer näst efter ändringen.
Skyldighet att erlägga skatt åligger den som vid kalenderårets början varit eller bort
vara antecknad i bilregistret som ägare till skattepliktigt fordon. Har fordon första gången registrerats under kalenderåret ålig- ger skattskyldigheten den som då blivit an- tecknad som fordonets ägare.
I bilregistret antecknas den skatteplikt som åligger där intagna fordon. Anteckning görs av den tjänsteman som registrerings- myndigheten förordnat därtill.
Registreringsmyndighet skall meddela be- slut när fråga uppstår om frihet från skatt. Den som anser sig ha blivit oriktigt påförd skatt genom anteckning i registret kan på- kalla beslut angående skattskyldigheten. Klagan över myndighets beslut förs genom besvär hos kammarrätten. Talan kan full- följas till Kungl. Maj:t. Den omständighe- ten att skattskyldig anfört besvär befriar honom inte från att i behörig ordning betala påförd skatt.
Fordon för vilket skatt inte blivit erlagd får inte brukas förrän skatten blivit betald. Den som bryter häremot straffas med dags- böter.
I kungörelse den 12 december 1924 (nr 513) ang. uppbörd av automobilskatt m. m. finns bestämmelser bl. a. om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av for- donsskatt samt om skattekvitton och redo- visning av dessa. Enligt kungörelsen skall fordonsskatt i registret påföras den skatt- skyldige första gången vid registreringen och därefter för varje kalenderår så länge fordon är underkastat skatteplikt. Påföring-
en görs av därtill förordnad tjänsteman vid registreringsmyndigheten. Denne kallas de- biteringsförrättare. På rekommendation av statens organisationsnämnd tillämpas dock ett förenklat förfarande så att årsskatt an- ges endast vid registreringen. Påföringen granskas av debiteringsförrättaren och åter- kommande årlig debitering sker endast om skatteskalorna ändras. Restföring av obe- tald skatt noteras men inte skatt som betalas under ordinarie uppbördstermin.
Uppbörd av skatt för fordon, som är in- förda i registret vid kalenderårets början, sker genom postverkets försorg. Uppbörds- tiden börjar i princip den 10 februari och pågår t.o.m. den 4 mars. I god tid före uppbördsterminens början skall registre- ringsmyndighet införa kungörelse om tid och sätt för skatteinbetalning i den eller de ortstidningar som myndigheten bestämmer. Kungörelsen skall innehålla anmaning till de skattskyldiga att anmäla eventuell adress- förändring till registret. Registreringsmyn- dighet skall i god tid före terminens början mot postförskott sända ut skattekvitto till varje skattskyldig. Vid kvittot skall vara fogat ett adresskort. Detta skall innehålla en av debiteringsförrättare utfärdad debetsedel och en postförskottsanvisning som är ut- ställd på vederbörande registreringsmyndig- het. När postförskottsförsändelser inlämnas till postanstalt är de åtföljda av förteckning och sammandrag. Ett exemplar av förteck- ningen återställs till registreringsmyndighet, försett med postanstalts kvitto. Postanstalt avskiljer adresskort från försändelse och tillställer skattskyldig kortet som avi om försändelsen. Skattekvitto hålls tillgängligt för inlösen under uppbördsterminen. Inlösen får inte ske efter terminens utgång.
Riksrevisionsverket kan i samråd med poststyrelsen föreskriva att postgiroinbetal- ningskort skall användas för uppbörden i stället för postförskottsanvisning.
Postverket sätter in influtna skattebelopp på statsverkets checkräkning i riksbanken för resp. registreringsmyndighets räkning. Senast den 15 april avger postverket speci- ficerad redovisning till myndighet över in- lösta och inte inlösta skattekvitton. Det
exemplar av nyssnämnda förteckning som därvid återställs till myndighet utgör upp- bördslängd.
Om skattskyldig gör troligt att han inte fått sin debetsedel senast den 1 mars kan han betala in skattebeloppet direkt till registreringsmyndighet i den ordning som gäller för inbetalning i allmänhet till denna myndighet. Inbetalning skall dock ske före uppbördstidens utgång. Myndighet utfärdar vid sådan inbetalning duplettkvitto. Sådant kvitto skall utfärdas även vid inbetalning som sker efter uppbördsterminens utgång men före utsändandet av restlängd. Anteck- ning om sådana inbetalningar görs i den tidigare nämnda förteckningen.
När ansökan görs om registrering av skattepliktigt fordon skall den skatt som belöper på tiden från skattepliktens inträde till årets slut betalas in till registreringsmyn- dighet. Om registreringsansökan är beroen- de på myndighets prövning vid årets slut skall även skatt för följande år betalas innan registrering får ske. Inbetalning görs i den ordning som gäller för inbetalning i allmänhet till myndigheten. Sker inte ansö- kan om registrering inom föreskriven tid skall obetalt skattebelopp snarast möjligt uppdebiteras och indrivas. Om anmälan sker av förhållande som medför skyldighet att erlägga skatt eller att erlägga sådan skatt med högre belopp än tidigare skall på sam- ma sätt den påförda skatten betalas in till myndigheten. I dessa fall får bevis om registrering inte lämnas ut förrän skatt blivit erlagd. Inbetald skatt redovisas i särskild uppbördslängd.
Kvitto skall utfärdas på erlagda skatte- belopp. På kvittot skall finnas debiterings- förrättares underskrift eller namnstämpel samt postens eller länsstyrelsens stämpel. Kvitto utfärdat i annan ordning gäller inte. Duplettkvitto kan utfärdas när ordinarie kvitto förkommit.
Om fordon tilldelas nytt registrerings- nummer under kalenderår eller om skatt för fordon höjs eller sänks kan nytt kvitto er- hållas hos registreringsmyndighet mot att det gamla återlämnas. Om skatteplikt upp- hör och ansökan görs om restitution av er-
lagd skatt skall vederbörligt skattekvitto fogas vid ansökan.
För restindrivning, avkortning och av- skrivning av fordonsskatt gäller i tillämpliga delar stadgandena härom i uppbördsförord- ningen. Vid restlängd skall fogas inte in- lösta kvitton som avser restförda skatte— belopp.
Fordonsskatt bokförs och redovisas i kronans räkenskaper på samma sätt som kronouppbörd i allmänhet.
Om någon menar att han felaktigt blivit påförd skatt genom anteckning i registret eller att fel uppkommit vid utskrivandet av hans debetsedel eller kvitto kan han inom 60 dagar från det skatten avkrävts honom påfordra skriftligt beslut i ärendet av veder- börande registreringsmyndighet. Över detta beslut kan besvär anföras på samma sätt som gäller för besvär enligt automobil- skatteförordningen.
I kungörelse den 9 november 1956 (nr 556, senast ändrad 1967:605) om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt finns bestämmelser om rätt till anstånd med erläggande av viss del av skatt för fordon som vid kalenderårs början är infört i bil— register och för vilket årsskatten överstiger 1500 kr. Om anstånd åtnjuts skall av det totala skattebeloppet viss del erläggas vid ordinarie uppbörden och återstoden i en eller flera poster senast vid vissa angivna tidpunkter, nämligen den 31 maj, den 31 augusti och den 30 november. Registrerings- myndighet skall före ordinarie uppbörds- termins början i allmänhet tillställa sådana skattskyldiga som kan få anstånd medde- lande om tid och sätt för betalning av skatt. Om skattskyldig vill begagna sig av anstånd skall han inte lösa in utsänt skattekvitto utan i stället per postgiro till länsstyrelsen betala in föreskrivna delbelopp. Skattekvitto utfärdas för inbetalt belopp. Kvitto på del- belopp som inte utgör slutinbetalning förses med anteckning om att det gäller blott till och med närmast följande förfallodag. Om delbetalning inte sker i rätt tid får vidare anstånd inte åtnjutas. Obetald fordonsskatt förefaller då i sin helhet till betalning och uppförs på restlängd. länsstyrelsen får dock
i vissa fall medge anstånd om den del av skatten, som skolat erläggas, betalas före utsändande av restlängd.
6.2. Tidigare reformförslag
Bestämmelserna angående uppbörd av for- donsskatt har i stort sett varit oförändrade sedan 1924. Med hänsyn bl. a. till den ök- ning av fordonsbeståndet som skett mot- svarar de inte nutida krav. Visserligen finns möjligheter att föreskriva att skatt skall betalas över postgiro men i allmänhet sker uppbörd fortfarande genom postförskott. Detta förfarande medför svår arbetsbelast- ning för registreringsmyndigheterna i sam- band med uppbördsterminen. Stadigvarande personal var 1965 sysselsatt med ordinarie fordonsskatteuppbörd under en tid som mot- svarar sammanlagt ungefär 95 arbetsmåna- der. Härav utgjorde ungefär 28 arbetsmå- nader övertid. Dessutom anlitades extra personal till en sammanlagd kostnad av ungefär 550 000 kr.
Utredningen har från bilskatteutredning- en erhållit vissa uppgifter om de kostnader som fordonsskatten vållar det allmänna. Med hänsyn till de upplysningar bilskatte- utredningen erhållit från överståthållaräm- betet och samtliga länsstyrelser synes för- hållandena i Malmöhus län kunna utgöra en lämplig grund för den totala bedömningen. Med denna utgångspunkt torde man kunna uppskatta länsstyrelsernas kostnader för fordonsskatten 1965 till totalt 3 750000 kr. eller 1: 92 kr. per fordon. Enligt samma be- räkningsunderlag kan den arbetstid som åt- gått för hanteringen av fordonsskatten upp- skattas till 44 650 dagar eller elva minuter per fordon. Poststyrelsen har uppskattat postverkets kostnader för fordonsskatteupp- börden under 1966 till 3 800000 kr. samt uppgett att antalet skattepostförskott samma år uppgått till 2078 519. För 1965 torde postverkets kostnader för fordonsskatten kunna beräknas till 3 560000 kr. eller 1:82 kr. per fordon och den totala tidsåtgången till 32600 dagar eller åtta minuter per for- don.
Uppbördsförfarandet har utsatts för åt-
skillig kritik och flera förslag till reforme- ring av förfarandet har lagts fram. Här skall några av dessa förslag redovisas.
Statens organisationsnämnd föreslog 1954 att debetsedlar till fordonsskatt skulle fram- ställas centralt i form av inbetalningshålkort och att avräkning av inbetald skatt också skulle ske centralt. Förslaget ledde emel- lertid endast till smärre ändringar i upp- bördsförfarandet.
En arbetsgrupp inom statistiska central- byrån lade i juli 1962 fram förslag till auto— matisk databehandling inom den centrala bilregistreringen. Arbetsgruppen föreslog två alternativa former för årlig uppbörd av for- donsskatt.
Det ena förslaget bygger på personlig avisering av de skattskyldiga och innebär i huvudsak följande. Ett magnetband i det centrala bilregistrets datamaskin som avser läget vid årsskiftet kopieras över till ett sär- skilt skatteband. Detta genomgår viss ma- skinteknisk redigering och skatteberäkning sker med hjälp av skattetabeller som lagrats i maskinen. Därefter stansas automatiskt inbetalningskort i form av hålkort och sam- tidigt utskrivs uppbördslängd. Korten förses med klartext och sänds ut till de skatt— skyldiga. Uppbördslängderna sänds till resp. registreringsmyndighet. När skattebeloppet betalas på postanstalt stämplas och signeras inbetalningskortets kvittodel som frånskiljs och utgör ägarens skattekvitto. Postverket redovisar inbetalningskorten enligt ett för- enklat förfarande. Bokföringen i journal slopas och i stället redovisas skattebeloppen dag för dag i en klumpsumma av resp. kas- sör. Sedan inbetalningskorten bearbetats vid postgirokontoret återställs de till centrala bilregistret. Uppgifterna på korten överförs till magnetband för jämförelse med skatte- bandet. Därvid erhålls ett restband som ut- skrivs till restlängd. Denna överlämnas till vederbörande registreringsmyndighet för åt- gärd.
Enligt arbetsgruppens andra förslag gestaltas uppbördsförfarandet på ungefär följande sätt. Debitering av ordinarie skatt sker vid olika postanstalter samtidigt som skatt uppbärs. Fordonsägare företer gällan-
de besiktningsinstrument och postanstalt kan debitera skatt efter tabell. Alternativt kan besiktningsinstrumentet förses med upp- gift om fordons årsskatt och om delbelopp vid eventuellt anstånd. Vid betalningen ut- färdar postanstalten skattekvitto jämte kopia därav på remsor som genom perfore- ring avskiljs från särskilt upprättade skatte- förteckningar. Förteckningarna förs länsvis och utskrivs i tre exemplar. Av dessa utgör det första skattekvitto, det andra redovis- ning till registreringsmyndighet och det tredje postverkets exemplar. Efter upp- bördsterminens slut insänds registrerings- myndighetens exemplar till en för varje län särskilt angiven postanstalt. Denna ställer samman förteckningarna och översänder dem till vederbörande myndighet för redo- visning av skatten. Hos myndigheten sker kontroll och restlängd upprättas. Om data- maskin används vid uppbörden kan maski- nen skriva ut inbetalningskort avseende skatt jämte indrivningsavgift till alla som inte betalat sin skatt i rätt tid, varpå rest- längder efter någon tid sänds till registre- ringsmyndigheterna.
Poststyrelsen har till utredningen över- lämnat en skrivelse med två förslag till upp- börd av fordonsskatt.
De innebär i huvudsak att årlig fordons- skatt erläggs per postgiro under januari må- nad varje år och att den som betalat skatten erhåller en kupong där det årtal skatten av- ser är angivet. Betalningen sker med hjälp av inbetalningskort som tillhandahålls av postanstalter och länsstyrelser. När sådant kort lämnats ut skall registreringsbevis vi— sas upp och datumstämplas. På kortets mot- tagardel fyller avsändaren i namn och bo- stadsadress samt skattebelopp och fordonets registreringsnummer. På nyssnämnda ku- pong skall postens kvitto klistras upp på visst sätt. Färgen på kupongen ändras från år till år. På fordonets vindruta fastlimmas ett plastfodral med en blankett på vilken är angivet fordonets registreringsnummer och årsskattens belopp. I blanketten finns vidare ett urtag och på fodralets baksida en ficka. I denna skall nyssnämnda kupong med på- satt kvitto stickas ned på sådant sätt att man
i urtaget kan se en del av kupongen utvi- sande färg, årtal och del av postens kvitto.
I olika sammanhang har framförts andra förslag till ändringar i uppbördsförfarandet eller fordonsskatten i övrigt. En del av dem har överlämnats till utredningen för att tas i övervägande vid uppdragets fullgörande. Utredningen redovisar dem inte särskilt här men har beaktat dem vid ställningstaganden i hithörande frågor.
Efter kontakt med bilskatteutredningen har bilregisterutredningen utgått från att skatt knuten till fordonen kommer att fin- nas även i framtiden. Utredningens förslag i det följande påverkas i princip inte av ändringar i den närmare utformningen av denna skatt.
6.3. Utredningens överväganden 6.3.1 Uppbördssystemet
Uppbörd av fordonsskatt kan utformas på olika sätt vid ett genomförande av utred- ningens förslag beträffande den framtida bilregistreringen. Även postförskottsförfa- rande kan i och för sig användas. Ett sådant förfarande är emellertid arbetskrävande för postverket och otympligt för den enskilde samt förenat även med andra olägenheter.
Bland de andra system för uppbörd av fordonsskatt som kan komma i fråga kan man skilja mellan två huvudformer. Enligt den ena skall fordonsägaren utan särskild anmaning betala skatt antingen i samband med annan åtgärd beträffande fordon, t. ex. kontrollbesiktning eller betalning av försäk- ringspremie, eller också utan sådant sam- band. Enligt den andra huvudformen skall fordonsägaren erhålla personlig avisering angående skattebetalning. Utredningen skall här något diskutera de för- och nackdelar som är förenade med de två nu nämnda alternativen.
Till förstnämnda typ av uppbördssystem är att hänföra det som innefattas i det tidi- gare redovisade förslaget att skatt skall be- talas med företeende av besiktningsinstru— ment. Utredningen har i föregående avsnitt redogjort för huvuddragen i förslaget.
I och för sig förefaller det inte orimligt att ålägga fordonsägare skyldighet att utan särskild påminnelse vid viss tid betala in förfallet skattebelopp. Fullgörande av skatt- skyldighet övervakas enligt utredningens förslag bl. a. därigenom att kontrollmärke inte lämnas ut om inte skatten betalas. For- donsägarna måste därför få ett starkt in- tresse av att erlägga skatt på riktigt sätt.
Systemet har vissa fördelar. Fordonsskatt kommer att erläggas av den verklige ägaren till ett fordon, oavsett om ägaranmälan gjorts eller inte. Uppbördsterminen kan för- läggas tidigare på året än nu eftersom man inte behöver ta hänsyn till den tid som be— hövs för att aktualisera registret samt skriva och sända ut inbetalningshandlingar.
Systemet har å andra sidan väsentliga nackdelar. Som framgår i annat samman- hang undandras för närvarande flera miljo- ner kronor årligen i fordonsskatt. Utred- ningen föreslår olika åtgärder i syfte att på ett effektivare sätt förmå fordonsägarna att fullgöra sina skyldigheter i olika hänseen- den. Man bör då så långt möjligt undvika att göra olika åtgärder beroende av fordons- ägarna själva. Erfarenhetsmässigt brukar åtskilliga personer trots långvariga informa- tionskampanjer i massmedia sväva i okun- nighet om olika av statsmakterna vidtagna åtgärder. Det är också lätt att av glömska förbise uppbördsperioden. Kostnaderna för upplysningen och andra åtgärder blir bety- dande. Det är tveksamt om systemet är eko- nomiskt fördelaktigt för statsverket. Man kan bl. a. befara att restföringen blir sär— skilt stor med därav följande arbete och kostnader för det allmänna.
Systemet med uppbörd utan personlig avisering innebär att betalning av skatt inte sker genom avlämnad betalningshandling, som direkt kan bearbetas maskinellt. Stora kostnader är förenade med att i så fall framställa den databärare som krävs för att registret skall kunna aktualiseras beträffan- de erlagd skatt. Problem måste uppstå när det gäller att kombinera systemet med gire- ring. Systemet förutsätter att postverket svarar inte bara för uppbörd utan även för debitering av skatt. Detta medför vissa svå-
rrgheter, t. ex. när det gäller att finna en tillfredsställande form för fullföljd av talan mot debiteringen.
Likartade synpunkter kan anföras beträf- fande ett uppbördssystem som innebär att fordonsskatt betalas i samband med att annan åtgärd vidtas rörande fordonet. I fråga om ett sådant system tillkommer att uppbördsterminen måste vara rörlig.
Det andra huvudalternativet är ett system enligt vilket skatt betalas efter personlig avisering av de skattskyldiga. Aviseringen bör ske genom att inbetalningskort fram- ställs genom det centrala registrets försorg och sänds ut i god tid före uppbördstermi- nens början.
Utredningen har den uppfattningen att man i sistnämnda system kan undvika tidi- gare redovisade nackdelar och uppnå vä- sentliga fördelar från data- och redovis- ningstekniska samt kostnadsmässiga syn- punkter. Utredningen vill särskilt framhålla följande. Först genom ett aviseringssystem kan man till fullo utnyttja de möjligheter till förbättringar av fordonsskatteuppbörden som en automatisering av registret ger. Det blir med nutida avancerad maskinteknik sannolikt billigare att avisera fordonsägarna om skatteinbetalningen än att låta denna ske utan avisering. Genom ett aviserings- system når man, i motsats till vad förhål- landet skulle vara med upplysningskampan- jer i massmedia, direkt kontakt med for- donsägarna. Detta är av särskild betydelse eftersom man i görligaste mån vill söka hindra skatteflykt. I åtskilliga fall kan vis- serligen inbetalningskort komma att tillstäl- las person som inte längre är ägare till for- don trots anteckning härom i registret. Dessa fall bör emellertid bli mindre vanliga genom de åtgärder som utredningen föreslår för att höja registrets aktualitet. Systemet erbjuder med modern databehandlingstek- nik en hög grad av säkerhet och låter sig lätt anpassas till ändringar i fordonsskattens utformning.
Utredningen anser därför att systemet med personliga aviseringar av de skattskyl— diga genom inbetalningskort erbjuder så be- stämda fördelar framför andra former för
uppbörd av fordonsskatt att det bör komma till användning.
Ett sådant system kan användas även om det skulle befinnas ändamålsenligt att kom- binera uppbörden med utsändande av kon- trollmärke. Frågan hur en sådan kombina— tion skall ske beror på det fortsatta system- arbetet och lösningen härav kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande.
6.3.2. Debitering
Debitering av fordonsskatt sker genom att skatt påförs den skattskyldige i registret första gången när fordon registreras och därefter för varje år så länge fordon är skattepliktigt. Utredningen har i det före- gående redovisat huvuddragen i tillväga- gångssättet vid debiteringen.
Om bilregistreringen förläggs till ett cen- tralt register måste detta givetvis innehålla sådana data att man på grundval därav kan verkställa debitering av fordonsskatt. Ett förfarande måste finnas som motsvarar nu- varande skattedebitering. Markeringar i re- gistret av data angående skatt förutsätter beslut av myndighet och varje ändring måste föregås av nytt beslut. Dessa beslut måste kunna överklagas i samma omfatt- ning som nu. Frågan är då om dessa beslut skall fattas centralt eller regionalt.
Genom centrala beslut kan man främja enhetlighet i rättstillämpningen. Mot en centralisering talar emellertid att man då måste skapa en central organisation som kan svara för sådan rättstillämpning. Vidare är det omständligare att komplettera brist- fälliga ansökningshandlingar. Utredningen anser att materiella avgöranden i den nya registreringsorganisationen i största möjliga utsträckning bör läggas hos länsstyrelserna. Några skäl att frångå denna princip när det gäller skatteärenden föreligger inte. Detta gäller i särskilt hög grad med hänsyn till att avgöranden i andra registreringsfrågor kan ha stor betydelse för skattskyldigheten. Om registreringens lokala funktioner i enlighet med utredningens förslag placeras hos läns— styrelserna medför en regional förläggning av beslut i skatteärenden även den fördelen
att man kan behålla nuvarande organisa- tion och fullföljdsordning i ärenden angå- ende fordonsskatt.
Debitering av fordonsskatt bör därför” enligt utredningens mening i princip anses som beslut av länsstyrelse. Utredningen för- utsätter att metoder för beräkning av skatt på samma sätt som nu kan knytas till vissa klart angivna fakta.
På grundval av myndigheternas beslut görs markeringar i det centrala registret vilka mynnar ut i skattedebitering. Marke- ringar behöver i princip ändras endast vid nya skatteskalor. Sådana ändringar bör verkställas genom centrala åtgärder. Ansva- ret för riktigheten av markeringarna följer samma regler som i övrigt gäller för infö— ringar i registret. Särskild debiteringsförrät- tare behöver således inte förordnas. Om fel skulle uppstå i markeringar eller i utskrifter som gjorts på grundval av dessa bör möjlig- het finnas att erhålla rättelse. Sådana bör lämpligen ske genom beslut av länsstyrelse, vilken ju har att fatta primära beslut angåen- de skattskyldighet. Man torde därför böra tillämpa den ordningen att skriftlig ansökan om rättelse skall inges till länsstyrelse.
6.3.3. Skattekvitto
Enligt 9 & automobilskatteförordningen skall automobilskattekvitto medföras på fordon under färd för att på tillsägelse av polisman kunna visas upp för denne. Före- tes inte kvitto inträder straffansvar om inte särskilda omständigheter föreligger.
I 6 & kungörelsen ang. uppbörd av auto- mobilskatt m. m. finns vissa bestämmelser bl. a. angående utseendet på skattekvitto. Automobilskattekvitto med tillhörande adresskort jämte debetsedel och postför- skottsanvisning skall utfärdas på blankett av det utseende som av Kungl. Maj:t fastställt formulär visar och med bottentryck vars innehåll och färg för varje år fastställs av riksrevisionsverket. Registreringsmyndighe- terna erhåller sådana blanketter efter rekvi- sition hos verket. Utredningen har i det föregående redovisat huvuddragen av nuva- rande regler om skattekvitto.
Om uppbörd av fordonsskatt i enlighet med utredningens förslag sker centralt ge- nom inbetalningskort uppstår vissa frågor beträffande skattekvitto.
Enligt utredningens förslag skall kontroll över registrerade fordon bl. a. ske genom en form av kontrollmärke.. Fordonsägare behöver emellertid få en särskild handling som visar att skatten erlagts. Kontrollmärke kan inte ersätta skattekvitto.
Skattekvittots funktion har i hög grad samband med frågan om kvitto även i framtiden skall behöva medföras under färd. Det föreslagna bilregistret är avsett att omfatta hela landet. Det skall vara högt automatiserat och mekaniserat samt inne- hålla omfattande och aktuell information om registrerade fordon. Man kan därför snabbt få underrättelse ur registret om for- donsägare underlåtit att fullgöra t. ex. skyl- dighet att betala fordonsskatt. På grundval av registret torde man således få avsevärt effektivare kontroll över fordonsägarna än f. n. Därigenom minskar behovet av sär- skild kontroll genom skattekvitto. Detta behov minskar ytterligare genom ett kon- trollmärkessystem som gör att man i regel direkt på fordon kan se om vissa skyldig- heter, bl. a. skattskyldighet, blivit fullgjorda.
Utredningen har kommit till den uppfatt- ningen att möjligheterna till kontroll genom det automatiserade registret och kontroll- märkessystemet är fullt tillräckliga även för fordonsskatten. Något behov av en bestäm- melse om att skattekvitto skall medföras på fordon under färd föreligger enligt utred- ningens mening inte. Nuvarande bestäm- melse härom bör därför utgå.
Utredningens ställningstagande i denna fråga påverkar spörsmålet om utformningen av skattekvitto. Det torde vara fullt för- svarligt att låta ett vanligt postkvitto tjäna som bevis på att fordonsskatten betalats. Om kvitto förkommit eller eljest behov förelig- ger av nytt kvitto bör särskilt intyg om att skatten är betald kunna erhållas efter ansö- kan hos länsstyrelse.
Motorbranschens riksförbund har i skri- velse till kommunikationsdepartementet den 4 juli 1961 påtalat vissa svårigheter att er-
hålla duplett av skattekvitto. Skrivelsen åsyftar sådana fall då förvärvare av fordon inte kan få kvitto på erlagd skatt vare sig i samband med att han förvärvar fordonet eller senare. Situationen tycks vara vanlig när det gäller återgång av avbetalningsköp. Vissa registreringsmyndigheter menar att kvitto i sådana fall inte kan anses ha för- kommit och att duplettkvitto därför inte kan utfärdas.
De i skrivelsen nämnda svårigheterna torde försvinna i det nya uppbördssystemet. Kvittot kommer inte att ha samma betydel- se som nu och anledning torde därför sak- nas att vägra utfärda särskilt intyg om att skatten är betald efter vederbörlig kontroll i registret.
6.3.4. Restitution
Frågor om restitution av fordonsskatt av- görs enligt 13 å automobilskatteförordning- en av registreringsmyndighet. Om skatte- plikt för fordon upphör under löpande kalenderår äger den som innan skattefrihet inträdde sist var antecknad i registret som ägare till fordonet efter ansökan återfå så stor del av den för året erlagda skatten som belöper på tiden efter det skattefrihet in- trätt. Motsvarande regler gäller för restitu- tion av skatt efter sådan ändring i fordonets beskaffenhet som medför att skatten sänks.
Restitution förutsätter alltså enligt gällan- de regler ansökan hos registreringsmyndig- het och beslut av denna. I princip bör sam- ma ordning tillämpas i den framtida regist- reringsorganisationen. I det centrala regist- ret framgår om skatt för fordon har beta- lats eller inte. När anmälan gjorts hos läns- styrelse av något förhållande som medför skattebefrielse eller skattelindring, eventuellt i förening med särskild ansökan om resti- tution, kontrollerar myndigheten i registret om skatten betalats. Om ansökan skett i vederbörlig ordning meddelar myndigheten beslut enligt vilken anmälan till registret godtas och ansökan om restitution bifalls. Beslutet rapporteras till registret. Det belopp som skall restitueras räknas ut och anses
beslutat av länsstyrelsen. Vederbörligt ut— betalningskort framställs maskinellt i cen- tral instans.
6.3.5. Indrivning
Enligt 9 & kungörelsen ang. uppbörd av automobilskatt m. m. skall uppbördsförord- ningens regler om bl. a. restindrivning i tillämpliga delar gälla även beträffande for- donsskatt. I stadgandet sägs att inte inlösta kvitton på förfallna skattebelopp skall fogas vid restlängd, vederbörligen försedda med länsstyrelses stämpel, och att intyg om er- lagd restavgift skall tecknas på kvittos bak- sida. Registreringsmyndighet överlämnar restlängd till vederbörande kronofogdemyn- dighet för indrivning.
I det uppbördssystem som utredningen förordar skall restlängder utskrivas maski- nellt efter uppbördstermins slut. Längderna bör på vanligt sätt vidarebefordras till verk— ställighet. Utredningen kommer i sitt slut- betänkande att lämna en närmare redogö- relse för de tänkta reglerna om förfarandet vid indrivning av resterande fordonsskatt.
Om det kontrollmärkessystem som utred- ningen föreslår kommer till användning kan vissa svårigheter uppstå när indrivning skett av skatt. Det är angeläget att fordonsägare så snart som möjligt efter indrivning erhål- ler sitt kontrollmärke om förutsättningar härför i övrigt är för handen. Man bör inte ålägga utmätningsman att lämna ut sådana märken. Märkena bör nämligen distribueras genom så få händer som möjligt och ut- lämnandet måste i åtskilliga fall föregås av kontroll i registret. En lösning är att anteck- ning sker i det centrala registret om att skatt erlagts och att därefter ordinarie kon- trollmärke sänds ut om förutsättningarna i övrigt är för handen. En annan lösning är att fordonsägare för vilken fordonsskatt blivit indriven får vända sig till länsstyrelse och där mot företeende av indrivningskvitto och efter kontroll i registret erhålla giltigt kontrollmärke. Med hänsyn särskilt till att det tar en inte obetydlig tid innan resultat av indrivning kan antecknas i registret och till att fordonsägare så snart som möjligt
bör erhålla kontrollmärke är det senare för- faringssättet att föredra.
6.3.6. Redovisning
Bestämmelser om redovisning av influten fordonsskatt finns i 10 & kungörelsen ang. uppbörd av automobilskatt m. m. Här finns närmare föreskrifter om länsstyrelsernas redovisning till riksrevisionsverket av influ— ten skatt. Olika bestämmelser gäller för skatt som erlagts under ordinarie uppbörds- termin och för skatt som inbetalats till läns- styrelsen i annan ordning. Närmare över- väganden angående sättet för redovisning av fordonsskatten kommer att framläggas i utredningens slutbetänkande.
6.3.7. Tid för uppbörd
Enligt utredningens förslag skall uppbörd i framtiden inte ske genom postförskottsför- farande utan genom att inbetalningskort sänds ut till de skattskyldiga. Genom denna ändring skapas ökade möjligheter till så- dana omläggningar av skatteuppbörden som kan finnas erforderliga.
Många synpunkter kan anläggas i frågan om skatteuppbörd skall äga rum per kalen- derår eller på annat sätt. För bilregistrering- ens del bör framhållas att en koncentration av uppbörden till en termin per år i någon mån minskar arbetet med kontroll över att skatt betalas och att en sådan koncentration i väsentlig grad underlättar funktionen hos det kontrollmärkessystem som utredningen förordar. Från bilregistreringens synpunkt är det därför önskvärt att uppbörden i prin- cip är förlagd till en enda termin per år. Utredningen har emellertid beaktat de pro- blem som uppstår om det av andra skäl skulle anses önskvärt att uppdela skatteupp- börden på flera terminer per år.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har i skrivelse till chefen för kommunikations- departementet den 7 februari 1966, vilken skrivelse överlämnats till utredningen, före- slagit vissa ändringar i fråga om uppbörd av skatt för anståndsberättigade fordon. De föreslagna ändringarna innebär att postför-
skottsförsändelse till ägare av sådana for- don skall uppta bara det belopp som skall erläggas vid den första uppbörden och att påminnelser angående uppbördstidens ut— gång i större utsträckning än nu skall göras i massmedia under tiden närmast före sista inbetalningsdagen.
Rätten till anstånd utnyttjas i betydande utsträckning, särskilt när det gäller tyngre fordon. Utredningen har gjort en undersök— ning avseende förhållandena vid sex läns- styrelser. Av undersökningen framgår att rätten till anstånd under 1966 utnyttjades till 19 % för fordon i skatteklassen 2001— 2 500 kr., till 49 % för fordon i skatteklas- sen 2501—3 000 kr. och till 61 % för for- don i skatteklassen över 3000 kr.
