SOU 1968:32

Fastighetstaxeringens regler och organisation

5. Virkesförrådets uppskattning. a)Detå ———————————— b) Virkesförrådet skall _______ c)Därestdet __________

Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske. där tillfredsställande upp- gifter för en fullständig uppskattning äro för handen.

10. Skog smarksvärdet.

(Föreslagen lydelse) kommunalskattelagen, marks värde.

inräknas i övrig

___ ädel lövskog). ———————— medtagas ej. ————— därigenom äventyras.

d) För taxeringsenhet med mindre än 25 hektar skogsmark må uppskattning av vit'kesförrådet ske i tre eller fyra klasser och grovskogsprocenten bedömas i likaledes tre eller fyra klasser, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventy- ras.

Sådan summarisk uppskattning som sagts under c) och d) må ej ske, där tillfreds- ställande uppgifter för en fullständig upp- skattning äro för handen.

Skogsmarksvärdet beräknas ————————— antagna sammansättningen. Å skogsmark ——————————————— ovan sagts. Det med ——————————————— å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst hälften av det enligt ovan angivna bestäm- melser uppskattade värdet. Därest det kan antagas att av den skogsmark & en taxerings- enhet, som återstår sedan dylika samman- hängande kalmarksområden undantagits, mer än fem procent utgöres av kalmark, må värdet & så stor del av den återstående kal- marken, som överskjuter fem procent, re- duceras med en tredjedel.

Därest skogsmarken ________ Genom nedsättning som i de båda före- gående styckena sagts må dock värdet å den skogsmark nedsättningen avser ej ned- bringas under det värde som skulle tillkom- ma marken vid användning för annat ända- mål än skogsbruk, häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 & kommunal-

——————— en tredjedel.

Genom nedsättning som i föregående stycke sagts må dock värdet av den skogs- mark nedsättningen avser ej nedbringas un- der det värde som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogs- bruk, häri ej inbegripet värdet av sådan för- män på skogsmarken som enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 & kommunalskatte-

skattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens värde.

(Föreslagen lydelse ) lagen ej skall inräknas i skogsmarkens vär- de.

Försådana———————————————————därangivas.

F. Lokala skogstaxeringsan visningar

Före varje ___________ I de _____________

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller för taxe— ring av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för vanligen förekom- mande fall direkt kunna för olika ifråga- kommande omkostnadsklasser utfinnas Skogsvärde per kubikmeter samt skogs- marksvärde per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom då sär— skild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller onormalt höga allmän- na kostnader för skogsbruket eller då sär- skilt avdrag varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälp- tabeller skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning av Virkesförrå- det som omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten ————————

G. Uppgifter som ankomma på b es k a t t- ningsnäm nd

Vid taxeringen uppskattar beskattnings- nämnd skogsmarkens areal och Virkesför- rådet, fördelat på trädslag och förrädsgrup- per, i förekommande fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B.i punkt 5 c), och bedömer markens godhets- grad samt skogens avsättningsläge (omkost- nadsklass). Uppskattningen kontrolleras så- vitt möjligt mot tillgängliga uppgifter från riksskogstaxeringen eller eljest rörande vir- kesförråd m. m. I hjälptabell utfinner nämn- den de skogsvärden per kubikmeter växande skog och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje sär- skilt fall. Taxeringen verkställes med led-

_ .. _ — å markvärdet. _____ växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller för taxe- ring av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för vanligen förekom- mande fall direkt kunna för olika ifråga- kommande omkostnadsklasser utfinnas Skogsvärde per kubikmeter och skogsvärde per hektar samt skogsmarksvärde per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälptabeller skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdel- ning av virkesförrådet som omförmäles un- der B. i punkterna 5 c) och d).

— — — — finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på fasti g- hetstaxeringsnämnd och sär- skild fastighetstaxerings— nämnd

Vid taxeringen uppskattar fastighetstaxe- ringsnämnd eller särskild fastighetstaxerings— nämnd skogsmarkens areal och Virkesför- rådet, fördelat på trädslag och förrådsgrup- per, i förekommande fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. i punkterna 5 c) och d), och bedömer mar- kens godhetsgrad samt skogens avsättnings- läge (omkostnadsklass). Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga uppgifter från riksskogstaxeringen eller el- jest rörande virkesförråd m. m. I hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per ku- bikmeter växande skog eller de skogsvärden per hektar samt de skogsmarksvärden per

(Nuvarande I ydelse ) (Föreslagen lydelse) ning därav, med de avvikelser som föran- hektar skogsmark, som skola tillämpas i ledas av bestämmelserna under B. här ovan varje särskilt fall. Taxeringen verkställes samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna. med ledning därav, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna under B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsanvis- ningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen under avdelning G om särskild fastighetstaxeringsnämnd, som skall tillämpas redan vid 1969 års särskilda fas- tighetstaxering. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande i fråga om 1969 års sär- skilda fastighetstaxering.

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 5 2 mom., 150 5 3 mom. samt 159 & taxeringsförord- ningen den 23 november 1956 skall upphöra att gälla, dels att 131 5 1 mom., 133 5 1 mom., 135 & 1 och 2 mom., 136 & 1 mom., 139 5 1 mom., 143 & 2 mom., 144 & 1 och 3 mom., 145 och 147 55, 148 5 3 mom., 149, 151, 152 och 153 åå, 154 & 2 och 3 mom., 160 & 1 mom., 163 & 1 mom., 172 5, 173 & 1 och 2 mom., 174 och 177 55, 178 &" 1 mom., 179 & 1 mom. och 180 & 1 mom. samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att nuvarande 144 & 3 mom. skall vara samma paragrafs 2 mom. och dels atti samma förordning1 skall införas nya paragrafer betecknade 135 a och 155 åå av nedan angiven lydelse.

(Föreslagen lydelse)

131 5. 1 mom. För allmän —— —— — finnas fastighetstaxeringsnämnder. Fastighetstaxeringsnämnds — — — är fastighetstaxeringsdistrikt. Fastighetstaxeringsdistrikt skall —————— ett fastighetstaxeringsdistrikt. Indelning i distrikt verkställes av läns- Indelning i distrikt verkställes av läns- styrelsen senast den 30 april året näst före styrelsen senast den I mars året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

(Nuvarande lydelse)

133 5. 1 m 0 m. Fastighetstaxeringsnämnd —————————— sju ledamöter. Ordföranden och ———————————— i fastighetstaxeringsdistrikt. I övrigt ——————————————— valda ledamöter. Därest med ——————————————— vara fem. Består fastighetstaxeringsdistrikt ————————— olika kommunerna. Val av ledamöter i fastighetstaxerings— Val av ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd jämte suppleanter, en för varje leda- mot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband med valet må av kommunalfullmäktige en av ledamö- terna utses att på kommunens bekostnad deltaga uti de i 144 & 1 mom. och 145 & omförmälda sammanträdena.

nämnd jämte suppleanter, en för varje leda- mot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband med valet må fullmäktige utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga uti de i 144 5 1 mom. och 145 & omförmälda sammanträdena.

Om utgången ————————— de valda.

1 Senaste lydelse av 131 & 1 mom., 135 5 2 mom., 1445 1 och 3 mom., 147 och 149 55, 1505 3 mom., 151, 152 och 153 åå, 154 5 2 och 3 mom., 160å 1 mom., 172 5 och 173 5 1 mom. se 1963: 683, av 133 5 1 mom. se 1964: 53 samt av 135 5 1 mom., 145 5 och 148 53 mom. se 1965: 753.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 135 5.

1 mom. Länsstyrelsen förordnar senast den 30 april året näst före det år, då all- män fastighetstaxering äger rum, erforder- ligt antal personer inom länet, som genom sin verksamhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärdcring, (fastighetstaxeringsombud) att inom områden, som länsstyrelsen bestäm- mer, samordna arbetet i fastighetstaxerings— nämnderna. Fastighetstaxeringsombuds verk- samhetsområde skall vara så stort, som om- ständigheterna lämpligen medgiva, och om- fatta flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsombud. Fas- tighetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

Det åligger ——————————— 2 mom. I län, där länsstyrelsen så fin- ner erforderligt, förordnar länsstyrelsen se- nast den 30 april året näst före år, då all- män fastighetstaxering äger rum, två per- soner (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av kon— sulenterna skall den ene företräda taxerings- teknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola ———————

1 mom. Länsstyrelsen förordnar senast den I mars året näst före det år, då all- män fastighetstaxering äger rum, erforder- ligt antal personer inom länet, som genom sin verksamhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärdering, (fastighetstaxeringsombud) att inom områden, som länsstyrelsen bestäm- mer, samordna arbetet i fastighetstaxerings— nämnderna. Fastighetstaxeringsombuds verk- samhetsområde skall vara så stort, som om— ständigheterna lämpligen medgiva, och om- fatta flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsombud. Fas- tighetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

— — — —— arbetets fortskridande.

2 mom. I län, där länsstyrelsen så fin- ner erforderligt, förordnar länsstyrelsen se- nast den I mars året näst före år, då all- män fastighetstaxering äger rum, två per- soner (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av kon- sulenterna skall den ene företräda taxerings- teknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

_ — vid taxeringen.

Konsulent äger ——————————————— i beslut.

135 a 5.

Det åligger lokal skattemyndighet att I) ombesörja sortering av inkomna de- klarationer och andra uppgifter till ledning vid allmän fastighetstaxering,

2 ) ombesörja den längdföring som avses i 150 s? 2 mom. och 153 5 andra stycket samt ange sådan skiljaktig mening som av- ses i 151 så tredje stycket,

3) iakttaga att anmälda eller eljest kända förändringar i äganderättsförhållandena in- föras i fastighetslängd,

4) tillsända ägare eller därmed likställd innehavare av skattepliktig fastighet sådan

underrättelse som avses i 152 5 tredje styc- ket,

5) efter samråd med fastighetstaxerings— nämndens ordförande senast den 10 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse om preliminärt åsatta taxeringsvärden,

6) underskriva fastighetslängd 153 5 tredje stycket,

7) till länsstyrelsen översända från fastig- hetstaxeringsnämnd inkomna deklarationer, utdrag av protokoll och övriga handlingar senast den 31 mars samt fastighetslängder- na på den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, ävensom

8) i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelse föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet.

enligt

136 5.

1 mom. Till ledning vid allmän fastig- hetstaxering skall för varje fastighet, med undantag för sådan, som avses i 5 5 2 mom. eller 5 5 4 mom. kommunalskattelagen, av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration (allmän fastighetsde- klaratio n). Därest fastighet innehaves av någon, som enligt 47 & kommunalskatte- lagen är att anse såsom ägare eller är i äga- res ställe skyldig att erlägga skatt för ga- rantibelopp för fastigheten, skall vad nu sagts om ägare i stället gälla sådan inne- havare.

Allmän fastighetsdeldaration ————— Allmän fastighetsdeklaration —————

1 mom. Till ledning vid allmän fastig- hetstaxering skall för varje fastighet, med undantag för sådan, som avses i 5 5 1 mom. c), 2 mom. eller 4 mom. kommunal- skattelagen, av fastighetens ägare utan an- maning avgivas deklaration (al l rn ä n f a s- tighetsdeklaration). Därest fastig- het innehaves av någon, som enligt 47 & kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares ställe skyldig att er- lägga skatt för garantibelopp för fastighe- ten, skall vad nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.

——————— fastställt formulär. — — — — och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet ——————————————— eller innehavaren. Kungl. Maj:t må _________ —————— statistiskt ändamål.

139 5.

1 mom. Till ledning vid allmän fastig— hetstaxering skall lokal skattemyndighet av- lämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade lagfartsför- teckningarna för tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighets- taxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall ______

1 mom. Till ledning vid allmän fastig— hetstaxering skall lokal skattemyndighet av- lämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade avskrifter- na av Iagfartsbevis för tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fas— tighetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

_________ skall avlämnas.

143 5.

2 mom. Före sammanträde, varom i 144 5 1 mom. förmäles, har landskamrera- ren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 & avlämnats, och de upplys- ningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheternas allmän- na saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrel- sen äger kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

2 mom. Före sammanträde, varom i 144 & 1 mom. förmäles, har landskamre- raren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 & avlämnats, och de upplys- ningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheters allmänna saluvärde. Länsstyrelsen äger kalla lämp- ligt antal personer med ingående känne- dom om fastighetsvärdena att därvid till- handagå landskamreraren med upplys- ningar.

144 5.

l m om. Senast den 15 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxeringsnämnder- na å länets landsbygd, de ledamöter i fas- tighetstaxeringsnämnd, som av kommunal- fullmäktige därtill utsetts enligt 133 5 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som utsetts av landstingskommunens för- valtningsutskott, ävensom fastighetstaxe- ringsombuden sammanträda inför lands- kamreraren & en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxe- ringen; och äger länsstyrelsen till dessa sam- manträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fas- tighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör lands- kamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter se- naste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmän— na saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av beskaffen- het att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 & 1 mom. andra stycket upprättat för- slag till lokala skogstaxeringsanvisningar

1 m om. Senast den 15 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrel- sen ordförandena i fastighetstaxeringsnämn— derna, de ledamöter i fastighetstaxering—' nämnd, som utsetts enligt 133 5 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som utsetts av landstingskommunens för- valtningsutskott, ävensom fastighetstaxe- ringsombuden sammanträda inför landskam-_ reraren på en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande till- lämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxering— en; och äger länsstyrelsen till dessa samman- träden kalla jämvälbandra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kun— na antagas äga sakkunskap rörande fastig— hetsvärdena inom länet eller ock särskilt rörande värdering av fastigheter. *

Vid sådant sammanträde redogör lands- kamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas all- männa saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 & 1 mom. andra stycket upp- rättat förslag till lokala skogstaxeringsan-

(Nuvarande lydelse) ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden. såsom angående redovis— ningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt en— hetliga grunder för taxeringen av annan fas- tighet med mera. Avser sammanträdet över— läggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet. skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

Försådana————————————

145

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningar— na och övriga anvisningar för fastighetstaxe- ringen kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxeringsnämn- derna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighetstaxe- ringsombudet, efter samråd med förste taxe- ringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförandena och de av läns- styrelsen och landstingskommunens förvalt- ningsutskott utsedda ledamöterna i fastig- hetstaxeringsnämnderna inom sitt verksam— hetsområde ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 5 1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rö- rande det förestående taxeringsarbetet. Vid Överläggningarna bör uppmärksamhet äg- nas åt åtgärder för befordrande av likfor- mig taxering samt är spörsmål, som kunna. förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnder- na svårigheter.

(Föreslagen lydelse) visningar, ävensom i behövlig utsträckning upprättade förslag till särskilda anvisning- ar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika del- värdcn samt enhetliga grunder för taxe- ringen av såväl jordbruksfastighet som an- nan fastighet med mera. Avser samman- trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet, skola redo— görelserna och förslagen därefter lämpas.

—— — — — för taxeringen.

3 mom. Har förste taxeringsintendenten lämnat allmänna anvisningar för taxerings- arbetets bedrivande, skall han ofördröjligen insända dessa till riksskattenämnden.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningar- na och övriga anvisningar för fastighets- taxeringen kommit fastighetstaxeringsombu— det och ordförandena i fastighetstaxerings- nämnderna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighets- taxeringsombudet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförandena och de av läns- styrelsen och landstingskommunens förvalt— ningsutskott utsedda ledamöterna i fastig— hetstaxeringsnämnderna inom sitt verksam- hetsområde ävensom de ledamöter i des— sa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 5 1 mom. sjätte stycket utsetts att del- taga i sådant sammanträde, till överlägg- ningar rörande det förestående taxerings- arbetet. Även andra ledamöter i nämn— derna få kallas om särskilda skäl före- ligga. Vid överläggningarna skall genom- gång ske av förenämnda anvisningar, sär- skilt de däri angivna värderingsgrunderna. Uppmärksamhet skall ägnas åt åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt lokala spörsmål, som kunna förväntas vålla fastighetstaxerings- nämnderna svårigheter.

147 5.

I mom. Länsstyrelsen har att vaka över

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

]) att tillhandahålla deklarationsblanket- ter samt meddela den som därom framstäl— ler begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska deklara- tioner, uppgifter och andra handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande deklara— tioners och andra uppgifters införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest kända för— ändringar i avseende å äganderättsförhål- landena bliva iakttagna och införda i fas- tighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till samman- träde, leda nämndens arbete samt vid sam— manträdena föra ordet och vara föredra- gande,

6) ombesörja förandet av nämndens pro— tokoll och längder samt övriga göromål av expeditionell art, samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål. Vid fullgörande av honom åliggande upp- gifter må ordförande åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan an- visas.

148

3 mom. Förste taxeringsintendenten el- ler av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fastighets— taxeringsnämnd till fullgörande av vad ho- nom åligger enligt 172 5, jämförd med 59 5.

(Föreslagen lydelse) att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ord- nas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxeringsintendenten att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

2 m 0 m. Fastighetstaxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanket- ter samt meddela den som därom framstäl- ler begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande deklara- tioners och andra uppgifters införskaffande,

4) kalla nämndens ledamöter till samman- träde, leda nämndens arbete samt vid sam- manträdena föra ordet Och vara föredragan- de,

5) ombesörja förandet av nämndens pro— tokoll samt övriga göromål av expeditionell art, samt

6) avgiva yttranden i besvärsmål. Vid fullgörande av honom åliggande upp- gifter må ordförande åtnjuta biträde av per- sonal, som för sådant ändamål kan anvisas.

3 mom. Förste taxeringsintendenten el- ler av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fastighets- taxeringsnämnd till fullgörande av vad ho- nom åligger enligt 147 5 1 mom.

Fastighetstaxeringsombud äger ——————————————— i besluten.

149 &.

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan taxe- ringsarbetet tager sin början, avgiva nog- grann redogörelse ej mindre rörande av fas-

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan taxe— ringsarbetet tager sin början och i närvaro av fastighetstaxeringsombudet, avgiva nog-

(Nuvarande lydelse) tighetsprövningsnämnden fastställda enhets- värden och övriga värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som fö- rekommit under tiden efter senaste allmän- na fastighetstaxering, samt de slutsatser be- träffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa köp tilläm- pade priser. Finnas inom distriktet fastig- heter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del därav, och dess för- delning på trädslagsklasser och förrådsgrup- per samt, i förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

151 Vadi ————————————

Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxeringsnämndens be- slut utfallit på annat sätt.

Annan ledamot, _________

grann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fastighetspröv- ningsnämnden fastställt och som berör distriktet samt de slutsatser beträffande fas— tigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av priser som tillämpats vid fastighetsköp under tiden efter senaste allmänna fastig- hetstaxering. Finnas inom distriktet iord- bruksfastigheter med skog, skall i redogö- relsen även ingå upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar fin- nes inom det område av länet, vari distrik- tet är beläget, samt Virkesförrådets fördel- ning på trädslagsklasser, förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag inom samma område.

&.

— beträffande fastighetstaxeringsnämn'd. Beslut må ___________

—— — —— — ifrågavarande taxering.

Anser ordföranden att värde bort åsättas annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller där- vid fogad handling angiva det värde. han ansett böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.

—————— av protokollet.

Av nämnden —————————————————— till protokollet.

152

Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxe- ringsåret.

å.

Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret. Arbetet skall vara avslutat senast den 25 mars under taxerings- året.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxe- ringsåret. Senast påföljande dag skall nämn- dens ordförande ha tillställt lokal skatte- myndighet samtliga fastighetsdeklarationer för sådan längdföring, som avses i 150 9" 2 mom. Sedan denna Iängdföring avslutats skall lokal skattemyndighet så snart det kan

(Nuvarande lydelse)

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall senast den 31 sistnämnda månad med allmänna posten tillsända ägare eller därmed likställd innehavare av skattepliktig fastig- het underrättelse om det för fastigheten pre- liminärt upptagna taxeringsvärdet. Under- rättelsen skall även innehålla upplysning, att ägaren eller innehavaren av fastigheten äger senast den 25 påföljande februari till fastighetstaxeringsnämndens ordförande av- giva skriftliga erinringar mot förslaget även- som att särskild underrättelse om det slut- liga beslutet icke kommer att utsändas, därest erinringar icke avgivas eller det pre- liminärt upptagna taxeringsvärdet oföränd- rat fastställes. Därjämte skall underrättel- sen innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut rörande taxeringen.

Sedan fastighetstaxeringsnämnden preli- minärt åsatt fastigheterna i distriktet taxe— ringsvärden, skall fastighetslängden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen å lämplig kom- munal expedition, med rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet in- om distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående stycke stadgas, avgiva er- inringar, åliggande det ordföranden att så- dant i vederbörlig ordning kungöra.

153

(Föreslagen lydelse) ske återsända deklarationerna till ordföran- den.

Lokal skattemyndighet skall senast den 31 januari underrätta ägare eller därmed likställd innehavare av skattepliktig fastig- het om det för fastigheten preliminärt upp- tagna taxeringsvärdet. Underrättelsen skall även innehålla upplysning, att ägaren eller innehavaren av fastigheten äger senast den 25 påföljande februari till fastighetstaxe- ringsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget ävensom att sär- skild underrättelse om det slutliga beslutet icke kommer att utsändas, därest erinringar icke avgivas eller det preliminärt upptagna taxeringsvärdet oförändrat fastställes. Där- jämte skall underrättelsen innehålla upp- lysning om vad som skall iakttagas vid an- förande av besvär över fastighetstaxerings— nämndens beslut rörande taxeringen.

Sedan de i fastighetstaxeringsdistrikt pre- liminärt åsatta taxeringsvärdena blivit upp— tagna i fastighetslängden skall denna, efter kungörelse enligt 135 a 5 5), under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgäng- lig inom vederbörande kommun på lämplig kommunal expedition, med rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastig- het inom distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående stycke stadgas, av- giva erinringar.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 25 februari översända fastighetslängden till fastighetstaxerings- nämndens ordförande.

5.

Sedan tiden ——————————————— besluta härom.

Nämndens beslut skola, där de skilja sig från de preliminära besluten, antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängden underskrives, sedan !axeringarna slutligt fastställts, av fastighets- !axeringsnämndens ordförande och de leda-

Nämndens beslut skola, där de skilja sig från de preliminära besluten, antecknas i protokollet. Utdrag av detta skall därefter tillställas lokal skattemyndighet.

När taxeringarna slutligt fastställts skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande ofördröjligen meddela lokal skattemyndig-

(Nuvarande lydelse)

möter, som utsetts att justera nämndens pro- tokoll.

154

2 m om. Senast den 31 mars eller vad an- går Stockholm den 21 juni skall fastighets- taxeringsnämndens ordförande till länssty- relsen insända fastighetsdeklarationerna och övriga handlingar ävensom fastighetstaxe- ringsnämndens protokoll. Fastighetsläng- derna skola avlämnas & den tid och i den ordning, Kungl. Mai:t föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna i huvud- skrift eller bestyrkt avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsinten— dent och fastighetsprövningsnäninden samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, utom vad angår Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun un- der minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

(Föreslagen lydelse)

het samt återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna. Lokal skattemyn- dighet antecknar det slutliga beslutet i de fall då det skiljer sig från det preliminära i fastighetslängden, och underskriver där- efter längden.

5.

2 m 0 m. Senast den 31 mars skall fastig- hetstaxeringsnämndens ordförande till läns- styrelsen insända fastighetstaxeringsnämn— dens protokoll och Övriga handlingar.

3 mom. Fastighetslängderna i huvud- skrift eller bestyrkt avskrift, skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, offentli- gen framläggas inom vederbörande kommun under minst 14 dagar före den 15 maj un- der taxeringsåret.

155 &.

(Denna paragraf har upphört att gälla 1964.) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående fastighetstaxerings- nämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

160 %.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds ar- bete skall vara avslutat senast den 31 okto— ber under taxeringsåret. i Stockholm den 30 november.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbe- te skall vara avslutat senast den 31 oktober under taxeringsåret.

163 5. 1 mom. Över beslut —————————— vederbörande kommun.

Besvären skola __________

Besvären skola vara inkomna i länen senast den 15 maj under taxerings- året och

i Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.

prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

172 &. Utöver vad ——————————————— allmän fastighetstaxering:

l) lil—15%, 16 5 1 mom. 4) samt 2 och 3 mom. ävensom l7—l9 %% med för taxe— ringsnämnder och prövningsnämnder ge- mensamma bestämmelser samt med före- skrifter om riksskattenämnden m. m.,

2) 46 & angående ________

3) 47—50 55 angående gemensamma be— stämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande beskattningsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet äga deltaga i granskningen av deklaratio- ner och uppgifter, som avlämnats till led- ning vid allmän fastighetstaxering,

4) 59 och 72 55 angående taxeringsnämn- dernas verksamhet,

5) 123—125 55 _________ 6) 126—128 åå ——————————

173

1 mom. Bestämmelserna —————

1) 13—15 åå, 16 ä 2 och 3 mom. även- som 17-19 åå med för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma be- stämmelser samt med föreskrifter om riks- skattenämnden m.m., ——————— myndighet m.m.,

3) 47—50 && angående gemensamma be- stämmelser rörande deklarationer och and- ra uppgifter. dock att samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd, så ock konsu- lent för taxering av vattenfallsfastighet äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering,

—— _- — — —— viten, samt

_ — — — särskilda föreskrifter.

&. _ __ — — skall iakttagas.

]) Vad i ——————————————— av vattenfallsfastighet. 2) Vad i 129 5 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 & 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde enligt 144 5 1 eller 2 mom. särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 & inkallats efter länsstyrelsens medgi— vande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i 144 5 1 eller 2 mom. eller 145 &, samt

de personer, som inställt sig på vederbör- lig kallelse enligt 158 5 andra stycket.

2) Vad i 129 5 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 5 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde en- ligt 144 5 1 mom. särskilt inkallats av läns- styrelsen eller till sammanträde enligt 145 % inkallats efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i 144 5 1 mom. eller 145 5, samt

de personer, som inställt sig på veder— börlig kallelse enligt 158 5 andra stycket.

3) Vad i ——————————————— i fastighetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 & 2 mom. _____

Angående gottgörelse av statsmedel för verkställande av undersökning, varom i 159 i)” förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.

_______ av Kungl. Maj:t.

174 5.

Särskild fastighetstaxering verkställes in—

1 m 0 m. För särskild fastighetstaxering

om varje lokalt taxeringsdistrikt av distrik- tets lokala taxeringsnämnd. Dock må läns- styrelsen vid uppdelning av kommun i Io- kala taxeringsdistrikt förordna, att vid sär- skild fastighetstaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för årlig taxe- ring i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat rö- rande taxeringsnämndernas och prövnings- nämndernas verksamhet beträffande taxe-

(Föreslagen lydelse) skola finnas särskilda fastighets- taxeringsnämnder.

Särskild fastighetstaxeringsnämnds verk- samhetsområde är särskilt fastig- hetstaxeringsdistrikt. Sådant distrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro där- till, må dock två eller flera kommuner sammanföras till ett särskilt fastighetstaxe- ringsdistrikt. Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 november året näst före taxeringsåret.

2 mom. Ordförande i särskild fastig- hetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrel- sen i samband med indelning i särskilda fas- tighetstaxeringsdistrikt. Därvid utses tillika en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad för näst- följande år.

3 mom. Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd verkställes av full- mäktige i den kommun där distriktet är beläget. Består särskilt fastighetstaxerings— distrikt av mer än en kommun, skall läns- styrelsen bestämma hur många ledamöter som skall väljas inom de olika kommuner- na.

Antalet valda ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden skall utgöra minst tre och högst åtta. Består särskilt fas- tighetstaxeringsdistrikt av mer än en kom- mun, skall minst en ledamot väljas för varje kommun.

För envar av de valda ledamöterna skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som där- vid fört ordet omedelbart underrätta läns— styrelsen, ordföranden i den särskilda fas- tighetstaxeringsnämnden och de valda.

Vad i 6 S* 4 mom. stadgas om besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxe- ringsnämnd skall i tillämpliga delar gälla om besvär över val av ledamöter och supp- leanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.

4 mom. Vad i denna förordning är stadgat rörande taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas verksamhet beträffan-

ringen för inkomst och förmögenhet, så ock för sådan taxering meddelade gemensam- ma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter ävensom föreskrifterna om riksskattenämnden, de särskilda föreskrifter- na i 126—128 && samt bestämmelserna om viten i 123—125 åå och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 &, 130 5 och 173 5 2 mom. skola äga motsvarande tillämpning med avseende å handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån icke här nedan annorlunda stadgas.

de taxeringen för inkomst och förmögen— het, så ock för sådan taxering meddelade gemensamma bestämmelser rörande dekla- rationer och andra uppgifter ävensom före- skrifterna om riksskattenämnden, de sär- skilda föreskrifterna i 126—128 55 samt bestämmelserna om viten i 123—125 55 och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 &, 130 & och 173 5 2 mom. skola äga motsvarande tillämpning med avseende å handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån icke här nedan annorlunda stad- gas.

177 5.

l m om. Under de år, då särskild fastig- hetstaxering skall äga rum, har taxerings- nämnden att, så fort ske kan företaga sådan taxering. Nämnden har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 5 2 mom. kom- munalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det nya vär- det skall upptagas. För övriga taxering un- derkastade fastigheter skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställningar om så— dant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 & sista styc— ket kommunalskattelagen förmäles.

2 m 0 m. För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skall föras en längd över taxeringen av fastigheter (f as— t i g h e t 5 l ä n g d). De beslutade taxering- arna skola upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens belopp och namnet & den som vid taxe- ringsårets ingång varit ägare till fastigheten.

3 m 0 m. Har taxeringsnämnden åsatt fas- tighet nytt taxeringsvärde eller jämlikt 8 5 sista stycket kommunalskattelagen, med av- vikelse från vad som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxerings-

1 m om. Under de år, då särskild fastig- hetstaxering skall äga rum, har den särskil- da fastighetstaxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden har därvid att för varje fastighet, på vilken jämlikt 12 ä 2 mom. kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade fastighe- ter skola nästföregående års taxeringsvär- den oförändrade upptagas.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställningar om sådant särskilt angivan- de av värden på olika i taxeringsenhet in- gående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 % sista stycket kommunalskatte- 1agen förmäles.

2 m 0 m. För varje särskilt fastighetstaxe— ringsdistrikt eller, om sådant distrikt be- står av mer än en kommun, för varje kom- mun skall lokal skattemyndighet föra en längd över taxeringen av fastigheter (f as- t i g h e t sl ä n g (1). De beslutade taxering- ama skola upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens belopp och namnet på den som vid taxe- ringsårets ingång varit ägare till fastigheten.

3 m 0 m. Har den särskilda fastighetstaxe- ringsnämnden åsatt fastighet nytt taxerings- värde eller jämlikt 8 % sista stycket kommu- nalskattelagen, med avvikelse från vad som under nästföregående taxeringsår varit gäl—

(Nuvarande lydelse) värde å olika i taxeringsenhet ingående fas- tigheter eller delar av fastigheter eller har taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu omförmäld taxeringsåt- gärd, skall underrättelse om taxeringsnämn- dens beslut sändas till fastighetens ägare el- ler därmed likställd innehavare ävensom, därest annan än ägaren eller innehavaren är skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, till denne.

Om sådan ——————————— 4 rn o m. Samtliga ledamöter av taxerings- nämnd må deltaga i granskningen av sär- skild fastighetsdeklaration.

178 5.

l m om. Taxering, som till följd av pröv- ningsnämnds beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i vederbörlig fas- tighetslängd.

179 5.

1 m 0 m. Över beslut av taxeringsnämnd

rörande särskild fastighetstaxering må be- svär anföras hos prövningsnämnden i länet 1) av ägare eller därmed likställd inne- havare av fastighet, såvitt fastigheten röret, 2) av vederbörande kommun, samt 3) av taxeringsintendent.

180 5.

I mom. Besvär över—-————————-———————avhonom. Besvär till kammarrätten må endast inne- fatta fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövnings- nämnden. Har denna ändrat taxerings- nämnds beslut utan att yrkande därom fram- ställts av klaganden, må besvären till kam- marrätten icke innefatta längre gående yr- kande än taxeringens bestämmande i enlig- het med taxeringsnämndens beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari

(Föreslagen lydelse ) lande, fördelat taxeringsvärde på olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller de- lar av fastigheter eller har nämnden avslagit framställning om vidtagande av nu omför— mäld taxeringsåtgärd, skall underrättelse om nämndens beslut sändas till fastighetens äga- re eller därmed likställd innehavare även- som, därest annan än ägaren eller innehava- ren är skyldig att erlägga skatt för garanti- belopp för fastigheten, till denne.

— — —— — motsvarande tillämpning.

4 mo m. Samtliga ledamöter av särskild fastighetstaxeringsnämnd må deltaga i granskningen av särskild fastighetsdeklara- tion.

1 m 0 m. Taxering. som till följd av pröv- ningsnämnds beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än den särskilda fas- tighetstaxeringsnämnden bestämt, skall an- tecknas i vederbörlig fastighetslängd.

1 mom. Över beslut av särskild fastig- hetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd inne- havare av fastighet, såvitt fastigheten rörer,

2) av vederbörande kommun, samt 3) av taxeringsintendent.

Besvär till kammarrätten må endast inne- fatta fullföljande helt eller delvis av yrkan- de, som klaganden framställt hos prövnings— nämnden. Har denna ändrat särskild fastig- hetstaxeringsnämnds beslut utan att yrkan- de därom framställts av klaganden, må be- svären till kammarrätten icke innefatta läng- re gående yrkande än taxeringens bestäm- mande i enlighet med den särskilda fastig- hetstaxeringsnämndens beslut.

1969. Förordningens bestämmelser gäller dock dessförinnan ifråga om åtgärder, som behövs för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Förslag till förordning

om ändring i förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet (nr 357)

Härigenom förordnas, att 5, 6, 10 och 13 55 förordningen den 14 juni 1933 om åsättan- de i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighetl skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Så.

Då framställning, som i 4 & sägs, inkom- mit till där omförmäld myndighet, skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade fastighetslängd i vad fastigheten angår dels ock den rörande fastigheten se- nast avlämnade fastighetsdeklarationen, där denna är för myndigheten tillgänglig. Har det fastigheten senast åsatta taxeringsvärdet ändrats efter besvär över fastighetspröv- ningsnämndens eller länsprövningsnämndens beslut, skall jämväl avskrift av det i anled- ning av besvären meddelade utslaget biläg— gas framställningen. Handlingarna skola därefter ofördröjligen överlämnas till ord- föranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i vederbörande lokala taxe- ringsnämnd; och åligger det ordföranden att skyndsamt ombesörja den utredning, som för framställningens prövning anses erfor- derlig.

65.

Efter förberedande behandling, som i 5 & sägs, skall ärendet anmälas vid samman- träde med fastighetstaxeringsnämnden eller,

(Föreslagen lydelse )

Då framställning, som i 4 5 sägs, inkom- mit till där omförmäld myndighet, skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade fastighetslängd i vad fas- tigheten angår dels ock den rörande fastig- heten senast avlämnade fastighetsdeklara— tionen, där denna är för myndigheten till- gänglig. Har det fastigheten senast åsatta taxeringsvärdet ändrats efter besvär över fastighetsprövningsnämndens eller pröv- ningsnämndens beslut, skall jämväl avskrift av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas framställningen. Handling- arna skola därefter ofördröjligen överlämnas till ordföranden i fastighetstaxeringsnämn- den för det distrikt, där fastigheten är be- lägen, eller. om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden; och åligger det ordföranden att skyndsamt ombesörja den utredning, som för framställningens pröv- ning anses erforderlig.

Efter förberedande behandling, som i 5 & sägs, skall ärendet anmälas vid samman- träde med fastighetstaxeringsnämnden eller,

1 Senaste lydelse av 5 5 se 1943: 858, av 6 5 se 1957: 69 samt av 10 och 13 55 se 1964: 799.

om denna avslutat sin verksamhet, hos taxe- ringsnämnden, som för ändamålet må sam- manträda jämväl efter det dess arbete i övrigt avslutats. Det åligger nämnden att efter sorgfällig prövning föreslå preliminärt taxeringsvärde för fastigheten.

10 5. Beslut om—————_________

Underrättelse om gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika årligen av över- ståthållarämbetet och länsstyrelserna läm- nas ordförandena i fastighetstaxeringsnämn- derna eller de lokala taxeringsnämnderna, envar såvitt angår fastigheter inom nämn- dens distrikt. Sådan underrättelse skall av- sändas, de år då allmän fastighetstaxering äger rum, före januari månads utgång och övriga är senast den 15 februari.

13

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd så ock av överståthållarämbetet eller länsstyrelse för- ordnad ledamot i sådan nämnd må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med be- lopp, som efter förslag av överståthållar- ämbetet eller länsstyrelsen bestämmes av fastighetsprövningsnämnden eller länspröv- ningsnämnden under iakttagande av de sär- skilda föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må fin- na nödigt meddela. Om ersättning till sak— kunnig, som biträtt vid uppskattningen, gäl- ler vad i 129 5 3 och 5 mom. taxerings- förordningen sägs. Av landsting eller kom- mun vald ledamot i beskattningsnämnd, som deltagit i sammanträde enligt 6 &, må upp— bära ersättning efter vad i 130 's” taxerings- förordningen är stadgat.

om denna avslutat sin verksamhet, hos den särskilda fastighetstaxeringsnämnden, som för ändamål må sammanträda jämväl efter det dess arbete i övrigt avslutats. Det ålig- ger nämnden att efter sorgfällig prövning föreslå preliminärt taxeringsvärde för fastig— heten.

Nämndens beslut ——————————————— till protokollet. Protokollet skall ——————————————— prövningsnämndens kansli.

—— finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika årligen av läns- styrelserna lämnas ordförandena i fastig- hetstaxeringsnämnderna eller de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna, envar såvitt angår fastigheter inom nämndens distrikt. Sådan underrättelse skall avsändas, de år då allmän fastighetstaxering äger rum, före januari månads utgång och övriga år senast den 15 februari.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i särskild fastighetstaxeringsnämnd så ock av länsstyrelse förordnad ledamot i så- dan nämnd må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med belopp, som efter förslag av länsstyrelsen bestämmes av fastighets- prövningsnämnden eller prövningsnämnden under iakttagande av de särskilda före- skrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må finna nödigt meddela. Om ersättning till sakkunnig, som biträtt vid uppskattningen, gäller vad i 129 ä 3 och 5 mom. taxeringsförordningen sägs. Av landsting eller kommun vald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller särskild fas- tighetstaxeringsnämnd, som deltagit i sam- manträde enligt 6 &, må uppbära ersättning efter vad i 130 & taxeringsförordningen är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

Inledning

1.1 Vissa tidigare utredningar och beslut rörande fastighetstaxeringens regler och or- ganisation

I detta avsnitt lämnas en översikt över vik- tigare ändringar beträffande materiella och processuella regler på fastighetstaxeringens område under 1950- och 1960-talen. Fastig- hetstaxeringens utveckling under tiden fram till år 1950 anges kortfattat i bilaga A.

Vattenfallstaxeringssakkunniga avgav år 1948 betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vatten- fallsfastighet (SOU 1948: 50). Sedan detta förslag överarbetats, beslöt riksdagen år 1950 (prop. 1950:71) om ändring av de regler för taxering av vattenfallsfastighet. som fanns införda i anvisningspunkt 3 till 9 & och anvisningspunkt 6 till 10 & kom- munalskattelagen (KL). Ändringen inne- bar bl. a., att i allmänhet endast anlägg- ningskostnadsmetoden skulle användas vid taxering av kraftverk.

Vid 1951 års riksdag antogs två förslag av stor betydelse för fastighetstaxeringen, det ena om införande av en ny förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion) och det andra om inrättande av en riksskattenämnd.

En ny skogsvärderingsinstruktion hade ur— sprungligen utarbetats av domänstyrelsen år 1941 och förelagts 1944 års riksdag, som emellertid uttalade sig för att med införan- de av ny metod borde anstå till nästkom-

mande allmänna fastighetstaxering. Efter överarbetning av 1941 års förslag framla- de 1947 års skogstaxeringssakkunniga i sitt betänkande SOU 1949: 60 förslag till ny skogsvärderingsinstruktion. I prop. 1951: 39 föreslogs att den nya skogsvärderings- instruktionen skulle antas för tillämpning vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Riksdagen beslöt dock att den gamla me- toden, som i huvudsak utgick från reglerna i 1921 års skogsvårderingsinstruktion, skul- le tillämpas vid 1952 års allmänna fastig- hetstaxering och den nya metoden först vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Beträffande skillnaderna i grunderna för den gamla och den nya metoden, som båda avsåg att utröna skogens avkastningsvärde, kan i korthet nämnas att den gamla meto- den avsåg att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt och efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, medan enligt den nya metoden skogens avkastningsvärde skulle beräknas med utgångspunkt från ett uthål- ligt skogsbruk av det slag, som i genomsnitt bedrevs i den trakt, där ifrågavarande fastig- het var belägen. Metoderna skilde sig främst vid värdering av skogar, som avvek från det genomsnittliga, och vid beräkning av skogsmarkens värde.

Frågan om inrättande av ett centralt or- gan i syfte att vinna enhetlighet vid taxering- en hade vid ett flertal tillfällen före år 1950 tagits upp till behandling (jfr bil A). 1947 års taxeringssakkunniga anförde i sitt be—

tänkande med förslag om inrättande av en riksskattenämnd rn. m. (SOU 1949: 62) bl. a. att nämnden borde anförtros att dels utföra utredningar angående prisutveckling på fas- tighetsmarknaden, dels utarbeta tabeller till ledning för taxering av vattenfall och dels genomföra undersökningar rörande taxeringsutfallet. Riksskattenämnden borde ha möjlighet att för detta ändamål tillkalla särskilda sakkunniga. Anordnandet av fas- tighetstaxeringsmötena borde vidare upp- dras åt riksskattenämnden. — Riksskatte- nämnden borde utfärda riktlinjer för upp— rättande av anvisningar för fastighetstaxe- ringen i de olika länen samt granska de av landskamrerarna med ledning av dessa rikt- linjer upprättade förslagen till anvisningar. I detta sammanhang anförde de sakkunniga bl.a. följande. »Större enhetlighet i fråga om anvisningarnas uppställning skulle kun- na uppnås genom att riksskattenämnden uppgjorde förslag till mallar för desamma. Det skulle också kunna tänkas, att riksskat- tenämnden kunde uppgöra förslag till själva anvisningarna. Detta borde kunna ske åt- minstone beträffande sådana avsnitt av an- visningarna, som beröra frågor av mera allmän natur eller eljest för landet i dess helhet likartade förhållanden. Genom att riksskattenämnden helt eller delvis upp- gjorde förslag till anvisningar skulle skapas de största förutsättningar för likformighet, varjämte icke obetydligt arbete skulle be- sparas taxeringsmyndigheterna ute i länen.» I prop. 1951: 64 yttrade departementschefen i anslutning härtill bl. a., att det syntes vara en naturlig uppgift för riksskattenämnden att överta ledningen av det förberedande arbetet för allmän fastighetstaxering. I prin- cip uttalade departementschefen en positiv inställning till de olika förslag de sakkun- niga framställt i sammanhanget. På grund av att förarbetet för 1952 års fastighets- taxering redan påbörjats då riksskattenämn- den avsågs skola träda i verksamhet och enär det ej ansågs lämpligt, särskilt med hänsyn till att erfarenheter saknades av till- lämpningen av den föreslagna skogsvärde- ringsinstruktionen, att vid denna tidpunkt i detalj reglera nämndens befattning med

därefter följande allmänna fastighetstaxe- ringar, borde frågan om riksskattenämndens uppgifter i samband med allmän fastighets.- taxering slutligt lösas vid senare tidpunkt.

1950 års skattelagssakkunniga avgav pro- memoria den 30 november 1954 med för- slag till föreskrifter i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering. De sakkunniga ansåg, att några väsentliga fördelar under dåvarande förhållanden knappast kunde vinnas genom organisatoriska förändringar beträffande fastighetstaxeringen. Förbätt- ringar borde däremot kunna uppnås om taxeringsorganen fick tillgång till ett mera tillfredsställande material för sina bedöman- den. Sådant material borde, utifrån gäl- lande bestämmelser, kunna framtas om för— beredelsearbetet planerades bättre. Lämp— liga undersökningar och åtgärder syntes även kunna vidtas inom ramen för den råd- givande och vägledande verksamhet, som riksskattenämnden hade att utöva. Beträf- fande riksskattenämndens medverkan vid fastighetstaxeringen anförde därefter depar- tementschefen i prop. 1955: 160 bl. a. att det förberedande arbetet med fastighets- taxeringen var av grundläggande betydelse för dess resultat. Ändamålsenligt var där- vid att de förberedande åtgärder, som dit- tills utförts på olika håll, lades under cen- tral ledning. Huvudsakligen på grund av att någon egentlig erfarenhet av tillämp- ningen av den nya skogsvärderingsinstruk- tionens bestämmelser ännu ej förelåg an- sågs emellertid, liksom vid 1951 års riks— dag, frågan om riksskattenämndens med- verkan vid förberedelsearbetet icke böra upptas till slutlig lösning. — De ändringar i taxeringsförordningen, som därefter antogs av 1955 års riksdag, syftade, till den del de avsåg fastighetstaxeringen, främst till att bereda de olika nämnderna i första och andra instans längre tid för sitt arbete. Viss skyldighet föreskrevs vidare för berednings- och taxeringsnämndsordförandena att un- derrätta fastighetsägarna om åsatta taxe- ringsvärden. Efter departementschefens för- slag stadgades att anvisningarna för de olika länen skulle fastställas av fastighetspröv- ningsnämnderna efter översyn inom riks-

skattenämnden. I övrigt medförde de år 1955 företagna ändringarna av de proces- suella reglerna för fastighetstaxeringen i stort endast omredigering av 1928 års be- stämmelser om fastighetstaxering.

I sitt betänkande rörande ändrad taxe- ringsorganisation (SOU 1955: 51) uttalade 1955 års taxeringssakkunniga att deras för- slag i vad avsåg fastighetstaxeringen i hu- vudsak byggde på de dåvarande reglerna. En mera radikal ändring av organisationen för fastighetstaxeringen borde anstå i av- vaktan på erfarenheterna av den föreslagna organisationsreformen beträffande det öv— riga taxeringsarbetet. På grundval av be- tänkandet framlades i prop. 1956: 150 för- slag till ny taxeringsförordning, vilket an— togs av riksdagen. De allmänna principer, som kommit till uttryck i sådana delar av den nya taxeringsförordningen (TF), som ej direkt avsåg fastighetstaxeringen, skulle till- lämpas även vid fastighetstaxeringen. Den viktigaste följden härav för fastighetstaxe- ringen var att fastighetsprövningsnämnderna övergick till att enbart vara besvärsinstan- ser. Vidare infördes möjlighet till muntliga förhandlingar hos fastighetsprövningsnämn- derna m.m. — Förslag om utbyggnad av riksskattenämnden till en >>riksskattestyrel- se» framställdes av taxeringssakkunniga. Förslaget antogs ej men ledde till förstärk- ning av riksskattenämndens kansli. Frågan om riksskattenämndens befattning med fas- tighetstaxeringen togs ej upp i detta sam- manhang.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring tillsattes särskilda sakkunniga, 1961 års fastighetstaxeringsutredning, för att bl. a. pröva möjligheter till förenklingar och and- ra arbetsbesparingar beträffande förfaran- det vid fastighetstaxeringen. Resultatet av nämnda utrednings arbete framlades i pro- memoria med förslag till ändringar av be- stämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering m.m., avgiven den 12 mars 1963. De mest betydelsefulla änd— ringarna i förfarandet, som i anledning där- av genomfördes av 1963 års riksdag (prop. 1963: 197) avsåg dels att de på landsbyg- den förekommande beredningsnämndema

skulle avskaffas, dels att fastighetstaxering? ombud skulle tillkomma. Genom den-först berörda ändringen slopades systemet'med dubbla nämnder i första instans på landet, och samma förfarande som redan» tidigare gällt för stad infördes i hela riket. Bestäm- melserna om fastighetstaxeringsombud . syf- tade till en bättre samordning mellan de oli"— ka fastighetstaxeringsnämnderna i angrän- sande taxeringsdistrikt. Av de övriga änd- ringar, som företogs i anledning av fastig- hetstaxeringsutredningens förslag, kan näm- nas att det i taxeringsvärdet för annan fas- tighet ingående delvärdet >>parkvärde» ut- mönstrades och i förekommande fall inräk- nades i delvärdet »markvärde».

1.2 Viktigare användningsområden för upp gifter från fastighetstaxering Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte var att framta underlag för beräkning av den kommunala fastighetsskatten. Fastighet och inkomst bildade det kommunala inkomst— underlaget. Den moderna fastighetsbeskatt- ningen är däremot uppbyggd som ett s.k. garantiskattesystem, så utformat att den kommun vari fastighet är belägen vid den kommunala inkomstbeskattningen garante- ras ett visst skatteunderlag, vilket i huvud— sak satts i relation till det samlade fastig- hetsbeståndets totala taxeringsvärde. Garan- tiskattesystemet utgör sålunda en kombinaq tion av objekt- och inkomstskatt. Denna beskattningsprincip har funnits sedan år 1920 men har vid skilda tillfällen modifie- rats. Det nuvarande systemet infördes. år 1953. I samband därmed sammanfördes fastighetsskatten även formellt med den kommunala inkomstbeskattningen, och de tidigare debetsedlarna för fastighetsskatt ut- färdades ej längre. Även i övrigt gjordes en del ändringar, som syftade till att i viss mån mildra verkningarna av fastighetsbe— skattningen. :. Fastighetstaxeringen har betydelse även i ett flertal andra för inkomstbeskattningen, såväl den kommunala som den statliga, vä-. sentliga avseenden. Av stor betydelse är besluten angående fastighets beskattnings—

natur, d. v. s. de bestämningar som vid fastighetstaxering sker i fråga om fastig— heters tillhörighet till kategorin jordbruks- fastighet respektive kategorin annan fastig— het. Delvis skilda regler för beräkning av inkomst, särskilt beträffande kostnadsav- drag i samband därmed, gäller för respek- tive fastighetskategori. Inom kategorin an- nan fastighet finns dessutom särskilda reg- ler för fastigheter, som betecknas såsom en— och tvåfamiljsfastigheter. Intäkt av dylik fastighet har sedan år 1953 schablonmässigt uppskattats till en viss bestämd procent av taxeringsvärdet. Enligt en lagändring, som gäller fr.o.m. 1968 års taxering, skall så- dan intäkt bestämmas efter en procentsats, som differentierats med hänsyn till taxe— ringsvärdets storlek. Intäkten skall sålunda motsvara 2 procent av den del av en fas- tighets taxeringsvärde, som ej överstiger 100000 kr, 4 procent av den del av taxe- ringsvärdet, som överstiger 100000 kr men ej 200 000 kr, och 8 procent av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 200000 kr. Reglerna om schablonbeskattning torde nu- mera gälla mer än hälften av sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter i riket.

