SOU 1970:59

TEKO-industrierna inför 70-talet

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Kungl Maj:t bemyndigade den 17 maj 1968 statsrådet Wickman att tillkalla sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna.

Till sakkunniga utsågs den 14 juni 1968 landshövding Mats Lemne, ordförande, samt byråchefen Curt Canarp, riksdagsledamot Sigrid Ekendahl, direktör Göte Johansson, förbundsordförande Ivan Lind, direktör Ivar Lindquist, kommerserådet Olle Lindqvist, förbundsordförande Valter Sjöberg, direktör Lennart Tessmar och direktör Rudolf Wall- dén. Utredningen antog namnet TEKO-ut- redningen.

Att som experter biträda utredningen för- ordnades under 1968 ekonomie licentiat John Ekström, planeringschef Eric Petters- son, direktör Valter Strandberg, direktör Sten Bernunger, direktör Tore G Sergenius och förste ombudsman Stig Björkhammar samt under 1969 kanslirådet Tony Hag- ström.

Utredningens sekreterare har varit direk- tör Göran C-O Claesson och civilekonom Arvid Sundin. Under kortare perioder har civilekonom Jan-Erik Modig assisterat. Kon- torssekreterare har varit fru Barbara Virag.

Med skrivelse den 26 augusti 1969 över- lämnade TEKO-utredningen en första rap- port. I denna behandlades huvudsakligen tre områden, nämligen formerna för offent- lig upphandling av TEKO-produkter, ex— portfrämjande åtgärder samt ett utbildnings- program. Utredningens förslag på dessa om-

råden lades sedan till grund för proposition nr 41 år 1970 vars förslag i huvudsak an— togs av riksdagen den 29 april 1970.

Bifogade betänkande utgör en slutredovis- ning av utredningens arbete. För att på kor— tast möjliga tid få fram erforderligt mate- rial och åstadkomma den nödvändiga ge- nomgången av ämnesområdet har utred- ningen med vederbörliga bemyndiganden anlitat olika myndigheter, utredningsinstitut och personer för speciella uppgifter.

Sålunda har Stanford Research Institute undersökt konkurrensläget för den tyngre konfektionsindustrin. Institutet utnyttjade därvid i sin tur för speciella uppgifter dels ett internationellt konsultföretag på konfek- tionsområdet, Kurt Salmon Associates, dels de svenska konsultföretagen PEKAB och Montex-Member Service AB, det senare an- knutet till Sveriges Konfektionsindustriför- bund.

Statistiska centralbyrån har sammanställt och bearbetat uppgifter ur statistiken över företagens vinst- och finansieringsförhållan— den. Utredningen har därigenom fått under- lag för bedömning av TEKO-branschernas lönsamhetsutveckling. Undersökningen inne- bar att SCB:s statistikmatcrial användes på ett nytt sätt vid en branschanalys av detta slag. En rad definitionsproblem uppstod där— för vid vilkas lösning utredningen erhöll hjälp av experter från organisationer och banker.

En statistisk analys har utarbetats inom

Kommerskollegium, gällande 1960-talets ut— veckling i fråga om produktion, import och export samt tillförsel till den svenska mark- naden av TEKO-varor. Detta arbete har letts av avdelningsdirektör Nils Karlsson i sam- råd med utredningen.

En av utredningens ledamöter, kommerse- rådet Olle Lindqvist, har författat en redo- görelse för den handelspolitiska ramen (Bilaga 5). Under sin behandling av utrikes— handeln har utredningen dessutom haft till- gång till underhandsmaterial från en utred- ning vid Industriens Utredningsinstitut om lågprisimporten. Lågprisutredningens förfat- tare, departementssekreterare Åke Sund- ström, har vidare ställt ett sammandrag av sin utredning till TEKO-utredningens förfo- gande. '

Inom textil— och konfektionsindustriför- bunden har aktuarie Stig Karlander i sam- råd med utredningen utarbetat en prome- moria som utgjort ett underlag för utred- ningens kapitel om arbetsmarknaden. Mate— rialsammanställningar har vidare verkställts

Stockholm den 20 oktober 1970

av Handelns Utredningsinstitut, pol mag Bo H Engström och AB Balanskontroll. Direk- tör Bertil Petzén i sistnämnda företag har dessutom konsulterats fortlöpande i frågor som gällt bedömningen av olika företag och delbranscher.

Material och synpunkter beträffande forskning och utveckling har erhållits från experter i olika forskningsorgan och orga- nisationer. Bla har professor Joel Lindberg vid Svenska Textilforskningsinstitutet utar- betat en promemoria som lagts till grund för delar av kapitlet om forskning och ut- veckling.

Utredningens arbete har givetvis varit be- roende av samarbete med TEKO-industrier- nas företag och organisationer. Under arbe- tets gång har utredningen mött samarbets- vilja och öppna dörrar överallt — även hos företag med svåra akuta problem. Utred- ningen riktar ett tack till alla dem inom TEKO-industrierna som på olika sätt under- lättat utredningens arbete.

Mats Lemne

Curt Canarp Ivan Lind Valter Sjöberg

Sigrid Ekendahl Ivar Lindquist Lennart T essmar

Göte Johansson Olle Lindqvist Rudolf Walldén /Göran C-O Claesson Arvid Sundin

1. Sammanfattning

Som framgår av direktiven, återgivna i bi- laga l, tillsattes TEKO-utredningen mot en bakgrund av minskande sysselsättning i de svenska textil- och konfektionsindustrierna och kraftigt ökande import av vissa varu- slag. Samma bakgrund har, som framgår av bilaga 2, föranlett tillsättandet av liknande utredningar i en rad andra industriländer. I sammanfattning har TEKO-utredningens uppdrag varit

att bedöma hur textil- och konfektionsin- dustrierna kommer att utvecklas om inga särskilda åtgärder vidtas, att undersöka om åtgärder kan utformas som ökar de svenska företagens kon- kurrenskraft och föreslå sådana åtgär- der, att undersöka om åtgärder behöver utfor- mas i syfte att hjälpa arbetskraft som eljest skulle få betydande problem i samband med friställningar och föreslå sådana åtgärder, att bedöma om åtgärder är erforderliga av beredskapsskäl och föreslå sådana åt- gärder.

Med detta betänkande framlägger utred- ningen sin slutrapport. Utgångspunkter- na ges i kapitel 2 med referat av direktiven och tidigare utredningar. Det visar sig att TEKO-utredningarna i Sverige och utom- lands ger en likartad bild som dessutom i sina huvuddrag stämmer med vad man haft anledning vänta från ekonomisk-teoretisk

synpunkt beträffande utrikeshandelns ut- veckling på TEKO-området. Det framgår sålunda att länder med lägre löner tenderar att överta priskänslig standardproduktion från länder med högre löner. Samtidigt sti- ger totalförbrukningen och blir mer diffe— rentierad, och därmed skapas förutsättning- ar för produktion av mindre priskänsliga varor.

F örbrukningen av textil- och konfektions- varor, vilken behandlas i kapitel 3, upp- går i Sverige till 6 miljarder kronor. Det största förbrukningsområdet är kläder och beklädnadsväv. Därnäst följer två andra stora förbrukningsområden, teknisk textil och hemtextil. Teknisk textil omfattar pro- dukter som används vid industriell tillverk- ning. Det kan vara fråga om halvfabrikat, tex armeringsduk för linoleummattor, eller produkter nödvändiga för en viss produk- tionsprocess utan att ingå i den slutliga pro— dukten, tex maskinfilt. Hemtextil omfattar kökstextilier, bäddutrustning, inredningstex- tilier () dyl.

Inom teknisk textil och hemtextil över- väger expansiva sektorer. Under 60-talet har förbrukningen ökat av teknisk textil med nära 7 % per år och av hemtextil med 8 % per år. Enligt utredningens bedömning kommer denna expansion att fortsätta. Un- der 70-talets första hälft väntas expansionen dock ske i något långsammare takt. Bakom denna bedömning ligger att realinkomsterna enligt den pågående långtidsutredningens

prognos väntas öka långsammare under den- na period än under 60-talet.

Den totala förbrukningen av kläder öka- de med nära 5 % per år mellan 1960 och 1968. Beklädnadsområdet rymmer dock fle- ra betydligt mer expansiva sektorer. För- brukningen av trikåväv har tex ökat med 15 % per år under 60-talet. Expansionen har emellertid ofta inneburit att gamla produk- ter trängts tillbaka till förmån för nya. Tra- ditionell beklädnadsväv har t ex minskat. Den kraftigaste expansionen noteras för trikå, vars utveckling i hög grad gynnats av att syntetgarnerna är bättre lämpade för tri- kåtillverkning än vad tidigare garner varit, och för lättare och informella plagg. Stagna- tion eller sjunkande efterfrågan noteras främst för tyngre, formella plagg av tradi- tionella material.

Såväl ökningen i stort som dess differen- tierade karaktär stämmer väl med tidigare gjorda prognoser. Samma omständigheter är nu förhanden som när dessa prognoser gjor- des. TEKO-utredningen anser därför att den observerade utvecklingen kommer att fort- sätta, dock i den långsammare takt som mo- tiveras av det ovan nämnda antagandet om en långsammare tillväxt av realinkomsterna.

Distributionen av TEKO-varor behandlas i kapitel 4. KF, de stora varuhuskedjorna och flerbutiksföretagen har ökat sin andel av den totala TEKO-försäljningen via de- taljist från 24 % 1960 till 49 % 1969. Sam- tidigt har andelen för enbutiksföretagen och företagen med enstaka lokala filialer minskat från 68 % till 40 %.

Denna förändring beträffande distribu- tionskanalerna har inte varit neutral i för- hållande till sortimentet. Bilaga 3 visar att expansionen för massdistributionsföretagen på TEKO-området i hög grad förklaras av att det främst är de som sålt de expande- rande varorna —— lättare och informellare plagg — medan det traditionella sortimentet å andra sidan främst säljs av enbutiksföreta- gen. Bilaga 4 behandlar bl a några viktigare varors fördelning efter typ av återförsäljare. TEKO-utredningen har inte haft anledning göra någon egen framtidsbedömning be- träffande distributionens utveckling efter-

som enbart publicerade planer för utbygg- naden av stormarknader visar att utveck- lingen kommer att fortsätta.

Utrikeshandeln med TEKO-produkter kännetecknas, som framgår av kapitel 5, av en snabbt växande import — och en ännu snabbare växande export. Importen har ac- celererat under 60-talet och haft en genom— snittlig ökning av 10% per år. Exporten har ökat i genomsnitt 17 % per år. I abso- luta tal har importen dock ökat mycket mera än exporten beroende på en betydligt större volym vid periodens början. Såväl importen som exporten samvarierar i hög grad med förbrukningen. Utrikeshandeln tenderar med andra ord att öka mer i fråga om varor med ökande förbrukning än i fråga om varor med stagnerande eller minskande förbrukning.

Den ökande exporten förklaras i huvud- sak av att marknadens differentieringskrav ökar med stigande inkomster. Då öppnas möjligheter för export även av mindre pris- känsliga varor. Den ökande importen för- klaras till en del på samma sätt. Den sven- ska marknadens krav blir sålunda allt mer differentierade och kan inte fyllas av sven- ska företag enbart. Härtill kommer emeller- tid att utländska TEKO-företag i regel kan priskonkurrera hårdare än svenska. Löne- nivån i Sverige är betydligt högre än i alla konkurrentländer utom USA, och för de flesta produkter är samma tillverkningstek- nik tillämpbar överallt. Härtill kommer att Sverige jämfört med övriga industriländer tillämpat en mindre restriktiv importpolitik gentemot de extrema låglöneländerna, vilket innebär att den svenska marknaden fått ta emot en proportionsvis stor andel av låglöne- ländernas export. Räknat per invånare och år köpte Sverige redan år 1968 TEKO-varor från låglöneländema för över 50 kr. När- mast följde de övriga nordiska länderna och Storbritannien som köpte för ungefär halva beloppet per invånare. Övriga länders låg— prisimport var betydligt mindre, i några fall helt obetydlig räknat per invånare.

TEKO-utredningen har inte funnit några omständigheter som tyder på att import- trycket skulle lätta och förutser därför att importökningen fortsätter om inga åtgärder

vidtas. Som bakgrund för behandlingen av frågan om eventuella åtgärder redovisas i bilaga 5 det handelspolitiska spelrummet för val av olika åtgärder.

TEKO-industriernas struktur behandlas i kapitel 6. De omfattande nedläggningama under 50— och 60-talet har i förening med de företagsekonomiska fördelarna av en geo- grafisk koncentration lett till att TEKO- industrierna i ökad utsträckning nu återfinns i dessa industriers gamla kärnområde i västra Sverige. En tredjedel av TEKO—industriernas arbetare finns nu i Borås-regionen och hälf- ten inom Älvsborgs län och angränsande Skaraborgs och Göteborgs och Bohus län. I Älvsborgs län är nästan hälften av alla indu- striarbetare anställda i TEKO-företag och i Borås tre fjärdedelar.

Företagskoncentrationen synes inte ha ökat generellt. Företagsstrukturen har där- emot ändrats i stor utsträckning efter mönst- ret att de allra största företagen och de allra minsta fått en ökad andel av produktionen och antalet anställda. Förhållandena varie— rar emellertid kraftigt från delbransch till delbransch. I den expansiva trikåindustrin har de ledande företagen ökat sin produk- tionsandel av strumpor och underkläder me- dan mindre företag ökat sin andel i fråga om tex överkläder. På senare tid har Inves- teringsbanken och Industriförbundet gjort omfattande sonderingar beträffande möjlig- heterna att inom den tyngre konfektionsin- dustrin åstadkomma vissa sammanslagning- ar. Denna verksamhet börjar nu att avsätta resultat.

Som framgår av kapitel 7 visar produk- tionen på TEKO-området en mycket diffe- rentierad utveckling. Produktionen av tek- nisk textil har ökat med 6,8 % per år under 60-talet och produktionen av hemtextil med 7,5 % per år. I fråga om beklädnadsväv och konfektion är utvecklingen starkt differen- tierad för olika delområden. Konfektions- volymen ökade totalt sett, i huvudsak under periodens början. Den genomsnittliga ök- ningen blev 3,2 % per år. Produktionen av beklädnadsväv gick något tillbaka.

Enligt TEKO-utredningens bedömning finns det utsikter att produktionsökningen

på TEKO-området fortsätter, låt vara med den avmattning som prognosen om realin- komsternas lägre tillväxttakt under första hälften av 70-talet motiverar. Produktions- ökningen är emellertid inte på något sätt given. Svensk produktion av varor som främst säljs med priset som konkurrensme- del kommer sannolikt även i fortsättningen att minska betydligt. Härtill kommer inom några delbranscher att många företag har att möta 70-talets påfrestningar med det svaga utgångsläge som återhållna investe- ringar under flera år utgör.

Av kapitel 8 framgår att TEKO-industri- ernas produktivitet i stort sett ökat i takt med genomsnittet för all svensk industri. En fortsatt produktivitetsökning i samma takt försvåras emellertid av att investering- arna hållits tillbaka under senare år inom flera delbranscher. Lönsamheten har gått ner, vilket framgår av en specialundersök- ning vars metoder redovisas i bilaga 6 och resultat i kapitel 8 och bilaga 8. Lönsam- heten varierar emellertid kraftigt såväl mel- lan olika delbranscher som mellan olika företag i samma delbransch. En specialun- dersökning av den tyngre konfektionen (bi- laga 3) tyder på att svenska företag får be- tala för sin lilla hemmamarknad i form av en fördyrande sortimentsbredd och höga fasta kostnader för utvecklings- och säljfunk- tioner i förhållande till produktionsvolymen.

Arbetskraft och löner behandlas i kapi- tel 9. Där visas att TEKO-industrierna i Sverige i betydande utsträckning sysselsätter sådana kategorier arbetskraft som oavsett bransch har lägre löner än genomsnittet för all industri. Trots detta är det stora proble- met från konkurrenssynpunkt att de svenska TEKO-företagen arbetar med en väsentligt högre lönenivå än de utländska konkurren— terna. Detta har varit och är en av de vik- tigaste faktorerna bakom importökningen.

Antalet sysselsatta i textilindustrin mins- kade under 50-talet med 30 % och från 1959 till 1967 med 27 % . Antalet sysselsatta i konfektionsindustrin minskade under 50- talet med 11 % och 1959—1967 med 18 %. Minskningen fortsätter. Mot bakgrunden av att produktionsökningen som nämnts väntas

avta till följd av en svagare ökning av real- inkomsterna finner utredningen det mest sannolika vara att 60-ta1ets minskningstakt, 3,4 % om året, fortsätter. Detta skulle inne- bära att antalet TEKO-anställda under 70- talet reducerades från 70 000 till 50 000.

Nya material och nya slutprodukter base- rade på dessa material har utgjort ett syn- nerligen dynamiskt inslag under 50- och 60- talen. I kapitel 10 ställs därför frågan om väsentligt ökad satsning på forskning och utveckling skulle kunna förändra den nuva- rande utvecklingen för de svenska TEKO- industrierna på något avgörande sätt. Svaret på frågan blir att en omfattande, kontinuer- lig verksamhet på detta område är nödvändig för att upprätthålla de svenska TEKO-före- tagens konkurrenskraft. Det finns redan in- stitutioner lämpade för forskningsuppgifter- na och för att biträda företagen med denna kontinuerliga satsning. Något enskilt projekt som skulle innebära en väsentlig förändring på kort sikt synes inte kunna anges.

Utredningens slutsatser redovisas i kapitel 11. En övergripande slutsats är att TEKO- industriernas svårigheter inte beror på till- fälligheter utan intimt sammanhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i förening med Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och liberala handelspolitik. TEKO-industriernas utveckling under 60- talet stämmer i själva verket väl med vad man hade kunnat vänta med utgångspunkt från periodens allmänna ekonomiska ut- veckling — och stämmer dessutom med vad som faktiskt förutsades före periodens bör- jan. Bedömningen av 70-talet bör ha en minst lika säker grund som bedömningen av 60-talet hade för tio år sedan.

Mot denna bakgrund har TEKO-utred- ningens förslag i kapitel 11 utformats med två huvudsyften. Det ena är att åstadkomma bättre förutsättningar för att svenska företag skall kunna förstärka sin konkurrenskraft på sådana områden där svensk tillverkning synes ha goda marknadsutsikter. Det andra syftet är att åstadkomma lämpligaste hjälp för sådana personer och samhällen som drabbas av de väntade friställningarna. Där- med blir utredningens förslag följande.

Åtgärder för omställning och företags- utveckling

För varje problemområde har företagsled- ningen en serie beslut att fatta som vart och ett inverkar på företagets fortsatta verksam- het. De TEKO-företag som skall ha utsikter att överleva med tillfredsställande lönsam- het måste ha en företagsledning som kan åstadkomma tillfredsställande underlag för sitt beslutsfattande. TEKO-utredningen an- ser att en effektivisering av företagens cen- trala och strategiska beslutsprocesser måste främjas dels genom att företagsledande per- sonal utbildar sig fortlöpande, dels genom att företagen bereds ökade möjligheter att anlita utomstående expertis. Inom båda om- rådena har utredningen avgivit förslag i sin delrapport 1969 vilka efter beslut av riks— dagen nu är under genomförande. Företags- ledarutbildningen ingår i ett program för ut- bildning av flera kategorier personal i an- svarig ställning inom företagen. Anlitandet av utomstående expertis kan ske med bi- drag från staten som ett led i det exportpro- gram som är under uppbyggnad på Kom- merskollegium.

Utredningen föreslår nu statliga bidrag för att under en omställningsperiod ge TEKO- företag möjlighet att utnyttja konsulter och annan expertis på olika områden. Det kan vara för undersökningar gällande marknads- bedömning, rationalisering, produktionsom- läggningar, sammanslagningar och andra omställningsprojekt av mer genomgripande slag. Utomstående expertis bör även i viss utsträckning kunna utnyttjas vid genomfö— randet av åtgärder i företagen. Utredningen föreslår vidare att statliga lånegarantier skall kunna användas för att underlätta finansie- ringen av omställningsåtgärder.

Programmet bör enligt TEKO-utredning- ens uppfattning administreras som en paral- lell till det nämnda exportprogrammet. Möj- lighet bör alltså öppnas för Kommerskolle- gium att bevilja bidrag och lånegarantier för undersökningar och omställningsåtgärder. Genom detta program blir det möjligt att effektivare tillvarata den omställningsstimu- lerande effekten av exportprogrammet. Inte

minst viktigt är att statliga bidrag för utnytt- jande av konsulttjänster väsentligt torde öka möjligheterna till framgång vid de olika för- sök som görs att åstadkomma en omstruktu- rering genom sammanslagningar och före- tagsköp. Specialundersökningar på olika områden kan nämligen i hög grad under- lätta sådana förhandlingar.

Utredningen föreslår att bidrag skall kun- na beviljas inom ramen 10,5 miljoner kro- nor och lånegarantier inom ramen 22,5 mil- joner kronor för budgetåren 1971/ 74, d v s återstående tid för de TEKO-program som redan är igång.

För vissa program rörande forskning och teknisk utveckling föreslår utredningen att tillägg till nu löpande anslag skall lämnas med totalt 12 mkr under en treårsperiod.

Övriga åtgärder

Den internationella TEKO-marknaden kän- netecknas enligt TEKO-utredningens mening av speciella konkurrensförhållanden som vid en total avveckling av bestående importrest- riktioner skulle omintetgöra de svenska TEKO-industriernas omställningsprogram. Utredningen menar att sådana åtgärder från svensk sida är nödvändiga som ger en utsatt industri möjligheter att på ett acceptabelt sätt anpassa sig efter låglönekonkurrensen och vidta de omställningsåtgärder som på- kallas.

Utredningen finner det vidare vara nöd- vändigt att man på svensk sida har god handlingsberedskap för att möta konsekven- serna av ökade importrestriktioner i viktiga importländer. Samtidigt bör Sverige aktivt stödja försöken att åstadkomma internatio- nella överenskommelser på detta område.

TEKO-utredningen föreslår inte någon avveckling av nuvarande restriktioner utan bedömer dessa i väsentliga stycken vara nöd- vändiga under en övergångstid. Utredningen föreslår emellertid att åtgärderna så långt som möjligt ges en systematisk och enhetlig utformning liksom en tillämpning vilken medger en successiv anpassning till konkur- rensförhållandena.

TEKO-utredningen har inte ansett sig kunna bidra till lösningen av uppkomman- de beredskapsproblem utan förutsätter att dessa löses genom den verksamhet som drivs av den speciella myndigheten på detta om- råde, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Kraftfulla arbetsmarknadsåtgärder kom- mer enligt TEKO-utredningens mening att krävas även framdeles. Utredningen riktar speciellt uppmärksamheten mot de grupper av arbetstagare för vilka det inte är realis- tiskt att räkna med en sådan omplacering på den öppna arbetsmarknaden som inne- bär byte av yrke och/eller bostadsort. Ut- redningen föreslår ett nära samarbete mellan TEKO-industrierna och arbetsmark- nadsverket i syfte att öka anställningsmöj- ligheterna för dessa grupper, tex genom vidgad tillämpning av systemet med indu— striellt beredskapsarbete. TEKO-utredningen föreslår i detta syfte att en delegation eller kontaktgrupp knyts till arbetsmarknadssty- relsen med företrädare för branschorgani- sationerna och parterna på arbetsmarkna- den.

Från TEKO-industriernas synpunkt har enligt utredningens mening den starka och ökande koncentrationen till Borås-regionen företagsekonomiska fördelar. Även från ar- betskraftens synpunkt har denna koncentra- tion fördelar i det att den ökar möjligheter- na för friställda att övergå till expanderande företag inom samma yrkesområde. Borås— regionen svarar också för en väsentligt mindre andel av arbetslösheten bland TEKO-industriernas arbetare än vad som motsvarar dess andel av totala antalet arbe- tare i dessa industrier. Från dessa utgångs- punkter anser utredningen det vara ett rea- listiskt mål att vidmakthålla TEKO-syssel- sättningen i denna region trots den pågående minskningen totalt av sysselsättningen i TEKO-industrierna.

TEKO-utredningen är emellertid medve- ten om att den relativt ensidiga och föga till- växtbetonade sammansättningen av närings- livet inom Borås-regionen också innebär nackdelar. Dessa nackdelar accentueras för övrigt av den dragningskraft på arbetskraf- ten som den starkt expansiva Göteborgs-re-

gionen har. Utredningen anser det därför vara nödvändigt att ett lokaliseringsprogram snabbt utarbetas för de båda regionerna med syfte att till Borås-regionen överföra delar av Göteborgs-regionens expansion samt de- lar av den statliga förvaltning som skall decentraliseras. Programmet bör omfatta ut- byggnad av servicefunktioner samt priorite- ring av vägbyggandet mellan Göteborg, Borås och Mark. Utredningen föreslår att den centrala ledningen och samordningen av detta lokaliseringsprogram ägnas särskild uppmärksamhet eftersom programmet berör inte bara näringslivet och myndigheterna i två län utan även flera departement och verk.

2. Utgångspunkter

2.1 TEKO-utredningar en internationell fö- reteelse

Under åren närmast efter andra världskriget utbyggdes Västeuropas produktionskapacitet kraftigt på TEKO-området. Det var en följd av att behovet av textila varor dämts upp under kriget samtidigt som förråden tagit slut. Det var också en anpassning till det förhållandet att en stor del av produktions- kapaciteten i Östeuropa avskärmats från Västeuropa.

Perioden av stark produktionsökning blev emellertid kort. Redan vid ingången av 1950-talet började textilproduktionen i Eu- ropa att minska och under decenniet fick de traditionella textilindustrierna — i första hand bomulls- och ylleindustrin — betydan- de svårigheter. I flera länder va-r förhållan- dena krisartade och ledde till stora inskränk- ningar med betydande olägenheter som följd för både de anställda och företagen. I Sve- rige var problemen störst i ylleindustrin. I flertalet andra europeiska länder var där- emot bomullsindustrin mest utsatt. Det sam- manhängde med att Västeuropas, främst Storbritanniens, bomullsindustri hade avsatt en stor del av sin bomullsvaruproduktion till utomeuropeiska länder och att denna export snabbt minskade.

1960-talet har medfört fortsatta problem för textilindustrin i Västeuropa. Den har förlorat terräng på marknaden samtidigt som ett antal länder i Asien blivit betydan-

de textilproducenter. Parallellt med detta har Västeuropas konfektionsindustri fått erfara en starkt ökad konkurrens från främst Hongkong vartill kommer att han- delsliberaliseringen i området lett till ökad konkurrens också inom Västeuropa. Även konfektionsindustrin har därmed fått avsätt- nings- och friställningsproblem.

TEKO-problem av denna karaktär har inte begränsats till Västeuropa. De har t ex kommit att märkas i Kanada liksom i USA trots det senare landets restriktivare import- politik. Det är därför inte ägnat att förvåna att särskild uppmärksamhet kommit att ägnas TEKO-industrierna i en rad olika län- der. Som framgår av bilaga 2 har enbart un— der åren 1968—70 utredningsrapporter publicerats rörande

o den norska textilindustrin

den brittiska bomullsindustrin den brittiska ylleindustrin den brittiska konfektionsindustrin produktiviteten vid brittisk konfektions- tillverkning OECD:s fiberrnarknad och fiberproduk- tionen Gemensamma marknadens textilindustri USA:s konfektionsirnport USA:s konfektionsindustri USA:s TEKO-industrier arbetskraften i USA:s TEKO-industrier

0 0000

00000

Dessutom pågår en kanadensisk TEKO- utredning, en brittisk trikåutredning och i

Norge har en utredning om landets konfek- tionsindustri påbörjats. Ett italienskt lagför- slag om stöd åt textilindustrier behandlas av EEC-kommissionen.

Förhållandena varierar från land till land. Likväl är det påfallande att de olika utred- ningarna beskriver samma huvuddrag, låt vara med varierande betoning. Bakom he- la det utländska utredningsm-aterialet tycks följande mönster kunna urskiljas: o Produktutvecklingen på fiberområdet skapar nya tekniska möjligheter som bå- de initierar och underlättar förändring— ar. o Krav på förändring kommer med urba- nisering, ökande utbildning och stigan- de realinkomster. o Betydande delar av TEKO-produktionen förutsätter en förhållandevis stor manu- ell arbetsinsats och förläggs därför of- ta till länder med lägre löner.

0 Vad industriländernas TEKO-industrier då måste göra — och i stor utsträck- ning misslyckats med i en rad länder — är att hushålla hårdare med arbetskraf- ten, dvs. rationalisera, att tillverka va- ror som kan konkurrera med andra me- del än priset och att lägga ned i tid de grenar som har klart ogynnsamma utsik- ter.

2.2 Tidigare svenska utredningar

Sverige har varit bland de länder vilkas TEKO-industrier haft de kraftigaste avsätt- nings- och friställuingsproblemen sedan des- sa industrier nådde en kulmen i början av 50-talet. Även i Sverige föranledde dessa problem utredningar som närmare framgår av bilaga 2.

Den s. k. partsutredningen för textilindu- strin redovisade år 1958 dels en sammanfat— tande rapport, dels ett antal separata utred- ningar om bl. a. konsumtion, lönsamhet och arbetsmarknad. Allt sedan dess har parts- organisationema, ofta tillsammans, fortsatt att följa utvecklingen dels löpande, dels ge- nom olika specialstudier.

År 1959 överlämnade en statlig utredning ett betänkande, »Konkurrens under samver-

kan — ett förslag till handlingsprogram för textil- och konfektionsindustrin». Program- mets förslag och rekommendationer har följts i flera avseenden. Det gäller t. ex. viss företagssamverkan och ökade exportan- strängningar.

År 1961 publicerades »Problem inom den tyngre konfektionsindustrin» av Ulf af Trolle med förslag om dels ett informations- program riktat till företagare och dels ett program för direkta strukturingrepp. Efter- frågeutvecklingen, som på partsutredningens vägnar ägnats ett specialstudium 1958 —— »Den textila konsumtionen» av John Ek— ström -— behandlades ånyo 1967 i »Bekläd- nadskonsumtionen — ny analys och prognos för 1975» av John Ekström och Svante Lundberg.

1968 behandlades TEKO-området över- siktligt av koncentrationsutredningen, och samma år framlade Kommerskollegium en studie av vissa delar av TEKO-importen. Sedan 1968 är Industrins Utredningsinsti- tut sysselsatt med en studie av importen från låglöneländema och berör därvid va- ruområden bl. a. inom TEKO-sektom. Åter- kommande undersökningar av prisutveck- lingen på TEKO-området har gjorts av Sta- tens pris- och kartellnämnd.

De svenska utredningarna ger i sina hu- vuddrag samma bild av TEKO-situationen som de utländska. Det svenska materialet in- nehåller en prognos 1958 som 1967 ställdes mot verkligheten under arbetet på en ny prognos. Det är intressant att notera att identifikationen och bedömningen vid det första tillfället av de styrande faktorerna vi- sat sig stämma väl både med senare utländ- ska utredningars bedömning och med den verkliga utvecklingen.

2.3 1968 års utredning av textil och konfek- tionsindustrierna

2.3.1 Direktiven

1968 års utredning av textil- och konfek- tionsindustrierna, i fortsättningen kallad TEKO-utredningen, tillsattes den 17 maj 1968. I direktiven (bilaga 1) ges en situa-

tionsbeskrivning som pekar fram mot beho- vet av en ny utredning. Detta motiveras inte med att de tidigare utredningarna skulle ha givit en otillfredsställande beskrivning och analys — tvärtom sägs uttryckligen att TEKO-utredningens kartläggning av läget väsentligen torde kunna baseras på befintli- ga utrednings-rapporter. Motiveringen för en ny utredning är istället att utvecklingsten- denser som varit skönjbara länge medfört akuta problem vilka kräver nya åtgärder.

Syftet med dessa åtgärder preciseras mot bakgrund av den allmänna näringspolitiken på ett sätt som visar att något försök till spärr på den svenska marknaden av den i början av detta kapitel skisserade internatio- nella utvecklingen inte avses. Det heter att näringspolitiken inte bör syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder be- vara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara, säger direktiven, att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftiga företag.

TEKO-utredningens huvuduppgift anges vara att undersöka TEKO-industriernas möj- ligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen bör dock söka främja en omvandling i sådana former och i en sådan takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöring.

2.3.2 TEKO-utredningens första rapport

Utredningen inledde sitt arbete med en över- siktlig genomgång av TEKO-industriernas situation och konstaterade att problem som legat till grund för utredningen och som re- fererats i direktiven höll på att accentueras. Vissa nedläggningar verkade att vara före- stående inom en nära framtid. Utredningen beslöt därför att gå in direkt på vissa prob— lemområden som ansågs kunna behandlas oberoende av den allmänna marknads- och strukturanalysen. Denna behandling redovi- sades i en delrapport som framlades den 26 augusti 1969.

Tagen som helhet utgör den offentliga sektorn en av TEKO-industriernas största kunder. Utredningen ansåg det därför vara angeläget att etablera bästa möjliga samar- bete mellan TEKO-industrierna och de of- fentliga upphandlarna. Industrin skulle där- igenom få ökade möjligheter att planera sin produktion för offentliga behov och bla förlägga denna till perioder som utgör sä- songsskarvar på den allmänna marknaden. Vidare kunde därmed industrin stimuleras till aktivare satsning på produktutveckling.

Utredningen föreslog följande:

0 Vidgad användning av samarbetskom- mittéer för produktutveckling mellan upphandlande myndigheter och företa- gen o Införande av anbudsförfarande i fråga om forsknings- och utvecklingsprojekt o Förtur för produktutvecklande företag när tillverkningen skall läggas ut o Rullande långtidskontrakt.

Utredningen kunde vidare konstatera att statliga exportfrämjande åtgärder vanligen hade större omfattning i andra länder än i Sverige. Dessa åtgärder förstärker de ut- ländska företagens konkurrenskraft. Om motsvarande åtgärder vidtogs även i Sve- rige, skulle dessa kunna dels stimulera de ännu huvudsakligen hemmamarknadsinställ- da svenska TEKO-företagen att se över sin marknadspolitik, dels underlätta för dem att utnyttja expansionsmöjligheterna genom ökat exportsamarbete.

TEKO-utredningen föreslog ett tidsbe- gränsat försöksprogram med följande hu- vudinriktning:

0 Ett bidragssystem för att främja utar- betandet och genomförandet av lönsam- ma exportprojekt o Kreditgarantier i samma syfte o Utnyttjande av investeringsfonder för exportprojekt och omställning till ex— portförsäljning o Anslag som täcker kollektiva kostnader vid mässdeltagande och gemensamma uppackningar o Anställande av exportkonsulenter till in- dustriernas tjänst.

TEKO-industriernas pressade läge har lett till en eftersläpning av utbildningsinsat- serna i förhållande till utbildningsbehoven. Många TEKO-företag hade svårt att avde- la folk eller resurser för att finansiera del— tagande i utbildning. Den utbildning som drevs för näringslivets behov utformades därför ofta utan kontakt med TEKO-bran- schen och blev därmed ofta olämplig för denna. Inom branschen bedrevs en målstyrd TEKO-anpassad utbildning i branschförbun- dens regi. Den pressade lönsamheten hade dock gjort att inte heller denna utbildning kunnat hålla takt med de ökande utbild- ningskraven.

TEKO-utredningen föreslog ett treårigt program för utbildning enligt följande:

0 För företagsledare: såväl informations- kurser som utbildning i beslutsfattande och marknadsföring m m 0 För marknadschefer, produktchefer, de- signers och liknande personal: special- kurser av olika slag 0 För arbetsledare, arbetsstudiemän och fackliga förtroendemän: såväl informa- tionskurser som grundliga specialkurser.

I prop nr 1970: 41 föreslogs ett program som i allt väsentligt upptog utredningens nämnda förslag utom i fråga om de delar, som avsåg offentlig upphandling. Proposi- tionen antogs av vånriksdagen 1970. Där- med beslöts exportfrämjande åtgärder i form av bla bidrag till vissa tröskelkostnader vid exportprojekt och kollektiva manifesta- tioner för ett sammanlagt belopp av 20 milj. kronor under fyra år. Vidare infördes ett tidsbegränsat system av statliga lånegarantier med årsramar av 7,5 milj. kronor. Utbild- ningsinsatser beslöts för ett sammanlagt be- lopp av 9,2 milj. kronor. Kommerskolle- gium fick i uppdrag att administrera export- programmet, medan utbildningsprogrammet anförtroddes åt Statens institut för före- tagsutveckling.

2.3.3 TEKO-utredningens slutrapport

TEKO-utredningen framlägger nu sin slut- rapport, som omfattar följande.

Tillförseln till marknaden av TEKO-indu- striernas produkter behandlas i nästa kapitel. Den behandlas först därför att det ytterst är marknadstillförseln och därmed konsum- tionsutvecklingen som ger ramen för in- dustriernas verksamhet. Valet av varuslag tillhör företagens mest centrala uppgifter i ett läge när efterfrågan snabbt skiftar från varuslag till varuslag.

Marknadens organisation, som behandlas i kapitel 4, hänger intimt samman med kon- sumtionen. TEKO-företagen möter inte konsumenterna direkt, utan via den orga- nisation som föreligger på marknaden. Va- let av kunder tillhör företagets strategiska uppgifter, och det valet bestämmer i stor utsträckning företagets övriga verksamhet.

Utrikeshandeln behandlas i kapitel 5. För TEKO-industrierna är exporten en av de mest dynamiska verksamhetsgirenarna. För den svenska TEKO-markanden, inklu- derande även de tillverkande TEKO-företa- gen, är importen ett av de mest dynamiska bestämningselementen. Företag, som skall överleva, måste komma till beslut om vilka sektorer de skall »ge upp» till import och vilka som lämpar sig för export.

I kapitlen 6, 7 och 8 behandlas företa- gen, deras kapitalutrustning och läge i olika hänseenden. Företagsstrukturen (6) är en av de viktigaste frågorna då det gäller att över- huvud taget bedöma företagens möjlighe- ter till omställning. Läget i fråga om pro- duktion och investeringar (7) liksom produk- tivitet och lönsamhet (8) är väsentliga för bedömningen av företagens utsikter att över- leva.

Arbetskraften behandlas i kapitel 9, dels från företagssynpunkt, som produktionsfak- tor, dels från de anställdas synpunkt för att utröna behovet av särskilda trygghetsfräm- jande åtgärder.

Forskning och utveckling är funktioner som teoretiskt skulle ha de största möjlig- heterna att länka in utvecklingen på nya banor. De behandlas i kapitel 10 omedel- bart före det avslutande kapitlet (11) om slutsatser och förslag.

3. Tillförseln till marknaden

3.1 Val av varuområden och metodik

3.1.1 Huvudområden

Textil- och konfektionsindustrierna tillver- kar varor såväl för industriella ändamål som för slutlig konsumtion. Förhållandena är olika på de olika användningsområdena för TEKO-produkter, och utvecklingen på vart och ett av dessa områden kan skilja sig avsevärt från utvecklingen i fråga om den totala TEKO-förbrukningen.

Det finns textila slutprodukter som i all- mänhet inte används av hushållen eller andra slutliga konsumenter utan främst i industri och andra näringsgrenar. Sådana produkter är tex fisknät, skördegarn, pre- senningar och brandslang. Vidare förekom- mer att textilier är en viktig beståndsdel i slutprodukter som normalt inte anses höra hemma på textilområdet, tex bildäck (cordväv) och linoleummattor (armerings- duk). I vissa fall används textilier på ett så- dant sätt i produktionsprocessen att de när- mast är att jämföra med maskindelar. Det gäller tex maskinfilt vid pappersproduk- tion.

Textilier avsedda för nämnda använd- ningsområden kallas teknisk textil. Gräns- dragningen måste i vissa fall göras sköns- mässigt. Med den industriindelning som till- lämpas av branschorganisationerna och i of- ficiell statistik ligger tillverkningen av tek- nisk textil helt inom textilindustrin.

Konsumtionen av möbeltyger, mattor, gardiner, textil väggbeklädnad, bäddutrust- ning och kökstextilier uppvisar vissa ge- mensamma drag från funktions-, efterfråge- och inköpssynpunkt. Produkterna på detta område behandlas därför tillsammans under beteckningen hemtextil. Beteckningen bör inte undanskymma det faktum att produk- terna också köps för storhushåll, kontor och offentlig miljö. Även tillverkningen av hemtextil ligger inom textilindustrin.

Alla textilvaror som konsumenterna på ett eller annat sätt har på sig är kläder. Lik- som i fråga om teknisk textil är produkter- na mycket olikartade. De fyller olika funk- tioner, uppvisar starka säsongvariationer i både användning och efterfrågan samt säljs via olika distributionskanaler. Enligt den allmänt tillämpade branschindelningen förs slutprodukterna på trikåområdet jämte väv- da och stickade tyger till textilindustrin medan den sömnad som inte är integrerad med trikåtillverkningen utgör en särskild bransch, konfektionsindustrin.

Vissa textilvaror, i allmänhet non-woven eller icke vävda, framställs såväl inom tex- tilindustrin som inom pappersindustrin. Härtill kommer att textilvaror i viss ut- sträckning fått konkurrens från material som i huvudsak framställs endast inom pap- persindustrin. Båda typerna av material spe- lar ännu en begränsad roll i förbrukningen men ökar sin andel.

I avsnitt 3.2 nedan behandlas dels tek-

nisk textil, hemtextil och kläder, vilka till- sammans utgör TEKO-industriernas slut- produkter, dels halvfabrikaten garn och väv. Utvecklingen för sistnämnda varugrup- per återspeglar de förändringar som äger rum på spinneriernas resp. väveriernas av- sättningsmarknader. I fråga om väv gör vi uppdelning på »traditionell» beklädnadsväv och trikåväv eftersom förbrukningens för- ändringar uppvisar stora olikheter för de båda grupperna. Motsvarande uppdelning görs på färdigvarusidan, dvs. kläder av trikå och kläder »ej av trikå», vanligen beteckna- de som konfektion, redovisas var för sig. En renodling av konfektionsgruppen har upp- nåtts genom att förbrukningen av huvudbo- nader också är separat redovisad.

3.1.2 Beräkningsmetoder

Under punkterna 3.2.1—3.2.7 redovisas för åren 1960 resp. 1968 tillförseln till den svenska marknaden inom de olika huvud- områdena och inom vissa delområden. Till- förseln är framräknad genom hopsumme- ring av produktion och import med avdrag av exporten. Denna tillförselberäkning blir nödvändigtvis grov vilket bla samman- hänger med att de olika komponenterna i tillförseln baseras på olika slags prissätt- ning; produktionen är i princip värderad till fabrikspris, medan importen är noterad cif och exporten fob. Till detta kommer att prisutvecklingen självfallet varit olika för oli- ka TEKO-varor inom totalsortimentet och

att tillförselförändringarna i volym i vissa fall kan skilja sig avsevärt från de värdemäs- siga. Som påpekas på annat håll har emeller- tid prisstegringama på TEKO-området varit förhållandevis obetydliga. För den översikt- liga men på alla väsentliga punkter klarläg- gande analys av tillförselutvecklingen under 60-talet, som utredningen här eftersträvat, är det följaktligen ingen avgörande nackdel att den baserats på vården och inte på kvanti- teter. De totalsammanställningar över större varuområden, t ex gruppen teknisk textil, som vi redovisar nedan, kan f.ö. inte göras i volym eftersom något prisindex för grup- pen inte existerar och inte heller något en- hetligt kvantitetsmått. Som framgår av bi- laga 7 har i vissa fall kompletterande kvan- titativa beräkningar gjorts.

3.2. Utvecklingen under 1960-talet 3.2.1 Huvudområdena

Tillförseln räknad i fabrikspriser 1968 till den svenska marknaden inom de olika hu— vudvarugrupperna är redovisad i nedanstå- ende sammanställning, som också anger förändringar i procent sedan 1960. Med denna tablå som utgångspunkt är det möj- ligt att —- genom pålägg på färdigvarorna av uppskattade handelsmarginaler — grovt uppskatta den ungefärliga förbrukningen el- ler konsumtionen i Sverige av TEKO-varor. En sådan enkel beräkning har gjorts i bila- ga 7.

Förändring 1960—68 Tillförsel 1968 totalt per år mkr % % Produkter från textilindustrin Garn 784 3 Beklädnadsväv 470 —- 23 Trikåväv 155 304 Teknisk textil 590 71 8,0 Hemtextil 739 88 8,2 Kläder av trikå 779 54 5,6 Summa (exklusive garn) 2 733 44 Produkter från konfektionsindustrin (enbart färdigvaror) Konfektion 1 770 43 4,6 Huvudbonader 104 28 3 , 1 Summa 1 874 42 20 SOU l970: 59

Utvecklingen för väv har som synes gått i helt olika riktningar. Från 1960 till 1968 minskade tillförseln av beklädnadsväv, räk- nat i löpande priser, med 140 mkr medan trikåväv ökade med 117 mkr. Sammantagna

minskade tillförseln av dessa båda varugrup- per från 648 till 625 mkr.

Färdigvaruområdenas andelar av tillför- seln 1960 resp. 1968 anges i följande tablå (fabrikspriser):

Tillförsel, löpande priser Förändring 1960 1968 1960—68 Varugrupper (färdigvaror) mkr % mkr % % Teknisk textil 345 13 590 15 71 Hemtextil 393 16 739 18 88 Kläder, totalt 1 825 71 2 653 67 45 Därav: av trikå 506 20 779 20 54 konfektion 1 237 48 1 770 44 43 huvudbonader 82 3 104 3 22 Summa färdigvaror 2 563 100 3 982 100 TEKO-förbrukningen domineras alltså av 3.2.2 Garn beklädnadsområdet. Detta område uppvisade en väsentligt lägre expansionstakt 1960—68 än teknisk textil och hemtextil. Inom be— klädnadssektorn redovisas den gynnsammas- te utvecklingen för kläder av trikå.

Den svenska tillförseln av garn och tråd 1968 uppgick till 784 mkr vilket var 3 % mer än 1960. Dess fördelning efter fiber- innehåll framgår av nedanstående tablå.

Tillförsel 1968 Förändring _— 1960—68 mkr % % Garn och tråd av syntetiska eller konstgjorda fibrer 359 46 77 Därav: ändlösa 257 33 64 korta 102 13 120 Garn och tråd av naturfibrer 425 54 — 24 Därav: bomull 223 29 — 11 ull 161 21 — 35 Summa 784 100 3

Den svaga värdemässiga ökningen av till— förseln motsvaras inte av någon ökning av kvantiteten. Denna reducerades tvärtom en— ligt bilaga 7 från 77 000 till 69 000 ton.

Tillförseln av konstfibergarn har som sy- nes ökat med 77 % medan tillförseln av naturfibergarn minskat med 24 %. Denna utveckling sker så snabbt att konstfibergar- nen kan väntas gå om naturfibergamen 1970

om den observerade förändringstakten fort- sätter.

Förbrukningen av garn och tråd i Sve- rige är numera, sedan vävnads- och söm- nadsarbetet flyttats från hemmen till indu- strin, i allt väsentligt bestämd av den svens- ka trikå- och vävnadsproduktionen. Produk- tionen å sin sida påverkas av tillgången på garn med nya egenskaper till följd av att

nya fibrer utvecklas. Före 1930 arbetade världens TEKO-industrier nästan helt och hållet med naturfibrer. Under mellankrigs- tiden började man använda rayonfibrer och efter 1960 har frammarschen för syntetfib- rerna varit mycket snabb. 1960 uppgick syn- tetfibrernas andel av fiberförbrukningen i världen till 5 %. 1968 hade den stigit till 19 %. Bomull hade då fallit till 57 % från 68 % vid 60—talets början. Andelen ull hade också gått tillbaka och låg 1968 vid drygt 7 %.

Syntetfibrernas frammarsch är särskilt stor i industriländerna. I USA låg mark- nadsandelen 1968 vid 33 % och i Storbri- tannien vid 32 %. De nya fibrerna har ska- pat möjligheter att konstruera nya slutpro- dukter och därmed öppnat nya använd- ningsområden. Helt nya industrier har vuxit

fram, tex fabriker som gör heltäckande, prisbilliga non—wovenmattor. Nya egenska- per kan också innebära att vissa produk— tionsprocesser gynnas på andras bekostnad. En huvudlinje sedan länge har tex varit den ovan redovisade expansionen för trikå- tyger på bekostnad av vävda tyger.

3.2.3. Vävnader

Den sammanlagda vävnadstillförseln hade 1968 ett värde av drygt 1 100 mkr, vilket var 5 % mer än 1960. Räknat efter vikt minskade däremot tillförseln med ett par procent under perioden. Dess fördelning och förändring under perioden var i sam- mandrag följande.

Tillförsel 1968 Förändring _— 1960—68 mkr % % Vävnader av bomull 279 25 — 34 av ull 231 20 —— 7 av ändlösa konstfibrer 157 14 11 av korta konstfibrer 213 19 62 av trikå (samtliga fibrer) 155 14 304 övriga vävnader 95 8 — 4 Summa 1 130 100 5

Utvecklingen har som synes varit mycket olikartad för de olika typerna av vävnader med trikåvävnadema och vävnaderna av korta konstfibrer utgörande en markant till- växtsektor och med bomullsväven som en starkt minskande sektor.

Fibermaterialet i trikåväv utgjordes till största delen av syntetfibrer. I den svenska produktionen 1968 utgjorde ändlösa syntet- fibrer 83 % av fiberinnehållet.

En uppdelning av vävnaderna på för- brukningsområden har gjorts i följande ta- bell.

Tillförsel 1968 Förändring

__ 1960—68

mkr % % Beklädnadsvävnader inkl. trikåväv 625 55 — 4 Heminredningsvävnader 265 24 19 Andra vävnader 240 21 15 Därav: råväv av bomull 60 5 — 14

cordväv 58 5 40

Den billiga bomullsråväven och cordvä- ven svarade räknat i värde för 10 % men viktmässigt för 20 % av den svenska för- brukningen. Vi ser att en mycket stor del av den ovannämnda expansionen i fråga om tekniska vävnader måste komma från cord- väven, vilket gör en bedömning av dess framtidsutsikter på marknaden särskilt an- gelägen.

3.2.4. Teknisk textil

Varusammansättningen inom området tek- nisk textil är heterogen i fråga om varor-

nas användning, tillverkningssätt och tex- tilinnehåll. Hit hänföres tex så olika varor som vadd, tågvirke, fisknät, linoleummattor, presenningar, drivremmar, plastöverdragna vävnader, fiberduk och maskinfilt. Tillför- seln uppgick 1968 till ca 590 mkr vilket var 70 % mer än 1960. I följande tablå redo- visas de större posterna. Angivna procent- tal för förändring åren 1960—68 är i ett par fall mycket höga beroende på att ut- gångsnivån var låg.

Tillförsel 1968 Förändring

_ 1960—68

mkr % % Cordväv 58 10 40 Vadd 77 13 138 Stampad filt (inkl. nålad) 39 7 355 Fiberduk 35 6 961 Maskinfilt 57 10 56 Bindgarn, tågvirke o dyl 35 6 7 Vävnader, impregnerade eller överdragna 101 17 87 Linoleummattor o dyl 84 14 62 Bresenningar, tält o dyl 48 8 55 Ovrigt 55 9 4 Summa 590 100 71

Även om teknisk textil totalt är en till- växtsektor, uppvisar området synnerligen stora olikheter mellan olika varugrupper. Sju procents ökning på åtta år innebär när- mast stagnation i fråga om bindgarn, segel- garn, tågvirke och linor. Stampad filt och fiberduk har däremot haft en kraftigt ex- pansiv utveckling.

3.2.5. Hemtextil

Varusarnmansättningen inom området hem- textil är heterogen i fråga om användnings-

områden. Hit hänföres sålunda möbel-, gar- din— och andra heminredningsvävnader som går dels till olika industrier, tex möbel- och bilföretag, dels till hushållen via detalj- handeln. Andra större sortimentsgrupper är mattor, sänglinne och filtar. Den totala för- brukningen 1968 var ca 740 mkr vilket nästan innebär en fördubbling jämfört med 1960.

Nedanstående tablå specificerar endast de större sortimentsgrupperna.

Tillförsel 1968 Förändring -——-—'— 1960—68 mkr % %

Heminredningsvävnader 265 36 19 Mattor 245 33 255 Filtar 23 3 14 Sänglinne, gardiner rn. rn. 163 22 174 Övrigt 43 6 105 Summa 739 100 88

Skillnaden mellan de olika sortiments- gruppernas utveckling är det dominerande inslaget i denna bild. Mattoma har på 60- talet ryckt upp till en tredjedel av hela för- brukningsområdet. 16,5 mkr av mattför- brukningen gäller nålade mattor som över- huvud taget inte fanns 1960. Sortiments- grupperna med svagast tillväxt är de som rymmer relativt sett flest konventionella produkter.

Utvecklingen för färdiga kläder o. dyl. av trikå har varit betydligt mindre expan— siv än för trikåväven. I stort sett har till- förseln till marknaden ökat i takt med till— förseln av konfektion, vilket framgår av ne- danstående tablå.

Tillförsel 1968 Förändring

_— 1960—68

mkr % % Strumpor o. dyl. 146 19 — 1 Underkläder av trikå inkl. strumpbyxor 253 32 41 Överkläder av trikå 362 47 134 Övriga trikåvaror exkl. väv 19 2 — 20 Summa trikåvaror exkl. väv 780 100 54

Nedgången för strumpor återspeglar till en del prissänkningar. Kvantitativt sett öka- de tillförseln med 25 %.

Det som gör trikåkläderna till en expansiv sektor är som synes sortimentsgruppen överkläder. Bland dem dominerar damplag— gen. Viktiga är också gymnastik- och trä- ningsdräkter samt baddräkter odyl. På se- nare år har konsumtionen av strumpbyxor

ökat snabbt. I nedanstående tablå har jäm- förelse gjorts mellan utvecklingen för detta plagg och utvecklingen för damstrumpor samt korsetter, gördlar etc. Eftersom strump- byxor för vuxna introducerades så sent som 1967 och redovisas separat i statistiken först fr.o.m. 1969 har beräkningar gjorts för tillförseln av strumpbyxor under 1967 och 1968.

