SOU 1968:49

Musikutbildning i Sverige

Till Statsrådet och Chefen för Utbildningsdepartementet

I mars 1968 överlämnade 1965 års musik- utbildningskommitté till Chefen för Utbild- ningsdepartementet sitt första betänkande med titeln Musikutbildning i Sverige.

Kommittén har efter det del I överläm- nats fortsatt med utarbetandet av tim- och kursplaner för musikhögskola och musik- fackskola. Vidare har utarbetats förslag till utbildning av logonomer, vissa författnings— ändringar, stadgor m. m.

Musikdirektören Harald Göransson, som fr. o. rn. den 1 mars 1966 i egenskap av ex- pert kontinuerligt deltagit i kommitténs ar- bete har fr.o.m. den 1 april 1968 ingått som ledamot i kommittén.

Biträdande sekreteraren hos kommittén, departementssekreteraren Mite Ziemelis har fr. o. m. den 1 augusti 1968 på egen begäran entledigats, och har från samma datum upp- dragits åt kamreraren vid Musikaliska aka- demien med musikhögskolan Sten Sund- ström att tjänstgöra som biträdande sekre- terare.

Under utarbetandet av del II har sålunda kommittén haft följande sammansättning: förutvarande statsrådet, ledamoten av riks- dagens andra kammare riksdagsman Sigurd Lindholm ordförande, förutvarande direk- tören för musikhögskolan i Stockholm, pro- fessorn Bertil Carlberg, skolkonsulenten i skolöverstyrelsen Bengt Olof Engström, musikdirektören och läraren vid musikhög- skolan Harald Göransson, rektorn vid Nacka musikskola Yngve Härén samt lek-

torn vid musikhögskolan Bo Wallner. Hu- vudsekreterare har hela tiden varit fil. mag. Carl Lundh.

Utöver tidigare anlitade experter, vilka förtecknats i betänkande nr 1, har fr.o.m. den 1 april 1968 förordntats ytterligare föl- jande personer: danspedagogen Britt Marie Berggren, professorn Herbert Blomstedt, danspedagogen Birgit Boman, talpedagogen Nancy Brantberger, rytmikpedagogen Gerda von Biilow, musikdirektören Ingvar Cederberg, byrådirektören Eugéne Ekvall, kammarmusikern Bengt Ericson, professorn Eric Ericson, musikdirektören Einar Forssell, kammarmusikem Thorvald Fredin, gymnastikdirektören Greta Hause, sekreteraren Lars-Olov Hillerudh, kammarmusikern Bertil Jakobsson, docenten Per Olof Johnsson, rektorn Lars-Ingemar Karlerö, musikdirektören Lennart Khan, director musicec Carl Rune Larsson, professorn Ingvar Lidholm, talpedagogen Margita Liljefors, musikdirektören Lars Lindberg, lektorn Jan Ling, juris kandidaten Dan Lipschiitz, oboisten Torleif Lännerholm, studieombudsmannen Allan Malmgren, kapellmästaren Siegfried Naumann, tonsättaren Leo Nilsson,

musikdirektören Åke Nygren, direktören Lennart Reimers, tonsättaren Georg Riedel, musikdirektören Bror Samuelsson, komministern Per-Olof Sjögren, rektorn Gunnar Sjöström, sångpedagogen Göte Strandsjö, pianoteknikern Rune Waltersson, konsertmästaren Guido Vecchi, gymnastikdirektören Birgit Wenngren, dalcrozelärarinn-an Dagmar Wide-Unter- kircher, gitarrpedagogen Ulf Åhslund, talpedagogen Rut-Agneta Öslöf och fabrikören Einar Östlundh.

Under tiden för arbetet med detta betän- kande har hållits 8 sammanträden i kom- mittén samt därutöver bedrivits grupparbete.

Kommittén får härmed överlämna sitt be- tänkande Musikutbildning i Sverige del II omfattande förslag till tim- och kursplaner för musikfaclcsko-la och musikhögskola samt förslag till utbildning av logonomer, vissa författningsändringar, stadgor m.m. Där- med har kommittén slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 5 november 1968

Sigurd Lindholm Bertil Carlberg Harald Göransson Bengt Olof Engström Yngve Härén Bo Wallner / Carl Lundh

3. Förslag till kursplaner för musikfackskola

3.1. Inledning

All utbildning inom musikfackskolan har pedagogisk syftning. Undantag är endast pianoteknikergrenen. Den pedagogiska mål- sättningen har samlats i blockämnet peda- gogik-metodik, i vars anvisningar flertalet pedagogiska och metodiska frågor behand- las. Undantagna är endast vissa sångpeda— gogiska moment samt de till sin funktion nästan helt pedagogiska dirigeringsämnena.

Beträffande stråk- och träblåsinstrument ges förslag till typplaner knutna till resp. violin och klarinett.

I all instrumentalutbildning intar impro- visation och gehörsspel en viktig plats.

3.2 Allmänna ämnen

I ämnena svenska, tyska, samhällskunskap och historia följs läroplanen för fackskolan i motsvarande ämnen med de modifikatio- ner som kan betingas av musiklinjens spe- ciella inriktning och ev. skillnad i timantal. I dessa ämnen undervisas musiklinjens ele- ver tillsammans med andra linjers och gre- nars elever vid mindre fackskolor. Vid stör- re skolor (intag 30 elever och mera per år) bildar musikelevema dock lämpligen egna avdelningar.

Ämnet gymnastik ersätts på musiklinjen av ämnet rytmik. Möjligheter till frivillig motionsgymnastik utanför timplanen bör finnas för eleverna.

I frivilligt tillval kan alla fackskolans äm- nen väljas. För att grupp skall bildas i ett ämne fordras att minst 12 elever deltar. Vid deltagarantal som överstiger 30 får klassen delas. Lämpliga ämnen för frivilligt tillval torde i första hand vara matematik, fysik, teckning och engelska.

De modifikationer i fackskolans läropla- ner för de olika ämnena som kan komma ifråga är följande.

I ämnet svenska bör avsnittet muntlig framställning innehålla t. ex. enkla övningar att kommentera musik och att diskutera mu- sikfrågor. Momenten skriftlig framställning och läsning av sakprosa bör i viss mån in- riktas på ämnesområdet musik. Dikter med musikalisk anknytning studeras. Samverkan bör i dessa moment ske främst med ämnet musikhistoria med formlära.

Även i ämnet tyska bör man ta upp texter med anknytning till musik, t. ex. tonsatta dikter, avsnitt ur brev och skrifter av ton- sättare och andra musiker. Musikhandböc— ker på tyska studeras. Tyska är ett betydan- de musikspråk och det är av vikt att elever- na i sin kommande verksamhet såväl uttals— som innehållsmässigt kan behandla texter till lieder av Schubert, Schumann, Brahms m.fl., körmusik av Hassler, Lasso, Schötz, Bach, Hindemith m.fl. samt folksånger och operatexter.

I historia följs kursplanen för åk 1 vid fackskola. Om musikelevema bildar sär- skild klassavdelning i ämnet bör man under

andra terminen ge en kort orientering om huvudpunktema i den för åk 2 föreslagna studieplanen.

Ämnet samhällskunskap läses endast i åk 2. Kursplanen för social linje följs. Åk 2 inleds med ett sammandrag av viktigare punkter i den föreslagna Studieplanen för åk 1, specieut vad gäller utbildningsväsen- det, miljöproblem och arbetsmarknadsfrå- gor. Särskild uppmärksamhet ägnas kultur- livet i dagens samhälle. Den aktuella kultur- debatten studeras i press, radio och TV.

Om ämnena matematik och fysik före- kommer som tillvalsämnen följs kursplanen för social linje. I ämnet engelska gäller det- samma som sagts om svenska och tyska, nämligen att viss inriktning av stoffet mot det musikaliska området bör ske. Då engels- ka musikhandböcker numera är mycket vanliga och det kan förekomma att man t. ex. i musikhistoria använder viss engelsk facklitteratur är läsning av musikalisk sak- prosa och studium av musikaliska fackter- mer på engelska viktigt.

I ämnet teckning bör inläggas viss kurs i konstorientering även om ämnet huvudsak- ligen inriktas mot bildskapande verksamhet.

3.3. Piano

A. Som instrument 1

3.3.1. Mål

Undervisningen har till uppgift att ge en efter elevens individuella förutsättningar an-

passad utbildning i solistiskt pianospel, ackompanjemang och kammarmusikspel samt god repertoarkännedom ifråga om pe- dagogiskt lämplig pianolitteratur.

3.3.2. Huvudmoment

Teknisk skolning. Instudering av repertoar. Ackompanjemang och kammarmusikspel. Keyboard-harmony-spel. Transponering. A vista spel.

Det är mycket vanligt, att en musikbegåv- ning kommer in i musiken via pianot. Man kan säkert räkna med att den som på fack- skolan har piano som instr. I ofta är just en sådan, på väg att få pianot-musiken till yrke. Det är en både ömtålig och stimulerande situation. Hur bra grund som än lagts i den tidigare undervisningen, så kommer nu ett studium då en mera definitiv grundskolning måste ske instrumentalt och repertoarmäs- sigt. Man får just i detta fall räkna med att utpräglade begåvningar går vidare till hög- skola, kanske direkt till solistisk utbildning. Under alla förhållanden blir det grundskol- ningen, som i hög grad kommer att gå vi- dare som impuls och synsätt i den längre fram praktiserade pedagogiken.

Man skulle vilja önska fackskolestude- randen ett teknikstudium, som växer fram ur livlig kontakt med en lika livligt upplevd notbild; att behoven som väcks ur musiken blir stimulans till ett rationellt och stimule- rande tekniskt arbete. Att behovet av preci- sion blir liktydigt med önskan att vara tyd- lig, begriplig och uttrycksfull, i allt känsli- gare valörer. Under sådana betingelser bör en alltför schablonmässig etydlitteratur vara irrelevant. Det finns en rik och omfattande litteratur med halt, som erbjuder material för snart sagt varje teknisk situation. I den mån som man måste arbeta med vissa tek- niska formler och mönster i etyder och stu- dieverk måste man vara angelägen att göra associationen till musiken tät.

Sannolikt har eleven en produktiv iver att tränga sig fram i både repertoar och i mer eller mindre virtuosa konstnummer. Det blir lärarens uppgift att sörja för grundligheten utan att hindra fantasin.

Vid det försök som här gjorts att preci- sera krav för inträde och examen kan det möjligen förefalla som om det gjorts för liten åtskillnad mellan dessa i fråga om svå- righetsgrad. Sannolikt är det emellertid så, att grundskolningen bör ske genom en täm- ligen bred litteratur, som kan ge en allsidig och organisk utveckling av hand och tanke. Åren i fackskolan blir en tid, då eleven får

solid teknisk grund och rikare musikkänne- dom. Examensprovets halt blir därför i be- tygssättningen återspeglad inte ensidigt ge- nom resp. styckens svårighetsgrad utan i främsta rummet genom den tekniska spel- kvaliteten och den konstnärliga mognads- nivån.

Fackskolans pedagogutbildning syftar till att skapa lärare för den grundläggande mu- sikundervisningen, i klass/ grupp, vokalt och instrumentalt. Man skulle då kunna fast- ställa svårighetsgraden för examensprovet till ungefär lättare Beethovensatser (op. 2 f-moll, sats I, op. 10 c-moll, sats I) och Bartok, MikrokOSmos band IV—V. Det är na— turligtvis tänkbart, att en rik och genomstu- derad repertoar inom denna mera blygsam- ma tekniska ram skulle kunna vara effektiv i händerna på en skicklig pedagog. Risken är emellertid stor, att en sådan lärare snart nog kan komma i situationer, där han kän- ner sig ha klent försprång före eleven. Man måste ändå räkna med att det i grundskolan efter några år av ökad effekt inom musik- undervisningen kommer att finnas ganska långt drivna elever. Det torde inte bli säll- synt i så fall, att man här finner 13—14- åringar som befinner sig på den spelnivå, som antytts med exemplen ovan (Beeth. op. 2, 10).

Med tanke på att musikfackskolan skall samordnas progressivt med musikhögskolan kan inte examenskravet i fackskolan sättas så lågt, att man antingen får en stor och kännbar skarv mellan fackskola och hög- skola eller också nödgas ha alldeles för låga intagningskrav i högskolan särskilt i instru- mentalklassen, piano. Det har därför synts alldeles nödvändigt att sätta gränsen något högre i fackskolan, så som stipuleras i examenskraven. Man får på så vis en ga- ranti för att den examinerade pedagogen inte rör sig på för smalt område, man får också smidigare övergång till högskola. Om man normalt kan föra fackskolestudiet fram till en spelnivå motsvarande förslagsvis högst de medelsvåra Beethovensonaterna (ungefär opustalen före opus 53) blir det sannolikt, att de utpräglade begåvningama kan använda ett sådant material — och var-

för inte i närmast liggande högre grader — till inträde i högskola (instrumentalklass). Därmed avgörs inträdet till högskolan inte av repertoaren utan av spelkvaliteten och den konstnärliga halten.

Beträffande musiklärarklass vid musik- högskola kommer avgångsprovet från fack- skolan för elever med piano som instr. I att smidigt anknyta till högskolans inträdeskrav.

Kammarmusik- och ackompanjemangs— studium hör till pianoutbildningen. Man bör tillgodose både krav på kontakt med central klassisk litteratur och krav på introduktion i en litteratur, som är direkt brukbar för skolans behov.

I likhet med vad som sägs om musiklärar— utbildningen på högskolan är studium av Keyboard-harmony nödvändig.

3.3.4. Inträdesfordringar

Den sökande skall i provet spela 2 stycken av olika stil och karaktär. Han skall dess-

utom spela ett mindre stycke a vista samt en

känd, av juryn förelagd, visa efter gehör med improviserat ackompanjemang. Provets svårighetsgrad föreslås i nivå med följande: Bach: franska sviter eller Haydn, Mozart sonatsatser, måttligt svåra (exzs Mozart Köch. 330, 332) eller Bartök: Mikrokosmos, band IV—V.

3.3.5. Redovisning och bedömning

a) Examinanden väljer i samråd med lära- ren lämpliga examensstycken i minst 3 olika stilar. Denna del av provet är avsedd att visa den solistiska förmågan och bör om- fatta 20—25 minuter.

Styckenas svårighetsgrad föreslås vara i nivå med J . S. Bach: Wohltemperiertes Klavier, Engel-

ska sviter, Partitor, Italiensk konsert Haydn, Mozart: svårare sonatsatser Beethoven: sats I ur op. 26, op. 31 d—moll,

op. 27 Ess-dur.

b) En månad före examen skall eleven lämna in en skriftlig förteckning över in- studerad litteratur, att anse som kännedoms-

repertoar. Den föreslås omfatta 30 verk från olika stilepoker. Av dessa verk bör åt— minstone 8 vara i samma svårighetsgrad som styckena i solospelet (vilka senare för övrigt räknas in i repertoaren). Ur denna repertoar väljes av examensnämnden verk på sammanlagt c:a 5—10 min., som likaledes redovisas, visserligen utan fullt så stora krav på teknisk perfektion som själva soloprovet, men med ett föredrag som stilistiskt och ar- tistiskt är acceptabelt för sitt ändamål i den kommande undervisningen.

3.3.6. Lokaler och läromedel

Denna kategori elever behöver beredas goda övningsmöjligheter. Förslagsvis kunde man beräkna 1 timme per dag och elev i öv- ningsrum, som skolan ställer till förfogande.

Lektionsrummen bör ha två instrument, varav åtminstone ett är flygel av minst 180 cm. storlek. Helst bör flygeln vara något större (200—220) och utrustad med pro- longationspedal.

Handbibliotek med noter och skivor lik- som grammofon och bandspelare måste fin- nas, särskilt i rum, där seminarielektioner av interpretativ karaktär hålls. Över huvud- taget är det nödvändigt att varje pianolärare har ett handbibliotek med viktigare mate- rial till förfogande.

B. Som instrument 11

3.3.7. Mål

Samma som för piano, instrument 1, men med lägre fordringar.

3.3.8. Huvudmoment

Se piano, instr. 1.

3.3.9. Anvisningar och kommentarer

Se piano, instr. I.

Skillnaden mot piano I består framför allt i att förkunskaperna vid inträde på fack- skolan kommer att vara mycket växlande.

Något inträdesprov i piano 11 skall ej före- komma.

3.3.10. Examensfordringar

Examensprovet föreslås få likartad form som för piano I men med lägre fordringar.

a) Solostycken representerande minst 3 olika stilepoker. Tid c:a 20 min.

b) Repertoarförteckning med 20 verk från olika epoker, varav 5 verk i examens- styckenas svårighetsgrad. Redovisas under 5—10 min.

C. Som instrument 111.

I princip samma som för piano II. Under— visningskompetens på instrumentet avses icke. I så fall bör repertoarspelet i större utsträckning riktas på ackompanjemang för det egna huvudinstrumentet. Utbildningen bör innehålla lämpliga moment av Key- board—harmony.

3.4. Orgel 3.4.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på ett fullgott sätt utföra liturgiskt och solis- tiskt orgelspel vid gudstjänster och musik- andakter.

3 .4.2 Huvudmoment

Liturgiskt orgelspel: ledning och ackom- panjemang av koralsång och mässans sång i övrigt, preludiering (improvisation), modu- lation, registrering av det liturgiska orgel- spelet, transposition.

Solistiskt orgelspel: orgelspelets teknik, instudering av orgellitteratur, orgellitteratur- kännedom, ackompanjemang, a vista-spel.

3.4.3. Anvisningar och kommentarer

Allmänna synpunkter. Även om tillgången på orgelundervisning i framtiden kommer att bli god på grundskolestadiet, framför allt

genom inordnandet av kyrkomusikernas fria musikundervisning i grundskolans integre- rade frivilligundervisning, så kommer väl ändå orgelinstrumentet alltjämt att höra till de mera exklusiva bland de på detta stadium förekommande instrumenten. Det första in- strument en blivande kyrkomusiker kommer i kontakt med är ju som regel pianot. Med hänsyn härtill och eftersom inträdet vid mu- sikfackskolan sker vid en så pass tidig ålder som 16 år, då vederbörande kanske först nyligen beslutat sig för att söka till den kyr- komusikaliska grenen, torde det vara moti- verat att kräva obligatoriskt instrumentalt inträdesprov enbart i piano. Efter inträdet övergår däremot huvudvikten från piano till orgel, och undervisningen i det sistnämnda ämnet måste redan från början bedrivas med energi och målmedvetenhet, eftersom orgel- spelet — vid sidan av de vokala aktiviteterna, främst kördirigering — utgör den blivande kyrkomusikerns huvudämne. För dem som senare under det gymnasiala stadiet söker sig över från annan gren till kyrkomusiker— grenen måste stödundervisning i orgel an- ordnas.

Inträdesprov. Inträdesprovet i orgel är av skäl, som ovan redovisats, frivilligt. Givetvis bör presumtiva sökande i god tid stimuleras att förbereda sig i ämnet och avlägga prov. Ett sådant prov får anpassas efter sökandens färdigheter men bör helst omfatta utförande av något föredragsstycke, ev. utan pedal, spelning av en koral med av sökanden im- proviserat preludium (intonation) samt ge- hörsspel av någon av sökanden känd koral- eller annan melodi (som regel enstämmigt).

Planering. Vid läsårets (eller terminens) bör- jan planeras alla avvikelser från det regel- bundna veckoschemat som föranleds av stu— diernas uppläggning, t. ex. konsertbesök, auskultationer och övningstjänstgöring, stu- dier av vissa kursavsnitt i storklass eller grupp m.m.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Orgel- undervisningen bedrivs i huvudsak indivi- duellt, men vissa delar kan med fördel ske

i storklass eller grupp. För storklass lämpar sig särskilt ämnet litteraturkännedom, kän- nedom om förrättningsmusik och annan bruksmusik, orientering i uppförandepraxis (ornamentik, registrering etc.) — förslagsvis under ca 4 timmar per termin. Gruppunder— visning kan användas i delar av det litur- giska spelet, koraler, mässa och ackom- panjemang —- under ca 8 timmar per ter- min -—, medan däremot repertoarinstudering och improvisation lämpligen studeras indivi- duellt.

Antalet övningstimmar uppskattas till minst 5 per vecka, varav 2 lärarledda i åk 1 och 1 i åk 2. När det gäller övningstimmar- nas fördelning på resp. moment är det själv- fallet svårt att på förhand beräkna denna —— elevmaterialet kan vara heterogent beroen- de på olikheter i begåvningsstruktur och för- studier — men förslagsvis skulle fördelningen kunna vara 2 vtr för liturgiskt och 3 vtr för solistiskt orgelspel i samtliga årskurser.

Läromedel och lokaler. Läromedlen utgörs främst av orgelskolor och orgellitteratur, vartill förslag nedan lämnas. För undervis- ningen i litteraturkännedom är ett hand- bibliotek för läraren sarnt bandspelare och grammofon med skivor självklara hjälpme- del (bandspelaren är också ett utomordent- ligt hjälpmedel vid själviakttagandet av det egna spelet, varför sådan åtminstone bör finnas i varje lektionsrum).

Beträffande instrument- och lokalfrågan har följande beräkning gjorts. Vid en årlig intagning av 15 elever och en avgång av 30 % i åk 3 kommer det sammanlagda an- talet lektions- och övningstimmar för de tre årskurserna att utgöra ca 280 per vecka. En orgel torde kunna utnyttjas högst 11 timmar per dag (dock endast 5 timmar på lördagen och ej alls under söndagen), alltså under 60 vtr. Följaktligen skulle behovet täckas med 5 orglar. Därav bör två vara piporglar med 2 man. och pedal. Dessa är i första hand av- sedda för lektionsgivning och bör vara pla- cerade i relativt stora rum (dels av akustiska skäl och dels eftersom där även undervis— ning i storklass och grupp skall bedrivas). Övriga 3 orglar skulle kunna utgöras av

elektroniska instrument om 2 man. och pe- dal. Dessa instrument är visserligen klang- ligt och speltekniskt otillfredsställande, men de är relativt billiga och fordrar ringa un- derhåll. De kan också inrättas med hörlurar för störningsfritt spel och även kombineras med gemensam avlyssningspanel med mikro- fonledning till varje hörlur, vilket gör det möjligt att dels placera dem i samma rum, dels anordna lärarledd överspelning med flera elever samtidigt. Allt som allt skulle sålunda för beräkningsmodulen 15 elever och 3 årskurser som ett minimum krävas 2 piporglar och 3 elektroniska orglar i sam- manlagt minst 3 relativt stora rum. Denna beräkning förutsätter dock att lektioner och överspelningstimmar kan schemaläggas så, att orglarna utnyttjas maximalt. I praktiken torde det bli nödvändigt att räkna med möj— ligheten att i viss utsträckning få utnyttja i skolorten befintliga kyrkors orglar.

Kommentarer till enskilda kursmoment. De- taljkommentarer är inarbetade i studiepla- nen. Här skall endast generellt framhållas, att undervisningen i ämnet orgel inte till någon del får bli självändamål eller blott och bart formella övningar utan alltid prak- tiskt inriktas på den kommande yrkesverk- samheten. Detta gäller t. ex. övningarna i modulation, transposition, ackompanjemang osv. liksom även undervisningen i liturgiskt ackompanjemang, vilket måste inriktas på sambandet mellan sång och spel.

3.4.4. Bedömning, betygsättning och exami- nation

Vid bedömningen bör i ämnet alltid en av- vägning ske mellan å ena sidan spelskicklig- het och konstnäng gestaltningsförmåga, å andra sidan redovisad repertoar, förmåga till anpassning efter den liturgiska uppgif- ten, litteraturkännedom och kunskaper i andra avseenden.

Den fördjupningskurs, som frivilligt kan väljas i åk 3, bör innebära ett grundligare studium av något eller några avsnitt i kur- sen (för solistiskt orgelspel har verkförslag

till en sådan kurs angivits inom parentes i repertoarlistan).

Examination omfattar prov i liturgiskt och solistiskt orgelspel, vilka prov förläggs till olika dagar.

A. Provet i liturgiskt orgelspel bör utfor- mas så »realistiskt» som möjligt. Sålunda bör det äga rum i kyrka. Vidare skall exa- mensuppgiften omfatta de musikaliska hu- vudpartierna av en högmässa, bestämd till en viss dag under kyrkoåret. För att det instrumentala ej skall bli lösryckt ur sitt sammanhang bör några korister medverka i koral- och mässång samt en »liturg» i altarsången.

Provet tillgår så, att examinanden erhåller en av examensuppgiftens koraler, t. ex. in— gångspsalmen, dagen före provet för att kunna förbereda preludiet till denna, vilket antingen nedskrives eller improviseras. Öv- riga uppgifter erhålles ca. 30 min. före pro- vets början. Preludierna i detta sammanhang bör improviseras.

Vid bedömningen av det liturgiska pro- vet tas särskild hänsyn till examinandens förmåga att med sitt spel stimulera en sjungande församling samt till vederböran- des omdöme i fråga om anpassningen av tempo, registrering m. rn. till den förelagda uppgiften.

För godkänd examen i liturgiskt orgelspel krävs: Säkerhet i spel av samtliga melodier i koral- och mässbok (inkl. tillägg till dessa) samt valda delar av den frikyrkliga reper- toaren med tempo och registrering lämpade efter text och övrigt sammanhang. Nöjaktig färdighet i koralimprovisation såväl i två- som tre- och fyrstämmig sats. Säkerhet i modulation och transposition.

B. Provet i solistiskt orgelspel skall om— fatta föredrag av två kompositioner i skilda stilarter, instuderade under lärarens ledning. I provet bör också ingå en ackompanje- mangsuppgift till sång eller instrument, gi- ven dagen före provet. Slutligen bör ett im- provisationsprov även här förekomma jämte ett a vista-prov.

För godkänd examen i solistiskt orgel- spel krävs: En repertoar omfattande minst 25 kompositioner med pedal av såväl för-

klassiska mästare, Bach, romantisk och nu- tida orgelmusik (se nedan). Därjämte bör examinanden ha god kännedom om reper- toar för vigsel och jordfästning.

Repertoarfordringar i solistiskt orgelspel: (Inom parentes ges exempel på verk av hög- re svårighetsgrad än den som normalt krävs. Dessa kan lämpligen gälla som förslag till den fördjupningskurs, som frivilligt kan väl- jas i åk 3.) 10 kompositioner av förklassiska mästare, t. ex. G. Dufay: Alma redemptoris mater G. Frescobaldi: Ur »Fiori musicali»: Toccata chromatica par l*elevatione Ricercare dopo il Credo J. Pachelbel: Werde munter mein Gemiite, koralpartita (Ciacona d-moll) L. Clérambault: Suite m' 2 g-moll (Fr. Couperin: Offertoire C-dur) J. Cabanilles: Tiento Ave maris stella G. Muffat: Toccata c—moll D. Buxtehude: Herzlich tut mich verlan- gen (koralförspel) Canzona G-dur Passacaglia d-moll (T e Deum laudamus) (Ciacona c-moll) (Preludium och fuga d-moll) Av ]. S. Bach: Tre preludier och fugor ur »Acht kleine», t. ex. C-dur, a-moll och B-dur Två andra fria verk, t. ex. ur Peters band IV: Fuga g-moll och h-moll, Fantasia c-moll (Preludium och fuga c-moll, Toccata och fuga d-moll); ur Orgelbiichlein: minst fem koraler. Tre romantiska verk, t. ex. C. Franck: Fantasie C-dur (Fantasie A-dur, Piece héroique) J. Brahms: O Welt ich muss dich lassen F. Mendelssohn: Preludium och fuga G-dur (Sonat c-moll) (E. Sjögren: Preludium och fuga C-dur) (M. Reger: Toccata d-moll) Sex kompositioner av nutida komponister, t. ex. E. Pepping: Vom Himmel hoch (ur »Klei-

nes Orgelbuch») (Stycken ur »Grosses Orgelbuch») H. Distler: Sonatine ur »Dreissig Spiel- stiicke» (Ur »Kleine Choralvorspiele» op. 8) J. Alain: Choral dorien (Variationer över ett tema av Janequin) V. Söderholm: Sonatin (Toccata a-moll) S. G. Schönberg: Festmusik (Toccata con- certante) O. Messiaen: Apparition de l'Eglise éternelle (Le banquet céleste) (H. Rosenberg: Lover Gud i himmelshöjd (Preludium och fuga) (R. Forsberg: Musica solenne)

3.4.5. Förslag till disposition av studieplan för tre år

Årskurs ]

Liturgiskt orgelspel. Spelning av lättare koraler, t. ex. trestämmiga satser ur koral- bokstillägget, senare även fyrstämmiga sat- ser, till en början manualiter men så snart som möjligt även med pedal (basstämman övertas av pedalen).

Enklare satser ur mässboken, utan och med pedal.

Övningar i preludiering (improvisation), som bör bedrivas med stor energi och kon- sekvens genom hela studietiden och i viss kontakt med undervisningen i gehörsutbild- ning och satslära. Utgångspunkten kan vara enkla intonationer av dels ackordisk, dels lineär (ex. imiterande) art, liksom även rent enstämmig improvisation. Varierade kaden- ser övas i alla tonarter, liksom skalharmoni- sering och liknande. Så småningom följer även genomförda koralförspel med hela c. f., företrädesvis figurerade och med c. f. i överstämman.

Övningar i modulation, bedrivna i nära kontakt med undervisningen i satslära (vil- ken förutsätts svara för den mera teoretiska genomgången). Korta kadensartade modula- tioner i två- till fyrstämmig sats, företrädes- vis med användande av tonartemas funktio- nella släktskap. Hela tiden hålls modulatio-

nens praktiska funktion i gudstjänstspelet i sikte.

Orientering och praktisk övning i en än- damålsenlig registrering av det liturgiska orgelspelet.

Någon övning i transponering av lättare koraler och mässatser. Transponering övas också i samband med improvisationsöv- ningarna.

Solistiskt orgelspel. Genomgång och prak- tisk övning av orgelspelets teknik, anslag, legatospel m.m. Härvid uppmärksammas särskilt orgelns särart i förhållande till pia— not, som eleven i allmänhet är mera för- trogen med från sina tidigare instrumental- studier. Genomgång av registreringens grundprinciper med praktisk tillämpning. Vid verkinstudering bör registreringen aldrig ske slentrianmässigt utan alltid uppmärk- sammas som ett viktigt delämne.

Instuderingen av orgellitteratur börjar med enkla manualitersatser och pedalöv- ningar (intet obligatoriskt inträdesprov har ju förekommit). Instuderingsteknik med re- gelbunden tillsyn och instruktion (främst vid de lärarledda överspelningstimmarna). För det grundläggande studiet användes en or- gelskola av typ Floor Peters: Ars organi eller H. Gleason: Method of Organ Playing. Även orgelskolor av typ exempelsamling, t. ex. av Viderö, Weman, Kallner, kan kom- ma till användning. Repertoaren kan lämp- ligen grundas på verk av förklassiska mäs- tare samt Bach, men den bör även innefatta musik från 1800- och 1900-talen. Åk 1 bör leda fram till en nöjaktig behärskning av stycken i svårighetsgrad motsvarande Bach: »Acht kleine».

Litteraturkännedomen i ämnet tillgodoses dels genom egna instuderingar, dels genom lärarens genomgång av orgellitteratur, t. ex. genom grammofonuppspelning, varvid sär- skilt uppmärksammas dess användning som koralpreludier, postludier samt musik vid förrättningar, musikandakter och orgelaft- nar (konserter).

A vista-spel bör bedrivas systematiskt un- der hela studietiden med regelbunden till-

syn och instruktion samt regelbundet åter- kommande prov.

Årskurs 2

Liturgiskt orgelspel. Svårare, resp. mera ovanliga koraler. C. f.-spel med överstäm- man på särskild manual.

Svårare, resp. mera ovanliga mässatser. C. f.-spel, där sådant är lämpligt. Ackom- panjemang av liturgens recitativ.

I preludieringen tillkommer specith två- och trestämmig koralimprovisation med ut- gångspunkt från melodin (endast koral- psalmbok på notstället), utan och med pedal. Studium och efterbildning av valda exempel ur litteraturen (klassiska och nyare).

Fortsatta övningar i modulation och transposition.

Solistiskt orgelspel. Studierna i förklassisk orgelmusik fortsättes. Manualitersatser i nyare stil. Romantisk och nutida orgelmusik med pedal. Svårighetsgrad: Franck, Fantasi G-dur, Distler, Dreissig Spielstticke. Orien- tering om skilda epokers och nationalsko- lors uppförandepraxis, t. ex. i fråga om ornamentik, registrering rn. m.

Fortsatta studier i orgellitteraturkänne- dom och a Vista-spel.

Ackompanjemang övas särskilt fr.o.m. åk 2. Härvid genomgås i valda delar den gängse repertoaren av förrättningsmusik för sång och instrument med orgel (samarbete bör här sökas med lärarna i sång och resp. instrument samt i ensemble).

Årskurs 3

Liturgiskt orgelspel. Övningarna i koral- och mässpel bör leda fram till behärskning av hela stoffet i koral- och mässbok (inkl. till- lägg till dessa) jämte valda delar av den fri- kyrkliga sångrepertoaren. Fortsatt c. f.-spel. Därutöver studeras även fria koralsatser för bruk i alternatimsången eller vid s. k. varie— rat koralackompanjemang.

Fortsatta övningar i koralimprovisation. Genomgång och övning av skilda grund- typer av koralbearbetning, såsom bicinium,

motettisk genomföring (även med c. f.-spe1), kolorering av e. f., användning av ostinata motiv, koralfughetta, allt med hänsyn till koralimprovisationens praktiska funktion i gudstjänsten.

Fortsatta övningar i transponering.

Registrering med särskild hänsyn till gudstjänstspelets liturgiska sammanhang, kyrkoårskaraktär osv.

modulation och

Solistiskt orgelspel. Eventuella luckor i re- pertoaren fylls ut, så att denna täcker de viktigaste stilepokerna och nationalskolorna från förklassicism till nutid. Beträffande 1900-talets orgelmusik ägnas särskild upp- märksamhet åt den svenska. Större och mera krävande verk instuderas efter måttet av tid och förmåga.

Fortsatta studier i orgellitteraturkänne- dom, ackompanjemang och & vista-spel.

3.4.6 Behov av kursverksamhet

Behovet av kursverksamhet är överhuvud mycket stort på det kyrkomusikaliska om— rådet och sålunda även i detta ämne. Över- vägande delen av landets orgelspelare måste fortbilda sig för att bli kompetenta att inne- ha de av kommittén föreslagna extra kan- torstjänsterna. Om denna fortbildning, som är mycket angelägen och brådskande, har redan talats i utredningens första del på sid. 144.

Även ett stort antal personer med orga- nist- och kantorsexamen eller kyrkokantors- examen kan förutsättas vilja komplettera sin utbildning med den pedagogiska delen av den föreslagna kantorsexamen med musik- pedagogisk kompetens, vilket i många fall innebär en viss vidareutbildning i orgelspe- lets pedagogik och metodik. Detta behov skulle kunna tillgodoses genom sommarkur- ser, förslagsvis förlagda till några musik- fackskolor och innefattande hela den peda- gogiska delen av musikfackskolans kantors— examen. Liknande gäller om vidareutbild— ningen från kantor till organist, vilken bör uppmuntras och stödjas genom lämplig kurs- verksamhet.

(Typplan för samtliga stråkinstrument)

3.5.1. Mål

Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och den konstnärliga medveten- het som krävs för en violinistisk yrkesverk- samhet på en ej alltför avancerad nivå, dels i smärre solouppgifter, dels som stämledare i ensemble och orkester.

3.5 .2 Huvudmoment

Teknisk vidareutbildning. Instudering av solo- och ensemblerepertoar. Interpretations- analys. Stråkinstrumentens historia. Reper- toarkännedom. Improvisation. Transpone- ring. A vista-spel.

3.5.3. Förslag till studieplan för 3-årig ut- bildning i violinspelning

Årskurs ]

Tekniska specialstudier; för höger hand de vanligaste stråkarterna, för vänster hand lä- geväxlingsteknik, lägespel, dubbelgrepp, drill m. m.

Instudering av lättare sonater och solo- stycken från skilda epoker, vilka framföres vid gemensamma lektioner.

Ensemblespel övas i form av duetter och kompositioner för 3 och 4 Violiner med och utan ackompanjemang.

A vista-övningar. Improvisation, transponering och gehörs- spel.

Årskurs 2

Den tekniska kapaciteten beräknas nu till minst nivån för Kaysers Etyder, häfte 3 och början av Kreutzer-etyderna.

Stråkteknik och vänsterhandsteknik vida- reutvecklas. Mera avancerade stråkarter äg- nas speciellt studium. Övningsmetodik i an- slutning till tekniskt mera krävande kom- positioner. Samspel med piano.

A vista-övningar. Improvisation, transponering och gehörs— spel.

Årskurs 3

Kreutzer-etyderna genomarbetas.

Tekniskt svårare verk studeras in och framföres. De vanligast förekommande stråkartema skall nu vara inlärda och ha tillämpats i lämpliga repertoarstycken.

7 lägen behärskas. A vista-övningar. Improvisation, transponering och gehörs- spel.

Repertoarfordringar i violinprovet efter 2 års studier. 10 kompositioner från barocken och wien- klassicismen, t. ex.: Vivaldi, Sonat A-dur (ur op. 2), Konsert a-moll Telemann, Solofantasi nr 10 sats 2, Konsert a-moll J. S. Bach, Konsert a—moll, sats 1, Sonat G—dur (med generalbas) Roman, Konserter i d-moll och f—moll de Fesch, Sonat A-dur Duval, Två kammarsonater Mozart, Kleines Konzert, Sonater e-moll (K. 301) och G-dur (K. 304) Schubert, Sonatin D-dur Beethoven, Sonat A—dur, sats 2 (den s.k.

»Skomakarsonaten»)

3 romantiska kompositioner, t. ex.: Dvorak, Sonatin G-dur, sats 2, Romantiska stycken Aulin, ur Fyra akvareller Kreisler, div. mindre stycken Grieg, Sonat F-dur, sats 2 Sjögren, Sonat e-moll, sats 2 6 nutida kompositioner, t. ex.: von Koch, Sonatina semplice, Sarabande, gavott och musette Larsson, Concertino Genzmer, Sonatin

Martinu, Rytmiska etyder

Rowley, Liten lyrisk sonat Bartok, Duetter, häfte 1, Sonatin Hindemith, Leichte Duette Håkansson, Låtar för 2 Violiner

Exempel på repertoarstycken som läm- par sig för instudering under det tredje stu- dieåret: svårighetsgraden på nedanstående kompositioner är att betrakta som ett spel- tekniskt minimum. ]. S. Bach, Konsert E-dur, Konsert d-moll för 2 Violiner Vivaldi, Årstiderna Roman, ur Assaggi Telemann, Solofantasier nr 1, 8 och 12 Mozart, Konserterna nr 2 och 3 Haydn, Konserter i G-dur och C-dur Schubert, Sonatiner a-moll och g—moll Beethoven, Sonater D-dur, a-moll och

F-dur, Romanser Mendelssohn, Konsert d-moll Viotti, Konsert G-dur Spohr, Konsert d—moll Rode, Konsert a—moll Aulin, Fyra Akvareller von Koch, Danser nr 1—5 Martinu, Arabesker Liljefors, Sonatin Kabalevski, Konsert

Rörande instruktionsförmåga auskulterar eleven i åk 1 i olika musikskolor, helst där gruppundervisning förekommer.

I åk 2 auskultationer samt begynnande övningsundervisning med handledning. Öv- ning att leda »småspel».

I åk 3 övningsundervisning med objekt, 3 för varje examinand. Övning att leda en- sembler såsom 3—4 violinkörer etc.

3.5.4. Anvisningar och kommentarer

Det blir den utexaminerade musikfackskole— elevens främsta uppgift att undervisa på elementärstadiet, att leda musikcirkelverk- samhet och mindre amatörensembler samt att medverka i olika andra musikaliska akti- viteter som SCR-orkestrar, kammarmusik m.m. Då bristen på violinister och altvioli- nister i våra yrkesorkestrar är mycket stor, måste han även kunna ge de unga talanger som vill bli yrkesviolinister en grundläggan- de utbildning.

Inträdesfordringar. En violinistisk utbildning bör helst börja så tidigt som möjligt (6—10

års ålder). Vid inträde i musikfackskola skall därför de elementära stadierna vara

passerade. Inträdesprov är obligatoriskt. Följande verk och satser ger exempel på minimifordringar:

Vivaldi, Konsert G-dur, Sonat h-moll op. 2 Pepusch, Kammarsonater Corelli, Sonater nr 7, 8 och 9 (ur op. 5) Aubert, Sonat A-dur Låtar, t. ex. ur Arnberg, Låtar för 2 Violiner Bartok, Duetter, ur häfte 1. Martinu, Etudes faciles för 2 Violiner, Sona- tin Kayser, Etyder, häfte 3 Aichboom, Etyder, häfte 3

Arbetssätt och verksamhetsformer. Violin- undervisningen bedrives i huvudsak indivi- duellt med 2 lektioner per vecka, men kan i vissa delar ske gruppvis, t. ex. genomgång av olika stråkarter, repertoarkännedom, uppförandepraxis av barockmusik, instru- mentets historia och instrumentets vård (för- slagsvis under c:a 10 tim. per termin).

Övningar i orkester- och kammarmusik—- spel bör förekomma varje vecka.

3.5.5. Redovisning och bedömning

Vid bedömning av elevens studieresultat bör hänsyn tas såväl till spelskicklighet som konstnärlig gestaltningsförmåga.

Eleven genomgår en mindre examination vid varje terminslut.

Vid slutexaminationen genomgår eleven prov i violinspelning och undervisnings- skicklighet (på elernentärt och lägre mellan- stadium). Vissa moment med ensembleled- ning kan förekomma.

Provet i violinspelning tillgår så att 3 kompositioner från skilda epoker väljs ut av examensnämnden 3 veckor före provet. Kompositionerna hämtas ur den repertoar som examinanden studerat in under de två senaste terminerna. Den samlade repertoa- ren efter tre års studier skall för godkänd kurs omfatta i allt 30 kompositioner, däri inräknat vissa kvalificerade ensemblestäm- mor.

I provet ingår även en mindre a vista- uppgift-

Provet i undervisningsskicklighet tillgår så att examinanden undervisar en egen elev, vidare en för honom okänd elev, vars spel- uppgift examinanden får kännedom om en vecka före provet.

I provet ingår även någon form av grupp- undervisning samt ensembleledning. Stor vikt läggs vid examinandens förmåga att im- provisera ett ackompanjemang på såväl vio- lin som piano.

3.5 .6 Läromedel

Läromedlen utgöres främst av violinskolor, etydsamlingar, kompositioner för soloviolin, för violin och piano, verk eller satser för 2 eller flera Violiner med och utan ackom- panjemang samt annan ensemblelitteratur.

För undervisningen i litteraturkännedom är ett handbibliotek för läraren samt band— spelare och grammofon självklara hjälpme- del.

3.5 .7 Kursverksamhet

Med hänsyn till att examinanden är i 20- årsåldem är en regelbunden fortbildnings- verksamhet i såväl violinspel som i violin- pedagogik oundgängligen nödvändig.

Kompletterande sommarkurser menderas därför.

rekom-

3.6. Klarinett (typplan för samtliga träblås- instrument utom blockflöjt)

3.6.1. Mål

Undervisningen har till uppgift att ge färdig- heter och kunskaper till att nöjaktigt utföra smärre solistuppgifter samt att svara för första stämma i ensemble och orkester av ej alltför avancerat slag.

3.6.2. Huvudmoment

Teknisk vidareutbildning. Instudering av solo- och ensemblerepertoar. Repertoarkän- nedom. Interpretationsanalys. Instrumentets

historiska utveckling. Improvisation. Trans- ponering. A vista-spel.

3.6.3. Förslag till studieplan för tre årskurser

Nedanstående studieplan ger en progressiv mall för såväl teknisk som konstnärlig ut- veckling. Det tillkommer läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan som är anpassad efter dennes individuella förut- sättningar. Det tillkommer honom också, att bland annat under de gemensamma lek- tionerna ge eleverna tillfälle att genom lyss- nande och diskussioner skaffa sig en allmän kännedom om instrumentets repertoar från skilda epoker, detta såväl inom solo- som ensemblelitteraturen.

Årskurs 1

Olika tonbildningsmoment: andningsteknik, ansats, nyansering, egalisering m. m.

De vanligast förekommande artikulations- formerna (staccato, legato m.m.).

Studier motsvarande första delen i en av de »klassiska» klarinettskoloma: t.ex. Mi- mart, Méthode nouvelle de clarinette och Klose, Méthode complete.

A vista-spel. Improvisation, transpone- ringsövningar och gehörsspel.

Instudering av repertoar. — Denna väljes så, att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker.

Årskurs 2

Fördjupade tekniska studier enligt följande:

Utvecklande av tonbildningsmomenten och artikulationsförmåga.

Skalor, sekund— och tersetyder. Studier motsvarande del 2 i under åk 1 nämnda klarinettskolor.

A vista-spel. Improvisation, transpone- ringsövningar och gehörsspel.

Instudering av repertoar. Angående tek— nisk och gestaltningsmässig nivå, se vidare verkförteckning för åk 2.

Ytterligare övningar tekniskt och klangligt samt fortsatta studier i artikulation. Svåra- re skalor. Kvart-, kvint— och oktavetyder. Drillar, dubbelslag och andra utsmyck- ningar.

Studier motsvarande del 3 i under åk 1 nämnda klarinettskolor. Nutida etyder.

A vista-spel. Improvisation, transpone- ringsövningar och gehörsspel.

Under åk 3 skall studierna utökas och omfatta alla klarinettinstrument med sär- skild tonvikt på ess-klarinett och basklari- nett.

Instudering av repertoar. Angående tek- nisk och gestaltningsmässig nivå, se vidare verkförslag för åk 3.

Repertoarförslag

Här upptagna skolor, etydsamlingar och kompositioner är utdrag ur de större reper- toarförteckningar som bör finnas vid varje skola. Ur dessa bör lärare och elev gemen- samt välja verk som passar elevens studie- nivå och musikaliska inriktning.

Årskurs ]

Baermann, Vollständige Klarinett-Schule, op. 63, del 2 Périer, Vingt études faciles et progressives Wahls, Anfangsstudien fiir Klarinette, del 2

Gabucci, 60 Divertimenti per clarinetto

Debussy, lre Arabesque (transkr. Piguet) Ibert, Aria Lully, Menuett och bourré ur Phaeton (art.) Bozza, Aria

Hindemith, 2 duetter ur Plöner Musiktag (med violin) Clérisse, Promenade pour clarinette Satser ur solokonserter av Pokorny, Stamitz m. fl.

Årskurs 2 Périer, 331 Exercices journaliers de méca—

nisme Nehammer, Klarinetskole

Gannucci, 20 Studi di media difficoltå Jeanjean, Etudes Progressives et Melodi— ques, del 1 Klosé, Exercices journaliers Stamitz, Konsert Ess-dur Crusell, Konsert B-dur, op. 12 Weber, Concertino Wanhal, Sonat B-dur för klarinett och piano Mozart, 5 Divertimenti för 2 klarinetter och fagott Seiber, Andantino pastorale för klarinett och piano.

Årskurs 3

Baermann, Grössere Voriibungen, ur Voll- ständige Klarinett-Schule, del 3 Kroepsch, Etyder del 1 och 3 Périer, Etudes de genre et d'interprétation, del 1—2 Rosé, Vingt-six études Gambaro, 20 Caprices Finzi, 5 Bagatelles

Schumann, Fantasistycken

Honegger, Sonatin för klarinett och piano Saint-Saéns, Sonat för klarinett och piano Weis, Sonate for klarinett og klaver Gagnebin, Andante och Allegro Konserter av Carl och Johann Stamitz, Cru- sell, Weber, Lars-Erik Larsson m.fl.

3.6.4. Inträdesfordringar

Provet i klarinettspel skall omfatta två styc— ken av olika stil och karaktär i svårighets- grad motsvarande: Debussy, Petite Piece Roussel, Aria

3.6.5. Arbetssätt och verksamhetsformer samt bedömning, betygsättning och exami- nation

Jämför motsvarande rubriker för violin- utbildning vid musikfackskola, se s. 24.

Där uppställda krav gäller i princip även för klarinett, dock lämpade till instrumen- tets speciella teknik och repertoar.

Jämför motsvarande rubriker för violin- utbildning vid musikfackskola (s. 24), läm- pade efter klarinettspelets krav.

Dock bör påpekas att eleverna måste ha egna instrument.

3.7. Blockflöjt 3.7.1 Mål

a) Som instrument I.

Undervisningen avser att meddela grund- liga kunskaper om blockflöjten och dess re- pertoar samt tekniskt och konstnärligt goda färdigheter i blockflöjtspel.

b) Som instrument II och III. Undervisningen avser att meddela grund- läggande kunskaper om blockflöjten och dess repertoar samt vissa färdigheter i dess spel.

c) I ämnet blockflöjt—gitarr. Undervisningen avser att orientera om blockflöjtens spel och repertoar med tyngd- punkt på grupp- och ensembleverksamhet.

3.7.2. Huvudmoment (studieplan)

a) Som instrument I.

Åk ]. Noggrann och omsorgsfull genom- gång av blockflöjtens grundläggande teknik: hållning, fingerteknik, artikulation, andning, tonbildning. Tillämpningsövningar. Gehörs- spel. Frasering och grundläggande frasge- staltning. Tillämpning på enkla barockstyc- ken och folkmelodier. Sopran— och altflöjt. Enklare ensembleövningar.

Åk 2. Fördjupade studier i framför allt gehörsspel, tonbildning och frasgestaltning. Intonationsövningar. Tillämpningsövningar. Enkla och medelsvåra barocksonater samt uppförandepraxis. Enklare 1900-talsmusik. A vista-spel. Tenorflöjt. Ensemble.

Åk 3. Något avancerade teknikstudier. Vibrato. Dubbeltunga. Tillämpningsövning- ar. Något svårare sonater och konserter från barock och 1900-tal. Uppförandepraxis. Basflöjt. Sopraninoflöjt. Ensemble.

b) Som instrument II.

Åk 1-2. Som instrument I men mera ele- mentärt.

Åk. 3. Som åk 2 jämte bas— och sopra- ninoflöjt.

c) Som instrument III. Som åk 1 instrument I jämte tenor-, bas- och sopraninoflöjt.

d) I ämnet blockflöjt—gitarr.

Som instrument III men mera elementärt och med tyngdpunkt på ensemblen.

3.7.3. Anvisningar och kommentarer

Blockflöjtundervisningen inriktas främst på att ge eleven en solid instrumentalutbild— ning. Nära samverkan skall ske med det pe— dagogiska blockämnet, genom vilket eleven erhåller metodikutbildning. Ensembleverk- samhet äger rum dels inom ämnet, dels i ämnet ensemble. Såväl renodlad blockflöjt- ensemble som blockflöjt i kombination med sång och andra instrument skall förekomma.

I den individuella undervisningen läggs stor vikt vid gehörsspel och improvisation.

Litteratur genomgås i samband med öv- riga moment. Viktigt är här att eleven aldrig annat än rent orienteringsmässigt ges i upp- gift att instudera litteratur av högre svårig- hetsgrad än vad som tekniskt ligger väl inom räckhåll på den aktuella spelkunnan- denivån.

3.7.4. Inträdesfordringar

Den som önskar ha blockflöjt som huvud- instrument skall avlägga inträdesprov på in- strumentet. Därvid skall utföras en enklare barocksonatsats. Vid bedömningen av pro- vet läggs stor vikt vid förtrogenhet med och fallenhet för instrumentet. Prov avläggs på såväl sopran- som altflöjt.

3.7.5. Examensfordringar

a) som instrument I.

Instrumental reproduktion av ett ej för svårt melodidiktat, med stora krav på into- nation och förmåga att uppfatta och återge även form och struktur. Valfri flöjt.

Spel av något svårare sonat- eller konsert-

sats såväl från barocken som 1900-talet, med tyngdpunkten i bedömningen lagd på musikalisk gestaltning. Såväl sopran— som altflöjt.

A vista-spel av en enkel sonatsats från valfri epok med stora krav på intonation och förmåga att uppfatta och återge form och struktur. Sopran- och altflöjt.

Kunskaper på områdena tenor-, bas-, sopraninoflöjt, litteratur samt ensemble kan av vederbörande lärare styrkas med intyg.

b) Som instrument II. Som instrument I men enklare litteratur och mildare krav.

c) Som instrument III samt i ämnet blockflöjt—gitarr. Intyg från läraren om till— fredsställande inhämtade grunder.

3.7.6. Litteraturförteckning

Denna litteraturförteckning är endast avsedd att ge exempel på de olika svårighetsgrader som tidigare diskuterats. För betygssätt- ningens del är det omöjligt att ange exaktare gränser innan en viss erfarenhet från denna nya undervisningsform föreligger. Än en gång bör betonas vikten av att vid betygs- sättning största hänsyn tages till musikalisk gestaltningsförmåga och att teknisk skick- lighet skall tjäna till att stärka denna.

Inträdeskrav (instr. I ) t.ex.

Sopranflöit Telemann: Siciliano ur Partita 5 nr Die kleine Kammermusik Altflöjt Händel: Largo ur Sonat i g-moll ur Vier Originalsonaten

Examenskrav (exempel)

Instr. I Sopranflöjt Jacob van Eyck: ur Der Fluiten Lusthof (solo) Någon snabb sats ur Telemann: Partita 5 ur Die kleine Kammermusik Altflöjt Någon snabb sats ur Telemann: Sonat i C-dur Vier Sonaten Telemann: Ur suite i a-moll (med stråk- orkester)

Instr. II Sopranflöjt Telemann: ur Partita 2 enl. ovan

(utom aria 3 och 5) Altflöjt Händel: ur Sonat i F-dur ur Vier Originalsonaten

A vistauppgifter. Svårighetsgrad ung. = inträdeskraven.

Exempel på stycken av den svårighets- grad som i kursplanen betecknats som »Enkla barockstycken»:

Menuetter och gavotter från barocken i duettarrangemang (mycket stort urval) t. ex. i serien Zeitschrift fiir Spielmusik »Medelsvåra barocksonater» = ovan nämn-

da inträdeskrav »Svårare barocksonater» =

examenskrav »Enklare 1900—talsmusik». Sonatiner av Ce- sar Bresgen för sopranfl. + piano

Tema ur Sonat i G av Karl Marx »Medelsvår l900—talsmusik». Snabba sat-

serna ur Sonat i G av Karl Marx Duetter av Hans-Ulrich Staeps för 2 alt-

flöjter.

ovan nämnda

3.8. Bleckblåsinstrument 3.8.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge fär- digheter och kunskaper till att nöjaktigt ut— föra smärre solistuppgifter samt att svara för första stämma i ensemble och orkester av ej alltför avancerat slag.

3.8.2. Huvudmoment

Instrumentets historiska utveckling: natur- horn, clarininstrument, trångmensurerade basuner och trumpeter, klaff- och ventil— system.

Tonbildning och andningsteknik. Ansats — legato- och staccatospel. Musikaliskt föredrag. Tungslag. Instrumentets register. Temperatur. Pedaltoner. Enklare transpone- ring. Improvisation.

Repertoarkännedom. Instrumentet i olika slag av solistisk och ensemblemusik. Peda- gogisk litteratur för instrumentet.

3.8.3. Anvisningar och kommentarer

Eleverna i fackskolan kommer att rekry— teras från skilda skolor och ha skiftande förkunskaper. Somliga har instrumentet som huvudinstrument och har således tidi- gare studerat det. Andra är nybörjare med tidigare spelerfarenheter endast från andra instrument. Det är av stor vikt för alla ele- ver att undervisningen från början inriktas på känslan för respektive instruments spe- ciella karaktär. Vårdnaden om vacker ton, ansats och andningsteknik är en förutsätt- ning för att eleven skall erhålla en egalise- rad embouchure (successivt utbyggd från ett läge som känns bekvämt) över instrumen- tets register. Största vikt måste läggas vid dagligen återkommande övningar som tjä— nar dessa krav.

Stilstudier i spelsätt inom musik från oli— ka epoker (från renässans till radikal nutida musik) skall ingå i undervisningen.

Utbildningens pedagogiska inriktning medför att vikt skall läggas vid kännedom om metodiskt användbar litteratur för spe- ciellt de lägre stadierna. Eleverna bör få rika tillfällen till auskultation och studie— besök även i andra ämnen, främst vokala grupper och FU.

Litteraturförteckning se sid. 29—30.

3.8.4. Inträdesprov

Prov i bleckblåsinstrument skall omfatta två valfria kompositioner.

3.8.5. Redovisning och bedömning

Jämför 3.5.5. Där uppställda krav gäller i princip även för bleckblåsinstrument, dock lämpade till instrumentets speciella teknik och repertoar.

3.9 Gitarr 3.9.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge goda färdigheter i gitarrspel samt kunskap om instrumentet och dess historia, att ge vid kännedom om repertoar inom oli-

Blåsare och blåsinstrument Ehmann W Ehmann W Schneider W Praetorius M

Der Bläserfibel I—II Das Bläserspiel Handbuch der Blasmusik Syntagma musicum

Skolor — etyder —- duetter — Stilstudier TRUMPET (kornett-Högelhorn)

Agnestig-Cederberg Altenburg J A (1798)

Arban J Baron M Baron M Baron M Beeler W Beeler W Blomqvist J

Bozza E Brandt V Colin Ch

Dearnley C

Ehman W Eurén B Fantini G Francaix J Gatti D Gower-Voxman Gower-Voxman Haydn J Hedbom B Händel G Fr Kinyon J

Kumpfer H-J

Larsén L Oubrados F Pares G Purcell H Richardson N Scheib E Schneider W Schneider W Schneider W

Schneider W Schäfer K Stanley J Stegmann R Skornicka J Vivaldi A Vivaldi A Voxman H Larsson L E

Vi spelar trumpet I—II Trompeten und Paukenschule

Trumpetskola

Concertino Classico trp o p Magna cum Laude trp o p Var on »Greensleeves» trp o p Method for Cornett (trp) I—II Solos for the Trumpet Player

Lättfattlig skola för trumpet, kornett, horn, tenorbasun

Concertino för trp och p 34 Studies for trp Complete Modern Method for Trumpet or Comet More easy Pieces by Classical Composers for trp o p Der Bläserfibel I—II Spielheft

Trumpetskola för nybörjare Spielstiicke fiir eine Trompete und Generalbas

Sonatin för trp och p The celebrated Gatti duets for trumpet

Elementary Method Advanced Method I—II Trumpet Concerto trp o pi Litet samspel för trp och pi Concertino för trp och stråkar piano ad lib Breeze-easy, recital pieces for trumpet and piano Trompetenschule

Vi blåser trumpet Les instruments a vent trp, p Pares schales for cornet or trumpet Trumpet Voluntary trp o orgel Six trumpet tunes trp o p Schule fiir Fanfare- oder Signaltrompete Erstes Trompetenspiel 1—3 trp Kleine Vortragsstucke alter Meister Schule fiir Trompete oder Flcgelhorn und kornett Trompetenrufe 2—4 inst Spielstiicke fiir zwei Trompeten Trumpet tune trp och pi Elementare Trompetenschule I—II The Master Method Concerto C-dur för 2 trumpeter, pi Concerto Ess-dur för 2 trumpeter, pi Selected Duets I—II Consertino för trp och stråkork

TROMBONE, BASUN, TUBA Beeler W Blazhevich V Bleger M Blomqvist J

Blomqvist J Ehmann W

Method for the Trombone I—II Concerto nr 5 for trombone and pi 31 studies for trombone Lättfattlig skola för kornett, trumpet, horn och tenorbasun Lättfattlig skola för bas

Bläserlibel I—I—Spielheft

Bärenreiter Bärenreiter Schott

Gehrmans Bärenreiter

M Baron Co M Baron Co M Baron Co Reimick Music-Gehrmans Schirmers

E Pettersson Alphonse Leduc International Music Co NY

Ch Colin NY

Chester Bärenreiter Sv Skolmusik, Gislaved Bärenreiter Max Eschig Carl Fischer Rubank, Ehrlingförlagen Rubank, Ehrlingförlagen Boosey & Hawkes Ahlins, Sthlm Oxford University Press

Witmark NY Deutscher Verlag fiir Musik Leipzig

Pierre Noel Rubank, Ehrlingförlag E Ashdown, London Boosey &. Hawkes Schott Schott 4894 Schott 4717

Schott 4465 Möseler Bärenreiter Oxford University Press Stegmann, Wiirzburg Boosey & Hawkes Int Music Co; NY Int Music Co; NY Rubank, Ehrlingför. Gehrmans

Remick, NY International Music NY International Music NY

E Pettersson E Pettersson Bärenreiter

Sikorski 323 Sikorski

Rubank, Ehrlingförlagen Rubank, Ehrlingförlagen

RK Massach W Zimmermann Bossey & Hawkes Durand, Paris

Fuhlish G Neue Schule fiir Zugposaune I—II Fuhlish G Posaunen-Erfolge, fiir Posaune und Klavier Gower-Voxman Advanced method Ess-or B-bass I-II Hovey N Elementary method for Ess-or B-bass Kling R Twentyfour early german chorales för 4 tromboner Miiller R Schule fiir Zugpousane Perry H Classical album for trombone and pi Saint-Saens C Cavatine för trombone och piano Schein J H Padouana (org 4 krumhorn) i arr för 4

tromboner Skomicka—Boltz David F Rimsky-Korsakow

Tromboneconcerto Tromboneconcerto

ka områden av gitarrmusik, speciellt reper- toar för undervisning i grupp samt att ge erfarenheter av samspel med gitarr i skilda slag av musik.

3 .9.2 Huvudmoment

Individuellt gitarrspel. Gitarrens historia. Besläktade instrument. Repertoarkännedom. Gitarren i olika slag av musik. Gitarrnota- tion. Improvisation. A vista-spel. Transpone- ring. Ackornpanjemang. Ensemblespel.

3.9.3. Anvisningar och kommentarer

Det individuella solospelet utformas efter elevens egna förutsättningar och intresse- inriktning. I samråd med eleverna utarbe- tar läraren individuella repertoarlistor för varje termin. Repertoaren kompletteras med tekniska övningar som förberedelse för kom- mande repertoar. Eleven bör i princip be- härska de tekniska och musikaliska momen- ten i en komposition innan själva instude- ringsarbetet börjar. Förstudier och förbere- dande övningar, inte bara tekniska utan även rytmiska, melodiska, harmoniska, bör planeras framsynt.

I samband med repertoarstudiet genom- gås instrumentets historia, och gitarrmusik från skilda tidsepoker presenteras. Dessa studier sker lämpligen vid gemensamma lek- tioner, där också med gitarren besläktade instrument såsom luta, mandolin, elgitarr, balalajka och banjo demonstreras och prak- tiskt prövas av eleverna. Varje elev med gi- tarr som instrument I eller II bör ha någon

Intermediate method for Ess or B-bass

Boswert & Co, London Rubank, Ehrlingförlagen

förtrogenhet med minst ett par av ovan- stående instrument, kunna stämma dem, spela enkla stycken och även känna till va- rianter av instrumenten (t. ex. olika lutty— per).

Repertoarkännedomen bör vara så bred som möjligt. Utöver den repertoar som in- studeras genomspelas en större mängd mu- sik av skilda stilar för kännedom. Då gi- tarren förekommer i många olika musiksam- manhang är det väsentligt att eleverna via grammofon får lära känna skilda typer av gitarrspel och att de bibringas en öppen och okonventionell inställning till gitarrmusik av alla slag.

Beträffande gitarrnotation bör eleverna få praktisk kontakt med såväl äldre tabula- tursystem som moderna notationssätt. I samverkan med undervisningen i gehör får eleven uppgifter att med olika typer av sym- boler notera gehörsmässigt uppfattad gitarr- musik.

Det är olämpligt att en elev med gitarr som instrument I eller II har piano som an- nat instrument. Gitarrspel kräver långa nag- lar på höger hand vilket inte går att förena med de krav pianospel ställer på naglarnas längd. Vid undervisningen i gehörs- och satslära bör elever med gitarr som instru- ment I eller II också få lösa de skriftliga och praktiska uppgifterna så långt möjligt i anslutning till detta instrument. Satsläran blir på så sätt direkt apterad på elevens dag- liga instrumentala studier, vilket är särskilt angeläget i ett ämne som gitarr, där förmå- gan att improvisera samt att ackompanjera genom gehörsspel är mycket betydelsefull.

Undervisning i a vistaspel bör noga an- passas till elevens färdighetsnivå. Spel i s.k. gitarrklav (oktaverad g-klav), vanlig g-klav och basklav övas a vista.

Ackompanjemangsspelet bör vara mång- sidigt och omfatta såväl visackompanjemang som jazzgitarr. Ackompanjemang är en form av ensemblespel. Ensemblemusik från olika epoker och av skilda stilar skall före- komma.

Gitarrkursen i ämnet blockflöjt/ gitarr är en grundläggande kurs som skall omfatta enkelt melodispel, ackompanjemang, sam- spel, gitarrnotation, instrumentkännedom samt gehörsspel.

Som blivande lärare i gitarr bör eleven få lära sig att arrangera musik för samspel med gitarr. Gitarren kan därvid användas såväl för enstämmigt som för ackordiskt spel. Gitarren som basinstrument (istället för t. ex. basgamba eller basblockflöjt i re- nässansmusik) bör observeras. Arrange- mangen bör omfatta såväl äldre musik som nutida musikstycken i nära kontakt med ele- vernas intresse och inriktning.

Arbetsformerna måste vara flexibla. Ele- ver som är nybörjare vid inträdet i musik- fackskola undervisas till en början i grupper om 3 st. per vte. Efter hand tillämpas sedan enskild undervisning. Vissa moment genom- gås i föreläsningsform eller som gemensam lektion. Olika slag av gitamnusik etc. stu- deras i seminarieform under åk 2 eller 3.

3.9.4. Inträdesfordringar

Den inträdessökande skall spela två—tre val- fria kompositioner från skilda epoker. För— teckning över spelad repertoar skall medfö- ras till provet. För inträde till linje M (i viss mån även till linje A) är erfarenhet av po- pulärmusikspel på gitarr, visackompanje- mang o.dyl. en merit. Den sökande skall vidare föreläggas en enkel uppgift i gehörs- spel, t.ex. att ackompanjera en känd visa.

3.9.5. Redovisning och bedömning

Examensprovet sker som den sista i en rad tentamina och kan därför begränsas till om-

fånget. Under de i varje årskurs förekom- mande tentamina liksom i slutprovet skall utföras några i samråd med läraren valda kompositioner. Vidare skall proven omfatta a vistaspel, ackompanjemang och improvi- sation.

Om elev i åk 3 väljer fördjupningskurs i gitarr, skall denna kurs ägnas ett grundli- gare studium inom elevens specialområde, vilket kan vara klassisk gitarr, jazzgitarr, populärspel med visackompanjemang eller gitarrmetodik. Specialiseringen bör påverka slutbetyget positivt.

3.9.6. Läromedel

Läromedel av olika slag bör utnyttjas. Nya hjälpmedel behöver framställas. Specieut er- fordras ljudbildband om gitarrens och gitarr- musikens historia samt ljudband med sam- manställning av skilda slag av gitarrmusik. Varje skola behöver instrument för praktisk instrumentkännedom (speciellt mandolin, banjo, elgitarr, balalajka och luta).

3.10. Elorgel 3.10.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge ele- verna de färdigheter och kunskaper som er- fordras för att kunna utnyttja elorgeln i olika sammanhang främst inom populärmu- siken.

3.10.2. Huvudmoment

Instrumentets konstruktion och funktion. Olika typer av elorglar. Solospel, ackom- panjemang, ensemblespel. Improvisation. A vistaspel. Repertoarkännedom. Akustik.

3.10.3. Anvisningar och komentarer

I samband med genomgången av elorgelns konstruktion och funktion samt studiet av olika typer av elorglar (detta bör ske prak- tiskt genom studiebesök i t. ex. instrument- affärer) ges en elementär introduktion i elektroakustik speciellt inriktad på elektro-

niska instrument. Jämförelser med piporgel (med skilda slag av traktur och registratur) samt orgelharmonium görs.

Solo- och ensemblespelet inriktas mot att utveckla elevens tekniska färdigheter och förmågan att utnyttja instrumentet i och anpassa det till olika slag av repertoar. Hu- vudintresset ifråga om repertoarval ägnas populärmusik av skilda slag. Att ge eleverna erfarenhet av ensemblespel är en central angelägenhet under studietiden. I populär- musiken är god förmåga till gehörsspel och improvisation nödvändig. Stor uppmärksam— het skall därför ägnas dessa moment. Un- dervisningen i a vistaspel inriktas mindre mot att uppöva en perfekt notläsning men mera mot att ge eleven förmåga att snabbt uppfatta väsentliga drag i musiken och att kunna, delvis improviserat, direkt spela ett förelagt stycke med riktig uppfattning av tempo, karaktär, harmonik och arrange-

mangstyp.

3.10.4. Lokaler och utrustning

Vid musiklinje med M—gren utrustas ett av de större grupprummen med en medelstor elorgel. Derma orgel skall i motsats till el— orglarna i överspelningsrum för orgel, vara försedd med knapptillsatser för dansmusik- ackompanjemang etc. En mindre elorgel placeras i ett av överspelningsrummen.

3.11. Ackordeon (dragspel) 3.11.1 Mål

a) Som allmänt huvudinstrument, eller in— strument II. Undervisningen avser att ge tekniskt och konstnärligt goda färdigheter i konsertant ackordeonspel samt meddela grundliga kunskaper om instrumentet och dess repertoar.

b) Som instrument på gren M. Undervisningen avser att ge tekniskt och musikaliskt goda färdigheter i ackordeon- spel, såväl konsertant spel som populärmu— sikspel samt meddela grundliga kunskaper om instrumentet och dess repertoar på skil- da områden.

3.11.2. Huvudmoment

Tekniska studier på instrumentet, skalor, ar- peggios, kadenser. Etyder. Polyfon musik, uppförandepraxis. Cykliska verk och varia- tionsverk. Transkribering av musik. Från åk 2 endast barytonsbas-instrument.

Instrumentets historik och olika instru- mentvarianter. Olika slag av ackordeonmu- sik och -teknik.

För elever på gren M repertoar från dans- musik— och populärmusikområdet. Ackom- panjemang. Mikrofonteknik. Arrangemang med ackordeon.

3.12. Slagverk 3.12.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på ett fullgott sätt utföra mindre kvalifice— rade uppgifter som slagverkare i orkester samt tjänstgöra som slagverkare i militär- orkester och batterist i populärmusik och jazz.

3.12.2. Huvudmoment

Alla slagverksinstrument: instrumentkun- skap, spelteknik, orkester- och ensemblespel. Repertoarkännedom. Improvisation.

3.12.3. Anvisningar och kommentarer

Allmänna synpunkter. Trots musiklivets stora uppsving under 50- och 60-talen med bl.a. ett bredare publikunderlag och popmusikens betydelse för den yngre ge- nerationens musicerande har undervisning- en inom det speciella slagverksområdet icke gått framåt i önskvärd takt. De bäs- ta slagverkarna har i alla tider rekryterats från de militära leden, där en inom vissa gränser god utbildning i slagverk erhållits. Den nya organisationsformen för militär— musiken har emellertid medfört, att så stor vikt numera icke lägges på trumutbildning- en, vilket i sin tur medfört att det grund— skikt varur de bästa förmågorna hämtats

väsentligen har uttunnats. I detta läge har skolans frivilliga musikundervisning en stor mission att fylla. Från de leden måste ung— domar med en klar begåvning för slagverks- utbildning uppfångas. Inom musikutbild— ningen på nybörjarnivå finns tyvärr ingen enhetlig kursplan som leder fram till nästa utbiidningssteg, musikfackskolan, utan un- dervisningen bedrivs ofta planlöst. Allt be- ror på respektive lärares förmåga att leda undervisningen. Här vore en mer genom- tänkt utbildning som syftar till intagning i fackskolans första årskurs motiverad.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Under- visningen bedrivs huvudsakligen individuellt, men sker ofta i grupp eller ensemble (orkes- ter). Gruppvis kan med fördel studier i lit- teraturkännedom, avlyssning av band eller grammofonskivor ske, ävensom instrumen- tens konstruktion, underhåll m. m. Inom en- semblen övas samspel, solouppgifter i grupp om 2 till 6 man beroende på arten av kom— position samt slagverkets funktion inom or- kestern.

Antalet timmar i slagverk föreslås förde- lade enligt följande: Minimum av lärarledd undervisning individuellt bör vara 2 timmar per vecka. Därtill tillkommer 4 timmar en- semblespelning enbart i slagverk. Detta är ett absolut minimikrav, emedan eleven har att tillgodogöra sig undervisningen på alla de instrument som ingår i ett modernt slag- verk.

Under ensembleövningarna kommer ele- ven i kontakt med den i orkestersamman— hang förekommande repertoaren och även för slagverksensembler förefintliga littera- turen. Ensembletiden föreslås tagen från den lärarledda överspelningstiden på 5 timmar, varvid den kvarvarande timmen bör ägnas åt pianoundervisning, vilket är av största be- tydelse för utbildningen å xylofon, vibrafon och klockspel etc.

3 . 1 2.4 Inträdesfordringar

Detta prov bör i första hand utröna den sökandes förutsättningar för utbildningen. Därvid skall stor vikt läggas vid sökandens

tekniska och musikaliska kunnande; gehör, förmåga att kunna stava och slå en virvel på liten trumma, notläsning och sist men icke minst sökandens sinne för rytm.

3.125 Lokaler och läromedel

Det är ett absolut krav att eleverna har till- gång till ljudisolerade rum där det skall fin- nas tillgång till symfoniorkesterns vanliga slagverksinstrumentarium: Pukor 4 st. Bastrumma Liten trumma Bongos +Timbales Tom-Tom 4 st. Cymbaler Triangel Tamb. de Basque Gong-Gong Tam-Tam Xylofon Vibrafon Klockspel Chimes

Bandspelare och möjlighet till grammo— fonuppspelning i rummen är av största vikt. Tillgång till band, skivor och notmaterial måste finnas. Orkesterrepertoaren lägges upp i samband med läraren i orkesterspel- ning.

3.12.6. Betygsättning och examination

Vid bedömning bör en avvägning ske mel- lan å ena sidan tekniskt kunnande å respek- tive instrument, å den andra elevens konst- närliga och musikaliska utförande. Eftersom alla i princip skall genomgå samma utbildning betygssätts resultatet med siffrorna 1—5. Den s.k. fördjupningskurs som kan väljas i årskurs 3 kan innebära ett grundligare studium å något speciellt in— strument såsom xylofon eller pukor.

Vid prov i slagverk skall eleven uppföra ett solostycke där de flesta av orkesterns ordinarie slagverksinstrument är represente- rade: Liten trumma, bastrumma, tom-tom, bongos, kastanjetter, tambourin de Basque,

cymbaler, gong-gong och tam-tam. Vid svå- rare soloval kan även xylofon, vibrafon, klockspel och pukor ingå, detta helt beroen- de på elevens kvalifikationer. Vidare bör elevens förmåga till a vistaspel liksom för- mågan att hjälpligt sköta uppgiften som slagverkare i orkestern utrönas. De två sista punkterna kan lämpligen ske under termi- nen, då läraren i orkesterspel och läraren i slagverk tillsammans har en möjlighet att bilda sig en uppfattning om elevens kun- nande.

3.12.7. Disposition av studieplan

Att precisera en studieplan är mycket svårt. Som tidigare nämnts innefattar begreppet slagverk icke endast ett, utan flera instru- ment, i normala fall omkring ett 20-tal, vil- ka eleven har att bemästra. Det är en omöj- lig uppgift att redovisa någon krusplan för vart och ett av dessa, utan läraren måste från fall till fall ge eleven vägledning på ett sätt som tillåter ett kontinuerligt framåt— skridande mot slutmålet, en Väl utbildad slagverkare. Sålunda kan en elev ha en viss förutsättning att bli en god xylofonist, me- dan en annan har goda möjligheter för spe- cialisering på exempelvis pukor. Det till- kommer läraren att under utbildningen ut- röna elevens speciella begåvning och in- rikta undervisningen därefter för att emå bästa resultat. Emellertid bör några normer för bedömning av det tekniska och musika- liska kunnandet vara till hjälp.

På den lilla trumman skall eleven kunna utföra exempelvis; Etyder för 1. tr. sid. 64, 65, 66, 67 och 68 i Modern School for Snare Drum av Morris Goldenberg eller etyder av motsvarande svårighetsgrad. Å xylofon och vibrafon samtliga skalor och treklanger och även något solostycke, antingen med piano- ackompanjemang eller i slagverksensemble. Vidare kännedom om alla tillbehörsinstru— menten och dess slagteknik: Tambourin de Basque, kastanjetter, träblock, triangel, gong-gong, tam—tam, cymbaler, chimes m. m. Kännedom om de sydamerikanska rytm— instrumenten: Congas, timbal, maracas, gui— ro, claves etc.