Det taxerade byggnadsvärdet utgör i de flesta fall avskrivningsunderlag för bygg- nader vid beräkning av inkomst av sådan annan fastighet, som ej är föremål för schablonuppskattning av intäkten, ävensom inkomst av rörelse. På liknande sätt utgör vid beräkning av inkomst av jordbruksfastig- het i många fall del av en fastighets jord- bruksvärde avskrivningsunderlag. Även vär— deminskningsavdrag på skog kan bestämmas med utgångspunkt från de vid taxeringen fastställda skogliga värdena. Vidare kan nämnas att taxeringsvärdena i vissa fall har betydelse för fördelning av skattskyldigs in- komster mellan olika kommuner.

I detta sammanhang bör även nämnas de år 1967 antagna reglerna angående beräk- ning av realisationsvinst vid icke yrkesmäs- sig avyttring av fastigheter. Enligt dessa regler får den skattskyldige, om han inne- haft fastigheten ifråga mer än 20 år, såsom fastighetens avdragsgilla ingångsvärde — i stället för den vid fastighetens förvärvande

erlagda köpeskillingen — uppta 150 pro- cent av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen. Motsva- rande bestämmelser kan gälla för beräk- ning av fastighets ingångsvärde i samband med beskattningen av inkomst vid yrkes- mässig försäljning av fastighet. — Vidare stadgas i den år 1967 antagna förköpslagen, vilken avser kommunal förköpsrätt, att så- dan rätt ej må utövas om den sålda fastig- heten är mindre än 3000 in2 och har ett lägre taxeringsvärde än 200000 kronor.

Ett annat område, där taxeringsvärdet lig— ger till grund för beskattning, är den statliga förmögenhetsbeskattningen, vid vilken en fastighets värde i princip skall upptas till det taxeringsvärde, som gällde vid beskatt- ningsårets ingång. Vid beräkning av arvs- och gåvoskatt skall vidare såsom värde av fast egendom i princip upptas det taxe- ringsvärde, som åsatts egendomen året näst före skattskyldighetens inträdande. Även ett antal avgifter till staten beräknas med ut- gångspunkt från de vid fastighetstaxering- en åsatta värdena, bl.a. skogsvårdsavgif— ten, som beräknas på det sammanlagda vär- det av skogsmark och växande skog, samt avgifter på grund av bestämmelser i stäm- pelskatteförordningen. — En med beskatt- ningsregler besläktad bestämmelse återfinns i lagen om enskilda vägar, som stadgar att de i vägförening ingående fastigheterna — enligt huvudregeln _ skall bidra till för- eningens utgifter i förhållande till fastig- heternas senast fastställda taxeringsvärden.

Många författningar utanför skatterätten anknyter till taxeringsvärdena. Så har taxe— ringsvärdet betydelse för olika regler om be- låning av fastighet mot inteckningssäkerhet och för fördelning av inteckningsansvar vid gemensamma inteckningar.

Av annan lagstiftning, vars rättsverkning- ar på ett avgörande sätt påverkas av be- dömningar och åtgärder i samband med fas- tighetstaxering, må nämnas jordförvärvsla- gen, enligt vilken som huvudregel gäller att fastighet, som är taxerad såsom jordbruks- fastighet, inte får förvärvas utan särskilt till- stånd av lantbruksnämnd. Vid samråd med 1958 års jordlagsutredning har framkommit,

att av denna nyligen avslutad översyn av lagen om uppsikt å jordbruk lett till ett för- slag till ny jordhävdslag, som föreslås be- gränsad till såsom jordbruksfastighet taxe- rad egendom. Vidare är de i fastighetsläng- derna vid fastighetstaxeringen införda are- aluppgifterna i vissa fall avgörande för möj- ligheten att erhålla s. k. övergångsbidrag. Av största betydelse för ägaren är även be— stämmandet av fastighets beskattningsnatur i det avseendet att inkomst av jordbruks- fastighet kan vara pensionsgrundande vid beräkning av allmän tilläggspension, vilket däremot ej inkomst av annan fastighet är.

Även för andra sektorer av samhällslivet har fastighetstaxeringen med tiden kommit att spela en allt större roll. Inom såväl stat- liga och kommunala organs som det privata näringslivets och enskilda institutioners verksamhet — särskilt på den allmänna fas— tighetsmarknaden — har fastighetstaxering- ens resultat visat sig ha avsevärd betydelse i olika hänseenden. För att erhålla en kart- läggning av de olika användningsområden, som för nämnda myndigheter rn. fl. kan komma ifråga för uppgifter från fastighets- taxeringen och det behov som föreligger av information genom dessa uppgifter, har kommittéerna genom en enkät insamlat upplysningar i berörda avseenden. Av de lämnade enkätsvaren framgår att såväl taxe— ringsvärdena som övriga uppgifter i fastig- hetslängdema, såsom uppgift om fastighets- ägare och ägares adräs samt fastigheters ägoslagsfördelning, utnyttjas i stor utsträck- ning. Då redovisning av de olika ägoslagens areal ej förekommer annorstädes, är dei fas- tighetslängdema intagna arealuppgiftema av stor betydelse bl. a. som källa för sta- tistiska redovisningar och vid jordbrukspo- litiska överväganden i skilda sammanhang.

Sammanfattning av fastighetstaxeringens

regler och organisation

Fastigheter åsätts taxeringsvärden vid all- män fastighetstaxering och vid särskild fas- tighetstaxering. De viktigaste processuella reglerna för fastighetstaxeringen är intagna i taxeringsförordningen och i taxerings- kungörelsen (TK). Såvitt gäller allmän fas- tighetstaxering återfinns dessa regler främst i 131—173 åå taxeringsförordningen, medan motsvarande bestämmelser i fråga om sär- skild fastighetstaxering inryms i 174—186 55 samma förordning. I 61—79 åå taxerings- kungörelsen behandlas vissa delar av för- farandet vid allmän fastighetstaxering.

Allmän fastighetstaxering har under 1900- talet varit avsedd att äga rum vart femte år. Nu gällande föreskrift härom återfinns i 12 ä 1 mom kommunalskattelagen. Sedan 1908 har emellertid sådan taxering skett en- dast åren 1913, 1918, 1922, 1928, 1933, 1938, 1945, 1952, 1957 och 1965. Nästa allmän- na fastighetstaxering skall genomföras år 1970. Särskild fastighetstaxering sker för år, då allmän fastighetstaxering ej äger rum.

I enlighet med vad som föreskrivs i för- ordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet (SFS 1933: 357 jämte ändringar) är ägare av fastighet behörig påkalla, att denna åsätts sådant värde (preliminärt taxerings- värde) att användas för fastighetens belå- ning.

2.1 Materiella regler I detta avsnitt lämnas en kortfattad över— sikt över vissa regler i kommunalskattelagen,

nämligen rörande dels fastigheters skatte- plikt (4 och 5 $&), dels grunderna för taxe- ring av fastighet (6—10 åå).

I 4 5 avhandlas frågan om vad som är att hänföra till skattepliktig fastighet och i 5 & upptas regler om vilka fastigheter som är undantagna från skatteplikt. I 4 & stadgas, att i princip all i riket belägen fastighet är skattepliktig. Med fastighet förstås därvid i huvudsak vad som enligt allmän lag är att hänföra till fast egendom. För skatterättens del avses med allmän lag alltjämt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra. Undantagna från skatteplikt är en— ligt 5 5 fastighet av viss beskaffenhet. I sist- nämnda stadgande anges att fastighet kan uppdelas på en "skattepliktig och en icke skattepliktig del. Enligt 6 5 skall samtliga fastigheter i riket med vissa angivna un- dantag åsättas taxeringsvärde. 7 & reglerar frågan om fastighets beskattningsnatur, d.v.s. om en fastighet är att hänföra till jordbruksfastighet eller till annan fastighet. Den avgörandefaktorn vid bedömningen av denna fråga 'är fastighetens användning. Som huvudregel gäller, att fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den används för jordbruk eller skogsbruk, och såsom an- nan fastighet, då den används för annat ändamål. 8 Ej behandlar frågan om vad som förstås med en taxeringsenhet, d.v.s. vad som skall särskilt för sig taxeras. Som ut- gångspunkt tas därvid de i fastighetsregister respektive jordregister upptagna fastigheter- na, varefter — med hänsyn till förekommande

omständigheter — vid bestämmande av taxe- ringsenheternas omfattning nämnda fastig- heter kan uppdelas eller sammanslås. I 9 och 10 55 behandlas frågan om värdesätt- ningen av fastigheterna. I 9 & anges såsom huvudprincip, att en fastighet skall åsättas värde efter ortens pris (allmänna salu- värdet). Undantag från denna princip utgör värderingen av skogsmark och växande skog, som skall beräknas efter en avkast- ningsmetod. I 10 & anges de delvärden, som skall redovisas särskilt vid taxeringen. För jordbruksfastighet kan tre delvärden före- komma, nämligen jordbruksvärde, skogs- värde samt tomt- och industrivärde. Med jordbruksvärde' avses fastighetens värde utom värdet av växande skog under för- utsättning att fastigheten används för jord- bruk eller skogsbruk. Vid beräkningen av jordbruksvärdet skall särskilt anges skogs- markens värde. Med skogsvärde förstås vär- det av växande skog och med tomt- och industrivärde det mervärde utöver jordbruks- värde och Skogsvärde som en fastighet kan ha på grund av att fastighetens mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jord- bruk eller skogsbruk. De delvärden som i förekommande fall skall anges för annan fastighet är markvärde och byggnadsvärde. I byggnadsvärdet skall inräknas värdet av fasta maskiner avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller liknande ändamål. Värdet av dessa maskiner skall särskilt an- ges under beteckningen särskilt maskinvär— de; — I anvisningar till 9 och 10 55 lämnas bl. a. mer ingående regler för värdering av viSsa typer av fastigheter. Frågorna angå- ende värdesättning av jordbruksfastighet och annan fastighet kommer att behandlas mer ingående under kapitel 4 respektive 5.

2.2 -Den allmänna fastighetstaxeringens organisation

Fr. o. m. 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring är fastighetstaxeringsorganisationen i första instans-enhetlig i stad och på lands- bygd." Numera består denna organisation i—hela landet av fastighetstaxeringsnämnder. Därjämte finns fastighetstaxeringsombud,

vilka inom skilda delar av länen samordnar arbetet i nämnderna.

Arbetet i fastighetstaxeringsnämndema föregås av förberedelsearbeten både centralt och på länsplanet. För att lättare belysa den ordning, i vilken olika åtgärder vidtas vid en allmän fastighetstaxering, anges i det föl- jande de tidpunkter som iakttogs vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

2.2.1 Förberedande åtgärder på det centrala planet Statistiska centralbyrån insamlar, bearbetar och publicerar fortlöpande statistik rörande köpeskillingar, som erlagts vid frivilliga för- värv av fastigheter (den s. k. köpeskillings- statistiken). Det primära syftet med denna statistik har varit att skapa underlag för bedömning vid allmän fastighetstaxering av ortens pris. Den används emellertid även för andra ändamål. Såsom underlag för centralbyråns beräk- ningar ligger uppgifter från domstolarna om storleken av erlagda köpeskillingar vid sådana försäljningar av fastigheter, som kan anses representativa för den allmänna fastighetsmarknaden. Som ett led i förar- betena inför 1965 års allmänna fastighets- taxering publicerade centralbyrån våren 1964 köpeskillingsstatistik omfattande köp under åren 1957—1963. Denna redovisades i form av sammanställningar, vilka i regel motsvarade län. Dessutom förekom rikssam- manställningar. Utöver den av centralbyrån upprättade köpeskillingsstatistiken förelåg inför 1965 års allmänna fastighetstaxering jämväl an- nan statistik. Sålunda hade flera länsstyrel— ser låtit internt upprätta egna sammanställ- ningar avseende köp inom vissa delar av lån. Dessa sammanställningar byggde i regel på samma grundmaterial som centralbyråns köpeskillingsstatistik. — Vidare företogs in- om statens institut för byggnadsforskning en specialundersökning rörande prisutveckling— en under åren 1957—1963 för villor och fri- tidsfastigheter. Undersökningen, som begrän- sats till tolv län, redovisade priSstatistik för varje kommun och större tätort inom des- sa län. ' '

Såsom underlag för de centrala skogs- taxeringsanvisningar, som utfärdas till all- männa fastighetstaxeringar, ligger utred- ningar, som verkställs av skogshögskolan och som är grundade på bl. a. uppgifter från riksskogstaxeringama. Enligt bestämmelse i skogsvärderingsinstruktionen fastställer Kungl. Maj:t tabeller utvisande de skogs- och markvärdefaktorer, som skall tillämpas vid taxeringen. Vidare skall skogshögskolan efter samråd med Skogsstyrelsen senast den 15 april året näst före taxeringsåret fast- ställa centrala skogstaxeringsanvisningar. Vissa uppgifter om skogliga förhållanden in- om länen lämnas av skogshögskolan och Skogsstyrelsen direkt till länsstyrelserna.

Till ledning för taxering av vattenfalls- fastighet fastställer Kungl. Maj:t med stöd av punkt 3 av anvisningarna till 9 & kom- munalskattelagen särskilda anvisningar. De för 1965 års allmänna fastighetstaxering gäl- lande anvisningarna återfinns i kungörelse den 14 maj 1964 (SFS 1964: 228).

Enligt bestämmelserna i 65 & taxerings- kungörelsen skall riksskattenämnden senast den 15 maj året före det, då allmän fastig- hetstaxering skall äga rum, kalla landskam- rerare, förste taxeringsintendenter och and- ra som beräknas komma att beröras av fas- tighetstaxeringsarbetet till särskilda över- läggningar (det s.k. Stockholmsmötet). Hit hör bl.a. de som på länsplanet är avsedda att leda skogstaxeringen. Sådana överlägg- ningar ägde rum i maj 1964 i Stockholm. I omedelbar anslutning till dessa arrange- rade taxeringsnämndsordförandenas riks- förbund med bidrag av statsmedel en kurs i Stockholm för fastighetstaxeringsombud och ordförande i fastighetstaxeringsnämnder m. fl.

2.2.2 Förberedande åtgärder på länsplanet Redan vid 1964 års ingång började man inom länsstyrelserna förbereda 1965 års all- männa fastighetstaxering. På vissa håll hade förarbeten igångsatts än tidigare.

Enligt 143 5 2 mom taxeringsförordning- en åligger det landskamreraren att verkställa undersökning rörande fastigheternas allmän- na saluvärden på länets landsbygd. Såsom

underlag härför används — förutom i viss utsträckning statistiska centralbyråns köpe- skillingsstatistik — uppgifter från avskrifter av lagfartsbevis och uppgifter från hypo— teksinrättningar om belåningsvärden (1395 1 mom TF).

Vid undersökningarna av saluvärden för fastigheter på landsbygden ägnades särskild uppmärksamhet åt iordbruksfastigheterna, varvid i några fall befattningshavare vid hus- hållningssällskap och lantbruksnämnd eller annan specialist på jordbruksvärdering bi- trädde. Motsvarande medverkan av exper- ter förekom även vid utarbetandet av för- slag till anvisningar för de olika länen i vad de avsåg värdering av åker m. 111.

Förslag till anvisningar för taxering av skog (lokala skogstaxeringsanvisningar) jäm- likt avdelning F av skogsvärderingsinstruk- tionen utarbetades av landskamreraren med biträde av skogssakkunnig (143 & 1 mom TF). Som skogssakkunnig fungerade oftast länsjägmästaren.

En avsevärd del av förberedelsearbetena inför allmänna fastighetstaxeringar har äg- nats åt taxering av jordbruksfastighet me- dan taxeringen av annan fastighet kommit i bakgrunden. Undantag härifrån har givet— vis varit Stockholms stad och andra ut- präglade stadsområden. Här är att märka, att uttryckliga stadganden om undersökning av fastigheters allmänna saluvärden endast finns beträffande länens landsbygd. Motsva— rande föreskrifter för städer saknas. I viss utsträckning företogs dock på många håll undersökningar även för dessas vidkomman- de. Såvitt gäller egnahemsfastigheter har ta— beller, upprättade av ingenjören Anders As- sis, de s. k. Assis-tabellerna, och avsedda för sådana i Stockholm belägna fastigheter, ofta omräknats och i övrigt anpassats till de skilda länens förhållanden. På motsvarande sätt har man utarbetat förslag till taxering av flerfamiljs- och affärsfastigheter. Endast i undantagsfall har särskild expertis anlitats för att utarbeta förslag till anvisningar för taxering av fritidsbebyggelse. En av de främsta anledningarna härtill synes ha va- rit att fritidsbebyggelsen ansetts vara så heterogen, att generella anvisningar var av

mindre värde. Tillgängliga uppgifter ger vid handen att experterna för utarbetande av förslag till anvisningar för annan fastighet i stor utsträckning ägnat uppmärksamhet åt byggnadernas värdering. På vissa håll har man dock sökt komma tillrätta även med markvärderingsproblemen genom att anlita lokal expertis, som till ledning för fastig- hetstaxeringsnämndema upprättat förslag till markvärden.

I län, där länsstyrelsen så finner erfor- derligt, skall två personer förordnas att vara konsulenter för taxering av vattenfallsfas— tighet (135 & 2 mom TF), varav den ena skall företräda taxeringsteknisk och den and- re vattenkraftteknisk sakkunskap. Utan att till följd av bestämmelser i taxeringsför- ordningen eller eljest vara formellt skyldiga härtill förordnade länsstyrelserna vid 1965 års allmänna fastighetstaxering därjämte sakkunniga för vissa andra områden, såsom sakkunniga för taxering av industrifastig- heter, av grus- och lertäkter samt av växt- hus och fruktodlingar m. m.

Ofta har samarbete skett mellan länen och mellan sakkunniga i olika län. Det har även förekommit att samme person varit förordnad såsom sakkunnig i två län.

Utöver det nu sagda har länsstyrelserna att företa vissa andra förberedande åtgärder av mer expeditionell natur, såsom komplet- tering av jordregisterutdrag (146 & 1 mom TF jämförd med 67 & TK) och utfärdande av kungörelse om indelning i fastighets- taxeringsdistrikt rn. m. (61 & TK). Förslag till anvisningar avsedda att utfärdas av fastighetsprövningsnämnderna till ledning för fastighetstaxeringsnämndernas arbete torde i huvudsak ha förelegat färdiga inom länsstyrelserna omkring den 10 augusti 1964.

Senast den 15 augusti året före allmän fastighetstaxering skall under landskamre- rarnas ledning möten hållas med bl. a. ord- förandena i fastighetstaxeringsnämndema på länets landsbygd (144 5 1 mom TF). Vid mötena lämnas redogörelser för bl. a. pris- utvecklingen för fastigheter och för de fö- religgande förslagen till fastighetsprövnings- nämndernas anvisningar. Någon skyldighet att anordna motsvarande möten för ordfö—

randena i fastighetstaxeringsnämnder i stä- derna finns ej. Endast i de fall länsstyrelser- na finner det lämpligt må sådana möten anordnas för ordförandena i fastighetstaxe- ringsnämnderna m. fl. i städerna (144 5 2 mom TF). Inför 1965 års taxering synes emellertid så ha skett endast i ringa ut- sträckning.

I enlighet med vad som föreskrivs i 144 & 3 mom taxeringsförordningen hade lands- kamrerarna att senast den 20 augusti 1964 till riksskattenämnden insända upprättade förslag till anvisningar för fastighetstaxe- ringen inom länen, däri inbegripet förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar. Hos riksskattenämnden granskades under med- verkan i förekommande fall av särskilt till- kallade experter de inkomna förslagen. Där- vid skulle undersökas i vad mån iakttagna olikheter mellan skilda län kunde anses vara sakligt motiverade. Senast den 15 september 1964 återställde riksskattenämnden försla- gen till landskamrerarna jämte de erinringar mot förslagen som nämnden funnit anled- ning framställa. Vid därefter följande sam- manträden med fastighetsprövningsnämn- derna framlade landskamrerarna sina för- slag till anvisningar jämte riksskattenämn- dens erinringar. På grundval av sålunda sam-. manbragt material utfärdade fastighetspröv- ningsnämnderna anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen. Nu nämnda samman- träden måste hållas före den 30 september 1964, enär fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden senast sagda dag skulle tillställas anvisningarna.

2.3 Fastighetstaxeringsnämndernas och -ombudens arbete

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering förekom — till skillnad från tidigare allmän- na fastighetstaxeringar — såsom första in- stans endast fastighetstaxeringsnämnder (131 & 1 mom TF). En sådan nämnds verksam- hetsområde (fastighetstaxeringsdistrikt) om- fattade vanligen en kommun eller del av kommun. Endast när särskilda skäl före- låg, kunde två eller flera kommuner sam- manföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Ordförande jämte ytterligare en ledamot av fastighetstaxeringsnämndema skall förord- nas av länsstyrelsen, medan övriga ledamö- ter väljs av landsting och kommuner (133 5 1 mom TF).

Såsom samordningsmän mellan fastig— hetstaxeringsnämndema inbördes samt mel- lan förste taxeringsintendenten och dessa nämnder fungerade de tidigare nämnda fas- tighetstaxeringsombuden, vilka förordnades av länsstyrelserna senast den 30 april 1964 (135 5 1 mom TF). I allmänhet torde ett ombud ha haft att vägleda och samordna arbetet för fem å tio fastighetstaxerings— nämnder.

Såsom en avslutning på förberedelsearbe- tena och en inledning till det egentliga fas— tighetstaxeringsarbetet hade fastighetstaxe- ringsombuden, envar för sitt område, att kalla ordförandena i fastighetstaxerings— nämnderna samt vissa ledamöter i nämn— derna till särskilda överläggningar (145 & TF). Vid överläggningarna skulle uppmärk- samheten främst ägnas åt åtgärder, som an- sågs kunna befordra en likformig taxering, och behandling av spörsmål, som kunde väntas vålla fastighetstaxeringsnämndema särskilda svårigheter.

Fastighetstaxeringsnämndema trädde i funktion senast den 5 oktober 1964 (152 & TF). I sitt arbete hade fastighetstaxerings- nämnderna främst att följa författningsbe- stämmelser, centralt utfärdade rekommen- dationer samt anvisningar av fastighetspröv- ningsnämnderna. Därutöver förelåg sär- skilda promemorior utfärdade av förste taxeringsintendenten, som har att — delvis med biträde av fastighetstaxeringsombuden — leda taxeringsarbetet. Dessa s.k. taxe- ringsintendentanvisningar kompletterade del- vis fastighetsprövningsnämndernas anvis- ningar och bestod till stor del av direktiv angående förande av längder och påpekan- den om de olika tidpunkter som skull-e iakt- tas m.m. Vid taxering av skogsmark och växande skog medverkade skogsvårdskonsu- lenter m.fl. vid bestämmandet av de för värderingen avgörande gnmdfaktorerna god- hetsklass, omkostnadsklass, virkesförråd m.m. '

Fastighetstaxeringsnämndema hade att bedriva arbetet så, att besked om de nya, preliminära taxeringsvärdena kunde tillstäl- las de skattskyldiga senast den 31 januari 1965 (152 & TF). Vidare hölls fastighets- längden under tio dagar omkring nämnda tidpunkt tillgänglig inom vederbörande kom- mun på därför lämplig expedition. Skrift- liga erinringar mot de preliminära besluten kunde anföras av de skattskyldiga intill den 25 februari samma år. Därefter hade nämn- derna att slutligt besluta om taxeringarna. Nämndernas arbete avslutades inom länen senast den 25 mars och i Stockholm se- nast den 15 juni 1965. I den mån en skatt— skyldig anfört erinringar och/eller nämnden frångått tidigare beslut erhöll han särskild underrättelse om det slutliga beslutet (154 & TF). De fastighetslängder, vari de slutliga besluten införts, var, utom vad angår Stock- holm, offentligen framlagda inom vederbö- rande kommun under minst 14 dagar före den 15 maj taxeringsåret.

2.4 Arbete! i fastighetsprövningsnämnderna och kammarrätten m. m.

Den inom varje län fungerande fastighets- prövningsnämnden motsvarar en förstärkt prövningsnämnd (134 & TF). Utöver upp- giften att fastställa anvisningar för fastig- hetstaxeringen har fastighetsprövningsnämn- den att avgöra inkomna besvär över fastig- hetstaxeringsnämndernas beslut. Sådant be- svär kan anföras av den för fastigheten skattskyldige, av den kommun, där fastig- heten är belägen, och av vederbörande taxe— ringsintendent. I fråga om 1965 års all- männa fastighetstaxering skulle besvären ha inkommit till prövningsnämndens kansli, så- vitt avser länen, senast den 15 maj 1965 och såvitt avser Stockholms stad, senast den 10 augusti samma år (163 & TF). Fastighets— prövningsnämndernas arbete avslutades se- nast den 31 oktober, i Stockholm dock se- nast den 30 november 1965 (160 5 1 mom TF).

Fastighetsprövningsnämnds beslut röran- de taxering av viss fastighet (men däremot ej dess beslut om faställande av anvisningar)

kan överklagas hos kammarrätten (164 & TF). De till kammarrätten fullföljda målen angående fastighetstaxering avgörs av en förstärkt kammarrättsdivision (fastighets— taxeringsdivision). Vid kammarrättens hand- läggning av ifrågavarande mål skall tre av rättens ledamöter delta tillsammans med i allmänhet två särskilda ledamöter. Kungl. Maj:t förordnar minst nio och högst tjugo sådana särskilda ledamöter, av vilka minst tre skall äga sakkunskap beträffande vär- dering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vatten- fallsfastighet, minst två beträffande värde- ring av jordbruksfastighet i övrigt samt minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt (165 å'TF jämförd med stadgan för kammarrätten). Besvär beträf- fande fastighetstaxering kan anföras hos Kungl. Maj:t (regeringsrätten) endast i så- dana mål, som gäller fastighetsbegreppet, skatteplikt för fastighet och formella frågor (167 & TF).

2.5 Särskild fastighetstaxering Under sådana är, då allmän fastighetstaxe- ring ej äger rum, sker, som tidigare nämnts, särskild fastighetstaxering (2 ä 1 mom TF). Denna utförs av nämnderna för årlig in- komsttaxering (174 & TF). Då en stads om- råde varit uppdelat på två eller flera nämn- der för årlig taxering, har i vissa fall den särskilda fastighetstaxeringen för hela sta- den åvilat en speciell nämnd. Den särskilda fastighetstaxeringen inne- bär i regel endast att man för ifrågavarande år godtar de värden som bestämts vid före- gående allmänna fastighetstaxering. I 12 ä 2 mom kommunalskattelagen anges emeller- tid vissa fall, då nya taxeringsvärden skall åsättas. I korthet innebär bestämmelserna i nämnda moment att nytt taxeringsvärde skall åsättas då ändring inträffat beträffan- de 'fastighets beskattningsnatur och skatte- plikt samt då värdet av en fastighet väsent— ligttändrats genom nybyggnad eller skada. I de sistnämnda fallen skall höjningen eller sänkningen ii'värde vara så stor, att förut- varande taxeringsvärde behöver ökas eller

minskas med minst en femtedel (den s. k. femtedelsregeln). Vidare skall nytt taxerings- värde åsättas då en taxeringsenhet uppdelas eller flera taxeringsenheter sammanslås till en. Vid den särskilda fastighetstaxeringen skall värderingen knytas till det prisläge och de värderingsgrunder i övrigt som tillämpats vid närmast föregående allmänna fastig- hetstaxering.

Besvär över taxeringsnämnds beslut i fråga om särskild fastighetstaxering kan anföras hos vederbörande prövningsnämnd (179 å TF). Prövningsnämnds beslut kan överklagas hos kammarrätten (180 & TF), vars utslag och beslut på samma sätt som gäller för den allmänna fastighetstaxeringen kan överklagas hos regeringsrätten (182

& TF).

2.6 Preliminärt taxeringsvärde En fastighetsägare kan, då han uppför en byggnad på sin fastighet eller då byggnaden är färdig, behöva ett snabbt besked om det taxeringsvärde som skall gälla för fas- tigheten. Han har ofta ej möjlighet att av— vakta resultatet av allmän eller särskild fas— tighetstaxering. I stället kan han enligt be- stämmelserna i förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet efter särskild ansökan till pröv- ningsnämndens kansli, få preliminärt taxe- ringsvärde åsatt fastigheten. Sedan taxe- ringsnämnden lämnat förslag till sådant värde — Vilket regelmässigt föregåtts av be- siktning av fastigheten — och förste taxe- ringsintendenten yttrat sig över detta för- slag, fastställer prövningsnämnden prelimi- närt taxeringsvärde. Den som ansöker om åsättande av preliminärt taxeringsvärde (men inte annat taxeringsvärde) har att lösa utdrag ur prövningsnämndens protokoll med belopp, som anges i 9 & nyssnämnda förord— ning.

Frågor om fastighetsbegreppet, skatteplikt,

beskattningsnatur, m. m.

3.1 Fastighetsbegreppet och skatteplikt för fastighet

3.1.1 Allmänna regler

Huvudregeln för vad som skall utgöra un- derlag för fastighetsbeskattningen lämnas i 4 & kommunalskattelagen, där det stadgas, att all inorn riket belägen fastighet med vissa undantag, angivna i 5 & kommunalskatte- lagen, är skattepliktig. Med fastighet avses i kommunalskattelagen i huvudsak vad som i civilrättsligt hänseende är fast egendom jämlikt bestämmelserna i 1895 års lag an- gående vad till fast egendom är att hän— föra. Det i 4 & kommunalskattelagen de- finierade begreppet fastighet i skatterättslig mening är i ett avseende vidare än det civil- rättsliga begreppet fast egendom. Byggnad på ofri grund hänförs nämligen i skatterätts- ligt avseende till fastighet under det att så- dan byggnad i civilrättsligt avseende ej an- ses som fast egendom.

De villkor, som gäller för att fastighet skall vara undantagen från skatteplikt, är närmare angivna och specificerade i 5 & kommunalskattelagen. Gällande regler om skatteplikt för fastighet och undantag från sådan skatteplikt tillkom i stort sett år 1920. Därvid angavs såsom skäl för att undan- tag från skatteplikt skulle medges för en fastighet av viss beskaffenhet, att fastighe— tens >>intresse av kommunens verksamhet uppenbarligen är utan all betydelse anting- en i och för sig eller i jämförelse med de

förmåner, som genom egendomen beredas den bygd, där densamma är belägen» (prop. 1920: 191). Från skatteplikt har till följd härav undantagits t.ex. allmänna platser, stat och kommun tillhöriga förvaltnings- byggnader, försvarsfastigheter, kyrkor, sjuk- hus m.m. Även om skatteplikt ej före- ligger för dylika fastigheter, skall dock en- ligt 6 & kommunalskattelagen samtliga fas- tigheter åsättas taxeringsvärde med undan- tag för i 5 5 2 mom angivna kommunika- tionsfastigheter samt i 5 5 4 mom upptagna byggnader belägna på ofri grund och med värde, understigande 5 000 kronor.

3.1.2 1966 års lag om vad som är fast egendom Reglerna för det civilrättsliga begreppet fast egendom har som nyss anförts varit intag- na i 1895 års lag angående vad till fast egen- dom är att hänföra. Denna lag har år 1966 ersatts av en ny lag om vad som är fast egendom, vilken lag trätt i kraft den 1 ja- nuari 1967. Den nya lagen om vad som är fast egendom har medfört förändringar i förhållande till de tidigare gällande regler- na främst i fråga om vad som skall räk- nas som tillbehör till fastighet för industriell verksamhet. Då de nya bestämmelserna skulle komma att påkalla ändringar i de skatterättsliga reglerna, förordnades i sam- band med den nya lagens ikraftträdande att det skatterättsliga fastighetsbegreppet liksom tidigare skulle regleras genom be-

stämmelserna i 1895 års lag. Vidare tillsattes en utredning, med syfte att överse reglerna om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Kommittéerna, som i detta ämne haft samråd med utredningen om det skatterätts- liga fastighetsbegreppet, har vid utform- ningen av sina förslag i detta betänkande utgått från att med fast egendom vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall förstås vad därom är stadgat i 1895 års lag angå- ende vad till fast egendom är att hänföra.

3.1.3 Frälseränta

Av de ändringar av det civilrättsliga begrep- pet fast egendom, som införts genom 1966 års lag om vad som är fast egendom, kan nämnas att en del i 5 5 1895 års lag upp- tagna speciella sakrätter utrensats, bl.a. frälseränta. (SOU 1960: 26 samt prop. 1966: 24 och 1968: 89.) De i kommunalskatte- lagen intagna reglerna om taxering av frälse- ränta samt rörande inkomst av och avdrag för frälseränta saknar numera aktualitet. Med anledning härav föreslår kommittéerna att vad i följande paragrafer i kommunal- skattelagen stadgats angående frälseränta skall utgå, nämligen i 7 & femte stycket, 8 5 andra stycket, 9 & tredje stycket, 22 5 1 mom och 24 5 1 mom samt punkt 7 av an- visningarna till 9 5 och punkt 8 till 21 & samma lag. — Motsvarande ändringar torde böra företas i 3 och 4 55 förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

3.1.4 Vissa gemensamhetsanläggningar En nyhet sedan 1965 års allmänna fastig- hetstaxering är de gemensamhetsanläggning- ar, som tillkommer genom förrättningar enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg— ningar av år 1966. Genom denna lag har äganderätten till de anläggningar, som däri avses, oupplösligt knutits till de fastigheter, som är anslutna till en sådan anläggning. Beslut om gemensamhetsbildning skall an— tecknas i fastighetsbok för varje fastighet, som berörs av beslutet. Som exempel på sådana anläggningar, som kan regleras ge- nom berörda lag, må nämnas parkerings- anläggningar, förbindelseleder, lekplatser, värmeanläggningar och tvättstugor.

Det värdetillskott, som andelarna i en gemensamhetsanläggning medför för de an- slutna, delägande fastigheterna bör enligt kommittéernas mening inräknas i dessa fastigheters taxeringsvärden, oberoende av var anläggningen är belägen. Anläggningen bör sålunda inte taxeras särskilt såsom ett självständigt objekt.

3.2 Om taxering av icke skattepliktiga fas— tigheter Icke skattepliktiga fastigheter skall med någ- ra undantag, såsom tidigare nämnts, åsättas taxeringsvärden. I förarbetena till bestäm- melserna av år 1920 om skatteplikt för fastigheter förordades emellertid i princip att endast skattepliktiga fastigheter skulle åsättas taxeringsvärden. Därvid anfördes bl. a. att »taxering av skattefri egendom hade en naturlig tendens att stelna i ett slags skentaxering, merendels bestående i ett överförande från längd till längd av sedan länge satta värden med ofta nog föga mot- svarighet i verkligheten. Taxeringsvärden borde endast åsättas då en skattefri fastig— het i undantagsfall var underkastad avgifts- skyldighet enligt särskild föreskrift.» Veder— börande departementschef avstyrkte försla- get och uttalade att det torde vara av vikt för kommunerna ur olika synpunkter, att taxeringsvärden fanns åsatta dern tillhöriga fastigheter >>även i de fall. då fastighets— skatt eller annan avgäld efter taxeringsvär— det ej skall utgöras». Härefter har regeln om åsättande av taxeringsvärden på den övervägande delen av de icke skattepliktiga fastigheterna kommit att bibehållas. De taxeringsvärden, som åsätts icke skat- tepliktiga fastigheter såsom exempelvis na- turminnesmärken, begravningsplatser, kyr- kor och försvarsfastigheter, måste alltjämt på grund av värderingssvårigheter och av andra skäl i de allra flesta fall bli orealis- tiska. En avsevärd förenkling och arbets- besparing vid taxeringsarbetet borde vinnas om man upphör med att åsätta de icke skat- tepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Med hänsyn till innehållet i de i 54 & första stycket d) kommunalskattelagen, 7 5 för- ordningen om statlig inkomstskatt och 6 5

förordningen om statlig förmögenhetsskatt givna reglerna föreligger ej heller skäl att för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning— en bibehålla taxeringen av dessa fastigheter. Ej heller torde väsentliga behov av statis- tiska bearbetningar och sammanställningar föreligga beträffande dylika taxeringsupp- gifter. Undantagsvis skulle behov kunna uppkomma av ett taxeringsvärde för en icke skattepliktig fastighet, exempelvis i samband med övergång av äganderätten till en dylik fastighet genom köp, gåva eller arv. I sådana fall borde fastigheten kunna åsät- tas taxeringsvärde med beaktande av be- stämmelserna i 22 5 2 mom förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. Mot ett slopan- de av taxeringen av samtliga icke skatte- pliktiga fastigheter kan emellertid det för- hållandet tala att, då en fastighet enligt gällande bestämmelser kan vara uppdelad på en skattepliktig och en icke skattepliktig del, svårigheter möjligen kan uppkomma vid värdering av den skattepliktiga delen av fastigheten i samband med fastighetstaxe- ring. Vidare kan taxeringsvärde vara till ledning för en fördelning vid inkomstberäk- ning av intäkter och kostnader på å ena sidan en skattepliktig del och å andra sidan en icke skattepliktig del av en fastighet. Problemen i samband med uppdelning av fastigheter på en skattepliktig och en icke skattepliktig del skulle möjligen kunna lö- sas om en huvudsaklighetsprincip infördes vid bedömningen av fastigheters skatteplikt. Kommittéerna är emellertid inte beredda att här framlägga vidare förslag i ämnet men har velat rikta uppmärksamheten på detsamma.

3.3 Taxering av försvarsfastigheter Enligt 5 5 1 mom c) kommunalskattelagen skall staten tillhörig för försvarsändamål av- sedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anlägg— ning, vara undantagen från skatteplikt. Ur försvarssynpunkt har det ansetts vara att föredra att de skattefria försvarsfastigheterna överhuvudtaget inte skulle behöva åsättas

taxeringsvärden. Då sådant förfarande skulle innebära viss förenkling och några nackdelar ej synes vara förbundna därmed, föreslår kommittéerna sådana ändringar i bestämmelserna att ifrågavarande fastighe- ter fr.o.m. 1970 års allmänna fastighets- taxering inte skall taxeras och ej heller deklareras. Som följd härav bör 6 5 2 mom kommunalskattelagen och 136 & 1 mom taxeringsförordningen erhålla ändrad ly- delse.

Ett genomförande av kommittéernas för- slag att deklarationer inte längre skall avges för försvarsfastigheter kan möjligen leda till vissa svårigheter i taxeringsarbetet. Där- för föreslår kommittéerna att vederbörande försvarsmyndighet i administrativ ordning åläggs att vid 1970 års allmänna fastighets- taxering och efterföljande fastighetstaxe— ringar till vederbörande lokala skattemyn- dighet inge förteckning över icke skatte— pliktiga försvarsfastigheter eller delar därav.

3.4 Längdföring av dels skattefria försvars- fastigheter och dels byggnader på ofri grund, värda under 5 000 kronor

Jämlikt 150 5 2 mom taxeringsförordningen skall fastighetstaxeringsnämndens beslut till taxering upptas i fastighetslängden. Någon bestämmelse om att de fastigheter, som en- ligt 6 5 2 mom kommunalskattelagen jäm- förd med 5 & 2 och 4 mom samma lag ej åsätts taxeringsvärden, skall antecknas i fas- tighetslängden synes ej föreligga. Enligt över- vägande praxis på området längdförs emel- lertid samtliga fastigheter. Önskemål har även uttalats från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden om att alla fastighe- ter skall längdföras bl. a. med hänsyn till folkbokföringen.

Kommittéerna förordar att — i enlighet med huvudsaklig praxis — samtliga fastig- heter upptas i fastighetslängd som därige- nom kommer att innehålla en fullständig förteckning över landets fastighetsbestånd. För erhållande av enhetlighet bör regler här- om intas i centrala anvisningar inför all- männa fastighetstaxeringar.

Skulle den av kommittéerna förut före-

slagna ändringen beträffande reglerna för taxering av försvarsfastigheter inte anses vara tillfyllest sett ur försvarssynpunkt, för- ordar kommittéerna att en särskild fastig- hetslängd upprättas för dessa fastigheter samt att bestämmelser om sekretessbelägg- ning av denna längd ävensom motsvarande delar av länsstyrelsernas databand avseende fastighetstaxeringen intas i lagen av år 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

På grund av de praktiska svårigheter som föreligger att i fastighetslängderna registre- ra de småbyggnader (kolonistugor, enkla ga- ragebyggnader m.m.) på ofri grund och med värde understigande 5 000 kronor, vil- ka enligt 5 & 4 mom och 6 & 2 mom kom- munalskattelagen ej skall taxeras och för vilka fastighetsdeklaration ej avges, föreslår kommittéerna, att avsteg görs från före- närrmda praxis vid längdföringen och att ifrågavarande byggnader således ej upptas i fastighetslängden.

3.5 Fastighets beskattningsnatur, m. m. Frågan om en fastighets beskattningsnatur gäller enligt 7 (j kommunalskattelagen om fastigheten skall taxeras som jordbruksfas- tighet eller som annan fastighet. Reglerna angående taxeringsenhet i 8 & kommunal- skattelagen avser bestämmandet av den en- het, som skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Frågan om bestämmandet av en taxerings- enhets omfattning har ofta ett omedelbart samband med frågan om fastighets beskatt— ningsnatur. Såsom i avsnitt 1.2 anförts har frågan om beskattningsnaturen stor betydel- se även för andra ändamål än för fastighets- beskattningen. Sålunda är det av avgörande betydelse exempelvis vid beskattning av in- komst från fastighet, vid beräkning av för fastighetsägaren pensionsgrundande inkomst för den allmänna tilläggspensionen och vid frågor som regleras i jordlagstiftningen. Fas- tighets beskattningsnatur bestäms enligt 7 & kommunalskattelagen av dess faktiska användning. Sålunda skall en fastighet om den används för jordbruk med binäringar eller skogsbruk eller ligger oanvänd taxeras såsom jordbruksfastighet. Används fastighet

för annat ändamål eller är det, då den ligger oanvänd, påtagligt att den är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk skall den taxeras såsom an- nan fastighet.

Ett stort antal besvär har anförts rörande gränsdragning mellan de båda fastighets- kategorierna jordbruksfastighet och annan fastighet. I besvärsmålen har fastighetsägar- na överlag yrkat att deras fastigheter skall taxeras som jordbruksfastighet och ej som annan fastighet. Förhållandet kan tyda på att för jord- och skogsbruk nyttjade fastig- heter taxerats som annan fastighet i alltför stor utsträckning. I många fall torde be- svären ha föranletts av hänsyn till de skilda regler för kostnadsavdrag, som gäller vid beskattning av jordbruksfastighet respektive annan fastighet.

Två typer av besvärsmål rörande gräns- dragning mellan jordbruksfastighet och an- nan fastighet har haft särskilt stor aktualitet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering och tidigare. Den ena typen rör spörsmålet om och när en fastighetsägaren tillhörig byggnad på jordbruksfastighet skall anses utgöra en särskild taxeringsenhet och åsät- tas särskilt taxeringsvärde. Den andra hän- för sig till frågan om en viss lägsta areal- gräns för vad som enligt kommunalskatte— lagen bör hänföras till jordbruk. Den sena- re frågan behandlades särskilt vid Stock- holmsmötet före 1965 års fastighetstaxering. Därvid gjordes följande uttalande: »Särskilt med hänsyn till jordförvärvslagen bör be- skattningsmyndigheterna noggrant pröva, huruvida fastigheterna enligt bestämmelser- na i kornmunalskattelagen är att hänföra till jordbruksfastighet eller till annan fastig- het. Hänsyn till sökandens rent personliga önskemål bör icke tagas vid klassificering- en. Någon särskild minirnigräns, under vil- ken fastigheterna skall räknas som annan fastighet, bör icke bestämmas». Vad be- träffar denna typ av besvär torde i de fall då redovisningsenheten innehas av den »ur- sprunglige jordbrukaren» enligt praxis fas- tigheten ej överföras från jordbruksfastighet till annan fastighet, även om jordbruk be- drivs i ringa omfattning. Fråga har emeller-

tid uppkommit om andra bedömningsgrun- der bör tillämpas i de fall då äganderätten övergått till person, för vilken fastigheten huvudsakligen har ett annat värde än för jord- och skogsbruk. Främst avses de fall då mindre fastigheter till övervägande del används för fritidsändamål eller liknande. Någon enhetlig praxis torde ej föreligga be- träffande dessa frågor. Men även då större jordbruksenheter innehas av sistnämnda ägarekategori uppkommer problem med en- hetens skattenatur. Taxeringsmyndigheter- na har vid sådana tillfällen ibland taxerat ägarens byggnad såsom annan fastighet och resten av fastigheten som jordbruksfastig- het. I dylika fall torde dock kommunalskat- telagens bestämmelser och allmän praxis pe- ka på att ägarens byggnad inte skall taxeras särskilt som annan fastighet, om den fastig- het, på vilken mangårdsbyggnaden eller an- nan byggnad för ägarens räkning är belägen, anses såsom jordbruksfastighet. Många va- rianter av de berörda problemställningarna förekommer.

Ett särskilt problem utgör frågan om taxe- ringen av s. k. grönområden eller områden för friluftsändamål. Det har förekommit att sådant område taxeras såsom annan fastighet. Fastigheten kan därvid ha ansetts använd för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk eller också kan bestämmelserna i 7 & tredje stycket kommunalskattelagen ha tillämpats. Enligt sistnämnda regel skall en fastighet, om den ligger oanvänd, taxe- ras såsom jordbruksfastighet, såframt det ej är påtagligt att den är avsedd att an- vändas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Någon enhetlig praxis för be- dömning av dylika grönområdens beskatt- ningsnatur torde ej föreligga.

En omständighet som i praktiken försvå- rat gränsdragningen mellan jordbruksfas- tighet och annan fastighet har varit, att man vid taxering av mindre jordbruksenhe- ter, som för innehavaren har sitt huvudsak- liga värde såsom bostadsfastighet, vanligt- vis kommit till ett högre taxeringsvärde om man med tillämpade värderingsmetoder hän- fört taxeringsenheten till annan fastighet än om den ansetts vara jordbruksfastighet.

Kommittéerna utgår från att man vid översyn av värderingsreglema för jordbruks- fastighet och annan fastighet kan åstad- komma en sådan samordning av dessa reg- ler att taxeringsvärdets storlek för en enhet inte väsentligt skall påverkas av om den hänförs till jordbruksfastighet eller annan fastighet. Konsekvenserna av valet av be- skattningsnatur kommer då främst att få betydelse utanför fastighetsbeskattningen.

För att uppnå en enhetligare tillämpning av reglerna för bestämmande av skattenatur anser kommittéerna det vara önskvärt att givna lagregler kompletteras med rekom- mendationer av riksskattenämnden rörande gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. Såsom underlag för ut— formningen av dessa rekommendationer vill kommittéerna redovisa följande synpunk- ter.

a) Taxeringsenhet, som inte är bebyggd med för bosättning ändamålsenligt bostads- hus av god beskaffenhet bör normalt, obe- roende av areal och ägare taxeras som jord- bruksfastighet, såvida det inte är påtagligt att den är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

b) Taxeringsenhet, bebyggd med för bo— sättning ändamålsenligt hus av god beskaf- fenhet, bör oberoende av ägare taxeras som annan fastighet vid en areal understigande cirka 1 hektar åker eller ock cirka 5 hektar produktiv skogsmark eller ängs- och betes- mark eller övrig mark.

c) Taxeringsenhet, bebyggd med för bo- sättning ändamålsenligt bostadshus av god beskaffenhet och med en åkerareal mellan cirka 1 och 5 hektar åker bör taxeras med utgångspunkt från faktisk användning; d.v.s. så länge åkermarken brukas av äga- ren eller av annan för jordbruksändamål bör enheten — såväl mark som byggnader ,_ anses som jordbruksfastighet. Då så icke är fallet bör enheten hänföras till annan fas- tighet.

d) Taxeringsenhet, bebyggd med bostads- hus och med en areal överstigande cirka 5 hektar produktiv mark, bör regelmässigt taxeras som jordbruksfastighet.

e) Om på skattepliktig jordbruksfastighet

finns byggnad, som uppenbarligen är avsedd att stadigvarande användas för annat ända- mål än för normal jord- och skogsbruks- drift synes den, såvida den ej är att hän— föra till överbyggnad, böra upptas som sär- skild taxeringsenhet.

De under b), c) och d) angivna arealgrän- serna kan behöva närmare övervägas, bl. a. mot bakgrund av jordbrukspolitiska ställ- ningstaganden.

Även i de fall marken åtagit sig ett bety- dande övervärde på grund av förväntningar om en kommande exploatering kan man konstatera en oenhetlig praxis vid bestäm- mande av beskattningsnatur. Beträffande sådan mark synes rekommendationer röran- de gränsdragningen böra ges följande hu- vudsakliga innehåll.

f) Fastighet eller fastighetsdel, som fått ett övervärde på grund av framtida bebyggelse- möjligheter, synes böra taxeras som jord- bruksfastighet intill dess det blivit slutligt avgjort att marken skall användas för be- byggelseändamål. Detta torde i normalfallet innebära att stadsplan eller byggnadsplan har fastställts eller att för områdets bebyg- gande erforderliga investeringar i väsentlig omfattning påbörjats. Då sådan överföring äger rum, bör den omfatta såväl de direkta bebyggelseområdena som parkmark och s.k. grönområden.

3.6 Fråga om ändrad benämning av jord- bruksfastighet och annan fastighet

Rikets fastigheter uppdelas sedan gammalt i kategorierna jordbruksfastighet och annan fastighet. Denna uppdelning fastslås inom kommunalskattelagen primärt i dess 7 &. Be— nämningama ifråga synes ej längre vara helt ändamålsenliga.

Vad gäller benämningen jordbruksfastig- het föreligger möjlighet till missförstånd ge- nom att ett av de delvärden, som jämte andra delvärden (nu Skogsvärde samt tomt- och industrivärde) ingår i det totala taxe- ringsvärdet för jordbruksfastighet, betecknas jordbruksvärde. Det kan samtidigt erinras om att man inom de nordiska länderna efter- strävar en gemensam, enhetlig terminologi,

där lantbruk är den samlande beteckningen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Med hänsyn till angivna omständigheter kan skäl anses föreligga att utbyta termen jord- bruksfastighet mot lantbruksfastighet.