1966 1967 1968 1969 Strumpbyxor, 1 000 dussin par 700 2 200 4 474 Damstrumpor, 1 000 dussin par 5 252 6 110 4 052 1 933 Korsetter etc., 1 000 styck 3 485 3 550 2 771 2 525

3.2.7. Konfektion

Tillförseln av konfektionsvaror uppgick 1968 till närmare 1 900 mkr vilket innebar

en ökning med drygt 40 % från 1960. Ut- vecklingen för de viktigare sortimentsgrup- perna framgår av nedanstående tablå.

Tillförsel 1968 Forandfmg

__ 1960—68

% mkr % Överkläder för män och gossar 731 39 49 Överkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 788 42 46 Underkläder för män eller gossar 89 5 57 Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 24 1 —24 Korsetter, bysthållare, hängslen o. d. 99 5 34 Huvudbonader 104 6 28 Övrigt 39 2 — 12 Summa konfektion 1 874 100 42

Även inom de olika sortimentsgrupperna har skillnaderna i utveckling varit stora. Detta illustreras nedan genom några par- visa jämförelser.

Tillförsel Förändring 1968 1960—68 mkr % Ulstrar, paletåer, kappor, över- rockar 344 3 8 Jackor, anoracker 116 71 Långbyxor för kvin- nor och flickor 61 58 Kjolar 49 — 1 Skjortor 1 13 9 Blusar 42 69 Korsetter etc. 49 20 Bysthållare 46 48

De stora skillnaderna mellan olika sorti- mentsgrupper sammanhänger till en del med att prisutvecklingen varit olikartad. Den vä- sentligaste orsaken till skillnaderna är emel- lertid att efterfrågan ändrats i olika takt och riktning för de olika varugrupperna. Efter- frågeutvecklingen har i sin tur påverkats av att dels varor med nya egenskaper utveck— lats, dels av att konsumenternas intressein- riktning ändrats.

3.2.8. Typer av förändringar

På TEKO-området liksom de flesta andra varuområden kan man iaktta både långsik- tiga förändringar som innebär att struktu- ren ändras och förändringar med i stort sett bibehållen struktur. På huvudområdena för TEKO—förbrukningen finns i stort sett sam- ma ändringar företrädda men med mycket olika betoning.

Beträffande teknisk textil saknas material som kan belysa vilka typer av ändringar som dominerat under 60-talet. Det kan emeller- tid vara motiverat anta att strukturändring- arna är de viktigaste. Som exempel på struk- turändring av efterfrågan kan nämnas cord för bildäck. Förbrukningen av cord har följt bilismens utveckling. Framtidsbedömningen, som vi återkommer till, blir dels en fråga om hur länge efterfrågan på slutprodukten, bilkörning, skall öka, dels i vilken utsträck- ning just textilier kan konkurrera med andra

material, alltså en materialteknisk-ekono- misk fråga.

En stor grupp varor inom teknisk textil köps av tekniker. Under sådana omständig- heter blir ofta spelrummet för priskonkur- rens snävare än när köparna är privata hus- håll. Det avgörande för köpet av tex maskinfilt är inte priset på varan utan pri- set i relation till varans uppträdande i pro- duktionsprocessen och betydelse för slutpro— dukten. För andra varugrupper inom detta område är emellertid priskonkurrensen in- tensiv.

Beträffande hemtextil har ovan observe- rats en kraftig ökning av konsumtionen. Detta stämmer väl med olika studier som visat att hemtextiliernas inkomstelasticitet är större än 1, dvs konsumenterna ökar sin efterfrågan på dessa varor snabbare än deras inkomster ökar.

Nya fibrer i förening med ny framställ— ningsteknik har underlättat tillkomsten av helt nya — och billigare -—— varor. Likaså möjliggör en ökande och mera spridd kon- sumtion av vissa varor en volymtillverkning som kan tillåta en lugnare prisutveckling än den genomsnittliga på marknaden. Under de senaste 20 åren har priset på hemtextilier ökat endast hälften så mycket som den all- männa prisnivån (65 % mot 121 % 1949— 69).

Beträffande kläder förekommer struk- turella ändringar av efterfrågan som ger helt olika utvecklingsmöjligheter för olika varugrupper. Man kan t ex peka på att den ovan observerade stagnationen för tyngre konfektion och framträngandet av lättare fritidsklädsel är ett internationellt fenomen som verkar att vara av långsiktig karaktär. Sådana ändringar behöver inte innebära nå- gon nettoexpansion för produkter från TEKO-industrierna. Härtill kommer att för- ändringar på beklädnadsområdet kan gå mycket snabbt. Strumpbyxomas expansion och korsetternas tillbakagång har nämnts ovan som ett exempel.

Förändringarnas huvudriktning under 60- talet har varit att konsumtionen ökar i fråga om lättare kläder och trikå men stagnerar — i vissa fall minskar — ifråga om tyngre

och formella kläder. De lättare kläderna har i genomsnitt varit billigare, och detta synes ha påverkat prisnivån generellt. Under de senaste 20 åren har konsumentpriserna på kläder stigit mindre än hälften så mycket som den allmänna prisnivån — 52 % mot 121 % 1949—69. Priset på underkläder och strumpor har överhuvud taget inte stigit under perioden.

3.3. Styrande faktorer 3.3.1 Tidigare prognoser

Bedömningen av den framtida TEKO-för- brukningen i Sverige underlättas av att en svensk prognos gjorts beträffande stora de- lar av området 195 8 och att den kontrolle- rats mot den verkliga utvecklingen i en ny prognos 1967, vilken i sin tur nu kan jäm- föras med de gångna årens förändringar. John Ekströms »Den textila konsumtio- nen» gav 1958 en total bild av utvecklingen, som bröt mot då vanliga föreställningar. Dels skulle den totala konsumtionen öka i takt med realinkomsten, dels skulle omfat- tande förskjutningar komma att inträffa mellan olika varugrupper. Expansion förut- sades för trikå liksom för syntetfibrer. För- hållandet mellan råvaruproducenter, textil- fabrikanter, konfektionärer och distributörer skulle komma att underkastas stora föränd- ringar. I Ekström-Lundbergs »Beklädnads— konsumtionen» justerades 1967 prognostek- niken med ledning av hur den första prog- nosen utfallit. Dessutom utnyttjades erfaren- heterna från den under mellantiden publi- cerade »Europe's Future Consumption», en samlingsvolym med konsumtionsprognoser för åtta västeuropeiska länder. Genomgången av den första prognosen visade att den kvantitativa tillväxten för fär- digvarorna skett i stort sett i den prognosti- serade takten. Konsumtionen hade vidare, vilket stämde med prognosen från 1958, kännetecknats av att användningsegenskaper tillmätts större vikt, att lätt konfektion fått ett genombrott, att de nya fibrerna varit på snabb frammarsch samt att en ökad diffe- rentiering skett med stora svängningar mel-

lan olika varugrupper. Däremot visade sig prognosen från 1958 slå sämre i fråga om snabbheten i växlingama mellan olika om- råden. Trikå gick upp mer och konfektion mindre än väntat.

En viktig utgångspunkt för den nya prog- nosen liksom för den gamla —— och de ut- ländska —— var en bedömning av dels den kommande i-nkomstutvecklingen, dels in- komstelasticiteten på beklädnadsområdet.

I stort sett räknade man överallt med en inkomstelasticitet beträffande den totala be- klädnadskonsumtionen på omkring 1. Ek- ström och Lundberg diskuterade för Sveriges del möjligheten av en lägre inkomstelastici- tet, eftersom USA uppvisade en sådan, om man bortser från den jämfört med Sverige annorlunda prisutvecklingen. De konstate— rade emellertid att det fortfarande fanns en betydande nivåskillnad i beklädnadskonsum— tionen mellan USA och Sverige, vilken rim- ligtvis borde innebära betydande expansions- möjligheter här.

Det inkomstantagande de stannade vid var 2,45 % per år. Befolkningsökningen be- räknades bli 8 % för hela perioden 1965— 1975. Tillsammans med övriga antaganden gav detta en ökning med 40 % under hela perioden eller i genomsnitt 3,5 % per år, dvs. obetydligt mer än den antagna inkomst- ökningen och betydligt mindre än under föregående tidsperiod. Ökningen angavs vara beroende av att kläderna relativt sett fort- satte att falla i pris, och konsumtionsandelen för beklädnadsposten väntades sjunka.

Även i detta arbete underströks de stora skillnaderna i utveckling på olika varuom- råden. Detta innebar en fortsättning av ten- denserna i den första prognosen, och som framgått av redogörelsen för utvecklingen under 60—talet (tidigare i detta kapitel och mer detaljerad i bilaga 7) har den verkliga utvecklingen blivit minst lika differentierad som prognosens.

I de följande avsnitten görs en översiktlig genomgång av faktorer som enligt de nämn- da skrifterna och annan prognoslitteratur kan väntas påverka den svenska TEKO-för- brukningen under 70—talet. Genomgången börjar med ett sammandrag av prognoser för

den allmänna ekonomiska utvecklingen. Med den låga grad av differentiering vi då an- vänder är prognoserna i stort sett samstäm- miga, varför vi i huvudsak avstår från käll- hänvisningar.

3.3.2. Befolkningen

Under 60-talet ökade Sveriges folkmängd med totalt 7,6 %. Föreliggande befolk- ningsprognos anger en ökning under 70- talet på 7,9 % vilket för upp folkmängden 1975 till 8,4 miljoner och 1980 till 8,7 mil- joner. Det innebär en internationellt sett mycket måttlig tillväxttakt som inte är till- räcklig för att ensam göra den svenska marknaden till en tillväxtsektor från företa- gens synpunkt. Den som söker efter ett om- råde med kraftigare marknadstillväxt måste finna det antingen utanför Sverige eller på en sektor av den svenska marknaden som expanderer snabbare än genomsnittet.

Riks- och centralorternas folkmängd vän- tas öka med bortåt en miljon personer mel- lan 1970 och 1980. Under samma tid vän- tas glesbygdsbefolkningen minska med 200 000 personer. Också en del av de minsta och medelstora tätorterna får vidkännas folkminskning. Utvecklingen i detta avse- ende innebär minskat kundunderlag för de- taljhandeln i avfolkningsbygderna och ökat för detaljhandeln i de större tätorterna. Som framgår av kapitel 4 påverkar detta indirekt varusortimentet på marknaden, eftersom de storföretag som specialiserat sig på mass- distribution i tätorterna har ett annat sorti- ment än den traditionella handeln.

Nedanstående tablå ger folkmängden för— delad på åldersgrupper.

Föränd- 1970 1980 ring 1 000 1 000 1970—80 personer personer %

0—14 1 727 1 986 15 15—19 539 582 8 20—64 4 690 4 802 2 65— 1 108 1 333 20 Totalt 8 064 8 703 7,9 SOU 1970: 59

Utvecklingen enligt tablån kan väntas ha följande allmänna konsekvenser för avsätt- ningen av konsumtionsvaror. Efterfrågan på produkter för barn ökar inte oväsentligt. Tonårsmarknaden, som varit starkt expansiv under senare år, kan komma att stagnera. Därtill bidrar också den förlängda skol- gången med färre antal yrkesarbetande ung- domar som har egna inkomster. Pensionärs- marknaden torde däremot få ökad betydelse i framtiden, dels beroende på ökat antal per- soner i de högre åldersklasserna, dels som följd av folkpensionshöjningar och utfallet av ATP-pensionen.

I fråga om kläder har yngre personer, inte minst tonåringar, hittills haft en större andel av konsumtionen än resten av befolk- ningen. I fråga om hemtextil har motsvaran- de gällt för xbosättningsåldern» 20—30 år. Befolkningsutvecklingen är därmed ogynn— sam för dessa två huvudområden. Enligt flera bedömare är en ändring på väg beträf— fande de äldres textilkomsumtion men en osannolikt kraftig ändring skall till (som in- direkt framgår av bilaga 4) för att kompen- sera den minskade andelen av de mera tex- tilkonsumerande befolkningsgrupperna.

3.3.3. Inkomsterna och priserna

Många behov kommer att konkurrera om den stigande nationalinkomsten. Pengar kommer att behövas för investeringar, ut- bildning, offentliga ändamål. Sannolikt kom- mer därför den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten att förbli oför— ändrad eller sänkas. En del industrier kom- mer i konkurrensen om arbetskraften och kapitalet att kunna kompensera sina stigan- de utgifter på dessa områden genom pris— höjningar över de genomsnittliga. Industrier i fri importkonkurrens om konsumenternas köpkraft kommer däremot troligen att fort- sätta att släpa efter i prisutvecklingen. Hit hör stora delar av TEKO-industriema. Ut- vecklingen illustreras av nedanstående tablå över konsumentprisindex, 1959=100.

1962 1965 1968 1969 Livsmedel 118 138 153 158 Beklädnad 108 116 126 126 Inventarier och husgeråd 110 119 125 124 Sprit och tobak 108 121 146 147 Bostad 105 115 133 140 Diverse 110 122 143 148 Totalt 111 124 141 144

Den svenska långtidsutredningen, som be- räknas lägga fram sitt betänkande i novem- ber 1970, har preliminärt räknat med en tillväxt av bruttonationalprodukten på 3,3 % per år fram till 1975. Denna ökning är av ungefär den storleksordning som OECD- länderna haft under perioden 1955—67. Na- turligtvis är skillnaderna stora mellan de olika länderna, men ingen tycks vänta att Sverige skall avvika väsentligt från genom- snittet.

Även med en ökande offentlig sektor vän- tas denna tillväxt av bruttonationalprodukten medföra ökande realinkomster. Långtidsut- redningen torde för perioden fram till 1975 komma att utgå från två alternativ för real- inkomstemas ökning, nämligen 1,5 och 2,5 % per år. Detta betyder en fortsatt ökning av den del av inkomsten som börjat kallas »diskretionär» i svenska översättning- ar av amerikansk konsumtionslitteratur, dvs. innebärande mycket stor valfrihet vid an- vändningen. Konkurrensen ökar därmed mellan helt olika grupper av varor och tjäns- ter. De kraftigaste ökningarna väntas på bil- området samt i fråga om tjänster och elekt- ronik. Detta bör på TEKO-området betyda fortsatt snabbare ökning för teknisk textil och hemtextil än för beklädnad.

3.3.4. Konsumtionsmönstret och produkt- utvecklingen

Befolkningens sysselsättningsfördelning kom- mer att genomgå kraftiga förändringar. Sve- rige blir ett samhälle där servicenäringarna, förvaltningen och utbildningen får ökad vikt. Inte ens tillsammans kommer jordbruk och industri att sysselsätta hälften av alla arbetstagare i Sverige. Enligt långtidsutred-

ningens kalkyler väntas industrins andel av de förvärvsarbetande vara 31 % 1980 mot 33 % nu. I USA är den nu 25 %. 1965 ar- betade 45 % av alla yrkesverksamma svens- kar inom servicesektorerna. 1980 väntas an- delen bli 55 % .

Det är välkänt att denna utveckling är parallell med en snabb höjning av samhällets utbildningsnivå. 1960 gick 35 % av ungdo- marna i 9-årig skola, och 20 % av årskullen gick vidare till gymnasium. Antalet studen- ter var 37 000. 1970 går 60 % av årskullen till gymnasium och antalet studenter har ökat till 70 000. USA och Sovjet har ännu högre andelar studenter.

Konsumenterna övergår alltså från kroppsarbete med dess specifika krav på arbetskläder till annat arbete med andra krav på arbetsklädseln och därmed, indirekt, även andra krav på fritidsklädseln. Till detta kommer att fritiden väntas öka.

Dessa förändringar har avspeglats i den livaktiga produktutvecklingen som ägt rum på TEKO-området under de senaste decen- nierna. Genom tillkomsten av nya TEKO- produkter har åstadkommits dels förbättrade användningsegenskaper och dels reducering av konsumenternas arbete med underhåll och vård. En nyckelfaktor i denna utveck- ling har varit syntetfibrernas frammarsch, och enligt prognoser från OECD och ICI väntas denna fortsätta. Enligt ICI ökar syn- tetfiberandelen i världens totala fiberför- brukning från 21 % 1969 till 29 % 1975 och till 34 % 1980, varvid andelen är högst i de mest utvecklade i-länderna.

På andra varu- och tjänsteområden har emellertid åstadkommits helt nya tillskott till levnadsstandaren, liksom varor och tjänster som måste påverka livsföringen direkt och

ofta snabbt. Exempel på detta är radio och TV, maskineringen av hushållen, i ökande grad med elektronikens hjälp, samt bilen och massflyget. Magnettape-, telefon- och data- tekniken har redan fått en revolutionerande betydelse i den statliga och privata förvalt- ningen och börjar även direkt omskapa indi- vidernas livsföring.

Ett allmänt intryck av de framtidsbedöm- ningar som gjorts är att man väntar att den- na utveckling skall fortsätta och tom ac- celerera. Sålunda väntas inslaget av maski- ner och elektronik i hemmen öka liksom bil- beståndet och långresorna.

Även den allmänna produktutvecklingen i samhället kommer därmed under de kom- mande decennierna att stimulera en mycket hård konkurrens om konsumenternas köp- kraft mellan TEKO-varorna och helt andra varor och tjänster. Det bör observeras att det därvid inte bara är nya områden som blir konkurrenskraftiga. Bostadssektorn tycks med stigande urbaniseringsgrad börja kräva en ökande andel av konsumenternas köp- kraft. Detta sker i varje fall nu i de större städerna i många länder.

3.3.5. Kommunikationerna

Enligt tillgängliga prognoser kommer lång- väga transporter att bli billigare relativt sett. Detta gynnar en fortsatt ökning av utrikes- handeln vilket från konsumtionssynpunkt in- nebär ökade möjligheter att köpa tex från låglöneländer. Konsumtionen av TEKO-pro- dukter bör alltså även av detta skäl gynnas av relativt sett låga priser.

Att bilism och flyg kommer att bli hårda konkurrenter om konsumentens köpkraft har nämnts i det föregående. Deras expansion har emellertid också andra konsekvenser.

Den årliga ökningen i Sverige av antalet bilar kan under 70-talet leda till att nuva- rande bilantal, 2 miljoner, år fördubblat 1980. En sådan tämligen fullständig motori- sering av de svenska hushållen kommer att ändra köpvanorna väsentligt. Detta påverkar konsumentens val av inköpsställe och där- med, som nämnts, indirekt val av produkt. Härtill kommer att bilarna själva är en stor

marknad för textilvaror både i däck och in- redning.

Ett av de mest kännetecknande dragen i den gångna periodens utveckling har varit förändringarna på kommunikations- och styrningsområdet. Tidigare har storföreta- gens utveckling hämmats på grund av svå- righeterna med överblick, kommunikation och beslut i en stor organisation. Den nu gjorda introduktionen av datatekniken änd- rar på detta förhållande. De tekniska fram- stegen underlättar eller driver fram en ut- veckling mot stora företag i både produk- tion och distribution.

3.4. Den kommande utvecklingen 3.4.1 Teknisk textil

Det faktum att teknisk textil till stor del an- vänds för specifika industriella ändamål in- nebär att produkternas mottagande på mark- naden ofta bestäms av deras prestationer i förhållande till deras pris. Detta innebär i sin tur att textilier kan tränga fram på nya tekniska områden, när de visar sig lämpade för ett nytt ändamål så som nu tycks ske tex med fyllnadsisolering av fiber. Det innebär också att de kan trängas bort från ett område när en konkurrerande produkt visar sig vara bättre lämpad för ändamålet.

Här finns alltså ett betydande mått av risk. Sommaren 1970 lanserades ett cordlöst däck med egenskaper, som på flera punkter överträffar de traditionella däckens. Om detta däck visar sig konkurrenskraftigt i praktiken, finns det risk för att corden som varit en expansiv TEKO-produkt stagnerar eller går tillbaka.

TEKO-utredningen har inte ansett sig kunna göra en sådan undersökning av på- gående forsknings- och utvecklingsarbete, som skulle kunna ge något detaljbesked om framtidsutsikterna för olika varugrupper in- om teknisk textil. Utredningen har å andra sidan inte funnit några omständigheter som tyder på att totalförbrukningen av teknisk textil skulle gå ned. Utredningen anser det därför vara sannolikt att ökningen fortsätter.

Beträffande ökningstakten kan olika an- taganden göras. Under perioden 1960—68 har ökningstakten enligt redovisningen ovan varit ca 7 % per år. Siffran är baserad på värdeuppgifter och inkluderar inträffade prisförändringar; volymuppgifter saknas för denna produktgrupp. Enligt långtidsutred- ningen väntas bruttonationalprodukten un- der första hälften av 70-talet tillväxa något långsammare än under 60-talet. Om teknisk textil ökar i samma förhållande till brutto- nationalprodukten som under 60-talet, stan- nar därför — vid oförändrad prisutveckling —— dess ökning vid ca 5 % per år.

3.4.2. Hemtextil

Som nämnts har konsumtionen av hemtexti- lier i Sverige ökat betydligt snabbare än real- inkomsterna. Vidare anger en undersökning att inkomstelasticiteten för dessa varor i länder med hög levnadsstandard är 1,8. Att elasticiteten är så hög för dessa varor kan sammanhänga med att en relativt stor del av inkomstökningarna tenderar att bli av »dis- kretionär» karaktär i länder som redan har hög materiell levnadsstandard. Detta kan då leda till ökad konsumtion av produkter —— ofta ur hemutrustningssortimenten -— som konkurrerar med »överflödsvaror» från andra industribranscher.

Med utgångspunkt från långtidsutredning- ens ovan redovisade inkomstantaganden för första hälften av 70-talet skulle ökningstak- ten för hemtextil ligga i intervallet från knappt 3 till drygt 4 % per år. Detta under- skrider 60-talets ökningstakt beroende på av- mattningen i realinkomsternas ökning.

3.4.3. Kläder

Inkomstelasticiteten för kläder varierar från produkt till produkt, men håller sig totalt sett omkring 1 enligt svenska erfarenheter. Ökningstakten för konsumtionen av kläder skulle därmed bli i intervallet 1,5—2,5 per år. Detta antagande förutsätter att priserna på kläder även i fortsättningen stiger mindre än konsumentpriserna i allmänhet. Som redovisas närmare i kapitel 5 anser TEKO-

utredningen en sådan prisutveckling vara sannolik.

Som tidigare framhållits ger emellertid totaluppgifter av detta slag på beklädnads- området en upplysning som är till ringa praktisk nytta. På detta område kan samspe- let mellan producent, distributör och konsu- ment leda till ovanligt snabba övergångar från en typ av vara till en annan. Ett exem- pel har redan nämnts, nämligen den snabba övergången till strumpbyxor. Detta exempel är inte unikt. Då konsumtionen efter kriget riktades mot väsentligt tunnare damstrum- por än tidigare, tvingades fabrikanterna för- nya beståndet av s.k. cottonmaskiner, som användes vid tillverkningen av sådana med söm försedda strumpor. Så snart dessa in- vesteringar genomförts, övergick konsumen- terna till sömlösa strumpor, för vilkas till- verkning speciella rundstickningsmaskiner måste anskaffas.

För att i görligaste mån åstadkomma åt- minstone en skönsmässig framtidsbedöm- ning av de viktigaste varugrupperna har TEKO-utredningen behandlat dessa separat i bilaga 4. Här återges huvudresultaten i korthet.

Kostymer, kavajer och dräkter har stag— nerat under 60-talet och riskerar att möta en vikande efterfrågan i framtiden. Konsum- tionen är så fördelad på åldersgrupper och användningsändamål att risk finns för en markerad nedgång.

Överrockar och kappor stagnerade i bör- jan av 60-talet och har minskat under sena— re år. Nedgången väntas fortsätta.

Herrbyxor har haft en snabb tillväxt un- der 60-talet, 8 % per år, och expansionen väntas fortsätta. Även dambyxor har expan- derat, ehuru långsammare, och även den utvecklingen väntas fortsätta.

Herrjackor ökade under 60-talet med 9 % per år och damjackor med 7 %. Ökningen har i hög grad skett med priset som kon— kurrensmedel och väntas fortsätta.

Skjortor framstår som två produktgrup- per med mycket olika marknad. Kulörta skjortor är ett ungdomens och den lediga fritidens plagg, vita de äldres. Den kulörta skjortan väntas expandera på marknaden,

ehuru inte så snabbt som konkurrenten, dvs. motsvarande plagg av trikå.

Konfektionerade klänningar och blusar expanderade snabbt i början av 60-talet men stagnerade i konkurrens med trikå. Eftersom utslaget i den konkurrensen kan vara en ren modeföreteelse, är det svårt att ange några framtidsutsikter.

Överplagg av trikå expanderade med 8 % per år under 60—talet med accelererad ök- ning mot slutet av perioden. Allmänt vän- tas fortsatt expansion med reservation för modets förändringar.

3.5. Modeproblemet 3.5.1 Ökande modeandel

Grovt räknat ligger två tredjedelar av TEKO-förbrukningen på beklädnadsområ- det. Inom detta område har modeföränd- ringar kommit att få en mycket stor bety- delse. Bilden är emellertid inte entydig. En- ligt uppgift från flera konfektionärer efter- frågas i fråga om vissa varor i huvudsak tidlösa modeller som underkastas små för- ändringar från det ena året till det andra. Extremt modebetonade plagg måste emel- lertid hela tiden vara med i sortimentet om kunder och återförsäljare skall vara intres- serade.

Oavsett hur det förhåller sig beträffande proportionen mellan xtidlösa» och »mode- betonade» modeller av ett visst varuslag, framtvingar modeförändringarna på mark- naden beslut inom företagen om i vilken ut- sträckning och på vilket sätt marknadspoli- tiken och produktionspolitiken skall inriktas efter modekrav. Ytterst gäller dessa beslut ett val mellan att sälja till de konsumenter, SOm efterfrågar förändringar och att sälja till de konsumenter som efterfrågar varor på andra grunder. Konsumenterna är givetvis inte permanent uppdelade i dessa två läger. Valet kan därför också sägas stå mellan att sälja till konsumenterna, när de efterfrågar förändringar, och att sälja till dem när deras efterfrågan styrs av andra önskemål.

Dessa olika efterfrågemönster illustreras av organisationen hos en av Sveriges största

återförsäljare av TEKO-produkter för kon- sumenter. Där skiljer man mellan stapelva- ror och modevaror. Med stapelvaror menar man då varor som kontinuerligt hålls i lager under åtminstone någon säsong och som i regel är testbara i den meningen att tester som utvisar varans prestationsförmåga kan läggas till grund för inköpsbeslut. Vidare är konsumentens efterfrågan på dessa varor i regel priskänslig. För denna del av sortimen- tet förbereds automatiserade rutiner för la- gerpåfyllnad. Ett typiskt exempel är herr- undertröjor — så länge de användes som herrundertröjor och inte köptes av ungdo- mar som ett halvfabrikat till överplagg. Modevarorna, däremot, är visserligen test- bara i fysisk mening men sådana tester ger inte någon indikation på konsumenternas efterfrågan.

Såväl i Sverige som utomlands har försök gjorts att motverka eller styra modeföränd- ringar efter företagens önskemål, t ex i syf- tet att utnyttja en viss produktionskapacitet. I litteraturen är inte några fall kända då detta har lyckats. Inga sådana fall har heller framkommit under TEKO-utredningens in- tervjuer, inte ens från företag som lyckats väl med försäljningen av modevaror. Det avgörande för framgång på marknaden syns i stället ha varit förmåga att utnyttja mode- förändringarna.

3.5.2. Modeförändringarnas karaktär

Modeförändringar är inte något som är för- behållet beklädnadsområdet. På många samhällsområden kan noteras fenomenet att någon nyhet vinner efterföljd så att den till slut dominerar scenen ända till dess att den avlöses av något, som i sin tur framstår som nytt. Modeförändringarna har emeller- tid kommit att innebära speciella problem på beklädnadsområdet. Kläderna köps mer frekvent än varor på andra områden med modeförändringar och varje klädesplagg som köps kräver en relativt liten del av konsu- menternas resurser. Konsumenten kan där- med experimentera djärvare.

Härtill kommer i fråga om kläder en myc- ket viktig omständighet. Enligt vissa kon-

sumtionsteorier bryts ett konsumtionsmöns- ter lättast när konsumenten kommer i en förändrad situation. En konsument är tex mera lyhörd för varuerbjudanden i samband med bosättning eller flyttning till annan ort än vad han är när levnadssituationen är sta- bil. I fråga om kläder försätts konsumenten då och då i den situationen att ett beslut av något slag måste fattas i fråga om vad som skall bäras. Årstidsväxlingarna framtvingar t ex ett beslut om att antingen använda förra årets säsongkläder eller att köpa nya. Vidare framtvingas beslut av vissa institutio- nella förhållanden. Konsumenten skall tex tillbringa semester i en ny miljö. Konsumen- ten har alltså i fråga om kläder anledning uppmärksamma varuerbjudanden eller and- ras exempel fler gånger under året.

När andras exempel i fråga om kläde- dräkt uppmärksammades under tidigare epo- ker, var det exempel som lanserades av kungar, drottningar, hovfolk, segerrika re- volutionsmän eller några få andra som var i allas blickpunkt. Moderörelserna gick då uppifrån och ned i samhället och tog åtskil- lig tid på sig. I och med förekomsten av massmedia har det blivit många fler grup- per och personer som kan observeras av alla och därigenom bli normbildande. Modet kan då mycket väl röra sig nedifrån och upp i samhällshierarkin. Flera moderörelser kan pågå samtidigt och varje moderörelse ten- derar att bestå kortare tid.

En annan faktor av betydelse för kläd- konsumtionen är att individerna tenderar att markera grupptillhörighet genom sitt val av kläder. Detta var i ett mera stationärt sam- hälle en stabiliserande faktor, och många folkdräkter kan man från denna synpunkt betrakta som uniformer. Med det snabba bildandet av nya grupper i det moderna sam- hället blir tvärtom denna strävan att mar- kera grupptillhörighet en orsak till föränd- ringar i klädedräkten.

Lägg härtill att stigande realinkomster gör det möjligt för de individer som så önskar att köpa nya kläder väsentligt oftare än under tidigare epoker, och vi har kommit fram till en marknadssituation som känne- tecknas av att köparna är utsatta för mäng-

der av stimulerande exempel. Vid varje sär- skilt tillfälle kan då stora grupper lockas i en riktning, tex kort-kort, andra i en an- nan, tex maxi.

3.5.3. Konsekvenserna i företagen

Med utgångspunkt från de ovan redovisa- de antagandena krävs för en lönsam verk- samhet på stora delar av beklädnadsområdet förmåga att bedöma sannolik modeutveck- ling och att flexibelt ställa in företagets verk- samhet efter denna. Redan dessa uppgifter är svåra. Ett ytterligare problem är behovet att förutom modebedömningen och arbetet med nästa kollektion klara en bedömning av strukturella ändringar i efterfrågan. Flera svenska företag har t ex lyckats mycket väl i konkurrensen på ett varuområde — endast för att finna att marknaden varit vikande för hela den produktgrupp som deras egna varor tillhör.

Under 1960-talet har såväl i Sverige som i andra länder, tex USA, konsumenterna intresserat sig mindre för tyngre och dyrare produkter med betydande livslängd och mer för lättare, informella plagg, på vilka ställs mindre krav i fråga om varaktighet. Samti- digt har de korta modeväxlingarna ökat, vil- ket ställt högre krav på flexibilitet liksom på vilja, förmåga och resurser att tillverka på spekulation. Marknaden har blivit indelad i tillväxtsektorer och stagnationssektorer.

Frågan är om man inte här har ett exem- pel på moderörelsernas allra allvarligaste konsekvens i de svenska företagen. Själva förekomsten av moderörelser måste de väl- komna och utnyttja, eftersom priskonkurren— sen i regel är mindre accentuerad i fråga om varor som råkar »ligga rätt» modemäs- sigt, än vad den är för standardvaran. Det är ju rimligt att svensk industri med sina höga löner i görligaste mån försöker att konkur- rera med andra medel än priset. Å andra sidan är modekonkurrens synnerligen krä- vande för företagsledningen. Dels krävs en fortlöpande modebedömning och mycket hård satsning på att uppnå slagkraftigast möjliga »nästa kollektion», dels krävs ett

beaktande av oundgängliga tillverkningskrav så att inte denna slagkraftiga kollektion blir tillverkad till alltför höga kostnader.

För en företagsledning som gör en hård satsning på en genom modeväxlingarna svår- bedömd och resurskrävande marknad, kan det bli en övermäktig uppgift att dessutom göra seriösa och underbyggda alternativbe- dömningar om möjligheterna att uppta till- verkning av något helt annat inom bran- schens tillväxtsektorer. Bland åtgärder som kan tänkas vara lämpliga att vidta för att öka TEKO-industriernas konkurrensförmå- ga måste därför sådana komma högt upp på listan, som kan bidra till och/eller stimulera företagen både att vara effektivare konkur- renter på ett modeområde och att bli bättre långsiktsplanerare med möjligheter att vidta förändringar, tex radikala byten av pro- dukttyp.

Om det resursmässigt och kanske också psykologiskt är svårt att överväga produkt- byten för en företagsledning som är hårt in- ställd på modetillverkning, så är alternativet nedläggning i tid, fusion eller samarbete ändå mer fjärran. Den som lyckas väl i mode är ofta en individualist med sinne för vad som kommer att slå. En sådan kan inte alltid tvinga sig att diskutera alternativ som inskränker hans egen handlingsfrihet. Even- tuella åtgärder för att förbättra företagens konkurrenssituation måste anpassas däref- ter detta.

4. Marknadens organisation

4.1. Inledning

Den dominerande delen av den svenska textil- och konfektionsproduktionen avsätts på hemmamarknaden. Förhållandena på den inhemska marknaden har därför stor betydelse för TEKO-industrierna, och dessa förhållanden har i hög grad hängt sam- man med strukturförändringar inom detalj- distributionen. Den följande framställningen ägnas därför främst detaljhandeln.

Den siffermässiga framställningen bygger främst på material från Handelns Utred- ningsinstitutet (HUI). En kortfattad analys av handeln med textil- och beklädnadsvaror har vidare gjorts av Koncentrationsutred- ningen (SOU 1968: 6, Strukturutveckling och konkurrens inom handeln, sid 103— 108), vartill kommer att området behandlats i den undersökning som Stanford Research Institute gjort på TEKO-utredningens upp- drag (bilaga 3) samt i en marknadsunder- sökning som ställts till utredningens förfo- gande av ICI Fibres Ltd (bilaga 4).

Praktiskt taget hela den svenska produk- tionen av teknisk textil distribueras direkt från textilproducent till industrier. Behand- lingen av distributionen kommer därför här att omfatta hemtextilier, beklädnadsvaror samt detaljhandelsgarner och sybehör. I gruppen hemtextilier kommer då inte att ingå möbeltyger som går direkt från produ- cent till möbelindustrin.

4.2. Detaljhandelsutvecklingen i allmänhet

Analyser av detaljhandeln har oftast gjorts övergripande för alla varuområden. Dessa undersökningar utgör en grund även för en behandling av distributionen av TEKO-va— rorna. Det förefaller därför ändamålsenligt att först ge en generell beskrivning över ut- vecklingen i fråga om samtliga bransch- grupper inom detaljhandeln.

Under hela 60-talet har mycket betydelse- fulla förändringar ägt rum inom detaljhan- deln. Tabell 16 i SRI—rapporten illustrerar detta.

Uppskattat antal butiker efter storlek och typ 1964 och 1970

Antal butiker Pforand-

Storlek och _— rtn butikstyp 1964 1970 % Familjebutiker 40 000 28 000 —29 (1—2 anställda) Medelstora butiker 20 500 16 400 —20 (3—9 anställda) Storbutiker 5 000 5 000 —- (10 eller fler anställda) Varuhus, kedjeföre- 4 600 2 100 —54 tagsbutiker och konsumentkooperativa butiker

Totalt 70 100 51 500 —26

För samma period har följande ändringar av omsättningen uppskattats:

Omsättnings- förändringar Storlek och butikstyp 1964—1970

% Familjebutiker —26 Medelstora butiker 15 Storbutiker 49 Varuhus och kooperativa butiker 53

Källa: Handelns Utredningsinstitut

De stora enheterna har expanderat kraf- tigt. Butiksbortfallet har ökat i omfattning. Medan bortfallet var ca 1% mellan åren 1951—1963 (12 år), var bortfallet under tiden 1964—1970 (6 år) hela 26 %. Utveck- lingen kan i stort anges i följande punkter:

1 Nyetableringar görs huvudsakligen i form av stora enheter. De existerande stora en- heterna utvecklas snabbare än de små.

2 En större roll spelas av horisontella stor- företagsbildningar. Koncentrationen sker dels efter ägarmässiga linjer och resul- terar då i mångfilialföretag, dels genom att enbart beslutsfunktionen koncentreras i form av inköpsföreningar eller frivilliga kedjor. 3 Förutom den horisontella integrationen sker i vissa branscher en ökande vertikal integration mellan i första hand detalj- och partihandelsfunktioner men ibland också ända från producentledet och hela vägen framåt till konsumenten. 4 Befolkningsomflyttning och stadssane- ringar har lett till nedläggning av många lokala textilbutiker.

En viktig orsak till denna utveckling — till stor del påverkad av utvecklingen inom livsmedelsbranschen — torde vara konsu- menternas ökade krav på sortimentet vad beträffar både djupet och bredden. Bland bidragande orsaker härtill kan nämnas:

o hushållens växande inkomster

o förbättrade lagringsmöjligheter i hem- met

0 mindre tid för inköpsarbete (främst genom kvinnans ökade förvärvsarbets- frekvens)

Härtill kommer att erforderligt kundun- derlag för stora detaljhandelsenheter ska- pats genom att en växande andel av befolk- ningen bosatt sig i tätorter. Speciellt byggan- det av nya förorter har därvid haft bety— delse. Samtidigt har omfattande butiksned- läggningar orsakats av att en ort eller bygd har avfolkats i alltför stor utsträckning för att den återstående befolkningen skall kunna utgöra tillräckligt kundunderlag för en bu- tik. Detta har gällt även äldre bostadsdi- strikt i större städer.

Bruttoprisförbudets införande på 50-talet har inneburit att storföretagens kostnadsför- delar på inköps- och hanteringssidan har kunnat få större utrymme i deras prissätt- ning. Reklam och andra säljfrämjande åt- gärder kan allmänt sägas ha ökat i betydelse som konkurrensmedel. På detta område finns betydande stordriftsfördelar.

Den ökande konkurrensen från storföre- tagen har inneburit att många småbutikers lönsamhet varit negativ om man sätter ett marknadsmässigt pris (=alternativkostnad) på ägarens arbetsinsatser. Å andra sidan kan man skönja en ny utveckling mot nya butiksformer, tex boutiquerna.

4.3. Distributionsvägar för TEKO-varor

4.3.1. Fördelning på distributionskanaler

Den senaste totala kartläggningen av han- delsledet gjordes genom 1963 års företags- räkning. Denna kartläggning ger tyvärr inte längre någon i dagens läge användbar in- formation. Vissa översiktliga beräkningar har emellertid gjorts av Handelns utred- ningsinstitut. Enligt dessa var det totala antalet verksamhetsställen inom textildetalj- handeln ca 8300 år 1969 mot ca 10500 är 1963. Fram till år 1975 antas minst 1 200 enheter komma att falla bort. Antalet varu- hus med textilvaruförsäljning, som år 1963 var drygt 100, beräknades år 1968 vara ca 360 och antas stiga till ca 500 år 1975. Vid HUI har vidare på basis av upp-

gifter, hämtade från olika källor, gjorts ett försök att bestämma marknadsandelarna för olika distributionsformer inom textilhan- deln. Uppgifterna för år 1964 är tagna från Koncentrationsutredningen (SOU 1968: 6 s 104). Resultaten redovisas i nedanstående tablå. Även om beräkningarnas approxima- tiva karaktär bör understrykas, bör tablån dock ge en något så när riktig fördelning av omsättningen på skilda distributionskanaler.

1960 1964 1969 mkr mkr mkr Total textilförsäljning 3 500 4 600 5 700 Fördelning % % % Konsumentkoopera- tionen 10 1 1 21 Privata varuhus 1 1 14 18 Andra filialföretag 3 7 10 Fristående textilaffärer 68 56 40 Möbelhandel 3 4 3 Livsmedels- och lanthandel 2 2 2 Postorderföretag 3 6 6

100 100 100

År 1960 svarade de fristående textilaf- färerna för två tredjedelar av den totala tex- tilförsäljningen i landet. Denna andel har emellertid under 60-talet sjunkit kraftigt och synes i dag uppgå till ca 40 % av hela tex- tilrnarknaden.

4.3.2. Olika konkurrensmedels betydelse

De relativa fördelarna för de större före- tagen ligger främst i ett utnyttjande av möj- ligheterna till inköpsrabatter och stordrifts- fördelar i hantering och administration. Med utgångspunkt härifrån har det varit natur- ligt att de större företagen arbetat med låga priser och med ett brett, högfrekvent sorti- ment. Genom lägre inköpspriser än övrig handel har resultatet för de större företa- gen blivit lågre utförsäljningspriser. Priset och lättillgängligheten i kombination har för detaljhandelsformerna kooperation, privata varuhuskedjor och mångfilialföretag varit det bärande konkurrensmedlet. Distributionsformerna med självval — inte att förväxla med självbetjäning — ver— kar att tilltala dagens konsumenter i allt

högre grad. Detta kan till en del förklaras av att konsumentens vanor från självbetjä- ningsaffärerna på livsmedelsornrådet, där en mycket stor del av livsmedlen inhandlas, får konsekvens-er även för handeln med sällan- köpsvaror.

Vid självval följer behov av ökat utrym- me. Små försäljningsytor är i dag ett av de allra största problemen för den textila de- taljhandeln. Relativt sett gynnar detta varu- husen. Hyreskostnaden per kvadratmeter blir avgjort mindre i en stor detaljhandels— enhet som kan nöja sig med en liten yta mot den dyrbara gatudelen men med stora rela- tivt billiga utrymmen inne i huskroppen. Större försäljningsyta ger bättre försälj- ningsmöjligheter och förbättrad lönsamhet. Den stora kundtrafiken för andra varors skull blir också en hjälp. Samtidigt har de små butiksföretagen stora svårigheter att an- skaffa erforderligt kapital för en övergång till självval.

Även inköpsfunktionen kan användas som ett konkurrensmedel. Ett framgångsrikt in- köpsarbete torde särskilt på den internatio— nella marknaden fordra en omfattande kun- skapsbas inom detaljistföretaget. De stora distributörerna har resurser att bygga upp en högt kvalificerad inköpsfunktion. Riklig information om konsumentmarknaden och leverantörerna kan samlas. I nästa kapitel behandlas frågan om vilken effekt detta kan ha på importen. Här nöjer vi oss med att konstatera att storföretagen har stora rela— tiva fördelar på inköpssidan.

Reklam och övriga säljstimulerande åt— gärder spelar en stor roll i fråga om kläder framför allt som medel att tillkännage ny- heter och säsongväxlingar. På detta område föreligger uppenbara stordriftsfördelar. Det finns kostnadströsklar som småföretagen inte kan ta sig över. En annonsserie i någon av de större tidningarna överstiger tex de mindre detaljisternas kostnadsramar.

4.3.3. Fackhandelns struktur

De i avsnitt 4.3.1 angivna uppgifterna visar på en tilltagande stordrift inom textildetalj- handeln. Om man undantar försäljningen

genom varuhus, andra branschblandade bu- tiker och postorderhandel, återstår vad som brukar benämnas fackhandeln. Fackhan— delns försäljning av beklädnadsvaror (inkl skor) beräknas år 1968 uppgå till ca 4 500 miljoner kronor. Enligt SRI-rapporten skulle knappt 60-talet företag svara för ca en femtedel av detta belopp. Rapportens

tabell 18 (bil. 3) som återges nedan anger de förändringar, som inträffade under pe- rioden 1965—68 i fråga om dessa ledande detaljisters omsättningsstorlek och antal bu— tiker. Företagen är grupperade efter omsätt— ningsstorlek år 1965. (Sko- och garnbutiker är exkluderade i de fall de kunnat identifie- ras.)

Årlig omsättning För- Antal butiker mkr ändring Grupp 1965 1966 1967 1968 1965 1966 1967 1968 65—68 %

1 De största 10 detaljisterna 167 175 184 205 365 408 444 483 32 2 De därefter största 10 detaljistema 62 66 60 63 148 152 154 150 3 De därefter största 10 detaljistema 53 53 54 55 100 105 108 103 4 De därefter största 10 detaljistema 56 59 59 52 64 66 66 57 5 De därefter största 10 detaljistema 71 74 73 78 53 55 59 51 6 De minsta 7 detaljisterna 34 27 27 27 32 30 29 27 Delsumma (2—6) 275 279 273 275 397 408 416 388 —2 Totalt 442 454 457 480 762 816 860 871 7 Omsättning per butik alla detaljister 1,73 1,80 1,88 1,82

de 10 största 2,18 2,34 2,42 2,36 de övriga 1,45 1,46 1,52 1,42

Källa Stanford Research Institute. Bearbetning av årsrapporter från Handelns Utredningsinstitut.

Som synes har en omfattande omvand- ling mot större enheter ägt rum. Försälj- ningens fördelning har även bland de stora företagen förskjutits mot de allra största företagsenheterna. Omsättningsökningen för de 10 största företagen är klart större än ökningen för hela textil- och beklädnads- handeln. Det kan också noteras att dessa företags genomsnittliga omsättning per bu- tik är betydligt större än genomsnittsomsätt- ningen per butik för de mindre företagen.

4.4. Förändringar inom fackhandeln

Fackhandelns viktigaste konkurrensmedel är ett specialiserat sortiment och kvalificerad betjäning. Å andra sidan har diskussionen ovan om konkurrensmedel och stordriftsför-

delar förmedlat bilden av en problemfylld framtid för fackhandeln.

Den ökande konkurrens som den speciali- serade textil- och beklädnadshandeln mött från andra distributionsformer har lett till en försämring av lönsamheten för de små enheterna. Tidsserier över vinsterna inom textil- och beklädnadshandeln saknas dock varför preciseringar är omöjliga att göra. En studie gjordes 1963 av dåvarande Detalj- handelns Utredningsinstitut. Av denna stu- die, vars representativitet dock var osäker, framgår att det var möjligt även för mycket små butiker (omkring 200000 kr i årsom- sättning) att ge en vinstmarginal på mellan 3 och 5 %. Denna vinst framkom efter av— drag för ägarens arbete, motsvarande kost— naden för en 'helårsanställd. Vinstuveck- lingen visade ett nära positivt samband med

butiksstorleken. De allra minsta butikerna gick med förlust. Det bör betonas att ersätt- ningen för ägarens arbete knappast värde- rades marknadsmässigt genom jämförelse med en helårsanställd. Butiksägarna torde kunna påräkna högre löner vid anställning som exempelvis butiksföreståndare hos ett filialföretag.

Mot denna bakgrund bör uppkomsten av inköpsföreningar och frivilliga kedjor ses. På TEKO-området finns fem sådana orga- nisationer vilka alla tillkommit under 60- talet. De har främst specialiserat sig på kon- fektionsområdet och representerar nu mer än 250 enskilda företag. Den totala omsätt- ningen i inköpsföreningarna stannar vid ca 100 miljoner kronor. Av medlemsbutikernas inköp är det dock inte mer än ca en fjärde- del som görs via föreningarna.

Genom samverkan i kedjor kan var för sig små detaljhandelsföretag vinna samma slags fördelar på 'inköpssidan som större företag. I ett längre perspektiv kan skapan— det av frivilliga kedjor vara en av förutsätt- ningarna för de små fristående butikerna att hävda sig. Inköpsföretagen samlar vanligtvis medlemmar med viss finansiell styrka, var- för konkurrenstrycket för de allra minsta butikerna som står utanför antagligen blir än starkare i framtiden. De frivilliga fack-

kedjorna inom textil har hittills i huvudsak specialiserat sig på inköpsfunktionen. I något fall har dock deras verksamhet utvidgats till att omfatta även reklam— och säljfunktio- nerna. De lägre priser man uppnår vid in- köp möjliggöres av delägarföretagens tidiga och koncentrerade order. Bland delägarna förekommer både filialföretag med olika firmanamn och enbutiksföretag.

4.5 Partihandcln

Parallellt med den ökande horisontella inte- grationen inom detaljhandeln har en utveck- ling skett mot ökad vertikal integration av parti- och detaljhandelsfunktionerna. Förut- sättningen för varuhusens och vissa andra detaljhandelsformers framgång har varit att de kunnat utveckla en partihandelsfunktion som skapat inköpsfördelar och rationell varuhantering.

Partihandeln har genomgått en kraftig strukturomvandling varigenom ernåtts en kraftig decimering av antalet små partihan- delsföretag. Nedanstående uppgifter från SCB gäller partihandeln —— även den konsu- mentkooperativa — inom vävnads-, trikå-, konfektions- och heminredningssektorn åren 1957, 1963 och 1968.

1957 1963 1968

Antal Omsätt- Antal Omsätt- Antal Omsätt- före- ning före- ning före- ning Lagerstorlek tag mkr tag mkr tag mkr Över 500 000 kronor 110 610 88 1 092 56 1 720 Under 500 000 kronor 239 205 157 238 111 266 Samtliga 349 815 245 1 330 167 1 986

En av orsakerna till partihandelns omsätt- ningsökning är att den i ökande utsträck- ning fullgör en importfunktion. Få ut- ländska producenter har möjlighet till di- rektförsäljning till de svenska detaljisterna.

4.6. Varugruppernas fördelning på distribu- tionsformer

Tidigare avsnitt av detta kapitel har visat att stora förskjutningar äger rum mellan de

olika distributionsformernas marknadsande- lar och föregående kapitel har påvisat stora skillnader i marknadsutveckling för olika varugrupper. Mot denna bakgrund är det intressant att försöka erhålla en bild av hur försäljningen av olika TEKO-varor är för- delad på distributionsformer. Ur den nämn- da ICI-undersökningen (bilaga 4) kan en sammanställning göras av en sådan fördel- ning för vissa varor.

Sammanställnin gen återges nedan och av- Ekiperingar De traditionella bekläd- ser följande distributionsformer: nadsföretagen med i all- Varuhuskedjor Butiker tillhörande Åh- mänhet endast en butik. och KF len & Holm AB, AB Uppmumngm "Imme-

Turitz & Co och Nor- rar under denna rubrik diska Kompaniet AB även företag anslutna till samt kooperativa butiker " frmu'ga kedjor. och varuhus under olika Postor der for etag namn, t ex Domus. Övriga Lanthandlare, sybehörs- Specialiserade Företag av typen Gulins affärer, gar dinaffärer ' filialföretag Herrmodehus eller AB skräddare, syateljeer rn fl. Hennes. Speciali- Varuhus- serade Post- kedjor filial- Ekipe- order- och KF företag ringar företag Övriga Summa % % % % % % Överrockar 14 18 5 5 2 1 1 100 (inkl regnrockar) Kostymer 5 21 64 4 6 100 Herrbyxor 15 19 52 4 10 100 Udda kavajer 5 18 70 — 7 100 Herrjackor (inkl 10 19 59 3 9 100 udda kavajer) Kappor (inkl 18 15 51 5 11 100 regnkappor) Dräkter (inkl 15 18 45 10 12 100 byxdräkter) Dambyxor 28 21 31 9 1 1 100 Kjolar 26 1 3 49 5 7 100 Nylonskjortor 35 13 39 4 9 100 Bomullsskjortor 28 12 37 8 15 100 Badbyxor 38 16 31 4 11 100 Herröverplagg i trikå 26 14 44 6 10 100 Klänningar 15 12 55 10 8 100 Blusar 25 11 43 5 16 100 Underklänningar 3 9 12 16 9 24 100 Underkjolar 45 7 21 7 20 100 Baddräkter 32 11 32 6 19 100 Damöverplagg i trikå 35 10 38 6 11 100

Den allmänna bild denna uppställning förmedlar är att de tyngre produkterna i högre grad än de lättare säljs genom ekipe- ringarna, dvs den traditionella detaljhan- deln. De lättare produkterna och trikåva- rorna säljs däremot i högre grad genom KF, varuhuskedjorna och de specialiserade filial- företagen. Vi kan sålunda notera att ekipe— ringarna i fråga om varor som tillhör grup- pen tyngre konfektion har marknadsandelar på mellan 52 och 64 % medan de tre andra distributionsformerna tillsammans — vi kan kalla dem massdistributionsföretagen —

svarar för 26—36 %. I fråga om lättare herrkonfektion och trikå svarar ekipering- arna för 31—44 % mot 34—54 % för mass- distributionsföretagen. På damsidan har eki- peringarna 31—55 % av den tyngre mark- naden och massdistributionsföretagen 30— 50%. På den lättare marknaden —— dam- konfektion och överplagg av trikå för damer —— har ekiperingarna 16—38 % och mass- distributionsföretagen 35—59 %.

En närmare granskning tyder på att det inte är indelningen i tyngre respektive lät- tare produkter som är den relevanta för

de uppkommande skillnaderna. Tyngre kon- fektion har ett starkare inslag av traditio- nella produkter av vilka flera uppvisar en stagnerande utveckling. Lättare konfektion har ett starkare inslag av expansiva produk- ter. Även produkternas marknadstrender anges i bilaga 4, och tas de med i bilden framkommer ett tydligt samband mellan ex- pansionsvaror och expanderande distribu- tionsformer, främst i massdistributionsföre— tagen.

4.7 Relationerna industri—distribution

4.7.1. Bundenhet kontra flexibilitet

De större inköparna i detaljistledet har både anledning och möjlighet till att rikta in pro- ducenternas tillverkning så att den bättre passar inköparnas kunder. Genom långtids— avtal och stora inköp erhåller detaljisten varan till ett förmånligare pris.

