SOU 1968:38

Boendeservice

Till Statsrådet och Chefen för Inrikesdepartementet

Genom beslut den 14 april 1967 bemyn- digade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en kom- mitté med uppdrag att behandla vissa frå— gor angående service i bostadsområden. Statsrådet Camilla Odhnoff förordnades att vara ordförande. Kommitténs ledamöter är byrådirektör Ingrid Dalén, byrådirektör Se- ved Eriksson, byrådirektör Sune Jussil, forskningssekreterare Ingrid Lundahl, di- rektörsassistenten Owe Lundevall, riksdags- man Cecilia Nettelbrandt, direktör Erik Norberg, riksdagsman Anna—Greta Skantz, lze forskningssekreterare Ursula Wallberg. Den 15 maj 1968 förordnades sekretera- ren i Landsorganisationen Gertrud Sigurd— sen till ny ledamot av kommittén. Sekre- terare Sigurdsen har inte medverkat vid arbetet med detta betänkande.

Kommitténs sekreterare är forskningsle- daren vid statens institut för byggnadsforsk- ning, arkitekt SAR Sven Thiberg. Kommit- tén antog namnet Servicekommittén.

Enligt direktiven skulle kommittén »som en första uppgift ställa samman de nor- mer eller riktvärden som myndigheter och enskilda nu tillämpar för dimensionering och lokalisering av serviceanläggningar i tätorter»

Kommittén har nu slutfört denna sin första uppgift och framlägger härmed en informationsskrift med titeln BOENDE- SERVICE. Skriften har till syfte att öka intresset för servicefrågorna genom att ge

den information som begärdes i utrednings- direktiven.

I skriftens två första kapitel ges en kort- fattad presentation av den aktuella proble- matiken i servicefrågan samt en analys av de viktigaste servicefunktionerna. I skriftens tredje kapitel redovisas ett 30-tal bostads- anläggningar, bostadsområden samt enskil- da och integrerade servicefunktioner. Skrif- tens fjärde kapitel behandlar de möjligheter som nu finns att erhålla statligt stöd för serviceförsörjningen. I en bilaga redovisas de normer som nu tillämpas för dimensio- neringen av vissa servicefunktioner i landets tio största städer.

Ledamöterna Lundahl och Jussil har bi- trätt sekreteraren i utformningen av de av- snitt som behandlar fritidsservice och kul- turdistribution samt finansieringsfrågor. Ma— terialinsamlingen till kap. 3 har handhafts av arkitekt Tomas Lindencrona och till bi- laga 1 av fil. kand. Olle Hagberg, båda inom byggnadsprojekteringsgruppen vid Sta- tens institut för byggnadsforskning. Biträ- dande sekreterare har varit socionom Anita Gradin under tiden 15 september 1967 till 1 juni 1968. Från den 1 juni 1968 har civilekonom Anders Leion inträtt som bi- trädande sekreterare.

Kommittén får härmed vördsamt över- lämna skriften. Det är kommitténs förhopp— ning att den får en vid spridning till alla dem som påverkar serviceförhållandena.

Några egentliga ställningstaganden och

förslag till åtgärder finns inte redovisade i denna skrift.

I det fortsatta arbetet kommer service- kommittén att överväga vilka åtgärder — statliga såväl som kommunala — som bör vidtagas för att underlätta utbyggnaden av boendeservicen. Kommittén ämnar därvid behandla såväl organisatoriska frågor som finansieringsfrågor och frågor rörande den fysiska planeringen.

Stockholm den 20 augusti 1968.

Camilla Odhnoff Ingrid Dalén Seved Eriksson Sune Jussil Ingrid Lundahl Owe Lundevall Cecilia Nettelbrandt Erik Norberg Anna-Greta Skantz Ursula Wallberg / Sven Thiberg

1. Allmänt om boendeservice

Syfte Denna informationsskrift har tillkommit dels för att öka intresset för servicefrågorna, dels för att informera om vilka möjligheter som finns att inom ramen för nu gällande bestämmelser förbättra serviceförsörj- ningen.

Skriften vänder sig främst till kommuna- la förtroende- och tjänstemän och till bygg- herrar men bör också kunna nyttjas inom en vidare krets samt stimulera till diskus- sion.

Skriften redovisar de viktigaste frågeställ- ningama samt beskriver kortfattat de nu- varande organisatoriska och finansiella möj- ligheterna. Den vill peka på att servicefrå- gorna bör bevakas i bebyggelseplaneringen. En väsentlig uppgift är därutöver att anvisa var ytterligare upplysningar kan hämtas och var intressanta experiment pågår.

En förbättring av serviceförsörjningen bör inte begränsas till nya bostadsområden utan avse hela bebyggelsen.

Skriften ger ingen fullständig bild av problemkomplexet. Enligt direktiven har kommittén i sin första etapp sammanställt normer eller riktvärden som myndigheter och enskilda nu tillämpar för dimensione- ring av boendeservicen. Några egentliga ställningstaganden och förslag till åtgärder finns icke redovisade i denna skrift. Kom- mittén återkommer härtill i en senare etapp.

I det fortsatta arbetet kommer service— kommittén således att överväga vilka åt- gärder — staliga såväl som kommunala -— som bör vidtas för att underlätta utbyggna- den av boendeservicen. Kommittén ämnar därvid behandla såväl organisatoriska frå- gor som finansieringsfrågor och frågor rö- rande den fysiska planeringen.

F örändrat servicebehav1 Familjen har på några årtionden förändrats till både storlek och sammansättning. De stora hushållens andel av befolkningen har

Hushållens storlek. Tätorter 1965.

Antal boende Antal hushåll Ökning sedan 1960 per hushåll (1 OOO-tal) Procent (1 OOO-tal) 1 515 23 98 2 605 28 71 3 466 21 36 4 382 17 42 5 eller dera 227 10 8 Samtliga 2 195 100 256 1 Tabellerna i avsnittet har hämtats från tidskriften Arkitektur 3: 68 och från Folk- och bostads- räkningen 1965 :V.

Hushåll med barn i olika åldrar. under 16 år. Tätorter 1965.

Gifta samboende Övriga Totalt Barn under 16 år Antal hushåll (1 OOO-tal) 711 81 793 % av samtliga hushåll 50 10 36 Barn per hushåll 1,7 1,5 1,7 Barn under 7 år Antal hushåll (1 OOO-tal) 410 39 449 % av samtliga hushåll 29 5 20 Barn per hushåll 1,4 1,2 1,4

minskat, en- och tvåpersonershushållens har ökat. Flergenerationsfamiljen, som även in— kluderar släktingar och anställda, har näs- tan helt försvunnit.

Antalet barnfamiljer uppgår till omkring en miljon. Hälften av alla barnfamiljer har bara ett barn under 16 år och en tredjedel har högst två barn. Hushåll med tre eller flera barn utgör endast en sjätte- del av barnfamiljerna eller ungefär 160 000 hushåll. År 1920 bestod nästan en tredjedel av alla hushåll av fem personer eller flera.

Det sammanlagda antalet pensionärer, in— klusive förtidspensionärerna, uppgår till mer än en miljon. Mer än vart femte svenskt hushåll är ett pensionärshushåll. 1965 års långtidsutredning beräknade att antalet per— soner över 65 år kommer att öka med 130— 140000 under varje S-årsperiod fram till 1980. Antalet förtidspensionärer beräknas 1969 uppgå till ca 180000. Åldringarnas förbättrade hälsotillstånd och ekonomiska situation gör det möjligt för dem att läng- re än tidigare leva i självständiga hushåll.

Antal hushållsföreståndare (1 OOO-tal) under och över 65 år. Tätorter 1965.

Hushållsföre- Gifta sam- ståndarens boende

ålder Övriga — 64 år 1 222 501

65 år — 191 281 Samtliga 1 413 782

En växande andel av enpersonshushållen utgörs av ungdomar, som föredrar att bo i egen bostad. År 1965 hade 12 % av de ogif- ta männen och 19 % av de ogifta kvinnor- na i åldern 20—24 år egen bostad i tätorter med minst 2 000 invånare. I åldersgruppen

25—29 år var motsvarande siffror 32 % resp. 44 % .

Förändringarna på det sociala och ekono- miska området är betydande. De gifta kvin— norna deltar i allt större utsträckning i för- värvslivet. Enligt folkräkningarna 1960 och 1965 ökade andelen förvärvsarbetande av gifta samboende kvinnor i åldern 16—66 år från 24,5 till 31,7 %. Fortfarande är alltså andelen utan förvärvsarbete hög. Många av dessa kvinnor skulle dock gå ut i förvärvslivet om barntillsyn, tillsyn av han- dikappade och tillfälligt sjuka och annan boendeservice var tillfredsställande ordnad. Enligt familjedaghemsutredningen skulle 210 000 hemmaarbetande mödrar till 350000 barn i tillsynsåldrarna föredra att förvärvs- arbeta — på hel- eller deltid — om barn- tillsynen kunde ordnas. Långtidsutredningen har påvisat att arbetskraften på grund av demografiska faktorer förändras mycket obetydligt. 1 ungdomsåldrarna minskar dess- utom förvärvsintensiteten på grund av ökad

Förvärvsarbetande mödrar med barn under 16 år (procent). Tätoter 1965.

Yngsta barnets Gifta Övriga ålder (är) samboende kvinnor

Under 7 22 67 7—10 38 75 1 1—1 5 47 76 Samtliga 31 71

Hushåll efter antal barn (0—15 år) Tätorter. Procentuell fördelning.

0 barn 63,9 1 » 18,1 2 » 12,6 3 eller flera barn 5,4 Samtliga 100,0 SOU 1968: 38

studiefrekvens. De gifta kvinnorna utgör därför en betydande och välbehövlig arbets- kraftsresurs.

I ovan redovisade hushållstyper ingår ett stort antal handikappade. En god boende- service är ofta en förutsättning för att dessa aktivt skall kunna delta i samhällslivet.

Sammanfattningsvis gäller att en stor andel av de svenska hushållen genom sin förvärvssituation eller av åldersskäl, tillfäl- lig sjukdom eller handikapp har ett klart ut- talat behov av service. Dessutom har till- gången till individuellt anställd hemarbets— kraft fortlöpande starkt reducerats.

På många områden är serviceförsörjning- en otillräcklig och bristfälligt samordnad. Detta innebär att samhälle och näringsliv fungerar sämre från ekonomisk synpunkt än de annars skulle gjort. Det medför ock- så att många drabbas av bristande social omvårdnad, av otrygghet, av slitsamt dub- belarbete och av dålig kontakt med person- lighetsutvecklande aktiviteter. Otillfreds- ställande boendeservice motverkar även an- gelägna krav på ökad jämlikhet och val- frihet.

En stor del av ansvaret för serviceför- sörjningen vilar på kommunerna. Dels ge- nom ett direkt organisatoriskt och ekono- miskt engagemang, som t.ex. för barntill- syn, åtgärder för de handikappade och åld- ringsvård, dels indirekt genom beslut som påverkar förutsättningarna för serviceför- sörjningen, t.ex. genom utformningen av bostadsområden.

Det är en svår uppgift att överblicka och samordna alla de åtgärder som påverkar till— gången till boendeservice i kommunen. Det är mot denna bakgrund som servicekommit-

tén, enligt direktiven, som ett första led i sitt arbete publicerar en översiktlig be- skrivning av problemområdet.

Vad är boendeservice?

Till boendeservice räknar vi:

Barntillsyn

i form av institutionell barntillsyn, familje- daghem och tillsyn i barnets eget hem av person utanför familjen samt tillfällig barn- tillsyn

Åldrings—, sjuk- och handikappservice förutsatt att den ges i bostaden eller i dess närhet

Fritidsservice och kulturdistribution i form av ordnad verksamhet för alla ålders- och intressegrupper förutsatt att den sker i bostadsområdet

Mathållning

för alla åldersgrupper som alternativ eller komplement till självständig hushållning i den egna bostaden. Hit hänförs också frågor om distribution av färdigmat till hushållen för konsumtion i bostaden

Bostadsvård daglig städning, veckostädning och stor- städning. Hit hänförs olika former för hem- hjälp — ofta kombinerad med tillsyn och vård

Schematisk bild av de viktigaste producentkategorierna för olika servicefunktioner ibostadsområdet.

Kommer-

Statliga Lands- Primär- Organi- siella Bostads- organ ting kommun sationer företag företag Barntillsyn )( Åldrings,-sjuk och handikappservice X X Fritidsservice och kulturdistribution )( X X X X )( Mathållning x x Bostadsvård )( )( Tvätt och klädvård x x )( Varuexpedition och expeditiva tjänster )( x )(

såväl i bostaden, bostadsfastigheten som ge- nom kommersiella anläggningar

Varudistribution och expeditiva tjänster för alla hushållstyper. Hit hänförs frågor om handelns och de offentliga och expedi- tiva tjänsternas lokaltyper, lokalisering och öppethållande, om olika former av förmed— ling av varor och tjänster samt distributions- former

Trafikplanering som tillfredsställer höga krav på säkerhet och bekvämlighet är en förutsättning för god kontakt mellan bo- staden, serviceanläggningar, arbetsplatser och centra. Trafikplaneringsfrågorna berörs endast indirekt i denna publikation. Fastig— hetsskötsel och -underhåll utgör också en stor och viktig del i hushållens serviceför- sörjning, som det dock ej ingår i service- kommitténs direktiv att behandla.

Vem tillhandahåller boendeservice?

Man bör skilja mellan vem som har ansvar för serviceförsörjningen och vem som ger boendeservicen. Nu är ansvaret splittrat på många utan att någon tagit på sig sam- ordningsuppgifterna. Sannolikt har denna splittring medverkat till att en rad service— frågor inte är tillfredsställande lösta.

Sedan länge finns en viss fördelning när det gäller att ge boendeservice. Samhället har tagit på sig serviceuppgifter med hu- vudvikten på social och vårdande verksam- het, medan näringsliv och organisationer svarar för service av annan karaktär. Gräns- dragningen är dock svår att göra, bl. a. där- för att servicebehoven ofta är kopplade till varandra.

Det är realistiskt att i första hand bygga ut och komplettera den praxis som redan utbildats. Frågan om vem som skall ge bo— endeservice är dock väsentlig och måste bli föremål för debatt.

Vad konsumenten får betala för servicen beror på om det är fråga om kommersiell eller samhällelig service och på hur den är organiserad och finansierad.

Den sociala servicen betalas till större eller mindre del av samhället, medan annan service — mathållning, bostadsvård, varu- distribution m.m. — vanligen bekostas av hushållen direkt.

I de befintliga servicehusen har man valt att låta större eller mindre andel av servi- cekostnaden ingå i hyran eller finansieras genom fasta avgifter. Exempel på detta är kostnader för gemensamma lokaler respekti— ve månadsavgifter för måltider, s. k. mat- tvång.

Debiteringsprincipen väljs efter en avväg— ning mellan vad som är rationellt med hän- syn till drift och finansiering och den full- ständiga valfrihet som innebär att hushållet enbart skall belastas med kostnader för den service det faktiskt utnyttjar.

Det är omöjligt att lämna exakta uppgif- ter om vad boendeservice kostar. Den nu snabbt ökande experimentverksamheten med olika servicefunktioner och utbudsfor— mer kommer dock att successivt ge material för belysning av kostnaden för boendeser- vice.

Några av serviceuppgifterna är grundläg— gande funktioner i ett demokratiskt samhäl— le med målsättningen att erbjuda rättvisa, social trygghet och gynnsamma utvecklings- betingelser. Kostnaderna för denna del av serviceförsörjningen bör därför ses mot bak- grunden av samhällets allmänna målsätt- ning.

Det vore önskvärt att för varje service- funktion kunna redovisa kostnaderna — så- väl för individen som för samhället — och hur de fördelar sig på olika led.

På samma sätt vore det önskvärt att, ut- över de sociala eller andra fördelar som boendeservicen medför, också kunna redo- visa dess intäktssida på olika nivåer.

Några exempel på sådana jämförelser skall redovisas här:

Kostnaderna för förbättrad bamtillsyns-

möjlighet bör vägas mot det produktions- tillskott som ett effektivare utnyttjande av den disponibla arbetskraften ger. Produk- tionsökningen innebär i detta fall ett eko- nomiskt tillskott såväl för stat och kommun som för näringslivet och den enskilde. Kostnaderna för vård av ålderspensionä-

FULLMÄKTlGE

KOMMUN STYRELSE

Valberedning

rer på institution bör jämföras med kostna— derna för andra bostadsformer kombinerade med öppen vård.

Kostnaderna för butiksformer med långa avstånd för kunden och ökad lagerhållning bör jämföras med kostnader för andra distributionsformer.

-— — —_ ----- |" Elverks- alt allärsverksstyr..: | """"""" L-

Arbetslöshetsnämnd Civilförsvarsnämnd

——r Biblioteksstyrelse j———f Bibliotek | —————[ Brandstyrelse H Brandkår ] ——-—|r __._-_l_?a_;t_i_g_l1_e_t:s£ä_njrid_ _ _: Fastighetskontor

_ - .! Trafikorganisation ;

_ .

. .1 _______ Q esvstk ______ .' "tYäLniexerkLK Fritids- och idrottsnämnd ——————— [_ _ ålgäjägäalznig::_l ————————————————— k t ————— J Gatu- och parknämnd . . Byggnads on or ' ———————————————— —-—L___P3r1(f9r_v=_h2lss___: r- ——————————————— | .— —————————————— 'I _____ _l_ _ Ham'lsw'clsf _ r———1l _ Hamnkontor ||

Hyresnämnd Taxeringsnämnder

% Drätselkontor j

| | L . ._'-":t r——_J — — — — 14: BZäREgE-TLEkÄka—esfy'r'eisä |—— ——

. Stadsarkitektkontor _ yggnadsn mnd ' Stadsingenjörskontor ——r Hälsovårdsnämnd j—————[ Hälsovårdsförvaltning ] ————ji Skolstyrelse j———r Skolkansli,rektorsexp. [ Barnavårdsnämnd Nykterhetsnämnd

" _ _' _ T ———————— _] Socialbyrå fåmjjjebidriaginänlnd _ ," — — — ' Hen hjälpsnämnd j—— — _ .1

L--.. _ - ”'_'—'." ____1 __ Pension shemsstyrelSc r' ,

Slakthusstyrelse

___—__...______|

»Praktiskt taget samtliga kommunala nämnder och

fackorgan handlägger servicefrågor.»

Kostnaderna för ökad boendeservice till handikappade, som därmed kan gå ut i förvärvsarbete, bör vägas mot kostnader i form av produktionsbortfall och olika sociala kostnader som i många fall blir ofrånkomliga utan denna service.

Servicekommittén anser det angeläget att metoder för analys av boendeservicens eko- nomiska konsekvenser utvecklas.

Organisatoriska frågor Ansvaret för olika servicefunktioner i kom- munen är uppdelat på flera organ. Praktiskt taget samtliga kommunala nämnder och fackorgan handlägger servicefrågor på pla- neringsstadiet, vid förverkligandet eller un- der den kontinuerliga aktiviteten.

I andra fall påverkas servicefunktionerna endast indirekt eller i initialskedet av de kommunala organen. I samband med över- siktlig planering och detaljplanering tar t. ex. kommunen ställning i för serviceför- sörjningen Viktiga lokaliseringsfrågor. I vis- sa fall följs besluten på denna nivå upp av de kommunala fackorganen medan man i andra överlåter åt samhällsägda, ko- operativa och privata företag och organi- sationer att förverkliga besluten.

Slutligen förekommer en inte oväsentlig

serviceverksamhet mer eller mindre knu- ten till bostadsområdet i regi av fastighets— förvaltande organ, samfund, lokala före- ningar, stiftelser och riksorganisationer, of- tast i kontakt och samarbete med kommu- nala myndigheter men initierad av friståen- de krafter.

Kommentar. Sättet att handlägga service- frågorna behöver ytterligare uppmärksam— mas. Sannolikt kan en del brister i service— försörjningen förklaras av att de administ— rativa förutsättningarna för en planmässigt utbyggd boendeservice inte är särskilt gynn— samma.

En ökad organisatorisk samverkan på det kommunala planet är därför angelägen. Den bör ha till syfte att presentera en samlad bild av målsättningen beträffande service— försörjningen i kommunen i form av en detaljerad utvecklingsplan. Dessutom bör den stimulera utbyggnaden enligt planen med ett rationellt utnyttjande av de resurser som står till förfogande.

Det är väsentligt att servicefrågorna kan behandlas i nära samarbete mellan olika organ. I vissa kommuner finns redan en ut- bildad praxis för samråd mellan kommuna- la nämnder. I andra kommuner saknas ännu sådana samrådsformer.

Statens Fonden Allm. Skol- nämnd för idrot- Social— Bostads- arvs- översty- för saml. tens

Funktion styrelsen styrelsen fonden relsen lokaler främjande Barntillsyn daghem . 0 + 0 O

fritidshem . 0 + . O lekskolor . O familjedaghem + Åldrings,- bostäder . 0 + sjuk,- handi- social hemhjälp + kappservice Fritidsservice o. fritidsservice . O 0 + . O kulturdistribution kulturdistr. . 0 0+ . Mathållning + 1 . . Bostadsvård + 1 Tvätt, klädvård + 1 . Varudistribution o. expeditiva tjänster . . = Lån 1 social hemhjälp O = Anläggningsbidrag + = Driftsbidrag Lån och bidragsgivande myndigheter, schematisk översikt 12 SOU 1968: 38

Formerna för den administrativa samver— kan bör övervägas noga.

Finansieringsfrågor Finansieringsformerna är av grundläggan- de betydelse för serviceförsörjningen. Sam- hället har också på olika sätt sedan länge engagerat sig i finansieringen av olika ser- vicefunktioner. Det sker från statens sida genom bidrag och lån till anordnande av serviceanläggningar och genom bidrag för driften av dessa.

Investeringskostnaderna för servicelokaler i bostadsområden — vartill hänföres kostna- der för anordnande av lokaler, anskaffning av utrustning o. dyl. — täckes huvudsakligen genom lån men också i viss utsträckning ge- nom bidrag. Lokalbelåning sker, förutom genom allmänna kreditinstitutioner, genom olika statliga myndigheter såsom bostads- styrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens nämnd för samlingslokaler och all- männa arvsfonden. Kostnaderna för upplå- nat kapital, dvs. räntor och amorteringar, uttages genom hyror och avgifter.

Driftkostnaderna — vartill hänföres kost- nader för drift och underhåll av lokaler samt löne- och sociala kostnader för perso- nal — täckes genom statliga och kommu- nala bidrag samt genom avgifter som utta- ges i samband med att servicen utnyttjas. I viss utsträckning täcks driftkostnaderna via hyrorna.

I kap. 4 redovisas 1 juli 1968 gällande finansieringsbestämmelser under rubrikerna

barntillsyn åldrings-, sjuk- och handikappservice fritidsservice och kulturdistribution mathållning bostadsvård

tvätt och klädvård

varudistribution och expeditiva tjänster.

Kommentar. När det gäller finansiering- en av serviceanläggningar är tre frågor av väsentlig betydelse. Den första är huruvida det över huvud taget är möjligt att belåna anläggningarna, den andra gäller i vad mån

lånen och belåningsvärdena täcker anlägg- ningskostnaderna och den tredje är villko- ren för förräntning och amortering av lånen.

Som framgår av kap. 4 är det numera möjligt att erhålla lån för serviceanlägg- ningar i bostadsområden som finansierats med statliga lån.

Om anläggningskostnaderna överstiger be- låningsvärdena uppstår en differens, i bo- stadslånesammanhang kallad överkostna— der, som låntagaren måste finansiera med egna medel eller genom lån på mindre för- delaktiga villkor, vilket leder till höga ka- pitalkostnader. Bostadsstyrelsen, som genom bostadslån finansierar många serviceanlägg— ningar i bostadsområden, har i samband med att dess beräkningsmetod nyligen över- setts företagit vissa ändringar som syftat till att förbättra belåningen för olika ser- viceanläggningar, Sålunda har belåningen av lokaler förbättrats genom höjningar i så- väl låneunderlag som pantvärde. Vidare har begreppet kollektiva komplement till bostä- der utvidgats. Slutligen har belåningsmöjlig- heterna för förbindelsegångar, avsedda för boende i flerfamiljshus, förbättrats. Det se- nare är av betydelse i servicehus och ser- viceområden. Kapi—talkostnadsvillkoren, dvs. ränte- och amorteringsvillkoren, är den tred— je viktiga frågan. Kapitalkostnadernas stor- lek påverkar hyreskostnaderna och därmed även kostnaderna för servicen.

Bebyggelseplaneringsfrågor

Väsentliga förutsättningar för att boendeser- vicen skall bli väl tillgodosedd skapas redan vid bebyggelseplaneringen. StadsPlaner, ge- neralplaner och regionplaner måste formas så att de ger bästa möjliga betingelser för planområdets serviceförsörjning. Bebyggel- seplaneringens betydelse för en väl funge— rande service gäller såväl tätorter som gles- bygd.

För att undersöka möjligheterna att ef- fektivisera samhällets nuvarande stöd till service åt glesbygdsbefolkningen och för att pröva nya vägar att lösa de problem som uppkommer till följd av den pågående befolkningsomflyttningen arbetar en sär-

skild arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kans- li. Gruppen består av företrädare för olika berörda departement samt representanter för kommuner och landsting. Servicekom- mittén skall därför enligt sina direktiv inte behandla frågor som berör serviceförsörj- ningen i glesbygd. Efter förslag av den nämnda arbetsgruppen har inrättats två kon- sulenttjänster i socialstyrelsen. Konsulen- terna skall genom besök i glesbygdskom- munerna informera om möjligheter att lösa olika sociala problem samt biträda med utredning av de aktualiserade frågorna.

Med hänsyn till att särskilda insatser be- hövs för omvårdnad av och service åt i

Tratikled [,

Principplan för serviceutbyggnaden i Angered, Göteborg

Den stora enheten, dimensionerad för 60 000 lägen- heter: Gymnasieblock samt institutioner för kultur, sport och föreningsliv. Den medelstora enheten, dimensionerad för 15 000 lägenheter: Högstadieblock samt institutioner för kultur, sport och föreningsliv. Den lilla enheten, dimensionerad för 1 000 lägen- heter: Låg- och mellanstadieskola samt institutio- ner för undervisning och vård av barn i åldern 0—7 år, föreningsverksamhet samt bostadsservice m. m.

Källa: Angered fritidscentrum. Utredning av kon- sultbyrån GAKO AB, Göteborg 1967.

första hand åldringar och handikappade i glesbygderna har gruppen föreslagit att ett särskilt anslag på 5 milj. kr. ställs till för- fogande för att efter förslag av socialsty- relsen och prövning av Kungl. Maj:t an- vändas till att stödja planerade kommunala serviceåtgärder. Avsikten är att därigenom få till stånd en praktisk försöksverksam— het i syfte att bl. a. komplettera den sociala hemhjälpen med annan service, att vidtaga åtgärder för att förbättra åldringarnas bo- stadssituation, att underlätta försörjningen med varor och tjänster samt att förbättra transportmöjligheterna för åldringar och handikappade i glesbygderna.

I sammanhanget bör också nämnas att för att söka stimulera kommuner till in- satser för att lösa lokala kommunikations- frågor har inom kommunikationsdeparte— mentet utarbetats en modellplan för trans- portförsörjningen i kommunblock av gles— bygdskaraktär. Varudistributionsfrågorna i glesbygden övervägs på ett motsvarande sätt inom handelsdepartementet.

I stadsplanen fastställes bl. a. bebyggel- sens ändamål, vilka hustyper som skall byg- gas, huskropparnas läge, ofta också vilken fördelning av lägenheterna på olika storle- kar som skall råda i området. Dessa fyra faktorer bestämmer egenskaper hos den bli- vande bebyggelsen som har avgörande be- tydelse för serviceförsörjningen.

Handelns övergång till stora butiksenhe- ter och slopandet av de konventionella när- hetsbutikerna har tenderat att öka avstån- den för nyttjarna. Jämförda med äldre bo- stadsenheter har de nya stadsområdena ofta obekvämt långa gångavstånd. »Butiksdöden» i äldre områden har dock också där minskat bekvämligheten i detta avseende. Å andra sidan erbjuder de större butikerna också ett bredare sortiment, vilket ger kunden möjlighet att rationalisera sitt inköpsarbe- te till ett mindre antal inköpsställen.

Diskussionen om de nya bostadsenheter- nas storlek och täthet har varit livlig, och en tendens till större enheter och ökad koncen- tration av bostadsbebyggelsen är också märkbar, främst med motiveringen att där— med öka underlaget för serviceanläggning- arna och förkorta avstånden för nyttjarna.

De här nämnda exemplen gäller detalj- planenivån. Även genom den översiktliga planeringen, generalplan och regionplan, på- verkas emellertid förutsättningarna för ser- vicetillgången. Vid den regionala planlägg- ningen sker en strukturering som återverkar på uppbyggnaden av regionens olika delar. I planläggningen av större enheter inom regionen, samhällen eller delar av samhäl- len, fattas beslut som ger förutsättningarna för serviceförsörjningen inom dessa delar.

Sålunda bestäms befolkningsunderlagets storlek och serviceanläggningarnas kommu- nikationstekniska läge vilka är avgörande

för konsumentens möjlighet att bekvämt nå servicen, få den i tillräcklig omfattning och till ett billigt pris.

Kommentar. För att erbjuda goda förutsätt- ningar för boendeservice bör man i stads- planen eftersträva

största möjliga bebyggelsetäthet runt när- servicecentrum. Därmed uppnås stort be- folkningsunderlag på kort avstånd;

korta och bekväma gångvägar till service- anläggningarna;

att de olika servicelokalerna förläggs till- sammans så att ett effektivt utnyttjande och hög flexibilitet erhålles;

en sådan sammansättning av bostadsbe- ståndet att en blandning av olika hushålls- typer erhålls. Därmed skapas förutsättning- ar för ett stabilare underlag för differentie- rad service.

1 diskussionen om boendeservice i tätorts- bebyggelse har dessa synpunkter ofta sam- manfattats i krav på byggande av service- hus som i samma byggnadskomplex med in-

För alla servicefunktioner, som kräver byggna- der eller anläggningar, kan man göra denna prin- ciptigur. Serviceanläggningen A skall vara ”la- gom stor” för att kunna arbeta effektivt och av- ståndet R till den längst bort boende nyttjaren skall vara acceptabelt. Inom cirkeln måste då bo det antal nyttjare N som svarar mot anläggning- ens önskvärda underlag. Kan man inte uppnå detta idealtillstånd måste man antingen minska anläggningen, tänja ut avståndet R eller finna en annan form för serviceutbudet.