Nuvarande anståndsbestämmelser är i vissa avseenden svåra att sammanjämka med ett system där uppbörd av skatt sker genom inbetalningskort. Dessa svårigheter ligger delvis i att anstånd åtnjuts på den enskildes eget initiativ. En annan svårighet är att det anstånd som kan erhållas inte av- ser viss bestämd tid utan viss längsta tid så att delbelopp skall betalas senast viss dag. Den skattskyldige får emellertid betala an- ståndsbelopp även dessförinnan. Otymplig- heten i nuvarande system ligger emellertid främst i att postförskottsförsändelse sänds ut för hela skattebeloppet även om veder- börande fordonsägare med säkerhet kan beräknas använda sig av anståndet.
En ytterligare faktor att beakta är att rätten till anstånd i sin nuvarande utform- ning kan vålla vissa problem när det gäller funktionen hos det kontrollmärkessystem som utredningen föreslår.
Från uppbördssynpunkt är det en fördel om anståndsbestämmelserna inte är fakul- tativa utan i stället obligatoriska, dvs. upp- delning sker alltid av de skattebelopp som skall erläggas för aktuella fordonskategori- er. Uppbörd genom inbetalningskort ger möjligheter att i snart sagt hur stor ut- sträckning som helst dela upp skatteinbetal- ningar på olika terminer. Med hänsyn här- till vill utredningen förorda att rätt till an- stånd görs oberoende av skattskyldigs eget initiativ. Bestämmelserna härom kan t. ex.
utformas så att skatt i erforderlig utsträck- ning uppdelas i belopp som förfaller till be- talning vid olika tillfällen. Uppbörd av del- belopp sker vid varje tillfälle genom att in— betalningskort sänds ut till den skattskyl- dige.
Som tidigare nämnts har utredningen be- aktat möjligheten att uppbörd av fordons- skatt kommer att uppdelas på flera terminer per år. Kontrollmärkessystemet kan anpas- sas till en sådan form för uppbörd. Olika lösningar är härvid tänkbara. Utredningen har emellertid inte ansett sig behöva ta definitiv ställning i sådana detaljfrågor nu utan återkommer härtill i slutbetänkandet.
6.3.8. Övriga frågor
Med det anförda har utredningen redovisat sina ställningstaganden i de mera väsentliga frågor angående fordonsskatt som har sam- band med en omläggning av bilregistrering- en. Åtskilliga mer detaljbetonade problem återstår att lösa i sammanhanget. En om- läggning av registreringen kommer också att få vissa verkningar för andra former av skatt som anknyter till registrerade fordon. Dessa frågor kommer utredningen att ta upp till närmare behandling i sitt slutbetän- kande.
Utredningens förslag innehåller i huvudsak följande.
Fordonsskatten debiteras i princip genom beslut av länsstyrelse och debiteringen mar- keras i registret. Rättelser av fel vid debite- ring görs av länsstyrelse.
Uppbörden sker genom att inbetalnings- kort sänds ut till de skattskyldiga från registret. Genom ett sådant system kan man undvika de nackdelar som är förenade med andra uppbördsalternativ och uppnå väsent— liga fördelar från data- och redovisnings- tekniska samt kostnadsmässiga synpunkter.
De möjligheter till kontroll som man har genom registret och det därtill knutna kon- trollmärkessystemet medför att något behov inte finns av bestämmelser om att skatte- kvitto skall medföras under färd med for- don.
Beträffande bestämmelserna om rätt till anstånd med erläggande av del av skatten förordar utredningen att rätten till anstånd görs oberoende av den skattskyldiges eget initiativ.
7. Förslag beträffande förfarandet vid registrering
7.1 Förfarandet vid nyregistrering
7.1.1 Ansökans form och innehåll
Gällande rätt m. m. Bestämmelser om re- gistreringsansökans form och innehåll finns i 17 ä 4 mom. VTF. Ansökan om registre- ring skall ske skriftligen. Den skall inne- hålla uppgift om ägares fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress. I fråga om förut registrerat fordon skall uppgift lämnas om det registreringsnummer som fordonet tilldelats. Har fordon tagits i bruk enligt interimslicens skall uppges vilken myndighet som utfärdat licensen, datum för utfärdan- det och licensens nummer. Ansökan skall vara åtföljd av besiktningsinstrument eller typintyg i tre exemplar. Om instrument eller typintyg tidigare lagts till grund för registre- ring fordras dock endast ett exemplar. Vid ansökan skall vidare fogas intyg av sökan- de att fordonet efter det att instrument eller intyg utfärdats inte undergått sådan ändring som avses i 10 ä 4 mom. VTF. Avser an- sökan trafikförsäkringspliktigt fordon skall i princip bevis om trafikförsäkring med- följa i två exemplar. Slutligen skall ansökan vara åtföljd av stadgad avgift och fordons- skatt skall erläggas enligt särskilda bestäm- melser.
För registreringsansökan används van- ligen en blankett som genom förkryssning av tillämpligt alternativ kan användas inte bara för nyregistrering av fordon utan ock- så för återregistrering av tillfälligt avregist-
rerat fordon, registrering i annat län av förut registrerat fordon och anmälan om ändring av äganderätt till registrerat fordon. Blanketten är indelad i avdelningar för olika kategorier av uppgifter, nämligen för fordon, ägare, interimslicens, föregående ägare, underskrift och bifogade handlingar.
Enligt vad som upplysts från olika regist- reringsmyndigheter har blanketten i nuva- rande utformning i stort sett fungerat väl.
Utredningens överväganden. Enligt nuva— rande bestämmelser skall registreringsansö- kan ha skriftlig form. Detta måste gälla även för framtiden. Behovet härav är tyd- ligt med hänsyn till omfattningen av de upp- gifter som måste lämnas vid ansökan. Vi- dare krävs för tillämpning av straffbestäm- melserna att man kan fastslå vilka uppgifter som lämnats.
F. n. görs ansökan om registrering på sär- skild handling. I denna finns en del upp- gifter om ägare och fordon, medan andra uppgifter om fordon och uppgifter om gäl- lande trafikförsäkring lämnas på särskilda handlingar som fogas till ansökan. Det kan övervägas om man skall behålla detta system eller om man skall söka införa en ordning, enligt vilken registreringsansökan även innehåller plats för de data om fordon som nu finns upptagna i typintyg eller be- siktningsinstrument. Utredningen återkom- mer emellertid till denna fråga i sitt slut— betänkande.
En annan i sammanhanget aktuell fråga
är vilka uppgifter som skall lämnas vid an- sökan om registrering. Omfattningen av uppgiftsskyldigheten beror på vilka krav man ställer på innehållet i registret. Vissa avvägningar i detta hänseende har redovi- sats i avsnitt 5.4 och andra kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande. De uppgifter det gäller är av olika slag. Vissa uppgifter av särskild vikt är ofrånkomliga i registret och måste alltid hållas aktuella. För dessa bör gälla en fortlöpande anmäl- ningsskyldighet. Exempel härpå är de som rör fordonsägares namn och adress. Andra uppgifter är sådana som man visserligen kan vilja ta in i registret men beträffande vilka det inte förefaller nödvändigt att registrera senare ändringar och där någon anmälningsskyldighet därför inte heller bör föreskrivas. Ett exempel härpå kan vara uppgift om fordons färg. En tredje kate- gori av uppgifter slutligen är de som inte bör belasta registret men som har ome- delbar betydelse för registreringsmyndighets behandling av ansökan eller ändå bör ingå i arkivmaterial eller rapporteras vidare. Exempel på sådana uppgifter är de som rör fordonsägares eller sökandes telefonnum- mer. Det får övervägas närmare i det fort- satta arbetet vilka av dessa uppgifter som är av sådan vikt att det är motiverat med sanktioner om oriktiga uppgifter lämnas. Blankett för registreringsansökan måste ut- formas så att denna grupp av uppgifter blir klart angiven och tydligt uttryckt, något som är av största vikt även för den maski- nella bearbetningen.
7.1.2 Tid inom vilken registreringsansökan skall inges
Gällande rätt m. m. I 17 5 1—3 mom. VTF stadgas bl. a. följande. Ansökan om registre- ring av fordon skall i princip göras inom tre veckor från det fordonet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. Undantag härifrån gäller för den som inne- har saluvagnslicens, såvitt angår fordon som han förvarar i lager eller håller till salu. Beträffande släpvagn som inte registrerats förut och som tagits i bruk enligt interims-
licens är fristen tre veckor från det fordonet tagits i bruk. I fråga om fordon som efter tidigare registrering avförts ur bilregistret och sedan tagits i bruk enligt interimslicens gäller att ansökan om ny registrering skall göras inom tre veckor från det fordonet tagits i bruk. Registrering i annat län på grund av att fordons hemort ändrats skall i princip sökas inom tre veckor från det ändringen inträtt. Utgångspunkten för den- na tid är bestämd på särskilt sätt om ägan- derätten övergått genom arv eller testa- mente.
I tidigare bestämmelser om bilregistrering har fristerna för ansökningar om registre- ring varit av olika längd. I 1915 och 1916 års författningar i ämnet fanns ingen frist för nyregistreringar men däremot stadgades att registrering av fordon i annat län skulle sökas inom en månad. I 1923 års motor- fordonsförordning föreskrevs att nyregistre- ring skulle sökas inom 14 dagar från det fordon förvärvats. I 1930 års motorfordons- förordning slopades skillnaden mellan respittiderna i olika fall och det stadgades att ansökan och anmälan i princip skulle ske så snart som möjligt och sist inom 14 dagar. Samma bestämmelser fanns i 1936 års motorfordonsförordning. I 1944 års trafikförfattningssakkunnigas betänkande (SOU 1948: 34) nämndes bl. a. att till de sakkunniga uttalats önskemål om en för- längning av de respittider som i olika hän- seenden gällde vid registrerings- och besikt- ningsförfarandet. De sakkunniga föreslog en förlängning av fristerna till tre veckor. Denna frist upptogs som nämnts i 1951 års ännu gällande vägtrafikförordning.
Fristerna för ansökan om registrering är av mycket varierande längd i andra länder. Detta har belysts i avsnitt 2.4.
Utredningens överväganden. I utlandet är fristerna för ansökningar om registrering och för anmälningar vanligen kortare än i vårt land. De synes genomsnittligen vara kortast i de länder där biltäthet och trafik- intensitet är störst och där behovet av ak- tualitet i de registrerade uppgifterna också torde vara störst. Denna aktualitet främjas om uppgifter snabbt kan föras in i registret.
Ju kortare frister som gäller för lämnandet av sådana uppgifter desto aktuellare bör man självfallet kunna hålla registret.
Skälen för en förkortning av nuvarande frister gör sig främst gällande i fråga om olika anmälningar till registret. När det gäller ansökan om registrering kan det ifrå- gasättas om någon frist över huvud taget blir nödvändig om utredningens förslag i övrigt genomförs. Med den nya registre- ringsorganisationen kommer det att vara ett synnerligen starkt intresse för var och en som förvärvar och vill bruka ett fordon att snarast ansöka om registrering av detta. Ett av skälen härtill är att registreringsskyltar — såsom utvecklas i annat sammanhang —— skall utlämnas genom myndighets försorg. Vidare kommer kontrollmärkessystemet att göra det angeläget för den som vill bruka ett fordon att tillse att fullständiga och kor- rekta uppgifter finns om fordonet i registret. Det är emellertid av principiell betydelse att en frist finns även för ansökningar om re- gistrering. Anledning saknas att bestämma tidsgränsen annorlunda än för anmälningar till registret. Från allmänhetens synpunkt torde det vara en fördel att samma frister gäller för ansökningar om registrering och för anmälningar.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen en tidsfrist för ingivande av ansö- kan om registrering av samma längd som fristen för anmälningar, dvs. en vecka, räk- nat från förvärvet (se framställningen i av- snitt 8.2).
Utredningen föreslår i kap. 14 att fristen för registreringsansökan förkortas till en vecka utan att övergången till den nya re- gistreringsorganisationen avvaktas.
7.1.3 Vem skall registreringsskyldigheten åligga
Gällande rätt. I 17 & 1—3 mom. VTF sägs att skyldighet att göra ansökan om registre- ring åligger ägare av fordon. Beträffande fordon som innehas på grund av avbetal- ningsköp gäller enligt 1 5 8 mom. VTF att bestämmelserna om ägare i stället skall gälla innehavare trots att äganderätten ännu
inte övergått på honom. I rättspraxis torde detta stadgande tillämpas även beträffande fordon som, utan att det är fråga om avbe- talningsköp, sålts på kredit med ägande- rättsförbehåll. Skyldigheten att göra ansö- kan om registrering är straffsanktionerad genom bestämmelserna i 65 ä 4 mom. VTF. Enligt dessa skall den felande straffas med dagsböter. I 70 & VTF ges särskilda bestäm- melser om ägaransvaret bl. a. för de fall fordonet tillhör stat eller kommun, oskiftat dödsbo, bolag, förening eller annat sam- fund eller omyndig.
Utredningens överväganden. Utredningen har övervägt huruvida bestämmelserna om vem som har att fullgöra registreringsskyl- digheten bör ändras exempelvis så att skyl- digheten läggs på den som brukar ett for- don. Frågan om omyndig persons ansvar för olika åtgärder i samband med förvärv av motorfordon har väckts i olika samman- hang under senare tid. Prövningen av denna fråga ankommer emellertid inte på utred- ningen, som inte heller i övrigt funnit skäl att föreslå någon ändring i gällande bestäm- melser om vem som skall fullgöra registre- ringsskyldigheten.
7.1.4 Forum för ingivande av registrerings- ansökan
Gällande rätt. Enligt 16 5 VTF skall fordon registreras hos länsstyrelsen i det län där det har sin hemort. I stadgandet definieras hemortsbegreppet. I 17 & VTF förutsätts att ansökan om registrering skall inges till den länsstyrelse där registreringen skall ske. En- ligt 17 g 3 mom. VTF skall beträffande fordon, som ändrat hemort så att det skall registreras i annat län, ansökan om registre- ring göras hos länsstyrelsen i det län där registreringen skall ske.
Utredningens överväganden. Eftersom bilregistret enligt utredningens förslag skall föras centralt uppstår frågan om inte regist- reringsansökan i framtiden bör kunna ges in till valfri länsstyrelse.
Den tänkta arbetsgången i ett registre- ringsärende innebär att ansökan granskas hos länsstyrelse som fattar beslut i anled-
ning av ansökan. Informationen i ärendet vidarebefordras för att införas i det centrala registret.
Med hänsyn till behandlingen av själva ansökan är det uppenbarligen likgiltigt hos vilken länsstyrelse denna lämnas in. Regist- reringsbeteckningarna skall enligt utred- ningens förslag inte ha någon lokal anknyt- ning och de problem som är förenade med tilldelningen av dessa beteckningar ger inte heller anledning föreskriva bestämt forum för ingivande av registreringsansökan. Från andra synpunkter torde det inte heller ha någon betydelse för ärendets prövning vil- ken länsstyrelse som omhändertar och be- handlar registreringsansökan. För allmänhe- ten måste det däremot vara en fördel att registreringsansökningar inte behöver läm- nas till bestämd myndighet.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen att ansökningar om registrering skall få göras hos valfri länsstyrelse.
7.1.5 Förutsättningar för att registrerings- ansökan skall bifallas
Gällande rätt. I 20 5 1 mom. VTF före- skrivs bl. a. att registrering skall vägras om meddelade föreskrifter inte iakttagits vid registreringsansökan. Vidare skall registre- ring vägras om fordon inte är i föreskrivet skick.
Utredningens överväganden. Registrering av fordon måste givetvis även i fortsättning- en förbindas med kontroll över att fordonet tillhör en kategori som skall införas i regist- ret. Skulle fordonet inte vara så beskaffat måste registrering vägras. Kontroll av for- donets skick i övrigt bör emellertid i enlig- het med utredningens i avsnitt 3.3 redovisa- de principiella syn på bilregistreringens funktion inte knytas till registreringen utan till andra åtgärder.
Med hänsyn till det nu gällande villkoret för registrering att fordonet genomgått viss besiktning skall enligt nuvarande bestäm- melser ansökan om registrering vara åtföljd av besiktningsinstrument eller typintyg. Med hänsyn till vad nyss sagts om att registre- ring enligt utredningens förslag bör ske utan
anknytning till frågan om fordonskontrollen bortfaller kravet på att bevis om besiktning måste företes i registreringsärendet. Uppgif- ter om att fordonet är sådant att det skall registreras samt andra nödvändiga uppgifter exempelvis om fordonsägaren kan uppen- barligen enklast och naturligast lämnas ge- nom företeende av något slag av besiktnings- handling. Kan emellertid uppgifterna i till- fredsställande omfattning lämnas på annat sätt bör registrering inte hindras av att be- siktningshandling inte företes.
Registrering bör enligt utredningens förut redovisade förslag få ske även om trafik— försäkringsskyldighet inte är fullgjord. Tra- fikförsäkringsbevis blir därför inte något villkor för registrering men väl -— liksom bevis om godkännande vid besiktning — för att kontrollmärke skall lämnas ut och där- med för att fordonet skall kunna brukas.
Utredningen har ansett det angeläget att förenkla förfarandet hos registreringsmyn- digheterna bl. a. genom att förknippa re- gistrerings— och anmälningsförfarandet med så få formaliteter som möjligt. Hanteringen av avgifterna för registrering utgör f. n. en betydande arbetsbelastning för registrerings- myndigheterna. Den enskilde irriteras ofta av att erläggande av avgift gjorts till förut- sättning för att myndighet skall uppta ären- de till behandling. Som förut sagts är det angeläget att uppgifter om fordon så snart som möjligt förs in i registret så att fordo- nen blir underkastade den kontroll som ut- går från detta. Varje åtgärd som underlättar för allmänheten att fullgöra dessa skyldig- heter är av stor betydelse. I det framtida registret blir det lättare att kräva in avgift i efterskott. Detta kan ske med hjälp av inbetalningskort på samma sätt som beträf— fande fordonsskatt. Utredningen anser över- vägande skäl tala för att underlåtenhet att erlägga avgift för registreringsansökan inte bör medföra att sökt åtgärd vägras.
I huvudsak gör sig samma synpunkter gällande i frågan huruvida inbetalning av fordonsskatt skall vara förutsättning för något moment i registreringsproceduren. Som tidigare nämnts stadgas i S & kungö- relsen ang. uppbörd av automobilskatt
m. m. att, när motorfordon eller släpvagn anmäls till registrering, den skatt skall beta- las som belöper på tiden från skattepliktens inträde till årets slut och att bevis om regist- rering inte får lämnas ut förrän skatten betalts. I den föreslagna registreringsorgani- sationen skall årligen förfallande fordons- skatt betalas genom inbetalningskort som sänds ut till de skattskyldiga. Det är från administrativ synpunkt en väsentlig fördel om uppbörd av sådan skatt sker på samma sätt även för nyregistrerade fordon. Som framgår av avsnitt 5.5 skall betalning av så- dan skatt heller inte vara en förutsättning för att kontrollmärke skall få lämnas ut vid registreringen. Utredningen förordar därför att betalning av fordonsskatt inte görs till förutsättning för något moment i registre- ringen.
7.1.6 Sanktioner vid underlåtenhet att full— göra registreringsskyldigheten
Gällande rätt. Söks inte inom föreskriven tid registrering av fordon på sätt sägs i 17 9” VTF straffas den felande enligt 65 & 4 mom. första stycket VTF med dagsböter. Om veterligen oriktig uppgift lämnas vid ansökan är straffet enligt 65 ä 5 mom. för- sta stycket VTF också dagsböter. Åtal för förstnämnda förseelse kan enligt 71 & VTF upptas av rätten i den ort där fordonet skall anses ha sin hemort om detta med hänsyn till utredningen samt kostnader och övriga omständigheter finns lämpligt. Om någon genom lagakraftvunnen dom dömts till ansvar för underlåtenhet att göra veder- börlig ansökan om registrering och även därefter underlåter att göra sådan ansökan äger länsstyrelse enligt 65 5 4 mom. tredje stycket VTF vid vite ålägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet. Länsstyrelse får även utdöma sålunda förelagda viten. Utredningens överväganden. Även om det vid ett genomförande av utredningens för- slag torde bli mindre angeläget att före- skriva en frist för ansökningar om registre- ring har utredningen funnit att en frist bör finnas och att den bör förkortas från nuva- rande tre veckor till en vecka. Möjligheter
måste uppenbarligen finnas att tillse att fristen iakttas. Underlåtenhet att ansöka om registrering inom föreskriven tid bör därför förbindas med sanktioner. Dessa kan i större eller mindre utsträckning utgöras av straffansvar. Med hänsyn bl. a. till önsk- värdheten att avkriminalisera detta rätts- område kan det övervägas att ge länsstyrel- serna större möjligheter än nu att genom vitesföreläggande inkräva registreringsan- sökningar från fordonsägare. Utredningen avser att ta upp denna fråga i sitt slutbe— tänkande.
7.2. Interimsregistrering
7.2.1 Gällande rätt m. m.
Enligt VTF får registreringspliktigt fordon i princip brukas endast om det är registre- rat. Vissa undantag finns från denna huvud- regel. Sålunda kan fordon tas i bruk enligt interimslicens. De allmänna bestämmelserna härom finns i 12 & VTF.
I 12 ä 1 mom. VTF stadgas bl. a. följan- de. Fordon får brukas utan att vara registre- rat och försett med registreringsskylt under förutsättning att särskilt tillstånd, interims- licens, meddelats och att fordonet är försett med interimsskylt. En förutsättning är vi- dare att fordonet inom ett år före brukan- det antingen godkänts vid registreringsbe- siktning eller upptagits i typintyg eller ock- så, om det är reservregistrerat, godkänts vid kontrollbesiktning och därefter inte under- kastats sådana ändringar som avses i 10 ä 4 mom. VTF. Villkoret om besiktning gäller inte för vissa fall, nämligen om fordonet endast brukas a) av den, som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar eller reparerar fordon, för provkörning i samband med tillverkning eller reparation, b) för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparations— verkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage, e) för färd kortast lämpliga väg till och från be- siktningsman för besiktning eller d) för provkörning vid besiktning.
I 12 & 2—4 mom. VTF stadgas bl. a.
följande. Interimslicens utfärdas av valfri polismyndighet. Innan licens utfärdas för trafikförsäkringspliktigt fordon skall bevis om trafikförsäkring företes. Licensen gäller för en tid av en månad och är avgiftsfri. Om villkoret om registreringsbesiktning el- ler upptagande i typintyg är uppfyllt skall enligt 5 & VTK bevis härom tecknas på in- terimslicensen. Denna skall medföras under färd med fordonet. Polismyndighet som ut- färdat interimslicens för oregistrerat fordon skall även tillhandahålla interimsskyltar. För varje sådan erläggs en krona i avgift och deponeras fyra kronor. För reservregist- rerat fordon som tas i bruk enligt interims— licens fordras inte interimsskyltar.
I 3—7 55 VTK finns vissa närmare be- stämmelser om förfarandet vid interims— registrering. Två exemplar av utfärdad licens överlämnas till länsstyrelsen i det län där fordonet skall ha sin hemort och ett behålls hos polismyndigheten. På detta sätt skall länsstyrelsen och polismyndigheten kunna övervaka att registrering söks inom behörig tid. Trafikförsäkringsbevis över- sänds till vederbörande försäkringsbolag, försett med uppgift om interimsskyltens nummer eller om fordonets registrerings- nummer. När registrering sker av fordon för vilket interimslicens utfärdats antecknar länsstyrelsen fordonets registreringsnummer och dagen för registreringen på sina exem- plar av interimslicensen och återsänder det ena exemplaret till den myndighet som ut- färdat den.
Interimsregistreringen är kringgärdad av straffbestämmelser i 65 å VTF. Brukas for- don i strid med vad som föreskrivits om interimsregistrering straffas vederbörande med dagsböter. Veterligen oriktig uppgift vid ansökan om interimslicens straffas lika- ledes med dagsböter. Om interimslicens inte medförs under färd, interimsskylt inte äter- ställs på föreskrivet sätt eller det vid färd enligt interimslicens inte kan styrkas att for- donet genomgått föreskriven besiktning skall vederbörande i princip straffas med böter, högst 500 kronor.
Enligt 1 5 lagen den 29 maj 1964 (nr 317) om vad som avses med polismyndighet är
polischefen i orten sådan myndighet om inte annat följer av lag eller författning. Enligt kungörelse den 9 oktober 1964 (nr 595) om handläggning av vissa polischefs- uppgifter kan delegering ske av ärenden som eljest skall handläggas av polischef. Enligt 4 & kungörelsen må visst polisbefäl, bl. a. den som innehar eller uppehåller tjänst som förste polisassistent åläggas att i polis- chefens ställe fullgöra sådana uppgifter som avses i 12 5 2—4 mom. VTF. Beslut om handläggning i polischefcns ställe av upp— gifter enligt kungörelsen meddelas av riks— polisstyrelsen. Sådant beslut torde ha med- delats för samtliga polisdistrikt. Möjligheter torde i dagens läge i och för sig finnas att utfärda interimslicenser på alla polisens sta- tioneringsorter. Enligt uppgift kan interims- licenser för närvarande utfärdas på 345 plat- ser.
Rikspolisstyrelsen har i promemoria till utredningen lämnat en del uppgifter om polismyndigheternas arbete med interims- registreringar m. m. Av promemorian fram- går bl. a. följande. Den personal som är sysselsatt med interimsregistrering utgörs av personal i tjänsteställning från förste polis- konstaplar till kontorsbiträden. Inom Stock- holms och Malmö polisdistrikt utförs arbe- tet huvudsakligen av polismän, medan ute- slutande kontorspersonal anlitas inom Göte- borgs polisdistrikt. Registreringsarbetet är tidsstuderat och man har fastställt att en kansliskrivare hinner avverka ungefär 7 900 registreringsärenden per år. En årsarbets- kraft hos länsstyrelse lär åtgå för kontroll av cirka 15000 interimslicenser. Härtill kommer det arbete som är förenat med polisens utredningar för att spåra upp in- terimslicenser som inte följs av föreskriven registrering. Om nedan redovisade uppgifter om antalet interimslicenser läggs som grund för beräkningen torde under 1966 i hela landet cirka 30 årsarbetskrafter ha varit sysselsatta med interimsregistrering samt annat arbete som följer med systemet. En- ligt inhämtade uppgifter uppgick antalet ut- färdade interimslicenser till 119 000 år 1961 och till 127000 år 1962. Häri har inte in- räknats de licenser som utfärdats inom
Stockholms, Göteborgs och Malmö polis- distrikt och som kan antas ha uppgått till cirka 30 000. Om man utgår från att 247 000 bilar och traktorer inregistrerats i hela riket under 1966 och att bilfirmorna låter inre- gistrera fordon utan föregående interims- registrering i ungefär 20 % av fallen torde antalet utfärdade interimslicenser ha upp- gått till omkring 200 000 nämnda år. An- talet utlämnade par interimsskyltar bör ha varit ungefär 132000 under 1966. Denna uppgift grundas på en jämförelse mellan förhållandena inom Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt. Antalet skyltar som inte återlämnas är obetydligt. I Stock- holms polisdistrikt redovisas ungefär 200 sådana skyltar och i Göteborgs polisdistrikt ett mindre antal, medan i Malmö polis- distrikt alla utlämnade skyltar återställs. Under 1966 har tio skyltar redovisats som förkomna i riksregistret.
Olika förslag har framförts till ändringar av reglerna om interimsregistrering. Sålunda har polismästaren i Norrtälje polisdistrikt i skrivelse den 14 december 1965 till läns- styrelsen i Stockholms län bl. a. uttalat att statsverket enligt hans uppfattning måste göra en ekonomisk förlust för varje par interimsskyltar som lämnas ut och före- slagit att den som erhåller sådana skyltar skall betala en avgift om 10 kr. härför. Länsstyrelsen har översänt skrivelsen till chefen för kommunikationsdepartementet och därvid bl. a. förordat en väsentlig höj- ning av depositionsavgifterna. Länsstyrelsen har vidare ifrågasatt om inte låneavgiften borde höjas så att de kostnader som stats- verket vållas i samband med utlåning och redovisning av skyltarna i någon mån täcks. Skrivelsen från länsstyrelsen jämte bilagor har överlämnats till utredningen för att tas i övervägande vid fullgörande av utred- ningsuppdraget.
7.2.2. Former för eventuell interimsregistre- ring i den nya organisationen
En eventuell interimsregistrering kan i fram— tiden utformas på olika sätt. Man kan tänka sig denna form av registrering uppbyggd så
att den tämligen nära anknyter till nuva- rande ordning. Sådana modifikationer måste dock göras som betingas av att re- gistrering av fordon enligt utredningens för- slag i princip inte skall avse någon kontroll av rätten att bruka dem. Om interimsregist- reringen fortfarande skall ske genom polis- myndigheterna kan enligt utredningens me- ning två huvudalternativ komma i fråga.
Det första innebär att interimsregistre- ringen är uppbyggd enligt ungefär samma principer som nu. Sökande skall till polis- myndighet ge in särskild ansökan om till- fällig registrering att gälla för tiden till dess ordinarie registrering skett. I sammanhanget aktualiseras bl. a. frågan om avgifter för sådan tillfällig registrering.
Nuvarande låne- och depositionsavgifter innebär ett betungande moment i interims- registreringen. Det skulle därför vara av stort värde om polismyndigheterna kunde befrias från skyldigheten att handha dessa avgifter. Depositionsavgiften torde vara så liten att den knappast avhåller någon från att, om han så önskar, behålla interims- skyltarna. Det finns därför anledning över- väga att slopa avgiften eller att höja den så att den effektivt fyller avsedd funktion. Övervägande skäl synes tala för att helt slopa inte bara depositions- utan även låne- avgift i samband med interimsregistrering. Som påtryckningsmedel i anslutning till skyldighet att återlämna skyltarna kan straffbestämmelser fungera.
Enligt utredningens förslag skall ansökan om ordinarie registrering få ges in hos val- fri länsstyrelse. Detta medför svårigheter när det gäller att knyta samman interims- registreringen av fordon med den slutliga registreringen.
Det skildrade systemet innebär att in- terimistisk registrering av fordon sker under särskilda nummer hos en särskild myndighet som inte ingår i den vanliga registreringsor- ganisationen. Systemet har kvar nackdelar— na hos nuvarande ordning utom såtillvida att penninghanteringen försvinner. Den främsta olägenheten är att ett och samma fordon först registreras under ett nummer i en organisation och därefter under ett an-
nat nummer i en annan organisation med de svårigheter detta medför för kontroll och för andra åtgärder beträffande fordonet.
Om interimsregistreringen skall ske hos polismyndighet kan den emellertid utformas enligt ett annat system av i huvudsak följan- de innebörd. Den som vill ha fordon in- terimsregistrerat lämnar in en vanlig regist- reringsansökan till polismyndighet. Efter granskning av ansökan meddelar myndig- heten ett slags preliminär registrering samt lämnar ut ordinarie registreringsskyltar och interimistiskt kontrollmärke. Tillfälligt kör- tillstånd meddelas. Därefter lämnas hand- lingarna vidare till länsstyrelse som fattar beslut om slutlig registrering. Skulle ansö- kan inte kunna godkännas och inte heller kunna kompletteras, så att registrering måste vägras, meddelar länsstyrelsen med upphävande av den preliminära registre- ringen beslut att registrering inte kan ske. Beslutet bör vara omedelbart verkställbart enligt huvudregeln i 76 & VTF. Beslutet del- ges polismyndigheten som har att söka for- donet och avskylta detta.
En fördel med det nu skildrade systemet är att man skulle kunna slopa interimsre- gistrering under särskilda nummer hos sär- skilda myndigheter och att man slipper all övervakning över att registreringsansökan hos ordinarie registreringsmyndighet görs i rätt tid. Systemet leder emellertid till att re- gistreringsbeteckningar tilldelas samt regist- reringsskyltar och kontrollmärken utlämnas innan länsstyrelse meddelat beslut om re- gistrering. Följden härav är att skyltar och interimistiska kontrollmärken kan finnas ute hos allmänheten utan att de motsvaras av ett i registret intaget uppgiftsmaterial. En följd av systemet kan vidare bli att i prak- tiken alla registreringssökande anlitar poli- sen som registreringsmyndighet för nyre- gistreringar. En sådan utveckling kan mot— verkas genom att avgifterna differentieras och görs tämligen höga för preliminära registreringar.
