SOU 1968:63
Huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna
Till Statsrådet och Chefen för Utbildningsdepartementet
Den 6 september 1967 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för dåvarande ecklesiastikde- partementet att tillkalla högst åtta sakkun- niga med uppdrag att utreda frågan om hu- vudmannaskapet för de gymnasiala skolfor- merna m. rn.
Med stöd av nämnda bemyndigande till- kallade departementschefen den 27 septem- ber 1967 såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. kommunal- direktören Emil Näsström, förbundsdirek- tören Sven-Olof Dahlman, skolrådet Mau- ritz Hulteberg, ledamoten av riksdagens and— ra kammare, fru Anna-Lisa Lewén-Eliasson, ledamoten av riksdagens första kammare, utbildningschefen Sven Nyman, förbunds— direktören Bengt Olsson, ledamoten av riks- dagens första kammare, fabrikören Johan Olsson och ledamoten av riksdagens första kammare, intendenten Gunnar Wallmark, varjämte uppdrogs åt Näsström att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
Den 6 november samma år tillkallade de— partementschefen byråchefen Sven Askeberg att tjänstgöra som sekreterare åt utred- ningen.
De sakkunniga antog benämningen huvud- mannautredningen.
Den 13 december 1967 överlämnades till utredningen för övervägande en framställ- ning av representanter för de medelstora städernas skolkonferens i Hälsingborg år 1967 angående primärkommunen som hu- vudman för det gymnasiala skolväsendet.
För att närmare klarlägga Visa med frä- gan om huvudmannaskapet sammanhängan-
de administrativa, organisatoriska och eko— nomiska förhållanden har utredningen ge- nomfört en undersökning, som omfattat samtliga relevanta huvudmän för gymna- siala skolformer. Utredningen i dess helhet eller representanter för densamma har vi- dare i skiftande former haft överläggningar med företrädare för ett antal centrala, regio- nala och lokala myndigheter och organ samt vissa utredningar, organisationer, institutio- ner och företag.
Utredningen har avgett följande remiss- yttranden, nämligen
den 25 januari 1968 över yrkesutbildnings- beredningens betänkande III Yrkesutbild— ningen. LärOplaner för yrkesutbildningen samt vissa pedagogiska och metodiska frå- gor (SOU 1967: 48) samt
den 18 april 1968 över 1965 års musik- utbildningskommittés betänkande Musikut- bildningen i Sverige (SOU 1968: 15).
Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får huvudmannautredningen härmed vördsamt överlämna betänkandet Huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna.
Stockholm den 27 november 1968. Emil Näsström Sven-Olof Dahlman Mauritz Hulteberg Anna-Lisa Lewén-Eliasson Sven Nyman Bengt Olsson Johan A. Olsson Gunnar Wallmark
/ Sven Askeberg
Sammanfattningsvis finner utredningen, att medborgerliga insatser samt föräldra- och målsmannaintressen för de gymnasiala skolornas verksamhet bäst främjas av ett primärkommunalt huvudmannaskap.
7.4.2 Pedagogiska aspekter
Den obligatoriska skolan utgör grunden för de gymnasiala skolornas undervisnings- och utbildningsverksamhet. Dessa måste i sin strävan att förverkliga det uppställda målet anpassa sitt arbete till de förutsättningar grundskolan ger.
Under 1960-talet beslutade reformer har
i olika avseenden varit ägnade att stärka sambandet mellan grundskolan och dess gymnasiala överbyggnader. Den obligatoris- ka skolan, realskolan och flickskolan har ersatts med en enhetlig skola, som utan skil- jande examen direkt ger möjligheter till fortsatt undervisning och utbildning på gym- nasienivå. Även i fråga om arbetsmetoder och verksamhetsformer utgör skolan en allt starkare enhet. Härom vill utredningen an- föra följande.
Skolans inre arbete har livligt uppmärk- sammats i samband med de under senare år genomförda och planerade skolreformer- na. Sålunda lade 1957 års skolberedning stor vikt vid möjligheterna att effektivisera och rationalisera skolarbetet (SOU 1961: 30). En reformering av arbetsmetodiken ut- gjorde i själva verket en betydelsefull förut— sättning för utformningen av grundskolans inre organisation. Även gymnasieutredning- en fäste stort avseende vid skolans arbetsme- toder (SOU 1963: 42). I enlighet med dess förslag vidareutvecklas i det nya gymnasiet de verksamhetsformer, som successivt in- troduceras och tillämpas inom grundskolans olika stadier. Detta är exempelvis förhål- landet med studieträningen, som i gymna— siet bl.a. får form av långläxor och be- tingsstudier samt i slutskedet av studieträ- ningen ett större individuellt eller i samar- bete med kamrater valt och utfört special- arbete. Det samband som i läroplanshänse- ende föreligger mellan den obligatoriska sko- lan och dess överbyggnader har sålunda en motsvarighet i pedagogiskt-metodiskt avse- ende.
Genom den ovan antydda rationalisering- en av arbetsmetoderna vidgas möjligheter- na att förverkliga målsättningen beträf- fande elevernas kunskaps- och färdighets- nivå, samtidigt som större utrymme kan be- redas för personlighetsutvecklande men ock- så i vissa fall förhållandevis tidskrävande arbetsmetoder.
Från berörda synpunkter bör tydligen skolväsendet fungera som en enhet med ef- ter elevernas utvecklingsstadier lämpade ar- betsformer, vilka främjar skolans allmänna målsättning.
Vid en pedagogisk samordning av ovan angivet slag är det naturligt, att förekom- mande anläggningar, läromedel m. m. i er- forderliga fall utnyttjas gemensamt av de olika skolformerna, en användning av till- gängliga resurser som självfallet måste ut- göra ett samhällsekonomiskt intresse. Ett enhetligt huvudmannaskap för berörda skol- former främjar en dylik rationalisering. Ut- redningen återkommer till denna angelägen- het i ett senare sammanhang.
Ett väsentligt led i förverkligandet av det pågående utvecklingsarbetet utgör fortbild- ningen av lärarna. Det är av betydande vikt, att dessa fortlöpande erhåller information och ledning samt bereds tillfälle att över- lägga om skolarbetets bedrivande. Nya orga- nisatoriska former med nya läroplaner krä- ver såsom tidigare framhållits en delvis ny arbetsmetodik. Därtill kommer de fortgåen- de förändringarna inom undervisnings— och utbildningsväsendet genom reviderade läro- planer, nya läroböcker, nya audivisuella och andra hjälpmedel, landvinningar i ar- betsmetodiskt hänseende osv. Det är ange- läget att lärare på olika stadier och i skilda skolformer i berörda sammanhang får till- fälle att utbyta åsikter och erfarenheter. Hu— vudmannen för respektive skolform har att fullgöra betydelsefulla uppgifter för lärarnas fortbildning. Ett gemensamt huvudmanna- skap för den obligatoriska skolan och den gymnasiala utbildningsverksamheten är äg- nat att effektivisera fortbildningsverksamhe- ten, stärka sambandet mellan olika skol- former och underlätta det pedagogiska re- formarbetet.
7.4.3 Synpunkter på organisation, planering, administration och ekonomi
Skolans undervisnings- och utbildningsverk- samhet måste inordnas i den av statsmak- terna fastställda skolorganisationen. Såsom tidigare framhållits bör utbyggnaden av skolväsendet medge en smidig anpassning till det föränderliga samhällets växlande vill- kor och krav (4.1). Det är sålunda nödvän- digt att bl. a. uppmärksamma demografiska förhållanden samt samhällets struktur och
utveckling. Ungdomens starka efterfrågan på gymnasial undervisning och utbildning samt avnämarnas behov av utbildade måste i hög grad bli bestämmande för såväl di- mensioneringen av ifrågavarande skolor och utbildningsanstalter som avvägningen mel- lan olika utbildningsvägar. Elevrekrytering- en och upptagningsområdenas omfattning, skolenheternas storlek, antalet utbildnings- linjer och elevernas valmöjligheter, samver- kan mellan olika skolor och möjligheterna att utnyttja disponibla resurser m.fl. omständigheter kräver därvid beaktande.
Anpassningen till ovan antydda förhållan- den blir särskilt komplicerad för en skol- form med den för »mellanskolan» föreslag- na organisationen. Med hänvisning till 1964 års riksdagsbeslut framhåller departements- chefen i propositionen 19681140 att man bör
sträva efter att på varje ort med mellanskole- utbildning erbjuda flertalet studievägar inom mellanskolan. Organisationen av dessa studie- vägar på skolenheter bör grundas på principen om s. k. horisontell samordning. Detta innebär att i första hand mellanskolans studievägar sam- organiseras, medan vertikal samordning av grundskola och mellanskola bör ske endast då särskilda skäl föreligger. Varje skolenhet bör vidare erbjuda ett allsidigt val av studievägar. Man bör alltså undvika att organisera skolen- heter med en ensidig inriktning mot ett enda område, t. ex. enbart det tekniska eller enbart det ekonomiska. Detta betyder dock inte att skolenheterna behöver vara identiska. Då flera mellanskolenheter finns i kommunen kan och måste ibland utbildningen vid de olika skolen- heterna av resursskäl ha sin tyngdpunkt inom skilda områden. De riktlinjer jag här angett för planeringen kan i åtskilliga fall förverkligas först på längre sikt. Avvikelser måste kunna förekomma. I vilken omfattning och hur länge det kommer att finnas kvar yrkesutbildning utanför de orter som kommer att ha en mer fullständig mellanskola, dvs. i stort sett dagens gymnasieorter, får utvecklingen utvisa. Detta betyder att utbildningen utanför dagens gymna- sieorter bör kunna bibehållas så länge det finns en tillfredsställande elevtillströmning och ett klart avnämarintresse för utbildningen. För— modligen kommer det alltid att förekomma vissa speciella slag av utbildning som inte na- turligt kan inordnas i en större mellanskol- enhet.
Den i det föregående uttalade uppfatt-
ningen om ett enhetligt huvudmannaskap för nämnda skolform finner ytterligare stöd i den av departementschefen förordade ho- risontella samordningen.
Genom 1950 års beslut om försöksverk— samhet med nioårig enhetsskola, riksdagens ställningstagande 1956 och 1957 om det fortsatta genomförandet samt 1955 års be- slut om yrkesutbildningens utbyggnad fick Skolplaneringen särskild aktualitet, och den- na angelägenhet utgjorde ett betydelsefullt motiv för inrättandet av länsskolnämndema. Planeringsfrågoma har uppenbarligen ett centralt intresse i samband med ställnings- tagandet till den integrerade gymnasiala sko- lans huvudmannaskap.
Skolplaneringen sker på tre nivåer i sam- verkan mellan de planerande instanserna. De allmänna riktlinjerna för planeringen blir delvis identiska med målsättningen för utbildningspolitiken. Sålunda syftar plane- ringen till att
så långt möjligt neutralisera geografiska och ekonomiska hinder för den enskilde att erhålla önskad utbildning,
möta elevernas efterfrågan på utbildning, tillgodose samhällets behov av utbildad arbetskraft,
rationellt utnyttja personella och materiel- la resurser samt åstadkomma största möjliga flexibilitet i skolorganisation och byggnader.
Redan det förhållandet att skolöverstyrel- sen beslutar om inrättandet av tillvalsgrup- per, linjer, kurser, grenar och varianter inom den integrerade gymnasiala skolan nödvändiggör en central överblick. Särskilt fördelningen av utbildningar, som kräver av- sevärt större rekryteringsområden än den enskilda gymnasieregionen, förutsätter en riksplanering.
På det regionala planet bedrivs planering- en av länsskolnämnderna, som bl.a. efter inhämtat yttrande från kommunerna beslu- tar om elevområden. Planering för grund- skolans högstadium och »mellanskolan» måste gripa över större områden än den enskilda primärkommunen respektive gym- nasieregionen. I fråga om grundskolan är det särskilt avgränsningen av högstadieom-
råden och därmed dirnensioneringen av hög- stadieorganisationen i de enskilda fallen som förutsätter regional överblick; för den in- tegrerade gymnasiala skolans del gäller det sagda främst med hänsyn till fördelningen på olika gymnasieregioner av utbildningar, vilka kräver mer än en region som under- lag och där samverkan mellan gymnasiere- gionerna blir nödvändig.
Förverkligandet av planeringsresultaten grundas på kommunala ställningstaganden. Primärkommunerna har intresse av att sam- manställa material som underlag för beslut om anordnandet av viss utbildning. Det bör också framhållas att i den fysiska plane- ringen skall skolenheternas placering ske även med tanke på deras funktion som in- tegrerande del i ett bebyggelsecentrum eller som lokaler för fritidsverksamhet.
Beträffande planeringen för här ifråga- varande sekundärkommunala skolor har hu- vudmannen i stort sett motsvarande ställ— ning och uppgifter som huvudmannen för primärkommunala skolor.
Den regionala och lokala skolplanering- ens uppgift är att skapa en organisation av skolväsendet, som med hänsyn till olika relevanta faktorer ger optimala utbildnings- möjligheter till lägsta kostnad. Såsom redan antytts är det angeläget att denna planerings— verksamhet därvid samordnas med övrig samhällsplanering, exempelvis bebyggelse- och vägplanering, så att inbördes hänsyn kan tas mellan olika sektorer. I övrigt bör ett flertal faktorer tas med i bedömningen, såsom pedagogiska och skolorganisatoriska synpunkter, frågor om befolkningsunderlag, näringslivets utveckling, kommunikationer, kontaktinriktning, avstånd, administrativa gränser och ekonomiska förhållanden.
Det antal utbildningsvägar (tillvalsgrup- per, linjer, kurser, grenar, varianter) inom den integrerade gymnasiala skolan som kan erbjudas i en kommun beror på elevantalet och gällande bestämmelser om minimital för inrättandet av undervisningsgrupper samt regler för delning av klaSser och grupper. Elevunderlaget sammanhänger med demo- grafiska förhållanden, såsom nativitet samt in- och utflyttning, vilka i sin tur påverkas
Skolan är en samhällelig serviceinrättning och bör som sådan lokaliseras till den plats som är lättast att uppnå för flertalet av eleverna. För lokaliseringen väsentliga fak- torer är restidsavstånd för eleverna och samhörigheten mellan centralorten (skolor- ten) och dess omland. Det bör i detta sam- manhang observeras att den pågående in- flyttningen till tätortsområden har ökat för- utsättningarna för en centralisering, vilket innebär kostnadsbesparingar och samtidigt möjliggör större utbildningsdifferentiering. Eleverna får därigenom ett friare val.
Den regionala och lokala Skolplaneringen utgår från skolöverstyrelsens anvisningar. För planeringen för fackskola, gymnasium och yrkesskola har tillsynsmyndigheten där- jämte sammanställt ett utförligt sifferma— terial. Detta har granskats av vederbörande gymnasiekommuner och länsskolnämnder samt därefter i förekommande fall ändrats. Vid behandling av en planeringsfråga aktu- aliseras materialet, om så visar sig erforder- ligt. Länsskolnämnden samråder därjämte med berörda kommuner och bedömer skol- organisationen över ett större område, ibland hela länet. Ofta äger överläggningar rum mellan skolöverstyrelsen, länsskolnämnden och berörda gymnasiekommuner.
Vad särskilt angår planeringsverksamhe— ten för yrkesutbildningen vill utredningen erinra om följande förhållanden. De större kommunerna och tätorterna har vanligen en förhållandevis differentierad arbetsmarknad. Denna omständighet har utgjort ett påtag- ligt incitament till en motsvarande differen- tiering av utbildningsverksamheten. Det må därjämte framhållas, att företrädesvis de större städerna i åtskilliga fall anordnar ut- bildningar, vilkas kapacitet endast delvis ut— nyttjas för det lokala behovet. Dylik verk- samhet kan ibland tillgodose ifrågavarande utbildningsbehov för mera omfattande om- råden. Samma förhållande gäller som tidi- gare sagts den gymnasiala skolan i övrigt.
Såsom även framgått av det föregående har landstingskommunerna på olika sätt främjat utvecklingen av yrkesutbildningen. Deras verksamhet har emellertid vuxit fram
under förhållanden, som i väsentliga hän- seenden skiljer sig från de betingelser, un- der vilka den integrerade gymnasiala skolan planeras arbeta.
En omfördelning av huvudmannaskapet för de gymnasiala skolorna kan uppenbar- ligen under vissa förutsättningar medföra väsentligt förändrade betingelser för plane- ringsarbetet. Ett övervägande sekundärkom- munalt huvudmannaskap för ifrågavarande skolformer medför bl. a. att både landsting och länsskolnämnd skall handlägga den re- gionala planeringen av skolväsendet ovanför grundskolan. En sådan anordning är en- ligt utredningens mening icke ändamålsen- lig. Då det förefaller orealistiskt att från- hända huvudmannen med det grundläggan- de planeringsarbetet sammanhängande upp- gifter, återstår möjligheten att i berörda hän- seende begränsa länsskolnämndens verksam— het. Därigenom uppkommer emellertid en annan föga tillfredsställande situation, näm- ligen att den regionala planeringen i vad av- ser de gymnasiala skolformerna väsentligen handhas av landstinget, medan länsskol- nämnden svarar för den regionala plane- ringen av grundskolan. Ett sådant läge skul- le enligt utredningens mening kräva en om— prövning av länsskolnämndens nuvarande organisation och verksamhet.