Exempel från servicehus (Hässelby):;Invändig förbindelsegång.

Exempel från serviceområde med förtätad be- byggelse (Voarebro Park): Utvändig förbindelse under tak.

Exempel från serviceområde (Carlsro): Gångväg utomhus.

vändiga förbindelser rymmer bostäder och flertalet serviceanläggningar. Man har ock- så talat om serviceområden, som innebär en förtätad och väl samordnad bebyggelseenhet med bostäder och servicecentrum.

Vid den översiktliga planeringen måste man se till att bebyggelseområden, som ge- nom vägar, parker o.d. avskiljs från var- andra, får en från närservicesynpunkt lämp- lig storlek.

Problemställningen är i stort sett densam- ma på alla planeringsnivåer. Det gäller att finna lösningar som innebär koncentration och därmed stort underlag och rationell drift och bekväm kontakt för nyttjaren.

Skolan är ett exempel på en samhällssek- tor där en planeringsmetodik utvecklats för att lösa problem som sammanhänger med anläggningarnas storlek och lokalisering.

Även om man är medveten om att servi- cetillgången är beroende av samhällsutform- ningen så saknas ännu regler för den fy- siska planeringen med hänsyn till servicebe- hovet. I bilaga 1 redovisas dock vissa lokala normer och riktlinjer, som f. n. tillämpas i landets tio största städer.

Service skall även erbjudas boende i be- fintlig bebyggelse. Därför måste också for- mer för serviceutbyggnaden som är anpassa- de till äldre stadsbyggnadsmönster utveck- las.

Generellt gäller att de för planeringen ansvariga på varje planeringsnivå måste behandla servicefrågorna. Som underlag för det konkreta planeringsarbetet i kommuner- na måste finnas en av kommunens fullmäk- tige fastställd målsättning för hur servicen skall vara utformad i kommunen och en tidplan för utbyggnaden. Den vidare plane— ringen måste bygga på kunskaper om alter- nativa sätt att organisera service samt på prognoser för servicebehovet, som gör det möjligt att anpassa utbudet till den för— väntade efterfrågan.

För att uppnå en till servicekraven anpas— sad planering är det nödvändigt att de kom— munala fackorganen utnyttjar sina möjlig- heter att påverka serviceutbudet både vid den fysiska planeringen och vid dennas förverkligande. Denna påverkan kan ske så—

Perspektivskissen visar gård efter sanering av cen— tralt kvarter i Stockholm. Husens bottenvåningar innehåller Hexibla servicelokaler. Källa: Näslund, Bertil: Bostadshus med entréväning. Stockholm 1967. (Stockholms stads fastighetskontor och stadsbyggnadskontor).

väl genom att villkor ställs vid markupp- låtelsen som genom fortlöpande kontakter med verkställande och byggande organ. Servicefrågorna måste lösas genom ett väx- elspel mellan kommunens styrelse och de

olika fackorganen. Fackorganens uppgift blir att konkretisera fullmäktiges målsättning i form av fleråriga investeringsplaner. Kom- munstyrelsen får arbeta samman dessa och föreslå prioritering av de olika projekten in- om den resursram som kommunen har till sitt förfogande. Resultatet av fullmäktiges prioritering måste sedan komma till uttryck i den fysiska planeringen. Kommunens fack- organ bör således delta aktivt på samhälls— planeringens olika nivåer — eventuellt ge- nom särskilda kommittéer eller arbetsgrup- per — för att bevaka att kraven på förbätt- rad boendeservice beaktas.

Det är angeläget att initiativen inte be- gränsas till enstaka servicehusprojekt, utan att man eftersträvar helhetslösningar. I des- sa bör ingå såväl nybebyggelse i form av servicehus, servicekvarter och områden med intensiv serviceförsörjning som komplette- ring eller ombyggnad av befintlig bebyggel- se till högre standard.

2. Servicefunktioner

Barntillsyn1

Servicefunktioner. Institutionell barntillsyn förekommer i form av barnstugor, dvs. daghem, fritidshem och lekskolor. Övriga tillsynsformer är kommunala familjedag- hem, privata familjedaghem, tillsyn i bar— nets eget hem. En variant på den sistnämn- da tillsynsformen är trefamiljssystemet, där tre familjer tillsammans anlitar en utbildad barnsköterska.

För vård av tillfälligt sjuka barn i hem- met förekommer kommunal barnvårdarin- neverksamhet.

Tillfällig barntillsyn ges i skilda former, exempelvis som barnparkeringar, parklek, barnpromenad.

Huvudmän. Normalt är barnavårdsnämn- den huvudman för den institutionella barn- tillsynen. Det ankommer på kommunen att besluta om annan än barnavårdsnämnden skall vara huvudman för verksamheten. Barnstugor kan även drivas av landstings- kommun, företag, förening eller stiftelse.

Den organiserade familjedaghemsverk- samheten står under tillsyn av samhället. Barnavårdsnämnden eller annat kommunalt organ bör ansvara för en organiserad famil- jedaghemsförmedling. Hemmen bör god- kännas och verksamheten ledas av sakkun- nig personal. Barnvårdarinnor förmedlas ge- nom de kommunala myndigheterna. Tillfäl- lig barntillsyn ordnas såväl av kommunala organ som genom enskilda initiativ.

Finansiering. Barnstuge—, farniljedaghems- och barnvårdarinneverksamheten finansie- ras av kommunen. Nyttjaren betalar van- ligen avgift som står i relation till betal- ningsförmågan. Statliga anordnings- och driftbidrag utgår till barnstuge— och barn- vårdarinneverksamheten. Från 1 januari 1969 kommer statsbidrag att kunna utgå även till familjedaghemsverksamhet.

1 Servicekommitten behandlar endast den insti- tutionella barntillsynen. Frågor angående barns utomhusverksamhet, som inte är anknuten till fasta institutioner, utreds av Kommittén för barns ute- miljö.

Behov. Familjedaghemsutredningen har, som tidigare nämnts, påvisat ett mycket stort behov av barntillsynsplatser (s. 8). En mo- dell har utarbetats vid Statens institut för byggnadsforskning, som är avsedd att an- vändas av kommunen för framräkning av platsbehovet på daghem med utgångspunkt från tillgängliga data om befolknings- och

Antal barn i ålder 7— 10 iir/100 rumsenheter

10

5 /

O bostads- | | I i | |. | l l I områdets —2 —l io +l +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 ålder

Antal barn i ålder 1—7 iår/100 rumsenhetcr 10 //x

5. I

bostads- I. | | | | | I | | I områdets —2 —l :l:() +l +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 ålder

Vid tiden i 0 är bostadsområdet helt inHyttat men redan före denna tidpunkt finns många barn i området. Antalet förskolebarn når sitt maxi- mum (ca 10 barn/100 rumsenheter) redan ca 3 år efter området är färdigt Källa: Byggforskningens informationsblad 1963: 21. Stockholm 1963.

sysselsättningsförhållanden och med givna alternativa målsättningar;

På grundval av beräkningar av antalet barn inom respektive tillsynsform kan per- sonal- och lokalbehov uppskattas.

Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag— och fritidshem re- kommenderar, att kommunernas målsätt- ning fram till 1975 skall vara att kunna tillhandahålla platser för 50 % av de för- värvsarbetande föräldrarnas barn genom ut- byggnad av daghemmen. Samarbetsgruppen består av representanter för socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, planverket, kommunför- bunden, arbetsmarknadens parter m. fl. Gruppens uppgift är att biträda kommu- nerna med fortlöpande informationer som har betydelse för planeringen och utbygg- naden av dag- och fritidshem. Särskilda läns- grupper fungerar som samarbetsorgan.

Lokalisering och utformning. Från samhälls- planeringssynpunkt kan man särskilja två typer av tillsynsformer, dels sådana som kräver särskilda utomhusanläggningar och byggnader eller lokaler, dels sådana som inte kräver särskilda byggnadsmässiga an- ordningar. Barnstugoma tillhör i allmänhet den förra kategorin medan familjedaghem- men tillhör den senare.

Omfattningen av de mark-, byggnads- el- ler lokalkrävande tillsynsformerna måste vara känd vid den fysiska planläggningen. I planeringen skall enheternas storlek och lokalisering bestämmas med hänsyn till be- folkningskoncentration, trafiksystem, kon- takt till andra nyttigheter som butiksccntra, skola, hållplatser, andra fritidslokaler, fri- områden. Det är viktigt att kontakterna blir goda så att anläggningarna kan utnyttjas rationellt och bli bekvämt tillgängliga för brukarna. Också krav på skydd för stör- ningar från och mot omgivningen måste be- aktas.

Nuvarande serviceförsörining. Den 30/4 1968 var antalet till socialstyrelsen anmälda platser på daghem 20 500, på fritidshem 4400 och på lekskola 32 200 (motsvarande

64 400 barn: varje plats kan användas av två barn per dag). Trots snabb utbyggnad är platsbristen fortfarande stor.

Kommentar. Det är angeläget att kommu— nen har en aktuell bild av barntillsynsbeho- vet och dess fördelning inom olika delar av kommunen. Kommunen bör ha en angiven målsättning för utbyggnaden av respektive tillsynsform och en detaljerad tid- och 10- kaliseringsplan för denna utbyggnad. En fastställd ansvarsfördelning bör finnas för planens tekniska och ekonomiska genom- förande.

För att dessa huvudpunkter skall kunna uppfyllas krävs ett kontinuerligt samråd mellan de statliga, kommunala och frivilliga organ som är engagerade i någon form av barntillsyn. På grundval av material från erforderliga utredningar kan förslag till mål- sättning och plan för den gemensamma verksamheten utformas. Sådana planer gör det möjligt att såväl i den ekonomiska som i den fysiska planeringen lämna uppgifter om barntillsynens omfattning, organisation, lokalisering och lokal- och personalbehov.

Slutligen ingår i uppgiften att i samråd med de planerande organen, i första hand byggnadsnämnden, föranstalta om komplet— terande åtgärder i befintlig bebyggelse.

Undersökningar har visat att antalet barn i förskoleåldern snabbt når maximum i ny— producerade områden. Sedan sker en succes— siv förskjutning av maximigruppen genom _årskullarna. Detta medför dels att utbygg- nader av lokaler för barntillsyn måste ske snabbt, dels att anläggningarna bör vara an- .passbara till nya funktioner när behoven förändras. Socialstyrelsen har sökt möta dessa behov genom utveckling av den s.k. flexibla barnstugan. Det är viktigt att flexi- bilitetskravet följs upp också i lokalisering och yttre anordningar.

Åldrings-, sjuk- och handikappservice Åldringar, handikappade och tillfälligt sju- ka har samma servicebehov som den vuxna befolkningen i övrigt, men därtill kommer vissa behov, föranledda av deras speciella svårigheter att klara sig själva.

Servicefunktioner. Tillsyn av åldringar, sju- ka och handikappade förekommer dels i form av institutionell vård, dels i form av öppen vård.

För pensionärer finns särskilda bostads- former: ålderdomshem, pensionärshem och pensionärslägenheter insprängda i den van- liga bebyggelsen. För fysiskt och psykiskt handikappade finns speciella bostadsfor- mer som är mellanting mellan helt sluten vård och bostad i öppna marknaden. Stif- telsen FOCUS bör nämnas i detta samman- hang.

Den öppna åldringsvården riktar sig in— te bara till boende i pensionärsbostäder utan också till de boende i det ordinära bo- stadsbeståndet.

Den sociala hemhjälpen avser också hus— håll som har ett tillfälligt och akut behov av hjälp.

Till servicefunktionerna bör också räknas den ytterst betydelsefulla transportservicen som gör det möjligt för gravt handikappa- de att delta i samhällslivet.

H uvudmän. Primärkommunen är huvudman för åldringsvården samt för den öppna vår- den av flertalet befolkningsgrupper. Lands- tingen svarar för bl. a. hemsjukvården av långvarigt kroppssjuka samt för de psykiskt utvecklingsstördas undervisning, vård och omsorger i övrigt. Ledningen för verksam- heten utövas, beträffande de utvecklings- störda, i varje landstingskommun av en om- sorgsstyrelse.

Åldrings-, sjuk- och handikappvården har ett betydelsefullt inslag av sysselsättnings- och förströelseåtgärder. Samhällets egna organ ansvarar i allmänhet inte ensamma för denna verksamhet. Ofta spelar frivilliga organisationer, t. ex. Röda Korset, pensio- närsföreningar, de handikappades organisa- tioner, en betydelsefull roll.

Finansiering. Kommunen svarar för finan- sieringen av den slutna och öppna åldrings- och handikappvården. Hemsjukvården och värden av de utvecklingsstörda finansieras dock av landstingen. Pensionärsbostäder fi- nansieras i för bostadsbyggandet i övrigt gällande former. Kommunala bostadstill- lägg till folkpension utgår med växlande belopp. Vissa kommuner ger dessutom hy- ressubventioner. Statliga förbättringslån kan på vissa villkor utgå till åldringsbostäder och bostäder för handikappade.

Behov. Avvågningen mellan olika tillsyns- former är starkt beroende av de bostadsför- hållanden som kan erbjudas. Kontinuerliga inventeringar av åldringars och handikap- pades bostadsförhållanden, behov av hem- hjälp, institutionell vård eller specialbostä- der med syfte att också kartlägga den ak- tuella vård- och tillsynssituationen har fö- reslagits. Därigenom kan behovet av ser- vice och inriktningen av långsiktiga åt- gärder klarläggas. Handikapputredningen har genom 1966 års handikappundersökning ytterligare belyst dessa frågor. Undersök- ningen redovisas i SOU 1967: 53 Kommu- nerna och den sociala omvårdnaden. Den vi- sar att betydande brister fortfarande före- ligger i många kommuner. Utredningen fö- reslår vissa ändringar i socialhjälpslagen

avsedda att fastslå kommunernas ansvar för omvårdnaden m.m. för medborgarna. Kommunerna skall därvid enligt förslaget göra sig väl förtrogna med den enskildes behov av omvårdnad samt verka för att detta blir tillgodosett. Kommitténs förslag har utan ändring förelagts riksdagen och antagits av denna.

Lokalisering och utformning. Med hänsyn såväl till de boendes som till de vårdandes bekvämlighet är det angeläget att bostäder- na lokaliseras i god kontakt med allmänna nyttigheter och kommunikationer. Trafiksä- kerhetsfrågorna samt utformningen av den yttre miljön har stor vikt då äldre perso- ner och handikappade har behov av en till deras nedsatta rörlighet anpassad miljöut- formning.

Talrika studier har visat att såväl åldring- ar som handikappade önskar bo i självstän- diga bostäder i en miljö med flera hushålls- typer och åldersgrupper.

Det organisatoriska samband som är önsk- värt mellan olika vårdformer bör också få ett uttryck i den fysiska planeringen. Olika bostadstyper bör exempelvis lokaliseras så att gernensamhetslokaler kan sambrukas. Även från personalsynpunkt är ett sådant geografiskt samband fördelaktigt. Det kan också underlätta den flexibilitet mellan olika vårdformer som är önskvärd från individens och samhällets synpunkt.

För att största möjliga integrering skall kunna åstadkommas av de utvecklingsstör- da i samhället måste ett samarbete ske mel- lan landstingskommun och primärkommun i fråga om lokaliseringen av de speciella anordningar (bostäder, daghem, sysselsätt- ningshem, skolor, skyddade verkstäder m.m.) som är avsedda för de utvecklings- störda. .

Nuvarande serviceförsörjning. Ett flertal ut- redningar har behandlat åldrings-, sjuk- och handikappvårdens omfattning och utform- ning. Minst 170 000 åldringar och ca 70 000 barnfamiljer kan beräknas ha fått hjälp av hemsamariter och hemvårdarinnor under 1967. 1968 beräknas 190 000 åldringar och

handikappade få sådan hemhjälp. Den tid som ägnas var ochen har genomsnittligt ökat. Tillgången på denna serviceform ökar fortlöpande, menumot denna ökning står också en växande efterfrågan.

Åldringarnas och de handikappades bo— stadsförhållanden är ofta dåliga — jämförda med andra gruppers. Stora lokala variatio- ner kan konstateras, både när det gäller bo— stadsförhållanden och tillgång till sluten och öppen vård.

Kommentar. För planeringen och samord- ningen av åldrings-, sjuk- och handikapp— vården gäller särskilt att den inventerande och uppsökande verksamheten bör vara kon— tinuerlig och läggas till grund för behOVS- bedömningar och resursfördelning. Med hänsyn till att avvägningen mellan olika till- synsformer är. starkt beroende av de bo- stadsförhållanden sorn kan erbjudas, måste planerna för serviceförsörjningen göras av- hängiga planerna för bostadsförsörjningen. Den fysiska planeringen bör inriktas på att ge åldringar och handikappade ändamåls- enliga bostäder genom ny- och ombygg— nadsverksamhet.

Intressanta exempel finns på daganlägg— ningar för sysselsättning och kontakter för gamla.

Fritidsservice och kulturdistribution

Servicefunktioner. Med fritidsservice avses i denna framställning de möjligheter till fri-

tidsaktiviteter av olika slag som erbjuds i ett bostadsområde eller en stadsdel. Fritids- aktiviteter i form av hobby- och kursverk- samhet etc. kan också omfatta kulturellt in- riktade aktiviteter i betydelsen utövande av konst, musik, litteratur, dans och teater. I den mån de förmedlas till publik genom fö- reställningar, utställningar, konserter etc. har de räknats till kulturdistribution, som dock i första hand avser förmedling genom professionella utövare.

En viktig del av kulturdistributionen i ett bostadsområde utgör biblioteksverksam- heten.

Gymnastik och idrott, såväl inomhus som utomhus, är en väsentlig del av fritidsakti- viteterna.

Film och dans är exempel på den stora del av fritidsservicen som ofta sker i kom- mersiella former.

Fritidsaktiviteterna varierar med olika ål— dersgrupper. För barn före och i skol— åldern erbjuder alla typer av barninstitutio— ner — daghem, fritidshem, lekskolor — sysselsättning inom- och utomhus. Även den tillfälliga barntillsynen vid parklek, »barn- parkering», barnpromenader m.m. kan ge barnen tillfälle till ordnade aktiviteter.

För barn i skolåldern och ungdomar be— drivs fritidsverksamhet till övervägande del av idrottsorganisationer och ungdomsorga- nisationer med olika inriktning. För att kom- plettera föreningars och klubbars verksam- het har många kommuner verksamhet i egen regi, som i första hand vänder sig till de »föreningslösa» ungdomarna men i vilken också en stor del av den föreningsanslutna ungdomen deltar. Den är huvudsakligen förlagd till fritids- och ungdomsgårdarna (även andra benämningar förekommer).

Medan relativt omfattande studier har gjorts av ungdomarnas fritidsvanor och verksamheter, senast genom 1962 års Ung- domsutredning, torde studier av de vuxnas fritidssysselsättningar och behovet av 10- kaler härför m. rn. vara få. Fritidsaktiviteter för vuxna organiseras i form av hobby- och kursverksamhet, studiecirkelarbete, politiskt och ideellt föreningsliv — huvudsakligen av folkbildningsorganisationer och frivilliga

Parkering Gymnasieblock

Sportfält

500 m

000008

900068

[:l [:l

EEE—

Hållplats spårväg

Parkering Kultur Samling

”Den stora enheten". Schematisk plan.

Föreningsliv Sport

Källa. Angered fritidscentrum. Utredning av konsultbyrån GAKO AB. Göteborg 1967.

ideella föreningar av olika inriktning.

Fritidsverksamhet för pensionärer kan in- nebära både kontinuerlig sysselsättning in- om och utanför den institutionella vården och tillfällig verksamhet i form av träffar, utflykter m. m. Den organiseras dels genom kommunernas egen försorg, dels genom kyrkliga organisationer, ideella föreningar och pensionärsföreningar.

För alla åldersgrupper har sport och idrott växande betydelse i den urbaniserade miljön.

För de handikappade är idrott, som nu förekommer regelbundet på ett hundratal platser, en viktig faktor när det gäller att bryta den isolering som handikappet ofta medför. De handikappade har även behov av särskilda resurser för kulturkontakt. Med hjälp av statsbidrag bedriver bl. a. han-

dikapporganisationerna biblioteks-, kurs—, studie- och ungdomsverksamhet bland de handikappade.

När det gäller kulturdistributionen har en betydelsefull del av den statliga kulturpo- litiken under senare år varit att sprida kul- turaktivitetema även till sådana delar av landet som inte haft någon eller mycket liten tillgång till ett högkvalitativt kulturut- bud. Den redan under 1930-talet tillkomna Riksteatern var det första exemplet på stat- liga åtgärder med det syftet. Försöksverk- samheten med Rikskonserter och Riksut- ställningar innebär att åtgärderna utsträckts att omfatta även musik och utställningar av konst rn. m.

Den försöksvis bedrivna rikskonsertverk- samheten skall enligt riksdagens beslut ut- byggas i reguljära former över hela landet

fr. o. m. 1 juli 1968. På det lokala planet förutsätts kommunerna och organisationsli- vet svara för de insatser som behövs för att genomföra olika arrangemang.

Huvudmän. Genom den fysiska planeringen skapar kommunen de primära förutsättning- arna för den fritidsservice och kulturdistri- bution som kräver särskilda lokaler och an- läggningar. Exempel härpå är fritids- och ungdomsgårdar, samlingslokaler och idrotts- platser. Ansvaret för bostadsområdets fri- tidsservice och kulturdistribution vilar i stor utsträckning på kommunen. När det gäller barn och ungdom är det stadgat att den skall »främja bättre fritidsförhållanden». Kom- munen bär ansvaret för markanskaffning, planering och byggande av lokaler och är ofta också själv huvudman för verksam- heten.

Det är dock i huvudsak genom andra in— stanser än de kommunala, såsom bildnings- organisationerna och andra ungdoms- och vuxenorganisationer, de handikappades or- ganisationer, riksorganisationer för konst- närlig verksamhet liksom lokala intresse- föreningar, bostadsrätts- och hyresgästför— eningar osv. samt genom den kommer- siella nöjesindustrin som aktiviteterna ini- tieras.

Finansiering. Samhällets stöd till fritids- serVice och kulturdistribution utgår via statliga samt primär- och sekundärkom- munala organ. När det gäller fritids- verksamheten står de ideella organisa- tionerna som huvudmottagare, organisera- de på riks-, regional och lokal nivå i ett 60-tal riksorganisationer, ca 1 200 distrikts- organisationer och mer än 40000 lokala föreningar. De betalar dock en dryg del av kostnaderna för sin verksamhet själva ge- nom enskilda medel, avgifter, frivilligt ar- bete, lotterier m.m. På lokal nivå är det i första hand studie- och ungdomsverk- samheten som kan få samhälleligt stöd. Till lokaler och anläggningar utgår stat- liga lån och bidrag under vissa betingelser.

Lokaler och lokalisering. Fritidsaktiviteter- na kräver såväl lokaler som utomhusanlägg-

ningar. Lokalbehovet spänner över ett stort område _ Sporthallar, utställningslokaler, samlingslokaler för scen- och estradframträ- danden, klubb-, studie- och hobbyrum,| ka- félokaler, »värmestugor», sammanträdes- och expeditionslokaler och förrådsutrym- men. Möjligheterna att dubbelutnyttja loka- ler — exempelvis genom att använda sko- lans eller kommunalhusets lokaler för fri- tidsverksamhet eller fritidslokaler för tillfäl- lig barntillsyn — utnyttjas i viss utsträck- ning. I vissa större städer har man börjat sammanföra olika verksamheter i en central anläggning. I Stockholm planeras fritids- centra för pensionärer och handikappade med lokaler för olika hobbyverksamheter samt för bad, tvätt och klädvård m. m.

Tillgången och kvaliteten på lokaler för kulturdistribution är ytterst varierande mel- lan olika orter.

Spridningen av kulturaktiviteter förutsät- ter att lokaler avsedda för andra ändamål kan utnyttjas. Skolorna kan erbjuda lämp- liga lokaler både för sceniska framträdan- den och för utställningsverksamhet. Även andra lokaltyper — Folkets hus, kyrkliga lokaler samt hallar och entréutrymmen i offentliga anläggningar — kan vara an- vändbara.

Kommentar. Fritidslivets varierande verk- samhetsformer och organisatoriska splittring har när det gäller finansieringen medfört en långtgående uppspaltning på låne- och bi- dragsformer och på anslagsgivande organ.

Det statliga stödet utgår över flera hu- vudtitlar och är inom dessa uppdelat på olika anslag. Även i den kommunala bud- geten redovisas anslag för fritids- och kul- turaktiviteter under en lång rad huvudrub- riker och delposter.

De lokala variationerna när det gäller möjlighet till fritidsverksamhet utanför bo- staden är stora. Idrottsorganisationerna ge- nomför ett omfattande arbete men på många orter är ännu tillgången till andra former av ordnad aktivitet i synnerhet för barn och ungdom mycket begränsad. När det gäller ungdomsverksamhet kan orsaken bl. a. vara tveksamhet angående lämpliga former

för ordnad verksamhet, särskilt för den na bör utformas och lokaliseras så att sam- »föreningslösa» ungdomen. bruk blir möjligt. En ytterligare förutsätt- Experiment från andra länder tyder på ning härför är att inga administrativa hinder att anläggningar, som integrerar flera funk- föreligger. tioner, kan bli intresseväckande aktivitets- En väsentlig del av fritidsmiljön är »utom- centra och dra till sig nya grupper — främst husmiljö». Bostadsområdets yttremiljö måste då ungdomar, som annars inte engagerar sig formas med hänsyn härtill. Detta gäller i>>positiva>> fritidsaktiviteter. såväl trafikplaneringen som utformningen Stadsplanering och byggnadsutformning av de olika element, som ingår i utemiljön bör visa ett helhetsgrepp på alla anordning- för alla åldersgrupper. Speciell uppmärk- ar för aktivitet utanför bostaden. Lokaler- samhet måste ägnas ungdomarna och de

Matarled Sekundärled Primärled

Område l ör skola, service, centrum

Max. lOOOm %D 2 : : Gångtunnel

. ?

Grönområde % %

Co...-.ooooooo I.....IOOOOI......-.I

HH

......L. ......O. .......

1 I ' _l ' - ! DTEIQDTDQE: '...'...OQOOIEOODOO, ......DZOC.....

Område för bostäder . .

&]

Min. 250 m " Min. 250 m

Källa: SCAFT 1968: Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet. Statens planverk: publikation nr 5. Karlshamn 1968.

vuxna vars möjligheter till utomhusaktivitet i bostadsområdena idag är mycket begrän- sade.

Ofta råder nu också obalans i avvägning— en mellan ytor för motortrafik och för lek och fritidsaktiviteter. Orsak härtill kan va- ra den detaljerade normeringen av bilupp— ställningsplatserna, som saknar motsvarig— het för övriga områdesfunktioner. Den 1967 tillsatta statliga kommittén för barns ute- miljö har fått till uppgift att studera ut- formningen av bostadsområdets lekplatser och fria ytor för barns och ungdoms utom- husverksamhet och samplaneringen härav med trafiksystem och bebyggelse och kom- mer att framlägga rådgivande anvisningar för planering och projektering.

Servicekommittén vill i detta samman- hang understryka att kraven på trafikdiffe- rentiering bör hävdas starkare än hittills i områdesplaneringen. Bostadsområdet med sina serviceanläggningar bör ses som en hel- het där trafikrisker och -störningar bör vara eliminerade.

Mathållning

Servicefunktion. I sin fullständigaste form innebär servicefunktionen mathållning, att man intar måltiden på restaurang eller mot- svarande. Olika mellanformer förekommer

såsom leverans till bostaden av färdig mat. Även tillhandahållandet av livsmedel med hög färdigställningsgrad innebär en betydel- sefull service.

Huvudmän. Kommunerna är huvudmän för mathållning vid institutioner såsom barnstu- gor och ålderdomshem samt inom den ob- ligatoriska skolan. Den sociala hemhjälpen omfattar bl. a. hjälp med inköp och matlag- ning. Mathållning i restauranger, serveringar m. m. är organiserad på kommersiell grund.

Kommentar. Att underlätta mathållningen, antingen genom att ordna servering eller restaurang i bostadens närhet eller genom försäljning av färdiga måltider för förtäring i bostaden, har traditionellt betraktats som en av boendeservicens viktigaste uppgifter. Restaurangen fyller sannolikt fortfarande en viktig servicefunktion för många, även om utvecklingen dels på produktområdet, när det gäller livsmedlens typ och färdigställ- ningsgrad, dels beträffande måltidsvanorna och matsedeln, gör det möjligt att behålla den självständiga mathållningen i bostaden under förenklade och bekväma former.

Restaurangnäringen visar entydigt växande krav på befolkningsunderlag för att göra verk- samheten lönsam. Utvecklingen synes sna- rast minska möjligheterna att decentralise- ra den traditionella restaurangformen till bostadsområden. Nya distributionsformer för färdiglagad mat samt nya typer av mat- ställen växer emellertid fram. Ett antalkom- muner har försöksvis också inlemmat skol- bespisningar och ålderdomshem i denna ser- vice genom att antingen låta pensionärerna hämta färdiglagad mat eller intaga målti- den på bespisningarna. Även försök med distribution av färdiglagad mat från institu- tionerna förekommer.

Servicekommittén vill peka på de fördelar från folkhälsosynpunkt som det kan med- föra att kommunen tillhandahåller lämpligt sammansatta måltider till grupper som an- nars lätt får en felaktigt sammansatt kost.

Bostadsvård

Servicefunktioner. Bostadsvård — daglig städning, veckostädning och vid behov stor- städning - ingår i den service som hushållen vid sjukdom eller i andra särskilt ömmande situationen kan erhålla genom kommunens försorg.

Övriga hushålls behov av hjälp med städ- ning tillgodoses för närvarande på kommer- siell basis.

Huvudmän. Kommunen är huvudman för den bostadsvård som är kopplad till den so- ciala hemhjälpen. I övrigt är huvudmannen antingen ett kommersiellt städföretag eller det hushåll som anställer hem- eller städ- hjälp.

Finansiering. Den bostadsvård (och ev. kläd- vård) som utföres som ett led i den sociala hemhjälpen finansieras till en del av kom- munen med bidrag från staten, till en del genom avgifter från dem som utnyttjar tjänsterna. Avgiftens storlek är därvid of— tast beroende av hushållets inkomst. Övrig bostadsvård finansieras av hushållen på marknadsmässiga grunder.