Pukan med dess teknik och skötsel. Apte- ring av skinn, stämning m.m. Som mål bör sättas behärskande av Exercise 59—72 i Mo- dern Method for Tympani av Saul Good- man eller etyder av motsvarande svårighets- grad i Etiiden fiir Timpani av Richard Hochrainer. Under utbildningen bör ele— ven komma i kontakt med den nutida mu- siken, dess notation såväl grafiskt som symboliskt och dess uppförandepraxis. Mu- sikverk att rekommendera till orienterande studium är bl. a. följande: Bäck Sven-Erik, Favola för kl. och slv. Lidholm Ingvar, Poesis för ork. Naumann Siegfried, Risposte för fl. och slv. Nilsson Bo, Ett blocks timme. Scene I, II, III.

Stockhausen, Cyklus för slagverk. Welin K.-E., Warum Nicht?

Alla elever ges en orientering i batteri— spel inom populär- och dansmusik. Möjlig- het till specialisering på denna typ av slag- verksspel skall finnas. Undervisningen kan med fördel ske i form av seminarium, där en på området specialiserad lärare leder gruppen.

Vad som ovan sagts om fordringar inom litteraturområdet är endast förslag till väg— ledning, och utgör inget absolut krav för undervisningens genomförande.

3.12.8. Övningslitteratur

Härnedan lämnas förslag på studiematerial lämpligt för undervisningen.

Liten trumma

Modern School for Snare Drum, Morris Goldenberg (Chappell och Co) Drum Instructor, W. F. Ludwig (Ludwig Drum Co) Gardner Method for percussion

Pukor Modern Method for Tympani, Saul Good- man (Mills Music Inc.) Paukenschule, Heinrich Knauer (Hofmeister ng) Timpaniinstruktor, W. F. Ludwig (Ludwig Drum Co)

Etiiden for Timpani, Hochreiner R. (Dob- linger Wien)

Xylofon och marimba, vibrafon Modern School for Marimba, Xylofon and Vibrafon, Morris Goldenberg (Chappell) Modern Tutor for Xylofone and Vibra- phone, Robbins (Premier Drum Co) Method for Percussion, Gardner

Latinamerikanska instrument Latin-American Rythminstrument and how to play them, Morales-Adler (Henry Adler Inc.)

Ensembleövningar

Dick Schory Percussion ensemble series, (Ludwig Drum Co) Canon for Percussion, Saul Goodman Toccata for Percussion, Carlos Chavez

3.12.9 Behov av kursverksamhet

Liksom inom andra ämnen föreligger här ett stort behov. Det är ofta enda möjlighe— ten för slagverksstuderande att komma i kontakt med större ensembler för att vidga sitt kunnande. För närvarande bedrivs som- markurser i Framnäs med stor framgång, och i juli 1968 anordnades en kurs i mo- dern interpretation i Göteborg. Nordiska Ungdomsorkestern i Lund utgör också en viktig länk i utbildningskedjan. Vid Inge— sunds folkliga musikskola har 1968 inter- nationella förmågor sarmnandragits till en sommarkurs för orkestermusiker bl. a. Det kan därvid nämnas, att arrangörerna hade besvär med att få fram slagverksspelare till orkestern. Denna sommarverksamhet fyl- ler ett stort behov och bör på alla sätt stöd- jas och uppmuntras.

3.13. Sång 3.13.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att utveckla elevens röst efter dess indivi- duella förutsättningar, att ge eleven en efter röstutveckling och rösttyp lämplig repertoar av sånger samt

att ge eleven den vokalpedagogiska skolning som erfordras för ledande av vokal en- sembleverksamhet bland barn, ungdom och vuxna amatörer.

3.13.2. Huvudmoment

Tonbildning. Talövningar. Instudering av enklare sångrepertoar individuellt anpassad till elevens röstförutsättningar. Repertoar- kännedom.

Röstorganet. Barn- och ungdomsröstens utveckling. Olika röstlägen och rösttyper. Grupptonbildning bland barn, ungdom och vuxna.

3.13.3. Anvisningar och kommentarer

Vid sångundervisningen i fackskolan måste man ta hänsyn såväl till elevernas relativa ungdom och de speciella röstproblemen i de övre tonåren som till utbildningens målsätt- ning. Flertalet av de studerande beräknas ägna sig åt musikpedagogisk verksamhet bland barn, ungdom och vuxna utan ytter- ligare sångpedagogisk utbildning än den som erhålls på musikfackskolan och vid eventuellt följande lärarutbildningsår vid lärarhögskola.

Fackskolans elever tillhör en åldersgrupp där den individuella mognaden, både fysiskt och psykiskt, har stora variationer. När ele— verna börjar sina studier vid fackskolan är de ca 16 år. Pojkarna befinner sig i något skede av målbrottsperioden. Detta är dock inget hinder för sångutbildning. Tvärtom visar erfarenheten, att pojkrösten mår väl av klokt upplagd och individuellt avpassad sångundervisning under målbrottet.

Även flickor i denna ålder kan ha vissa röstbesvär som kräver uppmärksamhet.

Vid valet av repertoar måste stor hänsyn tas till mognad, begåvning samt röst- och temperamentstyp. Vidare måste det stå klart att det inte annat än i undantagsfall gäller solistisk sångutbildning. Eleverna på M-gre- nen har i många fall önskemål om att snabbt få komma ut i förvärvslivet inom populär- musiksektorn. En stor del av dessa musiker blir sångare, antingen enbart eller vid sidan

av instrumental verksamhet. Populärsången bedrivs ofta utomhus eller i rökiga restau- ranglokaler, vilket inte inverkar positivt på rösten. Såväl detta, som populärsångens speciella karaktär, där uttrycksfuu personlig sång gärna föredras framför kultiverat väl- ljud, innebär, att det är av mycket stor vikt, att eleverna på gren M får en solid sångut- bildning med en god och avspänd rösttek- nik. Det är vidare angeläget att de får lära sig mikrofonteknik samt hur rösten anpas- sas till olika slags repertoar, arrangemang och lokaler. Utvecklande av en personlig sångstil utom ramen för traditionell sång- konst är ofta en central angelägenhet för dessa ungdomar.

Som allmän regel för repertoarvalet bör gälla att endast den lättillgängligare delen av sånglitteraturen kommer i fråga. Opera- sång och mera krävande lied- och oratorie- sång hör normalt inte hemma på detta sta- dium. Av »klassisk» repertoar bör man byg- ga på anspråkslösare sånger av Bach, Haydn, Mozart, Schubert, Schumann och Brahms samt mindre romanser och visor av Carl Nielsen, Grieg, Peterson-Berger, Rang- ström m. fl. De många lämpliga sångerna av tonsättare inom det tyskspråkiga området gör studiet av tyska språket synnerligen an- geläget från studietidens början. Sånger av moderna seriösa tonsättare bör, i den mån svårighetsgraden är lämplig, successivt föras in i repertoaren. Alla elever ges en efter in- dividuella förutsättningar avpassad praktisk kännedom om hur man i den nyaste musi- ken på skilda sätt utnyttjar vokala inslag. Samverkan med musikhistoria och gehörs— utbildning är därvid naturlig.

Ett viktigt område, från vilket en mängd repertoar för detta stadium kan hämtas, är visan, såväl folkvisan från olika länder som komponerad visa från skilda tider. Inte minst sånger av nutida svenska visdiktare som Taube, Adolphson, Fritz Sjöström och Alf Hambe samt utländska motsvarigheter uppövar förmåga att uttrycka sig i sång på ett personligt sätt. Sånger av Bellman samt svenska visor från förra delen av 1800-talet ger vid sidan av det sångliga god kontakt med litteratur och samhälle vid denna tid.

För elever med gitarr som huvudämne bör sångrepertoaren i särskilt hög grad oriente- ras mot vissång.

Elever med särskilt intresse för jazzsång och därmed besläktade sångtyper bör bere- das tillfälle till individuellt studium häri.

Samtliga elever bör ges handledning i oli— ka slag av vokal improvisation.

Det bör nämnas att lämplig undervis- ningsrepertoar också finns inom operett och musical.

Eleverna på gren K bör få studera sånger inom andlig repertoar av olika slag, äldre och modern kyrkovisa, väckelsesånger, solo- sånger för kyrkliga förrättningar, negro spi- rituals m.m. Viss samverkan med ämnet liturgisk sång bör förekomma.

Arbetsformerna måste vara flexibla. Un- der första året kan undervisningen med för— del bedrivas i grupp om 3 elever under den ena av veckans lektioner. Det är väsentligt att eleverna redan på detta stadium får lära känna såväl pojk- som flickröstens känne- tecken i denna ålder. Grupperna bör därför inte vara könsskilda. Den andra av lektio- nerna ägnas individuell undervisning.

I åk 2—3 är undervisningen individuell men kompletteras med gemensamma lektio- ner. Under åk 3 bör dessa uppta föreläs— ningar, seminarier och övningar kring barn- och ungdomsröstens problem, gruppunder- visning i tonbildning m. m.

3.1 3.4 Inträdesfordringar

Den sökande genomgår inte något speciellt sångprov. Detta ingår i stället i det indivi- duella gehörsprovet, som innefattar fram- förande av valfri enkel visa, varvid bedöm- ning sker av tonal och rytmisk säkerhet samt röstklang. Rösttyp samt ev målbrotts- besvär skall kunna fastställas vid provet. Huvudläraren i sång måste därför ingå i inträdesprovnämnden.

3.13.5. Redovisning och bedömning

Vid bedömningen bör i ämnet en avvägning ske mellan röstmognad, avspänd tonbild- ning, god textning och förmåga att uttrycka

sig i sång. Röstens skönhet och volym är inte i första hand avgörande för betyget. Vidare skall ingå ett pedagogiskt prov, var- vid examinanden får sjunga med en grupp barn och med utgångspunkt från en visa skapa funktionsdugliga och för gruppen av- passade tonbildnings- och artikulationsöv- ningar samt undervisa barnen om ett riktigt sätt att sjunga den förelagda visan på.

Båda dessa prov bör ske som tentamina under avdramatiserade former. Under stu- diernas gång sker kontinuerligt förbere- dande tentamina, vilkas resultat tillsammans med sluttentamen avgör ett så rättvist betyg som möjligt. Denna typ av examination eli- minerar den examenspress, som gärna ogynnsamt påverkar elevens prestationer.

I det solistiska provet skall eleven fram- föra två sånger av olika typ, den ena till eget ackompanjemang på piano eller gitarr. På gren K och M skall en av sångerna di- rekt anknyta till grenens speciella karaktär.

Om elev i åk 3 väljer fördjupningskurs i sång, skall denna ägnas ett grundligare stu— dium inom elevens specialområde, vilket kan vara t. ex. vissång, liedsång, jazzsång, populärsång och grupptonbildning för barn eller vuxna. Den specialisering som detta medför bör givetvis påverka examensbety- get positivt.

3.13.6. Lokaler och läromedel

Tre typer av lokaler erfordras: lektionsrum, övningsundervisningsrum samt föreläsnings- sal. Varje lektionsrum bör liksom föreläs- ningssalen utrustas med piano (i föreläs- ningssalen flygel) samt bandspelaranlägg- ning (bandspelare, högtalare, mikrofon). Lektionsrummen bör ha ett mindre hand- bibliotek för läraren; sångteoretisk littera- tur, sångrepertoar av skilda slag m.m. I skolans bibliotek skall lärare och elever ha tillgång till böcker, noter, grammofonskivor, bandinspelningar och andra hjälpmedel som behövs inom undervisningen. Övningsunder- visningsrum med flygel och bandspelaran— läggning bör ha plats för ca 10—15 elever. Föreläsningssal och övningsundervisnings- rum kan givetvis utnyttjas i samka med

Ett bandinspelat arkiv för demonstration av olika röstkaraktär, tonbildningsfel, röst- svagheter etc. bör läggas upp och finnas vid varje musikfackskola. Bildmaterial är även- ledes viktigt. Föreläsningssalen skall förses med arbetsprojektor, småbildsprojektor, pro- jektionsduk och mörkläggningsanordning.

3.14. Körsång 3.14.1 Mål

Övningarna i körsång skall ge eleven en ef- ter vederbörandes kommande yrkesutövning avpassad

körteknisk grundutbildning och övning i musikalisk gestaltning i vokalensemble,

möjlighet att i samband härmed utveckla gehöret och färdigheten i a vista-sång,

erfarenhet av instuderingsmetodik och di- rigeringsteknik till nytta för undervisningen i kördirigering samt

kännedom om körrepertoar.

3.14.2. Anvisningar och kommentarer

Beträffande repertoaren, dess bredd, svårig— hetsgrad m. m. gäller i princip vad som sägs härom under ämnet kördirigering (se 5. 41). Repertoaren skall rn. a. o. väljas så att den ger praktiskt tillämpbar repertoarkännedom för undervisningen i kördirigering. Den skall vidare tjäna till att ge studiet av musik- historia och formlära ett stöd i form av klingande exempel på olika tonsättares och stilepokers vokala produktion. Körövningar- na skall även komma undervisningen i sats- lära till godo genom att ge eleven praktisk- hantverksmässig erfarenhet av körsats i oli- ka besättningstyper och av kören som musi— kaliskt uttrycksmedel.

Om lokaler och läromedel, se ämnet kör- dirigering (s. 41).

3.15. Ensemble

3.15.1. Mål

Undervisningen har till uppgift att ge god ensemble- och orkesterrutin i olika för re-

spektive elev aktuella ensembleformer samt att ge repertoarkännedom i fråga om en- semblelitteratur på olika stadier.

3.15.2. Huvudmoment

Ensemblemusik för olika instrumentgrupper och från skilda epoker. Orkesterspel för alla som spelar orkesterinstrument. Uppförande- praxis. Samspel på Skolinstrument. Samver- kan mellan sång och spel i för undervisning lämpliga arrangemang samt på egen nivå. Arrangering och instrumentation.

3.15.3. Anvisningar och kommentarer

Ensemblemusicerande är av stor vikt för ut- bildningens resultat. Alla elever som spelar orkesterinstrument skall delta i orkesterspel. Det kan vara lämpligt att organisera orkes- terspelet i en A- och en B—ensemble. De mera avancerade instrumentalisterna bör få största möjliga orkesterrutin genom stäm- ledaruppgifter etc.

Övrigt ensemblespel bör vara av så varie- rande art som möjligt. Till en början bör in- strument av samma typ samverka (träblås, bleckblås och stråkar). För elever med piano som instrument I eller II är pianoensembler angelägna. Piano- liksom orgelelever skall dessutom erhålla undervisning och praktisk övning i ackompanjemang av sångare och instrumentalister.

Efterhand inriktas ensemblespelet mot vederbörande elevs specialområde. Blivande kyrkomusiker ges handledning i uppförande- praxis i fråga om kyrkomusik. Elever på kyrkomusikgrenen som spelar ett orkester- instrument kan frivilligt få delta i orkester- spel och kammarmusik.

För eleverna på M-grenen skall största möjliga variation ifråga om ensembler före- komma. Moderna populärarrangemang för olika besättningar genomgås och utförs. Praktisk instrumentkännedom omfattande alla i en militärmusikkår och populärmusik förekommande instrument skall ingå.

Ensemblespelet har också en orienterande och på andra aktiviteter än direkt musice— rande inriktad uppgift. Alla elever ges god

praktisk kännedom om de instrument som används inom skolans musikundervisning: stavspel, rytminstrument, mandolin, melo- dica etc. Olika former för samverkan mellan sång och spel i grupper genomgås. Särskild vikt läggs därvid vid improvisation, den s. k. bygga musik—metodiken, utnyttjande av barns förmåga på ett visst instrument i sam- spelsarrangemang, repertoarstudium i olika samlingar etc.

Elevernas egna arbeten i ämnet instru- mentation prövas praktiskt och diskuteras. Här bör arrangemang för såväl liten som stor ensemble, även orkester, förekomma. Det är viktigt att en blivande ledare av ama— törensembler får lära sig göra ominstrumen- teringar utgående från givna förutsättningar ifråga om anpassning av ett visst notmate- rial till en konkret spelgrupp. Dessa öv- ningar sker i nära samverkan med under- visningen i satslära och arrangering.

Elever som nått tillräcklig konstnärlig mognad bör i ensembler få göra skolkonser- ter på studieorten och i form av kortare tur- néer. Dessa konserter bör följas upp av sko- lans ledning och respektive lärare och disku- teras mellan lärare och samtliga elever i en- semble såväl före som efter konserterna. Även andra konserter än i skolor kan före- komma. Eleverna bör i viss utsträckning stå till förfogande för besök med instrument- demonstrationer i skolornas musikundervis- ning samt som »experter» kunna biträda i tillvalsämnet konst på grundskolans högsta- dium.

För elevernas egen orientering om skilda slag av ensembler är det angeläget att de får besök av konserterande grupper, inte minst specialensembler inom skilda musik- stilar, från renässansmusik till nutida mu- sik. Vid dessa konsertbesök bör diskussioner mellan konsertgivare och elever förekomma liksom viss specialinstruktion.

3.15.4. Särskilda synpunkter på blåsaren- semble och blåsorkester 1

Bleckblåsare bör från början inriktas på den för dessa instrument så viktiga tornmusik-

Se not sid. 39.

repertoaren, främst koralspel. Den enkla homofona koralen och liknande stycken är synnerligen befrämjande för ensembleskol- ningen genom det lugna tempot, den klara harmoniken, styckenas lämpliga längd etc. Intrador, tornsonater och danssviter av äldre mästare följer ofta samma forrnschema och är oumbärliga för skolning i ett mera avan- cerat ensemblespel.

Samma repertoar kan med fördel spelas även av träblåsare, där dock klarinetten sti— listiskt bryter av mot musikens karaktär. Kombinationen oboe—fagott är att föredra. Flöjt och klarinett bör dock ej undandras kontakten med denna musik, som med lämplig avvägning i besättningen med för- del kan spelas av träblåsensemble.

Mera avancerade elever deltar i kammar- musik för blåsare, särskilt inriktad på musik från 1900-talet. Avancerad seriös musik för blåsare studeras liksom utnyttjande av blås— instrument i jazz och populärmusik. Moder- na, okonventionella spelsätt genomgås.

Blåsorkestern är en viktig verksamhets- form i musiklivet och speciellt angelägen för eleverna på M-grenen. Utbildning i blåsor- kesterspel är därför nödvändig. Därigenom får också alla blåsare tillfälle att delta i or- kesterspel.

För god orkesterskolning används med fördel Willy Schneiders »Der Bläserkreis», vars metodiska centrum utgörs av »Cho- rische Bläserschule». Skolan ger i korta av— snitt exempel på satsformer (t. ex. fuga och passacaglia), som tidigare ej berörts i reper- toaren för blåsorkester. Kring denna skola finns lämpligt bearbetad musik för konsert- bruk, 1500-talskoraler, kanon, folkvisor och danser m. m. Originalkompositioner för blåsorkester av nutida tonsättare finns även i serien. En stor del av musiken är arrange-

1 Stråkensemblen anses av kommittén vara en mer etablerad samspelsf orm (t ex barocksvit, stråk- kvartett och serenader från skilda epoker), varför repertoarförteckningen koncentreras på musik för blåsare. Inom detta område har under senare år ett betydelsefullt nydaningsarbete ägt rum.

En viss inblick i ensemblemusik för stråkar ges i ämnet violin (se 8 22).

rad så att den med fördel kan spelas av mindre ensembler t. ex. kvartett av 2 trum- peter och 2 tromboner, och utgör därför ett värdefullt pedagogiskt material även för de blivande musikpedagogemas egen komman- de verksamhet. Andra har följt i Schneiders spår och en rik repertoar finns att tillgå av engelsk, amerikansk och tysk musik. För blåsorkester finns också modern original- musik och stora mängder utmärkta arrange- mang av all slags musik.

En viss del av utbildningen bör ägnas marschmusik, varvid eleverna bl. a. övas i att spela under marsch.

I skolningen av blåsare skall vidare ingå kännedom om och spel på gamla instru- ment. I äldre repertoar bör användas trång- mensurerade bleckblåsinstrument i kombi- nation med sång och träblåsinstrument. Om möjligt bör äldre former även av träblås- instrumenten vara företrädda.

3.155 Repertoar för blåsarensembler Se sid. 4041.

3.15.6. Den pedagogiska ensembleutbild- ningen

Denna har delvis berörts ovan. I den moder- na instrumentalpedagogiken inom skolan önskar man att eleverna skall spela en— semble så snart som möjligt. Repertoar och övningsundervisning skall utformas med hänsyn härtill. Unisont musicerande är en god start för en ensemble och kan påbörjas så snart eleverna fått stabilitet i tonbild- ningen och ett mindre tonomfång. Man fort- sätter med enkel flerstämmighet, kanon och sedan allt mer krävande samspelsuppgifter. Samspel sporrar barnen och ger dem god motivation för instrumentsstudierna. Det är en god fostran för såväl det rytmiska som det melodiska gehöret.

3.15.7. Lokaler och läromedel

Ensembleundervisningen bedrivs i olika loka- ler alltefter ensemblernas storlek. Störst ut- rymme kräver orkesterspelet. Man får be— räkna att en orkester på ca 40 elever skall

Duos, Trios Erdmann H Händel G Fr Regner H

Regner H Regner H

Regner H Schneider W Schneider W Werdin E

Kvartetter, Kvintetter Bartok B Ehmann W Ehmann W Ehmann W Ehmann W Hensel W Hoffmann Hoffmann A Holmes G Johansson S-E Josquin des Pres Karlberg R Lawton S Löchel A Pachelbel J Palestrina G da Pezel J

Pezel J Pezel J Purcell H

Purcell J

Regner H

Schein J H

Schein J H Schneider W Schönberg S G Sertl Fr Stolzer Th Voxman H

Övrig musik Benoy A W Bonelli A Buxtehude D

Cederberg I (arr) Dart Th

Ehmann W Ehmann W Ehmann W Ehmann W Ehmann W— Kuhlo J

24 Englische Duette fiir Trompeten Sonata nr 2 för 3 trp och pi 8 dreistimmige Spielstiicke fiir das erste Zusammenspiel Drei Sätze fiir drei Blechblåser Das Bläserschiff nr 509, 511, 512, 523, 549, 563, 576 Geistliches Bläserspiel I—VII Klassische Spielstiicke fiir zwei Blåser Spiel in kleinen Gruppen, 3 instr. Spielbuch fiir junge Bläser

For Children, tive pieces for brass quarte Alte Spielmusik fiir Blåser Neue Spielmusik fiir Bläser Bläseriibel, Spielheft Bläserintraden Wach auf (tornmusik) Alte Bläsermusiken Weinachtmusik alter Meister Christmas carols for band or brass choir Kämpavisa för fyra blåsinstrument Motet and royal Fanfare

Sju renässansmadrigaler

The brassquarte I—II Weinachtliche Turmmusik Allein Gott in der Höh' sei Ehr Three Hymns for four-part brass choir Five-part brass music for two trumpets and

three trombones I—II Sonata nr 1 och nr 2 Three Pieces, fem stämmor March and Canzona for the funeral of Queen

Mary March and Canzona for the funeral of Queen

Mary Morgenruf fiir vier Blechblåser Festival repertoire for brass quintet Program Repertoir for brass quartet Quartet repertoir for cor or trp Quartet repertoir for trombone

Suite zu 5 Stimmen aus »Banchetto musikale»

1617 Two pieces, 4 el 5 instr. Trompetenrufe 2—4 instr. Fyra folkvisor för 2 tr och 2 trb Miinchener Petersturmmusik I—II Fantasia (Hypodorian) for five-part brass choir Ensemble classics for brass quartet

Fifty Hymns from Songs of Praise Book I—II Toccata for eight-part brass choir Fanfare & Chorus ur »Ihr lieben Christen,

freut euch nun», 8-stäm. Koraler Vårmelodier (studentsånger) Suite from the Royal brass music of King

James I 2—3 trp, 3—4 trb Alte Spielmusik fiir Blåser Neue Spielmusik fiir Blåser Bläserflbel, Spielheft Bläserintraden Neues Posaunenbuch I, sammanställd av W Ehmann och Traugott Kuhlo

Bärenreiter 4131 Eriks

Möseler Grosch, Dortmund

Grosch, Dortmund BCPD Bärenreiter 3701 Ph Grosch Heinrichshofen

Boosey & Hawkes Bärenreiter Bärenreiter Bärenreiter Bärenreiter Bärenreiter

Möseler Rubank, Ehrlingförlagen Sv Skolmusik, Gislaved R King Sv Skolmusik, Gislaved Oxford University Press Schott R King R King

Musica Rara R King R King

Oxford University Press

R King Möseler

Rubank, Ehrlingförl. Rubank, Ehrlingförl. Rubank, Ehrlingförl. . Rubank, Ehrlingförl.

Schott R King Möseler Sv Skolmusik, Gislaved Max Hieber R King Rubank, Ehrlingförl.

Oxford University Press R King

R King Nordiska Musikförl. Nordiska Musikförl.

Oxford University Press Bärenreiter Bärenreiter Bärenreiter Bärenreiter

Giitersloher Verlagshaus Gerd Mohn

Franck M Gabrieli G Gabrieli G Hassler H L Hoffmann A Janetzky K

Intraden aus Lustgarten Alte Bläsermusiken

till nutid

Praetorius M Regner H

Terpsichore Bläser-Ubnung I—II

Concert repertoire for bras ssextet Musica Festiva, Blåsersåtze des späten

Schilling H

Intrada fiir Blåser 3 trp — 3 trb Canzon septimi toni nr 2, 4 trp — 4 trb Sonata pian'e forte for eight-part brass choir

Breitkopf & Härtel R King R King

Musik f.r Blechblåser: Musik från 1400-talet

Deutcher Verlag f.r Musik Leipzig Fidula Schott Rubank, Ehrlingförl.

Mittelalters und der Barockzeit

Schneider W Schneider W Schiitz H Sertl Fr von Szita O

Choriche Blåserschule Der Blåserkreis heft I—II

Blåserklang heft I—II

repetera varje vecka. Även andra orkester- former som stråkorkester och blåsorkester behöver tillgång till en stor sal. Podiet i stora salen kan med fördel dimensioneras för denna verksamhet.

För ensembler av mellanstorlek (4—15 ele- ver) krävs ensemblerum om 60 m2. Här sker undervisning i populärensemble av skilda slag, skolensemble, sång och spel i samver- kan, mellan stora blås- och stråkensembler samt slagverksundervisning.

I mindre ensemblerum om ca 30 rn2 sker undervisning i ensemble om 2—5 elever.

Samtliga dessa rum utrustas med flygel, stora salen med konsertflygel. För ensemble- musicerande med äldre instrument krävs en tvåmanualig cembalo, en uppsättning trång- mensuerade bleckblåsinstrument, naturhorn, äldre typer av träblåsinstrument, minst en viola da gamba, eventuellt andra violeinstru- ment, blockflöjter av samtliga storlekar och helst en barockluta.

För populärensemblemusicerande erford- ras samtliga typer av Slaginstrument (erford— ras även för slagverksundervisningen), ett par elorglar av olika typ (den ena bör även kunna användas som övningsorgel för kyr- komusiker), elgitarrer, elbas m.m. Under- visningen i skolmusikensemble kräver till- gång till olika slags stavspel (orffinstru- ment), rytminstrument rn. m.

kolan bör också tillhandahålla vissa mera ovanliga instrument för blås- och sym- foniorkester såsom basklarinett, Essklari- nett, engelskt horn, D-trumpet, helikon,

Antiphony nr 1 for double brass choir Miinchener Petersturmmusik heft III

Schott Schott Presser Co, Pennsylvania Max Hieber R Lienau, Berlin

eufonium, femsträngad kontrabas och even- tuellt harpa.

Ett rikt förråd av noter för ensemblespel erfordras. Detta bör efterhand kontinuerligt kompletteras såväl genom inköp som genom inlemmande av elevernas egna arrangemang.

3.16. Dirigering A. Kördirigering 3.16.1 Mål

Undervisningen skall ge de färdigheter och erfarenheter som krävs för att på ett mu- sikaliskt stimulerande och intresseväckande sätt samt med inriktning på god körfostran leda de olika former av vokalt ensemble- musicerande, även i samverkan med instru— ment, som förekommer i grundskolan, i fri- villig musikverksamhet, i studiecirklar och annan amatörverksamhet samt (för elever på gren K) i kyrkan.

3.162 Huvudmoment

Genomgång av slagteknikens grunder.

Instudering och dirigering av körsatser a cappella och med instrument med effek- tiv repetitionsteknik samt med vokal och körteknisk insikt (i fråga om tonbildning, textbehandling, frasering, artikulation, into- nation, stämbalans).

Partiturstudium (som skall ge förmåga

att läsa och spela enklare körpartitur och sjunga körstämmor). Repertoarkännedom.

3.163. Anvisningar och kommentarer

Allmänna synpunkter. Som förutsättning för undervisning i dirigering under facksko- lans åk 3 måste gälla att eleven deltagit i (eller under målbrottet åhört) de former av körsång och ensemblemusicerande som fö— rekommit i grundskolan samt deltagit i musikfackskolans vokala och instrumentala ensembleformer. Denna kontakt med »in- strumentet» kör är jämte den allmänna musikutbildningen ett nödvändigt utgångs- läge, då undervisningen i kördirigering bör- jar under åk 3. Ytterst få elever har san- nolikt haft någon möjlighet att praktisera dirigering av kör.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Stu- dieplan för ett år. Undervisningen i kördi- rigering föreslås disponerad med en dub- beltimme per vecka av de 4 vtr som står till förfogande för ämnet dirigering.

Den första av dessa båda timmar ägnas under första delen av studieåret åt elemen— tär slagteknik och partiturstudium. I den mån partiturstudiet och utvecklingen av ge- höret ger förmåga att avläsa två-, tre- och fyrståmmighet sker övergång till sådan re- pertoar. Det grundläggande slagtekniska studiet föreslås dock först tillämpas på en- stämmig sång. Under den andra studieter- minen läggs mer vikt vid instuderingsmeto— dik.

Under den andra av dubbeltimmarna till- lämpas i praktiskt repetitionsarbete med kör vad som genomgåtts under den första tim- men.

Givetvis är det tänkbart att under delar av läsåret koncentrera dirigeringsövningar- na till vokal eller instrumental, resp. pro- fan eller sakral musik under någon eller några av de fyra timmarna. Det är emel- lertid värdefullt att kunna arbeta med ett omväxlande studiematerial, och än mer vä- sentligt torde vara att svårighetsgraden höjs kontinuerligt.

I viss utsträckning bör samverkan mel-

lan vokalt och instrumentalt förekomma, i form av dirigering av blandad vokal/instru- mental ensemble.

3.l6.4 Repertoar

l. Ca 15 körvisor och enklare madrigaler, körkoraler, motettsatser och körsättningar av tonsättare som

Walter, Praetorius, Hassler, Lasso Palestrina, Marenzio, Vecchi, Monteverdi Byrd, Gibbons, Morley, Dowland Purcell, Schiitz Buxtehude, Bach, Händel Mozart, Haydn Mendelssohn, Schumann, Schubert,

Brahms

Hindemith, Bartok, Stravinsky

2. Ca 15 verk av nordiska och svenska tonsättare, varvid minst 5 bör vara kompo- nerade under de senaste tio åren och nå- got vara exempel på radikal aktuell vokal- musik (av typ Rabe: Rondes).

3. Till repertoarkännedomen skall givet- vis också höra kännedom om aktuella sång- samlingar för grundskolan, innehållande så- väl en— som två- och trestämmig sång, före- trädesvis för lika röster.

3.16.5. Lokaler och läromedel

För undervisningen krävs en lärosal om ca 60 m2, utrustad med stolar och notställ för varje elev, dirigentpult, ljudapparatur (med mikrofon) samt litteratur i form av läro- böcker i kördirigering samt kör- och skol- sångslitteratur (samlingar och lösblad).

3.16.6. Redovisning och bedömning

Examination sker vid slutet av andra ter- minen i åk 3 och omfattar två uppgifter, varav den ena skall vara förberedd under lärarens överinseende och innefatta dirige- ring av uppgiften, den andra skall vara ett a vista-prov, givet två dagar före provet och innefattande instudering och dirigering av uppgiften. För elever på gren K skall den ena av dessa uppgifter avse sakral musik. Betyg ges i kördirigering och ensemble-

ledning var för sig, varefter betygen sam- manfattas till ett gemensamt genomsnitts- betyg i ämnet dirigering. Dock bör även de båda delbetygen anges i examensbetyget.

B. Ensembleledning 3.16.7 Mål

Utbildningen syftar till att ge kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda och instruera orkestrar och olika ensembler av barn, ungdomar och mindre avancerade vuxna amatörer.

3.16.8. Huvudmoment

Som vid musikhögskola med undantag av programsättning och organisationsfrågor och med lägre fordringar i varje moment. Se 5.4.15.

3.16.9. Anvisningar och kommentarer

Slagteknik omfattar kännedom om vanligen förekommande taktarter och slagfigurer etc. (se vidare Ensembleledning/ musikhögskola.)

Instrumentkunskap omfattar kännedom om i musikskolan förekommande instrument, deras omfång och användningsområde samt något om spelteknik.

Repertoarkännedom omfattar (helst genom eget spel förvärvad) kännedom om lämplig repertoar för elevorkestrar och elevensemb- ler på olika stadier, ävensom kännedom om några lättare kammarmusikverk.

Instuderingsmetodik (se Ensembleledning/ musikhögskola).

I Interpretationsanalys inbegripes eget spel i mindre ensembler (lämplig reper- toar: »First string quartet album», Jersilds »Quartetti piccoli» och liknande) med el- ler utan ledare, med diskussion av inter- pretationsfrågor. I övrigt partiturstudier och analys av lämpliga pedagogiska orkes- ter- och ensemblestycken.

Arrangemangsteknik omfattar övningar i att med given besättning genomföra diverse spelstycken, skolorkesterstycken och liknan- de och inriktas på att för praktiskt spel- bruk kunna besätta och ev. bearbeta enk- lare stycken.

Uppförandepraxis (se Ensembleledning/ musikhögskola).

Dirigering omfattar övningar (under hela studietiden) i att leda och instruera elev- ensembler av musikskolenivå ävensom mu— sikfackskolans egen elevorkester och mindre ensembler ur densamma.

Rytmik (se dels Rytmik och improvisation vid musikfackskola, dels huvudmomentet Rytmik och avspänning under Ensemble- ledning/ musikhögskola).

Arbetsformer (se Ensembleledning/musik- högskola).

3.16.10. Redovisning och bedömning

I avgångsprov bör ingå uppspelning av egenhändigt instuderat kammarmusikverk (se Interpretationsanalys), dirigering av egenhändigt instuderat orkesterstycke samt förberedd repetition med »musikskoleorkes- ter» liksom skriftligt prov innefattande in- strumentkännedom och arrangemangstek- nik. Se även 3.166.

3.17. Liturgisk sång och liturgisk dirigering

A. Liturgisk sång

3.17.l Mål

Undervisningen skall ge förtrogenhet, främst praktiskt men även teoretiskt, med de specifikt kyrkliga formerna av enstäm- mig sång för såväl kör som församling.

3.17.2. Huvudmoment

Genomgång och övning av den enstämmiga sången i mässa och tidegärd. Något om den

gregorianska sångens historia, former, no- tation och uppförandepraxis.

Genomgång och övning av den evangelis- ka koralen. I anslutning härtill berörs kora— lens utveckling genom tiderna samt aktuella strävanden på koralsångens område. Alter- natirnpraxis. Nutida restaurationsidéer. Ny- skapande av psalm och koral. Något om den frikyrkliga repertoaren.

3.17.3. Förslag till disposition av studieplan för ett år

Undervisningen bedrivs företrädesvis i form av praktiska övningar och kontrolleras ge— nom regelbundet återkommande prov (dock minst ett varje termin) som skall visa elever- nas förtrogenhet med det i gudstjänsten brukliga enstämmiga sångstoffet.

I fråga om den gregorianska sången kon- centreras övningarna främst till högmässans sång, såväl ordinariet som propriet (introi- tus). Vidare genomgås valda delar av tide- gärdens sång enligt mässbokens andra del och Svenskt Antifonale I. Någon oriente- ring och övning bör också förekomma be- träffande aktuella försöksformer, t. ex. en- ligt Liturgiska nämndens förslag till Ny mässmusik, Alternativt aftonsångsritual, nya former av psaltarsång etc. Vid övningarna uppmärksammas särskilt den gregorianska sångens specifika rytmiska struktur och fra- sering, inkl. säregenheter i notationen såsom iktustecken, fraseringsstreck och pausangi— velser m. m. I anslutning till övningarna ges inblickar i den gregorianska sångens utveck- ling, dess formvärld och uppförandepraxis. Något berörs även problemen kring dess notering i modern notskrift och anpassning till svensk text, dess tonalitet etc.

Den evangeliska koralen övas främst en- ligt Den svenska koralboken och Tillägg till denna. Detta omfattande stoff kan inte ge- nomgås i dess helhet. I stället görs ett urval som belyser olika epokers stil och form; i anslutning härtill ges en överblick över ko— ralens historiska utveckling. Särskild upp- märksamhet ägnas tempo, frasering och rytm, liksom orgelackompanjemangets roll. Något berörs även den äldre koralens me-

lodiska och i synnerhet rytmiska förvand- lingar under inflytande av olika tiders upp- förandepraktiska och sångtekniska ideal (gi- vande blir här en jämförelse mellan koral— boken och dess tillägg). Praktiska övningar i alternatimsång bör också förekomma, t. ex. med utnyttjande av i körsång och kördiri- gering inövade flerstämmiga koralsättning- ar. Inblick bör även ges i det aktuella ny- skapandet av psalmer och koraler samt i andra samfunds sångböcker.

I viss utsträckning — och i samverkan med ämnen som kördirigering, körsång, li— turgik, ensemble, orgel och satslära — kan här förberedas gemensamma elevinsatser i den kyrkliga övningstjänstgöringen (se vi— dare sid. 63).

3.l7.4 Anvisningar och kommentarer

För undervisningen krävs en större lärosal, helst med »större» akustik än normalt. Bäst förläggs undervisningen till den största orgelsalen, eftersom här den bästa akusti- ken kan förväntas och även med hänsyn till att orgel bör användas i vissa delar av ämnet.

Av läromedel krävs klassuppsättningar av den liturgiska standardrepcrtoaren i frå- ga om enstämmig sång, koral-, sång— och mässböcker, jämte tillägg och försöksutgå- vor av olika slag. Vidare krävs tillgång till viss del av den för körsång och kördirige— ring avsedda repertoaren, varför det är önskvärt att alla dessa närbesläktade ämnen förläggs till samma lärosal eller till närlig- gande lokaler med gemensamt notförråd.

B. Liturgisk dirigering 3.17.5 Mål

Undervisningen skall ge förmåga att med effektiv och för musikarten adekvat slag- teknik samt med ändamålsenlig instude- ringsteknik öva och leda de kyrkliga for- merna av enstämmig sång för såväl kör som församling.

Instuderings- och dirigeringsövningar be- träffande den enstämmiga sången i mässa och tidegärd.

Dzo beträffande den evangeliska koralen, inkl. alternatimpraxis.

3.17.7. Anvisningar och kommentarer

Undervisningen skall direkt bygga på den praktiska övning och teoretiska genomgång av ämnets huvudmoment, som redan före- kommit i ämnet liturgisk sång. Vad läraren i det sistnämnda ämnet förebildat, skall av eleven efterbildas i dirigeringsövningarna.

Kraven på lokaler och läromedel är de- samma som beträffande liturgisk sång (se sid. 44).

Examinationen sker i form av deltentamen inom vart och ett av ämnets huvudmoment. Varje sådan deltentamen skall omfatta två uppgifter, varav den ena skall vara förbe- redd under lärarens överinseende och om- fatta dirigering av uppgiften, den andra skall vara ett a vista-prov, givet två dagar före provet och omfattande instudering och dirigering av uppgiften.

3.18. Gehörsutbildning med satslära

3.18.l Mål

Undervisningen har till uppgift att utveckla elevens gehör samt att ge de kunskaper, färdigheter och erfarenheter i fråga om den

Översiktlig studieplan för 3 årskurser (i form av en »samtidighetstabell» för de olika delrnomenten) Årskurs 1

Delåmne Hösttermin

Vårtermin

Musikalisk elementarteori (= musiklära 1),

Satsanalys gås i hantverksläran.

Visuella och auditiva iakttagelser i litteraturen i anslutning till vad som genom-

Studier av sats— och kompositions- tekniker i dur/moll-tonalitet i anslut- ning till hantverkslärans behandling av enklare homofona och polyfona satsarter.

Improvisation: Studier i musikalisk gestik. Kollektiv instrumental och vokal improvisation med ett till en början mycket begränsat material, som senare utvidgas. Se kommentaren nedan.

Notläsningsstudier och specialövningar för örats utveckling till snabb uppfatt- ning. Bedrivs vad beträffar stotfet i nära anslutning till hantverkslära och sats- analys.

Gehörsutbildning

Dur/moll-tonal gehörsträning och not- läsning.

Materialstudier: Rytm: skriftlig utformning av enkla rytmiska förlopp. Melodi: skriftlig utformning av mindre melodiska enheter med begränsat ton- förråd, som successivt utökas. Samklang: studium av olika konsonans- och dissonansgrader. Skriftlig utform— ning av samklangsförlopp med två och tre toner. Melodistudier i dur/moll-tonalitet. Den tonala kadensen. Enklare polyfon sats: kanon, imitation. Improviserat visackompanjemang.

Hantverkslåra

Improvisationen bedrivs omväxlande i större och mindre grupper och ingår i timmarna för såväl satsanalys som gehörsutbildning och hantverkslära.

Improvisation

Delåmne Hösttermin Vårtermin

Satsanalys

Visuella och auditiva iakttagelser i litteraturen i anslutning till momenten i hantverksläran. Analys av olika homofona och polyfona former. Klaver, transponerande instrument, instrumentationsanalys.

Gehörsutbildning Dur/moll-tonal och fritonal gehörstråning och notläsning. Bedrivs i nära an- slutning till hantverkslära och satsanalys.

Improvisation. Forts. fr åk 1: Andra former av improvisation. Improvisation som underlag för rörelseskapande.

Hantverkslåra

Forts. från åk 1: Skriftliga dur/moll-tonala övningar. Stämföringsprinciper. Skriftlig och manuell tillämpning i visackompangemang och generalbas. Gehörs-

spel, bl. a. i form av efterspelningsövningar och verkcitat. Forts. från åk 1: Mer avancerad polyfon sats, dur/moll- och fritonal. Forts. från åk 1: Utvidgade materialstudier.

Harmonisk reducering. Arrangering, vokalt och instrumentalt.

Improvisation

Årskurs 3

Se årskurs 1

Delåmne1 Hösttermin

Vårtermin

Satsanalys

Visuella och auditiva iakttagelser i l900-talets musik. 1900-talets kompo- sitionstekniker. Olika tonalitetsprinci- per. Fortsatt instrumentationsanalys. Ny notation.

Bandslöjd (obl.) Introduktionsförelås- ning: auditiva iakttagelser av konkreta och elektroniska ljud, akustik, studio- teknik, apparaturkånnedom. Om specialisering: se kommentar.

Gehörsutbildnin g

Hantverkslåra

Improvisation

Forts. från åk 2: fritonal melodilåsning samt speciell gehörstråning motiverad av stoffet i satsanalys och hantverks- lära. Improvisation: Som i åk 2.

Forts. från åk 2: Harmonisk reduce- ring, även eller i synnerhet av icke- tonal musik. Instrumentationsövningar, bl. a. i form av instr./vokala arrangemang. Aven i anslutning till terminens stoff i satsanalys. Forts. från åk 2: Polyfon sats. Fritonala skriftliga samklangsövning— ar i ansl. till satsanalysen

Se årskurs 1.

Om specialisering: se kommentar.

Bandslöjd (obl.); laborationer i mindre grupper. Om specialisering: se kommentar.

1 Under höstterminen avslutas grundkursen och vid terminens slut skall också examination på denna ha skett. Vårterminen ägnas huvudsakligen åt specialiseringsstudier.

musikaliska satsen som krävs för den kom- mande yrkesutövningen.

öga och öra) uppfatta samt på olika sätt beskriva musikaliska förlopp ur skilda sats— tekniska aspekter.

3.18.2. Huvudmoment

Satsanalys. Musikalisk elementarteori (mu- siklära I). Utveckling av förmågan att (via

Gehörsutbildning. Övning i allsidig notläs— ning. Som helhet siktar undervisningen mot elevens gehörsmässiga behärskning av det

stoff som genomgås i satsanalys och hant- verkslära.

Hantverkslåra. Övning att skriftligt utar- beta rytmiska, melodiska, en- och flerstäm- miga strukturer. Vokal och instrumental ar- rangering samt instrumentation.

Improvisation. Övningar att vid instrumen- tet (eller vokalt) gestalta musikaliska för- lopp utifrån den egna skapande fantasin.

3.18.3. Översiktlig studieplan för 3 årskurser Se sid. 45—46.

3.18.4. Anvisningar och kommentarer

Inledande anmärkningar. Denna ämnesbe- skrivning bygger på synen att studiet av ämnet gehörsutbildning med satslära bildar en enhet. På samma sätt som musiken själv sällan renodlar någon viss aspekt utan som regel uppstår ur ett samspel av en rad fak- torer, bör också det gehörsmässiga och satstekniska studiet styras av en samsyn, där de många olika delämnena och övnings- momenten griper in i och kompletterar var- andra.

Härav följer bl. a. att hela ämnesblocket i princip och så länge inte särskild speciali- sering genomförs bör handhas av en enda lärare; sker en uppdelning på flera lärare måste undervisningen bedrivas i intimaste samråd och samverkan mellan dessa.

Men ämnet gehörsutbildning med sats- lära bör inte bara bilda en enhet i sig självt: det måste också ses som ett led i en över- gripande helhet, nämligen den totala musik— utbildningen. Ämnet får inte till någon del urarta till självändamål; tvärtom bör det alltid fungera som ett stödämne, en hjälp till ett smidigare umgänge med musiken och till behärskning av olika i yrket före- kommande aktiviteter, ett medel till vid- gad och fördjupad förståelse av musiken i dess olika tids— och miljöbestämda ytt- ringar och därmed också en ökad sensibili- tet och säkrare omdöme både i fråga om interpretation och musikalisk värdering; sist men icke minst bör ämnet — eftersom det här huvudsakligen rör sig om olika slag av lärarutbildning — bidra till att ge förutsätt-

ningar för ett meningsfullt förmedlande av kunskaper, färdigheter och erfarenheter.

Det är utifrån en sådan syn som avväg- ningen mellan ämnets olika delar har skett. Formuleringen gehörsutbildning med sats- lära antyder att utbildningen av det musi- kaliska gehöret är den samlande målsätt- ningen för alla delmomenten. Detta inne- bär bl. a. att alla notbilder som eleven mö- ter i satsanalysen och själv producerar i hantverksläran i möjligaste mån ska kun- na existera som levande klangföreställning- ar. Gehörsaspekten medför även en klar betoning av det praktiska, det manuella. Ämnet bör på olika sätt knytas närmare ele- vens instrumentala och vokala studier. Det- ta kan exempelvis ske genom att uppgifter och exempel i hantverkslära och satsanalys i möjlig utsträckning hämtas från elevens eget repertoarområde i stället för att bestå i abstrakta skrivövningar. Studieplanen be- tonar även starkt vikten av att undervis- ningen i satslära ger eleven färdighet i att praktiskt vid instrumentet arbeta med ryt— miska, melodiska och harmoniska gestal— ter bl. a. i form av improviserade visackom- panjemang och andra friare irnprovisatio- ner. Det anförda innebär att de skriftliga arbetsuppgiftema har något mindre omfatt- ning än i den traditionella satsläremetodi- ken, men att de väl stöds och kompenseras av satsanalys och praktiska övningar.

Studieplanen har även utformats så att den inte automatiskt skall leda till en ensi- dig bindning av studiestoffet till vissa his- toriska epoker. Det måste anses rimligt att en försvarlig del av undervisningsstoffet bör upptas av musik som skapats av elevens egen samtid och som har sprungit fram ur miljöer som kanske är honom välbekanta. Därför får här olika former av satsteknik i 1900—ta1ets musik en klar dominans under årskurs 3. Att andra årskursen behärskas av dur/moll-tonala studier är en självklar— het motiverad av det klassiska västerländs- ka musikarvet.

Även om det här inte är fråga om kom- ponistutbildning så är det viktigt att frigö- randet av fantasin på ett organiskt och lämpligt anpassat sätt kommer in i peda-

gogiken redan från början. Det är mot den- na bakgrund man bör se ämnet itnprovisa- tion, som närmare behandlas nedan. Till detta sammanhang hör också de material- studier som inleder hantverksläran.

Grundkurs och specialisering. Studiepla- nen upptar under fem terminer en grund- kurs som är gemensam för alla elevkatego— rier utom för pianotekniker, som i detta ämne endast studerar årskurs 1.

M-grenen har under femte terminen en extra vte och under sjätte terminen sam- manlagt fyra vtr för specialiserad undervis- ning (se härom sid. 54 under 3.18.9). Specialiseringsstudier. Sista terminen i åk 3 är avsedd att ägnas åt specialiseringsstu- dier, där elevens personliga val fäller ut- slaget. I många fall kan den i musikfack- skolan grundlagda yrkesinriktningen bli vägledande härvidlag. För kyrkomusiker t.ex. kan det falla sig naturligt att vilja fortsätta och fördjupa studierna i irnprovi- sation och därvid särskilt inrikta sig på de kyrkomusikaliska improvisationsformerna. Stilstudier i koralharmonisering och koral- bearbetning ligger naturligtvis också inom kyrkomusikernas intresseområde. För den blivande musikläraren bör arrangemang för vokal/instrumentalensembler av växlande sammansättning ligga nära till hands, gärna i förbindelse med improviserat generalbas- spel i ensembleform.

Den gehörsintresserade bör ha möjlighet att tränga djupare in i gehörslärans meto- dik, med alla dess förgreningar på det psy- kologiska och pedagogiska planet. Möjlig- heter bör vidare finnas att komplettera den sjätte terminens obligatoriska undervisning i bandslöjd med specialiserade laboratorie- övningar. Den satstekniskt intresserade bör kunna bredda och fördjupa sina kunskaper i kontrapunktstudier, genomförda i dur/ moll och modal tonalitet eller i fritonal sats, liksom även l900-talets nya klangbild kan bli föremål för djupare analys.

Andra tänkbara ämnen för specialisering: instrumentation (i vissa bestämda stilar och instrumentbesättningar), dur/moll-tonalite- tens upplösningsperiod (högromantisk har-

monik), akustik, sats- och formanalys inom olika stilarter.

Vad som här har sagts kan också tilläm- pas på den fördjupningskurs i ämnet, som kan väljas under åk 3.

Studieplanen i satsanalys och hantverks- lära kan tyckas vara alltför omfattande både i fråga om antal moment och innehåll för den åldersnivå och utbildning det här är fråga om. Det är därför viktigt att betona att undervisningen inte avser ett grundligt studium av varje enskilt kursmoment utan i många fall skall ske i form av en oriente- ring (som inte alltid behöver betyda ett yt- ligt studium). De mer ingående studierna sker först på musikhögskolestadiet samt i någon män i de delar av ämnet som eleven själv väljer som specialisering. I fråga om Specialiseringen är det självfallet av största betydelse, att eleven genom en allsidig kurs- plan bereds tillfälle att välja sitt ämne inom en så vid ram som möjligt.

3.185 Kommentarer till enskilda kurs- moment. Studieplanen

Satsanalys. En av satsanalysens huvudupp- gifter är att i exempel ur litteraturen på- visa förekomsten av satsstrukturer, rytmis- ka, melodiska och harmoniska, samt påvisa hur de övningar som bedrivs inom hant- verksläran egentligen kan anses extraherade ur förebilder i litteraturen. Det är av vikt att denna kontakt mellan satsanalys och hantverkslära alltid hålles levande: övning- arna i hantverkslära får aldrig bli lösryckta och bli självändamål utan ständigt knytas till och exemplifieras i levande exempel. Satsanalysen kan ta sikte på vart och ett av de ovannämnda momenten för sig: me- lodins utformning i alla dess aspekter, upp- repning, sekvens, höjdpunkt etc., vidare rytmstudier och inte minst rytmens inver- kan på begreppen konsonans och dissonans. Detta leder över till analys av samklangen och alla de spännings- och upplösningsmo- ment som ingår i den harmoniska satsen. Men även alla de hantverksmässiga be- grepp som vi förbinder med studiet av ho- mofon och polyfon sats, såsom samman-

trängt och spritt läge, stämkorsning, sido- och motrörelse, kanon, imitation, trångfö— ring, får exemplifieras i satsanalysen.

I ämnet ingår även fortlöpande musika- lisk elementarteori, »allmän musiklära», som under åk 2 och 3 också kommer att omfatta instrumentkännedom, klaver och transponerande instrument, ny notation m. m.

Ämnet satsanalys ansluter sig under hela studietiden till det stoff som genomgås i hantverksläran. Integreringen är till stora delar så fullständig, att man i stort kan be- trakta de båda ämnena som en enhet, vil- ken dock av metodiska och praktiska skäl har uppspaltats i två parallellt löpande discipliner. Satsanalysen ger kunskapen om stoffet, hantverksläran färdigheten i att be- handla detta stoff. Satsanalysen utgår från en auditiv och visuell konfrontation med existerande verk (strukturlyssning, stilstu- dier), hantverksläran innebär det skriftliga och manuella arbetet med materialet.

Undervisningen sker i föreläsningsform i storklass.

Studieplan för 3 årskurser Årskurs 1

ht Grundläggande musikteori: musikens be- ståndsdelar, elementär akustik. Kontroll av elevernas notkunskap.

Materialstudier i musiklitteraturen i an- slutning till hantverksläran: konfrontation med enkla rytmiska och melodiska struktu- rer inom ett stilmässigt, historiskt och geo- grafiskt obegränsat område. Formelmelodik i gregoriansk sång, folkmusik, utomeuro- peisk musik och konstmusik (t. ex. Bartok, Stravinsky, Orff, Terry Riley).

vt Grundläggande musikteori: olika skal- typer, kyrkotonala, utomeuropeiska, dur/ mollskalorna, den tonala kadensen. Homo- foni, polyfoni.

Analys av dur/molltonala enstämmiga och homofona/ polyfona verk. Dissonansbe- greppet inom dur/molltonaliteten, begrep- pet spänning-upplösning (tonika/dominant- polariteten). Strukturlyssnjng av enstämmig och enkelt strukturerad flerstämmig musik (homofon och polyfon). Analysteknik och

val av verk anpassas efter elevernas färdig- heter i hantverksläran, men även omvänt: ett teoretiskt och analytiskt inhämtande av kunskaper och erfarenheter kommer oftast att vara förutsättningen för studiet av vissa moment i hantverksläran.

För hela läsåret gäller alltså en ständig växelverkan och parallellitet med hant- verksläran. Den skriftliga och manuella till- lämpningen av ett visst ackord i harmoni- läran exemplifieras auditivt och analysmäs- sigt i satsanalysen. Övningarna i enklare polyfon sats i hantverksläran (som omfat- tar både dur/moll- och fritonal sats — en fortsättning på höstterminens materialstu- dier) belyses likaså genom klingande exem- plifieringar ur musiklitteraturen i satsana- lysen.

Årskurs 2 ht Analysen av dur/moll—tonala verk i form av strukturlyssning fortsätter i enlig- het med uppläggningen under föregående termin. Analystekniken blir så småningom mer »professionell» alltefter färdighetspro- gressionen i hantverksläran.

vt Grundläggande musikteori: klaver, in- strumentkännedom, transponerande instru- ment, partituruppställningar i olika en- sembletyper m.m. genomgås.

Klangfärgslyssning och instrurnentations- analys, främst inom den barock- och wien- klassicistiska repertoaren.

Wienklassisk och romantisk polyfoni. Det dur/ moll-tonala studiet enligt höstterminens uppläggning fortsätter under hela åk 2 och behandlar harmoniken under 1800-talet: dur/moll-tonalitetens upplösning, ofunktio— nell harmonik. I princip avslutas detta stu- dium vid utgången av åk 2, men kan också fortsätta under åk 3, ht (bl. a. i form av harmoniska reduceringsövningar; se kom- mentaren i Hantverkslåra, åk 2).

Årskurs 3 ht Studiet koncentreras under detta år till 1900-talets musik och sker bl.a. i form av auditiva och visuella analyser, dels av de moderna klassikemas centrala verk (Bar- tök, Stravinsky, Schönberg, Webern, Berg,

Hindemith, Sjostakovitj etc.), dels av nyare verk (även av s.k. experimentell art) samt elektroniska verk. 1900-talets kompositions- tekniker och tonalitetsprinciper genomgås med notexemplifieringar och klingande ma- terial (t. ex. tolvtonstekniken, clustertekni— ken, totalserialismen, aleatorisk teknik m.m.). I samband med detta äger föreläs- ningar om ny notation rum. Instrumenta- tionsanalysen fortsätter med utgångspunkt från romantik och impressionism och går fram till nutid.

vt Det nya ämnet bandslöjd uppdelas i en mindre kurs, som är obligatorisk, och en större kurs som kan väljas som specialise- ring. Av bandslöjdens två veckotimmar ut- göres den ena av laborationer i mindre grupper, som ingår i hantverksläran, och den andra av introducerande föreläsningar, vilka faller under satsanalysen. Föreläsning- arna meddelar den kunskap om akustik, terminologi, studioteknik och apparatur som är nödvändig för att kunna arbeta la- borationsmässigt. Inom satsanalysen sker också auditiva materialanalyser (lyssnande till isolerade konkreta och elektroniska ljud) och strukturlyssning av elektroniska kom- positioner.

Gehörsutbildning. Ett av huvudmålen är här att utbilda goda notläsare. Eleven skall vid läsning av noter utan instrument så bra som möjligt kunna föreställa sig den lju- dande återgivningen av nottexten vad be- träffar rytm, melodik, harmonik och klang- färg.

Utöver notläsningsmomentet skall örat tränas till hög musikalisk sensibilitet och snabb uppfattning av hörda musikaliska förlopp, vilket senare bl. a. övas genom oli- ka former av diktat och efterspelningsöv- ningar.

I undervisningen bör också ingå gehörs- psykologiska och perceptionspsykologiska resonemang, som hjälper eleven till större förståelse för det musikaliska gehörets olika funktioner i skilda situationer.

Vid utformningen av gehörsutbildning- ens metodik måste vissa viktiga grundfrågor betänkas, som i första hand rör elevernas

gehörsmässiga referensram vid intagningen till musikfackskolan. Denna referensram är i sig själv ett resultat av den musikaliska påverkan eleven har varit utsatt för allt- ifrån sin tidiga barndom. Den är också den naturliga utgångspunkten för en systematisk gehörsutbildning. Frågan blir då vilken mu- sik som mest verksamt har bidragit vid ut- formningen av denna referensram och allra viktigast: hur är den beskaffad i tonalitets- hänseende?

Man kan med fog påstå, att den dur/ moll-tonala musiken fortfarande är den som till största delen formar barnets omedvetna känsla för melodiska sammanhang. Men det finns tecken som tyder på att eleverna i stigande grad kommer att vara präglade även av andra tonalitetsprinciper. Man kan här peka på sådana företeelser som jazz (som till en början visar bl.a. harmoniska influenser från Debussy och andra), på pentatonik i konstmusik och pedagogik (Orff), på annan, ej dur/moll-tonalt orga- niserad diatonik (pandiatonik), popmusiken och slutligen på en ökad bekantskap med utomeuropeisk folkmusik osv. Allt detta medför troligen att man i framtiden mindre än nu kommer att betrakta den tonala ka- densen som självklart grundmönster för harmoniska och melodiska förlopp.

Har den skisserade omvandlingsproces- sen påbörjats och i så fall med vilka (ytter- ligare) medel och hur långt har den avan- cerat? Svaret på dessa frågor är alltså av stor betydelse för utformningen av metodi- ken i den framtida gehörsutbildningen. Det hela blir till stor del fråga om avvägning mellan studiestoff i olika tonalitetssystem och i fri tonalitet. I den musik som i dag omger och påverkar unga människor råder alltså en mångfald av olika tonalitetssystem och samklangsprinciper. Därför är det önsk- värt att sträva mot en metodik, som visser- ligen kanske har sin utgångspunkt i dur/ moll-tonalitet, men som på ett så tidigt sta- dium som möjligt tillåter arbete med ett vi- dare stoff.

Gehörsutbildningen bör ha utpräglad ka- raktär av effektivt stödämne till de omgi- vande disciplinerna satsanalys och hant-

verkslära. I dessa ämnen har studieplanen beträffande stoffurval utformats på ett sätt som ytterligare understryker allsidigheten i gehörsutbildningen. Eftersom progressionen i denna helt måste sidoordnas den som rå- der i de nyssnämnda delmomenten, med- delas här ingen utförlig studieplan för de tre studieåren. Följande punkter utgör en koncentrerad översikt över de viktigaste momenten i undervisningen:

— Grundläggande och kontrollerande in- tervallträning (öga och öra) i samband dels med musikalisk elementarteori, dels med hantverkslärans materialstudier under första terminen.

— Rytm. Systematisk träning i rytmin- delning, dels genom läsning, dels genom slagverks- och klappövningar. Rytmdiktat och annan minnesträning (härmning). Egen formning av rytmiska gestalter och förlopp. Rytmisk improvisation.

— Stabilisering av elevens upplevelse av dur/moll-tonalitet och skolning till större medvetenhet vid läsning av dur/moll-tonal melodik och harmonik.

— När viss stabilisering och tonalitets- medvetenhet uppnåtts införs material av an- nat slag än dur/moll-tonalt. Därefter arbe- tas samtidigt med stoff av olika tonalitets- principer i en utsträckning som noga an- passas efter elevernas färdighet.

— Harmonik. Arbetets omfattning och metodik bestäms av stoff och progression i hantverkslära och satsanalys.

Undervisningen sker i grupper om tre— fem elever.

Hantverkslåra. Hantverksstudiet har till när- maste uppgift att göra eleven så förtrogen med den musikaliska satsens element att han själv kan handskas med den, skriftligt och manuellt. Genom att på så sätt delvis sätta sig in i komponistens situation tvingas eleven att närmare iaktta och lära känna de krafter som styr den musikaliska satsens utformning. Detta gäller givetvis såväl dur/ moll-sats som fritonal sats. Att dur/moll- tonaliteten ändå kommer i förgrunden — åt- minstone vad beträffar den homofona sat- sen — hänger samman med att det var under

dur/moll-tonalitetens epok som den homo- fona satsen fick sin egentliga utformning. En bidragande orsak är även att den klarhet och formella pregnans som präglar denna sats gör den synnerligen lämpad som ut- gångspunkt när det gäller att pedagogiskt klargöra hantverkslärans grundprinciper. Eftersom dessa i många stycken är gemen— samma för olika former av tonalitet — de kan gälla i modal sats likaväl som i fri- tonal — betyder detta att de kan överflyttas även till andra tonalitetsområden.

I denna studieplan har den skriftliga de- len av hantverksläran i dess traditionella ut- formning begränsats till förmån för andra discipliner. Denna begränsning är dock en- dast skenbar och närmast att se som en för- flyttning av tyngdpunkten: har hantverks- läran traditionellt siktat mot allt högre fär- dighet i utformandet av skriftliga uppgifter, tjänstgör den här närmast som ett hjälpme- del i alla sorters musikalisk verksamhet: vid läsning av flerstämmiga notbilder såsom partitur och klaverutdrag, vid arrangering, vid fritt musicerande etc.

Ur detta betraktelsesätt följer också att eleven, i stället för att ägna tid åt komplexa företeelser inom hantverksläran, såsom skriftliga uppgifter i komplicerad polyfon sats, starkt altererad eller på annat sätt ex- tremt komplicerad homofon sats, bör göras förtrogen med ett relativt begränsat sats- material som han verkligen behärskar, även för att därigenom få tid till att också hantverksmässigt ägna sig åt senare tiders uttrycksmedel.

Undervisningen sker i form av skriftligt och manuellt studium med två elever per lektionstimme.

Studieplan för 3 årskurser Årskurs ] ht. Hela första läsåret ägnas åt ett pro- gressivt ordnat materialstudium utan bind- ning till stilistiska ramar. Studiet avser att uppöva elevens färdighet att med utgångs- punkt från musikens minsta beståndsdelar skriftligt och vid instrument utarbeta enkla rytmiska och melodiska förlopp. Material- studierna i samklang rör sig till en början

med två, senare tre toner där eleven (fort- farande både skriftligt och manuellt) utfor- mar 2- och 3-stämmiga opretentiösa »ety- der» med uppmärksamheten riktad mot av- vägningen konsonans/ dissonans och olika grader av dissonans.

Årskurs ] vt samt årskurs 2 Den tonala kadensen och stämföringsläran behandlas.

Under vårterminen av åk 2 fogas till de dur/moll—tonala övningarna en ny typ av skriftliga arbetsövningar: harmonisk reduce- ring. Detta innebär, att eleven i en given förlaga i form av ett avsnitt från ett piano- stycke, ett stycke för sång/ instrument med piano, en stråkkvartett- eller orkestersats ut- läser det harmoniska förloppet och reduce- rar förlagans nottext till en ackordisk sats som skrives ned. Denna form av arbete blir samtidigt en övning i partiturläsning och för de pianistiskt mera avancerade eleverna även partiturspel. Övningarna står i direkt samband med och är avhängiga de i sats— analysen meddelade kunskaperna om klaver och transponerande instrument. Integrering- en med gehörsutbildningen är här, liksom i alla andra moment, tydlig och uppenbar (notläsningsövningar ur partitur, melodiläs- ning i andra klaver än G- och basklav etc.). Dessa reduceringsövningar är avsedda att fortsätta i åk 3. Här skall inte närmare gås _ in på val av verk lämpliga som förlaga eller en lämplig progression. Som exempel på ett tänkbart förfaringssätt kan hänvisas till Ed- lund/ Mellnäs, Det musikaliska hantverket, kapitel 16 och följande.

Som en komplettering och tillämpning av elevens färdigheter i den dur/moll—to- nala satsen står under åk 2 också övningar i skriftligt och vid instrument utformade visackompanjemang. Dessa kan under vår- terminen utökas till att även omfatta enkla och opretentiösa försök till vokal och in- strumental arrangering av folkvisor, ever- greens och Beatles-melodier. Satsanalysens upptagande av instrumentationsanalys och studiet av partiturförlagoma i arbetet med de harmoniska reduceringarna blir här di- rekta erfarenhetskällor som kommer att

vara till nytta vid elevens egna arrangerings- arbeten.

Årskurs 3

Studiet koncentreras under detta år till 1900—talets musik (se vidare kommentarer under Satsanalys, åk 3).

För hantverkslärans del innebär detta, att elevens skriftliga övningar i den homofona satsen (harmoniläran) kommer att omfatta ett stoff som ännu inte finns redovisat i allmänt etablerade läroböcker.

Exempel på tänkbara tillvägagångssätt:

— Materialstudierna i samklang, som un- der åk 1 rörde sig med skriftlig och manuell utformning av små 2- till 3-stämmiga öv- ningar avsedda att uppöva elevens sinne för avvägning mellan konsonans och dissonans, kan på nytt tas upp och utökas vad beträf- far antalet stämmor. Övningarna kan vara »helt fria» eller, om man så vill, utnyttja 12-tonstekniken eller andra tonalitets- och kompositionsprinciper (se vidare kommen- tar under Satsanalys, åk 3).

— Den harmoniska reduceringen av icke- tonal musik utkristalliserar ackordföljder som i varje enskilt fall kommer att visa en tonsättares samklangsbehandling i ett be- stämt verk. En sådan ackordföljd kan ana- lyseras och tjäna som förebild för »i stil av»-övningar.

— Fritonala melodier »vertikaliseras» till ackordföljder som utformas efter ett be- stämt spänningsförlopp.

— Renodlade övningar i tolvtonsteknisk polyfon och homofon sats.

Instrumentationsövningarna i form av in- strumental/ vokal arrangering fortsätter från föregående termin. Andra former av instru- mentation för uppövande och frigörande av elevens klangfantasi kan prövas, t. ex.:

— Instrumentering av elevens egna poly- fona och homofona satsarbeten med ett be- gränsat antal givna instrument (kammarmu- sikformat, dock ej nödvändigtvis stråkkvar- tett eller blåskvintett utan även och hellre »heterogena», moderna »klangfärgsensemb- ler» av t. ex. typ flöjt, klarinett, trumpet, vibrafon, violoncell).

— Egna, direkt för instrument kompone-

rade små satser eller strukturer av en be- stämd karaktär eller för ett bestämt fingerat ändamål (en dramatisk situation, »teater- musik», musik till bild) där instrumenten till antal och sort ej bestämmes av läraren.

— »Färgläggning» av en ton eller en sam- klang, dvs. instrumentering av en liggande klang så att ett klangfärgskontinuum upp- står (jfr här kommentarerna i Improvisa— tion).

För bandslöjdslaborationerna i en liten grupp hänvisas till de allmänna riktlinjer som skisserats i kommentaren till Satsana- lys, åk 3.

Improvisation. Härmed avses en rad olika förfaranden. I det föregående har starkt be- tonats vikten av att musikpedagogen äger förmågan att improvisera pianoackompanje- mang till bl.a. visor och skolsånger. Här kommer exempelvis generalbasspelet in i sammanhanget. Men man bör även ägna uppmärksamhet åt melodisk improvisation, vilken kan övas i form av motstämmor till melodiska förlagor, varieringar av dessa samt av fri melodisk gestaltning över fixe- rade harmoniska förlopp. (Här kan hänvisas till kända tekniker som contrapunto alla mente, discantussång, jazz OSV.) Även im- provisation som underlag för rörelseskapan- de har här sin givna plats. Dessa färdigheter avses bli systematiskt övade inom ramen för hantverksläran men bör sedan följas upp under de speciella improvisationstimmama.

Men här förs även fram en annan, mera fri form av främst kollektiv improvisation. Bäst kan formen liknas vid instrumentala och/ eller vokala dialoger och samtal, där de deltagande griper in med spontana musi- kaliska idéer på sina instrument, i regel som reaktioner på ljudhändelser och utspel från någon annan i gruppen. »Att reagera på varandra» är nyckelord i sammanhanget. Det är den nära och spontana kontakten mellan musikalisk impuls och musikaliskt byggmaterial som här studeras och utveck- las. Byggmaterialet och den pedagogiskt motiverade styrningen (bl. a. av storform) bör utformas så att spontaniteten i minsta möjliga mån hämmas men samtidigt så att

iinprevrsationen utvecklar sinnet för me- ningsqu formning av det musikaliska bygg- materialet. De första enkla övningarna kan t. ex. bestå i a) mjuka klangfärgsförändring- ar av en enda ton, b) olika rytmiska struk- tureringar av en ton, exempelvis utveckling från långa toner, långa pauser mot korta toner, korta pauser och tillbaka igen, c) improvisation med ett mycket begränsat an— tal toner (en melodisk formel) under försök att spegla olika slag av affekter, olika rö- relsegester osv., vars förändringar endera lämnas åt det spontana infallet eller gemen— samt planeras i ett i förväg diskuterat form- förlopp.

Inga krav på originalitet och nyskapande får ställas. Många elever saknar förmåga till självständigt nyskapande. Att experi- mentera med ett givet musikaliskt material, att organisera det på ett nytt sätt, att vari- era, förändra det, att självständigt välja och ställa samman kan ge tillfredsställelse, sti- mulera leklust och fantasi samt locka fram nya sidor i ett pers0nligt uttrycksregister.

Ämnet improvisation ägnas ett lämpligt antal vtr, som vid undervisning i storklass alternerar med satsanalysen och vid mindre grupper med gehörsutbildningen eller hant- verksläran. Nära samverkan skall ske med undervisningen i de instrumentala ämnena och i sång.

3.18.6. Inträdesfordringar

Proven omfattar:

Individuellt prov i gehör

Enkel a vista-sång för bedömning av elevens notläsningskunskap. Sång av bekant valfri visa utan stöd av instrument.

Skriftligt prov i gehör

Här bör tydlig åtskillnad göras mellan del- prov som visar kunskaper och sådana som visar örats uppfattningsförmåga beträffande tonhöjd, rytm, klang och tonminne. De se- nare delproven bör så långt som möjligt fungera som prognosprov.

Som exempel på kunskapsprov kan an- föras:

a) Enkla rytmiska och melodiska diktat.

b) Att reagera på avvikelser från notbil- der.

Exempel på s.k. prognosprov:

a) Tonhöjds- och tonlängdsprov.

b) Att reagera på klangförändringar.

c) Att reagera på förändring i korta ton- följder.

Prov i allmän musiklära

Elementär notkunskap och terminologi.

3.18.7. Redovisning och bedömning

En faktor som erfarenhetsmässigt har visat en stark och stundom olycklig tendens att styra hela teoristudiet är examinationen. En ensidig prövning av vissa färdigheter, t. ex. det skriftliga hantverkskunnandet, leder lätt till en motsvarande förskjutning av tyngd- punkten i hela studiet, till förfång för den önskvärda mångsidigheten. Därför är det önskvärt att examination så långt som möj- ligt ger besked om elevens färdigheter i samtliga kursmoment, vilket i sin tur moti- verar en genomtänkt uppdelning i olika del- tentamina.

Satsanalys: Prov i musikalisk elementar— teori. Auditiv och visuell analys av förelag- da litteraturexempel.

Gehörsutbildning: Allsidigt prov i notläs- ning. Diktatprov.

Improvisation: Prov på fri musikalisk ge- staltning med eller utan grundval av given förlaga.

Hantverkslåra: Bedömning av under stu- dietiden utförda elevarbeten.

3.18.8. Lokaler och läromedel

Beträffande lokaler krävs för undervisning- en i föreläsningsform (satsanalys) en före- läsningssal med ljud- och projektionsappa- ratur (den senare måste medge en så all- sidig demonstration som möjligt av notbil- der av olika format och utformning och bör innefatta såväl balloptikonapparat som ar-

betsprojektor och diaskop). Undervisningen i mindre grupper sker vad beträffar gehörs- utbildning, hantverkslära och improvisation i vanliga lektionsrum, medan undervisning- en i bandslöjd kräver tillgång till ljudlabora- torium.

Den delvis nya syn på gehörsutbildning med satslära som här har skisserats ställer speciella krav på undervisningslitteratur och läromedel. Den genomförda integreringen mellan ämnets delmoment och den större öppenheten mot alla stilepoker och genrer pekar här på ett studiematerial av en typ som ännu ej föreligger. ,

Här måste starkt framhållas vikten av att undervisningslitteratur i form av tryckta läroböcker inte framställs förrän läromate- rial bl.a. i form av stenciler o.d. först har prövats i den planerade försöksverksamhe- ten. Kommittén föreslår att en expertgrupp tillsättes med uppgift att utarbeta studiema- terial och att pröva dess användbarhet i för- söksverksamheten. På basis av dessa erfa- renheter bör sedan lärobok eller läroböcker skrivas. Om det här blir fråga om en eller flera böcker alltefter uppdelningen i del- moment får experimenten utvisa. En viktig punkt är framställning av programmerat studiematerial, inte minst för gehörsutbild- ningen.

3.18.9. Särskild kommentar för M-grenen

Studiet för eleverna på gren M samman- faller under åk 1—2 helt med det på gre- narna A och K. Åk 3 är likaså under höst- terminen identisk med grenarna A och K men har där 1 vte extra.

Vårterminen under åk 3 omfattar 4 vtr med specialiserad undervisning.

Studieplanen kommer alltså att för M- grenen vara annorlunda i ämnena satsanalys och hantverkslära under åk 3.

Årskurs 3

ht. Den extra veckotimmen ägnas huvud- sakligast åt satsanalys, där verk ur genrerna jazz och populärmusik analyseras, främst auditivt. Dessa musikarters formtyper be-

handlas, liksom även de olika genrernas och stilarnas melodik, rytmik och harmonik samt olika ensembletyper. vt. De fyra veckotimmarna fördelas någor- lunda lika mellan hantverkslära och irnpro- visation. Hantverksläran omfattar skriftliga och manuella övningar i harmonik (speciell fortsättningskurs på den dur/molltonala harmoniläran), arrangering för mindre och större band med och utan vokalist samt instrumenteringsövningar för olika typer av band och instrumentkombinationer (även med »instrumentalt» vokala inslag).

3.18.1O Behov av kursverksamhet

En synnerligen viktig fråga gäller utbild- ningen av lärare och då i första hand av dem som eventuellt med kort varsel måste finnas disponibla för startandet av försöks- verksamheten. Det är i själva verket av stör- sta vikt med tanke på utvecklingsarbetet att just dessa första lärare i ämnet besitter sär- skilt goda kvalifikationer. Det kan därför ifrågasättas om inte speciella uttagningsför- faranden här borde tillämpas till de kurser för lärare som under alla förhållanden måste organiseras under ett inledningsskede på några år, innan musikhögskolorna bör- jar examinera de första speciellt utbildade lärarna för fackskolan.