Begreppet annan fastighet, vartill inte mindre än cirka 80 procent av alla taxerade fastigheter hänförde sig år 1965, kan fristå- ende vara svårförståeligt och ofta svårt att begagna i löpande text och statistiksamman- hang utan tillägg av orden än jordbruks- fastighet. Med tanke på dessa svårigheter vid användningen av termen annan fastig- het, som för övrigt inrymmer en mängd olika typer av fastigheter, bebyggda och obebyggda, synes det önskvärt att finna en ny, helt fristående beteckning för sagda ka- tegori fastigheter. Avsevärda svårigheter fö- religger att finna en lämplig sådan. Kom- mittéerna har efter överväganden av ett flertal alternativ stannat för termen bebyg- gelsefastighet.

Visserligen ryms inom den fastighetskate- gori vilken nu benämns annan fastighet även obebyggd sådan som inte heller avses bli bebyggd och visserligen förekommer bebyg- gelse oftast också inom någon del av en jordbruksfastighet, men termen bebyggelse- fastighet är avsevärt mera ändamålsenlig såsom självständig term än benämningen annan fastighet. Huvudsyftet med helt över- vägande flertalet fastigheter av denna kate- gori är ju att de skall i väsentlig utsträck- ning inrymma bebyggelse, nu eller i fram- tiden.

Om de ändringar kommittéerna här be- handlat skulle vinna anslutning, torde Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndi- gande att i kommunalskattelagen och alla andra med riksdagen tagna författningar, som kan beröras, utbyta benämningarna jordbruksfastighet mot lantbruksfastighet samt annan fastighet mot bebyggelsefastig- het.

3.7 Klassificering av fastighetstyper I kapitel 2 har berörts, att statistiska central- byrån fortlöpande utarbetar s. k. köpeskil- lingsstatistik. Denna utgör sammanställning

och bearbetning av uppgifter om köpeskil- lingar, som erlagts vid frivilliga förvärv av fastigheter, och ligger till grund för bl. a. länsvisa rekommendationer och anvisningar till fastighetstaxeringar angående generella nivåhöjningar och nivåhöjningar i fråga om olika slag av fastigheter.

I första hand för att underlätta framtagan- det av sådan statistik ävensom all statistik över utfallen av fastighetstaxeringar samt analyser därav beträffande större eller mind- re områden och för olika slag av fastigheter, vill kommittéerna föreslå att taxeringsenhe— terna fr. o. m. 1970 års allmänna fastighets- taxering klassificeras i olika fastighetstyper. En dylik klassificering underlättar därjämte användandet av ett kontrollförfarande un- der taxeringsarbetet med nya kontrolläng- der, beträffande vilka kommittéerna fram- lägger förslag i kapitel 8.

Mera allmänt sett torde en grov klassifi- cering av taxeringsenheters användning och bebyggelsetyp aktualiseras även i samband med inrättandet av fastighetsregister och byggnadsregister. Det kan här nämnas att behovet i framtiden av en typindelning av taxerade fastigheter av kategorin annan fas- tighet starkt framhållits i svaren på en enkät, som kommittéerna utsänt till statliga och kommunala myndigheter samt andra, som har intresse av uppgifter från fastighetstaxe- ring.

Fastighetstaxeringsnämnderna bör fort- sättningsvis åsätta varje enhet, som införs i fastighetslängd, en typkod. Genom att nämnderna påförs denna uppgift bör er- forderliga garantier finnas för att klassifi- ceringen blir riktig och några särskilda kon— troller av kodsättningen synes då ej erfor- derliga.

Vid övervägandet av vilken indelning i olika slag av fastighetstyper kodsystemet bör avse har kommittéerna utgått från att åsättandet av typkod inte får göras så komplicerat att ett besvärande merarbete blir följden för fastighetstaxeringsnämnder— na. Klassificeringen måste alltså utformas så att den helt bygger på förhållanden som är kända vid åsättandet av taxeringsvärde- na. Den måste jämväl begränsas av det ut—

rymme som i längder och på databand kan finnas tillgängligt för kodsättning. En annan omständighet kommittéerna beaktat är att klassificeringen skall vara sådan att den kan ingå såsom ett led i en datainsamling rö- rande fastigheter och särskilt byggnader därpå jämväl för vissa ändamål utanför fastighetstaxeringarnas egentliga syften. Enligt kommittéernas mening synes klas- sificeringen av taxeringsenheterna böra ut- visa följande. A. Förekomst av byggnad. B. Belägenhet i förhållande till tätort. C. Äganderättsförhållandena till marken. då taxeringsenhet är bebyggd. D. Taxeringsenhets användning. Kommittéerna har övervägt den närmare uppspaltningen av typkoden och delar i huvudsak de synpunkter på utformningen av fastighetsklassificeringen som redovisas i bilaga B, vartill här hänvisas. Det bör an- komma på riksskattenämnden att efter sam- råd med centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden samt statistiska centralbyrån fastställa typkodens utformning. Samord- ningen med nuvarande slag av noteringar i fastighetslängderna om redovisningsenhets art, skatteplikt och ägarekategori bör även beaktas vid detaljutformningen, vari kom- mittéerna är beredda att delta.

Taxering av jordbruksfastighet

I följande avsnitt 4.2—4.4 lämnas en över- sikt över innehållet i de nu för jordbruks- fastigheter gällande egentliga värderingsreg- lerna och tillämpade värderingsmetoderna. Vidare lämnas synpunkter på en del vid värderingen förekommande problem samt förslag till vissa ändringar av värderingsreg— lerna och till ett ändrat system för delvär- den vid taxering av jordbruksfastighet. Slut- ligen lämnas i avsnitt 4.5 en sammanfatt- ning av kommitténs synpunkter och änd- ringsförslag beträffande delvärdena.

Jordbrukets rationalisering och samhälls- utvecklingen i stort har medfört en minsk- ning av antalet som jordbruksfastighet taxe- rade enheter. Enligt redogörelsen för utfal- let av 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgår denna minskning mellan år 1957 och år 1965 till 8 %. Taxeringsvärdet på jord- bruksfastigheterna har samtidigt ökat från cirka 22 miljarder kronor till något mer än 26 miljarder kronor eller med ungefär 20 %. Vid 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring utgjorde jordbruksfastigheterna cirka 384 000 taxeringsenheter av totalt 1 813 000 taxeringsenheter i riket, eller i runda tal 21 %. Det samlade taxeringsvärdet för jord- bruksfastigheterna utgjorde omkring 16 % av totala taxeringsvärdet.

4.1 Köpeskillingsstatistik som grundval för rekommendationer rörande taxeringsvärde- nivå

Frågan om utformningen av rekommenda- tioner rörande skäliga förändringar av taxe-

ringsvärden för jordbruksfastigheter, bestå- ende av såväl jordbruks- som skogsmark, på grundval av befintlig köpeskillingsstatis- tik synes böra här närmare behandlas. I av- snitt 5.1 lämnas därutöver en belysning av ett mera generellt problem rörande tillväga- gångssättet vid användandet av köpeskil- lingsstatistiken för bedömning av skäligt ni- vålyft.

Köpeskillingsstatistiken grundar sig på uppgifter ur lagfartsunderrättelser, som sam- manställs av statistiska centralbyrån på sär- skilda sammanställningsblanketter (kartoli- ner). Dessa blanketter överlämnas till läns- styrelserna för att av dessa kompletteras med uppgifter ur fastighetslängderna. Ma- terialet går därefter till fastighetstaxerings— nämnderna för utgallring av köp, som enligt nämndernas bedömning inte kan anses re- presentativa för prisbildningen. Som exem- pel på fång, som skall utgallras, kan näm- nas s.k. släktköp och _ ifråga om jord— bruksfastighet — köp av fastighet med sådan byggnad, som står i uppenbar disproportion till jordbrukets omfattning. Den av nämn- derna gjorda gallringen granskas av läns- styrelserna. Nämnderna skall därvid kunna redovisa de principer som legat till grund för urvalet. Den 5. k. överprisprocenten an- ger den procentuella andel, varmed köpe- skillingama genomsnittligt överstiger åsatta taxeringsvärden.

Statistiken ifråga grundar sig i vad den avser jordbruksfastighet på ett begränsat antal köp. När materialet uppdelas på län Och inom länen på värdegrupper eller på

grupper exempelvis efter tillgången på skog kan ifrågasättas om det över huvud taget är tillräckligt stort för att kunna läggas till grund för några säkrare bedömningar av prisutvecklingen. Alla möjligheter att öka tillförlitligheten hos bedömningsunderlaget bör därför tillvaratas. Därvid synes särskilt komma ifråga en mera ingående granskning av representativiteten hos de köp, som ingår i materialet. Detta synes bl. a. kunna ske genom att utnyttja lantbruksnämndemas er- farenhet av utvecklingen på fastighetsmark- naden. Denna erfarenhet grundar sig dels på lantbruksnämndernas förvärvsprövning med stöd av jordförvärvslagen , dels på deras egen omfattande inköps- och försäljnings- verksamhet.

De allmänna rekommendationer, som gavs vid det s.k. Stockholmsmötet i maj 1964, innebar att höjningen av jordbruks- fastigheternas taxeringsvärden vid 1965 års fastighetstaxering skulle uppgå till cirka 25 % för riket i dess helhet, d. v. s. 10 enhe- ter lägre än den enligt köpeskillingsstatistl- ken föreliggande genomsnittliga överprispro- centen för perioden 1957—1963. Det synes därvid ha förutsatts, att denna procentuella höjning skulle avse de totala taxeringsvär- dena för jordbruksfastigheter. Denna förut- sättning står i och för sig i full överens- stämmelse med det förhållandet, att köpe- skillingsstatistiken härrör från jordbruks- fastigheter, som normalt innehåller såväl jordbruks- som skogsbruksdel. Emellertid skall skogsbruksdelens värde uppskattas ef- ter en metod, som saknar direkt anknytning till köpeskillingsstatistiken. Normerna för fastställande av skogsbruksvärdet, som ut- gör summan av värdena av skogsmarken och den växande skogen, har vid 1965 års fastighetstaxering för riket i dess helhet re- sulterat i höjningar av skogsbruksvärdena med mellan 8—9 %. Eftersom skogsbruks- värdet totalt sett för hela riket utgör un- gefär hälften av totala taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter, så måste den åter- stående delen av taxeringsvärdena höjas be- tydligt mera än 25 % för att jordbruks— fastighetemas värden totalt skulle ökas med eftersträvade 25 %.

De givna rekommendationerna har med- fört att jordbruksfastighetemas lantbruksdel fått tjäna som en regulator för ernående av den höjning av de totala taxeringsvärdena, som i och för sig varit motiverad enligt kö- peskillingsstatistiken. Detta kan ha lett till en ojämn taxering såväl mellan olika län som mellan fastigheter med olika samman- sättning i fråga om jord och skog. Lant- bruksdelens taxeringsvärden kan i vissa fall ha blivit för höga, då man ställt kravet att förändringen av det totala taxerings- värdet skulle bestämmas med ledning av köpeskillingsstatistiken, samtidigt som man bestämt skogsdelens värde med utgångs- punkt från delvis andra aspekter.

Med tanke på detta till synes otillfreds- ställande förhållande bör övervägas en så- dan utformning av rekommendationen in- för 1970 års fastighetstaxering att den enligt köpeskillingsstatistiken föreliggande över— prisprocenten skall — efter vederbörliga re- duktioner för uppfyllande av försiktighets- kravet — användas för bestämmandet en- bart av lantbruksdelens värdehöjning.

4.2 Jordbruksvärde

4.2.1 Reglerna i kommunalskattelagen m.m. Reglerna i kommunalskattelagen om beräk- ning av jordbruksvärdet är i huvudsak in- tagna i 9 och 10 åå samt i anvisningspunk- tema 1, 2 och 4 till 9 5 och i anvisnings- punkt 2 till 10 5. Dessa regler överensstäm- mer i stort med de regler som antogs år 1921 till ledning för 1922 års allmänna fas- tighetstaxering. Däri angavs bl.a. att till ledning för beräkningen av jordbruksvärdet skulle finnas enhetsvärden för de olika ägo- slagen per ytenhet med hänsyn tagen till markens godhetsgrad. De närmare reglerna för utarbetandet av enhetsvärdena lämna- des liksom nu i taxeringsförordningen. Vis- sa omredigeringar av reglerna vid 1922 års taxering gjordes i samband med införandet av kommunalskattelagen år 1928. Samtidigt intogs i taxeringsförordningen bestämmel- ser om att även byggnadsbeståndets beskaf- fenhet skulle påverka enhetsvärdena. Där-

efter har i huvudsak följande ändringar fö- retagits. År 1932 gavs regler i taxerings- förordningen om differentiering av enhets- värdena efter fastigheternas storlek. Vidare bestämdes samma år i anvisningspunkt 2 till 10 & kommunalskattelagen, att det i jordbruksvärdet ingående värdet av skogs- mark skulle redovisas särskilt samt att värde av bete på skogsmark, särskilda förmåner och naturtillgångar skulle antecknas särskilt i fastighetslängden. År 1957 infördes i sam- band med ikraftträdandet av den nya skogs- värderingsinstruktionen nya regler för be- räkning av skogsmarkens värde.

Av den i redogörelsen för taxeringsutfal- let vid 1965 års allmänna fastighetstaxering redovisade värdefördelningen för de i jord— bruksvärdet ingående ägoslagen m. m. fram— går att värdet av inägomarken med till jord- bruksdriften hörande byggnader är helt do- minerande. Detta värde uppgår till cirka 14 miljarder kronor av ett totalt jordbruksvärde av något mer än 16 miljarder kronor. Enligt sagda redogörelse var fördelningen av värdena på de i jordbruksvärdet ingåen- de ägoslagen m.m. (utom skogsmarken) följande:

Åker med byggnader Tomt och trädgård Ängs- och betesmark Övrig mark 73 Särskilda förmåner och naturtillgångar

13 288 miljoner kr. 435 461

404

Beträffande åker, tomt och trädgård re- spektive ängs- och betesmark må konstate- ras att varken kommunalskattelagen eller författningar i övrigt, som berör taxeringen, innehåller någon definition på dessa ägo- slag. På deklarationsblankettema har emel- lertid vissa sådana definitioner lämnats, vil- kas utformning dock synes ha lett till olika tolkning. De anvisningar rörande gränsdrag— ningen mellan de olika ägoslagen, som i vis- sa fall lämnats i länen, har inte sällan va- rit skiljaktiga. En bättre precisering av sagda gränsdragning synes därför böra övervägas.

Det må vidare framhållas att fastighets- taxeringens ägoslagsdefinitioner skiljer sig från de vid den senaste jordbruksräkningen

tillämpade. Även detta förhållande synes motivera en översyn av definitionerna, var- vid bör eftersträvas en överensstämmelse mellan ägoslagsbegreppen vid fastighetstax- ering och jordbruksräkning.

Närmast kommer att till behandling upp- tas vissa frågor angående taxering av de ägoslag m.m., vars värde enligt gällande regler skall ingå i jordbruksvärdet, nämligen åker med byggnader, tomt och trädgård, ängs- och betesmark, övrig mark samt sär- skilda förmåner och naturtillgångar. Vär- det av skogsmarken behandlas i avsnittet 4.4.

4.2.2 Åker med till jordbruksdriften hö- rande byggnader Kommunalskattelagen innehåller ej några särskilda regler för värdering av åkermark med byggnader utöver de förenämnda be- stämmelserna om enhetsvärden. Reglerna om enhetsvärden kompletteras av föreskrif- ter i taxeringsförordningen och taxerings- kungörelsen angående utarbetandet av dessa värden. Vid det sammanträde landskamre- rama skall hålla jämlikt 144 5 taxerings— förordningen presenteras bl. a. köpeskillings- statistik för fastigheterna och förslag till an- visningar för den förestående fastighetstaxe- ringen inom vederbörande län. Under det dessförinnan avhållna s.k. Stockholmsmötet har landskamrerarna deltagit i överläggning- ar rörande huvudprinciper för taxeringen. Härvid har man eftersträvat att för hela riket uppnå likformighet och jämnhet i taxe- ringen. De av riksskattenämnden utfärda- de rekommendationerna liksom också de erinringar nämnden gör efter sin granskning av landskamrerarnas förslag till anvisningar för de olika länen har väsentlig betydelse för likformigheten. Som framgår av sammanställningen i bi- laga C över vissa i fastighetsprövnings- nämndsanvisningarna meddelade föreskrifter angående taxering av jordbruksfastigheter gäller ur principiell synpunkt enhetliga reg- ler för nära nog hela riket beträffande vär- deringen av jordbruksfastigheter med ringa åkerareal, såtillvida att för dessa bygg- naderna värderas för sig och åkern för sig. I flertalet län anges den övre arealgränsen

till fem hektar. Dock anges i sex län två hektar och i ett län åtta hektar som sådan gräns.

Vid taxering av jordbruksfastigheter med större åkerareal har — såsom ävenledes framgår av bilaga C — olika metoder an- vänts för angivande av enhetsvärden. Sålun- da har den i taxeringsförordningen givna rekommendationen att till ledning för vär- desättningen ange »vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd» följts i flerta- let län i Göta- och Svealand samt i Gävle- borgs län. Denna metod — som i taxerings- sammanhang brukar gå under benämningen den konventionella metoden — innebär att värdet av de till jordbruket hörande bygg- naderna inräknas i de angivna hektarvärde- na, som alltså kan betecknas som »värde av bebyggd åker». Beträffande detaljutform- ningen kan metoden varieras på olika sätt. Specith för Göteborgs- och Bohus län har principen vidareutvecklats, varvid särskilda regler för korrektion av normalenhetsvärden utformats. Vid sidan av den konventionella metoden används — framför allt i Norr- lands-länen men även i Västmanlands, Värm- lands och Kopparbergs län — ett förfaran- de, som innebär att värdering av åkerjord och byggnader sker separat med ledning av i anvisningarna angivna särskilda enhetsvär- den för åker respektive byggnader. Metoden kallas oftast norrlandsmetoden.

Båda metoderna synes i och för sig kun- na leda till likvärdiga taxeringsresultat och vid företagen enkät har man från länssty- relsernas sida förklarat sig i stort sett nöjd med den metod man använt inom respektive län. Det kan dock anföras att en fastighets totala saluvärde _- vartill taxeringsvärdet författningsenligt skall ansluta sig — inte på objektiva grunder kan uppdelas i värden på de olika beståndsdelar, varav fastigheten be- står, och att av denna anledning den kon- ventionella metoden kan anses mera logiskt uppbyggd än norrlandsmetoden. Vidare är den köpeskillingsstatistik, som ligger till grund för bedömningar av genomsnittlig taxeringsvärdenivå, baserad på priser, som

betalats för hela jordbruksfastigheter inne- hållande bl.a. kombinationen åker/byggna- der. Köpeskillingsstatistik avseende huvud- sakligen åkermark finns i betydligt mindre utsträckning och beträffande jordbrukets byggnader lär man bara undantagsvis kunna basera en prisstatistik på marknadsmässiga förhållanden. Å andra sidan är man i värde- ringssammanhang ofta tvingad att göra upp- skattningar av värdet på fastigheters be- ståndsdelar separat och därefter beräkna totalvärdet med utgångspunkt från bestånds- delarnas värden. Så måste t. ex. ske beträf- fande fastigheter innehållande såväl åker som skog. Vidare kan sägas att den utveck- ling inom jordbrukets område som ägt rum framför allt under senaste årtiondet och som bl. a. innebär snabba förändringar av den rådande indelningen i fastigheter, medfört att den fasta bindningen mellan åkermark och byggnader successivt upplösts. I större utsträckning än tidigare finns därför skäl att räkna med en mera självständig pris- bildning för åkermark respektive byggnader.

I själva verket torde behovet av en annan metod än den konventionella för taxering av jordbruksfastigheters åker och byggnader ha växt fram ur svårigheterna att enligt den konventionella metoden — med den utform- ning den merendels fått — beräkna ett skä- ligt värde på mindre jordbruksfastigheter. Detta gäller framför allt sådana fastigheter som närmar sig karaktären av bostadsfas- tigheter. För sådana fastigheter ligger det huvudsakliga värdet i byggnaderna och det måste anses störande att uttrycka detta byggnadsvärde per hektar åker. I dessa fall bör en värdering ske av byggnaderna för sig och av marken för sig på det sätt som nu sker i samtliga län. Motsvarande problem uppträder _ ehuru med mindre styrka — även för större fastigheter. Vid varierande fastighetsstorlek växlar byggnadernas andel i totala värdet liksom i genomsnittsvärdet per hektar bebyggd åkermark. I de fall den konventionella metoden används måste ve- derbörlig hänsyn tas till detta förhållande liksom även till inflytandet på värdet av varierande byggnadskvalitet och utrustnings- standard.

Vid granskningen av utfallet av 1957 års fastighetstaxering (SOU 1963: 14) gavs stort utrymme åt frågan om byggnadsbeståndets inflytande på taxeringsvärdet på åkern. Där- vid uttalades bl.a. den uppfattningen att taxeringsnämndemas arbete måste underlät- tas av att de hade tillgång till byggnadsdif- ferentierade enhetsvärden, som på ett rik- tigt sätt uttryckte värdeskillnaderna mellan olika godhetsklasser av byggnader. Sådana värden har också fått ökad användning vid 1965 års fastighetstaxering. Av de län, som använt den konventionella metoden, har byggnadsdifferentierade enhetsvärden tilläm- pats av samtliga utom två.

Kommittén vill rekommendera att an- visningar baserade på den konventionella metoden i förekommande fall utformas så att olika enhetsvärden uttryckligen anges inte bara för skilda storleksklasser och jord- artsförhållanden utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning, för- slagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Det synes inte tillräckligt att till i anvisningar för länen redovisade en- hetsvärden för »normalt byggnadsbestånd» endast foga kommentaren att enhetsvärdena bör justeras i de fall fastighetens byggnads- bestånd är bättre eller sämre än normalt. Er- farenhetsmässigt sker inte sådan justering i tillräcklig omfattning i det praktiska taxe- ringsarbetet.

De specialanalyser, som kommittén har för avsikt att senare redovisa för Kungl. Maj:t, kommer bl. a. att avse anpassningen av cnhetsvärdena till olika värdepåverkan- de faktorer vid 1965 års fastighetstaxe- ring. Resultatet av denna analys torde yt- terligare kunna belysa frågan om tillämp- ligheten av skilda värderingsmetoder. Kom- mittén avser sålunda att återkomma med uppgifter och synpunkter som kan tas i be- aktande vid fastställande av anvisningar rö- rande användande av den ena respektive den andra värderingsmetoden.

4.2.3 Tomt och trädgård 1961 års fastighetstaxeringsutredning före- slog att åker, å ena sidan, samt tomt och trädgård, å andra sidan, skulle bli föremål

för gemensam värdering och i fastighetsläng- den redovisas gemensamt. Bl.a. av hänsyn till jordbruksstatistiken bifölls ej förslaget. De värderingsregler för tomt och trädgård, som finns att tillgå i anvisningarna för de olika länen, har i det närmaste genomgåen- de anknutits till värderingen av åker med byggnader, varvid som norm angivits det värde som upptagits för den bästa åkerjor- den. Vid tolkningen av sistnämnda regel har i vissa fall tveksamhet uppkommit om där- med menas värdet av den bästa åkerjorden inom länet, inom det område, vari fastighe- ten i fråga är belägen, eller den bästa åker- jorden på ifrågavarande fastighet. Arealmäs- sigt är ifrågavarande ägoslag i allmänhet av liten omfattning, varför värdesättningen nor- malt endast i ringa grad har betydelse ur taxeringssynpunkt. Det synes därför fullt acceptabelt att taxeringen sker enligt enkla schablonregler. I syfte att undanröja tvek- samhet vid taxeringsarbetet och att erhålla enhetlighet bör dock en för hela riket ge- mensam princip rekommenderas i centrala anvisningar.

4.2.4 Ängs- och betesmark Till ägoslaget ängs- och betesmark hänförs mark av mycket skiftande beskaffenhet, från kultiverad betesmark till sådan hagmark som närmar sig skogsmark. Med anledning av den stora olikheten i ängs- oeh betesmarkens produktivitet och svårigheten i övrigt att bedöma värdet för en fastighet av ängs- och betesmark utöver en viss mindre basareal av ifrågavarande ägoslag, torde det knappast utan omfattande utredningar vara möjligt att utarbeta någon generell anvisning för värderingen av detta ägoslag. Den önskvär- da likformigheten vid värderingen därav sy- nes endast kunna uppnås genom sådan kon- troll, som riksskattenämnden har att företa av huruvida de föreslagna värdena per ytenhet i och för sig samt vid en jämfö- relse mellan de i de olika länen rekommen- derade värdena kan vara skälig.

4.2.5 Övrig mark Med övrig mark åsyftas mark, som ej går att ekonomiskt utnyttja för jordbruk eller

skogsbruk. Sådan mark finns på såväl de i jordbruket som i skogsbruket ingående markområdena. Viss precisering av begrep- pet återfinns i anvisningspunkterna 1 och 4 till 9 & kommunalskattelagen och i avdel— ning B punkt 1 i skogsvärderingsinstruktio- nen. De beskrivningar på övrig mark, som lämnas i förenämnda bestämmelser, hänför sig främst till s.k. skogliga impediment. En regel för värdesättning av övrig mark läm- nas i anvisningspunkt 1 till 9 & kommunal- skattelagen, vari framhålls »att all mark re- gelmässigt har något, om ock stundom obe- tydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan mark med ingen eller ringa av- kastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt vär- delöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter».

Vid Stockholmsmötet år 1964 lämnade de skogssakkunniga rekommendationer rörande värdesättning av skogliga impediment. En- ligt dessa borde den övre gränsen för vär- det per hektar av skogsbevuxna impediment bestämmas till tre gånger det för taxerings- enheten gällande skogskubikmeterpriset för lägsta godhetsgrad inom tillväxtområdet och vid en grovskogsprocent av 20. Dessa re- kommendationer intogs genomgående i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. För den övriga mark, som ligger i anslutning till jordbruksarealen, har i fastighetsprövnings- nämndens anvisningar för sex av länen hän- visning skett till skogstaxeringsanvisningens värderingsregel under det att sju län medde- lat andra anvisningar av varierande inne- håll. För de återstående elva länen har nå- gon värderingsregel över huvud taget ej an- givits. I stort sett har värden mellan 10 och 25 kronor per hektar rekommenderats. För de nordligaste länen har betydligt läg- re hektarvärden förordats.

Den redogörelse för de vid 1965 års taxe- ring åsatta värdena på övrig mark, som läm- nats i sammanställning över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering, visar att syn- nerligen oenhetlig praxis utvecklats vid det egentliga taxeringsarbetet. Enligt denna sam- manställning är de för övrig mark åsatta

värdena genomsnittligt för länen utanför Norrland i allmänhet mångdubbelt högre än de högsta rekommenderade värdena. Vidare framgår att i samtliga län finns kommuner, där de genomsnittligt åsatta värdena per hektar övrig mark är anmärkningsvärt höga. Vid beräkningen av den övriga markens vär- de har av allt att döma hänsyn tagits till faktorer, vilka rätteligen ej bort påverka värdet av det i jordbruksvärdet ingående värdet av övrig mark. Under det att det rekommenderade värdet i Stockholms län var cirka 20 kronor per hektar var det högs- ta uppvisade värdet — räknat såsom genom- snitt för hel kommun — av övrig mark mer än 6000 kronor per hektar. Motsvarande siffror var exempelvis för Uppsala län högst 21 kronor respektive cirka 1 000 kronor, för Kristianstads län högst 25 kronor respektive cirka 1 400 kronor, för Malmöhus län högst 25 kronor respektive 5 000 kronor och för Göteborgs och Bohus län cirka 13—19 kro- nor respektive cirka 1 200 kronor. Sannolikt är det här i stor utsträckning fråga om vär— den som tillkommer fastigheter på grund av att dessa kunnat tillgodogöras för annat än- damål än jord- och skogsbruk. Sådana vär- den borde i stället ha redovisats som tomt- och industrivärde.

Enligt kommitténs mening är det ange- läget att komma till rätta med den ojämnhet och även de felaktigheter, som enligt vad sålunda anförts torde ha förekommit vid värderingen av övrig mark. Detta kan ske genom klarare formulerade anvisningar och framför allt genom kontroll av att de givna anvisningarna följs.

Såväl ur värderingsteknisk som redovis- ningsmässig synpunkt synes mark av ifråga- varande karaktär, vilken kan hänföra sig till såväl en fastighets jordbruksdel som dess skogsbruksdel, böra utbrytas ur jordbruks- värdet och göras till föremål inte bara för särvärdering utan även för särredovisning. En sådan är även av intresse av statistiska skäl. Kommittén föreslår därför att värdet av den övriga marken upptas såsom ett sär- skilt för jordbruksfastighet angivet delvärde, betecknat övrig marks värde. I detta värde bör även ingå värde av till fastigheten hö-

rande enskilt vattenområde. Areal av så- dant område synes däremot inte böra redo- visas i fastighetslängd.

Vad kommittén sålunda föreslagit för- anleder ändring i 10 å kommunalskattela- gen och anvisningspunkt 4 till 9 &, 4 till 10 å och anvisningspunkt 2. a till 22 & sam- ma lag samt avdelning B punkt 1 av skogs- värderingsinstruktionen.

4.2.6 Särskilda förmåner och naturtillgångar Värdet av särskilda förmåner och naturtill- gångar ingår i jordbruksvärdet men skall en- ligt anvisningspunkt 2 till 10 's” kommunal- skattelagen särskilt antecknas i vederbörande fastighetslängd. Till särskilda förmåner och naturtillgångar räknas bl. a. jakt, fiske, över- byggnader, skogsbete, byggnader på skogen och ej inmutningsbara fyndigheter av grus- täkt, stenbrott m.m. Av förmånerna finns en del i anslutning till jordbruksmark och en del till skogsmark. Till skogsmarken hän- förliga särskilda förmåner är främst bygg- nader på skogen, skogsbete och, till över- vägande delen, jakt. Värderingen av de särskilda förmånerna och naturtillgångarna har ofta varit förenad med stora svårigheter. I kommunalskattela- gen lämnas ledning för denna värdering i anvisningspunkt 2 till 9 & kommunal- skattelagen, vari det sägs, att vid värde- sättningen av jordbruksfastighet noga skall beaktas om och i vilken omfattning före- komsten av sådana förmåner eller naturtill- gångar bör föranleda ökning eller minskning av det värde på fastigheten, som erhålls vid tillämpning av allmänna taxeringsgrun- der.

Som framgår av bilaga C avser de regler för värdesättning av förmåner och naturtill- gångar, som intagits i en del av länens an- visningar, värdering av grustäkt, överbygg- nader samt jakt och fiske. I de lokala skogs- taxeringsanvisningama finns intagna nor— mer för värdering av förmånerna på skogs- mark. I det följande lämnas några syn- punkter på gällande praxis vid åsättande av särskilt värde på grustäkt, överbyggnader och fiske. Beträffande de till skogsmarken

mera direkt knutna förmånerna hänvisas till avsnitt 4.4.5.

Riksskattenämnden rekommenderade in- för 1965 års allmänna fastighetstaxering att värdet av grustäkt, om denna var utarrende- rad och brytning kunde väntas pågå under minst 20 år, skulle bestämmas genom kapi- talisering av arrendebeloppet efter fem pro- cent. Vid kortare brytningstid borde en där- emot svarande reducering ske. Om grustäkt ej var utarrenderad men förhållandena var sådana, att man kunde göra tillräckligt säkra antaganden om vilka arrendebelopp och vil- ken brytningstid, som skulle kunna påräk- nas, kunde ett liknande värderingsförfaran- de komma till användning. Härutöver uttala- de riksskattenämnden bl.a. att förhållande- na vid värdesättning av grustäkter syntes vara alltför skiftande för att någon enhetlig regel skulle kunna uppställas. — Riksskatte- nänmdens förenämnda rekommendation in- togs i anvisningarna för åtta län såsom regel för värderingen av grustäkt.

Kommittén, som i detta sammanhang ej upptar frågan om värdesättning av grus- täkter till närmare behandling, vill här allmänt uttala att denna värdesättning i första hand bör utgå från uppskattning rö- rande fyndighetens storlek och avsättnings- läge, grusets kvalitet samt förväntad exploa- teringstakt. Vidare bör uppmärksammas att — enligt bestämmelserna i naturvårdslagen — länsstyrelsens tillstånd numera krävs för att öppna ny täkt. Vid taxeringen måste därför beaktas länsstyrelsens beslut i anled- ning av begäran om tillstånd att bryta fyn- dighet. Har sådant tillstånd inte beviljats synes fyndigheten ej böra åsättas särskilt värde. Grustäkt av husbehovskaraktär bör inte beaktas vid taxeringen, då sådan täkt normalt ej påverkar marknadsvärdet. Större fyndighet, där täkt påbörjats och verksam- heten fått större omfattning bör, liksom vid motsvarande förhållanden för andra sär- skilda naturtillgångar, taxeras för sig såsom annan fastighet.

Riksskattenämnden lämnade vidare inför 1965 års allmänna fastighetstaxering en re- kommendation angående taxering av över- byggnad på jordbruksfastighet, varmed avses

byggnad till vilken hänsyn inte tagits vid till- lämpning av enhetsvärden eller eljest gäl- lande allmänna taxeringsgrunder. Enligt denna rekommendation kunde skäl finnas att åsätta stora moderna bOStäder på jord- bruksfastigheter, belägna i eller i närheten av större städer, särskilt förmånsvärde. Om fastigheterna var belägna i närheten av de största städerna borde i vissa fall värdet av sådan överbyggnad uppskattas till betydan— de belopp. — I två fastighetsprövnings- nämnders anvisningar intogs en regel om åsättande av särskilt förmånsvärde på över- byggnad, i stort motsvarande riksskatte- nämndens rekommendation. Vare sig i riks— skattenämndens rekommendation eller i nämnda anvisningar för länen angavs hur uppskattningen av värdet av överbyggnad skulle ske. Ej heller lämnades regler för när värde av överbyggnad skulle åsättas utom i vad avser det förenämnda fallet med byggnader i närheten av större städer. Värde av förmån av överbyggnad torde åsättas i de flesta län, ehuru efter varieran- de grunder. Den brist på vägledning för taxeringen av ifrågavarande byggnader som hittills förelegat bör enligt kommitténs me- ning om möjligt avhjälpas till 1970 års taxering främst genom utfärdande av mera utförliga centrala rekommendationer. Beträffande värderingen av övriga sär- skilda förmåner och tillgångar fanns — med undantag för de på skogsmarken belägna förmånerna och tillgångarna _ inför 1965 års taxering ej några centralt utfärdade re- kommendationer.l fastighetsprövningsnämn- dernas anvisningar och i de lokala skogstaxe- ringsanvisningarna omnämns däremot i all- mänhet förmånerna jakt och fiske. Dessa förmåner uppskattas i allmänhet genom ka- pitalisering av en beräknad avkastning. Olika metoder för att få fram avkastningens stor- lek förekommer. Det må noteras att man be— träffande jakt i vissa fall utgår från en netto- avkastning men i andra fall från en brut- toavkastning, medan man vid beräkning av fiskets värde alltid synes ha utgått från en nettoavkastning. Vissa skiljaktigheter före- kommer mellan olika län beträffande kapita- liseringsprocenten. Vissa ytterligare regler

och praxis vid uppskattning av värde av jakt redovisas i avsnitt 4.4.5. — Även om ifråga- varande förmåner i allmänhet ej represen- terar större värden, har ett förhållandevis stort antal besvär anförts beträffande de värden som åsatts förmån av jakt och fiske.

Den rådande tveksamheten och oenhetlig- heten beträffande värderingen av jakt och fiske torde i viss mån kunna undanröjas genom centrala rekommendationer beträf- fande utformningen av länens anvisningar i detta avseende.

I anvisningarna för de sydligaste lä- nen har rekommendationer utfärdats be- träffande taxering av fruktodlingar. Däri förklaras bl. a. att åkerjord, på vilken frukt- odling bedrivs i större omfattning, bör åsät- tas särskilt mervärde. Detta mervärde anses böra beräknas per hektar planterad areal. Anvisningarna anger ett högsta mervärde per hektar varierande med hänsyn till frukt- trädens ålder. — Vid 1957 års fastighetstaxe- ring beräknades värdet av fruktodling efter antalet träd. Även i 1965 års deklarations- blanketter infordrades uppgifter angående antalet träd. Dessa uppgifter synes ha haft ett mycket begränsat värde med tanke på det sätt, varpå värderingsreglema utformats. Oklarhet i anvisningarnas utformning synes ibland ha lett till tveksamhet om huruvida med de angivna mervärdena avsågs ett vär- de utöver värdet av åker eller ett totalt vär- de för ifrågavarande areal. Klarare nor- mer för värdering av fruktodlingar behöver utfärdas till 1970 års allmänna fastighets- taxering.

Liksom beträffande övrig mark finner kommittén att man ur såväl värderings- teknisk som redovisningsteknisk synpunkt åstadkommer en betydande förbättring om de tidigare såsom särskilda förmåner och naturtillgångar upptagna värdena, vilka kan hänföra sig till såväl en fastighets jordbruks- del som dess skogsbruksdel, urskiljes ur jordbruksvärdet och upptas såsom ett sär- skilt delvärde. Detta delvärde kan lämpligen betecknas såsom värde på särskilda till- gångar.

Förslaget medför ändringar i 10 5 kom- munalskattelagen och i punkt 4 av anvis-

ningarna till 9 %, punkt 2 av anvisningarna till 10 å och punkt 2.a av anvisningarna till 22 & samma lag samt avdelning A skogs- värderingsinstruktionen ävensom tillägg av en ny anvisningspunkt till 10 & kommunal- skattelagen. betecknad punkt 4 a.

4.3 Tomt- och industrivärde Bestämmelserna angående tomt- och indu— strivärde återfinns i 9 och 10 55 kommu- nalskattelagen jämte anvisningar. Enligt 10 & kommunalskattelagen förstås med tomt- och industrivärde sådant värde som fastighet eller del därav äger utöver jord— bruksvärde och skogsvärde på grund av att till fastigheten hörande mark kan tillgodo- göras för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Regler om taxering av tomt- och industrivärde förekom första gången vid 1922 års taxering. I dessa ursprungliga reg- ler angavs i allmänna ordalag att sådant vär- de kunde finnas på jordbruksfastigheter, som var belägna i närheten av tätbebyggelse m.m. Vidare angavs att tomt- och industri- värde skulle utföras med det belopp, som utgjorde skillnaden mellan å ena sidan det åsatta totala taxeringsvärdet och å andra si— dan jordbruksvärdet. Dessa regler gäller alltjämt. Vid en översyn av vissa vär- deringsregler före 1933 års allmänna fas- tighetstaxering anfördes, att de allmänt håll- na reglerna lett till åsättande av alltför höga värden. För att klarlägga innebörden i be- greppet tomt- och industrivärde komplette- rades år 1932 reglerna i kommunalskatte- lagen rörande detta värde. Vidare inför- des bestämmelser om tomt- och industri- värde på skogsmark. I förtydligande syfte intogs en anvisning, nu punkt 5 till 9 & kommunalskattelagen, vilken alltjämt är den gällande vägledningen för åsättande av tomt- och industrivärde, vilket enligt sagda anvisningspunkt liksom enligt de tidigare gällande reglerna avsåg såväl värde av brytbara fyndigheter och vattenfall som be- byggelsevärde. Det värde, som man önska- de framta genom en i anvisningspunkten förordad kalkyl, skulle motsvara den för- ståndige köparens pris. Målsättningen för

metoden var sålunda att nå fram till ett »allmänt saluvärde» för den ifrågavarande marken.

Vid det s.k. Stockholmsmötet, som av- hölls före 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring, togs frågan upp om svårigheterna att åsätta tomt- och industrivärde. Riksskatte- nämnden meddelade därefter en särskild rekommendation, senare intagen i de olika fastighetsprövningsnämndernas anvisningar och av följande lydelse: »Enligt riksskatte- nämndens mening bör tomt— och industri- värde åsättas i bl. a. följande fall:

a) när bebyggelseplan finnes upprättad men exploateringen ännu icke har genom- förts,

b) när arbete med upprättande av bebyg- gelseplan pågår,

c) när åtskilliga tomter är utarrenderade,

d) när fastigheten är förvärvad i uppen- bart syfte att inom överskådlig tid nyttjas för tomtexploatering och

e) när fastigheten ligger inkilad mellan fastigheter, som redan helt eller delvis tagits i anspråk för bebyggelse och det uppenbar— ligen icke föreligger något hinder mot att fastigheten ifråga nyttjas på samma sätt.

I övrigt bör åsättandet av tomt- och indu- strivärden ansluta till förekommande över- siktsplaner. Tomtvärde bör sålunda icke åsättas i strid mot gällande översiktsplan.

Såsom norm för värdesättningen kan — om omständigheterna icke till annat föran— leda — lämpligen gälla att tomt- och indu- strivärdet, när exploateringen kan förväntas påbörjad inom fem år, upptages till 50 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med värdet av marken vid användning för jord- eller skogsbruk. Om exploatering kan väntas påbörjad först senare, bör åsättas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat värde, dock i allmänhet ej lägre än 25 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med värdet av marken vid användning för jord- eller skogsbruk».

Den av kommittéerna företagna enkäten har visat att riksskattenämndens rekommen- dation i allmänhet varit till god hjälp vid taxeringsarbetet men at-t svårigheter alltjämt kvarstod vid åsättande av ifrågavarande vär-

de. En förhållandevis restriktiv tolkning av förenämnda rekommendation har bl. a. lett till att vissa nämnder, som funnit ett över- värde föreligga men som ej ansett detta kunna hänföras till tomt- och industrivär- de, lagt övervärdet på exempelvis åkerns värde eller på övrig marks värde. Enligt kommitténs mening är ett sådant förfa- rande felaktigt, vilken mening synes mot— svara kammarrättens praxis i denna fråga.

Kommittén anser, att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt bör taxeras då anting- en en del av en fastighet eller en hel fas- tighet har ett värde utöver jordbruks- och skogsbruksvärdena med hänsyn till en möj- lig exploatering för bebyggelseändamål. Så- dant värde bör enligt kommitténs mening i princip beaktas så snart de framtida be- byggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle verka höjande på köpeskillingen vid en eventuell försäljning. Det ligger emeller- tid i sakens natur att bestämmandet av ett marknadsvärde, i de fall exploateringen lig- ger långt i framtiden och inte har stöd i upprättade planer, måste bli osäkert. För att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt skall åsättas bör, med hänsyn till den försiktighet som skall prägla värdesättningen, krävas att möjligheterna till exploatering är relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå.

Som förut berörts inryms i det nämnda delvärdet tomt- och industrivärde även vär- de av brytbar fyndighet, vattenfall, torv- mosse o.dyl. För sin del finner kommittén att sådana naturtillgångar på en fastighet i fortsättningen bör hänföras till det tidi- gare behandlade värdet på särskilda till- gångar. Det delvärde, som det är fråga om i detta avsnitt, bör endast avse Övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Kommittén vill, med hänsyn till vad nyss sagts, vidare föreslå att den nuvarande beteckningen tomt- och industrivärde i ve- derbörande författningar utbyts mot beteck- ningen övervärde från bebyggelsesynpunkt. Kommittén har övervägt att i stället föreslå beteckningen övervärde från exploaterings- synpunkt men stannat för den ovannämnda formuleringen för att betona att värdet hän-

för sig till framtida möjligheter att utnyttja fastigheten för bebyggelseändamål.

Som följd av de här framlagda förslagen erfordras ändrad lydelse av 10 & kommu- nalskattelagen. Ändring skall vidare företas med punkt 5 av anvisningarna till 9 5 och punkt 4 av anvisningarna till 10 & kom- munalskattelagen. Dessutom skall en ny punkt, betecknad 4 b, tilläggas anvisningar- na till 10 & samma lag.

4.4 Skogsvärde Som det tredje delvärdet i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet ingår skogsvärdet el- ler värdet av den växande skogen. Enligt redogörelsen för utfallet vid 1965 års all- männa fastighetstaxering utgjorde skogsvär- det cirka 9,6 miljarder kronor av det to- tala värdet, ungefär 26,4 miljarder kronor, på jordbruksfastigheterna i riket, eller om- kring 36 procent därav. Skogsmarkens vär- de uppgick till omkring 1,7 miljarder kro- nor. Det sammanlagda värdet på skogsmar- ken och den växande skogen, betecknat skogsbruksvärdet, uppgick sålunda till cirka 11,3 miljarder kronor, eller ungefär 43 pro- cent av det totala taxeringsvärdet på jord- bruksfastigheterna.

Sedan den första moderna metoden för värdering av skog vid fastighetstaxering trätt i kraft år 1921, har skogsmarken och den växande skogen värderats skilda från övriga i taxeringsvärdet för jordbruksfastig- het ingående värden. Ett gemensamt värde har därvid beräknats för skogsmarken och den därå växande skogen enligt både 1921 års skogsvärderingsinstruktion och den nu gällande skogsvärderingsinstruktionen av år 1951. Genom olika beräkningsmetoder har ur det gemensamma värdet urskiljts dels ett skogsmarksvärde dels ett värde på den växande skogen. Värdet på skogsmarken har intagits som en särskilt redovisad del i jordbruksvärdet, medan värdet på den växande skogen upptagits som ett särskilt delvärde för jordbruksfastighet under be- teckningen skogsvärde. Vid beräkningen av skogens värden har till skillnad från den värderingsmetod som i princip i övrigt

gällt vid fastighetstaxeringen — värdering efter allmänna saluvärdet — tillämpats vär- dering efter en avkastningsmetod. De för fastighetstaxeringen gällande bestämmelser- na i 4—12 åå kommunalskattelagen (exem- pelvis om bestämmande av taxeringsenhe- ter m. m.) gäller givetvis även skogens taxe- ring. De egentliga reglerna för skogens värdering finns emellertid i 9 och 10 åå kommunalskattelagen jämte anvisningar samt i den nu gällande skogsvärderingsin- struktionen från år 1951, till vilken hänvi- sas i anvisningspunkt 4 till 9 % kommunal- skattelagen.

Enligt 9 & kommunalskattelagen skall område, som utgörs av skogsmark och väx- ande skog, upptas till det värde det kan an- ses äga vid uthålligt skogsbruk. För beräk- ningen av detta värde skall enligt anvis- ningspunkt 4 till sagda paragraf gälla de uppskattningsgrunder, som finns intagna i skogsvärderingsinstruktionen. Enligt avdel- ning A i denna instruktion är avsikten att utröna skogsmarkens och den växande skogens sammanlagda hela nuvärde (s.k. förväntningsvärde). Detta värde beräknas såsom det kapitaliserade värdet av den för- väntade årliga nettoavkastningen av en ge- nomsnittsskog. Skogsmarken och den växan— de skogen skall därvid värderas med hän— syn till markens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter kan antas för framtiden bli uttagen under förut- sättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedri— vas.

Skogsmarksvärdet beräknas till den del av det totala förväntningsvärdet, som skul- le tillkomma marken, om därå ej fanns något virkesförråd. Skogsvärdet utgör skill- naden mellan det totala nuvärdet och det sålunda beräknade skogsmarksvärdet. Upp- delningen av det totala nuvärdet på skogs- marksvärde och Skogsvärde sker i enlighet med av Kungl. Maj:t före allmän fastig— hetstaxering fastställda tabeller för skogs- värde- och markvärdefaktorer (skogsvärde- ringsinstruktionen avdelning C), beräknade

enligt i skogsvärderingsinstruktionen avdel- ning B punkt 8 upptagna regler.

4.4.1 Skogsbruksvärde

Kommittén har i första hand övervägt om differentieringen av skogens förväntnings- värde på ett skogsmarksvärde och ett skogs- värde bör bibehållas.

Ett av de ursprungliga skälen till att en sådan uppdelning skett torde ha varit att i samband med 1920 års skogsbeskattnings- kommittés utarbetande av 1921 års skogs- värderingsinstruktion uttalats, att mark skul- le uppskattas efter allmänna saluvärdet, bl.a. med hänsyn till en år 1920 utfärdad förordning om uppskattning av mark i och för en avsedd taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Den växande skogen skulle däremot uppskattas ej till ett saluvär— de utan till det värde den kunde antas ha under förutsättning av uthålligt skogsbruk. I motiven till sitt förslag uttalade skogs- beskattningskommittén att den föreslagna skogsvärderingsinstruktionens grunder för värdesättningen innebar bl. a. »att markvär- det skall beräknas efter den avkastning, som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grun- der bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet ef- ter den avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Då lä- rer värdet å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna saluvärdet dårå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den växande skogen —————— i regel understiga det allmänna saluvärdet.» — Det ursprungliga skäl, som nämnts, för en uppdelning av skogens värden föreligger up- penbarligen ej längre. I realiteten måste även skogsmarksvärdet enligt skogsvärderingsin- struktionema anses ha beräknats såsom ett avkastningsvärde.

Ett system, där värdet på skogsmarken och på den växande skogen redovisades i ett gemensamt värde, borde medföra en avsevärd förenkling av fastighetstaxerings- arbetet, bl. a. vid utarbetande och använd-

ning av hjälptabeller för beräkning av skogens värden. Ett Skogsbruksvärde, be- stående av de sammanlagda värdena av skogsmark och växande skog, är också det begrepp som används i vetenskapliga sam- manhang. Så är även fallet i olika statis- tiska sammanhang, exempelvis i statistiska centralbyråns och domänstyrelsens statistik samt i redogörelsen över taxeringsutfallet. Skogsbruksvärdet används även i de kalky- ler och planer som utförs för det praktiska skogsbrukets räkning. Vidare må här anfö- ras följande. Enligt de regler, som gällde före den nuvarande skogsvärderingsinstruk- tionen, skulle av det beräknade totala vär- det på skogsmarken och den växande sko- gen för normalskogen 18 % hänföras till skogsmarksvärdet och återstoden till skogs- värdet. Vid utarbetandet av den nu gällan— de skogsvärderingsinstruktionen låg ett av domänstyrelsen år 1941 avgivet förslag (SOU 1941: 23) till grund. Domänstyrel- sens förslag innebar att hela värdet på ett skogsområde, både av mark — med undan— tag för avsevärda kalmarker — och av väx- ande skog, skulle redovisas i ett värde. På grund av vissa svårigheter att inpassa det föreslagna värdet i reglerna för beräkning av inkomst av skogsbruk förföll förslaget om ett gemensamt värde. Härtill medver- kade även att möjligheterna att erhålla fas- tighetskredit ansågs minska, om förslaget genomfördes, liksom vissa andra praktiska omständigheter.