Vid utredningens intervjuer har sålunda framkommit att vissa av de större enheterna inom detaljdistributionen gör sk specifika— tionsköp och företar produktutveckling i egen regi eller i samarbete med leverantörer i en utsträckning, som svarar för upp till 70 % av textilsortimentet. Grundligt speci- ficerade stora beställningar, fasta förbindel- ser och få leverantörer anges vidare vara huvudprinciperna i en rad av de större de- taljisternas inköpspolitik. Samma mönster kan observeras utomlands. Det finns där detaljistföretag som baserar den största de- len av sin verksamhet på varaktiga förbin- delser och ömsesidigt beroende mellan före- taget och tillverkarna/underleverantörerna. Underleverantörerna säljer då i allmänhet hela eller större delen av sin produktion till företaget.

Det finns å andra sidan framgångsrika företag som följer snarast motsatta prin- ciper. Dessa företag vill göra sina inköp så sent som möjligt, vara obundna av produk- tionshänsyn och behålla maximal flexibi- litet. För de företag som följer denna policy är den idealiske leverantören en företagare

som vågar spekulera och som snabbt kan leverera från lager.

Sannolikt har systemet med långvariga och fasta leverantörsförbindelser attraktion för den kategori konsumenter som vill ha en vara med viss livslängd och tillfredsställande fysisk funktion till ett rimligt pris. Före- tagen som satsar på rörlighet i sina förbin- delser anser emellertid att konsumenterna är allt mindre intresserade av »den goda varan» och allt mer intresserade av den mo- deriktiga.

Önskan hos detaljhandeln om sena be- ställningar dikteras givetvis av detaljhan— delns svårigheter att långt i förväg förutsäga moderiktningen. Behovet av sena beställ- ningar på modeområdet har säkerligen varit en av de viktigaste anledningarna till att direktdistributionen idag som nämnts är så gott som helt tillämpad inom den tyngre konfektionen.

För ett närmare studium av de tyngre konfektionärernas planering av försäljningen hänvisas till SRI-rapporten (bilaga 3).

4.7.2. Konsekvenser för industrin

De förändringar som skett inom detaljhan- deln har givetvis haft återverkningar på pro- duktionsledets förhållanden. Idag svarar för vissa TEKO-produkter med hög koncentra- tion till de stora distributionsenheterna en handfull personer för huvuddelen av total- inköpen.

Dessa storköpare har tillräcklig kunskap för att göra köp varhelst i världen det före- faller gynnsammast. De har givetvis en stark förhandlingsposition gentemot de svenska leverantörerna. De kan utnyttja tillfällen av överkapacitet som råder både på Vävnads- sidan och inom konfektionen. Förhandlings- positionen förstärks liksom å andra sidan möjligheterna till samarbete allteftersom in- köpsenheterna blir större och antalet inkö- pare färre. De svenska tyngre konfektionä- rerna arbetar enligt SRI-rapporten med rela- tivt hög andel fasta kostnader. Ju större denna andel är desto större är benägenheten hos producenterna att kortsiktigt ge stora prisnedsättningar vid stora försäljningar.

Bristen på egna producentmärken för en stor del av konfektionsföretagen gör det också svårt för leverantörerna att genom aktivare marknadsföring direkt till konsu- menten skapa sig en bättre förhandlings- position.

Betalningskonditionerna i Sverige är tra- ditionellt mycket liberala och gynnar kö- paren i betydligt högre grad än vad fallet är i flertalet andra länder som Sverige har nära kommersiella relationer till. I nuvaran- de läge, som innebär att detaljhandelns lön- samhet är svag och bristen på kapital är allmänt besvärande, medför detta speciellt kännbara problem för leverantörerna inom TEKO-industrin. Problemen består inte en- dast i att långa krediter måste lämnas, utan också i att riskerna ökar för direkta kund- förluster.

5. Utrikeshandeln

5.1 Utvecklingstendenserna i världshandeln

Världshandeln med TEKO-varor har expan- derat mycket snabbt sedan början av 1950- talet. Av de stora handelsområdena domine- rar EEC-ländema på importsidan. Enligt en av EFTA-sekretariatet gjord sammanställ- ning — som inkluderar handeln med skor — var i genomsnitt under åren 1966 och 1967 den totala införseln till gemensamma marknadens länder —- varav hälften gick till Västtyskland — ca 50 % större än EFTA- ländernas. Importen till EFTA-länderna var i sin tur större än importen till USA. I fråga om export är EEC-ländernas roll ännu mer framträdande. 1966—67 exporterade de sex EEC-länderna ungefär tre gånger så mycket som EFTA. Japans TEKO-export är betydande. Den låg 1967 visserligen 25 % under EFTA-ländernas och går mest till USA och Sydöstasien men den var mer än dubbelt så stor som USA:s. Hongkongs ex- portsiffror låg 75 % över USA:s. Förändringarna i världshandelsmönstret har under de båda senaste decennierna varit betydande. 1952/ 53 var det två länder, Stor- britannien och USA, som svarade för 44 % av Världsexporten av TEKO-varor. 1959/ 60 hade deras andel sjunkit till 15 % och 1966/ 67 till 12 %. I stället hade Italien ryckt fram till positionen som ledande exportör av TEKO-produkter och svarade åren 1966/ 67

för 25 % av världsexporten. Under perioden 1952/53—1959/60 ryckte också Hongkong och Japan fram men båda dessa exportörers andel av exportmarknaderna gick tillbaka under den senare perioden.

Syftena med EEC och EFTA har på vik- tiga punkter förverkligats under 1960-talet. Det har inte inneburit någon fullständig handelspolitisk samordning inom de båda blocken men på ett betydelsefullt område, upprättandet av en fri varumarknad, har viktiga framsteg nåtts. I EEC har tullunio- nen i allt väsentligt genomförts den 1 juli 1968 vilket bl.a. innebär att tullarna inbör- des avvecklats samt att en gemensam tull- tariff mot tredje länder införts. För industri- varor har också från 1 juli 1968 i princip skapats en från tullar fri marknad i EFTA. Däremot bibehåller de enskilda EFTA-län- derna sina nationella tariffer mot utomstå- ende länder.

Utvecklingen av handeln med TEKO-pro- dukter under integrationsperioden tyder på att avvecklingen av handelshindren gett de effekter man från teoretiska utgångspunkter haft anledning vänta. Under perioden 1960 —1967 ökade EFTA-ländernas export av TEKO-varor till länder inom det egna om- rådet med värdemässigt 185 % medan ex- porten till länderna utanför EFTA minskade med 5 %. Internexporten av textila färdig- varor ökade mest, 346 %, mot 144 % för garner och metervaror. Importen utveckla- des på motsvarande sätt.

Också för EEC:s del ökade internhandeln med TEKO-varor i väsentligt snabbare takt än handeln med länder utanför blocket. Ex- porten till andra EEC-länder ökade 1960— 1967 med 190 % mot bara 15 % för utför- seln till icke—EEC-länder. TEKO-området var en av de sektorer inom vilken intern- handeln ökade snabbast.

På samma sätt som textilindustrin inledde Europas industrialiseringsprocess på 1700- och 1800-talen inleder nu utvecklingsländer- na ofta sin industrialiseringsprocess med etablering inom TEKO-sektorn. Genom de etableringar av betydande textilindustrier, som redan före 1960-talet ägt rum i några u-länder, täcktes ett konsumtionsbehov där, som tidigare tillgodosetts av textilindustrin i industriländerna och en kapacitet byggdes upp för export i motsatt riktning. Under det senaste decenniet har ett antal nya låglöne- eller statshandelsländer uppträtt som expor- törer av både textil- och konfektionsvaror. Framstötarna har underlättats av tillgången på billig arbetskraft och av att produktions- tekniken internationaliserats.

5.2. Den svenska TEKO-importens utveckling

5.2.1. En Översikt

Före andra världskriget täcktes Sveriges be- hov av alla mer betydande TEKO-produkter till ca fyra femtedelar av egen produktion. Det uppdämda behov som kvarstod när kri-

get var slut gav svensk TEKO-industri ett gynnsamt utgångsläge eftersom produktions- kapaciteten i utlandet i allmänhet togs i an- språk för egna behov. Importandelen av till- förseln steg dock något men ännu 1950 stan- nade den värdemässigt vid 25—30% för ylle— och bomullsvävnader. Importandelen för trikå och konfektion var då så låg som 5 %.

Utvecklingen under 50-talet tog emeller— tid en ny vändning och karakteriserades ofta med ordet »textilkris». 1958 importerades cirka hälften av yllevävnaderna och drygt en tredjedel av bomullsvävnaderna. Import- andelen för trikå hade stigit till en fjärde- del. Konfektionsimporten fördubblades men importandelen stannade ännu vid 10 %.

Med övergången till 60-talet kom denna utveckling att accelerera och att medföra höga importandelar även inom den dittills mindre berörda konfektionen. En översikts- bild av det senaste decenniets importutveck- ling ges av nedanstående sammanställning.

Under 1960-talet har det som synes inte varit någon större skillnad värdemässigt sett i ökningstakt för importen mellan bearbe- tade TEKO-varor och bearbetade industri- varor över huvud taget. I båda fallen ökade takten mot slutet av decenniet. Under första halvåret 1970 har en dämpning inträffat på TEKO-området samtidigt som takten ökat totalt sett för industrins produkter. Utveck- lingen för olika TEKO-varugrupper redovi- sas i detalj i bilaga 7. Nedanstående tablå sammanfattar utvecklingen på huvudområ— dena.

Ökning 60—69 1.1—30.6 1960 1965 1967 1968 1969 per år 67—68 68——69 69—70 mkr mkr mkr mkr mkr % % % % Bearbetade TEKO-varor 1 182 1 928 2 204 2 325 2 781 10,0 5,5 19,6 14,5 Alla hel— o. halvfabrikat 9 807 15 953 17 258 18 660 22 384 9,6 8,1 20,0 24,3

Import- andel av Importens Import tillför— förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Garn 3 80 48 45 Teknisk textil 228 39 126 Hemtextil 3 3 5 45 131 Beklädnadsväv 306 65 15 Trikåväv 65 42 509 Kläder av trikå 367 47 150 Summa textil 1 681 48 80 Kläder ej av trikå 452 26 302 Huvudbonader 3 3 3 2 40 Summa konfektion 485 26 256

Tablån är baserad på värden och import- andelama blir därför — eftersom de impor- terade produkterna genomsnittligen ligger mycket lågt i pris — genomgående avsevärt lägre än andelar baserade på kvantitetsmått. Man kan emellertid konstatera att samtliga textila huvudområden har kommit upp i höga importandelar och att införseln fort- sätter att öka. Särskilt på konfektionsområ— det befinner sig importen nu i snabb ökning.

Som framgått av kapitel 3 uppvisar de olika områdena väsentligt olika utveckling ifråga om storleken av den totala tillförseln till marknaden. Jämförelserna tyder på att sambandet mellan import och svensk pro- duktion delvis är en fråga om i vilken ut- sträckning de båda utnyttjar tillväxtområ- den.

Importens fördelning på de tre stora fär- digvaruområdena framgår av nedanståen- de tablå.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Teknisk textil 228 39 126 Hemtextil 335 45 131 Kläder (trikå, konfektion, hu- vudbonader 85 2 32 201 Summa 1 41 5 3 6 1 63

Beklädnadsområdet dominerar som synes i importen med ett värde som är ca 50 % större än importvärdet för teknisk textil och hemtextil tillsammans. Importökningen för kläder är mycket större än importökningen för teknisk textil och hemtextil. Som fram- gick av kapitel 3 var förhållandet det om- vända i fråga om förbrukningens ökning. Redan den långsammare ökningen av för- brukningen gav anledning förmoda att TEKO-industriernas problem i hög grad skulle vara koncentrerade till beklädnads— området. Här tillkommer alltså som ytterli- gare indikation den kraftiga importökningen på beklädnadsområdet.

5.2.2. Garn

Den svenska importen av garn och tråd 1968 uppgick till 380 mkr vilket var näs- tan hälften av tillförseln. Ökningen sedan 1960 var värdemässigt 45 % och räknat i ton 60 %. Importens fördelning framgår av nedanstående tablå.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Garn och tråd av syntetiska eller konst- gjorda fibrer 267 74 98 Därav: ändlösa 217 84 102 korta 50 49 85 Garn och träd av naturfibrer 1 13 27 — 12 Därav: bomull 66 30 11 ull 3 7 2 3 — 39 Summa 3 80 48 45

5.2.3. Vävnader

Den svenska importen av vävnader inkl. tri- kåväv var drygt 600 mkr 1968, vilket ut- gjorde drygt hälften av tillförseln och inne- bar en ökning från 1960 med 38 %. I ton räknat var ökningen 47 % — importen hade ett starkt inslag av billiga standardvaror. Fördelningen efter fiberinnehåll och typ framgår av nedanstående tablå. Liksom be-

träffande förbrukningen kan man notera att den starkaste expansionen ligger på trikå- och konstfiberväv.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Vävnader av bomull 159 57 --5 av ull 1 19 51 35 av ändlösa konstfibrer 79 51 51 av korta konstfibrer 13 9 64 66 av trikå (samt- liga fibrer) 65 42 509 Övriga vävnader 50 53 23 Summa 61 1 54 38

Statistiken ger inte möjlighet till en exakt fördelning efter de tre stora användnings- områdena teknisk textil, hemtextil och be- klädnad. Följande uppställning visar emel- lertid läget i stora drag. Därav framgår att beklädnadsområdet dominerar, i synnerhet om man tar hänsyn till att en avsevärd del av råväven går till beklädnadsändamål.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960——1968 mkr % % Beklädnads— vävnader inkl. trikåväv 371 59 34 Heminrednings- vävnader1 96 36 35 Andra vävnader 144 60 52 Därav: råväv av bomull 51 84 12 Summa 611 54 38

* Inkl. sammetsvävnader.

Bomullsråväven utgöres av billig väv som huvudsakligen importeras från Kina, Japan, Portugal och — till en mindre del —— Öst- europa. Hela råvävsimporten, inkluderande även väv av syntetiska fibrer, utgjorde 1968 en tiondel av värdet av den totala Vävnads- importen. Sammanlagt utgjorde 1968 impor- ten från lågprisländer, av såväl råväv som annan väv, ca 15 % av den totala Vävnads-

importen. Genom nedläggningen av större delen av den svenska produktionen av ylle- väv för beklädnad kommer importen av det- ta varuslag att öka. Värdet av den Vävnads— import som helt ersätter produktionsbortfal- let för ylleväv kan beräknas till ca 50 mkr.

5 .2.4 Teknisk textil

Importen 1968 av de delar av teknisk textil som kan särskiljas i statistiken, uppgick till 228 mkr vilket innebar en ökning med 126 % sedan 1960. Importandelen av till- förseln ökade från 29 % 1960 till 39 % 1968. Utvecklingen för de viktigaste varu— slagen sammanfattas i nedanstående tablå.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Cordväv 22 3 8 94 Vadd 1 0 1 3 3 27 Stampad filt (inkl. nålad) 13 34 523 Fiberduk 19 53 633 Maskinfilt 15 26 193 Bindgarn tåg- virke o. dyl. 10 29 269 Vävnader, im- pregnerade eller överdragna 3 8 3 8 137 Linoleummattor o. dyl. 43 52 158 Presenningar, tält o. dyl. 11 24 176 Övrigt 47 82 74 Summa 228 39 126

Av importen 1968 inom denna sektor kom 45 % från EFTA-länderna, 30 % från EEC och 9 % från låglöneländer inkl. Por- tugal.

5.2.5. Hemtextil

Importen 1968 av den hemtextil som är ur- skiljbar i statistiken uppgick till 335 mkr vilket var 131 % mer än 1960. Importan- delen av tillförseln var 45 %, vilket var 8 procentenheter mer än 1960. Utvecklingen för de viktigaste sortimentsgrupperna fram- går av nedanstående tablå.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Heminrednings- vävnader1 76 3 5 73 Mattor 158 64 283 Filtar 7 30 391 Sänglinne, gardiner m.m. 60 37 150 Övrigt 34 38 ——2 Summa 335 45 131

1 Exkl sammetsvävnader.

Den kraftiga ökningen för filtar gäller delvis import från låglöneländer, främst från Jugoslavien och Portugal. 1 övrigt förekom— mer sådan import av större omfattning en- dast inom sortimentsgruppen sänglinne, borddukar, handdukar 0. dyl. i första hand från Östeuropa, Hongkong och Jugoslavien. Andel import från låglöneländerna av total- importen inom denna sortimentsgrupp var värdemässigt 35 % 1968.

5.2.6. Trikåkläder

Trikåvävens importutveckling har behand— lats ovan i avsnitt 5.2.3. För övriga trikåva- ror, praktiskt taget helt kläder, var impor- ten 1968 367 mkr. Som framgår av nedan- stående tablå innebar detta en importandel som var nästan den dubbla mot konfektion medan takten i den värdemässiga import- önkingen var ungefär hälften så stor som för konfektion.

Import— andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Strumpor o dyl 51 35 6 Underkläder av trikå, inkl. strumpbyxor 124 49 288 Överkläder av trikå 176 49 260 Övriga trikå— varor exkl. väv 16 84 — 11 Summa trikå- varor exkl. väv 367 47 150 Konfektion/ huvudbonader 485 26 256

Andelen import från låglöneländer var mindre för trikåkläderna än för konfektion. Av totalimporten färdiga trikåvaror under 1968 kom således 29 % från låglöneländer medan motsvarande andel för konfektion var 39 %. Den snabbaste expansionen sva- rar EFTA-länderna inklusive Portugal och Finland för. Deras andel av den totala svenska importen av färdiga trikåvaror öka- de från 30 % 1960 till 44 % 1968. 1969 steg den till 52 %.

5.2.7. Konfektion inklusive huvudbonader

1968 närmade sig konfektionsimporten en halv miljard kronor, vilket var i det när- maste fyra gångar så mycket som 1960. Im- portens andel av tillförseln ökade från 9 % 1960 till 26% 1968 men uppvisade stora variationer mellan de olika sortimentsgrup- perna, som framgår av nedanstående tablå.

Import- andel av Importens Import tillför- förändring 1968 seln 1968 1960—1968 mkr % % Överkläder för män eller gossar 179 24 869 Överkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 187 24 290 Underkläder för män eller gossar 42 48 313 Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 4 15 9 Korsetter, byst- hållare, hängslen o. dyl. 21 21 72 Huvudbonader 33 32 40 Övrigt 19 49 —— 5 Summa 485 26 25 6

Som framgår av det utförligare materialet i bilaga 7 svarade sortimentsgruppen ulstrar, paletåer, kappor och överrockar för det största importvärdet med 59 mkr. Därnäst kom långbyxor och på tredje plats jackor och anoracker. Kostymer och kavajer repre- senterade ett förhållandevis litet importvär- de men visade den största importökningen, beroende på att importen av dessa varor var

* Exkl. sammetsvävnader.

helt obetydlig i början av 60—talet. Jackor och anoracker Visar både en stark importök- ning _ nästan en tiodubbling — och den största ökningen av importandel av tillför- seln. Importandelen var i plagg räknat 55 % 1968 och i värde 42 %.

Skillnader av denna storleksordning redo- visas för många sortimentsgrupper med starkt inslag av lågprisvaror. Så höga im- portandelar som över 50 % redovisas emel- lertid endast för jackor och anoracker samt skjortor och bysthållare. För skjortor (både trikå och konfektion) var 1968 den värde- mässiga importandelen av tillförseln 43 % och den kvantitetsmässiga inte mindre än 64 %. Importen av skjortor dominerades helt av låglöneländerna. Av den totala im- porten 1968 om ca 7 miljoner skjortor kom 1,5 miljoner från Portugal och drygt 4,5 miljoner från andra låglöneländer. Även från Finland importeras numera skjortor i stor utsträckning och antalet uppgick 1969 till ca 600 000.

EFTA-länderna inklusive Finland och Portugal svarar för den snabbaste import- ökningen i Sverige i fråga om all konfektion. Deras andel av den totala konfektionsim- porten ökade värdemässigt från 34 % år 1960 till 53 % 1968 och 58 % 1969. Under 1969 kom från enbart Finland och Portu- gal närmare 30 % av Sveriges konfektions- import, medan dessa båda länders andel av importen tio år tidigare var knappt en pro- cent. Procentsiffrorna avser importen exkl. huvudbonader.

5.2.8. Importen från låglöneländer

I den utredning om importen från låglöne- länder som Industriens Utredningsinstitut (IUI) publicerar under hösten 1970 har länder vilkas lönenivå ligger vid högst 25 å 30 % av den svenska räknats som låglöne- länder. Dessa länder har uppdelats i fyra grupper: u-länder, Sydeuropa, Japan samt statshandelsländerna i öst inklusive Kina (öststaterna). Framställningen i detta delav- snitt bygger till stor del på IUI-utredningen.

Den svenska importen av industriproduk- ter från låglöneländerna har fyrdubblats un-

der perioden 1958—1968. Ländergruppens andel av totalimporten har dubblerats under samma tid, men alltjämt är koncentrationen till ett smalt varusortiment påtaglig. Bekläd- nads- och i någon mån lädervaror domine- rar helt. Över 70 % av importen av industri- varor från låglöneländerna består av sådana varor. För varugruppen kläder har låglöne- ländernas andel av importen ökat från 13 till 36 %. Av importökningen för kläder under femårsperioden 1963—1967 svarade låglöneländerna för närmare 50 %.

Exportexpansionen var emellertid mycket olika fördelad mellan de olika ländergrup— perna. Hela framryckningen föll i själva verket på u-länderna och på Sydeuropa. För såväl Japan som öststaterna var det fråga om en stagnation eller i vissa fall en tillbaka- gång, sannolikt delvis sammanhängande med den reglering av handeln som gäller mellan Sverige och dessa länder. Utvecklingen åskådliggörs av följande tablå över låglöne- ländernas andelar av Sveriges TEKO-import.

Låglöneländemas andelar —— värdemässigt beräknade — av Sveriges TEKO-varuimport

1958 1963 1968 % % % Textilier (SITC 65) U-länder 2,7 3,8 5,0 Sydeuropa 2,1 4,1 6,1 Japan 6,4 4,7 3,3 Öststaterna 4,1 3,5 5,4

15,4 16,1 19,8 Kläder (SITC 84) U-länder 6,0 16,3 22,4 Sydeuropa 0,3 1,4 8,1 Japan 2,6 1,7 1,5 Öststaterna 4,0 4,6 3,9 Summa 13,0 23,9 35,9

Indien och Pakistan liksom Sydamerikas folkrika länder har hittills haft mycket liten betydelse för u-ländernas export av industri- varor. Hongkong — med 3,7 miljoner in- vånare — har svarat för huvuddelen av den totala exportökningen. När det gäller den viktiga varugruppen kläder har Hongkong svarat för 75 % av exportökningen mellan 1956 och 1968.

De andelar av importen som redovisats ovan återspeglar konkurrenssituationen på den svenska marknaden för låglöneländerna jämfört med övriga exportländer. I detta sammanhang är dock importens storlek i re- lation till den svenska produktionen av större intresse. Som ett mått på denna relation an— vänder TEKO-utredningen, som framgått av den tidigare framställningen i detta kapitel, importandelen, dvs. importens andel av till- förseln på den svenska marknaden. Tillför- seln definieras då som import plus svensk produktion med avdrag för export och är i praktiken liktydig med den totala förbruk- ningen på marknaden. IUI-utredningen har i stället valt att utgå från den totala produk- tionen — alltså inklusive den del som ex- porteras — med tillägg av importen och an- vänder benämningen importkvot för impor- tens andel av denna bruttotillförsel. Denna importkvot blir lägre än den av TEKO-ut- redningen använda importandelen. Nedan- stående tablå visar importkvoten för några varugrupper som uppvisar höga kvoter för låglöneländer. Det bör observeras att kvo- terna, liksom hela IUI:s material, baseras på värdeuppgifter. Eftersom importen från låg- löneländerna självfallet omfattar relativt bil- liga varor skulle importkvoter baserade på kvantiteter bli väsentligt större. Vidare av- ser siffrorna i tablån år 1967 och avspeglar därför inte den starka ökning av import- kvoterna som skett sedan dess.

Brutto- Importkvot tillförsel Låglöne-

SITC 1967 länderna Totalt

Produkt mkr % % 652 Bomulls-

vävnader 284 26,0 60,0 653 Andra väv-

nader än sådana av

bomull 959 6,2 48,8 657 Mattor och

gobelänger 346 9,9 54,0 841 Kläder 3024 9,4 26,6

Bortsett från den första gruppen i tablån spelade importen år 1967 från låglöneländer- na som synes en relativt begränsad roll i relation till det totala utbudet. Den höga

importkvoten för bomullsväv sammanhänger med införseln av råväv från Kina medan låglöneländernas importkvot för färdiga väv— nader ligger under 10 %. Även i många andra fall beror de angivna importkvoterna på en hög import av en viss produkt. Matt- importen är t. ex. koncentrerad till hand- knutna mattor från Orienten, importkvoten för icke-bomullsväv faller huvudsakligen på juteväv från Indien och syntetväv från Ja- pan medan låglöneländerna inte alls har nå- gon del i Sveriges omfattande import av yl- levävnader. Importen från låglöneländerna när det gäller garner är koncentrerad till bomullsgarn.

Eftersom importutvecklingen för kläder (inkl. trikåvaror) tilldragit sig det största in- tresset anges här importkvoter för dessa under åren 195 8—69. Avrundade siffror är preliminära.

Från låglöne- Från Totalt länder industri- % % länder 1958 11,3 1,5 9,8 1963 17,6 4,2 13,4 1965 20,8 5,8 15,1 1967 26,6 9,4 17,2 1968 30,0 11,0 19,0 1969 3 6,0 12 0 24 0

)

Av tablån, som ingår i IUI-materialet, framgår att den totala importen av kläder — dvs. import från alla länder — år 1958 en- dast utgjorde 11 % av totalutbudet. Tio år senare hade denna importkvot stigit till ca 30 % och preliminära beräkningar tyder på att den år 1969 blev 36 %. Om man relate- rar denna import enbart till den svenska marknadens förbrukning (nettotillförseln) ökar kvoten till 39 å 40 %.

Mellan samtliga de angivna åren — utom mellan 1965 och 1967 — ökade i-ländernas importkvot räknat i värde absolut sett snab- bare än låglöneländernas. Särskilt anmärk- ningsvärd är den kraftiga ökningen mellan 1968 och 1969.

Under de allra senaste åren har i själva verket utvecklingen delvis gått i en ny rikt- ning bla sammanhängande med de över-

enskommelser om importens omfattning som i vissa fall träffats med ett antal län- der. Lågprisimportens andel av totalimpor- ten har sålunda åren 1967 1969 sjunkit från 29,0 till 25,1 % i fråga om trikå- varor. Vad beträffar kläder i övrigt, huvud- sakligen konfektion, inträffade nedgången först under 1969. Det året sjönk emellertid lågprisandelen med 3,3 procentenheter eller till 35,7 %. I fråga om båda varugrupperna är procenttalen beräknade på kvantiteter och Portugal har räknats som låglöneland. Samtidigt fortsätter lågprisimporten att stiga kraftigt absolut sett. Ökningen 1969 var för hela TEKO-området 107 mkr eller 18 %.

TEKO-varor från låglöneländerna har uppnått mycket olika marknadsandelar i olika i-länder. Olikheterna illustreras av ne- danstående tablå över importen per invåna— re i vissa i-länder från nio låglöneländer (Portugal, Spanien, Jugoslavien, Pakistan, Indien, Macao, Formosa, Hongkong, Syd- korea).

Föränd- 1963 1968 ring $ % Sverige 6:77 10:46 54,5 Norge 5:29 4:74 —10.4 Danmark 6:87 5:69 —-17,2 Storbritannien 4:86 5:88 21,0 Schweiz 3:87 3:64 — 5,9 Holland 3:05 2:74 — 10,2 Österrike 1:55 1:84 18,7 Belgien 1:89 1:29 ——31,7 Västtyskland 2:01 2:80 39,3 Frankrike 0:32 0:37 15,6 Italien 0:49 0:43 ——1 2,2 Kanada 4:39 4:50 2,5 USA 3:30 3:58 8,5

År 1968 var det inte något land som i förhållande till folkmängden hade ens till- närmelsevis en så stor import från låglöne- länderna som Sverige. Importutvecklingen under 1969 och 1970 har dessutom varit sådan i Sverige att skillnaden sannolikt ökat ytterligare. Tablån visar vidare att lågpris— importen per kapita minskat i flera länder under perioden 1963—1968 och att ökning- ar av någon betydelse, förutom i Sverige,

endast föreligger för Storbritannien och Västtyskland. I fråga om USA, som med tanke på sin totalt sett blygsamma utrikes- handel måste sägas ha en hög per kapita-irn- port av beklädnadsvaror från låglöneländer, har utvecklingen i stort sett stått stilla under femårsperioden 1963—1968. En anmärk- ningsvärt låg siffra noteras för Frankrike både 1963 och 1968.

5.3. Importens inverkan på sortiment och priser

I de intervjuer som TEKO-utredningen gjort har understrukits att importvarorna inte ha- ra konkurrerar med priset. Ett handelsföre- tag har specificerat sina inköpskriterier för utredningen. Företaget bedömer varuerbju- danden efter följande kriterier:

o karaktär, modell, kvalitet o dyl o priset

o exklusiviteten

o beredskap för efterorder.

Liknande kriterier tillämpas även av and- ra företag som driver egen import på hög ambitionsnivå. Enligt dessa företag kan ut- ländska leverantörer vara effektiva konkur- renter på alla fyra punkter. Förutom pri- set kan karaktären och exklusiviteten ofta ge en favör åt den utländske leverantören, eftersom denne kan ha större sortiment och vissa produkter som svensk industri helt eller nästan helt saknar, t. ex. vissa garnkva- liteter. I ett visst läge kan skillnaden i sorti- ment bero på att svensk industri med sin mindre hemmamarknad måste göra bedöm- ningen att investeringar i maskinutrustning är olönsamma. Härtill kommer att utländska företag, för vilka den svenska marknaden kan te sig liten i förhållande till hemma- marknaden, t.ex. den brittiska, kan gå läng- re än svenska företag då det gäller att er- bjuda solokvaliteter och solodessiner.

Sammantaget betyder detta att konsu- menten genom TEKO-importen får dels ett rikhaltigare sortiment av varor än han eljest

skulle få, dels en prisnivå som är lägre än om lågpriskonkurrensen utifrån saknades. Det bör observeras att detta delvis har en social aspekt. Enligt den amerikanska TEKO-utredningen (bilaga 2) köps de im- porterade lågprisvarorna i större utsträck- ning av låginkomsttagarna än av bättre situ- erade konsumenter.

En grov uppfattning om de priser som förekommer ifråga om svenska resp. impor- terade varor kan erhållas genom nedanstå— ende sammanställning av svenskt fabrikspris respektive importpris på vissa konfektions- varor. De varor som sammanställningen avser är definitionsmässigt jämförbara så långt det är möjligt. Däremot saknas möj- lighet att jämföra kvaliteterna. (Genom- snittspris i kr per plagg. Importpriser an- givna cif utan tillägg av tull, speditionskost- nader o. dyl. Ur en undersökning av Statens pris- och kartellnämnd avseende andra halv- året 1969).

Svenskt fabriks- Import— pris pris Överrock 125 79 Kostymer 1 90 96 Långbyxor 3 1 17 Skjortor 21 8

Den ökade behovstillfredsställelsen till följd av rikhaltigare sortiment kan inte mä- tas. Utsikterna att lyckas är knappast större då det gäller att mäta konsumentens fördel av lågprisimportens påverkan på prisnivån. Utredningens försök att få ett siffermässigt uttryck för denna fördel ger som väntat osäkra utslag. Man kan konstatera att be- klädnadspriserna under 60-talet i nästan alla länder stigit saktare än konsumentpriserna i allmänhet. Detta framgår av diagram i bi- laga 8 (B 8.3). Det har däremot inte varit möjligt att finna något hållbart samband mellan å ena sidan ett stort »lågprisflöde» av vissa TEKO-varor, möjliggjort av en li- beral handelspolitik, och å andra sidan re- lativt sett låga beklädnadsvarupriser i ge- nomsnitt.

5.4.1. Importen från låglöneländer

IUI:s tidigare nämnda utredning visar att importen från låglöneländer i första hand är koncentrerad till arbetsintensiva tillverk- ningar. En skiktning förekommer dock mel- lan å ena sidan bomullsväv och garner av standardtyp och å andra sidan kläder. De förstnämnda varorna har genomgående stör- re importandelar än vad den relativa arbets- intensiteten motiverar. Detta tyder på att vid sidan av arbetsintensiteten importandelen också påverkas av bl. a. olikheter i priskäns- lighet och produktdifferentiering. Producen- ter av modeartiklar och övriga differentie- rade produkter väntas därför i allmänhet klara konkurrensen med låglöneländerna bättre än företag som tillverkar garner och tyger av standardtyp.

I fråga om speciellt de senare artiklarna har låglöneländerna kunnat uppnå en myc- ket hög produktion pr maskinenhet. Ett mått som används är genomsnittliga antalet timmar per år som en maskin är i produk- tion. Senast tillgängliga siffror som medger jämförelser även med länder utanför Europa avser 1967 (International Federation for Cotton and Allied Textile Industries: Inter- national Cotton Industry Statistics, vol 10, febr. 1969).

Nedanstående tablå ger några exempel.

Spinnerier Väverier Hongkong 8 400 8 400 Sydkorea 7 400 7 100 USA 6 300 7 400 Sverige 4 200 4 100 Västtyskland 3 300 3 000 Storbritannien 2 700 2 700

Takten i låglöneländernas exportökning påverkas troligen inte enbart — eller ens främst — av faktorer på köparsidan. Man får också räkna med att exportkapaciteten i leverantörsländerna har stor betydelse. Im- porten till industriländerna skulle sannolikt kunna ha en vida större omfattning om inte t ex Indiens roll i det internationella handels- utbytet varit så begränsad. Indien hade 1966 en per kapita-export av industrivaror som

utgjorde mindre än en tvåhundrafemtionde- del av Hongkongs.

Genom sin väldiga folkmängd har Indien och Pakistan ett avgörande inflytande på hela u-landsgruppens utveckling. IUI-utred- ningen framhåller att vad som händer — eller inte händer — på denna sub-kontinent kommer att ha stor betydelse för u-länder- nas exportutveckling under 1970-talet. TEKO-utredningen delar denna uppfattning men anser också att mycket små föränd- ringar i länder av denna storleksordning kan få genomgripande följder. Man kan inte vara helt säker på att dessa länder under de närmaste åren inte kommer att förändra sin ekonomiska politik i riktning mot ett ökat internationellt handelsutbyte.

De exportinriktade u-länderna antas en- ligt IUI alltjämt ha goda möjligheter att ex- pandera. Takten kan dock bli lägre än tidi- gare på grund av den tilltagande regionalise- ringen av handeln och genom att efterfrågan i det viktigaste avnämarlandet — USA — inte kommer att öka lika snabbt som tidi- gare. Utbudskapaciteten i det viktigaste ex- portlandet, Hongkong, är vidare nu mer be- gränsad än tidigare. U-länderna har också hittills arbetat på de mest lättvunna pro- duktområdena. Ökad expansion på nya om- råden kommer att medföra en krympning av de lönemässiga fördelarna och ett hår- dare motstånd från i-ländernas sida.

Med hänsyn till dessa faktorer —— och sär- skilt med tanke på den handelspolitiska in- tegrationen i Västeuropa — ifrågasätter IUI— utredningen om u-länderna kommer att nämnvärt kunna öka sina andelar av den västeuropeiska importen under perioden fram till 1975. Dess allmänna bedömning är att låglöneländernas andel av hela svenska klädimporten, 35 %, redan nått en nivå som inte kan överskridas i någon större omfatt- ning och att det starkaste importtrycket är att vänta från EFTA-länderna. Detta hind- rar naturligtvis inte att den faktiska ökning- en av lågprisimporten kan fortsätta med de pris— och lönsamhetsproblem den skapar på den svenska marknaden.

Ovanstående bedömning innehåller enligt TEKO-utredningens uppfattning betydande

osäkerhetsfaktorer. En är den på allra se- naste tiden hårdnande attityden från USA:s sida gentemot lågprisimporten på TEKO- området. Ökade restriktioner i USA kan medföra ett starkt ökat tryck på Europa. Trycket blir då starkast på de länder som i praktiken har den liberalaste handelspoliti- ken. En annan osäkerhetsfaktor är utveck- lingen i länder som ännu inte är kända för någon mera omfattande TEKO-produktion. Tidigare erfarenheter visar att sådan kan byggas upp på mycket kort tid.

5.4.2. Importen från EFTA och EEC

Det var inte bara importen från låglönelän- derna som utgjorde ett dynamiskt inslag under 60-talet utan importen från EFTA- länderna ökade också på ett mycket mar- kerat sätt. Från 1960 till 1969 mer än fyr- dubblades Sveriges TEKO-import från EFTA-länder. Införseln från EEC-området steg samtidigt 22 %. År 1969 kom 52 % av Sveriges totala TEKO-import från EFTA—området jämfört med 31 % år 1960. Det bör observeras att Portugal inte är ut- slagsgivande bland EFTA-länderna. Det är importen från nordiska länder och från Storbritannien som dominerar.

För de svenska företagen kommer den sedan länge hårda konkurrensen från EFTA-länderna sannolikt att bestå. De med- lemmar av gruppen som har den expansi- vaste TEKO-industrin, Storbritannien, Fin- land och Portugal, har också det gynnsam- maste kostnadsläget. Förstnämnda land har också fördelen av en stor och geografiskt koncentrerad hemmamarknad. I Storbritan- nien pågår vidare en betydande rekonstruk- tion av industrin, framför allt på den tex- tila sidan. I denna process spelar de ledande fiberproducenterna en betydelsefull roll.

Om Sverige i en eller annan form vinner anslutning till EEC, kommer importkonkur- rensen att öka även från EEC-länderna. I- länderna i Europa har en prestationsnivå inom industrin som är jämförbar med den svenska samtidigt som den svenska löneni- vån är högst i Europa. I utredningens del- rapport 1969 framhölls att den svenska löne- nivån var högre än praktiskt taget samtliga

konkurrentländers, att skillnaderna i många fall var mycket stora samt att produktivi- tetsskillnaderna inte generellt tycktes upp- väga lönedifferenserna. Av de kalkyler som utredningen senare verkställt (bilaga 8) framgår att kostnadsläget i flera västeuro- peiska länder medger tillverkning av TEKO- varor till avsalupriser — från fabrik -—— som regelbundet ligger 15—20 % under motsva— rande svenska. Det bör observeras att dessa skillnader föreligger för produkter som i princip innehåller likvärdig råvara och även i övrigt har likvärdig standard.

Kostnadsproblemen behandlas mera i de- talj i senare kapitel. Här kan sammanfatt- ningsvis konstateras att det svenska kost- nadsläget i förening med marknadens diffe- rentieringskrav gör det sannolikt att vår im- port från i—länderna kommer att öka kraf- tigt under 70-talet. I första hand kan man vänta sig att länderna inom EFTA fortsätter sin frammarsch. Särskilt kan detta bli fallet i fråga om länder, främst Finland, i vilka svenska industriföretagare — huvudsakligen konfektionärer —— själva engagerat sig. En anslutning till EEC skulle bl a medföra skärpt konkurrens från världens ledande TEKO-exportör Italien, vars konfektions- industri under senare år börjat uppvisa avse- värda exportframgångar.

5.4.3. Importrestriktioner

Den hårda konkurrensen utifrån har utlöst importrestriktioner på TEKO-området i många länder, inklusive Sverige, och ytter- ligare restriktioner har aviserats eller disku- terats i flera länder. Spelrummet för svenska åtgärder på detta område behandlas närma- re i bilaga 5.

Som framgår av denna har TEKO-pro- duktionen tillerkänts ett generellt tullskydd som för produkter inom denna sektor i många fall är högre än för industrin i ge- men. Vid tullförhandlingarna i den s.k. Kennedyronden togs betydande hänsyn till de svårigheter som gällde för dessa bran- scher.

Det generella skyddet genom tullar har emellertid fått sin utformning främst med hänsyn till konkurrensen från med Sverige

industriellt likställda länder. I någon större utsträckning har därvid hänsyn inte kunnat tas till de speciella konkurrensförutsätt- ningar som gäller exempelvis från statshan— delsländerna i öst. För att få en kontrolle- rad utveckling till stånd i fråga om konkur- rensen från sådana länder har det generella tullskyddet kompletterats med en kvantita- tiv begränsning i fråga om införseln av pro- dukter inom utsatta sektorer. Därigenom har importtrycket i viss utsträckning kunnat dämpas. En liknande politik har under de senaste åren tillämpats mot konkurrensen från ett antal östasiatiska länder. Beroende på skilda faktorer, bl a handelspolitiska hän- syn, har denna politik inte kunnat utformas så konsekvent som motiven för densamma skulle påfordrat.

5 44 Aktiva importörer

Om en industri, inriktad på hemmamarkna- den, funnits länge i ett land, brukar kon- takterna mellan denna industri och landets distributionsapparat vara väl inarbetade och de båda leden väl anpassade till varandra. Detta gynnar båda parter, således också den inhemska industrin i konkurrensen med ut— ländska exportörer, som vill komma in på marknaden.

Om distributionsstrukturen dessutom kän- netecknas av ett starkt inslag av små enhe- ter, något som ännu är fallet i en rad länder, gynnas den existerande inhemska industrin ytterligare. Dels är det svårt för nykom- lingar på marknaden att bygga upp ett sy- stem för Säljkontakter och varudistribution när återförsäljarledet är splittrat på en mängd beslutsfattare och mottagningsenhe- heter, dels har små företag i allmänhet inte möjlighet att själva hålla sig orienterade om de leveransmöjligheter som kan finnas vid sidan av den inhemska industrins. Härtill kommer att det ännu i många länder finns en preferens för det egna landets varor.

I Sverige råder en annan situation. Som framgår av kapitel 4 har på TEKO-området den sammanlagda marknadsandelen för kooperationen, de stora varuhuskedjorna och mångfilialföretagen på beklädnadsområ- det ökat kraftigt under 1960-talet. Denna

andel ökade från 24 % 1960 till 49 % 1969 samtidigt som andelen för den traditionella beklädnadshandeln — i allt väsentligt en- butiksföretag — minskade från 68 till 40 % . En stor och ökande del av den svenska TEKO-försäljningen faller därmed på enhe- ter i handelsledet som kan hålla sig med högt kvalificerad personal för bedömning av varor i skilda hänseenden och för bedöm- ning av leverantörer oavsett nationella grän- ser.

Svensk industri får alltså inte sådana fa- vörer i avnämarlandet som kan komma av bristande kunskap om konkurrerande er- bjudanden från utlandet, bristande förmåga att bedöma dessa erbjudanden eller bristan- de rutin för att organisera import även i stor skala. Man kan tillägga att de svenska kö- parna är tillräckligt stora, internationellt sett, för att kunna påverka produktens ut- formning även hos mycket stora utländska leverantörsföretag.

Även om det är omöjligt att ange i vilken utsträckning det aktiva uppträdandet från svenska importörers sida bidragit till im- portökningen, torde det stå klart att detta uppträdande varit en av orsakerna till ök— ning. Därmed är inte sagt att koncentratio— nen inom distributionsledet i fortsättningen måste stimulera en ökning av importen lika mycket. Genom intervjuer har TEKO-ut- redningen fått uppfattningen att ett nytt läge i viss mån inträtt. Vi tänker på följande om- ständigheter.

1 De stora importörerna har nu fått erfa- renheter i tillräcklig utsträckning för att kunna kalkylera tilläggskostnader av olika slag som importen ofta är förenad med i förhållande till de svenska leveranserna. I början kunde importen få vissa favörer genom att sådana erfarenheter ännu sak- nades.

2 De stora importörerna har i ökad ut- sträckning gått över till fast samarbete med leverantörsföretag. Detta gynnar i viss mån de svenska leverantörerna.

3 De svenska leverantörerna har i stigande utsträckning intresserat sig för att möta

anbud på stora order i långa serier och därmed till relativt sett lägre priser.

4 Distributionen genomgår en strukturom- vandling även i utlandet. Stora, aktivt ar- betande importörer blir allt vanligare även där. Detta bör bidra till en utjäm- ning av importtrycket som Sverige hittills har fått känna av i oproportionerlig ut- sträckning.

Distributionens utveckling ställer emel- lertid stora krav på de svenska leverantörs- företagen. De måste i likhet med avnämarna och i större utsträckning än tidigare hålla sig med personal — eller på annat sätt an- lita expertis — som kan följa den internatio- nella utvecklingen och bedöma deras rela- tiva konkurrenskraft. Allt fler och allt mindre företag måste vidare ha personal som är kapabel att tala den kvalificerade distributionspersonalens språk och en orga- nisation som möjliggör långsiktigt och flexi- belt samarbete med kunden.

5.4.5. Sammanfattande bedömning

Under 60-talet har importen av bearbetade TEKO-varor ökat i värde med över 10 % per år.

Ökningstakten överstiger därmed värde— mässigt endast obetydligt den takt varmed all svensk import av bearbetade varor ökat. Volymmässigt har däremot ökningstakten varit betydligt högre på TEKO-området än i fråga om bearbetade industrivaror i all- mänhet.

På sex textila huvudvaruområden, som vi behandlat tidigare i detta kapitel, var 1968 importens andel av tillförseln till svensk marknad — räknat efter värde — lägst ca 40 % och högst ca 65 %. På kon- fektionsindustrins produktionsområdc var importandelen 1968 lägre, ca 26 %, men har — vilket är en relativt ny företeelse inom denna del av TEKO-branscherna — ökat i accelererande takt. Enligt Statistiska centralbyråns beräkningar över tillförseln 1969 av konfektion — räknad kvantitativt efter antalet plagg — var importandelen då 51 % mot 44 % året innan.

Det är utomordentligt vanskligt att be-

döma utvecklingen de närmaste åren. Mot bakgrund av erfarenheterna från 60-talet och särskilt den allra senaste tiden skulle man närmast kunna vänta sig en ökningstakt överstigande den genomsnittliga under 60- talet. Å andra sidan borde den höga im- portandel som nu faktiskt uppnåtts rimligen leda till ett något trögare förlopp i fortsätt- ningen. Den lätta uppbromsning i öknings- takten från 1969, som har inträffat under 1970, kan till någon del vara ett tecken på en sådan utveckling. Andra faktorer har emellertid också spelat in. Som vi framhållit ovan torde tex svenska distributörer och tillverkare i ökad utsträckning ha etablerat samverkan för att utnyttja den inhemska in- dustrins konkurrensföreträden.

Tillsammantaget kan det därför betraktas

som rimligt att anta att de senaste årens kraftiga importökning, som alltså redan nå- got dämpats under 1970, återgår till ca 10 % årligen och därmed under 70-talet ungefär kommer att motsvara genomsnittet under 60-talet.

5.5. Den svenska T EKG-exportens utveckling

5.5.1. En översiktsbild

Exporten av TEKO-produkter har ökat kraftigt under en följd av år. Totalexporten av bearbetade TEKO-varor närmar sig snabbt en miljard kr. Den genomsnittliga årliga ökningen under 1960-talet har legat långt över genomsnittet för svensk industri, vilket framgår av nedanstående tablå.

Förändring Ökning (619570 1960 1965 1967 1968 1969 1960—69 67—68 68—69 30/6) Varuslag mkr mkr mkr mkr mkr Per år % % % % Bearbetade TEKO-varor 184 436 602 640 778 17,2 6,2 21,6 18,7 Total svensk export av hel- och halvfabrikat 8 385 14 319 17 308 19 018 22 236 11,5 9,9 16,9 21,7

Fördelningen på viktigare varuområden framgår av följande tablå.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 1968 1968 1968 mkr % % Garn 37 8 122 Teknisk textil 107 23 224 Hemtextil 76 16 240 Beklädnadsväv 8 8 35 1 12 Trikåväv 45 33 728 Kläder av trikå 77 16 489 Summa textil 430 19 223 Kläder ej av trikå 178 12 338 Huvudbonader 10 l 3 1 07 Summa kon- fektion 188 12 312

På samtliga varuområden har exportök- ningen varit snabbare — i regel betydligt

snabbare — än importökningen. Detta gäl- ler emellertid endast den relativa ökningen. Exporten startade vid periodens början från en lägre nivå och trots de stora relativa ök- ningarna stannar som synes exportens andel av produktionen vid låga procenttal på de flesta varuområden.

En jämförelse med motsvarande import- tablå i avsnitt 5.2.1 visar att exportexpan- sionen varit störst på de varuområden, där importexpansionen varit störst, och minst på de områden där importexpansionen varit minst. Här framträder alltså bilden av en internationellt öppen marknad med ökande arbetsfördelning över gränserna inom varje varuområde. Vanligen sker denna arbetsför- delning så att Sverige tillverkar och expor- terar dyrare varusortiment än landet impor- terar.

Under 1960-talet har exportens EFTA-

inriktning blivit alltmer markant. År 1969 gick 79 % av de bearbetade TEKO-export- varorna till EFTA-länder och bara 10 % till EEC-området. Grannländerna spelar den största rollen. I själva verket är TEKO-in- dustriernas export till mellan 60 och 65 % en internordisk affär. I fråga om garn och väv gick 1969 drygt 61 % av exporten till grannländerna och när det gäller kläder var siffran 63 %. Andelen Norden-export för den förra varugruppen var emellertid så hög som 57 % redan år 1960. För kläder var andelen då 46 %.

För grannländerna är den mellan-nordiska handeln lika viktig. Inget av dem riktar mindre än 50 % av sin export av bekläd- nadsvaror till Norden. Danmark noterar den högsta siffran, 78 %, vilken avser grup- pen kläder. De höga internordiska export- siffrorna avspeglar sig självfallet också på importsidan men p ga att TEKO-importen ligger på en långt högre absolut nivå blir Norden-andelarna regelmässigt små, van- ligen 10—25 %. Endast i fråga om kläder och i fråga om ett land, Norge, förekom- mer en mer betydande nordisk importandel (52 % år 1969).

5.5.2. Garn

Den svenska exporten av garn och tråd 1968 uppgick till ca 37 mkr vilket var 8 % av produktionen och innebar mer än en fördubbling sedan 1960. Exportens fördel- ning på vissa garntyper framgår av nedan- stående tablå.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 1968 1968 1968 mkr % % Garn och träd av konst— fibrer 23 20 184 Därav: ändlösa 13 25 115 korta 10 16 406 Garn och träd av naturfibrer 14 4 63 Därav: bomull 5l11 3 115 ull 6 | 5 83 Summa 37 8 122

Kvantitetsmässigt ökade exporten med endast 30 % under perioden, vilket illustre- rar den redan nämnda huvudprincipen för arbetsfördelningen på TEKO-området mel- lan Sverige och utlandet.

5 .5 .3 Vävnader

Den svenska exporten av vävnader var ca 200 mkr 1968 vilket utgjorde en fjärdedel av produktionsvärdet och innebar en ökning från 1960 med 182 %. I ton räknat var ex- portandelen något mindre och ökningen stannade vid 127 %. Fördelningen efter fiberinnehåll och typ framgår av nedanstå- ende tablå. I tablån ingår inte exporten av specialvävnader inkluderande bla belagd väv och maskinfilt för vilka fiberinnehållet inte kan statistiskt fastställas. Denna del av exporten uppgick till 74 mkr år 1968.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 1968 1968 1968 mkr % % Vävnader av bomull 66 36 82 av ull 18 14 162 av ändlösa konstfibrer 12 14 —3 av korta konstfibrer 49 39 674 av trikå (samt- liga fibrer) 45 33 728 Övriga vävnader 6 12 182 Summa 1 96 27 1 82

Minskningen i exporten av vävnader av ändlösa konstfibrer beror på minskad ex- port av cordväv, klassificerad som konst- fiber. Denna nedgång kompenseras dock mer än väl av uppgång för sk »dippad» cordväv, Jämför tabellen vid 5.5.4. Trots att de procentuella exportökningarna är större än de procentuella importökningarna visade vävnadsområdet ett importöverskott på 20 mkr. Importen startade från en högre nivå. Genom nedläggningen av större delen av den svenska poduktionen av ylleväv för beklädnad kommer detta importöverskott att öka.

Följande tablå, som i likhet med närmast föregående tabell exkluderar vissa special- vävnader, ger i grova drag en uppfattning om vävnadsexportens fördelning på de tre stora användningsområdena, teknisk textil, hemtextil och beklädnadsväv.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 19 68 1968 1968 mkr % % Beklädnadsväv- nader inkl. trikåväv 13 3 34 184 Heminrednings- vävnader 50 23 25 6 Andra vävnader 13 52 12 Summa 1 9 6 27 1 8 2

Ungefär 70 % av exporten utgöres som synes av beklädnadsvävnader och denna ex- port har mer än tredubblats trots den tidi- gare nämnda svaga utvecklingen av hemma- förbrukningen.

5.5.4. Teknisk textil

Exporten 1968 av teknisk textil, som den separerats i statistiken, uppgick till 107 mkr vilket var en fjärdedel av produktionen och innebar en tredubbling sedan 1960. Utveck- lingen för de viktigaste varuslagen sam- manfattas i nedanstående tablå.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 1 968 1 968 1 968 mkr % % Cordväv 1 3 34 1 98 Vadd 9 1 2 5 80 Stampad filt (inkl. nålad) 7 23 > 1 000 Fiberduk 4 19 >1 000 Maskinfilt 30 42 168 Vävnader, im- pregnerade eller överdragna 13 19 262 Linoleumattor o. dyl. 7 15 3 27 Presenningar, tält o dyl 7 16 371 Övrigt 17 23 25 3 Summa 107 23 224 56

En jämförelse med motsvarande tablå för importen i avsnitt 5.2.4 ger samma bild som tidigare jämförelser beträffande garn och vävnader givit: Expansiva sektorer är ex- pansiva såväl beträffande export som be- träffande import samtidigt som mycket kraf- tiga relativa exportökningar inte lyckas föra upp de absoluta beloppen till importens nivå eftersom importen startade från ett högre utgångsläge.

Närmare två tredjedelar av exporten gick till EFTA-länder, en femtedel till EEC-om- rådet och drygt en tjugonde! till låglönelän- der.

