SOU 1970:58
Yrkesutbildningsberedningen
Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartemcntet
I sitt första betänkande (SOU 1966: 3), som var ett genomgripande principförslag till reformering av den svenska yrkesutbildning- en, främst på gymnasial nivå, hade Yrkes- utbiIdningsberedningen anledning att i olika sammanhang påpeka och diskutera närings- livets/arbetslivets insatser och medverkan i yrkesutbildningen. Denna medverkan har va- rit och är mycket mångsidig. Den innebär en samverkan mellan samhällets skolväsen och näringslivet, som måste bedömas vara av allra största betydelse.
En dylik samverkan är av behovet i fråga om tex utformningen av yrkesutbildningens innehåll och läroplaner, i fråga om plane- ringen för yrkesutbildningen och beräkning- en av dess dimensionering, i fråga om an- ordnandet av utbildning i vissa fall, i fråga om fastställandet av erforderliga läromedel och yrkesredskap, i fråga om lärarutbild- ningen och i fråga om arbetet att ständigt hålla yrkesutbildningen aktuell.
I principbetänkandet aviserade YB, att beredningen avsåge att efter ytterligare ut- redning återkomma i ett senare samman- hang till vissa frågeställningar som rörde samverkan mellan skola och arbetsliv.
Vid arbetet härmed befanns det lämpligt att söka få en samlad bild och ett samlat grepp på de olika frågor som rörde denna samverkan. YB tillsatte en särskild arbets- grupp härför. På grundval .av dess förslag framlägger YB härmed ett betänkande an- gående samverkan mellan skola och arbets- liv. Beträffande grundprinciperna för detta betänkande vill YB redan här anföra föl- jande:
I medvetande om att det för närvarande finns samverkan i en rad olika avseenden, har YB först försökt att få en samlad bild över nuvarande samverkanformer. Det har blivit en splittrad bild —— men det måste den vara enligt Yst mening när det gäller en så mångfacetterad utbildning som den svenska yrkesutbildningen. Splittringen i och för sig är därför ej något fel. Men ställd i relation till den helhetssyn på hela det gymnasiala skolväsendet, som YB starkt hävdat och vunnit gehör för, kan den splittrade samverkanbilden rymma brister som bör täckas.
Yst förslag i förevarande betänkande har ansetts påkallade av intresset att bevaka hur yrkesutbildningen gestalt-ar sig i dels den nya helintegrerade gymnasieskolan, dels yrkes- teknisk högskoleutbildning och intresset av att alla yrkesutbildningens intressenter kom- mer att medverka aktivt vid genomförande av det beslutade reformprogrammet.
Den arbetsgrupp, som gjort de utredning- ar och utarbetat de förslag till YB, som ligger till grund för detta betänkande, har bestått av YB:s ordförande, beredningens ledamöter Haldén, Isling, Karlson och Ste- fanson samt YB:s experter ombudsmannen Einar I. Karlsson och verkställande direk- tören Matts Bergom Larsson.
YB har haft samma sammansättning som vid utarbetandet av tidigare betänkanden.
Förslagen är enhälliga.
YB får härmed vördsamt överlämna sitt åttonde betänkande, »Yrkesutbildning och arbetsliv: samverkan och ansvarsfördel- ning».
Samtidigt härmed får YB meddela, att be- redningen i och med detta betänkande an- ser sig ha fullgjort de utredningsuppdrag av många olika slag som givits YB. Bered- ningen anser alltså sitt arbete avslutat.
Stockholm den 1 oktober 1970
Birger Öhman
Birger Gårdstcdz Oscar Hallbeck Tore Karlson Jan-Ivan Nilsson
Stig Stefansan
Folke Haldén Åke Isling Nils Kellgren Bengt Olsson Erik Stålnacke
Karin Welterslröm
/Åke Dahl
1. Utredningsarbetets utgångspunkter
1.1 YB:s direktiv
I direktivens punkt 2 uttalar departements- chefen
»att ett väl utbyggt utbildningsväsen är ett sammanhängande system, vars olika delar är mer eller mindre beroende av varandra och där ingen del kan bedömas helt fristående från andra delar. Om ett ntbildningsväsen bör också gälla att dess olika delar, möjligen med undantag för elementarundervisningen, ytterst har en inriktning mot produktionslivet och följaktligen till sin uppbyggnad på lämpligt sätt bör vara anpassade till dettas struktur. Vid en översyn av yrkesutbildningsväsendet är det nödvändigt att ha dessa synpunkter ak- tuella. Åtminstone den förstnämnda förbises lätt. Jag vill därför understryka betydelsen av att yrkesutbildningsväsendet betraktas i sitt ut- bildningspolitiska sammanhang och inte som en företeelse skild från annan utbildning. Jag har inledningsvis angivit behovet av anpassning till andra delar av utbildningsväsendet som en av huvudanledningama till att nu ifrågavaran- de översyn bör komma till stånd. Den omstän- dighet som härvidlag först påkallar uppmärk- samhet är givetvis det år 1962 fattade beslutet om grundskolan».
I samband med sin behandling av vissa ändrade förutsättningar för yrkesskolans ar- bete uttalar departementschefen såsom önsk- värt, att egentliga yrkesutbildningsmöjlighe- ter erbjuds ungdomen under hela den nor- mala utbildningsåldern med skilda etappan— knytningar parallellt med det övriga gymna- siala utbildningssystemet ovanför grundsko- lan.
Beträffande målsättningen uttalar depar- tementschefen, att målsättningen
»för all yrkesutbildning är given: att bibringa eleverna sådana färdigheter och kunskaper att de på bästa sätt kan fullgöra sina yrkesupp- gifter och att ge eleverna en tillfredsställande grund för framtida fortbildning och eventuellt behövlig omskolning. Denna målsättning ändras inte därav att vi i det svenska yrkesutbild- ningsväsendet strävat efter att också tillgodo- se behovet av allmänt och medborgerligt bil- dande moment i utbildningen».
I direktiven berörs också yrkesutbild- ningsväsendets organisation varvid följande säges.
»Beträffande yrkesutbildningsväsendets orga- nisation bör de etablerade utbildningsformer- na inte gå fria från omprövning och erforder- liga förändringar, även om de är av för- hållandevis ungt datum. Varje skola löper risken att till sin natur bli konservativ vilket skarpare accentueras ju snabbare förändring- arna sker utanför skolans väggar. Konkurren- sen på den internationella marknaden med- för också att vi måste söka oss fram till allt bättre och effektivare utbildningsformer, an- passningsbara till skiftande förhållanden. I andra länder är det i regel i arbetslivet en sådan utveckling sker. För vårt lands vid- kommande synes yrkesskoleväsendet böra vi- dareutvecklas vid i princip bibehållna former för huvudmannaskap och ansvarsfördelning mellan stat, kommun och näringsliv. Om utred- ningen emellertid skulle finna, att en till- räckligt effektiv utbildning inte kan skapas på den nuvarande organisatoriska grunden bör den ha fria händer att föreslå ändringar också i denna».
Näringslivets roll utvecklas ytterligare un— der punkten 4 i direktiven.
»Beträffande näringslivets roll synes ut- gångspunkterna för en bedömning av den framtida utvecklingen vara följande. Det kan antagas att en fortsatt utbyggnad av yrkesskol- väsendet av typ verkstadsskola till önskvärd omfattning kommer att ställa större anspråk på resurserna i fråga om investeringar och personal i skolorna än som är möjliga att tillgodose. Å andra sidan kan anföras skäl som med viss styrka talar mot att lämna över ökade yrkesutbildningsuppgifter åt näringslivet. Främst det att det enskilda företagets insatser långtifrån alltid kan fås att sammanfalla med de intressen näringslivet som helhet och sam- hället har av en mera mångsidig och inte för specialiserad utbildning. Emellertid kan be— hovet av ett starkt specialiserat yrkeskunnan- de inte åsidosättas. Den allmänna slutsatsen synes bli, att vi nu som tidigare måste söka lösningen i en samverkan mellan samhälle och näringsliv. Dock torde det vara klart att en rationell hushållning med tillgångarna måste innebära att näringslivets resurser tas i an- språk i större utsträckning än hittills».
Beträffande utbildningstidens längd näm- nes följande.
»Det förefaller som om tiden för den grund- läggande utbildningen för åtskilliga yrkesom- råden numera får anses vara för lång. Ut- redningen bör överväga vilka möjligheter som finns att nedbringa utbildningstiden i första hand då tiden som tillbringas i yrkesskola. I en skola med systematiskt ordnad utbildnings- gång kan tillskottet i elevernas kunskaper per tidsenhet antas vara betydande vid utbildning- ens begynnelse, då eleverna börjar med små eller inga förkunskaper inom yrkesområdet. Alltefter som eleverna kan mera torde skolan, som inte står i daglig kontakt med utvecklingen inom yrkesområdet, få allt svårare att berika eleverna. Det kan således antas att tillskottet i elevernas kunskaper per tidsenhet blir mindre ju längre den skolmässiga utbildningen pågår. För en utbildning förlagd till arbetslivet kan förhållandet antas vara det motsatta. Utred- ningen bör försöka klarlägga hur lång den skolmässiga yrkesutbildningen i olika fall bör vara innan den efterföljes av utbildning i pro- duktionen.
För närvarande meddelas i yrkesskolorna ofta en flerårig utbildning för olika yrken. I samband med överväganden av utbildnings- tidens längd bör de sakkunniga undersöka, om man inte rent principiellt bör eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en täm- ligen ospecialiserad på breda yrkesområden inriktad utbildning, som får följas av en in-
skolning i yrkes inom det företag eller i ir.- stitutioner där eleven senare anställes. Visar sig åtgärder i denna riktning möjliga torde det kunna medföra att de för närvarande mer än femtio olika slagen av yrkesavdelningar vil de centrala och lokala yrkeskolorna kan re- duceras.
Om det skulle visa sig lämpligt att men allmänt övergå till ett system med en bredare grundutbildning i samhällets yrkesskolor oct en fortsatt utbildning inom arbetslivet blir det en viktig uppgift för utredningen att pröva hu" denna senare utbildning skall organiseras.
För närvarande medverkar näringslivet när det gäller den av samhället stödda yrkesutbilc- ningen i två former, genom utbildning i före- tagsskolor och i sk inbyggda skolor. Jag hzr i det föregående förutsatt, att det sannolikt blr nödvändigt att i större utsträckning än hittils ta näringslivets resurser i anspråk för yrke:- utbildningen. Det är därför viktigt att före- tagsskolorna och de inbyggda skolorna inte bara blir betraktade som komplement till san- hällets yrkesskolor utan som med dessa sart- ordnade och likvärdiga utbildningsvägar. Det bör följaktligen prövas vilka åtgärder som y'- terligare fordras för att stimulera tillkomstei av dylika skolor.
Det lämpliga organisatoriska sambandet me- lan inbyggda skolor och företagsskolor sant kommunala yrkesskolor bör utredas och mö- ]igheterna att mera regelmässigt låta utbik- ningen vid de förra bygga på en grundutbilc- ning i de senare klarläggas. När det gäller (i: inbyggda skolorna bör utredningen också ut- dersöka om skäl finnes att alltjämt begränsa anordnandet av dylika till vissa bestämda y'- kesområden. Undersökas bör även i vilken mät behov föreligger av att kunna komplettera ei praktisk yrkesutbildning i näringslivet genon kurser i yrkesskolorna.
För vissa yrkesgrupper med begränsat re- kryteringsbehov men med krav på en kval- ficerad och dyrbar utbildning kan det van nödvändigt att överväga nya organisationsfo— mer, exempelvis upprättande av riksskolor.
I direktiven beröres också behovet av pe- dagogisk service. Departementschefen anfir härom följande.
»Införandet av en mera fixerad anspråk;- nivå kan antas medföra en ökad efterfrågat på pedagogisk service från yrkesskolornas sida. Utredningen bör ingående undersöka föru- sättningarna för ökad tillgång till pedagogis; service och tillsyn. Dylik verksamhet kräva bla personal med inte bara ingående känni- dom om respektive yrkesområde utan även med naturliga förutsättningar att hålla kontalt med utvecklingen inom dessa områden. U- redningen bör överväga huruvida man kat
tillgodose åtminstone en del av det nödvändiga behovet genom att ekonomiskt stödja närings- livets och arbetsmarknadsparternas egna ut- bildningsorgan».
Avslutningsvis anföres i direktiven följan- de av intresse för detta betänkande.
»Ett ständigt aktuellt problem inom yrkes- utbildningen och en av de mest angelägna organisatoriska uppgifterna är att få till stånd och vidmakthålla tillräckligt intima kontakter mellan arbetslivet och den skolmässiga yrkes- utbildningen. Utredningen bör därför ingåen- de överväga hur arbetslivets företrädare skall beredas tillfälle att påverka utbildningens ut- formning och inriktning. En intim samverkan av detta slag är också av betydelse för yrkes- utbildningens inriktning i stort, dvs för en förnuftig planering. Ju mer omfattande och differentierad yrkesutbildningen blir, desto me- ra komplicerad blir anpassningen till arbets- kraftsbehovet och desto angelägnare en över- siktlig planering för rikets behov. Utan med- verkan från arbetsmarknadens sida —— och goda resurser för prognosverksamhet —— torde en tillfredsställande plantering inte kunna kom- ma till stånd. Behoven i dessa hänseenden bör noga observeras av utredningen».
1.2 YB:s betänkanden YB I
I sitt principbetänkande har YB inte genom- fört någon mera djuplodande inventering av de problem som sammanhänger med samar- betet arbetsliv — skola utan endast här och var, ofta i anslutning till andra frågeställ- ningar, berört sådana problem. Den följan- de sammanställningen av delar ur princip- betänkandet ger sålunda inte någon samlad bild av YB:s synpunkter på samarbetet ar- betsliv skola.
På sidan 117 säger YB, att utbildnings- gången till snart sagt varje yrkesutövning schematiskt kan uppdelas i tre etapper, näm- ligen medborgerlig allmänutbildning, områ- desinriktad basutbildning och specifik fär- digutbildning. Etappernas innehåll och om- fattning varierar med slutmålen och grän- serna mellan de skilda etapperna är flytan- de. Den för alltfler arbetstagare nödvändiga specialiseringen inträffar ofta först efter
några års yrkesverksamhet och är sålunda hänförlig till vuxenutbildning.
YB uttalar också på sidan 119, att sam- hället bör påtaga sig ansvaret för och bere- da alla ungdomar möjlighet till en frivillig ungdomsutbildning omfattande intill två år efter grundskolan.
Beträffande färdigutbildningen säger YB på sidan 122 följande.
»En grundläggande i regel tvåårig utbildning såsom den nyss skisserats ger bred orientering och för en viss yrkessektor generellt använd- bara baskunskaper. Den ger däremot i regel inte utrymme för den specialisering eller den arbetsrutin som en viss yrkesutövning kräver. Denna för en bestämd funktion avslutande ut- bildningsetapp, här benämnd färdigutbildning, blir ofta också företagsanpassad. Från denna synpunkt torde det oftast vara lämpligt att färdigutbildningen meddelas i samarbete mel- lan skola och företag. En konsekvent tillämp- ning av en dylik regel skulle emellertid kunna leda till att ungdomar på orter med svagt differentierat näringsliv skulle avhändas till- gången till någorlunda frihet i valet av yrkes- utbildning. Särskilt besvärande vore detta i bygder med vikande befolkningsunderlag. Man bör därför räkna med att även den avslutande färdigutbildningen i viss utsträckning måste ges i yrkesskola».
Med avseende på inskolning uttalar YB på sidan 122 följande.
»Även om färdigutbildningen som nyss nämnts ofta kommer att förläggas till före- tag, och därmed i viss mån blir företagsan- passad skall denna utbildningsetapp ge för en viss yrkessektor generellt användbara kun- skaper. I de fall utbildningen eller del därav är företagsspecifik och de meddelade kun- skaperna sålunda i huvudsak avsedda för an- ställning i visst företag eller företagsgrupp be- nämnes utbildningen inskolning. Denna inskol- ning i företaget avser att meddela inte endast vissa speciella yrkesfärdigheter utan även er- forderlig information om företaget, dess orga- nisation, olika anordningar för arbetskraftens trivsel mm. Inskolning i en eller annan form ges numera regelmässigt varje nyanställd».
YB behandlar också begreppet uppskol- ning på sidan 123 och säger följande.
»Uppskolningen kräver mestadels utbild- ningsresurser av en storleksordning som en- dast de största företagen förfogar över. Om det stora flertalet företag inte helt skall av- händas möjligheten att få personal uppskolad
är det uppenbarligen nödvändigt för det all- männa att träda till. Utbildning med detta syfte kan då organiseras antingen inom det reguljära yrkesskolväsendet eller inom arbets- marknadsutbildningen. I regel torde det finnas möjligheter att i någorlunda god tid förutse behovet av uppskolningskurser. Detta är ock- så angeläget emedan utbildningen måste pla- neras med stor omsorg».
Om färdigutbildningen i skola och arbets- liv säger YB följande.
»De enskilda gymnasieområdena uppvisar mycket stora variationer ifråga om närings- livets struktur och omfattning. För alt ung- domar från olika gymnasieområden skall kun- na erhålla en någorlunda likartad yrkesut- bildning oberoende av nämnda olikheter, måste den gymnasiala yrkesutbildningen utformas med hänsyn härtill. Färdigutbildning för spe- cifika yrkesuppgifter efter en tvåårig grundut- bildning kan ske inom näringslivet, men kan också organiseras som påbyggnadsutbildning i samhällets yrkesskolor. Färdigutbildning kan även som tidigare nämnts ges som inby gd un- dervisning och i företagsskolor».
I kapitel 13, sidan 194, behandlar YB bl.a. de enskilda yrkesskolorna och uttalar att dessa yrkesskolor i den mån de önskar erhålla statens stöd till sin verksamhet även i fortsättningen bör ha att följa kursplaner som fastställes av Skolöverstyrelsen. Med hänsyn till att de nya läroplanerna skall rymma mera undervisning i allmänna äm- nen och att de är uppbyggda efter en block- utbildningsprincip, som ger undervisning även utanför ett visst yrkes gränser, måste man dock vara beredd på att vissa enskilda yrkesskolor kan få betydande svårigheter att följa de nya allmänna läroplanerna.
YB behandlar också arbetslivets insatser inom den gymnasiala yrkesutbildningen och nämner då främst inbyggda skolor och företagsskolor. YB anser det självklart, att dessa skolformer bör bestå.
På sidan 195 talas om lärlingsutbildning hos hantverksmästare och YB säger härom följande.
»Enligt YB:s mening är det mycket viktigt, att även lärlingarna hos hantverksmästare får del av den utbildning i teoretiska ämnen — allmänna ämnen och yrkesteori — som man
anser normalt skall ingå i yrkesutbildningen. Man bör därför på allt sätt sträva efter att
de kan få den fullständiga yrkesutbildningen, som ju också innefattar dessa ämnen. YB är emellertid medveten om att stora svårigheter måste råda i detta hänseende, när det gäller en helt individuell utbildningsform som dess- utom avser så många, sinsemellan olika yrken. Det bästa sättet att lösa frågan synes vara, om man kan samla ett antal lärlingar från olika mästare till en grupp eller avdelning för teoriundervisning och på så sätt bilda en »in- byggd skola» eller »inbyggd avdelning» av dessa elever. De skulle då bli regelmässiga elever i den kommunala yrkesskolan, få teore- tisk undervisning i normal omfattning — men kanske koncentrerad till vissa tider —— i skolan och sedan på det för den inbyggda skolan utmärkande sättet få den praktiska delen av sin utbildning i företaget, dvs hos hantverks- mästaren. Eftersom eleverna skulle komma från olika yrken måste undervisningen i fack— teori bli mycket individuell och lämpligen styras av korrespondenskurser eller centralt utarbe- tade kompendier».
I sin behandling av frågor i samband med studie- och yrkesorientering på sidan 345 uttalar YB en förhoppning att arbetsmark- nadsstyrelsen såsom hittills skall vilja åtaga sig det mycket stora arbetet med att fram- ställa, aktuellthålla och distribuera det grundläggande yrkesorienterande materialet. YB betonar här också värdet av arbetslivets bidrag genom bl. a. bransch- eller yrkesmo- nografier.
På sidan 349 uttalar YB slutligen att de till skolorna knutna yrkesråden bör erhålla en instruktion som inspirerar dem att ge ef- fektivare stöd än vad som nu vanligen sker åt skolans yrkes- och arbetsmarknadsorien- terande verksamhet.
YB 111
I YB III utvecklas synpunkter bl. a. på frå- gan om en speciell facki-nspektion för yrkes- utbildningen (avsnitt 1.4.6) och YB anför i samband därmed, att beredningen egentligen skulle vara beredd att föreslå ett tillskapan- de av en fackinspektion även för de yrkes- utbildande linjerna i gymnasieskolan. YB framhåller emellertid att frågan om inrät- tande av en sådan fackinspektion på ett all- deles särskilt sätt sammanhänger med de
avnämarnas insatser för yrkesutbildningens innehåll och genomförande, som YB för närvarande behandlar i en särskild arbets- grupp. YB anser därför att frågan som hänger ihop med bl. a. den uppföljning av utbildningen som en inspektion av här an- givet slag innebär rimligen bör infogas i de övriga överväganden och förslag rörande samarbetet mellan avnämarna och skolan, som YB avser att redovisa i annat samman- hang senare.
I YB III förekommer också ett avsnitt (1.4.7) som behandlar samarbetet mellan skolan och avnämarna och i vilket YB bl. a. framhåller att beredningen under sitt läro- plansarbete gång efter annan kommit i kon- takt med problem som härrör sig från frå- gor i samband med samarbetet mellan sko- lan och avnämarna. YB nämner här bl.a. behovet av yrkesanalyser, definitioner på anspråksnivåer i utbildningen, o.s.v. Dess- utom framhålles frågor som sammanhänger med anskaffande av externa arbetsobjekt, exempelvis utbildningsbyggen.
»YB har funnit att alla de frågor och problem som föreligger avseende samarbetet mellan skola och avnämare är av sådan omfattning och vikt, att de bör göras till föremål för en särskild och noggrann undersökning. YB har därför inom sig tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift bl. a. att framlägga förslag till hur nyssnämnda samarbete skall organiseras liksom även till hur kostnaderna för yrkesutbildningen rimligen bör fördelas mellan stat, kommun och avnämare».
ya V * mg,-m
YB framhåller att medverkan i undervis- ningen av specialister från arbetslivet utan- för skolan i framtiden kommer att spela en väsentligt större roll än för närvarande. Det- ta gäller inte enbart gymnasieskolan, utan får en om möjligt än större betydelse för den yrkestekniska högskoleutbildningen (YTH). Om denna senare säger YB att ak- tualiteten i undervisningen inom yrkestek- niska ämnesområden knappast kan säker- ställas utan sådan medverkan från arbetsli- vets specialister.
I sitt betänkande rörande reformerad lä- rarutbildning framhåller YB det angelägna i att resurser snarast ställes till arbetslivets förfogande för utförande av yrkesanalyser och för fortlöpande information från arbets- livet avseende förändringar inom yrkestek- niken. Härigenom förbättras de blivande lä- rarnas möjligheter att få en korrekt utfor- mad ämnesutbildning, samtidigt som fort— bildningen för dem som redan är lärare kan byggas upp på ständigt aktuella förutsätt- ningar.
YB framhåller med stor skärpa betydel- sen av att också den pedagogiska grundut- bildningen förankras i arbetslivet. YB an- vänder uttrycket arbetslivsinriktad lärarut- bildning för att manifestera detta. YB anför i beskrivning av målsättningen för lärarut- bildningen bland annat följande:
»Arbetslivets och yrkesutbildningens struktur och egenart bestämmer vilka kunskaper och färdigheter samt vilken art av arbetslivsfostran, som skall ingå i den arbetslivsinriktade ut- bildningen. Innehållet bestämmer i sin tur i stor utsträckning formerna för utbildning. Det är svårt att tala om arbetslivsinriktad ut- bildning, om inte dess gruppering av stoff, ak- tivitetsformer o. s. v. motsvarar arbetslivets. Ut- bildningsmiljön måste också i stor utsträckning utgöra en kopia av arbetsplatsen. En blivande sjukgymnast, svetsare, kontorist eller läkare — likaväl som hans eller hennes arbetsgivare _— har rätt att ställa krav på att utbildningen på så sätt leder fram till ett riktigt yrkesbe- teende.
Vad YB här vill beskriva utgör sålunda ett system i vilket arbetslivet kopplas samman med den yrkestekniska utbildningen — utveck- lingen av ett yrkesbeteende _— och den ar- betslivsinriktade lärarutbildningen — utveck- lingen av Iärarbeteende.
Härav följer
att utvecklingen av lärarbeteendet får di- rekta konsekvenser för utvecklingen av yrkes- beteendet,
atl utvecklingen av yrkesbeteendet har av- görande betydelse för den enskildes möjlig- heter att fungera i arbetslivet,
att det för varje enskild yrkesuppgift lämp- liga arbetsbeteendet röner kontinuerligt in- flytande från utvecklingen inom olika områden inklusive förändringar inom arbetsmarknaden samt
att hela systemet för att fungera måste för- ses med tillräckliga informationskanaler.
Den blivande läraren i yrkesteknik — lik- som också hans blivande arbetsgivare och av- nämarna till de av honom utbildade eleverna — har rätt att begära, att han utbildas så att läraruppgiften kan lösas. Lärarens gärning är påverkad av arbetslivets krav och hans egen grundläggande lärarutbildning måste därför ha en klar inriktning mot detta arbetsliv.»
YB framhåller att lärarskolorna inte en- bart skall se som sin uppgift att utbilda lä- rare i yrkesteknik för gymnasial och efter- gymnasial yrkesutbildning. De skall också kunna svara för utbildning av instruktörer, chefsinstruktörer och utbildningsledare för arbetslivets behov. På så sätt befästes lärar- skolornas roll som pedagogiskt-metodiskt centrum för all arbetslivsinriktad utbildning oavsett om denna äger rum i samhällets sko- lor eller inom företag och institutioner. I denna roll inkluderas också uppgiften att mottaga information från arbetslivet liksom också att till detta arbetsliv förmedla infor- mation från det pedagogisk-metodiska områ- det.
Arbetslivets insatser i vad avser lärarnas fortbildning understrykes. Det gäller yrkes— studier, där lärarna under viss tid skall fun- gera i arbetslivet och där företagens och in- stitutionernas medverkan blir av största be- tydelse vid såväl planering som genomfö- rande. Också i övrig fortbildning är det an- geläget att arbetslivet utövar påverkan. Det- ta kan bland annat ske genom att bransch- konsulenter (motsv.) deltar i planering av fortbildning och också medverkar i den- samma.
YB har i sitt arbete med betänkande rö- rande såväl reformerad lärarutbildning som yrkesteknisk högskoleutbildning kunnat konstatera hur viktigt det är att blivande elever vid YTH kan dokumentera sin yrkes- tekniska skicklighet uppnådd genom anställ- ning i arbetslivet. Nuvarande system för be- tygsgivning fyller inte alltid de krav man från nyssnämnd synpunkt bör kunna ställa.
YB VI
Den yrkestekniska högskoleutbildningen ut- gör ett system av eftergymnasiala studier
inom det yrkestekniska området. YB htI' därför undvikit att tala om yrkesteknisk' högskola, då en sådan benämning kan leta tanken till fasta institutioner inrymda i stota' högskoleenheter. Den immateriella kot- struktion som YTH därigenom får, utesluter dock inte att i en framtid vissa linjer får en sådan frekvens och/eller sådant behov av komplicerade läromedel och yrkesredskap, att det kan bedömas vara ekonomiskt riktigt att koncentrera dessa linjer till en och sarr- ma plats.
YTH bygger på följande grundläggance förutsättningar:
1. YTH är baserad på grundläggande y:- kesutbildning och fortsatt utbildningi arbetslivet.
2. Den skolmässiga yrkesutbildningen in- hämtas i yrkesteknisk linje vid gymnasie- skolan, genom koncentrerad yrkestek- nisk utbildning (KYT) eller på anntt jämförbart sätt.
3. Det föreligger en skolorganisatorisk lit- het mellan YTH och utbildning vid un- versitet och högskolor, vilkas utbildning baseras på andra linjer i gymnasieskolan än de yrkestekniska.
4. De yrkestekniska linjer i gymnasiesko- lan, varifrån YTH rekryterar sina elever har — till skillnad från övriga linjeri gymnasieskolan inklusive de yrkesinrik- tade — ämnet yrkesteknik som huvud- ämne.
Av figur 1 framgår att vägen till YTH alltid går via praktik, dvs. utbildning i ar- betslivet. Längden av denna praktik kan dock variera starkt — från ett halvt år upp till fem år —— och denna variation är i hu- vudsak beroende av följande två faktorer: ]. Möjligheten att erhålla skolmässig u:-
bildning respektive svårigheten att få lämplig utbildning genom anställning i arbetslivet. Inom den naturvetenskaplig- tekniska sektorn är det i allmänhet lää— tare att få meningsfylld praktik varför YTH kan göras i motsvarande grad kor- tare —— ned till ett år — medan förhål- landena inom den humanistisk-sociala
sektorn vanligen är de omvända med YTH av upp till fyra års längd.
2. Graden av komplexitet i de olika yrkes- funktionerna och/ eller utvecklingstakten inom motsvarande yrkestekniska om- råde. Kvali- Lärar- Andra ticerad utbildning etter- yrkes- gymn tunktion studier
Yrkesteknisk (YTH) ." högskoleutbildnlng , R A Tf K & x & . N N . . x _ KYT Yrkesteknisk "Övrig" Yrkesinriktad linje linje linje G R U N D 5 K 0 L A Figur I. Den yrkestekniska högskoleutbild- ningens plats i skolsystemet
Elever från »yrkesinriktad linje» kan i de fall YTH omfattar två år eller mera, er- bjudas tillträde direkt till årskurs 2. Dock måste alla elever inhämta vissa kunskaper i arbetslivsorientering, metodutveckling, ar- betsstudier etc. Dessa kunskaper kan dock i stor utsträckning inhämtas jämsides med praktiken. Den yrkestekniska högskoleut- bildningen kan förekomma på alla nivåer in- om det eftergymnasiala området.
Statens vattenfallsverk framhåller i samband med sin behandling av YB:s principbetän— kande att relationerna mellan det näringsliv som väsentligen står som avnämare av de utbildade yrkesskoleeleverna och skolorna är av mycket stor betydelse. Man vill därför föreslå att frågan om ett organiserat fast samarbete mellan skolmyndighet och nä- ringsliv närmare klarlägges och anser det vara rimligt att näringslivet, både det en- skilda och den offentliga delen, beredes till- fälle att framföra synpunkter på och på- verka' kursplaner, ämnesinnehåll m. m. i den nya skolan.
Statistiska centralbyrån har inte berört förhållandet mellan näringsliv och skola på annat sätt än att man understryker vikten av att få fram bättre underlag för framtida arbetskraftsprognoser. I detta arbete synes näringslivets medverkan vara helt ofrån- komlig.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller det angelägna i att det såväl centralt som regio- nalt uppgöres planer för yrkesutbildningens utbyggnad på längre sikt, varvid hänsyn bör tagas till såväl riksbehov som till den regionala arbetsmarknadens behov, samt förutsätter att styrelsen därvid får medverka i denna planeringsverksamhet tillsammans med skolmyndigheterna.
Svenska komnmn/örlmndet ger vid flera tillfällen sin principiella anslutning till tan- ken att ansvaret för de ungas utbildning i framtiden delas mellan skolan och närings— livet. På näringslivet bör då i första hand komma att ge den rent yrkesspecifika utbild- ningen. Styrelsen beklagar, att YB inte mera än som skett utvecklat sina tankar i detta stycke. Man anser det vara utomordentligt viktigt att klarhet skapas i en rad punkter innan principbeslut fattas om den nya ut- bildningen. Man torde inte utan vidare kun- na utgå ifrån att — därest YB:s förslag rea- liseras — nu gällande villkor för de inbygg- da skolorna till alla delar kan tillämpas i det
nya skolsystemet. För att exemplifiera oklar- heten antyder kommunförbundet några frå- gor, vars lösning i det nya skolsystemet YB inte berört:
[] Vilken status skall eleven ha under det- ta utbildningsskede — elev eller an- ställd?
Cj Vilka avtalsmässiga konsekvenser får anordningen på arbetsmarknaden? [1 I vilken omfattning skall den skolmäs- siga utbildningen och den företagsan- passade utbildningen anordnas och hur?
[] Skall yrkeslärare/ instruktörer i närings- livet handleda eleverna enligt någon viss plan? D Kan det lilla företaget organisera yr- kesspecifik utbildning eller avses någon centraliserad verksamhet? [:] På vilket sätt skall utbildningen i före- taget finansieras?
Kronobergs läns landsting framhåller i sitt yttrande rörande enskilda skolor, in- byggda skolor, företagsskolor m. m. att med hänsyn till att eleverna bör erhålla en allsi- dig gymnasial yrkesutbildning torde i varje fall i län med ett näringsliv bestående av små och medelstora företag utbildning inom företag komma till stånd endast i begränsad omfattning.
I sådana län synes såväl den grundläg- gande yrkesutbildningen som färdigutbild- ningen och i vissa fall inskolningen komma att ske vid samhällets yrkesskolor. Lands- tinget tillstyrker dock, att företag, som har en sådan karaktär, att frågan om handledare och lärare kan lösas på ett tillfredsställande sätt genom väl avvägda statsbidrag, stimule— ras att ordna utbildning vid inbyggda skolor.
Förbättrade statsbidrag till inbyggda sko- lor får enligt landstingets åsikt ej medföra att alltför små företag får inrätta inbyggda skolor med dåligt utbildningsresultat som följd.
Gävleborgs läns landsting delar inte helt YB:s mening att företagsutbildningen är praktiskt och lämpligt konstruerad utan
framhåller att de inbyggda skolorna visar sig erfarenhetsmässigt vara förenade med en del osäkerhetsmoment. Kvaliteten på hand- ledare och därmed utbildningsresultaten väx- lar från företag till företag och de inbyggda skolorna är i hög grad konjunkturkänsliga, säger man. Vid försämrade konjunkturer och minskad efterfrågan på arbetskraft minskar hastigt många företags intresse att medverka i utbildningen och avtal med en skolhuvudman om inbyggd skola kan med mycket kort varsel sägas upp. Men i tider av minskande arbetstillgång minskar inte va- re sig efterfrågan på eller behovet av god yrkesutbildning. Svårigheter kan i dessa lä- gen lätt uppstå för det allmänna att snabbt skapa tillfredsställande ersättning för de ned- lagda inbyggda skolorna. Dessa skolformer blir härigenom en osäkerhetsfaktor inom den gymnasiala yrkesutbildningen. Om de utbyggs i större utsträckning kan de i en krissituation allvarligt försvåra det allmän- nas möjligheter att planera och bereda ung- domarna utlovade yrkesutbildningsmöjlig- heter. Landstinget anser därför att närings- livet i första hand bör stimuleras att enga- gera sig i yrkesutbildningen genom att med- verka i s.k. växelutbildning. De företagsan- passade utbildningsmomenten kan då med- delas i en rätt och riktig miljö samtidigt som det allmänna planerat skolverkstäder och liknande så att det är möjligt upprätthålla kontinuiteten i den av samhället planerade och utlovade yrkesutbildningen, även då ett företag av skilda orsaker ej längre kan med- verka.
YB anser att bästa sättet att lösa frågan om det teoretiska kunskapsmeddelandet i lärlingsutbildningar hos hantverksmästare är, om man kan samla ett antal lärlingar från olika mästare till en grupp eller avdel- ning för teoriundervisningen och på så sätt bilda en inbyggd skola eller inbyggd avdel- ning av dessa elever. Det torde emellertid möta stora svårigheter att genomföra då an- talet lärlingar inom en gymnasieregion ofta är otillräckligt för att bilda en egen teori- grupp. För att samla tillräckligt antal lär— lingar för teorigrupper blir det nödvändigt att som upptagningsområde ha minst ett län.
För vissa yrkesområden torde även ett län vara otillräckligt. Dessutom förutsätter detta arrangemang att tillgång till elevinternat finnes, varför det blir mycket få gymnasie- orter som tillfredsställa-nde kan lösa denna uppgift, framhåller landstinget.
Landstinget är inte övertygat om YB:s argumentering för en kraftig utbyggnad av de inbyggda skolorna. Visserligen kan där- igenom i varje fall temporärt det offentligas kostnader för investeringar begränsas. Detta innebär emellertid inte enligt landstinget med säkerhet att de samlade samhälleliga kostnaderna kan nedbringas om man åsyf- tar att åstadkomma bästa möjliga undervis- ningsresultat. En inbyggd skola förutsätter att erforderliga arbetsplatser med lämpliga maskiner ställs till förfogande för elever un- der utbildning. Antingen måste dessa arbets- platser speciellt anskaffas för eleverna eller eljest motsvarande antal arbetsplatser tas ur den ordinarie produktionskedjan. Det sena— re förfarandet medför ett produktionsbort- fall, därest företaget eljest kunnat bemanna arbetsplatserna med fullt kompetent perso- nal, anför landstinget avslutningsvis.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveri- ges industriförbund som beretts tillfälle ytt- ra sig över YB:s principbetänkande fram- håller bl.a., att företagsskolorna på många håll har uppenbara svårigheter att rekrytera elever och att detta utgör inom flertalet in- dustribranscher ett motiv för nya diskussio- ner om yrkesutbildningen. För att finna de former under vilka näringslivets behov av välutbildad arbetskraft även i fortsättningen kan tillgodoses såväl kvantitativt som kvali- tativt, krävs gemensamma insatser från nä- ringslivet och skolmyndigheterna.
Organisationerna betonar att arbetslivet i dag kännetecknas av snabba förändringar och rörlighet i flera dimensioner, inte minst geografiskt och yrkesmässigt. Utbildningen har stor betydelse för möjligheterna att upp- nå samhälls- och företagsekonomiska över- föringsvinster genom denna rörlighet. Frå- gan berör inte bara arbetsmarknadspoliti- kens utformning vad gäller arbetsmarknads- utbildningen och dylikt utan också i viss ut-
sträckning uppbyggnaden av det reguljära skolväsendet. I synnerhet inför en reform av yrkesutbildningen bör detta förhållande beaktas. Såväl härvidlag som för arbets- kraftsförsörjningen i sin helhet spelar di- mensionerings- och styrningsmekanismerna inom yrkesutbildningen en avgörande roll.
Vad beträffar kostnadsberäkningarna har organisationerna anledning att särskilt granska statsbidragsbestämmelserna till ut- bildning i företagen. Dessa bestämmelser blir enligt organisationerna av utomordent- ligt stor vikt för utformningen av den fram— tida yrkesutbildningen liksom också mera direkt för organisationernas medlemsföre- tag. Härom anföres följande:
»Yst förslag om enhetliga bestämmelser för statsbidrag till lärarlöner innebär att företag jämställs med kommuner i detta avseende. Genom att erbjuda IDO-procentig kostnads- täckning upp till motsvarande lärarlöner vid kommunala skolor åstadkommes en förbätt- ring som kunde stimulera företagen till ökade insatser för yrkesutbildning. Organisationerna vill dock påtala att denna förbättring och sti- mulans i många fall kan bli fiktiv på grund av samtidigt föreslagna ändringar i beräknings- grunderna.
Höjningen av delningstalet för fullt bidrag från 8 till 15 elever skulle drabba bl. a. många företagsskolor som efter en allmän grundut- bildning det första året under det andra året differentierar utbildningen i mindre elevgrup- per. Det bör särskilt betonas att bl. a. maskinell utrustning och arbetsprocesser kan göra det omöjligt att inom en del företag och branscher samtidigt meddela undervisning åt så stora grupper som YB förutsätter. Härav följer att kostnaderna för lärare och utrustning blir högre per utbildad elev. Organisationerna vill därför föreslå att den myndighet som skall godkänna statsbidrag för lärarlöner skall äga rätt att medge lägre delningstal än 15 när detta är motiverat av pedagogiska skäl eller då en klasstorlek på 15 skulle förutsätta maskinel- la investeringar av en storleksordning som inte är försvarbar.
Organisationerna vill också ifrågasätta om inte företagen bör kunna erhålla driftsbidrag per avdelning på ett sätt som i viss män skulle motsvara statsbidragen till kommunala skolor, varvid dock beräkningen finge utgå från att företagen äger utrustning och lokaler. Argu- mentet att företaget får en viss ekonomisk kompensation av elevernas arbete minskar i betydelse i och med att yrkestekniken i den nya gymnasieskolan blir kraftigt avkortad.
Eleverna hinner inte heller uppnå en sådan yrkesskicklighet att denna kan ge ekonomiskt utbyte av någon betydelse».
I anslutning härtill framhålles också vik- ten av att också de allmänna skolorna för- ses med en teknisk utrustning som står i paritet med den som utnyttjas inom in- dustrin. Skolorna måste i detta hänseende följa med i den tekniska utvecklingen.
Sveriges mekanförbund konstaterar att YB:s betänkande endast behandlar vissa principfrågor, varför det är svårt att ta de- finitiv ställning till sådana frågor vars full- ständiga bedömande erfordrar full insikt i alla tänkbara konsekvenser.
Förslagen angående statsbidragen till- styrks i huvudsak av förbundet. Bidragen bör dock baseras på verkliga kostnader, där hänsyn tas även till kostnader för admi- nistration, lokaler, maskiner, utrustning m.m. Delningstalet 15 för fullt bidrag an- ses olämpligt med hänsyn bl. a. till att en differentiering i mindre elevgrupper ofta är nödvändig. I princip bör företagsskolor och inbyggda skolor jämställas med samhällets skolor i statsbidragshänseende, anser för- bundet
LO erinrar i sitt remissvar om de bransch- undersökningar som gjorts i samband med utarbetandet av den rapport om den tek- niska utvecklingens konsekvenser för arbets- kraften, .som visade att några enhetliga ten- denser inte kunde spåras när det gäller yr- kesstrukturens och arbetskravens förändring i samband med tekniska omläggningar i företagen. Vissa branscher och företag be- höver fortfarande personal med lång erfa- renhet och gedigna yrkeskunskaper, medan på andra områden kvalifikationsbegreppet blir mera mångtydigt och där en bred all- män grund- och yrkesbildning bättre motsva- rar arbetskraven.
LO är införstådd med de svårigheter som YB ställts inför vid försöken att beräkna fördelningen av yrkesutbildningen mellan olika branscher. LO betonar att dessa svå- righeter kommer att öka i samband med den fortgående strukturella omvandlingen av vårt näringsliv.
Beträffande färdigutbildningen och övrig
utbildning, där företagen ensamma svarar för detta, är det enligt LO nödvändigt att samhället kan utöva en tillfredsställande kontroll över utbildningens uppläggning och genomförande. Detta bör ske fortlöpande för att undvika att en eventuell försämring skall drabba eleverna.
När det gäller lärlingsutbildningen hos hantverksmästare synes den kvalitetsmässigt ojämn, anser LO. Några skäl synes tala för att en tid bibehålla utbildningsformen i någ- ra yrken. Samtidigt finns det dock en rad negativa faktorer som talar mot lärlings- utbildningen. De skäl som nämnts för att bi- behålla lärlingsutbildningen är främst att lärlingarna anpassas till det praktiska arbets- livet redan under utbildningen och att ut- bildningen kan anpassas till orter som sak- nar skolmässig yrkesutbildning. Mot lär- lingsutbildningen har bl.a. anförts att det finns risk för att motivet från hantverkaren är att genom lärlingar få billig arbetskraft. Lärlingsutbildningen är vidare för snävt in- riktad, har ojämn kvalitet och är svår att kontrollera.
LO instämmer i förslaget att starta inbygg- da skolor eller avdelningar för teoriundervis- ningen av lärlingar. Man borde enligt LO också överväga att så långt det är möjligt överföra även den praktiska utbildningen till skolmässiga former.
LO ställer sig avvisande till den höjning av statsbidraget som YB föreslår skall utgå till hantverksmästarna. Enligt detta förslag skall statsbidraget höjas med 1000 kr per år och elev och totalt uppgå till 2650 kr. Kostnaderna för en elev i den inbyggda sko- lan är ca 1 650 kr per år enligt YB:s beräk- ningar. LO anser att med den nu föreslagna höjningen av statsbidraget finns uppenbara risker att detta motverkar inrättandet av de s.k. inbyggda skolorna, då en företagare kan finna det fördelaktigt att hellre låta eleven få lärlingsutbildning än utbildning i inbyggd skola. LO föreslår därför att stats- bidragsnormerna till lärlingsutbildningen överarbetas på nytt.
Svenska F risörarbetarförbundet delar inte YB:s uppfattning att man vid utbildning
inom hantverksyrkena skall söka att i stör- sta utsträckning använda sig av inbyggda skolor. Enligt förbundets förmenande är vis- sa hantverksyrken av sådan struktur att det ej är möjligt att begagna sig av detta skol- system. Exempelvis i frisörfacket är ca 50 % av företagen s.k. en-mans-företag. Tilläm- pades här den inbyggda skolformen inne- bure det hela att man därmed gjorde den största delen av ägarna till frisörföretagen inom landet till yrkeslärare. Förbundet delar heller inte YB:s uppfattning i fråga om an- talet bidragsrum. Enligt dess uppfattning bör en begränsning av antalet ske samt en viss kvotering göras varigenom tillses att vissa fack inte erhåller alltför stor del av bidragsrummen. Enligt förbundets uppfatt- ning kan det vidare näppeligen vara ett sam- hällsintresse att genom frikostiga bidrag till redan, ur utbildningssynpunkt, attraktiva yrken medverka till att en stor del av de knappa ungdomskullarna ägnar sig åt ar- betsområden som har ringa eller ingen be- tydelse för landets sammanlagda produk- tion.
Svenska målareförbundet framhåller bl.a. att den traditionella lärlingsutbildningen bör minska till förmån för ökad skolutbildning och därpå följande färdigutbildning i före- tagen.
TCO understryker i sitt yttrande, att ett system av det slag YB skisserat och som TCO i princip ansluter sig till -- en ut- bildningsgång, där slutfasen ofta blir en företagsanpassad färdigutbildning — kräver en intim och fortlöpande kontakt mellan skola och näringsliv med ömsesidig insyn och samverkan vid planering samt utform- ning av det pedagogiska och metodiska sam- spelet.
Kooperativa förbundet anser den inrikt- ning mot arbetslivets huvudsektorer som YB föreslagit vara rimlig och riktig, speciellt med hänsyn till svårigheterna att förutse utvecklingstendenserna inom näringslivet. Näringslivets strukturförändringar innebär att man icke nu kan bilda sig en uppfattning
om den arbetsmarknad som dagens ungdo- mar kommer att arbeta inom, och icke hel- ler det framtida behovet av olika yrkeskate- gorier. Från dessa utgångspunkter ansluter sig förbundet till YB:s förslag.
Förbundet tillstyrker YB:s statsbidragsför- slag och påpekar att ökat statsbidrag till företagsskolor för grundläggande intern fö- retagsutbildning är angeläget också från den utgångspunkten att företagens betydelsefulla vidareutbildning av personal i kvalificerade arbetsledare- och chefsställning blir allt mer konstnadskrävande.