Vid sina överväganden av frågan om en uppdelning av skogens värden alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och Skogsvärde har kommittén kommit till den uppfattning- en att en sådan uppdelning ej längre behövs ur annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning av skogens värden på skogs- marksvärde och Skogsvärde bör därför slo- pas, därest gällande regler för skogsbeskatt- ningen — som nu är föremål för särskild utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering — ändras så att dylik uppdelning ej därefter är påkallad av sist antydda skäl. Detta medför en omfat— tande överarbetning av reglerna i skogsvär- deringsinstruktionen.

I anknytning till vad som ovan anförts Och även till vad tidigare nämnts i detta ka- pitel om behovet av en reviderad systemati- sering av jordbruksfastigheternas delvärden föreslår kommittén att skogsmarksvärdet och skogsvärdet, beräknade var för sig enligt nu gällande regler, redan vid 1970 års fas- tighetstaxering upptas gemensamt som ett delvärde, betecknat Skogsbruksvärde, med skogsmarksvärdet angivet särskilt. Härige- nom skulle den i huvudsak historiskt be- tingade uppdelningen av skogens värden ersättas av ett systematiskt riktigare och ändamålsenligare gemensamt värde.

Införandet av det av kommittén före— slagna delvärdet Skogsbruksvärde medför ändring i 10 % kommunalskattelagen och anvisningspunkterna 2 och 3 till samma paragraf.

Vid de skogssakkunnigas sammanträden före 1965 års fastighetstaxering hade bedömts, att en höjning av skogens taxeringsvärden med omkring 10 procent var att förutse med hänsyn till dels de skogliga uppgifter, som i enlighet med skogsvärderingsinstruk- tionens regler insamlats och bearbetats, dels den av riksdagen genom prop. 1964: 117 fastställda säkerhetsmarginalen med re- duktion av skogsvärdet med tre kronor per kubikmeter, dock högst med trettio procent. Enligt redogörelsen för taxerings— utfallet vid 1965 års fastighetstaxering upp- gick den genomsnittliga höjningen från 1957 till 1965 års fastighetstaxering av skogs- bruksvärdet till 8,8 procent. - Av en med länsstyrelserna företagen enkät har framgått att användningen av de olika i skogsvär- deringsinstruktionen angivna grundfaktorer- na för värdering av skog ej vållat större svårigheter. Grovskogsprocenten uppges ha varit den mest svårbedömda faktorn och därnäst virkesförrådet per hektar. Vid areal- bestämningar hade flygbilder relativt allmänt kommit till användning. Däremot hade flyg- bilder sällan använts vid bestämmandet av de övriga grundfaktorern'a för skogens vär- dering främst beroende på det tidsödande arbete som därvid fått nedläggas. Tillämp- ningen av skogsvärderingsinstruktionen sy-

nes sålunda ej ha vållat några större svårig- heter vid 1965 års fastighetstaxering.

I anslutning till vad som förut anförts om flygbilder må nämnas att det i besvärs- mål, som gäller skogsbrukets värdering, lik— som i övriga överklagade fastighetstaxerings- mål är av stor vikt att ett så fullständigt material som möjligt ställs till förfogande för överinstanserna, vilka saknar den för fastighetstaxeringsnämnderna och deras sak- kunniga betydelsefulla lokalkännedomen. Förutom deklarationer och längdutdrag från föregående fastighetstaxering bör även i möjlig mån skogsbruksplaner och kartor (även flygbilder med tolkningar) inges. Hos kammarrätten har anförts omkring 225 be- svär över 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring i mål avseende värdering av skog och förmåner på skogsmark. Av dessa besvär avsåg cirka 170 frågor angående värdering av skogsmark och växande skog, vilket är avsevärt färre än motsvarande besvär vid 1957 års fastighetstaxering.

4.4.2 Fastigheter med ringa skogsmarks- areal

Även om den nya skogsvärderingsinstruk- tionens regler sålunda synes ha fungerat re- lativt väl i avseende på de fastigheter för vil- ka den upprättats, nämligen sådana fastighe— ter där ett uthålligt skogsbruk bedrivs, är det mera tveksamt om skogsvärderingsinstruk- tionens detaljerade regler i dess nuvarande utformning är nödvändiga för värderingen av skogen på små skogsfastigheter. Avkast- ningen från skogarna på dessa fastigheter kan på grund av alltför ensidig samman- sättning komma att starkare avvika från de grundläggande beräkningar, som styr värderingen av den normaliserade genom- snittsskogen. Det synes därför möjligt att för fastigheter med skogsmark understigan- de exempelvis 25 hektar och där skogs- uppskattningshandling el. dyl. ej finns, se- dan godhets- och omkostnadsklass bestämts för fastigheten, erhålla ett tillfredsställande skogsvärde på fastigheten genom att hän- föra den till en av tre eller fyra klasser ifråga om virkesförråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser beträffan-

de barrskogens grovskogsprocent. Härvid skulle lövskogens andel få ingå i värdet med genomsnittlig procentandel. Undantag bör härvid göras framförallt för fastigheter med relativt stor andel ädel lövskog.

En dylik förenkling av taxeringsförfaran- det skulle medföra att man för cirka 150 000 fastigheter av totalt cirka 260 000 fastig- heter med skog ej skulle behöva utföra den relativt invecklade proceduren att mul- tiplicera areal x virkesförråd x skogsvärde per skogskubikmeter för att erhålla skogs- värdet. I stället kan man uppställa tabell- verk, i vilka skogsvärdet per hektar erhålls direkt. Totalvärdet erhålls därefter på sam- ma sätt som skogsmarksvärdet genom att multiplicera med arealen i hektar.

I hjälpblanketten för fastighetstaxerings- nämndernas beräkning av taxeringsvärde för jordbruksfastighet finns en tabell för ut- räkning av en fastighets skogsvärde enligt det hittillsvarande enda summariska upp- skattningsförfarandet upptagen under punkt 3 b. Denna tabell är uppställd enligt ne— danstående.

därav Värde grov per skogs- % kbm (i 10-tal enl. ta- %) bell,kr.

Skogs- värde per ha

Barrskog Ord. lövskog Ädel lövskog

Summa

| i

Summa skogs- värde per ha

Antal ha skogsmark Skogsvärde, kr

Vid införande av ytterligare förenkling av uppskattningsförfarandet för fastigheter med lägre skogsmarksareal än 25 hektar synes ändringarna på hjälpblanketten kun-

na inskränkas till en utbyggnad av tabellen under punkt 2 att avse värde på skogsmark

och skogsvärde enligt nedanstående upp- ställning.

2. Värde på skogsmark a) omkostnadsklass b) markens godhetsklass c) markvärde per ha enl. tabell kr ......... dl antal ha skogsmark Skogsmarkens värde c x (11

2x. Skogsvärde för fastigheter med mindre än 25 ha skogsmark där skogsuppskattnings- handl. el dyl icke finns d, skogsvärde per ha enl. tabell kr .........

Skogsvärde dl x (1,

Förenklingen innebär att nuvarande hjälp- tabell 1 i skogstaxeringsanvisningarna skall kompletteras med en ytterligare förenklad hjälptabell 0.

Schabloniseringen framgår av nedanståen- de exempel hämtat från Örebro Iän vid fasti ghetstaxerin gen 1965 .

Omkostnadsklass 0,5. Godhetsklass Bg.

Hjälptabell 1. Skogsvärde per skogskubikmeter.

Grovskogsproeent (barr) 10 20 30 40 50 60

Skogsvärde per mfsk barrskog lövskog (15 %)

5,73 6,21 6,71 7,27 7,98 8,69

0,92

Virkesförråd ma sk/ha Skogsvärden kr/ha

304 329 354 383 355 384 414 447 406 438 472 511 456 493 532 575 507 548 591 639 557 603 650 703 608 658 709 767 659 712 768 831 710 767 827 895 760 822 887 959

420 457 490 533 560 609 630 685 700 761 770 837 840 913 910 989 980 1065 1050 1142

Genom att ur tabellen ovan, som utvisar beräknade skogsvärden per hektar för olika virkesförråd per hektar ta ut gruppvisa me— delvärden kan hjälptabellen 0 erhålla det utseende som anges överst på nästa sida.

Skogsvärden för fastigheter med högre eller lägre virkesförråd per hektar eller hög- re eller lägre grovskogsprocent än i hjälp-

tabell 0 angivna gränsvärden beräknas med ledning av hjälptabell l.

Kommittén föreslår med anledning av vad nu anförts att ytterligare ett summa- riskt förfarande införs till 1970 års allmän— na fastighetstaxering för uppskattningen av skogsvärdet på fastigheter med en skogs- marksareal, understigande 25 hektar, och där skogsuppskattningshandling el. dyl. ej finns. Enligt det sålunda föreslagna förfa- randet erhålls — sedan godhets- och om- kostnadsklass bestämts för en fastighet — fastighetens skogsvärde genom att den väx- ande skogen på fastigheten hänförs till en av tre eller fyra klasser i fråga om virkes- förråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser beträffande barrskogens grovskogsprocent. Lövskogens andel skall därvid ingå i skogsvärdet med genomsnitt- lig procentandel.

Införandet av det föreslagna summariska uppskattningsförfarandet medför ändringar i avdelning B punkt 5, avdelning F och av- delning G i skogsvärderingsinstmktionen.

4.4.3 Kalmarker I avdelning B punkt 10 skogsvärderingsin- struktionen finns bestämmelser om reduk- tion av skogsmarksvärdet på grund av onor- mal förekomst av kalmarksområden på skogsmarken, vilka områden utgörs av an- tingen av ålder skoglös mark eller också an- nan, vanlig kalmark. Reglerna för reduktion av skogsmarksvärdet på grund av sådan fö- rekomst av kalmark är svårhanterliga och kommer endast sällan till användning.

Virkesförråd ma sk/ha

55—74 75—94

Mycket lägre än medeltalet Något lägre än medeltalet Medeltalet Avsevärt högre än medeltalet

95—124 125—155

Grovskogsprocent medeltal 25—44%

lägre 5—24%

högre 45—64%

340 440 580 730

400 520 670 860

470 620 800 1020

Skogsvärdena per hektar har avrundats nedåt till närmaste 10-tal kronor.

Kommittén föreslår därför att bestäm- melserna om reduktion av skogsmarksvär- det på grund av onormal förekomst av kal- mark skall upphöra att gälla, vilket med- för ändring av avdelning A samt avdelning B punkt 10 i skogsvärderingsinstruktionen.

4.4.4 Avdrag för allmänna kostnader Avdraget för allmänna kostnader avser en- ligt nu gällande skogsvärderingsinstruktion kostnaderna för skogsbrukets förvaltning och bevakning, för skogens vård, för för- yngrings- och skyddsåtgärder, för väg— och dikesunderhåll samt för skogsindelning ävensom sådana kostnader för fasta an— läggningaroch fast arbetskraft, som ej in- ryms i direkta avverknings- och transport- kostnader, samt vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 procent av skogskubikmeter- priset. Avdragets storlek har före införan- det av den nya skogsvärderingsinstruktio— nen varierat.

Kommittén anser att utformningen av avdraget för allmänna kostnader bör tas under omprövning till 1975 års allmänna fastighetstaxering, därvid synes böra utre- das om ej en kombination av ett procen- tuellt avdrag på skogskubikmeterpriset och ett fast avdrag per hektar skulle medverka till en bättre balans mellan skogsvärdena i södra och norra Sverige. Detta senare av- drag kan möjligen utformas som ett i abso- lut tal angivet avdrag per skogskubikmeter.

4.4.5 Förmåner på skogsmarken Exemplifiering av förmåner på skogsmark, som givits i anvisningspunkt 4 till 9 & kom— munalskattelagen, upptar främst skogsbete, möjlighet till jakt och byggnad på skogen.

I samma anvisningspunkt anges en för för- månerna gällande värderingsprincip, näm- ligen att uppskattningen skall ske till det vär- de förmånen har för den taxeringsenhet, var- om fråga är. Enligt anvisningspunkt 2 till 10 & kommunalskattelagen skall värde av be- te på skogsmark och övriga i jordbruksvär- det ingående särskilda förmåner särskilt an- tecknas i vederbörande taxeringslängd. För värderingen av nämnda förmåner hänvisas i skogsvärderingsinstruktionen, avdelning A sista stycket till de förenämnda författnings— rummen i kommunalskattelagen. I princip gäller alltså för dessa förmåner att de skall värderas efter den inverkan de har för fastig- hetens allmänna saluvärde. Såsom nämnts i avsnittet angående jordbruksvärdet vär- deras emellertid de flesta förmånerna, ex- empelvis grustäkt och fiske efter en avkast- ningsmetod.

a) Skogsbete Enligt redogörelsen för utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick det tax- erade värdet på skogsbeten till endast 97 000 kronor. Utvecklingen inom skogsbrukets och boskapsskötselns område har medfört att sådant skogsbete som enligt förenämnda författningsrum skall åsättas värde såsom särskild förmån blivit alltmer-a sällsynt. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 uppgick värdet av skogsbetena till 3,2 mil— joner kronor och år 1957 till 1,2 miljoner kronor. Anledning till antagande att skogs- betena framdeles skulle komma att åter er- hålla något i taxeringssammanhang vä- sentligt värde, torde ej föreligga.

Då anledning enligt kommitténs mening ej föreligger att behålla skogsbete såsom

särskild förmån, föreslår kommittén att de i kommunalskattelagen och skogsvärderings- instruktionen intagna bestämmelserna om skogsbete skall utgå. Ifrågavarande bestäm- melser finns införda i anvisningspunkt 4 till 9 & kommunalskattelagen och anvisnings- punkt 2 till 10 & samma lag även som i av- delning A samt avdelning B punkt 1 i skogs- värderingsinstruktionen.

b) Jakt

De skogssakkunniga rekommenderade efter de överläggningar i Stockholm, som före— gick 1965 års ' fastighetstaxering, att till vägledning för värdesättning av möjlighet till jakt i anvisningarna för de olika länen borde intas bestämmelserna i anvisningarna till 9 & kommunalskattelagen. Av bilaga C framgår att i fastighetsprövningsnämnder- nas anvisningar i allmänhet givits regler för jaktens värdering både i den del av anvisningarna, som avsåg jordbrukets vär- dering och i den del, som avsåg skogens värdering. De båda anvisningarna var ej hel- ler alltid överensstämmande. Skiljaktigheter var även vanliga mellan de i de olika länen meddelade anvisningarna. I allmänhet före— låg emellertid de'n överensstämmelsen att den beräknade avkastningen skulle kapitalise- ras efter fem procent. Olikheter förekom därvid huruvida man skulle kapitalisera en bruttoavkastning eller en nettoavkastning. I vissa län angavs en nedre arealgräns för att särskilt jaktvärde skulle åsättas, t. ex. i Kopparbergs län och Värmlands län 500 hektar samt i' Södermanlands län 200 hektar. I andra län sattes ej någon ned- re arealgräns. I vissa fall har höga ar- rendeavgifter kapitaliserats utan jämkning med höga*jaktvärden" som följd. Den sto- ra variationen i anvisningsregler för jak- ten kan ha" varit en" medverkande faktor till det ganska stora antal mål, omkring femtio, i vilka besvär anförts hos kammar- rätten beträffande detta förmånsvärde. Kammarrätten synes i dessa mål vid 1965 års taxering ha undvikit att åsätta jaktvärde på fastigheter med liten areal eller med för jakt olämplig form och arrondering. I de fall, då jaktvärde "åsatts i kammarrätten, har

detta beräknats genom kapitalisering av en nettoavkastning. Från bruttoavkastningen har avdragits skäliga direkta kostnader, kost- nader för förvaltning, viltvård m. m. Däre- mot har kostnader för älgskador och åter- planteringskostnader på grund av sådana skador ej fått avräknas.

Kommittén finner det angeläget att en gemensam norm för åsättande av jaktvärde utarbetas och tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering. Detta värde bör vara ett kapitaliserat nettoavkastningsvärde. Enär er- farenheten utvisar att i stort sett i alla län utom Malmöhus län och delar av Kristian- stads län de nettointäkter som kan ernås vid jakt i det närmaste uteslutande hänför sig till jakt på älg och rådjur kunde som en gemensam norm för en nedre arealgräns för åsättande av värde av förmån av jakt inom varje län tillämpas den areal, som i länet erfordras för licens för dödande av en älg. Den vanligaste arealen torde därvid vara 400 hektar, men avsevärda variationer förekommer uppåt och nedåt. För de fall särskilda förhållanden råder och för exem- pelvis jakt i Skåne, där jakt på mindre om- råden kan ge god nettoavkastning. får sär- skilda regler uppställas. I de fall då onor- malt stora arrenden betalas för jakt bör vid beräkningen av jaktvärdet beaktas att en stor del av arrendet avser annat än jakt och dess avkastning, exempelvis jaktstugor o. dyl., och att försiktighet i detta fall liksom i övriga fall vid åsättande av jaktvärde är tillrådlig. Värde av jaktstugor skall då det ingår i en jordbruksfastighets värde och verkar höjande på fastighetens saluvärde, inräknas i värdet på särskilda tillgångar i form av värde av överbyggnad.

c) Byggnader på skogen Frågan om värderingen av byggnader på skogen har särskilt vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna varit föremål för myc- ket olika bedömningar och ställningstagan- den från skilda håll. Från skogligt håll har ansetts att sådana byggnader ej borde åsättas något värde. Denna inställning har ej delats av taxeringsmyndigheterna och skattedom- stolarna. Till belysning av frågeställningen

och bakgrunden till de olika bedömningarna lämnas närmast en kort redogörelse för ut- vecklingen av reglerna för värderingen av skogsbrukets byggnader.

Liksom i den nu gällande regeln i an- visningspunkt 2 till 10 % kommunalskatte- lagen skulle redan i de ursprungliga vär- deringsreglema i kommunalskattelagen år 1922 i jordbruksvärdet inräknas värdet av jordägaren tillhöriga driftsbyggnader för skogsbruket. dit byggnader för personalen, såsom förvaltar- och inspektorsbyggnader och bostäder för skogvaktare och annan skogspersonal, räknades. Vid 1932 års riks- dag framställdes förslag om ändring av reg- lerna om förmåner på skogsmarken till att i huvudsak innefatta de bestämmelser där- om, som nu är intagna i anvisningspunkten 4 av 9 $ kommunalskattelagen. Såsom sär- skild förmån på skogsmarken skulle för- utom skogsbete räknas främst möjlighet till jakt och de byggnader på skogen, som ej inräknats i tillämpade enhetsvärden. Vid värderingen av dylik förmån skulle uppskatt- ningen ske till det värde förmånen hade för den taxeringsenhet, varom fråga var. I för- arbetena till förslaget framfördes att före- komsten av byggnader av något större om- fattning måste anses medföra ett högre vär- de för en skog än för en annan, där sådana byggnader saknades, och att det därför mås- te vara riktigt att vid taxeringen ta hänsyn till sådan byggnad. Kammarrätten förkla— rade att de föreslagna reglerna överensstäm— de med den praxis, som tillämpats på kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning. 1932 års riksdag antog den föreslagna änd- ringen.

I de skogsvärderingsinstruktioner, som fastställdes före varje allmän fastighetstaxe- ring och som föregick den nu gällande skogsvärderingsinstruktionen, ingick regler om avdrag från skogens rotvärde för all- männa kostnader. Avdraget medgavs bl.a. för kostnader för byggnadsunderhåll. Av- draget för allmänna kostnader uppgick vid 1945 års allmänna fastighetstaxering till 30 procent av skogskubikmeterpriset. 1 en av de utredningar, som föregick 1947 års skogs- taxeringssakkunnigas förslag om ny skogs-

värderingsinstruktion behandlades bl. a. skogsbrukets kostnader. Enligt denna skul- le inom skogsbruket kunna urskiljas en sär- skild byggnadsrörelse. De kostnader, som uppkom för ägaren genom byggnadernas användning i skogsbruket ansågs skola kom- penseras. Till byggnadskostnaderna skulle ej räknas såsom i 1945 års skogsvärderings- instruktion endast underhållskostnader utan även nybyggnadskostnader och exempelvis förluster genom för låg hyressättning för skogsbrukets personal. Kompensationen an— sågs böra ske genom en reduktion av skogs- värdet, vilken skulle komma till stånd ge- nom en anpassning av avdraget för allmänna kostnader till byggnadskostnademas storlek. Den utredning om byggnadskostnaderna, som låg till grund vid beräkningen av det allmänna kostnadsavdragets storlek i 1949 års betänkande, hänförde sig till sådana kostnader för domänverkets byggnader un- der tiden 1936—1947. Enligt denna upp- gick ifrågavarande kostnader till 13 procent av skogens bruttovärde, varav fem procent avsåg underhållskostnader. Det är 1945 medgivna avdraget för allmänna kostnader uppgick till 30 procent, varav fem procent belöpte på kostnader för byggnadsunder- håll. För att kunna värdera byggnader- na på skogen efter ett normalt allmänt saluvärde borde med utgångspunkt från dels det vid 1945 års fastighetstaxering gällande avdraget för allmänna kostnader om 30 procent och dels den av skogstaxe- ringssakkunniga företagna utredningen av- draget för allmänna kostnader i den nya skogsvärderingsinstruktionen ha satts till 38 procent av skogskubikmeterpriset (= 1945 års avdrag om 30% minskat med det år 1945 beräknade avdraget för kostnader för byggnadsunderhåll om 5 % men ökat med de av de sakkunniga framtagna bygg- nadskostnaderna om 13 %). Viss försiktig— het vid bestämmandet av storleken av avdra- get för allmänna kostnader borde emellertid iakttas med hänsyn till att även skogar utan byggnader fick tillgodogöra sig ifrågavaran— de avdrag. I förslaget är 1949 till ny skogs- värderingsinstruktion, vilket sedermera an— togs, hade de skogstaxeringssakkunniga

stannat för 'ett avdrag för allmänna kostna- der om 33 procent av skogskubikmeterpri- set. I överensstämmelse med de utredda grunderna för avdragets storlek i vad det avsåg byggnadskostnader ändrades lydelsen beträffande avdraget från att i 1945 års skogsvärderingsinstruktion endast ha avsett »byggnadsunderhåll» till att i den nya skogsvärderingsinstruktionen avse »kostna- der för fasta anläggningar».

Av de utredningar som redovisats i de skogstaxeringssakkunnigas förslag är 1949 framgick, att kostnaderna för användning- en av byggnaderna i skogsbruket ej helt kompenserats genom avdraget om 33 pro- cent för allmänna kostnader. Utvecklingen gick därefter mot allt högre kostnader för skogsbruket, bl. a. högre kostnader för skogsbrukets byggnader. Till följd härav föreslog de skogssakkunniga och rekommen— derade landskamrerarna vid det Stockholms- möte, som föregick 1957 års allmänna fas- tighetstaxering. att skogsbrukets ifrågava- rande byggnader ej skulle åsättas särskilt värde, vilket emellertid kammarrätten gjor- de i mål angående 1957 års allmänna fas— tighetstaxering. Före 1965 års allmänna fas- tighetstaxering intog de skogssakkunniga samma ståndpunkt, som de gjort före 1957 års taxering, men på grund av kammarrät— tens nämnda praxis instämde landskamre- rarmötet ej i' de skogssakkunnigas rekom- mendation. Kammarrätten åsatte även i må— len angående 1965 års taxering byggnader- na pä skogen särskilda värden, därvid emel- lertid i de flesta fall betydande nedsätt- ningar gjordes av de överklagade värdena.

Numera har en nedgång av lönsamheten inom skogsnäringen inträffat. Ett av flera skäl härtill är de stora kostnadsökningarna under senare år. Den nuvarande byggnads- kostnadsnivån ligger mycket högre än de kostnader, med vilka de skogstaxeringssak- kunniga kalkylerade vid utarbetande av för— slag'år 1949 beträffande storleken av av- draget för allmänna kostnader. De omfat- tande strukturrationaliseringar, som pågår inom skogen, måste inom stora områden medföra att skogsdriftens byggnadsrörelse

ger ett negativt resultat. Därest förmåns— värde skall åsättas byggnaderna på skogen måste därför en ytterst försiktig värdering göras av dessa byggnader.

Kommittén anser emellertid att ett för skogsbruksdrift behövligt byggnadsbestånd lika litet som ett sådant byggnadsbestånd för jordbruksdrift skall innebära ett särskilt förmånsvärde. Enligt kommitténs mening skall fortsättningsvis sådant förmånsvärde åsättas endast då byggnadsbeståndet på sko- gen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för skogsbruksdrift. Värdet av det behövliga byggnadsbeståndet föreslås hädanefter ingå i skogsvärdet.

Nyssnämnda förslag bör föranleda änd- ring i anvisningspunkt 4 till 9 & kommunal- skattelagen och i anvisningspunkterna 2 och 3 till 10 & samma lag samt i avdelning A av skogsvårderingsinstruktionen.

4.5 Sammanfattning av kommitténs för- slag till nya delvärden vid taxeringen av jordbruksfastighet

Av innehållet i avsnitten 4.2—4.4 har fram- gått, att den nuvarande uppdelningen på de i det totala taxeringsvärdet för jord- bruksfastighet ingående tre delvärdena jord- bruksvärde, skogsvärde och tomt— och in- dustrivärde enligt kommitténs mening inte är tillfredsställande vare sig ur värde- ringsteknisk eller redovisningsmässig syn— punkt. Kommittén föreslår därför, att man till 1970 års taxering övergår till följande uppdelning på delvärden:

Skogsbruksvärde

Jordbruksvärde Övrig marks värde Värde på särskilda tillgångar Övervärde från bebyggelsesynpunkt

Vid bestämmandet av delvärdena bör föl- jande gälla:

Med skogsbruksvära'e avses värde av skogsmark och växande skog med de bygg- nader och andra anläggningar som är be- hövliga för skogsbruksdrift. Vid bestäm-

mandet av skogsbruksvärdet skall skogs— marksvärdet urskiljas ur totalvärdet och an- ges särskilt.

Med jordbruksvärde avses värde av annan produktiv mark än skogsmark med de bygg- nader och andra anläggningar, som är be- hövliga för jordbruksdrift.

Med övrig marks värde avses värde av ej produktiv mark, då fastigheten används för jord- och skogsbruksändamål, samt värde av vattentäckt område.

Med värde på särskilda tillgångar avses värde av särskilda förmåner, vari även in- går tillgång på byggnader och anläggningar som inte anses behövliga för jordbruk eller skogsbruk på fastigheten, eller av särskilda naturtillgångar, i den mån dylika förmåner och tillgångar skulle verka höjande på köpe- skillingen vid en eventuell överlåtelse.

Med övervärde från bebyggelsesynpunkt avses sådant värde som del av fastighet el- ler hel fastighet har utöver skogsbruksvär- de, jordbruksvärde, övrig marks värde och värde på särskilda tillgångar med hänsyn till möjlig exploatering för bebyggelseända- mål.

Förslagen beträffande nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet bör leda till ändringar i de delar av kommunalskattela- gen och anvisningarna därtill, som särskilt angivits under avsnitten 4.2—4.4. Vidare medför förslaget beträffande jordbruksvär- det ändrad lydelse av 105 kommunalskatte- lagen samt av anvisningspunkterna 2 och 3 till sagda paragraf. Den ändrade lydelse be- träffande de i jordbruksvärdet ingående byggnaderna, som föreslagits i den nya an- visningspunkten 3, är ej avsedd att medföra ändring av nuvarande praxis vid bedöm- ningen av dessa byggnader.

Med hänsyn till den förordade uppdel- ningen på nya delvärden bör en anpassning göras av innehållet i anvisningspunkt 2.a till 22 & kommunalskattelagen så att den beskattningsmässiga effekten av nuvarande regler angående värdeminskningsunderlag för jordbrukets byggnader bibehålls.

Taxering av annan fastighet

Vid tiden för utarbetandet av kommunal- skattelagens värderingsregler, d. v. s. före år 1921. hade de fastigheter som hänförts till annan fastighet, ej tillnärmelsevis den be- tydelse i samhället som de har i dag. Detta förhållande ger en förklaring till att regler- na om värdering av annan fastighet blev förhållandevis knapphändigt och allmänt hållna, under det att motsvarande regler beträffande jordbruksfastighet gavs stor ut— förlighet och omfattning. Annan fastighet har i allt större utsträckning kommit att bli ett samlingsbegrepp för ett stort antal fas- tighetstyper, som på grund av deras använd- ning ej är att hänföra till jordbruksfastighet. Reglerna i kommunalskattelagen om värde- ring av annan fastighet kompletterades ge— nom lagstiftning år 1937 med bestämmel- ser innehållande vissa allmänna riktlinjer för förfarandet vid värdesättningen av en del till annan fastighet hänförliga fastighets- typer. Trots detta har den utveckling, som alltsedan 1920—talet ägt rum, medfört att de i kommunalskattelagen givna reglerna inte rimligtvis kan täcka den mängd komplice- rade värderingsproblem som uppkommer vid taxeringsarbetet.

För att något belysa hur tyngden i rikets fastighetsbestånd förskjutits mot de fastig- heter, som betecknas som annan fastighet, kan nämnas bl. a. följande. Vid taxeringen år 1913 uppskattades taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter till 3,5 miljarder kro— nor och för annan fastighet till 4,8 miljar-

der kronor. Enligt redogörelsen för taxe- ringsutfallet vid 1965 års fastighetstaxering uppgick det totala taxeringsvärdet på rikets samtliga skattepliktiga fastigheter till cirka 164 miljarder kronor, varav cirka 137 mil- jarder kronor eller omkring 84 % utgjorde taxeringsvärde för annan fastighet. Taxe— ringsvärdet för annan fastighet ökade från 1957 års allmänna fastighetstaxering till 1965 års allmänna fastighetstaxering med ungefär 113 % under det att ökningen av taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter uppgick till i runt tal 20 %.

Liksom för jordbruksfastigheterna anges i 9 & kommunalskattelagen såsom huvud- regel för värdering av de olika typer av fastigheter som sammanförs till beskatt— ningsnaturen annan fastighet, att taxerings- värde skall åsättas efter ortens pris (all- männa saluvärdet). I 10 å kommunalskatte— lagen upptas de två delvärden av vilka det totala taxeringsvärdet för annan fastighet kan bestå, nämligen markvärde och bygg- nadsvärde. Enligt anvisningspunkt 1 till 9 & samma lag gäller att det allmänna salu- värdet bör fastställas med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar och representativ kö- peskillingsstatistik. Vid sidan härav bör be- aktas andra allmänna värderingsgrunder så— som fastighetens avkastning m. m. I anvis- ningspunkt 2 till 9 & kommunalskattelagen uttalas att vid värdesättningen av annan fas— tighet hänsyn bör tas till för varje fastighet säregna förhållanden såsom fastighetens lä-

ge. större eller mindre möjligheter ifråga om dess utnyttjande exempelvis beroende av in- skränkningar i bebyggelserätten samt bättre eller sämre tillgång till kommunikationer. Därutöver bör markens naturliga beskaf- fenhet och lämplighet för bebyggande beak- tas. Till de i anvisningarna till 9 % kom— munalskattelagen angivna förhållandena skall enligt anvisningspunkt 5 till 10 % hänsyn tas vid uppskattningen av mark- värdet. En fastighets byggnadsvärde skall utföras med det belopp, som utgör skill- naden mellan fastighetens totala värde och markvärdet. I sistnämnda anvisningspunkt regleras vidare det i byggnadsvärdet ingåen- de särskilda maskinvärdet, vilket enligt giv- na värderingsgrunder i vissa fall skall åsät- tas s. k. fasta maskiner. För en del av de olika fastighetstyperna, exempelvis för hy- resfastigheter och industrifastigheter anges något mera utförliga värderingsgrunder, vil— ka redovisas nedan vid redogörelser för oli- ka fastighetstyper. De mera betydande änd- ringar av kommunalskattelagens regler för värdering av annan fastighet, som införts efter år 1922, avser främst de år 1937 något närmare specificerade värderingsmetoder- na för hyreshus och industrifastigheter samt för det i byggnadsvärdet ingående särskilda maskinvärdet. Vidare borttogs år 1964 det tredje delvärde, som ursprungligen angivits för annan fastighet. nämligen parkvärde. Reglerna beträffande vattenfallsfastighet har härjämte omarbetats ett antal gånger.

Den knapphändighet i kommunalskattela- gens regler om taxering av annan fastighet, som måste anses föreligga, har i viss mån motverkats genom rekommendationer vid de 5. k. Stockholmsmötena, anvisningar från riksskattenämnden och fastighetsprövnings- nämndernas anvisningar. De givna rekom- mendationerna och anvisningarna kan sägas vara av två olika slag. Det ena gäller frågan om den eftersträvade taxeringsvärdenivån. varvid för vissa fastighetstyper rekommen- derats en närmare angiven procentuell höj- ning av de tidigare genomsnittligt gällan- de taxeringsvärdena. Avsikten med dylika rekommendationer är att ge ett allmänt riktvärde för taxeringsvärdenivån. Den and—

ra typen av anvisningar avser mera di— rekta regler för åsättande av värde på den individuella fastigheten. Reglerna härom har fått olika utformning beroende på fastig- hetstypen.

I det följande kommer att behandlas dels metodiken vid bedömning av skälig taxe— ringsvärdenivå med särskild hänsyn till kra- vet på jämnhet i taxeringen, dels en del frågor som sammanhänger med utformning— en av sådana speciella regler som tilläm- pats eller synes böra tillämpas vid taxering av vissa av de fastighetstyper som ingår i gruppen annan fastighet.

5.1 Metodik vid bedömning av skälig laxe- ringsvärdenivå med, särskild hänsyn till taxeringens jämnhet

Rekommendationerna beträffande taxe- ringsvärdenivån tilldrar sig ett speciellt in- tresse genom den betydelse de har för ut- fallet i stort av den allmänna fastighets- taxeringen. Rekommendationerna grundar sig på befintlig köpeskillingsstatistik, varur kan utläsas relationer mellan faktiskt be- talda köpeskillingar vid 5. k. representativa köp (jfr avsnitt 4.1) och de vid föregående allmänna fastighetstaxering åsatta taxerings- värdena. Relationen uttrycks antingen som kvoten mellan köpeskillingama och taxe- ringsvärdena (köpeskillingskoefficient) eller som det procenttal, varmed köpeskillingar- na genomsnittligt överstiger samma taxe- ringsvärden (överprisprocent). Detta inne- bär exempelvis att en köpeskillingskoeffi- cient på 1,45 motsvaras av en överprispro- cent på 45 %.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring förelåg vid rekommendationernas av- givande under våren och sommaren 1964 statistiska uppgifter beträffande överpris— procenten för vart och ett av åren 1957— 1963, d.v.s. för sju år. Situationen på fas- tighetsmarknaden hade under denna period för flertalet län och fastighetstyper medfört en successiv ökning av prisnivån, vilket i den statistiska redovisningen tagit sig ut- tryck i successivt ökande köpeskillingskoef— ficienter respektive överprisprocenter. Ef-

tersom prisnivån under den period, som kan tjäna som underlag för bedömningarna, så- lunda varierat, uppkommer frågan om vil- ken nivå, som bör tas som utgångspunkt för rekommendationerna rörande den ge- nomsnittliga höjningen. Denna fråga har uppenbarligen en mycket stor betydelse för den genomsnittliga taxeringsvärdenivån, men också — som här närmare skall visas — för jämnheten i taxeringen mellan olika fastighetstyper och olika områden.

Det kan noteras att frågan rent princi- piellt i lika hög grad berör jordbruksfas- tigheternas som annan fastighets taxerings- värdenivå. På grund av de speciella utveck- lingstendenserna inom den del av fastighets- marknaden som avser vissa fastighetstyper av karaktär annan fastighet kan problemet emellertid sägas ha särskild aktualitet när det gäller taxering av dylika fastighetstyper.

I första hand synes här uttrycket jämn- het i taxering böra något preciseras. Taxe- ringsvärdet skall författningsenligt knytas till fastighetens allmänna saluvärde, även om man bl. a. med hänsyn till osäkerheten i värderingen och risken för nedgång i fastighetsvärdena under kommande taxe- ringsperiod uppskattar taxeringsvärdet med relativt stor försiktighet. En jämn taxering borde därför — vid given säkerhet i statis— tisk mening vid bestämmandet av saluvärdet — utmärkas av att relationen saluvärde/ taxe- ringsvärde är oberoende av fastighetens karaktär och belägenhet. En på detta sätt definierad, jämn taxering, torde också upp- fattas som en rättvis taxering, eftersom i sådant fall den relativa skillnaden mellan fastighetens bedömda saluvärde och det faktiskt åsatta taxeringsvärdet är lika för alla berörda fastigheter.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring utformades rekommendationerna be- träffande skäligt nivålyft i förhållande till 1957 års. värden i princip på följande sätt. Först fastställdes på grundval av köpeskil- lingsstatistiken — och med uppdelning på skilda fastighetstyper — den genomsnittliga överprisprocenten för perioden 1957—1963. Detta genomsnitt minskades därefter med ett bestämt antal procentenheter — olika för

olika fastighetstyper. Det så erhållna pro- centtalet utgjorde den procentuella ökning av tidigare taxeringsvärde, som enligt re- kommendationerna borde eftersträvas .vid 1965 års fastighetstaxering. Denna regel skulle tillämpas inom de olika länen med anpassning till de för respektive län i sta- tistiken redovisade överpriserna. Hänsyn skulle även tas till förekommande skillna— der i genomsnittlig prisnivå för olika delar av länen liksom för fastigheter av olika storleksklasser och beskaffenhet.

Eftersom utgångspunkten för rekommen- dationerna utgjordes av den genomsnittliga prisnivån för hela perioden 1957—1963 är det uppenbart att de kunde variera kraftigt från län till län och olika fastighetstyper emellan så vitt gällde relationen mellan prisnivån vid periodens slut är 1963 och den eftersträvade taxeringsvärdenivån. Ett sifferexempel må klargöra detta förhållande.

Överprisprocent

År Område I Område n Område m

1957 50 20 1958 30 1959 40 1960 50 1961 60 1962 70 1963 80 1957/63 50

110

I exemplet har de tre områdena samma genomsnittliga överprisprocent (50 %), men utvecklingen under perioden har försiggått på olika sätt. Område I uppvisar konstant prisnivå under hela perioden, område II en jämn stegring och, område III en pro- gressiv stegring av priserna för ifrågavaran- de fastighetstyp. Denna skilda prisutveck- ling har medfört att prisnivån för periodens sista år ligger respektive 50, 80 och 110 % över det tidigare taxeringsvärdet trots att periodgenomsnittet i alla tre fallen är 50 %. Om nu den generella nedräkningen av ge- nomsnittsnivån bestäms — i visst fall - till 10 procentenheter, så kommer rekom- mendationerna att avse en höjning av den tidigare taxeringsvärdenivån med 40 %. Så- dan rekommendation leder till högst varie-

rande relationer mellan faktisk prisnivå år 1963 och de för 1965 års taxering efter- strävade värdena. 1965 års taxeringsnivå skulle sålunda överstiga de tidigare taxe- ringsvärdena med 40 % under det att de faktiska priserna är 1963 överstiger sagda värden med 50, 80 respektive 110 %. Om vidare prisnivåerna inom de tre områdena fortsatt att förändras på likartat sätt åren 1964 och 1965 som under den vid rekom- mendationernas avgivande överblickbara perioden kommer uppenbarligen än större olikheter mellan de tre områdena att före- ligga beträffande skillnader mellan faktisk prisnivå 1965 och samma års taxeringsvär- denivå. _ En grafisk framställning av nämn- da förhållanden lämnas på sid. 74—75.

De i exemplet schematiskt åskådliggjorda prisförändringama motsvaras av faktiska förändringar så som dessa avspeglas i köpe- skillingsstatistiken, även om prisserierna i praktiken uppvisar betydande fluktuationer. Det inför 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring — liksom inför tidigare allmänna taxe— ringar — använda systemet för tillgodogöran- de av köpeskillingsstatistiken vid avgivan- de av rekommendationer rörande nivåför- ändringar i taxeringsvärden medför sålunda att den nya taxeringsvärdenivån i väsentligt olika grad kommer att återspegla de vid taxeringstidpunkten förväntade fastighets- priserna. Inom områden och för fastighets- typer där prisnivån under perioden 1957— 1963 varit i huvudsak konstant blir skill- naden mellan prisnivå och taxeringsvärde- nivå ringa, medan sagda skillnad kan bli högst betydande i de fall prisnivån ökat starkt under perioden. De åsatta taxerings- värdena kommer sålunda såsom resultat av det använda systemet redan vid taxerings- tillfället att uppvisa stark ojämnhet, vilket inte minst ur rättvisesynpunkt måste upp- fattas som stötande. Den praktiska kon- sekvensen är att taxeringsvärdenivån blir betydligt lägre i förhållande till den faktiska prisnivån framförallt inom storstadsregio- ner, där prisstegringen normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveckling.

Mot den bakgrund som nu skisserats

måste det betraktas som naturligt att övergå till ett nytt tillvägagångssätt vid användandet av köpeskillingsstaristiken som grund för re- kommenderat nivålyft. Därvid bör uppen- barligen väljas ett system, som inte åt priori leder till skiljaktiga taxeringsvärdenivåer för olika områden och fastighetstyper.

Önskemålen om jämn och rättvis taxe- ring leder principiellt till kravet att man — med ledning av den kända utvecklingen — gör en prognos rörande sannolik genom- snittlig prisnivå för respektive fastighets- typer och områden för den period under vilken de vid den förestående fastighets- taxeringen åsatta värdena skall gälla. Den eftersträvade taxeringsvärdenivån bör däref- ter bestämmas såsom en viss procentuell an- del av den prognostiserade prisnivån. Det är uppenbart att stora svårigheter föreligger att förutsäga den framtida prisnivån. I prakti- ken måste därför största vikt knytas till den prisnivå som är känd och statistiskt doku- menterad vid tiden för rekommendationer- nas utfärdande även om viss hänsyn kan och bör tas till förmodade framtida pris— förändringar. Även vid bedömning av det faktiskt föreliggande statistiska materialet uppkommer betydande osäkerhet beroende inte minst på det relativt ringa underlag i form av fastighetsförsäljningar som står till buds. Man kan därför inte acceptera ett enstaka årsmedeltal för överprisema så- som ett mått på prisnivån under detta år — tvärtom måste utvecklingen under hela perioden beaktas vid ställn'ings'tagande rö- rande prisnivån vid periodens slut. I sam- manhanget måste även uppmärksammas den stora spridning i överpriser som föreligger även inom i och för sig enhetliga områden och fastighetsgrupper.

Hänsyn till de allmänna försiktighetskra- ven vid åsättande av taxeringsvärde bör lämpligen tas genom rekommendationer om nedräkning av förutsedd eller konstate— rad prisnivå med visst procenttal. Däri- genom uppnås den jämnhet i taxeringen, som man av rättviseskäl eftersträvar. Ett förfarande med sänkning av konstaterad överprisprocent med givet antal procenten- heter leder däremot principiellt till ojämn

fR/SUTI/ECKLING ENL. JTAT/åT/K

PR/åUTVECKLI/YG ENL. PROGNOS

REKOMMENDERAD TÅX. WDEN/VÅ 1965

/95_7

ÖVERPR/SPROCENTA

Zman/mama avr. STAT/5 r/k

GENOMS/V/TTL/G ÖVERPRIÖPR

/963 /965

OMRÅDE H

PRISUTVECKLINE ENL. PROGNOS

/957/ea

REKOMMBVDERAD TAX. VÅRDE NIVÅ l965

ÖVERPR/äPROCfNT

PP/SUTl/ECKL/NG ENL. äfAT/JT/K

PRISUT [NL,

CKLING ROGNOS

xi

GENOMJN/l'fL/å ÖVERPR/äPROCE/VT /95_7/63

I

REKOMMENDERAD TAX.VÄRDEN/VÅ 1965

Grafisk framställning över sambandet mellan de allmänna tendenserna i prisutveckling & ena sidan och erhållen differens mellan faktisk (respektive prognostiserad) prisnivå och taxe- ringsvärdenivå & andra sidan. Figuren är upprättad i anslutning till texten på sid. 72—73, till vilken hänvisas för klargö- rande av bakgrund och allmänna förutsätt- ningar. Område I uppvisar en konstant pris- nivå under hela perioden 1957/63, område II en jämn stegring och område III en progressiv stegring av priserna. För samtliga områden är den genomsnittliga överprisprocenten 1957/63 lika med 50 procent. Vid en förutsatt nedräk- ning av detta genomsnitt med lO procenten-

heter erhålles en rekommenderad höjning av tidigare taxeringsvärdenivå med 40 procent. Skillnaden mellan faktisk prisnivå år 1963 och rekommenderad taxeringsvärdenivå — i figu- ren betecknad med a — varierar högst väsent- ligt mellan dc tre områdena. Om prisutveck- lingen 1964/65 bedöms ske i huvudsak enligt den tidigare tendensen erhålls den med b i figuren betecknade differensen mellan pro- gnostiserad prisnivå 1965 och samma års taxe- ringsvärdenivå. Variationerna mellan områdena I, II och III beträffande differenserna a res- pektive b antyder den ojämnhet i taxerings- resultatet, som automatiskt blir följden av ifrå— gavarande metodik beträffande nivålyftsrekom- mendationer inför allmän fastighetstaxering.

taxeringsvärdenivå i den mening detta ord givits i det föregående.

Genom den omläggning av köpeskillings- statistiken som genomförts fr. o. m. redo- visningsåret 1965, innebärande en större differentiering med avseende på såväl fas- tighetstyper som geografisk belägenhet, finns numera bättre möjligheter än tidi- gare att erhålla tillförlitligt underlag för bedömningar angående föreliggande pris- nivå. Det kan emellertid vara motiverat att — sett på längre sikt — införa ytterligare differentiering av prisstatistiken för annan fastighet. För att underlätta framtagandet av en sådan har kommittéerna föreslagit införandet av ett system för klassificering av fastighetsbeståndet. Beträffande detta förslag hänvisas till avsnitt 3.7.

Såsom tidigare framhållits har inför de allmänna fastighetstaxeringama även en an- nan form av rekommendationer och anvis- ningar lämnats. Dessa avser direkta meto- der för taxering av fastigheter och delar av fastigheter, speciellt då byggnadsdelen. I denna fråga bör först erinras om bestäm- melserna i anvisningspunkt 5 till 10 å i kommunalskattelagen, enligt vilka byggnads- värdet skall »utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmän- na saluvärde i dess helhet och markvärdet». Det primära skall således vara bestämman— det av dels totalvärdet, dels markvärdet. Om sålunda särskilda metoder utformas för direkt bestämning av ett separat byggnads- värde — vilket i praktiken skett i anvisnings- form — ställs stora krav på samordningen mellan dessa metoder och vid deras använd- ning utnyttjade data å ena sidan och efter- strävad taxeringsvärdenivå _å andra sidan. Det måste anses tveksamt om , tillräcklig samordning skett i. detta avseende. Detta gäller såväl de vid taxering av en- och två— familjsfastigheter upprättade hjälptabellerna för uppskattning av byggnadsvärde som de mera generella anvisningarna av innebörden att byggnadsvärdet för nybyggda hus nor- malt skall sättas till 80 % av produktions— kOStnaden. Vid tillämpning av dylika regler torde inte sällan erhållas en taxeringsvärde- nivå, som skiljer sig från den som erhålls en-

ligt de allmänna rekommendationerna om nivålyft. I praktiken torde de sistnämnda rekommendationerna användas vid taxering av fastigheter med äldre byggnadsbestånd och separatvärdering av byggnaderna enligt produktionskostnadsmetod för taxering av nyare hus. Det finns därför anledning att tro att den slutliga taxeringsvärdenivån, sedd i relation till det allmänna saluvärdet, upp- visar ojämnhet mellan grupper av fastigheter med äldre respektive nyare byggnadsbe— stånd.

Kommittén har ej anledning att här närmare behandla de tekniska och statis- tiska metoder som kan komma till använd- -ning för bestämmande av skäligt nivålyft

vid allmän fastighetstaxering enligt de grun- der som förut antytts och vid anpassningen till sålunda bestämd taxeringsnivå av det totalvärde för fastighet som erhålls genom addition av separat bestämda mark- och byggnadsvärden. Det är heller inte möjligt att inför 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring erhålla en definitiv lösning på angivna problem. De redovisade synpunkterna bör dock enligt kommitténs mening i möjligaste mån beaktas vid utfärdande av anvisningar inför denna taxering. Hithörande problem- komplex bör därefter tas upp till mer in- gående analys i syfte att på längre sikt ge fastare underlag för ett förbättrat förfaran- de vid fastighetstaxering.

5.2 En- och tvåfamiljsfastigheter

Av redogörelsen över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering framgår att cir- ka 80 procent av totala antalet skatteplik- tiga taxeringsenheter av annan fastighets natur utgjordes av en— och tvåfamiljsfas- tigheter. Det är alltså ett mycket stort antal fastighetsägare som berörs av taxeringen av sådana fastigheter. Taxeringsvärdet för fastigheter av. detta slag har vidare en spe- ciell betydelse i inkomstbeskattningssam— manhang.. enär intäkt från sådan fastighet alltsedan år 1953 schablonmässigt beräknas såsom vis's procentuell andel av det senast åsatta taxeringsvärdet. Sedan nya regler rörande intäktsberäkningen numera införts,

innebärande differentiering av procentsat- sen för skilda taxeringsvärdeklasser, har denna betydelse alltmera accentuerats.

Några regler för taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter utöver de som lämnas för annan fastighet i allmänhet ges inte i kommunalskattelagen eller i anvisningar- na till denna lag. Taxeringen har därför till övervägande delen skett på grundval av de för varje fastighetstaxering och för varje län fastställda anvisningarna.

Till ledning för taxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheter som utnyttjas som per- manentbostad har i fastighetsprövnings- nämndernas anvisningar intagits rekommen- dationer av skilda slag såsom kan utläsas av bilaga C. I första hand må nämnas de rekommendationer om genomsnittligt nivå- lyft med visst procenttal i förhållande till tidigare taxeringsvärdenivå, som grundats på köpeskillingsstatistik. Procenttalet anger sålunda främst den eftersträvade taxerings— värdenivån och avser egentligen- ej att ge ledning för taxering av den individuella fastigheten. I det praktiska taxeringsarbetet torde dock procenttalet inte sällan - fram- förallt för äldre hus —- ha använts för direkt bestämning av taxeringsvärdet genom upp- räkning med sagda tal av det tidigare taxe- ringsvärdet. '

Vid sidan av dessa generella rekommen- dationer rörande taxeringsvärdenivån ges i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar mer eller mindre ingående Vägledningar rö- rande det direkta taxeringsarbetet. Därvid har uppmärksamheten i första hand ägnats åt taxering av fastighetens byggnadsdel un— der det att anvisningarna rörande markvär- det i allmänhet varit mycket kortfattade.

