SOU 1971:13
Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 : huvudrapport
1. Utbildning och forskning
Promemoria utarbetad inom utbildningsdepartementet
1.1 Inledning
Under denna rubrik behandlas skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen, vuxenutbildningen samt lärarutbildningen i den mån dessa områden tillhör utbildnings- departementets verksamhetsområde. Den övervägande delen av denna utbildning be- drivs i statlig eller kommunal regi.
Uppgifterna avser i första hand perioden fram till 1975. Då önskemål framförts att även en längre tidsperiod skulle belysas på något område ingår ett avsnitt om gymna- sial och eftergymnasial utbildning i ett läng- re tidsperspektiv.
Framställningen bygger i fråga om de statliga utgifterna på de långtidsbudgetrap- porter som myndigheterna hösten 1969 läm- nat i samband med anslagsframställningen för 1970/71. I vissa fall har dessa reviderats under februari 1970. Hänsyn har ej tagits till anslagsframställningarna för 1971/ 72. Materialet har sammanställts inom utbild- ningsdepartementet.
Uppgifterna om primärkommunernas pla- nering har insamlats centralt med hjälp av enkätundersökningen KELP 69 (Kommunal ekonomisk långtidsplanering) till ca 500 kommuner. Rörande landstingskommunal verksamhet har material sammanställts av Svenska landstingsförbundet.
1.2 Befolkning
Befolkningsutvecklingen är av grundläggan— de betydelse för utbildningsväsendets kvan— titativa utveckling. Det kvantitativa sam- bandet mellan utbildningsväsendet och be- folkningsutvecklingen kan sägas ha blivit både starkare och svagare under det senas- te decenniet. För ett starkare samband talar dels den förlängda skolplikten, dels att den helt övervägande delen av en årskull fort- sätter i gymnasieskolan efter fullgjord skol- plikt. För ett minskat samband talar de vid- gade utbildningsmöjlighetema för vuxna som kan sägas innebära att det potentiella antalet elever ökat dramatiskt. Det är dock knappast meningsfullt att relatera antalet vuxenstuderande till motsvarande årskullar.
Befolkningsutvecklingen under 60-talet har på många sätt varit svår att förutse. Antalet födda ökade starkt 1963 och 1964. Efter en stagnation vid mitten av 60-talet minskade sedan vid slutet av 60-ta1et an- talet födda avsevärt.
Antalet födda åren 1960—1969 (i 1000- tal) framgår av nedanstående tablå:
1960 1961 1962 1963 1964 102 105 107 113 123 1965 1966 1967 1968 1969 123 123 121 113 107
Tabell 1.2: 1. Antal personer i åldern 5—24 år vid slutet av åren 1955—1985
1 OOO-tal vid slutet av åren
Ålder 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 5— 6 212 209 206 246 221 235 232 7— 9 383 324 318 327 361 350 353 10—12 396 355 319 314 363 338 355 13—15 309 385 330 322 318 373 349 (7—15) (1 088) (1 064) (967) (963) (1 042) (1 061) (1057) 16—18 282 364 373 327 322 351 351 19—24 516 565 748 763 682 670 737
Källa: För åren 1955—1965: SCB:s befolkningsstatistik. För åren 1970—1985 har använts Befolkningsprojektion för riket 1970—2000. Statistiska Meddelanden Be 1970: 2. Nettoimmigration: 20 000.
Orsakerna till denna utveckling är inte helt klarlagda. Den fortsatta utvecklingen är också osäker. Invandringen har för flera år under 60—talet varit stor, framför allt gäl— ler detta 1969. Även på denna punkt är an- taganden om den fortsatta utvecklingen självfallet vanskliga.
I tabell 1.2: 1 redovisas antalet personer i de för ungdomsutbildningen relevanta års- kullarna vid slutet av åren 1955—1985.
Beräkningarna får betraktas som relativt säkra t.o.m. 1975. För perioden därefter är talen för grupperna 5—12 år mycket osäkra, då dessa grupper till stor del kom- mer att bestå av ännu ej födda barn. För närvarande är det mycket svårt att förutse hur födelsetalen kommer att utveckla sig de närmaste åren.
Projektionen utgår från en konstant frukt- samhet under hela prognosperioden. Frukt- samheten antas vara lägre än 1967 men nå- got högre än 1969.
Det totala antalet födda 1970 blir enligt dessa beräkningar ca 112 000. Antalet föd- da 1969 var dock betydligt lägre (107 000). Om man antar att antalet födda ligger kvar på 1969 års nivå — eller fortsätter att sjun- ka — får detta konsekvenser för grundsko- lans lågstadium under slutet av 70-talet. Mellanstadiets elevantal påverkas under 80- talet.
En jämförelse mellan statistiska centralby- råns prognoser 1968 och 1970 (Be 1968: 3, Be 1970: 2) visar stora differenser vad gäl- ler antalet födda under 70-talet. I 1970 års
prognos är antalet födda ca 15 000—20 000 lägre varje år under hela 70—talet jämfört med 1968 års prognos.
För ungdomsutbildningen får den i ta- bellen ovan redovisade befolkningsutveck- lingen till följd helt olika utvecklingsmönster för de olika perioderna. Under 60-talet minskade antalet personer i »grundskole- åldern» (7—15) snabbt för att sedan stagnera på låg nivå. »Gymnasieåldrama» (16—18) låg på hög nivå under första hälften av 60-talet för att under senare hälften av år- tiondet minska något. Antalet perSOner i åldern (19—24) motsvarande eftergymnasial utbildning ökade under hela 60-talet och då mycket snabbt under första hälften av år- tiondet. Utvecklingen under 70-talet visar ett helt annat mönster. Antalet personer i grundskoleålder ökar under hela 70-ta— let och särskilt snabbt under första hälf- ten av årtiondet. Antalet personer i »gym- nasieskole9-ålder ligger i stort stilla under första hälften av årtiondet för att öka mot slutet av 70-talet. Antalet personer i »efter- gymnasial ålder» sjunker under hela 70- talet. Om utvecklingen i fråga om antalet födda avviker från centralbyråns antagan- den, påverkar detta enbart »grundskoleåld- rama».
Hur påverkar då denna befolkningsm- veckling utbildningsväsendets kvantitativa utveckling? Grundskolans elevantal bestäms praktiskt taget helt och hållet av antalet personer i respektive åldersgrupp. Gymna- sieskolans utveckling i fråga om totala an-
talet elever påverkas självfallet även av and- ra faktorer än befolkningsutveckling. A and- ra sidan innebär det förhållandet att den helt övervägande delen av en årskull nu söker sig till gymnasieskolan att befolk- ningsutvecklingen betyder mer än tidigare även på denna nivå. Att däremot dra slut- satser om den eftergymnasiala utbildningens utveckling med ledning av enbart befolk- ningsutvecklingen är vanskligare.
1.3 Skolväsendet och Iärarutbildningen
1.3.1 Utvecklingen 1960—1969
Under 60-talet infördes grundskolan och därmed 9-årig skolplikt i hela landet. Sam- tidigt expanderade de frivilliga skolformer- na utomordentligt kraftigt. Ett enhetligt synsätt på dessa skolformer — gymnasium, fackskola och yrkesskola — växte fram och 1968 beslutade riksdagen att sammanföra dem till en skolform — gymnasieskolan. 1950 års principbeslut om nioårig skol- plikt fastlades definitivt genom 1962 års riksdagsbeslut om grundskolan. Detta beslut innebär bl. a. successivt införande av ett högstadium, som var tillvalsgrupperat i års- kurserna 7—8 och linjedelat i den avslutan- de nionde årskursen, samt avveckling av realskola och flickskola. Grundskolan om— fattade läsåret 1969/ 70 ca 935 000 elever. Av 16-åringarna gick vid denna tidpunkt ca 85 % i nionde årskursen. Fullt utbyggd t.o.m. årskurs 9 kommer grundskolan att vara i alla kommuner läsåret 1972/ 73. Redan i samband med 1962 års riksdags- beslut om grundskolan höjdes från flera håll röster för en fortsatt utveckling inom grundskolan mot ett mera sammanhållet högstadium. Ungdomens studieval kom i hög grad att riktas mot teoretiska ämnen och linjer och avvek från de beräkningar om elevernas fördelning på olika studievägar som låg till grund för 1962 års riksdagsbe— slut. På grundval av förslag från SÖ beslöt riksdagen 1968 om en revidering av grund- skolans läroplan, något som i första hand berörde högstadiet. Genom beslutet skapa- des en i allt väsentligt gemensam studiegång
för alla barn och ungdomar under den obli- gatoriska skoltiden. Linjedelningen slopades liksom den yrkesförberedande undervis- ningen. Lågstadiet och mellanstadiet berör- des i mindre omfattning av beslutet, som trädde ikraft den 1 juli 1970.
Efterfrågan på fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolan har stigit utom- ordentligt starkt under 60-talet, från ca 40 % till i runt tal 90 % av årskullen 16- åringar. Samtidigt har också andelen av- visade minskat. Genomförandet av grund- skolan har medfört en stegring av efterfrå- gan på utbildning, vilket är naturligt, efter- som den medfört att ytterligare stora elev- grupper nått behörighet för fortsatta studier. Den snabba ökningen och lokaliseringen av den gymnasiala utbildningen till nya orter har också haft stor betydelse. Den studieso- ciala reformen 1964 innebar en väsentlig utvidgning av det studiesociala stödet på denna nivå med både generella inslag och behovsprövade inslag.
Självfallet har också förändringar i sam- hället, som inneburit ökade krav på arbets- kraften och bättre ekonomiska förhållanden för föräldrarna, samverkat med utbildnings- reformerna.
I början av 60-talet skedde en mycket snabb ökning av yrkesutbildningskapacite- ten, vilket bl. a. hängde samman med en förbättring av statsbidragen under slutet av 50-talet. Den starka ökningen av antalet elever inom gymnasiet koncentrerades fr. o. m. 1962 mot bakgrund av både arbets- marknadens behov och de sökandes önske— mål framför allt till teknisk och ekonomisk gymnasieutbildning.
Genomförandet av grundskolan krävde en organisatorisk och innehållsmässig anpass- ning även av de gymnasiala skolformerna. Självfallet fanns också andra utgångspunk- ter för en översyn. Den starka expansionen krävde en organisatorisk anpassning. Till- strömningen till högre utbildning bestäm- des till stor del av gymnasiets dimensione- ring.
1964 års riksdag beslutade dels om skol- väsendets centrala ledning, dels om utfomi— ningen av det nya gymnasiet och facksko-
lan. 1964 års riksdagsbeslut innebar infö- randet av en enhetlig syn på de tre skol- formerna gymnasium, fackskola och yrkes— skola. En enhetlig central ledning för hela skolväsendet infördes. En enhetlig ledning på lokal och regional nivå infördes redan 1958. Planeringen borde utgå från att de tre skolformerna skulle sammanföras till samma skolenheter.
1964 års riksdagsbeslut innebar att det allmänna gymnasiet, handelsgymnasiet och tekniska gymnasiet slogs samman till en skolform — det nya gymnasiet. Det nya gymnasiet byggdes upp från principen om successiv differentiering. Efter en i stora delar gemensam första årskurs gjordes i års- kurs 2 och 3 en differentiering på fem lin- jer (humanistisk, samhällsvetenskaplig, na- turvetenskaplig, teknisk och ekonomisk) och ett antal grenar och varianter. I grundskole- beslutet 1962 ingick också ett principbeslut om införande av tvåårig fackskola. I 1964 års beslut fick den sin slutliga utformning som innebar att den fick tre linjer (social, teknisk och ekonomisk) och något mindre gemensamma inslag än gymnasiet.
Mot bakgrund av elevernas efterfrågan på utbildning, arbetsmarknadens beräknade behov och effekterna på den högre utbild- ningen fattade riksdagen år 1964 också be- slut om utvecklingen av dessa skolformer för perioden fram till 1970 och angav rikt- punkter för fördelningen inom skolformer- na. Omkring 1970 skulle ca 30 % av en årskull tas in i gymnasiet och ca 20 % i fackskolan. Inom gymnasiet skulle enligt beräkningarna något mer än 20 % av ny- börjarna gå till vardera ekonomisk och tek- nisk linje. För fackskolans del beräknades närmare 2/3 gå till dessa linjer. I fråga om yrkesskolan räknade man med fortsatt ex- pansion.
Yrkesutbildningsberedningen, som tillsat- tes 1963, avlämnade sina förslag om en re— formerad yrkesutbildning 1966 och 1967. I avvaktan på det övergripande beslutet om yrkesutbildningen genomförde SÖ en täm- ligen omfattande modernisering i samband med att tidigare för varje skola och kurs »individuellt» fastställda läroplaner ersattes
av generella läroplaner. 1968 års riksdag fattade beslut om en reformering av yrkes— utbildningens innehåll. Även yrkesutbild- ningen — som i princip skall vara tvåårig — skall nu byggas upp efter principen om suc- cessiv differentiering. Genom att allmänna ämnen förs in i yrkesutbildningen kommer de olika studievägama att närmas till var- andra.
Riksdagen beslutade samtidigt att de tre skolformerna, gymnasium, fackskola och yr— kesskola skulle föras samman till en skol- form. Denna kommer att få namnet gymna— sieskolan.
Som ovan framhållits har genomförandet av skolreformerna skett successivt. Det kvantitativa utbyggnadsprogrammet har lagts fast och genomförts med beaktande av befintliga ekonomiska och personella resur- ser. För grundskolan drog skolberedningen upp riktlinjerna för den nioåriga skolans de- finitiva genomförande. För fackskolan och gymnasiet utarbetades motsvarande program av fackskoleutredningen och gymnasieutred-— ningen. Programmen fastlades av statsmak- terna och har i huvudsak följts. Yrkessko- lans expansion har i huvudsak följt elever- nas önskemål och arbetsmarknadens behov.
Antalet elever i grundskola, folkskola och avvecklingsskolor 1960/ 61 och 1969/ 70 framgår av nedanstående tablå:
Grund- Real- skola skola. försöks- Folk- flick- År skola skola skola Summa
1960/61 333 000 504 000 144 000 981000 1969/70 933 000 3 000 10 000 946 000
Anm. Elevantalet i de årskurser i avvecklings— skolorna där eleverna regelmässigt är äldre än 16 år har dragits bort. Elever i enskilda skolor ingår.
Antalet elever i gymnasium, fackskola och yrkesskola (heltidskurs) redovisas i tablån nedan:
Gymna- Fack- Yrkes- År sium skola skola Summa 1960/61 65 000 — 49 000 104 000 1969/70 106 000 34 000 85 000 225 000 Anm. Elever i enskilda skolor ingår. SOU 1971: 13
Av tablån framgår att elevantalets ökning är koncentrerad till den gymnasiala nivån. Detta sammanhänger med att årskullarna 7—15 år totalt sett minskade under 60-talet. Ökningen av elevantalet i gymnasiala skolor motsvaras av en ökning av antalet nybör- jare i förhållande till årskullen 16—åringar från något över 30 % till ca 80 %.
Med den starka expansionen av det gym- nasiala skolväsendet har det i stort varit möjligt att möta ungdomens totala efter- frågan på utbildning. I fråga om fördel- ningen på olika utbildningsvägar är det nå- got annorlunda. Gymnasiet har länge fram- stått som det mest attraktiva alternativet. De senare åren har emellertid antalet sö- kande till gymnasiet stagnerat och antalet avvisade starkt sjunkit. Enligt preliminära uppgifter har andelen avvisade behöriga sö- kande sjunkit med ca 50 % perioden 1968— 1970. Det sammanhänger förmodligen bl. a. med att fackskolan blivit mer attraktiv. ] fråga om fackskolan har andelen avvisade stigit. Även inom skolformerna har det upp- stått vissa fördelningsproblem. Inom gymna- siet och fackskolan sjönk andelen sökande till teknisk linje fr.o.m. 1967, förmodligen beroende på konjunkturavmattningen. De två senaste åren har denna andel åter stigit på gymnasiet, något som torde kunna sättas i samband med dels konjunkturuppgången, dels en intensiv information. Tillströmning— en till yrkesskolan har hela perioden ökat re- lativt snabbt.
Expansionen av skolväsendet har med- fört ökade behov av lärare. Lärarbristen var 1960 svår i fråga om nära nog alla lärarkategorier. Samtidigt erfordrades en anpassning av lärarutbildningen till skolre- formerna. Utbyggnaden av lärarutbildning- ens kapacitet har berört nära nog alla lärar- kategorier. Klasslärarutbildningens kapacitet har under 60-talet fördubblats, ämneslärar- utbildningens kapacitet har ökat än mer. En väsentlig utbyggnad har ägt rum också i fråga om »yrkes- och övningslärarutbild- ning». Den kraftiga utbyggnaden av dag— hem och lekskolor har motiverat att kapa- citeten i fråga om förskollärarutbildning femfaldigats. Det årliga intaget till lärar-
utbildning utgör närmare 10 000. Denna kraftiga utbyggnad av utbildningskapacite- ten har medfört att lärarsituationen succes- sivt förbättrats. Även om brist på vissa lä- rarkategorier ännu kvarstår, kan situationen i stort sett bedömas som gynnsam.
Ämnes— och klasslärarutbildningens upp- läggning och innehåll har reformerats till följd av riksdagens beslut år 1967. Den nya lärarutbildningen startade hösten 1968. Översyn av övriga lärarutbildningar pågår. För att de tillgängliga resurserna skall kunna utnyttjas effektivare och för att de utbild- ningspolitiska målen skall kunna nås och vi— dareutvecklas har en väsentlig utbyggnad av det pedagogiska forsknings- och utvecklings- arbetet skett.
Grundskolereformen, gymnasiets och fackskolans utbyggnad samt den starka ök— ningen av yrkesutbildningen har medfört starkt ökade driftutgifter och investeringar. Självfallet har detta också gjort rationalise- ring av olika slag nödvändig. En intensiv ra— tionaliseringsverksamhet på skolbyggnads- området har avsatt betydelsefulla resultat. Inom yrkesskolan har införandet av gene- rella läroplaner gjort en förbättrad regional planering möjlig, vilket medfört att klas- serna kunnat fyllas bättre än tidigare. Sam- manförandet av gymnasium, fackskola och yrkesskola kommer att leda till ännu effek- tivare utnyttjande av lokaler och utrustning.
Hur har då den snabba expansionen inom skolväsendet påverkat kommunernas ekono- mi? Självfallet har de kommunala netto- kostnaderna (nettokostnad : kommunernas totala kostnader för skolväsendet minskat med statsbidrag och övriga intäkter) ökat snabbt under 60-talet. De har i löpan- de priser inklusive kostnader för kulturella ändamål, som i detta sammanhang är mar— ginella, nästan fördubblats perioden 1962— 1967. En analys av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun under denna pe- riod försvåras av att statlig utbildning över- förts till kommunal huvudman dels genom att grundskolan successivt avlöst statliga realskolor, dels genom att statliga allmän- na gymnasier och tekniska gymnasier kom- munaliserats fr.o.m. budgetåret 1966/67.
Vidare har statsbidrag till bl.a. Skolskjutsar 1966/ 67 avlösts av skatteutjämningsbidrag. Detta medför att en i stort sett oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun skulle kunna redovisas som en förändrad fördelning. Det är därför svårt att dra enty— diga slutsatser om förändringar i kostnads— fördelningen under 60-talet.
Enligt den kommunala finansstatistiken och KELP 69 (se vidare avsnitten 1.3.2 samt promemoria 4 i bilaga 6) har de kom- munala nettokostnaderna ökat mycket starkt framför allt mellan åren 1967 och 1968 ock- så i fråga om gymnasiala skolor. Kostnads- fördelningen mellan stat och kommun för- sköts enligt dessa beräkningar till kommu- nens nackdel.
Orsakerna till de stigande kommunala nettokostnadema vad gäller de gymnasiala skolorna under 60-talets senaste är kan bl. a. vara följande. Under åren 1967—1970 inför- des fria läroböcker (eller penningbidrag) i ett stort antal kommuner inom ungdomsut- bildningen vid gymnasium, fackskola och i regel även vid yrkesskola. 1970 är det en- dast ca 10 % av kommunerna som har var- ken fria läroböcker eller penningbidrag i gymnasiet. Införande 1969/ 70 av årskurs 4 på gymnasiets tekniska linje samt införande av fria skolmåltider på gymnasial nivå samt ökade kostnader för pedagogisk stödperso- nal har också bidragit till ökade kommunala nettokostnader. En ökad skattefinansiering av investeringar till följd av kreditrestriktio- ner kan också ha bidragit till en snabb och tillfällig höjning av nettokostnadema. Den mycket kraftiga ökningen 1967—1968 sam- manhängde troligen också med att kommu— nerna i stor utsträckning anskaffade utrust- ning till gymnasium och fackskola innan statsbidrag för detta ändamål utbetalades.
1.3.2 Utvecklingen 1970—1975
Perioden 1970—1975 kommer för skolvä- sendets del att präglas av genomförandet av två redan beslutade reformer — den nya läroplanen för grundskolan och gymnasie- skolereformen. I övrigt förutses inga större organisatoriska reformer under denna pe-
riod. Förslag föreligger från regeringen om en översyn av läroplanen för de linjer som motsvarar nuvarande fackskola.
Dessa reformer har i sig medfört för- ändringar i skolans inre arbete. Att åstad— komma mer genomgripande förändringar i syfte att en individualisering av undervis- ningen skall komma till stånd inom ramen för ett gemensamt kunskapsinnehåll och sammanhållen organisation är ett arbete på lång sikt. De moderna läromedlen kan här komma att spela en viktig roll. Ett ökat pedagogiskt forsknings- och utvecklingsar- bete krävs därför på detta område.
Fortfarande finns skillnader i utbildnings- val mellan elever med olika social och eko- nomisk bakgrund, och valen är ofta starkt könsbundna. Dessa frågor kräver ökad upp- märksamhet. Även här ställs krav på skolans inre arbete med avseende på pedagogiska insatser för att bredda elevernas intresse- område.
Många elever får inte det utbyte av sin skolgång läroplanen syftar till. Ett grund- läggande mål för det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet är att skapa förutsättningar för en undervisning, som kan upplevas som stimulerande av alla ele- ver. Det är nödvändigt att genom bättre utnyttjande av lärar- och undervisningsre- surser möjliggöra starkare insatser för elever med särskilda problem och ge möjlighet till identifiering av elever, som kan väntas få svårigheter, så att förebyggande åtgärder kan sättas in på ett tidigt stadium. Detta kommer troligen att kräva en utbyggnad av specialundervisningen i grundskolan. Sådana extra insatser måste kunna göras inte bara för elever med fysiska eller psykiska handi- kapp utan även för barn med svårigheter orsakade av andra skäl. Skolan måste även kunna kompensera stora olikheter i erfa- renheter och färdigheter vid inträdet i sko- lan. En utredning rörande åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan och där- med sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmiljö tillsattes i maj 1970.
En effektivt fungerande studie- och yr- kesorientering i grund- och gymnasieskola har central betydelse för lösandet av samt-
liga ovan nämnda problem. Förslag om en reformering av organisationen för studie- och yrkesorientering kommer att läggas fram till 1971 års riksdag.
Antalet invandrarbarn i skolåldern ökar för närvarande snabbt, vilket kräver om- fattande insatser för att dessa barn skall få en utbildning som är reellt likvärdig med den deras svenska kamrater får. Nu gällande bestämmelser medger avsevärda insatser in— om grundskolan. Sådana insatser görs också i många kommuner. Utrednings— och för- söksverksamhet pågår inom SÖ och i flera kommuner.
För här berörda problem kan också en utbyggnad och förnyelse av barnstugeverk- samheten ha stor betydelse. Bamstugeut- redningen arbetar med dels frågan om all- män förskola, dels frågan om förnyelse av mål och metoder inom barnstugeverksamhe— ten. Den snabba utbyggnaden medför krav på en stark utbyggnad av förskollärarut- bildningen.
Ett viktigt inslag i den 1969 utfärdade läroplanen för grundskolan var ökade möi— ligheter för de kommunala skolstyrelserna att påverka arbetet i skolan. Huvudmannens vidgade befogenheter är en av utgångspunk— terna för den pågående översynen av stats- bidragssystemet för skolväsendet.
Som framgår ovan bygger denna redo- görelse i fråga om den statliga utgiftsut- vecklingen på SÖ:s långtidsbedömning och riksdagens beslut våren 1970 för budget- året 1970/ 71. I nedanstående tablå redo— visas Sözs beräkning av elevantalet mellan 1969/70 och 1974/75.
Grundskolan Gymnasie- folkskolan skolan 1969/70 946 000 212 000 1974/75 1 025 000 246 000 % ökning 8,5 % 16 %
Ökningen av elevantalet i grundskolan beror huvudsakligen på det stora antalet födda åren 1963—1967.
I fråga om gymnasieskolan räknar SÖ med utbyggnad av såväl de linjer som mot- svarar nuvarande gymnasium och fackskola,
som de linjer som ersätter nuvarande yrkes- skola. Utbyggnaden är totalt av den omfatt- ningen att den skulle kunna medge att prak- tiskt taget hela årskullen tas in in gymna- sieskolan.
Det ökande elevantalet och föreslagna nya regler för specialundervisningen kom— mer enligt SÖ att leda till avsevärda kost- nadsökningar. Sistnämnda fråga skall be- handlas av den ovan omtalade utredning- en, vilket kan innebära att eventuella mer- kostnader uppkommer, speciellt under se- nare delen av perioden. Vidare räknar SÖ med att förslag från utredningen om sam- verkan i skolan (SISK) — angående arbets- förhållandena i skolan —- kommer att med- föra ökade kostnader.
Beträffande kostnadsutvecklingen för gymnasieskolan har SÖ gjort preliminära beräkningar av bl. a. effekterna på stats- bidraget av den nya yrkesutbildningen. Kost— nadsökningama blir, enligt dessa beräkning- ar som är osäkra, totalt sett relativt begrän- sade — trots en viss ökning av elevantalet.
SÖ räknar med en kraftig höjning av anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete och en avsevärd ökning av anslaget till fortbildning av lärare med anledning av bl. a. genomförandet av den nya gymnasie- skolan.
Också genomförandet av en ny organi— sation för studie- och yrkesorientering be- räknas medföra merkostnader för gymna- sieskolan. Genomförandet av grundskole- och gymnasieskolereformema medför ock- så vissa kostnader för övergångsanordning- ar. Det rör sig dels om ersättning under utbildning utöver nu gällande bestämmel- ser, dels om speciella utbildningsinsatser för lärare med förändrade uppgifter.
I fråga om grundutbildningen av lärare har en viss minskning av utbildningskapaci- teten genomförts 1970/ 71 i fråga om vis- sa utbildningar. Det har gjorts som en an- passning till den situation som inträtt till följd av införandet av grundskolans nya lä— roplan. SÖ föreslår mot bakgrund av den fortsatta starka utbyggnaden av barnstuge- verksamheten en omfattande utbyggnad av förskollärarutbildningen. I övrigt föreslås få
Tabell 1.3: I . Statliga utgifter för skolväsendet och lärarutbildningen 1970/71—1974/75
Tabell 1.3:2. Kommunala kostnader för skol- väsendet 1969—1975.
Procentuell volymför- ändring i ge-
Anslag nomsnitt per 1970/71 år 1970/71— milj. kr. 1974/75 Skolväsendet Statliga utgifter 4 548 2,1 därav driftutgifter 152 3,3 inkomstöver- föringar 4 393 2,0 Lärarutbildning 335 —0,3
förändringar av lärarutbildningens kapaci- tet. De yrkespedagogiska instituten kom- mer att inordnas i lärarhögskolorna. Detta är en uppföljning av den helhetssyn på lärarutbildningen som präglade 1967 års beslut om reformering av klass- och ämnes- lärarutbildningen. Vidare kommer förskol- lärarutbildning i viss utsträckning att för— läggas till lärarhögskolor.
Under våren 1970 beslutade riksdagen om väsentliga förbättringar i de studieso- ciala förmånerna för elever på gymnasie- skolenivå. I anslutning till skattereformen höjdes det förlängda barnbidraget. Vidare förstärktes rese- och inackorderingstilläggen.
Myndigheternas beräkningar och förslag framgår av tabell 1.3: 1.
Antalet statligt anställda inom skolväsen- det är ca 4 300 läsåret 1970/ 71 och beräk- nas vara relativt konstant under första hälf- ten av 70—talet. Inom lärarutbildningen finns 2 800 personer anställda 1970/ 71, vilket be- räknas öka till ca 3 200 1974/ 75. Omfatt- ningen av den kommunala personalen inom skolväsendet redovisas i slutet av avsnitt 1.3.2.
Utgångspunkt för bedömningen av den kommunala utgiftsutvecklingen är i fråga om primärkommunerna enkätmaterialet KELP 69 och i fråga om landstingen upp- gifter från landstingsförbundet. Ingetdera av dessa material ger möjlighet till en mera ingående analys. KELP-materialet medger t. ex. inte att man skiljer på gym- nasieskolan och den kommunala vuxenut- bildningen. Ej heller visar KELP vad den
Procentuell vo- lymförändring i genomsnitt per år
1969— 1970— 1975
1969 milj kr. 1970
Bruttokostnader 6 454 4,9 3,6 därav grundskolan m.m. 4 733 4,4 3,6 gymnasiala skolor (heltidsutbildn.) 1 721 6,3 3,6 Nettokostnader 2 853 7,2 5,3 därav grundskolan rn. m. 2 185 6,0 5,1 gymnasiala skolor (heltidsutbildning) 668 10,9 6,4
redovisade kostnadsförändringen beror på, om det är fråga om en satsning på under- visningsmateriel, biträdestjänster, kurators— personal etc. Det bör vidare nämnas, att kommunerna haft mycket osäkra utgångs- punkter för en beräkning av bl. a. effekter- na av gymnasieskolereformen. Förslag till lokalisering av de utbildningslinjer som er- sätter nuvarande yrkesutbildning offentlig- gjordes först i maj 1970.
Möjligheterna att jämföra enkätmateria- let KELP 69 och uppgifterna från Svenska landstingsförbundet med annat material är relativt begränsade. För 1968 föreligger siff- ror i den kommunala finansstatistiken. En jämförelse med dessa siffror visar godtagbar överensstämmelse i fråga om driftkostna- der men större skillnader i fråga om in— vesteringar. Ökningen av antalet elever i grundskolan fram till 1975 är större en- ligt KELP-materialet än enligt SÖ:s upp- gifter. I anledning av detta har nedjuste- ring gjorts av den kommunala kostnadsut- vecklingen.
Den kommunala kostnadsutvecklingen pe- rioden 1969—1975 framgår av tabell 1.3: 2.
Kommunerna räknar enligt dessa sam- manställningar med en relativt kraftig drift- kostnadsökning. Jämfört med kostnadsut- vecklingen under perioden 1962—1967 sy- nes utvecklingen under 70-talets första hälft innebära en väsentligt lägre ökningstakt vad gäller både kommunala och statliga
kostnader för skolväsendet. Genomförandet av skolreformerna och den kvantitativa ut- byggnaden av skolväsendet under 60-talet krävde kraftigt ökade resurser från både stat och kommun. En motsvarande ökning av skolkostnaderna krävs inte enligt de redo— visade uppgifterna under första hälften av 70-talet. Att kommunerna ändå räknar med en stark kostnadsökning för den närmaste 5-årsperioden sammanhänger delvis med att elevantalet i bl. a. grundskolan kommer att öka. Det är dock klart att kostnadsstegring— en fram till 1975 visar en hög kommunal ambitionsnivå troligen främst i fråga om elevvård, läromedel och AV-hjälpmedel m.m. Ökningen av driftkostnaderna kan även sammanhänga med den starka ök- ningen av kapitalkostnadema under 70—ta- lets första år. En utbyggd elevvård medför en ökning av den kommunala personalen, t. ex. biträdespersonal, kuratorspersonal etc.
För grundskolan räknar kommunerna med ökade nettokostnader i fasta priser med 5 % per år eller räknat per elev med ca 3,5 % per år 1970—1975. För gymnasie- skolan uppgår — sedan kommunala skolor för vuxna exkluderats — primärkommuner- nas nettokostnadsökning till drygt 6 % per år eller till ca 3 % räknat per elev och år. De statliga utgifterna i fasta priser och där- med bruttokostnaderna skulle öka i lägre takt. Detta skulle innebära att den tendens som iakttagits perioden 1967—1970, dvs. en kostnadsförskjutning till kommunernas nack- del, i viss mån skulle fortsätta under första hälften av 70-talet.
Å andra sidan bör vanskligheterna i de gjorda beräkningarna understrykas. Skillna- den mellan den statliga och den kommunala kostnadsutvecklingen kan sammanhänga med beräkningstekniska svårigheter. Kom- munerna har i KELP 69 uppgivit sin netto- kostnadsutveckling i löpande priser. De kommunala nettokostnaderna har med hjälp av schablonantaganden omräknats till fasta priser. Till detta har lagts statsbidragen ut- tryckta i fasta priser, varvid bruttokostna- derna erhållits. Om man antar en något högre årlig prisstegring för bruttokostnader än för nettokostnader (beroende på högre
löneandel) skulle de kommunala och statliga skolkostnaderna utvecklas i ungefär samma takt.
Enligt KELP 69 skulle skolkostnaderna omfatta en relativt oförändrad andel av kommunernas totala nettokostnader.
Huruvida utvecklingen kommer att föl- ja bedömningarna är svårt att uttala sig om. Den kommunala finansstatistiken och KELP 69 medger ingen närmare analys av skolkostnaderna. Det kan ej uteslutas att kommunerna utgått från relativt olika an— taganden, vilket understryker ofullständig- heten i KELP 69-materialet.
Investeringarna för skolväsendet har under senare delen av 60-talet legat på hög nivå. Samtidigt som investeringarna svarade mot mycket starka behov kunde de användas som ett led i arbetsmarknadspolitiken under konjunkturavmattningen 1967 och 1968. I nedanstående tablå redovisas investeringsra— marna för skolbyggnader m.m. åren 1967/ 68—1970/71.
1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
8401 6901 630 600
1 Inkl. extra ramar av arbetsmarknadsskäl.
En jämförelse mellan kommunernas ut- gifter och de av riksdagen fastställda ra- marna är vansklig. Kommunernas utgifter för byggnads— och anläggningsarbeten bör överstiga ramarna med icke statsbidragsbe- rättigade kostnader för t.ex. överytor, skyddsrum, för skolbyggnader som nyupp- förts eller byggts om utan statsbidrag samt för kostnader för markbearbetning m.m. Kommunernas utgifter överstiger dock de statliga investeringsramarna (periodicerade efter utbetalningsreglerna för statsbidraget), med 40 å 50 %, vilket kan synas mycket. Detta tyder på att i kommunernas utgif- ter för skolbyggnader ingår vissa kostnader för inredning och utrustning.
SÖ räknar med omfattande investerings- behov under 70-talet. Detta beror i huvud- sak på att investeringsbehovet för grund- skolan enligt beräkningarna inte minskar trots den omfattande byggnadsverksamhe-
1969 års priser milj. kr.
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Totala investeringar för skolväsendet 1 260 1 295 1 255 1 190 970 830 720
ten under 60—talet. Investeringsbehovet på gymnasieskolan ökar. Skolbyggnadsinveste- ringarna enligt KELP 69 framgår av ovan- stående tablå.
Investeringarna enligt KELP 69 ligger 1968 betydligt över kostnaderna enligt finansstatistiken. Investeringsvolymen för hela perioden 1971—1975 skulle — om vi antar oförändrat förhållande mellan inve- steringsramar och kommunala investerings- utgifter — närmast understiga det av SÖ beräknade investeringsbehovet. SÖ bygger sin bedömning av investeringsbehovet till stora delar på av kommunerna aktualise- rade projekt. Detta kan tyda på att kommu- nernas investeringsplaner ej är fullständiga för slutet av perioden.
Det har ej bedömts vara möjligt att sär- redovisa investeringarna för vuxenutbild- ning. Investeringar för landstingskommuna- la folkhögskolor och kommunala skolor för vuxna ingår i investeringar för skolväsen- det. Investeringarna för lärarutbildningen ingår i investeringarna inom universitet och högskolor.
Omfattningen av den kommunala perso- nalen inom skolväsendet framgår av nedan- stående tablå, som bygger på Sözs bedöm- ning av lärarbehovet och på KELP 69 vad gäller övrig personal.
1970/71 1974/75 Lärare 84 200 93 500 Övrig personal 34 700 38 622
Anm. I fråga om lärare utgör siffrorna ovan heltidsårsverken, dvs. i princip antal under- visningstimmar dividerat med vederbörandes tjänstgöringsskyldighet. Uppgifter om övrig personal utgör antalet anställda omvandlat till heltidsarbetande.
Sözs beräkningar antyder en något snab- bare ökningstakt än KELP 69. (Jfr Sözs bedömningar av elevutvecklingen i förhål- lande till KELP 69 sid. 10.)
Uppgifter om primärkommunernas övriga personal — förutom lärare — bygger på KELP 69. Då möjligheter till avstämning mot andra källor saknas har KELst ök— ningstakt accepterats.
Uppgifter om landstingens »övriga per- sonal» bygger på statistik från 1968. För ökningen under 70-talet saknas underlag. Antalet anställda har därför antagits öka i samma takt som bruttokostnaderna.
1.4 Högre utbildning och forskning 1.4.1 Utvecklingen 1960—1969
Under 60-talet har den högre utbildningen fått en ökad geografisk spridning. Efterfrå- gan på utbildning har vuxit utomordentligt starkt huvudsakligen som en följd av gym- nasiets expansion. En rad åtgärder har där— vid vidtagits för att man skall få en gynn— sam fördelning av det ökande antalet stu— derande på olika utbildningsvägar.
1963 inrättades universitetet i Umeå. I staden fanns redan tidigare medicinsk och odontologisk utbildning liksom socionomut- bildning. Utbyggnaden av universitetet i Umeå avsåg till en början endast viss ma- tematisk-naturvetenskaplig och samhällsve- tenskaplig utbildning. I dag kan emellertid flertalet ämnen vid de filosofiska fakulte- terna studeras i Umeå på både grund- utbildnings- och forskarutbildningsnivå.
Decentraliserad akademisk utbildning an- ordnades höstterminen 1962 i matematik och i nationalekonomi. Denna verksamhet har därefter utvidgats väsentligt med avseen- de på både antal ämnen och antal orter. 1967 inrättades universitetsfilialer i Örebro, Växjö, Karlstad och Linköping knutna till universiteten i respektive Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm. Antalet ämnen, som kan studeras vid universitetsfilialema, har successivt utökats. Vid universitetsfilia-
Tabell 1.4: ]. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor 1962/63— 1969/70
1962/63 1964/65 1969/70 Spärrade ut- bildningslinjer 16 000 19 600 30 500 Fria fakulteter 28 500 39 600 91 300 Samtliga fakulteter 44 500 59 200 121 800l
Källa: Information i prognosfrågor 1970:1 (SCB).
lerna ges nu utbildning på grundexamens— nivå inom flertalet ämnesområden vid filo- sofisk fakultet.
Ända fram till omkring 1950 var andelen ungdomar från olika socialgrupper som stu- derade vid högre utbildningsanstalter rela— tivt konstant. En viss utjämning har där- efter skett, men stora skillnader förekom även under 60-talet mellan socialgmpperna i fråga om rekryteringen till högre studier. 60-talets studiesociala reformpolitik syfta- de till att minska de sociala och ekonomiska faktorernas betydelse vid valet av högre ut- bildning. Genom 1964 års studiesociala re— form utvidgades det studiesociala stödet till att omfatta ett flertal eftergymnasiala utbild- ningar utanför universiteten. Reformen in- nebar också en utvidgning av det studieso- ciala stödet på gymnasial nivå, vilket är av stor betydelse för att underlätta social ut- jämning i utbildningen.
För den eftergymnasiala utbildningen in- fördes en ny stödform, studiemedelssyste- met, som utgör en kombination av bidrag och återbetalningspliktiga medel. De senare skall återbetalas efter avslutade studier. Rät- ten till studiemedel påverkas inte av för- äldrarnas ekonomiska situation. Reglerna för den återbetalningspliktiga delen av studie- medlen har utformats så, att återbetalnings- skyldigheten vid varje tidpunkt är anpassad till betalningsförmågan mätt i beskattnings- bar inkomst och förmögenhet.
Ett ytterligare led i strävan att ge flera möjlighet till utbildning utgör den försöks- verksamhet med ändrade behörighetsvill- kor för universitetsstudier som inleddes läs-
året 1969/ 70 efter förslag av kompetensut- redningen. Försöksverksamheten omfattar studier för sammanlagt 60 poäng inom vis- sa ämnesområden vid universiteten. Maxi- malt 40 poäng får läsas inom ett och sam- ma ämnesområde. Behörig att skrivas in är den som fyller 25 år senast under det kalenderår, då han inskrivs, och som va- rit yrkesverksam under minst fem år eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfa- renheter. Den studerande skall uppfylla vissa krav på förkunskaper av betydelse för studier i ämnet i fråga.
Antalet närvarande studerande vid uni- versitet och högskolor framgår av tabell 1.4: 1.
Den kraftiga ökningen av tillströmning- en till universitet och högskolor under 60- talet beror i första hand på en motsvaran— de ökning av examinationen från gymna- siet under denna period. Andelen elever som fortsätter till högre studier har också ökat. Omkring 2/ 3 av gymnasiets elever fortsätter f.n. sina studier vid universitet och högskolor. Det totala antalet personer som fortsätter studierna efter gymnasiet är dock betydligt större, då många går till and- ra eftergymnasiala utbildningar. Det öka- de utbudet av decentraliserad och eterbu- ren universitetsutbildning har också bidra- git till en ökad efterfrågan på högre ut- bildning. Mot slutet av 60-talet har även antalet studerande som fått tillträde till hög- re utbildning utan fullständig gymnasieut- bildning ökat. Tillströmningen till univer— sitet och högskolor under 60—talet ökade mest vid de humanistiska och samhällsve- tenskapliga fakulteterna.
För att få en gynnsammare fördelning av det ökade antalet studerande på olika utbildningsvägar har en rad åtgärder vidta- gits. Åtskilliga utbildningsvägar utanför uni— versitet och högskolor har utvidgats kraf— tigt t. ex. klasslärar—, socionom— och jouma— listutbildningen. De spånade utbildningarna inom universitet och högskolor har också byggts ut. Antalet nybörjarplatser vid spär- rade utbildningslinjer har i stort sett för— dubblats under 60-talet. Av betydelse för
Tabell 1.4: 2. Anslagsutvecklingen för forsk- ningsråden 1960/61—1969/70
1 OOO-tal kr.
Råd 1960/61 1965/66 1969/70 Medicinska 6 500 17 300 35 300 Humanistiska 1 500 3 500 6 300 Samhällsve- tenskapliga 1 200 3 200 6 400 Naturveten- skapliga 5 800 18 200 36 400 Atomforskning 5 700 9 700 14 400
Totalt 20 700 51 900 98 800
rekryteringen till eftergymnasial utbildning har även varit att det studiesociala stödet ut- vidgats till att gälla utbildning utanför uni- versiteten.
1969 fattade statsmakterna beslut om en ändrad organisation av utbildningen vid de filosofiska fakulteterna. I samband därmed slogs fast att utbildningen vid de filosofiska fakulteterna i större utsträckning skall för- bereda för framtida insatser i yrkeslivet. Den ändrade organisationen bygger på prin- cipen om s.k. successivt val. Före det för- sta studieåret väljer de studerande mellan ett antal huvudinriktningar —- utbildnings- linjer (f.n. 17). Varje utbildningslinje bör- jar i regel med ett års studier av ett äm- ne. Det andra året står valet mellan ett visst antal ämnen.
Beslut fattades 1969 inte enbart om en ny organisatorisk ram för utbildningen vid filosofisk fakultet. För att den nya organi- sationen skall leda till önskade resultat är det särskilt viktigt att den pedagogiska mil- iön inom organisationen ständigt förbätt- ras. Med anledning härav beslutades om tre åtgärder: för det första skulle en kraf- tig satsning på studierådgivningen göras för att universiteten skulle kunna bygga upp en effektivt stödjande och rådgivande verksam- het. Tjänster som studievägledare vid insti- tutionerna inrättades och resurserna för stu- dierådgivning vid universitetsförvaltningarna förstärktes. För det andra inrättades ett an- tal tjänster som utbildningsledare. Deras främsta uppgift är att i samverkan med ut— bildningsnämnderna följa utbildningens re-
sultat inom sitt område. Utbildningsledare skall också svara för samordningen inom utbildningslinjerna. För det tredje beslöts att utbildningsnämnderna, där bl. a. de stude- rande är representerade, bör få ett större ansvar för den pedagogiska verksamheten och utvecklingsarbetet. De bör dessutom ha ansvar för att studieresultaten kontinuerligt följs.
För att skapa ökat inflytande för de stu— derande och övriga berörda grupper mås— te man söka nya vägar för medverkan vid utformandet av universitetens och högsko— lornas verksamhet. Försöksverksamhet med nya former för samarbete — på institutions- nivå — inleddes läsåret 1968/69. Flertalet högre utbildningsanstalter liksom centrala och lokala myndigheter inom den högre ut- bildningens område omfattas av försöks- verksamheten. Försöksverksamheten skall pågå t. o. m. läsåret 1971/72.
Särskilt under slutet av 60-talet har en omfattande decentralisering av beslutande— rätten skett i olika universitets— och hög- skoleangelägenheter. T. ex. överlämnades åt lokala universitetsorgan att fastställa den närmare utformningen av studieplanerna, sedan universitetskanslersämbetet fastställt s. k. normalstudieplaner.
Nya riktlinjer för forskarutbildningen fastställdes våren 1969. Licentiatexamen och doktorsgrad fördes samman till doktors- examen. Studierna för denna examen skall läggas upp så att den effektiva studietiden blir fyra år. I den nya forskarutbildningen skall inslagen av metodisk undervisning och handledning öka väsentligt. Vidare påbör- jades en utbyggnad av resurserna för fors- karhandledning. Forskarstipendiesystemet reformerades och i fråga om antalet stipen— dier har en utbyggnad påbörjats.
Anslagen till forskning inom utbildnings- departementets verksamhetsområde har un- der 60-talet förstärkts väsentligt. Forskning- en har tillförts betydande resurser vid uni- versiteten. Därutöver anvisas medel för» forskning genom anslag till forskningsråden inom utbildningsdepartementets område: statens medicinska forskningsråd, statens SOU 1971: 13
Tabell ].4: 3. Tillströmningen av studerande Tabell 1.4: 4. Antalet närvarande studerande till universitet och högskolor läsåren 1970/71— vid universitet och högskolor 1970/71— 1 979/ 80 1979/80
1970/71 1974/75 1979/80 1970/71 1974/75 1979/80 Spärrade ut- Spärradeut- bildningslinjer 4 800 5 100 5 100 bildningslinjer 33 100 34 000 34 800 Fria fakulteter 28 400 35 100 41 300 Fria fakulteter 113 400 116 000 129 800 Samtliga fakul- Samtliga fa- ' reter 33 200 40 200 46 400 kulteter 146 500 150 000 164 600
Källa: Information i prognosfrågor 1970:l (SCB). Senare tillgängligt material antyder en mindre tillströmning för 1970/71 än vad statis- tiska centralbyrån räknat med.
humanistiska forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, statens naturvetenskapli- ga forskningsråd och statens råd för atom- forskning.
Anslagsutvecklingen för forskningsråden inom utbildningsdepartementets område framgår av tabell 1.4: 2.
1962 tillsattes forskningsberedningen. Be- redningen är ett forum för samråd om den långsiktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken. Den skall bl. a. upp- märksamma behovet av utredningar och ta upp diskussioner som kan belysa läget och utvecklingstendensema inom olika forsk- ningsområden och ge underlag för fortlö- pande analyser av forskningsbehoven på skilda samhällsområden. Forskningsbered- ningen omorganiserades 1969.
1.4.2 Utvecklingen 1970—1975
1968 tillsattes en utredning, 1968 års ut- bildningsutredning (U 68), med uppgift att utarbeta förslag rörande den eftergymna— siala utbildningens dimensionering, struktur, organisation och lokalisering. Då utredning- ens förslag endast i ringa utsträckning kan förverkligas under första hälften av 70-ta- let kommer denna period framför allt att innebära en fortsättning av 60-talets reform- arbete.