Sveriges grossistförbund finner det värde- fullt, att YB i sin målsättning för yrkesut- bildningens framtida utveckling så starkt betonar vikten av anpassning. Det svenska näringslivet — och därvid inte minst han- deln — präglas av starka förändringar bland annat i strukturellt hänseende. Denna pro- cess befinner sig endast i sin början och det är i dag knappast möjligt att skönja några slutmål. Mot bakgrunden härav anser för— bundet det angeläget att samarbetet mellan skolan och näringslivet väsentligt utbygges. Det förefaller förbundet uppenbart att de kontaktlinjer, som i dag existerar inte är tillräckliga. Nya uppslag måste därför prö- vas och man hemställer, att dessa viktiga frågor närmare utreds, så att förslag till lämpliga samarbetsformer kan framläggas. Förbundet understryker att behov föreligger av kontakt såväl centralt — mellan SÖ och olika centrala organisationer inom närings- livet —— som på det regionala och lokala pla- net. I detta sammanhang betonas också att det inte minst för att en så rikt differentie- rad yrkesutbildning som möjligt skall åstad- kommas är angeläget, att man bevarar och ytterligare stimulerar den yrkesutbildning, som i form av företagsskolor och inbyggda skolor ligger utanför Skolväsendet. Bl. a. för att intressera näringslivet för ökade in- satser på detta område bör statens bidrag till sådana skolor ökas.
Beträffande det ökade inslaget av teore- tiska ämnen i yrkesutbildningen anser för- bundet att man inte kan bortse från att de yrkesutbildande momenten i utbildningen
härigenom försvagas vilket i sin tur kan kräva antingen en påbyggnadsutbildtning inom yrkesskolornas ram eller också en kompletterande utbildning ute i företagen, som i vissa situationer torde kunna bli rätt så omfattande.
SHIO framhåller att det är angeläget att skolan i samarbete med respektive bransch- organisationer analyserar de olika yrkenas arbets- och utbildningskrav och söker nå fram till effektiva undervisningsmetoder. Även bör branscher som har behov därav få tillgång till särskilda s.k. yrkes- eller branschkonsulenter. Särskilt de mindre branscherna har behov av en eller flera pe- dagogiskt skolade konsulenter, vilka skulle ha till uppgift att arbeta med branschernas utbildningsfrågor, utarbeta metodiska anvis- ningar och instruera de företag, som har lärlingar eller inbyggda skolor, och därige- nom ha tillsyn över och medverka till en förbättring av utbildningen ute i företagen. För att företagsutbildningen skall bli så ef- fektiv som möjligt är det även önskvärt med en fortgående pedagogisk skolning av de personer, som i företagen har ansvar för elevernas utbildning. Dessa yrkes— eller branschkonsulenter kan givetvis vara tjänste- placerade vid SÖ, men om de skall kunna arbeta med direkt rådgivande arbetsupp- gifter och ha möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen inom yrkesområdet synes det vara till fördel, om de i första hand kunde vara knutna till vederbörande branschför- bund eller exempelvis till Statens institut för hantverk och industri. Denna fråga bör en- ligt SHIO:s mening utredas under YB:s fort- satta arbete.
SHIO delar helt YB:s uppfattning om att även andra instanser än kommuner och landsting skall kunna vara huvudmän för de gymnasiala och postgymnasiala skolorna. In- om organisationens intressesfär arbetar fle- ra skolor, startade och drivna av anslutna branschförbund. Som exempel nämnes guld- smedskolan i Strålsnäs, Mjölby, urmakar- och optikerskolan i Borensberg och optiker- skolan i Hässelby, Stockholm.
Enligt SHIO:s uppfattning är inbyggda
skolor en utbildningsform som i första hand lämpar sig för mindre och medelstora före- tag, vilka inte har elevunderlag till en före— tagsskola. SHIO anför härom vidare:
»Formen inbyggd skola kan även användas av flera mindre företag, varvid företagen ger ut— bildning i arbetsteknik och teoriundervisningen sker gemensamt i yrkesskolan. SHIO delar YB:s rekommendation om att denna utbild- ningsform skall komma till användning inom flera yrken. Den av YB i statsbidragskapitlet föreslagna metoden för beräkning av bidragen till inbyggda skolor främjar emellertid inte denna utveckling. Organisationen motsätter sig bestämt de föreslagna bidragsreglerna, efter— som de skulle komma att medföra både ab- solut och relativt sett försämrade bidragsvillkor för företag, som inte kan hålla klasser om 15 elever. Delningstalet 15 skulle komma att diskriminera gruppen mindre och medelstora företag. Bidragsregeln skulle också komma att motverka en med hänsyn till arbetsspecia— lisering och utbildningsmål behövlig differen- tiering av utbildningen i mindre grupper under tex Zza utbildningsåret.
Som exempel kan nämnas att från motor- branschens sida har anförts att ett genom- förande av förslaget med delningstalet 15 av- sevärt skulle försvåra den inbyggda under- visningen inom flertalet bilverkstäder. Från ett annat yrkesområde kan anföras YB:s eget exempel, att det inom byggnadssektorn har blivit praxis att på elevbyggen organisera elev- grupper om högst 12 elever per lärare. Det anses att denna utbildning inte kan bedrivas effektivt, om elevantalet i gruppen överstiger 12. Enligt SHIO:s mening torde det i många fall vara motiverat att arbeta med avdelningar i arbetsteknik, som omfattar 8—12 elever. Statsbidraget bör därför konstrueras så att det främjar undervisningen i elevgrupper av denna storlek. Statsbidraget till den inbyggda under- visningen bör baseras på företagens verkliga kostnader, varvid hänsyn bör tagas till kost- nader för administration, lokaler, maskiner, utrustning m m.
SHIO vill understryka att statsbidragen till enskilda yrkesskolor bör utgå enligt samma regler som vid undervisning i kommunala yrkesskolor. Organisationen vill här hänvisa till att Sveriges urmakare- och optikerförbund befarar att den av YB föreslagna begräns- ningen av statsbidraget för förbundets skola skulle kunna leda till att föga mer än 50 % av kostnaderna skulle täckas av statsbidrag, något som kan få till följd att den fortsatta driften av skolan kan möta stora svårigheter. Förbundet hemställer därför att dess yrkes- skola jämställes med en kommunal yrkes- skola. Synpunkten är generellt giltig för denna
typ av skolor och delas av SHIO.
SHIO noterar med tillfredsställelse YB:s för- slag om en uppräkning av bidraget till lär- lingsutbildning hos hantverksmästare m.fl. YB:s förslag i detta hänseende tillmötesgår önskemål, som länge framförts från organisa- tionens sida. Förslagets genomförande kom- mer att leda till en rättvisare bidragsgivning än den som för närvarande tillämpas. På grund av sin ringa storlek kompenserar statsbidraget nu inte företagens kostnader för utbildning av lärlingar.
Sammanfattningsvis vill organisationen i statsbidragsfrågan framhålla, att det ligger i samhällets intresse att stimulera och stödja utbildningen i enskilda skolor och ute i före- tagen, bl. a. under motivering att dessa utbild- ningsformer avlastar det ordinarie skolväsen- det och ger eleverna möjligheter till utbild— ning i nära kontakt med produktionslivet. Be- redningens förslag om en höjning av bidraget till lärlingsutbildning är på denna punkt kon- sekvent, medan förslaget om ändrade bidrags- regler vid formen inbyggd undervisning strider mot detta utbildningsintresse.
YB:s förslag om att viss del av yrkesutbild- ningen, den s.k. färdigutbildningen, i princip bör ske inom näringslivet, upptages både posi- tivt och negativt bland organisationens del- ägare. Vissa förbund anmäler att förslaget möjliggör för företagen att ge ungdomarna den intrimning i arbetsuppgifter och den rutin och arbetsfärdighet, som de behöver för att klara sina arbetsuppgifter. På andra håll vän- der man sig mot förslaget under motivering att de mindre företagen inte har de personella och utbildningsmässiga resurser, som krävs för att ge ungdomarna en adekvat utbildning.
Enligt organisationens mening bör YB un- der sitt fortsatta arbete närmare utreda former- na för skolans ansvar för färdigutbildningen. Det kan ifrågasättas huruvida inte skolan bör följa ungdomarna under en övergångstid för att kunna ha tillsyn över företagsutbildningens effektivitet».
Hermods-NKI framhåller svårigheten för enskilda företag att på egen hand organisera vidareutbildning och omskolning. Speciellt utarbetade korrespondenskurser kan enligt Hermods-NKI effektivisera utbildningen i önskvärd grad. Dylika korrespondenskurser skulle inte behöva utarbetas för ett speciellt företag utan för exempelvis en hel bransch. Detta skrivna material kan sedan utgöra stommen i ett utbildningspaket som kan av- passas till det enskilda företaget och som efter behov kan kompletteras med muntlig
undervisning, programmerad undervisning och bild- och ljudband.
Svenska yrkesskolföreningen gör i sitt yttrande följande uttalanden om de enskilda yrkesskolorna:
»De enskilda skolorna inom yrkesutbildningen har ofta gått i spetsen, medan de kommunala och statliga åtgärderna varit av senare datum. Det är dock nu en naturlig utveckling, att de enskilda skolorna minskar i betydelse. Vad som däremot torde vara angeläget är att dessa skolor får göra insatser på områden, som ännu icke är fullt utredda och föremål för myn- digheternas intresse. Beträffande den post- gymnasiala utbildningen ovanför gymnasium, fackskola och yrkesskola torde dessa skolor för den närmaste framtiden ha en mycket stor roll att spela. Svenska Yrkesskolför- eningen vill föreslå ett ökat stöd åt de enskilda yrkesskolor, som önskar göra en insats utöver den egentliga gymnasieskolan i form av spe- ciella utbildningskurser, t.ex. ovanför fack- skolebetonade linjer för inskolning av ingen- jörer på vissa speciella yrkesuppgifter, eller ovanför yrkesskolebetonade linjer för vissa grenar inom det svenska näringslivet. Svenska Yrkesskolföreningen har i annat samman- hang hävdat att sådana vidareutbildningskurser bör kunna få även formen av universitetsför- beredande verksamhet. Däremot vill Svenska Yrkesskolföreningen hävda, att det för fram- tiden icke torde vara så angeläget att ge stöd åt enskilda yrkesskolor, som blott ersätter vissa grenar av den kommunala gymnasie- skolan. Likaväl som statsbidrag icke synes nu- mera vara berättigat för privatskolor, som er- sätter grundskolan, kan statsbidrag icke för- svaras för sådan enskild skolverksamhet».
SÖ har intet att erinra mot YB:s förslag att inbyggda skolor och företagsskolor skall finnas kvar med oförändrad konstruktion. Dock måste en sådan anordning i regel in- nebära en redan från början specialiserad utbildning vid ifrågavarande skolor. Med hänsyn härtill bör denna utbildning inte vara det enda alternativet på en ort, anser SÖ.
SÖ ansluter sig till YB:s synpunkt att det är önskvärt att de enskilda skolorna finns kvar även i fortsättningen. Dessa kan emel- lertid, som YB anför, inte förutsättas bli in- tegrerade skolor med utbildning över hela det gymnasiala fältet. SÖ framhåller som lämpligt att de enskilda skolor, som anord—
nar grundutbildning, ansluter sig till tim- och kursplaner, gällande vid de kommunala skolorna. Med hänsyn till strävandena att åstadkomma en integrerad skola torde dock viss restriktivitet iakttas vid inrättande av grundutbildning vid enskilda skolor. De en- skilda skolorna bör i första hand ge speciali- serad utbildning, antingen som sista ledet i en 2-årig utbildning eller som påbyggnad ovanpå den 2-åriga utbildningen.
För lärlingsutbildning hos hantverksmäs- tare föreslår YB att de statliga bidragen skall ökas. SÖ anför härom följande:
»Lärlingsutbildningen är fortfarande aktuell, men har kommit att betyda mindre nu när den skolmässiga yrkesutbildningen kraftigt byggs ut. Svårigheterna att ge undervisning i teoretiska ämnen vid lärlingsutbildning hos hantverksmästare är en svaghet hos denna ut- bildningsform. YB föreslår som lösning att bilda en »inbyggd skola», där lärlingar från olika mästare samlas till en grupp och gemen- samt får teoretisk undervisning. SÖ instäm- mer häri och förordar därjämte att även den praktiska lärlingsutbildningen så långt möjligt överförs till yrkesskola, i första hand i form av inbyggd skola.
Övergång till inbyggd skola kommer att ta tid. YB föreslår en höjning av bidragen till mästarna under en övergångstid. Den av YB föreslagna bidragshöjningen är dock så kraf- tig, att bidraget till hantverksmästare blir större än det belopp, som skulle ha utgått vid inbyggd skola. Inom SÖ har gjorts jämförelser mellan nu gällande och av YB föreslagna statsbidrag per år räknat till lärlingsutbildning och till inbyggd skola (se diagram, bil. 13: 1 och 13: 2). Därav framgår, att statsbidraget för en elev i klass om högst åtta för utbildning i praktiskt yrkesarbete enligt YB:s förslag blir ca 1625 kr. till inbyggd skola, d.v.s. vid förslagstill- fället ungefär samma som nuvarande bidrag (Y B:s förslag följer lönenivån). Förslaget inne- bär att bidraget blir direkt proportionellt mot elevantalet och inte som nu trappstegsvis per enhet om 16 elever. Motsvarande förslag till bidrag till mästare för lärlingsutbildning är i genomsnitt 2650 kr. per lärling och år. Nu- varande bidrag är ca 1 000 kr. Detta resulterar i en ökning på 1650 kr. per lärling och år för denna utbildningsform. Om YB:s förslag går igenom, blir bidraget per elev som lär- lingsutbildas alltså betydligt högre än bidraget per elev i inbyggd skola. Eftersom det är YB:s eget förslag att lärlingsutbildningen skall avvecklas och i stället ersättas av inbyggd skola, förefaller den föreslagna utformningen av lärlingsbidraget inte lämplig. En konsekvens
skulle ju bli att företagsledarna skulle finna det vara ekonomiskt fördelaktigare att låta sina elever få lärlingsutbildning än utbildning i inbyggd skola och därför skulle inrikta sig på att begära statsunderstöd för lärlingsutbild- ning. SÖ anser att nuvarande organisation av lärlingsutbildning inte medger tillräcklig kon- troll från samhällets sida och att utbildningar med högst varierande kvalitet skulle kunna komma att uppstå.
Ett annat skäl att avstyrka YB:s förslag till höjning av lärlingsbidragen är, att den hjälp man räknat med att få av näringslivet, då det gäller uppbyggandet av vissa utbildningsblock, kan utebli genom att företagen i stället väljer att helt gå över till lärlingsutbildning. Detta problem kan möta t.ex. inom bilbranschen, där den tänkta blockutbildningen kan omöjlig- göras. Man kan också fråga sig om man, ifall lärlingsutbildningen helt får övertaget över yrkesskolan, inte riskerar leda in en stor del av eleverna på en lång och i många fall mindre effektiv utbildning. Undantagna är här vissa udda yrken, där förutsättningarna möj- liggjort en välordnad lärlingsutbildning.
Det administrativa förfarandet då det gäller lärlingsutbildningen är synnerligen tungrott och arbetskrävande. Enbart den nuvarande lärlingsutbildningens administration sysselsätter inom SÖ ett tiotal personer för dagens ca 5 000 bidragsberättigade lärlingar.
På grund av det anförda anser SÖ att bi- draget till hantverksmästare ej bör utgå med högre belopp per elev än det som skulle ha utgått, om undervisningen bedrivs i inbyggd skola. SÖ föreslår att den bidragskonstruktion, som SÖ gjort för inbyggd skola, också skall gälla beträffande bidraget till hantverksmästa- re, varvid bör eftersträvas dels värdebeständig- het hos bidraget, dels så långt som möjligt fullständig kostnadstäckning.
YB säger sig ha för avsikt att i det fort- satta arbetet ta upp vissa speciella frågor rörande lärlingsutbildningen. SÖ vill emellertid redan nu föreslå en organisation och ett ad- ministrativt förfarande för lärlingsutbildning- en, som ansluter sig till vad som gäller för in- byggda skolor.
Sålunda bör enligt Sözs förmenande de för olika yrken utsedda lärlingsombuden avskaffas och den omedelbara tillsynen av utbildningen i stället överflyttas till respektive skolstyrelser. Fördelningen av bidragsrum föreslås ske på lik- nande sätt som vid medgivande till inrättande av övriga heltidskurser samt beslut om och utanordnande av statsbidrag på motsvarande sätt som för inbyggda skolor.
Tiden för lärlingsutbildningen är, som redan nämnts, ofta längre än tiden för motsvarande utbildning i yrkesskola; oftast tre till fyra år mot yrkesskolans två är tre år.
SÖ anser att även lärlingsutbildningen i framtiden skall ske enligt av SÖ utfärdade läroplaner och med kurslängder, som inte överstiger vad som gäller för närmast jäm- förbara yrkesutbildningsformer. Övergångsvis innan läroplaner hunnit utfärdas torde dock utbildningstiden få fixeras av SÖ vid fördel- ningen av bidragsrummen. För beräkning av statsbidrag skall arbetsveckans respektive läs- årets längd anses motsvara tjänstgöringsskyl— digheten för lärare inom motsvarande kurs i gymnasieskolan.
Sözs förslag till statsbidragsbestämmelser, organisation och administrativ handläggning av lärlingsutbildningen förutsätter ett succes- sivt genomförande under en tid av tre till fyra år, under vilken redan påbörjad utbildning skall kunna slutföras enligt nuvarande bestämmel- ser».
Rörande lärlingsutbildning inom bygg- nadsindustrin, som YB inte närmare be- handlat, föreslår SÖ att lärlingsbidrag utgår efter samma grunder, som SÖ föreslagit för lärlingsutbildning till hantverksmästare med motsvarande organisation och administra- tiva handläggning.
Beträffande det särskilda bidraget till un- dervisning i företag vid inbyggda skolor kan SÖ inte ansluta sig till förslaget, att bidrags- underlaget skulle utgöras av de faktiska kostnaderna för lärarlöner, dock högst vad som skulle ha utgått till lärarna om de varit anställda i kommunala skolor. SÖ föreslår en förenkling av bidragskonstruktionen en- ligt schabloniserade grunder, varvid bör ef- tersträvas dels värdebeständighet, dels så långt möjligt fullständig kostnadstäckning.
SÖ föreslår från denna utgångspunkt, att det årliga statsbidraget utgår med ett belopp motsvarande produkten av undervisningsvo- lymen, uttryckt i antalet elevtimmar per år vid företaget enligt vederbörande läroplan, och ett timarvode. Timarvodet föreslås ut- göra en femtondel av arvodet för undervis- ningstimme (lektionsarvodet) i högsta löne- klassen, som gäller för motsvarande ordina- rie lärartjänst vid gymnasieskolor. Det år- liga statsbidraget beräknas enligt formeln
B : elevantalet )( lektionsantalet )( lektionsarvodet 1 5
»I de fall motsvarande ordinarie lärartjänst ej förekommer vid gymnasieskolor eller mot- svarande lärarkategori inte omfattas av statligt löneavtal, bör SÖ ha bemyndigande att fast- ställa den löneklass, efter vilken statsbidrag skall utgå.
Det av SÖ föreslagna statsbidragssystemet, vilket möjliggör en tillfredsställande differen- tiering och anpassning av statsbidraget med hänsyn till yrkesutbildningens skiftande karak- tär, ger enligt Sözs bedömande en nöjaktig garanti för en kostnadstäckning för denna un- dervisning.
Beträffande YB:s förslag att statsbidrag för inbyggd skola skall utgå även till statliga insti- tutioner vill SÖ erinra om att en sådan an- ordning strider mot principen att samtliga kost- nader för statliga myndigheter, vilkas verk- samhet bestrids från anslag på riksstaten, bör budgeteras under berörda anslag. SÖ kan dock tillstyrka YB:s förslag, särskilt som det kan stimulera tillkomsten av inbyggda skolor också i den statliga affärs- och industriverksamheten.
Beträffande bidraget till lärlingsutbildning har SÖ tillstyrkt YB:s förslag om omläggning av denna utbildningsform till inbyggd skola. YB, som förutsätter att lärlingsbidraget över- gångsvis alltjämt måste utgå, föreslår i an- slutning härtill en sådan ändring av nu utgå- ende grundbidrag till hantverksmästare, att detta bestäms till 2000 kr. för år och lärling. På grunder, som SÖ berör under kap. 13, kan SÖ inte tillstyrka den föreslagna ändringen av grundbidraget. SÖ, som anser att bidraget till lärlingsutbildning i princip inte bör utgå med högre belopp än som skulle ha utgått vid in- byggd skola, föreslår att den bidragskonstruk- tion, som SÖ förordat för inbyggd skola, ock- så skall gälla beträffande bidraget till hant- verksmästare.
YB har uttalat sig för en förenkling av den nuvarande administrativa handläggningen inom SÖ av bidragen till hantverksmästare. SÖ delar denna uppfattning, överväger åtgärder för en successiv överföring av denna ärendegrupp till skolstyrelserna för handläggning i likhet med vad som gäller för inbyggda skolor, under förutsättning att den av SÖ föreslagna bi- dragskonstruktionen accepteras.
Bidraget till lärlingsutbildning inom bygg- nadsindustrin har YB inte närmare behandlat. SÖ föreslår, att detta lärlingsbidrag utgår efter samma grunder, som SÖ föreslagit för lärlings- utbildning hos hantverksmästare.
Om Sözs förslag under kap. 13 att slopa lär- lingsombuden bifalls, kan anslaget till Främ- jande av lärlingsutbildning hos hantverksmästa- re m.m. successivt under en tid av tre till fyra år minskas med det belopp som avsatts för
ombudens verksamhet, d. v. 5. totalt ca 650 000 kr.
För bidraget till enskilda yrkesskolor inkl företagsskolor bör gälla samma bidragssystem, som SÖ ovan föreslagit för inbyggda skolor. Detta bör enligt Sözs mening även gälla före- tagsskolor inom handel och kontor, vilka inte nu kan få bidrag».
2. Exempel från andra länder
Yrkesutbildningen i Sverige har under de senaste decenniernas utveckling kommit att bli allt mera skolmässigt upplagd. Interna— tionellt sett är vårt land därigenom före- trädare för ett av de mera renodlade syste- men i detta avseende. I motsats till denna uppläggning uppvisar åtskilliga andra län- der ett utbildningssystem som kan sägas stå lärlingsutbildningen nära. Detta innebär att företagen initierar och i stor utsträckning driver den erforderliga utbildningen. I vissa fall är den också i Sverige ofta tillämpade växelundervisningen mycket utbredd.
Det kan antas att problemet hur yrkes- utbildningen skall anpassas till arbetslivets behov är generellt, eftersom yrkesutbild- ningen enligt definitionen är målinriktad. Detta gäller dels utbildningens innehåll som alltså måste överensstämma med de kun- skapskrav arbetslivet uppställer, dels dimen- sioneringen eftersom det överallt strävas efter en tillfredsställande överensstämmelse mellan efterfrågan på ViSS typ av kunskaper och den utbildningsmässiga tillgången. I Västeuropa gör sig denna senare synpunkt starkt gällande genom den knappa tillgång- en på arbetskraft som gör att en överdimen- sionering på ett håll kan leda till besvärande brist i utbudet på andra. Denna nära kon- takt mellan arbetslivet och utbildningen har fått en speciell betoning på grund av de snabba förändringarna i olika avseenden som karakteriserar alla högindustrialiserade länder och som därför kan sägas vara ett
genomgående drag i Europa. Såväl innehål- let som den antalsmässiga fördelningen mås- te följa denna utveckling och yrkesutbild- ningen måste av den anledningen vara be- redd på en kontinuerlig förändring i olika avseenden. Denna omständighet har också uppmärksammats av internationella organi- sationer som ILO och OECD som har ägnat en del studier och konferenser åt just dessa förhållanden.
Det kan vara rimligt att anta att en i huvudsak skolbaserad yrkesutbildning kan ha vissa problem då det gäller att smidigt anpassa sig till arbetslivets krav. Det kan uppstå ett avstånd mellan skolans verksam- het och arbetslivet som kräver speciella anordningar. Å andra sidan kan det antas att en huvudsakligen företagsbaserad yrkes- utbildning innebär en viss snävhet i per- spektivet för dem som undergår utbildning- en och att de mera övergripande utveck- lingstendenserna i samhället, exempelvis nä- ringslivets strukturförändringar, inte lika lätt observeras. Av denna anledning har i ett flertal länder i Europa system byggts upp som avser att från mera generella utgångS- punkter påverka såväl innehållet i utbild- ningen som fördelningen mellan olika yrkes- områden.
I Sovjetunionen ingår förberedelse för praktisk yrkesverksamhet som ett genom- gående led i hela skolgången i överensstäm- melse med den rådande ideologin. Här ut-
vecklas ett växelspel mellan företag och skola genom att yrkesskolorna har ett antal företag att samverka med, dit eleverna sålunda beger sig för att få sin praktiska utbildning. Denna typ av växelutbildning baseras på möjligheten att planera enhetligt och att bestämma över företagens disposi- tioner också i detta avseende. Den starka centrala styrningen av näringslivet gör det möjligt att koordinera styrningen av yrkes- utbildningen i de avseenden som här berörts. Detta innebär också att instruktörerna i företagen har en nära kontakt med skolorna och att också en pedagogisk samordning kan ske.
Den mest uppmärksammade anordningen i den debatt som förts under senare hälften av 60-talet är det engelska systemet. Bak- grunden till the Industrial Training Act, som tillkom genom ett parlamentsbeslut år 1964, är en allmän bedömning att yrkes- utbildningen i England icke fyllde de aktu- ella kraven från arbetslivet. Det ansågs av alla bedömare vara brister såväl antalsmäs- sigt som innehållsmässigt i detta utbildnings- system och motiveringen för 1964 års lag kan sägas ha varit nationalekonomisk och bedömd med utgångspunkt från vilka åt- gärder som vore erforderliga för att för- bättra landets ekonomi. Alltjämt är yrkesut- bildningen i allt väsentligt en lärlingsut- bildning, ehuru antalet yrkesskolor i egent- lig mening har börjat öka, i synnerhet så- dana som har med arbetsmarknadspolitiken att göra, alltså huvudsakligen för vuxna. Den engelska attityden är alltjämt att den praktiska träningen bäst sker på arbetsplat- sen, varigenom lärlingen får en nära och naturlig kontakt såväl med arbetsmiljön som med de aktuella kraven inom yrket.
Genom den åberopade lagen har trepar- tiska branschorgan inrättats som innebär att en viss grad av central styrning kan erhål- las såväl då det gäller utbildningens inrikt- ning och innehåll som då det gäller dimen- sioneringen olika branscher emellan. Dessa Training Boards har två huvuduppgifter för sin verksamhet. Den ena — och den som kanske varit verksammast då det gäller att stimulera till en ökad volym på utbildning-
en — är bidragssystemet. Varje styrelse har rätt enligt lagen att uppbära en avgift från företagen inom branschen och denna avgift fördelas på de utbildningsaktiviteter som få- retagen bedriver. Effekten av detta blir då, att även företag som icke bedriver någon ut- bildning måste betala sin avgift. De som be- driver utbildning får i princip återbäring på denna avgift. Enligt aktuella bedömningar har detta system haft åsyftad effekt. Den an- dra uppgiften innebär att varje styrelse har möjlighet att anställa ett antal konsulenter som centralt, regionalt och lokalt kan dels ge råd beträffande utbildningen till företagen, dels övervaka att bestämmelser följs och att utbildningen får en inriktning som har be- dömts vara i överensstämmelse med aktu- ella behov. Genom denna verksamhet åstad- koms också en jämnhet i utbildningen olika företag och regioner emellan så att en elev kan åberopa sin utbildning för anställning också då han behöver byta bostadsort.
De centrala styrelserna kommer att fun- gera som parternas diskussionsfora för ut- bildningsangelägenheter. Härigenom erhålls sålunda en fortlöpande partskontakt på det centrala planet mellan arbetsgivare och ar- betstagare men också pedagoger och äm- betsmän från central förvaltning deltar i styrelsens arbete, varför deras i samman- hanget betydelsefulla synpunkter och erfa— renheter kan tas tillvara inom systemets ram. I många fall anordnar styrelserna själva utbildningen. Detta torde vara fallet huvudsakligen då det gäller utbildnings- ledare och instruktörer men det finns också exempel på till styrelserna knutna skolor och kursverksamhet som sålunda får en annan karaktär än den strikta lärlingsut- bildningens. Det förtjänar kanske att fram- hållas att gränserna för vilken typ av ut- bildning dessa styrelser kan ägna sig åt i skilda former är vida och att också s.k. management-utbildning kan förekomma.
Systemet kan sägas vara under uppbygg- nad alltjämt och verksamheten är icke helt stabiliserad på alla områden. Emellertid sy- nes i allt väsentligt positiva omdömen fällas om verksamheten och dess resultat.
I Västtyskland har problemet att åstad- komma en enhetlig yrkesutbildning fått sin lösning genom handelskamrarnas verksam— het. Alla företag skall höra till en kammare, antingen en Industrie- und Handelskammer eller en Handwerkskammer, beroende på verksamhetens art. Dessa kamrar har som en av sina uppgifter att utforma s. k. Berufs- bilder. Det är närmast frågan om läropla— ner som mer eller mindre detaljerat bestäm- mer innehåll och inriktning på lärlingsutbild- ningen, utbildningstidens längd osv. Kam- rarna har genom sin nära kontakt med före- tagen en möjlighet att revidera läroplanerna till överensstämmelse med aktuella yrkes- krav. Emellertid har kritik uppstått bl. a. på det sättet att dessa läroplaner bedöms som alltför stela och konserverande. En annan punkt där kritik har yppats är att de anställ- da och deras organisationer har haft alltför begränsat inflytande över utbildningen i den- na form.
Det som framför allt synes påkalla en ny organisation av den västtyska yrkesutbild- ningen är emellertid den pågående omda— ningen av hela utbildningssystemet. Utbild- ningen har efter kriget varit en delstatlig angelägenhet, vilket sammanhänger med den märkbara rädslan för en alltför hård centralisering av administrationen. Härige- nom har emellertid olikheter uppstått mel- lan de olika staterna vilket inte längre anses vara lämpligt bl.a. med hänsyn till ung- domens möjligheter att förflytta sig. Det är möjligt att också den gemensamma mark- naden, som i viss utsträckning uppmärk- sammat utbildningsfrågorna, också här har påverkat diskussionen. En förlängning av den allmänna skolutbildningen pågår iVäst— tyskland och likaså märks en tydlig trend i riktning mot en ökad frekvens av högre teoretiska studier, dvs. en utveckling som Sverige redan har genomgått. Problemet att få ett erforderligt antal ungdomar till yrkes- utbildning av mera praktisk innebörd börjar göra sig märkbart och detta i sin tur aktuali- serar reformer på yrkesutbildningens om- råde.
År 1969 fattade den västtyska riksdagen en del beslut som i viss utsträckning för-
ändrar yrkesutbildningen. Denna lagstift— ning har givetvis ännu icke kunnat sättas i verket och lämna några erfarenheter. Då det gäller samverkan mellan parterna och en kontakt mellan arbetslivet och utbild— ningen föreskrivs exempelvis trepartiska kommittéer med arbetsgivare, arbetstagare och yrkeslärare, de senare med rådgivande funktion, för yrkesutbildningen på federal nivå, delstatsnivå och distriktsnivå. Det som alltjämt karakteriserar den tyska yrkes— utbildningen är proven, som är ett instru— ment för att dels säkerställa att lärlingarna uppnått det fastställda utbildningsmålet, dels kontrollera att utbildningen är så upplagd att den kan leda till det uppsatta målet. Vidare är det alltjämt frågan om kontrakts- bundna lärlingar, där skriftliga avtal upp- rättas mellan lärlingen och företaget. Enligt kontraktet åligger det företaget att se till att lärlingen får tillfälle att förvärva den yrkes- kunskap och den praktiska färdighet som erfordras för att dels genomföra utbildning- en i dess helhet, dels kunna fylla arbetslivets krav efter avslutad utbildning. Det före- skrivs också en skolmässig utbildning i yrkes- teoretiska ämnen och angränsande ämnen. Företag och företagare auktoriseras sålunda att anställa lärlingar. Om vederbörande icke fyller vissa krav kan lärlingskontrakt icke upprättas.
Genom denna nya lag har ett närmare samarbete stadgats mellan arbetsmarknadens parter i avsikt att säkerställa kontakterna mellan utbildningen och arbetslivet. Bestäm- melserna avser också yrkesmässig fortbild- ning och omskolning.
Överhuvudtaget karakteriseras det väst- tyska utbildningsväsendet inklusive yrkesut- bildningen av en viss splittring som sam- manhänger med pågående diskussioner och en genom den nämnda lagstiftningen igång- satt förändring. De stora företagen har en egen skolmässig utbildning som påminner väsentligt mycket mera om våra yrkesskolor än om en lärlingsutbildning.
Frankrike är av tradition ett land med starkt centraliserad administration. Då det gäller utbildningsväsendet innebär detta bl. a. en styrning genom prov och certifikat. Här-
igenom kan vissa krav formuleras och ut- göra riktlinjer för utbildningens bedrivande. Även i Frankrike är utbildningen i stor ut- sträckning lärlingsbunden men med en cen- tral styrning. Det mest uppmärksammade inslaget i den aktuella utbildningen torde vara det ekonomiska stödsystemet som i själva verket i princip ligger till grund för det tidigare refererade engelska systemet. En skatt tas upp av företagen och baseras på lönesumman, f. 11. 0,6 %. Detta belopp kan av företagen levereras i vanlig ordning som skatt, överlämnas till någon skola vars kvitto då gäller som skattekvitto, eller ut- nyttjas för intern utbildning i företaget. Denna skatt är emellertid endast en tredje- del av det belopp som anses böra destineras till yrkesutbildningen, vilket sålunda inne- bär en viss överensstämmelse mellan den totala andelen av lönesumman i Frankrike och den genomsnittliga avgift som de engels- ka Training Boards utkräver. Den högsta avgiften i England är 2,5 % av lönesumman och den franska blir sålunda sammanlagt upp mot 2 %. Detta är den bedömda erfor- derliga insatsen i genomsnitt.
Även det franska utbildningssystemet är under omläggning och utveckling. En intres- sant nyhet utgör den överenskommelse som träffades mellan arbetsgivarna och de fack- liga organisationerna i juli 1970, huvudsak- ligen avseende vuxenutbildning. Överens- kommelsen kan sägas innebära en förnyelse av diskussionen kring yrkesutbildningen överhuvudtaget. Den omfattar också ung- domsutbildningen och fastställer förutom lö- ner o. dyl. att ansvaret för utbildningens ut- formning och genomförande åvilar företa- gen, exempelvis företagsnämnderna. Före- tagsnämnderna har kompetens beträffande de allmänna villkoren för lärlingsrekryte- ring, de allmänna förhållandena beträffande den praktiska utbildningens organisation, val av utbildningskurser och de problem som i övrigt kan uppstå genom att lärlingar anställs. I förening med det nyss nämnda systemet med prov och certifikat kan för— hållandevis lätt fastställas huruvida företa- gen anordnar utbildningen på ett sådant sätt att de tillmötesgår de uppställda kraven. I
de fall då underlåtelse registreras kan detta få ekonomiska återverkningar via bidrags- systemet. Vederbörande nödgas inbetala sin avgift och får heller icke del av de på annat sätt utgående bidragen. Det franska syste- met medger alltså en styrning av yrkesut- bildningen via prov och via bidragsnormer och innebär vidare en bestämmelse beträf- fande samverkan mellan parterna, bl.a. då det gäller att kontrollera att kraven upp- fylls. Det synes emellertid vara en uppgift för den centrala administrationen att utar- beta kraven och fastställa dem för den grundläggande utbildningen. Det refererade avtalet från juli 1970 kan komma att inne- bära att en smidigare anpassning till förän— derligheten kan ske genom ett vuxenutbild- ningssystem som kan komma att utvecklas på grundval av den träffade överenskom— melsen.
Också i Holland präglas yrkesutbildning- en av centralt utfärdade prov. Här fungerar emellertid branschorganisationer, samman- satta av arbetsgivare och arbetstagare, som för sin verksamhet har ett antal konsulter till förfogande för vilka statsbidrag utgår. Dessa konsulter har till uppgift att kontrol- lera lärlingsutbildningens kvalitet, övervaka proven som dels är slutprov, dels mellan- prov, ge praktiska råd till företagen och medverka till en enhetlig utbildning inom branschen och till en standard som motsva- rar den fastställda. Staten har ingen möjlig- het att påverka dessa branschorganisationers beslut. De kontrasignerar lärlingskontrakten, fastslår den färdighetsnivå som skall gälla i olika yrken, ger råd till företagen beträffan- de utbildningstekniska aspekter med hjälp av de nämnda konsulterna, övervakar kontrak- tens uppfyllande och arrangerar proven.
Här har endast anförts ett begränsat antal exempel på hur vissa problem som samman- hänger med yrkesutbildningen angrips i vissa andra länder. Det huvudintryck som erhålls vid en översikt är, att yrkesutbildningen fått ökad uppmärksamhet i de mer avancerade industriländerna, dels som ett led i de na- tionalekonomiska utvecklingssträvandena, dels som en av flera utbildningsvägar för den ungdom som vill förlänga sin utbildning
utöver den obligatoriska skolan. Samtidigt kan märkas en trend att fästa allt större upp- märksamhet vid vuxenutbildning och därvid underlätta för personer som befinner sig in- om arbetslivet att komplettera sin utbild— ning både vad det gäller yrkeskunskaper och allmänna kunskaper. Det franska exemplet är det mest framträdande på just detta om- råde. Vidare sökes vägar att fastställa över hela landet giltiga krav på yrkeskunskap, varvid i åtskilliga fall riksomfattande prov utfärdas och genomförs. Genom ett nära samarbete mellan arbetsgivare och arbets- tagare sökes också lösningen på problemet att hålla yrkesutbildningen å jour med ar— betslivets förändringar då det gäller yrkes— kraven. En omfattande konsulentverksam- het är därvid en av lösningarna, här speciellt omnämnd i de engelska och de holländska exemplen. Den sovjetryska uppläggningen med moderföretag anknutna till yrkesskolor- na kan i det där rådande ekonomiska syste- met erbjuda en lösning på båda dessa pro- blem. I de anförda exemplen har också kostnadsfördelningen antytts. En mera gene- rell fördelning av utbildningskostnaderna över exempelvis en bransch kan ha en sti- mulerande effekt på företagens utbildnings- insatser. Det kan vidare utjämna de som orättvisa upplevda skillnaderna och medge att en viss utbildning överdimensioneras i förhållande till det egna behovet utan att ekonomiska problem behöver röna alltför stor uppmärksamhet. Genom det kontinuer- liga samarbetet parterna emellan nödgas också partsorganisationerna utrusta sig med på yrkesutbildningen särskilt inriktade tjäns- temän som sålunda utökar kretsen av exper- ter som i ständiga kontakter med varandra och med arbetslivet kan bidra till utbild- ningens aktualitet och vitalitet.
Pedagogikens plats synes mindre väl defi- nierad. I det engelska systemet har pedago- gerna plats i the Training Boards och en viss anknytning har pedagogerna också i andra system. En intressant nyhet är härvid upprättandet av ett särskilt yrkesutbildnings— institut i Tyskland med uppgift att driva forsknings- och utvecklingsverksamhet inom detta område. De problem som den svenska
utvecklingen erbjuder är sålunda väl kända också i andra länder och har börjat få för- sök till lösningar, vilkas framgång dock ännu icke kan bedömas.
Källanvisningar: Roger Grégoire: OECD Paris 1967. Manpower policy in the United Kingdom, OECD Paris 1970.
Document from International Conference on Continuing Training and Education dur- ing Working Life, OECD Köpenhamn 1970.
Vocational education,
3. Nuvarande samverkan
I detta kapitel lämnar YB en relativt kom- primerad redovisning av dels förekomman- de samarbetsorgan (avsnitten 3.1—3.3), dels befintliga former för samverkan i själva ut- förandet av yrkesteknisk utbildning (avsnit- ten 3.4—3.10). YB:s synpunkter på motsva- rande förhållanden ges i kapitel 4 i anslut- ning till förslagen till den framtida utform- ningen av samverkan mellan arbetsliv och skola.
3.1. Inom statliga organ
I sin redovisning av nuläget inom de statliga organen inleder YB med de myndigheter etc. som i huvudsak svarar för av samhället bedriven utbildning i skolor. Därefter följer en redogörelse för övriga stat-liga myndighe- ter, inom vilka bedrives en ofta omfattande inomverksutbildning av egen personal, men där engagemanget i av samhället bedriven skolmässig utbildning är mindre uttalat och ofta helt obefintligt.
3.1.1 Skolöverstyrelsen Skolöverstyrelsens uppgifter anges i Kungl. Maj:ts instruktion för överstyrelsen (SFS 1965: 737 med ändringar 1969: 65).
De arbetsuppgifter som Skolöverstyrelsen enligt instruktionen har att fullgöra kan sam- manfattas under beteckningarna utveckling, planering och samordning, rationalisering samt rådgivning och service. Verksamheten bedrives på fem avdelningar, en undervis— ningsavdelning för allmänna skolfrågor, en undervisningsavdelning för yrkesutbildnings- frågor, en avdelning för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete, en avdelning för planering samt en avdelning för admini- strativa frågor. Enligt uppgifter lämnade i Skolöverstyrelsens petita för budgetåret 1971/ 72 kommer bland annat integrationen av de gymnasiala skolformerna till en gym- nasieskola, att på sikt medföra en ändring av nyssnämnda organisation.
Av speciellt intresse är Skolöverstyrelsens konsulenter. Dessa förordnas på viss tid och såsom framgår av 24 5 i instruktionen för Skolöverstyrelsen kan sådant förordnande inte fortsätta mer än högst nio år. Antalet skolkonsulenttjänster var budgetåret 1964/ 65 62 vartill kom fyra särskilda folkbild- ningskonsulenter. Innevarande budgetår har antalet ökat till 74 vartill alltjämt skall läg- gas de fyra tjänsterna inom folkbildningens område. Av de 74 tjänsterna är vid utgången av augusti 1970 66 tillsatta och åtta vakanta. De fungerande skolkonsulenterna har häm- tats från följande yrkesområden:
Lärare 53 Konsulenter i andra verk 8 Skolsköterska l Central yrkesnämnd 1 Föreståndare för läromedels-
central vid universitet 1 Studierektor vid arméstaben 1 Tjänsteman vid Sveriges Radio 1
66
Av lärarna torde endast ett mindre antal ha arbetslivserfarenhet och då i första hand de skolkonsulenter som tjänstgör vid UY och L.
För att belysa dels de krav som ställs på dessa konsulenter, dels deras arbetsuppgif- ter, återges här instruktionen för skolkonsu- lenterna på avdelningen för yrkesutbild- ningsfrågor (UY).
»Bland de i arbetsordningen upptagna all- männa och för SÖ gemensamma arbetsupp- gifterna ligger för skolkonsulenterna på UY tills vidare tyngdpunkten på att verka för ut- arbetande av arbetsattalyser, utarbetande av läroplaner samt metodiska anvisningar för lä- rare ävensom utvecklingsarbete. Av konsulen- ten måste krävas, att han har (eller skaffar sig) god insikt om skolans (samtliga skolfor- mers) mål och allmänna uppgifter och om den debatt som förts och förs härom samt att han uppmärksamt följer organisatoriska för- ändringar i skolan».
För att kunna fullgöra sitt arbete åvilar det Skolkonsulenten
»att inom sitt yrkes- eller ämnesområde skaffa sig ingående förtrogenhet med och överblick över utveckling och behov inom sam- hälls- och näringsliv, läroplaner och metodiska
anvisningar, metodiklitteratur, studieplaner, läroböcker och övriga hjälpmedel, rapporter beträffande försöksverksamhet, pedagogisk forskning och dylikt, redogörelser från kurser, symposier etc., den vetenskapliga utveckling- en, undervisningen i utlandet (speciellt de nor- diska grannländerna), angränsande ämnen och stadier som förutsättning för att han skall se sitt ämnesområde som en del av skolans helhet och främja samspelet över stadier och ämnesgränser,
att vid resor och besök följa undervisningen inom sitt eget område i och för kontakt och överblick i erforderlig utsträckning också inom andra ämnen och stadier, delta i ämnes- konferenser för information om lärarnas pro- blem och erfarenheter, hålla kontakt med olika former av lärarutbildning och lärarfortbild- ning främst inom det egna ämnesområdet, upp-
märksamt följa tillgången på och behovet av alla slags utrustningar och hjälpmedel,
att inom verket till berörda chefer och kon- sulenter inom SÖ delge sådana erfarenheter på fältet som bedöms vara av särskilt intresse eller vara av den karaktär att vissa åtgärder eller initiativ är erforderliga (det är särskilt angeläget att konsulenterna håller kontakt med personal inom UA och L), ta de kontakter och göra de framställningar som han mot bak- grunden av sina erfarenheter och synpunkter så snabbt och effektivt som möjligt når ut på fältet bl.a. genom att anvisningar, lärarhand- ledningar och hjälpmedel av olika slag fram- ställs.»
Skolkonsulenten har även till uppgift att ge rådgivning och service t. ex. under resor och besök i skolor, vid kontakt med läns— skolnämnderna och regionala konsulenter. I rimlig omfattning bör Skolkonsulenten, då så önskas, medverka vid exempelvis studie- dagar. Speciell uppmärksamhet bör ägnas nya skol- och arbetsformer, där erfarenheter på det regionala planet måste bedömas vara begränsade. Elevvården, studieorienteringen, samarbetet hem-skola, förenings- och fri- tidsverksamheten inom skolan bör alltid ägnas uppmärksamhet vid besök vid sko- lorna.
Skolöverstyrelsens samverkan med arbets- livet rörande planering, dimensionering av utbildningen liksom också samverkan röran- de dess innehåll sker på olika sätt. Så t. ex. ingår i skolöverstyrelsens styrelse represen- tanter för detta arbetsliv. Instruktionen för överstyrelsen (5 &) föreskriver att av de nio ledamöter som Kungl. Maj:t särskilt utser skall
en äga god förtrogenhet med arbetsmark- nadsfrågor,
en utses bland företrädare för universitets- och högskoleväsendets avnämarintressen,
en utses bland företrädare för arbetsgivar- och avnämarintressena inom industri och hantverk,
en utses bland företrädare för arbetsgivar- och avnämarintressena inom handel och kontorsverksamhet,
en utses bland företrädare för arbetsgivar- och avnämarintressena inom vårdområdet,
tre utses bland företrädare för arbetsta- gar—intressena,
en utses bland företrädare för primärkom- munerna.