Beträffande byggnadsvärdets bestämman- de har anvisningarna nästan genomgående avsett metoder som utgår från kostnaderna för uppförande av byggnad. De givna re- kommendationerna utmynnar i allmänhet i tabeller över å—priser per rna byggnads- volym eller rn2 byggnadsyta för skilda byggnadstyper och byggnadsåldrar. Man har därvid utgått från tabeller som ursprung- ligen uppgjordes till 1957 års allmänna fas- tighetstaxering för användning i förstads—

samhällen omkring Stockholm. Dessa tabel- ler utarbetades av ingenjör Anders Assis och tabeller av ifrågavarande typ har av denna anledning i taxeringssammanhang kommit att gå under beteckningen Assistabeller. Omräkningen av de i förenämnda tabellerna angivna riktvärdena har skett lokalt.

I vissa län har tillvägagångssättet för bestämning av byggnadsvärdet rent tekniskt givits en modifierad utformning — i ett län genom användande av grafiska metoder — men principen synes genomgående ha varit att bestämma värdet med utgångspunkt från byggnadskostnaderna. Även i det fall hän- visning skett till de värderingsnormer som använts vid statlig belåning föreligger dylik anknytning till byggnadskostnaderna. På vissa håll har rekommendationerna utfor- mats så att särskilda riktvärden angivits för vissa orter och avseende viss typ av bygg- nad, varefter angivits vissa regler för korri- gering av dessa riktvärden för andra bygg- nadstyper och olika åldersklasser.

I de län där Assistabeller utarbetats tor— de dessa normalt ligga till grund för taxe- ringen utom beträffande äldre villor och villor med mera specifik utformning.

Anvisningama beträffande åsättande av markvärden är vanligen mycket allmänt hållna. Statistik rörande ortsprisnivå synes endast i undantagsfall ha redovisats. Där- emot har allmänna hänvisningar till ortspris- nivå och'ymarkvärdestegring givits. I den mån särskilda metoder för framräknande av markvärdet rekommenderats har dessa of- tast utgått från ett visst värde per rn2 tomt- mark. För särskilt stora -tomter har reduk- tion av detta m2-pris förordats i vissa län. Härutöver har ibland rekommenderats ett fast tillägg, som avser att täcka kostnader för anslutning till gatu—, vatten- och avlopps- nät o. dyl. Slutligen förekommer i några län hänvisning till förteckningar över kostnader för tomtmark, vilka i samband med bedöm- ning för statlig långivning godkänts av läns- bostadsnämnd.

Frågan om anpassningen av det såsom summan av åsatta mark- respektive bygg- nadsvärden erhållna totalvärdena på fastig- het till den allmänna saluvärdesnivån har

i allmänhet ej behandlats i anvisningarna. Det kan dock förutsättas att denna fråga såvitt möjligt beaktats vid utarbetande av olika former av hjälptabeller för uppskatt- ning av byggnadsvärdena.

För fastigheter avsedda för fritidsända- mål har i vissa fall tabeller och andra värde- ringsnormer angivits i anvisningar från fas- tighetsprövningsnämnd. Dessa är dock ge- nomgående betydligt mindre utförliga än för fastigheter avsedda för permanent boen- de. Allmänna rekommendationer rörande generell förändring av taxeringsvärdenivån — grundade på köpeskillingsstatistik — har i allmänhet lämnats.

Sammanfattningsvis kan sägas att anvis- ningarna rörande värdesättning av en- och tvåfamiljsfastigheter givits en i många av- seenden varierad utformning från län till län. Även i de fall man utgått från samma principiella betraktelsesätt har ofta olika metoder och tabellutformning kommit till användning. Den granskning av förslag till anvisningar, som riksskattenämnden för- fattningsenligt har att företa och som siktar till jämnhet i taxeringen, har på detta sätt försvårats.

Det är kommitténs mening att den för en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpade värderingsmetodiken bör överses och i förs- ta hand ta sikte på att erhålla en mera marknadsanpassad be-

stämning av markvärdet och att genom centralt utarbetade hjälptabeller

rörande byggnadsvärdet underlätta an- passningen till önskad taxeringsvärdenivå för fastigheten i sin helhet. Kommittén anser att följande bör beaktas vid den förordade översynen.

a) Rörande värdering av mark Vid bestämmandet av markens värde skall alltid särskild hänsyn tas till tomt- platsens läge inom orten, dess storlek och kommunaltekniska standard. Därtill kom- mer att man ofta måste beakta markens byggnadstekniska förutsättningar, tomtplat- sens form och speciella läge m.m. Den ge- nomsnittliga tomtplatsens värde vid olika

lägen inom orten bör för större samhällen alltid illustreras på en karta. Ett hänsyns- tagande till tomtplatsens storlek torde en- dast behöva ske då storleken mera markant avviker från vad som är normalt. Vidare bör beaktas att värdet av större tomtplatser ofta är beroende av om tomtplatserna går att dela. Med kommunalteknisk standard avses den utformning som givits erforderliga vägar samt anläggningar för vatten och av- lopp. I de fall fastighetsägaren har ytter- ligare kostnader för sådana anordningar, t.ex. i form av ansl-utningsavgifter, bör detta iakttas vid taxering. Bestämmandet av markens värde bör i huvudsak ske på samma sätt både då det gäller en bebyggd en- och tvåfamiljsfastighet och då fråga är om fastighet. som avses att bebyggas med villabyggnad.

b) Rörande värdering av byggnad Beträffande värdering av byggnad har man anledning att skilja på äldre och yngre byggnader. För byggnad yngre än 30 år 40 år torde taxeringsvärdet liksom hittills böra bestämmas med utgångspunkt från återanskaffningskostnaden för en likvärdig byggnad. Värderingsmetodiken bör härvid med utgångspunkt från återanskaffnings- kostnaden uppbyggas så att det totala taxe- ringsvärdet i möjligaste mån återspeglar hela fastighetens saluvärde. De förhållan- den rörande byggnaden som vid en sådan värderingsmetodik i första hand bör be- aktas är:

I. Utformningen

2. Storleken

3. Standarden

4. Åldern eller den återstående livslängden.

En byggnads utformning bestäms i första hand av om byggnaden är uppförd i ett eller flera plan, med eller utan källare samt med eller utan inredd vind. Det synes tillräck- ligt att man liksom hittills hänför byggna- den till någon av ett tiotal grundtyper. Bygg- nadsvärdets variation med hänsyn till om fastigheten utgör enfamiljsvilla, tvåfamiljs- villa, parhus, radhus, kedjehus, friliggande fritidshus eller sammanbyggt fritidshus är

i stor utsträckning okänd. Om den av kom- mittén föreslagna fastighetsklassificering— en kommer till stånd får man underlag för att vid efterföljande taxeringar även beakta de skiljaktigheter, som kan föreligga i detta hänseende. För närvarande synes det en- dast befogat att skilja mellan friliggande byggnad för permanent bostadsändamål, sammanbyggd byggnad för permanent bo- stadsändamål och fritidshus.

För att ange storleken av en byggnad torde det vara erforderligt att bestämma byggnadsytan och/eller lägenhetsytan.

Standarden synes lämpligen anges i Vissa klasser. Man synes böra överväga att låta deklaranterna uppge byggnadernas tekniska utrustning i flera avseenden på i princip sådant sätt att vid taxeringsförfarandet kan tillämpas sådan värderingsmetod, som utar- betats av försäkringsbolagens förvärderings- kommitté och som används för att bestäm- ma försäkringspremien vid fullvärdesför- säkringar av en- och tvåfamiljshus.

Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk kan beträffande fastig- heter som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste 30 it 40 åren före taxeringstillfället i allmänhet beräknas schablonmässigt med utgångspunkt från en normal livslängd. För äldre hus och sådana som varit utsatta för en särskilt stark för- slitning synes mera relevant att för den speciella fastigheten göra en bedömning av sannolik återstående livslängd. Motsvarande bör gälla beträffande byggnad som av något skäl inte kan få kvarstå mer än under viss begränsad tidsperiod.

Äldre byggnader kan ofta vara mycket svåra att värdera, eftersom deras utformning i många fall inte utan vidare kan hänföras till någon av de angivna grundtypema och byggnadernas återstående livslängd ofta är beroende av möjligheterna att genomföra standardhöjande reparationer. I de fall så- dana reparationer anses ekonomiskt berät- tigade kan taxeringen lämpligen ske med ledning av det sannolika värdet efter repara- tionen — fastställt enligt den hjälptabell som avser då närmast jämförbara fastighetstyp — minskat med reparationskostnaderna.

Överarbetningen av hittills använda hjälp- tabeller bör syfta till upprättande av stom- mar för de tabeller som skall fastställas av fastighetsprövningsnämnd. För att kun- na återge de skilda sätt på vilka en salu- värdesnivå kan utbildas inom olika bygg- nadskostnadszoner och inom orter med olika utvecklingsmöjlighet, måste hjälptabel- ler upprättas för bl. a. skilda byggnadskost- nadsnivåer och eventuellt för de skilda sätt varpå byggnadens ålder kan påverka dess värdeminskning.

Valet av en med hänsyn till önskad taxe- ringsvärdenivå lämplig hjälptabell liksom också upprättandet av en markvärdekarta synes böra underlättas genom att man för varje bebyggelseområde utser vissa typfas- tigheter, beträffande vilka fastighetstaxe- ringsnämnden mycket noggrant diskuterar bestämmandet såväl av totalvärdet som markvärdet. Valet av typfastigheterna bör i möjligaste mån ske så att dess byggnader överensstämmer med de byggnadstyper kring vilka hjälptabellerna uppbyggts.

5.3. Flerfamiljs- och affärsfastigheter

För taxering av främst bostadsfastigheter lämnas i anvisningspunkt 1 till 9 % kom- munalskattelagen kompletterande värde- ringsregler till de för annan fastighet gene- rellt givna reglerna. Den metod, som där- vid anvisats för värdesättningen av ifråga- varande fastigheter, är en avkastningsmetod. Det värde som därvid erhålls avser hela fastighetens värde, d. v. s. summan av mark— och byggnadsvärdet. I nämnda anvisnings- punkt har redovisats ett kalkylförfarande för beräkning av nuvärdet av de påräkne- liga normala framtida nettoavkastningarna av en fastighet under hänsynstagande till de särskilda förhållandena för fastigheten ifråga. Den i kommunalskattelagen anvisa- de avkastningsmetoden är sålunda grundad på en nettokapitaliseringsprincip.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring rekommenderades vid Stockholmsmö- tet, att värdering av flerfamiljs- och affärs- fastigheter skulle ske genom kapitalisering

av en bruttohyra. I andra hand rekommen- derades att man vid värderingen av berör- da fastigheter i den utsträckning som var möjlig och som befanns lämplig, borde an- vända sig av någon form av räntabilitets- kalkyl, vilken kalkyl närmast motsvarar kapitalisering av nettohyra. — Inför den all- männa fastighetstaxeringen lämnades även beträffande denna fastighetstyp sådana re- kommendationer om en viss procentuell höj— ning, som tidigare berörts.

Såsom framgår av bilaga C angavs i fas- tighetsprövningsnämndernas anvisningar ge- nomgående att vid taxering av hyreshusen, vartill räknades flerfamiljsfastigheter, kom- binerade bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter, skulle tillämpas en avkastningsmetod, utformad så att kapita- lisering skedde av en inom de olika länen på skilda sätt beräknad bruttoavkastning och efter varierande procenttal. Vidare angavs i vissa läns anvisningar att man för kontroll vid värdesättningen borde an- vända sig av någon form av räntabilitets- kalkyl. I taxeringsmaterialet har emellertid ej dokumenterats att sådana nettoavkast- ningskalkyler genomförts. -— De vid 1965 års fastighetstaxering till kammarrätten full- följda målen beträffande taxering av hyres- hus har medfört ändringar i stor utsträck- ning av de överklagade besluten.

I fastighetsprövningsnämndernas anvis- ningar har överlag lämnats endast allmänt hållna regler för uppskattningen av mark- värdet. I vissa läns anvisningar har angivits att byggnadsvärdet på nyligen bebyggda fastigheter bör sättas till i allmänhet 85— 90 % av byggnadskostnaderna.

En aktuell värderingsfråga som endast i ringa mån berörs i anvisningarna gäl- ler taxeringen av saneringsfastigheter (exem- pelvis rivningsfastigheter i storstäders city- områden) och bebyggda exploateringsfas- tigheter. Vid en strikt tillämpning av den förut berörda regeln i anvisningspunkt 5 till 10 & kommunalskattelagen, enligt vilken byggnadsvärdet skall utgöra skillnaden mel- lan en fastighets allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet, skulle dessa sane- ringsfastigheter och exploateringsobjekt en-

dast åsättas markvärde. Rent allmänt torde kunna sägas att äldre fastigheter ofta har åsatts ett relativt sett för lågt markvärde.

I likhet med vad som var fallet beträf- fande en- och tvåfamiljsfastigheter anser kommittén i princip, att förfarandet vid taxering av flerfamiljs- och affärsfastighe- ter bör ändras. Kommittén vill redovisa följande synpunkter på det framtida för- farandet.

Beräkningen av totalvärdet för en be- byggd flerfamiljs- och affärsfastighet sker i vanliga fall genom en avkastningskalkyl. För att denna skall ge ett godtagbart re- sultat bör den genomföras med beaktande av fastighetens intäkter, drifts- och under- hållskostnader, byggnadernas återstående livslängd samt — med hänsyn till erforderlig avskrivning på byggnadsdelen -— även fas- tighetens markvärde. Detta bestäms därvid med utgångspunkt från saluvärdet på obe- byggd tomtmark. Anknytningen till en öns- kad taxeringsvärdenivå kan ofta på ett till— fredsställande sätt ske genom valet av kal— kylräntefot. Då fastighetens totala värde och dess markvärde bestämts kan byggnadsvär- det — i enlighet med gällande regler — be- räknas som skillnaden mellan deSsa värden.

Vid bestämmandet av markens värde skall normalt alltid särskild hänsyn tas till tomtplatsens storlek, form och läge i orten. dess byggnadsrätt samt kommunaltekniska standard. Därtill kommer att man ofta mås- te beakta markens byggnadstekniska förut- sättningar. Erfarenhetstal beträffande pris- nivån för obebyggda tomtplatser uttrycks antingen i relation till tomtytan, till tillåten våningsyta ovan mark eller till tillåten vå- ningsyta för bostäder, kontor och affärs- lokaler. Oavsett vilket sätt som tillämpas vid beräkning av markvärdet bör använda erfarenhetstal inom större samhällen alltid illustreras på särskild karta.

Vid beräkning av en fastighets totalvärde enligt nettokapitaliseringsprincipen bör i första hand följande faktorer vara kända beträffande den enskilda byggnaden.

1. Hyresintäkt 2. Lägenhetsyta 3. Omkostnadsklass

l l ! i l

4. Ålder eller återstående livslängd. Därtill kan i det särskilda fallet behöva beaktas föreliggande ombyggnadsmöjlighe- ter, aktuellt underhållsläge m. m. Taxeringen bör i princip utgå från den totala verkliga hyresintäkten. I de fall hy- resreglering gäller avses härmed grundhyran inklusive generellt tillägg och eventuell tilläggskompensation samt i förekommande fall bränslekostnader och va-avgifter. Uppskattningen av drifts- och underhålls- kostnaderna synes kunna underlättas genom centralt upprättade tabeller över dessa kost- naders storlek per m2 lägenhetsyta för bo- städer och lokaler vid varierande ålder. För att man skall kunna beakta de olika förutsättningar, som föreligger för drift och underhåll inom olika orter vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning m. m. synes tre eller fem omkostnadsklasser behöva införas. Drifts- och underhållskost- naderna för en byggnad skulle således kun- na beräknas med ledning av den totala lä- genhetsytan, fördelad på bostäder och loka- ler, samt aktuell omkostnadsklass och ålder. Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk torde beträffande fastig— het, som nybyggts eller genomgripande om- byggts under de senaste 30 år 40 åren, i taxe- ringssammanhang kunna beräknas schablon- mässigt med utgångspunkt från en normal livslängd av cirka 60 år. För äldre byggna- der och sådana som varit utsatta för särskilt stark förslitning synes mera relevant att fast- ställa byggnadens återstående livslängd. Motsvarande gäller beträffande byggnad som av något skäl inte kan få kvarstå mer än under en viss begränsad tidsperiod. Den återstående livslängden synes alltid böra bestämmas med beaktande av vilka om- byggnadsmöjligheter som föreligger. Då man sålunda bestämt markvärdet, den totala hyresintäkten, den uppskattade drifts- och underhållskostnaden samt bygg- nadens ålder eller återstående livslängd åter- står bestämningen av en kalkylräntefot för att en fullständig avkastningskalkyl skall kunna upprättas. Denna bestämning bör ske så att önskad taxeringsnivå erhålls. Be- räkningen av byggnadsvärdet skulle i prin—

cip kunna ske på sätt närmare framgår av följande schema.

Beräkningsschema för byggnadsvärdet. Årskalkyl:

Intäkter

Kostnader Räntekostnad för markvärdet B x B] = .............. Drifts- o. underhållskostnad 13: x IZI = ____________________________

Överskott | |

N

Byggnadsvårdet: Kapitaliserat värde | IHE =

Korrektion för eftersatt underhåll =

Byggnadsvårde | |

Teckenförklaring: Direkta ingångsdata 1 : Markvärdet 2 : Totalhyran 3 : Lägenhetsytan Ur tabeller hämtade ingångsdata A : Kalkylräntefoten B : Drifts- och underhållskostnaden per 1112 ly C : Omräkningstalet

Erforderliga tabeller rörande värdefaktorerna A, B och C förutsätts bli fastställda av fas- tighetsprövningsnämnd.

Faktom A användes dels för beräkning av räntekostnaden för markvärdet enligt ovan- stående årskalkyl, dels såsom ingångsdata vid bestämning av tillämpligt omräkningstal för fastighetens byggnadsdel (faktor C). Faktom A fastställes för varje bebyggelseområde med hän- syn till önskad taxeringsvärdenivå och kan be— höva varieras för fastigheter med olika ut- nyttjandeändamål.

Faktorn B utvisar den för bebyggelseområ- det tillämpliga drifts- och underhållskostnaden, uttryckt i kr/m2 lägenhetsyta. Erforderligata- beller över faktorn B synes kunna upprättas centralt och bör för bostäder och lokaler om- fatta tre eller fem omkostnadsklasser. Dessa klasser ger därvid uttryck för de skilda för- utsättningar beträffande drifts- och underhålls- kostnader som kan föreligga inom olika orter och vid varierande byggnadsstorlek och bygg- nadsutformning. Utformningen av ifrågavaran- de tabeller kan exempelvis ske på följande sätt.

& & Byggnadens _? .; åldersklass Omkost- Byggn.- 3575 ————————— nadsklass anvandn. lgågl 2 3 4 5 6 Bostäder V | i | | 0» K | | ] Lokaler V ! | | (L) KI | | | .. v | | | 4 2 K | | V L K | V B K 3 V L K

Med byggnadens åldersklass skulle därvid kun- na avses följande:

1. Byggnader uppförda 1970—1960

2. » » 1960—1940

före 1940, med en återstående livs- längd av minst 20 år. 1940, med en återstående livs- längd av 10—20 å

3. » »

& & $ !

r. 5. » » » 1940, med en återstående livs- längd av 5—10

Ch & v v !

ar. 1940, med mindre än 5 års återstående livs- längd.

Faktor): C utvisar det för bebyggelseområdet tillämpliga omräkningstalet. Valet av omräk- ningstal bestäms i första hand av kalkylränte- foten och åldersklassen. Detta tal är därvid helt enkelt att betrakta som en kapitaliserings- faktor med räntesatsen lika med kalkylränte- foten och antalet är lika med beräan åter- stående livslängd. Emellertid kan även ett hån- synstagande till förväntade framtida ändringar i hyresnivån vid behov infogas i beräkningen av omräkningstalet. Erforderliga tabeller över faktorn C, som synes böra upprättas centralt, kan därvid exempelvis ges följande utformning.

Förväntade Kalkyl- hyresnivåänd- räntefot ringar ] + 10 % + 5 % 6 % i 0 _ 5 % — 10 % + 10 % + 5 % 7 % i 0 _ 5 % — 10 %

Byggnadens åldersklass 2 3 4 5 6

Beräkningen sker således på det sättet att man först från de totala intäkterna drar de uppskattade årliga drifts- och under- hållskostnaderna samt räntekostnaderna för markvärdet. Härigenom erhålls det årliga överskott som står till förfogande för för- räntning av byggnadskapitalet. Om intäk- terna inte räcker till för att lämna ett över- skott bör taxeringsenheten följaktligen inte åsättas något byggnadsvärde. Om däremot ett överskott uppstår, skall detta omräknas till ett kapitalvärde med hänsyn bl.a. till den återstående livslängden. Det sålunda erhållna värdet kan slutligen behöva korri- geras med hänsyn till t. ex. den föreliggan- de underhållssituationen m. m.

Även om kommittén anser att en över- gång till ett nettokapitaliseringsförfarande bör ske snarast möjligt, synes man dock vid 1970 års taxering behöva bibehålla den nuvarande metodiken med en bruttokapi- talisering främst med hänsyn till svårighe- terna att bedöma den tidsåtgång och ar- betsbelastning som användningen av ett net- tokapitaliseringsförfarande föranleder vid taxeringsarbetet. Härigenom ges också möj- lighet att pröva den föreslagna metodiken genom provtaxeringar i anslutning till 1970 års taxering. Den föreslagna nettokapitali- seringsmetodiken synes även, efter i-stort sett samma anvisningar som avses gälla för provtaxeringarna, kunna användas vid de kontrollberäkningar vilka sker inom nämn- derna i samband med taxeringen enligt bruttokapitaliseringsförfarandet.

5.4. Industrifasligheter, vattenfalls- fastigheter m. m.

Utöver de i 9 & kommunalskattelagen givna allmänna värderingsreglema har i samband med 1937 års översyn av bestämmelserna om värdering av annan fastighet i anvis- ningspunkt 1 till nämnda stadgande inta- gits en särskild, kompletterande regel för värdering av industrifastigheter. Denna typ av fastigheter kan endast undantagsvis vär— deras efter en avkastningsmetod eller med utgångspunkt från erlagda köpeskillingar. Enligt den kompletterande värderingsregeln kan det vid värdesättning av industrifas- tigheter exempelvis »visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden, som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktig- hetstid m.m.». Den sålunda anvisade s.k. an]äggningskostnadsmetoden torde i taxe- ringsarbetet vara den vanligast förekom- mande metoden för värdering av indu- strifastigheter. Metoden kan innebära att man vid värdesättningen utgår från en fak- tisk eller beräknad anläggningskostnad för byggnaderna med tillägg för kostnader för fasta maskiner m.m. eller också från en beräknad nybyggnadskostnad, varefter re- duktion med hänsyn till ålder, förslitning och återstående beräknad varaktighetstio skall ske. Vid värderingen aktualiseras bl. a. frågan om bestämning av lämpliga index- och avskrivningsnormer.

Vid Stockholmsmötet inför 1957 års all- männa fastighetstaxering rekommenderades såsom lämplig index- och avskrivningsnorm vid värderingen av industrifastighetema de för taxering av kraftverk avsedda tabellerna för index och avskrivning, varvid en re- ducering av de erhållna värdena med 15—20 procent skulle ske. Vid Stockholmsmötet år 1964 utgick man i stället från att vid taxeringen i allmänhet skulle begagnas de byggnadsindextabeller, som användes av försäkringsbolagen, Svenska Skadeförsäk— ringsföreningens byggnadskostnadsindex re- spelktive maskinprisindex, med nedräkning

av erhållna värden med 15—20 procent. Efter viss utredning uttalade emellertid riks- skattenämnden att de för taxering av vatten- fallsfastigheter utarbetade indextabellerna borde kunna användas vid taxering av in- dustrifastighet även vid 1965 års taxering men då med en reduktion av de erhållna värdena med 5—10 procent.

I anvisningarna för de olika länen har anläggningskostnadsmetoden överlag rekom— menderats för värderingen av industrifastig- heterna. I vissa län har emellertid rekom- menderats användning av index för vatten- fallsfastigheterna medan däremot i andra län försäkringsbolagens index kommit till användning.

Kommittén vill beträffande taxering av industrifastigheter inskränka sig till föl- jande allmänna synpunkter.

Taxeringen av obebyggda industrifastig- heter kan normalt ske på likartat sätt som taxeringen av obebyggda hyres- och affärs- fastigheter, nämligen med utgångspunkt från erfarenhetstal uttryckta i kronor per rn2 tomtyta eller kronor per m2 tillåten vånings- yta. Däremot uppkommer ofta stora svårig- heter vid taxeringen av bebyggda industri— fastigheter. Detta sammanhänger främst med att värdet av byggnaderna kan vara mycket starkt beroende av företagets lön- samhet och ibland av lönsamheten inom vederbörande bransch. Så är särskilt fallet då byggnaderna är uppförda på sådant sätt att de endast har begränsad användbarhet för annat ändamål. När byggnaderna har en sådan utformning att de kan nyttjas för ett flertal olika ändamål är däremot möj- ligheterna att stödja taxeringen på ett marknadsvärde större. Detta kan ske an- tingen direkt genom beräkning av ett salu- värde för fastigheten eller indirekt genom bestämning av en marknadsmässig hyra för lokalerna. Om detta inte är möjligt åter- står att bedöma taxeringsvärdet med ut- gångspunkt från återanskaffningskostnader- na på en likvärdigbyggnad.

I detta sammanhang kan erinras om de ändringar av begreppet fasta maskiner eller om den eventuella utmönstring av detta

begrepp, som efter slutförandet av pågåen- de särskild utredning för skatterättens del kan bli en följd av införandet av den nya lagen om vad som hör till fast egendom. Eventuella förändringar får en viss betydel- se för värderingen av såväl hyresfastigheter som främst industrifastigheter. Av det totala taxeringsvärdet för annan fastighet, cirka 137 miljarder kronor, utgjorde enligt redo- görelsen för taxeringsutfallet vid 1965 års taxering dock endast i runda tal 7 miljarder kronor särskilt maskinvärde. — Vidare kan anföras att det, då det gäller industrifastig— heter och specialfastigheter av skilda slag, ”är svårt att ge enhetliga riktlinjer för gräns- dragning mellan vad som är att hänföra till byggnad och vad som är markanläggning. Därför måste tillsvidare ett avgörande ske från fall till fall i dessa gränsdragningsfrå- gor. Mestadels torde man böra ta hänsyn till det ändamål för vilket taxeringsenheten an- vänds eller avses att användas. Byggnad eller anläggning, som krävs för den aktuella användningen, synes ej böra ingå i mark- värdet, såvida den inte är av direkt grund- förbättringsnatur.

För värderingen av vattenfallsfastigheter, som utgörs av eller vari helt eller delvis ingår ou-tbyggda vattenfall, vattenkraftverk eller regleringsdammar med huvudsakligt syfte att reglera vattnets avrinning till för- mån för» kraftproduktionen vid nedströms belägna vattenfallghar år 1950 omarbetade, utförliga regler intagits i anvisningspunkten 3 till 9 & kommunalskattelagen och anvis- ningspunkt 6'till 10 % samma lag. Till varje allmän fastighetstaxering fastställer Kungl. Maj:t särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av värdet av outbyggt vatten- fall (fallvärde) och utfärdar centralt utar- betade tabeller för index och avskrivning m.m. vid uppskattning av värdet av kraft- verk och regleringsdammar. ' För övriga specialfastigheter har ej läm- nats några kompletterande värderingsregler i kommunalskattelagen. Ej heller har Stock- holmsmötet, riksskattenämnden eller fastig- hetsprövningsnäinnderna, annat än i undan- tagsfall, lämnat några rekommendationer

eller anvisningar för taxeringen av dessa fastigheter. Till specialfastigheter räknas art- skilda fastighetstyper, såsom trädgårdsmäs— terier, grusfastigheter, bensinstationer, hotell m. fl.

För att en så rättvis och enhetlig taxe- ring som möjligt skall kunna ske av de i detta avsnitt behandlade typerna av special— fastigheter måste enligt kommitténs mening särskilda experter medverka vid utformning- en av anvisningar för värdering av fastig- heterna i fråga.

länsstyrelserna

I kapitel 2 har behandlats länsstyrelsernas uppgifter i samband med fastighetstaxering samt deras tillgång på experter och sakkun- niga för sådan taxering. Kommittéema har kunnat konstatera, att de knappa personal- resurser länsstyrelserna själva disponerar för ifrågavarande slag av uppgifter, särskilt för förberedelsearbetet inför allmän fastighets- taxering, ingalunda kan anses vara tillfreds- ställande. Arbetsförhållandena inom läns- styrelserna är sådana att landskamrerarna och deras fasta medarbetare inom länssty- relserna i allmänhet endast har begränsade möjligheter att avsätta önskvärd tid och kraft för åsyftade förberedelser. Under ti- den mellan två allmänna fastighetstaxeringar ägnas i regel ringa uppmärksamhet åt utveck- lingen på fastighetsmarknaden. I stort sett är det blott inom den skogliga taxeringens område som förhållandena kan betraktas så- som fullgoda sett ur organisatorisk synvin- kel. Experter på andra områden än skogens sätts in endast punktvis.

Kommittéerna anser det angeläget att för- bättring åstadkommes i beskrivna avseende. Därför förordar kommittéerna att lands- kontoren tillförs särskild personal för fastig- hetstaxering.

Ett alternativ till direkt personalförstärk- ning inom länsstyrelserna kunde tänkas vara att söka engagera ytterligare någon sakkun- nig, som är beredd att äta sig de nämnda uppgifterna i form av fritidsuppdrag. Sär- skilda insikter i fastighetsvärdering o. dyl.

Specialister på fastighetstaxering inom

har exempelvis befattningshavare inom lant- mäteri-, lantbruks- och skogsvårdsstyrelse-. organisationerna, tjänstemän hos länsbo- stadsnämnder, länsarkitektkontor, stadsarki- tektkontor och städers fastighetskontor samt värderingsexpertis vid banker och försäk— ringsanstalter. Om sakkunniguppdragen skall fullgöras på rätt sätt, kommer de ofta att bli tidskrävande och de personer som i och för sig kan vara bäst lämpade torde meren- dels inte ha några möjligheter att åta sig uppdragen vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning. Det måste därför anses vara orealistiskt att söka åstadkomma en för- stärkning på denna Väg.

Enligt kommittéernas mening bör på varje länsstyrelse tillkomma en befattningshavare som i första hand bör vara specialist på den mångfald av administrativa och organi— satoriska detaljer som aktualiseras av fas— tighetstaxering. I andra hand bör befatt- ningshavaren ha goda insikter i värdering utan att man för den skull kan ställa an- språk på att han skall vara specialist på värdering av alla olika slag av fastigheter. Alltjämt bör landskamreraren och förste taxeringsintendenten vara ansvariga, var och en inom sitt område, för fastighetstaxering- en, men den föreslagna befattningshavaren skall kunna avlasta framför allt landskam- reraren en betydande del av hans uppgifter.

Av de nya befattningshavarna bör fordras inte blott att de har goda taxeringstekniska och värderingstekniska kunskaper utan även

att de över huvud taget har god erfarenhet av arbetet inom länsstyrelser och olika slag av taxeringsnämnder. För att man skall kun— na rekrytera och behålla befattningshavare med angivna meriter. bör de erhålla tjänster såsom byråsekreterare med för sådan tjänst gängse löneställning.

Ehuru de nya tjänsterna tills vidare bör inrättas såsom extra torde man kunna anta, att åtskilliga av dem kommer att besättas med befattningshavare, som nu innehar de högsta tjänsterna inom landskanslistkarriä- ren. Man har vidare anledning räkna med att de som erhållit dylika tjänster i stor ut- sträckning också kommer att inneha dem under så många år att eftersträvad stadga och kontinuitet i handläggningen av fastig- hetstaxeringsärenden inom länsstyrelserna kan uppnås.

Åsyftade nya befattningshavare torde inte ständigt kunna vara sysselsatta med vad som hör till fastighetstaxering. Under tiden mel- lan två allmänna fastighetstaxeringar blir deras uppgifter på fastighetstaxeringens om- råde i stort sett att följa utvecklingen på fastighetsmarknaden och i fråga om bebyg- gelseplaneringen, att biträda vid särskilda fastighetstaxeringar och vid handläggning av ärenden om åsättande av s. k. preliminära taxeringsvärden och av värden till ledning för arVS- och gåvoskatts bestämmande samt att svara för vissa statistikuppgifter, bl. a. i kontakt med statistiska centralbyrån, även- som viss kursverksamhet. Deras arbetskraft kan därutöver tillgodogöras för andra ända- mål, bl. a. handläggning inom prövnings- nämndens kansli och enligt landskamrera- rens bestämmande av ärenden rörande årlig taxering. Det bör dock starkt understrykas att ifrågavarande befattningshavares huvud- uppgift skall vara hänförlig till fastighets— taxeringsarbetet och hans övriga uppgifter sekundära.

Byråsekreterarens uppgifter för fastighets- taxering bör i huvudsak kunna anges så- lunda. ' '

1. Att under landskarnrerarens ledning delta i förberedelsearbetet inför allmän fastig- hetstaxering genom att bl. a. verkställa utred-

ningar. upprätta statistik samt utarbeta för- slag till anvisningar.

2. Att medverka i arbetet med särskild fas- tighetstaxering med i tillämpliga delar sam- ma åligganden som vid allmän fastighets- taxering.

3. Att vara fastighetstaxeringsnämndemas och även de särskilda fastighetstaxeringsnämn- dernas kontaktman hos länsstyrelsen i ex- peditionella och liknande frågor.

4. Att leda kursverksamhet inom länet på fas— tighetstaxeringens område.

5. Att även under tiden mellan fastighetstaxe- ringar hålla fortlöpande kontakt med, och med uppgifter från fastighetstaxering bistå, planorgan inom och utanför länsstyrelsen samt med riksskattenämnden, statistiska cen- tralbyrån, centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden ävensom med de länsorgan som har att handlägga frågor samman- hängande med fastighetstaxering.

6. Att följa fastighetsmarknadens utveckling inom länet i samråd med bl. a. lantbruks- nämnden, länsbostadsnämnden, skogsvårds- styrelsen och överlantmätaren.

7. Att medverka vid handläggning av ärenden om åsättande av s. k. preliminära taxerings- värden på fastigheter och av värden till led- ning för arvs- och gåvoskattcns bestäm- mande.

8. Att stå till landskamrerarens disposition för deltagande i arbetet i fastighetsprövnings— nämnden samt i prövningsnämnden vid be- handlingen av mål rörande särskild fastig- hetstaxering liksom också i övrigt.

Byråsekreterarnas huvudsakliga arbets- uppgifter torde böra anges genom vissa till— lägg i länsstyrelseinstruktionen och länssty- relsernas arbetsordningar. Tillkomsten av dylika befattningshavare bör inte leda till någon ändring beträffande länsstyrelsernas anlitande av experter i den omfattning nu- varande bestämmelser föreskriver eller som eljest befinns vara nödvändig.

Kommittéerna finner angeläget att den be— handlade personalförstärkningen inom läns- styrelserna kommer till stånd snarast möjligt, så att befattningshavarna ifråga kan delta i förberedelsearbetet för 1970 års allmänna fastighetstaxering redan från detta arbetes början. Därför förordar kommittérna att Kungl. Maj:t föranstaltar så, att länsstyrel- serna inom ramen för sina avlöningsanslag, i fall av behov genom överskridande av des- sa anslag, kan genom arvodesanställning er-

hålla personalförstärkningen per den 1 ja— nuari 1969 eller kort tid därefter. För bud- getåret 1969/70 och efterföljande budgetår bör kostnaderna för denna personal, som då enligt kommittéernas förslag bör vara extra eller, senare, extra ordinarie, inräknas i av— löningskostnaderna. Totalkostnaderna för berörda befattningshavares avlöningar torde för helt budgetår med nuvarande lönenivåer kunna uppskattas till i runt tal ] miljon kro- nor. Personalförstärkningen kan antas med- föra ökningar av länsstyrelsernas löpande omkostnader med högst 125 000 kronor per ar.

Såsom redan berörts under kapitel 2 skall länsstyrelsen senast den 30 april året före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum förordna erforderligt antal personer in- om länet att verka såsom fastighetstaxe- ringsombud inom områden som länsstyrel- sen bestämmer. Dessa ombud skall genom sina erfarenheter kunna antas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärdering. Om- budens verksamhetsområde skall vara så stort som omständigheterna lämpligen med- ger och omfatta flera fastighetstaxeringsdi- strikt. Ett sådant distrikt får inte uppdelas mellan olika ombud. Ombud får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

Fastighetstaxeringsombudens uppgift är att samordna arbetet i de fastighetstaxe- ringsnämnder som ingår i de dem tilldelade områdena. De skall kalla till sammanträde för överläggningar rörande den förestående allmänna fastighetstaxeringen, genom del- tagande i sammanträden i nämnderna inom sina områden följa taxeringsarbetet, i erfor- derlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande samt i övrigt verka för en lik- formig taxering. Vidare skall de fortlöpande hålla förste taxeringsintendenten underrät- tad om arbetets gång.

Inom den mycket allmänna ram för fas- tighetstaxeringsombudens verksamhet som dragits upp i taxeringsförordningen har var- je ombud i stort sett själv lagt upp sitt ar- bete. Dock har i samtliga län åtminstone muntliga direktiv lämnats från förste taxe-

Fastighetstaxeringsombudens rekrytering och uppgifter, m. m.

ringsintendentens sida. I några län har förste taxeringsintendenten därtill i skriftlig form angivit de uppgifter som ansetts vara om- budens viktigaste.

Såvitt tillgängliga upplysningar ger vid handen, torde ombuden endast undantags- vis ha deltagit i utarbetandet av förslag till anvisningar, även om landskamrerarna i en- skilda fall inhämtat råd och upplysningar från person, som utsetts till ombud. I regel torde ombuden ha trätt i funktion först nå- gon eller några månader innan arbetet i fas- tighetstaxeringsnämndcrna börjat, ofta efter det att landskamrerarna hållit det i 144 & taxeringsförordningen föreskrivna mötet.

Enligt svar, som inkommit till kommit- téerna i anledning av den tidigare omnämn- da enkäten, är länsstyrelsernas erfarenheter av ombudsorganisationen vid 1965 års all- männa fastighetstaxering inte ensartade. De positiva omdömena synes dock överväga något. Åtskilliga länsstyrelser har klart fram- hållit, att fastighetstaxeringsombuden i stort sett lyckats med att verka för en jämn och likformig taxering. Där brister likväl före- kommit inom ifrågavarande län, synes dessa brister i väsentlig mån ha berott på svårig- heterna att få lämpliga personer att åta sig uppdragen såsom ombud. Det framhålls av andra länsstyrelser, att det arbete som de olika ombuden lagt ned varit mycket ojämnt och att i vissa fall ombudens kontakter med nämnderna inte varit av önskvärd omfatt- ning. Ytterligare andra län har i huvudsak

uttryckt sin tillfredsställelse över ombuds- organisationen men också betonat att erfa- renheterna av vissa ombuds verksamhet varit dåliga. Utpräglat negativa erfarenheter har även redovisats. Ett län har sålunda uppgett, att fastighetstaxeringsombudens verksamhet måste anses ha haft allenast begränsad be- tydelse. Liknande erfarenheter har anmälts av ett annat län, som emellertid samtidigt påpekat, att det bör vara möjligt att vid nästa allmänna fastighetstaxering utnyttja ombuden på ett betydligt mera effektivt sätt.

Det är enligt kommittéemas mening ange- läget att ombudsorganisationen fungerar ef- fektivt för att önskemålen om större nog- grannhet, likformighet och rättvisa i fastig- hetstaxeringen skall kunna tillgodoses. Först och främst bör det författningsmässiga kra- vet att ombuden genom sin verksamhet skall kunna antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering upprätthållas. Det är vä- sentligt att detta iakttas vid förordnande av fastighetstaxeringsombud. Även om svårig- heter kan föreligga i vissa län att rekrytera värderingsteknisk expertis för ombudsupp- drag torde dessa svårigheter mestadels kun- na övervinnas. Det torde vara möjligt att inom lantmäteri-, lantbruks-, skogsvårdssty- relse- och länsbostadsorganisationerna samt hos kommunala myndigheter finna personer, som är villiga att motta dylika uppdrag. Med hänsyn till uppdragens vikt bör tillräckliga medel avdelas för att kvalificerade perso- ner skall kunna engageras såsom ombud inte blott i den utsträckning som skedde 1964/65 utan för en medverkan även under ordinarie arbetstid i ej ringa utsträckning. De förut omnämnda organisationer, varur ombuden i första hand bör kunna rekryte— ras, torde ha så stort intresse av ett fullgott resultat av fastighetstaxeringen att det för dem bör vara möjligt att medge viss personal tjänstledighet för att effektivt fullgöra upp- drag såsom fastighetstaxeringsombud. Kom- mittéerna har under hand inhämtat uppgift om att lantmäteristyrelsen och lantbrukssty- relsen för sin del ställer sig positiva till att bevilja tjänstledighet i viss utsträckning.

Vid en förbättrad rekrytering av värde- ringsteknisk expertis till ombudsorganisatio-

nen och en utökning av den tid ombuden kan avdela för sin uppgift bör man samtidigt söka vinna ökad enhetlighet i taxeringen över större områden genom att varje om- bud tilldelas tlera fastighetstaxeringsdistrikt än vad som skedde vid 1965 års taxering. Även detta kan leda till minskade rekryte- ringssvårigheter.

Fastighetstaxeringsombudens åligganden bör preciseras i anvisningar med utgångs- punkt från den allmänna redogörelse för ombudens uppgifter som återfinns i 135 & taxeringsförordningen.

Härutöver bör sådana ändringar göras i 145 & samma förordning att ombudens ålig- ganden innan fastighetstaxeringsnämndernas egentliga arbete börjar något vidgas och för- tydligas. I sistnämnda paragraf bör därför uttalas, att ombuden vid det sammanträde med ordförande och andra ledamöter i fas- tighetstaxeringsnämnderna som åsyftas i pa- ragrafen skall tillse att genomgång sker av fastighetsprövningsnämndens anvisningar samt av övriga föreliggande anvisningar och rekommendationer för fastighetstaxering. Uppmärksamhet skall därvid särskilt ägnas åt de i anvisningarna angivna värderings- grunderna samt andra åtgärder för beford- rande av likformighet och rättvisa i taxe- ringen ävensom åt lokala spörsmål, som kan väntas- vålla fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter. Till detta sammanträde bör för övrigt — om särskilda skäl föreligger därför — kunna kallas andra nämndledamöter än de som omnämns i sagda paragraf.

Det är vidare ändamålsenligt att fastig- hetstaxeringsombuden är närvarande då vid vederbörande fastighetstaxeringsnämnders första sammanträde ordförandena lämnar vissa i 149 & taxeringsförordningen om- nämnda redogörelser såsom utgångspunkt för taxeringsarbetet. Tillägg härom bör göras i sistberörda paragraf, som även bör ändras med avseende på redogörelsernas obligatoriska innehåll. (Se förslag under kapitel 1 1.)

För att underlätta fastighetstaxeringsom- budens fullgörande av de dern åvilande upp- gifterna bör sammandrag av kontrolläng- der, i den män och i den form de enligt

vad kommittéerna föreslår i kapitel 8 skall föras, tillställas ombuden av nämnderna vid upprepade tillfällen under taxeringsarbetets gång. Ombuden bör efter mottagandet av varje sammandrag underrätta nämnderna om sina slutsatser vid analyser av dessa sam- mandrag. De bör också underrätta förste taxeringsintendenten om sina slutsatser. Önskvärt är att förste taxeringsintendenten håller fortlöpande kontakt med fastighets- taxeringsombuden i länet. Ett åliggande för förste taxeringsintendenten att övervaka om- i budens arbete bör inskrivas i 147 & taxe- ! ringsförordningen, som i övrigt föreslås änd- | rad på sätt närmare utvecklas i kapitel 1 l. Slutligen framstår det såsom naturligt att fastighetstaxeringsombud vid behov medver- kar vid utformningen av länets anvisningar inför en allmän fastighetstaxering. 1 | I

8.1 Förande av fastighetslängd och sorle- ring av deklarationer, m. m.

Arbetet med att föra längder åvilar numera i regel de lokala skattemyndigheterna samt i viss omfattning länsstyrelserna. Detta gäller dock inte förandet av fastighetslängder och kontrollängder i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna, då dylikt arbete an- kommer på fastighetstaxeringsnämndernas ordförande.

Kommittéernas erfarenheter av bearbet— ningen av längdmaterialet från 1965 års allmänna fastighetstaxering visar att bety— dande brister föreligger i detta material. Det kan samtidigt nämnas att såsom svar på en av kommittéerna utsänd enkät 17 länssty- relser uppgivit att förste taxeringsintenden- terna i dessa län vid sagda taxering gjorde framställningar om rättelser av formell na- tur i nära 12000 fall. Härtill kom sådana brister, som formellt inte kan rättas av fas- tighetsprövningsnämnden, såsom exempelvis felaktigt angivna arealer. samt de ändringar redan lokal skattemyndighet gjort.

Med hänsyn till antydda problematik och till önskvärdheten att minska det rent admi- nistrativa arbetet i fastighetstaxeringsnämn- derna till förmån för det direkta värderings- arbetet förordar kommittéerna, att lokal skattemyndighet åläggs att — i analogi med vad numera gäller beträffande den årliga inkomsttaxeringen och den särskilda fastig- hetstaxeringen — hädanefter, med de taxe- rade fastigheterna i kameral ordning, föra

Längdföring samt sortering av deklarationer vid allmän fastighetstaxering, m. m.

fastighetslängd över fastighetstaxerings- nämnds beslut vid allmän fastighetstaxering samt att i dylik längd göra erforderliga an- teckningar. Om lokal skattemyndighet skall kunna påföras denna nya uppgift, måste givetvis tillses att arbetet med densamma inte hindrar fullgörandet av myndighetens övriga åligganden. Detta bör, enligt vad kommittéemas undersökningar ger vid han- den, också kunna ske utan att nuvarande tidtabell för fastighetstaxeringsarbetet änd- ras. Förfarandet fordrar emellertid att an- teckningarna på deklarationerna om fastig- hetstaxeringsnämndens beslut dels utvidgas i avseende på kodbeteckningar för vederbö- rande fastigheters art, skatteplikt och ägare- kategori samt för de olika fastighetstyper som behandlats under kapitel 3, dels förs på sådant sätt att något missförstånd om vad som är fastighetstaxeringsnämndens beslut inte kan uppkomma. Till detta spörsmål åter- kommer kommittéerna i kapitel 13.

Kommittéerna har inte företagit någon särskild undersökning om hur nuvarande system för sortering av deklarationsmateria- let fungerat. Då emellertid en anpassning av denna detalj till vad som gäller i fråga om inkomstdeklarationer och deklarationer vid särskild fastighetstaxering är motiverad av strävan att åstadkomma administrativ förenkling, föreslår kommittéerna, att även sorteringen av deklarationerna vid allmän fastighetstaxering fortsättningsvis ombesörjs av lokal skattemyndighet.

För kommittéerna framstår det såsom önskvärt att de längder, vari lokal skatte- myndighet skall föra fastighetstaxerings- nämndernas beslut, inte finns hos nämnder- na under taxeringsarbetet, annat än i sam- band med fastställandet av slutliga beslut, och ej heller tryckas förrän även de fastig- hetsförändringar som inträffar t. o. m. okto- ber året före taxeringsåret kunnat beak- tas. Fastighetstaxeringsnämnderna har emel- lertid under hela sitt arbete behov av upp- gifter om samtliga fastigheter inom distrik- tet och dessa fastigheters senaste taxerings- värden. Kommittéerna har prövat lämplig- heten att tillgodose detta behov genom att länsstyrelsen tillhandahåller nämnderna an- tingen avier för varje fastighet att fogas till vederbörande deklarationer eller samlade förteckningar över ettvart distrikts fastighe- ter. De praktiska fördelarna överväger vid sistnämnda alternativ och kommittéerna för- ordar därför, att särskild fastighetsförteck- ning upprättas för varje fastighetstaxerings- distrikt med i kameral ordning upptagna fas- tighetsdata och senaste värdeuppgifter, vilka länsstyrelsen överför från fastighetsbanden. Blanketter för fastighetsförteckningar bör fastställas av riksskattenämnden och kom- mittéerna är beredda att lämna förslag till deras utformning.

Som följd av förslagen att fastighetsläng- derna vid allmän fastighetstaxering i fort- sättningen skall föras av de lokala skatte- myndigheterna och att fastighetsförteckning- ar skall finnas hos fastighetstaxeringsnämn- derna under hela taxeringsarbetet fordras vissa justeringar av senast tillämpade tids- schema för tryckning och distribution av längder samt för vissa administrativa åtgär— der under taxeringsarbetet. Kommittéerna har kommit fram till följande nya tidsplan och förslag till berörda slag av åtgärder, att tillämpas redan i samband med 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Senast den 25 augusti 1969 Lokal skattemyndighet meddelar till länsstyrel- sen under året inträffade förändringar i fas- tighetsbeståndet och eljest kända förändringar av betydelse för upprättande av fastighetsför- teckningar och, senare, fastighetslängder.

Senast den 15 september 1969 Länsstyrelsen tillställer lokal skattemyndighet fastighetsförteckningar, upptryckta inom läns- styrelsens datacentral på de av riksskatte- nämnden för ändamålet fastställda blanketter- na. Lokal skattemyndighet använder för sin del förteckningarna vid sanering av de inkom- na fastighetsdeklarationerna.

Senast den I oktober 1960 Lokal skattemyndighet överlämnar fastighets- deklarationema, numrerade i löpande num- merserie efter vederbörande fastighetsförteck- ningar, jämte dessa förteckningar till ordföran- dena i fastighetstaxeringsnämndema.