Av skäl som redovisats i 7.2.4 kan för den integrerade gymnasiala skolan endast ett i princip odelat huvudmannaskap komma ifråga. Spörsmålet om ett delat huvudman- naskaps inverkan på planerings- och dimen- sioneringsuppgifterna för denna skola sak- nar därmed aktualitet. Beträffande de de- lar av utbildningsväsendet för vilka utred- ningen i det föregående förordat separat hu- vudmannaskap, bör planeringen handhas av huvudmannen och länsskolnämnd, i före- kommande fall i samarbete med annan be- rörd huvudman och med övriga planerings- organ.
Sammanfattningsvis vill utredningen be- träffande skolplaneringen anföra följande. Anpassningen till det föränderliga samhällets växlande villkor och krav ställer fortlöpan-
de anspråk på översyn och revideringar av tidigare planering. Genomförandet av den integrerade gymnasiala skolan kommer att medföra ytterligare arbetsuppgifter av an- given art. Alltjämt erfordras därvid, såväl lokalt som regionalt och centralt, samverkan mellan myndigheter, organ och sammanslut- ningar av skilda slag. Översiktsplaneringen ombesörjs i huvudsak av vederbörande de- partement och tillsynsmyndighet. På det re- gionala planet svarar främst länsskolnämn- derna samt i viss omfattning landstingen och skogsvårdsstyrelsema för planerings- verksamheten. Den lokala planeringen sker hos primärkommunerna.
Det är angeläget att skolplaneringen sam- ordnas med den primärkommunala samhälls- planeringen i övrigt. Ju mer detaljerat plan- författandet blir, dess angelägnare är det, att det utförs av den som senare skall sätta pla- nerna i verket. En redan i nuläget relativt omfattande lokalmässig, personell och or- ganisatorisk-administrativ samordning och samverkan mellan grundskolan och dess gymnasiala överbyggnader kommer sanno- likt att bli betydligt mera långtgående i framtiden. Under sådana omständigheter framstår det som ändamålsenligt, att den to- tala skolplaneringen på det lokala planet utförs av primärkommunerna.
Gymnasiekommunerna har byggt upp en skoladministration, som från rationalise- ringssynpunkt har många förvaltningsruti- ner gemensamma för samtliga skolformer i kommunen. I en del fall har man förvalt- ningsrutiner, som är gemensamma för sko- lan och andra kommunala förvaltningar. Som exempel på dylika för skolan helt eller delvis förekommande kommunala funktio- ner må nämnas följande:
underhållet av skolfastigheterna ombesörjs som regel av kommunens fackförvaltning, fastighetskontoret. Dess tekniska och admi- nistrativa personal besitter den särskilda sak- kunskap som krävs inom detta område. Då fastighetskontoret vanligen ansvarar för in- spektion och underhåll av samtliga kommu- nens egna fastigheter, ges möjligheter till rationaliseringsvinster genom samplanering
i fråga om upphandling av tjänster och va— ror m.m.;
uträkning och utbetalning av löner är på många håll centraliserad inom kommunen och sker med maskinella metoder. På sam- ma sätt söker man numera att sammanhålla medelsförvaltningen;
i fråga om upphandling, vaktmästarservi— ce, personaltjänst m.fl. administrativa funk- tioner arbetar kommunen som en enhet;
folkbiblioteket liksom i förekommande fall AV-centralen i kommunen betjänar samtliga skolformer. Icke minst då det gäl- ler biblioteksverksamheten strävar man i kommunerna efter en ökad samverkan mel- lan folk- och skolbibliotek, såväl personellt som lokalmässigt och bibliotekstekniskt;
kommunala serviceanläggningar av typ idrottshall, simhall, idrottsplats, konstfrusna isbanor o.dyl. är avsedda för eleverna vid samtliga skolor i kommunen;
skolmåltidsverksamheten rationaliseras ge- nom gemensam upphandling, färdiglagning i centralkök o.dyl.;
samordning kännetecknar även kommu- nens elevvårdande åtgärder, nämligen i frå- ga om skolhälsovård, kuratorsverksamhet, skolpsykologverksamhet m.m.
Erhåller grundskolan och den integrerade gymnasiala skolan skilda huvudmän, kom- mer betydande komplikationer att uppstå i samtliga ovan angivna hänseenden. I många fall torde dubbleringar av tjänstemän bli nödvändiga hos primärkommun och lands- ting. I andra fall kan ett serviceavtal mel- lan kommun och landsting måhända utgöra en möjlig utväg. Därvid kan emellertid in- träffa åtskilliga komplikationer med besvär- liga förhandlingssituationer och kostnadsför- delningar, som kommer att aktualiseras för varje gymnasieenhet.
Överförs den integrerade gymnasiala sko- lan till landstingskommunen, försvinner del- vis underlaget för skolchefstjänstema och nya, mera begränsade administrativa enhe- ter måste byggas upp.
I de fall lärartjänster är delade mellan grundskola och gymnasial skola, uppkom- mer därjämte komplicerade problem vid
tillsättningsförslag, ledigheter, entledigande, avlöning o.s.v. Svårbemästrade frågor rö- rande kostnadsfördelning, underhåll o.dyl. måste också uppstå vid de talrika gymna- siala skolor, som är sammanbyggda med grundskolans högstadium.
Ett sekundärkommunalt huvudmannaskap för de gymnasiala skolorna innebär en ho- risontell klyvning av skolväsendet. Såsom ovan framhållits kan en sådan delning bli svårhanterlig samt föranleda dubbelarbete och därmed ökade allmänna kostnader. En- ligt vad utredningsarbetet gett vid handen kan tydligen från skoladministrativa syn- punkter allvarliga invändningar resas mot den diskuterade lösningen.
Den undersökning utredningen genomfört omfattade samtliga i detta sammanhang ak- tuella huvudmän och avsåg bl. a. att belysa vissa ekonomiska förhållanden. Undersök- ningsmaterialet visar, att såväl de genom- snittliga investeringarna per elevplats som de genomsnittliga nettokostnaderna per elev och läsår är åtskilligt högre vid landstings- kommunala än vid primärkommunala sko- lor (se t.ex. 6.6.3). Det måste emellertid därvid beaktas, att de landstingskommunala skolorna i regel är av internattyp och före- trädesvis omfattar utbildning, som är rela- tivt kostnadskrävande. Därjämte har vissa av skolformerna ett starkt begränsat elev- antal, vilket bl.a. medför förhållandevis höga kostnader för såväl lärarlöner som den lokala administrationen. Relativt stora av- stånd mellan vissa landstingskommunala skolor medför dessutom att gemensamt ut- nyttjande av lokaler och lärare, skolsociala anordningar m.m. i sådana fall inte kan förekomma.
En betydelsefull omständighet i samman- hanget utgör elevrekryteringen. Resultaten av utredningens undersökning bekräftar kostnadslägets starka samband med elevan- talet i klasserna. Ur samhällsekonomisk syn- punkt är det angeläget, att dessa har ett till— fredsställande antal elever. I fråga om fler- talet gymnasiala undervisnings- och utbild- ningslinjer är tillströmningen visserligen så
betydande, att årligen många sökande måste avvisas. Trots detta kan dock det stora an- talet valmöjligheter och varianter skapa svå- righeter att rationellt utnyttja personella och materiella resurser. Beträffande vissa övriga gymnasiala utbildningar erbjuder elevrekry- teringen påtagliga problem.
Det bör beaktas, att upptagningsområdet i regel omfattar två eller flera primärkom- muner och att dess gränser fastställs utan avseende på vem som i ena eller andra fal- let är huvudman för respektive skolform. Avgöranden om utbildningens inriktning och omfattning måste bl. a. träffas med hänsyn till ungdomens önskemål att förvärva utbild— ning av det ena eller andra slaget samt av- nämarnas efterfrågan på personer med re- spektive utbildning.
Under förutsättning att i olika författ- ningar föreskrivet samråd mellan länsskol- nämnd, länsarbetsnämnd m.fl. myndigheter äger rum, torde frågan om huvudmanna- skapet i här berörda avseende ha en förhål- landevis underordnad betydelse. I relevanta hänseenden reduceras spörsmålet om elev- rekryteringen närmast till en angelägenhet angående urvals- och intagningsförfarandet. Det må nämnas att ett omfattande samarbe- te numera förekommer mellan länsskol- nämnd och primärkommuner i samband med elevintagningen till de gymnasiala skol- formerna. Samarbetet har ett dubbelt syfte, nämligen att dels möta ungdomens önskemål om undervisning och utbildning över grund- skolans stadium, dels tillgodose det sam- hällsekonomiska intresset att rationellt ut- nyttja tillgängliga personella och materiella resurser.
Organisationen av skolenheter för »mel- lanskolan» skall bygga på principen om ho- risontell anordning av studievägama. Lokal- mässigt innebär detta att »mellanskolan» och grundskolan kommer att föras till skilda skolenheter. Endast i undantagsfall kommer det att finnas för »mellanskolan» och grund- skolan gemensamma skolenheter. Emellertid kan det inträffa, att eleverna på ett stadium bl. a. på grund av uppkommande fluktua- tioner i årskullarnas storlek temporärt in-
ryms i lokaler, som normalt används av an- nat stadium. I inflyttningsområden med ett exceptionellt stort antal elever i vissa års- kullar kan samma byggnader utnyttjas för olika stadier vid skilda tidpunkter.
Inte sällan har det visat sig vara den mest ekonomiska och rationella lösningen att låta grundskolan överta en befintlig gym- nasiebyggnad och uppföra ny byggnad för den gymnasiala skolan i stället för att till- godose dennas lokalbehov genom omfattan- de till- och ombyggnad. Det gemensamma huvudmannaskapet för skolorna inom kom- munen underlättar dylika åtgärder, som kan innebära relativt betydande besparingar.
Sammanfattningsvis finner utredningen, att från administrativa synpunkter åtskilliga tungt vägande skäl kan anföras för ett pri— märkommunalt huvudmannaskap för den integrerade gymnasiala skolan samt att ett sekundärkommunalt huvudmannaskap för nämnda skolform leder till splittring av skolväsendet med åtföljande skoladministra- tiva och andra olägenheter som följd. Från kostnadssynpunkt framstår det som särskilt väsentligt, att inom en och samma kommun befintliga skolor om möjligt har gemensam huvudman. Därigenom främjas på såväl kor- tare som längre sikt olika rationaliseringsåt- gärder. Den integrerade gymnasiala skolan bör sålunda från här berörda synpunkter ha med grundskolan gemensam huvudman.
7.4.4 Utredningens slutliga ställningstagande
Större enhetlighet i fråga om huvudmanna— skapet för de gymnasiala skolorna är önsk- värd och bör genomföras i den mån gynn- sammare betingelser kan skapas för dessa skolors verksamhet. Därvid måste fästas avseende vid verkningar som kan väntas så- väl mera omedelbart som på litet längre sikt.
Utredningen vill vid sitt ställningsta- gande först sammanfattningsvis aktualisera vissa motiv, som anförts för ett övervägan- de landstingskommunalt respektive ett över- vägande primärkommunalt huvudmanna- skap för den integrerade gymnasiala skolan.
1. För ett övervägande landstingskommu- nalt huvudmannaskap har bl. a. anförts föl- jande skäl:
a) landstingen äger erforderlig överblick över utbildningssituationen, har möjlighet att anpassa utbildningen efter förändringar i elevernas intresseinriktning och arbetsmark- nadens behov samt kan effektivt ordna elev- intagningen,
b) med ett landstingskommunalt huvud- mannaskap följer fördelen av en gemensam besluts- och verkställighetsinstans på regio- nal nivå,
c) den integrerade gymnasiala skolan får en starkare kommunal-demokratisk förank- ring,
d) systemet med ekonomiska ersättningar från avlämnande till mottagande kommuner bortfaller i fråga om den gymnasiala skolans elever,
e) uppförandet av erforderliga elevhem löses bäst vid landstingskommunalt huvud- mannaskap,
f) en skatteutjämnande effekt ernås inom ett landstingsområde,
g) man förebygger i viss utsträckning be- hov av ytterligare kommunsammanlägg- ningar utöver de nu aktuella.
Därjämte har framhållits att det regionala huvudmannaskap som förekommer i Norge gett positiva erfarenheter.
II. För ett övervägande primärkommu- nalt huvudmannaskap har bl. a. anförts föl- jande skäl:
a) skolplaneringen utgör en del av den samhällsplanering som prirnärkommunen har ansvar för; denna planering blir allt ef- fektivare allteftersom kommunsammanlägg- ningarna fortskrider; samarbetet mellan läns- skolnämnder och primärkommuner möjlig- gör rationell skolplanering även på det regio- nala planet; på denna nivå äger för övrigt främst länsskolnämnden den ingående pe- dagogiska och skolorganisatoriska sakkun- skap som planeringsverksamheten kräver; en med hänsyn till ungdomens önskemål och samhällets intressen för hela länet gemen- samt ordnad elevintagning förekommer i samarbete mellan länsskolnämnd och pri- märkommuner,
b) landstingen saknar befogenheter be— träffande den fysiska planeringen, och en utvidgning av det s.k. planmonopolet till landstingskommun kan — därest det sker utan fullt samförstånd med samtliga berör- da primärkommuner — komma att medföra svårbemästrade komplikationer,
c) den demokratiska förankringen tillgo- doses bäst genom primärkommunalt huvud- mannaskap; förtroendemän, föräldrar och målsmän engageras starkare; att rycka bort någon del av det under den gemensamma skolstyrelsen sorterande skolväsendet skulle innebära en åtgärd som helt motverkade strävandena att lokalt förankra den kom— munala självstyrelsen; vid en sammanlägg- ning av kommunerna inom komunblocken kommer omkring 75 procent av landets be— folkning att bo inom gymnasiekommuner,
d) att på två huvudmän klyva skolväsen- det mellan grundskolestadiet och det gymna- siala stadiet skulle medföra mycket kompli- cerade administrativa konsekvenser; med ett gemensamt primärkommunalt huvudmanna- skap emås administrativ enhetlighet; den delning av styrelsen som uppkommer vid kommunalförbund erbjuder mindre olägen- heter, eftersom det därvid uteslutande gäl- ler primärkommuner,
e) grundskolan och den integrerade gym- nasiala skolan samordnas under en huvud- man, vilket främjar pedagogisk samverkan, fortbildning av lärare o. dyl.; ett effektivt utnyttjande av lokaler och lärare underlättas,
f) med primärkommunalt huvudmanna- skap för grundskola och gymnasial skola möjliggörs ett gemensamt utnyttjande av åt- skilliga primärkommunala förvaltningsruti- ner (underhåll av skolfastigheter, lönearbete och medelsförvaltning, upphandling, perso- naltjänst, bibliotek, AV-central, idrottsan- läggningar, elevvård, skolmåltidsverksamhet m.m.).
Flertalet av de ovan anförda motiven har ingående diskuterats i det föregående. Ut- redningen vill i detta sammanhang endast i korthet framhålla,
att anordningen med ersättning vid kom- munal samverkan på skolväsendets område i fråga om den gymnasiala skolans elever
kommer att kvarstå vid primärkommu- nalt huvudmannaskap; kommunsammanlägg- ningama kommer emellertid successivt att väsentligt minska nämnda olägenhet,
att primärkommunerna visat ett påtagligt intresse att i erforderlig utsträckning tillgo- dose uppkommande behov av elevhem samt
att landstingens skatteutjämnande funk- tion reducerats i samma mån som samhället funnit andra former att i förekommande fall lätta primärkommunemas skattetryck.
Vid sina slutliga överväganden har utred— ningen särskilt beaktat följande omständig- heter.
Inflyttningen till framför allt de större tätorterna i förening med den fortgående kommunsammanläggningen leder till att en allt större del av befolkningen kommer att bo inom gymnasiekommuner.
Den markerade gräns som tidigare existe- rade mellan den obligatoriska skolan och dess överbyggnader försvinner alltmer. Detta förhållande har bl. a. sin grund i att flertalet ungdomar numera kan erhålla fortsatt un- dervisning och utbildning på det gymnasiala stadiet. Förslaget om »mellanskolan» inne- bär vidare, att gymnasium, fackskola och yrkesskola upphör som självständiga skol- former och ersätts av en sammanhållen skolform. Med hänsyn till organisation, all- män målsättning, arbetsformer m.m. ut- vecklas grundskolan och dess gymnasiala överbyggnad mot en allt större enhetlighet.
I ljuset av den starkt ökade tillström— ningen till de gymnasiala utbildningsvägarna blir fördelarna med en gemensam kommu- nal skolstyrelse alltmera påtagliga. Samord- ningen i olika avseenden mellan den obliga- toriska skolan och dess överbyggnader er- håller därmed ökad vikt. För kommuner utan gymnasiala skolor kan kravet på med- ansvar och medinflytande tillgodoses genom bildandet av kommunalförbund. I vissa fall kan samrådsorgan utgöra ett lämpligt forum för överläggningar angående gemensamma skolangelägenheter. Ett förhållandevis stort antal kommunmedlemmar får genom dessa anordningar tillfälle att fortlöpande ta be- fattning med olika skolfrågor.
Från rationaliserings— och kostnadssyn- punkter är det angeläget, att frågan om hu- vudmannaskapet får en lösning, som främ— jar ett ändamålsenligt utnyttjande av sko- lans samlade personella och materiella re— surser. Med ett i princip gemensamt primär- kommunalt huvudmannaskap för hela skol- väsendet vidgas möjligheterna att effektivt utnyttja bl. a. lärare och lokaler samt vissa primärkommunala förvaltningsrutiner.