I övrigt sker kontakter mellan överstyrel- sen och arbetslivet i huvudsak direkt med avdelningar, byråer och enskilda tjänste- män, varvid den kontaktverksamhet som skolkonsulenterna utövar är betydelsefull. För den samverkan som har speciell anknyt- ning till den arbetsmarknadsutbildning, som skolöverstyrelsens byrå P 3 handhar, finns ett särskilt samarbetsorgan mellan översty- relsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Skol- överstyrelsens kontakt med arbetslivet rö- rande samverkan i planerings- och dimen- sioneringsfrågor samt i vad gäller utbild- ningens innehåll kanaliseras i viss utsträck- ning över länsskolnämnderna och de tek- niska råd som enligt författningen är knutna till nämnderna.
Länsskolnämndema fungerar som regio- nala tillsynsmyndigheter för i stort sett sam- ma områden som faller inom skolöversty- relsens verksamhetsområde.
Till varje nämnd skall knytas ett tekniskt råd »med uppgift att följa ingenjörsutbild- ningen och den tekniska utbildningen i öv- rigt samt till nämnden avge de förslag var- till rådet finner anledning.»
De tekniska råden har sitt verksamhets- område begränsat till det tekniska ämnesom- rådet med tyngdpunkten lagd vid ingenjörs- och annan teknisk utbildning. Någon in— struktion för de tekniska rådens verksamhet finns inte, men man har tydligen på vissa håll försökt att specifisera rådens uppgifter och därvid också strävat efter att utvidga de- ras arbetsområde. Sålunda har man vid länsskolnämnden i Älvsborgs län tillagt tek- niska rådet uppgifterna
att medverka i länsskolnämndens remissar- bete,
att förmedla kontakter mellan länsskol— nämnden och representanter för länets industri och näringsliv,
att ge råd vid planeringen och utformningen av länets gymnasiala skolsystem,
att medverka vid ackvisitionen av lärare i tekniska ämnen,
att förmedla kontakter mellan lärare i äm- net teknologi och den lokala industrin för an- skaffande av åskådningsmaterial i ämnet,
at! presentera och ordna diskussioner om pe- dagogiska metoder, som utarbetats av utbild- ningsledare inom industrins egen yrkesutbild- ning för skolledare och lärare i berörda ärn- nen,
azt planera och ordna — eventuellt leda — studiebesök vid företag för lärare i tekniska ämnen,
att initiera till debatt om praktikverksam- heten för elever i teknisk utbildning bland företagen i länet och dra upp riktlinjer för praktikprogrammen.
att medverka vid utformandet av den prak- tiska yrkesorienteringen i grundskolan,
att medverka vid utarbetandet av program för yrkeslärarnas fortbildning i industri och andra företag inom näringslivet,
att i länsskolnämnden väcka frågor, som syftar till att stärka kontakterna mellan skolan och näringslivet.
Några andra institutionella möjligheter till kontakt med arbetslivet än den som tek- niska rådet öppnar finns inte. Däremot fö- rekommer det inom olika länsskolnämnders verksamhetsområden ett varierande antal informella kontakter, vilka ibland organise- rats till permanenta samarbetsorgan. Sådana samarbetsorgan avser exempelvis samråd mellan länsskolnämnd och länsarbetsnämnd eller länsskolnämnd och landsting. Det fö- rekommer också kontakter mellan länsskol- nämnd och kursstyrelsen för arbetsmarknads- utbildningen och i något fall har till YB re- dovisats samarbetsorgan som tillsatts för att möjliggöra samråd mellan länsskolnämnd och länsarbetsnämnd och landsting.
3.1.2. Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen är central förvalt- ningsmyndighet för allmänna arbetsmark- nadsfrågor och chefsmyndighet för länsar— betsnämnderna.
Styrelsen arbetar med nio byråer, arbets- förmedlingsbyrån, arbetsvårdsbyrån, yrkes- vägledningsbyrån, försäkringsbyrån, lokalise- ringsbyrån, utredningsbyrån, tekniska byrån, kanslibyrån och kameralbyrån.
De organ som arbetsmarknadsstyrelsen har till sitt förfogande för samverkan med arbetslivet är i stort sett uppbyggda på sam- ma sätt som tidigare beskrivits för skol-
överstyrelsen. Så t. ex. är arbetslivet väl representerat i arbetsmarknadsstyrelsens sty- relse. Denna består av, utöver styrelsens ge- neraldirektör och överdirektör, elva andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Samtliga dessa senare representerar på olika sätt arbetslivet. För nio av dem anges detta så att tre skall utses efter förslag av Svenska arbetsgivarföreningen, tre efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter för- slag av Tjänstemännens centralorganisation och en efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation. De båda andra ledamö- terna representerar av hävd dels kvinnoför- eningarna, dels lantbrukets område.
Länsarbetsnämnderna är länsmyndigheter för allmänna marknadsfrågor och deras ar- betsuppgifter beskrives i 29 å i instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen på följande sätt.
29 %. Det åligger länsarbetsnämnd särskilt att inom sitt område
följa utvecklingen på arbetsmarknaden samt planlägga och vidtaga åtgärder som betingas av utvecklingen, leda den offentliga samheten, i samarbete med skolor och myndigheter plan- lägga och ha tillsyn över den offentliga yrkes- vägledningen, handha arbetsvården, efter styrelsens bestämmande ha tillsyn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet, samarbeta med enskilda organisationer på de områden som berörs av nämndens verksam- het, enligt styrelsens föreskrifter och anvisningar planlägga utnyttjandet av den arbetskraft som under krig och därmed jämförliga förhållan- den kan beräknas stå till förfogande.
arbetsfönnedlingsverk-
Nämnd skall göra de framställningar och förslag hos styrelsen, till vilka läget på ar- betsmarknaden ger anledning. Ärende som rör fråga av principiell betydelse eller större vikt skall överlämnas till styrelsens avgöran- de.
På det regionala planet sker kontakter mellan länsarbetsnämnd och arbetsliv i förs— ta hand genom nämnden, som enligt instruk- tionen för Arbetsmarknadsstyrelsen och läns- arbetsnämnderna skall bestå av ordförande och sju andra ledamöter. I författningen fö-
reskrives inte att ledamot i länsarbetsnämnd skall representera viss del av arbetslivet, men enligt vad YB inhämtat förekommer representation från arbetslivet i samtliga länsarbetsnämnder.
På det regionala planet finns dessutom viss kontaktmöjlighet med arbetslivet i den kursstyrelse som inom varje länsarbets- nämnds verksamhetsområde har utsetts för den inom länet bedrivna arbetsmarknadsut- bildningen. Dessa kursstyrelser består av fy- ra personer, av vilka en utgöres av länsar- betsdirektören, en av representant för läns- skolnämnden, en med erfarenhet av yrkesut- bildning (vanligen skolledare från yrkessko- la) samt en ledamot från länsarbetsnämnden. Det blir då i huvudsak den sistnämnde som får sägas representera arbetslivet utanför den mera institutionella utbildningsverksam- heten.
Till arbetsmarknadsutbildningen i länet hör även särskilda kursnämnder. Till skill- nad mot yrkesråden för de kommunala yr- kesskolorna är kursnämnderna regionala och utses för flertalet av de utbildningsom- råden inom vilka arbetsmarknadsutbildning— en bedrives. Här är partsrepresentationen helt genomförd och i varje nämnd finns så— lunda representanter för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Dessutom ingår vanligen en tjänsteman från länsarbetsnärnnden eller i vissa fall ledamot av denna nämnd.
Någon lokal organiserad samverkan före- kommer sålunda inte, men alldeles Självfal— let förekommer ofta informella kontakter med näringsliv och fackliga organisationer etc. på utbildningsorten.
3.1.3. Samarbetsdelegationen för omskol- ningskurser
I november månad 1960 tillsattes ett spe- ciellt samarbetsorgan som sedermera har an— tagit namnet samarbetsdelegationen för om- skolningskurser m.m. (SAMS). Beträffande sina uppgifter har delegationen själv uttalat
att delegationen skall vara ett rådgivande organ för arbetsmarknadsstyrelsen och skol- överstyrelsen,
att delegationen skall ha att ge råd beträf- fande omskolningsverksamhetens planläggning och sammanlagda omfattning samt beträffan- de kursverksamhetens inriktning i fråga om yrkesområden och geografiska fördelning in- om landet samt beträffande kursernas längd och innehåll,
att delegationen skall självständigt ta alla de initiativ till främjande av omskolningsverk- samheten, vartill den finner anledning,
att delegationen skall ha att yttra sig i alla de frågor som arbetsmarknadsstyrelsen eller skolöverstyrelsen hänskjuter till den samt
att delegationen skall med särskilt intresse följa yrkesutbildningen inom näringslivet och framför allt vuxenutbildningen.
I denna samarbetsdelegation (SAMS) in- går förutom företrädare för arbetsmarknads- styrelse och skolöverstyrelse, även represen- tanter för Landsorganisationen, Svenska ar- betsgivarföreningen och Tjänstemännens centralorganisation.
Delegationen har såsom framgått av vad ovan angivits till uppgift att svara för sam- verkan i frågor som gäller planering, dimen- sionering, utbildningsinnehåll etc. I denna egenskap medverkar SAMS i det av arbets- marknadsstyrelsen bedrivna ramplanearbe- tet, som numera genomföres en gång per år mot tidigare en gång varje halvår.
3.1.4. Universitetskanslersämbetet
Universitetskanslersämbetet är central för- valtningsmyndighet för universiteten, Karo- linska Medico-kirurgiska institutet, de tek- niska högskolorna, handelshögskolan i Gö- teborg och Farmacevtiska institutet. Ämbe- tet är dessutom central förvaltningsmyndig- het för de övriga institutioner som Kungl. Maj:t bestämmer.
& 5 i instruktionen för ämbetet anger att ämbetets styrelse förutom av universitets- kanslem skall bestå av de olika fakultetsbe- redningarnas ordförande och dessutom tre andra ledamöter som Kungl. Maj:t särskilt utser.
Vidare föreskriver instruktionen i _S, 8 att det inom ämbetet skall finnas fem fakultets— beredningar, en för humaniora och teologi, en för rätts- och samhällsvetenskaperna, en
för medicin, Odontologi och farmaci, en för matematik och naturvetenskap samt för de tekniska vetenskaperna. Dessa beredningars uppgift är att inom sina olika områden följa forskningens och utbildningens utveckling, villkor och behov samt samhällslivets krav på utbildningens innehåll och organisation. Beredningarna skall hos styrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga. Varje sådan fakultetsberedning be— står av en ordförande och åtta andra leda- möter, vilka samtliga utses av Kungl. Maj:t.
Till universitetskanslersämbetet är dess- utom knutna utbildningsråd, vilka fungerar som rådgivande organ för olika slag av ut- bildning vid universiteten, med uppgift att verka för att utbildningen till innehåll och organisation utformas på ett från arbets- marknadens, särskilt näringslivet och den allmänna förvaltningen, synpunkter ända- målsenligt sätt samt att för prövning inom ämbetet eller till fakulteter och sektioner vid universiteten avge de förslag om utbild- ningen som är påkallade eller i övrigt lämp- liga. Varje utbildningsråd består av en ord- förande samt minst fyra och högst åtta andra ledamöter, vilka samtliga utses av Kungl. Maj:t.
Inom ämbetet finns tre byråer, plane- ringsbyrån, utbildningsbyrån och administra- tiva byrån, samt en arbetsgrupp för rationa- liseringsverksamhet.
I vad gäller de universitetskanslersämbetet underställda universiteten, högskolor m.m. synes möjligheterna till arbetslivst'epresenta- tion vara betydligt mindre. I styrelserna för universiteten — konsistorierna — ingår nämligen endast rektor, prorektor, dekaner— na, förvaltningschefen om han är universi- tetsråd samt vid universitet som omfattar medicinsk fakultet, vid handelshögskolan i Göteborg och vid farmacevtiska institutet ytterligare en ledamot utsedd genom val av vederbörande fakultet bland dess ledamöter.
3.1.5. Statens personalutbildningsnämnd
Statens personalutbildningsnämnd är av tämligen färskt datum och dess verksamhet
började den 1 juli 1967. Redan tidigare ha- de emellertid statsförvaltningen gjort vissa försök till samordning av utbildningsaktivi- teterna. I början av 1961 inrättades sålunda inom civildepartementet nämnden för ut— bildning av kanslister vid centrala verk. Den nämnden kan sägas vara det första centrala utbildningsorganet för statsförvaltningen och det fick också ganska snart vidgade ar- betsuppgifter. Personalutbildningsberedning- en som tillkom 1961 bl. a. för att göra en översyn av den av staten bedrivna personal— utbildningen, tog också initiativ till ett fler- tal olika kurser för statstjänstemän. Dessa kurser kom också att administreras av nämnden för utbildning av kanslister vid centrala verk, som därvid fick ett utvidgat verksamhetsområde. Den omvandlades ock- så rätt snart till personalutbildningsnämn- den. Sedan upphörde den 1 juli 1967 såväl personalutbildningsberedningen som perso- nalutbildningsnämnden genom tillkomsten av statens personalutbildningsnämnd. Denna sistnämnda nämnd utgör ett under Kungl. Maj:t lydande centralt utbildningsorgan för statsförvaltningen.
I nämndens styrelse skall enligt instruk- tionen ingå högst fyra företrädare för de olika personalorganisationerna, medan det inte finns några motsvarande bestämmelser för de övriga högst fyra styrelseledamöterna som tillsammans med nämndens utbildnings- chef bildar dess styrelse. Någon författ- ningsenlig skyldighet att i styrelsen låta in- gå representanter för skolmyndigheterna finns alltså inte, men YB har inhämtat att skolöverstyrelsen för närvarande är repre- senterad.
3.2 Kommunala organ
Under denna rubrik beskriver YB nuvaran— de samverkansfunktioner rörande utbild- ningens planering, dimensionering och inne- håll inom såväl landstingskommuner som primärkommuner. Till en början vill YB peka på de centrala utbildningsavdelningar som finns inom dels Svenska landstingsför-
bundet, dels Svenska kommunförbundet, vilka bedriver en omfattande planerings- verksamhet för sina respektive uppdragsgi— vares räkning. Likaså förekommer inom dessa utbildningsavdelningar pedagogiskt ut- vecklingsarbete, utformning av nya läropla- ner liksom även revision av äldre sådana. Avdelningarna är rådgivande gentemot landstingskommun respektive primärkom- mun.
3.2.1. Landstingskommuner
Inom varje landsting finns ett speciellt or— gan för behandling av vissa utbildningsfrå— gor. Beroende på landstingens storlek har dessa organ varierande omfattning och med hänsyn till delvis något olika funktioner också varierande benämningar. Flertalet landsting har dessutom till denna utbild— ningsavdelning knutit en landstingets skol- chef med kansli. Samverkansfunktionerna inom landstingskommunerna är för närva- rande av olika slag. Vid de centrala yrkes- skolorna förekommer enligt bestämmelserna i skollagen särskilda yrkesråd, i vilka ingår representanter för såväl arbetsgivare som ar- betstagare inom det yrke eller inom den bransch som rådets verksamhet omfattar. Dessutom finns i flertalet landsting en sam— arbetsfunktion i vilken ingår representanter jämväl från länsskolnämnd och länsarbets— nämnd. Samverkansfunktionerna inom den vårdutbildning som drives direkt i lands- tingskommunernas regi är för närvarande under uppbyggnad. Enligt vad YB inhämtat avser man att där tillskapa en motsvarighet till nuvarande yrkesråd vid yrkesskolorna. Eftersom landstingen är huvudmän för vår— den kan den utbildning av vårdpersonal som bedrives i deras egen regi rent tekniskt betecknas som inomverksutbildning.
3.2.2 Primärkommuner Enligt skollagens & 3 skall i varje kommun finnas en skolstyrelse och med vissa undan- tag också en skolchef.
Om kommunen gör framställning därom kan Kungl. Maj:t besluta att skolstyrelsen utgör styrelse även för annan skola än grundskola, yrkesskola, fackskola och gym- nasium. Skolstyrelsen utgör ett politiskt sammansatt organ och det finns inte några föreskrifter om att ledamöterna speciellt skall representera arbetslivet. Enligt skolla- gens 5 17 skall skolstyrelsen i de fall den svarar för undervisning i yrkesbetonade äm- nen inrätta ett eller flera yrkesråd med upp- gift att biträda styrelsen i frågor som rör nämnda undervisning. Se avsnitt 3.4.
3.3. Företag och organisationer
Yrkesutbildningen är en fråga av utomor- dentlig betydelse för hela vårt arbetsliv. Be- hovet av en viss systematisering i handlägg- ningen av problem som rör utbildning, såväl samverkan i planering och dimensionering som samverkan rörande dess innehåll, har medfört att en mera så att säga institutionell insats på dessa områden hänförs till de olika partsorganisationerna på arbetsmarknaden. Vad YB i det följande anför rörande nuva- rande förhållanden inom företag och orga- nisationer är sålunda i huvudsak en redogö- relse för den samverkan som där sker i yr- kesutbildningsfrågor. Trots denna begräns- ning har det dock visat sig svårt att lämna en systematisk redovisning av de olika sam- verkansfunktionerna. En och samma arbets- givareorganisation tillhörande exempelvis Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) kan sålunda ingå i samverkansfunktion i utbild- ningsfrågor med flera löntagarorganisationer tillhörande exempelvis Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) eller Sveriges akademikers central- organisation (SACO). Å andra sidan kan en och samma löntagarorganisation, framför allt inom tjänstemannagrupperna, ingå i samverkansfunktion i utbildningsfrågor med flera olika arbetsgivareorganisationer. Allt detta skapar ett tämligen stort antal kon- taktytor inom näringslivet. Bl. a. det förhål- landet att utbildningsfrågor ofta rymmer åt-
skilligt som är gemensamt även över organi- sationsgränserna torde ha bidragit till att man tillskapat centrala samverkansorgan. Dessa beskrives närmare i det följande. Dessutom har man inom respektive cen- tralorganisation särskilda utbildningsavdel- ningar och man bedriver en tämligen omfat- tande utbildningsverksamhet för sina med- lemmar. Så t.ex. genomför Svenska arbets- givareföreningen åtskilliga kurser inom om- rådena företagsledning, personaladministra- tion, arbetsledning, organisation och admi- nistration med personalledning och produk- tionsteknik, byggrationalisering och admini- strativ rationalisering.
Utöver dessa utbildningsavdelningar knut- na till centralorganisationerna finns också centrala yrkesnämnder på förbundsnivån. Dessa har tillskapats av arbetsmarknadens parter inom ett och samma avtalsområde. Nämndernas personella resurser varierar, några av dem har fullt utbyggt kansli med heltidsanställda konsulenter. Vidare finns inom praktiskt taget alla såväl arbetsgivare- som löntagarorganisationer särskilda kon- taktmän för utbildningsfrågor med uppgift att bevaka utbildningsproblem och deras handläggning. I denna inledningsvisa upp- räkning av kontaktfunktionerna inom orga- nisationsvärlden bör kanske också erinras om vad YB redan anfört rörande förekoms- ten av representation i olika styrelser liksom också i yrkesråden.
3.3.1. Arbetsmarknadens yrkesråd (AY)
Arbetsmarknadens yrkesråd är samarbetsor- gan för yrkesutbildningsfrågor mellan Sven- ska arbetsgivareföreningen och Landsorgani- sationen i Sverige.
Dess uppgift är
att utreda och följa utbildningsbehovet inorn huvudorganisationernas gemensamma verksam- hetsområden,
att genom åtgärder av olika slag verka för en ökad och effektivare yrkesutbildning inom dessa områden,
att övervaka och samordna yrkesnämnder- nas verksamhet,
att upptaga frågor av allmän eller principiell
att hålla kontakt med såväl myndigheternas som organisationernas arbete på yrkesutbild- ningens område.
AY, som bildades 1944, räknar sitt ur- sprung från SAF/LO—kommittén (arbets- marknadsorganisationernas yrkesutbildnings- kommitté) som började sin verksamhet hös— ten 1939. Den kommittén hade framför allt två frågor att ta ställning till, nämligen dels den principiella ordningen för lärlingsutbild- ningen, dels formerna för hur yrkesutbild- ningen skulle drivas. Beträffande lärlingsut- bildningen framförde kommittén den upp- fattningen att denna form av yrkesutbild- ning borde bygga på frivilliga överenskom- melser i kollektivavtalens form, upprätt- hållna och genomförda under organisatio- nernas ansvar. Kommitténs uppfattning rö- rande formerna för yrkesutbildningens be— drivande kan belysas med följande citat ur kommitténs handlingar.
»Det är kommitténs uppfattning, att det ovan angivna målet för yrkesutbildningen bäst och billigast realiseras genom utbildning på ar- betsplatsen kompletterad med teoretisk under- visning i enskilda eller kommunala skolor. Genom att utbildningen förläggs till företagen vinnes den omedelbara kontakten med de in- dustriella arbetsmetoderna och en automatisk anpassning efter de krav som ändrade metoder och nya tillverkningar ställa på arbetskraften. Ungdomen blir från början förtrogen med den industriella arbetstakten. Det är en gammal erfarenhet att arbetare som enbart erhållit en skolmässig utbildning, har svårare att anpassa sig efter det produktiva arbetets rytm än den, som redan under läroåren »andats verk- stadsluftw»
Kommittén föreslog dessutom 1942 att en särskild överstyrelse för yrkesutbildning bor- de inrättas.
Sedan kommittén ombildats till Arbets- marknadens yrkesråd (AY) har detta råd ta- git mycket aktiv del i utformningen och ut- vecklingen av vårt svenska yrkesskolväsen. Även i det samarbete som föregick införan— det av Vår nioåriga grundskola deltog AY som kontaktorgan mellan skolverket och industrins organisationer. Särskilt gällde det- ta den praktiska yrkesorienteringen.
Arbetsmarknadens yrkesråd har under
sin verksamhetstid utfört ett förtjänstfullt pionjärarbete i vad avser framtagande av yrkesanalyser, vilka sedan skolverket kunnat lägga till grund för sin utformning av en modern yrkesutbildning. Likaså har rådet genomfört ett antal behovsanalyser, som bil- dat underlag till dimensioneringen av yrkes- skolväsendet.
Delvis i egen regi, delvis i samarbete med skolöverstyrelsen bedriver yrkesrådet viss ut- bildning av instruktörer. Under 1969 om— fattade denna verksamhet två kurser med vardera 28 deltagare. Dessutom medverkar personal vid yrkesrådet vid studiedagar, konferenser o. dyl.
Rådets skriftverksamhet är omfattande. Här kan nämnas tidskriften »Yrke och ut— bildning» som för närvarande går ut i cirka 22000 exemplar. Likaså bulletinen »Ak- tuellt om yrkesutbildning» som från och med 1970 distribueras i 9 000 exemplar. Yr- kesrådet utger också skrifter i aktuella ut- bildningsfrågor.
Arbetsmarknadens yrkesråd medverkar också som kontaktorgan mellan myndighe- ter och organisationer i vad avser rampla- neringen av arbetsmarknadsutbildningen och tar vid behov initiativ till konferenser kring denna utbildningsform.
Nämnas bör också yrkesrådets ökande intresse för radio- och TV-utbildning liksom också för vuxenutbildningen i vårt land.
Yrkesrådet upprätthåller dessutom en liv- lig internationell kontaktverksamhet, varige- nom information om utvecklingen i vårt land lämnas till andra länder samtidigt som rådet och dess intressenter tillförsäkras fort— löpande upplysning om utvecklingen i ut- landet.
3.3.2. Centrala yrkesnämnder
Dessa yrkesnämnder utgör samarbetsorgan på branschplanet mellan förbund som regel tillhörande SAF och LO. Också annan parts- sammansättning är förekommande, t.ex. i Handelns yrkesnämnd, där parterna utgöres av Handelns arbetsgivareorganisation, Koo- perationens förhandlingsorganisation, Han-
delsanställdas förbund och Handelstjänste- mannaförbundet. De centrala yrkesnämnder- na fyller sam'na uppgifter som de tidigare lärlingsnämnderna med den skillnaden, att verksamhetsområdet breddats. De centrala yrkesnämnderna ägnar sig nämligen inte en- dast åt den egentliga lärlingsutbildningen utan åt all yrkesutbildning inom parternas gemensamma område. I de normalavtal rö- rande yrkesn'zmnderna som träffades 1957 mellan SAF ozh LO ger 5 1 följande besked om nämndens arbetsuppgifter.
& 1 Yrkesnämnd
Mom. 1. Får behandling av frågor rörande yrkesutbildningen inom facket tillsätta organi- sationerna en särskild yrkesnämnd. Nämnden, som utses för en tid av tre år, skall —- såvida ej annat överenskommes — bestå av tre repre— sentanter från arbetsgivaresidan och tre från arbetaresidan. För samma tid utses lika antal suppleanter. Nämnden utser inom sig ord- förande och v_ce ordförande.
På begäran av yrkesnämnden utser Arbets- marknadens Yrkesråd särskild opartisk ord- förande att tid behandling av visst ärende tjänstgöra i nämnden i enlighet med vad här nedan stadgas.
Mom. 2. Det ankommer särskilt på yrkes- nämnden
azt öva tillsyn över och främja utvecklingen av yrkesutbildningen inom facket;
att utarbeta riktlinjer för yrkesutbildningens bedrivande;
att upprätthilla kontakt med befintliga skolor för yrkesutbildning inom facket;
att årligen t.ll yrkesrådet avgiva rapport över sin verksamhec; samt
att i övrigt handlägga de frågor som finnas angivna i denna överenskommelse eller som parterna gemensamt hänskjuta till nämnden.
Mom. 3. Yrkesnämnden bör vid behandling- en av frågor 1V större principiell betydelse in- hämta yttrande av Arbetsmarknadens Yrkes- råd.
En del av iessa uppgifter avsågs höra na- turligt hemma i ett samarbetsorgan medan andra åter erdrade personella insatser av en sådan omfattning, att nämnderna knap- past själva kunde svara för dessa. Fördel- ningen av detta ekonomiska ansvar fick bli en fråga metan förbunden inom respektive bransch. En anvisning lämnades i Arbets- marknadens yrkesråds riktlinjer för yrkes-
nämndernas verksamhet, där det heter att »yrkesutbildningen kan till stora delar be- traktas som en rationaliseringsåtgärd. Såda- na åvilar det normalt arbetsgivaren att svara för, medan formerna för och konsekvenser- na av dessa åtgärder bör bli föremål för samråd mellan parterna». Härur har under hand utvecklats den praxis att yrkesnämn- den tar ställning i principiella frågor och givetvis i sådana sammanhang där avtalen berörs medan arbetsgivarförbundets utbild- ningspersonal utför det pedagogiska och tekniska arbetet.
3.3.3. Lokala yrkesnämnder och yrkeskom- mittéer
De samverkansorgan som ovan beskrivits fungerar i huvudsak på det centrala planet. I flertalet fall saknas regionala och lokala samarbetsorgan för yrkesutbildningen inom SAF/LO-området. Undantagen är i huvud- sak tre, nämligen byggnadsindustrin, som har ett hundratal lokala yrkeskomrnittéer, rörledningsfacket med 26 lokala lärlings- nämnder och elektrikerbranschen med ett åttiotal lokala nämnder. Dessa senare kom- mer enligt vad YB inhämtat att inom den närmaste framtiden minska i antal ner till något över trettio. De branscher som håller sig med regionala och lokala samarbetsor- gan är uppenbarligen sådana, där lärlingsut- bildningen i traditionell mening fortfarande har stor betydelse och där färdigutbildning— en efter grundläggande yrkesutbildning sker i registrerade former. Uppgifterna för dessa samarbetsorgan (lokal yrkesnämnd/ lokal yr- keskommitté) kan exemplifieras genom de bestämmelser rörande lokala yrkeskommit— téer som är införda i gällande byggnadsav- tal.
»Mom. 2 Lokal yrkeskommitté har till upp- gift att planera, organisera och övervaka den lokala yrkesutbildningen, avseende såväl ny- som vidareutbildningen.
Den har därvid att utreda och analysera det lokala utbild- ningsbehovet;
att med beaktande av lokala behov och för- utsättningar ta initiativ till yrkesutbildning vid
enskilda företag och yrkesskolor; att vara företagare och skolor behjälpliga vid utbildningens uppläggning och genomförande;
an biträda med råd och anvisningar vid an- skaffande av erforderliga lokaler, lämplig ut- rustning och undervisningsmateriel;
att för utbildning vid yrkesskola eller för vidareutbildning i god tid planera och an- skaffa för utbildningen erforderliga och lämp- liga arbetsobjekt;
att vara yrkesskola eller annan institution behjälplig vid utseende av lärare och instruk— törer samt underlätta för dessa att utnyttja den lärar- och instruktörsutbildning, som branschen och andra organ anordnar;
att lämna sin medverkan vid urval av lämp- liga elever till utbildningen;
att medverka vid utplacering av elever på arbetsplatser efter avslutad skolutbildning även— som vid omplacering av lärlingar;
att fortlöpande registrera inom respektive yrke antagna elever och lärlingar samt årligen lämna yrkesnämnden uppgift därom;
att på lämpligt sätt göra sig underrättad om elevernas och lärlingarnas framsteg inom yrket ifråga;
att hålla fortlöpande kontakt med berörda lokala myndigheter och arbetsmarknadsorgan».
Trots att de lokala yrkesnämnderna och de lokala yrkeskommittéerna inte är före- skrivna i skollag och skolstadga är det dock uppenbart att de i allt väsentligt har uppgif- ter påminnande om dem som åvilar de 10- kala yrkesråden.
3.3.4. Rådet för tjänstemannautbildning in- om industrin
Rådet för tjänstemannautbildning inom in- dustrin (RTI) är ett samarbetsorgan för yr- kesutbildningsfrågor mellan Svenska arbets- givareföreningen och Svenska industritjäns- temannaförbundet, som tillhör huvudorgani- sationen TCO. Genom att båda organisatio- nerna representerar ett stort antal branscher blir RTI som samarbetsorgan mera likt Ar- betsmarknadens yrkesråd än t.ex. de cen- trala yrkesnämnderna.
I sin verksamhet har RTI bl. a.
att låta utreda och följa utbildningsbehovet för tjänstemän inom organisationernas gemen- samma verksamhetsområde,
att följa den utbildningsverksamhet för tjäns- temän som bedrivs av statliga och kommunala organ, industriföretag samt utomstående or- ganisationer och institutioner,
att genom konferenser, skrifter och i andra lämpliga former bereda företagen och deras utbildningsledare möjlighet till samråd och erfarenhetsutbyte i utbildningsfrågor,
att i de fall och i den utsträckning rådet så finner lämpligt söka kontakt och samråd med statliga och kommunala myndigheter inom skolväsendet och med institutioner och orga- nisationer, som är verksamma inom utbild- ningsområdet.
RTI består av 12 ledamöter från vardera SAF och SIF. Rådet bedriver sin verksam- het dels genom rådssammanträden och dels genom ett arbetsutskott och genom arbets- grupper för speciella frågor. Verkställande av rådets beslut är SAP:s och SIF:s utbild- ningsavdelningar.
RTI ordnar konferenser för bl. a. företa- gens utbildningsledare. RTI ger vidare ut skriftserien »Aktuellt om utbildning» samt en årlig katalog över kurser på tjänsteman- naområdet, »Tjänstemännens kursmark- nad».
RTI har särskilt ägnat intresse åt de äldre tjänstemännens utbildning. Just för dessa finns ett stort behov av utbildning, eftersom de har att konkurrera med dagens välutbil- dade yngre arbetskraft.
Rådet har vidare ägnat intresse åt grund- skolans praktiska yrkesorientering inom tjänstemannaområdet samt initierat kurs— verksamhet, bl.a. för arbetsledare på kon- tor.
3.3.5. Exempel på andra partsorgan för ut- bildningsfrågor
Inom bank- och försäkringsområdet finns olika samrådsorgan för utbildningsfrågor, där arbetstagare och arbetsgivare är repre- senterade, nämligen Studierådet vid affärs- bankerna, Sparbanksföreningens studieråd och Jordbrukskasserörelsens studieråd samt Svenska försäkringsföreningens utbildnings- nämnd. De nämnda rådsorganen sysslar främst med den inom bank- och försäk-
ringsbranscherna bedrivna internutbildning— en.
På handelns område sker samverkan även för tjänstemannagrupper inom en del av de yrkesnämnder som arbetar i nära kontakt med Arbetsmarknadens yrkesråd (3.3.1). Handelstjänstemannaförbundet ingår vidare tillsammans med respektive arbetsgivarpart i Svenska lastbilsägareförbundets utbildnings- kommitté och i Billärarrådet.
För anställda inom sjöfarten ordnas nu— mera utbildningen av SÖ. Vid förändringar i utbildningen har bildats tillfälliga arbets- grupper med representanter för SÖ samt för de berörda personalgrupperna och ar- betsgivarparten.
Inom jordbruket och skogsbruket finns också partsorgan för utbildningsfrågorna, nämligen Jordbrukets yrkesnämnd och Skogsbrukets yrkesnämnd. I dessa nämnder ingår representanter för arbetsgivarsidan samt för de anställda inom såväl LO— som TCO-förbund.
Arbetsgivare och anställda inom pressen samverkar genom Pressinstitutet, där styrel- sen respektive arbetsutskottet fungerar som samrådsorgan för yrkesutbildningsfrågorna.
Inom underhållningssektorn samverkar ar- betsgivare och anställda bl.a. via Svenska musikers och artisters intresseorganisation, SAMI, ett samarbetsorgan för Musikerför- bundet inom LO och Teaterförbundet inom TCO. Inom sektorn finns vidare Teaterns utbildningsråd, vari Teatrarnas riksförbund samt Teaterförbundet och Musikerförbundet är representerade.
För personalen inom den statliga förvalt- ningen sker partssamverkan i utbildningsfrå- gorna främst inom Statens personalutbild- ningsnämnd (jämför avsnitt 3.1.5). Inom de olika affärsdrivande verken drivs en om- fattande intern yrkesutbildning vid olika specialskolor. De anställdas organisationer ingår tillsammans med arbetsgivarparten i samrådsorgan för främst denna intemut- bildning. På motsvarande sätt finns parts- nämnder för internutbildningen inom för- svar, polis och tull.
Inom den kommunala sektorn finns olika samrådsorgan mellan de anställdas organisa- tioner å ena sidan och Svenska kommun- förbundet eller Landstingsförbundet å andra sidan. Detta gäller såväl beträffande utbild— ning för den administrativa personalen som för personalen inom sjuk-, hälso- och social- vården.
Lärarnas och skolledarnas organisationer är inom SÖ representerade i samrådsorgan, som behandlar deras fort- och vidareutbild- ning.
Inom Sveriges hantverks- och industrior- ganisation (SHIO) finns inrättad en central yrkesnämnd som bl. a. har till uppgift att ut— arbeta läroplaner och gesällprovsbestäm- melser för de olika hantverksyrkena. Denna centrala nämnd samarbetar i dessa avseen- den intimt nied såväl de lokala som de re- gionala lärlingsnämnderna och lärlingsråden. Centrala yrkesnämnder av den konstruktion som tidigare beskrivits under avsnitt 3.3.2 förekommer också inom hantverksorganisa- tionen.
3.4. Kommunala yrkesskolor
De kommunala yrkesskolorna i vårt land, till vilka också räknas exempelvis lands- tingets yrkesskolor m.fl., ombesörjer den helt övervägande delen av den grundläg- gande yrkesutbildningen som vårt arbets- liv tillgodogör sig. Den samverkan som där- vid äger rum mellan skola och arbetsliv kan beskrivas på följande sätt.
Inom åtskilliga av de grundläggande yr- kesutbildningar som sker i våra kommunala yrkesskolor ingår ett varierande mått av s. k. växelutbildning. Härmed menas ett system där vissa delar av undervisningen i yrkesar- bete förlägges till företag, institution och dylikt, varvid eleverna får tillfälle att dels tillämpa vad man tidigare lärt sig i skolan, dels under ledning av annan personal i företaget, institutionen etc. får lära sig en del nya yrkesarbetstekniska moment. Växel- utbildningen står under tillsyn av skolan,
men det är däremot inte alltid möjligt att låta eleverna få handledning av särskilda in- struktörer i företaget, institutionen etc. Detta kan delvis kompenseras genom att eleverna i sin växelutbildning får följa vissa i förväg uppgjorda arbetsuppgifter, följa viss pla— nerad praktikgång inom företaget, institu- tionen etc., eller eventuellt i efterskott ge- nom redovisning av sina intryck från växel- utbildningen därunder tvingas att iaktta en viss systematik i sin inlärning.
För den medverkan arbetslivet i samband med växelutbildningen lämnar utgår för närvarande ingen ekonomisk ersättning.
På det lokala planet har skolmyndigheter- na kontakt med arbetslivet via de yrkesråd som enligt skollagens 17 & skall utses vid skolor där man bedriver undervisning i yr- kesbetonade ämnen. Paragrafen har följan- de lydelse: »Ansvarar skolstyrelsen för un- dervisning i yrkesbetonade ämnen, skall sty- relsen utse ett eller flera yrkesråd med upp- gift att biträda styrelsen i frågor rörande dylik undervisning. Yrkesråd skall bestå av minst tre ledamöter. I yrkesråd skola före- tagare och anställda vara företrädda.» I skolstadgans 23 kapitel 9 5 har man dess- utom ålagt rektor att »åstadkomma de kontakter med näringslivet i orten som be— hövas för utbildningen». Denna sistnämnda bestämmelse lämnar vägen öppen för prak- tiskt taget vilken ändamålsenlig kontakt som helst. Här återfinns t. ex. kontakterna med de lokala yrkeskommittéerna, lärlingsom- buden, köpmanna- och hantverksförening— ar, husmodersföreningar o. s. v.
Samverkan inom de samhällsdrivna yrkes- skolornas ram sker också genom att arbets- livet ställer specialister till förfogande som timlärare i den skolmässigt bedrivna ut- bildningen. De snabba förändringarna i yr- keskraven för olika yrken och det nära nog omöjliga i att låta skolans lärare genom fortbildning i alla avseenden hålla sina kun- skaper up to date, har gjort denna med- verkan från arbetslivets sida ytterst värde- full. De som anlitas såsom timlärare får arvode enligt gällande författningar. Ar- betslivet har i många fall lämnat ett indi- rekt ekonomiskt bidrag till denna form av
samverkan genom att de anställda fått be- hålla sin lön under den tid de varit tim- lärare (ofta enstaka timmar i veckan) eller att de i stället för löneavdrag fått möjlig- heter att arbeta in tiden i sitt företag, in- stitution etc. I andra fall åter har timläraren fått avstå sin lön och i stället då erhållit enbart arvodet från skolan.
Ett annat exempel på samarbete mellan arbetsliv och Skola utgör den inbyggda sko- lan. Därmed förstås enligt skolstadgan en organisationsform där utbildningen i yrkes- arbete bedrives vid arbetsställe utanför sko- lan, men där teoriundervisningen sker i sko- lan eller i varje fall med hjälp av skolans egna lärare. Den inbyggda skolan förut- sätter ett avtalsförhållande mellan skolan och företaget, institutionen etc., varvid det senare garanterar lokaler och utrustning av- passade för den utbildning i yrkesarbete som skall bedrivas. Vidare är undervisning- en vid företaget, institutionen etc. mycket starkt bunden till en läroplan, som på sed- vanligt sätt fastställes av skolöverstyrelsen. Skolans möjligheter till direkt insyn är myc- ket gocla, bl. a. därigenom att på flera plat- ser teoriundervisningen också bedrives inom företaget, institutionen etc. i särskilda teori- lokaler, under medverkan av skolans lärare som nyss sagts. I avtalet mellan skola och företag, institutionen etc. ingår också be- stämmelser om att företaget skall hålla in- struktörer som närmast svarar för den yrkes- arbetstekniska undervisningen. Dessa in- struktörer får genom samhällets försorg särskild pedagogisk-metodisk utbildning. Fö- retaget medverkar i mycket stor utsträck- ning till att den tillverkande avdelning som den inbyggda skolan på sitt sätt kan sägas utgöra, erhåller arbetsobjekt avpassade för undervisningen. Den produktion som där- vid kommer till stånd kan i inte oväsentlig grad tillgodoräknas företaget. Eleven är an- ställd vid företaget med lön enligt avtal.
Ett område inom de samhällsdrivna sko- lornas utbildningsverksamhet där samverkan från arbetslivets sida varit av utomordentlig betydelse, utgör de grundläggande yrkes- utbildningar, för vilka erfordras speciella externa arbetsobjekt. YB vill särskilt här
peka på behovet av utbildningsbyggen för grundläggande yrkesutbildning av byggnads- arbetare. Här har framför allt de lokala byggmästarföreningarna visat stor bered- villighet att medverka till att sådana utbild- ningsbyggen skaffas fram, liksom även de fackliga organisationerna och de lokala yr- keskommittéerna m.fl. Samverkan rörande externa objekt är dock inte enbart att finna inom grundläggande byggnadsarbetarutbild- ning. Också inom andra utbildningsområ- den har de samhällsdrivna yrkesskolorna i stor utsträckning kunnat förlita sig på ar- betslivets medverkan.
3.5. F öretagsskolor
Med företagsskolor avses enligt skolstad- gans kap. 20 5 5 yrkesskola som anordnas av företag och där undervisningen i såväl yrkesarbete som yrkesteori meddelas inom företaget. Det finns för närvarande ett drygt hundratal sådana företagsskolor av varie- rande storlek och inriktning på utbildning- en. Utbildning, för vilken statsbidrag ut- går, följer av skolmyndigheter fastställd läro- plan. Eleven är anställd vid företaget med lön enligt avtal.
Företagsskolan är sålunda intimt knuten till företaget. Utbildningens förankring i arbetslivet är därför stark och möjligheterna att snabbt anpassa det distribuerade stoffet till utvecklingen inom det aktuella området synnerligen goda.
Frågan om i vilken mån den kommunala skolan samarbetar med arbetslivet i vad av- ser verksamheten vid företagsskolorna är svår att besvara, eftersom det saknas for- mella samarbetsformer i stil med vad som förekom inom verksamheten vid kommunala eller samhällsdrivna yrkesskolor. Enligt vad YB inhämtat synes det dock föreligga in- formella kontaktvägar mellan lärare och ledning för företagsskolorna och lärare och ledning vid närbelägna samhällsdrivna yr- kesutbildande skolor, liksom också i rätt många fall med länsskolnämnden och skol- överstyrelsen.
3.6. Lärlingsmbildning
Lärlingsutbildning innebär att enskild elev träffar avtal med företagare (motsv.) om ut- bildning efter vissa normer, ibland fastlagda i avtal, ibland i läroplan och mycket ofta en- bart i praxis. Den företagare som mottaget lärling kan erhålla statsbidrag för detta och därvid ställs vissa bestämda krav på ut- bildningen och på företagarens insats i den- samma. Statsbidragsbestämmelsema (Kungl. brev 28.5.1959 med ändringar) anför i sin punkt 6 under rubriken Gemensamma bestämmelser följande.
»6. Företagare, som erhåller statsbidrag för lärlingsutbildning, åligger
a) att så undervisa lärling, att denne er- håller tillfredsställande kunskap och färdighet i yrket. Inom yrke, där gesällprov förekom- mer, skall utbildningen syfta till att bibringa lärlingen de för sådant prov nödvändiga kun- skaperna och färdigheterna;
b) att ställa sig till efterrättelse de anvis- ningar och föreskrifter rörande utbildningen, som meddelas av överstyrelsen;
c) att föra dagbok för lärling enligt av över- styrelsen fastställt eller godkänt formulär;
d) att lämna lärlingen erforderlig ledighet för att deltaga i med bidrag av allmänna me- de] vid yrkesskola anordnad deltidskurs i det yrke, vari lärlingen utbildas;
e) att lämna representant för överstyrelsen ävensom av överstyrelsen utsedda lärlingsom- bud tillträde till lärlings arbetsställe och lämna dem erforderliga upplysningar rörande lär- lings utbildning;
f) att, om lärlings anställning upphör innan utbildningstiden är slut, omedelbart underrätta överstyrelsen härom samt angiva tidpunkten då anställningen upphörde och orsaken här- till.»
Det finns inga hinder för företagare eller lärling att avtala om lärlingsutbildning utan att statsbidrag begäres. I sådana fall blir utformningen av lärlingsutbildningen bero- ende av i vilken utsträckning hantverksorga- nisationerna själva utarbetat program för ut- bildningen liksom också tillskapat möjlig— heter till kontroll av att detta program efter- levs.
Samverkan skola—arbetsliv med avseende på lärlingsutbildning är i huvudsak begrän- sad till att skolan ger de lärlingar som så önskar en viss läroplansbaserad teoretisk ut-
bildning, som i görligaste mån skall komplet- tera den arbetstekniska utbildning, som lär- lingen erhåller hos företagaren. Företagare som medgiver lärling att genomgå sådan teoriutbildning, kan erhålla särskilt bidrag härför.
3.7. Övrig yrkesutbildning
Utöver de former för yrkesutbildning som ovan beskrivits kan sådan också ske i skolor som utan att vara samhällsägda ändock i viss utsträckning bedrives med statsbidrag. Dessa skolor har ofta karaktären av riks- skola, d.v.s. skolan är för sin rekrytering hänvisad till hela landet som elevornråde eller i varje fall stora delar därav. Dessa skolor kan också vara branschskolor med ut- bildningen koncentrerad till en vanligen grundläggande yrkesutbildning för en viss bransch, yrkesområde etc. Exempel på så- dana branschskolor, som samtidigt har ka- raktären av riksskola, utgör Sveriges ur- makare- och optikerförbunds yrkesskola i Borensberg (E-län) och gjutarskolan i Jön- köping. De skolor som här avses är till övervägande grad arbetslivets egna skolor. De är som nyss nämnts ofta specialiserade till begränsade områden, branscher och dylikt.
3.8. Instruktörsutbildning
Sedan flera år tillbaka bedrives i sam- verkan mellan skolöverstyrelsen och arbets- livet en omfattande utbildning av instruk- törer. Termen instruktör täcker här ett stort antal befattningshavare/ yrkesmän med varie- rande grad av utbildningsfunktion inom sina respektive företag/ institutioner. Också längd och innehåll i instruktörsutbildningen varie- rar. Så t. ex. omfattar utbildningen inom hotell- och restaurangområdet vanligen en- dast 2—3 dagar, samtidigt som det före-
kommer utbildningsprogram för personal- utbildare omfattande upp till åtta veckor med uppdelning på tre perioder med mellan- liggande självstudier. Vanligen utgör kurs- tiden cirka tio läsdagar eller de facto två kursveckor. Utbildningen bekostas av stats- medel liksom också deltagarnas resor till och från kursorten. Visst traktamente utgår likaså av statliga medel. Företagen/institu- tionerna betalar deltagarnas lön under kurs- tiden.
Sedan några år räknar skolöverstyrelsen medel för grundläggande instruktörsutbild- ning i en omfattning som svarar mot cirka 600 kursdeltagare per budgetår. Några svå- righeter att fylla kurserna har inte före- legat, tvärtom har i regel önskemål från arbetslivet om instruktörskurser gått längre än vad skolöverstyrelsen inom sitt anslag kunnat genomföra.
Arbetslivets medverkan består inte endast i att betala lönen för sina anställda under kurstiden. Dessutom svarar arbetslivet för betydande delar av själva kursprogrammet. Detta är naturligt eftersom instruktörsut- bildningen till vissa delar måste vara väl anpassad till branschen/yrkesområdet. För de mera pedagogiskt—metodiska inslagen — vilka i princip kan vara gemensamma för all instruktörsutbildning —- svarar i allmän- het experter från lärarskolor, ibland också särskilda metodexperter från arbetslivet.