Möjligheter finns givetvis att förlägga något slags interimsregistrering till andra organ än polismyndigheterna, t. ex. till AB Svensk Bilprovnings lokala organisation.
Detta skulle dock innebära att man ålade bolaget uppgifter som är främmande för dess egentliga verksamhet. Man skulle ge- nom ett sådant förfarande heller inte vinna några särskilda fördelar.
Ett annat sätt att skapa möjligheter för fordonsägare att använda sitt fordon före den definitiva registreringen är att begagna sig av bestämmelserna om saluvagnslicenser. Bestämmelser om fordons brukande enligt saluvagnslicens finns i 13 & VTF. Där stad- gas bl. a. följande. Den som yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med for— don har under vissa förutsättningar rätt att bruka saluhållet fordon för bestämda ända- mål, såsom demonstration eller försäljning. För att sådant brukande skall få ske krävs bl. a. att saluvagnslicens utfärdats och att saluvagnsskyltar finns på fordonet. Salu- vagnsskyltar utlämnas bara under villkor bl. a. att saluvagnsskatt erlagts och trafik- försäkringsbevis ingivits.
Om man skall utforma reglerna om rätt att bruka fordon enligt saluvagnslicens så att de skall kunna fylla det behov som inte- rimsregistreringen nu tillgodoser måste for- don få brukas enligt dessa bestämmelser inte bara av yrkesmässiga handlande eller tillverkare utan även av personer som för- värvat fordon från dem. Brukandet måste vidare få ske inte bara för försäljnings- och demonstrationsändamål utan under en be— gränsad tid i princip för vilket ändamål som helst. En sådan ändring innebär en långt— gående utvidgning av den nu mycket snäva rätten att använda fordon enligt saluvagns- bestämmelserna. Lösningen förefaller inte tillfredsställande. Den allvarligaste invänd- ningen mot den synes vara att man delvis förlorar möjligheterna till kontroll över att fordonsägarna fullgör sina skyldigheter. Risk finns att fordon används utan att skattskyldighet eller trafikförsäkringsplikt fullgörs och utan att registrering söks i vederbörlig ordning.
I detta sammanhang kan framhållas att saluvagnsbestämmelserna inte är tillämpliga på direktimporterade fordon och att svå- righeter kan uppstå beträffande bilhandlar- nas redovisning till registreringsmyndighe-
ter, ansvaret för skyltarna och deras an- vändning samt tillvägagångssättet vid defi- nitiv registrering.
7.2.3. Utredningens förslag
Samtliga de lösningar av interimsregistre- ringen som skisserats i det föregående upp- visar brister i olika avseenden. Det är orga— nisatoriskt otillfredsställande att vid sidan av den ordinarie registreringen ha ett sär- skilt administrativt förfarande i form av in- terimsregistrering vare sig detta förläggs till polismyndigheter eller andra myndigheter. Att ålägga polismyndigheter eller andra myndigheter att tjänstgöra som ombud för länsstyrelserna och meddela beslut om ett slags preliminär registrering är administra- tivt otympligt. Det förfarande som bygger på en uppmjukning av saluvagnsbestämmel- serna ger inte någon tillfredsställande kon- troll över sådana fordon som skall få brukas innan de hunnit registreras.
Från vissa håll har anförts att interims- registrering i nuvarande utformning, åtmin- stone i de fall då ordinarie registrering kan erhållas inom en vecka, inte fyller något påtagligt behov för bilismen som sådan utan har sitt största värde för bilhandeln, eftersom den ger möjligheter att tillhanda- hålla sålda fordon praktiskt taget omedel- bart klara att använda i trafik. Från poli- sens sida har framhållits att nuvarande system med interimsregistrering är personal- krävande och förlustbringande för stats- verket.
Utredningens förslag till framtida regist- reringsorganisation innebär att organisatio- nen byggs upp på ett sådant sätt att registre- ring av fordon och övriga åtgärder som be- hövs för att fordon skall bli klart att bruka kan fullgöras inom mycket kort tid. Enligt utredningens mening kan man utgå från att organisationen skall erbjuda sådana service- förbättringar att behovet av snabbhet i allt
väsentligt kan täckas inom det ordinära re- gistreringsförfarandet.
Det av utredningen föreslagna registre- ringsförfarandet kommer regelmässigt att ta i anspråk endast obetydligt längre tid än den som åtgår för att i dag erhålla interimsre- gistrering. Dessutom finns möjligheter för den som vill ha fordon registrerat och kör- klart att göra personligt besök hos länssty- relse, där samtliga erforderliga åtgärder kan klaras av praktiskt taget omedelbart.
På grund av det sagda har utredningen kommit till den uppfattningen att särskilda regler om interimsregistrering inte bör fin- nas i den framtida organisationen med dess snabba och smidiga förfarande i ärenden angående nyregistrering. Om man vid sidan av den ordinarie registreringsorganisationen med dess mekaniserade utrustning skulle anordna ytterligare en registreringsorganisa- tion, som skulle få arbeta med manuella hjälpmedel, skulle administrationen bli så otymplig och kostnaderna så höga att en sådan lösning inte är godtagbar. Utredning- en föreslår därför att nuvarande interims- registrering avskaffas och inte erhåller nå- gon motsvarighet i den framtida organisa- tionen.
7.3. Sammanfattning
Fristen för ingivande av ansökan om re- gistrering förkortas från nuvarande tre veckor till en vecka. Ansökan får göras hos valfri länsstyrelse. I princip får registrering ske utan att besiktningsinstrument eller typ- intyg åtföljer ansökan och utan att trafik- försäkringsbevis företes. Underlåtenhet att erlägga avgift medför inte att sökt åtgärd vägras och betalning av fordonsskatt är inte förutsättning för något moment i registre— ringsproceduren.
Nuvarande interimsregistrering föreslås avskaffad utan att erhålla någon motsvarig— het i den framtida organisationen.
8. Förslag beträffande anmälningsskyldigheten
8.1 Omfattningen av anmälnings- skyldigheten
8.1.1 Gällande rätt
Enligt 18 ä 1 mom. VTF skall anmälan gö— ras till registret när registrerat fordon över- gått till ny ägare utan att det därför skall registreras i annat län. Enligt 18 ä 2 mom. VTF skall vidare anmälan göras om ändring skett i vissa registrerade förhållanden, näm- ligen om registreringsbesiktning enligt 10 ä 5 mom. VTF företagits, om ny trafikför- säkring tagits för trafikförsäkringspliktigt fordon eller om sådan ändring i fråga om fordons hemort eller ägares namn, hemvist eller postadress som inte föranleder ansökan om registrering i annat län eller anmälan enligt 18 ä 1 mom. VTF.
Om reservregistrerat fordon övergår till ny ägare skall enligt 18 ä 3 mom. VTF an- mälan härom göras till den länsstyrelse i vars register fordonet är infört. För reserv- registrerat fordon skall vidare anmälan göras om ändring av fordonets hemort eller av ägarens namn, hemvist eller postadress.
8.1.2 Utredningens överväganden
Som framhållits i olika sammanhang tidi- gare beror registrets användbarhet direkt på dess aktualitet och tillförlitlighet. Det är därför i och för sig önskvärt att skyldighet föreligger att göra anmälan om varje änd- ring i de förhållanden som tidigare med-
delats till registret. Å andra sidan torde en alltför omfattande anmälningsskyldighet ofta komma att åsidosättas även om detta medför att sanktioner inträder. En lämplig avvägning måste därför göras.
Utgångspunkten för denna avvägning måste vara att anmälningsskyldigheten skall omfatta ändringar i de förhållanden som är av betydelse för rätten att bruka fordonet och som är väsentliga för att kontrollsyste- met skall fungera.
Vid avvägningen ansluter sig utredningen i princip till de bedömningar som ligger till grund för gällande bestämmelser om anmäl- ningsskyldighetens omfattning.
Beträffande skyldigheten att göra anmä- lan om ny trafikförsäkring är det givetvis möjligt att ålägga försäkringsbolagen att till det centrala registret rapportera inte bara när trafikförsäkring förfaller utan även när ny sådan tecknas. Sådan rapportering skulle fylla ett angeläget behov, särskilt när det gäller fordon för vilka trafikförsäkring fun- nits men inte förnyats. Rapporteringen är tekniskt enkel att genomföra eftersom infor- mationen kan överlämnas i maskinellt läs- bar form. Utredningen har haft överlägg- ningar med företrädare för försäkringsbola- gen och dessa har ställt sig positiva till en ordning som den nu beskrivna. Kan syste— met genomföras på ett sätt som ger garan- tier för en säker och ändamålsenlig funk- tion saknas anledning att ålägga fordons- ägarna skyldighet att anmäla nya trafik-
försäkringar i annat fall än när länsstyrelse vidtagit åtgärder på grund av försummelse att ta ny försäkring.
Det skall här nämnas att utredningem tagit vissa kontakter med poststyrelsen och med centrala folkbokförings— och uppbörds- nämnden för att undersöka om de anmäl- ningar om adressförändringar som ges in till dithörande organ möjligen kan användas för bilregistrets räkning. Syftet härmed är att skapa möjligheter att slopa skyldigheten för fordonsägarna att anmäla adressför- ändring till registret om sådan anmälan re- dan givits in till postverket eller till myn- dighet enligt folkbokföringsförordningen. Det är f. n. inte möjligt att ta närmare ställ- ning till berörda frågor. Utredningen åter- kommer härtill i sitt slutbetänkande.
8.2. Fristen för anmälningar 8.2.1 Gällande rätt
Ny ägares anmälningsskyldighet enligt 18 5 1 mom. VTF skall fullgöras inom tre veckor från förvärvet av fordonet. Enligt praxis föreligger anmälningsskyldighet även om nye ägaren innehaft fordonet kortare tid än tre veckor. Anmälan enligt 18 & 2 mom. VTF skall göras inom tre veckor från in- trädet av det förhållande som anmälnings- skyldigheten avser.
I 3 och 4 55 kungörelsen den 31 augusti 1945 (nr 625; ändrad 1967: 674) med Vissa föreskrifter angående registrering m. m. av motorfordon och släpfordon, som förvärvas från krigsmakten, finns en frist om tre veckor för ansökan om införande i bil- reservregistret och för anmälan om skrot- ning eller motsvarande åtgärd till arméför- valtningen.
Innebörden av att anmälan skall ske inom en viss frist är att formellt komplett anmä— lan skall ha kommit in till myndigheten inom den angivna tiden. Anmälan anses komplett först när samtliga de handlingar och i förekommande fall de skatte- och avgiftsbelopp som skall medfölja anmälan har kommit in.
8.2.2 Utredningens överväganden I tidigare bestämmelser om bilregistrering har fristerna för anmälningar bestämts på olika sätt för skilda fall. 1915 och 1916 års förordningar på området stadgade att ägar- byte och avregistrering skulle anmälas till registreringsmyndigheten inom 14 dagar och att andra ändringar i registrerade förhållan- den skulle anmälas så snart som möjligt. I 1923 års motorfordonsförordning före- skrevs att anmälan om ägarbyte, avregistre- ring och efterbesiktning skulle ske inom 14 dagar och att andra ändringar skulle an- mälas inom åtta dagar. Genom 1930 års motorfordonsförordning slopades skillnaden mellan frister i olika fall och det stad- gades att ansökan och anmälan i princip skulle ske så snart som möjligt och sist inom 14 dagar. 1944 års trafikförfattnings- sakkunniga (SOU 1948:34) framhöll som tidigare nämnts att önskemål uttalats om en förlängning av de frister som i olika hän- seenden gällde vid registrerings- och be- siktningsförfarandet. De sakkunniga före- slog en förlängning av fristerna till tre veckor. Detta förslag genomfördes i 1951 års vägtrafikförordning. I Norge föreligger skyldighet att anmäla ägarbyte inom tre dagar. I Danmark skall ägarbyte och adressförändring anmälas in- om 14 dagar och ändring av själva fordonet omedelbart. I Finland är tidsfristen för an- mälningar till registret i princip en månad. I Förbundsrepubliken Tyskland skall ägar- byte och ändring av registrerade förhållan- den anmälas ofördröjligen. I Belgien skall ändring anmälas till registreringsmyndigheten inom 15 dagar. I Schweiz skall som huvud- regel ändring i förhållande som upptagits i registreringsbevis anmälas inom 14 dagar. I Frankrike skall ägarbyte och adressför- ändring anmälas omedelbart. I vissa delsta- ter i USA förekommer mycket korta anmäl- ningsfrister. I Connecticut skall sålunda ägarbyte anmälas av överlåtaren inom 24 timmar. Ändring av ägarens adress och av det registrerade fordonet skall anmälas in- om 48 timmar. I New Jersey skall överlå- tare av fordon anmäla ägarbyte inom 48 timmar. Adressförändring skall anmälas
inom en vecka. Aktualiteten hos bilregistret beror självfallet i högsta grad på att anmäl- ningsskyldigheten fullgörs och att anmälan görs snarast möjligt efter inträdet av det förhållande som skall anmälas.
Som framgår av det anförda är fristerna utomlands i allmänhet kortare än motsva- rande svenska. Ofta synes fristerna vara kortast i de länder där biltätheten och tra- fikintensiteten är störst. Det är naturligt att en hög biltäthet i ett land ställer stora krav på ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. För detta arbete är det av stor betydelse att man har tillgång till ett bilregister vars innehåll är aktuellt. Därtill kommer att en hög bil- täthet i ett land medför att polisen för sin spaning är särskilt beroende av att registret innehåller färska och riktiga uppgifter.
Enligt tillgängliga uppgifter (Bilismen i Sverige 1967) är Sverige Europas biltätaste land med, räknat per den 1 januari 1967, 3,9 invånare per bil, följt av Frankrike med 4,3 och Storbritannien med 4,8 invånare per bil. Som nämnts i annat sammanhang torde antalet personbilar i Sverige 1970 komma att uppgå till 2,1—2,6 miljoner.
Redan fordonsbeståndets omfattning och den därav följande intensiteten i trafiken kommer mot bakgrunden av vad nyss sagts att ställa stora krav på aktualitet i bilregist- ret. Det är utredningens uppfattning att denna aktualitet i hög grad påverkas av an- mälningsfristens längd. En lång frist medför i allmänhet att det dröjer längre innan uppgifter om ändringar kommer in i regist- ret. Den kan möjligen även ha den verkan att fordonsägarna i större utsträckning än vad eljest skulle behöva ske glömmer bort att göra vederbörlig anmälan. Det är därför önskvärt att fristerna för anmälningar avkortas.
En förutsättning för att registrets aktuali- tet skall kunna höjas genom att anmäl- ningsfristerna förkortas är att det kan ske utan mera betydande förfång för allmänhe— ten. Det bör anmärkas att fristerna tidigare varit kortare än nu utan att några särskilda olägenheter synes ha varit förenade därmed. Nutidens snabba kommunikationer har dessutom förbättrat förutsättningarna för
På grund av det anförda anser utredning- en övervägande skäl tala för att minska nu— varande frist för anmälningar till registret. Utredningen föreslår att fristen förkortas från nuvarande tre veckor till en vecka. Som framgått av avsnitt 7.1.2 förordar ut- redningen att fristen för ansökningar om registrering får samma längd som för an-
målningar. Utredningen föreslår av skäl som redo- visas i kap. 14 att fristerna —— i enlighet
med vad som sagts i detta avsnitt — för— kortas redan i nuvarande registreringsorga- nisation.
8.3 Kretsen av anmälningsskyldiga
Bestämmelserna om att anmälan skall vara skriftlig bör givetvis behållas.
Vid anmälan om verkställd registrerings- besiktning skall fogas besiktningsinstrument. En bestämmelse av denna innebörd bör finnas även för framtiden eftersom anteck- ning om sådan besiktning inte kan ske bara på grundval av anmälan.
Trafikförsäkringsbevis skall i princip bi- läggas anmälan om ny trafikförsäkring och ny ägares anmälan om övergång av ägande- rätt. Behålls fordonsägarnas anmälnings- skyldighet beträffande nya trafikförsäk- ringar bör givetvis regeln om att trafikför- säkringsbevis skall bifogas anmälan kvarstå. När det gäller anmälan om övergång av äganderätt är vikten av att registret hålls aktuellt större än behovet av att just på detta sätt övervaka att den nye ägaren full— gör sin trafikförsäkringsskyldighet. Före- teende av bevis om trafikförsäkring bör därför inte vara förutsättning för att an- teckning skall ske om äganderättsövergång. Företes inte sådant bevis ankommer det på myndigheterna att på sedvanligt sätt kon-
trollera att fullgjorts.
Vid vissa anmälningar skall fogas avgift och vid anmälan om verkställd registrerings- besiktning skall fogas den fordonsskatt som kan föranledas av resultatet av besiktningen. Vad först angår avgifterna är frågan om be- handlingen av dessa i samband med anmäl- ningar nära förbunden med samma fråga när det gäller registreringar. Utredningen hänvisar därför i denna del till sina ställ- ningstaganden i avsnitt 7.1.5. Det föreslås där att underlåtenhet att erlägga avgift inte skall medföra att sökt åtgärd vägras. Med hänsyn härtill bör inbetalandet av avgift inte heller vara förutsättning för att anteck- ning skall ske på grund av gjord anmälan. Samma regel bör gälla beträffande den for- donsskatt som kan föranledas av verkställd registreringsbesiktning.
I fråga om forum för ingivande av an- mälan bör i konsekvens med vad som sagts i avsnitt 7.1.4 beträffande registreringsan- sökningar gälla att anmälningar skall få in- ges hos valfri länsstyrelse.
8.5 Sanktioner vid underlåtenhet att göra anmälan m. 11].
Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan bestraffas enligt 65 5 4 mom. andra stycket VTF med böter, högst 500 kronor. Om veterligen oriktig uppgift lämnas vid anmä- lan är straffet enligt 65 5 5 mom. första stycket VTF dagsböter. Om någon genom lagakraftvunnen dom dömts till ansvar för underlåtenhet att göra vederbörlig anmälan och även därefter underlåter att göra an- mälan äger länsstyrelse enligt 65 5 4 mom. tredje stycket VTF vid viten ålägga den för- sumlige att fullgöra sin skyldighet. Länssty- relse får även utdöma förelagda viten.
8.3.1. Gällande rätt
Skyldigheten enligt 18 ä 1 mom. VTF att anmäla övergång av äganderätt åligger i princip nye ägaren. Om denne inte har hem- vist i landet och förvärvet skett genom köp, byte eller gåva åligger skyldigheten dock förre ägaren. Denne är alltid berättigad att göra anmälan men därmed upphör inte nye ägarens anmälningsskyldighet. Om förre ägaren kan visa att äganderättsövergång skett skall han enligt 20 5 4 mom. VTF avföras som ägare ur registret. Anmälan enligt 18 ä 2 mom. VTF om ändring i de registrerade förhållandena skall göras av fordonsägaren.
Som tidigare nämnts gäller enligt l 5 8 mom. VTF beträffande fordon som innehas på grund av avbetalningsköp att ägarens skyldigheter skall fullgöras av innehavaren trots att äganderätten inte övergått på ho- nom. De särskilda reglerna i 70 é VTF har också redovisats tidigare.
8.3.2. Utredningens överväganden
Den anmälningsskyldighet som nu regleras i 18 ä 2 mom. VTF bör i princip liksom hit- tills åvila fordonsägaren. Undantag härifrån kan komma att gälla för skyldigheten att anmäla ny trafikförsäkring om rapporte- ringsskyldighet i motsvarande mån läggs på försäkringsbolagen.
Skyldigheten att anmäla äganderättsför- värv enligt 18 5 1 mom. VTF åsidosätts f. n. i stor omfattning och den bristande aktua- liteten i registret har i inte oväsentlig mån sin grund i detta. En utväg att komma till rätta med missförhållandet kan vara att ut- forma anmälningsskyldigheten på ett annat sätt än nu.
Den första uppgiften i sammanhanget är att söka klarlägga i vilken omfattning an- mälningsskyldigheten åsidosätts.
Enligt den i avsnitt 2.3.5 redovisade un- dersökningen hos länsstyrelserna uppgick antalet postförskott avseende fordonsskatt till ungefär 1900 000 och antalet oinlösta kvitton till omkring 8 % därav eller ungefär 150 000. Anledningarna till att skattekvitton inte löses ut kan naturligtvis vara flera. Det finns dock anledning anta att underlåtenhe- ten i många fall beror på att postförskottet tillställts fel person därför att överlåtelse av det fordon skatten avser inte anmälts till registret. Av intresse i sammanhanget är vidare det i avsnitt 5.3 redovisade materialet från riksrevisionsverket. Enligt detta uppde- biterades för 1965 fordonsskatt med cirka 585 milj. kr. Härav avkortades samma är drygt 10 milj. kr. För 1966 uppdebiterades enligt samma källa fordonsskatt med sam- manlagt drygt 620 milj. kr. och härav av- kortades under året nära 13 milj. kr. Av- kortningarna torde delvis ha berott på fel- debiteringar som haft sin grund i att upp- gifterna i bilregistret om ägarförhållandena varit oriktiga.
Utredningen har från länsstyrelserna och överståthållarämbetet begärt uppgifter om de äganderättsutredningar som under tiden juli 1964—juni 1965 företagits beträffande registreringspliktiga fordon. En samman— ställning av de inkomna uppgifterna visar att totalt omkring 74000 äganderättsutred- ningar påbörjades under nämnda tid. Drygt 24000 av dessa föranleddes av att överlå- telse av fordon anmäldes av säljaren men inte av köparen. Av äganderättsutredning- arna avsåg cirka 16000 eller ungefär 23 % fordon av årsmodell 1955 eller äldre och drygt 38500 eller 52 % fordon av årsmo- dellerna 1956—1960. Dessa tal kan jämföras
med det totala bilbeståndets fördelning på olika årsmodeller den 1 januari 1965. Av totalt cirka 1 800 000 inregistrerade bilar var cirka 209 000 eller knappt 12 % av årsmo- dell 1955 eller äldre och cirka 736000 eller ungefär 41 % av årsmodellerna 1956—1960. De uppgifter som lämnats av länsstyrelserna och överståthållarämbetet visar också att av de fordon som varit föremål för ägande- rättsutredning drygt 12000 eller ungefär 17 % skrotades inom ett år från det utred- ningen inleddes.
De redovisade siffrorna bekräftar upp- fattningen att de som förvärvar fordon i stor utsträckning underlåter att anmäla för- värven till bilregistret. Nyssnämnda sam- manställning visar också att de fordon som på detta sätt i viss mån undandras offentlig kontroll i betydande omfattning är av äldre årsmodell och till följd därav sannolikt mindre tillförlitliga från trafiksäkerhetssyn- punkt
Som närmare redovisats tidigare kommer fordonsbeståndet att öka kraftigt under de närmaste åren. Enligt de kalkyler som har framlagts i betänkandet Handelns arbets- krafts— och investeringsbehov fram till 1970 (SOU 1966:10) räknar man med att den genomsnittliga försäljningen av bilar fram till 1970 kommer att uppgå till ungefär 320000 enheter per år medan den årliga bilskrotningen under samma tid antas kom- ma att omfatta i genomsnitt 175000 en- heter.
Det anförda visar enligt utredningens mening klart att det finns ett trängande be- hov av säkrare redovisning av äganderätts- förhållandena i bilregistret.
När man överväger vilka åtgärder som bör väljas för att uppnå en högre grad av aktualitet är det uppenbarligen väsentligt att känna närmare till anledningarna till att anmälningsskyldigheten inte fullgörs. Med utgångspunkt från förvärvarnas bevekelse- grunder torde man kunna urskilja tre olika ägarkategorier. Det finns en grupp fordons- ägare som av okunnighet om gällande be— stämmelser underlåter att fullgöra sin an- mälningsskyldighet. En annan kategori be- står av personer som av oföretagsamhet för—
summar att göra anmälan. Slutligen finns det en grupp som avsiktligt söker dölja sitt förvärv, i allmänhet för att undvika de eko- nomiska konsekvenser som följer av for- donsinnehavet.
För den förstnämnda gruppens del ford- ras bättre information om de skyldigheter som är förenade med förvärv av motorfor- don. En åtgärd som skulle ha gynnsam effekt skulle vara om trafikskolorna i sam- band med undervisningen av körkortsaspi- ranter lämnade uppgifter om de bestämmel- ser angående registrerings- och anmälnings- skyldighet som gäller för bilägarna. Utred- ningen anser emellertid att detta önskemål bör kunna beaktas utan att utredningen lägger fram ett formligt förslag härom. För den händelse de åtgärder som utredningen förordar skulle leda till att nya bestämmel- ser om bl. a. anmälningsskyldighet införs bör också publiciteten kring de nya reglerna åtminstone temporärt leda till en ökad kän- nedom om de skyldigheter som följer med förvärv av motorfordon.
Beträffande den kategori av förvärvare som av oföretagsamhet försummar att göra vederbörlig anmälan behövs bl. a. ökad in- formation. Denna skulle i viss mån kunna förbättra anmälningsfrekvensen. Viktigare synes emellertid vara att man underlättar förfarandet för de anmälningsskyldiga ge— nom att tillhandahålla enkla blanketter och ge dessa stor spridning. Även en effektivare påtryckning än nuvarande straffbestämmel- ser borde kunna leda till önskat resultat.
Vad slutligen angår de personer som av- siktligen söker dölja sitt innehav av motor— fordon fordras uppenbarligen sanktioner som neutraliserar den nytta som de anser sig ha av att dölja sitt förvärv. Nuvarande straffpåföljder synes inte vara tillfyllest i detta avseende. Man torde på ett betydligt effektivare sätt kunna komma till rätta med detta problem genom andra typer av åt- gärder.
Utredningen har övervägt olika sätt att förmå fordonsägarna att anmäla skedda äganderättsövergångar.
Om ansvaret för ordningsförseelser enligt VTF eller betalningsskyldigheten för for-
donsskatten utformas så att den i registret antecknade fordonsägaren svarar för böter resp. skatt skulle följden säkerligen bli en bättre aktualitet i registret. Det skulle då i hög grad ligga i överlåtarens intresse att genom anmälan till registret visa att över- låtelse skett och att han alltså inte längre skall stå som ägare till fordonet. Denna lösning har emellertid ansetts betänklig. Det ansvar som då skulle åläggas den registre- rade fordonsägaren har utredningen f. ö. menat vara en nyhet inom det svenska rätts- systemet som inte kan förordas bara för att man skall få ett aktuellare register.
En annan möjlighet som diskuterats inorn utredningen är att låta fordonsägaren betala en depositionsavgift i samband med registre— ringen, vilken avgift skulle kunna återfås vid anmälan om överlåtelse. Utredningen har emellertid funnit en sådan ordning olämplig främst av administrativa skäl.
Som tidigare nämnts föreslår utredningen ett system med kontrollmärken genom vil- ket man skall kunna övervaka att fordons- ägarna fullgör de skyldigheter som är för- enade med innehav och brukande av for- don. För att erhålla märket blir fordons— ägaren nödsakad att en gång om året aktua- lisera vissa väsentliga uppgifter i registret.
Om kontrollmärkessystemet genomförs kan man anta att anmälningsskyldigheten kommer att fullgöras bättre än nu. Det blir emellertid i vissa fall möjligt att under i det närmaste ett år, dvs. fram till dess nästa kontrollmärke skall vara det enda giltiga, underlåta att göra anmälan om äganderättsövergång. Utredningen anser därför att enbart kontrollmärkessystemet inte är tillfyllest när det gäller att erhålla den nödvändiga aktualiteten i registret.
I syfte att erhålla en bättre aktualitet i registret har utredningen till närmare dis- kussion tagit upp frågan om införande av allmän skyldighet för överlåtare av registre- rat fordon att göra anmälan till registret om överlåtelsen.
Denna form av anmälningsskyldighet dis- kuterades redan i förarbetena till den för- ordning den 11 juni 1915 genom vilken den egentliga bilregistreringen infördes. Tillkal-
lade sakkunniga uttalade nämligen i sitt den 5 februari 1912 avgivna betänkande bl. a.
För att registret skall bliva fullständigt erfordras emellertid, att vid förändring av äganderätten anteckning därom göres i re- gistret och för möjliggörande härav att skyldighet ålägges vederbörande att i dylika fall göra anmälan till registret. Detta kan åläggas antingen endast en av kontrahenter- na — i sådant fall väl närmast den nye ägaren —— eller ock bådadera. Genom sista alternativet skulle effektiv kontroll lätt och bekvämt ernås, och någon vidare olägenhet för överlåtaren, om jämväl honom ålades anmälningsskyldighet, skulle icke föreligga, oavsett att det ligger i hans självförstådda intresse att anteckningen sker. Emellertid yppar sig svårighet vid andra än frivilliga överlåtelser, vid arv, konkurs eller exekutiv försäljning. Osäkert torde vara, om en ad- ministrativ författning kan ålägga en arv- skiftesförrättare en dylik skyldighet, vars övriga åligganden finnas angivna i allmänna lagen. Oavsett detta skulle kännedomen om en sådan skyldighet mycket långsamt spri- das på landsbygden, och att under sådana förhållanden stipulera straff för underlåten- het är icke tilltalande. Samma anmärkning torde gälla för en konkursförvaltning. Målet att göra registret fullständigt bör kunna er— nås genom att lägga skyldigheten allenast på den nye ägaren.
Endast i ett fall bör anmälningsskyldighet åligga överlåtaren, nämligen när automobi- len avyttras till utlandet. Visserligen kan detta tänkas ske genom tvångsförsäljning eller arv, men sådant torde komma att ske i så ytterst sällsynta fall. att särskild lag- bestämmelse för dem ej kan anses erforder- lig.
Utredningens förslag följdes och den reglering av anmälningsskyldigheten som infördes i 1915 års författning har i princip behållits. Frågan om anmälningsskyldighet för överlåtaren har emellertid behandlats i åtskilliga senare sammanhang men har inte föranlett några åtgärder. Som skäl har där- vid åberopats bl. a. att behov av sådan an- mälningsskyldighet inte förelåg. Under se- nare tid har emellertid frågan delvis kom- mit i ett annat läge än tidigare, beroende på den starka ansvällningen av fordonsbestån- det och behovet av kontroll över detta. Så- lunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1962 med förslag till åtgärder för kontroll
av trafikdugligheten hos vissa motorfordon
bl. a. förordat att skyldighet införs för såväl köpare som säljare att anmäla övergång av äganderätt till fordon. Även i andra sam- manhang har frågan aktualiserats och ut- redningen anser att tiden är mogen att i detta sammanhang ta upp frågan till allvar— ligt övervägande.
I utlandet har överlåtare av fordon i stor utsträckning ålagts anmälningsskyldighet. I Norge skall sålunda såväl köpare som sälja- re göra anmälan om överlåtelse. Anmälan kan ske på gemensam blankett. I Förbunds- republiken Tyskland skall överlåtelse av äganderätt till fordon tecknas på fordons- ägarens äganderättsbevis, vilket köparen se- dan skall ge in till registreringsmyndigheten. Säljaren skall till denna anmäla köparens namn och adress. I Frankrike skall säljaren på köparens ansökningshandling intyga att överlåtelsen har skett och han skall dess- utom separat anmäla köparens namn och adress till registreringsmyndigheten. Även i Storbritannien finns skyldighet för säljare att anmäla äganderättsövergång. Sådan skyldighet finns även föreskriven i flera del- stater i USA. I Connecticut skall sålunda säljare av ett fordon teckna överlåtelse av fordonet på äganderättsbeviset. Han skall därefter lämna detta till köparen som har att ge in det till registreringsmyndigheten. Säljaren skall dessutom anmäla den nye ägarens namn och adress till myndigheten. I andra amerikanska stater finns bestäm- melser liknande dem i Connecticut.
Införande i vårt land av allmän anmäl- ningsskyldighet för den som överlåter re- gistrerat fordon skulle kunna vara ett värde- fullt hjälpmedel för att hålla uppgifterna i registret aktuella. En sådan anmälningsskyl- dighet kan utformas på olika sätt.
Det är i och för sig möjligt att vid infö- randet av obligatorisk överlåtaranmälan slopa anmälningsskyldigheten för förvärva- ren. Det finns emellertid ingen anledning anta att en sådan ordning skulle vara bättre än den nuvarande. Det enda realistiska al- ternativet torde vara det där anmälnings- skyldighet föreligger för både överlåtare och förvärvare.
Om anmälan skall göras av såväl över-
låtare som förvärvare bör i och för sig notering i registret kunna ske på grund av den anmälan som kommer in först.