5 .5 .5 Hemtextil

Exporten 1968 av hemtextil, som den sepa- rerats i statistiken, framgår av nedanstående tablå för de viktigaste sortimentsgrupperna.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960—— 1968 1968 1968 mkr % % Heminrednings— vävnader 50 23 25 6 Mattor 1 1 9 3 04 Filtar 3 14 44 Sänglinne, gardiner rn. m. 8 7 127 Övrigt 5 13 470 Summa 76 l 6 240

Som synes är beloppen låga, absolut sett, medan de relativa ökningarna är kraftiga. Såvitt framgår av uppgifter från företagen väntas expansionen fortsätta i synnerhet för mattor men även för heminredningsvävna- der. Det är främst tuftade och nålade mat- tor som väntas expandera.

5 .5.6 Trikåkläder

Trikåvävens exportutveckling har behand- lats ovan i avsnitt 5.5.3. För övriga trikå- varor, praktiskt taget helt kläder, var expor-

ten 1968 76 mkr, vilket utgjorde 16 % av produktionsvärdet och innebar en sexdubb- ling sedan 1960. Som framgår av nedanstå- ende tablå var detta en snabbare exportut- veckling än för konfektionen.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960— 1968 1968 1968 mkr % % Strumpor o. dyl. 10 10 331 Underkläder av trikå, inkl. strumpbyxor 13 9 316 Överkläder av trikå 53 22 646 Summa trikå- varor exkl. väv 76 16 489

Även på detta huvudområde kan noteras kraftiga relativa exportökningar men im- portökningar som är ändå större i absoluta belopp. Speciellt intressant och klart avvi- kande från det tidigare betonade mönstret, är den kraftiga expansionen av strumpex- porten som motsvaras av en mycket liten ökning för strumpimporten. På detta om- råde har såväl den svenska förbrukningen som den svenska produktionen stagnerat värdemässigt sett, medan exporten ökat.

Av exportvärdet föll 1960 33 % påFEEC- länderna. Denna andel hade 1969 sjunkit till 7 %. Motsvarande andel för EFTA-län- derna inklusive Finland ökade från 48 % 1960 till 84% 1969. Exporten till USA minskade från 17 till 5 %.

5 .5 .7 Konfektion

1968 närmade sig konfektionsexporten 200 mkr vilket var en fyrdubbling sedan 1960. Exportens andel av produktionen ökade från 4 % 1960 till 12 % 1968. Som framgår av nedanstående tablå var skillnaderna i ex- portutvecklingen mellan de olika sortiments-

grupperna betydligt mindre än de tidigare redovisade skillnaderna i importutveckling.

Exportens andel av Exportens produk- förändring Export tionen 1960-— 1968 1968 1968 mkr % % Överkläder för män eller gossar 70 11 576 Överkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 75 11 232 Underkläder för män eller gossar 11 19 134 Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn ] 4 499 Korsetter, byst- hållare, hängslen o. dyl. 18 19 794 Huvudbonader 10 13 107 Övrigt 3 14 270 Summa 1 8 8 12 3 1 2

Här möter vi för första gången flera av- vikelser från det tidigare observerade mönst- ret att export och import samvarierar. Detta gäller främst korsetter etc och huvudbona- der. Å andra sidan är det för dessa sorti- mentsgrupper fråga om så små volymer att även moderata absoluta förändringar resul- terar i stora procenttal. Liksom beträffande gruppen strumpor är det i dessa fall fråga om en stagnerande hemmamarknad och tyd- ligen försöker företagen vinna ny terräng utomlands.

Som framgår av det detaljerade materialet i bilaga 7 gäller denna beskrivning flera olika konfektionsvaror, bl a kostymer, över- rockar och kjolar. Den svenska konfektions- exporten satsar alltså till en betydande del på produkter med stagnerande konsumtion i Sverige. Eftersom konsumtionsmönstrets förändringar i sina huvuddrag är interna- tionella, ligger här ett problem. Det torde vara en riskabel företagspolitik på lång sikt att med stora ansträngningar bygga upp en export på varuområden där konsumtionen tenderar att stagnera.

Exportens geografiska fördelning har änd- rats på sätt som följande tablå utvisar.

1960 1969 % % Norden 5 2 63 Övriga EFTA 18 22 EEC 24 8 Övriga 6 7 __ Summa 100 100

5.6 Den kommande exportutvecklingen

I sin delrapport 1969 behandlade TEKO-ut- redningen exportutsikterna. Behandlingen utmynnade i slutsatsen att 60-talets kraftiga exportökning, drygt 17 % per år, borde kunna vidmakthållas om en rad exportfräm- jande åtgärder vidtogs. Dessa åtgärder har sedermera, som nämnts i kapitel 2, beslutats av riksdagen med vissa modifikationer och verkställigheten har inletts.

Den behandling TEKO-utredningen har kunnat ägna exportfrågorna efter avläm- nandet av delrapporten utmynnar i samma slutsats. En fortsatt snabb exportökning bör vara möjlig. Den ställer emellertid ökade krav på företagsledningarna och kräver fö- retagsenheter med mer personella och finan- siella resurser, bla därför att exportsats- ningen i ökad utsträckning måste ske på geografiskt mer avlägsna och svårerövrade marknader. Vidare krävs en fortsatt om- strukturering, som förbättrar möjligheterna för svensk industri att orientera sig mot mindre priskänsliga produktsortiment. Den- na inriktning bör inte i första hand utgå från strävan att utomlands vinna kompen- sation för förlorad försäljning i Sverige -— då riskerar man att binda exporten till om- råden som även utomlands har svag till— växt.

Exporten av bearbetade TEKO-varor kan antas nå ett värde av 900 mkr år 1970 vil- ket motsvarar närmare 4 % av totalexpor- ten av hel- och halvfabrikat. Exporten har under 60—talet stimulerats av den handelsfri- görelse som EFTA skapat. Stimulansen har på TEKO-området medverkat till en export- aktivitet, vars erfarenheter i kombination med den omställning och upprustning, som

det nu startade exportprogrammet åsyftar, borde kunna utgöra underlag för att vid- makthålla den kraftiga ökningstakten.

6. Företagsstrukturen

6.1 Allmän karakteristik

6.1.1 Två industrier, lika och olika

Textilindustrin och konfektionsindustrin har såväl betydande likheter och en omfattande intressegemenskap som betydande olikheter. Bland faktorer som gör det motiverat att behandla de båda industrierna sammantag- na märks följande.

0 Produktionen omfattar huvudsakligen konsumtionsvaror eller halvfabrikat till sådana. o Beroendet av säsong- och modeväxlingar kännetecknar betydande delar av båda industrierna. o Lokaliseringen är starkt koncentrerad, främst till Älvsborgs län och angränsan- de län. 0 Produkterna är utsatta för hård inhemsk och internationell konkurrens, i senare fallet med betydande inslag av lågpris- konkurrens. 0 De tillverkade produkternas priser sti- ger saktare än den allmänna prisnivån — på kläder har prisernas stegring un- der de senaste 20 åren understigit halva den allmänna prisökningen. o Lönsamhetsutvecklingen i båda industri- erna är ogynnsam. o Omfattande friställning av arbetskraft och nedläggning av företag har ägt rum i båda branscherna. o Konfektionsindustrin är textilindustrins huvudkund.

o Tillsammans ligger de mellan led —- fi— berleverantörerna och distributionsföre— tagen — som kännetecknas av ökande koncentration och förhandlnigsmakt.

Bland faktorer som skiljer de båda indu- strierna märks följande.

0 Textilindustrin är i huvudsak en process- industri medan konfektionsindustrin är en monteringsindustri med stor manuell arbetsinsats. o I konfektionsindustrin är såväl företagen som arbetsplatserna i allmänhet små. Inom textilindustrin, med undantag för vissa delar av trikåindustrin, dominerar stora företag.

0 Konfektionstillverkningen är från anlägg- ningssynpunkt föga kapitalintensiv; det- ta underlättar nyetableringen i denna delsektor. Tillverkningen av garn och väv inklusive trikåväv är däremot kapi- talintensiv över genomsnittet för svensk industri.

Tillsammans svarar TEKO-industrierna för ca 5 % av den totala industriproduktio- nens (exkl. el-, gas- och vattenverk) salu- värde och 5,5 % av dess förädlingsvärde. Industriemas produkter har alltså en något högre förädlingsg'rad än genomsnittet. An- talet anställda i TEKO-industrierna utgör ca 8 % av antalet yrkesverksamma i in- dustrin. Andelen arbetsställen för TEKO- industrierna är något större.

TEKO-industriernas lokalisering är i hög grad västsvensk. Nedanstående tablå ger i grova drag besked om koncentrationsgraden. Uppgifterna avser andelen av hela antalet arbetare i TEKO-industrierna per den 31.12. 67. Koncentrationen till Västsverige kan an- tas ha förstärkts ytterligare under tiden där- efter.

% Älvsborgs län enbart 37 Älvsborgs, Skaraborgs och Göteborgs och Bohus län 50 Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus, Jönköpings, Kronobergs och Östergötlands län 65

Såsom vi närmare belyser i utredningens arbetsmarknadskapitel är TEKO-industrier- na en viktig sysselsättningsfaktor i många län. År 1966 var andelen TEKO-arbetare av alla industriarbetare följande i de län som hade det största relativa TEKO-inslaget.

% Älvsborgs län 45 Hallands län 17 Skaraborgs län 12 Göteborgs och Bohus län 11 Kristianstads län 10 Malmöhus län 9 Östergötlands län 9

År 1960 hörde också Jönköpings och Kronobergs län till de från denna synpunkt sett relativt betydelsefulla områdena.

Borås stad intar en särställning. Av sta- dens industriarbetare var 1967 ca 10000 eller 76 % sysselsatta i TEKO-företag.

6.1.3 Lokaliseringen i utlandet

Från slutet av 1950-talet har en betydan- de internationalisering av de svenska TE- KO-industrierna ägt rum i den meningen, att tillverkningsenheter etablerats utomlands. Redan år 1960 fanns det 11 producerande svenska TEKO-företag i utlandet. Fem år senare var antalet 17 med ca 1 500 anställ- da. Ytterligare företag har sedan tillkommit

efter hand och hösten 1969 beräknades alla företagen tillsammans — minst ett dussin enbart i Portugal — ha ca 2 500 anställda. Under det senaste året har ett avsevärt an- tal etableringar ägt rum eller planerats i Fin- land. Det är troligt att enbart dessa nya pro- duktionsenheter kommer att sysselsätta 2 000 arbetare. Nästan alla utlandsetable- ringarna har gällt konfektionstillverkning.

Utlandsetableringarna förklaras främst av det svenska kostnadsläget men även bris- ten på arbetskraft i Sverige de senaste åren har bidragit. Priskänsligare delar av företa- gens sortiment —— ofta stapelvaror — har inte längre kunnat produceras lönsamt i Sve- rige men väl i t. ex. Finland. Eftersom den- na del av sortimentet ofta inte kan undva- ras innebär samkörningen mellan produk- tionsenheter på båda sidor om Bottenhavet generellt en stärkt position på marknaden.

Ett syfte med svensk industris etablering i utlandet brukar vanligen vara att finna nya, oftast större, marknader. Frågan är om inte de närmaste åren kan komma att innehålla inslag av denna form av etablering på TE— KO-området. Framgångsrika försök har fö- rekommit.

6.1.4 Huvudsektorema

Textilindustrin i Sverige omfattar fiberpro- duktion, spinning, vävning, beredning samt trikåtillverkning. Den brukar traditionellt indelas efter råvaran i

o bomullsindustri o ylleindustri

o lin-, jute- och hampindustri o sidenindustri, inklusive fiberproducenter.

Skiljelinjen mellan de traditionella textila delbranscherna är numera inte helt klar. Det beror på att syntet- och rayonmaterialen allt- mer kan förekomma som substitut och kom- plement till naturfibrema.

Efter bearbetningsgrad indelas textilindu- strin vertikalt i första hand i fiberfabriker, spirmerier, väverier och beredningsverk.

Trikåsektom, som räknas till textilindu- strin, intar en mellanställning mellan textil- och konfektion. Som regel framställes trikå-

Förädlings- Förädlingsvärde 1967 ;;åffåsgfor' % av hela 60—67 Mkr TEKO %

Ylleindustri 216,3 10,1 23,0 Därav: Ullspinnerier 31,0 1,4 84,0 Ylleväverier 3 6,3 1,7 — 1,7 Komb. yllefabriker 149,1 7,0 22,1 Bomullsindustri 266,2 12,4 8,1 Därav: Bomullsspinnerier 28,5 1,3 — 6,9 Bomullsväverier 90,1 4,2 100,0 Komb. bomullsfabriker 147,6 6,9 — 18,5 Linne-, harnp- och juteindustri 38,8 1,8 — 26,9 Därav: Linnefabriker 26,0 1,2 — 34,3 Jutefabriker 12,8 0,6 — 5,3 Konstfiberfabriker 50,6 2,4 4,2 Sidenfabriker (även rayonsilke) 33,5 1,6 183,9 Trikåfabriker 251,4 1 1,7 51,3 Repslagerier o. bindgamsfabriker 22,7 1,1 5,1 Snörmakerier, band- 0. gardinfabriker 50,9 2,4 90,1 Schoddy-, vadd-, trassel- och drevfabriker 10,1 0,4 72,0 Färgerier, blekerier och impregneringsverk 82,4 3 8 145,2

väv och trikåplagg inom samma företag. En klar tendens finns numera mot en ökad till- verkning av trikåväv för försäljning till den traditionella konfektionsindustrin. Den kon- fektionering av trikåväv som förekommer i konfektionsindustrin anses ingå i den senare branschens produktion.

I vissa fall kan företag inom textilindu- strin grupperas efter de produkter de tillver- kar. Exempel på detta är bandfabriker och repslagerier. Totalt upptar den svenska of- fentliga statistiken på textilområdet 20 så- dana branschgrupperingar.

I Sverige domineras bomulls-, ylle- och linneindustrin av vertikalt integrerade före- tag, dvs företag som kombinerar spinnings-, vävnings- och beredningsfunktionerna. Si— denväverierna omfattar däremot vanligen en- dast vävningen inklusive beredning och färg- ning. Liksom trikåfabrikerna saknar de som regel egen gamtillverkning.

Konfektionsindustrin indelas vanligen i herr— och gosskonfektion samt dam— och flickkonfektion. Dessutom brukar man göra en indelning i tung respektive lätt konfek— tion. Till den tunga konfektionen räknas i

huvudsak yllekonfektion av typ överplagg, kostymer och kavajer, medan lätt konfek— tion omfattar all övrig konfektion, tex fri- tidskläder, skjortor, underkläder o dyl, kor- settartiklar och slipsar. Till konfektionsin- dustrin hör också hatt- och mössfabrikerna.

I den officiella industristatistiken ingår slutligen vissa tillverkningar som betecknas som »annan» textil— och sömnadsindustri. I denna grupp ingår bl. a. tillverkning av mar- kiser, rullgardiner och paraplyer.

6.2. F örädlingsvärde

Av tabellerna 6.2.1 och 6.2.2 kan utläsas dels delbranschernas förädlingsvärde 1967, dels dettas förändring 1960—1967, dels del- branschernas andel av TEKO-industriernas sammanlagda förädlingsvärde 1967. Föräd- lingsvärdet utgörs av saluvärdet efter avdrag av kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, elenergi och lejda transporter samt bortlämnade lönarbeten.

För den fortsatta framställningen, som avser andelar av TEKO—sektorn, är det av

Förädlings- Förädlingsvärde 1967 2231ng for” % av hela 60—67 Mkr TEKO % Konfektionsfabriker 907,1 42,3 52,0 Därav: Herr-, dam- o./ el. bamkläderskonfektion 766,9 35,7 52,8 Vitvarukonfektion (underkläder o dyl) 66,8 3,1 44,1 Korsettfabriker 52,6 2,5 44,3 Kravatt- och slipsfabriker 7,9 0,4 9,4 Beklädnadssömnad ej s n 13,0 0,6 155,8 Tillverkn. o. reparation av hattar och mössor 33,4 1,6 17,3 Därav: Hattfabriker 13,8 0,6 — 8,6 Mössfabriker 19,5 0,9 46,8 Annan textil- och sömnadsindustri 182,0 8,5 189,0 Därav: Markiser o. presenningar 17,1 0,8 146,7 Ej specificerad tillverkning (sängkläder, gardiner, bilutrustning, tält, vadd mm) 151,7 7,1 234,9

vikt att hålla i minnet att TEKO-industrier- na i sin helhet fått en kraftigt minskad an- del av industrins samlade bidrag till brutto- nationalprodukten. Jämförelsen gäller när annat inte anges åren 1960 och 1967.

Tabellen visar att stora förskjutningar skett också mellan TEKO-industriernas huvudsektorer. Ylleindustrins andel av TE- KO-industriemas förädlingsvärde har sjun- kit från 11,9% till 10,1 %. Den största relativa tillbakagången noteras för yllevä- verierna. 70 % av ylleindustrins förädlings- värde faller på s.k. kombinerade yllefabri- ker.

Bomullsindustrins andel har krympt från 16,6 % till 12,4 %. Det är främst de kom- binerade bomullsfabrikerna som 1967 sva- rade för drygt hälften av branschens föräd- lingsvärde som gått tillbaka.

Linne-, hamp- och juteindustrin har redu— cerats med en fjärdedel mätt med förädlings— värdet.

T rikåfabrikernas andel av förädlingsvär- det har däremot stigit från 11,2 till 11,7 %.

Konfektionsindustrins andel av TEKO— sektorns förädlingsvärde översteg redan 1960 40 %. 1967 hade andelen stigit till 42,3 %. Arbetsställena med produktion av egentlig konfektion har svarat för hela ök- ningen. Sistnämnda sektor, varmed avses herr-, dam- och barnkläderskonfektion, ut-

gör en mycket stor del av branschen med si- na 35,7 % av förädlingsvärdet år 1967. Korsettfabrikerna har gått något tillbaka lik- som hatt- och mösstillverkarna.

S k annan textil— och sömnadsindurtri fördubblade sin andel, från 4,3 % till 8,5 %.

TEKO-industriernas förädlingsvärde har under tiden 1960—1967 ökat med 45 %. Dess andel av hela industrins förädlingsvär- de har dock minskat från 6,9 % 1960 till 5,5 % 1967.

6.3 Storleksstrukturen

6.3.1. Översiktliga uppgifter över företag/ arbetsställen

Strukturrationalisering uppfattas ofta som en utveckling mot färre antal fabriksenheter, sk arbetsställen1 ofta också färre anställda. Mindre företag lämnar plats för större. Ett utmärkande drag för TEKO-branschen är emellertid att minskningen av arbetsställe- beståndet under 60-talet främst gällt de få större enheterna. När det gäller dessa större enheter ser förändringen under 1960-talet ut som omstående tabell visar.

1 Med arbetsställe har i praktiken kommit att avses lokala enheter belägna inom samma kom- mun. Ett arbetsställe kan alltså omfatta flera fabriksenheter.

Storleksindelning efter antal arbetare Textilindustrin Konfektionsindustrin Arbetsställen Arbetsställen Antal Förändring Antal Förändring 1967 60—67 1967 60—67 51— 100 63 + 1 104 —21 101— 200 41 — 2 42 —15 201— 500 28 —16 17 —13 501—1 000 6 — 7 0 — 1 över 1000 0 — 1 1 0

Slutsatser om de minsta arbetsställenas utveckling är svårare att dra. Jämförelse- möjligheterna mellan 1960 och 1967 för- svåras av att industristatistiken i mitten av perioden kompletterades med ett an- tal mindre företag som tidigare inte regist— rerats.

En fördelning efter företagens juridiska status ger inte något direkt mått på storleks- strukturen, eftersom även mindre företag vanligen är organiserade som aktiebolag (AB i nedanstående tablå). De allra minsta före- tagen drivs emellertid som regel av fysiska personer (Fy). Några företag drivs som ju- ridisk person av annat slag än aktiebolag (Ju). Tablån nedan är sammanställd ur fö- retagsregistret per den 31.12.68 och omfat- tar företag med minst fem anställda.

Juridisk Antal Antal Bransch form företag anställda Textilindu- AB 405 32 990 strin Ju 5 1 493

Fy 46 632 Summa 472 34 115 Konfektions- AB 590 30 934 och söm- Ju 43 866 nadsindustrin Fy 196 2 229 Summa 829 34 029

6.3.2. Strukturförändringar

Ylleindustrin i Sverige har visat en avsevärd tillbakagång både under 1950— och 60- talen. Sedan branschens båda dominerande tillverkare av beklädnadstyger Saxylle-Kil— sund och Holmens textilavdelning (YFA) beslutat att mycket kraftigt inskränka den

hittillsvarande verksamheten respektive helt lägga ned den, har branschstrukturen ge- nomgripande förändrats.

Så sent som 1963 fanns i branschen åtta arbetsställen med mer än 500 anställda var- dera. Sedan avvecklingsoperationerna vid YFA och Saxylle-Kilsund genomförts, kom- mer inte något arbetsställe att kvarstå i den- na storleksordning. Vid en internationell jämförelse framstår då de svenska ylleföre- tagen som små. I t ex Storbritannien är 20 % och i Japan 50 % av arbetsstyrkan sysselsatt i anläggningar med fler än 500 arbetare. I Sverige minskade från 1964 till 1967 genomsnittsstorleken med ca 25 arbe— tare. Antalet arbetsställen med mer än 100 arbetare minskade från 27 enheter år 1960 till 15 år 1967.

Trots att bomullsindustrin krympt snabbt under 1960-talet har den fortfarande en betydande omfattning med ca 8 000 anställ- da. Produktionen sker i huvudsak i kombi- nerade företag. Fabriksenheterna är ofta av betydande omfattning. Minskningen av antalet större enheter har dock under 60- talet varit avsevärd. Både fusioner och ned- läggningar har bidragit härtill.

I trikåindustrin har antalet arbetsställen i storleksordningen 21—50 arbetare minska-t kraftigt medan antalet arbetsställen i grup- pen 51—100 arbetare ökat lika kraftigt. I storleksgrupperna däröver har antalet arbets- ställen decimerats, och de återstående enhe- terna har blivit större uttryckt i antal ar- betare.

Internationellt sett har Sverige på trikå- området en hög andel arbetare i mindre an- läggningar. Det ledande trikåföretaget i Sve- rige, som sysselsätter i runt tal en tredjedel av trikåindustrins anställda, är ett exempel

på ett företag som administrerar och mark- nadsför tillverkningen från en rad produk- tionsenheter med geografisk spridning och av olika storlek.

Gruppen annan textil- och sömnadsindu- stri (inkl. kombinerade företag) redovisar ett bibehållet antal större enheter. Ingen ned- läggning av enheter med mer än 100 arbeta— re har skett under 60-talet. Förändringarna bland de mindre företagen har dock gjort att genomsnittsstorleken på företagen mins- kat ca 10 % mellan 1964 och 1967.

Inom konfektionsindustrin har det genom- snittliga antalet sysselsatta minskat mer hos de större enheterna än hos de mindre. Ett enda arbetsställe representerade dock 1967 ca 6 % av arbetareantalet inom konfektions— industrin. Denna enhet framstår som stor även vid en internationell jämförelse. Kon- fektionen är i andra länder, liksom i Sverige, en bransch med nästan uteslutande små och medelstora företag.

6.4. Företagsbeståndets förändringar

6.4.1. Nedläggningar

Enligt industristatistiken har en ökning av antalet arbetsställen ägt rum sedan 1960. Ökningen är dock endast formell. 180 myc- ket små TEKO-företag »upptäcktes» och blev statistiskt registrerade år 1964. I själva verket var arbetsställena i branschen för- modligen ca 140 färre år 1967 än sju år tidigare.

Statistiken över nedläggningar och ny- etableringar anger en minskning på ca 160 arbetsställen mellan 1962 och 1967 (tabell- bilagan). Denna nettominskning motsvarar i bruttosiffror 372 nedläggningar och 214 ny- etableringar.

Av bilaga 8 framgår att nedläggningen av arbetsställen inom textilindustrins del- branscher, främst ylle- och trikåfabrikerna, gått snabbare än inom konfektionsindu- strin. Inom en rad delbranscher som en- ligt avsnitt 6.2 kraftigt minskat sin andel av förädlingsvärdena har dock inte antalet ar- betsställen förändrats nämnvärt. De kombi-

nerade bomullsfabrikema har exempelvis i stort sett samma antal arbetsställen 1960 och 1967, medan deras andel av TEKO- branschernas förädlingsvärde nästan halve- rats.

Under 1950-talet och första hälften av 1960—talet krympte textilindustrin huvud- sakligen genom nedläggningar av företag samt genom en successiv minskning av ar- betareantalet genom rationalisering vid kvarvarande företag. Under senare delen av 1960-talet har — förutom av ovannämnda orsaker — en betydande minskning skett av arbetareantalet genom nedläggningar av vis— sa fabrikationsavdelningar vid kvarvarande företag.

Enligt statistik från Svenska Textilarbeta— reförbundet har utvecklingen ifråga om an- talet nedläggningar av företag/ fabriker i textilindustrin varit följande:

Antal År företag/ fabriker Totalt 1950—59 120 1960 5 1961 3 1962 4 1963 5 1964 6 1965 9 1966 25 1967 10 1968 8 1969 10 Totalt 1960—69 85

Fördelningen på delbranscher var föl- jande:

1950—1959 1960—1969

Ylleindustrin 3 8 28 Bomullsindustrin 17 16 Trikåindustrin 29 21

Linne-, hamp- och juteind. 1 6 Sidenindustrin 8 1 Övrig industri 27 13 Totalt 120 85

På konfektionsområdet förfogar vi inte över lika detaljerad statistik. Av intresse blir då främst att studera storleksfördel-

ningens utveckling över tiden. Totalt torde ca 240 enheter lagts ned inom konfektion under tiden 1962—1967 mot 59 inom tex— til.

En förhandsindikation om nedläggning av arbetsställen erhålles genom varselstatisti- ken. Antalet arbetsställen som varslat om nedläggning under januari—juli 1970 är för hela TEKO-området 94 mot 37 under sam- ma period 1969.

Sammansättningen av dessa siffror har un- dergått en förändring som tyder på en om- fördelning av nedläggningama innebärande en större andel för konfektionsbranschen. Sålunda varslades under januari—juli 1969 om 19 nedläggningar inom konfektionen mot 18 för textilsidan. Motsvarande upp- gifter för 1970 är 53 respektive 41.

6.4.2. Nyetableringar

Jämförelser mellan nedläggningsstatistiken och nettofönändringarna av antalet arbets- ställen tyder på att nyetableringen inom tex- tilindustrin varit mycket ringa. Ett fåtal ny- etableringar har skett bla ionm trikåindu- strin.

Nyetableringsverksamheten är tekniskt lättare inom konfektionsindustrin och mate- rialet antyder en mycket hög siffra för anta- let nyetableringar — ca 180 enheter (minst fem anställda) under tiden 1962 till 1967.

Lättheten att nyetablera företag utgör en försvårande faktor vid fusionsförhandlingar. Storleken av den nyetableringsverksamhet som förekommit under 60-talet talar dock för att de nya företagen inom tex kon- fektionsindustrin knappast kan ha haft nå— gon större påverkan på marknaden. TEKO- industriernas låga lönsamhet sedan lång tid tillbaka torde utgöra ett återhållande mo- ment för nyetableringar. I samma riktning verkar de i kapitel 4 skildrade tendenserna mot att distributionen koncentrerar sina in— köp hos ett mindre antal leverantörer. För övrigt var det genomsnittliga antalet anställ- da vid de nyetablerade arbetsställena unge- fär hälften av genomsnittet för redan existe- rande arbetsställen.

6.5. Produktionens koncentrationsgrad

6.5 .1 Konkurrenssituationen

En viktig del i en branschbeskrivning är in- formation om hur stor andel av produktio- nen, som det största företaget, de största (t ex de 4 största eller 8 största) företagen osv svarar för. Koncentrationsutredningen gjorde för år 1963 sådana analyser enligt en detaljerad varugruppsindelning. Det har varit möjligt för utredningen att göra mot- svarande bearbetningar för år 1967. De föl- jande avsnitten bygger på dessa undersök- ningar som redovisas i bilaga 8.

Med det angivna koncentrationsmåttet har textilindustrin utom trikå en hög kon- centrationsgrad. I konfektionsindustrin är koncentrationen mindre uttalad både på fö- retags— och varugruppsplanet. Trikåindustrin ligger i ett mellanläge. I branschen finns dels en kärna av stora företag dels en stor mängd små och medelstora företag. För hela TE- KO-området gäller i stort att utvecklingen relativt snabbt gått mot en ökad grad av koncentration.

Den betydande koncentrationen i flera TEKO-delbranscher har inte i något fall lett till monopolistiska tendenser. På de varu- områden där företagen inom landet är bå- de få och stora finns alltid en korrigerande och stark utländsk konkurrens.

6.5 .2 Ylleindustrin

Koncentrationen av ylleindustrins produk- tion var hög 1963, och under tiden fram till 1967 har den förstärkts ytterligare. Det gäl- ler främst i fråga om beklädnadsvävnader. Även i maskinfiltsektorn är koncentrationen mycket hög.

Sedan 1967 har branschens båda ledande företag, Saxylle-Kilsund och Holmens Bruk (Y FA) beslutat att mycket kraftigt inskrän- ka respektive helt lägga ner den hittillsva— rande verksamheten. Därigenom ändras branschstrukturen radikalt. Vad resultatet blir för koncentrationsgraden hos den svens- ka produktionen blir avhängigt av hur det uppkomna marknadsutrymmet efter de stora företagen kommer att fyllas. Det står

redan klart att en kraftigt ökad import kom- mer att ske på vissa områden.

Andelen för de fyra respektive åtta störs- ta företagen anger att ylleindustrin även ef- ter dessa förändringar kommer att vara starkt koncentrerad från produktions—syn- punkt.

6.5.3. Bomullsindustrin

Några få stora företag svarar för en stor del av bomullsindustrins förädlingsvärde. En genomgång av varugrupperna visar att branschens företag arbetar med ett ganska rikt produkturval. Andelarna för det största företaget är inte särskilt höga i någon varu- grupp. En viss ökad koncentration har dock skett mellan 1963 och 1967.

6.5 .4 Trikåindustrin

Trikåbranschen omfattar en mängd små, några mellanstora och ett mycket stort före- tag, det senare landets största TEKO-kon- cern som med ca 2500 anställda och ett mycket brett produktsortiment svarar för ca en tredjedel av trikåproduktionen.

Att trikåindustrin inkluderar en koncen- trerad kärna av större tillverkare innebär inte i mer än ett par fall någon påfallande produktspecialisering. Det är endast i fråga om damstrumpor som ett fåtal företag svarar för merparten av tillverkningen. 1963 producerade de fyra största damstrumptill- verkarna 80 % av den totala produktions- volymen och siffran hade höjts till 84 % år 1967. Omkring hälften av damstrumptill- verkarna saknar annan produktion.

Utvecklingen under perioden 1963—1967 synes ha gått i olika riktningar för olika delbranscher. I fråga om damstrumpor och underkläder har de ledande företagen avse- värt ökat sin produktionsandel medan sna- rast motsatsen inträffat i fråga om bl.a. överkläder och avsaluväv.

Flertalet av de varugrupper — enligt Kon- centrationsutredningens varuval — som haft en expansiv utveckling, hör till trikåsektorn. Två av dem synes ha ökat särskilt kraftigt, nämligen trikåväv för avsalu samt överklä-

der för kvinnor. Dessa båda varugrupper ut— gör samtidigt exempel på att en expansion på marknaden för en viss vara ofta kombi- neras med en reduktion av de ledande pro- ducenternas marknadsandel.

6.5.5. Konfektionsindustrin

I fråga om konfektionsindustrin konstatera- de Koncentrationsutredningen att genomgri- pande strukturella förändringar skett under femton års tid. Dessa förändringar hade medfört att antalet fabriker minskat med en tredjedel. Trots detta hade branschens ka- raktär av småföretagsindustri inte nämn- värt påverkats.

Koncentrationsutredningen belyste ut- vecklingen genom att bl. a. ange antalet till— verkare för olika varugrupper under år 1954 respektive 1963. Mellan de angivna åren var det fråga om väsentliga förändring- ar. I flertalet fall hade antalet tillverkare minskat med över en tredjedel. Det konsta- terades samtidigt att den störste tillverkaren i varje varugrupp sällan hade en andel som översteg 25 % och att de fyra största till- verkarna hade andelar av totalproduktionen om 25—65 %.

Under perioden 1963—67 hade andelen för den störste tillverkaren ökat i flertalet varugrupper. För de fyra största företagen var det också i allmänhet fråga om inte oväsentliga ökningar. Man kan därför fast— slå att en betydande koncentrationsprocess ägt rum inom konfektionen. De produce- rande företagen hade blivit färre inom varje varugrupp. Detta torde bero på dels att företag medvetet väljer ett smalare sorti- ment, dels att företag läggs ner. Det sena- re gäller framför allt i varugrupper där marknaden Viker för de svenska producen- terna.

För några varugrupper inom främst tung konfektion, en delbransch som utredningen specialstuderat med SRI:s hjälp, är föränd- ringarna från 1963 till 1967 små och ande- larna för det största företaget, respektive de fyra största företagen, fortfarande obetyd- liga.

6.6.1. Branschorganisationernas roll

Det föregående har visat att betydande de— lar av TEKO-industrierna har en sådan struktur att företagen får antas ha begrän— sade resurser för en ytterligare anpassning av verksamheten — och därmed strukturen —— efter den utveckling som pågår på mark— naden. Det finns därför skäl att rikta upp- märksamheten mot branschorganisationer- na, eftersom dessa bidrar till företagens an- passning genom att sköta vissa funktioner som eljest företagen skulle behöva sköta själva.

TEKO—utredningen har inte närmare stu- derat de centrala branschorganisationernas uppgifter, arbetsformer och uppbyggnad. Däremot har utredningen i olika samman- hang ställts inför frågan om organisationer- nas samlade resurser motsvarar de krav som medlemsföretagen ställer eller bör ställa. Två huvudskäl talar för att dessa krav ökar. För det första håller företagens yttre och in- re miljö snabbt på att bli mer komplicerad än förr. Det sammanhänger bl. a. med den tekniska omvandlingen och med marknadens internationalisering. Att bevaka förändring- arna i denna miljö och assistera industrin i den nödvändiga anpassningsprocessen är uppgifter som ofta sköts bäst av organisa— tionerna, särskilt i branscher med många små företag. Dessa företeelser är generella och gäller inte bara TEKO-industrierna. Men i dessa industrier är företagens egna re- surser redan hårt ansträngda och därmed minskar deras möjligheter att på egen hand sköta sådana uppgifter.

Å ena sidan är det naturligt om TEKO- företagen i denna situation finner sig behöva förstärka sina organisationer, vilket rimligen medför ökade avgifter. Å andra sidan skall avgifterna tas från resurser som minskar. I TEKO-industrierna minskar de särskilt myc— ket genom bortfallet av företag. Dessutom måste de ökande behoven av insatser från organisationemas sida i industrin balanseras mot risken för ett överdimensionerat organi- sationsväsende.

Det har varit naturligt att på denna punkt göra jämförelser med Norge eftersom ut— redningar där arbetat parallellt med TEKO- utredningen, först på textilområdet och nu på konfektionsområdet. Om man bortser från arbetsgivare— och arbetstagarorganisa- tionema har Norge branschorganisationer som i personal räknat är ca tre gånger så stora som de svenska. Den norska bransch- organisationen för konfektionsindustrin har dessutom planer på att kraftigt öka sin nu- varande kapacitet. Samtidigt skall verksam- heten organiseras om men arbetsuppgifter— na i stort sett bli desamma som tidiga- re och ungefär desamma som i motsvarande svenska organisation.

6.6.2. Konfektionsgruppens aktivitet

Branschorganisationer kan främja struktur- anpassning även genom att vara initiativta- gare till fusioner och andra direkta struktur- förändringar. I oktober 1969 tillsatte Sveri- ges Industriförbund på hemställan av Kon- fektionsindustriföreningen en arbetsgrupp för konfektionsindustrins strukturfrågor. Gruppen skall kartlägga förutsättningarna för strukturåtgärder och ta initiativ till fu- sioner o. dyl., medverka vid överlåtelser av företag och biträda vid överläggningar om förändringar av enskilda företags verksam- hetsinriktning. Gruppen skall vidare ägna uppmärksamhet åt kollektiva åtgärder be— träffande t. ex. marknadsbearbetning, inköp m.m.

Efter en summarisk undersökning av vis— sa strukturella förhållanden och efter stu- dier av tidigare gjorda, men alltjämt aktuella utredningar om branschens problem, har ar— betet övervägande varit praktiskt inriktat. Gruppen har i kontakt med Konfektionsin— dustriföreningen eftersträvat att nå konkreta resultat genom förmedling, förhandling och utredningar på begränsade områden.

Gruppen har varit i kontakt med ca 30 fö- retag, vilkas ägare velat sälja företagen eller velat ingå i fusioner — i flertalet fall utan att därvid vilja förbehåll-a sig något domine- rande inflytande i ett nybildat företag. Öns- kemålet om en förändring har som regel va-

rit betingat av svag eller negativ lönsamhet, ofta förenat med svag likviditet. I vissa fall har situationen varit så besvärande att före- taget gått i konkurs eller eljest avvecklat sin verksamhet under pågående diskussioner med gruppen. Endast i ett fåtal fall har fö- retag önskat fusionera sig med eller förvär- va företag från en utgångspunkt av ekono- misk styrka och i syfte att, ytterligare öka denna. Det bör anmärkas att eftersom lön— samhetsproblemen syns vara mest svårarta- de inom den tunga konfektionen, det mesta av gruppens arbete ägna-ts denna bransch- gren.

I anslutning till TEKO-utredningens förs- ta rapport har gruppen tagit initiativet till bildandet av exporzgrupper. Denna export- samverkan bygger på principen att de del- tagande företagen går in med sinsemellan icke konkurrerande sortiment. På herrsidan deltar sålunda en leverantör med kostymer, en annan med sport- och fritidskläder, en tredje med skjortor osv.

6.6.3. Investeringsbankens aktivitet

Den 17 juni 1969 vände sig industriminis- tern i ett brev till Investeringsbanken med begäran om att särskild uppmärksamhet skulle ägnas TEKO-industrierna. Brevet ut— gick från att sammanslagningar och samar- betsprojekt skulle kunna komma till stånd om Investeringsbanken var beredd att un- derlätta förhandlingar och finansiera vissa åtgärder.

Banken avdelade personal för kartlägg- ning av intresset. Ett stort antal kontakter togs. Intresset var stort, i första hand inom konfektionsindustrin, och förhandlingar kom igång i flera grupper. Resultat dröjde emel- lertid länge. Företag som var tänkbara som köpare visade sig hellre vilja avvakta, och ägare som var beredda sälja satte ett pris som inte var acceptabelt för köparen. Un- der våren och sommaren 1970 har emeller- tid vissa projekt slutförts.

7. Produktion och investeringar

7.1 1960-talets produktionsutveckling

7.1.1 De industriella huvudsektorerna

Nedläggningarna av företag och den mycket kraftiga krympningen av antalet anställda under 1960—talet i TEKO-industrierna har endast periodvis motsvarats av en absolut sett sjunkande produktionsvolym. Det var fallet under 1965, 1966 och 1968. 1969 års produktion beräknas dock inte ha nått mer än ca 2 % över toppnivån från 1964. Slut- resultatet av utvecklingen under tiden från 1959 till 1969 är en ökning med 28 %. För hela svenska industrin var ökningen 93 %.

Av huvudsektorerna har trikåindustrin un- dergått den för hela perioden gynnsammaste utvecklingen. Enligt Statistiska centralbyråns produktionsvolymindex — som inte ger nå- gon fullständig bild av utvecklingen; se ne- dan — steg produktionsvolymen med 41 % under åren 1959—64. Efter en kraftig till- bakagång 1965 har produktionskurvan på nytt vänt uppåt. Men ökningarna har under flera år varit begränsade, och ännu 1968 var volymindex ca 3 % lägre än toppåret 1964. År 1969 innebar däremot en stark expan- sion. Volymökningen torde ha uppgått till ca 12 c/,,.

Även produktionsökningen för konfektio- nen har för hela perioden legat något över TEKO-genomsnittet. Produktionsvolymen

steg fram till 1964. Efter en 4-procentig volymminskning 1968 och en mindre ökning av volymen år 1969 låg index sistnämnda år något under toppnivån från 1967.

Bomullsindustrins produktion har inte nå- got år under 1960-talet nått högre än 11 % över 1959 års nivå. Toppnivån nåddes år 1965 . Mot bakgrund av den i denna bransch särskilt snabba personalavgången är det an- märkningsvärt att produktionsvolymen fort- farande är några procent större än för 10 år sedan. Detta tyder på en snabb produk- tivitetshöjning.

Ylleindustrin är den enda av huvudsekto- rerna som nu redovisar en lägre produktion än 1959. Den bransch som på 1950-talet i flera avseenden drabbades tidigast och hår- dast har alltså pressats särskilt hårt tillbaka också under 60-talet. Genom nedläggningen av Holmens textilavdelning (YFA) samt in- skränkningarna i Saxylle-Kilsunds verksam- het har kapaciteten i svensk ylleindustri re- ducerats avsevärt under kort tid. Kapaci- tetsminskningen är ca 15 % i fråga om kardgarnsspinning, 70 % i fråga om spin- ning av industrikamgarn, 60 % i fråga om vävning av beklädnadsväv och 75 % i fråga om färgning och beredning.

I nedanstående indextablå anges hur pro- duktionsvolymen förändrats (1959 = 100). I bilaga 8 återfinns en mer detaljerad del- branschuppdelning. Uppgifterna för 1969 är preliminära.

1960 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Hela den svenska industrin 110 146 158 165 170 178 193 TEKO totalt 107 126 125 120 125 121 128 Därav: Konfektionsindustrin 107 131 131 128 133 128 130 Ylleindustrin 1 1 1 113 1 10 92 91 87 Bomullsindustrin 102 108 111 97 105 105 Trikåindustrin 118 141 129 134 136 137 153

Dessa indexjämförelser ger en ofullständig, delvis missvisande bild av utvecklingen. Det beror på att Statistiska centralbyråns volym- indexberäkningar i fråga om TEKO-indu— strierna huvudsakligen baseras på insatsen av arbetstimmar och följaktligen inte inne- fattar produktions- och produktivitetsök- ningar som uppkommer genom realkapital- bildning och effektivare organisation.

7.1.2 Produktionen inom huvudsakliga an- vändningsområden.

Med utnyttjande av det material som sam- manställts inom Kommerskollegium kan den uppdelning göras av produktionen — värderad till fabrikspris — som framgår av nedanstående tablå.

Produktion Förändring 1960—68 1968 Produktion Tillförsel Varuområde mkr % % Från textilindustrin: 1) Garn och tråd 441 — 14 3 2) Beklädnadsväv 252 — 35 _ 23 3) Trikåväv 135 307 304 4) Hemtextil 480 78 88 5) Teknisk textil 469 69 71 6) Kläder av trikå 489 31 54 Från konfektionsindustrin: 7) Konfektion ] 496 28 43 8) Huvudbonader 81 30 28

Varorna inom grupperna 2—6 är slut- produkter, sett från textilindustrins syn- punkt. Produktionen av dem hade 1968 ett värde av 1825 mkr och ca 60 % föll på varuområden med markerad tillväxt. 14 % föll på en vikande sektor, beklädnadsvaror. Återstoden, 26 %, föll på kläder av trikå, som uppvisade en moderat tillväxt i samma storleksordning som konfektion.

Endast produktionen av trikåväv och tek- nisk textil ökade i takt med tillförseln. För övriga här redovisade varuområden gäller att

den svenska produktionen ökat mindre snabbt — respektive minskat snabbare — än tillförseln och därmed förlorat i mark- nadsandel.

7.1.3 Garn

Produktionen av garn och tråd uppgick 1968 till ca 440 mkr vilket var 14 % mindre än 1960. Fördelningen på material framgår av nedanstående tablå.

Produktion 1968

Förändring 1960—68 Produktion Tillförsel

mkr % % %

Garn och tråd av syntetiska och konstgjorda fibrer 115 26 + 50 + 77 Därav ändlösa 54 12 — 3 + 64

korta 61 14 +191 +120 Garn och tråd av naturfibrer 326 74 — 25 -— 24 Därav bomull 162 37 — 16 — 11

ull 130 29 — 32 — 35 Totalt 441 100 — 14 + 3

I ton räknat minskade produktionen av garn och tråd med 31 %. Naturfibrerna svarar fortfarande för lejonparten av mark— naden men deras nedgång är snabb.

7.1.4 Vävnader

Den svenska produktionen av vävnader hade

1968 ett värde av drygt 700 mkr, vilket in— nebär att praktiskt taget ingen förändring skett sedan 1960. I ton räknat minskade där- emot produktionen med 19 % under perio- den. Kvantitetsmåttet ton är dock av begrän— sat intresse eftersom en övergång skett till lättare väv. Fördelningen efter material var följande.

Produktion 1968

Förändring 1960—68

Produktion Tillförsel mkr % % % Vävnader av bomull 186 26 — 36 _ 34 av ull 131 18 — 23 — 7 av ändlösa syntet- och konst- gjorda fibrer 90 13 — 12 + 11 av korta syntct— och konst— gjorda fibrer 124 17 +127 + 62 av trikå (samtliga fibrer) 135 19 +307 +304 Övriga vävnader 50 7 — 15 —— 4 Totalt 716 100 + 1 + 5

En helt tillfredsställande uppdelning av produktionen efter förbrukningsområden omöjliggöres av att differentierade uppgif-

ter inte finns för råväv. Följande tablå ger dock en grov indikation på de tre förbruk- ningsområdenas inbördes storlek.

Förändring 1960—68

Produktion 1968 Produktion Tillförsel mkr % % % Beklädnadsvävnader inkl trikåväv 387 54 — 8 — 4 Heminredningsvävnader 220 31 + 33 + 19 Andra vävnader 109 15 —11 + 15 därav råväv av bomull 12 2 —55 -—14 cordväv 38 5 + 10 +40 Totalt 716 100 + 1 + 5 SOU 1970: 59 71

Heminredningsvävnadernas produktion synes ha ökat väsentlig snabbare än tillför- seln till den svenska marknaden. Detta sam— manhänger med en gynnsam exportutveck- ling. Två tredjedelar av den ökade tillverk— ningen av heminredningsvävnader har expor- terats.

Produktionen av teknisk textil ökade värde- mässigt 1960—68 i samma takt som tillför- seln, dvs ca 70 %, och uppgick 1968 till ca 470 mkr. Som nämnts är området mycket heterogent. I följande tablå lämnas uppgifter endast om de större posterna.

Produktion 19 68

Förändring 1960—68

Produktion Tillförsel mkr % % % Cordväv 38 8 + 10 + 40 Vadd 75 1 6 + 141 + 1 3 8 Stampad filt (inkl nålad) 33 7 + 390 +355 Fiberduk 20 4 > 1 000 +961 Maskinfilt 72 15 + 59 + 56 Bindgarn, tågvirke o dyl 26 6 — 15 + 7 Vävnader, impregnerade eller överdragna 76 17 + 95 + 87 Linoleummattor o dyl 48 10 + 84 + 62 Presenningar, tält o dyl 44 9 + 54 + 55 Övrigt 37 8 + 16 + 69 Totalt 469 100 + 69 + 71

7.1.6 Hemtextil

Produktionen av hemtextil närmade sig vär- det 500 mkr 1968, vilket innebar en ökning

med 78 % jämfört med 1960. Nedanstående tablå specificerar endast de större sorti- mentsgrupperna.

Produktion 1968

Förändring 1960—68 Produktion Tillförsel

mkr % % % Heminredningsvävnader (avsaluväv) 190 39 + 27 + 19 Mattor 118 25 +181 +355 Filtar 19 4 — 8 + 14 Sänglinne, gardiner m rn 111 23 + 185 + 174 Övrigt 42 9 + 125 + 105 Totalt 480 100 + 78 + 88

Även på detta område följer produktio- nens utveckling tillförselns ganska väl. En anmärkningsvärd avvikelse noteras för grup— pen mattor. Produktionsökningen är kraftig men endast hälften så stor som tillförselök- ningen.

7.1.7 Trikåkläder

Produktionen av trikåkläder närmade sig värdet 500 mkr år 1968, vilket var 31 % mer än 1960. Som framgår av nedanstående tablå innebar detta en långsammare ökning än i fråga om tillförseln varvid dock de oli- ka sortimentsgrupperna skiljer sig betydligt från varandra.

Produktion 1968

Förändring 1960—68 Produktion Tillförsel

mkr % % % Strumpor o. dyl. 105 21 + 3 — 1 Underkläder av trikå, inkl. strumpbyxor 143 29 -— 6 + 41 Överkläder av trikå 238 50 + 111 + 134 Övriga trikåvaror exkl. väv 2 0 — 59 — 17 Totalt 488 100 + 31 + 54

Uppgifterna om strumpor o dyl påverkas starkt av prissänkningar. Beträffande pro- duktionsnedgången för underkläder bör no- teras att strumpbyxan, som visat en synner- ligen snabb expansion de senaste åren, inte i nämnvärd utsträckning hunnit påverka summan för 1968. Den kvantitet strump- byxor som då producerades, var ca 0,8 mil- joner dussin par. 1969 steg siffran till över 1,4 miljoner dussin par.

Det är överkläderna som svarar för den kraftigaste expansionen av produktionen, vil- ket sammanhänger med en stark konsum-

tionsökning och med den i kapitel 5 behand- lade exportutvecklingen. Trots detta har inte produktionen hållit jämna steg med tillför- seln.

7.1.8 Konfektion

Produktionen av konfektionsvaror inklusive huvudbonader uppgick till ett värde av när- mare 1600 mkr, vilket innebar en ökning med 28% sedan 1960. De huvudsakliga sortimentsgrupperna redovisas i nedanstå- ende tablå.

Produktion 1968

Förändring 1960—68 Produktion Tillförsel 07

mkr % fa

Överkläder för män eller gossar 622 39 +29 +49 Överkläder för kvinnor, flickor eller små- barn 676 43 + 3 1 +46 Underkläder för män eller gossar 58 4 + 13 +57 Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn 21 1 — 25 — 24 Korsetter, bysthållare, hängslen o. dyl. 96 6 +51 +34 Huvudbonader 81 5 + 30 + 28 Övrigt 24 2 — 7 —12 Totalt 1 578 100 +28 +42

Även på detta varuområde är huvudre— svagaste utvecklingen — ett sortimentsom- geln att produktionen expanderat mesti frå— råde karakteriserat av billig import —— me- ga om sortimentsgrupper med den kraftigas- te aillförselökningen och minst i fråga om sorlimentsgrupper med den svagaste tillför- selsökningen. I genomsnitt ökade dock pro- duktionen mindre än tillförseln. I förhållan- de till förbrukningen har produktionen av underkläder för män och gossar haft den

dan korsetter, bysthållare odyl haft den starkaste. Expansionen i det senare fallet be- ror främst på ett starkt exportinslag.

Även inom de olika sortimentsgrupperna finns exempel på helt olika utveckling för olika varor. Detta illustreras av följande tablå.

Förändring 1960—68

Produktion ___—_

1968 Produktion Tillförsel mkr % % Ulstrar, paletåer, kappor. överrockar 286 + 21 + 38 Jackor, anoracker 80 + 21 + 71 Långbyxor för kvinnor och flickor 60 + 57 + 58 Kjolar 41 — 14 — 1 Skjortor 80 — 23 + 9 Blusar 31 + 42 + 69 Korsetter etc. 57 + 49 + 20 Bysthållare 35 +49 +48

Man kan här lägga märke till att svensk produktion av jackor och anoracker stannat vid samma ökning som de tyngre ytterplag- gen trots att tillförseln av dessa lättare plagg ökade nästan dubbelt så mycket.

7.1.9 Sammanfattande bild

I den översiktliga bild av produktionsutveck- lingen som givits i de föregående avsnitten är ett huvuddrag lätt urskiljbart. Huvudom- råde för huvudområde, sortimentsgrupp för sortimentsgrupp, varuslag för varuslag har vi kunnat observera att en indelning av pro- duktionen efter expansionsgrad ger ungefär samma ordning som en indelning av mark- nadstillförseln och därmed förbrukningen ef- ter expansionsgrad.

Sambandet mellan produktion och för- brukning har delvis karaktären av ett axiom eftersom en produktion som svarar för en betydande del av tillförseln rimligtvis måste samvariera med denna. Undantagen är emellertid tillräckligt många och tillräck— ligt markerade för att visa att det axioma- tiska sammanhanget knappast är det mest intressanta. I stället är det motiverat att frå- ga i vilken utsträckning svenska företag — eller utländska leverantörer —- lyckats sti- mulera förbrukningen. Det är också moti- verat att fråga i vilken utsträckning de svenska företagen — eller deras utländska konkurrenter — lyckats bli de leverantörer som tillgodoser efterfrågan.

Den första frågan gäller inverkan på för- brukningen av förhållanden på utbudssidan. Exempel finns i materialet på att förbruk- ningen inom ett varuområde ökat efter till-

komsten av en ny vara, en ny variant eller en ny prisklass. Det kan vara en ny produkt som tenderar att slå ut andra, tex strump- byxan, som kommit att konkurrera med gördlar och höfthållare. Det kan vara en ny produkt som väcker intresset hos nya kon- sumentgrupper eller som ges en vidare an- vändning än äldre produkter utan att nöd- vändigtvis sänka efterfrågan på dessa, tex prisbilliga, tuftade heltäckningsmattor vilka stimulerat intresset för heltäckande mattor överhuvud taget. Det kan vara en produkt som funnits sedan länge men som erbjuds i nya prisklasser och utföranden, tex fri- tidsjackor. Det är uppenbart — och natur- ligt — att dessa introduktioner av olika slag, de som tycks ha stimulerat avsättningen påtagligt, vanligen — men inte alltid — först uppträder inom de stora konsumtions- områdena i Europa och Amerika och att utländska leverantörer snabbt fått svara för en betydande del av den »nya» förbruk- ningen. Framförallt gäller detta inom om- rådet masskonsumerade, prisbilliga varor. Det är samtidigt vanligt att svenska företag inom industri och handel snabbt och aktivt tar del i denna introduktionsprocess; Sverige fungerar ibland som introduktörernas »test- marknad».