Behov. Den nuvarande sociala hemhjälps- organisationen har som målsättning att hjäl- pa hushåll som vid sjukdom eller barnsbörd eller på grund av ålder eller handikapp inte själva kan utföra de rutinmässiga hushålls- sysslorna. Med denna målsättning kan be-

hovet sättas lika med ett uppskattat antal sådana hushåll i kommunen.

Att få hjälp med skötseln av bostaden är emellertid ett servicebehov som torde åter- finnas i de flesta typer av hushåll. Särskilt starkt är det kanske i hushåll som saknar hemarbetande vuxen hushållsmedlem.

Omfattningen av det servicebehov som skall tillfredsställas inom den sociala hem- hjälpens ram blir beroende av hur man av- gränsar dess målsättning. Räknar man med att även andra grupper än de som nu om- fattas av den, t. ex. hushåll med förvärvsar- betande småbamsföräldrar, skall få hjälp blir behoven givetvis avsevärt större än man i dag räknar med.

Nuvarande serviceförsörjning. Den sociala hemhjälpen har byggts ut kraftigt under en följd av år. Med ökande resurser ökar dock även anspråksnivån. Kontinuerlig hjälp utan social indikation förekommer inte inom den nuvarande organisationen.

Hur efterfrågan på kommersiell bostads- och klädvård från de hushåll som inte är berättigade till hjälp från den sociala hem- hjälpsorganisationen balanserar mot utbu- det har man ringa kännedom om. Förhål- landena torde vara olika i olika kommuner.

Kommentar. Servicekommittén anser, att tillgång till fackmässigt arbetande personal för bostadsvård är en viktig servicefunktion för flertalet hushållstyper. Vid diskussion om samhälleliga organs insatser på området måste man dock behandla den service som man av sociala skäl anser sig böra erbjuda vissa hushållskategorier för sig och servicen till övriga hushåll för sig.

Den av sociala skäl motiverade servicen är det kommunens uppgift att erbjuda till priser som är möjliga för konsumenten att betala. För övriga hushåll kan samhälleliga organ bidra till servicefrågans lösning ge- nom att skapa goda förutsättningar i olika avseenden. I vissa fall kan det ske inom ra- men för hus och områden med allmänt hög servicestandard.

Redan på detta stadium vill kommittén dock framhålla att den inte anser det rea- listiskt att räkna med att bostadsvårdsser-

vice av mera rutinmässigt slag (daglig städ- ning, veckostädning) i större utsträckning skall kunna ges till vanliga hushåll. Det är en utomordentligt personalkrävande form av service, som, med hänsyn till den för— väntade begränsade arbetskraftstillgången i överskådlig framtid, måste förbehållas de hushåll som inte har krafter nog att klara arbetet själva. Man måste också räkna med att mera rutinmässig bostadsvård utförd på kommersiell bas även i rationella former kommer att betinga kostnader som flertalet hushåll inte är villiga att betala.

Utvecklingsarbete måste därför också sät— tas in på att göra bostäderna med möbler och inredning och personlig utrustning lätt- skötta och att utveckla goda arbetsredskap. En arbetsfördelning mellan de olika hus— hållsmedlemmarna är också en viktig för- utsättning.

Hjälp med storstädning och viss klädvård torde däremot för många hushåll även i framtiden komma att framstå som en ange- lägen servicefunktion. Detta arbetsfält synes väl lämpat för en rationalisering efter de principer som utvecklas av Stockholms stads hemhjälpsnämnd. En sådan service skulle kunna erbjudas intresserade hushåll i ratio- nella former till marknadspris av särskilda städföretag.

Tvätt och klädvård

Servicefunktion. Anordningarna för hus- hållstvätt och klädvård är i stort sett utfor-

made för att hushållen själva skall utföra arbetet.

Huvudmän. Enligt tradition svarar fastig- hetsägaren för kollektiva tvättanläggningar i flerfamiljshus. Därutöver förekommer kommersiella tvättanläggningar i skilda fö- retagsformer.

Finansiering. Självtvättanläggningarna i bo- stadsbeståndet finansieras genom den ordi- narie bostadsbelåningen samt genom hyres- intäkter och avgifter från nyttjaren.

Behov. Diskussionen om tvättförsörjningens organisation är livlig. Hushållens investe- ringar i tvättutrustning ökar och andelen hushåll med egen tvättmaskin växer snabbt. I bostadsproduktionen förekommer att man ger plats och ordnar installationer för tvätt- maskin i badrummet och ibland också ut- rustar detta med torkskåp. De anordningar för rationell efterbehandling av konven- tionell hushållstvätt som fastighetstvättstu- gan innehåller kan dock inte utan vidare in— rymmas i bostaden.

Den kommersiella inlämningstvätten är dels inriktad på tung tvätt, dels på kemtvätt — men även inom detta område ökar antalet självtvättar, där kunden utför arbetet.

Hur hushållens behov och önskemål för- ändras inom tvättområdet är på längre sikt oklart. Växande personliga hygienkrav i för- ening med nedsmutsningen i de större stä- derna kan komma att öka hushållens tvätt- volym.

Utvecklingsarbetet inom textilindustrin är inriktat på att förenkla tvättarbetet och re- ducera efterbehandlingen.

Engångsprodukter ersätter på flera områ- den de traditionella textila materialen. Där- med minskas tvättvolymen men avfallspro- blemen ökar.

Lokalisering och utformning. Den vanligaste lösningen är en fastighetstvättstuga för ett begränsat antal hushåll. Fastighetstvättstugorna är i det äldre fas- tighetsbeståndet ofta dimensionerade och lokaliserade så att man ansett sig behöva begränsa användningen till dagtid och ge

hushållen bestämda tvättpass, ofta med långa intervall. Detta minskar bekvämlig- heten. I nyare bebyggelse förläggs ofta fas- tighetstvättstugorna så att risk för störningar elimineras och dimensioneringen görs så att valfriheten i tid blir större.

Kommentar. Den kollektiva tvätten synes kunna lösas som en kombination av be- kvämt lokaliserade och utrustade anlägg- ningar för självtvätt och inlämningstvätt, med budservice eller förmedling via service- reception. Kommuner och byggherrar bör uppmärksamma dessa frågor i samband med nybebyggelse och förnyelse av äldre områden. Tvättfrågan synes kunna lösas som en del av den sociala hemhjälpen för åldrings- och andra hushåll, som inte själva kan utföra tvättarbete.

Behovet av hjälp med sömnad, underhåll och lagning av kläder i hemmet torde fort- farande finnas, men möjligheten till service inom detta område är för närvarande myc- ket begränsad. Dessa sysslor kan delvis inordnas bland den kommersiella tvättser- vicens uppgifter.

Varudistribution och expeditiva tjänster

Servicefunktioner. Till varudistribution och expeditiva tjänster räknas förutom konven— tionell butiksförsörjning också näringslivets och det allmännas tillhandahållande av tjän-

ster — bankväsendet, post, försäkringskassa, myndigheternas och bostadsförvaltningarnas expeditioner osv.

Lokalisering och utformning. Det konven- tionella distributionssystemet för varor och expeditiva tjänster innebär att konsumenten skall uppsöka producenten och själv ombe- sörja hemtransporter respektive få tjänsten utförd. Handeln liksom samhällets expediti- va organ - såsom post, försäkringskassa, pastorsexpedition och bostadsförmedling — erbjuder sina tjänster i särskilda lokaler och under vissa tider. Kraven på lönsamhet och rationalitet har i många fall lett till en suc- cessiv centralisering till större enheter. Be- kvämligheten för konsumenten har i vissa av- seenden snarare minskat än ökat. Stora perifert belägna lågprisbutiker utgör försök att hos bilburna konsumenter skapa nya in- köpsvanor — planerade Storköp vid ett få- tal inköpstillfällen.

Inom andra områden — t.ex. vid tids- beställning till polikliniker -— tillämpas mycket begränsade telefontider, som gör det svårt för yrkesverksamma att få önskad kontakt.

Nuvarande serviceförsörjning. För vissa konsumentgrupper innebär den här skisse- rade omstruktureringen av detaljhandeln stora problem. Äldre personer, som är va- na vid att göra täta inköp i små närhetsbu- tiker, har svårt att ställa om till de nya bu- tikstyperna och får dessutom ofta långa gångavstånd. För den stora grupp som inte har tillgång till bil minskar bekvämligheten.

Från detaljhandelns sida framhålls att den pågående utvecklingen mot större butiksen- heter inte kan hejdas.

Inför detta dilemma har nya butikstyper diskuterats såsom kioskbutiker med ett be— gränsat sortiment av dagligvaror komplette- rat med kioskens traditionella varor, med utsträckt öppethållande och kompletterade med automathandel och viss budservice.

Budcentraler med uppgift att förmedla tjänster är en annan serviceform. De expe- ditiva tjänsterna, ekonomiska transaktioner via post och bank, försäkringskassa osv.,

är fortfarande bundna till särskilda lokaler och personliga besök, även om en förskjut- ning mot korrespondensbehandling är på- taglig. Budcentralen skulle kunna åta sig att utföra uppdrag som ej kan skötas per kor- respondens.

Kommentar. Erfarenheter från ytterligare experiment är önskvärda inom området va- rudistribution och expeditiva tjänster. För- utsättningarna är olika beroende på bostads- områdets eller anläggningens storlek och hushållssammansättning. Vid utvecklingen av nya distributionsformer bör man upp- märksamma tre huvudtyper av frågeställ- ningar: lokaliseringen av anläggningarna,

BUDCENTRAL

Varumottagning Automatbutik Kioskbutik

Telefonsvarare

(—9

öppethållandetiderna samt de kompletteran- de distributionsformer som erfordras för att betjäna konsumentgrupper som av olika skäl ej kan utnyttja anläggningarna. Ett exempel härpå är s. k. serviceboxar i bostaden, där leverantören kan avlämna varor även då kunden inte är hemma.

Det är ett starkt konsumentintresse att samhället och handeln utvecklar nya former och kombinationer för distribution av varor och tjänster. Vid nybebyggelse och stadsför- nyelse måste de kommunala organen söka beakta detta krav och genom samråd med berörda branschorgan och institutioner över- föra målsättningen i konkreta försök.

Fastighetsförvaltning Apotek Post, bank Tvätt

Förmedling av tjänster

BOSTAD

Den boende passerar budcentralen på väg från och till bostaden. Budcentralen förmedlar tjänster. Den kan också ha egen verksamhet— såsom kemtvätt, automater, kioskförsäljningm. m.

3. Exempel på boendeservice

I detta kapitel presenterar servicekommittén ett 30-tal exempel på bostadsanläggningar och bostadsområden med service samt en- skilda och integrerade servicefunktioner. Så- väl äldre som nyare projekt ingår, liksom också anläggningar på planeringsstadiet och >>idéprojekt».

Avsikten med presentationen, som så långt möjligt följer ett enhetligt schema, är att genom ett exempelmaterial inspirera till ny- tänkande och nya initiativ.

Kommittén har inte haft tillfälle att utföra ett systematiskt urval. Ytterligare exempel kunde därför säkert ha redovisats. Urvalet består huvudsakligen av svenskt material — dock redovisas inte alla kända exempel på boendeservice —— men också av några bo- stadsområden med service i Danmark. Kom- mittén ansvarar inte för fullständighet och riktighet i lämnade uppgifter, som till stor del hämtats ur publikationer och tidskrif— ter. Det bör också påpekas att kommittén inte sanktionerat det presenterade mate- rialet.

Bostadsanläggningar och bostadsområden med service Under tiden 1930—60 byggdes ett tiotal s.k >>kollektivhus» i Sverige. Med kollek— tivhus avsågs en eller flera sammanbyggda byggnadskroppar, som förutom bostäder också innehöll för de boende gemensamma lokaler och serviceinrättningar. Någon >>mi-

nimimängd» service som en anläggning skulle tillhandahålla för att kallas kollektiv- hus fastställdes aldrig. Inte heller gjordes någon klar gränsdragning mellan kategori- anläggningar och anläggningar gemensam- ma för flera hushållstyper.

Begreppet kollektivhus har i den moderna debatten ersatts av servicehus, som i det här framlagda materialet också får beteckna de äldre kollektivhusen. Redovisningen har utformats så att rubriken visar om service- anläggningen är avsedd för en eller flera hushållskategorier.

Begreppet serviceområde avser en förtätad och väl samordnad bebyggelseenhet med bo- städer och servicecentrum.

Gränsdragningen mellan servicehus och serviceområde är ibland svår att göra. Flera av de redovisade exemplen är också kombi- nationer av servicehus och serviceområden. Servicehuset i Carlsro ligger t. ex. i ett serviceområde, som också betjänas av ser- viceanläggningarna i huset.

Under den gemensamma rubriken Bo- stadsanläggningar och bostadsområden med service redovisas följande exempel:

Befintliga:

Servicehus för flera hushållstyper Hässelby, Stockholm

Majviken, Göteborg

(Anläggningen är dock inte avsedd för hushåll med små barn)

Carlsro, Rödovre (Anläggningen består av både service- hus och serviceområde) Vaerebro Park (Skovbrynet), Gladsaxe

Servicehus för särskilda kategorier

Gubbängen, Stockholm (För ungdomar) Annebergsgården, Malmö (För äldre) Skärholmen, Stockholm (För äldre) Vattumannen, Kalmar (För gravt handikappade)

Serviceområden för flera hushållstyper Råslätts gård, Jönköping Peder Lykkes Vej, Amager

Serviceområde för särskild kategori Bjömbo, Lidingö (För äldre)

Planerade:

Servicehus för flera hushållstyper Papegojlyckan, Lund Sollentuna centrum (Servicehus kombinerat med service- områden)

Serviceområden för flera hushållstyper

Navestad, Norrköping Krusboda, Tyresö Bergsjön, Göteborg

Serviceområde för särskild kategori

Rosendal, Göteborg (För studenter)

Idéprojekt:

Serviceområden för flera hushållstyper

Järvafältet, Stockholm Strosa I Angered-Bergum (Servicehus och serviceområde)

Enskilda och integrerade servicefunktioner Under denna rubrik redovisas ett antal pro-

jekt som visar intressanta lösningar av en- skilda servicefunktioner eller integration — och därmed effektivt utnyttjande av loka- ler eller personal — av flera funktioner.

I materialet ingår följande objekt:

Befintliga:

Bilburen hemvårdspatrull, Stockholm. Terapianläggning, Hageby, Norrköping Dagcentrum, Norrtälje

Fritidsgård, Göteborg

Fritidsgård, Nacka Flexibel barnstuga, Gnosjö Serviceexpedition, Göteborg Servicecentral, Järfälla

Planerade: Fritidscentrum, Stockholm Fritidshall, Åkersberga Fritidscentrum, Angered Daghem-ungdomsgård-å1dringsklubb, typ- projekt Servicecentral, Sundsvall

Hässelby, Stockholm. Servicehus för flera hushållstyper

0 SOM.

Hässelby. Situationsplan. 1. Butikshus med smålägenheter 2, 6, 11 och 15. Höghus 3, 4, 5, 9, 10, 12, 13, 14 och 16. Låghus 7. Restaurang 17.Daghem.

Tidsuppgifter: Byggnadsår 1956.

Ansvariga organ: Byggherre: Byggmästare Olle Engkvist. Arkitekt: Carl-Axel Acking, arkitekt SAR.

Beskrivning:

Anläggningen består av 17 byggnadskroppar, förbundna genom ett korridorsystem. Bygg- nadskropparna grupperar sig kring fyra går- dar och består av 2- och 3-våningshus jämte ett höghus per gård.

Servicehuset innehåller ca 1000 hyres- gäster, fördelade på 326 lägenheter, från enkelrum på ungefär 25 mg med egen täppa till entresolerade våningar om 5—6 rum och kök i höghus.

Ett storgarage med servicehall finns under en planterad lekgård, skyddad för trafik. En större snabbköpsbutik, några småbuti- ker, varav en är kvällsöppen, är tillgäng— liga från en korridor liksom damfrisering och kemtvätt. Ett kapell och ungdomsloka- ler ligger i anslutning till en gård. Till en annan är restaurang, reception, sällskapslo- kaler och gymnastiksalar anslutna. Ytterli- gare en gård ansluter till barndaghem. I tabellen lämnas några exempel på hyror i Hässelby servicehus (maj 1968). (De varie- rar något med bostadens läge.)

Restaurangen serverar middagar till hyres- gästerna i huset. Restaurangen är stängd alla lördagar—söndagar utom en per må- nad, alla helger, samt en sommarmånad.

Total hyra Yta inkl. bränsle 1 r. 0. k. 40 m2 335:— kr/mån. 2 >> 58 rn2 455:—— » 3 » 66 m2 515:— » 4 >> 84 rn2 650:— »

Varje vuxen hyresgäst får förbinda sig att köpa ett häfte med 21 middagskuponger per månad under 10 månader. Priset är 140 kronor per häfte, varav 5 kronor utgör ser- viceavgift. Kupongerna är tidsbegränsade. Speciella regler tillämpas för barn. Mat kan också hämtas upp till lägenheterna i sär— skild mathämtare. Ca 1/4 av hyresgästerna hämtar mat för närvarande.

Städning, såväl av allmänna lokaler i hu- set (t.ex. korridorer och trappor) som den städning hyresgästerna önskar, ombesörjes av en städfirma på entreprenad.

En central tvättstuga med 8 helautomatis- ka maskiner och övrig utrustning har ord- nats. I anslutning till korridorsystemet ligger en inlämningsbutik för kemtvätt.

I en särskild envåningsbyggnad med inom- husförbindelse till anläggningen i övrigt finns ett daghem, som drivs av Stockholms stad och lämnar förtur till barn från ser- vicehuset. Det omfattar 54 platser. Ett fri- tidshem finns även, som rymmer 55 platser.

Man har organiserat barnvakt och sjuk- hjälp för äldre.

Källor: 1. Artikel i Arkitektur nr 3: 1968. 2.

PM för servicehus. Vattenbyggnadsbyrån (VBB) 1967. 3. Artikel i Byggmästaren A7 1956.

Majviken, Göteborg. Servicehus för hushåll utan små barn

0 100 M. +——————o———-i

Majviken. Situationsplan. 1, 2 och 3. Kollektivhusets tre utbyggnadsetapper 4. Församlingshem 5. Karl Johans Kyrka 6. Karl Johansgatan 7. Oskarsgatan 8. Kusttorget 9. Chapmans torg.

Tidsuppgifter:

Anläggningen uppföres i tre etapper, var- av nr 1 uppförts 1964 och nr 2 1966. Den tredje etappen har påbörjats och beräknas vara färdig 1970.

Ansvariga organ: Byggherre: Göteborgs Stads Bostadsaktiebo- lag. Arkitekt: Konsultbyrån GAKO AB, Göte- borg, genom arkitekt SAR Lars Ågren.

Beskrivning: Anläggningen omfattar 363 lägenheter var- av 112 enkelrum 170 dubbletter

14 trerumslägenheter 58 fyrarumslägenheter

9 sjurumslägenheter Lägenheterna är avsedda för familjer där båda makarna är sysselsatta utanför hemmet eller är pensionerade och för ensamstående. På grund av bl. a. bristande lekutrymme är Majviken inte lämpat för barnfamiljer,

men 4-rumslägenheterna kan få disponeras av familjer med barn i övre skolåldrarna.

Anläggningen innehåller reception, restau- rang, sällskapsrum, tandläkarmottagning, tvättstugor och tvättbutik samt gästrum. Intill anläggningen finns ett affärscentrum som bl. a. innehåller flera specialaffärer, apotek, bank, post och bibliotek.

Den i receptionen heltidsanställda värdin- nans lön ingår i de gemensamma hyreskost- naderna. Däremot innefattar hyran ej de tjänster som hyresgästen önskar få utförda genom värdinnans förmedling, t.ex. bud- skickning, shoppingtjänst, tillsyn av lägen- het under bortovaro eller dylikt. Vissa tjän- ster som värdinnan kan utföra från recep- tionen, t. ex. biljettbeställning och varumot- tagning är avgiftsfria.

Restaurangen och cafeterian är i första hand avsedda för hyresgästerna på Majviken men hålles också öppna för allmänheten. De hyresgäster som så önskar kan hämta maten eller få den uppsänd till bostaden.

Varje lägenhetsinnehavare får en gång i månaden ett häfte med restaurangcheckar

som gäller i restaurang, cafeteria och bu- tik. Lägenheter om minst två rum erhåller checkar till ett värde av 120 kronor och mindre lägenheter till ett värde av 80 kronor per månad. För dessa betalar hyresgästen i samband med månadshyran emellertid en- dast 96 kronor respektive 64 kronor. Chec- karna gäller t.o.m. det kalenderår som följer efter det år de utfärdats.

En möblerad lägenhet om två rum och kokvrå är helt reserverad för uthyrning un- der kortare perioder till hyresgäster eller deras gäster.

Kostnaden för servicen i de hittills färdig- ställda två etapperna i Majvikens kollektiv- hus uppgår till 19 kronor per lägenhet och månad, och kallhyran till 88: 20 kronor per m2 lägenhetsyta.

Källa: Majviken och Majviken II, broschyrer utgivna av Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag (Göteborg 1963 och 1966) samt artikel i Arkitek- tur nr 3: 1968.

Carlsro, Rödovre, Danmark. Servicehus ooh serviceområde för flera hushållstyper

Carlsro. Situationsplan. I mitten gemensamhetslokaler och till höger i bilden skivhuset med restau- rang och butiker.

Tidsuppgifter:

Marken inköpt 1946. l:a byggnadsetapp 1951—53, 2:a byggnadsetapp 1955—58.

Ansvariga organ: Byggherre: Rödovre almennyttige Bolig- og Byggeselskab.

Arkitekter: Mogens Jacobsen & Axel Poul- sen, Arne Jacobsen, Magnus L. Stephensen & K. Thorball.

Beskrivning:

Den inköpta marken omfattar 320000 m2, den bebyggda marken är 67 500 m2. Exploa- teringstalet är 0,21, och det totala antalet invånare är ca 2 600 personer, därav 900 barn under 16 år.

Bebyggelsen omfattar 597 radhus, varav 62 pensionärsbostäder. Lägenhetsstorlekar är 2—4 rum, alla med kök och badrum. Vi- dare finns 236 lägenheter i ett 8-våningars skivhus, varav 22 pensionärslägenheter, 25 enkelrum och 19 invalidlägenheter. Lägen- hetsstorlekar är 1—4 rum.

Till området hör en barnstuga med 44 platser för spädbarn, ett barndaghem med 60 platser samt ett fritidshem med 2X66 plat- ser. Vidare finns butiker, läkare, tandläkare, advokat, fotklinik och en liten förlossnings- avdelning. Till kollektivet hör centralkök, restaurang, gästrum, hobbyrum, samlings- lokaler och centraltvätt.

Centralköket levererar helt eller delvis fär- diglagad mat till avhämtning eller servering i områdets restaurang. Varje familj är skyl- dig att köpa 5 middagskuponger per månad till ett pris motsvarande »swdvanlig betal- ning for almindelig borgerlig mad». Man har uppgivit att kostnaden för alla service- funktioner skulle motsvara hyreskostnaden för 2,72 m2 lägenhetsyta.

Källa: Broschyr utgiven av Dansk Almennyttig- Boligselskab af 1942 A/S.

200M.

Vazrebro Park. Situationsplan. Till höger 3 skivhus om 8 våningar, i mitten butiks- och service- centrum och till vänster 4-våningshus och skolor.

Tidsupp gifter: Byggandet igångsattes augusti 1965 och in- flyttning har skett successivt från hösten 1966 till våren 1968.

Ansvariga organ: Byggledare och administration: Dansk Al- mennyttigt Boligselskab af 1942 A/S. Arkitekter: Hoff & Widinge.

Beskrivning: Bebyggelsen, som ligger intill en stor in- fartsled till Köpenhamns centrum, är grup-

perad så att utmed motorvägen har upp- förts tre åtta-våningars skivhus medan öv- riga lägenheter är förlagda i fem fyravå- ningshus.

Framför den första åttavåningslängan har bebyggelsens centrumanläggning placerats, och framför den andra längan barninstitutio- nerna. På den västliga delen av tomten av- ser Gladsaxe kommun att uppföra en folk- skola, och mark har också avsatts för gym- nasieskola. Med den valda grupperingen och trafikdifferentieringen har kunnat ska- pas ett betydande lek- och rekreationsom- råde intill bebyggelsen.

1 r. 0. k. 17 % 2 r. 0. k. 24 % 3 r. 0. k. 24 % 4 r. 0. k. 29 % 5 r. 0. k. 6 % vartill kommer två lägenheter på 9 r.o.k. till speciella sociala ändamål.

Bebyggelsens centrum är utformat som en sluten byggnad med invändig gågata. Den är principiellt uppdelad så att på dess ena sida förlagts kollektiv- och servicebeto- nade funktioner, medan den andra sidan reserverats för butiker.

Man når centrumets gågata genom inre korridorer eller övertäckta förbindelser från varje uppgång, samt genom två huvudin— gångar från parkeringsplatsen utanför cent- rumanläggningen.

De kollektiva funktionerna omfattar bl.a. receptionskiosk, gästrumsavdelning, omfattande 10 enkelrum och 7 dubblet- ter, vidare konditori, centralkök med till- hörande cafeteria och restaurang —— utan mattvång —— samlingslokaler, större lokal för teater eller sport, biblioteksfilial samt lä- kare, tandläkare, frisör, centraltvätt för hela anläggningen, barnparkering eller invändig lekplats, samt en bank. 12 mindre butiker och ett varuhus bidrager till att göra gå- gatan till ett aktivt och levande centrum.

Till komplexet är knutet några sociala in- stitutioner, såsom behandlings- och terapi— lokaler för gamla och invalider, 21 speciella pensionärslägenheter med intilliggande ge- mensamhetslokaler, ungdomslokaler i direkt kontakt med biblioteket, 2 daghem för späd- barn med totalt 76 platser, 2 daghem med totalt 80 platser samt 1 fritidshem också med 80 platser.

Källa: Broschyr: ”Skovbrynet" utgiven av Gladsaxe almennyttige Boligselskab.

_ _ Slilzllitlilåläläsll. nmma-rmrmrmmu

l--———l——1

_.—

Gubbängens ungdomshotell. Våningsplan. 1. Enkelrum 2. Dubbelrum 3. Dagrum 4. Kök 5. Tvättrum 6. Lägenhet för personal 7. Expedition.

Tidsuppgifter: Anläggningen färdigställd 1964.

Ansvariga organ: Byggherre: AB Familjebostäder. Arkitekt: HSB genom arkitekt SAR P. Percy. Förvaltning av ungdomshotellet: Stiftelsen Hem för Ungdom.

Beskrivning:

Ungdomshotell är avsedda för förvärvsarbe- tande eller studerande ensamstående ung— domar i åldern 15—25 år. På ungdoms- hotellet i Gubbängen finns 160 dubblett- rum och 12 enkelrum. Varje dubblett har toalett, bad, samt kokplattor. Gemensamt disponeras 8 sällskapsrum och 4 tvätt- och strykrum. I hyran, som (mars 1968) är 285 kronor per månad för ett rum, ingår möbler, sänglinne samt tvätt av linne och städning.

I huset finns en restaurang som drives av Stiftelsen Hem för Ungdom till vilken de boende är hänvisade att köpa 25 måltids- kuponger per månad, därav 5 >>gästkupong- er». Restaurangen är öppen även för all- mänheten men de i huset boende ungdo- marna får köpa kupongerna till ett rabatterat pris (4: 55 kronor per måltid).

Källa: Byggforskningens inventering »Katego- ribostäder för Ungdom» 1967. (Stencil).

LÄGE NHETER

TV KIOSK

SYRU

SÄLLSKAPS RUM

BlLJARD

LÄKARMOTTAGNlNG

Annebergsgården. Plan av bottenvåning.

Tidsuppgifter: Anläggningen färdigställd 1966.

Ansvariga organ:

Byggherre och förvaltare: Malmöindu- striers Personalstiftelse för Pensionärshem, Annebergsgården. Arkitekt: Arkitekt SAR Sture Kelfve.

Beskrivning: Anläggningen, som består av en byggnad med 16 våningar och en med 8 våningar samt en mellanliggande byggnad, innehål- lande kollektiva lokaler, äges och drives av en stiftelse enligt ovan, bakom vilken står fyra stora privata företag. I huvudsak till- delas bostäderna personer som vid inflytt- ningen har en ålder av 65—70 år. Anläggningen omfattar 230 lägenheter för pensionärer på 1 rum och kök till 4 rum och kök. Samtliga lägenheter med bad eller

i några fall dusch. Den kollektiva servicen består av följande:

Matservering, mathämtning vid sjukdom, läkarmottagning, sjuksköterskemottagning, jourtjänst, tvättanläggning utan betjäning, städ- och hemhjälp, fotvård, herrfrisör, kiosk, hobbylokal, arbetsterapeut, sällskaps- rum, syrum, motionshall, gästrum, TV-rum, bibliotek, samlingssal, biljardrum, studie- cirklar m. m.

Aktuella kostnader för huset är (maj 1968): Hyra per år och rn2 ly 55:— Värmekostnad per år och m2 6: — Varmgarage per månad 50: — Fast parkeringsplats utomhus

per månad 8: — Fast månadsavgift (frivillig) för

måltider per person 75: —

Tillägg för varje måltid per person 3: —

Källa: Broschyr: "Annebergsgården", Malmö 1963.

0 Zj) M.

Servicehus för åldringar i Skärholmen. Plan av bottenvåning. 1. Entré 2. Restaurang 3. Bibliotek 4. Hobbyrum 5. Kontor 6. Läkare 7. Tvätt 8. Lägenheter 9. Samlingssal

Tidsuppgifter: Projekteringen har pågått sedan 1963. In- flyttning våren 1968.

Ansvariga organ: Byggherre, byggledare, byggmästare och för- valtning: AB Svenska Bostäder. Ansvarig för driften: Socialnämnden iStock- holm. Arkitekt: Svenska Bostäders Arkitektkontor.

Beskrivning: Skärholmens centrum, ett kulturellt, socialt och kommersiellt centrum med ca 300000 personers kundunderlag, invigs hösten 1968. Förutom vanliga centrumfunktioner har ett pensionärshotell med serviceutrymmen förlagts till centrum. Åldersgränsen är for- mellt 60 år, men i praktiken har lägenhe- terna tilldelats personer som är 67 år eller äldre. Hotellet innehåller 181 självständigt fungerande lägenheter: 106 med två rum och kök, 75 med ett rum och kök. Lägen- heterna har förbindelse med hotellvärdin- nans expedition genom lokaltelefonanlägg— ning. Speciell hänsyn till handikappade har

tagits vid planering och lägenhetsutform- ning.