Om anteckning av ny ägare i registret skall ske efter anmälan enbart från över- låtaren måste denne lämna uppgift om den nye ägarens namn, adress och andra för— hållanden som fordras för anteckningen. Överlåtaren kan inte rimligen åläggas att avkräva förvärvaren legitimation eller eljest vidta särskilda åtgärder för att kontrollera uppgifterna om denne. Överlåtarens skyldig— heter med avseende på dessa uppgifter bör begränsas till att han skall efterfråga dem och underkasta dem en viss granskning. Han bör kunna godta dem för anmälan om de inte uppenbart är felaktiga eller orimliga. Endast om sådana uppenbart felaktiga eller orimliga uppgifter tas in i anmälan torde överlåtaren kunna drabbas av ansvar för lämnande av veterligen oriktiga uppgifter. Det kan inte vara verklighetsfrämmande att utgå från att både överlåtare och förvär- vare i samband med överlåtelse av motor- fordon _ som ofta kräver upprättande av olika handlingar —— är villiga att medverka när det gäller att lämna erforderliga upp- gifter.
Anmälningarna från överlåtare kommer sannolikt i huvudsak att vara korrekta. Nu- varande frivilliga överlåtaranmälningar har visat sig i allt väsentligt vara riktiga. Det kan dock inte uteslutas att överlåtare i vissa fall lämnar felaktiga uppgifter i olika av- seenden. Likaså kan det i undantagsfall förekomma att en fordonsägare anser det fördelaktigt att anmäla en överlåtelse trots att han fortfarande är ägare till fordonet. Med hänsyn härtill bör den uppgivne för- värvaren, i de fall anteckning sker efter anmälan enbart från överlåtaren, underrät- tas om den vidtagna åtgärden och få till- fälle att inom viss tid rätta överlåtarens uppgifter eller göra invändningar mot den påstådda överlåtelsen.
Om den uppgivne förvärvaren inte kom— mer med några invändningar har detta i och för sig inte någon prejudicerande ver- kan eftersom uppgifterna i registret inte gäller om de visas vara oriktiga. Kommer
den uppgivne förvärvaren med sådana in— vändningar mot överlåtarens uppgifter att anteckningen synes oriktig torde detta nor- malt leda till att en undersökning inleds för att få rätta förhållandet utrett. Innan un- dersökningen är klar behöver man i och för sig inte ändra den verkställda åtgärden. Anteckningarna i registret om äganderätten till fordon medför emellertid skyldigheter i vissa avseenden, såsom beträffande for- donsskatt och trafikförsäkring. Det torde därför vara riktigast att sådana invändning- ar som det nu gäller föranleder att den gjorda äganderättsanteckningen avförs. Den förre ägaren kommer då att stå kvar som ägare. Man torde kunna utgå från att dessa fall blir sällsynta.
Om anmälningsskyldighet vid straffansvar skall åvila såväl överlåtare som förvärvare av ett registrerat fordon så att anteckning i registret skall kunna ske efter anmälan från endera uppkommer frågan om ansvar bör utkrävas av en försumlig överlåtare eller förvärvare när anteckning har kunnat ske på grund av anmälan från den andra parten. En sådan kriminalisering torde emellertid inte tjäna något syfte eftersom man redan har erhållit den effekt som man önskat uppnå, nämligen anteckning om ägande- rättsövergången i registret.
Det nu beskrivna systemet skulle i korthet innebära följande. Förre ägaren skall vara skyldig att anmäla sin överlåtelse och där- vid meddela förvärvarens namn och adress samt de övriga uppgifter som fordras för att anteckning skall kunna ske. Den nye ägarens anmälningsskyldighet behålls. Om anmälan kommit in från någon av parterna och innehåller erforderliga uppgifter om nye ägaren sker anteckning i registret. Om anteckningen gjorts efter anmälan enbart från överlåtaren underrättas den uppgivne förvärvaren om den verkställda åtgärden och anmanas att inom viss tid fullgöra sina åligganden eller framställa eventuella in- vändningar. Kommer den uppgivne förvär— varen med invändningar mot anteckningen skall denna gå åter. Något underrättelseför- marande synes inte erforderligt om anmälan kommit in bara från förvärvaren. Det bör
tilläggas att utredningens resonemang är principiellt. Möjligheter finns att vissa änd- ringar måste göras i själva arbetsgången, beroende på vilken systemlösning som fin- nes lämpligast.
Enligt utredningens uppfattning bör man med en ordning som den nu beskrivna kunna uppnå väsentliga fördelar. Det är naturligt för överlåtaren att göra anmälan eftersom han önskar bli fri från de för- pliktelser som i olika avseenden är förbund- na med fordonsinnehavet. Man kan givet- vis inte på denna väg annat än i begränsad mån komma till rätta med den kategori av ägare som avsiktligen försöker dölja sitt fordonsinnehav. Kontrollmärkessystemet fyller då en väsentlig funktion eftersom fordonsägaren inte får något nytt kontroll- märke i samband med den följande kon- trollperiodens början.
När äganderätt till fordon övergått ge- nom arv eller testamente kan viss tvekan uppstå om vem som skall fullgöra över- låtarens skyldighet. Dessa fall är emellertid förhållandevis fåtaliga och några särskilda föreskrifter torde inte behövas eftersom den som företräder dödsboet eller är delägare däri torde kunna göra ifrågavarande an- mälan. När försäljning sker genom kon- kursförvaltning åligger överlåtarens anmäl- ningsskyldighet konkursförvaltaren. I fråga om de s. k. oklara överlåtelserna bl. a. så- dana fall när olika meningar råder mellan kontrahenterna huruvida äganderätten till fordon övergått, får utredning göras i van- lig ordning.
Det beskrivna systemet kan i och för sig medföra att antalet ärenden i registret ökar. Detta medför emellertid inte att arbets- belastningen ökar i samma omfattning. Så- väl överlåtarens som förvärvarens anmälan avser samma fordon och kan oftast be- handlas samtidigt. På lämpligt sätt kan i blanketterna anmärkas att överlåtaren och förvärvaren bör lämna in sina ansökningar gemensamt. Det arbetsmoment som tillkom- mer är utsändandet av anmaningar och upp- följningen av dessa. Det finns emellertid skäl anta att ökningen av arbetsbördan uppvägs av betydande fördelar från arbets-
organisatorisk synpunkt. Antalet ägande- rättsutredningar måste minska. En ökad aktualitet medför på lång sikt i andra av- seenden en arbetsminskning även för regist- reringsmyndigheterna.
En utvidgad anmälningsskyldighet kan i och för sig medföra en ökad belastning för polisen och för åklagarna. Ökningen beror emellertid i hög grad av hur man förfar i det läget att endast en anmälan gjorts. Som tidigare angivits bör ansvar inte utkrävas när riktig anteckning kunnat ske på grund- val av den anmälan som kommit in. Det torde emellertid inte vara lämpligt med nå- gan särskild åtalsreglering eller rekommen— dationer om åtalseftergift för att lösa detta problem. Mot en sådan lösning kan nämli- gen riktas invändningar dels av principiella skäl och dels på den grund att man inte därigenom skulle undvika en ökning av po- lisens och åklagarnas arbetsbörda. I stället bör den lösningen väljas att både överlåta- rens och förvärvarens anmälningsskyldighet skall anses fullgjord om föreskriven anteck- ning har kunnat ske efter anmälan från en- dera parten.
Gentemot en ökad anmälningsskyldighet kan även resas den invändningen att det kriminaliserade området utvidgas. Om straffbarheten begränsas på nyss angivet sätt synes emellertid utvidgningen bli ganska ringa.
Vid en jämförelse mellan fördelar och nackdelar i olika avseenden har utredningen ansett sig utan tvekan kunna förorda infö- randet av en obligatorisk överlåtaranmälan utformad på sätt som nu beskrivits.
Som framgår av kap. 14 förordar utred- ningen att regler om sådan anmälan införs utan att övergången till den nya registre- ringsorganisationen avvaktas.
8.4 Anmälans form 111. m.
8.4.1. Gällande rätt
Anmälan enligt 18 5 1 mom. VTF skall ske skriftligen och innehålla uppgift om nye ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress samt om fordonets registre-
ringsnummer. Till ny ägares anmälan skall vara fogad stadgad avgift. Om anmälan av- ser trafikförsäkringspliktigt fordon skall även nytt försäkringsbevis i två exemplar medfölja. Sådant erfordras dock inte om anmälan görs av yrkesmässig bilhandlare och denne tidigare ingivit bevis om flytande trafikförsäkring till registreringsmyndighe- ten.
Enligt 18 5 2 mom. VTF skall anmälan om ny registreringsbesiktning vara åtföljd av besiktningsinstrument i tre exemplar, stadgad avgift och den fordonsskatt som det anmälda förhållandet kan ge anledning till. Om registreringsbesiktningen visat att fordonet blivit ombyggt till fordon av annat slag än det till vilket det hänförts vid tidi- gare registrering skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas beträffande ansö— kan om registrering. Vid anmälan om ny trafikförsäkring skall vara fogat nytt trafik- försäkringsbevis i två exemplar.
8.5.2. Utredningens överväganden
Övervakningen av att anmälningar görs kan i viss omfattning tänkas ske genom ett system av rapporter från myndigheter eller
andra organ. Delvis kan sådana rapporter ersätta anmälningar från fordonsägarna.
Tidigare har nämnts möjligheterna att ålägga försäkringsbolagen skyldighet att rapportera nya trafikförsäkringar. Ett annat område där rapporteringsskyldighet kan föreskrivas är registreringsbesiktningarna. Besiktningsmännen kan åläggas att sända in underrättelser om nya registreringsbesikt- ningar. Utredningen är emellertid inte be- redd att nu lägga fram konkreta förslag till utökad rapporteringsskyldighet.
Det av utredningen föreslagna kontroll- märkessystemet kommer att göra det ange- läget för fordonsägarna att åtminstone en gång om året komplettera registret med uppgifter i de avseenden där anmälnings- skyldigheten har störst betydelse, nämligen beträffande trafikförsäkrings- och ägande- rättsförhållanden samt adressförändringar. Detta system torde utgöra ett smidigt sätt att anordna den kontroll som det här gäller och utredningen anser att ytterligare åtgär- der i övervakningshänseende åtminstone tills vidare inte är behövliga.
Som tidigare nämnts har kontrollmärkes- systemet brister på det sättet att det under vissa förutsättningar kan bli möjligt för fordonsägare att under i det närmaste ett helt år framföra sitt fordon med giltigt kontrollmärke men utan att t. ex. trafikför- säkringsskyldigheten fullgörs eller ägande- rättsanmälan görs. Med hänsyn till behovet av att hålla registret aktuellt är det därför
önskvärt med något påtryckningsmedel för att förmå fordonsägarna att under löpande kontrolltermin fullgöra den anmälnings- skyldighet som åligger dem. Anmälnings- skyldigheten måste därför förbindas med sanktioner i någon form. Dessa kan i större eller mindre utsträckning utgöras av straff- ansvar. Utredningen har när det gäller sanktioner för underlåtenhet att söka regist- rering uttalat att det bl. a. med hänsyn till önskvärdheten att avkriminalisera detta rättsområde kan övervägas att ge länsstyrel— serna större möjligheter än nu att använda vitesförelägganden gentemot tredskande for- donsägare. Detta uttalande gäller även i fråga om sanktioner för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet.
8.6. Sammanfattning
I fråga om omfattningen av anmälnings— skyldigheten föreslår utredningen inte f. n. några ändringar i gällande bestämmelser. Fristen för anmälningar föreslås minskad från tre veckor till en vecka. Skyldighet att anmäla överlåtelse av äganderätt till fordon skall enligt förslaget åvila inte bara förvär- vare utan också överlåtare. Anmälningar skall få ges in till valfri länsstyrelse och anteckning skall ske på grund av gjord an— mälan utan att avgift betalats, förekomman— de fordonsskatt erlagts eller, vid anmälan om äganderättsövergång, trafikförsäkrings- bevis företetts.
9. Reservregistrering och definitiv avregistrering
9.1. Reservregistrering
9.1.1. Gällande rätt
Enligt 10 ä 1 mom. VTF skall hos länssty- relse föras såväl bilregister som bilreserv- register. Det sistnämnda omfattar de reserv- registrerade fordonen. Vilka dessa är fram- går av 19 & 1 mom. VTF. Här sägs att ägare av registrerat motorfordon eller re— gistrerad traktor, när han har för avsikt att under Viss tid eller tills vidare inte bruka fordonet, kan göra anmälan till registre- ringsmyndigheten för fordonets överföran- de till reservregistret. Samma förfaringssätt kan användas av ägare till registrerat släp- fordon, om han har för avsikt att inte vidare låta fordonet dras av bil. Anmälan skall ske skriftligen och åtföljas av stadgad avgift. Reservregistrerat fordon behåller sitt registreringsnummer.
Skall reservregistrerat fordon åter tas i bruk skall ansökan göras om registrering av detta. För att sådan skall få ske krävs enligt 10 5 4 mom. VTF att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan god- känts vid besiktning och därefter inte under- kastats sådan ändring att det inte stämmer överens med uppgifterna i besiktningsinstru- ment eller typintyg. Till ansökan skall på vanligt sätt fogas besiktningsinstrument el- ler typintyg och trafikförsäkringsbevis samt försäkran om att fordonet efter utfärdandet av instrumentet eller typintyget inte har un- dergått sådan ändring som nyss sagts. Vi-
dare skall erläggas stadgad avgift och även fordonsskatt enligt bestämmelserna i auto— mobilskatteförordningen. Fordonet kan före återregistreringen tas i bruk enligt interims- licens. Interimsskylt behövs inte eftersom fordonet tidigare har erhållit registrerings- nummer.
När fordon är reservregistrerat är det inte skatte- eller trafikförsäkringspliktigt. Fordo- net får inte brukas med det undantag som nämns i 11 5 2 mom. VTF och som gäller fordonets inställande enligt förfogande- och rekvisitionslagstiftningen. Enligt 18 5 3 mom. VTF skall anmälan göras till reserv- registret dels av ägarbyte och dels av änd- ring i fråga om fordonets hemort eller äga- rens namn, hemvist eller postadress.
9.1.2. Utredningens överväganden
Reglerna om tillfällig avregistrering av for- don tillkom vid en tid då vinterväghåll- ningen var mindre'utvecklad än nu och många fordonsägare inte önskade använda sina fordon under vinterhalvåret. Det ansågs bl. a. med hänsyn härtill rimligt att den som under någon mer avsevärd tid inte brukade sitt fordon skulle ha möjlighet att slippa betala fordonsskatt. För att tillgodose bl. a. detta behov infördes i 1923 års motorfor- donsförordning möjlighet till tillfällig avre— gistrering under viss tid. Senare medgavs rätt att låta sådan avregistrering gälla även
tills vidare. En särskild avgift, som motsva- rade skatt för fordonet under tre månader, skulle fogas till anmälan för avregistrering viss tid. Avsikten härmed var bl. a. att hindra missbruk av rätten till tillfällig av- registrering. Avgiften avskaffades först ge- nom VTF.
Syftet med reglerna om reservregistrering är som framgår av det föregående att öppna möjligheter att ta fordon ur bruk med be- frielse från Vissa skyldigheter som är för- bundna med brukandet.
Det torde i och för sig inte ingå i utred- ningens uppdrag att undersöka om materi- ella ändringar behövs i nyssnämnda regler. Utredningen måste emellertid skapa en lämplig form för handläggning av de ären- den av sådan art som kan bli aktuella i den framtida registreringsorganisationen och måste därför i detta sammanhang göra en viss bedömning av det behov som kan före- ligga av regler om reservregistrering eller motsvarande förfarande.
Enligt uppgifter från centrala bilregistret var den 1 januari 1966 reservregistrerade 90 466 personbilar, 1 426 bussar och 19 576 lastbilar. Från reservregistret återfördes år 1965 15 828 personbilar, 455 bussar och 4 324 lastbilar. Det skall nämnas att antalet återregistrerade lastbilar och bussar har hållit sig tämligen konstant under de senaste tio åren, medan antalet återregistrerade per— sonbilar minskat stadigt från 1956, när an- talet var 32 758.
De nämnda siffrorna visar att antalet återregistreringar är proportionsvis stort i fråga om bussar och även lastbilar, medan siffran är lägre beträffande personbilar. Med hänsyn härtill torde man kunna utgå från att antalet i reservregistret intagna skrotningsfärdiga fordon är tämligen stort när det gäller personbilar men mindre när det gäller bussar och lastbilar.
Det nuvarande systemet för reservregist- rering har vissa brister. Skyldigheten att an- mäla skrotning av reservregistrerade fordon efterlevs ofta inte. Anledningen härtill är att fordonsägaren inte har några utgifter eller något besvär av att låta fordonet stå kvar som reservregistrerat. Enligt 20 ä 3
mom. VTF skall fordon som varit reserv- registrerat under tre år i följd avföras ur reservregistret om inte särskilda omständig- heter föranleder till annat. Denna bestäm- melse innebär inte någon garanti för att ett sålunda avfört fordon är nedskrotat eller omhändertaget på annat sätt.
En del av de motiv som fanns 1923 för införandet av bestämmelserna om tillfällig avregistrering är inte aktuella i samma grad i dagens samhälle. Vinterväghållningen tor- de numera vara sådan att det bara i undan- tagsfall kan finnas anledning att befria for- donsägare från fordonsskatt därför att de inte kan använda sina fordon på grund av väder- och vägförhållanden.
En svaghet i det nuvarande systemet för reservregistrering är att det inte är möjligt att direkt på ett fordon som framförs i tra- fiken se om det är reservregistrerat eller inte. En fordonsägare kan under lång tid använda sitt fordon i trafiken trots att det är reservregistrerat och därmed obeskattat och oförsäkrat eftersom risken för upp- täckt är tämligen ringa.
Olika förslag till ändringar i reglerna om reservregistrering har framförts. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1962, vilken överlämnats till utredningen, föreslagit åt- gärder för att kontrollera trafikdugligheten hos vissa motorfordon. Styrelsen har anfört att det inte skulle te sig omotiverat att låta fordonsskatten utgå även för fordon som är tagna ur trafik under en längre eller kortare tid, eventuellt med undantag för vissa kom- mersiella fordon inom branscher med ut- präglat säsongmässiga variationer hos efter- frågan på transporter, t. ex. vissa bussar. Som alternativ har styrelsen föreslagit att man skulle kunna föreskriva maximal tid- rymd och frekvens för avregistreringar, t. ex. högst sex månader per år, varvid det väsentliga i sammanhanget är att fordons- ägare inte frestas att ställa undan en skrot- färdig bil och reservregistrera den i avsikt att bilen automatiskt skall ”glömmas bort”.
Utredningen har funnit att det även i framtiden finns behov av bestämmelser om ett förfarande som i stort sett skall tillgodo-
se samma intresse som den nuvarande re- servregistreringen. De olika förslag som ut- redningen lägger fram syftar bl. a. till att ge underlag för en tillfredsställande kontroll över fordonsbeståndet. Sådan kontroll för- svåras genom nuvarande möjligheter att föra över äldre fordon i dåligt skick till reservregistret och därigenom dra undan dem från den kontroll som finns för regist- rerade fordon. Det är därför väsentligt att de framtida reglerna ger goda möjligheter till effektiv kontroll över att de skyldigheter fullgörs som är förbundna med brukandet av fordon.
I den framtida organisationen skall regist- rering av fordon i princip bara innebära att detta förs in i ett register under en viss beteckning. Registreringen är oberoende av frågan om förutsättningarna är uppfyllda för att fordonet skall få brukas. Med hän- syn till detta och även till maskintekniska faktorer kan det uppenbarligen inte komma i fråga att behålla eller lägga upp ett sär- skilt reservregister. Alla fordon bör vara införda i samma register. I den mån rätten att bruka ett fordon är begränsad på ett eller annat sätt bör detta anges genom sär- skilda noteringar för fordonet i registret. För att tillgodose det behov som nuvarande regler om reservregistrering fyller bör ska— pas regler som ger möjlighet att med veder- börliga konsekvenser i fråga om besikt- nings-, skatte- och försäkringsplikt ta regist- rerade fordon ur bruk eller i bruk för kor- tare tider. Samtidigt måste reglerna ge möj- ligheter till en effektiv kontroll över att de nämnda plikterna verkligen fullgörs under den tid då fordonet är i bruk.
Utredningen har övervägt olika möjlig- heter att utforma reglerna.
En möjlighet skulle vara att låta den som önskar ta sitt fordon ur bruk ge in en på visst sätt utformad försäkran härom till länsstyrelse. Utredningen har emellertid fun- nit att ett förfarande som bara bygger på fordonsägarens försäkran inte ger tillräck- liga möjligheter till kontroll över att fordon inte används utan att besiktnings-, skatte— och försäkringsplikt är fullgjorda.
Ett annat alternativ är att låta den som
tillfälligt vill ta sitt fordon ur bruk lämna in fordonets registreringsskyltar hos länssty- relse. I detta sammanhang kan nämnas att i t. ex. Danmark och Norge den tillfälliga avregistreringen är förbunden med att skyl- tarna återlämnas till registreringsmyndighet. Den av utredningen föreslagna registrerings- organisationen har emellertid som nämnts som grundläggande princip att registrering- en av ett fordon och registreringsbeteck- ningen på detta inte skall vara förenad med någon kontroll över rätten att bruka for- donet. Registreringsbeteckningen skall följa fordonet under hela dess livstid. Denna princip är så viktig att man inte bör införa ett system enligt vilket den beteckning som skall tjäna som medel att identifiera fordo- net avlägsnas från detta i samband med åt- gärder som inte rör själva registreringen. Utredningen har därför förkastat alternati- vet att låta reglerna om fordons tillfälliga tagande ur bruk bygga på att registrerings- skyltarna för fordonet skall lämnas in till myndighet.
Utredningen har i stället valt att i prin- cip anknyta reglerna till kontrollmärkes— systemet. Med bortseende från detaljer kan man då tänka sig följande ordning.
Även fordon som tillfälligtvis inte skall brukas är intaget i registret på vanligt sätt. Det bör emellertid inte vara försett med kontrollmärke. Upplyser sökanden vid re- gistreringstillfället att fordonet inte skall tas i bruk förrän senare och att alltså behov föreligger av ett förfarande motsvarande nuvarande reservregistrering lämnas något kontrollmärke inte ut. Om ett redan regist— rerat fordon tillfälligtvis inte skall brukas görs anmälan härom till länsstyrelse. An- mälan innebär en underrättelse eller en för- säkran om att fordonet inte är avsett att brukas. I anmälan kan ingå en begäran om restitution av fordonsskatt. Eftersom ett fordon som inte skall brukas inte heller skall vara försett med kontrollmärke är det i och för sig önskvärt med en föreskrift om att kontrollmärket skall lämnas tillbaka i samband med anmälan. Ett sådant återläm- nande torde emellertid inte vara möjligt av tekniska skäl. Anmälan bör i stället vara
åtföljd av ett intyg om att kontrollmärket på fordonet har förstörts.
Anmälan föranleder beslut av registre- ringsmyndighet. Beslutet anger att fordonet inte skall brukas under den i anmälan an- givna tiden och att det är befriat från be- siktnings-, skatte- och försäkringsplikt under denna tid. Beslutet antecknas i det centrala registret. För att möjliggöra en effektiv övervakning över de fordon som det nu gäller bör besluten vara tidsbegränsade. Detta hindrar givetvis inte att de kan för- längas efter framställning härom.
När ett fordon för vilket sådant beslut meddelats åter skall tas i bruk har fordons- ägaren att göra anmälan härom till länssty— relse. För att fordonet åter skall få brukas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Gällande trafikförsäkring måste finnas. Vi- dare skall besiktningsskyldigheten vara full- gjord på samma sätt som är stadgat i nu gällande bestämmelser om återregistrering av tidigare reservregistrerat fordon. Regist- reringsmyndigheten meddelar beslut i anled- ning av anmälan. Beslutet noteras i det cen- trala registret. Vederbörligt kontrollmärke lämnas ut enligt ungefär samma regler som gäller för nyregistreringar. Sålunda kan in- terimistiskt märke komma att lämnas ut, t. ex. om föreskriven besiktningsskyldighet inte är fullgjord. Fordonsskatt och even- tuell avgift tas ut i efterhand.
Enligt det skisserade systemet ersätts så- ledes de nuvarande reglerna om reservre- gistrering av regler om beslut i vissa fall om befrielse från besiktnings, skatte- och för- säkringsplikt för fordon som i enlighet med gjord anmälan inte skall brukas.
I vissa fall, såsom när det gäller fordon som i huvudsak används i trafik utom lan- det och endast tillfälligtvis brukas i Sverige, kan behov finnas av ett något annorlunda utformat kontrollförfarande. Både denna fråga och andra detaljspörsmål kommer emellertid att tas upp till behandling i ut- redningens slutbetänkande.
9.2 Definitiv avregistrering 9.2.1 Gällande rätt
Bestämmelserna om definitiv avregistrering finns i huvudsak i 19 Q 2 mom. VTF. Om registrerat eller reservregistrerat fordon för- störts eller eljest med fordonet vidtagits åt- gärd, på grund av vilken det kan antas att det inte kommer att vidare brukas här i landet som registreringspliktigt fordon, skall ägaren göra anmälan härom till registret resp. reservregistret. Fordonet skall då av- föras ur vederbörande register. Enligt 20 Q 2 och 3 mom. VTF får så också ske om anmälan visserligen inte har kommit in men registreringsmyndigheten ändå fått känne- dom om att nu nämnd omständighet inträf- fat i fråga om fordonet.
För registrerat fordon gäller att det skall avföras ur registret när det överförs till reservregistret. Enligt 20 5 2 mom. VTF kan fordon även avföras ur registret om den som är eller bör vara antecknad som ägare inte kunnat under två på varandra följande kalenderår anträffas för uttagande av den fordonsskatt som påförts fordonet för de nämnda åren.
Reservregistrerat fordon skall avföras ur reservregistret när det åter registreras. En- ligt 20 5 3 mom. VTF skall fordon som under tre år i följd har varit reservregistre- rat avföras ur reservregistret om inte sär- skilda omständigheter föranleder till annat.
Underlåtenhet att göra vederbörlig anmä- lan enligt 19 5 2 mom. VTF straffas enligt 65 5 4 mom. andra stycket VTF med böter, högst 500 kronor. Lämnas veterligen orik- tig uppgift vid anmälan är straffet enligt 65 & 5 mom. första stycket VTF dagsböter. Länsstyrelse har liksom när det gäller an- mälningar enligt 18 & VTF rätt att före- lägga och utdöma viten om fordonsägare underlåter att fullgöra den anmälningsplikt som åligger honom enligt 19 & VTF.
9.2.2. Utredningens överväganden
Definitivt avförande av fordon ur register eller reservregister kan nu ske dels efter anmälan, åtföljd av intyg om skrotning
eller motsvarande förfarande, och dels utan sådan anmälan om registreringsmyndigheten eljest fått kännedom om att skrotning eller annat förfarande som medför att fordon skall avföras ur registret har ägt rum. Registrerat fordon kan vidare avföras ur registret om skatt inte kunnat tas ut för fordonet under viss tid och reservregistrerat fordon skall i princip avföras om det varit infört i reservregister under viss tid. Sist- nämnda grund för avregistrering kommer enligt vad som följer av utredningens ställ- ningstagande i föregående avsnitt inte att bli aktuell i den föreslagna organisationen.
En ledande princip i det föreslagna re- gistreringssystemet är att registrerade for- don under hela sin existens skall vara in- förda i registret och underkastade de där- igenom föreliggande möjligheterna till kon- troll. Det är av vikt att tillse att fordonen verkligen finns kvar i registret så länge an- ledning finns att underkasta dem den nämn- da kontrollen. Härvid är reglerna om av- förande av fordon ur registret av stor bety- delse. Avregistreringen kan knytas till en anmälan från fordonsägaren, åtföljd av t. ex. skrotningsintyg. Man kan för den framtida organisationens del emellertid gå ett steg längre och föreskriva att fordon som tagits in i registret skall stå kvar där till dess inte bara anmälan skett för av- registrering utan även fordonets registre- ringsskyltar återlämnats. I den föreslagna organisationen skall som framgår av kap. 10 skyltarna lämnas ut genom myndighets försorg. Det är av vikt att effektiv kontroll kan ske över skyltarnas användning så att de inte anbringas på andra fordon än det för vilket de är avsedda. Om anmälan för avförande av fordon ur registret i princip inte godtas om den inte är åtföljd av for- donets registreringsskyltar kommer fordons— ägarna i stor omfattning att återlämna skyl- tarna till myndighet när det fordon som de är avsedda för inte längre skall stå kvar i registret. Med hänsyn till det anförda vill utredningen förorda en regel av innehåll att registreringsskyltarna skall återlämnas till myndighet när fordon skall avföras ur re- gistret. För det fall skyltarna skulle ha för-
störts eller förkommit bör möjlighet finnas att i stället för skyltarna ge in ett intyg eller en försäkran om förlusten av dem.
Enligt gällande bestämmelser skall anmä- lan för avförande av fordon ur registret vara åtföljd av bevis om riktigheten av läm— nade uppgifter om skrotning eller motsva— rande förfarande. Uppgifterna i anmälan lämnas under straffansvar. Om så blir fallet även i framtiden och om registreringsskyl- tarna skall återlämnas i samband med att fordon avregistreras torde anledning saknas att behålla regeln om att sådant bevis som nyss nämnts skall företes. Kan skyltarna inte återlämnas i samband med anmälan skall enligt utredningens förslag intyg eller försäkran om förlusten av skyltarna lämnas. Inte heller i detta fall torde bevis om skrot— ning eller motsvarande förfarande tjäna något ändamål.
Registreringsmyndigheten kan givetvis på annat sätt än genom anmälan från fordons- ägaren få kännedom om att fordon är skro- tat eller eljest bör avföras ur registret. Möj- ligheter måste finnas att ur registret avföra både sådana fordon och sådana som under längre tid inte kunnat anträffas t. ex. för utfående av skatt. Dessa fordon skulle eljest komma att för lång tid i onödan belasta registret. I dessa fall kommer skyltarna inte att återställas till registreringsorganisatio— nen. Risk kan då föreligga att de kommer att användas för andra fordon än dem för vilka de är avsedda. Olika kontrollåtgärder, bl. a. kontrollmärkessystemet, kommer dock att väsentligt minska möjligheterna till så- dant missbruk.
Uppgifter om sådana fordon som avförts ur registret bör behållas i detta under viss tid. Härigenom blir det möjligt att efter- forska ägarna till sådana avregistrerade for- don som trots anmälan härom inte blivit skrotade på vederbörligt sätt.
Som framgått tidigare kommer det före- slagna bilregistret att innehålla en omfat- tande och aktuell information om de där intagna fordonen och för dem gällande äganderättsförhållanden. Härigenom får man väsentligt större möjligheter än nu att spåra ägarna till s. k. skrotbilar. Detta inne-
bär självfallet inte att man genom åtgärder från registrets sida kan hindra medvetna försök från fordonsägares sida att komma ifrån ansvaret för skrotbilar. Möjligheter kommer fortfarande att finnas att ta fordon ur bruk med befrielse från skyldigheterna att besiktiga fordonet, betala skatt och hålla trafikförsäkring. Man kan visserligen anta att den tidsbegränsning som utredningen föreslår för detta förfarande i någon män kan hindra att det används för att föra undan dessa bilar från den regelbundna kontroll som i bruk varande fordon är un- derkastade. Ett mera effektivt hinder skulle vara att begränsa rätten att på nyss angivet sätt ta fordon ur bruk t. ex. i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovan nämnda förslag. Det ankommer emellertid som nämnts inte på utredningen att gå in närmare på denna fråga.
En särskild fråga i detta sammanhang är från vilken tidpunkt verkställd avregistre- ring av ett nedskrotat eller från landet ut- fört fordon skall gälla. Frågan har stor be- tydelse bl. a. därför att skyldighet att er- lägga fordonsskatt enligt gällande bestäm- melser föreligger till och med den kalender- månad då fordonet avförs ur bilregister utan att ha blivit infört i annat sådant register. Av denna bestämmelse följer att en fordonsägare som skrotar eller utför sitt fordon utan att göra anmälan för avre- gistrering av detta förblir skattskyldig för fordonet så länge det inte avregistrerats. Frågan har uppmärksammats av svenska ambassaden i Oslo i skrivelse till utrikes- departementet den 26 november 1959. Skri— velsen har överlämnats till utredningen för att tas i övervägande vid fullgörande av ut- redningsuppdraget. Problemet skall därför beröras något närmare här.