Fortsatta ansträngningar kommer att gö- ras för att ge den högre utbildningen ökad geografisk spridning. I proposition till riks- dagen 1970 angående högre teknisk utbild-
Källa: Information i prognosfrågor 1970:1 (SCB)
ning Och forskning i övre Norrland föreslås att en ny teknisk utbildnings- och forsk— ningsenhet skall byggas i Luleå. Vidare av- ses högre teknisk utbildning komma till stånd i Skellefteå/Umeå—området. — Uni— versitetsfilialema kommer också att byggas ut. Hösten 1970 inleddes försöksverksamhet med distribution av högre utbildning om- fattande bl. a. systematiserad decentraliserad universitetsutbildning, dvs. ökade möjlighe- ter för de studerande att på vissa orter utan universitet eller universitetsfilialer genom- föra universitetsutbildning under två år.
Antalet studerande kan väntas fortsätta att öka även under perioden fram till 1974/ 75. Prognoser försvåras bl.a. av att man inte vet konsekvenserna i fråga om stude- randeantal av ändrade regler för tillträde till högre utbildning, den ändrade organisa- tionen av utbildningen vid de filosofiska fa- kulteterna och de nya riktlinjerna för fors- karutbildm'ngen.
Det kan förväntas att den fortsatta till- strömningen till högre utbildning inte på samma sätt som förut kommer att styras av gymnasieskolans dimensionering. Skälen till detta är att ändrade regler för behörighet till universitets- eller högskolestudier och utbyggnaden av vuxenutbildningen ger nya grupper, framför allt äldre, möjligheter till högre studier. Kompetensutredningen har i betänkandet »Vägar till högre utbildning» föreslagit att samtliga studerande med gym- nasieskoleutbildning, om utbildningen är slutförd på den linje som valts, skall få all- män behörighet för universitets- och hög- skolestudier.
Tabell 1.4: 5. Antalet examinerade vid universitet och högskolor 1970/71—1979/80
1970/71 1974/75 1979/80 alt. 1 alt. 2 alt. 1 alt. 2 Spärrade utbildnings- linier 4 600 5 700 5 700 5 900 5 900 Fria fakulteter 9 100 13 700 16 200 12 900 15 500 Samtliga fakulteter 13 700 19 400 21 900 18 800 21 400
Källa: Information i prognosfrågor 1970: 1 (SCB).
Den av statistiska centralbyrån i januari 1970 beräknade tillströmningen av stude- rande till universitet och högskolor läsåren 1970/ 71—1979/ 80 framgår av tabell 1.4: 3.
Det av statistiska centralbyrån beräknade antalet närvarande studerande framgår av tabell 1.4: 4. Beräkningarna bygger bl. a. på antaganden om en väsentlig ökning av an- delen personer som inte kommer direkt från en avslutad gymnasieutbildning. '- Begreppet »närvarande studerande» tor- de dock enligt statistiska centralbyrån nå- got överskatta belastningen på universitets- resurserna. I synnerhet gäller detta de filo— sofiska fakulteterna, där den studerande re- gistreras som närvarande om vederbörande en enda gång under terminen deltagit i un- dervisning eller tentamen.
Ökningen av antalet studerande har hit- tills varit särskilt kraftig vid de samhälls- vetenskapliga fakulteterna. Enighet torde råda om att en höjning av den allmänna utbildningsnivån och att ökat antal välut- bildade personer är av värde. Det är dock obestridligt att en sned fördelning av ut- bildningen mellan olika ämnesområden kan medföra svårigheter för både den enskilde och samhället. En utbyggnad av studie- och yrkesorienteringen måste därför få stor be- tydelse. Det är även angeläget att man fort- sätter utbyggnaden av de spärrade utbild- 'ningslinjema.
Under perioden fram till 1974/75 skall en fortsatt utbyggnad ske av den spär- rade medicinska, odontologiska och högre tekniska utbildningen. För den medicinska utbildningen beräknas härvid såväl tillgång- llga resurser vid de befintliga undervis- ningssjukhusen som vissa tillkommande
sjukhus bli tagna i anspråk. Utbyggnaden av den odontologiska utbildningen omfattar dels en dubblering av utbildningskapacite- ten i Stockholm genom tillkomsten av odon- tologisk utbildning och forskning i anslut- ning till Huddinge sjukhus, dels fortsatt ut- byggnad av övriga befintliga läroanstalter. Ökningen av den högre tekniska utbildning- en avses äga rum dels i Norrland, dels vid befintliga läroanstalter. Av övriga eftergym- nasiala utbildningsvägar kommer bl.a. so- cionomutbildningen att successivt byggas ut. Antalet intagningsplatser vid socialhögsko- lorna avses bli fördubblade under 70-talets första år.
Det förväntade antalet examinerade vid universitet och högskolor 1970/71—1979/ 80 framgår av tabell 1.4: 5 .
Antalet examinerade vid universitet och högskolor har av statistiska centralbyrån be- räknats enligt två alternativ. Det lägre al- ternativet innebär en examinationsfrekvens på 60 % och det högre alternativet 75 %. Hittills har examinationsfrekvensen vid de filosofiska fakulteterna varit något lägre än 60 %. Införandet av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna kan emellertid väntas medföra någon minskning av de ge— nomsnittliga studietiderna.
Examinationsfrekvensen, dvs. andelen ny- inskrivna som förr eller senare avlägger ex- amen, har under 60-talet uppvisat relativt små variationer. Ändrade arbetsmarknads- förhållanden och nya studieordningar har å andra sidan medfört att examinationen vid de filosofiska fakulteterna under de senaste åren överträffat den förväntade examinatio- nen. Även om man kan vänta sig att arbets- marknaden på olika sätt kommer att an-
Tabell 1.4: 6. Statliga utgifter för universitet och högskolor 1970/71—1974/75
Procentuell volymförän- dring i genom-
Anslag snitt per år 1970/71 1970/71— milj. kr. 1974/75 Driftutgifter 1 039 10,5 Investeringar 21 3 8,5 Inkomstöver- föringar 54 6,0 Totalt 1 306 10,0
passa sig till det ökade utbudet av välutbil- dad arbetskraft, kan det på kortare sikt bli nödvändigt med särskilda åtgärder för att inte svårigheter skall uppstå för det ökande antalet examinerade från framför allt de samhällsvetenskapliga fakulteterna.
Med utgångspunkt i antaganden om en fortsatt ökning av tillströmning och när- varoantal har universitetskanslersämbetet (UKÄ) räknat med en ökning av driftutgif— tema för universitet och högskolor med ca 10,5 % per år 1970/71—1974/75. En ut- ökad byggnadsverksamhet kan väntas under perioden. Vidare beräknas en utbyggnad av universitetsfilialerna bli genomförd un- der den kommande 5-årsperioden. Investe- ringarna väntas härigenom öka med ca 8,5 % per år 1970/71—1974/75. UKÄzs och övriga myndigheters beräkningar och förslag av de statliga utgifterna för högre ut- bildning och forskning 1970/ 71—1974/ 75 framgår av tabell 1.4: 6.
Tillströmningen av studerande ställer sto- ra krav på universitetens basresurser (ma- teriel, teknisk och administrativ personal etc.). Antalet sysselsatta inom högre ut- bildning och forskning planeras enligt UKÄ öka från 15600 1970/71 till ca 21300 1974/ 75 — en ökning med ca 8 % per år.
Anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbe- te har ökat kraftigt under de senaste åren och beräknas av UKÄ trefaldigas under pe- rioden 1971/72—1974/75. Pedagogiskt ut- vecklingsarbete bekostas även över anslag till SÖ samt av medel anvisade till statens råd för samhällsforskning. Betydande resur-
ser för sådant arbete ställs till förfogande också via kommittén för television och radio i utbildningen (TRU). Härtill kommer de medel som anvisas till institutioner för pe- dagogik och psykologi vid universitet och lärarhögskolor.
Byggnadsverksamheten vid universitet och högskolor beräknas öka ytterligare under perioden. Bl.a. planeras fortsatt utbyggnad inom Frescatiområdet i Stockholm samt ut- byggnad för universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. Under den kommande 5-årsperioden beräknas också utbyggnad för universitetsfilialerna samt för vissa lä- rarhögskolor.
I anslutning till statsmakternas beslut 1969 angående forskarutbildning och fors- karkarriär m. m. räknar UKÄ med en fort- satt utbyggnad av dels antalet tjänster som docent och forskarassistent, dels antalet forskarstipendier.
Forskningsråden inom utbildningsdepar- tementets område stöder framför allt s. k. grundforskning. Anslagen till forskningsrå- den innebär att statsmakterna gör endast en mycket grov fördelning på huvudsektorer. Den fortsatta fördelningen görs av respek- tive råd. En mycket stor del av forsknings— rådens medel går till forskare vid universitet och högskolor. Trots de ökade resurser som ställts till universitetsforskningens förfogan- de har efterfrågan på bidrag från forsk- ningsråden stigit. Detta avspeglas i forsk- ningsrådens petita, där de senaste åren ök- ningar på ca 80 % om året föreslagits.
Under de senaste åren har resurser an- visats till forskning inom vissa speciella områden, t.ex. miljövård och trafiksäker- het. Inom utbildningsdepartementets områ- de har det pedagogiska utvecklingsarbetet fått kraftigt ökade resurser.
1.5 Vuxenutbildning
1.5.1 Utvecklingen 1960—1969
Vuxenutbildningen har under 60-talet ef- ter hand kommit att framstå som det vik-' tigaste fältet för reformer inom utbild- ningspolitiken. Skälen till detta är flera.
Från jämlikhetssynpunkt gäller det både att kompensera äldre generationer för den utbildningsklyfta mellan generationerna som utbyggnaden av ungdomsutbildningen lett till och att hjälpa dem som håller på att »halka ur» arbetskraften till ett meningsfullt arbete. Från samhällsekonomisk synpunkt gäller det att effektivare utnyttja den till- gängliga arbetskraften och att på kort sikt söka anpassa utbudet av arbetskraft till ef- terfrågan.
Samtidigt med att utbildningsmöjlighe- tema för de unga byggts ut kraftigt har även de vuxnas studie- och utbildningsmöj- ligheter förbättrats. På grundval av förslag från studiesociala utredningen genomfördes vid 1962 och 1963 års riksdagar flera åt- gärder som syftade till att göra det möjligt för vuxna att i efterhand kompensera bris- ter i en tidigare utbildning. Bl.a. infördes statsbidrag till kommunala kvällsgymnasier. En ny statlig skola för vuxna inrättades. Förbättringar av statsbidragen till studiecirk- lar beslöts.
Vid 1967 års riksdag lades ett program för vuxenutbildningens fortsatta utbyggnad fram. Vuxenutbildning föreslogs bli en del av det kommunala skolväsendet. Utbil- ningsprogrammet vid de statliga skolorna för vuxna vidgades. Radio och television skulle i ökad utsträckning tas i utbildning- ens tjänst. Stödet till folkbildningen för- stärktes. Programmet fick således en gene- rell utformning. Allt fler studieformer ställ- des till förfogande.
Under 60-talet har som en följd av des- sa och andra reformer antalet deltagande i vuxenutbildning ökat starkt. I radio och television gavs våren 1970 utbildningspro— gram för vuxna under 18 timmar per vecka. Den statliga vuxenutbildningen hade 1960 ca 400 elever och har nu ca 5 600 elever. Kvällsgymnasier fanns på ca 20 platser med ca 3 000 deltagare. Motsvarande tal är hös- ten 1969 ca 250 orter med ca 60 000 delta- gare. Bruttoantalet deltagare i studiecirklar har ökat från 850000 till ca 1,3 miljoner. Elevantalet i folkhögskolornas vinterkurser utgör nu ca 13 500 mot 1960 ca 8 500.
Av central betydelse är det studiesociala
stödets utformning. Senast 1967 och 1969 har genom statsmakternas beslut väsentliga förbättringar ägt rum beträffande det stu- diesociala stödets utformning genom bl. a. höjning av maxirnibelopp i studiehjälpssyste- met, höjning av maximiålder för studieme- delsstödet och justeringar i återbetalnings- regler. 1968 tillsattes en övergripande ut- redning angående studiefinansieringen för vuxna (SVUX).
Vuxna studerar inte endast inom den sär- skilda vuxenutbildningsorganisationen utan också inom skolväsendet och inom arbets- marknadsutbildningen.
Arbetsmarknadsutbildningen har under större delen av 60-ta1et prioriterats starkast inom vuxenutbildningen. Arbetsmarknads- utbildningen har särskilt goda möjligheter att nå de lågutbildade. Utbyggnadstakten har vuxit utomordentligt snabbt. Under 60- talet har utbildningskapaciteten i det när— maste tiofaldigats till f.n. ca 100000 per år. Den försöksverksamhet med allmänna ämnen inom arbetsmarknadsutbildningen som nu pågår torde få positiv betydelse för de lågutbildade.
Vidare har den starka utbyggnaden av och kommunal vuxenutbildning i sig inne- burit vidgade möjligheter för vuxna med otillräcklig förutbildning att få tillträde till högre utbildning. Antalet personer som fått tillträde efter dispens har också ökat starkt. Inom fackskolan har en särskild kvot om 25 % av intagningsplatserna avsetts för per- soner med viss yrkeserfarenhet.
Under 60-ta1et har en ny syn på behörig- hets- och kompetensfrågor vuxit fram. Den grundläggande principen har — som den ut- talades i direktiven till kompetensutredning- en — varit att det är värdefullt att till ett yrke rekrytera personer med skiftande er- farenheter och bakgrund. Behörighetskun- görelsen och försöksverksamheten med vid- gat tillträde till filosofisk fakultet är uttryck för denna nya syn som naturligtvis under- lättar också de vuxnas möjligheter att kom- ma in och vidare i utbildningssystemet.
1.5.2 Utvecklingen 1970—1975
Fördelningen av utbildning mellan olika grupper, upplevda utbildningsbehov samt ut- bildningens organisation och finansiering rymmer särskilda problem på vuxenutbild- ningsnivå.
Eftersom de vuxnas utbildning i de allra flesta fall bygger på frivilliga val, är det många faktorer i samhället som motverkar att vuxna deltar i utbildning. De vuxna har många konkurrerande krav och roller. Försörjningen lägger ofta hinder i vägen för studier. Stora grupper står därför fortfaran- de utanför vuxenutbildningen, ofta de som bäst behöver mer utbildning.
Vid den fortsatta reformeringen av vuxen- utbildningen är en av de viktigaste frå- gorna hur man skall nå dem som har kort och bristfällig utbildning. De åtgärder som beslutades av riksdagen 1970 (prop. 1970: 35) är ett led i denna strävan.
Beslutet innebär bl. a. åtgärder för ökat statligt stöd till det fria och frivilliga bild- ningsarbetet samt till löntagarorganisationer- nas centrala kursverksamhet. Vissa förbätt- ringar av stödet till den kommunala vuxen- utbildningen görs också.
Den viktiga roll som folkbildningen spe- lar inom vuxenutbildningen betonas i den av riksdagen godkända propositionen. Åt- gärder som medför förbättrade arbetsvill- kor för studiecirklama genomförs. En dif- ferentiering av stödet görs så att högre bi- drag utgår till sådan studieverksamhet som kan medverka till utjämning av utbildnings- klyftan.
Till kommunal vuxenutbildning utgår f. n. statsbidrag för studiehandledning samt stu- die- och yrkesorientering med ett schablon- tillägg på 13 % av timantalet enligt timplan. Detta bidrag ökas till 25 % på grundskolans högstadium. Dessa resurser bör utnyttjas bl. a. till stödundervisning för personer med bristfälliga förkunskaper.
En viktig insats inom vuxenutbildning görs av löntagarorganisationerna. Deras kursverksamhet innefattar till betydande del allmänna ämnen, bl.a. för att brister i den formella grundutbildningen skall kunna
kompenseras. Dessa utbildningsinsatser rik— tar sig i första hand till grupper med kort grundutbildning. Denna utbildning har ex- panderat mycket snabbt under senare år och fyller en viktig samhällsfunktion. Verk- samheten saknar dock i stort sett samhälle- ligt stöd. 1970 års beslut innebar statsbi- drag till löntagarorganisationemas centrala kursverksamhet samt till deltagarnas resor och uppehälle, enligt vissa schablonregler.
Vid det fortsatta reformarbetet är det viktigt att man uppmärksammar de risker som finns att utbildningsklyftan ökar yt- terligare genom att de som har den sämsta utbildningen aldrig ges någon reell chans till vuxenutbildning. LO och ABF har fö- reslagit försöksverksamhet som syftar till att lösa detta problem. En utredning (FÖVUX) har tillsatts för att man genom en särskilt bedriven försöksverksamhet skall undersöka vilka förhållanden som medver- kar till att personer med kort utbildning inte utnyttjar möjligheterna till studier. Verksamheten skall anordnas i studiecir- kelns form för personer som inte kompen- serat brister i sin grundutbildning genom studier inom t. ex. det allmänna utbildnings- väsendet och folkbildningen. Inom ramen för försöket skall prövas vilka rekryterings- effekter som skilda typer av ekonomiskt stöd under studierna får.
Liknande försök, om än i mindre skala, har redan genomförts, bl. a. under höstter- minen 1969 av TRU, ABF och Svenska fabriksarbetareförbundet i anslutning till TRU-kursen Matematik på nytt. Försöket visade att man genom en väl utbyggd kon- taktverksamhet kan få lågutbildade att del- ta i utbildning.
Efter statsmakternas beslut 1969 har vå- ren 1970 en särskild lärarutbildning för folkhögskolorna startats vid lärarhögskolan i Linköping. Vidare kommer särskild lä- rarutbildning anpassad för den statliga och kommunala vuxenutbildningen att anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm.
U 68 har i sitt arbete med återkommande utbildning satt in vuxenutbildningen i ett totalt utbildningspolitiskt perspektiv. Even- tuella förslag från U 68 torde dock kom-
nala vuxenutbildningen 1969/70—1974/75 bildningen 1970/71—1974/75.
1959/70 1970/71 1974/75 Procentuell volymförån- ändring i ge-
Grundskola, Anslag nomsnitt per år fackskola 1970/71 1970/71— gymnastum 66 000 76 000 103 000 Milj kr 1974/75 Yrkesskola 77 000 78 000 82 000 ' '
Totalt 143 000 145 000 185 000 Statliga utgifter 304 7,5
därav driftut-
ma att påverka utvecklingen först vid mit- låkilggiöver- 19 10'4 ten av 70-talet. föringar 284 7,3
Som framgår ovan bygger denna redogö- relse i fråga om den statliga utgiftsutveck- lingen på SÖ:s långtidsbedömning och riks- dagens beslut våren 1970 för budgetåret 1970/71.
En kraftig satsning på pedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete för vuxenut- bildning bedöms nödvändig. Visst forsk- nings- och utvecklingsarbete har inletts i detta syfte. Under de närmaste åren räknar SÖ med att vuxenutbildningen kommer att prioriteras inom det pedagogiska utveck- lingsarbetet. Pedagogikutredningen arbetar nu med frågor angående den vuxenpedago- giska forskningen.
Anslagsökningama under långtidsbudget- perioden i fråga om de statliga skolorna för vuxna är en följd av den beräknade ut- vecklingen av elevantalet. För budgetåret 1970/ 71 beräknas det reella elevantalet uppgå till ca 5 000, av vilka ca 2 500 brev- skolestuderande. SÖ räknar under den när- maste perioden med en viss ökning av an- talet brevskolestuderande.
På vuxenutbildningens område spelar den folkrörelseanknutna utbildningsverk- samheten en central roll. SÖ räknar med en fortsatt förbättring av stödet till studieför- bund och en betydande ökning av antalet deltagare i studiecirklar. Vidare utgår SÖ från att stödet till studieförbunden skall för- bättras.
Elevantalet inom den kommunala vuxen- utbildningen beräknas enligt KELP 69 öka från ca 154000 1970/71 till ca 185000 1974/75. Elevantalet i yrkesskolan beräk- nas öka betydligt långsammare än i övriga gymnasiala skolor och grundskolan. Elev-
antalet enligt KELP 69 framgår av ta- bell 1.5: 1.
Ökningstakten enligt KELP 69 under pe— rioden 1970—1974 ligger över SÖ:s bedöm- ning. Utgångsläget enligt KELP 69 ligger betydligt över Sözs beräkning. De uppgifter som tillkommit sedan SÖ gjorde sin be- dömning har nödvändiggjort en uppjuste- ring av SÖ:s anslagsberäkningar.
Folkhögskolorna har expanderat i snabb takt de allra senaste åren. Eftersom vissa skolor knappast kan växa ytterligare, kalky- lerar SÖ med en dämpad tillväxttakt.
Radio och TV erbjuder kraftigt ökade möjligheter att nå ut med olika former av utbildning till det stora flertalet. Detta gäl- ler särskilt i kombination med olika typer av lärarhandledning och studier i grupp. Radio och TV tilldelas en framträdande roll i vux- enutbildningen.
TRU-kommittén räknar med en väsent- lig höjning av anslaget, något som hänger samman bl. a. med att arbetet inom TRU- kommittén i ökad utsträckning kommer att ägnas åt vuxenutbildningens behov.
Av stor betydelse för vuxenutbildningens framgång kommer det studiesociala syste- mets utformning att vara. I avvaktan på förslag från SVUX (se sid. 22) är det ej möjligt att göra några kostnadsberäkningar. Klart är att det kan bli fråga om mycket stora kostnader.
Sözs beräkningar och förslag (med vis- sa justeringar och tillägg, se ovan) av de statliga utgifterna 1970/71—1974/ 75 fram- går av tabell 1.5: 2.
Utgångspunkten för bedömningen av den
kommunala utvecklingen har varit statens bidrag till kommunala skolor för vuxna, då den kommunala finansstatistiken inte sär- redovisar kostnaderna för vuxenutbildning- en. Alla kostnader för kommunal deltids- utbildning har antagits falla på primärkom- munema, då de landstingskommunala yr- kesskolorna endast hade ca 5 % av de del- tidsstuderande vid yrkesskola 1968.
Kommunernas bruttokostnader antas ut- göra 130 % av de statliga bidragen 1968/ 1970. Bruttokostnaderna antas sedan öka successivt till 150 % av de statliga bidragen år 1975. Nettokostnadema för kommu- nerna 1968 blir, enligt denna metod, knappt 24 milj. kr.
Antagandet om ökningen av de kom- munala kostnaderna beror på förväntning- ar om större kommunal satsning på vuxen- utbildning. KELP 69 ger stöd för ett så- dant antagande. Vid en stark utbyggnad kommer förmodligen den kommunala vuxenutbildningen att kräva egna resurser på de områden, där den i dag replierar på ungdomsskolor. Även införande av fria lä- roböcker innebär höjda kommunala kost- nader.
Landstingsförbundet har samlat in uppgif- ter om folkhögskolorna samt om bidrag till folkbildningsförbunden för 1968/1970. För perioden 1971—1975 föreligger uppgifter en- dast om landstingens totala utgifter för ut- bildning och kultur.
Det bör understrykas att osäkerheten i beräkningarna av de kommunala kostnader- na för vuxenutbildningen är mycket stora. Det är ej möjligt att särredovisa byggnads- investeringar för vuxenutbildning. Investe- ringar för landstingskommunala folkhög- skolor samt kommunala skolor för vuxna ingår därför i de uppgifter som redovisats beträffande investeringar för skolväsendet.
1.6 Ett längre tidsperspektiv på gymnasial och eftergymnasial utbildning
Det framgår av den föregående redogörel- sen att individernas efterfrågan på utbild- ning vuxit utomordentligt starkt under 50— och 60—talen. Utbildning i gymnasieskolan
efterfrågas nu av nästan hela årskullen ung- domar och intresset för den framtida kvan- titativa utvecklingen knyter sig närmast till eftergymnasial utbildning och vuxenutbild- ningen. Genom den starkt växande omfatt- ningen av t. ex. eftergymnasial utbildning och vuxenutbildning blir det nu väsentligt att få en mera sammanhållen övergripande planering med avsikt att nå en balanserad utveckling inom utbildningssystemet i dess helhet. En central fråga i sammanhanget ut- gör regler för behörighet och urval till högre utbildning.
Behörighetsreglerna för tillträde till uni- versitet och högskolor är f.n. sådana att i huvudsak endast de som fullbordat stu- dier i det som hittills kallats gymnasiet kun- nat påbörja högskolestudier. Genom en för- söksverksamhet som påbörjades 1969 ges var och en, som fyllt 25 år och har en 5- årig yrkesverksamhet bakom sig, allmän be- hörighet för vissa begränsade studier vid fi- losofisk fakultet. I allt väsentligt har emel- lertid antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor bestämts av antalet studerande som genomgått gymnasiet. Den mycket star- ka efterfrågan på gymnasieutbildning och på gymnasieförberedande linjer i grundsko- lan bör ses mot denna bakgrund. Genom sådana utbildningsval i tidiga år öppnades vägen till fortsatta studier.
Genom betydelsefulla reformer och re- formförslag ändras denna bild avsevärt. Den enhetliga grundskolan som genom 1968 års riksdagsbeslut införs fr. o. m. läsåret 1970/ 71 och den organisatoriskt sammanhållna gymnasieskolan som införs fr. o. m. läsåret 1971/72 innebär båda en utjämning inom skolan. Valfriheten för den enskilde att in- rikta sig i första hand på yrkesverksamhet eller på fortsatta studier behålls högre upp i skolan. Ett viktigt ytterligare steg i samma riktning föreslås av kompetensutredningen. Enligt dess förslag blir var och en som av- slutat en minst tvåårig gymnasial utbild- ning, oavsett dennas inriktning, allmänt be- hörig till eftergymnasial utbildning. Detta gäller också alla dem som fyllt 25 år Och har minst 5 års yrkesverksamhet. Utöver denna allmänna behörighet skall den utbildnings-
sökande uppfylla de förkunskapskrav som ställts upp för det avsedda studiet. Även med denna inskränkning ökar emellertid an- talet möjliga utbildningssökande högst avse- värt.
Den hittillsvarande expansionen av ut- bildningsväsendet har överträffat alla pro- gnoser som efter hand har gjorts. Trots detta har, möjligen med undantag av de se- naste åren, knapphet rått på arbetskraft med längre utbildning. En väsentlig fråga gäller om samhällets efterfrågan på sådan arbetskraft kommer att fortsätta att växa med sådan hastighet att 60-talets bild kom— mer att bestå.
Bedömningar som gjorts rörande behovet av arbetskraft med längre utbildning pekar på fortsatt brist inom viktiga samhällssekto- rer. Detta gäller t. ex. kvalificerad personal inom vårdområdet (bl. a. arbetsterapeuter, läkare, sjukgymnaster, socionomer). Också inom andra sektorer väntas efterfrågan på personal med längre utbildning växa snabbt, så t.ex. inom tekniska, administrativa och ekonomiska yrken. Att här bedöma huru- vida utbildningsväsendet kan täcka behoven eller om fortsatt brist kommer att råda är vanskligt.
Inom andra sektorer, slutligen, kan de klassiska arbetsmarknaderna för examine- rade från universitet och högskolor väntas bli mättade jämförelsevis snart. Detta gäl- ler bl.a. lärare i ungdomsskolan. Att be- hovet av personal med i huvudsak sådan utbildning nu skulle vara fyllt, är emeller- tid inte sannolikt. Vuxenutbildningens ut- byggnad, en möjlig expansion av kulturyr- ken i samband med ökad fritid, de snabbt växande behoven inom informations- och dokumentationssektorn och inom allmän service är exempel som låter förmoda att arbetsmarknaden för utbildade vid uni- versitetens filosofiska fakulteter kommer att fortsätta att växa. Stöd för en sådan upp- fattning ges aV utvecklingen i Förenta sta- terna.
Den skisserade utvecklingen innebär en växling från en välkänd traditionsbunden ar- betsmarknad för en stor kategori studeran- de till en för flertalet okänd, mindre så-
ker arbetsmarknad, vars utveckling är svår eller omöjlig att i enskildheter förutsäga. Det är oundvikligt att anpassningssvårighe- ter uppstår i omställningen från den ena arbetsmarknadssituationen till den andra. Kraven på utbildningssystemet blir också andra.
De problem som har skisserats i de två föregående avsnitten nödvändiggör en över- gripande planering av all eftergymnasial ut- bildning, däri inräknat ett flertal utbild- ningar utanför universitet och högskolor. Ef- ter 50-talets enhetliga grundskoleplanering och arbetet under 60-talet mot en samman- hållen gymnasieskola är det också naturligt att inför 70—talet planera för eftergymnasial utbildning som en enhet.
1968 års utbildningsutredning (U 68) har koncentrerat sig på de stora och långsikti- ga planeringsfrågorna. Några av de problem som mött utredningen har presenterats i debattskrifter: »Mål för högre utbildning», »Högre utbildning — funktion och struk- tur», »Högre utbildning — forskningsanknyt- ning Och studieorganisation» och »Gymna- sieskolan — några utvecklingslinjer». U 68 har funnit det väsentligt att tidigt föra ut grundläggande tankegångar i utredningens arbete för att därigenom kunna pröva deras hållbarhet och få synpunkter på det fortsatta arbetet.
Den högre utbildningens dimensionering är den naturliga utgångspunkten för U 68s arbete. För att få underlag för sina över- väganden genomför utredningen tillsam- mans med prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån två stora undersökningar, den ena avseende de studerandes utbildningsef- terfrågan och utbudet från utbildningsvä- sendet under 70-talet, den andra rörande ar- betsmarknadens efterfrågan på utbildade under samma period. Dessa undersökning- ar blir självfallet nära knutna till bedöm- ningar av den framtida utvecklingen enligt olika alternativ. En avgörande nyhet jäm- fört med tidigare undersökningar av mot- svarande slag är att man nu undersöker det totala utbudet av utbildade och den totala efterfrågan. Först därigenom blir det möj- ligt att få underlag för bedömningar av åt-
gärder som erfordras för en balanserad ut- veckling av utbildningssystemet i dess hel— het.
Svårigheterna att göra prognoser av det slag som avses här och på så lång sikt som U 685 planeringsuppgift kräver är utom- ordentligt stora. Att göra prognoser för en— skilda utbildningslinjer på mer än några få års sikt torde vara ytterst vanskligt. Ut— bildningsplaneringen får därför arbeta med kvantitativa bedömningar som avser större sektorer av arbetsmarknaden, t.ex. utbild— ning för vårdyrken, för tekniska yrken, för administrativa yrken osv. För att sådana bedömningar skall kunna utnyttjas i pla- neringen krävs en enhetligare och smidi- gare studieorganisation än den nuvarande. De studerandes slutliga yrkesinriktning bör markeras så sent som möjligt i studiegång- en, och kombinationer av studieenheter från olika fakulteter eller högskolor, svarande mot nya utbildningsbehov, bör kunna åstadkommas lättare än nu. I sammanhang- et bör också nämnas möjligheterna att låta de studerande kombinera eftergymnasial ut- bildning med yrkesinriktad gymnasial ut- bildning.
En annan och mera genomgripande stu- dieorganisatorisk förändring ligger i den återkommande utbildningen. Ett av moti— ven bakom denna är att anpassningen mel- lan utbildning och arbetsmarknad skulle un- derlättas om studier och yrkesverksamhet kunde varvas på ett mera systematiskt sätt än som sker f. I].
Det nämndes inledningsvis att efterfrågan på högre utbildning under 60-talet i hög grad varit en följd av gymnasiets expansion. Genom en sådan vidgning av behörigheten till högre utbildning som kompetensutred— ningen föreslår kommer efterfrågan på så- dan utbildning att öka ytterligare. När man inom planeringsarbetet söker efter en ut- bildningsorganisation som såvitt möjligt till- godoser såväl individernas som samhällets efterfrågan, är det naturligt att söka efter de mekanismer som styr utbildningsefterfrå- gan i det nuvarande utbildningssystemet.
Avgörande faktorer för den nuvarande tillströmningen till högskoleutbildning synes
vara dels att den som genomgått någon av gymnasieskolans allmänna (icke yrkesinrik— tade) linjer inte ser något realistiskt alterna- tiv för sin sysselsättning annat än fortsatta studier, dels att den som överväger att ge- nomgå högskoleutbildning finner det mest fördelaktigt att göra det vid så unga år som möjligt. U 68 överväger formerna för en ut- bildningsorganisation som ger mer reell fri— het i valet mellan yrkesverksamhet och ut- bildning efter avslutad gymnasieskola och som på realistiska villkor skulle ge möjlighet för den som valde yrkesverksamhet att se- nare återvända till utbildning. Sådana åtgär- der skulle vara knutpunkten i ett system med återkommande utbildning. De skulle ge möjlighet att i viss utsträckning frigöra di- mensioneringen av den eftergymnasiala ut— bildningen från studerandeantalet på vissa linjer i gymnasieskolan.
Utgångspunkten för en studieorganisato- risk reform i riktning mot återkommande utbildning har i det som nu sagts varit ungdomsutbildningens problem. Det hade varit lika berättigat att välja vuxenutbild- ningens expansion som utgångspunkt. I själ- va verket är redan idag avvägningen mel- lan ungdomsutbildningen och vuxenutbild- ningen ett avgörande problem vid resursför- delningen inom utbildningssektorn. Den na- turliga lösningen bör på lång sikt bli en or— ganisatorisk sammanhållning i en återkom— mande utbildning.
En konsekvent genomförd återkomman— de utbildning innebär en ny syn på en rad väsentliga utbildningsfrågor. En grundläg- gande förutsättning år en utveckling av gymnasieskolan i sådan riktning att den för varje studerande ger både ett visst mått av yrkesförberedelse och viss förberedelse för vidare studier. Reglerna för behörighet och meritvärdering bör vidare ses mot bakgrund av en återkommande utbildning. De av kompetensutredningen framlagda förslagen avser bl. a. att främja en varvning av stu— dier och yrkesverksamhet.
Distributionen av eftergymnasial utbild- ning bör utvecklas med hänsyn till att många yrkesverksamma måste ges studie- möjligheter i hemorten eller nära denna.
En fortsatt decentralisering av den högre utbildningen till nya orter och utveckling av nya distributionsformer synes bli nödvän- diga.
Studiefinansieringen för vuxna, som ut- reds av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), blir vid återkommande utbild- ning en mer central fråga för högskolan i dess helhet. De ökade kostnaderna, som stu- diestöd för vuxenstuderande kan innebära, bör vägas bl. a. mot att dessa ofta har större studieeffektivitet och som regel är mer mo- tiverade och inriktade på viss yrkesverksam- het än yngre studerande.
Man bör se den återkommande utbild- ningen som ett medel att öka kontaktytorna mellan utbildning och arbetsmarknad med de möjligheter till ömsesidig påverkan som detta innebär. Några frågor som rör utbild- ningens organisation i en sådan utveckling har nämnts här. Också för arbetsmarkna- den innebär den återkommande utbild- ningen ett utvecklingskrav. Det blir vanli- gare att unga människor anställs för korta- re perioder och att den inskolning de får kommer att utnyttjas av dem på en annan arbetsplats. Som helhet bör emellertid den återkommande utbildningen kunna bli ett avgörande medel för att öka slagkraften i ett snabbt föränderligt samhälle.
2. Hälso- och sjukvård
Promemoria utarbetad inom socialdepartementet
2.1 Inledning
Efter hemställan av socialdepartementets sjukvårdsdelegation företog dåvarande me- dicinalstyrelsen 1967 en undersökning rö- rande landets sjukvårdsresurser och planer- na för utbyggnaden av dessa — RUPRO 67 rullande prognosundersökning 1967). De begärda uppgifterna avsåg 1966—1970. Av- sikten med undersökningen var att få ak- tuell information från huvudmännen om planerna för utbyggnaden av hälso- och sjukvården under denna tidsperiod. Resulta- ten av RUPRO 67 redovisades av social- styrelsen våren 1968.
I december 1969 överlämnade socialsty- relsen resultatet av den under 1969 genom- förda RUPRO-undersökningen avseende den beräknade utvecklingen under perio- den 1968—1975 beträffande vårdplatser, ser- viceavdelningar m.m. vid sjukhus, hem— sjukvård, öppen vård, personal, utbildning av sjukvårdspersonal samt kostnader (RU- PRO 69). Uppgifterna utgjorde de planer el- ler prognoser för ifrågavarande område och tidrymd som finns hos respektive huvud- man. Hänsyn hade även tagits till projekt som inte definitivt beslutats, men som dock bedömts realistiska med hänsyn till tillgång på ekonomiska och personella resurser. Samråd från socialstyrelsens sida angående uppläggning och utformning av undersök- ningen hade skett med socialdepartementets sjukvårdsdelegation, 'finansdepartementet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska kom— munförbundet, statistiska centralbyrån och Spri.
Svenska landstingsförbundet rekommen- derade huvudmännen att före insändandet föredra uppgifterna i respektive förvalt- ningsutskott.
Detta förhållande bedömdes av socialsty- relsen vara en bidragande orsak till att sif- fermaterialet kan anses vara av en jämna- re karaktär jämfört med RUPRO 67 både beträffande fullständighet och kvalitet.
Socialstyrelsen inhämtade vidare komplet- terande uppgifter från länsläkama beträf- fande de enskilda sjukhemmen. Därutöver begärde socialstyrelsen direkt från vederbö- rande direktion upplysningar om förhållan— dena vid vissa statliga sjukhus, såsom Ka- rolinska sjukhuset, Akademiska sjukhuset i Uppsala och Vipeholms sjukhus (fr.o.m. den 1 januari 1970 under Malmöhus läns landsting) samt om förhållandena vid vissa större enskilda sjukhus.
Sjukhem och sjukhemsavdelningar under primärkommunal socialnämnds administra- tion ingår ej -— med undantag för Stock- holms stads sjukhem — i RUPRO 69.
I början av februari 1969 sändes blan- ketter ut till samtliga uppgiftslämnare. Ef- ter regional granskning och eventuell jus- tering skulle uppgifterna insändas till so- cialstyrelsen senast den 1 april 1969. I bör- jan av juli hade samtliga uppgifter inkom- mit till socialstyrelsen.
2.2 Utvecklingen 1970—1 975 2.2.1 Efterfrågan på sjukvård
Enligt aktuella befolkningsprognoser beräk- nas under 70—talet landets totala folkmängd öka med ca 400 000 personer. Av särskild betydelse för efterfrågan på sjukvård är alltmer betydande förskjutningar mot hög- re åldersgrupper såvitt avser befolkningens sammansättning. Under 70—talet beräknas antalet ålderspensionärer (67 år och äldre) öka med ca 200000 personer. Av befolk- ningsökningen faller vidare ca 150 000 per— soner på barn och ungdomar upp till 19 år. I de arbetsföra åldrarna kommer be- folkningsökningen således att inskränka sig till ca 50000 personer. Härtill kommer dock effekten av nettoinvandringen, som under den närmaste femårsperioden beräk- nas tillföra landet ca 100 000 personer, var- av en övervägande majoritet i arbetsföra åld— rar.
Hälsotillståndet bland den svenska be- folkningen bör betecknas som gott. Späd- barnsdödligheten är den lägsta i världen och medellivslängden intar också en tät- position internationellt sett. Viktigare in- fektionssjukdomar såsom t. ex. polio och difteri har försvunnit och tuberkulosen har trängts starkt tillbaka. Sjukdomspanoramat präglas i stället numera i allt högre grad av sjukdomar som har samband med det mo- derna samhällets speciella förhållanden, så- som övemäring, brist på motion, stress etc. Narkotika-, alkohol— och nikotinbrukets me- dicinska konsekvenser tilldrar sig allt stör- re uppmärksamhet liksom trafikolycksfal- len. Strävandena att förebygga och avhjäl— pa yrkesskador och yrkessjukdomar i vid mening har särskilt på senare tid intensifie- rats.
Sjukvårdsresurserna är från materiell syn- punkt mycket goda internationellt sett. Häl— so- och sjukvården kan uppvisa allt bätt- re resultat som emellertid något grumlas av att stundom endast en defektläkning kan uppnås med ett efterföljande vård- och rehabiliteringsbehov.
Trots ett i stort sett gynnsamt utgångslä- ge måste man räkna med omfattande in-
vesteringar i hälso- och sjukvård. Även om antalet vårdplatser med vissa undan- tag inte behöver genomgå någon starkare ökning, medför kvalitetsförbättringen av vården ökade investeringar. Den fortgåen- de utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik leder till behandlingsmetoder som i allt högre grad belastar samhällets resurser.
Den i det föregående berörda ökningen av invånarantalet i de högre åldrarna kom- mer att leda till en ökning av efterfrågan på sjukvård. På grundval av vissa uppgif- ter från försöksverksamhet med patientsta- tistik i Uppsalaregionen har socialstyrelsen beräknat hur konsumtionen av vårddagar på sjukhus skulle förändras om hänsyn tas till den ändrade åldersfördelningen av popu- lationen men med i övrigt oförändrade för- hållanden i fråga om sjukdomspanorama, resurser etc. Med utgångspunkt i 1968 års konsumtion erhålls då följande utveckling av antalet vårddagar.
1968 1970 1975
100 103 109
Jämfört med befolkningsutvecklingen får man alltså fram en relativ ökning av anta- let vårddagar som är betydligt snabbare och som — under givna förutsättningar — in- nebär ett ökat resursbehov om nära tio pro- cent. Detta behov gör sig framför allt gäl- lande inom långtidsvård och öppen vård, varför en prioritering inom hälso- och sjuk- vårdens utbyggnadsprogram är nödvändig med inriktning på dessa sektorer.
Härtill kommer att den stigande levnads- standarden och folkbildningen medför öka- de krav på hälso- och sjukvårdens tjänster. Sålunda kräver man i ökad omfattning fö- rebyggande och hälsobefordrande åtgärder från det allmännas sida och önskar medi- cinsk konsultation i många situationer, där sådan tidigare inte anlitades.
2.2.2 Vårdplatsutveckling
Svensk sjukvård har under lång tid domine- rats av den sjukhusanslutna vården. I vård-
Tabell 2.2:1. Sjukvårdsplatser inom olika vårdgrenar 1968—1975.
Antal vårdplatser i 1 OOO-tal
1968 1969 1970 1972 l975
Icke opererande specialiteter:
Somatisk akutvård 22 22 22 22 23 Somatisk långvård m. m. 28 31 35 38 42 Psykiatrisk värd 37 36 37 38 38 Opererande specialiteter 23 23 23 24 25 Allmän vård (odelade lasarett, sjukstugor och sjukhem) 3 3 2 2 2 Konvalescentvård m. m. 4 4 4 4 4 Dagsjukvård O 0 l 1 2 Vård av psykiskt utvecklingsstörda 15 16 17 19 20 Redovisade tekniska platser 1 2 2 2 3 Totalt 133 137 143 151 159
platshänseende är Sverige bland världens mest välförsedda länder. Den öppna vår- den är vid internationella jämförelser där- emot av mindre omfattning. Detta innebär att vårdplatsutvecklingen har en viss bety- delse när det gäller att bedöma arbetskrafts— behov och driftkostnader inom hälso— och sjukvårdens område.
I RUPRO 69 framhåller emellertid so- cialstyrelsen att antalet vårdplatser inte är något lämpligt mått på verksamheten inom sjukhusens slutna vård, utan att antalet vård- dagar ger ett bättre prestationsmått vad gäl- ler sjukhusens sängbundna verksamhet. Un- derlag för en prognos beträffande antalet vårddagar saknas dock f.n. Prognosuppgif— terna i RUPRO 69 har därför fått begrän- sas till att avse antalet fastställda vårdplat- ser.
Uppgifterna avseende 1968 omfattar emellertid också antalet vårddagar. Av des- sa framgår att beläggningen av somatiska akutvårdplatser uppgick till endast 74 %, medan beläggningen av vårdplatser för so- matisk långvård uppgick till 87 %.
Av tabell 2.2: 1 framgår att totala antalet vårdplatser inom sjukvården beräknas öka från ca 133 000 1968 till ca 159 000 1975, dvs. med 26 000 eller med 20 %. Öknings- takten varierar mellan olika vårdgrenar. Av ökningen faller 14 000 vårdplatser på soma- tisk långvård m. m. och ca 5 000 vårdplat- ser på vård av psykiskt utvecklingsstörda. Övriga vårdformer tillsammans ökar med
sammanlagt ca 7 000 vårdplatser.
Enligt de redovisade planerna skulle den akuta kroppssjukvården (icke opererande, opererande, allmän vård) totalt öka sitt vårdplatsantal med 5 % eller om man in- kluderar dagsjukvård och tekniska platser 10 %. Inom gruppen icke opererande spe- cialiteter sker en relativt obetydlig ökning av vårdplatserna för somatisk akutvård. De opererande specialiteterna beräknas öka sitt vårdplatsantal med 10 %. Tekniska plat- ser, dvs. platser på uppvakningsavdelning, intensivvårdsavdelning, intagningsavdelning och förlossningsplatser, ökar kraftigt, lik- som antalet platser för dagsjukvård.
Platser inom den somatiska långvården planeras öka med ca 50 % under perio- den. Antalet särskilda vårdplatser för epi- leptiker visar en starkt sjunkande tendens, vilket är i överensstämmelse med social- styrelsens intentioner. Vårdplatsantalet inom den psykiatriska vården visar en relativt låg utvecklingstakt; en ökning med 3 % mellan 1968 och 1975. Tillväxten kan här- ledas till en ökad platstillgång för alkoho- list- och narkomanvården. Platsantalet vid lasaretten för psykiskt sjuka är tämligen konstant under perioden.
Antalet vårdplatser inom psykiatrisk sjuk- hemsvård eller psykiatrisk långvård visar mot slutet av perioden en vikande tendens. Detta torde åtminstone delvis bero på en viss överföring av patienter till vård som faller under rubriken »Vuxenpsykiatri».
Vårdplatser inom barn- och ungdomspsykia- trin tillsammans med platser i behandlings- hem inom PBU ökar kraftigt under perio- den; ökningen är för de två vårdgrenarna sammantaget 50 %.
Vårdplatsema inklusive dagplatser för vård av psykiskt utvecklingsstörda beräk- nas 1968—1975 öka med närmare 5 000 plat- ser eller med 31 %.
Den 1 juli 1968 trädde en ny lag, om- sorgslagen, i kraft som reglerar landsting- ens skyldigheter beträffande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Lagen föreskriver en del nya vårdfor- mer, bl.a. inackorderingshem och syssel- sättningshem. Planer beträffande omsorger- nas omfattning har gjorts upp i de enskilda landstingen baserade på olika inventeringar. Planerna har ingetts till respektive huvud- tillsynsmyndigheter, socialstyrelsen och skol— överstyrelsen, under hösten 1969 och av- ser perioden 1971—1974.
Härutöver finns enskilda anstalter, vilka också ingår i RUPRO. Specialsjukhusen motsvaras tills vidare av de tidigare men- talsjukhusen för psykiskt efterblivna och avses successivt bindas till respektive sjuk- vårdsregion.
Den relativt sett största ökningen i plats- antalet redovisar i RUPRO inackorderings- hemmen, vilkas platsantal blivit fyra och en halv gånger större än 1968 samt syssel- sättningshemmen som ökat sitt platsantal mer än dubbelt. Antalet platser på special- sjukhemmen minskar till förmån för en viss ökning på vårdhemmen.
Den vikande tendensen beträffande lung- medicinen och infektionssjukvården är bl. a. en följd av en pågående omstrukturering av dessa vårdgrenar. Det är dock inte möj- ligt att för närvarande bedöma utvecklingen på längre sikt för vårdområdena.
Ökningen av de somatiska akutvårdsplat- serna kan förefalla anmärkningsvärt stor mot bakgrund av dels den satsning som gjorts på öppen vård, dels den stora andel av investeringarna som avser ersättningar för ett äldre byggnadsbestånd. Ökningen av platsantalet kan därför tänkas inkludera vis— sa vårdplatser i äldre byggnader, vilka man
enligt planerna avser att riva eller omdispo- nera. Man kan emellertid anta att sjuk- vårdshuvudmännen i RUPRO-uppgifterna bl. a. med hänsyn till svårigheterna att tids- angiva en avveckling — i vissa fall bibehål- lit det vårdplatsantal som inryms i dessa byggnader. På samma sätt kan man anta att huvudmännen avstått från att redovi- sa ett minskat vårdplatsantal som en följd av en utglesning i ett äldre byggnadsbe- stånd.
Vården av långvarigt kroppssjuka har prioriterats sedan 50-talet. Sjukvårdshuvud— männen har dessutom under senare delen av 60-talet erhållit särskilt statligt stöd för anordnande av sjukhemsplatser för vård av långvarigt kroppssjuka.