Pensionärshotellets servicelokaler är avsed- da även för de pensionärer som bor i västra Skärholmen, där 216 insprängda pensio- närslägenheter uppförts. Servicelokalerna lig- ger i husets bottenvåning och nås från samtliga trapphus med invändiga korrido- rer. Serviceutrymmena omfattar expedition för värdinna samt jourrum, läkarmottag- ning, frisör, fotvård, tvättstuga, hobbyloka- ler för snickeri och vävning, sällskapsloka- [er med musik- och TV-rum, bibliotek m. m. Hyran för lägenheterna beräknas lig- ga på ungefär 115 kronor per mg.

Källa: 1. Artikel i Arkitektur nr 3: 1968. 2. Byggforskningens rapport 5/67.

rue-rna R._L>|Qt Al

rvs vum

X

IASIIQPIHI'WÅC u MNMKISLOKAL. nur—v.

one-uu rm le

Plan av bottenvåning i hus för handikappade i Kalmar. Gemensam arbetsavdelning för vård, hobby etc.

Tidsuppgifter: Inflyttning skedde i januari 1968.

Ansvariga organ: Byggherre: Stiftelsen Kalmarhem, Kalmar. Arkitekt: Gunnar Magnusson, arkitekt SAR.

Beskrivning:

Stiftelsen Focus, som är ett samarbetsorgan mellan Svenska Landstingsförbundet, Röda Korset och olika handikapporganisationer, bildades 1964 och >>har till uppgift att ordna bostäder åt svårt rörelsehindrade, ge dem möjligheter till service och medverka till ar- bete och sysselsättning åt dem». Stiftelsens första projekt är förlagt till Kalmar där man i ett bostadsområde med 144 konventionella lägenheter insprängt totalt 12 lägenheter för svårt rörelsehindrade, därav 6 om ett rum, sovalkov och kokvrå för ensamstående och 6 om 2 rum och kök för ensamstående eller familjer. Lägenhetsyta 37 rn2 respek- tive 68 m2.

Till anläggningen för dessa hör gemen- samhetslokaler som bad, bastu, fysikalisk terapi, rullstolsrum, kök, dagrum, matrum, hobbyrum och vårdpersonalens dagrum, totalt 175 m2.

Gemensamhetslokalerna ger ett tillskott

till lägenhetsytan på 14,7 1112 per lägenhet.

Av Focus anställd husfru och biträdande husfru skall hjälpa de boende i mån av be- hov med bl. a. på- och avklädning, matlag- ning i det gemensamma köket, ev. bäddning och städning samt i övrigt ge den service som erfordras.

Till grund för planlösning och inredning av lägenheterna ligger de utredningsresultat som stiftelsen Focus genom sin utrednings- grupp, FUG, frambragt. De låsta förutsätt- ningarna (så små ingrepp i stomme och nor- mallägenhetslösningar som möjligt) medgav endast att typhygienrum och typköksinred- ningar kunde få plats. Konventionell mat- plats med bord måste hänvisas till vardags- rum.

Beräknad produktionskostnad för hela om- rådet är 10 milj. kronor. Preliminär hyra exkl. värme: 65: 10 kronor per 1112 lägen- hetsyta. Merkostnaderna för specialarran- gemang i Focuslägenheterna är ännu ej möjliga att ange.

Källa: Tidskriften Byggforum nr 3: 1968.

Råslätts Gård, Jönköping. Situationsplan. l. Butiker 2. Servicekiosk 3. Busstation 4. Hantverks- lokaler 5. Läkarstation 6. Kyrka 7. Bamstuga 8. Lekpark 9. Lågstadium 10. Mellanstadium 11. Högstadium 12. Kvartersgård 13. Fritidsgård 14. Motionsgård 15. Idrottshall och simhall 16. Ål- derdomshem.

Tidsupp gifter: Bebyggelsen uppföres under 5 år med första inflyttning januari 1968.

Ansvariga organ: Byggherre: Stiftelsen Bostadshus, Jönköping. Arkitekt: Lars Stalin, arkitekt SAR.

Beskrivning: Bostadsområdet utgöres av flerfamiljshus i 6—8 våningars höjd. Området är uppdelat i

ett sydligt och ett nordligt avsnitt förenade genom centrum- och skolanläggningar. Be- byggelsen är grupperad i mindre kvarters- block runt gårdar där kvarterets service- lokaler skall förläggas i envåningsbyggna- der. Lägenheterna är 1 201 i södra avsnittet och 1 351 i norra. Det totala antalet rums- enheter är 10418 med en tänkt boendetät— het på 0,80 invånare per rumsenhet.

De servicefunktioner som planerats är barndaghem och lekskolor, fritidshem, fri-

tidsgårdar och kvartersgårdar, hobby- och studielokaler, handels- och hantverksloka— ler, mödra- och barnavårdslokaler, rehabili- teringslokaler och sysselsättningsterapiloka- ler.

I området planeras fyra servicekiosker som innehåller portvakt, kiosk, automatbu- tik, telefon och en övertäckt sittplats.

Kallhyran för lägenheter i området är 67: 50 kronor per m2 och år.

Källor: 1. PM angående behovet av service- lokaler till bostadsområde å Råslätts Gård i Jönköping. 2. Artikel i Byggmästaren nr 4: 1968.

Peder Lykkes Vej, Amager, Danmark. Serviceområde för flera hushållstyper

äga—MMJQ

( mature [

p .

Din

D '100M. t————t

Peder Lykkes Vej. Situationsplan.

Tidsupp gifter:

Området bebygges i flera etapper 1965— 1970.

Ansvariga organ: Byggherre: Kooperativ Byggeindustri A/S.

Beskrivning: På ett stort markområde på västra Amager, där tidigare endast koloniträdgårdar och annat legat, byggs nu ett stort bostadsom- råde endast 5 min. väg från Rådhusplatsen. Exploateringen sker på initiativ av Köpen- hamns stad och utföres av ett konsortium, bestående av 13 bostadsföretag och koopera— tiva byggnadsföretag i Köpenhamn, kallat Kooperativ Byggeindustri A/S, bildat 1963.

Området kommer att bli ovanligt välutrus- tat med gemensamhetslokaler av olika slag. Det kommer att uppföras teater- och för- samlingslokal, förenings- och klubblokaler, gästhotell, cafeteria, ungdomslokaler, en mängd rekreationsanläggningar, barnstugor, lekskolor, fritidshem, vidare ungdomspen- sionat och dagcentrum för åldringar.

I centrumet kommer att uppföras 15—20 butiker, post, bank m. rn.

Den första etappen, som blev färdig 1966, omfattar 684 lägenheter i fyravåningshus med 1—31/2 rum och kök. I varje uppgång finns dessutom fyra »supplementrum» att hyras av de boende för olika ändamål. I bebyggelsen är också insprängt sociala ung- domsinstitutioner integrerade med personal- bostäder.

Den andra etappen omfattar 266 tvåvå- nings radhus.

Den tredje etappen omfattar uppförande av centrumbebyggelsen samt »möblering» av parken. Samtidigt uppföres antagligen ett servicehus i 16 våningar med 240 lägen- heter för äldre.

En fjärde etapp kommer att omfatta yt- terligare 400 lägenheter.

Källa: Broschyr utgiven av Fagforeningemes Boligforening for Köbenhavn og Omegn og Kooperativ Byggeindustri A/S.

Bjömbo, Lidingö. Situationsplan.

Tidsuppgifter: Uppfört 1952—56.

Ansvariga organ:

Anläggningen förvaltas och drives av Svens- ka Personal-Pensionskassans (SPP) dotter- bolag AB Björnbo. Arkitekt: Sven Backström och Leif Reinius, arkitekter AB.

Beskrivning:

Bjömbo omfattar ett tomtområde om ca 104000 m2. På södra delen av tomten är uppförda ett personalhus och tre hus med pensionärslägenheter samt ett sjukhus, en matsalsbyggnad med centralkök, sällskaps- rum och entréhall. Härtill ansluter sig ett höghus som genom hissar förmedlar kom-

munikationen mellan entréhallen och den på norra delen något högre belägna bebyg- gelsen.

Sistnämnda bebyggelse består av fyra hus- längor ca 100 meter långa, grupperade i fyrkant. På tomtens nordvästligaste del har uppförts 19 radhus för barnfamiljer.

Om man bortser från radhusen och perso- nallägenheterna rymmer Bjömbo totalt 208 uthyrningslägenheter, nämligen 76 enrums-, 94 tvårurns-, 24 trerums- och 14 fyrarums- lägenheter. Inom anläggningen finns 30 varmgarage.

Befintliga servicefunktioner är obliga- toriskt abonnemang på middagsmåltid, som f. n. (maj 1968) kostar 95 kronor per månad och därtill en avgift av 2 kronor för varje intagen måltid. Vidare finns städhjälp, tvätt-

stuga, bad- och bastuavdelning, livsmedels— butik, postombudskontor, bankexpedition, damfrisering, sällskaps- och hobbyrum samt sjukhus (36 platser).

Prisexempel (maj 1968) på hyreskostnad för några lägenhetstyper i Bjömbo: (grund- hyra + 34 % hyreshöjning)

1 r. o. kokskåp 25 m2 160 kr/mån. 2 r. o. kokvrå,

bad 47 >> 304 >> 3 r. o. kokvrå,

matplats,

bad 73 >> 450 »

4 r. 0. k. bad 100 >> 575 »

Källa: Broschyr: ”Bjömbo, SPP:s Pensionärs- bostäder på Lidingö”.

Papegojlyckan, Lund. Servicehus för flera hushållstyper

!]

——

Servicehus i kv. Papegojlyckan i Lund. Plan av bottenvåning. 1. Entré 2. Reception 3. Restaurang

4. Butik 5. Servicelokaler 6. Skola.

Tidsuppgifter: Projektering pågår (juni 1968). Eventuell byggstart 1970.

Ansvariga organ: Byggherre: Lunds Stads Fastighets AB. Arkitekt: Jaenecke-Samuelsson, arkitekter SAR. Beskrivning:

Som ett förarbete och underlag för program— arbete utfördes våren 1967, på uppdrag av Lunds stads generalplanekomrnitté i samar- bete mellan stadsarkitektkontoret i Lund

och institutionen för byggnadsfunktionslära vid Lunds tekniska högskola, en rapport kal- lad »Servicehus i Lund».

Undersökningen hade två syften. Dels ville Lunds stads planerande myndigheter få reda på vilka slags hushåll som är intresserade av att bo i servicehus, och hur ett sådant bör vara utformat. Dels ville institutionen för byggnadsfunktionslära pröva former för detta slag av undersökningar rörande de boendes intressen och värderingar.

De funktioner som kommer att rymmas i den anläggning som nu projekteras är kvällsöppen butik, restaurang, städhjälp,

tvätt, motionslokaler, barn- Och sjukpass- ning, reception, föreläsningslokaler, läkar- mottagning, sjukgymnastik, fotvård m. m.

Den preliminära lägenhetsfördelningen är 44 lägenheter med 1 r. o.k., 196 med 2 r.o.k., 144 med 3 r.o.k., 72 med 4 r.o.k. samt 30 handikappbostäder, således totalt 486 lägenheter.

Hyressättningen är ännu inte klar, och an- tagligen blir restaurangen helt utan måltids- tvång.

Källa: "Servicehus i Lund”. Lunds Stads Gene- ralplanekommitté, 1967.

SERVICEOMRÅDE 1

B.

N

f

FSERVI CEHUS ji

AN NEXSJUKHUS

SERVICEOMRÅDE 2

i _

700 LGH.

* .

! | i i l !

j

900 LGH. 900 LGH. | n [1 L & SERVICEHUS 900 +'300 - 1200

————— SERVICEOMRÄDE 1 ————— SERVICEOMRÅ DE 2

nu:—_: JÄRNVÄG

300 +700 =10

Sollentuna centrum. Schematisk områdesplan.

Tidsupp gifter: Stadsplan klar för utställning mars 1968. Utredning och projektering pågår.

Ansvariga organ: Byggherre: Sollentuna köping genom Stif- telsen Sollentunahem. Projektör: Vattenbyggnadsbyrån (VBB) i samarbete med arkitekt SAR Carl Grandin- son.

Beskrivning: Vid Turebergs station planeras i enlighet med regionplanen ett stadsdelsgruppcent— rum. Förutsättningarna bedömes som goda

900 + 900 = 1800

LÄGENHET ER

00

att utforma bostadsbebyggelsen i Sollentuna centrum helt eller delvis som ett servicehus, vilket kan bilda kärnan i ett större service- område innefattande vissa angränsande bo— stadsområden på båda sidor om järnvägen.

Servicehusanläggningen väster om järnvä- gen, som är under projektering, består av 10 skivhus förbundna med en uppvärmd glasad förbindelsegång kring en stor gård. En sida i gården utgöres av ett planerat kulturhus.

Följande former av boendeservice kan tänkas bli aktuella inom ett servicehus i Sollentuna centrum:

Servicecentral som förmedlar varor, bud och tjänster, restaurang, mat för hämtning,

gästmatsal, städning, fönsterputsning, tvätt, klädvård, barndaghem, fritidshem, lekskola, barnvakt, passning av och ev. rum för sjuka barn, sjukhjälp, åldringstillsyn, ungdomslo— kaler, ungdomshotell, gymnastiksal, bastu, sällskapslokaler, hobbylokaler, läs- och tid- skriftsrum, andaktsrum, möblerade lägen- heter eller gästrum för uthyrning, butiksför— säljning på kvällstid, bilservice, garage.

VBB har i samarbete med byggherren ock- så gjort en kostnadskalkyl för denna anlägg- ning med tre alternativa sätt att täcka mer— kostnaderna för förbindelsegångar och ser- vice m.m. Man skiljer där på servicehuset och serviceområdet. Huset beräknas inne- hålla ca 60000 1112 ly och området 90000 m"2 ly. Den beräknade lägenhetshyran i ser- vicehuset och i serviceområdet skulle utan service uppgå till respektive 90 kronor per rn2 och 83 kronor per me. Principen är att fasta utgifter för kollektiva anordningar tas ut på hyran medan driftkostnaderna tas ut genom avgifter för varje kollektiv anord- ning.

Kalkylen har givit följande resultat.

Alternativ 1 . Den årliga kostnaden för för- bindelsegångar och porttelefon belastar di- rekt lägenhetshyran i servicehuset. Den årliga kostnaden för servicelokaler och personal tas ut som en särskild service- avgift per lägenhet i servicehuset. Detta innebär att servicekostnaden ökar hyran i servicehuset med 8,0 %. I detta alterna- tiv har de boende i serviceområdet inte tillgång till service i servicehuset.

Alternativ 2. Den årliga kOStnaden för för- bindelsegångar och porttelefon belastar di- rekt lägenhetshyran i servicehuset. Den år- liga kostnaden för servicelokaler och per- sonal tas ut som en särskild serviceavgift per lägenhet i servicehuset och service— området. Denna differentieras så att lä- genheterna i servicehuset belastas med 3 / 4 och lägenheterna i serviceområdet be- lastas med 1/4 av denna kostnad. Detta innebär att servicekostnaden ökar hyran i servicehuset med 6,7 % och i service- området med 1,0 %.

Alternativ 3. Stiftelsen Sollentunahem dri- ver enligt danskt mönster i egen regi även övriga serviceverksamheter såsom service- butik, matservering och tvättbar. Service- verksamheterna beräknas sedan löne- och driftkostnader är täckta ge ett överskott som täcker kostnaden för servicehusets administrativa personal. Detta innebär att den av kostnaderna för servicen orsakade hyresökningen nedbringas från 8,0 % (Alt. 1) till 5,0 %. Serviceområdet har inte del av verksamheterna i servicehuset.

Sammanfattning: Servicehuset Serviceområdet Merkostnad Merkostnad för service för service i kr i % av i kr i % av Alt. per m2ly lgh-hyran per mzly lgh-hyran 1 7,20 8,0 Ingen service 2 6,00 6,7 0,88 1,0 3 4,50 5,0 Ingen service

Källa: PM för servicehus 1967 och ekonomisk utredning av merkostnaderna för servicehus 1968 utförda av Vattenbyggnadsbyrån (VBB).

Navestad, Norrköping. Situationsplan.

Tidsuppgifter:

Första inflyttning årsskiftet 1969/ 70. Serviceblocket färdigt ca 1971.

Ansvariga organ: Byggherre: Norrköpings Stads Stiftelse Hy- resbostäder. Arkitekt: Erik Ahlins arkitektkontor AB.

Beskrivning:

»Projekt Navestad» är ett bostadsområde där man lagt stor vikt vid bostadskomple- ment och service.

Bostäderna förlägges i två gigantiska dubb— la ringar av hus, lagda bredvid varandra. I beröringspunkten bygges ett serviceblock, som kommer att innehålla butiker, kafé, re- ceptionskiosk, kvarterspolis, kemtvätt, inom— husbassäng, motionsanläggning, samlingslo- kaler, kyrksal, ungdoms- och scoutlokaler m.m.

Fullt utbyggt får Navestad ca 8 000 inv., varav ca 5 700 i cirkelhusen, övriga i atri- umhus och radhus, samt i ett område för pensionärer.

Byggnaderna är i varje område gruppera- de i två koncentriska cirkelformar. Det 18 meter breda utrymmet mellan cirkelhusen utnyttjas till ett »däck», under vilket bereds

.v immun-- '

mun "

garageplatser för 1000 bilar, en servicegata i vilken alla transporter sker och från vil- ken man når hissarna upp till våningsplanen. På detta sätt kan man också klimatskyddad nå alla service- och gemensamhetslokaler. I >>cirklarna>> finns även barnstugor, låg- stadieskola, samlingslokaler m. m.

70 % av alla lägenheter i Navestad, dvs. 600 i vartdera ringparet, är trerumslägen- heter. De förekommer i olika typer, deras bostadsyta varierar mellan 80,5 och 82,8 m2. Större lägenheter ligger i atriumhus i markplan, medan 2:or och lzor placeras i höghusen. För i första hand pensionärer och rörelsehindrade finns små lägenheter i en- planshus i anslutning till ett ålderdomshem. Dessas yta blir 55 m2 inklusive förråd.

Någon slutgiltig kalkyl som visar den bli— vande hyreskostnaden har ännu inte utförts, men den kan uppskattas till ca 80 kronor per m2 ly.

Källa: Broschyr: ”Bostadskomfort i fritidsmiljö Navestad”, utgiven av Norrköpings Stads Stif- telse Hyresbostäder. Norrköping 1968.

aln/Än.

Krusboda, Tyresö. Serviceområde för flera hushållstyper

"l ; )

.; 200 M../? ) .

7'-;-.if

Krusbodaområdet, Tyresö. Situationsplan. 1. Restaurang, butiker m.m. 2. Läkarmottagning 3. Klassrum, klubbmm 4. Gymnastiksal 5. Utomhusbad 6. Områdeslekplats 7. Barnstugor 8. Radhus 9. Sammanbyggda villor 10. Friliggande villor.

Tidsuppgifter: Första inflyttning ca 1970.

Ansvariga organ: Arkitekt SAR Åke Janson i samarbete med Tyresö kommun.

Beskrivning:

Det område som projekteras i Tyresö kom- mer att bli ett kollektivområde omfattande ca 1200 småhus, lägenhetsstorlekar 100— 136 m2.

De kommunala serviceanläggningarna som planeras bl.a. i ett centrum kring en tre- parallellig låg- och mellanstadieskola, beta— las av Tyresö kommun, medan den mer- kostnad som den utvidgade möjligheten att

utnyttja lokaler och personal medför beta- las kollektivt av varje fastighet. Merkost- naden beräknas till ca 2 000 kronor per fastighet, därtill kommer driftkostnaderna.

De kollektiva lokaler man således är del- ägare i är utvidgad låg— och mellanstadie- skola, där måltidslokalen används som res- taurang för de boende, slöjdlokaler i sko- lan, heltidsanställd sjuksköterska i skolan, 3 sjukrum för barn, gymnastikhall utvidgad till motionshall för alla åldrar, därtill en sjukgymnastiklokal. Dessutom daghem, lek- skola och utomhusbad m.m. I området kommer att finnas små lägenheter i mark- planet för t.ex. invalider och pensionärer.

Källa: ”Krusbodaområdet, Tyresö Kommun” Stencil, 1967.

Bergsjön, Göteborg (tävling). Serviceområde för flera hushållstyper

.O.)

. '_- '. . .

???, '/ " , &_ *

Bergsjön, Göteborg. Situationsplan.

Tidsuppgifter: Tävlingen utlyst i mars 1967 och avgjord

i januari 1968. Bebyggelsen skall vara fär- dig 1971.

Ansvariga organ: Inbjudare till tävlingen: Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag. Första pris: Tuvert Arkitektkontor AB, Gö- teborg genom arkitekter SAR Bo Anders- son, Lars Brandberg och Per-Rune Semrén.

Beskrivning:

Tävlingsområdet omfattar en höjdplatå som i söder begränsas av Bergsjöns matarring. Området är starkt kuperat. Avsikten är att i planeringen speciell hänsyn skall tagas till

servicefunktioner av skilda slag och spe- ciellt samspelet mellan de gemensamma lokalerna och den enskilda lägenheten och dess planlösning.

Utdrag ur beskrivningen till första-pris- förslaget:

»I ett kollektivområde betyder de gemen- samma anläggningarna långt mer än i ett vanligt bostadsområde. Skillnaden är så pass stor att man inte längre kan tillämpa den sedvanliga additionen av lägenheter till hus och av hus till stadsdelar. Allt står samman- bundet som en organisation, som måste fungera som en helhet. Så många som möj- ligt av gemenskapsanläggningarna ligger där- för mitt i området så att de bildar en hjärt— punkt, såväl för områdets inre liv som för dess förbindelse med omgivningen, nära eller

m;1_—x3 _ _

avlägsen, i syfte att skapa ett större under- lag för en bättre utvecklad service.»

De 584 lägenheterna är fördelade på föl- jande typer: % Lägenhet med markkontakt 5 r. 0. k. 13,6 >> 4—5 r.o.k. 10,8 >> 3 >> 26,8 >> 2 >> 34,4 >> 2 rum och kokvrå 14,4

De servicefunktioner som enligt tävlings- programmet skulle tillgodoses är barnstuga, fritidslokaler, restaurang, reception, gäst- rum, tvättstugor, städcentraler.

Källor: 1. Program för Nordisk arkitekttävling om bostadsbebyggelse i Bergsjön, Göteborg, mars 1967. 2. Artikel i Arkitektur nr 3:1968. 3. Artikel i Byggforum nr 321968.

mn.

_

v . 114.545

. CF ”till, lill—,T tll?

** _ _"-

j;-

Studentstaden Rosendal, Göteborg. Situationsplan. 1. Enkelrumshus med inomhusgata 2. Familje- bostadshus 3. Centrumanläggning med restaurang och butik 4. Parkeringsdäck 5. Bamdaghem 6. Redskapslekplats 7. Sandlekplats 8. Sporthall.

Tidsuppgifter:

Byggnadsarbetena beräknas igångsatta i slu- tet av 1968 och första inflyttning sker under 1970.

Ansvariga organ: Byggherre: Stiftelsen Göteborgs Studenthem. Arkitekt och projektör: Konsultbyrån GA- KO AB, Göteborg.

Beskrivning:

I en av Göteborgs östra stadsdelar, Kåll- torp, har två bergplatåer, åtskilda av en smal dalgång, reserverats för studentbostads- bebyggelse.

Området har en enda tillfart som termine- rar i en parkeringsbyggnad, placerad i dal- gången. Byggnadens övre däck knyter sam- man de två platåema och skapar förutsätt- ningar för en god gångkontakt inom om- rådet.

Bebyggelsen omfattar 640 enkelrum och 286 familjelägenheter på 21/2 r. 0. k. Till dessa bostäder hör en serie serviceanlägg— ningar och utrymmen för umgänge, hob- bies, föreningsliv m. m., som ger studenterna möjligheter till personkontakter och syssel- sättningar vid sidan av studierna.

Då gångavstånden inom området är stora och gemensamhetsanläggningar och intresse- mål bör vara tillgängliga har bebyggelsen

grupperats kring en intern kommunikations- förbindelse. Denna inomhuskommunikation har utformats som ett övertäckt gaturum mellan två huskroppar, som inrymmer enkel- rum. Rummen nås via balkonger från de hissförsedda trapphusen i ändarna av den ena huslängan. Vid trapphusen ansluts sval- gångshus inrymmande familjelägenheterna. Hushöjden är i huvudsak 3—4 våningar.

De gaturum som erhållits genom denna husgruppering har parvis sammankopplats med glasade gångar i markplanet. På två ställen, där brandkåren måste kunna passera, går man utomhus mellan gaturummen.

I anslutning till gaturummen har smärre gemensamhetsutrymmen, såsom gruppkök, tvättstugor, förvaringsutrymmen, bastu med motionsrum samt mindre lokaler för um- gänge och fritidsverksamhet, förlagts. De serviceanläggningar som kräver framkör- ningsmöjlighet har placerats vid områdets entréplats.

På parkeringsdäcket ligger här ett enplans— hus innehållande butik, cafeteria, samlings- rum, fastighetsexpedition och tvättstuga som är öppen på natten. Dessutom planeras i anslutning till däcket en sporthall. Vid buss- hållplatsen är ett barndaghem på 8 avdel- ningar planerat, vilket skall kunna ta emot ca 90 barn.

Källa: Artikel i Arkitektur nr 3:1968.

Järvafältet, Stockholm (tävling). Serviceområde för flera hushållstyper

mos- SERVICESTRÄK

li"

”|”me

Q

1

l l

&_

ll ,,

SKOLA

BARHSTUGÅ M.".

JL___

K

Järvafältet i Stockholm. Plan över ett kvarter.

Tidsuppgifter: Tävlingsresultatet presenterat i mars 1967.

Ansvariga organ: l:a pris i tävlingen tilldelades arkitekterna SAR Jon Höjer och Sture Ljungqvist, Stockholm.

Beskrivning:

Den interkommunala Järvafältskommittén inbjöd i februari 1966 till nordisk idétäv- ling om bebyggelse på Järvafältet. Tävlingen avsåg dels förslag till disposition av täv- lingsområdet för bostäder, arbetsplatser, kommunikationsleder, rekreationsområden m.m. dels en precisering av bebyggelsens karaktär i olika avsnitt.

1 | nnuq

_N ska man KVARTERSTS sxxsu-msrönssnm chic.

1 smncssrnlxm. : sm mere mrommrc manna (vurma-r satt en VANLIG'I' nosnnsrmm.

& ? F m 111 rimmar sl m närman- rmss rön Maximum umocrm AV SERVICE.

VID FULL UTBYGGNAD FUNGERAR KVARTERE'I” sou S'i'i' SERVICZH'US IED INVÄNDIG KOWUNIKÅTION.

__xf

vm murens m PÖRIÄGGAS J Ponrumssnavrcs

VARU- ocs TJÄNSTEFÖRMEDLIHG

W nas-, ÅLnnri-ics- ocu SJUKTILISYK mammutarna,

mossa/tuner.

nour- oca uorroxsamr

( (namram rös FLERA Hmmm) samme - "run-'

srxnsaxucs mu.

sin 1 v-r-vlnmcsmtsnr m DE VAILIGASTE Li"- cmnrssroamuus PÖRLÄGGAS : RATIONELLT mcc- muu lammen.

* I n-vlumcsxvccmmsx msn GALLmI 1 övasvlmmm ! rönnxcces innnan vmucx Hamm:

mer sroru oca trycker su Mems-rna, minn- BOSTÄDER: Pmsroumsnxcmm o.s.v.

sm no:—mmm m msmnm (mm 1421) camem- assr. smnces'nilx.

Järvafältet omfattar 4500 ha och ligger inom städerna Stockholm, Solna och Sund- byberg, köpingen Sollentuna och Järfälla kommun.

Vid sin bedömning framförde prisnämn- den i sina allmänna synpunkter att man på Järvafältet bör erbjuda en avsevärt bättre bostadsservice än i tidigare utbyggda områ- den. En rad förslagsställare ansågs ha anvi- sat tekniska lösningar av bostadsområdets serviceproblem.

Förstaprisförslagets huvudsakliga målsätt— ning var att alla bosatta och arbetande skulle beredas tillgång till god service och komfort till lägsta möjliga kostnad. Arbets- och bo- stadsområden kombinerades med främsta syftet att få ett bättre underlag för service.

Bebyggelsen har starkt koncentrerats, vilket bland annat ger kortare avstånd till service och kommunikationer, lägre exploaterings- kostnader samt större samlade friytor. Elas- ticitet och tillbyggnadsmöjligheter ger stora variationsmöjligheter i tid och rum till ett successivt ökat servicekrav.

Denna målsättning har man försökt för- verkliga genom att i tävlingsförslaget föreslå fyra stadsdelar. Sammanlagt redovisar för- slaget ca 160000 rumsenheter i bostads- hus mot de i programmet begärda 100 000.

Husen är tillgängliga från 300 meter långa övertäckta gångvägar och utrymmen för trafik är lösta utan omfattande överdäck- ningar.

Bebyggelsens kontakter med serviceenhe- ter är ett huvudintresse. I samtliga stadsdelar ligger sålunda ett huvudstråk till vilket för- lagts utgångar från T-banan och alla en- tréer till >>bostadsgrupper>> och »kontors- grupper», inom vilka man rör sig under tak respektive 1 korridor. Vid entréerna finns portvaktsfunktioner, och mellan dem alla slag av gemensamhetsanläggningar utom barnstugor.

Prisnämnden ansåg bland annat att ser- viceytoma var allt för stora, 0,4 rn2 per per— son. Man ansåg dock att utrymmet för re- gional service var alltför trångt. Trots detta ansågs förslaget så förtjänstfullt att det be— lönades med första pris i tävlingen.

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm pre- senterade i januari 1968 ett förslag till dis- positionsplan för Järvafältet.

Under arbetet med denna dispositionsplan har de prisbelönade och inköpta förslagen ytterligare studerats varvid idéer ur dessa har kommit till användning.

Källor: ]. Artiklar ur ”arkitekttävlingar” nr 3:1967, utgiven av Svenska Arkitekters Riksför- bund. 2. ”Dispositionsplan för Norra Järva- fältet”. Stockholms stads stadsbyggnadskontor januari 1968.

»Strosa I ». Serviceområde för flera hushållstyper

Strosa I på Bogesundslandet. Situationsplan. 1. Centrumstråk 2. Askrikefjärden 3. Motorväg Stock- holm—Vaxholm 4. Bogesunds slott.