3.19 Satslära med arrangemang

Se 3.18.9 (sid. 54).

3.20. Ackompanjemang med repertoarkän- nedom

Se Ensemble (3.15) samt resp. instrument.

3.21. Rytmik

3.21.l Mål

Undervisningen i rytmik har till uppgift att öka känslighet och uttrycksförmåga särskilt i vad avser rytmen som musikaliskt element. Den ska befordra förmågan till fri och na- turlig rörelse såsom en förutsättning för så-

väl uttrycksfull gestaltning som för hög tek- nisk precision i t. ex. instrumentala sam- manhang. — Den ska bidra till att ge musik- upplevelse.

3.21.2. Huvudmoment

Rörelseträning. Sinnesträning.

Rörelsen som musikaliskt uttrycksmedel.

Dansrytmer. Slagverk. Rörelse med rytm- och ljud- föremål. Beteckningssätt för rytm.

3.213 Kommentarer till huvudmomenten

Rörelse- och sinnesträning

Rörelseträningen har till uppgift att ge grundläggande rörelseteknik och kondition. Den ska vara hållningsuppbyggande.

Den ska grunda sig på en rörelselära som befordrar ett funktionellt och estetiskt sätt att röra sig.

Den ska utveckla sinne för skönhet och uttryck i rörelsen. Den ska ge medvetenhet om personligt rörelseregister och därmed självförtroende såsom samverkande förut- sättningar för improvisation i rörelse.

Sinnesträningen avser att utveckla förmågan att ta emot intryck från omgivningen. Ökad känslighet ger rikare stoff åt fantasin och stimulerar uttrycksförmågan.

Rörelsen som musikaliskt uttrycksmedel. Förmåga att i rörelse uttrycka och gestalta sådana musikens element som rytm, melodi, klang, tempo, dynamik kan i hög grad be- rika musikupplevelsen och befordra musi- kalisk utveckling.

Dansrytmer. Rytm, stil och karaktär hos danser från olika länder och epoker belyser det naturliga sambandet mellan dansen och musiken.

Slagverk. Rörelse med rytm- och liudföre- mål. Spel på slagverk och andra rytm- och

ljudföremål avser att utveckla förmågan till bl. a. koordination, balans och precision i kroppens rörelser.

Beteckningssätt för rytm. Kännedom om notering och andra beteckningssätt för rytm. Deras funktion vid utvecklandet av förmåga att medvetet uppfatta rytmiska förlopp.

3.21.4. Anvisningar

Allmänt. Lärarens uppgift är främst att söka skapa en atmosfär som är fri, vänlig och utan anspråk. Instruktionen kan ha berät- telsens form. Den ska vädja till fantasin. Rörelseträning. Grundvalen för såväl rörel- seteknik som -estetik, är en god kropps- hållning. Den hållningsuppbyggande upp- giften är därför en av rörelseträningens främsta.

Att gå, springa, hoppa befrämjar allmänt rörlighet och erbjuder de rikaste möjlighe- ter till variation i stegkombinationer och rytmiska mönster.

Rörlighet och styrka befordras också ge- nom böjningar, sträckningar, vridningar och rotationer. Olika utgångslägen, t. ex. ståen- de, sittande, liggande.

Andningstekniken ägnas uppmärksamhet. Avspänningsövningar med olika utgångs- lägen för att skapa förutsättningar, bered- skap för rätt disponerande av den kraft en rörelse kräver.

Uttrycksfullhet i rörelse utvecklas i im— provisation och dramatisering, i huvudsak som gruppaktiviteter med sikte på självför- troende och individuellt experimenterande med egna uttrycksmedel.

Återskapa egen verksamhet och andras. Vardagliga verksamheter i stilisering, mind- re eHer högre grad av förstoring av rörel- serna, t.ex. sy, simma, rida, hissa segel, olika slag av gester. Tillfällen till kraftutlös- ning: man ska få ta i — och kunna ta i.

Även arbetstekniska övningar kan upple- vas. Att lyfta rätt, att bära rätt har anknyt- ning till praktiska sysslor. Uppgiften att stryka kläder — utan strykjärn — kan stimu- lera till sinnrikt rörelsemönster.

Samtal om rörelseord.

Nya ord och rörelser till dem. I rörelse ge uttryck för form, färg, mate- rial, ord, musik.

Rörelseträningen ska ge känsla för rörel- sen som uttrycksmedel i sig. Den ska ge upplevelse av en rörelsens egen rytm, dess egen dynamik.

Förutsättningen för att kunna uppleva musik i rörelse är att kunna uppleva rörelse. Sinnesträning. Mimisk framställning, dra- matisering med utgångspunkt från ting i rummet, i omgivningen, från människor i verksamhet, i vila.

Från att se till att betrakta — iaktta — upp- täcka — följa — jämföra — minnas, i stort — i detalj.

Från att höra till att lyssna — urskilja — identifiera till form, storlek — associera — följa, nära — på avstånd.

Från att känna till att uppfatta — lokali- sera — särskilja — identifiera, bekanta — främmande föremål.

Rörelsen som musikaliskt uttrycksmedel. Improvisationer och dramatiseringar till musik av olika karaktär. Samtal om rörelse- typer i förhållande till musiken.

Fritt valda rörelser i huvudsak som gruppaktivitet. Strävan till rytmisk anpass- ning till musiken men inga krav på preci- sion.

Rytmisk rörelse till musik och utan musik med särskild hänsyn till balans och konti- nuitet.

Olika sätt att gå med utnyttjande av rum— mets riktningar. Långa och kOrta steg, tunga, lätta, glidande, studsande, sviktande steg. Språngsteg och hopp i olika former. Rytmiska mönster med varierande gång, språng och hopp.

Kombinera steg med arm-, huvud- och bålrörelser. Steg med handklapp och rytm-, klang-instrument.

Rörelse som uttryck för känsla, för plöts- liga reaktioner, för långsam förändring av intensitet, t. ex. hoppa till av ett buller, lyss- na med ökande koncentration. Sinnestill- stånd. Uttryck för glädje, ilska, förvåning, rädsla, nyfikenhet. Berättelse eller samtal kring de olika rörelserna, ljudeffekterna, musiken.

Tempo. Tempoförändringar, plötsliga, successiva.

Särskild uppmärksamhet åt riktiga avväg- ningar i långsamma tempon. Gå långsamt, mycket långsamt, gå värdigt, tungt.

Gång med accenter i handklapp, stamp, nigning, fotväxling, rytminstrument. För- skjutning av accenter. Accenter i kontrast mot klingande musik.

Intensitet även i enkla rytmiska förlopp:

Typex.

.j J J JiJ J> J JiJ-J J JiJ J J J..

Först lära rörelsen, anpassning till tempo, automatisering — småningom uppmärksam- het åt musikaliskt uttryck i rörelserna.

Taktarter. Steg och rörelser med accenter i olika taktarter. Småningom med hand- klapp i olika rytmiska mönster. Analys, samtal om musik i olika taktarter. I rörelse ge uttryck för musik av olika karaktär, olika tempo men med en och samma taktart. Uppleva hur en rörelse förändras vid väx- ling av taktart.

Gående, springande med småningom mer kontrasterande mönster i handklapp, rytm- och klanginstrument.

Typex.

Rörelsemönster i anslutning till melodiska och rytmiska motiv och fraser. Korta och mer omfattande. Frasering i rörelse.

Växling mellan kontinuerlig rörelse och kortare och längre avbrott i rörelsen i an- slutning till periodicitet hos musiken. — Grupper med handslagverk av kontraste- rande klang med växling enligt instrumen-

tering, dynamik eller annan strukturering hos musiken. Även avbrott, kortare, längre.

Samtal om musikalisk form. Sammanställning, komposition av rörelser enligt principer för musikalisk form.

Rytmisk rörelse till musik av olika ka- raktär, olika stämning.

Grupparbete. Uppgift att föreslå rörelser till givna musikstycken. Samtal om tillväga- gångssätt, ställningstaganden vid planering— en. Individuella värderingar, positiva, nega- tiva.

Improvisation i rörelse par om par i spe- gelbild. Även med en förebildare framför gruppen. Gäller att vidarebefordra person- lig upplevelse av musiken.

Dirigeringsuppgifter.

Kanon i rörelse. Fördelning på grupper med uppgift att följa olika rytmiska mönster med förebild i klingande musik såsom för- beredelse för polyrytmik.

Enkel polyrytmik i gång med handklapp, rytminstrument. Småningom mer krävande polyrytmiska övningar.

Rörelse till musik med starka dynamiska kontraster. Successiva förändringar i dyna- miken. Att i rörelse ge uttryck för små dy- namiska nyanser.

Dramatisering. Dynamiska förändringar i rörelse

från arbete till vila från ordning till oreda från kaos till form

från storm till stillhet från värme till kyla

från stelt till mjukt från ung till gammal. Plötsliga och successiva förändringar. Kraftutlösning i storm, kaos, arbete. Led— fråga: Vad händer mellan storm och stil]- het?

Att överföra rörelse till musik — instru- mentalt, vokalt —- och till tal.

Uttrycka dikt och prosa i rörelse. Dra- matisering av innehåll, handling. Fördel- ning på grupper, av vilka en kan fungera som talkör. Planering och gestaltning i rö- relse av kortare och längre verk med upp- märksamhet åt innehåll, rytm, metrik, dyna- mik. Samtal över varje framställning.

Att i stora drag återge melodilinjer, ryt- miska förlopp och klangliga block i rörelse.

Improvisation. Från gående till gruppe- ring — i stillhet — med fortsatt rörelse — med individuella uppgifter.

Gestaltning av dynamiskt förlopp till me- morerad (ej klingande) musik.

Improvisationer. Fritt val att i rörelse föl- ja något musikens element: dess rytm, dess melodi, dess dynamik — eller ge uttryck för musikalisk helhetsupplevelse.

Dansrytmer. Steg, rörelser och karaktär hos några svenska och internationella folkdan- ser, historiska danser och moderna säll— skapsdanser.

Särskild uppmärksamhet åt danser i 5- och 7-takt, t.ex. vissa östeuropeiska folk- danser. Danser med växlande taktarter.

Samtal om den sceniska danskonsten, ko- reografi, klassisk balett och nutida dans- former.

Förtrogenhet med musik som skrivits för rörelse och dans. Balettmusik.

Olika dansformers samband med musi- kens stilarter.

Slagverk. Polyrytmiska övningar utan och till musik. Utgångspunkt från enkla rytmis- ka mönster: Typex.

hh nnnnlnn--. vh J J J J EJ J --- )J. JEJ- 3...

eller vh J -

Småningom även med fotrörelse — pedal till bastrumma — i grundrytm och andra mönster.

Instrumentering av enkla rytmiska för- lopp så att nya rytmiska mönster med klangfärgens hjälp framstår. Typex.

JnJ|JnJ|JJ1J|

vhvh

ämnmrlmrl

3 4 vhvhvhvh

Överledes till 2 slag mot 3. Växla vänster, höger. Småningom även fotrörelse. Dynamiska effekter.

Karakteristiska dansrytmer. Många dans- rytmer befordrar i hög grad förmåga till självständig rörelse höger, vänster, vänster, höger, hand och fot.

Typex.

mnnwa nnVJ—JJ—J .l. JJ. .?

U' V

Polyrytmiska övningar med växling mel— lan allt fler rytminstrument och rytmiska mönster med sikte på ökat oberoende och differentiering i kroppsmotoriken.

Övningar att slå 2 mot 3, 2 mot 5 och 3 mot 4.

Beteckningssätt för rytm. Notering och and- ra beteckningssätt. Övningar att läsa rytmis- ka mönster, förbereda och uppleva tanke- mässigt före utförande. På samma sätt lyss- na, identifiera, notera förespelade rytmiska mönster och melodirytmer av småningom ökat format.

Långa tidsvärden i sångton. Heltakt, fle- ra takter. Motsvarande spann i improvise- rad rörelse. Även grupper med rytmiska delmönster i rörelse, även med motsvarande delmönster som melodisk improvisation i sång.

Läs- och lyssnaruppgifter i större block. Polyrytmik.

Rytmiska mönster på melodiinstrument. Studium av variationer bl. a. i pianolittera-

turen. Fasta och fria improvisationer i bl. a. jazzmusiken.

Rytmiska improvisationer på huvudinstru- mentet med givet melodiskt-harmoniskt material. Notering.

Polyrytmiska mönster på piano över giv- na eller fria harmoniska förlopp. Notering.

Individuella uppgifter att improvisera, notera rytmiska, melodiska etyder för eget

ehov.

Anm. De i anvisningarna lämnade försla- gen till praktiska övningssituationer kan i regel i fråga om svårighetsgrad anpassas till såväl barn som vuxna. I några fall gäller exemplen företrädesvis småbarn. I några andra avses utbildningsmoment på hög nivå.

Litteraturförslag

Greta Adrian: Rytm, lek och saga. Almqvist & Wiksell T om Amylong och Märta Dreifaldt: Gym- nastik. Skrivrit Monica Beckman: Jazzgymnastik. Beckmans förlag Kaija-Leena Bergerus: Ton och motion. Skriv- ut A. Bilbrough—P. Jones: Physical Education in the Primary School. University of London Birgit Cullberg: Baletten och vi. Gleerups Birgit Cullberg—Lilian Karina Väsa'rhelyi: Ba- lettskolan. ICA-förlaget Emile Jaques—Dalcroze: Rhythm, music and education. Foetich, Lausanne. La Rytmique I—III Lärarhandledning. Även på tyska och engelska. Foetich Elfriede Feudal: Dynamische Pädagogik. Her- der, Freiburg. Rhytmisch-musikalische Er- ziehung. Möseler Verlag, Wolfenbiittel Margit Eklund—KarI—Erik Gunsz'iter: Lyfta och bära. Tidens förlag Vera Gray—Rachel Percival: Music, Movement & Mime for children. Oxford University Press, London E. Hayes: Dance composition and production. Ronald Press, N. Y. Doris Humphrey: The Art of making Dances. Rinehart & Co. Inc. New York Ernst Idla: Rörelse och rytm. Bonniers Käthe Jacob: Musikerziehung durch Bewegung. Möseler Verlag, Wolfenbiittel Inga-Britt Jagerheim—Birgit Wenngren: Prak- tisk rörelselära Inez Malander: Sånglekar och Almqvist & Wiksell Hugh Mearns: Creative Power. Dover Press, New York

sångdanser.

Agnes de Mille: Till dig som vill dansa. Natur och Kultur Anna Lisa Näsmark: Musik till gymnastik. SÖ-förlaget Lilian Runestam: Rytmisk lek. ICA-förlaget Joan Russell: Creative Dance in Primary School, Macdonald & Evans Ltd, London Anta Ryman: Danser från när och fjärran. Studiefrämjandet Anna Szilas: Nu skall vi gymnastisera. Skrivrit Kerstin Thorvall: Jag vill dansa. Norstedt & söner Birgit Wenngren: Balans. Ped. skrifter Svenska Ungdomsringen: Svenska Sånglekar. Svenska bokförlaget, Norstedts Handbok i gymnastik: SÖ-förlaget

3.22. Improvisation

Se Gehörsutbildning med satslära (3.18), Rytmik (3.21) samt resp. instrument.

3.23. Musikhistoria med formlära 3.23.1 Mål

Undervisningen skall ge de kunskaper i mu- sikhistoria och formlära samt skola till den förmedling av en fördjupad musikförståelse som krävs i den kommande yrkesutövningen.

3.232 Huvudmoment

Musikhistoria Den västerländska musikens historia fram till och med vår tid, ställd i relation till sam- hällsutvecklingen och till andra konstarter: litteratur, konst m.m. Något om folkmusik och utomeuropeisk musik. Populärmusik. Jazz. Orientering i musiklitteraturen.

F ormlära Om musikens material och dess utarbetning i olika mindre och större uttrycksformer, vilka belyses genom ett begränsat antal nog- grant studerade verk eller satser. Ord och ton. Musikdramatiska former.

Musik och samhälle Studium av och diskussioner kring musikens roll, i första hand i vår tids samhälle.

Att tala och skriva om musik Övningar i att beskriva musikaliska skeen- den. Övningar i att diskutera och leda diskussioner om musik och musikkulturella frågor.

3.233 Förslag till studieplan för två års- kurser (se nedan).

3.23.4. Anvisningar och kommentarer

Undervisningen försiggår i storklass. Dock måste arbetet planeras så att eleverna ges uppgifter för behandling individuellt eller i mindre grupper.

Vid en jämförelse mellan kursplanen i framförallt formläremomenten och gehörs- utbildningen med satslära framgår hur be- släktade ämnesinnehåll som här gäller. Detta är resultatet av en strävan att försöka ge vart och ett av ämnesblocken en differentie- rad uppläggning. Infallsvinklar och metoder är dock mycket olika. Där man i gehörsut- bildningen med satslära företrädesvis uppe—

Årskurs 1 Ht

håller sig vid musikens byggstenar, dess små formelement, inriktas studiet i formlära mera på de större formella sammanhangen, där man i gehörs- och satsläreämnet övar sitt studiestoff fram till en egen reproduktiv behärskning, är huvudsyftet med formläran att genom analys (även auditiv) lära känna de olika kompositoriska principer som vuxit fram under historiens gång samt att skola eleven att göra beskrivningar — muntliga och skriftliga — av detta material och att föra samtal kring det.

Följden blir dels att ett samarbete är nöd- vändigt mellan lärarna i de här nämnda äm- nesblocken, dels att det studiemoment som i kursuppläggningen ovan kallats beskriv- nings- och diskussionsövningar hela tiden måste finnas med i undervisningen. Härpå beror i stor utsträckning elevens möjligheter att i det kommande arbetet lyckas i sin upp- gift att fördjupa musikupplevelsen och skapa intresse för musiken som kulturfaktor.

Det låter sig utan vidare sägas att studie- stoffet i musikhistoria och formlära är enormt, och det kan inte nog kraftigt beto-

Vt

Musikens material och form Musikhistoria med formlära

Elementära studier i de olika musikaliska ut- trycksmedlen. Belyses genom stoff från skilda epoker och från jazz, populärmusik, folkmusik och utomeuropeisk musik.

Instrumentations- och artikulationslyssning. Nå- got om ord och ton. Studium av enkla partitur. Några verkanalyser som summering av terminens arbete. Beskrivnings- och diskussionsövningar.

Årskurs 2 Ht

Den västerländska musikutvecklingen från me- deltid (med dess utgångspunkter i äldre kul- turer) över renässans och barock fram t o m wienklassicismen. I anslutning härtill analyser av vokala och instru- mentala verk (satser).

Orientering i uppförandepraxis. Beskrivnings- och diskussionsövningar.

Vt

Musikhistoria med formlära

Specialmoment

Romantikens och vår tids musikhistoria. I anslutning därtill verkanalyser; även av musik- dramatiska former. Beskrivnings- och diskussionsövningar.

Jazz. Populärmusik

Musiketnologi

Musik och samhälle Ett sammanfattande verkstudium (verkets form- uppbyggnad och tillkomst och dess spegling av den historiska situationen).

Beskrivnings- och diskussionsövningar.

nas att undervisningen i dessa ämnen i fack- skolan endast kan bli till översikter med vissa mera inträngande punktbelysningar.

Liksom i gehörsutbildningen med satslära söks materialet från olika epoker och olika kulturer. Vidare bryts ramen för det seriösa. Den »mästerverks-repertoar» som tidigare dominerat undervisningen i musikhistoria och formlära leder lätt till en avskärmning av ämnet gentemot den klingande miljö i vilken vi alla lever.

Musikhistoria i traditionell mening upptar i den presenterade kursplanen bara ca hälf- ten av studietiden, och då med en kraftigare betoning av vår tids musik än i tidigare likartade utbildningsformer. En ingående »epok-kunskap» kan inte ses som det enda meningsfulla för en blivande musiklärare. Stor vikt läggs i kursplanen också vid information och diskussion om relationerna musik-samhälle. Givetvis är även detta ett studium med historiska perspektiv, men ock- så här bör i första hand vår egen tids verk- samhetsformer och problem ställas i cent- rum. Samarbete med undervisningen i svens- ka, historia och samhällskunskap bör här kunna verka stimulerande.

Ämneskombinationen musikhistoria och formlära — som införs även på musikhög- skolenivå — kräver noggranna överväganden beträffande urval av stoff och flexibilitet i undervisningsmetoderna. Vad gäller form- studiet — som innefattar också vad som bru- kar benämnas stilstudium — kan hänvisas till det material och de arbetsformer som presenteras i Radiokonservatoriets Material och form del 1—3, dock — det måste beto- nas — omformat att passa för musikfacksko- lans kursplan och kunskapsnivåer.

3.235. Redovisning och bedömning

Här lämpar sig utmärkt de typer av redovis— ningar och kunskapsprov som gäller inom gymnasieundervisningen, anpassade till de speciella krav som utgår från det musika- liska materialet.

Vid utarbetandet av uppgifter och prov bör läraren uppehålla kontakt med arbetet i framförallt gehörsutbildning med satslära.

Även uppgifter över ämnesgränserna — dvs. uppgifter där stoff och synpunkter kan häm- tas från t.ex. historia och svenska — bör eftersträvas.

3.23.6. Lokaler och läromedel

Angående utrustning av lektionsal för mu- sikhistoria med formlära, se lokalbeskriv- ningen under ämnet Gehörsutbildning med satslära.

Som framhållits under Anvisningar och kommentarer finns i Radiokonservaton'ets arbetsböcker i Musikens material och form 1—3 ett material som kan ge impulser i fråga om stoff och arbetsmetoder framförallt i formläremomenten. Då dessa böcker är av- sedda för undervisning och utbildning bland vuxna krävs i musikfackskolan specith ut- formade läro— och arbetsböcker. Vidare är det nödvändigt med speciella ljud- och bild- band. Liksom i fallet Gehörsutbildning med satslära torde det här bli nödvändigt med ett provmaterial under försökstiden.

Varje musikfackskola måste ha ett musik- bibliotek med musiklexikon, musikordböc- ker, om möjligt fullständiga samlingar av all väsentligare musiklitteratur på svenska (även på danska och norska), standardverk inom olika ämnesfält på tyska och engelska, noter (inte minst fickpartitur, till en viss del i stör- re serier), skivor, band etc.

3.24. Liturgik 3.24.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att ge en introduktion i den miljö och det sammanhang vari kyrkomusiken utövas, att klargöra musikens förutsättningar och uppgift i gudstjänsten samt att väcka förståelse och ansvar för guds- tjänstens liturgisk-musikaliska gestaltning.

3 .24.2 Huvudmoment

Den kristna gudstjänsten, dess historia och former samt musikens roll däri.

Liturgiska böcker, deras historia och in- nehåll.

Kyrkoåret, dess uppbyggnad, innebörd och liturgisk-musikaliska gestaltning.

Kyrkobyggnaden. Historiska byggnadssti- lar, inkl. inredning, och dessas sammanhang med olika epokers och kyrkosamfunds li- turgi och kyrkomusik; nutida kyrkobyggeri.

Något om kyrkliga symboler.

3.24.3. Förslag till disposition av studieplan för ett år

Inledning: varför läser en blivande kyrko- musiker liturgik? Hänvisning till ovan angi— vet mål för undervisningen.

a) Högmässan i dess olika former (med och utan nattvard, särskilda former av natt- vardsgudstjänst m.m.), tidegärden, kyrkliga förrättningar och vigningsakter. Intresset koncentreras främst till högmässan, vars his- toriska bakgrund och utveckling skildras re- lativt utförligt. Den historiska framställ- ningen skall dock ej vara självändamål utan syfta till att väcka förståelse för och för- klara innebörden i det närvarande (och kanske i någon mån det kommande). Inte minst är det angeläget att ge utblickar över nutida liturgisk-musikaliska strävanden, även inom andra kyrkosamfund än svenska kyrkan.

b) De liturgiska böckerna: kyrkohandbok, evangeliebok, mässbok, psalm- (sång-)bok, koralbok. Kortfattad framställning av deras historiska utveckling, orientering om deras innehåll och handhavande. Något om ak- tuella strävanden inom olika samfund samt försöksutgåvor.

c) Framställning av kyrkoårets, speciellt festkretsarnas och högtidsdagarnas, histo- riska framväxt, uppbyggnad och innebörd. Hur kyrkoåret gestaltas och kommer till ut- tryck i gudstjänstordningens föränderliga delar, i färger, symboler, musik.

(1) Kyrkobyggnadsstilarna i deras histo- riska utveckling. Sambandet med olika epo- kers och kyrkosamfunds liturgisk-musika- liska förhållanden. Här eftersträvas största möjliga konkretion: visning av bilder, an- knytning till av eleverna kända kyrkorum,

exkursioner till kyrkor, auskultation vid gudstjänster (av olika slag och inom olika samfund). Inredningsdetaljernas uppgift, ut- formning och placering i kyrkorummet: altare, predikstol, arnboner, dopfunt (-bas- säng), kyrkbänkar, orgel, läktare för skilda ändamål, kyrkokärl, kyrkklockor. Något om kyrkorummets och inredningens symbolik. Aktuella strävanden inom kyrkoarkitektu- ren, även inom andra samfund än svenska kyrkan, t. ex. den romersk-katolska. Place- ringen av kör och orgel med hänsyn till de- ras liturgisk-musikaliska funktion.

e) »Kyrklig skrud och prydning». Präs- tens mässkläder, användning och symbolik. Biskopliga insignier. Kördräkter. Något om symboliska färger, deras bruk och innebörd.

3.24.4. Anvisningar och kommentarer

Undervisningen bör alltid eftersträva en me- ningsfull anknytning till elevernas egna er- farenheter och aktuella arbetsuppgifter (t. ex. inom ramen för övningstjänstgöring i kyrka), liksom till undervisningen i musik- historia, körsång, liturgisk sång, orgel m.fl. ämnen.

Exempel på speciella undervisningsmo- ment och arbetsuppgifter: körens, orgelns och församlingssångens roll i gudstjänsten (historisk belysning och aktuella strävan- den); valet av psalmer, koraler, körhymner och orgelstycken (instruktion i handhavan- det av psalmvalslistor, körkalendarier, pre- och postludiesamlingar, alternatimsångsam- lingar etc., samarbetet präst — kyrkomusi- ker); bigudstjänstemas utformning, deras kris och aktuella experiment på detta om- råde; musikgudstjänstens gestaltning; för- rättningsmusikens speciella problem.

3.245. Redovisning och bedömning

Examinationen skall ske i form av deltenta- mina, t. ex. efter genomgång av vart och ett av huvudmomenten.

3.24.6. Lokalbehov och läromedel

Undervisningen kräver en större lärosal om ca 60 m2. Denna skall vara utrustad med

Till lärosalen eller dess omedelbara när- het bör förläggas ett liturgiskt handbiblio- tek, omfattande den liturgiska standardlit- teraturen samt liturgiska böcker, vidare sli- des, grammofon- och bandarkiv.

Någon bra lärobok i ämnet existerar f. 11. inte. Den hittills på detta stadium använda läroboken, Hellerströms Kyrkans gudstjänst, är visserligen i sin art ett aktningsvärt ar- bete, men den är med sin faktaspäckade framställning och avsaknad av resonerande och förklarande avsnitt klart otillräcklig med hänsyn till den uppläggning av ämnet som här föreslagits (samma omdöme gäller även om Hellerströms större bok Liturgik). Det måste anses som ett ytterst angeläget önskemål att få fram en modern framställ- ning av ämnet i anslutning till den här skis- serade kursplanen. Härtill borde även anslu- tas frågelistor, övnings- och arbetsuppgifter, bibliografi, diskografi samt förteckning över annat illustrationsmaterial såsom ljud- och bildband, film etc. En sådan lärobok skulle få en stor betydelse också för kursverksam- het, självstudier och vidareutbildning och kunde även i valda delar användas vid präst- utbildningen.

Som ämnet här är upplagt kan det bli svårt att finna lärare som är kompetenta att undervisa både i ämnets liturgiska och i dess kyrkomusikaliska delar. En tänkbar lösning vore att — efter mönster från ämnet konst- och musikhistoria — i lämplig avväg- ning fördela undervisningen på två lärare i samverkan, förslagsvis en präst och en kyr- komusiker.

3.25. Orgelkunskap 3.25.l Mål

Undervisningen skall ge eleven den känne- dom om instrumentet som krävs för att självständigt kunna registrera såväl det litur- giska orgelspelet med koralspel, mässa och ackompanjemang som enklare orgellittera- tur samt att praktiskt kunna avhjälpa mind-

re funktionsfel och att stämma tungstäm- mor.

3.25.2. Huvudmoment

Instrumentkännedom.

Registrering. Kännedom om orgelns his- toriska utveckling och de viktigaste orgel- typerna under renässans, barock, romantik och nutid.

Instrumentets vård och stämning.

3.25.3. Förslag till studieplan för ett år

Praktisk och teoretisk förtrogenhet ges med instrumentets funktion och stämmaterial, dess luftverk, regerverk och pipverk. Kän- nedom om olika traktursystem. Kännedom om stämmaterialet, labial- och tungstäm- mor, fottal, klangegenskaper, samt dess mu- sikaliska utnyttjande.

3.25.4. Anvisningar och kommentarer

Undervisningen kräver en lärosal om ca 60 rn2 och kan med fördel förläggas till den största av orgelsalama, där också instru- mentet finns till förfogande för praktiska demonstrationer och stämningsövningar. Därjämte fordras viss handbokslitteratur (J. H. Åberg: En liten orgelbok — som kan användas som lärobok —, P. G. Andersen: Orgelbogen, H. Klotz: Das Buch von der Orgel — varav en översättning vore synner- ligen önskvärd — samt W. L. Sumner: The Organ), vidare planscher och någon genom- skärningsmodell samt slides med visnings- apparatur.

3.25.5. Redovisning och bedömning

Examinationen sker i form av deltentamina efter genomgång av vart och ett av huvud- momenten.

3.26. Övningstjänstgöring i kyrka 3.26.1 Mål

Undervisningen syftar till att ge eleverna kontakt med och övning i sina kommande arbetsuppgifter i kyrkan.

Förberedelse av gudstjänstens liturgisk-mu- sikaliska gestaltning.

Tjänstgöring vid valda gudstjänsttillfällen som körledare, organist och korist. Auskul- tation.

Efterbehandling av den fullgjorda insat- sen. Kritik.

3.26.3. Anvisningar och kommentarer

Den praktiska uppläggningen av ämnet mås- te i viss grad bli beroende av förhållandena på kursorten, elevernas egen ev. tjänstgöring som kyrkomusiker, korister etc. Normalt bör övningarna ledas av en lärare vid sko- lan, som undervisar i för denna tjänstgöring relevanta ämnen och som samtidigt är verk- som som kyrkomusiker i en församling på skolorten. Övningstjänstgöringen bör ske i nära kontakt med gudstjänstlivet i denna församling.

Eleverna medverkar därvid som körle- dare, organister och korister (även som aus- kultanter = medlemmar av församlingen) vid gudstjänster av olika slag, även experi- mentartade sådana, samt vid musikandakter o. dyl. Förekommer något andaktsliv vid skolans kyrkomusikgren, t. ex. i form av re- gelbundna liturgiska morgonböner, kan även detta på ett naturligt sätt inordnas i under- visningen.

Elevernas insatser vid denna tjänstgöring förbereds vid undervisningen i liturgisk sång och liturgisk dirigering, körsång och kör- dirigering, ensemble, orgel, satslära m.fl. ämnen. Uppgifterna bör noggrant planeras och genomgås i förväg med hänsyn till deras liturgiska funktion, psalm-, hymn- och post- ludieval, utarbetande av preludier m.m., allt i intimt samarbete mellan berörda lä- rare samt tjänstgörande präst. Under ett är bör fyra är fem högrnässor på detta sätt ge- nomföras (dvs. minst en pr kyrkoårsserie), vidare några olika tidegärdsgudstjänster (landes, vesper, completorium) samt några friare gudstjänster, t. ex. av musikandakts- karaktär. Dessutom bör auskultation före- komma vid olika slag av gudstjänster, även

i församlingar tillhörande andra kyrkosam- fund än svenska kyrkan. Denna auskulta- tion bör påbörjas senast under åk 2.

Övningarna bör följas upp genom upp- spelning av bandupptagningar från tjänst- göringstillfällena samt diskussion och kritik av dessa.

3.27. Pedagogiskt-metodiskt blockämne 3.27.1 Mål

Undervisning har till uppgift

att med utgångspth i empiriska fakta ge kännedom om grundläggande principer för människans beteende och upplevelser,

att ge exempel på hur pedagogiken och psykologin tillämpas inom olika fält av sam- hällslivet,

att ge en objektiv och nyanserad syn på människan som individ och samhällsmed- lem,

att ge en orientering om de grundläggan- de förutsättningama för den musikaliska varseblivningen samt

att ge behörighet att undervisa inom FU, att leda gruppundervisning av nybörjare på 2 instrument, att meddela individuell undervisning på 2 instrument på nybörjar- och något avance- rad nivå, att leda musikcirklar (nybörjarundervisning) i instrumental och vokal ensemble, lyss- narverksamhet, elementär musikteori och att leda ensembleverksamhet i grundskolan.

3.27.2. Huvudmoment

Varseblivning

Behov, motiv och emotioner

Inlärning Socialpsykologi/Sociologi (med tyngdpunk- ten på gruppens och ledarskapets psyko- logi) Utvecklingspsykologi Tillämpad psykologi

Studieteknik

Studieorientering och studievägledning

Yrkesorientering och yrkesvägledning Elevvård Gruppsykologi Cirkehnetodik Instrumentalmetodik

Auskultation och övningsundervisning

3.27.3. Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1

Varseblivning. Se läroplan för fackskolan. Behov, motiv och emotioner. Se läroplan för fackskolan.

Inlärning. Se läroplan för fackskolan.

Socialpsykologi. Läroplan för fackskolan kompletteras med ett sociologiskt moment. I detta behandlas bl. a. de vuxnas sociala situation, den sociala bakgrunden, arbete — fritid etc. och deras betydelse för miljön, studiemotivation och de sociala bindning- arna.

Gruppsykologi. Definition av begreppet grupp. Gruppnormer. Mål-motivation. Stör- ningar. Aktivitet och medansvar. Ledar- skap.

Cirkelmetodik. Genomgång av frågor i sam- band med den första sammankomsten i stu- diecirkeln: Inventering. Beslut om målsätt- ning. Beslut om arbetsformer. Arbetet mel- lan sammankomsterna, m. m. Genomgång av frågor i samband med påföljande sam- mankomster: Återblick. Information. Bear- betning. Redovisning. Värdering.

Studieorientering och studievägledning. In- formation om valsystemen relaterade till elevernas studieresultat och intresseinrikt- ning. Information om möjligheter till omval och orientering om vad som kan beräknas krävas i fråga om eventuell komplettering, arbetsinsats och tidsåtgång vid omval. In- formation om kurser. Information om bl. a. utbildningen vid musikhögskolorna. Studie- medelsinformation m.m.

Yrkesorientering och yrkesvägledning. Fort- löpande information om arbetsmarknaden. Information om de olika typerna av musik- yrken och kraven på dessa. Information om tillträde till de olika utbildningslinjerna.

Studieteknik. Avvägning av hemarbetet i olika ämnen med särskild hänsyn till de olika delmomenten (instrument I och II etc.). Förhållandet mellan de allmänna må- len och delmålen. Disposition av arbetsti- den. Utnyttjande av arbetstid som står till förfogande med särskild hänsyn till de möj— ligheter till handledning, som ges i samband med lärarledd överspelning.

Årskurs 2

Utvecklingspsykologi. Se läroplan för fack- skolan.

Socialpsykologi. Huvudmomentet Socialpsy- kologi i läroplan för fackskolan komplette- ras med ett sociologiskt moment som mer ingående analyserar den vuxnes studiesitua— tion. Negativa faktorer såsom: bristande förtroende för de egna studieförutsättning— arna, ringa studievana, kort och delvis in- aktuell skolutbildning, förhinder och avbrott i studierna och omgivningens inställning till studierna. Positiva faktorer såsom: vana vid ansvar, planering och självständigt arbete. Tidigare erfarenheter, medvetenhet om be- hovet av studier.

Tillämpad psykologi. Se läroplan för fack- skolan.

Gruppsykologi. Deltagarnas motiv - arbe- tet i grupp — ledarskapets betydelse för gruppklimat och arbetsresultat.

Inlärning. Här utvecklas inlämingspsykolo- gin ifrån första årskursen med sådana mo- ment som: motivation, övningsplatåer, min- ne — glömska, åskådlighet, fördelad inlär- ning och aktivitet.

Cirkelmetodik. Genomgång av frågor i sam- band med den första sammankomsten i stu-

diecirkeln: Inventering. Målsättning. Ge- nomgång av frågor avseende tiden mellan sammankomsterna. Vidareutveckling av stu- dietekniken. Bok- och bibliotekskunskap. Genomgång av frågor i samband med på- följande sammankomster. Återkoppling. Samtalsteknik. Frågeteknik. Fackmanna- medverkan. Läromedel.

Instrumental metodik. Metodiken inriktas främst på FU: skapande verksamhet, sång och spel, rörelse, rytmik, ev. blockflöjt. Cir- kelmetodik: olika typer av grupper beträf- fande ålder, instrument, storlek och inrikt- ning. I denna årskurs ingår utöver block- ämnet en praktikperiod med auskultationer och viss övningsundervisning inom FU och studiecirklar.

Auskultation och övningsundervisning. Praktikperioden kan utformas relativt fritt. Den bör dock i regel omfatta 2 veckor. Fördelningen avgörs lokalt med hänsyn till resurserna. Samarbete sker med den frivil— liga musikundervisningen och studieförbund i kommunen. I praktikperioden ingår aus- kultation inom FU och studiecirklar samt under den senare delen även vid instrumen- talundervisning på huvudinstrumentet.

Undervisningsövningarna bör omfatta sammanlagt 10 timmar och fördelas mellan FU och instrumentalundervisning på nybör- jarnivå.

Årskurs 3

Elevvård. Genomgång av läroplanens före- skrifter beträffande elevvård. Elevstudier vid auskultationer och uppgifter i anslut- ning härtill. Information om skolans elev- vårdande verksamhet (kurator, skolpsyko- log, skolläkaren etc.). Information om lä- rarnas och klassföreståndarens elevvårdan- de uppgifter. I samband med elevvården tas skoldemokratifrågor upp till diskussion.

Sociologi. Människan i det moderna samhäl- let. Samhällsförändringarna. Flyttningsrö- relsema.

Gruppsykologi. Gruppbildningar — grupp- struktur. Grupprocesser — struktur och pro- cess — pedagogisk påverkan — gruppåverk- ningsprocesser. Påverkan av förhållandet mellan grupper. Dessutom bör gruppens ledning behandlas med tonvikt på lärarrol- len och auktoritetsutövandet.

Cirkelmetodik. Bok- och bibliotekskunskap. Informationsmetodik. Frågeteknik. Indivi- dualisering. Intervjuteknik. Läromedel.

Instrumentalundervisning på något avan- cerad nivå. Metodik för lyssnarcirklar, kör- cirklar, sarnspelscirklar etc. Genomgång av bestämmelserna för studiecirkelverksamhe- ten. Cirkelledarens uppgifter. Information om studieförbunden och övrig folkbild- ningsverksamhet.

Instrumentalmetodik. Fortsatt arbete med FU-metodiken. Instrurnentahnetodik på in- strument I och 11 för nybörjare och på nå- got avancerad nivå. Metodik vid gruppun- dervisning och enskild undervisning.

Repertoarkännedom: Repertoar lämplig för FU. Kännedom om repertoar och litte- ratur för angivna studienivåer på de två aktuella instrumenten. Samspelsrepertoar.

Auskultation och övningsundervisning. Fortsatta auskultationer vid frivillig musik- undervisning inom kommunen, såväl inom FU som mindre avancerade nivåer inom egentlig instrumentalundervisning. Auskul- tation även vid andra studiecirklar än in- strumentalcirklar.

Praktikperiod om 5 veckor. Härvid skall eleverna ges fortlöpande handledning. Den under utbildning varande eleven ges nu an- svar för enskilda elever och elevgrupper. Därvid bör tillses att såväl FU som instru- mentalmetodik på nybörjar- och något avancerad nivå samt studiecirklar (främst instrumentala på mindre avancerade nivåer) finns med.

Auskultationer i klassundervisning på grundskolans samtliga stadier i ämnet mu- sik. Orientering om grundskolans läroplan: timplaner, bestämmelser för frivillig instru-

mentalmusik och körsång, kursplanen i äm- net musik.

3.27.4. Litteraturförteckning

Allmän vuxenpedagogik

Huse'n: Vuxna lär, Stockholm Inlärningspsykologi

Huse'n: Psykologi, 4:e upplagan sid. 91—130, Svenska bokförlaget Norstedts, Stockholm

Björkman: Inlärningspsykologi, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1964

Husén: Pedagogisk psykologi, Norstedts, Stockholm 1965 Gruppsykologi

Sjölund: Gruppsykologi, Rabén & Sjögren, Stockholm 1968

Israel: Gruppdynamik och ledarskap, 3:e uppl., SNS förlag, Stockholm 1957 Socialpsykologi

3:e upplagan, Liber,

3:e uppl.,

Lunner: Socialpsykologi, 3:e uppl., Liber, Stockholm

Wernlund: Människan som samhällsvarelse, 4:e uppl., Gleerup, Lund 1962 Metodik

Rosell: Återkopplad pedagogik, 3:e uppl., KVE, Stockholm 1961

Husén—Lövgren: Studieteknik för gymnasiet, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1963

3.28. Övrigt 3.28.1 Muntlig framställning

Mål. Undervisningen har till uppgift att på den grund som i fråga om elevens person- liga röstutveckling tidigare lagts i ämnena sång, svenska och musikhistoria ge eleverna de kunskaper och färdigheter som erford- ras för att de i sin kommande verksamhet skall kunna uttrycka sig klart och intresse- väckande med god språkbehandling vid un- dervisning, anföranden, diskussioner o.dyl.

Huvudmoment. Uttal. Talets uttrycksmöj- ligheter. Röst— och talrubbningar. Högläs- ning. Körläsning. Dramatik. Anföranden och diskussioner.

Anvisningar och kommentarer. I fråga om uttal behandlas rikssvenska vokaler och

konsonanter, accenter samt regionala och lokala uttalsegenheter. Uttal som försämrar uppfattbarheten korrigeras.

Talets uttrycksmöjligheter omfattar frase- ring, pausering, röststyrka, intonation, beto- ning, klangfärg och tempo. Monotona, färg- lösa röster behandlas särskilt.

Orienteringen om röst- och talrubbning- ar skall ge sådan kännedom om stämbands- knutor, fonasteni, nasalering, skenande tal och stamning samt läspning att de blivande pedagogerna känner igen dem och på ett tidigt stadium kan remittera barn med så- dana rubbningar till behandling hos specia- list.

Momentet högläsning bör omfatta både lyrik och prosa, även fackprosa inom mu- sikområdet. Anföranden och diskussionsm- lägg övas både som förberedda och som itn- proviserade. Särskild vikt läggs vid förmå- ga att utan manuskript hålla korta anföran- den över problem inom fackområdet samt att göra korta och stringenta debattinlägg. Undervisning i sättet att utnyttja och tek- niskt handha hjälpmedel som arbetsprojek- tor, diaskop, bandspelare och grammofon ges även.

Vid övningsundervisningen bör de blivan- de pedagogernas sätt att undervisa munt- ligt i grupp eller med enskilda elever obser- veras och bedömas. Problem inom muntlig undervisning behandlas i anslutning till er- farenheterna från övningsundervisningen.

De muntliga konsertkommentarerna in- riktas främst på skolkonserter. Analyseran- de, kontaktskapande och andra slags kom- mentarer genomgås.

Arbetsformer. Undervisningen i muntlig framställning bedrivs i grupper om högst femton elever. Möjligheter till enskild be- handling av röster med uttalsfel eller färg- lös klang ges vid sångundervisningen. Viss del av denna undervisning kan således ut- formas som individuell röstvård.

Mål. Undervisningen har till uppgift att ut— veckla elevernas studieteknik i de instru- mentala ämnena.

Huvudmoment. Instudering av instrumen- tala kompositioner. Tekniska övningar. Im- provisation. A vistaspel.

Anvisningar och kommentarer. Läraren le- der samtidigt 3—5 elever, vilka arbetar i var sitt överspelningsrum. I orgel kan den lä- rarledda överspelningen ske med hjälp av elektronorglar i ett större rum, varvid ele- ver och lärare uppfattar musiken genom hörlurar. Läraren alternerar mellan elever- na och ger dem enskild handledning i mu- sikaliska och tekniska frågor. Handledning- en anpassas individuellt till varje elevs spe- ciella problem.

Lokaler. Överspelningsrummen bör om möjligt placeras i grupper om 5. Genom- gång mellan rummen skall icke finnas. Ljudisoleringen skall beträffande alla över- spelningsrum vara mycket god. Elorgelrum— met förses med tre elektronorglar med två manualer och pedal. Orglarna skall vara vi- suellt avskärmade från varandra.

3.28.3. Timme till förfogande

Det är av stort värde att skolan kan mer fritt disponera någon tid dels för sådana moment som visserligen återkommer år från år men vilkas omfattning och inplace- ring i studiegången inte bör alltför detalje- rat fastställas, dels för sådana uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden. Timmar till förfogande ger denna möjlighet.

Timmarna skall användas för verksam- het, som inte har karaktären av ämnesun- dervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de på läroplanen upptagna äm- nena. Hit hör viss information i anknytning till studietekniken, studie- och yrkesvägled- ning, handledning i samband med special- arbeten etc.

Timmarna skall också användas för 10- kal anpassning av verksamheten. Under dessa kan t. ex. beaktas kulturella och and- ra frågor, aktuella i en viss bygd, ges in- formation om samhälleliga problem eller aktuell internationell orientering. De ger också möjlighet att i undervisningen infoga teaterföreställningar och konserter.

Med denna uppläggning är det nödvän- digt att under vissa timmar till förfogande kunna sammanföra eleverna i stora avdel- ningar, t.ex. så att alla elever i en årskurs deltar. Vid andra tillfällen bör verksamhe- ten kunna organiseras för arbete i små grupper för bl. a. följande ändamål: viss studie- och yrkesorientering; instrumentkännedom; samordningsprogram; yrkes— och arbetsmarknadsorientering; handledning för specialarbeten.

Skolan har frihet att självständigt utnytt— ja tiden för timmar till förfogande för än- damål utöver de som speciellt nämnts. Den- na frihet innebär att timmarna ej behöver fördelas jämnt över läsåret utan kan kon- centreras till de tillfällen då de bäst behövs.

3.28.4. Fördjupningskurs

Genom fördjupningskursen, vilken eleven väljer bland ett av de ämnen som anges un- der tirnplanen för resp. gren, kan elevernas specialintresse för ett visst ämne tillvaratas. Fördjupningskursen bidrar härigenom att ge elevens utbildning en mera personlig pro- fil.

I examensbetyget skall anges huruvida (för kyrkomusiker) och i vilket ämne eleven valt fördjupningskurs.

Se i övrigt resp. ämne.

3.29. Gren för utbildning av pianotekniker 3291 Mål

Utbildningen skall ge eleverna färdighet

att kunna stämma pianon, flyglar, cem- balon, stavspel, orgelharmonier och de in- strument som ingår i ett ordinärt Skolinstru-

mentarium med undantag för blåsinstru- ment,

att kunna bedöma omfattningen av in- strumentens behov av reparationer och ser- vice,

att själva kunna justera och fintrimma en mekanik samt

att kunna utföra mekanikrenovering.

3.29.2. Timplan

A. Allmänna ämnen B. För alla grenar gemensamma ämnen C. Grenspecialisering D. Övrigt

Veckotimmar i åk

N Ämne 1 3

A. Svenska Tyska1 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne2 . Instrument Ia Instrument IId Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med form- lära Pedagogik (blockämne) Rytmik med improvisation . Tillämpad matematik-fysik- kemi (blockämne') Yrkesritning och mätteknik Varukännedom Arbetsteknik Ensemble . Lärarledd överspelning7 Timme tillförfogande5

——NG|NwA ilwgwluw

NH-Ä (»

lu.sIlll

30—33 Summa vtr 32 (33— (35) —36)

1 Tyska är B- eller C-språk. * Frivilligt tillval. 3 Instrument I är obligatoriskt piano. * Orkesterinstrument, blockflöjt, gitarr eller cembalo. 5 Bl. a. för instrumentkännedom. " Häri ingår även akustik och materiellära. 7 Läraren leder simultant 3—6 elever.

3.29.3. Kursplan Svenska

Se sid. 14.

Tyska Se sid. 14.

Historia

Se sid. 14.

Samhällskunskap

Samhällslära Familjerättsliga frågor. Befolkningens sam- mansättning efter åldersklasser, socialskikt, yrkesområden och ekonomiska förhållan- den. Befolkningens förändringar: födelsetal, dödstal. Immigration och emigration. Be- folkningspolitiken. Folkrörelser och andra organisationer, de politiska partierna. Tid- ningspressen. Förenings- och sammanträ- desteknikens grunder med enkla övningar i mötesteknik.

Staten: riksdag, regering, viktiga förvalt- ningsgrenar, kyrkan. Kommunerna, speciellt hemkommunen och dess aktuella problem. Socialpolitik, viktiga samhällsproblem. Nor- diskt och internationellt samarbete. Skolor- ganisationer. Musiklivet.

Ekonomilära

Den enskilde och hemmets ekonomi. Spa- randets betydelse för individen och samhäl- let. Nationalinkomst och nationalförmögen— het. Inkomstfördelning och dess föränd- ringar. Något om prisbildningen. Samban- det mellan tillgång och efterfrågan. Pris- nivån och dess mätning (indexserier). Nå- got om produktionsfaktorema. Arbetsmark- nadens organisationer och deras betydelse i fråga om lönesättning. Förlikningsinstitu- tionen. Arbetsdomstolen. Penningvärdet och dess förändringar. Konjunkturförändringar. Något om utrikeshandeln. Bokföringens grunder.

T illvalsämne Se sid. 15.

Instrument I

Se piano (som instrument 11) sid. 17.

Se under resp. instrument (som instrument II)

Sång Se sid. 35.

Gehörsutbildning med satslära

Se sid. 45, 48.

Musikhistoria med formlära

Se sid. 59.

Pedagogik — metodik Se sid. 64.

Rytmik med improvisation

Se sid. 55.

Tillämpad matematik — fysik — kemi Matematik

Repetition av bråk och decimaltal. Övning i lösning av enkla ekvationer och problem, som leder till dylika. Grafisk framställning av räta linjens ekvation i koordinatsystem. Olika slag av enklare diagram såsom funk- tionsdiagram, stapeldiagram, sektordiagram. Begreppet kvadrat och kvadratrot. Övning- ar i att använda tabeller. Enklare bokstavs- räkning. Formler och deras användning. De trigonometriska funktionerna. Solvering av rätvinkliga, likbenta och liksidiga tri- anglar. Sambandet mellan de trigonometris- ka funktionerna. Övning i att använda tri- gonometriska tabeller. Interpolering. Övningar i att använda räknestickan, syf- tande till god färdighet vid multiplikation och division med användande av grundska- lor, kvadratskalor och reciprokskala; kvad- rering och rotutdragning; bestämning av trigonometriska funktioners numeriska vär- den; sammansatta uttryck. Överslagsberäkning, närmevärden och er-

forderlig noggrannhet vid olika slag av be- räkningar.

Hållfasthetsegenskaper såsom elasticitets- och brottgränser, utmattning. Formföränd— ringar vid påkänning. Träs förmåga att absorbera vatten.

Akustik

Sinustoner. Frekvens och amplitud. En strängs vibrationer. Laborationer med strängar. Övertonerna. Övertonernas rela- tiva intensitet. Ljudets reflexion och ab- sorbtion. Påtvingade reflexer. Resonans. Svävningar. Frekvensförhållanden inom ok- taven. Intervaller. Liksvävande temperatur. Medeltonsstämning.

Allmänakustiska problem i klaverinstru- menten och undersökningsmetodik. Nå- got om tonpsykologins grunder och hör- selns tröskelvärden.

Studier i katodstråleoscilloskop av en tons frekvensspektrum.

Materiallära

Något om järn- och stålframställning. Stål- kvaliteter. Något om stålets och järnets känslighet för temperaturväxlingar. K0p- par-, zink- och tennlegeringar. Oxidering, rostning och frätning. Korrosionsskyddsbe- handling, såsom förzinkning, förkromning, förnickling, rostskyddsmålning.

Yrkesritning och mätteknik

Standardisering, nomenklatur, ritningsma- teriel, ritningsregler, vyer, snitt, förenklat ritsnitt, textning, måttsättning. Skissritning, perspektivlära, övningar i ritningsläsning.

Vanligare mätdon, deras konstruktion och användningssätt. Mått och måttenhe- ter. Mättekniska uttryck. Toleranser och passningar. Vissa speciella mätdon, deras konstruktion och användningssätt. Mätöv- ningar.

Varukännea'om

Råvarornas ursprung, speciellt trä, gjut- järn, stål och textilvaror. Procedurer för

förädling såsom fanérframställning. Något om träkemi. Olika impregneringssätt, lac- kering och polering. Förpackningssätt. Va- ruanalys och kvalitetskontroll. Produktemas lagring, känslighet för klimatiska föränd- ringar. Viss orientering i stillära.

A rbetsteknik Stämning av klaviaturinstrument

Övning att med stämnyckel fixera unisona strängar i rätt position för erhållande av en svävningsfri ton.

Övning att med stämnyckel justera inter- vallens storlek till korrekt svävningsfre- kvens. Uppövning av förmågan att snabbt kunna definiera ett svävningstempo. Att kunna minnas ett svävningstempo och järn- föra detta med ett liksvävande intervall samt att kunna registrera skillnaden mellan oliksvävande intervaller.

Praktisk uppläggning av liksvävande temperatur. Korrekt tonhöjdsfixering av ut- gångstonen med hjälp av stämgaffel eller elektroniskt hjälpmedel. Uppdelning av ok- taven i 12 lika stora delar. Inlärning av den översvävande kvint/kvartserien resp. den undersvävande serien.

Renstämning av chor och oktaver. Stämning av stavspel.

Klaviatur- och mekanikjustering (piano)

Klaviatur. Utbyte av filtmaterial. Fällning av klaviatur. Justering av klaviaturram i klaviaturbord. Mekanik. Dragning av mekanikskruvarna. Slipning av hammarslag. Hammarens rikt- ning på chor. Fixering av mekanik— och klavfunktion. Justering av luft (underställning). Gradlägg- ning. Iustering av hammarens utlösning. Fixering av tangentens djupgång och efter- tryck. Kräppning av fångare och justering av hammarens fångarläge. Justering av dämningsmekanik innebärande kräppning av dämmare, individuell dämmarlyftning samt pedallyftning jämte inställning av pe- dalvågor och lyftkäppar.

Intonation. Övning i intonation för er- hållande av klangbalans med hänsyn till instrumentets karaktär och dess placering i olika akustiska miljöer (musiksal, konsert- sal, hemmiljö etc.).

Klaviatur— och mekanikjustering (flygel)

Klaviaturjustering. Analogt med piano. Mekanikjustering. Ansättning av skruvar- na. Inställning av spelarna och repeti- tionsskänkeln. Riktning av underdelama. Uppskruvning av dämmarstopplist. Hamma- rens riktning på chor. Justering av tallriks- skruvarna. Gradläggning. Fixering av ham- marens stighöjd. Utlösning. Djupgång. Fall- höjd. Fångning. Justering av fjädrarna. Av- balansering. Kontroll och utjämning av fångningen i flygeln. Kontroll och efter- justering av fjädrarna i flygeln. Kontroll av alla tonerna med hänsyn till genomslag. Uppskruvning av tagentstopplisten och in— ställning av dämningen. Justering av ton- hållningspedal. Intonation.

Cembalojustering

Korrigering av spelfunktionen innebärande inställning av pedalregistrering och andrag, pilotjustering och intonation.

Justering av orgelharmonier

Korrigering av fel i stämtungor, tonbord, pedal- och bälgfunktion. Registerjustering.

Reparation av flygel och piano

Stämnagelbyte. Besträngning. Justering av spinningsfel i strängar. Mekanik. Utbyte av hammarlag. Utaxling. Utbyte av kapslar och spelare. Byte av dämmarfilt. Utbyte av hammarrullar (en- dast flygel), fångarfilt, nötfilt (endast pia- no), mekanikfjädrar samt hängslen (endast piano). Klaviatur. Utbyte av tangentbeläggning. Po- lering. Pedalverk. Byte av pedalfjädrar och peda- ler. Sökning av fel (missljud, slitage).

Bedömning enligt testprotokoll. Bedömning- ar av instrument i relation till instrumentets användningsområde.

Ensemble

Se sid. 37. För de blivande pianostämmarna är det väsentligt att de inom ensemblespe- lets ram får praktiskt lära känna ett mo- dernt skolinstrumentarium. Ensemblespelet bör därför omfatta samspel av typen »byg— ga musik» och andra former för samver- kan mellan sång och enkla stämmor på me- lodi-, rytm- och klanginstrument.

Lärarledd överspelning

Se sid. 68.

Timme till förfogande

Under första terminen ägnas denna timme åt praktisk-teoretisk instrumentkännedom. De vanligaste musikinstrumentens utveck— lingshistoria och konstruktion genomgås: membraninstrument (pukor, trummor, tam- buriner, bongos), stavspel (xylofoner, me- tallofoner, vibrafoner, klockspel), klaver- instrument (celesta, cembalo, klavikord, taf- fel, hammarflygel), stränginstrument (cittra, luta, gitarr, stråkinstrument, harpa). Pip- orgeln och orgelharmoniet.

Ingående kännedom om flyglars och pia- nons konstruktion samt dessa instruments mekanik och spelfunktion.

Instrumentvård. Studierna i instrumentkännedom, vilka med fördel bedrivs i form av grupparbete, kan om så erfordras sträcka sig in på andra terminen.

I övrigt skall andra terminen bland an- nat ägnas åt arbetsfysiologi och ergonomi. Studierna omfattar övningar att stå, sitta, gå, bära och lyfta rätt. Vanliga arbetsställ- ningar. Hygieniska råd.

Studierna i svenska bör under andra års- kursen färgas av det speciella utbildnings— målet. Sålunda bör framträdanden inom momentet muntlig framställning gärna an- knyta till pianoteknikerutbildning vid äm- nesvalet. Studietekniska anvisningar ges för läsning av facklitteratur. Vidare skall ingå övningar att avläsa och skriva instruktio- ner, arbetsbeskrivningar, redogörelser m.m. främst i anslutning till utbildningen i övrigt. Anteckningsteknik och uppsättande av prak— tiska skrivelser är likaså viktiga moment.

I ämnet tyska bör ingå studium av fack- tidskrifter på tyska och, för elever som inte läser engelska, även på detta språk. Av and- ra årskursens veckotimtal i arbetsteknik bör ca 2/3 ägnas åt praktisk pianostämning. De resterande veckotimmarna ägnas åt öv- riga moment med huvudvikt på mekanik- justering. I tredje årskursen kan tiden för mekanikjustering ökas något i förhållande till pianostämningen.

3.295 Läromedel och lokaler

Läromedlen kan indelas i 5 grupper: musik- instrument, AV-utrustning, litteratur, elek— tronisk apparatur samt verktygsutrustning.

Musikinstrumenten används till stor del i sambruk med andra utbildningsgrenar vid musikfackskolan. Detta gäller främst instru- ment för ensemblespel och instrumentkän- nedom. En uppsättning stasvpel av olika fabrikat, typ (xylofoner, metallofoner) och storlek skall finnas speciellt för pianotekni- kerlinjen. Vidare behövs ett antal pianon (ett för varje arbetsrum å 10 in?), en flygel, en cembalo och ett orgelharmonium.

I fråga om AV-utrustning bör pianotek- nikerlinjen ha tillgång till arbetsprojektor, grammofon, bandspelare med förstklassig mikrofon, högtalare av god klass, ljudbild- band om musikinstrument, planscher m.m.

Litteraturen skall omfatta såväl special- litteratur (böcker, tidskrifter) för linjen som allmän musiklitteratur, uppslagsböcker. no- ter för samspel, samt pianolitteratur av oli— ka typ och svårighetsgrad. I stor utsträck-

ning kan sambruk ske med andra grenar vid fackskolan.

Den elektroniska apparaturen skall bestå av en tongenerator, med vilken eleverna vid behov auditivt kan kontrollera sitt arbete, och en oscillograf för den visuella kontrol— len. Det är nödvändigt att oscillografen är speciellt konstruerad för stämning av klavia- turinstrument.

Fullständig verktygsutrustning för alla i utbildningen ingående moment är nödvän- dig.

Stämningen skall utföras på traditionellt sätt men de elektroniska instrumenten är värdefulla för att eleven själv skall kunna kontrollera sitt arbete. Vid stämning av stavspel kommer de elektroniska hjälpmed- len att ha avgörande betydelse, eftersom dessa instruments övertonsspektra inte med- ger temperering på traditionellt sätt.

För de inom den pianotekniska utbild— ningslinjen specifika ämnena behövs i fråga om lokaler lika många från varandra full- ständigt ljudisolerade rum för pianostäm— ning som antalet intagna elever per år. Des- sa rum, som alla skall vara utrustade med piano, bör vara ca 10 m2 vardera. Vidare behövs en verkstadslokal på ca 60 m2 och ett rum för material på ca 20 m2 med skriv- plats för lärarna i arbetsteknik. Materiel- rummet bör ha fönster.

3.29.6. Lärarbehov Allmänna ämnen

Elevema på pianoteknikergrenen samläser med eleverna på andra grenar. Under vissa delar av kursen i samhällskunskap i åk 2 bör pianoteknikergrenens elever kunna bil- da särskild undervisningsavdelning med hän- syn till kursinnehållets speciella inriktning. Antalet lärartimmar speciellt för pianotek- nikergrenen kan inom denna ämnesgrupp beräknas till ca 25 per läsår.

För alla grenar gemensamma ämnen

Vid en intagning av 5 elever per år blir antalet lärartimmar i piano 20 vtr, instru-

men: II (olika instrument förekommer) 5 vtr, gehörsutbildning med satslära 3 vtr. I musikhistoria med formlära, pedagogik- metodik och rytmik med improvisation samundervisas pianoteknikerelevema med andra elever i musikfackskolan.

Grenspecialisering

Vid en intagning av 5 elever per år blir an- talet lärartimmar i tillämpad matematik — fysik — kemi 8 vtr (eleverna bildar egen un- dervisningsavdelning), yrkesritning och mät- teknik 4 vtr, varukännedom 2 vtr. För äm- net arbetsteknik med sin mycket speciella blandning av individuell undervisning och gruppundervisning behövs I lärare på 5 ele- ver. Denne lärare kan även undervisa i va- rukännedom samt i yrkesritning och mät- teknik. Vid en gren med IO elever (5 i var- dera åk 2 och 3) erfordras således 2 lärare.

Ensemblespelet bedrivs dels i samverkan med övriga grenar, dels i särskild grupp av pianoteknikerelever med hänsyn till dessa elevers speciella inriktning och krav på mångsidig instrumentkännedom. Pianotek- nikereleverna bör under andra terminen bil- da egen grupp, varvid man kan utforma undervisningen på önskat sätt. Elever som önskar delta i orkesterspel bör dock kunna få göra detta under halva veckotimtalet. Antalet speciella lärartimmar för ensemble- spel på pianoteknikergrenen skulle kunna beräknas till 4 vtr varannan termin. Leda- ren/ läraren bör vara väl hemmastadd med skolans instrumentarium.

Övrigt

För lärarledd överspelning i åk 1 erford- ras vid ett årligt intag om 5 elever 1 lärar- tirnme per vecka. Ökas elevintaget växer behovet av lärartimmar till 2 vid 7—9 ele- ver, 3 vid 10—12 elever etc.

Timme till förfogande kräver 1 lärartim- me per vecka. Med hänsyn till de olika verksamheter som förekommer inom ra- men för denna timme kan inte en och sam-

ma lärare beräknas ta all undervisning. Un- der höstterminen (instrumentkunskap) er- fordras en specialist på instrument och in- strumenthistoria, under våren (arbetsfysio- logi, ergonomi) erfordras en gymnastiklä- rare.

3.29.7. Inträdesfordringar

Allmänna inträdeskrav

Slutbetyg från grundskolans årskurs 9 med särskild kurs i matematik och fysik.

Läkarintyg utvisande att den sökande har fullgod hörsel. Maximiålder för intagning 25 år.

Inträdesprov

Det individuella inträdesprovet skall ske in- för en nämnd i vilken ingår läraren i piano- stämning, läraren i gehör, läraren i sång samt en examinerad pianostämmare utöver läraren i pianostämning.

Individuellt gehörsprov. Detta bör orga- niseras så att det ger en uppfattning om den sökandes förmåga att kunna särskilja svävningar i samklangen mellan tonerna i ett intervall och även svävningar i unison klang.

Skriftligt gehörsprov (se sid. 53). Liksom för övriga sökande till musik- fackskola skall i gehörsprovet ingå ett sång- prov.

Sökande till pianostämmargren kan av- lägga frivilligt prov i piano.

3.29.8. Examination

Betygsämnen i examen är pianostämning och mekanikjustering. Provet i pianostäm- ning skall innebära fullständig stämning av piano eller flygel. Tidsgräns 4 timmar. Var- je elev erhåller vidare en examensuppgift i mekanikjustering.

Resultatet granskas av en examensnämnd bestående av läraren i arbetsteknik jämte två andra examinerade pianostämmare/ pianotekniker.

3.29.9 Kursverksamhet Se kap. 6.

3.29.10. Synpunkter på dimensionering och lokalisering

Pianoteknikerutbildningen bör till en bör- jan dimensioneras relativt måttfullt. Följan— de faktorer anser kommittén påverka di- mensioneringen av utbildningen.

a) Omvandlingen av skolans musikun- dervisning, där man på låg— och mellansta- diema i allt snabbare takt ersätter orgel- harmoniema med pianon och där olika ty- per av stavspel finns talrikt representerade på varje grundskola och även i högre skol- former. I varje musiksal och samlingssal finns normalt en flygel.

b) Rikskonsertverksamheten, vilken inne- bär en kraftig utökning av konsertväsendet i kommunerna, såväl i form av skolkonser- ter som genom kvällskonserter. I all kon- sertverksamhet intar tangentinstrumenten en viktig position, framför allt flygeln. En välskött och nystämd flygel av god kvalitet är nödvändig för att en pianist vid en kon- sert skall kunna göra musiken rättvisa.

c) Det ökande antalet barnstugor, vilka alla utrustas med pianon. Detta instrument är av central betydelse för musikverksam- heten bland förskolebarn.

d) Det stora intresset för pianospel inom den frivilliga musikundervisningen. En re- nässans för pianot som heminstrument är i full gång och kan väntas expandera i takt med att de många musicerande ungdomar- na växer upp.

e) Det allmänt tilltagande utnyttjandet av musik i offentliga underhållningssamman— hang.

f) En från bl.a. skolmyndigheterna ut- gående upplysningskampanj för bättre vård av musikinstrumenten, främst pianon och flyglar. Den stora kapitalinvestering som skolväsendets instrumentinköp utgör medför behov av intensifierad vård av instrumen- ten.

g) Utbyggnaden av musikyrkesutbild- ningen genom musikfackskolor och flera

musikhögskolor. Det är nödvändigt att alla dessa skolor utrustas med överspelningsrum för piano. Slitaget på sådana övningsinstru- ment, liksom på lektions- och övningspia- non i skolan, i den frivilliga musikunder- visningen, vid lärarhögskolor etc. är myc- ket stort och behovet av regelbunden instru- mentvård växer snabbt. Stämning av dessa instrument måste ske mycket ofta, minst ett par gånger per termin, helst en gång i månaden. Konsertinstrument behöver till- syn en gång i månaden och dessutom stäm- ning före varje konsert.

h) Möjligheter till heltidsanställning eller kontraktsanställning av instrumentvårdare hos kommunerna öppnas. Detta skulle så- väl sörja för en god vård av instrumenten som för en jämnare sysselsättning av pia- noteknikema, vilka nu har mycket få ar- betstillfällen under månaderna maj—augusti. Under elevernas sommarlov skulle så t. ex. huvuddelen av behövliga renoveringsarbe- ten kunna göras jämte stämning av ett myc- ket stort antal instrument. Den regelbundna vården av instrumenten i kombination med hel- eller deltidsanställning av instrument— vårdare kan troligen nedbringa kostnaderna per stämningstillfälle högst väsentligt.

i) Antalet i dag yrkesverksamma piano- stämmare, vilka kan och önskar vara verk- samma på heltid som pianotekniker. Många av dem som i dag avlägger pianostämmar- examen vid musikhögskolan har denna exa- men enbart som ett tillägg till andra exa- mina (musiklärarexamen, organistexamen), Och de utnyttjar endast tillfälligtvis sin pia- nostämmarutbildning. Kommittén räknar inte med att dessa personer kommer att övergå till pianoteknikerverksamhet på hel- tid eller halvtid.

Ehuru premisserna såväl vad gäller ar- betstillfällen som beträffande den nuvaran- de tillgången på examinerad arbetskraft är ytterst svårbedömbara räknar dock kom- mittén med ett relativt snabbt ökat behov av pianotekniker. För att dock inte alltför kraftigt öka antalet och under en över- gångstid låta de nuvarande pianoteknikema så långt möjligt beredas full sysselsättning, vill kommittén förorda en relativt försiktig

start. Tillgången på behöriga lärare i arbets- teknik torde vidare vara begränsad.

Kommittén föreslår därför följande upp- byggnad av utbildningen.

a) Utbildningen av pianostämmare vid musikhögskolan i Stockholm, pianotekni- kerutbildningen vid Stockholms stads yrkes- skola och utbildningen vid Tomtebodasko- lan sammanslås till en pianoteknikergren vid musikfackskolan i Stockholm. De blin- da eleverna, som nu studerar vid Tomte- boda, integreras i fackskolegrenen. Speciella anordningar vidtas, så att detta blir möjligt. Intagning till denna gren 5 elever vardera 1969/70 och 1970/71, 8 elever 1971/72, 1972/73, 1973/74, 10 elever fr.o.m. 1974/ 75. Lokalerna dimensioneras för in- tag på 10 elever årligen redan från början.

b) Utbildningsgren vid musikfackskolan i Linköping genom ombildning av den nu- varande pianoteknikerlinjen vid yrkessko— lan. Årligt intag av S elever vardera 1969/ 70, 1970/71, 1971/72, 8 elever 1972/73— 1975/76, 10 elever fr.o.m. 1976/77. Lo- kalerna disponeras från början för 10 ele- ver.

De första årens överdimensionering av lokalitetema, vilket främst gäller antalet rum för individuell övning i pianostämning, kan lätt utjämnas genom att dessa rum an- vänds som överspelningsrum för hela mu- sikfackskolan.

I början av 1970-talet bör man, i sam- band med utökningen av antalet platser vid skolorna i Stockholm och Linköping, kun- na bedöma när den av kommittén föreslag- na tredje grenen, i Ingesund, skall inrättas och i vilken takt denna gren skall utbyggas. Vid denna tidpunkt bör bl. a. övergången till piano från orgelharmonium inom skol- väsendet vara så långt kommen och skol- konsertverksamheten vara så utbyggd över hela landet, att säkrare beräkningar kan gö- ras om behovet av pianotekniker i samhäl- let.

Förslag till lokalförsörjning för musikfackskola

Vid utarbetandet av förslag till lokalförsörj- ning för musikfackskola har kommittén samrått med utvecklingsgruppen P4 inom skolöverstyrelsen. På basis av sådant sam- råd framlägger kommittén följande förslag.

4.1. Förslag till lokalnormer

A dministrationslokaler Expeditionsavdelning Rum för rektor ..................... » » kanslipersonal .............. » » skolmateriel ................ » » vaktmästare ................ väntrum ............................ arkiv ...............................

20 m2 10 m” 10 m” 10 m2 10 m3

5 ma

Läraravdelning

Lärarrum inkl konferensrum ........ 60—80 m2 vilrum, pentry el kokskåp ............ arbetsrum 3—5 rum ä. 7 m2

Hålsoavdelning

Mottagningsrum .................... Omklädningsrum .................... vilrum .............................

20 rna 10 in2 6 m”

Undervisningslokaler Biblioteksavdelning

bokrum och rum för läromedel ....... 30 m2+ ] mz/ 10 el läsrum för elever .......... 10 m2+l m2/10 el » » lärare .......... 10 m”+l m2/30 el rum för bibliotekarie ................. 15 m2

Institution för språk, orienteringsämnen m m Lärosal ............................ 60 m8 Grupprum .......... 1 per 2 lärosalar 24 rn” Lokaler för musik *Repetitionssal ........... 1 malelev *Stor sal för ca 300 pers O,6—0,8 m2/pers ca 180 m2

dito scen ........................... 50 m2 Ensemblerum-lärosal ................. 60 m' » 30 m” Orgelsal ............................ 60 m” Orgelrum ........................... 45 m' Elektronorgelrum .................... 24 ms Grupprum .......................... 15 m2 » spec piano ................ 24 m” Överspelningsrum ................... 10 m2 Ljudlaboratorium och rum för institu- tionstekniker ...................... 15 m2

Skolmåltidslokaler

Elevmatsal se skolbyggnader s 64 ekonomilokaler » » » 65 personalmatsal 20 m2+1 m'l30 el

Uppehållsutrymmen för elever uppehållsutrymme i centralkapprum

30 m2+3 mz/30 el utrymme för elevskåp i centralkapprum 5 m2/30el elevkårslokaler efter antal elever. . . ca 36-50 m21

Övriga utrymmen Kapprum och kommunikationsutrymmen Omklädningsavdelningar (för rytmik, intill ensemblerum-lärosal)

Toaletter Städrum Förrådsutrymmen (förråd för instr. m m intill repetitionssal eller stor sal) Panncentral Skyddsrum

4.2 Beskrivning av undervisningslokalerna

Lärosal (30 el.) 60 m2 Lärosal av denna typ utnyttjas för under- visning i sv, ty, hi, sk, musikhistoria, peda-

* Båda salarna förekommer ej samtidigt, se be- skrivning av lokaler

Undervisningens fördelning på lokaler och gruppstorlekar.

Gren A

En- sem- ble- En- Repe- rum sem- titions-Läro- Läro- ble- sal sal sal

Lokaltyp

Ämne

rum sal 60 m: 60 m” 30 rn8 60 m” 45 m21 lar

Elek- tron- orgel-

Över- spel-

Orgel- Orgel- rum Grupp- Grupp- nings-

rum 15 m8

rum 10 mfl

3 org— rum 24 m2

rum

Svenska Tyska Historia Samhällskunskap Tillvalsämne Instrument I Instrument II Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation " Pedagogik -— metodik Muntlig framställning

Ensemble 41 Blockflöjt/gitarr Körsång 41 Dirigering 2'

Lärarledd överspelning Timme till förfogande 11 Fördjupningskurs

Se anm. under gren M.

gogik-metodik, liturgik samt delvis gehörs— utbildning och satslära.

Salen inreds och utrustas som vanlig lä- rosal på gymnasiet. Härutöver erfordras i en av salarna förstklassig ljudanläggning (bandspelare, gram., förstärkare, FM-tuner, stereohögtalare, mikrofon med stativ). I denna sal skall även finnas piano samt pro- jektorer och projektionsduk. Ljudisolering 55—60 dB i sal med ljudanläggning och piano.

Repetitionssal 1 m2 per elev

Förekommer endast då musikfackskolan har tillgång till annan lokal för konsertverk- samhet. Repetitionssalen skall användas för slagverksutbildning, orkesterspelning, kör- sång, dirigering, föreläsningar m.m. Salen

cow & © uwmanNu-xl

|_-

bör ha plant golv. Akustiken bör vara av- passad för musikutövning. Ljudisolerings- krav 65—70 dB.

Stor sal (max. 300 pers.) 180 m2 + podium 50 m2

Salen ersätter repetitionssal + samlingssal.

Stora salen skall tjäna som undervis- nings-, föreläsnings- och konsertsal. Salen utrustas med ett podium om 50 m2. Till detta podium förläggs den undervisning, som skall äga rum — nämligen orkesteröv- ningar, körsång m.m.

Plats för orkester om cirka 40 personer erfordras på. podiet.

Scenen förses med ridåer. Av akustiska skäl bör podiets fondvägg kunna täckas med ett draperi vid behov.