Utbyggnadstakten har också varit inten- siv under 50- och 60-talen. 1951 var plats- antalet 9175 och 1960 18647, dvs. drygt en fördubbling under en tioårsperiod. En- ligt uppgifterna i RUPRO 69 kan man räk- na med ytterligare nästan en fördubbling av platsantalet även under 60-talet, medan en minskning av utbyggnaden beräknas ske under första delen av 70-talet. Det torde bero inte enbart på avvecklingen av det statliga stödet utan även på att sjukvårds— huvudmännen bedömt att platsbehovet bör- jat bli tillgodosett. Prioriteringsåtgärderna har således givit ett önskat resultat.
Det psykiatriska vårdområdet har också varit föremål för prioritering. Intentioner- na beträffande psykiatrin har dock inte in- neburit en satsning på fler vårdplatser utan i första hand på personella resurser för att åstadkomma en intensivare vård. En sådan förändring av vårdintensiteten torde även på relativt kort sikt kunna medföra en minskning av Vårdplatsantalet eller åtminsto- ne en övergång till lättare vårdformer.
På grund av svårigheterna att definiera olika vårdnivåer inom psykiatrin och då de psykiatriska lasaretten omfattar ett stort vårdplatsantal som i sig inrymmer många vårdformer är det inte möjligt att med led- ning av RUPRO-materialet dra några säkra slutsatser om hur sjukvårdshuvudmännen bedömt möjligheterna att nå resultat av en ökad satsning på den psykiatriska vården.
Tabell 2.2:2. Antal besök i öppen vård 1968—1975.
Besök vid sjukhus/vårdcentraler i 1 OOO-tal
1968 1969 1970 1972 1975
Icke opererande specialiteter:
somatisk akutvård 2 480 2 624 2 781 3 009 3 430 somatisk långvård m. m. 63 91 128 159 194 Rehabilitering; sjukgymnastik och fysikalisk terapi 206 217 226 256 294 Psykiatrisk värd 507 569 637 750 938
därav Vuxenpsykiatri, allmän 312 357 411 485 649 Vuxenpsykiatri, alk. och nark. värd 149 161 166 192 203 Barn- och ungdomspsykiatri 46 51 60 73 86 Opererande specialiteter 5 508 5 757 6 041 6 406 7 007 Allmän värd 404 434 452 533 881 Läkarstationer 3 383 3 626 3 836 4 086 4 281 Totalt 12 551 13 318 14101 15199 17 025
2.2.3 Öppen vård
Den öppna vården är inne i ett intensivt utvecklingsskede. Kraftigt stigande investe- rings- oeh driftkostnader för den slutna sjukvården, en i vissa hänseenden an- strängd vårdpersonalsituation, men också medicinskt tekniska framsteg i kombination med omvärderingar av hittillsvarande prax- is i läkekonsten har under de senaste åren medfört dels nytänkande på det sjukvårds- organisatoriska området, dels omvärdering- ar från de beslutande samhällsinstansernas sida.
Diagnostiska ingrepp, som tidigare kräv- de såväl omfattande förberedelser som ef- terföljande kontroller med patienten i en sjuksäng, har i viss utsträckning kunnat överföras till s.k. halvöppna vårdformer (dagvård, dagobservation) eller till öppen vård. Detsamma gäller behandlingar, som tidigare ansågs nödvändigt att genomföra med patienten i en sjukhussäng. Genom ändrade tekniska förutsättningar för vården anses det möjligt att minska den relativa efterfrågan på vårdpersonal eftersom den slutna vården är mer personalkrävande än den öppna.
Antalet besök i öppen vård beräknas stiga väsentligt under den aktuella perioden. Så- lunda beräknas enligt RUPRO 69 antalet konsultationer vid sjukhus, läkarcentraler
m. m. öka från drygt 13 milj. 1969 till unge— fär 17 milj. 1975, vilket innebär en ökning under 6 år med ca 28 %. Av ökningen hänför sig ca 2,5 milj. till öppen vård vid sjukhus för somatisk vård och ca 1 milj. till öppen vård hos läkare utanför sjukhus. Den beräknade utvecklingen framgår av ta- bell 2.2: 2.
Den redovisade utvecklingen för den öpp- na sjukvården företer relativt stora variatio- ner mellan specialitetema. För såväl icke opererande specialiteter som opererande specialiteter inom den somatiska vården är utvecklingen relativt lugn. Den största ök- ningen inom öppen vård företer den soma- tiska långtidssjukvården och psykiatrin. För dessa områden ökar antalet besök hos läka— re med 94 % respektive 85 % under perio— den.
Socialstyrelsen har 1969 lagt fram ett principprogram för öppen sjukvård där man räknar med en akutsjukvårdsorganisation uppbyggd på centralsjukhus (kärnsjukhus), ofta ytterligare utvecklade för regionsjuk- vård och/eller medicinsk undervisning, nor- malsjukhus (bassjukhus), större vårdcentra- ler med specialistutbildade läkare samt mindre vårdcentraler. I överensstämmelse härmed har sjukvårdshuvudmännen i ökan- de grad styrt planeringen av den öppna vår— dens organisation i riktning mot flerläkar- stationer och vårdcentraler med specialist-
Antal institutioner 1968 1969 1970 1972 1975 1-läkarstation 702 674 598 484 369 2-läkarstation 102 113 123 124 1 17 3-läkarstation 26 29 43 63 69 4-och lier-läkarstation 7 13 24 43 75 Vårdcentraler med specialistläkare 19 20 24 28 33 Summa 856 849 812 742 663 läkare. Även uppgifter om utvecklingen av hem-
Under perioden 1968—1975 väntas enlä- karstationerna minska till drygt hälften me- dan särskilt läkarstationer med fyra eller flera läkare ökar kraftigt i antal.
Utvecklingstendensen under prognosperio- den 1968—75 tyder, som nämnts, på en kraf- tig ökning av antalet besök i öppen vård. Särskilt markerad är denna ökning vid vård- centraler som har specialistläkare. Dessa tor- de efter prognosperiodens slut komma att tillgodose en ännu större andel av besöken i öppen vård än vad de gör under prognos- perioden. Huvudmännen har således en am— bition att decentralisera den specialiserade öppna vården till vårdcentraler. Det torde finnas en liknande strävan att så långt möj- ligt också decentralisera från centrallasaret-
sjukvården har redovisats i RUPRO 69. Av följande tablå framgår att detta vårdområ- de företer en 44-procentig utveckling vad gäller bidragstagare medan kostnaderna väntas stiga med 62 %.
Denna utveckling markerar ytterligare tendensen att söka omstrukturera vården från sjukhus till mindre personalkrävande vårdformer.
2.2.4 Kostnadsutveckling
Kostnadsberäkningarna har baserats på un- der 1968 rådande pris- och lönenivå. Det torde dock icke kunna undvikas att huvud- männen vid redovisningen av sina planer
1968 1969 1970 1972 197 5 Antal bidragstagare 32 748 36 010 37 889 41 972 47 068 Index 100 110 116 128 144 Kostnad, tusental kr. 102 256 119 544 133 594 146 151 166 007 Index 100 117 131 143 162
ten till normallasaretten sådan sjukhusbun- den specialistläkarvård som inte erfordrar centrallasarettets resurser.
Av betydelse för strävandena att behand- la patienter i öppen vård i stället för i slu- ten vård är bl. a. utvecklingen av halv- öppna vårdformer och tillgången på patient- hotell och hemsjukvård.
Den beräknade utvecklingen beträffande patienthotellplatser framgår av nedanståen- de tablå.
räknat in vissa kostnadsstegringar, dvs. att redovisningen till någon del lämnats i lö- pande priser. Vid beräkningen av lönekost- naderna har förutsatts vid tidpunkten för undersökningen rådande arbetstid. Investeringskostnadema beräknas öka fram till 1972 varefter en avmattning redo- visas. De planerade investeringarna utgör således 1972 ca 1840 milj. kr. vilket är när- mare 30 % mer än 1968. 1975 beräknas in- vesteringskostnaderna däremot ha sjunkit
1968 1969 1970 1972 1975 Antal platser 435 472 527 789 988 Index 100 109 121 181 227 34 SOU 1971: 13
Tabell 2.2:3. Driftkostnader 1968—1975.
Milj. kr., 1968 års priser 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Lasarett m. m. (inkl. öppen vård) 4 460 4 870 5 250 5 600 5 980 6 390 6 800 7 200 Index 100 109 118 126 134 143 153 161 Sjukstugor och sjukhem 730 820 980 1 060 1 140 1 200 1 270 1 340 Index 100 112 134 145 156 164 174 184 Institutioner för psyk. utvecklingsstörda 400 450 520 560 600 620 650 .680 Index 100 112 130 140 150 155 162 170 Öppen vård utanför sjukhus 550 680 740 800 860 910 960 1 010 Index 100 117 128 138 148 157 166 174 Övriga kostnader inom hälso- och sjukvård 340 370 400 420 440 470 500 520 Index 100 109 118 124 129 138 147 153 Totalt 6 510 7 190 7 890 8 440 9 020 9 590 10 180 10 750 Index 100 110 121 130 139 147 156 165
under 1968 års nivå. Utvecklingen beträf— fande investeringskostnaderna framgår när- mare av tabell 2.2: 3.
Driftkostnadema ökar under hela prognos- perioden. Ökningstakten avtar dock succes- sivt mot periodens slut. 1975 beräknas driftkostnaderna uppgå till ca 10 750 milj. kr. vilket är ca 65 % högre än 1968. Utvecklingen beträffande driftkostnaderna framgår närmare av tabellerna 2.2: 3 och 2.2: 4.
Huvudmännens bedömning av utveckling- en på investeringssidan torde sammanhänga med deras svårigheter att bedöma utveck- lingen efter den tidsperiod som omfattas av fastställda planer.
Ett försök har gjorts inom socialstyrelsen att utjämna investeringskostnaderna under 1969—75. Detta har varit möjligt för in- vesteringar i byggnadsföretag som omfattas
Tabell 2.2:4. Investeringar 1968—1975.
av byggnadsregleringen. Vid utjämningen har förutsatts att investeringarna i dessa objekt skall kunna hållas på en oförändrad nivå av ungefär samma storleksordning som under 1969, dvs. 1 100 milj. kr.
För att få en korrekt omfördelning av investeringskostnaderna måste den angivna ramen om 1100 milj. kr. korrigeras med hänsyn till dels byggnadsverksamheten vid Karolinska sjukhuset och Akademiska sjuk- huset, som ej omfattas av byggnadsregle- ringen, dels kostnader för byggnadsföretag understigande 300 000 kr. vilka inte heller omfattas av regleringen. De totala kostna- derna för sistnämnda byggnadsföretag har uppskattats till 7 milj. kr. per år. För Ka- rolinska sjukhuset och Akademiska sjukhu- set har sjukhusens uppgifter om planerade byggnadsinvesteringar använts.
I konsekvens härmed har förutsatts en
Milj. kr., 1968 års priser 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Lasarett m. 111. (inkl. öppen vård) 950 1 140 (_l 280 1 360 1 480 1 370 1 260 1 090 Sjukstugor och sjukhem 330 330 320 270 190 130 110 90 Institutioner för psyk. utvecklingsstörda 80 100 120 100 90 70 70 70 ppen vård utanför sjukhus 40 50 60 50 40 30 30
Övriga kostnader inom hälso- och sjukvård 20 10 10 30 30 40 30 20
Totalt 1 420 1 620 1 780 1 820 1 840 1 650 1 500 1 300
motsvarande förskjutning av investeringar i inventarier och övrig utrustning. Dessa in- vesteringar har antagits förändra sig pro- portionellt mot byggnadsinvesteringama och tidsmässigt samvariera med dessa.
För att få ett mått på samhällets direkta investerings- och driftkostnader för hälso- och sjukvården har avskrivningar och in- terna räntor icke medtagits i beräkningarna.
Företar man en utjämning av investe- ringarna vid lasarett, sjukstugor och sjuk- hem på sätt som nyss beskrivits kommer den årliga ökningen av sjukvårdskostnader- ha att bli avsevärt jämnare och hålla sig inom relativt snäva ramar. För 1970—1975 kommer ökningen att variera mellan 4,27 och 7,00 procent. Dessa värden är ytterlig- hetstal. Bortser man från dem uppgår skill- naderna mellan olika år endast till omkring en procent (den årliga ökningen kommer att ligga mellan 4,74 och 5,81 procent. Utan en investeringsutjämning blir varia- tionerna betydligt större nämligen mellan 2,73 och 9,11 procent med en tämligen stor spridning mellan dessa värden.
Trots senareläggningen kommer merpar- ten av de planerade byggnadsinvestering- ama att kunna fullföljas under prognospe- rioden. Objekt för endast 73,2 milj. kr. mås- te uppskjutas till efter periodens slut. Det- ta motsvarar 0,7 procent av de samman- lagda investeringarna i lasarett, sjukstugor och sjukhem under perioden. På utrust- ningssidan kan samtliga investeringar gö- ras under perioden.
Det brukar framhållas att den sjunkande investeringstakten mot prognosperiodens slut kan bero på svårigheter hos sjukvårds- huvudmännen att överblicka hela prognOS- perioden. Häremot kan invändas att inves- teringarna under periodens första del kanske av någon speciell anledning är för högt be- räknade och att beloppen vid periodens mitt eller kanske t.o.m. dess slut ger en mer rättvisande bild av läget. Som stöd för en sådan uppfattning kan anföras att sjuk- vården till följd av en lång tids byggnads- regleringar berörts av ett uppdämt inves- teringsbehov som i början på 1970-talet kanske kan vara tillgodosett.
Sjukvårdens driftkostnader utgörs till ca 2/3 av löner. En inte obetydlig del av per- sonalen utgörs av kvinnor i lägre lönegra- der. Den marknadsanpassning som skett av kvinnolönerna har således medfört att sjuk- vårdens lönekostnader relativt sett stigit kraftigare än lönekostnaderna inom t. ex. industrin. Sedan denna anpassning ägt rum kan man förvänta sig en med andra verk- samhetsområden mera likartad lönekost- nadsutveckling. Löneandelen inom sjukvår- den är vidare större än inom andra områ- den. Detta förhållande har haft och kom- mer att få stor betydelse för kostnadsut- vecklingen inom sjukvården. Det förhåller sig nämligen så att lönerna före skatt under en följd av år stigit snabbare än levnads- kostnaderna. En sådan utveckling torde kun- na förväntas även framdeles. Det anförda innebär ett ytterligare incitament på att sjuk- vårdskostnaderna kan komma att stiga snab- bare än t. ex. levnadskostnaderna.
2.2.5 Personalutveckling
Uppgifterna till RUPRO 69 skulle enligt lämnade anvisningar lämnas med utgångs- punkt i antagande om oförändrade arbets- tidsförhållanden. Viss hänsyn torde dock ha tagits till den arbetstidsförkortning från 42,5 till 40 timmar som planeras bli ge- nomförd i början av 70-talet. Däremot tor- de huvudmännen inte ha kunnat beakta de förändringar i tjänsteantal m.m., som kan bli följden av en eventuell större ar- betstidsreform för läkare, liksom inte hel- ler de modifikationer i personalhänseende m.m. som kan bli följden dels av de ar- betsstrukturundersökningar som f.n. ge- nomförs av Spri, dels av den fortgående koncentrationen av sjukvårdsdriften till da— garna måndag—fredag.
Totalt beräknas tjänsterna (exkl. förvalt- ningspersonal vid huvudmännens centrala förvaltningar) öka från ca 126 600 1968 till ca 173 800 1975, eller med 37 %. Ökning- en är något snabbare under den första två- årsperioden (10 000 tjänster per år) än un- der den följande femårsperioden (5 000— 6000 tjänster per år). Den totala ökning-
1968 1969 1970 1972 1975
Somatisk akutvård 1 666 1 783 1 869 2 008 2 256 Somatisk långvård m. m. 324 367 415 474 620 Psykiatrisk vård 1 017 1 095 1 173 1 336 1 484 Opererande specialiteter 1 827 1 949 2 028 2 222 2 564 Anestesi 331 349 376 436 493 Röntgendiagnostik 537 552 577 628 690 Laboratorier 377 405 456 551 651 Vård av psykiskt utvecklingsstörda 38 41 53 57 62 Socialmedicin 13 13 32 38 52 Övrig specialiserad vård 19 31 39 47 59 Allmän vård (odelade lasarett) 74 68 62 47 47 Allmän praktik (provinsialläkare och motsvarande) 1 000 1 069 1 115 1 166 1 267 Totalt 7 223 7 722 8 195 9 010 10 245
en av personal hänförs i första hand till ökningen av vårdpersonal. Kategorierna för- valtnings- och ekonomipersonal visar en be- tydligt långsammare utvecklingstakt.
I detta sammanhang kan påpekas, att ök- ningen av antalet tjänster mellan 1966 och 1968 utgjorde ca 6 000 per år. Huvudmän- nen räknar sålunda med en något större absolut ökningstakt på personalsidan under perioden 1968—1975 än vad som inträffa- de under perioden 1966—1968.
Vidare kan erinras om att ökningen av antalet vårdplatser 1968—1975 beräknats till 20 % och ökningen av totalantalet besök i öppen vård beräknats till 36 %. På per— sonalsidan förväntas sålunda en betydligt starkare ökning än beträffande antalet vård- platser och en lika stor ökning som beträf- fande antalet besök i öppen vård. Drift- kostnadsökningen är dock betydligt större
under perioden.
I tabellerna 2.2: 5 och 2.2: 6 redovisas den av huvudmännen förväntade .utveck- lingen av antalet läkartjänster 1968—1975. Antalet beräknas öka från 7 223 till 10 245 eller med 42 %. Särskilt kraftig -— relativt sett — är utbyggnaden inom somatisk lång- vård (91 %), inom laboratoriedisciplinerna (73 %) samt inom gruppen övrig speciali- serad vård (147 %).
I tabell 2.2: 7 visas ökningen beträffan- de tjänster för enbart öppen» vård vid eller utanför sjukhus samt för huvudsakligen slu- ten vård.
Av denna serie framgår att någon större skillnad i relativ utbyggnadstakt mellan slu- ten och öppen vård inte väntas inträda förr- än efter 1972. Inom den öppna värden för— väntas dock fr.o.m. 1970 tjänster för spe— cialistvård öka i väsentligt högre grad än
Tabell 2.2:6. Antal Specialistkompetenta läkare och underordnade läkartjänster 1968—1975.
Index 1968 = 100
1968 1969 1970 1972 1975 Specialistkompetenta läkare i huvud- sakligen sluten vård 2 793 3 014 3 186 3 466 3 809 Index 100 108 114 124 136 Specialistkompetenta läkare i enbart öppen vård 1 283 1 378 1 477 1 593 1 919 Index 100 107 115 124 150 Underordnade läkare 3 147 3 330 3 532 3 951 4 517 Index 100 106 112 126 144 Totalt 7 223 7 722 8 195 9 010 10 245 Index 100 107 113 124 142 SOU 1971: 13 37
Index 1968 = 100
1968 1969 1970 1972 1975 Huvudsakligen sluten vård 5 940 6 342 6 716 7 415 8 324 Index 100 107 113 125 140 Enbart öppen vård 1 283 1 380 1 479 1 595 1 921 Index 100 108 115 124 150 därav ' allmän praktik Index 100 107 112 117 127 specialistvård Index 100 110 129 152 231 Totalt 7 223 7 722 8 195 9 010 10 245 Index 100 107 113 125 142
tjänster för allmän praktik. Antalet specia- listläkartjänster beräknas öka från 283 till 654 tjänster. Det sammanlagda antalet tjäns- ter inom öppen vård beräknas öka från 1 283 till 1 921. I det följande kommer den- na utbyggnadstakt att jämföras med de rikt- linjer för fördelningen av läkararbetskraf— ten som fastställts av statsmakterna våren 1969.
Beträffande den slutna vården redovisas i tabell 2.2: 6 utvecklingen i fråga om antalet tj änster'för Specialistkompetenta läkare, var- med med nuvarande utformning av läkar- tjänstema vid sjukhus får avses tjänster som överläkare och biträdande överläkare. Ök- ningen av antalet sådana tjänster väntas en- ligt RUPRO 69 uppgå till sammanlagt 1 016 under perioden t.o.m. 1975. Av ökningen faller 136 på vårdgrenarna somatisk lång- vård och rehabilitering, 169 på psykiatrisk vård och 711 på övriga vårdgrenar samman- tagna.
I allmänhet förväntas större delen av ök- ningen komma att inträffa under de första fyra åren t.o.m. 1972. Genomgående är också ökningen kraftigast under det första året. För de tre sista åren i prognosperioden —- 1973—1975 — uppgår den genomsnittliga totala ökningen däremot endast till 4 pro- centenheter per år. Tillgången på läkare be- skriver en något annorlunda utvecklings- kurva.
Vidare redovisas huvudmännens planer beträffande ökningen av antal läkartjänster i underordnad ställning, dvs. underläkare
(motsvarande vid sjukhus).
Inom vårdgrenarna somatisk akutsjuk- vård, psykiatrisk vård och opererande spe- cialiteter är den relativa ökningstakten för hela perioden sammantaget ungefär densam- ma som beträffande tjänster för specialist- kompetenta läkare i sluten vård. Även ök- ningens fördelning under perioden följer i båda fallen i stort sett samma kurva. I abso- luta tal förväntas antalet underordnade tjäns- ter öka med 1 370, varav 804 t. o. m. 1972.
Den i RUPRO 69 redovisade utveckling- en av antalet läkartjänster bör jämföras med det tidigare nämnda, av statsmakterna fast— ställda programmet för läkarfördelningen t.o.m. 1975. Enligt detta program skall en stark restriktivitet iakttas i fråga om nya tjänster i överordnad ställning, dvs. överlä- kar- och biträdande överläkartjänster, för huvudsakligen sluten vård. Sålunda uttalade departementschefen, att högst 600 nya så- dana tjänster borde inrättas t.o.m. 1975. I fråga om underordnade tjänster vid sjuk- hus redovisades i programmet ett behov av ca 1600 nya tjänster t.o.m. 1975, Inom den slutna vården skall vidare vårdgrenarna långtidsvård och psykiatrisk vård priorite- ras. Hög prioritet skall vidare ges den öppna vårdens utbyggnad i fråga om läkartjänster. Minst 1 200 nya tjänster borde sålunda in- rättas inom denna sektor under perioden 1968—1975, varav ca 650 i underordnad ställning. Enligt programmet skall det vi- dare 1975 finnas tillräckligt antal legitime- rade läkare för att samtliga läkartjänster
Längtids- Psykiatrisk Övriga Summa vård vård vårdgrenar
] 2 l 2 1 2 1 2 RUPRO 136 156 169 236 711 978 1 016 1 370 Prop. 35 107 ca 250 205 ca 350 288 ca 1 000 600 ca 1 600
1 Överläkare/biträdande överläkare. ” Överläkare.
skall ha innehavare med adekvat utbildning.
1 ovanstående tablå jämförs ökningen t. o. m. 1975 i absoluta tal inom sluten vård enligt RUPRO 69 med nyssnämnda program (prop. 1969: 35). Fördelningen på vårdgre- nar av den i programmet redovisade ök- ningen har skett inom socialstyrelsen.
Som synes överstiger totalantalet nya tjänster enligt huvudmännens planer antalet tjänster enligt programmet med närmare 200. Om man ser till de tre delgrupperna -— och speciellt om man jämför fördelningen på överordnade och underordnade tjänster — blir skillnaderna i enskildheterna väsentligt större. Om programmets ökningssiffror ut- gör basen i en indexberäkning erhålls föl- jande jämförelse.
terna fastställda programmet för läkarut- vecklingen 1968—1975. Av stor betydelse i detta sammanhang är också att huvud- männen räknar med en betydligt starkare satsning på tjänster för överläkare och bi- trädande överläkare än vad som uppställts i programmet. Inom övriga vårdgrenar än psykiatrisk vård och långtidsvård räknas så— lunda i RUPRO 69 med en sammanlagd ök- ning av dessa tjänster som är nära 2,5 gång— er så stor som i programmet. För långtids- vård räknas också i RUPRO 69 med ett större antal överläkar- och biträdande över- läkartjänster än i programmet. För den psy- kiatriska vården räknas däremot med ett mindre antal sådana tjänster än vad som satts upp i programmet. Vad gäller under- läkartjänster understiger prognosen i Långtids- Psykiatrisk Övriga Summa vård vård vårdgrenar 1 2 l 2 1 2 1 2 Prop. 35 100 100 100 100 100 100 100 100 RUPRO 127 62 82 67 247 98 169 86 1 Överläkare/biträdande överläkare. 2 Underläkare. Totalt för delgrupperna blir motsvarande indexserie enligt nedanstående tablå: Långtids- Psykiatrisk Övriga Summa vård vård vårdgrenar Prop. 3 5 100 100 100 100 RUPRO 82 73 131 108
Huvudmännen räknar således i RUPRO 69 med en betydligt mindre ökning av an- talet tjänster inom den slutna vården för långtidsvård och psykiatrisk vård och med en betydligt större ökning för övriga vård- grenar än som angivits i det av statsmak-
RUPRO 69 betydligt vad som för långtids— vård och psykiatrisk vård angivits i ut- byggnadsprogrammet men sammanfaller i stort med vad som där angivits för övriga vårdgrenar.
I anslutning till den således gjorda jäm—
Tjänstetyp Prop. 1969: 35 RUPRO 69
Antal Index Antal Index Tjänster för spec-komp. läk. ca 550 100 371] 636 116 Tjänster för allm. praktik (m) 265 Underordn. tj. ca 650 100 2 0
förelsen bör det emellertid framhållas att de i prop. 1969: 35 redovisade beräkning- arna och gjorda uttalandena inte var kända av huvudmännen vid den tidpunkt då svar skulle avges på RUPRO 69.
Om man gör motsvarande jämförelse för utvecklingen inom den öppna vården, dvs. ökningen av antalet tjänster för enbart öp- pen vård, uppträder en stor skillnad mel- lan programmet och RUPRO 69. Detta kan åskådliggöras med ovanstående tablå.
Huvudmännen räknar således med en större ökning av antalet tjänster för fär- digutbildade läkare i öppen vård (specia- listkompetenta läkare och allmänpraktiker) än som anges i programmet (636 mot 550). I RUPRO 69 har emellertid inte med- räknats mer än 2 tjänster i underordnad ställning i öppen vård mot 650 i program- met. Denna bristande kongruens torde dock helt kunna förklaras av att huvudmännen vid rapporteringen till RUPRO 69 inte kän- de till intentionerna i programmet för lä- karutvecklingen i detta avseende.
Enligt de beräkningar som låg till grund för programmets siffror antogs vid utgång- en av 1975 sammanlagt ca 2150 läkar- tjänster finnas inrättade för enbart öppen vård. Motsvarande antal enligt RUPRO 69 är 1921, dvs. ca 230 färre. Det bör dock observeras att enligt RUPRO 69 ca 280 tjänster uppgavs finnas inrättade 1968 för Specialistkompetenta läkare i enbart öppen vård. Dessa tjänster har ej redovisats i samband med beräkningen i anslutning till prop. 1969: 35. Denna skillnad i utgångs- materialet förklarar att skillnaden i absoluta tal vid utgången av år 1975 begränsas till ca 230 tjänster trots att skillnaden i ök- ning under perioden är så stor som drygt 560 tjänster.
Ovanstående jämförelse mellan program-
met i prop. 1969: 35 och utvecklingen en- ligt RUPRO 69 har tagit sikte på det sam- manlagda antalet tjänster för perioden 1968—1975 som helhet. Om man i stället jämför den successiva utbyggnaden enligt de beräkningar som låg bakom programmet i prop. 1969: 35 med motsvarande uppgif- ter enligt RUPRO 69 finner man, att den senare undersökningen ger vid handen att huvudmännen räknat med att tyngdpunk- ten i ökningen bör läggas på de första åren i perioden. Den relativt kraftigaste ökningen förväntas således ske 1969 och 1970 medan takten i utbyggnaden under senare år är lugnare. Tendensen är densamma för alla tre vårdområdena, psykiatrisk vård, lång- tidsvård och övriga vårdgrenar.
Läkarutvecklingen utanför RUPRO-om- rådet sammanfattas i tabell 2.2: 8. Det bör understrykas att uppgifterna är mycket över- siktliga och i flera fall bygger mer på upp— skattningar än beräkningar. Företagshälso- vården har ej medtagits i beräkningarna. Uppgifterna sträcker sig i princip endast till utgången av budgetåret 1974/ 75 .
I följande tablå sammanfattas den för- väntade utvecklingen av läkartjänster un- der perioden 1968—1975. Det för den pri- vata sektorn uppskattade antalet heltids- arbetande läkare har här jämställts med motsvarande antal läkartjänster.
De av huvudmännen m. fl. uppställda må- len beträffande utvecklingen av totalanta- let läkartjänster t.o.m. 1975 synes i och för sig stå i balans med tillgångssidan. Vä- sentliga avvikelser föreligger dock mellan huvudmännens planer och det av statsmak- terna fastställda programmet för de priori- terade områdena, psykiatrisk vård, lång- tidssjukvård och öppen vård. Vidare upp- visar fördelningen av tjänsteutvecklingen i tiden under perioden 1968—1975 enligt hu-
Antal läkartjänster
Område
1968 1970 1972 1975 RUPRO-området 7 223 8 195 9 010 10 245 Utanför RUPRO—området 1 674 1 776 1 846 1 928 Totalt 8 897 9 971 10 856 12 173 Index1 100 112 122 137 1 1968 = 100
vudmännens prognoser en stark koncentra- tion till de första 3—4 åren medan tillgång— en på läkare enligt programmet uppvisar motsatt utvecklingstendens. Slutligen inne- bär huvudmännens planer beträffande för- delningen på tjänster för Specialistkompe- tenta läkare respektive läkartjänster i nu- derordnad ställning betydande skevheter gentemot läkarprogrammet. Det är således uppenbart att justering av planerna i olika avseenden blir nödvändig om balans snab— bare skall kunna uppnås mellan tillgång och efterfrågan på läkare. Vid denna översyn måste också beaktas de krav på läkarresur- ser som kan komma att ställas från andra verksamhetsområden som ej ingått i denna undersökning, t. ex. företagshälsovård. Utvecklingssiffrorna enligt RUPRO 69 beträffande tjänster för annan vårdperso- nal än läkare samt för förvaltnings— och ekonomipersonal redovisas i tabellerna 2.2: 9 och 2.2: 10. I absoluta tal väntas an- talet sjukskötersketjänster sammanlagt öka med ca 6400 under perioden 1968—1975,
varav ca 2/ 3 väntas vara tjänster tillhöran- de grupp I och 11. Stora ökningssiffror i förhållande till totalantalet tjänster återfinns vidare för personalgrupperna laboratorieas- sistenter (+839), sjukgymnaster (+676) samt arbets- och sysselsättningsterapeuter (+845). Särskilt notabelt är vidare den star- ka ökning som väntas äga rum i fråga om tjänster som undersköterska och sjukvårds- biträde, ca 3 650 respektive 12 200. Total- antalet tjänster för vårdpersonal — exklusi- ve läkare som behandlats i föregående av- snitt — väntas öka med ca 44 000 motsva- rande en ökning med 37 %.
2.2.6 Vissa övriga verksamhetsområden
Privatpraktiserande läkare
Socialstyrelsen har i RUPRO efter samråd med Sveriges läkarförbund beräknat utbu- det av privatpraktikervård 1968 till 1000 läkartjänster, räknat i heltidsarbetande lä-
Tabell 2.2:8. Antal läkartjänster inom vissa områden utanför RUPRO 69 1968—1975.
Antal Förändring i antal tjänster Summa 1968 1968—70 1970—72 1973—75 förändring Socialstyrelsen (inkl. läns- läkare, rättspsykiatrer, rätts- kem. lab., farm. lab.) 150 + 16 +11 +15 + 42 Statens bakt. lab., statens institut för folkhälsan, arb. med. inst. 42 + 4 + 6 +10 + 56 Universitetskanslersämbetet 330 + 11 +30 +24 + 65 Statens med. forskn. råd m. fl. 87 + 26 +14 +21 + 61 Försvaret 65 +30 + 30 Privatpraktik1 1 000 — — — -— Summa 1 674 +102 +70 +82 +254
1 Uttryckt i heltidsarbetande läkare
Tabell 2.2:9. Antal tjänster inom hälso- och sjukvård (exkl. läkare) 1968—1975.
1968 1969 1970 1972 1975
Sjuksköterskor totalt 19 867 21 030 22 154 23 809 26 273
därav Grupp I och II 10 235 11 011 11 708 12 672 14 239 vidareutbildade 8 619 8 933 9 308 9 913 10 685 därav inom långtidssjukvård 1 041 1 098 1 202 1 335 1 471 därav inom psykiatrisk sjukvård 938 984 1 023 1 151 1 242 därav inom öppen hälso- och sjukvård 2 121 2 188 2 256 2 365 2 500 Administrativ verksamhet 1 013 1 086 1 138 1 224 1 349 Assistenter 2 873 3 163 3 360 3 666 4 152
därav laboratorieassistenter 1 868 2 091 2 232 2 412 2 707 Övrig röntgen- och laboratorie- personal 2 468 2 634 2 750 2 950 3 223 Ingenjörer och tekniker 546 599 632 763 929 Psykologer 341 389 443 511 576 Kuratorer 894 1 003 1 116 1 260 1 477 Sjukgymnaster 1 266 1 403 1 543 1 704 1 942 Arbets- och sysselsättningsterapeuter 1 311 1 509 1 692 1 938 2 156 Logopeder/logopedassistenter 64 72 78 95 121 Hörselvårdsassistenter 165 177 183 199 219 Undersköterskor 7 958 8 843 9 417 10 209 11 616 Sjukvårdsbiträden m. rn. 32 126 35 527 37 903 40 642 44 341 Skötare i psykiatrisk värd 11 852 12 404 13 519 14 239 14 762 Vård av psykiskt utvecklingsstörda 3 373 3 688 4 260 4 859 5 190 Sjukhusens förvaltningspersonal 8 480 9 138 9 748 10 652 11 954 Central förvaltningspersonal 1 605 1 782 1 901 2 029 2 289 Ekonomipersonal 19 538 21 642 22 801 24 233 26 195 Tandläkare 2 448 2 555 2 679 2 937 3 273 Tandhygienister 3 13 28 65 130 Tandtekniker 586 572 570 591 608 Tandsköterskor 2 841 2 959 3 113 3 376 3 728 Apotekare och receptarier 62 68 73 102 136 Apotekstekniker 68 86 93 131 224 Övriga 232 279 319 353 380
kare. För 1975 beräknas privatläkarvården ha samma omfattning.
De av socialstyrelsen lämnade uppgifterna förutsätter en icke obetydlig nyetablering under perioden 1968—1975 av privatprakti- serande läkare av den anledningen att ett betydande antal av de berörda läkarna un- der perioden väntas upphöra med sin verk- samhet av åldersskäl. Schematiskt sett får man räkna med att de nytillkommande lä- karna genomgående sätter upp nya mot- tagningar; det finns anledning anta att de äldsta läkarnas mottagningsutrustning i vä- sentlig omfattning inte kommer att övertas av de nytillträdande kollegerna. Av riksför- säkringsverkets betänkande Ersättning vid privatläkarvård (Stencil 1969: 6) sid. 5 fram- går att av de privatpraktiserande läkarna 1968 svarade de som var 66 år och äldre för ca 1/5 av vården, räknat i arbetstid, en-
ligt uppgifter till 1968 års läkarregister.
Uppskattningsvis kan man på grundval härav anta att ca 200 helårsverksamma pri- vatpraktiker kommer att etablera sig under perioden. Till viss del kommer dock dessa att utgöras av pensionerade tjänsteläkare etc. De genomsnittliga investeringarna kan anges till ca 30 000 kr. och de genomsnitt- liga driftkostnaderna per mottagning till ca 55 000 kr., vilket grovt räknat får antas ut- göra en fördubbling i förhållande till de mottagningar som de »avlöser». Ökningen av driftkostnaderna skulle under nämnda period således belöpa sig till ca 5,5 milj. kr. och ökningen av kapitalkostnadema till ca 6 milj. kr. under oförändrade pris— och löne- förhållanden.
Tabell 2.2:10. Utvecklingen av antalet tjänster inom hälso- och sjukvård (exkl. läkare) 1968—1975. Index 1968 = 100
1969 1970 1972 1975 Sjuksköterskor totalt 106 112 120 132 därav grupp I och II 108 114 124 139 vidareutbildade 104 108 1 15 124 adm. verksamhet 107 112 121 133 Assistenter (exkl. lab. ass.) 107 1 12 125 144 Laboratorieassistenter 1 12 119 129 145 Ingenjörer och tekniker 110 116 140 170 Sjukgymnaster 11 1 122 13 5 153 Arbetsterapeuter 1 15 129 148 164 Undersköterskor l 1 l 1 18 128 146 S jukvårdsbiträden 11 1 118 127 138 Tandläkare 104 109 120 134 Summa vårdpersonal 109 116 125 137 Sj ukhusens förvaltningspersonal 108 115 126 141 Central förvaltningspersonal 111 118 126 143 Ekonomipersonal ] 1 1 117 124 134 Summa förvaltnings- och ekonomipersonal 110 116 125 137
2.2.7 Privatpraktiserande tandläkare
Antalet privatpraktiserande tandläkare upp- går f.n. till ca 3 700. Under första delen av 60-talet undergick kåren en påtaglig utök- ning. Från ca 2 800 tandläkare 1960 utöka- des antalet till ca 3 300 1965. Under senare hälften av 60-talet har ökningen avmattats successivt, huvudsakligen till följd av en ökad benägenhet hos de nyexaminerade tandläkarna att engagera sig i folktandvår- den.
Folktandvårdsutredningen föreslog (SOU 1970: 14) en successiv utbyggnad av folk- tandvården, förslagvis med början fr.o.m. den 1 juli 1971, till att slutligen omfatta dels alla invånare under 19 är, dels 30—35 % av de vuxnas tandvård. Det är uppenbart att genomförandet av detta program inte lämnar något utrymme för en expansion av privattandläkarkåren. Detta torde innebära att ökning av driftkostnader och investe- ringar, under förutsättning av oförändrat löne- och kostnadsläge, blir aktuellt endast vid nyuppsättning av mottagningar såsom ersättning för förslitna mottagningar, appa- rater och övriga inventarier. Om ifrågava- rande kapitalinvesteringar uppskattas till
2 500 kr. per mottagning (3 700 st.) och år kan de årliga investeringskostnaderna beräk— nas till närmare 10 milj. kr. årligen.
3. Socialvård
Promemoria utarbetad inom socialdepartementet
3.1 Inledning
Socialstyrelsen har efter hemställan av so- cialdepartementet genomfört en utredning beträffande utvecklingen av socialvårdens resurser under åren 1968—1975 . Utredningen är avsedd att tjäna samma ändamål som den utredning förutvarande socialstyrelsen genomförde 1964 och som redovisats i be- tänkandet »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980 (SOU 1966: 1)».
Materialet till utredningen har till viss del hämtats inom socialstyrelsen, till viss del från uppgifter insamlade i samband med RUPRO 69 (långtidsutredning rörande hälso- och sjukvården) och till övervägande del genom en särskild enkät till samtliga primär- kommuner (LU-SoS 69).
Samtidigt med den nämnda enkäten till primärkommunerna (LU-SoS 69) genomför- de statistiska centralbyrån en kommunaleko- nomisk långtidsutredning (KELP 69), om- fattande 503 primärkommuner. Mellan KELP 69 och LU-SOS 69 förelåg visst direkt samband eftersom man i bägge utredningar- na begärde uppgifter om kostnaderna för social verksamhet 1968—1975. KELP 69 om- fattade totalkostnader för den sociala verk- samheten (som en del av en fullständig kost- nadsredovisning) medan LU-SoS 69 innehöll uppgifter om kostnaderna för olika delar av den sociala verksamheten. Det var därför nödvändigt att anvisningarna till blankett- materialet i berörda delar samordnades lik-
som att ett fortlöpande samarbete ägde rum mellan statistiska centralbyrån och social- styrelsen i dessa för utredningarna gemen- samma frågor.
3.2 Prognosunderlag
De genom LU-SoS 69 begärda uppgifterna avsåg den beräknade utvecklingen 1968— 1975 beträffande
]. Kostnader för social verksamhet (in- vesterings- och driftkostnader)
2. Platser på daghem, fritidshem, lek- skolor samt tillgång till familjedaghem
3. Platser på ålderdomshem samt särskilt iordningställda bostäder för åldringar och handikappade
4. Social hemhjälp samt förekomst av viss social service
5. Efterfrågan på främst institutionell vård inom barna— och ungdomsvården samt åldringsvården
6. Mottagningsenheter och besökskapaci- tet vid rådgivningsbyråer och polikliniker för alkoholmissbrukare
7. Personal vid nämnda institutioner etc. Dessutom infordrades uppgifter om per— sonalläget inom socialvårdssektorn den 1 april 1969 med uppgift om vissa personal- kategoriers utbildning. Blanketterna med anvisningar utsändes till kommunernas styrelser i mitten av maj 1969. Uppgifter som avsåg personalläget den 1 april begärdes in till mitten av juni från
samtliga 848 kommuner. Redovisning inkom från 830 kommuner. Övriga uppgifter be- gärdes in till den 1 september (från kom- muner som ej deltog i KELP 69) och den 1 november (övriga kommuner). Avsikten var att analys och bearbetning av dessa senare uppgifter skulle kunna utföras kring års- skiftet för att utredningsresultat skulle kunna redovisas i januari 1970. Det visade sig emellertid att kommunerna inte kunde följa den angivna tidplanen. Den 1 november 1969 hade endast 301 kommuner redovisat fullständigt, och ännu så sent som i februari månad saknades uppgifter från bl. a. några av de största städerna. Insamlingsarbetet av- bröts i mitten av april 1970 och materialet databehandlades då ännu 52 kommuner inte hade lämnat uppgifter (av sammanlagt 848 kommuner). Det bortfall som därigenom uppkommit i materialet för LU-SoS 69 är icke av någon större storleksordning; det kan beräknas till cirka 3 procent av den totala ekonomin och cirka 4 procent av invånaran- talet.
Det redovisade materialet i LU—SoS 69 har icke uppräknats med hänsyn till bortfallet Sifferuppgifterna är alltså genomgående nå- got för låga.
Beträffande de ekonomiska uppgifterna fanns en möjlighet att göra en direkt jäm- förelse beträffande totala investeringar för byggnads- och anläggningsarbeten och totala driftkostnader med uppgifterna i KELP 69. Det kan nämnas att de båda utredningarnas uppgifter för hela perioden 1968—1975 stäm- de mycket väl överens men att de för de enskilda åren företer smärre avvikelser.
I övrigt kan beträffande primärmaterialet till LU-SoS 69 sägas att de uppgifter som insändes i relativt stor utsträckning var ofull- ständiga och ibland felaktiga. Till en del torde detta bero på vissa brister i den lokala samordningen av uppgiftslämnandet. Som handläggare har fungerat tjänstemän på myc- ket olika ansvarsnivå och det är tveksamt om de lämnade uppgifterna i någon större utsträckning varit föremål för granskning av kommunernas styrelser. Genom ett lång- varigt granskningsarbete och telefonkontak-
ter med uppgiftslämnarna har dock mate- rialet förbättrats betydligt.
3.3. Platsutveeklingen på olika vårdområden 3.3.1 Vård av barn och ungdom
Den allmänt förebyggande bama- och ung- domsvården har under senare år utvecklats i betydande grad. Särskilt gäller detta verk- samheten i större och medelstora städer. Jämsides med ungdomsgårdar inrättas nu- mera fritidsgårdar avsedda att utnyttjas av olika åldersgrupper. Vid sidan av kommu- nerna har även föreningslivet under senare år i ökad utsträckning sökt tillgodose ung- domens behov av en meningsfylld fritid. Initiativen kompletterar varandra. Sålunda ställer kommunen lokaler till föreningslivets förfogande och bidrar med driftkostnaden för verksamheter, som föreningen svarar för men som kan komma även den för- eningslösa ungdomen tillgodo.
På samma sätt har under de senaste åren planeringen och projekteringen av barnens utemiljö alltmer intresserat kommunerna. Förslag till riktlinjer och rekommendatio- ner för denna planering föreligger numera i betänkandet »Barns utemiljö» (SOU 1970: 1). Man kan därför anta att berörda myndigheter, bl. a. barnavårdsnämndema, de närmaste åren kommer att i ökad ut- sträckning satsa på den del av den allmänt förebyggande barnavården, som exempelvis lekplatser kan anses utgöra.
Vad gäller individuella förebyggande åt- gärder samt omhändertaganden visar till- gänglig statistik en sjunkande tendens i bar- navårdsnämndernas verksamhet. Sålunda ut- gjorde sammanlagda antalet barn och ung- domar, som 1965 var föremål för barna- vårdsnämndernas verksamhet 51 660 för att 1967 ha sjunkit till 49 432. De förebyggan- de åtgärderna omfattade 1965 och 1967 20197 respektive 19 621 barn och ungdo- mar. Ett ökande antal kommuner tillämpar emellertid familjevårdsprincipen eller hel- hetsprincipen i sitt arbete. Tillämpningen torde haft till följd, att symtom på missan- passning hos barn och ungdomar ej i första
Daghem Fritidshem Lekskola1 År Soc. styr. LU 65 Soc. styr. LU 65 Soc, styr. LU 65 1965 12 700 12 700 3 200 3 300 27 100 28 500 1968 24 500 18 600 5 000 4 900 33 900 37 200 1969 30 200 21000 5 900 5 500 38 100 40 100
1 Varje plats kan i regel ta emot 2 barn per dag
hand behövt leda till ett ingripande enligt barnavårdslagen. Ett gemensamt utnyttjande av samtliga kommunala sociallagar tillsam- mans med en ny arbetsmetodik, präglad av ett ökat terapeutiskt innehåll, kan tänkas i många fall ha resulterat i en rehabilitering utan att åtgärder enligt barnavårdslagen be- hövt tillgripas.
Den möjlighet kommunerna numera er- hållit att inrätta sociala centralnämnder tor— de påskynda denna utveckling.
Barnstugor
Barnstuga är den gemensamma benäm— ningen för daghem, lekskola och fritids- hem. Daghemmen ger tillsyn minst 5 tim- mar per dag för barn i åldrarna 6 månader —6 år till förvärvsarbetande föräldrar. Lek- skolan ger regelbunden gruppsamvaro under kortare tid än 5 timmar för barn i åldrarna 4—6 år. Med gemensam barnstugeavdelning — huvudsakligen utnyttjad för barn i åld- rarna 5—6 år — avses daghem och lekskola i kombinerad verksamhet, där minst 2/3 av antalet platser står till förfogande minst 5 timmar per dag, men där det även finns platser för lekskoleverksamhet. Fritidshem ger tillsyn av barn i åldrarna 7—14 år till förvärvsarbetande föräldrar under tiden då barnen är lediga från skolan. _
Bamstugeverksamheten drivs huvudsakli- gen med kommunen som huvudman; endast omkring 3 procent av barnstugorna har an— dra huvudmän t. ex. föreningar eller stiftel— ser.
Av ovanstående tablå framgår utveck- lingen av platsantalet vid barnstugorna un- der tiden 1965—1969 enligt av socialstyrel— sen gjorda sammanställningar. Den i 1965 års långtidsutredning beräknade platsutveck- lingen redovisas för jämförelser.
För daghemmen har antalet platser mel- lan två- och tredubblats under perioden. Även för fritidshemmen stegrades utbygg— nadstakten under perioden. Ökningen inne- har nära en fördubbling av antalet fritids- hemplatser under perioden. Antalet platser i lekskolor ökade med omkring 2 000 per år fram till 1969 då ökningen var dubbelt så stor.
Den kraftiga stegringen i utbyggnaden av daghem och relativt sett även fritidshem fr.o.m. 1966/ 67 torde bl. a. sammanhänga med den ändrade och för kommunerna för- månligare statsbidragsgivningen från den 1 juli 1966. Även andra faktorer kan tänkas ha påverkat utvecklingen såsom intensifie- rad information och rådgivning från centralt håll. Utbyggnadstakten för lekskolor har va- rit lägre än vad LU 65 förutsåg. Detta får ses i relation till att kommunerna under pe- rioden 1964—1969 satsade alltmer på dag- och fritidshem. Den kraftiga ökningen av antalet lekskoleplatser under 1969 kan tän- kas sammanhänga med tillkomsten av 1968 års barnstugeutredning och innehållet i dess direktiv som aktualiserat frågan om ett even- tuellt införande av allmän förskola.
Kommunernas bedömning av platsutveck- lingen vid bamstugor och familjedaghem framgår av ovanstående tablåer sid. 47.