I fråga om indrivning av restförd for- donsskatt hänvisas i 9 & kungörelsen ang. uppbörd av automobilskatt m. m. till stad- gandena i uppbördsförordningen. I 61 & nämnda förordning finns bestämmelser om förfarandet i fall när skattskyldig, som häf- tar för restförd skatt, vistas på känd ort utom landet och skatten inte kunnat tas ut vid undersökning inom landet. Om överens-
kommelse föreligger med den främmande staten om handräckning för indrivning av restförd skatt och det kan antas att man skall kunna indriva skatten genom hand- räckning i denna stat skall utmätningsman- nen vidta erforderliga åtgärder för att få sådan handräckning. Finns inte sådan över- enskommelse skall utmätningsmannen göra anmälan till länsstyrelsen. Anmälan skall dock, om särskilda skäl inte föreligger till annat, göras endast om det restförda belop- pet uppgår till minst 200 kr. Länsstyrelsen skall såvitt möjligt vidta sådana åtgärder att den skattskyldige genom beskickning eller konsulat får anmaning att betala skatten. Ambassaden framhåller i sin skrivelse att förfarandet ger ett i förhållande till myn- digheternas arbetsinsats otillfredsställande resultat och i vissa fall väcker irritation och förbittring mot Sverige och de svenska myndigheterna.
I en inom riksräkenskapsverket i ärendet upprättad promemoria anförs bl. a. att re- geringsrätten i ett flertal fordonsskattemål fastslagit att skatteplikten för ett fordon upphör först med utgången av den månad under vilken fordonet avförts ur bilregistret. I promemorian uttalas vidare att ett undan- röjande av skatteplikt för bevisligen ned- skrotade eller ur landet utförda fordon på grund härav torde förutsätta en med ver- kan från och med tidpunkten för fordonets nedskrotning eller utförsel gjord avregistre- ring och att en sålunda retroaktivt verk- ställd avregistrering inte synes stå i strid med bestämmelserna i 20 5 2 mom. VTF samt att det är angeläget att länsstyrelserna allmänt tillämpar ett sådant förfarande.
Efter samråd med väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen utfärdade riksräkenskapsver- ket den 21 juni 1960 en rekommendation till länsstyrelserna att tillämpa avregistre- ringsbestämmelserna i 20 ä 2 mom. VTF på sätt angivits i nyssnämnda promemoria. I skrivelse den 28 juni 1960 till chefen för finansdepartementets rättsavdelning anförde riksräkenskapsverket att förhållanden av be- tydelse för avregistrering i vissa fall inte torde direkt komma till vederbörande re- gistrerings- eller indrivningsmyndighets kän-
nedom och att det då kunde synas lämpligt att betalningsanmaning enligt 61 ä 1 mom. uppbördsförordningen föregicks av en un- dersökning genom beskickning eller konsu- lat angående eventuell registrering av fordo- net i det främmande landet eller att anma- ningen i varje fall gavs en sådan avfattning som föranleddes av riksräkenskapsverkets rekommendation rörande tillämpningen av avregistreringsbestämmelserna.
Ett närliggande problem berörs i en skri- velse den 29 juni 1962 från länsstyrelsen i Jämtlands län till Kungl. Maj:t. Skrivelsen jämte bilagd promemoria har överlämnats till utredningen. I promemorian föreslås att en undersökning görs av möjligheterna att träffa avtal med de nordiska grannländerna, i första hand Norge, om införande av skyl- dighet för resp. lands tull- och bilregistre- ringsmyndigheter att till vederbörande re— gistreringsmyndighet i det land, från vilket fordon utförts, lämna besked om sålunda definitivt infört resp. registrerat fordon. I promemorian sägs vidare att genomförande av ett dylikt rapporteringsförfarande uppen- barligen skulle bidra till att åstadkomma mera aktuella och tillförlitliga bilregister än de nuvarande samtidigt som onödigt arbete och onödiga kostnader för olika myndigheter i ett flertal fall skulle kunna undvikas beträffande såväl utredningar om trafikförsäkrings— och äganderättsförhållan- den, skattskyldighet m. ni. som efterforsk- ningar i utlandet.
Problemet aktualiserar frågan i stort om förfarandet vid registrering och avregistre- ring av fordon som införs till eller utförs från Sverige. Det är i och för sig önskvärt att underrättelser sänds mellan de olika ländernas registreringsmyndigheter. Man skulle härigenom i viss utsträckning kunna undvika bl. a. att fordon beskattas i mer än ett land. I fråga om fordon som införs till Sverige och som alltså skall undergå svensk registreringsbesiktning skulle kunna föreskrivas att besiktningsinstrumentet skall förses med anteckning om fordonets förut- varande registreringsnummer. Registrerings- myndigheten skulle sedan kunna underrätta
motsvarande myndighet i utförsellandet om den gjorda registreringen. I fråga om for— don som exporteras från Sverige och som skall avföras ur svenskt bilregister torde om så är behövligt anvisningar kunna utfärdas om de krav som skall ställas för att fordon skall få avföras ur det svenska registret. Utgångspunkten bör då vara att fordonet skall kunna avföras ur detta register oavsett om registrering skett i annat land eller inte. Ett underrättelseförfarande från utländska registreringsmyndigheters sida skulle vara av särskilt värde när fordon registrerats i an— nat land utan att dess svenska skyltar återlämnats. Om underrättelse lämnas skulle svensk registreringsmyndighet genom veder- börande svenska representation kunna be- gära att få tillbaka skyltarna samtidigt som krav framställs på obetald fordonsskatt. Skulle skyltarna inte lämnas tillbaka bör möjlighet finnas att ändå avföra fordonet ur registret. Någon större möjlighet att åter införa fordonet i Sverige och där använda det under dess svenska skyltar finns inte eftersom gällande kontrollmärke inte läm— nas ut.
Genom ett förfarande som det nu nämn- da skulle man i någon mån kunna råda bot på de problem som berörs i ambassadens skrivelse. I och för sig är emellertid inte problemet löst. Uppenbart är att ett rappor- teringsförfarande i den omfattning som anges i länsstyrelsens i Jämtlands län skri- velse jämte bilagd promemoria skulle ha stor betydelse när det gäller att lösa de angivna svårigheterna. Det kan nämnas att i den danska kungörelsen om registrering av motorfordon föreskrivits skyldighet för re- gistreringsmyndighet att vid registrering av fordon som senast har varit registrerat i Finland, Norge, Sverige eller Tyskland un- derrätta berörda myndigheter om den dan- ska registreringen. Enligt utredningens me- ning är en sådan ömsesidig rapporterings- skyldighet av stort värde från bilregistre- ringssynpunkt. Den i nyssnämnda prome- moria nämnda rapporteringsskyldigheten för tullmyndigheterna har också betydelse i detta sammanhang.
Något särskilt reservregister skall enligt ut- redningens förslag inte finnas i den fram- tida organisationen. För att tillgodose det behov som den nuvarande reservregistre- ringen fyller föreslås i stället att regler in- förs rörande särskilda beslut om befrielse från besiktnings-, skatte- och försäkrings- plikt för fordon som i enlighet med gjord anmälan inte skall brukas.
Beträffande den definitiva avregistrering-
en föreslås bl. a. att registreringsskyltarna skall återlämnas till myndighet när fordon skall avföras ur registret. Om skyltarna har förstörts eller förkommit bör möjlighet fin- nas att i stället för skyltarna ge in ett intyg eller en försäkran om förlusten. Nuvarande bestämmelser om att anmälan för avregist- rering skall åtföljas av bevis om riktigheten av lämnade uppgifter om skrotning eller motsvarande förfarande torde inte behöva finnas kvar i den framtida organisationen.
lO Registreringsbeteckningar m. m.
10.1 Gällande rätt
I 10 5 3 mom. VTF sägs att fordon vid upp- tagande i bilregister skall tilldelas ett ord- ningsnummer som jämte en bokstavsbeteck- ning för länet utgör fordonets registrerings- nummer. Länsbeteckningen bildas i regel av en enda bokstav men kan bl. a. i de mera bilrika länen även utgöras av två bokstäver. I 11 ä 1 mom. VTF sägs att motorfordon och gummihjuls- eller bandförsedd traktor får tas i bruk endast om fordonet är re- gistrerat och vederbörligen försett med skylt som visar fordonets registreringsnummer, s. k. registreringsskylt. Vidare stadgas att släpfordon får dras av bil endast om släp- fordonet är registrerat och försett med registreringsnummer.
Närmare bestämmelser om skyltar m. m. finns i 21 & VTF. Här sägs bl. a. att registre- ringsskylt liksom interims- eller saluvagns- skylt skall finnas framtill och baktill på motorfordon, framtill på traktor och baktill på släpfordon samt att skyltarna skall vara väl synliga från det håll åt vilket de pla- cerats.
Enligt 21 & VTF skall närmare bestäm- melser om registrerings-, interims- och salu- vagnsskyltar meddelas av Kungl. Maj:t. Sådana bestämmelser beträffande registre- ringsskyltar finns i 43 & VTK. Där sägs bl. a. följande. Registreringsskylt skall ha rektangulär form. Bokstäver och siffror på registreringsskylt skall vara utförda i svart på vit botten eller vara utstansade ur vitt
material mot svart bakgrund. De skall ha en viss storlek. I 51 & VTK sägs att bl. a. re- gistreringsskyltar skall vara förfärdigade av metallplåt eller annat material som är jäm- förligt därmed i fråga om hållbarhet.
I 21 ä 2 mom. VTF finns vissa bestäm- melser om andra skyltar som skall finnas på registrerade fordon och som bl. a. skall ange fordonsägarens namn och hemvist samt fordonets hemort om denna är annan än ägarens hemvist.
Enligt 21 ä 3 mom. VTF skall maximilast för registrerad lastbil vara tydligt angiven på bilen.
Om periodisk kontrollbesiktning skett be- träffande fordon skall detta enligt 24 5 3 mom. VTF förses med märke som visar tiden för nästa inställelse till kontrollbesikt- ning. Detta märke får inte avlägsnas och om det förstörts eller förkommit skall for- donsägaren utan oskäligt dröjsmål föran- stalta om att nytt märke anbringas på for- donet.
10.2. Vissa tidigare förslag
Vid olika tillfällen har framförts förslag till ändringar i bestämmelserna om registre- ringsbeteckning och registreringsskyltar. En del av förslagen har överlämnats till utred- ningen för att tas under övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget. Ett par av förslagen av särskilt intresse för inne- hållet i detta principbetänkande skall berö- ras här.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 januari 1956 framlagt förslag till ändrade bestäm- melser angående registrering av motorfor- don m. m. Skrivelsen behandlar bl. a. bil- dandet av registreringsbeteckning samt re- gistreringsskyltarnas färg och utformning i övrigt. Till skrivelsen är fogad en prome- moria om registreringsprinciperna och re- gistreringsskyltarnas utseende i vissa andra länder. I skrivelsen anförs bl. a. att fordons- beståndet vuxit så att registreringsnummer med en länsbokstav och sex siffror kan behöva användas vid de större bilregistren men att så utformade registreringsnummer medför olägenheter av skilda slag. Skyltarna blir då enligt styrelsens mening svåra att avläsa och registreringsnumren svåra att minnas, särskilt om nummerserien innehål— ler flera nollor invid varandra. De långa registreringsskyltarna är besvärliga att an- bringa på fordonen samt blir under mörker sällan tillfredsställande belysta. Styrelsen ut- talar att man av de nämnda anledningarna har ansett sig böra överväga förslag till ändringar av gällande bestämmelser på om— rådet i avsikt att undvika de angivna olä- genheterna.
I riksdagen väcktes 1963 en motion (II: 472) med hemställan att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder äg- nade att på ett bättre sätt än f. n. hindra falskskyltning av motorfordon. I motionen framhålls de stora svårigheter som polis- myndigheterna möter vid bekämpandet av tillgrepp av bilar och motorcyklar på grund av att den riktiga nummerskylten på en bil kan bytas ut mot en förfalskad och man med hjälp av ett stulet besiktningsinstru- ment kan få en bil omregistrerad. Vidare framhålls att effektivare åtgärder fordras från samhällets sida för att bekämpa bil- stölderna och att man bör undersöka hur registreringen skall ordnas, hur nummerplå- tar skall tillhandahållas och över huvud taget vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta. Motionen har överlämnats till ut- redningen.
Som nämnts i avsnitt 9.1.2 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 15 januari 1962 föreslagit åtgärder för att kontrollera trafikduglighe- ten hos vissa motorfordon. Till skrivelsen är fogad en promemoria där det bl. a. konsta- teras att registreringsskyltar av det utseende som nu används inte är lämpliga av flera orsaker och att inte heller de bokstav- och sifferkombinationer som används är till- fredsställande. I promemorian föreslås bl.a. att registreringsskyltarna bör lämnas ut av myndighet och att de då kan ges egenskap av kvitto på fordonsskatt under förutsätt- ning att de byts varje år eller för varje år förses med märke som anger giltighetstiden. Vidare framhålls att skyltar bör vara av sådan beskaffenhet att de är svåra att efter- likna och omöjliga att efterbilda.
I detta sammanhang skall nämnas att det inom Economic Commission for Europe (ECE) pågår arbete för att åstadkomma enhetliga regler för registreringsskyltarnas beskaffenhet och placering.
10.3. Registreringsbeteckningar
Som nämnts är det system som nu används för att bilda registreringsbeteckningar -— länsbokstäver jämte fem siffror — otill- fredsställande från olika synpunkter. Det tillåter bl. a. inte tillräckligt många kombi- nationer i förhållande till antalet fordon. En utväg ur denna svårighet är att utöka antalet siffror i beteckningen till sex. Detta skulle tiodubbla antalet kombinationsmöj- ligheter men även medföra en del olägen- heter främst därigenom att en sådan beteck- ning är svår att uppfatta och minnas. En bättre lösning är då att bilda registrerings- beteckningar genom en annan kombination av bokstäver och siffror än den som nu används. Möjligheterna att utforma registre- ringsbeteckningar enligt denna metod har ingående diskuterats i väg- och vattenbygg- nadsstyrelsens nyssnämnda skrivelse den 27 januari 1956.
I de överväganden som redovisas i skri- velsen utgår väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen från att det i Sverige tillämpade syste- met med en bokstav som utmärker hem- ortslänet om möjligt bör behållas. Styrelsen
åberopar att länsbokstävernas betydelse gått så in i det allmänna medvetandet och att bokstäverna används i så många andra sam- manhang att någon ändring inte bör ske utan särskilt vägande skäl. Styrelsen anför vidare i huvudsak följande. Det samman- lagda antalet tecken (bokstäver och siffror) i en registreringsbeteckning bör vara så litet som möjligt. Genom att i viss utsträckning använda bokstäver i stället för siffror i be- teckningen ökas variationsmöjligheterna i hög grad eftersom man kan använda 25 lämpliga bokstäver men endast tio siffror. Om man utgår från att registreringsbeteck- ningen utom länsbokstaven skall innehålla högst fem element får man för varje län 99 999 kombinationsmöjligheter om man använder en länsbokstav jämte högst fem siffror, 249 975 om man använder länsbok- stav, en annan bokstav och högst fyra siff- ror och 624 375 om man använder en läns— bokstav jämte två andra bokstäver och högst tre siffror. Kombinationsmöjligheter- na ökas ytterligare om en eller flera siffror ersätts av bokstäver men därigenom mins- kas läsbarheten. Det av de nu nämnda al- ternativen som i första hand bör komma i fråga för ett nytt system för registrerings- beteckningar är det där man använder läns- bokstav jämte två andra bokstäver och högst tre siffror. En beteckning som är sam— mansatt på detta sätt har visat sig vara lät- tast att uppfatta och minnas och systemet medger fullt tillräckliga kombinationsmöj- ligheter för överskådlig framtid.
På uppdrag av kommunikationsdeparte— mentet har Psykotekniska institutet vid Stockholms högskola våren 1956 utfört en undersökning rörande utformning av regist- reringsskyltar på bilar. Institutet har i au- gusti 1956 publicerat en rapport över under- sökningen. I sammanfattningen i sin rapport anför institutet bl. a. följande. Av littera- turgranskningen och gjorda experiment kan institutet sluta sig till att antalet tecken som ingår i en kombination är av mycket stor betydelse för skyltens läsbarhet. Att bygga ut det nuvarande systemet med en bokstav jämte fem siffror till ett system med sju tecken, t. ex. A jämte sex siffror eller AA
jämte fem siffror, är därför inte att tillråda. Visserligen kan man räkna med att den senare kombinationen blir bättre efter en viss tids inarbetning men den skulle med stor säkerhet alltid komma att visa sig sämre än ett system med sex tecken, t. ex. ABC 123. Att införa en bokstavsgrupp till- sammans med en siffergrupp tycks inte medföra några perceptiva nackdelar, sna- rare tvärtom. Av de bokstavs— och siffer- kombinationer som institutet provat före- faller AB 1234 eller ABC 123 vara de bästa.
Enligt utredningens mening bör de väg- ledande synpunkterna vid utformningen av registreringsbeteckningarna vara att dessa skall vara tydliga och lättlästa och att syste- met skall medge tillräckligt många kombi- nationsmöjligheter även för ett utökat for- donsbestånd. En fråga av stor betydelse i sammanhanget är i vad mån man skall an- vända registreringsbeteckningen även för andra ändamål än den rena identifikationen av ett fordon, såsom för att ange dess hem- ort. En sådan användning av registrerings- beteckningen kommer att begränsa de kom- binationsmöjligheter beträffande denna som eljest skulle finnas. Man måste därför i första hand lösa frågan om beteckningen skall tjäna även andra ändamål än den rena identifikationen av fordonet.
Som framgår av avsnitt 2.4 är registre- ringsbeteckningarna i vissa andra länder distriktsbundna. Så är fallet i t. ex. Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Norge och Storbritannien. I de flesta av dessa länder är registreringssystemet sådant att fordon skall omregistreras och få ny beteckning när det byter hemort. Ett un- dantag från principen att registreringsbe- teckningen skall visa den aktuella hemorten bildar Storbritannien. Registreringsbeteck— ningen följer där fordonet under hela dess livstid och olika distrikt är tilldelade olika serier av registreringsbeteckningar. Man kan därför av beteckningen se var ett fordon ursprungligen registrerats trots att det efter hemortsbyte är infört i register på annat håll.
I den registreringsorganisation som utred- ningen föreslår registreras varje fordon en-
dast en gång och är därefter för hela sin livstid intaget i registret under en och sam— ma beteckning.
Som väg— och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit har länsbokstäverna gått in i all— mänhetens medvetande och används i åt- skilliga andra sammanhang. Givetvis kan det i vissa fall vara värdefullt om man av registreringsbeteckningen på ett fordon t. ex. kan utläsa var det har sin hemort. Om systemet skall fylla någon funktion måste länsangivelserna hållas aktuella och ändras om fordonets hemort flyttas från ett län till ett annat. Registreringsbeteckningen måste då ändras. Detta skulle strida mot utred- ningens grundläggande uppfattning om registreringens innebörd. Ett sådant system bör därför inte användas. Till registrerings- beteckningarna bör inte knytas angivelser av vare sig hemort eller andra omständig- heter. Med hänsyn härtill bör de bokstäver och siffror som skall ingå i beteckningarna kunna kombineras fritt. De vägledande synpunkterna bör vara dels att beteckning- arna skall vara så tydliga och läsbara som möjligt och dels att systemet bör medge så många variationsmöjligheter att det kan täcka den väntade ökningen av fordonsbe- ståndet inom en rimlig framtid.
Den förstnämnda synpunkten har an- knytning såväl till skyltarnas och tecknens läsbarhet och utformning i övrigt som till sammansättningen av själva registrerings- beteckningarna. I detta avsnitt berörs endast den senare aspekten.
Registreringsbeteckningarna bör innehålla så få tecken som möjligt. För att detta krav skall kunna samordnas med kravet på till- räckligt många kombinationsmöjligheter är det nödvändigt att beteckningarna bildas av en kombination av bokstäver och siffror. Som nämnts har väg- och vattenbyggnads- styrelsen i sin skrivelse den 27 januari 1956 uttalat att ett system där man använder länsbokstav jämte två andra bokstäver och högst tre siffror visat sig vara lättast att uppfatta och minnas och medger fullt till- räckliga kombinationsmöjligheter för över- skådlig framtid. Psykotekniska institutet har i sin undersökning i stort sett bekräftat sty-
relsens slutsatser beträffande läsbarheten av en sådan kombination. Såväl styrelsen som institutet har utgått från att länsbokstäverna skall ingå i registreringsbeteckningarna. Att beteckningarna bildas utan hänsynstagande till fordons hemort eller andra sådana om— ständigheter påverkar emellertid inte de slut— satser som styrelsen och institutet dragit.
Beteckningssystemet skall medge tillräck- ligt många kombinationsmöjligheter. Om man använder en beteckning om tre bokstä- ver och tre siffror och utgår från 25 an- vändbara bokstäver kan man erhålla unge- fär 14 miljoner beteckningar. Utgår man från 23 användbara bokstäver erhåller man i motsvarande lägen ungefär 12 miljoner beteckningar. Vid beräkningen av antalet varianter har nummer under 100 undan- tagits såsom olämpliga från olika synpunk- ter, varför nummerserien endast beräknas omfatta 900 nummer. Dessutom har alla kombinationer med mindre än tre bokstäver undantagits. Det är möjligt att vissa bok- stavskombinationer måste undantas från an— vändning i detta sammanhang. Även om ett tusental sådana sammanställningar skulle finnas mindre önskvärda återstår dock fort- farande ett fullt tillfredsställande antal kom- binationer.
Utredningen har i skrivelser den 15 feb- ruari 1967 begärt yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolissty- relsen angående registreringsbeteckningar bestående av tre bokstäver och tre siffror utan länsanknytning.
Väg— och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till utredningen den 14 mars 1967 uttalat att sedan förslaget den 27 januari 1956 lades fram ingenting inträffat som ger styrelsen anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga. Styrelsen anför vidare bl. a. följande. Åtgärder som vidtagits i andra länder synes tala för tillämpligheten av det beteckningssystem som styrelsen tidigare förordat. Förhållandet att beteckningarna inte behöver vara knutna till län eller dist- rikt minskar inte heller systemets lämplig- het. Eventuell risk att antalet möjliga kom- binationer inte skulle vara tillräckligt i de största distrikten förefaller därmed undan-
röjd. Styrelsen förklarar vidare i skrivelsen att den kan biträda ett förslag om en regist— reringsbeteckning bestående av tre bokstä- ver följda av tre siffror.
Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till ut- redningen den 13 mars 1967 förklarat sig dela uppfattningen att den lämpligaste tec- kenkombinationen i registreringsbeteckning- en är tre bokstäver följda av tre siffror eftersom systemet därmed ger ett tillräckligt antal kombinationer samtidigt som antalet tecken på en skylt begränsas till sex, vilket innebär att den kommer att vara mera lätt- läst än nuvarande skyltar.
En registreringsbeteckning som består av tre bokstäver och tre siffror fyller ställda krav på tydlighet och läsbarhet. Ett sådant system medger dessutom ett så stort antal kombinationsmöjligheter att behovet därav kan täckas för överskådlig framtid. Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som riks- polisstyrelsen har tillstyrkt denna form av beteckningar. Med hänsyn till det anförda förordar utredningen att registreringsbeteck- ningarna i den framtida registreringsorga— nisationen bildas av tre bokstäver och tre siffror utan hemortsanknytning.
10.4 Tillverkning och distribution av registreringsskyltar
Var och en har rätt att tillverka och sälja registreringsskyltar. Kontroll över att skyl- tarna stämmer överens med gällande för- fattningsbestämmelser utövas endast i sam- band med den allmänna kontrollen över fordon och deras utrustning. I olika sam- manhang har föreslagits att bestämmelser skall införas om att registreringsskyltar skall få lämnas ut endast av särskilda myndigheter eller företag eller att skyltarna skall bytas varje år eller årligen kompletteras med märke eller stämpel.
Av de uppgifter om förhållanden i andra länder som redovisats tidigare eller eljest är tillgängliga för utredningen framgår att olika tillvägagångssätt används vid tillverk- ning och distribution av registreringsskyltar. I flera länder utlämnas skyltarna av polis- myndighet eller registreringsmyndighet mot
fastställd avgift. Det torde vara ganska sällsynt att skyltarna byts varje år. Där- emot tillämpar vissa stater ett system med byte av skyltar med vissa års intervall, kom- binerat med årligt byte av kontrollmärke. Ersättning av skadade eller förkomna skyl— tar eller kontrollmärken kan i regel endast ske hos vederbörande myndighet. I andra stater får fordonsägaren en rekvisition mot vilken han kan köpa registreringsskyltar hos vissa försäljningsställen. På en del håll måste fordonsägaren, sedan han skaffat registreringsskyltar i allmänna handeln, in- ställa sig hos registrerings- eller besiktnings- myndighet som förser skyltarna med kon- trollmärke.
Som tidigare nämnts är det angeläget att åtgärder vidtas för att bekämpa falskskylt- ningen. Man kan delvis komma till rätta med denna genom att utforma registrerings- skyltarna på ett sådant sätt att tecknen på dem inte lätt kan bytas ut eller ändras. Härigenom löser man dock endast delvis problemet eftersom var och en som så önskar fortfarande har möjlighet att skaffa skyltar med vilken beteckning som helst. Effektiva åtgärder mot falskskyltningen måste därför, som också framhållits från flera håll, kombineras med någon form av kontroll över tillhandahållandet av registre- ringsskyltar.
Denna kontroll kan tänkas utförd på olika sätt. För vissa fordonstillbehör till- lämpas numera ett typgodkännandeförfa- rande och detta kan användas även för registreringsskyltar. Förfarandet går i kort- het ut på att föremålet i fråga undersöks hos officiell provningsanstalt och, om det godkänns, tilldelas ett nummer samt förses med märke. Tillverkaren får sedan sätta godkännandemärke på av honom tillverka- de delar som står i överensstämmelse med typexemplaret. För att systemet skall fun- gera krävs att trafiklagstiftningen endast tillåter användning av sådana delar av ifrå- gavarande slag som är typgodkända och försedda med märke. Om ett sådant system tillämpas på registreringsskyltar kan det kombineras med en regel om att skyltar får tillhandahållas endast mot en av myndighet
utfärdad rekvisition. Genom ett sådant system får man möjligheter till en bättre kontroll än f. n.. Det har emellertid även brister som i hög grad nedsätter dess effek- tivitet, främst svårigheterna att effektivt övervaka den praktiska tillämpningen.
I flera länder tillämpas den ordningen att registreringsskyltar på fordon tas om hand av polis eller besiktningsman om fordonet beläggs med körförbud och att fordons- ägaren skall lämna in skyltarna till veder- börande myndighet om fordonet avregistre- ras eller reservregistreras. I några länder skall den som överlåter fordon lämna in dess skyltar till myndighet för att fordonet inte längre skall vara registrerat på honom. Förvärvaren måste då i samband med att fordonet registreras på honom hämta ut nya skyltar för eget bruk. Som framgår av avsnitt 3.3 föreslår utredningen att registre- ringen av fordon skall vara oberoende av rätten att bruka det och att kontrollen över denna rätt skall ske med andra medel. Ut- redningen har också avstyrkt att en ordning som den här redovisade används i den framtida organisationen.
I vissa länder står tillverkningen av re- gistreringsskyltar under statlig kontroll och skyltarna tillhandahålls genom myndighets försorg. Man kan då få alla registrerings- skyltar utförda på ett enhetligt sätt. De kan tillverkas i ett sådant utförande att de är svåra att ändra eller efterlikna. En tillverk- ning av skyltar som är ordnad på detta sätt och en distribution av skyltarna genom myndighets försorg ansluter sig väl till den form för registrering som utredningen före- slår och som bl. a. innebär att registrerings- beteckningen skall följa ett fordon under dess hela livstid. I ett sådant system skall de skyltar som fordonsägaren får vid registre- ringen vara anbringade på fordonet till dess det avregistreras. Om skyltarna förstörs eller förkommer kan myndighet efter viss pröv- ning lämna ut nya skyltar. Inga andra skyl- tar får finnas i omlopp än sådana som lämnats ut efter myndighets prövning. Man kan därigenom motverka falskskyltningen.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen att tillverkningen av registrerings-
skyltar ställs under statlig kontroll och att sådana skyltar i den nya registreringsorga- nisationen tillhandahålls endast genom myn- dighets försorg.
I en del länder har man auktoriserat ett eller flera enskilda företag att handha den av myndighet kontrollerade tillverkningen av skyltar. I andra länder har denna till- verkning förlagts till något statligt organ. Båda dessa alternativ är tänkbara för sven- ska förhållanden. Utredningen vill emeller- tid ännu inte ta någon bestämd ställning i valet mellan dem. Här skall endast nämnas att tillverkningen av skyltar måste omges med vissa säkerhetsanordningar och att det från denna synpunkt kan vara lämpligt att förlägga tillverkningen till något statligt företag. Man kan då välja något som redan har att anlägga säkerhetsaspekter i sin verk- samhet.
De problem som hör samman med en distribution av skyltar till utlämningsställena och den lagring som måste äga rum där skall inte tas upp närmare i detta samman- hang. I stället skall beröras frågan vem som skall lämna ut skyltarna till fordonsägarna.
Varje fordonsägare skall tillhandahållas skyltar i samband med att hans fordon registreras. Det är därför naturligt att läns- styrelserna i första hand får svara för ut- lämnandet av skyltarna.
Det är av stor betydelse att fordonsägar- na kan erhålla skyltarna på ett enkelt och bekvämt sätt och det är därför angeläget att finna en tillfredsställande form för lokal distribution av skyltarna. Fordonsägaren har alltid möjlighet att vid ett personligt besök hos registreringsmyndigheten få ut sina skyltar i omedelbart samband med registreringen. Detta skulle emellertid i många fall leda till onödigt besvär. Möjlig- heter bör därför finnas att distribuera skyl- tarna genom andra organ än länsstyrel- serna. I de fall då registreringsärendena handläggs per post förenklas distributionen av skyltarna om dessa inte behöver lämnas ut från myndigheten utan kan tillhandahål- las av något organ som befinner sig när- mare fordonsägaren. Det finns därför an- ledning överväga att i större eller mindre
omfattning låta utlämnandet av skyltar ske genom någon form av lokala organ. Ett smidigt och enkelt sätt för denna lokala distribution är att låta den ske genom bil- handlarna. Den skulle då kunna ordnas så att de bilhandlare som — med eller utan myndighets prövning -— får tillstånd att lämna ut skyltar erhåller sådana från läns- styrelsen och är redovisningsskyldiga gent- emot denna för skyltförbrukningen. Skyltar bör få lämnas ut till enskilda bara mot någon form av rekvisition från myndighet. En sådan form för lokal distribution skulle innebära en tillfredsställande service mot fordonsägarna. Utredningen förordar på grund av det anförda att bilhandeln i prin- cip får rätt att handha distribution av re- gistreringsskyltar. Utredningen återkommer till olika detaljspörsmål i sammanhanget i sitt slutbetänkande.
Ett problem i sammanhanget är fordons- ägarens möjligheter att erhålla nya skyltar i stället för sådana som förstörts eller för- kommit. Fordonet bör förses med skyltar med samma beteckning som tidigare och fordonsägaren bör på något sätt styrka behovet av skyltar eftersom sådana skall utlämnas efter myndighets kontroll. Han bör därför ha att inge en särskild ansökan om nya skyltar. Eftersom det tar någon tid innan sådana hunnit tillverkas måste han få någon form av provisoriska skyltar att an- vända under tiden. Hithörande problem kommer att övervägas närmare i utredning- ens slutbetänkande.
10.5 Utformningen av tecken och skyltar
I olika sammanhang har utformningen av registreringsskyltarna och de på dessa an- bragta tecknen berörts. Med denna fråga hör flera problem samman, såsom rörande tecknens form och storlek, färgen på skyltar och tecken, skyltarnas storlek och utform- ning, användningen av reflekterande mate- rial i skyltarna och skyltarnas placering. Lösningen av dessa problem kräver ingåen- de undersökningar i olika hänseenden. Dessa är inte av beskaffenhet att böra redo- visas i ett principbetänkande. Utredningen
återkommer i stället till dem i sitt slut- betänkande.
10.6 Kontrollmärken
Som framgått av tidigare avsnitt föreslår utredningen att kontrollen över att for- donsägaren fullgör besiktnings-, skatt— och försäkringsskyldighet skall ske genom ett system med kontrollmärken. Fordonsägaren skall tillhandahållas sådant märke under förutsättning att de nämnda skyldigheterna är fullgjorda.
Av den tidigare redogörelsen har fram- gått att kontrollmärkessystem används i flera andra länder. Såväl utformningen av själva märkena som sättet att placera dem varierar från land till land. På vissa håll anbringas märket på fordonets vindruta och i andra länder placeras märket på eller in- vid en av registreringsskyltarna. Även andra sätt att anbringa märkena förekommer. En- ligt vad utredningen erfarit har kontroll- märkesystemet fungerat tillfredsställande i de länder där det används.