Utredningen finner. att de omständighe- ter som framkommit vid dess arbete och de motiv som i olika sammanhang anförts an— gående valet av huvudman för den integre- rade gymnasiala skolan avgjort talar för ett primärkommunalt huvudmannaskap.
I anslutning till detta ställningstagande vill utredningen anföra följande.
Utredningens överväganden innefattar icke sådan inom ramen för den integrerade gymnasiala skolans verksamhet fallande un- dervisning och utbildning som har statligt eller enskilt huvudmannaskap.
Så länge yrkesutbildning utanför »mellan- skoleort» förekommer, bör vederbörande yrkesskola stå under huvudmannaskap av antingen den kommun i vilken skolan är belägen eller ett för ändamålet bildat kom- munalförbund. Erforderlig samordning med annan skola kan ske genom överenskom- melser mellan respektive kommuner, even- tuellt under medverkan av länsskolnämnd. Utredningen ställer sig tveksam till altema- tivet att ifrågavarande skolor i stället skulle ingå som filialer i integrerade gymnasiala skolor. Enligt vad erfarenheten visat synes nämligen lösningar av denna typ vara en icke helt tillfredsställande anordning.
I fråga om landstingskommunal central yrkesskola (central verkstadsskola) innebär utredningens ställningstagande, att sådan skola övergår till primärkommunalt huvud- mannaskap, förutsatt att det gäller gymna- sial yrkesutbildning som även fortsättnings- vis skall bedrivas. I annat fall kan skolverk- samheten fortsätta med landstingskommun som huvudman men inriktas på omskolning inom vuxenutbildningen, speciella kurser för kvalificerad utbildning och liknande ända- mål.
Utredningens uppfattning inrymmer även ett avståndstagande till eventuell försöks- verksamhet rörande fördelningen av huvud- mannaskapet för de gymnasiala skolfor- merna. Denna fråga är till sin natur sådan, att den knappast kan belysas genom ett dy- likt tillvägagångssätt. Den försöksvis funge- rande huvudmannen skulle i fråga om kost- nadskrävande investeringar, långsiktiga an- ordningar o. dyl. sannolikt i alltför hög grad påverkas av ovissheten i engagemanget. Där- igenom skulle inte endast resultatet av för- söksanordningen bli föga upplysande, även själva utbildningsverksamheten skulle kunna lida mer eller mindre allvarliga avbräck.
Utredningen anser sig i detta samman- hang böra aktualisera den s. k. färdigutbild- ningen. Yrkesutbildningsberedningen fram- håller, att färdigutbildning för specifika yr- kesuppgifter efter en tvåårig grundutbildning kan ske inom näringslivet men också orga— niseras som påbyggnadsutbildning i samhäl- lets yrkesskolor (SOU 1966: 3). Dylik ut- bildning skall också kunna ges som inbyggd undervisning och i företagsskolor.
Yrkesutbildningsberedningen avser att framlägga ytterligare synpunkter och för— slag rörande färdigutbildningen. För närva- rande saknas väsentliga uppgifter angående deSS beräknade omfattning och inriktning, utbildningstidens längd i olika fall m. m. Ut- redningen anser sig därför endast böra framhålla, att för den till skola förlagda de- len av nämnda färdigutbildning de i det fö- regående anförda synpunkterna beträffande huvudmannaskapet i väsentliga stycken tor- de äga giltighet. Det kan vidare förmodas, att en betydande del av verksamheten för- läggs till olika företag, som sålunda kommer att utöva huvudmannaskapet för dessa de- lar av utbildningen.
Hår må slutligen tillfogas att det i nu- läget erforderliga samarbetet mellan olika huvudmän kan förmodas bli underrlättat ge- nom en omfördelning av huvudmannaska- pet i enlighet med utredningens ställnings- tagande. Såsom den föregående behand- lingen av hithörande frågeställningar visat,
utgör på det regionala planet främst läns- skolnämnden det naturliga organet för den kontinuerliga samverkan och samordning som fortsättningsvis kan visa sig behövlig mellan de olika huvudmännen.
Utredningen föreslår,
att fackskolan, gymnasiet och yrkessko- lan (den integrerade gymnasiala skolan) er- håller primärkommunalt huvudmannaskap.
7.5 Genomförande
Den i det föregående föreslagna omfördel— ningen av huvudmannsskapet för de gym- nasiala skolorna har med avseende på an- talet elever en relativt begränsad omfattning. De av förslaget direkt berörda skolorna representerar nämligen endast omkring 61/2 procent av samtliga elever vid de gymna- siala skolorna.
Förändringen får på olika områden för- hållandevis växlande konsekvenser. Utöver vad som tidigare anförts behandlar utred- ningen i föreliggande avsnitt ytterligare så- dana konkreta problem av bl.a. ekono- misk, organisatorisk och administrativ art som är förbundna med omfördelningen av huvudmannaskapet samt diskuterar och framlägger förslag till vissa lösningar.
7.5.1 Övertagandet av lokaler och utrust- ning m. 111.
Vid genomförandet av den föreslagna om- fördelningen av huvudmannaskapet kan de nya huvudmännen förmodas komma att i betydande omfattning överta äganderätten till skolfastigheter m.m. En eventuell över- låtelse kommer främst att gälla dels lands- tingskommunerna tillhöriga centrala verk- stadsskolor och centrala yrkesskolor, som erhåller primärkommunalt huvudmannaskap, dels Skogsvårdsstyrelserna tillhöriga skogs— bruksskolor, som får landstingskommunalt huvudmannaskap. Enligt utredningens me- ning bör emellertid inte övertagandet av skolbyggnader m.m. utgöra något villkor. Det är t. ex. inte uteslutet, att en primär—
kommun önskar ordna sin lokalförsörjning på annat sätt, att en landstingskommun själv har behov av sin skolfastighet för andra ändamål eller att båda parter finner det lämpligast att såsom en övergångsform upp- rätta ett hyresavtal.
Beträffande de till skogsbruksskolorna hörande övningsskogama må framhållas föl- jande. I flertalet fall ägs de av vederböran- de skogsvårdsstyrelse. Inte heller i detta fall är det enligt utredningens uppfattning nöd- vändigt, att den nye huvudmannen övertar äganderätten till nämnda skogar. Erforder- liga övningsobjekt torde i stor utsträckning kunna erhållas genom avtal mellan huvud- mannen och skogsägare i trakten. En annan tänkbar utväg synes vara att huvudmannen arrenderar övningsskogar, t. ex. av skogs- vårdsstyrelsen. Äganderättsförhållandena har sålunda enligt utredningens mening mindre vikt. Det väsentliga är, att huvudmannen på ett tillfredsställande sätt tillgodoser det för utbildningsverksamheten erforderliga be- hovet av övningsobjekt.
I de fall överlåtelser av skolanläggningar blir aktuella får man förutsätta, att över- tagandet kommer att föregås av förhand- lingar mellan parterna. Utgångsläget för dessa förhandlingar är högst växlande från fall till fall, och villkoren för överlåtandet kan därför förmodas bli mycket varierande. Utredningen har inte sett det som sin upp— gift att föreslå några riktlinjer eller normer för uppgörelserna. Erfarenheter från lik- nande situationer visar, att parterna bäst löser frågorna vid enskilda överläggningar utan att på förhand vara bundna av fast- lagda regler. Utredningen begränsar sig till att anföra vissa omständigheter, som kan vara ägnade att belysa förhandlingsläget.
I kapitel 6 har utredningen sammanfatt- ningsvis redogjort för huvudmännens in- vesteringar i vad avser skolbyggnader och i en särskild tabellbilaga mera ingående be- lyst dessa förhållanden. Av tabellerna 2 och 3 i nämnda bilaga kan framräknas, att de bokförda byggnadsvärdena för lands— tingskommunala centrala verkstadsskolor och centrala yrkesskolor år 1967 uppgick till omkring 1571/2 milj. kronor. Motsvaran-
de värde för de av Skogsvårdsstyrelserna drivna skogsbruksskolorna belöpte sig en- ligt vad som framgår av tabell 5 till något mer än 27 milj. kronor. I tabellerna anges även förekommande låneskulder o. dyl. Det redovisade materialet återspeglar därjämte i viss mån den i förhandlingsomgången be- tydelsefulla relationen mellan erhållna stats- bidrag och egna investeringar.
Vid förhandlingarna kan viss betydelse komma att tilläggas de bokförda värdena. Då dessa beräknas efter något olika grun- der, finner utredningen det erforderligt att i korthet aktualisera de skilda principer, som tillämpas vid avskrivningarna (jfr 6.6.1).
Avskrivningarna skall göra det möjligt att i budget och räkenskaper följa anlägg— ningstillgångarnas successiva värdeminsk- ning. Av nämnda tillgångar är praktiskt ta- get samtliga utom markområden under- kastade en dylik värdeminskning. Då mar— ken som regel icke minskar i värde, blir den inte föremål för någon avskrivning.
Såväl landstingskommuner som primär- kommuner tillämpar vanligen s.k. direkt lineär avskrivning. Denna metod innebär, att anskaffningsvärdet årligen minskas med en konstant avskrivningsprocent. I före- varande sammanhang torde minskningen närmast komma att beräknas med utgångs- punkt i huvudmannens nettoanskaffnings- kostnader.
Landstingskommunerna tillämpar i regel en avskrivningstid om 30 år för permanenta byggnader, oavsett om det gäller sten- eller trähus. Den årliga avskrivningen är sålunda 3 1/ 3 procent. För inventarier som blir före- mål för avskrivning räknar landstingskom- munerna i regel med en avskrivningstid om 10 år, dvs. en årlig avskrivning om 10 procent.
Primärkommunerna tillämpar något va— rierande avskrivningsperioder. Så synes även vara förhållandet med skogsvårdsstyrelser- na. Ett stort antal kommuner har för bygg- nader av sten en 50-årig och för byggnader av trä en 25- eller 33-årig avskrivningstid, dvs. en årlig avskrivning om 2 respektive 4 eller 3 procent. Även i fråga om inven— tarier varierar avskrivningsprocenten- I
många fall tillämpas en avskrivningstid om 10 år, dvs. en årlig avskrivning om 10 procent.
Överlåtelse av markområden i vad avser för skolanläggningama erforderlig tomt- mark torde inte medföra några mera om- fattande problem. I många fall har den presumtive huvudmannen gratis upplåtit mark, då respektive skolbyggnader upp- fördes. Större räckvidd synes markfrågan er- hålla endast i samband med landstingskom- munernas övertagande av skogsbruksskolor- na. I detta sammanhang må erinras om att landsting, hushållningssällskap, förening el- ler stiftelse, som med statligt stöd driver lantbruksskola eller lanthushållsskola, kan erhålla lån av statsmedel för att köpa fastig- het till skoljordbruk vid skolan. Utredningen ifrågasätter, om inte denna lånemöjlighet bör utsträckas till att gälla även köp av öv- ningsskogar vid skogsbruksskola.
Vid förhandlingarna torde bl. a. även följande omständigheter böra beaktas.
Den fasta och lösa egendom det här är fråga om gäller till stor del en verksamhet, som beräknas genomgå väsentliga reformer under de närmaste åren. Beträffande såväl lokaler som inventarier m.m. kommer be- tydande förändringar sannolikt att visa sig erforderliga. Skolbyggnaderna måste succes- sivt anpassas till den nya skolsituationen. Nya läroplaner och modifierade arbetsme- toder gör delar av nuvarande utrustning, läromedel o. dyl. mindre tjänlig eller obruk- bar.
I samband med förhandlingarna angående överlåtelse av centrala verkstadsskolor och centrala yrkesskolor är det tydligen också av intresse att klarlägga, i vilken omfatt- ning invånarna i respektive primärkommu- ner genom inbetald landstingsskatt bidragit till att finansiera de aktuella skolanlägg- ningarna.
7.5.2 Personalfrågor
Det framlagda förslaget angående omför- delningen av huvudmannaskapet för de gymnasiala skolorna innebär icke någon förändring i utbildningsverksamhetens in-
riktning och omfattning. Den förordade lös- ningen kommer följaktligen att endast i mycket begränsad utsträckning inverka på anställnings- och arbetsvillkoren för lärare och vissa andra till skolorna knutna per- sonalkategorier.
Beträffande förslagets verkningar för skoladministrativ och viss annan personal må anföras följande.
Den centrala ledningens personalfrågor berörs inte i nämnvärd omfattning av ut- redningsförslaget. Såsom framhållits i 5.1 skall enligt principbeslut av 1963 års riks- dag all egentlig yrkesutbildning ställas un- der skolöverstyrelsens tillsyn. I fråga om sjuksköterskeskolorna har beslutet redan verkställts. För skolorna på lantbrukets och trädgårdsnäringens samt skogsbrukets om- råden torde inordnandet bli aktuellt år 1970. Därav föranledda förändringar är föremål för särskild utredning av den i det föregående nämnda organisationskommittén (se 5.2.3).
På det regionala planet kan länsskolnämn- derna som en följd av utredningens förslag förmodas erhålla något ökade arbetsuppgif- ter. Främst gäller det utöver vissa personal- ärenden en del av den regionala plane- ringsverksamhet, som tidigare till större de- len utförts av landstingskansliernas skolav- delningar, samt samordningsfrågor i förbin- delse med elevintagningar. Nämnda arbets- uppgifter synes dock inte erhålla sådan om— fattning, att någon ökning av nämndernas personalorganisation fördenskull behöver ifrågakomma. Däremot torde en uppräk- ning av anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar till experter och tillfällig perso- nal m. m. visa sig behövlig. — Utredningen har vid dessa överväganden icke tagit hän- syn till den ökning av länsskolnämndernas arbetsuppgifter, som kan följa av i närmast föregående stycke berörda förändringar.
Personalorganisationen vid landstingens centrala skolförvaltningar är mycket varie- rande och dessutom i åtskilliga fall svår att mera exakt ange, eftersom en arbets- enhet ofta har att syssla med såväl under- visningsfrågor som andra angelägenheter. Enligt utredningsförslaget bortfaller arbets-
uppgifterna i vad avser de centrala verk- stadsskolorna och de centrala yrkesskolorna, medan däremot nya arbetsuppgifter tillkom- mer i samband med övertagandet av skogs- bruksskolorna. Beträffande vårdyrkesutbild- ningen och yrkesutbildningen på jordbrukets område sker i stort sett ingen förändring i berörda hänseeende. Det bör emellertid beaktas, att den av landstingskommunerna även fortsättningsvis bedrivna vårdyrkesut- bildningen med all sannolikhet kommer att kräva ökade personella insatser från lands- tingens sida. Representanter för landstingen har vidare framhållit, att verksamheten inom det sociala området ökar och att den med utbildningsfrågor arbetande personalen i många fall har en utbildning, som gör den väl skickad att anförtros sociala arbetsupp- gifter.
Även om det av anförda skäl inte är möjligt att närmare precisera effekten av det framlagda förslaget, visar redan det ovan antydda enligt utredningens uppfatt- ning, att de eventuellt erforderliga föränd- ringarna i landstingskansliernas personalor- ganisation knappast kommer att ge anled- ning till några mera svårbemästrade situa- tioner.
Skogsvårdsstyrelsemas tidigare berörda tredubbla åligganden som regional tillsyns- myndighet, huvudman och lokal styrelse för skogsbruksskolorna återspeglas i deras personalorganisation. De planerande och samordnande uppgifterna handhas av en särskild till skogsvårdsstyrelsen knuten ut- bildningsledare. I ungefär hälften av länen är denne helt sysselsatt med utbildningsfrå- gor, i övriga län har han även andra arbets- uppgifter. I några fall biträds utbildningsle- daren av assistenter. Det med skogsbruks- skolorna förbundna administrativa arbetet utförs till största delen vid skogsvårdssty- relserna. Skogsbruksskolorna har endast del- tidsanställd kontorspersonal.
Skogsbrukets yrkesutbildningskommitté anser, att de arbetsuppgifter som nu åligger utbildningssektioner och utbildningsledare vid skogsvårdsstyrelsema utan olägenhet kan överföras på rektorerna (SOU 1967: 38). I samband därmed bör enligt kommitténs
mening bl. a. arbetskraften för kontorsgöro- mål vid skogsbruksskolorna ökas.
Nämnda kommitté har även föreslagit, att drygt ett 10-tal av de nuvarande skogs- bruksskolorna läggs ner. I propositionen angående riktlinjer för det frivilliga skolvä— sendet tillstyrker departementschefen, att en reducering sker av antalet skolor, en minsk- ning som han i rationaliserande syfte anser önskvärd även inom lantbrukets yrkesutbild- ning. Enligt hans mening bör det uppdras åt den organisationskommitté som arbetar med frågor rörande jordbrukets, skogsbru- kets och trädgårdsnäringens skolor att ut- reda berörda angelägenheter.
På grund av ovan anförda förhållanden anser sig utredningen sakna anledning att närmare gå in på de konsekvenser som dess förslag till förändrat huvudmannaskap för skogsbruksskolorna kan medföra för skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation. Utredningen utgår från att nyssnämnda or- ganisationskommitté med beaktande av de i skilda avseenden ändrade betingelserna i ett sammanhang utreder hithörande frågor.