Tidsupp gifter:

Utfört vid Kungliga Tekniska Högskolan 1964—1966.

Ansvariga organ: Projektet utfört på Kungl. Tekniska Hög- skolan av arkitekterna Christina Engdahl och Mats Edblom.

Beskrivning: Idéstaden Strosa är ett försök till alternativ utformning av en förortsbebyggelse.

Målsättningen är att skapa en bebyggelse med låg intim skala men med en stadsmässig karaktär. Projektet innehåller uteslutande tvåvåningsbebyggelse, är totalt trafikdiffe- rentierat, starkt komprimerat samt har en jämn spridning av nyttigheter. Det inne- håller dessutom en rik och allsidig kollektiv service. En elasticitet i stadsplanemönstret har eftersträvats som gör projektet lämpligt att bygga i flera etapper och samtidigt ger plats för alla slag av hustyper och upplåtel- seformer. För att göra projektet mer kon- kret fattbart har den tänkta staden knutits an till Stockholms regionplan och förlagts till Bogesundslandet, där den kopplats på Bogesundsleden, som dragits fram till Vax- holm.

Staden består av tre enheter uppbyggda

runt var sin tunnelbanestation. Enheterna hålls samman av centrumanläggningar. I denna centrumzon är tunnelbanan och bil- trafiken förlagda under mark. I övrigt går biltrafiken i nedsänkta gator över vilka gångbroar löper.

Bostadsbebyggelsen är uppbyggd av 218 kvarter av principiellt lika utformning grupperade i ett enkelt rutmönster på bägge sidor av centrumzonen.

Varje kvarter är uppbyggt runt en parke- ringsanläggning i två plan, det undre i bil- trafikplanet och det övre i gångtrafikplanet, tillgängligt från bilgatan via en ramp. I omedelbar anslutning till parkeringen finns för varje kvarter en servicebyggnad med portvakt. Dessutom finns för en grupp kvar- ter en enhet med lågstadieskola, barndag- hem, lekskola, hobbylokaler, gemensam tvättstuga samt varuautomater.

Med en boendetäthet av 0,7 boende per rumsenhet (25 m2 per rumsenhet) och en jämn fördelning mellan friliggande hus, gårdshus, radhus och hyreshus kommer ca 35 000 människor totalt att bo i staden.

Projektet har senare vidareutvecklats av arkitekt Mats Edblom och redaktör Olle Bengtzon.

Källa: Artikel i »att bo» nr 3 : 1966.

Angered-Bergum. Servicehus och serviceområde för flera hushållstyper

plan visande : 121 bostäder

IEUIIIIII] 0 100m

Angered-Bergum. Områdesplan och fasad.

Tidsuppgifter: Utfört på Chalmers Tekniska Högskola 1967.

Ansvariga organ: Projektet utfört som examensarbete på CTH av arkitekterna Birgitta Andersson och Hans Arén.

Beskrivning:

Arbetet är ett idéförslag till servicehus och serviceområde, där hänsyn tagits till nya krav på boendet. Idéerna är applicerade på ett tänkt förortsområde i Bergum, norr om Göteborg.

Projektet bygger på en sociologisk studie av nya familjemönster och individ'ens för- ändrade situation. Vidare behandlas den so- ciala och visuella miljön i fråga om inbör- des påverkan samt kollektiv— och service- samhällets förutsättningar och organisation.

Kollektiv- och servicefunktionerna är uppdelade för tre olika kategorier:

Centralt placeras kategori 1 omfattande 800 personer i koncentrerad terrasshus- och höghusbebyggelse kring områdets huvud- centrum. Denna servicekategori närmar sig hotellbocndet.

_gemensamma och arbetslo'kaler

lokaler

Servicekategori 2 rymmer ca 2000 perso- ner med en något lösare serviceanknytning. Dessa har tillgång till såväl huvudreceptio- nen som filialreceptioner, som förmedlar önskade tjänster i närmare anslutning till bostaden.

Servicekategori 3, som omfattar ca 1 000 personer, avser familjer där hustrun eller mannen väljer att stanna hemma, kanske främst familjer med små barn.

I samtliga kategorier har man sörjt för pensionärers och handikappades integra- tion.

Bebyggelsen är koncentrerad. En över- täckt körgata löper genom området. Ovanpå bilgatan löper gångstråket. Bebyggelsen är placerad på en bergssida, med ett plant parti i dalgången, ett sluttande i bergssidan och ett plant på en platå. Området domineras av ett enda höghus, innehållande rena service— huslägenheter. Övriga bostadshus är 1—3 våningar höga och av olika kategori. Lös- ningen av lägenheterna har gjorts i konse- kvens med graden av service.

Källor: 1. Artikel iByggnadsindustrin nr 37: 1967. 2. Artikel i Göteborgs Handels- och Sjö- fartstidning maj 1967. 3. Artikel i Sv. Dagbladet maj 1967.

j DAMMSUGARE _ FÖRVARINGSUTRYMME

KORG ()GOLVBONARE llllll STEGE

Bilburen hemvårdspatrull. Stockholm. Sche- matisk bild av städbuss.

Tidsuppgifter:

Försöksverksamheten med bilburen hem- vårdspatrull i Stockholms stad, startad 1966.

Ansvarigt organ: Stockholms stads hemhjälpsnämnd.

Beskrivning:

Hemhjälpsnämnden i Stockholm har, mot bakgrund av den rådande bristen på hem- vårdarinnor, på olika sätt försökt rationa- lisera arbetsformerna i nämndens verksam- het.

Som en sådan rationalisering bör verksam- heten med hemvårdspatrull, utrustad med ef- fektiva och moderna städredskap, betraktas.

Hemvårdspatrullen har använts såsom till- fällig hjälp vid akuta behov i stället för hem- vårdarinna men även som kompletterande hjälp för att underlätta hemvårdarinnans arbete eller för att grundligt sanera hemmet.

Utrustningen, som transporteras i en spe- cialinredd combibil, består av golvvårds- maskin, dammsugare, moppar, hinkar, mOpp- press, borstar, fönsterskrapor, stege, trans- portvagn, rengöringsmedel, artiklar för en- gångsförbrukning såsom rengöringsdukar, pappersmllar, plastpåsar och plastsäckar. Elektriska proppar, specialförkläden och medicinlåda medföras även.

I arbetsteamet har deltagit en 1:e social- assistent, en l:a hemvårdarinna och nu 10 hemvårdarinnor, som omväxlande utgjort bemanningen i patrullen.

Uträknat per vårdtimme utgör omkostna- derna (fasta kostnader — avskrivning och ränta för bilen beräknat efter en avskriv- ningstid av 6 år — samt rörliga kostnader

jämte städinventarier och förbrukningsma- teriel) sammanlagt 6: 39 kronor. Lönekost- nader för de två hemvårdarinnor, som med- följt bilen, utgår per vårdtimme 15: 33 kro- nor. Sammanlagda kostnader utgör sålunda 21: 72 kronor per vårdtimme.

Källa: "Social hemhjälp med hemvårdspatrull” Redogörelse av Britta Sjögren, Stockholm 1967.

TRÄNINGSRUM TERAPI

0 10 M.

Llll_

FYSIKAL. SJUK- HÄR: ..

[_' j # . soc. HANTVERK ' j OMKL. | TEXP— ' OMKL ] ' ST DIER-

OMKL. OMKL. s MTAL'

| |__ __| VÄNTRUM

% IDAGRUM KURA' ENTRE |_—

TOR Zail-Ry r

r..-...

l

#

BIBLIOTEK

Dagcentrum för åldringar i Hageby, Norrköping. Plan.

Tidsuppgifter: Anläggningen togs i bruk 1966.

Ansvariga organ: Byggherre: Stiftelsen Hyresbostäder, Norr- köping. Arkitekt: Erik Ahlins arkitektkontor AB.

Beskrivning:

Våren 1964 började planeringen av ett nytt ålderdomshem, vilket skulle ingå som ett led i centrumbebyggelsen för den nya stads- delen Hageby i Norrköping.

En del funktioner, som ett ålderdomshem vanligen fullgör, skulle i detta fall tillgodo- ses av ett dagcentrum. Ålderdomshemmet skulle i sin tur erbjuda viss service för per- soner, som bor i stadsdelen men icke på ålderdomshemmet.

Stadsdelen planerades för 20 000 invånare.

Dess affärscentrum innehåller post, apotek och liknande serviceinstitutioner, vilka är utformade så att de är lättillgängliga för rörelsehindrade personer. Ålderdomshemmet skall enligt den fast- ställda planen innehålla matsalar samt ut- rymmen för bad och tvätt, vilka skall stå till förfogande för besökande i dagcentru- met och för personer i lägenheter för rörel- sehindrade samt i viss utsträckning för ål- derspensionärer i vanlig bostadsbebyggelse. Ålderdomshemmet är under uppförande. Dagcentrumet omfattar i princip tre av- delningar: Behandlingsavdelningen kan ge fysikalisk te- rapi (sjukgymnastik enskilt och i grupp —— bl.a. för MS-sjuka — kortvåg, värmebe- handling m.m.) samt hårvård och fotvård. Tillfälle ges att öva sig i användningen av olika handikappredskap avsedda att under-

lätta handikappades förflyttning samt att sköta personlig hygien och hushållsarbete. Individuell utprovning av lämplig säng-, bords- och stolhöjd kan förekomma. Toalet- terna i avdelningen kan användas för att träna den enskilde att klara sig själv.

Studie- och avkopplingsavdelningen om- fattar två större och ett mindre studierum för olika former av gruppverksamhet. Den- na verksamhet ordnas i samverkan med stadsbiblioteket och studieförbunden. I av— delningen finns också ett dagrum med pentry för mera informell samvaro.

Mellan ålderdomshemmet och dagcerf rumet kommer att finnas trafikfri förbin- delse.

Från bostadshuset för rörelsehindrade kan man lätt nå centrumet med bil (parkering vid entrén), något svårare är det för handi- kappade som förflyttar sig till fots.

Källa: PM från Kungl. Socialstyrelsen av Greta Grenander 14.9.1967 (stencil).

| | | | | i | | | |

SÄLISKAPSRUM

I T I | | I I | I I I | MATSA L

%%

'|'—'_' lKOK | , .L.._J

: : HALL VÄNTRUM - ——>

_|

——I KAPPR FÖREST. VÄRD BAD [VÄRD D .19 M.

| | | —|

Dagcentrum för åldringar i Norrtälje. Plan av bottenvåning.

Tidsupp gifter:

1964 fördes den första diskussionen om att skapa landets första åldringsvårdscentrum. November 1966 påbörjades byggnationen och avslutades i juli 1967.

Ansvariga organ:

Byggherre och administration: Röda Korset. Arkitekt: Lennart Bergström, arkitekt SAR.

Beskrivning:

Byggnaden, som tillverkats av Borohus i Landsbro, har fått en utformning i 3 plan, omfattande totalt 670 mg. Byggnationen har till alla delar utförts på det sättet att an- läggningen utan olägenhet skall kunna an- vändas av rörelsehindrade.

Utformningen av den verksamhet som skall bedrivas är inte helt klar. Det är av- siktligt, då man önskar att de människor som skall ta del i arbetet på Rödakorsgården också skall få möjlighet att påverka verk- samheten.

Rödakorsgården kommer att få stiftelse- utformning med en styrelse, bestående av representanter för olika rödakorsorganisa- tioner samt Norrtälje stad. Därigenom får såväl stadens myndigheter som de ansvariga

i rödakorsledningen full insyn när det gäl- ler såväl ekonomi som verksamhet.

Preliminär redovisning av kostnaderna för uppförande anger summan till 333 750 kro- nor.

Källa: ”Rödakorsgården i Norrtälje”. Stencil, författad av distriktssekreterare Gunnar Dahlman, Stockholm, augusti 1967.

5 L | f l ., | || | | [ KOK L i:] I GTUPPFjUM i ENTREGÄRD _ __ W ! I”_—E_T;j mé —T _J SALONG EXP. [— KPR. | I ! l I I | [_ SCEN

o _. a :(

Fritidsgården Vårvinden i Göteborg. Bottenplan.

Tidsuppgifter: Invigd augusti 1967.

Ansvariga organ: Byggherre och ägare: AB Samhällsbyggen, Göteborg. Arkitekt: Konsultbyrån GAKO AB, Göte- borg.

Beskrivning: Fritidsgården Vårvinden ligger i stadsdelen Länsmansgården i Göteborg. Vårvinden är centrum för de fritidsaktiviteter i stadsde- len som drives av stadens fritidsbyrå. Den är dessutom öppen för stadsdelen Biskops- gården och betjänar totalt en folkmängd på ca 45 000 invånare.

Fritidsgården, som omfattar totalt ca

MOTIONSHALL OVRE DEL

1600 mg, består av en studielokaldel, en teaterlokal, en scoutlokal, en motionshall, ett kafé samt utrymmen för administration m.m.

Ett antal aktiviteter bedrivas för olika ål— dersgrupper. För detta svarar barnavårds- nämnden i Göteborg.

Vårvinden har ungefär 350 besökare per kväll och ca 20 medlemmar per aktivitet.

Verksamheten i fritidsgården leds av personal som består av en driftskonsulent, en teaterföreståndare, en biträdande före— ståndare, en kontorist, två vaktmästare, en deltidsanställd kaféföreståndare samt en kurs- och klubbledare.

Att bygga fritidsgården Vårvinden kos- tade ca 1,8 milj. kronor.

Källa: Artikel i Arkitektur nr 3:1968.

GYMNASTIKSAL

' EVA-RUM

I HOBBYRUM

FIF |_ __

HOBBY

L._.|

Tallidens Fritidsgård, Nacka. Bottenplan.

Tidsupp gifter:

Skolan togs delvis i bruk i oktober 1966. Hela anläggningen var färdig våren 1967.

Ansvariga organ: Fritidsnämnden och Skolstyrelsen i Nacka. Arkitekt: K. W. Ottesens arkitektkontor, Nacka.

Beskrivning:

Anläggningen består av sex byggnader i ett plan. Den är ett experiment med sam- ordning av funktioner och resurser. Fritids- gårdens umgängeslokaler är öppna för alla. Skolan, som ingår i anläggningen, rymmer

10 M.

0

160 barn i åldrarna 7—10 år. Ungdomska- féet som skall vara öppet efter skoltid samt under håltimmar och frukostraster blir den sammanbindande länken mellan fritidsgård, gymnastiksal och matsal. Verksamheten i fritidsgården omfattar pensionärer, små- barnsmödrar samt föreningar för vuxna och ungdom. .

Strax intill anläggningen finns pensionärs- hem, dag— och fritidshem, biblioteksfilial och butikscentrum.

En fritidsgård som Talliden kostar ca 1 milj. kronor att uppföra och 100000 kro- nor per år i driftkostnad.

Källa: Artikel i Dagens Nyheter 24.10.1966.

j_

_ | | | | | |I| | | I | . _ SOVaBYGGRUM EXP. ISOL LPI PERSONAL ] KÖK |__.

J/PERSONAL

_l. ___j_ __ ' MATo.LEKRUM

| KPR. jTVÄTTR. 1 TAVDl

o 10 M. i————+———-—i

Flexibel barnstuga i Gnosjö. Plan.

Tldsup p gifter: Byggstart 1 augusti 1968. Byggnadstiden beräknas till ca 6 månader.

Ansvariga organ: Byggherre: Stiftelsen Gnosjöbostäder. Drift: Gnosjö kommun. Arkitekt: Lars Stalins Arkitektkontor AB.

Beskrivning:

I Gnosjö kommer man att bygga ett bo- stadsområde med ca 200 lägenheter. I om- rådet kommer att uppföras en fristående barnstuga med tre flexibla avdelningar. Denna kommer att betjäna området men också hela kommunen, där den är den enda barnstugan.

Byggnaden är flexibel så till vida att den med små förändringar är användbar som barnstuga med flera avdelningar, som ung- doms- och fritidsgård, som provisorisk låg- stadieskola, som kvartersgård och som pro- visorisk butik.

Flexibiliteten åstadkommes genom att bär- ningen lagts på pelare i fasad och till en mellanvägg till vilken alla våtenheter är knutna. Alla mellanväggar i övrigt är lätta, flyttbara och ställda på färdigt golv.

Källa: Samtal med arkitekt Lars Stalin.

Mo.L SoB

,_ I

[___

| .1.

||qu—I

| SOVoBVGGRUM __ .

MAT o. LEKRUM

KPR. lugna.

TAVD 2

| _i

TVÄTTR. l

___.

KPR. | .

AVD 3

I | . . : FÖRRAD

* :

l QRDINNA _! ,...

BOSTAD s » ENYRE

Serviceexpedition i Göteborg. Plan.

Tidsuppgifter: Servicecentralen öppnad september 1967.

Ansvariga organ: Byggherre: Göteborgs Stads Bostadsaktiebo- lag. Arkitekt: WAAB White Arkitektkontor AB, Göteborg.

Beskrivning:

I kvarteret Spejaren nära Linnéplatsen i Göteborg har Göteborgs Stads Bostadsak— tiebolag fram till september 1967 uppfört ett bostadsområde omfattande 103 lägenhe- ter, från 1 r. 0. k. till 6 r. 0. k. Ca 25 % av hushållen är pensionärshushåll.

I området är inplacerat en servicecentral som förmedlar diverse tjänster, såsom nor- mal fastighetsservice, mottagning av varu— sändningar från t. ex. varuhus och butiker och som ombesörjer skoreparationer och budskickningar, ordnar biljettbeställningar och liknande. Centralen ombesörjer även våningsstädning, förmedlar barntillsyn och barnpromenader.

I centralen tjänstgör en heltidsanställd vär- dinna mellan kl. 8.00 och 16.30. Till sin hjälp har hon en deltidsanställd person som arbetar mellan kl. 14.30 och 19.00.

För alla tjänster som kan utföras av vär— dinnan själv på expeditionen erlägges ingen avgift. Våningsstädningen debiteras tillsam- mans med hyran till 9 kronor per timme.

Centralen erbjuder genom bostadsbolagets tvättjänst fullständig tvättservice. Man har även en egen automatisk kemtvättmaskin som tvättar 4 kg tvätt för 12:50 kronor (1968).

Bostadsbolaget uppger, att denna service- expedition får betraktas som ett rent expe— riment för att bolaget skall vinna erfarenhet av sådan verksamhet. Området är alldeles för litet för att det skall vara ekonomiskt möjligt att regelmässigt driva sådan verk- samhet.

Källa: Broschyr: »Spejaren», utgiven av Göte- borgs Stads Bostadsaktiebolag 1964.

Servicecentral, Järfälla.

Serviceoentral i Järfälla. Bottenplanen i ett niovåningshus. Daghem och ungdomsgård till vänster, till höger servicecentralen.

Tidsuppgifter: Servicecentralen öppnad i september 1967.

Ansvariga organ: Byggherre och förvaltare: HSB Järfälla. Arkitekt: Arkitekt SAR Mårten Larsson.

Beskrivning:

Verksamheter i servicecentralen i Järfälla: Varuförmedling, praktisk-teknisk service, rådfrågnings- och upplysningsverksamhet, social service såsom barnparkering, förmed- ling av barnvakter, sjuktillsyn m.m., för- medling, organiserande av fritidsverksam- het i området.

För att skapa dessa servicemöjligheter har planeringsmässigt olika lokaler lagts in i det kvarter i vilket servicecentralens kontor kommer att finnas. De lokaliteter och rö- relser som knutits till eller skapats för denna service är följande:

Servicecentralen HSB:s huvud-, lokal- och vicevärdskontor Lokal för barnparkering Lagerlokal med centrallager för förbruk-

nings- och kapitalvaror

Festsal med kök samt matservering för en- samstående

Ungdomsgård med cafeteria Större samlingslokal Klubb-, musik- och hobbyrum Bamdaghem Kommersiell tvättinrättning Livsmedelsbutik med kiosk eller entrébutik, där varuutlämning och viss försäljning kom- mer att äga rum på kvällstid Lokal för grill eller inbyggd korvkiosk Lokaler för konditori, damfrisering, skön- hetssalong, bilskola, blomsteraffär, radio- och TV-försäljning och -reparation Kyrklig samlingssal.

Källa: Artikel i Arkitektur nr 3:1968.

F ritidscentrum, Stockholm.

HEM,- ARB. __ _ BESOK F. LED. FOR RAD .. _ ___] !

. . BIBLIOTEK CAFETERIA o 10 M. t——t————-o

'—r vnRUM__ HOBBYRUM V"" . a_— HLL GARAGE ——:— * stUss vaUM VÄNDPLATS KAPPRUM j—Eåå— 1 SAMLINGSSAL 'HlS EE I . I [ i 1 ijETRY F_____

VlLRUM BARDISK j;?

KURA—l TOR

IKURA— TOR

ITl. .

Fritidscentrum för handikappade i Stockholm. Bottenplan.

Tidsuppgifter: Eventuellt färdigt hösten 1969.

Ansvariga organ: Byggherre: Stockholms stads socialnämnd. Arkitekt: B. Alfreds & G. Larsén, arkitek- ter SAR.

Beskrivning:

Av de handikappade i Stockholm deltar för närvarande omkring 1200 personer i olika kommunalt arrangerade fritidsaktiviteter. Av deltagarna är hälften rörelsehindrade och övriga är döva, blinda samt hörselskadade. Verksamheten är under utbyggnad och om-

fattar hittills endast en ringa del av samtli- ga handikappade och ålderspensionärer. En betydande svårighet i detta utbyggnadsar— bete är bristen på lokaler lämpliga för rö- relsehindrade.

En möjlighet finns nu (maj 1968) för so- cialförvaltningen att få hyra lokaler om ca 1 500 m'-' i en i det närmaste färdigprojek— terad fastighet i centrala Stockholm. För slaget har förelagts drätselnämnden men be— slut har ännu inte fattats i stadsfullmäk- tige.

Dessa lokaler kan utformas med hänsyn till de särskilda behov, som lokaler för han- dikappade skail tillfredsställa.

Entréerna från gatan kan göras utan trösk-

lar och personer som kommer i bil kan köra ned i det underjordiska garaget och efter parkering där via stora hissar ta sig upp till lokalerna.

Utöver badavdelning med personal pla- neras lokaler för fotvård och hårvård, cafe- teria, samlingslokaler, hobby- och motions- lokaler, telefonhytter, läsrum, kuratorsexpe- dition m. m.

Personalen skulle komma att utgöras av en föreståndarinna. tre medhjälpare, kurator och vaktmästare samt terapeut och handle- dare för hörselskadade. Man beräknar att hålla lokalerna öppna ca 12 timmar per dag och på dagtid ta emot enskilda han— dikappade, medan man på kvällstid upp— låter lokalerna för olika handikapporganisa- tioner.

De besökande betalar för den färdiglaga— de mat, det kaffe eller te med bröd som man eventuellt intar, för förbrukat mate- rial i hobbyverkstaden samt för hår— och fotvård till subventionerade priser.

Hyran för lokalerna har av byggnadsbo— laget beräknats till ca 350000 kr per år.

Förverkligandet av detta projekt är som ovan sagts beroende av stadsfullmäktiges beslut vilket när detta skrives inte förelig- ger.

Källa: Socialnämnden i Stockholms stad.

F rizidshall, Åkersberga.

K PR. DAMER

l ' | _Ex;.]- KLUBBR KLUBBRUM

TEATER

HJ BORDTENNIS HERRAR _ i

__| I KLUBBR. IKLUBBR— KLUBBRUM CAFE _Köl—K' K-L o

Fritidshall, Åkersberga. Plan.

Tidsuppgifter: Färdigställes hösten 1968.

Ansvariga organ:

Byggherre: Österåkers centrala byggnads» kommitté. Förvaltning och drift: Fritidsnämnden i Ös- teråkers kommun. Arkitekt: Ingvar Norman, arkitektkontor AB.

Beskrivning:

När en livsmedelshall i Åkersberga brann, uppfördes en provisorisk livsmedelshall i väntan på en ny permanent. Denna nya an- läggning är nu färdig och den provisoriska hallen har förvärvats av Österåkers kom- mun, för att användas som ungdoms- och fritidslokal.

Det föreslås att den övertäckta ytan om ca 1200 rn2 skall användas till kafé, dans- bana, bordtennisrum, TV-rum, teaterrum, kök och ett antal klubbrum. Ombyggnaden genomföres etappvis och första etappen, som färdigställes 1 oktober 1968, omfattar dans- och teaterlokal, kök, herr- och dam- toaletter.

Kålla: Samtal med sekreteraren i Österåkers centrala byggnadskommitté.

CAFE

DANSBANA

lär—_l

SCEN

Frifidscenlrum, Angered, Göteborg.

, 3; n »

messet-nnan

'Varnrjår-rw—ncor—ODDGO'NG —*' sm.» m -

i

Den lilla enheten i Angered. Dispositionsplan.

Tidsuppgifter: Utredningen presenterad i mars 1967.

Ansvariga organ: Utredningen gjord av arkitekt SAR Inge- gerd Ågren på Konsultbyrån GAKO AB, Göteborg, på uppdrag av Göteborgs stads- kollegium.

Beskrivning:

Utredningen »Angered fritidscentrum» har haft till syfte att undersöka om en samord- nad resursplanering av gemensamhetsan- läggningar kan åstadkomma: ]. effektivare utnyttjande av de lokaler och ytor för gemensamma ändamål som nor- malt tillkommer genom kommunens för- sorg;

2. bättre utnyttjande av tillgängliga perso— nalresurser för drift och underhåll;

3. bättre tidsplanering vid utbyggande av bostadskomplementen;

4. lättillgängliga och flexibla lokalgrupper som bildar intressekärnor i bostadsgrupp och stadsdel.

För detta arbete bildades en arbetsgrupp bestående av representanter för byggnads- nämnd, idrottsnämnd, skolstyrelse, biblio- teksnämnd, de sociala nämnderna, styrelsen för samlingslokaler och gatukontorets park- avdelning.

Fritidscentrum utgör tillsammans med en- heter för kommersiell och social service, bo- stads- och fastighetsservice kärnan i service— kvarter och i stadsdelscentra av olika digni tet.

De nämnda utgångspunkterna gjorde det naturligt att anknyta de bostadskomplette- rande lokalerna till skolorna.

I anslutning till skolans planeringsrutin kom tre typer av fritidscentra att studeras:

1. den lilla enheten -— den minsta skolan: >>närhetscentrum>>.

2. den stora enheten _ gymnasieskolan: >>huvudcentrum».

3. den medelstora enheten —— högstadiesko- lan: »stadsdelscentrum».

Förslag till alternativa lokalprogram har utarbetats liksom principskisser för de olika typerna av anläggningar.

Stadsdelen Angered kommer att rymma 150000 invånare och de första bostadshu- sen skall stå färdiga våren 1968.

Källor: ]. Angered fritidscentrum (Stencil). Utredning av konsultbyrån GAKO, Göte-borg 1967. 2. Artikel i "att bo” nr 511967. 3. Artikel i Arkitektur nr 3:1968. 4. Artikel i Stadsbygg- nad nr 3:1968.

Daghcm-ungdomsgård-å/(Iringsklubb, rypproiek!

UNGDOMSGÄRD r". . | | ] ' L,.-i. _____ rh": ***** | I L..—.! 0: u.] *— & .""? ' U | | (.n 1 | (D t,_-_____ Z. :""T"" A 5 | | _l i...: mi BARNSTUGA

Typprojekt för daghem — ungdomsgård — åldringsklubb.

Tidsuppgifter: Projektering pågår (maj 1968).

Ansvarigt organ: Arkitekt SAR Lennart Bergström.

Beskrivning:

Flexibla anläggningar som lätt kan uppföras och anpassas till bostadsområdets aktuella behov har länge varit ett önskemål. Ett för- sök att lösa detta på ett rationellt sätt göres f. n. av Öberg & Co. Byggnads AB i Luleå i samarbete med arkitekt Lennart Berg- ström.

Systemet bygger på förtillverkade element i form av sektioner (ca 3,0X9,5X 3,2 m) som kopplas ihop och bildar byggnader. Meto- den har prövats i småhus, arbetsbodar och i andra sammanhang. Elementet är i princip en regelkonstruktion med plattor som för- styvningar. Arbete pågår med att standardi- sera även de sektioner som innehåller våt— enheter.

Dessa sektioner kan kombineras så att de utgör barnstuga med en, två eller flera av- delningar, vidare lekskola, fritidshem, ung-

doms- och pensionärsgård samt ekonomi- del. Man undersöker också möjligheten att åstadkomma lågstadieskola inom systemets ram.

De olika enheterna sammanbindes med likaså förtillverkade sektioner som bildar vindfång eller tillsammans täckta förbin- delsegångar.

Huvudidén med systemet är att åstad- komma lätta, transportabla enheter som på ett enkelt sätt monteras ihop, bildar enskilda enheter och avdelningar som i sin tur kan kombineras allt efter behov. ekonomi och standard i samhället.

Förhandlingar pågår (maj 1968) med fle- ra kommuner om uppförande av barn- stugor av denna typ.

Källa: Samtal med arkitekt Bergström.

Servicecentral, Bosvedian, Sundsvall.

! ! v v

FÄRGHAMDEL

m; FRFSOR . LTT

_l

CRESOR

EUTIASKIOSK

L 1 VSM E DEJSHALL

i

ERVlCECENTR.

i

mm:-:. samt __5 WP. | ==csr I LIVSWESELSHALL . _ . ___—___— A A

.. ...». i |

Servicecentral i Bosvedjan, Sundsvall. Botten- plan och sektion.

Tidsuppgifter: Beräknas vara färdigställd hösten 1969.

Ansvariga organ: Byggherre: HSB Medelpad, Sundsvall. Arkitekt: Vattenbyggnadsbyrån (VBB).

Beskrivning:

I stadsdelen Skön vid Sundsvalls norra ut- fart ligger HSB:s nya bostadsområde Bo- svedjan.

Området kommer fullt utbyggt att inne- hålla ca 1 400 lägenheter varav 200 i rad- hus. 600 lägenheter är färdiga våren 1968. Sista inflyttning beräknas äga rum hösten 1969 och inflyttningen i radhusen 1970. Totalt kommer att bo ca 5—6 000 invånare i området.

[ områdets centrumanläggning kommer att finnas en kvällsöppen tobaksaffär, som eventuellt kombineras med ett enkelt kafé, en typ av »drugstore», vidare livsmedels- hall, post, bank, olika butiker, fritidsloka- ler samt en servicereception. I denna avser HSB att mot självkostnadsavgift förmedla tjänster såsom budförmedling och varuför-

medling, hemtjänst och städning, repara- tionsservice för hemmet, barnpassning och barnpromenader, viss passning av lindrigt sjuka och äldre m. m.