En-

sem-

ble- En- Repe- rum sem- titions-Läro- Läro— ble sal sal sal

Lokaltyp

Ämne

rum sal 60 rn2 60 m2 30 m2 60 m2 45m ” lar

Elek- tron- orgel-

Över- Summa spel- vtr

Orgel- Orgel— rum Grupp- Grupp- nings- per

rum elev 15 m2

rum 3 org- rum 24 m2

rum 10 m2

Svenska 72 Tyska 52 Historia 22 Samhällskunskap 23 Tillvalsämne (6)2

Instrument I 39 Instrument II Sång Gehörsutbildning

med satslära 32 Musikhistoria

och formlära S* Rytmik och im-

provisation " 32 Pedagogik —

metodik 82 Muntlig

framställning ]”

Ensemble 44 Blockflöjt/gitarr 3' Körsång 41 Liturgisk sång och

liturgisk dirige-

ring 2= Liturgik l2 Dirigering 21 22 Övningstjänst-

göring i kyrka Orgelkunskap 1'

Överspelning Lärarledd Enskild orgel ej schemalagd Timme till förfogande 11 Fördjupningskurs

Se anm. under gren M.

Eftersom salen kommer att användas för konsertändamål erfordras cirka 300 sittplat— ser för publik. Salen bör ha plant golv.

För orkesterspelning och körrepetitioner på podiet erfordras minst 50 lätta, stapel- bara stolar av typ som används av ex. Ra- dioorkestem. Plats för förvaring av dessa stolar samt ett 30—tal icke hopfällbara not- ställ, dirigentpult, pukor m.m. erfordras intill scenen. Flygel skall finnas på scenen. Föreläsningspult. Belysningsramp. Filmvis-

11/23

QNNSIIXI

A V

38 38 38

65

oo ND wwox

Hmm

457

A—N 439300

>_-

3' 58 8 11/28 98 12

15 18 2

ningsanordning, arbetsprojektor, mörklägg- ningsanordning etc. Det är väsentligt att sa— len har god akustik — särskilt för konserter med salen fylld av publik. Ljudisolerings- krav 65—70 dB.

Ensemblerum-lärosal (5—15 el.) 60 m2

Ensembleverksamhet i grupper om 5—15 elever. Rytmik äger rum i salen. Utrustning: stolar och notställ för en-

En- sem- ble- En- Repe- rum sem- titions-Låro- Läro- ble- sal sal sal

Lokaltyp

Ämne

Orgel- Orgel- rum sal 60 m2 60 m5 30 rn2 60 m2 45 m” lar

Elek- tron- orgel- rum

Över- spel- Grupp- Grupp- nings- rum rum rum 24 m2 15 m2 10 m2

rum 3 org-

Svenska 72 Tyska 511 Historia 22 Samhällskunskap 23 Tillvalsämne (6)?

Instrument I Instrument II Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Rytmik och im- provisation " Pedagogik -- metodik Muntlig framställning

Ensemble Biinstrument Slagverk 25 Piano Ackompanjemang och repertoar- kännedom Satslära med arrangemang Improvisation Dirigering 21 Lärarledd överspelning Timme till förfogande 11 Fördjupningskurs

GNNNUIQ

A V

00 »: 00 05 (d'—Hat

_

l5 l8

Anmärkningar till gren A, K och M

1 Gemensamt för samtliga musikgrenar. ” Grupper om högst 30 elever ” Grupper om högst 15 elever ' Grupper om 7—8 elever ” Grupper om 3—5 elever ' Avser 3 elever 7 Avser 2 elever 9 Avser 1 elev ' Avser 25 % av eleverna. Grupper om 1 elev "' Avser 10 % av eleverna. Grupper om 4 elever ” Kan förläggas till gymnastiksal

semblespel erfordras, flygel skall finnas. Sa— len kan utnyttjas som lärosal. Skåp för instrument och noter. Ljudisoleringskrav 60—65 dB.

Ensemblerum (4—10 el.) 30 rn2

För ensembleverksamhet med upp till 4—5 deltagare per grupp. Annan undervisning

än ensemble: blockflöjt, gitarr, muntlig framställning och ackompanjemang. Sam- manlagt erfordras 15 sittplatser, notställ för 8 personer.

Plats för mindre flygel. Skåp för instrument och noter. Ljudisoleringskrav 60—65 dB.

Orgelsal (3—30 el.) 60 m2

En sådan sal erfordras vid skola med kyrko— musikergren.

Salen används för orgelundervisning samt undervisning i liturgisk sång och orgelkun- skap.

Takhöjd 6 m. Orgel med 2 manualer och pedal, cirka 14 stämmor.

Lösa, stapelbara stolar för 45 personer (gemensam lektion).

Arbetsplats för lärare, notskåp. Ljudisoleringskrav 70 dB.

Orgelrum 45 rn2

Hit förlägges orgelundervisning, när stora orgelsalen är fullt utnyttjad. Under lektions— fri tid utnyttjas denna sal för överspelning — såväl lärarledd som enskild. Orgel = 2 manualer, pedal, 8 stämmor. En av salarna utrustas även med cem- balo. Arbetsplats för lärare, notskåp. Ljudisoleringskrav 65 dB.

Elektronorgelrum 24 m2

Användes till lärarledd och enskild över- spelning, rummet är utrustat med tre elek- tronorglar. Arbetsplats för lärare. Notskåp. Ljudisoleringskrav 55—60 dB.

Grupprum (1—5 el.) 24 m2

Lektionsrum för pianoundervisning. Gemen- samma lektioner skall kunna förekomma. Sittplatser för 10—12 elever (lösa stolar). Plats för 2 flyglar. Arbetsplats för lärare, bokhylla, notskåp. Ljudisoleringskrav 55—60 dB.

Grupprum (mindre) (1—5 el.) 15 m2 " . '

För annan enskild instrumentalundervisning än piano- Och orgelundervisning samt för

sångundervisning och gehörsutbildning. Fällbart bord och fällbara stolar för 6

personer (tillvalsämnena, dirigering). Stor spegel för dirigenterna. Bandspelare med mikrofon samt piano i varje rum. Arbetsplats för lärare, bokhylla, notskåp. Ljudisoleringskrav 55—60 dB.

Överspelningsrum (1—4 el.) 10 in2

För enskild och lärarledd överspelning. Kan grupperas i rumsgrupper om 5 rum i varje. Rummet behöver ej ha fönster. Ljudisoleringskrav 55—60 dB.

Ljudlaboratorium och rum för institutions- tekniker (3—4 el.) 15 rn2

Detta rum utnyttjas i ett flertal ämnen. Ett dylikt rum per skola erfordras. Rummet skall användas vid ljudlabora-

tioner, »bandslöjd». Rumsvolymen dimen-

sioneras med avseende på rummets akustis- ka funktion.

Plats för 3—4 elever samt för apparatur såsom tongenerator, oscilloskop, flera band- spelare, montagebord m.m.

Rummet skall ej ha fönster. Arbetsplats för institutionstekniker. Ljudisoleringskrav 60—65 dB.

4.3. Undervisningstidens fördelning på Io- kaler och gruppstorlekar (se sid. 77—79)

4.4. Ett organisationsexempel

Förutsatt organisation

Gren A M K

Antal elever

Antal elever

Antal

Årskurs elever

15 15 15 15 15 15 10 10 10

40 40 40

Med hjälp av tabellerna för gren A, K och M er- hålls följande veckotimbelastning och lokalbe- hovet.

Antal Lokal vecko timmar

Repetitionssal 22 Lärosal 60 Ensemblerum-Lärosal 28 Ensemblerum (mindre) 39 Orgelsal 631 Orgelrum 60l Elorgelrum 561 Grupprum (större) 117 Grupprum (mindre) 430 Överspelningsrum 1 2853

1 Häri ingår »icke lärarledd» överspelning. ” Lärarledd överspelning 285 timmar per vecka. Icke lärarledd överspelning. Eleverna på A- och M-grenarna skall ha 2 timmar och K-grenen skall ha 1 timme »icke lärarledd» överspelning per dag. Detta motsvarar 1 000 timmar »icke lärarledd» överspelning i veckan. Till överspelning åtgår alltså 285+1 000=1 285 timmar per vecka. Av dessa 1 285 timmar är 380 timmar förlagda till grupprum 24 m2 och grupprum 15 m". Återstår alltså 1 285—380=905 timmar per vecka förlagda till överspelningsrum. Överspelningsrummen utnyttjas 50 timmar per vecka.

Förslaget till lokalnormer och ovanstående tim- beräkning ger följande behov av undervisnings- lokaler.

Antal Lokaler rum m”

Biblioteksava'elning

bokrum och rum för läromedel 42 läsrum för elever 22 läsrum för lärare 14 rum för bibliotekarie 15

93

Institution för språk, arienteringsämnen m m Lärosal Grupprum 1

Lokaler för musik Repetitionssal Ensemblerum-Lärosal Ensemblerum Orgelsal Orgelrum Elektronorgelrum Grupprum (större) Grupprum (mindre) Överspelningsrum Ljudlaboratorium och rum för institutionstekniker

u—Ab—l muahh—__!)—

|—

Förslag till tim- och kursplaner för musikhögskola

5 .1 Allmänt

I kommitténs betänkande del I framlades i kap. 14 s. 188—203 förslag till ny högre musikutbildning med beskrivning av mål, linjer och klasser samt av obligatoriska och frivilliga tillval. Synpunkter gavs också på en framtida, väsentligt utbyggd kursverk— samhet.

I denna andra del av betänkandet ges förslag till tim- och kursplaner.

Timplanema är så uppställda, att man kan följa varje elevs reguljära studiegång. Frivilliga val, diplomstudier m.m. är här inte inräknade, då deras omfattning är myc- ket svår att bedöma. Dessa studier torde dock kunna beräknas till ca 5 % av den to- tala utbildningskapaciteten vid musikhög- skola.

I timplanen finns också angivet, när ut- bildningen sker individuellt och i grupper av olika storlek (från 2 upp till kör och orkes- ter) samt när samundervisning av elever till- hörande olika linjer/ klasser förekommer. Sedan man för den enskilda skolan bestämt antalet utbildningsvägar och elever kan så- väl lärartimmar som lokalbehov räknas ut. Den senare uppgiften bör ankomma på byggnadsstyrelsen.

De studiegångar som angivits i del I har av kommittén kompletterats i detta betän- kande. Beträffande kursplanerna för de oli-

ka ämnena har kommittén valt att ange vis- sa typexempel: piano, violin, klarinett, en- sembleledning, gehörsutbildning och satslä- ra etc. Utgångspunkt har därvid varit kurs- planerna för musikfackskolan, detta efter- som musikhögskoloma ju enligt kommitténs förslag kommer att ge uteslutande postgym- nasial utbildning.

Beträffande betygspoängen för de olika ämnena har vid viktningen hänsyn tagits till den beräknade studieinsatsen (lektioner och hemarbete). Det är kommitténs mening, att en undersökning av elevernas arbetstids- förhållanden bör igångsättas jämsides med försöksverksamheten för att utröna om jus- teringar kan behöva göras i de här före- slagna poängberäkningarna.

De förteckningar över litteratur och verk för instudering som bifogats flera av kurs- planerna bör också ses som modeller för kommande mera utarbetade läromedelsför- teckningar. Då musikundervisningen i flera avseenden är dåligt underbyggd med studie- material av olika slag, är det av yttersta vikt att ett effektivt läromedelsarbete sna- rast sätts igång. Detta måste utgå dels från den föreslagna försöksverksamheten med krav på nya grundböcker och en utbyggd re- pertoar, dels bli kompletteringar inom stu- dieområden, där den tillgängliga litteraturen (såväl noter som böcker) kan bedömas som relativt tillfredsställande.

5.2 Betygsättning m. m.

5.2.1. Den generella behörigheten

En av tankarna i de senare årens skolrefor- mer har varit att de estetiskt-praktiska och fysiskt fostrande ämnenas ställning skall stärkas. Kommittén har i detta sammanhang uttalat som sin mening att musiken bör be- traktas som ett ämne bland andra ämnen. Vid ansökan till gymnasiet medräknas nu även de s.k. övningsämnena. Denna regel gäller också vid övergång till universitet från det allmänna gymnasiet.

Ur allmän utbildningspolitisk synpunkt måste framhållas att de estetiska ämnena fått en väsentligt stärkt ställning i förhål- lande till övriga ämnen. Proposition nr 129, 1968 om reformering av läroplan för grund- skolan innebär att ämnet musik görs till ett obligatoriskt ämne på högstadiet med 2 vtr i åk 7 och 1 vte i åk 8 eller 9. Därmed har musikämnet givits en ny viktning. Denna kombination av ett ökat antal schematim- mar jämte regeln att övningsämnena skall medräknas vid fastställande av betygets me- delvärde vid inträde till gymnasiet, betyder att musikämnet i grundskolan blivit ett med övriga ämnen jämställt ämne. Därmed är principen om musikämnets generella behö— righet fastställd.

5.2.2. Den speciella behörigheten

Innehållsmässigt skiljer sig emellertid mu- sikämnet från övriga ämnen inte minst ge- nOm att möjligheterna att individualisera i musik inom klassens ram är förhållandevis små. Målsättningen är vidare att ge alla elever en orientering om musik. Eftersom ämnet görs obligatoriskt kan krav inte heller uppställas på ett särskilt utvecklat gehör, förmåga att traktera ett instrument eller sjunga. Undervisning med sikte på det egna musicerandet, som också förutsätter ett visst gehör, kan endast i mindre utsträck- ning ges inom klassens ram, såväl av mål- sättningsskäl som av praktiska skäl. Därför fordras en speciell behörighet vid övergång från grundskola till mera målinriktade mu- sikstudier inom gymnasieskolan samt vid

ansökan till de högre musikutbildningsan— stalterna.

Liksom förutsättningama för den generel- la behörigheten ändrats genom ovan nämn- da proposition kommer den speciella behö- righeten att påverkas i hög grad genom kommitténs förslag i betänkandet »Musik- utbildning i Sverige del 1». Detta gäller framför allt genom de delar i förslaget som avser åtgärder för att samordna de olika formerna av frivillig musikundervisning och inordna dessa i det allmänna skolväsendet samt förslaget om inrättande av musikfack- skolor på det gymnasiala stadiet. Genom att de fyra nuvarande formerna av frivillig musikundervisning — grundskolans frivilliga musikundervisning på högstadiet, den kom— munala frivilliga musikundervisningen, stu- dieförbundens musikcirklar för ungdom un— der 16 år samt kyrkomusikernas fria musik- undervisning — sammanslås och kommer un- der en enhetlig pedagogisk ledning, skapas förutsättningar för en väsentligt breddad rekryteringsbas inte minst till musikfack- skolan. Tillkomsten av musikfackskolan kommer också att betyda en breddad rekry- teringsbas för den högre musikutbildningen. Den speciella behörigheten kommer därmed att radikalt behöva ändras mot bakgrund av kommitténs förslag.

I sina direktiv den 8 oktober 1965 till kompetensutredningen anförde dåvarande departementschefen bl.a. »Jag vill starkt understryka vikten av att höjning av behö- righetskrav måste ske med stor återhållsam- het». Enligt kommitténs mening måste det- ta citat ses mot bakgrund av den helt nya situation som kommer att vara för handen i musikutbildningssammanhang om kommit- téns förslag får ligga till grund för en re- formering av musikutbildningen i landet.

Kommittén menar att speciell behörighet krävs för tillträde till såväl musikfackskola som musikhögskola av följande skäl.

I vårt utbildningssystem har bl. a. den förändringen skett under senare år att se— lektionen och differentieringen kommit allt senare. Man kan emellertid iakttaga en mot- satt rörelse inom de estetiska ämnena i Sve- rige såväl som utomlands, där man försö-

ker hitta »begåvningarna» så tidigt som möj- ligt. Om detta är önskvärt eller inte är en skolpolitisk fråga. Den får bedömas mot bakgrunden av att i de reproducerande fär- dighetsämnena inom musik och balett mås- te träningen sätta in vid mycket tidig ål- der.

Den speciella behörigheten bör enligt kommitténs mening utgöras av ett gott ge- hör och instrumental/ vokal färdighet. Be- hörigheten vinnes i ett centralt anordnat prov på vårterminen i åk 9 före inträde till musikfackskolan.

Ett särskilt inträdesprov som är speciellt behörighetsgivande innefattar också de per- soner, som har faktiska förutsättningar för vidare musikstudier, men saknar den for- mella behörigheten. Riktpunkten är fast- ställd i musikfackskolan. Har motsvarande färdigheter som skall bedömas i provet till musikhögskola inhämtats på annat sätt t. ex. genom privatstudier i, förening med student- examen, folkhögskolestudier i musik, yrkes- arbete på musikområdet etc. rubbar detta inte den speciella behörighetens anknytning mellan de olika skolformerna. Beträffande den generella behörigheten kan dispensför- farande tillämpas. Detta är av vikt inte minst för de vuxenstuderande och i de fall det blir aktuellt med omskolning.

5.2.3 Rationalisering

Antalet examenslinjer vid musikhögskolan är, som redovisats i kommitténs första be- tänkande, för närvarande ganska stort. En stor del av kursstoffet och utbildningsinne- hållet är dock gemensamt för flera linjer och även för vissa delar av den rena artistutbild- ningen. Eleverna kan därför genom vidare- utbildning under relativt kort tidsperiod av- lägga flera exarnina. För behörighet till vissa tjänster fordras även en kombination av två—tre examina.

Det är kommitténs mening att utbildning— en på musikhögskolorna måste rationali- seras såväl beträffande innehåll som studie- tider. Kommittén föreslog därför i sitt ti- digare betänkande en begränsning av anta- let examenslinjer till tre: musiklärarlinje,

musikpedagoglinje och kyrkomusikerlinjel. Genom förslaget i samma betänkande om en övergång till fastare organiserad studie- gång nedbringas i många fall också genom- strömningstiden.

Utgångspunkten har varit 1) att ett be- gränsat antal examina var och en skall ge så vid behörighet som möjligt för det musi- kaliska arbetsfältet och 2) att utbildningen samtidigt målinriktas klarare än vad nu är fallet. Det utöver den särskilda musikaliska fackkunskapen övergripande kravet på dem som avlagt examen är enligt kommitténs uppfattning den pedagogiska förmågan. Med pedagogisk verksamhet förstås då ett brett fält som förutom i stadgar och avtal klart definierad undervisning gäller körinstruk- tion, skriftlig och muntlig information om musik, t. ex. i kommentarform, privatpeda- gogisk verksamhet, verksamhet i studieför- bund etc. Ett blockämne med instrumental- (vokal-) och allmänpedagogisk utbildning in- går därför som »pedagogisk strimma» i alla examenslinjer på musikhögskolenivå liksom i all utbildning inom musikfackskolan utom pianoteknikerlinjen. Speciellt omfattande är denna utbildning på de musikpedagogiska linjerna vid musikhögskola. Viss pedagogisk utbildning och information ges även de ele- ver som genomgår artistutbildning på mu- sikhögskola.

En logisk följd av ovanstående blir att alla elever som genomgått musikutbildning, vari det pedagogiska blockämnet ingår, dvs. avlagt pedagogexamen eller kantorsexamen vid musikfackskola eller endera av musik- lärar- eller kyrkomusikerexamen vid musik- högskola, skall kunna fortsätta sina studier vid lärarhögskola för att där skaffa sig be- hörighet att undervisa i klass inom skolvä— sendet. Musiklärarexamen bör, som kom- mittén tidigare framhållit, utformas så att ett års studier vid lärarhögskola ingår i den fasta Studiegången och avslutar denna. Öv- riga grupper bör kunna beredas möjlighet till lärarhögskolestudier omedelbart efter studietidens slut eller efter några års yr-

1 Detta förutsätter givetvis även en ändring av vissa behörighetsbestämmelser.

kesverksamhet. Detta ger god flexibilitet vid förändringar på arbetsmarknaden.

En följd av ovanstående resonemang blir att grundkurserna på musikhögskolorna bör äga så mycket gemensamt som möjligt i stoff och arbetsformer. Genom en sådan rationalisering kan det slutliga valet av yrke uppskjutas och möjligheter till omval ges. Vidare medför detta en väsentlig förenkling av kursuppläggningen.

Det har anförts i andra sammanhang att den s.k. dubbelläsningen — parallella stu- dier i flera ämnen - skulle vara skulden till de långa studietiderna. Musikutbildningen består emellertid av en mängd delkompo- nenter. Parallella studier går inte att und- vika. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad beträffande färdighetsmomenten (t. ex. instrumental— och gehörsutbildning). Därtill bör erinras om att flertalet av dessa del- komponenter griper in i och stöder varand- ra.

Genom utarbetande av nya läromedel och ett genomtänkt utnyttjande av nya och re- dan befintliga sådana kan en icke oväsent- lig kostnadsbesparing emås. Det gäller nya former för gruppundervisning, utnyttjande av ITV, individualiserad undervisning med programmerat material etc. De besparingar som kan göras på lärarsidan skapar utrym- me för den stora mängd uppgifter som på senare år tillkommit för lärarna inom det allmänna utbildningssystemet i form av ut— arbetande av nya läromedel, elevvård etc. Varje lärares speciella kunskaper och intres- sen för vissa kursavsnitt kan också bättre tas tillvara.

5 .2.4 Genomströmning

Den normala genomströmningstiden blir för elever vid musikhögskola 4 år. Undantag ut- gör musiklärarlinjen, där den rena musik- utbildningen omfattar 2 eller 3 år och det fjärde året är förlagt till lärarhögskola, samt konstskolan, dirigent- och kompositionsklas- serna. Möjligheter till fortsatta studier av tre slag bör ges: dels pedagogisk utbildning vid lärarhögskola under ett år enligt vad ovan sagts och vad som förutsätts i form av ge-

nomgångna kurser i t. ex. musikhistoria, dels instrumental- (vokal-) pedagogisk ut- bildning för dem som genomgått instru- ment— eller solosångklass, dels diplomstudier under normalt 2 år efter föregående ex- eller artistutbildning vid musikhögskola. Diplomutbildningen svarar mot universite- tens licentiatutbildning: man vidareutbildat sig genom specialstudier inom en gren av den tidigare utbildningen. Möjligheter till fortsatta studier bör lämnas såväl direkt efter avslutade grundstudier som efter några års yrkesverksamhet.

Påbyggnadskurser i form av tillval jämte eventuell praktik mellan grundutbildning och vidareutbildning kan i vissa fall med- föra att en vidareutbildning kan reduceras till både innehåll och omfattning. Detta för- hållande bör, anser kommittén, ägnas spe- ciell uppmärksamhet under kommande för- söksverksamhet. Kommittén är vidare inte främmande för att praktik i musikalisk el- ler pedagogisk yrkesverksamhet liksom ut- bildningsmoment (t. ex. musikhistoria, peda- gogik etc.) från andra utbildningsanstalter skall kunna tillgodoräknas i det för musik- högskolorna föreslagna poängsystemet samt motsvara en del av där förekommande ut- bildningsinnehåll.

5.2.5 Examenssystemet

Det nuvarande examens- och betygssystemet inom den högre musikutbildningen företer vissa avgjorda nackdelar. Dessa består fram- för allt däri att elevernas meriteringsbehov endast kan tillgodoses på så sätt att de utför maximala prestationer i vart och ett av de i examen ingående ämnena samt att dessa ämnen i allt väsentligt är lika för alla ele- ver på respektive utbildningslinje. Eftersom de flesta av dessa ämnen är av den arten att en lång studietid krävs för att ge hög ut- delning i betygsavseende, får detta till följd att eleverna som regel utnyttjar hela den medgivna studietiden i varje ämne — och i många fall ännu mera, i form av s.k. till- läggsterminer — vilket medför långa studie- tider och dessutom en stark anhopning av viktiga examensprov i slutet av sista termi-

nen. Dessa tendenser förstärks ytterligare därigenom att meritvärderingen vid tjänste- tillsättningar i praktiken har kommit att tillmäta betygsmeriterna en utslagsgivande betydelse jämfört med andra meriter. Denna av stress och betygsjäkt starkt präglade stu- dieordning samt dess brist på valmöjlighe- ter begränsar dessutom i hög grad möjlighe- terna att på ett meningsfullt och engageran- de sätt tillmötesgå och tillvarata elevernas individuella begåvningstyp och intressein- riktning.

Ett radikalt sätt att komma tillrätta med dessa problem skulle vara att avskaffa ex- amensbegreppet och ersätta detta med ett certifikatsystem, varvid musikhögskolan ut- färdade någon form av icke betygsgraderat intyg om genomgången godkänd utbildning. Med hänsyn till att examenssystemet dock synes komma att bibehållas inom övriga ut- bildningsvägar, vill kommittén inte föreslå någon sådan anordning specith för musik— utbildningen. Detta skulle kunna inverka ne- gativt på avnämarsidan och försvåra den fria kommunikation som kommittén efter- strävat mellan musikhögskoleutbildning och annan utbildning, t. ex. mellan den del av musikvetenskapen som ligger inom universi- teten och den del som hör till musikhögsko- lornas arbetsfält.

En annan tänkbar möjlighet vore att låta de olika ämnenas meritpoäng avgöras av studietidens genomsnittliga längd i varje äm— ne. Det är sannolikt att ett sådant konkur— rensfritt system skulle ha en välgörande in- verkan på studierna och befria dem från stress och betygsjäkt. Emellertid bör man nog inte bortse från konkurrenssituationens effekt som motivationsskapande faktor, och framför allt har såväl eleven som avnämaren ett berättigat intresse av att få ett mått på studieprestationens kvalitet.

Kommittén har i detta avseende sökt en medelväg, som skulle undanröja de ovan berörda nackdelarna i form av långa studie- tider, betygsjäkt och bristande individuell anpassning av studierna men ändå ge möj- lighet till en rättvis och för avnämarsidan fullt tillfredsställande redovisning av elever- nas studieresultat och personliga profil. Det-

ta kan enligt kommitténs mening åstadkom- mas genom följande åtgärder, som inbördes betingar varandra:

A. En fast studiegång genom resp. ut- bildningslinjer, vilken dock medger indivi- duell anpassning, m.a.o. ett system med grundkurser och tillvalskurser (se betänkan- dets del 1, sid 189 f, 190 ff, 198 och 201). Denna studieordning har många fördelar framför den nuvarande. Den garanterar, som kommitten tidigare framhållit, en till- fredsställande grundutbildning för det kom- mande yrket, samtidigt som den ger möjlig- het att utveckla varje elevs personliga sär- art. Systemet medför en högre grad av motivation inom de olika studiegrenarna och därmed ett mera personligt engagemang i den kommande yrkesutövningen, vilket i sin tur bör få en rekryteringsbefrämjande ef- fekt. Lärarrådet vid KMH i Stockholm har i sitt remissyttrande över betänkandets del I hälsat kommitténs förslag i detta hänseen- de med stor tillfredsställelse och menat att den föreslagna ordningen bör motverka stress och vantrivsel genom att elevernas meriteringsbehov i hög grad kanaliseras till tillvalskurserna i stället för att inriktas på en betygsjakt i alla ämnen.

Det bör påpekas att kommitténs förslag till utformning av examenslinjernas grund- kurser i allmänhet har något reducerat de »praktiskt musicerande» ämnenas antal (vil- ket har kunnat ske med hänsyn till det framtida läget på arbetsfältet, där man kom- mer att kunna räkna med fler speciallärar— tjänster än förr), samtidigt som valmöjlig- heterna i fråga om dessa ämnen väsentligt har vidgats — två omständigheter som är av icke oväsentlig betydelse i detta samman- hang. Härigenom vinnes också en högre grad av koncentration och fördjupning in- om de valda ämnena.

B. Ett examinationssystem, som så långt som möjligt bygger på deltentamina i stället för på samlade redovisningar vid slutet av studietiden i varje ämne. Denna princip är nedlagd redan i systemet med grund- och tillvalskurser men skall i största möjliga ut- sträckning tillämpas också inom de enskilda ämnena. I ämnen med direktutbildning, som

t. ex. musikhistoria, pedagogik osv., där de olika delmomenten inte omedelbart betingar varandra, är principen självklar och tilläm- pas i allmänhet redan nu. I ämnen med trappstegsformat innehåll, som t. ex. de in- strumentala ämnena, där en godkänd pre- station i ett visst delmoment förutsätter att närmast föregående delmoment är avklarat, är principen svårare att genomföra, efter- som slutbetyget måste relateras till den sis- ta fasen i utbildningen. Men även i sådana ämnen finns i allmänhet delar som lämpar sig väl för deltentamina eller »betingsstu- dier», t. ex. repertoarredovisning o.dyl. Överhuvud är en fortlöpande kontroll av hur utbildningen fortskrider i förhållande till kursplanerna av största betydelse för så— väl lärare som elev, inte minst ur den syn- punkten att utbildningen i varje ämne så tidigt som möjligt bör inriktas på en be- stämd betygsnivå och avslutas då detta mål är nått. Detta förutsätter i sin tur klart de- finierade kursplaner och -fordringar samt dessutom en omsorgsfull studierådgivning, varvid såväl lärare och avdelningsledare som elev i samråd planerar studierna så, att de som helhet ger största möjliga utbyte.

C. Ett poängberäkningrsystem, som så rättvist och allsidigt som möjligt redovisar varje elevs studieresultat och individuella profil. Kommittén har, som ovan nämnts, ingående och förutsättningslöst diskuterat denna fråga. Poängsystemet måste enligt kommitténs mening uppfylla följande ford- ringar och med hänsyn till dessa fordringar vara utformat på följande sätt:

a) Systemet skall för varje ämne vara re- laterat till den genomsnittliga studietiden för ämnet och till ämnets betydelse i totalut- bildningen (dessa båda faktorer betingar ömsesidigt varandra). Denna »viktning» har den fördelen, att den onödiggör den nu brukliga uppräkningen av vissa vitsord vid meritvärderingen; en sådan uppräkning är redan inbyggd i systemet i och med att ämnena åsatts vissa vikttal.

Varje i examen ingående ämne åsätts följaktligen ett »viktat» poängvärde, som anger godkänd prestation i ämnet. Sam- manlagda poängen för ett läsår är 40, dvs.

ett poäng pr studievecka. Denna poäng- summa fördelas på de olika ämnena enligt punkt a) ovan. Genom denna »viktning» ges möjlighet att direkt jämföra studiepre- stationema i ett och samma ämne inom oli- ka utbildningsgrenar i den mån fordringarna härvid skiljer sig. Kommittén är medveten om att denna avvägning är en grannlaga och ömtålig uppgift, som kan vålla diskus- sion på somliga punkter. Betr. specialmoti- veringa-r hänvisas till poänguppställningarna för de olika utbildningslinjema (se sid. 88 ff).

b) Systemet skall vidare avsPegla presta- tionens kvalitet med möjlighet till en rela— tivt fingraderad bedömning.

För att ge ett mått på kvaliteten skall grundpoängen kunna höjas med högst 50 procent. I ett ämne med grundpoängen 18 - en vanlig modul för ämne av huvudäm- neskaraktär — finns alltså utrymme för kva- litetsbedömning mellan 18 och 27 poäng, vilket ger möjlighet till gradering efter en 10-gradig skala. I ämnen med lägre poäng- tal blir möjligheterna till fingradering för- hållandevis mindre, men de är heller inte av samma angelägenhetsgrad där. Förhål— landet mellan betygspoängen för godkänd och maximal prestation är sålunda 2 : 3, vilket bör jämföras med nuvarande förhål- lande l : 3, eller vid femgradig betygsskala 1 : 5 .

c) Systemet skall vara så konstruerat att det inte automatiskt uppmuntrar en poäng- jakt över hela linjen utan att elevernas me— riteringsbehov i stället leds mot en mera intressestyrd fördjupning.

Med hänsyn härtill har poängen för till- valskurs - antingen det gäller överkurs i redan studerat ämne eller annan tillvals- kurs — satts lika för alla kurser eller till 6 poäng. Man hade kunnat tänka sig att över- kurs skulle ge exempelvis ytterligare 50 pro- cents höjning av grundpoängen, men detta skulle medföra att vissa tunga ämnen med högt poängtal hade lockat till överkurser, medan andra ämnen med lägre poängtal skulle riskera att alldeles falla bort som överkursobjekt. Ett lika poängtal för alla tillvalskurser garanterar däremot att valet blir intressestyrt och inte konkurrensstyrt.

5.3.1. Timplan för 2-ämnesmusiklärare

Veckomodul (m) = 15 min.

Anm. enl. Betygs-

Åmne åk la) åk 2b) åk 3 b) tab. s. 95 poäng Sång (3) 4 4 1 10

Gemens. lekt. — 3 _— 4 Instrument ] (3) 4 4 1

Gemens. lekt. — —— 3 4 10 Instrument Ze) (3) (3) 1 c) Gehörsutb., satslära, Gm: 2

instrumentation — 9 9 6m: 3 12

6m: 7, 8

Röst- och talvård

med vällåsn. — 3 — 3 4) Körsång —— 6 6 10 Kördirigering-) — 6 6 7, 9

Gruppövn. — 1 1 4 18 Ensemble!) —— 6 6 6, 9 Ensembleledning-'” ) — — 6 4, 5, 9 Musikhist. o. formlära :) —— 12 12 7, 9 18 Rytmik o. avspänning — 6 — 5, 10 2 Obl. tillval h) — — 3 1, 4, 5 6 Pedagogisk utbildn. i) 4

Musikpsyk. o. -ped. — 3 — 7 Ped.-met.utb. i sång/instr. —- — 6 l, 7 Ped.-met.utb. i teori i) — — (6) l, 7

Vuxenped., cirkel- o. ämnes-

met. — 3 3 7 (5)

S:a veckomoduler pr elev och (6) 66 69 S:a betygs-

åk 1) (69) (72, 78) poäng 80

a) = universitetsåret (under detta kan viss praktisk musikunderv. vid behov förekomma). b) = studier vid musikhögskola (alt. kan b) vara = åk 1—2 och a) = åk 3). c) Om instr. ] inte är piano skall piano vara obl. instr. 2. Betygspoängen (=4) läggs till den

samlade poängsumman.

d) Betygspoängen inråknad i poängen för ped. utbildn.

e) Underv. gemensam för M1, M2, Ky. f) » » g) » » »

i) Underv. gemensam för M1, M2, Ky. j) Frivilligt

» M1, M2, Ky, MpA. M1. M2, (Ky. MpT). h) För denna linje föreslås endast ett obl. tillval.

1 Blivande musiklärare genomgår under första terminen på lärarhögskola en kurs om 20 timmar i kulturhistoria. Kursen avser ge dels orientering i stoffet, dels metodisk tillämpning främst med sikte på ämnessamverkan i konst- och musikhistoria.

De obligatoriska tillvalen är härvid inräkna- de i totalsumman av grundpoäng (40 pr år, 120 för tre år etc.), eftersom dessa kurser är kongruensbetingade. De frivilliga tillva- len ger däremot poäng utöver denna grund- summa. Obs. även att överkurs endast får väljas i ämne, där redan maximal kvali- tetspoäng uppnåtts.

Poängberäkningen sker alltså samman- fattningsvis enligt följande regler:

Varje ämne i grundkurserna ger vid god- känd prestation ett visst grundpoängtal, vil- ket framgår av uppställningarna på sid. 88 ff. Alla i grundkurserna ingående ämnen måste vara godkända; en underprestation i ett ämne kan sålunda inte kompenseras av en överprestation i ett annat — detta med hänsyn till deras kongruensbetingade karak- tär.

Kvaliteten i studieprestationen bedöms

Veckomodul (m) = 15 min.

No 7... |...

Ämne

Anm. enl. tab. s. 95

Sång Gemens. lekt. Instrument 1 Gemens. lekt. Instrument 2

ulkla

Gehörsutb., satslära, instrumentation 17) Röst- och talvård med välläsn. Körsång Kördirigering 0) Gruppövn. Ensemble d) Ensembleledning d) Musikhist. o. formlära e) Rytmik o. avspänning Obl. tillval Pedagogisk utbildn. f) Musikpsyk. o. -ped. Fed.-met. utb. i sång/instr. » » » i teori Vuxenped., cirkel- o. ämnesmet. 3

llllmw w

... OXN

0 ». »: ou) www—Åhla— ._eee s 555 0 SWM ©

». Ul

#*l'—

».

O

»

ullam—mll rti-fikat

u—n—A t.ex. lel

S:a veckomoduler 53 60 pr elev och åk (63)

m [ MOR Cha

S:a betygs- poäng 120

a) Betygspoängen inräknad i poängen för ped. b) Underv. gemensam för Ml, Ky, MpA. » » MI, MZ, Ky. » » M1, M2, Ky, MpA. )) )) » » M1, M2, Ky.

sedan genom en ev. höjning av grundpoäng- talet med högst 50 % .

Tillvalskurserna får, antingen de är obli- gatoriska eller frivilliga, resp. innebär över- kurs eller tillval utanför grundkursernas ram, 6 poäng pr kurs.

Elev, som väljer att göra en mer omfat- tande studieprestation i ett ämne än som normalt krävs på vederbörande utbildnings- linje, får tillgodoräkna sig den högre poäng— en.

5 2.6 Partiell utbildning

Man kan förutsätta att vissa elever inte önskar fullfölja den reguljära utbildnings— gången. De studerande, som av olika skäl måste ha förvärvsarbete jämsides med stu- dierna, bör ges möjlighet att utan större

M1, M2 (Ky, MpT).

olägenhet fullfölja studierna i sin egen takt. Detta gäller också elever, som genom han- dikapp eller p. g. a. sjukdom tvingas att av- vika från den reguljära utbildningsgången.

Direktutbildning i korta definierade kurs- avsnitt i vissa teoretiska ämnen ger möj- ligheter till duplicering av kurser — anting- en inom musikhögskolornas ram eller i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. En förutsättning är givetvis att lärarfrågan kan ordnas. På detta sätt skulle ett viktigt steg mot ett avskaffande av skillnaderna mellan s.k. akademisk och icke-akademisk utbild- ning kunna tas.

Då här nämnda kurser åsätts betygspoäng, innebär detta för vissa redan yrkesverksam- ma möjligheter till vidareutbildning och ut- bildningskomplettering. Möjligheterna till omskolning underlättas även.

Veckomodul (m) = 15 min.

_ Anm. enl. Betygs- Ämne tab. s. 95 poäng

Huvudämne Gemens. lekt. m. repertoar o. interpret.-analys Piano b) Ensemble, kör, orkester C) Ensembleledning d)

|—

32

1 2 b) 24

_J—

XD

.UIW

Gehörsutb. o. satslära e)

QNN

55.5 in

kl. con-no..

Musikhist. o. formlära 1") Rytmik o. avspänning m. plastik o. gestik Röst- och talvård m. välläsn. o. muntlig framställning Pedagogisk utbildn. Musikpsyk. o. -ped. Met. m. ausk. o. övn.- underv. — 12 Lyssnarkurs- o. cirkelmet. — —— Obl. tillval — —— 3 3 1, , 12 S:a veckomoduler 48 48 45 S:a betygs- pr elev och åk j) (51, 54) (51, 54) (48) poäng 160

».

O

ha u-U-xnokoxo-Aax

00

'.

a) För pedagogutb. i ensembleledning förekommer under dessa timmar ensembleledning med reper- toar och interpretationsanalys.

b) För elever som inte har piano som huvudämne (= ca 85% av klassernas elever). Betygspoången ( =6) läggs härvid till den sammanlagda poängsumman.

c) Till halva timantalet gemensamt för M1, M2, Ky, MpA.

d) Underv. gemensam för M 1, MZ, Ky, MpA.

e) » » » Ml, Ky, MpA.

f) » » » MpA, MpT, Ky.

g) Endast för sångare.

h) Gemensamt med M1, M2, Ky.

i) » » MpT,

j) Kan ej väljas i huvudämnet.

5.3.4 Timplan för teoripedagoglinje

Veckomodul (m) = 15 min.

Anm. enl. Betygs— Ämne tab. s. 95 poäng

Gehörsutbildning

Satslära Instrumentation Formlära Musikhistoria b) Musikteorins historia m. litteraturkännedom Kompositionsseminarium 6) Elementär kurs i komposition Akustik o. ljudöverföring m. apparatkännedom Bandslöjd o. elementär

elektronisk komposition Pedagogisk utbildn. Musikpsyk. o. -ped. Met. m. ausk. och övn.- underv. Lyssnarkurs- o. cirkelmet. S:a veckomoduler S:a betygs- pr elev och åk 42 39 poäng 160

a) Motsvarar ämnesblockets kurs i Ml, Ky, MpA. b) Gemensamt med M1, M2.

» Dir, Komp rn. fl. » Ml, MZ, Ky, MpA. » MpA.

5.3.5 Timplan för rytmikpedagoglinje

Veckomodul (m) = 15 min.

__ Anm. enl. Betygs- Amne tab. s. 95 poäng

Instrumentalt huvudämne Gemens. lekt. Piano 6) Sång Blockflöjt/gitarr Rytmik med anatomi, rörelseteknik, plastik, rörelsekomposition m. m. Ensemble Ensembleledning Gehörsutb. o. satslära Musikhist. o. formlära 6 11) Röst- och talvård m. välläsn. och muntl. framställning -— 3 Pedagogisk utbildn. Musikpsyk. o. -ped. 31") — Met. m. ausk. o. övn.- underv. — 3 12 18 Obl. tillval — — 3 l) 3 1) 12 S:a veckomoduler 48 48 66 66 S:a betygs- pr elev och åk (51) (51) (69) poäng 160

vo ». .. och .. ».

LIIUJ 30 LI! WWII! 0

000030»)

. -.

x! 0) 439-508—

». _Li- oo

».

.nu—-

a) För elev som inte har piano som instr. huvudämne. Betygspoängen (=6) läggs härvid till den sammanlagda poängsumman.

b) Gemensamt med samtliga övriga linjer/klasser.

c) » » allmänna pedagoglinjerna.

d) Specialform med inslag av sång, blockiiöjt/gitarr, »småspel» etc.

e) Gemensamt med Ml, MZ, Ky, MpA.

f) » » MpA.

g) Specialform för denna linje.

h) Gemensamt med MpA, MpT, Ky.

i) Sista terminen Specialform med tonvikt på förhållandet musik—koreografi.

j) Gemensamt med M1, M2, Ky.

k) » » MpA. ]) Skall utgöras av tillval nr 17, resp. 18.

5.3.6 Timplan för kyrkomusikerlinje Veckomodul (m) = 15 min.

Anm. enl. Betygs-

Ämne tab. s. 95 poäng »» W ... sno 2" N wo N' L»

Orgel solistiskt liturgiskt

14 10 Piano 10 Gemens. lekt. Sång

Gemens. lekt.

l-ÄWUJUJUJ

18

mäta-:huh: tas-Al lta-Nå

Gehörsutb., satslära, instrumentation b)

Röst- o. talvård m. välläsn.

Körsång Kördirigering 6) Gruppövn. Liturgisk sång Liturgisk dirigering Gruppövn.

Ensemble d) Ensembleledning d) Övn.—tjänstg. i kyrka Musikhist. o. formlära eller

Liturgik Orgelkunskap

Rytmik m. avspänning Obl. tillval Pedagogisk utbildn. !) (som l—ämnesmusiklärare) Pedagogisk specialisering 11) — S:a veckomoduler 52 66 S:a betygs- pr elev och åk (58) (57) (60) poäng 160

a) Betygspoängen inräknad i poängen för ped. utbildn. b) Underv. gemensam för Ml, Ky, MpA. c) » » » Ml, MZ, Ky. » » M1, M2, Ky, MpA. » » MpA, MpT, Ky. » » M1, M2, Ky. g) » » » M1, M2, Ky. h) Skall väljas i två av de i betänkandets del 1 på sid. 195 angivna ämnena, till vilka dock skall fogas ämnet kördirigering.

18 a)

»o ougaåäHh—H— HON xo

Illawm em'ooe

_Ul'Jl-ÅNIH

..

Illllllatle

Vu- oo A" Niki! W

0 v

O

quqriuaa _ m

;lllllaxlmllA—mllm A—eomc

lwllwllxaa—äl—mlll

| 8 = .— :P" o.

5.3.7 Timplan för instrument- och solosångsklasser Veckomodul (m) = 15 min.

_ Anm. enl. Ämne åk 1 åk 2 tab. s. 95

Huvudämne 6 6 1 Gemens. lekt. med repertoar o. interpret.-analys 6 6

Piano 3) (3) (3) Ensemble, kör, orkester 24 b) 27 b)

Gehörsutb. och satslära 6 6 6 Musikhistoria och formlära c) 6 6 — Rytmik och avspänning 6 — -— Ped.-met.utb. i huvudämnet

(met., ausk. o. övn.-underv.)— 3 6 9 S:a veckomoduler 54 54 54 51 pr elev och åk (57) (57)

a) För dem som inte har piano som huvudämne (= ca 85 % av klassernas elever). b) För sångare och vissa andra kategorier lägre timantal. c) Kurstyp 3.

5.3.8 Timplan för koristskola

Efter tre års deltagande i körsång, varav minst två i mindre kören (musikhögsko- lans kammarkör), eller annan likvärdig kör- utbildning, kan ett speciellt koristbetyg er- hållas (jfr betänkandets del 1, sid. 196). Vid prov för detta betyg skall röstens kva- litet och lämplighet för körsång bedömas

5.3.9 Timplan för dirigentklass A. Orkesterdirigering Veckomodul (m)=15 min.

och dessutom skall stort avseende fästas vid gehörsutbildning och skicklighet i a vis- ta-sång. Genomgången godkänd koristut- utbildning kan inom examenslinjerna gälla som fullgjord frivillig tillvalskurs och skall därvid poängbedömas som sådan. Generellt innebär koristbetyg en merit för anställ- ning i professionell eller halvprofessionell kör.

Ämne

Nu K” »—

Anm. enl.

(åk 4) tab. s. 95

Orkesterdirigering Dirigeringsövn. m. orkester Individuell undervisning Gemensam lektion Partiturspel Generalbasspel Repetitörsteknik Instrumentation Instrumentationskunskap och

analys Uppförandepraxis Radio- och grammofonteknik Orkesterinstrument Sång Gehörsutbildning Formlära och harmonisk analys Körsång Kördirigering a) Rytmik, plastik a) Psykologi Kompositions(seminarium) b) Orkesteradministration Obl. tillval c) Auskultationer

Wlwlwa

partitur-

Sza veckomoduler pr elev och åk 61

(praktik) (3)

.*— oo

»

»;

ww?— ooeooo

G'oo

telecom

(3)

Ht—A oo

www eooeoo

Guy)—www!» oooo

llxolloxaxlwlllww wwwllallwllwww

Efter anvisning

63 66

a) Tillsammans med dirigentklass B eller diplomstuderande i kördirigering.

b) Gemensamt för Dir, Komp. m.fl.

c) Skall vara tillvalskurs nr 20. Obl. tillval nr 2 = kompositionsseminarium.

B. Kördirigering Veckomodul (m) = 15 min

Anm. enl. (åk 3) tab. s. 95

n:o R' p..- mo W N

Ämne

Kördirigering Dirigeringsövn. m. kör Individuell undervisn. Gemensam lektion Partiturspel Generalbasspel Repetitörsteknik Instrumentation Instrumentationskunskap och partituranalys Uppförandepraxis Radio- och grammofonteknik Orkesterinstrument Praktisk orientering Orkesterdirigering a) Sång m. körtonbildning Gehörsutbildning Formlåra och harmonisk analys Körsång b) Rytmik, plastik c) Psykologi Kompositions(seminarium) d) Köradministration Obl. tillval e) Auskultationer Efter anvisning

S:a veckomoduler pr elev och åk 64 64

(praktik) 3(4),8 (3) 1, 4,8 3,8 3,8 (3) l(3).8 1 8

lwlwluwmws umwlwluwws mhm

Bo

».

OOOOW oooo

llwwwgwwaau wuwl ISI c.a-anal

a) I lämplig utsträckning gemensamt med dirigentklass A.

b) Ingår i timmarna för kördirigering.

c) Tillsammans med dirigentklass A.

d) Gemensamt för Dir., Komp. m. ti.

e) Skall vara tillvalskurs nr 20. Obl. tillval nr 2 = kompositionsseminarium.

5.3.10 Timplan för komposition

Veckomodul (m)=15 min.

Ämne

Komposition Kompositionsseminarium a) Specialkurser (instrumentationsteknik, instuderings- problem i nutida musik etc.) Auskultationer (instrument, sång, kör- och orkester- dirigering, pedagogisk och metodisk undervisning) Elektronisk komposition med arbete i studio

S:a veckomoduler pr elev och åk

3) Gemensamt med Dir och MpT.

för redovisning av antalet elever i olika ämnen

och undervisningsmoment.

Tabellen och de hänvisningar som i timpla- nema görs härtill är främst avsedd att ge under- lag för bedömning av lokal- och lårarbehov.

1 = enskild undervisning (ev. tillsammans med ett undervisningsobjekt) grupper om 2 elever

» » 3——5 elever » » 7—8 » » » 15—20 »

varierande gruppstorlek från 2 elever till orkester grupper om 30—40 elever särskild undervisning för resp. linje/klass = gemensam undervisning för flera linjer]

klasser (anges i timplanerna som fotnoter enligt förkortningslistan nedan)

10 = gemensam undervisning för samtliga linjer/klasser (betr. körsång gäller härvid att de körsångspliktiga eleverna, om an- talet så medger, fördelas på två körer med särskild undervisning för var och en)

II II || || ||

NDOONI cum-huru

Förkortningslista: 1-ämnesmusiklärare Ml Z-ämnesmusiklärare MZ Musikpedagoglinjer allmänna rytmikpedagoglinje MpR teoripedagoglinje MpT Kyrkomusikerlinje Ky Instrument- och solo- sångsklasser Koristskola Dirigentklass Kompositionsklass

MpA

I resp. S Kor Dir Komp

5.3.11 Kommentarer till timplanerna

2-ämnesmusiklärare (se del 1, s. 191—192) Den blivande Z-ämnesmusikläraren skall un- der två år vid musikhögskolan hinna med en utbildning i musicerande-, kunskaps- och färdighetsämnen, som i möjligaste mån sva- rar mot l-ämnesmusiklärarens treåriga ut- bildning i dessa ämnen. Man torde därför i åtskilliga fall knappast kunna fordra full jämställdhet härvidlag. Kraven i musikhis- toria och formlära måste självfallet vara desamma för båda linjealternativen. Bland övriga ämnen har kraven också satts lika i hela ensembleblocket, dvs. körsång och ensemble med dirigering av respektive; det— ta av det skälet att det i just dessa ämnen torde vara svårast att på egen hand skaffa sig kunskaper och färdigheter. I återstående ämnen har de obligatoriska kraven i all-

mänhet måst sättas något lägre i Z-ämnes- alternativet, som framgår av betygspoäng- talen. Den ändringen gentemot förslagen i betänkandets del I har även gjorts, att på denna linje endast fordras ett obligatoriskt tillval.

Självfallet är det dock ingenting som hind- rar att en elev väljer en större kurs i äm- nen som sång, instrument 1, i det teoretiska eller pedagogiska ämnesblocket, där tid, krafter och begåvning så medger. Som fram— går av timplanen finns i ämnena sång och instrument 1 också möjlighet till frivilliga studier under universitetsåret. Valet be- träffande ordningsföljden mellan universi- tets- och musikhögskolestudiema är lika— ledes fritt och bör träffas efter omsorgs- full studierådgivning. I-ämnesmusiklärare (se del 1, s. 192—193) Jfr vad som ovan sagts om Z-ämnesmusik- läraralternativet. Beträffande l-ämnesmusik- lärare krävs »normal» behörighet i samtliga ämnen, vilket i huvudämnena sång, instru- ment 1, teori- och ensembleblocken motsva- rar den vanliga huvudämnesmodulen 18 be- tygspoäng. Musikpedagoglinjer, allmänna (se del 1, s. 193) Den meddelade timplanen är ett normal- exempel för musikpedagogisk utbildning. Eftersom huvudämnena till sin karaktär kan vara mycket olika (sång, instrument, en- sembleinstruktion etc.) måste i många fall modifieringar beträffande såväl timplan som kursinnehåll göras.

Utbildningen av musikpedagoger av olika slag skall stå på en mycket hög nivå med hänsyn till både konstnärlig och pedago- gisk förmåga. Detta avspeglas i de höga poängtalen för huvudämnen och pedagogik- block. Även ensemble- och teoriblocken har givits en hög rang med hänsyn till dessa ämnens alltmer ökande betydelse för den musikpedagogiska verksamheten.

Timplanen är så konstruerad, att den skall medge en naturlig övergång, utan allt— för omfattande komplettering, från instru- ment- eller solosångsklassernas andra år till pedagogklassernas tredje årskurs (jfr de bå- da timplanerna).

Rytmikpedagoglinje (se del I, s. 193—194) Liksom i fråga om flera andra pedagog- linjer gäller att eleven ofta — kanske i de flesta fall — inte från början av musik- högskolestudierna avsett att välja just denna yrkesinriktning. Därför är timplanen så kon- struerad, att dess båda första år, och i syn- nerhet det första, så långt möjligt är lik- artade med instrument- och solosångsklas- sernas. Övergång från dessa klasser till ryt- mikpedagoglinje kan därför ske till den- nas andra eller tredje årskurs utan alltför omfattande komplettering. Först under åk 3 sätter den egentliga rytmikpedagogutbild- ningen in, med stark specialisering på hu- vudämnet, dess pedagogiska tillämpning och vissa övriga i sammanhanget viktiga äm- nen, vilka även i många fall något anpas- sats efter studiernas huvudinriktning (så- som ensemble, gehörsutbildning, musikhisto- ria och formlära). Teoripedagoglinje (se del 1, s. 194) Linjen innebär en synnerligen kvalificerad utbildning, utgående från högsta examens- nivå i de musikteoretiska ämnena på ett- ämnesmusiklärar- och kyrkomusikerlinjerna. Som i del I framhölls, torde det vara ovan- ligt att elev från början väljer denna linje som självständig utbildningsgren; därför har där angetts vilka övergångsmöjligheter som kan tänkas från resp. kyrkomusiker- och musiklärarlinjerna och på vilka villkor så- dan Övergång sker.

Examinerade teoripedagoger väntas söka sig till de mest kvalificerade befattningarna på området. Då emellertid tillgången på pedagoger av denna kvalitet i musikteore- tiska ämnen med nödvändighet måste bli relativt begränsad, har musikhögskoleut- bildningen på vissa andra linjer konstru- erats så att även där en specialisering i fråga om musikteoretisk pedagogverksamhet kan väljas. Detta gäller kyrkomusiker- och 1- ämnesmusiklärarlinjerna, varav den först- nämnda ger den högsta kompetensen (jfr timplaner och linjebeskrivningar). Samman- fattningsvis kan sägas, att på det teoripe— dagogiska området föreslagits tre kompe— tensgrader, nämligen — i rangordning uppi- från — a) teoripedagoger, b) kyrkomusiker

med pedagogisk specialisering i musikteo- retiskt ämne eller ämnesgrupp och c) 1- ämnesmusiklärare med pedagogisk utbild- ning i musikteoretiskt ämne. Kyrkomusikerlinje (se del 1, s. 194—195) Den musikhögskoleutbildade kyrkomusikern kommer som hittills att kunna sägas utöva två yrken, nämligen kyrkomusikerns och musikpedagogens. Avvägningen mellan de ämnen och undervisningsmoment, som är inriktade på endera yrkesgrenen, är i många fall en ömtålig fråga, som emellertid har kunnat lösas på ett långt smidigare och effektivare sätt i den av kommittén före- slagna enhetliga kyrkomusikerutbildningen än i den hittillsvarande, som förutsätter av- läggandet av tre olika examina. Den speci- fikt kyrkomusikaliska delen har inte blivit eftersatt i kommitténs förslag; tvärtom har exempelvis orgelundervisningen tidsmässigt ungefär fördubblats mot förr genom ämnets uppspaltning på solistiskt och liturgiskt or— gelspel med 1 vte för vartdera delämnet under tre år. Vad beträffar andra ämnen och ämnesgrupper, såsom t. ex. det musik- teoretiska blocket, har dessa av kongruens- skäl givits samma eller likartad uppläggning som i 1-ämnesmusiklärarutbildningen. Kom- mittén räknar nämligen med att kyrkomu- sikema i framtiden skall verka som högt kvalificerade lärare t.ex. i musikfacksko- lorna i olika ämnen, både i sina kyrkomusi- kaliska Specialämnen och — inte minst — i musikteoretiska ämnen, vilka senare där- för av kongruensskäl utformats på samma sätt som l-ämnesmusiklärarnas, dock med möjlighet till grundligare specialisering (jfr vad som sagts härom under Teoripedagoger, s. 96). Eftersom ämnet piano knappast kan sägas vara lika relevant i kyrkomusiker— som i musikläraryrket, har utbildningen häri, lik- som poängtalet, något reducerats. Detta hindrar givetvis inte, att en för ämnet be- gåvad elev väljer en högre kurs i piano och därmed får tillgodoräkna sig motsvarande högre betygspoäng. Samma sak gäller om exempelvis ämnet musikhistoria och form— lära, där den högre kursen (kurstyp 1) rent av krävs för vissa specialiseringsstudier och kompetensnivåer, varför kyrkomusikeleven

i allmänhet torde böra tillrådas att välja denna kurstyp. Övriga klasser (se del 1, s. 195—198) Beträffande icke-examenslinjer gäller att ut- bildningen som regel avslutas med prov och avgångsbetyg. Där förekommer följaktligen heller ingen poängberäkning.

Instrument- och solosångsklassema (se del I, s. 195—196) utbildar musiker, som i sin kommande yrkesutövning mer eller mindre kan specialisera sig som solister eller som orkestermusiker, resp. korister. Någon spe- cialisering åt det ena eller andra hållet har inte gjorts i timplanen, vilket givetvis inte hindrar att elevernas begåvningstyp och in- tresseinriktning i hög grad kan tillmötesgås på dessa friare linjer, där inga fixerade exa- mens- eller kompetensfordringar är upp- ställda. I allmänhet gäller vidare att dessa elever, i högre eller lägre grad och obero- ende av de nyssnämnda specialiseringsten- denserna, kommer att ägna sig åt peda- gogisk verksamhet. Utbildningen innefattar därför en viss obligatorisk pedagogisk-me- todisk utbildning i resp. huvudämne. Be- träffande övergångsmöjligheter till olika examenslinjer och villkoren för sådan över- gång se resp. linjer.

Beträffande koristskalan har ingen for- mell timplan uppgjorts med hänsyn till de stora variationer som kan förväntas i fråga om utgångsnivåer, utbildningsförhållanden m.m. Förslag till normalutbildning, inkl. kunskaps- och färdighetskrav, återfinns dock i del I, s. 196—197.

Dirigentklassen (se del I, 5. 197) utbildar dirigenter på professionell nivå. Uppdel- ningen på de båda grenarna skall inte fattas alltför bokstavligt såsom en exklusiv specia- lisering på antingen orkester- eller kördiri- gering utan snarare ses som tyngdpunkts- förskjutningar inom en relativt enhetlig ut- bildning (ingen orkesterledare undgår att komma i kontakt med sångare eller vokal- ensembler och vice versa).

Dirigentklass A (Orkesterdirigering). Ut- bildningen är treårig. Möjlighet skall fin- nas att under ett fjärde år erhålla viss fort- satt utbildning i kombination med praktik (konsertframträdanden och operadirigering)

vid olika symfoniorkestrar, opera, andra elevorkestrar etc. Efter det fjärde året ut- färdas diplom. Stipendier för utlandsstudier bör finnas. Efter fjärde året övervägs huru- vida elev genom musikhögskolans försorg skall beredas tillfälle till debutkonsert med professionell orkester.

Intagning i dirigentklass, som endast finns vid musikhögskolan i Stockholm, sker med 2—3 elever per år. Behovet av heltidsanställ- da dirigenter beräknas av kommittén till ca 30-35 vid full utbyggnad av orkesterverk- samheten i landet (inklusive regionorkest- rar).

Ämnet orkesterinstrument avser praktisk orientering i stråk-, blås— och slagverksin- strument.

Sångundervisningen inriktas främst på behandlingen av den egna rösten. Viss ut— bildning i tal, muntlig framställning (kon- sertkommentarer m. m.) etc. skall ingå. Un- dervisningen anpassas i hög grad till den enskilde elevens förutsättningar och skall ej styras mot solistiska uppgifter annat än om eleven har särskilda förutsättningar härför.

Gehörsutbildningen bedrivs på en kvali- ficerad nivå och målinriktas, med hänsyn till de speciella fordringarna på en dirigent, mot klangproblem och intonationsfrågor och andra för en orkesterledare relevanta gehörsproblem.

Varje elev förutsätts besitta en pianistisk färdighet som möjliggör ackompanjemang, repetitörsarbete, partiturspel etc.

Undervisningen i psykologi skall ge in- sikter i psykologins grunder samt speciell för dirigenter avpassad arbetsledarpsyko- logi. Samarbete med undervisningen i repe- titionsteknik är nödvändig. Undervisningen bedrivs i seminarieform.

Under andra Och tredje samt den even- tuella fjärde årskursen följer eleverna un- dervisningen i kompositionsseminariet. De skall dock inte annat än i undantagsfall och om de har särskild fallenhet härför själva komponera.

Undervisningen i orkesteradministration skall ge sådana kunskaper som erfordras för att dirigenten skall kunna fylla funktio- nen som konstnärlig ledare. Här diskuteras

programsättning och programarbete (notan- skaffning, avvägningsproblem mellan diri- gent, orkesterns möjligheter, publiken och ekonomin) och ges kunskaper i samhälleliga frågor rörande musiklivets uppbyggnad, an- slagsgivande myndigheter och utrednings- arbete på musikområdet (avslutat och på- gående). Särskilt angelägna är frågor som gäller den nutida musikens plats på kon- sertprogrammen och olika former för kon— takt med skilda publikgrupper. Frågor om reklam och studiearbete berörs även. Upp- läggning av skolkonsertverksamhet ägnas särskild uppmärksamhet. Samarbete med specialister inom skolväsendet bör härvid ske. Uppläggning och genomförande av konsertturnéer behandlas.

Eleverna kommer in i dirigentklassen med varierande bakgrtmd och förkunskaper. Be- frielse från viss undervisning kan ske med hänsyn till särskilda förkunskaper. Väsent- ligt är dock, att alla elever vid den treåriga utbildningens slut har genomgått i stort sett samma kurser i alla ämnen. Viss special- inriktning mot opera eller konsert kan ske under tredje och fjärde studieåren.

Dirigentklass B (Kördirigering). Utbild- ningen är i princip tvåårig, med möjlighet till viss fortsatt utbildning under ett tredje år. I tillämpliga delar gäller om denna va- riant av dirigentklassen vad som ovan sagts om Dirigentklass A. Självfallet läggs här större vikt vid vokal utbildning, men det bör observeras att de instrumentala ämnena (både orkesterdirigering, instrumentalspel och instrumentkännedom etc.) intar en vik- tigare ställning än exempelvis i diplomstu- diema i ämnet kördirigering. Man torde böra räkna med en mycket restriktiv intag- ning i denna variant av dirigentklassen. Verksamhet som kördirigent är ju inte på långt när i samma grad som orkesterledar- arbete ett självständigt yrke, även om ten- denser i denna riktning kan skönjas. I stor utsträckning torde klassvarianten komma att rekryteras från examensklasser vid mu- sikhögskolorna, ofta av elever med diplom i kördirigering, i vilket fall många ämnes- kurser på timplanen faller bort såsom re- dan fullgjorda och utbildningstiden därige-

nom förkortas. Efter det (eventuella) tredje studieåret eller efter uppnådd motsvarande utbildningsnivå utfärdas diplom i dirige- ring, variant B. Observera att detta diplom är delvis artskilt från och betydligt mera kvalificerat än diplom i ämnet kördirige- ring.

Kompositionsklassen beskrivs tämligen utförligt i betänkandets del I, s. 197—198. I övrigt hänvisas till denna del, s. 152 ff, där också förslag framställs i fråga om elektro- nisk studio m.m. Det bör anmärkas att timplanen för denna klass, liksom även för dirigentklassen, endast ger ett typexempel på en utbildningsgång, som i väsentliga de- lar måste anpassas efter vederbörande elevs personliga förutsättningar och intresseinrikt- ning.

5 .4 Förslag till kursplaner (typexempel)

5.4.1 Piano A. I nstrumentklass

Mål. Studiet i pianoklassen skall ge den höga tekniska och musikaliska skolning, som är en nödvändig förutsättning för att kunna göra en kvalificerad insats i det offentliga musiklivet, exempelvis som solist, kammarmusikspelare och ackompanjatör.

Huvudmoment. Teknisk skolning. Instude- ring av pianolitteratur. Repertoarkännedom. Kammarmusik ackompanjemang. Spel i or- kester. A vista-spel.

Anvisningar och kommentarer. Den som an- tages som elev i pianoklassen på musik- högskola har redan en viss grundutbildning på sitt instrument. Emellertid måste man i vissa fall räkna med justeringar och kom- pletteringar beträffande den tekniska skol- ningen likaväl som med fortsatt höjning av spelfärdigheten. Det tekniska studiet skall leda till sådan behärskning av medlen, att det kan tjäna som underlag för fortsatt studium i de olika specialformer, som nämnts ovan.

Eftersom tekniken skiftar allt efter sti-

larnas uttryckskrav, blir det nödvändigt, att det tekniska studiet nära ansluts till instu- dering av litteratur och därigenom också får så mångsidig belysning som möjligt. Ett studium på denna nivå innebär själv- klart en ökad vetskap om att de tekniska medlen väljs utifrån musikaliska krav och att man i denna mening allt mindre kan göra åtskillnad mellan teknik och musik.

Det borde vara möjligt, att i en pro- pedeutisk kurs samla alla nyantagna piano- elever för en orientering om det tekniska studiet, dess psykologiska grunder, dess metodik och praktiska form. Detta bör kun- na ske under första terminen och i former, som inte fixerar vid endast en metod utan som kan ge lämplig bakgrund för vad de olika lärarna personligen utformar. En så- dan kurs skulle också tjäna syftet att av- lasta lärarna från vissa allmänna, samman- fattande framställningar.

Vad beträffar instudering av pianoreper- toar skall denna omfatta ett representativt urval av en central och väsentlig litteratur från olika epoker. Av särskild betydelse är det att repertoarkännedomen förs fram till vår tid och att aktualiteten i de sista de- cenniernas musikskapande får sin belysning av gången tid likaväl som att nutida pro- blemställningar har relevans också i tidi- gare epoker.

För att öka repertoarkännedomens kvan- titet likaväl som dess kvalitet är det i hög grad önskvärt, att timplanen kan ha plats för gemensamma genomgångar av piano- litteratur (interpretationsanalys). Visserligen kan den sedvanliga gemensamma pianolek- tionen anses ge viss repertoarkännedom. Eleven hör sina kamraters spel och pro- gram; läraren ger vissa kommentarer inför gruppen. Huvudsyftet med den gemensam- ma pianolektionen är emellertid att ge vana vid offentligt spel.

För pianoklassens enskilda lektion före- slås 90 min. per vecka. Denna tid delas upp på två kortare lektioner. Det kan också i vissa fall vara lämpligt att eleverna är åhörare till varandras lektioner.

Varje pianist måste få utbildning i kam- marmusikspel och ackompanjemang. I den-

na utbildning bör eleven också fungera som ackompanjatör och kammarmusikspe- lare hos olika lärare och bör under denna kurs gå genom representativ litteratur från skilda epoker. Beträffande ackompanjemang är det angeläget, att man beaktar skillnaden mellan vokalt och instrumentalt ackompan- jemang.

I nära anslutning till ensemblespelet kom- mer utbildning som orkesterpianist, där den nutida repertoaren ofta ger mycket kom- plicerade och särpräglade uppgifter, som kräver särskild instruktion.

Det finns överhuvud taget ett behov av pianister, som har fantasi, mångsidighet och teknisk skicklighet nog att rycka in i de skiftande ensembleuppgifter som nutida mu- sik ställer. Det är därför nödvändigt att ägna denna del av repertoaren särskild upp- märksamhet.

Inträdesfordringar. Inträdesprovet i piano skall omfatta minst tre tekniskt mera krä- vande verk från tre stilepoker, där den sö- kande kan redovisa sin tekniska och musi- kaliska förmåga enligt fordringarna för ungefär nuvarande musiklärarexamens hög- sta betyg. Även om man vid bedömningen inte undantagslöst måste kräva exceptionell solistisk begåvning, så måste man i prin- cip fordra en kvalitet, som kan anses räcka för någon eller några av de funktioner en kvalificerad pianistutbildning enligt ovan leder till.

Den sökande skall vidare spela ett obli- gatoriskt stycke, som förelagts honom senast 14 dagar före provet. Han skall också spela ett stycke a vista.

Examensfordringar. Efter fyra års studier i pianoklassen följer avgångsexamen. Pro- vet preciseras enligt följande:

En månad före examen lämnar eleven i samråd med sin lärare in en förteckning över instuderad repertoar med representa- tiva verk från olika epoker, omfattande en sammanlagt speltid av ca 90 minuter. Ur denna repertoar väljer eleven och läraren gemensamt verk omfattande ca 20 minuter. Examensnämnden väljer ytterligare verk, så

att programmet sammanlagt kommer att omfatta ca 30 minuter, representerande minst 4 stilepoker. Åtminstone ett verk skall vara från tiden efter 1910. Därtill kommer ett kortare stycke, som eleven en månad före examen tilldelats för instudering på egen hand.

Några exempel på provets form och svårighetsgrad:

1) J. S. Bach: Kromatisk fantasi och fuga Mozart: Rondo a-moll Chopin: Ballad f-moll S.-E. Bäck: Expansiva preludier Debussy: Voiles (tilldelad uppgift)

2) Schubert: Sonat A-dur — op 120 Brahms: Intermezzo ass-moll op 118 Debussy: Images II Nielsen: Tema med variationer, op 40 Scarlatti: Medelsvår sonat (tilldelad uppgift)

3) Beethoven: Sonat op 31 — d-moll Liszt: Z Petrarcasonetter Webem: Variationer Stockhausen: Klavierstiick VII Händel: Medelsvår sats ur svit (tilldelad

Uppgift)

Diplomstudier. Elev som efter 4:de året gjort avgångsprov med tillräckligt överty- gande solistiska och artistiska kvaliteter som klart motiverar vidare utbildning i denna riktning kan fortsätta denna upp till diplom- examen.

Huvudmoment. Ytterligare teknisk skolning. Fortsatt breddning och fördjupning av re- pertoarstudiet, bl.a. med särskild hänsyn till pianokonserter.

Anvisningar och kommentarer. Det är vik- tigt att eleven ges rikliga möjligheter till offentliga framträdanden vid elevkonserter och uppvisningar. Han bör få många till- fällen till repetition med elevorkestern. Det är också lämpligt att han kan bevista kur- ser av interpretativ karaktär.

Inträdesfordringar. Enligt vad ovan sagts om avgångsexamen efter 4 års studier i pianoklass kan inträde i diplomklass beviljas, om provet visat sig ha erforderliga konst—

Den som söker till diplomklassen utan att ha studerat vid pianoklass skall göra ett prov enligt föreskrifterna för avgångs- prov efter 4:de året i pianoklass.

Examensfordringar, pianodiplom. En månad före examen lämnar eleven i samråd med läraren in en förteckning över instuderad repertoar, som skall omfatta följande: 12 större, representativa verk från skilda

epoker, varav minst 4 kompositioner efter 1910 6 pianokonserter, varav minst en efter 1910.

Ur denna repertoar väljer eleven till- sammans med läraren ett material av ca 20 minuters längd och examensnämnden väljer ut ytterligare ett antal verk, så att program- met som helhet omfattar ca 45 minuter.

För diplomexamen fordras vidare en re— pertoarförteckning över verk i kammarmu- sik och ackompanjemang, som instuderats och varav ett antal med sammanlagt ca 75 minuters speltid offentligt redovisats vid musikhögskolans egna konserter eller i lik- värdiga sammanhang.

Diplomexamen kan också göras i form av offentlig pianoafton. Om programvalet vid denna konsert inte kan anses uppfylla de ordinarie fordringarna för diplom, skall ett kompletterande prov göras enligt de önskemål, som examensnämnden framställer.

B. Piano, musikpedagogisk linje

Mål. Den högskoleutbildade pianopedago- gen är bl. a. avsedd att bli lärare på musik- fackskola och musikhögskola. Han måste därför i sitt studium förena hög artistisk skolning med pedagogisk metodik och er- farenhet. Den pianopedagogiska examen är således att betrakta som en specialexamen för pianister, med betoning lika mycket på spelet som på pedagogiken. För båda funk- tionerna står upplevelsen av notbilden i centrum. Pianistens sätt att läsa notbilden och att öva kommer att vara avgörande för hans sätt att undervisa andra.

Den blivande pianopedagogens utbildning är beträffande huvudinstrumentet identisk

med den som ges i pianoklassen. Avgångs- provet i ämnet piano görs således enligt samma fordringar som provet efter fjärde året i pianoklassen.

Se vidare anvisningar och kommentarer för instrumentklass i piano.

Huvudmoment. Se instrumentklass i piano.

Inträdesprov. Den sökande genomgår prov i piano kombinerat med ett pedagogiskt lämplighetsprov.

Examensfordringar. Samma som för in- strumentklass i piano.

Undervisningsprov. Redovisning av exami— nandens resultat med de elever han haft i övningsundervisningen skall lämpligen ske inom ramen för denna utbildning. Handle- dare och lärare svarar gemensamt för be— dömningen.

C. Piano, instrument II på pedagoglinje

Mål. Pianot är i detta sammanhang främst ett stödinstrument. Blås-, stråk- sångläraren behöver kunna så långt möjligt ackompan- jera sina elever.

Huvudmoment. Teknisk skolning. Reperto- arstudier. Ackompanjemangsövning.

Anvisningar och kommentarer. Pianostu- diet blir här till stora delar av samma art som i musiklärarutbildningen. Avvikelsen torde mest ligga i att repertoaren i hög grad bör innefatta kännedom om ackom- panjemangsstämmor för det egna huvudin- strumentet. Det kunde också av sådana skäl vara motiverat att elever med någorlunda utvecklat pianospel få deltaga i samma en- semble och ackompanjemangskurser som musiklärarna.

D. Piano, biinstrument i solosångs- och in- strumentklasser samt i koristskola

Mål. De studerande i dessa klasser behöver lära sig pianospel i en utsträckning som

gör det möjligt för dem att åtminstone hjälpligt ackompanjera inom sin egen re- pertoar, liksom att få bättre kontakt med och förståelse för vad som sker i piano- stämman i de ensembleverk de studerar.

Anvisningar och kommentarer. Man får räkna med att en stor del av de elever, som studerar i dessa klasser kommer att utbilda sig till pedagoger på sitt huvudinstrument. Det ligger i så fall i deras eget intresse att försöka föra pianospelet så långt fram det går utan intrång på det övriga studiet, detta för att eventuellt kunna ha rätt att förvärva undervisningskompetens även för piano. Studiegången kommer här således i stort sett att sammanfalla med vad som föreslagits under pedagogklassens piano som andra instrument.

Kan spelet inte föras till denna nivå bör det riktas på ackompanjemang och på en bred, elementär och teknisk lätt repertoar.

E. Piano, instrument I i musiklärarutbild- ningen

Mål. Utbildningen syftar till att ge de fär- digheter i pianospel som krävs för den kom- mande yrkesutövningen som musiklärare.

Huvudmoment. Teknisk skolning och in- studering av repertoar. Kammarmusik och ackompanjemang. Gehörsspel, transpone- ring och improvisation.

Anvisningar och kommentarer. Vad beträf- far teknisk utbildning och repertoarstudium gäller här i princip samma som sagts ovan om studiet i pianoklass. Den tekniska skol- ningen skall alltså kompletteras och föras vidare. Vidare bör en modifiering av de tekniska kraven ske till förmån för reperto— arbredd och allmänt musikantisk förmåga.

Inträdesfordringar. Den som har piano som instrument I i musiklärarexamen skall i inträdesprovet spela 2 kompositioner av olika stil, utförda i tekniskt någorlunda genomarbetad form och med kultiverat fö- redrag.

Svårighetsgraden kan anges enligt föl- jande exempel: J.S. Bach, medelsvåra satser ur engelska sviter, partitor, Wohltemperiertes Klavier. eller medelsvåra rörliga satser av Haydn och Mozart, enklare sonatsatser av Beethoven op 10 c-moll op 10 F-dur op 14 E-dur op 14 G—dur eller Bartok, Mikrokosmos, band V. Han skall också spela ett stycke a vista.

Examensfordringar. Med tanke på att en musiklärare med piano som instrument I i hög grad kommer att använda pianot vid exemplifieringar av olika slag, inte minst ur pianolitteraturen, föreslås examensprovet kombineras enligt följande: 1) Eleven utväljer i samråd med läraren lämpliga examensstycken i minst 3 olika stilar. Denna del av provet är avsedd att visa den solistiska förmågan och bör omfat- ta ca 20 — 25 minuter.