På det lokala planet torde utredningsför- slaget medföra relativt begränsade verkning- ar i fråga om personalbehovet. Sålunda kan kommunens skolkansli i ett eller annat fall komma att behöva någon förstärkning av den till skolledningen knutna personalen. Ett gemensamt huvudmannaskap för samt- liga skolor på en ort kan emellertid också möjliggöra viss rationalisering av t. ex. kon- sulent-, psykolog— och kuratorsverksamhe- ten. Någon minskning av den för dylika uppgifter anställda personalen torde det dock endast undantagsvis kunna bli fråga om. I vissa fall är en primärkommunal och en landstingskommunal yrkesskola belägna så nära varandra, att det för en gemensam huvudman kan te sig ändamålsenligt att sammanslå de båda skolorna. Några tjänster vid respektive rektorsexpeditioner kan må- hända därvid bli övertaliga.
Sammanfattningsvis må framhållas att förslaget angående en omfördelning av hu- vudmannaskapet för de gymnasiala skolor- na enligt utredningens bedömande ger öka-
de tillfällen till administrativa förenklingar. Minskningen i antalet med administrativa arbetsuppgifter sysselsatt personal torde emellertid totalt sett bli obetydlig.
7.5.3 Kostnader och statsbidrag
I det föregående har framhållits att ett ge- mensamt huvudmannaskap för skolorna på en ort skapar förutsättningar för ett effek- tivare utnyttjande av de materiella och personella resurserna (se t.ex. 7.4.3). Den av utredningen föreslagna omfördelningen av huvudmannaskapet kan beräknas leda till besparingar i fråga om såväl investe- ringar som driftkostnader. Förslaget med- för emellertid en viss omfördelning av de utgifter huvudmännen har att bestrida. Pri- märkommunerna får fortsättningsvis svara för en än större del av kostnaderna.
Utöver övriga omkostnader tillkommer under en övergångsperiod för vissa primär- kommuner genom deras övertagande av landstingskommunala skolanläggningar ex- tra utgifter, nämligen amorteringar, ränte- kostnader o. dyl. Under förutsättning att överlåtelsen sker enligt för primärkommu- nerna förmånliga avtal beträffande lösesum- mor och betalningsvillkor, torde dessa utgif- ter dock inte behöva bli alltför betungande. Utredningen vill även i detta sammanhang erinra om möjligheten att bilda kommunal- förbund, varigenom bl. a. den ekonomiska bärkraften hos den nye huvudmannen ökar.
Landstingskommunernas övertagande av skogsbruksskolorna synes inte erbjuda någ- ra större finansieringssvårigheter. Såsom ut- redningen framhållit i 7.5.1 kan det enligt dess mening ifrågasättas, om inte möjlig— heterna att erhålla lån av statsmedel bör ut- sträckas till att gälla även köp av övnings- skogar vid skogsbruksskolor.
De gymnasiala skolornas driftkostnader är högst betydande. Huvudmännen har att bestrida en dryg del av utgifterna. De er- sättningar vid kommunal samverkan på skolväsendets område som enligt gällande bestämmelser utgår täcker endast en del av de faktiska kostnaderna. Beloppen fast- ställs emellertid med hänsyn till skolkom-
munens fördelar i olika avseenden. De fort— gående kommunsammanläggningama med- för en jämnare fördelning av kostnaderna. Bildandet av kommunalförbund verkar i samma riktning.
I detta sammanhang må även erinras om de bidrag landstingskommunerna ger till yr- kesutbildningen (se 6.4). Det finns enligt utredningens mening anledning förmoda, att dylika bidrag även fortsättningsvis kom- mer att beviljas enligt villkor, som anpassats till omfördelningen av huvudmannaskapet.
Det framlagda förslaget om huvudmanna- skapet torde medföra endast mindre ök- ningar av statsbidragen i fråga om en eller annan anslagspost. Som exempel må näm- nas följande.
Primärkommunernas övertagande av de landstingskommunala yrkesskolorna med åt- följande högre totala skolpoäng kan uppen- barligen i vissa fall föranleda ökningar i fråga om avlöningskostnaderna för skolle- dare. En detaljgranskning visar t.ex., att det i ett fåtal kommuner av anförda skäl blir aktuth att inrätta tjänster som skol- direktör eller biträdande skoldirektör. Vida- re har utredningen tidigare framhållit, att länsskolnämndernas ökade arbetsuppgifter kan motivera en uppräkning av anslagspos- ten arvoden och särskilda ersättningar till experter och tillfällig personal m.m.
Totalt sett kan emellertid såsom tidigare understrukits omfördelningen av huvudman- naskapet beräknas medföra icke obetydliga besparingar. Detta gäller även statsbidragen. Det effektivare utnyttjandet av olika resur- ser och de vidgade tillfällen till samplane- ring och samordning som utredningsförsla- get möjliggör är ägnade att i gynnsam rikt- ning påverka såväl huvudmannens som sta- tens kostnader.
Vid den ovan redovisade bedömningen har utredningen icke tagit hänsyn till de förändringar i statsbidragsbestämmelsema, som kan komma att vidtas i samband med genomförandet av den integrerade gymna- siala skolan. Härom må anföras följande.
I 6.2 har lämnats en översikt över gällan-
de statsbidragsbestämmelser för de i utred- ningssammanhanget aktuella skolformerna. Framställningen ger vid handen, att bidra- gen utgår efter skiftande grunder och med belopp, som relativt sett är av varierande storlek. Det år 1964 fattade beslutet an- gående reformering av de gymnasiala sko- lorna m.m. innebar bl. a. väsentligt större enhetlighet i fråga om driftbidraget till dessa skolor. Vissa olikheter kvarstår emel- lertid alltjämt mellan å ena sidan gymna- sier och fackskolor och å andra sidan yrkes- skolor. Beträffande investeringsbidragen gäller vidare för yrkesskolorna olika nor- mer alltefter huvudmannaskap och verk- samhetens karaktär av central eller lokal utbildning. I propositionen angående rikt- linjer för det frivilliga skolväsendet fram- hålls att de skiljaktigheter som förekommer mellan statsbidragsbestämmelserna för gym- nasium, fackskola och yrkesskola självfallet måste avlägsnas i samband med mellan- skolereformen. En teknisk översyn av nu- varande bestämmelser anses därför nödvän- dig, och förberedelser för en sådan översyn har enligt propositionen påbörjats inom utbildningsdepartementet.
Åtskilliga olikheter kommer emellertid tydligen alltjämt att kvarstå i statsbidrags- bestämmelserna för det gymnasiala stadiet även efter en dylik teknisk översyn. Det kan därför ifrågasättas om inte en mera omfattande utredning angående statsbidrags- givningen nu bör företas. Utredningen skall i det närmast följande något dröja vid den- na angelägenhet.
Innefattas även förslaget om »mellansko- lan» har ett mer än ZO-årigt reformarbete inom svenskt skolväsen lett fram till orga- nisatoriska och kvantitativa förändringar av betydande omfattning. Förändringarna har bl. a. även inbegripit lärarutbildningen samt skolans centrala, regionala och lokala led- ning. Enligt utredningens uppfattning finns det anledning förmoda, att de fortsatta re- formsträvandena under ett antal år framåt i tiden i betydande omfattning kommer att inriktas på arbetsmetoder och verksamhets- forrner, läromedel o.dyl. Det är angelä-
get att skolan erhåller det ekonomiska stöd som utgör en betydelsefull förutsättning för detta utvecklingsarbete. Från samhällets si- da är det vidare med hänsyn till de avsevärda kostnaderna för skolväsendet av stor vikt dels att statsbidragsbestämmelserna leder till en i möjligaste mån ändamålsenlig fördel- ning av statsbidragen, dels att bidragsgiv- ningen sker enligt villkor, som stimulerar till ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.
Enligt utredningens uppfattning ger den föreliggande situationen anledning att resa krav på en utredning angående statsbidrags- givningen för skolväsendet. Därvid bör även beaktas den samverkan mellan skola och näringsliv, som vid förverkligandet av den integrerade gymnasiala skolan blir av vä- sentlig betydelse för den s.k. färdigutbild- ningen. Genomförandet av utredningens för- slag till omfördelning av huvudmannaska- pet innebär ett ytterligare incitament till en omfattande översyn av statsbidragsgivningen på skolans område. Det synes därvid ange- läget, att statsbidragsvillkoren utformas så, att en onödig begränsning i huvudmännens bestämmanderätt undviks. Samtidigt är det väsentligt, att bidragssystemet i högre grad än som för närvarande är förhållandet sti- mulerar till en önskvärd rationalisering av undervisnings- och utbildningsverksamheten. Utvägar bör prövas att ytterligare förenkla statsbidragsgivningen, varvid bl. a. möjlig- heterna att underlätta det administrativa och kamerala arbetet bör uppmärksammas.
7.5.4 Övergång
Såsom den föregående framställningen gett vid handen kan genomförandet av utred- ningens förslag till omfördelning av huvud- mannaskapet förmodas erfordra mera om- fattande åtgärder främst i samband med eventuell överlåtelse av lokaler, utrustning m.m. Särskilt kan så bli förhållandet i fråga om prirnärkommuners övertagande av landstingskorm'nunala centrala verkstadssko- lor och centrala yrkesskolor. Utgångsläget för de därvid erforderliga förhandlingarna är emellertid såsom tidigare framhållits myc-
ket olikartat inom skilda regioner. Enligt vad som framkommit vid utredningens över- läggningar med representanter för lands- tingskommuner och primärkommuner torde i åtskilliga fall uppgörelser kunna träffas förhållandevis snabbt, medan i ett eller annat fall bl. a. de ifrågavarande skolornas storlek och läge samt utbildningens inrikt- ning kan komplicera situationen och föran- leda relativt långdragna förhandlingar, innan slutlig överenskommelse nås.
Särskild uppmärksamhet påkallar de lands- tingskommunala skolor som av olika an- ledningar inte kan övertas av vederbörande skolkommun (eller kommunalförbund). Där- est byggnaderna är av god standard, måste det uppenbarligen vara ett samhällsekono- miskt intresse, att de tas i anspråk för andra ändamål. Som exempel på använd- ningsområden har nämnts omskolningsverk- samhet och arbetsvårdande verksamhet. Den successiva avvecklingen av dessa skolors hittillsvarande funktion kan innebära spe- ciella problem. Vissa undantagsbestämmelser angående bl. a. tidpunkten för en avveck- ling kan måhända visa sig erforderliga. Ut- redningen förutsätter, att verksamheten av- vecklas under nödig hänsyn till personalens anställningsförhållanden och möjligheter att erhålla andra sysselsättningar (jfr 7.4.4).
Beträffande skogsbruksskolorna bör upp- märksammas att någon överlåtelse knappast kan vara ändamålsenlig i fråga om skola som står inför sin relativt snara avveckling. I sådant fall torde det nuvarande huvud- mannaskapet lämpligen få förbli orubbat. Landstingskommunernas övertagande av skogsbruksskolorna bör sålunda ske först när dessa skolors framtida status fastställts. Likaså bör dessförinnan klarhet ha skapats rörande den regionala Och lokala personal- organisationen för ifrågavarande yrkesut- bildning.
Enligt utredningens mening bör i princip omfördelningen av huvudmannaskapet tids- mässigt samordnas med införandet av »mel- lanskolan». Om tidsplanen för denna för- ändring anför departementschefen i pro- positionen 1968: 140 bl. a.:
»Det fulla förverkligandet av en mellan- skolereform måste ta lång tid. Bl. a. krävs utformning av yrkesutbildningens läropla- ner m.m. samt förberedelser i fråga om planeringen av utbildningen på det regionala och lokala planet. Självfallet är det härvid som framgått av vad jag redan anfört nödvändigt att man beaktar varje kommuns speciella förutsättningar i fråga om framför allt befintliga skolbyggnader. Samordningen i yttre mening måste, i den mån investe— ringar förutsätts, förverkligas successivt. Införandet av den nya mellanskolan såsom en skolform bör emellertid kunna ske in- nan alla materiella förutsättningar för dess fulla förverkligande föreligger. Med hänsyn till behovet av förberedelsetid föreslår jag att mellanskolan införs den 1 juli 1971.Fr.o.m. denna dag kommer alltså mellanskolan så- som en organisatoriskt sammanhållen, fri- villig skolform att ersätta hittillsvarande tre skolformer, gymnasium, fackskola och yr- kesskola.»
Det är angeläget att förändringen i hu- vudmannaskapet genomförs på ett smidigt sätt. Från skolplaneringssynpunkter är det önskvärt, att äganderättsförhållandena kla- ras upp utan onödigt dröjsmål. Först när så skett kan nämligen vederbörande huvud- män med större säkerhet projektera even- tuellt erforderliga nybyggnader o. dyl. Sam- tidigt måste emellertid också tas nödiga hän- syn till de skiftande betingelserna för er- forderliga förhandlingar. Vidare bör beak- tas att den fortgående kommunsammanlägg- ningen kommer att underlätta ett överfö- rande av huvudmannaskapet.
Med hänvisning till ovan anförda om- ständigheter föreslår utredningen, att om- fördelningen av huvudmannaskapet enligt de angivna riktlinjerna i princip genomförs från och med den 1 juli 1971, med en övergångsperiod om tre år för reformens slutförande. Utredningen förutsätter därvid bl. a., att beslut föreligger angående skogs- bruksundervisningens framtida administra- tion m. m. liksom beträffande den i propo- sitionen 1968: 140 aviserade reduceringen av antalet skogsbruksskolor.
I enstaka fall kan det måhända visa sig
förenat med svårigheter att inom angiven tid slutföra omfördelningen. Då särskilda omständigheter anses föreligga, bör det en- ligt utredningens mening ankomma på Kungl. Maj:t att förlänga övergångsperio- den.
Enligt vad utredningen har sig bekant på- går inom utbildningsdepartementet en över- syn av vissa författningar i anslutning till propositionen 1968:14O angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet. Med anled- ning härav har utredningen funnit det mind- re ändamålsenligt att framlägga förslag till nya bestämmelser i anslutning till omfördel- ningen av huvudmannaskapet för de gym- nasiala skolorna. Lämpligen torde erforder- liga författningsändringar företas i samband med nämnda översyn.
Sammanfattning
8.1 F örslagets huvudsakliga innehåll
Utredningen föreslår,
att jordbrukets och skogsbrukets yrkes- skolor ställs under landstingskommunal hu- vudman, dock med undantag för Alnarps- institutet samt anstalterna för skogstekniker- och skogsmästarutbildningen (eller motsva— rande utbildning), som i likhet med träd- gårdsskolan i Norrköping förblir statliga,
att vårdyrkesutbildningen handhas av hu- vudmannen för respektive vårdverksamhet, dvs. främst landstingskommunerna och de landstingsfria städerna, samt i utbildningens inledande skede då så visar sig lämpligt även av primärkommuner i övrigt och
att fackskolan, gymnasiet och yrkessko- lan (den integrerade gymnasiala skolan) er- håller primärkommunalt huvudmannaskap.
De åtgärder reformen påkallar kan i en del fall förmodas bli relativt tidskrävande. Då förändringen därjämte tidsmässigt bör samordnas med införandet av den integre— rade gymnasiala skolan, föreslår utredning- en, att omfördelningen av huvudmanna- skapet i princip genomförs från och med den 1 juli 1971, med en övergångsperiod om tre år för reformens slutförande.
Med hänvisning till bl. a. det framlagda förslaget om huvudmannaskapets omfördel- ning föreslås slutligen en utredning angåen- de statsbidragsgivningen till skolväsendet.
8.2 Insamling av data
För att närmare belysa relevanta skolorga- nisatoriska, administrativa och ekonomiska
förhållanden har utredningen efter samråd med representanter för skolöverstyrelsen och kommunförbunden genomfört en sär- skild undersökning. Denna har omfattat al- la i sammanhanget aktuella primärkommu- ner, landstingskommuner m.fl., tillsam— mans 345 huvudmän för fackskolor, gym- nasier, yrkesskolor, inklusive vårdyrkessko- lor och sjuksköterskeskolor, samt lantbruks— skolor, lanthushållsskolor och skogsbruks- skolor. Samtliga dessa huvudmän har i till- lämpliga delar lämnat de efterfrågade upp- gifterna. Statliga och enskilda skolor och utbildningsanstalter har inte ingått i under- sökningen.
Utredningen i dess helhet eller företrä- dare för densamma har därjämte haft över- läggningar med representanter för ett rela- tivt stort antal huvudmän samt med före- trädare för vissa centrala, regionala och 10- kala myndigheter och organ, utredningar, organisationer, institutioner och företag.
Utredningens framställning grundar sig vidare bl. a. på uppgifter, som inhämtats i olika bestämmelser, statistiska rapporter och meddelanden, vederbörande myndigheters petita samt propositioner och riksdagsskri- velser angående de gymnasiala skolorna och deras verksamhet. Vissa betänkanden, av- handlingar o.dyl. källor har lämnat ytter- ligare material.
8.3 Vissa betingelser
Ett i stort sett enhetligt huvudmannaskap är utmärkande för såväl det lägsta som det
högsta stadiet inom svenskt undervisnings- väsende. Det mellanliggande gymnasiala sta- diets nuvarande huvudmannaskap känne- tecknas däremot av viss splittring. Gymna— siet och fackskolan är med undantag för ett fåtal enskilda läroanstalter primärkommu- nala. Yrkesutbildningen handhas till största delen av primärkommuner och landstings- kommuner, men sådan utbildning bedrivs även av staten, Skogsvårdsstyrelserna, stiftel- ser, organisationer, enskilda företag m. fl.