Senast den I december 1969 Länsstyrelsen överlämnar till lokal skattemyn- dighet stommar till fastighetslängder i tre exemplar. l stammarna skall vara införda de förändringar i fastighetsbeståndet m. in. som anmälts senast den 1 november 1969. Samtidigt översänder länsstyrelsen till lokal skattemyndighet blanketter för underrättelse om preliminärt åsatta taxeringsvärden. Blanketter- na, som upprättas i två exemplar för varje fas- tighet i fastighetsförteckningen, skall innehålla uppgift om ifrågavarande fastighetsbeteckning och ägares namn och adress.

Senast den 26 januari 1970 Fastighetstaxeringsnämndernas ordförande över- lämnar de sista fastighetsdeklarationerna till lokal skattemyndighet i och för längdföring. Samtidigt meddelar ordföranden i vilka fall han ansett att värde bort åsättas fastighet annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden be- slutat, för att lokal skattemyndighet skall verk- ställa anteckning härom i fastighetslängden. Det förutsätts att deklarationsmaterialet skall ha överförts successivt under december 1969 och januari 1970.

Senast den 31 januari 1970 Lokal skattemyndighet tillställer, med utnytt- jande av förut omnämnda blanketter, ägare el- ler därmed likställd innehavare av skattepliktig fastighet underrättelse om det för fastigheten preliminärt upptagna taxeringsvärdet.

Senast den 10 februari 1970 Lokal skattemyndighet kungör efter samråd med vederbörande fastighetstaxeringsnämnds ordförande under vilken tid och på vilken plats fastighetslängden för distriktet kommer att hållas tillgänglig för allmänheten.

Sedan lokal skattemyndighet avslutat längd- föringen skall den så snart det kan ske åter— sända deklarationerna till ordföranden.

Snarast efter den 25 februari 1970 Lokal skattemyndighet översänder fastighets- längden till ordföranden. När taxeringama slutligt fastställts skall ordföranden ofördröj- ligen meddela lokal skattemyndighet samt åter- sända fastighetslängden jämte fastighetsdekla- rationerna ävensom utdrag av protokollet i vad detta avser nämndens slutliga beslut, där dessa skiljer sig från de preliminära.

Kommittéerna föreslår med hänvisning till vad nyss sagts, att 152 5 taxeringsförord- ningen ändras så att i dess andra stycke görs tillägg av innebörd att ordförande i fas- tighetstaxeringsnämnd skall senast den 26 januari taxeringsåret ha tillställt lokal skatte- myndighet samtliga fastighetsdeklarationer för längdföring, ävensom att sedan denna längdföring avslutats lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske återsända deklara— tionerna till ordföranden. I samma para- grafs tredje stycke bör vidtas mindre jus- tering med hänsyn till att lokal skattemyn- dighet skall utsända underrättelse om preli- minärt åsatta taxeringsvärden. Vidare bör i dess fjärde stycke rörande fastighetsläng- dernas utläggande å lämplig kommunal ex— pedition infogas orden »efter kungörelse enligt 135 a 5 5)», syftande på lokal skatte- myndighets skyldighet att verkställa sådant kungörande. I ett nytt femte stycke bör inskrivas skyldighet för lokal skattemyndig- het att så snart det kan ske efter den 25 februari översända fastighetslängden till ord- föranden.

Då fastighetstaxeringsnämnderna medde— lar sina slutliga beslut om taxering bör nämnderna anteckna dessa beslut i proto— kollet, i den mån de skiljer sig från de pre- liminära besluten. liksom också tillställa lo- kal skattemyndighet protokollsutdrag, i och för anteckning i längden i fråga, samt fas- tighetslängden och fastighetsdeklarationer- na. Angivna förfarande bör inskrivas i 15 3 & taxeringsförordningen. Efter det lokal skatte- myndighet slutfört längdföringen bör myn- digheten underskriva fastighetslängderna, som sedan skall anses innefatta vederböran- de fastighetstaxeringsnämnds beslut. Även detta bör uttryckas i sistnämnda paragraf.

Lokal skattemyndighets åligganden i sam-

band med allmän fastighetstaxering bör sammanfattas i en ny 135 a & taxerings— förordningen.

Förslagen i det föregående leder även till ändringar i 147 och 151 åå taxeringsför- ordningen.

I detta sammanhang torde böra beröras ett annat spörsmål beträffande fastighets- längderna. Jämlikt 79 & taxeringskungörel- sen skall fastighetsprövningsnämndernas ändringar i eller tillägg till taxering anteck- nas i huvudskrift och avskrift av fastighets- längderna och avse varje i dessa redovisad uppgift som ändras. Eftersom uppgifter i de avskrifter av fastighetslängderna, som även efter det arbetet i fastighetsprövnings- nämnderna avslutats kvarblir i länen, stän- digt utnyttjas för en rad samhälleliga och andra ändamål är det angeläget att längd- uppgifterna visar de slutliga resultaten av fastighetstaxeringen, d.v.s. också de änd- ringar som ägt rum i högre instans än fas- tighetsprövningsnämndema. Av denna an- ledning bör den refererade författningsbe- s-tämmelsen kompletteras med föreskrift, att jämväl de ändringar i och tillägg till fastighetstaxering som tillkommer i kam- marrätten och regeringsrätten införs i de omnämnda avskriftema.

8.2 Förande av kontrollängder

I motsats till vad som för framtiden föreslås gälla angående förandet av fastighetsläng- derna bör uppgiften att föra kontrollängder — i den utsträckning kommittéerna förordar i det följande — alltjämt åvila fastighetstaxe- ringsnämnderna.

Kontrollängderna, vilka hittills allenast funnits för jordbruksfastigheter, har karak- tär av hjälpmedel vid pågående taxering (se 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande angående omorganisation av taxeringsväsen- det). Syftet med dessa längder är framför allt att man med dessa såsom underlag skall kunna uppnå en enhetlig taxerings- nivå vid taxering av jordbruksfastigheter, in- te blott inom samma kommun utan även in- om hela län och i sista hand inom hela ri- ket. I praktiken har deras betydelse i hu-

vudsak blott hänfört sig till det lokala pla- net och till jämförelser mellan olika preli- minära taxeringsvärden inom fastighetstaxe- ringsdistrikten. Den ursprungligen avsedda möjligheten att med anlitande av kontroll- längder och sammandrag av dessa göra jämo förelser och justeringar av taxeringsvärdena på läns- respektive riksplanet, synes inte ha utnyttjats. Däremot har bearbetningar av uppgifter i kontrollängder kunnat vara väg- ledande vid påföljande allmänna fastighets- taxering. Kontrollängdema vid 1965 års all- männa fastighetstaxering företedde tyvärr betydande brister. Detta har med all tydlig- het framgått vid kommittéemas bearbetning av längder från hela riket i samband med sammanställningen av huvudresultaten av den senaste allmänna fastighetstaxeringen. I avsikt att ernå förbättring och samtidigt förenkling av det nuvarande systemet med kontrollängder för jordbruksfastighet föror- das att dessa längder fortsättningsvis skall föras i viss, till behovet i varje särskilt fall avpassad omfattning. För att av kontrolläng- derna kunna dra riktiga slutsatser om rätt- visan i de delvärden som åsatts olika fastig- heter erfordras inte att längderna omfattar alla taxeringsenheter. Det synes tillräckligt att i dessa sammanställningar gruppvis sam- manföra jordbruksfastigheter inom enhetliga områden och jämföra dessa grupper för att kunna bedöma skäligheten av åsatta värden med hänsyn till förekommande skiljaktighe- ter i fråga om produktionsförutsättningar och andra värdepåverkande omständigheter. Vid sådant förhållande bör förandet av kon- trollängder kunna ske på olika sätt allt- efter de lokala betingelserna, noteringar för en och samma fastighet kunna göras på flera ställen i en längd beroende på vilka delvär- den som är aktuella för jämförelse under viss fas i taxeringsarbetet samt längdföringen kunna inskränkas till att avse bara sådana fastigheter som kan antas vara representati- va för sin typ eller sin produktion inom visst område. Fastighetstaxeringsnämnderna bör själva kunna i detalj bestämma i vilken om- fattning kontrollängder behöver föras, men av förste taxeringsintendentens anvisningar bör framgå vilka huvudprinciper och all-

männa begränsningar nämnderna därvid måste iaktta.

Såsom förut antytts har hittills inga kon- trollängder förts i fråga om andra fastig- heter än jordbruksfastigheter. Särskilt med tanke på den starka nybyggnadsverksamhe- ten vad gäller fastigheter av kategorin an— nan fastighet. speciellt småhus av skilda slag, föreligger emellertid ett behov av att inom lokalt starkt avgränsade områden med hjälp av kontrollängder kunna jämföra de vär- den och delvärden som preliminärt åsatts vissa grupper av fastigheter av samma eller snarlik typ. Till följd härav föreslås, att fr.o.m. 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring kontrollängder för annan fastighet skall föras i den utsträckning förste taxeringsin- tendenten bestämmer i sina anvisningar samt vederbörande fastighetstaxeringsnämnd inom dessa anvisningars ram finner behövligt för att jämnhet och rättvisa skall uppnås i taxe- ringen. Det framstår såsom uppenbart, att kontrollängder inte bör föras annat än för sådana grupper och typer av fastigheter, inom vilka närmare jämförelser är befogade till följd av de lokala betingelserna och sådana jämförelser är möjliga att göra med tillräcklig grad av säkerhet.

Det bör ankomma på riksskattenämnden att utfärda anvisningar beträffande föran- det av kontrollängder ävensom att fastställa blanketter för dylika längder. I kapitel 13 återkommer kommittéerna, som är beredda att medverka med förslag till anvisningar och blanketter, till frågan om blanketternas utformning.

Vad här sagts beträffande kontrollängder- na bör föranleda, att bestämmelsen i 150 & 3 mom taxeringsförordningen om fastighets- taxeringsnämndernas skyldighet att föra så- dana längder utgår. I stället bör tillägg göras till 70 & taxeringskungörelsen av inne- börd att kontrollängd skall föras inom fas- tighetstaxeringsnämnd för såväl jordbruks- fastighet som annan fastighet i huvudsak i den utsträckning och på det sätt riksskatte- nämnden och förste taxeringsintendenten särskilt bestämmer.

Såsom förut omnämnts under kapitel 7 föreslår kommittéerna, att fastighetstaxe-

ringsnämnderna skall vid upprepade tillfäl- len under taxeringsarbetets gång upprätta sammandrag av kontrollängderna i den ut— sträckning de förs samt tillställa vederbö- rande fastighetstaxeringsombud dessa. Dyli- ka sammandrag avseende fastigheter med skog bör även tillställas länets skogssakkun- nige.

Taxeringsförordningens 159 &, vari sägs att Kungl. Maj:t äger förordna att samman- drag av kontrollängder skall bearbetas för utrönande huruvida vid taxeringen av jord- bruksfastigheter på landsbygden jämnhet och likformighet blivit uppnådd de olika lä- nen emellan och att resultatet av sådan un- dersökning skall meddelas landskamrerarna och förste taxeringsintendenterna, ävensom kammarrätten, bör slopas. Det torde inte va- ra möjligt att utvinna något av värde ur en sådan undersökning.

fastighetstaxering

Erfarenheterna av resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vars omfattning för öv- rigt varierar kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrikten emellan, tyder på att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blir ojämna. Till stor del beror detta på, att den särskilda fastighetstaxeringen i regel åvilar lokala taxeringsnämnder, vilkas hu- vuduppgift ligger inom inkomst— och för- mögenhetstaxeringens område, och vilkas in- sikter i fastighetstaxering inte sällan är be- gränsade. Det förekommer sålunda, att var- ken ordförande eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast föregående allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte har någon direkt erfarenhet av de värderingsprinciper eller den taxerings- teknik som då tillämpades. Man kan också i fråga om många taxeringsdistrikt konsta- tera att taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighetstaxering överskridit den vid senaste allmänna fastig- hetstaxering framkomna taxeringsvärdeni- vån. Förhållandet torde bero på ett — mot gällande författningar stridande — hän- synstagande till den allmänna prishöjning som ägt rum efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

För att uppnå bättre ordningi berörda hän- seende föreslår kommittéerna, att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall finnas för särskild fastighetstaxering och att dessa nämnders verksamhetsområde benämns sär- skilt fastighetstaxeringsdistrikt. Sådant dis-

Särskilda nämnder och distrikt vid särskild

trikt bör utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl föreligger bör två eller flera kommuner kunna samman- föras till ett särskilt fastighetstaxeringsdis- trikt. Distriktsindelningen bör beslutas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret. Kommittéernas här fö- reslagna nya regler bör inplaceras i 174 & taxeringsförordningen.

Med kommun åsyftar kommittéerna i det- ta sammanhang de större kommuner som avses bildas på grundval av den nu pågåen- de kommunblocksbildningen (jfr kungörel- sen den 21 maj 1964, nr 162, med fast- ställda planer för länens indelning i kom- muner). Skulle sådana större kommuner in- te vara färdigbildade vid den tidpunkt, då enligt kommittéerna i detta kapitel för- ordade ändringar beträffande särskild fas— tighetstaxering bör träda i kraft, bör lik- väl den nya lydelsen i 174 & taxeringsför— ordningen föranleda länsstyrelsen anpassa distriktsindelningen till de vid nämnda tid- punkt förefintliga kommunblocken.

Länsstyrelsen bör förordna ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd samtidigt med att distriktsindelningen sker. Samtidigt bör en person utses att vara ledamot i nämnden såsom kronoombud. Under decem- ber samma år bör fullmäktige i vederböran- de kommun eller kommuner välja ledamö- ter i den särskilda fastighetstaxeringsnämn- den. Om ett särskilt fastighetstaxeringsdis- trikt består av flera än en kommun bör läns-

styrelsen förordna om hur många ledamöter som skall utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda antalet nämndledamöter bör dock utgöra minst tre och högst åtta, var- vid det bör tillses att om ett distrikt består av flera kommuner minst en ledamot väljs för varje kommun. För varje ledamot som valts av kommun bör också väljas en supp- leant.

1 Den med särskild fastighetstaxering sam- manhängande längdföringen bör alltjämt j ankomma på lokal skattemyndighet och här- [ för fordras visst tillägg till 177 ä 2 mom taxeringsförordningen. I samma paragraf bör samtidigt ordet »taxeringsnämnd» utby- tas mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd» samt uttrycket »lokalt taxeringsdistrikt» mot »särskilt fastighetstaxeringsdistrikt».

Vad kommittéerna sålunda föreslagit bör leda till ändringar, förutom i 174 och 177 55 taxeringsförordningen, också i 178, 179 och 180 55 samma förordning samt i punkt 3 av anvisningarna till 8 % kommunalskatte- lagen.

Som följd av förslagen bör vidare »lokal taxeringsnämnd» utbytas mot »särskild fas- tighetstaxeringsnämnd» i 5, 6, 10 och 13 åå förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. I denna förordnings 10 och 13 55 bör sam- tidigt redaktionella justeringar göras så att ordet »överståthållarämbetet» utgår.

Kommittéerna finner önskvärt att här för- ordade ändringar genomförs snarast möjligt och föreslår därför, att författningsbestäm- melserna i ämnet träder i kraft den 1 ja- nuari 1969.

Kursverksamhet

Den snabba utvecklingen på olika områden har medverkat till att man inom landssta- ten liksom på övriga håll inom allmän och enskild förvaltning vidareutbildar sin per- sonal. Utbildningen sker huvudsakligen ge- nom personalens deltagande i kurser anord- nade av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, riksskattenämnden eller de skilda länssty- relserna. Av betydelse ur utbildningssyn- punkt är även konferenser m. m.

De av länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnade kurserna, som riktar sig till olika kategorier anställda, är av olika längd och varierar från allmän orientering i för de anställda aktuella ämnen till synnerligen noggrann genomgång av författningar m. rn. Gemensamt för dem är emellertid att man bedömt utrymme saknas för Specialkurser i fastighetstaxering.

Riksskattenämndens utbildningsverksam- het inskränker sig formellt till anordnande av möten främst med revisionspersonal vid en eller flera länsstyrelser. Man diskuterar därvid — delvis i grupparbetets form — aktu- ella frågor och lämnar den information som är behövlig. Någon undervisning i fas- tighetstaxering har ej förekommit.

Vissa länsstyrelser anordnar utbildning av taxeringsnämndsordförande och kronoom- bud. Redan för ett par årtionden sedan in- leddes korta introduktionskurser för nytill- trädande ordförande och kronoombud in- om Stockholms stad. Dessa var i regel per- soner, som ej hade någon anställning vid då-

varande skatteverket och som därför be- dömdes behöva särskild undervisning för att kunna fullgöra sina uppdrag. Motsvarande kurser har sedermera kommit till stånd på andra håll. Någon särskild undervisning i fastighetstaxering har, såvitt kommittéerna erfarit, ej alls förekommit eller ock endast i mycket begränsad omfattning.

Det bör också här omnämnas, att riksskat- tenämnden, enligt vad kommittéerna under hand erfarit, har för avsikt att inom kort tillsätta en speciell arbetsgrupp med upp- drag att utarbeta litteratur till kurser för personer, som vill äta sig uppdrag såsom ordförande i taxeringsnämnd eller som kro- noombud, ävensom för sådana som av läns- styrelse redan förordnats till ordförande res— pektive kronoombud.

I deflesta svar, som lämnats av länssty- relserna i anledning av kommittéemas enkät till dem, vitsordas behovet av utbildning av dem som deltar i den allmänna fastig- hetstaxeringen. Man uppger sålunda i regel, att specialundervisning bör åstadkommas ge- nom såväl centralt anordnad utbildning som kurser på länsstyrelseplanet. Några länssty- relser anser dock att det är tveksamt om något mera allmänt behov av specialutbild- ning föreligger. Samtidigt uppger de emel- lertid att det torde vara angeläget att de spe- cialister — tjänstemän vid lantmäteri-, lant- bruks- och skogsvårdsstyrelseorganisationer— na samt hos kommunala myndigheter även- som bankers och försäkringsföretags värde-

ringssakkunniga — som är avsedda att an- litas vid allmän fastighetstaxering i god tid före sådan får information om för deras speciella behov aktuella frågor.

Ett allmänt behov av kurser i fastighets- taxering och vad därmed sammanhänger föreligger enligt kommittéernas uppfattning. Kommittéerna anser det emellertid inte va- ra möjligt att infoga fastighetstaxeringsfrå- gor i de mera omfattande kurser länssty- relsernas utbildningsnämnd anordnar för landskanslister samt för civilekonomer och jurister, som är anställda vid länsstyrelser. Bortsett från att kurserna skulle behöva vid- gas alltför mycket, måste man hålla i minnet, att det antal tjänstemän som direkt berörs av fastighetstaxeringen är begränsat och att allmänna fastighetstaxeringar äger rum med så många års mellanrum att värdet av år- ligen återkommande kurser kan ifrågasättas. Inte heller bör undervisning i fastighetstaxe— ring ingå i de kortare kurser vilka anord- nas av riksskattenämnden och länsstyrelser- na. i varje fall inte med den uppläggning och det syfte dessa kurser nu har. I stället torde man genom särskilda kurser, som läggs vid lämplig tidpunkt före de allmänna fas- tighetstaxeringarna, böra ge specialutbild- ning åt dem som avses komma att ta del i taxeringsarbetet. Kurserna torde få differen- tieras efter deltagarnas förkunskaper och av- sedda medverkan vid fastighetstaxeringen.

I detta sammanhang förtjänar nämnas. att justitiedepartementet under vintern 1967 lät anordna ett flertal kurser för expropria- tionsdomare och expropriationstekniker. Varje kurs omfattade en arbetsvecka. I kur- sen ingick föredrag av experter på olika om- råden, varjämte förekom grupparbeten. En- ligt kommittéernas mening skulle det vara värdefullt om centralt, genom finansdepar- tementets försorg anordnade kurser av mot- svarande typ kunde komma till stånd inom fastighetstaxeringens område. Sådana kur— ser, till vars uppläggning och innehåll kom- mittéerna är beredda att återkomma, bör förläggas till en plats eller ett fåtal platser i landet och lämpligen drivas i två etapper. En första etapp om högst en arbetsvecka — nor- malt cirka ett halvår innan arbetet i fas-

tighetstaxeringsnämnderna igångsätts — bör ägnas åt koncentrerade inledande föredrag, följda av diskussioner och grupparbeten. Dessa senare bör bl. a. tjäna det syftet, att man söker komma fram till likartade lös- ningar av problem gemensamma för flera län eller t. o. m. för hela landet.

Deltagande i de centrala kurserna bör vara obligatoriskt för de byråsekreterare, som enligt kommittéemas förslag i kapitel 6 bör tillkomma på länsstyrelserna för att spe- ciellt medverka i deras arbete med fastig- hetstaxeringar. Tillfälle bör beredas bland andra landskamrerare och taxeringsinten- denter samt sådana personer som förord- nas såsom fastighetstaxeringsombud eller såsom sakkunniga åt länsstyrelse vid den kommande fastighetstaxeringen att i mån av möjligheter därtill delta i kursen. För dem som är statsanställda bör deltagandet anses vara offentligt uppdrag, för vilket tjänst- ledighet med oavkortad lön kan "medges. En fortsättning av kursen bör komma till stånd under augusti samma år och omfatta cirka tre dagar. 'Under mellantiden torde var och en på sitt håll böra arbeta vidare med de problem som diskuterats vid kursens första etapp. Det bör i sammanhanget un— derstrykas att resultatet av antydda kurser i hög grad kommer att bero på kursledning— en och föredragshållarna. Det arbete som läggs ned på utarbetande av föredrag m. rn. och som framkommer vid grupparbeten bör för övrigt kunna tillgodogöras vid utarbetan- de av anvisningar till den förestående fastig— hetstaxeringen.

Viss del av tiden vid de centralt anord- nade kurserna bör ägnas åt att instruera nämnda byråsekreterare med specialinrikt- ning på fastighetstaxering i hur dessa skall leda kursverksamhet i fastighetstaxerings- frågor inom länen. Sådan bör äga rum under sena-re delen av augusti och i septem- ber det år allmän fastighetstaxering skall ske och ha en längd av högst tre dagar. De läns- visa kurserna bör i stor utsträckning kunna samordnas med de överläggningar som landskamreraren i varje län skall ha med bl. a. fastighetstaxeringsnämndernas ordfö- rande jämlikt 144 5 1 mom taxeringsförord-

ningen. Till de av länsstyrelserna anordnade kurserna bör såsom deltagare inbjudas samt— liga ordförande i länets fastighetstaxerings- nämnder och samtliga fastighetstaxerings- ombud och sakkunniga, som inte närvarit vid centrala kurser. För övrigt bör läns- styrelserna överväga att redan under vintern 1969 och inom ramen för tillgängliga medel arrangera förberedande kurser för personer bland vilka behövligt antal ordförande kan utväljas.

Enär den föreslagna, centralt anordnade kursverksamheten bör inledas redan under kalenderåret 1969 såsom förberedelse för 1970 års allmänna fastighetstaxering bör medel ur det för förberedelse till sagda taxe- ring avsedda anslaget under sjunde huvud- titeln avdelas för att bestrida kostnaderna för de centrala kurserna budgetåret 1968/69. För ändamålet torde behövas ett belopp av ungefär 300000 kronor. För den centrala kursverksamheten under budgetåret 1969/70 erfordras cirka 250000 kronor, vilket me- delsbehov bör beaktas vid budgetarbetet instundande höst. Länsstyrelsernas expens- anslag för budgetåret 1969/ 70 behöver ökas med cirka 450000 kronor för att täcka kostnaderna för de kurser länsstyrelserna under året skall anordna inför den allmänna fastighetstaxeringen. För budgetåret 1970/ 71 och senare budgetår bör vidare i runt tal 100 000 kronor finnas tillgängliga under sagda expensanslag för att länsvisa kurser skall kunna ordnas för ordförande i de av kommittéerna föreslagna särskilda fastig- hetstaxeringsnämnderna. Dylika kurser bör äga rum med den utformning och i den ut- sträckning varje länsstyrelse finner befogad med hänsyn till den särskilda fastighetstaxe- ringens omfattning och problematik inom länet.

I syfte att möjliggöra för fastighetstaxe- ringsombud att delta i de centrala kurserna bör sådan ändring göras i 135 S 1 mom taxeringsförordningen att länsstyrelserna se- nast den 1 mars året före det då allmän fastighetstaxering skall ske har förordnat vederbörande ombud. Av samma anledning bör de i 2 mom samma paragraf omnämnda konsulentema för taxering av vattenfallsfas-

tigheter likaså förordnas senast den 1 mars. Som följd härav bör ändring även gö- ras i 131 & samma förordning, så att in- delningen av länen i fastighetstaxeringsdi- strikt har skett senast den 1 mars nämnda år. Distriktsindelningen bör självfallet ligga till grund för uppdelningen av länet i verk- samhetsområden för fastighetstaxeringsom- buden.

Utöver de författningsändringar, som be— tingas av kommittéemas förslag i övriga kapitel, anser kommittéerna att under ef- terföljande avsnitt 11.1 förordade ändringar bör göras i taxeringsförordningen. Sist åsyf- tade ändringsförslag redovisas punktvis för varje berörd paragraf.

Med motsvarande redovisningsförfarande anger kommittéerna under avsnittet 11.2 ett antal paragrafer i taxeringskungörelsen, vil- ka synes böra erhålla ändrat innehåll, delvis med anknytning till föreslagna ändringar i taxeringsförordningen.

11.1. Ytterligare ändringar i taxeringsför- ordningen

133 5. För att nå överensstämmelse med en änd- ring, som föreslås i 144 &, bör i 1 mom sjätte stycket orden »av kommunalfullmäk- tige» utbytas mot »fullmäktige». Härige- nom kan även en av stadsfullmäktige vald ledamot på kommunens bekostnad delta i de i 144 5 1 mom och 145 & omnämnda sammanträden, vartill länsstyrelsen respek- tive fastighetstaxeringsombudet kallar.

139 5. I syfte att vinna överensstämmelse med vad numera föreskrives i 2 & kungörelsen den 5 juni 1953, nr 479, angående skyldig— het för inskrivningsdomare att lämna vissa

Andra ändringar i taxeringsförordningen och taxeringskungörelsen

underrättelser om sökta lagfarter m.m. fö- reslås att ordet »lagfartsförteckningarna» i 1 mom första stycket utbytes mot »avskrif- terna av lagfartsbevis».

143 5. Enligt 2 mom skall landskamreraren före det sammanträde, som åsyftas i 144 5 1 mom, verkställa undersökning rörande fas- tigheternas allmänna saluvärde på länets landsbygd. En begränsning av sagda under- sökningar att enbart avse landsbygden är inte längre befogad, varför orden >>å länets landsbygd» föreslås utgå. Vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna torde de undersökningar som bedrivits i allmänhet ha omfattat också stadsfastigheters salu- värde.

144 5. I 1 mom första stycket anges, att länssty- relsen skall senast den 15 augusti året före allmän fastighetstaxering kalla ordförande- na i fastighetstaxeringsnämnderna på länens landsbygd, de nämndledamöter som därtill särskilt utsetts av kommunalfullmäktige, de nämndledamöter vilka utsetts av landsting- ens förvaltningsutskott liksom också fastig- hetstaxeringsombuden att sammanträda in- för landskamreraren för förberedande över- läggningar om tillämpningen av de allmän- na grunderna vid den förestående taxe- ringen. Länsstyrelsen kan också till dessa sammanträden kalla andra personer, som

på grund av sin verksamhet eller eljest kan antas ha kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller delar av länet eller också sär- skilt rörande värdering av skogsmark och skog.

Jämlikt 2 mom kan länsstyrelsen, om den finner lämpligt för att åstadkomma en jämn och likformig taxering i stad, låta hålla sammanträde inför landskamreraren med ordförande och ledamöter i stadens fastighetstaxeringsnämnder.

De beskrivna författningsbestämmelserna föreslår kommittéerna ändrade i följande avseenden:

a) Inte endast ordförandena i fastighets- taxeringsnämnderna på landsbygden utan även ordförandena i sådana nämnder inom städerna bör alltid kallas till de i 1 mom berörda sammanträdena. Det är inte befogat att på nuvarande sätt göra åtskillnad mel- lan landskommuner och städer, vilka senare för övrigt numera ofta inrymmer betydande landsbygdsområden.

b) I analogi med ändringsförslaget under a) bör också de av fullmäktige i stad därtill enligt 133 ä 1 mom sjätte stycket utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna kallas att delta i de sammanträden inför landskamreraren som 1 mom avser.

c) Även personer vilka har sakkunskap i fråga om det tekniska förfarandet vid vär- dering i andra hänseenden än enbart be— träffande »skogsmark och skog», som nu särskilt anges i 1 mom bör länsstyrelsen kunna kalla till sammanträdena. Nyssnämn- da begränsning bör sålunda bortfalla och i stället bör föreskrivas, att personer som äger sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom länet eller ock särskilt rörande värdering av fastigheter bör kunna närvara. Behov föreligger uppenbarligen av en sådan vidg- ning av kretsen av sakkunniga vid mötena.

d) Vid sådana ändringar som förordats under a) och b) bör 2 mom utgå och nu- varande 3 mom ingå såsom nytt 2 mom i paragrafen.

1 ett andra stycke av 1 mom uttalas bl. a. att landskamreraren vid de här aktuella sammanträdena skall framlägga förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom, i

den mån så finns erforderligt, förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra avse- enden angående redovisningen av olika ägo— slag, värdesättning av övrig mark och bete på skogsmark samt enhetliga grunder för taxering av annan fastighet med mera. Kommittéerna föreslår med viss anknytning till ändringsförslagen rörande 1 mom för— sta stycket att innehållet i denna passus i paragrafen vidgas och förtydligas så att landskamreraren skall framlägga, förutom förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar, även i erforderlig utsträckning upprättade förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt rörande enhetliga grunder för taxeringen av såväl jordbruksfastighet som annan fastig- het med mera.

Nuvarande 3 mom, enligt förslaget nya 2 mom, avslutas med en bestämmelse om att de av fastighetsprövningsnämnden fast— ställda lokala skogstaxeringsanvisningama och övriga anvisningar skall senast den 30 september året före taxeringsåret översän- das till riksskattenämnden. Eftersom också förste taxeringsintendenten brukar utarbeta allmänna rekommendationer eller anvis- ningar för taxeringsarbetets bedrivande tor- de en med 59 & sista stycket likalydande be— stämmelse böra införas såsom nytt 3 mom med innebörd att förste taxeringsintenden— ten, därest han lämnat allmänna anvisning- ar för taxeringsarbetet, ofördröjligen skall insända dessa till riksskattenämnden.

147 s?.

Redan i kapitel 7 har förordats att ett nytt 1 mom införs i denna paragraf med ålig— gande för förste taxeringsintendenten att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och an— nat bistånd. I samma moment torde såsom ett första stycke böra infogas att länssty- relsen skall ha att vaka över att fastighets— taxeringsarbetet inom länet ordnas och be- drivs ändamålsenligt. En häremot svarande bestämmelse finns i 59 & beträffande taxe- ringen för inkomst och förmögenhet samt

Åliggandena för fastighetstaxeringsnämn— dens ordförande, varom paragrafen nu handlar, torde böra ingå såsom 2 mom och anpassas till att lokal skattemyndighet över- tar ordförandens uppgifter med att sortera deklarationer, att ombesörja förandet av fastighetslängd samt att tillse att anmälda förändringar i avseende på äganderättsför- hållandena blir iakttagna och införda i fas— tighetslängden.

148 5 .

Viss redaktionell ändring fordras i denna paragrafs 3 mom vid genomförande av kommittéemas förslag rörande 147 5 i vad avser taxeringsintendentens åligganden i samband med fastighetstaxeringsnämnder- nas verksamhet.

I 49 5. Paragrafen behandlar den redogörelse ord- föranden i fastighetstaxeringsnämnd skall avge inför nämnden innan taxeringsarbetet tar sin början. Den bör erhålla ett på så sätt utvidgat innehåll att redogörelsen, som skall lämnas i närvaro av taxeringsombudet, fortsättningsvis skall avse värderingsgrunder och alla andra anvisningar som rör fastig- hetstaxeringsdistriktet liksom också de slut- satser beträffande skilda slag av fastigheters — inte som nu enbart jordbruksfastigheters —- allmänna saluvärde i orten som enligt ordförandens mening kan dras av priser som tillämpats vid fastighetsköp under tiden ef— ter senaste allmänna fastighetstaxeringen. Redogörelsen bör å andra sidan inte behöva innefatta upplysning om virkesförrådet, an- givet i medeltal per hektar, inom hela länet utan endast för den länsdel, där distriktet är beläget.

152 s?. Utöver de förslag till ändringar i denna paragraf, som framlagts under kapitel 8 rö- rande längdföringen och vad därmed sam- manhänger, förordas att föreskrifterna om särskilda tider för påbörjande och avslutan- de av fastighetstaxeringsarbetet i första in- stans inom Stockholm slopas. Särskilt efter

sammanslagningen av länsstyrelsen i Stock— holms län med överståthållarämbetet ter sig dessa särbestämmelser omotiverade. Några svårigheter för fastighetstaxeringsnämnder- na och berörda myndigheter i Stockholm att numera anpassa sig efter de för riket i öv- rigt gällande tiderna för fastighetstaxerings— arbetet är inte kända för kommittéerna. Skulle specialbestämmelserna för Stock- holm kvarstå skulle därtill statistiken över utfallet av fastighetstaxeringen inom staden inte kunna medtas av statistiska centralby- rån i dess framtida preliminära redovisning- ar över detta utfall inom landet i dess hel- het, vilka måste vara avslutade senast den 1 oktober taxeringsåret. Kommittéerna åter- kommer till frågan om statistiken i kapitel 14.

154 5. I denna paragrafs 2 mom finns särskild angivning för Stockholm av tidpunkt för fastighetstaxeringsnämnds ordförande att in- sända fastighetsdeklarationer och övriga handlingar. Aberopande motiv, som anförts vid behandlingen av 152 &, föreslås, att den särskilda tidsangivningen för Stockholm skall upphöra.

Vidare innehåller momentet en bestäm- melse om att fastighetslängderna skall av- lämnas å den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver. Bestämmelsen bör utgå, enär kommittéerna föreslagit att i 135 a % skall införas en föreskrift om att lokal skattemyndighet skall översända fastighets— längden till länsstyrelsen å den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskrivit.

Bestämmelsen i 3 mom samma paragraf om att fastighetslängderna i huvudskrift el— ler bestyrkt avskrift skall vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden synes böra ut— gå. Vidare bör den i sagda moment upp- tagna undantagsbestämmelsen för Stock— holm upphöra att gälla.

155 5. Innehållet i denna paragraf upphörde att gälla l964. Såsom ny bestämmelse under förevarande paragrafnummer bör nu in-

föras att Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare föreskrifter angående fastighets— taxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad taxeringsförordningen inne- håller. Motsvarande bemyndigande beträf- fande årlig taxering och särskild fastighets- taxering återfinns redan i 72 å. Behov av att utnyttja riksdagens bemyndigande jäm- väl i avseende på allmän fastighetstaxering kan komma att uppstå bl.a. i samband med utfärdande i framtiden av vissa cen- trala anvisningar med organisatoriskt syfte, vilka berörs under kapitel 12.

160 och 163 55. I båda dessa paragrafers 1 mom finns sär- skilda tidsangivningar för Stockholm, näm- ligen rörande tidpunkt då fastighetspröv- ningsnämnds arbete skall senast vara avslu- tat respektive angående senaste dag för in— givande av besvär över fastighetstaxerings- nämnds beslut. Med hänvisning till motiv anförda vid behandlingen av 152 & före- slås att sagda särbestämmelser för Stock- holm skall utgå.

172 5. I paragrafen anges vilka bestämmelser rö— rande taxering för inkomst och förmögen- het som skall äga motsvarande tillämpning på allmän fastighetstaxering. Med hänsyn till att de i 16 ä 1 mom 4), 59 och 72 55 intagna bestämmelserna föreslagits överför- da till respektive 135 a, 144, 147 och 155 åå bör berörda delar av hänvisningen utgå. Vidare bör orden »vederbörande beskatt- ningsnämnd» utbytas mot »fastighetstaxe- ringsnämnd».

173 5. Vissa redaktionella ändringar fordras i den- na paragraf vid genomförande av kommit- téernas förslag rörande 144 och 159 åå.

11.2. Ytterligare ändringar i taxeringskun- görelsen

Utan att ha utarbetat fullständiga förslag till ändringar i texten till olika paragrafer i taxeringskungörelsen vill kommittéerna framföra följande synpunkter på erforder- liga ändringar av kungörelsens innehåll.

61 5. I 1 mom behöver tidsangivningen »före ut- gången av april månad» ersättas med »se— nast den 1 mars» för att överensstämmelse skall nås med förslaget om motsvarande ändring i 131 & taxeringsförordningen. Särbestämmelsen för Stockholm i 2 mom bör bortfalla.

67 f. Mindre jämkning behöver ske av punkten 2) med hänsyn till att bestämmelserna om kontrollängden föreslagits utgå ur 150 & 3 mom taxeringsförordningen och i stället införas i taxeringskungörelsen samt till att nytt system för förande av kontrollängder förordats.

68 5. Texten i 1 mom första stycket måste an- passas till förslagen i kapitel 8 angåen- de fastighetsförteckning hos fastighetstaxe- ringsnämndema och om lokal skattemyn— dighets övertagande av uppgiften att föra fastighetslängder. Bestämmelsen i samma moments andra stycke om att lokala skatte- myndigheten i Stockholm, Göteborg och Malmö skall upprätta stammarna till fas— tighetslängder för dessa städer bör utgå, då i enlighet med vad som uttalats i kapitel 8 sådan uppgift i fortsättningen bör falla på vederbörande länsstyrelse.

I 2 mom bör anges att de åtgärder lokal skattemyndighet har att vidta beträffande stomme till fastighetslängd även skall full— göras i fråga om fastighetsförteckning. Sista stycket i detta moment bör utgå såsom följd av att lokal skattemyndighet skall ombe- sörja längdföringen.

70 f. Paragraftexten behöver i första hand änd- ras med hänsyn till att sorteringen av fas- tighetsdeklarationer jämlikt förslaget till ny 135 a & taxeringsförordningen skall åvila lokal skattemyndighet samt till att ordet »lagfartsförteckningarna» i 139 & samma förordning föreslås utbytt mot »avskrifter-

na av lagfartsbevis». I förevarande paragraf bör därjämte tilläggas att ifrågavarande av- skrifter skall insorteras i deklarationerna för de fastigheter de avser.

Den ena av de i denna paragrafs andra stycke omnämnda samlingarna av uppgifter rörande maskiner bör fastighetstaxerings- nämnd låta medfölja fastighetsdeklaratio- nerna till lokal skattemyndighet.

72 5. Texten måste anpassas till det numera till- lämpade förfarandet med tryckning inom länsstyrelsen av uppgifter av de slag para- grafen berör.

74 5. Ändringar behöver ske i 1 mom med hän- syn till dels nuvarande förfarande med tryckning av vederbörande slag av uppgif- ter, dels lokal skattemyndighets föreslagna övertagande av åliggandet att införa de i momentets första stycke behandlade änd- ringarna och kompletteringarna i fastig- hetslängd.

75 5. Denna paragraf bör utgå eftersom hela längdföringsarbetet enligt kommittéförsla— get överförs på lokal skattemyndighet.

76 5. Av samma skäl som nämnts under föregå- ende paragraf bör 1 mom slopas.

I 2 mom tredje stycket bör uttrycket >>lokal taxeringsnämnd» utbytas mot »sär- skild fastighetstaxeringsnämnd» i överens- stämmelse med förslaget att inrätta sist- nämnda slag av nämnder. Momentets fjärde stycke, som inrymmer särbestämmelser för Stockholm, bör utgå.

77 5. Ur 3 mom bör borttas de särskilda bestäm— melserna för Stockholm.

77 a 5.

Motiven för införande av denna nya para- graf framläggs under kapitel 14 rörande framtida undersökningar om utfallen av

allmänna fastighetstaxeringar. I sagda kapi- tel redovisas också kommittéernas synpunk- ter på paragrafens innehåll.

ll.2.2 Rörande särskild fastighetstaxering I kapitel 9 har föreslagits inrättande av sär- skilda fastighetstaxeringsnämnder, som skall verka inom särskilda fastighetstaxeringsdi- strikt. I anledning härav har förordats vissa ändringar i taxeringsförordningens fjärde avdelning. Förslagen bör föranleda att ett speciellt avsnitt, som behandlar den sär- skilda fastighetstaxeringen, införs också i taxeringskungörelsen. Vad som sägs om särskild fastighetstaxering under avsnittet om årlig taxering i denna kungörelse bör i även hädanefter tillämpliga delar överflyt- tas till det nya avsnittet.

De paragrafer eller delar därav som är aktuella för överflyttning, med samtidigt er- forderliga justeringar av texten, är 17 ä 1 mom 1) och 4) andra stycket, 18 5 3 mom, 20 & 3 mom, 23 5, 29 få 2 mom, 36 &, 38 ä 4 mom, 45 ä 1 mom samt 51 5 3 mom.

Föreskriften i 4 5 1 mom 1) om att i kungörelsen om indelning i distrikt skall göras anmärkning om vilka lokala taxe- ringsnämnder som i vissa fall skall verk- ställa särskild fastighetstaxering bör slopas. Slutligen bör i en särskild paragraf stadgas att vad som i 4, 5, 8, 11, 18, 24, 25, 26, 27, 32 och 58 55 sägs om taxeringsnämnd, lo- kal taxeringsnämnd eller ordförande i taxe- ringsnämnd i tillämpliga delar även skall gälla särskild fastighetstaxeringsnämnd re- spektive ordförande i särskild fastighets- taxeringsnämnd.

Förslag till smärre jämkningar av for- mell art, har uteslutits ur redogörelserna för författningsändringar i såväl detta som andra kapitel.

Kommittéerna vill här slutligen peka på att innehållet i 158 och 163 55 taxerings- förordningen, vilka paragrafer berör taxe- ringsintendentens rätt att hos fastighetspröv— ningsnämnd göra framställning med yrkan- de om ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut, kan behöva anpassas till vad som i

jämförbara avseenden gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Med anknytning till besvärsfrågan vill kommittéerna vidare peka på att besvär för närvarande inte kan anföras av vare sig den berörde enskilde eller det allmänna beträf- fande längdförda uppgifter om arealer. Det- ta förhållande är ur vissa synpunkter mind- re tillfredsställande.

fastighetstaxering

I kapitel 2 har en kortfattad redogörelse lämnats för förfarandet vid tillkomsten av centrala rekommendationer och lokala an- visningar för fastighetstaxeringsarbetet. För- farandet beträffande de lokala anvisningar- na kan mera utvecklat beskrivas sålunda. De anvisningar för allmän fastighetstaxe- ring, som hittills utfärdats och fastställts av fastighetsprövningsnämnderna, grundar sig på förslag av landskamreraren i länet. En- ligt 144 & 1 mom taxeringsförordningen skall landskamreraren framlägga sina för- slag till lokala anvisningar vid det samman- träde, som på kallelse av länsstyrelsen skall hållas med bl. a. fastighetstaxeringsnämnds- ordförandena på landet senast den 15 au- gusti året näst före det, då allmän fastig- hetstaxering äger rum. Ifrågavarande för- slag har landskamreraren då uppgjort med hänsyn till dels de rekommendationer som det s.k. Stockholmsmötet lämnat, dels de undersökningar som inom länet verkställts rörande fastigheters allmänna saluvärde på länets landsbygd. Jämlikt nyssnämnda mo- ment skall landskamreraren vid samma sammanträde också framlägga förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar, grundat på bl. a. de centrala skogstaxeringsanvis— ningar som fastställts av skogshögskolan. Även förslag till särskilda anvisningar i and- ra avseenden redovisas vid sammanträdet ifråga. Landskamreraren skall enligt 3 mom omförmälda paragraf senast den 20 augusti insända förslaget till riksskattenämnden,

Centrala utredningar och anvisningar för

som senast den 15 september återställer det- samma med de erinringar, som nämnden funnit anledning framställa. Anvisningama fastställs därefter av fastighetsprövnings— nämnden.

Av kapitlen 4 och 5 angående taxering av jordbruksfastighet respektive annan fas- tighet framgår, att avsevärda skillnader fö— rekommer mellan uppbyggnaden och inne- hållet i de olika länens anvisningar, särskilt vad gäller värderingsmetoder, och att detta i vissa fall kunnat medföra bristande jämn— het och likformighet i fastighetstaxeringar— na. I bilaga C redovisas en sammanställ— ning av det väsentligaste innehållet i samt— liga fastighetsprövningsnämnders anvisning- ar till 1965 års allmänna fastighetstaxering beträffande taxering av jordbruksfastighet, utom skog, samt av annan fastighet. Därav framgår tydligt en del av de inte obetydliga skillnaderna mellan de olika länens före- skrifter angående värderingsförfarandena o.dyl. Riksskattenämnden har på grund av tids- Och personalbrist inte kunnat verkstäl- la så noggrann detaljgranskning av lands— kamrerarnas förslag att skillnader, som inte betingas av lokala förhållanden eller ej i övrigt är motiverade, kunnat undvikas.

I det yttrande, som riksskattenämnden efter granskning av förslagen till 1965 års fastighetstaxering, tillställt landskamrerarna och skattedirektören i Stockholm har nämn- den antytt sistberörda problem. Ifråga om de olika systemen för taxering av jordbruks-

fastighet har nämnden meddelat sin avsikt att — i god tid före 1970 års allmänna fas— tighetstaxering — ta upp frågan om utred- ning av metodiken vid bestämmandet av en- hetsvärden vid taxering av jordbruk. I kapi- tel 4 har kommittéerna behandlat spörsmål rörande taxering av jordbruksfastighet och avser därtill att i senare sammanhang åter- komma till värderingsmetoderna såvitt gäl- ler dylik fastighet och olika delar därav.

Utöver de anvisningar som fastställts av fastighetsprövningsnämnden i varje län in- för en allmän fastighetstaxering brukar förs- te taxeringsintendentema, oftast genom pro— memorior eller cirkulär, ibland enbart muntligt, före och under taxeringsarbetet lämna råd och anvisningar rörande detta ar- betes uppläggning och bedrivande. I vissa fall behandlas rena värderingsfrågor i dessa senare anvisningar. Huvudsakligen innehål- ler de emellertid råd av mera formell art samt erinringar om författningsbestämmel- ser och referat av rättsfall.

I övervägande flertalet svar i ämnet till kommittéerna i anledning av en av dem ut- sänd enkät framhålls det såsom angeläget, att ett visst förberedelsearbete för allmän fastighetstaxering sker centralt. Däremot rå- der inte enighet om hur långt denna cen- tralisering lämpligen bör drivas. Med re- servation för svarens närmare innebörd be- roende på enkätfrågans formulering torde man dock kunna slå fast att allmän enighet råder bland länsstyrelserna om att vissa ut- redningar lämpligen bör ske gemensamt för rikets samtliga län. Hit hör bl. a. utredning- ar angående a) grunderna för åsättande av tomt- och industrivärde samt annan mark- värdering, b) grunderna för taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter, c) grunderna för taxering av hyresfastigheter samt d) grun- derna för taxering av industrifastigheter. Man är också i allmänhet av den meningen att de nämnda utredningarna bör mynna ut i centrala anvisningar. Däremot framgår inte av enkätsvaren i vilken utsträckning man inom länsstyrelserna anser att dessa centrala anvisningar skall vara bindande på länsplanet eller, med andra ord, hur den lokala anpassningen bör äga rum. — Det

skall tilläggas, att åtskilliga länsstyrelser framhållit såsom önskvärt att, i den mån för hela riket gemensamma anvisningar fastställs i framtiden, dessa trycks centralt.

I likhet med flertalet av dem som besva— rat förenämnda enkät, anser kommittéerna att fastighetstaxeringsarbetet, framför allt på lång sikt, bör kunna rationaliseras genom ökad central ledning och genom centralt be- drivna utredningar och vill därför i denna fråga anföra följande.

Länsstyrelsernas arbetsuppgifter tenderar att öka för varje år. Det är därför ofrån- komligt att vissa löpande uppgifter blir ef- tersatta till följd av arbetena i samband med en allmän fastighetstaxering. Alla åtgärder, som kan minska arbetsbördan på länssty- relserna i sådant sammanhang, måste över- vägas. Kommittéerna anser vidare _ vilket också uttryckligen betonas i vissa enkät- svar — att det är föga rationellt att man inom samtliga eller åtminstone ett flertal länsstyrelser lägger med arbete på utred- ningar, som lämpligen bör ske på ett håll. Frågor, som berör ett flertal länsstyrelser, bör därför i regel utredas centralt, lämpli- gen under riksskattenämndens ledning.

Vid en genomgång av fastighetspröv- ningsnämndernas anvisningar, liksom av förste taxeringsintendentemas cirkulär, har observerats hur ofta sakinnehållet är det- samma i flera anvisningar, medan redige- ringar och formuleringar är sådana, att man kan förledas till en motsatt slutsats. Dylika bristande överensstämmelser försvårar jäm- förelser, något som är till men vid gransk- ningen inom riksskattenämnden av lands- kamrerarnas förslag till anvisningar. Denna granskning sker dessutom inom mycket be- gränsad tidsrymd, varför den måste kon- centreras till vad som är väsentligt i sak. Redan en så långt möjligt enhetlig upp- ställning av anvisningarna skulle innebära en vinst.

I landskontorsutredningens betänkande om den framtida skatteförvaltningen har ifråga om förfarandet med länsanvisningar föreslagits, att det centralorgan för taxe- ringsväsendet, som föreslås inrättat efter ytterligare erforderliga utredningar, skall

upprätta stommar till dylika anvisningar, vilka skall tillställas de regionala organen för att dessa skall upprätta förslag till an- visningar. Samtidigt anknyter sagda utred- ning till gällande praxis och framhåller att vederbörande lokala organ på lämpligt sätt bör erhålla del av de uppgifter rörande pris- utvecklingen på fastigheter, som utarbetas centralt. Det nya centralorgan, som enligt förslaget skall överta riksskattenämndens nuvarande uppgift att sammanställa anvis- ningsförslagen från de olika länen, skall enligt utredningen föreslå de jämkningar och kompletteringar, som befinns önskvär— da, samt underställa förslagen riksskatte- nämnden, vilken efter eventuell ytterligare utredning skall fastställa anvisningar för de olika länen. Nämnda principer anser lands- kontorsutredningen skall gälla såväl ifråga om de årliga länsanvisningarna som beträf- fande anvisningarna till ledning för de all- männa fastighetstaxeringarna.