3.9. Övrig pedagogisk—metodisk utbildning
Mer organiserad samverkan mellan arbets- liv och lärarskolor förekommer knappast för närvarande. Detta gäller även om om- rådet begränsas till lärarskolor med arbets- livsinriktad lärarutbildning. Mera sporadisk samverkan kan förekomma genom att ar- betslivsrepresentanter medverkar i lärarut— bildning med exempelvis föreläsningar i ar- betsmarknadsfrågor. Därjämte medverkar experter från arbetslivet —— t. ex. läkare — som lärare i sina Specialämnen vid sådan lärarutbildning som också inkluderar ämnes- utbildning.
4. Bedömning av nuläget
YB har i kapitel 3 beskrivit nuvarande samarbetsformer mellan arbetsliv och skola. Av praktiska skäl har därvid utelämnats formerna för ekonomisk samverkan. Till denna återkommer YB i kapitel 7 och ka- pitel 8. I följande avsnitt redovisas YB:s bedömning av nuvarande förhållanden be- skrivna i kapitel 3 och ges därmed sam- tidigt underlaget för flera av de övervägan- den och förslag som YB framlägger i kapitel 5. Avsnitt 4.1 ger synpunkter på nuvarande samarbete arbetsliv—skola med avseende på insatser från skolöverstyrelsen, arbets- marknadsstyrelsen, länsskolnämnder samt samhällsdrivna och enskilda skolor för yr- kesutbildning medan avsnitt 4.2 behandlar övrig i kapitel 3 nämnd samverkan.
4.1. Synpunkter på nuvarande samarbete
YB har i kapitel 3 redovisat en mängd olika kontaktorgan mellan vad YB i före— varande betänkande rubricerar som skola och arbetsliv. Som redan framhållits finns det anledning förmoda att det därutöver finns befattningshavare inom olika delar av arbetslivet med uppgift att handlägga ut- bildningsproblem av skiftande slag. Det kan även förekomma organiserad samverkan om vilka YB av olika skäl inte kunnat få några uppgifter. Det material YB tagit fram synes ändock utgöra tillräcklig grund för de över-
väganden och förslag som betänkandet ut- mynnar i.
Det är sålunda inte någon brist på kon- taktytor mellan skola och arbetsliv och en- bart inom arbetslivet finns hundratals an- ställda som på hel- eller deltid ägnar sig åt problem av liknande karaktär. Redan an- talet heltidsanställda utbildningsledare inom företagen lär för närvarande överstiga tre hundra. Det arbete som alla dessa befatt- ningshavare lägger ned på utbildningsfrågor, måste i väsentliga stycken förete stora lik- heter. I vad avser planeringen kan sådana likheter framkomma t. ex. vid inventering av utbildningsbehov och uppgörande av såväl kortsiktiga som långsiktiga utbildningsprog- noser, beräkning av lärare- och instruktörs- behov, utbildningsstatistik, lokalisering av olika utbildningar, tillfälliga såväl som mera permanenta, samordning av likartade ut— bildningsaktiviteter över såväl geografiska som organisationsgränser o. s. v. För dimen- sioneringen inhämtas också material och görs överväganden som borde vara lika för åtskilliga branscher och yrkesområden. I vad gäller innehållet kan pedagogiska och meto— diska problem ofta förete likheter som poc- kar på gemensamma lösningar, vilka för övrigt ofta kan medföra avsevärda be- sparingar, t.ex. genom centralt framtagna studiepaket och dylikt. Redan av vad här anförts synes framgå att åtgärder i syfte att samordna de olika kontaktfunktionerna mås- te få påtagligt positiva effekter. YB vill
härmed inte hävda att sådana samordnings- försök inte gjorts, utan endast understryka betydelsen av att hittills kända försök i den- na riktning fortsätter och intensifieras.
Utöver att många befattningshavare syss- lar med i stort sett samma arbetsuppgifter, har det stora antalet kontaktytor också paradoxalt nog medfört kontaktsvårigheter. Enskilda tjänstemän inom skolans myndig- heter och institutioner, enskilda kontaktmän inom organisationer, ledamöter i yrkesnämn- der och yrkesråd etc. finner det svårt att orientera sig bland alla kontaktorganen. Det- ta kan medföra att anställda vid skolans myndigheter etc. ibland vänder sig till fel samverkansorgan eller förbiser, att i ett och samma ärende flera sådana organ borde kon— taktas. För kontaktmännen etc. inom bran- scherna och organisationerna medför mång- falden av samarbetsvägar risk för en frivillig begränsning av verksamheten till den egna organisationen eller i bästa fall kontakter med en eller annan närliggande organisation. Vad YB här starkt schematiserat beskriver avser systematisk samverkan över exempelvis branschgränserna. Givetvis förekommer ett otal spontankontakter på de mest skilda områden inte minst vid konferenser, sympo- sier, möten av typ representantskapsmöten o. s. v.
Som en svårighet vid försök att samordna samverkanfunktionerna framstår förhållan- det att nu existerande kontaktorgan helt na- turligt är bundna till enskilda organisationer, branscher och yrkesområden inom arbets- livet. Dessa organisationer har i flertalet fall bildats för att tillvarataga medlemmar- nas ekonomiska/fackliga intressen och de återspeglar i sitt verksamhetsområde mot- svarande sektor av arbetslivet. Inom varje organisation har byggts upp en intern orga- nisation med förgreningar till såväl de cen- trala och regionala planen som till det lokala intresseområdet. De bryggor som slagits mel- lan arbetsgivarnas och arbetstagarnas orga- nisationer har varit praktiskt betingade och även om de inneburit en utveckling av sam— verkansfunktionerna, har de ändock sällan lämnat branschgränsen. När dessa gränser emellertid överskridits och samverkansorgan
av typ Arbetsmarknadens yrkesråd tillska- pats, har detta haft en välgörande effekt på samsynen och möjligheterna för samlande och gemensamma lösningar på gemensamma problem.
4.1.1. Skolöverstyrelsen
Den representation arbetslivet författnings- enligt äger att utöva inom skolöverstyrel- sens lekmannastyrelse täcker väsentliga delar av vårt arbetsliv och ger såväl arbetsgiva- re som arbetstagare goda möjligheter att påverka överstyrelsens handlande i vad av- ser de stora och principiellt viktiga frågorna.
Men styrelsens aktiva medverkan i skol- överstyrelsens verksamhet begränsas till de frågor som jämlikt & 8 i instruktionen för skolverket hänskjutes till plenarbehandling.
Nyssnämnda paragraf har följande lydelse: »I plenum, som består av styrelsens samtliga ledamöter, avgöres 1) viktigare författningsfrågor,
2) frågor av särskild vikt om undervisning, planering eller organisation inom utbild- ningsväsendet, 3) viktigare frågor om styrelsens organisa- tion, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, 4) frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 5) andra frågor som generaldirektören hän- skjuter till plenum.»
Skolöverstyrelsens övriga kontaktverksam- het med arbetslivet tas i mycket stor ut- sträckning av verkets skolkonsulenter. YB finner arrangemanget med deras tidsbegrän- sade förordnanden mycket rationellt, men konstaterar att antalet konsulenttjänster vid skolöverstyrelsen är allt för ringa för att kontaktytan mot arbetslivet skall bli tillnär- melsevis jämförbar med arbetslivets egen gentemot skolverket. Följden har blivit dels att vissa konsulenter fått överta kontaktfunk- tioner, för vilka de med hänsyn till sin spe- ciella branschtillhörighet egentligen borde sakna förutsättningar, dels att när sådant för- farande ej kunnat tillämpas vissa kontakt- funktioner med arbetslivet blivit mer eller mindre försummade.
I avsnitt 3.1.3 har YB redovisat det sär- skilda samarbetsorgan —— samarbetsdelega- tionen för omskolningskurser m.m. (SAMS) — som upprättats som ett rådgivande organ mellan skolöverstyrelsen och arbetsmark- nadsstyrelsen. Detta samverkanorgan fun- gerar utomordentligt väl och utgör ett bra exempel på samarbete på central nivå mellan skola och arbetsliv.
4.1.2. YB:s undersökningar av olika kon- taktorgan
De undersökningar som gjorts rörande kontaktorganen mellan skola och arbetsliv på de regionala och lokala planen, utred- ningar som tidigare berörts i detta avsnitt, visar att de kontaktorgan som för närvaran- de finns fungerar otillfredsställande i väsent- liga avseenden. Samtidigt visar dock under- sökningen stora variationer i dessa hänseen- den. Vissa kontaktorgan förefaller att fun- gera synnerligen väl medan andra återigen praktiskt taget aldrig trätt i funktion.
Undersökningen rörande kontaktverk- samheten vid de kommunala yrkesskolorna gav sammanfattningsvis vid handen
att yrkesråd inte inrättas på långa vägar i den utsträckning som skolstadgan förutsätter,
att de yrkesråd som finns sammanträder mycket sporadiskt med variationer i uppgifter på sammanträdesfrekvens från 0 till 15 per läsår,
att ersättningar till ledamöterna i yrkes- råden varierar synnerligen kraftigt från en- bart ersättning för resekostnader upp till en sammanträdesersättning på 100 kronor,
att yrkesråden endast i mycket ringa ut- sträckning fungerar mellan sammanträdena genom att enskilda ledamöter exempelvis tar del av skolornas dagliga verksamhet,
att det tycks föreligga villrådighet om vilka frågor som bör tas upp till behandling i yrkes- råden,
att den tid som yrkesrådens skolrepresentan- ter uppges ägna åt rådets arbete uppenbar- ligen är otillräcklig för någon bredare och djupare behandling av skolproblem,
att lärarna och andra anställda vid skolan inte alltid kallas till yrkesrådets sammanträde samt
att yrkesråden i allmänhet har för dåliga kontakter med organisationer och institutioner
utanför dem som direkt representeras i rådet, t. ex. arbetsförmedling m.m.
Från den liknande undersökning som ut- fördes vid enskilda yrkesskolor må nämnas
att mer än hälften av antalet uppgiftsläm- nande skolor har färre än 50 elever,
att en viss del av utbildningen sker genom s.k. växelutbildning, d.v.s. att eleven befin- ner sig vissa tider ute i företaget för framför- allt arbetsteknisk färdighetsövning, och att metoderna för kontroll av den utbildning som därvid bedrives varierar avsevärt mellan olika skolor,
att det i de allra flesta fallen inte existerar något avtal mellan den enskilde eleven och skolan eller företaget,
att företagens benägenhet att anställa elever utbildade i egen företagsskola är mycket hög,
att formerna för samverkan inom företaget i yrkesutbildningsfrågor varierar mycket kraf— tigt,
att lärarnas pedagogiska utbildning varierar mycket kraftigt mellan ytterst obetydliga kur- ser till en komplett lärarutbildning,
att elevernas handledning vid växelutbildning i mycket stor utsträckning ombesörjes av icke pedagogiskt utbildad personal samt
att kontakterna med andra branscher, kom- munala skolor, pedagogisk forskning och me- todiskt utvecklingsarbete etc. i det stora hela var bristfälliga.
Av en motsvarande undersökning utförd genom medverkan från rektorer vid centra för arbetsmarknadsutbildning framgår
att övergången från lokala kontaktorgan till regionala i allmänhet har minskat kontakten med branscherna,
alt sålunda önskvärdheten av lokala kontakt- ytor är stor,
att samtidigt den direkta och kontinuerliga kontakten med kursstyrelse, länsarbetsnämnd och arbetsförmedlingar utgör ett klart positivt inslag,
att informationen från branscherna och från skolmyndigheterna avseende utveckling inom yrkena, pedagogiska och metodiska nyheter är bristfällig,
alt lärarnas möjligheter till information ge— nom att exempelvis göra studiebesök, deltaga i fortbildning etc. är alltför små,
att de personer som invalts i de regionala kursnärnnderna vanligen är alltför upptagna med annan verksamhet för att tillräckligt kun— na ägna sig åt kontakten med arbetsmarknads- utbildningen samt
att man i vissa fall som alternativ till en ut- ökad lokal kontaktverksamhet kan tänka sig
att all yrkesutbildning inom en region får regionala kontaktorgan, som i så fall skulle ges resurser till erforderlig aktivitet.
YB har vidare undersökt kontaktfunk- tionerna på det regionala planet och därvid vänt sig till Iänsskolnämnderna med förfrå- gan om dels en beskrivning av nuläget, dels förslag till framtida åtgärder. Från inkomna svar kan här nämnas
att i flera län tillskapats såväl formella som informella kontaktorgan mellan länsskolnämnd, länsarbetsnämnd och landsting, men
att länsskolnämndernas kontaktmöjligheter i stort sett i övrigt begränsas till de tekniska råden med sin enligt instruktionen relativt en- sidiga sammansättning,
att flertalet länsskolnämnder anser det före- ligga behov av något nytt kontaktorgan, var- vid nuvarande tekniska råden med fördel kan utgöra stommen,
att på vissa håll framförts önskemål om att detta nya samarbetsorgan skulle ledas av läns- skolnämnden,
at! informationsflödet i många fall är för dåligt samt
att organiserade kontaktytor gentemot ar- betstagarnas organisationer på det regionala planet är få.
4.2. Bedömning av speciella områden för samverkan
4.2.1. Yrkesanalytiskt arbete
Som YB framhöll redan i sitt läroplansbe- tänkande (YB III) har det hittills gjorts för- hållandevis få yrkesanalytiska undersök- ningar av de olika yrkesfunktioner till vilka skolan och arbetslivet utbildar. Arbetsmark- nadens yrkesråd har därvid gjort en pion- järinsats. Bland det som redan gjorts vill YB peka på vissa yrkesanalyser utförda un- der 1950-talet inom exempelvis järnbruks- yrken, vissa delar av textilindustrin och in- om pappers— och massindustrin. Likaså ut- redningar av liknande slag avseende utbild- ning till flygmekaniker, hissmontörer och rörmontörer. Dessutom har YB inhämtat att under tiden 1955 fram till nu vissa yrkesana- lytiska arbeten bedrivits inom charkute- ribranschen, bageri- och konditoribranschen,
glasindustrin, kvarnindustrin, stenindustrin, betongindustrin och chokladindustrin. Dess- utom vill YB erinra om den mycket genom- gripande yrkesanalys som för några år se- dan bedrevs inom konfektionsindustrin och där skolöverstyrelsen (dåvarande överstyrel- sen för yrkesutbildning) aktivt samarbetade med arbetslivet. Resultatet av denna sist- nämnda yrkesanalys blev dels en helt annan syn på arbetsmetoderna inom produktionen, dels ett helt nytt system för uppläggning av den grundläggande yrkesutbildningen. Vad som hittills gjorts i huvudsak genom arbets- livets insatser är dock långt ifrån tillräckligt. I sitt sedan några år pågående arbete med generella läroplaner för grundläggande yr- kesutbildning på gymnasial nivå har skol- överstyrelsen, för att skaffa sig en bättre uppfattning om de yrkesfunktioner till vilka grundutbildningen var avsedd att föra fram, bedrivit en viss enkätverksamhet som för- beredelse till nya generella läroplaner. Även om detta naturligtvis inte fyller anspråken på en total yrkesanalys är det ändå ange- läget att notera skolöverstyrelsens initiativ som ett steg i rätt riktning. Bristen på yrkes- analyser inom arbetslivets olika yrkesfunk- tioner kvarstår dock alltjämt.
4.2.2. Läromedel
Ett annat område för samverkan utgör framtagning av läromedel. I detta begrepp inrymmes, som YB redogjort för redan i sitt tredje betänkande, inte enbart audivisuella hjälpmedel utan dessutom läroböcker, kom- pendier, arbetsblad, interna arbetsobjekt, si- mulatorutrustningar o. s. v. På detta område för samverkan vill YB bl. a. fästa uppmärk- samheten på det intressanta arbete som se- dan flera år bedrivits inom Sveriges verk— stadsförening. Man har där genom en rätt genomgripande analys av åtskilliga verk- stadsmekaniska yrkesfunktioner fått under- lag för en serie instruktionsblad väl avpas- sade för en grundläggande yrkesutbildning. Dessa arbetsblad har i mycket hög utsträck- ning förts ut i de samhällsdrivna yrkessko— lorna och bildar där ett värdefullt komple-
ment till övriga läromedel. Skolan å sin sida har också fått fram utomordentligt fina läro- medel ofta i viss samverkan med arbetslivet. Det gäller t.ex. läromedel avseende mate- riallära etc. inom det textila området, för att nu nämna ett av flera exempel.
Eftersom bristen på läromedel redan i många sammanhang är starkt uttalad och förmodligen inte kommer att hävas på åt- skilliga år framöver är det alltså uppenbart att ytterligare samverkan mellan skola och arbetsliv i vad gäller framtagande av läro- medel kommer att vara helt nödvändig. Det torde enligt YB:s uppfattning bli en av de viktigare arbetsuppgifterna för arbetsmark- nadens centrala samarbetsorgan att på olika sätt stimulera såväl arbetsliv och skola som också kommersiella läromedelstillverkare att ytterligare tillföra inte minst den grundläg- gande yrkesutbildningen en starkt ökande mängd av läromedel. Här torde det också vara viktigt att man kan stimulera till forsk- ning och utveckling inom detta område, så att utvecklingen av nya läromedelssystem löper parallellt med övrig utveckling av vårt utbildningssystem.
Delvis i anslutning till vad som nyss sagts om behovet av läromedel ligger behovet av särskilda studiepaket att användas vid de tillfällen då eleverna i en grundläggande yr- kesutbildning inte kan utan vidare erhålla den integrerade yrkestekniska utbildning som YB:s läroplaner förutsätter. YB avser här exempelvis de tillfällen då eleverna i in- byggd undervisning inte har omedelbar möj- lighet till integrerad teoriundervisning. Det vore därvid av utomordentlig vikt att få fram studiepaket gärna i samband med ut- veckling av systemet med normerade utbild- ningsplatser, som skulle möjliggöra att ele- verna även i inbyggd undervisning ständigt kunde erhålla en rimlig integration av fack- teori och arbetsteknik. Detta behov av stu- diepaket bör rimligen vara starkast i den inbyggda undervisning som bedrives i unge- fär samma organisatoriska form som nuva- rande lärlingsutbildning, d.v.s. en utbild- ning där en elev ofta är ensam i grundläg- gande yrkesutbildning i ett och samma före- tag. För framtagning av sådana studiepaket
måste krävas ett väl utvecklat samarbete mellan arbetslivet och skolan.
Det som nyss sagts om studiepaket vid viss inbyggd undervisning får naturligtvis också sin betydelse för den grundläggande yrkesutbildning som bedrives genom s.k. växelutbildning. YB avser här närmast ut- bildning av byggnadsarbetare där en stor del av undervisningen bedrives vid externa arbetsobjekt, s.k. utbildningsbyggen. De- partementschefen har i Kungl. Maj:ts pro— position nr 140 år 1968 (sid 139) observerat de problem som sammanhänger härmed och ansett det vara en viktig uppgift »att söka finna former som möjliggör en individuali- serad undervisning även när man tar i an- språk externa arbetsobjekt vid undervis- ningen».
4.2.3. Diagnostiska prov
Inom ramen för samverkan rymmes också de problem som sammanhänger med dia- gnostiska prov i framför allt grundläggande yrkesutbildningar. För närvarande förekom- mer sådana i mycket begränsad omfattning. Bland dem som för närvarande finns vill YB peka på det slutprov som genomföres inom utbildning av bilmekaniker i samver- kan med motorbranschens arbetsgivarför- bund. I övrigt torde bedömningen av den enskilde elevens resultat i en grundläggande yrkesutbildning i huvudsak ske med hjälp av betygssättningen. Behovet av andra for- mer för bedömning av yrkesteknisk skick- lighet växer sig emellertid allt starkare. I sitt betänkande III har YB för den skull för- ordat att diagnostiska prov insättes i den grundläggande yrkesutbildningen i tämligen stort antal. YB vill här ytterligare under- stryka betydelsen av att dylika diagnostiska prov verkligen kommer till stånd. Vid utar- betande av sådana prov är det helt ofrån— komligt med intim samverkan mellan ar— betsliv och skola. Det torde i regel vara praktiskt att de diagnostiska proven utarbe- tas inom arbetslivet, men att skolan, såsom huvudsaklig konsument, får köpa detta ar- bete av arbetslivet.
Behovet av befattningshavare inom företa- gen, institutionerna etc. med kompetens att handleda elever och utbilda dem inom fram- för allt det yrkestekniska området kommer att öka. För närvarande förekommer det —— inte minst inom lärlingsutbildningen — en- dast undantagsvis pedagogiskt-metodiskt ut- bildade instruktörer eller lärare. Detta no- terar YB som en brist och ger förslag som kan avhjälpa bristen. I samband därmed uppställer YB vissa krav på pedagogisk- metodisk utbildning för att företag eller institution skall kunna bedriva inbyggd undervisning. En motsvarande brist vidlå- der även åtskilliga av de timlärare som för närvarande anlitas i våra samhällsdrivna yrkesskolor. Naturligtvis kan det vara svårt att föreskriva viss pedagogisk-metodisk ut- bildning för specialister som medarbetar måhända bara ett fåtal undervisningstim- mar per år, men å andra sidan finns det åt- skilliga timlärare med regelbunden tjänstgö- ring vid skolorna, för vilka det vore rimligt att kräva och naturligtvis samtidigt erbjuda pedagogisk utbildning.
4.2.5. Praktisk yrkesorientering
Nuvarande samverkan består också i att många företag och institutioner i vårt land ställer sig till förfogande för praktisk yrkes- orientering för elever i grundskolan. Denna praktiska yrkesorientering som enligt nu be- slutad reformering av grundskolans högsta— dium skall förläggas till årskurs 9, kommer med all sannolikhet att få ökad betydelse. Den samverkan som i dag sker är kvantita- tivt mycket imponerande. YB har emellertid inhämtat att den kvalitativt måhända före- ter en mera blandad bild. Det är ju av stor vikt att de unga eleverna då de kommer ut på ett företag eller en institution blir om- händertagna och introducerade i arbetslivet så långt som detta låter sig göra under den korta tid som står till förfogande. Brister i detta avseende bör avhjälpas.
Samverkan förekommer i dag också i sam- band med studiebesök och liknande som ut- föres av elever vid såväl grundskolor som andra skolor. Denna samverkan kan i de fall studiebesöken är väl förberedda, rätt genomförda och framför allt riktigt upp- följda, ge kunskaper av bestående värde för de besökande eleverna. Här är det väsentligt att företagen och institutionerna ställer till förfogande befattningshavare som inte en- bart känner till företaget etc., utan som dessutom har förmågan att förmedla sina kunskaper till de besökande samt tillräck- ligt med läromedel för att konkretisera sin framställning.
4.2.7. Lärares fortbildning
Ett område, där behovet av ökad samverkan i en framtid är starkt uttalat, utgör arbets- livets medverkan i lärarnas fortbildning. Det är i första hand fråga om de yrkesstudier som i dag bedrives av lärare inom yrkesun- dervisningen och som i en framtid kommer att i än mer vidgad omfattning bedrivas av lärarna i yrkesteknik. YB har i annat sam- manhang i detta betänkande påpekat vikten av att möjligheterna för yrkesstudier ökas och att det blir lättare för den enskilde lä- raren att finna rätta vägar för dessa studier. Det kommer också i hög grad an på arbets- livet om dessa yrkesstudier skall ge vad de avses ge. Det krävs t. ex. att de företag som tagit mot lärare för yrkesstudier medverkar till att denna lärare snabbt sätts in i företa- gets produktionsprogram och får tillfälle att aktivt delta i verksamheten. Vidare torde det i de flesta fall vara önskvärt att företa- gen ställer en s. k. fadder till den studerande lärarens förfogande som speciell rådgivare. YB anser det inte uteslutet att det i en fram- tid anses vara praktiskt att träffa särskilda avtal med ett mindre antal representativa företag och institutioner så att dessa tämli- gen regelmässigt kunde ta emot lärare som önskade bedriva fortbildning genom yrkes- studier. Det är emellertid inte enbart genom
yrkesstudier som lärarna fortbildar sig. YB vill här peka på de sedvanliga sommarkur- serna men också på en ökad användning av exempelvis litteratur och korrespondensstu- dier liksom också av kurser under läsårstid och på deltid. I samtliga fall är det angelä— get att arbetslivet i stor utsträckning spe- ciellt vid kursverksamhet under läsåret —— ställer specialister till förfogande för att så- som timlärare vid dessa kurser vidarebe- fordra aktuella nyheter från branschen eller yrket.
5. Förslag till framtida samverkan
5.1. Övergripande synpunkter på samarbets- organen
I enlighet med sitt uppdrag framlägger YB i det följande vissa förslag till förändringar i de samverkanformer som rör det samhäl- liga skolväsendet. Detta innebär en viss be- gränsning. Ett skäl härför har varit att ar- betslivets samarbetsorgan ofta tillkommit genom partsförhandlingar och att deras verksamhet är inskriven i avtal eller sker informellt. YB:s förslag förutsätter emeller- tid också en vilja från arbetsmarknadspar- ternas sida att ompröva sina nuvarande sam- arbetsformer med syfte att åstadkomma en effektivare samverkan.
Beträffande omfattningen av sina förslag till samverkan har YB ålagt sig en Viss be- gränsning. Förslagen avser i första hand yr- kesutbildning på gymnasieskolans nivå. Där- utöver behandlas samverkan nödvändig för att t. ex. genomföra den praktiska yrkes- orienteringen i grundskolan. Sist men inte minst påverkas YB:s förslag av den yrkes- tekniska högskoleutbildningen. På så sätt omfattar YB:s överväganden såväl grund- skola, gymnasieskola som högskola.
De samarbetsorganens funktioner som behandlas i detta avsnitt är till en del ge- mensamma oavsett skolform, till en del mera speciellt knutna till exempelvis grund- skola eller efterföljande utbildningsvägar.
Målbeskrivningen för yrkesteknisk utbild- ning är helt naturligt av grundläggande be- tydelse för utbildningsresultatet och påver- kar såväl planering, dimensionering och ge- nomförande. Kravet på noggrant angivet mål är giltigt oavsett utbildningens stadium.
Yrkesteknisk utbildning på gymnasial ni- vå kännetecknas av en ökad bredd samtidigt som kortare total utbildningstid samt ökat utrymme för allmänna ämnen minskat möj- ligheterna till yrkesteknisk fördjupning. Trots detta skall utbildningen kunna leda till anställning. Arbetslivets synpunkter på utbildningens innehåll har därmed fått ökad betydelse och dess medverkan i utformning- en av målbeskrivningen är självklar.
Den yrkestekniska utbildningen på efter- gymnasial nivå tenderar å sin sida att bli allt mer specialiserad mot mera näraliggan- de och begränsade funktioner.
I stället uppträder de återkommande ut- bildningarna som ett alternativ till nuvaran- de mera omfattande och formaliserade stu— dievägar fram till olika standardiserade exa- mina. Ju mer snävt målinriktad en utbild— ning avses bli, desto viktigare är det att mål— beskrivningen blir exakt. Detta kan ske en— dast i intim samverkan med arbetslivet.
Innehållet i arbetslivsinriktad utbildning måste vara en väsentlig angelägenhet för ar— betslivet. Också för skolan bör det framstå
som viktigt att undervisningen ständigt kan hållas aktuell och att förändringar i yrkes— krav och dylikt så snabbt som möjligt slår igenom i läroplan, metodiska anvisningar, produktion av läromedel och yrkesredskap etc. Distributionen av uppgifter om nyheter och förändringar utgör självfallet en del av informationsgivningen till skolan, men där- utöver bör det finnas vägar på vilka arbets- livet garanteras att informationen också slår igenom i exempelvis läroplaner.
Planering av utbildningar måste ske i samverkan med avnämarna, d.v. s. i detta sammanhang arbetslivet. Detta måste gälla den skolmässiga utbildningen —— i regel ge- nomförd av samhället — eftersom avnämar- na har intresse av att tillgången på utbildade medarbetare svarar mot behovet. Än mera angelägen blir samverkan i planering då det gäller utbildning, som i samverkan med skolmyndigheter genomföres helt eller delvis inom arbetslivet och med ianspråk-tagande av arbetslivets resurser. Generellt gäller re- geln att en utbildning — oavsett s.k. nivå —— skall genomföras i den ordning där man med uppfyllande av vissa kvalitetskrav kan uppnå bästa effekt till rimligaste kostnad. Sådana avvägningar kan rimligen inte kom- ma till stånd utan att arbetslivet har möjlig- heter till full insyn och medverkan i plane- ringsarbetet.
Fortlöpande information till samtliga medarbetare i skolarbetet får sin kanske största betydelse däri att den tillför skolan oavbruten upplysning om arbetslivet och därigenom också större delen av samhället utanför skolan. Den kan därigenom med- verka till att synen på skolan som en inte- grerad del av det totala samhället förstärkas. Informationsflödet till skolan kan också, ut- över att vägleda lärare och andra medarbe- tare, berika undervisningsmaterialet med aktuella inslag från arbetslivet. Detta torde vara till omedelbar nytta såväl i samhälls- orienterande ämnen som i naturvetenskap- liga ämnen och språk. Frågan om kostnader för detta informationsflöde tar YB upp i ka- pitel 8.
Yrkes- och studievägledningen tillmäts stor betydelse. YB har understrukit vikten av en väl utvecklad vägledning i praktiskt taget alla sina föregående betänkanden. En- dast i ett skolsystern, där yrkes- och studie- vägledningen får tillräckliga resurser för en helt individanpassad och kontinuerlig verk- samhet, kan man förverkliga ett av de mest väsentliga målen för all utbildning, nämligen individanpassade studiegångar med möjlig- het för varje enskild elev att utbildas i en- lighet med egen kapacitet och intresseinrikt- ning.
HÖG- Mål, innehåll gå g SKOLE- och metodik "E 5 3 UTBILD- (_ Planering, di- 2 > _. NING mensionering & en 2 Fortlöpande in- 6,3 5,2 information 5 g % äh 53250 GYMNASIE- Mål, innehåll ä ; ä : 1,5 SKOLA och metodik 2 g :) E "& (GYMNA— Planering, di- 9 :$ng SIAL UT- mensionering "_” gg '.: *" BILD- Fortlöpande in- g g % gg NING) (_ formation S=: 5 |: . . .— .Q .0 'U Utbildning av E t 5 E = och fortlöpan- ”5 2 & få de information £- ”, å få 5 till yrkes- och % 9 2 3:26 studievägledare 13 g 17; '_5 : Praktikfrågor ( 'n 5 5 E GRUND- Utbildning av och fortlöpande SKOLA (_ information till yrkes- och stu— dievägledning. Övrig lärarin- formation. Yrkesorientering
Figur 2. Exempel på samverkansfunktioner
YB anser det vara en mycket angelägen uppgift för arbetslivet, att genom kontinuer- lig information till skolans vägledare ge des- sa möjlighet till lika aktuell som variations- rik rådgivning till skolans elever. Likaså bör arbetslivet medverka i såväl grundutbildning som fortbildning av yrkes- och studievägle- dare. YB återkommer till verkställigheten av såväl denna som andra samverkansfunktio- ner i samband med överväganden rörande samverkansorganens organisation och ar- betsformer.
För att de förslag till samverkan rörande planering, dimensionering, innehåll etc. som YB lägger fram, skall kunna fungera, krävs en organisation, som utan att bli onödigt stor dock garanterar att kontaktytorna mel- lan skola och arbetsliv får en tillräcklig di- mension och effekt för att samverkansmålen skall uppnås. Av redogörelsen i kapitel 3 framgår att nuvarande kontaktorgan kan in- delas i lokala, regionala och centrala organ, där de regionala för närvarande synes vara de minst utvecklade. YB har av skäl som redovisas i samband med de följande försla- gen funnit att de regionala organen bör för- stärkas samtidigt som de lokala organens ef- fektivitet bör höjas. Den principiella upp- byggnaden av den föreslagna samverkanor- ganisationen kan därför anges såsom i figur 3. Det finns anledning att markera att den- na organisationsmall inte alltid behöver vara den enda tänkbara. Som exempel på områ- den, där avsteg från planen kan te sig rim- liga, kan nämnas Gotland, där det knappast kan vara ändamålsenligt med både regional och lokal samverkanorganisation. Ett annat exempel är Stockholm där regional och 10- kal samverkan troligen i många fall kan
samband härmed diskuteras de olika intres- senterna och deras varierande möjligheter att delta i en organiserad samverkan.
5.1.1 Lokal samverkan
YB:s förslag till lokal samverkan är geogra- fiskt knutna till gymnasieregionerna — som YB i detta betänkande räknar till c 120. Det betyder att samverkan inom den gymnasiala utbildningen sammanfaller med en lokal skolstyrelses ansvarsområde och måste ge- nomföras i samarbete med denna styrelse. Detta utgör självfallet inget hinder för att vissa samverkansfrågor kan lösas under medverkan av organisationer, institutioner etc. stående utanför nämnda skolstyrelse liksom också med andra skolstyrelser inom gymnasieregionen. YB återkommer härtill. Med lokal skolstyrelse avser YB i fortsätt- ningen — där ej annat anges — styrelse in- om vars ansvarsområde gymnasieskolan lig- ger.
Detta ger totalt c 120 skolstyrelser direkt engagerade i lokal samverkan. Övriga drygt
ske i en och samma organisation och där ut- FOLK- HÖG- OFFENT- ELEVER formningen av samverkanorganen också kan HÖG" SKOLE' UG OCH u . SKOLA UTBILD- FÖR- MÅLS- paverkas av den starka koncentrationen av NING VALT- MÄN centrala befintliga organ. NING I följande avsnitt ger YB förslag till ut- (m'- formning av samverkansorgan för såväl lo- ztyrelse) kal som regional och central samverkan. I —> * * (- FRlA ARBETS- FOLK- _) GIVARE CENTRALA CENTRALA BILD- (- SAMVERKAN- : % SKOLMYN- NINGEN ORGAN DlGHETER ARBETSLIVET &- ARBETS- ARBETS- & i i i T MARK- TAGARE : REGlONALA REGIONALA NADS- ') *- ?! SAMVERKAN- : > SKOLMYN— UTBILD- g ORGAN DIGHETER NING + D: ( & T .L T LOKAL SKOLSTYRELSE LOKALA LOKALA GRUND- KOMMUNAL GYMNASIE- SAMVERKAN- % % SKOLMYN- SKOLA VUXENUT- SKOLA ORGAN DIGHETER BILDNING
Figur 3. Samverkansorganisationens principiella uppbyggnad
Figur 4. Exempel på yrkesutbildningens lokala intressenter
150 skolstyrelser ställs därmed formellt utanför samverkansorganisationen. Reellt blir emellertid förhållandet ett annat, efter- som arbetsområdet för det lokala samver- kansorganet utgöres av hela gymnasieregio- nen.
Arbetsmarknadens lokala yrkesråd
Som redan antytts är antalet intressenter i yrkesteknisk utbildning mycket stort och ett lokalt samarbetsorgan, som ville ge dem alla möjlighet till permanent samverkan, skulle därför omfatta ett stort antal personer. Det- ta skulle göra organet otympligt och den progressiva aktiviteten, som YB anser så väsentlig, kunde äventyras. Dessutom finns det redan ett antal samarbetsorgan mellan skolan och arbetslivet och mellan skolan och målsmännen, vilka naturligtvis i sin verk- samhet också har att behandla yrkesteknisk utbildning.
YB har därför efter överväganden ansett sig böra föreslå inrättande av lokala sam- verkansorgan i första hand uppbyggda med representation för arbetsmarknaden och för den lokala skolstyrelsen. YB föreslår vidare att detta organ ges benämningen Arbets- marknadens Iokala yrkesråd (ALY).
Såsom föreslås i följande stycke bör ALY adjungera företrädare för andra intressenter. Vidare förutsätter YB att det mellan ALY och de övriga befintliga samarbetsorganen under hand utvecklas rationella samverkans- former, så att de personella lokala resurser- na på bästa sätt tillvaratages. Bland annat vill YB här peka på lämpligheten av att fö- reträdare för ALY regelmässigt får deltaga i den lokala skolstyrelsens sammanträden.
ALY skall sålunda bestå av en fast kärna av representanter för arbetstagare, arbetsgi- vare och lokal skolstyrelse. Med hänsyn till att företrädarna för arbetslivet skall täcka mycket varierande yrkes- och branschområ- den bör rådet omfatta minst tre representan- ter för vardera arbetstagare och arbetsgiva- re. Minsta antalet ledamöter bör därför bli sju. Härtill kommer emellertid en skyldighet för rådet att till sig adjungera företrädare även för andra intressenter så snart frågor
av betydelse för dessa skall upptas till pröv- ning. Det genomsnittliga antalet närvarande vid rådets sammanträden uppskattar YB därför till tio. Ledamöterna ingående i rå- dets fasta kärna förordnas av länsskolnämnd för tre år åt gången. Förslag till ledamöter lämnas nämnden av representativa lokala eller centrala organisationer respektive skol- styrelse. Rådet utser inom sig ordförande och vice ordförande, varvid i första hand företrädare för arbetsmarknaden bör kom- ma ifråga.
En av de påvisade svagheterna med nuva- rande yrkesråd utgör deras svårighet att systematisera sina arbetsuppgifter och som en följd därav också svårighet att skapa en kontinuerlig samverkan. Mycket ofta sam- manträder råden endast på initiativ av sko- lans representant. Då skolledare (motsv) re- dan förut är hårt belastade med arbetsupp- gifter får råden sitta emellan och deras sammanträdesfrekvens blir därför mycket låg — i alltför många fall högst ett samman- träde per läsår. Risken för att också det fö- reslagna lokala yrkesrådet kan passiveras ökar genom att arbetsmarknadens företräda- re inte på samma sätt som i nuvarande yr- kesråd är förankrade i en specifik bransch, utan i stället skall känna ansvar för arbets- livet i hela regionen.
YB föreslår därför att varje lokalt yrkes- råd (ALY) tillföres en heltidsanställd verk- ställande tjänsteman, som anställes av kom- munen på för kommunaltjänstemän sedvan- ligt sätt. Före tillsättning skall det centrala samverkansorganet få tillfälle till yttrande över sökandes lämplighet för tjänsten. YB föreslår att innehavare av sådan tjänst be- nämnes arbetsmarknadskonsulem. Organisa- toriskt bör arbetsmarknadskonsulenten vara knuten till den lokala skolstyrelsen och dess kansli. Han bör alltså anställas som tjänste- man i skolstyrelsen med i instruktionen in- skriven uppgift att vara verkställande tjäns- teman åt det lokala rådet.
Arbetsuppgifter
Arbetsuppgifterna för Arbetsmarknadens lo— kala yrkesråd måste naturligtvis kunna va-
riera med hänsyn till olikheter i regionens befolkningstal, arbetslivets struktur, skolor- ganisationens utbyggnad, tillgång till eller avsaknad av folkhögskolor, lärarskolor och annan eftergymnasial verksamhet o.s.v. Följande beskrivning av rådets verksamhet får därför ses som en mall, från vilken av- steg måste kunna göras. Siffrorna inom pa- rentes hänvisar till följande kommentar.
Enligt YB:s uppfattning bör arbetsuppgif- terna för ALY vara
att följa och utreda utbildningsbehovet in- om gymnasieregionen (1),
att följa verksamheten vid regionens skolor och därvid bland annat genom besök upp- märksamma utbildningens önskvärda anpass- ning till arbetslivet (2),
att följa den inbyggda undervisningen och verksamheten vid företagsskolor (3),
att mottaga och förmedla information (4), att taga initiativ till och medverka i infor- mationsmöten av skilda slag (5),
att biträda vid studiedagar, studiebesök och planering, genomförande och uppföljning av praktisk yrkesorientering (6),
att inom ramen för tillgänglig tid och per- sonella resurser aktivt medverka i yrkes- och studierådgivning inom alla utbildningsformer inom regionen (7),
att medverka vid anskaffning av externa arbetsobjekt (8) samt
att i övrigt verka för en effektiv samverkan mellan arbetsliv och skola.
(1) Planering, dimensionering av arbets- livsinriktad utbildning och innehållet däri fastställes vanligen länsregionalt eller cen- tralt. De undersökningar som läggs till grund för sådana beslut måste dock i många fall baseras på material inhämtat lokalt. ALY:s medverkan i sådant utredningsarbete torde därför vara av stor vikt för att de re- gionala och centrala besluten skall ta all möjlig hänsyn till varierande lokala syn- punkter. Dessutom kan många utredningar avse endast lokala problem och därför na- turligt initieras av ALY.
(2) Redan i besöksverksamheten ligger en utveckling i jämförelse med nuvarande yrkesråds verksamhet. Skolorna och deras befattningshavare bör göras vana vid dessa besök och utnyttja dem för diskussioner om aktuella problem. Anpassningen till arbets- livet kan t. ex. underlättas genom att ALY
som en följd av intryck från genomförda besök ökar sitt informationsflöde på vissa områden. Problem i samband med anskaff- ning av externa arbetsobjekt kan belysas ge- nom samtal på plats med skolledare, lärare och elever. Likaså önskvärd samverkan med enskilda företag eller institutioner rörande praktikplatser, läromedel, yrkesredskap etc. ALY:s uppsökande verksamhet vid skolorna inom regionen anser YB vara av betydelse.
(3) En intressant del av den inbyggda un- dervisningen utgöres av sådana utbildnings- insatser som idag går under benämningen lärlingsutbildning. Såsom framgår av YB:s följande förslag bör ökade krav ställas på lärare, material och lokaler. Det är sannolikt att dessa krav ej kan infrias på en gång utan först efter en viss övergångstid. Det bör då vara en angelägen uppgift för ALY att till- sammans med skolmyndigheterna följa den- na omställningsprocess och bidraga med råd- givning. Förmodligen kan det då också bli nödvändigt för ALY att diskutera enskilda företags möjligheter att fortsättningsvis be- driva inbyggd undervisning. ALY bör också följa företagsskolornas verksamhet och där- vid särskilt deras förväntade utveckling från gymnasial till eftergymnasial skolform. Här som i andra sammanhang måste den yrkes— tekniska högskoleutbildningens möjligheter observeras.
(4) ALY skall vara fast mottagare av all den arbetslivsinformation inklusive pedago- gisk-metodisk information som distribueras från centrala och regionala organ, från bran- scher, enskilda företag och institutioner. I ALY sker en viss sovring med hänsyn till de lokala behoven, överexemplar sändes vi- dare till berörda intressenter, aktuella artik- lar summeras och bekantgöres. Informa- tionsarbetet är en av ALY:s viktigaste ar- betsuppgifter och måste — särskilt i ett in- ledningsskede _ ställa stora krav på goda resurser.
(5) Denna verksamhet tillhör på sitt sätt informationsområdet och är därför betydel- sefull. Till dessa sammankomster bör inbju- das företrädare för alla tänkbara intressen— ter i arbetsliv och arbetslivsinriktad utbild- ning. Härigenom kan på sikt framtonas en
gemensam syn på samarbetet arbetsliv-skola som i sin tur kan medföra ökad uppslutning kring regionens utbildningsverksamhet och utbildningsproblem. Dessa informationsträf- far behöver inte med nödvändighet ha ALY som sammankallande. Lika viktigt kan det måhända visa sig vara, att ALY inbjudes till klassträffar, föräldramöten, möten i fack- föreningar och andra organisationer, till vis- ningar av företag och institutioner etc.
(6) Vid studiedagar anordnade inom re- gionen bör det vara regel att ALY ges till- fälle att medverka. Bland annat kan man därmed fylla ett länge närt behov av in- formation till skolorna om den utbildnings- verksamhet som bedrives inom företag och institutioner. I sammanhanget är det intres- sant att erinra om YB:s förslag i betänkande rörande Reformerad lärarutbildning (YB V sid. 176) om en utökning av antalet studie- dagar från nuvarande fem till sju. De till- kommande dagarna skulle därvid enligt YB användas till särskilda elevrådslag innebä- rande »att eleverna själva i samverkan med ideella och politiska organisationer genom- för ett informations- och studieprogram för vilket elevråd eller annan elevrepresentation bär ansvaret». Eleverna skule härigenom till- föras aktuella synpunkter på t. ex. arbets- marknad, kulturutveckling, U-landsproble- matik, kommunalpolitik, utveckling inom undervisningssystem etc. ALY:s medverkan i dessa studiedagar ter sig helt naturlig. I regioner med eftergymnasial utbildning in- klusive högskolor och universitet bör det också vara självklart att ALY ges tillfälle till kontakt med eleverna för information om exempelvis arbetslivet.
Den praktiska yrkesorienteringen i grund- skolan planeras, genomföres och uppföljes av skolorna själva. En medverkan från ALY måste dock framstå som önskvärd bland annat därför att yrkesrådet verkar inom he- la gymnasieregionen och därigenom kan hjälpa enskilda skolstyrelser till en inter- kommunal samverkan inom gymnasiere- gionen liksom även till samarbetet mellan så- dana regioner. ALY:s medverkan är också intressant därför att den kan ge underlag för information till de centrala och regiona-
la samverkanorganen och stimulera till in- satser för att ständigt förbättra effekten av den praktiska yrkesorienteringen.
(7) YB har i många sammanhang påvisat behovet av en starkt utvecklad yrkes- och studierådgivning. Denna syn förefaller vara allmänt accepterad och insatserna för råd- givningen ökar kontinuerligt samtidigt som yrkes- och studierådgivningen också aktua- liseras inom allt flera skolformer och -sta- dier. Eftersom den vägledning varom här är fråga i nästan alla fall relateras till arbets- livet och dess yrkeskrav måste det vara en naturlig uppgift för ALY att medverka däri. Samtidigt som yrkes- och studierådgivningen härigenom kan tillföras aktuellt informa- tionsmaterial, kan ALY också uppmärk— samma nya behov av sådant material och genom rapport till framför allt centrala or- gan stimulera till insatser.
(8) För den yrkestekniska utbildningen — framför allt den grundläggande — blir i flera fall anskaffningen av externa arbets- objekt lika viktig som arbetskrävande. Med externa arbetsobjekt förstås inte enbart ut- bildningsbyggen utan också pedagogiskt an- passade objekt av annat slag. T.ex. kom- plexa detaljer för verkstadsmekani—sk till- verkning, styr- och reglerdon för tillverk- ning och/eller reparation, utnyttjande av produktion från storhushållsteknisk utbild- ning, arbetsuppgifter inom det medicinska laboratorieområdet vid utbildning av medi- cinska laboratorieassistenter, anskaffande av kunder till frisörutbildningen etc. Den upp- sökande delen av denna verksamhet delas med skolan, där man lättast kan göra de pedagogiska avvägningarna. ALY kan spela en viktig roll i de fall arbetslivet visar obe- nägenhet att bistå med arbetsobjekt, genom att lämna information och förhandla om en ändring. Likaså kan ALY träda in då t. ex. företrädare för näringslivet anser att skolans produktion utgör en alltför stor konkurrens o. s. v.