Källa: Broschyr: »Bosvedjan» HSB Sundsvall.

4. Finansiering av boendeservice

Barntillsyn

Investeringskostnader — barnstugor

Socialstyrelsen lämnar anordningsbidrag och lån för nybyggnad, om- eller tillbyggnad eller inköp av byggnad för barnstuga, som anordnas på sådant sätt att varje plats kan användas för barntillsyn minst fem timmar per barn och dag. Barnstugelokal kan vara fristående byggnad eller del av annan bygg- nad. Anordningsbidrag utgår med 5000 kronor per plats och lån med 4 000 kronor per plats. Ansökan av annan än kommun skall vara åtföljd av yttrande från barna- vårdsnämnden. Anordningsbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen. 90 % får utbetalas som förskott. Lån beviljas av so- cialstyrelsen och utbetalas av statskontoret när byggnadsarbetena slutförts och kostna- derna redovisats.

Socialstyrelsen lämnar inte bidrag eller

särskilt lån till lokaler som är anordnade med tanke på enbart korttidsverksamhet, dvs. lekskola.

Bidrag och lån utgår om barnstugelokal i byggnadstekniskt hänseende — ifråga om disposition och fast inredning — är planerad med hänsyn till gruppverksamhet för barn samt inrättad på sådant sätt att varje plats kan användas för omhändertagande av barn under minst fem timmar per barn och dag.

Härutöver måste anordnare av barnstuga förbinda sig att svara för att minst två tred— jedelar av barnstugans platsantal ställs till förfogande för i första hand en verksam- het omfattande minst fem timmar per barn och dag. Vidare skall anordnare av fritids— hem förbinda sig att svara för att dagligen hålla detta öppet minst fem timmar. En barnstuga berättigad till bidrag och lån måste därför anordnas så att barnen i både daghem och fritidshem kan erhålla lagad mat. Barnstugelokal för daghemsvård bör dessutom anordnas så att barnen kan be- redas möjlighet till vila och sömn.

Om en och samma barnstuga förutom lo- kaler för daghem och fritidshem även om— fattar lokaler som är inredda med tanke på enbart korttidsverksamhet (lekskola) kan un— der ovan angivna förutsättningar bidrag och lån utgå till den del av barnstugan som anordnas för att kunna användas till de bå- da förstnämnda verksamhetsformerna.

Socialstyrelsens lån löper med räntesats som Kungl. Maj:t fastställer för ett kalen-

derår i sänder, f. n. 6 %, och skall amorte- ras på 30 år. . Kungörelsen den 13 maj 1966 (nr 173) med ändring den 15 december 1967 (nr 880) och socialstyrelsens kommentarer till kun- görelsen.

Bostadsstyrelsen. Bostadslån kan utgå till lokaler för barnstugori bostadsområden som finansierats med statliga bostadslån. Allmän- na förutsättningar för belåning av lokaler är bl. a. att behov av lokalerna föreligger. att behovet hänför sig till bostadsområdet och att lokalerna tillgodoser de boendes be— hov. Bostadslån kan kombineras med social— styrelsens anordningsbidrag, däremot ej med det särskilda lånestödet. För barnstuga som ej uppfyller förutsättningarna för det sär- skilda lånestödet (lekskola) är lånsökanden hänvisad till bostadslån (och bidrag ur all- männa arvsfonden, se nedan).

1 låneärenden fastställs ett låneunderlag för bestämning av bostadslånets storlek. Har vid beräkningen av låneunderlaget hänsyn tagits till befintlig barnstuga skall, om so— cialstyrelsen eller allmänna arvsfonden be- viljat anordningsbidrag, ett mot bidraget svarande be10pp avdras från låneunderlaget.

Räntan på bostadslån är rörlig och fast- ställs för ett kalenderår i taget. Den är av- sedd att motsvara räntan för långfristiga statsobligationer ökad med 0,25 %. För 1968 har räntan fastställts till 6 %. Amorterings— tiden är 30 år.

Bostadslån beviljas av länsbostadsnämn- derna. Bostadsstyrelsen utfärdar tillämp- ningsföreskrifter och är besvärsinstans. . Bostadslånekungörelsen 1967: 522 och bo- stadsstyrelsens anvisningar.

Allmänna arvsfonden. Bidrag kan erhållas till ny- eller ombyggnad av lekskola eller lokal för fritids- eller ungdomsverksamhet samt till fullständig utrustning av såväl dag- hem och fritidshem som lekskolor.

Till dag- och fritidshem utgår ett belopp

som motsvarar högst 50 % av faktiska kost- nader för inventarier.

Till lekskolor utgår ett bidrag som mot- svarar högst 50 % av faktiska kostnader för såväl byggnad som inventarier.

En utredning om allmänna arvsfondens verksamhet har utförts inom justitiedeparte- mentet. Utredningen har ännu inte föranlett något förslag.

Driftkostnader - barnstugor

Socialstyrelsen. Driftbidrag för tillsyn av barn under skolåldern utgår med 1 600 kro- nor per år för varje plats vid avdelning, där minst två tredjedelar av antalet platser ut- nyttjas för barntillsyn minst fem timmar per barn och dag.

För tillsyn av barn i skolåldern utgår bi- drag med 600 kronor per år och plats vid avdelning, som hålls öppen under minst fem timmar per dag.

Familjedaghem och liknande tillsyns- former

Fr. o. m. 1.1.1969 utgår statsbidrag till av kommunerna organiserad familjedaghems- verksamhet. Statsbidraget kommer då att ut- gå med 35 % av kommunens kostnader för barndagvårdarens lön och sociala förmåner (exkl. omkostnadsersättning) efter avdrag för influtna föräldraavgifter. Rätten till stats- bidrag har gjorts beroende av att kommu- nens totala organiserade barntillsyn - i barn- stugor och familjedaghem — nått en viss omfattning i relation till invånarantalet. För det första 10 OOO-talet invånare krävs mer än en plats per 200 invånare och därefter mer än en plats per 100 invånare. Beträffan- de kommuner över 10000 invånare gäller dessutom, att antalet familjedaghemsplatser vid beräkningen av statsbidraget inte får överstiga antalet statsbidragsberättigade barnstugeplatser.

Även det så kallade trefamiljssystemet är statsbidragsberättigat enligt samma grun— der som annan familjedaghemsverksamhet i den mån kommunen är ansvarig för verk- samheten.

Social hemhjälp

(se åldrings-, sjuk- och handikappservice)

Bostadstillägg

Nya statliga och kommunala bostadstillägg för barnfamiljer (enl. prop 1968: 42) har be- slutats av 1968 års riksdag och beslutet trä- der i kraft 1969. De kommunala tilläggens storlek kommer att bero på bostadskostna- derna (hyror m. m.).

De kommunala tilläggen bör, enligt pro- positionen, redan nu kunna öppna en väg för bamfamiljer med lägre inkomster att flytta in i lägenheter som ger tillgång till en god boendeservice.

Åldrings—, sjuk- och handikappservice

Investeringskostnader Statliga bostadslån utgår till pensionärsbo- stadslägenheter i kategorianläggningar och insprängda pensionärsbostäder och finansie— ras i för bostadsbyggandet gällande former.

F örbättringslån utgår till förbättring av bostad för personer som fyllt 60 år eller har någon form av folkpension (inkl. förtidspen- sionerade och personer som åtnjuter familje- pension) och för handikappade. Allmänna förutsättningar för att erhålla förbättrings- lån är att sökanden har en beskattningsbar

inkomst av högst 6000 kronor och att be- hov av förbättringslån föreligger.

Lån utgår beträffande en- och tvåfamiljs- hus till dels enskild person och dels kom- mun om huset skall bebos av pensionärer. För flerfamiljshus utgår förbättringslån till kommun om lägenheterna skall bebos av pensionärer eller därmed jämställd. För- bättringslån som beviljas kommun utgår till ett belopp som motsvarar hela den godkända kostnaden. Annan låntagare får lån till 90 % av denna kostnad. Förbätt- ringslån kan vara helt eller delvis rän- te- och amorteringsfria och kan avskri- vas efter 10 år. Den räntefria stående delen för ifrågavarande kategorier kan uppgå till högst 10000 kronor. Amorteringsdelen av förbättringslån löper med 4% ränta och skall amorteras inom det antal år, vanligen 10 eller 15, som länsbostadsnämnden be- stämmer.

Förbättringslån till kommun för nybygg- nad av temporära åldringsbostäder får be- viljas tills vidare, enligt gällande bestämmel— ser dock längst t. o. m. den 30 juni 1969. Den räntefria och stående delen är högst 10 000 kronor.

Förbättringslån förmedlas av kommunen och beviljas av länsbostadsnämnderna. Bo- stadsstyrelsen utarbetar tillämpningsföre- skrifter och är besvärsinstans. . Kungörelsen om förbättringslån 538.

1962:

Invalidbostadsbidrag lämnas med högst 15000 kr för det extra utrymme och den speciella inredning i bostaden som en rö- relsehindrad behöver. Beloppet kan höjas för kostnader för hydraulisk lyftanordning. Bidragstagarc är ägare av bostadshus eller den som innehar bostadslägenhet med hy- resrätt eller bostadsrätt.

Bidragsverksamheten utövas av länsbo- stadsnämnderna och bostadsstyrelsen. . Räntelånekungörelsen 1967: 553.

Övriga anläggningar. Några kommuner har byggt eller planerar att bygga särskilda bostäder eller bostadsanläggningar för han- dikappade. Byggherrar är vanliger. allmän-

nyttiga bostadsföretag eller stiftelser men också enskilda, t.ex. Stiftelsen Focus, har stått som byggherrar.

1965 års riksdag införde skyldighet för landstingen att anordna elevhem för svårt rörelsehindrade barn, som måste inackor- deras för att kunna få undervisning i grund- skola. Skyldighet föreligger också att vid behov sörja för inackordering i elevhem av handikappade förskolebarn.

För inrättandet av inackorderingshem för utvecklingsstörda bär landstingens omsorgs- styrelser ansvaret.

Daganläggningar för sysselsättning och kontakter för gamla kan finansieras på olika satt

Pensionärsbostadsbidrag

Bidrag utgår med lägst 175 kronor och högst 625 kronor per år och lägenhet. Bi- dragsbeloppets storlek för en kommun be- stäms på grundval av antalet skattekronor per invånare i kommunen. Bidragen utgår till mindre bemedlade åldringar, förtids- pensionärer och personer som åtnjuter fa- miljepension. Bidragsverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. . Kungörelsen 1962: 542 om pensionärs- bostadsbidrag.

Kommunala bostadstillägg till pensionärer och handikappade

I samtliga kommuner utgår kommunala bo- stadstillägg, som är inkomstprövade. Av det totala antalet folkpensionärer på 1200 000 erhåller 600000 detta bidrag, som varierar i storlek från kommun till kommun. Unge- fär hälften av de 600000 bor i kommuner, där bostadstilläggets maximibelopp utgör 1 500 kronor eller mera per år. 0 Lag 25 maj 1962 om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension. Kommuner kan också ge kommunalt bo- stadsbidrag till handikappade. Det utgår i regel som en hyressubvention och vanligen i de fall då den verkliga hyran för en lägenhet av godtagbar standard överstiger en viss an—

del av de handikappades inkomst. Oftast har andelen satts till 20 %. Hyressubventione- ringen har förordats av Svenska stadsför- bundet.

Social hemhjälp Statsbidrag utgår med 35% av kommu- nens nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsamariter och därmed jämförlig per- sonal, vilken har till uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. o Kungörelsen 1964: 427 om statsbidrag till social hemhjälp.

Landsting och kommun har avtalat om samverkan på så sätt att kommunen åtar sig att ställa sin hemhjälpsorganisation till för- fogande även för hemsjukvård av långvarigt sjuka inom kommunen. För den hemsjuk- vård som kommunalt anställda hemsamari-

ter lämnar, skall landstinget — så snart frå- ga är om bidragsberättigad hemsjukvård — ersätta kommunen.

Fritidsservice och kulturdistribution

Fri fidsser vice

Den statliga och kommunala anslagsgivning- en till ungdomens fritidsverksamhet har kart- lagts och analyserats i två betänkanden (1962 års ungdomsutrednings slutbetänkan- de: Statens stöd till ungdomsverksamhet SOU 1967: 19 och Statens ungdomsråds ut- redning: Kommunerna och ungdomen SOU 1966: 32). Till de förslag som framförs hör

— förutom ökat samhällsstöd och förenklad bidragsgivning — en bättre samverkan mel- lan stat, kommun, landsting och de ideella organisationerna när det gäller planeringen av fritidsverksamhet. Man har också under- strukit behovet av en långsiktig ekonomisk planering på olika nivåer.

I det följande redovisas statliga bidrags- former. Bidragen till de centrala organisa- tionerna utgör en stor del av den statliga insatsen. Principförslag angående kommu- nernas och landstingens anslagsgivning till ungdoms- och fritidsverksamhet, som ökat kraftigt under 60-talet, har framlagts i det ovannämnda betänkandet »Kommunerna och ungdomen». Ett stort antal kommuner har fattat beslut angående sin anslagsgiv- ning i anslutning till dessa rekommendatio- ner eller tillsatt lokala utredningar.

Investeringskostnader

Bostadsstyrelsen. Bostadslån kan utgå till samlings- hobby- och klubblokaler samt mindre bibliotek, avsedda för bostadsområ- det, om detta finansierats med statliga bo- stadslån. Lokalerna får inräknas i låneunder- laget.

Vissa utrymmen, t. ex. samvarorum och samlingslokal i kategorihus, servicehus o. dyl., betraktas enligt bostadsstyrelsens an— visningar till 2 & bostadslånekungörelsen som bostadsutrymmen.

Detta innebär att utrymmena får samma kapitalkostnadsvillkor som bostäder. Kapi- talkostnadsomfördelning får alltså tillämpas, vilket medför att kapitalkostnaderna i bör- jan blir förhållandevis låga för att sedan successivt stiga.

Vissa typer av lokaler i vilka någon form av service tillhandahålles och som inte be— tjänar bara det aktuella området, t. ex. bibliotek, samlingslokaler, teater, biograf. kyrka, får inte ingå i låneunderlaget men kan ingå i pantvärdet såvida lokalerna inte är förenade med en betydande kredit- risk. Tillägg inom pantvärdet innebär att bo- stadslån inte utgår för lokalerna men att des- sa kan finansieras med utökade bottenlån. . Bostadslånekungörelsen 1967: 22 och bo-

stadsstyrelsens anvisningar.

Statens nämnd för samlingslokaler. Lån beviljas för nybyggnad, om- och tillbygg- nad, inköp av byggnad samt för s. k. ekono- misk sanering av >>för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, sam- kväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov». Som ytterligare förutsättning skall gälla att 10- kalerna >>opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtes åt envar inom orten verksam organisation». . Kungörelsen 1957: 367, ändrad 1960: 315, om statslån för anordnande av all- männa samlingslokaler m. m.

Lån kan beviljas kommun, aktiebolag, för- ening eller stiftelse. I förhållande till ett fast- ställt låneunderlag kan lån utgå »med högst 50% eller, när synnerliga skäl äro därtill, med högst 70 %». Lån kan beviljas med en ränte- och amorteringsfri del. Denna del kan uppgå till högst 50 % av låneunderlaget för ungdomslokaler och högst 40 % för öv- riga allmänna samlingslokaler. Räntan är lika med den s. k. normalräntan för lån från statens utlåningsfonder (1968/69 = 5,75 %) men är fast under lånets löptid, dvs. den kan, sedan lånet beviljats, inte änd- ras. Amorteringstiden för lån till nybygg— nad är normalt 25 år. Vid om- och tillbygg- nad kan amorteringstiden förkortas. Lånet återbetalas med fasta årliga belopp.

Låneärenden bereds av statens nämnd för samlingslokaler. Lån beviljas av Kungl. Maj:t (i inrikesdepartementet).

I skriften »Allmänna samlingslokaler». som kan rekvireras från nämnden, ges kom- mentarer till låne— och bidragsbestämmel— serna och anvisningar angående lokalers ut- formning rn. m.

I vissa fall beviljas även lån för s. k. eko- nomisk sanering, när ägaren (ej kommun eller kommunalt företag) på grund av eko- nomiska svårigheter inte kan hålla lokalerna tillgängliga. Sådana lån utgår endast under förutsättning att lokalerna fortfarande är användbara och att även kommunen bidrar. Vid ekonomiska svårigheter för företag,

som tidigare beviljats samlingslokallån. kan dessutom s.k. rekonstruktionsbidrag läm- nas som ett komplement till saneringslå- nen. Dessa bidrag kan utgå med ett be- lopp motsvarande högst 15 % av det be- lopp, till vilket låneunderlaget för lokaler- na enligt ovannämnda kungörelse om stats- lån (kk 1957: 367) kan beräknas vid tid- punkten för bidragets beviljande. Även här krävs att kommunen bidrar.

Lokaler för vilka samlingslokallån utgått skall förvaltas och upplåtas enligt ett nor- malreglemente som fastställs av nämnden.

Enligt kungörelsen 1966: 185, ändrad 1967: 197, om lån för anskaffning av stu- dentkårlokaler utgår lån till studentorganisa- tion till för medlemmar avsedda hörsalar, rum för sammanträden, studiearbete, sam— kväm. motionsidrott och för bespisnings- lokaler. Lån beviljas av Kungl. Maj:t (i ut- bildningsdepartementet). Ärenden bereds av statens nämnd för samlingslokaler.

Skolöverstyrelsen: Statsbidrag till skollu—

kaler. Statsbidrag till sådana skollokaler som kan bli aktuella för fritidsändamål, t. ex. sam— lingssalar, skolmåltidslokaler, gymnastiksa- lar, utgår endast i den mån de efter särskild prövning förklarats nödvändiga för skolans eget behov. Om man i skolanläggningen in— rymmer lokaler för andra ändamål än un— dervisning utgår inte statsbidrag för dessa. Under vissa förutsättningar kan då sam- lingslokallån utgå. Om utökningen avser gymnastiksal, idrottshall eller liknande kan bidrag utgå från fonden för idrottens främ- jande (se nedan). I annat fall får kommu- nen själv stå för kostnaderna. Skolöversty- relsen har utfärdat anvisningar angående samordning av lokalplanering. o Kungörelsen om statsbidrag till bygg- nadsarbeten inom det allmänna skolväsen- det 1957: 318, omtryck 1962: 479, ändrad senast 1967: 468.

Allmänna arvsfonden. Understöd från arvsfonden kan utgå till kommuner och or- ganisationer för bl. a. förvärv, ny- eller om- byggnad av ungdomslokaler samt för inköp av inventarier till dessa lokaler. För löpan— de utgifter k'an fondmedel inte komma i

fråga. Till förutsättningar för bidrag hör att verksamheten skall gälla barn och ungdom under 25 år. Bidragsbeloppens storlek va— rierar och är inte författningsmässigt regle- rad. Viss praxis har dock utvecklats och bli- vit normgivande. Handläggningen av bi- dragsärenden sker i socialdepartementet. varvid samråd äger rum med Statens nämnd för samlingslokaler och/eller socialstyrelsen.

En utredning om allmänna arvsfondens verksamhet har utförts inom justitiedepar- tementet. Utredningen har ännu inte för- anlett något förslag.

Riksidrottsförbundets idrottsplatskommir- té. Fonden för idrottens främjande. Ur ovannämnda fond har kommunerna och idrottsorganisationerna möjlighet att få an- slag till anläggningar och lokaler för utom- hus- och inomhusidrott. Bidrag beviljas av Riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté i fråga om mindre belopp eller på dess för- slag av Kungl. Maj:t. Bidragsfördelningen sker med hänsyn till mest aktuella behov oavsett var projekten är belägna i landet. Utredning pågår om statens stöd till idrotts- ändamål (Idrottsutredningen).

1968/69 har i statsbidrag beviljats 30 mil- joner kronor för investeringar i idrottsan— läggningar. Till detta kommer betydande in- vesteringar — 16 miljoner kronor — för idrotts- och friluftsanläggningar i form av beredskapsarbeten. Huvuddelen av kostna- derna, som 1968 beräknas uppgå till ca 150 miljoner kronor täcks genom kommunala bidrag.

Driftkostnader Driftbidrag till fritidsverksamhet utgår till omkostnader för personal, lokaler, verk- samheten samt till utbildning av ledare. Ne- dan anges endast statsbidrag som helt eller delvis gäller primärkommunal verksamhet. Bidrag till verksamhet på riksnivå — t. ex. ungdomsorganisationernas centrala verk- samhet — eller regional nivå — t. ex. lands-

tingens bidrag till folkbildnings- och ung- domsarbete har ej medtagits.

Skolöverstyrelsen. Statsbidrag till ungdo- mens fritidsverksamhet utgår för anordnan- de av fritidsgrupp för vilken studieförbund eller kommun är huvudman, dels med högst hälften av kostnaderna för handledning och materiel, dock högst med fem kronor och 50 öre per medlem, dels med två kronor per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Gruppen skall bestå av lägst fem, högst 25 medlemmar och verk- samheten omfatta minst tjugo timmar, för- delade på tio sammankomster. . Kungörelsen den 30 juni 1964 (nr 575) ändrad senast 1966: 149.

Huvuddelen av bidraget till verksamhe— ten vid hemgårdar fördelas mellan 35 hem- gårdar, som drivs såsom stiftelser, förening— ar o. (1. För verksamheten utnyttjas i övrigt bl. a. den reguljära statliga bidragsgivning- en till studiecirklar och fritidsgrupper. En betydande del av kostnaderna för hemgår- darnas verksamhet täcks av kommunala an- slag.

Statsbidrag till föreläsningsverksamhet ut— går för föreläsningar anordnade av länsbild- ningsförbund, lokal föreläsningsförening, studieförbund eller till studieförbund an— sluten lokal avdelning för föreläsningar som är avsedda att meddela allmän och medbor- gerlig bildning. Som villkor för bidrag till föreläsning gäller bl. a. att den skall vara offentlig. Skolöverstyrelsen kan dock med— ge undantag från denna bestämmelse, bl. a. för handikappade.

Såsom centralt organ för föreläsningar finns en föreläsningsbyrå, Folkbildningsor- ganisationernas föreläsningbyrå, som sva- rar för förmedling av föreläsningar och som fastställer och utbetalar ersättningarna till föreläsarna. . Kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 463) ändrad senast 1967: 404.

Ur anslaget till nykterhetsorganisationer m. nt. utgår bl. a. anslag till lokala organi- sationer med belopp som står i relation till organisationens medlemstal.

Från anslaget till de handikappades kultu-

rella verksamhet utgår bidrag till konsulent- verksamhet av försökskaraktär för studie- och ungdomsverksamheten bland handikap- pade. En del av anslaget går till kurs- och Studieverksamhet, fritidsverksamhet, ungdomsledarutbildning m. m.

Statsbidrag till studiecirkelverksamhet ut— går till kostnader för ledararvode och stu- diemateriel med i allmänhet högst 75 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Bi- dragets storlek bestäms enligt särskilda reg- ler. . Kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 463) ändrad senast 1967: 304.

Riksidrottsförbundet. Bidrag ur fonden för idrottens främjande utgår förutom till riks- idrottsförbundet och idrottsförbund på riks- nivå till verksamheten inom distrikts- och lokala idrottsföreningar. En betydande del av medlen används för kurs- och utbild- ningsverksamhet. Ur fonden utgår också bidrag till handikappidrott.

För 1968/69 disponerar riksidrottsför- bundet ca 1,5 miljoner kronor i driftbidrag. I växande utsträckning beviljar även kom- munerna driftbidrag.

K ul turdistributi on

Investeringskostnader

1. Se ovan under F ritidsserviee.

2. Statsbidrag till olika ändamål av in— vesteringskaraktär inom kulturområdet kan även utgå ut behållningen av de särskilda lotterier, som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål. Beslut fattas av Kungl. Maj:t efter remiss till vederbörande myndighet inom området. Några särskilda statsbidragsbestärrmelser finns inte. En förteckning över varje år ut- delade bidrag återfinns i den årligen publi- cerade riksdagsberättelsen. Det framgår av dessa förteckningar att bidrag beviljats till uppförande av bl. a. museibyggnader, kon- sertlokaler och teaterbyggnader. I de fall då kommuner uppfört »kulturhus» har bidrag

utgått av lotterimedel. Vidare har medel be- viljats till byggnads- och kulturminnesvård.

Driftkostnader

Stöd till riksorganisationer. Det statliga kul- turstödet till en landsomfattande kulturdis- tribution förmedlas i första hand genom Svenska riksteatern, Rikskonserter och Riks- utställningar.

Till den numera sammanslagna Rikstea- tern—Svenska teatern, från den 1 juli 1968 benämnd Svenska riksteatern, utgår 1968/ 69 ett statsstöd om 17,5 miljoner kronor för produktion och förmedling av föreställning- ar över hela landet men i första hand till städer som saknar annan teater. Spelåret 1966/67 framfördes 2809 föreställningar och publiksiffran uppgick till 801 000.

I och med riksdagens beslut med anled- ning av prop. 1968: 45 om Rikskonserter m.m. har den hittillsvarande försöksverk- samheten permanentats. Den nya stiftelsen Institutet för rikskonserter kommer i fort- sättningen att svara för förmedling av kvällskonserter i hela landet. I vissa län stöds en omfattande skolkonsertverksam- het. Denna kommer att kontinuerligt byg- gas ut i nya län. Skolkonserter erbjuds till ett fast pris. Vid offentliga konser- ter för vuxna och ungdom tillfaller hal- va inträdesavgiften institutet. Det statliga bidraget till gagekostnaderna kan liksom vid Skolkonserter utgå med högst 50 %. Vid icke offentliga konserter inom föreningar. sjukhus o. dyl. kan institutet svara för en relativt sett större andel av kostnaderna än vid offentliga konserter.

Sedan år 1965 bedrivs en försöksverksam- het med Riksutställningar av konst samt kultur- och naturhistoriska föremål. Verk- samheten leds av 1965 års musei- och ut- ställningssakkunniga. Sedan förra året är Riksutställningar samorganiserat med För- eningen Konst i skolan och Riksförbundet för bildande konst. Statsanslag till verksam- heten utgår för 1968/69 med 2,7 miljoner kronor.

Stöd till stadsteatrar och därmed likställda teatrar. Statsbidrag utgår 1968/ 69 till stads— teatrar och därmed likställda teatrar i föl- jande städer, nämligen Borås, Göteborg (tre teatrar), Hälsingborg, Malmö, Norr- köping—Linköping, Stockholm och Upp- sala. Stöd utgår också till Norrbottens länsteater. Grundbidrag utgår med 55 % av teatrarnas totala kostnader spelåret 1966/ 67 (Norrbottens länsteater 1968/ 69) för lö- ner och arbetsgivareavgifter. Vidare utgår tilläggsbidrag motsvarande höjningen av lö- nenivån för statstjänstemän.

Stöd till folkbiblioteken. De direkta statliga insatserna för främjande av folkbiblioteks- väsendet inriktas i första hand på stöd till utvecklingsverksamhet i ett begränsat antal kommunala enheter i anslutning till den pågående indelningen i kommunblock. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 8 oktober 1965 kan bidrag utgå under en tid av längst fem år och utgöra högst 50 % av kostnaderna för en allmän höjning av biblioteksstandar- den inom ett kommunblock. Tilldelningen av bidrag skall grunda sig på en långsiktig utvecklingsplan som görs upp i samråd med Skolöverstyrelsen. Överstyrelsen beslutar om fördelning av bidrag.

Bidrag till olika kulturella ändamål. Vid si- dan av ovan nämnda former för statsbidrag till kulturverksamhet ute i landet stöds en rad olika ändamål ur riksstatanslaget Bi- drag till särskilda kulturella ändamål varav en avsevärd del innebär bidrag till kommu— nala kulturaktiviteter. Inom teaterområdet kan nämnas bidraget till Skådebanan, inom musikområdet stödet till orkestrar i Stock- holm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Häl— singborg och Gävle samt Västerås och Öre- bro. Vidare utgår mindre bidrag bl.a. till vissa kammarmusikföreningar.

Mathållning

Investeringskostnader

Bostadsstyrelsen. Bostadslån kan utgå för uppförande av anläggningar för mathållning, I bostadsstyrelsens anvisningar till 2 % i den nya bostadslånekungörelsen sägs att »som bostad får i hus som utgör kategori- hus enligt 15 & eller 5. k. servicehus - fa- miljehotell o. dyl. — anses vissa utrymmen som normalt ingår i bostadslägenheterna men som på grund av husens särskilda ka— raktär brutits ut ur lägenheterna och sam— manförts till eller erhållit motsvarighet i gemensamma utrymmen». (Detta innebär att sådana utrymmen får ingå i låneunderla- get och i kapitalkostnadshänseende får sam— ma villkor som bostäder.) Matställen i ka— tegorihus och servicehus eller 5. k. service- områden kan belånas på detta sätt. Bostadsstyrelsens anvisningar till 19 & bo- stadslånekungörelsen — som behandlar lå- neunderlaget för bostäder och lokaler — an- ger att lokaler får ingå i låneunderlaget om a) lokalernas ändamål är att tillhandahålla varor eller tjänster, b) behov av lokalerna föreligger, c) behovet hänför sig till bo- stadsområdet, d) lokalerna tillgodoser de boendes behov, e) bostadsområdet finan- sierats med statliga lån. I den exempelsam- ling som bostadsstyrelsen upprättat ingår konditorier men inte restauranger. Detta torde dock inte utesluta att sådana restau— ranger, som är öppna även för andra än boende i huset, kan ingå i låneunderlaget — såvida de inte kan belånas enligt den i

anvisningarna till 2 & angivna bestämmel- sen.

Lokaler för hotell samt sådana restau— ranger som drivs kommersiellt kan däremot endast ingå i pantvärdet.

Övriga finansieringsmöiligheter. Mathåll- ning förekommer i bostadsområden också i samband med skolor, barnstugor och ål- derdomshem. Dessa anläggningar för mat- hållning finansieras i gällande former för uppförande av skolor, barnstugor och ålder- domshem. Vidare förekommer inom den öppna åldringsvården att matfrågan för vis- sa åldringar löses genom kommunal för- sorg.

Lån utgår också för s. k. bespisningslo- kaler för studenter under förutsättning bl. a. av att de anställda vid läroanstalten får utnyttja lokalen på samma villkor som de studerande. Lån utgår med belopp som mot- svarar hela låneunderlaget och kan dess- utom vara helt räntefritt och stående. Lån beviljas av Kungl. Maj:t (i utbildningsdepar- tementet). Låneärenden bereds av Statens nämnd för samlingslokaler. 0 Kungörelsen 1964: 398 om lån för an- skaffning av studentkårlokaler.