Som nämnts i avsnitt 5.5 lägger utred- ningen inte i detta principbetänkande fram förslag till utformning av själva märkena eller berör eljest närmare de tekniska och administrativa problem som är förknippade med ett kontrollmärkessystem. Utredningen överväger möjligheten att föreskriva att märket skall placeras på en därför avsedd plats på en av registreringsskyltarna. Defi- nitiv ställning har emellertid inte tagits vare sig till denna fråga eller till de andra tek- niska spörsmål som är förbundna med märkessystemet. Som nämnts i avsnitt 5.5 har utredningen förvissat sig om att det tekniskt och administrativt är möjligt att utforma systemet så att det fungerar smi- digt, effektivt och även i övrigt tillfreds- ställande.
lO.7 Sammanfattning
Utredningen har inte funnit anledning före- ligga att i den nya organisationen låta re- gistreringsbeteckningarna för fordon ange särskilda omständigheter såsom hemort.
Med hänsyn till att registreringsbeteck- ningarna skall vara tydliga och läsbara och till att systemet måste medge ett stort antal kombinationsmöjligheter föreslår utredning- en att beteckningarna bildas av tre bokstä- ver och tre siffror.
Utredningen föreslår att registrerings- skyltar tillverkas under statlig kontroll och tillhandahålls genom myndighets försorg. I första hand får länsstyrelserna svara för ut- lämnandet av skyltar. Bilhandeln bör i prin- cip handha den lokala distributionen.
11. Val av maskinutrustning och arbetsmetodik
1 1.1 Maskinutrustning
Som framgår av kap. 3 har utredningen funnit att det är lämpligt att använda ADB inom bilregistreringen och att ekonomiska och andra skäl ger ett klart utslag för att registerföringen centraliseras. I kap. 4 har utredningen föreslagit att registreringsverk- samheten i övrigt även fortsättningsvis skall vara decentraliserad och knuten till länssty- relserna. För att organisationen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt krävs bl. a. att registrets innehåll lagras i till data- maskin anslutna direktminnen, att ett fast Uppkopplat kommunikationsnät upprättas mellan det centrala registret och länsstyrel- serna samt att länsstyrelserna utrustas med s. k. terminaler för kontakten med registret. Terminalerna hos länsstyrelserna kan sä- gas bilda slutpunkterna på kommunikations- nätets förgreningar. De skall ha två funktio- ner. Den ena är att göra från registret häm- tad information tillgänglig i läsbar form för registreringspersonalen. Den andra är att tjäna som inmatningsmedium vid överföring av ändringsuppgifter från länsstyrelserna till registret. De typer av terminaler som enligt utredningens mening kan komma ifråga för bilregistreringen är informationsskärmar och fjärrskrivmaskiner. Närmare synpunk- ter på dessa frågor ges i det följande. För att överföringen av information mel- lan länsstyrelsernas terminaler och datama- skinen skall kunna ske snabbt och stör-
ningsfritt bör ett av televerket fast upp- kopplat kommunikationsnät utnyttjas. In- formationsutbytet på ett sådant nät beräk- nas ske med en hastighet av 150—300 tec- ken per sekund beroende på nätets utform- ning. Centralt ansluts kommunikationslin- jerna direkt till datamaskinen. Antalet in- kommande linjer och trafikintensiteten på dem bestämmer utformningen av vissa delar av datamaskinen. Hänsyn måste i det sam- manhanget tas även till polismyndigheternas behov av direkta förfrågningar i registret. Utredningen har räknat med att möjlighet skall finnas att över en fast kommunika- tionslinje förbinda rikspolisstyrelsens telex- nät och centrala datamaskin med den cen- trala registreringsmyndighetens datamaskin. Även andra intressenter som har behov av att ofta göra frågor i registret bör ha de tekniska möjligheterna att göra detta från en egen terminal. Den föreslagna utform- ningen av maskinanläggningen medger detta.
Bilregistret beräknas i mitten av 1970- talet innehålla uppgifter om mer än tre och en halv miljon fordon, innebärande att en och en halv miljard tecken skall lagras i datamaskinens minne. För att länsstyrelser- na skall kunna fullgöra sin verksamhet utan egna register krävs att de när som helst mycket snabbt kan få uppgifter ur vilken del av det maskinella registret som helst. Likaså kräver en del av frågorna från polis- myndigheterna mycket snabba svar. De tek-
niska möjligheterna att fylla dessa krav har åstadkommits dels genom den allmänna ut- vecklingen av dataöverföring över kommu- nikationsnät och med hjälp av terminaler, dels genom tillkomsten av direktminnen med stor lagringskapacitet. Det mycket sto- ra antalet väntade referenser till registret p. g. a. både förfrågningar och registrerings- verksamheten i övrigt kräver att hela bilre- gistret placeras på direktminnen av en typ som möjliggör att slumpvis valda register- poster tas fram med mycket hög hastighet. Ett kommunikationssystem av denna typ medger att en länsstyrelse var som helst i landet som med hjälp av en terminal frågar vad som står i en Viss registerpost kan få svar genom samma terminal inom några få sekunder.
Vid bedömning av kraven på den cen- trala maskinanläggningen i dess helhet skall beaktas att antalet frågor till och ändringar i registret är mycket stort. Länsstyrelserna beräknas komma in med över 25 000 frågor varje dag. Därtill skall läggas frågorna från polisen vilka kommer dygnet runt och vil- kas mängd är svår att uppskatta. Antalet meddelanden som påverkar registerinne- hållet beräknas uppgå till ungefär 50000 varje dag. Det nyss nämnda kommunika- tionssystemet skall användas dels för fråge- verksamheten dels för överföringen av ändringsmeddelanden. Notering i registret av de överförda ändringarna skall dock till helt övervägande del göras först efter viss maskinell kontroll av det överförda. Frågan om utnyttjande av terminaler och kommu- nikationsnät för överföring av ändringar behandlas ytterligare i avsnitt 11.4. Det sagda innebär att dataöverföring och direkt maskinell bearbetning av det som överförts kommer att tillämpas i betydligt större ut- sträckning än som sker i något nu befintligt ADB-system inom statsförvaltningen och att höga tekniska krav ställs på datamaskinen.
Inte minst måste höga krav ställas på an- läggningens funktionssäkerhet, särskilt som visuella register kommer att saknas i det nya registreringssystemet. Ett driftavbrott under kontorstid gör att en stor del av länsstyrelsernas registreringspersonal inte
kan fullgöra sina ordinarie arbetsuppgifter och att frågor från myndigheter och allmän- het inte kan besvaras. På grund av anlägg- ningens struktur och storlek är det inte rea- listiskt att räkna med att i en sådan situation temporärt kunna flytta över registreringsar- betet till någon annan statlig anläggning. Det är därför nödvändigt att maskinanläggningen utformas så att man, så långt det är rimligt med hänsyn till kostnaderna, är skyddad mot tillfälliga driftsstörningar. Detta kan ske genom att man dubblerar vissa av data- maskinens centrala enheter så att de vik- tigaste funktionerna kan fullgöras även om driftstopp skulle inträffa på en enhet. Lika- så bör kapacitet utöver den absolut nödvän- diga finnas i direktminnesenheterna. För- utom att driftssäkerheten på så sätt väsent- ligt förbättras ökas möjligheterna att ge an- läggningen fortlöpande teknisk tillsyn utan avbrott i arbetsrutinerna. De åtgärder som utredningen anser vara nödvändiga i sam- manhanget beräknas höja kostnaderna för datamaskinen med ungefär 20 %.
De undersökningar utredningen gjort vi— sar att ingen av de statliga maskiner som hittills installerats har möjlighet att utan mycket omfattande ombyggnad fylla de krav som ställs av bilregistreringen i den här föreslagna utformningen. Genom stats- kontorets försorg pågår vissa undersökning- ar om behovet av ytterligare datamaskiner inom statsförvaltningen. Utredningen har informerat statskontoret om de krav på maskinkapacitet bilregistreringen ställer. Det är nämligen enligt utredningens mening angeläget att utröna om det är lämpligt att i en större nytillskapad maskinanläggning låta utföra bilregistreringen jämsides med andra aktuella arbetsuppgifter. Man kan förmoda att driftskostnaderna fö-r bilregist- reringen därigenom kunde hållas lägre än om en särskild maskin användes för en- bart bilregistrets behov. I stället uppstår andra problem, exempelvis ifråga om prio- ritering. Enligt utredningens uppfattning bör en samkörning komma till stånd endast om det kan visas att den i bilregistreringen er- forderliga snabbheten därigenom inte efter- sätts.
De nämnda undersökningarna har emel- lertid ännu inte slutförts. Utredningen har fördenskull i kostnadsberäkningarna i kap. 12 utgått från att en särskild datamaskin anskaffas för bilregistreringen. Maskinens utformning antas vara sådan att de tidigare nämnda kraven på driftssäkerhet tillgodo- ses.
Kostnadsmässiga fördelar genom samkör- ning av arbetsuppgifter torde kunna nås även i det fallet att en särskild maskin an- skaffas enbart för bilregistreringen. De cen- trala och styrande delarna i maskinen kom- mer att ha en sådan kapacitet att man efter viss komplettering kan utnyttja anläggning- en även för andra arbeten, t. ex. körkorts- registrering.
] 1.2 Registeruppbyggnad
För att belysa utredningens ställningstagan- de i terminalfrågan och val av inmatnings- metodik för de dagliga transaktionerna ges i det följande en beskrivning av det centrala registrets uppbyggnad med exempel på hur det används.
Vid uppläggning av bilregistret på ma- skinella direktminnen är det liksom när det gäller nuvarande manuella register natur- ligast att ordna det efter registreringsbe- teckning som utgör den vanligaste referen- sen vid frågor angående fordon och for- donsägare. Det är emellertid önskvärt att man kan söka i registret med utgångspunkt även från andra registrerade uppgifter. Så- lunda har önskemål om ett bilregister ord- nat efter chassinummer framförts bl. a. av polisen. Med hjälp av ett sådant register skulle man bl. a. kunna spåra ägarna till falskskyltade stulna fordon samt till över- givna bilar och bilvrak. Likaså är det ange- läget att kunna söka ett fordon i registret med ledning av ägarens personnummer eller motsvarande begrepp, vilket förutsätter ett register ordnat efter personnummer. På grund av registrets omfång är det dock uppenbarligen av stor ekonomisk betydelse att dubblering av registeruppgifter undviks. Delvis kan man åstadkomma detta genom att man på sätt som är vanligt i registre-
ringssammanhang använder s. k. sökregls- ter. Dessutom är det lämpligast att skilja uppgifter om fordon från uppgifter om ägare. Därigenom undviker man bl. a. att dubblera uppgifter om person som äger flera bilar. I fråga om typbesiktigade for- don kan ännu mer minnesutrymme sparas. De gemensamma uppgifterna för dessa for- don kan läggas upp i ett tabellverk med modellkoden som referens. Eftersom huvud— delen av fordonsbeståndet utgörs av typbe- siktigade fordon kommer på så sätt min- nesutrymme för över 100 miljoner tecken att sparas.
Med hänsyn till det anförda är det lämp- ligt att bilregistret i datamaskinen organise- ras i form av fyra delregister, benämnda fordonsregister, ägareregister, chassiregister och referensregister.
Fordonsregistret ordnas efter registre- ringsbeteckning och innehåller tekniska och fordonsspecifika uppgifter. Tekniska data för typbesiktigade fordon finns som tidigare nämnts i särskilda tabeller på en gemensam plats för varje fordonstyp. Referens till des- sa uppgifter är modellkoden. I fordons- registret görs även noteringar om fordons- skatt, trafikförsäkring, kontrollbesiktning, körförbud etc.
Ägareregistret ordnas efter personnum- mer eller för juridiska personer i annan tillämplig ordning. Registret innehåller för- utom namn, adress och postadress även registreringsbeteckningarna för ägarens for- don. Den i ägareregistret samlade informa- tionen om en fordonsägares hela fordons- bestånd har inte bara datateknisk använd- ning utan kan även vara en värdefull infor- mationskälla för andra myndigheter. Så- lunda kan biluttagningsmyndigheten göra en kontroll i ägareregistret före uttagning av ett fordon och därigenom undvika att ta ut en åkeriägares hela fordonsbestånd. Möjlig- heter finns också att ge t. ex. en samlad redovisning av statens och kommunernas fordonsinnehav.
Manuella register ger möjlighet till fort- löpande historisk information om fordonen och deras ägare. I ett maskinellt bilregister måste man av bl. a. kostnadsskäl begränsa
antalet uppgifter i registret och för histo- riska uppgifter söka i grundhandlingarna. Arkivläggningen av dessa bör ske med nå- gon form av arkivfilmförfarande. Utred- ningen anser emellertid att man för hand- läggning av vissa frågor kan behöva snabb tillgång till uppgifter om föregående och näst föregående ägare till ett fordon. Så- dana uppgifter bör ingå i ägareregistret.
Ur chassiregistret kan man med bilmärke och chassinummer som referens få fram registreringsbeteckningen för önskat fordon. Detta register kommer att ha betydelse för polisens arbete men även andra använd- ningsområden är tänkbara. Om exempelvis en serie fordon är behäftade med ett trafik- farligt fel är det svårt eller omöjligt att i det nuvarande bilregistret finna ägarna till dessa fordon. I den nu föreslagna utform- ningen av bilregistret kan sådana fordon spåras via chassinumret.
Referensregistret ordnas efter registre- ringsbeteckning och utgör förbindelselänken mellan ägare- och fordonsregistren. I refe- rensregistret kan man finna de platser i di- rektminnet där fordons- resp. ägareuppgif- tema för ett visst fordon finns. Referens- registret innehåller även uppgifter om de platser i ägareregistret där man kan finna uppgifter om namn och adress för i regist- ret noterade tidigare ägare till fordon. Här- igenom kommer ägareregistret att fylla en dubbel funktion. Det ger nämligen uppgift inte bara om samtliga de fordon som är registrerade för viss person. Man kan också få uppgift om denne person varit föregåen- de eller näst föregående ägare till fortfaran- de registrerat fordon.
11.3 Terminaler för frågeverksamheten
Som nämnts i avsnitt 11.1 kan länsstyrelser- nas terminaler utgöras av informationsskär- mar eller fjärrskrivmaskiner. I det följande skall några synpunkter ges på detta val. Både informationsskärmar och fjärrskriv- maskiner är försedda med tangentbord för inmatning av frågor eller annan informa- tion. Utmatad information visas på skär- men resp. skrivs på papper i fjärrskriv-
maskinen. En informationsskärm kan an- vändas på exempelvis följande sätt.
En fråga rörande en uppgift i bilregistret kommer in till länsstyrelsen per telefon. Operatören slår på skärmens tangentbord in registreringsbeteckningen för det fordon som frågan avser samt transaktionskoden, dvs. den särskilda beteckningen för den typ av transaktion det gäller, t. ex. Ä för fråga om ägaren till visst fordon. På bildskärmen visas tangentvärdena i takt med nedslagen. Därefter trycker operatören ner sändnings- tangenten. Därvid går frågan över telenätet till den centrala datamaskinen. Svaret sänds automatiskt tillbaka till bildskärmen som efter ägarförfrågan visar namn, adress och postadress för ägaren till det efterfrågade fordonet. Hela förloppet går på några få sekunder. Informationen stannar kvar på skärmen till dess en särskild raderingstan- gent trycks ner. Om frågeställaren vill ha informationen dokumenterad kan operatö- ren slå in dennes namn och adress på skär- men och trycka ner sändningstangenten, varvid datamaskinen lagrar svaret tillsam- mans med uppgifterna om frågeställarens namn och adress. Vid dagens slut skrivs svaret ut på en särskild blankett som sedan centralt distribueras till frågeställaren. Om frågan framställts vid personligt besök på länsstyrelsen kan utskriften ske direkt på länsstyrelsens fjärrskrivare genom att ope- ratören trycker ner skrivtangenten på skär- mens tangentbord. Uppgifterna förs då över till skrivaren.
De vanliga fjärrskrivmaskinerna kan i princip användas på liknande sätt med det undantaget att utmatningen sker endast i form av utskrift på papper.
Av betydelse i valet mellan informations- skärmar och fjärrskrivmaskiner är behovet av utskrift vid besvarandet av frågor, ter- minalernas anskaffningskostnader samt de- ras kapacitet och därmed också behovet av personal för deras drift.
Huvudparten av de frågor som ställs till bilregistret görs per telefon och muntligt svar lämnas. Svar på frågor till registret behöver skrivas ut huvudsakligen endast när de har samband med utredningsfall och
ärenden vars behandling är tidskrävande. Kopior av förkomna registreringsbevis kom- mer i det föreslagna systemet att skrivas ut och distribueras direkt från det centrala registret efter begäran från länsstyrelse. Utskriftsbehovet har därför inverkat på ter- minalvalet endast i så måtto att varje läns- styrelse bör ha tillgång till någon fjärrskriv- maskin.
Såväl informationsskärmar som fjärr- skrivmaskiner finns i åtskilliga utföranden. Särskilt när det gäller skärmarna beror an- skaffningskostnaden i hög grad på vilket fabrikat och vilken modell som väljs. Utred- ningens undersökningar har visat att lämp- liga informationsskärmar finns att få till ungefär samma pris som fjärrskrivmaskiner.
Valet av typ av terminal har därför kun- nat grundas huvudsakligen på respektive utrustnings kapacitet. I detta avseende är informationsskärmarna att föredra såväl när det gäller inmatning som utmatning av information. Utmatning på skärm sker momentant medan fjärrskrivmaskinens ut- skriftshastighet är relativt låg. I samband med inmatning är skärmarna lätthanterliga- re vid felskrivning. Ändringar och tillägg kan nämligen göras med några få tangent- nedslag medan på fjärrskrivmaskin i all- mänhet hela meddelandet måste skrivas om. Utredningen har beräknat att i bilregistre- ringens frågeverksamhet en informations- skärm kommer att ha ungefär 30 % högre kapacitet än en fjärrskrivmaskin. Antalet erforderliga terminaler och operatörer blir i motsvarande mån mindre.
Utredningen har sålunda funnit att ut- nyttjande av informationsskärmar ger klart lägre kostnader än fjärrskrivmaskiner. Då de dessutom allmänt torde medge den snab- baste och smidigaste handläggningen av en— skilda ärenden har utredningen funnit att de krav som frågeverksamheten ställer på ter- minaler bäst tillgodoses om dessa utgörs av informationsskärmar. Det är dock nödvän- digt att man på varje länsstyrelse har en fjärrskrivmaskin för att kunna tillgodose behov av omedelbar utskrift av uppgifter från registret.
Av de ungefär 11 miljoner transaktioner som årligen kommer att beröra det före- slagna centrala bilregistret har 7,5 miljoner direkt samband med tidigare maskinell be- handling antingen vid det centrala registret eller hos t. ex. försäkringsbolagen. De änd- ringar som föranleds av dessa transaktioner kan i allmänhet rapporteras med hjälp av handlingar som framställts vid den tidigare maskinella behandlingen. För att ge lägre kostnader och ökad säkerhet bör dessa handlingar ges en sådan utformning att de blir direkt maskinellt läsbara. Återstående 3,5 miljoner transaktioner omfattar nyre- gistreringar, anmälningar om ägarbyten m. m. Dessa måste manuellt omvandlas till en form som är läsbar för datamaskinen innan de förs in i registret. Den förra grup- pen av transaktioner kan matas in enligt olika metoder, såsom klartextläsning, läs- ning av magnetband, hålkort eller hålremsa.
Vid klartextläsning läses information från en handling med hjälp av särskild till data- maskin ansluten apparatur, klartextläsare. Texten måste vara maskinellt skriven med särskilt typsnitt. Metoden är snabb och för- hållandevis säker. Den används sedan flera år vid postverket.
I det föreslagna bilregistret kan avier av- seende fordonsskatt och registreringsavgif- ter skrivas ut på en blankett som är avsedd att läsas med klartextläsare. Härigenom un- derlättas postverkets redovisningsarbete och rapporteringen till bilregistret kan ske med magnetband från postverket. Bland de öv- riga rutiner där klartextläsning kan tilläm- pas märks den periodiska kontrollbesikt- ningen. Anmodan om sådan besiktning kan framställas av bilregistret och sändas till berörd fordonsägare som har att medföra den när han inställer fordonet för besikt- ning. Besiktningsmannen markerar utfallet av besiktningen på anmodan och sänder den sedan till bilregistret där den utan förbe- handling kan läsas in i datamaskinen.
Informationsutbytet mellan registrerings- organisationen och andra myndigheter och institutioner sker i dag huvudsakligen ge—
nom skrivna underrättelser men kan i fram- tiden delvis ske med magnetband, hålkort eller hålremsa. Som ett exempel kan näm- nas de försäkringsavanmälningar som kom- mer in från försäkringsbolagen till bilregist- ret.
Manuell inmatning av ändringsuppgifter till datamaskinen kan ske antingen genom hålkorts- eller hålremsstansning eller ge- nom de informationsskärmar som enligt av- snitt ll.3 skall finnas hos länsstyrelserna för frågeverksamhet.
Här skall inte ges någon närmare beskriv- ning av den teknik som används vid hål- korts- eller hålremsstansning eftersom den förutsätts vara tämligen väl känd. Inmat- ning med hjälp av informationsskärm skulle kunna gå till på följande sätt.
När uppgifter om dagens transaktioner skall föras in i registret kan två tillväga- gångssätt användas. Man kan välja mellan att låta inmatningen skötas av särskild per- sonal eller att låta den personal som utför beredningen av ärendena göra även inmat- ningen. I det första fallet slår operatören vid beredningen av ett nyregistreringsärende in ägarens personnummer eller för juridiska personer annan motsvarande beteckning samt en undersökningskod på skärmens tan- gentbord. I datamaskinen kontrolleras auto- matiskt om fordonsägaren finns noterad i ägareregistret. Om så är fallet visas hans namn, adress och postadress på skärmen. Stämmer uppgifterna överens med motsva- rande uppgifter i ansökan markeras på denna vilka uppgifter som då inte behöver matas in. Ansökan överlämnas därefter till inmatningspersonal för vidare behandling. I det andra fallet utför beredningspersonalen även inmatningen. Sedan ägaruppgifterna erhållits på skärmen kontrollerar man att fordonsägarens namn stämmer överens med det namn som finns i ansökan. Därefter sker en kontroll av adress och postadress. Om uppgifterna i ansökan avviker görs en kontroll och i förekommande fall ändras med hjälp av tangentbordet uppgifterna på skärmen. Sedan övriga uppgifter i ansökan slagits in på tangentbordet och blivit synliga på skärmen kontrolleras de mot ansökan.
Därefter sänds uppgifterna in i datamaski- nen där den överförda informationen ome- delbart kan utsättas för viss prövning, exempelvis i form av rimlighetskontroller. Om fel eller orimligheter upptäcks kan sig- nal om detta automatiskt återsändas till operatörens skärm t. ex. i form av blinkan- de meddelanden. Kontroll kan också ske genom att referensuppgifter lämnas från datamaskinen på följande sätt. Kontroll av att rätt modellkod slagits in sker genom att den mot koden svarande benämningen på fordonet återsänds från maskinen till skärmen. Operatören kontrollerar att upp- giften stämmer med den som finns i ansö— kan. Uppgifter som inte kan kontrolleras på ett betryggande sätt bör kontrollslås, dvs. matas in två gånger.
Det är en stor fördel att på detta sätt kunna rätta felaktigheter medan källdoku- mentet finns framför operatören. Det bör i detta sammanhang betonas att förfarandet inte behöver innebära att innehållet i regist- ret ändras så snart ett ändringsmeddelande förts över till datamaskinen. Tvärtom torde det i stor utsträckning av säkerhetsskäl vara nödvändigt att centralt utsätta de överförda uppgifterna för ytterligare kontroller innan de förs in i registret.
Den nu beskrivna tekniken för inmatning genom informationsskärmar bygger på att man i så stor utsträckning som möjligt skall utnyttja sådana uppgifter om fordonstyper och fordonsägare som redan finns i regist— ret. Härigenom kan man väsentligt minska antalet nedslag främst på grund av att man med hjälp av en skärm omedelbart kan undersöka om den som förvärvar ett for- don redan finns upptagen i ägareregistret och om namn— och adressuppgifter är kor- rekta. Utredningen har beräknat att antalet tangentnedslag på detta sätt kan minskas med omkring 60 % motsvarande arbets— mängden för tio stansoperatörer. Genom minskning av antalet nedslag bör rimligtvis felfrekvensen minska i motsvarande grad.
I de informationsskärmar som enligt av- snitt 11.3 skall användas för frågeverksam- heten uppstår viss överkapacitet i samband med ojämn arbetsbelastning. Överkapacite-
ten kan utnyttjas för överföring av änd- ringsuppgifter. Detta förhållande i förening med de nyss nämnda möjligheterna till ar— betsbesparing vid inmatning med hjälp av skärm gör det möjligt att ombesörja all överföring av ändringsuppgifter från läns— styrelserna till centrala registret med ett för- hållandevis litet tillskott av informations- skärmar utöver vad som erfordras för frå- geverksamheten. Utredningen har beräknat att det för ändamålet behövs ytterligare sammanlagt nio informationsskärmar och skärmoperatörer.
Om inmatningen av information skall ske genom hålkortsstansning och utföras i en centralt samlad stansavdelning, krävs 24 hålkortsstansar och stansoperatörer. Hål— remsstansning torde kräva i stort samma kapacitet.
Kostnaden för en hålkortsstans motsvarar ungefär den för en informationsskärm. Ope- ratörskostnaderna torde också vara ungefär lika. Man kan därför genom att använda skärmar för inmatning av ändringsuppgifter spara kostnaderna för i stort sett 15 stansar och stansoperatörer. Vidare kommer med all sannolikhet felsökningsarbetet att minska vid användning av skärmar till följd av tidigare beskrivna möjligheter att upptäcka fel redan före överföringen av informatio- nen till centrala registret. Detta medför både lägre kostnader och minskad tröghet i handläggningen av ärenden.
Det anförda visar enligt utredningens uppfattning klart att det är fördelaktigt att använda informationsskärmar inte bara för frågeverksamhet utan även för inmatning av uppgifter till registret. Utredningen före- slår att så sker och har beräknat antalet erforderliga informationsskärmar med hän— syn till detta.
Utredningens ännu preliminära beräk- ningar visar ett behov av sammanlagt 112 informationsskärmar och 25 fjärrskrivma- skiner. Däri innefattas vissa för den centrala registreringsmyndigheten erforderliga termi- naler.
11.5 Utnyttjandet av registret för vissa ändamål
Varje periodisk genomgång av det nuva- rande manuella bilregistret är synnerligen arbetskrävande. Den i princip enda regel— bundna och fullständiga bearbetning som man kunnat göra är den årliga genomgång som sker vid utskrift av avier om fordons- skatt. Som nämnts i tidigare avsnitt kräver denna genomgång på flertalet register in- satser av extra personal. I ett mekaniserat bilregister kan periodiska bearbetningar gö- ras med ordinarie resurser på tidrymder som i förhållande till vad som nu krävs är mycket korta. Som exempel kan nämnas att utskrift av avier för fordonsskatt för hela fordonsbeståndet kan utföras på 80— 100 timmar. Anmodan om inställelse till periodisk kontrollbesiktning kan sändas ut månadsvis från registret. Vid alla periodiska genomgångar kan även kontrolleras att för- säkringsskyldighet och andra skyldigheter är fullgjorda. Påminnelser kan automatiskt skrivas ut för att sändas till dem som inte fullgör sina skyldigheter. Leder påminnel- serna inte till resultat kan de på magnet- band, hålkort eller listor redovisas till ve- derbörliga övervakande myndigheter. I det följande skall lämnas några exempel på hur mer omfattande genomgångar av registret kan ske.
Periodisk kontrollbesiktning. I god tid före början av varje besiktningsperiod söks bilregistret igenom för att man skall finna de fordon som enligt bestämmelserna skall kontrollbesiktigas under perioden. Anmo- dan om att fordonen skall inställas för be- siktning skrivs automatiskt ut och sänds till fordonsägarna. Anmodan är utformad så att den kan användas för klartextläsning. Vid besiktningen lämnar fordonsägaren an- modan till besiktningsmannen. Denne mar- kerar genom kryss i tillämplig ruta sitt be— slut i anledning av besiktningen. Om fordo- net godkänns eller beläggs med körförbud sänder besiktningsmannen in anmodan till registret där den läses maskinellt och beslu- tet noteras. Om föreläggande meddelas om ny kontrollbesiktning återlämnas anmodan
till ägaren som har att medföra den vid nästa inställelse. I registret kontrolleras vilka fordonsägare som inte inställer sina fordon till vederbörlig besiktning under den period som anmodan avser. Till dessa for- donsägare sänds en påminnelse med påpe— kande att fordonet enligt gällande bestäm- melser är belagt med körförbud. Detta rap- porteras samtidigt till vederbörande myn- dighet.
Uppbörd av fordonsskatt. Kortast möj- liga tid före den årliga debiteringen av for- donsskatt aktualiserar man uppgifterna i ägareregistret med hjälp av magnetband från länsstyrelsernas datakontor. Skattebelopp beräknas i datamaskinen med hjälp av fast- ställda normer som lagrats i den. Inbetal— ningshandlingar skrivs ut maskinellt. Före utskriften har uppgifterna om adressaterna ordnats efter postnummer. Härigenom kan de utskrivna handlingarna omedelbart sän- das ut till postverkets olika distrikt utan ytterligare sortering. Inbetalningskorten är utformade för läsning i postverkets klartext- läsare. Från postverket sänds magnetband med redovisning till bilregistret. Där kon- trolleras vid uppbördsterminens slut i data- maskinen vilka fordonsägare som inte be- talat sin fordonsskatt. Till dessa sänds en ny inbetalningshandling på vilken restavgif- ten tillagts. De skattskyldiga som fortfaran- de inte betalar förs upp på indrivningslistor eller magnetband som översänds till veder- börlig indrivningsmyndighet.
Samarbetet med beredskapsplanläggande
myndigheter —— biluttagningsmyndighet och länsstyrelser — sker så att dessa myndighe- ter anger normer för de slag och typer av fordon som kan beröras av planläggningen. Normerna lagras i datamaskinen. Vid över- enskomna tidpunkter rapporteras från bil- registret vilka fordon som registrerats under perioden och uppfyller normerna. De nämn- da myndigheterna anmäler till bilregistret vilka fordon som uttagits resp. tagits i an- språk för länens transportberedskap. Detta noteras i registret så att ändringarna i de registrerade uppgifterna avseende dessa for- don i fortsättningen kan rapporteras till myndigheterna. Informationsutbytet mellan dessa och bilregistret sker så långt möjligt i maskinellt läsbar form. Tekniskt är det fullt möjligt för t. ex. biluttagningsmyndig- heten att kommunicera direkt med bilregist— ret med hjälp av en egen terminal.
1 1.6 Sammanfattning
Utredningen utgår från att en datamaskin anskaffas för bilregistreringens behov. Den bör vara försedd med direktminnen på vilka registret placeras. länsstyrelserna förses med terminaler vilka över ett fast uppkopp- lat telekommunikationsnät står i direkt för- bindelse med registret. Terminalerna bör huvudsakligen utgöras av informations- skärmar och till en mindre del av fjärrskriv- maskiner. Informationsskärmarna bör ut- nyttjas för både frågeverksamhet och över- föring av ändringsuppgifter till registret.
12. Kostnadsberäkningar
12.1 Nuvarande kostnader
Enligt uppgifter från länsstyrelserna är för budgetåret 1967/68 sammanlagt 340 fast anställda tjänstemän placerade vid bilregist- ret. Därutöver finns medel anslagna för hel- eller deltidsarbetande extra personal i en omfattning som motsvarar löner för 246 heltidsarbetande tjänstemän. Vidare anlitas vid landskontoren placerad kassapersonal för bilregisterärenden i en omfattning som av länsstyrelserna 1965 beräknades motsva- ra 26 tjänstemäns heltidsarbete.
Vid statistiska centralbyrån sysselsätts ungefär elva heltidsarbetande tjänstemän med beredning av de uppgifter som skall föras in i centrala bilregistret. Polisens ar- bete med interimslicenser och interimsskyl- tar motsvarar enligt uppskattningar från rikspolisstyrelsen omkring 20 heltidsarbe— tande tjänstemäns.