För daghemmens del redovisas en platsut- veckling från ca 24 000 platser till ca 79 300 platser, en ökning med drygt 55 200 eller 230 %. Daghemsplatsernas relativa fördel- ning på kommuner i olika utvecklingsklas- ser framgår av sammanställningen nedan sid. 47.
Det är påtagligt hur de expanderande kommunerna planerar en kraftig utbyggnad av daghemsplatserna. Av den totala ök— ningen under perioden dessa kommuner för 25 300 platser eller nära 46 %.
Antal platser 1968 1969 1970 1972 1975 Daghem 24 000 29 800 39 100 58 100 79 300 Lekskolor 35 600 40 200 45 600 55 000 67 200 Fritidshem 5 500 6 600 9 300 14 900 22 100 Familjedaghem 25 100 32 800 39 100 46 500 56 100 Totalt 90 300 109 400 133 100 174 500 224 700 Index
Daghem 100 124 163 242 330 Lekskolor 100 113 128 154 189 Fritidshem 100 120 169 269 400 Familjedaghem 100 131 156 185 223 Totalt 100 121 147 193 249
Antalet daghemsplatser i relation till 1 000 barn i åldersklassen 0—6 år beräknas öka på följande sätt:
Daghem Ant. platser/ 1 000 barn Index 1968 29 100 1970 48 162 1972 72 245 1975 99 337
Kommunernas utbyggnadsplaner vad av- ser fritidshem innebär en ökning av antalet platser med närmare 17 000. Av denna för- väntade ökning svarar storstadslänen för drygt 9 700 platser eller 59 %. Antalet be- fintliga och planerade platser i relation till antalet barn i åldersklassen 7—14 år fram- går av nedanstående tablå.
De faktorer som påverkar platsutveck- lingen i dag- och fritidshem är å ena sidan efterfrågan på sådana platser, å den andra kommunernas målsättning i fråga om att tillgodose det platsbehov som efterfrågan skapar.
Efterfrågan styrs i första hand av antalet barn i berörda åldrar och förvärvsintensite- ten hos kvinnor med barn. Vidare påver- kas efterfrågan av benägenheten hos föräld- rar att utnyttja dessa former av barntill— syn.
Familjedaghemsutredningen (SOU 1967: 39) genomförde 1966 en riksomfattande kartläggning av behovet av barntillsynsplat- ser. Den visade att mer än 300000 barn under 10 år hade förvärvsarbetande möd- rar med en arbetstid som översteg 15 tim- mar per vecka. Av dessa var ca 50 000 barn till ensamstående föräldrar. Ytterligare
FfitidShem 200 000 mödrar förklarade sig villiga gå ut ?gåbpågifr/ Index i förvärvslivet om tillsynen av deras cirka 350 000 bara kunde ordnas på ett tillfreds- ställande sätt. 1963 7 100 Efter det denna undersökning verkställ- 1332 1-1, ägg des har antalet barn i förskole- och lågsta— 1975 24 359 dieåldrar ökat. Från 1971 visar befolknings- Utvecklings klass 1968 1970 1972 1975 Under 0 % 30,2 27,3 25,6 23,3 0—10 % 42,2 38,7 36,8 :- 36,5 Över 10 % 27,6 34,0 37,7 ' 40,2 Totalt 100 100 100 100 SOU 1971: 13 47
prognoserna visserligen en nedåtgående ten- dens för barn i åldern 0-9 år men jäm- fört med 1966 ökar antalet barn i berörda åldrar under prognosperioden. Beträffande mödrarnas förvärvsintensitet är tendensen klart uppåtgående efter 1966. Antalet för- värvsarbetande kvinnor med barn under 7 år ökade således från 1964 till 1968 med 6,4 procent. Under samma tid ökade antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden med 4,1 procent och uppgick 1968 till sammanlagt 897 000. Med tanke på det intresse som i dagens läge visas för att ge de hemarbetande kvinnorna möjligheter att gå ut i förvärvsli- vet är det sannolikt att ökningen blir avse- värt större under prognosperioden än under här nämnda tidsperiod.
En jämförelse mellan uppgifterna om an- talet bam i behov av tillsyn och antalet disponibla och förväntade platser i dag- och fritidshem visar att behoven inte kommer att kunna täckas under prognosperioden. Kommunernas målsättning i fråga om att tillgodose utbyggnadsbehovet kommer där- för att bli utslagsgivande för platsutveck- lingen fram till 1975.
De ekonomiska resurserna spelar en stor roll för Utbyggnadstakten. Den höjning av de statliga bidragen till driften av dag- och fritidshem, som skett fr.o.m. den 1 juli 1970 torde därvid få betydelse.
LU-SoS 69 redovisar för lekskolorna en planerad platsutveckling från 35600 1968 till 67200 1975, en ökning med drygt 31 600 platser. Fördelningen av dessa platser på kommuner i olika utvecklingsklasser före- faller, jämfört med vad som var fallet med daghemsplatserna, vara ganska stabil; anta— let platser i kommuner i utvecklingsklass 3 ökar mest medan kommuner i utvecklings- klass 2 denna gång ligger lägst. Öknings- takten för utvecklingsklass 1 är ungefär parallell med utvecklingsklass 3.
Ser man till fördelningen av antalet plat- ser på storstadslän, skogslän och övriga län uppstår genom den planerade utbyggnaden inga större förändringar.
Antalet lekskoleplatser i relation till 1 000 barn i åldersklassen 3—6 år för olika år framgår av nedanstående sammanställning.
Lekskolor Ant. platser 1 000 barn Index 1968 77 100 1970 93 121 1972 118 154 1975 149 194
Lekskoleplatserna utnyttjas emellertid av i genomsnitt två barn per dag. I praktiken kan alltså ca 145 barn beredas plats 1968 av 1 000 barn i åldersklasserna 3—6 år och cirka 300 1975 vilket innebär en teoretisk möjlighet att bereda plats för samtliga 6- åringar.
I högre grad än tidigare kan efterfrågan på lekskoleplatser tänkas öka på grund av vidgad förståelse för lekskolans betydelse för barnens utveckling. Ökad kunskap om värdet av att barnen får tillfälle till grupp- samvaro under pedagogisk ledning före skol- starten torde utgöra en pådrivande faktor. Utvecklingen kan också komma att påver- kas av förslag under perioden från 1968 års barnstugeutredning.
Familjedaghem
Familjedaghem ger tillsyn av barn i annat enskilt hem än det egna hemmet. Familje- daghemmen utgör komplement och på många håll alternativ till den institutionella barntillsynen. I LU-SoS 69 räknar man med en ökning av antalet platser i familjedag- hem från ca 25 000 1968 och 39 000 1970 till 56100 1975, dvs. mer än en fördubb- ling av platsantalet. I 1965 års långtidsut- redning förväntades platserna i kommunalt förmedlade familjedaghem år 1970 uppgå till omkring 15 000.
Antalet platser på familjedaghem i rela- tion till 1 000 barn i åldersklassen 0—14 år framgår av nedanstående tablå.
Familjedaghem Ant. platser 1 000 barn Index 1968 15 100 1970 23 1 54 1972 27 181 1975 32 21 3
Spädbarns- Mödra- Upptagnings- Special- Antal platser I slutet av år hem hem hem hem totalt 1965 1 076 278 2 305 525 4 184 1968 959 233 2 179 375 3 746 1970 1 135 293 2 473 603 4 504
I samband med att statsbidrag infördes från den 1 januari 1969 för kommunala familjedaghem har riktlinjer meddelats för verksamheten. Såsom villkor för statsbidrag gäller bl.a. att dagbarnvårdaren skall vara anställd av kommunen enligt avtal. Privat förmedlade hem beräknas därför minska och det kan antas att från 1970 verksamhe- ten kommer att drivas huvudsakligen i kom- munal regi.
F eriebarns- och barnkoloniverksamhet
Antalet barn som vistats i feriehem var 1969 ca 17 000. Verksamheten torde knap- past komma att öka i nämnvärd omfattning under prognosperioden. Barnkoloniverksam- heten, som tidigare haft en betydande social funktion att fylla, har under senare år när- mast kommit att utgöra ett led i samhällets barntillsyn. Verksamheten har minskat i omfattning år från år. Från 1950 till 1963 sjönk antalet platser från 28 087 till 20 899, 1969 fanns 395 kolonier och sammanlagt ca 15 400 platser. Verksamheten torde yt- terligare minska under de närmaste åren.
Barnhem
I 1965 års långtidsutredning förutsattes en icke obetydlig utbyggnad av antalet platser vid barnhemmen. Man antog att framförallt platserna vid upptagningshem skulle öka. Såsom framgår av tablån ovan har så inte blivit fallet. Som jämförelse har angivits platsantalet 1968 enligt RUPRO-69. Anledningen till denna förändrade ut— veckling är bl. a. att frånsett det allra yngsta barnhemsklientelet, har flertalet av de barn och ungdomar, som under 60-talet vårdats på barnhem visat så grava beteendemässiga störningar att de krävt en alltmer intensi— fierad vård. En av förutsättningama här-
för är att vården meddelas i smärre enhe- ter. De upptagningshem, som stod till för- fogande vid ingången av 60-talet hade van- ligen cirka 30 vårdplatser och var inte läm- pade för det vårdbehov som uppstått. Där- för hade under 60-talet en rad småhem med 6-10 vårdplatser inrättats. I den mån äldre, förslitna hem lagts ned och ersatts med nya hem, har ersättningshemmen regelmässigt haft färre vårdplatser än de gamla hemmen. Behovet av platser på spädbarns— och möd- rahem har minskat markant. Nybyggnader har förekommit främst som ersättningshem för förslitna hem. Även i dessa fall har er- sättningshemmen haft betydligt lägre plats— antal än tidigare hem.
Trots att antalet vårdplatser reducerats under senare år, sjönk medelbeläggningen på bamhemmen från ca 66 % 1965 till ca 59 % 1968.
Antalet platser på spädbarnshem och mödrahem beräknas sjunka kraftigt under perioden 1968—1975; spädbamshemsplatser från 959 till 754, mödrahemsplatser från 233 till 192. Ökat försäkringsskydd vid ha- vandeskap och bamsbörd, tillgång till ar- betstillfällen för mödrarna och ökad till- gång till barntillsyn har troligen medverkat till denna utveckling.
Antalet platser på upptagningshemmen beräknas sjunka något; från 2 179 till 2 150 platser. Med tanke på den låga medelbe- läggningen borde antalet vårdplatser sän- kas ytterligare. Att så sannolikt ej kommer att ske, beror på att vårdbehovet för barn i åldern 1—12 år fluktuerar kraftigt och att platsantalet måste vara dimensionerat efter toppbeläggning. Antalet specialhemsplatser beräknas hålla sig i huvudsak konstant. Sammanlagt beräknas det 1975 finnas 3 464 vårdplatser på barnhem.
I samband med fastställandet av nya barnhemsplaner kommer socialstyrelsen att
Antal ungdo- Därav vårdade
Ant. nyintag- mar under Ant. dispo- na elever skolornas inom utom I slutet av år nibla platser under året tillsyn skola skola 1965 1 031 843 1 706 887 819 1968 929 851 1 659 860 799 1969 929 740 1 042 749 893
ånyo ompröva vissa delar av barnhemsvår- den, exempelvis vad gäller åldersdifferen- tieringen inom vårdenheterna. Samarbetet mellan den sociala barnavården och den psykiska barna- och ungdomsvården kom- mer att diskuteras. Regionsamverkan kom- mer att omprövas. Dessa förändrade förut- sättningar för barnhemsvården kommer dock sannolikt icke att förändra den i pro- gnosen beräknade platsutvecklingen.
Vård i enskilt hem
Vård i enskilt hem har under senare år prio- riterats av kommunerna. Under senare år har kommunerna också börjat använda sig av s.k. storfosterhem, innebärande att ett och samma fosterhem tar emot flera av de barn, som tidigare vistades vid barnhem. 14 840 år 1964 och 15 152 1967. Underlag för en bedömning under prognosperioden saknas.
U ngdomsvårdsskolorna
Fram till år 1964 steg efterfrågan på vård Antalet barn och ungdomar som av barna- vårdsnämnderna placerats i familjevård var vid ungdomsvårdsskola kontinuerligt och re- sulterade detta år i 1 072 nyintagningar. Sedan dess har antalet nyintagna elever le- gat omkring 850—900 per år för att 1969 sjunka till 740. Väntefall har förekommit endast undantagsvis, varför redovisade upp- gifter om antalet intagningar svarar mot den efterfrågan på ungdomsvårdsskolevård som förelegat. Minskningen av efterfrågan har främst gällt flicksektorn.
Av ovanstående tablå framgår verksam- hetens omfattning 1965—1969.
Antalet barn och ungdomar kommer att
stiga under 1970-talet. Den grupp som när- mast är aktuell vid en bedömning av efter- frågan på vård vid ungdomsvårdsskola — gruppen ungdomar i åldern 15—19 år — minskar dock något under prognosperio- den.
Utvecklingen vid ungdomsvårdsskolorna under senare år visar en minskad frekvens såväl beträffande antalet elever vid en Viss tidpunkt som beträffande nytillkomna. Sko- lorna anlitas nu för placering av omkring 30 % av under året nytillkomna omhän- dertagna för samhällsvård och för cirka 40 % av det totala antalet omhändertagna enligt 55 25 b och 29 barnavårdslagen.
Väsentligt vid en bedömning av ung- domsvårdsskolomas kapacitet är utveckling- en av vårdtiderna. Den totala vårdtiden har stigit avsevärt, vilket torde sammanhänga med att skolorna under 60-talet i stigande omfattning fått motta gravt störda ungdo- mar i behov av långvarig vård och tillsyn. Den ökade vårdtiden har helt fallit på vår- den utom skolan. Strävandena att bibehålla relativt korta vårdtider på skolorna — och att ytterligare individualisera vården — kvar- står. Avgörande härför är effektiviteten hos den värd som ges.
Vad gäller verksamheten för vård utom skola har behovet av kollektiva inackorde- ringsmöjligheter ytterligare accentuerats bl. a. på grund av den tidigare nämnda klientelförskjutningen. Socialstyrelsen beräk- nar att få inrättat två eller tre s. k. utskriv- ningsavdelningar per år under prognostiden.
Efterfrågan på elevplatser vid ungdoms- vårdsskolorna är avhängig av en rad mycket svårbedömda faktorer. Mot bakgrund av bl. a. den fram till 1964 kontinuerligt ökade efterfrågan bedömde socialstyrelsen i 1965 års långtidsutredning att det var sannolikt
att efterfrågan på ungdomsvårdsskolevård skulle fortsätta att stiga. Så blev emellertid icke fallet. Till en del kan detta bedömas bero på en ökad effektivitet hos barnavårds- nämndema, till en del i ökade kurativa an- strängningar och en ökad frekvens av pla- ceringar i bl. a. enskilda hem genom nämn- dernas försorg.
Vad gäller utvecklingen fram till 1975 synes enligt socialstyrelsen en avvägning mellan redovisade förhållanden och anta- ganden om den framtida utvecklingen ge fog för en bedömning, att den nuvarande volymen på ungdomsvårdsskolornas institu- tionsvård är realistiskt avvägd. Platsantalet vid skolorna bedöms under prognostiden bö- ra ligga vid nuvarande cirka 900. Om en ökning av efterfrågan på ungdomsvårdssko- levård skulle inträffa bör denna enligt so- cialstyrelsens bedömning mötas genom en ytterligare utbyggnad av vården utom skola.
Elevhem för rörelsehindrade
Utbyggnaden av elevhemsorganisationen på- går för närvarande och beräknas vara uppe i 319 platser 1975. Behovet av elevhems- platser kommer givetvis att vara beroende av i vilken utsträckning de rörelsehindrade barnen kan inpassas i det vanliga skolsyste— met på hemorten. Den snabba medicinska och tekniska utvecklingen bör bidra till denna anpassning. En viktig förutsättning för de handikappade barnens integrering i det ordinarie skolsystemet är bl. a. att man vid uppförandet av nya skolor från början planerar för dessa särskilda behov.
3.3.2. Nykterhets— och narkomanvård
Utvecklingen under 60-talet. Enligt den of- ficiella statistiken undergick nykterhetsvår-
den under 60-talet en viss minskning vad gäller omfånget av verksamheten. 1960 hade de kommunala nykterhetsnämnderna befatt- ning med 81770 personer av vilka 50 676 blev föremål för åtgärd enligt nykterhets- vårdslagen. 1968 var motsvarande (dock preliminära) siffror 75 254 och 38 996. I nedanstående tablå redovisas uppgifter för vissa av åren fram till 1968 fördelade på »endast undersökning», »hjälpåtgärder» och >>tvångsåtgärder>> (varvid hänsyn tagits en- dast till längst gående åtgärd); i »tvångs- åtgärder» ingår intagning i allmän vårdan- stalt enligt 58 % nykterhetsvårdslagen.
Personer som nykterhetsnämnd tagit be— fattning med framgår av följande tablå.
Minskningen i antalet åtgärdsfall sam- manhänger bl. a. delvis med en förändring av redovisningen och delvis med att första- handsansvaret för underåriga (under myn- dig ålder) överförts till barnavårdsnämn- den.
Den sannolika utvecklingen under prognos- perioden. Nykterhetsvårdens omfattning be— stäms i första hand av alkoholmissbrukets volym och inriktning. Men även andra fak- torer påverkar nykterhetsvården. Hittills har staten ansvarat för större delen av kostna- den. Det är sannolikt att storleken av statsbi- dragen i viss utsträckning påverkar omfatt— ningen av den kommunala nykterhetsvår- den. En annan påverkande faktor är nyk- terhetsvårdslagstiftningens utformning. Den nu gällande nykterhetsvårdslagen kan sägas lämna ett stort utrymme åt kommunala ini- tiativ. I redogörelsen till 1965 års långtids- utredning framhöll dåvarande socialstyrelsen att de krav på resurser framförallt inom den öppna vården som nykterhetsvårdslagen ställer, var långt ifrån tillgodosedda. Detta uttalande torde ännu vara aktuellt. Nykter- hetsnämnderna har sålunda möjlighet att in-
Endast under- Hjälp- Tvångs- Summa Totalt sökning åtgärd åtgärd åtgärdsfall 1960 31 094 31 649 19 027 50 676 81 770 1965 37 726 24 688 17 007 41 695 79 421 1968 36 258 23 661 15 380 39 041 75 299
om ramen för den nu gällande lagstiftningen öka omfånget av sin verksamhet, varvid, som nämnts, statsbidragen sannolikt har en stimulerande effekt.
Nämndernas benägenhet att ingripa mot alkoholmissbruk och framförallt formen för ett sådant ingripande torde emellertid vara beroende av ytterligare en faktor, nämligen den allmänna opinionen. Den intensiva de- batt som under senaste år förts om social- vård överhuvudtaget och den starka kritik som riktats mot tvångsmässiga åtgärder av skilda slag kan väntas resultera i att nykter- hetsnämnderna i första hand söker åstad- komma rättelse av missbruket genom hjälp- åtgärder inom den öppna och halvöppna vården.
Med frågan om allmän opinion samman- hänger frågan om allmänhetens kunskap om nykterhetsvårdens innehåll. Genom ökad upplysning och en förbättrad kunskap om nykterhetsvårdens vårdresurser kan förvän- tas att efterfrågan på frivillig vård kommer att öka i ännu högre grad än som skett un- der senare år. Ytterligare en faktor som i viss mån påverkar nykterhetsvårdens om- fattning men framförallt dess effektivitet är tillgången på kvalificerad personal.
Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer
Vid utgången av 1965 fanns 87 alkoholpo- likliniker och rådgivningsbyråer. 1969 hade detta antal ökat till ca 130. Antalet vid al- koholpolikliniker och rådgivningsbyråer be- handlade personer kan ej anges. Försök till beräkningar har gjorts men lämnat uppen- barligen felvisande resultat. För att ge en uppfattning om frekvensen kan nämnas att för 1968 redovisas från 110 av då befintliga ca 120 institutioner sammanlagt ca 144 000 besök hos läkare, ca 600 besök hos psyko- log, ca 74000 besök hos kurator och ca 346 000 behandlingstillfällen vid sjukskö- terskemottagning.
Antal alkoholpolikliniker och rådgivnings— byråer beräknas öka till närmare 180 1975 . Utvecklingen torde i stor utsträckning vara beroende av tillgången på läkare. Vården
influeras även av utvecklingen av den del av den öppna psykiatriska värden som avser behandling av alkohol- och narkotikamiss— bruk.
Öppen vård av narkotikamissbrukare
I Kungl. Maj:ts proposition nr 7 1968 och 1968 års statsverksproposition har de all- männa riktlinjerna för vårdpolitiken dragits upp i huvudsaklig överensstämmelse med narkomanvårdskommitténs förslag (SOU 1967: 25). Ansvaret för den medicinska vår— den åvilar landsting och landstingsfria stä- der medan ansvaret för den sociala delen av vårdprogrammet vilar på primärkommu- nerna i egenskap av huvudmän för social- vården. Riktlinjerna för vård och behand- ling av narkotikamissbrukare innefattar upp- sökande verksamhet, öppen vård, sluten vård och eftervård.
Den uppsökande verksamheten åvilar pri- märkommunema, vilkas ansvar i detta av- seende uttrycks i socialhjälpslagen. I de stör- re kommunerna, framför allt i storstäderna, har verksamheten vanligtvis organiserats i olika former av samarbetskommittéer mel- lan de sociala nämnderna, polis och skola samt socialpatruller av socialvården (fält- assistenter) ensamma eller tillsammans med skyddspolis.
Socialstyrelsen genomförde våren 1969 en enkät bland primärkommuner och lands- ting beträffande befintliga och planerade re- surser inom vårdområdet. Av denna fram- gick att 35 kommuner planerar uppsökande verksamhet med särskild inriktning på nar- kotikamissbrukare. Troligen kommer dock denna verksamhet i flertalet fall att organi- seras så att den ingår i de sociala nämnder- nas allmänna uppsökande verksamhet. Vi- dare framgick av enkäten att 10 landsting planerade att låta viss sjukvårdspersonal en- gageras i uppsökande verksamhet i form av hembesök, fältarbete och såsom konsulter.
En väsentlig del av den öppna vården ges vid psykiatriska mottagningar, som vå- ren 1970 uppgick till 223 st. i hela landet.
Medelbeläggning %
Slutet av Vårdplatser Intagningar år under året statliga erkända anstalter anstalter
1965 2 134 3 042 76 85 1968 2 025 2 803 77 88 1969 1 972 2 790* 70 84
* preliminär siffra
Halvöppen och sluten vård av alkoholmiss- brukare
I 1965 års långtidsutredning förutsågs en betydande expansion av nykterhetsvården fram till 1970, även med oförändrat eller minskat alkoholmissbruk. Utbyggnaden vän- tades bli mest markerad för den öppna nyk- terhetsvården och särskilt vad gällde alko- holpolikliniker, rådgivningsbyråer och in- ackorderingshem. Prognosen räknade med en platsminskning vid de allmänna vårdan- staltema med cirka 130 vårdplatser under perioden 1966—1970; platsantalet har mins- kat med 162. Antalet platser vid enskilda vårdanstalter — som till stor del drivs av pri- märkommuner och landsting — väntades öka under samma period med cirka 370 vård- platser; den verkliga ökningen blev 273. Vad inackorderingshemmen beträffar räk- nade prognosen med 800 vårdplatser 1970 - den 1 januari 1970 fanns 900 vårdplatser. I sina huvuddrag besannades alltså progno- sen i 1965 års långtidsutredning,
Allmänna vårdanstalter
Av ovanstående tablå framgår antalet vård- platser vid allmänna vårdanstalter (statliga och erkända) under senare delen av 1960- talet.
Uppgifterna i tablån visar att totala an- talet intagningar i vårdanstalt med stöd av nykterhetsvårdslagen minskat. Vid de stat- liga vårdanstaltema var antalet platser i slu- tet av 1969 482 och vid de erkända vård- anstaltema 1 490. Vid dessa anstalter kan platsantalet beräknas minska starkt under den närmaste femårsperioden. Detta beror på en övergång av vissa anstalter från den
allmänna till den s. k. enskilda sektorn, samt på en minskning av antalet vårdplatser. 1975 kan drygt 1 000 vårdplatser beräknas kvarstå. Det bör emellertid påpekas att bl. a. ett förverkligande av 1961 års sjukförsäk- ringsutrednings förslag om sjukförsäkrings— förmåner vid allmänna vårdanstalter kan komma att förändra planerna.
Enskilda vårdanstalter
Vårdplatsema vid enskilda vårdanstalter har, som nämnts, genomgått en betydande ök- ning under 60-talet. Utvecklingen framgår av nedanstående tablå:
Slutet Vård- Intag- Medelbe- av år platser ningar läggning % under året
1965 480 2 496 94 1968 686 3 028 95 1969 756 2 967* 90
' preliminär siffra
Vid de enskilda vårdanstaltema förutses under den närmast kommande femårsperio- den ett ökat platsantal beroende dels på den i det föregående nämnda överflyttningen från den allmänna till den enskilda sektorn av vissa vårdanstalter, dels på tillkomsten av nya vårdanstalter. Totalt beräknas ca 1 100 platser finnas 1975, dock med reser- vation för den inverkan som ev. sjukpen- ning åt patienter vid allmänna vårdanstalter, ändrat huvudmannaskap m.m. kan ha på organisationen.
Inackorderingshem för alkoholskadade
Inackorderingshemmen har expanderat kraf- tigt under 60-talet. Vid ingången av 1964
fanns det 268 vårdplatser vid inackorde- ringshem, vid ingången av 1970 var plats- antalet 900. Medelbeläggningen för 1969 var 77 procent.
Man kan här förutse en ökning av plats- antalet med cirka 200 per år under de när- maste åren.
Sluten vård av narkotikamissbrukare
Sluten vård av narkotikamissbrukare ges i allmänhet på psykiatriska kliniker och i viss utsträckning på specialavdelningar vid psy- kiatriska sjukhus. F.n. finns inom sluten psykiatrisk sjukvård plats på specialavdel- ning för cirka 190 patienter och under 1970 och 1971 beräknas en utökning med om- kring 130 platser. På toxikomaniavdelningar med både alkohol- och narkotikamissbruka- re finns plats för ca 200 patienter med en planerad utbyggnad av ytterligare omkring 100 platser. Vidare vårdas narkotikamiss- brukare under 20 års ålder inom ungdoms- vårdsskolor, vid vanliga barn- och ungdoms- hem samt barn- och ungdomspsykiatriska kliniker.
Narkotikamissbrukarna utgör cirka 1,5— 2 % av det totala antalet vårdade inom den psykiatriska vuxenvården och 6 % inom den slutna barn— och ungdomspsykiatriska vården enligt en patientinventering som so- cialstyrelsen utförde den 11 februari 1969.
Behandlingshem är den viktiga förbindel- sen mellan sluten vård och eftervård. Vård- ansvaret för dessa hem förutsätts i första hand åvila sjukvårdshuvudmännen, men kan också i nära samarbete utövas av social- vården.
För att stimulera utbyggnaden av vård- resurserna lämnar staten stöd i form av bl. a. anordnings- och driftsbidrag till be- handlingshem och inackorderingshem fr.o.m. den 1 januari 1968. Utbyggnads-
takten har emellertid varit långsam och f. 11. finns endast ett fåtal hem. Enligt av social- styrelsen infordrade uppgifter angående pla- nerade projekt beräknas platsantalet vid be- handlingshem och inackorderingshem 1971 uppgå till sammanlagt omkring 250 platser. Fram till 1975 beräknas ytterligare cirka 400 platser tillkomma, varför platsantalet sammanlagt kan komma att uppgå till 650 detta år.
3.3.3. Åldringar och handikappade vuxna
Å lderdomshemmen
I 1965 års långtidsutredning gjorde dåva- rande socialstyrelsen en prognos på vård- platsutvecklingen beträffande ålderdoms- hemmen fram till 1970. Enligt denna pro- gnos skulle antalet Vårdplatser öka till 60 300 i slutet av 1970 (enligt kommuner- nas egna beräkningar skulle antalet plat— ser uppgå till 63 500). I nedanstående ta- blå redovisas utvecklingen enligt uppgifter i årsberättelser.
Det fortsatta ålderdomshemsbyggandet kommer troligen främst att karaktäriseras av följande omständigheter. Då fortfaran- de cirka 30 procent av platserna finns i flerbäddsrum, mellan 4 000 och 5 000 plat- ser i trähus etc är ersättningsbyggen moti- verade. Här kan man också räkna med en geografisk omfördelning eftersom åldring- ama i växande omfattning kommer att fin- nas i större tätorter och städer. Utveck- lingen har också inriktats mot större enhe- ter. De nya ålderdomshem som togs i bruk under 1965 hade i genomsnitt 44 platser medan genomsnittshemmet 1969 hade 69 platser.
Byggandet har också under de senaste åren ändrat karaktär. Förutom att hem- mens standard successivt förbättrats har vi
Nybyggda Nedlagda Netto- Totala antalet År platser platser tillskott vårdplatser 1965 2 375 880 1 495 48 403 1968 3 706 1 666 2 040 54 790 1969 3 707 1 547 2 160 56 950 54 SOU 1971: 13
Platser 1968 1969 1970 1972 1975 Ålderdomshem 52 941 56 033 59 654 62 657 68 642 därav av sjukhemskaräktär 5 232 5 290 5 576 2 380 2 751
Index Ålderdomshem 100 106 113 118 130 därav av sjukhemskaraktär 100 101 107 45 53 .. . .. t _
fatt en glidande skala av vard och bos ads Ål der domshem
former. I manga fall ar det svart att av— Är Ant. platser/l 00011", Index göra vad som bör benämnas ålderdomshem och vad som är vanliga bostäder men med 1968 78 100 väl utvecklad kollektiv service. Detta gör 137/(2) 21 18; det svårt att förutse platsutvecklingen för 1975 86 110
ålderdomshemmen. Även på investerings- sidan får denna utveckling konsekvensen att finansieringen till viss del kan ske över den statliga bostadsbelånvingen. Utbyggan- det av ålderdomshemsvården är också be- roende av insatser på långtidssjukvårdens och den sociala servicens områden.
Mot bakgrunden av dessa faktorer kan man anta att ökningen av ålderdomshems- platser kommer att bli relativt måttlig, sannolikt betydligt mindre än den som kom- munerna räknar med.
Kommunerna planerar enligt LU-SoS 69 — se ovanstående sammanställning — en ut- byggnad av antalet platser på ålderdoms- hemmen till ca 68 600 år 1975, en ökning med ungefär 30%. Om man ur dessa siffror tar bort ålderdomshemsplatser av sjukhemskaraktär, så återstår en utveckling av »rena» ålderdomshemsplatser från ca 47000 är 1968 till ca 65900 år 1975, en ökning med 38 %.
Ser man på utvecklingen i kommuner i olika utvecklingsklasser så planerar de befolkningsmässigt expansiva kommunerna den relativt sett snabbaste utbyggnaden. Storstadslänen planerar den lägsta utbygg- naden — både relativt och absolut — medan skogslänen planerar för den relativt sett kraftigaste utbyggnaden.
Antalet platser per 1000 invånare i ål- dersklassen 70—w år framgår av följande tablå.
Ser man på utvecklingen i kommuner av olika storlek finner man att ålderdoms-
hemsplatsema ökar relativt sett mest i me- delstora kommuner, mindre i de största kommunerna och minst i de små kommu- nerna. Att ökningen i de största kommu- nerna är obetydlig kan bero på att dessa kommuner kommer att satsa mer på olika serviceåtgärder och på andra bostadsfor— mer. För ålderdomshemsplatser av sjuk- hemskaraktär planeras en successiv minsk- ning av antalet platser så att det år 1975 endast uppgår till drygt hälften av antalet år 1968.
H em för störande vårdtagare
Enligt socialhjälpslagens bestämmelser ålig- ger det landsting och landstingsfria städer att bereda vård och tillsyn åt sådana åldring- ar som med hänsyn till sitt beteende inte lämpligen bör vistas i vanliga ålderdoms— hem. Enligt huvudmännens planer beräknas antalet platser öka från 74 år 1968 till 288 år 1975.
Särskilt anordnade bostäder för och handikappade
åldringar
Såsom särskilt anordnade bostäder har de- finierats
1. pensionärshem och servicehus
2. insprängda lägenheter
3. bostäder upprustade genom särskilda län
4. temporära åldringsbostäder 5 . inackorderingshem för handikappade
6. andra särskilt iordningsställda bostä- der (t. ex. s. k. invalidlägenheter).
1965 års långtidsutredning innehöll inga uppgifter från dåvarande socialstyrelsen om utvecklingstendenserna beträffande sådana bostäder. Enligt uppgifter från bostadssty- relsen räknade man med att det år 1964 fanns 30000 lägenheter i pensionärshem och 20000 insprängda lägenheter till vil- ka utgick pensionärsbostadsbidrag. För ti- den fram till 1970 räknade man med en to- tal ökning av 30 000 särskilt anordnade bo- städer.
Förbättringslåneverksamheten hade intill 1964 haft relativt liten omfattning. Sedan detta år har enligt kommunernas uppgifter förbättringslån beviljats till omkring 65 000 åldringsbostäder. Häri ingår lånen till de s. k. temporära åldringsbostäderna.
I uppgifterna till LU—SoS 69 — se ne- danstående tablå — rörande särskilt anordna- de bostäder torde en del av den beräkna- de ökningen ligga på servicehus som kan sägas motsvara vad som kallas ålderdoms- hem. Antalet bostäder av detta slag är 1968 har redovisats uppgå till 93 500. Dis- krepansen jämfört med bostadsstyrelsens förut återgivna prognossiffror torde bero på en vidare definition av begreppet särskilt anordnade bostäder.
År 1968 1969 1970 1972 1975
Antal bo- städer 93 505 101618 111 131 123215 140697 Index 100 109 119 132 150
Det redovisade materialet utvisar en ök- ning av antalet bostäder till drygt 140 000 år 1975. Ökningstakten är ungefär densam- ma för kommuner i olika utvecklingsklas- ser liksom för de olika länskategorierna. Antalet bostäder i relation till 1 000 invåna- re i åldersklassen 70—w år framgår av föl- jande tablå.
Antal bostäder]
År 1 000 invånare Index 1968 138 100 1970 157 1 13 1972 165 119 1975 176 128 Social hemhjälp
De tre huvudformema av social hemhjälp är hjälp av hemvårdarinnor (huvudsakligen husmorsvikarier), hemsamariter och perso- nal för barntillsyn. Den stora satsningen in- om hemhjälpen de sista åren har främst avsett hjälp till åldringar och handikappade och hjälpbehovet har tillgodosetts genom anställning av hemsamariter (för det mes— ta deltidsanställda). År 1968 hjälptes to- talt 211250 åldringar och handikappade, till största delen genom hemsamariter men i någon mån genom hemvårdarinnor. I ne- danstående sammanställning lämnas uppgif— ter om antalet hjälpta en januarivecka.
År Antal hjälpta av hemsamarit 1963 40 400 1965 68 000 1969 102 600
En fortsatt utveckling efter denna linje är att vänta, dels genom att antalet perso— ner i de högre åldrarna ökar, dels genom att den från den 1/7 1968 genom lagstiftning påbjudna uppsökande verksamheten i all- mänhet i första hand riktas mot åldringar men i följande etapper också kommer att omfatta fönidspensionerade och handikap- pade i yngre åldrar. Åldringar och handi- kappade har också i större utsträckning bli- vit medvetna om möjligheterna till servi- ce och öppenvård; så börjar t.ex. yngre handikappade, som vistas på institutioner, ställa krav på att få bo i egna bostäder.
Hemhjälpsledare kommer sannolikt att få alltmer omfattande uppgifter och bli orga- nisatörer även av annan service t. ex. mat- distribution, fotvård, hårvård, badservice etc. I mindre kommuner kan hemhjälpsle- daren bli huvudansvarig för alla service-
grenar; i större kommuner sker kanske spe- cialisering. Allmänt sett kommer säkerligen ett starkt behov att göra sig gällande av öka- de insatser och bättre utbildning.
Inom socialstyrelsens program för för- söksverksamhet i glesbygd stimuleras en all- sidig social service för åldringar och han— dikappade i fem kommunblock. I görligas- te mån eftersträvas också mycket nära sam- verkan med den öppna hälso- och sjukvår- den i försöksområdena. Denna satsning kommer sannolikt så snart de första utvär- deringama kan göras att påverka utform- ningen av social service både i och utanför den egentliga glesbygden och främja över- gången från punktvisa insatser till allsidigt planerade serviceprogram. Investeringar och driftkostnader torde därför komma att öka under de närmaste åren.
Övrig åldringsvård m. m.
Till övrig åldringsvård (utom ålderdoms- hem och bostäder samt hemhjälp) räknas här service, kulturell verksamhet och klubb- aktiviteter. I nedanstående tablå redovisas en sammanställning av serviceverksamheten 1967 (enligt årsberättelser). I tablån anges jantalet kommuner med verksamhet av oli- aslag.
Antal kommuner
atdistribution 149 estaurant 80 otvård 463 Upplysning om ADL-redskap 322 Sysselsättning 472 Motionsgymnastik 381 Transportservice 154 Fysikalisk terapi och bad 65
En inte obetydlig utveckling av denna verksamhet har skett mellan 1966 och 1968. Dessa former av åldringsvård kan beräk— nas få ökad betydelse under 70-talet.
Dag'center
Vled dagcenter förstås central vid vilken >ensionärer kan få fotvård, hårvård, mat, badservice, sysselsättning etc. Utvecklingen
av denna verksamhet illustrerar den allt kraftigare satsningen på öppna vård- och serviceformer inom åldringsvården.
46 kommuner har uppgivit att de 1968 har dagcenter, 145 räknar med att ha såda- na 1975.
Enligt kommunernas uppgifter skulle an- talet betjänade personer under perioden 1968—1975 ungefär fyradubblas från 44 000 år 1968 till 159000 år 1975. Detta visar att en snabb utbyggnad av dagcenterverk- samheten är att vänta.
3.4 Personalutvecklingen inom social- vården
Före redovisningen av personalutvecklingen inom socialvården erinras om att uppgif- terna avser antalet befintliga tjänster, om— räknade i heltid, för olika personalkategorier den 31.12. respektive år och att i tjänste- antalet även inräknas verksamhet som utövas via anslag för tillfälliga avlöningsbehov, övertidsersättningar m. m. Personaluppgifterna från primärkommu- nerna har i likhet med övriga uppgifter kompletterats med data som inhämtats dels från landstingen inom ramen för RUPRO 69 om personalutvecklingen inom barn— hemsverksamheten m.fl., dels inom social- styrelsen om motsvarande utveckling inom den slutna nykterhetsvården och vid ung- domsvårdsskolorna. Materialet ger ej möj— ligheter till detaljerade persontäthetsjämfö— relser. I LU-SoS har inte förutsetts att hän- syn skulle tas till ytterligare arbetstidsför- kortning. Det är dock möjligt att den se- dermera beslutade, förestående arbetstids- förkortningen något influerat på personal- behovsbedömningarna för de närmaste åren.
3.4.1. Tjänsteutvecklingen inom socialvården som helhet
Resultaten av undersökningarna i avseen- de på tjänsteutvecklingen under perioden 1968—1975 redovisas i nedanstående över- sikt.
Under perioden antas sålunda totalanta- let tjänster, uttryckta i heltid, inom social-
Antal tjänster (områknat i heltid)
Område 1968 1969 1970 1972 1975 Central förvaltning 6 114 6 741 7 528 8 843 10 361 A Personal med socialvårdande uppgifter 3 268 3 629 4 121 5 012 6 055 B Personal med kamerala uppgifter 2 575 2 813 3 079 3 458 3 886 C Ekonomipersonal 176 182 186 201 215 D Specialpersonal 95 117 142 172 205 Barnstugor 9 238 11 272 14 089 19 261 25 784 A Ledningspersonal 936 1 119 1 369 1 826 2 355 B Lärar- och vårdpersonal 6 701 8 196 10 391 14 429 19 532 C Ekonomipersonal 1 549 1 898 2 267 2 924 3 792 D Specialpersonal 52 59 62 82 105 Barnhem m m 2 046 2 054 2 139 2 335 2 571 A Ledningspersonal 419 426 436 457 475 B Vård- och tillsynspersonal 1 159 1 152 1 193 1 293 1 374 C Ekonomipersonal 445 446 471 519 651 D Specialpersonal 23 30 39 66 71 Ungdomsvdrdsskolor 896 947 983 1 186 1 767 A Ledningspersonal 117 124 136 152 168 B Vård- och tillsynspersonal 412 465 492 633 693 C Ekonomipersonal 147 144 143 171 172 D Arbetsdriftspersonal 150 144 143 146 146 E Kontorspersonal 47 47 48 63 67 F Lärarpersonal 23 23 21 21 21 Länsnykterhelsnämnder och socialvårdskonsulenter 1 1 3 1 13 1 19 122 122 A Konsulent- o assistentpersonal 62 62 66 68 68 B Kontorspersonal 51 51 53 54 54 Öppen och halvöppen nykterhetsvård 594 702 846 1 112 1 360 A Ledningspersonal 95 110 148 200 240 B Vård- och tillsynspersonal 312 361 409 526 646 C Ekonomipersonal 117 148 196 275 341 D Specialpersonal 70 83 93 111 133 Anslalter för alkoholmissbrukare ] 124 1 203 1 323 1 431 1 455 A Ledningspersonal 138 148 164 180 185 B Vård- och tillsynspersonal 411 432 461 493 500 C Arbetsdriftspersonal 198 212 237 249 250 D Kontors- och förvaltningspersonal 110 120 134 150 153 E Ekonomipersonal 251 267 292 311 314 F Specialpersonal 16 24 35 48 53 Åldringsvård m m 23 755 25 204 27 243 30 943 34 621 Ålderdomshem A Ledningspersonal 1 917 2 038 2 150 2 321 2 498 B Vård- och tillsynspersonal 12 254 12 968 13 932 15 643 17 300 C Ekonomipersonal 3 848 4 057 4 402 4 935 5 468 D Specialpersonal 595 709 843 1 128 1404 Oppen åldringsvård och social hemhjälp E Service och öppenvårdspersonal 593 731 898 1 318 1 770 F Personal vid persionärshem och
servicehus för äldre 546 582 742 892 1 011 G Personal inom sociala hemhjälpsorgan 4 002 4 119 4 276 4 706 5 170
Totalt 43 880 48 236 54 270 65 233 77 541 1
vårdssektorn öka med drygt 33 600 eller med 77 %. Den genomsnittliga årliga ök- ningen blir 8,5 %.
I sammanställningen ingår inte viss per— sonal inom den sociala hemhjälpsorganisa- tionen såsom hemsamariter, bamavårdare etc., som är i huvudsak timanställda. För denna personal har i LU-SoS enbart redo- visats antal arbetstimmar per normalvecka. Om dessa timmar omräknas i heltidstjän- ster på sätt som kommer att redogöras un— der verksamhetsområdet åldringsvård m. m., beräknas det totala tjänsteantalet inom so- cialvården under perioden 1968—75 komma att öka med ytterligare ca 10 000, nämligen från 59 358 till 102838 eller med 73 %. Den genomsnittliga årliga personalökning— en inom socialvården under perioden 1968— 1975 blir i detta fall 8,2 %.
En analys av den förväntade utveckling- en mellan olika tidsperioder ger vid handen att personalökningen antas bli något starka- re under de inledande åren. Uttryckt i abso- luta och relativa tal är ökningen följande inom socialvårdssektorn som helhet. Siff- rorna inkluderar den timanställda hemhjälps- personalen, uttryckt i heltidstjänster.
1968— 1969— 1970— 1972— Delperiod 69 70 72 75 Ökning per år Absolut 6 202 7 742 6 868 5 267 I % 10,4 11,8 9,4 6,1
Under hela perioden är ökningen per år i genomsnitt 6 200 eller 8,2 %.
Som framgår av de tidigare tablåerna kommer antalet tjänster under hela perio- den 1968—1975 att öka inom samtliga so- ciala verksamhetsområden. Personalökning— en är emellertid störst inom barnstugeverk- samheten med 179 % och inom öppen och halvöppen nykterhetsvård med 129 %. Även för åldringsvårdens del är ökningen — mätt i absoluta tal — mycket hög. Den är lägst inom barnhem m.m. med 26 % samt länsnykterhetsnämnder och social- vårdskonsulenter med 8 %. I följande av- snitt redovisas personalutvecklingen inom de olika verksamhetsområdena var för sig.
3.4.2. Tjänsteutvecklingen på olika vårdområden
Central förvaltning
Som framgår av den tidigare tablån för- väntas antalet tjänster inom den entrala för- valtningen komma att öka från 6114 till 10 361 under perioden 1968—75, dvs. med 4 247 eller 69 %.
Personal med socialvårdande uppgifter och personal med kamerala uppgifter upp- visar här den största ökningen. Den förra gruppen, i vilken ingår tjänster som bl. a. socialchef, socialsekreterare, förste assistent och konsulent, beräknas således vidgas med närmare 2 800 tjänster eller med ca 85 %. Den senare gruppen förväntas öka med ca 1300 (motsvarande ca 50 %). Ekonomi- personalen och specialpersonalen uppvisar tämligen blygsamma absoluta expansionstal. Sistnämnda grupp sönderfaller dessutom i ett betydande antal skilda personalgrupper utan större grad av substituerbarhet.
Den största personalgruppen inom den centrala förvaltningen utgörs av socialsek- reterare m.m. Denna personal förväntas under perioden öka från 2452 till 3 838 tjänster eller med 57 %. Ökningen är rela- tivt jämnt fördelad under perioden — nära 200 tjänster under det första året och 160 tjänster under periodens sista år. Denna ök- ning får ses mot bakgrund av de nya och utökade aktiviteter, som tillförs kommuner- nas socialvårdsorganisationer. Bl. a. torde ledningen och tillsynen av barnstugeverk- samheten och av samordnade insatser på handikappområdet i allt högre omfattning komma att handhas av särskilda konsu- lenter. Antalet barnstuge- och barntillsyns— konsulenter förväntas således enligt LU- SoS öka med över 200 tjänster. Konsulen— ter för handikappade beräknas öka med 70 tjänster.
Barnstugor
Antalet tjänster för barnstugeverksamhe- ten förväntas komma att öka från 9238
till 25 784 under perioden 1968—1975, dvs. med cirka 16 500 eller 179 %. Härvid har då inräknats verksamhet såväl i kommunal som i annan regi.
Personalökningen hänför sig till allra största delen till gruppen lärar— och vård- personal, för vilka tjänsteantalet förväntas stiga med 12 800 eller med 190 %. En mycket stark relativ expansion beräknas även ske beträffande gruppen ledningsper- sonal. Ökningen av denna personal sam- manhänger självfallet direkt med den vidg- ning av antalet institutioner och platser in- om barnstugeverksamheten, som planeras äga rum.
Även gruppen ekonomipersonal ökar kraftigt, nämligen med drygt 2 200 tjänster på heltid, motsvarande ca 145 %.
För barnstugeverksamheten förväntas hu- vudmännen kraftigt öka sin efterfrågan på såväl förskollärare, fritidspedagoger som barnsköterskor. Antalet tjänster för förskol- lärare, som ej är föreståndare, planeras un— der perioden gå upp från 3 695 till 10 065 eller med 172 %. Ökningen är kraftigare under periodens första del men avtar un- der dess senare del. Under det första och sista året under perioden är ökningen ca 800 tjänster per år. Medräknas även före- ståndare och biträdande föreståndare, vilka vanligen är förskollärare, kommer antalet tjänster att växa från 4 631 till 12 420 eller med 168 %.
För fritidspedagogema noteras en kraftig relativ ökning som är jämnt fördelad un- der perioden. Antalet tjänster av denna ka- tegori planeras således vidgas från 106 till 820 eller med över 600 %.
En motsvarande ökning noteras för barn-
sköterskorna. Antalet tjänster för dessa för- utsätts under prognosperioden komma att stiga från 2 172 till 6 310 eller med 191 %.
Barnhem
Uppgifterna om den planerade personalut- vecklingen vid bamhemmen har inhämtats från landstingen inom ramen för RUPRO 69-undersökningen. Redovisningen av per- sonalutvecklingen inkluderar personal vid elevhem för rörelsehindrade och hem för störande vårdtagare. Antalet tjänster beräk- nas under perioden 1968—75 öka från 2 046 till 2 571, dvs. med 26 %.
U ngdomsvårdsskolor
Antalet tjänster inom ungdomsvårdsskolor- na beräknas under prognosperioden komma att öka från 896 till 1 267, dvs. med 41 %. Någon bedömning har inte kunnat lämnas om utvecklingen av lärarpersonalen vid ung- domsvårdsskoloma. Hår avvaktas resultaten av pågående utredningsarbete inom social- styrelsen och skolöverstyrelsen (USU).