Den andra frågan gäller förmågan att hålla eller öka sin andel på marknaden. Vid fall av kraftigt marknadssug, tex den snabbt ökade efterfrågan på fiberduk, finns det inget som talar för att svenska TEKO-före- tag utnyttjat situationen sämre än utländska. Närheten till marknaden ger i sådana fall bästa utgångsläget, och när svensk efterfrå- gan ökat kraftigt till följd av omständigheter

på köparsidan, har också en betydande svensk produktionsökning kommit till stånd. Sannolikt har utländska företag utnyttjat motsvarande tillfällen i utlandet lika bra.

Dessa fall är emellertid inte de vanligaste. Vanligare är fallet då förbrukningen ökar till följd av ett utbud av ny typ. Som nämnts kommer detta nya utbud i regel från större marknader än vår, och utländska företag tenderar då att öka i betydelse som leveran- törer, åtminstone i första omgången. För svensk del blir resultatet minskande mark- nadsandelar, speciellt i fråga om lågprissorti— mentet, men ökande produktion. I fråga om varusortiment, varav förbrukningen ökar re- lativt långsamt, stagnerar eller minskar, lyc- kas de svenska företagen ofta hålla uppe sin marknadsandel tämligen väl medan produk- tionen stagnerar eller ökar endast långsamt. Undantag utgör de företag som lyckas öka sin export eller ta marknadsandelar från andra.

Sammanfattningsvis betyder detta att de svenska företagen lyckats bäst med sin pro- duktionsutveckling, om deras sortiment hört till något tillväxtområde — trots att dessa normalt karakteriserats av starkt importtryck — eller vunnit avsättning utomlands. Pro- duktionsökningen har varit långsammare — eller stagnerande _ på förbrukningsområ- den med dålig tillväxt, samtidigt som import- trycket där varit lägre. Tillväxtsektorerna har varit så fördelade på de tre stora för- brukningsområdena att de svenska TEKO— industrierna ökat sin produktion av teknisk textil ungefär i takt med förbrukningen, av hemtextil nästan lika snabbt som förbruk- ningen och av kläder väsentligt långsammare än förbrukningen.

Materialgenomgången i de föregående av— snitten visar emellertid, att sådana obser- vationer ger en föga upplysande bild av verkligheten, eftersom olikheterna varit stora inom respektive huvudområden. Genomsnit- tet för exempelvis vävnadsområdet är resul- tatet av en exceptionellt stark ökning för ett varuslag och en stark minskning för ett an- nat. Det är alltså nödvändigt att differen- tiera svaren på de två inledande frågorna efter sortimentsgrupper, varuslag, torn

prisklasser inom vissa varuslag. Det torde fö vara en av de viktigaste uppgifterna för varje företagsledning att söka besvara frå- gor av detta slag.

7.2 Den kommande produktions— utvecklingen

Som en utgångspunkt för bedömningen av den kommande produktionsutvecklingen väl- jer vi antagandet, att produktionen i fort- sättningen kommer att utvecklas på ungefär samma sätt i förhållande till tillförseln, som vad fallet var under perioden 1960—68. Därvid baserar vi relationen mellan produk— tion och tillförsel på de värdesiffror, som vi tidigare redovisat och som ingår i bilaga 7. Tillförselns kommande utveckling har be- handlats i kapitel 3 och utmynnade i fråga om kläder och hemtextil i antaganden — grundade på långtidsutredningens prelimi- nära material — om den årliga procentuella ökningen i volym under första hälften av 70-talet. De återges i tablån nedan. Där återges också den analogivis uppskattade produktionsökningen för åren 1970—75. I fråga om teknisk textil saknas — som vi påpekade i kapitel 3 underlag för vo— lymberäkningar, och tablåns siffror för den- na sortimentsgrupp är därför uppskattade med utgångspunkt från värdeuppgifter och förutsätter bla en oförändrad prisutveck- ling.

1970—75 ökning i % per år

Tillförsel Produktion Teknisk textil 5 5 Hemtextil 3,5 3,5 Kläder 2 1 5

En annan utgångspunkt är den undersök- ning av industriföretagens planer fram till 1975 som gjorts av Industriens Utrednings- institut i samband med 1970 års långtids- utredning.

Textilindustrin planerar, enligt uppgifter avlämnade hösten 1969, en produktionsök- ning på 20 å 22 % mellan 1970 och 1975, dvs en årlig ökning på ca 4 % i genomsnitt.

En jämförelse med trenden från slutet av 1960-talet visar att detta skulle innebära en viss stegring av ökningstakten. Man kan dock inte betrakta denna förändring som en avvikelse från mönstret under senare tid. Det förtjänar att nämnas att hela industrins planer innehåller en ökning med över 6 % per år fram till 1975.

Planerna inom konfektionsindustrin är nå- got försiktigare. Ökningen av produktions- volymen planeras här bli ungefär 3 % per år under den kommande femårsperioden. Ef- tersom produktionsutvecklingen har en fal- lande trend sedan 1964, om än mycket svagt, skulle förverkligandet av dessa planer innebära ett klart brott mot den tidigare produktionstrenden.

IUI antas för sin del, efter en bedömning av planmaterialet och övriga omständighe- ter, dra slutsatsen att textilindustrins produk- tion bör kunna öka med omkring 2 % per år och konfektionsindustrins med omkring 1 % per år. Jämfört med tablån innebär det- ta en långsammare produktionsökning. Den huvudsakliga orsaken till detta torde vara att IUI som grund för sina antaganden har även uppskattningar av produktionsutveck- lingen efter 1968 vilken i allmänhet varit svagare än under den tidigare perioden.

TEKO-utredningen anser att tablåns siff- ror bör betraktas som möjliga att uppnå. För detta krävs dock vissa förutsättningar, som bl a berör industrins investeringar. I slutet av detta kapitel återkommer vi därför till dessa frågor. TEKO-utredningens samman- fattande bedömning av den kommande pro- duktionsutvecklingen återfinns i kapitel 11.

7.3 Real/capital och investeringar

7.3.1 Allmän översikt

Under efterkrigstiden har investeringarna i den svenska industrin medfört kraftiga ny- tillskott till kapitalutrustningen. Bedöm— ningarna av nytillskottens storlek varierar men man kan utgå från att en tredubbling skett fram till 60-talets slut.

Även i TEKO-industrierna steg produk- tionsutrustningens volym till i mitten på

1950-talet. Därefter beräknas den årliga för- slitningen ha varit större än investeringarna. Enligt Yngve Åberg: »Produktion och pro- duktivitet i Sverige 1861—1961» sjönk pro- duktionsutrustningens värde från 1954 till 1964 med 11 %. Man kan anta att ett visst ytterligare nettobortfall av produktionska- pital ägt rum sedan dess och att TEKO-in- dustrins anläggningskapital, inklusive ma- skiner, för närvarande har samma volym som under åren närmast före 1950.

Huvuddelen av anläggningskapitalet fal- ler på textilsektorn. Mätt efter brandförsäk- ringsvärdet uppgick det 1967 till 3 450 mkr. Konfektionsindustrins anläggningar inklusi- ve maskiner hade ett motsvarande värde av 1 065 mkr. Textilsektorn hade därmed 3,6 % och konfektionssektorn 1,1 % av hela den svenska industrins anläggningskapital. Procenttalen kan jämföras med de båda sek- torernas andel av industrins förädlingsvärde som år 1967 var 3,1 respektive 2,4 0/0. Ge- nom att jämföra dessa procenttal med var- andra sluter man sig vanligen till att textil- industrin är en förhållandevis kapitalintensiv industrisektor medan konfektionsindustrin tillhör de minst kapitalintensiva branscher vi har. I industrins totala kapital ingår emel- lertid också andra fysiska tillgångar, huvud- sakligen lager i form av råvaror, halvfabri- kat och färdiga produkter. En infogning av lagervolymen i den sammanlagda kapitalut— rustningen ger för de båda branscherna textil— och konfektion helt olika utslag. Om därför kapitalintensiteten mäts med utgångs- punkt från såväl produktionsutrustning som lager, tenderar dessa mättal för de båda in- dustrierna att närma sig varandra.

Textilsektorn omfattar ca tre gånger så stor produktionskapitalvolym som konfek- tionen. Å andra sidan har konfektionsindu- strin ca 25 % mer kapital bundet i varula- ger. När det gäller de helt färdiga produk- terna är konfektionsindustrins lagervolym en tredjedel större än i textilindustrin och un- gefär lika stor relativt sett som genomsnitt- ligt i industrin.

Konfektionsindustrins stora lagervolym — kombinerad med traditionellt mycket ge- nerösa kundkrediter — gör sålunda del—

branschen till en förhållandevis kapitalkrä- vande sektor av industrin. Detta har ofta inte i tillräcklig grad observerats, och följden har blivit en underskattning av konfektions— industrins kapitalbehov och därav eftersatt arbete på att finna lösningar för att täcka detta behov.

I själva verket är finansieringen ett av branschens allvarligaste problem. Detta har självklart samband med att lönsamheten va- rit otillfredsställande men också med att la— ger och kundfordringar inte är intecknings- bara på samma sätt som fasta anläggnings- tillgångar. De utökade möjligheterna att ut— nyttja företagsinteckningar har här varit till en viss hjälp. I första hand synes de ha ta- gits till vara av kreditinstituten. Till större del än som är vanligt i industrin har konfek- tionsindustrins kapitalproblem lösts genom att branschens svenska leverantörer — tex— tilföretagen — lämnat generösa varukredi- ter. Vi återkommer till detta i nästa kapitel.

7.3.2 Investeringsutvecklingen

Av central betydelse för en prognos om en industrigrens utvecklingstendenser är upp- gifter om faktiskt genomförda investeringar och om företagens investeringsplaner. Inves- teringsutvecklingen ger besked om företa- gens framtidstro och om den framtida kapa- citetsnivån. Den indikerar om branschen kommer att expandera eller minska i om- fattning. Har man en gång gjort investe- ringar, är det nödvändigt att utnyttja dem eftersom de utgör fasta kostnader. Detta gäl- ler även om lönsamheten med hänsyn till de ursprungliga investeringarna inte blir den förväntade. Hastigheten i en eventuell pro- duktionsminskning blir beroende på hur ka- pitalets alternativvärde (försäljningsvärdet av tillgångarna) utvecklar sig och på i vil— ken grad överskottet överstiger de rörliga kostnaderna.

För att belysa investeringsutvecklingen i TEKO-industriernas olika huvudsektorer redovisas här i diagramform material från SCB:s vinststatistik. Bedömningen bygger på ett statistikmaterial, som omfattar alla företag med mer än 50 anställda.

Investeringar 1960—68 i större företag inom TEKO-industrin. Löpande priser. Upp- gifterna avser företag (aktiebolag och eko- nomiska föreningar) med lägst 50 anställda, dock ingick under åren 1960—64 dessutom ett urval av företag med 25—50 anställda.

Mkr 50

— &_... *— _—

—----o

0 | l i | | ! l960 El 52 65 54 55 se 67 68.

—— Konfektionsindustrin — --— Bomullsindustrin ------ Ylleindustrin

Mkr 140

IDO—

50—

0 | I | | l | : |950 Gl 62 53 64 65 66 67 58

_ Hela TEKO—industrin ___ "Annan" textilindustri och kombinerade företog ------ Trikåindustrin

Källa: SCB:s vinst— (företags-) statistik respektive år.

Investeringsaktiviteten i ylleindustrin va- rierade relativt kraftigt under tiden 1960— 69. (De största ylleföretagen ingår dock i sektorn »annan textilindustri») Årliga höjningar på över 100 % inträffade såväl 1961 som 1967. Den högsta nivån nåddes

år 1963 (drygt 22 miljoner kronor). Sett över hela perioden kan trenden sägas vara svagt sjunkande.

Även i fråga om bomullsindustrin kan no- teras en minskande investeringsvolym. Rela- tionen mellan investeringarna och omsätt- ningen tyder klart på att förslitningen inom branschen ersätts i otillräcklig omfattning med nytt realkapital även om man tar med i bilden att en del utrustning kan ha myc- ket lång livstid.

Investeringarna inom trikåindustrin har ökat under senare delen av 60-talet. Inves— teringarna ökar här snabbare än omsätt- ningen.

Den ökade totala investeringsaktiviteten i TEKO-industrin under 1966—68 kan till stor del tillskrivas den stora investeringsök- ning som företogs inom konfektionsindu- strin. År 1968 var investeringsvolymen mer än dubbelt så stor som år 1966; i löpande priser ca 45 miljoner kronor. Även perio- den fram till år 1966 karakteriseras av sti— gande investeringar.

7.3 .3 Företagens planer

SCB:s investeringsenkät från maj 1970 fö- retogs under en markerad, allmän, interna- tionell högkonjunktur. Det kan därför be- traktas som naturligt att svensk industri to- talt sett förutsåg en kraftigt ökad investe- ringsaktivitet under år 1970; ökningen jäm- förd med 1969 antogs bli närmare 15 % för de olika slagen av investeringar tillsamman- tagna. (Se tabell i bilaga 8.)

På TEKO-området var investeringspla- nerna oenhetliga. Inom textilindustrin för-

väntade man nära 20 % lägre investeringar 1970 än 1969. I konfektionsindustrin för- utsåg man däremot att investeringarna skulle bli ca 17 % större och inte mycket under- stiga den höga nivån från 1968. Utvecklingen inom den textila sektorn av- speglar utan tvekan en pessimistisk uppfatt- ning hos branschens företagare om de fram- tida konkurrensförutsättningarna. Eftersom likviditetsläget i textilindustrin är tillfreds- ställande finns det inte anledning anta att investeringsaktiviteten hålls tillbaka i någon större utsträckning av de aktuella svårighe- terna med kreditförsörjningen. Långtidsutredningens enkät till företagen antyder att TEKO-företagen för tiden 1971—75 räknar med en reducerad inves— teringsaktivitet. I detta material framstår emellertid den planerade reduktionen som ganska obetydlig på den textila sidan men kraftigt markerad på konfektionssidan.

7.3.4 Förhållandet realkapital och investeringar

Med de uppgifter vi har om produktions— utrustningens volym och investeringarnas storlek kan i grova drag belysas hur inves- teringsvolymen ligger i förhållande till den nivå som sannolikt behövs för att upprätt— hålla en oförändrad produktionskapacitet. Det kan ske genom att jämföra en industri- sektors andel av realkapitalet med investe- ringarna i samma slags realkapital. Ande- larna anges i båda fallen i procent av total— siffrorna för hela den svenska industrin. I följande tablå har vi försökt att göra en sådan jämförelse.

Andel av hela

Andel av hela industrins

industrins investeringar i anläggningskapital genomsnitt 1969 1967—68

Konfek- Konfek-

Textil tion Textil tion % % % % Industribyggnader 3,5 1,6 1,7 0,9 Maskiner/ apparater 3,2 0,8 1,8 0,7 Bostäder 4,1 1,4 3,2 1,3 Totalt 3,3 1,1 1,8 0,7 Andel av hela industrins förädlingsvärde 3,1 2 4

Källa: SCB:s maj-enkät 1969

Av tablån framgår att investeringsande- len i såväl textil- som konfektionsindustrin numera ligger på en nivå, som långt ifrån når upp till andelen för det existerande anläggningskapitalet. Skillnaden är särskilt stor i textilindustrin. I denna sektor upptar investeringsandelen — i fråga om såväl byggnader som maskiner -—— inte mer än ca hälften av andelen anläggningskapital.

Av detta kan man inte utan Vidare dra slutsatsen att investeringarna i textil- och konfektionsindustrierna är bara hälften så stora som de borde vara för att produktions- utrustningen skall kunna hållas i ett skick som motsvarar industrigenomsnittet. Pro- duktionsutrustningen i olika branscher kan förväntas bli utsatt för varierande förslit- ning och ha olika ekonomisk livslängd. Huruvida det i verkligheten föreligger vä- sentliga skillnader i dessa avseenden mellan TEKO-industrin och resten av industrin är emellertid tveksamt.

Antar man att anläggningskapitalet i TEKO-industrin har en förhållandevis läng- re brukningstid än normalt i industrin, kan en relativt lägre investeringsinsats accepte- ras utan men för produktionskapaciteten. En förhållandevis lägre kapitalinsats kan också medges om övergång till skiftkörning äger rum i ökad utsträckning. Skillnaden mellan investeringsandel och andelen kapi- talvolym är emellertid så kraftig att den rimligen inte kan förklaras på annat sätt än att en minskning av produktionspotentialen totalt sett håller på att ske inom dessa in— dustrier. I praktiken torde detta innebära en tämligen normal investeringsutveckling i expansiva företag kombinerad med enbart underhållsinvesteringar i andra.

7.3.5 Sammanfattning

Den inte oväsentliga produktionsvolymök- ning som ägt rum under 60-talet på TEKO- området — och vars storlek vi i realiteten inte kan mäta på ett tillfredsställande sätt p ga statistikens ofullkomlighet —— har åstadkommits samtidigt med en kraftig minskning av antalet anställda och en stag— nerande investeringsaktivitet för branschen

i dess helhet. I fråga om investeringarna har emellertid kraftiga variationer präglat bilden, dels variationer mellan olika år, dels mellan olika delbranscher. Totalt sett ser det ut som om investeringarna i slutet av 60-talet under- skred den nivå, som är nödvändig för att på sikt behålla den existerande kapaciteten in- takt. Industrins planer för tiden 1971— 1975 indikerar också en investeringsakti- vitet, som ligger under den tidigare nivån.

Den försiktighet på längre sikt, som pla- nerna uttrycker, kan till en del ha sin för- klaring i det aktuella läget på kreditmark- naden. Skulle emellertid investeringarna bli av den väntade, begränsade storleksordning- en framstår företagens planer på ökad pro- duktion — som nämnts 4 % inom textil och 3 % inom konfektion —— som optimistiska och den nedjustering till 2 resp 1 % som IUI preliminärt tänkt sig som motiverad.

När vi i detta kapitel behandlat investe- ringsområdet är det huvudsakligen investe- ringar i anläggningar eller maskiner, som aVSetts. Sett från företagens synpunkt ger det en ofullständig bild. Ett riktigare — och modernare — investeringsbegrepp borde in- nefatta också andra områden för kapitalan- vändning, tex produktutveckling, mark- nadsstudier, exportuppbyggnad etc. Sats- ningar av detta slag, som företagen gör, re- dovisas inte i de vanliga investeringsenkäter- na.

8. Produktivitet och lönsamhet

8.1 Produktiviteten

Arbetsproduktiviteten (produktionsvolym per arbetstimme) i textil- och konfektionsindu- strierna under 1960-talet har utvecklats gynnsamt. Det förefaller som om den stigit särskilt snabbt under 1968 och 1969. De nå- got osäkra skattningar som man kan göra antyder en stegring på 7 % under 1968 och ca 9 % under 1969. Därigenom skulle pro- duktiviteten under hela perioden 1960—69 ha stigit med över 90 %. Motsvarande upp- gift för hela industrin blir ca 105 %. Den

utomordentligt stora uppgången under 1968 och 1969 hänförde sig främst till en mycket kraftig minskning av antalet arbetstimmar. Timreduktionen var avsevärt större än per- sonalminskningen beroende på att branschen dessa år tog hela reduktionen av veckotim- tiden från 45 till 42 timmar.

Utvecklingen av arbetsproduktiviteten vi- sas här med hjälp av en indexserie med år 1959 som bas. Dessutom anges den procen- tuella årliga förändringen av index (= pro- duktivitetsförbättringen under året).

1960 1962 1964 1966 1967 1968 index % index % index % index % index % index % Hela industrin 106 6 119 6 139 9 160 6 176 10 193 10 TEKO-industrierna 104 4 118 7 13 3 5 149 5 164 10 176 7 Ylleindustrin 105 5 112 2 121 1 132 3 145 10 160 10 Bomullsindustrin 104 4 1 13 3 134 3 149 2 173 16 182 5 Trikåfabriker 111 11 123 6 138 6 154 11 159 3 169 6 Övrig textilindustri 104 4 1 17 12 137 1 1 150 2 161 7 184 15 Konfektionsfabriker 103 3 120 9 134 5 151 6 165 10 174 Övrig textil- o. konfind. 104 4 115 4 131 4 146 5 167 14 181 8

Det kan vara av intresse att jämföra dessa uppgifter med de planer fram till 1975, som TEKO-företagen redovisat i sina enkätsvar till långtidsutredningen. Ett genomförande av dessa planer vad beträffar produktion och sysselsättning skulle innebära produktivitets- förbättringar med ca 3 % inom textilindu- strin och knappt 2% inom konfektionsin- dustrin. Dessa planer innebär ett brott mot

hittillsvarande trend enligt vilken TEKO- industriernas produktivitetshöjning ganska nära anslutit sig till höjningen i övrig svensk industri.

8.2. Producentprisernas utveckling

Prisutvecklingen på TEKO-området har re- dan belysts i kapitlen om tillförseln och

utrikeshandeln vad gäller konsumentpriser- na. I konsumentpriserna finns dock ett osä- kerhetsmoment i form av distributionens växlande marginaler. Det producentprisin- dex som finns från år 1963 visar prisutveck-

lingen i producentledet för den svenska in- dustrins avsaluproduktion. Detta index visar att industritillverkade produkter i allmänhet har undergått nära dubbelt så snabba pris- höjningar som TEKO-produkterna.

Nedanstående tabell visar producentprisindex för ett antal varor 1963—1969 (1963 = 100)

.. . Alla slags Textil- Darav. Kläder industri- varor, Garnq o. Trikå- (konfek- produkter, totalt vävnader varor tion) tillverkade 1964 103 103 105 104 105 1965 105 104 108 106 108 1966 106 106 107 108 110 1967 107 107 108 110 110 1968 107 107 108 112 111 1969 109 109 110 111 116 1970 (juli) 113 113 114 115 125

8.3 Lönsamhet och finansiering

8.3.1. Lönsamhet enligt tidigare tillgängligt material

Det har varit en allmän uppfattning att TEKO-industriernas lönsamhet under en lång följd av år legat på lägre nivå än i öv- riga delar av industrin. Till en del är denna uppfattning grundad på det enkla förhållan- det att nedläggningstakten i industrin är hög. Man kan utgå från att de nedlagda företa- gen visat förluster eller i vart fall otillfreds- ställande lönsamhet.

När det gäller den textila delen av TEKO- branscherna kan man vidare hänvisa till den grundliga lönsamhetsanalys som 1958 gjor- des av »Partsutredningen för textilindustrin». Den konstaterade att de då undersökta före— tagen arbetat med förlust under åren 1951 till 1956. Även andra undersökningar har indikerat en låg lönsamhet i branschen.

Den dåliga lönsamheten i TEKO-indu— strierna är emellertid inte en generell före- teelse. Flera av de ledande företagen har haft god lönsamhet. I den s k EPO-rappor- ten (Edgren, Faxén, Odhner: »Lönebildning och samhällsekonomi.» Stencil TCO, SAF, LO 1968) konstaterades att TEKO-industri- erna under vissa år snarast har noterat en relativt förbättrad lönsamhet. Så var t ex fallet år 1967, då TEKO-industriernas situa-

tion förbättrades medan resultaten i indu- strin totalt sett försämrades.

För att få en säkrare grund för utred- ningens diskussion om branschens framtida utvecklingsmöjligheter och behoven och effekterna av olika förslag till åtgärder har utredningen låtit verkställa en undersökning av lönsamhets— och finansieringssituationen för TEKO-industrierna. Undersökningen har baserats på det material som SCB årligen insamlat från företag med mer än 50 an- ställda. Dess uppläggning presenteras när- mare i bilaga 6 och dess statistiska material i bilaga 8 tillsammans med utredningens öv- riga större tabeller och diagram.

8.3.2. Lönsamheten enligt specialunder- sökning

Specialundersökningens resultat sammanfat— tas i diagram 8.3.2.1. Undersökningen visar att TEKO-industriernas lönsamhet under perioden 1965—68 totalt sett var klart sämre än genomsnittet för svensk industri och att den under de båda första åren tro- ligen var negativ. Skillnaden mellan avkast- ningsnivån på det i TEKO—sektorn nedlagda kapitalet och på hela industrins kapital är så stor att den inte gärna kan förklaras eller upphävas av eventuellt behövliga justeringar

Skillnaden är mycket markerad oavsett om man jämför avkastningen på ägarkapital eller på totalt arbetande kapital. I TEKO- industrierna ligger fö förräntningen på främmande kapital högre än avkastningen — beräknad före skatt — på ägarkapitalet medan förhållandet i den samlade svenska industrin är det motsatta.

En jämförelse mellan TEKO-sektorns och hela industrins ojusterade bruttoöverskott relaterat till omsättningen ger också decide- rade skillnader. Detta mått har varierat mel- lan 8,0 och 10,5 % för industrin i dess hel- het och mellan 5,1 och 6,2 % i TEKO-in- dustrierna. Här bör då beaktas att TEKO- siffran dras ner av att konfektionsindustrin med sin extremt låga kapitalintensitet _— när det gäller enbart anläggningskapitalet — inte kräver några nämnvärda utrymmen för avskrivning och följaktligen inte heller »be- höver» ha ett högt bruttoöverskott.

Under de undersökta åren har alltså hela tiden TEKO-industrierna legat i underläge lönsamhetsmässigt. Men underläget har inte varit utan variationer. I själva verket har en viss utjämning skett. Den har emellertid åstadkommits mer genom att den allmänna industrilönsamheten under perioden 1965—- 68 var vikande än genom förbättringar i TEKO-industrierna. Från 1965 till 1967 sjönk det Obeskattade nettot i hela industrin kraftigt samtidigt som TEKO-industriernas nettoresultat steg eller förblev stabilt. År 1968 förbättrades emellertid vinsterna för svensk industri totalt sett medan en försäm- ring ägde rum i textil— och konfektionsin- dustrierna.

Det bör observeras att undersökningsre- sultaten är förhållandevis mer säkra i fråga om lönsamhetens utveckling över tiden än i fråga om dess absoluta nivå. Å andra sidan är den studerade perioden relativt kort, vil- ket medför att förhållanden av tillfällig art kan ha påverkat utvecklingen.

I de olika huvudsektorerna synes lönsam- hetssituationen vara oenhetlig. Till någon del sammanhänger detta med att Statistiska centralbyråns fördelning av företagen på branscher kan vilseleda. Ett exempel på det-

ta är placeringen av ylleföretaget Saxylle- Kilsund i branschen »annan textilindustri och kombinerade företag». Till alldeles övervägande del är det dock fråga om reella skillnader mellan branschernas räntabilitet både i fråga om nivå och riktning.

Särskilt utsatt synes bomullsindustrin ha varit. Under alla de undersökta åren har branschens företag sammantagna gått med förlust och det i branschen placerade kapi- talet måste ha decimerats kraftigt. Samtidigt redovisas i undersökningen ett bruttoöver- skott som ligger mellan 5,0 och 8,5 % av omsättningen. Detta borde i och för sig med- ge betydande avskrivningar. Kapitalintensi- teten är emellertid ovanligt hög i bomulls- industrin och med de normer för avskriv- ningsberäkning och anläggningsvärdering mm som utredningen använt och som bör bedömas som rimliga också för denna bransch — har alltså en negativ förräntning uppstått.

Bilden för trikåindustrin är helt annor- lunda. År 1965 var det Obeskattade nettot på eget kapital 5,5 % och 1967 drygt 4 %.

Räntabiliteten i ylleindustrin —— exklusive de båda som »kombinerade företag» klas- sade ylleföretagen Saxylle-Kilsund och YFA men inklusive tex maskinfilttillverkarna —— har legat relativt svagt men sakta förbätt- rats. Branschen är den enda som redovisat sitt bästa resultat under det sista av de un- dersökta åren, d vs 1968.

För de övriga sektorerna noterades sämre avkastning under sistnämnda år. (Här bort- ses från lin-, hamp-och juteindustrin. Änd- ringar i företagsbeståndet i denna bransch åstadkom från 1967 till 1968 mycket kraf- tiga förändringar i avkastningsförhållan- dena.)

Konfektionsindustrins nettoavkastning har visat en svag men jämn utveckling. Lönsam- heten för det egna kapitalet har varierat mellan 2 och 4 % under tiden 1965—1968. 4 % nåddes 1966.

Den utveckling som redovisats här bör ses mot bakgrunden av att de olika branscherna hela tiden »förlorat» företag. I allmänhet bör det ha varit de minst lönsamma som fallit ifrån. Bortfallet har därmed verkat

Diagram 8.3.2.l TEKO-industriernas lön- samhet. Korrigerat resultat före skatt i för- hållande till korrigerat eget kapital 1965— 1968.

0/0

"5 | 1 1965 [966 1967 I968 _Helo den svenska industrin ———Helu TEKO—industrin Ylleindustrin —-—— Bomullsindustrin

————— Trikåindustrin

— ----- — Konfektionsindustrin

Digi-am 8.3.2.2 Korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kaiptal. Bomullsindustrin.

0/0 20

_lliillilililitliu

' '0 i | | 1 1955 IQGG 1957 1958

Bomullsindustrin ———Bösta företog ------ Sämsta företag höjande på den genomsnittliga lönsamhets- nivån. I branscher med tillräckligt antal företag

har utredningen något undersökt utveckling- en i olika storleksgrupper. Det visar sig då att man knappast kan spåra några samband mellan företagsstorlek och räntabilitet. Möj— ligen kan man fästa avseende vid att av de studerade företagen inom sektorn tung konfektion de sex största i genomsnitt hade både den lägsta nettoavkastningen och den mest sluttande lönsamhetskurvan.

Man kan också erinra om att den minst lönsamma branschen, bomullsindustrin, be- står av relativt stora företag. Å andra sidan har ett par av de större bomullsföretagen under flera år haft en god lönsamhet.

Utredningen har vidare undersökt ett an- tal individuella företags utveckling under perioden. Analysen visar att det i alla branscher och storleksgrupper är stor spänn- vidd mellan bästa och sämsta företag och att spridningen överhuvud är betydande. Samtliga branscher innehåller något eller några relativt sett mycket lönsamma före- tag. Även i bomullsindustrin finns exempel på såväl stora som små företag med hög lönsamhet.

Diagrammen 8.3.2.2 och 8.3.2.3 exempli- fierar detta förhållande. Av 8.3.2.2 framgår att bomullsindustrins förluster totalt sett kontrasterar mot det bästa enskilda bomulls- företagets mycket förmånliga resultat. Det sämsta bomullsföretagets resultatutveckling har å andra sidan inte bara varit starkt nega— tiv utan också hela tiden gått mot försäm- ring.

Diagram 8.3.2.3 visar resultatutvecklingen i fråga om dels hela konfektionsindustrin, dels det mest respektive minst lönsamma av de — större — företag inom denna bransch som tillhör tung herrkonfektion. Detta dia- gram åskådliggör klart de snabba och myc- ket drastiska resultatförändringar år från år som inte är ovanliga i fråga om enskilda fö- retag inom tung konfektion. Det visar vida- re att det bästa företaget åtminstone vissa år lyckats nå en hög lönsamhetsnivå.

Variationerna för ett och samma företag mellan olika år är påfallande. Något klart samband mellan storlek och lönsamhet kan inte spåras i de individuella analyserna. I varje särskild bransch är det speciella fak-

Diagram 8.3.2.3 Korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kapi- tal. Konfektionsindustrin. (Bästa respektive sämsta företag avser större företag i del- branschen tung herrkonfektion.)

o/o LM O

/ /

M D

D

lllllllllllllllllllllIllllllllllll |||IIILIIIIIllllllllllllllLlj I

I

O *., 8 så Ss- - to ___—"as x x & $ s X _20 x x s X X X X _30 xx ! $ ! l ! |965 |956 l957 [968

Konfektionsindustrin . ——— Bästa företaget; tung herr-konfektion ------ Söms+a företoget;+ung herr-konfektion

torer andra än enbart storleken som varit utslagsgivande för resultatutvecklingen. Den optimala företagsstorleken måste diskuteras utifrån ett mer långsiktigt perspektiv, än vad den företagna undersökningen kunde ge. I slutet av detta kapitel återfinns därför en särskild diskussion om förekomsten av even- tuella stordriftsfördelar inom TEKO-indu— strierna.

Det skulle ha varit naturligt om de expan- derande företagen haft en bättre lönsamhet. Något helt entydigt besked om samband mellan expansion och lönsamhet har emel- lertid studien inte gett. Den undersökta pe- rioden är alltför kort för att medge säkra slutsatser.

Under förutsättning att vidtagna korrige- ringar i fråga om avskrivningar, kapitalvär—

dering m m är i huvudsak »normala», visar utredningsresultaten att rörelseöverskottet i T EKG-industrierna totalt sett bör vara minst omkring 5 % av omsättningen om inte verk- samheten skall leda till förlust. Avskrivnings- behoven och räntekostnaderna är emellertid mycket olika — de förra är framför allt mycket lägre i konfektionssektorn. Genom— snittsläget är därför av mindre intresse. Inom tex bomullsindustrin, med dess höga krav på avskrivningar, torde behövas ett avsevärt större buttoöverskott, omkring 8— 9 %, för att hålla det egna kapitalet intakt.

8.3.3. Finansieringen enligt specialunder- sökning

Specialundersökningens analys av situatio- nen i fråga om finansiering, likviditet mm — vilken begränsades till åren 1967 och 1968 — visar att skillnaderna mellan TEKO-industrierna och industrin i dess hel- het är små. På flera punkter ligger TEKO- industrierna bättre till än industrin totalt. Förhållandena illustreras av följande dia- gram.

År 1967 var sålunda finansieringsbidraget från den löpande verksamheten sett i rela- tion till investeringarna större än i industrin i dess helhet. Detta berodde dock inte på att TEKO-industrierna hade relativt goda över- skott det året utan på en begränsad investe— ringsaktivitet. Även relationen eget kapital/ totalt arbetande kapital var förmånligare i TEKO-industrierna än i industrin totalt sett, räknat efter de normer som använts i under- sökningen. TEKO-industriernas likviditet var likvärdig med övrig industris och varierade endast obetydligt mellan olika delbranscher. Förhållandet var detsamma i fråga om lag- rets omsättningshastighet. År 1968 var de angivna relationstalen mindre gynnsamma för TEKO—branscherna men det var inte fråga om några större förskjutningar.

Trots att bomullsindustrin som nämnts hade negativ lönsamhet uppvisar denna del- bransch den bästa soliditeten, dvs an- delen eget kapital i förhållande till hela drift- kapitalet. Vidare är denna relation gynnsam- mare i samtliga TEKO-branscher med un-

Soliditet 1968. Eget kapital i % av totalt arbetande kapital.

100

Lan i

50—

Wii

l

l

l

ac c : .E : ,5 'av- å'E 'E = t "5 = 17.2 cm m "&", m 'i) av :E m= = = = : = .Dzo >"!) 13 'D 1] 1) 'D :s.)— "'.E .E :: c _E 5 :c» : I "' '5 00 on it"-"o 01 g 2 == :! : äg _D uJ >" E |E % +0) 52 l— e _! : .E 0) m q; C.!) :l: E 1.— DE m 5 år.) :: :|: S.!

' .:

u o

Omsättningen/lägrets medelvärde 1968.

5 4_ 3._ 2— D D | ._ 25 _5 c E :: 5 ':.g :. L '; L "E :. 4- + n n__ 245 "5 "5 '$ 'if» m :E_ (|): :) = :) 9 D n:o >"O 'D 'D 'D 'D 'D |:»— "".E .E = E .E .E =(» | "' " du m 1:13 5 e %* =E ,. % äe T' *" > E # :: H; 2 )— o _: = .. qi m 0, c.a I G 4— UE ?) 5 En I I _(1 ' ..C U 0

dantag för konfektionsindustrin än i svensk industri i allmänhet.

Trots bristande lönsamhet under senare år är alltså textilindustrins finansiella styrka be— tydande. De ledande företag inom ylleindu- strin, som under senare tid verkställt full— ständig eller partiell avveckling, hade tex en solid ställning. Inom branschen framhålls vidare att det på den textila sidan aldrig förekommit att en företagsnedläggning av betydelse framtvingats av konkurs.

Finansieringsbidrag från den löpande verk- samheten i % av investeringar i materiella anläggningstillgångar 1968.

o/() I 00

Hela den svenska industrin

Hela TEKO—industrin Ylleindustrin Bomullsindustrin Trikåindustrin

Konfek+ionsindustrin "Annan" textilindustri och kombinerade företag

8.4. Likviditet och betalningskonditioner

Av de analyser som utredningen gjort fram- går som nämnts att likviditetsläget på kort sikt i TEKO—industrierna inte märkbart skil— jer sig från industrin i dess helhet. Utveck- lingen från mitten av 60-talet t.o.m. 1968 i fråga om vissa relationer som har samband med likviditetssituationen — tex förhållan- det mellan ränteintäkter och räntekostnader och mellan kundfordringar och leverantörs- skulder — antyder vidare att inga ogynn— samma förändringar inträffat.

Att likviditeten synes ha utvecklats till- fredsställande hittills betyder självfallet inte att TEKO-industriernas likviditetssituation 'är problemfri nu. En stabil eller förbättrad relation mellan kundfordringar och leveran- törsskulder innebär inte heller att denna re- lation är acceptabel. I själva verket synes kundfordringarna i TEKO-industrierna vara alltför höga.

I hela den svenska industrin är kundford- ringarna — inklusive varuväxlar — mindre än halva det registrerade aktiekapitalet. I TEKO—industrierna totalt sett motsvarar kundfordringarna i stället avsevärt mer än

aktiekapitalet, i konfektionsindustrin mer än dubbla aktiekapitalet. Situationen för sist- nämnda delbransch får en återspegling på dess leverantörssida. Ylleindustrin tvingas tex acceptera kundfordringar som ungefär motsvarar dess dubbla aktiekapital, och bomullsindustrin har dubbelt så stora ford- ringar på sina kunder som skulder till sina leverantörer. För TEKO-branscherna till- sammans är kundfordringarna ca 50 % stör- re än leverantörsskulderna, på båda sidorna är varuväxlarna inräknade.

Dessa förhållanden innebär risker så snart penningpolitiken skärps och försörjningen med krediter blir ansträngd. Den nuvarande mycket hårda kreditåtstramningen har där- för sannolikt drabbat också många TEKO- företag hårt. Särskilt gäller detta konfek- tionsindustrin. Anledningarna till att så bli- vit fallet är flera.

o Delbranschen har för det första haft en otillfredsställande lönsamhetsutveckling. Finansieringsbidragen från den löpande verksamheten har därmed blivit otill- räckliga. Specialundersökningen visar att detta var fallet i hög grad 1968 och san— nolikt har 1969 inte varit bättre. 0 Möjligheterna att få kredittillskott från bankerna har uppenbarligen varit spe- ciellt små för konfektionsföretagen dels som en given följd av den försämrade lönsamheten och en relativt svag solidi- tet, dels på grund av att bankerna tidi- gare ofta sträckt sig mycket långt —— i några uppmärksammade fall utan tve- kan alltför långt —— i sin kreditgivning. o Handeln anses på grund av kreditrestrik— tionerna utnyttja krediter från konfek— tionsindustrierna i högre grad än tidi- gare. o Många konfektionsföretags likviditet un- der det senaste året torde ha ansträngts av en kraftigt ökande exportaktivitet.

Dessa förhållanden har riktat intresset mot betalningskonditionerna i TEKO-branschen. I grova drag kan betalningsvillkoren anges vara:

fri leveransmånad + 30 dagar ./ . 3 % kassarabatt eller

fri leveransmånad + 120 dagar netto mot accept. Köparna kan alltså i princip välja mellan dessa båda alternativ. Reglerna följs dock inte strikt av alla företag. Inom konfek- tionsbranschen förekommer det att man lämnar krediter på upp till ett år. Under 1969 och 1970 torde andelen kassabetalare, dvs de som betalar enligt första alterna- tivet, men ändå i själva verket erhåller en avsevärd kredittid, ha sjunkit kraftigt. Därmed har riskerna för kundförluster sti- git ytterligare.

Inom TEKO-industrierna är man oroad av utvecklingen. Det finns åtskilliga bransch- företrädare som anser att de gällande kon- ditionerna är alltför generösa. Man hänvisar till att svensk industri på detta område är liberalare än andra länders, däribland grann- ländernas. Vidare framhålls att man i vissa andra branscher börjat tillämpa nettokondi- tioner och därmed radikalt skurit ner — för- utom lämnade kassarabatter —— både sina kundkrediter och kundförluster.

I tex färgbranschen har nettokonditioner införts och betalningsförhållandena sanerats i samband med att ett gemensamt factoring- system konstruerats. Genom att leverantö- rerna alltså uppträder via ett kollektiv kan reglerna lättare göras enhetliga och efter- levnaden av dem -— från både säljar- och köparsidan — blir striktare.

Vid de sonderingar som utredningen gjort har framkommit att det främsta hindret mot förändringar är distributionens motstånd. Som framgått av kapitel 4 pågår en snabb strukturomvandling i distributionen, innebä- rande att konfektionsindustrins kunder inom enskild detaljhandel får en allt lägre mark- nadsandel. Företag av denna kategori anser sig inte kunna klara snabbare betalningar, i vart fall inte under de nuvarande kredit— restriktionerna.

TEKO-utredningen anser att de nu gäl- lande konditionerna i branschen försvagar industrins ställning. Kredittiderna får betrak- tas som alltför långa i en konsumtionsvaru- bransch. Det brister i enhetlighet vid tillämp— ningen av villkoren. Systemet blir admini- strativt tungrott, det passar inte för moderna

datasystem och torde innebära komplikatio— ner vid redovisningen av mervärdeskatten. Bilden av givna varupriser blir ofta oklar genom att kompletterande — och i kalky- lerna ibland bortglömda — kreditförmåner tillkommer. Framför allt innebär de nuva- rande villkoren onödigt stora kreditrisker i olika led. Slutligen kan det ifrågasättas om inte så långt möjligt likartade betalnings- och kreditvillkor borde införas i alla konsum- tionsvarubranscher och att därvid de på sina håll prövade nettokonditionerna är värda speciell uppmärksamhet.

8.5. Kostnadsstrukturen

En företrädare för ett av de internationella konsultföretag som TEKO-utredningen haft kontakt med har framhållit att det effekti- vaste textilföretaget i världen ——- mätt bla efter förädlingsvärde per anställd — finns i Sverige. Vi citerar yttrandet därför att det är signifikativt för en ganska brett spridd uppfattning både utomlands och i Sverige att svenska TEKO-företag driver en ratio- nell och effektiv produktion. Inom bran- schen görs numera internationella jämförel- ser mellan enskilda företag och enligt dessa jämförelser ligger de ledande företagen i vårt land väl till. På detta område som på flertalet andra är emellertid förhållandena mycket skiftande. I SRI-rapporten (bilaga 3) framhålls exempelvis att rationaliserings- potentialen i den tyngre konfektionen varie- rar mellan 0 och 25 % i de undersökta före— tagen.

Även om man generellt alltså kan slå fast att rationaliseringsgraden i svenska TEKO— företag ligger på en internationellt hög nivå, kan kostnadssituationen ändå betraktas som allvarlig. Till stor del sammanhänger detta med det svenska löneläget. Lönenivåns ef— fekt belyses närmare i kostnadsjämförelser som gjorts av Textilrådet och Konfektions- industriföreningen (bilaga 8). Till en an- nan del beror kostnadsproblemen på att hemmamarknaden är förhållandevis begrän— sad. Det betyder att serierna i produktionen blir korta och att kostnaderna för admini-

stration, marknadsföring, design etc ofta måste slås ut på en för liten omsättning. Detta senare förhållande har speciellt mar— kerats i SRI-undersökningen. Ytterligare en faktor är skillnaden mellan kapitalkostnader i Sverige och i vissa andra länder. I kapitel 5 har framhållits att produktionsutrustning- en, bl a i USA och i flera låglöneländer i Asien, har en avsevärt högre utnyttjandetid än i Sverige och andra delar av Europa. En- ligt tablån i avsnitt 5.4.l har tex de ameri- kanska bomullsspinnerierna ett maskinut- nyttjande som överstiger de europeiska spin- neriernas med 50 %. Bomullsväveriernas maskinutnyttjande är nästan dubbelt så högt i USA som i Europa.

En antydan om de konsekvenser som här berörda kostnadsförhållanden kan få exem- pelvis inom damkonfektionen belyses av en studie som gjorts av SRI (bilaga 3). Den av— ser tillverkning av kappor och jämförelse görs mellan andelar för olika slag av kost- nader dels i Sverige, dels i USA. Det visar sig att administration, säljkostnader och ka- pitalkostnader går upp till 43 % av total- kostnaderna i Sverige men till endast 30 % i USA.

8.6. Stordriftsfördelar

8.6.1. En internationell jämförelse

Av kapitel 6 avsnitt 6.3.2 framgår att an- läggningsstorleken i den svenska TEKO-in- dustrin ligger på en normal internationell nivå i fråga om konfektionsindustrin. I trikå— sektorn förekommer ett svenskt företag som kan betraktas som stort även vid en interna— tionell jämförelse. I övriga TEKO-sektorer är däremot de svenska industrianläggningar— na relativt små.

I huvudsak förekommer de stora TEKO- företagen i stora länder och har en stor hemmamarknad som bas. Ofta är det fråga om koncerner som integrerats över flera led i produktionskedjan — ibland omfattande också distributionen — och som täcker flera delbranscher. Ett exempel är Europas störs- ta TEKO-företag, den brittiska koncernen

Courtaulds, som även driver en omfattande fibertillverkning.

Koncernen har under de senaste åren ut- vecklats oerhört snabbt. Enligt verksamhets- berättelsen för 1968/ 69 ökade under året omsättningen med 46 %, exporten med 61 % och vinsten före skatt med 42 %. Företagets anställda uppgår till ca 135 000 i ett 25-tal länder. I Storbritannien dispone- rar Courtaulds ungefär 1 miljon bomulls- spindlar och torde producera närmare 300 miljoner meter »traditionell» väv vartill kommer ansenliga kvantiteter trikåväv. I fråga om kläder och trikå har Courtaulds en omsättning från fabrik om ca 1500 mkr. Till detta kommer intressen inom handeln och det faktum att bolaget beräknas svara för ca 60% av konstfiberproduktionen i Storbritannien.

Världens största TEKO-företag är Bur- lington Industries i USA. Det torde tex på bomullsområdet vara ca fem gånger så stort som Courtaulds. Även Burlington utvecklas snabbt och är internationellt mycket aktivt. Genom att överta det europeiska företaget Schappe har tex bolaget snabbt fått fot- fäste i Frankrike, Västtyskland och Storbri- tannien. Burlington driver också en mycket aktiv marknadsföring. Omsättningen 1968 var omkring 8 miljarder svenska kronor.

Världens ledande företag inom TEKO-in- dustrin omfattar utan tvekan många efter svenska förhållanden mycket stora anlägg— ningar. Det förefaller emellertid likväl vara klart att de i princip och i första hand har sin överlägsenhet i storlek på det administra— tiva planet. Detta ligger i själva koncernbild- ningen — att en mängd skilda enheter knyts samman centralt. Koncernförhållandet före— nas ofta med tillverkning i relativt måttliga fabriksenheter.

Utmärkande för de två företag som här speciellt omnämnts är, förutom att de har hemmamarknader av överlägsen storlek och opererar i många länder, att de också dispo- nerar överlägsna och ökande finansiella re- surser, uppbyggda av årliga vinster i höjd med eller överstigande vinsterna i andra branscher inom respektive lands industri.

I SRI-rapporten påpekas om de svenska ylle- väverierna att investeringarna är höga —— omkring 200000 kronor per arbetare — och att det vore önskvärt med koncentra- tion på ett fåtal kvaliteter och mönster. Se- rierna skulle då bli längre och medge högre kapacitetsutnyttjande, enklare planering och jämnare kvalitet. Man avslutar med påstå- endet att marknadens krav inte tillåter detta.

Ett av de stora ylleväverierna uppges ha undersökt vilka besparingar som skulle kun— na göras om företaget använde hela sin mo- derna utrustning — med hundraprocentigt kapacitetsutnyttjande —— till att tillverka en- dast ett tyg i endast en design. Resultatet av undersökningen skulle vara att kostnads— reduktionen blev obetydlig och inte räckte till för att göra företaget konkurrenskraftigt. Uppgifter från andra håll tyder på att andra företag i ylleindustrin liksom också företag inom bomullsindustrin har gjort liknande er- farenheter.

Genom att ställa dessa två undersökning- ar mot varandra får vi en demonstration av att meningarna är delade om stordriftsför- delarna i TEKO-industrierna. Exemplen gällde vävproduktion där man kan vänta sig att eventuella stordriftsfördelar borde vara störst.

I SRI-undersökningen framhålles — ifrå- ga om delbranschen tung konfektion — att företag, som vill ha kompletta funktioner för produktutveckling, design, tillverkning och marknadsföring etc, bör ha ca 500 an- ställda eller mer.

Rimligen kan företagens optimala storlek vara mindre om vissa funktioner lyfts ut ur den egna organisationen. Sett t ex uteslu- tande från produktionsteknisk synpunkt ställs inga nämnvärda krav på storlek på till- verkningsenheter inom konfektionen. En lönsömmare med ensartad tillverkning och praktiskt taget utan försäljningskostnader har goda möjligheter att uppnå lönsamhet även om hans företag är litet.

Inom konfektionen —— och de delar av trikåindustrin där sömnadsmomentet domi- nerar _ ställer inte produktionstekniken

särskilt höga krav på tillverkningsenhetens storlek medan marknad, administration och planering ställer bestämda och relativt höga krav på företagsstorlek.

Den lönsamhetsundersökning som utred- ningen låtit verkställa visar att de konfek- tionsföretag som redan nu har den av SRI förordade minimistorleken i regel inte motsvarar de förväntningar på räntabilitet som det här förda resonemanget kan ge an— ledning till. De större företagen har i stället under de senaste åren haft en lönsamhet som understiger genomsnittet i branschen.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konsta- tera att det finns material som pekar i två olika riktningar.

0 De utländska företagens och anläggning- arnas storlek liksom slutsatserna från ett undersökningsinstitut, vilket haft tillgång till ett internationellt jämförelsematerial, tyder på att konkurrenskraften skulle öka inom svensk TEKO-industri om fler storföretag skapades.

0 Inom den specialstuderade delbranschen tung konfektion har de större svenska företagen, tagna som grupp, allvarliga problem och har klarat sig sämre än genomsnittet.

Här föreligger alltså ett problem för den som skall söka finna metoder att stärka de svenska företagens konkurrenskraft. En dif- ferentiering av resonemanget enligt följande kan hjälpa oss att åtminstone minska pro— blemets omfattning.

0 De minsta företagen har hävdat sig rela- tivt sett väl och vissa av de allra största företagen har uppnått resultat långt över genomsnittet. Det kan alltså tänkas att produktions- och marknadskraven till— sammans framtvingar ett val mellan flexibla småföretag och mycket stora fö- retag och att en stor del av de svenska TEKO-företagen nu ligger i ett ogynn- samt mellanläge; de är alltför stora för att fylla kraven på flexibilitet och alltför små i förhållande till de krav på sortiment och funktionstäckning som vi vant oss vid i Sverige.

0 Även företag i samma storleksklass upp- visar stora olikheter. Redan en mera all— män tillämpning av de bättre företagens metoder skulle innebära en lyftning av genomsnittet.

0 En stor del av de större svenska konfek- tionsföretagen driver en hård konkurrens med parallella sortiment på en krävande men liten marknad. Företag av motsva- rande storlek utomlands kan ha större hemmamarknader som gjort det lättare för dem att specialisera sig sortimentsmäs- sigt och geografiskt. Exportsatsning bör därför kunna ge svensk industri bättre möjligheter — i synnerhet i kombination med produktbyten företagen emellan.

Som SRI har framhållit är det nödvändigt att företagen driver en aktiv långsiktsplane— ring. Ett mycket viktigt element i denna är överväganden och beslut om vilken storlek respektive företag skall ha. Det bör därför vara möjligt att främja en önskvärd utveck- ling genom att på något sätt underlätta för företagen att göra en kvalificerad analys av både eventuella skalfördelar i produktionen och marknadens krav på resurser.

9. Arbetskraft och löner

9.1 Industrier med minskande sysselsättning

9.1.1 Minskningens omfattning

I Sverige liksom i andra av Europas indu- striellt mest utvecklade länder pågår sedan länge en krympning av viktiga sektorer inom TEKO—industrierna. I EEC-utredningen om textilindustrin (se bilaga) konstateras tex att antalet anställda i textilindustrin i de sex staterna sjunkit med ca 200000 sedan 1958 då antalet var 1,9 miljoner. Samtidigt förutser utredningen att ytterligare 200 000 personer kommer att förlora sina anställ- ningar fram till 1975. Den brittiska utred- ningen om konfektionsindustrin beräknar att branschens anställda skall minska årligen med 2 %, dvs 10 000 personer per år, under 70-talet.

I de svenska TEKO-industrierna kulmine— rade antalet sysselsatta i början på 1950- talet med tillsammans drygt 115 000. Över en tredjedel av dessa återfanns inom ylle—

och bomullsindustrin och 10 % i trikåindu- strin. Konfektionsindustrin svarade för ca 40 %. Återstående 15 % arbetade inom linne-, hamp- och juteindustrin, konstfiber- och sidenfabriker eller i fabriker för tillverk- ning av specialartiklar såsom vadd, drev, band etc.

Under 50-talet sjönk antalet anställda snabbt inom textilindustrin, huvudsakligen i ylle- och bomullssektorerna. Konfektions- industrin höll däremot sin sysselsättnings- nivå under 50-talet. Antalet anställda varie- rade mellan 45 000 och 50 000. Under 60- talet har sysselsättningen fortsatt att minskai snabb takt i textilindustrin, och liksom tidi- gare har ylle- och bomullssektorerna varit mest utsatta. I slutet av 60-talet började också antalet anställda i konfektionsindustrin att sjunka kraftigt. Den totala sysselsätt— ningsminskningen i TEKO-industrierna upp- gick på 50- och 60-talen till 2 % per år och enbart under 60-talet till 3,4 % per år. Sam- manställningen nedan ger en översiktlig bild av utvecklingen.