Driftkostnader

I servicehus eller serviceområden är det vanligt att de boende genom avgifter får betala kostnaderna för nyttjandet. Detta kan ske på olika sätt. Ett vanligt sätt i mindre servicehus är att de boende är ålag— da att köpa ett visst antal måltider. Kost- nader för dessa uttas i samband med hy- ran. Ju större servicehuset eller serviceområ- det är, desto mindre antal obligatoriska mål- tider är nödvändiga. Vid tillräckligt befolk- ningsunderlag har det s. k. mattvånget kun- nat kraftigt minskas eller helt elimineras (se kap. 3, Majviken, Carlsro och Vzerebro Park, Skovbrynet).

.)ostadsvård

Kommunen finansierar den städning som utföres som ett led i den sociala hemhjälpen. Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader. Avgift uttages av nyttjaren i relation till hushållets inkomst.

Tvätt och klädvård

Investeringskostnader

Enligt bostadslånekungörelsens 2 & räknas anläggning för tvätt som bostadsutrymme. Hit räknas både tvättanordningar i lägen- heten och tvättstuga. Tvättutrymmen får därför inräknas i låneunderlaget. Viss extra tvättutrustning såsom t. ex. tvättmaskin i lä- genheten får inräknas endast i pantvärdet. Kommersiellt drivna tvättanläggningar får inräknas i låneunderlaget såsom lokaler. »Reception» som kan användas för in- och utlämning av tvätt behandlas nedan.

Driftkostnader

Självtvättanläggningar i bostadsområdet fi- nansieras genom hyresintäkter och avgifter från nyttjaren.

Om reception används för förmedling av tvätt uttages vanligen en expeditionsavgift.

Varudistribution och expeditiva tjänster

Investeringskostnader

I bostadsstyrelsens tidigare nämnda anvis- ningar till bostadslånekungörelsens 19 & upp- räknas de lokaler som får ingå i låneunder- laget och som i enlighet med en annan pa— ragraf får de kapitalkostnadsvillkor som gäl- ler för lokaler. De uppräknade, i detta sam- manhang aktuella lokalerna är:

Närhetsbutiker och hantverkslokaler, t. ex. affärer för livsmedel, konditorier, mindre bagerier, affärer för tobak, sybehör, kläder, färger, järnvaror, pappersvaror, blommor och elektrisk materiel, herr- och damfrise- ring, apotek;

Avdelningskontor för post och bank, lo- kaler för allmänna försäkringskassor;

Lokaler för läkar- och tandläkarpraktik samt för barna- och mödravårdscentraler.

Dessa lokaler kan belånas om behov av dem föreligger, om detta behov hänför sig till bostadsområdet, om bostadsområdet finansierats med statliga lån och om loka- lerna tillgodoser de boendes behov.

Som beskrives i anvisningarna till 2 & bostadslånekungörelsen kan vissa lokaler er- hålla samma kapitalkostnadsvillkor som bostäder. Reception för förmedling av va— ror eller tjänster åt de boende räknas såsom bostäder.

Driftkostnader

Nyttjandet av dessa anläggningars varor och tjänster finansieras mestadels genom ,det pris nyttjaren får betala. Det kan förekom- ma att en del av kostnaderna täckes via hyror eller speciella avgifter.

I denna bilaga redovisas en inventering av nu tillämpade normer och tumregler för dimensionering av vissa serviceanordningar i landets tio största städer. Servicekommit- tén har inte i något avseende tagit ställning till eller sanktionerat dessa normer. Funk- tionsbeskrivningarna är hämtade ur offent- ligt material och överensstämmer ej helt med den funktionsindelning av boendeser- vicen som gjorts i kap. 2. Uppgifterna är granskade och godkända av respektive stad våren 1968.

Barn !illsyn

De barnavårdande institutionerna daghem, lekskolor och fritidshem kallas med ett ge- mensamt namn för barnstugor.

Daghem

Funktion. Daghem tar emot barn i åldern 1/2—7 år när föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete eller studier. Barnen erhåller pedagogisk fostran, måltider, vila samt tillfälle till lek.

Myndighet. Tillsynsmyndighet är barna- vårdsnämnden på det lokala planet, läns- styrelsen regionalt samt socialstyrelsen på riksnivå.

Norm. Socialstyrelsen rekommenderar en daghemsstorlek på 3 eller 4 avdelningar med 39, 42 eller 54 platser (39 platser om

Boendeservice i 10 städer

daghemmet även innehåller spädbarnsavdel- ning). Uttryckt i lokalyta krävs för 3 av- delningar ca 450 m"3 och för 4 avdelningar ca 550 m"2 lägenhetsyta. Per plats beräknas ca 10-—-12 m2 lägenhetsyta beroende på bar- nets ålder. Uttryckt i markyta beräknas, vid gynnsamma markförhållanden, en nor— mal tomtyta för ett daghem till minst 1 500 —-2 000 m9, varav 550—600 m2 utgör byggnadsyta. 800—1 000 m2 lekyta och resten (200—400 m?) trafikyta.

(Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184 samt rapport från Byggforskningen 22/ 67.)

Inventeringen. Daghem förläggs i god kon- takt med kommunikationscentra eller med gångstråk till sådant centrum. Lugn miljö nära park eller annat grönområde eftersträ- vas.

Gångavståndet till hemmet uppges endast i undantagsfall vara längre än 500 meter.

Antal

Antal platser/

Daghem platser 100 inv. Stockholm 6 033 0,79 Göteborg 1 776 0,40 Malmö 1 427 0,56 Västerås 475 0,43 Uppsala 550 0,58 Norrköping 386 0,4! Orebro 660 0,77 Hälsingborg 1 18 0,15 Linköping 185 0,24 Borås 525 0,76

- _:-

Normer. Stockholm: Den av stadsfullmäk- tige år 1965 antagna principplanen för ut- byggnad av daghemsverksamheten innebär, att inom hyreshusområden 50 % och inom radhus- och villaområden 30% av antalet barn i åldrarna 0—7 år med förvärvsarbe— tande föräldrar skall beredas daghemsplats. Planen är för närvarande föremål för revi— dering syftande till en ökning av denna mål- sättning. Vid nyexploateringar i yttre staden bör man som praktisk norm för planeringen räkna med att per 2000 invånare inrätta ett daghem med 64 platser fördelade på fyra avdelningar.

Göteborg: Ett daghem om 40 platser/ I 000 lägenheter eller 1 plats per 15—20 barn i åldern 1/-z—-7 år.

Malmö: 45—50 platser/1000 lägenheter (: 6 % av barnen i åldern 2—7 år).

Västerås: Ett daghem om 45 platser/ stadsdel om minst 6000—23 000 invånare. I nya områden planeras så många daghem att plats skall finnas för 10—20 % av 5 årskullar.

Uppsala: Daghem och fritidshem skall tillsammans innehålla 240 platser/9 000 rumsenheter.

Norrköping: Ett daghem/ stadsdel om minst 5 000 invånare. Antalet platser mot- svarar 20 % av barnen i respektive ålder.

Örebro: Barnstugor i alla nya stadsdelar. 60 platser/1000 invånare. (Normer för en— bart barndaghem saknas.)

Hälsingborg: 1972 skall plats finnas för 6 % av förskolebarnen. Detta motsvarar 0,60 platser/100 invånare.

Linköping: 50 % av barnen i åldern 1/2 —7 år med förvärvsarbetande mor skall ha plats på daghem eller familjedaghem. Detta motsvarar ungefär 15 platser/3 000 invå- nare.

Borås: Plats på daghem eller familjedag- hem skall finnas för 50 % av alla förskole- barn med förvärvsarbetande mor.

Gångavstånd. Varierar mellan 400 och 500 m. De flesta uppger dock att man bortser från denna faktor vid planeringen. I stället tas hänsyn till stadsdelens struktur, befolk- ningstäthet osv.

Ytor. Man hänvisar till socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184.

Lekskola

Funktion. Lekskola, kallas även barnträd- gård, tar emot barn i åldern 4—7 år under del av dagen, vanligen 3 timmar. Under pe- dagogisk ledning får barnen tillfälle till ut- vecklingsfrämjande lek och sysselsättning med jämnåriga.

Myndighet. Se daghem.

Norm. Socialstyrelsen rekommenderar an- talet platser per lekskola till 40 (20 barn på resp. fm och em). En lekskola bör ej ha färre platser än 40 och ej flera än 80. Ut— rymmesbehovet uttryckt i lokalyta beräknas för en normal lekskola om 40 platser till 110 m? lägenhetsyta. Uttryckt i markyta fordras utöver byggnadsytan en inhägnad lekgård på ca 200—400 m=), som bör för- läggas i direkt anslutning till lokalen. För friliggande lekskola fordras en tomtyta på 400—600 mg. En lekyta på 10—20 m'2 är önskvärd per lekskoleplats. Inom småhus- områden krävs tomtmark för friliggande lek- skolor. Inom hyreshusområden kan leksko- lor inrymmas i bostadsbebyggelsen. I de fall lekskola inryms i ett större bostadshus måste den förläggas till bottenvåningen och er- hålla egen inhägnad utelekplats. Beträffande ljud- och ljusförhållanden gäller samma krav som för daghem.

Om möjligt bör det finnas en park eller ett grönområde i nära anslutning till lek- skolan.

(Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184.)

Inventeringen. De flesta städerna uppger att de saknar normer för planering av lek- skolor men att man i princip söker förlägga lekskolorna så att varje stadsdel får minst en. Avstånden kommer alltså att få en un- derordnad betydelse.

Lekskolan förläggs centralt inom den bo- stadsbebyggelse som den skall betjäna. Bar- nen kan i allmänhet gå från bostaden på egen hand utan att behöva följa starkt tra-

Antal

Lekskola platser Befolkningsunderlag Gångavstånd Planeringsnorm

Stockholm 8 227 1 000 inv. 300 m 1970 skall plats finnas för 50 % av alla barn i åldern 4—7 år Göteborg 4 464 2 000—3 000 inv. Norm saknas 1 lekskola om 40 pl. per 800 lgh. Malmö 804 3 000—4 000 inv. 400—500 m 50—60 pl/l 000 lgh Västerås 2 195 1 000 inv. Norm saknas Plats för alla 5—6-åringar i nya stadsdelar Uppsala 1 320 -— 150—200 m 80 pl/9 000 rumsenheter Norrköping 1 308 5 000—10 000 inv. Norm saknas 40 pl/S 000—10 000 inv. Örebro 1 200 Norm saknas Norm saknas Plats för alla 6-åringar Hälsingborg 820 Varierar beroende på 600 m Plats för alla 6-åringar

barnantalet Linköping 1 120 1 500 inv. 500 m Plats för alla 6-åringar Borås 750 Varierar beroende Norm saknas Plats för alla 6-åringar

på barnantalet

fikerade gator och vägar. I varje fall skall de inte behöva korsa huvudtrafikleder.

Normerna för antalet platser varierar mel— lan de olika städerna. Behovet av lekskole- platser beräknas för Stockholms del mot- svara halva antalet barn i åldrarna 4—7 år.

I de flesta fall uppges att plats skall fin- nas för alla 6-åringar.

Beträffande gångavstånd uppges 600 me- ter som maximiavstånd, men i praktiken överskrids detta relativt ofta. Det primära är att besätta de platser som finns även om detta leder till att en del barn får av— stånd till lekskolan som betydligt överskri- der det rekommenderade maximiavståndet.

Fritidshem

Funktion. Fritidshem tar emot skolbarn un- der skolfri del av dagen. Barnen, som hu- vudsakligen är i åldern 7—11 år, erhåller tillsyn och sysselsättning under ordnade för- hållanden samt tillfälle till läxläsning. Un- der eftermiddagarna erhåller barnen ett kraf- tigt mellanmål eller ett lagat middagsmål.

Myndighet. Se daghem.

Norm. Socialstyrelsen rekommenderar att ett ordinärt fritidshem skall ta emot 15—20 skolbarn. Fritidshem för 20 barn kräver ca 125 m2 lägenhetsyta. Utöver byggnadsytan fordras en inhägnad lekgård på ca 200—— 400 m2 i direkt anknytning till lokalen. To- talt krävs för friliggande fritidshem 400——

600 m2 tomtyta. Per plats behövs 10—20 m2 lekyta.

(Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 184.)

Inventeringen. Verksamheten är så pass ny att några fasta normer ännu ej existerar. Man är i några städer ännu i försöksstadiet och söker bl. a. kombinera ungdomsgårdar/ fritidsgårdar med fritidshem.

I Göteborg läggs fritidshemmen in som avdelningar i anslutning till daghem.

Antalet är, med undantag av Stockholm

Antal fritids- Fritidshem Planeringsnorm hem Stockholm Platsantalet skall motsvara hälften av daghemsplatser- na. ] fritidshem/1 000inv. 102 Göteborg 15 platser/1 000 lägenheter. I princip ett fritidshem vid varje daghem 18 Malmö Norm saknas 2 Västerås Efterfrågan iresp. bostads- område bestämmer antalet fritidshem 12 Uppsala Tillsammans med daghem

240 platser/9000 rumsen- heter 4 Norrköping Platsantalet skall motsvara 25 % av daghemsplatserna 8 Platsantalet skall motsvara hälften av daghemsplat- serna 11 Hälsingborg 1972 skall plats finnas för

5 % av antalet barn i ål-

Örebro

dern 7—10 år 4

Linköping Norm saknas 1 Borås Norm saknas 1 SOU 1968: 3

??...—4. .

Beträffande ytor följer man socialstyrel- sens Råd och anvisningar nr 184.

I princip söker man att få fritidshemmen spridda på de olika stadsdelarna.

Kommunala familjedaghem

Funktion. Familjedaghem är benämningen på enskilda hem som under dagen upp- låts för vård och tillsyn av barn till för- värvsarbetande föräldrar. Familjedaghem- men utgör ett komplement till daghemmen.

Myndighet. Kommunen förmedlar platser och är ensam ansvarig.

Norm. ——

Inventeringen. Några normer beträffande de kommunala familjedaghemmen finns ej. Man uppger att de skall vara komplement till barndaghemmen.

Ersättningen till dagmamman varierar mellan 8 och 21 kronor per dag, beroende på barnets ålder och antalet timmar.

Samtliga städer subventionerar verksamhe- ten. Inspektion av familjedaghemmen före- kommer i samtliga fall. men varierar mel- lan 1 och 12 gånger per år.

Hälsokontroll av dagmamman förekom- mer i vissa fall. Då gäller det skärmbilds- undersökning.

Kurser för dagmammor anordnas. Någon längre väntetid förekommer endast i Stockholm, Göteborg, Malmö och Borås.

Kommunal barnvårdarinneverksamhet

Funktion. Barnvårdarinnor, som kan biträda de förvärvsarbetande föräldrarna med vår- den av sjuka barn, utgör ett ytterligare komplement till barnstugoma och familje- daghemmen. Sjuka barn får p. g. a. smitto- risken inte tas emot i barnstugornas dag- hem och fritidshem.

När båda föräldrarna hindras av sitt ar- bete att hämta och ta hand om sina barn efter barnstugornas stängning, på kvällar och helger kan också en barnvårdarinna behöva anlitas.

Ersättning till Kommunala dagmammor, Ordnas familjedag— Antal max.-taxa 8—10 Inspektion av Hälsokontroll kurser för hem platser timmar daghemmet Väntetid av dagmamman dagmammor Stockholm 3 165 15:— Ja Ja Ja Ja Skärmbilds- kontroll Göteborg 600 ( 6 år 12:— Ja Ja Ja Ja > 6 år 8:—- (570i kö) Skärmbilds- kontroll Malmö 1 125 10:— 2 ggr/år Ja Ja Nej Skärmbilds- kontroll Västerås 750 12:— Några ggr/år Nej Nej Ja Uppsala 200 1/2—3 år 21 :— 12 ggr/år — Ja Ja 3—7 år 18:— Skärmbilds- 7—12 år 15:— kontroll Norrköping 550 12:—— 2 ggr/år Nej Nej Ja Örebro 773 ( 2 år 14:— Ja Nej Nej Nej > 2 år 12:— Hälsingborg 650 10:— 6 ggr/år Nej Nej Nej Linköping 500 12:— 2 ggr/år Nej Ja Nej Skärmbilds- kontroll Borås 500 11:— Flera ggr/år Ja — Ja SOU 1968: 38 89

Myndighet. Socialnämnden eller särskild hemhjälpsnämnd förmedlar lämpliga barn- vårdarinnor och kortare utbildningskurser kan också ordnas för dem. (Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 175 och 184 samt Sociala meddelanden nr 1 1967.)

Norm. —

Inventeringen. Samtliga städer har denna form av verksamhet som ett komplement till barnstugor och familjedaghem. Några normer finns ej utan man anställer barn- vårdarinnor efter behov.

Barnvårdarinnor får genomgå utbildning (undantag Göteborg) och har en lön som varierar mellan 7: 10 och 7: 95 kronor per timme.

Föräldrarna betalar som för barndaghem och erhåller även nedsättning av avgifter efter behovsprövning.

Antalet barnvårdarinnor Stockholm 470 Göteborg 50 Malmö 48 Västerås 30 Uppsala 14 Norrköping 32 Orebro 82 Hälsingborg 25 Linköping 34 Borås 30

Åldringt-, .rjuk— och handikappservice

Ålderdomshem

Funktion. Hem för åldringar i behov av vård eller tillsyn som inte eljest tillgodoses och inte avser sjukhusvård.

Myndighet. Kommunen är ensam ansvarig för ålderdomshemmen. Länsstyrelsen utövar genom statens socialvårdskonsulentcr till— syn över bl.a. ålderdomshemmcn. Social- styrelsen kan vid klagomål föranstalta om utredning.

Nor/n. Platsbehovet för riket anges mot- svara 10 % av befolkningen i åldern 70 år och däröver.

Maximistorleken beräknas till ca 100 vård— platser. Omkring 60 m? lokalyta beräknas per Vårdplats, dvs. 6000 m2 för ett ålder- domshem om 100 platser. För utrymmes- behovet uttryckt i rn2 markyta saknas nor- mer.

(Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 177 och 194.)

Inventeringen. Planeringsnormen varierar mellan 2 och 20 % av befolkningen i åldern 70 år och däröver.

Beträffande storlek och ytor gäller social— styrelsens normer som minimivärdcn. So- cialstyrelsen är remissinstans och kan av- styrka planer som ej uppfyller rekommen— dationerna.

Ålderdomshem förläggs vanligen högst ett par hundra meter från centrum. Närhet till störande anordningar undvikes.

Pensionärshem

Funktion. Pensionärshem är till för åld- ringar som kan klara sig själva och önskar ha eget hushåll, men samtidigt önskar få del av viss service.

Å lderd omshem Planeringsnorm Antal platser

Stockholm 2 % av dem som är äldre än 70 år 1 042 Göteborg Norm saknas 1 629 Malmö 10 % av dem som är äldre än 70 är 741 Västerås 10 % av dem som är äldre än 70 år 702 Uppsala 20 % av dem som är äldre än 70 år 287 Norrköping 6 % av dem som är äldre än 70 år 493 Orebro 40 nya platser/år 564 Hälsingborg 9 % av dem som är äldre än 70 år 406 Linköping 6 % av dem som är äldre än 70 år 380 Borås 8 % av dem som är äldre än 70 år 306

Myndighet. Kommunens socialnämnd, pen- sionärshemsstyrelse el. dyl.

Norm. ——

Inventeringen. Normer saknas med undan- tag för Stockholm, Malmö och Linköping. Stockholm bygger f.n. 500 lägenheter/år åt pensionärer i pensionärshem och i van- liga fastigheter. I Malmö uppger man att åldringsvården planeras med inriktning på stadsdelsförlagda åldringscentra bestående av ålderdomshem, dagcentral och pensio- närshem. I Linköping uppges att pensionärs- hem och pensionärslägenheter tillsammans skall ge plats för 10—12 % av dem som är 70 år och äldre.

Pensionärshem förläggs i anslutning till strövområden och i närheten av köpcentra.

Västerås har slutat bygga pensionärshem. Pensionärerna får hyra smålägenheter med hyresbidrag.

Den service som erbjuds pensionärerna be- står i allmänhet av matdistribution, terapi. fotvård, städning.

1 Linköping får pensionärerna själva söka upp den service de önskar få del av.

Antal Antal Pensionärshem lägenheter enheter Stockholm 2 770 — Göteborg 2 094 55 Malmö 309 7 Västerås 700 20 Uppsala 800 9 Norrköping 585 — Örebro 170 4 Hälsingborg 500 10 Linköping 240 6 Borås 14] 4

Pensionärslägenheter

Funktion. Se Pensionärshem.

Myndighet. Se Pensionärshem,

.Norm. —-

Inventeringen. Insprängda pensionärslägen- heter har blivit allt vanligare då man öns- kar komma ifrån kategoribildningar.

Det kan dock av ekonomiska och orga— nisatoriska skäl vara önskvärt att man sam- lar pensionärslägenheterna till samma om— råde så att så många pensionärer som möj- ligt skall kunna ta del av den gemensamma service som finns.

Några normer finns ej. Man uppger i ett par fall att man tar det antal smålägenheter som behövs till pensionärslägenheter.

Proportionen insprängda lägenheter ökar. Det råder vanligen ej några skillnader mel- lan vanliga lägenheter och pensionärslägen- heter. I ett par fall uppger man dock skill— nader såsom att pensionärslägenheterna har högre wc-stol, att handtag installerats i bad- rummen, att trösklar saknas samt att stick- kontakterna sitter högre upp.

Pensionärerna har tillgång till samma ser- vice som den man har i pensionärshem.

Antal Pensionärslägenheter lägenheter Stockholm 2 630 Göteborg ] 364 Malmö 737 Västerås 150 Uppsala 302 Norrköping 412 Örebro 200 Hälsingborg 354 Linköping 260 Borås 282

Bostäder för handikappade

Funktion. Bostäder som genom vissa änd- ringar har anpassats till handikappade.

Myndighet. Länsbostadsnämnden beviljar tillstånd. Statens handikappinstitut ger råd. Norm. —

Inventeringen. Bostäder för handikappade förläggs av flera skäl bland vanliga bostä— der. Dock måste man vid projekteringen ta

hänsyn till den handikappade genom att ut- rusta lägenheten med särskilda tekniska hjälpmedel.

Bostäder för Antal handikappade lägenheter Stockholm 191 Göteborg 1 87 Malmö 66 Västerås 62 Uppsala 38 Norrköping 55 Örebro 50 Hälsingborg 30 Linköping 3 1 Borås 8

Efterfrågan är större än utbudet i Stock— holm (290 sökande), Göteborg (60 sökande), Malmö (150 sökande), Linköping (15—20 sökande), Uppsala, Norrköping samt i Borås (vardera 25 sökande).

Social hemhjälp: hemvårdarinnor (tidigare hemsystrar)

Funktion. Hemvårdarinnor hjälper i första hand barnfamiljer där husmor på grund av akut sjukdom, barnsbörd eller dylikt inte kan sköta hemmet. I mån av tid skall de även hjälpa till inom den öppna åldrings- vården och med barntillsyn.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig. Socialstyrelsen har viss insyn då styrelsen skall utöva prövning och utanordning av statsbidrag. Socialstyrelsen skall även följa verksamheten samt vidtaga de åtgärder som kan anses erforderliga.

Norm. Funktionen behandlas i socialstyrel- sens Råd och anvisningar nr 175 samt i Sociala meddelanden nr 3——4 1965 och nr 1 1967.

Inventeringen. Obligatorisk utbildning före- kommer i samtliga städer utom i Stock- holm, Göteborg och Västerås, där den är frivillig. Lönen är lika och ligger i lönegrad KA 9. Behovet av hemvårdarinnor är stort i

Stockholm, Göteborg och Norrköping. Ett mindre behov finns i Uppsala och Hälsing- borg. För de övriga städerna uppges att be- hovet är täckt.

Antal hemvårdarinnor Stockholm 350 Göteborg 1 41 Malmö 99 Västerås 36 Uppsala 42 Norrköping 33 Örebro 36 Hälsingborg 16 Linköping 29 Borås 31

Social hemhjälp: hemsamariter (hemvårds- biträden)

Funktion. Hemsamariter skall hjälpa åld- ringar och handikappade i deras egna hem. Framför allt skall de hjälpa till med inköp, städning, hygien osv.

Myndighet. Se Social hemhjälp, hemvårda- rinnor.

Norm. Se Social hemhjälp, hemvårdarinnor

Inventeringen. Speciell utbildning finns i alla städer utom Örebro. Den är i allmänhet frivillig. Undantag är Göteborg och Norr- köping som har obligatorisk utbildning.

Lönen varierar mellan 7:10 och 7:95 kronor per timme.

Behovet av hemsamariter är —— med un- lantag för Stockholm, Göteborg och Upp- .ala _ täckt i de undersökta städerna.

Antal hemsamariter Stockholm 6 200 Göteborg 2 620 Malmö 500—'600 Västerås 550 Uppsala 340 Norrköping 496 Örebro ca 800 Hälsingborg 463 Linköping 400 Borås 375

_ _;—.,v___m___=____

Fritidsservice och kulturdistribution Bibliotek

Funktion. Biblioteken indelas i huvudbiblio- tek, större biblioteksfilial, mindre biblioteks- filial, samordnat bibliotek för barn och ung- dom samt bokbuss.

Skillnaden mellan de olika enheterna be- står främst i antalet böcker och det omland de skall betjäna. De större filialerna och huvudbiblioteken kan även bjuda på annan service såsom diskotek, teater osv.

Myndighet. Kommunala myndigheter beslu- tar. Skolöverstyrelsens bibliotekskonsulen— ter har en rådgivande funktion och handhar utdelning av vissa anslag.

Norm. —

Inventeringen. Samtliga städer har ett hu- vudbibliotek och ett antal filialer av varie- rande storlek. Samordnat bibliotek för barn och ungdom finns endast i Stockholm. Bok- bussverksamhet förekommer i hälften av de undersökta städerna.

Biblioteken lokaliseras centralt i stadskär- nan, i stadsdelsgruppcentrum eller i stads- delscentrum.

Befolkningsunderlaget varierar för biblio- teksfilialer mellan 5 000 och 25 000. För Stockholm och Göteborg kan underlaget för vissa större filialer uppgå till nära 100000.

Bokbeståndet är en funktion av underla- get och uppgår till 1,5—2,0 volymer per in— vånare.

Antal inv. per Antal

Bibliotek bibl. enhet1 bibliotek1 Bokbuss Stockholm 23 545 33 Ja Göteborg 24 627 18 Ja Malmö 23 046 11 Ja Västerås 17 842 6 Uppsala 11 823 8 Norrköping 31 356 3 Ja Örebro 9 556 9 Hälsingborg 15 891 5 Linköping 19 341 4 Borås 23 148 3 Ja

1 omfattar ej projekterade bibliotek, barn- och ungdomsbibliotek eller bokbuss.

Influensområdet överskrider i allmänhet ej 1—3 km för mindre och 3—4 km för större filialer.

Bokbussar tillgodoser ett begränsat när— hetsbehov och medför i princip endast litte- ratur för vuxna. Underlaget uppgår vanligen till 2—3 000 personer inom 1 km från håll- platsen, men kan vara mycket mindre om intresset är stort för verksamheten.

Ungdomsgård-fritidsgård

Funktion. En lokal där både öppen ung- domsgårdsverksamhet och föreningsverk- samhet kan äga rum.

Under senare år har beteckningen fritids- gårdar börjat användas, då man även har verksamhet för vuxna i dessa lokaler. Bland annat förekommer under dagtid aktiviteter för pensionärer.

Myndighet. Kommunen fastställer gårdens dimensionering och lokalisering. Statens nämnd för samlingslokaler skall förhands— granska ritningar innan statsbidrag utgår. Nämnden ger även råd och anvisningar till kommuner som så önskar.

Norm. —

Inventeringen. Ungdomsgård förläggs till centrumanläggning tillsammans med biblio- tek, idrottshall osv. för att skapa liv i ett efter arbetstid ofta livlöst centrum. Verk- samheten blir då inte heller störande för omkringboende. I princip söker man ge varje stadsdel en gård. Minsta befolknings- underlag för en gård varierar mellan 2 000 och 10 000 invånare. I de flesta fall har man en norm som anger ytan per invånare. Den- na varierar mellan 0,05 och 0,30 rn2 yta per invånare. Som >>tumregel>> brukas 0,10 m'Z/ invånare.

Gårdarnas storlek varierar mellan 75 m2 (5. k. annexgårdar utan heltidsanställda före- ståndare) och 2 600 m2. Vanligast är 700— 1 000 m2.

Gården innehåller vanligen samlingsrum med scenutrymme, ungdomskafé, lekhall, hobbylokaler samt klubbrum i olika stor- lekar.

Minsta bef.- Antal Antal

Ungdomsgård Yta/inv. underlag gårdar inv./ gård Gårdsyta Stockholm" 0,08 mz/inv. 2 000 inv. 68 11 420 200*—*** m2 Göteborg 0,5 mZ/lgh 33 13 433 75*—-1 800 rn2 Malmö 0,20 mz/inv. 5 000 inv. 29 8 741 200*—2 600 m2 Västerås 0,06 mzlinv. 5—8 000 inv. 16 6 691 300—1 500 m2 Uppsala 0,10 m2/inv. 5 000 inv. 11 8 599 300—1 600 m2 Norrköping Norm saknas 8—9 000 inv. 12 7 839 300—950 m2

rebro 0,12—0,15 m2/inv. 1 300—2 600 lgh 11 7 818 200*—1 300 m2 Hälsingborg Framtidsnorm 5 000 inv. 6 13 243 500 m2 i genomsnitt

0,3 m2/inv.

Linköping Norm saknas 10 000 inv. 7 11 052 _ Borås Norm saknas Norm saknas 2 34 724 700—1 200 m2

* Annexgård ** Utrymmesbehovet beräknas i kvadratmeter motsvara 40 % av antalet ungdomar i stadsdelen i

åldrarna 12—20 år. *" Inget övre värde angivet.

Lokal för inomhusidrott för stadsdelen

Funktion. Använda lokaler är gymnastik- salar i låg— och mellanstadieskolor som upp- låts åt allmänheten på kvällstid.

Myndighet. Skolstyrelsen.