En kraftig ökning förutsätts ske av vård- och tillsynspersonal, nämligen med 281 tjänster eller 68 %. Arbetsdriftspersonalen förväntas dock komma att minska, vilket torde sammanhänga med den ändrade mål- sättning i avseende på ungdomsvårdsskolor- nas arbetsdrift, som är på gång.
Länsnykterhetsnämnder och socialvårds- konsulenter
Den beräknade personalutvecklingen 1968— 1975 framgår av följande tablå.
Antal tjänster (omräknat i heltid)
Område 1968 1969 1970 1972 1975 Länsnykterhetsnåmnder 93 93 93 93 93 Nykterhetsvårdskonsulenter 24 24 24 24 24 Nykterhetsvårdsassistenter 25 25 25 25 25 Kont orspersonal 44 44 44 44 44 Socmlvårdskonsulentorganisationen 19,5 19,5 25,5 28,5 28,5 Socialvårdskonsulenter 13 13 17 19 19 Kontorspersonal 6,5 6,5 8,5 9,5 9,5 60 SOU 1971 : 1 3
Beträffande den framtida utvecklingen bör också framhållas att det f.n. pågår en försöksverksamhet i vissa län som syftar till en samordning av bl. a. socialvårds— konsulenternas, länsnykterhetsnämndernas och barnavårdskonsulenternas verksamhet inom ramen för befintlig organisation.
N ykterhetsvård
Antalet tjänster inom nykterhetsvården (exkl. personal vid central förvaltning och länsnykterhetsnämnder) förväntas komma att öka från 1 718 till 2 815 under perioden 1968—75, dvs. med ca 1100 eller 64%. Av ökningen faller ca 750 tjänster på öppen och halvöppen nykterhetsvård. För hela nyk- terhetsvården uppvisar ledningspersonalen den största relativa ökningen, nämligen med ca 190 tjänster eller 82 %. Gruppen vård- och tillsynspersonal beräknas vidare vidgas från 723 tjänster till 1 146 tjänster eller med 59 %. När det gäller de olika personal- kategoriema kan noteras en mycket stor ökning i fråga om föreståndare samt till- synsmän och vårdare vid inackorderingshem. Det växande behovet av föreståndare och biträdande föreståndare vid dessa återspeglar väl verksamhetens utvidgning, då denna tjänstegrupp beräknas öka med ca 245 %.
Vid rådgivningsbyråer och alkoholpolikli- niker beräknas framför allt antalet kurators- och assistenttjänster komma att stiga men även antalet tjänster för medicinsk perso- nal, såsom för läkare och sjuksköterskor.
Åldringsvård m. m.
Antalet tjänster inom åldringsvården väntas komma att öka från 23755 till 34621 under perioden 1968—1975, dvs. med cirka 10 850 eller 46 %. Inemot tre fjärdedelar av den totala personalökningen inorn områ- det hänför sig till ålderdomshemmen där antalet tjänster beräknas stiga med ca 8 050 eller med över 40 %. Den största ökningen faller på gruppen vård— och till- synspersonal, som ökar med 5 050 tjänster, och ekonomipersonal som ökar med 1 600 tjänster. Gruppen ledningspersonal beräk-
nas växa med ca 580 tjänster, vilket torde hänga samman med ambitionerna att för- bättra vårdkval'iteten.
Av intresse för ålderdomshemmens del är vidare att notera den stora ökningen av tjänster för undersköterskor vilken beräk- nas till ca 108 %. Antalet tjänster speciellt avsedda för sjuksköterskor antas öka med 56 %.
Inom grupperna service och öppen vård av åldringar och handikappade ökar tjäns- terna med ca 1 180 eller med 198 %. Här är speciellt tre personalkategorier av intres— se, nämligen arbetsterapeuter som ökar med 151 tjänster eller med 240 %, sjukgymnas- ter som ökar från 9 till 69 tjänster och sys— selsättningshandledare och terapibiträden med 519 tjänster eller med 210 %.
Antalet mer fasta tjänster inom den so- ciala hemhjälpsorganisationen förväntas öka med 29 %. Den största ökningen faller där- vid på hemhjälpsledare — 71 %. Antalet tjänster för hemvårdarinnor förväntas en— dast komma att stiga med 22 %. Denna relativt måttliga expansion torde samman- hänga med den oklarhet, som för närva- rande råder när det gäller att bedöma hem- vårdarinnans roll i det sociala arbetet.
I den ovannämnda redovisningen har in— te upptagits några tjänster för hemsamari- ter (motsvarande) och barnvårdare. För des- sa personalkategorier begärdes i LU-SoS uppgifter om antal arbetstimmar per nor- malvecka (omkring den 1 november). Om de därvid erhållna uppgifterna om timantal omräknas till heltidstjänster på basis av an- tagande om en arbetstid av 42,5 timmar per vecka erhålls för dessa personalkategorier följande utveckling (se tablå på nästa sida).
Av stor betydelse för bedömningarna av den sociala hemhjälpen är också att veta hur många personer som sysselsätts inom denna verksamhet. Enligt vad socialstyrel- sen inhämtat i annat sammanhang var un- der en januarivecka 1969 sammanlagt 51 523 personer verksamma som hemsama— riter och barnvårdare inorn kommunerna. Detta antal fördelades med 50512 och 1011 på de två nämnda grupperna. Om
År 1968
Antal heltidstjänster för hemsamariter och barnvårdare 15 478 Index 100
1969 1970 1972 1975 17 324 19 032 21 804 25 297 112 123 141 163
detta antal antages vara representativt även vid tillfället för LU-SoS-undersökningen (november 1968), skulle detta innebära, att den genomsnittliga arbetstiden per vecka för hemsamariter och barnvårdare var 12,8 timmar. Under förutsättning av en oförändrad veckoarbetstid för dessa perso- nalkategorier under hela perioden 1968—75 beräknas antalet sysselsatta personer inom denna hemhjälpsverksamhet komma att öka till ca 84 000 eller med 32 500.
3.4.3. Personalutvecklingen inom olika läns- och kommungrupper
Den i Lu—SoS angivna personalutvecklingen inom områdena central förvaltning samt barnstugor och ålderdomshem har ställts i relation till kommunernas invånarantal samt till deras expansionsgrad på grundval av befolkningsutvecklingen under perioden 1964—1969. Därutöver har jämförelser gjorts beträffande personalutvecklingen mellan storstadslän, skogslän och övriga län.
I fråga om bamstugeverksamheten fanns de flesta tjänsterna (65 %) vid prognospe- riodens början i kommuner med över 50000 invånare. Tjänsteantalet förväntas emellertid öka starkare i de mindre kom- munerna varför storstädernas dominans i detta personalhänseende mot slutet av pe- rioden minskar till 54 %. Den 31.12.1968 svarade dessa städer för en andel av 35 % av totalbefolkningen.
Huvuddelen eller ca tre fjärdedelar av barnstugornas tjänster finns inom kommu- ner, som tillhör de två högsta expansions- klasserna. Andelen tjänster inom dessa klas- ser förväntas också öka under perioden från 72 till 78 %. För år 1968 svarade befolk— ningen i dessa kommuner för 66 % av to— talbefolkningen. Den kraftigaste personal- utvecklingen är att förvänta i kommuner, tillhörande den högsta expansionsklassen. 55 % av barnstugepersonalen var i början
av prognosperioden placerade i storstads— länen, som den 31.12.1968 svarade för 36 % av befolkningen. I slutet av perioden förväntas personalandelen i dessa län mins- ka till 52 %. Den kraftigaste personalex- pansionen förutsätts ske i skogslänen.
För ålderdomshemmens del noteras en annorlunda tendens. Under hela prognos- perioden förväntas de största kommuner- na ha en lägre personalandel än de mindre kommunerna. I kommuner med ett invå- narantal understigande 10000, vilka kom- muner tillsammans svarade för 34 % av landets befolkning den 31.12.1968 fanns i början av prognosperioden 47 % av ål- derdomspersonalen mot förväntat 42 % i slutet av perioden. I kommuner med 20— 40000 invånare väntas den relativa takten i personalökningen bli stor.
Storstads- och skogslänen väntas när det gäller ålderdomshemmen under hela perio- den ha en lägre personalandel än övriga län, nämligen 51 %. Befolkningen i stor- stads- och skogslänen utgjorde den 31.12. 1968 58 % av totalbefolkningen. Tillväx- ten i personal förväntas i enlighet härmed ske i samma takt i de olika länsgrupperna.
Beträffande den centrala förvaltningen antas kommuner med över 50 000 invåna— re under hela perioden ha ca 60 % av to- talantalet tjänster. Den 31.12.1968 svara- de dessa kommuner för 35 % av befolk- ningen. Antalet tjänster i kommuner inom denna högsta storleksklass väntas öka med ca 70 %. Kommuner i storleksordningen 5 000—19 999 har motsvarande höga rela- tiva utvecklingstakt i fråga om antal tjäns- ter inom central förvaltning.
3.4.4. Utvecklingen inom vissa person al grupper
I följande tablå sammanfattas den förvän— tade utvecklingen under prognosperioden
Antal tjänster
Ökning
Kategori 1968 1975 Abs. I % Assistentpersonal m m 3 949 6 183 2 234 57 Förskollärare 4 639 12 442 7 803 168 Fritidspedagoger 106 820 714 674 Läkare 138 250 112 81 Psykologer 20 103 83 415 Sjuksköterskor 468 775 307 66 Sjukgymnaster 54 207 153 283 Arbetsterapeuter 231 602 371 161 Barnsköterskor 2 838 6 971 4 133 146 Biträdespersonal vid barnstugor och
barnhem 980 2 612 1 632 167 Tillsynspersonal och vårdare inom alko-
holistvården samt vid ungdomsvårds- skolor och barnhem rn m 1 084 1 778 694 64 Ålderdomshemsföreståndare 1 917 2 498 581 30 Vårdbiträden vid ålderdoms- och
pensionärshem 12 135 17 246 5 111 42 Hemhjälpspersonal 19 480 30 467 10 987 56 Ekonomipersonal m m 11 319 19 884 8 565 76
Summa 59 358 102 838 43 480 73
1968—1975 inom hela socialvårdsområdet med avseende på vissa personalgrupper.
3.5. Personalutbildm'ng
Till skillnad mot RUPRO 69 innehåller in- te LU-SoS 69 analyser om utbildningssitua- ationen 1968 och den förväntade utbildnings— jutvecklingen under perioden 1968—1975 . En- ligt vad socialstyrelsen har kännedom om finns inte heller någon motsvarande kart- läggning av utbildningsförhållandena på an- nat håll.
Då det emellertid är av utomordentligt stort intresse att kunna relatera den förvän- tade efterfrågan på personal mot någon form av prognos i avseende på utbudet av utbildad arbetskraft, redovisas på nästa ida vissa översiktliga och preliminära upp- gifter om den planerade utbildningen för några personalgrupper inom socialvårdens område. Uppgifterna har i avseende på so- cionomer hämtats från bl. a. 1968 års ut- ildningsutrednings förslag till utbyggnad av ifrågavarande utbildningskapacitet samt i avseende på övriga personalgrupper genom nderhandsdiskussioner med representanter ör skolöverstyrelsen rn. fl.
Av intresse för att bedöma möjligheter-
na att tillgodose behovet av barnsköterske- och biträdespersonal m.m. är den utbygg- nad som för närvarande pågår av yrkesut- bildningen. I enlighet med beslut av 1968 års riksdag skall yrkesskolan inlemmas i gymnasieskolan som en tvåårig skola och med ett rikt strukturerat utbildningsval fr. o. m. läsåret 1971/ 72. I yrkesskolan skall därvid bl. a. finnas en linje (vårdlinjen), av- sedd för utbildning av personal inom hälso— och sjukvård samt åldringsvård jämte barn- och ungdomsvård. Utbildningen inom den- na linje skall ge kompetens såsom bl. a. barnsköterska, undersköterska och vårdbi- träde inom dessa områden. Enligt förelig- gande preliminära planer skall 7 OOO—8 000 elever per år kunna intas inom vårdlinjen vid mitten av 1970—talet. Vid sidan om denna ungdomsutbildning förutsättes natur- ligtvis även i framtiden finnas vuxenutbild- ningsmöjligheter för motsvarande vårdyr— ken.
3.6. Personalläget inom primärkommunal socialvård den 1.4.1969
I samband med LU-SoS-undersökningen rik- tades en förfrågan till de primärkommunala huvudmännen om personalläget inom so-
Intagnings—
Utvecklingsbedömning
På längre sikt planeras en fördubbling av intagnings- kapaciteten. Utredning pågår om utbyggnadstakten. An— talet intagningsplatser förutsätts läsåret 1970/71 öka
Beslut har fattats om en ökning av antagningsplatserna till 1710 under läsåret 1970/71. Förslag om en ökning till 2100 platser under läsåret 1971/72 har förelagts
En ökning av utbildningen förväntas i en omfattning som för närvarande är okänd. En smärre ökning kan förväntas av utbildningen, i en omfattning som för närvarande är okänd. Inom vidareutbildningen för sjuksköterskor finns här— utöver en linje för åldringsvård avsedd för framtida verksamhet som föreståndare för ålderdomshem och öppen åldringsvård. Utbildningen av personal inom social hemhjälp kan för- väntas öka i omfattning som för närvarande är svår
Den fortsatta utbyggnaden är beroende av gymnasie- skolans utbyggnad — se nedan.
))
För vårdare vid anstalter för alkoholmissbrukare och vid
kapacitet
Kategori 1969/70 Socionomer 1 140
till 1 590. Förskollärare ] 410
riksdagen. Fritidspedagoger 290 Ålderdomshems- 140 föreståndare Sysselsättningshandledare 270 Hemvårdarinnor 285 Hemsamariter 900 att bedöma. Barnsköterskor (dels 1- 1 725 termins utb., dels 34— veckors kurs) Biträden vid ålder- 2 080 domhem S k VUN-utbildning — 367
grundkurs II (motsv) (gemensam utbildning för vårdare inom kriminal-
ungdomsvårdsskolor kan förväntas en minskning i an- talet utbildningsplatser. Andelen elever från dessa områ- den utgjorde under 1969/70 ca 30 %.
vården samt vid anstalter för alkoholmissbrukare och ungdomsvårdsskolor)
cialvården den 1 april 1969. Denna under- sökningsdel syftade till att kartlägga vakans- situation och utbildningsförhållanden beträf- fande de tjänster som fanns inrättade vid tidpunkten i fråga. Den motsvarade i stort sett de personallägesundersökningar, som kontinuerligt genomförs beträffande viss häl- so- och sjukvårdspersonal (den 1 april re- spektive 1 oktober varje år). Undersökningen visar att personalsitua- tionen vid undersökningstillfället var gynn— sam såtillvida att tjänsterna beträffande fler- talet personalkategorier var besatta. Endast ett fåtal av tjänsterna var vakanta. Ett vik- tigt undantag utgörs dock av undersköter- ske- och vårdbiträdestjänster vid ålderdoms- hem, där 31 % av dessa tjänster var obe- satta. En del av olägenheten med dessa obe- satta tjänster torde dock ha kompenserats genom att kommunerna utnyttjat timanställd
personal.
Beträffande utbildningssituationen för de olika personalkategoriema framgår att av innehavarna på tjänster för socialchefer (motsvarande) inom central förvaltning ha- de 73 % högre utbildning varmed avses socionomutbildning eller annan likvärdig ut— bildning. För socialsekreterare, assistenter och konsulenter inom samma område var motsvarande andel 44 %. Dessa resultat överensstämmer väl med tidigare undersök- ningar. Inom barnstugeverksamheten hade 81 % av förskollärarna (varvid ej iukludeÅ ras föreståndare), förskollärarutbildning. Härvid avses förskollärare anställda i så- väl kommunal som annan tjänst. Vid ål-j derdomshemmen hade 61 % av förestån- darna och de biträdande föreståndarna em för denna verksamhet adekvat utbildning. Av den anställda vård- och tillsynspersona-
Kommunernas totala utgifter för socialvård (drift + inv) milj. kr. I % av BNP, Driftutgifter i % Lönekostnader i % År löpande priser fasta priser av totala utgifter av driftutgifter 1960 1 247 1,8 92,6 26,9 1961 1 364 1,8 93,2 27,9 1962 1 541 1,9 94,0 28,4 1963 1 674 1,9 92,5 29,7 1964 2 070 2,1 90,2 29,3 1965 2 386 2,2 90,0 31,4 1966 2 543 2,1 88,0 38,8 1967 3 065 2,4 88,3 39,3
len vid dessa hem hade vidare 22% en för verksamheten avsedd utbildning.
Slutligen kan konstateras att inom hem- hjälpsorganisationen hade 37 % av den an- ställda personalen en lämplig utbildning.
Det bör framhållas att denna utredning främst avsåg vissa personalgrupper inom primärkommunal socialvård. Vidare bör un- derstrykas den osäkerhet, som vidlåder en undersökning av detta slag särskilt när det gäller utbildningssituationen inom olika per- sonalgrupper. För flertalet tjänster inom den primärkommunala socialvården finns t. ex. inte behörighetskrav av det slag som före- kommer inom hälso— och sjukvården. Vis- sa felaktigheter kan vidare ha uppstått ge- nom att tjänste- och anställningsbegreppen inte är helt jämförbara. Bl. a. bör beaktas de konsekvenser, som i detta hänseende föl- jer av att omräkna alla tjänster till heltids- tjänster. Undersökningen torde dock ge en någorlunda adekvat bild av de förhållan- den, som avsetts att belysa.
3.7 Den ekonomiska utvecklingen
3.7.1. Primärkommunernas kostnader Utvecklingen under 60-talet
Ekonomiskt sett har socialvården under 1960-talet varit en snabbt expanderande of- fentlig verksamhetsgren. Kostnadsutveck- lingen i grova drag framgår av ovanstå- ende tablå. Det bör påpekas att källmateria- let från början av perioden är relativt osä- kert. Materialets tillförlitlighet tillväxer ef-
ter hand som allt fler kommuner börjar tillämpa enhetlig kontoplan (K-planen) i si— na redovisningssystem.
Utgifterna för drift och investeringar öka- de alltså från cirka 1 250 milj. kr. 1960 till cirka 3100 milj. kr. 1967. Att denna be- loppsmässiga ökning även var en ökning i reella termer framgår av att den procen- tuella andelen av bruttonationalprodukten (BNP) ökade under perioden i fasta priser räknat.
Socialvårdens procentuella andel av kom- munernas totala drift- och kapitalutgifter har minskat från ca 25 % år 1960 till ca 20 % år 1967. Samtidigt har nettokostna- den per invånare för socialvårdens utgifter ökat från 123 kr år 1960 till 273 kr år 1967.
Driftandelen låg i början av perioden omkring 92 å 93 % och sjönk mot slutet av perioden till 88 %; ett förhållande som återspeglar investeringsutvecklingen och ut- byggnaden av den institutionella vården.
Löneandelen av driftutgifterna steg från 27 % år 1960 till 39 % år 1967. Den i förhållande till t. ex. sjukvården generellt sett låga löneandelen förklaras av det stora inslaget av kontanta bidrag och direkta transfereringar i socialvården medan ök- ningen av löneandelen torde ha sin bak- grund i ökad rekrytering av personal med vårdande och terapeutiska uppgifter i både institutionsbunden och öppen vård.
Utvecklingen fram till 1975
Kommunernas ekonomiska planer för so-
cialvården under perioden 1968—1975 bely- ses av nedanstående sammanställning.
Investerings- Driftkostnader kostnader,
År milj. kr. netto, milj. kr.
1968 501 2 362 1969 460 2 765 1970 477 3 302 1971 577 3 763 1972 512 4 135 1973 409 4 580 1974 334 5 038 1975 307 5 533
Anm. Investeringskostnaderna anges from 1969 i 1969 års priser. Driftskostnaderna i löpande priser.
Enligt det redovisade materialet kommer primärkommunernas nettodriftkostnader för social verksamhet i löpande priser att öka från nära 2400 milj. kr. 1968 till drygt 5 500 milj. kr. 1975, en ökning med 134 % eller 13 % per år i genomsnitt. Öknings- takten avtar från en topp på 19 % åren 1969—1970 till 11 % per år mot slutet av perioden.
Fördelningen av driftkostnaderna på olika verksamhetsgrenar förhåller sig påtagligt jämn över åren. Omkring 20 % beräknas komma att användas för vården av barn och ungdom, drygt 1 % för nykterhets- vård, drygt 30 % för åldringsvård och ca 45 % för övrig verksamhet.
Om man för investeringskostnaderna an- vänder 1968 som basår för en jämförelse så kan man iaktta, med undantag för åren 1971 och 1972 (de första egentliga pro- gnosåren), en sjunkande investeringsvolym, så att investeringarna år 1975 endast når upp till 61 procent av 1968 års siffror. Om man i stället utgår från år 1969 så uppstår
ännu tydligare en påtaglig anhopning av in- vesteringsprojekt under prognosperiodens första del (»puckel-effekten»).
Det är svårt att bedöma huruvida det to- tala investeringsbehovet för perioden är korrekt skattat. Materialet redovisar en ök- ning av kapitaltjänstkostnaderna med 52 % mellan år 1968—1970 (uppgifter för resten av perioden saknas) — se vidare nedanståen- de sammanställning — vilket understryker att prognosperioden föregåtts av betydande investeringar inom denna sektor.
Investeringarna har i allt väsentligt varit inriktade på den institutionsbundna åld- ringsvården men man kan möjligtvis spåra i materialet att kommunerna avser att i framtiden lägga tyngdpunkten i större ut- sträckning på öppen och halvöppen vård. Investeringsbehovet blir i så fall förhållan- devis mindre och det är tänkbart att kom- munerna anser sig kunna verkställa den planerade utgiftsexpansionen i viss utsträck- ning utan omfattande investeringar i bygg- nader, maskiner och inventarier.
3.7.2. Landstingens kostnader
Barnhem/ elevhem för rörelsehindrade
Landstingens kostnader (som här liksom i övriga delar är angivna i 1968 års priser) för dessa verksamhetsområden kommer un- der perioden 1968—1975 enligt planerna att öka totalt (drift + investeringar) från 86 milj. kr. till 115 milj. kr., en ökning med cirka 34 %.
Driftkostnadema ökar relativt jämnt un- der perioden med i genomsnitt 5 % per år. Investeringarna, å andra sidan, undergår en betydligt ojämnare utveckling.
Övr verksamhet inom soc. vård 0.
Åldringsvårdens och soc.hem-
Kapitaltjänst- hemhjälpens andel soc. försäkring andel kostnader, totalt, Index av kapitaltjänst- av kapitaltjänst-
År milj. kr. 1968 = 100 kostnader, % kostnader, %
1968 108 100 80,9 9,3 1969 128 119 78,0 10,7 1970 164 152 75,7 17 8
,
Summa Summa drift- investerings- kostnader, kostnader, Är milj. kr. milj. kr. 1968 79,1 7,4 1969 86,0 9,3 1970 90,3 15,1 1971 95,0 13,3 1972 101,8 10,6 1973 106,0 6,7 1974 109,7 5,0 1975 112,3 3,2
Hem för störande vårdtagare
Vad beträffar denna verksamhet så uppvi- sar kostnaderna för drift och investeringar en påtagligt ojämn utveckling. De totala kostnaderna ökar från 0,9 milj. kr. 1968 till över 4 milj. kr. 1972 för att därefter sjunka till en nivå på 3,2 milj. kr. per år för resten av perioden.
3.7.3. Statens kostnader
Uppgifterna fr. o. m. år 1970 är beräkna- de efter samma grunder som tillämpats vid petitaarbetet avseende budgetåret 1971/ 72. För statliga institutioner ingår efter den 1 juli 1969 i driftkostnaderna visst lönekost- nadspålägg (pensionsavgifter, arbetsgivarav- gifter etc.) med 23 % av lönekostnaderna. Likaså ingår fr. o. in. samma tidpunkt även lokalkostnader.
De statliga driftbidragen till den primär- kommunala socialvården redovisas inte sär- skilt. Dessa bidrag ingår som en ej specifi- cerad del i de intäkter kommunerna redo- visat till LU-SoS 69.
Socialstyrelsen
Kostnaden för den del av det centrala ver- ket som svarar för socialfrågor har upp- skattats till att utgöra 20 % av verkets to- tala kostnader. Med hänsyn till den fort- gående utvecklingen av vård och övriga samhällsfunktioner som berör socialstyrel- sens verksamhet har styrelsen beräknat en årlig kostnadsökning fr.o.m. år 1972 med cirka 10 %. Kostnadsutvecklingen enligt dessa beräkningsgrunder framgår av nedan— stående tablå.
Driftkostnader, Därav löner,
År milj. kr. milj kr. 1968 4,5 3,8 1969 5,5 4,6 1970 6,6 5,3 1971 7,4 5,7 1972 8,6 6,4 1973 9,4 7,1 1974 10,3 7,8 1975 11 4 8 5
U ngdomsvårdsskolorna
Den beräknade kostnadsutvecklingen vid ungdomsvårdsskolorna framgår av nedan- stående sammanställning. Lönekostnadsökningen fr.o.m. 1970 or- sakas av ytterligare personalbehov till följd av nya bestämmelser om förläggning av ar- betstid och arbetstidsförkortning. Ökningen av driftkostnaderna i övrigt har sin grund i en allmän upprustning av vårdsektorn under den första delen av perioden. Beträffande vård utom skola tillkommer dessutom öka- de kostnader för placering i enskilt hem lik- som även att eleverna på grund av gravare
Driftkostnader, milj. kr.
Summa investeringar, Vård inom därav Vård utom därav Summa År milj kr. skola löner skola löner driftkostnader 1968 3,1 39,2 29,0 6,0 0,6 45,2 1969 2,9 49,3 35,4 8,1 1,2 57,4 1970 3,7 61,3 44,6 9,5 1,8 70,8 1971 5,9 69,0 51,2 10,9 2,5 79,9 1972 6,6 75,5 55,1 12,6 3,1 88,1 1973 5,9 77,8 56,7 13,5 3,5 91,3 1974 5,9 78,4 57,8 14,2 3,8 92,6 1975 5,9 79,4 58,5 14,9 4,2 94,3
Investeringar, milj. kr. Driftkostnader, milj. kr. därav löner
År Statliga Erkända Summa Statliga Erkända Summa Statliga Erkända Summa
1968 1,1 2,9 4,0 15,0 31,7 46,7 9,0 18,8 27,8 1969 2,3 2,0 4,3 18,7 34,7 53,4 11,3 21,3 32,6 1970 3,8 1,4 5,2 23,0 37,5 60,5 13,5 23,4 36,9 1971 3,9 4,5 8,4 25,1 39,4 64,5 14,9 24,5 39,4 1972 3,8 6,9 10,7 27,5 41,4 68,9 16,7 26,2 42,9 1973 3,7 5,8 9,5 28,8 43,5 72,3 17,4 27,8 45,2 1974 3,6 4,0 7,6 29,6 44,0 73,6 17,8 28,0 45,8 1975 3,6 3,5 7,1 30,1 44,0 74,1 18,0 28,0 46,0
störningar inte själva kan bidra till sin för- sörjning i samma utsträckning som tidigare.
Allmänna vårdanstalter för alkohol- missbrukare (statliga och erkända)
Ovan angivna tablå visar den beräknade kostnadsutvecklingen.
Driftkostnadema visar en uppåtgående trend fram till 1974 för att därefter vara i stort sett oförändrade. Främsta anledningen härtill är dels en allmän upprustning av an— stalterna under periodens första del och dels förändringar av bestämmelserna om arbets- tidens förläggning och längd.
Beträffande investeringskostnaderna be- räknas dessa fr.o.m. 1970 bli i det när- maste oförändrade vid statens vårdanstal- ter. Vid de erkända anstalterna däremot för- utses en ganska markant minskning av in- vesteringskostnaderna efter 1972 vilket för- klaras av en fortgående omstrukturering av vårdformerna.
Enskilda vårdanstalter för alkohol- missbrukare
Den beräknade kostnadsutvecklingen fram- går av följande sammanställning.
Vid jämförelse med de totala kostnader- na vid de allmänna vårdanstaltema kan konstateras att de enskilda vårdanstaltema under periodens början ligger något under de statliga men passerar dessa under perio- den och nästan når upp till de erkända an- stalternas kostnadsnivå 1975 . Denna utveck- ling får ses mot bakgrunden av den på- gående omfördelningen av vårdresurserna mot öppnare vårdformer.
Länsnykterhetsnämnderna och statens socialvårdskonsulenter
Med hänsyn till en förväntad omstrukture- ring av verksamheten är kostnadsutveck- lingen fr. o. m. 1972 mycket osäker. I tablån på nästa sida redovisas den beräknade kost- .
nadsutvecklingen. 3 Vad den andra frågan beträffar — kra— l vet på primärkommunernas ekonomiska re- i
surser — belyses denna av uppgifterna om '
nettodriftkostnaderna. Det bör emellertid observeras att priserna är angivna på olika sätt. Investeringskostnaderna är fr. o. m. är 1969 angivna i 1969 års priser, i övrigt är kostnaderna angivna i löpande priser. Drift- kostnadema efter år 1969 är således del- vis beroende av de enskilda uppgiftsläm-
Investeringskostnader, År milj. kr. Driftkostnader, milj. kr. därav löner 1968 1,9 1 1,7 7,7 1969 1,3 16,3 10,6 1970 0,6 20,6 13,4 1971 1,8 24,5 15,9 1972 2,6 28,4 18,2 1973 2,3 32,5 21,0 1974 1,5 37,5 25,0 1975 1,0 43,0 29 5
Länsnykterhetsnämnderna
Statens socialvårdskonsulenter
Driftkostnader Driftkostnader År milj. kr. därav löner milj. kr. därav löner 1968 3,4 2,8 1,0 0,8 1969 4,1 3,3 1,3 1,1 1970 5,4 4,4 1,8 1,5 1971 5,5 4,5 2,3 2,0 1972 5,5 4,5 2,6 2,4 1975 5 5 4 5 2,6 2 4
narnas personliga uppfattning om den kom- mande löne- och prisutvecklingen.
Medelutdebiteringen steg under perio- den 1960—1967 från 10: 85 per skattekrona till 12: 95 eller med 19 %.
Ett räkneexempel som gjorts för att be- lysa konsekvenserna för skatteutdebitering— en av den fortsatta utgiftsexpansionen visar hån mot en medelutdebitering år 1975 av in- emot 17 kronor. Om man utgår från år 1960 ger räkneexemplet följande indexse- rie 1960 100, 1967 119, 1968 122, 1970 131 och 1975 154.
De redovisade uppgifterna om den be- räknade kostnadsutvecklingen måste använ- das med viss försiktighet. Svårigheterna har varit stora för de kommunala uppgiftsläm- narna, eftersom en fastare ekonomisk pla— nering för så lång period sällan eller aldrig förekommer. De lämnade uppgifterna tor- de därför i flertalet fall mest vara en fram- skrivning baserad på hittillsvarande utveck- ling. För att inte uppgiftslämnarna skulle belastas med alltför mycket arbete har frå- geformulären anpassats efter det vanligas- te kommunala systemet för ekonomisk re- dovisning (den s.k. K-planen). Vidare har anpassning skett till KELP 69. Dessa för- hållanden har medfört betydande begräns- ningar i materialets användbarhet för analys av ekonomiska frågor.
Redan varje serie för sig har således svag- heter. Genom att de här redovisade upp— gifterna inhämtats på olika sätt från skilda huvudmannagrupper är de inte omedelbart jämförbara och framför allt inte summe- ringsbara.
Det allmännas utgifter för socialvård be- står i huvudsak av sociala transfereringar
och »vårdproduktion». Transfereringar in- nebär endast en inkomstöverföring inom samhället och utgör ingen kostnad för re- sursutnyttjande. Genom skatteinkomster er- hållna medel utlämnas till behövande i form av varor eller kontanter. Med »vårdproduk- tion—» menas att hjälp lämnas till vårdbe- hövande genom en insats av olika resurser såsom arbetskraft, lokaler och material. Mellan dessa renodlade former finns mellan- steg, exempelvis när man köper tjänster av annan än anställd personal för att hjälpa andra personer.
Föreliggande utredning har i fråga om ekonomin sökt att få fram uppgifter bely- sande utvecklingen av resursbehovet ur två olika aspekter, dels hur stor del av rikets totala produktion socialvården tar i an- språk, dels vilka krav socialvården ställer på huvudmännen och då framför allt pri- märkommunernas ekonomiska resurser.
Vad den första frågan beträffar medför transfereringarna svårigheter. Det kommu- nala redovisningssystemet medger oftast in- te utan betydande svårigheter att transfere- ringsposterna särskiljas. I primärkommuner- nas redovisade utgifter för socialvård (så- väl brutto som netto) ingår således sociala transfereringar såsom understöd och bo— stadsbidrag.
De mest betydande sociala transferering- arna berörs inte alls i föreliggande utred— ning. Bland dessa märks särskilt folkpen- sion, tilläggspension, sjukpenningsersättning m. fl. förmåner enligt lagen om allmän för- säkring samt barnbidrag och bostadstillägg till barnfamiljer.
I bruttokostnaderna (utgifterna) ingår vi- dare en annan form av transfereringar som
är störande för bedömning av resursansprå— ken, nämligen ersättningar till annan kom- mun (primär— eller sekundär-) för vård som denna lämnat. Dessa utgifter blir således dubbelräknade i bruttokostnaderna, men räknade endast en gång i nettokostnaderna.
De redovisade nettokostnaderna avspeg- lar å andra sidan inte den »vårdproduktion» som finansieras i form av avgifter eller statsbidrag.
4. Kommunal ekonomisk långtidsplanering
Redogörelse för kommunenkäten KELP 69 utarbetad inom statistiska centralbyråns fnansstatistiska byrå.
4.1. Undersökningens uppläggning och genomförande
4.1.1. Undersökningens syfte och bakgrund
En försöksverksamhet i syfte att kartläg- ga och analysera främst de borgerliga pri- märkommunernas ekonomiska långtidspla— ner har bedrivits sedan andra halvåret 1966. En serie undersökningar har utförts och verksamheten har successivt ökat i omfatt- ning. Arbetet har utförts av statistiska cen- tralbyrån i nära samarbete med bostads- styrelsen. Kontinuerliga kontakter har hål- lits med tjänstemän vid Svenska kommun- förbundet.
För att leda verksamheten bildades år 1966 en särskild arbetsgrupp — kommun- gruppen — med representanter för finansde- partementet, inrikesdepartementet, riksban- ken, statistiska centralbyrån, arbetsmark- nadsstyrelsen och bostadsstyrelsen. I början av 1968 övertogs denna uppgift av bered- ningen för regional planering. I beredning- en ingår representanter för berörda depar- tement samt Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, LO, TCO och Sveriges industriförbund.
Tidpunkten m. rn. för de olika undersök- ningarna framgår av nedanstående samman- ställning.
Syftet med den första undersökningen, som hade karaktären av en begränsad prov- undersökning, var att få erfarenhet beträf- fande kommunernas möjligheter att fram— lägga mer långsiktiga prognosuppgifter främst i fråga om investeringar. En strävan var härvid att anknyta till redan existerande uppgiftsinsamlingar. Härmed åsyftades sta- tistiska centralbyråns kommunala prognos- statistik och då i första hand den s.k. no- vemberenkäten samt den av bostadsstyrelsen bedrivna verksamheten med kommunala bo- stadsbyggnadsprogram. Det ansågs också an- geläget att söka nå en samordnad planering av bostadsbyggandet samt dess för- och kompletteringsinvesteringar.
Den begränsade provundersökningen om- fattade dels en finansiell del, dels en in— vesteringsdel. Tyngdpunkten i under- sökningen i vad avser omfattningen av be- gärda uppgifter låg på investeringsdelen. Dessutom var prognosperioden fem år för denna del mot två för de finansiella upp- gifterna. För de två första åren förelåg så- lunda ett konsistent system för samtliga ut- gifter och inkomster och uppgiftslämnan- det fick för dessa år en totalekonomisk in- riktning.
Bakgrunden till att en tvåårig prognos- period (1967—1968) valdes för de finansiel-
Undersökningstid Benämning Omfattning
December 1966—mars 1967 Maj—juni 1967
Begränsad provundersökning Undersökning rörande förekomst och
10 kommuner
utformning av kommunal ekonomisk långtidsplanering 392 » Januari—maj 1968 Halvskaleprovet 78 » Maj—november 1969 KELP 69 503 »
la uppgifterna var främst att femårsuppgif— ter bedömdes bli mycket osäkra bl. a. i frå- ga om driftkostnader och skatteintäkter. Existerande uppgiftsinsamlingar hade vida- re endast en ettårig prognosperiod. Anled- ningen härtill var anknytningen till den kommunala ettårsbudgeten. Det bedömdes därför vara realistiskt att icke utsträcka prognosperioden mer än ett år utöver ett- årsbudgetens ram. Vidare var de finansiel- la uppgifterna av översiktlig art. Ett netto- kostnadsbegrepp användes som omfattade så gott som hela den kommunala verk- samheten på driftsidan. Uppgifterna i den finansiella delen skulle genomgående läm- nas i löpande priser.
Skälet till att däremot prognosperioden för investeringsuppgifterna blev femårig (1967—1971) var främst anknytningen till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen med deras femåriga planeringshorisont. I be- dömningen ingick det faktum att investe- ringsplaneringen i kommunerna i regel be- dömdes vara mer utvecklad än planeringen av driftsidans kostnader och intäkter. Inve- steringsdelen kom därför att omfatta detalje- rade uppgifter, bl.a. en projektvis redovis— ning av byggnads- och anläggningsarbeten om minst 50 tusen kronor.
Utgifterna för de olika projekten skulle anges i fasta priser. Genom tillägg för pris- stegringar m. m. tillsågs emellertid att över- gång skedde till löpande priser före infö- randet i de finansiella sammanställningarna. I investeringsdelen redovisades även uppgif- ter rörande kommunägda företag.
Sammanfattningsvis kan sålunda konsta- teras att den första undersökningen endast för de två första prognosåren hade en to- talekonomisk inriktning, dvs. omfattande såväl investeringar som driftkostnader och skatteintäkter. Resultatet av undersökning- en framlades i en promemoria av den 2 maj 1967.
Som komplettering till den första prov— undersökningen införskaffades under maj och juni 1967 översiktliga uppgifter röran- de förekomst och utformning av kommu- nal ekonomisk långtidsplanering. Undersök- ningen omfattade samtliga kommuner med
Avsikten med denna enkät var bl. a. att erhålla information om kommunernas upp- giftslämnarkapacitet samt lämpligaste tid- punkten för fortsatta datainsamlingar. Samtliga 392 kommuner som då skulle upp- rätta bostadsbyggnadsprogram tillfrågades om de använde flerårsplaner, om dessa re— viderades årligen och om de hade en total- ekonomisk inriktning, om planen behand- lades i politisk instans m.m. Av de 390 kommuner som besvarade enkäten hade 180, dvs. ca 45 %, en totalekonomiskt inriktad långtidsplanering. Ca 80 % av des— sa genomförde dessutom årliga revidering- ar. Resterande kommuner, dvs. ca 55 %, befanns sålunda sakna totalekonomisk lång- tidsplanering. Emellertid angav närmare en tredjedel av dessa att beslut förelåg om övergång till dylik planering före 1970. I övrigt kan nämnas att den dominerande längden på planeringsperioden var fem år samt att huvuddelen av de kommuner som reviderade sina flerårsplaner verkställde re- videringen i samband med budgetbehand- lingen på hösten.
En redogörelse för denna undersökning lämnades i en promemoria av den 5 februari 1968.
En andra undersökning, det 5. k. halv- skaleprovet, med 73 deltagande kommuner genomfördes under 1968. Beträffande syf- tet hade ett betydelsefullt tillägg gjorts i för- hållande till den första undersökningen. Bak- grunden härtill var den under 1967 inom lä- nen påbörjade försöksplaneringen med loka- liseringspolitisk inriktning, vilken fått be- teckningen länsplanering 1967. Tillägget ha- de den innebörden att uppgifterna om de enskilda investeringsobjekten skulle utnyttjas som material vid denna planering.
I det s.k. halvskaleprovet deltog samtli- ga kommuner med bostadsbyggnadsprogram i Östergötlands och Örebro län, medan öv- riga län deltog med den största kommunen jämte ytterligare en kommun. Dock ingick icke Stockholm, Göteborg och Malmö i un- dersökningen. I förhållande till tidigare un- dersökning hade i några avseenden betydel- sefulla ändringar vidtagits.
Prognosperioden blev nu femårig för så- väl investeringar som driftkostnader och skatteintäkter. Härigenom erhöll undersök- ningen en alltigenom totalekonomisk inrikt- ning. Vidare underströks vikten av att un- dersökningen fick en politisk förankring och icke enbart blev ett uttryck för en tjänste- mannabedömning. I anvisningarna utsades att underlaget för uppgifterna skulle grun- das på en ekonomisk plan som godkänts av kommunens styrelse.
De sammanställda resultaten för de oli- ka prognosåren blev mindre realitiska bl. a. beroende på en tendens att till de första prognosåren förlägga en alltför stor an- del av investeringarna. Denna tendens fick återverkningar på den finansiella bedöm— ningen främst i fråga om upplåning och lik- viditet. Vidare varierade uppgifternas kvali- tet stort mellan provkommunema. För hela prognosperioden sammantagen bedömdes emellertid uppgifterna ligga på en relativt realistisk nivå. Slutsatsen blev att det syntes mindre lämpligt att direkt använda uppgif— terna som prognoser för den kommande ut- vecklingen. Däremot kunde de bedömas ut- göra ett värdefullt prognosunderlag bl. a. därigenom att uppgifterna sammanställts i ett konsistent system för samtliga utgifter och inkomster.
En utförlig redogörelse för resultatet av 1968 års undersökning lämnades i en pro— memoria av den 20 februari 1969.
Erfarenheterna från den ovan beskrivna prognosverksamheten var av stort värde vid utformningen av den tredje undersökning- en — KELP 69 — som presenteras utförligt längre fram. KELP 69 fick ett betydligt vid- gat innehåll jämfört med de båda tidigare undersökningarna. I ett och samma blan- kettsystem tillgodosågs flera statliga organs informationsbehov. Materialet har sålunda använts av finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering vid utarbetande av 1970 års långtidsutredning. Detta har bl. a. medfört att antalet uppgifter från driftbudgeten väsentligt utökats. Vidare har länsarbetsnämndemas årliga undersökning av kommunernas byggnads- och anlägg- ningsverksamhet kunnat slopas. Slutligen har
anknytningen till den fortsatta försöksverk- samheten med regionalpolitisk utvecklings- planering gjorts fastare. Ett uttryck för det- ta är att blankettmaterialet insänts till läns- planerarenheten vid respektive länsstyrelse. Dessa har sedan svarat för vidarebefordran till statistiska centralbyrån.
KELP 69 omfattade utöver huvudenkä— ten två tilläggsundersökningar, nämligen en specialenkät och en undersökning avseende kommunalförbunden. Specialenkäten till— kom för att tillgodose behovet hos olika fackdepartement och myndigheter av att i samband med 1970 års långtidsutredning närmare belysa läge och utveckling på vis- sa kommunala verksamhetsområden. Kom- munalförbundsenkäten var ett led i strävan— dena att täcka hela den kommunala sek- torn. Beträffande landsting samt försam- lingar och kyrkliga samfälligheter har in- om 1970 års långtidsutredning gjorts be- räkningar helt vid sidan av KELP 69.
Den följande redogörelsen för KELP 69 avser, då icke något annat särskilt utsågs, endast huvudenkäten.
4.1.2 Huvudenkätens uppläggning
Blanketter och anvisningar har utarbetats i nära samarbete med finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering, inri- kesdepartementet samt Svenska kommun- förbundet. För att underlätta uppgifternas besvarande har blanketterna så långt möj- ligt anpassats till kommunernas redovis- ning. En vägledande princip har vidare va- rit att terminologiskt och på annat sätt sam- ordna KELP 69 med de kommunala bo- stadsbyggnadsprogrammen samt statistiska centralbyråns boksluts- och prognosstatis- tik. Blanketternas innehåll och inbördes samband framgår av nedanstående blan- kettförteckning samt schema över blankett- systemet.
Blankettförtecknin g
Finansiella uppgifter
Blankett 1. Översikter 1968—1975, driftbudget
. Översikter 1968—1975, kapitalbudget . Driftbudgetspecifikation 1968—1970 . Driftbudgetspecifikation 1971—1975 . Utgiftsslagsspecifikation 1968—1975 Antal skattekronor m. m. Nettokostnader m. m. Nettoinvesteringsspecifikation 1968— 1 975
909-0thth
[ nvesteringsu ppgi fter
Blankett 9. Byggnads- och anläggningsarbeten,
sammandrag 1968—1975
10. Byggnads- och anläggningsarbeten, pro- jektvis redovisning ll. Byggnads- och anläggningsarbeten, ex- ploateringsverksamhet 12. Transportmedel, maskiner och inventa- rier 1968—1975
K ommunägda företag
Blankett 13. Byggnads— och anläggningsarbeten, sam- mandrag 1968—1975 14. Byggnads- och anläggningsarbeten, pro- jektvis redovisning 15. Byggnads— och anläggningsarbeten, ex- ploateringsverksamhet 16. Transportmedel, maskiner och inventa— rier 1968—1975
Personaluppgifter
Blankett 17. Kommuner 1968—1970, 1975 18. Kommunägda företag 1968—1970, 1975.
I förhållande till halvskaleprovet har an- talet blanketter ökat med tio främst för att tillgodose långtidsutredningens behov bl.a. av detaljerade uppgifter om driftsi- dans kostnader och intäkter samt om det faktiska personalläget. Av samma skäl har undersökningsperioden utsträckts till åtta år (1968—1975). Den egentliga prognosperio- den har således utgjort sex år (1970—1975). Härigenom har prognosperioden blivit ett är längre än vad som är gängse praxis inom kommunal ekonomisk långtidsplanering. Ut-
ökningarna i förhållande till tidigare för- söksverksamhet berör främst följande blan- ketter.
Blankett 3. Driftbudgetspecifikation 1968—1970 4. Driftbudgetspecifikation 1971—1975 5. Utgiftsslagsspecifikation 1968—1975 12/ 16. Transportmedel, maskiner och in- ventarier, 1968—1975 17/18. Personaluppgifter 1968-1970, 1975
Blankett 3 innehåller detaljerade uppgif- ter för åren 1968—1970. Bl.a. redovisas kostnader och intäkter för ett stort antal förvaltningsgrenar. Genom denna bruttore- dovisning har omfattningen av olika verk- samheter kunnat belysas. De detaljerade uppgifterna har kunnat hämtas från bok- slut, ettårsbudgeter m. m. För resterande år, dvs. 1971—1975, har en mer översiktlig redovisning skett på grund av att den lång- siktiga verksamhetsplaneringen på driftsi- dan var föga utvecklad. Uppgifterna i blan- kett 4 har av samma skäl begränsats till nettokostnader fördelade på främst huvud- titlar. Den nödvändiga inriktningen på net- tokostnadsbegrepp har dock tillåtit att i för- sta hand de finansiella konsekvenserna av utvecklingen på driftsidan kunnat registre— ras. Kostnads— och intäktsbegreppen i blan- ketterna 3 och 4 har inkluderat interna pos- ter såsom avskrivningar och interna ränte- ersättningar. En önskvärd klassificering av de externa kostnaderna och intäkterna på olika förvaltningsgrenar har således med hänsyn till av kommunerna tillämpad intern kostnadsfördelning ej kunnat genomföras.
Utgiftsslagsspecifikationen i blankett 5 omfattar främst en detaljerad specificering av olika bidrag till enskilda personer, för- eningar o.d. samt av diverse avgifter och ersättningar till bl.a. landsting och staten. Uppgifterna har använts av 1970 års lång- tidsutredning för att särredovisa transfere- ringspostema och därigenom bättre kunna avgränsa den kommunala konsumtionen.