Antalet anställda 31.12 Minskning i %

1950 1960 1967 1968 1950-60 1960-67 1967-68 TEKO-industrierna 113 662 94 303 75 192 70 180 17,0 20,3 6,7 Därav ylle 16 237 10 680 6 790 6 055 34,2 36,4 10,8 bomull 19 504 13 335 8 453 8 225 31,6 36,6 2,7 trikå 11 818 10 529 8 736 8 400 10,9 17,0 3,8 konfektion 47 192 43 454 36 036 32 975 7,9 17,1 8,5

Källa: Industristatistiken

Sett över hela perioden, från 1950 till 1968, har förändringarna inneburit att det tillverkningsled som legat närmast konsu- menten klarat sig bättre än övriga led. Kon- fektionsindustrin noterar 25 % sysselsätt- ningsminskning, trikåindustrin 30 % medan ylle— och bomullsindustrierna har reducerats med mellan 50 och 60 %. Antalet berörda personer är genom branschernas relativa storlek betydande. Avgången har samman- lagt berört inte mindre än 45 000 personer. En mer finfördelad uppdelning på olika del- branscher återfinns i bilaga 8.

Om minskningen av antalet anställda fort- sätter i den takt som genomsnittligt rådde under 50- och 60-talen tillsammans, redu- ceras antalet anställda med 13000 under 70-talet. Om minskningen fortsätter i enbart 60—talets takt, uppgår reduktionen till 20 000 anställda vilket fortfarande gör TEKO-indu- strin till en tämligen stor industribransch. Långtidsutredningen har för 70-talets första hälft uppskattat sysselsättningsminskningen till 1 % per år för textilindustrin och 2 % för konfektionsindustrin vartill kommer ar— betstidsförkortningen. Motivering för valet av denna något långsammare takt är bla antagandet att ökningen av produktiviteten

skall avta till följd av eftersatta investe- ringar.

Den kraftiga minskningen under lång tid av antalet anställda har inte skett likformigt i olika regioner eller för olika grupper av anställda. Inslaget av äldre och utlänningar har ökat liksom den geografiska koncen- trationen. Detta behandlas i de följande av- snitten.

Omkring en tredjedel av Sveriges alla kvinnliga industriarbetare är sysselsatta i TEKO-industrierna. Kvinnoandelen är sär- skilt hög, ca 80 %, i konfektionsindustrin medan textilindustrins arbetare till drygt 50 % består av kvinnor.

9.1.2 Ålders- och könsfördelningen

Andelen äldre arbetstagare har successivt ökat från början av 50-talet. Tabellen ne- dan visar hur åldersfördelningen såg ut år 1968. Inslaget av äldre arbetskraft är särskilt starkt i fråga om manliga arbetare i textil- industrin. Från annat håll vet vi dessutom att de äldres andel är ännu större i storstä- derna och i de fyra »TEKO-städerna» Borås, Alingsås, Falköping och Ulricehamn.

Män Kvinnor

Textil Konfektion Textil Konfektion Åldersgrupper (arbetare) antal % antal % antal % antal % Under 30 år 2 629 26 1 328 35 3 724 30 6 116 39

31 50 år 3 407 33 1422 37 4 699 39 5 589 36

Över 50 år 4 242 41 1 045 28 3 852 31 3 854 25 Summa 10 278 100 3 795 100 12 275 100 15 559 100

Källa: Arbetsmarknadsorganisationernas interna statistik

9.1.3 Den utländska arbetskraften

Närmare en fjärdedel av TEKO-industrier- nas arbetskraftsbehov täcks för närvarande genom anställning av personer från andra länder, främst Finland. Den 1 april 1970 fanns det i branschen drygt 14000 arbets-

anmälda utlänningar, varav ca 6 400 i textil- och ca 7 600 i konfektionsindustrin. Bland större industribranscher är detta en hög an- del men flera storföretag inom verkstadsin— dustrin överträffar den.

I tabellen nedan sammanfattas vissa data om fördelning på män och kvinnor, på vissa län etc.

TEKO-arbete

Textilarbete Sömnadsarbete ,, Summa man Region/län Män Kvinnor Män Kvinnor och kvinnor Hela landet 3 125 3 268 1 127 6 491 14 011 Därav: i Älvsborgs län 1 564 1 150 666 3 111 6 491 Göteborgs och Bohus län 434 769 77 721 2 001 Malmöhus län 225 332 77 596 1 230 Hallands län 386 337 9 77 809

Det bör observeras att angivna siffror inte inkluderar de invandrare som erhållit svenskt med-

borgarskap.

9.1.4 Geografisk fördelning

I kapitel 6 redovisades industrins och därmed också de anställdas fördelning på olika län. Här gör vi en fördelning mellan å ena sidan städer och å den andra lands- bygd. Samtidigt jämför vi förhållandena 1950 och 1968. Som framgår av tablån ne- dan är förändringarna sedan 1950 mycket omfattande.

Antal TEKO-arbetare i vissa städer/ regioner

Minskning Antal 1950—68 Region/städer 1968 i % Stockholm 917 85 Göteborg 2 990 59 Malmö 2 644 63 Norrköping 1 361 76 Summa »storstäder» 7 912 70 Alingsås, Borås, Falköping. Ulricehamn 11 175 23 Övriga städer 15 069 42 Summa städer 34 156 49 Summa landsbygd 23 256 25 Hela landet 57 412 41

Källa: Arbetsmarknadsorganisationernas interna statistik

Mer än halva den totala avgången har skett i storstäderna, vilka tillsammans sedan 1950 förlorat i genomsnitt 1000 TEKO- arbetare om året.

I de fyra städerna Alingsås, Borås, Fal- köping och Ulricehamn dominerade TEKO- arbetarna år 1950. Av samtliga arbetare i den egentliga industrin återfanns inte mind—

re än 77 % i TEKO—industrierna. Även des- sa utpräglade TEKO-städer har emellertid fått vidkännas en inte obetydlig nedgång av antalet TEKO-arbetare. Från 14 500 arbeta- re år 1950 har antalet sjunkit till 11 175 år 1968 eller med 23 %. Landets mest koncen- trerade TEKO-område, Boråsregionen, höll däremot en stabil sysselsättningsnivå för TEKO-anställda under samma period.

Ett viktigt element i utvecklingen är att krympningen av TEKO-industrierna hittills — med undantag för Norrköping på 50-talet -— huvudsakligen ägt rum i områden som utan allvarliga störningar kunnat absorbera den friställda arbetskraften. Efter YFA:s nästan fullständiga avveckling kommer mindre än 7 000 TEKO-arbetare att finnas kvar i storstadsregionerna och den ytterli- gare krympning som kan komma att ske måste nödvändigtvis bli koncentrerad till områden med mycket lägre differentierings- grad och därmed medföra långt allvarligare följder. Ungefär 50 % av företagen var 1968 belägna i landsbygdsområden där en even- tuell avveckling går parallellt med krymp— ning av jord- och skogsbrukssektorn.

Borås-regionen svarar nu för omkring en tredjedel av Sveriges hela TEKO-industri och betydande delar av den övriga TEKO- industrin återfinns i områden som gränsar till Borås-regionen. Områdets näringsliv är i övrigt förhållandevis odifferentierat och friställningar leder därför till problem, sär- skilt i mindre gynnsamma konjunkturer. Boråsregionen hade för övrigt ett inrikes ut- flyttningsnetto på 5 800 personer under pe- rioden 1961—68 och detta kompenserades

endast delvis av ett utrikes inflyttningsnetto på 2 600 personer.

9.1.5 Verkningar för de anställda

Storleken av de problem som drabbar de anställda vid permitteringar och företags— nerläggningar är beroende av en rad olika faktorer tex det allmänna konjunkturläget, myndigheternas agerande, de lokala, alterna- tiva sysselsättningsmöjligheterna och berörda personers yrkesutbildning och ålder. De undersökningar som gjorts av omställning- arnas konsekvenser ger därför självfallet ingen enhetlig bild. Det är dock klart att det efter alla större friställningar kvarstår en grupp av personer som inte erhåller någon ny anställning alls. Det är främst äldre som inte efterfrågas på arbetsmarknaden eller inte klarar omställning till annan sysselsätt— ning samt kvinnor som är bundna till en viss ort genom männens förvärvsarbete. Ar- betstagarorganisationerna har uppskattat denna grupp till ca 20 % av de friställda. Av återstående 80 % beräknas ungefär en tredjedel få bättre avlönade arbeten och en tredjedel sämre medan resterande tredje— del får arbeten med likvärdig lön.

De svårigheter friställningarna medfört avspeglar sig i en förhållandevis hög ar- betslöshet. Textilarbetarförbundets arbets- löshetskassa betalade tex under 1969 er- sättning för i genomsnitt 6,9 dagar per med- lem. Ingen annan kassa inom industrin låg högre. De medlemmar som faktiskt erhöll arbetslöshetsunderstöd hade en arbetslöshets- tid om 4 1/2 månader i genomsnitt. Anled- ningen till dessa höga arbetslöshets- och er- sättningstal var främst vissa större företags- nedläggningar i Västsverige i slutet av 1968. En stor grupp av de då friställda — enbart i Halland ett 100-tal — hade inte erhållit nytt arbete och småningom utförsäkrats.

9.2. Löneläget

9.2.1. En internationell jämförelse

De svenska TEKO-lönerna ligger högt jäm— fört med andra länder; man kan tala om en

särställning efter USA. Här nedan anges i indexform lönenivån för arbetare i ett antal industriländer.

Total lön för arbetare år 1968 Index: Sverige = 100

Textil- Konfektions- industrin industrin Vuxna arbetare Vuxna arbetare Land män kvinnor män kvinnor EFTA-länder Sverige 100 100 100 100 Danmark 78 73 88 82 Norge 77 75 83 79 Finland 56 47 59 49 Storbritannien 54 40 54 40 EEC-länder Belgien 69 59 68 59 Frankrike 57 59 62 62 Nederländerna 70 50 64 48 Västtyskland 68 64 74 66 Italien 54 53 52 53 Övriga Japan 29 19 26 19 USA (män 0. kvinnor) 124 139

Källa: Svenska arbetsgivareföreningen

En vidare jämförelse framhäver den låga lönenivån i vissa utvecklingsländer, bl. a. Portugal.

Industriarbetarlöner i vissa låglöneländer 1965

Index

Arbetslön Sverige

öre / tim : 100 Spanien 1 85 24 Columbia 1 65 21 Jugoslavien 135 17 Hongkong 1 20 1 5 Portugal 95 1 2 Kenya 90 1 I Indien 70 9 Sydkorea 35 4

Källa: IUI:s »lågprisutredning»

Sveriges relativa löneläge i textilindustrin har, om man ser saken kostnadsmässigt och från företagens synpunkt, försämrats under

60-talet. Det är endast i Japan som textil- lönerna procentuellt höjts mer än i Sverige. Utvecklingen i konfektionsindustrin har va- rit något gynnsammare för Sveriges del. Så- lunda har i denna bransch Danmark, Fin- land och Västtyskland noterat en ungefär lika stark lönestegring. Av dessa länder har dock Danmark och Finland devalverat, var- för jämförelsen haltar. I stort måste den re- lativa utvecklingen i Sverige betraktas som klart ogynnsam från konkurrenssynpunkt eftersom en proportionell överlägsenhet i produktivitetsutvecklingen inte tycks finnas.

9.2.2. Tjänstemannalöner

Det är en internationell företeelse att TEKO— industriernas löner understiger industrige-

nomsnittet. För Sveriges del föreligger dock ett undantag härifrån. Inom TEKO—indu— strierna har man nämligen uppfattningen att lönerna för tjänstemän inte underskrider vad som betraktas som ett normalläge för svensk industri. Denna uppfattning bestyrkes såvitt angår tjänstemän exklusive arbetsleda- re av nedanstående uppgifter, hämtade ur lönestatistiken hos Svenska Industritjänste- mannaförbundet (SIF).

Med reservation för uppgiftsfrekvensen (30—40 %) samt effekten av smärre statis— tiska metodjusteringar under perioden visar värdena att en successiv höjning av lönerna skedde såväl i textil- som konfektionssektorn tills de uppnådde industrins genomsnitt 1964. De har därefter bibehållits vid denna niva.

Löneläget för tjänstemän exklusive arbetsledare. Hela industrin = 100

Textil Konfektion År Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 1954 98,0 96,6 97,6 95,8 95,3 95,6 1958 97,0 94,0 96,0 93,0 96,0 94,0 1962 99,1 99,8 99,3 96,6 97,3 96,9 1963 99,2 99,7 99,4 96,6 97,6 97,0 1964 100,2 99,9 100,1 101,1 98,7 100,1 1965 100,0 100,2 100,0 100,2 100,2 100,2 1966 100,6 100,1 100,5 100,9 99,5 100,3 1967 101,9 100,6 101,5 101,4 100,7 101,1 1968 101,6 101,1 101,4 100,2 100,1 100,2 1969 100,3 100,6 100,4 100,2 99,4 99,9

9.2.3. Arbetsledarlönema

För arbetsledare redovisar Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) följande värden.

Löneläge för arbetsledare, män. Hela industrin = 100

Konfek- År Textil tion 1959 88,9 91,2 1960 88,2 89,7 1961 87,8 87,5 1962 88,2 86,1 Från 1962 med branschförbunden gemensam lönestatistik 1963 88,3 86,2 1964 88,2 86,0 1965 88,0 85,6 1966 91,3 86,9 Från 1966 jämförelse exklusive byggnads- och anläggningstranschen 1967 92,3 87,8 1968 91,1 87,1 1969 92,5 88,0 Från 1969 med SAF gemensam lönestatistik

Uppgiftsfrekvensen är relativt betryggan— de (50—60 %). Även om effekten av om- läggningarna i lönestatistiken stör kontinui- teten visar serien att lönemönstret för TEKO-industriernas arbetsledare mer över- ensstämmer med det som gäller för arbetar- na (se nedan) än det som ovan redovisats för tjänstemännen. Förhållandet är inte unikt för TEKO—industrierna och förklaras av det i varje bransch nära yrkessambandet grup- perna emellan. Det bör dock noteras att re- lativa löneläget för arbetsledare stigit på tex- tilsektorn under tioårsperioden medan det på konfektionssektorn följt arbetarlönernas vi- kande trend.

Totalt intjänad lön i öre per arbetad timme

9.2.4. Arbetarlönerna

I fråga om arbetare gäller även i Sverige den internationellt observerbara regeln att TEKO-industriernas lönenivå är lägre än in- dustrigenomsnittets. Detta kan beläggas med statistik från de senaste 50 åren. Sedan 20- talet har genomsnittet som mest underskri— dits med ca 20 % och som minst med 8 %. Nedanstående sammanställningar anger för- tjänstnivåerna i hela industrin respektive TEKO-industrierna år 1950, 1960 och 1968.

Män Kvinnor

1950 1960 1968 1950 1960 1968 Hela industrin 272 632 1 183 192 435 925 TEKO-industriema 250 533 1 048 191 417 869 TEKO i % av hela industrin 92 89 99 96 94

Källa: Statistiska centralbyrån: »Löner, del 2»

Under de 18 år sammanställningen om- fattar har industriernas relativa löneläge sänkts för männen från 92 till 89 % och för kvinnorna från 99 till 94 % av genomsnittet för all industri.

Reallöneökning per timme 1950—68

9.2.5. Reallön och årslön

Ett mått på reallönens utveckling erhålles om nominallönen per timme relateras till konsumentprisindex. Nedanstående anger reallöneökningen per arbetad timme under tiden 1950—68.

Hela industrin TEKO-industrin

Män Kvinnor Män Kvinnor Reallöneindex 1968, 1950=100 .................. 192 211 180 194 Genomsnittlig ökning i % per år ................. +5,4 +6,5 +4,7 +5,5

Källa: Arbetsmarknadsorganisationens interna statistik

Eftersom uttaget av faktisk arbetstid minskar, blir lönen räknad per timme miss— visande som mått på utvecklingen av den totala förtjänstnivån. En beräkning grundad på årslön blir riktigare. Både år 1960 och 1967 var veckoarbetstiden i TEKO-indu-

strierna 45 timmar motsvarande en årsar- betstid av 2 070 timmar. Men under perio- den minskades arbetstidsuttaget avsevärt. Multiplicerar man det därigenom upp- komna bortfallet av arbetstid med 1967 års lönenivå, kommer man för männen fram till

ett inkomstbortfall i storleksordningen 1 100 kronor och för kvinnorna cirka 900 kronor. Detta motsvarar ca 6% av männens och ungefär 7 % av kvinnornas årsinkomst 1967.

9.2.6. Relativt löneläge

Med utgångspunkt från genomsnittsskillna- den mellan TEKO-industriernas lönenivå och lönenivån i all svensk industri karakte- riseras textil- och konfektionsindustrierna som en låglönebransch. Denna karakte- ristik innebär emellertid en generalisering som lätt blir missvisande. Jämförelser mellan riksgenomsnitt tar inte hänsyn till att 87 % av TEKO—arbetarna återfinns i dyrort 3. Om man där jämför TEKO-lönerna med lönerna i all industri stiger relationstalet. År 1968 hade manliga TEKO-arbetare 91 % och kvinnliga 96 % av genomsnittet för all in- dustri i denna dyrortsgrupp. Lokalt kan skillnaden vara helt utjämnad.

TEKO-industriernas konkurrensförmåga på arbetsmarknaden belyses vidare knappast genom jämförelser endast med annan indu- stri. För en betydande del av TEKO-indu- striernas arbetskraft ligger de alternativa sys- selsättningsmöjligheter, som står till buds, inom handeln, servicenäringarna och vård- yrkerna. TEKO-industrierna är inte en låg- lönebransch jämförd med dessa näringar.

I de centrala löneförhandlingarna har man sökt minska skillnaden i utgående förtjänster mellan TEKO-industrierna och övrig indu- stri. Man har valt lönekonstruktioner som dels inneburit höjning av de utgående för- tjänsterna i TEKO-industrierna med samma öretal som i industrin i övrigt, dels vissa extra öreshöjningar. Trots detta har det relativa löneläget inte förbättrats eftersom lönepåslagen i industrin i övrigt i praktiken blivit större än i TEKO—industrierna, huvud- sakligen genom löneglidning.

På sikt kan en förbättring i relativlönen måhända uppnås. Ytterligare ökad skiftkör- ning, som ger arbetaren särskild kompensa- tion, kan t. ex. indirekt verka höjande på lönenivån. I båda industrierna experimente- ras med nya, okonventionella ackordslöne-

system som ligger månadslöneprincipen nära men ändå innehåller prestationsförmåner. Även här kan verkningarna bli relativlöne- höjande. Avgörande är emellertid om bran- schen kan driva en lönsam produktion som ger den en ökad lönebetalningsförmåga.

9.3 Uppgifter om arbetskraften

9.3.1. Personalomsättningen

Enligt arbetsgivareförbundens individkarto— tek var 1968 nettominskningen av antalet arbetare mycket olikformigt fördelad i fråga om kön och åldersklasser. I åldern to rn 20 år noteras en ökning av antalet anställda med 16,4 %. Denna ökning återfinns bland såväl män som kvinnor och i både textil och konfektion. I åldrarna 21—60 år sked- de en minskning, men den varierade rela- tivt sett obetydligt i de olika åldersskikten. Först i åldrarna över 60 år ökade avgången och uppgick till 45 % bland dem som fyllt 65 år.

Det framgår vidare att nyrekryteringen till mer än hälften avsåg arbetare som var 25 år eller yngre.

Också i fråga om avgången var koncen- trationen till de unga arbetarna påfallande. Nära hälften var högst 25 år.

Rekryterings- och avgångsmönstret för arbetare under 1968 med fördelning på män och kvinnor kan sammanfattas i följande sammanställning.

Män Kvinnor

Anställda den 1.1.68 100 100 Därav slutar under året 18,6 21,2 Fortfarande anställda den

31.12.68 81,4 78,7 Total nyrekrytering under

året 28,6 32,4 Därav slutar under året 12,5 12,5 Nettotillskott av anställda 16,1 19,9 Anställda den 31.12.68 97,5 98,7

Personalomsättningen i fråga om TEKO- industriernas arbetare skiljer sig inte mycket från industrigenomsnittet. Inom TEKO-in- dustrierna finns inte heller några större skill- nader när det gäller personalomsättning för

män respektive kvinnor. För båda könen gäller att ca hälften av dem som nyanställs slutar efter kort tid.

I fråga om dem som börjat och slutat under 1968 kan några data sammanfattas nedan:

Män Kvinnor % av antal individer 9,7 9,4 % av arbetad tid 2,1 2,7 genomsnittlig arbetstid, timmar 303 340

Den genomsnittliga arbetstiden svarade mot ungefär 8 veckors anställning för män och 10 veckor för kvinnor. Man kan alltså notera en disproportion mellan denna grupps stora andel av antalet individer och ringa andel av den arbetade tiden.

9.3.2 »Helårsarbetarnas» arbetstid

Enligt textil- resp konfektionsindustriför- bundens individkartotek var 1968 ca 34 000 män och kvinnor oavbrutet sysselsatta under året. Om man gör en fördelning av dessa efter antalet presterade timmar framgår det att skillnaderna mellan män och kvinnor är betydande samtidigt som överensstämmelsen mellan textil och konfektion är mycket god. Av männen återfinns drygt 50% och av kvinnorna ca 35 % i intervallet 1 801—— 2 000 timmar. Huvudparten av de kvinnliga arbetarna, något över 60 %, och ca 25 % av männen ligger under 1 800 timmar. Pres- tationer om mer än 2000 timmar svarar ungefär 20 % av männen och 3 % av kvin- norna för. Den arbetstid som avtalet erbju- der vid 42,5 timmars arbetsvecka omfattar 1 950 arbetstimmar.

De under hela året anställda männen sva- rade för 83 % av all den arbetstid som samt- liga män presterat. Deras andel av den to- tala produktionen kan dock beräknas ha le- gat högre än vad det angivna procenttalet anger eftersom det här rör sig om en grupp där majoriteten har mångårig yrkeserfaren- het. Den genomsnittliga arbetstiden uppgick under år 1968 till 1 829 timmar, dvs. till 94 % av erbjudna 1950 timmar. Skillna-

Sambandet ålder—genomsnittlig årspresta- tion inom TEKO-industrierna år 1968.

Diagram 9.3.3

An+ul timmar 1900

1801]—

I700—

Kvinnor

1600— ' 1555

1500—

MOD—

l 0 N

|

| 1 l I | | i | I II? = ln = ln C) U'! = I I I | | | I I l l _. en — u: —- so — en — in N N N? få & Q' lr) ln (D (D Ålder

Textilindustrin — —— Konfektionsindustrin

den mellan män i textil respektive konfek- tion är obetydlig. Mot 1832 timmar för männen i textil svarar 1 821 för männen i konfektion. Även andelen arbetad tid varie- rar obetydligt mellan de båda branscherna, 83 % för textil och 84 % för konfektion.

De hela året anställda kvinnorna svarade för 89 % av kvinnornas totalt presterade tid. Den genomsnittliga årsarbetstiden var 1 564 timmar motsvarande ett arbetstidsuttag av 80 %. Även här är skillnaderna mellan tex- til och konfektion små. Andel av all tid var för textil 81 % och för konfektion 78 %. Den genomsnittliga årsarbetstiden i textil var 1557 timmar och i konfektion 1570 timmar.

9.3.3. Sambandet ålder—presterad tid

Arbetsgivareförbundens material tillåter ett närmare studium av sambandet mellan ålder och årsprestation i timmar räknat. Diagram 9.3.3 har grundats på Vissa individdata av- seende 8 551 helårsanställda män inom tex- til och 3196 inom konfektion samt 9 867

kvinnor inom textil och 12 369 inom kon— fektion.

Kring de med horisontella linjer marke- rade medeltalen varierar arbetstiden i olika åldrar sålunda. För männen ligger i åldern tom 25 år timprestationen 100—150 timmar under medeltalet. Delvis kan detta hänga samman med sättet att registrera de anställda under den första militärtjänstgö- ringen. Mellan 26 och 60 år varierar arbets- tidsuttaget inte mycket. Först efter 65 år sker en kraftigare reduktion av den genom- snittliga arbetstiden.

Den bild som framträder, när det gäller kvinnorna, är i stort sett spegelvänd. Här svarar de yngsta för de högsta prestationer- na. Sänkningen av timprestation i åldrarna 21—30/ 35 år är mer markerad inom textil än inom konfektion. Arbetsinsatsen ökar och när ett högsta värde om nära 1600 timmar för åldersklassen 61—65 år. För de fåtaliga efter fyllda 65 är verksamma kvin- norna registreras endast en obetydlig ned- gång av timantalet.

9.3.4. Andelen tjänstemän

Andelen tjänstemän av alla anställda ökade inom svensk industri från 16 % 1946 till 26 % år 1967. I textilindustrin var andelen sistnämnda år 18 % och i konfektionsindu- strin 16 %. Sistnämnda bransch, jämte trä—

industrin, hade 1967 lägsta andelen bland industrins huvudbranscher.

Till skillnad från alla andra branscher har andelen tjänstemän inte ökat nämnvärt i konfektionsindustrin ——- under efterkrigs— tiden endast två procentenheter. Ökningen i textilindustrin har däremot varit så stor som sex procentenheter vilket till stor del måste ha att göra med den kraftigt ökade meka- niseringsgraden.

Att konfektionsindustrin har relativt sett få tjänstemän torde sammanhänga med att dess tillverkning är arbetsintensiv och har låga krav på kapitalutrustning -—— även om man kunde ha väntat sig att en tämligen komplicerad marknadsföringsapparat borde ha fört med sig ett betydande tjänstemanna- behov. Att ökningen av andelen tjänstemän är den lägsta i hela industrin kan indikera att branschen av olika skäl noterat en efter- släpning som måste inhämtas om konkur- renskraften skall kunna öka.

Betecknande för konfektionsindustrin är även dess relativt låga organisationsgrad bland tjänstemännen. Jämför man anslut- ningen till Svenska Industritjänstemanna- förbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledare- förbund (SALF) med industristatistikens uppgifter om förvaltningspersonal (tjänste- män) 1967, exklusive ägare, familjemedlem- mar och anställda företagsledare, kommer man fram till följande procentuella anslut- ningsfrekvens inom TEKO-industrierna.

SALF SIF Män o SIF/SALF Män Kvinnor Totalt kvinnor Totalt Textilindustrin 79,5 90,9 84,2 83,6 84,1 Konfektionsindustrin 40,5 49,4 44,8 65,6 50,3 Summa TEKO-industrier 59,3 66,6 62,6 74,0 65,6

Organisationsgraden har visserligen ökat inom konfektion sedan 1967, men alltjämt beräknas exempelvis endast 15—20 % av dess försäljningspersonal vara organiserad i SIF.

9.3.5. Tjänstemännens utbildningsnivå

En uppfattning om utbildningsstandarden i TEKO-industrierna kan erhållas genom vid- stående tabell ur den statistik som SIF ställer samman över sina medlemmar (bi- laga 8).

Relativ medlemsfördelning per utbildningsform 1969

Utbildningens art Textil Konfektion Hela SIF Allmän utbildning 100,0 100,0 100,0 Därav: Folkskola eller grundskola enbart 44,9 57,9 48,4 Realskola med examen 23,2 14,3 21,6 Gymnasium med examen 4,9 2,4 4,8 Fackutbildning 100,0 100,0 100,0 Därav: Lägre handelsutbildning 33,4 50,7 22,3 Handelsgymnasium med examen 11,5 10,0 7,0 Lägre teknisk utbildning 19,1 24,3 10,8 Tekniskt institut med examen 8,3 5,4 28,3 Tekniskt gymnasium med examen 22,3 6,3 23,5 Högskoleutbildning med examen 2,1 1,5 2,9 därav teknisk högskola 1,3 0,0 1,1 Summa medlemmar med fackutbildning, % 39,4 25,7 45,4

Tabellens uppgifter ger sannolikt en gans- ka riktig bild av utbildningens relativa stan- dard inom TEKO-industrierna. Trots att or- ganisationsprocenten inom konfektionen som nämnts är låg torde den inte påverka helhetsbilden i någon väsentlig grad.

Det huvudintryck materialet ger är dels att utbildningen i textilindustrin i stort sett är likvärdig med den i hela industrin genom- snittliga och dels att konfektionsindustrin ligger långt under denna medelnivå. Sym— tomatiskt är att av branschens 47 i SIF och Civilingenjörsförbundet (CF) organiserade tjänstemän med högskoleexamen endast ett tiotal sysselsättes inom konfektionsindustrin. Den senare karakteriseras bl.a. av följande.

0 74 % av dess SIF-anslutna tjänstemän saknar fackutbildning över huvud taget. Genomsnittet för hela industrin ligger nära 20 procentenheter bättre till. 0 Av de tjänstemän i branschen som sak- nar fackutbildning är det knappt 17 %

som har real- eller gymnasieexamen mot drygt 28 % i både textilindustrin och industrin totalt.

0 Av de fackutbildade tjänstemännen är det 75 % som har bara de lägre former- na av teknisk utbildning eller handelsut- bildning mot 33 % i hela industrin. o I fråga om högre teknisk eller handels— utbildning, exklusive utbildning på hög- skolenivå, ligger branschen i motsvaran— de mån under genomsnittet. 0 De högskoleutbildade i branschen utgör 1,5 % mot 2,9 % i hela industrin och 2,1 % i textilindustrin. Civilingenjörer saknas praktiskt taget helt medan textil- industrin har procentuellt något fler hög- skoleutbildade ingenjörer än industrin i genomsnitt (1,3 mot 1,1 %).

Av speciellt intresse är situationen i den TEKO-dominerade Borås-regionen. Förhål- landena där belyses i nedanstående tablå.

Fördelning av förvärvsarbetande i Borås-regionen efter utbildning 1968

Utbildning Borås— Skogs-

regionen länen Hela riket % % % Folkskola m ni 81,5 76,9 70,9 Realskola m m 14,3 17,5 20,6 Studentexamen m m 2,4 3,4 4,8 Examen från universitet/högskola 0,6 1,9 3,1 Uppgift saknas 1,2 0,2 0,6 Summa 100,0 100,0 100,0

9.3.6 Konsekvenserna av eftersläpande utbildning

Brister i utbildningen hos de anställda i kon- fektionsindustrin har självfallet konsekven- ser för branschens konkurrensförmåga. Frå- gan är hur allvarliga följderna kan vara. För att kunna besvara frågan tillfredsställande krävs större kunskaper än vi nu har om ut- bildningsbehoven. Tidigare har påpekats att den hantverksinriktade tillverkningen hittills talat för ett förhållandevis ringa utbildnings- behov.

Som framgår av kapitel 10 kan man emel- lertid räkna med en snabb utveckling mot en mer avancerad teknik i branschen. Detta bör betyda kraftigt ökade utbildningskrav. Det är vidare klart att konfektionsindustrin redan nu har stora anspråk på administrativ skicklighet. I vissa avseenden fordrar verk- samheten i konfektionsbranschen särskilda kombinationer av färdigheter hos vissa per- sonalkategorier. Dessa speciella krav accen- tueras när branschen i vårt land alltmer in- riktar sig på utvecklade produkter med stort modeinslag. Ovanpå detta kommer behov av kvalificerad personal för den snabbt ökande exporten.

Eftersläpningen skulle i teorin kunna in- hämtas genom rekrytering utifrån av utbil- dad personal. Denna rekrytering möter emellertid betydande svårigheter så länge branschens lönsamhet är otillfredsställande.

Den högt utbildade arbetskraften i TEKO- industrierna återfinns framför allt i de större textilföretagen. I små företag blir resurserna begränsade för anställning av den bäst ut- bildade personalen. Eftersläpningen för ut- bildningen i konfektionsindustrin har därför ett samband med att branschens företag i regel är förhållandevis små — och som ett tillkommande hinder föga lönsamma.

Det framstår då som en ofrånkomlig slut- sats att en förbättring av rekryteringen, en förstärkning av gruppen välutbildade, för- utsätter att företag skapas som har de nöd- vändiga resurserna och den nödvändiga at- traktionskraften. I själva verket torde under- försörjningen i fråga om kvalificerade ad- ministratörer, ekonomer och tekniker utgöra

ett primärt motiv för att ett antal mer slag- kraftiga enheter bildas i konfektionsindu- strin.

10. Forskning och utveckling

10.1 Behovet

I kapitlen 3—9 framträder en bild av situa- tionen och utvecklingstendenserna på TEKO-området vars huvddrag varit kända sedan länge. Den svenska TEKO-marknaden har, främst till följd av de höga realinkoms— terna i Sverige, kommit att kännetecknas av stor differentiering och rörlighet samtidigt som importen har friare spelrum än i de flesta andra länder. TEKO-produktionens främsta kännetecken är att dess teknik är internationellt väl känd samt till stora delar kopieringsbar och möjlig att tillämpa även i länder där arbetskraften har en låg utbild— ningsnivå. Produktivitetsskillnaden mellan svensk industri och industrier i länder med lägre, ofta väsentligt lägre, löner är över stora delar av TEKO-området mindre än skillnaden i lönekostnad.

Under sådana omständigheter måste upp- märksamheten riktas även mot forskning och utveckling på TEKO-området i Sverige. Genom forskning och utveckling kan nya produkter åstadkommas, med starkare attraktion på marknaden, och vi bör därför överväga om det på denna väg är möjligt att komma ifrån den hårda priskonkurren- en. Genom forskning och utveckling kan vidare nya eller starkt förbättrade proces- ser åstadkommas, och vi bör därför under- söka om det på denna väg är möjligt att undanröja eller väsentligt minska den svens- ka industrins kostnadshandikapp. Genom

forskning och utveckling kan slutligen före— tagsledningen få bättre instrument till för- fogande för planering och flexibel ledning av företagets alla funktioner. Det senare är inte minst viktigt eftersom situationen och utvecklingstendenserna ställer höga krav på planeringsförmåga och flexibilitet hos de företag som skall ha möjlighet att uppnå en betryggande konkurrenskraft.

I fortsättningen av detta kapitel behand- lar vi dessa frågor med utgångspunkt från en genomgång av nu pågående och planerad forskning och utveckling. På alla de tre an- givna områdena skulle det från svensk syn- punkt sett vara önskvärt om satsning på forskning och utveckling kunde ge både be- tydande fördelar på jämförelsevis kort sikt — med andra ord ingå som ett verksamt medel i ett program för att snabbt lyfta de svenska TEKO-industriernas konkurrens- kraft — och fördelar i det fortsatta, löpande arbetet.

10.2. Internationellt kända utvecklings- vägar

10.2.1. Materialet

Den norska textilutredningens rapport 1969 (bilaga 2) behandlar tämligen utförligt vad som pågår i fråga om förändringar av produkter, processer och maskinell ut-

rustning inom textilindustrin. Vi inleder vår genomgång med en sammanfattning av den- na framställning, kompletterad med färskare uppgifter från Svenska Textilforskningsinsti- tutet — TEFO.

En motsvarande sammanställning av ut- vecklingstendenser i fråga om konfektionen saknas. Orsaken till detta synes vara att ut- vecklingen av nya produkter och processer tidigare inte varit lika livaktig i fråga om konfektion som i fråga om textil — om man bortser från modeändringar i skärning och dyl. Forskning och utveckling på kon- fektionens område tilldrar sig emellertid nu ett ökat intresse, och de internationella fack- tidskrifterna har under den tid TEKO-ut- redningen arbetat innehållit uppgifter om flera nyheter. Dessa återges nedan med kompletteringar som erhållits från Montex Member Service.

10.2.2. Fiberutvecklingen och garnfram- ställningen

Två nya fibertyper har introducerats och fått stor användning, nämligen elastomer- fibrerna, som möjliggjort framställning av helt nya typer av töjbara vävnader och som i stor utsträckning ersatt gummi i stödplagg som korsetter, vidare polypropenfibrer, som är prisbilliga och fått stor användning i tek- niska textilprodukter. I övrigt har existeran- de fibrer anpassats till olika användnings- områden, särskilt för tekniskt bruk. Användningen av heldragna syntetiska fibrer i texturerad form, som ger bulk och töjbarhet åt garnet, har ökat kraftigt. Dessa garntyper har ändrat trikåindustrins situa- tion radikalt. De kan användas på moderna snabbgående maskiner med stor flexibilitet när det gäller bindningstyper och mönstring. Plaggen blir komfortabla och lättskötta. Tri- kån har på många områden till stora delar ersatt konventionella vävda varor, t ex i klänningar, skjortor, byxor m.fl. Utvecklingen av polypropen har gett upp— hov till en helt ny garnframställningsteknik, den s. k. splittfibertekniken. En polypropen- film sträckes så att filmen splittras sönder på längden, ges en svag snodd och därmed

bildar ett garn. Filmen framställes direkt från plastgranulat. Garnet användes för tek- niska textilprodukter och ersätter jute, ham- pa och sisal.

När det gäller bomullsspinning kom i bör- jan av 60-talet nya maskiner som på kort tid gjorde tidigare maskinell utrustning för- åldrad. Produktionen per timme av vissa garner femfaldigades och hastigheten för sträckmaskiner tiodubblades. I början på 60-talet kom också nya möjligheter att auto- matisera produktionsflöden. Vanliga ma- skinenheter kunde knytas samman med en speciell utrustning som tillåter att mellan- processer elimineras liksom att produkter automatiskt tas emot och avlämnas mellan olika produktionsenheter i kedjan. Denna typ av automatisering anses kunna höja pro- duktiviteten med 50 %, och många sådana installationer finns nu i Europa, Japan och USA.

En helt ny teknik har utvecklats för bomullsspinning, sk open end-spinning. Denna teknik innebär att man använder en luftström som styr, lägger och snor samman fibrer till ett garn. Spinnmetoden ökar pro- duktiviteten med 200—300 % i jämförelse med ringspinning. Den första maskin som marknadsfördes var tjeckisk. Flera hundra maskiner är nu i drift. Garnet blir jämnare och mera volyminöst men något svagare än vanligt garn.

I fråga om spinning av ull konstaterade den norska utredningen att den ganska snab- ba utvecklingen under 50—talet har följts av ett årtionde med få nyheter. Nu har emellertid en ny maskin utvecklats i Austra- lien och börjat marknadsföras 1970. Den bygger på den sk självtvinningsprincipen. Två förgarner ges vart och ett omväxlande S- och Z-snodd av oscillerande valsar, förs tillsammans, tvinnas upp av sig själva och ger ett garn med två parter och med om- växlande S— och Z-tvinn. Produktionshas- tigheten är ca den tiodubbla mot normal ullspinning.

10.2.3. Vävning och stickning

Beträffande vävda tyger har mycket litet hänt med undantag av de nämnda töjbara

typerna. En särskilt intressant utveckling är en kombination av trikåbindning och in- slagstrådar, som är raka på samma sätt som vid vävning. Tekniken kan användas både vid rundstolstyp och kettenstolstyp. Egen— skapsmässigt kan man få tyger som ligger mellan konventionellt vävda tyger och kon- ventionellt stickade tyger.

Vävningstekniken har förbättrats betyd- ligt med åtskilliga typer av skyttellösa väv- stolar. Produktiviteten för en vävstol anges i antalet skott per minut som uppnås för inslagsgarnet. Vid vävning av ullvaror eller av varor med ull och blandningar av andra fibrer är skotthastigheten för en vanlig väv- stol 100—120 skott per minut, för en auto- matisk stol ca 170 skott per minut och för skyttellösa vävmaskiner vanligtvis 240—270 skott per minut.

Maskinerna ställer mycket olika krav på bemanning. En operatör kan exempelvis sköta 4—6 vanliga vävstolar men 10—12 skyttellösa vävmaskiner. Den större vävhas— tigheten och det reducerade kravet på be- manning och vissa andra fördelar som föl- jer med de skyttellösa stolarna medför att deras produktivitet är 2—3 gånger större än de vanliga vävstolarnas. De skyttellösa stolarna har fått stor användning i ylleindu- strin medan användningsmöjligheterna i bomullssektorn är begränsade.

Vic" bomullsvävning har man sedan länge använt komprimerad luft istället för en skyttel för att skjuta över inslagsgarnet. Den- na metod har på syntetfiberområdet modifie- rats och förbättrats genom att man i stället använder en mycket tunn vattenstråle. Pro- duktixiteten anses kunna fyrdubblas.

Stickningstekniken har utvecklats snabbt tack vare introduktionen av nya garntyper som framställts av syntetiska garner vilka lämpar sig utmärkt för moderna, snabbgå- ende maskiner.

Stickade varor av detta slag levereras oek— så i allt större omfattning som metervaror till konfektionsindustrin. Utvecklingen har här varit mycket snabb. Den norska utred- ninger påpekar att det inte tog mer än ca 2 år för de stickade tygerna att överta 50 % av korfektionsindustrins förbrukning av me-

tervaror för klänningstillverkning. Man kan räkna med att en redan påbörjad, snabb ut- veckling i samma riktning kommer att ske i fråga om kostymer för herrar. Stickat material får också avsevärt större betydelse för fritidskläder och hemtextilier. I fråga om herrskjortor har de stickade varorna övertagit en mycket stor marknadsandel.

På trikåområdet har nya maskintyper till- kommit men dessutom har de konventionel— la maskinerna förbättrats vad gäller hastig- heter, kontroll av garnmatning och ökade mönstringsmöjligheter med hjälp av elek- tronisk styrning. Utvecklingen betecknas som så snabb att man måste räkna med treåriga avskrivningstider för att hålla ma- skinparken up to date.

I början på 60-talet ersattes de sk cot— tonmaskinerna av rundstickningsmaskiner vid tillverkningen av damstrumpor. Även producenter som hade helt nya cottonmaski— ner fann att dessa var i det närmaste obruk- bara eftersom de inte lämpade sig för andra ändamål.

10.2.4. Nya metoder för tygframställning

På området icke-vävda tyger har 60-talet visat en snabb utveckling med ökad avsätt- ning som följd. Flortyger har expanderat som engångs- eller fågångsmaterial inom sjukhussektorn och för personligt bruk i form av sänglinne, dukar, skyddskläder mm »Spun-bonded» framställes genom att fibrerna direkt efter spinningen lägges som en matta och pressas till en typ av flortyg som tex kan användas som basväv i nåla- de mattor.

Tuftnings- och nålningstekniken har fått en stor användning vid framställning av heltäckande mattor. Mattmarknaden växer fn i Sverige med ca 25 % per år. Nål- ningstekniken har också kommit att domi- nera tillverkningen av filt för tekniskt bruk t ex för pappersindustrin.

Ett ökat intresse har knutits till den sär- skilda sort av ickevävda textilier som pap- perstextilierna utgör. De framställs på pap- persmaskiner, och kapaciteten är långt stör-

re än den som uppnås vid andra metoder. Användningen av papperstextil i kläder för- svåras av att konfektioneringen tills vidare måste ske på vanligt sätt vilket leder till att slutprodukternas pris inte kan reduceras i proportion till tygets. Pappersvarorna med textil användning ökar emellertid i betydel- se på flera områden inte minst beträffande heminredning. Kapitalstarka koncerner är beredda att satsa på en kraftigt ökad pro- duktion.

lO.2.5 Beredningstekniken

Lösningsmedel har utvecklats för blekning, bykning och avklistring av väv. En fetfärg- ningsmaskin har utvecklats som låter varan rotera genom vätskeströmmar. Färgningen sker under tryck i ett slutet system.

En svensk utveckling vid bomfärgning använder luftinblåsning för att minska på- känningen på varan och öka jämnheten av färgningen. Utvecklingen betingas delvis av nya varutyper baserade på syntetfibrer.

En ny maskin för tryckning, den s k rotationsfilmtryckmaskinen, har också ut- vecklats.

I övrigt har en högt utvecklad process- styrning av färgningsförloppet med elektro- niska hjälpmedel introducerats, vilket gjort färgningen till en närmast helautomatisk process.

En rad nya färgämnen har utvecklats när- mast som en följd av utvecklingen inom syntetfiberområdet. En helt ny färgämnes- klass, reaktivfärgämnen har introducerats. Dessa kan användas på bomull och ull, ger bättre äkthet med enklare och billigare färg- ningsförfarande.

Permanentpressvaror av bomull och blandningar av bomull/ polyester dominerar marknaden för tvättvaror som skjortor, blu- sar, byxor m m.

Olje- och smutsavvisande impregnering användes för möbeltyger, gardiner, mattor od som sällan tvättas. Nya typer av flam- skyddsmedel har utvecklats för att fylla de krav som lagstiftningen ställer bla i USA.

F unktionsanalytiska studier av plagg har in- letts i Storbritannien. Ett första resultat, som redan lagts till grund för utvecklingen av ett nytt plagg med kavajens funktion, gällde placeringen av de föremål som nor- malt bärs i en kavajs olika fickor. Studien utmynnade i en detaljerad beskrivning av vilka områden av kroppen som bäst lämpa- de sig att vara anläggningsyta för plånbok, cigarrettpaket, penna osv.

Symaskinen håller på att omkonstrueras. En utvecklingslinje är tex att fälla in me- kanismen för undertråden i arbetsbordet me— dan syhuvudet hänger ned från taket. Syn- kroniseringen klaras med hjälp av elektro- nik.

En snabb utveckling har ägt rum och ser ut att fortsätta i fråga om klistring. Detta förfarande har slagit igenom då det gäller att fixera olika lager av textilier, främst mel— lanlägg. Experiment pågår om fixering av hela foder enligt samma metod, dvs fram- ställning av tvålagerstyger. Om detta lyckas, kan en hel del arbetsmoment elimineras i konfektionstillverkningen.

Detsamma gäller om man lyckas ersätta sömnaden som hopfogningsmetod med klist- ring eller svetsning. Därmed är det inte sagt att konsumenterna utan vidare accepterar de nya skärningar och kanter på plaggen som användningen av de nya metoderna skulle göra nödvändiga. Sömnaden är i och för sig en utmärkt hopfogningsmetod vad själva hopfogningen beträffar men fram- tvingar ett uppstyckat produktionsflöde och ständiga vändningar av arbetsstycket.

Själva produktionsflödet i konfektionen angrips nu i djupgående studier och prak- tiska försök. Därvid har datateknik börjat användas som ett styrningsinstrument bla i syfte att fastställa optimala lager mellan olika stationer i produktionen.

Inom stora delar av konfektionen är till- skärningen en flaskhals. I USA har nu da- tastyrda maskiner tagits i bruk som gör graderingen automatiskt, dvs skä: ut alla storleksvarianter så snart ett grundmönster angivits. Experiment pågår vidare med ma- skiner som skulle kunna reducera kostna-

derna för kortserieproduktion genom data- styrd enstyckstillskärning av alla varianter. Därigenom skapas en kontinuerlig process i stället för den uppstyckning av produk- tionsflödet som framtvingas av tjocka lägg i skärningen.

Slutligen tillämpas datatekniken i ökande omfattning för redovisning och produktions- kontroll. De stora textil- och distributions- företagen har hunnit längst men från teore- tisk synpunkt har man anledning vänta sig minst lika stora fördelar inom konfektionen av dessa metoder.

10.3. Pågående svensk forskning och utveckling

10.3.1. Omfattningen

Enligt en undersökning av Statistiska cen- tralbyrån avseende år 1965 var de totala kostnaderna för forskning och utveckling inom de svenska TEKO—industrierna —— el- ler för deras syften -— 12 miljoner kronor eller 0,3 % av de båda industriernas totala omsättning. Lejonparten av kostnaderna gällde projekt på textilområdet.

Denna uppgift om kostnaderna anses in- om branschen vara för låg som ett mått på insatserna för forskning och utveckling. SCB:s definition av forskning och utveck- ling är, menar man, sådan att den offent- liga statistiken till stor del kommer att sak- na kostnader för den ständiga marginella anpassningen av produkterna till ny teknik, nya råmaterial och nya konsumentkrav. De siffror man kommit fram till anses därför ge en missvisande bild av den verkliga akti- vitet för förnyelse som äger rum inom TEKO-industrin och av de ekonomiska krav som ställs på den.

TEFO, som beskrivs i nästa avsnitt, upp- skattar att TEKO-industriernas kostnader för forskning och utveckling uppgick till 2 % av omsättningen eller mer. Samtidigt konstaterar man dock att det tekniskt kva- lificerade FoU-arbetet i stor skala äger rum i ett begränsat antal företag. Endast ett tiotal koncerner anses ha en basorganisation

som möjliggör snabb utökning av resurserna i detta avseende. Internationellt sett anses dessa svenska koncerner ligga mycket bra till. Samtidigt erinras om att TEKO—indu- strierna i alla de större industriländerna an- vänder en lägre andel av sin omsättning för forskning och utveckling än vad de sk ve- tenskapsbaserade industrierna gör.

10.3.2. Institutioner vid Chalmers tekniska högskola (CTH)

Undervisning i textiltekniska ämnen har ägt rum vid Chalmers tekniska högskola sedan 1941. En professur i textilkemi tillkom 1948 och en i textilmekanik 1951, i båda fallen förenade med uppbyggnaden av en institu- tion.

Institutionen för textilkemi inrymdes i 10- kaler tillhöriga TEFO (se avsnitt 10.33), och TEFO:s dåvarande föreståndare ut- nämndes till professor i textilkemi. Utbild- ningen vid institutionen har varit valfri för studerande vid sektionerna för kemi och maskinteknik vid högskolan. Utbildningen har haft relativt ringa omfattning, och på senare år har antalet studerande varit få. Forskningsverksamheten har hela tiden va- rit integrerad med forskningen vid TEFO och är så fortfarande. På denna grund har de högre studierna vid institutionen varit omfattande, omkring 20 licentiater har ut- examinerats och 9 doktorsdisputationer har ägt rum.

Sedan 1966 är professorn i textilkemi rek- tor vid Chalmers medan TEFO:s direktör vikarierar för utbildningen. Vid institutio- nen för textilkemi finns dessutom en biträ— dande lärare och två assistenter vilka deltar i forskningsarbetet. Från CTH kommer ett mindre driftsanslag, huvudsakligen för att bekosta laborationsmaterial för de stude- rande.

Institutionen för textilmekanik omfattar numera ca 15 personer varav minst sex är högskoleutbildade mekanister. Institutionen har helt nybyggda rymliga laboratorier med en god maskinell och provningsteknisk ut- rustning. Undervisning meddelas varje år i en allmän kurs i textilmekanik åt ca 75

teknologer. Ett mindre antal av dessa full- följer sedan den textila utbildningen genom fortsättningskurser i textilmekanik samt i konfektionsteknik, textil provning och ev textil materiallära. I samarbete med indu- strin ordnar institutionen även fortbildnings- kurser.

Institutionens forskning bedrives främst i form av examensarbeten samt licentiat- eller doktorsundersökningar, men även kvalifice- rad uppdragsforskning förekommer. Upp- gifterna anknyter oftast till aktuella pro— blem inom textilindustrin med huvudvikt lagd på teknisk textil. Dessa problem kan ligga inom alla områden från fibrer till tex- tilmaskiner i vad gäller produktegenskaper, processer, apparat- och maskinkonstruktio- ner samt mätningsproblem. Resultaten över- förs till industrin genom personliga besök, publicering, seminarier och konferenser. In- stitutionen håller även kontakt med ut— ländska universitet och industrier.

Även textillinjen vid Nordiska hushålls- högskolan är förlagd till Chalmers. Nordiska hushållshögskolan är en immateriell högsko- la med undervisningen förlagd till olika nor- diska universitetsinstitutioner. Textillinjen leds av föreståndaren vid institutionen för textilmekanik. Högst åtta studerande tas in varje år. Denna utbildning är främst avsedd för blivande lärare.

10.33 Svenska textilforskningsinstitutet — TEFO

Svenska textilforskningsinstitutet — TEFO är ett halvstatligt branschforskningsinstitut vars huvudman på industrisidan är Stiftel- sen svensk textilforskning. Av den nuvaran- de årliga omsättningen på 2,7 miljoner kro- nor täcks 24 % av industribidrag, 38 % av staten genom Styrelsen för teknisk utveck- ling, 30 % av TEFO:s egna forskningskon- trakt och uppdrag, och resten av fonderade medel. Antalet anställda är 55.

Forskning för allmänna medel är huvud- sakligen av grundläggande natur. Program- met görs upp i intimt samarbete med re- presentanter från industrin. För närvarande koncentreras verksamheten till produkters

funktion och användning. Exempel på ar- betsuppgifter inom området

konfektion: sömrynkor och sömnads— teknik, laminerade struk- turer, dimensionsändring- ar i plagg

blandtyger, tvätt, skrynk- ling tänd- och brinnegenska— per, bruksegenskaper hos mattor, sittkomfort hos stoppade möbler, skärm— ning av ljus och värme hos gardiner belagd duk, strömning genom textila strukturer, egenskaper hos fibrer för tekniskt bruk

beklädnadstextil:

inredningstextil:

teknisk textil:

Vidare ansvarar TEFO för standardise- ringsarbetet inom textilområdet.

Institutet har en omfattande provnings- och teknisk utredningsverksamhet. Antalet uppdrag uppgår för närvarande till omkring tusen. En stor del av uppdragen kommer från företag och organisationer utanför stif- telsen. Bland större uppdragsgivare märks Statens institut för konsumentfrågor och Försvarets materielverk.

Information om resultaten från verksam— heten sker genom personliga kontakter, se- minarier, forskningsrapporter, publikationer i vetenskapliga tidskrifter. Biblioteket håller de viktigaste textila tidskrifterna och har ett omfattande bokbestånd. Dokumentations— tjänsten är för närvarande begränsad, men en utbyggnad av denna genom en nordisk informationscentral planeras.

Institutet medverkar till utbildning av tex- tiltekniker. Kurser, konferenser och semina- rier arrangeras. En del av personalen under— visar på deltid i textila ämnen vid Chalmers. Institutionen för textilkemi har som nämnts sina lokaler förlagda till institutet och ut- nyttjar dess resurser för elevlaborationer och examensarbeten.