Utredningen har beräknat statsverkets kostnader för nämnd personal till 18,65 milj. kr. per år. Lön har därvid beräknats efter näst högsta löneklass i vederbörande tjänstemans lönegrad, för tjänsteman i reg- lerad befordringsgång dock efter lägsta lö- neklass i högsta lönegraden. Placering i ortsgrupp 4 har ansetts gälla utom för cen- trala bilregistrets personal. Till den direkta lönen kommer kostnaderna för pension samt del i kostnaderna för lokaler, inven- tarier, kontorsteknisk utrustning och övriga allmänna omkostnader. Nämnda kostnader har beräknats till sammanlagt 50 % av den direkta lönen.
Centrala bilregistret förorsakar utom per- sonalkostnader även datamaskinkostnader. De har beräknats till omkring 325000 kr. per år.
Postverkets kostnader för uppbörden av fordonsskatt har som tidigare nämnts för 1966 beräknats till 3,8 milj. kr. Tryckning och distribution av skattekvitton kostade 1967 enligt riksrevisionsverket 175000 kr.
Hantering av nuvarande kontrollmärken inkl. framställning och distribution kostar enligt beräkningar som grundar sig på sta- tistiskt material från AB Svensk Bilprovning omkring 1 milj. kr. per år.
Under sjätte huvudtiteln finns ett med 1 000 kr. uppfört försöksanslag Registrering av motorfordon, vilket disponeras av sta- tens trafiksäkerhetsverk. Från anslaget skall bestridas bl. a. kostnader för anskaffning och reparation av kortfackskåp, för blan- ketter till interims-, saluvagns- och turist- vagnslicenser, kombinerade besiktningsin- strument och registerkort, typbesiktningsin— strument och typintyg samt för interims-, saluvagns- och turistvagnsskyltar. Anslaget skall tillgodoföras avgifter och förfallna depositionsmedel för interims-, saluvagns- och turistvagnsskyltar. Anslaget visade en nettoinkomst på omkring 175000 kr. för budgetåret 1965/66 och omkring 18000 kr. påföljande budgetår. Vid beräkningen av nuvarande kostnader har nettoutfallet på anslaget satts till noll.
De sammanlagda kostnaderna för nuva- rande registreringsorganisation inkl. inte- rimsregistrering, skatteuppbörd och hante-
ring av kontrollmärken kan med ledning av det nu nämnda beräknas till omkring 24 milj. kr. per år. Det kan nämnas att av all- mänheten till länsstyrelserna betalda regist- rerings- och anmälningsavgifter för budget- året 1966/67 uppgick till drygt 15 milj. kr.
Utöver vad som här nämnts finns flera mer eller mindre dolda kostnader för såväl myndigheter som allmänhet, vilka har sam- band med bilregistreringen men som utred- ningen inte kunnat beräkna närmare. Till en avsevärd del kommer även dessa kostnader att påverkas av utredningens förslag, sär- skilt i den mån de beror på brister i nuva- rande registrering, vilket gäller t. ex. vissa polisutredningar.
För att en rättvisande jämförelse mellan nuvarande kostnader och beräknade framti— da kostnader för bilregistreringen skall kunna göras har viss omräkning av nuvarande kostnader skett. Dessa avser nämligen år 1967 eller tidigare medan framtida kostna- der beräknats med ledning av väntade fre- kvenser av ärenden år 1970. Utredningen har antagit att det totala antalet registre- ringspliktiga fordon kommer att fortsätta att stiga. Eftersom kostnaderna för nuva- rande organisation till helt övervägande del står i proportion till fordonsantalet kom- mer även de att fortsätta att öka. Utred- ningen har funnit att även om ökningen av fordonsantalet beräknas försiktigt i förhål— lande till de senare årens utveckling kom- mer de årliga kostnaderna för nuvarande registreringsorganisation att ha ökat med åtminstone 10 % fram till 1970. Vid jäm- förelse med beräknade framtida kostnader har därför de sammanlagda kostnaderna per år för nuvarande organisation satts till 26,3 milj. kr. år 1970.
12.2. Uppskattade engångskostnader vid övergång till ny organisation
12.2.1. Rcgistreringsorganisation och kontrollmärkessystem Som nämnts i avsnitt 11.1 pågår genom statskontorets försorg vissa undersökningar av behovet av nya datamaskinanläggningar
inom statsförvaltningen. Det är i och för sig möjligt att tillskapa en ny anläggning i vilken såväl bilregistrering som vissa andra arbetsuppgifter utförs. Därigenom kan kost- naderna för bilregistreringen bli lägre än i en för bilregistreringen särskilt avsedd maskinanläggning. De nämnda undersök- ningarna har emellertid ännu inte slutförts. Utredningen har därför tills vidare utgått från att en särskild maskin anskaffas för enbart bilregistrering.
Kostnadsberäkningarna grundar sig vida- re på förutsättningen att datamaskin, kom- munikationsnät och terminalutrustningar ges den principiella utformning som be- skrivs i kap. 11. Sålunda innefattas de täm- ligen stora kostnader som är nödvändiga för att trygga maskinsystemets driftssäker- het. Beräkningarna har inte kunnat göras exakta beroende på bl. a. att val av maskin— fabrikat inte kunnat ske på nuvarande ut- redningsstadium.
Utredningens beräkningar av engångs- kostnaderna framgår av denna uppställning.
milj. kr. Datamaskin med kringutrustning in- klusive direktminnen .......... 20 Terminalutrustning för länsstyrel- serna ........................ 4 Fysisk installation av maskinen, ev. tull och import .............. 3
Systemutveckling, programmering, utprovning av program, utbild— ning och information samt om- läggning av nuvarande register . . 6
Viss nu befintlig personal som över- gångsvis kommer att finnas kvar under en del av omläggningstiden 4 Ny registreringshandling till biläga- re, kurser för berörd personal, information till allmänheten m. m. 3 Sammanlagt beräknas engångskostnader- na sålunda till omkring 40 milj. kr.
12.2.2. Registreringsskyltar
Av skäl som redovisats i kap. 10 är det angeläget både att ändra nuvarande system för registreringsbeteckningar och att skapa
möjligheter för myndigheterna att övervaka tillverkning och distribution av registrerings- skyltar. Utredningen har därför föreslagit att nya, standardiserade skyltar skall fram- ställas och delas ut till fordonsägarna. Den- na åtgärd medför betydande kostnader men är enligt utredningens uppfattning nödvän- dig. Den är dock oberoende av om registre- ringsorganisationen görs om eller inte. Det skulle i och för sig vara fullt möjligt att i samband med genomförandet av den nya organisationen ändra registreringsbeteck- ningarna men i övrigt inte införa några nya regler avseende skyltarna och deras handha- vande. Det är därför enligt utredningens uppfattning inte riktigt att vid bedömning av den nya organisationens lönsamhet be- lasta den med kostnader för nya skyltar. Dessa kostnader har redovisats för sig när det gäller såväl engångskostnader som årliga driftskostnader.
Utredningen har ännu inte tagit slutlig ställning i frågan om skyltarnas utformning. Uppskattningsvis har emellertid engångs— kostnaderna för framställning av nya skyltar till samtliga fordonsägare beräknas till 25 milj. kr.
12.3 Uppskattade driftskostnader i ny organisation
12.3.1. Registreringsorganisation och kontrollmärkessystem
Arbetsförloppet i den föreslagna organisa- tionen har ännu inte utretts i detalj och be- hovet av personal kan därför inte med sä- kerhet fastställas. Utredningen har förden- skull gjort en tämligen försiktig beräkning av de personalbesparingar som kan nås. Behovet av personal vid länsstyrelserna har därvid beräknats till omkring 300 tjänste- män. För den centrala verksamheten inne- fattande bl. a. datamaskindriften behövs omkring 55 tjänstemän.
Utredningens beräkningar av driftskost- naderna framgår av denna uppställning.
milj. kr. Löner jämte pensions- och omkost- nadspålägg
..................
Hyra för kommunikationsnät, tek— niskt underhåll av maskinutrust- ning och övriga omkostnader i samband med datamaskindriften 2,3 Avskrivningar av engångskostnader,
räntor ...................... 5,7 Framställning och distribution av kontrollmärken .............. 6,5
Sammanlagt har de årliga kostnaderna sålunda beräknats till omkring 26 milj. kr.
Statsverkets kostnader för registrerings- verksamheten bör i princip tas ut av for- donsägarna.
12.3.2. Registreringsskyltar
Kostnaden för årlig nyanskaffning av skyl- tar har beräknats till omkring 2,5 milj. kr. Och bör liksom nyss nämnda kostnader för registreringsverksamheten tas ut av fordons- ägarna. Detta gäller även de i avsnitt 12.2.2 nämnda engångskostnaderna för skyltar, 25 milj. kr. Beträffande sistnämnda kostnader kan två förfaringssätt övervägas. Avgift för nya skyltar kan utkrävas av varje fordons- ägare vid övergången till det nya systemet, vilket medför antingen penninghantering i omläggningsrutinen eller en särskild debite- ring och uppbörd omfattande alla fordons- ägare. Eventuellt kan avgiften tas ut i sam- band med närmaste skatteuppbörd. Alter- nativt kan kostnaderna fördelas på flera år enligt samma avskrivningsprinciper som tillämpats beträffande engångskostnaderna för registreringsverksamheten. I det senare fallet kan den årliga avskrivningen beräknas bli 2,3 milj. kr. och den sammanlagda årliga kostnaden för skyltar således 4,8 milj. kr.
12.4 Den nya organisationens lönsamhet
Den årliga kostnadsbesparingen i den nya organisationen blir enligt de i föregående avsnitt gjorda beräkningarna endast några hundra tusen kronor, skyltkostnaderna oräknade, vilket givetvis helt faller inom felmarginalen vid beräkningarna. Vid be- dömningen av lönsamheten bör emellertid ytterligare faktorer beaktas.
Utredningens förslag innebär en omlägg- ning av registreringsverksamheten till betyd- ligt mindre personalkrävande metoder. Som framgår av de redovisade beräkningarna väntas personalkostnaderna inledningsvis sjunka med drygt 7 milj. kr. per år. Efter hand blir den årliga personalbesparingen allt större. Oavsett om totalt sett kostnads- minskning kan redovisas eller inte är det rimligtvis på längre sikt samhällsekonomiskt värdefullt med en sådan omstrukturering av verksamheten.
Erfarenheterna från nuvarande bilregister visar att man för kommersiellt utnyttjande kan vänta sig stor efterfrågan på adresser och andra uppgifter ur registret. Utredning- en anser det fullt realistiskt att försäljning av uppgifter ur registret kan ge en netto- intäkt av ett par miljoner kronor per år. Svårigheten att precisera försäljningens om- fattning har emellertid gjort att utredningen inte fört in denna post i kostnadsberäk- ningen.
Kostnadsberäkningarna grundar sig på ett uppskattat antal fordon av omkring tre miljoner år 1970. Enligt tillgängliga progno- ser kommer fordonsantalet att fortsätta att växa betydligt. Den tekniska utrustning som väljs bör enligt utredningens uppfattning dels vara tillräcklig för att utan komplette- ring möta den ökning av fordonsantalet som kommer att inträffa under åren närmast efter omläggningen, dels medge en enkel och billig utbyggnad allteftersom fordons- antalet ytterligare stiger. Den principiella typ av utrustning som utredningens förslag avser kan tillgodose dessa krav. Den kost- nadsökning som uppstår vid gradvis kom- plettering av utrustningen är tämligen liten i förhållande till den ursprungliga investe- ringen och den är betydligt mindre än pro- portionell mot ökningen av fordonsantalet. Detta innebär att den framtida kostnads- stegringen vid maskinell registrering blir mindre än vid manuell eftersom i senare fallet en stor del av kostnaderna växer i takt med fordonsantalet. Utredningen kan dock inte precisera den framtida bespa- ringen.
Om en maskinanläggning tillskapas en— bart för bilregistreringen torde den under vissa tider kunna utnyttjas för andra bear- betningar jämsides med registreringen och därvid i första hand för sådana som inte kräver tillgång till direktminnen och kom- munikationslinjer. Givetvis kan också sist— nämnda delar av anläggningen byggas ut så att den till tämligen låg merkostnad kan användas för arbeten som är likartade och eventuellt integrerade med bilregistreringen. Uppskattningsvis kommer maskinanlägg- ningen att utan komplettering kunna använ- das för andra bearbetningar än bilregistre- ring i en omfattning som svarar mot intäk- ter av ett par miljoner kronor per år.
Den ojämförligt största besparingen följer emellertid enligt utredningens uppfattning av den förbättrade effektivitet i registre- ringen som de framlagda förslagen kommer att medföra. Kostnaderna för denna höjda effektivitet, framförallt maskin- och kon- trollmärkeskostnader, har redovisats. Kost- nadsminskningar och intäktsökningar kan inte på motsvarande sätt siffermässigt fast- ställas men utredningen anser att man kan vänta sig inte obetydliga sådana.
12.5. Sammanfattning
Utredningen beräknar de sammanlagda år- liga kostnaderna för en ny registreringsor- ganisation till omkring 26 milj. kr., vilket är ungefär vad nuvarande organisation kan väntas kosta år 1970. Till detta kommer kostnader för nya registreringsskyltar. Efter- som registret mekaniseras och därmed an- talet tjänstemän vid länsstyrelserna minskas beräknas personalkostnaderna sjunka med omkring 7 milj. kr. per år. I den mån for- donsantalet fortsätter att öka kommer den föreslagna registreringsorganisationen att visa en gynnsammare kostnadsutveckling än nuvarande organisation skulle göra. Till inte redovisningsbara vinster i den före- slagna organisationen hör framförallt för- bättrad effektivitet i registreringen.
13. Övergången till det nya registreringssystemet
13.1 Uppläggningen av det nya registret
Nuvarande bilregister innehåller erfaren- hetsmässigt åtskilliga fel och inaktuella upp- gifter. Man kan därför tänka sig att vid uppläggningen av det nya registret före— skriva en formell nyregistrering av alla for- don, varvid varje fordonsägare lämnar in fullständiga nyregistreringshandlingar be- träffande de fordon han äger. Frånsett det mindre tilltalande i att belasta fordonsägar- na med en åtgärd som de redan tidigare vidtagit har metoden besvärande nackdelar. Granskningen och avstämningen av de san- nolikt till största delen handskrivna uppgif- terna blir synnerligen tids- och kostnadskrä- vande och trots detta kan det inte undvikas att nya fel kommer in i registret. Det torde också bli svårt att få in registreringshand- lingar från alla fordonsägare.
Utredningen förordar därför att register- uppläggningen i princip sker genom att upp- gifter förs över från nuvarande register. För att i görligaste mån förbättra tillförlitlighe- ten av detta fram till den tidpunkt då över- gången beräknas ske föreslår utredningen vissa åtgärder som närmare redovisas i kap. 14.
Vissa uppgifter i det nya registret måste emellertid hämtas från annat håll. Uppgift om personnummer för det nya registrets räkning torde man sålunda enklast kunna få från fordonsägarna själva. Med hjälp av personnumret kan man få namn- och
adressuppgifter från de maskinellt läsbara personregistren hos länsstyrelsernas data- kontor och därigenom spara manuellt ar- bete. En annan tänkbar källa för uppgifter till det nya registret är det nuvarande cen- trala bilregistret som också är maskinellt läsbart och från vilket vissa tekniska upp- gifter om fordon kan hämtas.
Överföringen av uppgifter till det nya bil- registret från länsstyrelsernas personregister och från det centrala bilregistret kan ske med hjälp av magnetband. Uppgifterna från det nuvarande bilregistret och från fordons- ägarna själva måste däremot omvandlas till maskinellt läsbar form innan de kan matas in i registret. Omvandlingen kan ske på olika sätt. Den metod som skall användas måste fylla vissa krav på snabbhet, säker- het och lätthanterlighet och får inte inne- bära att registerkorten avlägsnas från bil— registret under ordinarie arbetstid.
Av de metoder som bedömts kunna kom- ma ifråga är hålkorts- och hålremsstansning de mest allmänt använda och kända. Vid hålkortsstansning torde det vara möjligt att utnyttja viss reservkapacitet ifråga om stan— sar och personal vid länsstyrelsernas data- kontor medan hålremsstansar måste anskaf- fas särskilt för ändamålet.
Klartextläsning tillämpas som tidigare nämnts av bl. a. postverket. De klartextlä- sare som nu är i bruk kräver att de tecken som skall läsas är av standardiserad form och storlek. Om metoden skall användas i
detta fall krävs därför att uppgifterna i bil- registret med hjälp av särskilda skrivmaski- ner förs över till inläsningsblanketter som sedan läses av klartextläsare.
Tekniken vid överföring med informa- tionsskärmar har exemplifierats i avsnitt 11.3 och 11.4.
De nämnda metoderna skiljer sig åt i olika hänseenden men torde alla i och för sig vara möjliga att tillämpa vid register- uppläggningen. En särskild omständighet fäller emellertid enligt utredningens uppfatt- ning utslaget. Utredningen föreslår i kap. 11 att informationsskärmar skall finnas hos länsstyrelserna för att användas för fråge- verksamhet och ordinarie inmatningsrutiner. Den organisatoriskt och ekonomiskt mest fördelaktiga lösningen nås om man utnytt- jar dessa skärmar även för registerupplägg- ningen. Utredningen föreslår därför att in— formationsskärmarna skaffas och operatö- rerna utbildas i sådan tid att skärmarna kan användas vid övergången.
13.2 Utlämning av skyltar m. m.
Enligt utredningens förslag skall nya regist- reringsbeteckningar införas och registre- ringsskyltar med de nya beteckningarna i fortsättningen lämnas ut genom myndighets försorg. Vid övergången till det nya syste- met skall därför nya registreringsskyltar tillställas varje fordonsägare.
Av de data som skall ingå i det nya registret men inte finns i det nuvarande måste uppgift om personnummer inhämtas från fordonsägaren. Utredningens fortsatta arbete får visa om detta gäller även andra uppgifter. Det förefaller lämpligt att samla in sådana uppgifter i samband med att de nya skyltarna lämnas ut. Säkrast och snab- bast görs detta genom att fordonsägaren inställer sig personligen eller genom ombud vid någon form av skyltutlämningsställen, där han kvitterar ut de nya skyltarna och lämnar önskade uppgifter. Möjligheter måste emellertid även finnas för fordons- ägare att sända in uppgifterna per post och att få skyltarna sända till sig. De insamlade uppgifterna vidarebefordras till vederböran-
de länsstyrelse där de med hjälp av infor- mationsskärmar förs över till centrala re- gistret. Efter viss förberedande behandling av registerkorten förs likaså deras innehåll över. Dessförinnan har i det centrala regist- ret lagrats uppgifter om ägares namn och adress och fordonets tekniska data hämtade från datakontorens personregister resp. nu— varande centrala bilregistret. Därigenom kan man vid överföringen från länsstyrel- serna i stor utsträckning använda samma arbetsbesparande teknik som beskrivits i avsnitt 11.4 angående inmatning av änd- ringsuppgifter.
För att de insamlade uppgifterna skall vara så aktuella som möjligt måste insam- lingsförfarandet koncentreras till kort tid och ske i omedelbar anslutning till överfö- ringen av resp. register. För att förenkla förfarandet för fordonsägarna bör antalet utlämningsställen vara tämligen stort.
Hur omläggningsarbetet bör gå till i de- talj kommer utredningen att redovisa i sitt slutbetänkande.
Utredningen föreslår att övergången till nytt registreringssystem sker successivt med ett eller flera län i varje etapp. Uppgifterna i det nya registret hämtas huvudsakligen di- rekt från nuvarande register. För inmat- ning av uppgifter vid registeruppläggningen används informationsskärmar hos länssty- relserna. Nya registreringsskyltar utlämnas till alla fordonsägare vid särskilda utläm- ningsställen eller med post. Omfattande in- formation och utbildning måste ges åt all- mänheten och åt myndigheternas personal. Registeromläggningen kan inledas under 1970. Preliminär beställning av datamaskin måste göras under 1968.
13.3. Metod för övergången
Övergången till det nya systemet innebär som nämnts att informationen i nuvarande bilregister skall föras över till det nya me- kaniserade och att vissa data skall insamlas som inte finns i nuvarande register. Vidare skall skyltar med nya registreringsbeteck- ningar lämnas ut till samtliga fordonsägare. Övergången medför därför omfattande or— ganisatoriska problem. Tillförlitligheten av det nya registret kommer i stor utsträck- ning att bero på de metoder som används vid uppläggningen av det.
I princip kan man välja mellan att låta det nya registreringssystemet träda i funk- tion samtidigt över hela landet eller succes- sivt med ett eller flera län i varje etapp. En samtidig övergång kan i sin tur göras på två olika sätt. Man kan under en kort tidsperiod strax innan de nya registrerings- bestämmelserna skall träda i kraft samtidigt över hela landet vidta alla de åtgärder som fordras för uppläggning av det nya regist- ret etc. Alternativt kan man under en längre
tid successivt och länsvis bygga upp det nya registret allt medan det gamla registre- ringssystemet i sin helhet gäller. När det nya registret är färdigt och övriga erforder- liga åtgärder vidtagna låter man de nya registreringsbestämmelserna träda i kraft på en gång över hela landet.
En registeruppläggning som sker samti- digt över hela landet och som följs av en samtidig övergång till nytt system kräver att en stor mängd experter och materiel tas i anspråk på en gång. Utredningen anser att svårigheterna därvid blir så stora att metoden inte bör komma ifråga. Valet står då mellan successiv registeruppläggning följd av samtidig övergång och successiv registeruppläggning jämte successiv över- gång.
Vid successiv registeruppläggning följd av samtidig övergång till nytt registrerings- system uppstår nackdelen att man under hela övergångstiden måste föra dubbla re- gister. Länsstyrelsernas manuella register skall då hela tiden ha kvar sin nuvarande funktion och måste därför på samma sätt som nu sker fortlöpande hållas aktuella. Samtidigt byggs det nya mekaniserade re- gistret upp med data från ett eller flera län i taget. Detta nya register måste givetvis också fortlöpande aktualiseras med inträf- fade förändringar, vilket kräver sin sär- skilda organisation inbegripande personal och materiel. Omedelbart innan det nya registret tas i bruk måste det dessutom full- ständigt stämmas av mot nuvarande regis- ter. Utredningen har försiktigtvis räknat med att övergångstiden inte blir kortare än ett år. Metoden blir då dyrbar. En inte oväsentlig nackdel är också att myndighe- terna delvis måste arbeta med dubbla regist- reringsbeteckningar för de fordon som förts in i nya registret.
Nackdelen med en successiv övergång lig- ger främst i att man under övergångstiden måste bruka skilda registreringssystem och bestämmelser i skilda delar av landet. Här- igenom ökas kraven på information till all- mänhet och myndigheter. Samarbetet mel- lan länsstyrelser, trafiksäkerhetsverket och andra berörda myndigheter kan till vissa
delar behöva ske enligt särskilda övergångs- bestämmelser. Vid ändring av fordons hem- ort krävs i vissa fall ett särskilt förfarande. Om hemorten ändras från det område där de gamla registreringsbestämmelserna gäller till det där de nya gäller är det naturligt att fordonet förs in i det nya registret och att fordonsägaren i fortsättningen följer de nya bestämmelserna. Om ändringen sker i om- vänd riktning bör fordonet däremot stå kvar i det nya registret. Fordonsägaren bör i ett sådant fall vid sina fortsatta kontakter med registreringsmyndighet kunna anlita länssty- relsen i hemortslänet för förmedling av an- mälningar och frågor till det nya registret.
För en successiv övergång talar framför- allt att behovet av personal och materiel blir mindre koncentrerat i tiden och där- igenom lättare att täcka. En annan fördel med en successiv övergång är att det nya registreringssystemet kommer att bli utpro- vat i mindre skala under fullt realistiska förhållanden. De därvid gjorda erfarenhe- terna kan sedan tillämpas under övergång- ens senare skeden. I jämförelse härmed är — såvitt utredningen kunnat finna — för- delarna med en samtidig övergång relativt små.
Nackdelarna vid en samtidig övergång överväger å andra sidan klart dem vid en successiv.
Med hänsyn härtill förordar utredningen att övergången sker successivt med ett eller flera län i varje etapp.
13.4. Information
Det nya registreringssystemet kommer att medföra bl. a. personalminskningar och stora ändringar i arbetsrutinerna vid läns- styrelserna. Det är av stor vikt att persona- len i god tid får utförlig information om de ändringar som det nya systemet medför. Likaså är det nödvändigt att genomföra en tämligen omfattande kursverksamhet både centralt, t. ex. för föreståndare, och vid länsstyrelserna.
Det är vidare av betydelse att fordons- ägarnas tidigare nämnda medverkan vid omläggningen blir fullständig och känne-
domen om förfarandet och skyltutlämnings- platserna god. Erforderlig information bör ges i TV, radio och press och i samband med den avisering av fordonsskatt som sker närmast före omläggningen.
13.5 Tid och kostnader
Omläggningen till det nya registret bör kun- na inledas under 1970. Om för registre- ringen avsedd datamaskin skall hinna in- stalleras och trimmas i tid krävs att preli- minärt beslut om maskinbeställning före- ligger under 1968. Eftersom detaljutform- ning av registreringssystemet och övergångs- rutinerna inte skett har utredningen försik- tigtvis räknat med att omläggningstiden inte blir kortare än ett år.
Kostnaderna för själva omläggningsarbe-
tet har i kap. 12 räknats in bland engångs- kostnaderna för den nya organisationen.
14. Förslag till omedelbara ändringar i gällande
bestämmelser
14.1 Allmänna synpunkter
Det är av väsentlig betydelse för övergång- en till det av utredningen föreslagna syste- met att innehållet i länsstyrelsernas bilregis- ter är aktuellt och tillförlitligt. Som tidigare nämnts föreligger f. n. stora brister i dessa hänseenden, framför allt beträffande redo- visningen av äganderättsförhållandena. En- ligt utredningens mening skulle det med hänsyn både till övergången till det nya syste- met och till nuvarande arbete med bilregistret vara av stort värde om man redan nu kunde genomföra vissa av de förslag som lagts fram i syfte att höja registrets aktualitet. De förslag som då framför allt är aktuella rör fristerna för ansökningar och anmäl- ningar samt regler om allmän skyldighet för överlåtare av fordon att göra anmälan om överlåtelse. De ifrågasatta ändringarna synes kunna genomföras utan att nuvarande rutiner och löpande arbete störs i någon nämnvärd omfattning.
14.2 F risterna
Utredningen har i avsnitt 7.1.2 föreslagit att fristen för ansökan om registrering i den framtida organisationen minskas från tre veckor till en vecka. Ett förslag av samma innebörd har lagts fram i avsnitt 8.2.2 be- träffande fristerna för anmälningar till re- gistret. I anslutning till förslagen har utred- ningen redovisat sina överväganden i dessa
frågor. Det där anförda visar att reformer är angelägna och bör genomföras snarast möjligt.
En förkortning av fristerna i det nuva- rande registreringssystemet medför vissa problem. Ett av dem rör registrering av for— don som skall genomgå besiktning. I och för sig torde de flesta registreringsbesikt- ningar av fordon ske medan dessa ännu är kvar i återförsäljares ägo. Detta betyder att de normalt kan förses med saluvagnsskyltar. Om besiktningen måste ske senare torde ofta även försäljningsdagen läggas senare. Ut- redningen har övervägt om det är påkallat att undanta ansökningar om registrering av fordon som måste besiktigas från förkort- ningen i övrigt av ansökningsfristerna. Även alternativet att bestämma fristen till en vecka från besiktningen i stället för från förvärvet har diskuterats. Utredningen har emellertid stannat för att föreslå samma frist här som för övriga fall. Det bör erinras om att besiktningsinstrument, när registre- ringsbesiktning skett, enligt 12 & VTK skall tillställas fordonsägaren inom tre dagar. Vid kontrollbesiktning skall instrumentet ome- delbart förses med anteckning om fordonet godkänts.
För att vissa ansökningar eller anmäl- ningar skall godtas krävs enligt gällande bestämmelser att bevis om trafikförsäkring skall företes. Försäkringsbevis torde kunna utfärdas inom en eller två dagar efter be- gäran därom. Något hinder från denna syn-
punkt mot en kortare frist torde därför inte föreligga.
Med hänsyn till det anförda föreslår ut- redningen att fristerna för ansökningar om registrering och anmälningar till registret förkortas från tre veckor till en vecka utan att omläggningen till den av utredningen föreslagna registreringsorganisationen av- vaktas.
14.3 Obligatorisk överlåtaranmälan
I avsnitt 8.3.2 har utredningen motiverat och föreslagit regler om allmän skyldighet för överlåtare av fordon att anmäla över- låtelsen till bilregistret. De skäl som anförts och den utformning av reglerna som för- ordats har i princip giltighet även för den nuvarande registreringsorganisationens del. Ett genomförande av sådana regler redan nu skulle i avsevärd mån öka aktualiteten hos uppgifterna i registret och därigenom underlätta såväl dettas nuvarande arbete som övergången till det föreslagna systemet. Genomförandet kan ske med jämförelsevis små ändringar i nuvarande arbetsrutiner
och utan att på längre sikt medföra någon nämnvärd ökning av arbetsuppgifterna.
Utredningen vill med hänsyn till det an- förda föreslå att regler införs om allmän skyldighet för överlåtare av fordon att an- mäla överlåtelsen till registret.
144. Förslag till författningstext jämte specialmotivering
Författningsförslag redovisas i särskild bi- laga. Närmare motivering till förslagen finns i kap. 15.
14.5. Sammanfattning
Enligt utredningens mening bör vissa änd- ringar göras i gällande bestämmelser utan att övergången till den nya registrerings- organisationen avvaktas. Ändringarna avser dels förkortning av fristerna för registre- ringsansökningar och anmälningar till re- gistret från tre veckor till en vecka och dels allmän skyldighet för överlåtare av registrerat fordon att anmäla överlåtelsen till registret.
15. Specialmotivering
1 5.1 Vägtrafikförordningen 17 &.
Fristerna har ändrats från tre veckor till en vecka.
För innehavare av saluvagnslicens gäller enligt 3 mom. andra stycket en regel av huvudsaklig innebörd att han inte behöver göra ansökan om registrering för fordon i det län till vilket dess hemort flyttats om fordonet säljs inom tre veckor från för- värvet. Denna frist är av principiellt annan karaktär och har inte ansetts böra ändras. Också innehavare av sådan licens bör emel- lertid anmäla såväl sitt förvärv av fordonet som försäljningen, om den sker inom tre- veckorsfristen. De kortare frister som där- vid skall gälla för anmälningarna framgår av bestämmelserna i 18 5 1 mom. första stycket i dess av utredningen föreslagna lydelse och en hänvisning härom har intagits i 17 5 3 mom.
När allmän skyldighet för överlåtare att göra anmälan om äganderättsövergång in- förs bör givetvis bestämmelsen i 3 mom. sista stycket om förre ägarens rätt att göra sådan anmälan utgå.
18 5. I I mom. första stycket har fristen ändrats från tre veckor till en vecka och vidare har intagits en bestämmelse om allmän skyl- dighet för den som överlåter registrerat for- don att göra anmälan därom till registre-
ringsmyndigheten. Både den förre och den nye ägaren skall således anmäla ägande- rättsövergången. Om överlåtelsen medför att fordonets hemort ändras till annat län skall förre ägaren på vanligt sätt göra sin anmälan medan den nye ägaren skall an- söka om registrering i det nya länet. Den ökade omgång som den dubblerade anmäl- ningsskyldigheten kan leda till i förhållande till nuvarande system, där anmälan såvitt angår ena parten endast är frivillig, kan för- utses komma att uppvägas av vinster i form av framför allt färre eller mindre tidskrä- vande äganderättsutredningar. Genom lämpligt utformade och distribuerade blan- ketter för gemensam anmälan från överlå- tare och förvärvare torde också i de allra flesta fall registreringsmyndigheterna liksom hittills få befattning med ett överlåtelse- ärende endast vid ett tillfälle.
I nuvarande fjärde stycket som behållits oförändrat beskrivs vad anmälan skall inne- hålla och vilka handlingar som skall bifogas. Enligt stadgandet skall anmälan innehålla uppgift om nye ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress samt om for- donets registreringsnummer. Bestämmelser- na gäller såväl förre som nye ägarens an- mälningar. Förre ägaren bör kunna godta den nye ägarens uppgifter om namn etc. om de inte förefaller felaktiga eller orim- liga. Enligt de straffbestämmelser som re- dan nu gäller kan överlåtaren straffas dels om han inte lämnar de uppgifter han är
skyldig att lämna och dels om de uppgifter som han ger in är veterligen oriktiga.
I 2 mom. har fristen för anmälan änd- rats från tre veckor till en vecka. Anmälan om adressförändring inom länet har stor betydelse för registrets aktualitet. Förkort- ningen av fristen för anmälningar enligt stadgandet kan inte anses medföra några olägenheter.