Frågan om huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna sammanhänger bl. a. med olika demografiska förhållanden. Främst knyter sig här intresset till de urba- niserade områdenas ökade och glesbygder- nas minskade befolkningstal. Under tiden 1951—1966 steg tätortsandelen från 66,2 till 77,4 procent. Urbaniseringstakten var icke obetydligt högre under 1960-talets för— ra hälft än under 1950-talet.
Av betydande vikt i utredningssamman- hanget är vidare de nya riktlinjer, som i anslutning till indelningssakkunnigas för- slag (SOU 1961: 9) fastställdes för landets kommunindelning. Därmed inleddes en allt- jämt pågående kommunsammanläggning, som beräknas leda till en kraftig minskning av antalet primärkommuner.
Migrationen i förening med kommun- sammanläggningarna leder till att en allt större del av vårt lands befolkning kommer att bo i gymnasiekommuner.
Den offentliga förvaltningen framstår alltmera som en sammanhängande helhet. Kompetensområdet bestäms främst med hänsyn till vad som i ena eller andra fal- let anses mest ändamålsenligt. Gränserna mellan statlig, primärkommunal och lands- tingskommunal verksamhet är följaktligen i fråga om vissa angelägenheter mindre på- tagliga. Så är bl.a. förhållandet inom un- dervisningsväsendet. Inte minst det gymna- siala stadiet utgör ett område för gemen- samma arbetsuppgifter. Under senare år har emellertid den dithörande statliga verksam- heten i stor omfattning överflyttats till de båda kommunala sektorerna, främst till pri- märkommunen. Liksom inom åtskilliga and- ra områden för samhällelig verksamhet före—
kommer även inom undervisnings- och ut— bildningsväsendet ett omfattande samarbe— te. Detta har form av samverkan mellan primärkommuner, mellan landstingskommu- ner samt mellan primärkommuner och landstingskommuner. Tidigare förhållanden och nuvarande kompetensområden ger från förvaltningsrättsliga synpunkter föga vägled- ning beträffande den lämpligaste framtida fördelningen av huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna.
Skolan skall smidigt anpassas till det för- änderliga samhällets växlande villkor och krav. I anledning därav genomförda eller planerade skolreformer måste i hög grad beaktas vid överväganden angående huvud— mannaskapets lämpligaste fördelning
8.4 Diskussion
Skolorganisatoriska och pedagogiska a'pek- ter. Den obligatoriska skolan har som re- sultat av en mångårig utrednings- och för— söksverksamhet blivit en enhet, för vilken det ansetts självklart med primärkommu- nalt huvudmannaskap.
Förslaget om »mellanskolan» (prop. 1968: 140) innebär ett väsentligt steg mot ökad samordning på det gymnasiala stadiet. Fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan er- sätts med en sammanhållen skolform. Or- ganisationen av denna skola får sin prägel av vissa för de olika utbildningsvägarm ge— mensamma grundläggande principer i fråga om lärotider, successiv differentiering och ämnesinnehåll. I samma mån som förslaget förverkligas är det nära nog nödvändigt, att denna integrerade skola får en huvudman. En delning av huvudmannaskapet genom att t. ex. bryta ut yrkesskolan och ställa den under särskild huvudman framstår som orea- listisk.
Den direkt yrkesinriktade utbildnmgen förutsätter emellertid i en del fall sådana anordningar av olika slag, att den kräver speciella skolanläggningar. Så är förhållan- det med yrkesutbildningen för jordbruk och skogsbruk. Inom vissa delar av vårdyrkesut- bildningen påkallar t.ex. behovet av prak- tikplatser för eleverna vid olika vårdinrätt-
ningar särskild samordning. Kravet på orga- nisatorisk enhetlighet äger sålunda inte ge- nerell giltighet för hela det gymnasiala sta— diet.
Från pedagogiska synpunkter utvecklas skolan mot en allt starkare enhetlighet. Ti- digare arbetade de olika skolformerna i viss mån som från varandra fristående en- heter. Under det senaste decenniet genom- förda eller planerade reformer innebär i detta avseende en väsentligt förändrad si- tuation. Sålunda har redan en långtgående koordination åstadkommits beträffande lä- roplanerna för grundskolan och dess gym- nasiala överbyggnader. Ett motsvarande samband föreligger även i pedagogiskt-me- todiskt hänseende. Inom grundskolans olika stadier successivt introducerade och tilläm- pade arbetsformer vidareutvecklas på det gymnasiala stadiet, t. ex. i fråga om studie- träningen. Ett betydelsefullt led i den peda- gogiska samverkan utgör fortbildningen av lärare.
Från skolorganisatoriska och pedagogiska synpunkter bör skolväsendet enligt utred- ningens mening i princip fungera som en enhet med en gemensam huvudman. En landstingskommunal grundskola måste i dagens läge betecknas som en orealistisk tanke. Primärkommunen framstår sålunda från nämnda synpunkter som den följdrik- tige huvudmannen för såväl grundskolan som den helt övervägande delen av de gym- nasiala skolformerna.
Planeringsfrågor. Utgångspunkt för skol- planeringen är den av statsmakterna fast- ställda skolorganisationen samt de föränd- ringar i densamma som med någorlunda sä— kerhet kan förutses. Anpassningen till sam— hällets växlande villkor och krav ställer fortlöpande anspråk på översyn och revi- deringar av tidigare skolplanering.
Förhållandena blir särskilt komplicerade för en skolform som »mellanskolan», vilken inom sig har utbildningar som beroende på graden av specialisering kräver olika stora rekryteringsområden.
Översiktsplaneringen ombesörjs av veder- börande departement och tillsynsmyndighet.
På det regionala planet svarar främst läns-
Ett övervägande sekundärkommunalt hu- vudmannaskap för de gymnasiala skolfor- merna medför bl.a., att både landsting och länsskolnämnd skall handlägga den regio- nala planeringen av skolväsendet ovanför grundskolan. En sådan anordning är enligt utredningens mening icke ändamålsenlig. Då det förefaller orealistiskt att frånhända hu- vudmannen med det grundläggande plane- ringsarbetet sammanhängande uppgifter, återstår möjligheten att i berörda hänseen- de begränsa länsskolnämndens verksamhet. Därigenom uppkommer emellertid en annan föga tillfredsställande situation, nämligen att den regionala planeringen i vad avser de gymnasiala skolformerna väsentligen handhas av landstinget, medan länsskol- nämnden företrädesvis svarar för den regio- nala planeringen av grundskolan.
På det lokala planet är det av vikt att skolplaneringen samordnas med den pri- märkommunala samhällsplaneringen i öv- rigt. Ju mera detaljerat planförfattandet blir, dess angelägnare synes det vara, att det ut- förs av den som senare skall sätta planerna i verket. Det framstår därför som ända- målsenligt, att den totala skolplaneringen på det lokala planet fullgörs av primärkommu- nen.
Administration och rationalisering. Inom en nära framtid beräknas mer än 85 pro- cent av samtliga ungdomar erhålla under- visning och utbildning på gymnasial nivå. Denna breddning i elevrekryteringen bidrar till att det medborgerliga intresset för peda- gogiska angelägenheter blir mera uttalat även beträffande de gymnasiala skolformer- na. I samma mån som en vidgad syn på un- dervisnings- och utbildningsfrågorna växt sig starkare, har det framstått som alltmera naturligt, att de teoretiska och praktiska ut— bildningsvägarna borde ses som en enhet. Tillkomsten år 1958 av den gemensamma kommunala skolstyrelsen och skolledning- en innebar en betydelsefull förändring, som bl. a. var ägnad att främja antydda tanke- gångar.
I ljuset av den starkt ökade tillströmning- en till de gymnasiala utbildningsvägama har
vinsterna av Skolstyrelsereformen blivit än mera påtagliga. Samverkan mellan den obli- gatariska skolan och dess överbyggnader har underrättats, elevernas möjligheter till val av utbildningsvägar och övergång från en skolform till en annan har vidgats, till- gängliga resurser har kunnat utnyttas mera effektivt osv.
Med hänsyn till medborgarengagemanget, administrativa omständigheter och rationa- liseringssynpunkter kan enligt utredningens mening tungt vägande skäl anföras för att inom en och samma kommun befintliga sko- lor i princip bör ha primärkommunalt hu- vudmannaskap. Därigenom främjas det medborgerliga intresset och medinflytandet. Vidare ernås administrativ förenkling samt ökade möjligheter att effektivt utnyttja per- sonella och materiella resurser, nämligen lärare, lokaler och deras utrustning samt åt- skilliga för skolväsendet helt eller delvis fö- rekommande primärkommunala förvalt- ningsrutiner, t. ex. underhåll av skolfastig- heter, uträkning och utbetalning av löner, medelsförvaltning, upphandling, personal- tjänst, bibliotek och AV-central, idrottsan- läggningar, skolmåltidsverksamhet och elev- vårdande åtgärder.
Utredningen framhåller, att det i vissa fall kan visa sig lämpligt att två eller flera primärkommuner bildar kommunalförbund för gemensamt handhavande av ifrågava- rande gymnasiala utbildningsverksamhet. Därigenom tillgodoses i ökad omfattning kravet på medinflytande. Samtidigt ernås en fördelning av ansvaret i ekonomiska och andra relevanta avseenden.
Som en ytterligare form för vidgat medin- flytande nämner utredningen möjligheten att bilda särskilda samrådsorgan sammansatta av representanter för respektive skolkom- mun och övriga inom berörda område be- lägna kommuner.
Ett sekundärkommunalt huvudmanna- skap för de gymnasiala skolformerna inne- bär en horisontell klyvning av skolväsendet. Från skoladministrativa synpunkter blir en sådan delning svårhanterlig och föranleder dubbelarbete samt försvårar olika rationali- seringsåtgärder.
8.5 Utredningens slutliga ställningstagande
Utredningen understryker, att såväl dess behandling av relevanta frågor som dess slutliga ställningstagande grundar sig på den nuvarande primär- och sekundärkommunala indelningen och den rådande kompetens-- fördelningen mellan berörda myndigheter. I den mån länsindelning, länsförvaltning m.m. reformeras, kan detta komma att ändra de förutsättningar, som i enlighet med direktiven tjänat som utgångspunkt för ut- redningsarbetet.
Huvudmannaskapet för jordbrukets, träd- gårdsnäringens och skogsbrukets yrkessko- lor samt för vårdyrkesutbildningen. Vissa direkt yrkesinriktade gymnasiala utbildning- ar måste i en del fall bedrivas under för— hållanden, som kan utgöra allvarliga hinder för deras inlemmande i den integrerade gym- nasiala skolan. Valet av huvudman för des- sa utbildningar kan följaktligen träffas rela- tivt oberoende av huvudmannaskapet för nämnda skola.
Till åsyftade utbildningar hör enligt ut- redningens mening bl.a. jordbrukets, träd- gårdsnäringens och skogsbrukets yrkessko- lor. Dessa skolors lokalisering utgör i regel ett hinder för deras infogande i den gymna- siala skolorganisationen i övrigt.
Flertalet av lantbrukets yrkesskolor har landstingskommuner som huvudmän. Det saknas enligt utredningens uppfattning bä- rande skäl att ändra på detta förhållande.
Lantbruksundervisningen (lantmästarut- bildning) och trädgårdsskolan vid Alnarps- institutet har liksom trädgårdsskolan i N orr- köping staten som huvudman. Nämnda ut- bildningar har rikskolekaraktär. Enligt ut- redningens mening finns det anledning att avvakta resultatet av de från och med den 1 juli 1967 genomförda förändringarna i fråga om Alnarpsinstitutets styrelse m.m., innan frågan om ett ändrat huvudmannaskap för institutet prövas. Huvudmannaskapet för trädgårdsskolan i Norrköping kan lämpli— gen övervägas i detta senare sammanhang.
Beträffande huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen ansluter sig ut- redningen i princip till de av skogsbrukets
yrkesutbildningskommitté framlagda försla- gen. Den till skogsinstitut förlagda skogs- tekniker- och skogsmästarutbildningen (eller motsvarande utbildning) föreslås sålunda er- hålla statligt huvudmannaskap,medan skogs- bruksskolorna föreslås erhålla landstings- kommunalt huvudmannaskap. Ett gemen- samt huvudmannaskap för jordbrukets yr- kesskolor och skogsbruksskolorna kan en- ligt utredningens mening förmodas främja ett vidgat samarbete mellan dessa skolor. Vårdyrkesutbildningen erbjuder särpräg- lade förhållanden av annan art. Vårdverk- samhetens huvudmän har byggt upp en om- fattande organisation för denna utbildning, vilket ter sig naturligt eftersom sådan ut- bildning till stor del måste förläggas till re- spektive vårdinrättningar. Ett dylikt gemen- samt huvudmannaskap underlättar bl. a. an- skaffandet av kompetenta lärare och hand- ledare, ordnandet av elevernas praktikplatser samt rekryteringen av vårdpersonal. I bety- dande omfattning bedrivs vårdyrkesutbild- ningen skild från övrig gymnasial utbildning. Ur rekryteringssynpunkt kan en dylik lös- ning medföra mindre gynnsamma effekter. En utbildning på hemorten eller i dess närhet är ur nämnda synpunkt att föredra, efter- som ungdomen företrädesvis söker sig till närbelägna utbildningsanstalter. Utredning- en erinrar vidare om att det för närvarande råder en viss oklarhet angående den fram- tida vårdyrkesutbildningens utformning, nämligen huruvida den under första termi- nen skall samordnas med konsumtionstek— nisk utbildning eller redan från början be- drivas som en självständig linje. Med hän- syn till dessa omständigheter finner utred- ningen, att någon enhetlighet i fråga om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildning- en inte kan anses påkallad. I princip bör vårdyrkesutbildningen handhas av huvud- mannen för respektive vårdverksamhet, dvs. främst landstingskommunerna och de lands- tingsfria städerna. Även primärkommuner i övrigt bör emellertid där så visar sig lämp- ligt kunna svara för sådan utbildning un- der dess inledande skede. Huvudmannaskapet för den integrerade gymnasiala skolan. Vid sitt slutliga ställ—
ningstagande till frågan om huvudmanna- skapet för den integrerade gymnasiala sko- lan aktualiserar utredningen vissa motiv, som anförts för de båda aktuella alternati- ven.
För ett övervägande landstingskommunalt huvudmannaskap har bl. a. anförts följande skäl:
landstingen äger erforderlig överblick över utbildningssituationen, har möjlighet att anpassa utbildningen efter förändringar i elevernas intresseinriktning och arbets- marknadens behov samt kan effektivt ordna elevintagningen,
med ett landstingskommunalt huvudman- naskap följer fördelarna av en gemensam besluts- och verkställighetsinstans på regio- nal nivå,
den integrerade gymnasiala skolan får en starkare kommunal-demokratisk förankring,
systemet med ekonomiska ersättningar från avlämnande till mottagande kommuner bortfaller i fråga om den gymnasiala sko- lans elever,
uppförandet av erforderliga elevhem löses bäst vid landstingskommunalt huvudmanna- skap,
en skatteutjämnande effekt ernås inom ett landstingsområde,
man förebygger i viss utsträckning behov av ytterligare kommunsammanläggningar ut- över de nu aktuella.
För ett övervägande primärkommunalt huvudmannaskap har bl. a. anförts följande skäl:
skolplaneringen utgör en del av den sam- hällsplanering som primärkommunen har ansvar för, och denna planering blir allt effektivare allteftersom kommunsamman- läggningarna fortskrider; samarbetet mellan länsskolnämnder och primärkommuner möj— liggör rationell skolplanering även på det regionala planet, där för övrigt främst läns— skolnämnderna har den erforderliga peda- gogiska och skolorganisatoriska sakkunska— pen; en med hänsyn till ungdomens önske- mål och samhällets intressen för hela länet gemensamt ordnad elevintagning förekom- mer i samarbete mellan länsskolnämnd och primärkommuner,
landstingen saknar befogenheter beträf- fande den fysiska planeringen, och en ut- vidgning av det s.k. planmonopolet till landstingskommun kan — därest det sker utan fullt samförstånd med samtliga berörda primärkommuner — komma att medföra svårbemästrade komplikationer,
den demokratiska förankringen tillgodo- ses bäst genom primärkommunalt huvud- mannaskap; förtroendemän samt föräldrar och målsmän engageras starkare; att rycka bort någon del av det under den gemen- samma skolstyrelsen sorterande skolväsen- det skulle innebära en åtgärd som helt mot- verkar strävandena att lokalt förankra den kommunala självstyrelsen; vid en samman- läggning av kommunerna inom kommun— blocken kommer omkring 75 procent av landets befolkning att bo i gymnasiekom— muner,
att på två huvudmän klyva skolväsendet mellan grundskolestadiet och det gymna- siala stadiet skulle medföra mycket kompli- cerade administrativa konsekvenser, medan däremot administrativ enhetlighet ernås vid ett gemensamt primärkommunalt huvud- mannaskap; den delning av styrelsen som uppkommer vid kommunalförbund erbjuder mindre olägenheter, eftersom det därvid ute- slutande gäller primärkommuner,
grundskolan och den integrerade gymna- siala skolan samordnas under en huvudman, vilket främjar pedagogisk samverkan, fort- bildning av lärare o.dyl.; ett effektivt ut- nyttjande av lokaler och lärare underlättas,
med primärkommunalt huvudmannaskap för grundskola och gymnasial skola möjlig- görs ett gemensamt utnyttjande av åtskilliga primärkommunala förvaltningsrutiner, näm- ligen underhåll av skolfastigheter, lönear- bete och medelsförvaltning, upphandling, personaltjänst, bibliotek, AV-central, idrotts- anläggningar, elevvård, skolmåltidsverksam- het m.m.