Ikraftträdande
De förslag till ny organisation av den lokala samverkan mellan arbetsliv och skola som
YB här framlägger, utgör i väsentliga styc- ken uttryck för nytänkande baserat i den primära utgångspunkten, att samarbetet skall effektiviseras såväl arbetsliv som skola till fromma. Det bör enligt YB:s uppfattning ske en successiv övergång till det nya sy- stemet, så att under hand gjorda erfaren- heter kan få ingå i den mera slutgiltiga ut- formningen av samverkansorganens organi- sation, arbetssätt och resurstilldelning.
YB föreslår att den nya lokala samarbets- organisationen träder i funktion i nedan an- givna län och gymnasieregioner från och med den 1 juli 1972 och att den helt genom- förts fram till utgången av juni månad 1975.
De gymnasieskolorter — i vilka YB före- slår inrättande av Arbetsmarknadens lokala yrkesråd fr. o. m. 1 juli 1972 —— är följande:
Malmöhus län (M): Eslöv, Hälsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg och Ystad
Värmlands län (S): Arvika, Filipstad, Hag- fors, Karlstad, Kristinehamn och Torsby
Västerbottens län (AC): Lycksele, Skellef- teå, Umeå och Vilhelmina
Västmanlands län (U): Fagersta, Hallsta— hammar, Köping, Sala och Västerås
Östergötlands län (E): Finspång, Linkö- ping, Mjölby, Motala och Norrköping.
I var och en av de 27 gymnasieskolorter- na bör i samband därmed inrättas tjänst för arbetsmarknadskonsulent.
Det är av stor betydelse att övergången till det föreslagna systemet för samverkan kring yrkesteknisk utbildning sker efter om- sorgsfull planering inkluderande bland an- nat överläggningar med lokala skolstyrelser, företrädare för utbildningens intressenter m. fl. Det är likaså viktigt att den succes- siva utbyggnaden av organisationen följes upp så att erfarenheterna snabbt kan till- godogöras i det fortsatta arbetet liksom även avsätta spår i utformningen av de mera slutgiltiga anvisningarna för kontaktarbe- tet. YB föreslår därför att Kungl. Maj:t redan fr.o.m. den 1 januari 1972 tillsätter en styrgrupp med representanter för såväl arbetsmarknadens parter som för skolmyn- digheterna. Styrgruppen bör vara rådgivande
och i viss utsträckning utredande. Dess verksamhet bör upphöra senast med ut- gången av 1975.
Nu varande yrkesråd
YB föreslår att nuvarande yrkesråd enligt skollagens & 17 avskaffas efter hand som den nya organisationen genomföres, men kan vid behov kvarstå som referensgrupper till ALY.
Övriga nuvarande lokala samverkansorgan
YB eftersträvar inte en kvantitativ ökning av redan befintliga lokala samverkansorgan, utan vill tvärtom genom största möjliga koncentration skapa en högeffektiv lokal samverkansorganisation. YB förutsätter där- för — som tidigare nämnts _ att organisa- tioner och andra som redan nu har etable- rade organ för lokal samverkan i samband med försöksverksamheten omprövar inrikt- ning och omfattning av denna samverkan i syfte att möjliggöra ökat samarbete med ALY.
5 . 1 .2 Regional samverkan
Med region avser YB ett län. Regionen sam- manfaller därför med länsskolnämndens an- svarsområde. I två fall har dock YB över- vägt förslag som i nyssnämnda avseende in- nebär avsteg från principen om regionen som lika med länsskolnämndsområde. Got- lands län omfattar endast en gymnasiere- gion. Det förefaller orationellt att tillskapa såväl ALY som regionalt samverkansorgan, båda uppenbarligen med placering i Visby. YB tar dock inte ställning till problemet, utan anser att den föreslagna försöksverk- samheten inom vissa regioner bör kunna ge erfarenheter som kan överföras till en för Gotland anpassad samverkansorganisa- tion. Det andra föremålet för YB:s sär- skilda överväganden utgör Stockholms län med Stockholms stad. Den stora befolk- ningskoncentrationen skulle möjligen kunna motivera att Stockholm betraktades som ett särskilt område för regional verkan. Å andra sidan finns här redan ett stort antal såväl
centrala som regionala samverkansorgan in- om framför allt arbetslivet. Vid den rationa- lisering av dessa organ, som YB förväntar skall komma till stånd utan dröjsmål, kan det visa sig ändamålsenligt att organisera samverkansorganisationer efter delvis andra riktlinjer än för landet i övrigt. Då YB inte heller här tar ställning till eventuella av- vikelser från övriga förslag räknar YB med 24 regioner för regional samverkan.
Regionala intressenter
Landstinget bedriver en egen omfattande yr- kesteknisk utbildning på olika nivåer inklu- sive högskolestadiet (yrkesteknisk högskole- utbildning). Inom landstingskansliet finns en administrativ enhet för handläggning av skolfrågor. Åtskilliga län har formellt för- ordnad skolchef. Utbildningsprogrammet av- ser till sin absoluta huvuddel utbildning av personal för vårdområdet, men omfattar också övriga yrkestekniska områden inom såväl humanistisk-sociala, ekonomiska som naturvetenskapligt-tekniska sektorerna. I samband med indelningen i gymnasieregio-
LÄNS- LÄNS- LÄNS- ÖVRIGA STYREL- SKOL— ARBETS- LÄNS- SEN NÄMND NÄMND NÄMN-
ENHET __ DER FÖR _) * V (-
SAM- HÄLLS- PLANE- RING
LANDS- ARBETSLIVET ÖVRIGA TING LÄNS-
-> (_ ORGA-
NISA- TIONER
REGIO- * A 4' REGIO-
iilåiåérs- ARBETSMARK' 223223.
NADENS LOKALA
G'VAR' YRKESRÅD (ALY) TAGAR' ORGA- ORGA- NISA- NISA-
TiONER | | | | | TIONER
Figur 5. Exempel på regionala intressenter i yrkesteknisk utbildning
ner, beslut om huvudmannaskap för gym- nasial utbildning och införande av en integ- rerad gymnasieskola fr.o.m. 1 juli 1971 har det uppstått vissa svårigheter för lands- tinget att bibehålla sitt yrkestekniska ut- bildningsprogram. Vissa av landstingens cen- trala yrkesskolor (centrala verkstadsskolor) har övergått eller avses komma att övergå till primärkommun och förstärka dess gym- nasieskolorganisation. För andra sådana sko- lor kan det bli nödvändigt att finna helt nya utbildningsområden och kanske också huvudmän.
Den nya vårdtekniska grundutbildningen avses komma att bedrivas såväl i gymnasie- skola som i särskild av landstinget driven vårdyrkesskola. Till denna senare kommer också att knytas åtskilliga yrkestekniska hög- skoleutbildningar inom det vårdtekniska om- rådet. Sådan högskoleutbildning måste ock- så anordnas i samverkan med olika fakul- teter vid universitetet.
Landstingets engagemang i utbildningsfrå- gor är således starkt dynamiskt och det bör enligt YB:s uppfattning vara angeläget att problemen så långt möjligt löses i sam- verkan inte enbart med olika länsorgan och primärkommuner utan också med arbets- livet.
Länsstyrelsen skall enligt riksdagsbeslut i maj 1970 (Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1970) bli föremål för en partiell omorganisation. Ur förevarande betänkandes synvinkel har beslutet intresse för YB i tre olika avseenden.
A. Länsstyrelsen organiseras med en sär- skild enhet för samhällsplanering i vilken också planeringen avseende utbildningen in- går.
B. Länsstyrelsen förses med en lekman- nastyrelse som till hälften utses av lands- ting och till hälften av Kungl. Maj:t, var- vid departementschefen förutsätter »att Kungl. Maj:t kommer att tillgodose också behovet av samordning med näringsliv och arbetsmarknad » .
C. Till länsstyrelsen överföres den be- slutanderätt rörande »allmän planering av skolväsendets lokalisering och dimensione-
ring, särskilt såvitt avser grundskolans hög- stadium och gymnasieskolan» som nu an- kommer på länsskolnämnden. Härvid är dock att märka att länsstyrelsen skall be- sluta i frågor av större regionalpolitisk be- tydelse medan åtskilliga beslutfunktioner allt- jämt avses ligga kvar hos länsskolnämnden.
Länsskolnämndens arbetsuppgifter har redan tidigare redovisats i detta betänkande. Här finns anledning att erinra om de olika kontaktorgan som redovisats till YB vid en undersökning av de regionala kontakterna och deras arbetsformer. YB avser här det tekniska råd som är knutet till varje nämnd och vars arbetsinsatser tydligen varit myc- ket varierande. YB vill också erinra om det informella samverkansorgan som inom flera län organiserats mellan länsskolnämnd, läns- arbetsnämnd och landsting. Den gjorda un- dersökningen visar också ett genomgående uttalat behov av förstärkt kontakt med så- väl nyssnämnda länsorgan som med arbets- livet och arbetslivsinriktad utbildning.
Länsarbetsnämnden svarar för planering och genomförande av den regionala arbets- marknadsutbildningen. Dess organ härför ut- göres av kursstyrelse — gemensam för hela regionen — samt kursnämnder likaså regio- nala men med speciell förankring i olika delar av den pågående arbetsmarknadsut- bildningen. Kursstyrelsen består av länsar- betsdirektör, en ledamot av länsarbetsnämn- den samt en ledamot som skall vara sakkun- nig i yrkesutbildningsfrågor. I kursnämnder- na ingår en representant för kursstyrelsen och en representant för vardera arbetstagare och arbetsgivare. Nämnderna fungerar så- ledes ungefär som nuvarande lokala yrkes- råd vid yrkesskolor.
Det kan här vara anledning att erinra om att länsarbetsnämnden förutom uppgiften att svara för arbetsmarknadsutbildning dess- utom bl. a. skall »i samarbete med skolor och myndigheter planlägga och ha tillsyn över den offentliga yrkesvägledningen».
Övriga länsnämnders intresse för och be- hov av samverkan med arbetslivet rörande
arbetslivsinriktad utbildning kan naturligt- vis variera. Beträffande yrkesteknisk hög- skoleutbildning bör emellertid i varje fall lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse vara betjänta av sådan samverkan.
Övriga länsorganisationer kan företräda många skiftande intressen och grupper. YB vill här kanske främst framhålla betydelsen av att de handikappades regionala organisa- tioner får tillfälle att medverka redan i pla- neringsarbetet inom utbildningsområdet. Även de fria folkbildningsförbundens regi- onsorgan bör kunna göra goda insatser i ett regionalt samverkansorgan liksom också andra företrädare för vuxenutbildning.
Arbetsmarknadens lokala yrkesråd (ALY) måste i många fall samverka över sina lokala regionsgränser. Likaså måste det finnas möj- ligheter att kanalisera exempelvis informa- tionen dels från centrala samverkansorgan till ALY, dels från ALY i en region till övriga lokala yrkesråd inom länsområdet. Åtskilliga initiativ från ALY kan kräva re- gional samordning och planering. Detta kan bland annat vara fallet vid fortbildning och vidareutbildning av lärare och andra enga- gerade i utbildning. De olika arbetsmark- nadens lokala yrkesråd synes vara själv- klara intressenter i regional samverkan.
Arbetsmarknadens regionala yrkesråd
YB föreslår att i varje residensstad till- skapas ett regionalt samverkansorgan som enligt YB:s uppfattning bör benämnas ar- betsmarknadens regionala yrkesråd (ARY). Rådet bör i likhet med ALY bestå av en fast kärna av ledamöter som till sig adjun- gerar företrädare för andra regionala organ och organisationer i den utsträckning de olika ärendenas behandling så motiverar. Den fasta kärnan av ledamöter bör utgöras av tre företrädare för vardera arbetstagare och arbetsgivare samt en företrädare för var och en av länsstyrelsens föreslagna en- het för samhällsplanering, länsskolnämnd, länsarbetsnämnd och landstingets utbild- ningsavdelning (motsv.) eller sammanlagt
minst tio ledamöter. Rådet bör organisa- toriskt knytas till länsskolnämnden på sam- ma sätt som nuvarande tekniska råd. Leda- möter föreslås av representativa regionala eller centrala organisationer respektive be- rörda länsorgan och landsting samt förord- nas av skolöverstyrelsen. Mandattiden bör vara tre år och sammanfalla med den för länsstyrelsens lekmannastyrelse.
Av i stort sett samma skäl som åberopats för inrättande av tjänster som arbetsmark- nadskonsulenter vid de lokala yrkesråden, anser YB det föreligga ett behov av att också till de regionala råden knyta en hel— tidsanställd verkställande tjänsteman. YB an- ser att även för denne befattningshavare bör användas benämningen arbetsmarknadskon- sulent. Organisatoriskt bör konsulenten vara knuten till länsskolnämnden samt tillsättas på enahanda sätt som nu gäller skolinspek- törer. Konsulenten bör alltså anställas som tjänsteman vid länsskolnämnden med samma tjänsteställning som skolinspektör med i in- struktionen inskriven uppgift att vara verk- ställande tjänsteman åt det regionala rådet.
Arbetsuppgifter
Arbetsuppgifterna för Arbetsmarknadens regionala yrkesråd (ARY) kan naturligtvis, på samma sätt som tidigare sagts gälla för ALY, variera inom relativt vida gränser. Följande beskrivning av rådets verksamhet får därför ses som en mall, från vilken av- steg måste kunna göras. Siffrorna inom parentes hänvisar till följande kommen- tarer.
Enligt YB:s uppfattning bör arbetsupp- gifterna för ARY vara
att mottaga och förmedla information om arbetsliv och arbetslivsinriktad utbildning,
att själv taga initiativ till informationssam- mankomster och informationskampanjer rö- rande arbetsliv och arbetslivsinriktad utbild- ning,
alt medverka i inom regionen förekomman- de planering av arbetslivsinriktad utbildning (1),
att biträda vid inom regionen förekomman- de yrkes- och studievägledning 2),
att medverka i inom regionen förekomman- de planering av fortbildning och vidareutbild- ning av lärare, instruktörer etc. (3),
att medverka till samordning inom regionen av branschkonsulenternas verksamhet (4),
att samverka med lärarskolor inom regionen, att fungera som remissorgan i frågor av- seende arbetslivsinriktad utbildning,
att upptaga till behandling frågor som hän- skjutits till ARY från ett eller flera lokala yrkesråd samt
att i övrigt verka för en effektiv samverkan mellan arbetsliv och skola.
(1) Huvudparten av utbildningsplanering- en sker på det regionala planet. Där är där- vid framför allt länsskolnämnden, länsar- betsnämnden och landstinget som ägnar sig däråt. Från och med 1971 tillkommer läns- styrelsens enhet för samhällsplanering. Efter- som samtliga dessa organ är företrädda i ARY synes det YB vara naturligt att det regionala yrkesrådet regelmässigt anlitas vid sådant planeringsarbete, särskilt då i de delar där samverkan mellan olika regionala organ och med arbetslivet är önskvärd. YB vill här speciellt framhålla betydelsen av att utvecklingen av den yrkestekniska högskole- utbildningen sker under medverkan av ARY, som därvid bör ha goda möjligheter att själv initiera förslag till sådan högre utbild- ning.
(2) Yrkes och studievägledningen skall —— som YB redan i många sammanhang framhållit — starkt utbyggas och effektivi- seras. Den verksamhet som därvid främst åvilar ALY måste stödjas och i vissa fall samordnas genom insatser från det regionala yrkesrådet. ARY måste därjämte svara för en väl avvägd och i tiden väl anpassad distri- bution av information till de lokala råden. Särskilt framstår behovet av att till arbets- livet inom regionen sprida kännedom om de yrkestekniska högskoleutbildningarna.
(3) Större delen av nuvarande fortbild- ning och vidareutbildning planeras av läns- skolnämnden och skolöverstyrelsen och verk- ställes med bortseende från överstyrelsens sommarkursverksamhet i regel av länsor- ganet. Fortsatt utbildning av lärare, instruk- törer, personalutbildare etc. bör emellertid också vara en angelägenhet för t. ex. arbets- livets olika företag och institutioner, för länsarbetsnämndens arbetsmarknadsutbild- ning, vuxenutbildningen etc. Härtill kommer
den speciella uppmärksamhet som ARY en- ligt YB:s mening bör ägna åt yrkesteknisk högskoleutbildning också i vad avser utbild- ningen av däri engagerade lärare. Samman- taget talar detta för att det regionala yrkes- rådet måste kunna spela en stor roll i sam- ordningen av all sådan utbildning och även själv taga initiativ därtill.
(4) YB ger senare i detta kapitel förslag till en viss ändring av nuvarande system med branschkonsulenter. För att dessa kon- sulenter skall kunna utnyttjas väl vid sin verksamhet inom de skilda regionerna krävs en samordning. Denna kan avse konsulenter- nas medverkan i yrkesvägledning inom lo- kala regionerna, medverkan i fortbildning och vidareutbildning, information till myn- digheter och arbetsliv etc. Ibland kan ARY:s insatser bestå i att förse centrala samver- kansorgan med uppgifter för deras plane- ring av branschkonsulenternas verksamhet, ibland kan ARY själv svara för sådan pla- nering inom egen region.
Ikraftträdande
Såsom redan berörts i avsnitt 5.1.1 före- slår YB att den nya kontaktorganisationen genomföres den 1 juli 1972 med början inom fem län, nämligen Malmöhus län, Värmlands län, Västerbottens län, Väst- manlands län och Östergötlands län. Ar- betsmarknadens regionala yrkesråd föreslås därvid bli inrättade i Malmö, Karlstad, Umeå, Västerås och Linköping. Vid var och en av dessa regionala yrkesråd inrättas i samband därmed en tjänst som arbetsmark- nadskonsulent. Det successiva genomföran- det av den nya organisationen för samver- kan mellan arbetsliv och skola bör vara av- slutad senast med utgången av juni 1975. Jämför vad YB i avsnitt 5.1.1 anför om tillsättande av särskild s. k styrgrupp.
Nuvarande tekniska råd
YB föreslår att nuvarande till länsskol- nämnderna knutna tekniska råd (5 5 i in- struktion för länsskolnämnd, SFS 1965:741) avskaffas efter hand som den nya organisa- tionen för samverkan arbetsliv—skola ge- nomföres.
Övriga nuvarande regionala samverkans- organ
Av samma skäl som anförts i avsnitt röran- de den lokala samverkan förutsätter YB att också de befintliga regionala samverkans- organen omprövar sin inriktning och om- fattning i syfte att möjliggöra ökat sam- arbete med ARY.
5.1.3 Central samverkan
Centrala intressenter
I kapitel 3 har YB lämnat en relativt fyllig beskrivning av de olika centrala intressen- terna i yrkesteknisk utbildning. Av redo- görelsen framgår att det inte föreligger någon brist på centrala initiativ inom ut- bildningens område och att flertalet nämnda kontaktytor dessutom fungerar som sam- verkansorgan mellan arbetsliv och skola, även i de fall då sådan samverkan inte formellt är inskriven i instruktion eller dy- likt för verksamheten. Samtidigt redovisas ett antal organ som tillskapats enkom för sådan organiserad samverkan.
PERSONAL- ARBETS- UNIVER- ENHETEN MARK— SITETS- INOM FINANS- NADS- KANSLERS- DEPARTE- STYREL- ÄMBETET MENTET SEN smb PERSONALUT- ÖVER- BILDNINGS- STYREL- NÄMNDEN SEN (PUN)
KOMMUN- * v ('
FÖRBUND ÖVRIGA ÄMBETS-
ARBETSLIVET VERK _) (_ OCH CEN- TRALA INSTITU- TIONER + #—
CENTRALA CENTRALA ARBETSGIVAR- ARBETSTAGAR- OCH FÖRETAGA- ORGANISA- REORGANISA— TIONER TIONER
Figur 6. Exempel på centrala intressenter i yrkesteknisk utbildning
Exempel härpå utgör t.ex. Samarbets- delegationen för omskolningskurser m.m. (SAMS), Arbetsmarknadens yrkesråd (AY), Centrala yrkesnämnder, Rådet för tjänste- mannautbildning inom industrin rn. fl.
Arbetsmarknadens centrala yrkesråd
I sina förslag till lokal och regional organi- sation av samverkan mellan arbetsliv och skola har YB förutsatt och ofta hänvisat till existensen av ett centralt samverkans- organ. En sådan central instans ter sig en- ligt YB:s uppfattning helt nödvändig för att garantera kontinuiteten i samverkan så- väl centralt som regionalt och lokalt. Å andra sidan får självklart inte YB:s förslag gå ut på att hittillsvarande centrala samver- kansorgan uppgår i ett enda organ. Som YB tidigare framhållit är detta en fråga för arbetsmarknadsparternas prövning.
YB har i sina överväganden om utform- ningen av det centrala samverkansorganet funnit skäl att föreslå, att nuvarande Arbets- marknadens yrkesråd i varje fall tills vi- dare fungerar som denna centrala instans, d.v.s. som ett Arbetsmarknadens centrala yrkesråd (ACY). I sina förslag till arbets- uppgifter för AY tar YB hänsyn till be- fintligheten av andra centrala organ för samverkan. Ett samlande till Arbetsmarkna- dens yrkesråd av mer och mer av det cen- trala arbetet på detta område är emellertid enligt YB:s mening ett mål för framtiden. Därför är det önskvärt med en ökad repre- sentativitet i Arbetsmarknadens yrkesråd. Det bör enligt YB:s mening bli en ange- lägen uppgift för yrkesrådet att intill dess dylika förändringar kan ske intensifiera sin kontaktverksamhet med övriga centrala or- gan i syfte att åt sig själv tillförsäkra största möjliga överblick över det arbetsliv och den arbetslivsinriktade utbildning som ut- gör den gemensamma nämnaren för YB:s förslag till samverkan. Samtidigt ger denna ökade kontakt också ökad information till övriga centrala organ om ACY:s och andra i detta kapitel föreslagna yrkesråds verk- samhet. På sikt öppnas därigenom möjlig-
heter att fördela kontaktarbetet på ett annat och måhända mera rationellt sätt än för närvarande, då uppenbarligen en hel del dubbelarbete bedrives också på det centrala planet.
A rbetsup p gi fter
Enligt YB:s mening bör Arbetsmarknadens centrala yrkesråd ha till uppgift
att utreda och följa den yrkestekniska ut- bildningen inom landet,
att genom åtgärder av olika slag verka för en ökad och effektivare yrkesteknisk utbild- ning, varvid inte minst den yrkestekniska hög- skoleutbildningen bör göras till föremål för ACY:s uppmärksamhet,
att stimulera och samordna de centrala yr- kesnämndenernas verksamhet,
att ge råd och anvisningar till Arbetsmark- nadens regionala yrkesråd och Arbetsmark- nadens lokala yrkesråd,
att avge yttrande över lämplighet hts sökan- de till tjänst som arbetsmarknadskonsulent.
att svara för dessa konsulenters arbetslivs- inriktade fortbildning och eventuella vidare- utbildning,
att medverka till att vägar öppnas för ett rationellt informationsflöde inom samverkans- systemet ACY—ARY—ALY,
att själv genom konferenser, skrifter och i andra lämpliga former medverka till sådan in- formationsdistribution,
att samordna och vid behov initiera för yr- kesteknisk utbildning erforderligt yrkesanaly- tiskt arbete,
att samverka med lärarskolor i första hand sådana med arbetslivsinriktad lärarutbildning,
att centralt samordna utbildning av instruk- törer och andra personalutbildare inom arbets- livet samt
att i övrigt upptaga frågor av allmän eller principiell betydelse för yrkesteknisk utbild- ning.
Vad YB här föreslår påverkar inte nu- varande centrala uppgift för Arbetsmarkna- dens Yrkesråd att vara ett samarbetsorgan för yrkesutbildningsfrågor mellan Svenska arbetsgivarföreningen och Landsorganisa- tionen. Efterhand som de ökade kortakterna ger anledning till förändring av denna cen- trala uppgift måste sådana förändringar föregås av omsorgsfulla föreberedeSer mel- lan berörda parter.
I kapitel 3 har YB beskrivit nuläget avse- ende samverkan i utförandet av utbildning- en. Härvid har använts nuvarande termino- logi bland annat förekommande i skolstad- gan och i diverse statsbidragsbestämmelser. Då YB nu övergår till egna överväganden och förslag rörande den framtida utform- ningen av denna samverkan, sker det med användande av den terminologi som YB an- vänt i sina tidigare betänkanden. I stort övenensstämmer YB:s benämningar med dagens, men i vissa fall finns en skillnad i betydelsen. YB finner därför anledning att i närmast följande avsnitt definiera ett antal begrepp avseende utbildningens målsättning och organisation samt ge kommentarer där- till.
5.2.1 Definitioner med kommentarer
Skolmässig undervisning
Skolmässig är den undervisning som till sin huvuddel eller i sin helhet är förlagd till gymnasieskola, vuxenutbildningsinstitut, centrum för arbetsmarknadsutbildning, en- skild yrkesskola inklusive företagsskola etc. och som även i vad avser de delar av under- visningen som förlägges utanför de egentliga skollokalerna (utbildningsbyggen, institu- tionsprak-tik o.s.v.) är direkt underställd och ledd av skolan. Skollokalerna är bygg- da och inredda för undervisningsändamål, vilket även innefattar rimliga krav på till- gång av moderna läromedel. Undervisning- en följer fastställda läroplaner, vilka van- ligen är av generell karaktär. Lärarna är som regel heltidsanställda men också tim- lärare, instruktörer och andra deltidsan- ställda lärare förekomrner. Då undervis- ningen temporärt förlägges till plats utanför skollokalerna medföljer oftast skolans lära- re och fortsätter sin verksamhet bland eleverna. I vissa fall t. ex. vid företagsprak- tik i detaljhandel och vid utbildningsbyggen kan deltidsanställda instruktörer anlitas. Skolmässig undervisning kan avse såväl ungdomar som vuxna och gälla utbildning
på såväl det gymnasiala som det eftergym- nasiala stadiet.
Inbyggd undervisning
Med inbyggd undervisning avses undervis- ning som till sin huvuddel eller i sin helhet är förlagd till företag, institution och dylikt men trots detta står under den kommunala skolstyrelsens ledning och inseende. Vanligen ombesörjer kommunens skola den teoretiska undervisningen, såväl den allmänna som den fackteoretiska. Denna teoriundervisning kan ske i den kommunala skolans lokaler eller i utrymmen som ställs till förfogande av företaget, institutionen etc. I vissa fall kan teoriundervisningen meddelas i form av brevstudier eller annan form av självstudier, varvid kontroll av inhämtade kunskaper om- besörjes av kommunal skola med lämpliga intervaller. Sådan kontroll kan ske vid sammandrag av elever till cen-tralt belägen skola etc.
Inbyggd undervisning kan på samma sätt som sagts för skolmässig undervisning om- fatta alla åldersgrupper och utbildnings- stadier.
Integrationen mellan arbetsteknik och fackteori kan i inbyggd undervisning bli nå- got sämre än vid skolmässig undervisning, i vissa fall närmast helt omöjlig. Målsätt- ningen skall dock alltid vara att samordning- en mellan yrkesteknikens olika komponenter i varje enskilt fall föres upp till högsta möj- liga nivå.
Den inbyggda undervisningen förutsätter samverkan mellan skola och arbetsliv. Den kan också definieras som undervisning, i vilken samhället engagerar sig bland annat ekonomiskt. Det förefaller därför rimligt att med skolmässig eller inbyggd undervis- ning endast förstå sådan, som följer av skol- myndigheterna fastställda läroplaner med dessas föreskrivna metoder och läromedel. Vidare måste vissa krav ställas på peda- gogisk-metodisk utbildning av de lärare, instruktörer etc. som skall genomföra den- na undervisning.
Frågan om vilken av dessa två former av undervisning som skall väljas i det enskilda
fallet får helt bedömas utifrån effektivitets- synpunkter. Man bör här ständigt sträva efter att ge bästa möjliga utbildning till lägsta möjliga kostnad. Eftersom utgångs- punkterna kan variera lokalt är det helt tänkbart att en och samma utbildning er- bjudes som skolmässig på en ort, men som inbyggd på en annan. Avgörandet bör ligga hos skolstyrelsen på gymnasieskolorten som dessförinnan låter arbetsmarknadens lokala yrkesråd avge yttrande. Det viktiga är att denna utbildning ges ett och samma inne- håll, så att eleven inte skall behöva uppleva olika målsättningar för undervisningen be- roende på skolformen.
Grundutbildning
YB har i sitt betänkande (principbetänkan- det) beträffande grundutbildningen uttalat, att den skall meddela för ett visst yrkesom- råde grundläggande kunskaper och färdig- heter och samtidigt ge en god grund för fortsatt utbildning. Den skall dock alltid vara så målinriktad att den ger tillräckligt yrkeskunnande för att skapa underlag för en tryggad försörjning.
Grundutbildningens dubbla målsättning medför svåra avvägningsproblem. Bland des- sa må nämnas avvägningen mellan å ena sidan de allmänna ämnena och de delar av fackteorin som kan sägas lägga grunden för vidare utbildning och å andra sidan de yr- kestekniska kunskaperna och färdigheterna som behövs för en tryggad försörjning.
För att kunna med större precision be- stämma, huruvida fördelningen av stoffet mellan sådant som mera direkt ger »tryggad försörjning» och sådant som dessutom läg- ger en grund för vidare studier är riktigt avvägd, borde det finnas möjligheter att fastställa i vilken grad den dubbla mål- sättningen infriats i de enskilda fallen. Detta torde mellertid vara svårt. Så till exempel kan två elever från en och samma grund- läggande yrkesutbildning bedömas helt olika av olika arbetsgivare, beroende på inte en- bart olikheter hos eleverna — man kan ju för ett försök jämföra tämligen lika elever — utan också på olika produktionsinrikt-
ning i de båda företagen, variationer i ar- betsledning och miljö överhuvud taget. Den ene eleven kan klara sitt arbete och upp- fyller därmed grundutbildningens målsätt- ning att ge tryggad försörjning, den andra eleven betecknas som dåligt utbildad och anses kräva en särskild inskolning om han nu ens får kvarstanna i företaget.
Det kan också vara svårt att mäta graden av vidareutbildningsberedskapen, d. v. 5. den grundläggande utbildningens andra målsätt- ning att ge grund för vidare utbildning. Dels tillgodogör sig självfallet olika elever stof- fet olika väl, dels kan det dröja olika länge innan kunskaperna och färdigheterna »tas i bruk» för vidareutbildning, dels kan den däremellan liggande praktiken/anställning- en i olika grad befästa grundutbildningens lärdomar. Så till exempel bör det vara rim- ligt att tro, att det sjukvårdsbiträde som efter den grundläggande yrkesutbildningen tar anställning inom företagssjukvården/ företagshälsovården får något svårare att klara en vidareutbildning till undersköterska än det biträde som i stället arbetat inom den slutna sjukvården. Och detta trots att grun- den för vidareutbildningen formellt är lika.
Trots att det sålunda uppenbarligen är svårt att fastställa utfallet av en grundut- bildning — ja, för de enskilda eleverna när- mast ogörligt — önskar YB dock redovisa några försök i den riktningen. Försöken avser den grundläggande gymnasiala yrkes— utbildningen och är relaterade till de läro- plansförslag YB framlagt i sitt tredje be- tänkande. Först något om de grundförut- sättningar YB anser måste föreligga för ett acceptabelt utbyte av den grundläggande gymnasiala yrkesutbildning varom här är fråga.
1 Den grundläggande yrkesutbildningen måste baseras på yrkesanalyser. 2 Målsättningen för den grundläggande yr- kesutbildningen måste formuleras utifrån av- nämarnas genomsnittiga anspråksnivå 3 Före grundläggande gymnasial yrkesut- bildning förutsättes eleven ta genomgått obli- gatorisk nioårig grundskola. 4 Under den grundläggande yrkesutbildning- en skall eleven med jämna mellanrum genomgå diagnotiska prov, utarbetade efter förslag från arbetslivet (avnämare).
5 Den grundläggande yrkesutbildningen skall handhas av lärare utbildade i den nya peda- gogik och metodik, som YB beskrivit i sitt tredje betänkande och vidare utvecklat i be tänkande rörande Reformerad lärarutbildning. 6 Den läromedelstekniska utvecklingen skall vara så långt framme, att den individuella un- dervisningen kan genomföras. 7 Studie- och yrkesvägledningen måste vara så utbyggd inom det stadium i vilket den grundläggande yrkesutbildningen bedrives, att YB:s intentioner rörande det successiva valet liksom också om det s.k. fria tillvalet kan förverkligas.
Och nu något om de försök YB gjort i syfte att få ett åtminstone ungefärligt grepp om grundutbildningsproblematiken. YB an- såg till en början att de experter m. fl., som medverkat i utarbetande av de läroplaner YB presenterat i sitt tredje betänkande, skulle vara de bästa att tillfråga rörande eventuella förskjutningar i utbildningsmålet jämfört med nuvarande yrkesutbildning. Eller uttryckt på ett annat sätt; de som medverkat vid tillkomsten av läroplansför- slagen borde kunna. ange om YB:s förslag till gymnasiala grundläggande yrkesutbild- ningar innebär, att yrkesförberedelsen un— der skolgången blir mindre och därför för- utsätter längre färdigutbildning i närings- livet än den nuvarande yrkesutbildningen.
De arbetsgrupper inom YB, till vilka denna fråga ställdes består av cirka 70 ex- perter. Dessutom arbetar flertalet grupper med särskilda referensgrupper bestående av företrädare för den del av arbetslivet som de olika läroplanerna representerar. I själva verket torde det alltså vara betydligt över hundratalet sakkunniga, som tillsammans ta- git ställning till de frågor som riktats till dem från YB. Undersökningen visar
att den bredare utbildningen med dess inslag av allmänna ämnen och ökat utrymme för arbetslivsfostran kan förväntas ge de grund- utbildade eleverna en mera vidgad syn på sin yrkesfunktion och därmed ökad beredskap för såväl ändrade krav inom denna funktion som för eventuell omskolning inom eller utanför företaget/ institutionen,
att i vissa fall den minskade tiden för grund- utbildningen möjligen kan ge något mindre färdigheter än nuvarande utbildning, men
att de förväntade förstärkningama i såväl läromedelstillverkningen som lärarutbildningen
anses kunna kompensera den minskade studie- tiden, dock
att man måste räkna med en viss ökad in- skolning inom det verkstadsmekaniska området i vad avser grundutbildade yrkesarbetare, men att omfattningen härav inte för närvarande låter sig bestämmas samt
att de problem som undersökningen velat aktualisera bäst torde belysas utifrån de er- farenheter som en kommande försöksverk- samhet med YB:s läroplaner kan skänka.
För att undvika missförstånd vill YB un- derstryka, att den eventuella komplet-teran- de grundläggande gymnasiala utbildning, varom här talas, inte är detsamma som de ettåriga påbyggnadskurser, som redan nu finns i stort antal — exempelvis ettårig ut- bildning av verktygsmakare efter genom- gången tvåårig utbildning till verkstadsme- kaniker. Sådana påbyggnadskurser (högre specialkurser) kommer även framgent att vara erforderliga, men omfattningen måste i framtiden liksom för närvarande bestämmas utifrån arbetslivets behov av specialiserade utbildningar.
F ärdi gutbi ldni n g
YB har i sitt principbetänkande infört be- greppet fårdigutbildning. Med hänsyn till att denna färdigutbildning dels skall ansluta till en grundutbildning som låter sig defini- eras först efter ett grundligt yrkesanalytiskt arbete, dels skall avgränsas mot inskolningen som också är ett slags färdigutbildning men med mera företags/institutions/specifik in- riktning, framstår det som uppenbart besvär- ligt att ge färdigutbildningen en mera strin- gent definition i varje fall om man efter- strävar en generellt giltig sådan. Av det som YB tidigare uttalat kan dock som samman- fattande synpunkter på färdigutbildningen anföras
att den bygger på en tidigare genomgången grundutbildning
att den avser utbildning till mera specifika yrkesfunktioner än dem till vilken grundutbild- ningen syftat,
att dessa specifika yrkesfunktioner skall åter— finnas även i andra företag/institutioner än det/den där färdigutbildningen sker, varigenom utbildningen blir mera generell än strikt före- tags/ institutionsspecifik,
att färdigutbildningen kan erbjudas såväl i skolmässig form som i inbyggd form och
att färdigutbildningsverksamhet sålunda är statsbidragsberättigad på samma sätt som i annat sammanhang i detta betänkande föreslås för skolmässig respektive inbyggd undervis- ning.
Frågan om när, var eller hur en fär- digutbildningskurs skall komma i gång måste till en början planeras i samverkan mellan skola och arbetsliv. I en sådan samverkan måste även ingå att pröva, om den före- slagna utbildningen har ett tillräckligt gene- rellt utbildningsvärde för att motivera stats- bidrag eller om kursen skall hänföras till inskolningens område. Beslutet härom fattas av skolöverstyrelsen efter hörande av ar- betsmarknadens centrala yrkesråd (ACY).
Inskolning
Med inskolning förstår YB sådan utbildning som till sin huvuddel är företags/institu- tionsspecifik och som därför ger kunskaper och färdigheter användbara till sin huvud- del i endast ett företag eller en typ av in- stitution. I inskolningen inkluderas som re- gel introduktion av nyanställd.
Inskolningen gränsar till färdigutbildning- en och det kan sålunda finnas risk för Vissa gränsdragningsproblem. Också sådana bör emellertid kunna lösas genom samverkan mellan skola och arbetsliv.
Genom den ökade träning i och insikt om arbetslivsfostran, arbetsetik, arbetarskydd etc. som den av YB föreslagna grundut- bildningen kommer att ge, torde inskolning- en i vad avser anpassning till den nya ar- betsmiljön kunna avsevärt förkortas, alter- nativt fördjupas.
Fortbildning
Med fortbildning syftar YB på sådan ut- bildning som har till uppgift att hålla yrkes- kunnandet på aktuell nivå. I stor utsträck- ning sker denna fortbildning genom instruk- tioner och informationer lämnade på ar- betsplatsen. Ofta inträffar emellertid så stora förändringar i t. ex. arbetsmetoder, material, utrustning etc. att det bedömes
lämpligt att ordna särskilda fortbildnings— kurser.
Sådana särskilda fortbildningskurser har sedan länge anordnats av skolan genom s.k. deltidskurser, som till väsentlig del varit »arbetslivsanpassad» fortbildning. Hur stor del är tyvärr omöjligt att precisera. Likaså har inom folkbildningen en bety- dande del av kursverksamheten varit »ar— betslivsanpassad» och därmed fortbildning i den mening YB här avser. Inte heller här kan med någon större noggrannhet fast- ställas hur stor del av kursverksamheten som utgör fortbildning anpassad till en yrkes- utövning (arbetslivet). Men av de drygt 1 miljon deltagare som folkbildningen redo- visar per år torde måhända upp till 10 % kunna hänföras till fortbildning som här avses.
Utöver ovannämnda fortbildningsverk- samhet må här även nämnas verksamheten vid Statens institut för företagsutveckling, Arbetsledarinstitutet, Rationaliseringstekni- ska institutet m. fl.
5.2.2 Framtida inbyggd undervisning
YB har såsom tidigare framhållits redan i sitt principbetänkande infört benämningen inbyggd undervisning som ersättning dels för hittillsvarande inbyggd skola, dels ock- så som ersättning för hittillsvarande lär- lingsutbildning. I det följande utvecklas syn- punkter på inbyggd undervisning omfattan- de dels grundutbildning på gymnasial nivå, dels eftergymnasial undervisning. Det bör redan här påpekas att eftersom gymnasie- skolan är en frivillig skolform. måste det finnas möjligheter till och behov av utbild- ningar i form av inbyggd undervisning, som inte ansluter till någon läroplan inom exem- pelvis gymnasieskolan. För sådana utbild- ningsvägar i den inbyggda undervisningens form gäller i princip samma regler som YB i det följande föreslår för övrig inbyggd undervisning, men med hänsyn till att dessa kurser kan variera från kanske några vec- kor till åtskilliga månader bör frågan om samverkan i kostnaderna etc. bli föremål
för prövning från fall till fall. YB återkom- mer härtill. Det bör också här inledningsvis erinras om att YB med eftergymnasial ut— bildning avser all utbildning som bygger på genomgången gymnasieskola eller därmed likvärdig undervisning.
Grundutbildning på gymnasial nivå
Grundutbildning på gymnasial nivå i in- byggda undervisningens form innebär att större eller mindre delar av utbildningen en- ligt en för gymnasieskolan gällande läro- plan äger rum inom företaget/ institutionen. Vanligen gäller detta i huvudsak arbetstek- niska moment, men mot bakgrunden av vad YB i andra sammanhang framhåller rörande betydelsen av integration mellan ar- betsteknik och fackteori, är det angeläget att den inbyggda undervisningen i detta avse- ende icke i onödan begränsas till arbetstek- niken. Den förväntade läromedelstekniska utvecklingen synes öppna goda möjlighe- ter till att även i verkstäder och institutioner använda sig av utbildningsstationer som ger möjlighet för den enskilda eleven att kom- binera arbetstekniken med erforderlig fack- teori.
Den grundutbildning på gymnasial nivå som här avses skall sålunda följa en fast- ställd och även för gymnasieskolan i övrigt gällande läroplan. Detta ställer krav på viss utrustning i företaget/ institutionen för att rätt kunna meddela den utbildning som avses. Härvid kan speciella problem upp- komma vid inbyggd undervisning omfattan- de endast enstaka eller ett fåtal elever (nu- varande lärlingsutbildning och dylik. Det måste dock vara angeläget att samhället även i dessa fall tillser att den enskilde eleven erhåller studiematerial t. ex. via kor- respondensinstitut eller genom av skolan/ branschen utarbetade kompendier etc.
De lärare som skall medverka i den in- byggda undervisningen bör enligt YB:s be— stämda uppfattning ha en viss pedagogisk utbildning för denna uppgift. I sina diskus- sioner i denna fråga har YB haft att väga å ena sidan det ur elevens och undervis- ningens synvinkel naturliga kravet på lä- rarutbildning för dem som skall medverka i
undervisningen och å andra sidan de prak- tiska möjligheterna till att låta exempelvis enskilda företagare genomgå sådan utbild- ning. YB kan dock inte för sin del frångå kravet på viss pedagogisk utbildning för den som mera regelmässigt skall ägna sig åt undervisningsverksamhet. YB föreslår där- för att var och en som inom företaget/insti— tutionen på minst halvtid regelmässigt un— dervisar flera än två elever skall beredas till- fälle att genomgå fullständig grundläggande pedagogisk lärarutbildning samt att i övrig inbyggd undervisning medverkande skall ge- nomgå en s. k. instruktörsutbildning omfat- tande minst tre veckor. Under en övergångs- period bör man enligt YB:s uppfattning kunna acceptera att exempelvis den nuva- rande lärlingsutbildningen fortsätter i hit- tillsvarande former trots att detta i många fall innebär att undervisningen ledes av person utan någon som helst pedagogisk utbildning. Men i ett läge då gymnasie- skolan med den nya grundläggande yrkesut- bildningen helt genomförts enligt YB:s för- slag bör det inte få förekomma sådan un- dervisning utan att de lärare som regel- mässigt handhar densamma fått nyssnämnda pedagogiska utbildning.
Utbildning på eftergymnasial nivå
Såsom YB fastslagit redan i sitt principbe- tänkande i avsnitt 21.5.3 (sid. 317) är det numera allt svårare att låta begreppet yr- kesutbildning förbehållas enbart det gymna— siala åldersstadiet. Det finns tvärtom en- ligt Yst uppfattning en påtaglig tendens till att låta yrkesutbildningsbegreppet omfatta all utbildning som syftar till fullgörande av en viss arbetsfunktion. YB nämner där bl. a. läkarens, lärarens, prästens och civil- ingenjörens utbildning som exempel på så- dan eftergymnasial yrkesutbildning. Med hänsyn till svårigheten för de mera fast etablerade eftergymnasiala skolorna (uni- versitet, högskolor etc.) att i alla samman- hang skaffa utrustning, lokaler och lärare för eftergymnasial yrkesutbildning, har i flera fall tillskapats en samverkan mellan eftergymnasiala skolor och nuvarande yrkes- skolor -— s. k. kombinationsutbildning. Den-
na är vanligen utformad så att yrkesskolan ansvarar för utbildningen, men att denna till en viss del förlägges till exempelvis univer- sitet. Betygen efter genomgången utbildning utfärdas som regel av yrkesskolan.
Denna tendens till samverkan rörande eftergymnasial yrkesutbildning fortsätter och det måste enligt YB:s uppfattning vara na- turligt att använda termen inbyggd under- visning jämväl för sådan undervisning. YB finner det därför helt naturligt att i en framtid eftergymnasiala skolor träffar avtal om samverkan med företag/ institutioner om genomförande av större eller mindre delar av ett eftergymnasialt utbildningsprogram. För den del av detta program som sålunda äger rum inom företaget/institutionen bör enligt YB gälla motsvarande regler som un- der avsnitt 5.2.2 anförts rörande inbyggd undervisning på gymnasial nivå. Därmed förstås kraven på utrustning inklusive läro- medel, liksom också krav på pedagogisk ut- bildning hos de lärare som medverkar i den inbyggda undervisningen. Vilken eftergym- nasial yrkesutbildning som på detta sätt skall betraktas som inbyggd undervisning måste till en början avgöras från fall till fall bl. a. i samverkan med arbetsmarknadens centrala yrkesråd (ACY) i förhoppning om att det så småningom utvecklas en viss praxis som minskar behovet av en indivi- duell prövning. Det bör framhållas att YB här avser eftergymnasial utbildning som har en mera generell än företags/institu- tionsbunden karaktär. Av intresse är också att här nämna att yrkesteknisk högskoleut- bildning i många fall med fördel torde kunna basera delar av sitt utbildningspro- gram på inbyggd undervisning i företag/ institution. Yrkesteknisk högskoleutbildning presenteras i kapitel 1 samt beröres ytter- ligare i följande avsnitt. I övrigt hänvisas till YB:s betänkande rörande Yrkesteknisk högskoleutbildning (Y B VI SOU 1970: 8).
Organisation
Såsom redan tidigare nämnts äger den in- byggda undervisningen rum i företag eller institution som därvid har att tillhandahålla
lokaler och utrustning för den del av utbild- ningsprogrammet som skall genomföras. Detta krav på företaget/ institutionen inne- bär som regel inte några problem i vad avser yrkesredskap, men kan måhända in- nebära vissa avvägningssvårigheter i vad gäller förekomsten av läromedel. Det bör enligt YB:s uppfattning i ökande utsträck- ning bli en angelägenhet för den skola till vilken den inbyggda undervisningen är knu- ten att svara för att läromedlen vid före- taget/institutionen blir de för varje särskilt tillfälle mest lämpade. I avtal rörande in— byggd undervisning bör inskrivas anvisningar härom. Diskussioner om samverkan avseen- de inbyggd undervisning skall redan från början föras under medverkan av Arbets- marknadens lokala yrkesråd.
Ledningen för den inbyggda undervisning- en åvilar den skola till vilken undervis- ningen är knuten. Inom företaget/institu- tionen bör dock finnas någon form av kon- taktorgan som kan fungera som ställföre- trädande ledning av den inbyggda verksam- heten. De lärare m.fl. som medverkar i undervisningen är som regel anställda inom företaget/institutionen och måste därför i vissa avseenden lyda under företagsledning— en och ingå i organisationen.