För långtidsutredningens behov har det varit nödvändigt att redovisa investeringar- na uppdelade på byggnads— och anläggnings-
l i | |
KOMMUNE R DRIFTBUDGET KAPITALBUDGET Bl 1 Bl 2 Löpande Löpande Översikter priser priser Översikter driftbudget kapitalbudget Rad 01 Rad 01 l BI 3 4 B! 4 Bl 8 Omräkning till Rad 31 Rad 15 löpande priser Driftbudget - Driftbudget - Prognos i Nettoinveste- _ _Prognos i specifikation specifikation 1969 års ringsspecifikation 1969 års 1968 -1970 1971 -1975 priser Rad 01 | Rad 02 priser Kostnader, Enbart netto- intäkter m m kostnader BIS BIG-7 819- 8112 Utgiftsslags- Skattekronor Rad 57 Rad 28 specifikation och nettokost- Byggnads— och Transportmedel nader anläggn arb, maskiner och sammandrag. inventarier Huvudkontogrupp 27, ll del av 28 - 29 Bl 10 Bl 11 Byggnads— och Byggnads— och anläggn arb, anläggn arb, projektvis redo- exploaterings— visning verksamhet
Vissa investe- ringar inom be- byggelseområden
Prognos i 1969 års priser
3113
KOMMUNÄG DA FÖ RETAG
i
Byggnads— och
3114
B|15
Byggnads- och
anläggn arb, _ anläggn arb, sammandrag projektvis redovisning
Byggnads- och anläggn arb, exploaterings- verksamhet
Prognos i 1969 års priser
8116
Transportmedel, maskiner och inventarier
PE RSONALUPPGI FTE R
Bl 17 Bl 18 Kommuner Kommunägda 1968 —— 1970, företag 1975 1968 — 1970,
1975
arbeten i egen regi eller genom entreprenör samt på anskaffning av maskiner, transport- medel o.d. Det har därför varit erforder- ligt att redovisa uppgifter för maskininves- teringarna så långt möjligt fördelade på förvaltningsgrenar. Detta har skett i blan- ketterna 12 och 16 som innehåller dylika uppgifter för kommuner respektive kom- munägda företag.
Beräkningar av det framtida personalbe- hovet inom kommunal verksamhet uttryckt i årsarbetande i genomsnitt per år har va- rit ett väsentligt inslag i långtidsutredning- ens analys av efterfråge- och behovsutveck- lingen. Blanketterna 17 och 18 innehåller därför uppgifter om personalutvecklingen inom olika förvaltningsgrenar för kommu- ner respektive kommunägda företag.
I det följande lämnas en kort redogörel- se för huvudprinciperna i informationssys— temet. Dessa överensstämmer i stort med halvskaleprovets uppläggning.
Ett väsentligt inslag i huvudenkäten har varit den projektvisa redovisningen i blan- ketterna 10 och 11 av kommunernas inves- teringar i byggnads- och anläggningsarbe- ten. Utgifterna har fördelats på de olika prognosåren och avsett projekt om 100 000 kr. och däröver. I blankett 10 har upp- förts prognosperiodens samtliga byggnads- och anläggningsprojekt med undantag för sådana investeringar i gator, va-ledningar, parker och offentlig belysning vilka helt skett inom bebyggelseområde enligt bo- stadsbyggnadsprogrammet. Dessa senare in- vesteringar har upptagits i blankett 11.
I blankett 10 skulle uppgifter lämnas om projektets titel enligt normalkontoplanen för kommuner — den s.k. K-planen —, om samband med bostadsbyggande samt om fö- rekomst av statsbidrag. Vidare skulle an- ges huruvida utgiftsposten var grundad på kalkyl eller uppskattning. Investeringsupp— gifterna i blankett 11 skulle fördelas på bebyggelseområden, varvid varje område skulle räknas som ett projekt.
Redovisningen i blanketterna 10 och 11 har skett i 1969 års priser. Projekten i blan- ketterna har sedan summerats och överförts till sammandragsblanketten 9. De i fasta
priser redovisade byggnads- och anlägg- ningsinvesteringama har sedan överförts till blankett 8, där de förts samman med inköp av bl.a. maskiner, fastigheter och anlägg- ningar samt vissa kapitalinkomster till ett nettoutgiftsbegrepp (i blanketten benämnt nettoinvesteringar) i 1969 års priser. Här har sedan skett en omräkning till löpande priser genom ett tillägg för utgiftsjustering- ar som innefattar såväl oförutsedda tillägg som tillägg för prisförändringar. De juste- rade nettoutgifterna i löpande priser har därefter förts till kapitalbudgetöversikten i blankett 2. Övergången till löpande priser har genomförts för att möjliggöra en sam- lad ekonomisk bedömning för de olika pro- gnosåren.
Även för de kommunägda företagen har en projektvis redovisning förekommit. Till skillnad från kommunerna har det emeller- tid icke varit nödvändigt att infoga inves- teringarna i ett totalekonomiskt samman- hang. Någon övergång till löpande priser har därför icke skett.
Driftbudgetspecifikationen i blanketterna 3 och 4 avser löpande priser. Nettokostna- derna har vidare överförts till driftbudget- översikteni blankett 1. Blanketterna 6 och 7 innehåller uppgifter om beräknad befolk- nings- och nettokostnadsutveckling samt frågor rörande tillämpade metoder för net- tokostnadsberäkningarna.
4.1.3 Deltagande kommuner
Undersökningen omfattade från början ett urval om 503 kommuner, varav 435 ut- gjordes av kommuner som skulle upprätta bostadsbyggnadsprogram. Vidare ingick 15 icke—programkommuner om minst 5 000 invånare 1.1.1969 samt ett sannolikhetsur- val om 53 kommuner från resterande 398. Genom denna urvalsuppläggning har det va- rit möjligt att genom uppräkning beräkna riksvärden för samtliga kommuner.
Vid urvalet av de mindre kommunerna gjordes en första gruppering efter läns- gruppstillhörighet och kommunernas totala utgifter. Med ledning av kommunernas spridning på dessa grupper kunde en ny
gruppindelning om sex grupper (strata) göras. Ur dessa drogs stickprovet slump- mässigt. Stickprovets fördelning på dessa strata optimerades med hänsyn till varian- sen i total utgiftssumma och antalet kom- muner i varje Stratum. Detta urvalsförfa- rande användes för att vid den valda urvals- storleken erhålla så god precision som möj- ligt för estimat på riksnivå.
Av de i tid till bearbetningen inkomna en- kätsvaren var tolv ofullständiga och kunde ej inom rimlig tid kompletteras. Uppgifter- na för tolv kommuner har vidare ej in- kommit eller inkommit för sent för att kun- na medtagas i bearbetningen. Genom att dessutom 25 KELP-kommuner har ingått i 21 insända blockredovisningar har antalet bearbetade enkätsvar stannat vid 454 förde- lade på 433 enskilda kommuner samt 21 kommunblock. Antalet deltagande KELP- kommuner blev härigenom 479 eller 95 % av urvalet. Därutöver tillkom genom block- redovisningarna 31 kommuner plus delar av 7 kommuner vilka ej ingick i det ur- sprungliga urvalet. Vid uppräkningen till riksvärden har hänsyn tagits till såväl bort- fall som tillkomna kommuner. Bortfallets andel av de totala utgifterna för urvalet var. 1,2 %. Motsvarande värde för de tillkom- mande kommunerna var 0,6 %. De delta- gande 454 redovisningsenhetema represen- terade 88 procent av antalet invånare i lan- det den 1 januari 1969 samt 93 procent av de totala kommunala utgifterna 1967.
Kommunerna har vid bearbetningen in- delats efter följande kriterier:
Modifierad länsgrupp Stor-Stockholm Stor-Göteborg Stor-Malmö Skogslän Övrigt
PPP—>P!"
Storleksklass, antal invånare 31 .12.1968 — 5 000 5 000— 9 999 . 10 000—19 999 . 20 000—49 999 . 50 000—
(Abbate:—
Utvecklingsgrad, befolkningsökning 1964— 1968 1. under 0 % 2. O — 10 % 3. över 10 %
Planeringsgrad 1. Rullande planering 2. Intermittent planering 3. Ej planering
Indelningen i modifierade länsgrupper ba- serades på arbetsmarknadsstyrelsens indel- ning av riket i storstadslän, skogslän och övriga län. Det har emellertid i detta sam- manhang ansetts vara av betydande intres- se att särredovisa storstadsområdena, vilka markant skiljer sig från storstadslänen i övrigt. Storstadslänen har därför ersatts med de tre storstadsområdena. Härigenom har gruppen övriga län fått ett tillskott av kom- muner från storstadslänen och därför er- hållit benämningen »övrigt».
Indelningen efter utvecklingsgrad har bl. a. möjliggjort ett särskiljande av de sär- skilt expansiva kommunerna. Utgångspunk- ten för denna klassificering har varit be- folkningsökningen under närmast föregåen- de femårsperiod. Liksom i fråga om stor- leksgrupperingen har beräkningarna grun- dats på kommunindelningen 1.1.1969.
I avsikt att bl. a. kartlägga rådande pla- neringsläge i kommunerna genomfördes i samband med påminnelseverksamheten en telefonintervju under september 1969. För att planeringsgraden för en kommun skulle klassificeras som rullande planering krävdes för det första att långtidsplaneringen skulle vara totalekonomiskt inriktad, dvs. om- fatta såväl investeringar som driftkostna- der och skatteintäkter. Därutöver ställdes kraven att prognosperioden skulle vara minst fem år samt att minst en årlig re- videring kunnat verkställas före våren 1969. Av 496 intervjuade kommuner uppfyllde 153, dvs. 30 %, dessa krav. Planerings- graden klassificerades som intermittent pla- nering i de fall långtidsplaneringen var to- talekonomiskt inriktad och prognosperioden var minst fem år men kravet på årlig revi-
dering ej var uppfyllt. Denna planeringsgrad förelåg för 89 kommuner (närmare 20 %). I övriga 254 kommuner var planeringsläget sämre varför de hänfördes till planeringsgra- den ej planering. Det bör emellertid poäng- teras att långtidsplanering förelåg även hos många av dessa kommuner ehuru den icke var av sådan omfattning att de kunde hän- föras till någon av de två första planerings- graderna.
De i undersökningen deltagande kom- munerna fördelar sig på storleksklasser och utvecklingsgrader enligt tabell 4.1: 1.
Av tabell 4.1: 1 framgår bl. a. att ca 80 % av de minst expansiva kommunerna (un- der 0 %) hade en folkmängd understigande 10 000 invånare. Motsvarande relation för de mest expansiva kommunerna (över 10 %) var ca 60 %. Siffrorna inom parentes i ta- bellen visar bortfallets fördelning.
Som jämförelse visas i tabell 4.1: 2 mot- svarande uppgifter för rikets 848 kommu- ner justerade för de 21 kommunblocken i KELP-redovisningen.
Av intresse är vidare att undersöka hur planeringsgraden förhåller sig till storleks- klass och utvecklingsgrad. Nämnda relatio- ner presenteras i tabellerna 4.1: 3 och 4.1: 4.
Av tabell 4.1: 3 kan utläsas att andelen kommuner med rullande planering stiger med ökande kommunstorlek. I storleksklas- sen över 50 000 invånare har 56 % av kom- munerna klassificerats som planerande.
Tabell 4.1: 4 visar ett samband mellan ut- vecklingsgrad och andelen kommuner med rullande planering. Med ett ökande befolk— ningsunderlag skulle sålunda följa en mer utvecklad ekonomisk långtidsplanering. Den- na tendens är emellertid delvis ett utslag av att kommuner med ökande folkmängd ge- nomsnittligt är större än kommuner med retarderande befolkningsutveckling.
4.1.4 Redovisningsenheter
Kommunindelningsreformen skall enligt riksdagsbeslut 1969 vara helt genomförd vid ingången av år 1974. Vid årsskiftena 1970/ 1971 och 1973/1974 kommer därför ett av- sevärt antal kommunsammanslagningar att
genomföras. De sammanslagningar som skall realiseras 1.1.1971 reducerar sålunda antalet kommuner från 848 till 464, dvs. med 384. Med hänsyn till att en dylik övergångs- period i flera fall försvårar för den enskilda kommunen att lämna prognosuppgifter hade en konsekvent kommunblocksredovisning i KELP 69 i och för sig varit att föredra. Förutsättningar härför har emellertid sak— nats enär genomarbetad ekonomisk plane- ring inom kommunblocken icke var tillräck- ligt utbredd vid undersökningstiden. För att kunna erhålla så realistiska uppgifter som möjligt har därför kommunen valts som re- dovisningsenhet. I KELP 69 har emellertid möjlighet lämnats öppen till blockredovis- ning i de fall sammanläggningar vid års- skiftet 1970/1971 varit aktuella. Vid de dis- kussioner som därvid förts med som regel centralorten i den blivande storkommunen uppställdes vissa villkor som måste upp- fyllas för att SCB efter samråd med Svenska kommunförbundet skulle kunna godkänna en gemensam redovisning. Dessa villkor var följande:
1. Tidpunkten för sammanläggningen skulle vara fastställd.
2. Sammangående kommuner skulle vara överens om ett investeringsprogram, vilket bl. a. upptog investeringsprojektens omfatt- ning, tidsförläggning och lokalisering inom den nya kommunen.
3. Sammangående kommuner skulle vara överens om den kommunala verksamhetens omfattning i övrigt fr.o.m. sammanlägg- ningstidpunkten. Avsikten med dessa krav var att begränsa den gemensamma redovisningen till sådana kommunblock där goda förutsättningar för realistiska planeringsuppgifter förelåg. Ihåg- kommas bör att i praktiken endast tre må- nader stod till förfogande för genomföran- det av en sådan gemensam planering. Sam- manlagt 21 blockredovisningar, varav en en- dast för delar av blocket, insändes. I samt- liga fall skall sammanläggningen ske 1.1. 1971.
Tabell 4.1 : I . Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter storleksklass och utveck-
lingsgrad Utvecklingsgrad Storleksklass under 0 % 0 V.,—10 % över 10 % Summa — 5000 84 (10) 57 (1) 36 (3) 177 (14) 5 000— 9 999 57 ( 5) 37 (2) 41 (2) 135 ( 9) 10 OOO—19999 20 ( 1) 25 25 70 ( 1) 20 000—49 999 6 29 14 49 50 000— 2 11 10 23 Summa 169 (16) 159 (3) 126 (5) 454 (24)
Siffror inom parentes anger bortfallets fördelning.
Tabell 4.1: 2. Rikets kommuner justerade för 21 kommunblock efter storleksklass och ut-
vecklingsgrad Utvecklingsgrad Därav
Storleksklass under 0 % 0 %—10 % över 10 % Summa KELP 69 — 5 000 355 94 45 494 177 5 000— 9 999 62 39 43 144 135 10 000—19 999 21 25 25 71 70 20 000—49 999 6 29 14 49 49 50 000— 2 11 10 23 23 Summa 446 198 137 781 454 Därav KELP 69 169 159 126 454 —
Tabell 4.1 : 3. Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter planeringsgrad och stor- leksklass Storleksklass 5 000— 10 000— 20 000— Planeringsgrad —5 000 9 999 19 999 49 999 50 000— Summa Rullande planering 39 43 27 21 13 143 Intermittent planering 32 26 15 8 2 83 Ej planering 106 66 28 20 8 228
Summa 177 135 70 49 23 454 Rullande planeringi % 22 32 39 43 56 31
Tabell 4.1:4. Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter planeringsgrad och
utvecklingsgrad Utvecklingsgrad
Planeringsgrad under 0 % 0 V.,—10 % över 10 % Summa Rullande planering 35 56 52 143 Intermittent planering 22 33 28 83 Ej planering 112 70 46 228
Summa 169 159 126 454 Rullande planeringi % 21 35 41 31
4.1.5 Tidsförskjutningar i uppgifts- lämnandet
Tidigare har framgått att 95 % av antalet tillfrågade kommuner inkommit med en- kätsvar i sådan tid och sådant skick att de kunnat medtas i den maskinella bearbet- ningen. Med beaktande av undersökningens försökskaraktär samt uppgiftslämnandets omfattning i kombination med den relativt knappa tiden som stått till förfogande för besvarandet får svarsfrekvensen betraktas som tillfredsställande. Emellertid förekom avsevärda förseningar. 58 % av deltagande kommuner har insänt enkätsvaren inom en månad från den fastställda insändningstid- punkten första november. Detta får beteck- nas som ett relativt gott resultat med hän- syn till den arbetsbelastning som i flertalet fall de för enkäten ansvariga haft i sam— band med ettårsbudgetens fastställande i ok- tober månad.
Med ledning av erfarenheter från halv- skaleprovet vidtogs olika åtgärder för att ef- fektivisera insamlingsarbetet. Svenska kom- munförbundet arrangerade sålunda konfe- renser i de olika länen och informerade om undersökningen och de problem som kunde uppstå vid uppgiftslämnandet. Ut— över denna medverkan deltog förbundets länskonsulenter i stor utsträckning i plane- ringsarbetet ute i kommunerna. Vidare del- tog länsstyrelserna genom sina länsplanerar- enheter i flera fall aktivt i insamlingsar- betet.
Förseningar uppstod, trots vidtagna åt- gärder, av bl. a. följande skäl.
Tidpunkten
Som framkommit av tidigare undersökning- ar bör blankettmaterialet utsändas vid års- skiftet och insamlas följande årsskifte för att även större kommuner med många för- valtningar skall kunna inrangera undersök- ningen i sitt planeringsarbete. På grund av att beslut om undersökningens genomföran- de och innehåll fattades sent kunde blan- ketterna utsändas först under maj månad 1969. Långtidsutredningens tidsschema med-
gav inte att insamlingstidpunkten försköts i motsvarande grad, vilket hade varit önsk- värt. Arbetet kom därigenom att samman— falla med kommunernas budgetarbete för 1970.
Planeringsläget
Något mer än hälften av de deltagande kommunerna saknade en totalekonomisk flerårsplanering och därmed en flerårsbud- get att bygga KELP-redovisningen på. Des- sa kommuner erhöll därigenom en avse- värd extra arbetsbelastning som var svår att klara trots medverkan i många fall från Svenska kommunförbundets länsavdelning- ar.
Behandling i politisk instans
I anvisningarna poängterades vikten av att lämnade långtidsplaner hade förelagts kom- munens styrelse för godkännande. Avsik- ten med denna anvisningspunkt var att er- hålla större realism i planerna. Förfaran- det har emellertid medfört förseningar.
Personalläget
Personalstyrkan är i de flesta kommuner ej dimensionerad så att man kan möta extra arbetsbelastningar av denna typ. I flera fall har emellertid särskilda personalförstärk- ningar gjorts för att biträda vid redovis- ningsarbetet.
Sam manläggningar
Främst de kommunsammanläggningar som skall genomföras 1.1.1971 har medfört svå- righeter. Var och en av berörda kommu- ner har, såvida inte blockredovisning kun- nat arrangeras, varit nödsakad att lämna uppgifter för hela ”prognosperioden dvs. fram till och med 1975, trots att ett upp- hörande var nära förestående. En sådan planering har bland kommunerna ofta be- dömts som orealistisk genom att hänsyn inte kunnat tas till de prioriteringar som efter sammanläggningen kommer att göras
inom storkommunen. Speciellt gäller detta kommuner som enkom för KELP-under- sökningen upprättat en flerårsbudget. Vid kontakter som Svenska kommunförbundet och statistiska centralbyrån haft med kom- munerna ifråga har emellertid understrukits vikten av att bygga den blivande storkom— munens flerårsplanering på flerårsbudgeter för var och en av de sammangående kom- munerna. Motsvarande problematik gäller i mindre grad kommuner som berörs av sam- manläggningar 1.1.1974.
4.1.6 Kontakter med deltagande kommuner
Redan i undersökningens planeringsskede förhörde sig kommuner som deltagit i halv— skaleprovet om huruvida någon ny enkät var att vänta samt dess omfattning. Avsik- ten härmed var att i god tid försäkra sig om samordning med den egna planeringen. Så snart beslut fattats om genomförande av en KELP 69 lämnade Svenska kom- munförbundet i en cirkulärskrivelse till kom- munerna den 31 mars 1969 information om den kommande undersökningen. Av denna framgick bl. a. undersökningens omfattning samt uppläggning i stort. Med hänsyn till bl. a. KELP-enkätens omfattning och det faktum att en stor del av kommunerna inte påbörjat någon ekonomisk flerårsplanering var det vidare nödvändigt att närmare in— formera om hur uppgiftslämnandet skul-' le genomföras. Svenska kommunförbundet åtog sig att svara för denna informations- verksamhet genom att anordna informa- tionskonferenser i länet. Informationsverksamheten inleddes den 23 maj 1969 med en konferens för förbun- dets länskonsulenter. I konferensen deltog bl. a. representanter för finansdepartemen- tet, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och sta- tistiska centralbyrån. Här genomgicks ar- betsgången vid de kommande länskonferen— serna, blanketternas uppläggning samt ett exempel på hur blanketterna skulle ifyllas. Utöver nämnda blankettexempel hade för— bundet konstruerat två hjälpblanketter för redovisningen. Blanketterna avsåg uppräk- ning av nettokostnader i blankett 4 respek—
tive utgiftsslag i blankett 5.
Till Svenska kommunförbundets länskon- ferenser inbjöds kommunala tjänstemän som skulle svara för det praktiska arbetet med KELP-undersökningen. Härvid framfördes önskemål att en deltagare borde represen- tera den ekonomiska och en den fysiska sidan av planeringen. Länskonferenser an- ordnades under juni månad 1969 i samt- liga län. Bostadsstyrelsen och statistiska centralbyrån har sammanlagt medverkat i ett tiotal länskonferenser för att erhålla när- mare kontakt med kommunernas problem och närmare kännedom om vilken informa- tion kommunerna har erhållit.
Länskonferenserna inleddes med en orien- tering om enkätpaketets innehåll och ända- mål. Huvuddelen av konferenserna bestod av grupparbete där blankettmaterialet stu- derades och anvisningar gavs för blanket- ternas ifyllande med hjälp av kommunför- bundets övningsexempel och hjälpblanket- ter. I grupparbetet ingick även diskussion om flerårsbudgeteringens uppläggning och bedrivande samt dess användning som un- derlag till KELP-redovisningen. Med enkät- paketets tillkomst ökade hastigt kommuner- nas behov av flerårsbudget. På grund av kommunförbundets begränsade resurser uppmanades kommunerna att själva så långt möjligt genomföra flerårsbudgetarbetet. Un- der 1970 utförde förbundet flerårsbudget— uppdrag innebärande upprättande av nya flerårsbudgeter samt revidering av tidigare uppgjorda budgetår för 330 kommuner.
Utöver de kontakter med kommunerna som löpande förekommit i samband med uppgiftslämnandet och vid granskningen ge- nomförde SCB en telefonintervju i septem- ber 1969. Frågorna gällde främst plane— ringsläget men även hur långt arbetet med redovisningen till KELP 69 framskridit.
4.1.7 Granskning
Granskningen har i största möjliga utsträck- ning gjorts i samråd med uppgiftslämna- ren. Den har skett i etapper beroende bl.a. på önskemål om snabb redovisning på spe— ciella punkter. Vid granskningen har tyngd-
punkten legat på logiska kontroller (kon- sistenskontroller). Granskningen har vidare omfattat såväl manuella som maskinella ru- tiner. Den manuella kontrollen har utförts som dels förgranskning, dels slutgranskning. Förgranskningen innehöll bl. a. följande kontroller:
att samtliga blanketter var ifyllda att viktigare rader och kolumner var ifyll- da
att drift- och kapitalbudgetöversikterna var rätt summerade
att sambanden mellan olika blanketter iakttagits.
I samband med denna granskning över- sändes uppgifter rörande socialvårdens ut— gifter till socialstyrelsen för jämförelse med LU-SoS 69 (långtidsutredningen, socialsty- relsen 1969).
Avsikten med denna förgranskning var att snabbt finna grövre fel i blankettmate- rialet och därmed underlätta slutgranskning- en. Den manuella slutgranskningen inrikta- des på att för viktigare variabler försöka korrigera orimliga värden. Bl. a. kontrolle- rades
att nettokostnader och skattekraft utveck— lades någorlunda parallellt
att kommunalskatt, utdebitering, löner m.fl. variabler för perioden 1968—1970 överensstämde med annan boksluts- och prognosstatistik
att blanketterna ifyllts enligt anvisningar- na t.ex. vad gällde titelsättning och för- delning av investeringar mellan blanketter- na 10 och 11.
I samband med denna granskning togs kontakter med flertalet av de deltagande kommunerna. I regel ifrågasattes därvid icke de grundläggande förutsättningarna i den ekonomiska flerårsplanen såsom utdebite- ringens storlek, beräknad upplåning etc.
Vid den maskinella granskningen utför- des kontrollsummering av blanketterna och kontroll av sambanden mellan de olika blan- ketterna. Det maskinella granskningspro- grammet har utöver felrapportering även innehållit ett upprättningsförfarande som delvis eliminerat behovet av manuell upp- rättning. Vid kontrollsummeringen ersattes
det stansade summabeloppet med summan av delbeloppen. Förekom någon avvikelse mellan summabeloppen rapporterades det- ta på fellista för manuell kontroll. Felsum- meringar behövde inte ytterligare åtgärdas medan stansfel fordrade upprättning. En- dast fel större än 25 enheter och samtidigt större än en procent av summabeloppet rap- porterades på fellista eftersom övriga fel inte i nämnvärd grad påverkar resultatet.
Erfarenheter från tidigare undersökningar har visat att den projektvisa investeringsre- dovisningen inte alltid överensstämt med motsvarande sammanställningsblankett. En upprättning av materialet på denna punkt skulle bli mycket omfattande eftersom den bristande överensstämmelsen berott på att den projektvisa redovisningen ej varit till- räckligt fullständig. I avsikt att uppskatta avvikelserna har granskningen därför er- satts med en tabellframtagning där en direkt jämförelse kunnat göras mellan olika delar av investeringsredovisningen.
4.1.8 Bearbetningar
Tidplanen för 1970 års långtidsutredning har bestämt bearbetningarnas tidsförlägg- ning. Från berörda departement infordrade således långtidsutredningen till mitten av februari 1970 preliminära långtidsprogno- ser för den kommunala sektorn. Till följd härav förelåg redan i slutet av januari 1970 ett behov av en preliminär redovisning av KELP-undersökningens resultat att an— vändas som underlag till dessa prognoser. Under januari 1970 utförde därför SCB manuella bearbetningar baserade på ett ur— val om 100 KELP-kommuner som medgav uppräkning till riksnivå. Bearbetningarna omfattade samtliga blanketter utom den projektvisa investeringsredovisningen. En- dast drift- och kapitalbudgetöversiktema be- arbetades i sin helhet. Övriga blanketter sammanställdes i huvudsak endast på hu— vudtitelnivå. Till samma tidpunkt bearbe— tades även specialenkätens uppgifter. Även för dessa begränsades bearbetningens om- fattning. Således summerades uppgifterna rörande miljövård och kulturell verksam-
het endast delvis medan undervisningsupp— gifterna summerades fullständigt.
I avsikt att bättre kunna bedöma under- visningens utveckling i de mindre kommu- nerna genomfördes ytterligare en manuell bearbetning för detta område. Denna be- arbetning baserades på ett utökat urval om 159 kommuner vari ingick de tidigare 100 utvalda.
Huvudbearbetningarna har skett helt ma- skinellt i två etapper. Den första omfatta- de samtliga uppgifter utom de projektvisa investeringsuppgifterna som ingick i den senare.
Materialet i etapp 1 har redovisats oupp- räknat för län, modifierade länsgrupper samt uppräknat för riket. Vid uppräkning- en av riksuppgiftema har hänsyn tagits till urvalsandel, bortfall samt genom blockre- dovisningar tillkommande kommuner. Ma— terialet har även redovisats efter storlek och utvecklingsgrad dels ej uppräknat in- om var och en av de tre länsgrupperna dels uppräknat för riket. För de uppräknade riksuppgifterna har även en uppdelning skett efter planeringsgrad.
Tabellerna har i huvudsak utformats som summeringstabeller av samma utseende som blanketterna med undantag för uppgifter- na om skattekraft, nettokostnader, låne- skuld och utdebiteringen till borgerlig kom- mun. Den sistnämnda har vägts med an- talet skattekronor till ett medelvärde för respektive grupp. Samtliga tabeller redovi— sade utöver belopp även indextal med 1968 som basår. Denna bearbetningsetapp avslu- tades i början av april 1970.
Materialet i bearbetningsetapp två har redovisats med uppdelning efter län, modi- fierade länsgrupper och riket. Var och en av dessa grupper har i sin tur uppdelats ef— ter storleksklass och utvecklingsgrad samt efter planeringsgrad. Vidare har en uppdel- ning av investeringsprojekten skett efter bl. a. projektets typ, storlek och samband med bostadsbyggande. Någon uppräkning av materialet till riksnivå har ej gjorts. Motsvarande bearbetningar har gjorts av de kommunägda företagens uppgifter. Bearbet- ningsetapp två avslutades i oktober 1970.
Som tidigare nämnts har inte någon när- mare kontroll genomförts av sambandet mellan den projektvisa redovisningen och in— vesteringssammandraget i blankett 9. En ana— lys av skillnaderna mellan de två investe— ringsredovisningarna kommer emellertid att göras i annat sammanhang.
4.1.9 Tilläggsundersökningar till KELP 69
Som framgått av avsnitt 4.1.1 omfattade KELP 69 utöver huvudenkäten två tilläggs- undersökningar, nämligen en specialenkät och en undersökning avseende kommunal- förbunden. Under samma punkt berördes även bakgrunden till de båda undersök— ningarna.
Specialenkäten har berört fem områden nämligen miljövård, kulturell verksamhet, hamnar, flygplatser och undervisning. En- käten omfattade utöver anvisningarna nio blanketter, varav sju avsåg ekonomiska upp- gifter. Vederbörande fackdepartement och myndigheter har i huvudsak själva svarat för specialenkätens utformning. Beträffan- de de sju blanketter som innehöll ekono— miska uppgifter har samråd ägt rum med Svenska kommunförbundet.
I anvisningarna uppmanades kommuner- na att i görligaste mån beakta den totaleko- nomiska bilden, dvs. avväga i specialenkä- ten redovisade verksamhetsområden mot öv- riga delområden i kommunen. För att yt- terligare poängtera detta angavs de sam- band mellan huvud- och specialenkäterna som KELP-kommunerna hade att iaktta.
Specialenkätens omfattning framgår ne- dan.
De ekonomiska miljövårdsuppgiftema har avsett bruttoinvesteringar för vart och ett av åren 1968—1970 samt för hela perioden 1971—1975. Endast uppgifter för förvalt- ningsgrenama natur- och kulturreservat m.m., offentlig renhållning, sport, bad och friluftsliv samt värmeverk, vattenverk, av- loppsverk och renhållningsverk har redo- visats. Redovisningen har begärts i 1969 års priser för prognosperioden. Övriga mil- jövårdsuppgifter har utgjorts av frågor av- seende den kommunala verksamheten på
Ekonomiska uppgifter (Besvaras av samtliga kommuner) Blankett 1 Miljövård: Blankett 2 Kulturell verksamhet: Blankett 3 Kulturell verksamhet:
Investeringsuppgifter 1968—1975 Driftbudgetspecifikation 1968—1970 Investeringsuppgifter 1968—1975
Ekonomiska uppgifter (Besvaras av KELPkommuner) Blankett 4 Hamnar: Blankett5 Flygplatser: Blankett 6 Undervisning: Blankett 7 Undervisning:
Investeringsuppgifter 1968—1975 Investeringsuppgifter 1968-1975 Anställd personal 1968—1975 Antalet elever 1968—1975
Övriga uppgifter (Besvaras av samtliga kommuner) Blankett 8 Miljövård Blankett 9 Kulturell verksamhet
detta område och berört såväl nuläge som planer fram till och med 1975 .
Så t. ex. tillfrågades kommunerna om hus- hållens anslutning till värmeverk, om någon vattentäkt klassificerats som otjänlig under de senaste 25 åren och anledningen härtill, om reningsprocessen vid avloppsrenings- verk, om förekomst av sopförbränningssta- tion m. rn.
De ekonomiska uppgifterna för den kul- turella verksamheten har avsett nettodrift- kostnader för vart och ett av åren 1968- 1970 samt bruttoinvesteringar för samma period och för hela perioden 1971—1975. Utöver nettokostnader har även redovisats kostnader och intäkter. Uppdelning har skett på biblioteksverksamhet, teater- och konserthusverksamhet och museer samt mu- sikskolor, lekskolor m.m. Uppgifterna har begärts i löpande priser. Bruttoinvestering- ama för prognosperioden, som däremot av- sett 1969 års prisläge, har omfattat samma delområden av den kommunala förvaltning- en som driftkostnaderna. Övriga uppgifter för den kulturella verksamheten har utgjorts av en enkät angående den existerande och den planerade kulturella verksamheten. Uppgifterna har huvudsakligen avsett be- fintliga och planerade kultumämnders sam- mansättning och dessas aktiviteter.
Hamnuppgiftema har avsett bruttoinves- teringar på olika ändamål för vart och ett av åren 1968—1970 samt för hela perioden 1971—1975. Uppgifterna har för prognospe-
rioden inhämtatsi 1969 års priser.
Uppgifterna för flygplatser har avsett bruttoinvesteringar för perioderna 1968— 1970 och 1971—1975. Prognosuppgifterna har begärts i 1969 års priser. Därutöver har flygplatsernas läge, typ, utrustning m. m. redovisats.
Den första delen av undervisningsuppgif- tema har avsett antalet lärare och övrig per- sonal vid höstterminens början 1968, 1969, 1970 och 1975. Antalet anställda har även uppdelats på folkskola/ grundskola, gymna- siala skolor samt skoladministration m. m.
Den andra delen av undervisningsuppgif— terna har avsett antalet elever vid höstter- minens början vart och ett av åren 1968— 1975 . Elevantalet har uppdelats på de olika skolformerna m. m.
Granskning och bearbetning av blanket- terna 1—3 och 6—7 har utförts av statistiska centralbyrån i samarbete med respektive de- partement. Bearbetningen har dels skett ma- nuellt för den preliminära redovisningen i slutet av januari 1970 och dels maskinellt för den slutliga redovisningen. Den senare" bearbetningens uppläggning överensstämmer med huvudenkätens.
Uppgifterna i blanketterna 4 och 5 har granskats och bearbetats av sjöfartsstyrel- sen respektive luftfartsverket.
Granskningen av blanketterna 8 och 9 har ombesörjts av respektive departement medan SCB utfört bearbetningen.
För att helt täcka in den kommunala sek-
torn har även insamlats uppgifter från kom- munalförbund avseende bruttoinvesteringar samt personaluppgifter för vart och ett av åren 1968—1970 samt för hela perioden 197 1—1975 . Investeringsuppgifterna, som för prognosperioden begärts i 1969 års priser, har fördelats på byggnads- och anläggnings- arbeten och inköp av transportmedel, ma- skiner och inventarier. Investeringarna har även uppdelats på vissa huvudtitlar och ti- telgrupper. Personaluppgifterna har avsett i kommunalförbund anställd personal omräk- nad till antal helårsarbetande per år förde- lade på vart och ett av åren 1968, 1969-— 1970 och 1975 samt efter vissa huvudtitlar och titelgrupper. Blanketterna utsändes till de 44 kommunalförbund som under något av åren 1965—1969 bedömts ha utgifter om minst 1 miljon kronor. De deltagande kom- munalförbunden svarade för ca 94 % av kommunalförbundens totala utgifter 1968. Utöver ovan nämnda blanketter tillställdes de i urvalet ingående 24 skolförbunden blan- ketter avseende i skolorna anställd perso- nal samt antalet elever.
4.2 Några huvudresultat
4.2.1 Inledning
Den följande redogörelsen syftar icke till en fullständig analys av resultaten från KELP 69. Målsättningen är i stället mer begrän- sad, nämligen att i tabeller och diagram presentera och kommentera några huvud- data av väsentlig betydelse. En mer utför- lig analys av kommunalekonomiska utveck- lingstendenser enligt KELP 69 med sikte främst på finansiella förhållanden har där- emot utarbetats inom Svenska kommunför- bundet och återfinns i promemoria 6. Vi- dare kan hänvisas till en inom bostadssty- relsen gjord redogörelse över sambanden mellan investeringarna i byggnads- och an- läggningsarbeten och bostadsbyggandet. Denna är intagen i promemoria 5 i denna bilaga.
Statistiska centralbyrån avser att tillsam- mans med bostadsstyrelsen utarbeta en slut- rapport över KELP 69. Denna publiceras
i särskild ordning och beräknas utkomma under februari 1971.
Den översiktliga redogörelsen i denna promemoria disponeras på följande sätt. Först redovisas uppgifter på riksnivå för 1964—1975. Därefter följer en beskrivning rörande kommungrupper. De indelningar som används är planeringsgrad, storleksklass och utvecklingsgrad. Vidare presenteras bl. a. uppgifter om fördelningen på verk- samhetsgrenar. Slutligen görs en samman- fattande kommentar.
Tidigare har berörts att den egentliga pro- gnosperioden i KELP 69 utgjort sex år (1970—1975.) Härigenom har prognosperio- den blivit ett år längre än vad som är bruk- ligt inom kommunal ekonomisk långtids— planering. Uppgifterna för år 1975 måste därför bedömas som mycket osäkra. I ta- beller och diagram har detta särskilt mar-, kerats.
I de diagram som berör investeringar i byggnads- och anläggningsarbeten har kom- munägda företag icke inkluderats.
4.2.2 Riket 1964—1975
I tabellerna 4.2:1 och 4.2:2 lämnas en översiktlig framställning över de viktigas- te posterna inom drift- och kapitalbudgeten. Avsikten härmed är att åskådliggöra de fi- nansiella utvecklingstendenserna. Skillnaden mellan nettokostnader å ena sidan och skat- teintäkter å den andra blir, sedan nettoför- ändringen av driftkapitalet beaktats, drift- budgetens bidrag till täckande av kapital— budgetens nettokapitalutgifter (inkl. amor- teringar) och eventuella nettoökningar av det disponibla stamkapitalet. Därvid upp- kommet minussaldo måste finansieras an- tingen genom upplåning eller genom vissa. balansposter såsom fonduttag och nya för- skott. Sistnämnda poster påverkar kommu- nens rörelse- eller finansieringskapital (drift- kapital och disponibelt stamkapital) och le- der förr eller senare till en försvagning av likviditeten.
Tabellerna innehåller vidare en analysdel med finansieringssätt, utdebitering per skat- tekrona m. m. Finansieringssätten är tre,
Bokslut enligt Kommunernas finanser
Nr 1964 1965 1966 1967 1968
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 —3 748 —4 222 —4 869 — 5 349 — 6 112 Kostnadsräntor 02 — 472 — 596 — 718 — 837 — 942 Skatteintäkter 03 +6 290 +7 035 +8 691 +10 089 +11 105 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 — 149 — 32 + 39 — 260 — 185 Utrymme för kapitalutgifter 05 +1 921 +2 185 +?» 143 + 3 643 +3 866 Amorteringar 06 — 462 — 542 —— 614 — 699 — 877 Nettokapitalutgifter 07 ——3 496 —3 808 —4 341 — 5 034 — 5 238 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ — ._ 406 — 286 — 190 Finansieringsbehov 09 —2 037 ——2 165 -—2 218 — 2 376 — 2 439 Nya lån 10 +1874 +1688 +2 218 + 2 376 + 2 439 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 163 + 477 — —— — Analys Finansiering av rad 06—08, %
Direkt skattefinansiering 12 49 50 59 61 61 Lånetinansiering 13 47 39 41 39 39 Nettominskning av disp.
stamkapitalet 14 4 11 —- — — Utdebitering per skattekrona 15 11 : 69 12 : 18 12 : 85 12 : 95 13 : 24 Annuitet per skattekrona 16 2 : 24 2 :47 2 : 52 2 : 57 2 : 76 Kapitalbildning per skatte- krona 17 4:60 4:75 5:95 6:08 5:87
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
nämligen skattefinansiering, lånefinansie- ring och nettominskning av disponibelt stamkapital. Med skattefinansiering avses här driftbudgetens årliga bidrag till täckan- de av kapitalbudgetens utgifter i form av avskrivningar och överföringspost. Dessa poster sammantagna benämns även enligt kommunalekonomisk terminologi utdebite- ringsbehov för kapitalbildande ändamål, förkortat kapitalbildning. Nettominskning av disponibelt stamkapital har särredovisats för att erhålla ett ungefärligt mått på fi- nansiering genom likviditetsminskning. Den procentuella skattefinansieringen m.m. be- räknas på summan av amorteringar, net- tokapitalutgifter och nettoökning av disponi- belt stamkapital.
I den fortsatta framställningen kommen— teras de framlagda resultaten. Därvid bör diagrammen 4.2: 1, 4.2: 2, 4.2: 3 och 4.2: 4
studeras jämsides med tabellerna 4.2: 1 och 4.2: 2.
Likviditetens utveckling och avvägning- en mellan låne— och skattefinansiering till- hör några av de mest grundläggande kom- munalekonomiska frågeställningarna. Det synes därför följdriktigt att först beröra dessa faktorer.
Förändringarna i finansieringskapitalet, dvs. summan av driftkapital och disponibelt stamkapital, ger en ungefärlig bild av likvi- ditetens förändringar. En minskning i fi- nansieringskapitalet motsvaras i regel av en motsvarande minskning av de likvida medlen, dvs. kassa, bank och postgiro. Å den andra sidan innebär en ökning av denna post i regel en förstärkning av lik- viditeten. Utvecklingen under femårsperio- den 1969/1973 kan därför betecknas som anmärkningsvärd. Under denna tid minskar
finansieringskapitalet med 2480 milj.kro- nor. Kommunernas sammanlagda finansie- ringskapital uppgick den 31.12. 1968 till 3 560 milj. kronor. De lämnade uppgifterna skulle således innebära att finansieringska- pitalet den 31.12. 1973 skulle vara nere i 1 080 milj. kronor. En dylik utveckling fö- refaller osannolik och skulle hos många kommuner skapa akuta likviditetsproblem. Som jämförelse kan nämnas att finansie- ringskapitalet under närmast föregående femårsperiod, dvs. 1964—1968, ökade med 590 milj. kronor.
Mot bakgrunden av den angivna likvidi- tetsutvecklingen kan förutses att nedskär- ningar på utgiftssidan och/eller förstärk- ningar på inkomstsidan i förhållande till lämnade planuppgifter torde bli nödvändi- ga. I det följande kommer därför poster som nettokostnader, nettokapitalutgifter, nya lån, skattekraft, utdebitering rn. m. att när- mare beröras.
I undersökningen redovisas driftbudgetens kostnader och intäkter som nettok0stnader med undantag för kostnadsräntor, avskriv- ningar, allmän kommunalskatt och de olika formerna för skatteutjämningsbidrag enligt skatteutjämningsförordningen. Det är i sam- band med bedömning av nettokostnadsut- vecklingen av intresse att beräkna hur net- tokostnaden per invånare förhåller sig till den beräknade procentuella tillväxten av kommunernas skattekraft. En kraftig steg- ring av nettokostnaderna i förhållande till skattekraften påverkar det finansiella ut- rymmet för kapitalutgifter och kan härige- nom föranleda 1ikviditetsminskande åtgär- der, utdebiteringshöjningar m. m.
Av diagram 4.2: 1 framgår att nettokost— nader och skattekronor per invånare ut- vecklas någorlunda parallellt under boksluts- perioden 1964—1968, medan den följande perioden visar en betydligt större öknings- takt för nettokostnadema per invånare. Skillnaden mellan den beräknade utveck- lingen av skattekraft och nettokostnader är särskilt betydande för åren 1969 och 1970. Konsekvenserna härav kan tydligt utläsas i tabell 4.2:2 samt beträffande kapital- bildningen i diagrammen 4.2: 2 och 4.2: 3.
Kapitalbildningen per skattekrona sjunker från den höga nivån kring 6 kr. 1966— 1968 till 5: 40 respektive 4:90 kr. de två följande åren. För en relativt sett oföränd- rad kapitalbildning skulle således ha behövts en utdebiteringshöjning med ytterligare en krona utöver de vid undersökningstillfället redan beslutade höjningarna för 1969 och 1970. Värt att notera är också att kapital- bildningen i absoluta tal, dvs. utrymme för kapitalutgifter på rad 05 i tabell 4.2: 2, sjunker under 1969 och 1970 för att först 1971 komma upp på 1968 års nivå. För att medverka vid driftbudgetens finansie- ring tas vidare under de två aktuella åren även driftkapitalet i anspråk. Detta fram- går av rad 04 i tabell 4.2: 2. Drygt 500 milj. kr. redovisas som nettominskning av driftkapitalet.
Ovannämnda förhållanden innebär natur- ligtvis minskad direkt skattefinansiering av kapitalbudgeten. Från en hög nivå kring 60 % 1966-1968 sjunker graden av skatte- finansiering till 54,50 respektive 53 % de följande tre åren. Förskjutningen i finan- sieringsmönstret förstärks i hög grad av ökningstakten i nettokapitalutgifterna un- der 1969 och början av prognosperioden. Sistnämnda problem behandlas utförligare senare.
I november 1970 tillgänglig information hämtad från den preliminära bokslutssta- tistiken för 1969 och senaste prognosstatis- tik för 1970 (den s.k. novemberenkäten) tyder emellertid på att den i KELP-mate- rialet indikerade snabba nettokostnadsök- ningen under 1969 och 1970 inte kommer att kunna realiseras.
Även för perioden 1971—1975 väntas net- tokostnaderna per invånare fortsätta att öka snabbare än skattekraften. Ökningstakten är dock icke så markerad som under 1969 och 1970.
Sambandet mellan nettokostnads- och skattekraftsutveckling har understrukits. Ifråga om skattekraften har flertalet kom— muner gjort antaganden som nära ansluter till Svenska kommunförbundets prognoser över medelskattekraftens utveckling. Totalt sett överstiger dock skattekraftens utveck-
Prognos, plan m. m.
Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 — 7471 — 8415 — 9133 —10 035 —11119 —12175 —13 310 Kostnadsräntor 02 — 1070 — 1239 — 1443 — 1577 —— 1712 _ 1814 —— 1903 Skatteintäkter 03 +12014 +13 033 +14 396 +15 722 +17 298 +18 736 +20 247 Nettoförändring av driftkapitalet 04 + 250 + 262 + 44 — 29 — 66 — 113 — 207 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 3 723 + 3 641 + 3 864 + 4081 + 4401 + 4634 + 4827 Amorteringar 06 — 893 —- 981 — 1164 — 1255 — 1359 — 1443 — 1 537 Nettokapitalutgifter 07 —— 5 950 — 6258 —— 6199 — 6120 — 5 669 — 5393 —- 5 223 Nettoökning av disp. stamkapitalet 08 — — — — — 74 — 266 — 379 Finansieringsbehov 09 _ 3120 —— 3 598 —— 3 499 — 3 294 — 2 701 — 2468 — 2 312 Nyalån 10 +2431 +3025 +3033 +3069 +270l +2468 +2312 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 689 + 573 + 466 + 225 — — — Analys Finansiering av rad 06—08, %
Direkt skatte- finansiering 12 54 50 53 55 62 65 68 Lånefinansiering 13 3 6 42 41 42 3 8 3 5 32 Nettominskning av
disp. stamkapitalet 14 10 8 6 3 —— — —— Utdebitering per skattekrona 15 13:96 14:37 14:87 15:04 15:26 15:34 15:42 Annuitet per skatte- krona 16 2:80 2:93 3:21 3:25 3:27 3:22 3:15 Kapitalbildning per skattekrona 17 5 : 40 4 : 90 4 : 84 4 : 74 4 : 73 4 : 60 4 : 43
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
ling i KELP 69 något Svenska kommunför- bundets beräkningar (se diagram 4.2: 1).
Av diagram 4.2: 1 framgår vidare att även nettokapitalutgifter och skattekraft ut- vecklats någorlunda parallellt under bok- slutsperioden 1964—1968. Mellan 1968 och 1969 ökar däremot nettokapitalutgifterna per invånare betydligt mer än skattekraften. Därefter blir enligt kommunernas prognoser förhållandet omvänt och skillnaden mellan den beräknade utvecklingen av nettokapital- utgifter och skattekraft blir under senare de- len av prognosperioden avsevärd.
Studeras utvecklingen i absoluta tal enligt tabellerna 4.2: 1 och 4.2: 2 framträder klart den kraftiga ökningen under 1969. Den be- räknade ökningen mellan 1969 och 1970
blir däremot mera blygsam. Från 1970 års nivå inträder en minskning, som från och med 1973 blir betydande. Den här skissera- de utvecklingen avviker från de erfarenhe- ter som gjorts vid tidigare undersökningar av detta slag. Dessa utvisade en s. k. inves- teringspuckel under andra och tredje pro- gnosåret. I KELP 69 inträder puckeln tidi- gare och berör även 1969 som snarare har karaktär av boksluts— än av prognosår. Ansvällningen av nettokapitalutgifter till- sammans med den tidigare berörda ökning- en av nettokostnaderna under 1969 och den första delen av prognosperioden påver- kar i betydande utsträckning finansierings- mönstret. För att klara finansieringsfrågan räknar kommunerna med att tillgripa om-
Diagram 4.2:1. Nettokostnader, skattekronor och nettokapitalutgifter per invånare, riket 1964—1975, index 1968 = 100.