I anslutning till de anförda synpunkterna framhåller utredningen, att anordningen med ersättningar vid kommunal samverkan på skolväsendets område i fråga om den gymnasiala skolans elever kommer att kvar- stå vid primärkommunalt huvudmannaskap
men att kommunsammanläggningarna suc- cessivt kommer att väsentligt minska nämn- da olägenhet, att primärkommunerna visat ett påtagligt intresse att i erforderlig ut- sträckning tillgodose uppkommande behov av elevhem samt att landstingens skatteut— jämnande funktion reducerats i samma mån som samhället funnit andra former att i förekommande fall lätta primärkommuner- nas skattetryck.
Vid sitt slutliga ställningstagande har ut- redningen särskilt beaktat,
att inflyttningen till framför allt de större tätorterna i förening med den fortgående kommunsammanläggningen leder till att en allt större del av befolkningen kommer att bo inom gymnasiekommuner,
att grundskolan och dess gymnasiala över- byggnader alltmer utvecklas till ett sam- manhängande skolsystern,
att fördelarna med en gemensam kommu- nal skolstyrelse för grundskolan och de gymnasiala skolformerna är påtagliga samt
att det från rationaliserings— och kostnads- synpunkter är angeläget att frågan om hu- vudmannaskapet får en lösning som främjar ett ändamålsenligt utnyttjande av tillgäng- liga personella och materiella resurser.
Utredningen finner, att de omständig- heter som framkommit vid dess arbete och de motiv som i olika sammanhang anförts avgjort talar för ett primärkommunalt hu- vudmannaskap för den integrerade gymna- siala skolan.
Övrig av staten bedriven undervisning och utbildning liksom även dylik verksamhet med enskilt huvudmannaskap innefattas ic- ke i utredningens överväganden och förslag. I fråga om den s.k. färdigutbildningen framhåller utredningen dock, att den i be- tydande omfattning kan antas bli förlagd till olika företag, som sålunda kommer att utöva huvudmannaskapet för denna del av nämnda utbildning.
8.6 Genomförande
Vid genomförandet av den föreslagna om- fördelningen förmodas de nya huvudmän- nen i betydande ornfattning överta ägande-
rätten till skolfastigheterna m. m. Enligt ut- redningens mening bör detta emellertid in- te utgöra något villkor. Förhyrning av loka- ler, arrendering av övningsskogar o.dyl. nämns som alternativa utvägar. En eventu- ell överlåtelse kommer främst att gälla dels landstingskommunerna tillhöriga centrala verkstadsskolor och centrala yrkesskolor, som erhåller primärkommunalt huvudman- naskap, dels Skogsvårdsstyrelserna tillhöri- ga skogsbruksskolor och övningsskogar, som får landstingskommunalt huvudmannaskap. Utredningen förutsätter att övertagandet av skolanläggningar m.m. kommer att föregås av förhandlingar och avtal mellan respekti- ve parter samt diskuterar vissa problem, som därvid kan förmodas bli aktuella.
Omfördelningen av huvudmannaskapet enligt det framlagda förslaget medför en- ligt utredningens bedömande inga väsentliga förändringar i fråga om personalbehovet. Möjliga administrativa förenklingar anses i regel inte bli av den omfattningen, att nå— gon minskning i antalet med administrati- va uppgifter sysselsatt personal kan företas. Anställnings- och arbetsvillkoren för övri- ga till undervisningsverksamheten knutna personalkategorier beräknas inte i någon nämnvärd utsträckning komma att påver- kas av reformen.
De föreslagna förändringarna i huvud- mannaskapet leder enligt utredningens me- ning till vissa besparingar i vad avser hu- vudmännens investeringar och driftkostna- der. Primärkommunerna får fortsättnings- vis svara för en än större del av omkostna- derna. Utredningen erinrar i detta sam— manhang om de bidrag landstingskommu- nerna ger till yrkesutbildningen och förmo- dar, att dylika bidrag även fortsättningsvis kommer att beviljas.
I fråga om statsbidragen kan några smär- re ökningar visa sig erforderliga beträffan- de en eller annan anslagspost. Totalt sett antas emellertid det framlagda förslaget sär- skilt på litet längre sikt kunna leda till icke obetydliga besparingar.
Vid sin bedömning har utredningen icke tagit hänsyn till de förändringar i statsbi- dragsgivningen, som kan komma att vidtas
i samband med genomförandet av den in- tegrerade gymnasiala skolan.
Med hänvisning till bl. a. det framlagda förslaget om huvudmannaskapets omfördel- ning föreslår utredningen, att statsbidrags- givningen till skolväsendet skall bli föremål för utredning.
De åtgärder som omfördelningen av hu- vudmannaskapet påkallar kan i vissa fall kräva relativt lång tid. Förändringen bör därjämte enligt utredningens mening tids- mässigt samordnas med införandet av den integrerade gymnasiala skolan. Av anförda skäl föreslår utredningen, att omfördelning- en av huvudmannaskapet för de gymnasia- la skolformerna i princip genomförs från och med den 1 juli 1971, med en övergångs- period om tre år för reformens slutförande.
Reservation
av ordföranden Emil Näsström samt Iedamötema Bengt Olsson och Johan A. Olsson
Utredningen har enligt direktiven i uppdrag att utreda, om primärkommuner eller sekun- därkommuner eller en kombination av båda i framtiden skall vara huvudmän för det gymnasiala skolväsendet »mellanskolan». Utredningen skall vidare inventera och före- slå lösningar på de praktiska problem av organisatorisk och ekonomisk art, vilka upp- kommer om ändringar i huvudmannaskapet genomförs.
Den av utredningens majoritet föreslagna lösningen innebär, att huvudmannaskapet med några undantag skall vara primärkom- munalt.
Det är emellertid nödvändigt att utveckla och komplettera resonemangen i ett vidare perspektiv och sett på något längre sikt. Ut- redningens ställningstagande blir inte bara ett ställningstagande till spörsmålet vems skyldighet det skall vara att organisera skol- verksamheten, anställa erforderlig personal, anskaffa lokaler och inventarier samt svara för uppkommande kostnader i den mån de inte bestrids av annan. Det berör också frå- gor av en mera grundläggande och principi- ell natur.
Under en lång följd av år har den verk- samhet som bedrives av kommunerna under- gått en successiv utökning till sin omfattning och sitt innehåll, vilket skett genom en växelverkan mellan kommunala och statliga initiativ. För att åstadkomma större enheter, tillräckliga för att bära upp vissa service- och administrativa funktioner har en kom-
munreform genomförts i början av 1950— talet. Ytterligare en kommunreform pågår för närvarande genom utveckling av samar- betet inom kommunblocken så, att i kom— munblocken ingående kommuner samman— slås till förstorade primärkommuner.
Samhällsverksamheten innehåller emeller- tid aktiviteter som i många avseenden om- spänner större områden än de som omfattas av kommunblocken. Undervisningen ovan- för grundskolenivån är en aktivitet, som i flertalet fall har upptagningsområden som går utöver kommunblocksgränserna. Även andra kommunala aktiviteter kräver större områden såsom samhällsplaneringsfrågorna i allmänhet, vissa delar av socialvården, den lokala trafiken, ordnandet av kultur-, fri- tids- och turistanläggningar, vatten— och av- loppsfrågor, brandförsvar m. m.
Planeringen för och verkställigheten av dessa samhällsfunktioner löses för närva- rande i många fall genom en samverkan mellan de statliga tillsynsorganen på både riks- och länsnivå och respektive kommuner eller grupper av kommuner. Kommunerna emellan sker samarbetet genom avtal eller kommunalförbund.
I den mån olika grenar av den primär- kommunala verksamheten tenderar att i ökad omfattning kräva samverkan med and- ra kommuner kommer en sådan utveckling att utgöra en pådrivande faktor för en ännu längre gående sammanläggning av kommu- ner än den kommunblocksreform som är på
Även om den kommunala verksamheten kan fullgöras genom en samverkan mellan de statliga länsorganen och respektive kom- muner måste man nämligen räkna med att krav kan komma att resas på ytterligare sammanläggningar av kommuner (utöver de som för närvarande är aktuella) i den mån antalet verksamhetsområden ökar, där sam— verkan över de nya storkommunernas grän- ser är nödvändiga.
Den organisatoriska lösningen av dessa kommunala verksamhetsgrenar torde i stort sett kunna lösas efter något eller en bland- ning av följande alternativ.
1. Bibehållande i stort sett av nuvarande kompetens- och uppgiftsfördelning mellan primärkommuner och landsting och med primärkommuner identiska med kommun- blocken. I de fall samverkan behövs mellan kommunerna sker detta genom kommunal- förbund eller avtal.
För tillvaratagande av möjligheterna till effektiv planering och verksamhet förutsät— tes ökad medverkan av länsorgan (statliga eller kommunala), som vid behov förstärkes.
2. Bibehållande av nuvarande kompetens— och uppgiftsfördelning mellan primärkom- muner och landsting och med ett accepte- rande av att primärkommunernas gränser göres i huvudsak identiska med större nä— ringsgeografiskt samhörande områden (i hu- vudsak anslutande till A-regionerna). Här- igenom beräknas behovet av samarbetsavtal eller kommunalförbund mellan kommunerna kunna nedbringas till ett minimum och vi- dare kan behovet av den statliga länsförvalt- ningens medverkan för planerings- och råd— givningsverksamhet begränsas. En sådan utveckling av primärkommu- nerna som skulle innebära 3—4 primärkom- muner i län av genomsnittsstorlek skulle sannolikt innebära ett ifrågasättande av be- hovet av två kommunala organ (primärkom- muner och landsting).
3. Bibehållande av primärkommunerna vid i stort sett den storlek de får efter nu ak- tuella kommunsammanslagningsplaner och ett utnyttjande av länskommunen-landstinget för en skiktad fördelning av de kommunala
samhällsuppgifterna mellan primärkommu- ner och landsting, varvid uppgifter av regio- nal karaktär ombesörjes av landstinget och av lokal karaktär ombesörjes av primär- kommunerna.
I detta sammanhang måste frågan om samhällsmedborgarnas möjligheter att utöva inverkan på frågorna tillmätas stor betydelse och bedömas när man tar ställning till efter vilka principer man bör lösa den framtida fördelningen av olika samhällsuppgifter. Det måste vara angeläget att i så hög grad som möjligt tillse att medborgarnas lika in- flytande över besluten tryggas. En så bred bas som möjligt bör skapas för detta med- borgarinflytande med samtidig avvägning av kraven på effektivitet i samhällsverksam- heten. En utveckling mot en förstärkt statlig ramplanering av olika samhällsaktiviteter bör rimligen balanseras genom en ökad de— mokratisk förankring av den regionala och lokala följdplaneringen och verkställigheten av besluten. Möjligheterna att bibehålla en så bred bas som möjligt för medborgarin- flytandet påverkas av den utformning man väljer för den kommunala organisationen. Accepterar man mycket stora primärkom- muner blir följden en stark reduktion av antalet förtroendemän som engageras i verk- samheten. Skulle en sådan utveckling dess- utom medföra ett ifrågasättande av två kommunala nivåer och en överflyttning på dessa stora primärkommuner av de nuva- rande landstingskommunala uppgifterna, så begränsas ytterligare antalet medborgare, som engageras i den kommunala verksam- heten.
Om man i stället på något sätt skiktar de kommunala uppgifterna på landsting och primärkommuner kan man begränsa beho- ven av ytterligare sammanläggningar av pri- märkommuner. Ett bibehållande av två kom— munala nivåer ger möjligheter att tillsam- mans engagera ett större antal medborgare i samhällsangelägenheterna. En sådan kon- struktion gör det även möjligt att till det kommunala länsorganet Överflytta delar av den nuvarande statliga verksamheten på länsplanet.
Sett i detta vidare perspektiv har det
primärkommunala huvudmannaskapet för »mellanskolan» vissa svagheter.
I. Medborgarinflytandet över de på pri- märkommunal nivå fattade besluten i skol- frågor blir ojämnt fördelat.
Även efter en långtgående kommunsam- manslagning inom kommunblockens ram kommer »mellanskoleutbildning» att kunna anordnas endast i ca tre fjärdedelar av an- talet primärkommuner, och invånarna i öv- riga kommuner får ingen möjlighet att direkt påverka t. ex. sammansättningen av den skolstyrelse som har att leda verksamheten eller andra beslut av betydelse för skolverk- samheten. Anordningen med kommunalför— bund blir administrativt tungrodd om samt— liga berörda kommuner skall ingå i förbun— det. Den har dessutom den svagheten att det beslutande organet väljs indirekt, och att medlemskommunernas reella möjligheter att påverka de ekonomiska besluten är begrän- sade. En tillfredsställande lösning ur demo- kratisk synpunkt erhålles inte heller genom avtal mellan två eller flera angränsande kommuner.
11. Det primärkommunala huvudmanna- skapet leder vidare till en — ur demokra- tiska synpunkter — bristande balans i an- svarsfördelningen mellan stat och kommu- ner samt mellan den centrala och lokala för- valtningen. Med ett primärkommunalt huvudmanna- skap kommer nämligen planeringen av ut- bildningens lokalisering och dimensionering inte i första hand att ske inom huvudman- mens egna kommungränser. Under den tid som nu låter sig överblicka kommer den gymnasiala skolan att erbjuda ett mycket differentierat utbildningsval, i synnerhet i den del som motsvarar den nuvarande yr- kesskolan. Planeringen måste omfatta rela— tivt stora geografiska områden. De problem som är förknippade med en fortgående upp- byggnad och breddning av den gymnasiala utbildningen är i de flesta fall av den arten, att de bör lösas på det regionala eller det centrala planet. Läggs huvudmannaskapet på primärkommunerna måste således plane- ringsfrågorna i allt väsentligt komma att åvila de statliga organen.
Planeringen för gymnasium och fackskola vilar för närvarande i huvudsak på skolöver- styrelsen, medan länsskolnämnderna även sysslar med andra uppgifter. Det är ofrån- komligt att en detaljerad central planering leder till en viss stelbenthet och i vissa fall bristande anpassning till lokala förhållanden. De berörda medborgarnas möjligheter att påverka besluten är också små.
Landstingen har gjort betydande insatser på den regionala planeringen av yrkesut- bildningen. I mitten på 1950-talet lät fler- talet landsting utreda behovet av yrkesut- bildning i respektive län och utarbeta en or- ganisationsplan för denna utbildning. An- ledningen härtill var bl. a. att söka övervinna den eftersläpning yrkesutbildningen hade i förhållande till den gymnasiala utbild- ningen och att således skapa utbildnings- möjligheter för det stora antal ungdomar som var utestängda från vidare utbildning. Ett bidragande motiv var vidare näringsli- vets behov av utbildad arbetskraft.
Tre landsting har senare successivt trätt in som huvudmän för huvudparten och den mest kostnadskrävande delen av yrkesut- bildningen i respektive län, medan andra be- gränsat sina direkta åtaganden och förenat dem med en omfattande bidragsgivning till primärkommunala yrkesskolor.
Ett annat exempel på sekundärkommu- nalt engagemang i skolfrågorna belyses av utvecklingen i Stockholms län och stad. Det kommande storlandstinget beräknas så- ledes få viktiga uppgifter ifråga om plane- ring och samordning av verksamheten ovan- för grundskolenivån under det att den egent— liga skolverksamheten kvarligger på primär- kommunerna. Även om man inte helt kan bedöma uppgiftsfördelningen mellan primär- kommunerna och storlandstinget avspeglar den tänkta fördelningen av arbetsuppgifter dock behovet av en större överblick för den kommunala planeringen och samordningen av skolverksamheten på denna nivå än vad som kan erhållas från primärkommunala ut— gångspunkter. Utvecklingen inom det bli- vande storlandstinget kommer att ha stort intresse för utvecklingen inom andra delar av landet även om man därvid måste beakta
de speciella problem och förhållanden som föreligger inom storstockholmsområdet.
Frågan om sekundärkommunernas roll i den regionala planeringen över huvud taget behandlas av länsdemokratiutredningen i dess nyligen avlämnade betänkande. Läns- demokratiutredningens förslag innebär bl. a. att man på landstingskommunen överflyttar flera av de uppgifter som nu åvilar de stat— liga länsorganen, bl. a. länsskolnämndernas uppgifter. Frågan om planering och sam- ordning av en skolverksamhet som kräver stora upptagningsområden kan således ej lösas isolerat, i all synnerhet som utbyggna- den av detta skolväsende måste ses som ett visserligen viktigt men likväl underordnat led i den totala samhällsplaneringen.
Eftersom samtliga dessa frågor kommer att bli föremål för diskussioner och ställ- ningstaganden i samband med en slutlig be- handling av länsförvaltningsutredningen, länsindelningsutredningen och länsdemokra- tiutredningen är det angeläget att man i frå- ga om huvudmannaskapet för »mellansko- lan» inte föreslår sådana förändringar, som kommer att strida emot eller i avsevärd grad kan antagas föregripa de kommande principiella ställningstagandena till dessa olika länsutredningar.