Styckenas svårighetsgrad bör motsvara: ]. S. Bach: Italiensk konsert, engelska svi- ter, partitor,

eller medelsvåra — svåra sonatsatser av Haydn—Mozart

”"er medelsvår sonatsats av Beethoven (op 26 Ass-dur, op 27 Ess-dur)

eller Bartok: Mikrokosmos, band IV, al- ternativt Schönberg: Sechs Klavierstiicke op. 19. 2) En månad före examen skall eleven läm— na in en skriftlig förteckning över instu- derad och genomgången litteratur. Den skall omfatta 30 verk från olika epoker. Av dessa verk bör åtminstone 8 vara i samma svårighetsgrad som styckena i solo- spelet (vilka senare för övrigt räknas in i repertoaren). Ur denna repertoar väljes av nämnden verk på sammanlagt ca 5—10 min., som likaledes redovisas, visserligen utan fullt så stora krav på teknisk perfektion som själva soloprovet, men med ett föredrag, som är stilistiskt och artistiskt acceptabelt för sitt ändamål som demonstration inför skolklass.

I de fall, där examinanden i soloprovet spelar ett verk av sådant format att det upptar hela den stipulerade tiden, kan repertoarspelet lämpligen få ge prov på examinandens stilkunskap på övriga områ- den.

För att inte tynga examinationen onödigt mycket, kan man också låta redovisningen av repertoarkännedomen ske separat, för— slagsvis en vecka före examen, inför läraren och en eller två medbedömare.

Vid beräkningen av antal verk för kän- nedomsrepertoaren föreslås sonatsats få gäl- la som särskilt verk, likaså svitsatser eller eventuella kombinationer av mindre satser.

Då kännedomsrepertoaren sammanställs ur hela studiematerialet från högskoletiden behöver inte kravet på 30 stycken vara särskilt betungande. En stor del av dessa stycken kan ju vara tämligen lätta men inte desto mindre mycket användbara. Det är för övrigt att anse som förtjänstfullt om urvalet blir så relevant som möjligt för den kommande yrkesverksamheten.

F. Piano, rytmikpedagoger, instrument I

Kursen i piano föreslås i princip vara iden- tisk med piano I för musiklärare vad be- träffar inträdesprov, lärogång och examens- krav.

Särprägel torde studiet få i följande av- seenden bl. a. 1) Repertoaren kan behöva väljas efter be- hoven i rytmikundervisningen, exempelvis danssatser, karakteriserande musik och lik— nande. 2). Key-board-harmony bör säkerligen dri- vas till högre grad av skicklighet för att räcka till för fantasifull fabulering och exemplifiering vid undervisningen i rytmik. Här kunde det sannolikt vara skäl för att räkna med särskild bedömning (eventuellt något slag av betyg eller gradering), av pianospelet vid rytmikundervisningsprovet.

G. Piano, instrument II, musiklärare

Mål. Kurser för piano som instrument II i musiklärar- och rytmikpedagogutbildning-

en kan sägas ha liknande innehåll som för piano som instrument I men med mindre fordringar.

Huvudmoment. Se piano, instrument I.

Anvisningar och kommentarer. Framhållas bör att vid bedömningen av examenspresta- tionerna på denna nivå särskild vikt fästes vid examinandens förmåga att använda sina kunskaper på ett levande och effektivt sätt både vid spelprovet och vid undervisningen.

Examensfordringar. Examen föreslås ske i samma former som för piano I men med mindre fordringar.

Således kommer motsvara ungefär

J. S. Bach: medelsvåra satser ur eng. sviter, partitor etc.

eller enklare — medelsvåra sonatsatser av Haydn—Mozart

eller Bartök: Mikrokosmos, band III—IV. Kännedomsrepertoaren föreslås omfatta 20 verk varav 5 av högre svårighetsgrad.

svårighetsgraden att

H. Överkurser i piano

Den komplettering som överkurser innebär kan naturligtvis få olika form alltefter den individuella situationen. Här ges några ex- empel på vilka typer av överkurser, som kan tänkas förekomma.

A) Allmän breddning av repertoaren i förening med ökad teknisk prestation.

B) Specialisering på någon äldre stil- epok.

C) Specialisering på en bestämd ton- sättare

E) Specialisering på historiska klaver— instrument.

F) Specialisering på pianot som orkes- ter- och ensemble-instrument i modern mu- sik. Eventuellt i förening med celestaspel och visst elementärt cembalospel i modern ensemble, där det inte fordras fullt utbil— dad cembalist.

5.4.2 Cembalo, instrumentklass

Mål. En välutbildad cembalist skall be- härska en central repertoar från de äldre epokerna likaväl som från modern tid. Han skall vara en driven generalbasspelare och känna väl till olika stilproblem. En cemba— list skall kunna instruera och leda ensemble från cembalon samt äga praktisk kännedom om klavikord, virginal och andra äldre kla— verinstrument.

Huvudmoment. Teknisk skolning. Instude- ring av repertoar. Ensemblespel. General- basspel, stillära och uppförandepraxis.

Anvisningar och kommentarer. Även om den nyantagna eleven har ett visst tekniskt underlag så måste säkert i de flesta fall en omfattande och grundlig teknisk skol— ning ske.

Generalbasspel, improvisation, satstek— niskt studium, ensemblespel, är hela tiden en förutsättning för att kunna bygga upp en solorepertoar och bör alltså förefinnas parallellt med solostudiet.

Det är ofrånkomligt för en cembalist att åtminstone ha en grundkännedom om spel på virginal och klavikord, förslagsvis också på 1700-talets hammarklaver.

Den moderna musiken erbjuder många skiftande uppgifter för en cembalist. Detta fordrar ett specieut tekniskt och stilistiskt studium.

I studiet måste ingå en kurs i instru- mentets historia, dess intonation och vård, gärna också en särskild kurs i dess stämning.

Inträdesfordringar. Som inträdesprov före- slås följande moment:

1) Ett verk från tiden före J . S. Bach. 2) Ett representativt verk av t.ex. J. S. Bach, Händel, Couperin, Rameau eller Scarlatti.

3) Ett stycke a vista. (Cembalo). 4) Spel på piano av ett representativt verk från klassisk, romantisk eller moder- nare tid. Svårighetsgrad som en svårare Mozartsonat eller medelsvår Beethoven- sonat.

Som motivering för ovanstående förslag till inträdesprov kan sägas:

Den blivande cembalisten har i allmän- het — och bör ha — en pianistisk ut- bildning. Pianoprovet ger en viktig bild av den sökandes allmänna musikaliska egen- skaper.

Själva cembaloprovet kan lämpligen fixe- ras till medelsvåra verk av de tonsättare som angetts.

Examensfordringar. Efter fyra års studier i cembaloklass görs avgångsexamen enligt följande fordringar.

En månad före examen lämnar eleven i samråd med läraren in en förteckning över instuderad repertoar med representa- tiva verk från olika stilepoker, även från modern tid, omfattande en sammanlagd speltid av ca 90 minuter. Ur denna re- pertoar väljer eleven och läraren gemen- samt verk omfattande ca 20 minuter. Exa- mensnämnden väljer ytterligare verk, så att programmet sammanlagt kommer att om- fatta ca 30 minuter representerande 3—4 stilar. Därtill kommer ett eller två kortare stycken, som eleven en månad före examen tilldelats för instudering på egen hand.

Ett av verken i solospelet kan, om så önskas, väljas att spelas på klavikord, virgi- nal eller hammarklaver.

I provet ingår vidare att efter 30 minu— ters förberedelse i fritt utförande spela en generalbasstämma till en sonat för solo och generalbas från barocken, lämpligen en långsam och en snabb sats.

Som exempel på examensprov kan anges: A) En toccata av Frescobaldi ] . S. Bach: Italiensk konsert Fr. Couperin: Svit (eller del av svit) Scarlatti: 2 sonater (en långsam, en rörlig),

tilldelad uppgift.

Generalbasspel: 2 satser ur violinsonat av Händel.

B) 2 satser ur Fitz William Virginal Book (en långsam, en rörlig) J. S. Bach: 2 prel. och fugor ur Wohl- temperiertes Klavier Rameau: En svit (eller del av svit) Händel: 2 satser ur svit (tilldelad uppgift).

Generalbasspel: Flöjtsonat av Händel. C) Purcell: svit J. S. Bach: engelsk svit Ph. E. Bach: cembalosonat Haydn: tidig sonatsats, (tilldelad uppgift, eventuellt spelad på kammarklaver) Generalbasspel: Violinsonat av Telemann. D) Cembalostämmor ur nutida ensemble- verk.

Diplomutbildning

Elev som efter fjärde året gjort avgångsprov med tillräckligt övertygande solistiska och artistiska kvaliteter som klart motiverar vi- dare utbildning kan efter 1—2 års studier avlägga diplomexamen.

Anvisningar och kommentarer. Denna högs- ta utbildning kommer att kräva ytterliga- re slipning av tekniska och artistiska kva- liteter, en breddning och fördjupning av repertoarstudiet med eventuella specialise- ringar i stil eller verktyp. Ökad erfaren- het av generalbasspel krävs, om möjligt i dess improviserande, fria former. Eleven bör ha rikliga tillfällen till offentliga fram- trädanden.

Inträdesfordringar. Samma som avgångs- provet efter fjärde året i cembaloklass. Pro- vet skall visa sig ha erforderliga konstnär- liga kvaliteter, som motiverar fortsatt ut- bildning.

Den som söker till diplomklassen utan att ha studerat vid cembaloklassen skall göra ett prov enligt föreskrifterna för av- gångsprovet efter cembaloklassens fjärde år.

Fordringar för cembalodiplom. En månad före examen lämnar eleven i samråd med läraren in en förteckning över instuderad repertoar som skall omfatta följande:

10 större, representativa verk från skilda stilepoker, varav minst en komposition från modern tid.

4 cembalokonserter

4 svårare sonater av Scarlatti.

Ur denna repertoar väljer eleven till— sammans med läraren ett material av ca

i i l

20 minuters längd. Examensnämnden väljer ut ytterligare ett antal verk, så att pro— grammet som helhet omfattar ca 45 mi- nuter.

För diplomexamen fordras vidare en re- pertoarförteckning över verk i kammarmu- sik och generalbasspel som instuderats och varav ett antal med sammanlagt ca 75 minuters speltid offentligt redovisats vid högskolans egna konserter eller i likvärdiga sammanhang.

Diplomexamen kan också göras i form av offentlig cembaloafton. Om programva- let vid denna konsert inte kan anses upp- fylla de ordinarie fordringarna för diplom, skall ett kompletterande prov göras enligt de önskemål, som examensnämnden fram- ställer.

5 .4.3 Orgel

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att — på en liturgiskt och konstnär- ligt godtagbar nivå — fullgöra de med or- ganistämbetet förbundna skyldigheterna i fråga om orgelspel, såväl vid gudstjänster och förrättningar som vid musikandakter och orgelkonserter.

Huvudmoment. Liturgiskt orgelspel: ledning och ackompanjemang av den gudstjänstliga sången (församling, liturg, kör), preludie- ring och improvisation, modulation, re- gistrering av det liturgiska orgelspelet, transposition.

Solistiskt orgelspel: orgelspelets teknik, instudering av orgellitteratur, orgellittera— turkännedom, uppförandepraxis, ackom- panjemang, a vista-spel.

Anvisningar och kommentarer. Studiepla- nen är kopplad till musikfackskolans stu- dieplan på så sätt, att den möjliggör en naturlig övergång antingen från musikfack- skolans åk 2 till musikhögskolans åk 1 eller från musikfackskolans åk 3 till musikhög- skolans åk 2. Även inträdessökande från annat håll, t.ex. från det allmänna gym- nasiet, har samma möjlighet att söka an-

tingen till åk 1 eller 2 vid musikhögsko- lan; dock torde denna grupp normalt börja i åk 1. För samtliga kategorier fordras in- trädesprov (se nedan).

Mål och huvudmoment är på musik- högskolestadiet likartade med dem i mu- sikfackskolan, men kraven på kvalitet och konstnärlig mognad, repertoarbredd och improvisationsförmåga etc. är väsentligt högre.

Inträdesprov. Inträdesprovet i liturgiskt or- gelspel omfattar en improvisationsuppgift (t. ex. ett koralförspel eller en fri impro- visationsuppgift efter elevens eget val), som ges ca 30 min. före provets början; vidare en koral eller ett mäss-stycke utan förbe- redelse.

Provet i solistiskt orgelspel omfattar före- drag av ett (eller efter examensnämndens bedömande flera) bland tre av sökanden förberedda, representativa verk från olika epoker (exempelvis ett Bach-verk, ett ro- mantiskt och ett nutida verk). Dessutom ges en a vista-uppgift.

Planering. Med hänsyn till att kyrkomu- sikerlinjens studieplan i hög grad kan — och bör — anpassas efter elevernas begåv— nings- och intresseinriktning, bör en om- sorgsfull studierådgivning förekomma. Den- na sker genast vid inträdet — dels i sam- lad grupp, dels enskilt — i närvaro av resp. orgellärare och kyrkomusikerlinjens avdelningsledare. Sådan studierådgivning upprepas vid behov; särskilt viktigt torde det vara att den återkommer efter ca en månads studier, dvs. vid en tidpunkt då läraren hunnit bilda sig en uppfattning om eleven och då eleven i sin tur mera defi- nitivt börjar anpassa sig till studiemiljön. I fortsättningen är det viktigt att god kon- takt upprätthålls mellan elev/ lärare och avdelningsledare och att uppkommande problem rapporteras till avdelningsledaren, som har det närmaste ansvaret för studie- planeringen i dess helhet.

I övrigt planeras vid läsårets (eller ter- minens) början alla avvikelser från det re- gelbundna veckoschemat som föranleds av

studiernas uppläggning, t. ex. konsertbesök, auskultationer och övningstjänstgöring, stu— dier av vissa kursavsnitt i storklass eller grupp etc.

Arbetssätt och verksamhets/ormen Orgelun- dervisningen bedrivs i huvudsak individuellt, men vissa delar kan med fördel ske i stor- klass eller grupp. För storklass lämpar sig särskilt ämnet litteraturkännedom, känne- dom om förrättningsmusik och annan bruks- musik, orientering om uppförandepraxis (ornamentik, registrering etc.) — förslags- vis under ca 4 timmar pr termin. Grupp- undervisning kan användas i delar av det liturgiska spelet, koraler, mässmusik och ackompanjemang — under ca 8 timmar pr termin. (Med hänsyn till det ringa an- talet elever i varje årskurs är det kanske oegentligt att här tala om »storklass», sär- skilt om varje orgellärare föredrar att hand- ha undervisningen av sina egna elever; dock torde vissa kursavsnitt rationellast kunna genomgås av en enda lärare med hela årskursen på en gång.)

Antalet övningstimmar uppskattas till minst 6 pr vecka, därav ca 21/2 i liturgiskt och 31/2 i solistiskt orgelspel.

Läromedel och lokaler. Läromedlen ut- görs främst av orgellitteratur, som anskaf- fas av eleverna själva (se repertoarlistan nedan). För undervisningen i litteratur- kännedom m.m. är ett handbibliotek samt bandspelare och grammofon självklara hjälpmedel. I princip bör dessa läromedel för läraren finnas i varje lektionsrum; dock torde viss del av handbiblioteket samt hela skivsamlingen med fördel kunna vara sam- lad på ett ställe och utlånas därifrån. Med hänsyn till bandspelarens utomordentligt viktiga funktion som hjälpmedel vid själv- iakttagandet av det egna spelet bör sådan finnas åtminstone i varje lektionsrum samt även i ett par överspelningsrum.

Beträffande instrument- och lokalfrågan har följande beräkning gjortS, utgående från de framtida förhållandena vid musik- högskolan i Stockholm. Vid en årlig in- tagning i åk 1 av 15 elever och i åk 2 av

5 elever (huvudsakligen från musikfack- skolans åk 3) och en genomsnittlig studie- tid av 3 (resp. 2) år i ämnets grundkurs kommer det sammanlagda antalet lektions- timmar (1 vte liturgiskt och 1 vte solis- tiskt orgelspel pr elev) att utgöra 110, med 330 övningstimmar pr vecka. Därtill kom- mer lektions- och övningstimmar för över- kurs, pedagogisk specialisering i ämnet samt diplomstudier. Överkurs beräknas fullgöras av 8 elever i åk 3 eller 4, pedagogisk spe— cialisering av 4 elever i åk 4 samt diplom- studier (vilka bör beräknas restriktivt) av 2 elever. Det totala antalet lektions- och övningstimmar skulle då bli följande.

lekt.- övn.- tim/v tim/v Grundkurs 55 elever i åk 1—3 (2 vtr pr elev) 110 330 Överkurs 8 elever i åk 3 el. 4 16 48 Ped. spec. 4 » » » 4 metodik 1 vte i grupp 1 öm.-undervisn. 3 vtr pr elev 12 Diplomstudier 2 elever ä 2 vtr 4 12

Summa 143 399

För lektionsrum har byggnadsprogram- met för musikhögskolan i Stockholm räk- nat med en beläggning av 30 vtr. Det skulle sålunda behövas 5 st. lektionsrum. I dessa rum skall finnas piporglar om 2 man. och pedal. Lektionsrummen kan ock- så utnyttjas som överspelningsrum. Om ett övningsrum kan beläggas 66 vtr (= 12 tim./dag under 5 dagar och 6 tim. lör- dagar) återstår pr lektionsrum 36 vtr att utnyttja till övning, dvs. sammanlagt 180 vtr. Särskilda överspelningsrum krävs då för resterande 210 vtr., dvs. 4 st. Det bör påpekas att här har räknats med en abso— lut maximal beläggning; i verkligheten torde kalkylen inte hålla utan att vissa kyrkors orglar tas i anspråk, framför allt för överspelning. I övningsrummen bör likaledes finnas 2-manualiga piporglar (dock med mindre stämantal än i lektions- rummen; något överspelningsrum kan för- ses med en l-manualig orgel med pedal). Vissa rationaliseringsvinster skulle kunna göras genom att som övningsinstrument

. _l l .!

—.. r-.—;—

använda elektronorglar, vilka kan inrättas med hörlurar för stömingsfritt spel och sålunda placeras flera i samma rum. Det bör emellertid framhållas att detta endast är en nödlösning, som på musikhögskole- nivån i möjligaste mån bör undvikas. Om lektionsrummen gäller att dessa bör vara relativt stora (både av akustiska skäl och med hänsyn till att där även skall kunna bedrivas storklass- och gruppundervisning). Det största av lektionsrummen bör även under viss tid i veckan kunna utnyttjas för sådana körövningar, som kräver kyrko- akustik (för detta ändamål blir enligt be- räkningarna ovan 7 vtr lediga).

Ovanstående beräkningar gäller musik- högskolan i Stockholm. För musikhögsko— lorna i Göteborg och Malmö beräknas ca hälften av elevantalet i Stockholm, med motsvarande reduktion av lokal- och in- strumentbehovet.

Kommentarer till enskilda kursmoment. Detaljkommentarer är inarbetade i studie- planen. Allmänt bör framhållas, att under- visningen i ämnet alltid skall vara inriktat på de kommande praktiska arbetsuppgif- terna. För att ta ett exempel bör modula- tionen aldrig bli självändamål utan alltid fylla en praktisk funktion: eleven skall lära sig att modulera följdriktigt och smidigt, men där en modulation i praktiken kan undvaras eller ev. undvikas genom transpo- sition skall så givetvis ske.

Undervisningen i satslära har hittills i viss grad måst bli ett nödvändigt stödämne för delar av orgelundervisningen, t.ex. i modulation, improvisation m. m. Genom att det liturgiska orgelspelet nu får en sär- skild veckotimme genom hela studietiden avlastas satslärestudiet en god del av den- na börda men bör givetvis ändå utformas så att det stöder närliggande ämnen.

Koralstudiet koncentreras självfallet till Den svenska koralboken, inkl. dess tillägg; de allra flesta kyrkomusiker söker sig till svenska kyrkan, och studiet av den svenska koralboken måste även ur andra synpunk- ter anses vara grundläggande. Men även den frikyrkliga repertoaren, särskilt den

del därav som väsentligt skiljer sig från den svenska koralboken, bör bli föremål för uppmärksamhet.

Bedömning, betygsättning och examina- tion. Vid bedömningen bör alltid en av- vägning ske mellan å ena sidan spelskick- lighet och konstnärlig gestaltningsförmåga, å andra sidan repertoarbredd, förmåga till anpassning efter den liturgiska uppgiften, litteraturkännedom och för yrkesutövningen relevanta kunskaper i andra avseenden.

Alla genomgår grundkurs i liturgiskt och solistiskt orgelspel. Överkurs kan genom- gås antingen i liturgiskt eller i solistiskt orgelspel. Extrapoäng eller överkurspoäng får inte användas som kompensation för ej uppnådda minimipoäng i något av del- ämnena.

Examination omfattar prov i liturgiskt och solistiskt orgelspel, vilka prov förläggs till olika dagar.

A. Provet i liturgiskt orgelspel bör ut— formas så »realistiskt» som möjligt. Det bör äga rum i kyrka och omfatta de musi- kaliska huvudpartierna av en högmässa, bestämd till en viss dag under kyrkoåret. Några korister medverkar som »församling» samt en»liturg» i altarsången.

Provet tillgår så, att examinanden er- håller en av examensuppgiftens koraler, t.ex. ingångspsalmen, dagen före provet för att kunna förbereda preludiet till den- na, vilket antingen nedskrives eller impro- viseras. Övriga uppgifter erhålles ca 30 min. före provets början.

För godkänd examen i liturgiskt orgel- spel krävs: behärskning av samtliga melo- dier i koral- och mässbok (inkl. tillägg till dessa), varvid särskild hänsyn skall tas till examinandens förmåga att med sitt spel stimulera en sjungande församling. Viss förtrogenhet med de viktigaste av frikyrko- samfundens sångböcker. God färdighet i koralimprovisation i olika former och stil— arter. Säkerhet i modulation och transpo— sition. Särskild vikt läggs vid examinan- dens förmåga till anpassning efter den li- turgiska uppgiften i fråga om tempo, re— gistrering, preludiernas längd och stil m. m.

B. Provet i solistiskt orgelspel omfattar föredrag av två kompositioner från olika epoker, instuderade under lärarens led- ning. Vidare föredras ett av examinan- den självständigt instuderat verk, valt från en tredje epok, vilket ges 14 dagar före provet. I provet ingår också en ackom- panjemangsuppgift till sång eller instru- ment, given dagen före provet. Slutligen förekommer ett improvisationsprov, varvid examinanden själv får välja mellan koral- improvisation (koralförspel, koralpartita e. dyl.) eller fri improvisation (ex. prelu- dium, toccata, passacaglia, fuga e.dyl.), samt ett a vista—prov.

För godkänd examen i solistiskt orgel- spel krävs: en väl instuderad repertoar, omfattande 40 kompositioner från olika epoker och nationalskolor (se repertoar- listan nedan). Därjämte fordras god känne- dom om orgelrepertoaren i allmänhet och dess användning i olika sammanhang, t. ex. som förrättningsmusik, god kännedom om uppförandepraxis och registrering samt god färdighet i ackompanjemang och a vista- spel.

Repertoarfordringar för grundkurs i solis- tiskt orgelspel

a. Ett tiotal kompositioner av gammal- klassisk italiensk, fransk och tysk orgel- konst, t. ex. följande: G. Frescobaldi: Toccata prima G. Frescobaldi: Canzona prima N. de Grigny: Dialogue d-moll. (ur »Ky- rie») N. de Grigny: Tierce en taille, a-moll. (ur

»Gloria»)

L. C. Daquin: Noäl nr 10 L. Marchand: Dialogue C-dur J. P. Sweelinck: Ekofantasi S. Scheidt: Cantio sacra »Warum be- triibst du dich»

D. Buxtehude: Gelobet seist du D. Buxtehude: Preludium och fuga d-moll N. Bruhns: Preludium e-moll J. Pachelbel: Ciacona d-moll G. Muffat: Toccata F-dur b. Av ]. S. Bach: Ett urval av koral-

förspel ur Orgelbiichlein (10 st.). Ett urval av koralförspel ur Schiiblerkoralerna (2 st.). Ett urval av koralförspel ur Achtzehn Cho- räle (2 st.). Ur Peters band 11: Preludium och fuga C-dur, G-dur och a-moll 6. Fyra romantiska verk, t. ex.: F. Mendelsohn: Sonate c-moll J. Brahms: Fuga ass-moll C. Franck: Preludium, fuga och variation M. Reger: Fuga D-dur d. Fyra kompositioner av nutida kom— ponister, t. ex.: H. Distler: Partita »Jesus Christus. unser Heiland» E. Pepping: Koralförspel ur »Grosses Or- gelbuch» J. Alain: Variationer över »Lucis creator» O. Messiaen: La vierge et l'enfant (ur »La Nativité du Seigneur») e. Fem svenska verk, t. ex.: E. Sjögren: Preludium och fuga C-dur O. Olsson: Veni creator Spiritus (ur »Gre- gorianska melodier») G. Thyrestam: Preludium och fuga E—dur S. G. Schönberg: Toccata concertante H. Rosenberg: Fantasi och fuga C-dur S. Naumann: Strutture per Giovanni

Exempel på överkurser i orgel Liturgiskt orgelspel

En fyllig improvisationskurs med högre fordringar än i grundkursen i fråga om behärskning av olika stil- och formtyper samt konstnärlig kvalitet och mognad i frå- ga om såväl uppfinningsförmåga som ut- förande. Litteraturförslag: Hermann Keller: Choralimprovisation Eberhard Bonitz: Orgelimprovisation Hennie Schouten: Improviseren op het or- gel Marcel Dupré: Cours complet d'improvisa- tion å l'Orgue Charles Tournemire: Précis d'execution, de registration et d'improvisation å l*0rgue.

Solistiskt orgelspel

a) »Från Titelouze till Messiaen» — en

Redovisning av inläst litteratur om fransk orgelmusik, t. ex.

N. Dufourcq: La musique d'Orgue fran— caise de Jean Titelouze å Jehari Alain. Instudering av följande verk: J. Titelouze: Urbs Jerusalem N. de Grigny: Kyrie-satserna ur »Livre d”0rgue>> J. BoyVin: Suite du premier ton Fr. Couperin: Offertoire sur les Grands Jeux C-dur C. Franck: Chorale E-dur Ch. M. Widor: Sats 1 ur »Symphonie Gothique» M. Dupré: Preludium och fuga g-moll M. Duruflé: Toccata op. 5 J. Alain: Litanies

O. Messiaen: Chante d'Oiseaux ur »Livre d”orgue>>

b) Uppförandepraxis genom tiderna — en studie i registrering, ornamentik m. m. Redovisning av inläst litteratur, t. ex. vald bland följande: D. Dart: Musikalisk praxis

Karl Matthaei: Vom Orgelspiel Hermann Keller: Die Orgelwerke Bachs W. Sumner: The Organ W. Sumner: Bach's Organ-Registration P. Aldrich: Ornamentation in J. S. Bachs

Organ Works J acopus Kloppers: Die Interpretation und

Wiedergabe der Orgelwerke Bachs (diss. Frankfurt a. M. 1966) F. Germani: Metodo per Organo. Part

III 0 IV G. Frotscher, Geschichte des Orgelspiels und

der Orgelkomposition Hans Klotz: Ueber die Orgelkunst der Go—

tik, der Renaissance und des Barocks.

Instudering av följande kompositioner:

G. Frescobaldi: Toccata nona G. Frescobaldi: Canzona terza

N. de Grigny: Veni Creator Spiritus

S. Scheidt: Cantio sacra »Vater unser» D. Buxtehude: Preludium och fuga fiss- moll

D. Buxtehude: Nun freut euch, koralfantasi J . S. Bach: Sei gegriisset, koralpartita

J. S. Bach: Passacaglia c-moll C. Franck: Chorale a—moll M. Reger: Fantasi och fuga d-moll, op 135 b H. Distler: Sonate L. Vierne: Sats 1 Och 2 ur Symphonie nr 3 O. Messiaen: Les corps glorieux (ur

Livre 3)

c) Nutida nordisk orgelmusik. Instude- ring av ett antal orgelverk, t. ex. fem styc- ken från vart och ett av dessa länder:

Sverige

S. G. Schönberg: Tio små preludier T. Sörenson: Sub communione V. Söderholm: Toccata a-moll G. Thyrestam: Preludium och fuga E-dur L. Hedvall: Svit för orgel R. Forsberg: Musica solenne E. von Koch: Fantasi över tolv toner S. E. Johansson: Majestatis divinae G. Carlid: Orgelstycke B. Hambraeus: Konstellationer I eller II.

Norge

A. Sandvold: Passacaglia L. Nielsen: Partita »Ingen hinner frem» C. Baden: Toccata, koral og fuge over sekvensen »Lux illuxit» K. Nystedt: Pietå E. Hovland: Chorale partita on »Lord God»

Danmark

Mathiesen—Hansen: Orgelsymphonie C. Nielsen: Commotio L. Kayser: Variationi pasquali K. Jeppesen: Passacaglia

Fl. Weis: Concertino

Finland

0. Merikanto: Passacaglia S. Salonen: Partita över en finsk koral E. Bergman: Exsultate E. Sipilä: Preludium och fuga E. Salmenhaara: Toccata.

Förslag till disposition av studieplan för tre år

Årskurs I

Liturgiskt orgelspel. Spelning av koraler ut Den svenska koralboken med tillägg. Så småningom bör alla tre spelsätten behärskas (manualiter, pedaliter och c.f.-spe1).

Satser ur mässboken på samma sätt. Ackompanjemang av liturgens recitativ.

Övningar i improvisation med utgångs- punkt från musikfackskolans kurs, som i mån av behov repeteras och utfylles, hu- vudsakligen i koralfigurationens form.

Modulation. Praktiska övningar i ändamålsean regi- strering av det liturgiska orgelspelet.

Transponering övas dels i samband med improvisationsövningarna, dels i form av praktisk transponering av koraler och mäss- musik, det senare huvudsakligen nedåt.

Solistiskt orgelspel. Praktisk övning av or- gelspelets teknik, anslag, legatospel m.m. Instuderingen av orgellitteratur fortsätter på musikfackskolans grund och enligt kurspla- nen. I mån av behov repeteras elementa i fråga om manual- och pedalteknik. Eleven bör tidigt göras förtrogen med olika stilarter. Åk 1 bör leda fram till en nöjaktig be- härskning av stycken i svårighetsgrad mot- svarande Bachs Preludium och fuga C—dur (Peters 11 nr 1) eller Hindemiths Orgelsonat nr 2.

Litteraturkännedom. Uppförandepraxis, innefattande registre- ringens grundprinciper med praktisk till- lämpning, ornamentik etc. — allt med hän- syn till olika epokers och nationalskolors uppförandepraxis.

Ackompanjemangsövningar.

A vista-spel, som bedrivs systematiskt och med regelbunden kontroll under hela studie- tiden.

Årskurs 2

Liturgiskt orgelspel. Hela koral- och mäss- boken bör behärskas samt valda delar av

den frikyrkliga sångrepertoaren. Fri harmo- nisering av koraler, »varierat koralackom- panjemang». Ackompanjemang av liturgens recitativ övas även med transponering.

Improvisationsövningarna bör leda till re- lativ behärskning av koralimprovisation, t. ex. koralfiguration i olika former och stilar med c. f. såväl i bas som sopran, ko- lorerad c. f. i sopran o. dyl. Studium och ef- terbildning av valda exempel ur litteraturen, såväl äldre som nyare.

Fortsatta övningar i modulation och transposition.

Solistiskt orgelspel. Repertoarstudiet fort- sätter med grundkursen enligt repertoarlis- tan.

Fortsatta studier i litteraturkännedom. Ackompanjemang av den gängse littera— turen av förrättningsmusik.

Någon transponering av enklare stycken av svårighetsgrad Bachs Geistliche Lieder.

Årskurs 3

Liturgiskt orgelspel. Fortsatt studium och övning av koraler och mässmusik. I den mån det traditionella liturgiska spelet redan nöjaktigt behärskas, kan uppmärksamheten mera ägnas åt improvisation, som nu även kan övergå till fria former såsom prelu- dium, toccata, passacaglia, fuga etc.

Solistiskt orgelspel. Repertoaren utfylles med kompositioner från förklassisk tid till nutid enligt repertoarlistan.

Fortsatta studier i litteraturkännedom, ackompanjemang och a vista—spel.

Anmärkning. Somliga elever kan tänkas ha fullgjort grundkursen redan under åk 1—2; för dem ger åk 3 möjlighet till över— kurs och ev. påbörjade diplomstudier. Det stora flertalet torde dock behöva även åk 3 för att fullgöra grundkursen. Studieplanen ovan för åk 3 representerar genomsnitts— nivån. Observera att elev, som nöjaktigt fullgjort grundkursen och inte ämnar ge— nomgå överkurs, inte rutinmässigt skall gå kvar »den tillåtna tiden» utan vid första terminsslut gå upp i examen.

Pedagogisk specialisering. Alla elever bör genomgå en kortare kurs i orgelspelets me- todik, förslagsvis den första månaden av nedanstående kurs.

För dem som väljer att fullgöra pedago- gisk specialisering i ämnet orgel, anordnas särskild kurs i metodik med övningsunder- visning under åk 4 med 1 vte metodik i grupp samt 3 vtr övningsundervisning pr elev på olika stadier (varav en timme un- der lärares överinseende). Kursen omfattar litteraturkännedom om orgelskolor och and- ra slag av övningslitteratur för elementar- stadiet, kännedom om även orgelharmoniet och elektronorgeln. Vid övningsundervis- ningen bör särskilt uppmärksammas skill- naden i piano— och orgelteknik, anslags- arter, notläsningsproblem, tredirnensionen m.m.

Diplomstudier

Fordringar:

Diplomand bör med en rikhaltig och väl instuderad repertoar på konsertmässig nivå äga god kännedom om olika stilepoker inom orgelkonsten från 1500-talet till nu- tiden.

De olika nationella skolorna inom 1500— 1600- och 1700-talens orgelmusik repre- senteras av namn som Cabezon, Titelouze, Grigny, Couperin, Frescobaldi, Rossi, Swee- linck och Sam. Scheidt.

Den nordtyska skolan representeras av Buxtehude, Böhm, Bruhns, och Liibeck, av vilka ett representativt urval av preludier, toccator, fugor, koralförspel och koralfan- tasier instuderas.

Beträffande J. S. Bach bör en god över- sikt av dennes korala produktion föreligga (ur Orgelbiichlein. Schiiblerchoräle, Acht- zehn Choräle och Dritter Teil der Klavier- iibung). Av de fria verken bör minst tre sonater, passacaglian samt ett tiotal av de större preludiema och fugorna instuderas.

Romantikens orgelmusik representeras främst av Cesar Franck och Max Reger. Av Franck bör minst en av de stora kora- lerna samt ett annat större verk före- komma, av Reger någon av de stora koral-

fantasierna eller något annat större verk som t.ex. Fantasi och fuga d-moll, op. 135 b, Fantasi och fuga över B-a-c-h eller liknande. Därjämte bör minst tre represen- tativa romantiska verk av nordiska kom- ponister förekomma, t.ex. Preludium och fuga C-dur eller a-moll av Emil Sjögren, verk av Otto Olsson, orgelsymfoni av Mat- hiesen-Hansen o. dyl.

Nutida orgelmusik representeras av namn som Distler, Pepping, Hindemith, Dupré, Duruflé, Alain, Messiaen, Ligeti m.fl. Av nordisk orgehnusik namnen Rosenberg, Carl Nielsen, Fartein Valen, B. Ham- braeus rn. fl. Av dessa bör tillsammans minst sju verk vara instuderade.

Diplomand skall även fullgöra prov i improvisation, där vederbörande har att välja mellan formerna koralpartita, intro- duktion och passacaglia, preludium och fuga eller fantasi.

Provet tillgår på följande sätt. För en offentlig konsert uppställes ett program Omfattande ett verk från vart och ett av ovanstående stilområden tagna ur veder- börandes repertoar och valda av examens- nämnden i samråd med vederbörande lä— rare. Programmet fastställes trettio dagar före konserten, som bör äga rum i en kyrka. Fjorton dagar före konserten väljer nämnden ett lämpligt verk som vederbö- rande ej förut känner och som självständigt skall instuderas.

Improvisationsprovet är ej offentligt. Tret- tio minuter före provet erhåller diploman- den ett urval temata, lämpade för former som passacaglia, fuga, partita etc. Det står vederbörande fritt att välja såväl tema som form för improvisationen, som ej bör underskrida fem minuter.

Behov av kirrsverksamhet. Behov av före- beredande kurser för inträde vid musik- högskola torde föreligga för sådana sö— kande som inte genomgått musikfackskola, t. ex. sökande från det allmänna gymnasiet eller personer med organist- och kantorsexa- men som önskar påbörja högre kyrkomusi- kaliska studier. Eftersom den svenska orgel- konsten står på en glädjande hög nivå —

ofta tack vare enskilda organisters fortbild- ning på egen bekostnad genom utlands- studier o.dyl. — är det angeläget att mäs- tarkurser på hög nivå anordnas.

5.4.4 Violin (typplan för samtliga stråkin- strument).

A. I nstrumentklass

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på en ur konstnärlig synpunkt fulllt till- fredsställande nivå fullgöra tjänst i en pro- fessionell symfoniorkester, framföra kam- marmusik samt uppträda inom övriga i det offentliga konsertlivet förekommande akti- viteter.

Huvudmoment. Violinstudier. Vidareutbild- ning av tekniken till professionell konstnär- lig nivå inom såväl äldre som nutida musik.

Orkester- och kammarmusikstudier A. Symfoni- och kammarorkesterspel B. Ensemblemusik med och utan piano (cembalo) C. A vista-spel

Kursplan i violinspelning. Disposition av studieplan för åk 2—4 (åk 1 : åk 3 i musikfackskola) med valda repertoarexem- pel.

Årskurs 2

Vidareutveckling av tekniken genom studier av svårare etyder (Fiorillo, Rode, Vieux- temps 6 konsertetyder etc.) och soloreper- toar såsom violinkonserter av J. S. Bach, E- dur, Mozart, nr 3, Viotti, Spohr, nr 2, Kabalevskij, Sinding, Suite.

Etyder och repertoarstycken framföres vid gemensamma lektioner. Terminsprov.

Årskurs 3

Svårighetsgraden höjs ytterligare. Etyder: Wienawskis Etydes

Dont-Flesch, etyder op 35 etc. Repertoar: ] . S. Bach, Solopartita E-dur, Mozart, konsert nr 4, Mendelssohn, kon-

caprices,

sert e-moll, violinsonater av Beethoven, Brahms, Grieg och Sjögren (nr 1), Stenham— mar, Sentimentala romanser, Sibelius, Hu- moresker, Vaughan Williams, The Lark ascending, Bartok, Rumänska danser och sonatin, Martinu, Arabesker, Hindemith, sonat op. 11 etc. Uppspelningar. Terminsprov.

Årskurs 4

Här kan bl.a. följande etydverk komma ifråga: Wienawskis L'école moderne, Schra- dieck, Hindemith, Ubungen fiir Geige, Miiller, Tonleitem und Ackordstudien — ein Beitrag zur neuzeitlichen Violintechnik, Gavinies, Paganini, ur Capricci etc.

Repertoarverk såsom J. S. Bach, någon ytterligare solosonat, Mozart, Konsert nr 5, Beethoven, violinkonsert, svårare sonater av Schubert (Duo A-dur), Brahms, Franck, Sjögren, Hindemith, Rosenberg, de Fru- merie etc. Vidare: Prokofjev, Konsert nr 2, Bartok, Konsert nr 1, Lalo, Symphonie espagnole. Vidare: verk av Rosenberg, Suite, och Webem, Stycken för violin och piano op 7 etc.

Om slutprov, se under Bedömning och examination.

Rörande orkester- och kammarmusik är det av vikt att eleven även under violinlektio- nerna får syssla med genom musikhögsko- las orkester- och ensemblespel aktuella stämmor, men det är också betydelsefullt att eleven i sin instrumentala utbildning får studera s.k. svåra ställen i den sym- foniska och kammarmusikaliska repertoa- ren, ett material som i flera avseenden kan rekommenderas istället för etyder.

Bland sådana exempelsamlingar kan nämnas:

Schmidtner, Orchesterstudien fiir Violine (från Haydn till Bartok, Alban Berg m.fl.), Bus, Moderne Orchesterstudien (2 delar) och Schmalnauer, Orchesterschule fiir Geiger.

Inom kammarmusikrepertoaren (från du- etter till oktetter och friare nutida ensemble- typer) bör väljas verk som representerar

. ___... __ .mwumuemmmm

hela stilutvecklingen från senbarock till våra dagars musikskapande.

Inträdesprov. Den sökande skall utföra 3 representativa verk från skilda epoker med eller utan ackompanjemang. Repertoarför- teckning företes.

A vista-prov i liten ensemble.

Planering. Vid varje termins början infor- meras eleverna om möjligheten till auskul- tationer, studiebesök vid yrkesorkestrars re- petitioner, konsert- och operabesök och för elever i åk 4 ev. tjänstgöring på studieplats i symfoniorkester.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Violin- undervisningen bedrivs huvudsakligen indi- viduellt med 2 lektioner per vecka, varvid den ena mera ägnas åt den tekniska vidare- utvecklingen, den andra åt den konstnärliga gestaltningsförmågan. Vissa delar av under- visningen kan med fördel ske i grupp: t. ex. repertoarkännedom, uppförandepraxis av barockmusik och nutida musik (ca 10 lek- tioner per termin). Antalet enskilda öv- ningstimmar på instrumentet beräknas till 4 per dag.

Orkester- och kammarmusikövningar till sammanlagt ca 10 timmar per vecka.

Läromedel och lokaler. Läromedlen utgö- res av violinlitteratur, violinskolor, orkester- studier m.m. Bandapparatur, grammofon, handbibliotek m. m.

Då violinstuderande ofta inte har till- gång till klangligt godtagbara instrument erfordras instrumentsamling för utlåning.

Eftersom störningsfria övningslokaler är en förutsättning för intonationsövningar är kravet på dylika lokaler lika självklart som oåterkalleligt. Man kan tänka sig att 3 ele- ver disponerar ett övningsrum per dag.

Bedömning och examination. Vid bedöm- ning bör alltid en avvägning ske mellan å ena sidan spelskicklighet och konstnärlig gestaltningsförmåga, å andra sidan reper- toarbredd och förmåga till anpassning efter olika uppgifter i en kammarensemble och

symfoniorkester. Därtill kommer bedöm- ning av elevens skicklighet i a vista-spel.

Alla elever genomgår grundkursen för godkänd examen.

Elev skall genomgå prov vid varje ter- minsslut. Som en form av prov kan också räknas framträdanden vid elevkonserter.

Vid slutprov i violinspel fodras en väl instuderad repertoar omfattande ett 25-tal kompositioner för violin solo och violin och piano (cembalo) från skilda epoker. En månad före examen väljer examensnämn- den ut 3 av dessa verk för uppspelning.

Motsvarande prov för Orkester- och kammarmusikspel omfattar stämledarprov, a vista-uppgifter med 1/2 tim. varsel samt medverkan i 2 instuderade kammarmusik- Verk.

Kursverksamhet. För förhindrande av tek- nisk och konstnärlig stagnation rekommen- deras eleven att efter avslutad MH-utbild— ning delta i s.k. mästarkurser och special- kurser i ensemblespel.

Diplomutbildning. Utbildningen, som är 2- årig och som är en fortsättning på genom- gången instrumentklass, syftar till att föra upp eleven till hög konstnärlig nivå, såväl rörande repertoar som gestaltningsförmåga.

De verk som studeras in skall represen- tera hela stilutvecklingen inom såväl solo- som kammarmusikrepertoaren: från t.ex. Bach och wienklassikerna, över Paganini, Brahms, Tjajkovskij, Sibelius, Carl Nielsen och Debussy, fram till Bartok, Stravinskij, Schönberg, Alban Berg, Valen, Rosenberg m.fl.

Det samlade diplomstudiet skall omfatta en repertoar för minimum två soloaftnar samt fyra violinkonserter, varav en svensk.

Diplomprovet innebär, att eleven ger en konsertafton, vars program är uppbyggt av en violinkonsert, en solosonat, en Paganini- caprice samt en sonat (eller annan typ av verk) för violin och piano. Repertoaren skall väljas ur ett brett stilistiskt register.

Konsertprogrammet fastställes av exa- mensnämnden en månad före provet.

Mål. Undervisningen skall ge de kunska- per och färdigheter i violinspel och violin- pedagogik som krävs för lärarverksamhet vid musikfackskola.

Huvudmoment

Violinstudier: Identiska med utbildningen i instrumentklass.

Orkester- och kammarmusikstudier. Iden- tiska med utbildningen i instrumentklass, dock i något mindre omfattning.

Violinpedagogik. Auskultationer i musik- skolor (med och utan handledning), öv- ningsundervisning med handledning, litte- ratur- och repertoarkännedom, interpreta- tionsanalys, metodik, pedagogik och psyko- logi.

Gehörsspel, transponering och improvi- sation.

Anvisningar och kommentarer. I en peda- gogklass för ett instrument som violin är — liksom i en instrumentklass - elever- nas utvecklingstakt så individuell, att det är mycket svårt att fixera en till detaljer- na giltig studiegång i olika årskurser. En principiell uppfattning om Studiegången kan man dock få genom att ta del av be- skrivningen av åk 2—4 i instrumentklass i violin. Viktigt är emellertid dels att ange »taket» på den blivande lärarens kapaci- tet, dels att ge riktlinjerna för utbildnings- innehållet.

Den ram inom vilken utbildningen skall ske sträcker sig från behärskning av ny- börjarundervisning upp till skolning av violinister på professionell nivå.

Den pedagogiska syn som bör bli be- stämmande måste beakta såväl tekniska som musikaliskt gestaltningsmässiga aspekter. Den blivande läraren måste därför äga god pedagogisk och psykologisk känne- dom, förstå förhållandet mellan elevens ålder och teknisk-musikaliska utvecklings- möjligheter, med olika undervisningsmeto-

der kunna stimulera lektionsgivningen, spe- la för och spela med (även ackompanjera), stimulera elevens fantasi genom improvi- sationsförsök och låta eleven redan på ett mycket tidigt stadium spela i grupp (sena- re i ensemble).

Det är vidare viktigt att den blivande läraren är väl förtrogen med den moderna undervisningslitteraturen, kan skilja mel- lan goda och dåliga utgåvor (främst röran- de äldre repertoar, där urtextutgåvor krävs) samt i sin utbildning hålla kontakt med nya strömningar inom violinpedagogiken.

Att lära sig att spela ett stråkinstrument är förenat med så stora tekniska krav (obs! även i fråga om intonation), att en lärare lätt kan hamna i en stereotyp undervis- ningsmetod, där idén om en kontinuerlig teknisk utveckling ofta helt brukar domi- nera över moment, där man sysslar med musikaliskt uttryck och musikalisk frase- ring. Med andra ord: man ger för litet åt fantasin.

Denna erfarenhet skärper kravet i all pedagogutbildning: den blivande läraren måste göras lika medveten om det gestalt- ningsmässiga som om det tekniska, och då på alla nivåer.

Bedömning och examination

A. Proviviolinspelning

Ur den instuderade repertoaren utväljer examensnämnden en månad före provet tre verk från skilda epoker. I allt skall examinanden ha instuderat ett 130-tal kom- positioner (inkl. kammarmusikverk) för godkänd examen.

B. Prov i undervisningsskicklighet

1. I examen undervisar examinanden två egna elever varav en, som han undervisat från nybörjarstadiet. Vidare skall han på högre stadium ge lektion med en för ho- nom okänd elev. Det vid detta tillfälle utvalda repertoarstycket meddelas honom en vecka i förväg.

2. Grupp- och ensembleledning.

Läromedel och lokaler. I princip desamma som vid fackskola, men mera omfattande beträffande not- och läroboksmaterial och på band/ skiva inspelade verk.

Kursverksamhet. Behovet av violinpedago- giska kurser är stort. En sommarkurs om minst ett par veckor hos en erkänd violin- pedagog kan vara av stor betydelse.

C. Musiklärarlinjen Violin som instrument ]

Mål. Utbildningen avser att ge de kun- skaper och färdigheter som krävs för att kunna spela medelsvår violinrepertoar på ett ur musikalisk synpunkt godtagbart sätt, samt att kunna undervisa i violinspelning på elementär- och lägre medelstadienivå.

Huvudmoment: Violinistisk utbildning och violinpedagogisk utbildning.

Kommentarer. Allmänna synpunkter. Även om den tekniska utbildningen ej får åsido- sättas måste kanske i detta fall instude- ring av en rikhaltig repertoar av violin- musik på låg och medelstadierna anses vara det för den blivande musikläraren viktigaste momentet.

I den violinpedagogiska utbildningen skall studierna inriktas på att behärska elemen- tärundervisningen, samt att kunna spela för den repertoar det här är fråga om på ett medryckande och musikaliskt överty- gande sätt. Förmåga att improvisera ett ackompanjemang till nybörjarens tonbild- ningsövningar och att på ett psykologisk rik- tigt sätt sköta den krävande nybörjarunder- visningen i övrigt fordrar omfattande stu- dier och övningar.

Inträdesprov. Inträdesprov bör vara obli- gatoriskt och omfatta endast spelprov. Exempel på minimikrav: Vivaldi, Konsert G-dur, sats 1, Händel, Sonat F—dur, sats 2, Pepusch, Kammarsonat, de Fesch, Sonat G-dur, och Martinu, Sonatin, sats 1.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Violin- undervisningen bedrivs huvudsakligen indi- viduellt med 1 lektion pr vecka. Viss del av undervisningen kan med fördel ske i grupp, t.ex. litteraturkännedom, uppfö- randepraxis av barockmusik och nutida musik (kurs om 8 lektioner pr termin). Ensembleövningar tillkommer liksom öv- ningsundervisning med objekt.

Läromedel och lokaler

Läromedlen utgöras av aktuella violinsko- lor, tekniska specialstudier, violinlitteratur, samspelsmusik.

Bedömning och examination. Vid bedöm- ning skall en avvägning ske mellan å ena sidan spelskicklighet och musikalisk ”gestalt- ningsförmåga och å andra sidan den in- studerade repertoarens omfattning.

För godkänd examen fordras en reper- toar som omfattar minimum 20 komposi- tioner från skilda epoker. T. ex. Vivaldi, Sonater op 2., Telemann, Sona- tiner, Fantasier för soloviolin, Händel, So- nater D-dur och E-dur, Veracini, Konsert D-dur, Nardini, Konsert e-moll, Roman, Konsert d-moll och f-moll, Mozart, Kleines Konzert, Schubert, Sonatiner, Mendelssohn, Konsert d-moll, Dvorak, Sonatin, Martinu, Rytmiska etyder, Larsson, Concertino, Wi- rén,— Suite miniature, v Koch, Sonatina semplice, Liljefors, Sonatin. Violinduetter av Viotti, Leclair, Martinu, Hindemith, Bartok samt svensk folkmusik. Komposi- tioner för 3 och 4 Violiner.

Examination omfattar

A. Prov i violinspelning. Examensnämnd utväljer 2 kompositioner ur examinandens instuderade repertoar 1 månad före exa- menstillfället.

B. Prov i undervisningsskicklighet. Vid provet undervisar examinanden 2 elever, varav den ene är nybörjare.

Mål. Utbildningen avser att ge kunskaper om det elementära violinspelet ur såväl spelmässig som violinpedagogisk synpunkt.

Kommentar. I motsats till Violin som in- strument 1 i Musiklärarexamen är violin- utbildningen i detta fall att betrakta som en orienteringskurs. Då man har anled- ning anta att eleven här har begränsad övningstid till förfogande kan de speltek- niska fordringarna ej ställas för högt men som ett minimum måste fordras att med god tonbildning kunna spela rent i första läget samt kännedom om en relativt om- ;fattande repertoar på denna svårighets- grad.

5.4.5 Klarinett A. I nstrumentklass

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på en ur konstnärlig synpunkt fullt tillfredsställande nivå fullgöra tjänst i en professionell symfoniorkester, framföra kam- marmusik samt uppträda inom förekom- mande aktiviteter i det offentliga konsert- livet.

H uvudmoment. Vidareutbildning av tek- niken till professionell konstnärlig nivå över hela repertoarfältet.

Orkester- och kammarmusikstudier

A. Symfoni— och kammarorkesterspel B. Ensemblemusik med och utan piano C. A vista-spel

Kursplan i klarinettspel. Nedanstående stu- dieplan för åk 2—4 (åk 1: åk 3 i musik- fackskola) är beskriven genom några för- slag till skolor, etyder och kompositioner.

Årskurs 2

Baermann, Grössere Voriibungen, ur Voll- ständige Klarinett-Schule, del 3 (fort-

satta studier) Kroepsch, Etyder del 2 och 4 Uhl, 48 Etiiden fiir Klarinette, del 1 Hayneck-Glogcr, Orchesterstudien, lämpli- ga urval ur hft 1—16 Brahms, sonat för klarinett och piano f- moll Hindemith, sonat för klarinett och piano Martinu, sonatin för klarinett och piano Mozart, Klarinettkonsert A-dur

Årskurs 3

Baermann, fortsatta studier Uhl, fortsatta studier (del 2) Périer, Vingt études de virtuosité Jettl, 18 Etiiden Hayneck-Gloger, fortsatta studier Bark, Screnad för klarinett och piano Brahms, sonat för klarinett och piano Ess- dur de Frumerie, konsert Krenek, Monologer för soloklarinett Poulenc, sonat för klarinett och piano Raphael, Sonatin för klarinett och piano Seiber, concertino Weber, konsert Ess-dur

Årskurs 4

Baermann och Hayneck-Gloger Bozza, Quatorze études de mécanisme Delécluse, Quatorze grandes études J ettl, Zehn Etiiden Naumann, 12 Capricci Strauss, Richard, Orchesterstudien (ur sym- foniska och musikdramatiska verk) Verk för soloklarinett av Apostel, Bucht, Rosenberg, Stravinsky m. fl. Berg, Alban, Fyra stycken för klarinett och piano Debussy, Rapsodi Nielsen, klarinettkonsert Schollum, sonat och sonatin för klarinett och piano Wildgans, sonatin för klarinett och piano Till denna repertoar kommer med lämp- ligt urval för de olika årskurserna viktigare ensemblestämmor i verk av Mozart, Brahms, Reger, Ravel, Hindemith, Bartok, Webem, Bäck, Blomdahl etc.

Mac. Hi.—_-m.—.&—4_.

_... lucia;

...,/. __,_.

Inträdesprov, bedömning och examination, arbetssätt och verksamhetsformer, lärome- del och lokaler. Se under violin, instru- mentklass: kap. 5, 4.4. A. Där presentera- de synpunkter och krav gäller även be- träffande undervisningen på klarinett, dock lämpade till instrumentets teknik och re- pertoar.

Diplomutbildning. Se motsvarande rubrik under violin, instrumentklass (sid. 113). Där uppställda krav gäller i princip även för klarinett, dock lämpade till instrumentets speciella repertoar.

B. Klarinettpedagogisk linje

Mål och Huvudmoment. Se under violin- pedagogisk linje vid musikhögskola. Där presenterade synpunkter och moment gäl- ler även för klarinett, dock lämpade till instrumentets speciella teknik och reper- toar.

Anvisningar och kommentarer. Se under violinpedagogisk linje vid musikhögskola. Där presenterade synpunkter och studie- former gäller även för klarinett, dock läm— pade till instrumentets speciella teknik och repertoar.

Examination. Läromedel och lokaler. Se under violinpedagogisk linje vid musikhög- skola. Där presenterade bestämmelser och synpunkter på studiematerial gäller även för klarinett, dock lämpade till instrumen- tets speciella teknik och repertoar.

C. Klarinett som instrument I och instru- ment 2 på musiklärarlinjen

Se under motsvarande moment i ämnet vio- lin vid musikhögskola. Där presenterad upp- läggning av studierna gäller även för klari- nett, dock lämpade efter instrumentets spe- ciella teknik och repertoar.

Vid inträdesprov till musikhögskola skall elev med klarinett som instrument l välja sina stycken ur repertoaren för musikfack-

skolans åk 2. Examensstycken väljs för be- tyget godkänd ur repertoaren för musik- fackskolans åk 3.

5 .4.6 Blockflöjt A. I nstrumentklass

Denna kan läggas upp helt i linje med övriga solistklasser. Dock bör tillvalskursen Collegium Musicum (2) vara obligatoriskt ämne, samt uppförandepraktiska problem ges stor vikt under de gemensamma lek- tionerna i huvudämnet. Som tillval bör rekommenderas Sång (tillvalskurs 6). Block- flöjtisterna bör även beredas tillfälle att medverka i orkesterspel vid framförande av tillämpliga större barockverk. Önskvärt är även, att blockflöjtens resurser tas i an- språk i Musica Nova (tillvalskurs 3).

B. Blockflöitpedagogisk linje

Här tas i stort sett endast upp »blockflöjt- innehållet» i denna utbildning som i alla öv- riga delar kan utformas som övriga peda- gogklasser. Nämnas kan blott att Collegium Musicum (2) bör kunna ersätta Orkester under Åk 1—2 samt att som obl. tillval bör starkt rekommenderas cembalo eller piano (tillvalskurs 1) och Sång (tillvalskurs 6).

Mål. Undervisningen avser att meddela sådana kunskaper om blockflöjten, dess pedagogik, metodik, teknik, spel och reper- toar, att eleverna med hjälp därav skall kunna meddela undervisning om block- flöjten, dess spel och repertoar såväl en- skilt som i grupp samt för alla stadier upp till det relativt avancerade.

Detta innebär jämfört med fackskolans pedagogutbildning: Långt fullständigare lit- teraturgenomgång, även av pedagogisk lit- teratur. Något skärpta krav på eget spel, framför allt på spel av samtliga flöjter. Mycket starkt betonade krav på undervis- ningsförmåga i alla avseenden grundade bl. a. på en omfattande övningsundervis- ning i alla former.

5.4.7 Basun (typplan för samtliga bleck- blåsinstrument)

A. I nstrumentklass

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på en konstnärligt och tekniskt tillfredsställande nivå fullgöra tjänst i en professionell symfoniorkester, framföra kammarmusik samt medverka i övriga före- kommande aktiviteter inom det offentliga konsertlivet.

Huvudmoment. Teknisk och konstnärlig ut- bildning till professionell konstnärlig nivå inom instrumentets hela repertoarområde. Studier i dragbasunen närstående instrument såsom tenorbasun, barytonbasun etc.

Symfoni- och blåsorkesterspel. Ensemblemu- sik med och utan piano. Speciella bleck- blåsensembler. A vista-spel. Gehörspel, transponering och improvisation.

Anvisningar och kommentarer. Det kan inte nog kraftigt betonas, att en basunist måste skolas till ensemblespelare. Undervisningen måste därför inriktas på ensemblespel även utanför orkester- och kammarmusikunder- visningens ram.

Då basunistens framtida arbetsfält i första hand blir symfoniorkestern är det angeläget att läraren — i den mån han inte sitter i en orkester med stor repertoar - håller kontakt med utvecklingen inom det moderna orkes- terkomponerandet (det rör sig ju här om i flera fall svåråtkomliga stämmor).

Inträdesprov, bedömning och examination Lokaler och läromedel.

I princip gäller vad som ovan sagts under 5.4.4 och 5.4.5, dock med vederbörliga mo- difieringar med hänsyn till instrumentets teknik och repertoar.

Di pl omstud ier

De under violin, instrumentklass, uppställda kraven gäller i princip även för basun med

den anpassning som motiveras av instru- mentets speciella teknik och repertoar. Det bör särskilt betonas att skolningen i orkes- ter- och ensemblespel måste föras upp till högsta tekniska och konstnärliga nivå, vilket bör avspegla sig i särskilda examensprov gällande orkester.

B. Basun pedagogisk linje

Mål och huvudmoment. De under violin— och klarinettpedagogiska linjerna presente- rade synpunkterna och studieformerna gäl- ler i princip även för basun. Som ett viktigt tillägg gäller dock att eleven i sitt framtida arbete som lärare för musikfackskoleelever inte bara har att tänka på deras basunut- bildning utan också på att dessa i sin tur i den kommunala musikskolan på en ele- mentär teknisk nivå måste kunna behärska även instrument som trumpet, valthorn, baryton, tuba och melofon. En grundläg- gande skolning på dessa instrument bör allt- så ingå i pedagogutbildningen vid musik— högskolan.

Examination. Lokaler och läromedel. I prin— cip samma som för violin- och klarinett- pedagogiska klasserna.

C. Basun som instrument I på musiklärar— linje

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de tekniska och gestaltningsmässiga kunska- per som krävs för den kommande lärar- verksamheten.

Huvudmoment. Se musikfackskola, basun, dock på en högre nivå, tekniskt och gestalt- ningsmässigt. Rörande ensemble, se under instrument 1 i timplanerna för musiklärar- linje samt under violin som instrument 1 på musiklärarlinje. Någon medverkan i sym- foniorkester och Nutida musikgrupper skall förekomma.

Inträdespmv och examination. För godkänt inträdesprov krävs en teknisk skicklighet motsvarande genomgången åk 2 vid musik-

...—... ...—__. om...—__|... *

För godkänd examination vid musikhög- skola krävs en nivå motsvarande genom— gången åk 2 vid musikhögskola.

D. Basun som instrument 2 vid musik- lärarlinie

Mål och huvudmoment. Avsikten är att eleven skall få en allmän orientering i in- strumentets spelteknik samt i lättare solo— och ensemblerepertoar.

Repertoarförslag (instrumentklass).

Ett arbete för genomgående studier är Henri Couillard, Enseignement complet du trom- bone å coulisse (bd 1—11).

Lämpliga för åk 2—3 är bl. a. V. Blazjevitj, 26 sekvenser (rysk utgåva), Kauko Kahila, Advanced studies och Anton Slama, 66 Etiiden in allen Dur- und Moll- tonarten. Studielitteratur för bastrombone är bl. a. Allen Ostrander, Shifting meter studies, V. Blazjevitj, Advanced daily drills och Dhellemmes, 25 Etudes de perfectiorme- ment.

Lämpliga för åk 4 är förutom de svåraste häftena i Couillard bl. a. Eugéne Bozza, Etudes, och Gérard Pichaureau, Enseigne— ment du trombone. Mycket avancerad spel— skicklighet krävs för Bitsch, 15 Etudes de rythme.

För ensemblespel vid gemensamma lek- tioner inom basunklassen kan rekommen- deras Alfred Jakobs, Studienwerke fiir Posaune (innehåller satser från Gabrieli till Blacher rn. fl.) samt sviter och enskilda satser av bl. a. Burril Philips, Leslie Bassett, Roger Boutry, Jacques Charpentier och Defay. Till detta kommer en rad andra arrangemang och originalverk av bl. a. Speer, Stoltzer, Beethoven, Serocki etc.

Detta om den företrädesvis tekniska ut- bildningen. För den konstnärliga skolningen tillkommer orkester- och kammarmusik- stämmor från renässansen och fram till nu- tida musik. Några tonsättarexempel: Rossini,

Wagner, Bruckner, Mahler, Richard Strauss, Ravel, Stravinsky, Bartok, Webern, Nono, Naumann, Blomdahl (främst Spel för 8), Lidholm, Hambraeus, Bark-Rabe (Bolos) m.fl. En översiktlig inblick i standardre- pertoaren ger Stoenberg, Orchesterstudien, 8 band, varav det sista ägnats Alban Bergs Wozzeck.

Bland soloverk kan nämnas konserter av Vagn Holmboe, Henri Tomasi, Gordon Jacobs, Lars-Erik Larsson, Nicolai Rimskij- Korsakov och Kazimierz Serocki. Bland transkriptioner kan nämnas konserter av Bréval och Wagenseil samt 2 sonater för so— lobasuner av Bodin de Boismortier. För basun och piano kan nämnas verk av Dutilleux, Defay, Bozza och Hindemith.

Av största vikt är att eleven också får spela i blandad bleckblåsensemble (med trumpet, horn etc.). Några tonsättarnamn: Giovanni Gabrieli, Rautavaara, Merilainen m.fl.

5.4.8 Gitarr

Mål. Undervisningen skall ge eleven förmå- ga att utföra skilda slag av gitarrmusik med höga krav på konstnärlig mognad och tek- nisk skicklighet samt ge god repertoarkän- nedom om musik för gitarr och gitarren- sembler.

Huvudmoment. Individuellt gitarrspel. Ut- veckling av spelteknik. Instudering av re- pertoar. Ackompanjemang av sång och soloinstrument. Kammarmusik. Oriente- ringskurs i luta. Notationslära. Knäppin- strumentens historia. Uppförandepraxis. Improvisation och gehörsspel.

Anvisningar och kommentarer. Ovanståen- de mål och huvudmoment gäller för dem som har ämnet gitarr såsom huvudinstru- ment i soloklass eller gitarrpedagoglinje. För andra elever anpassas kraven på konst- närlig och teknisk skicklighet till utbild- ningslinjens totala målsättning och elevens individuella förutsättningar och intresse. Elever med gitarr som huvudinstrument skall ej välja piano som biinstrument. Här

föreslås i första hand blockflöjt, i andra hand annat blåsinstrument eller ett stråk- instrument. Samtliga gitarrelever skall ha undervisning i sång.

Den individuella gitarrutbildningen kom- pletteras med gemensamma lektioner. Des- sa äger rum i seminarieform och kan vara gemensamma för alla elever i soloklass och pedagoglinje. Instuderad repertoar spelas upp och problem av skilda slag diskuteras. Träning i solo- och ensemblespel inför pu- blik sker vid dessa lektioner. Inspelningar med olika gitarrister (även lutenister) i skil— da slag av musik avlyssnas och diskuteras. Den gemensamma lektionen kan även an- vändas till konsertbesök eller annat speciellt ändamål.

Notationsläran omfattar luttabulaturer (italiensk, tysk, fransk och spansk) samt gi- tarrtabulaturer (även inom populärmusik). I samverkan med läraren i gehörs— och sats- lära ges grundkurs i ornamentik och under- visning i generalbasspel. Läs- och spelöv- ningar i g—klav och basklav är nödvändiga. Orientering om ovanligare klaver ges. I samband härmed behandlas knäppinstru- mentens historia och uppförandepraxis.

Samspel med gitarr skall omfatta duos, trios och kvartetter, gitarr och sång samt gitarrensembler av skilda slag. Elevernas egna arrangemang, transkriptioner, general- basstämmor etc. spelas och diskuteras.

Undervisningen i improvisation och ge- hörsspel syftar till att frigöra och utveckla elevens fantasi och skapande förmåga. Ackompanjemang av visor och populärme- lodier skall ingå. Vidare skall eleven im- provisera melodiskt, såväl självständigt som över givna harmonier. Viss utbildning i jazz- gitarr är önskvärd.

Den metodiska utbildningen för blivande gitarrpedagoger inriktas på att utbilda lä- rare för mera kvalificerad gitarrundervis- ning (vid musikhögskola, musikfackskola, lärarhögskola, folkhögskola med musiklinje etc.). Även nybörjarundervisning skall dock ingå. Elever som genomgått musikfackskola och där erhållit grundläggande gitarrpeda- gogisk utbildning kan koncentrera sin me- todikutbildning på mera avancerade nivåer.

Inträdesprov. Den inträdessökande skall spela två etyder av olika teknisk karaktär

a) En etyd som visar prov på arpeggio eller tremoloteknik är t. ex. Mauro Giuliani etyd nr 5 op. 48 (G. A. 32), D. Aguado etyd nr 2 ur: 24 etyder (G. A. 62), eller Matteo Carcassi etyd nr 5 Op. 60 (U. E. 12248), Fernando Sor Etyd nr 19 op. 31 (G. A. 80).

b) en etyd som visar prov på lägeväx- lingsteknik, t.ex. Fernando Sor etyd nr 20 op. 31 (G. A. 80), Fernando Sor etyd nr 6 eller 12 op. 6 (G. A. 77), Matteo Carcassi etyd nr VII op. 60 (U. E. 12248).

— ett långsamt och ett snabbare stycke från renässansens eller barockens Lut- och Gitarrlitteratur, t.ex. Luys Milan »Fanta- sia del Quarto tono» och Alonso Mudarra Gallarda ur: »Hispanae Chitarae Ars viva» (G. A. 176), eller Robert de Visée »Sara- band och Menuett II» ur: Suite i d-moll (U. E. 11322).

— ett eller två stycken från den moderna Gitarrlitteraturen, t.ex. två av Hilding Hallnäs »Preludier 1—12» (dock icke 1 och 2) eller två av Manuel Ponces Preludier (1—12) (G. A. 124 och G. A. 125), eller H. Villa Lobos Preludium nr 111 (Max Eschig Paris).

— A vista prov, en lättare gitarrkompo- sition noterad i vanlig »gitarrklav», och en enkel basstämma noterad i bas-klav.

Examination. Elever på gitarrpedagoglinje eller soloklass avlägger examensprov i gi- tarr av följande omfattning.

a) Prov i solistisk färdighet. Examinan- den skall i samråd med sin lärare ha utfor- mat och instuderat ett program med en sammanlagd längd av 40—50 min., innehål- lande musik från samtliga nedanstående epoker.

— Musik för renässansluta och vihuela från tiden I507—ca 1630. Svårighetsgrad: En Fantasia ur »El Maestro» av Luys Mi- lan, eller Pavan av Bulman eller Giacomo Frescobaldi: »Aria con variazioni» eller

U.E. : Universal Edition G.A. : Schotts Gitarre-Archiv

-.. nu).... —

*. _. .-.x-v

några elizabetanska Madrigaler för sång- stämma och luta (ev. på altgitarr).

— Musik för 5-striingad gitarr och ba- rockluta från tiden ca 1630—ca 1780. Svå- righetsgrad: Suite d-moll av Robert de Vi- sée eller Suite d-moll av Silvius Leopold Weiss.

— Musik för 6—strängad gitarr från tiden ca 1780—ca 1850. Svårighetsgrad: Sonate op. 15 av Fernando Sor eller Sonate op. 15 av Mauro Giuliani eller Sonate för Zittra eller gitarrsolo av Wikmanson eller ett kam- marmusikverk t. ex. en av Boccherinis kvin- tetter eller en trio av Matiegka.

— Musik för 6-strängad gitarr från tiden ca l850—ca 1920. Svårighetsgrad: Några av Fransico Tarregas Preludier eller några av hans små karaktärsstycken eller en kom- position av Henrik Rung ur op. 4.

— Musik för 6-strängad gitarr från ca 1920 till vår tid. Svårighetsgrad: t. ex. någ- ra av Hilding Hallnäs Preludier (13—24) eller hans »Partita Amabile per Chitarra» eller några av Villa-Lobos Preludier och etyder eller Manuel de Fallas Homenaje el- ler Frank Martins »Quatre Pieces Breves».

Provet skall innehålla minst en egen transkription från någon av »tabulaturepo— kerna» (se: 1 och 2).

Provet bör även innehålla ett kammar- musikverk för gitarr i kombination med andra instrument eller sång.

Av programmet spelar examinanden ca 10 min. efter eget val. Dessutom meddelas examinanden en vecka innan examensdagen de verk som censor (censorer) ytterligare önskar höra (ca 10 min.).

b) A vista prov:

— Ett avsnitt av en basstämma noterad i basklav.

— En gitarrkomposition noterad i » gitarr- klav» (oktaverad g-klav). Svårighetsgrad: Fernando Sor Op. 35 häfte 1.

c) Undervisningsprov (endast för gitarr- pedagoglinje).

— Gruppundervisning (nybörjare) 20—30 min.

— Enskild undervisning (något avancerad elev) 20—30 min.

— Extemporalprov (högre stadium) 20—

30 min. Enskild undervisning med okänd elev, varvid examensuppgiften meddelas examinanden två veckor innan examens- dagen.

Undervisningsproven 2—3 bör tillsam- mans innehålla minst tre av de tidsepoker som anges under provet i solistisk färdighet.

Diplomutbildning

Inträdesprov. Eleven skall i samråd med sin huvudlärare ha utformat och instuderat ett soloprogram, med en sammanlagd längd av ca 60 min. Beträffande repertoarmässig utformning och svårighetsgrad se slutprov i solistisk färdighet för instrumental- och gitarrpedagoglinje. Ur denna repertoar väl- jer eleven själv ca 20 min. och censor 20— 25 min. så att själva provets längd blir minst 40 min.

Enskild gitarrundervisning ] vte bägge åren. Breddning av repertoar på högstadiet. Vid sidan av den egentliga repertoarinstu- deringen skall eleven självständigt samman— ställa program av olika typer t. ex. kortare program för radio eller TV, vanliga kon- sertprogram och program för skolkonserter. I programkomponerandet skall även ingå författande av kommentarer till varje pro— gram. Specialisering inom vissa epoker kan bli aktuell om någon elev så önskar.

Slutkrav för diplomlinjen skall repertoar- mässigt vara minst tre st. konsertprogram å 60 min. En offentlig konsert kan fungera som slutprov. Debutstipendier bör kunna ställas till förfogande för dessa elever, som ofta saknar ekonomiska möjligheter att sva- ra för debutkostnader.

Ensemblea'iplom med gitarr som huvud- instrument. Elever med speciellt intresse för ensemblemusicerande kan efter högst två års studier i en speciell ensemblelinje er- hålla ensemblediplom efter godkända prov.

Som inträdesprov kan ett slutprov i instrumental- eller gitarrpedagogisk klass fungera. Ensembleinslagen i detta slutprov kan då dominera. Specialisering inom vissa epoker kan även här ske. Det vore även önskvärt om hela ensembler kunde hålla

ihop under hela studietiden för att efter ett eller två år framträda med 2—3 färdiga kon- sertprogram. Medlemmarna i dessa en- sembler kan naturligtvis även medverka i flera ensembler med olika repertoar.

Repertoarförteckning Sologitarr Lägre stadium

a) (1507—1630) Musik för renässansluta och vihuela

U. E. 13070 Tänze der Renaissance. U. E. 13071 Kanzonen und Tänze aus dem 16. Jh. U. E. 13973 Leichte Stöcke aus Shakespea- res Zeit. U. E. 13972 John Dowland, Vier leichte Stiicke. Edition Schott 4620 (Zanoskar) Gitarre- spiel alter Meister. Otto Henrich Noetzel Verlag, Wilhelms- haven. Aus Tabulaturen des 16. Jh. Fritz Klämbt. Hefte I och II.

b) (1630—ca 1780) Musik för barockluta och femsträngad gitarr

U. E. 13408 Tänze und Weisen aus dem Barock. U. E. 13942 Leichte vergniigliche Original- stiicke aus dem 18. Jahrhundert (Scheit). Edition Nagel 1107 Aus dem Baltischen Lautenbuch (1740). U. E. 12102 Partita a-moll, Joh. A. Logy. U. E. 11958 Vier Kleine Leichte Stiicke, ]. S. Bach (1685—1750).

0) (Ca 1780—1850) Musik för sexsträngad gitarr

G. A. 19, 20 och 21 »Die Stunde der Gi- tarre». G. A. 27 och 28 Carulli—Brevier. G. A. 67 Carulli op. 333. G. A. 4 a Carcassi—Brevier Band 1. B. A. 8438 Dionisio Aguado 50 Estudios.

G. A. 48 Mauro Giuliani op. 30 »Der Schmetterling» . E. S. 335 Anton Diabelli op. 39 »30 sehr leichte Ubungsstiicke».

d) (Ca 1850—1920) Musik för sexsträngad gitarr

De lättaste preludierna av Tarrega. Se mel- lanstadium.

e) (Ca 1920 till vår tid).

Anderssons Musik, Malmö. Hilding Hall- näs 12 Preludier. Peer Musikverlag, Hamburg. M. Ponce »Seis Preludios Cortos». Anderssons Musik, Malmö. Per-Olof John- son 30 Folkvisor.

Mellanstadium

a) (1507—1630) Musik för renässansluta och vihuela

B. Schotts Söhne Mains G. A. 176 »Hispa- nae Citharae Ars Viva». Antologi med spansk renässans (E. Pujol). Anderssons Musik, Malmö. Utkommer 1968. Luys Milan 6 Pavanas. U. E. 12402 John Dowland Air and Gal- liard. U. E. 12761 Thomas Robinson Fiinf Stöcke. U. E. 12712 Mattheus Weissel Phantasia und Deutscher Tanz. Hela serien »Die Tabulatur». (Tabulatur med översättning i modern notation av H. Mönkemeyer). Edition Pegasus Locarno Giacomo Gorza- nis Musik aus alten Lautenbiichern fiir Gitarre iibertragen und herausgegeben von Bruno Tonazzi. Edition Schott 4621 (Zanoskar) Gitarre- spiel alter Meister.

b) (1630—ca 1780) Musik för barockluta och femsträngad gitarr

U. E. 11202 J. S. Bach Drei leichte Stiicke. U. E. 12471 J. S. Bach Sarabande und Bourré.

v.t.)...

., 3.)-..... ...v— .;.'.m—_'.

Anderssons Musik, Malmö. Sarabande — Gavott 1 och 2.