Vad YB här anför om den inbyggda un- dervisningens organisation gäller självfallet också i de fall då endast en eller två elever genomgår sådan undervisning (t.ex. hos enskilda företagare). Det bör alltid vara möjligt att såväl med avseende på perso- nalens arbets-uppgifter som exempelvis den ekonomiska redovisningen kunna bedöma omfattningen av den inbyggda undervis- ningen inom företaget/ institutionen.
A nsvarsfrågor Ansvaret för den inbyggda undervisningen åvilar den skola till vilken undervisningen knutits och via denna på den skolstyrelse till vilken skolan hör. Som tillsynsmyndighet för inbyggd undervisning fungerar i konsekvens härmed samma myndighet som äger till- syn över skolstyrelsens/ skolans övriga verk- samhet.
5.2.3 Yrkes- och studievägledning i samverkan
Arbetslivets mest krävande insats i vad av- ser yrkes- och studievägledningen gäller till- handahållande av information. Men sam- verkan måste givetvis också ske i själva väg- ledningsarbetet. Det är t. ex. av stor betydel- se att företrädare för olika delar av arbets- livet aktivt deltar i informationsgivningen vid skilda yrkestekniska utbildningar på alla nivåer och såväl i skolmässig som i annan form bedriven utbildning. Av naturliga skäl blir därvid arbetet inom de skolmässiga ut- bildningarna det primära.
Den roll som de föreslagna lokala yrkes- råden (ALY) avses komma att spela i yr- kes- och studievägledningen måste då ock- så innebära att representanter för arbets— livets olika områden stimuleras till att med- verka i sammankomster med lärare och elever exempelvis i grundskolor och gymna- sieskolor men även vid högskolor av skilda slag inom regionen. Också folkhögskolor, vuxenutbildningsinstitut m.fl. bör komma i åtanke. Det är angeläget att denna aktiva medverkan i yrkes- och studievägledningen också inom rimliga gränser utsträckes till vägledning i små grupper och i vissa fall till helt individanpassad rådgivning. Genom en sådan intensiv insats från arbetslivet initi- erad av det lokala yrkesrådet kan skolornas egen organisation för yrkes- och studieråd- givning effektiviseras och nuvarande brister minska eller helt avhjälpas.
YB vill också erinra om den verksamhet avseende yrkes- och studievägledning som tidigare tillagts de regionala yrkesråden (ARY). Det bör därför vara en uppgift för dessa regionsorgan att samordna de lokala rådens verksamhet och vid behov med- verka till den aktiva personella insats som YB här förordar.
5.2.4 Branschkonsulenter
Åtskilliga branscher har för närvarande an- ställda s. k. branschkonsulenter med upp- gift att verka för en bättre yrkesutbildning inom yrkesområdet både i det fall den be-
drives helt internt inom företag/ institutioner och om den sker inom av samhället drivna skolor. Konsulenterna skall också ge ak- tuell information om yrkesfunktioner och därvid tillse att ändrade yrkeskrav snabbt leder till ändringar i läroplaner etc.
YB anser det självfallet vara viktigt att den yrkestekniska utbildningen i alla for- mer och stadier följes upp och att detta sker såväl lokalt som regionalt och cen- tralt. Eftersom man hittills ansett bristen på uppföljning vara en av nuvarande yrkes- utbildnings största svagheter finns det all anledning att förstärka alla insatser för- ändamålet. I detta betänkande ger YB för- slag till en samverkansorganisation som -— därest den får fungera enligt YB:s inten- tioner — bör avsevärt öka möjligheterna för en kontinuerlig uppföljning av yrkestek- nisk utbildning. Samtidigt kvarstår länsskol- nämndens och skolöverstyrelsens möjlighe- ter till insyn av undervisningen och upp- följning av dess resultat. För samtliga dessa organ som här nämnts gäller dock att deras tillsynsfunktion endast undantagsvis kan vara ämnesinriktad. Detta helt enkelt beroende på att varken samverkansorgan eller skolmyndigheter kan förses med äm- nesexperter på alla de områden den yrkes- tekniska utbildningen omfattar.
Ämnesmässig påverkan kan däremot ske dels med fortbildningskonsulen'terna knutna till i första hand länsskolnämnderna, dels med hjälp av branschernas konsulenter. Här- vid verkar de förstnämnda bland lärare samlade till fortbildning och de sistnämnda direkt i undervisningsmiljön där de möter både lärare och elever jämte avnämare Funktionellt verkar således fortbildningskon- sulenter och branschkonsulenter på olika fält som väl endast undantagsvis kan över- gripa varandra.
YB föreslår att statsbidrag skall utgå till branschkonsulenter motsvarande ett antal av 50 årstjänster. Deras arbetsuppgifter bör ses över och samordnas med andra insatser som görs för utveckling av den yrkestek- niska utbildningen. Viktigt är att denna sam— ordning får verka även regionalt och lokalt. I avsnitt 5.1.2 tillägger YB de regionala
yrkesråden (ARY) bland annat uppgiften att samordna branschkonsulenternas verksam- het inom regionen. Vad YB här inför som en nyhet i jämförelse med nuvarande arbets- sätt för branschkonsulenterna är att deras insatser skall samordnas av den samver- kansorganisation som YB ger förslag till. Innan en naturlig praxis utvecklats för denna arbetsfördelning bör det ankomma på Arbetsmarknadens centrala yrkesråd att samråda med branschernas centrala organ rörande konsulenternas verksamhet i stort.
5 .2.5 Fackinspektion
I kapitel 1 i betänkandet rörande bland annat vissa pedagogiska och metodiska frå- gor (YB III) har YB behandlat frågan om inrättande av en fackinspektion ungefär lika den som etablerats inom det nya gymnasiet. Efter att ha redovisat några av de skäl som Gymnasieutredningen (GU) på sin tid fram- förde säger YB följande:
»De skäl som GU framfört för inrättande av en fackinspektion, såsom t.ex. angeägenheten av ekvivalering av undervisningen inom ett och samma område i olika gymnasieskolor, är gil- tiga även för de yrkesutbildande linjerna. I vad avser elevantalet är dessa linjer helt jäm- förbara med nuvarande gymnasiets. Härtill kommer att yrkesutbildningen inte enbart repre- senterar en betydligt mera differentierad skol- form än övriga gymnasiala skolformer, utan även att utbildningens innehåll är föremål för en betydligt snabbare förändring än vad som gäller för andra utbildningsvägar. Svårigheter- na att garantera en för hela riket jämförbar utbildning inom de olika yrkesutbildande lin- jerna är sålunda mycket stora och utgör ett särskilt skäl för att inrätta en yrkesutbildning- ens fackinspektion.»
De gymnasieinspektörer som för närva- rande tjänstgör vid skolöverstyrelsen — ett drygt tjugotal —— är i fler-talet fall förordnade på perioder om sex år. I andra fall åter förekommer kortare förordnandeperioder om t. ex. sex månader. För den yrkestek- niska utbildningen med dess mångskiftande linjer och mål, variationer i undervisnings- formerna, anpassning till snabba föränd- ringar i yrkeskrav etc. synes det vara ange-
läget att i högre grad anlita fackinspektörer med relativt korta förordnanden. YB är inte främmande för att man därvid för vissa mera exklusiva ämnesområden bör räkna med så korta anställningar som tre månader.
Enligt YB kan rekryteringen till fack- inspektörer i huvudsak ske från tre olika håll, nämligen bland
A. Personer verksamma inom arbetslivet B. Lärare och skolledare inom yrkestek- nisk utbildning
C. Forskare och metodutvecklare det yrkestekniska området.
Till personer verksamma inom arbetslivet hör naturligtvis också de i föregående av- snitt berörda branschkonsulenterna. Det kan därför vara riktigt att också låta dessa kon- sulenter under kortare perioder fungera som fackinspektörer. Skillnaden mellan de båda funktionerna ligger kanske närmast i att fackinspektören har större formella möj- ligheter att deltaga ii skolans verksamhet och att föra samtal med skolledare och skolstyrelse.
Också andra företrädare för arbetslivet bör emellertid komma ifråga. Nuvarande lönesättning för gymnasieinspektörer —— vil- ken YB givetvis förutsätter skall gälla också fackinspektörerna inom det yrkestekniska området — ger anledning tro att också myc- ket kvalificerade medarbetare inom företag, institutioner, branschorganisationer och fack- liga organisationer skall kunna rekryteras till fackinspektörstjänst.
inom
Lärare och skolledare inom yrkesteknisk utbildning är naturligtvis nödvändiga att få med i inspektörsorganisationen för att där- med säkerställa utvecklingen av yrkestek- nisk utbildning liksom också att garantera att gällande läroplaner får en för olika re- gioner ekvivalent tillämpning. Om förord- nandeperioden för fackinspektör i något fall skall omfatta flera år — upptill sex år — bör det vara inom grupp B, men också där förordar YB en viss restriktivitet.
Forskare och metodutvecklare utgör en intressant rekryteringsgrupp i sammanhang-
et. Genom att skapa möjlighet för den som är inbegripen i ett forsknings- eller utveck- lingsprojekt att under en kortare period -— säg tre månader -— få pröva sina vunna erfarenheter och resultat i praktisk tillämp- ning och i diskussioner med lärare och skol- ledare, kan den yrkestekniska utbildningen också påverka pågående forskning och ut- veckling, inte enbart registrera avslutad så- dan verksamhet.
YB föreslår att i en första omgång trettio årstjänster inrättas för fackinspektörer. Ge- nom att flertalet av dessa får korta för- ordnanden —— tre till sex månader — blir det verkliga antalet inspektörer under varje år betydligt större — säg ett femtiotal. Det blir härigenom möjligt att under varje period om fem eller sex år låta praktiskt taget varje yrkestekniskt ämne eller moment bli före- mål för en fackinspektörs speciella intresse.
YB utgår ifrån att fackinspektörerna skall verka inom all statsbidragsberättigad yrkes- teknisk utbildning, alltså även dem som be- drives utanför gymnasieskolan.
6. Framtida samverkan arbetsliv—lärarskola
Den arbetslivsinriktade lärarutbildningens förankring i arbetslivet har redan beskrivits i kapitel 1, där en sammanfattning get-ts av bland annat målsättningen för arbetslivsin- riktad lärarutbildning enligt förslagen i YB:s betänkande Reformerad lärarutbildning (YB V). YB vill särskilt fästa uppmärksamheten på den vidgade betydelse av benämningen arbetslivsinriktad lärarutbildning som YB gör sig till tolk för. Utbildningen avser ej endast grundutbildning av lärare i yrkestek- nik för gymnasieskolan. Den antas också kunna komma att omfatta utbildning av
CENTRALA SAMVER- ——— KANS- (_ ORGAN Fu 5 i E 2 Säf/jo" ARBETSLIVS- % 5," +— INRIKTAD —-> 5 SAMVER- .. E KANS_ _) LARAR- 2 m ORGAN UTBlLDNlNG ; CC _| ( 4 S _ (I) LOKALA SAMVER- _ KANS- (___. ORGAN
Figur 7. Den arbetslivsinriktade lärarutbild- ningens plats i en samverkansorganisation
lärare i arbetslivsinriktad utbildning i andra skolformer, t. ex. inom högskolans område (eftergymnasial utbildning). Vidare utgör den en naturlig utbildningsväg för instruk- törer och annan utbildningspersonal för ar- betslivetsbe hov. Informationen till lärar- skolorna blir minst lika viktig som informa- tionen till övriga skolor. Det är i lärarsko- lorna som den arbetslivsinriktade utbild- ningen grundlägges genom utbildning av lärare med arbetslivsanknytning och arbets- livsbaserad grund- och fortbildning. Men in- formationsflödet kan här också ges en be- tydande grad av reversibilitet. Vid lärar- skolorna avses förekomma pedagogiskt och metodiskt utvecklingsarbete som i stor ut- sträckning bör vara användbart också för den utbildning som med eller utan statsbi- drag äger rum inom arbetslivet. På så sätt kan de arbetslivsinriktade lärarskolorna fun- gera som pedagogiskt-metodiska centra ock- så för arbetslivet. Genom att lärarskolorna medverkar i utbildning av instruktörer och annan utbildningspersonal kan arbetslivet ge- nom sin efterfrågan av sådan utbildning på- verka lärarskolornas planering och dimen- sionering.
En på sitt sätt särskilt intressant form av samverkan mellan lärarskola och arbetsliv utgör den s. k. pedagogiska transformeringen av de yrkesanalyser, som enligt YB bör komma till stånd i snabbt växande omfatt- ning inom arbetslivet. Genom att lärarsko- lans personal redan i planeringen av det yr-
kesanalytiska arbetet får tillfälle att göra en samplanering av de pedagogiska-metodiska inslagen, kan analysarbetet bedrivas mera effektivt. I detta sammanhang vill YB er— inra om betydelsen av att lärarkandidater- nas specialarbeten så långt möjligt samord- nas med aktuella analyser inom arbetslivet. Den samverkan mellan lärarskola och ar- betsliv som YB här förordar bör enligt YB:s mening kunna medföra en påtaglig rationali- sering av det för all arbetslivsinriktad ut- bildning så väsentliga yrkesanalytiska arbe- tet.
6.1. Instruktörsutbildning
För närvarande grundutbildas cirka 600 instruktörer per år i kurser anordnade av skolöverstyrelsen/lärarskola i samverkan med olika branscher. Behovet kommer san- nolikt att öka och YB återkommer härtill vid sina beräkningar av kostnaderna i ka- pitel 8.
Också innehållet bör överses. Detta dels för att nuvarande grundutbildning av in- struktörer är otillräckligt förankrad i in- struktörsfunktionen och i stället ofta vill ge sken av att vara en grundläggande lärar- utbildning i miniatyr. Dels också därför att instruk-törerna i en framtid även skall vara beredda att verka på närmast eftergymnasial nivå med elever som redan har bakom sig en gymnasial yrkesutbildning. Dessutom bör enligt YB:s mening instruktörsutbildningen utgöra grundutbildning också för chefsin- struktörer och övriga personalutbildare, ut- bildningsledare m. fl.
YB vill här också redovisa en principiell syn på instruktörsfunktionen. Instruktörer, chefsinstruktörer och övriga personalutbil- dare och utbildningsledare verkar för yrkes- utbildning på samma sätt som lärarna i yr- kesteknik. Det finns här ingen anledning att tala om olika nivåer eftersom exempelvis en instruktör ibland tar hand om anställda med avslutad gymnasial yrkesutbildning, ibland personer utan sådan utbildning. Lika- så kan instruktörer verka på klart eftergym- nasial nivå. Det är därför riktigare att be-
trakta alla dessa engagerade i arbetslivsin- riktad utbildning som aktiva inom ett och samma funktionsområde. Härav följer som en konsekvens att deras pedagogiskt-meto- diska och oftast också ämnesmässiga ut- bildning bör ses i ett sammanhang och få en för alla berörda funktionärer likartad ut- formning. Lärarskolan för arbetslivsinriktad lärarutbildning framstår då som den natur- liga centralpunkten i utbildningsverksam- heten.
Innehållet i den framtida grundutbildning- en av instruktörer liksom även i deras fort- bildning och vidareutbildning bör bestämmas i samverkan mellan arbetsliv och lärarskola. YB har dock haft anledning att mera över- siktligt analysera kraven på kunskaper och färdigheter hos en instruktör, vilka kortfattat kan beskrivas på följande sätt.
I. Kunskaper i svenska, samhällskunskap och arbetslivsorientering
2. Kunskaper i vissa andra allmänna ämnen. Dessa kan vara av skiftande slag. För t.ex. verkstadsmekaniska området fram- står behovet av kunskaper i matematik, fysik inklusive mekanik och elementär ellära, kemi (framför allt av betydelse för metallurgiska fenomen och materiallära) som mest trängande. Inom exempelvis det vårdtekniska området bör ämnen som biologi och biokemi vara av betydelse. O. s.v., o.s.v.
3. Kunskaper i fackteoretiska delar av yr- kesområdet. Enbart god yrkeserfarenhet (arbetsteknisk fördjupning) räcker inte eftersom instruktören skall kunna delge sina elever också en teori som är knuten till de praktiska momenten av funktionen, alternativt äga kännedom om den teori eleverna inhämtat på annat håll under sin utbildning.
4. Kunskaper i undervisningsplanering.
5. Pedagogiskt-metodiska kunskaper omfat- tande bland annat insikt i instruktions- metoder och annan utlämingsteknik, kun- skap om läromedel och deras använd- ning samt kunskap om olika aktiverande träningsmetoder (exempelvis grupparbete, diskussionsövningar etc.).
6. Kunskaper i psykologi, allmän pedagogik, bedömning och värdering.
7. Insikt i branschens uppbyggnad och före- tagets/institutionens organisation, perso- nalpolitik, hälsovård, samverkansfunktio- ner, speciella föreskrifter rörande exem- pelvis arbetarskydd etc.
Grundutbildningen för instruktörer bör enligt YB omfatta områdena 4—7. För att uppnå en tillfredsställande effekt anser YB att utbildningen bör omfatta minst tre vec- kor och använder denna tid som underlag för kostnadsberäkningar i kapitel 8. YB är dock medveten om att det inte alltid kom- mer att vara möjligt att dra samman blivande instruktörer för så lång tid, utan att en upp- delning i sannolikt två delar om två + en veckor i vissa fall kan bli nödvändig.
Kunskaperna i allmänna ämnen samt i viss fackteori enligt punkterna 1—3 ovan bör kunna erhållas genom huvudsakligen självstudier. För dessa måste emellertid fin- nas utarbetade program, vilka enligt YB:s förslag bör tas fram av lärarskolorna i sam- verkan med branscherna/ yrkesområdena. I figur 8 betecknas denna del av studiegång- en som Förberedande teoretisk grundkurs.
Också instruktörernas fortbildning bör bli föremål för insatser från samverkansorganen i samråd med lärarskolorna. Även om in- struktörsfunktionen ofta ingår i en ar- betsledarkarriär inom företaget/ institutionen och därigenom medför en relativt snabb om- sättning av instruktörer, torde det dock fin- nas de som kvarstår i funktionen under flera år. Med hänsyn till arbetslivets stora behov av välutbildade medarbetare är det nödvän- digt att låta grundutbildade instruktörer med jämna mellanrum få ta del av nya pedago- giska och metodiska rön, nya läromedel etc. YB förutsätter att dessa fortbildnings- kurser bör ta cirka en vecka i anspråk och kunna ges även som deltidskurser på hem— orten eller i hemregionen.
I sina överväganden rörande instruktörer- nas vidareutbildning har YB bland annat diskuterat om huruvida det bör finnas en särskild vidareutbildning till chefsinstruktör och därpå byggande utbildning till utbild- ningsledare (motsv.). För att inte göra utbild- ningssystemet onödigt komplicerat har YB därvid stannat för att föreslå endast en typ av vidareutbildning för instruktörer, förslags- vis benämnd kurs för utbildningsledare. Eftersom denna kurs måste innehålla ett relativt stort inslag av skoladministrativa och företagsekonomiska moment torde ar-
betslivets påverkan av innehållet här kunna bli särskilt starkt.
YB har under sitt arbete med förslag till utbildningsgång för instruktörer studerat den befintliga utbildningen av utbildningsledare. Därvid har YB särskilt uppmärksammat den utbildningsledarkurs som anordnas av Svenska arbetsgivarföreningen. Kursen om- fattar cirka ett år med uppdelning på in- ternatperioder och mellanliggande självstu- dier. Utbildningen avses ge deltagarna så- dana kunskaper, färdigheter och insikter att de på kvalificerad nivå kan angripa sådana generellt giltiga utbildningsproblem som kan ses i termer av fastställande av utbild- ningsbehov, planering, uppläggning och ge- nomförande av utbildning samt kontroll av utbildningens resultat och effekt.
Utbildning av utbildningsledare kan också i flera fall erbjudas tillsammans med annan utbildning inom företrädesvis det personal- administrativa området. Så är t. ex. fallet med den utbildning i personaladministration som initieras av Institutet för arbetsmark- nadsfrågor. I deras kurs Arbetsmarknadstek- nik med personaladministration (universi- tetskurs om 20 poäng) ingår utbildningsle- darutbildning med cirka en tredjedel.
YB finner också anledning att här nämna de kurser i skoladministration som skol- överstyrelsen i egen regi eller i samarbete med bland andra lärarnas fackliga organisa- tioner bedriver. Dessa kurser är emellertid dels mycket korta — vanligen endast en vecka — dels till innehållet starkt koncen- trerade till författningskunskap och rent ad- ministrativa funktioner.
YB:s förslag om kurs för utbildnings— ledare förutsätter en god samverkan med andra befintliga studievägar för denna per- sonalgrupp. Väsentligt är därvid att instruk- törerna tillförsäkras en rationell studie- karriär och att deras mångåriga erfaren- heter från arbetslivet kan tillgodogöras i ut- bildningen till utbildningsledare. Från dessa utgångspunkter kan den framtida utbild- ningsledarutbildningen med fördel organi- seras som en yrkesteknisk högskoleutbild- ning. Denna borde då stå öppen även för utbildningsledare/ skolledare inom det sam-
Den Utbildningsgång för instruktörer, ut- bildningsledare m.fl. som YB anser nöd- vändig att tillskapa åskådliggöres i figur 8. Det kan synas märkligt att studiegången inte som en naturlig fortsättning ansluter till den grundläggande pedagogiska utbild— ningen av blivande lärare i yrkesteknik. Enligt YB:s uppfattning bör en sådan an- slutning finnas. Då emellertid den före- slagna utbildningsgången först måste prövas och analyseras till sitt innehåll, anser YB det vara en angelägen uppgift för ACY att medverka i skolöverstyrelsens utformning av regler för anslutningen och fastställande av meritvärdet av genomgången utbildning till instruktör och utbildningsledare.
Genomförandet av de föreslagna utbild- ningarna bör kunna ske under viss med- verkan av i första hand arbetsmarknadens lokala eller regionala yrkesråd. Yrkesrådens medverkan kan därvid omfatta praktiska åtgärder i samband med uttagning av elever, anskaffande av lokaler och medverkande, uppföljning av utbildningen med erforder- lig initiering av läroplansrevisioner, fram- tagning av läromedel, tillsyn över intygs- givningen etc. YB vill erinra om att yrkes- råden samverkar med lärarskola och att den reella fördelningen av uppgifterna kan vari- era starkt. Yrkesrådens medverkan bör ock- så bestå i att själv medverka t. ex. med in- formation om yrkesrådets verksamhet lik- som även att ge annan arbetslivsinriktad upplysning från olika områden.
Arbetslivets insatser i genomförandet be- står huvudsakligen i att tillhandahålla med- verkande inom i första hand de bransch- och områdesinriktade delarna av utbildnings- programmet. Dessutom medverkar berörda delar av arbetslivet i elevuttagningen. Kost- nadsmässig samverkan behandlas i kapitel 8.
6.2 Fortbildning
YB anser att fortbildningen på sikt kommer att få en minst lika stor betydelse som grundutbildningen för lärarna i yrkesteknik. Naturligtvis gäller detta också andra som i olika sammanhang medverkar i yrkestek- nisk utbildning. Eftersom fortbildningen inte enbart skall omfatta nya pedagogiska och metodiska rön utan i ännu högre grad skall ge en aktuell ämneskomplettering, blir sam— verkan med arbetslivet en oundgänglig nöd- vändighet för att garantera ett gott resultat.
6.2.1 Yrkesstudier
Yrkesstudier genomföres i arbetslivet och måste vara väl förberedda för att få önskad effekt. Det krävs vidare att företag/insti- tutioner tar väl hand om de yrkesstuderande.
Yrkesstudier behöver i och för sig inte innebära att läraren tar anställning för att fylla en viss arbetsfunktion och sålunda
SAMVERKANSORGAN FÖRBEREDANDE GRUND- FORTBILD- KURS FÖR TEORETISK ___) LÄGGANDE __) NINGSKURS ; UTBILDNINGS- GRUNDKURS INSTRUKTÖRS- LEDARE UTBILDNING
LÄRARSKOLOR
Figur 8. Utbildningsgång för instruktörer, utbildningsledare m.fl.
har att utföra visst produktivt arbete. Med hänsyn till yrkesteknikens bredare karaktär kan det tvärtom vara lämpligare att läraren får cirkulera inom företaget och på olika ställen tar del av nyheter, samtidigt som läraren ständigt tillföres aktuell vanligen skriftlig information om dessa nyheter. Sy- stemet kan blandas så att läraren under vissa tider cirkulerar och under andra tider stan- nar vid en viss arbetsfunktion och tränar upp sin färdighet i denna. Yrkesstudierna bör i genomsnitt omfatta cirka två måna- der. Såväl längden av yrkesstudier som in- tervallet mellan dem kan variera beroende på bland annat den takt med vilken en viss del av arbetslivet förändras. Utbildare inom det datatekniska området kan sålunda för- väntas ha behov av tätare återkommande yrkesstudier än exempelvis utbildare inom barnavårdsområdet.
Arbetslivets medverkan i utförandet be- står alltså i att företag eller institutioner tar emot de yrkesstuderande enligt ett i förväg uppgjort program, från vilket självfallet av- vikelser under hand kan visa sig vara lämp- liga. Den yrkesstuderande måste få ingå som en fullgod medlem i arbetslaget/ gruppen även om han eller hon inte alltid aktivt del- tar i arbetet, utan i stället »följer med: andra yrkesmän och studerar deras arbete. I förekommande fall bör den yrkesstuderan- defå deltaga i planerings— och andra kon- ferenser, liksom också i sammanträden med exempelvis företagsnämnd, arbetarskydds- kommit-té och andra interna samverkansor- gan. Likaså bör det vara angeläget att de inom företaget/institutionen verksamma fackliga organisationerna låter den yrkes- studerande ta del av sitt arbete och därige- nom tillför honom eller heller aktuella er- farenheter inom ramen för ämnet arbetslivs- orientering.
De lokala och regionala samverkansor- ganen bör dessutom i förväg försöka kart- lägga tillgången inom regionerna av lämp- liga företag/ institutioner och därigenom un- derlätta för enskilda lärare att få bedriva yrkesstudier. Sådana uppgifter bör inom länsregionen tillföras länsskolnämnden, som enligt YB:s förhoppning skall få ökat ansvar
för denna del av lärarnas fortbildning. Ge- nom att sådant informationsmaterial regel- mässigt sprides inom hela det föreslagna samverkanssystemet kommer även det cen- trala yrkesrådet att få en samlad bild av tillgången på yrkesstudieplatser.
6.2.2 Studiedagar
I betänkande rörande reformerad lärarut- bildning (YB V) har YB föreslagit att anta- let studiedagar vid gymnasieskolan ökar från fem till sju. Tre av dessa förutsättes bli an- vända till planering av skolans arbete, me- dan fyra användes för fortbildning av per- sonal vid skolorna. För att inte skolans verksamhet skall ligga nere ytterligare två dagar i jämförelse med nuläget, föreslår YB att de tillkommande dagarna användes till särskilda elevrådslag. Under dessa drives verksamheten vid skolorna helt eller delvis i elevregi och omfattar överläggningar med organisationer av olika slag, politiska par- tier, företrädare för kulturella aktiviteter, representanter för arbetsförmedling o.s.v. Verksamheten vid skolorna under dessa da- gar kan därför sägas utgöra en tillämpad samhällsorientering inklusive arbetslivsorien- tering. De lokala yrkesrådens möjligheter till aktiva insatser i dessa elevrådslag är uppenbara och kräver ingen närmare redo- visning.
För den fortbildning som avses ske för lärare och andra anställda vid skolorna un- der de fyra dagar som kan avsättas därför, måste arbetslivets medverkan ha stor bety- delse. Av skäl som YB utvecklar i YB V (lärarutbildning) är det bättre att studieda- garna användes till mera övergripande ori- entering och information än till kortva- riga ämnesstudier, som av tidsskäl måste bli mycket begränsade till såväl bredd som djup.
YB föreslår (YB V bilaga 11) att arbets- livet under dessa studiedagar regelmässigt informerar om arbetsmarknaden. Lämpligt kan också vara att ge en samlad bild av den verksamhet som sedan föregående in— formationstillfälle ägt rum inom organisa-
tionen för samverkan mellan arbetsliv och skola. Ett annat område av intresse för lärarna och annan skolpersonal utgör sam- hällskunskapen och arbetslivsorienteringen. Arbetslivets representanter kan informera om utvecklingen av den s.k. demokratise- ringsprocessen och skolan kan i gengäld re- dovisa sina strävanden inom samma fält. I kapitel 5 redovisades de lokala intressenter- na för yrkesteknisk utbildning. Däribland förekom även exempelvis den fria folkbild- ningen, folkhögskolor, föräldrar och den offentliga förvaltningen. Det är angeläget att genom det lokala yrkesrådets försorg ock- så dessa utanför de egentliga arbetsmark- nadens parter stående grupperna får till- fälle att deltaga i diskussioner etc. vid stu- diedagarna.
6.2.3 Annan fortbildning
Yrkesteknisk fortbildning sker i många olika former. Gemensamt för dem alla är emeller- tid att de kräver medverkan från arbetslivet. Yrkesstudier, studiebesök och studiedagar har redan berörts. Fortbildning kan också erbjudas t. ex. som deltidskurs och då van- ligen som lokal eller regional kurs. Här- vid måste lärarna kunna påräkna medver- kan av företrädare för den del av arbets- livet som den yrkestekniska fortbildningen avser. Likaså bör en rimlig dokumentation tillhörande ämnet ställas till förfogande eller erbjudas till försäljning. Ibland kan det vara nödvändigt att för en viss fortbildning inom ett begränsat ämnesområde ha tillgång till viss teknisk utrustning som endast finns inom ett företag eller institution. YB förutsätter att deltagarna i fortbildningskursen därvid får tillfälle att förlägga viss del av sina studier till företaget etc.
6.3 Vidareutbildning Med vidareutbildning förstås utbildning som syftar till att ge kvalifikationer för mera
ansvars— och kunskapskrävande funktioner
inom företag eller institution. För lärare i yrkesteknik avses här exempelvis en utbild- ning som gör adjunkten kompetent att inne- ha lektorstjänst. För blivande lektorer i yr- kesteknik blir det i flera fall nödvändigt att genomföra delar av ämnesfördjupningen in- om företag eller institution. Tekniskt kan detta jämföras med yrkesstudier med spe- ciellt högt ställda krav på den yrkesstude- randes insatser och i motsvarande män på företagets/institutionens beredvillighet att medverka i ämnesfördjupningen. Innehållet i dessa studier kan självfallet variera starkt men kan exemplifieras med den föreslagna ämnesfördjupningen för blivande lektor i verkstadsteknik sådan den beskrives i be- tänkande rörande Reformerad lärarutbild- ning (YB V sid. 184):
»——— Arbetsteknisk fördjupning genom anställning i arbetslivet med sådant innehåll att den medger arbetstekniskt utvecklingsarbete. Fördjupningen skall omfatta följande områ- den: bearbetningsteknik, metodarbete, metod- utveckling, arbetsberedning, arbetsmätning, ar- betsplanering, analysmetoder. Tiden för denna fördjupning beräknas uppgå till ett år och re- sultatet granskas av sakkunnignämnd.»
Den blivande lektorns anställning i före- taget eller institutionen måste förberedas noga bland annat för att undersöka före- tagets/institutionens möjligheter att ge den mångsidiga ämnesfördjupning som t.ex. ovanstående exempel anger. Vidare måste en planering i tiden ske så att den stude- randes önskemål samordnas med mottaga- rens möjligheter att ta emot. Det är också av intresse — oberoende av eventuella granskningsnämnder och dylikt —— att resul- tatet av dessa ämnesstudier registreras och analyseras samt att dokumentationen här- om samlas på ett ställe.
Beträffande instruktörs vidareutbildning, se avsnitt 6.1.
6.4. Utbildning av lärarutbildare YB har i betänkande rörande reformerad lärarutbildning understrukit vikten av att exempelvis lektorer och adjunkter i pedago-
gik, psykologi och allmän metodik inom vidast möjliga gränser erhåller möjlighet till miljöpraktik i arbetslivet. YB anför härom följande:
»De lärare som i dag undervisar i pedago- gik vid utbildning av blivande lärare i yrkes— teknik har i regel ingen egen erfarenhet från arbetslivet. Likaväl som man av pedagogik- Iärarna vid lärarhögskolorna förutsätter per- sonlig erfarenhet av den skolvärld, där såväl de blivande lärarna som deras elever skall vistas, borde man av pedagogiklärarna vid lä- rarskolor för blivande lärare i yrkesteknik kräva kännedom om den arbetsvärld, där så- väl den blivande läraren i yrkesteknik som hans elever hör hemma. Detta låter sig svår- ligen realiseras, om inte vederbörande utöver den pedagogiska utbildningen har en kvalifi- cerad utbildning för verksamhet inom arbets- livet. Dessa förutsättningar finns hos olika ex- perter, som vore värdefulla att knyta till ut- bildningen av lärare i yrkesteknik, sedan de lagt en utbildning i pedagogik till sin tidigare yrkesutbildning. På så sätt skulle man kunna få t.ex. civilingenjörer, civilekonomer, förvalt- nings- och underhållsspecialister som lärare i pedagogik. Det finns också exempel på kom- binationen mellan beteendevetenskaplig utbild- ning med pedagogik som huvudämne och med lic-examen. Det är en för YB glädjande ten- dens att kombinationen teoretisk-pedagogisk utbildning och praktisk yrkesutbildning synes tilldraga sig en stigande popularitet, som ut- bildningen av lärare i yrkesteknik bör utnyttja för sin utveckling.
För de lärare i pedagogik som inte har ut- bildning för yrkesutövning i näringslivet måste vidtas särskilda åtgärder för att de skall få viss kännedom om arbetslivet. Önskvärt vore att detta kunde ske t. ex. på samma sätt som sker med universitetslärare i USA, där de beredes möjlighet till kompletterande praktik inom lämpligt område inom näringsliv och förvalt- ning. Denna utväg — i och för sig den mest verksamma — torde dock tyvärr endast i un- dantagsfall stå öppen. För att den dock skall kunna utnyttjas föreslår YB att lärare i peda- gogik erbjuds möjlighet att bedriva yrkes- studier på samma villkor som för närvarande gäller för lärare inom yrkesutbildningen. I större utsträckning torde pedagogikläramas teoretiska utbildning få kompletteras med del- tagande i kurser och konferenser kring ämnen som industriell organisation, företagsekonomi etc. Pedagogikläraren torde därigenom i varje fall få möjlighet att översiktligt följa nya ut- vecklingstendenser och få impulser för den fostran till arbetslivsanpassning, som han bl. a. skall främja. Exempel på företeelser som i detta sammanhang bör observeras är automa-
tionen, värdeanalyser, nya administrativa grepp och företagsdemokratiska organisationsformer. För att säkerställa kontinuerlig kontakt med den skolmässiga yrkesutbildningen bör för lärarna i pedagogik gälla att de inom ramen för sin undervisningsskyldighet skall delta i lärarkandidaternas övningsundervisning.»
Eftersom rekryteringen till tjänter för lä- rarutbildare av det slag som här avses en- dast kan omfatta en till två personer varje år är problemet naturligtvis av betydligt större kvalitativ än kvantitativ karaktär. YB förutsätter att de företag eller institutioner som därvid kommer i fråga medverkar till att Utbildningsprogrammet ger önskat resul- tat.
6.5 Pedagogiskt-metodiskt utvecklingsarbete
YB föreslår i betänkande om lärarutbild- ning att lärarskolorna skall i ökad utsträck- ning arbeta med pedagogiskt-metodiska in- stitutioner. Dessa skall till stor del vara im- materiella och istället repliera på exempel- vis gymnasieskolornas resurser. Då emeller- tid varken Iärarskola eller gymnasieskola på alla områden har ekonomiska möjlig- heter att ständigt hålla utrustningen aktuell, förefaller det YB vara rimligt att arbets- livet här medverkar genom att tillfälligt låna ut sådan utrustning till lärarskolan. Alternativt att arbetslivet medger lärarsko- lans metodiker och lärarkandidater att be- driva utvecklingsarbetet i företaget/institu- tionen där de geografiska betingelserna är gynnsamma härför.
Det bör också vara rationellt att företag eller institution som avser att påbörja ett metodiskt utvecklingsarbete överväger om inte detta kan ske bättre i samverkan med lärarskola till vilken då företaget etc. kan sända sina utvecklingsmetodiker. Härige- nom kan lärarskolans personella och mate- riella resurser utnyttjas och utvecklingsar- betet sannolikt både ske snabbare och nå en ökad fördjupning. Samtidigt underlättas informationen om vunna resultat till andra delar av arbetslivet med motsvarande be- hov liksom naturligtvis också informationen
till av samhället drivna skolor för yrkestek- nisk utbildning.
Vad YB sålunda eftersträvar är en sam- verkan mellan lärarskolor och arbetsliv som bör starkt bidra till en intensifierad peda- gogisk-metodisk forskning och utveckling som kan komma hela vårt yrkestekniska ut- bildningssystem tillgodo. Samtidigt minskar påtagligt riskerna för dubbelarbete där lä- rarskolor och olika delar av arbetslivet var för sig arbetar med nära nog identiska problem.
Det är viktigt _ här som i andra sam- manhang — att etablerade samverkansorga- nen (ACY, ARY och ALY) hålles underrät- tade om sådant pedagogiskt-metodiskt ut- vecklingsarbete. I annat fall sätts ett väsent- ligt informationssystem ur spel. Det är för övrigt troligt att framför allt de lokala yrkes- råden i vissa projekt kan aktivt medverka i själva utvecklingsarbetet.
6.6 Samverkan i yrkesanalytiskt arbete
Redan i sitt principbetänkande framhöll YB betydelsen av att yrkesteknisk utbildning baserades på analys av yrkesfunktionen och därmed också av yrkeskraven. I det tredje betänkandet som bland annat innehöll en redovisning av vissa pedagogiska och meto- diska frågor utvecklade YB närmare sina synpunkter på en intensifierad yrkesanaly- tisk insats och ett »tillförligare system för information om ändrade yrkeskrav. YB så- ger härom följande (Y B III sid 48—50):
»Analysen startar med ingående studier di- rekt på arbetsplatsen inom ett flertal företag, institutioner etc., valda så att de representerar olika storlek, organisation och arbetsformer. Dessa fältstudier bedrives under relativt lång tid och kan i många fall medföra förslag till ändringar av arbetsrutiner etc. Resultatet av detta arbete utgör en yrkesanalys som upptar de huvudmoment som ingår i yrket. I sam- band härmed kartlägges också graden av spe- cialisering, dvs. hur många och vilka huvud- moment som normalt utföres av en enda an- ställd.
Huvudmomenten uppdelas i ett antal arbets-
moment. Genom studier av dessa försöker man fastställa vilka kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att på bästa sätt utföra varje sådant moment. Denna fas i arbetet kallas arbetsanalys.
Materialet från yrkes- och arbetsanalyserna blir slutligen föremål för pedagogisk analys, där man bl.a. sammanför de grundläggande momenten med sina krav på kunskaper och färdigheter och i övrigt anger den ordnings- följd som från inlärningsynpunkt är den mest lämpliga. Härefter utarbetas läroplaner samt framtages läromedel.
Den arbetsgång YB här skisserat för framtag- ning av underlag till yrkesutbildningens ut- formning och innehål bör i framtiden bli den normala. I sitt eget läroplansarbete har YB tyvärr på grund av tidsbrist endast i viss ut- sträckning kunnat skaffa sig tillgång till på detta sätt analyserat material.
Såsom YB redan framhållit, var det inom industri och hantverk som utbildningsfrågorna först blev föremål för ett mera intensivt in- tresse. Detta berodde bl. a. på den tekniska ut— vecklingen och ökat krav på produktivitet. Inom de yrken, som från utbildningssynpunkt av YB inräknats i de ekonomiska och huma- nistisk-sociala sektorerna, förelåg rätt länge inte dessa skäl. Arbetet bedrevs under i stort oförändrade former och den tekniska utveck- lingen inom områdena liksom de organisato— riska förändringarna skedde i så långsam takt, att de anställda relativt lätt kunde anpassas till de nya arbetskraven.
Efter andra världskriget har emellertid även en annan faktor gjort sig gällande inom vårt samhälle, nämligen bristen på utbildad arbets- kraft. Denna brist har även blivit påtaglig in- om de ekonomiska och humanistisk-sociala sektorerna och har där skapat en helt ny syn på utbildningsfrågorna, med starkt understry- kande av vikten av systematisk och i huvudsak skolmässig grundläggande utbildning. Vad YB i detta avsnitt sagt om systematik och analyser gäller därför i dag hela vår yrkesutbildning.
Arbetet med analyser i syfte att få fram en allt bättre yrkesutbildning har trots allt som redan gjorts ändå i stort sett bara påbörjats. Eftersom en effektiv och därför ur samhällets synvinkel ekonomisk utbildning är en ange- lägenhet av första ordningen, fäster YB stor vikt vid att tillräckliga resurser ställs till för- fogande för utförande av såväl yrkes- som arbets- och pedagogiska analyser.
Den skolmässiga yrkesutbildningen löper all- tid en stor risk att släpa efter i utvecklingen i vad avser de rent tekniska yrkeskraven. Ty- värr kan denna eftersläpning ibland bli myc- ket stor och den yrkesutbildning som eleverna erhåller behäftad med brister. Sådana brister
betyder i motsvarande mån ökade insatser från avnämarnas sida i samband med inskolningen i företag/institution etc. Det föreligger sålunda enligt YB reella skäl för såväl skolan som av- nämare att tillse, att yrkesutbildningen verk- ligen informeras om ändrade yrkeskrav.
Det är naturligtvis riktigt att skolorna er— håller ständig information om nya material, nya metoder, nya yrkesredskap, ny organisa- tion osv. Uppgifterna kan hämtas ur fackpress. kontakt med enskilda representanter för av— nämare, kontakt med försäljare av nyheter, kontakt med kolleger inom yrkesutbildningen etc. Men all denna information kan inte ändra på yrkesutbildningen förrän det står klart att avnämama kommer att tillämpa nyheterna.
Det förefaller vara rimligt, att informationen om ändrade yrkeskrav sammankopplas med den kontinuerliga uppföljning av yrkes— och arbetsanalyser, som YB omnämnt i föregåen- de avsnitt. I den utsträckning uppföljningen kan utföras av samma yrkesanalytiker, som tidigare utfört grundanalysen, ernår man för- delen av att en och samma person eller grupp värderar såväl grundmaterial som förändringar däri. Härigenom kan väsentliga förändringar i yrkeskraven snabbt föras ut till yrkesutbild- ningen och eftersläpningen i denna hållas på rimlig nivå.
Eftersom de ändrade yrkeskraven skall leda till ändringar i yrkesutbildningen, måste in— formationerna om nyheterna från avnämarna levereras till skolöverstyrelsen för pedagogisk bearbetning. På detta sätt kommer det aktuella informationsmaterialet att normalt ingå i över- styrelsens s.k. rullande planering.
Eftersom tillgången på mera professionella yrkesanalytiker knappast inom någon sektor av samhället kan vara tillräcklig för heltäckande insatser, bör det vara angeläget för avnämarna att inom sina respektive områden bygga upp någon form av informationsverksamhet avse- ende just de ändrade yrkeskraven. Informa— tionsströmmen bör då kanaliseras till samma centrala instans hos avnämare som i övrigt handlägger yrkesanalytiska problem. Det är viktigt att informatörema på fältet instrueras om att även små detaljer kan vara av intresse från utbildningens synpunkt —— precisa färdig- heter består vanligen av en serie precist utförda detaljer. Användningen av en ny konstruktion på sjukhussängar kan motivera ändringar i ut- bildningsprogrammet avseende bäddteknik, ett nytt sätt att sy i knappar kan ge anledning till justeringar av inlämingsprogrammet för denna detalj i utbildningen av skräddare osv.:
Den av YB föreslagna samverkansorgani- sationen öppnar nya och effektiva möjlig- heter till den ökade informationen om yrkes-
analytiskt arbete och om ändrade yrkeskrav som YB sålunda tidigare uttryckt önskemål om. Dessutom vill YB nu föreslå att arbets- livet ökar sina insatser i första hand i vad gäller analytiskt arbete. Den centrala in- stans, till vilken hänvisas i ovanstående ci- tat, kan enligt YB:s mening med fördel ut- göras av tidigare omnämnda Arbetsmark- nadens centrala yrkesråd (ACY).
Som regel leder en yrkesanalys fram till önskemål om nya utbildningsinsatser eller revision av de tillämpade. Innan sådan ut- bildning kan ske krävs emellertid en peda- gogisk bearbetning av analysmaterialet. Den- na bör ske vid arbetslivsinriktad lärarskola och gärna under medverkan av arbetslivets metodiker på samma sätt som tidigare före- slagits för pedagogiskt-metodiskt utveck- lingsarbete. Det finns anledning att här er- inra om att all pedagogisk bearbetning inte påverkar läroplanerna för t.ex. gymnasie- skolan, utan att den tvärtom oftare leder till ändringar enbart i arbetslivets interna ut- bildning. Å andra sidan kan en sådan påver- kan av den interna utbildningen så små- ningom också medföra krav på exempelvis ändrad grundutbildning på gymnasial nivå.
6.7 Utformning av läromedel
Framtagning av läromedel utgör i många fall något av ett utvecklingsarbete och är där- igenom berört i avsnitt 6.5. Ofta blir det dock även så att resultaten från forskning och utveckling skapar behov av nya lärome- del. Dessa bör då kunna utexperimenteras vid lärarskolorna i samverkan med arbetsli- vet. Härtill kommer samgående i utprov- ningen av nya läromedel och den avslutande värderingen (evalueringen). Det bör under- strykas att den samverkan som här avses in- te gäller masstillverkning av läromedel. Där- emot bör resultaten genom förmedling av något samverkansorgan göra-s kända för till- verkare av läromedel och självfallet för be- rörda skolmyndigheter.
I sitt läroplansbetänkande påpekar YB att det är till de diagnostiska proven som intres- set främst bör knytas då det gäller att ut- forma hjälpmedel för bedömning av utbild- ningens standard och för att i samband där- med kunna påvisa brister i utbildning, elev- material, lärarkunnande, utrustning etc. YB framhåller också att framtagningen av de diagnostiska proven måste ske i samverkan mellan avnämarna och skolöverstyrelsen, eller —- för att ansluta till terminologin i detta betänkande — mellan arbetsliv och skola.
Konstruktion och värdering av diagnostis- ka prov sker med fördel samtidigt med den pedagogiska bearbetningen av yrkesanaly- tiskt material. Detta innebär således att lä- rarskolan för arbetslivsinriktad lärarutbild- ning engageras och att medverkan från ar- betslivet förutsättes ske på samma sätt som vid utvecklingsarbete och pedagogiskt ana- lysarbete. För värderingen av framtagna för- slag till diagnostiska prov räknar YB med medverkan från yrkesteknisk utbildning på orten — t. ex. gymnasieskolan.
Även om pågående och avslutade försök med diagnostiska prov bör olika samverkans- organ informeras. Detta sker vanligen enk- last genom att det lokala yrkesrådet på lä- rarskolorten kopplas in.