Motiven för ett landstingskommunalt hu- vudmannskap för mellanskolan kan i kort- het anges i följande punkter.
a) I motsats till grundskolan kommer mel- lanskolan att, med undantag av de största städerna, ha ett upptagningsområde som är större än den egna kommunen, även sedan pågående kommunreform är genomförd. Åt- skilliga utbildningslinjer kommer att kunna anordnas på endast en eller ett fåtal platser inom varje län. Ett landstingskommunalt hu- vudmannaskap ger erforderlig överblick över utbildningssituationen och kan anpassa utbildningens inriktning och kapacitet till förändringar hos elevernas inställning och arbetsmarknadens behov m. m.
b) Planeringsverksamheten på länsplanet och verkställigheten av planerna förenas i allt väsentligt till ett och samma organ. Un- der samma huvudman och med gemensam elevintagning t. ex. i ett landstingsområde
underlättas planeringsmöjligheterna och sam- verkan mellan de olika »mellanskoleor- terna». Eleverna kan härigenom erbjudas största möjliga valfrihet i utbildning samti— digt som man når högsta beläggning i klas- serna och optimalt utnyttjande av lokaler, lärare och andra resurser.
c) Färdigutbildningen för elever som går i de yrkesbetonade linjerna i »mellanskolan: kan i viss utsträckning komma att förläggas till ett tredje, starkt specialiserat läsår i »mellanskolan». Sådan undervisning kan inom vart och ett ämnesområde ordnas en- dast i någon eller några kommuner i varje län. Landstingen har större förutsättningar att lösa dessa frågor genom sin större över- blick över verksamhetsområdet.
(1) Särskilda problem kan uppstå beträf- fande de skolanläggningar som finns utanför gymnasieorterna. Dessa frågor synes bäst kunna lösas om det är samma huvudman — landstinget — för dessa skolor som för gym- nasieorternas skolor och om man har länet som planeringsområde.
e) Även sedan kommunreformen genom- förts kommer ca 25 % av befolkningen att bo i kommuner som saknar »mellanskola», och saknar således demokratiskt inflytande på »mellanskolans» planering och drift. Dessa medborgare kan vid ett landstings- kommunalt huvudmannaskap erhålla infly- tande på val av skolstyrelse och andra väsentliga frågor rörande skolverksamheten.
f) Systemet med ekonomiska ersättningar från avlämnande till mottagande kommuner bortfaller vad avser »mellanskolans» elever.
g) Vid utvecklandet av samverkan över de olika »mellanskolområdenas» gränser i enlighet med vad som sagts i det föregå- ende kommer i större utsträckning än för närvarande att erfordras elevhem. Lands- tingen har naturligare förutsättningar att uppföra och driva dessa än vad en värd- kommun har i ett primärkommunalt huvud- mannaskap. I senare fallet får ju kommunen bygga elevhem för andra kommuners elever. Landstingen har också i praktiken visat prov på vilja och förmåga att ta sig an dessa frågor.
h) En skatteutjämnande effekt ernås in—
om ett landstingsområde. Förväntade ekono- miska svårigheter för mindre »mellanskole- kommuner» att bära upp hela »mellansko— lan» för ett område som är större än den egna kommunen elimineras. (Ett överflyttan- de till primärkommunalt huvudmannaskap av många landstingskommunala yrkesskolor kommer för enskilda »mellanskolekommu- ner» att innebära ett övertagande av mycket stora kostnader.)
i) Ett landstingskommunalt huvudmanna- skap byggt på horisontell samverkan inom »mellanskolan» och mellan olika »mellan- skolorter» motverkar tendensen till masto- dontskolor vilket kan bli följden av en långt driven vertikal samverkan mellan grundskola och »mellanskola». Samverkan mellan två olika huvudmän för utnyttjande av vissa lokaler rn. rn. är därför inte utesluten.
j) Man förebygger i viss utsträckning be- hov av ytterligare sammanläggningar av kommuner utöver de som nu är aktuella.
k) I Norge har man sedan några år prö- vat ett sekundärt huvudmannaskap för gym— nasium och yrkesskola och erfarenheterna därifrån synes vara goda.
En nackdel som är förenad med ett lands- tingskommunalt huvudmannaskap är den tu- delning av skolorganisationen i grundskola och »mellanskola» som blir följden. Loka- liseringsmässigt innebär dock även ett lands- tingskommunalt huvudmannaskap en för- läggning på sikt och i allt väsentligt till gym- nasieorterna. För att minska olägenheterna av denna tudelning kan samverkansformer mellan primärkommunerna och den lands- tingskommunala »mellanskolan» etableras som skall avse utnyttjande av lokaler, lärar- krafter, olika pedagogiska aktiviteter, olika elevsociala åtgärder m. m. Sådan samverkan måste även formellt ske mellan en primär— kommun (för grundskolan) och ett kommu- nalförbund (för »mellanskolan») eftersom kostnaderna skall fördelas mellan primär- kommunen och kommunalförbundet.
Utöver vad som berörts i det föregående vill vi anföra följande synpunkter till de överväganden utredningen gör i kap. 7:
7.4.1 Huvudmannaskapet och det medbor- gerliga inflytandet
Utredningen anför beträffande det medbor- gerliga inflytandet att det visserligen blir ett sådant vid landstingskommunalt huvudman- naskap, men att det blir mycket uttunnat. Det blir långt från den enskilde medborga- ren till landstingets förvaltningsutskott eller dess skolstyrelse. Vi vill dock erinra om, att ledningen för de i ett landstingskommunalt huvudmannaskap ingående skolenheterna gi- vetvis kan ordnas på flera olika sätt som i stor utsträckning tillgodoser god kontakt med medborgare å skolorten och elevernas föräldrar. Hittills har prövats system, där man å skolorten har ett arbetsutskott bestå- ende av ledamöter i den centrala skolstyrel- sen men som är lokalt förankrade och bo- satta i närheten av skolan. Andra system är lokala förvaltningsnämnder för varje skol— enhet. Vid ett landstingskommunalt huvud- mannaskap blir fler medborgare engagerade i skolornas ledning eftersom ju skolstyrelsen för grundskolan förblir verksam inom detta område.
7.4.2 Pedagogiska aspekter
Ett av de väsentligaste skälen för ett primär- kommunalt huvudmannaskap som utred— ningsmajoriteten i olika sammanhang anför, är värdet av samverkan mellan grundskola och »mellanskola». Det ligger givetvis nå- got positivt i detta men vi anser att dessa skäl inte får övervärderas. Vi erinrar om vad utbildningsministern säger i prop. 140, sid. 142:
»Vid planeringen för mellanskolan bör man i enlighet med de riktlinjer som fastställdes genom 1964 års riksdagsbeslut sträva efter att på varje ort med mellanskoleutbildning erbjuda flertalet studievägar inom mellanskolan. Orga- nisationen av dessa studievägar på skolenheter bör grundas på principen om s.k. horisontell samordning. Detta innebär att i första hand mellanskolans studievägar samorgansieras, me- dan vertikal samordning av grundskola och mellanskola bör ske endast då särskida skäl föreligger.»
När utredningsmajoriteten framhåller att det pedagogiska reformarbetet och lärarnas fortbildning främjas av ett primärkommu- nalt huvudmannaskap, vill vi anföra, att så— väl grundskolan som »mellanskolan» var för sig är tillräckligt stora enheter för att i fler- talet fall effektivt utnyttja tillgängliga re- surser i horisontell samverkan med andra skolenheter. Det förhållandet, att det är två huvudmän på en ort bör för övrigt inte förhindra ett samarbete dem emellan i dessa frågor och länsskolnämnden kan här ytter- ligare främja en sådan samverkan. Slutligen bör erinras om, att i landet höstterminen 1968 finns inte mindre än 995 högstadie- enheter i grundskolan men endast 224 gym- nasier. Det stora flertalet högstadieenheter har således inte möjlighet till direkt sam- verkan med den planerade »mellanskolans» enheter.
7.4.3 Synpunkter på organisation, planering, administration och ekonomi
Som också utredningen framhåller är det av stort värde att planering och verkställighet koordineras. Vi anser det vara bäst om det kan ske av samma huvudman. Eftersom planeringen av »mellanskolan» genom de stora elevupptagningsområdena väsentligen måste ske på det regionala planet bör lands- tingen ha de bästa förutsättningarna för så- väl planering som genomförande av pla- nerna. Vid ett landstingskommunalt huvud— mannaskap torde länsskolnämndens arbets- uppgifter och ställning få omprövas.
I olika sammanhang betonar utredningen bl. a. värdet av den gemensamma skolstyrel- sen för grundskola och >>mellanskola». Vi erkänner också vissa fördelar i detta men av skäl som anförts ovan under kommentarerna till 7.4.1 anser vi att fördelarna inte får över- värderas. Ett landstingskommunalt huvud- mannaskap skulle å andra sidan medföra att man för skolverksamheten på »mellanskole- nivån» skulle få en enhetlig bedömning och syn på skolverksamheten för ett helt län.
Utredningen har på grundval av den ge- nomförda undersökningen inte ansett sig med säkerhet kunna avgöra om kostnaderna skulle bli högre eller lägre vid det ena eller
det andra huvudmannaskapet. Bättre förut- sättningar för att kunna göra sådana jäm- förelser skulle ha förelegat om man hade kunnat jämföra likartade yrkesavdelningar hos primärkommuner och landsting. Sådana jämförelser har emellertid icke kunnat ge- nomföras. Det är inte administrationen i och för sig som i det ena eller andra fallet blir billigare. Både landsting och kommuner har väl utvecklade kontorsrutiner och fastighets- avdelningar. En möjlig kostnadsbesparing ligger i en effektiv planering syftande till välfyllda avdelningar och skolor. Genom det smidiga planerings- och beslutsförfaran- det som endast landstingen genom sin om— fattning kan erbjuda och som en följd därav den intima samverkan som kan ske mellan skolenheterna inom ett län synes ett lands- tingskommunalt huvudmannaskap ha myc- ket goda förutsättningar till ekonomisk drift. Denna uppfattning styrks i hög grad av den utförliga redovisning utredningen erhållit från Västernorrlands landstings utbildnings— verksamhet.
Sammanfattningsvis anser vi reservanter således att flera tungt vägande skäl talar för ett landstingskommunalt huvudmannaskap för »mellanskolan». Utvecklingen synes gå i den riktningen att dessa skäl alltmer vinner i styrka.
Emellertid torde stora svårigheter förelig— ga att omedelbart genomföra en sådan för- ändring av huvudmannaskapet. Landstingen torde bl. a. av ekonomiska och organisato- riska skäl inte f. n. vara beredda att ta på sig denna stora uppgift. Härför krävs en relativt lång anpassningsperiod. Det är därför inte praktiskt möjligt att nu föreslå att »mellan- skolan» överföres till ett landstingskommu- nalt huvudmannaskap.
Läget beträffande de övergripande pro- blem som behandlas i de olika länsutred- ningarna talar även för att man nu ej skall vidtaga genomgripande förändringar, som sedan — på grund av kommande ställnings- taganden till dessa övergripande frågor — kan visa sig vara förhastade.
Ett speciellt problem föreligger i de län där landstingen övertagit huvudmannaskapet
för huvuddelen av yrkesutbildningen (Öre- bro, Gävleborgs och Västernorrlands län).
Starka motiv kan anföras för att man i dessa län skulle föreslå att övriga delar av »mellanskolan» (gymnasium och facksko- la) borde överföras till ett landstingskommu- nalt huvudmannaskap under förutsättning att respektive landsting och en majoritet av kommunerna vore överens härom. Överta- gandet av lokaler och personal skulle i så fall ske på samma villkor som förutses ifråga om övergång från landstingskommunalt till primärkommunalt huvudmannaskap. Då ett sådant förfarande emellertid skulle föregripa kommande ställningstaganden till de över- gripande frågorna, som tidigare angivits an- ser vi oss emellertid f.n. förhindrade att föreslå ett sådant förfaringssätt.
Vi anser emellertid av samma skäl att man inte kan föreslå att yrkesskolorna i dessa län skall överflyttas till primärkom- munalt huvudmannaskap. Genom det sam- arbete, som redan sker i dessa län mellan de båda huvudmännen inom »mellanskolans» område och vilket ytterligare kan utvecklas, bör en sådan ordning övergångsvis inte för— hindra den horisontella samordningen mel- lan yrkesskola och gymnasie/ fackskola, som talas om i prop. 140: 1968. Då ett omfat- tande samarbete under en lång övergångstid måste etableras mellan gymnasieorternas »mellanskolor» och perifera yrkesskolor måste förutsättningarna vara minst lika goda för en motsvarande samverkan mellan de landstingskommunala yrkesskolorna och de primärkommunala »mellanskolorna».
Ett slutgiltigt ställningstagande till huvud- mannaskapsfrågan även för dessa län bör således anstå till dess större klarhet vunnits beträffande de övergripande frågornas lös- ning.
Vi anser därför att »mellanskolan» (fackskolan, gymna- siet och yrkesskolan) tillsvidare med nedan angivna undantag i huvudsak kvarbliver vid ett primärkommunalt huvudmannaskap,
att jordbrukets och skogsbrukets yrkes— skolor erhåller ett landstingskommunalt hu- vudmannaskap, dock med undantag för Al- narpsinstitutet och anstalterna för skogstek—
niker- och skogsmästarutbildning samt träd- gårdsskolan i Norrköping som förblir stat- liga,
att vårdyrkesutbildningen handhas av sjukvårdshuvudmännen (landstingen och storstäderna) utom i de fall där det efter 10- kal och närmare prövning kan anses lämp- ligt att det inledande skedet åvilar primär- kommunerna,
att de landstingskommunala yrkesskolorna på »mellanskolenivå» i Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län bör kvarbliva vid landstingskommunalt huvudmannaskap till dess erfarenheter vunnits av den nya »mel- lanskolans» verksamhet samt i avvaktan på de slutliga ställningstagandena till de över- gripande förslagen om fördelning av arbets- uppgifter mellan staten, landstingen och pri- märkommunerna; det bör ankomma på Kungl. Maj:t att aktualisera denna fråga sedan erfarenheter vunnits.
Bilaga 1. Tabellbilaga
Tabell ]. Primärkommunernas gymnasiala skolbyggnader (i 1 000 kr).
Gymnasiala skolbyggen 1960/ 67
Samtliga gymnasiala skolor
kol. 1 totala kostn.
kol. 2 statsbidrag
kol. 3 egna investe- ringar o. dyl.
kol. 4 låne- skulder
kol. 5 låne- skulder
kol. 6 bokförda byggnads- värden
56 268 81 405 20 859 12 604 37 893 22 804 25 481 9 995 3 877 388 27 222 35 005 10 164 8 852 14 063 10 587 27 246 24 637 22 818 36 979 6 139 12 400 18 770 AC 11 357 BD 39 896 A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z
11517(20,5 %) 19 124 (23,5 %) 6 671 (32,0 %) 4 303 (34,1 %) 9 677 (25,5 %) 8 349 (36,6 %) 5 947 (23,3 %) 5 384 (53,9 %) 1 651 (42,6 %) 161 (41,5 %) 7 890 (29,0 %) 10 223 (29,2 %) 3 305 (32,5 %) 2 664 (30,1 %) 3 945 (28,1 %) 3 991 (37,7 %) 7 356 (27,0 %) 4 614 (18,7 %) 4 916 (21,5 %) 11 794 (31,9 %) 1 853 (30,2 %) 3 760 (30,3 %) 5 548 (29,6 %) 4 051 (35,7 %) 9 356 (23,5 %)
44 751 (79,5 %) 62 281 (76,5 %) 14188 (68,0 %) 8 301 (65,9 %) 28 216 (74,5 %) 14 455 (63,4 %) 19 534 (76,7 %) 4 611 (46,1 %) 2 226 (57,4 %) 227 (58,5 %) 19 332 (71,0 %) 24 782 (70,8 %) 6 859 (67,5 %) 6 188 (69,9 %) 10 118 (71,9 %) 6 596 (62,3 %) 19 890 (73,0 %) 20 023 (81,3 %) 17 902 (78,5 %) 25 185 (68,1 %) 4 286 (69,8 %) 8 640 (69,7%) 13 222 (70,4 %) 7 306 (64,3 %) 30 540 (76,5 %)
20 237 11 146 6 790 15 057 8 495 3 140 3 349 1 115
3 868 15 331 5 793
614 3 002 3 825 16 088 6 319 3152 5 047
491 6 971 5 493 4243 10 540
63 063 16 076 13 725 34 362 26 251 10 796 23 488
1 275 3 040 15 390 28 120 13 658 16 471 12 461 20 768 24 023 14 226 11 563 20 164
5 145 31 909 19 058 16 499 30 083
162 274 149 013 26 255 25 955 93 201 38 449 30 963 35 995 3 696 9 066 32 864 72 562 15 316 52 966 34 865 31 373 33 305 72 573 45 684 45 672 25 872 48 820 21 516 25 494 80 644
Summa 577 709 158 050 (27,4 %) 419 659 (72,6 %) 160106 471 614 1 214 393
Tabell 2. Landstingskommunernas byggnader för centrala verkstadsskolor, centrala yrkes- skolor, vårdyrkesskolor och sjuksköterskeskolor (i 1 000 kr).
Skolbyggen 1960/ 67
kol. 1 totala kostn.
kol. 2 statsbidrag
kol. 3 egna investe- ringar o. dyl.