För att få ett enhetligt underlag för utar- betandet av fastighetsprövningsnämndemas anvisningar inför 1970 års allmänna fastig- hetstaxering föreslår kommittéerna, utan att ta ställning till det beskrivna utredningsför- slaget, att riksskattenämnden skall i god tid före det s. k. Stockholmsmötet våren 1969 tillhandahålla landskamrerarna stommar till dessa anvisningar. På basis av stommarna skall landskamrerarna upprätta förslag till anvisningar och insända dessa förslag till riksskattenämnden. Då det finns anledning anta att förslagen i varje fall följer stom- marnas uppställningsmetodik, kan gransk- ningen hos riksskattenämnden underlättas och förutsättningar föreligga för en mera djupgående analys av förslagens innehåll än som hittills kunnat ske. Efter granskningen skall riksskattenämnden meddela sina re- kommendationer och göra de uttalanden som i övrigt må anses vara erforderliga be- träffande den allmänna fastighetstaxeringen. Rekommendationerna och uttalandena bör inte vara bindande utan vara att betrakta så— som råd, vilka man kan räkna med kommer i huvudsak att följas av fastighetsprövnings- nämndema. Visserligen kan länsvisa och lokala anpassningar vara erforderliga i åt-

skilliga hänseenden men man når dock långt i enhetlighet även med här föreslaget förfa- rande. De av fastighetsprövningsnämnderna utfärdade anvisningarna skall kompletteras av förste taxeringsintendentema i tolknings- frågor m.m.

Kommittéerna vill vidare föreslå, att riks- skattenämnden redan i början av 1969 och innan förberedelsearbetet för 1970 års all- männa fastighetstaxering inleds till länssty— relserna utsänder informationer och rekom- mendationer med följande huvudsakliga in- nehåll.

I. Organisatoriskt En beskrivning av gällande organisation för fastighetstaxering bör lämnas ävensom en re- dogörelse för olika fastighetstaxeringsfunktio— närers och andra av fastighetstaxering berörda personers ställning och åligganden med ut- gångspunkt från förefintliga författningsbe- stämrnelser på området. Även en detaljerad tidsplan för förberedelserna inför fastighets- taxering samt för arbetet under sådan taxering bör ingå i detta avsnitt.

II. Redovisningstekniskt

Under denna rubrik bör bl. a. ingå närmare re- kommendationer angående det praktiska för- farandet vid åsättande av taxeringsvärdena, förandet av kontrollängder och fastighetsläng- der, redovisning av beslut, protokoll och ar- betsrapporter m.m. De olika koderna för re- dovisningsenhets art, skatteplikt, ägarekatego- ri och för indelning i fastighetstyp bör be- handlas ingående, framför allt beträffande sistnämnda kod som torde få stor vikt i den framtida statistikredovisningen. Vidare bör en uttömmande redogörelse lämnas för samtliga i ett taxeringsvärde ingående delvärden med definitioner och hänvisningar till författnings- bestämmelser.

III. Rättsfallssamling m.m. Samlingen bör innehålla kommentarer till för- fattningstexten med sammanställningar av pre- judikat och andra vägledande beslut, exempel- vis rörande gränsdragningen mellan skatteplik- tig och skattefri fastighet samt mellan jord- bruksfastighet och annan fastighet.

Arbetena med att inför 1970 års allmän— na fastighetstaxering åstadkomma förslag till stommar till fastighetsprövningsnämn- dernas anvisningar, till rekommendationer i nyss behandlade ämnen liksom också till formulär för nya fastighets- och kontroll-

längder, fastighetsförteckningar och fastig— hetsdeklarationer bör bedrivas i sådan takt att förslagen ifråga kan före utgången av 1968 respektive under de första månader- na av 1969 prövas och godkännas av riks- skattenämnden. Enär denna för närvarande saknar personella resurser för utrednings- arbeten av antytt slag är kommittéerna be- redda att genom en särskild arbetsgrupp, som har samråd med av ämnet berörda cen- trala myndigheter, fullfölja detta arbete. Från och med 1975 års allmänna fastig- hetstaxering bör riksskattenämnden överta arbetet med utredningar och anvisningar.

1 3 . 1 F astlghetslängden

I kapitel 3 har kommittéerna föreslagit, att fastighetstaxeringsnämndema i fortsättning- en skall åsätta varje fastighet, som införs i fastighetslängd, en typkod som riksskatte- nämnden efter samråd med centrala folk- bokförings- och uppbördsnämnden och sta- tistiska centralbyrån bestämt skall gälla för ifrågavarande fastighetstyp. I enlighet här— med förordas, att i det formulär för fas- tighetslängder, som kommer att faststäl- las för 1970 års och efterföljande allmän- na fastighetstaxeringar, insätts kolumner för dylikt slag av nya koder vid sidan om de koder som redan finns för beskatt- ningsnatur, skatteplikt och ägarekategori.

Förutom en anpassning av formuläret för fastighetslängder till förslagen under kapitel 4 om nya delvärden vid taxering av jord- bruksfastighet vill kommittéerna vidare för- orda, att i detta formulär införs en ny ko- lumn för värde av åker. Detta motiveras av statistikbehov, som ej går att såsom hittills tillgodose med uppgifter ur kontrollängder för jordbruksfastighet, därest sådana läng- der i enlighet med kommittéemas förslag i kapitel 8 hädanefter skall föras i begränsad utsträckning.

Härjämte bör i fastighetslängden göras rubrikändring så att i en och samma ko- lumn redovisas inte endast värdet av ut- byggt vattenfall på annan fastighet utan ock- så sådant delvärde av outbyggt vattenfall och av ersättningskraft, vilket hittills ibland

Längders och deklarationers utformning

ingått i jordbruksvärde och som i överens- stämmelse med kommittéemas förslag un- der kapitel 4 i framtiden bör ingå i värde på särskilda tillgångar. Den nya rubriken tor- de böra betitlas >>I markvärde eller värde på särskilda tillgångar ingående värde å vat- tenfall».

Enligt vad kommittéerna erfarit vid sam— råd med centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden kan de här behandlade till- läggen i formuläret för fastighetslängderna inrymmas i detta.

13.2 Kon/rollängderna Formuläret för kontrollängd för jordbruks- fastighet bör ändras i avsikt att denna längd skall bli mer lättförd än den senast använda kontrollängden. Kommittéerna finner tro- ligt, att vissa av de uppgifter som ingick i 1965 års kontrollängd kan uteslutas, bl. a. såsom följd av ett genomförande av försla- gen i efterföljande avsnitt 13.3 rörande vissa förändringar i fastighetsdeklarationernas ut- formning och av förslaget att värde av åker skall noteras i fastighetslängd.

Jämväl formuläret för kontrollängd för annan fastighet bör göras överskådligt och så lättfört som möjligt, främst genom be— gränsning av antalet kolumner. Kommitté— erna utgår dock från att man härvid be- aktar att behovet av anteckningar rörande värderingsfaktorer och delvärden kan vara olika för skilda fastighetstyper.

Tre olika slag av deklarationsblanketter an- vändes vid 1965 års allmänna fastighets- taxering, nämligen formulär a: Jordbruks- fastighet, formulär b 1: En- och tvåfamiljs- fastighet samt formulär b2: Hyres- och industrifastighet m.m. Sistnämnda blankett kompletterades i förekommande fall med särskilda bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall m. m.

För att stärka förutsättningarna för en enhetligare värdesättning och för att un— derlätta deklarations- och taxeringsförfa- randet föreslår kommittéerna, med tillämp- ning redan vid 1970 års allmänna fastighets- taxering,

dels att deklaration då skall ske på föl- jande fem typer av blanketter, nämligen formulär 1: Jordbruksfastighet, formulär 2: Villafastighet, formulär 3: Hyres— och af- färsfastighet, formulär 4: Industrifastighet m.fl. samt formulär 5: Obebyggd annan fastighet,

dels att detaljuppgifterna i formulären 1, 2 och 3, vilka avser fastigheter som karaktä- riseras av att värdering i betydande mån sker efter givna schabloner och normer, begränsas till endast sådana uppgifter som direkt eller indirekt används vid beräkning- en av taxeringsvärdena, samt att blanketter- na utformas så att fastighetstaxeringsnämn- den kan utföra sina värdeberäkningar i des- sa på ett systematiskt och överskådligt sätt.

Formulär 4 bör i stort sett överensstäm- ma med nuvarande formulär b2. Visserli- gen utförs även värderingen av de fastighe- ter som deklareras på detta formulär i viss utsträckning efter schabloner, men industri- fastigheterna varierar merendels så att ett mera individuellt värderingsförfarande mås- te tillämpas, ibland med bistånd av särskild expertis.

I alla typer av deklarationsformulär bör vad som nu kallas hjälpblanketter till dessa inarbetas genom att hjälpblanketternas oli- ka punkter och uppgifter införs på formu- lärens sista sida. Anvisningama till blan- ketterna bör hädanefter tillhandahållas i särskild ordning. Fastighetstaxeringsnämn— dernas anteckning av kod för redovisnings-

enhets art, skatteplikt, ägarekategori och fastighetstyp bör kunna göras på blanketten i direkt anslutning till beslutet om taxerings— värdet. — Liksom vid den senaste allmän— na fastighetstaxeringen bör särskilda bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall m.m. i förekommande fall fogas till vederbörande deklarationsblanketter. Kommittéerna har vid ett begränsat an- tal stickprov observerat, att vissa av de i de— klarationsformulären efterfrågade uppgif- terna i betydande omfattning utelämnats vid avgivandet av deklarationer till 1965 års allmänna fastighetstaxering. Också detta förhållande torde böra beaktas vid utform- ningen av de formulär som avses användas vid 1970 års motsvarande taxering. Civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och fastighets- registerutredningen har till kommittéerna anmält intresse av att vissa för dessa organ värdefulla data kan inhämtas genom ytter- ligare uppgifter i deklarationerna till 1970 års allmänna fastighetstaxering och senare sådana taxeringar. Kommittéerna anser det böra ankomma på riksskattenämnden att slutligt pröva nämnda önskemål. För egen del menar emellertid kommittéerna att nya uppgifter, som ej har direkt eller mycket nära indirekt samband med fastighetstaxe- ringen, inte bör tynga deklarationsblanket- terna. Detta medför att svårigheter kan uppkomma att tillfredsställa de behov, som redovisats av civilförsvarsstyrelsen och över- styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Däremot torde det vara möjligt att till- godose vissa av fastighetsregisterutredning- ens önskemål, eftersom en del av de upp- gifter, som är aktuella vid uppläggande av byggnadsregister, även har direkt intresse i fastighetstaxeringssammanhang.

Hittills har utförliga sammanställningar av resultaten av de allmänna fastighetstaxering- arna samt mera detaljerade analyser av des- sa taxeringars utfall utförts av sakkunniga, som särskilt tillkallats av Kungl. Maj:t. Så- vitt avser 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring har berörda slag av utredningsuppgif- ter anförtrotts förevarande kommittéer, var— vid undersökningarna för första gången av- sett inte blott jordbruksfastighet utan även annan fastighet. I sin nyligen avlämnade sammanställning av huvudresultaten av den senaste allmänna fastighetstaxeringen har kommittéerna redovisat taxeringsutfallet inom landets samtliga kommuner, kommun- b10ck och län samt för riket i dess helhet.

Liksom tidigare sakkunnigas motsvarande sammanställningar har kommittéemas nyss- nämnda redovisningar (se SOU 1968:31) publicerats i serien Statens Offentliga Ut— redningar. Samtidigt har statistiska central- byrån i mera sammanfattande form sam- manställt och inom sina publikationsserier redovisat huvudresultaten av utfallen läns- vis och för hela riket av samma allmänna fastighetstaxering.

Enligt kommittéemas uppfattning bör detta delvisa dubbelarbete undvikas i fort- sättningen och statistiska centralbyrån åläg- gas uppgiften att sammanställa, bearbeta och redovisa huvudresultaten av de allmän- na fastighetstaxeringarna. Förutom skälet att undgå dubbelarbete i viss utsträckning kan följande motiv anföras för att sagda

Framtida undersökningar om utfallen av allmänna fastighetstaxeringar

uppgift påförs centralbyrån såsom ett i författning reglerat åliggande för ämbets- verket.

a) Centralbyrån är central förvaltnings- myndighet för den statliga statistikproduk- tionen. Enligt av 1960 års riksdag fattat beslut skall i princip den statliga statistik- produktionen — med undantag för s.k. driftsstatistik — koncentreras till centralby- rån.

Statistiken över taxeringsutfallet vid de allmänna fastighetstaxeringarna är regelbun- det återkommande och bör lämpligen in- ordnas i den reguljära statistikproduktionen.

b) Det åligger redan nu centralbyrån att för varje taxeringsår upprätta och publicera redogörelser över taxeringen och fördelning— en av inkomst och förmögenhet i riket. Ämbetsverket redogör därvid för utfallen av de årligen återkommande särskilda fastig— hetstaxeringarna.

c) Man torde kunna räkna med att de uppgifter, som framkommer vid allmän fas- tighetstaxering, från och med 1975 års all- männa fastighetstaxering upptas av läns— styrelserna i sådana redovisningsformer att centralbyrån, som har härför erforderliga tekniska resurser, kan direkt automatiskt databehandla vederbörande registerband.

d) Redan uppgifter från 1970 års allmän- na fastighetstaxering kan av länsstyrelserna överföras på hålkort, som därefter bearbetas med hjälp av centralbyråns dataanläggning.

e) För många statistikkonsumenter har

det framstått såsom högst otillfredsställande att resultaten av allmänna fastighetstaxe- ringar, såväl i avseende på lokala eller re- gionala förhållanden som för hela riket, färdigställs så lång tid efter taxeringsarbe- tets avslutande i första instans att uppgifter- na i fråga förlorat sin aktualitet helt eller delvis. Genom att centralbyrån övertar bear- betnings- och publiceringsuppgiftema torde huvudresultaten av de framtida allmänna fastighetstaxeringarna kunna komma till konsumenternas kännedom redan under taxeringsåret.

f) På ett för skilda slag av statistikkon- sumenter värdefullt sätt kan centralbyrån vid uppläggningen och bearbetningen av statistiken på grundval av fastighetstaxering- arna samordna denna med andra statistik- grenar inom ämbetsverket, såsom fastighets- prisstatistiken, jordbruksstatistiken, industri- statistiken samt nationalräkenskaperna.

För att statistiska centralbyrån skall kun- na fullgöra de uppgifter kommittéerna här föreslår skall påföras verket bör länssty- relserna senast den 15 augusti taxeringsåret ha översänt erforderligt statistikmaterial till centralbyrån. I likhet med vad gäller för viss annan taxeringsstatistik bör det åligga verket att redovisa huvudresultaten av ut- fallen av fastighetstaxeringar senast den 30 september taxeringsåret. Härför fordras att centralbyrån kan påbörja förberedelsearbe- tet för den direkta bearbetningen av mate- rialet i god tid före nyssnämnda den 15 augusti samt att viss tillfällig personalför- stärkning står till verkets förfogande under detta förberedelsearbete och under bearbet- ningsperioden. Kostnaderna för centralby- råns verksamhet med fastighetstaxeringssta— tistiken torde likväl komma att understiga kostnaderna för arbete av motsvarande slag inom och åt särskilt tillkallade sakkunnig- grupper.

Sådana specialanalyser som hittills utförts av speciellt tillkallade sakkunniga torde även i fortsättningen höra i väsentlig mån ankomma på dylika. De sakkunniga bör därvid i samråd med centralbyrån utnyttja dennas datamaterial.

I sin statistikbearbetning och -redovis-

ning bör centralbyrån utnyttja den klassifi- cering av de skattepliktiga fastigheterna på olika fastighetstyper, varom beslut kan kom- ma att fattas i anledning av kommittéemas förslag under kapitel 3.

Utifrån de synpunkter och förslag kom- mittéerna framfört i detta kapitel förordas, att i en ny paragraf i taxeringskungörelsen meddelas dels skyldighet för länsstyrelserna att senast den 15 augusti taxeringsåret, i den utsträckning och form statistiska central- byrån begär, till ämbetsverket inlämna upp- gifter rörande av fastighetstaxeringsnämn- derna vid allmän fastighetstaxering åsatta värden och delvärden samt andra uppgifter från fastighetslängder eller som eljest insam- lats i samband med fastighetstaxeringen, dels åliggande för statistiska centralbyrån att senast den 30 september taxeringsåret ha upprättat preliminära sammanställningar över utfallet i landets kommuner (ev. kom- munblock) och län samt för hela riket av den allmänna fastighetstaxeringen (jfr 58 & TK).

Vid utarbetandet av förslagen i detta ka- pitel har kommittéerna haft visst samråd med statistiska centralbyrån.

__

Sammanfattning

Kommittéerna har med sina förslag åsyftat att åstadkomma viss förenkling av förfaran- det vid fastighetstaxering men samtidigt ökad likformighet och rättvisa vid sådan taxering.

Några mera genomgripande omgestalt- ningar av taxeringsförfarandet har ej an— setts möjliga att uppnå till 1970 års allmän- na fastighetstaxering. Därför har kommit- téerna begränsat sina förslag till vad som framstår såsom författningsmässigt och or- ganisatoriskt—administrativt mest angeläget att förändra till den närmast förestående allmänna fastighetstaxeringen. Berörda änd- ringar anser kommittéerna likväl tillsam- mans utgöra en betydelsefull etapp mot en förbättrad och förenklad fastighetstaxering.

En av utgångspunkterna för förslagen har varit kommittéemas erfarenheter vid be— handlingen av material från 1965 års all- männa fastighetstaxering i samband med sammanställandet av resultaten av sagda taxering (se SOU 1968: 31). Vidare bygger förslagen bl. a. på svar på skilda enkäter som kommittéerna utsänt till samtliga läns— styrelser samt ett stort antal andra organ — statliga och kommunala myndigheter samt bank- och försäkringsorganisationer — vilka har speciella intressen av uppgifter från fas- tighetstaxering. (Sammanställningar av en- kätsvaren har i särskild ordning tillställts Kungl. Maj:t med skrivelse den 3 oktober 1967.) Av nämnda material och av andra un— dersökningar kommittéerna företagit fram-

går att, trots de förändringar som vidtogs in- för 1965 års allmänna fastighetstaxering, åtskilliga brister alltjämt vidlåder gällande regler och organisation för fastighetstaxe- ring.

Kommittéernas väsentligaste förslag och synpunkter kan sammanfattas sålunda.

I kapitel 3 förordas bl.a.

att staten tillhöriga, för försvarsändamål avsedda fastigheter inte skall taxeras och därför ej heller deklareras,

att vederbörande militärmyndighet inför varje fastighetstaxering avlämnar en förteck- ning över sådana fastigheter till lokal skatte- myndighet,

att byggnader på ofri grund. värda mindre än 5000 kronor, inte skall längdföras,

att ur kommunalskattelagen utmönstras bestämmelserna om frälseränta,

att vissa av kommittéerna utarbetade re- kommendationer beträffande gränsdragning- en mellan jordbruksfastighet och annan fas- tighet iakttas,

att ett utbyte övervägs i berörda författ- ningar av ordet jordbruksfastighet mot lant- bruksfastighet och av begreppet annan fas- tighet mot bebyggelsefastighet, samt

att mer detaljerad klassificering av fastig- heterna på olika fastighetstyper genomförs.

Kapitel 4 innehåller bl. a. förslag om att ett nytt system införs för sådana sär—

skilda värden (delvärden) på vilka en jord- bruksfastighets taxeringsvärde skall upp- delas, varvid de tidigare delvärdena jord- bruksvärde, skogsvärde samt tomt- och in- dustrivärde ersätts av skogsbruksvärde, jord- bruksvärde, övrig marks värde, värde på sär- skilda tillgångar och övervärde från bebyg— gelsesynpunkt,

att i det nya Skogsbruksvärdet skall ingå skogsmarksvärde, som alltjämt anges sär- skilt, och skogsvärde inklusive värdet av ett för skogsbruksdrift behövligt byggnadsbe- stånd,

att innebörden av de nya delvärdena även i övrigt skall bestämmas på sätt angivits i förslag till ändringar i anvisningarna till 10 & kommunalskattelagen,

att ett förenklat taxeringsförfarande in- förs för fastigheter med en mindre skogs- marksarwl än 25 hektar genom att ett sum- mariskt uppskattningsförfarande för bedöm- ning av virkesförrådet tillämpas,

att bestämmelserna om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal fö- rekomst av kahnark på skogsmarken skall upphöra att gälla,

att skogsbete inte längre skall taxeras, att den på grundval av köpeskillingsstati- stiken rekommenderade nivålyftningen för jordbruksfastigheter endast skall avse lant- bruksdelen, samt

att vid centralt utarbetande av normer för anvisningar rörande bestämning av olika ägoslag m.m. skall iakttas de i kapitlet lämnade rekommendationerna i ämnet.

I kapitel 5 framläggs en rad synpunkter dels på anvisningar för värdering av olika typer av fastigheter tillhörande kategorin annan fastighet, dels på fortsatta undersökningar för förbättrad taxering av dylika fastigheter. Därjämte föreslås bl. a.,

att ett nytt tillvägagångssätt tillämpas vid användande av köpeskillingsstatistiken såsom grund för rekommenderad nivålyftning,

att reglerna för värdering av en- och två- familjsfastigheter överarbetas i enlighet med angivna riktlinjer, samt

att, då övervägande skäl talar för att en

nettokapitaliseringsmetod tillämpas vid vär— dering av hyreshus, en sådan metod prövas genom särskild test i anslutning till 1970 års allmänna fastighetstaxering respektive för viss kontroll vid värderingsförfarandet un- der denna taxering.

Kapitel 6 inrymmer bl. a. förslag om

att på varje länsstyrelse skall fr. o. m. den 1 januari 1969 tillkomma en befattnings- havare såsom specialist på fastighetstaxering och med ställning som byråsekreterare samt med huvudsaklig uppgift att medverka i länsstyrelsens arbete i samband med de all- männa fastighetstaxeringama och vid de år- liga särskilda fastighetstaxeringama. samt

att kostnaderna under budgetåret 1968/ 69 för dessa nya befattningshavare, per budgetår räknat i runt tal en miljon kronor för avlöningar och högst 125000 kronor för omkostnader, i fall av behov får be- stridas av länsstyrelserna genom överskri- dande av deras anslag.

Under kapitel 7 förordas beträffande fastig- hetstaxeringsombuden

att det författningsmässiga kravet att des- sa genom sin verksamhet skall kunna antas besitta sakkunskap ifråga om fastighetsvär- dering skall iakttas vid förordnande av så- dana ombud i större utsträckning än vad som skedde inför 1965 års allmänna fastig- hetstaxering,

att deras åligganden preciseras i anvis- ningar med utgångspunkt från vad som sägs i 135 & taxeringsförordningen,

att dessa skall vara närvarande vid fastighetstaxeringsnämndens första sam- manträde, då ordföranden lämnar vissa i 149 & taxeringsförordningen nämnda redo- görelser såsom utgångspunkt för taxerings- arbetet, samt

att dessa bör verkställa undersökningar på grundval av sammandrag av kontrollängder, som förts i fastighetstaxeringsnämnderna, i syfte att utröna huruvida en enhetlig taxe- ringsvärdenivå uppnås och därefter under- rätta nämnderna, ävensom förste taxerings- intendenten, om sina slutsatser av dessa undersökningar.

att lokal skattemyndighet skall åläggas att föra fastighetslängd och ombesörja sor- teringen av deklarationer vid allmän fastig- hetstaxering ävensom att svara för att fas- tighetsinnehavare underrättas om de för fas- tigheterna preliminärt upptagna taxerings- värdena,

att särskilda fastighetsförteckningar skall upprättas av länsstyrelserna och före taxe— ringsarbetets början tillställas fastighetstaxe- ringsnämnderna, så att dessa i sitt arbete har tillgång till uppgifter rörande samtliga fastigheter inom distriktet,

att tidsplanen för fastighetstaxeringsar— betet justeras på visst i kapitlet angivet sätt,

att, förutom de av fastighetsprövnings- nämnd beslutade ändringarna av i fastig- hetstaxeringsnämnd åsatta värden, även så- dana ändringar som beslutas av kammar— rätten och regeringsrätten införs i avskrift av fastighetslängd,

att kontrollängder för jordbruksfastighet fortsättningsvis skall föras i begränsad om- fattning.

att kontrollängder även skall föras för annan fastighet i den utsträckning förste taxeringsintendenten bestämmer,

att det skall ankomma på riksskattenämn- den att utfärda vissa centrala rekommenda- tioner beträffande förandet av kontrolläng- der m. m., samt

att bestämmelsen i 159 & taxeringsför- ordningen angående sammandrag av kon- trollängder skall utgå.

Kommittéerna förordar i kapitel 9 bl. a.

att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall inrättas fr. o. m. 1969 års särskilda fastighetstaxering och att dessa nämnders verksamhetsområden skall benämnas sär— skilda fastighetstaxeringsdistrikt, samt

att särskilt fastighetstaxeringsdistrikt skall bestå av kommun eller del av kommun, dock att där särskilda skäl föreligger två el- ler flera kommuner bör kunna sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.

Under kapitel 10 framläggs bl. a. förslag om

att genom finansdepartementets försorg skall anordnas centrala kurser beträffande skilda verksamheter i samband med fastig- hetstaxering,

att deltagandet i dessa kurser skall vara obligatoriskt för de byråsekreterare, som enligt kommittéemas förslag bör tillkomma på länsstyrelserna, samt att bl.a. landskam- rerare, taxeringsintendenter, fastighetstaxe- ringsombud och av länsstyrelsen anlitade sakkunniga skall beredas tillfälle att delta i kurserna,

att länsvisa kurser anordnas i varje län för bl. a. fastighetstaxeringsnämndernas ordfö- rande, samt

att för de centrala kurserna skall under budgetåret 1968/69 avdelas ett belopp av 300000 kronor och för budgetåret 1969/70 anvisas 250 000 kronor, varjämte för deläns- visa kurserna under sistnämnda budgetår skall anvisas 450 000 kronor.

Kapitel 11 inrymmer bl. a. förslag om

att, utöver de jämkningar i taxeringsför- ordningen som föranleds av förslagen un- der andra kapitel, vissa ändringar även görs i 133, 139, 143, 144, 147, 148, 149, 152, 154, 155, 160, 163, 172 och 173 åå sagda för- ordning. vilka sistnämnda ändringar betingas framför allt av vissa mindre, organisatoriska förändringar, samt

att även ett antal paragrafer i taxerings- kungörelsen ändras av samma skäl.

Förslagen i kapitel 12 innebär bl. a.

att, i syfte att minska arbetsbördan på länsstyrelserna beträffande uppgifterna med allmänna fastighetstaxeringar, utredningar i fastighetstaxeringsfrågor vilka berör läns- styrelserna gemensamt i regel bör ske cen- tralt,

att riksskattenämnden i god tid före det 5. k. Stockholmsmötet våren 1969 tillhanda- håller landskamrerarna stommar till anvis- ningar för fastighetstaxeringen, '

att landskamrerarna på basis av stom- marna upprättar förslag till anvisningar, vil- ka underställs riksskattenämnden, som efter granskning av desamma meddelar sina'er— inringar och rekommendationer, samt

att riksskattenämnden därutöver utsänder informationer och rekommendationer ifrå- ga om organisatoriska och redovisningstek- niska spörsmål ävensom en rättsfallssamling till ledning för taxeringsarbetet.

Utom annat förordas i kapitel 13

att i formuläret för fastighetslängd införs vissa nya kolumner,

att formulären för kontrollängder utfor- mas på ett mera lättfattligt och överskådligt sätt, samt

att nuvarande formulär för fastighetsde— klarationer ersätts med nya formulär, vari nuvarande hjälpblanketter och motsvarig— heter därtill om möjligt inarbetas.

Kapitel 14 innehåller bl. a. förslag om

att statistiska centralbyrån i fortsättning- en skall handha uppgiften — vilken hittills åvilat särskilda sakkunniga — att samman- ställa, bearbeta och redovisa huvudresulta- ten av allmänna fastighetstaxeringar och att senast den 30 september taxeringsåret of-

— fentliggöra preliminära sammanställningar över taxeringsutfallet i landets kommuner och län samt för hela riket,

att länsstyrelserna åläggs att senast den 15 augusti taxeringsåret till statistiska cen- tralbyrån översända av ämbetsverket begärt statistikmaterial, ävensom

att sådana slag av specialanalyser av ma- terial från allmän fastighetstaxering, vilka hittills utförts av särskilt tillkallade sakkun- niga, även i fortsättningen skall ankomma på dylika i visst tekniskt samarbete med sta- tistiska centralbyrån.

Det allmännas totalutgifter för 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till i runt tal 25 miljoner kronor, varav 18 miljoner kronor belastade statsverket. Vid sin bedöm- ning av de kostnader, som föranleds av de framlagda förslagen, har kommittéerna be- aktat att förslagen ifråga samtidigt bör leda till sådan effektivisering av fastighetstaxe— ringsarbetet att vissa kostnadsbesparingar åstadkoms, bl. a. i samband med förberedel- serna inför allmän fastighetstaxering och prövningsnämndernas arbete med besvär och framställningar.

Bilaga A

Kort översikt

I den svenska skattelagstiftningen infördes bestämmelser om fastighetstaxering i nu bruklig bemärkelse genom 1810 års bevill- ningsförordning, vilken tillämpades vid den första allmänna fastighetstaxeringen i riket samma år. Fastighetstaxeringen avsåg ur- sprungligen endast att tjäna som underlag vid den kommunala fastighetsbeskattningen. Från och med år 1810 har värdering av fastigheterna i riket verkställts vid allmän- na fastighetstaxeringar med olika tidsinter- valler. Allmänna fastighetstaxeringar ägde under tiden 1810—1861 rum efter riksdags- beslut om bevillningsförordning. Mellan år 1861 och 1897 var taxeringsperioderna tre- åriga. Tiden därefter har perioderna i prin- cip varit femåriga. Av olika skäl har inter- vallerna ett flertal gånger blivit förlängda. — Möjlighet att på grund av vissa förändrade förhållanden beträffande en fastighet få den- samma omtaxerad under löpande taxerings- period har förelegat alltsedan allmän fas- tighetstaxering infördes.

I. Processuella regler

a) Instansordning, organisation m.m. Under tiden 1810—1921 verkställdes fastig— hetstaxeringen av samma beskattningsnämn— der, som ombesörjde förekommande in- komst- och förrnögenhetstaxering. Taxering- arna bereddes på landet av beredningskom- mittéer och fastställdes av taxeringskom- mittéer. I städerna ombesörjdes taxeringen av taxeringsmän. Under tiden 1841—1861

F astighetstaxeringen under tiden 1810—1950.

Av kammarrättsassessorn Ulla Wadell

samt 1908—1921 verkställdes dock taxe- ringen i första instans både på landet och i städerna av endast en beskattningsnämnd. Taxeringskommittéema bestod under 1800- talet av ett varierande antal ledamöter, i all- mänhet omkring nio; ledamöterna i bered- ningskommittéerna, efter år 1861 bevill— ningsberedningarna, var färre. Under första delen av 1800-talet var landshövdingen eller den han i sitt ställe satte ordförande i taxe- ringskommittéerna.

Över taxeringskommittéernas och taxe- ringsmännens beslut kunde besvär fr.o.m. år 1812 anföras hos en för varje län inrättad prövningskommitté, vilken förutom att vara besvärsinstans även hade att övervaka taxe- ringsförrättningarna. Prövningskommittéer- na hade under 1800-talet i allmänhet fem- ton—tjugu ledamöter, vilka samtliga utsågs av länsstyrelsen. Landshövdingen var ord- förande i prövningskommittén och lands- kamreraren, vilken i egenskap av chef för landskontoret ansvarade för bl.a. taxering- en i länet, skulle närvara vid prövnings- kommitténs sammanträden men var ej le- damot i densamma. — År 1883 ändrades taxeringskommittéernas namn till taxerings- nämnd och prövningskommittéernas till prövningsnämnd.

Som mellaninstans mellan prövningskom- mittéerna och Kungl. Maj:t fungerade mel- lan år 1812 och år 1823 kammarkollegiet, varefter kammarrätten övertog denna funk- tion.

År I 922 skildes i enlighet med ett av sär- skilda sakkunniga utarbetat förslag till för- ordning om taxeringsmyndigheter och förfa- randet vid allmän faslighetstaxering år 1922 fastighetstaxeringen under de år allmän fas- tighetstaxering ägde rum från inkomst— och förmögenhetstaxeringen. För den allmänna fastighetstaxeringen inrättades på landet be- redningsnämnder och fastighetstaxerings- nämnder och i städerna fastighetstaxerings— nämnder, vilka nämnder ej ombesörjde in- komst- eller förmögenhetstaxering. Ledamö- terna i fastighetstaxeringsnämnderna var fem till sju, av vilka ordföranden och yt- terligare en ledamot liksom ordföranden i beredningsnämnden utsågs av länsstyrelsen. Berednings— och taxeringsnämndsordföran— dena m. fl. skulle före taxeringen samman- träda inför länsstyrelsen eller landskamre- raren för förberedande överläggningar om en enhetlig tillämpning av värderingsgrun- derna. Den allmänna fastighetstaxeringen på landet och i städerna skulle fr.o.m. år 1922 granskas och anförda besvär prövas av en särskilt för fastighetstaxeringen i var- je län inrättad fastighetsprövningsnämnd, vilken hade tolv—tjugufyra ledamöter med landshövdingen som ordförande.

År 1922 infördes skyldighet att deklarera för fastigheterna. För att få överblick över taxeringen av jordbruksfastigheter tillkom kontrollängder till 1928 års allmänna fas- tighetstaxering. År 1943 inträdde landskam- reraren som ordförande i fastighetspröv- ningsnämnden i stället för landshövdingen.

De särskilda fastighetstaxeringarna, som sker de år då ailmän fastighetstaxering ej äger rum, ombesörjdes även efter år 1922 av de för inkomst- och förmögenhetstaxering upprättade lokala taxeringsnämnderna samt prövningsnämnderna.

Kammarrätten fungerade som mellanin- stans mellan prövningsnämnd och Kungl. Maj:t i alla fastighetstaxeringsmål till år 1928, då kammarrätten gjordes till sista instans i de flesta fastighetstaxeringsmålen. Samtidigt inrättades hos kammarrätten en särskild förstärkt avdelning för fastighets- taxeringsmål med från kammarrättens or- dinarie organisation och arbetsordning skil-

da regler. Sju särskilda sakkunniga le— damöter förordnades av Kungl. Maj:t att delta i handläggningen av målen i kam- marrätten. De mål, i vilka kammarrätten blev sista instans, var främst sådana, som avsåg värdering och beskattningsnatur. En- dast sådana fastighetstaxeringsmål, som av- såg rättsfrågor, d.v.s. mål angående fastig- hetsbegreppet och skatteplikt samt sådana, som gällde formella frågor, kunde därefter fullföljas till Kungl. Maj:t (regeringsrätten).

b) Riksskattenämnden m.m. Redan år 1881 föreslogs att en överskatte- nämnd skulle vara sista instans i taxerings- mål. Därefter föreslogs dels år 1925 en cen- tral organisation (riksuppskattningsnämnd) att leda taxeringsarbetet, dels år 1933 en tax- eringsinspektion att bl.a. övervaka taxe- ringsarbetet och dels år 1942 en riksskatte- nämnd att som centralt organ främja likfor- migheten i taxeringarna mellan de olika lä- nen samt att utöva en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet. Intet av de fö- renämnda förslagen antogs. Ett nytt förslag om inrättande av en riksskattenämnd avgavs år 1947 och antogs sedermera. Enligt försla- get avsågs att riksskattenämnden skulle till- läggas för fastighetstaxeringen omfattande och centrala uppgifter. Bl. a. skulle riksskat- tenämnden anordna de fastighetstaxerings- möten (de s.k. Stockholmsmötena) som till befordrande av enhetlighet och jämn- het i fastighetstaxeringen efter Kungl. Maj:ts förordnande hållits med rikets landskam- rerare m.fl. i Stockholm sedan år 1927 och som även dessförinnan ägt rum. Dessa möten utmynnade i gemensamma uttalan- den om de grunder, som borde tillämpas vid den allmänna fastighetstaxeringen. — Be- träffande landskamrerarnas och landskonto- rens verksamhet i samband med fastighets- taxeringarna kan utöver vad förut anförts nämnas att en uppdelning av ärendena hos länsstyrelsen mellan landskansli och lands- kontor fastställdes år 1752. Landskontoren, som ombesörjde i huvudsak de kamerala ärendena, fick därför, då fastighetstaxering- en infördes, hand om denna. Sedan senare delen av 1800-talet och allt framgent ägde

en stark ökning av ärendena hos landskon- toren rum. Vissa omorganisationer av lands— kontoren med utökning av personal har skett, bl. 3. år 1943, då en särskild taxe- ringsavdelning med taxeringsintendenten som avdelningschef bildades inom lands- kontoren. För det uppkommande extra ar- betet med fastighetstaxeringama har ej fun- nits några tjänstemän anställda.

11. Materiella regler Enligt bevillningsförordningen år 1910 skulle liksom i de under 1800—talet utfärdade be- villningsförordningarna för fast egendom med vissa undantag utgöras bevillning, vil- ken skulle utgå efter viss procent av fastig- hets taxeringsvärde. Grunderna för värde— ring av fastigheter var i 1910 års förord- ning liksom i de tidigare bevillningsförord- ningama allmänt hållna. Fastigheterna skul- le efter ej närmare angivna normer upp- skattas till deras >>verkliga värde». Tidigare hade såsom målsättning för värderingen även angivits fastigheternas >>rätta värde». Ett starkt behov av en revision av den kom- munala fastighetsbeskattningen och den där- med sammanhängande fastighetstaxeringen samt av övrig kommunal beskattning fick till följd att en kommitté, 1910 års kommunal- skattesakkunniga, tillsattes för att utreda hithörande problem. Inom denna kommitté uppkom meningsskiljaktigheter, vilket med- förde att två förslag till ny kommunalskat- telag avgavs år 1917 (dels Eisermann—von Wolckers förslag, dels Landéns förslag). I båda förslagen upptogs för första gången till mera ingående behandling de för fastighets- taxeringen väsentliga frågorna om fastighe- ters skatteplikt, beskattningsnatur, värde- ring m. m. Båda förslagen kan sägas i stort sett överensstämma med huvuddragen av de gällande reglerna angående fastighetstaxe- ringen. Bestämmandet av en fastighets be- skattningsnatur, d.v.s. om fastigheten var att hänföra till jordbruksfastighet eller annan fastighet, skulle ske efter fastighetens an- vändning och ej som tidigare efter fastighe— tens kamerala beskattningsnatur. Värdering— en skulle ske efter fastighetens allmänna sa-

luvärde, beräknat i stort sett efter samma regler som nu gäller. Jordbruksfastigheter- nas värden skulle i båda förslagen i stort delas upp på samma sätt som nu, d. v. s. på jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. För samtliga dessa »delvär- den» skulle det allmänna saluvärdet lig- ga till grund för värderingen, således även för skogsvärdet. Vid beräkningen av jord- bruksvärdet skulle hänsyn tas främst till se- nast erlagd köpeskilling. Även taxering av jordbruksfastigheter efter 5. k. enhetsvärden per ytenhet, beräknade för dels olika stor- leksgrupper, dels ägoslag efter godhetsklas- ser och dels byggnadsbeståndet efter dess beskaffenhet, omnämndes. Skogsvärdet skul- le enligt Eisermann—von Wolckers förslag utgöras av värdet av den växande skogen, medan däremot enligt Landéns förslag skogsvärdet skulle motsvaras av värdet av både skogsmarken och den växande skogen. Även värderingen av annan fastighet skulle ske efter allmänna saluvärdet. Vid värde- ringen av annan fastighet upptogs i försla- gen ej delvärden.

Intet av de år 1917 avgivna förslagen la- des till grund för lagstiftning. Till viss del användes de emellertid som utgångspunkt för en år 1920 framlagd proposition med förslag till kommunalskattelag. Förslaget in- nehöll bl. a. materiella regler för fastighets- taxering. Enligt dessa regler skulle indelning— en av fastigheterna på beskattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet ej ske. I stället skulle varje fastighets taxe- ringsvärde delas upp på delvärdena jord- bruksvärde, skogsvärde och annat värde. Den generella värderingsnormen skulle vara det allmänna saluvärdet. Den år 1920 fram- lagda propositionen antogs ej. På grundval av prop05itionen omlades emellertid bestäm— melserna om skatteplikt för fastigheter till att i stort sett motsvara de nu gällande reglerna. — En revision av reglerna an- gående fastighetstaxeringen ansågs vid 1920 års riksdag angelägen och brådskande. Sam- tidigt som särskilda sakkunniga tillkallats år 1920 för att utreda de processuella och organisatoriska reglerna vid fastighetstaxe- ringen, tillsattes en kommitté, 1920 års

skogsbeskattningskommitté, med uppdrag att utreda dels frågan om den kommu- nala beskattningen av skog och dels änd- rade grunder för uppskattning av fast egendoms värde. Kommittén skulle fram- lägga provisoriska förslag till 1922 års allmänna fastighetstaxering. Sedan kommit- tén framlagt förslag utfärdades år 1921 en förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog. I förordningen upptogs nya bestäm- melser om uppskattning av värdet av fast egendom och vad därmed sammanhänger. Ordalydelsen och även innehållet i de i för- ordningen år 1921 givna reglerna och anvis- ningarna ändrades visserligen i några avse- enden men intogs i stort sett i oförändrat skick i 1928 års kommunalskattelag och har därefter i huvudsak behållits. I skogsbe- skattningskommitténs förslag fastslogs vad som i skatterättsligt avseende skulle hän- föras till fast egendom, definierades vad som var att hänföra till jordbruksfastighet respektive annan fastighet och deras del- värden samt lämnades regler för bestäm- mande av taxeringsenhet m.m. Regler an- gående värderingen — utförliga vid jämfö- relse med tidigare lämnade regler _ gavs, därvid huvudregeln var att fastigheter skul- le åsättas taxeringsvärde efter allmänna saluvärdet, definierat på alltjämt gällande sätt. Såsom ytterligare en ledning för vär- deringen angavs de s.k. enhetsvärdena för arealenhet mark av olika ägoslag och god— hetsklasser. (1928 bestämdes att även bygg- nadsbeståndets beskaffenhet skulle påverka enhetsvärdena). Från huvudregeln angående värderingen gjordes undantag beträffande uppskattningen av värdet av den växande skogen, vilket skulle bestämmas efter ett av— kastningsvärde, beräknat med utgångspunkt från ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. ] den år 1921 utfärdade skogs-

värderingsinstruktionen gjordes en del mind- re ändringar vid de därefter kommande

fastighetstaxeringama. I väsentligen oför-

ändrad form gällde emellertid den i 1921

års skogsvärderingsinstruktion upptagna

metoden till år 1944, då en ny metod,

i stort överensstämmande med den nu gå]- lande skogsvärderingsinstruktionen av år 1951, föreslogs. Det år 1944 framlagda för- slaget till ny skogsvärderingsinstruktion god- togs ej av riksdagen men medförde en del ändringar i grunderna för den då gällande skogsvärderingsinstruktionen. — Något mera genomgripande förändringar i kommunal- skattelagens regler för fastighetstaxeringen genomfördes år 1932, då ändringar infördes beträffande reglerna för bl. a. tomt- och in- dustrivärde och enhetsvärden samt värde- ringen av vattenfallsfastigheter och särskild förmån på skogsmark. År 1937 infördes vi- dare kompletterande regler angående värde— ringen av vissa typer av annan fastighet, främst industrifastigheter och hyreshus.

Bilaga B

I kapitel 3 har kommittéerna föreslagit, att taxeringsenheterna fr.o.m. 1970 års all- männa fastighetstaxering klassificeras i oli- ka fastighetstyper.

Motivet är i första hand att underlätta framtagandet av den köpeskillingsstatistik, som fortlöpande utarbetats av statistiska centralbyrån (SCB), statistik över utfal- len av fastighetstaxeringar samt analyser därav beträffande större eller mindre områ- den och för olika slag av fastigheter. En klassificering kan förutsättas få betydelse även utanför den direkta fastighetstaxe- ringen, icke minst i samband med de orts- prisundersökningar som i allt större ut- sträckning företages i olika fastighetsvärde- ringssammanhang. En grov klassificering av taxeringsenheterna mot bakgrund av an- vändning och bebyggelsetyp torde även ak- tualiseras i samband med inrättandet av fastighets- och byggnadsregister.

Kommittéerna har betonat, att utform- ningen av klassificeringskoden måste ske så att den bygger på förhållanden som är kända vid åsättandet av taxeringsvärden. Enligt kommittéemas mening synes klassifi- ceringen böra utvisa följande.

A. Förekomst av byggnad. B. Belägenhet i förhållande till tätort. C. Äganderättsförhållanden till marken, då taxeringsenhet är bebyggd.

D. Taxeringsenhets användning.

Synpunkter på utformningen av fastighetsklassiiiceringen

Av överingenjören Bertil Hall

Denna bilaga avser att ge några syn- punkter på den uppspaltning som skulle kunna vara lämplig. Klassificeringskodens närmare utformning bör enligt kommittéer- na ankomma på riksskattenämnden, varvid en samordning förutsättes ske med nu an- vända koder för beskattningsnatur, skatte- pliktsförhållande och ägarekategori.

A. Förekomst av byggnad Klassificeringen syftar till att ange om taxe— ringsenheten är bebyggd eller ej. Med be- byggd taxeringsenhet avses sådan taxerings— enhet, varå finns uppförd byggnad av något värde. Taxeringsenhet med byggnad av stör- re omfattning eller med byggnad som ut- nyttjas som permanent bostad skall dock alltid redovisas som bebyggd, även om bygg- naden saknar värde eller har ett negativt inflytande på totalvärdet, vilket kan vara fallet då bebyggelsen är saneringsmogen. Med byggnad synes här normalt böra av— ses husbyggnad, d. v. 5. en byggnadskon- struktion med väggar och tak. Förekomst av vägar, gator, broar, vatten- och avloppsan— läggningar torde icke böra medföra att taxe- ringsenhet betecknas som bebyggd. Om möj- ligt bör begreppet byggnad definieras så att kravet på en byggnad vid denna klassifice— ring överensstämmer med det som kommer att uppställas för att byggnad skall koordi- natsättas i fastighetsregistersammanhang. Vi- dare är det önskvärt att byggnad, som kom-

mer att upptagas i byggnadsregister, alltid medför att taxeringsenhet betecknas som bebyggd.

B. Belägenhet i förhållande till tätort Med en klassificering av taxeringsenhets be- lägenhet i förhållande till tätort avses att angiva om enheten är belägen inom sådant område som i samband med 1965 års folk- räkning hänförts till tätort eller icke. Tät- ortsavgränsningarna finns inritade på sär- skilda kartor som förutsättes kunna ställas till taxeringsnämndernas förfogande. Om det med hänsyn till disponibelt utrymme är möjligt, bör kodbeteckningen även innefat- ta en identifikation av tätorten eller i varje fall en upplysning om tätortens storleks- klass. Ett behov att närmare ange belägen- het finns även för fastighet, som är belägen utanför tätort.

Bebyggd taxeringsenhet förutsättes bli klassificerad med hänsyn till bebyggelsens belägenhet och obebyggd taxeringsenhet med utgångspunkt från markens huvudsak- liga belägenhet. Det synes härvid erforder- ligt med tre alternativa klassificeringar för varje grupp. En indelning skulle därvid kunna ske enligt följande princip.

Bebyggd taxeringsenhet . Bebyggelse belägen inom tätort.

. Bebyggelse belägen utom tätort. . Bebyggelse, vars belägenhet är okänd.

Obebyggd taxeringsenhet

. Taxeringsenhet som till helt övervägande del är belägen inom tätort. . Taxeringsenhet som till helt övervägande del är belägen utom tätort. . Taxeringsenhet vars belägenhet i förhål— lande till tätort är okänd eller som till väsentlig del är belägen både inom och utom tätort.

Klassificering med hänsyn till belägenhet kan medföra visst merarbete för taxerings- nämnderna, eftersom kännedom om fastig- hetens exakta läge i förhållande till tätorts- gräns i och för sig icke behöver fastställas för åsättande av taxeringsvärde. Då fastighe-

ten är obebyggd kan vidare en klassificering bli relativt tidsödande, i synnerhet om taxe- ringsenheten består av olika områden som inte gränsar till varandra. För det helt övervägande antalet taxeringsenheter synes dock den föreslagna klassificeringen icke behöva föranleda några svårigheter och i övriga fall har man det tredje klassifice- ringsaltemativet att tillgå som innebär att belägenheten anges som okänd.

Med den föreslagna uppbyggnaden av koden finns en viss risk att klassificeringen misslyckas genom att belägenheten för en stor del av taxeringsenheterna betecknas som okänd. Det torde dock inte vara möj- ligt att ställa alltför höga krav på klassifi- ceringen i detta avseende med hänsyn till det uppställda kravet att klassificeringen skall bygga på för taxeringsnämndema kän- da förhållanden.

C. Äganderättsförhållandena till marken då taxeringsenhet är bebyggd Taxeringsvärde åsättes förutom fast egen— dom även byggnad på ofri grund. Detta innebär att gruppen bebyggda taxerings— enheter kommer att innefatta såväl enheter, som består av både byggnad och mark, som enheter, som består av endast byggnad. Det har därför ansetts väsentligt att klassifice- ringen, då taxeringsenheten är bebyggd, ger besked om huruvida . byggnaden har samma ägare som mar- ken, . byggnaden har annan ägare än marken och marken är upplåten med tomträtt, eller 0 byggnaden är uppförd på ofri grund (byggnad på ofri grund). Den åsyftade klassificeringen torde enk- last kunna åstadkommas genom en utbygg- nad av den nuvarande koden för ägare- kategori.

D. T axeringsenhets användning En klassificering av taxeringsenheterna mot bakgrund av deras huvudsakliga använd- ningsändamål synes ofrånkomlig. För att

klassificeringen skall bli så konkret som möjligt och anknyta till allmänt språkbruk torde den beträffande bebyggd taxeringsen— het böra utgå från byggnadens användning och beträffande obebyggd enhet från mar- kens avsedda användning. Klassificeringen synes böra bygga på den nuvarande upp- delningen med hänsyn till beskattningsna- tur. Detta bör underlättas av att kommit- téerna föreslagit att rekommendationer skall utfärdas till ledning för en enhetlig gräns- dragning mellan jordbruksfastighet (lant- bruksfastighet) och annan fastighet (be- byggelsefastighet), se närmare avsnitt 3.5.