1. Nettokostnader per invånare 2. Skattekronor per invånare 3. Svenska Kommunförbundets skattekraftsprognos aug 70
Index _, 4. Nettokapitalutgifter per invånare 200 —-— . 1 2 3 150 100 4 | 60 J | Bokslutsperiod Prognosperiod i | | J ' | ' 1 l 1 | | . . 1 I | | , 64 65 66 63 69 70 71 72 73 74 75 År
Diagram 4.2: 2. Annuitet, skattekronor och kapitalbildning per invånare, riket 1964—1975,
index 1968 = 100.
Index
Prognosperiod
! l 1
*.. Annuitet per invånare 2. Skattekronor per invånare
3. Kapitalbildning per invånare
Bokslutsperiod
, | | 1 l l ! | | J | | | 1 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 År SOU 1971: 13
Diagram 4.2: 3. Utdebitering, annuitet och kapitalbildning per skattekrona, riket 1964—1975 , index 1968 = 100.
1. Utdebitering per skattekrona
index
2. Annuitet per skattekrona
3 Kapitalbildning per skattekrona
l | | I 1 2 _ | i | 100— I | _ | | p / _.____________ l _ z . j,. *.XL x. x. l '— 3 -- | l ! + | I 50—1 l l l l l, l i i i i I i 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 År
fattande likviditetsminskande åtgärder. Pos- ten nettominskning av disponibelt stamka- pital svarar sålunda för 10 respektive 8 % av den totala finansieringen under 1969 och 1970. Vidare förutsätts upplåningen stiga
från en nivå av 2 400 milj. kr. 1967— 1969 till 3 000 milj. kr. för vartdera 1970, 1971 och 1972. Det kan här inskjutas att upplåningen för 1970 enligt senaste novem- berenkät beräknas uppgå till 2 100 milj. kr.
Tillsammans med den minskade kapitalbild- ningen medverkar dessa faktorer till att skattefinansieringen minskar i betydelse i början av prognosperioden. I stället sker en övergång till lånefinansiering och likviditets- minskande dispositioner. Under senare de- len av prognosperioden stiger däremot skat- tefinansieringsgraden samtidigt som summa nettokapitalutgifter minskar.
Det ovan använda nettokapitalutgiftsbe- greppet har en rent finansiell innebörd och motsvaras av kapitalbudgetens utgifter och inkomster med undantag för amorteringar och nya lån. Den dominerande posten i det- ta begrepp är byggnads- och anläggningsar- beten.
I diagram 4.2:4 redovisas bruttoutgif— tema för byggnads- och anläggningsarbe- ten i 1969 års priser under perioden 1964— 1975. Till skillnad från tidigare lämnade uppgifter som räknas i löpande priser pre- senteras således i detta diagram en beräk- ning i fasta priser. I diagram 4.2: 4 har även lagts in en linjär framskrivning grun- dad på bokslutsperioden. För att få en yt- terligare jämförelse har preliminära bok- slutsuppgifter för 1969 lagts in liksom se- naste prognosuppgifter för 1970.
Diagrammet visar en uppgång i öknings— takten fram till 1970. Därefter faller in- vesteringarna för att 1975 vara nere på 1966 års nivå. Om investeringsutveckling- en skulle fortsätta som hittills, visar en jäm- förelse mellan framskrivningen och pro- gnoskurvan att prognosen för perioden till och med 1975 totalt sett måste vara en klar underskattning. Detta gäller även om 1974 sätts som slutår.
En jämförelse med nu tillgängliga upp- gifter ur statistiska centralbyråns boksluts- och investeringsstatistik tyder emellertid på att den i KELP 69 redovisade investerings- volymen för 1969—1970 icke kommer att uppnås. En viss begränsning i ökningstakten för de kommunala investeringarna förefal- ler mot denna bakgrund trolig och denna bedömning stöds av de tidigare kommente- rade uppgifterna om likviditeten. Den kom- pletterande informationen tyder på att pro- gnosen fram till i vart fall 1974 totalt sett
icke skulle behöva innebära någon betydande underskattning av den totala investerings- volymen. Investeringar som skulle ha utförts under 1969—1971 förskjuts framåt i tiden och utjämnar därmed investeringskurvan. I promemoria 6 diskuteras mera utförligt olika alternativ för den kommunala investerings- verksamheten.
I diagram 4.2: 3 visas bl.a. utdebitering— en per skattekrona till borgerlig kommun under 1964—1975. Vid studium av diagram 4.2: 3 och även tabellerna 4.2: 1 och 4.2: 2 bör ihågkommas att den fastställda skatte- satsen till och med 1970 var känd vid un- dersökningstillfället. Ökningen av utdebite- ringen mellan 1970 och 1975 uppgår till ca en krona. Som jämförelse kan nämnas att skattesatsen under närmast föregående fem- årsperiod steg med ca 2: 20 kr.
Den tidigare redogörelsen för den finan- siella utvecklingen i början av prognosperio- den tyder onekligen på att en förstärkning av likviditeten kan bli aktuell. Begränsas härvid målsättningen till ett behållande av 1970 års nivå i avseende på kapitalbild- ning per skattekrona skulle en skattehöj- ning med ytterligare 50 öre behövas. Skulle dessutom medräknas faktorer som kommu- nerna vid undersökningstillfället ej kunnat ta hänsyn till måste ytterligare tillägg göras. Härvid åsyftas momshöjningen som beslu- tades under 1970. Erfarenheter från ti- digare undersökningar av liknande slag som KELP 69 visar att kommunalekonomiska långtidsplaner innehåller underskattningar i avseende på skattesatsen. Man skulle där- för kunna ifrågasätta realismen i de nu lämnade uppgifterna och kunna förmoda att en utdebiteringsökning under tiden 1970—1975 för primärkommunerna av stor- leksordningen 2 kr. skulle vara mera trolig än en ökning på cirka en krona.
Annuiteten, dvs. kostnadsräntor och amorteringar, är tunga poster i en kom- muns budget. Som framgår av tabell 4.2: 1 uppgår annuiteten per skattekrona till drygt 3 kr. under större delen av pro- gnosperioden. Annuitetens utveckling bely- ses även i diagrammen.
Som framgått av redogörelsema ovan får
Diagram 4.2: 4. Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket 1964—1975, 1969 års priser, miljarder kr.
1. Linjär framskrivning grundad på bokslutsperioden 2. Bruttoutgifter från Kommunernas finanser samt KELP 69 Miljarder kr 3. 1969 från Kommunernas finanser 1969 _T År 1970 från novemberenkäten 1970 1
Bokslutsperiod Prognosperiod l
! | i l | | l | I _| l l l l _ l l I I I ' I 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 År
uppgifterna för 1969 och de första pro- verkningar på de finansiella bedömningar- gnosåren bedömas vara mindre realistiska na främst i fråga om likviditet och upplå- bl.a. beroende på en överskattning av in- ning. Även nettokostnadsutvecklingen un- vesteringsutvecklingen. Detta har fått åter- der 1969 och 1970 har mot bakgrund av
nu tillgänglig preliminär bokslutsstatistik m.m. måst allvarligt ifrågasättas. Uppgif- terna för hela prognosperioden — i detta sammanhang kan bortses från 1975 — ligger däremot på en mer realistisk nivå. Av stor betydelse härvidlag är hur man ser på in- vesteringsutvecklingen. Det synes dock klart att som måttstock härför icke kan användas en framskrivning baserad på perioden 1964— 1968 med sina snabbt stigande kommunala investeringar.
I avsnittet 4.2: 4 diskuteras utförligare nettokostnademas utveckling, varvid dessas fördelning på förvaltningsgrenar kommente- ras. I promemoria 6 analyseras vidare net— tokostnader per invånare inom kommunen av olika storlek, utvecklingsgrad m. 111.
Vid bedömningen av uppgifterna mås— te beaktas den knappa tid som kommu- nerna haft till sitt förfogande för samman- ställning och redovisning av ett betydande antal uppgifter. Dessutom har planeringen i flera fall måst grundas på en kommunin- delning som blir inaktuell under prognos- perioden. Förutsättningarna för upprättan— de av väl avvägda investeringsplaner har därför icke alltid varit goda.
Det bör vidare ihågkommas att presen- terat material representerar samtliga kom- muner utan hänsynstagande till planerings- erfarenhet, storlek och utvecklingsgrad. I det följande avsnittet beaktas var för sig dessa faktorer.
4.2.3 Kommungrupper 1969—1975
I avsnitt 4.2.1 har redogjorts för hur kom- munerna vid bearbetningen av materialet indelats i ett antal grupper. I den följande redogörelsen används indelningar efter pla- neringsgrad, storleksklass och utvecklings- grad. Som planerande räknas kommuner med rullande planering. Till gruppen icke planerande förs såväl kommuner med in- termittent planering som sådana utan pla- nering.
Utgångspunkten vid jämförelsen mellan olika kommungrupper har varit dels brut- toutgiftema för byggnads- och anläggnings- arbeten 1969—1975, dels nettokapitalutgif-
ternas finansiering 1969—1971. I nettoka- pitalutgifterna har därvid inräknats amor- teringar och nettoökning av disponibelt stamkapital. Skälen för valet av dessa två jämförelsegrunder är investeringarnas ojäm- na fördelning på de olika åren och påfrest- ningarna på likviditeten under framförallt 1969—1971.
Som vägledning för ytterligare jämföran- de studier har vidare tillagts finansiella översikter 1969—1975 för samtliga här kom- menterade kommungrupper. Dessa tabeller har benämnts B: 1—10 och har uppställts på motsvarande sätt som tabell 4.2: 1 utom i vad avser analysavsnittet som något begrän- sats. Tabellema återfinns i en tabellbilaga i slutet av denna promemoria.
Diagram 4.2: 5 åskådliggör för byggnads- och anläggningsarbeten skillnaden mellan planerande och icke planerande kommuner. Utmärkande för de senare är den snabba ökningen mellan 1969 och 1970 samt den därpå följande snabba nedgången i inves- teringsverksamheten. De planerande kom- munerna däremot vidmakthåller investe- ringarna på en hög nivå till och med 1972. Den följande nedgången blir vidare icke li- ka kraftig. Ännu 1974 har nivån endast sjunkit drygt 10 % under 1969 års värde. Motsvarande procenttal för de icke plane- rande kommunerna ligger nära 25 %.
Följande tablå visar nettokapitalutgifter- nas finansiering för nu aktuella kommun-
grupper.
Plane- Icke pla-
Finansiering i % rande nerande Direkt skattefinansiering 56 48 Lånefinansiering 40 44 Nettominskning av disp. stamkapital 4 8
Fördelningen på finansieringsformer va- rierar som synes avsevärt mellan plane— rande och icke planerande kommuner. De förra har en hög skattefinansieringsgrad och tillgriper endast i måttlig utsträckning likvi- ditetsminskande dispositioner, medan de se- nare i större utsträckning grundar sin fi- nansiering på lån och likvida reserver.
Diagram 4.2: 5. Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter planerings- grad 1969—1975, 1969 års priser, index 1969 = 100.
Planeringsgrad:
1. Planerande kommuner lnde'x 2. Icke planerande kommuner |
100
50 _ | i | | | I | | l l l [ r 1 69 70 71 72 73 74 75 År
Ovan presenterat material synes ge vid handen att de planerande kommunernas ekonomiska planering präglas av större rea- lism än övriga kommuners. De planerande kommunerna svarar för närvarande för ca 60 % av de totala investeringarna i bygg- nads— och anläggningsarbeten. Allteftersom andelen planerande kommuner stiger tor- de därför realismen totalt sett komma att öka och närma sig acceptabla nivåer. De stundande kommunsammanläggningama vid årsskiftena 1970/1971 och 1973/1974 kom- mer att påskynda denna utveckling.
Av framställningen i avsnitt 4.1 har ock- så framkommit att planering förekommer oftare hos större och befolkningsmässigt ökande kommuner, medan motsatsen är vanligare hos mindre och stagnerande kom- muner.
I diagram 4.2: 6 visas hur investeringar- na i byggnads- och anläggningsarbeten för kommuner av olika storlek är inplanerade i tiden. Skillnaden mellan den största och minsta storleksklassen är avsevärd. Kommu- ner större än 50 000 invånare ökar sina in- vesteringar mellan 1969 och 1970 med drygt 10 %. Den under 1970 uppnådda ni- vån bibehålls sedan under 1971 och 1972 för att därefter sjunka, men så långt fram i tiden som 1974 ligger investeringarna en- dast obetydligt under 1969 års nivå. För kommuner under 5 000 invånare är bilden en annan. Investeringarna stiger med knappt 25 % mellan 1969 och 1970 för att redan följande år vara nere i 1969 års nivå. Där- efter faller investeringarna hastigt och upp- når 1974 endast drygt 60% av 1969 års volym. En något mindre ojämn investe- ringskurva har kommunerna i den näst minsta storleksklassen, dvs. 5 000—9 999 in- vånare. Kommuner i mellanstorlekarna, dvs.
10 000—49 999 invånare, intar en mellan- ställning i förhållande till de ovan beskriv- na storleksklasserna.
Av följande sammanställning framgår hur nettokapitalutgifterna finansierats av kom- munerna i de olika storleksklasserna.
Finansieringsmönstret för kommuner över 50000 invånare avviker i hög grad från övriga storleksklasser och kännetecknas främst av hög skattefinansieringsgrad. Det kan vidare noteras att kommunerna i de två minsta storleksklassema i relativt stor utsträckning anlitar de likvida reserverna som finansieringskälla.
Det torde ligga nära till hands att med ledning av ovanstående uppgifter om in— vesteringsutveckling och finansiering dra den slutsatsen att realismen i materialet växer med ökande kommunstorlek. En mar- kant skiljelinje synes vidare i detta avseen- de gå mellan kommuner större och mindre än 50000 invånare. Kommunerna i den största storleksklassen har för närvarande ungefär 50 % av de totala investeringarna i byggnads— och anläggningsarbeten.
Beträffande kommunerna under 10000 invånare bör vid bedömningen dock ihåg- kommas att de förestående kommunsam- manläggningama i flera fall torde ha för- svårat en realistisk planering. Bakgrunden har varit osäkerheten rörande de priorite- ringar som efter sammanläggningen kom— mer att göras inom storkommunen. Dessa faktorer kan till en del förklara den avse- värda reduceringen av investeringarna ef- ter 1970. En bidragande orsak är vidare att 55 % av kommunerna i dessa storleksklas- ser hänförts till planeringsgraden ej pla- nering.
Av diagram 4.2: 7 framgår hur investe- ringskurvan växlar mellan kommuner till-
Antal invånare
5 000— 10 000— 20 000— Finansiering i % —4 999 9 999 19 999 49 999 50 000— Direkt skattefinansiering 47 49 58 Låneiinansiering 45 43 38 Nettominskning av disp. stamkapital 8 5 8 4 96 SOU 1971: 13
Diagram 4.2: 6. Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter invånaran- tal 1969—1975, 1969 års priser, index 1969 = 100.
Invånarantal: 1.50 000 — 2. 20 000 - 49 999 3.10000—19999 | " 4. 5 000 — 9 999 5. — 4 999 |
Index
69 70 71 72 73 74 75 År
Diagram 4.2: 7. Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter befolknings- ökning 1969—1975, 1969 års priser, index 1969 = 100.
Index
100
50
Befolkningsökning:
1. Över 10% 2.0%— 10% 3. Under0%
l 4 I *I 74 75 År
hörande olika utvecklingsgrader räknat ef- ter folkmängdens förändringar. En tydligt framträdande skillnad finns mellan särskilt expansiva kommuner och övriga kommu- ner. De förstnämnda kommunerna, dvs. så- dana med en befolkningsökning på mer än 10% under perioden 1964—1968, uppnår maximum så sent som 1972 med en nivå som ligger 34 % över 1969 års volym. Där- efter sker en nedgång till 1969 års nivå under 1974. Kommuner tillhörande övriga två utvecklingsgrader uppvisar en helt an- nan utveckling.
Efter en uppgång mellan 1969 och 1970 sjunker investeringarna för att redan 1971 vara nere i 1969 års nivå. Därefter reduce- ras investeringarna snabbt och motsvarar 1974 mellan 75 och 80% av 1969 års siffror.
I den sammanställning som följer redo- visas hur nettokapitalutgifterna finansieras.
Utvecklingsgrad
under 0 %— över Finansiering i % 0 % 10 % 10 % Direkt skatte- finansiering 55 58 43 Låneiinansiering 41 37 47 Nettominskning av disp. stamkapital 4 5 10
Även beträffande finansieringsfrågans lös- ning avviker de särskilt expansiva kommu- nerna i betydande utsträckning från övriga kommuner. I stor utsträckning används lå- nefinansiering och likviditetsminskning. Öv- riga kategorier kännetecknas av hög skatte- finansieringsgrad.
De särskilt expansiva kommunernas rela— tivt betydande investeringsvolym torde till stor del förklaras av att samhällsutbyggna- den i form av för- och kompletteringsin- vesteringar till bostadsbyggandet kräver be- tydande investeringar. Närmare 50 % av in- vesteringarna redovisar också samband med bostadsbyggandet. Med den snabba sam- hällsutbyggnaden synes dock följa ökat be- roende av lånefinansiering och avtappning av likvida reserver. Denna finansieringsbild
beror även på eftersläpning av skatteintäk- terna och snabb nettokostnadsutveckling. Kommunerna i de övriga två utvecklings- graderna har minskande investeringsvolym redan från 1970. Med denna troliga under- skattning följer en ökad andel för skatte- finansiering.
De särskilt expansiva kommunerna sva- rar för cirka 30 % av investeringarna i byggnads- och anläggningsarbeten.
4.2.4 Förvaltningsgrenar 1969—1975
I KELP 69 har beräkningar över nettokost- nadsutvecklingen inom olika verksamhets- grenar efterfrågats för 1968—1975. Ifråga om de tre första åren har beräkningarna kunnat grundas på bokslut, ettårsbudgeter m.m. För 1971—1975 har däremot huvud- delen av kommunerna varit nödsakade att använda översiktliga beräkningsmetoder. Anledningen härtill är att endast ett mind- re antal kommuner för närvarande bedri- ver verksamhetsplanering.
Den metod som härvid mest anlitats har varit uppräkning av totala nettokostnader motsvarande beräknad skattekraftsökning. I flera fall har vidare framskrivning grundad på t. ex. tidsperioden 1964—1968 tillämpats. Båda metoderna har i stor utsträckning kom- binerats med kalkyler-ade pålägg för vissa verksamheter.
Det är givet att dylika schematiska be— räkningar kan ge en missvisande bild av nettokostnadsutvecklingen inom olika för- valtningsgrenar. Vid uppräkning mot beräk- nad skattekraftsökning kan förändringar i förhållandet mellan olika förvaltningsgrenar” ha underskattats. Vid framskrivning av en historisk trend sker vidare läsning till ett gänget utvecklingsmönster. Även om sär- skilda kalkyler gjorts för t.ex. vissa kost- nadskrävande reformer måste dock mot bak- grund av de förenklade antaganden som måst göras fördelningen på förvaltnings- grenar tolkas med stor försiktighet. Det är vidare möjligt att de översiktliga beräkning- arna medverkat till en överskattning av den totala nettokostnadsutvecklingen.
Tabell 4.2: 3. Nettokostnader 1969—1975 riket, löpande priser, index 1969 = 100
Milj . kr. Index
Förvaltningsgren 1969 1970 1971 1972 1973 1974 197 5 0—1 Central förvaltning, rätts-
och samhällsskydd 1 002 104 112 120 130 139 149 2 Fastighetsförvaltning och
bostadsförsörjning 516 101 110 119 130 140 151 3 Stadsbyggnad, gatu- och
parkförvaltning 1 405 114 126 139 153 167 182 4—5 Hamnar, kommunikationer,
näringsliv, industriell verk- samhet 321 106 119 134 148 158 166 6 Undervisning 3 092 112 123 135 148 161 175 7 Socialvård 2 897 119 131 144 159 175 190 8 Hälso- och sjukvård 1 211 116 126 137 150 164 178 del av 9 Finansiering (exkl. externa
kostnadsräntor, allmän kom- munalskatt och skatteut— jämningsbidrag) —-1 896 114 129 139 147 156 165 0—9 Summa 8 548 113 123 136 150 164 179
I tabell 4.2: 3 visas nettokostnadsutveck- lingen 1969—1975 inom olika förvaltnings- grenar på i huvudsak huvudtitelnivå. Som framgår av tabellen kommer särskilt netto- kostnaderna för socialvården att öka kraf- tigt under perioden. Bakgrunden härtill är bl.a. den pågående utbyggnaden av barn- stugeverksamheten.
Av tabell 4.2: 4 framgår hur bruttoin- vesteringama, dvs. byggnads- och anlägg— ningsarbeten samt inköp av transportme- del, maskiner m.m., fördelar sig på olika förvaltningsgrenar på huvudtitelnivå. Tabel- len anger utvecklingen i 1969 års priser.
I fråga om byggnads- och anläggningsar- beten uppträder en markant skillnad mel-
Tabell 4.2: 4. Bruttoinvesteringar 1969—1975 riket, 1969 års priser, index 1969 = 100
Milj. kr. Index
Förvaltningsgren m. m. 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Byggnads- och anläggnings- arbeten 0—1 Central förvaltning, rätts-
och samhällsskydd 42 131 138 152 121 90 81 2 Fastighetsförvaltning och
bostadsförsörjning 503 115 88 83 63 58 53 3 Stadsbyggnad, gatu- och park-
förvaltning 1 548 124 127 122 117 110 108 4 Hamnar, kommunikationer .
och näringsliv 176 101 73 75 75 56 51 5 Industriell verksamhet 1 927 113 106 97 85 78 72 6 Undervisning 1 128 103 100 97 79 68 56 7 Socialvård 424 1 11 106 108 87 69 53 8 Hälso— och sjukvård 242 88 105 122 139 131 107
Summa 5 991 113 108 104 93 84 76 Inköp av transportmedel, maskiner och inventarier 538 . 101 101 95 97 87 83 Summa 6 529 _ 112 .107 . 103 93 84 77
Tabell 4.3: ] Jämförelser mellan halvskaleprovet och boksluten avseende 1968 och 1969, Öster- götlands län. Milj kr., löpande priser.
Bokslut enligt Kom-
Halvskaleprovet munernas finanser
1968 1969 1968 1969 Nettokostnader 237 263 213 231 Byggnads- och anläggningsarbeten 171 187 141 150 Nya lån 88 96 79 38 Kapitalbildning 111 119 121 129
lan olika förvaltningsgrenar. Begränsas jäm- förelsen till de stora huvudtitlarna, dvs. 3. 5 och 6, kan följande framhållas. Huvud- titel 3, dvs. stadsbyggnad, gatu— och park- förvaltning, uppvisar en investeringspuckel 1970—1972. Därefter sjunker investering- arna, men ligger ännu 1975 hela 8 % över 1969 års nivå. För industriell verksamhet och undervisning är utvecklingen en annan och kännetecknas av maximum redan 1970 med åtföljande kraftig nedgång. Denna minskning är särskilt framträdande för in- vesteringarna inom undervisningssektorn. Nedgången i de totala investeringarna i byggnads- och anläggningsarbeten under se- nare delen av prognosperioden beror främst på dessa huvudtitlar.
Förklaringen till att gatuinvesteringarna m. m. vidmakthålls på en hög nivå kan vara att för denna huvudtitel finns ett underlag för en långsiktig planering, nämligen bostads- byggnadsprogrammen. Härigenom underlät- tas i hög grad planeringen.
Maskininvesteringarna ökar endast obe— tydligt under 1970 och 1971 för att där- efter sjunka. Det syns därför antagligt att KELP 69 gett en underskattning av de to- tala maskininvesteringama under prognos- perioden.
4.3 Några uppföljningar
4.3.1 Uppföljning av halvskaleprovet för 1968 och 1969
För halvskaleprovet har tidigare redogjorts under 4.1.1. I provet deltog bl. a. samtliga kommuner med bostadsbyggnadsprogram i Östergötlands och Örebro län. Prognospe-
rioden var femårig och omfattade 1968— 1972. Möjlighet föreligger nu till jämförelse med statistiska centralbyråns bokslutsstatis— tik för 1968 och 1969. Som jämförelseob— jekt har valts Östergötlands län. Anledning- en härtill har varit att detta län icke på samma sätt som Örebro län domineras av en enda kommun.
Av tabell 4.3: 1 framgår hur jämförelsen mellan prognos- och bokslutsdata utfallit för några betydelsefulla poster i den kom- munala ekonomin. Nettokostnader, bygg— nads- och anläggningsarbeten samt nya län har genomgående överskattats vid prognos- tillfället. I fråga om nettokostnader ligger prognosuppgiftema ungefär 10 % över ut- fallet, medan motsvarande procenttal för byggnads- och anläggningsarbeten är unge— fär det dubbla. Nya lån visar för 1969 en mycket betydande skillnad mellan prognos och utfall. Mot en beräknad upplåning på 96 milj. kr. står en lånepost enligt boksluten på 38 milj. kr. Kapitalbildningen har där- emot underskattats i halvskaleprovet. Bok- slutssiffrorna är ungefär 10 % högre än prognosuppgifterna. Nämnda förhållanden har sin förklaring i den reducerade netto- kostnadsnivån enligt boksluten.
Vid bedömningen av det presenterade materialet bör ihågkommas att jämförelsen endast omfattat ett län och en undersök- ningsomgång. Mer eller mindre speciella faktorer i några kommuner kan sålunda ha verkat störande på helhetsbilden. Man torde dock i ett avseende våga peka på en överensstämmelse med KELP 69. I båda fallen föreligger en tydlig överskattning un- der de första prognosåren avseende såväl kostnader som investeringar.
Tabell 4.3: 2 Jämförelser mellan KELP 69 och nu tillgänglig statistik avseende 1969 och 1970, riket. Milj. kr., löpande priser.
KELP 69 Prel. bok- Prognos
slut (nov. 1970) 1969 1970 1969 1970 Nettokostnader exkl. avskrivningar —— 7 471 — 8 415 _ 6 895 _ 7 898 Kostnadsräntor — 1 070 — 1 239 — 1 042 — 1 204 Nettokapitalutgifter — 5 950 — 6 258 — 5 152 — 5 694 Amorteringar — 893 _ 981 — 915 — 934 Nettoökning av iinansieringskapitalet — — 65 — Skatteintäkter + 12 014 + 13 033 + 11 922 + 13 134 Finansieringsbehov — 3370 — 3 860 — 2 147 — 2 596 Nya lån + 2431 + 3 025 + 2147 + 2122 Nettominskning av finansieringskapitalet + 939 + 835 —— + 474
Plus anger finansiering, minus anger medelsbehov.
4.3.2 Uppföljning av KELP 69 för 1969 och 1970
Som framgått av redogörelserna i avsnitt 4.2.2 har i KELP 69 mindre realist-iska uppgifter erhållits för 1969 och de första prognosåren. Överskattningar av nettokost- nader och nettokapitalutgifter har fått kon- sekvenser för de finansiella bedömningarna främst i fråga om upplåning och likviditet. För att närmare åskådliggöra nämnda för- hållanden görs i tabell 4.3: 2 en systematisk jämförelse mellan KELP 69 och hösten 1970 tillgänglig information i form av sta- tistiska centralbyråns preliminära boksluts- statistik avseende 1969 och korttidsstatistik för 1970 (novemberenkäten). Tabellen över- ensstämmer i stort med tidigare presente- rade översiktstabeller. I syfte att möjliggöra jämförbarhet med statistiska centralbyråns korttidsstatistik för 1970 redovisas dock förändringar i finansieringskapitalet utan sedvanlig uppdelning i driftkapital och dis- ponibelt stamkapital.
Av tabell 4.3: 2 kan bl.a. utläsas att KELP 69 innehåller betydande överskatt- ningar av nettokostnader, nettokapitalutgif- ter och finansieringsbehov under såväl 1969 som 1970. Med hänsyn till att KELP-blan- ketterna sammanställts och redovisats under senare delen av 1969 och i början av 1970 är överskattningen av 1969 i och för sig särskilt förvånande. I fråga om posterna
kostnadsräntor, amorteringar och skattein— täkter är överensstämmelsen mellan KELP 69 och nu tillgänglig information betydligt bättre. För dessa poster föreligger också helt andra förutsättningar vid beräkningar på kort sikt. Av denna anledning görs på denna punkt icke någon ytterligare kom— mentar.
Tyngdpunkten i den följande framställ- ningen läggs vid 1969 års nivå. Därefter kommenteras mer kortfattat förändringen mellan 1969 och 1970 samt 1970 års nivå.
Skillnaden mellan KELP 69 och de pre- liminära boksluten i vad avser 1969 fram- går av följande tablå.
Nettokostnader + 576 milj. kr. Nettokapitalutgifter + 798 milj. kr. Finansieringsbehov +] 223 milj. kr. Nya lån + 284 milj. kr. Nettominskning av iinansieringskapitalet + 939 milj. kr.
I fråga om nettokostnademas överskatt- ning torde en trolig förklaring vara att man i budgeten för 1969 räknat med vissa mar- ginaler. Budgetsiffrorna har sedan utan jus- tering med hänsyn till ett beräknat utfall in— förts i KELPs driftbudgetspecifikation. Det- ta synes troligt med hänsyn till att nu ak- tuella uppgifter i flertalet fall torde ha be- svarats i ett tidigt skede av undersöknings- tiden. Den knappa tiden för redovisning av det omfattande materialet har sedan icke medgett någon justering efter ett beräknat
utfall. Det torde vidare på samma sätt kunna antas att även uppgifterna för 1970 inne- håller vissa marginaler. I detta fall har någon beräkning av utfallet icke varit möjlig.
Överskattningarna av nettokostnaderna skulle således bero på nuvarande budgetme- todik i kommunerna innebärande att kost- naderna beräknas i överkant och intäkterna i underkant. Benägenheten att grunda upp- giftslämnandet på budgetsiffror leder så- lunda till överskattningar, även om det är antagligt att marginalerna i vissa lägen mer eller mindre fullständigt kan tas i anspråk. Det ansträngda ekonomiska läget för kom- munerna från och med 1969 torde dock ha lagt hinder i vägen för ett dylikt ianspråk- tagande.
Mot bakgrund av ovan fört resonemang skulle kunna hävdas att för de icke ettårs- budgetbundna åren, dvs. 1971—1975, mer realistiska uppgifter skulle kunna erhållas bl.a. genom nettokostnadsprognosens an- knytning till en beräknad skattekraftsutveck- ling. KELP-materialet synes stödja en dylik hypotes (diagram 4.2: 1).
De betydande överskattningama av netto- kapitalutgifterna i KELP 69 kan bero på flera faktorer. En förklaring torde vara att dessa utgiftsposter, och här märks i för- sta hand projekt berörande byggnads- och anläggningsarbeten, till övervägande del in- samlats från berörda kommunala fackor- gan. Vid den efterföljande sammanställ- ningen hos den centrala ekonomiska för- valtningen inom kommunerna torde i flera fall icke ha skett någon närmare avstäm- ning mot finansiella resurser. Anledningen härtill kan ha varit tidsbrist men även en obenägenhet att i tillräcklig utsträckning göra korrigerande prioriteringar. Följden har blivit att de olika fackorganens ambitioner kommit att prägla 1969 och de första egent- liga prognosåren. Den stora överskattningen av 1969 års nettokapitalutgifter kan i förs- tone synas märklig, men har mot bakgrund av vad ovan anförts i vart fall delvis sin förklaring. Det bör här påpekas att fackor- ganen ofta i ett tidigt skede av undersök- ningstiden påbörjat sin del av arbetet med
Det är vidare möjligt att redan uppgjorda ettårs- och flerårsbudgeter medverkat till redovisad överskattning av nettokapitalut- gifterna. Ettårsbudgeter skulle sålunda utan vidare ha likställts med verksamhetsplaner, dvs. man har utgått ifrån att i budgeten upp- tagna anslagsposter i sin helhet skulle använ- das under budgetåret. I fråga om flerårsbud- geter är det tänkbart att dessa fått utgöra underlag för uppgiftslämnandet, även om de utarbetats redan under första halvåret 1969.
Inträffade förändringar längre fram under 1969, t.ex. en försämrad likviditetsutveck- ling, skulle av denna anledning icke ge till- räckligt utslag i KELP—undersökningen. Det är sålunda troligt att vissa enkätsvar icke korresponderat med det vid insändnings- tidpunkten aktuella kommunalekonomiska läget. I en tid med ökande svårigheter för kommunerna på kreditmarknaden har ett dylikt förhållande kunnat medverka till den registrerade överskattningen.
Den betydande överskattningen av netto- kostnader och nettokapitalutgifter för år 1969 inverkar givetvis på upplåning och likviditet. Som framgår av tablån på samma sida som tabell 4.3: 2 har finansieringsbe- hovet för 1969 i KELP-undersökningen be- räknats 1 223 milj. kr. för högt. Härav avser 284 milj. kr. bruttoupplåning och 939 milj. kr. likviditetsminskande dispositioner. Den senare posten skulle innebära att kommuner- na under loppet av ett år minskade sina likvida reserver med ungefär 25 %.
De procentuella förändringarna mellan 1969 och 1970 enligt KELP 69 och nu till- gänglig statistik visas i följande tablå.
Prel. KELP 69 bokslut m. m. Nettokostnader +13 % +15 % Nettokapitalutgifter + 5 % +11 % Finansieringsbehov +15 % +21 %
För nettokostnaderna överensstämmer som synes rätt väl de relativa förändringsta- len enligt KELP 69 med de mer definitiva
siffror som nu föreligger. För nettokapital- utgifterna är däremot överensstämmelsen inte lika god. Dock bör ihågkommas att prognosen i november 1970 torde ha upp- gjorts i den då kända prisnivån. Denna faktor kan åtminstone delvis förklara att den relativa förändringen mellan prelimi- närt bokslut för 1969 och prognosen för 1970 är större än förändringen enligt KELP 69.
Avvikelserna mellan KELP 69 och kort- tidsprognosen hösten 1970 i vad avser 1970 presenteras i nedanstående tablå.
Nettokostnader + 517 milj. kr. Nettokapitalutgifter + 564 milj. kr. Finansieringsbehov +1 264 milj. kr. Nya lån + 903 milj. kr. Nettominskning av finansieringskapitalet + 361 milj. kr.
De faktorer som torde ha medverkat till att dessa poster beräknats för högt i KELP 69 har tidigare berörts. Några ytterligare påpekanden bör dock göras. Ifråga om net- tokostnaderna har kommunerna icke haft möjlighet att göra en preliminär beräkning av utfallet. Under loppet av 1970 ändrade betingelser för upplåning på kreditmarkna- den kan vidare ha varit svåra att förutse.
Tabellbilaga 4
Tabell B: 1 . Finansiella översikter 1969—1975, riket, planerande kommuner. Milj. kr., löpande priser.
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _4216 _4736 —5 101 —5 601 _6 251 —6 885 —7 576 Kostnadsräntor 02 _ 598 _ 687 — 826 _ 902 _ 981 —1046 _1106 Skatteintäkter 03 +7039 +7 613 +8 338 +9042 +9 926 +10700 +11 563 Nettoföråndring av drift- kapitalet 04 + 118 + 49 _ 10 — 32 _ 49 _ 58 _ 62 Utrymme för kapitalutgifter 05 +2 343 +2239 +2401 +2507 +2645 +2 711 +2819 Amorteringar 06 _ 483 — 529 _ 647 — 685 _738 _ 772 — 825 Nettokapitalutgifter 07 _3 482 _3 607 —3 620 —3 704 _3 489 —3 391 —3 401 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 — _ _ _ _ 36 _ 57 — 82 Finansieringsbehov 09 —1 622 _1 897 —1 866 —1 882 —1 618 —1 509 _1 489 Nya län 10 +1393 +1580 +l753 +1792 +1618 +1509 +1489 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 229 + 317 + 113 + 90 — _ _ Analys Finansiering av rad 06—08, % Direkt skattefinansiering 12 59 54 56 57 62 64 65 Lånelinansiering 13 35 38 41 41 38 36 35 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 6 8 3 2 — _ — Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 2. Finansiella översikter åren 1969—1975, riket, icke planerande kommuner. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _3 255 _3 679 _4032 _4434 _4868 _5 290 _5 734 Kostnadsräntor 02 _ 472 _ 552 _ 617 — 675 _ 731 _ 768 _ 797 Skatteintäkter 03 +4 975 +5420 +6 058 +6680 +7 372 +8 036 +8 684 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 132 + 213 + 54 + 3 _ 17 _ 55 — 145 Utrymme för kapitalutgifter 05 +1380 +1402 +1463 +1574 +1756 +1923 +2008 Amorteringar 06 _ 410 — 452 _ 517 — 570 _ 621 _ 671 _ 712 Nettokapitalutgifter 07 _2 468 —2 651 —2 579 —2 416 _2180 —2 002 —1822 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 — _ — _ _ 38 — 209 _ 297 Finansieringsbehov 09 _1498 _1701 _l 633 —1 412 —1083 _ 959 — 823 Nyalån 10 +1038 +1445 +1280 +1277 +1083 + 959 + 823 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 460 + 256 + 353 + 135 _ _ — Ana/ys Finansiering av rad 06—08, % Direkt skatteänansiering 12 48 45 47 53 62 67 71 Låneiinansiering 13 36 47 41 43 38 33 29 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 16 8 12 4 _ _ _
Minustecken anger medelsbehov. plustecken finansiering.
Tabell B: 3. Finansiella översikter 1969—1975, riket, kommuner med mindre än 5 000 invånare Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _1087 —1230 —1325 _1440 —1559 —1672 _1794 Kostnadsräntor 02 _ 109 _ 134 _ 149 — 158 _ 165 _ 166 _ 168 Skatteintäkter 03 +1443 +1592 +1765 +1925 +2113 +2274 +2418 Nettoföråndring av drift— kapitalet 04 + 48 + 81 + 31 + 14 + 3 _ 1 + 1 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 295 + 309 + 322 + 341 + 392 + 435 + 457 Amorteringar 06 _ 105 _ 122 — 138 _ 148 _ 155 _ 164 _ 173 Nettokapitalutgifter 07 _ 537 _ 655 _ 543 — 447 _ 421 _ 374 _ 372 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ _ — — 4 _ 57 _ 41 Finansieringsbehov 09 _ 347 _ 468 _ 359 _ 254 _ 188 _ 160 — 129 Nyalån 10 + 262 + 426 + 265 + 232 + 188 + 160 + 129 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 85 + 42 + 94 + 22 _ — _ Analys Finansiering av rad 06—08, % - Direkt skattefinansiering 12 46 40 47 57 68 73 78 Lånefinansiering 1 3 41 5 5 39 39 32 27 22 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 13 5 14 4 _ _ _
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 4. Finansiella översikter 1969—1975, riket, kommuner med mellan 5 000 och 9 999 invånare. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan rn. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _ 824 _ 933 _1018 _1113 _1219 _1316 _1417 Kostnadsräntor 02 _ 105 _ 122 _ 138 _ 148 _ 156 _ 160 _ 161 Skatteintäkter 03 +1216 +1321 +1469 +1612 +1764 +1903 +2035 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 46 + 61 + 22 + 11 + 1_ 1 — 2 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 333 + 327 + 335 + 362 + 390 + 426 + 455 Amorteringar 06 _ 92 — 101 _ 114 _ 125 _ 134 _ 141 _ 148 Nettokapitalutgifter 07 — 604 _ 610 _ 576 _ 475 — 421 _ 393 — 373 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ — _ _ 22 _ 38 _ 64 Finansieringsbehov 09 _ 363 _ 384 _ 355 _ 238 _ 187 _ 146 _ 130 Nya län 10 + 294 + 332 + 275 + 232 + 187 + 146 + 130 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 69 + 52 + 80 + 6 — — _ Analys Finansiering av rad 06—08, % Direkt skattefinansiering 12 48 46 49 60 68 74 78 Lånetinansiering 1 3 42 47 40 39 32 26 22 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 10 7 1 1 1 _ _ —
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 5. Finansiella översikter 1969—1975, riket, kommuner med mellan 10 000 och 19 999 invånare. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _ 797 _ 900 _1000 —1107 _1229 _1347 _1466 Kostnadsräntor 02 _ 131 _ 155 _ 173 _ 193 _ 221 _ 238 _ 248 Skatteintäkter 03 +1263 +1377 +1533 +1689 +1867 +2077 +2 283 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 30 + 50 + 28 + 6 + 16 _ 3 _ 45 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 365 + 372 + 388 + 395 + 433 + 489 + 524 Amorteringar 06 _ 111 _ 122 _ 139 _ 154 _ 173 _ 192 _ 206 Nettokapitalutgifter 07 _ 658 _ 705 _ 722 _ 777 _ 661 _ 542 _ 499 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ _ _ — _ 43 _ 48 Finansieringsbehov 09 _ 404 _ 455 _ 473 _ 536 — 401 _ 288 _ 229 Nya lån 10 + 297 + 421 + 433 + 476 + 367 + 288 + 229 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 107 + 34 + 40 + 60 + 34 _ _ Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansiering 12 47 45 45 42 52 63 70 Lånefinansiering 13 39 51 50 51 44 37 30 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 14 4 5 7 4 _ _ Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 6. Finansiella översikter 1969_1975, riket, kommuner med mellan 20 000 och 49 999 invånare. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _1233 _1392 —1527 _1691 _1871 _2057 _2 268 Kostnadsräntor 02 _ 204 _ 231 _ 259 _ 288 _ 316 _ 337 _ 355 Skatteintäkter 03 +2042 +2231 +2479 +2731 +3013 +3273 +3 534 Nettoförändring av drift- kapitalet 04+44+54_ 6— 7—20—27—35 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 649 + 662 + 687 + 745 + 806 + 852 + 876 Amorteringar 06 _ 162 _ 178 _ 208 _ 234 _ 261 — 282 _ 302 Nettokapitalutgifter 07 _1171 _1265 _1203 _1179 _ 983 _ 962 _ 911 Nettoökning av disp. stam- - kapitalet 08 _ _ _ _ _ 98 _ 102 _ 105 Finansieringsbehov 09 _ 684 _ 781 _ 724 _ 668 _ 536 _ 494 _ 442 Nyalån 10 + 487 + 582 + 631 + 641 + 536 + 494 + 442 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 197 + 199 + 93 + 27 _ _ — Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansiering 12 49 46 49 53 60 63 66 Låneiinansiering 13 36 40 45 45 40 37 34 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 15 14 6 2 — _ _
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 7. Finansiella översikter 1969—1975, riket, kommuner med minst 50 000 invånare. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. rn. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _3 529 _3 960 _4 262 _4684 —5 242 —5 783 —6 365 Kostnadsräntor 02 _ 522 _ 596 — 723 _ 789 _ 854 _ 914 _ 972 Skatteintäkter 03 +6 049 +6510 +7149 +7 765 +8 540 +9 209 +9 976 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 81 + 18 — 20 _ 53 _ 65 _ 80 _ 126 Utrymme för kapitalutgifter 05 +2079 +1972 +2144 +2239 +2 379 +2432 +2 513 Amorteringar 06 _ 422 _ 458 _ 565 _ 592 _ 637 — 664 _ 709 Nettokapitalutgifter 07 —2 980 _3 022 —3 154 —3 243 _3181 _3121 —3 069 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ _ _ _ _ 29 _ 117 Finansieringsbehov 09 —1323 _1508 _1575 —1 596 _1439 —1 382 —1 382 Nyalån 10 +1091 +1264 +1430 +1488 +1426 +1382 +1382 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 232 + 244 + 145 + 108 + 13 _ _ Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansiering 12 61 57 58 58 62 64 65 Lånetinansiering 13 32 36 38 39 38 36 35 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 7 7 4 3 _ _ _
Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: & Finansiella översikter 1969—1975, riket, kommuner med befolkningsökning under %. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _2 869 _3184 _3400 _3 618 _3 933 _4186 _4450 Kostnadsräntor 02 _ 354 — 412 — 467 _ 499 _ 531 — 556 _ 582 Skatteintäkter 03 +4 370 +4662 +5009 +5 347 +5763 +6117 +6 434 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 91 + 64 + 38 + 14 + 3 _ 1 _ Utrymme för kapitalutgifter 05 +1 238 +1 130 +1 180 +1 244 +1 302 +1 374 +1 402 Amorteringar 06 _ 266 _ 296 _ 397 _ 412 _ 430 _ 454 _ 477 Nettokapitalutgifter 07 —1 896 _l 831 —1 798 —1 771 _] 666 —1 667 —1 621 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ _ _ _ 22 _ 62 _ 60 Finansieringsbehov 09 _ 924 _ 997 —1 015 _ 939 _ 816 _ 809 _ 756 Nya län 10 + 777 + 907 + 895 + 901 + 816 + 809 + 756 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 147 + 90 + 120 + 38 _ _ — Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansiering 12 57 53 54 57 61 63 65 Lånefinansiering 13 36 43 41 41 39 37 35 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 7 4 5 2 _ _ _ Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 9. Finansiella översikter åren 1969_1975, riket, kommuner med befolkningsökning 0 (3.5—10 %. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. rn. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _2955 _3 318 _3 591 _3 980 _4408 _4862 _S 355 Kostnadsräntor 02 _ 384 _ 446 _ 544 _ 593 _ 637 _ 672 _ 701 Skatteintäkter 03 +4836 +5 255 +5 830 +6375 +6994 +7 523 +8112 Nettoförändring av drift- kapitalet 04 + 114 + 125 + 29 + 4 _ 24 _ 34 _ 44 Utrymme för kapitalutgifter 05 +1611 +1616 +1724 +1806 +1925 +1955 +2012 Amorteringar 06 _ 342 _ 369 _ 413 _ 453 _ 494 _ 517 _ 547 Nettokapitalutgifter 07 —2 451 _2 673 —2 515 —2 398 —2 280 _2177 _2134 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ _ _ _ _ 69 _ 87 _ 130 Finansieringsbehov 09 —1182 _1426 _1204 _1045 — 918 _ 826 _ 799 Nya län 10 + 920 +1159 +1101 +1025 + 918 + 826 + 799 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 262 + 267 + 103 + 20 — _ _ Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansie ring 12 58 53 59 63 68 70 72 Lånefinansiering 13 33 38 38 36 32 30 28 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 9 9 3 1 _ _ — Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
Tabell B: 10. Finansiella översikter 1969_1975, riket, kommuner med befolkningsökning över 10 %. Milj. kr., löpande priser
Prognos, plan m. m. Nr 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Sammanställning Nettokostnader exkl. avskrivningar 01 _1620 _1881 _2109 _2 402 _2 742 _3 087 _3 462 Kostnadsräntor 02 _ 324 _ 372 _ 423 _ 478 _ 535 _ 578 — 612 Skatteintäkter 03 +2 758 +3 061 +3 497 +3937 +4474 +5 026 +5 627 Nettoföråndring av drift- kapitalet 04 + 46 + 72 _ 13 _ 47 _ 48 _ 79 _ 162 Utrymme för kapitalutgifter 05 + 860 + 880 + 952 +1010 +1149 +1282 +1 391 Amorteringar 06 _ 279 _ 310 _ 347 — 381 _ 425 _ 463 _ 504 Nettokapitalutgifter 07 _1575 _1734 _1868 —1932 _1702 _l 528 _1451 Nettoökning av disp. stam- kapitalet 08 _ — _ _ _ _ 121 _ 192 Finansieringsbehov 09 _ 994 _1164 _1263 _1303 _ 978 _ 830 _ 756 Nyalån 10 + 709 + 948 +1029 +1136 + 960 + 830 + 756 Nettominskning av disp. stamkapitalet 11 + 285 + 216 + 234 + 167 + 18 _ _ Analys Finansiering av rad 06_08, % Direkt skattefinansiering 12 46 43 43 44 54 61 65 Lånefinansiering 1 3 3 8 46 46 49 45 39 35 Nettominskning av disp. stamkapitalet 14 16 1 1 1 1 7 1 _ _ Minustecken anger medelsbehov, plustecken finansiering.