Institutet har mycket goda in- och ut- ländska kontakter, bl a med motsvarande ut- ländska institut, medverkar med föredrag vid internationella konferenser och är repre-

. i . . 1 l i i .

senterat i flera internationella kommittéer. Inom landet anlitas institutet för konsulta- tioner i textilfrågor av en lång rad statliga och privata organisationer. Genom avtal med Norsk Tekstilforskningsinstitutt i Oslo har en långtgående samordning av verk— samheten vid de båda instituten kommit till stånd.

10.3.4. Avnämare och konsumentorgan

Ett av de största och bäst utrustade labora- torierna på TEKO-området återfinns hos KF och används där för provning av offe- rerade varor och kontroll av levererade. La- boratoriet har utvecklats till ett Viktigt hjälpmedel för KF att i olika fall motivera, influera, styra eller helt överta produktut- vecklingen från leverantörerna. En parallell utveckling pågår hos de andra större distri- butörerna och är en internationell företeelse.

En annan internationell företeelse är att samhällsorgan på marknads- och konsu- mentområdena söker lämna underlag för eller styra produktutvecklingen. I USA finns tex särskild lagstiftning om tygers eldfarlighet. Alla tecken tyder på att denna typ av verksamhet kommer att expandera i de flesta länder. Företagen får därmed hjälp i form av ökade kunskaper om tex sina produkters funktionella prestationer men kan också i vissa hänseenden få sin hand- lingsfrihet beskuren. Även om riktningen i denna utveckling står klar, är det för tidigt att söka uppskatta vilken betydelse denna verksamhet kommer att få jämfört med till- verkarnas och avnämarnas. Specialinstituten kan givetvis — och gör så redan — åta sig uppdrag för alla tre kategorierna.

10.3.5. Leverantörer av utrustning

I många industribranscher spelar leveran- törerna av utrustning en nyckelroll för ut- vecklingsarbetet. Så har i hög grad varit fallet beträffande textil— och konfektionsin- dustrierna. Därvid har de båda industrier- nas karaktär återspeglats på leverantörsidan. När tekniska förutsättningar har stimulerat till uppbyggnaden av en textil processindu-

stri, har också företagsenheter utvecklats som haft storlek och kvalifikationer nog för att utgöra en marknad även för mycket dyr- bar utrustning. De tekniska förutsättningar- na inom konfektionen har tidigare varit an- norlunda på denna punkt, och maskinleve- rantörernas insatser har väsentligen kommit att gälla förbättrade symaskiner, pressar och annan verktygsbetonad utrustning.

De tekniska förutsättningarna har nu ändrats genom datateknikens uppträdande på scenen i förening med den metodutveck- ling som denna teknik möjliggjort beträffan- de förbättring av produktionsflödet även i rena monteringsindustrier. Samtidigt ändras marknadskraven på företagen, och stora en- heter börjar krävas för effektiv marknads- föring på större geografiska områden än förut. Leverantörer av utrustning — även potentiella sådana — kan därmed få ett starkare intresse än förut för konfektions- industrin.

Ett par av de ledande svenska verkstads- företagen deltar i vissa utvecklingsprojekt. ASEA och SAAB och det till Konfektions- industriförbundet knutna serviceaktiebolaget MMS-Montex AB samarbetar sålunda rö- rande automatisering av metodiken för lägg- ning respektive skärning av tyger. Anlägg- ningar för en automatisk skärning med hjälp av data har tagits i bruk på sina håll i utlandet. Kostnaderna för sådana anlägg- ningar ligger dock tv så högt — ca 800 000 kronor — att de inte kan bäras av de produktionsenheter vi för närvarande har i Sverige. Av större omedelbart intresse för svenska konfektionärer är skärning med la- serstråle. Denna teknik är under utveckling i ett svenskt projekt. Produktionskapacite- ten beräknas bli hög, ca 300 kostymer per skift, och trots en relativt hög anläggnings- kostnad, ca 500 000 kronor, bör installatio- nen löna sig för ett flertal svenska företag.

Arbetet med en kraftig modernisering av sömnadsprocessen i konfektions- och trikå— industrierna har lett fram till ett efter hand allt mera automatiserat system i moduler. Konstruktionen av symaskiner beräknas då behöva ändras radikalt. Tekniska hjälpme- del behöver utnyttjas i mycket större skala

på arbetsplatsen, och symaskinerna behöver omkonstrueras för att åstadkomma sväng- rum för dessa hjälpmedel.

MMS-Montex AB och ASEA har nyligen överenskommit om ett bolag med särskild inriktning på modern och högeffektiv ut- rustning inom de nämnda industrigrenarna. Man har antagit namnet System ASEA- Montex. En gemensam modell- och experi- mentfabrik planeras för närvarande.

Mellan Sandvikens Jernverks AB och MMS—Montex AB pågår ett samarbete kring helt nya metoder för snabbstansning av ty- ger, folier etc. Vidare har ASEA och Sand- vikens Jernverks AB upptagit samarbete kring läggningsprocessen respektive kring helautomatisering av stansningsproceduren.

Samarbetet mellan ledande verkstadsföre- tag och konfektionsindustrin är ett uttryck för både behovet och nyttan av en anpass- ning till ändrade förutsättningar. Tillver- karna av moderna, utvecklade maskiner be- höver en anknytning på så nära håll som möjligt till den praktiska användningen av maskinerna. »Kundbranschen» iSverige blir den svenska verkstadsindustrins experiment- fält. Det hänger samman med att tekniskt förfinade produkter alltmer säljs inklusive know—how, ofta inklusive underhåll. Ut- vecklingen är vidare i rask takt på väg mot kompletta paketutrustningar och i de mest avancerade fallen fullständiga industrirnil- jöer inklusive skyddsanordningar, ljussätt- ning etc.

10.4. Framtidens svenska utvecklingsvägar

10.4.1. Det internationella perspektivet

Med utgångspunkt från TEKO-utredningens syften är det naturligt att söka besvara frå- gan vilken omfattning och inriktning forsk- nings- och utvecklingsverksamheten bör ha i Sverige för att maximalt främja de svenska företagens konkurrenskraft.

Ett försök att besvara den frågan måste börja med att beskriva omfattningen och konsekvenserna av det internationella be- roendet i forsknings- och utvecklingsarbetet

som framskymtat i den tidigare framställ- ningen. Enligt denna är verksamheten i det- ta hänseende väsentligen en internationell företeelse vartill kommer att en viss forsk- nings- och utvecklingsverksamhet drivs även i Sverige, tidigare främst på textilområdet men nu med ökande andel för konfektions- området.

Det måste emellertid understrykas att även den svenska verksamhet som beskrivs i tidigare avsnitt är en integrerad del av den internationella utvecklingen vare sig vi vill eller inte vill det på svensk sida.

Nya material och produkter analyseras och kopieras mycket snabbt. Såvitt framgår av utredningens intervjuer med experter på forskning och utveckling kan ett svenskt företags ensamförsäljning av en helt ny kon- fektionsprodukt vara så kort tid som fyra veckor om produkten är gjord av tidigare existerande material. En alert svensk im- portör i intimt samarbete med en flexibel tillverkare som har god produktionskapa- citet. tex i Hongkong, kan klara att föra ut en egen, ganska stor upplaga på marknaden så tidigt som fyra veckor efter att det sven- ska originalet började säljas.

Även i de fall då plagieringen erbjuder maximala svårigheter kan det svenska före- taget räkna med ensamförsäljning endast un- der en mycket kort period. Om man tex i Sverige lyckades utveckla ett helt nytt ma- terial med unika egenskaper som gör att materialet svarar mot allmänt kända behov, skulle detta resultat av ett pionjärarbete i fråga om forskning och utveckling vara ko- pieringsbart i säljbar upplaga på så kort tid som ett halvår.

Därmed står det från början klart att forskning i syfte att underbygga en avan- cerad produktutveckling aldrig kan lyc- kas ge de svenska företagen ökad konkur- renskraft om den drivs som en engångsföre- teelse. Det finns inte något tänkbart pro- jekt på produktutvecklingsområdet som, oavsett kostnadsram, skulle kunna åstad- komma en permanent ökning av de svenska TEKO-industriernas konkurrenskraft. Vad man vågar räkna med att åstadkomma i ett- vart projekt är ett tidsbegränsat försprång.

Kostnaderna för utvecklingen kan för övrigt vara så höga att man tvingas ha med även utländska huvudmän redan från början eller sälja licenser till dem. Därmed är man inte ensam om det eventuella försprånget.

Detta innebär inte att produktutveckling- en skulle vara meningslös för de svenska TEKO-industrierna. Tvärtom är konsekven- serna av det närmast totala internationella beroendet att de svenska industrierna är tvungna att fortlöpande driva en så omfat- tande forsknings- och utvecklingsverksamhet att de inte kommer på efterkälken gentemot utlandet. FoU-arbetet tar ofta sikte på att fastställa huruvida en ny idé eller produkt som framkommit på annat håll i världen är användbar för svenska förhållanden och i så fall under vilka förutsättningar. Även ett negativt besked — att idén eller produk- ten knappast är gångbar i Sverige — är vår- defullt så till vida att företaget härigenom kan undvika felsatsningar, vilka ofta blir mycket dyra. Härtill kommer att de för- språng som uppnås — och som måste upp- nås kontinuerligt -— ofta är avgörande för om den svenska varan överhuvud taget skall kunna säljas.

Då det gäller processutvecklingen är det internationella beroendet än tydligare mar- kerat. I denna utveckling spelar nämligen leverantörerna av utrustning den avgörande rollen, och deras intresse för textilindustrins och konfektionsindustrins utrustnings- och servicemarknader gäller världens TEKO-in- dustriers, inte de TEKO-industirer, som finns i Sverige. De har ett behov av att ha ett intimt samarbete med sina kunder på hemmamarknaden, och något försprång har väl dessa som regel möjlighet att få vid ut- nyttjandet av ny utrustning och nya metoder tack vare detta samarbete. Det är emeller- tid inte alls säkert att de svenska företagen just då kan utnyttja denna möjlighet. Det har redan förekommit att svenskutvecklade utrustningspaket introducerats snabbare i utländsk konfektionsindustri än i den svenska.

Helt analoga förhållanden råder i fråga om utveckling av nya redovisnings-, kom- munikations- och styrningsmetoder. En så-

dan utveckling förutsätter numera aktivt samarbete med dataföretag, och dessa är verksamma på en internationell marknad. Över huvud taget kan man konstatera att forsknings- och utvecklingsverksamhet på TEKO-området utgör en väl integrerad och öppen internationell marknad.

10.4.2. Den svenska verksamhetens inriktning

För att få det bästa tänkbara utbytet av in- satser i fråga om forskning och utveckling är det nödvändigt att hårt prioritera använd- ningen av de resurser som avdelas för ända- målet. Detta gäller företagens verksamhet lika väl som specialinstitutionernas. Former— na för detta kan variera, som framgår av litteraturen på området, och utredningen har knappast anledning att gå i detalj på denna punkt. Utredningen begränsar sig till att ange de allmänna riktlinjer för priorite- ringsarbetet som kan utläsas ur den före- gående framställningen.

Det första som då kan konstateras är att än så länge mer är ogjort i fråga om forsk- ning och utveckling på konfektionsområdet än på textilområdet samtidigt som det förra området på grund av konfektionens höga löneandel fått ett allt starkare behov av dels produkter som säljs med andra konkurrens- medel än lågt pris, dels processer som vä- sentligt minskar användningen av arbets- kraft. Detta talar för att uppmärksamheten i hög grad bör riktas mot konfektionen när forskning och utveckling skall prioriteras på TEKO-området.

Vidare kan noteras att det allt starkare inslaget av modevaror på TEKO-området ökar behovet av att fortlöpande ge respek- tive företagsledning en aktuell överblick över förändringar på marknaden. Detta talar för att uppmärksamheten bör riktas såväl mot redovisningen som mot möjligheterna att sammankoppla redovisningen i distribu- tionsledet, konfektionsledet och textilledet.

Slutligen är det viktigt att prioriteringsar- betet systematiseras och underbyggs väl. Det- ta kräver inte minst en grundlig inventering av dels användningsfunktioner med relativt

sett eftersatta behov, dels forsknings-, ut- vecklings-, tillverknings- och säljkapacitet. Över hela fältet måste alltså den linje till- lämpas som styr TEFO:s verksamhet, nämli- gen att forskning och utveckling sätts in på områden där man redan från början vet att resultaten blir uppföljda och utnyttjade i företagens verksamhet. Det som främst be- höver förbättras för att denna linje skall kunna fullföljas synes vara att idésökningen blir mera systematisk och djupgående.

10.4.3. Exempel på tänkbara projekt

För att illustrera det föregående resone- manget vill utredningen nämna några exem- pel på projekt som, om de genomfördes under de närmaste åren, skulle ge en bättre grund för institutionernas och företagens fortlöpande verksamhet i fråga om forskning och utveckling.

Idésökning i fråga om nya produkter och processer kan göras systematiskt genom funktionsanalytiska studier. Hittills har pro- duktutvecklingen på TEKO-området ofta haft karaktär av försöksverksamhet vid ut- nyttjandet av nya materials möjligheter. Er- farenheterna från forskningsinstitutioner både i Sverige och utomlands visar emeller- tid att vetenskapliga undersökningar även av snäva detaljfunktioner kan ge goda indi- kationer för utvecklingsarbetet. Funktions- analytiska studier har diskuterats exempelvis på följande områden.

Användningssystem

0 Kläder för normal miljö utomhusmiljö (arbets- sportkläder) olika industrimiljöer sjukhus- och laboratoriemiljö

Åsyftar klädernas funktioner på krop- pen, utseende, komfort, skydd. o Bädden Omfattar madrasser, lakan, kuddar, täc- ken och filtar. Åsyftar komfort och bäddarbete.

o Sittmöbler inklusive bilsäten Åsyftar konstruktion av sittdynan, kom- fort, textilmaterialets montering m.m.

och

o Golv Åsyftar utseende, akustiska egenskaper, komfort, dimensionsstabilitet, läggnings- kostnader och samverkan med huskon- struktörer m m.

0 Skärmning av fönster, omfattar gardiner av olika slag och rullgardiner. Åsyftar Skärmning av värme och ljus.

System avseende vård och underhåll

o Omfattar huvdsakligen tvätt- och efter- behandlingsförfaranden av olika slag för olika typer av textilmaterial. System avseende säkerhet

o Omfattar alla aspekter av flamsäkerhet hos textilprodukter.

Baskonstruktioner av plagg har som nämnts i början av detta kapitel börjat äg- nas systematisk forskning. Från lönsamhets- synpunkt är fodrade och ofodrade överplagg en av de svenska TEKO-industriernas sva- gaste produktgrupper. Gruppen är emellertid med ett salutillverkningsvärde av 1,2 miljar- der så stor att ett marknadsbortfall är svårt att kompensera.

Redovisningssystem som utnyttjar datatek- niken finns genomförda eller är under upp- byggnad hos stora TEKO-distributörer bland Textilhandlareförbundets medlemmar samt hos några stora tillverkare. Erfarenheterna från andra branscher tyder på att dessa sy- stem skulle kunna integreras så att hela TEKO-branschen i alla sina led mycket snabbt skulle kunna få pålitlig kunskap om marknadsförändringar. Därmed skulle bran- schen i sin helhet till en del kunna erhålla samma fördel som trikåindustrin har av att vara både tyg- och plaggproducent.

Den förra statliga utredningens förslag om bättre statistik gick i samma riktning. Sedan dess har emellertid datatekniken öpp- nat helt andra möjligheter att uppfylla långt ställda krav på aktualitet och fullständighet. Vidare har större företag på TEKO-områ- det, främst inom textilindustri och distribu- tion, hunnit skaffa sig betydande erfaren- heter. Därtill kommer att man i några andra branscher lyckats genomföra gemensamma system.

En lämplig åtgärd torde därför vara att inleda med en förstudie i syfte att kartlägga förutsättningarna och framlägga projekt- planer för åtgärder som har till uppgift att förbättra och möjliggöra effektivare data- kommunikation och samarbete om prognos- och planeringsfrågor mellan olika led i TEKO—branschen. En sådan förstudie skulle utmynna i förslag om lämplig organisation för hela integrationsprojektet liksom entre- prenörer för olika delprojekt.

10.4.4. Krav på företagen

När insatser övervägs för att förbättra de svenska TEKO-industriernas forskning och utveckling, ligger det nära till hands att rikta uppmärksamheten mot TEFO och övriga specialinstitut. Åtgärder blir som regel lät- tare att genomföra om antalet huvudmän blir hanterligt.

Det ligger emellertid en viss fara i detta. Företagens insatser är avgörande om TEKO- industriernas forskning och utveckling skall kunna leda till en ökad konkurrenskraft. Förbättrandet eller ökandet av de kollektiva insatserna räcker inte. Man måste härutöver åstadkomma att väsentligt fler företag än nu var för sig engagerar sig i utvecklingsarbete eller blir effektivt fungerande partners till andra samverkande företag eller till special- instituten.

Härför krävs företag med sådana resurser att de kan hålla sig med en kvalificerad egen stab för produktutveckling. Detta är en re- sursfråga som påverkar bedömningen av önskvärd storlek på företagen. Det är också i hög grad en utbildnings- och rekryterings- fråga. Sammanfattningsvis vill TEKO-utred- ningen — för övrigt på denna punkt helt samstämmig med flera utredningar utom- lands — hävda att det viktigaste som kan göras för att åstadkomma bättre forskning och utveckling är att skapa fler enheter som har de nu bästa företagens resurser i fråga om utrustning och utbildat folk.

ll Slutsatser och förslag

11.1. TEKO-industriernas utvecklingsbild

11.1.1. Förbrukningen

Produkterna inom varuområdet teknisk tex- til säljs i en hård internationell konkurrens där priset är ett viktigt konkurrensmedel. För många av produkterna kan dock objek- tivt konstaterbara tekniska egenskaper be- tyda mer än priset. Förbrukningen av varor inom denna sektor har värdemässigt ökat med nära 7 % om året under 1960-talet. Utvecklingen har varit både rörlig och dif- ferentierad. Nya produkter och processer utvecklas och medför både att textilmaterial tränger in på helt nya områden och att de retirerar från andra.

Tillverkare av hem- och inredningstex- tilier arbetar inom en klar tillväxtsektor. Den svenska förbrukningen av varor inom denna sektor har stigit med ca 8 % om året under 1960-talet. Bakom detta ligger stigan- de realinkomster i förening med att efter- frågan på dessa varor brukar öka snabbare än inkomsterna. Viktiga orsaker till ökning- en är också ökningen av bostadsbyggandet och av den offentliga sektorn, främst sjuk- vården, liksom ökningen av antalet perso- ner med kontorsarbete i förhållande till dem som har verkstads- eller utomhusarbete.

I fråga om kläder är bilden mera splittrad. Den totala förbrukningen ökade med nära 5 % per år mellan 1960 och 1968. Bakom detta genomsnittstal döljes tillbakagång och stagnation i vissa sektorer liksom stark ex- pansion i andra. Bland produktgrupper med

stagnerande eller vikande konsumtion märks skrädderitjänster, kostymer och dräkter, ka- vajer, överrockar, kappor, korsetter.

Bland produktgrupper med ökande kon- sumtion märks pälsar, byxor, jackor, klän- ningar, överplagg av trikå och strumpbyxor. Vissa mönster i utvecklingen kan urskiljas. Sålunda fortsätter kräftgången för den lilla resten av hem- och hantverkstillverkade klä- der — liksom material för dessa, tex me- tervaror över disk — trikåvaror expanderar på bekostnad av vävda produkter, syntet- fibrer på bekostnad av naturfibrer samt lät- tare, informella och i allmänhet billigare plagg på bekostnad av tyngre, formella pro- dukter.

Sammanfattningsvis kan konstateras att TEKO-industrierna arbetar på en expande- rande avsättningsmarknad. Rörligheten i konsumenternas inköp är emellertid bety- dande mellan olika delar av sortimentet. Med detta följer förändrade prisrelationer och en utsträckning av modekänsligheten till nya varusortiment och befolkningsgrupper. Det enskilda företagets framgång blir så- lunda starkt betingat av dess förmåga att ut- välja och komma in på de expansiva del- marknaderna. Marknadsutvecklingen inne- bär att stora och ökande krav ställs på de företagsledande funktionerna.

11.1.2. Distributionen

Den relativa fördelningen på skilda distribu- tionsformer av TEKO-varornas försäljning ändrades snabbt under 60—talet. KF, varu-

husföretag och mångfilialföretag ökade på beklädnadsområdet sin marknadsandel från 24 % år 1960 till 49 % år 1969 medan fri- stående företag av enbutikstyp minskade sin andel från 68 till 40 %. Den uppskattningen har gjorts att fyra femtedelar av inköpen sköts av ett femtiotal inköpare i stora distri- butionsföretag.

Ett drag i denna expansion har varit att distributionens »stordriftsföretag» ihög grad koncentrerat sig på expanderande produk- ter medan enbutiksföretagen fortsatt att sälja produkter med stagnerande efterfrågan. Stordistributörerna har i betydande utsträck- ning kommit att medverka i — och i vissa fall styra — leverantörernas produktutveck- ling. Från det tillverkande TEKO-företagets synpunkt har valet av distributionskanal blivit inte bara en fråga om avsättningen av redan tillverkade produkter utan också en fråga om vilka funktioner företaget där- vid skall behålla.

Även tillverkarnas prispolitik och kalky- leringsmetoder berörs. De stora distribu- tionsföretagen tar in anbud från flera leve- rantörer och förhandlar med dessa om pris, kvantiteter och leveransvillkor. Alternativt kan industristrukturen påverkas på olika sätt. Den mest effektiva producenten har kommit att väljas när denna bäst svarat mot de uppställda villkoren. Men i varje fall tem- porärt har även mindre effektiva tillverkare kommit att väljas eftersom dessa ofta varit benägna att sänka sina priser under rimliga lönsamhetskrav.

11.1.3. Importen och exporten

Importen av bearbetade TEKO-varor steg med 10 % under 1960—69, med 20 % 1968—69 och med 15 % första halvåret 1970 jämfört med första halvåret 1969. Under motsvarande period steg den totala svenska importen av bearbetade varor med 10 %, 20 % och 24 % per år. Importen av bearbetade TEKO—varor uppgick 1969 till 2 780 miljoner kronor eller 12 % av den to- tala svenska importen av bearbetade varor. Därigenom sjönk den svenska industrins an- del av den inhemska beklädnadsmarknaden

avsevärt. Från 1960 till 1968 föll den svens- ka marknadsandelen för t ex konfektion vär- demässigt från 91 till 75 %, för beklädnads- väv inklusive trikåväv från 57 till 41 % och för garn från 65 till 52 %. Räknad efter kvantitet har minskningen av den svenska marknadsandelen i regel gått avsevärt längre.

Den svenska exporten av bearbetade TEKO-varor uppgår till mellan en fjärdedel och en tredjedel av motsvarande import. 1969 uppgick den till 778 miljoner kronor. Liksom importen har den stigit snabbt. To- tala exporten av textil- och beklädnadsvaror ökade 1960—69 med 17 % per år, och under första halvåret 1970 med 19 % jäm- fört med motsvarande tid året innan. TEKO- exporten utgjorde 1969 3,5 % av den totala svenska exporten av industrivaror. Textilin- dustrins exportandel av produktionen var 1968 ca 22 % och konfektionsindustrins 12 % .

1 1.1.4 Produktionen

Produktionen av teknisk textil har värdemäs- sigt ökat med 6,8 % per år mellan 1960 och 1968 och produktionen av hemtextil med 7,5 % per år samma period. I fråga om be- klädnadsväv och konfektion, där konsum- tion, marknadsorganisation och importan- delar genomgått väsentliga förändringar, har utvecklingen varit starkt varierande. Pro- duktionen av ylleväv och bomullsväv har minskat medan trikåvävsproduktionen har ökat med 15 % per år. För produktionen av beklädnadsväv totalt innebär detta en till- bakagång vilket förde ned textilindustrins genomsnittliga produktionsökning per år till 3,9 %. Produktionen av konfektion ökade med nära en tredjedel under de fyra första åren av 1960-talet. Därefter inträdde en stagnation och den genomsnittliga ökningen per år stannade därför vid 3,2 %.

Att produktionen har kunnat vidmakthål- las och öka i flera sektorer trots hård pris- konkurrens utifrån sammanhänger bl a med en hård satsning på produktivitetshöjande åtgärder i företagen. I flera delbranscher framstår företagen vid en internationell jämförelse som rationellt organiserade.

Detta positiva resultat av jämförelsen framkommer dock endast om produktions- volym och produktionssammansättning be- traktas som givna. Resultatet blir ett annat om jämförelse sker med den produktivitet som vissa utländska företag uppnår genom att deras hemmamarknad medger en väsent- ligt större produktionsvolym och en hårda- re funktionsspecialisering. Hos många svens- ka företag, främst inom tung konfektion, måste en förhållandevis liten produktions- volym bära förhållandevis stora allmänna kostnader för administration, produktutveck- ling, marknadsbearbetning odyl.

Produktivitet och lönsamhet har utveck- lats olika i olika delbranscher. Också inom samma storleksklass och vid samma typ av tillverkning finns det betydande skillnader mellan olika företag.

11.1.5. Sysselsättningen

I det föregående har understrukits att TEKO-industriernas produktionsutveckling varit starkt differentierad. Huvudområdena skiljer sig markant med en tämligen god ex- pansion för hemtextil och teknisk textil sam- tidigt som produktionen på det betydligt större beklädnadsområdet stagnerat efter 1964. Utvecklingen för olika sortiments- grupper visar än större olikheter och även företag med likartad tillverkning kan för- delas på en skala som går från starkt för- lustbringande verksamhet till god lönsamhet och stark expansion.

TEKO-industrierna har i genomsnitt hål- lit samma ökningstakt i fråga om produkti- viteten som övrig svensk industri. Detta in- nebär att de mest lönsamma och expansiva företagen också ligger väl framme i produk- tivitetsutvecklingen och därför efterfrågar allt mindre arbetskraft i förhållande till pro- duktionsvolymen. Totalt sett friställer TEKO-industrierna också arbetskraft trots förekomsten av betydande expansionssekto- rer. Denna utveckling inleddes i början på 1950-talet. Under 1950-talet minskade an- talet anställda i textilindustrin med 30% och i konfektionsindustrin med 11 %. Från 1959 till 1967 blev minskningen respektive

27 % och 18 %. Nedgången har därefter fortsatt. Under perioden juni 1968—juni 1969, då TEKO-industriernas fabriksarbe- tare minskade med 3,4 %, ökade totala an- talet fabriksarbetare i svensk industri med 1,9 %.

Sysselsättningsminskningen har skett ge- nom återhållsamhet vid ersättningsrekryte- ring, ibland rekryteringsstopp, genom in- skränkningar och inte minst genom nedlägg- ningar av företag. Noteras bör att minsk- ningen i mycket ringa utsträckning skett i Borås-regionen. Då antalet sysselsatta i TEKO-industrierna var som störst på 1950- talet, hade Borås-regionen 26000 TEKO- anställda eller en fjärdedel av samtliga. Re- gionen har enligt senast tillgängliga uppgif- ter 25 000 TEKO—anställda eller en tredje- del av samtliga. Inemot hälften av alla in- dustriarbetare i Älvsborgs län är TEKO-an- ställda och i Borås stad är närmare tre fjär- dedelar av industriarbetarna TEKO-an- ställda.

Detta sammanhänger med att TEKO—före- tag synes ha vissa fördelar av att vara lokali- serade till Borås-regionen. Genom redan uppnådd koncentration av TEKO-industri till denna region får företagen där tillgång till yrkesvan arbetskraft, även för special- uppgifter som maskinreparationer. I Borås- regionen finns dessutom en oöverträffad re- presentation för leverantörer, leverantörs- lager, agenter och serviceföretag av olika slag på TEKO-området. Härtill kommer att kontakter företagen emellan förmedlar vär- defulla erfarenheter och impulser som det ensamma TEKO-företaget i andra regioner går miste om.

11.2. TEKO-utredningens framtidsbedöm- ning

11.2.1. De allmänna förutsättningarna

Den svenska ekonomin karakteriseras av hög sysselsättning, stigande löner, stigande utbildningsnivå, prisstegringar i genomsnitt- ligt långsammare takt än lönestegringarna, ökande offentlig och privat konsumtion med stark frammarsch för vissa tjänster och

varugrupper, ökande utrikeshandel och ökande marknadsandelar för de distribu— tionsformer som specialiserat sig på mass- distribution.

I denna allmänna — och allmänt kända —— bild av utvecklingen finns en rad element som har inverkan på de svenska textil— och konfektionsindustriernas situation.

Inom distributionen har de stora enheter- na numera resurser och instrument att skaf- fa sig överblick både av marknadens för- ändring och av kapaciteten hos leverantörer inte bara i Sverige utan världen över. Den överblick de skaffar sig är förenad med högt uppdriven förmåga att nå konsumenterna. De har gentemot leverantörerna en stark förhandlingsposition i kraft av sin storlek som kunder. De utgör därmed ett snabbt verkande instrument för förändring på marknaden, ett instrument som medverkar till att efterfrågan kan svänga snabbare mel- lan TEKO-produkter och helt andra pro- dukter, mellan olika slag av TEKO-produk- ter och mellan TEKO-produkter i olika pris- lägen och från olika länder.

Utrikeshandeln ökar till någon del på grund av aktiv inköpspolitik hos vissa distri- butionsföretag men till större delen på grund av aktiva exportåtgärder på tillverkarsidan. Det kan noteras som en gammal erfarenhet att TEKO-industrierna ofta är bland de förs- ta som byggs ut när ett land kommer in i en industrialiseringsprocess. För viktiga delar av TEKO-tillverkningen tycks det vara möj- ligt att ganska snabbt bygga upp know-how även i länder med bristfälligt utbildad ar- betskraft. Konkurrens till den svenska TEKO-tillverkningen kommer alltså traditio- nellt bla från länder med långt lägre löner än de svenska.

Överhuvud taget lämpar sig stora delar av TEKO-området väl för utrikeshandel, vil- ket kan väntas skapa ett speciellt import- tryck i länder som Sverige med en förhål- landevis liberal handelspolitik. Sveriges an- slutning till EFTA har dessutom inneburit en betydelsefull ändring för de svenska TEKO-företagen. Dels har importkonkur- rensen från länder som Danmark, Finland och Portugal skärpts, dels har betydelsefulla

exportmöjligheter öppnats, främst i de skan- dinaviska grannländerna.

Idag kan noteras starka protektionistiska strävanden i flera viktiga länder. Samtidigt pågår förhandlingar om utvidgning av EEC- marknaden. Det är vanskligt att ange vad som kommer att bli resultatet av dessa mot- stridiga tendenser. TEKO-utredningen anser att man har att räkna med en fortsatt in- ternationalisering av marknaden för olika TEKO-produkter.

De ökande realinkomsterna har sedan länge varit förenade med en ökning av den del av inkomsten som blir över när de fasta utgifterna betalts. Även detta förhållande bör stimulera till ökad rörlighet i efterfrå- gan. I samma riktning verkar höjningen av utbildningsnivån och befolkningens ökade exponering för massmedia som utställer en rad olika konsumtionsalternativ för indivi- den. Gamla mönster för konsumtionen med en given plats för olika TEKO-produkter byts ut mot nya där vissa TEKO-produkter trängs undan till förmån för andra TEKO- produkter — eller helt andra varor och tjänster. En ökande del av TEKO-produkter- na får dessutom modekaraktär. Sverige an— ses av en rad bedömare vara det land i Europa där breda befolkningslager snab- bast ändrar sitt konsumtionsmönster.

TEKO-industrierna har betydande inslag av sådana kategorier arbetskraft som har lägre löner än genomsnittet för all industri. TEKO-industrierna anlitar tex till stor del kvinnlig arbetskraft för sådant monterings- arbete som är lågavlönat även i annan lätt industri. Detta är emellertid ett internatio- nellt fenomen och ger därmed inte de svens- ka TEKO—företagen någon särställning i konkurrensen med utländska TEKO-före- tag.

Däremot visar en internationell jämförelse att den svenska lönenivån ligger relativt högt. Som nyss nämnts lämpar sig TEKO- produkter väl för utrikeshandel. På både exportmarknaden och hemmamarknaden måste alltså de svenska TEKO-företagen konkurrera med företag som i allmänhet be- talar lägre löner. Många branscher, tex byggnadsindustrin, saknar en sådan utlands-

konkurrens. Åter andra möter visserligen konkurrens från länder med lägre löner än Sverige men tillverkar mindre priskänsliga produkter.

Utvecklingen under 60-talet har visat att det inom ett flertal industribranscher i Sve- rige inte är möjligt att uppnå produktivitets- skillnader som är tillräckligt stora för att medge bibehållen svensk konkurrenskraft. Detta gäller främst varor där priset är det viktigaste konkurrensmedlet. Det har för TEKO-industrierna redan haft till följd att man i några av de viktigare delbranscherna förlorat stora delar av basproduktionen av standardvaror och hänvisats till att söka producera mindre priskänsliga varor. Såvitt TEKO-utredningen kan förstå är det stor sannolikhet för att denna utveckling fort- sätter.

Ovanstående bild av den pågående all- männa utvecklingen och dess konsekvenser för de svenska TEKO-industrierna innebär ingen nyhet. Bildens huvuddrag var möjliga att teckna vid ingången till 1960-talet, och så skedde till stor del redan 1958 i tex John Ekströms »Den textila konsumtionen».

En viktig förändring måste dock noteras. Såväl långtidsutredningen som andra bedö- mare väntar en långsammare ökning av den privata konsumtionen under 70-talet än under 60-talet. Konsumtionen på stora delar av TEKO-området följer utvecklingen av den totala privata konsumtionen mycket nära. En primär expansionsfaktor för TEKO-industrierna liksom för flera andra industrier blir alltså försvagad på 70-ta- let jämfört med 60-talet. Härtill kommer att en del av TEKO-företagen går in i 70- talet med sämre resurser än vad de hade i 60-talets början.

11.2.2. TEKO-utvecklingen på 70-talet

Att realinkomsterna — liksom bruttonatio- nalprodukten — väntas öka långsammare under 70-talets första hälft än under 60-

talet har konsekvenser på alla de tre huvud- områdena av förbrukningen.

I fråga om sektorn teknisk textil har inte TEKO-utredningen kunnat notera några andra faktorer som tyder på att utveckling- en skulle ändras. Vi antar därför att nuva- rande utveckling i stort sett skall fortsätta, modifierad endast av att den generella ex- pansionstakten som nämnts väntas bli lägre. Förbrukningen av dessa varor bör därför öka med ca 5 % om året i stället för med nära 7 % som tidigare.

I fråga om hem- och inredningstextilier väntas inom branschen att den jämförelsevis snabba expansionen skall fortsätta i expan- siv riktning. Man pekar på att bostadsut- rymmet ökar, att konsumenterna är allt mer benägna att ändra sin hemmiljö och att änd- ringarna både underlättas och initieras av nya material. Härtill kommer en fortsatt snabb ökning i den offentliga sektorns och i kontorens andel av den totala arbetsplats- miljön. I återhållande riktning verkar å and- ra sidan minskad nybyggnad av bostäder och den väntade avmattningen i realinkomster- nas ökning. Enligt vissa undersökningar är inkomstelasticiteten1 för hemtextilier så hög som 1,8. Avmattningen i realinkomsterna kan därför slå jämförelsevis hårt, och enligt TEKO-utredningens uppfattning kommer ökningen troligen att stanna vid 3 ä 4% om året mot 8 % om året under 1960-talet.

I fråga om kläder måste man enligt TEKO-utredningens mening vänta en fort- satt tillbakagång för hem- och hantverks- tillverkade produkter, en fortsatt ökning för trikå och syntet på bekostnad av respektive vävda tyger och naturfibrer samt en fortsatt ökning för lättare och informella kläder på bekostnad av tyngre, formella plagg. Vid den väntade inkomstutvecklingen kommer troligen konsumtionsökningen för kläder att stanna inom intervallet 1,5—2,5 % per år. Förutsättningen är dock att prisstegringen på kläder liksom under 1960-talet fortsätter att vara lägre än genomsnittet.

Beträffande distributionen väntar TEKO-

1 Inkomstelasticiteten är 1 om en inkomstökning eller inkomstminskning åtföljs av en lika stor ökning eller minskning av efterfrågan. Inkomstelasticiteten sägs vara större än 1 när en inkomst- förändring åtföljs av en efterfrågeförändring som går i samma riktning och är större än inkomst-

förändringen.

utredningen att den nuvarande framväxten av företag som är inriktade på mass- distribution kommer att fortsätta. Det blir därmed en central fråga för de tillverkande TEKO-företagen hur de i olika hänseenden skall organisera sina kontakter i fråga om försäljning och produktutveckling för att kunna samspela med distributörernas inköps- och produktutvecklingsorganisation.

En fråga som påkallar intresse i detta sammanhang är omfattningen och utform- ningen av den reguljära affärskreditgiv- ningen mellan de olika leden i TEKO-bran- schen. Uppenbart är att de stora leveran- törskrediterna till detaljhandeln innebär sär- skilda risker och påfrestningar för de svens— ka tillverkarna i ett skede av snabb omvand- ling i distributionen. Ett stigande antal ned- läggningar i handelsledet har lett till för- luster i tidigare liggande leverantörsled.

Den snabba expansionen i fråga om im- port och export av TEKO-varor väntas fort- sätta. För detta talar dels transport- och kommunikationsteknikens förbättringar och marknadsintegrationen i Europa, dels den konflikt som uppstår mellan konsumenter- nas ökande differentieringskrav och tillver- karnas krav på att vidmakthålla en ekono- misk volym. Denna motsättning leder till att inköpen i stigande utsträckning måste göras på världsmarknaden.

För fortsatt importökning talar vidare skillnader i lönekostnad mellan Sverige och en rad länder —- inom och utom Europa — med konkurrenskraftig TEKO-industri. Den- na skillnad kommer knappast att utjämnas genom den svenska produktivitetsutveck- lingen eftersom de svenska TEKO-företagens investeringar eftersatts i flera sektorer. I fråga om flera varuområden har emeller- tid betydande delar av den svenska produk- tionen redan ersatts av importvaror. Ofta har tex de billigare delarna av sortimentet på ett varuområde kommit att importeras. Att importandelarna i flera fall redan hun- nit bli betydande minskar utrymmet för en fortsatt ökning av dem. Å andra sidan har tillverkare även i låglöneländer börjat för- skjuta produktionen mot mera specialiserade varusortiment. Importandelarna kan därför

komma att öka även i de högre prisklas- serna.

Även för den svenska TEKO-exporten ut- gör givetvis det höga svenska löneläget en belastning. Men vissa fabrikanter har redan åstadkommit en sådan satsning på produkter med lägre priskänslighet och på utvalda ex- portmarknader som kännetecknar annan framgångsrik svensk exportindustri. Genom en sådan satsning bör TEKO-exportens ök- ning kunna vidmakthållas på en hög nivå. Konjunkturinstitutet har för långtidsutred- ningen uppskattat exportökningen i fråga om TEKO-varor till nära 13 % per år för perioden 1970—75. Som angivits i delrap- porten 1969 anser TEKO-utredningen det vara möjligt att vidmakthålla den tidigare ökningstakten, 17 % om året under 1960- talet, om speciella åtgärder vidtas.

Tillverkningstekniskt finns det knappast någon omständighet som gynnar svensk TEKO-industri i konkurrensen med ut- ländsk. Med stigande realinkomster konsu- meras emellertid i ökande utsträckning va- ror som behöver tillverkas i nära kontakt med köparna, i första hand distributörer- na. Under överskådlig framtid blir troligen marknadens efterfrågeförändringar av så- dan vikt för de företag som önskar sälja på den svenska marknaden —— och på andra marknader med höga konsumentinkomster — att produktion i Sverige är motiverad. Situationen blir knappast annorlunda under 1970-talet än den varit på 1960-talet, då det varit möjligt att vidmakthålla produk- tionen och öka den i flera sektorer trots det svenska löneläget och den hårda pris- konkurrensen utifrån. Den är heller inte annorlunda för TEKO-industrierna än för flera andra svenska industrier.

Det är en situation som kännetecknas av goda expansionsmöjligheter för dem som lyckas komma in på tillväxtsektorer av marknaden och av stora risker förbundna inte bara med möjligheten att välja fel sektor utan även med bristande kapacitet för om- ställning. Därigenom kan man även i fort- sättningen Vänta en mycket stor spännvidd mellan företagen beträffande resultat och produktionsutveckling.

Detta bör i betraktande av den försvaga- de konsumtionsökningen medföra att textil- industrins totala produktionsökning stannar vid i genomsnitt ca 2 % per år. Utveck- lingen blir långt ifrån enhetlig för olika produktgrupper. Fortsatt expansion kan väntas i fråga om främst vissa industritexti- lier och trikå medan fortsatt produktions- bortfall kan väntas i andra delbranscher, främst traditionellt vävda beklädnadstexti- lier. Konfektionsindustrins produktionsök- ning kan väntas stanna vid ca 1 % per år varvid kraftigt produktionsbortfall i tyngre konfektion kompenseras av ökningar i fråga om lättare konfektion, speciellt fritidskläder.

De angivna genomsnittliga produktions- ökningarna är resultatet av nedläggningar och nedskärningar i vissa sektorer kombine- rade med expansion i andra. Nedläggningar och nedskärningar friställer arbetskraft. Ex- pansionen sker i hård konkurrens med and- ra länders industri som betalar lägre löner och blir därför i hög grad beroende av de svenska företagens åtgärder för att öka pro- duktiviteten. Hittills har TEKO-industrier- nas produktivitetsökning tämligen väl anslu- tit sig till den genomsnittliga för all industri. Det finns anledning anta att produktivitets— ökningen blir långsammare på grund av de senaste årens investeringsavmattning. Teore- tiskt innebär detta att sysselsättningen inte skulle behöva minska lika mycket som förut. Å andra sidan tvingas företag till nedlägg- ning om de inte klarar produktivitetskraven och detta pressar sysselsättningen nedåt.

Under dessa omständigheter anser TEKO- utredningen det vara troligt att den totala sysselsättningen i textil— och konfektionsin- dustrierna kommer att fortsätta att minska. Som tidigare nämnts är de anställda i hög grad koncentrerade till Borås-regionen. Till följd av de ovan nämnda lokaliseringsför- delarna upprätthåller emellertid denna re- gion sysselsättningen på TEKO-området långt bättre än övriga delar av landet.

Det är givetvis svårt att uppskatta snabb- heten i reduktionstakten. Om 50- och 60- talens sammanlagda genomsnittliga minsk- ningstakt, 2 % om året, fortsätter, re- duceras antalet anställda från 70000 till

57 000 under 1970-talet. Om 1960-talets minskningstakt, 3,4 % om året, fortsätter, kommer i stället reduktionen att uppgå till 20 000 anställda så att 50 000 återstår 1980. Med den bedömning som TEKO-utred- ningen ovan gjort beträffande övriga ele- ment i utvecklingen ter sig — trots väntad expansion i flera sektorer —— den snabbare minskningstakten som den mest troliga.

Denna minskning utgör i absoluta tal ca 2 400 personer per år när 1970-talet börjar och ca 1 700 per år vid decenniets slut. Det- ta skulle innebära en årlig minskning av TEKO-sysselsättningen som understiger minskningen under 1960-talet. Även om så skulle bli fallet, är det enligt utredningens mening tydligt att utvecklingen medför omställningsproblem som kräver en upp- märksam bevakning från arbetsmarknads- myndigheternas sida.

11.2.3. Ändrade förutsättningar?

Med tanke på de stora personliga svårighe- ter som många friställda måste råka ut för, liksom problemen för många samhällen och företag, är det motiverat att ställa frågan om det finns någon möjlighet för att de ti- digare beskrivna förutsättningarna för fram- tidsbedömningen skall ändras. Förändringar i förutsättningarna är na- turligtvis tänkbara. Klyftan mellan det svens- ka löneläget och utlandskonkurrenternas kan tänkas minska — men det finns idag inte några tecken på att detta skall ske. Rationa- liseringspotentialen kan utnyttjas längre —— men på många håll utomlands är denna po- tential ändå större. Svenska varor kan röna ökad uppskattning utomlands — men man kan knappast anse det sannolikt att en stark och varaktig preferens utomlands för svens- ka TEKO-varor skulle uppstå utan särskilda åtgärder. Det är sannolikt att den export- ökning som vi bedömt vara möjlig att åstad- komma med hjälp av de i delrapporten 1969 föreslagna åtgärderna skulle kunna överträf- fas genom lyckliga omständigheter. Denna exportökning motsvarar 50 år 60 miljoner kronor per år vilket motsvarar en produk- tion som sysselsätter 800 ä 1 000 personer

per år. Denna effekt på sysselsättningen har TEKO-utredningen haft med i bilden när produktions- och sysselsättningsutvecklingen uppskattades. Ett misslyckande på export- sidan skulle sålunda öka sysselsättningsned- gången med minst de nämnda siffrorna.

TEKO-industriernas löneproblem inskrän— ker sig inte till de problem som samman- hänger med den stora klyftan mellan det svenska löneläget och utlandskonkurrenter- nas. Här finns dessutom problem på rekry- tcringssidan. 1 Borås och delar av Borås- området noteras brist på arbetskraft som inte avhjälps av nedläggningar på andra or— ter eftersom den friställda arbetskraften där är ortsbunden. Flera företag har tvingats till dyrbar decentralisering av produktionen för att utnyttja arbetskraft där den går att få. Försöken att höja TEKO-lönerna mer än genomsnittligt för all industri kan tänkas un- derlätta lösandet av dessa rekryteringspro- blem — men åstadkommer samtidigt en kostnadshöjning som i sin tur kan reducera sysselsättningen.

Importen skulle kunna minska om starka preferenser för svenska kläder började komma fram på den svenska marknaden. Det är inte otänkbart i de modebetonade delarna av industrierna att något sådant kan inträffa för vissa varor men en stabil preferens för svenska varor generellt är knappast tänkbar.

Omfattande satsning på någon radikalt ny teknik eller ny produkt har övervägts. Det visar sig råda enighet bland tillfrågade ex- perter på dessa områden att permanent dri- ven produktutveckling och utveckling av nya produktionsprocesser är nödvändiga inslag i en konkurrenskraftig industri —- men det finns inte något idag ogjort projekt vars ge- nomförande skulle ha någon avgörande be- tydelse för TEKO-industrierna. Väsentliga förbättringar ger för övrigt svensk industri endast ett kort andrum innan utlandet ut- nyttjar dem också. Detta innebär inte att Sverige skall avstå från en satsning på ny teknik. Tvärtom är en kontinuerlig satsning nödvändig och förslag på detta område be- handlats nedan.

Sammanfattningsvis finner TEKO-utred-

ningen att TEKO-industriernas svårigheter inte beror på tillfälligheter utan intimt sam- manhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i kombination med Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och libe- rala handelspolitik. Vi har sett att TEKO- industriernas utveckling under 60-talet stäm- mer väl med vad man kunnat vänta med ut- gångspunkt från periodens allmänna ekono- miska utveckling och dessutom med vad som förutsades före periodens början. Be- dömningen av 70-talet bör ha en minst lika säker grund som bedömningen av 60-talet hade för tio år sedan.

11.2.4 Behovet av åtgärder och deras inriktning

I det föregående har upprepade gånger be- tonats styrkan, konsekvensen och logiken i den utveckling som lett till den fortgående krympningen av TEKO-industrierna. Det måste emellertid betonas att utvecklingen ger detta intryck av lagbundenhet endast när man studerar industrierna totalt eller fördelade på huvdsektorer. Ett studium av de individuella företagen visar synnerligen stora avvikelser från trenden. I sektorer med genomsnittligt god expansion och lön- samhet finns företag med förlustbringande verksamhet. I sektorer som totalt sett känne- tecknas av stagnation eller tillbakagång finns företag som uppnått tillfredsställande lönsamhet och som driver en expansiv verk- samhet.

Att de viktigaste dragen i TEKO-industri- ernas utveckling ger ett lagbundet intryck innebär sålunda på intet sätt att de indivi- duella företagens utveckling måste följa samma mönster. Att den framtida utveck- lingen på detta område är förutsebar ger de individuella företagen endast vissa besked om de förutsättningar under vilka de driver sin verksamhet och en startpunkt för detal- jerade och framtidsinriktade marknadsbe- dömningar. Den ökande konsumtionen och de ökande differentieringskraven är gynn- samma förutsättningar som kommer att kunna utnyttjas av de företag som har en väl underbyggd marknadsbedömning och

långsiktsplanering och som dessutom är väl kvalificerade i fråga om övriga företagsfunk- tioner.

Detta är inte något för TEKO-industrier- na unikt. Vad som utmärker TEKO-indu- strierna är emellertid att den tidigare lång- variga och kraftiga krympningen skapat ett läge som gör det mindre eller föga sannolikt att de gynnsamma förutsättningarna skall kunna utnyttjas om inte vissa åtgärder vidtas för att hjälpa företagen. Många av dem står inför mycket stora omställnings- och utveck- lingsproblem utan att ha de behövliga per- sonella resurserna för att angripa dessa. Även i fall där det finns en väl underbyggd bedömning av vilken inriktning företaget bör välja saknas ofta möjlighet att genom- föra programmet eftersom kapitalresurser saknas. I många företag har dessutom svag lönsamhet under lång tid fört med sig en sådan återhållsamhet med investeringar att ett ackumulerat investeringsbehov uppstått.

TEKO-utredningen har därför ansett det vara nödvändigt att överväga åtgärder för att underlätta företagens omställning och utveckling. Huvudansvaret för omställning och anpassning måste under alla förhållan- den vila på företagen. Vissa hjälpåtgärder är dock tänkbara och enligt TEKO-utred- ningens mening också samhällsekonomiskt berättigade för att både stimulera företagen till att utnyttja förefintliga möjligheter och att underlätta detta utnyttjande för dem.

Det är en god regel för varje företagsled- ning att tid efter annan överväga om före- tagets verksamhet kan förskjutas mot någon av marknadens tillväxtsektorer och att för- söka avveckla företagets verksamhet i stag- nerande sektorer. För många svenska TEKO-företag i utsatta delbranscher är det- ta en akut livsfråga. Det torde tex vara mycket vanligt att den svenska marknaden är för liten för att avsätta en rationellt till- verkad produktion av en specialvara, men att samma vara har goda exportutsikter. Många företag saknar emellertid personella resurser för att utarbeta ett kvalificerat be— slutsunderlag för sådana omställningsbeslut. Även ganska stora företag kan sakna möj- lighet att själva göra erforderliga utredningar

och utarbeta underbyggda handlingsalterna- tiv. Det kan också erbjuda stora svårigheter för dem att helt på egen hand genomföra programmen även om dessa är väl under- byggda och har goda utsikter att lyckas när de väl genomförts.

Att företagets produktion skall drivas ra- tionellt är ett axiom för alla företagsledare. Betydande rationaliseringsvinster kan emel- lertid hämtas i många företag genom en översyn av samspelet mellan sortimentspoli- tiken, »funktionspolitikenx och produktio- nen. Rationaliseringar innanför fabriksgol- vets förutsättningar kan ge ören per plagg samtidigt som en översyn av sortimentet kan ge kronor per plagg. Ibland kan än större besparingar uppnås om företaget sam— ordnar produktutvecklingsfunktionen och säljfrämjande åtgärder med en annan till- verkare eller någon avnämare. Även för så- dana beslut krävs ett kvalificerat underlag, i sin tur baserat på ett tillfredsställande re- dovisningssystem, som åtskilliga företag inte klarar av att ta fram på egen hand. Även vid genomförandet av ett sådant beslut kan företag behöva assistans.

Om företaget väljer att ställa om produk- tionen till ett mera designkonkurrerande sortiment och samtidigt siktar till en vidare geografisk marknad, krävs både ett gott be- slutsunderlag och resurser för att satsa på uppbyggnaden av en marknadsapparat. Om de personella resurserna inte är tillräckliga inom företaget, måste hjälp anlitas utifrån. Företagsledningen bör överhuvud taget ha en sådan överblick och besitta — eller kunna anlita — sådan kapacitet för redovisning och analys att också nedläggningsalterna- tivet blir uppmärksammat och penetrerat i tid.

Hittillsvarande nedläggningar och friställ- ningar i större omfattning på TEKO-områ- det kan med en viss förenkling sägas ha följt två olika mönster. Det ena har inne- burit att företaget beslutat och genomfört nedläggningen i ordnade former och medan ännu resurser funnits kvar i företaget för uppfyllande av alla förpliktelser. Det andra mönstret, för vilket exempel främst har no— terats inom konfektionsindustrin, har inne-

burit att företagsledningen inte haft läget under kontroll. Förlustbringande verksam- het har tillåtits fortsätta länge, nedläggning- en har framtvingats av akut likviditetsbrist, och kvarvarande tillgångar har inte räckt för att fullgöra alla förpliktelser. Här föreligger alltså ett starkt behov av åtgärder som kan underlätta för ledningen av utsatta företag att tillämpa det första mönstret — att på ett tillräckligt tidigt stadium få »nedlägg— ningsinsikt» och genomföra en planerad av- veckling.

Det är främst vissa typer av åtgärder som under en omställningsperiod på några år kan vidtas för att öka företagens effektivitet genom att förbättra kunskapsunderlag, om- ställningsfönnåga och resurser för utveck- ling. Staten kan i en eller annan form un- derlätta för företagen

att utnyttja utomstående expertis i syfte att åstadkomma underlag för diagnos av si- tuationen och marknadsutsikterna, lång- siktig planering och beslut om olika slag av omställning. att satsa på väl förberedda och väl uppfölj- da omställningsprojekt, tex för uppar- betning av export, ändring av sortimen— tet eller rationalisering av kundstruktu- ren. att undersöka tänkbara projekt för samgå- ende eller samarbete med andra företag (leverantörer, konkurrenter, avnämare) och i lämpliga fall genomföra sådan par- tiell eller total integration. att driva produktutveckling med anknytning

till och utnyttjande av kollektiv och an- nan forsknings- och utvecklingsverksam- het.

utbilda strategiska personalgrupper in- klusive företagsledningen.

att verkställa de ovan nämnda åtgärderna när företagets egna personella resurser inte räcker till. at H

Åtgärder av den typ som exemplifierats ovan kan förväntas underlätta den struktu- rella anpassningen. Det kan tänkas att den- na typ av åtgärder inte räcker för att åstad- komma en tillfredsställande utveckling. Be- hovet av att upprätthålla en viss beredskaps-

produktion kan tex motivera även åtgärder av annan typ. Detsamma gäller hänsyn till den arbetskraft som måste friställas. Friställ- ningar kan nu komma att i stigande ut- sträckning inträffa på orter med ensidigt näringsliv.