6.9 Dokumentation av yrkestekniska kunskaper
I sitt betänkande Reformerad lärarutbild- ning uppställer YB som absolut krav för blivande lärare i yrkesteknik, att de under en tid skaffat sig yrkesteknisk ämnesfördjup- ning genom anställning. Att urval av lärare i en arbetslivsinriktad utbildning sker bland personer som fungerat i arbetslivet är en stor fördel, som den arbetslivsinriktade lä- rarutbildningen enligt YB:s mening inte kan avhända sig. Den kan dock tillfredsställande utnyttjas endast i den utsträckning man ska- par möjligheter till en tillförlitlig dokumen-
tation. YB har under sitt arbete kunnat no- tera att nuvarande tjänstgöringsbevis i olika former som förekommer inom arbetslivet endast undantagsvis ger intagningsmyndig- heten för lärarutbildningen möjlighet till en rimlig bedömning. Dokumentationen bör ge en klar uppfattning om såväl yrkestekniska kunskaper och färdigheter som socialt be- teende i arbetsmiljön. Sålunda är det enligt YB:s mening av värde att få redovisat funk- tioner som t. ex. lagbas, personalintroduk- tör, arbetsledare, medverkan i olika samver- kansorgan, fackligt engagemang o.s.v. En förändring av dokumentationsprinciperna torde inte enbart bli till fördel vid urval av blivande lärare i yrkesteknik, utan också vid företagens/institutionernas rekrytering av olika medarbetare. Även för den anställde bör en sådan utökad specificering av arbets- uppgifterna vara värdefull.
En förbättrad dokumentation måste också vara till fördel för såväl blivande elever i yrkesteknisk högskoleutbildning, som för lä- rare m. fl. i nämnda utbildning. Inte i första hand som ett urvals- och utslagsinstrument, utan fastmer som en grund för en riktig analys av elevens förkunskaper och en på basis därav anpassad studiegång genom hög- skoleutbildningen. Denna utbildning skall nämligen i sin individanpassade stoffbjud- ning i alldeles särskilt hög grad bygga på elevens erfarenheter från arbetslivet.
Det är alltså mycket angeläget att arbets- livet samverkar med lärarskola genom att underlätta för blivande elever vid denna skola att kunna dokumentera sina yrkestek- niska kunskaper och färdigheter. Härvid kan självfallet olika utförande bli aktuella. Den som redan vid inträdet i arbetslivet be- stämt sig för att så småningom söka till lä- rarskola för att därefter fungera som lärare, instruktör etc. i arbetslivsinriktad utbildning, kommer naturligtvis själv att tillse att doku- mentationen blir fullständig. Till hjälp bör den blivande läraren därvid ha ett program- förslag till yrkesteknisk fördjupning genom anställning. Sådan rådgivning bör lämnas under skoltiden av yrkes- och studievägle- dare eller — om utbildningsmålet fastställes senare —— genom medverkan av arbetsmark-
nadens lokala yrkesråd. Även kontakt med närbelägen lärarskola bör i sådant fall te sig naturlig.
Något besvärligare kan det vara i de fall den blivande läraren i yrkesteknik först ef- ter en längre tid i arbetslivet och med flera olika anställningar bakom sig bestämmer sig för en framtida lärarutbildning. Det blir då angeläget att arbetslivet med största bered- villighet retroaktivt förser den blivande lä— raren med önskad dokumentation. Skulle därvid i något fall uppkomma svårigheter bör den blivande läraren kunna få hjälp ge- nom hänvändelse till arbetsmarknadens lo- kala yrkesråd på orten där företaget eller institutionen är belägen.
Ett annat speciellt problem kan sägas va- ra kravet på en viss allsidighet i den yrkes- tekniska ämnesfördjupningen erhållen ge- nom anställning. YB har visserligen i betän- kandet Reformerad lärarutbildning redovisat en klar insikt om svårigheterna att erhålla denna allsidighet i ett arbetsliv som alltmer specialiseras och därför också gett förslag till skolmässig komplettering av företrädes- vis arbetstekniken. Oavsett svårigheterna måste emellertid kravet på allsidighet upp— rätthållas eftersom det är starkt knutet till lärarfunktionen i de av YB föreslagna breda basutbildningarna i gymnasieskolans yrkes- tekniska linjer. Bland de problem som detta krav medför bör i första hand nämnas det där en duktig yrkesman inom en viss arbets- teknisk aktivitet skall lämna denna för att övergå till ett annat arbete inom samma yr- kesområde. I den mån lönen är en funktion av prestationen, måste den blivande läraren i detta läge vidkännas inkomstbortfall till dess skickligheten även på det nya arbets- fältet är tillräckligt hög. Även om YB inte är främmande för tanken att också blivande lärare i yrkesteknik bör kunna underkasta sig vissa uppoffringar i samband med en ämnesutbildning ingående i ett lärarutbild- ningsprogram, är det dock klart att det före- ligger en stor risk för att verkligt duktiga yrkesmän och lämpliga blivande lärare med ett sådant system avskräckes. YB förutsätter därför att arbetsmarknadens parter förhand- lingsvägen försöker lösa det aktualiserade er—
sättningsproblemet. Det finns uppenbart go- da skäl härtill såsom t. ex.
al! de aktuella medarbetarna sammanlagt endast omfattar några hundratal anställda inom hela vårt arbetsliv,
att de vanligen utgöres av personer med hög yrkesskicklighet, gott yrkesmannaskap, uttalad fallenhet för instruktörs och/eller arbetsledar- funktioner och en klar målinriktning mot den kommande lärarfunktionen samt
att det är direkt främjande för arbetslivet att deras medarbetare i sin arbetslivsinriktade yrkesutbildning tas om hand av så goda arbets- livsinriktade lärare som möjligt.
6.10 Samrådsgrupp för arbetslivsinriktad lärarutbildning — ALU-rådet
Det har — enligt YB:s uppfattning med rät- ta — knutits långt gående förhoppningar till den arbetslivsinriktade lärarskolans uppgift att vara ledande och nyskapande på den ar- betslivsorienterade pedagogikens område. YB vill i detta sammanhang också peka på de möjligheter, som den har att bidraga till arbetslivets och därmed samhällsekonomins utveckling.
Förutsättningarna för att lärarskolan skall kunna fylla denna viktiga funktion är många — och kan förstärkas. YB har i andra sam- manhang berört några av dessa förutsätt- ningar. Lärarkandidaternas mognad och er- farenhet, läramtbildarnas utbildning och er- farenhet av såväl pedagogiskt som annat yr- kesmässigt arbete, en smidig organisatorisk anpassning till arbetslivets mångfacetterade struktur och dess ständigt skiftande dyna- mik, utgör exempel på vad YB härvid pekat på.
På lärarskolan lär den blivande läraren på ett systematiskt sätt känna de krav, som ar- betslivet ställer på hans kommande insatser, och det är där, som han får lära känna de möjligheter som näringsliv och förvaltning kan ställa till hans disposition. Det är också lärarskolan som med utgångspunkt från pe- dagogiska och metodiska erfarenheter samt fortgående utvecklingsarbete kan ge närings- liv och förvaltning uppslag och impulser till dessas egna utbildningsaktiviteter. Det är
därför angeläget att effektiva former skapas för ett ömsesidigt utbyte mellan arbetslivets företrädare och den arbetslivsinriktade lärar- utbildningen. Att företrädare för arbetslivet då beredes möjligheter att medverka i styr- ningen av en för dess utveckling centralt be- tydelsefull verksamhet förefaller självklart.
Det är samtidigt viktigt att den vetenskap- liga forskning, som levererar material till lä- rarutbildningen, i första hand arbetslivsinrik- tad beteendevetenskap, teknologisk, merkan- til och medicinsk forskning, står i fortlöpan- de kontakt med den arbetslivsinriktade lärar- skolningen. Om så inte blir fallet riskerar inte bara lärarutbildningen, utan hela den av lärarutbildningen beroende arbetslivsin- riktade tttbildningen att stagnera.
Dessa båda ofrånkomliga kontaktbehov kan tillgodoses genom en samrådsgrupp med representanter för såväl avnämare som leve- rantörer till den arbetslivsinriktade lärarut- bildningen. I denna grupp borde jämväl be- redas plats för dem, som utbildas till lärare —— lämpligen företrädda av representanter för de intresseorganisationer, som de beräk- nas komma att tillhöra —— samt för represen- tanter för lärarutbildarna och lärarutbild- ningsorganisationen. YB föreslår att gruppen benämnes ALU-rådet (ALU = Arbetslivs- inriktad lärarutbildning).
När man med denna utgångspunkt grans- kar vad man lämpligen kan kalla den arbets- livsinriktade lärarutbildningens intressenter, finner man följande:
Mottagarna av de produkter i form av yrkesutbildad arbetskraft, som den arbets- livsinriktade lärarutbildningen i sista hand avser att få fra-m, är så många och av så skiftande natur, att det icke funnits anled- ning sammanföra dem i någon enhetlig or- ganisation. Redan de etablerade intressent- grupperna är så talrika att en i och för sig önskvärd och värdefull, regelbunden kontakt med var och en av dessa skulle innebära en orimligt stor arbetsbörda och tidsutdräkt. Det torde därför bli nödvändigt att låta dem mera permanent företrädas av några större intressegrupper, till vilka vid behov kan ad- jungeras representanter för andra för varje särskilt tillfälle aktuella intressentgrupper.
Därvid skulle näringslivet kunna företrädas av Svenska arbetsgivareföreningen och den offentliga förvaltningen av Statens personal- utbildningsnämnd.
Avnämare av den arbetslivsinriktade lä- rarutbildningens omedelbara produkter i form av lärare för gymnasial och eftergym- nasial utbildning är i första hand SÖ och UKÄ, men även i viss utsträckning AMS, som redan av detta skäl bör ingå i en sam- rådsgrupp av här angivet slag. AMS synes emellertid dock i främsta rummet som ar— betsmarknadens styrorgan vara av betydelse i en samrådsgrupp, i vars uppgifter måste ingå att deltaga i planering och styrning av en på arbetslivets behov inriktad utbildning.
Lärarkandidater och lärare under fort- bildning och vidareutbildning vid lärarskola bör lämpligen företrädas av representanter för sina intresseorganisationer, LO, TCO och SACO. Dessa torde också själva som betydelsefulla arbetsmarknadsintressenter ha intressen att bevaka i arbetslivsinriktad lä— rarutbildning.
Den kontakt i form av impulser och ak- tuell information, som den arbetslivsinrik- tade lärarskolan måste etablera med beteen- deforskning samt medicinsk, teknisk och ekonomisk forskning, torde lämpligen kun— na institutionaliseras genom att i ALU-rådet beredes plats för företrädare för respektive forskningsråd.
Särskild representation i rådet bör slutli- gen beredas lärarutbildare och lärarutbild- ningens administratörer.
För att effektivt kunna fullfölja sin upp- gift bör ALU—rådet därför bestå av repre- sentanter för LO, SAF, TCO, SACO, SÖ, UKÄ, PUN, AMS samt företrädare för pe- dagogisk, teknisk, merkantil och medicinsk forskning. Därtill bör ingå representant(er) för lärarutbildarna och för särskilda tillfäl- len adjungerade specialister.
ALU-rådets uppgifter blir i första hand
att följa utbildningen av lärare för arbets- livsinriktad utbildning,
att verka för att sådant utrednings- och forskningsarbete, som kan befordra den arbets— livsinriktade lärarutbildningen, kommer till stånd och genomföres,
att verka för att det nydanade pedagogisk-
metodiska utvecklingsarbete, som lärarskolan i enlighet med sin uppgift bedriver, så inriktas, att det kan stimulera och betjäna arbetslivs- inriktad utbildning såväl inom det offentliga skolväsendet, som inom arbetslivet,
att verka för att pedagogiska rön och er- farenheter från den arbetslivsinriktade utbild- ning, som bedrives inom arbetslivet, också kommer lärarutbildningen till godo samt
att fungera som remissinstans i frågor som berör arbetslivsinriktad utbildning.
ALU-rådet skulle enligt ovan bestå av 15 ledamöter, vilka lämpligen utses för en tid av tre år med nyval/ omval av en tredjedel av ledamöterna varje år. Eftersom det skall betjäna en utbildning av lärare för såväl gymnasial som eftergymnasial nivå bör den lämpligen formellt knytas till skolöversty- relsen. Instruktion för rådet bör utfärdas av Kungl. Maj:t som också fastställer val av ledamöter. Den instans, till vilken anknyt- ning sker, skall ansvara för att sammansätt- ningen av rådet blir den avsedda, samt att berörda intresseorganisationer, myndigheter, vetenskapliga råd etc. utser sina represen- tanter. Sammanträden bör hållas en gång per kvartal.
För rådets löpande verksamhet bör anli- tas en särskild tjänsteman med förankring i praktisk arbetslivsinriktad lärarutbildning. Vederbörande, som bör ingå som ledamot i rådet, bör vara fackpedagogiskt högt kva- lificerad och äga betydande egen erfaren- het från arbetslivet utanför skolans område. Hans syssla som föredragande i rådet och verkställare av dess intentioner kan med för- del förenas med annat arbete inom den ar- betslivsinriktade lärarutbildningen. För handläggningen av rådets verksamhet torde dock åtgå arbetstid motsvarande en halv- eller (lägst) kvartstidstjänst. Som kansli och expedition bör kontoret vid någon av de arbetslivsinriktade lärarskolorna lämpligen kunna fungera.
Kostnaderna för rådets verksamhet kan genom här föreslagna anordningar hållas ne- re på en med hänsyn till dess betydelse och sannolika effekt synnerligen blygsam nivå. YB räknar med cirka 80 000 kronor per år (se kapitel 8).
7. Samverkan i kostnader: Utgångsläge för
YB : s överväganden
I analogi med kapitel 3 borde i detta kapi- tel endast redovisas nu gällande bestämmel- ser för samverkan i kostnader (statsbidrags- bestämmelser). Emellertid har YB i sitt principbetänkande (1966) lagt fram förslag till ändringar av dessa bestämmelser, vilka förslag blivit föremål för en genomgripande remissbehandling och omnämnande i Kungl. Maj:ts proposition 1968: 140. Dessutom har skolöverstyrelsen i februari 1970 redovisat sin översyn av statsunderstödda enskilda yr- kesskolor. YB anser att en redogörelse av utgångsläget inför de förslag som YB fram- lägger i kapitel 8 bör innefatta också samt- liga här beskrivna åtgärder och förslag.
7.1 YB:s principbetänkande
Från YB:s betänkande nr 1 —— det 5. k. prin- cipbetänkandet —— citeras följande:
»Enligt beslut av 1964 års riksdag skall fr.o.m. budgetåret 1966/67 utgå ett enhetligt statsbidrag till gymnasiet, fackskolan och yrkes- skolan. Riksdagens beslut innebär att ett all- mänt driftbidrag skall utgå till gymnasium, fackskola och yrkesskola med 100 % av ett bidragsunderlag, utgörande faktiska kostnader för löner till skolledare och lärare, beträffande gymnasium och fackskola ökat med ett scha— blonmässigt beräknat belopp motsvarande löner till bibliotekspersonal, biträdeshjälp åt lärare, institutionstekniker, skolkuratorer samt biträ- deshjälp åt skolledare. Det enhetliga driftbidra- get till skolledare och lärare avlöser vad gäller yrkesskola nu utgående allmänt driftbidrag. Un-
dantagna är således de bidrag till särskilda kost- nader som nu utgår till vissa former av yrkes- skolan. Den närmare utformningen av det en- hetliga driftbidraget är föremål för särskild ut- redning och statsbidragsbestämmelser har så- lunda ännu inte utfärdats.
25.2 YB:s överväganden och förslag
25.2.1 Driftbidrag. Vad angår det allmänna driftbidrag, som nu utgår till primärkommu- nala och landstingskommunala yrkesskolor, ut- går YB från att detta kommer att fr.o.m. budgetåret 1966/67 avlösas av ovan under 25.1 angivna allmänna driftbidrag. De kostnadsbe- räkningar, som YB framlägger i det följande, är sålunda baserade på förenämnda riksdags- beslut om ett enhetligt allmänt driftbidrag till samtliga kommunala gymnasiala skolformer. YB föreslår, att jämväl för yrkesutbildning i kommunala skolformer detta bidrag skall ökas med ett schablonmässigt beräknat belopp, mot- svarande löner till bibliotekspersonal, biträdes- hjälp åt lärare, institutionstekniker, skolkurato- rer samt biträdeshjälp åt skolledare. Statsbidrag till sådan kommunalt anställd och lönereglerad personal, som genom sitt arbete avlastar den pedagogiskt utbildade personalen, föreslås utgå med samma belopp som beräknats för gymna- sium och fackskola, dvs. med 1 000 kronor per klass och år, ävensom med 15 000 kronor per skolenhet. Till ersättning åt föreläsare vid annan yrkes- skola än central verkstadsskola utgår nu stats- bidrag med 75 % av verkliga kostnaden, dock högst 25 kronor för föreläsningstimme, när re- sekostnadsersättning och traktamente icke ut— går till föreläsaren, och högst 50 kronor, när sådan ersättning utgår. Detta särskilda bidrag bör ingå i det allmänna driftbidraget och där-
vid behandlas såsom bidrag till ersättning åt annan än lärare för verksamhet under timmar till förfogande.
Bidrag till särskilda kost/lader avseende un- dervisning i yrkesarbete rid inbyggd skola ut- går med ett belopp för redovisningsår av högst 13 000 kronor för inbyggd skola inom industri och hantverk samt för inbyggd skola inom handelns område ävensom av högst 10 800 kro- nor för inbyggd skola inom det husliga arbe- tets område och inom vårdyrken. För praktisk- teoretisk utbildning av laboratoriepersonal samt röntgen-, radioterapi- och operationsassistenter, som anordnas i form av inbyggd skola, må dock utgå statsbidrag enligt för inbyggd skola inom industri och hantverk gällande grunder. Omfattar kurs vid inbyggd skola kortare tid än helt normalläsår, utgår statsbidraget med be- lopp, som nedsatts i förhållande till den tid kursen pågår.
Beträffande statsbidraget till särskilda kostna- der avseende undervisning i yrkesarbete vid in- byggd skola föreslår YB att bidraget utgår för elev och icke per kurs (klass). Anledningen här- till är de svårigheter som förefinns att definiera kurs (klass) i dessa skolor. Enligt den tolkning. som nu tillämpas, utgår samma bidrag för 8 som för 16 elever i t.ex. samma industriföre- tag. För lägre antal elever än 8 utgår bidraget med en åttondel för varje elev. Denna kon- struktion stimulerar icke önskemålet om att ta in fler än 8 elever i den inbyggda skolan i ett företag. En omläggning till bidrag för elev skulle däremot kunna stimulera till ökad intag- ning av elever i inbyggda skolor. YB föreslår att bidraget utgår med en femtondel för varje elev. Detta förslag ansluter till 1965 års riks- dags beslut om statsbidrag till utbildning av sjuksköterskor, vilket skall utgå per grupp om 15 elever.
Statsbidraget till undervisning i yrkesarbete i de inbyggda skolorna avser bidrag endast till lärarlöner. YB föreslår icke någon ändring här- utinnan. Materielkostnader och kostnader för lokaler torde liksom hittills kunna belasta före- tagens driftskonton, då eleverna i icke obetyd- lig omfattning kan utföra produktiva arbets- uppgifter. YB föreslår däremot en väsentlig höjning av statsbidraget till lärarlöner i inbygg- da skolor. YB utgår från att det ur såväl statlig som kommunal synpunkt är ekonomiskt för- delaktigt att främja utbildning i inbyggda sko- lor, varigenom samhällets investeringskostnader för yrkesutbildningen kan begränsas. Enligt YB:s mening bör därför statsbidraget till lärar- löner i inbyggda skolor i princip utgå med 100 % av företagets kostnader för löner till lä- rare i inbyggda skolor, dock högst faktiska kost- naderna för de löner, som skulle ha utgått till lärarna därest de varit anställda i kommunala skolor. YB utgår från att ifrågavarande bidrag
även skall utgå till inbyggda skolor i kommu- nala och statliga företag och institutioner. För- slaget innebär en väsentlig höjning av statsbi- dragen till inbyggda skolor.
Begreppet inbyggd undervisning har ovan fö- reslagits ersätta termen inbyggd skola.
I detta sammanhang vill YB även upptaga frågan om utformningen av statsbidrag till liir- lingsutbildning hos hantrarksmästare m. m. och inom byggnadsindustri". Bidraget utgår dels som grundbidrag dels därutöver i vissa fall som ett tillägg till grundbidraget, kurstillägg.
I Lärlingsutbildning hos hantverksmästare
m.m.
l Grunt/bidrag utgår för varje lärling, som tidigare icke erhållit undervisning i yr- ket vid yrkesskola under skolöverstyrel- sens inseende, i yrken med minst 3 års lärlingstid med 2000 kronor och i yr- ken, där lärlingstiden understiger 3 men ej 2 år, med 1500 kronor. För varje lärling, som tidigare erhållit undervis- ning i yrket vid yrkesskola, utgår grund-. bidrag med 1 000 kronor, om undervis- ningen omfattat högst en årskurs och efterföljande lärlingstid i yrket omfattar minst 2 år, och med 500 kronor om un- dervisningen vid yrkesskolan omfattat mer än en, dock högst 2 årskurser, och efterföljande lärlingstid i yrket omfattar minst 2 år. Kurstilliigg må utgå med 1 200 kronor, om företagaren beviljar lärling ledighet under liirotiden med bibehållen lön, an- tingen för att deltaga i kompletterande teoriundervisning under minst 320 tim- mar vid yrkesskola, eller för att genom- gå en mot dylik teoretisk undervisning svarande korrespondenskurs eller annan av skolöverstyrelsen godkänd utbildning, eller med 600 kronor, om lärling erhål- lit undervisning i yrket i minst en års- kurs vid yrkesskola och motsvarande ledighet beretts honom för komplette- rande teoriundervisning under högst 160 timmar.
ll Lärlingsutbildning inom byggnadsindustrin
] Grundbidrag utgår för varje lärling med 1 100 kronor. För lärling, som erhållit undervisning i yrkesskola, utgår icke grundbidrag. 2 Kurstillägg må utgå med 1200 kronor under punkt 1 2 nämnda villkor för lär- ling, som icke erhållit undervisning i yr- ket vid yrkesskola. h)
Ansökan om bidrag göres hos skolöverstyrel- sen. Prövningen sker där med hänsynstagande till behovet av kvalificerad arbetskraft inom vederbörande yrke och därav betingat behov att stimulera lärlingsutbildningen. Samråd sker
därvid med arbetsmarknadsstyrelsen och olika yrkesorganisationer. Beslut om bidrag fattas av skolöverstyrelsen som även utanordnar belop- pen enligt särskilda bestämmelser för de olika bidragstyperna.
Lärlingsutbildningen står under tillsyn av skolöverstyrelsen med biträde av lärlingsom- bud, högst två för varje lärling. Skolöverstyrel- sen förordnar lärlingsombud efter förslag av yrkesorganisationerna. Lärlingsombud skall för varje utanordning av bidragsbelopp genom in- tyg vitsorda att företagaren bedrivit lärlings- utbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Till lärlingsombud utgår ersättning med 55 kronor per lärlingsutbildningsår och i förekommande fall rese- och traktamentsersättning.
Företagare, som erhåller statsbidrag för lär- lingsutbildning, åligger vissa närmare angivna skyldigheter.
Enligt YB:s mening bör man försöka att i den mån det går samla olika lärlingar från när- liggande orter och ordna deras utbildning ge- nom formen inbyggd undervisning under någon kommunal skola. Även »riksskolor» torde kun- na anordnas i denna form. Vid inbyggd skola har skolstyrelsen ansvar för denna utbildning, som härigenom kan integreras med övrig yrkes- utbildning och eleverna beredas undervisning som motsvarar vad elever i kommunala yrkes— skolor i övrigt kan erhålla.
Den administrativa handläggningen av ären- den rörande utbildning hos hantverksmästare är tungrodd och arbetskrävande genom centra- liseringen till skolöverstyrelsen. En avlastning och förenkling skulle kunna ske genom över- gång till formen inbyggd undervisning, för vil- ken skolstyrelserna i vanlig ordning skulle vara huvudman. Det måste emellertid förutsättas att det nuvarande individuella utbildningssystemet måste fortsätta i ett stort antal fall. Då bör i vart fall handläggningen av statsbidragsfrågor- na förenklas. I princip bör utgå bidrag med belopp vilket icke understiger vad som utgår till inbyggda skolor, dvs. för företagarens merkost- nader för instruktion av lärlingar (elever). Med hänsyn till att det är fråga om individuell hand— ledning av enstaka lärlingar bör ifrågavarande bidrag utgå med visst belopp för varje lärling, förslagsvis 2 000 kronor för år och lärling. Vi- dare bör liksom hittills utgå kurstillägg med 1200 kronor för teoriundervisning om minst 320 timmar och 600 kronor för teoriundervis- ning under minst 160 timmar. Eftersom teori- undervisningen blir mera omfattande enligt YB:s förslag än vad som hittills gällt bör kurs- tillägg kunna utgå för mer än 320 timmar och då i samma proportion, dvs. med 600 kronor för ytterligare 160 timmar och med 1 200 kro- nor för ytterligare 320 timmar osv.
För envar hantverksmästare bör dock antalet bidragsrum begränsas till fyra. Förslaget inne-
bär en väsentlig höjning av statsbidraget till ifrågavarande utbildning. YB förutsätter att nå- gon särskild antalsmässig begränsning av bi- dragsrummen icke skall föreskrivas. YB förut- sätter även att de föreslagna bidragsbeloppen skall omprövas med jämna mellanrum för att de skall anpassas till kostnadsutvecklingen.
YB har också diskuterat statsbidragen till er- sättning åt lärlingsombuden. Enligt YB:s me- ning är dessa ersättningar för närvarande icke tillfredsställande. Med hänsyn till att YB avser att diskutera de lämpligaste formerna för in- spektionen av denna del av yrkesutbildningen har YB icke nu kunnat bedöma den lämpliga storleken och utformningen av ersättningen. YB återkommer till denna fråga.
YB utgår från att vuxenutbildning skall till- sammans med ungdomsutbildningen utgöra ett integrerat helt av en kommuns skolväsen. Sam- ma statsbidrag bör därför utgå till vuxenut- bildningen som till ungdomsutbildningen och detta oavsett om vuxenutbildningen lokalt sett ingår som en del av annan skolenhets verk- samhet eller bildar en administrativt självstän- dig enhet.
Beträffande statsbidrag till enskilda yrkes- skolor, inkl. företagsskolor, för såväl heltids- som deltidskurser utgår beredningen från sam- ma principiella uppfattning som i fråga om in- byggda skolor. dvs. statsbidrag bör i princip utgå med 100 % av kostnader för löner till lärare, beräknat för elev, dock högst faktiska kostnaderna för motsvarande löner till lärare i kommunala skolor. YB utgår från, att bidrag även skall kunna utgå till statliga företagssko- lor, exempelvis för av de statliga affärsverken ordnad utbildning. Detta innebär en väsentlig höjning av statsbidragen till främst företagssko- lor. Enligt sina direktiv har beredningen att pröva vilka åtgärder som ytterligare fordras för att stimulera tillkomsten av företagsskolor —— liksom inbyggda skolor. En höjning av stats- bidragen är enligt beredningens mening en nöd- vändig förutsättning för att dessa skolor skall bli betraktade som med samhällets skolor sam- ordnade och likvärdiga utbildningsvägar och för att sådana skolor skall anordnas i ökad om— fattning.
25.2.2 Bidrag till särskilda kostnader. Beträf- fande bidrag för särskilda kostnader till vissa former av kommunala yrkesskolor gäller f.n. följande. Bidrag till särskilda kostnader för förhyrande av skollokaler åt central verkstadsskola och sjömansskola utgår med belopp som länsskol- nämnden i varje särskilt fall bestämmer. Bidrag till särskilda kostnader vid heltidskurs med normalläsår för industri och hantverk av verkstadsskolkaraktär samt därmed till sin art jämförlig kurs utgår med 7 000 kronor för läs-
år. Omfattar sådan kurs kortare tid än helt normalläsår, utgår statsbidraget med belopp, som nedsatts i förhållande till den tid kursen pågår.
Bidraget till särskilda kostnader för förhyran- de av skollokaler, som icke utgår vid övriga gymnasiala skolformer, är av så ringa omfatt- ning att YB föreslår att det avvecklas fr.o.m. budgetåret 1967/68.
Beträffande bidraget till särskilda kostnader vid heltidskurs inom industri och hantverk av verkstadsskolkaraktär samt därmed till sin art jämförlig kurs föreslår YB att bidraget erhåller en annan utformning och anknytes till kostna- der för underhåll av stadigvarande undervis- ningsmateriel i speciellt kostnadskrävande yrkes- utbildande heltidskurser eller kurser av rikska— raktär, även om dessa kurser icke avser utbild- ning inom industri och hantverk. Verkstadssko- lorna omfattar visserligen generellt sett de mest kostnadskrävande kurserna i fråga om under- visningsmateriel. Det förekommer dock så många kostnadskrävande kurser inom områ- den, som till sin art icke är jämförliga med heltidskurser för industri och hantverk av verk- stadsskolkaraktär, att YB icke finner det nuva- rande statsbidraget lämpligt utformat. YB före- slår, att bidraget skall årligen utgå med viss procent av kostnaderna enligt av överstyrelsen beräknad normalutrustning av stadigvarande undervisningsmateriel i speciellt kostnadskrä- vande yrkesutbildande heltidskurser eller såda- na kurser av rikskaraktär. Detta föreslås gälla för säväl kommunala som landstingskommu- nala yrkesskolor samt för enskilda yrkesskolor exklusive företagsskolor.
25.2.3 Bidrag till stadigvarande undervisnings- materiel. För central yrkesskola med landstings- kommun som huvudman utgår statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen stadigva- rande undervisningsmateriel med nio tiondelar av kostnaderna. Efter samma grund utgår stats- bidrag för central verkstadsskola och sjömans- skola, även om kommun är huvudman för sko- lan. Är kommun eljest huvudman för central yrkesskola må statsbidrag för skolan, efter över- styrelsens bestämmande i särskilda fall, utgå enligt vad nyss sagts. För yrkesskola med kommun som huvudman utgår statsbidrag till anskaffande av första upp- sättningen stadigvarande undervisningsmateriel med hälften eller i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna, såvida ej statsbidrag utgår såsom för central yrkesskola. Efter sam- ma grund må statsbidrag utgå för lokal yrkes- skola, även om landstingskommun är huvudman för skolan. YB utgår från att statsbidraget till anskaf- fande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel skall bli enhetligt för
samtliga kommunala gymnasiala skolformer och utgår därvid från en generell bidragsgrund med hälften av kostnaderna enligt av skolöver- styrelsen beräknad normalutrustning, vilket an- sluter till numera gällande grunder för stats- bidraget till lokala kommunala yrkesskolor. YB kan icke finna bärande skäl till att bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervis- ningsmateriel vid yrkesskolor generellt skulle utgå efter annan procentuell grund än för övriga gymnasiala skolformer.
För enskilda yrkesskolor exklusive företags- skolor utgår statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervis- ningsmateriel efter beslut i varje särskilt fall. YB föreslår ingen ändring härutinnan.
25.2.4 Bidrag till skollokaler och elevhem m. m. Beträffande statsbidrag till anskaffande av skol- lokaler har YB icke funnit anledning att före- slå någon principiell ändring. YB föreslår emel- lertid att enhetlighet mellan olika skolformer i fråga om statsbidrag till lokaler skall genom- föras. Statsbidrag till anskaffande av lokaler för elevhem vid yrkesskola samt inventarier och in- redning till dylika lokaler må utgå med hälften av bidragsunderlaget. Statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader samt till anskaffande av er- forderliga inventarier för skolhem må utgå till skoldistrikt med belopp, som Kungl. Maj:t i ' varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader för lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre fackskola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller enskild läroanstalt under inseende av skolöverstyrelsen samt vid anskaffande av erforderliga inventa- rier för skolhem må utgå till landsting, annan kommun, styrelse eller enskild sammanslutning, med 75 % av styrkta verkliga kostnader. Där särskilda skäl föreligger må statsbidrag beviljas med belopp intill 90 % av enahanda kostnader. YB vill starkt framhålla angelägenheten av att statsbidragen till elevhem vid samtliga gym- nasiala skolformer blir enhetligt och utgår med 75 % av bidragsunderlaget.»
7.1.1 Remissbehandling av YB ]
En mera fyllig redovisning av remissinstan- sernas synpunkter på YB:s förslag återfinnes i kapitel 1. Här kan sammanfattningsvis an- föras att YB:s förslag i allmänhet acceptera- des. Stark kritik riktades dock mot den före-
slagna uppräkningen av bidraget för s.k. lärlingsutbildning varvid bland annat anför- des att förslaget vid ett förverkligande skulle komma att motverka den utveckling mot in- byggd undervisning som YB själv gjort sig till talesman för. Skolöverstyrelsen ansåg dessutom att förslaget till beräkning av stats- bidrag för lärarlöner vid inbyggd undervis- ning borde ersättas med ett enklare schablon- system.
Åtskilliga remissinstanser underströk be- tydelsen av att den inbyggda undervisningen följdes upp tillräckligt för att garantera ele- vernas utbildningskvalitet. I samband här- med anfördes olika skäl för en minskad an— vändning av s.k. lärlingsutbildning och en motsvarande övergång till skolmässig utbild- ning.
7.1.2 Kungl. Maj:ts proposition 1968: 140
I propositionen redovisades remissinstanser- nas synpunkter på YB:s förslag till samver- kan i kostnader mellan arbetsliv och skola. Departementschefen ansåg dock inte att de framlagda förslagen kunde läggas till grund för en bedömning av eventuella ändringar i gällande statsbidragsbestämmelser, utan för- väntade att YB:s kommande betänkande rö- rande samverkan mellan arbetsliv och skola skulle bringa större klarhet.
Delvis i anslutning till propositionen har skolöverstyrelsen ålagts att pröva fortsatt statsbidragsgivning till enskilda yrkesskolor. Önskemål av liknande slag återfinnes också i 1969 års statsverksproposition (bilaga 10 s. 246), där föredragande departementsche— fen bland annat anför:
»Jag har vid min anmälan om anslaget Pri- vatskolor: Bidrag till vissa privatskolor (D 17) uttryckt den uppfattningen att enskilda exter- natgymnasier numera knappast fyller något ut- bildningsbehov som inte kan tillgodoses inom det allmänna skolväsendet. Samma förhållande föreligger sannolikt beträffande vissa av de en— skilda yrkesskoloma. Beträffande en del av den utbildning som meddelas vid sådana skolor kan hävdas att den inte utgör något egentligt till- skott i fråga om utbildningskapacitet och re- surser utan snarast leder till en splittring av ut- bildningsverksamheten. Med hänsyn härtill och
till den fortsatta utbyggnaden av den kommu- nala ungdoms- och vuxenutbildningen är det angeläget att vid prövning av fråga om stats- bidrag till enskild yrkesskola i varje särskilt fall bedöma om den ifrågavarande verksamheten fortfarande fyller ett sådant behov att statsbi- drag bör utgå.»
7.2 Skolöverstyrelsens översyn av enskilda yrkesskolor
I skrivelse den 16 februari 1970 redovisar skolöverstyrelsen sin översyn av statsunder- stödda enskilda yrkesskolor. Efter att ha konstaterat att det för närvarande finns 18 A-skolor, 108 B-skolor (företagsskolor) samt 47 B-skolor (övriga) påpekar SÖ att dess översyn begränsats till A—skolor samt B-sko- lor som inte är företagsskolor. Sina allmänna riktlinjer för översynen beskriver överstyrel- sen på följande sätt:
»Vid översynen har SÖ tillämpat följande huvudprinciper:
a) skolan skall fylla ett för samhället och nä- ringslivet angeläget behov
b) motsvarande utbildning kan inte erhållas vid offentlig skola samt, i vissa fall,
c) skolan tillämpar eller provar pedagogiska metoder som är av intresse för utbildningen iallmänhet. Vidare har SÖ vid genomgången av de olika skolorna tagit hänsyn till pågående utredning- ar som berör ämnesområdet för vissa skolors verksamhet.
De enskilda yrkesskolorna har tidigare gjort och gör fortfarande goda insatser inom utbild- ningsväsendet. I och med mellanskolans infö- rande finns emellertid inte på samma sätt som tidigare behov av deras verksamhet och där detta klart framgår förordas en avveckling av statsbidraget. Den översyn som SÖ gjort har särskilt beaktat i vilken mån skolorna fyller ett behov inom vuxenutbildningen. De skolor, som föreslås fortsättningsvis erhålla statsbidrag fyl- ler framför allt en sådan uppgift.
Vad gäller de fall där SÖ räknar med att statsbidrag till viss skola skall upphöra i och med införandet av mellanskola eller så snart därefter som nödvändiga omdisponeringar hun- nit göras, främst med hänsyn till lärare och övrig personal, vill SÖ understryka, att SÖ gjort denna bedömning endast med hänsyn till att en avveckling av statsbidraget är lämplig från allmänna skolorganisatoriska synpunkter. Det praktiska genomförandet av avvecklingen i varje enskilt fall och därmed sammanhäng-
ande frågor har SÖ sålunda inte gått in på i detta sammanhang.»
Beträffande företagsskolorna — som allt- så inte ingår i översyn av statsbidragsgiv- ningen till enskilda yrkesskolor — säger SÖ följande:
»Vid enskilda företagsskolor finns ofta korta kurser framför allt inom textil- och konfek- tionsområdet. Vissa fleråriga kurser vid enskil- da företagsskolor har motsvarighet inom kom- munala yrkesskolor. Dessa kurser skiljer sig dock från motsvarande kurser inom kommunal yrkesskola därigenom att företagsanknytningen på annat sätt ger möjlighet att varva undervis- ningen med produktionsarbete.
Vid mellanskolans införande torde företags- skolor—na knappast ha möjligheter att meddela undervisning med den bredd som mellansko- lans läroplan förutsätter bl.a. i fråga om det obligatoriska tillvalet. Dessa skolor kan därför inte väntas bli etablerade som parallell skol- form till mellanskolan. SÖ, som även önskar avvakta resultatet av den utredning om hithö- rande frågor som yrkesutbildningsberedningen väntas framlägga inom kort, räknar därför i detta sammanhang med att företagsskolorna t.v. får statsbidrag enligt nu gällande grunder.»
8. Samverkan i kostnader: YB:s förslag
8.1. Övergripande synpunkter
I kapitel 5 och 6 ger YB förslag till sam— verkansorganisation och till samverkan i ut- förandet, som sammantagna innebär ett starkt ökat krav på bidrag av statsmedel. Den bild av samverkan i kostnader som där- igenom tecknas blir emellertid enligt YB:s uppfattning missvisande, eftersom den inte också inkluderar arbetslivets faktiska eko- nomiska engagemang i yrkesteknisk utbild- ning och samverkan med skola och utbild- ningsmyndigheter. Då t. ex. för instruktörs- utbildning varje år användes mellan 300 000 och 400 000 kronor av statsmedel (kurskost- nad, reseersättning och traktamente) bidrar arbetslivet med att betala lön till deltagare (cirka 600 personer under i genomsnitt två veckor) med uppskattningsvis mellan 700 000 och 800000 kronor. Härtill skall läggas bortfall av arbetsinsats i företag eller institution alternativt ersättning till vi- karie. Därest YB haft möjligheter att när- mare undersöka arbetslivets faktiska med- verkan i dagens yrkestekniska utbildning borde det framgått med all önskvärd tydlig- het, att denna medverkan kan översättas till så höga kostnadstal, att de ökningar av sta— tens medverkan som YB:s förslag medför, ändock knappast har mer än marginell be— tydelse.
I direktiven för YB antyds önskvärdheten av att näringslivets insatser i s.k. inbyggd skolform borde stimuleras varigenom bland
annat samhällets kostnader för skolmässig utbildning vid en förväntad ökad efterfrågan på yrkesteknisk grundutbildning skulle kun- na hållas nere. I sitt principbetänkande läg- ger YB förslag som i huvudsak följer direk- tiven och avser att stimulera till ökade ar- betslivsinsatser i vad avser inbyggd under- visning på gymnasial nivå. YB anser allt- jämt att arbetslivets insatser i samverkan bör vara stora och om möjligt stimuleras att öka. Däremot har YB under sitt arbete fått klart för sig att tyngdpunkten härvid kom- mer att flytta från gymnasial utbildning till eftergymnasial. Bland annat följande skäl kan redovisas för YB:s ändrade inställning.
1. Gymnasieskolan har redan nu möjlighet att bereda något över 90 % av ungdomarna en gymnasial skolmässig utbildning och denna kapacitet ökar under 1970-talet.
2. Kravet på att elever i statsunderstödd gym- nasial utbildning skall tillförsäkras största möjliga valfrihet, ett visst minimum av all- mänkunskaper och möjligheter till fritt till- val, har minskat företagens och institutio- nernas möjlighet att inom sin organisation genomföra en mera fullständig gymnasial utbildning. Detta gör sig måhända mest märkbart inom den s. k. lärlingsutbildningen och inom s.k. företagsskolor.
3. Den föreslagna yrkestekniska högskoleut- bildningen öppnar nya möjligheter för in- satser från arbetslivets sida.
Som en övergripande synpunkt vill YB också peka på den ökade roll som enligt YB:s förslag bör tillkomma den lokala skol- styrelsen. (Märk att YB med lokal skolsty-
relse avser de 120 skolstyrelser som svarar för gynmasieregionens gymnasieskolorgani- sation.) Enligt YB skall dessa skolstyrelser spela en avgörande roll vid samordningen och utförandet av all yrkesteknisk utbild- ning inom regionen oavsett form och sta- dium. YB vill härigenom verka för en de- centralisering av olika beslut och till en för- enkling av bland annat bidrags-, samver- kans- och utföranderutiner. Bland annat tor- de en indelning av skolor i exempelvis A— och B-skolor (se avsnitt 7.2) bli helt onödig. Över huvud taget blir fördelning på skol- former ointressant och i stället framstår varje cnskild utbildning som det väsentliga oavsett var den ges. Den lokala skolstyrel- sen avgör i varje sådant fall hur en ut- bildning bäst skall organiseras och ger ytt- rande härom till myndighet som har att besluta i statsbidragsfrågor.
I det följande redovisas YB:s förslag till samverkan i kostnader i samma ordning som motsvarande förslag i samverkan m. m. och utförande presenterats i kapitlen 5 och 6.
8.2. Arbetsmarknadens lokala yrkesråd (ALY)
YB räknar med i genomsnitt tio deltagare i rådets sammanträden. Antalet sammanträ- den beräknas bli i genomsnitt fem per ar- betsår vartill kommer i genomsnitt tre in- formationssammankomster eller motsvaran- de. Kostnader för resor och traktamenten har satts till 3 000 kronor per yrkesråd i full vetskap om mycket stora variationer mellan t. ex. Skåne och Norrbotten. Härtill kommer resekostnad och traktamenten för arbetsmarknadskonsulenten med i genom- snitt likaledes 3000 kronor per arbetsår. Slutligen skall yrkesrådet ha medel för in- formationsmaterial och dylikt och för att kunna bestrida möteskostnader etc. Konsu- lentens lön har satts till 50 000 kronor per år vartill kommer 20 % påslag för sociala kostnader eller sammanlagt 60000 kronor per år. YB föreslår ingen kansliorganisation
för ALY men räknar kostnad för expenser, anlitande av skrivhjälp (skrivbyrå) etc. till 7 000 kronor per år och yrkesråd. En sam- manställning ger följande årskostnad per yrkesråd:
Ledamöter:
10 X 5 sammanträdes-
arvoden år 100: — 5 000: —
10 X 3 mötesarvoden
åt 100: — 3 000: _
Specialuppgifter : 50
måndagar år 100: _— 5 000: —
Resekostnader och
traktamenten 3 000: _— 16 000: _— Arbetsmarknadskonsulent:
Lön (inkl. sociala
kostnader) 60 000: ——
Resekostnader och
traktamenten 3 000: — 63 000: _ Kanslikostnader:
Informationsmaterial
och dylikt 3 000: — Möteskostnader etc. 1 500: -—
Expenser, skrivhjälp
etc. 7 000: _ 11 500:—
Detta ger per yrkesråd och år 90 500 kro- nor och för samtliga 120 yrkesråd vid ut- byggd organisation i runt ta] 11 MKr.
Här föreslagen organisation avlöser nuva- rande yrkesråd.
YB föreslår att kostnaderna för de lokala yrkesråden till 100 % bestrides av stats- medel.
8.3. Arbetsmarknadens regionala yrkesråd (ARY)
YB räknar med att i genomsnitt 12 personer deltar i rådets sammanträden. Dessa beräk- nas till fem per arbetsår vartill kommer tre sammankomster för information etc. Rese— ersättning och traktamenten för ledamöter- na har satts till 6 000 kronor per råd och arbetsår. Tid för Specialuppgifter har beräk- nats till 50 mandagar. Arbetsmarknadskon- sulentens lön är också här satt till 60000 kronor per år (inkl. sociala kostnader) och hans resekostnader och traktamenten till 8 000 kronor. För kanslikostnader beräknas 15 000 kronor per år. En sammanfattning
ger följande årskostnad per regionalt yr- kesråd.
Ledamöter: 12 X 5 sammanträdes-
arvoden åt 100: —— 6 0001-— 12 x 3 mötesarvoden a 100: —— 3 600: _— Specialarbeten : 50
mandagar å 100:—— 5 000:— Reseersättning och
traktamenten 6 000: — 20 6001—— Arbetsmarknadskonsulent:
Lön (inkl. sociala
kostnader) 60 000: —
Reseersättning och
traktamenten 8 000: — 68 000: —— Kanslikostnader:
lnformationsmaterial 6 000: _—
Expenser, skrivhjälp
etc. 9 000: —— 15 000: —
Detta ger per regionalt yrkesråd och år 103 600 kronor och för samtliga 24 råd vid fullt utbyggd organisation i runt tal 2,5 MKr.
De föreslagna regionala yrkesråden avlö- ser nuvarande tekniska råd knutna till läns- skolnämnderna.
YB föreslår att kostnaderna för de re- gionala yrkesråden till 100 % bestrides av statsmedel.
8.4. Arbetsmarknadens centrala yrkesråd (ACY)
Av skäl som redovisas i kapitel 5 bör det centrala yrkesrådet tills vidare repliera på nuvarande Arbetsmarknadens yrkesråd, som har att på lämpliga vägar undersöka möjlig- heterna till ändrad organisation och vidgade arbetsuppgifter. Något statsbidrag bör i av- vaktan härpå inte utgå för rådets verksam- het. Däremot bör rådet tillförsäkras ersätt- ning för det arbete som utföres inom ramen för samverkan arbetsliv-skola. Härom vill YB anföra följande.