M. E. 6808 Santiago de Murcia (1710) Pre- lude — Allegro. M. E. 1005 Gaspar Sanz (1640—1710) Pa- vanas. M. E. 1048 Cinq airs de Cour en mi mi- neur. M. E. 1050 Robert de Visée (1684) Sara- bande — Menuet Passacaille en mi mi- neur. Ö. B. V. 6781 128a (Scheit) Silvius Leo- pold Weiss (1686—1750) Menuet — Sara- bande — Menuet. G. A. 160 J. Ph. Rameau (1683—1764) 2 Minuetti. G. A. 143 Johan Kuhnau (1660—1722) 4

Petits Morceaux.

c) (Ca 1780—1850) Musik för sexsträngad gitarr

G. A. 5 Carcassi Drei Sonatinen op. 1 Sechs Caprisen op 26. Zimmerman 10715 M. Giuliani Sonatine fiir Gitarre op 71. G. A. 49 Francesco Molino (1775—1847) Drei Sonaten op. 6. G. A. 41 Heinrich Marschuer 12 Bagatel- len. G. A. 15 Fernando Sor 20 ausgewählte Me- nuette. U. E. 13941 Fernando Sor Andantino op 2/ 3.

d) (Ca 1850—ca 1920) Musik för sex-

strängad gitarr

U. E. 13408 Fransisco Tarrega »Sämtliche Preludien». B. A. 7839 Ricordi Adelita. B. A. 9900 Ricordi Danza Mora. Union Musical, Espanola Marieta.

e) (Ca 1920 till vår tid) Musik för sex- strängad gitarr

Broekmans & Van Doppel, Amsterdam, Antonio Lauro »Quatro Valses Venezo— lanOS». G. A. 124 Preludes 1—6 M. Ponce.

G. A. 125 Preludes 7—12 M. Ponce G. A. 133 Moreno Torroba »Pieces Carac- teristiques» Vol. 1. G. A. 134 Moreno Torroba »Pieces Carac- teristiques» Vol. 11. G. A. 165 A. Tansman »Cavatina». U. E. 11321 Josef Lechtahler Variationen-

suit. U. E. 11180 Alfred Uhl Zehn Stiicke Heft I. U. E. 11181 Alfred Uhl Zehn Stiicke Heft II. M. E. 6733 H. Villa-Lobos »Preludium nr 3». U. E. 11959 F. Burkhart Passacaglia.

Högre stadium

a) (1507—1630) Musik för renässansluta och vihuela

G. A. 157 Giacomo Frescobaldi 1644) Aria con Variazioni. G. A. 158 Giacomo Frescobaldi 5 Mor- ceaux.

Anderssons Musik, Malmö, Bulman Pavan (P. 0. J.).

(1583—

b) (1630—1780) Musik för barockluta och femsträngad gitarr

U. E. 11322 Robert de Visée (1686) Suite d-moll. U. E. 12714 Robert de Visée Suite g-moll. G. A. 145 J. S. Bach Preludium et Fuge. G. A. 141 J. S. Bach Chaconne.

c) (Ca 1780—1850) Musik för sexsträngad gitarr

Clifford ESSex Music Co. Ltd. (Bream) Aguado D. Adagio. U. E. 11320 M. Giuliani Sonate op. 15. Ricordi B. A. 11618 Fernando Sor 19 Kom- positioner para Guitarra. U. E. 11960 Fernando Sor Andante Largo op. 5. Sirnrock London Elit Edition 1303 F. Sor Thema, Variationen und Menuett op. 3. G. A. 130 F. Sohr Variations op. 9 (Mo-

B. A. 12072 Ricordi F. Sor Fantasia Ele- giaca op. 59. Simrock F. Sor Deuxieme grande sonata op. 25.

d) (Ca 1850—1920) Musik för sexsträngad gitarr

Francisco Tarrega (1850—1920).

B. A. 8873 Recuerdos de la Alhambra. Union Musical Espanola 18146 Capricho Arabe. Bibliotek Fortes Madrid Maria. Union Musical Espanola Miguel Llobet Diez Canciones populares.

e) (Ca 1920 till vår tid) Musik för sex-

strängad gitarr

Ricordi 129860 M. Albloniz Antalogia per Chitarra. U. E. 13605 Hans Erik Apostel Sechs Mu- siken. U. E. 12711 Frank Martin »Quatre Pieces Breves». J. & W. Chester, Ltd. II Great Marlborough Street London W. 1. Lennox Berkeley Sonatina for Gitar. G. A. 168 Castelnuovo Tedesco Op. 129 Rondo. Ricordi Castelnuovo Tedesco Tarantella. G. A. 105 Manuel de Falla Homenaje (Le Tombeau de Debussy). M. E. 6731 Villa-Lobos Preludium nr I. M. E. 6732 Villa-Lobos Preludium nr II. M. E. 6734 Villa-LobOS Preludium nr IV. M. E. 6735 Villa-Lobos Preludium nr V. Casa Arthur Napoleao Musicas 8452 Villa- LObOS Choro nr 1.

Etyder

Fernando Sor (1778—1839) Op. 60 (U. E. 11843). Op. 31 (S. G. A. 79—80). Op. 35 (S. G. A. 81—82). Op. 6 (5. G. A. 77). Op. 29 (5. G. A. 78)

Matteo Carcassi (1792—1853). Op. 60 (U. E. 12248).

Mauro Giuliani (1780—1840). Op. 48, 24 Etyder (S. G. A. 32, Ritter). Op. 1A, Heft 1 (S. G.A. 30). Op. 1A, Heft 2 (S. G. A. 31)

Luigi Leguani (1790—1877). Capricen in allen Dur und Molltonarten. Teil 1, (G. A. 35). Teil 2, (G. A. 36).

Napoleon Coste (1806—1883). 25 Etyder Op. 38. Verlag Gitarrefreund, Berlin.

H. Villa Lobos (1887—1958). Douze Etudes pour Guitarre. Max Eschig M. E. 6679.

Stephen Dodgson and Hector Quine. Studies for Guitar Book 1 och 2.

D. Aguado. 24 Etyder und 10 Tonleiterstudien. G. A. 62.

Gitarrskolor

Dionisio Aguado. »Metodo de Guitarra» Maza). Union Musical Espanola Madrid.

(R. Sainz de la

Matteo Carcassi. »Gitarrenschule» (Hans Ritter). Teil 1, G.A. la. Teil 2, G.A. lb. Teil 3, G. A. lc.

F. Carulli. »Guitarre—Schule» (Krempl). Universal Edition 276.

Emelio Pujol.

»Escuela Razonada de la Guitarra». (Ricordi Buenos Aires). 3 band: B.A. 9587, B. A. 9563, B. A. 10945.

..». ___—___mm .

. —_- :......u-m

Karl Scheit. Lehr- und Spielbuch fiir Gitarre. Österreichischer Bundesverlag, Wien Ö. B. V. 1721, 13.

Schaller—Scheit. Lehrwerk fiir die Gitarre. 3 Heften.

Universal Edition.

F. Sor (Coste). »Metodo Completo Para Guitarra». Ricordi Americana B. A. 8715.

Walter Gerwig. »Das Spiel der Lauteninstrumente». 3 Band. Musikverlag R. Lienau, Berlin-Lichterfelde.

Pascual Roch. »A Modern Method for the Guitar» (School of Tarrega). 3 Band. G. Schirner, IN C. New York.

U.E. : Universal Edition G.A. : Schotts Gitarre-Archiv M.E. : Max Eschig, Paris Ö.B.V. : Österreichischer Bundesverlag, Wien B.A. : Ricordi, Buenos Aires E.S. : Edition Sikorski, Hamburg

Litteratur

Die Tabulatur Friedrich Hofmeister — Hof- heim am Taunus. Hela serien.

Johannes Wolf: »Handbuch der Notations- kunde», del II. Breitkopf & Härtel — Wiesbaden.

Robert Dowland: »Varietie of Lut Les- sons». London 1610 Facsimile. Schott & Co., Ltd, London. (Tabulaturdelen).

Josef Zuth: Handbuch der Laute und Gi- tarre». Verlag der Zeitschrift fiir die Gi- tarre, Wien. Anton Goll, Wien-Wollzeile.

Pierre Attagnant: »Preludes, Chansons and Dances for Lute». Edited by Daniel Heartz: Société de Musique d*Autrefois 126, Boulevard Maurice-Barres, Neuilly- sur-Seine, 1964.

The English school of Lutenist song Wri- ters. Edited by Horace Fellowes. Helst hela serien. I första hand volume IX— XVI.

Gaspar Sanz: »Instruccion de Musica sobre la Guitarra Espanola. . .» Institucion »Fernando el Catolico» de la Excma. Disputacion Provincial (C. S. 1. C.) Zara- goza 1966.

Collection lechoeur des muses publée sous la direction de Jean Jacquot.

Corpus des Luthistes francais: Adrian Le Roy: Fantaisies, Motets, Chan- sons et Danses (Premier Livre 1551). Fantaisies et Dances (Instruction, 1568). Psaumes (Tiers Livre, 1552 — Instruction, 1574).

Robert Ballard: Premier Livre (1611). Deuxieme Livre et Pieces Diverse.

Dufaut: Oeuvres. Oeuvres du Vieux Gauthier. Editions du centre National de la Recherche Scientifique, 15, Quai Anatole France — Paris (VIIe).

Alonso Mudarra: Tres libros de musica en cifra para vihuela. Barcelona 1949 Nr: VII i serien »Monumentos de la Musica Espanola». Instituto Espanol de Musico- logia.

Ensemble (* repertoar lämplig på musik- fackskola)

Allmänt

a) Tiden fram till ca 1630. * »Gesellige Zeit» B.A. 615 (del 1) * »Gesellige Zeit» B.A. 910 (del 2) (Körsatser från 1500- och 1600-talet för blandad kör. Kan instrumenteras efter be- hag. I första hand kan gitarren användas som bas och tenorinstrument, men i vissa fall kan även sopran och altstämmorna besättas med gitarrer. Gärna oktav resp altgitarrer.) »Carmina germanica et gallica» del 1 Hortus musicus 137. * »Carmina germanica et gallica» del 2 Hortus musicus 138. (Instrumentalmusik från 1500-talet. Även här instrumenterar man efter behag.)

Walter Gerwig »Alte Minnelieder» (för sångstgit. och ett melodiinstr.) (Ett exempel på hur man kan instrumen- tera renässanssatser.) Edition Nagel 1109. Walter Gerwig »Das Speil der Lauten- instrumente» Die Spielbiicher. 7+8. Robert Lienau — Berlin—Lichterfelde. (Obs! Arrangemang för 3—5 gitarrer (Lut- instrument) men kan naturligtvis instru- menteras efter behag.) »Musik aus dem Friihbarock» (H. Mön- kemeyer) (Musik för tre melodiinstrument.) »Singen und Klingen» Edition Nagel 1105. (Musik för 3—5 Gitarrer. Kan även instru- menteras efter behag.) »Der Spielmann aus Flandern» Edition Schott 2653. (Musik för olika melodiinstrument och gi- tarr.) »Paul Peuerl, 1625» »Tänze» (Zeitschrift fiir Spielmusik 239, Heft/ Febr. 59) (Danser för två melodiinstrument och gi— tarr.) Martin Agricola (1486—1556) »Dreistim- mige Choralkanons» (Kan instrumenteras efter behag.) (Zeit- schrift fiir Spielmusik) 2. Heft-49. John Dowland »Lachrimae Seven Pavans in five parts for Viols or Recorders and optional Lute» Nagels Musik-Archiv 173. Thomas Morley »Consort Lessons»

b) ca 1630—ca 1780. * Walter Gerwig

Spielbuch 10 »Johann Rosenmiiller/stu- dentenmusik» (Två blockflöjter och tre gitarrer.) J. S. Bach Arioso »Betrachte meine Sele» ur »Johan- nespassionen» för bas två Violiner (Viola d'amore) och gitarr. G. F. Händel »Nel dolce del oblio» Kantat för sopran, altflöjt och gitarr. Doblinger G.K.M. 28 Zwei Gesänge aus den Deutschen Arien G.M.K.27. Arcangelo Corelli Sonata a tre op. 4/ 3 Doblinger G.M.K.1 op.4/5 G.M.K.4 och op.5/8 G.M.K.19.

Sonater för två blockflöjter och gitarr. Antonio Vivaldi

»Trio in Do Maggiore» för violin, luta och basso continuo. Edizioni Ricordi.

G. M. Ruggieri »Sonata da Chiesa op.3» 10 sonater för 2 Violiner och gitarr. Österreichischer Bundesverlag Wien. Generalbaslitteraturen är utomordentligt rik och eleverna kan i samarbete med lära- ren i generalbas själva skriva generalbas- stämmor till repertoar som man önskar spe- la. Om man förfogar över både alt— och primgitarr kan man skriva fylligare general- basstämmor för dessa två instrument.

c) 1780—ca 1850. Luigi Boccherini »1:tes Quintett in D fiir Gitarre , 2 Violi- nen, Bratsche und Cello» Zimmermann, Leipzig. Z 11039. Nr. 17. »2:tes Quintett in C-dur» (samma besätt- ning). Z. 11206. Nr. 20. »3:tes Quintett in e-moll» (samma besätt- ning). Z. 11207. Nr. 21. Mauro Giuliani »Quintett op.65 ». För gitarr och stråk- kvartett. Elit Edition No 3218. N. Simrock, Ham- burg—London. Joseph Schnabel (1767—1831) »Quintett fiir zwei Violinen, Bratsche, Cello und Gitarre». W. Zimmermann —— Frankfurt/ Main. Z 11206. Nr. 22. Anton Diabelli »Sonatine fiir Gitarre und Harnmerkla- vier op.68». Z. Nr. 1. Ferdinand Carulli »Sonate nr. 1. Z. Nr. 1» och »Sonate Nr. Z. Z. Nr. 3». för Gitarr och piano. Francesco Molina »Tria fiir Flöte (Violine), Bratsche und Gitarre». Z. Nr. 8. J. Kreutzer »Trio fiir Flöte (Violine), Klarinette (Bratsche) und Gitarre». Z. Nr. 9. Leonard von Call »Trio fiir Flöte (Violine), Bratsche und

! 1 *. l l i |

Gitarre». Z. Nr. 10. Op.134. W. Matiegka »Trio fiir Flöte (Violine), Bratsche und Gitarre». Op. 26. Z. Nr. 11. J. Haydn »Sassation C-dur (Hoboken III: 6) för konsertante Gitarre, Violine und Cello». Doblinger. Franz Schubert »Quartett fiir Flöte, Gitarre, Bratsche und Cello». Edition Peters. Nr. 6078. Nicola Paganini »Quartetto a Violino, Viola, Violoncello e Chitarra». Schott 2315.

d) 1850 till nutid. Castelnuovo Tedesco »Quintette pour Guitare et quartir å cor- des op.143». Schott 4578. Alfred Uhl »Kleine Suite fiir Geige, Bratsche und Gitarre». Doblinger.

Repertoar för två till fem gitarrer.

a) Tiden fram till ca 1630. Två gitarrer. * Orlando di Lasso »Bicinien (1517)». Zeit- schrift fiir Spielmusik. Heft 18. (Kan även spelas på andra melodiinstru- ment.) * Georg Rhau »Bicinia Germanica (154-5)». Zeitschrift fiir Spielmusik. Heft 112. * »Meisterkanons aus Glareans, Dode- kachordon» (1547). Möseler Verlag, Wolfenbiittel. * Tielman Susato »Altflämische Tänze». Edition Schott 5236. Thomas Morley Neun Fantasien (för två Viola da Gamba). Hortus Musikus 136. (Kan även spelas på två gitarrer.) Bruno Henze »Das Gitarrerspiel, Heft 13». Friedrich Hofmeister, Leipzig. (Spelmusik för två gitarrer från flera epo— ker.) Pierre Attaignant Pavanes—Gajllardes— Basses Dances—Branles. P. J. Tonger Mu- sikverlag, Rodenkirchen/ Rhein.

Tre till fem gitarrer. * Walter Gerwig »Das Spiel der Lauten— instrumente». Die Spielbiicher 7+8. Robert Lienau, Berlin—Lichterfelde.

* »Musik aus dem Friihbarock». Edition Schott 4647. * »Singen und Klingen». Edition Nagel 1105.

b) ca 1630—ca 1780.

Två gitarrer. * Georg Philipp Telemann »Sechs Sonaten im Kanon». Möseler Verlag, Wolfenbiit- tel. Giovanni Battista Marella (1760) »Suite fiir zwei Gitarren». Universal Edi- tion 11323.

* ]. S. Bach »Kleine Stiicke fiir eine und zwei Gitar- ren». Edition Nagel 1101. »Six Pieces by J. S. Bach». Mills Music Ltd.

»Inventionen und Sinfonien». Sikorsky 533. G. F. Händel »Six Pieces». Mills Ltd.

Tre till fyra gitarrer.

* »Musik aus dem Hochbarock». Edition Schott 5097. * »Tånze und Stiicke der Barockzeit fiir drei Gitarren». Edition Schott 5126. G. P. Telemann

* »Sieben Menuette von Melante». schrift fiir Spielmusik. Heft 12.

Zeit-

0) ca 1780—ca 1850. Två gitarrer. Leonardi de Call 6 Stiicke fiir 2 Gitarren. Band VIII. Ver- lag Gitarrenfreund, Berlin. Serenad, Schott G. A. 39. Ferdinand Carulli * 6 kleine Duette Nr. 4—6, op.34 II. Schott G.A. 66.

* 24 Duetter fiir 2 Gitarren. Edition Peters 2480. Fernando Sor »Duette fiir zwei Gitarren». W. Zimmer- mann, Frankfurt am Main.

]) L'encouragement op.34. ZM. 144. 2) Divertissement op.38. ZM. 143. * 3) Drei leichte Duos, op.55. ZM. 55. * Leichte Duette för den Anfang». Sikor-

ski 530. »Duette alter Gitarremeister». Sikorski 531. * »Mittelschwere Duette». Sikorski 532. ]. Kiif ner * »Zwölf Duette fiir 2 Gitarren, op.87». Schotts G.A. 45. * »40 leichte Duette fiir 2 Gitarren». Schotts G.A. 83.

Tre till fyra gitarrer C. G. Scheidler Sonate D-dur. Ö.B.V. 6781, 40. Öster- reichischer Bundesverlag. Schwarz-Reiflingen E. * »Musik der Wiener Klassik» fiir drei Gi— tarren. Ed. Schott 5129. * »Zehn Deutsche Volkstänze fiir drei Gi-- tarren». Ed. Schott 5419. * Luigi Boccherini »Menuett för tre gitar- rer». Schotts G.A. 392. * W. A. Mozart »Menuett aus der Sinfoni in C». Schotts G.A. 399. * Franz Schubert Moment musical, op.94. Nr. 3. Schotts G.A. 400. * ]. Kiiffner »Ausgewählte Ubungsstiicke aus Op. 168 fiir 3 Gitarren». G.A. 10. * Fernando Sor »Quartett fiir vier Gitar- ren». Zimmermann Z. 10784. * Leonhard von Call »Leichtes Trio in C-dur». Schotts G.A. 61.

d) 1850 till nutid Två gitarrer Ferdinand Rebay »Duos fiir zwei Gitarren. Heft 1 och 2. Musikverlag V. Hladky, Wien. Robert Schumann * »14 Stiicke fiir zwei Gitarren». Schotts G.A. 18. * Carl Nielsen »Op. 53 för två gitarrer». Skandinaviska Musikforlaget, Köbenhavn. Manuel de Falla »Danse espagnole de La Vie Breve». Edition Max Eschig, 48, rue de Rome, Paris. M.E. 1401. Alfonso Broqua »El tango». M.E. 1402.

H. Villa-Lobos »A Canoa Virou». M.E. 1404. »Therezinha de Jesus». M.E. 1405.

Repertoar för sångstämma och gitarr

a) Tiden fram till ca 1630.

John Dowland »Six songs» (d. Dupré. Schott LTD, Lon- don (10328). »Drei Lieder» (K. Scheit). Universal Edi- tion 12403. (Se även Litteraturförteckning lut- och gitarrtabulaturer »The English school of Lutenist song Writer5».) Giacomo Gorzanis »Neapolitanische Lieder aus dem 16. Jahrh.» (B. Tonazzi). Edizioni Pegasus, Locarno. P.E. 6080. Luys Milan »Toda mi vida os amé» (F. Lavie). Edition Max Eschig. M.E. 6776. (Se även Litteraturförteckning Lut- och Gitarrtabulaturer m. m. Alonso de Mudarra »Tres Libros de mu- sica . . .») »An Elizabethan Song book». (Obs! Pia- noackompanjemanget transponeras en li— ten ters nedåt. Man får då samma grepp som på lutan som var stämd en liten ters högre än gitarrer. Om man vill ha origi- naltonart kan man med fördel spela på altgitarr eller använda kapotasto på tredje bandet på en vanlig gitarr.) Förlag: Doub- leday and conmpany Inc., Garden City, N.Y. Anchor A 56. (Boken innehåller en representativ sam- ling elizabethanska sånger av olika kom- ponister.)

b) ca 1630—ca 1780.

Obs! Svårighetsgraden kan anpassas efter eleven. I första hand den rika litteratur med solo- sånger med generalbasackompanjemang. T. ex. Heinrich Albert »Lieder und Arien». Bärenreiter—Ausgabo. B.A. 569.

. ___—__ »

Heinrich Schiitz »Kleine geistliche Konzerte». Bärenreiter B.A. 1701 + 1702.

Nicolaus Hasse »Geistliche Sololieder des Barocks». Bä- renreiter B.A. 1462+B.A. 1461. »Weihnachtslieder des Barocks». Bären- reiter B.A. 1561. Mährenholz »Generalbasschoräle». Bärenreiter B.A. 1220.

Alessandro Scarlatti »O Cessate di Piagarmi». Max Eschig 677. (I arrangemang för sångstämma och gi- tarr.) Beträffande generalbasliederna rekom- menderas både alt- och vanlig gitarr i generalbasstämman. Man kan då göra en mycket fylligare stämma som ger sånga- ren bättre stöd.

1. S. Bach »Lieder und Arien». Lea pocket score:, New York. Beträffande högbarockens generalbaslie- det är det ännu mer nödvändigt att för- dela generalbasstämman på två gitarrer (företrädesvis alt och primgitarr) beroen- de på den rikare harmoniken. C. M. Bellman »Bellmanmelodier», 2 band. Lundquist förlag, Stockholm.

c) ca I780—ca 1850.

*

Joseph Haydn »Drei Lieder». Doblinger G.K.M. Nr. 22. Carl Maria von Weber Gitarrelieder (original). Verlag F. E. C. Leuckart, Munchen—Leipzig.

(1) I 850 till nutid samt folkvisor.

*

Burkhart-Scheit »Volksliederbuch zur Gitarre». 2 band. Doblinger, Wien. »Bruder Singer». Bärenreiter B.A. 3879. >Lied und Gitarrenspiel». 2 band. Edition Schott 5414 + 5415. »Nine Traditional songs» (Michael Jes- sett). A.B. Nordiska Musikförlaget. Benjamin Britten »Folksong Arrangements». Volume 6 England For High Voice and Guitar.

Boosey and Hawkes. »Songs from the Chinese». Boosey and Hawkes, London. Alf Hambe * »Gröne Greven». 10 visor med gitarr- ackompanjemang. Reuter & Reuter. Hans Werner Henze »Drei Fragmente nach Hölderlin», aus Kammermusik 1958. Schott 4886. Lennart Lundén »Sex visor ur Fridas tredje bok av Birger Sjöberg.» Tonsatta för en soloröst med gitarr- ackomp. av Lennart Lundén. Erlingförla— gen, Stockholm.

Repertoar för ett melodiinstrument och Gi— tarr.

a) Tiden fram till ca 1630. * Arnolt Schlick »Tabulaturen Etlicher Lobgesang und Liedlein auf die Lauten Mainz 1512». Häfte 3 i serien »Die Tabulatur». F. Hof- meister, Hofheim am Taunus. F.H. 4552. »Greenleeves to a Ground» för altblock— flöjt och gitarr. Heinrichshofen. »Alte Musik fiir Blockflöte und Laute» (Gitarr). Edition Nagel 1108.

b) ca J630—ca 1780. * »Alte Tanzstiicke 16—18-Jahrh.». 2 band. Edition Schott 2659+2660. (Sopran, alt och tenorblockflöjt och gi- tarr.) G. F. Händel »Sonate a-moll» (för altblockflöjt och gi- tarr). Doblinger G.K.M. 23. I övrigt rekommenderas Doblingers serie G.K.M. (Gitarrkammarmusik) och över- huvud taget sololitteratur för olika melo- diinstrument och generalbas. Även här re- kommenderas både alt och primgitarr i generalbasstämman.

c) 1780—ca 1850.

* Anton Diabelli/ Franz Schubert »Tänze fiir Flöte und Gitarre». Edition Pro Musica. Nr. 187.

* Kaspar Filt'stenau »Zwölf originalkompositionen fiir Flöte und Gitarre, op.35». Ed. Nagel 31. Mauro Giuliani »Grosse Sonate fiir Flöte (Violine) und Gitarre». Zimmermann Z. 11041. Simon Molitor »Grosse Sonate op.5» (för violin och gi- tarr). Anton Goll, Wien. C. G. Scheidler »Sonate i D-dur» (för violin och gitarr). Ö.B.V. 6781, 40 (se 2 gitarrer). Niccolo Paganini Nr. 1 Grosse Sonate fiir Gitarresolo mit Begleitung einer Violine. Nr. 2 Sonata concertata fiir Gitarre und Violine. Nr. 3 Centone di sonate fiir Violine und Gitarre. W. Zimmermann, Frankfurt am Main. Mauro Giuliani »Grosse Sonate fiir Violine und Gitarre op.25». Zimmermann Z. Nr. 7. * Filippo Gragnani Op.8 Sonate nr: 1, 2 och 3 (för violin och gitarr). Zimmermann Z. Nr. 4, 5 och 6.

d) 1850 till nutid Otto Siegl »Sonatine in d-moll fiir Violine und Gi- tarre». Doblinger. Jacques lbert »Entråcte», för flöjt (violin) och gitarr. Willy Burkhard »Serenade fiir Flöte und Gitarre». Bärenreiter B.A. 1935.

5 .4.9 Slagverk Instrumentklass

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de färdigheter och kunskaper som krävs för att på ett konstnärligt och musikaliskt sätt fullgöra alla de uppgifter vilka ålägges en slagverksspelare i symfoni— militär- och underhållningsorkester eller såsom lärare och pedagog.

Huvudmoment. Alla slagverksinstrument: omfattning, slagteknik, lämplig studielitte-

ratur, orkester- och ensemblespel samt lit- teraturkännedom.

Anvisningar och kommentarer. Allmänna synpunkter. Studieplanen bör vara en fort- sättning på den utbildning som meddelats i fackskolan och skall elev i fackskolans åk. 2 kunna vinna inträde i musikhögskolans åk. 1. Även inträdessökande från andra håll, exempelvis från de folkliga musik- skolorna i Framnäs och Ingesund eller av typ Borgarskolan i Stockholm har samma möjligheter att söka till musikhögskolorna. För samtliga kategorier fordras inträdes- prov. Mål och huvudmoment är på musik- högskolestadiet likartade med musikfack- skolans, men kraven på kvalitet och konst- närlig mognad samt repertoarkännedom är väsentligt högre.

Inträdesprov. Liksom i fackskolan har pro- vet till uppgift att utröna den sökandes förutsättningar för vidare utbildning på högre nivå. Eftersom den sökande genom- gått fackskole- eller annan motsvarande förberedande utbildning, skall proven vara av högre svårighetsgrad. Sökanden bör be- härska tekniken på liten trumma, ha god kännedom om pukan och dess funktion ävensom alla tillbehörsinstrumenten i ett normalt orkesterslagverk. Särskilt stort av- seende fästes vid kunskaperna å de melo- diska slaginstrumenten xylofon, marimba och vibrafon. Sist men icke minst bör den sökande besitta de kunskaper i gehörsut- bildning och satslära som fordras för övri- ga instrumentklasser.

Arbetssätt och verksamhetsformer. Under- visningen bedrivs huvudsakligen indivi- duellt, men sker ofta i grupp eller ensemble (orkester). Gruppvis kan med fördel stu- dier i litteraturkännedom ävensom avlyss- ning av band eller grammofonskivor ske liksom instrumentens konstruktion, under— håll och dylikt. Inom ensemblen övas sam- spel, solouppgifter i grupp om 2 till 6 man beroende på kompositionens art, samt slag- verkets funktioner inom orkestern.

Antalet studietimmar i ämnet slagverk

v.» _

-..—Lr

föreslås fördelade enligt följande: Minimum för lärarledd individuell undervisning bör vara 2 timmar per vecka. Vidare tillkom— mer 2 timmar lärarledd ensemblespelning. Inom ramen för musikhögskolans orkester- och kammarmusikundervisning kommer ele- ven i kontakt med både den klassiska och nutida musiklitteraturen och får den rutin och säkerhet som erfordras för en slagverks- musiker. Eleven har att tillgodogöra sig undervisningen å samtliga i det moderna slagverket förekommande instrumenten, ävensom den obligatoriska pianoundervis- ningen som är av största vikt för utbild- ningen på xylofon, vibrafon och klockspel. Med tanke på den expanderande undervis— ningen på slagverksinstrumenten i skolorna bör det vara möjligt att, så länge slag- verk enligt 1965 års musikutbildningskom- mittés förslag ej får räknas som huvud- instrument i musiklärarexamen, vinna be- hörighet genom diplom att undervisa inom fackskola och gymnasium. Hela utbildning- en omfattar en tid av 4 år.

Lokaler och läromedel. Det är ett absolut krav att eleverna har tillgång till ljudisole- rade rum, där det skall finnas en fullstän— dig uppsättning av symfoniorkesterns van- liga slagverksinstrumentarium: Pukor 4 st. Bastrumma, Liten trumma, Bongos +Timbales, Tom-Tom 4 st. (Wm- baler, Triangel, Tamb. de Basque, Gong- Gong, Tam-Tam, Xylofon, Vibrafon, Klockspel, Chimes

En uppsättning av latinamerikanska in- strument såsom congas, guiro, maracas, claves, jaw- bone, reco- reco etc. bör fin- nas liksom möjligheter till band och gram- mofonuppspelning i överspelningsrummen. Läromedel utgörs först och främst av sko— lor som anskaffas av eleverna själva. En— semblelitteratur finnes i lärarens handbib- liotek. Förslag till skolor lämnas under ru- briken övningslitteratur.

Betygsättning och examination. Vid be— dömning bör en avvägning ske mellan å ena sidan tekniskt kunnande på resp. in- strument, å den andra elevens konstnärliga

och musikaliska utförande. Vidare bör ele- vens pedagogiska kunnande utrönas.

Prov i slagverk bör tillgå sålunda: Eleven skall uppföra ett solostycke där de flesta av orkesterns slagverksinstmment är re- presenterade liten trumma, bastrumma, tom- torn, bongos, castagnetter, tambourin de Basque, cymbaler, gong- gong och tam- tam. Pukor, xylofon eller vibrafon kan med fördel ingå i denna grupp, men tillåtes även som separata soloinstrument. Elevens förmåga till a vistaspel ävensom förmågan till att sköta uppgiften som slagverkare i orkester skall vara av hög klass. De två senare punkterna kan lämpligen bedömas under den sista undervisningsterminen, då respektive lärare i slagverk och orkester- spel tillsammans kan bilda sig en uppfatt- ning om elevens kunnande. Som vägledning kan nämnas nedanstående litteratur.

Liten trumma: Eleven skall kunna utföra exempelvis någon etyd ur »12 Etudes pour caisse claire& av J. Delécluse. Gigue ur Suite Ancienne av Maurice Jarre. De fem sista etyderna ur Modern School for snare drum av Morris Goldenberg.

Xylofon och vibrafon: Samtliga skalor och treklanger samt något solostycke, exempel- vis Sarabande ur Suite Ancienne av Jarre, Danse pour Instruments å percussion et Piano av Simon Plé. Någon etyd ur 20 Etudes d'aprés Kreutzer adaptées au xylo— caisse Claire» av J. Delécluse.

Pukor: Ha kännedom om pukan och dess slagteknik, skötsel, aptering och stämning av skinn etc. Eleven skall på ett föredöm- ligt sätt kunna behärska pukspelet i orkes- ter och ha god kännedom om den klassiska och nutida orkesterrepertoaren. Vidare skall eleven visa sig ha kännedom om de olika tillbehörsinstrumenten såsom tambourin de Basque, triangel, tempelblock, castagnetter, tom- tom, cymbaler, gongar och tammar. Sist men icke minst kunskaper Och känne- dom om de vanligaste latinamerikanska rytminstrumenten; congas, timbal, måra-

rythminstrumenten; cougas, timbal, måra- cas, guiro, claves etc.

Disposition av studieplan. Här liksom i fackskolan är det oerhört, för att inte säga omöjligt att precisera någon studieplan i likhet med andra instrument. I begreppet slagverk innefattas inte endast ett, utan flera instrument, i normala fall omkring ett 20-tal, vilka eleven har att bemästra. Läraren måste från fall till fall ge eleven den vägledning och undervisning som till- låter ett kontinuerligt framåtskridande mot slutmålet, en väl utbildad slagverkare. Så- lunda kan en elev ha förutsättningar att

Liten trumma Modern School för Snare Drum Drum Instructor Method for Percussion

Pukor Modern Method for Tympani Paukenschule Timpaniinstructor Etiiden for Timpani

X ylofon och Marimba, Vibrafon Modern School for Marimba Xylofon och Vibrafon Modern Tutor for Xylofone and Vibra- phone Method for Percussion

Latinamerikanska Instrument Latin American Rythminstruments and how to play them.

Ensembleövningar

Dick Schory Percussionensemble series Canon for Percussion Toccata for Percussion

Solouppgifter för slagverk Konsert för slagverk och orkester (piano) Sonate för två pianon och slagverk Thema et Variations Slagverk och piano Suite Ancienne Slagverk och piano Batterisketch

bliva en god xylofonist, medan en annan har goda möjligheter för specialisering på exempelvis pukor. Det tillkommer läraren att under utbildningens gång utröna ele— vens speciella begåvning och inrikta un— dervisningen därefter. Eleverna bör även undervisas i pop- och jazz inom slagverket. Det kan ske frivilligt och kan med fördel ske i form av seminarier, där en på områ- det specialiserad lärare leder gruppen.

Övningslitteratur. Här nedan lämnas för- slag till studiematerial som kan vara lämp- lig för undervisningen.

Morris Goldenberg (Chappell) W. F. Ludwig (Ludwig Drum co) Gardner

Saul Goodman (Mills Music Ink) Heinrich Knauer (Hofmeister Lpg) W. F. Ludwig (Ludwig Drum Co) R. Hochreiner (Doblinger Wien)

Morris Goldenberg (Chappell)

Robbins (Premier Drum Co) Gardner

Morales-Adler (Henry Adler Inc)

Ludwig Drum Co Saul Goodman Carlos Chavez

Darius Milhaud Bartok Desportes (Leduc, Paris) Maurice Jarre (Leduc)

Dervaux (Leduc)

Till studieverken hör också — i urval — hela den nutida orkester-, ensemble— och solorepertoar, där slagverksinstrumenten spelar en framträdande roll och där ut- trycksmedlen genomgått en historiskt sett revolutionerande utveckling. Det gäller verk av bl.a. Berio, Boulez, Nono och Stock- hausen, av Bäck, Blomdahl, Hamnaeus, Lidholm och Bo Nilsson. I vissa fall är svårighetsgraden här så avancerad att upp- spelning med partituranalys blir den lämp- ligaste undervisningsformen.

Behov av kursverksamhet. Liksom inom andra ämnen föreligger här ett stort be- hov. Det är ofta enda möjligheten för slagverksstuderande att komma i kontakt med större ensembler för att vidga sitt kunnande. För närvarande bedrivs som- markurser i Framnäs med stor fnamgång, och i juli månad anordnades en kurs i modern interpretation i Göteborg. Nordiska Ungdomsorkestern i Lund utgör också en viktig länk i utbildningskedjan. Vid Inge- sunds Folkliga Musikskola har i år inter- nationella förmågor sammandragits till en sommarkurs för bl.a. orkestermusiker. Det kan förtjäna nämnas, att arrangörerna hade besvär att fylla behovet av puk- och slag- verksspelare till kursen. Följaktligen har denna kursverksamhet en stor uppgift att fylla och bör på alla sätt stödjas och upp- muntras av berörda institutioner.

5.4.10 Sång

A. Solosång, sång på musiklärar— och kyr- komusiklinier etc

Mål. Undervisningen har till uppgift

att utbilda eleven vokalt och musikaliskt till att med hänsyn till de individuella röst- förutsättningama kunna på ett konstnärligt och stilmässigt tillfredsställande sätt utföra visor, solosånger och arior från skilda epo— ker och kulturmiljöer,

att ge vid repertoarkännedom om vokal- musik, främst med anknytning till den egna rösten och utbildningsmålet, samt

att ge kunskap om röstorganet och dess utveckling.

Huvudmoment. Individuell röstutbildning. Talövningar. Instudering av repertoar. Re- pertoarkännedom. Sånglig gestaltning och frambärande av dikt och ton. Instuderings— teknik och interprettationsanalys. Ensemble- sång. Uppförandepraxis i ny och gammal musik. Improvisation.

Röstintrumentets byggnad och funktion. Språkljud och uttalsregler. Röstutveckling- en hos barn och ungdom. Olika röstlägen och rösttyper. Talfel och röstskador.

Anvisningar och kommentarer. Den indi- viduella röstutbildningen sker utifrån de egna röstförutsättningarna hos eleven. Vo- kala övningar för utvecklandet av klangen kompletteras med talövningar för god arti- kulation och språkbehandling. Repertoaren skall omfatta visor, solosånger och arior (såväl oratorium som opera/operett) från olika tidsepoker och kulturmiljöer. Också barnsånger och folkvisor skall ingå i reper- toaren. Uppmärksamhet ägnas vidare po- pulärsången. Sånger på de nordiska språken samt på tyska, engelska, franska, italienska, ryska ev. även andra språk skall förekom- ma. Vid instuderingen läggs stor vikt vid studium av sambandet mellan ord och ton i sångerna. Enskilda arior ur oratorier och operor studeras utifrån den situation vari de förekommer i verket. Repertoaren skall ha stor spännvidd och sträcka sig från t. ex. medeltida visor och gregoriansk sång till radikal nutida musik.

Ensemblesången kan omfatta madrigaler och andra körvisor, med eller utan instru- ment, ensembler ur operor och oratorier samt romantisk repertoar för solistisk vokal- ensemble (t. ex. Brahms” Liebesliederwalt— zer).

I samband med studiet av uppförande— praxis i ny och gammal musik uppövas elevernas improvisationsförmåga. Det kan gälla att ornamentera en aria ur en barock— opera eller att realisera en sångstämma noterad med andra grafiska symboler än noter. Improvisationsövningama bör också gälla förmågan att improvisera bistämmor till melodier. Undervisningen i improvisa- tion skall ske i nära samverkan med gehörs-

undervisningen.

Sångundervisningen utformas med hän- syn till elevens studieinriktning. Elever i solosångklass och på sångpedagoglinje ges en bredare och mera genomarbetad reper- toar av sånger. Dessa elever inriktas mot konsertverksamhet. I viss utsträckning gäl- ler detta även för vokalt begåvade elever på musiklärar- och kyrkomusikerlinjerna. Det speciella utbildningsmålet för dessa elever får dock inte försummas. Blivande musiklärare och kyrkomusiker behöver en god repertoarkännedom på sina respektive områden och bör därför få en orienterande praktisk kontakt med skilda slag av reper- toar.

Undervisning om röstorganets byggnad och funktion, röstens utveckling, olika röst- typer samt talvård är viktig för alla elever med sång som obligatoriskt ämne. Denna undervisning bör ske i form av föreläs- ningar, seminarier och gruppövningar.

Musiklärare, kyrkomusiker och sångare. grupper som inte utbildas speciellt i sång- pedagogik (enskilda elever kan dock välja detta på musiklärar- och kyrkomusikerlin- je) bör alla i föreläsningar och seminarier ges handledning i grupptonbildning, och barnröstens behandling.

Överkurs i sång innebär specialisering på viss typ av repertoar, t. ex. operasång, kyr- kosång, nutida musik, barockmusik, visa.

Tillvalskursen liedsång skall ge en mera omfattande och djupgående kontakt med repertoar på detta område. Särskild upp- märksamhet skall ägnas förhållandet ord- ton, varför det är lämpligt att elever som väljer denna tillvalskurs även har tillvals- kursen >>litteraturkunskap och textanalys». Tillvalskursen sång, som är avsedd för ele- ver i vilkas utbildning sång inte ingår som obligatoriskt ämne, inriktas efter elevens personliga förutsättningar och önskemål vad gäller repertoaren. Stor vikt läggs vid den individuella röstutbildningen.

I koristutbildningen läggs särskild vikt vid att utveckla förmågan att sjunga körstäm- mor och andra sånger a vista. Avancerad

teknik i a vistasång är nödvändig för en professionell körsångare. Vidare måste kör- sångaren ha en mycket god sångteknik med hänsyn till det ofta mycket krävande kör- repetitionsarbetet.

Den sångpedagogiska utbildningen för ele- ver främst på den sångpedagogiska linjen men också för blivande musiklärare skall inriktas såväl på det rent rösttekniska som på instuderingsteknik och interpretations— analys. Mycket god repertoarkännedom för såväl olika rösttyper som för skilda genrer och musikhistoriska epoker erfordras av den blivande sångpedagogen. Stor vikt skall läggas vid uppövandet av konstruktivt lyss- nande och formulering av ändamålsenligt uppbyggda tonbildningsövningar indivi- duellt avpassade till olika elevers speciella förutsättningar och svårigheter. Eleven skall ges förmåga att tekniskt och musikaliskt anpassa undervisningen till sina egna ele- vers stadium. Detta sker i samband med övningsundervisning enskilt och i grupp. Arbete med barnröster enskilt och i grup- per/klasser/ körer skall vidare förekomma. Andra moment i denna utbildning är ackompanjemangsövningar, övningar i röst- analys och -karakteristik samt auskultation hos sång- och talpedagoger. Grundläggan— de undervisning i talvård skall slutligen även ges.

Lokaler och läromedel. För undervisning i större grupper erfordras en föreläsnings- sal utrustad med apparatur för bildvisning, bandspelare och god mikrofon samt gram- mofonanläggning med förstklassiga högta- lare.

lärarens lektionsrum skall vara dispo- nibelt även för hans konsultativa verksam— het och kursorganisation samt inrymma ett rikligt handbibliotek (sångsamlingar i olika sättningar, ariaalbum för samtliga röstlägen, sångteoretisk litteratur m.m.). Viss repertoar och litteratur bör finnas i dubblettexemplar för utlåning till elever- na. Operaklaverutdrag, -partitur och lik- nande större verk bör finnas i det cen- trala biblioteket. Också dessa verk, som är

relativt dyra i inköp, måste finnas i dubb- letter för utlåning till elever.

För övningsundervisning behövs tillgång till rum huvudsakligen på eftermiddagarna (gäller även all instrumentalpedagogisk ut- bildning). Varje elev i pedagogutbildning skall ha tillgång till lektionsrum med piano tre veckotimmar. Rummet måste vara ut- rustat med bandspelare, mikrofon och hög— talare.

Arkiv med bandinspelade röster för de- monstration av olika röstkaraktärer, ton- bildningsfel, röstsvagheter etc. bör läggas upp. Bildmateriel måste finnas tillgängligt. Att sådant ljud— och bildmaterial fram- ställs är nödvändigt för en effektiv under- visning. Det stimulerar eleverna och vidgar möjligheterna till metodiskt arbete inom t. ex. röstforskning. Som hjälp vid enskilda seminarieuppgifter för sångpedagogstude- rande är bild- och ljudmateriel oundgäng- liga. Viss ny sådan materiel bör kunna skapas just i samband med sådant special- arbete av enskilda elever eller grupper.

Ett omfattande skivarkiv är nödvändigt. Även folklig sång från olika länder och tidsepoker bör ingå däri.

Inträdesprov. Solosång: minst en romans och en aria (för musiklärare och kyrko- musiker: högst två sånger av olika karak- tär). Gehörsprov. A vista prov. Prov i mu— siklära. Pianoprov (ackompanjemang). För sökande till sångpedagogklass: undervis- ningsprov med obekant vuxen sångstude- rande (inövande av enkel sång som före- lagts 15 minuter före provet).

Redovisning, bedömning och examination. Bedömningen i sång bör ske genom ett tentamenssystem under studiernas gång, så att inte resultatet av studierna enbart be- tygsätts först i samband med slutexamen. Examensprovet betraktas som en komplet- tering av tidigare intryck. Examinandens sångliga färdigheter belyses av utveckling- en under studietiden och betygsättningen sker genom en sammanvägning av de olika komponenterna röstliga förutsättningar, sångkonstnärlig mogenhet, bekantskap med

repertoaren, litterära insikter, medvetet och självständigt studiesätt etc.

Elev i pedagogklass erhåller särskilt be- tyg i undervisningsskicklighet. Provet häri omfattar undervisning av elever på olika stadier samt konstnärlig instruktion av lied och aria med elev på avancerad nivå. Där- till kommer gruppundervisning i tonbild- ning och instudering med barn såväl som med vuxna. En självvald specialisering be- aktas vid bedömningen. Ovanstående gäl- ler, ehuru med något lägre fordringar, även för musiklärare med sång som pedagogisk specialitet. Även musiklärare med annan pedagogisk specialisering skall (i samband med examensprovet i sång) redovisa visst vokalpedagogiskt kunnande, inriktat på grupptonbildning och behandling av barn- och ungdomsröster.

B. S ångpedagoglinie

Mål. Undervisningen har till uppgift att utbilda sångpedagoger, som på ett fullgott sätt kan undervisa i solosång på alla ålders- stadier inom såväl amatörundervisning som Sånglig yrkesutbildning på alla nivåer.

Arbetsformer. Enskild undervisning med- delas i sång och instrument. För vidgad litteraturkännedom och övning i att sjunga offentligt medverkar eleverna vid vissa se- minarier. I övrigt sker all undervisning i grupp av varierande storlek (se timplanen): föreläsningar, seminarieövningar, grupplek- tioner. Auskultation vid musikhögskolans sångundervisning kompletteras med studie- besök i operasångarutbildning, opera, tal- scener, tv, radio, foniatriska kliniker, ljud- laboratorier etc.

Övningsundervisningen med elever på olika stadier bedrivs enskilt (3 vuxna öv- ningselever per sångpedagogelev, därtill en barngrupp på 3 st) under huvudlärarens eller hans assistents handledning samt i begränsad omfattning inför linjens alla ele- ver som estradlektioner.

Åttonde, dvs. sista terminen är praktik- termin, varvid eleven har halv sångpeda- gogtjänst vid skola under handledning.

Till föreläsningar samt interpretations- och repertoarseminarier kallas gästföreläsa- re tillfälligtvis eller för upprepad medver- kan. Från och med sjätte terminen får eleverna egna analys- och instuderingsupp- gifter vid dessa seminarier.

Inträdesfordringar. Intagning sker varje höst med inträdesprov under våren. För- slagsvis intas i Stockholm 5 elever, i Göte- borg och Malmö 3 elever per år.

Inträdesprov avläggs i sång, piano, ge- hör och musiklära, satslära och läsning av svensk text. Dessutom avläggs sångpeda- gogiskt lämplighetsprov.

Läkarintyg från öron-, näs- och hals- specialist skall lämnas, liksom intyg om skärmbildning samt audiogram.

5 .4.1 1 Körsång

Beträffande mål samt anvisningar och kom- mentarer hänvisas till ämnesbeskrivningen under musikfackskola (sid. 37).

Körövningarna vid musikhögskolan skall i jämförelse med dem vid musikfackskolan bedrivas på den högre nivå i fråga om kör- teknisk svårighetsgrad, repertoarbredd etc. som betingas av elevernas större mognad och erfarenhet i olika musikaliska hänseen- den, inte minst med avseende på sångrös- tens utveckling.

Där antalet körpliktiga elever så till- låter, bör dessa fördelas på två körer: för- slagsvis en större kör och en mindre (elit-) kör av kammarkörtyp. Deltagandet i kam- markören, vartill eleven vinner inträde efter prov, ger en extra betygsmerit i form av två tilläggspoäng till det grundpoängtal som deltagandet i körsång normalt ger.

Beträffande lokaler och läromedel gäller i princip vad som sagts under ämnet kör- dirigering vid musikfackskola (sid. 41). Kör- övningarna vid musikhögskola skall dock om möjligt bedrivas i en lokal av aula-typ, försedd med podium med utrymme för så- väl stor kör som orkester.

Om koristskola, resp. koristbetyg, se sid. 93, 97.

54.12 Kördirigering

Mål. Undervisningen skall ge de kunskaper, färdigheter och erfarenheter som krävs för att leda olika slag av körverksamhet på god till hög amatörnivå, såväl i fråga om diri- geringsteknisk färdighet som förmåga att fostra en vokalensemble rösttekniskt, ge- hörsmässigt och allmänt musikaliskt.

Huvudmoment. Fullständig genomgång av slagteknikens grunder med särskild vikt lagd vid kördirigeringens tekniska särdrag. Studier i att läsa och spela körpartitur och blandat vokal/ instrumentala partitur samt att förebildligt sjunga körstämmor. Övning i att instudera körsatser med ef- fektiv repetitionsmetodik samt med vokal och körteknisk insikt (tonbildning, textbe- handling, deklamation, frasering, artikula- tion, intonation, stämbalans). Repertoarkännedom.

Anvisningar och kommentarer. Det är an- geläget att körerfarenheter genom deltagan- de i körsång i största möjliga utsträckning föregår studier i kördirigering. En kördiri- gents »instrumentkännedom» grundläggs bäst och mest effektivt genom medverkan i kvalificerat körarbete.

Förslag till studieplan för 2 år

Årskurs ] ht

Huvudsakligen elementär slagteknik. Diri- geringstekniska övningar, praktiserade på enstämmig sång. Jämsides härmed partitur- studium med övningar att läsa och spela två-, tre- och fyrstämmig sats. I den mån detta studium och utvecklingen av gehöret ger förmåga att följa och avlyssna fler- stämmig sats sker övergång till sådan re- pertoar.

Årskurs 1 vt

I princip samma uppläggning som under föregående termin, dvs. slagtekniska övning- ar, partiturstudium och tillämpad dirigering

av rytmiskt, melodiskt, harmoniskt och sats- tekniskt mer komplicerade körkompositio— ner.

Årskurs 2 ht

Huvudvikten läggs här vid instuderingsme- todik, som behandlas teoretiskt och prak- tiskt. Under denna termin får eleven upp— gifter att instudera körsatser i avsnitt eller helhet.

Årskurs 2 vt

Studiematerialet utgörs här av elevernas examensstycken som sammanställs till att omfatta ett representativt urval körverk i skilda stilarter. Alla deltagare i årskursen bör studera och dirigera samtliga dessa kör— satser.

Undervisningen bedrivs dels kollektivt under två vtr, varvid samtliga deltagare fungerar som kör, dels i form av grupplek- tioner med 7—8 deltagare under 1 vte var tredje vecka.

Repertoar. Om en ny körsats ges i uppgift varje vecka, sedan arbetet med flerstämmig körsats påbörjats, innebär själva studiema- terialet en repertoargenomgång av ca 80 körsatser under två år. Repertoarkännedo— men kompletteras vidare under körsångs- övningarna samt under några av kördirige- ringstimmama, under vilka presenteras och orienteras om såväl körsamlingar som se- parata utgåvor med särskild tanke på lämp- lig progressivitet beträffande svårighetsgrad i en amatörkörs programsättning.

Den samlade repertoargenomgången un— der de båda studieåren bör alltså innefatta dels praktiska repertoartips för grundande och utvecklande av amatörensembler, dels genomgång av körmusik från alla ur kör— musikalisk synpunkt väsentliga stilepoker från 1400-tal till nutid. Angeläget är att svensk musik är väl företrädd och att däri också ingår exempel på radikal aktuell vo— kalmusik.

Lokaler och läromedel. Som vid musikfack- skola, se sid. 42.

Examination. Proceduren är densamma som vid musikfackskola, se sid. 42.

Exempel på överkurser i kördirigering

a) Engelsk-italiensk-fransk madrigal.

b) Romantisk körmusik (ev. en speciell tonsättares körproduktion).

c) Nutida nordisk körmusik (ev. begrän- sade studiefält: länder, tonsättare, genrer). d) Nutida kyrklig vokalmusik.

e) Uppförandepraktiska problem någon viss epoks körmusik.

inom

Diplomstudier i kördirigering. Tillträde till denna undervisning medges elev som visar otvetydig begåvning och fallenhet för äm- net, ådagalagd antingen genom examen med högsta meritpoäng på musiklärar- eller kyrkomusikerlinjema eller också genom sär— skilt inträdesprov med motsvarande krav. Klassen bör bestå av ett begränsat antal elever och undervisningen skall ge ett för- djupat studium av körmusik och kördirige- ring på professionell nivå samt av blandat vokal/ instrumental musik, även större cyk- liska verk (såsom kantater av Bach, Brahms: Requiem, Stravinsky: Mässa). Eleverna ges regelbundet tillfälle att dirigera musikhög- skolans körer samt vokal/ instrumentala en- sembler. Till studierna hör även obligato- risk auskultation vid professionella eller halvprofessionella ensemblers verksamhet på skolorten. Förutom det praktiska repe- titionsarbetet vid musikhögskolans ensemb- ler och auskultationerna ingår i studiepla- nen partitur- och dirigeringsstudier samt ge— hörsutbildning med särskild vikt vid vokal flerstämmighet i anslutning till aktuell re- pertoar.

Eftersom tillgången på goda »instru- ment», dvs. körer, för denna speciella klass är ganska begränsad, finns kanske inte all- tid möjlighet att avsluta utbildningen med en formlig körkonsert. I alla händelser bör eleven under studietidens gång beredas till- fälle till framträdanden som kördirigent i olikartade och avancerade uppgifter, t. ex. vid elevkonserter och liknande, varvid be- dömning av elevens färdighet sker. Diplom- provet skall även omfatta redovisning av en

repertoarkännedom av försvarlig bredd och kvalitet.

5.4.13 Liturgisk sång och dirigering A. Liturgisk sång

Mål och huvudmoment sammanfaller i stort sett med dem som gäller för fack- skolans undervisning (se sid. 43). Dock bortfaller vid musikhögskolorna en hel del teoretiskt stoff, som där hänförts till under- visningen i liturgik (såsom den gregorians- ka koralens historia, former, notation och uppförandepraxis, kyrkovisans utveckling jämte aktuella strävanden etc. — se sid. 61 f). I stället ägnas större uppmärksam- het åt en kvalificerad praktisk utövning med åtföljande högre krav i proven.

Anvisningar och kommentarer. För under— visningen krävs en större lärosal med för denna musik lämpad akustik. Då denna sista synpunkt är av största betydelse inte minst för den gregorianska sången, som har vuxit fram och i hög grad formats under inflytande av en rumsakustik med lång ef- terklang, och för kyrkovisan, som bör övas i en akustik som liknar kyrkorummets, bör vid varje musikhögskola finnas en lärosal med stor »kyrkoliknande» akustik. För det- ta ändamål bör någon av orgelsalarna in- rättas med variabel akustik och utnyttjas för sådan musikutövning som kräver spe- ciella akustiska förhållanden i något av- seende. Just i detta ämne är det f. ö. önsk- värt att en orgel finns placerad i lärosalen.

I fråga om läromedel krävs klassupp- sättningar av den liturgiska standardreper— toaren, koral-, sång- och mässböcker jämte tillägg och försöksutgåvor av olika slag. Vi- dare krävs tillgång till den för körsång och kördirigering avsedda litteraturen, varför det är önskvärt att dessa närbesläktade äm- nen förläggs antingen till samma lokal eller till varandra närliggande lokaler med ge- mensamt notförråd.

B. Liturgisk dirigering

Mål och huvudmoment sammanfaller med

dem som gäller för fackskolans undervis— ning. Dock ställs kraven väsentligt högre med avseende på rutin, kvalitet och re- pertoar.

Anvisningar och kommentarer. Undervis- ningen skall direkt bygga på den grund som praktiskt lagts i ämnet liturgisk sång och teoretiskt i ämnet liturgik.

Kraven på lokaler och läromedel är de- samma som angetts för ämnet liturgisk sång (se ovan).

Examination sker i form av deltentamina, förslagsvis en vid slutet av höstterminen och den andra vid slutet av vårterminen. Inom vart och ett av huvudmomenten ges två uppgifter, varav den ena skall vara förberedd under lärarens överinseende och omfatta dirigering av uppgiften i fråga, den andra skall vara ett a vista-prov, där uppgiften ges 24 timmar före provet och omfattar instudering och dirigering av upp- giften.

5.4.14 Ensemble

För ämnet gäller i stort sett samma mål, hu- vudmoment och anvisningar som beträffan- de musikfackskola. Dock skall vid reper- toarvalet hänsyn tas till elevernas mera avancerade nivå i fråga om instrumental färdighet och konstnärlig mognad. Kammar— musik blir nu en viktigare ingrediens i en— semblespelet än under fackskoletiden. Musik från 1900-talet bör ha en central plats i re- pertoaren.

Samtliga elever i instrumentalklass, vilka spelar orkesterinstrument, är dessutom skyl- diga att deltaga i orkesterspelning. Denna orkesterskolning bedrivs på kvalificerad nivå och avser att förbereda eleverna för verk- samheten i professionella orkestrar. Bred kännedom om och erfarenhet av musik inorn skilda musikstilar, med tonvikt på nyare musik, skall ges eleverna.

I övrigt hänvisas till respektive instrument i kursplanerna för musikhögskola samt till kommitténs betänkande del I sid. 191 ff.

_.iz...-.-...._ .. ja.—'n-

5.4.15 Ensembleledning

Mål. Utbildningen syftar till att ge de kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda och instruera orkestrar, körer och ensembler av god amatörnivå.

Huvudmoment: Slagteknik, Instrumentkun- skap. Repertoarkännedom och programsätt- ning. Instuderingsmetodik. Interpretations- analys. Arrangemangsteknik. Uppförande- praxis. Dirigering. Organisationsfrågor.

Anvisningar och kommentarer:

Slagteknik omfattar fullständig kännedom om alla förekommande taktarter och slag- figurer ävensom olika typer och karaktärer av slagfigurer och dirigeringsrörelser och inriktas på en funktionell, uttrycksfull och lätt avläslig slagteknik,

Instrumentkunskap omfattar kännedom om alla vanligen förekommande orkester- och ensembleinstrument, deras omfång och an- vändningsområde samt något Om speltek- nik, speciella svårigheter etc. I kursen bör ingå en orientering om de moderna slag- verksinstrumenten samt andra nutida in- strument och klangverktyg.

Repertoarkännedom och programsättning omfattar grundlig kännedom om några rep- resentativa verk av de större tonsättarna (varning för för stora kursplaner!) samt en »fond» av verk, lämpade för orkestrar och körer på amatörnivå. Programsättning bör kunna ske diskussionsvis: eleverna bör stu- dera och bedöma program från t.ex. en professionell orkester och en amatörorkes— ter samt själva göra förslag till program.

Instuderingsmetodik inriktas på förmågan att kunna genomföra en stimulerande och omväxlande repetition utan för många av- brott.

l Interpretationsanalys inbegripes eget spel i mindre ensembler: stråkkvartett eller liknande med och utan ledare, för att via den vägen studera musiken i interpreta-

tionshänseende. Huvudmomentet omfattar i övrigt ingående partiturstudier (och par- titurspel av enklare art inklusive transpo- sitionsövningar).

Arrangemangsteknik omfattar enklare in- strumentationsövningar, övningar i ändring av besättning och förenkling av stämmor och inriktas på förmåga att kunna för prak- tiskt spelbruk bearbeta enklare verk.

Uppförandepraxis omfattar studier av främst barockens och wienklassicismens Spelsätt, ornamentik m.m. och inriktas på känslan för stilriktiga tolkningar.

Dirigeringsövningar bör förekomma under hela studietiden i mindre och större en- sembler: t. ex. stråkkvartett— och blåskvin- tettledning, ledande av ensembler på mu— sikskolenivå samt ledning av elevorkester (vari den studerande själv givetvis spelar).

Organisationsfrågor omfattar kännedom om de praktiska problem som möter en orkes- terledare ute på fältet, t. ex. konferenstek— nik, reklamfrågor, programtryck, kännedom om Rikskonserters arbete m. m.

Arbetsformer. Det är angeläget att sam-- arbete med olika musikskolor upprättas, så att rika tillfällen ges för övningsdirigering, gärna i form av »serier» med handledare.

Examination. I avgångsprov bör ingå upp- spelning resp. dirigering av egenhändigt in— studerat kammarmusikverk och orkester- stycke samt förberedd repetition med or- kester liksom skriftligt prov innefattande frågor om instrumentkännedom, uppföran- depraxis och arrangemangsteknik (det se- nare mycket enkelt; t. ex. angivande av tänkbara besättningsförändringar i ett givet stycke).

5.4.16 Gehörsutbildning, satslära, instrumen- tation. Typexempel på kurser

A. l-ämnesmusiklärare och kyrkomusiker- linje

Mål. Undervisningen har till uppgift att ge de kunskaper, färdigheter och erfaren- heter i fråga om den musikaliska satsen som krävs för den kommande yrkesutöv- ningen.

H uvudmoment

a) Gehörsutbildning. Musiklära II. All- sidig träning i notläsning. Som helhet sik- tar undervisningen mot elevens gehörsmäs- siga behärskning av det stoff som genom- gås i satsläran och musikläran.

b) Satslära. Ämnet omfattar satsanalys samt skriftliga och manuella övningar, även inprovisation.

c) Instrumentation med arrangering och praktisk instrumentarientering. Vokal och instrumental arrangering för olika besätt- ningar. Andra friare instrumentationsöv- ningar och instrumentationsanalys.

Anvisningar och kommentarer

Inledande anmärkningar. Musikhögskolans behandling av dessa ämnen kommer i stor utsträckning att följa samma studieplan som presenterats för musikfackskolan sid. 45 ff. Med tanke på elevernas högre ålder, större musikaliska kunskap och vidgade er- farenhet kommer de dock att präglas av större grundlighet och fördjupning. Detta accentueras också genom att undervisningen på musikhögskolan i större utsträckning handhaves av speciallärare i de olika hu- vudmomenten.

Studierna bör också utformas med en medveten inriktning på elevens eventuellt kommande verksamhet som lärare i musik- fackskolan.

Beträffande den samsyn på ämnesbloc- ket som helhet, som även här är av största vikt, hänvisas till de inledande anmärk- ningarna på sid. 47.

Inträdesprov. Proven utformas principiellt i enlighet med inträdesproven för musik- fackskolan, men med väsentligt större krav beträffande kunskaper och färdigheter (se

sid. 53). Bland annat tillkommer diktat- prov avseende harmonik.

I satslära prövas förmågan att efter gi- ven förlaga skriftligt utforma en 3—4-stäm- mig sats. Svårighetsgraden bör stå i relation till inhämtade kunskaper i musikfackskolan. Harmonisering vid pianot av enkel melo- disk förlaga.

Kommentarer till enskilda kursmoment

Gehörsutbildning. Den bakgrund och det ämnesinnehåll som skisserats på sid. 50 har givetvis även på musikhögskolenivå sin fulla giltighet. Skillnaden mot musikfackskolan är rimligtvis den, att eleverna vid inträdet på MH har en relativt god utgångspunkt för de fördjupade studier och de skärpta krav som måste karaktärisera undervisning- en på högskolenivå.

Gehörsundervisningen vid musikhögsko- lans musiklärarutbildning måste från början sikta på att ge eleverna en klar gehörsmeto- disk insikt med tanke på deras kommande pedagogiska verksamhet. Man bör således bl. a. behandla a) notläsningens metodik Och teknik ur gestaltpsykologisk synpunkt, b) metodiska skillnader i gehörsutbildningen som betingas av skilda tonalitetssystem, dur/molltonalitet, kyrkotonarter och annan modalitet, fri tonalitet.

Här framhålles särskilt vikten av att ele- vens egna färdigheter exempelvis i notläs- ning inom 1900-talets fritonala musik ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Här behöver gehöret en långt gående skolning för att kunna möta de nya notbildernas krav i den reproduktiva situationen, men även för att auditivt uppfatta de många gånger ytterst komplexa och subtila skiftningarna i vår tids musik. Det rör sig här om en kvali— ficerad övning till sensibilitet inför den mu- sikaliska satsens alla tänkbara dimensioner: komplicerad melodik och rytm, samman— satta klangstrukturer och formförlopp.

I metodiskt hänseende finns det inte skäl för att överge många välbeprövade förfaran- den: olika läsövningar, diktat, auditiv ana- lys etc. Men man bör även utforska nya hjälpmedel bl. a. av audioteknisk och pro-

___—"___— m...-_a...

grammerad typ, dels för att förse eleverna med stödmaterial och dels för att kompen- sera det knappa timantalet för den praktiska gehörsträningen.

Arbetet bör under de fyra första termi- nerna koncentreras på elevens läs- och upp- fattningsförmåga, den senare bl.a. tränad i en väl avpassad kurs i diktat. Efter fyra ter- miner avlägges deltentamen i notläsning (muntligt prov) och diktat (skriftligt prov). De två sista terminerna koncentreras arbe— tet på auditiv analys (strukturlyssning), vil- ket innebär att gehörsfärdigheterna ställs i praktisk relation till mera varierade och sammansatta lyssningssituationer än vad fal- let blir exempelvis vid det exakta diktatet. Gehörsutbildning i denna form blir i viss mån ett stödämne till formläran.

Eftersom gehörsutbildningen vid musik- högskolan kanske till största delen kommer att handhas av speciallärare är de här sär- skilt angeläget att betona vikten av intimt samarbete med andra ämnen, med sats- och hantverkslära samt inte minst med special- lärarna i sång, instrument och ensemble. Det är i hög grad önskvärt att alla lärare är vaksamma över de gehörsproblem ele- ven kan visa sig ha i sitt praktiska musice- rande och att dessa påtalas för gehörslära- ren för gemensam penetrering som kan leda till lämpliga initiativ i undervisningen.

Satslära. I musikfackskolans två första års- kurser kan den dur/molltonala hantverks— läran i huvudsak anses grundlagd, varför det ankommer på studierna inom musik- högskolans ram att ytterligare fördjupa och utveckla de inhämtade kunskaperna och får- digheterna.

Studiet i satslära, som även omfattar sats- analys, anknytes på ett så smidigt sätt som möjligt till det stoff som genomgåtts i musikfackskolan. Det betyder, att eleven under 1. året vid musikhögskolan kommer att repetera, komplettera och fördjupa sina kunskaper och färdigheter i dur/molltonal homofon och polyfon sats.

Beträffande harmonisk reducering och ar- betet med fritonala satsövningar samt band- slöjd hänvisas till musikfackskolans studie-

plan för åk 3, här med det tillägget, att stu- dierna inte bara kommer att innebära en vidgning av materialet utan även syftar till en skärpning av hantverksfärdigheten med anknytning till vad som sagts under rubri- ken specialstudier, sid. 48. Härvidlag är det viktigt, att den manuella färdigheten (im— provisationen) håller någorlunda jämna steg med den satstekniska.

Instrumentation med arrangering och prak- tisk instrumentorientering. Här hänvisas i första hand till musikfackskolans åk 3 (se sid. 52), men studiet vid musikhögskolan måste även innebära specialstudier i mer avancenade instrumentationsövningar, t. ex. för större ensembler och orkester, i bestäm- da stilar etc.

Musiklära II. Inom timplanen för föreläs- ningarna i satsanalys faller under andra studieåret en serie föreläsningar som be- handlar bl. a. följande ämnen: Notation och notationshistoria. Förhållandet notbild—interpret under olika epoker. Fördjupade studier i akustik ur fysikaliska och gehörspsykologiska aspekter. Västerländska tonsystem och olika tempe- reringar.

Utomeuropeiska tonsystem. Musikaliska analysmetoder.

Överkurs. Principer för specialisering är redan grundlagda i planen för specialise- ringsstudier i musikfackskolans sjätte ter- min, se sid. 48. Men givetvis finns på musikhögskolenivå väsentligt ökade möjlig- heter till fördjupade specialstudier på olika områden. Som exempel kan nämnas: Jämförande studier betr. satsarter i fransk och italiensk Ars nova, lSOO-talets vokal- polyfoni. Koralharmonisering under någon viss epok. Jämförande studier av satsteknik inom fu- gan (eller passacaglian) från barock till nu- tid. Instrumentens Spelteknik och byggnad och dess betydelse för de stilistiska föränd- ringarna under olika epoker. Specialarbeten kring instrumentationen hos

viss epok, viss skola eller enskild tonsättare. Gehörsmetodiska problem. Utarbetande av nytt material för visst mo- ment i gehörsundervisningen osv.

Examination

Gehörsutbildning. Efter fyra terminer: a) Allsidigt prov i notläsning (muntligt prov).

b) Diktatprov (melodik, rytm, harmonik). Efter sex terminer: Prov i strukturlyssning. a) Iakttagelser i verkavsnitt (muntligt prov). b) Audiotekniskt prov i lyssnarsensibilitet, vilket består i uppgifter att besvara vissa frågor efter hörda musikaliska förlopp (skriftligt prov).

Satsanalys. Analys av förelagt verkcitat ur skilda satstekniska aspekter.

Hantverkslåra (inkl. instrumentation och arrangering). Bedömning av tidigare inläm- nade arbeten. Prov i generalbasspel, vilket utföres i form av realisering vid instrumentet av en före- lagd generalbasuppgift i en praktisk ensem— blesituation. Improvisenat visackompangemang och an- dra, friare improvisationer. Utarbetande och instrumentering av arran- gemang för olika besättningar.

B. Musikpedagoglinier, allmänna

Mål. Se l-ämnesmusiklärare, sid. 139.

H uvudmoment

Gehörsutbildning, se l-ämnesmusiklärare sid. 140.

Satslära

Satsanalys och hantverksövningar som noga anpassas efter den kommande pedagogiska verksamhetens krav. — Improvisation.

Anvisningar och kommentarer. Se l-ämnes- musiklärare sid. 140.

Inträdesprov. Proven utformas principiellt i enlighet med inträdesproven för musik— fackskolan, men med väsentligt större krav beträffande kunskaper och färdigheter (se sid. 53). Bl. a. tillkommer diktatprov av- seende harmonik.

Kommentarer till enskilda kursmoment

Gehörsutbildning, se l-ämnesmusiklärare sid. 140.

Satslära. Satsläran utformas med tyngd- punkt på dels satsanalys, dels praktisk hant— verkslära lämpad efter de olika grenamas speciella krav i den kommande pedagogiska verksamheten. Harmonisk reducering. Några exempel: Studiet i satsanalys kan, rätt utformat, med- verka till att utveckla elevens memorerings— förmåga och ge berikande synpunkter på interpretation. Sångpedagogen, som gärna understöder sina övningar med delvis improviserat piano- ackompangemang, behöver ledning i förmå- gan att reducera t. ex. ett invecklat klaver- utdrag eller på annat sätt improvisera piano- stödet åt sina elever. Lärarna i stråk- och blåsinstrument kan i viss utsträckning tänkas behöva utforma små arrangemang i någon viss pedagogisk avsikt. Även friare former av improvisation bör förekomma. (Se musikfackskolan sid. 53.)

Musiklära II. Se l-ämnesmusiklärare sid. 141.

Examination

Gehörsutbildning. Se l-ämnesmusiklärare sid. 142, dock med någon modifiering med hänsyn till huvudämnets art.

Satsanalys. Se l-ämnesmusiklärare sid. 142.

Hantverkslåra. Bedömning av tidigare in- lämnade arbeten. Prov i sådana improvi- sationsartade övningar vid pianot som prak- tiserats under studietiden.

; ! i .1

Mål. Se l-ämnesmusiklärare, sid. 139.

Huvudmoment. Gehörsutbildning. Satslära Ämnet omfattar sats- och instrumentations- analys samt vissa praktiska hantverksöv- ningar anpassade till elevens huvudinstru- ment. Improvisation.

Anvisningar och kommentarer

Inledande anmärkningar. Musikhögskolans behandling .av dessa ämnen kommer i stor utsträckning att följa samma studieplan som presenterats för musikfackskolan sid. 45 ff. Med tanke på elevernas högre ålder, större musikaliska mognad och vidgade erfarenhet kommer de dock att präglas av större grund- lighet och fördjupning. Detta accentueras också genom att undervisningen på musik- högskolan i större utsträckning handhaves av Speciallärare i de olika huvudmomenten. Beträffande den samsyn på ämnesblocket som helhet, som även här är av största vikt, hänvisas till de inledande anmärkningarna på sid. 47.

I nträdesprov, se Musikpedagoglinjer sid. 142. Kommentarer till enskilda kursmoment

Gehörsutbildning, se l-ämnesmusiklärare sid. 140, dock med modifiering av såväl den pedagogiska inriktningen som studie- stoffet samt med den minskning av kurs- innehåll och krav, som betingas av den kortare studietiden.

Satslära, se Musikpedagoglinjer sid. 142, med motsvarande modifiering som under Ge- hörsutbildning ovan.

Musiklära II, se l-ämnesmusiklärare sid. 141, dock på vissa punkter av mer orien- terande slag med hänsyn till huvudämnets art.

Slutprov:

Gehörsutbildning a) Allsidigt prov i not- läsning (muntligt prov)

b) Diktatprov

Satsanalys. Analys av förelagt verkcitat ur skilda satstekniska aspekter. Bedömning av tidigare inlämnade arbeten.

5.4.17 Rytmik

För musikfackhögskolan angivna mål, hu- vudmoment och anvisningar (se sid. 55) har i stort sin giltighet även i musikhögskole- utbildningen. I fråga om tekniskt kunnande och konstnärlig mognad ställs dock krav motsvarande dem i övrig utbildning på rnu- sikhögskolenivå. Där angivna riktning gäl- ler också för ämnet rytmik inom rytmik- pedagogutbildningen.

5.4.18 Musikhistoria och formlära

Kursty p I

Mål. Undervisningen skall ge de kunskaper i musikhistoria och formlära samt skola till den förmedling av en fördjupad musikför- ståelse som krävs för den kommande yrkes- utövningen.

H uvudmoment

Musikhistoria. Den allmänna musikhisto- rien (även den svenska och nordiska) ställd i relation till samhällsutvecklingen och till andra konstarter: konst, litteratur m.m. Musikestetiska idealbildningar. Musiketno- logi, folkmusik och populärmusik. Littera- turorientering.

Formlära. Om musikens material och dess utarbetning i mindre och större uttrycks- former. Partiturstudier (med instrumentkän- nedom) och analyser av verk och satser från skilda epoker. Uppförandepnaxis från äldre epoker till nutid. Ord och ton. Musik- dramatiska former. Litteraturorientering.

Musik och samhälle. Studium och diskus- sioner kring musikens roll i vår tids sam- hälle.

Att tala och skriva om musik. Övningar i att beskriva musikaliska skeenden. Öv- ningar i att diskutera och att leda dis-

kussioner om musik och musikkulturella frågor. Någon övning i att handskas med musikvetenskapligt stoff.

Självständig uppgift. Kan vara större ana- lysuppgift (skriftlig eller muntlig), referat med jämförelser av några böcker eller större tidskriftsartiklar etc.

Anvisningar och kommentarer. Undervis- ningen, som sker i form av föreläsningar och seminarier, är 2—årig med fyra under- visningstimmar per vecka.

Uppläggningen av ämneskombinationen ansluter sig dels till den som presenterats för musikfackskolan, dels till kurstyp II och III vid musikhögskola (gäller formlära), dels till UKAS:s studieplansförslag för musik- vetenskap (se UKAS del 2, sid. 259—266). De likheter som finns med musikfackskolan gäller målets och huvudmoments disposi- tion, principiellt sett. Undervisningen i kurs- typ I måste i varje moment ligga på en väsentligt högre, professionell nivå. Likhe— terna med kurstyp II och HI gäller utform- ningen av huvudmomentet formlära med i förhållande till fackskolan skärpta krav i verkanalys, partiturstudium och uppförande- praxis.

Förhållandet till det föreliggande studie- plansförslaget i musikvetenskap (UKAS) kan beskrivas sålunda:

Studienivån i musikhögskolans kurstyp I är densamma som i UKAS:s grundkurs I i musikvetenskap. En sådan samordning har allmänt stöd, dels genom äldre utredningar med remisser rörande 2-betygsnivån, dels i remissema till kommitténs förslag i del 1.

I samtliga huvudmoment i kurstyp 1 vid musikhögskola ingår sådana kurser eller kursmoment som står beskrivna under punk- terna Allmänt och Kurserna i UKAS.

Tre viktiga olikheter måste dock noteras.