Bebyggd taxeringsenhet Då taxeringsenheten är bebyggd föreslås uppdelningen ske mot bakgrund av byggna- dernas användning. Härmed avses den funk- tionella användning, som präglas av bygg- nadskonstruktionens utformning och inred- ning. Om fastighetens byggnadsbestånd i större utsträckning användes för flera än— damål, skall den i vissa fall uppdelas i flera taxeringsenheter. I de fall, där taxerings- enhet har flera användningsändamål, synes klassificeringen böra utgå från det ändamål för vilket huvuddelen av byggnadsbestån- det utnyttjas.

1. Lantbruksfastighet med husbyggnad för jord- eller skogsbruksändamål. (Lantbruksfas- tighet.)

2. Bebyggelsefastighet med husbyggnad, in- rättad som bostad åt högst två familjer eller för fritidsändamål. (Villafastighet)

3. Bebyggelsefastighet med husbyggnad, in- rättad som bostad åt fler än två familjer, kon- tor eller affär. (Hyres- och affärsfastighet.)

4. Bebyggelsefastighet med byggnad för in- dustriellt eller annat enskilt ändamål. (Indu- strifastighet m. m.)

5. Bebyggelsefastighet med offentlig bygg- nad. (Fastighet för allmänt ändamål.)

Villafastigheter

Begreppet Villafastighet avser att ersätta det tidigare begreppet en- och tvåfamiljsfastig- het. Med villa avses här således dels bygg- nad som är inrättad såsom permanent bo- stad åt högst två familjer (ägarens bostad in- räknad), dels byggnad för fritidsändamål. Smärre byggnader som t. ex. kolonistugor

medräknas ej. Beteckningen småhus torde ur flera synpunkter vara en bättre samlingsbe- teckning. I beskattningssammanhang synes dock begreppet villa ha vunnit sådan hävd att det ansetts böra bibehållas. Statistiska centralbyrån har i sin fastighetsprisstatistik uppspaltat denna grupp på enfamiljsfastig- heter som används som permanentbostad, tvåfamiljsfastigheter som används som per- manentbostad samt dessutom i vissa fall fritidsfastigheter. Följande uppspaltning sy- nes ur värderingssynpunkt vara att före- draga.

2.1 Friliggande hus, som används som permanentbostad för en familj. 2.2 Friliggande hus, som används som permanentbostad för två familjer. 2.3 Parhus. 2.4 Radhus. 2.5 Kedjehus.

2.6 Fritidshus, friliggande. 2.7 Fritidshus, sammanbyggda.

Fastigheter, som används som perma- nentbostad har således delats i fem olika bebyggelsetyper och fritidshusen i två. En- dast beträffande de friliggande villorna har det ansetts befogat att göra en uppspaltning i en- och tvåfamiljsbostäder. Parhus, radhus och kedjehus synes nämligen endast i un- dantagsfall användas som permanentbostad åt mer än en familj. Med parhus avses så— dana småhus, som parvis är sammanbyggda över fastighetsgräns. Det torde böra när- mare övervägas om parhusen har sådan om- fattning, att det är motiverat att hänföra dem till en särskild grupp. Då tre eller flera byggnader sammanbyggs över fastighets- gräns har beteckningen radhus föreslagits, om bostadshusen är direkt förenade, och kedjehus, om bostadshusen är förenade ge- nom garage eller annan sekundär byggnad. Om en grupp radhus eller kedjehus ligger på en och samma fastighet hänförs denna till gruppen hyres- och affärsfastigheter.

Med fritidshus avses dels byggnad upp— förd för fritidsändamål dels byggnad som tidigare utnyttjats för permanentbostad men som numera varaktigt används för fritids- ändamål. Uppdelningen av fritidshusen i

friliggande och sammanbyggda hus är tvek— sam och bör bli föremål för närmare över- väganden. Eventuellt kan annan uppdelning, t. ex. med hänsyn till om byggnaden är vinterbonad eller ej, vara mera relevant ur värdesynpunkt.

Hyres- och affärsfastigheter

Med hyres- och affärsfastigheter avses vad som SCB i sin fastighetsprisstatistik beteck- nar som flerfamiljs- och affärsfastigheter. Inom denna grupp har SCB vid ytterligare uppspaltning skilt på tre undergrupper efter den procent grundhyran för affärslägenhe— terna utgör av fastighets totala hyresin- täkt enligt följande: annan bostadsfastighet mindre än 15 %; kombinerad bostads- och affärsfastighet, minst 15 % men ej 75 %; samt ren affärsfastighet mer än 75 %. Den- na uppdelning bör användas även i detta sammanhang men utvidgas på sätt framgår av nedanstående uppställning.

3.1—3.3 Bostadshus. 3.1 Hus ägt av bostadsrättsförening. 3.2 Övriga, reglerad hyressättning. 3.3 Övriga, fri hyressättning. 3.4—3.6 Kontors- och affärshus. 3.4 Ägaren disponerar själv mer än 50 % av lokalerna. 3.5 Övriga. reglerad hyressättning. 3.6 Övriga, fri hyressättning. 3.7—3.9 Kombinerade hus. 3.7 Hus ägt av bostadsrättsförening. 3.8 Övriga, reglerad hyressättning. 3.9 Övriga, fri hyressättning.

Denna uppdelning bygger på så olika klassificeringsgrunder som funktion, ägare— kategori och form för hyressättning. Ett sys- tem med flera parallella klassificeringar är givetvis att föredra men mera utrymmeskrä- vande. Den ovan angivna uppdelningen tor- de fylla de krav som primärt kan ställas ur värderingssynpunkt. En förenkling skulle kunna ske om den nu använda koden för ägarekategori kan utbyggas så att den ger besked om fastighetsägaren utgöres av bo- stadsrättsförening.

Anledningen till att taxeringsenhet, som ägs av bostadsrättsförening, upptagits som

särskild grupp under bostadshus och kombi- nerade hus sammanhänger med att sådan enhet med hänsyn bl.a. till sin hyressätt- ning kan behöva särbehandlas vid analyser av erlagda köpeskillingar. Av samma skäl kan värderingsförfarandet beträffande såda- na kontors- och affärshus, där ägaren själv disponerar en stor del av lokalerna behöva modifieras. Den i detta sammanhang före- slagna procentgränsen (50 %) synes ur vär- deringssynpunkt i princip böra avse hyresav— kastningen. En sådan anknytning har dock vissa praktiska olägenheter. Man synes där- för böra undersöka om en anknytning till t. ex. lägenhetsytan är möjlig.

Uppdelningen av byggnaderna i sådana för vilka hyressättningen är reglerad och så- dana för vilka den är fri är motiverad så- väl ur statistisk som värderingsteknisk syn— punkt, eftersom man har mycket svårt att förutsäga om prisutvecklingen för dessa bå— da grupper kommer att bli likartad eller ej.

Industrifastigheter m. m.

Gruppen industrifastigheter m.m. är tänkt att fungera som en restgrupp för bebyg— gelsefastigheter med byggnad avsedd för annat enskilt ändamål än bostäder, kontor Och affärer.

Fastigheter för allmänt ändamål Med offentlig byggnad avsedd för verk— samhet, som normalt tillkommer stat, kom— mun eller annan menighet (t. ex. skolor, sjukhus, ålderdomshem, bibliotek, förvalt— ningsbyggnader, historiska och kulturella byggnader, kyrkor, terminalanläggningar på kommunikationsfastighet samt militära an- läggningar). Denna grupp torde således i allt väsentligt överensstämma med kategorin skattefria fastigheter.

Obebyggd taxeringsenhet Då fastighet är obebyggd kan en klassifice- ring med utgångspunkt från dess använd- ningsändamål vara svår. För åsättandet av taxeringsvärde måste dock taxeringsnämn- den ta ställning till användningen i stort. I de fall stadsplan eller byggnadsplan fast- ställts synes normalt icke några svårigheter

föreligga att få användningsändamålet klar- lagt. Man synes därför även söka klassificera obebyggd fastighet enligt följande.

1. Lantbruksfastighet som är obebyggd. (Lantbruksfastighet.)

2. Bebyggelsefastighet, avsedd att bebyggas med bostadshus för högst två familjer eller fri- tidshus. (V illafastighet.)

3. Bebyggelsefastighet, avsedd för byggnad inrättad som bostad åt flera än två familjer, kontor eller affärer. (Hyres- och affärsfastig- het.)

4. Bebyggelsefastighet, avsedd att bebyggas med industri eller för annat enskilt ändamål. (Industrifastighet m. m.)

5. Bebyggelsefastighet, avsedd att bebyggas med offentlig byggnad. (Fastighet för allmänt ändamål.)

6. Bebyggelsefastighet, avsedd att användas för allmänt ändamål men att i huvudsak läm- nas obebyggd. (Gator och parkmark.)

7. Bebyggelsefastighet, avsedd att uppdelas i flera fastigheter med ett eller flera bebyggel- seändamål. (Exploateringsfastighet.)

Bilaga C

I syfte att möjliggöra jämförelse mellan de anvisningar beträffande 1965 års allmänna fastighetstaxering som meddelats av fastig- hetsprövningsnämnderna i de olika länen har gjorts en summarisk sammanställning av innehållet i sagda anvisningar.

Sammanställningen, som redovisas i tabel— larisk form, avser beträffande jordbruks- fastighet reglema för taxering av jordbruks- jord, särskilda förmåner eller naturtillgångar m.m. samt beträffande annan fastighet reg- lerna för taxering av en- och tvåfamiljs- fastighet och hyresfastighet.

Det har däremot inte ansetts motiverat att redovisa taxeringsnormer, som reglerats genom centrala anvisningar eller som till- kommit under medverkan av särskilt anlitad expertis. Sålunda ingår inte i sammanställ- ningen de lokala anvisningarna på skogens område och ej heller centralt givna anvis- ningar för värdering av industri- och vatten- fallsfastigheter. Vidare har de i vissa län tämligen omfattande anvisningarna för taxe- ring av hyreshus begränsats till att i stort sett endast avse den allmänt förekommande s.k. avkastningsmetoden för värdering av denna typ av fastigheter. Anvisningar för värdering av mark har blott införts i sam- manställningen i den mån de gällde en- och tvåfamiljsfastigheter. Markvärdena i övrigt har i anvisningarna mestadels berörts alle— nast i allmänna ordalag med förslag om vä- sentlig höjning av desamma. Nämnas bör dock att några län angivit, att värdet av

Fastighetsprövningsnämndernas anvisningar till 1965 års allmänna fastighetstaxering

Av förste Iånsassistenten Åke Edblad/1

mark för hyresfastigheter borde åsättas med utgångspunkt från ett å-pris per m2 vånings- eller lägenhetsyta i stället för ett å—pris per rn2 tomtmark.

Rekommendationer, som kompletterade fastighetsprövningsnämndernas anvisningar och som i regel var utfärdade av förste taxe- ringsintendenterna, har ej inrymts i denna sammanställning, främst på grund av re- kommendationernas omfattning.

Taxering av jordbruksfastighet

Värdering av Stock holms län Uppsala län Södermanlands län

Åker med Över 5 ha: 6 områden. Över 5 ha: 3 områden. Över 5 ha: 3 områden. byggnader A. 5 500— 800 kr./ha A. 7 400—1 400 kr./ha A. 5 900—1 200 kr./ha B. 5 900—1 100 » » B. 5 300— 900 » » B. 5200— 700 » » C. 6800—1200 » » C. 4800— 800 » » C. 4200— 600 » » D. 8 300—1 800 » » Under 5 ha: Byggnaderna E. 7 700—1 600 » » och jorden bör värderas var F. 5 900—1 100 » » för sig och summan därav utläggas per ha åker som å-pris. . Tomt och Bör åsättas ett värde per ha Bör åsättas ett värde av Som enhetsvärde skall gälla ; trädgård av minst det för den bästa 2 OOO—3 500 kr./ha. högsta värdet av åkerjord. % åkern beräknade värdet. ' Ängs- och Kultiverad: Bör åsättas ett värde av 200 Kultiverad betesmark: ' betesmark l OOO—2 000 kr./ha —1 000 kr./ha. ker som 1 OOO—2 500 kr./ha ; Icke kultiverad: utlagts till mångårig betes— Naturlig äng: 300—800 kr./ha. vall hänföres till åker. 200—500 kr./ha. ; Tomt- och Enligt riksskattenämndens Enligt riksskattenämndens Enligt riksskattenämndens :, industrivärde rekommendation. rekommendation. rekommendation.

Övrig mark — — Bör upptagas till 20 kr./ha utom i kusttrakterna där värdet bör bestämmas till 15 kr./ha.

Särskilda Grustäkt: Utarrenderad i — Grustäkt: Samma som

förmåner minst 20 år: Kapitalisering Stockholms län. eller natur- av arrendebeloppet efter S%. Jakt: Värdet bestämmes ge- tillgångar Kortare tid: En däremot sva— nom kapitalisering av arren-

rande reducering bör ske. debeloppet efter 5 %. För Bostäder: Stora moderna bo- fastighet över 200 ha (jak- städer å jordbr.fast. belägna ten ej utarr.) beräknas vär- i närheten av stor-Stock- det till 50 öre/ha och kapi- holm bör åsättas särskilt för- talisering sker i anslutning månsvärde. härtill.

Värdering av

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt— och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 5 ha: 4 områden. (Endast medelgott bygg- nadsbestånd) A. 6 600—3 400 kr./ha B. 5 600— 400 » » C. 4800— 400 » » D. 4400— 400 » >> Under 5 ha: Byggnadernas och åkerns värde uppskattas var för sig och summan där- av utlägges per ha som å- pris.

I regel ej lägre än fastighe- tens bästa åkerjord.

Kan normalt beräknas till 300—1 000 kr./ha. Åker som utlagts till betesmark hän- föres till åker.

Bör åsättas i det fall, att plan för visst område finnes upp- rättad och därvid enligt riksskattenämndens rekom— mendation.

Jakt och fiske: Bör ägnas större uppmärksamhet. Några anvisningar om hur värdet bör beräknas har dock icke lämnats.

ÖverZha: 9 000—900 kr./ha. För fastigheter intill allmän väg bör tillägg ske med % av enhetsvärdet och intill tätort med ytter]. 10 %. Utan bilväg eller med betungande enskilt vägunderhåll bör re- ducering ske med 5—10%. För fastighet med synnerli- gen gynnsamma växtodlings- betingelser och särskilt mo- derna byggnader höjes vär- det med 15—30 %. Ej be- byggd fastighet: ] 500, 1 000, 500 kr./ha. Under 2 ha: Värdet av jor- den och byggnaderna upp- skattas var för sig och sum- man därav utlägges per ha som å-pris.

Kultiverad betesmark: 800—1 600 kr./ha. Naturlig äng: 300—500 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Över 5 ha: 8 800—1 300 kr.] ha med särskilda anvisning- ar om tilllämpningsområ- den för de olika värdena. Åkerjord utan byggnader: 3 200, 2 200, 1 200 kr. Under 5 ha: Värdet av jor- den och byggnaderna upp- skattas var för sig och sum- man därav utlägges per ha som å—pris.

Samma värde som det för fastigheten tillämpade vär- det å åkerjord.

Bör åsättas enhetsvärde med 300—2 000 kr./ha. Åker, som tillfälligt utlagts till be- tesmark hänföres till åker.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Grustäkt: Samma som Stockholms län.

Värdering av Kalmar län Gotlands län Blekinge län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 5 ha: 5 områden. A. 7 OOO—2 100 kr./ha

B. 6 200—1 800 » » C. 5400—1300 » » D. 4 600—— 900 » » Öland 7 000—900 kr./ha Under 5 ha: Värdet av jorden och byggnaderna uppskat- tas var för sig och summan därav utlägges per ha som å-pris.

I regel samma värde som fastighetens åkerjord.

Såsom allmän riktlinje 400— 1 600 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Bör åsättas enligt de grunder som gäller för övrig mark enligt skogstaxeringsanvis— ningarna.

Gruståkt: Samma som Stockholms län.

Över 5 ha: 3 områden. A. 5 400—1 000 kr./ha

B. 5 000—— 800 » » C. 4 000— 600 » »

2—5 ha: Inga enhetsvärden angivna.

Enhetsvärde 400—800 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Över 5 ha: 2 områden. A. 9 900—3 000 kr./ha B. 6 500—1 300 » » Under 5 ha: Byggnaderna värderas för sig och värdet av åkerjorden beräknas efter följande riktvärden för om- råde A. 5 000—2 500 kr./ha B. 3 OOO—1 000 » »

Fruktodling:

Trädens ålder Högsta mervärde 1—5 år 1 500 kr./ha

6—15 år 5 000 » » 16—20 år 4000 » »

Värderas som regel med led- ning av tillämpligt enhets- pris för åker av godhetsklass 1.

Fleråriga betesvallar å åker- jord värderas som åker. Kul- tiverad betesmark till 40— 60 % av åkervärdet. Strand- beten till 600—1 000 kr./ha. Naturlig äng i skogsbygd 400—600 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Bör åsättas något om än ringa värde.

Bostäder: Stora moderna bostäder å jordbruksfastig- heter, som är belägna i eller i närheten av större städer bör åsättas särskilt förmåns- värde. Grustäkt: Samma som Stockholms län.

Värdering av Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 5 ha: 6 områden. A. 8 500—2 700 kr./ha

B. 6500—1200 » » C. 7100—1500 » >> D. 5 800—1 100 » » E. 8500—1900 » » F. 8800—2700 » » Under 5 ha: Värdet av jor- den och byggnaderna upp- skattas var för sig och sum- man därav utlägges per ha som å-pris.

Fruktadling: Samma regler som gäller för Blekinge län.

Bör upptagas till samma värde per ha som den bästa till fastigheten hörande åkern.

Betesmark som anlagts ä åker, värderas som åker. Kultiverad betesmark i hög produktion 2 000—— 4 000 kr. och i medelgod eller mindre god produktion 600—2000 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Över 5 ha: 7 områden. A. 10 500—6 400 kr./ha

B. 9 300—5 400 >> >> C. 8 800—5 000 » » D. 7 800—4 300 » » E. 6 900—3 800 >> >> F. 6100—3100 » » G. 4900—2100 » >> Dålig åkerjord med synner- ligen svagt byggnadsbestånd 200—700 kr. lägre per ha. Under 5 ha: Byggnader: 8 800—12 500 kr. per rums- enhet för bostadshus och 2 500—3 800 kr./ha för eko- nomibyggnader. Jorden: 1/3 av enhetsvärdet per ha åker- jord för medelstort jordbruk. Fruktodling: Samma regler som gäller för Blekinge län.

Samma värde som den bästa till fastigheten hörande åkern. Högre värde för fruktodling eller dyrbar an- läggning av annat slag.

Betesmark som anlagts å åker värderas som åker. Skäligt värde för ängs- och betesmark 1 OOO—5 000 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation utom be- träffande exploateringstiden, som bestämts till 3 år.

Inget särskilt värde föresla— get.

Jakt och fiske: Om inkomst av jakt eller fiske stadigva- rande är betydande, bör hän- syn tagas härtill.

Över 5 ha: Inga särskilda områden angivna. 10000— 100 kr./ha. Byggnadsbestån- dets och åkerjordens beskaf— fenhet uppdelad i 5 klasser. Under 5 ha: Värdet av jorden och byggnaderna uppskattas var för sig och summan där- av utlägges per ha som å- pris.

Fruktodling:

Trädens ålder Högsta mervärde 1—5 år 1 500 kr./ha 5—10 år 4000 » >> 10—15 år 5 000 » » 15—20 år 4000 » >> över 20 år 2 000 >> »

Bör som regel upptagas till samma värde som bästa åker.

Fleråriga vallar å åkerjord värderas som åker. Bättre betesmark till 40—60 % av åkervärdet. Strandbeten till 600—1 000 kr. och naturlig äng i skogsbygd 400—600 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Bör åsättas ett obetydligt värde, dock efter avkast- ningsprincipen när det gäl- ler torv, sten etc. som ut- vinnes.

Grustäkt: Samma som Stockholms län.

. - -t..4.l. "ge.. -.....

.. . g.;cra.

.a” _

- rm..— 'na-r:

Värdering av Göteborgs o Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 4 ha: Varje distrikt (församling, kommuner) har erhållit ett enhetsvärde mel- lan 10 OOO—l 700 kr./ha be- räknat för en fastighet med en areal av 14 ha och medel- god i alla avseenden. Högst 160 % härav beräknas för fastighet ä 4 ha, och lägst 87 % för fastighet å 30 ha. Klassbedömning sker å sär- skild indextabellsblankett i 4 klasser. Under 4 ha: Jämförelse skall ske mellan värdet av lik— nande 4 ha-fastighet och det värde den skulle ha därest den taxerats som annan fastighet.

Bör upptagas till samma vär- de som bästa åkern — högre värde då förhållandena här- till ger anledning.

Värderas till omkring en femtedel av åkervärdet med variation efter beskaffenhet. Saltängar till 2/3 av åkervär- det.

Bör taxeras till 50—80 % av marknadspriset å råmark — i övrigt enligt riksskatte— nämndens rekommendation.

Över 5 ha: 5 områden. A. 4 700—2 400 kr./ha B. 4 300—2 100 » >>

C. 3 900—2 000 » » D. 3 500—1800 » » E. 3 100—1 600 » » Under 5 ha: Värdet av jorden och byggnaderna uppskattas var för sig och summan där- av utlägges per ha som å- pris.

Bör i regel upptagas till högsta värdet å åker.

Upptages till 15—40% av åkervärdet beroende på god— hetsklassen. Bete å skogs- mark 15—30 kr. per djur och år, kapitaliseras efter 5 % d. v. s. 300—600 kr./år

Enligt riksskattenämndens rekommendation

Lägst 25 kr./ha.

Grustäkt: Samma som Stockholms län. Jakt: Erhållet arrende kapi- taliserat efter 5 %. Ej utar- renderad beräknas värdet till 1—5 kr./ha och kapitalise— ring enligt ovan. Fiske: Erhållet arrende ka- pitaliseras enligt ovan. Ej utarrenderat efter vad i varje särskilt fall anses skä- ligt.

Över 5 ha: 3 områden. Bebyggda fastigheter: A. 5 100—1 700 kr./ha B. 4 300—1 300 » »

C. 3 800—1100 » » Obebyggda fastigheter:

A. 2 700—1 300 kr./ha B. 2 100— 900 » »

C. 1 600— 400 » » Under 5 ha: Värdet av jorden och byggnaderna uppskattas var för sig och summan där— av utlägges per ha som å- pris.

Värderas i allmänhet efter samma grunder som åker- jord (inklusive byggnader) — högre värde då tomten på- kostats.

Hävdad betesmark å åker värderas som åker. Annan ängs- och betesmark vårde- ras till 400—800 kr./ha.

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 5 ha: Byggnader: Med en uppdelning av byggnadsbeståndet i 3 klasser och en indelning där- jämte med hänsyn till fastighetens läge och storlek i ha i 3 grupper, har följande värden fastställts.

Klass I . 35 000—80 000 kr. 30 000—80 000 » . 20 000—35 000 >> Klass II . 18 000—55 000 kr. 15 000—55 000 » . 10 000—25 000 »

Klass III A. 8 000—35 000 kr. B. 7 000—35 000 >> C. 4 000—14 000 » Åkerjorden: Med en uppdelning av åkerns dikningsförhållanden i 3 klasser och en indelning där- jämte med hänsyn till åkerjord- ens läge, hävd och arrondering i 3 grupper, har följande värden av åkerjorden per ha fastställts.

Grupp I

A. 2 OOO—l 400 kr. B. 1 900—1 400 >> C. 1 600—1 400 >> Grupp II Grupp III A. 900—400kr. A. 600—300 kr. B. 800—400 >> 13. 500—200 >> C. 500—400 >> C. 400—300 »

oe> nw>

Under 5 ha: Bostadsbyggnader- na värderas efter samma grunder som för annan fastighet. För eko- nomibyggnader av god kvalitet iöres tillägg med 2 OOO—4 000 kr. kervärde tillägges enligt åker- tabellen.

Åkerjord, som utlagts till betes- mark, hänföres till åker. Annan betesmark upptages till 200—500 kr./ha. Värde å skogsbete uppta- ges endast om det förekommer och är av väsentlig betydelse.

Enl-igt riksskattenämndens rekom- mendation.

Jakt: Minst 500 ha sammanhäng- ande markareal. Normal avkast- ning beräknas till 0: 80—1: 30 kr./ha. Värdering skall ske från fall till fall.

Fiske: Förekommer endast i mindre omfattning. Värdering skall ske från fall till fall. lGrustäkt: Samma som Stockholms ån.

Över 8 ha: 3 områden. A. 6 000—1 200 kr./ha B. 5400— 900 >> >> C. 4 800— 600 >> >> Under 8 ha: Värdet av jorden uppskattas för sig och byggnaderna för sig.

200—] 000 kr./ha.

Enligt riksskattenämn- dens rekommendation.

Över 5 ha: Byggnader: Byggnadsbeståndet indelat i 3 klasser i vilka byggnader- nas värde upptages efter fas- tighetens areal. A. 25 000—130 000 kr. B. 15 000— 80 000 » C. 8 000— 35 000 >> Åkerjorden: Jorden indelad i 3 klasser efter läge och be- skaffenhet. Värdena bero- ende av dikningsförhållan— den och arrondering. A. 2 800—200 kr.

B. 2 500—200 >> C. 1900—200 >>

Under 5 ha: Bostadsbyggna- dema värderas efter samma grunder som annan fastig- het. För ekonomibyggnader göres i fall då förekomsten av sådana anses höja för-. säljningsvärdet ett tillägg av 3 000—5 000 kr. för goda, 2 000—3 000 kr. för medel- goda och högst 2 000 kr. för mindre goda.

Åkerjord, som utlagts till betesmark hänföras till åker. Kultiverad beteska högst 800 kr./ha. Övrig ängs- och betesmark — ej under högsta skogsmarksvärdet, dock högst 300 kr. Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Enligt skogstaxeringsanvis- ningarna: Medelvärde 15 kr./ha.

Jakt och fiske: Värde uppta- ges där sådan förmån kan anses vara av betydelse för taxeringsenheten. Kapitali- sering skall ske efter 5 % av årsavkastningcn. Utarrende- rad: Arrendeavgift. Ej ut- arrenderad: Normal årsav- kastning uppskattas. Grustäkt: Samma som Stockholms län.

Värdering av Kopparbergs län Gävleborgs län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Bostadsbyggnader: Indelade i 3 klasser med lägsta värde för 1 rum och kök: 9700, 15100 och 18000 kr. För 5 rum och kök: 24400, 35 900 och 38 800 kr. Där- utöver 3 400, 5 000 och 5 000 kr. per rum. Utan vatten och avlopp minskas värdena. Ekonomibyggnader: Värdet upptages efter antal krea- tursenheter från 3 till 17 000 kr. och 25 till 46 200 kr., där- utöver till 1 200 kr. per en- het för gott byggnadsbe- stånd. Reducering till 75 % för medelgott och till 50 % eller mindre för dåligt. Åkerjorden: Länet är inde- lat i 3 områden med 4 god- hetsklasser, 4 storleksgrup- per och 4 lägen och bruk- ningsförhållanden. Högsta värde 1300 kr. och lägsta 50 kr./ha.

Upptages till minst samma värde som bästa åkermark. Högre värde för planerad eller planterad tomt.

Betesmark, som anlagts på åker skall redovisas som åkerjord. vrig betesmark 100—600 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Skäligt mindre värde efter omständigheterna i det en- skilda fallet.

Över 2 ha: 2 områden. A. 7 200—1 100 kr./ha. B. 8 500—1 200 >> » Tabellerna är beräknade ef- ter värdet på 3 rum och kök. Tillägg göres med 2 000— 7 000 kr. per ytterligare rumsenhet beroende på stan- dard och läge. 10—20 % till- lägg göres för nya eller helt moderniserade ekonomi- byggnader. För ny täckdik- ning göres tillägg med 700 kr./ha. Under 2 ha: Särskild värde- ring. Särskild värdering bör även ske av fastigheter mellan 2— 5 ha och över 100 ha. Åkerjord å obebyggd fastig- het upptages till 500—1 200 kr./ha.

Värderas i allmänhet lika med åkerjorden. Högre vär- de för planerad tomt eller välordnad trädgård.

150 kr./ha.

Enligt skogstaxeringsanvis- ningama, högst 20: 31 kr.] ha. -

Fiske:

Västernorrlands län _, _4.

Anvisningama avsedda för jordbruk med en åkerareal av 2—20 ha. Byggnader: 2—5 ha 17 000 kr. 5—10 ha 21 000 >> 10——20 ha 25 000 » Lägesjustering 50—150 %. Medelgott byggnadsbestånd och i regel 2—3 rum och kök. Ekonomibyggnader för 5— 12 djur. Mark: Bättre 1 500 kr./ha, medel- god 800 kr./ha och sämre 300 kr./ha avseende medel- gott läge. Justering med upp till 25 % för bättre och ned till 50 % för sämre läge.

Bör endast åsättas i undan— tagsfall och då ej understiga enhetsvärdena för åkerjord-:

.zi

100—700 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Enligt skogstaxeringsanvis- ningama, 1—18 kr./ha.

Bör taxeras till 20 gånger den beräknade årliga nettoavkastningen. ' Jakt: Bör taxeras endast i undantagsfall och då efter samma grunder som för fiske. Hänsyn skall även tagas till andra särskilda förmåner eller naturtillgångar.

: .4

Värdering av Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Åker med byggnader

Tomt och trädgård

Ängs- och betesmark

Tomt- och industrivärde

Övrig mark

Särskilda förmåner eller natur- tillgångar

Över 2 ha:

Byggnader:

2—5 ha 17 000 kr. 5—10 ha 20 000 >> 10—20 ha 24 000 » mer än 20 ha 30 000 » Medelgott byggnadsbestånd och iregel 2—3 rum och kök. Ekonomibyggnader för 4— 20 djur.

Tillägg: För tidsenlig bygg- nad eller nybyggnad göres tillägg med 100 % av enhets- värdet. Mer än 3 rum göres tillägg med 1 000 kr. per rum. Avdrag göres för mind- re än 2 rum och för avsak- nad av centralvärme, vatten och avlopp och badrum och wc samt för dåliga byggna- der. Mark: Bättre 1500 kr./ha, medel- god 800 kr./ha och sämre 300 kr./ha. Under 2 ha: Särskild värde- ring.

Värderas i allmänhet lika med åkerjord, därest sär- skilda skäl för annan värde- ring ej föreligger.

100—700 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Enligt skogstaxeringsanvis- ningarna.

Jakt och fiske: Årligt värde kapitaliseras, varvid taxe- ringsvärdet erhålles.

Över 2 ha: Byggnader: 2—5 ha 16 000 kr. 5—10 ha 21 000 >> över 10 ha 26 000 » över 20 ha bör byggnadsvär- det i regel bestämmas till högre belopp än 26000 kr. Värdena avse normalt bygg- nadsbestånd och medelgott läge. Mark: Bättre 1400 kr./ha, medel- god ] 000 kr./ha och sämre 600 kr./ha. Under 2 ha: Särskild värde- ring. (Från fall till fall med hänsyn till beskaffenhet och läge och efter jämförelse med de värden som åsättas jämförlig annan fastighet).

Värderas i allmänhet lika med åkerjord, dock högre värde för planerad tomt el- ler där det finnes planterin- gar eller mera välordnad trädgård.

Bättre 700 kr./ha, medelgod 400 kr./ha och sämre 200 kr./ha. Naturlig äng och torrlagd myrmark anses sak- na särskilt värde och värde— ras som övrig mark.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Bör ej understiga lägsta vär- det per ha för skogsmark, d. v. s. 1 kr./ha. Fjälltrak- terna 50 öre/ha.

Jakt och fiske: Skall taxeras, när det kan anses ha värde. Kapitalisering bör ske efter 5 %. Grustäkt: Utarrenderad och brytning kan väntas pågå minst 20 år; kapitalisering efter 5 % av arrendebelop— pet.

Över 2 ha: Byggnader: 2—5 ha 15 000 kr. 5—10 ha 18 000 >> 10—20 ha 22 000 >>

Medelgott byggnadsbestånd och i regel 2—3 rum och kök. Ekonomibyggnader för lämpligt antal hästar och kor efter åkerarealens stor- lek.

Tillägg: För tidsenlig bygg- nad eller nybyggnad göres tillägg med 100 % av enhets- värdet. Tillägg göres även för mer än 3 rum och för bättre byggnader. Avdrag göres för mindre än 2 rum och för avsaknad av cv, vat- ten och avlopp och wc samt för dåliga byggnader. Mark: Bättre 1400 kr./ha, medel- god 900 kr./ha, sämre 400 kr./ha.

Värderas i allmänhet lika med bättre åkerjord.

100—700 kr./ha.

Enligt riksskattenämndens rekommendation.

Enligt skogstaxeringsanvis- ningama. 2—15 kr./ha.

Jakt och fiske: Årligt värde kapitaliseras, varvid taxe- ringsvärdet erhålles.

...—...?..-

—=:_, - V.- _.

Värdering av Stockholms stad Stockholms län Uppsala län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Åsättes med ledning av särskilt utarbetade s.k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Markvärdet bör höjas proportionellt betydligt mera än byggnadsvär- det. Ett ä-pris ä 2 gång- er det senast tillämpade rekommenderas.

Med ledning av en av arkitekten Erik Stark verkställd utredning av fastighetsmarknaden un- der perioden 1957— 1963 har fastighetsbe- ståndet uppdelats i 3 huvudgrupper. För den individuella bedömning- en av varje fastighets värde bör utrednings- materialet vara till god vägledning.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s.k. Assistabel- ler.

Samma som för en- familjsfastighet.

Beräknas med ledning av uppgifter i visst kart- material.

I den utsträckning det är möjligt bör besikt- ning ske av platser med omfattande fritidsbebyg- gelse.

I första hand bör den s. k. avkastningsmetoden användas. Enligt denna bör nettohyran (brutto- hyran exklusive ersätt- ning för värme och varm- vatten men inklusive generellt hyrestillägg) kapitaliseras efter 7,2— 11,0 %. Ifråga om kom- binerade bostads- och affärsfastigheter samt re- na affärsfastigheter bör den särskilda lokalhyran kapitaliseras efter 8,5— 10,0 %.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Med användande av de s. k. Assistabellerna bör värdetillägg göras för exempelvis kök, badrum m. m. .

En allmän höjning torde vara motiverad, särskilt i städerna.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av kallhyran ökad med de verkliga generella hyres- tilläggen. Nybyggda hus kan åsättas byggnads- värde motsvarande 85— 90% av den faktiska byggnadskostnaden. Hus byggda 1957 och senare kan värderas enligt till- gängliga indexserier efter nuvarande produktions- kostnad reducerad med 15 %.

Värdering av Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Enfamiljsfastighet ., byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bruttahyran bör — där förhållandena ej till an- nat föranleda — kapita- liseras varvid kapitalise- ringsprocenten för sten- hus ej bör understiga 7% och för trähus ej överstiga 11 %. Rena affärsfastigheter bör taxe— ras från fall till fall och hänsyn tagas till fastig- hetens belägenhet.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s.k. Assistabeller.

Med användande av de s.k. Assistabellerna bör värdetillägg göras för exempelvis kök, badrum m.m.

Det är både lämpligt och önskvärt att besikt- ning av fastigheten sker å platsen.

I första hand bör den s. k. avkastningsmetoden användas. Därvid bör nettahyran (bruttohyran minskad med all kostnad för värme och varmvat- ten) kapitaliseras; för statsbelånade bostads- fastigheter efter 7—8%, för icke statsbelånade bostadsfastigheter efter 8—10% och för äldre fastigheter efter 10— 14 %.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s.k. Assistabeller.

Med användande av de s.k. Assistabellerna bör värdetillägg göras för exempele kök, badrum m. m. varefter reduktion sker med 10—20% av de erhållna tabellvär- dena.

Å område för vars ut- nyttjande i stadsplan el. dyl. meddelats sär- skilda bestämmelser skall markvärdet upp- skattas med behörigt hänsynstagande härtill.

Taxering av lierfamiljs— fastigheter skall iförsta hand ske genom kapita- lisering av bruttohyran (kallhyran jämte de verk— liga generella hyrestill— läggen) varvid kapitali- seringsprocenten bör vara lägst 7—7,5 %. För beräkning av byggnads- värdet kan även de av länsbostadsnämnden i förekommande fall fast- ställda belåningsvärdena eller — för nybyggda hus — anläggningskostna- den ligga till grund. I sistnämnda fall torde värdet upptagas lika med den verkliga byggnads- kostnaden reducerat med 15—20 %.

Värdering av

Kronobergs län Kalmar län

Gotlands län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

byggnadsvärde

! En- och tvåfamiljs- fastighet, * markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet Tvåfamiljsfastighet,

En metod som bygger på grafisk avläsning av värdena med hjälp av nomogram.

Samma som för en-

familjsfastighet.

Värderas med ledning av upprättad tabell över tomtkostnadema i olika kommuner. Jämkning bör ske för större eller mindre tomter än 800 kvadratmeter.

Hyresfastigheter bör taxeras genom kapitali- sering av nettahyran (den hyra exklusive bränsle, som uppbäres för fastigheten efter den 1/10 1964) efter 7,5— 9,0% för statsbelånade och 7,8—9,9 % för övri- ga. Byggnadsvärdet för fastigheter uppförda ef- ter 1957 bör i regel be- stämmas till 85—90% av byggnadskostnaden. Kombinerade bostads- och affärs- samt rena affärsfastigheter bör taxeras från fall till fall med särskild hänsyn till belägenhet.

Värdering efter ä-pris per kubikmeter bygg- nadsvolym i 3 klasser med tillägg respektive avdrag för högre eller lägre standard.

Värdetillägg bör göras för exempelvis kök, bad- rum m. m.

Tomtvårde för areal över 1 000 kvadratmeter skall i regel reduceras.

Hyresfastigheter bör taxeras genom kapitali- sering av bruttohyran (kallhyran ökad med generellt hyrestillägg) ef- ter 7,5——12,0 %. För statsbelånade fastigheter bör kapitaliseringspro- centen vara 0,5 % lägre än för övriga. Kapita- liseringsprooenten för trähus bör vara 1,0— 1,5 % högre än för jäm- förbart stenhus.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bör ej värderas lägre än 70 % av produktions- kostnadeu respektive 65 % för byggnad ä ofri grund.

Hyres- och affärsfas- tigheter bör taxeras genom kapitalisering av bruttahyran (kallhyran ökad med generellt hyrestillägg) för nybygg- da fastigheter efter 8 % för statligt belånade och efter 9 % för övriga. För äldre fastigheter kan kapitaliseringsprocenten antagas stiga. Hyresfas- tigheter med taxerings- värde intill 100000 kr. bör bli föremål för sär- skild översyn.

Värdering av

Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs— fastighet markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bestämmes efter ortens pris eller uppräknas i proportion till överpris- nivån. För onormalt stora tomter åsättes del av marken lägre å-pris per kvadratmeter.

Vinterbonade sommar- villor av god kvalitet kan taxeras i nivå med halvmoderna helärsbo- städer. I övrigt från fall till fall.

Normalt bör taxerings- värdet grundas på en avkastningsberäkning för fastighetens hela värde. Taxering skall ske på grundval av en kapitali- sering av bruttohyran (kallhyran ökad med generellt hyrestillägg) ef- ter 8,0—9,0% för stat- ligt belånade och efter 8,5—10,0% för övriga. Byggnadsvårdet för ny- uppförda fastigheter bör i regel bestämmas till 10—15 % under den fak- tiska byggnadskostna- den. För hus byggda 1957—1963 beräknas byggnadsvärdet till 85 % av anläggningskostna- den, omräknad till nu— värde. För kombinerade bostads- och affärsfas- tigheter samt rena affärs- fastigheter får taxerings- värdet bestämmas från fall till fall med särskild hänsyn till belägenhet.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Byggnadsvårdet å fas- tigheter uppförda 1958 eller senare bör beräk- nas till 85—90 % av den faktiska byggnadskost- naden. I regel även beträffande hus byggda under 1950-talet. För äld- re fastigheter bör taxe- ringsvärdet ändras en- dast om särskilda skäl tala härför. För kontroll av fastigheternas värden kan en kapitalisering av grundhyran (bränslekost- nader och generellt hy- restillägg ej inräknade) ske efter 6,8—11,0 % för statsbelånade och efter 7,2—11,0 % för ej stats- belånade fastigheter. Kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter bör värderas från fall till fall med ledning av allmänna saluvärdet.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar— betade s.k. Assistabeller.

Bör med användande av de s.k. Assistabellerna värderas försiktigare än enfamiljsfastigheter.

Med villabyggnader jäm- förbara fritidshus bör taxeras efter samma grunder som de. Övriga — vinterbonade efter 450 kr. och icke vinterbonade efter 375 kr. per kvadrat- meter byggnadsyta.

Till ledning vid värde- ringen av Herfamiljs- och affärsfastigheter använ- des vanligen kapitali- seringsmetoden varvid kallhyran med tillägg av generella hyrestillägg kapitaliseras efter 7,0— 10,5 %. Även enbart kallhyran kan kapitali- seras, bl.a. för kontroll, efter 6,5—7,2%. För be- byggelse tillkommen före 1910 kan procenttalen beräknas till 12—16 %. För fastigheter med stat- liga lån bör en reduktion av angivna procenttal ske med 0,25—0,5 %. För fastigheter uppförda 1958 eller senare kan byggnadsvärdet uppta- gas till 85—90 % av den faktiska byggnadskost- naden. I regel även be- träffande hus byggda under 1950-talet.

Värdering av Hallands län Göteborgs och Bohuslän Älvsborgs län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

T våfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Källarlösa enplansbygg- nader av god standard — vinterbonade efter 350— 400 kr. och icke vinter- bonade efter 300—325 kr. per kvadratmeter byggnadsyta.

Till ledning för be- dömandet av taxerings- värdet bör användas den s. k. avkastningsmetoden varvid grundhyran (ge- nerella hyrestillägg och bränslekostnader ej in- räknade) kapitaliseras efter 7,8—5,2% för statsbelånade och efter 9,5—5,2 % för ej stats- belånade fastigheter. För kontroll av det fram- räknade byggnadsvärdet kan jämförelse göras med faktisk byggnadskostnad för nyare hus. För hus uppförda åren 1955— 1959 bör byggnadsvär- det ej understiga och för hus uppförda åren 1960—1964 beräknas till cirka 10% under fak- tisk byggnadskostnad.

Värdering efter å-pris per kubikmeter byggnads- volym med riktvärden för 4 områden inom länet.

Kubikmetervärdet för tvåfamiljsfastigheter kan i städerna antagas ligga 15—20% lägre än för enfamiljsfastigheter.

För onormalt stora tom- ter bör endast en del av tomten värderas på van- ligt sätt, under det att överstigande markareal åsättes lägre värde per kvadratmeter.

Fritidshusen kan taxeras i nivå med halvmoderna helårsbostäder inom or- ten. Tillgång till egen strand eller eljest fördel- aktigt läge bör komma till uttryck genom för- höjning av markvärdet.

Som regel bör hyresfas- tigheter taxeras genom kapitalisering av kall- hyran ökad med det generella hyrestillägget efter 7,5—14,0 % — be- roende på vilket slag av hus det är fråga om och när det är byggt. För ny- byggda hyresfastigheter bör byggnadsvärdet be- stämmas till 85—90% av den faktiska bygg- nadskostnaden.

Nya hus: Byggnadskost- naderna reducerade med 10—15 % beroende på belägenhet.

Villor av mera konven- tionellt utförande: Ta— beller upprättade efter byggnadskostnadsnivån i Borås. Indextabeller för övriga orter efter Borås index 100.

Samma som för en- familjsfastighet.

Särskild hänsyn bör tagas till fastighetens belägen- het och för denna gäl- lande byggnadsbestäm- melser.

I den mån byggnaderna överensstämma med villafastigheter i övrigt bör de för sistnämnda fastigheter utarbetade tabellerna användas.

Taxeringsvärdet faststäl- les normalt enligt den s. k. kapitaliseringsmeto- den varvid kallhyran (inklusive generella hy- restillägg) kapitaliseras efter ett procenttal, som beträffande hus av trä icke bör överstiga 10% och beträffande hus av annat material icke bör understiga 6 %. Med hänsyn till växlande hyresnivåer kan anlägg- ningskostnadsmetoden

ofta vara bättre använ- da. Allärsfastigheter taxeras från fall till fall med särskild hänsyn till belägenhet, utformning, byggnadskostnad m.m.

Vrdering av

Skaraborgs län Värmlands län Örebro län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs-

fastighet markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Tabeller upprättade på grundval av de värde— ringsnormer, som tilläm- pas vid statlig belåning.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av bruttohyran (kallhyran i förekommande fall ökad med generellt hyrestill- lägg) efter 6—8 % för stenhus och 7—11 % för trähus. Rena affärsfas- tigheter taxeras från fall till fall med särskilt be- aktande av fastighetens läge och beskaffenhet.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av bruttohyran (kallhyran i förekommande fall ökad med verkligt generellt hyrestillägg).

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s.k. Assistabeller.

Samma som för en— familjsfastighet.

Till ledning för åsättan- de av markvärden har upprättats en förteck- ning över av länsbo- stadsnämnden godkända kostnader för tomtmark. Normaltomt 800 kvad— ratmeter.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av bruttahyran (kallhyran i förekommande fall ökad med verkligt generellt hyrestillägg).

..). |]

Värdering av Västmanlands län

Kopparbergs län Gävleborgs län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

l Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet,

Hyresfastighet

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

För vinterbonade som- marvillor som kan an- vändas som permanenta bostäder bör tabellerna för enfamiljsfastigheter vara till viss ledning.

Bör kunna taxeras på grundval av kapitalise- ring av bruttohyran (kall— hyran jämte generellt hyrestillägg) varvid lägsta kapitaliserings- procenten för hyreshus med bästa affärsläge i Västerås är 7 %. En be- dömning av kapitalise- ringsprocenten för länets övriga delar bör ske med utgångspunkt från detta procenttal. Ny- byggda fastigheter kan taxeras med utgångs- punkt från de faktiska byggnadskostnaderna därvid byggnadsvärdet bestämmes till 85—90 % av dessa. Rena affärsfas- tigheter värderas från fall till fall med särskild hänsyn till belägenhet.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar— betade s.k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Bör kunna taxeras på grundval av kapitalise- ring av bruttohyran (kall- hyran i förekommande fall ökad med generellt hyrestillägg) efter 6— 9 %. För sanerings- fastigheter dock högre procentsats. Nybyggda fastigheter kan taxeras med utgångspunkt från de faktiska byggnads— kostnaderna därvid bygg- nadsvärdet kan bestäm- mas till omkring 90% av dessa.

Värdering efter å-pris per kubikmeter bygg- nadsvolym. Vid nor- mal standard cirka 150 kr. per kubikmeter vid en volym av 400—500 kubikmeter. Hjälptabell har även upprättats för byggnadskostnader per kvadratmeter byggnads- yta för 4 typer av hus i 3—5 storleksgrupper.

Samma som för en— familjsfastighet, dock med reduktion av därvid framräknat värde.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av den s. k. kallhyran, i förekommande fall ökad med generellt hyrestill- lägg. För under de se- naste 5 åren färdigställ- da hyresfastigheter i bästa läge itätort torde kapitalisering kunna ske efter lägst 6,5 %. Bygg- nadsvärde kan även bestämmas med utgångs- punkt från den till 1964 års nivå omräknade pro- duktionskostnaden, minskat med 10—15 %.

Värdering av Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län

Enfamiljsfastighet, byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfas tighet

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s.k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas markvärdena, som — främst i städer- na — ofta torde ha va- rit för lågt uppskattade.

Av största värde är att den individuella värde- ringen grundar sig på be- siktning, om än ytlig.

För äldre hyresfastig- heter bör värderingen grunda sig på kapitalise- ring av kallhyran (grund- hyran minskad med ev. ingående ersättning för bränsle och i förekom- mande fall ökad med generellt hyrestillägg) ef- ter 8—12 %. Beträffande fastigheter med taxe- ringsvärde över 500 000 kr. bör allenast en över- syn av äldre värden ske. För nybyggda fastighe- ter bör byggnadsvärde åsättas med 80—90 % av byggnadskostnaden.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Vid uppskattningen av markvärdena bör räknas med att en stegring av dessa värden skett sedan senaste allmänna fastig- hetstaxering.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av den s.k. kallhyran, i förekommande fall ökad med generellt hyrestill- lägg. Byggnadsvårdet å nybyggda hyresfastighe- ter bör i regel ligga 15— 20 % under den faktiska byggnadskostnaden.

Åsättes med ledning av särskilda för länet utar- betade s. k. Assistabeller.

Samma som för en- familjsfastighet.

Värdet bör bedömas från fall till fall med särskild hänsyn till be- lägenhet.

Bör taxeras på grundval av en kapitalisering av bruttahyran (kallhyran, i förekommande fall ökad med generellt hyrestill- lägg). En lägre kapitali- seringsprooent än 7 % bör icke komma till an- vändning. Den lägsta ka- pitaliseringsprocenten användes för förstklas- siga, moderna stenhus, medan den högsta till- lämpas beträffande omo- derna äldre trähus. Bygg- nadsvårdet å nybyggda fastigheter torde i regel böra ligga cirka 15—20 % under den faktiska bygg- nadskostnaden.

...—:an-

_—"—*d 11-

Värdering av

Enfamilj sfastighet, byggnadsvärde

Tvåfamiljsfastighet, byggnadsvärde

En- och tvåfamiljs- fastighet, markvärde

Fritidsfastighet

Hyresfastighet

Norrbottens län

betade s. k. Assistabeller. Åsättes med ledning av särskilda för länet utar-

Samma som för en- familjsfastighet.

Värderingen bör ske med beaktande av att mark- värdena har stigit, sär- skilt inom och ianslut- ning till tättbebyggda orter.

Bör taxeras på grundval av kapitalisering av brutto/lyran (kallhyran, däri inberäknat gene- rellt hyrestillägg). Ka- pitaliseringsprocenten bör som regel för sten- hus sättas till lägst 7 % och för trähus till lägst 9 %. För rena affärsfas— tigheter får värdet bedö- mas från fall till fall med särskild hänsyn till fastigheternas belägen- het.

KUF'A'

.—-.|

Nordisk udredningsserie (NU) 1968

Kronologisk förteckning

. Nordisk patentråd. Tredje Insats ! petentsaker. . Knpenhavns lufthavne framtid. . genslumentlovgivning I Danmark, Finland, Norge og ver ge. .Nordisk gränsreglon. Näringspolltlk och samhälle- semee. . Harmonisering av socialhjälpslagstlftningen i de nor- dlska länderna.