En av rådets centrala arbetsuppgifter är att svara för arbetslivsinriktad information till såväl utbildningsmyndigheter som till de regionala och lokala yrkesråden. För de se-
nare räknar YB medel för anskaffning av informationsmaterial och det blir naturligt att delar härav tillföres det centrala rådet som betalning för gjorda tjänster. YB förut- sätter att liksom hittills utbildningsmyndig- heter m. fl. skall ha möjligheter att av sina anslag köpa den arbetslivsinriktade informa- tion som tillverkas och distribueras bland an— nat av Arbetsmarknadens centrala yrkesråd.
Det centrala yrkesrådet skall också svara för fortbildning av arbetsmarknadskonsulen- terna i de lokala och regionala yrkesråden. För sådan utbildning — som planeras i sam- råd med skolöverstyrelsen — skall det cen- trala rådet uppbära ersättning som till 100 % täcker kostnaderna. Vid en utbyggd samver- kansorganisation kan fortbildningsbehovet uttryckas i förslagsvis tre veckokurser per år med vardera 25 deltagare. Med använd— ning av skolöverstyrelsens egen beräknings- metod som ger en genomsnittlig kostnad per deltagare av 700 kronor per vecka, erhålles för fortbildningen av arbetsmarknadskonsu- lenter en årlig utgift av i runt tal 50000 kronor.
8.5. Bidrag till yrkesteknisk utbildning på gymnasial nivå
YB behandlar här dels växelutbildning, dels inbyggd undervisning, dels skolmässig ut- bildning vid företagsskola.
8.5.1. Växelutbildning
Med växelutbildning förstås en utbildnings— organisation där eleverna under viss tid pla- ceras i företag eller institution för att där fungera som om de vore anställda. Elever- nas aktivitet skall i görligaste mån styras av ett uppgifts- och cirkulationsschema. Vinsten ligger i att eleverna erhåller s.k. miljöprak— tik. YB utgår dock ifrån att den lärare i yr— kesteknik som svarar för huvuddelen av den skolmässiga delen av utbildningen kvarstår i tjänst även den tid eleverna tillbringar i växelpraktik och därvid genom regelbundna
besök följer upp elevaktiviteten och med företrädare för företag eller institution dis- kuterar eventuella förbättringar av utbild- ningsmiljön. YB anser inte att statsbidrag skall utgå till företag eller institution för de- ras medverkan i växelutbildning, eftersom denna utbildning inte medför några bety- dande merkostnader för företaget. Däremot bör det vara angeläget för skolan/lokala skolstyrelsen/ lokala yrkesrådet att stimulera företaget/institutionen till att låta de med- arbetare som regelmässigt medverkar i om— händertagande av elever genomgå instruk- törsutbildning.
8.5.2. Inbyggd undervisning och skolmässig utbildning i företagsskola
Med inbyggd undervisning förstås här all yrkesteknisk undervisning på det gymnasiala stadiet, som förlägges till annan plats än den av samhället drivna gymnasieskolan och för vilken statsbidrag förväntas utgå. Den lokala skolstyrelsen har att pröva varje sådant be- hov av inbyggd undervisning liksom också av skolmässig utbildning i företagsskola för vilken ansökan om statsbidrag föreligger och skall därvid beakta följande:
1. Undervisningen skall fylla ett behov som inte kan tillgodoses av samhällsdrivna sko- lor inom regionen.
2. Oavsett kravet i punkt 1 kan undervisning- en ge tillfälle att tillämpa nya och i olika avseenden unika metoder eller utnyttja ut- rustning som samhällsdrivna skolor inte har tillgång till.
3. Undervisningen skall bedrivas i lokaler som ger acceptabla möjligheter till effek- tiv undervisning och som samtidigt till- godoser rimliga krav på god arbetsmiljö för eleverna och lärarna.
4. Undervisningen skall ske efter läroplan, fastställd av central Skolmyndighet.
5. Elev i inbyggd undervisning skall tillför- säkras samma rätt till allmänkunskaper och fritt tillval som tillkommer elev i motsva- rande undervisning i gymnasieskolan. Detta krav kan väl tillgodoses också genom att eleven får sin undervisning i allmänna äm- nen och i fritt valda ämnen vid gymnasie- skolan och resten av den yrkestekniska ut- bildningen i företaget/institutionen.
6. Undervisningen skall ombesörjas av lä- rare, instruktörer etc. med godtagbar äm- neskunskap och med pedagogisk-metodisk utbildning.
7. Undervisningen skall vara öppen för all den insyn som den lokala skolstyrelsen fin- ner rimlig eller som annan Skolmyndighet kan föreskriva.
8. Elever till undervisningen skall antagas på samma sätt som är fastställt för sökande till gymnasieskola och i fri konkurrens med dessa.
9. Mellan lokal skolstyrelse och företag/insti- tution som bedriver inbyggd undervisning skall upprättas avtal som bland annat ga- ranterar elevens rätt till fullföljd utbild- ning. 10. Den lokala skolstyrelsen skall ha rätt att temporärt ge hel eller partiell dispens från ett eller flera av ovanstående krav.
Vad YB ovan anfört avser i första hand heltidsundervisning, men kan på enahanda premisser också avses gälla deltidsundervis- ning bedriven i företag eller institution.
För den medverkan företag eller institu- tion presterar skall statsbidrag utgå. YB har därvid diskuterat ett antal alternativa lös- ningar. Besvärande har därvid varit att kun- na sätta statsbidraget i en rimlig relation till de verkliga kostnader för medverkande fö- retag/institution. Skolöverstyrelsens beräk- ning att en årselev i yrkesskola kostar cirka 7300 kronor har därvid endast varit till ringa hjälp, eftersom spridningen mellan olika typer av utbildningen är stor. En upp- fattning härom kan man få av bestämmel- ser för statsbidrag till s.k. A-skolor (en- skilda yrkesskolor) där bidraget till särskilda kostnader uppgår till 8 000 kronor för kurs inom industri och hantverk av verkstads- skolekaraktär, medan bidraget är endast 1 000 kronor till kurs för handel och 1 500 kronor till kurs för husligt arbete.
En annan svårighet ligger i att vissa kostnader är oberoende av antalet elever så länge dessa kan sammanhållas i en grupp. Detta gäller t. ex. lärarlöner. Andra kostna- der såsom utgifter för stadigvarande och förbrukningsmateriel varierar med antalet elever.
Det har vidare varit svårt att finna en formel för beräkning av statsbidrag lika an-
vändbar för t. ex. företagsskola med lokaler och utrustning i många fall likvärdig eller t.o.m. bättre än gymnasieskolan och å andra sidan utbildning av enstaka elev hos många mindre företag, där eleven erbjudes en autentisk arbetsmiljö, men där den ut- bildningstekniska utrustningen vanligen sak- nas eller är bristfällig.
YB har i sitt principbetänkande —- vilket redan refererats —— föreslagit ett bidrag lika med full lärarlön under vissa villkor att utgå med en femtondel för varje elev. SÖ har i sitt yttrande häröver i stället föreslagit att bidraget skall beräknas enligt formeln:
elevantalet )( lektionsantalet )( lektionsarvodet 15
Båda förslagen torde vid full tjänstgöring ge i stort samma utfall. Svagheten ligger i att de inte utan vidare är användbara för t. ex. dagens lärlingsutbildning.
YB har också genom rundskrivelsc till över hundratalet företagsskolor försökt skaf- fa sig en uppfattning om de verkliga kost- nader för den utbildning som där bedrivs — vanligen inom naturvetenskapligt-tekniska sektorn. Trots en del ojämnheter i svarsma- terialet går det dock att visa att de verkliga kostnaderna i genomsnitt ligger mellan 7 000 och 7 500 kronor per årselev. Detta styrker uppfattningen att yrkesteknisk utbildning på det gymnasiala stadiet i regel kan ske billi- gare inom företag än inom samhällsdrivna skolor. En bidragande orsak härtill är givet- vis att den produktion eleverna de facto ut- för kan krediteras utbildningskontot.
YB har grundat sitt slutliga förslag till statsbidrag till inbyggd undervisning på den fulla tillliten till de lokala skolstyrelsernas kompetens, att pröva varje behov av in- byggd undervisning.
YB föreslår att för inbyggd undervisning efter prövning av lokal skolstyrelse skall ut- gå ett statsbidrag motsvarande halva verk- liga kostnaden för företaget/ institutionen, dock högst 4000 kronor per årselev. För att emellertid undvika en besvärlig lokal prövning av dessa kostnader, föreslår YB, att ersättningen utgår med schablonbelopp, som fastställes av skolöverstyrelsen i sam-
råd med branschernas organisationer. Vid undervisning som omfattar kortare tid än ett läsår skall bidraget utgå med en fyrti- ondedel för varje påbörjad elevvecka. Vid bidrag till deltidsundervisning omräknas elevtimmar till elevvecka med 35 timmar/ lektioner per sådan vecka. YB förutsätter att vid inbyggd undervisning som utan änd- ring pågår två eller flera år i följd särskild ansökan om statsbidrag ej behöver lämnas varje år.
YB anser det naturligt att de föreslagna statsbidragsbestämmelserna får börja tilläm- pas successivt och att redan påbörjad ut- bildning — t. ex. lärlingsutbildning —— måste få fullföljas enligt nu gällande anvisningar. Fullt genomslag torde YB:s föreslagna reg- ler för statsbidrag för inbyggd undervisning inte kunna få förrän förslagsvis fr. o. m. läs- året 1973/74, men de bör kunna äga giltig- het för alla nya projekt fr.o.m. läsåret 1971/72.
8.5.3. Elevinternat
Om i avtal mellan lokal skolstyrelse och företag/ institution avseende inbyggd under- visning eller skolmässig utbildning i före— tagsskola förutsättes att visst antal elever skall bo i internat (elevhem, förhyrda rum etc.), skall för driftkostnaderna utgå statsbi- drag. YB föreslår att detta bidrag utgår med hälften av företagets/institutionens redovi- sade kostnader, dock med högst 2 000 kro- nor per årselev. Vid internat av kortare längd omräknas bidraget enligt samma grun- der som angetts i avsnitt 8.5.2.
Enligt den lokala skolstyrelsens bedöman- de kan i vissa fall i underlaget för här avsett bidrag också få inräknas företagets/institu- tionens verkliga kostnader för elevernas kost. I en sådan beräkning må även ingå kostnader för elever som inte bor i internat. Skolstyrelsen bör därvid ha som riktmärke att elever i inbyggd undervisning och skol- mässig utbildning i företagsskola tillförsäk- ras samma måltidsservice som elever i an- nan skolmässig utbildning inom styrelsens ansvarsområde.
YB:s förslag till statsbidrag för inbyggd un- dervisning och skolmässig utbildning i före- tagsskola på det gymnasiala stadiet förut- sättes medföra en avlösning av samtliga nu gällande statsbidragsbestämmelser för lär- lingsutbildning, företagsskolor och andra enskilda yrkesskolor liksom för inbyggda skolor.
Emellertid måste man inom ett så flexi- belt område som den yrkestekniska utbild— ningens möta krav på statsbidrag, som inte kan tillgodoses inom ramen för YB:s före— gående förslag. Så t. ex. bör det vara rimligt att antaga, att det inom det tekniska områ- det kan uppkomma av samhället accepte- rade utbildningsbehov, där kraven på exklu- siva personella och materiella resurser gör det omöjligt att bedriva utbildningen annor- städes än i ett företag eller en institution. I sådana fall bör det enligt YB:s uppfattning vara möjligt att i avtal träffat direkt mellan central Skolmyndighet och företag/institu- tion också fastställa högre statsbidrag.
8.6. Bidrag till yrkesteknisk utbildning på eftergymnasial nivå
Arbetslivets engagemang i yrkesteknisk ef— tergymnasial utbildning såväl yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) som annan kom- mer att öka starkt under 1970-talet. Denna ökade insats är en nödvändighet redan nu inom det humanistiskt-sociala området och kommer att bli det också inom de ekono- miska och naturvetenskapligt-tekniska om- rådena. Den eftergymnasiala utbildning av formen yrkesteknisk högskoleutbildning som redan finns ger viss grund för bedömning av kostnaderna. Utbildningen vid seminari— erna för huslig utbildning kostar exempelvis cirka 13 000 kronor och motsvarande vid Statens institut för högre utbildning av sjuk- sköterskor cirka 10000 kronor. YB har i sitt betänkande Yrkesteknisk högskoleutbild- ning räknat med att sådan utbildning inom naturvetenskapligt-tekniska sektorn kommer
att kosta cirka 12000 kronor, allt räknat för årselev.
Det bidrag som är aktuellt i förevarande betänkande avser statsmedel att utgå till fö- retag eller institution som antingen själv ge- nomför en eftergymnasial yrkesteknisk ut- bildning eller delvis medverkar i sådan. För de insatser arbetslivet därvid gör bör enligt YB:s förslag utgå ett statsbidrag motsvaran- de hälften av företagets/ institutionens kost- nader, dock med högst 6000 kronor per årselev. Vid medverkan/kurser av kortare längd än ett läsår, utgår statsbidraget med en fyrtiondedel för varje påbörjad elev- vecka. I den mån utbildningen ges på deltid omräknas elevtimmarna till elevveckor med 30 timmar/lektioner i varje.
Önskemål från arbetslivet om att få på- börja eftergymnasial yrkesteknisk utbildning med statsbidrag skall till en början ställas till skolöverstyrelsen som har att samråda med Arbetsmarknadens centrala yrkesråd. Statsbidragsberättigad eftergymnasial yrkes- teknisk utbildning genomförd med arbetsli- vets medverkan skall följa av ACY tillstyrkt och av tillsynsmyndighet fastställd läroplan. Tillsynsmyndighet skall godkänna nytillkom- mande lärares kompetens.
8.7. Bidrag till branschkonsulenter
I kapitel 5 redovisar YB behovet av bransch- konsulenter och deras arbetsuppgifter. YB visar i samband därmed att konsulenterna har att verka för effektivisering av all yrkes- teknisk utbildning inom sitt ämnesområde oavsett utbildningsform och stadium. Skäl finns därför att huvuddelen av konsulenter- nas lön täckes med statsbidrag som skall uppbäras av den bransch/motsv. som an- ställt konsulenten och svarar för hans eller hennes lön jämte övriga personalkostnader. YB beräknar statsbidraget till belopp mot- svarande lön enligt lk U 14: 16 i dyrorts- grupp 4, för närvarande (1970) 3 530 kro- nor per månad eller 42 360 kronor per år. YB föreslår dessutom att det tills vidare bör finnas 50 bidragsrum om vardera nyss-
nämnda årsbelopp och att det må ankomma på branscherna att i samråd med Arbets- marknadens centrala yrkesråd fördela dessa statsmedel på konsulenter anställda på hel- eller deltid. ACY:s roll som samordnare blir speciellt betydelsefull i det fall önskemål om branschkonsulenter överstiger antalet disponibla bidragsrum och ett urval därför måste ske. Ett annat skäl för ACY:s insatser är behovet av en central uppföljning av kon- sulenternas verksamhet. Information därom fångas upp av de lokala och regionala yr- kesråden och distribueras därifrån till ACY.
YB:s förslag under punkt 8.7 innebär ett årligt anspråk på statsmedel av (50 X 42 360:——) = 2118 000 kronor, avr. 2,1 MKr.
8.8. Kostnader för fackinspeklion
YB föreslår att till en början 30 årstjänster inrättas och att dessa kan fördelas på fack- inspektörer med olika långa förordnande- perioder. Nuvarande lön för gymnasieinspek- törer utgår enligt U 26 jämte avlöningsför- sträckning. Med rimligt pålägg för personal- kostnader torde varje årstjänst kräva mel- lan 95000 och 98 000 kronor. YB räknar här med 95 000 kronor per tjänst eller sam- manlagt (30lX 95 000:—) = 2 850 000 kro- nor, avr. 2,9 MKr.
8.9. Instruktörsutbildning
YB föreslår att grundkurs för instruktörer omfattande tre veckor (alternativt uppdelad i två perioder om två plus en veckor) fr. o. m. läsåret 1971/72 varje år anordnas för 700 deltagare. Med hänsyn till att dessa instruktörer är verksamma i yrkesteknisk utbildning inom företag och institutioner an- ser YB att samtliga kostnader för deltagare i grundutbildningen skall bestridas med statsmedel. Då emellertid ett förfarande med ersättning för avstådd lön skulle med- föra en onödigt krånglig betalningsrutin fö-
reslår YB att ett schablonberäknat arvode med 400:— per kursvecka skall utgå till varje deltagare. Övriga kostnader utföres enligt skolöverstyrelsens beräkningsgrunder med 700: — per kursvecka och deltagare. Detta ger tillsammans 1 100 kronor per del- tagare och kursvecka eller sammanlagt per budgetår (700 )( 3 X 1100:—) = 2 310000 kronor, avr. 2,3 MKr.
YB förutsätter att arbetslivet i de fall schablonarvodet om 400: per kursvecka inte motsvarar verkligt avstådd lön till del- tagare utbetalar mellanskillnaden.
Av samma skäl som åberopats för statens medverkan i grundutbildningen bör statsme- del också utgå för instruktörernas fortbild- ning. Denna föreslås omfatta en vecka och bör i de flesta fall kunna ges som deltids- kurs på hemort eller i hemregion. Deltagare behöver därvid inte avstå från lön och nå- got motsvarande arvode behöver inte heller utgå. Kurskostnaderna kan bli betydligt läg- re än för grundkurs, eftersom reseersättning och traktamente i samband med resa före- kommer endast i ringa omfattning. Å andra sidan skall det inte vara otänkbart att, då särskilda skäl finns, anordna en fortbild- ningskurs på heltid, varvid samma regler för bidrag bör gälla som ovan föreslagits för grundkurs.
Antalet deltagare i fortbildningskurserna torde under de första åren bli relativt högt eftersom sådan utbildning knappast före- kommit och ett stort ackumulerat behov kan beräknas föreligga. YB räknar med 1 000 deltagare per år under första hälften av 1970-talet. Därefter kan antalet förmod- ligen minska. YB sätter kurskostnaden för en veckokurs (lika med 30 timmar/lektio- ner) till 400:-— per deltagare. Detta ger sammanlagt för fortbildning av instruktörer en årlig kostnad för statsverket av (1000 X 400: —) = 400 000 kronor (0,4 MKr).
YB föreslår också en vidareutbildning av instruktörer till utbildningsledare o.dyl. men lämnar inget förslag till vare sig kurs- längd eller innehåll. YB anser att denna ut- bildning bör utformas i samråd mellan Ar- betsmarknadens centrala yrkesråd och ve- derbörande skolmyndighet och att i sam-
band därmed också frågan om eventuellt statsbidrag bör diskuteras.
3.10. Kostnader för ALU-rådet (kapitel 6)
Rådet, som omfattar 15 ledamöter, avses sammanträda fyra gånger per år. Med hän- syn till ledamöternas kvalifikationer räknar YB med ett arvode av 200: ——- per ledamot och sammanträde. Kostnaderna för telefon, kontorsmateriel och arbetstid torde kunna bli relativt begränsade. Den största utgifts- posten blir ersättningen till den deltidstjänst- görande kvalificerade verkställande ledamo- ten, vars arvode för kvartstidstjänst, inklu- sive sociala kostnader, torde böra beräknas till ca 25 000 kronor.
Kostnaderna skulle med dessa utgångs- punkter fördela sig på följande sätt och upp- gå till följande belopp:
15 x 4 sammanträdesarvoden
a 200: — 12 000: —
Specialuppgifter för adjungerade le- damöter 50 mandagar a 100: — 5 000: — Verkställande ledamot, arvode 25 000: — Expeditionskostnader 15 000: — Resekostnader och traktamenten 20 000: —— 77 000: ——
avr. 80 000 kronor
8.11 Sammanfattning av förslag om sam- verkan [' kostnader
8.11.1 Konsekvenserna av YB:s förslag att statsbidrag skall utgå med 4 000 kronor per årselev vid yrkesteknisk utbildning på gym- nasial nivå är mycket svåra att bedöma. Å ena sidan har YB redan i sitt fjärde betän- kande rörande kostnadsberäkningar för sina förslag till yrkesteknisk grundutbildning inom gymnasieskolans ram redovisat utgif- terna vid en elevfrekvens motsvarande cirka 35 procent av årskull. Dessa utgifter är be- räknade för skolmässig — och alltså erfa- renhetsmässigt dyrare — utbildning, varför varje övergång från skolmässig till inbyggd utbildning minskar utgiften för stat och kommun. Å andra sidan finns redan nu
inbyggd utbildning — inbyggd skola — där statsbidraget utgår med lägre belopp än vad YB föreslår. Vid mot dagens läge oföränd- rad fördelning på skolmässig och inbyggd utbildning medför sålunda den föreslagna höjningen av statsbidraget också en ökad statsutgift.
Till den mycket komplicerade bilden hör även förhållandet att arbetslivet, av skäl som YB tidigare redovisat i förevarande be- tänkande, kan förväntas lägga tyngdpunkten av sitt intresse för medverkan i yrkesteknisk utbildning till det eftergymnasiala stadiet. Härtill medverkar bland annat de avsevärt skärpta krav på utbildningens kvalitet som enligt YB bör vara en förutsättning för att statsbidrag skall utgå. YB har därför an- ledning tro att skillnaden mellan nu utgåen- de statsbidrag och av YB föreslagna kom- mer att i hög grad utjämnas genom att allt färre bidragsrum tas i anspråk av arbets- livet. I den mån detta ej kommer att ske, utan statens utgifter reellt ökar, bör man enligt YB erinra sig att prishöjningen avser en utbildning av bättre kvalitet än den som för närvarande ges, med god anpassning till den gymnasieskola för vilken läroplan fast- ställts av Kungl. Maj:t i maj 1970.
8.11.2 Också YB:s förslag till statsbidrag för viss internatverksamhet är svåra att kost- nadsberäkna. Avsikten med bidraget är, att göra det möjligt för de lokala skolstyrelser- na, att i ökad omfattning tillförsäkra även elever från mera avlägsna delar av skol- styrelsens ansvarsområde en med andra ungdomar jämförbar utbildningsservice. I vilken utsträckning detta kommer att ske kan givetvis inte YB förutse. Det är dock fullt klart att varje ianspråkstagande av det föreslagna statsbidraget innebär en ökning av kostnaderna i jämförelse med nuläget.
8.11.3 Den sammanlagda kostnaden för yr— kesteknisk utbildning på eftergymnasial nivå har YB redovisat i sitt sjätte betänkande rö- rande yrkesteknisk högskoleutbildning. Skol- mässig sådan utbildning förekommer redan nu, men däremot knappast någon inbyggd. Varje årselev som ges sin yrkestekniska hög-
skcleutbildning i inbyggd utbildning minskar därför de statsutgifter YB redovisat i YB VI. YB har, som redan framhållits, anled- ning tro att arbetslivets intresse för den in- byggda utbildningen i ökande omfattning kommer att flyttas från det gymnasiala till det eftergymnasiala stadiet.
8.11.4 Övriga kostnadskrävande förslag i förevarande betänkande kan sammanfattas sålunda:
MKr Statsbidrag till lokala yrkesråd (ALY) 11 Statsbidrag till regionala yrkesråd
(ARY) 2,5 Statsbidrag till fortbildning av arbets-
marknadskonsulenter 0,05 Statsbidrag till branschkonsulenter 2,1 Kostnader för fackinspektörer 2,9 Statsbidrag till grundutbildning av
instruktörer 2,3 Statsbidrag till fortbildning av
instruktörer 0,4 Statsbidrag till ALU-rådet 0,08
21,33
A vrundal 21 millioner kronor per år
9. Sammanfattning
Utredningsarbetets utgångspunkter (kap. 1 )
I direktiven för YB understryker departe- mentschefen betydelsen av att näringslivet i ökande omfattning kan stimuleras till aktiv samverkan med samhällets skolor i vad av- ser yrkesutbildning på olika nivåer. I sam- mand därmed skall beredningen överväga vilka ytterligare resurser som bör ställas till arbetslivets förfogande och vilken utökad pedagogisk service samhället skall lämna. YB skall vidare överväga den lämpliga för- delningen mellan skola och arbetsliv och möjligheterna till att låta den grundläggande utbildningen i skolmässiga former följas av insatser från arbetslivets sida.
Viktiga utgångspunkter för YB:s arbete med förevarande betänkande har också va- rit de förslag YB framlagt i sina tidigare be- tänkanden samt de synpunkter i övrigt på samverkan mellan skola och arbetsliv som framförts av beredningen. Likaså har YB tagit stor hänsyn till de yttranden som inkommit i samband med remissbehandling- en av dessa tidigare betänkanden. Särskilt intresse har därvid de synpunkter som fram- förts på YB:s tidigare förslag till statsbidrag för arbetslivets medverkan i yrkesutbild- ningen.
Exempcl från andra länder (kap. 2)
YB redovisar några utvecklingstendenser i Sovjetunionen, England, Västtyskland, Frank-
rike och Holland. Man kan notera en stark strävan till ökad samverkan mellan arbets- liv och skola —— för närvarande bäst full- följd inom Sovjetunionen — med en för- skjutning från traditionell lärlingsutbildning till mera skolmässig grundutbildning. Av in- tresse är också de speciella finansierings- system som tillämpas i England och nume- ra också i Frankrike. YB har diskuterat fi- nansiering av detta slag men inte funnit anledning att frångå vårt nuvarande stats- bidragssystem.
Nuvarande samverkan (kap. 3)
Det finns redan nu ett betydande antal samarbetsorgan mellan skola och arbetsliv. Bland statliga organ nämner YB skolöver- styrelsen med länsskolnämnderna, arbets- marknadsstyrelsen med länsarbetsnämnder- na. Vidare Samarbetsdelegationen för om- skolningskurser m.m. (SAMS), universitets- kanslersämbetet och Statens personalutbild- ningsnämnd (PUN). För det kommunala området redovisar YB samarbetsvägar inom såväl primärkommuner som landstingsom- råden. Samverkansorgan inom organisatio- ner, företag och institutioner ges en relativt fyllig redovisning omfattande bland andra, Arbetsmarknadens yrkesråd, centrala yrkes- nämnder, lokala yrkesnämnder och yrkes— kommittéer, Rådet för tjänstemannautbild- ning inom industrin jämte andra exempel på partsorgan i yrkesutbildningsfrågor.
Förutom en uppräkning av olika sam- arbetsorgan upptar kapitlet också en be— skrivning av olika områden för sådan sam- verkan såsom företagsskolor, lärlingsutbild- ning, instruktörsutbildning liksom även an- nan pedagogisk-metodisk utbildning.
Bedömning av nuläget (kap. 4)
Det stora antalet samarbetsorgan medför en- ligt YB:s mening svårigheter för etablering av rationella kontaktvägar, eftersom såväl myndigheter som företrädare för arbetslivet ofta känner villrådighet inför val av rätt in- formations- och diskussionsväg. Samtidigt medför nuvarande system att ett stort antal kvalificerade personer sysslar med likartade problem utan tillräckliga möjligheter till ra- tionell samverkan. YB hävdar därför nöd— vändigheten av att kontaktvägarna kartläg- gcs och att åtgärder vidtas för att skapa en effektivare och mera rationellt utbyggd sam- verkansorganisation. YB framhåller Arbets- marknadens yrkesråd som ett gott exempel på en organisation, där samordning av in- satser på yrkesutbildningens område kan initieras och genomföras.
Arbetsmarknadens representation i skol- överstyrelsen diskuteras, varvid YB konsta- terar en viss begränsning i dessa arbetslivets företrädares möjligheter att tränga in i alla yrkesutbildningsproblem. Samtidigt erinrar YB om att antalet skolkonsulenttjänster är allt för ringa för att kontaktytan mot arbets- livet skall bli tillnärmelsevis jämförbar med arbetslivets egen gentemot skolverket.
YB redovisar en undersökning som gjorts rörande kontaktorganen mellan skola och arbetsliv på de regionala och lokala planen. Därav framgår att de kontaktorgan som för närvarande finns fungerar otillfredsställande i väsentliga avseenden. Uppgifter har läm- nats av kommunala yrkesskolor, enskilda yrkesskolor, sjuksköterskeskolor, sjöbefäls- skolor, centra för arbetsmarknadsutbildning och länsskolnämnder.
YB har i tidigare betänkanden framhållit betydelsen av att det yrkesanalytiska arbetet som en grund för yrkesutbildningens dimen-
sionering och innehåll intensifieras. YB re- dovisar några yrkesanalyser som genomförts i god samverkan mellan skola och arbetsliv men noterar avslutningsvis den kvarstående stora bristen på sådan verksamhet. Arbetslivets medverkan i framtagning av läromedel är helt nödvändig inom det yrkes- tekniska utbildningsområdet. Likaså måste arbetslivet göra insatser på forskning och utveckling av sådana hjälpmedel. YB fram- håller den ökade betydelsen av framställning av s.k. studiepaket för att klara det växan— de behovet av integrerad yrkesteknisk un— dervisning. Särskilt starkt blir detta behov vid inbyggd undervisning med få elever. De diagnostiska proven får en allt större betydelse i samma mån som den traditio- nella betygssättningen minskar i omfattning eller försvinner. De är också av stort värde vid den fortlöpande kontroll av utbildnings- resultatet ställd i relation till uppställda yrkeskrav som anses vara nödvändig oavsett övriga värderingsregler. YB anser att de diagnostiska proven i stor utsträckning bör framtagas av arbetslivet och dess experter. YB påpekar den ofta bristfälliga pedago- giska-metodiska utbildningen hos de perso- ner som medverkar i den inbyggda under- visningen. Genom de skärpta krav på denna inbyggda skolform, som YB framlägger i detta betänkande, accentueras nödvändighe- ten av de medverkandes utbildning. Lärarnas fortbildning genom bland annat yrkesstudier fungerar för närvarande inte helt tillfredsställande. Svårigheter har note- rats för lärarna att få kontakt med lämp- liga företag/institutioner. Detta och andra skäl synes utgöra orsaken till den förhållan- devis ringa efterfrågan på yrkesstudier.
Förslag till framtida samverkan (kap. 5)
YB framlägger vissa förslag till förändring- ar i de samverkanformer som rör det sam- hälleliga skolväsendet. Denna begränsning beror bland annat på att arbetslivets sam— arbetsorgan tillkommit genom partsförhand- lingar och att deras verksamhet är inskriven i avtal eller sker informellt. YB:s förslag
förutsätter emellertid också en vilja från arbetsmarknadsparternas sida att ompröva sina nuvarande samarbetsformer med syfte att åstadkomma en effektivare samverkan.
YB föreslår att det med början den 1 juli 1972 inrättas Arbetsmarknadens lokala yrkesråd (ALY). De bör anknytas till de c 120 skolstyrelser, inom vars ansvarsområ- de gymnasieskolan kommer att ligga. Rå- den bör omfatta minst tre företrädare för vardera arbetsgivare och arbetstagare samt minst en representant för skolstyrelse. Min- sta antal ledamöter blir därigenom sju. Leda— möterna förordnas av länsskolnämnd för tre år åt gången. Till rådet skall knytas en hel— tidsanställd tjänsteman benämnd arbetsmark- nadskonsulent. Denne är anställd vid skol- styrelsen/Skolkansliet med i instruktionen inskriven uppgift att vara verkställande tjän- steman åt rådet.
Enligt YB:s uppfattning bör arbetsuppgif- terna för ALY vara
att följa och utreda utbildningsbehovet inom gymnasieregionen,
att följa verksamheten vid regionens sko- lor och därvid bland annat genom besök uppmärksamma utbildningens önskvärda an- passning till arbetslivet,
att följa den inbyggda undervisningen och verksamheten vid företagsskolor,
att mottaga och förmedla information, att taga initiativ till och medverka i in— formationsmöten av skilda slag,
att biträda vid studiedagar, studiebesök och planering, genomförande och uppfölj- ning av praktisk yrkesorientering,
att inom ramen för tillgänglig tid och per- sonella resurser aktivt medverka i yrkes- och studierådgivning inom alla utbildnings— former inom regionen,
att medverka vid anskaffning av externa arbetsobjekt samt
att i övrigt verka för en effektiv samver- kan mellan arbetsliv och skola.
Den nya organisationen, som till en bör- jan föreslås införd i Malmöhus län, Värm- lands län, Västerbotten län, Västmanlands län och Östergötlands län, skall vara helt genomförd senast i juni 1975.
Nuvarande yrkesråd bör försvinna i sam- ma takt som den föreslagna samverkans— organisationen genomföres. YB föreslår att en styrgrupp tillsättes för att under över— gångsskedet bevaka genomförandet av det nya samarbetssystemet och tillse att under hand gjorda erfarenheter kommer planerad övergång till godo.
YB föreslår likaså inrättande av regionala samverkansorgan benämnda Arbetsmarkna- dens regionala yrkesråd (ARY). Dessa in- rättas i varje residensstad i samma takt som de lokala råden. Rådet bör i likhet med ALY bestå av en fast kärna av ledamöter som till sig adjungerar företrädare för andra regionala organ och organisationer i den utsträckning de olika ärendenas behandling så motiverar. Den fasta kärnan av ledamö- ter bör utgöras av tre företrädare för var- dera arbetstagare och arbetsgivare samt en företrädare för var och en av länsstyrelsens föreslagna enhet för samhällsplanering, läns- skolnämnd, länsarbetsnämnd och landsting- ets utbildningsavdelning (motsv.) eller sam- manlagt minst tio ledamöter. Rådet bör or— ganisatoriskt knytas till länsskolnämnden på samma sätt som nuvarande tekniska råd. Ledamöter föreslås av representativa regio- nala eller centrala organisationer respektive berörda länsorgan och landsting samt för- ordnas av skolöverstyrelsen. Mandattiden bör vara tre år och sammanfalla med den för länsstyrelsens lekmannastyrelse. Till var- je regionalt råd knytes en arbetsmarknads- konsulent, anställd vid länsskolnämnden och med i instruktionen inskriven uppgift att vara verkställande tjänsteman åt rådet.
Enligt YB:s uppfattning bör arbetsuppgif- terna för ARY vara
att mottaga och förmedla information om arbetsliv och arbetslivsinriktad utbildning,
att själv taga initiativ till informations- sammankomster och informationskampanjer rörande arbetsliv och arbetslivsinriktad ut- bildning,
att medverka i inom regionen förekom- mande planering av arbetslivsinriktad utbild- ning,
att biträda vid inom regionen förekom- mande yrkes- och studievägledning,
att medverka i inom regionen förekom- mande planering av fortbildning och vidare- utbildning av lärare, instruktörer etc.,
att medverka till samordning inom regio- nen av branschkonsulenternas verksamhet,
att samverka med lärarskolor inom re- gionen,
att fungera som remissorgan i frågor av- seende arbetslivsinriktad utbildning,
att upptaga till behandling frågor som hänskjutits till ARY från ett eller flera lo— kala yrkesråd samt
att i övrigt verka för en effektiv samver- kan mellan arbetsliv och skola.
I samband med att de regionala samver— kansorganen tillsättes avlöses de nuvarande tekniska råden vid länsskolnämnderna.
YB:s förslag till centralt samverkansorgan präglas av förhållandet att det på denna nivå redan existerar ett stort antal väl eta- blerade samarbetsgrupper. YB har därför föreslagit att nuvarande Arbetsmarknadens yrkesråd tills vidare skall fungera som ett arbetsmarknadens centrala yrkesråd (ACY) och att på sikt skall kunna öppnas möjlig- heter att fördela kontaktarbetet på ett mera rationellt sätt än det nuvarande. YB fäster därvid stor vikt vid arbetsmarknadsparter- nas prövning av frågan om ett centralt sam- verkanorgan.
Enligt YB:s mening bör Arbetsmarkna- dens centrala yrkesråd (ACY) ha till uppgift
att utreda och följa den yrkestekniska ut- bildningen inom landet,
att genom åtgärder av olika slag verka för en ökad och effektivare yrkesteknisk ut- bildning, varvid inte minst den yrkestek- niska högskoleutbildningen bör göras till fö- remål för ACY:s uppmärksamhet,
att stimulera och samordna de centrala yrkesnämndernas verksamhet,
att ge råd och anvisningar till Arbets- marknadens regionala yrkesråd och Arbets- marknadens lokala yrkesråd,
att avge yttrande över lämplighet hos sö- kande till tjänst som arbetsmarknadskonsu- lent,
att svara för dessa konsulenters arbets- livsinriktade fortbildning och eventuella vi- dareutbildning,
att medverka till att vägar öppnas för ett rationellt informationsflöde inom samver- kanssystemet ACY-ARY-ALY,
att själv genom konferenser, skrifter och i andra lämpliga former medverka till sådan informationsdistribution,
att samordna och vid behov initiera för yrkesteknisk utbildning erforderligt yrkes- analytiskt arbete,
att samverka med lärarskolor, i första hand sådana med arbetslivsinriktad lärar- utbildning,
att centralt samordna utbildning av in- struktörer och andra personalutbildare inom arbetslivet samt
att i övrigt upptaga frågor av allmän eller principiell betydelse för yrkesteknisk utbild- ning.
YB:s förslag påverkar inte nuvarande cen- trala uppgift för Arbetsmarknadens yrkes- råd att vara ett samarbetsorgan för yrkes- utbildningsfrågor mellan Svenska arbetsgi— varföreningen och Landsorganisationen. Ef- ter hand som de ökade kontakterna ger an— ledning till förändring av denna centrala uppgift måste sådana förändringar föregås av omsorgsfulla förberedelser mellan berör- da parter.
YB understryker betydelsen av en utveck- lad yrkes- och studievägledning i samverkan mellan skola och arbetsliv. Beredningen kny- ter stora förhoppningar till de föreslagna såväl lokala som regionala yrkesråden, i vil- kas uppgift bland annat ingår att stimulera rådgivningsverksamheten och själv inom ra- men för sina resurser ta aktiv del häri.
Antalet statsbidragsrum för branschkon- sulenter bör utökas. YB föreslår statsbidrag motsvarande femtio årstjänster. Fördelning— en av bidragen skall ske i samråd med ACY och branschkonsulenternas fältarbete före- slås bli samordnat under medverkan av det regionala yrkesrådet.
YB:s synpunkter på fackinspektionen — framförda redan i YB III redovisas ånyo och YB föreslår att trettio årstjänster inrät— tas. Förordnandeperiodema bör i allmänhet vara korta och endast undantagsvis omfatta sex år. Fackinspektörema bör rekryteras bland personer verksamma inom arbetslivet,
bland lärare och skolledare inom yrkestek- nisk utbildning samt bland forskare och me- todutvecklare inom det yrkestekniska om- rådet.
Framtida samverkan arbetsliv—lärarskola (kap. 6)
I systemet för samverkan och ansvarsfördel- ning mellan arbetsliv och skola spelar den arbetslivsinriktade lärarutbildningen en vä- sentlig roll och lärarskolorna för sådan ut- bildning intar en central plats i samarbets— organisationen. Lärarskolorna svarar för- utom för utbildningen av arbetslivsinriktade lärare också för mottagning och distribution av pedagogisk och metodisk information till den yrkestekniska utbildningen. Lärarsko- lorna avses komma att göra värdefulla in- satser för pedagogisk bearbetning av yrkes- analytiskt grundmaterial.
YB föreslår en kontinuerlig studiegång för instruktörer med grundutbildning, fort- bildning och vidareutbildning. Den sist- nämnda bör organiseras i samverkan med andra utbildningar av utbildningsledare.
Yrkesstudier för yrkestekniska lärare bör underlättas genom ökade insatser från ar- betslivet samtidigt som de föreslagna lokala och regionala samarbetsorganen bör med- verka genom kartläggning av tillgången på lämpliga företag/ institutioner.
YB framhåller arbetslivets medansvar för lärarinformation i samband med skolornas studiedagar liksom även dess medverkan i vidareutbildning av adjunkter i yrkesteknik för erhållande av lektorskompetens.
En ökad samverkan mellan arbetsliv och lärarskola avseende pedagogiskt-metodiskt utvecklingsarbete och forskning kommer enligt YB:s uppfattning att bli av betydelse för utvecklingen av all yrkesteknisk utbild- ning oavsett stadium. Dessutom kan arbets- livets yrkesanalytiska verksamhet stimuleras av en sådan samverkan samtidigt som onö- digt dubbelarbete kan upptäckas i tid och förhindras.
YB understryker betydelsen av den ar- betslivsinriktade lärarutbildningen genom att föreslå att samrådsgrupp för sådan utbild-
ning — ALU-rådet — inrättas under sam— verkan av ett stort antal centrala organisa- tioner och myndigheter. Rådets uppgifter blir i första hand
att följa utbildningen av lärare för arbets- livsinriktad utbildning,
att verka för att sådant utrednings- och forskningsarbete, som kan befordra den ar- betslivsinriktade lärarutbildningen, kommer till stånd och genomföres,
att verka för att det nydanade pedago- gisk-metodiska utvecklingsarbete, som lärar- skolan i enlighet med sin uppgift bedriver, så inriktas, att det kan stimulera och betjä- na arbetslivsinriktad utbildning såväl inom det offentliga skolväsendet som inom ar- betslivet,
att verka för att pedagogiska rön och er- farenheter från den arbetslivsinriktade ut- bildning, som bedrives inom arbetslivet, ock- så kommer lärarutbildningen till godo samt
att fungera som remissinstans i frågor som berör arbetslivsinriktad utbildning.
Samverkan i kostnader: Utgångsläge för YB:s överväganden (kap. 7)
YB redovisar dels nuvarande statsbidrags- bestämmelser, dels YB:s förslag till ändring- ar därav framförda i tidigare betänkande, framför allt i principbetänkandet YB I. Dess- utom redogör YB för den översyn av stats- bidragen till enskilda yrkesskolor som på- börjats av skolöverstyrelsen. I redovisningen ingår också några av de synpunkter på stats- bidragsbestämmelserna som framförts av oli- ka organisationer och myndigheter i sam- band med remissbehandlingen av föregående YB-betänkanden.
Samverkan i kostnader: YB:s förslag (kap. 8)
I några övergripande synpunkter redovisar YB skälen till varför arbetslivets intresse för yrkesteknisk utbildning genomgår en viss förskjutning från det gymnasiala till det eftergymnasiala stadiet. Bland annat fram- hålles gymnasieskolans möjligheter att i en nära framtid erbjuda plats för praktiskt alla ungdomar i 16- till 18-årsåldern. Vidare no-
teras arbetslivets svårigheter att erbjuda den utbildning i allmänna ämnen och den val- frihet som läroplanen för gymnasieskolan förutsätter.
YB slår också fast den stora betydelse som den lokala skolstyrelsen förutsättes få vid bedömningen av olika yrkestekniska ut- bildningar inom regionen. I samband här- med skärper YB kraven på arbetslivets med- verkan i den mån statsbidrag skall utgå. På det gymnasiala stadiet skall följande villkor uppfyllas.
]. Undervisningen skall fylla ett behov som inte kan tillgodoses av samhällsdrivna skolor inom regionen. h) Oavsett kravet i punkt 1 kan undervis- ningen ge tillfälle att tillämpa nya och i olika avseenden unika metoder eller ut- nyttja utrustning som samhällsdrivna skolor inte har tillgång till.
3. Undervisningen skall bedrivas i lokaler som ger acceptabla möjligheter till ef- fektiv undervisning och som samtidigt tillgodoser rimliga krav på god arbets- miljö för eleverna och lärarna.
4. Undervisningen skall ske efter läroplan, fastställd av central skolmyndighet.
5. Elev i inbyggd undervisning skall tillför- säkras samma rätt till allmänkunskaper och fritt tillval som tillkommer elev i motsvarande undervisning i gymnasie- skolan. Detta krav kan väl tillgodoses också genom att eleven får sin under- visning i allmänna ämnen och i fritt val- da ämnen vid gymnasieskolan och res- ten av den yrkestekniska utbildningen i f öretaget/ institutionen.
6. Undervisningen skall ombesörjas av lä- rare, instruktörer etc. med godtagbar ämneskunskap och med pedagogisk-me- todisk utbildning.
7. Undervisningen skall vara öppen för all den insyn som den lokala skolstyrelsen finner rimlig eller som annan skolmyn- dighet kan föreskriva.
8. Elever till undervisningen skall antagas på samma sätt som är fastställt för sö- kande till gymnasieskola och i fri kon- kurrens med dessa.
9. Mellan lokal skolstyrelse och företag/ institution som bedriver inbyggd under- visning skall upprättas avtal som bland annat garanterar elevens rätt till fullföljd utbildning. YB föreslår att den lokala skolstyrelsen skall ha rätt att temporärt ge hel eller par- tiell dispens från ett eller flera av ovanstå- ende krav. YB föreslår att statsbidraget för yrkestek- nisk utbildning på gymnasial nivå höjs till ett belopp motsvarande halva redovisade kostnaden, dock högst 4 000 kronor per års- elev. För yrkesteknisk utbildning på högre nivå blir motsvarande belopp 6 000 kronor. I båda fallen gäller omräkningsregler för utbildningar av kortare varaktighet än ett läsår liksom också för deltidsundervisning.
Även kostnader för internatverksamhet — godkänd av den lokala skolstyrelsen — skall ersättas med statsbidrag upp till halva redo- visade kostnaden, dock med högst 2000 kronor per årselev.
YB föreslår, i insikt om det ytterst kom- plicerade yrkestekniska utbildningsområdet, att för enstaka exklusiva utbildningar avtal skall kunna träffas mellan central skolmyn- dighet och berört företag/ institution, varvid statsbidrag skall kunna utgå med högre be- lopp än vad ovan sagts.
YB anser att de föreslagna statsbidragen skall kunna ersätta alla hittillsvarande bi- drag av statsmedel.
,J_;_, |.r " u' .",
.'.'.J_ _ _ |; _ '_fr=, ;Iå—,..'-,i.|.".;,
l-"' t..-.ei- .i_r 199.111. 'i!” _i'f',
H).-f.,?" LW”'r.'..,.'..'1lj__ii'_';".-.'._:..|.i
":.-'.:
&%%', FW .
'.Tlg' ..|
MPH. ii.-arr. - " Marre en
*'"'..' "r": ' ..» Hr.-db”. "'-,.,'v-,7.,- 4' ..,-., p.|..p.g..'
'4'u'f..F d|—
., 41 Jr.—';.— :.'._'='--.i_'_-_ '-' 1",'_ ',”. '. ”."” MHNÅIåLj "hår!! . "le " .._., ,'El'l '.. ..—, '__._—-_
lllrl.'-'ll1_ll.'l'll rf.;h _ 'å'-"N' 'ih .
.. . . __.VW
* & då”. - rl ; __ %*!!! "&_-*I. als—' . -____|.
nell-i..".- Haq,:-
natur-'
' m'a—353
_. MNW-"""? the"... _ ,
—' r' "J'h,,1L'l'.ntl'.'..'..".j',.'-..'-jnlä ...nu—n.". Jr_ _E'Är ,ämwä'rl
,. __ ”__-”_
_I-Hl .: ,...
Nordisk udredningsserie (Nu) 1970
Kronologisk förteckning
(9 (34901 thum—
. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordel. . Uddannelses- og forskningssporgsmål. . Pravelosladelse. . La coopération internordique en matiéres écono-
miques et culturelles. .Nordisk gränsregion miljövård och urbanisering.
Konsumentundervisning i skolen. . Merking av brann- og helsefarlige stoffer. . Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—21
april 1970.
. lnnstilling om harmonisering av skoleordningene ide
nordiske land.