11.3 Åtgärder för omställning och företagsutveckling

11.3.1 Branschomfattande program för strukturomvandling

Flera utredningar har utmynnat i förslag till branschomfattande program för omorgani- sation som på en gång skall förbättra situa- tionen. Den avsedda organisationen har ofta innefattat företagsnedläggningar, skrot- ning av äldre maskiner samt fusioner. Ulf af Trolles utredning år 1961 »Problem inom den tyngre konfektionsindustrien» utmynna- de i ett sådant förslag. Som framgår av bi- laga 3 har SRI varit inne på en liknande tankegång för samma delbransch.

Förslag av denna typ har sällan förverk- ligats på TEKO-området. Det mest omfat- tande program som genomförts åsyftade en kraftig kapacitetsreduktion av den brit- tiska bomullsindustrin. Det verkställdes i statlig regi med stora tillskott av statsmedel. Mot detta program har invänts att statsmedel kom att användas för nedläggning av före- tag eller kapacitet som ändå skulle ha fal- lit bort och att kvarvarande företag inte lyckades behålla de nedlagda företagens marknadsandelar. Det är betecknande att den rad av brittiska utredningar som gjorts efter detta »Cotton Scheme» inte i något fall föreslagit liknande åtgärder.

För TEKO-utredningen har redovisats er- farenheter från försök att åstadkomma fu- ' sioner av ett fåtal företag åt gången. Erfa-

renheterna visar att redan arbetet på att sammanjämka intressena i ett fåtal företag är synnerligen besvärligt. Svårigheterna ökar med antalet berörda företag.

I vissa situationer kan statligt köp av en grupp företag eller bildandet av en tvångs- kartell ge vissa direkta fördelar. De sam- manförda företagens totala marknadsandel

kan fördelas på färre och mer rationella enheter och vissa stordriftsfördelar uppnås. En sådan situation synes inte föreligga i nå- gon av den svenska TEKO-industrins del- branscher med lönsamhetsproblem.

Importtrycket är så hårt på TEKO-om- rådet att bortfall av svensk produktion knap- past ger något ökat utrymme för kvarvaran- de svenska företag. De produktionstekniska kraven på stordrift är lågt ställda i fråga om konfektioneringen. Större enheter motiveras av marknadsskäl och för att kunna bära design— och produktutvecklingsfunktioner, men dessa krav går inte längre än att de kan tillgodoses inom ramen för betydligt mindre koncerner än en som omfattar en hel delbransch.

TEKO-problemen är i hög grad knutna till konfektioneringen, både den som äger rum inom konfektionsindustrin och den som äger rum inom trikåsektorn. Denna verk- samhet har låga etableringskostnader, och det är väl känt att nedläggning av sömnads- företag inte är detsamma som att kapaciteten minskar. Verksamheten startas ofta på nytt. Ett strukturprogram för en delbransch på sömnadsområdet skulle därför behöva före- nas med nyetableringsförbud. Ett sådant skulle innebära ett klart brott mot nuvaran- de näringspolitik.

Sammanfattningsvis kan man alltså kon- statera att ett branschomfattande program för någon delbransch på TEKO-området är synnerligen svårt att genomföra, bryter mot den rådande näringspolitiken och har små utsikter att ge några deciderade fördelar. Samtidigt kvarstår behovet på flera håll, som tex SRI visat i detalj beträffande den tyngre konfektionen, att åstadkomma en snabb strukturomvandling i former som tar största möjliga hänsyn till de anställdas in- tressen.

11.3.2 Fusionsstimulerande åtgärder

I juni 1969 fäste industriministern i ett brev Investeringsbankens uppmärksamhet på TEKO-industrierna och föreslog åtgärder för att stimulera fusionsförhandlingar mel- lan företag som kunde förmodas få en ökad

konkurrenskraft genom sammanslagning. Investeringsbanken lät göra en inventering av intresset och ställde personal till förfo- gande för samråd med företagen. Liknande verksamhet har parallellt drivits av en kom— mitté, tillsatt av Industriförbundet på för- slag av Konfektionsindustriföreningen. Så- väl Investeringsbanken som nämnda kom- mitté, kallad Konfektionsgruppen, fortsät- ter sin verksamhet.

Bakom denna verksamhet har legat före- ställningen att åtminstone några företag in- om de svenska TEKO-industrierna skulle kunna få större konkurrenskraft genom att bli delar av en väl samordnad koncern än genom att fortsätta på egen hand. Det står visserligen klart att fusioner är lämpliga en- dast under vissa betingelser och att själva fusionerandet ofta ger upphov till nya, be- svärliga problem. Det kan å andra sidan finnas fall då motiverade fusioner förhind- ras till följd av omständigheter som kan un- danröjas genom insats av förhandlings- och finansieringskapacitet.

Det har visat sig under detta arbete att många företag inom konfektionsindustrin är intresserade av att preliminärt diskutera sammanslagningar. Svårigheterna att nå re- sultat har emellertid varit mycket stora. Många företagsledare och ägare har varit tillräckligt intresserade för att ta sig tid att lämna en rad uppgifter och söka erhålla uppgifter om vissa konkurrenter. I ett par fall har avtal träffats preliminärt endast för att brytas strax före det definitiva under- tecknandet.

De svårigheter man träffat på har varit följande.

1 Företagsledarna under den goda tiden lyckades ofta genom en förmåga att träffa rätt i sina modesatsningar. Sådana per- soner är ofta individualister som värdesät- ter sin frihet och sitt oberoende mycket högt. '2 Det är mycket svårt att bedöma det egna företaget för att inte tala om de övriga presumtiva koncernföretagen i en rad hänseenden. Det gäller marknadsutsik- ter, effektivitet, kundkontakter osv. Sam- manhängande med detta visar sig den all-

varligaste stötestenen i allmänhet vara värderingen av företagen. 3 Om man enats i värderingen, saknar ofta företagen i den egna branschen tillräck- liga medel för att uppträda som köpare. 4 Om ett företag i en fusionsförhandlande grupp har erforderliga medel eller kredit- värdighet för att köpa något av de andra, kommer företaget ofta till den bedöm- ningen att det lönar sig bättre att avvakta en konkurs för någon av de andra par- terna.

En springande punkt är att de intressen- ter som har kunskap och resurser för att bedöma berörda företags marknadsutsikter, effektivitet, planering, kundval osv inte har tillräckligt starka motiv för ett ingripande. Företagen har t ex skött sig så väl bankmäs- sigt att bankerna i allmänhet inte varit tving- ade att överta företag för att skydda fordran. När banker ingripit för att skydda fordran, har de i enlighet med banklagen strävat att snarast avveckla sitt ägaråtagande.

De stora fiberproducenterna är en intres— sentgrupp som har både resurser att ingripa och kunskaper att veta att det även på TEKO-området finns tillväxtsektorer. De är emellertid internationellt verksamma företag som lägger -— eller stödjer — produktion i det land som uppfattas som lämpligast. Sve- rige kommer då på grund av löneläget knap- past i åtanke. Även de stora distributions- företagen i Sverige har resurser och kunska- per nog för ett ingripande »— men så länge det finns svensk tillverkning kvar utan spe- ciella åtgärder från deras sida, vill de i all- mänhet inte ta på sig ett direkt produktions- ansvar.

Svårigheterna under själva förhandling- arna har visat sig vara betydande redan när två företag förhandlar om sammanslagning. De ökar »med kuben på antalet förhand- lingspartners» som en förhandlare har ut- tryckt det. Trots detta har Investeringsban- kens och Konfektionsgruppens nämnda verksamhet avsatt resultat i form av flera företagsköp och ett par samarbetsgrupper inom konfektionsindustrin.

Enligt TEKO-utredningens mening bör

emellertid ytterligare koncentrationsåtgärder eftersträvas. Som framgår av SRI-undersök- ningen rymmer enbart den tyngre konfek- tionsindustrin ett mycket stort antal före- tag som måste överväga drastiska föränd- ringar. Bland dessa måste i flera fall finnas företag vilkas produktionsutrustning och/ eller marknadsorganisationer kompletterar varandra. Redan produktutbyte företagen emellan borde kunna vara en metod att sänka kostnaderna men det är en metod som i allmänhet förutsätter någon form av koncernförhållande.

Man kan då ställa frågan hur möjlighe- terna skulle kunna ökas för att nå resultat i sådana förhandlingar om sammanslag- ningar och samarbete som redovisats ovan. Enligt TEKO-utredningens mening kommer sammanslagningar och samarbetsprojekt att få väsentligt större utsikter att förverkligas om man ger branschen ökade möjligheter att anlita utomstående sakkunskap både i dia- gnosarbetet och då nödvändiga operationer skall verkställas. Med sådana ökade möjlig- heter minskar dessutom risken för att en sammanslagning kommer till stånd mellan »fel» parter, drar större kostnader än vad som beräknats under förhandlingarna eller medför att »de gamla företagen» lever kvar inom koncernen och hindrar varandras verksamhet.

11.3.3 Program för export

I det föregående har talats om det allmänna behovet av omställning. Den i praktiken vik- tigaste omläggningen av många TEKO-före- tags verksamhet sammanhänger emellertid med övergången från ren hemmamarknads- försäljning till betydande exportförsäljning. På allmänna grunder och med hänvisning till den snabba exportökningen under 60- talet föreslog TEKO—utredningen i sin del- rapport 1969 ett exportprogram, vilket efter proposition och riksdagsbeslut startats av Kommerskollegium.

Under TEKO-utredningens fortsatta ar- bete har det bekräftats att företagens över- syn av den geografiska markn-adsinriktning— en och den därav framtvingade översynen

av produktinriktning och produktionsförhål— landen är en central och viktig faktor för omställningsprocessen.

Beträffande exportprogrammet har TEKO-utredningen inga ytterligare förslag. Efter den bredare problemgenomgång som hunnit verkställas efter det att förslaget om exportfrämjande åtgärder avlämnades kan emellertid utredningen nu konstatera att det föreligger ett behov av åtgärder av detta slag även utanför exportområdet. Projekt som kommer till stånd med hjälp av exportpro- grammet aktualiserar även andra omställ— ningsåtgärder. Även oavsett detta bör också andra omställningsproblem ägnas samma uppmärksamhet och behandling som export- problemen.

11.3.4 Program för utbildning

I olika sammanhang har framkommit ett starkt behov av att höja utbildningsnivån i flera delbranscher. Denna observation gjor- des redan i delrapporten 1969, och TEKO- utredningen föreslog ett utbildningsprogram som efter proposition och riksdagsbeslut startats av Statens institut för företagsut- veckling (SIFU).

Under TEKO-utredningens fortsatta ar- bete har utbildningsbehovet om möjligt ac- centuerats. Det finns ingen anledning att här föreslå en förändring av det nu existerande utbildningsprogrammet. Däremot bör under- strykas värdet av samspel mellan utbild- ningsprogrammet och övriga program. 1 ett italienskt lagförslag (se bilaga 2) förekom- mer en bestämmelse som är av intresse i detta sammanhang. Bestämmelsen innebär att vissa statliga stödåtgärder förutsätter att företagen i en angiven minsta utsträckning utnyttjar Vissa angivna utbildningsrnöjlig— heter.

TEKO-utredningen finner denna bestäm- melse vara en tankeställare även för svens- ka förhållanden. Bestämmelsen illustrerar att utbildningsbehovet är en av de viktiga frågor att beakta vid varje analys av ett företags situation, resurser och krav på upp- rustning. TEKO-utredningen finner det an-

geläget understryka att företag som på ett eller annat sätt får hjälp utifrån med sin omställning, tex genom att staten betalar konsultkostnader, bör utnyttja det nu före- liggande utbildningsprogrammet i syfte att förstärka effekten av hjälpen.

11.3.5 Program för forskning och utveckling

Ett höglöneland måste ligga långt framme i produkt- och proceSSutvecklingen för att kunna tillverka nya varor vilka är mindre utsatta för hård priskonkurrens och för att kunna tillverka dem till lägsta möjliga kost- nader. För att åstadkomma detta krävs väl— planerad satsning på noga prioriterade ut— vecklingsprogram.

På TEKO—området kan det vara fråga om högst olika typer av utvecklingsprogram. Många av dessa genomförs av de större företagen, i synnerhet inom textilindustrin, i samarbete med leverantörsföretag eller forskningsinstitut, främst TEFO och Insti- tutet för textilmekanik. Andra program som skulle kunna utgöra en mycket stark stimu- lans för ——- och ge underlag för -— utveck- lingsarbetet i företagen är emellertid tänk- bara. Några exempel kan illustrera detta.

Utveckling av nya maskinkonstruktioner och processer pågår i samarbete med vissa stora leverantörsföretag. Intresset har här tidigare knutits främst till textilområdet. Under de senaste åren har emellertid aktivi- teten också ökat starkt i konfektionssektorn. Ledande leverantörsföretag inom den svens- ka verkstadsindustrin har inträtt som in- tressenter och samarbetspartners i projekt som kan komma att få avgörande betydelse för konkurrensförutsättningarna.

Idésökning i fråga om nya produkter och processer kan göras systematiskt genom funktionsanalytiska studier. Erfarenheterna från forskningsinstitutioner både i Sverige och utomlands visar emellertid att veten- skapliga undersökningar även av snäva de- taljfunktioner kan ge goda indikationer för utvecklingsarbetet.

Utveckling av baskonstruktioner för plagg

skulle kunna ge en konkurrensfördel. Dessa konstruktioner skulle baseras på funktions- studier beträffande plaggens olika delar, ärm, krage, fickor osv och omfatta olika konstruktionsmetoder, material, sammanfog— ningsmetoder och tillskärningsmetoder.

Redovisningssystem som utnyttjar data- tekniken finns genomförda eller är under uppbyggnad hos stora TEKO-distributörer bland Textilhandlareförbundets medlemmar samt hos några stora tillverkare. Erfarenhe- terna från andra branscher tyder på att dessa system skulle kunna integreras så att hela TEKO-branschen i alla sina led mycket snabbt skulle kunna få pålitlig kunskap om marknadsförändringar. Den förra statliga TEKO-utredningen avlämnade för övrigt ett förslag om bättre statistik i detta syfte.

Dessa exempel visar att det finns projekt som är fullt genomförbara och som med stor sannolikhet leder till ökad konkurrenskraft om finansieringen kan tryggas. Detta moti- verar en ökad statlig insats. TEFO:s nuva- rande verksamhet har otillräcklig omfatt- ning. STU kan lämna flerårigt stöd till kollektiv teknisk forskningsverksamhet efter avtal med företrädare för enskilda bran- scher. Avtal om sådant stöd till kollektiv teknisk forskning på TEKO-området har träffats mellan STU och Stiftelsen Svensk textilforskning, och för innevarande avtals— period, som löper från 1.7.1968 till 30.6. 1971, bidrar STU totalt med ca 3 miljoner kronor och Stiftelsen Svensk textilforskning med 2 miljoner kronor.

TEKO-utredningen finner det angeläget att STU utöver nämnda avtalsbundna stöd har möjlighet att finansiera forskningspro- jekt av de exemplifierade slagen. Som ram för detta föreslår TEKO-utredningen att STU under de kommande tre budgetåren för projektbunden forskning tillförs 4 mil— joner kronor per år utöver nu utgående an- slag till kollektiv forskning. Ansökan om sådana projektbidrag skall kunna göras av branschorganisationerna eller av enskilda företag eller företagsgrupper.

11.3.6 Program för utnyttjande av konsult- tjänster

Det TEKO-företag som skall överleva och uppnå en tillfredsställande lönsamhet och konsolidering måste ha en företagsledning som är kapabel att fatta en rad väl under- byggda beslut. Företagsledningen har en serie val att göra som vart och ett kan av- göra företagets fortsatta existens. Företaget kan tex fortsätta att tillgodose den typ av konsumentefterfrågan som företaget hittills inriktat sig på eller inrikta sig på en annan typ, tex kläder för en speciell sportgren eller för storkök. Sortimentet kan vidgas av marknadsskäl eller begränsas av produk- tionsskäl. Beslut behöver fattas om företaget skall satsa tidigt på nya råmaterial, tex non-woven, och nya hopfogningsmetoder eller låta andra stå för experimentkostnader- na. Inte minst viktigt är det att nedlägg- ningsalternativ blir övervägda i tid.

Inom TEKO-industrierna finns många exempel på företag med personella och eko- nomiska resurser för att ta fram väl under- byggda svar på frågor av denna typ. Men det finns också delbranscher, i huvudsak på beklädnadsområdet, där en stor del av före- tagen saknar denna möjlighet. Företagsleda- ren kan ha nått sin position som god bedö- mare av vad som kommer att slå i modehän- seende och vara en god personlig säljare men sakna utbildning och bakgrund för att ta fram eller beställa beslutsunderlag som är nödvändiga i dagens situation. Även om en insikt börjat utbildas om att frågor av detta slag måste besvaras, kan åtgärder förhind- ras av att företaget uttömt sina resurser. TEKO-utredningen anser därför att en ef- fektivisering av den centrala och strategiska beslutsprocessen i sådana företag skulle upp- nås genom ett system varigenom företag som eljest har goda utsikter får reell möjlighet att anlita utomstående expertis.

Privata och statliga konsultföretag liksom konsultföretag knutna till branschorganisa- tioner genomför uppdrag på en rad olikar- tade områden. I vissa aVSeenden kan expert- hjälp erhållas även från företagareförening- arna. Uppdragen kan vara brett eller snävt avgränsade, gå på djupet eller avse översikt- lig kunskap i en viss situation. De kan avse den inledande diagnosen men även innebära

tillfällig förstärkning av företagets organisa- tion när de nya åtgärderna skall vidtas. Det är inte här möjligt att lämna någon ut- tömmande beskrivning. Ett par exempel får räcka.

En rationaliseringsundersökning kan avse en översiktlig presentation av alternativa metoder för det löpande rationaliseringsar- betet och stanna vid några tiotusentals kronor. Det kan också vara insats under lång tid av ett lag konsulter för att i samar- bete med företagets egen personal genom- föra en rationellare ordning. Kostnaderna kan då mätas i hundratusentals kronor.

En organisationsundersökning kan avse diagnos och förslag till reformprogram, även täckande den centrala företagsledningen. Vid genomförandet av programmet är det ofta nödvändigt att utnyttja utomstående under viktiga delar av verkställighetstiden.

En marknadsundersökning kan vara nöd- vändig för att underbygga produktutveck- ling eller sortimentspolitik. En specialunder- sökning inom ett snävt avgränsat område kan hålla sig inom en kostnadsram av 50 000 kr. Även en uppläggning av under- sökningen som innebär att distributionens professionella inköpare intervjuas brukar kunna hållas inom en snäv kostnadsram. Ytterligare fördelar kan emellertid stå att vinna genom en speciell intervjuundersök- ning av en konsumentpanel. I så fall kan kostnaderna springa upp i en helt annan storleksordning beroende på produktens ka- raktär och konsumenternas användning av den.

En fusionsundersökning kan täcka flera besvärliga områden och därför behöva ge- nomföras som en serie delutredningar. Även här kan konsultföretag ofta med fördel an- litas. En konsultfirma kan tex arbeta i föl- jande steg på vägnar av en grupp företag som har ett principiellt intresse av samman- slagning. 1 Nulägesutredningen som besvarar frågan: hur är de företag beskaffade som skall ingå i den nya koncernen? Utredningen omfattar bla räkenskapsanalys, företags- värdering och övrig företagsanalys. 2 Organisationsutredningen som besvarar

frågan: hur skall den nya koncernen vara beskaffad? Utredningen avser bla verk- samhetens målsättning, inriktning och om- fattning, personella och materiella resur- ser och politik i olika hänseenden. 3 Projekrutredningen som besvarar frågan: hur mycket bättre, ekonomiskt sett, blir den nya koncernen? Blir den tillräckligt bra för att attrahera kapital och andra re- surser? Utredningen innefattar bla en budgetering av intäkter, kostnader och re- sultat.

4 Avtalsutredningen som besvarar frågan: hur regleras de juridiska villkoren för den nya koncernens verksamhet? Hur regleras den nya koncernens intressen gentemot ägarna av de nuvarande företagen? Ut- redningen omfattar bla bolagsbildning, fusionsåtgärder, skatteproblem, ersätt- ningsproblem och pensionsfrågor.

Om sådana utredningar leder till beslut om sammanslagningar och uppföljande åt- gärder, kan konsultfirmans assistans vara nödvändig vid genomförandet. Undersök- ningar av denna och liknande typ har ge- nomförts till en kostnad av storleksordning- en 100 000 kronor. Beroende på hur avan- cerad den tekniska utrustning är som måste bedömas kan kostnaderna emellertid öka till flera gånger detta belopp.

Överhuvud taget kan de flesta viktigare omställningsproblem angripas med hjälp av konsulter eller annan experthjälp. Pro- blemet är hur denna utomstående expertis skall kunna bringas inom räckhåll för de TEKO-företag som har ett akut behov av att se över sin verksamhet. TEKO-utred— ningen har funnit den formen väl värd att pröva att staten öppnar en möjlighet för företagen — och grupper av företag —— att finansiera väl definierade undersöknings- och omställningsprojekt. Genom det av Riks- dagen beslutade tidsbegränsade exportpro- grammet finns denna möjlighet redan be- träffande undersökningar av exportmark- nader och omställning för export. TEKO- utredningen föreslår att bidrag skall kunna lämnas för att över huvud taget täcka under- sökningsprojekt som den beviljande myndig-

heten finner vara väl underbyggda och mål- inriktade. En viktig del av denna bedömning är att avgöra om huvudmännen kommer — och har förmåga — att följa upp respektive undersökningar och genomföra avsedda åt- gärder och om assistans är påkallad även i verkställighetsskedet. En viktig del av upp- följningen är åtgärderna för information till och utbildning av de anställda på olika ni- våer.

11.3.7 Ett låne- och bidragssystem

Genom det ovan föreslagna, tidsbegränsade programmet för utnyttjande av konsulttjäns— ter inom TEKO-industrierna kommer en rad nya projekt att utarbetas som får en sådan utformning och underbyggnad att finansie- ring normala vägar underlättas. Själva pro— grammet måste emellertid finansieras, och härtill kommer de finansieringsbehov som uppkommer då de genom programmet sti- mulerade omställningsåtgärderna skall ge- nomföras.

Finansieringsbehoven _ liksom för öv- rigt administrationskraven — är helt ana- loga med de behov som kunde konstateras vid utarbetandet av det nu i gång varande programmet av exportfrämjande åtgärder. Som redan framhållits finns det ingen prin- cipiell skillnad mellan det nu föreslagna pro— grammet och exportprogrammet. Utred- ningen föreslår därför ett helt analogt sy- stem för finansiering och administration, dvs det som närmare preciseras i proposi- tion 1970; 41. Det är ett system varigenom statliga bidrag skall kunna utgå för att täcka vissa tröskelkostnader för initialåtgärder som är — eller har goda utsikter att bli — led i realistiska och väl utförda omställnings- projekt. Systemet kompletteras med lånega- rantier som underlättar finansieringen beträf— fande övriga kostnader för sådana projekt.

Utredningen föreslår sålunda att direkta statliga bidrag under en period av tre år skall kunna utgå för att täcka vissa tröskel- kostnader vid omställningsprojekt, främst undersökningar av de olika slag som exem- plifieras i avsnitt 11.3.6. Kostnadsramen

bör göras tillräckligt vid för att 10 år 12 un- dersökningar skall kunna verkställas per år, varav 2—4 av större omfattning. Detta in- nebär att ca 3,5 miljoner kronor erfordras årligen under tre år.

Bidragen bör kunna utgå med hela kost- naden i de fall undersökningen ingår som en del av ett klart utformat omställningspro- jekt. Vid undersökningar av mera allmänt sonderande typ bör för undvikande av miss- bruk tillses att vederbörande företag eller företagsgrupp bär en efter omständigheterna avpassad andel av kostnaden.

I varje särskilt fall bör det bidrag faststäl- las som minst erfordras för att ett såsom angeläget bedömt omställningsprojekt skall kunna genomföras. Bidragets storlek kan efter en lämplighetsbedömning relateras till hela projektet eller till någon del av det. Om bidraget relateras till någon del av pro- jektet, tex en organisationsundersökning, skall det kunna täcka hela kostnaden. Bi- draget skall emellertid aldrig överstiga hälf- ten av kostnaden för hela projektet.

Bidragsbeslut bör i samtliga fall avse ett bestämt totalbelopp som betalas ut i efter- skott för gjorda utgifter allt efter som pro- jektet framskrider. Den bidragsgivande myndigheten bör granska respektive projekt i alla hänseenden och således även bedöma om den utomstående expertis som föreslås bli inkopplad är lämplig för uppgiften. Myn- digheten bör vidare ha rätt att själv verkstäl- la eller föranstalta om utredningar om tänk- bara projekt och på basis av dessa kartlägga eventuella fördelar av samgående eller andra åtgärder.

I valet mellan olika projekt skall den bi- dragsbeviljande myndigheten eftersträva att välja sådana som dels främjar sysselsätt- ningen i en stabil och lönsam verksamhet, dels skulle ha svårigheter att komma till stånd på annat sätt. Bidragsmöjligheten bör alltså stå öppen även för sådana företag som har goda resurser och därmed goda möjligheter att åstadkomma en kraftfull satsning för egen del. Det är endast i valet mellan två även från uppföljningssynpunkt likvärdiga projekt som förtur kan ges åt företag med mera knappa resurser, och be-

viljandet av bidrag får under inga omstän- digheter användas för att förhindra nedlägg- ning av företag som saknar utsikter att upp- nå en lönsam verksamhet.

Utredningen föreslår vidare att omställ- ningsprojekt skall kunna stödjas genom statliga kreditgarantier på samma sätt som i proposition 1970: 41 angivits för att främja exportprojekt. Garantierna skall kunna be- viljas för att täcka hela omställningskostna- den exklusive den bidragsfinansierade delen, men i regel torde en delfinansiering vara lämpligast. Beviljandet av kreditgaranti bör normalt förutsätta att en tillfredsställande undersökning görs av förutsättningarna, tex med hjälp av den ovan föreslagna bidrags- möjligheten. Normalt torde en grundlig fö- retagsanalys vara nödvändig.

Administrationen av bidrags— och garanti- verksamheten bör liksom i fråga om export- programmet ligga hos Kommerskollegium. Samordning bör ske med exportprogram- met vilket löper to m budgetåret 1973/ 74. Det torde vara lämpligt att programmet för undersökningsbidrag dels löper under sam- ma period, dels administrativt hopkopplas med exportprogrammet. Hopkopplingen sker lämpligen genom att Kommerskolle- giums resurser för TEKO-programmet för- stärks och genom att verkets kontakter med expertis av olika slag, tex inom Investerings- banken, finner lämpliga former.

Som grund för beräkning av kostnadsra- men använder utredningen dels de ovan nämnda uppgifterna om olika undersök- ningskostnader, dels exportprogrammets kostnadsram. I det senare fallet är det emel- lertid lämpligt att utgå från vissa reduktio- ner som motiveras av att anslaget för per- manenta konsulenter utgår och att export- programmet redan täcker en del av det om- råde som ett generellt omställningsprogram täcker.

I enlighet med detta föreslår TEKO-ut— redningen en ram för statliga lånegarantier till textil- och konfektionsindustrierna på 7,5 mkr för budgetåret 1971/72. Ramen bör därefter årligen under två budgetår höjas med detta belopp. Den övre gränsen för summan av utestående garantiutfästelser

blir sålunda under budgetåret 1973/74 22,5 mkr (mot 30 mkr för exportprogrammet som började ett år tidigare). Summan av utestående garantiutfästelser kommer där- efter successivt att nedgå. En alternativ kon- struktion är att låta de föreslagna kreditga— rantierna administreras enligt bestämmelser- na om statligt kreditstöd till hemslöjd, hant— verk och småindustri (Svensk författnings- samling 1968 nr 354). Dessa bestämmelser får nämligen tillämpas på »annan industriell verksamhet» (& 1) om särskilda skäl före- ligger. Om denna linje väljs, föreslår TEKO- utredningen att den garantiram som står till förfogande för den verksamhet som skall drivas enligt de angivna bestämmelser- na — och som för övrigt även den admi- nistreras av Kommerskollegium — vidgas med de ovan angivna beloppen.

För direkta bidrag föreslår utredningen att 10,5 mkr anslås under en treårsperiod (mot 17,2 mkr för exportprogrammet som startar ett år tidigare och inkluderar konsu- lenttjänster). För budgetåret 1971/72 blir medelsbehovet 3,5 mkr. Härtill kommer kostnaderna för administrationen. För ex- portprogrammet uppgår den till 200 000 kr per år. Eftersom utredningen anser en om- fattande samordning mellan de båda pro— grammen vara administrativt möjlig och lämplig, föreslås 150 000 kr per år för det nya programmet, dvs 450000 kr för hela treårsperioden.

Det här föreslagna låne- och bidragssyste- met avses vara en tidsbegränsad åtgärd för att åstadkomma en ökning av omställnings— takten under de närmaste åren. Systemet får alltså inte på något sätt uppfattas eller an- vändas som en ersättning eller avlastning för redan verksamma kreditinstitutioner inklu- sive Investeringsbanken. Tvärtom bör syste- met underlätta framtagningen av betydligt fler projekt än vad som för närvarande når kreditinstitutionerna. Systemet har emeller- tid ett särskilt värde när hårda kreditrestrik- tioner råder som i nuvarande läge. Konfek- tionsindustrin har ett så stort kapital bundet i lager och krediter till avnämare att den drabbas synnerligen hårt av kreditrestrik- tioner.

11.4 Övriga åtgärder

1 1.4.1 Importbegränsning

Importen har ofta framställts som den pri- mära orsaken till de svenska TEKO-indu- striernas svårigheter och krympning. Im- porten är ovedersägligen en primär orsak i den meningen att TEKO-industrierna san— nolikt skulle ha en genomsnittligt högre lön- samhet och fler anställda idag om Sverige inte fört en fullt så liberal handelspolitik.

Det är å andra sidan fel att uppfatta im- porten som en under alla omständigheter utslagsgivande faktor. I tidigare kapitel har vi kunnat notera att relativt lönsam svensk produktion ökat i tillväxt på vissa förbruk- ningsområden trots höga importandelar på dessa områden. Vi har också kunnat notera att svensk produktion stagnerat och haft sämre lönsamhet på andra förbrukningsom- råden där importandelarna ännu är låga. Beträffande flera varugrupper har vi kun— nat notera att den ökande importandelen medfört en ökande specialisering på högre prisklasser hos den svenska industrin och varit parallell med en ökande svensk export i dessa prisklasser.

Sådana observationer kan användas som argument för att tillämpa den allmänna svenska närings- och handelspolitiken även på TEKO-området. Den allmänt acceptera— de linjen sedan andra världskriget har också varit att betrakta den ökande TEKO-im- porten som ett naturligt led i det svenska näringslivets internationalisering, en process som inkluderar ökande svensk export av olika varor — även TEKO-varor. Å andra sidan har närings— och handelspolitiken ald- rig avsetts att gälla undantagslöst, och de svårigheter som möter TEKO-industrierna är fullt tillräckliga för att motivera övervä- ganden om ökade importrestriktioner bör tillgripas. Vi börjar dessa överväganden med en kort genomgång av vilka restriktioner som nu gäller.

TEKO-produktionen har ett generellt tull- skydd som i många fall är högre än tull— skyddet för övrig industriell produktion. Vid tullförhandlingarna i den sk Kennedy-ron-

den togs betydande hänsyn till TEKO-in- dustriernas svårigheter.

Det generella skyddet genom tullar har emellertid fått sin utformning främst med hänsyn till konkurrensen från med Sverige industriellt likställda länder. I någon större utsträckning har därvid hänsyn icke kunnat tagas till den speciella konkurrensen från statshandelsländerna i öst. I bilaterala avtal med flertalet av länderna i Öst-Europa har därför införts ett kompletterande gräns- skydd i form av vissa kvantitativa import- begränsningar. En liknande politik har un- der de senaste åren tillämpats mot den kon- kurrens till mycket låga priser som vuxit fram, ibland mycket snabbt, från främst ett antal östasiatiska länder. Beroende på skil- da faktorer, bla handelspolitiska hänsyn, har denna politik icke kunnat utformas så konsekvent som motiven för densamma skulle påfordrat.

Allt talar för ett fortsatt starkt import- tryck. Verkan av detsamma bestäms icke enbart av exportländernas ansträngningar och vår egen politik utan även av andra be- tydande avsättningsländers importpolitik. TEKO-industrierna får arbeta inom en världsmarknad som är långt ifrån liberalise- rad och vars utveckling är svårbedömd som följd av de olika ländernas skiftande intres— sen och handelspolitiska attityder.

En snar liberalisering av världsmarkna- den för textil är inte sannolik. Lösningar på betydelsefulla delproblem på en multi- lateral basis kan dock icke betraktas som helt utsiktslösa. Det nyligen förlängda in- ternationella långtidsavtalet för bomullsva- ror är ett exempel på detta. Strävandena mot omfattande preferenssystem till förmån för u-ländernas export kan ge nya perspek- tiv på den internationella konkurrensen. De aktuella planerna på en utvidgning av den ekonomiska integrationen i Europa ställer också TEKO-industrierna inför en föränd- rad situation. Konkurrensen kommer att yt- terligare skärpas. Samtidigt kommer på en expansiv stormarknad nya möjligheter att erbjudas för den exportinriktade kvalitets- produktionen.

Utformningen av den svenska importpoli-

tiken måste självfallet ske under beaktande också av de internationella perspektiven. En generell importbegränsning som även skulle innebära en omprövning av skyddet mot länder med i huvudsak lika industriell konkurrenssituation och handelspolitik som vår egen framstår icke som en framkomlig väg. En dylik politik skulle stå i strid med väsentliga åtaganden som vi gjort internatio- nellt. Den skulle inte heller stå i överens- stämmelse med riktlinjerna för vår handels- och näringspolitik.

Läget kan snabbt förändras och ytterliga- re förvärras om långtgående regleringar in- troduceras av andra industriländer. I en sådan situation skulle de svenska TEKO- industrierna kunna drabbas hårt dels direkt genom ett avbräck i en lovande exportut- veckling, dels indirekt genom att produ- centländernas export i ökad utsträckning skulle kanaliseras till den svenska markna- den. Inför en sådan utveckling kan den svenska politiken icke stå opåverkad.

Samtidigt görs emellertid internationellt energiska ansträngningar för att på olika sätt möta dessa protektionistiska strävanden. Det är vanskligt att bedöma vad som kom- mer att överväga bland dessa motstridiga tendenser, i synnerhet som andra betydelse- fulla förändringar kan inträffa, tex genom de inledda EEC-förhandlingarna. Det är inte uteslutet att förnyade ansträngningar kommer att göras för att på multilateral basis finna lösningar på de internationella marknadsproblemen på textilområdet, vilka kan motverka snedvridningar i konkurren- sen. Enligt TEKO-utredningens mening bör man från svensk sida aktivt stödja sådana ansträngningar.

Så länge exceptionella konkurrensförhål- landen råder i fråga om import från exem- pelvis statshandelsländer och vissa ostasia- tiska länder, anser TEKO-utredningen det realistiskt att räkna med att nuvarande be— gränsningspolitik i väsentliga stycken måste bestå tills vidare under en övergångstid. Åt- gärderna bör emellertid så långt möjligt ges en systematisk utformning och en till— lämpning som medger en — där så är gör- ligt — successiv anpassning av konkurrens-

förhållandena. Det är också enligt utred- ningens mening angeläget att importutveck- lingen nära följs så att aktuellt underlag hela tiden skapas för en anpassning av re- striktionerna.

11.4.2 Skyddad beredskapsproduktion

Som framgått av utredningens delrapport 1969 har den svenska självförsörjningsgra- den på TEKO—området successivt minskat. Den ligger nu i många fall på en sådan nivå att åtgärder måste vidtas för att säkerställa försörjningen vid krig eller avspärrning.

Beredskapsbehoven analyseras av Över- styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), och på grundval av denna analys upprättas för- sörjningsplaner för olika varuområden. För- sörjningsplanerna anger minimibehov för olika ändamål liksom principerna för hur behoven skall täckas, dvs främst lagrings- och produktionsprogram. TEKO-utredning- en behandlade dessa frågor i sin delrapport 1969.

Enligt försörjningsplanen för TEKO-va— ror finns det viktiga varugrupper inom TEKO-området för vilka den svenska pro- duktionen faller långt under det minimum som ÖEF fastställt för den svenska för- sörjningen i krig. Allteftersom internationa- liseringen av det svenska näringslivet fort- sätter, uppstår detta läge i fråga om allt fler varugrupper. Andra länder med jämför- bar ekonomisk utvecklingsnivå och indu- striell konkurrenssituation befinner sig i samma läge. I själva verket har frågan be- handlats i internationella förhandlingar, tex inom EFTA, och enighet har då rått om att beredskapsskälen skall få motivera en skyddad eller subventionerad produktion endast i sällsynta undantagsfall då inte and- ra utvägar står öppna.

Under vintern 1969—70 ägde förhand— lingar rum mellan å ena sidan de stora till- verkarna av yllebeklädnadsväv, å andra si- dan ÖEF och regeringen. Företagen medde- lade att de inte utan åtgärder i någon form från samhällets sida kunde fortsätta sin pro- duktion i tidigare omfattning. ÖEF medde-

lade att en nedläggning av deras produktion skulle medföra att den svenska försörjning- en med dessa varor under krig inte skulle kunna tillgodoses genom egen produktion och att alternativet var en ökad lagring av vävnader.

Regeringens beslut blev att ett specialar- rangemang genomfördes för att trygga fort- satt produktion av en liten del av den to- tala nedläggningshotade produktionen. Re- geringen följde därmed hittillsvarande praxis som innebär ett ytterst restriktivt utnytt- jande av beredskapsargument för att upp- rätthålla produktionskapacitet. Detta sker endast i undantagsfall då det gäller snävt avgränsade material som bedöms vara av strategisk betydelse. I detta fall fanns ännu en möjlighet att i viss utsträckning tillgodo- se behovet genom substituerbara produk- ter från trikåindustrin.

Med ökande internationalisering av han- deln och ökande ekonomisk integration blir emellertid beredskapsproblemen allt besvär- ligare att lösa inte bara på TEKO-området utan även på andra varuområden. Enligt den hittillsvarande näringspolitiken kan upp- rätthållande av produktionskapacitet genom stöd— eller skyddsåtgärder komma i fråga endast i de nämnda undantagsfallen. En an- nan linje skulle dessutom kunna få han- delspolitiska återverkningar i form av re— striktioner eller stödåtgärder i andra län- der.

Allt fler varor måste emellertid komma att falla inom den kategori som inte kom- mer att finnas att tillgå under en avspärr- ning med mindre åtgärder vidtas för be- redskapslagring eller beredskapsproduktion. Såvitt TEKO-utredningen kan förstå, måste detta problem lösas från fall till fall genom att ÖEF preciserar behoven och framställer förslag till åtgärd. Utredningen anser sig inte ha möjlighet att föreslå något utöver detta.

11.4.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den kraftiga minskning som skett av anta- let anställda inom TEKO-industrierna har inte kunnat genomföras utan att i många fall medföra allvarliga omställningsproblem

för den berörda arbetskraften. Visserligen kan arbetslösheten mot bakgrund av proble- mens storlek sägas ha varit av begränsad omfattning men trots den aktiva arbets- marknadspolitik som bedrivits för att un- derlätta omställningarna för de enskilda in- dividerna har arbetslösheten inom TEKO- facken tenderat att öka.

Under 1969 uppgick arbetslösheten i års- medeltal för medlemmarna i beklädnadsar- betarnas erkända arbetslöshetskassa till 2,1 procent och för medlemmarna i textilarbe- tarnas kassa till 2,6 procent. I absoluta tal motsvarade dessa tal ett årsmedeltal av 1300 arbetslösa. Utvecklingen under 1970 har kännetecknats av ytterligare någon ök- ning av arbetslösheten. Även om talen mot bakgrunden av de stora strukturförändringar som skett inom TEKO-industrin de senaste åren fortfarande kan sägas vara små, är de dock enligt TEKO-utredningens mening av sådan storlek att de kräver särskild upp- märksamhet. Arbetslöshetsprocenten inom TEKO-facken ligger klart högre än för öv- riga industriarbetare. Främst är det den äldre arbetskraften och kvinnorna som drabbats.

Kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insat- ser kommer även framdeles att krävas för att lösa de omställningsproblem som kom- mer att möta inom TEKO-industrin. Även om det som nämnts finns skäl för att under 1970-talet anta en i absoluta tal något sva- gare sysselsättningsminskning än under 1960-talet, kan omställningsproblemen för arbetskraften ändock tänkas bli större än tidigare. I ökad utsträckning torde ned— läggningama och driftsinskränkningarna in- träffa på orter där möjligheterna att finna annan sysselsättning för arbetskraften inom samma yrkesområde är begränsade eller helt saknas. Det innebär att den berörda personalen i de flesta fall måste räkna med omflyttning och/eller omskolning för att finna annan lämplig sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden —— om dessa alter- nativ överhuvudtaget kan förverkligas och inte resultatet blir en påtvungen minskning av kvinnornas yrkesverksamhet. Stora krav kommer alltså att ställas på den arbetsför-

medlande och yrkesvägledande verksamhe— ten inte minst i personellt hänseende för att tillfredsställande lösningar på omställnings- problemen skall kunna åstadkommas.

Strävan i dessa åtgärder måste vara att bereda den friställda arbetskraften annan lämplig sysselsättning på den öppna arbets— marknaden. Man måste dock räkna med att det vid driftsnedläggningar och driftsin- skränkningar kommer att finnas grupper, vanligen äldre och oftast kvinnor, för vilka det inte är realistiskt räkna med en sådan omplacering på den öppna arbetsmarknaden som innebär byte av yrke och/eller av bo- stadsort.

Utredningen finner det betydelsefullt att åtgärder kan sättas in för att bereda också denna arbetskraft, med kanske mångårig yr- kesverksamhet inom TEKO-industrierna, fortsatt sysselsättning i former som så långt möjligt motsvarar deras yrkesförutsättningar och önskemål. I viss utsträckning har detta skett genom att arbetsmarknadsverket an- ordnat s k industriella beredskapsarbeten bla med sömnadsproduktion. Denna form av särskilt anordnade arbeten bör enligt ut- redningens mening kunna ytterligare ut- vecklas. Även andra former än de nuva- rande kan tänkas. Förslag har tidigare fram— förts om anordnande av sådana arbeten också i enskilda företags regi. Möjligen kan man också i vissa fall tänka sig former av hemarbete.

Enligt utredningens mening är det bety- delsefullt att ett nära samarbete kommer till stånd mellan TEKO-industrierna och ar- betsmarknadsverket i syfte att finna från sociala men samtidigt också från ekonomis- ka synpunkter så tillfredsställande lösningar som möjligt av här berörda frågor. Utred- ningen vill därför föreslå att till arbetsmark- nadsstyrelsen knyts en delegation eller kon- taktgrupp med företrädare för branschorga- nisationerna och parterna på arbetsmarkna- den inom TEKO-industrierna med uppgift att biträda styrelsen i frågor som rör om— ställningar inom TEKO—industrierna.

11.4.4 Regionpolitiska åtgärder

Som redovisats i det föregående har utveck-

lingen inom TEKO-industrin kännetecknats av att industrin i allt högre grad koncentre- rats till Borås-regionen. Mycket talar för att denna koncentration inneburit påtagliga företagsekonomiska fördelar. Även från ar- betsmarknadssynpunkter har emellertid fö— rekomsten av en stor och differentierad TEKO-industri i Borås-regionen varit be- tydelsefull. Omställningen för arbetskraften har underlättats vid företagsnedläggningar och driftsinskränkningar genom att möjlig- heter funnits att på orten eller inom pend- lingsavstånd finna andra arbetstillfällen inom samma yrkesområde. Man finner ock- så att trots de betydande omställningar som skett också i Borås-regionen detta område svarar för en väsentligt mindre andel av ar- betslösheten bland TEKO-industriarbetare än vad som motsvarar dess andel av TEKO- industrin. Nedläggningar av mindre lön- samma produktionsenheter synes i stort sett ha uppvägts av expansionen inom andra de- lar av TEKO-produktionen. Detta har som nämnts medfört att sysselsättningen totalt kunnat upprätthållas i Borås-regionen trots den kraftiga sysselsättningsminskningen inom industrin som helhet.

Denna utveckling har främjats delvis ge- nom utformningen av det lokaliseringspoli- tiska stöd som vid olika tillfällen utgått inom Borås—regionen. Företag har tex fått tillstånd att utnyttja sina investeringsfonder i lokaliseringspolitiskt syfte. Vidare har sär- skilt lokaliseringsstöd i form av lån och bidrag lämnats. Till helt övervägande del har dessa stödåtgärder kommit TEKO-in- dustrierna till godo.

Utredningen har i det föregående kalky- lerat med att sysselsättningen inom TEKO— industrin under 1970-talet om man ser till landet som helhet kommer att nedgå till omkring 50000. Enligt utredningens me- ning bör det inte vara orimligt att för Borås- regionen uppställa som mål att i stort sett det nuvarande antalet TEKO-sysselsatta, dvs ca 25 000, skall bibehållas. Det skulle inne—- bära att detta område vid 1970-talets slut hade omkring hälften av TEKO-industrier- nas anställda mot för närvarande sannolikt något över 35 procent.

Utredningen är emellertid medveten om att den nuvarande relativt ensidiga och föga tillväxtbetonade sammansättningen av nä- ringslivet inom Borås-regionen också inne- bär nackdelar. Särskilt har påpekats åter- verkningarna på yrkesstrukturen och där- igenom också den sociala strukturen. Även om ensidigheten i yrkesstrukturen inte får överbetonas — den torde innebära att för närvarande i runt tal omkring en fjärdedel av de yrkesverksamma i Borås-regionen är TEKO-anställda industriarbetare — måste det enligt utredningens mening också vara en viktig regionpolitisk målsättning att söka åstadkomma en mera differentierad närings- och yrkesstruktur i Borås-regionen. En så- dan bör kunna bidra till en mera stabilise- rad arbetsmarknad med större motstånds- kraft mot återverkningarna av uppkomman- de svårigheter inom TEKO-industrierna. En viss nylokalisering av annan tillverknings- industri till Borås-regionen har också skett genom de lokaliseringspolitiska stödåtgärder som satts in.

Den starkt expansiva Göteborgs-regio— nens huvudort ligger endast 70 km från Borås. Det måste från båda regionernas synpunkt vara en fördel om Göteborgs- industrierna kan utnyttja uppkommande ar- betskraftsreserver i Borås-regionen. Från TEKO-utredningens synpunkt framstår där- för ett långtgående och effektivt pro— gram för lokalisering av tillväxtindustrier till Borås-regionen som nödvändigt.

Utredningen anser därför att ett lokalise- ringsprogram snabbt bör utarbetas för de båda regionerna med syfte att till Borås-re- gionen överflytta delar av Göteborgs—regio- nens expansion samt delar av den statliga förvaltning som skall decentraliseras. Pro- grammet bör omfatta åtgärder för att bygga ut sådana servicefunktioner på utbildnings- området, på det kommersiella området och i fråga om konsultativa tjänster som kan vän— tas skapa komparativa fördelar för industri i Borås—regionen. Bland frågor som bör be— handlas i ett sådant program är vidare en prioritering av vägbyggandet mellan Göte— borg, Borås och Mark. Detta ger en natur- lig uppföljning av de fördelar för industrin i

Borås-regionen som skapas av den nya stor- flygplatsen i Härryda.

Ett omlokaliseringsprogram av denna ka- raktär berör inte bara två länsstyrelser och näringslivet i två regioner. Frågorna som måste behandlas faller dessutom under flera verk och departement. Det är därför vik- tigt att en god samordning och en central ledning kommer till stånd för programmet.

||'||||' .Wf'ii' .'|..- _ . pgg-unt" .i'ir .'i 'l-'" .” " '-|j|||__ ||- |d _|| |,| , :'.| ".K || ||._| ... ..'..1| ||| .

' !.; 'in'. |_||.. ' '|"'.'.- __h.'|.ll"| ”' -| i"|5||l|:l|'"- -1| ;_|.)'t'|i '|'. ' .i| ..||.|",|,"x

IIJI'

. | | _ ' —||._| | |||_|||'l.(—| ";!" .. '...)

.Zl ||..'|'|||. —| ||||_.| |||,Ä_|i|'||| |_|.|-|||?- _ "|'|..| ..||| |' _

|l .1-.| "|"|*F| i'm |... .'_f.'i| ""..'v|'||'

| || |||."4'

|.

=.__' I.. |— . ' | _|: > ' |_|.| f—lb” - " ' ri' " *.L|.. i"" '.'I ' | . . . . ,- l . — - | '11'__... I'; ; .._ * ' f.. . '

: 'i'—|| lrF'F'N

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

co ora—map. pung..

. Samordnad utbyggnadsplanerlng inom Nordel. . Uddannelses- og forskningsanorgsmål. . Provelasladelse. La coopération internordique en matiéres écono- miques et culturelles. Nordisk gränsregion miljövård och Urbanisering. . Konsumentundervisning i skolan. . Merking av brann- og helsefarlige stoffer. . Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—21 april 1 970. . lnnstilling om harmonisering av skoleordningena lde nordiske land.

___, _ du- __ -._.

x

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

.iuetltiedepertem'entet

Grundlagberedningen. 1. RIkadegegruopeme - Regerl - bildningen. [16] 2. Ersättare för rikedogeledemöterne. m] 3. Alimenna vel våren ? [27] Svenek Fit-leg. 1 _

Militire nerf oc dieciplinmedel. [31] Poiieen | nmhilletv 32] Hamföreiining. [35 : Revision w vettenlagen. [40] Gruvrånslig epeclalla'getiftning. [45] Skydd mot avlyssning. 471 Svenak förimningeeeml ng. [48]

Fönveredepertementet Vlrnpllktatlinatgöringene'civila marit/åra. [12]

' Foreknlngtör försvareeektom. [54

Socieldepertementat

Livernedelretedgokommittén. 1'. N ilyernedelaatedge hyn. Del i. Fönieg och motiv. [612 y hvemedeiaatadg'a m.m. Del. II. Bitegor. [7] ' _ Folktendvlrdene utbyggende ochreglering. [11] Yrkeskadrfönåkringene finanaierrng. [49] Ersättning vid vis-e ejukvårdende ltg rder och |]ukreeor.[66] Nåråmtikamisebruk hoe imkrivnlngeekyidi'ga 1968/1969.

Kommunlkatlonedeparte'mentet Snöekotem — fordonet och föraren. ib]

Körkort och korkomregietrering. [26

. nanedepartemente't Upp ndling av byggnaden Del 2. Admini-trationen. [18] Unda ' er [23] Aepiretioner. möjligheter och akattemorel. [26] THnngöringabetyg. [28 Decentralieering ev etatl g verksamhet. [29] Stordriftefördeler inom induwiproduktionen. [30] Kiiometerbaekettning. [36] Översyn av vieee punktekatter. [37] Förtrolig företagsintomiation och börshandel. [38]

Utbildningadepertementet

Om om och kyrka. [2] Yrkeeutbild'llngeberedningen. 1. Reformerad llreruthildk

nlng. [4] ?. Yrkeetekniak högekoieutbildnlng e] 3. Vien me icmak och farmaceutisk yrkesutbildning. [ 0 .4-Ym

utbildning och arbetsliv. [5.8]

Fr'le limmedolQCPO]

Kompeteneutr ningzn V. Behörighet- Meritvärdering - Stu- dieoo _ Specie nderaok' ningar av kompetenetregor. 2 i V :1 Vågar till högre utbildning. Behörighet och urval. 21 Vi ;2 Viger till högre utbildning. Organisation och in- mforrnatron [55] Pedagogisk utbildning och forekning. [22]

3. Regional Sexuelkunekapen pa grundskolan: låg"— och meilen stadier. [39] _ Språkundereökning blend finländske barn och ungdomar» Sverige. [44]

Jordbrukedepert'ementet

Stadigt nöd till tiekehenmer. &] _ Dietriktaveterlniremae tiinetg ringetörhållenden. m.m.[

|

Hendeledepartementet

Retioneil beneinhendel. [24] Om lotterier. [52]

lnrikeedepartementet ' . . Expertgruppen för r ionll utrednl everka'emhet (ERI-i 1.- Balanserad regiona utveckli . [3 2. Urbenieeri '- Sverige. Biluedei | till_ Balancerm | r ional utvecklings. .;141

onomlek utveckling. ilegedel ll tiil en ional utveckling. [15] '

eered . ,Medel for styrning, av byggnadeverkaamheten. [33]

Sveneka folken inkomner. _[34]

Ungdom —- Boetad. [43]

Den äldre arbetskraften inom byggnadelndustrln'. [46]

Clvlldepartem'entet' Bama utemiljö. [1]

Induetrldepertem'ente't a5||i|g||igee energiföreörlning. Energipolidk och organ leetion.

Samerbeteutradningen. 1. Företag och Samhälle. Del 1'. Forslag med motiv tamt bilagor. [41] 2. Företeg och Samhälle. Del 2. Hearinge med företrädare för a_amhillsorgan, företag, lontegerorganieationer, poll- tleka panier rn. ti. [42] Melianavenek gruvindustri. [51] TEKO-utrednin en. 1. TEKO-industriema inför 7.0-talet. Del I. Analys, utaeteer, förelag. [59]

Anm. Siffrorna, inom klammer betecknar utredningemee nummer i den kronologiska förteckningen. !( L Beckmans Tryckerier AB 1870 ALLF 112 2007