1. I UKAS-kurs 1 (Musikteori; musika- lisk material— och strukturlära) har de moment som gäller musik- och gehörslära samt satslära inklusive elementär kontra- punkt och harmonisk analys utgått. Musik- högskoleutbildningen :på de båda musiklä- rarlinjerna ger på dessa punkter i Grund-

kurs I en väsentligt mera omfattande skol- ning; kurserna i UKAS tycks här närmast röra sig med färdighetskrav motsvarande den i fackskola åk 1 och 2.

2. En viktig inriktning i UKAS-förslaget är att redan Grundkurs I upptar övning- ar, diskussioner och arbetsuppgifter som skall skapa »förutsättningar för att själv- ständigt handskas med musikvetenskapligt stoff». Denna sida av utbildningsmålet inom ämnet musikvetenskap finns också medtagen i musikhögskolans kurstyp 1, men endast som en kortare orientering. De nämnda övningarna och diskussioner- na har inom kurstyp I istället förts över att gälla dels huvudmomentet Musik och sam- hälle, dels huvudmomentet Att tala och skriva om musik.

3. Man kan vid studiet av UKAS:s kurs- beskrivningar och av uppläggningen av hu- vudmomenten i kurstyp I notera även andra skillnader i proportioner än dem som gäller den musikteoretiska undervisningen. Utan att här komma in på poängvärderingarna inom UKAS-förslaget kan sägas att inom kurstyp I vid Musikhögskola omfattningen av huvudmomentet musikhistoria något minskats till förmån för formlära, som in- om samtliga kurstyper vid musikhögskola har stora möjligheter att utvecklas till myc- ket kvalificerade nivåer dels genom elever— nas grundliga utbildning i de musikteoretis- ka ämnena, dels genom deras instrumentala och vokala färdigheter och erfarenheter. En huvudtendens i kurstyp I vid musik- högskola i jämförelse med UKAS-förslaget i musikvetenskap blir sålunda att starkare betona strukturstudierna och att förbereda eleverna mera för en framtida pedagogisk verksamhet än en musikvetenskaplig.

Anmärkningar. Till den i UKAS presen— terade studieplanen (som utformats vid mu- sikvetenskapliga institutionen i Uppsala) har kommit vissa alternativa förslag genom ytt- randen från institutionerna i Stockholm och Göteborg.

Göteborgsförslaget innebär att man ge- nom viss nerräkning av studieomfånget i kurserna för Allmän musikhistoria (2) och

Nordisk, särskilt svensk musikhistoria (3) och genom att helt stryka kursen i musik- ctnologi, folkmusik och populärmusik (4) skall få ett betydande studieutrymme för ämnet Musikalisk socialantropologi, som be- skrivs som »studiet av musiken som kultur- företeelse med hänsyn till dess förbindelse med ekonomiska, sociala, politiska och re- ligiösa system». Som huvudmotivering nämns att »samhället är i skriande behov av musikbildare och att i samband med ut- byggnad av musiklivet behovet av musik- administratörer kommer att bli än större».

Man kan sålunda tala om Göteborgs- förslaget som ett socialantropologiskt alter- nativ till det i UKAS publicerade studie- plansförslaget. Det förtjänar påpekas att huvudmomentet Musik och samhälle i kurs- typ I/musikhögskola innehåller studiestoff som är av liknande art. Även UKAS upp- tar vissa mindre moment inom detta ämnes- område.

Stockholms-förslaget ger ytterligare vari- anter av kursinnehållet i ämnet musikveten- skap. Den fråga som man här i första hand uppehåller sig vid är den musikvetenskaps- studerandens ofta mycket dåliga kunskaper och färdigheter i gehör, notläsning, satslära, instrument, sång m.m. Olika förslag ges också för att närma utbildningen inom mu- sikvetEnskapen till utbildningen inom musik— högskolorna, förslag som rör sig på flera nivåer i fråga om teoretiska och instrumen- tal-vokala krav.

Studieuppläggningen i UKAS liksom de här kort refererade alternativen från in- stitutionerna i Stockholm och Göteborg är endast förslag. Sak samma gäller de av kommittén framlagda kursplanerna. För en differentiering men också samordning av de olika utbildningsförslagen torde det bli nöd- vändigt med fortlöpande konferenser mel- lan representanter från universitet och mu- sikhögskolor. en tanke som redan finns framförd i stockholmsinstitutionens yttran- de över UKAS II.

Bedömning och examination. Prov sker nor- malt i form av tentamen — skriftlig eller

muntlig — vid slutet av varje större studie- moment, dock högst 2 ggr per termin.

Lokaler och läromedel. Angående utrust- ning av föreläsnings- och seminarierum för musikhistoria och formlära se bl. a. lokal- beskrivningen under ämnet Gehörsutbild- ning med satslära på musikfackskola.

Som kurslitteratur bör väljas arbeten även på tyska och engelska. Inom kurstyp I — lik- som inom kurstyperna II och 111 — finns ett stort behov av svenskspråkiga handböcker m.m.

För formlärestudiet kan som utgångs- punkt med fördel användas Radiokonser- vatoriets arbetsböcker i Musikens material och form l-3 (valda delar).

Undervisningen kräver särskilt utformade och mera omfattande ljud- och bildband.

En musikhögskolas studieplaner i musik- historia och formlära gör det nödvändigt att det vid institutionen finns tillgång till ett omfattande bibliotek med noter, böcker ljudmaterial m. m.

Kurstyp II

Mål. Undervisningen skall ge de kunskaper i musikhistoria och formlära samt skola till den förmedling av en fördjupad musik- förståelse som krävs i den kommande yr- kesutövningen.

H uvudmoment

Musikhistoria Formlära Musik och samhälle

Att tala och skriva om musik

Se ämnesbeskrivningarna för Musikhistoria med formlära på musikfackskola s. 59.

Anvisningar och kommentarer. Undervis- ningen, som är 3-årig med en dubbeltimme per vecka, sker i form av föreläsningar med arbetsmoment av seminarietyp.

Kurstypen (II) är avsedd för elever i pedagog— och kyrkomusiklinjerna, för vilka elever dock möjligheten står öppen att i stället välja kurstyp I.

Den pedagogiska inriktning som de här aktuella elevgrupperna har, gör det lämp- ligt med ett kursinnehåll som i princip liknar utformningen av ämneskombina- tionen musikhistoria-formlära på musikfack- skola. Undervisningen måste dock i varje moment ligga på en väsentligt högre nivå med skärpta krav på t. ex. analysuppgifter och beskrivningsövningar och med vidgat litteraturstudium.

Valet av analysuppgifter — vilka kan genomarbetas antingen under lektionerna eller genom speciella uppgifter, individuella eller i grupp — bör i vissa fall kunna sam— ordnas med den repertoar som eleverna studerar in i sina vokala och instrumentala ämnen. Samarbete rekommenderas även med undervisningen i gehörsutbildning och satslära.

Bedömning och examination. Med de höjda kraven på kursinnehållet följer högre ford- ringar på kunskapsredovisningen, som bör ske i muntlig eller skriftlig form efter varje avslutat större kursmoment.

Lokaler och läromedel. Angående utrust- ning av lektionsal för musikhistoria och formlära, se lokalbeskrivningen under ämnet Gehörsutbildning med satslära på musik- fackskola.

Angående kurslitteratur och studiemate- rial, se under kurstyp I.

Kurstyp III

Mål. Undervisningen skall ge de kunskaper i musikhistoria och formlära samt skola till den förmedling av en fördjupad musik- förståelse som krävs i den kommande yr- kesutövningen.

H uvudmoment

Musikhistoria. Se ämnesbeskrivningen för Musikhistoria med formlära på musikfack- skola, 5. 59.

Formlära. Om musikens material och dess utarbetning i mindre och större uttrycks— former. Partiturstudier (med instrumentkän-

nedom) och analyser av verk och satser från skilda epoker. Uppförandepraxis från äldre epoker till nutid (även nya notations- problem). Ord och ton. Musikdramatiska former.

Musik och samhälle. Se ämnesbeskrivning för Musikhistoria med formlära på musik- fackskola, s. 59.

Att tala och skriva om musik. Övningar i att beskriva musikaliska skeenden.

Anvisningar och kommentarer. Undervis- ningen, som är 2-årig med en dubbeltimme per vecka — sker i form av föreläsningar med arbetsmoment av seminarietyp.

Mål och huvudmoment är i princip de- samma som i musikfackskolans undervis- ning i ämneskombinationen, dock på en högre, mera professionell kunskapsnivå och med viss omdisponering av proportionerna mellan huvudmomenten. Då eleverna i kurs- typ 111 studerar i instrument- och solosångs— klasserna, där de utbildas för en framtida verksamhet som solister och ensemble- och orkestermusiker, bör tyngdpunkten i musik- historia och formlära ligga på det senare ledet. Särskilt viktiga blir därigenom mo- ment som verkanalys, partiturstudium och uppförandepraxis, i det sistnämnda fallet utan den sedvanliga begränsningen till vissa äldre epoker (renässans, barock etc.). Ett ämne som uppförandepraxis — man skulle också kunna tala om gestaltningslära -— ger en betydelsefull aspekt också på romanti— kens och vår tids musik. En infallsvinkel kan vara att jämföra olika inspelningar — bl. a. äldre och nyare — av ett visst verk, en annan kan vara att studera de föränd- ringar i klangligt avseende som instrument— ten genomgått under skilda epoker (klaver, violin, klarinett m. fl.).

Repertoaren bör i huvudsak väljas med tanke på elevernas kommande yrkesutöv- ning. Berikande synpunkter ges dock också genom studiet av t. ex. jazz, utomeuropeisk musik och musikdramatik. Urvalet av stu- dieobjekt bör särskilt stödja strävandena till förnyelse av sång- och spelrepertoaren.

Målsättningen erinrar här om inriktningen i vissa moment i gehörsutbildningen med satslära, ett ämnesområde som ger åtskilliga samarbetsmöjligheter. Samarbete rörande repertoaren rekommenderas också med un- dervisningen i sång, på instrument och i ensemble/ kör/ orkester.

Det sista huvudmomentet — Att tala och skriva om musik — koncentreras i kurstyp III till beskrivningsövningar av musikaliska skeenden, också här med inriktning på ele- vernas framtida yrke.

Redovisning och bedömning. Då de elever som studerar musikhistoria och formlära enligt kurstyp III inte kommer att bli lärare i dessa ämnen torde det vara till— räckligt med vissa kunskapskontroller efter de olika kursmomenten och med redovis- ning av arbetsuppgifter i grupp eller indi- viduellt.

Lokaler och läromedel. Angående utrust- ning av lektionssal för musikhistoria och formlära, se lokalbeskrivningen under ämnet Gehörsutbildning med satslära på musik- fackskola.

Bland idag tillgänglig kurslitteratur är Radiokonservatoriets arbetsböcker i Musi- kens material och form 1—3 (valda delar) särskilt lämpade för ett studieinnehåll som det i kurstyp III. Men det är angeläget ock- så med annan litteratur: t. ex. musikhisto- ria på svenska (allmän såväl som svensk/ nordisk och utarbetad efter moderna peda- giska riktlinjer samt något mindre till ut- formningen än för kurstyp I), vidare spe- ciallitteratur om olika instrument och in- strumentgrupper, partiturläsning m.m. Då eleven i sin kommande yrkesverksamhet ofta kommer att arbeta med utländska mu- siker och studera utländsk facklitteratur, bör kurslitteratur förekomma även på engel- ska och tyska (bl.a. förord till utgåvor av äldre och nyare verk).

Undervisningen kräver också särskilt ut- formade och mera omfattande ljud— och bildb-and.

Mål och huvudmoment är desamma som i musikfackskolan (se sid. 61 f), dock med grundligare och mera detaljerad behand- ling av huvudmomenten.

Anvisningar och kommentarer. Skillnaden mellan musikfackskolans och musikhögsko- lans undervisning i ämnet består främst däri att den senare behandlar varje huvudmo- ment grundligare, med utförligare historisk belysning och vidare utblickar över nutida liturgisk-musikaliska strävanden inom olika kyrkosamfund.

Speciellt skall musikhögskolans undervis- ning grundligare behandla vissa delar av avsnitt som har en speciell betydelse ur gudstjänstens synpunkt men som av olika skäl behandlas mera summariskt i den or- dinarie musikhistorieundervisningen. Exem- pel på sådana avsnitt: den gregorianska sångens utveckling fram till nutiden, inkl. dess former, notation och uppförandepraxis jämte problemen i samband med dess adap- tion till svensk text; kyrkovisan genom ti- derna, inkl. nutida restaurerings- och för- nyelsesträvanden; psaltarsångens speciella problem, inkl. nutida försök. Dessutom skall behandlas olika former av kontaktskapande verksamhet, ungdomsarbete, anknytningen till folkliga och aktuella stih'nönster (ex. jazz) eller till närliggande konstnärliga uttrycks- medel (kyrkospel, dramatik, koreografi). De flesta av i detta stycke uppräknade moment sammanfaller med dem som hittills vid KMH i Stockholm har behandlats i det biämne till liturgiken som benämnts litur- giska tillämpningsövningar och som nu föreslås integrerade med den egentliga li- turgiken. Därmed innefattas också den spe- ciella syftning på nutida liturgisk experi— mentverksamhet, både inom ramen för mu- sikhögskolans övningstjänstgöring och utan- för denna, som kännetecknat dessa till- lämpningsövningar.

Överhuvud kan undervisningen på musik- högskolestadiet vädja till ett mognare om- döme och en större erfarenhet hos eleverna än fackskolans undervisning. Det bör alltid

hållas i sikte att eleverna i sin kommande yrkesverksamhet skall fungera som ledare och irnpulsgivare på detta viktiga område — som kurslärare, som ledare av försöksverk- samhet, som sakkunniga vid restaurering och nybyggnad av kyrkor och orglar, som lärare i ämnen av liturgisk-musikalisk art vid fackskolornas kyrkomusikerutbildning etc. Inte minst skall eleverna förberedas på att det liturgisk—musikaliska arbetsfältet i hög grad kommer att vara utsatt för förändringens vind genom inflytande av nya synsätt, tillkomsten av nya liturgiska former, böcker etc. Undervisningen bör ge en skol- ning i förmågan att med kunskap, omdöme och vidsynthet möta dessa förändringar och på bästa sätt medverka i framtida utveck- kyrkomusikens historia, inte minst sådana lingsarbete.

Lokaler, utrustning och läromedel. För un- dervisningen krävs en lärosal om ca 60 m2. Denna skall vara utrustad med ljud- och projektionsapparatur.

I lärosalen eller dess omedelbara närhet skall finnas ett liturgiskt handbibliotek, om- fattande liturgisk standardlitteraturi fylligare urval än vid musikfackskolorna, liturgiska böcker från såväl svenska kyrkan som fri- kyrkorna, romersk-katolska och grekisk-orto- doxa kyrkorna, vidare bildmaterial i form av slides m.m. rörande bl.a. kyrkorummets och kyrkoinventariernas utformning genom tiderna samt ett grammofon- och bandarkiv, som ger möjlighet till fyllig illustration av kyrkomusikens utveckling, speciellt gregoria- nik och kyrkovisa, gudstjänstformer i olika kyrkosamfund, inkl. moderna försök etc. Om möjligt bör även film- och videoband- arkiv finnas, med motsvarande visnings- apparatur.

Beträffande läroboksfrågan gäller vad som ovan (sid. 63) sagts i samband med musikfackskolans undervisning. En fram- komlig väg att lösa musikhögskolornas läro- boksfråga kunde vara att använda den lä- robok som ovan efterlysts för fackskolan och komplettera denna med valda tid- skrifts- och lexikonartiklar i reproduktion samt annat material som refereras och dis—

kuteras. Ev. kunde den nyssnämnda boken förses med finstilta eller på annat sätt särskilt markerade avsnitt som hänfördes till den högre undervisningen. (Härvid är att märka att en kyrkomusikstuderande i allmänhet läser liturgik endast en gång under studietiden, dvs. i musikfackskolans åk 3 eller i musikhögskolans åk 4; endast en mindre del läser ämnet på bägge stadier- na, nämligen de som övergår från musik— fackskolans åk 3 till musikhögskola.)

Examinationen skall vara inriktad på del- tentamina i de olika momenten. För högsta betygspoäng krävs en uppsats över ett li- turgisk—musikaliskt ämne. En större uppsats med god kvalitet kan härvid även räknas som överkurs i ämnet.

Uppläggningen av ämnet förutsätter i ännu högre grad än musikfackskolans ett intimt samarbete mellan två lärare, varav den ene skall vara en prästman med kvali- ficerad liturgisk och om möjligt även musi- kalisk utbildning, den andre en kyrkomusi— ker med goda kunskaper i liturgik och mu— sikhistoria; båda skall dessutom ha doku- menterad erfarenhet av nutida utvecklings— båda lärarna lägger i samråd upp undervis- ningsgången så att ovan angivna områden täcks. I viss utsträckning undervisar de båda tillsammans. Vissa delar av ämnet behand- las med fördel i seminarieform, med refe- rat och diskussioner.

5 .4.20 Orgelkunskap

Mål. Undervisningen skall ge eleven den kännedom om orgelinstrumentet, inkl. olika historiska orgeltyper, som krävs för att på ett ändamålsenligt sätt registrera det litur- giska spelet samt med god stilkänsla regi- strera orgellitteratur från olika stilepoker och nationalskolor, vidare den kunskap om orgelns byggnad som erfordras för att kunna avhjälpa mindre funktionsfel och att stäm- ma tungstämmor.

Beträffande huvudmoment, studieplan, lo— kal och läromedel samt examination gäller vad som ovan anförts under motsvarande

.th—a:

ämnesbeskrivning för musikfackskolan (se sid. 63).

5.421 Övningstjänstgöring i kyrka

Mål och huvudmoment är desamma som i musikfackskolan (se sid. 63 f).

Anvisningar och kommentarer. Den nuva— rande övningstjänstgöringen vid KMH i Stockholm är en relativt ny företeelse. Sedan den, efter ett par försöksår, officiellt in- fördes i kyrkomusikerutbildningen vid re- formen år 1964, har den varit utformad så, att verksamheten har koncentrerats till ett fåtal större gudstjänstevenemang pr år un- der de två år eleverna deltagit i kördirige- ring, liturgisk sång och dirigering. Dessa gudstjänster har i allmänhet inte ingått i någon församlings reguljära gudstjänstliv utan skett i olika kyrkor vid sidan härav och som regel haft en mer eller mindre uttalad »experiment»-karaktär.

Denna utformning har motiverats av en rad faktorer. För det första har kyrkomu- sikstuderandena nästan undantagslöst varit i kontakt med regelbundet gudstjänstliv ge- nom engagemang som organister eller ko- rister, och det har inte ansetts motiverat att beröva dem dessa engagemang för att inordna dem i någon av MH organiserad regelbunden tjänstgöring. Genom dessa en- gagemang har eleverna bedömts få en till- fredsställande praktik i fråga om nu gällan- de gudstjänstordning, och den av MH orga- niserade övningstjänstgöringen har därför kunnat inskränkas till några få gudstjänster av mera ovanligt slag, vilka utförligt har förberetts och efterbehandlats (det har där- vid ofta rört sig om uppmärksammade litur- giska och musikaliska försök, som i många fall har återutsänts via radio eller TV och givit eko i den allmänna liturgisk-musika- liska debatten). Dessa gudstjänster har ock- så varit inordnade i MH:s reguljära offent- liga framträdanden med den motiveringen att utövningen av den centralt liturgiska musiken, som relativt står på en hög nivå, inte skulle förvisas till en undanskymd plats i förhållande till MH:s övriga utåtriktade

verksamhet utan helt och fullt ingå i denna. Att verksamheten i hög grad har givits en experimentartad karaktär har en ytterligare motivering i det förhållandet att vi lever i en liturgisk-musikalisk brytningstid, där man har måst utgå ifrån att nuvarande liturgiska former, böcker och ritual etc. ganska så- kert kommer att förändras under elevernas kommande yrkesverksamhet; det har alltså gällt att i möjligaste mån förbereda ele- verna på dessa förändringar.

Vid sidan av den här beskrivna verk— samheten har också förekommit orgelkon- serter och annan medverkan, vanligen i resp. orgellärares församling och inordnad i dennas reguljära musikaliska verksamhet. Denna senare verksamhet har lång tradi- tion bakom sig. Det är dock tveksamt om den bör hänföras till kyrkomusikernas öv- ningstjänstgöring i strikt mening. Snarare är den att räkna som ett inslag i elevkon- sertverksamheten, även om dessa elev- framträdanden självfallet har stor betydelse som praktik inför den kommande yrkesverk— sarnheten. Detsamma kan sägas om de elev— uppvisningar i form av större kyrkokonser- ter med verk för kör, orkester och solister, vari inte bara kyrkomusikelever utan även andra elevkategorier deltagit.

Det är mycket svårt att förutse, hur den av kommittén föreslagna nya studieorga- nisationen kommer att påverka de här skis- serade förhållandena. Det är tänkbart att de framtida kyrkomusikstuderandena vid musikhögskolorna i lägre grad än nu kom- mer att inneha kyrkomusikaliska befatt— ningar eller engagemang vid sidan av stu- dierna, eftersom huvuddelen av dem inte kommer att ha någon yrkesmeriterande exa- men bakom sig (nu har de flesta organist— och kantorsexamen). I så fall måste det inrättas någon form av reguljär övnings— tjänstgöring eller åtminstone bestämda krav på auskultation vid sidan om en mera begränsad övningstjänstgöring i musikhög— skolornas regi. Men om engagemangsfre- kvensen skulle bestå oförändrad, vore en organisation av övningstjänstgöringen i stil med den nuvarande säkert att föredra (på likartat sätt och med samma motive-

ring är problemet löst på flera håll utom- lands, bl.a. vid den tyska högre utbild- ningen av evangeliska kyrkomusiker). Ett förhållande som med säkerhet kommer att bestå och ytterligare accentueras är den liturgisk-musikaliska situationens karak— tär av brytningstid. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om flera liturgiska för- ändringar som redan genomförts eller hål- ler på att genomföras, t. ex. godkännandet av Tillägg till Den svenska koralboken år 1964 och den behandling som just pågår rörande ett motsvarande tillägg till Den svenska mässboken. Framför allt bör emel- lertid framhållas två färska initiativ från utbildningsdepartementets sida, nämligen den för den närmaste sjuårsperioden avi- serade liturgiska försöksverksamheten inom svenska kyrkan och den revision av den svenska kyrkohandboken, som nyligen uppdragits åt en sakkunnigkommitté och som kan komma att bli genomgripande. Det är därför angelägnare än någonsin att kyrkomusikeleverna inte bara orienteras och övas i den nuvarande ordningen utan också så långt möjligt förbereds för kommande reformer, så mycket mera som kyrkomu- sikerna med högre examen i hög grad skall fungera som ledare, instruktörer och impuls- givare på detta område. Det synes också rimligt att i framtiden ta större hänsyn till förhållandena och utvecklingen också inom andra samfund än den svenska kyrkan, främst de frikyrkliga, vilket även måste på- verka utformningen av övningstjänstgöring- en.

I denna ovissa situation har kommittén funnit det riktigast att inte framlägga några detaljerade planer för detta ämne utan överlämna åt en kommande försöksverk— samhet att utforma dessa med hänsyns— tagande till de här förda resonemangen och till den framtida utvecklingen.

Kommittén har emellertid räknat med att övningstjänstgöringen skall förläggas till åk 3 och 4, med koncentration till åk 4.

Eftersom övningstjänstgöringen förbereds och efterbehandlas inom ramen för andra på schemat upptagna ämnen såsom körsång och liturgisk sång, kördirigering, liturgik,

orgel, satslära In. fl., medan själva verksam- heten äger rum på söndagar eller kvällar, har någon fast schematid inte upptagits på timplanen för detta ämne. Med hänsyn till att flera lärare och ämnen är berörda av verksamheten, organiseras och leds denna lämpligen av kyrkomusikerlinjens avdel— ningsledare eller av annan lärare som av- delningsledaren för helt läsår eller för Viss uppgift förordnar.

5 .4.22 Pedagogiskt-metodiskt blockämne typ- exempel för musikpedagogisk examen)

Mål. Undervisningen har till uppgift

att efter repetition av musikfackskolans kurs, genom fördjupade studier i den all- männa pedagogikens olika delar, särskil: då den pedagogiska psykologien samt av mu- sikpedagogisk och musikpsykologisk littera- tur, ge en allsidig kunskap om den roll sko- lan och andra former av undervisning spe- lar i vårt samhälle samt om musikens upp- gift och möjligheter;

att ge behörighet att undervisa i huvud- ämnet i grundskolan, fackskolan, även mu- sikfackskolan, och gymnasiet samt i kom— munala musikskolor och andra musikutbild— ningsanstalter med undantag för musikhög- skolor, för vilkas lärartjänster särskild kom- petensprövning sker;

att leda cirkelverksamhet på alla stadier i huvudämnet samt i ensemblemusicerande och i lyssnarverksamhet.

H uvudmoment

Utvecklingspsykologi med särskild tonvikt på den senare barndomens och ungdo- mens psykologi

Differentiell psykologi Tonpsykologi och akustik Musikpsykologi Studieteknik Studieorientering och studievägledning Yrkesorientering och yrkesvägledning Elevvård Vuxenpedagogik

Cirkelmetodik

Instrumentalmetodik och repertoarkänne- dom Auskultation och övningsundervisning

Förslag till studieplan för 3 år

Årskurs 1 Musikpsykologi och -pedagogik (föreläsning).

Årskurs 2

a) Propedeutisk kurs i början av höstterminen. b) Pedagogisk strimma.

Propedeutisk kurs:

Översikt över blockämnets innehåll samt om målsättningen. Våra undervisningsinstitutioner. Utvecklingspsykologisk repetition och oriente— ring. Studieorientering och studievägledning. Mnsikbegåvningsflågor.

Pedagogisk strimma Ämnet metodiska huvudfrågor. Musikbegåv- ningens utvecklingspsykologiska aspekter. Vuxenpedagogik. Studiebesök m. rn.

Årskurs 3

Auskultation och studiebesök. Auskultation som förberedelse till vårterminens serier. Under- visningsövningar (serier). Auskultation som för- beredelse till serierna. Diskussionsseminarier med samtliga handledare och kandidater. Me- todik, låg- och mellanstadiet. Metodik, hög- stadiet.

Årskurs 4

Praktikantår med övningstjänstgöring. Diskus- sionsseminarier.

5.4.21 Röst- och talvård med välläsning

Mål. Undervisningen i röst- och talvård skall utveckla elevernas egna röster. För blivande musiklärare, sångpedagoger och sångare skall dessutom viss förmåga att un- dervisa i röst- och talvård ges. Musiklärar- nas utbildning styrs därvid av läroplanerna för skolväsendet. För sångare och sångpe- dagoger är välläsning och dramatisk fram- ställning väsentlig. Undervisningen skall också ge eleverna ett avspänt och person- ligt sätt att framträda.

Huvudmoment. Röst- och talvård. Fonetik. Välläsning. Muntlig framställning. Dialog-

övningar. Auskultationer. Övningsundervis- ning (musiklärare och sångpedagoger).

Som överkurs kan förekomma dramatisk dialog, deklamation med ordgestaltning och valörspel.

5.4.24 Dirigering (dirigentklass)

A. Orkesterdirigering

Mål. Undervisningen skall ge de kunskaper, färdigheter och erfarenheter som erfordras för att leda professionell orkester vad avser såväl den allmänna konstnärliga ledningen av orkesterverksamheten som instudering av verk av skilda slag samt orkesterfostran.

Huvudmoment. Partiturstudium och diri- gentteknik i såväl opera- som konsertreper- toar. Repetitionsteknik. Repertoarkänne- dom. Partiturspel. Generalbasspel. Piano- ackompanjemang. Repetitörsteknik. Instru- mentation. Instrumentationskunskap och partituranalys. Uppförandepraxis. Radio- och grammofonteknik.

Anvisningar och kommentarer. Ämnet fö- rekommer enbart som huvudämne för ele- ver i orkesterdirigentklass. Undervisning- en kompletteras med auskultationer vid re- petitioner med olika orkestrar och körer ef- ter lärares anvisning.

Undervisningen i partiturstudium och di- rigentteknik, repetitionsteknik samt reper- toarkännedom sker dels med orkester 7 vtr, dels i form av individuell handledning 1 vte, dels som gruppundervisning 1 vte. Reper- toarkännedomen erhålls både genom att ele- verna spelar igenom verk med orkester och genom repertoarstudium enskilt och i grupp inför läraren i dirigering.

Bland angelägna orkesterproblem som skall behandlas vid undervisningen i diri- gerings- och repetitionsteknik märks följan- de: Avstämning. Gruppstämning. Intonatio— nens betydelse för klangen. Den enskilda musikerns intonationskontroll. Stråksätt- ning. Samarbete med konsertmästare och stämledare. Blåsarnas väntan. Olika stråk-

arter. Speciella blåsarproblem som andning, frasering, ansats, sambandet mellan rör, instrumenttyp och ton samt temperaturmäs- siga orsaker till plötsliga intonationsföränd- ringar. Slagverket som självständig grupp i orkestern. Ackompanjemang med orkester. Vibrato. Notationssvårigheter. Olika utgå- vor.

Undervisningen i partiturspel avser att öka färdigheter i klavläsning, transponering etc. Till en början används speciella läro- böcker i partiturspel. Så småningom ges uppgifter ur olika slag av repertoar. Även körpartitur studeras. Elevernas förmåga att översätta orkestersats till lämpligt avpassad pianosats skall uppövas.

Ackompanjemangsspelet avser mera prin- cipiella frågor än direkt teknisk övning i att ackompanjera.

Instrumentationsundervisningen går hu- vudsakligen ut på att för olika orkesteny- per instrumentera pianosatser.

Instrumentationskunskap och partitur— analys gäller den mera teoretiska sidan av instrumentationsundervisningen. Instrumen- tation och instrumentationsprinciper hos wienklassiker, Ravel, Mahler etc. studeras.

Undervisningen i uppförandepraxis in- riktas på barock, klassik, romantik, l900- tal och nutida musik (inkl. nya notationer).

Inträdesprov. För inträde krävs instrumen- talutbildning på god nivå i minst ett instru- ment. Färdigheterna styrks antingen med diplom eller examensbetyg. Om skriftlig dokumentation av kunskapsnivån inte finns skall inträdesprov på instrumentet avläggas.

Den teoretiska underbyggnaden måste vara god. Utbildning i gehörsutbildning, satslära, musikhistoria, formlära etc. skall minst motsvara kraven för musiklärarexa- men och betyg från avlagd examen skall uppvisas. Finns inget sådant betyg avläggs inträdesprov.

Varje sökande skall göra ett praktiskt dirigeringsprov med orkester och med den- na instudera ett orkesterverk. Besked om vilket verk som skall instuderas ges till de sökande ca 3 veckor före provet.

Examination. Under studietiden bereds ele— ven tillfälle att kontinuerligt dirigera elev— orkestern vid offentliga framträdanden och inom skolan. Dessa framträdanden utgör samtidigt en form av deltentamina som ut- visar elevens studieresultat vid olika tid— punkter. Det avslutande dirigeringsprovet med orkester blir således det sista i en rad praktiska prov.

Läromedel. För undervisningen behövs bandspelare med mikrofon för inspelning av elevens repetitioner. Dessa inspelningar dis- kuteras sedan vid enskilda och grupplektio- ner. Om möjligt bör ITV med videoband- spelare finnas för detta ändamål. Filmer, grammofonskivor, handböcker, partitur, klaverutdrag m.m. erfordras vidare.

B. Kördirigering

Beträffande kördirigering gäller i tillämp- liga delar vad som ovan sagts om ämnet orkesterdirigering, överfört på körområdet. Jämför kommentar till timplanen, sid 98.

5 .4.25 Komposition

De grundläggande informationema om kompositionsutbildningen vid Musikhögsko- lan i Stockholm finns redan formulerade i kommitténs första betänkande s. 197—198. Det heter där, att undervisningen är 3-årig, att den bedrivs dels individuellt, dels i grupp (bl. a. vid kompositionsseminariet), att elev tas in genom prov i de musikteoretis— ka ämnena och genom inlämnade verk. Det sägs vidare att en välutbildad nutida ton- sättare måste ha mycket ingående kunska- per i den elektroniska kompositionstekni— ken samt att kompositionsklassen på grund av det mycket begränsade antalet kvalifice- rade begåvningar och nödvändigheten av stora tekniska resurser och av ett flertal speciallärare på hög nivå tillsvidare måste begränsas till en mindre grupp om 5—6 ele- ver och förläggas till en skola, i detta fall Musikhögskolan i Stockholm, där en kom— positionsklass redan finns etablerad sedan två decennier.

Mål och huvudmoment. Kompositionsun- dervisningens målsättning måste vara att ge eleverna en så mångsidig skolning som möj- ligt i vår tids olika kompositionstekniker. Detta innebär ingående studier dels i arbe— tet med de traditionella uttrycksmedlen, det vill i detta sammanhang säga behandlingen av melodiska, rytmiska, harmoniska, dyna- miska och koloristiska medel och de stän— diga kompositoriska förändringar som dessa medel är föremål för, dels i arbetet med det elektroniska materialet, ett studium som för framtiden ofta kommer att innefatta upp- gifter av forskningsnatur.

Kompositionsutbildningen kräver m. a. 0. helt och fullt elevens arbetstid, inte minst som de av lärarna givna uppgifterna blir av betydande omfång och förutsätter en stor personlig satsning.

Att fixera en kursplan för ett studium som blir så individualiserat är mycket svårt. Några hållpunkter kan emellertid ges:

Varje elev har i princip en enskild lek— tion per vecka.

Kompositionsklassen samlas — jämte ele- verna i bl. a. teoripedagog— och dirigent- klasserna — till kompositionsseminarier: 3 tim. per vecka.

I utbildningen ingår dessutom ett större antal kurser och kollektiva lektioner dels för speciallärare inom Musikhögskolan (avancerat studium inom modern instru- mentationsteknik och polyfoni, inom instu- deringsproblem i moderna verk etc.), dels för gästande in- och utländska tonsättare och pedagoger.

Särskilda förhållanden kommer att gälla för utbildningen i elektronisk kompositions- teknik. Även där måste speciallärare enga- geras (i t. ex. akustik, apparatkännedom, datamaskinteknik), även där blir kursen den lämpligaste undervisningsformen. Men till detta kommer för varje elev ett konti- nuerligt arbete i den elektroniska studion. Beläggningen på denna torde komma att omfatta — vad gäller eleverna i komposi- tionsklassen — ca 25 timmar per vecka.

En i sammanhanget lärorik och stimule- rande arbetsform är också, att eleverna får

följa en inbjuden tonsättares realisering av en elektronisk komposition.

Ytterligare verksamhetsformer. Det har ofta talats om tonsättarens isolering -— och med rätta. Det hör därför till de angelägna upp- gifterna inom kompositionsundervisningen att ge eleverna möjligheter till kontakt och samarbete inte bara med andra linjer och klasser vid musikhögskolorna och med and- ra musikinstitutioner och musikaktiviteter (Radio-TV, Rikskonserter, Operan, Fyl- kingen, orkester- och kammarmusikför- eningar, musikvetenskapliga institutioner etc.), utan också med utbildning och verk- samheter inom andra konstområden samt med skolväsendet och kyrkomusikens före- trädare, Konsthögskolan, scenskolorna, filmskolan, Koreografiska institutet m. m.

Läromedel och lokaler/ institut för ny mu- sik. I kommitténs första betänkande före- slås inrättandet av ett Institut för ny musik vid Musikhögskolan i Stockholm. Utgångs- punkten har här varit den höga angelägen- hetsgraden i allt konstnärligt och pedago- giskt arbete med vår tids musik och det krav som måste ställas på den högre musik- utbildningen att följa utvecklingen, infor— mera om den och skola de studerande i de nya uttrycksmedlen.

Så mångfacetterat som detta arbete är — något som bl. a. avspeglas i den undervis- ningsplan för kompositionsklassen som ovan skisserats — uppstår som en nödvändighet att samla alla dessa aktiviteter under en kva- lificerad konstnärlig och pedagogisk led- ning. Till detta kommer att en elektronisk studio med all dess dyrbara och komplice— rade apparatur kräver speciell vård och för- valtning.

Som inom de andra utbildningslinjerna och -klasserna vid musikhögskolorna krävs för en effektiv undervisning därtill ett band- bibliotek för komp0sitionsk1assens lärare, ett bibliotek som bör omfatta såväl böcker och notmaterial som alla former av ljudan— de dokumentation.

Det är kommitténs mening att denna om- fattande verksamhet bäst kan skötas och ut-

vecklas genom inrättandet av det ovan— nämnda institutet för ny musik, som står under ledning av professorn i komposition.

Elektronisk studio. Inom läroplanerna för de olika musiklärarlinjerna, inom ramen för de olika tillvalskurserna och inom läropla- nerna vid musikfackskolorna ingår ämnet bandslöjd (vid musikhögskolorna även en kurs i akustik med ljudöverföring och ap- paratkännedom). Detta är en undervisning som ligger på en väsentligt mindre avance- rad teknisk och konstnärlig nivå än den ovan nämnda utbildningen i elektronisk komposition och som därför kräver studio- lokaler med en annan och enklare appara- tur. Man bör här närmast tala om en klang— studio.

Enligt den målsättning som finns för kompositionsutbildningen måste denna för att kunna genomföras få väsentligt större resurser. I det förslag som föreligger finns utrymme upptaget för arbete med såväl s.k. konkret material som med elektroniskt. Den senare kommer att få samma datastyr- da konstruktion som EMS, dvs. Sveriges Radios Elektronmusikstudio, detta av det skäl att en tonsättare för att i framtiden kunna utarbeta större konstnärliga verk vid EMS måste ha fått en förberedande skol- ning inom samma tekniska systern.

Inom studioenheten måste dessutom fin- nas ett särskilt utrustat seminarierum (ljud, bild m.m.), ett rum för teknikern, ett rum för anställda eller gästande lärare och ton— sättare samt ett rum för arkivändamål.

Förteckning över den föreslagna studio- apparaturen:

A) i rum för arbete med konkret mate- rial — 3 st. bandspelare, 1 st. bandspelare/ variabel hastighet, 1 st. Springer maskin, diverse bearbetningsapparatur (ej i detalj fixerade), mixerbord.

B) i rum för arbete med elektroniskt ma- terial — 1 st. bandspelare, diverse bearbet- ningsapparatur (ej i detalj fixerade), data- terminal, ljudsyntetisator, högtalare 4 st. OA 6, installation, kablar m.m.

C) i seminarierum —- filmprojektor, vi-

deobandspelare, TV färgmottagare, appara- tur för ljudåtergivning m.m.

5 .4.26 Bandslöjd

Ämnet bandslöjd förekommer dels inom ra- men för gehörsutbildning med satslära på musikfackskola (termin 6; se här 5. 50), dels inom ämnet satslära samt som tillval på musikhögskola (bandslöjd och elementär elektronisk komposition). Se del 1 s. 200, tillval 12 och 13.

Angående ämnets uppläggning hänvisas i första hand till det av Lars-Gunnar Bodin, Bengt-Emil Johnson och Bent Lorentzen författade slutkapitlet i Radiokonservato— riets arbetsbok Musikens material och form del 3.

Kursverksamhet

Som framhållits i kommitténs första betän- kande (14.14 sid. 201 ff.) är behovet av kursverksamhet stort och av skiftande art. Kommittén föreslår att kurserna uppdelas i fyra kategorier:

Stimulanskurser för ungdom och vuxna amatörer, kurser för fortbildning och ut— bildningskomplettering, kurser för utbild- ning, vidareutbildning och omskolning samt konferenser och symposier m. m.

6.1 Stimulanskurser för ungdom samt vuxna amatörer

Dessa kurser äger i huvudsak rum på ferie- tid och vid veckoslut. Kurser för barn och ungdom inom den frivilliga musikundervis- ningen får vanligen formen av musikläger. Sådana bör enligt kommitténs uppfattning anordnas dels lokalt och regionalt, dels centralt med eventuellt internationella in- slag. Kurserna bör dels vara ensemblekur- ser, som ger tillfälle till orkesterspelning, körsång och deltagande i mindre ensembler men där också individuella lektioner på hu- vudinstrumentet ges, dels mera kvalificerade Specialkurser i sång och på olika instrument.

De lokalt och regionalt arrangerade ung- domskurserna bör stå öppna för alla ungdo- mar i frivillig musikundervisning. De kan anordnas av enskilda kommuner, kommuner i samverkan, organ på länsplanet (länsskol- nämnder, länsbildningsförbund) eller studie- förbund och bör vara kostnadsfria eller för-

knippade med mycket liten kostnad för del- tagarna. Kurserna bör innehålla rika inslag av friluftsliv etc. Det är av stort värde om eleverna också kunde få delta i annan este- tisk verksamhet under sådana kurser genom ett obligatoriskt val mellan några veckotim- mar teckning, målning, modellering, trä- och textilslöjd, balett, rytmik, dramatik o. dyl.

Ensemblekurserna på riksnivå bör vara avsedda för mera kvalificerade deltagare, ungdomar som är intresserade för ett musik- yrke eller redan går i musikutbildning på t. ex. musikfackskola. Särskilda orkesterlä- ger för musikfackskoleelever kan övervägas. Dessa kurser bör kombineras med elementär dirigeringsutbildning. Kurser av denna typ bör anordnas av skolöverstyrelsen, rikskon- serter och studieförbunden.

Specialkurser på olika instrument, främst sommartid, är en utomordentlig stimulans för unga musiker som kanske vill ägna sig åt ett musikyrke. Som modell kan tjäna de av den Lundgrenska stiftelsen anordnade kurserna för unga violinister och cellister. Kurser av denna typ bör arrangeras centralt, t. ex. genom skolöverstyrelsens försorg, då det i huvudsak gäller ungdomar inom skol- väsendet.

Ensemblekurser för vuxna amatörer bör anordnas av studieförbunden, Sveriges Kör- förbund, Kyrkosångsförbundet m. fl. Här gäller det att utveckla såväl individuell fär- dighet i sång/instrumentalspel, som att ge rika tillfällen till mera kvalificerat sammu—

sicerande i kör, orkester och mindre en- sembler. Deltagarna i dessa kurser blir se- dan lämpliga handledare i ensembleverksam— het i hemorten. I viss utsträckning bör kur- serna kombineras med dirigentutbildning, speciellt ifråga om körkurser. Gehörsunder- visning bör vara ett viktigt ämne på kur- serna.

Sommarkurser för musikhögskoleelever och avancerade musikfackskoleelever i or- kesterspel och körsång har behandlats i före- gående betänkande. En sådan sommarkurs med musikhögskolornas egen symfoniorkes— ter är av mycket stor betydelse för utbild- ningen. Viss konsertverksasnhet bör före- komma. Orkesterkursen sammankopplas lämpligen med en dirigentkurs, vilken dels tjänar till att upptäcka nya dirigenttalanger, dels att ge en periods särskilt intensiv ut- bildning åt de dirigentelever vid musikhög- skolan som så önskar. Kursen bör förläg- gas till Göteborg. En motsvarande körkurs kan i än högre grad ägnas åt vidareutbild- ning av dirigenter.

6.2 Kurser för fortbildning och utbildnings- komplettering

När det gäller de genom skolväsendet mu- sikundervisande lärarna på alla stadier åvi- lar ansvaret för fortbildning Skolmyndighe- terna. Centralt handhas fortbildningen av skolöverstyrelsen, vilken genom fortbild- ningsavdelningarna vid lärarhögskolorna, fortbildningsverksamheten vid länsskolnämn- derna och på andra sätt organiserar all lärarfortbildning. Kommittén anser att en starkare satsning på fortbildning i musik bör ske. För närvarande erhåller ämnet rnu- sik två sommarkurser per år (veckokurser). Fortbildningskonsulenter i musik finns hös- ten 1968 endast vid 7 länsskolnämnder. Lo- kala musikkonsulenter finns i vissa större städer. Fortbildningen i musik riktar sig till ett mycket stort antal lärare, samtliga mu- siklärare och klasslärare. Inte minst med hänsyn till det stora antalet relativt svagt musikpedagogiskt utbildade klasslärare bör enligt kommitténs mening antalet sommar- kurser ökas. Särskilda kurser (pilotkurser)

för huvudlärare i musik och andra särskilt intresserade lärare bör anordnas. Material till studiedagspaket etc. kan framställas vid dessa kurser så att de deltagande lärarna på hemorten kan svara för viss lokal råd- givning, ledning av studiedagar etc.

Antalet fortbildningskonsulenter i musik bör ökas, så att varje länsskolnämnd har en permanent tjänst i detta ämne. Ett motiv härför är inte minst utbyggnaden av riks- konserters skolkonsertverksamhet. Denna har på länsplanet viss förankring hos läns- skolnämnderna. Den nya läroplanen i musik för grundskolan medför också ett behov av intensifierad fortbildning.

För lärare inom den frivilliga musikun- dervisningen anordnas nu centralt och re- gionalt inga fortbildningskurser. Om kom- mitténs förslag till samordning av den fri- villiga musikundervisningen realiseras, kom- mer det att åvila SÖ att svara för fortbild- ning av även denna kategori lärare. Det re- gionala fortbildningsbehovet i form av stu- diedagar m.m. måste tillgodoses av läns- skolnämnderna, vilket ytterligare poängterar vikten av att det finns en fortbildningskon- sulent i musik vid varje länsskolnämnd. De lokala skolstyrelserna anordnar för närva- rande på vissa håll (t. ex. i Stockholm) fort- bildning för instrumentallärare. Kommittén menar att vid alla lokala studiedagar redan nu bör finnas särskilt program för instru- mentallärarna om dessa inte förs samman med andra lärargrupper. De bör under alla förhållanden delta i studiedagarna. Sommar- kurser för instrumentallärare måste i fort- sättningen arrangeras. Kurser av såväl me- todisk som ämnesfördjupande karaktär er- fordras.

De av skolöverstyrelsens folkbildnings- byrå nu anordnade s.k. kompetenskurserna är en form av introduktionskurser för pe- dagogiskt icke utbildade instrumentallä- rare. De har formen inledande sommarkurs (10 dagar), tre veckoslutskurser under vin- terhalvåret jämte självständiga studier dess- emellan samt en avslutande sommarkurs (10 dagar). Avsikten är att ge en viss pedago— gisk grundkompetens speciellt inriktad mot nybörjarundervisning i musikskolor och stu-

diecirklar. Ca 200000 kronor anslås årli- gen till dessa kurser, som förläggs till folk- högskolor med musiklinje.

Genom löneavtal äger person som genom- gått kompetenskurs rätt till högre lönegrads- placering (en lönegrad) än den som saknar dokumenterad musikpedagogisk utbildning. Kommittén anser att dessa kurser alltjämt, efter fyra års verksamhet, har starkt berät- tigande och att de bör fortsätta tills vidare. Utformningen bör dock diskuteras på basis av vunna erfarenheter. Fortsättningskurser kan övervägas liksom kontroll av varje sö- kandes instrumentala färdigheter före anta- gandet till kursen. För det fortsatta anord- nandet av dessa kurser bör musikhögskolor- nas kursverksamhet svara i samverkan med skolöverstyrelsens byråer för fortbildning och folkbildning.

Som en form av fortbildning kan också det under år 1968 startade Radiokonserva- toriet betraktas (se därom vidare kommit- téns första betänkande sid. 203). Denna form av musikalisk och musikteoretisk fort- bildning bör fortsätta, såväl inom ramen för Radiokonservatoriet som i annan kursverk- samhet.

En stor grupp inom musiklivet yrkesverk- samma personer som f.n. inte erhåller nå- gon reglerad fortbildning är orkestermusi- kerna. Musikhögskolornas kursverksamhet bör åläggas att för denna stora grupp musi— ker anordna regelbunden fortbildningsverk- samhet i form av korta Specialkurser i sam- band med besök av solister och ensembler, fortlöpande kurser under spelåret i t.ex. interpretation av ny musik, veckokurser i anslutning till spelårets start etc. Dessa kur- ser bör anordnas i samverkan mellan musik- högskolornas kursverksamhet, rikskonserter och enskilda konsertinstitutioner.

Inom populärmusiksektorn bör kurser i arrangering, jazzgitarr, sång och röstvård etc. komma till stånd.

Efter genomförandet av den nya musik- utbildningen bör tillfälle lämnas dem som har äldre typer av utbildning att genom oli- ka slag av kurser komplettera sin utbildning.

Kyrkomusikaliska fortbildningskurser av flera slag är nödvändiga. Dels erfordras kur-

ser för redan verksamma organister och kan- torer vilka önskar vidareutveckla och ak- tualisera kunskaper och förmåga i vissa ämnen inom sin verksamhet, dels behövs kur- ser för de s.k. orgelspelarna. Dessa senare har mycket varierande studiebakgrund. Det är önskvärt att de kan beredas plats vid de nuvarande statliga sommarkurserna för ut- bildning av kyrkomusiker för att därigenom vinna den av kommittén föreslagna kompe- tensen som extra kantor. Speciella trevec- kors sommarkurser kombinerade med vec- koslutskurser under vinterhalvåret bör dess— utom anordnas. (Se vidare betänkande I sid. 144.)

En kurstyp som är mycket angelägen sär- skilt under uppbyggnaden av den nya musik- utbildningsorganisationen, gäller de blivande lärarna vid musikfackskolorna. Dessa måste omsorgsfullt introduceras i de nya kurspla- nerna, av vilka många har helt ny inrikt- ning i jämförelse med den utbildning dessa lärare själva erhållit vid musikhögskola eller motsvarande skolor. En djupgående fortbild— ning av blivande fackskolelärare är således nödvändig. Även lärarna vid musikhögsko- lorna bör ha rätt till regelbunden fortbild- ning inom sitt ämne i form av konferenser, kurser m. m. Ämnen som bland annat bör komma ifråga är gehörs- och satslära, mu- sikhistoria och formlära, instrumentalrneto- dik, sång och gitarr. Dessa kurser anord- nas i samarbete mellan SÖ och SfM.

6.3 Utbildning, vidareutbildning, omskolning

Beträffande utbildning har under 6.1 redan nämnts kurser för musikhögskole- och mu- sikfackskolestuderande, arrangerade på fe- rietid jämsides med den ordinarie utbild- ningen. Dessa kurser är givetvis frivilliga. Under terminerna bör Specialkurser an- ordnas, främst på musikhögskolorna. Gäst- professorer och andra gästlärare kan under kortare perioder ge intensivutbildning inom vissa områden t. ex. i komposition, i musik- historia—formlära, i instrumentalmetodik, i instrumentalspel med interpretation, i nu- tida musik. Ett intressant exempel på en så.-

dan kurs är den som anordnas i sånginter- pretation inom nutida musik på musikhög- skolan i Stockholm i oktober 1968.

För elever som genomgått diplomutbild- ning bör anordnas mästarkurser i solosång och på instrument.

Den stora bristen på musiklärare inom skolväsendet nödvändiggör en rad åtgärder, för att musikundervisningen skall kunna be- drivas av lärare som såväl är kompetenta för sitt arbete som formellt behöriga. Vid sidan av en kraftigt ökad satsning på utbild- ningen (se betänkande I, kapitel 9, samt stu- dieplanerna i föreliggande betänkande II) och därmed sammanhängande fortbildning (se sid. 156) är det nödvändigt att vidta åtgärder på vidareutbildningens område. De många vakanta musiklärartjänstema uppe- hålls i dag av vikarier med varierande stu- diebakgrund och kompetens. Många av des- sa formellt obehöriga lärare är musikaliskt och pedagogiskt välrustade och bedriver mu- sikundervisningen med goda resultat. Andra vikarier har antingen musikaliska eller pe- dagogiska brister, eventuellt bådadera, och deras förmåga att genomföra en musikun- dervisning enligt läroplanen är mycket olika. Ofta är den ganska låg. Många vikarier har lång tjänstgöringstid bakom sig. Hos läns- skolnämndema har de senaste åren allt flera icke behöriga musiklärare ansökt om dis- pens från skolstadgans behörighetskrav, mu- siklärarexamen, för att erhålla eo. musik- lärartjänst. I många fall har de sökande 10—15 års skoltjänstgöring bakom sig.

Som framgår av översiktstabell i betän- kande I (sid. 95) och kommentaren till den- na uppehålls musiklärartjänstema av perso- ner representerande en mängd olika yrkes- kategorier. En stor grupp utgörs av personer med enbart grundläggande allmänbildande studier. För dessa är vidareutbildning inte aktuell. Här behöver istället sådana anord— ningar vidtas beträffande utbildningen och de studiesociala förhållandena, att alla som önskar kan, oavsett ålder, civilstånd m.m., avlägga musiklärarexamen. Genom kvällsstu- dier, undervisning i vissa ämnen via radio, TV och bandinspelat material (jfr Radiokon- servatoriet) bör även vuxna personer, en-

samstående och familjeförsörjare, kunna stu- dera till examen vid sidan av att de uppe- håller vakant tjänst som musiklärare. Vid musikhögskolorna och musikfackskolorna bör därför undervisning på kvällstid samt under ferier anordnas för dessa kategorier studerande.

Två andra grupper i den nämnda upp- ställningen är speciellt intressanta ur vidare- utbildningssynpunkt. Båda omfattar f.n. ca 150 personer. Den ena gruppen består av folkskollärare med olika former av påbygg- nad på sin grundexamen, delvis påbyggnad av musikalisk art (organist- och kantors- examen). Många av kantorema i denna grupp torde vara väl skickade att ge sina elever en god musikundervisning redan utan vidareutbildning.

Den andra gruppen utgörs av musiker av skilda slag. Somliga har endast en instru- mental eller vokal utbildning av växlande kvalitet, andra har instrumentalpedagogisk examen eller instruktörsexamen vid Fram- näs och Ingesund.

För båda dessa grupper bör man enligt kommitténs mening anordna vidareutbild- ningsmöjligheter av sådant slag att vidare- utbildningen tillsammans med grundutbild- ning och eventuell påbyggnad på denna ger formell behörighet till tjänst som lärare i musik vid grundskolan. I särskilda fall bör också behörighet för gymnasieundervisning kunna ges.

För den första gruppen, till vilken här räknas alla klasslärare, erfordras ingen yt- terligare pedagogisk utbildning för klassun- dervisning. Den musikaliska utbildningen måste dock troligen kompletteras efter per- sonliga förutsättningar och önskemål. Ge- nom ett system med kvällskurser, vecko- slutskurser, kurser i radio och TV samt bandinspelat material (se även ovan) bör dessa lärare kunna erhålla individuellt av- passad vidareutbildning för kompetens som musiklärare. Dessa kurser bör kompletteras med en längre sommarkurs om förslagsvis 4—6 veckor. Tentamina sker under hand för resp. lärare vid närmaste musikhög- resp. musikfackskola. Instrumentalpedagogisk ut- bildning skall ges under kurserna.

Efter sista ämnestentamen erhåller veder- börande elev examensbetyg.

Elev som så önskar bör kunna få bedri- va dessa studier som tjänstledig på heltid el- ler deltid med B—avdrag. Också andra for- mer för denna vidareutbildning kan över- vägas.

I den andra gruppen har man i regel goda instrumentala färdigheter. För personer som avlagt instruktörsexamen på Ingesund eller Framnäs bör en termins utbildning vid lä- rarhögskola vara tillräcklig för att ge behö- righet som musiklärare vid grundskola. Den som önskar behörighet för undervisning på gymnasiet måste delta i en särskild kurs i musikhistoria och formlära.

De som avlagt sång/instrumentalpedago- gisk examen (vid musikhögskola, musikkon- servatorium i Göteborg och Malmö, Örebro musikped. institut, Stockholms Borgarskola, Stockholms musikp. institut, musikskoloma i Framnäs och Ingesund) har en mera spe- cialiserad inriktning än instruktörerna och kan behöva komplettera sin musikaliska ut- bildning på vissa punkter. Dessutom bör ve- derbörande gå minst en termin på lärarhög— skola. De studiesociala förhållandena för båda dessa sistnämnda grupper, instruktö— rer och instrumentalpedagoger, måste ut- formas så att alla intresserade lätt kan ge— nomgå utbildningen.

Det torde vara av största betydelse för skolväsendet att frågan om vidareutbildning av klasslärare och instrumentallärare, snabbt löses. Härigenom kan skolväsendet mycket snart tillföras en stor mängd intresserade och behöriga lärare oftast speciellt intresse- rade just för musikundervisning i grundsko— lan. Enligt vad kommittén under hand in- hämtat från representanter från de olika grupperna är också intresset bland dessa lä- rare stort. Det bör uppdras åt skolöversty- relsen och styrelsen för musikhögskolorna att utforma bestämmelser för denna vidare- utbildning och att organisera densamma.

På motsvarande sätt bör kurser för musi- ker som önskar behörighet som instrumen- talpedagoger anordnas. Krav för tillträde bör vara god instrumental utbildning och genomgången kompetenskurs (se ovan).

Personer med musik som kvalificerad hobby, vilka genom omstrukturering av ar- betslivet blivit arbetslösa, bör kunna erhålla omskolningsbidrag för utbildning till musik- pedagogisk verksamhet eller för kyrkomu- sikalisk tjänst i Svenska kyrkan och frikyr- korna. De bör hänvisas till befintliga utbild- ningsinstitutioner.

En speciell form av vidareutbildning är de kyrkomusikaliska kurser som nu anord- nas varje sommar av musikaliska akademien och vilka resulterar i avläggande av orga— nist- och kantorsexamen eller kyrkokantors- examen. Medan kyrkokantorsutbildningen föreslås utgå i den nya utbildningsorganisa- tionen bör organist- och kantorskurserna bi- behållas (se betänkande I sid. 142 f.) och i fortsättningen organiseras genom musikhög- skolornas kursverksamhet. Särskilda som- markurser bör anordnas för sådana personer med organist- och kantorsexamen, vilka vill komplettera sin utbildning med den pedago— giska delen av musikfackskolornas kantors- examen för att vinna behörighet som kantor med musikpedagogisk kompetens (se betän- kande I sid. 143 ff.). Dessa kurser anordnas lämpligen på några musikfackskolor och bör innefatta hela pedagogämnet på musikfack- skola.

Genom kursverksamhet bör även vidare— utbildning från kantor till organist stödjas.

I samråd mellan de militära myndigheter- na, Rikskonserter och SfM bör vidareut- bildningskurser för militärmusiker med hän- syn till deras verksamhet i regionensemble äga rum. Sådan kursverksamhet föreslås av KBU (se betänkande I sid. 150—151 samt KBU:s slutbetänkande sid. 164—165).

Slutligen bör specialkurser, öppna för oli- ka grupper av musiker och pedagoger, an— ordnas för att ge redan examinerade perso- ner möjlighet att genom kompletteringsstu- dier erhålla sådan specialisering, som de framtida musikerna genom av kommittén föreslagen utbildningsorganisation erhåller redan i sin grundutbildning. Detta kan bl. a. gälla de i betänkande I föreslagna tillvals- kurserna för musikhögskola.

6.4 Konferenser, symposier m.m.

Som framhållits i kommitténs tidigare be- tänkande finns det ett stort behov av konfe- renser och symposier för musikhögskole— och musikfackskolelärare rörande olika in— strument, sång, musikteori, pedagogiska frå- gor etc. Repertoaren bör ständigt förnyas, interpretationsfrågor diskuteras, informatio- ner ges och debatter hållas om metodiska frågor och pedagogiska forskningsrön m. m. Dessa konferenser bör vara periodiskt åter- kommande för alla lärare och organiseras genom SfM.

Kongresser, inhemska, nordiska och inter- nationella har en viktig plats i den komman- de utbildningsorganisationen. Nära kontakt måste hållas mellan SfM och de skilda or- ganisationerna för musiker och musikpeda- goger samt med andra statliga utbildnings- organ, främst SÖ och UKÄ. SfM skulle lämpligen kunna vara svenskt kontaktorgan med ISME (International Society for Music Education), som håller internationella peda- gogkongresser vartannat år. Tonsättarkonfe- renser t. ex. i samband med nordiska musik- dagar kan även med fördel arrangeras av SfM.

För utarbetande av studieplaner och un- dervisningsmateriel blir symposier och längre konferenser i specialistgrupper nödvändiga. Forskarkonferenser inom olika ämnen blir även angelägna. Här bör det av kommittén föreslagna musikpedagogiskt centrum (MPC) spela en central roll, även om inte alla kon- ferenser blir av musikpedagogisk art.

Musikhögskolornas kursverksamhet bör till sist även kunna svara för organisation av studieresor och studiebesök, elevutbyten (även konsertturnéer), folkmusikexpeditio- ner (inspelning, uppteckning, miljöstudier) m. m.

___—A.,..Muw _-

7.1 Inledning

Det talade ordet är ett viktigt kommunika- tionsmedel, i vår tid kanske väsentligare än någonsin tidigare. Allt flera människor del- tar i debatter och konferenser där krav ställs på att kunna framlägga synpunkter och förslag i korta koncisa repliker och längre anföranden. Krav ställs på talare att dessa inte är alltför bundna av manuskript, uppträder ledigt samt talar klart och intres— seväckande. Många människor får på olika sätt möjlighet att medverka i radio och TV, där speciella krav på den muntliga fram— ställningen ställs. Nya former inom bl.a. undervisning, teater och konsertväsen (t. ex. kommenterade konserter) gör det nödvän— digt att de som är verksamma inom dessa yrken erhåller en grundlig, mångsidig och delvis nyorienterad röst- och talutbildning. Gränsen till sångutbildning blir i vissa fall (lärare, skådespelare) flytande.

Det finns således ett starkt behov av tal- utbildning i samhället. Dels bör varje med- borgare få en god grundutbildning såväl vad gäller röst som framförande, dels måste de yrkesgrupper, för vilka det talade ordet har särskilt stor betydelse, få en både vid och målinriktad talutbildning.

Detta skapar ett stort behov av talpeda- goger inriktade på den allmänna och este- tiska sektorn. Någon av samhället organi- serad utbildning av sådana talpedagoger finns ännu ej i Sverige. Den enda talpeda-

Förslag till utbildning av logonomer (talpedagoger)

gogiska fackutbildning som erbjuds (utöver foniater- och logopedutbildning, som båda har akademisk-medicinsk inriktning) är spe- ciallärarlinjema vid lärarhögskolorna. Den talpedagogutbildning som där sker är av- sedd för lärare inom skolväsendet, vilka vill specialutbilda sig för att kunna tjänstgöra vid skolornas talkliniker samt inom special- undervisningen i skolväsendet. Utbildningen är främst inriktad på talfelsbehandling.

7.2 Nuläge

7.2.1 Vissa yrkesbeteckningar inom det tal- pedagogiska området samt utbildning för dessa yrken

Talpedagog-logopedassistent. Denna beteck— ning avser personer med sådan utbildning, att de dels kan tillhandagå logoped-foniater- teamet med erforderlig pedagogisk assistans (därav beteckningen logopedassistent), dels kan ta hand om den ofta långvariga peda- gogiska behandlingen av barnet i skolsitua- tionen inom skolornas talkliniker (därav be- nämningen talpedagog). Då det här således är fråga om pedagogisk behandling av barn med talskador har det i de företagna utred— ningarna föreslagits och ansetts lämpligt, att den skulle utföras av särskilt utbildade lärare.

För undervisning av barn med talsvårig- heter och röstrubbningar har någon enhet- lig utbildning inte förekommit i vårt land före år 1961. Dock hade före denna tid-

punkt många, framför allt lärare, skaffat sig utbildning av varierande slag för att kunna tjänstgöra som talpedagoger. Man har praktiserat vid foniatriska kliniker, ge- nomgått kurser anordnade av foniater eller kommuner eller genom studier utomlands.

Efter en expertutredning, som utförts av överläkare Gunnar Bjuggren, fil. mag. Aina Börjesson och talpedagog M. Mörling fram- lades 1959 ett förslag, där dels en 1-årig speciallärarutbildning för lärare med folk-, små-, sär- eller förskollärarexamen, dels en 3-årig akademisk utbildning av logopeder skisserades.

Läsåret 1961/ 62 startade SÖ en l-årig utbildning av talpedagoger/logopedassisten- ter med 12 deltagare. Följande år inlemma- des denna utbildning i speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm. Sedermera (fr. o. m. lå 1965/ 66) har sådan utbildning också förlagts till speciallärarlinjen vid lä- rarhögskolan i Göteborg. I Stockholm ut- bildas 16 talpedagoger per år och i Göte- borg är motsvarande siffra 12 talpedagoger.

Dessutom har ett mindre antal lärare ut— bildats under endast en termin. Dessa lä- rare har antingen haft en hörsellärarutbild— ning som grund eller genomgått någon av ovannämnda tidigare utbildningar och tjänst- gjort minst 2000 timmar i talklinik.

Behovet av talpedagoger är stort och i viss mån svårbedömt men en ökning av an- talet utbildningsplatser måste ske. Nu före- slås därför att antalet utbildningsplatser i första hand i Stockholm ökas till 24.

Behörighetskraven för att intas som stu- derande på utbildningsgren 2 på speciallä- rarlinjen, där talpedagogutbildningen ingår, framgår av 51 & i Kungl. Maj:ts stadga för lärarhögskolorna SFS 1968: 318 ASÖ 1968/ 69 nr 2.

Utbildningen av talpedagoger avser i första hand att tillgodose skolans behov av talpedagoger. Det är alltså främst fråga om en pedagogisk behandling av barn i skol- miljö. Genom att så många lärarkategorier får tillträde till talpedagogutbildningen kan olika skolformers behov av talpedagoger bli tillgodosett. Inte minst viktigt är att försko- lans behov av talpedagoger beaktas.

Kommittén finner det egendomligt att musiklärarexamen inte hör till de lärarexa- mina som ger behörighet för inträde till tal- pedagogutbildning vid lärarhögskolas spe- ciallärarlinje. Under hand har kommittén dock inhämtat, att man från Sözs sida an- ser det fullt klart att musiklärarexamen, som omfattar en i jämförelse med övrig lä— rarutbildning mycket överlägsen röstutbild- ning i både tal och sång, skall fogas till lis- tan över lärarexamina. Man kan vänta åt— gärder omedelbart i syfte att få bestämmel- serna om intagning ändrade i detta av- seende.

Den som genomgått talpedagogutbildning vid lärarhögskolas speciallärarlinje äger be— hörighet att söka och inneha de speciallä- rartjänster, som inrättas för undervisning av barn med talsvårigheter. Bestämmelser »an- gående talpedagoger vid grundskolan och folkskolan m.m.» utfärdades av Kungl. Maj:t den 28 juni 1965.

Talpedagogutbildningen vid lärarhögsko- lorna är för närvarande under utredning av en särskilt tillsatt enmansutredare. Denne företog våren 1968 en enkät rörande be- hovet av talpedagoger inom skolan. Härav framgår att vi för närvarande har ca 375 tjänstgörande talpedagoger i skolan. Ca 600 kommuner saknar helt talpedagogisk verk- samhet. Behovet av ytterligare talpedagoger uppskattas till ca 400.

Utredarens förslag till timplan för tal- pedagoggrenen vid lärarhögskolas special- lärarlinje (utbildningslinje 2) återges här.

Antal timmar

Ämnesområde ter— minl 2 sza

Pedagogik Specialundervisningens mål och organisation 10 5 15

Pedagogisk psykologi 10 10 20 Psykopatologi och psykiatri 10 20 30 Socialpedagogik 10 10 30 45 75

Metodik Specialmetodik 10 10 20 Talmetodik 30 30 60 Läromedelsteknik 10 5 15 50 45 95

Praktik Studiebesök och auskultation 20 20 40 Praktikundervisning & 140 140 280 Ämnesstudier Logopedi/foniatri 30 30 60 Språkteori/fonetik 20 20 40 Medicinsk kurs 20 10 30 Speciell medicinsk kurs 20 20 40 Röstrubbningar- egen röst- terapi 20 30 50 Audiologiska problem 10 —— 10 120 110 230 Summa 340 340 680

Anm. Därtill kommer specialiserings- och fördjupningskurs med 110 timmar per termin. För handledning under specialarbetet beräknas lärartimmar med högst 4 timmar per studerande.

I jämförelse med nu gällande timplan in- nebär det nya förslaget en nedskärning av den schemabundna tiden till förmån för mera självständiga studier. Detta ligger helt i linje med vad som tidigare gjorts inom speciallärarutbildningens övriga timplaner. Genom ökad satsning på framställning av kompendier, ITV-program och annat stu- diemateriel kan en effektivisering och ra- tionalisering av utbildningen ske, varigenom också ett mera självständigt studiesätt möj- liggörs. Talpedagog-logonom. Beteckningen talpeda- gog används även för denna grupp. Beteck- ningen har gammal hävd. Men sedan Kungl. Maj:t 1965 definierat begreppet talpedagog på sådant sätt, att det numera måste reser- veras för dem som utbildas vid lärarhög- skolornas speciallärarlinje, har kommittén i samråd med experter från Svenska sång— och talpedagogförbundet beslutat att för dem som är verksamma inom allmän och estetisk talpedagogisk verksamhet använda beteckningen logonom.

Logonomen arbetar efter företagen röst— och talanalys dels profylaktiskt för att för- hindra uppkomsten av röst- och talrubb— ningar, dels för att rehabilitera rösthygie- niskt-estetiskt och korrigera såväl tal som språk, dels för att utveckla röstens möjlig- heter i relation till varje individs fysiologis- ka och psykologiska personliga förutsätt-

ningar, dels slutligen för att skapa förståelse för och kunskap om den muntliga kommu- nikationens dominerande betydelse i dagens samhälle samt för att lära andra behärska nusvenskan i de skilda formerna av munt- lig framställning. Det sistnämnda gäller så- väl framställning i fri form (samtal, anfö- rande, referat, instruktion, demonstration, diskussion, debatt, undervisning) som bun- den form (högläsning av konstnärlig prosa, sakprosa, tidningsartiklar, redogörelser, ly- rik, dramatik och talkör).

Under en följd av år har logonomerna genom sin fackorganisation sökt påverka myndigheterna att inrätta en statlig utbild- ning på detta område. I avvaktan på sådan utbildning har behovet av talpedagoger i landet i viss utsträckning kunnat tillgodoses genom Specialkurser för personer med myc- ket god grundutbildning. Kurser har anord- nats sedan 4 år inom kursverksamheten vid Stockholms universitet i samarbete med Svenska sång— och talpedagogförbundet. Denna utbildning kommer enligt uppgifter från förbundet att avvecklas, då behörig- hetsfrågorna för dem som genomgått kur- serna inte lösts. Många av de nu verksam— ma logonomerna har erhållit sin utbildning utomlands. Det bör anmärkas att det i de övriga nordiska länderna finns skolor för utbildning av logonomer.

Den tvååriga utbildningen inom ramen för kursverksamheten vid Stockholms uni- versitet äger rum på kvällstid och följer ne- danstående kursplan:

Termin 1 Orientering angående utbildningen av talpeda- goger. Kursuppläggning. Behovet av talundervisning. Genomgång av områdets differentiering. Målsättning för talpedagogens arbete. Genomgång av röst- och talorganens byggnad och funktion. Anatomi. Svenska språket, dialekter, provins- och folk— mål. Analys av den egna rösten. Koncentrerat ar- bete kring övningar av den egna rösten. In- dividuell undervisning med enskilda arbets- uppgifter. Avspänning. Träning individuellt och i grupp. Genomgång av vissa hjälpmedel för språk-

undervisning. Språklaboratorium, studiebesök.

Termin 2

Genomgång av litteratur och anvisningar för egna studier. Aktuell forskning och utvecklingstendenser inom området. Metodik vid undervisning i ämnet röst- och talvård. Träning i individuell undervisning med objekt. Metodik vid undervisning i språklaboratorium. Fortsatt individuell träning av den egna rösten.

Avspänningsmetodik.

Grunderna för arbete med talkör. Metodiska anvisningar. Träning. Orientering angående röst- och talrubbningar. Studiebesök i taltransmissionslaboratoriet vid Tekniska Högskolan.

Termin 3

Genomgång av terminens arbete och planlägg- ning. Intervjuteknik med demonstration. Träning av röst- och talbedömning. Genomförandet av röstanalyser. Planläggning av lämpliga åtgärder, behandling och övningar på basis av .orda röstanalyser. Övningsundervisning med objekt.

Röstfysiologi.

Studiebesök vid foniatriska polikliniken å Karo- linska Sjukhuset. Studier av foniaterns arbete. Auskultationer. Metodik vid gruppundervisning i röst- och tal- vård. Gruppundervisningens planläggning och ge- nomförande. Övningsundervisning.

Termin 4

Genomgång av terminens arbete och planlägg- ning. Auskultation forts. Språkfysiologi och språkutveckling. Muntlig framställning.

Språkvård.

Fonetik. Studiebwök å Sabbatsbergs foniatriska polikli- nik angående röst— och talrubbningar och behandlingsmetoder.

Väll-äsningens teknik. Metodiska anvisningar. Exemplifiering genom olika stilarter, stilepoker såväl prosa som lyrik. Individuell träning. Körläsning. Dramatisk framställning. Sammanträdes-, konferens—, förhandlings- och diskussionsteknik. Seminarieövningar. Allmän undervisningsmetodik. Orientering angående tendenserna inom utbild- ningsväsendet.

Kurssammanfattning. Examination.

7.2.2 Behov av lärare i röst- och talvård

I nedanstående översikt berörs de viktigaste områdena.

Grundskola, fackskola, gymnasium. Röst- och talvården i skolan är ett viktigt område, som främst bevakas inom ämnet svenska. Momentet röstvård ingår dessutom i mu- sikundervisningen. Undervisningen i röst- och talvård handhas således på låg— och mel- lanstadiet av klasslärarna, på övriga stadier av lärare i svenska och musik. Undervisning- en i skolan inriktas såväl på själva röstorga- nets utveckling som på förmågan att använ- da rösten i olika slag av muntlig framställ- ning. Dessa kursavsnitt har dock visat sig ganska svåra att bemästra. En generell svå- righet är att momentet är synnerligen tids- krävande på grund av den erforderliga trä- ningen av basfärdigheterna. Genom ämnets relativa tidsnöd kan denna inte få tillräckligt utrymme.

Röst— och talvården har i fackskolan och gymnasiet blivit föremål för vissa organi— satoriska åtgärder. Sålunda har i årskurs 1 tre »timmar till förfogande» avsatts för orientering samt behandling av behövande fall, men att denna knappast kan bli grund- lig inses lätt. Det är meningen att övrig un- dervisning huvudsakligen skall äga rum på svensklektionerna. Då momentet hittills praktiskt taget saknat täckning i lärarutbild- ningen, läromedel knappast finns, långt dri- ven individualisering är nödvändig och lek- tionstiden inte räcker till måste momentet — ett av kursplanens viktigaste — under nu- varande förhållanden bli starkt försummat.

Likartat är förhållandet i årskurserna 2 och 3. Från Sözs sida har vissa åtgärder vidtagits.

a) I planering av årskurs 1 (SÖ:s skrift- serie 85) har vissa riktlinjer och anvisningar för undervisningen införts till lärarnas hjälp.

b) En arbetsgrupp sam skall utarbeta ljudbandsmaterial för undervisning i röst- och talvård med hjälp av inlämingsstudio

.- du..-.. ;.n

har tillsatts. Den har hittills producerat sex band.

0) En arbetsgrupp som skall utarbeta en kurs för utbildningskomplettering för svensk- lärare i röst- och talvård skall tillsättas inom den närmaste tiden.

d) Genom samarbete med UKAS* exper- ter i svenska har SÖ säkrat viss undervis- ning i röst- och talvård redan i den ämnes- teoretiska delen av den framtida svensk- lärarutbildningen. Önskvärt är dock att en särskild utbildning i muntlig framställning (»speech») med röst- och talvård som in- tegrerad del med det snaraste kommer till stånd på universitetsnivå. En av dess främsta uppgifter måste bli att tillgodose skolans och den praktiska lärarutbildningens behov av lärare i muntlig framställning, särskilt röst- och talvård.

Inga speciella lärare 1 röst— och talvård erfordras på dessa skolstadier.

Undervisning av barn med talsvårigheter. Utanför den reguljära undervisningen enligt föregående avsnitt faller talvård för barn med talsvårigheter och talfelsbehandling. I utredningar verkställda genom dåvarande medicinalstyrelsens, skolöverstyrelsens och socialstyrelsens försorg, har klarlagts beho- vet av särskild behandling av barn med tal- skador och av utbildning av personal för undervisning och behandling av sådana barn.

Två personalkategorier har ansetts behöv— liga för ändamålet, logopeder och talpeda- goger (se sid. 161). Det är kommitténs upp- fattning att även logonomer bör ges behö- righet att undervisa barn med talsvårighe- ter/talfel vid skolornas talkliniker. Dessa logonomer bör ha lärarutbildning som klasslärare, ämneslärare eller övningslärare tillika med specialutbildningen.

Som framgår av sid. 162 erfordras ytter- ligare minst 400 talpedagoger till skolan, utöver de 375 som nu finns.