Normer. Gymnastiksalar planeras endast i samband med skolanläggningar. För dessa finns av Skolöverstyrelsen fastslagna nor- mer. Att skilja gymnastikanläggningarna nå- got från skolan är ett önskemål för att åstad- komma bättre möjligheter till fritidsanvänd- ning av lokalerna. För en gymnastiksalsen- het är behovet ca 150—300 m2.

Inventeringen. Av inventeringen framgår att det är ett önskemål att varje stadsdel skall ha åtminstone en lokal för motionsidrott. Det blir då skolornas gymnastiksalar som tas i bruk.

Befolkningsunderlaget varierar mellan 3 000 och 10—15000 invånare. Det senare stora talet förklaras av att det utgör under- lag för en högstadieskola.

Skolans normer gäller beträffande dimen- sionering och lokalisering av gymnastik- salar.

Lokalstorleken varierar mellan 150 och 815 m2.

I drottshall Funktion. —

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig. (Vanligen genom fritids- eller idrottsnämn- den.)

Normer. I mindre idrottshall — benämnes även gymnastiksalsbyggnad, gymnastikhall —- kan inrymmas hall 18 X 36 meter med vikvägg för handboll, basket, volleyboll, ten- nis, badminton och gymnastik samt där- jämte motionsrum 10X20 meter för gymna- stik och bordtennis. Några åskådarplatser finns i allmänhet inte.

(Idrotts-, bad- och friluftsanläggning, Svenska Kommunaltekniska föreningens handling nr 6 1958 och handboken Bygg, del 7.)

Inventeringen. Mindre idrottshall byggs vid gymnasiala skolor och/eller i anslutning till större stadsdelscentra.

I Stockholm kräver man ett befolknings- underlag om ca 20—40 000 invånare, i Gö- teborg och Borås 10—15 000 samt i Malmö 15—20 000 invånare. Gångväg högst 1500 meter. Ytan varierar mellan 800 och 4000

Normer saknas för övriga städer.

Fullständigt idrottshus

Funktion. _—

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

”_....__ ...—__,4.Å_.___v____ ...... .

_ .

Norm. Innehåller i allmänhet följande: hall 18 x 36 meter (med vikvägg) för handboll basket, volleyboll, tennis, badminton och gymnastik, handbollshall 21 X 42 meter med läktare för 300—1000 personer samt mo- tionsrum för brottning, boxning, bordtennis, tyngdlyftning. Därtill kommer klubb- och sammanträdesrum, bowlinghall, serveringslo- kaler, redskapsrum, omklädningsrum m.m.

(ldrotts-, bad- och friluftsanläggning, Svenska Kommunaltekniska föreningens handling nr 6 1958 och handboken Bygg, del 7.)

Inventeringen. I Stockholm fordras ett be- folkningsunderlag om ca 40—80 000 perso- ner. Om mindre idrottshall finns byggs dock ej större hall inom samma område. Anlägg- ningen bör förläggas i eller i omedelbar när- het av stadsdelsgruppcentrum samt i anslut- ning till gymnasial skola. Gångvägsavstånd 3—4 km. Utrymmesbehovet uttryckt i lokal— yta och markyta är ca 8000 m'2 resp. 6— 8 000 m2.

I de övriga städerna finns det endast en anläggning per stad. Där utgörs influensom- rådet av hela staden, i vissa fall hela re- gionen.

Ytstorleken varierar mellan 800 och 12 700 m9.

Varmbadhus —— simhall

Funktion. Bad med bassäng, i regel minst ZSX 8 meter. Vissa större anläggningar kan ha djupbassäng, hoppanordningar, undervis- ningsbassäng, l:a klass bad med turk osv. samt servering. I regel skilda omklädnings—

rum för herrar och damer så att badet kan användas som gemensamhetsbad.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig. Norm. —

Inventeringen. Varmbadhus —— simhall för- läggs i stadsdelsgrupp —— eller distrikts- centrum i anslutning till gymnasial skola om så är möjligt.

Samtliga städer har minst ett varmbadhus. För dem som endast har ett varmbadhus är det inte aktuellt med normer beträffande gångavstånd och befolkningsunderlag. Bland de övriga är det endast Malmö, Göteborg och Stockholm som har normer för befolk- ningsunderlag. I Malmö kräver man ca 50 000 invånare som underlag för varmbad- hus i nya stadsdelar, i Göteborg 25000, samt i Stockholm 25—80 000, beroende på badets storlek.

I Stockholm fordras ett befolkningsunder— lag på ca 25—40 000. För större bad med hoppanordningar och l:a klass bad krävs 40480 000 varvid dock ej mindre bad byg- ges inom samma område.

Gångavstånd 1 500 meter för mindre an- läggning, 3——4 km för större.

Kvarterslekplats

Funktion. En för de äldre förskole- och de yngre skolbarnen anordnad lekplats för- sedd med viss utrustning såsom sandlåda, klätterställning, gungor, vippgunga, asfalt- yta för barncyklar.

Varmbadhus-simhall Antal Befolkningsunderlag Avstånd Stockholm 6 + 6 25—40 000, 40—80 000 1 500 m resp. 3—4 km Göteborg 4 25 000 Norm saknas Malmö 2 50 000 1 500 m Västerås 2 Staden Norm saknas Uppsala 1 Staden Ej aktuellt Norrköping 1 Staden Ej aktuellt Örebro 1 Staden Ej aktuellt Hälsingborg 1 Staden Ej aktuellt Linköping 1 Staden Ej aktuellt Borås [ Staden Ej aktuellt

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. För en bostadsgrupp om högst 150 familjelägenheter (2 r. 0. k. och större) ford- ras en kvarterslekplats. Friytan för lek skall uppgå till minst 13 m"2 per familjelägenhet. Lekplatsen skall kunna nås utan att trafikled behöver korsas och gångavståndet skall vara högst 150 meter. Skyddat och soligt läge för lekplatsen är önskvärt.

(Hans Wohlin. Barn i stad. Kungl. Tek- niska Högskolan (stencil) 1960——61.)

Inventeringen. Göteborg anger normen 50 —75 barn, Malmö anger 500 invånare som minimimått, Västerås 500—1000 invånare (här har man en annan form av verksamhet kallad lekfält) medan Linköping anger 100 lägenheter som underlag för en kvarterslek- plats. Övriga städer — med undantag för Borås — följer Hans Wohlins rekommenda- tioner om 150 lägenheter.

Beträffande gångavstånd anges det —— med undantag av Västerås, som kräver 400— 500 meter för lekfält, och av Borås — genomgående till 150 meter.

Samma sak gäller friytan, som uppgår till mellan 1 500 och 2 000 m2. Enda undan- taget är Göteborg som anger 5 m'l/barn i influensområdet.

Lekpark med lekledare

Funktion. För barn under 16 år iordning- ställd lekplats vari det kan ingå en möb- lerad lekyta, 2 bollplaner, gräsyta och ter- rängområde. Lekledare övervakar barnen,

hjälper dem att organisera olika lekar och stimulerar dem till självverksamhet.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. Största gångavstånd: 400 m. Minsta befolkningsunderlag: 600 barn (450 familjer) Nettoareal: 6000—7 000 mi. (Handboken Bygg, del 8.)

Inventeringen. I samtliga undersökta städer utom Örebro —— som har annan verksamhet för barn — förekommer denna form av fritidssysselsättning.

För Stockholm gäller att det inom varje tättbebyggt bostadsområde med minst 500 barn i åldern 1—15 är bör finnas en lek- park. Om barnantalet varaktigt överstiger 1 200 bör ytterligare lekparker inrättas. Lek— platsen bör ligga centralt men samtidigt vara avskärmad så att störningar inte uppstår mot bostadsbebyggelsen. Maximalt gång- vägsavstånd 400 meter. Utrymmesbehovet uppgår till en sammanlagd markyta på 16000 m2 fördelad på möblerad lekyta (4 000 ut?), 2 bollplaner a 1000 m? (2 000 ml), gräsyta (5 000 m?) och terrängområde (5 000 ni?).

Med undantag av Borås, där olämp- liga markförhållanden gör att man måste ta tillvara alla ytor för fritidsändamål och därför inte kan uppställa normer av detta slag, har man accepterat ett gångavstånd på 300—1000 meter. De flesta uppger 400 meter. Detta överensstämmer även med olika undersökningar som visar att barn inte

Kvarterslekplats Befolkningsunderlag Gångavstånd Yta

Stoekholm 150 lgh 150 m 13 mzllgh=2 000 rn2 Göteborg 50—75 barn 150 rn (5 mZ/barn. Ej jämförbart) Malmö 500 inv. 150 m 1 500—2 000 m'—' Västerås 500—1 000 inv.* 4—500 m* 2 000 m2 Uppsala 150 lgh 150 m 1 500—2 000 m2 Norrköping 150 lgh 150 rn 1 500 rn2 Örebro 150 lgh 150 m 1 500—2 000 m2 Hälsingborg 150 lgh 150 m 1 500—2 000 rn2 Linköping 100—150 lgh 150 m Uppgift saknas Borås Områdets struktur med hänsyn till bostadstyp, trafiklösningar etc. blir avgörande

för planeringen.

* Annan verksamhet

Lekpark med lekledare Befolkningsunderlag Yta Avstånd Stockholm 500—1 200 barn 1—15 år 16 000 rnz 400 m Göteborg 1 000 barn 2 000 m2 400 m Malmö 3—5 000 inv. 16 000 m2 4—500 m Västerås 3—8 000 inv. 2 000—15 000 m2 400—1 000 m Uppsala 8—10 000 inv. 10—20 000 m2 300 m Norrköping 1 600 lgh 6—7 000 m2 400 m

rebro Annan verksamhet Ej aktuell Ej aktuell Hälsingborg 400—1 600 lgh 6—7 000 m2 400 rn Linköping 500 lgh Norm saknas 4—500 m Borås Områdets struktur med hänsyn till bostadstyp, trafiklösningar etc. blir

avgörande för planeringen

attraheras av lekplatser på längre aVStånd än 3—400 meter från hemmet.

Bollplan

Funktion. Fotbollsplan för skolbarn. Serie- spel kan ej förekomma då planerna ej har reguljära mått.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. I den mån bollplan inte finns i an- slutning till lekpark bör sådan läggas in i terrängen på annat håll. För en bollplan be- räknas en markyta om 1 000 m2.

Planerna måste vara minst 20X40 m, helst 25 X 50 m. (Handboken Bygg, del 7).

Inventeringen. Stockholm kräver ett under- lag på 150—600 barn under 16 år.

Göteborg har underlaget 350 barn eller 1 000 lägenheter. Där söker man även hålla 6 m'Z/lgh för bollplaner.

Norrköping anger 4 000 inv. Övriga saknar normer. Gångavstånd uppges i de fem fall då nor- mer finns till 4—500 meter. I ett fall till 700—1 000 meter.

Bollplan förläggs ej närmare bostäder än 25—100 meter, då bollspelet kan vara stö- rande, och inte heller alltför nära de minsta barnens lekplatser.

Mindre idrottsplats för stadsdelen

Funktion. Anläggning benämnd bollplan alt. skolidrottsplats och i regel förlagd vid mel- lan- och högstadieskola. Anläggningen har bollplan med reguljära mått 60X100 meter, rak löparbana 100 meter, anordningar för hopp och kast samt omklädningsbyggnad.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. Utrymmesbehovet för omklädnings- byggnad uppskattas till ca 120 rn2 lägen- hetsyta och markytan för en anläggning med reguljära mått till ca 14—15000 m2 (exkl. parkeringsplatser). (Handboken Bygg, del 7).

Inventeringen. Det uppgivna befolkningsun- derlaget varierar från 3—8 000 för Väs- terås upp till 20000 för Malmö och Hälsingborg. Vanligast är underlaget 10——— 15 000. Idrottsplatsernas storlek, som varie- rar mellan 7000 och 40000 m=, kan ses

Mindre idrottsplats Befolkningsunderlag Gångavstånd Antal Markyta Stockholm 6—8 000 inv. 600 m * 15 000 m2 Göteborg Skolans norm Skolans norm * Skolans norm Malmö 15—20 000 inv. 600—1 000 m 10 —

Västerås 3—8 000 inv. 1 000 rn 13 10 000 m2 Uppsala Norm saknas Norm saknas 8 — Norrköping 10—12 000 inv. Norm saknas 3 7—12 000 m” Örebro Bostadsområden Norm saknas 3 15 000 rna Hälsingborg 10—20 000 inv. Norm saknas 3 12—40 000 m2 Linköping 10—15 000 inv. Norm saknas 5 25—30 000 rn”- Borås — — 10 —

* Uppgift saknas

som en funktion av befolkningsunderlaget.

Normer beträffande gångavståndet saknas i stort men i de fall de förekommer varierar det mellan 600 och 1 000 meter.

Fullständig idrottsplats

Funktion. Tävlingsarena med gräs och sand- planer med reguljära mått, läktare för ca 1 000 personer, löparbanor, hopp- och kasta anordningar, gräsplan för handboll, 3—5 tennisbanor samt ishockeyrink (ev. konstis).

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig. Norm. _—

Inventeringen. Idrottsplats förläggs i god kontakt med allmänna kommunikationsme- del samt i anslutning till gymnasial skola. Om möjligt förläggs idrottsplats i anslutning till frilufts- eller grönområde.

Underlaget varierar för de undersökta stä- derna. För det mesta har man endast en eller ett par större idrottsplatser i staden varför hela eller halva staden utgör under- lag.

I Göteborg och Malmö har man anslagit 3 m2 per invånare för idrottsplatser och fri- tidsanläggningar. Stadsdelarnas befolknings- antal blir då avgörande för idrottsplatsens storlek.

Ytan varierar mellan 20 000 m2 (Västerås) och 110000 m=. Vanligast är dock ytan 40—50 000 m2.

Gångavståndet är, när det anges, i fyra fall 1,5 km, i ett fall 4.0 km. Då de flesta städerna endast har en eller två

idrottsplatser blir dock det faktiska gång- avståndet helt beroende på stadens storlek.

Tennisbana

Funktion. —

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. Banans mått är 18X36 meter. Om- klädningsrum med sanitära anordningar bör finnas i anslutning till banan.

Markytan per bana uppskattas till ca 800 ml. (Handboken Bygg, del 7).

Inventeringen. Förutom Stockholm och Gö- teborg är det endast Hälsingborg som har normer angivna. Man söker ha en bana per 4—6 000 invånare.

Antalet banor Stockholm 70 Göteborg 35 Malmö 1 1 Västerås 20 Uppsala 1 5 Norrköping 1 2 Örebro 1 5 Hälsingborg 17 Linköping 12 Borås 9

Banorna förläggs i regel till idrottsplatser varvid av ekonomiska skäl flera banor om möjligt anläggs på samma plats (upp till 10 banor kan läggas tillsammans).

Fullständig idrottsp. Befolkningsunderlag Gångavstånd Antal Markyta Stockholm 25—50 000 inv. 1,5 km 24 70 000 m2 Göteborg 15—25 000 inv. 1,5 km 2 45 000 m2 Malmö 50 000 inv. 1,5 km 5 35—40 000 m2 Västerås 10—15 000 inv. 1,5—2,0 km 3 ca 20 000 in2 Uppsala 40—60 000 inv. Norm saknas 3 110 000 m2 Norrköping Staden Ej aktuellt 1 70 000 m2 Örebro Staden Ej aktuellt 1 40 000 m2 Hälsingborg Staden Ej aktuellt ] 50 000 m2 Linköping 20—25 000 inv. 4,0 km 2 40—45 000 m2 Borås Staden Ej aktuellt 2 23 500—105 000 m2

Strandbad

Funktion. Anlagd badplats vid sjö med solytor, omklädningsbyggnader, eventuellt hopptorn och servering.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig.

Norm. —

Inventeringen. Strandbad ligger i eller i an— slutning till grönområde eller friluftsområde men ej i närheten av industri eller liknande som kan verka störande eller förorena vatt- net.

För närvarande finns i Stockholm ett bad/40 000 invånare. Efter planerade nya bad räknar man med ett bad/ 25 000 invå- nare (alternativt bassäng eller strandbad). Storleken varierar beroende på topografis- ka förhållanden och befolkningsunderlag. Markytan beräknas till 8—10 rn2 per sam- tidigt badande. Därjämte parkeringsplatser, lekytor, omklädningsbyggnader.

Normer saknas för övriga städer. Man bygger nya strandbad allteftersom det upp- kommer behov.

Bassängbad

Funktion. Bassäng med minimimåtten 25 X 12 meter, i regel med uppvärmt vatten, solplage och omklädningsrum.

Myndighet. Kommunen ensam ansvarig. Norm. —

Inventeringen. Stockholm: Antalet bad/invå— nare är detsamma som för strandbad. Bas- sängbad dimensioneras för lägst 1000 och högst 5 000 badande. Utrymmesbehovet be- räknas till 10 m2/badande i solyta och vat- tenyta. Badet bör ligga i eller i anslutning till grönområde med ett gångvägsavstånd om ca 1500 meter (något mer vid gles bebyg- gelse).

Normer saknas för de övriga städerna. Man bygger när det uppstår behov. I Väs- terås uppger man att staden byggt ett stads-

delsbad med ett underlag på endast 5— 10 000 invånare. Önskvärt underlag är dock 10—15 000 invånare.

Malmö och Borås saknar helt bassänger.

Bilaga 2 Litteratur

Förteckningen är indelad i följande grupper: ]. Statliga utredningar och motsvarande

2. Normer, förordningar, kungörelser och motsvarande

3. Forskningsrapporter, lokala utredningar och motsvarande

4. Övrigt svenskt material

I förteckningen har i allmänhet inte med- tagits den litteratur som redovisas tillsam- mans med exemplen på boendeservice i kap. 3 och inte heller de författningar och lik- nande som refereras i kap. 4 och bilaga 1.

Grupp Alpass, J m. fl., Bycentre og afndringer i byfunktioners loka- liseringskrav, Tidskriften Plan 1966: 2, Stockholm 4 Boalt, C,

1 000 husmödrar om hemarbetet, Konsumentinstitutet meddelar nr 9: 1961, Stockholm 3

Boalt, C, Karsten—Carlsson, E & Pedersen, B, Servicehus i Lund, Lunds stads generalplanekommitté, Lund 1967 3

Bostadsstyrelsen, Kungl., God bostad i dag och i morgon, Stockholm 1964 2 Byggforskningen, Boalt, C, Service för småbarnsmödrar,

Informationsblad 1965 : 25 3

Grupp Byggforskningen, Bergström, U. Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bo- stadsönskemål, Rapport 15: 1968 3 Byggforskningen,

Jussil, I & Vestbro, D U, Att bo i kollektivhus, Informationsblad 1964: 27 3

Byggforskningen,

Karsten-Carlsson. E, Pensionärshushå/l i fem städer: I. Aktivitet, hjälpbehov, bostadsönskemål, Informationsblad 1965: 15 3

2. Användning av bostäder och bostadsom- råden, Informationsblad 1966: 5 3 Byggforskningen, Krantz, B. Utomhus i Baronbackarna, Informationsblad 1965z42 3 Experimentlägenheter i Örebro, Informationsblad 1965: 1 3 Byggforskningen,

Löfström, G, Barntillsyn I. Behov av daghemsplatser fram till 1975. Rapport 22: 1967; informationsblad 1967: 18 3 Byggforskningen, Miiller, H,

Rörelsehindrades stadsbygdsmiljö — en studie från Högdalen. Rapport 72: 1961 3 Byggforskningen,

Thiberg, S, Non-institutional housing for the elderly, Rapport 5: 1967 3

Byggforskningen, Ryd, H,

Tvättutrustning i bostäder 1—2, Informationsblad 1963: 41; 1964: 2

Byggforskningen, Val av sko/art och skoltomt, Rapport 116: 1965 Byggnadsstyrelsen, Kungl., Parkeringsnormer. Anvisningar till byggnads- stadgan 1960: 2, Stockholm 1960

Dahlström, E, Trivsel i söderort, Sociologisk undersökning i Hägerstensåsen och Hökmossen 1949—1950, Stockholm 1951

Dahlström, E, Barnfamiljer i höghus och trevånings låghus i Vällingby. Sociologisk undersökning, Byggforskningen, rapport 38: 1957

Egerö, B, Bostad och miljö i ytterstad. En sociologisk undersökning i Kortedala och Norra Biskops- gården, Göteborg 1964 (Stencil) Fredriksson, I, Könsroller,

Falköping 1965

Gustafsson, S,

Behovet av kommunala prestationer för barn- tillsyn i Kristianstad — ett kommunaltekniskt problem, Lund 1966 (Stencil)

Hansson, K. Saarman, T & Åkerström, P, Daghemsbarn och hemuppfostrade barn, Psykologiska institutionen vid Lunds univer- sitet. 1967

Harvig. L E & Olienikoff, N. Boendeserviceplaneringen och efterfrågan, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm 1967

Hjärne, L-G. Föräldrar, barn, fritid, GAKOs fritidsnämnd, Göteborg 1966

Holm, E & Holm, L, Hem, arbete och grannar, Konsumentinstitutet meddelar nr 4: 1958, Stockholm

Holm, L, Ett bostadsområde blir äldre, Byggforum nr 7, 8 och 9, Göteborg 1958

Holm, L, Familj och bostad, Hemmets forskningsinstitut, 1956

HSBs Riksförbund, Service i bostadsområden, Stockholm 1966 (Broschyr)

D)

Hyresgästföreningen i Storstockholm, Boendemiljön. Ett miljöpolitiskt handlings- program för och av hyresgästföreningen i Storstockholm, 1968 (Broschyr) Landström, L, Höghus och låghus i småstadsmiliö. En fa- miljesociologisk undersökning, Byggforskningen, rapport 48: 1958 Näslund, B, Bostadshus med entrévåning, Stockholms Stads Fastighetskontor och Stads- byggnadskontor, Stockholm 1967 Persson, L, Kunderna i Vällingby,

Stadskollegiets utlåtande och memorial nr 68: 1959, Stockholm 1960 (Stencil) Påhlsson, R, Det möjliga samhället. Tankar om politik och kulturpolitik, Stockholm 1967

Ringborg-Walldeck, E,

SPK frågar konsumenten om köpvanor, Uppsala 1965 (Stencil) Riksförbundet Sveriges Ungdoms- och Hem- gårdar, Fritidsgården, Hemgården, Ungdomsgården — ett alternativ för vår fritid, 1967 SCAFT, Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet, Statens planverk, publikation nr 5: 1968, Karlshamn 1968 Stadsfullmäktige i Kristianstad, Barntillsynsverksamheten i Kristianstads vid- gade stad, 1967 Stadskollegiets i Stockholm kommitté för kvinnofrågor, Förslag om försöksverksamhet med förbätt— rud service i bostadsområden, Stockholm 1967 Statens offentliga utredningar, Familjeliv och hemarbete, SOU 1947: 46 Hemhjälp, SOU 1952: 38 Kollektivhus, SOU 1954: 3 Tvätt, SOU 1955: 8 Samlingslokaler, SOU 1955: 28 Samhället och barnfamiljerna, SOU 1955: 29 Hemmen och samhällsplaneringen, SOU 1956: 32 Åldringsvårdens läge, SOU 1963: 47 Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, SOU 1963: 67 Bättre åldringsvård. Sjukhem, bostäder, hem- hjälp, SOU 1964: 5 Friluftslivet i Sverige I, SOU 1964:47 _

Aktion mot ungdomsbrott, SOU 1964: 58 Friluftslivet i Sverige II, SOU 1965: 19 Höjd bostadsstandard, SOU 1965: 32 Affärstidsutredningen, SOU 1965: 38—39 Lokaler för ungdomsverksamhet, SOU 1965 : 63 Hemarbete och servicekontakter, SOU 1965: 65 Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade, SOU 1966: 9 Kommunerna och ungdomen, SOU 1966: 32 Friluftslivet i Sverige Ill, SOU 1966: 33 Ungdomens förenings- och friluftsliv, SOU 1966: 47 Ungdomsledare, SOU 1966: 66 Rikskonserter, SOU 1967: 9 Statens stöd till ungdomsverksamhet, SOU 1967: 19 Samhällets barntillsyn — barnstugor och fa- miljedaghem, SOU 1967: 39 Kommunerna och den sociala omvårdnaden, SOU 1967: 53

Stockholms Stads Stadsbyggnadskontor. Planstandard 1965. Förslag till stadsplane- standard för nya flerfamiljshusområden i Stockholm Sundell, B, Barn- och ungdomslokaler inom bostadsom- rådet. Examensarbete i ämnet bostadsbygg- nad, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm 1962 (Stencil) Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, På lika villkor — service en förutsättning, Stockholm 1968 TCOs utbildningspolitik I. Daghem och lekskolor i integrerad förskola. Stockholm 1966

Turner, J, Drugstore, Rapport till Stockholms stads generalplane- beredning 1968 Tidskriften Arkitektur 1968: 3, Temanummer om boendeservice, Stockholm 1968 Tidskriften Fackföreningsrörelsen 1967: 19, Temanummer om boendeservice, Stockholm 1967

Tidskriften Fackföreningsrörelsen 1967: 22. Enkät: Vad anser bostadsbyggarna om kravet på service i bostadsområdena?, Stockholm 1967

Tidskriften Stadsbyggnad 1968: 1 och 2, Temanummer om boendeservice, Stockholm 1968

___-___-

4

Wohlin, H, Barn i stad, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm 1960- 61 (Stencil) 3

Summary

In april 1967, the Government of Sweden appointed a Committee, headed by the Min— ister for Family Affairs, to study the dif- ferent aspects of service in residential areas. The aim of the first report, published by the committee in the form of this infor- mation-booklet, is to arouse greater interest in matters of service by describing the need of different service facilities in old and modern urban communities. It also presents a list of norms and base values now used by the authorities when deciding upon the dimensions and locations of services.

Background—the increasing need for services During the last few decades, family unit has undergone change both in size and com- position. The number of large households has decreased while the number of house- holds consisting of one or two persons has increased. Households consisting of several generations, relatives and servants have al- most completely disappeared.

In Sweden, about one million households have children under 16 years of age. One- half of these households have only one child, while one-third have two, and one—sixth (about 160,000) have three or more children.

The total number of pensioners (in Sweden, every citizen receives state—pension after the age of 67) including those receiv- ing early-retirement pensions is more than one million. Of all the households in Sweden, one in every five is a pensioner-household.

A prognose made by the Longterm Plan- ning Committee in 1965 estimated that the number of persons over the age of 65 will increase by 130—140,000 during each five- year period until 1980. In 1967 the number of prematurely retired pensioners was ap- proximately 170,000. The improved state of health and economic situation of elderly persons nowadays enables them to run in- dependant households much longer than was previously possible.

A growing proportion of one-person house- holds consists of young people who prefer to have their own accommodation. In 1965, 12 % of all unmarried men and 19 % of all unmarried women between 20 and 24 years had either a flat or a house of their own in areas having a population of at least 2000 inhabitants. The corresponding figures for persons between 25 and 29 years of age were 32 % and 44 % respectively.

Considerable changes have taken place in the social and economic fields. More and more women are taking up gainful employ— ments, although the majority still remain at home.

Many of these women would, however, go out to work if it was possible to make more satisfactory arrangements for looking after children, disabled and temporarily ill persons. According to a government survey, 210,000 housewives, who are the mothers of 350,000 children still too young to be left unsupervised, would prefer to go out

to work either on a full-time or a part-time basis, if they could get someone to look after their children. The Long—Term Plan- ning Committee has made a prognose that Sweden will have shortage of manpower until 1975. Married women therefore con- stitute a substantial and much—needed source of labour.

The types of households mentioned above include a large number of disabled persons for whom good user service is essential if they are to play an active part in the life of the community.

In short, the situation is that a large proportion of the Swedish households have on account of their work, age, temporary illness or disablement expressed a need for service. Furthermore, the supply of labour for private home-help has greatly decreased.

Of the service facilities already in exis- tence many are inadequate and badly co- ordinated. From an economic point of view, this means that the efficiency of trade, in- dustry and community as a whole is re- duced to some extent. This means that many are hit by lack of social welfare, insecurity, the strain of a double work load i.e., women who have a home to manage in addition to going out to work, and poor contact with activities which develop the personality. Unsatisfactory user service even obstructs urgent demands for increased equality and freedom of choice.

The local authorities are largely respon- sible for providing the service; either by direct organizational and economic involv- ment in, for example, child supervision, facilities for the disabled and care of old people or by means of decisions which affect the conditions for the provision of service, for example, design of residential areas.

It is difficult to review and co—ordinate all the measures which affect the avail- ability of user services in a community and it is against this background that the Ser- vice Committee is publishing, in accordance with the directive, a summary outline of the problems.

The Committee has defined the concept of user service by means of the following explanations of different service functions.

Child supervision

In the form of institutional supervision i.e., day nurseries, supervision in host-families, supervision in the child's own home by a person not a member of the family and temporary child-supervision.

Service for the elderly, the sick and the disabled

The service rendered at the home of the recipient or in his immediate vicinity.

Recreational and cultural service

In the form of organised activity for all age groups having varied interests and on the assumption that it takes place in or near the home.

M eals service

For all age groups as an alternative or supplement to independent housekeeping in the home. This also covers the question of distributing ready-made dishes for con- sumption in the home.

Home help Daily Cleaning, weekly Cleaning and spring Cleaning plus different kinds of home help often combined with company and care for the elderly.

Washing, ironing, mangling, dry Cleaning etc.

In the dwelling itself, on the same premises. and at public laundries and launderettes.

Goods delivery and public services, i.e. banks, post Offices, national insurance Offices etc.

For all types of households. Questions con- cerned with the types of premises used for trade, public Offices, banking and postal services, locations, hours of business, goods

___... _m*.nwm_

deliveries and services available are also classed under this heading.

Contents of the report The first two chapters describe in brief the problems encountered in connection with the service issue and analyse the most important functions to be fulfilled by user service. They deal in more detail with the material discussed above under the head- ings "Background—the increasing need for services” and "What is user service?” The third chapter deals with 33 residential areas, composite service centres and isolated ser- vice functions, existing and planned, which are of special interest from this point of view. The material in this chapter is mainly Swedish, although some examples of Dan- ish service centres are given. The fourth chapter deals with the present principles for financing the provision of service while the norms now applied for dimensioning certain service functions in the ten largest towns in the country are given in an ap- pendix.

Continuation of work of the Committee The Committee has remained impartial and has made no proposals of its own in this first report. In continuing its work, however, the Service Committee will consider which steps should be taken both by the Govern- ment and the local authorities to help in building up a user service. The Committee intends to deal with not only matters of or- ganization but also with financial issues and with questions concerning the physical planning.

___—___-.. KU' '

it 9 SEP 1968

u ___... ___—___.

it & senses