Bestämmelserna i 3 mom. har behållits oförändrade. AV hänvisningen till 1 mom. framgår bl. a. att överlåtelse av reservre- gistrerat fordon skall anmälas av både över- låtare och förvärvare samt att anmälan skall ske inom en vecka.
19 &.
Fristen för anmälan enligt 2 mom. har ändrats från tre veckor till en vecka. Detta motiveras både med att det är önskvärt med likformiga frister och med att det bl. a. på grund av ökningen av antalet skrotade for- don är angeläget att uppgifter om skrotning eller annan i författningsrummet nämnd åt- gärd kommer in i registret så nära åtgärden som möjligt. Det erforderliga beviset an- gående åtgärden utfärdas oftast i samband med denna och det torde inte uppstå någon svårighet att iaktta den kortare fristen.
65 &.
I 4 mom. har en bestämmelse intagits av in- nehåll att om endera förre eller nye ägaren ingett anmälan om äganderättsövergången så att denna kunnat antecknas i registret frihet från straff för försummad anmäl- ningsskyldighet skall inträda för den andre. Bestämmelsen har ansetts nödvändig för att ogynnsamma följder av den dubbla anmäl- ningsskyldigheten skall kunna undvikas.
15.2 Vägtrafikkungörelsen 32 5.
Av de särskilda stadgandena i VTF fram- går när anmälan om äganderättsövergång
skall ske till registret. Om sådan anmälan kommer in från den förre ägaren torde denna enligt 32 & VTK i princip leda till att den uppgivne nye ägaren antecknas i regist- ret. Om den förre ägaren i samband med anmälan företer bevis om äganderättsöver- gången avförs han enligt 20 ä 4 mom. VTF ur registret. Inte minst från kontrollsynpunkt är det lämpligt att ny ägare som inte gjort anmälan erinras om sina skyldigheter. Han skall bl. a. förete bevis om trafikförsäkring och i vissa fall även betala skatt. Har an- teckning om äganderättsövergången skett är han däremot inte skyldig att lämna in en egen anmälan. Erinran till den nye ägaren bör sändas ut först sedan fristen gått ut. Vid påminnelseförsändelsen, som kan expe- dieras som rekommenderat brev, kan i före- kommande fall lämpligen fogas en blankett för anmälan.
Om den uppgivne nye ägaren bestrider att äganderätten övergått på honom bör verkställd anteckning till registret om över- låtelsen utgå.
Om fordons hemort genom äganderätts— övergången ändrats så att det skall registre- ras i annat län är det viktigt att länsstyrel- sen i detta län får möjligheter att tillse att registrering söks där. Framgår av ingiven överlåtaranmälan att registrering skall sökas i annat län, bör den länsstyrelse som tar emot anmälan skyndsamt underrätta läns- styrelsen i det län där registreringen skall sökas. Denna länsstyrelse har därefter att i förekommande fall sända anmaning till nye ägaren på förut angivet sätt.
15.3 Kungörelsen med vissa föreskrifter an- gående registrering m. in. av motorfor- don och släpfordon, som förvärvas från krigsmakten.
3 och 4 åå
Samma regler om frister som de i VTF in- tagna har ansetts böra gälla även för dessa förvärv.
16
Sammanfattning
Vid avgränsningen av utredningsuppdraget har utredningen haft att beakta innehållet i en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria angående fordons- registreringen och därmed sammanhängan- de spörsmål. Utredningen har vid upplägg- ningen av sitt arbete funnit det nödvändigt att i ett principbetänkande redovisa förslag om hur bilregistreringen bör organiseras med automatisk databehandling, ADB, som hjälpmedel. Registreringens organisation och utformning i detalj kommer att redo- visas i ett senare betänkande. (Kap. ])
Utredningen redovisar vissa uppgifter om tidigare utredningar och förslag rörande bilregistrering, om nu gällande bestämmel- ser, om arbetet vid länsstyrelsernas nuva- rande register och om bilregistrering i några andra länder. (Kap. 2)
Vissa principiella synpunkter kan anläg- gas på bilregistreringen. Registreringen skall fylla flera olika uppgifter. I första hand tjänar den ett trafiksäkerhetssyfte. Därjämte skall den bilda underlag för beredskapsplan- läggning, fiskaliska åtgärder, övervakning över att trafikförsäkringsskyldigheten full- görs och statistikframställning. Vidare är innehållet i registret offentligt och detta skall kunna tillgodose allmänhetens rätt till upplysningar bl. a. om registrerad informa- tion.
De uppgifter som registreringen sålunda skall fylla medför att vissa krav måste stäl- las på ett effektivt bilregister. Dessa inne-
bär främst att den registrerade informatio- nen skall vara omfattande och aktuell samt att möjligheter skall finnas att snabbt få tillgång till informationen och att söka for- don även efter andra identifikationsdata än registreringsbeteckning. (Avsnitt 3.1)
Kraven kan endast ofullständigt tillgodo- ses i nuvarande registreringsorganisation. En genomgripande reformering av bilregist- reringen är nödvändig för att denna till- fredsställande skall kunna fylla sina upp- gifter. (Avsnitt 3.2)
Bilregistreringens möjligheter härtill beror till stor del på registreringens innebörd. Ut- redningen anser att i ett nytt registrerings- system varje fordon bör få en registrerings- beteckning som följer det under hela dess livstid. Detta ger uppenbara fördelar. Vi- dare har utredningen den grundläggande uppfattningen att man i själva registrering- en bör se ett förfarande som är skilt från kontrollen över fordonsbeståndet. Registre— ring bör därför ske oberoende av om för- utsättningarna för rätt att bruka fordonet föreligger. Kontrollen bör ske med andra medel än sådana som är anknutna till själva registreringen. Utredningen föreslår att re- gistreringen av ett fordon och registrerings- beteckningen på detta blir beständig under fordonets hela livstid och oberoende av frå- gan om förutsättningarna är uppfyllda för att fordonet skall få brukas. (Avsnitt 3.3)
Genom att ta i anspråk ett ADB-system av lämplig utformning kan man tillgodose
flera av de krav som måste ställas på ett effektivt register och även uppnå andra vä— sentliga fördelar. Framför allt får man möj- ligheter att utöva en betydligt bättre kon- troll över fordonsbeståndet än i dag. Ut- redningen har därför funnit att ADB-teknik måste anses lämplig att använda inom bil- registreringen och att den på ett tillfreds- ställande sätt kan lösa de arbetsuppgifter som det här gäller.
Den närmare utformningen av ADB- systemet är inte avgörande för utformning- en av registreringsorganisationen i övrigt. Utredningen har funnit att en avancerad datateknik måste användas för att ge till- räckliga möjligheter till snabb och aktuell information ur registret. Ekonomiska och andra skäl talar därvid klart för ett centralt ADB-system för bilregistreringen och ut- redningen förordar en sådan lösning. (Av- snitt 3.4)
När det gäller utformningen av registre- ringsorganisationen talar administrativa och därmed sammanhängande skäl för en de- centralisering. En del betydelsefulla krav som från olika synpunkter måste ställas på registret kan tillgodoses i berättigad omfattning bara i en decentraliserad orga- nisation. Utredningen förordar med hänsyn härtill att den nya registreringsorganisatio- nen görs decentraliserad och byggs upp på lokala registreringsmyndigheter. För närva- rande saknas en sammanhållande central in- stans för bilregistreringen. Detta har lett till vissa nackdelar. I den framtida organisatio- nen kommer kraven på enhetlighet i hand- läggning och arbetsformer att skärpas, sär- skilt med hänsyn till den maskinella be- handlingen av materialet. Utredningen för- ordar bl. a. på grund härav att den nya registreringsorganisationen i central instans hålls samman av en myndighet med ansvar och direktivrätt inom hela arbetsområdet. Denna myndighet bör handlägga frågor som rör registerföringen eller som på grund av dennas centralisering bör avgöras i cen- tral instans samt leda och övervaka hela verksamheten. De lokala registreringsmyn- digheterna bör vara försedda med direkta förbindelselinjer till det centrala registret.
Dessa myndigheter bör handha sådana ma- teriella avgöranden i registreringsfrågor och även i övrigt sådana avgöranden som inte ankommer på den centrala myndigheten. (Avsnitt 4.1)
Trafiksäkerhetsverket är central förvalt- ningsmyndighet för trafiksäkerhetsfrågor och ligger organisatoriskt och funktions- mässigt närmare till att som centralmyndig- het svara för bilregistreringen än någon an- nan myndighet. Verket har även förutsätt- ningar att på ett ändamålsenligt och ratio- nellt sätt handha den direktivrätt och de uppgifter i övrigt som skall ankomma på centralmyndigheten. Utredningen förordar därför att trafiksäkerhetsverket blir central registreringsmyndighet. (Avsnitt 4.2)
Den lokala registreringsorganisationen kan främst tänkas anknytas till polisväsen- det eller till länsstyrelserna. Det torde emel- lertid vara svårt att med polisdistrikten som grundval över hela landet skapa effektiva och rationella arbetsenheter för bilregistre- ringen. Genom att anknyta denna till läns- styrelserna kan man åstadkomma arbetsen- heter av sådan storlek och struktur att de blir rationella Och därigenom effektiva och förhållandevis billiga och man kan utnyttja en personal som har utbildning för och er- farenheter av registreringsarbete. Utred- ningen föreslår därför att bilregistreringens lokala funktioner liksom i dag anknyts till länsstyrelserna. (Avsnitt 4.3)
Ett nytt bilregister bör utformas med sär- skild hänsyn till att kontrollen i fråga om fordonsskatt, trafikförsäkring och besikt- ningsförhållanden måste förbättras. För att få en grundval för en effektivare kontroll föreslår utredningen att man inför en i prin- cip fullständig rapporteringsskyldighet gent- emot registret beträffande registrerade for- dons besiktningsförhållanden. I fråga om övervakningen har utredningen funnit att den form som bygger på polisens och andra myndigheters uppföljning av ärenden som överlämnas från registret inte är tillfreds- ställande. Särskilda åtgärder bör därför vidtas för att med utgångspunkt från regist- ret göra övervakningen mera genomgripan- de och effektiv. Detta bör enligt utredning-
ens mening ske genom ett system med kon- trollmärken. I huvudsak innebär detta att ägarna till de fordon för vilka markering finns i registret om att föreskriven besikt- ning skett, trafikförsäkring finns och for- donsskatt erlagts erhåller ett kontrollmärke från registret. Märket anbringas på fordonet och är giltigt en viss period. Nytt märke för följande period sänds ut först sedan kontroll skett i registret av att nyssnämnda skyldigheter fullgjorts. Genom ett sådant system kan man få en kontroll över de registrerade fordonen direkt i trafiken med de fördelar detta medför från övervaknings— synpunkt. Systemet bör vidare medföra att fordonsägarna i betydligt större utsträck- ning än nu finner det angeläget att fullgöra såväl besiktnings—, trafikförsäkrings- och skattskyldigheten som skyldigheten att göra olika anmälningar till registret. Det medför även andra fördelar, såsom att det i princip inte längre blir nödvändigt med regler om att besiktningsinstrument eller motsvarande handling skall medföras vid färd. (Kap. 5)
Enligt utredningens förslag debiteras for- donsskatten i princip genom beslut av läns- styrelse och debiteringen markeras i regist- ret. Rättelser av fel vid debiteringen görs av länsstyrelse. Skatten uppbärs genom inbetal- ningskort som från registret sänds ut till de skattskyldiga. Genom ett sådant system kan man undvika de nackdelar som är förenade med andra uppbördsalternativ och uppnå väsentliga fördelar från data- och redovis- ningstekniska samt kostnadsmässiga syn- punkter. De möjligheter till kontroll som man har genom registret och det därtill knutna kontrollmärkessystemet medför att något behov inte finns av en bestämmelse om att skattekvitto skall medföras på for- don under färd. Beträffande reglerna om anstånd med erläggande av del av skatten förordar utredningen att rätten till anstånd görs oberoende av den skattskyldiges eget initiativ. (Kap. 6)
Utredningen föreslår flera ändringar i registreringsförfarandet. Fristen för ingivan— de av ansökan om registrering minskas från tre veckor till en vecka. Ansökan skall få ges in till valfri länsstyrelse. Eftersom re-
gistrering enligt utredningens förslag är obe- roende av frågan om förutsättningarna är uppfyllda för att fordon skall få brukas får registrering ske utan att trafikförsäkrings- bevis eller bevis om godkännande vid be- siktning behöver företes. Underlåtenhet att erlägga avgift för registreringsansökan med- för inte som nu att sökt åtgärd vägras och betalning av fordonsskatt är inte förutsätt- ning för någon registreringsåtgärd. (Avsnitt 7.1)
Den föreslagna registreringsorganisatio- nen kommer att erbjuda ett snabbt och smidigt förfarande i ärenden angående ny- registreringar och något behov av särskilda regler om interimsregistrering finns därför inte. Utredningen föreslår därför att den nuvarande interimsregistreringen avskaffas och inte erhåller något motsvarighet i den framtida organisationen. (Avsnitt 7.2)
Beträffande skyldigheten att göra anmäl- ningar till registret föreslår utredningen att fristen för anmälningar förkortas från tre veckor till en vecka. Skälet härtill år fram- för allt att det är angeläget att information om ändringar i registrerade förhållanden så snart som möjligt förs in i registret. Med hänsyn till det trängande behov som före- ligger av en säkrare och aktuellare redo- visning än nu av äganderättsförhållanden i bilregistret förordar utredningen att skyl- dighet att anmäla överlåtelse av äganderätt till registrerat fordon skall åvila inte bara förvärvare utan även överlåtare. (Kap. 8)
Nuvarande bestämmelser om reservregist- rering bör upphävas och ersättas av regler rörande särskilda beslut om befrielse från besiktnings-, skatte- och trafikförsäkrings- plikt för fordon som enligt ingiven anmälan inte skall brukas. Förslaget bygger på den uppfattningen att fordon bör vara införda i registret till dess de skall avregistreras defi- nitivt och att något särskilt bilreservregister inte bör finnas. Definitiv avregistrering för— utsätter enligt utredningens förslag i princip att fordonets registreringsskyltar lämnas till— baka till registreringsmyndighet. (Kap. 9)
Registreringsbeteckningar bör bildas utan hemortsanknytning. De vägledande syn- punkterna när det gäller att finna en lämp-
lig form för nya beteckningar är vidare att dessa skall vara så tydliga och läsbara som möjligt samtidigt som systemet bör medge så många variationsmöjligheter att det kan täcka den väntade ökningen av fordonsbe- ståndet inom en rimlig framtid. Utredning- en har funnit att dessa synpunkter kan till- godoses genom att beteckningarna bildas av tre bokstäver och tre siffror. Det är ange- läget att åtgärder vidtas för att bekämpa falskskyltningen. Särskilt med hänsyn härtill är det nödvändigt med någon form av kon- troll över tillhandahållandet av registre- ringsskyltar. Utredningen föreslår att till- verkningen av skyltar ställs under statlig kontroll och att skyltarna tillhandahålls en- dast genom myndighets försorg. I första hand bör länsstyrelserna svara för utläm- nandet. Det är emellertid av stor betydelse för fordonsägarna att på ett enkelt och be- kvämt sätt kunna få ut vederbörliga skyltar och utredningen förordar därför i princip att bilhandlarna erhåller skyltar från läns- styrelserna och får rätt att handha den 10- kala distributionen. (Kap. 10)
För att den föreslagna organisationen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt krävs särskild maskinell utrustning och arbetsmetodik. Registrets innehåll skall lag- ras i direktminnen som är anslutna till data- maskin och ett fast uppkopplat kommuni- kationsnät upprättas mellan det centrala registret och länsstyrelserna. Dessa utrustas med terminaler för kontakten med registret. Terminalerna skall dels göra information som hämtas från registret tillgänglig i läs- bar form och dels tjäna som inmatnings- media när uppgifter skall överföras från länsstyrelserna till registret. Utredningen har funnit att utnyttjande av informations- skärmar som terminalutrustning ger klart lägre kostnader än fjärrskrivmaskiner och att de dessutom allmänt sett torde medge den snabbaste och smidigaste handlägg- ningen av enskilda ärenden. Utredningen föreslår därför att länsstyrelserna utrustas med informationsskärmar som terminalut- rustning och att varje länsstyrelse därjämte erhåller en fjärrskrivmaskin för att kunna tillgodose behov av omedelbar utskrift av
De sammanlagda kostnaderna för den nuvarande registreringsorganisationen upp- går f. n. till omkring 24 milj. kr. per år. De kan med hänsyn till den väntade ökningen av fordonsantalet beräknas uppgå till om- kring 26,3 milj. kr. 1970. Engångskostna- derna vid övergången till den av utredning- en föreslagna organisationen kan uppskattas till sammanlagt omkring 40 milj. kr. De årliga driftskostnaderna för organisationen, inberäknat avskrivningar och räntor, kan med utgångspunkt från fordonsbeståndet och kostnadsläget 1970 beräknas uppgå till ungefär 26 milj. kr. Personalkostnaderna beräknas sjunka med ungefär 7 milj. kr. per år jämfört med nuvarande organisation. Till nu nämnda engångs- och driftskostna- der kommer kostnaderna för nya registre- ringsskyltar. Vid den kostnadsmässiga järn- förelsen mellan nuvarande manuella system och det av utredningen föreslagna maski- nella har hänsyn inte tagits till intäkter från försäljning av uppgifter från registret eller från andra bearbetningar än bilregistrering. Vid beräkningen av investeringskostnaderna har utredningen utgått från att en särskild datamaskin anskaffas för bilregistreringen. Kostnaderna avser en maskinanläggning av en typ som utan komplettering kan möta en viss ökning av fordonsantalet och som med- ger en enkel och bill-ig utbyggnad vid ytter- ligare växande fordonsbestånd. Vid ett ökande fordonsantal kommer den av utred— ningen föreslagna organisationen att visa en gynnsammare utveckling beträffande drifts- kostnaderna än vad nuvarande organisation skulle göra. Genom att den föreslagna or- ganisationen medger en effektivare registre- ring erhåller man även andra fördelar och vinster som emellertid inte nu kan siffer- mässigt fastställas. (Kap. 12)
Vid övergången till det nya registrerings- systemet bör i princip data matas in i det nya registret genom att föras över från det nuvarande bilregistret. Det är organisato- riskt och ekonomiskt mest fördelaktigt om överföringen av data sker med hjälp av de informationsskärmar som skall ingå i läns- styrelsernas terminalutrustningar. Övergång-
en till det nya systemet bör ske successivt med ett eller flera län i varje etapp. Detta medför såväl organisatoriska fördelar som lägre kostnader och bättre utnyttjande av resurserna än om övergången skulle ske på en gång för hela landet. Vid övergången lämnas nya skyltar ut till alla fordons- ägare antingen vid särskilda utlämnings— ställen eller också med post. I samband med att fordonsägare erhåller skyltar skall han lämna uppgifter om personnummer eller för juridisk person annan motsvarande beteck- ning för införande i det nya registret. Före övergången måste utförlig information läm— nas allmänheten och berörda myndigheters personal. Omläggningen till det nya regist- ret bör kunna inledas under 1970. Prelimi- när beställning av datamaskin måste göras
Vissa omedelbara ändringar i gällande bestämmelser bör enligt utredningens me- ning genomföras utan att man avvaktar övergången till den nya registreringsorgani- sationen. De avser dels förkortning av fris- terna för registreringsansökningar och an- mälningar till registret från tre veckor till en vecka och dels allmän skyldighet för överlåtare av registrerat fordon att anmäla överlåtelsen till registret. Genomförandet av dessa förslag bör enligt utredningens upp- fattning höja aktualiteten och tillförlitlig- heten hos uppgifterna i bilregistret och där- igenom bl. a. underlätta övergången till den nya organisationen. Förslag till författnings- text jämte detaljmotivering framläggs. (Kap. 14 och 15 samt Bilaga)
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL
Förordning
om ändring i Vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).
Härmed förordnas att 17 ä 1, 2 och 3 mom., 18 5 1 och 2 mom., 19 5 2 mom. och 65 ä 4 mom. Vägtrafikförordningen den 28 september 1951 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
17 5.
1 mom. Ansökan om registrering av mo- torfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor skall, om fordonet förut icke registrerats, göras av ägaren inom tre veckor från det fordonet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. Den- na skyldighet gäller dock icke den, som in- nehar saluvagnslicens, såvitt angår fordon, som av honom förvaras i lager eller hålles till salu.
Har släpfordon, som förut icke registre- rats, tagits i bruk enligt interimslicens, skall ansökan om registrering av fordonet göras av ägaren inom tre veckor från det fordo- net togs i bruk. 2 mom. Har fordon, som efter tidigare registrering avförts ur bilregistret, åter ta- gits i bruk enligt interimslicens, skall ansö- kan om ny registrering göras av ägaren inom tre veckor från det fordonet togs i bruk.
3 mom. Inträffar i fråga om registrerat fordon sådan förändring beträffande dess hemort, att detsamma enligt 16 & skall re- gistreras i annat län, skall ägaren inom tre veckor från det förändringen inträdde göra ansökan om ny registrering hos länsstyrel— sen i det län, där registreringen skall ske. Då hemorten ändras på den grund, att äganderätten till fordonet övergår genom arv eller testamente, skall dock nyssnämnda tid räknas, där arvskifte erfordras, från det detta hölls, men i annat fall, vid arv, från det bouppteckning efter arvlåtaren avslu- tades, och, vid testamente, från det testa- mentet blev beståndande.
I mom. Ansökan om registrering av mo- torfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor skall, om fordonet förut icke registrerats, göras av ägaren inom en vecka från det fordonet förvärvats och, i fråga om chassi, försetts med karosseri. Denna skyldighet gäller dock icke den, som inne- har saluvagnslicens, såvitt angår fordon, som av honom förvaras i lager eller hålles till salu.
Har släpfordon, som förut icke registrerats, tagits i bruk enligt interimslicens, skall an- sökan om registrering av fordonet göras av ägaren inom en vecka från det fordonet togs i bruk. 2 mom. Har fordon, som efter tidigare registrering avförts ur bilregistret, åter ta- gits i bruk enligt interimslicens, skall ansö- kan om ny registrering göras av ägaren in- om en vecka från det fordonet togs i bruk.
3 mom. Inträffar i fråga om registrerat fordon sådan förändring beträffande dess hemort, att detsamma enligt 16 & skall re- gistreras i annat län, skall ägaren inom en vecka från det förändringen inträdde göra ansökan om ny registrering hos länsstyrel- sen i det län, där registreringen skall ske. Då hemorten ändras på den grund, att äganderätten till fordonet övergår genom arv eller testamente, skall dock nyssnämnda tid räknas, där arvskifte erfordras, från det detta hölls, men i annat fall, vid arv, från det bouppteckning efter arvlåtaren avsluta- des, och, vid testamente, från det testamen- tet blev beståndande.
Ansökan om ny registrering i fall som i första stycket avses, behöver icke göras av den, som innehar saluvagnslicens, där av denne förvärvat fordon försäljes inom tre veckor efter förvärvet; dock skall han inom samma tid göra anmälan om förvärvet och försäljningen av fordonet och om tiderna härför till den länsstyrelse, hos vilken for- donet är registrerat.
Har fordonet övergått till ny ägare, är färre ägaren alltid berättigad att härom göra anmälan hos den länsstyrelse, där for- donet är registrerat. Genom sådan anmälan upphör icke den nye ägarens skyldighet att söka registrering eller göra anmälan enligt vad ovan sagts.
Ansökan om ny registrering i fall som i första stycket avses, behöver icke göras av den, som innehar saluvagnslicens, där av denne förvärvat fordon försäljes inom tre veckor efter förvärvet; dock skall han göra anmälan om förvärvet och om försäljningen av fordonet enligt bestämmelserna i 18 &.
18 ä.
1 mom. Övergår registrerat fordon till ny ägare, skall, där icke jämlikt 17 & 3 mom. ny registrering av fordonet skall ske inom annat län, den nye ägaren inom tre veckor från förvärvet göra anmälan därom hos länsstyrelsen i det län, där fordonet är re- gistret, dock att, då äganderätten till for- donet övergår genom arv eller testamente, denna tid skall räknas på sätt i nyssnämnda moment är föreskrivet.
Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket, och har fordonet förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger anmälnings- skyldigheten förre ägaren.
Förre ägaren är alltid berättigad att göra anmälan om övergång av äganderätten till fordon. Genom sådan anmälan upphör icke den nye ägarens anmälningsskyldighet.
] mom. Övergår registrerat fordon till ny ägare, skall förre ägaren inom en vecka från överlåtelsen göra anmälan därom hos länsstyrelsen i det län, där fordonet är re- gistrerat. Sådan anmälan skall göras även av nye ägaren, där icke jämlikt 17 ä 3 mom. ny registrering av fordonet skall ske inom annat län.
Då äganderätten övergår genom arv eller testamente, skall tiden för anmälan räknas på sätt i nyssnämnda moment är föreskri- vet.
Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket, och har fordonet förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger anmälnings- skyldigheten endast förre ägaren.
Anmälan om ————————— flytande trafikförsäkring.
2 mom. Ägare av registrerat fordon skall inom tre veckor till länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat, skriftligen göra anmälan angående
2 mom. Ägare av registrerat fordon skall inom en vecka till länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat, skriftligen göra anmälan angående
a) jämlikt 10 5 5 mom. —————— eller 17 5 3 mom. Anmälan enligt ———————— särskilt stadgat. Har vid ——————————— om registrering. Vid anmälan ————————— två exemplar.
19 5.
2 mom. Har registrerat fordon förstörts eller har med sådant fordon eljest vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare kommer att brukas här i riket såsom registreringspliktigt fordon, skall ägaren inom tre veckor från det han fått vetskap om dylikt förhållande göra anmälan därom hos länsstyrelsen för for- donets avförande ur bilregistret. Anmälan skall göras skriftligen samt åtföljas av bevis om de meddelade uppgifternas riktighet.
2 mom. Har registrerat fordon förstörts eller har med sådant fordon eljest vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare kommer att brukas här i riket såsom registreringspliktigt fordon, skall ägaren inom en vecka från det han fått vetskap om dylikt förhållande göra anmälan därom hos länsstyrelsen för for- donets avförande ur bilregistret. Anmälan skall göras skriftligen samt åtföljas av bevis om de meddelade uppgifternas riktighet.
Bestämmelserna i _______ reservregistrerat fordon. 65 ä 4 mom. Sökes ej ———————— med dagsböter.
Underlåter någon, som enligt denna för- ordning är pliktig göra anmälan till bilre- gistret eller bilreservregistret, att göra sådan anmälan inom den härför i varje fall stad- gade tid, straffes med böter, högst fem- hundra kronor.
Denna förordning träder i kraft den
Underlåter någon, som enligt denna för- ordning är pliktig göra anmälan till bilre- gistret, att göra sådan anmälan inom den härför i varje fall stadgade tid, straffes med böter, högst femhundra kronor. Har före- skriven anteckning till registret om över- gång av äganderätt till fordon skett, skall både färre och nye ägarens skyldighet att göra anmälan om äganderättsövergången anses fullgjord.
Kungörelse
om ändring i vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 (nr 743).
Härmed förordnas, att 32 & vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 skall erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
32 &.
Anmäles ändring i förhållande, som in- skrivits i bilregistret, eller erhåller länssty- relsen eljest kännedom om sådan ändring, skall ändringen anmärkas i registret. Inkom- mer underrättelse om registrering av fordon i annat län eller i det militära fordonsre- gistret, skall med anteckning härom fordo- net avföras ur bilregistret.
Anmäles ändring i förhållande, som in- skrivits i bilregistret, eller erhåller länssty- relsen eljest kännedom om sådan ändring, skall ändringen anmärkas i registret. Inkom- mer underrättelse om registrering av fordon i annat län eller i det militära fordonsregist- ret, skall med anteckning härom fordonet avföras ur bilregistret. Har anmälan om övergång av äganderätt till fordon gjorts endast av förre ägaren, skall länsstyrelsen efter utgången av den tid, inom vilken an- mälan skall ske, bevisligen underrätta nye ägaren om anmälan samt anmana honom att fullgöra de skyldigheter som åligger honom på grund av äganderättsövergången. Framgår av anmälan att fordonet efter äganderättsövergången skall registreras i an- nat län, skall länsstyrelsen om anmälan skyndsamt underrätta länsstyrelsen i det län, där fordonet skall registreras.
Göres beträffande ——————— i registret. Utfärdas enligt ———————— nämnda moment.
Denna kungörelse träder i kraft den
FÖRSLAG TILL Kungörelse
om ändring i kungörelsen den 31 augusti 1945 (nr 625) med vissa föreskrifter angå- ende registrering m. in. av motorfordon och släpfordon, som förvärvas från krigsmakten.
Härmed förordnas att 3 och 4 55 kungörelsen den 31 augusti 1945 med vissa föreskrifter angående registrering m. rn. av motorfordon och släpfordon, som förvärvas från krigsmak- ten skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3
Har den, som från krigsmakten förvärvat motorfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor för avsikt att tills vi- dare icke bruka fordonet eller ämnar den som från krigsmakten förvärvat släpfordon icke vidare låta fordonet dragas av bil, skall han,' därest fordonet icke registreras, sist inom tre veckor efter förvärvet göra an- sökan om fordonets införande i bilreserv- registret hos länsstyrelsen i det län, där for- donet enligt 16 & Vägtrafikförordningen har sin hemort; och äger länsstyrelsen i ty fall låta införa fordonet i bilreservregistret utan föregående registrering.
(Föreslagen lydelse)
Har den, som från krigsmakten förvärvat motorfordon eller med gummihjul eller band försedd traktor för avsikt att tills vi- dare icke bruka fordonet eller ämnar den som från krigsmakten förvärvat släpfordon icke vidare låta fordonet dragas av bil, skall han, därest fordonet icke registreras, sist inom en vecka efter förvärvet göra ansökan om fordonets införande i bilreservregistret hos länsstyrelsen i det län, där fordonet enligt 16 & Vägtrafikförordningen har sin hemort; och äger länsstyrelsen i ty fall låta införa fordonet i bilreservregistret utan fö- regående registrering.
Ansökan om ————————— nye ägaren. Införandet i ————————— är avgiftsfritt. Fordon, som ————————— Vägtrafikförordningen. 4 &.
Har den som från krigsmakten förvärvat fordon, som avses i 1 5, utan föregående registrering av fordonet förstört detsamma eller eljest vidtagit åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare kom- mer att brukas här i riket såsom registre- ringspliktigt fordon, skall han så snart ske kan och sist inom tre veckor därefter göra anmälan därom hos arméförvaltningen. Anmälan skall göras skriftligen samt åtföl- jas av bevis om de meddelade uppgifternas riktighet.
Denna kungörelse träder i kraft den
Har den som från krigsmakten förvärvat fordon, som avses i 1 &, utan föregående registrering av fordonet förstört detsamma eller eljest vidtagit åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare kom— mer att brukas här i riket såsom registre- ringspliktigt fordon, skall han så snart ske kan och sist inom en vecka därefter göra anmälan därom hos arméförvaltningen. Anmälan skall göras skriftligen samt åtföl- jas av bevis om de meddelade uppgifternas riktighet.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1968
Kronologisk förteckning
1. Nordisk parentråd. Tredje instans i patentsaker. 4. Kopenhavns lufthavns framtid.
Statens offentliga utredningar 1968
Systematisk förteckning
J ustistiedepa momentet Handliggningen av säkerhetsfrågor. [4] Trafikm lskommitténs betänkande utkommer senare. ;[19]
Försvarsdepartementot
Ekenomisystem för försvaret. [12| Ekonomisystem för försvaret. B»i_ ang. [2]] Säkerhetspolitik och försvarsutglfter. [10
Socialdepartem'entet Pensionstillskott-ni.m. [21]
Kommunikationsdepartomentet
Allmänna vägar. [17] Parkering. [18] Bilregistrering. [23]
Finansdepartementet
Koncentrationsutredningen. ll. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. [3] l,l_l.,ln_dustrins struktur och konkurrens- förhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det pri- vata näringslivet [7] . Upphandling av byggnader. Del !. Formerna. [20]
Utbildningsdepartementet
1958 års utredning kyrka-stat: Xl. Svenska kyrkan och staten. [1111 Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12] Skolboksleveranser. [1 ..] Muslkutbildmng | Sverige. [15]
Jordbruksdepartemantet
Skogsbrukets plsnlåg nlngsfrågor. *[8] Virkesbalanser 1967. ?9]
Fritidsfisket. 513] Rennäringen Sverige. [16] Jordhävdslag. [22]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utrodnjngarnss nummer iden kronologiska förtecknin