Lärarhögskolor och seminarier. Eftersom klasslärare och lärare i svenska har huvud- ansvaret för undervisningen i röst- och tal- vård i skolan är det angeläget att dessa

lärarkategorier erhåller särskilt god utbild- ning på området.

Utbildningen i röst- och talvård för klass- lärare på låg- och mellanstadiet har enligt den provisoriska studieplanen för lärarhög- skolorna läsåret 1968/ 69 som mål att ut- veckla lärarkandidaternas egna röster och att göra dem skickade att ta hand om enk- lare slag av röst- och talvårdande uppgifter i skolan.

Undervisningen i röst- och talvård be- drivs till största delen individuellt. Ett mind- re antal timmar anslås för gemensam infor- mation. I klasslärarutbildningen förläggs un- dervisningen till de båda första terminema. Lärarkandidater med speciella svårigheter kan erhålla hjälp under hela utbildningen.

I ämneslärarutbildningen följer ämnet samma kursplan som beträffande klasslä- rarna. Undervisningen är här förlagd till lä- rarhögskoleterminen. I särskilda fall bör en- staka lektioner och rådgivning även före- komma under praktikterminen.

Antalet lärartimmar i röst- och talvård vid lärarhögskolor och kvarvarande folksko- leseminarier uppgår under läsåret 1968/ 69 till sammanlagt 19 244. Vid varje mindre lärarhögskola (9 st.: Luleå, Härnösand, Fa— lun, Gävle, Karlstad, Jönköping, Kalmar, Växjö, Kristianstad) uppgår timantalet per år till ca 700, vilket evalverat på 40 veckor gör ca 17 vtr, dvs. inte fullt en hel tjänst. Av de större lärarhögskolorna (6 st.) har Göteborg 3 216, Linköping 1282, Malmö 2 121, Stockholm 2 916, Umeå 1 008, Upp- sala 1 707, vilket innebär behov av 4 tjäns- ter i Göteborg, 11/2 i Linköping och Umeå, 21/2 i Malmö, S% i Stockholm och 2 i Umeå. Behovet kan väntas växa med lärar- högskolornas utbyggnad. Vid avvecklingsse- minarierna (i Haparanda, Landskrona, Ska- ra och Strängnäs) finns läsåret 1968/ 69 675 timmar. Dessa seminarier läggs ned succes- sivt och är helt borta läsåret 1973/ 74.

Inalles behövs vid lärarhögskolorna läs- året 1968/ 69 (med hänsyn tagen till den geografiska spridningen) 23 lärare i röst- och talvård.

Förskoleseminarier. Fr. o. m. läsåret 1968/ 69 gäller följande.

Till tid utom timplan förläggs obligatorisk undervisning i röst- och talvård, samman- lagt högst 75 lärartimmar för varje klass under dess seminarietid. Lärarkandidaterna skall få undervisning dels 3 timmar med 2—3 klasser sammanslagna och 2 timmar i grupper om 6 lärarkandidater, dels indivi— duellt med skiftande timantal, i medeltal 2 timmar per lärarkandidat.

SÖ har i petita avseende budgetåret 1969/ 70 anfört att för ämnet röst— och talvård liksom för ämnet musik gäller, att deras angelägenhetsgrad inorn förskollärarutbild- ningen är helt jämförbar med den inom lågstadielärarutbildningen.

Med hänvisning till gällande anordning för lågstadielärarutbildning föreslår SÖ, att samma timantal för lärarkandidater och samma beräkningsgrunder för undervisning i röst- och talvård tillämpas i förskollärar- utbildning.

Inom lågstadielärarutbildningen beräknas timantalet enligt följande. Lärarkandidattimmar med 2—3 klasser samman- slagna 2 med hel klass 2 med 3 lärarkandidater/ grupp 4 individuellt 2 (i medeltal)

Antalet lärartimmar för en klass (24 lä- rarkandidater) under hela utbildningstiden uppgår då till (1 + 2 + 32 + 48 =) 83.

Med motsvarande beräkning blir antale; lärartimmar per klass (30 lärarkandidater) vid förskoleseminarierna under tvåårig ut- bildning (1 + 2 + 40 + 60 =) 103.

Med denna utgångspunkt blir antalet lä- rartimmar i ämnet röst- och talvård vid seminariet med olika storleksordning

Antalet klasser Antalet lärartm/låsår

12 618 10 515 8 412 6 309 4 206

Annan lärarutbildning (utom musiklärarut- bildning). Ämnet röst och talvård med munt- lig framställning förekommer i följande ty- per av lärarutbildning:

lärartimmar uvtr vtr Yrkespedagogiska instituten 492 Seminarierna för huslig utbildning 37 Slöjdlärarseminariet 32 Teckningslårarinstitutet 3 Statens institut för högre utbildning

av sjuksköterskor 220 Gymnastik- och idrottshögskolorna513

1 257 40

Fördelat på olika orter och uttryckt i veckotimmar inom alla skolformer blir lä- rarbehovet läsåret 1968/ 69:

Stockholm 26 vtr. Sudsvall 1 vte. Göteborg 13,5 vtr. Umeå 10 vtr. Linköping 3 vtr. Uppsala 10 vtr. Malmö 3 vtr. Örebro 5 vtr.

Musikutbildningen. Vid musikfackskolorna meddelas undervisning i röst- och talvård av lärarna i sång. Under tredje året har samt- liga elever på alla linjer en veckotimme muntlig framställning. Denna undervisning bör ävenså kunna ges av en av sånglärarna. Undervisningen bedrivs i grupper om ca 15 elever, vilket innebär 1—5 vtr. per skola. Även om denna undervisning i vissa fall kommer att anförtros speciella talpedagoger, påverkar detta inte nämnvärt behovet av utbildade talpedagoger. I stället innebär det- ta krav på talpedagogisk utbildning hos sångpedagogerna.

Vid musikhögskolorna ingår röst- och tal- vård med välläsning i utbildningen för mu- siklärare, sångpedagoger (större kurs), öv- riga pedagoger (mindre kurs), kyrkomusi- ker, sångare och korister.

Minst 2 logonombefattningar erfordras vid musikhögskolan i Stockholm, minst 1 vid vardera av de övriga musikhögskolorna.

Yrkesskolor. Inom yrkesskolans kurser före- kommer röst— och talvård som huvudmo- ment i olika ämnen, t.ex. svenska, musik, arbetsledning, instruktionsmetodik. Som självständigt ämne är röst- och talvård (ibland även kallat talteknik) mindre vanligt.

__ ---.QWMM..C __».._ ”..-....

I denna form ingår ämnet i följande utbild- ningslinjer:

Högre yrkeskurs för utbildning av ledar- personal och konsulenter till hemslöjds-, heminrednings och textilföretag (Stock- holm), 1/2 vte., 1 år.

Yrkeskurs för flygvärdinnor (Stockholm), 2 vtr., 9 veckor.

Hörselvårdsassistenter (i ämnet Fonetik som har inalles 14 timmar, därjämte indi- viduell röstvård för eleverna) (f. n. Stock- holm, fr. o. m. lå. 1969/ 70 Örebro).

Kurs för förberedande scenisk utbildning i Skara, 8 vtr., 1 år.

Kontoristkurs för personal vid försäk- ringsföretag (Stockholms stads yrkesskola), 2 vtr., 1 termin.

Vid den omarbetning av läroplanerna för olika slag av yrkesutbildning som successivt sker kommer röst- och talvård att medtas i större utsträckning än vad nu är fallet. I huvudsak kommer denna undervisning dock att läggas inom ämnen som svenska, musik o. dyl. och inte som fristående ämne.

Universiteten. Röst- och talvård ingår som moment vid utbildningen i nordiska språk samt i teologutbildningen. Vid universite- ten i Uppsala och Lund har 1961 inrättats vardera en tjänst som lärare i röst- och talvård med 840 timmars tjänstgöring per år. Undervisningen innebär föreläsningar och enskild röstanalys. Individuell röstvård kan endast ges till ett litet antal av alla dem som är i behov därav, dvs. personer med röstdefekter av olika slag. Utrymme finns inte för undervisning av dem som vill ha förstärkt utbildning i röst- och talvård av intresse för ämnet. Framställningar från in- stitutionen i nordiska språk i Uppsala och från studentkåren vid detta universitet om ytterligare tjänster i ämnet har varit resul- tatlösa. F. n. finns i Uppsala utöver den ordinarie tjänsten endast en extra arvodes- befattning om 550 timmar per år.

Vid övriga universitet finns viss under- visning i röst- och talvård utan att fasta tjänster i ämnet inrättats.

Från universiteten har man i skrivelse till UKAS föreslagit en särskild 20-poängs-

kurs i talad svenska som variant av påbygg- nadskurs II eller 111 i ämnet svenska. Fram- ställningen har undertecknats av professo- rer och lärare i röst- och talvård vid univer- siteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Gö- teborg.

Scenskolor och musikdramatisk utbildning. Vid statens scenskolor är röst- och talvård, muntlig framställning etc. ett viktigt ämne. Vid varje scenskola finns därför flera hel- tidsanställda lärare i röst— och talvård.

Scenskolan i Malmö har den ena av sina två tjänster vakant. Bristen på talpedagoger är starkt märkbar i staden. Vid scenskolan i Göteborg finns två heltidsanställda lärare. Den ena av dessa har dessutom 6 övertim- mar per vecka. Vid scenskolan i Stockholm gäller liknande förhållanden.

Vid samtliga scenskolor framhåller rekto- rerna behovet av ytterligare undervisning i detta ämne. Ytterligare en veckotimme en- skild undervisning per elev skulle medföra ett fördubblat behov av lärare i röst- och talvård vid scenskolorna.

Vid statens skola för musikdramatisk ut- bildning i Stockholm har ämnet en något annorlunda ställning. Elevernas vokala ut- bildning gör att ämnet koncentreras till muntlig framställning. Den rena röstvården och utvecklandet av röstorganet sker inom sångundervisningen. Eleverna undervisas 2 vtr. under två år i grupp om 3 st. Lärarbe- hovet är 12 vtr.

Folkbildningsarbetet. I studieförbundens verksamhet förekommer röst- och talvård med muntlig framställning dels som ämne i öppen cirkelverksamhet, dels i kurser som anordnas internt inom medlemsorganisatio- nerna. På denna punkt ger studieförbunden bl. a. service åt de politiska partierna. Bris- ten på goda pedagoger anges av flera studie- förbund som en orsak till att undervisningen i röst- och talvård m.m. inte är så omfat- tande och nyanserad.

Vid folkhögskolorna finns i allmänhet ingen särskild undervisning i röst- och tal- vård m.m. Ämnet ingår här som ett mo- ment i ämnet svenska.

Försvaret. Vid försvarets läroverk i Uppsala förekommer röst- och talvård med 1 vte i de under avveckling varande realskole- och gymnasielinjema samt vid den ht 1968 på- började fackskolelinjen. Efter några tim- mars inledande översikt övergår undervis- ningen till att efter röstanalys närmast bli individuell handledning. Vid den nya gym- nasielinjen följer man läroplan för gymna- siet, vilket innebär att undervisningen i röst- och talvård ingår i ämnet svenska.

Inom de tre försvarsgrenarnas egen ut- bildning förekommer ämnet röst- och tal- vård med muntlig framställning i varieran— de utsträckning och utformning. I vissa fall är särskilda lärare tillfälligt anställda för detta ämne, i andra fungerar intresserade militärer som lärare. Vid samtliga tre sta- ber framhåller man från utbildningssidan önskvärdheten av att detta moment i den militära utbildningen genomarbetas och att större vikt läggs vid röstutbildningen så- väl av rösthygieniska (befälsföring i det fria) som av speciella skäl (t. ex. krav på tydligt tal vid signaltjänst).

Sveriges Radio. Inom Sveriges Radios in- terna utbildning är hösten 1968 en talpeda- gog engagerad för 25 veckotimmars under- visning, dvs. motsvarande drygt en full tjänst (24 vtr.). Undervisningen 1 röst- och talvård med talteknik meddelas i form av individuella lektioner. Talpedagogisk orien- tering ges också vid producentkurser o.dyl. Härutöver förekommer viss utbildning i uppträdandeteknik och språkvård.

Ca 11/2 tjänst som talpedagog beräknas för Sveriges Radio. Enligt uppgift från Sve- riges Radio kan man vänta sig en successiv utbyggnad av den talvårdande verksamhe- ten, varför det framtida behovet av logono- mer kommer att uppgå till flera hela tjäns- ter.

Övrigt. I vid bemärkelse förekommer inom detta ämnesområde tre arbetsformer: renod- lad röst- och talvård, dvs. arbete med ut- vecklande av talorganet, muntlig framställ- ning, dvs. sättet att tala och uppträda i skil- da sammanhang, sarnt konferensteknik, vil-

ket innebär organisationsarbete, utnyttjande av AV-hjälpmedel etc. Kurser i konferens- teknik kan innehålla moment av röst- och talvård samt muntlig framställning.

Huvudvikten vid de, i förhållande till äm- nets betydelse, mycket sporadiska kurserna inom t. ex. näringslivet, statförvaltningen och de statliga ämbetsverken läggs i allmänhet just vid muntlig framställning. Även ut- nyttjande av AV—apparatur kan ingå. Önske- mål om en utvidgad verksamhet finns från många håll. Bristen på pedagoger anges ofta som ett hinder för större verksamhet i äm- net. Detta ingår vanligen som moment i större kurser. Separata kurser i röst— och tal- vård med muntlig framställning är mindre vanliga.

7.2.3 Tillgång till logonomer

Flertalet talpedagoger i landet är organise- rade i Svenska Sång— och Talpedagogförbun— det. Medlemmar i detta förbund antas efter särskild kompetensprövning. Vissa av för- bundets medlemmar har genom personlig utbildning och erfarenhet skaffat sig en kompetens som kan jämföras med den som erhålles i den av kommittén föreslagna logo- nomutbildningen.

Av förbundets matrikel för år 1967 fram- går att förbundets medlemmar på talpeda- gogsidan fördelar sig geografiskt enligt föl- jande:

Sthlm 30 Malmö 3 Södertälje 1 Dalby 1 Norrtälje 1 Tunabro 1 Eskilstuna 1 Nässjö 1 Uppsala 1 Gävle 1 Skara ] Västerås 1 Göteborg 7 Strängnäs 1 Växjö 1 Lund 1 Skutskär 1 örebro 2 Mellansel 1

Ett flertal av dessa är även verksamma som sångpedagoger.

Utöver ovanstående förbunds medlem- mar finns ett antal sång- och talpedagoger även i Sveriges Yngre Sångpedagogers för- bund. Viss öppen talpedagogisk verksamhet bedrivs också av enskilda musiklärare, svensklärare, talpedagoger (logopedassisten- ter) på skilda håll i landet. I stort kan dock

sägas att tillgången på väl kvalificerade lo- gonomer är mycket blygsam i förhållande till behovet. Enbart lärarhögskolorna behö- ver läsåret 1968/ 69 23 st. logonomer. Flera städer med lärarhögskola saknar i dag logo- nomer (Umeå, Karlstad, Falun, Linköping, Luleå, Kristianstad m.fl.). Härtill kommer skolväsendets och universitetsväsendets öv- riga behov av logonomer, behovet inom tea- ter- och musikutbildning samt det stora och växande behovet av lärare vid kurser av skilda slag. De vid lärarhögskolorna utbil- dade talpedagogerna har sällan kompetens att tjänstgöra inom den estetiska delen av talundervisningen (däri inbegripet även ut- veckling av den friska rösten samt olika for- mer av muntlig framställning).

7.3 Kommitténs förslag till utbildning av logonomer

7.3.1 Allmänt

Mot bakgrunden av ovanstående översikt över behoven av talpedagogisk verksamhet i landet finner kommittén det starkt moti- verat att en reguljär statlig utbildning av logonomer kommer till stånd snarast möj- ligt. Kommittén föreslår att denna utbild- ning får formen av en tvåårig påbyggnads- utbildning på vissa specificerade examina eller andra avslutade studier, vilka innehål- lit röst- och talutbildning. Kommittén för- utsätter att de som söker till talpedagogisk vidareutbildning på logonomlinje har spe- ciellt intresse härför och uppställer inga krav på speciell meritering i form av sär- skilt höga betyg etc. inom de fullbordade studierna.

7.3.2 Mål

Logonomutbildningen har till uppgift att ge de kunskaper och färdigheter som erfordras för verksamhet som talpedagog/logonom inom de områden i samhället där talunder- visning bedrivs och där icke logopedutbild— ning erfordras.

Se sid. 170.

7.3.4 Kursplan

1. Röstorganets och örats anatomi, fysio— logi och neurologi.

2. Röst- och talutvecklingen (olika åld- rar) samt röst- och talrubbningar.

3. Akustik (allmän och röstorganets) fo- netik och talforskning.

4. Språkhistoria, språkvård och dialekter.

5. Litteraturhistoria.

6. Prosodi och stil (hänföres 2:a terminen till muntlig framställning och tillämpning).

7. Psykologi.

8. Pedagogik.

9. Speciell metodik (läromedelskunskap). 10. Röst och talvård. Studier i talröstens funktion och vård. Individuella övningar för att utveckla och utnyttja den egna rös- tens resurser och grundlägga goda röst- och talvanor hos eleven. 11. Muntlig framställning. Individuell högläsning, körläsning, dramatik, anföran- den, diskussioner etc. 12. Metodik, allmän och speciell. Eleven görs väl förtrogen med den metodik som krävs för att undervisa i röst- och talvård samt muntlig framställning inom olika verk- samhetsområden. 13. Talfelsbehandling. Orienterande kurs. Eleven lär sig skilja mellan de enkla rös.- och talovanor samt avvikelser som han/hon själv kommer att kunna avhjälpa och de verkliga röst- och talrubbningar som alltid måste behandlas av annan specialist (fonia- ter eller logoped). 14. Rytmik. Avspännings- och rörelse- undervisning, vilken är en grundläggande förutsättning för att på ett så riktigt och ändamålsenligt sätt som möjligt bedriva röst- och talvård. 15. Skapande dramatik. Ger tillsammans med avspännings- och rörelseundervisningen möjlighet till såväl psykisk som fysisk indi- viduell frigörelse. 16. Litteraturkännedom. och pedagogisk litteratur.

Skönlitteratur

Timplan för logonomutbildning

elevtimmar F = föreläsning (lZ-grupp) 12 elever/årskurs

lärartimmar K = klasstimme (lZ-grupp) 38 veckor/läsår, varav 17 veckor på ht S = seminarieövn(12-grupp) Ht = termin 1 och 3 G = grupptimme (6-grupp) I = individuell lektion

|| || ta .4 170

Termin 1 (vtr) Termin 2 (vtr) Termin 3 (vtr) Termin 4 (vtr) E F K S G I S:a

E LE LE L Ämne FKSGIS:aS:aFKSGIS:aS:aFKSGIS:aSa

Röstorganets och örats anatomi, fysiologi och neurologi 2—-—————22———————— ————-————— —————————- Röst- () talutveck- lingen (olika åldrar), röst- och talrubb- ningar 2————22———————— ———————— ———————-——— Akustik, fonetik och talforskning l————112—-————22————-————————————— Språkhist., språkvård och dialekter 1 — —— — Litteraturhistoria 1 — — — Prosodi och stil (hänf. 2:a term. till muntl. framställn.-tillämpn.)l — -— Psykologi 1 — — Pedagogik —— — — Speciell metodik och läromedelskunskap 1 Röst- och talvård ] Muntlig. framställn. 1 %1 1 1

|| l | | ! || ||

| | | | I

| | I |

| lll | ||! lll lll lll ||" | lll ||| Ill I | | | lll lll | lll | ""i ""I lll Ill

_! V-l v—l v—t

m'— m— —-'NNDNNN lv—cm _mGOWNNv—u—M

"I

I”"Illlll I""llllll

u—GOOQ'NNN IV:—tm

Metodik Talfelsbehandling Rytmik Skapande dramatik —— —— Litteraturkännedom ] -— Moderna språk — —— Auskultationer och studiebesök — —— — Övningsundervisn. — — —

S:a vtr/elev 15

S:a lärartimmar] vecka

———|||1|1 —————|||| l”$""ll|" |”"llllll "”'"lll"|l IINIIIIII | "|"llllll IN"|ll||| I”"llllll l"'*'*|l|lm I""IIIIII II"”lIllll

12. 58

||N ll" ||N ll” ll” ||": ll” ||Ch lv IN

| [Nin

17. Moderna språk. Språkorientering: Ut- tal, satsrytm och intonation i viktigare språk. Konversationsundervisning på några för eleverna bekanta språk. 18. Auskultationer och studiebesök i verksamhet där talundervisning och munt- lig framställning bedrivs samt vid foniat- riska kliniker hos såväl foniater som logo- ped. Studiebesök görs vid olika institutioner och skolor. 19. Övningsundervisning. Eleverna bör undervisa objekt på olika stadier såväl indi- viduellt som i grupp och klass. 20. Studieresor. Möjlighet bör ges till stu- dieresor inom och utom landet. Under första årskursen, som har karaktär av grundkurs, har undervisningen samma inriktning för alla elever. Andra året kan eleverna specialisera sig på någon av följan- de tre utbildningslinjer: teater, talarträning (föredrag, diskussion, radio-TV) röstpedago— gik (röststörningar, barnröster). Elev som genomgått praktisk lärarutbild- ning vid lärarhögskola befrias från delta- gande i undervisning i psykologi och peda- gogik.

7.3.5 Inträdesfordringar

Allmänt

En blivande logonom bör ha goda röstresur- ser samt ett klart och distinkt uttal fritt fran talfel och från störande dialektala drag. Gott gehör och känsla för fonetiska valörer samt det talade språkets uttrycksmöjligheter är väsentliga förutsättningar. Musikalitet och förmåga att sjunga är värdefulla till- gångar. En blivande logonom bör dessutom ha intresse för människor och lätt att få kontakt med andra.

Förkunskaper m. m.

a) Goda röstförutsättningar.

b) God allmänbildning, dokumenterad genom avgångsbetyg från t. ex. gymnasium, fackskola eller folkhögskola.

c) Ha avlagt någon av nedanstående exa-

mina resp. genomgått någon av följande ut- bildningar:

Musiklärarexamen. Sångpedagogisk examen vid musikhög- skola, musikkonservatorium i Göteborg/ Malmö, Örebro Musikpedagogiska Institut, Stockholms Musikpedagogiska Institut, Inge- sunds musikskola eller Framnäs folkhög- skola, Musikinstruktörsexamen vid Inge- sund eller Framnäs med sång som huvud- ämne.

SolosångklaSS vid musikhögskola eller musikkonservatorium i Göteborg/ Malmö.

Operasångarutbildning. Skådespelarutbildning vid statlig scensko- la eller motsvarande skola.

Ämneslärarutbildning. Klasslärarutbildning.

Annan utbildning, vari ingått kurs i röst- och talvård av mera kvalificerad art (efter prövning i varje särskilt fall).

(1) Goda kunskaper i svenska.

e) Läkarintyg omfattande allmänt frisk- intyg, speciellt friskintyg från öron-, näs- och halsspecialist, audiogram samt intyg om skärmbildsundersökning.

I nträd esprov Läs- och talprov

a) prosa efter eget val

b) dikt efter eget val

c) kort dramatiskt avsnitt efter eget val

d) prosa och dikt a vista

e) kort oförberett anförande

f) kort referat av danskt och norskt text- avsnitt.

Läs- och talproven syftar till att utröna den sökandes röstliga förutsättningar och förmåga att återge en text med avseende på diktion, inlevelse och stil.

Vid a vistaprovet prövas läsförmågan och vid det oförberedda anförandet förmågan till koncentrerad, avspänd och naturlig fri muntlig framställning.

Referatet klargör om den sökande förstår danska och norska, vilket är önskvärt för att kunna studera facklitteratur på dessa språk.

Gehörsprov

a) analys av röst och uttal dels av okänt objekt, dels av bandat material

b) förmåga att återge intervaller och ryt- mer

c) sång av valfri visa utan ackompanje- mang.

Gehörsproven syftar till att pröva den sö- kandes möjlighet att uppfatta och bedöma det karaktäristiska i rösten och talet hos okänd person samt att visa förmåga att kun- na uppfatta olika musikaliska och språkliga rytmer och att visa lyhördhet för olika ton- kvaliteter.

I sista provet har den sökande tillfälle att visa eventuella sångliga förutsättningar.

7.3.6 Examination

Studierna leder fram till en examen, kallad logonomexamen. Den som avlagt denna exa- men äger rätt att anta titeln logonom.

Examensämnen är: Röstorganets och örats anatomi och fysiologi, röst- och tal- vård, prosodi och stil, muntlig framställning samt undervisningsskicklighet.

Examensproven bedöms av en examens- nämnd bestående av fem personer. I nämn- den är skolans rektor självskriven ledamot. Vidare skall ingå en expert utsedd av skol- överstyrelsen, en expert från teaterutbild- ningen samt två lärare vid skolan, av vilka den ena skall vara huvudlärare i respektive examensämne.

Elev skall vidare undergå tentamen för respektive lärare i följande ämnen: röst- och talrubbningar och deras behandling, fonetik och talforskning, psykologi, pedagogik, spe- ciell metodik samt litteraturkännedom. Den- na tentamen kan ske skriftligt i ämnena fo- netik och talforskning, psykologi samt peda- gogik, muntligt i övriga ämnen.

Varje elev skall skriva en uppsats över någon fråga inom det i andra årskursen valda specialområdet.

Betygsättning sker enligt det för musikut- bildningen gällande poängsystemet. För

godkänd examen krävs 80 poäng beräknade enligt följande: tentamensämnen 14 röstorganets och örats anatomi och fysiologi 6 röst- och talvård 16 prosodi och stil 4 muntlig framställning 16 undervisningsskicklighet 18 uppsats 6 80

I övrigt hänvisas till kap. 5.2.5. I avgångsbetyget skall anges den speciali- sering eleven valt under andra årskursen.

7.3.7 Behörighet

Logonomexamen ger behörighet att under- visa i röst- och talvård, talteknik, muntlig framställning inom samtliga fält där sådan undervisning förekommer. För behörighet till tjänst som lärare i röst- och talvård vid lärarhögskola och förskoleseminarium samt som talpedagog inom grundskolan fordras förutom logonomexamen sådan grundutbild- ning som ger behörighet till tjänst inom det allmänna skolväsendet (se under 3.5).

Med hänsyn till att ingen statlig utbild- ning till logonom tidigare funnits, bör logo- nombehörighet under en övergångstid ges åt dem som redan nu kan anses äga motsva- rande kunskaper och färdigheter. Sådan be- hörighet utfärdas av en av Kungl. Maj:t tillsatt särskild nämnd, i vilken bör ingå re- presentanter för talpedagogutbildningen, skolöverstyrelsen, den sceniska utbildningen, musikutbildningen och universiteten.

7.3.8 Skolledning och lärare

Undervisningen organiseras som en själv- ständig skola underställd styrelsen för mu- sikhögskolorna (senare den föreslagna sty- relsen för högre konstnärlig utbildning). Skolan leds av en rektor, som bör vara en person med väl dokumenterade talpedago- giska kunskaper och administrativ förmåga.

Med hänsyn till undervisningens speciella karaktär med inriktning mot ett mycket vid-

sträckt arbetsfält bör ett särskilt utbildnings- råd knytas till skolan. Detta utbildningsråd kan vara identiskt med den nämnd, som un- der en övergångstid ger logonombehörighet åt talpedagoger (se under 7.3.7).

Antal lärartimmar per vecka blir vid full utbyggnad (två årskurser å 12 elever, se timplan sid. 170) 167 under hösttermin och 165 under vårtermin. Med en tjänstgö- ringstid av 24 vtr. per lärare innebär detta ett behov av 7 lärare. Bland de ordinarie lärarna bör finnas specialister på teater, ta- larträning, talfelsbehandling och röstpeda- gogik.

7.3 .9 Lokalisering

Med hänsyn till att tillgången på kvalifice- rade lärare till en början blir starkt begrän- sad föreslår kommittén att utbildningen un- der de första fem åren koncentreras till en skola, förslagsvis placerad i Stockholm el- ler Göteborg. Efter de första fem åren kan ytterligare skolor, om så befinnas nödvän- digt, inrättas. En andra skola bör lokalise- ras till Norrland, en tredje till södra Sve- rige.

7.3.10 Lokaler och utrustning

För undervisningen erfordras följande Ioka- ler:

1 föreläsningssal med plats för samtliga lärare och elever

föreläsningar (max. 19 vtr.), klasstimmar (max. 8 vtr.), seminarieövningar (max. 2 vtr.), samlingar m. m. (1 vte.)

1 lektionsrum, större, med plats för 12 elever

seminarieövningar (max. 12 vtr.), grupp- övningar (max. 18 vtr.)

3 lektionsrum, mindre, för grupper om 6 elever samt enskild undervisning

gruppövningar (max. 8 vtr.), enskild un- dervisning (72 vtr.), viss praktikundervisning förlagd till skolan (max. 10 vtr.).

Full beläggning av ett lektionsrum har beräknats till 30 vtr.

I fråga om andra lokaler än undervis- ningslokaler beräknas följande:

rektor kanslibiträde 10 m2 bibliotek, läromedel 20 rn2 vaktmästare, läromedelsproduktion 15 rn2 väntrum 10 m2 arkiv 5 rn2 lärarrum tillika konferensrum med

pentry 40 in2 elevkårsrum 10 m2 elevrum med pentry 40 m2 studiemm, 3 st. ä 8 ni2 24 m2 kapprum omklädningsrum för rytmik toaletter städrum förrådsutrymmen

Beträffande utrustning erfordras arbets- projektor i föreläsningssal och större lek- tionssalar. Dessa lokaler utrustas även med småbildsprojektor, bandspelare, grammofon, mikrofon, högtalare, radio och TV. En videobandspelare är angelägen på skolan liksom ITV. En bandspelare måste vidare finnas i varje mindre lektionsrum jämte vissa bandspelare till förfogande för elever- nas självständiga studier. Föreläsningssalen utrustas med mindre flygel. Piano placeras i den ena av de större lektionssalarna jämte i en av de mindre. I övrigt erfordras plan- scher, diabilder, ljudbildband, förinspelade och tomma ljudband, litteratur av skilda slag m. m.

7.3.11 Kostnader

Kostnaderna för en logonomutbildning en- ligt kommitténs förslag skulle uppgå till

följande: Lärarlöner rektor, 1/z kanslibiträde, samt 7 lärare i U 17: 19 400 000 Materiel och utrustning 1 flygel 12 000 2 pianon 10 000 3 bandspelare, större 7000 8 bandspelare, mindre 8 000 11 mikrofoner 1 000 3 småbildsprojektorer 1000 3 grammofonanläggn.

med högtalare samt FM-tuner 6 000 1 videobandspelare 5 000 (ITV-anläggning ev. 30 000) materiel, möbler 20 000 70 000 (100 000) Omkostnader R%eersättningar 6 000 Reklam 6 000 Expenser 6 000 18 000 Summa kostnader _ 488 000

Kostnad per elev och år 20 300 kronor (en- gångsinvesteringarna medräknade) 17 400 kronor (engångsinvesteringarna ej medräknade) Till ovanstående kommer lokalkostnader och handledararvoden.

7.3.12 Kursverksamhet

En relativt omfattande kursverksamhet bör kontinuerligt men i synnerhet under de första åren komplettera den ovannämnda utbildningen. Kurserna kan dels vara utbild- ningskomplettering för sådana personer som tidigare har god talpedagogutbildning men som inte utan vidare kan erhålla logonom- behörighet på grund av vissa svagheter i ut— bildningen, dels fortbildning av verksamma talpedagoger, dels kurser i röst- och talvård samt muntlig framställning främst för olika lärarkategorier.

8.1 Historik

Samtidigt som Kungl. Musikaliska akade- mien instiftades 1771 lades grunden till aka- demiens samlingar av noter och musiklittera- tur. Under 1700-talets senare decennier uppstod kärnan av bibliotekets värdefulla samlingar av musikhandskrifter och musik- tryck. Genom större och mindre donationer har biblioteket sedan dess oavbrutet tillvuxit och intager i dag en rangställning bland världens musikbibliotek. Samlingamas om- fattning uppskattas till 550 000 nummer musikalier, 21 500 nummer handskrifter, 15 000 stycken brev samt 35 000 band mu- siklitteratur. I dessa ingår bl. a. ett stort an- tal autografer av flertalet svenska tonsättare genom tiderna ävensom brev till och från svenska tonsättare och musiker, vidare hand- skrifter och musiktryck från äldre tider, främst 1700-ta1et men även 1600— och 1500- talen. Exceptionellt rikhaltigt är beståndet från l700-talet och biblioteket tävlar här med de största utländska. Det förvaras även flera verk av stora utländska mästare, vilka icke påträffas i något annat bibliotek eller arkiv. Till detta kommer så hela den klas- siska och väsentliga delar av den moderna repertoaren av vokal- och instrumentalmu— sik samt den musikvetenskapliga litteraturen med så gott som kompletta serier av hittills utgivna documenta—verk och tidskrifter, en stor studiepartitursamling samt även en nära nog komplett samling av musiklexika.

Musikaliska akademiens bibliotek

Biblioteket fungerar som ett riksbiblio- tek på musikens område. Det lämnar i stor utsträckning musikalia till hemlån, vil- ket som regel icke förekommer vid Kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken. Det som icke kan lämnas till hemlån, kan ge- nom bibliotekets fotoavdelning i stället re- produceras för låntagarna.

Av de kategorier som använder bibliote- ket utgör landets över lOO-talet orkester- föreningar och musikcirklar en viktig grupp. Genom folkbibliotekens förmedling går också musikmaterial och litteratur ut till ut- övande musiker och musiksammanslutning— ar i landsorten. Bibliotekets äldre musika- lier omfattas av stort internationellt intresse, vilket tar sig uttryck genom förfrågningar och beställningar av reproduktioner från ut- ländska musikforskare.

Den direkta utlåningen, som omfattar så- väl hemlån som läsesalslån, går till 80 % till musikforskare, musikkritiker, sångare och instrumentalister i Stor-Stockholm och till 20 % till lärare och elever vid Musik- högskolan.

8.2 Organisation

Biblioteket leds av en överbibliotekarie, vars åligganden fastställes i akademiens stadgar. Under honom är verksamheten organiserad på tre avdelningar, en för låneexpedition och läsesalar, en handskriftsavdelning, en katalog- och förvärvsavdelning. Dessa av-

delningar leds av befattningshavare i förste bibliotekaries eller bibliotekaries tjänsteställ- ning. Förutom dessa enheter finns mindre, separata, såsom bokbinderi och fotoavdel- ning, vaktmästeriavdelning, och notskriv- central.

8.3 Administration

Det löpande arbetet inom biblioteket ledes av respektive avdelningschef, som i enskilda eller gemensamma konferenser delges led- ningens synpunkter på verksamhetens bedri- vande samt avger fortlöpande rapporter om verksamheten.

Bibliotekschefen har till sitt förfogande en sekreterare. Utom sedvanliga sekreterarupp— gifter såsom korrespondens m.m. handläg- ger sekreteraren kassagöromål inom biblio— teket, redovisar användningen av vissa me- del till akademiens kamrer.

8.4 Lånefrekvens

Biblioteket hölls under 1967 öppet 281 da- gar, därav januari—maj och september—de— cember: måndag—fredag 11—15 och lördag 11—13 samt tisdags- och fredagskvällar 17.30—19.30 och låneexpeditionen måndag— lördag 11—13 samt tisdags- och fredagskväl— lar 18—19. Under månaderna juni—augusti hölls läsesalen öppen endast måndag—fredag 11—15 och låneexpeditionen endast mån- dag—fredag 11—13.

Antalet besökare uppgick under 1967 till 13 102 (motsvarande siffra 1966 var 11887). Medeltal besökare per dag 46,6 (1966: 42,3).

Lokala lån utgjorde 1967: 20 794 Interurbana lån 1967: 32 838

till bibliotek .............. 3 857 till orkesterföreningar ...... 27 189 till utlandet .............. 1 792 Summa 32 838

Summa interurbana lån ...... 32 838 Summa hemlån ............. 53 632 Läsesalslån ................. 7 265 Total utlåning .............. 60 897

År 1967 expedierades 8 987 fotostat, micro- och ljuskopieringar (1966: 4 563).

Antalet framställda xeroxkopior var un- der året 12 083 (1966: 7 521).

Biblioteket höll under året 1967 142 ut- ländska och 36 svenska tidskrifter.

8.5 Lokal förhållanden

Biblioteket är inrymt i akademiens gamla byggnad vid Nybrokajen 11 i Stockholm. De för allmänheten avsedda utrymmena (låneexpedition och läsesalar) ligger i botten- våningen, personalens arbetsrum i såväl bottenvåningen som en trappa upp, bokma— gasinen i en souterrainvåning. De för all- mänheten avsedda utrymmena har under de senaste åren utvidgats betydligt men be- dömes som alltjämt icke tillräckliga. Efter en planerad komplettering av bibliotekets katalog med en ny alfabetisk musikkatalog (8 katalogskåp) blir de helt otillräckliga. Vidare finnes f.n. inte plats för installation av uppspelningsapparater och lyssnarplatser. En rad andra utrymmen såsom maskinskriv- ningsrum, garderob, toaletter m.m. saknas även.

Utrymmena för magasinering av bibliote- kets värdefulla material är helt otillräckliga och situationen här måste betecknas som synnerligen otillfredsställande. Den är det av två skäl. Dels måste värdefulla musi- kaliesarnlingar placeras där säkerheten icke är fullt tillfredsställande eller där fara för förstöring hotar och dels måste samlingar som används av forskningen splittras på olika lokaler, då ej utrymme i biblioteket längre finns, med det resultatet att framtag— ningen blir arbetskrävande och dyrbar (transporten) och väntetiderna långa för lån- tagaren.

8.6. Kommittén

Som framgår av redogörelsen ovan utnytt- jas biblioteket inte i någon större omfattning av de studerande vid musikhögskolan. Sedan musikhögskolan flyttade från Nybrokajen till Valhallavägen har elevernas besöks- och

Kommittén finner detta förhållande otill- fredsställande. Eleverna på musikhögskolan måste få tillgång till ett modernt institu- tionsbibliotek med ändamålsenliga lokaler och en god service. Enligt kommitténs be- dömning skulle ett sådant bibliotek, förlagt inom musikhögskolans kommande nybygg- nad, komma att betyda en väsentligt ökad besöks- och lånefrekvens — jämfört med nu- varande förhållande troligen med minst det dubbla.

För att täcka behovet av biblioteksservice såväl för allmänheten som för elever och lärare vid de institutioner, som av kom- mittén föreslagits bli inrymda i den kom- mande nybyggnaden vid Valhallavägen i Stockholm, krävs bl. a. ett bibliotek, som har ett betydligt längre öppethållande än vad Musikaliska akademiens bibliotek idag kan erbjuda. Lokalerna måste göras ända- målsenliga med forskarrum, lyssnarrum, konferensrum, läsesal, arkiv för ljudande material etc. Vid utformningen och utrust- ningen av lokalerna måste också hänsyn tas till alla de nya läromedel — inte minst på ljudsidan — som kommer att krävas i den framtida musikutbildningen på högskole- nivå.

I det av byggnadsstyrelsen föreslagna lo- kalprogrammet för musikhögskolan i Stock- holm ingår också utrymmen för Musikaliska akademiens bibliotek. En biblioteksdepå i Bålsta skulle inrymma det mindre frekventa materialet, som därvid inte blir omedelbart tillgängligt, men som kan tas fram efter be- ställning.

Till dess att staten i modern tid via stats- budgeten började ge anslag till Musikaliska akademiens bibliotek utgjordes biblioteket endast av en ringa del av de nuvarande sam- lingarna. De nuvarande samlingarna är del- vis uppbyggda genom donationer till Musi- kaliska akademien: detta gäller i första hand handskrifter. Men den övervägande delen har byggts upp med statsmedel, vilket i hög grad får ses mot bakgrund av att Musika- liska akademien haft hand om den högre musikutbildningen vid musikhögskolan i Stockholm. Enligt kommitténs mening före-

ligger mycket stora svårigheter att bedöma äganderättsfrågorna utan en mera omfattan- de utredning -— särskilt som många gräns- fall torde förekomma mellan vad som kan anses tillhöra Musikaliska akademien och vad som kan anses tillhöra staten.

Musikaliska akademiens bibliotek fyller en viktig uppgift på många fronter. Funktio- nellt bl. a. genom att ge service åt den hög- re musikutbildningen. Verksamheten är idag inte helt statlig. Samma förhållande gäller Musikaliska akademien, som dels är en aka- demi, dels fullgör vissa funktioner som stat- lig myndighet. Ett genomförande av kom- mitténs förslag om inrättande av en särskild styrelse för den högre musikutbildningen i landet skulle medföra att en viktig motive- ring för att även i fortsättningen driva Mu- sikaliska akademiens bibliotek med statliga medel skulle falla bort.

Kommittén föreslår därför att staten av- talar med Musikaliska akademien om att överta driften av biblioteket. Genom ett så- dant förfarande behöver man inte närmare utreda äganderättsförhållandena i bibliote- ket. Den föreslagna anordningen gör det möjligt för Musikaliska akademiens biblio- tek att utan direkta statsmedel till Musika- liska akademien fylla samma uppgifter som f. n. men i utökad omfattning.

Kommitténs förslag kan sammanfattas i följande punkter.

A. Musikaliska akademiens bibliotek för- lägges i den kommande nybyggnaden för musikhögskolan i Stockholm. Detta biblio- tek kommer då att bestå av huvudbibliotek och institutionsbibliotek. En biblioteksdepå inrättas i Bålsta för mindre frekvent mate- rial.

B. Institutionsbiblioteken vid musikhög- skolorna i Göteborg och Malmö inrättas som filialer till biblioteket i Stockholm.

C. Genom avtal mellan staten och Musi- kaliska akademien överlämnas driften av Musikaliska akademiens bibliotek till Sty- relsen för musikhögskolorna.

D. Äganderätten till samlingarna i Musi- kaliska akademiens bibliotek förblir alltjämt delad mellan Musikaliska akademien och staten.

E. Överbibliotekarien blir föredragande i biblioteksärenden inför SfM även vad avser institutionsbiblioteken i Göteborg och Mal- mö.

F. Biblioteket får sin verksamhet regle- rad i stadgan för SfM, musikhögskolorna och musikpedagogiskt centrum.

Förslag till författningsändringar rn m

9.1 Skolstadgan m. fl. stadgar

Vid en genomgång av i vilken utsträckning utredningens överväganden och förslag kan komma att påverka utformningen av för- fattningar, stadgor och andra bestämmelser har utredningen funnit följande. Kyrkomu- sikerstadgan och därtill hörande bestäm- melser synes kunna lämnas åt sidan efter- som den är föremål för bearbetning av en annan utredning. Avveckling av skolkan— torstjänsten torde beaktas i det samman- hanget.

Motsvarande gäller även övningslärar- stadgan.

Vad angår lärarutbildningen stadgar l ä i Kungl. Maj:ts stadga för lärarhögskolorna (SFS 1968: 318) bl. a. att lärarutbildningen har till uppgift att utbilda . . . »dels de öv— riga slag av lärare, som anges i denna stad— ga eller annan bestämmelse, som Kungl. Maj:t meddelar». I 47 & stadgas att Kungl. Maj:t skall meddela särskilda bestämmelser om behörighet att antagas som studerande på respektive låg- och mellanstadielärar- linje.

Kungl. Maj:t har 16.2.1968 meddelat provisoriska bestämmelser om tillträde till lärarhögskolas klasslärarlinje m.m. och i anslutning därtill har SÖ 5.4.1968 medde— lat anvisningar, Bestämmelserna berör bl. a. även vissa krav på förkunskaper i musik m.m. Vidare har SÖ till Kungl. Maj:t 20.6.1968 ingivit förslag till provisoriska

tjänster som lärare i övningsämne och läro— ämne, där — bl. a. — tvåämneskombinatio— nen musik och historia tagits upp.

Utformningen av bestämmelser rörande å ena sidan ämneslärare med musik och å andra sidan av musikundervisningen föran- ledda särskilda behörighetsregler för låg- och mellanstadielärare synes böra ske i sam- arbete med de instanser, som utarbetar de i 47—49 55 förutsedda bestämmelserna. Hit- hörande problem torde slutgiltigt kunna lö- sas först efter en särskild utredning om öv- ningsläramas utbildning.

Då det gäller förskollärarutbildningen (K. br. 29.4.1964) synes bestämmelser motsva- rande de inträdesfordringar, som nu gäller enligt seminariestadgan (SFS 1958: 427) på lämpligt sätt böra inarbetas i en kommande förskoleseminariestadga (motsvarande) till överensstämmelse med utredningens inten- tioner.

Vad angår de nu gällande reglerna om behörighet till olika slag av lärartjänster är bl. a. frågan om uppmjukning av gränserna mellan läroämnen och övningsämnen före- mål för överväganden i en expertgrupp inom skolöverstyrelsen och torde även kom- ma att beröras av den aviserade övnings- lärarutredningen. Kommitténs synpunkter bör beaktas i dessa sammanhang.

I fråga om inordnande av den frivilliga musikundervisningen i det allmänna skol— väsendet enligt kommitténs förslag, föreslås respektive timplaner (grundskolan — SFS

1962: 480, gymnasiet SFS 1965: 30 och fackskolan 1965: 36) bli ändrade enligt föl- jande. Beträffande kursplaneändringar bör uppdrag lämnas till SÖ att utarbeta förslag.

Grundskolan (Läroplan för grundskolan, SÖ:s skriftserie 60 s. 109—121)

Allmänna bestämmelser (8. 109)

3. Där genom skolans —————— på fle- ra ämnen.

Vid all frivillig musikundervisning bör samordning ske mellan olika stadier samt, där så är möjligt och lämpligt, med motsva- rande undervisning på det gymnasiala sta- diet och — i förekommande fall — med icke statsbidragsberättigad frivillig musikunder- visning som Skolstyrelsen anordnar med länsskolnämndens medgivande.

Lågstadiet. Mellanstadiet (s. 111) 1. Klasstyp a och A

Anmärkningar ——————

6. Härutöver må anordnas frivillig un- dervisning i musik (körsång, instrumental— musik, solosång). Undervisningens omfatt— ning beräknas i årskurs 2 för förberedande gruppunder- visning i sång och spel efter en veckotimme per klass, i årskurs 3 dels för fortsatt gruppunder- visning i sång och spel efter en veckotimme per klass, dels för instrumentalundervisning efter en veckotimme för varje påbörjat tret— tiotal elever i årskursen i kommunen, i årskurs 4—6 dels för instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje påbörjat tjugotal elever, dels för körsång efter en veckotimme för varje påbörjat tret- tiotal deltagande elever, allt inom årskur- serna 4—6 i kommunen.

2. Klasstyp a och A av hjälpklasser (s. 113) —————— Anmärkningar

5. Beträffande frivillig musikundervis- ning (körsång, instrumentalmusik, solosång)

se timplan för klasstyp a och A), anmärk- ning 6.

Samma formulering görs av:

3. Klasstyp b och B 1 anmärkning 3 (s. 114)

4. Klasstyp B 2 anmärkning 3 (s. 115)

5. Klasstyp B 3 anmärkning 4 (s. 116)

Högstadiet (s. 117)

Timplan l —————— Anmärkningar ——————

2. Härutöver må anordnas frivillig un- dervisning i musik (körsång, instrumental— musik, solosång). Undervisningens omfatt- ning beräknas dels för instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje påbörjat femtontal elever på högstadiet, dels för körsång efter en veckotimme för varje påbörjat trettiotal deltagande elever på hög- stadiet.

Gymnasiet (Läroplan för gymnasiet, SÖ:s skriftserie 80 s. 77)

7.5 Frivillig undervisning utanför schema- tid.

Utanför schematid meddelas —————— tid vid skolenheten:

instrumentalmusik och solosång ] vecko- timme för varje påbörjat femtontal elever,

körsång en veckotimme för varje påbör- jat trettiotal deltagare,

teckning —————— —————— mellan olika skolenheter, ävensom — beträffande instrumentalmusik, solosång och körsång — i förekommande fall med icke statsbidragsberättigad frivillig musikundervisning, som Skolstyrelsen an- ordnar med länsskolnämndens medgivande.

Samma ändring görs i de likalydande be- stämmelserna beträffande fackskolan (Lä- roplan för fackskolan, SÖ:s skriftserie 81 s. 76 punkt 6.4).

Bestämmelser om statsbidrag till den fri— villiga musikundervisningen bör med hän—

syn till den föreslagna successiva utbyggna- den tills vidare meddelas i form av Kungl. brev för att senare inarbetas i respektive statsbidragskungörelser. Sakinnehållet före- slås bli att statsbidrag till undervisning som aVSer frivillig instrumentalmusik, solosång och körsång skall utgå för budgetåret 1969/ 70 med 50 %, 1970/71 med 60 %, 1971/ 72 med 70 %, 1972/73 med 80 %, 1973/ 74 med 90 % samt fr.o.m. 1974/75 med 100 %. Härvid har kommittén bortsett från kommunandelsbeloppen.

I övrigt synes kommitténs förslag ge an- ledning till följande förslag till ändringar och tillägg i skolstadgan.

1 kap. 4 $ (tabellen) Poäng 1. d) Frivillig musikundervisning (instru- mentalmusik, solosång, körsång), varje fullt 15-tal veckotimmar 0,5 . Gymnasiet a) varje påbörjat 30-tal elever inom varje årskurs av skolenhet 1,5 b) frivillig musikundervisning (instru- mentalmusik, solosång, körsång), varje fullt 15—tal veckotimmar . Fackskolan

a) varje påbörjat 30-tal elever inom

varje årskurs av skolenhet

b) frivillig musikundervisning (instru-

mentalmusik, solosång, körsång), varje fullt 15—tal veckotimmar

. d) frivillig musikundervisning (instru- mentalmusik, solosång, körsång), varje fullt 15-tal veckotimmar

5 kap. 9 5

Ämnen på lågstadiet — — — hembygdskun- skap, musik (jämte frivillig musikundervis- ning), slöjd och gymnastik.

Ämnen på mellanstadiet — — — naturkun- skap, musik (jämte frivillig musikundervis- ning), teckning — — — etc.

Utöver i timplan avsedd undervisning en- ligt ovan må efter medgivande av länsskol- nämnden men utan statsbidrag anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång och körsång.

5 kap. 10 55

I årskurserna 7 eller 8 — — — fysik, musik (jämte frivillig musikundervisning), teck-

Utöver i timplan avsedd undervisning en— ligt ovan må efter medgivande av länsskol- nämnden men utan statsbidrag anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång och körsång.

5 kap. 14 &?

Obligatoriska ämnen — — — musik (jämte frivillig musikundervisning), teckning och slöjd.

Obligatoriska ämnen — — — musik (jämte frivillig musikundervisning), teckning och engelska.

5 kap. 15 5

Utöver i timplan avsedd undervisning en- ligt ovan må efter medgivande av länsskol- nämnden men utan statsbidrag anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång och körsång.

8 kap. 20 9

— — — meddelade bestämmelser.

I tjänst som musiklärare må jämväl efter länsskolnämndens medgivande kunna ingå tjänstgöring som kyrkomusiker ävensom tjänstgöring i statsunderstödd studiecirkel— verksamhet i musik.

9 kap. 2 9

— — — för arbetsområdet.

Där omständigheterna så påkallar må — efter medgivande av länsskolnämnden — särskild studierektorstjänst i musik kunna inrättas.

9 kap. 7 .(5

— — — och studierektor.

Finnes i kommun studierektor i musik skall denne — förutom annat — under skol- styrelsen och skolchefen ha den omedelbara ledningen av den musikaliska verksamheten vid kommunens skolväsende enligt särskild instruktion av skolöverstyrelsen.

meddela undervisning lägst 5 veckotimmar.)

10 kap. 40 55

— — — eller textilslöjd.

»Föreligger med hänsyn till undervisning- en i övningsämne på högstadiet — beträffan- de musiken även låg- och mellanstadiet — varaktigt behov — — — skall inrättas.

I tjänst i musik kan ingå enbart klassun- dervisning eller enbart frivillig musikunder- visning eller en kombination av båda.

10 kap. 42 5 2 mom.

— — — tillhörande skola, styrelsen för musik- högskolorna, högre lärarinneseminariet — — —

10 kap. 43 5

Ämne Utbildning

Musik Ämnesutbildning i musik vid musikfack- skola eller musikhögskola jämte praktisk lä- rarutbildning vid lärarhögskola eller, enligt vad överstyrelsen därom föreskriver, mot- svarande utbildning vid tidigare lärarutbild- ningsanstalter.

10 kap. 45 5 tredje stycket

Ingå i tjänsten två ämnen — beträffande musik olika ämnesdelar, av vilka det ena ämnet (den ena ämnesdelen) medför högre lönegrad än det andra, och hänföres lära- ren till den högre lönegraden, skall först- nämnda ämne (ämnesdel) ingå i tjänsten med minst åtta veckotimmar.

Det andra ämnet (ämnesdelen) må då i lönehänseende — — — ämne (ämnesdel).

(Uppdrag bör lämnas SÖ att utarbeta för- slag till ändring av bestämmelserna i Kungl. brev 3.3.1967 med hänsyn till förekomsten av studierektor i musik, som förslagsvis bör

f) i kyrkomusikalisk verksamhet ävensom i statsunderstödd studiecirkelverksamhet i musik efter medgivande av länsskolnämn- den beträffande lärare i musik.

10 kap. 51 5

— — — under en sådan termin.

Fyllnadstjänstgöringens omfattning i kyr- komusikalisk verksamhet och i studiecirkel- verksamhet beräknas enligt vad därom sär- skilt bestämmes (SÖ:s anvisningar).

10 kap. 57 5

Beträffande högstadiet — i fråga om musik även låg- och mellanstadiet — må länsskol— nämnden etc.

Beträffande låg- och mellanstadiet i öv- rigt må länsskolnämnden etc.

10 kap. 58 5

— — — skolans rektor.

Där fyllnadstjänstgöring ifrågasättes i an— nat fall än ovan sagts skall jämväl företrä- dare för berörda verksamhet beredas till- fälle att deltaga i planeringen.

Om så finnes — — —

Anm. till 10 kap. 59 5: Kyrka och stu— dieförbund kan ej av Skolmyndighet tvingas att anordna fyllnadstjänstgöring.

11 kap. 8 5

Undervisning i instrumentalmusik — — — en- ligt 7 &.

Utöver i timplan avsedd undervisning en- ligt ovan må efter medgivande av länsskol- nämnden men utan statsbidrag anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång och körsång.

14 kap. 3 5

— — — medger det. Där omständigheterna så påkallar må —

efter medgivande av länsskolnämnden — särskild studierektostjänst i musik kunna in- rättas.

14 kap. 7 5

Rektor och studierektor — -— — meddela nå- gon undervisning.

Särskild studierektor i musik är skyldig att meddela undervisning det antal vecko- timmar som länsskolnämnden för varje läs- år bestämmer i enlighet med särskilda före- skrifter som Kungl. Maj:t meddelar (se 9 kap. 8 5 Ss).

15 kap. 2 ä'

Fackskolan omfattar tvåårig utbildning en— ligt de linjer och grenar samt den variant som anges i följande uppställning.

Mellan årskurs 1 — - — meddelas av över- styrelsen.

För musikalisk yrkesutbildning må enligt vad därom särskilt stadgas anordnas ett på- byggnadsår vid fackskola med musiklinje.

Årskurs I Sociallinje (So) — — — — — — kemiteknisk gren (K) Musiklinje (Mu) allmän gren (A) kyrkomusikalisk gren (Ky) underhållningsmusikalisk gren (U) pianoteknisk gren (P)

Årskurs II Sociallinje (So) — — — — — — kemiteknisk gren (K) Musiklinje (Mu) allm'än gren (A) kyrkomusikalisk gren (Ky) underhållningsmusikalisk gren (U) pianoteknisk gren (P)

15 kap. 7 5

— — — biokemi och kemiteknik,

de musikaliska läroämnena instrument, sång, gehörsutbildning med satslära, musik- historia med formlära, rytmik och irnpro- visation, pedagogik—metodik, muntlig fram- ställning, ensemble, körsång, dirigering, li— turgisk sång och liturgisk dirigering, litur-

gik, orgelkunskap, ackompanjemang och repertoarkännedom, satslära med arrange- mang, tillämpad matematik—fysik—kemi, yr- kesritning och mätteknik, varukännedom och arbetsteknik.

Övningsämnena — — — etc.

15 kap. 8 5

Undervisning i instrumentalmusik — — — en- ligt 7 5.

Utöver i timplan avsedd undervisning en- ligt ovan må efter medgivande av länsskol- nämnden men utan statsbidrag anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång och körsång.

15 kap. 15 5

— — — vara lägst tolv. I fråga om gren av musiklinje stadgas särskilt.

16 kap. 11 5

— — — (tillägg nederst i tabellen, respektive:)

Musiklinje Musiklinje samtliga grenar

16 kap. 17 5

— —- — är fackskolingenjör.

Den som slutfört lärokurs vid musiklinje jämte påbyggnadsår är musikpedagog, kan- tor eller pianotekniker.

18 kap. 4 5

— — — i grundskolan. Samma formulering som ovan (14: 3) alltså: Där omständigheterna — — —

Skolstadgan 20—24 kap. ( Yrkesskolan)

Beträffande yrkesskolan avvaktas propo- sition. Det är kommitténs mening att ens- artade principer bör tillämpas inom yrkes- skolan och den kommande gymnasieskolan.

-— — — ställes till länsskolnämnden.

Ordinarie tjänst som studierektor vid skolenhet med gymnasium — ävensom ordi- narie tjänst som studierektor i musik — till- sättes etc.

25 kap. 22 5

Arvodestjänst som studierektor — ävensom arvodestjänst som studierektor i musik — vid fackskolan eller — — — etc.

25 kap. 24 5

Tredje stycket (om skolkantorer) utgår.

Övergångsbestämmelser (bl. a.)

Angående avveckling av tjänst som skol- kantor meddelar Kungl. Maj:t särskilda be- stämmelser.

Anvisningar och närmare föreskrifter i samband med ikraftträdandet av denna kungörelse meddelas av skolöverstyrelsen.

9.2 Förslag till stadga för styrelsen för musikhögskolorna, musikhögskolorna och musikpedagogiskt centrum

KUNGL. MAJT:S STADGA för styrelsen för musikhögskolorna, musik- högskolorna och musikpedagogiskt centrum; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer.

9.2.1 Allmänna bestämmelser

1 5.

Allmänna verksstadgan den 3 december 1965 (nr 600) skall med undantag av 3 ä 1. och i fråga om lärarpersonalen 14 & tilläm- pas på styrelsen för musikhögskolorna, mu- sikhögskolorna och musikpedagogiskt cent- rum.

9.2.2 Styrelsen Uppgifter 2 &.

Styrelsen är central förvaltningsmyndig— het för musikhögskolorna och musikpeda- gogiskt centrum.

Styrelsen skall också driva biblioteksverk- samheten med Musikaliska akademiens bib- liotek enligt avtal mellan staten och Musika- liska akademien.

35.

Det åligger styrelsen särskilt att ansvara för den högre musikutbildningen.

4å.

Inom sitt verksamhetsområde företräder styrelsen staten såväl vid som utom dom- stol.

Organisation

Sä.

Ledamöter av styrelsen är en förvalt— ningschef och sex andra ledamöter, som Kungl. Maj:t utser särskilt. Bland ledamö- terna förordnar Kungl. Maj:t en ordförande och en vice ordförande.

I styrelsen ingår representanter för uni- versitetskanslersämbetet eller skolöverstyrel- sen samt arbetsmarknadsstyrelsen, Musika- liska akademien, konsertväsendet och Sve- riges Radio.

För de ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt, förordnar Kungl. Maj:t personliga suppleanter.

65.

Förvaltningschefen är chef för styrelsen. Hos styrelsen finns en sektion för ären- den om planering och utbildning, som före- stås av förvaltningschefen, och en sektion för administrativa ärenden, som förestås av annan tjänsteman hos styrelsen.

75.

Hos styrelsen är i övrigt anställda tjänste- män enligt personalförteckning samt annan

personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel äger styrelsen anlita experter och sakkun- niga.

Ärendenas handläggning 8 5.

I plenum, som består av styrelsens samt- liga ledamöter, avgöres

1. viktigare författningsfrågor,

2. viktigare frågor om organisation, ar- betsordning eller tjänsteföreskrifter,

3. frågor om inträdesprov, ämnesplaner och examination,

4. frågor om förslag till anslagsframställ- ning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

5. frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad A 23 eller U 15,

6. frågor om disciplinstraff, åtalsanmä- lan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning,

7. andra frågor som förvaltningschefen hänskjuter till plenum.

95.

I pleniärende är styrelsen beslutför när förvaltningschefen och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärende av större vikt handlägges, bör om möjligt samt- liga ledamöter vara närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller vid lika röstetal den mening som förvaltningschefen biträder. Om omröstning i fråga som avses i 8 5 6. gäller särskilda bestämmelser.

Är pleniärende så brådskande att styrel- sen icke hinner sammanträda för behand- ling av ärendet, avgöres detta genom med- delanden mellan förvaltningschefen och minst fyra andra ledamöter. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, får förvaltningschefen besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ären- det hör. Beslut som fattas enligt detta stycke skall anmälas vid nästa plenum.

Ärende som icke skall avgöras i plenum eller i särskild ordning enligt denna stadga avgöres av förvaltningschefen ensam.

11 5.

I arbetsordning eller genom särskilt be- slut får förvaltningschefen överlämna åt överbibliotekarien, rektor vid musikhög- skola, chefen för musikpedagogiskt centrum eller annan tjänsteman inom styrelsens verk- samhetsområde att i förvaltningschefens ställe avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att pröv- ningen bör ankomma på förvaltningschefen.

12 &.

När förvaltningschefen är hindrad att ut- öva sin tjänst, utövas den av hans ställföre- trädare.

13å

_Uppkommer hinder för såväl förvalt- ningschefen som dennes ställföreträdare fullgöres förvaltningschefens åligganden av den tjänsteman inom styrelsens verksam- hetsområde som förvaltningschefen bestäm- mer.

14 %.

I förvaltningschefens frånvaro må ej fat- tas beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet eller utan hans medgivande vid- tagas åtgärd, som rubbar eller ändrar av styrelsen meddelade föreskrifter eller till- lämpade grunder.

Bestämmelserna i första stycket gäller även vid ledighet på förvaltningschefstjäns- ten, till dess Kungl. Maj:t bestämmer annat.

15 5.

Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på chefen för den sektion dit ärendet hör eller på särskilt förordnad fö- redragande. Biblioteksärenden föredrages av överbibliotekarien. I arbetsordning eller ge- nom särskilt beslut får bestämmas att ärende som handlägges enligt 11 5 får av- göras utan föredragning.

Ordföranden får själv övertaga beredning och föredragning av ärende.

9.2.3 Musikhögskolorna

16 %. Musikhögskolor finns i Stockholm, Gö- teborg och Malmö.

Uppgifter

. 17 &. Musikhögskolorna har till uppgift att meddela konstnärlig och pedagogisk utbild- ning i musik samt att anordna examination enligt bestämmelser i denna stadga. 18 &. Vid musikhögskolorna meddelas under- visning på följande utbildningslinjer. 1. Musiklärarlinje A för utbildning av musiklärare med ämneskombinationen musik och annat ämne B för utbildning av ett-ämnesmusiklärare . Musikpedagoglinjer . Kyrkomusikerlinje . Instrument- och solosångklasser . Koristskola

. Dirigentklass . Kompositionsklass

Utöver undervisning enligt första stycket meddelas undervisning för enskilda ämnes- studier i den omfattning styrelsen bestäm- mer.

Organisation

19 &.

Chef för musikhögskola är en rektor. Vid musikhögskola är anställda studie- rektor, professorer, ordinarie och e. o. lek- torer, ordinarie, e. o. och extra lärare samt andra tjänstemän enligt personalförteck- ning samt annan personal i mån av behov.

Studierektorn biträder rektor med den konstnärligt-pedagogiska ledningen vid mu- sikhögskola.

Utbildningslinjerna 1-4 enligt 18 % vid varje musikhögskola förestås vardera av en avdelningsledare.

I de ämnen och ämnesgrupper styrelsen bestämmer finns huvudlärare.

20 &.

Vid varje musikhögskola finns ett lärar- råd som består av rektor, Studierektorn, avdelningsledama och huvudlärarna.

Lärarrådet är ett rådgivande organ åt rektor och studierektor och har till uppgift att noggrant följa verksamheten vid musik- högskolan och hos rektor föreslå de åtgär- der som är påkallade eller i övrigt lämp- liga.

Styrelsen meddelar närmare föreskrifter om lärarrådets verksamhet och bestämmer i vilka frågor rektor är skyldig att inhämta lärarrådets yttrande.

Tillträde till musikhögskola 21 &.

Antalet studerande som under ett läsår får vinna tillträde till varje utbildningslinje bestämmes av styrelsen.

22 &.

Styrelsen meddelar särskilda föreskrifter om behörighet för tillträde till de olika ut- bildningslinjerna.

23 5.

Ansökan om tillträde till utbildningslinje vid musikhögskola ställes till styrelsen. Vid ansökan skall fogas handlingar som styrker att sökanden är behörig att antagas till ifrågavarande utbildningslinje samt övriga handlingar som sökanden önskar åberopa.

Betyg inges i styrkt avskrift. Sökande är skyldig att på anfordran uppvisa original- handling.

I den utsträckning styrelsen bestämmer skall sökande inkomma med läkarintyg, som upprättats i enlighet med de föreskrif- ter styrelsen utfärdar.

24 5.

Ansökan inges till rektor vid den skola till vilken sökanden önskar tillträde. Sty- relsen beslutar inom vilken tid ansöknings- handlingarna skall komma in.

Inträdesprov till de olika utbildnings- linjerna anordnas vid varje musikhögskola vid slutet av varje vårtermin vid tidpunkt som bestäms av styrelsen.

Styrelsen beslutar för varje utbildnings- linje i vilka ämnen inträdesprov skall ske samt fastställer sådana prov.

Styrelsen äger tillsätta särskilda nämnder med uppdrag att bedöma inträdesproven eller bestämma att proven skall bedömas på annat sätt.

Beslut om intagning meddelas av styrel- sen eller av en av styrelsen tillsatt intag- ningsnämnd.

Beslut om intagning skall gälla samtliga musikhögskolor där ifrågavarande utbild- ningslinje finns inrättad.

Förvaltningschefen, rektorerna för mu- sikhögskolorna och chefen för musikpeda- gigiskt centrum beslutar om fördelning av intagna elever på tillgängliga platser.

De studerande

26 5.

Styrelsen meddelar ordningsföreskrifter för de studerande vid musikhögskolorna.

27 %.

Studerande som inskrivits vid musikhög- skola har att ställa sig till efterrättelse be- stämmelser som meddelas av styrelsen.

28 5.

Varje studerande skall under den tid han studerar vid musikhögskola vara medlem i elevkår vid denna.

Undervisningen

29 %.

Läsåret omfattar 40 veckor. Den del av kalenderåret som ej ingår i läsåret utgör ferier.

Läsåret fördelas på två terminer. Om terminemas förläggning beslutar styrelsen.

Undervisningen bedrives i enlighet med ämnes- och timplaner som fastställes av sty- relsen.

Ämnesplan skall bestå av grundkurser samt tillvalskurser. Styrelsen bestämmer i vilken omfattning tillsvalskurserna är obliga- toriska eller frivilliga.

31 %. Utbildningen på musiklärarlinjen är fyra- årig. Det fjärde studieåret är förlagt till lärarhögskola.

32 %.

Utbildningen på musikpedagoglinjerna är fyraårig. Utbildningstiden kan efter bestäm- melser eller beslut i särskilt fall av styrelsen avkortas för elever som studerat ämnen som tillhör pedagoglinjernas ämnesplan vid musikhögskola eller musikfackskola.

33 &. Utbildningen på kyrkomusikerlinjen är fyraårig.

34 &.

Utbildningen i instrument- och solosång- klasserna är fyraårig, varefter eleven efter godkända grundkurser erhåller avgångsbe- tyg.

Efter ytterligare högst två års studier kan eleven förvärva diplom.

35 &.

Utbildningstiden i koristskolan bestäms av styrelsen. Efter godkända grundkurser erhåller eleven koristbetyg.

36 %.

Utbildningen i dirigentklassen är delad i två grenar, orkesterdirigering och kördiri- gering.

Utbildningstiden i grenen för orkester- dirigering är tre år och i grenen för kör- dirigering två år om icke styrelsen bestäm- mer annat. Elev i dirigentklassen kan för- värva diplom efter närmare bestämmelser av styrelsen.

Utbildningen i kompositionsklassen är treårig.

Examination 38 å.

Utbildningen på musiklärarlinjen, musik- pedagoglinjerna och kyrkomusiklinjen skall avslutas med examen. Styrelsen meddelar bestämmelser om fordringar för examen.

Styrelsen äger uppdra åt särskilda nämn- der att fastställa och bedöma examensprov.

Personal

39 &.

I lärares allmänna åligganden ingår att följa utvecklingen inom sitt ämnesområde,

meddela undervisning i det ämne eller ämnesområde som hans tjänst omfattar, samt förrätta examination,

deltaga i konferenser, kollegier och sam- manträden till vilka han kallas i vederbör- lig ordning,

handha vården av utbildningsmateriel, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter som meddelas av styrelsen och rektor.

40 &.

Genom särskild instruktion bestämmer styrelsen rektors, studierektorns, avdelnings- ledares, huvudlärares och övriga lärares åligganden samt meddela övriga tjänstgö- ringsföreskrifter som behövs.

41 %.

Behörig till tjänst som rektor är den som med hänsyn till pedagogiska och mu- sikaliska kvalifikationer oeh övriga meriter är skickad för tjänsten.

42 5. Styrelsen fastställer behörighetsvillkor för tjänst som lärare vid musikhögskola. 43 5.

Lärare vid musikhögskola åtnjuter ferier under den tid av verksamhetsåret som ej utgör läsår.

9.2.4 Musikpedagogiskt centrum Uppgifter

44 5.

Musikpedagogiskt centrum har till upp- gift att i samarbete med myndigheter och institutioner inom pedagogikens och musik- vetenskapens områden driva musikpedago- giskt utvecklingsarbete och svara för doku- mentation av musikpedagogiskt utvecklings- arbete. Av musikpedagogiskt centrum an- ordnas utbildning av blivande metodiklek- torer i musik.

Organisation och personal

45 &.

Chef för musikpedagogiskt centrum är en professor.

Hos musikpedagogiskt centrum är i öv- rigt anställda tjänstemän enligt personal- förteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

46 &.

Tjänsteman hos musikpedagogiskt cent- rum är skyldig att på kallelse infinna sig till överläggning hos styrelsen och 'att efter beslut av styrelsen tjänstgöra hos denna.

Årendenas handläggning

47 &.

Styrelsen utfärdar arbetsordning för mu- sikpedagogiskt centrum och bestämmer ge- nom denna vilken grupp av ärenden chefen för musikpedagogiskt centrum har att av- göra ensam. Övriga ärenden som rör mu- sikpedagogiskt centrums verksamhet avgöres av styrelsen.

9.2.5 Gemensamma bestämmelser för sty- relsen, musikhögskolorna och musikpeda- gigiskt centrum

T jänstetillrättning m. m. 48 &.

Förvaltningschefen vid styrelsen, rektor vid musikhögskola och chefen för musik-

pedagogiskt centrum förordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år.

Styrelsens övriga ledamöter förordnas för tre år. Kungl. Maj:t förordnar för viss tid tjänsteman inom styrelsens verksamhetsom- råde att vara förvaltningschefens ställföre- trädare.

Övriga tjänster tillsättes Och annan per- sonal antages av styrelsen.

49 5.

Efter förslag av rektor förordnar styrel- sen lärare att vara avdelningsledare och huvudlärare.

50 &.

Fråga om anställnings upphörande för tjänsteman vid musikhögskola och musik- pedagogiskt centrum i fall som avses i 32 % statstjänstemannastadgan den 3 de- cember 1965 (nr 601) prövas av styrelsen.

51 5.

Lärare har rätt att erhålla tjänstgörings- betyg. Betyget skall utfärdas inom två vec- kor efter det läraren begärt det. Betyget utfärdas av styrelsen efter rektors hörande.

Beträffande icke-ordinarie lärare, som tänstgjort högst 60 dagar under läsåret får i stället för tjänstgöringsbetyg utfärdas in- tyg om tjänstgöringens art och omfattning. Sådant intyg får utfärdas av rektor.

Åtal och disciplinär bestraffning

52 &.

Bestämmelserna i 18 5 första stycket statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) gäller den som innehar eller uppe- håller tjänst som rektor eller chef för mu- sikpedagogiskt centrum.

535

Myndighets befogenhet enligt 23 & stats— tjänstemannalagen utövas av styrelsen. Den- na beslutar även i fråga som avses i 26 & samma lag.

9.2.6 Besvär 54 &.

Talan mot beslut av rektor vid musik- högskola och chefen för musikpedagogiskt centrum föres hos styrelsen genom besvär.

Talan mot beslut av styrelsen föres ge- nom besvär hos Kungl. Maj:t.

Talan får icke föras mot beslut om be- tyg eller tjänstgöringsbetyg.

9.2.7 Övergångsbestämmelser

Denna stadga träder i kraft den då reglementet den 22 november 1940 (nr 960) för musikhögskolan skall upphöra att gälla.

ordisk udredningsserie (Nu) 1968

ronologisk förteckning

. Nordisk patentråd. Tredje instans i patenteaker. . Kopenhavns lufthavns framtid. . Handelsdokumentguide. . gensumentlovgivning i Danmark, Finland. Norge og ver-ge. . Nordisk gränsmion. Näringspolitik och samhällsservice. . Nordic Economic and Social Cooperation. . Harmonisering av sociaihjälpslagstiftningen ide nordiska länderna. . Langtidsplen for Nordtorak. 1 4 15 16 8 9 0 1

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning

.luetietied'epertementet

Handl fotogen ev eikerhetefregor. [4] Trafik utredningar. [19] Eörvalmingaieg. [27] lrrtereexuellaa önstillhörighet. [28] Verkstiiighet av utländska domar. '[40] _Uteökringarirt Vil. [41] Dagspressen: situation. [48]

Förevaredepartome'ntet

"Ekonomi-varom för försvaret. [1] Ekonomiayetem för försvaret. Bihang. [21] Säkerhetspolitik och törevarsutgifter. [10

Socialdepertementet

Peneionstiiiskott m.m. [21] 'Företagshäleotrård. [44]

Kommunikationsdepartementet

Allmänna v ar. [17]

Parkering. [1 ] Blir levering. _[23] iLoke trafikae'rvrce. [33] "Tranaportforekningena orgcnlaatio'n. [34] iStorlandatingete förtettnin . jaa] .Forvaltring och folkstyre. [4 ]

TFina nadepa rtementet l'Koncenntionauuedningen. ll. kreditmarknaden: struktur (,och funktioneeän. [se lil._|ndumina struktur och konkurrens- ffdrhlilenden. [5 i . trukturutveckllng och konkurrene [inom hndeln. [ ] V. gande och inflytande inom det pli— wete näringslivet. [7] [Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. [20] Mutimrl'ng av 196 års långtidsutredning. [24] ;Åznårede avekrivningeregier för rörelse- och hyresfesngheter. 55966 års faetighatstaxeringekommittéer. 1. 1965! Ira ell—

rminna tastighatataxerin . [31]. 2. Festighetetaxeringena rregler och organisation. Fez] [Eldistributionena rationalisering. [39] [Affärsverkeutredningem 1. Affäreverken: Ekonomi, kon- ldturrem och effektivitet. Del. 1. [45] 2. Del. 2. Bilagor. [46]

[Utbildningsdepertementet

11958 ln utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och siteten. [11 Förvaltn'ngen ev kyrklig jord mm. [12] U.Eromedeleutredningen. 1. Skoibokalevaranser. [14]

2. Läromedel för specialundervisning [36]

1965 tre Mueikutbiidniaåakomitä. l. Muelkutbililning Sverge. Del I. [15] 2. 0 . lL [491 , Studeprognoe och atudieframgång. [25] _ .

För—ig til predikotexter ur Gamla . enamentet för kyrko- lretsaön- och heldager. [42]

Joribrukedeperte'mentet

Skoobrku ienli letra . 8 Virkeballlaåaerptsmngm gor [ ] Fritidiieket. 513] Renriringen Sverige. [16] Jordiivdsieg. [22]

Inriteedepertementqt Stettalkbehov och atnietikproduktion för regionala utred-

nln :. ]

Bostadsbyggandet! planering och kredltMIeÖrining. [30] Kontlktdirektiv. [37]

Boerdeaorvlce 1. [3 ] Upphndling av stora bostadsprojekt. [43]