Samtliga skolbyggnader
kol. 5 låne- skulder
kol. 6 bokförda byggnads- värden
19123 9496 11546
16 900 12 756
"'D
1 129 417 12 574 1472 5 127 7 214 3 956 5 325 28 440 14 300 3 119 14 940 24 709 1 701 AC 1 414 BD 12 811
Naxgcewwwozgermmommenw
5 907 (30,9 %) 4 650 (49,0 %) 4 468 (38,7 %)
7 145 (42,3 %) 4 260 (33,4 %)
436 (38,6 %)
3 634 (28,9 %) 674 (45,8 )% 378 (7,4 %) 2 207 (30,6 %) 789 (19,9 %) 531 (10,0 %) 10 107 (35,5 %)
5 800 (40,6 %) 323 (10,4 %) 5 643 (37,8 %)
10 082 (40,8 %)
1200 (70,5 %) 648 (45,8 %) 4163 (32,5 %)
13 216 (69,1 %) 4 846 (51,0 %) 7 078 (61,3 %)
9 755 (57,7 %) 8 496 (66,6 %)
693 (61,4 %)
417 8 940 (71,1 %) 798 (54,2 %) 4 749 (92,6 %) 5 007 (69,4 %) 3 167 (80,1 %) 4 794 (90,0 %) 18 333 (64,5 %) 8 500 (59,4 %) 2 796 (89,6 %) 9 297 (62,2 %) 14 627 (59,2 %) 501 (29,5 %) 766 (54,2 %) 8 648 (67,5 %)
3 501
5 808
2917
lllällllllll
5 808 833
5 720
14 042 4 685 8 033 6 823 10 419 12 9191
44122 821 5 133 8 026 4 756 4 8903 8 258 4 634 7 568 26 270 14 100 8 943 13 947 24 232 3 859 10 809 28 910
Summa 208 469 73 045 (35,0 %) 135 424 (65,0 %) 12 226 22 195 236 489
1 Redovisningen innefattar bl.a. Kronobergs-Hallands sjuksköterskeskola, som drivs tillsam- mans med Hallands länsilandstingskommun, och Rikspappersskolan, som drivs tillsammans med Markaryds köping och Svenska pappersindustriförbundet. De båda skolornas bokföringsvärden är 2,676 respektive 3,449 milj. kronor. * Centrala verkstadsskolan i Oskarshamn, som har ett bokföringsvärde om cirka 3,430 milj. kronor, drivs i samverkan med Kalmar? läns norra landstingskommun, medan Sydöstra Sveriges sjuksköterskeskola, som har ett bokföringsvärde om 0,854 milj. kronor, drivs i samverkan med Blekinge läns landstingskommun. Angivna bådaibokföringsvärden ingår i den redovisade summan. " Landstinget driver även tillsammans med Göteborgs stad en central yrkesskola (redovisad i tabell 1).
Tabell 3. Bokföringsvärden för landstingskommunala sjuksköterskeskolor och vårdyrkesskolor (i 1 000 kr).
Sjuksköterske— Vårdyrkes- Län skolor skolor Summa Anmärkningar
3 863 4 617 8 480 — — — Utredning om en landstingskommunal vårdyrkesskola pågår 1 461 360 1 821 1 752 — 1 752 — 20 625 20 625 Vårdyrkesskola som även inrymmer sjuk— sköterskeskola 2676 — 2 676 Sjuksköterskeskola som drivs i samver- kan med Hallands läns landstingskommun 854 854 Sjuksköterskeskola som drivs i samver- kan med Blekinge läns landstingskom- mun
E
2 807 3 138 3 298 3 928 — 349 3 778 3 778 866 2 959 2 879 3 302 820 820 1 445 4 119 6 500 6 900 1 708 1 708 2 465 2 465 Vårdyrkesskola under uppförande 1 783 2 483 1 271 1 271 AC 2 866 3 550 BD 1 578 2 040
Summa 44 670 79 018
Naxgcewwwozzr
Samtliga skolbyggnader Län Skolbyggen 1960/67 _—
kol. 6 bokförda byggnads- värden
kol. 1 kol. 3 totala kol. 2 kostn. statsbidrag
kol. 4 kol. 5 egna investe- låne- låne- ringar o. dyl. skulder skulder
2 595 408 1 255 668
56
1 621
265 1 054
575 1 715 2 951 1 125 5 450 2 900 2 591
6 375 1 837 AC 1 091 BD —
N*CXåCHmWWZFNHEEQWWUOw
1 471 (56,7 %)
3; (30,0 %) 326 (48,8 %)
5 (73,2 %) 682 (42,1 %)
197 (18,7 %) 166 (28,9 %) 560 (32,7 %) 782 (26,5 %) 724 (64,4 %) 763 (14,0 %) 1 800 (62,1 %)
1 397 (21,9 %) 542 (29,5 %) 742 (68,0 %)
1 124 (43,3 %) 408 (100 %) 878 (70,0 %) 342 (51,2 %)
5 (26,8 %)
939 (57,9 %) 265 (100 %) 857 (81,3 %) 409 (71,1 %) 1 155 (67,3 %) 2 169 (73,5 %) 401 (35,6 %) 4 687 (86,0 %) 1 100 (37,9 %) 2 591 (100 %)
j, _ 4 978 (78,1 %) 1 295 (70,5 %)
349 (32,0 %)
Zillllllll
U)
llllllllllllll
w
llllllllllllllällllllll
752 1 897 1 747 3 336 3 522 2 102 2 185
857 2 581 4 398 2 154 2 964 2 982 5 048 3 532 5 961 1 450 3 059 2 027 9 425 1 013 1 507 3 616
Summa 34 532 10 570 (30,6 %) 23 962 (69,4 %) x] 4 68115
Tabell 5. Byggnader vid av Skogsvårdsstyrelserna drivna skogsbruksskolor (i 1 000 kr).
Samtliga skolbyggnader
Län Skolbyggen 1960/67
kol. 6 kol. 1 kol. 3 kol. 4 kol. 5 bokförda totala kol. 2 egna investe- låne- låne- byggnads- kostn. statsbidrag ringar o. dyl. skulder skulder värden
1 405 700 (49,8 %) 705 (50,2 %) 600 600 780 — — -— — 77 600 1 362 500 (36,7 %) 862 (63,3 %) 194 194 832 1 165 520 (44,6 %) 645 (55,4 %) 471 471 578 650 68 (10,5 %) 582 (89,5 %) 15 15 300 1 577 722 (45,8 %) 855 (54,2 %) 50 50 2 317 398 230 (57,8 %) 168 (42,2 %) 203 211 550 1 900 1 000 (52,6 %) 900 (47,4 %) 588 686 600 838 190 (22,7 %) 648 (77,3 %) 66 66 450 900 380 (42,2 %) 520 (57,8 %) 92 92 600 670 229 (34,2 %) 441 (65,8 %) 184 184 109 1 764 540 (30,6 %) 1 224 (69,4 %) 290 290 1 100 1 903 758 (39,8 %) 1 145 (60,2 %) 769 769 1 705 1 412 526 (37,3 %) 886 (62,7 %) 170 379 1 057 —— — —— — 180 1 554 3 225 1 450 (45,0 %) 1 775 (55,0 % 500 500 3 895 1 220 450 (36,9 %) 770 (63,1 %) 7 107 916 900 500 (55,6 %) 400 (44,4 %) 150 635 2 400 460 396 (86,1 %) 64 (13,9 %) — 84 750 3 400 1 985 (58,4 %) 1 415 (41,6 %) 305 305 3 257 3 742 2 089 (55,8 %) 1 653 (44,2 %) —— — 2 895
Summa 28 891 13 233 (45,8 %) 15 658 (54,2 %) 4 654 5 895 27 245
HEWMUOW
Naxgcwwwozra
Tabell 6. Sammanställning av tabellerna 1, 2 och 4 (beloppen angivna i 1000 kr).
Huvud- Samtliga gymnasiala man Gymnasiala skolbyggen 1960/67 skolor
kol. 6 kol. 1 kol. 3 kol. 4 kol. 5 bokförda totala kol. 2 egna investe- låne- låne- byggnads- kostn. statsbidrag ringar o. dyl. skulder skulder värden
Pk 577 709 158 050_(27,4 %) 419 659 (72,6 %) 160306 471 614 1 214 393 Lk 243 001 83 615 (34,4 %) 159 386 (65,6 %) 12t613 22 582 304 604
Pk = primärkommunerna Lk = landstingskommunerna
Anmärkning: Vid jämförelser mellan i tabellbilagan angivna bokförda byggnadsvärden bör upp- märksammas, att avskrivningarna företas enligt något växlande principer (se 7.5.1).
Bilaga 2.
förbund
& 1.
A och B kommuner är sammanslutna till ett kommunalförbund för nedan angivna ändamål, nämligen
att vara huvudman för grundskolans hög- stadium och det gymnasiala skolväsendet (gymnasium, fackskola, yrkesskola) och att som sådan fullgöra de åligganden som för- fattningsenligt åvilar kommun,
att vara huvudman för den frivilliga musikundervisningen inom grundskolan och det gymnasiala skolväsendet samt att stödja musiklivet inom förbundsområdet.
& 2. Förbundets namn är A—B kommunalför— bund och förbundet har sitt säte i A.
8 3.
Antalet förbundsfullmäktige är 30. Av dessa utser A kommun 18 och B kommun 12.
Förbundsmedlemmarnas nu angivna re— presentation i förbundsfullmäktige har be- stämts med hänsyn till deras inbördes invå- narantal den 1 januari 1968. Vid ändrat in- vånarantal äger medlem påkalla däremot svarande ändringar i förbundsmedlemmar- nas inbördes representation i fullmäktige.
Beslut om ändrad sammansättning av förbundsfullmäktige skall äga tillämpning vid val för tid, som infaller efter utgången av löpande mandattid för fullmäktige.
Exempel på förbundsordning för kommunal-
8 4.
Förbundets styrelse skall tillika vara dess skolstyrelse enligt skollagen den 6 juni 1962.
Antalet ledamöter i förbundsstyrelsen är 12 jämte lika många suppleanter. För val- barhet, sättet för utseende av ledamöter och suppleanter samt dessas mandattid skall vad i 13 och 14 55 skollagen stadgas äga mot- svarande tillämpning. Vid suppleantval skall anges, för vilken ledamot suppleant i första hand skall inträda.
?) 5.
För anskaffande av erforderliga medel för kommunalförbundets verksamhet äger förbundet upptaga lån, dock att förbunds- medlemmarnas särskilda medgivande erford- ras för upptagande av lån, varigenom för- bundets samlade låneskuld bringas att över— stiga 7 miljoner kronor.
8 6. Förbundet äger icke rätt till egen fond- bildning.
ä 7.
Förbundet svarar för de kostnader för skolskjutsning och inackordering som åvilar kommun beträffande samtliga elever på. grundskolans högstadium inom förbunds- området.
Nyttjar medlemskommun för till densam- ma hörande skolenhet eller skolform kom- munalförbundet tillhöriga lokaler eller sär- skilda anordningar eller inrättningar har kommunen att för varje läsår utge ersätt- ning härför till förbundet. Ersättningen skall beträffande varje sådan lokal, anordning eller inrättning i princip motsvara den andel av förbundets årliga nettokostnader för den— samma, som belöper på elever från skolen- het eller skolform, för vilken vederbörande kommun är huvudman. Vid beräkningen fördelas ifrågavarande nettokostnader lika på samtliga elever som enligt officiell under- visningsstatistik för redovisningsåret ifråga regelbundet nyttjar lokalen, anordningen eller inrättningen.
Uppgift om vilka lokaler, inrättningar eller anordningar som medlemskommun önskar nyttja för visst läsår, skall före in— gången av redovisningsåret ifråga av kom- munens skolstyrelse tillställas förbundets styrelse.
& 9.
Förbundsmedlemrnarna har vid varje tid- punkt den andel i förbundets tillgångar och skulder, som motsvarar medeltalen av deras bidrag till förbundets verksamhet under se- nast gångna tioårsperiod eller, om förbundet upplöses före den första tioårsperiodens slut, under de år förbundet varit i verksamhet. Nu angivna grunder skall jämväl gälla vid av förbundets upplösning föranlett skifte.
5 10. Förbundsmedlemmarna har att tillhanda- hålla medel för förbundsverksamhetens be- drivande efter sina i skattekronor uttryckta, av vederbörande myndigheter fastställda, skatteunderlag.
8 11.
Uppgift om det bidrag, som medlem en- ligt förbundets budget har att för visst år utgiva till förbundet, skall årligen före den 1 oktober tillställas vederbörande kommu- nalrämnder.
Under det år, för vilket medlemsbidragen sålunda fastställts, skall dessa av respektive kommunalnämnder tillhandahållas för— bundsstyrelsen med en sjättedel å tionde da— gen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november.
& 12. Om förbundets verksamhet i övrigt gäller vad i lag och författning därom är stadgat.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1968
Kronologisk förteckning
. Nordisk patentråd. Tredje instans i patenmaker. . Kopenhevns lufthavns fremtid.
. Handelsdokumentguide.
. Konsumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge 09 Svenge. Nordisk samarbejde om laegmidler. . Nordisk gränsregion. Näringspolitik och samhällsservice. Nordic Economic and Social Cooperation. Harmonisering ev socialhjälpslagstiftningen i de nordiska länderna. . Langtidsplan for Nordforsk. . Kulturformidling. Mål og midler. . Samnordisk social utbildning. . Den obligatoriska skolan i Norden. . lndstilling om udvidet kernekraitsamarbejde i Norden.
mamma ppmg mmh—
JA.—hdd _:
»
|
Systematisk.förteckning- i i
. .. _. . _ ___.-_— .
Justitiedope'rtementet
Handliggningen ,ey seksrhsu'lrågpr [4].
Trafik lsutredninzgard
Förvaltnings 7]
Intersexu ltönsti, [hörighet [23]
Verkställighet av utländska dömer. [40]
Utsöknir'td'öt't VII. [4 1] Degspresssns situation". [48]
Vattenlagene torrl_iggningsbestöm_mplse_r. [5,1] Fylleristrsfhit'redrii'ngenJ .Bot olle'r böter. Del 1. [55] 2.- Del 2. Bllagorna. [5.6]
Försvarsdeparlementot
Ekonomisystem för försvaret' [1] Ekon'omiswtem för försvaret Blhe'ng. [2 Säkerhetspolitik ,och försvarsutgitter; [1 ] Frivilligtömaretfl. [54]
Socialdeporte'mentet
Penslonirstillskött "mm. [21] Företeglhäoovlrd. [44]
Ko'mmuniketionsdepartemente't
Allmänne väger. [17] Parkering. [18]
Bilrefistrering.[ [23]
Loka trafiken/res. [33] Trensportlorskningens organisation. [34] Stor'landstingets författning. Förvslti'iinq och tal [4 ] Arkiv inom hilsok och sjukvård. [63]
Finsnsdepe'rtem'entet
Koncentrsdonsutre'dninqen. ll. och funktionssätt [3] lll. Industrins struktur och konkurrens- förhdllandsn. [5] W. Strukturutveekling och konkurrens lnom- handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det pri- vete näringslivet.[ [7] Upphandling av byg nader. Del. I. Formerna. [240] Avstämning av 196 års långtidsutredninu. [4 ][Äznårede svskrivningsregl'er för rörelse- och h 'sstlgheter. 1966 års festiohetstaxsringskommitteer.1.19660” sll- mönns fastighetsuxeri 31]. ZEsniuhetstaxerlnuens regler och organisation. 32
Eldistributionens rationalisering. [39] Aflirsverksutredriinqen Affirsverken: Ekonomi, kon- kurrens och eftektivnat. Del 1. [45] 2. Del 2. Biligor. [46] Trektorbedattning. [50
Statligt förarskydd. [ 2 Förenklad aktiehenterlho. [59]
Utbildningsdepertementet
1958 års utredning kyrks- stat: Xl. Svenska kyrkan och staten. [11],
Kreditmsrknsdens struktur
Förvaltningen ev kyrklig Jord m.m. [12]
Läromedels utred .,Skblbokslpvermoer. [114] _ 2. lörnr'nedel för epociulundervnnmu [3 B ' - 1965 års Mmikutbud nlrioskommlttå. 1. usikutblldnlm l -' Sverige. Del. I. [1512 Del. :II. [49] . -— Sti'idie'p'rognos och 'studielrsmuön'g. [25] Förslag till prodikötexter in Ge'rnls Tommaso; för kyrko- år en 060- helgdsg'sr. [
Huvddms'nn'eskepet (ör de gym'nesis'ls skolformerna; [63]
Jordbruksdepertementet '
w_Skogsbrukm planli nin str o:. a' wlirkesbslsnseu 967919] 0 in ” Fritids'flske't'. [13] Rennäringen i Sverige. [16] Jordhivdslsg 22]t Jordbriil0£0n0nde. 5.7]
Handelsdep'artementet Konsumentuliplysnlnq'.__[58.] ' lnrlkssdeportomentet Statistikbehov och stedetikproduktlon för reolonsls utred-
[ 3.1 Upon-odling sv 'ston bostadsprojekt [43] _ . Statskontorets översyn av srbetsmirknsd'sverksts organise- tion. 1. Arbsumsrknadsverket och srbetmarknsdspolitiken Huvddra port. 60] 2. Skilda rapporter. senare) .Tin & enormt om srbatsmsrknaåspohtikon [62] '