5 Bostadsbyggandets följdinvesteringar enligt
uppgifterna i kommunenkäten KELP 69
Promemoria utarbetad inom bostadsstyrelsen
5.1 Inledning
Ny bostadsbebyggelse ger upphov till såväl kommunala som andra investeringar och därmed sammanhängande driftkostnader. De kommunala investeringarna kan gälla vatten och avlopp, elektriska ledningar, ga— tor och vägar, torg och parkeringar, skolor, barnstugor, ålderdomshem, samlingslokaler, idrottsanläggningar, kommunikationer m. m. Andra inVesteringar som direkt kan komma att belasta de boende i ett visst område kan gälla vissa gemensamhetsanläggningar, ga- tor och vägar på kvartersmark, centruman- läggningar, m.m. De kommunala investe- ringarna kan föranledas av skyldigheter som enligt lag åvilar kommunen eller vara fri- villiga åtaganden. Det kan vara fråga om investeringar som, i form av avgifter och bidrag under kortare eller längre tid, helt el- ler delvis återbetalas till kommunen av de boende eller investeringar som finansieras på annat sätt.
Bostadsbyggandets följdinvesteringar har under senare tid tilldragit sig ett ökat in- tresse. Bostadsbyggandet utgör en betydan- de del av de årliga investeringarna. Det ini- tierar emellertid också en mängd andra in- vesteringar som samhället och främst kom- munerna har getts ansvaret för att genom— föra. Det är mot denna bakgrund av intres- se att undersöka om de uppgifter som redo- visas i undersökningen om kommunernas ekonomiska långtidsplanering — KELP 69 -
kan bidraga till att belysa de investeringar som kan sägas vara en följd av bostadsbyg- gandet.
Under de senaste tre åren har provun— dersökningar pågått kring kommunernas in- vesteringar och finanser. KELP 69 är den tredje av dessa undersökningar och den förs— ta som i princip omfattar hela riket. Bo- stadsbyggnadsplaneringen och bostadsbyg- gandets följdinvesteringar i byggnads- och anläggningsarbeten har ingått som en viktig del i dessa provundersökningar. För plane- ringen av bostadsbyggandet finns sedan 1963 planeringsinstrument i form av kom- munala bostadsbyggnadsprogram (KBP). De har över tiden utvecklats och förbättrats och torde under senare år ha redovisat relativt realistiska uppgifter — för 1968 realisera— des exempelvis ca 90 % av det antal lä- genheter som programmen omfattade för detta år. En sektorplanering av denna typ måste vara samordnad med den ekonomis— ka planeringen för att full realism skall er- hållas. En väl utvecklad sektorplanering är å andra sidan en förutsättning för en väl fungerande total investeringsplanering. Det har förutsatts att KBP kan utnyttjas som underlag för inventering och planering av byggnads— och anläggningsinvesteringarna i kommunen. I bl.a. proposition 1970: 75 angående den fortsatta regionalekonomiska stödverksarnheten m.m. framhålls sålunda att investeringsdelen av den kommunaleko- nomiska långtidsplaneringen kan betraktas
som en utvidgning av bostadsbyggnadspro— grammen.
Genom kopplingen mellan KELP och KBP är avsikten att underlätta investerings- planeringen samt att belysa de investeringar som följer av eller är beroende av bostads- byggandet.
De kommunala investeringarna brukar stundom indelas i standardhöjande investe- ringar, expansionsinvesteringar och reinve- steringar. Bostadsbyggandets följdinveste- ringar är främst expansionsinvesteringar.
Det torde dock ofta i praktiken vara svårt att alltid avskilja vad som är stan- dardhöjande investeringar från vad som är expansionsinvesteringar. De investeringar som i KELP 69 redovisas som följdinveste- ringar till det planerade bostadsbyggandet, torde därför i viss utsträckning också inne- bära en standardhöjning för delar av eller hela den befintliga bebyggelsen.
De i KELP 69 lämnade uppgifterna har studerats bl. a. för att få en uppfattning om hur bostadsbyggnadsprogrammet har fungerat som underlag för investeringspla- neringen och hur stor andel av investering- arna som av kommunerna härleds ur och förklaras av bostadsbyggnadsprogrammet. Vidare har undersökts hur stora exploate- ringsinvesteringar och övriga följdinveste- ringar som krävs per lägenhet. En analys av vilken effekt en långsiktig ekonomisk planering har på planeringen i ett bostads— byggnadsprogram har däremot ännu inte kunnat genomföras.
Det måste framhållas att resultaten av KELP 69 är mycket varierande. Det finns alla skäl att tro att en ny provundersökning om kommunernas ekonomiska planering _ KELP 70 — kommer att ge ett bättre re- sultat. Många kommuner var uppenbarligen dåligt förberedda för KELP 69 då de sak— nade långsiktig ekonomisk planering. Där— till kom speciella problem förknippade med kommunsammanläggningama den 1 januari 1971.
Redovisningen i KELP 69 försvårades dessutom bl.a. av väl kort redovisningstid samt skilda redovisningstidpunkter för KELP och KBP vilket medförde att vissa
kommuner som underlag för investerings- planeringen i KELP använde bostadsbygg- nadsprogrammet för perioden 1969—1973 medan andra kommuner färdigställde pro- grammet för perioden 1970—1974 före in- vesteringsredovisningen i KELP 69. Avsak- naden av bostadsbyggnadsprogram för 1975 och i vissa fall för 1974 förklarar till viss del den bristande redovisningen för dessa år. För Göteborgs stad föreligger inga upp- gifter för 1975 och endast i viss utsträck- ning för 1974. Eftersom en stor del av bo- stadsbyggandets följdinvesteringar måste ge- nomföras före bostadsbyggandet borde bo- stadsbyggnadsprogrammet sträcka sig ett år längre fram i tiden än KELP. Att så inte är fallet kan i viss mån förklara att investe- ringsredovisningen även för 1973 ligger för- hållandevis lågt.
Trots de reservationer som måste göras om de uppgifter som redovisats i KELP 69 torde det dock finnas anledning att redo— visa hur materialet ser ut. Vissa grova slut- satser om bostadsbyggandets följdinveste- ringar torde kunna dras.
Investeringarna skulle redovisas dels i sammandrag (blankett 9), dels projektvis om de omfattade mer än 100000 kr. (blan- ketterna 10 och 11). 1 de fall investeringar, som vanligtvis utförs av kommunen, istället genomförs av kommunägt företag, förening eller stiftelse skulle uppgifterna istället redo- visas på motsvarande sätt i andra blanketter (13, 14 och 15). En mer omfattande genom- gång av olika blanketter i KELP 69 har utarbetats av statistiska centralbyrån och re- dovisas i promemoria 4 i denna bilaga. Där återfinns också vad som avses med kom— munägt företag, förening eller stiftelse.
Alla investeringar redovisas i det följande i 1969 års priser.
I nedanstående tablå redovisas till vänster de totala investeringarna i byggnads- och an- läggningsarbeten (blankett 9) uppräknade till riksnivå och korrigerade för — i vissa kommuner — bristande redovisning under 1974 och 1975. Det är denna investerings- volym statistiska centralbyrån redovisar i promemoria 4 i denna bilaga. Till höger redovisas de investeringar sammantagna som
utgörs av projekt om mer än 100000 kr. (blankett 10 och 11). Sistnämnda investe- ringar är ej uppräknade till riksnivå. Det är denna investeringsvolym som diskuteras i det följande.
Samtliga investe- Därav projekt om ringar (uppräk- mer än 100 000 kr. nade och korri- (ej uppräknade gerade), milj. eller korrigerade), kr. milj. kr. 1969 5 991 5 202 1970 6 754 6 193 1971 6 466 6 068 1972 6 228 5 783 1973 5 544 5 139 1974 5 004 4 920 1975 4 570 2 822
1969—75 40 558 36 126
Den starka nedgången under periodens sista år torde bl. a. bero på att perioden avser drygt 6 år medan kommunernas egen långsiktsplanen'ng inte omfattar mer än 5 år. Prognosperioden i KELP kan sägas vara drygt 6 år eftersom redovisningen skulle ske i slutet av 1969.
Uppgifterna avser de investeringar som genomförs med kommuner som byggherre. Till dessa kommer dessutom de investering- ar som tidigare traditionellt utförts av kom- muner men som nu genomförs i viss ut- sträckning av kommunägda företag, för- eningar eller stiftelser. Dessa senare inve- steringar utgör ca 400 milj. kr. per år och uppgår sålunda endast till 6 ä 7 % av de investeringar som genomförs via kommu- ner.
I det följande kommer att diskuteras de investeringar om mer än 100000 kr. som redovisats som följdinvesteringar. De följdinvesteringar som utgörs av exploate- ringsinvesteringar har därvid redovisats i speciella blanketter (11 respektive 15). Des- sa investeringar är klart hänförliga till ny bostadsbebyggelse. Övriga följdinvesteringar (bl. 10 och 14) kan som ovan framhållits till viss del samtidigt betjäna befintliga stads- delar. På speciell plats i blanketterna kun- de anges det bebyggelseområde (enligt bo- stadsbyggnadsprogrammet) med vilket en viss investering hade samband. Dessutom
kunde anges om en investering ansågs vara en kompletteringsinvestering till nyss avslu- tad bostadsbebyggelse (E) eller om en in- vestering var en förinvestering med sam- band till i bostadsbyggnadsprogrammet ännu ej redovisad bostadsbebyggelse (F) (oftast förinvesteringar till bostadsbyggandet 1974, 1975 och 1976).
För hela perioden 1969—1975 utgör de redovisade följdinvesteringarna 33 % av samtliga investeringar. Av samtliga följd- investeringar utgör exploateringsinvestering— ama 47 %.
Investeringarna redovisas i det följande genomgående för kommuner efter storleks- klass (antal invånare 1/1 1968), utveck- lingsklass (genomsnittlig årlig befolknings- förändring 1964—1968) samt efter plane- ringsgrad (sådana som redan arbetar med långsiktig ekonomisk rullande planering re- spektive sådana som ännu inte gör det).
5.2 Samtliga följdinvesteringar
Här redovisade investeringar avser sådana som utgörs av projekt om mer än 100 000 kr. Följdinvesteringarna och deras an- del av samtliga investeringar framgår av nedanstående tablå.
Följdin— vesteringar- Samtliga Följdin- nas andel investerin- vesteringar, av samt- gar, milj. kr. liga investe- milj. kr. ringar, % 1969 5 202 1 459 28 1970 6 193 1 872 30 1971 6 068 2 071 34 1972 5 783 2 014 35 1973 5 139 1 785 35 1974 4 920 1 585 32 1975 2 822 1 100 39 1969—75 36 126 11 887 33
Av samtliga investeringar har 33 % an- givits ha ett direkt eller påtagligt samband med bostadsbyggandet. Av dessa har 7 pro- centenheter redovisats som investeringar vil- ka genomförs i bebyggelseområden där bo- städerna färdigställts och 2 procentenheter som förinvesteringar i bebyggelseområden
Diagram 5.2: I . De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet efter kom- munstorlek 1969—1975. Investeringarna relativt fördelade dels på kommuner efter kommun- storlek, dels efter om de har redovisats med eller utan samband till bostadsbyggandet.
% Kommunstorlek
100 ”NHL —4 999 inv 90 _ 5 000'— 9 999 inv 80 "i 10 000 - 19 999 inv 70 -» 60 __l _ 20 000 — 49 999 mv 50 —-- 40 —-- ? 30 —-- 20 —-- 1o __- 50 000 — inv 0 l l : : z : ! 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % Samband med bostadsbyggandet
där bostadsbebyggelse kommer att påbörjas först efter programperioden för bostads- byggnadsprogrammet.
Det framgår av redovisningen att ande— len investeringar med samband till bostads- byggandet ökar från år till år under pro— gnosperioden, medan nivån för de totala investeringarna sjunker efter 1970. Detta
Samband med bostadsbyggandet
Utan samband med bostadsbyggandet
kan vara uttryck för att de investeringar som har samband med bostadsbyggandet är bättre prognostiserade. 1969 är andelen 28 % och 1975 är den uppei 39 %.
I diagram 5.2:1 redovisas hur investe- ringarna under prognosperioden fördelar sig på kommuner av olika storlek, samt hur stor andel av investeringarna för varje kom—
Diagram 5.2: 2. De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet efter utveck- lingsklass 1969—1975. Investeringarna relativt fördelade dels på kommuner efter utvecklings— klass, dels efter om de har redovisats med eller utan samband till bostadsbyggandet.
% Utvecklingsklass 100
80. JL
(O%perår
50—
40—
0—10%perår
30.11.
207
10—
>10%perår
0 i 10 20 30 40 50
munstorlek som redovisats med samband till bostadsbyggandet.
44 % av alla investeringar med samband till bostadsbyggandet genomförs i kommu— ner med mer än 50000 invånare medan dessa kommuner svarar för 52 % av samt- liga investeringar. I kommuner med mer än 50 000 invånare utgör följdinvesteringar-
60 70 80 90
Samband med bostadsbyggandet
100 %
Samband med bostadsbyggandet
Utan samband med bostadsbyggandet
na 28 % av samtliga investeringar medan andelen i de mindre kommunerna är be— tydligt större. I de båda kommungrupperna 10 000—19 999 och 20 000—49 999 invånare är andelen 40 %.
Motsvarande uppgifter för kommunerna efter utvecklingsklass framgår av diagram 5.2: 2. Kommunens expansionstakt har up-
penbarligen stor betydelse för den andel av investeringarna som erfordras för att er- hålla fullgoda bebyggelseområden vid ge- nomförandet av bostadsbyggnadsprogram- met. För de mest expansiva kommunerna (befolkningsökning med mer än 10 % per år 1964—1968) har nästan hälften (45 %) av investeringarna redovisats med samband till bostadsbyggandet medan denna andel för de tillbakagående kommunerna är en— dast en femtedel (21 %). De mest expansiva kommunerna har samtidigt mycket högre stegringstakt av sina totala investeringar un- der prognosperioden än övriga. Under den föregående 5-årsperioden hade de däremot en lägre ökningstakt än övriga. De expansi- va kommunerna synes i mindre grad än öv- riga inom sitt investeringsutrymme kunna tillgodose standardhöjande investeringar och reinvesteringar.
I tablån nedan redovisas huvudtitlarnas andel av samtliga investeringar. Till höger redovisas andelen följdinvesteringar för var- je huvudtitel enligt indelningen i K-planen med Vissa undantag.
De mest betydande huvudtitlama är hu- vudtitel 3 och huvudtitel 5. Därnäst kom- mer huvudtitel 6. Tillsammans svarar des- sa huvudtitlar för 80 % av de kommunala investeringarna och 91% av följdinveste- ringarna. För dessa tre huvudtitlar har ca 40 % redovisats som följdinvesteringar till bostadsbyggandet. Huvudtitlama 3 och 5 innehåller utöver exploateringsinvesteringar investeringar i huvudleder och huvudled- ningar, övriga gatuarbeten samt investering- ar i industriverk. Av samtliga gatu- och Väginvesteringar i huvudtitel 3 har 44 % angetts med samband till bostadsbyggandet. Av samtliga investeringar i ledningar och industriverk i huvudtitel 5 har 36 % an- getts med samband till bostadsbyggandet.
Investeringarnas samband med bostads— byggandet för olika kommungrupper, när investeringarna fördelas på huvudtitlar, framgår av tabell 5.2: 1. Därav framgår för huvudtitlama 3 och 5 att samband före- ligger mellan såväl kommunstorlek och följdinvesteringar som utvecklingsklass och följdinvesteringar. För dessa huvudtitlar är
andelen följdinvesteringar större för mind- re kommuner. Andelen följdinvesteringar är också större för mer expansiva kommuner. Ju mer expansiv kommunen är desto större andel av investeringarna under huvudtitel 3 och 5 har då samband med bostadsbyg- gandet. För huvudtitel 6 och 7 föreligger motsvarande samband när kommunerna för— delas efter utvecklingstakt medan bilden är mer splittrad när kommunerna fördelas ef- ter storlek.
Andel av de
investeringar
under resp. Huvudtitelns huvudtitel andel av vilka redo- samtliga in- visats som vesteringar, följdinveste- % ringar, %
0—1 Central för-
valtning.
Rätts- och
samhällsskydd, folkbokföring
och beskatt- ningsvåsen 1 9 2 Fastighetsför-
valtning och bostadsför- sörjning 4 9 3 Stadsbyggnad,
gator och
parkförvaltning,
sport och fri- luftsliv 31 39 4 Hamnar, kom-
munikationer och näringsliv 3 4 5 Industriell
verksamhet 31 36 6 Undervisning
och annan kulturell verksamhet 18 41 7 Socialvård och
socialför- säkring 7 25 8 Hälso- och
sjukvård 5 0
0—8 Samtliga 100 33
5.3 Exploateringsinvesteringar
Av samtliga följdinvesteringar utgör exploa- teringsinvesteringarna 47 %. De skulle re-
Tabell5.2:1. Bostadsbyggandets följdinvesteringar 1969—1975. Andel investeringar med samband till bostadsbyggandet totalt och efter kommunernas pla- neringsgrad, utvecklingsklass och storleksklass samt för huvudtitlar m. m.
Icke- Plane- plane- rande rande Storleksklass
Hu- kom- kom- Utvecklingsklass
vud- mu- mu- ___—— 5 000— 10 000— 20 000—— titel Totalt ner ner (0 % 0—10 % (10 % —4 999 9 999 19 999 49 999 50 000—— 0—1 9 11 8 1 4 22 2 9 14 17 4 2 9 9 9 5 4 21 17 9 22 10 4 3 39 39 38 33 35 48 52 46 45 45 33 4 4 5 2 2 5 0 9 0 0 0 5 5 36 31 42 21 37 45 53 49 38 45 28 6 41 39 44 27 36 50 23 21 45 40 48 7 25 27 24 4 27 41 11 12 25 35 28 8 0 0 1 0 0 0 19 14 0 0 0 0—8 33 30 37 21 31 45 39 34 39 40 28 Samt- 44 44 45 37 41 55 77 64 56 52 36 liga in- veste—
ringar i gator och vägar
Samt- 36 31 42 21 37 45 53 49 38 44 28 liga in- veste- ringar i led-
ningar
och in- dustri- verk
Anm. För varje huvudtitel i kolumn 1 avläses i övriga kolumner för olika kommungrupper den andel av de redovisade investeringarna under respektive huvudtitel som redovisats med samband till bostadsbyggandet. På de två sista raderna avläses motsvarande för samtliga gator och vägar respektive samtliga ledningar och industriverk.
dovisas i blankett 11 i de fall kommunen var byggherre och i blankett 15 i de fall kommunägt bolag, förening eller stiftelse som byggherre utförde sådana investeringar. En blankett skulle redovisas för varje be- byggelseområde (enligt bostadsbyggnadspro- grammet), där någon form av exploate- ringsinvestering skulle genomföras under prognosperioden 1969—1975. Exploatering- en i varje bebyggelseområde betraktas här- vid som ett avgränsat projekt. I ett sådant projekt inräknas investeringar i gator och vägar, vattenledningar, offentlig belysning samt planteringar och lekplatser inom om- rådet. Huvudleder och huvudledningar el-
ler delar därav liksom investeringar i elled- ningar ingår däremot inte i redovisningen av exploateringsinvesteringarna.
I en del fall saknas sannolikt redovisning för något bebyggelseområde och i vissa fall kan ha redovisats exploateringsinvesteringar i industriområden. Dessa felaktigheter i re- dovisningen har dock förhållandevis ringa omfattning.
För samtliga investeringar och för ex- ploateringsinvesteringar som genomförs med kommunen som byggherre framgår storlek och årsfördelning i nedanstående tablå (milj. kr.).
Exploate- rings- investe- därav ex- ringarnas Samtliga ploaterings- andel av investe- investe- samtliga ringar, ringar, investe— milj. kr. milj. kr. ringar, % 1969 5 202 663 13 1970 6 193 835 13 1971 6 068 940 15 1972 5 783 911 16 1973 5 139 878 17 1974 4 920 768 16 1975 2 822 578 20 1969—75 36 126 5 572 15
Som framgår av tablån ökar samtliga in- vesteringar snabbt mellan 1969 och 1970, minskar sedan något till 1971 och 1972 och minskar kraftigt 1973, 1974 och 1975. Redovisad investeringsutveckling utvisar så- lunda en viss puckel. Detta är vanligt vid all liknande planering beroende på att det finns en lång rad projekt i planeringsögon- blicket som väntar på att komma igång. Den starka nedgången under periodens sis- ta år torde bero på att perioden avser drygt 6 år medan kommunernas egen långtids- planering inte omfattar mer än 5 år.
Av tablån framgår att ca 15 % av de totala investeringarna utgörs av exploate- ringsinvesteringar. Fördelningen i tiden skil- jer sig en del från de totala investeringar- na. Toppunkten ligger vid 1971 i stället för 1970 och nedgången för 1974 och 1975 är betydligt mindre än för investeringarna totalt (redovisning för 1975 och i viss ut- sträckning för 1974 saknas från Göteborgs stad). Detta förhållande framgår av den högra kolumnen i tablån där exploaterings- investeringarnas procentuella andel av de to- tala investeringarna redovisas. Detta visar att exploateringsinvesteringama håller sig uppe på en över hela perioden högre och förmodligen mer realistisk nivå än övriga investeringar. Detta i sin tur beror sanno- likt på deras starka samband med bostads- byggandet och den planering och plane- ringsberedskap som finns för denna sektor.
Storleken av de investeringar av här ifrå- gavarande slag som genomförs av kommun-
ägda företag, föreningar eller stiftelser fram- går av nedanstående tablå.
Exploate- rings- investe- därav ex- ringarnas Samtliga ploaterings- andel av investe- investe- samtliga ringar, ringar, investe- milj. kr. milj. kr. ringar, % 1969 353 23 7 1970 488 40 8 1971 444 32 7 1972 435 26 6 1973 306 25 8 1974 306 24 8 1975 219 19 9 1969—75 2 550 188 7
De investeringar som genomförs med kommunalt företag, förening eller stiftelse som byggherre är av relativt liten omfatt7 ning. Dessa exploateringsinvesteringar och" övriga följdinvesteringar sammantagna mot— svarar endast 7 % av de totala kommunala investeringarna. Vidare framgår av tablån att exploateringsinvesteringarna spelar en betydligt mindre roll för dessa investering- ar än för de investeringar som genomförs med kommun som byggherre. Endast 7 % utgörs av exploateringsinvesteringar och an- delen är ungefär densamma för varje pro- gnosår. En utveckling har ägt rum som in- nebär att traditionellt kommunala investe- ringar i viss utsträckning läggs på kvarters- mark och därmed utförs av byggherren. 1 den mån sådana investeringar utförs av kommunägda företag har de inte medta- gits i KELP 69. Givetvis finns inte heller dessa investeringar redovisade i den mån de utförs av privata exploatören
Vad ovan har sagts för hela riket om exploateringsinvesteringamas andel av de totala investeringarna gäller i stort vid en fördelning av kommunerna efter planerings- grad.
När kommunerna fördelas efter utveck- lingsklass visar exploateringsinvesteringarna en något annorlunda bild. För de mycket expansiva kommunerna (befolkningsökning med mer än 10 % per år 1964—1968) ut— gör exploateringsinvesteringarna 18 % av
index 1969 = 100. index 170 160 150 140 130 120 110 100 90 80 — 70 — 60 ;— 50 — 40 — 30 —- 20 i—
10_
| l l I | |
1969 1970 1971 1972
de totala investeringarna. Exploateringsin- vesteringarna visar dessutom en kraftig ök- ning över perioden och ligger även 1974 på en hög nivå (diagram 5.3: 1). För de något mindre expansiva kommunerna (befolk— ningsökning med 0—10 % per år under 1964 —1968) utgör exploateringsinvesteringarna 14 %. Investeringarna för år 1974 ligger på en lägre nivå än för det första prognos- året. För de tillbakagående kommunerna
>1o%
0—10%
(0%
| 1 | | r 1——
1973 1974 1975 År
utgör exp]oateringsinvesteringarna 13 %. Utvecklingen t.o.m. 1974 är dock mer ex- pansiv än för föregående kommungrupp. Till de tillbakagående kommunerna räknas Stockholms stad som väger förhållandevis tungt i denna grupp.
Generellt kan sägas att ju mer expansiv en kommun är desto större andel av dess investeringar består av exploateringsinveste- ringar.
Exploateringsinvesteringarnas andel av de totala investeringarna för olika storleksklas- ser av kommuner framgår av nedanstående tablå.
Exploateringsinvesteringarnas
Storleksklass andel av samtliga investeringar
Genomsnittlig projekt-
Kommunstorlek storlek, 1 OOO-tal kr. — 4 999 1 380 5 000— 9 999 1 463 10 000—19 999 2 003 20 000—49 999 4 595 50 000— 7 665
_ 4 999 21
5 000— 9 999 18 10 000—19 999 16 20 000—49 999 18 50 000— 13
De minsta kommunerna redovisar den högsta andelen exploateringsinvesteringar av samtliga investeringar (21 %) och de störs— ta kommunerna den minsta andelen, 13 %. För det stora antalet kommuner med ett invånarantal mellan 5 000 och 50 000 invå— nare ligger den genomsnittliga andelen vid 16 år 18 %.
Diagram 5.3: 2 visar för kommuner i oli— ka storleksklasser exploateringsinvestering— arnas förändringar under prognosperioden. Av diagrammet framgår att exploaterings- investeringarna kraftigt stiger över perioden för kommuner med 20 000—49 999 invåna- re. Även klassen 10 000—19 999 invånare har en kraftig stegring i början men mins- kar starkt 1974.
Exploateringsinvesteringarna fördelade ef— ter projektstorlek framgår av diagram 5.3: 3. I 39 av de redovisade 2 255 bebyggelseom— rådena är projekten större än 25 miljoner och tillsammans omfattar de mer än 35 % av samtliga exploateringsinvesteringar. Un— gefär en tredjedel av projekten omfattar var för sig mindre än en halv milj. kr. Dessa många små projekt utgör en li- ten andel av exploateringsinvesteringarna. Det föreligger som väntat ett klart sam- band mellan kommunstorlek och projekt- storlek. Ju större kommunen är desto stör- re är projekten. 23 av de 39 största pro- jekten ligger sålunda i kommuner med mer än 50 000 invånare.
Medelstorleken för exploateringsprojekt i kommuner av olika storlek framgår av föl- jande tablå.
Projektstorleken är i medeltal nästan 6 gånger så stor i kommuner med mer än 50 000 invånare som i kommuner med mindre än 5 000 invånare. I kommuner med mer än 50 000 invånare ingår nästan hälf- ten av exploateringsinvesteringarna i pro- jekt om mer än 25 milj. kr.
Likaså visar det sig att kommunens ex- pansionstakt har stor betydelse för projekt- storleken när det gäller exploateringsinve— steringama. För kommuner med befolk- ningsminskning är den genomsnittliga pro- jektstorleken 2,4 milj. kr. Denna siffra skul- le varit lägre om inte Stockholms stad räk- nats till denna grupp av kommuner. För kommuner med en långsam ökningstakt är den 3,1 milj. kr. och för snabbt expande- rande kommuner är den genomsnittliga pro- jektstorleken 4,3 milj. kr.
Bebyggelseområdena och deras exploate- ringsinvesteringar planeras i större enheter ju större kommunen är och ju mer expansiv den är.
Exploateringsinvesteringarna består till 42 % av investeringar i gator och vägar, till 40 % av investeringar i vatten- och av- loppsledningar och till 18 % av investe- ringar i offentlig belysning, planteringar samt lekplatser och dylikt i bebyggelseom- rådena.
5.4 Övriga följdinvesteringar
Förutom exploateringsinvesteringar finns det ytterligare en lång rad investeringar med ett direkt eller påtagligt samband med bostads— byggandet. Det kan vara huvudledningar och huvudleder, skolor och barndaghem samt investeringar i industriverk m. m. Des-
1969 = 100
Index
180 _ 170- 160 150 140 130 120 110 100 90 80 L
70—
40 — 30— 20 —
10 *
1
* ___
l
___ 20 _ 49999
... -—4999
xx 6 'x: 10 19999
5 —9999
50000 —
1969 1970
1
1971 1972
sa investeringar uppgår till 6 316 milj. kr. under perioden 1969—1975 och utgör 17 % av de totala investeringarna under denna tid. Dessa investeringar har ännu inte når- mare kunnat analyseras.
|
1973 1974
|
1975 År
5.5 Investeringar per lägenhet
I KELP 69 skulle också redovisas det antal lägenheter som årsvis planeras i varje be— byggelseområde som under prognosperioden
Diagram 5.3: 3. Kommunala exploateringsinvesteringar efter projektstorlek och antal projekt. 1969—1975
Miljoner kronor
!
2 000
1000"
Projektstorlek i 1000-tal Kr
500— 999
1 000— 1 999
1 00— 499
10 000— 25 000— 24 999
5 000—- 9 999
2 000—— 4 999
100 — 200 — 300 —— 400 _
500 —- 600 — 700 - 800
1! Antal projekt
skall bli föremål för någon form av exploa- teringsinvestering. Antal och fördelning över tiden av redovisade lägenheter framgår av nedanstående tablå.
Kommun- Antal ägt företag lägenheter Kommunen och dyl. Totalt 1969 74 800 2 700 77 500 1970 94 200 4 900 99 100 1971 99 000 3 900 102 900 1972 99 900 4 300 104 200 1973 104 900 4 200 109 100 1974 83 900 4 200 88 100 1975 75 500 3 400 78 900
Antalet lägenheter ökar snabbt fram till och med 1973 för att därefter minska. Att redovisningen i KELP för åren 1969 och
1970 ligger lägre än det antal lägenheter som då faktiskt påbörjades torde bl. a. bero på att kommunerna vid redovisningstillfäl- let har bebyggelseområden där exploate- ringsinvesteringarna genomförts och där så- lunda färdigställd tomtmark finns för bo- stadsbebyggelse. För 1975 fanns inte något bostadsbyggnadsprogram vilket torde för- klara minskningen för detta år. Dessutom saknas helt uppgifter från Göteborgs stad för 1975. För 1974 pågick vid redovisnings- tillfället arbetet med bostadsbyggnadspro— grammet varför det endast har kunnat ut- nyttjas i en del kommuner.
Det föreligger en skillnad i antal redo- visade lägenheter per år mellan KELP och KBP. För 1970 redovisas exempelvis i KELP totalt 99 100 lägenheter. I KBP re-
dovisas för detta år 129 500 lägenheter. Av dessa senare utgör 21 600 lägenheter i sane— ringsområden vilka i ringa omfattning re- dovisas i KELP därför att exploaterings- investeringar endast i mindre omfattning genomförs i sådana områden. Dessutom ut- görs 17 600 av lägenheter i bebyggelseområ- den vilkas exploatering genomförs efter över- enskommelse i exploateringsavtal. Sådana lä- genheter redovisas också i liten utsträckning i KELP 69. Skillnaden mellan lägenhets- redovisningen i KELP och bostadsbygg- nadsprogrammet torde sålunda bero av bl. a.:
a) Planerade lägenheter i bebyggelseom- råden där exploateringsinvesteringarna re- dan genomförts har ej redovisats i KELP.
b) Vissa lägenheter i saneringsområden har inte redovisats i KELP.
c) Det bostadsbyggande som helt omhän— dertas av privata exploatörer både vad gäl- ler investeringar och bostäder har i begrän- sad omfattning redovisats i KELP.
d) Kommunerna kan ha minskat och framförallt i tiden omfördelat sitt planerade bostadsbyggande då de ekonomiska konse- kvenserna har framkommit i arbetet med KELP.
I den fortsatta redogörelsen kommer det redovisade antalet lägenheter i KELP att användas för att beräkna storleken av olika följdinvesteringar per lägenhet. Exploate- ringsinvesteringama förändras över åren i takt med det redovisade antalet lägenhe- ter. Exploateringsinvesteringamas samband med bostadsbyggandet är förhållandevis klart och påtagligt ehuru det föreligger en viss tidsskillnad mellan exploateringsarbete- nas genomförande och uppförandet av bo- städerna i ett bebyggelseområde. Storleken hos denna tidsskillnad är svår att preci- sera. Emellertid blir dess inverkan på en uppskattning av följdinvesteringarna per lä- genhet mindre uttalad om bostadsbyggandet ligger på ungefär samma nivå ett antal år i rad. Beträffande övriga följdinvesteringar föreligger ytterligare svårigheter att upp- skatta investeringsbehovet per lägenhet be- roende på att dessa investeringar i viss mån även kan betjäna existerande bostadsbebyg-
gelse. Det framgår dock att även dessa in- vesteringar i stort förändras över tiden som antalet redovisade lägenheter.
Med utgångspunkt från det antal lägen- heter och de investeringar med samband till bostadsbyggandet som redovisats i KELP 69 har beräknats hur stora följdinvestering- ar som enligt kommunernas i KELP impli- cit redovisade uppfattning krävs per lägen- het. En sådan beräkning kan endast bli ungefärlig. Beräkningen, som detaljredovi- sas i nedanstående tablå, pekar mot att de kommunala följdinvesteringarna per lägen- het i genomsnitt kan hålla sig omkring stor- leksordningen 20 000 kr. Investe- ringsutgift
Huvud- kr. per titel Verksamhet lägenhet 2 Fastighetsförvaltning och
bostadsförsörjning 200 3 Gator och vägar i be-
byggelseområden. 3 700
Offentlig beylsning, plante- ringar samt lekplatser och dyl. inom området. 1 600 Övriga investeringar under
”stadsbyggnad”. 1 600 5 Va-ledningar i bebyggelse-
områden 3 500 Industriverk och övriga ledningar 2 900 6 Undervisning och annan
kulturell verksamhet 4 200 7 Socialvård och social-
försäkring ] 000 0—1,4,8 Central förvaltning, rätts-
och samhällsskydd samt folkbokföring och be- skattningsväsen. Hamnar, kommunikationer och näringsliv. Hälso- och sjukvård. 100
Totalt 18 800
I beräkningen har inte gjorts någon åt- skillnad mellan småhus och flerfamiljshus. Exploateringsinvesteringarna torde vara oli- ka för olika hustyper, medan övriga följd- investeringar sannolikt inte varierar så myc- ket efter hustyp. Det har emellertid inte varit möjligt att särredovisa investeringarna efter hustyp. Vidare varierar siffrorna givet- vis för olika slag av kommuner men torde dock ge en grov bild av sammansättningen hos de följdinvesteringar ett visst bostads—
byggande för med sig.
De beräknade följdinvesteringarna per lä- genhet för kommuner med olika utvecklings- takt framgår av nedanstående tablå.
Övriga in- vesteringar
med sam- Exploate- band till ringsinveste- bostads- byggnadet Totalt
Utveck- lingsklass ringar
0 % 15 000 8 000 23 000 0 % exkl.
Sthlms
stad 10 3001 7 6001 17 900 0—10 % 8 400 9 500 17 900 10 % 7500 11000 18500
1 Uppskattad siffra.
Eftersom Stockholms stad dominerar kommungruppen med befolkningsminskning har denna grupp även redovisats exklusive Stockholms stad. Både exploateringsinveste- ringar och övriga följdinvesteringar per lä- genhet är beroende av kommunens utveck- lingstakt. Exploateringsinvesteringarna per lägenhet är större i kommuner med befolk— ningsminskning vilket bl. a. torde bero på mindre projektstorlekar för vilka serieeffekt ej erhålls varför kostnaderna blir högre. För övriga följdinvesteringar gäller att des- sa investeringar per lägenhet stiger med ökande utvecklingstakt. Detta torde bl. a. bero på en viss överkapacitet på sådana anläggningar (skolor etc.) i kommuner med vikande befolkningsunderlag. Dessa kom- muner har ej samma behov av övriga följd- investeringar då även bostadsbyggandet där till betydande del är av standardhöjande karaktär.
Följdinvesteringarna per lägenhet varie- rar efter kommunstorlek enligt nedanståen- de tablå.
Exploa- Övriga terings- följd-
investe- investe- Storleksklass ringar ringar Totalt — 4999 8700 7100 15800 5 000— 9 999 7 850 7 000 14 850 10 000—19 999 7 150 9 750 16 900 20 000—49 999 9 300 11 250 20 550 50 000— 9 500 10 700 20 200
Ett visst samband mellan kommunstorlek och följdinvesteringar per lägenhet torde föreligga även om det är svagare och mer odeciderat än när kommunerna indelas ef- ter utvecklingstakt. Genomgående kan så- gas att beräkningen pekar på att både ex— ploateringsinvesteringar och övriga följdin— vesteringar per lägenhet skulle vara större i större kommuner än i mindre.
5.6 Bostadsbyggnadsprogrammet som underlag för investeringsplaneringen
Av diagram 5.6: 1 framgår hur stor del av investeringarna uppräknade till riksnivå som har angivits med samband till bostadsbyg- gandet. Diagrammet visar således den del av investeringsmassan vars inventering och planering enligt de grundläggande tanke- gångarna i KELP 69 skulle underlättas av att det finns ett sektoriellt planeringsinstru- ment i form av de kommunala bostads— byggnadsprogrammen. Som tidigare redovi- sats har omkring en tredjedel av investe- ringarna redovisats som följdinvesteringar till bostadsbyggandet. De totala investering- arna minskar förhållandevis mycket mot slutet av perioden medan följdinvestering- arna visserligen har samma trend som de totala investeringarna men förändringarna år från år är avsevärt mindre. Andelen följdinvesteringar ökar sålunda över pro- gnosperioden från 28 till drygt 40 %.
Av diagram 5.6: 2 framgår skillnaden i andelen följdinvesteringar mellan kommu- ner med respektive utan en långsiktig eko- nomisk planering. Kommunala bostadsbygg- nadsprogram upprättas i så gott som samtli- ga kommuner i båda dessa grupper. När det gäller investeringsredovisningen i KELP 69 är investeringsmassan för de icke-planeran- de kommunerna i större utsträckning redovi- sad med samband till bostadsbyggandet än för de planerande. För de planerande kom- munerna ligger de totala investeringarna ge— nomgående på en högre, jämnare och san- nolikt mer realistisk nivå än för de icke- planerande kommunerna. För båda grupper- na ligger följdinvesteringarna i absoluta tal på en ganska hög och sannolikt mer realis—
Diagram 5.6: 1. De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet totalt 1969-— 1975. Investeringarna för samtliga kommuner och de investeringar därav som redovisats med samband till bostadsbyggandet.
Miljarder kronor 7 G _ 5 —- Samtliga investeringar 4 l- 3 ..... Investeringar med samband till bostadsbyggandet 2 __ 1 —— | &
1968 1969 1970 1971 1972 1973
tisk nivå än när det gäller samtliga investe- ringar. Det innebär att de icke-planerande har allt svårare att över tiden inventera och tidplanera andra investeringar än bo- stadsbyggandets följdinvesteringar.
Om flera investeringssektorer hade pla- neringsinstrument av typen kommunala bo- stadsbyggnadsprogram eller liknande skulle kurvan över de totala investeringarna ha ett annat och sannolikt mer realistiskt ut- seende än den nu har.
År
Diagram 5.6: 2. De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet i planeran- de respektive icke-planerande kommuner 1969—1975. Investeringarna för icke-planerande res- pektive planerande kommuner och de investeringar därav som redovisats med samband till bostadsbyggandet.
Miljarder kronor
44-
Planeronde
3 4—
2 __ Investeringar med samband till bostadsbyggandet
1 —_
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 År
Miljarder kronor
3 l
Icke-planerande
Investeringar med samband till bostadsbyggandet
1968 1969 1970 1971 1972 1973" 1974 1975 År
6 Kommunalekonomiska utvecklingstendenser enligt kommunenkäten KELP 69
Promemoria utarbetad inom Svenska kommunförbundets kommunalekonomiska avdelning.
6.1. Inledning
Kommunförbundets kommunalekonomiska avdelning har på uppdrag av långtidsut- redningen bearbetat och analyserat vissa data från enkäten KELP 69. Analysen är främst avsedd att belysa frågor av finan- siell art.
De relativt grova jämförelser som det kan bli fråga om med utgångspunkt från uppgifterna i enkäten ger inte underlag för en mera ingående diskussion om orsakerna till skillnader mellan kommuner eller grup- per aV kommuner. De kommentarer som ges i det följande är därför inte uttömman— de. Det är tänkbart att andra och mera. tungt vägande skäl i en del fall kan åbe- ropas som förklaring till de redovisade skill- naderna.
Alla grunddata har tillhandahållits av Statistiska centralbyrån som svarat för in- samling och primär bearbetning av mate- rialet. Värden i absoluta tal har i samband med analysen räknats om till kronor per invånare för att det skall bli möjligt att göra jämförelser mellan kommuner av olika storlek. Vid omräkningen har använts in- vånarantalet den 1 januari budgetåret. Det- ta gäller även vid jämförelser av vissa riks- genomsnitt under perioden 1965—1975. Hän— syn har således tagits till den del av för- ändringarna som beror på att invånarantalet i riket ökat varje år och beräknas öka även i fortsättningen.
Uppgifterna från kommunerna har vid bearbetningen grupperats så att jämförelser
kan göras mellan olika regioner samt mel— lan kommuner av olika storlek och utveck- lingsgrad. När det gäller de tre största kom- munerna är det av flera skäl motiverat att göra en inbördes jämförelse. Framförallt vä- ger dessa kommuner på grund av sin storlek mycket tungt och är därför av särskilt stor betydelse för utvecklingen inom den kom— munala sektorn. Dessutom bildar dessa kom- muner en särskild grupp eftersom de även är huvudmän för sjukvården. För Stockholm överflyttas sjukvården till storlandstinget 1971. Men eftersom enkäten skulle avse kommunernas planer enligt indelningen före 1971 har Stockholm även räknat med sjuk- vården i sin plan för perioden 1970—1975. Av speciellt intresse är även utvecklingen inom de tre största städernas förortsområ- den. Avgränsningen av förortsområdena överensstämmer med statistiska centralby- råns gränser för storstadsområdena. Övri- ga kommuner har hänförts till två grup— per, nämligen skogslän och övriga län. I den regionala grupperingen redovisas dess- utom genomsnitt för samtliga kommuner och ett genomsnitt exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö.
Uppgifterna till enkäten omfattar åren 1968—1975. För att få en något längre an- knytning bakåt när det gäller utvecklingen av skattekraft, nettokostnader, räntekost- nader, kapitalbildning, nettoinvesteringar, skuldökning, amorteringar och skatteintäk- ter redovisas i diagram även indexkurvor som börjar 1965.
Indexkurvoma för perioden 1965—1968
Diagram 6.2: I . Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket.
Skattekronor per invånare.
240
220
___: Stockholm
200 _,
180 Stoc kh olms—
, . f ' f" . ' . ororterna _ _ .1' , ____ Göteborg _ . & - / &, Malmö 140 7
120 "amt-"%'l' ,,,-
160
__.- 7 I...-..." / titt,-d Riket
100
80
60
1970 1971 1972 1973 1974 1975
Diagram 6.2: 2. Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket.
Skattekronor per invånare.
150 , Mnlmöförorternu I ' / I 140 . I , / 130 = ” . / ' ' Göteborgsförorterna 120 x'” / äker exkl Sthlm Gbg och Malmö ./4 ".ru-" ' vriga län 110 ./ / /4/_, , Skogslän ,! /,// .c". ' 1 ' 100 I , . ' .- "/ 1 ' lull'."-/ _ ; I ' , 90 '/ _ I I ' ,
80 70 60 AAAAA
0
1970 1971 1972 1973 1974 1975 SOU 1971: 13 129
Diagram 6.2: 3. Skattekraft 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm. Göte- borg och Malmö. Skattekronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 150 Fr o m 50 000 140 f" ,; 130 ,,M' »” 20000—49999 ' . ' ,!',I | , _,u _ & 120 .I ] 10000—19999 ' , . , ' / I , A * , . , / 110 i, _ ' . V , _, _, sooo — 9999 ' i, . , I ..llll'.'- 100 __ _ ] "..-"-" Under 5 000 _/ ...a-""". .a ' , 90 " ""'. / on"" _ '— ""..mu" ' , ./ 80 '- '.!... 1 se”, 70 60 50 AAAAA 0 1970 1971 1972 1973 1974 1975
grundas på genomsnitt för samtliga kommu- ner enligt den bearbetade finansstatistiken eftersom det skulle ha inneburit ett bety- dande merarbete att ta fram motsvarande uppgifter för enbart KELP-kommunerna ur statistiken. KELP-kommunemas kostnads— nivå och skattekraftsnivå är 1968 4 respekti- ve 6 % högre än riksgenomsnittet. När det gäller låneskulden per invånare är nivån 10 % högre i KELP-kommunerna än i samt- liga kommuner. För övriga poster är värde- na 5—8 % högre i KELP-kommunerna. En- ligt novemberenkäten 1969 väntas de ge- nomsnittliga nettokostnaderna, räntekostna- derna, amorteringarna och skatteinkomster- na för samtliga kommuner öka i ungefär samma takt som genomsnittet för KELP- kommunerna under åren 1969 och 1970. För övriga poster är den beräknade öknings-
takten i KELP-kommunema något högre än i samtliga kommuner under dessa år. När det gäller skattekraften har öknings— takten för KELP—kommunema inte nämn- värt avvikit från riksgenomsnittet budget- åren 1968—1970. Det är troligt att genom- snittsutvecklingen för KELP-kommunerna och samtliga kommuner har varit likartad även 1965—1968. De obetydliga avvikelser- na för flertalet poster 1968—1970 tyder på detta. Utvecklingen i KELP-kommunerna antas därför motsvara riksgenomsnittet även under perioden 1965—1968.
6.2. Skattekraft
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. Antalet skattekronor per invånare va— rierar mellan olika kommuner. Enligt skatte—
Diagram 6.2: 4. Skattekraft 1970—1975 för kommuner med olika Stockholm, Göteborg och Malmö.
Skattekronor per invånare.
utvecklingsgrad exkl.
Befolkningsökning 1964 — 1968"
150
140
Över 10%
130
e.....
0%—10%
120 - "
110 .. vr
wo
_.a" Undero%
90
80 _-;L
70
60
50
AAA
AA
0
1970 1971 1972
utjämningsbestämmelserna garanteras dock kommunerna en minimiskattekraft som medför att skillnaderna till betydande del elimineras. Denna form av utjämning har betydelse för framförallt kommuner som har lägre skattekraft än medeltalet. Men en stor del av kommunerna i skogslänen får tillskott av skatteunderlag även om skattekraften är högre än medeltalet. För kommunerna längst i norr är garantin 125 % av medelskatte- kraften.
Skattekraften är beräknad efter invånar— antalet den 1 januari inkomståret. Angivna årtal är budgetår, dvs. det år som skattekraf- ten utgör underlag för kommunalskatteut- taget. I stort sett beräknas takten i skatte- kraftstillväxten bli lika hög. Stegringen va- rierar mellan högst 41 % i Malmöförorter- na och lägst 34 % i Malmö.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom-
1973 1974 1975
munstorlekar. Skattekraften varierar med kommunstorlek så att de största kommu— nerna redovisar den högsta skattekraften. Ökningstakten beräknas bli högst i de störs- ta kommunerna med 41 %. I samtliga öv- riga grupper är den beräknade stegringen ca 35 %. Beräkningarna innebär således att skillnaderna väntas öka ytterligare mel- lan små och stora kommuner.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Kommuner som ökar invånarantalet mest har den högsta skattekraften och räknar med den högsta stegringstakten. Förhållandena är omvända i kommuner med minskande invånarantal.
6.3 N ettokostnader
Vid analys av nettokostnadsutvecklingen är det av intresse att jämföra hur nettokost-
Diagram 6.3: I . Relativ utveckling av nettokostnader och skattekraft 1965—1975.
Index 280 /// 260 ” //// / 240 //(f // / 220 ,” // I, /J 200 * , ,l'll / ///'j I" / i 180 ,l' / ' j /' ,/' | I I 160 ],! /// ,, '/ l / /,/' 140 // ,'l' //i ff! // j z// z/, / 120 A, I], / j / /// / 100 /'* ( l ' 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 ..... Kostnader Skattekraft
naderna utvecklats i förhållande till skatte- kraften. En sådan jämförelse görs i dia- gram 3: ]. Nettokostnadema motsvarar den del av driftkostnaderna som täcks med kommunalskatt och statliga skatteutjäm— ningsbidrag. Andra intäkter exempelvis av- gifter som betalas för den kommunala ser- vicen har alltså kvittats mot en del av drift- kostnaderna när nettokostnaderna räknats fram. Nettokostnadema redovisas dessutom exklusive avskrivningar och kostnadsräntor eftersom dessa kostnader ofta utvecklas på ett annat sätt än övriga kostnader och på- verkas av redovisningsmetod och finansie- ringsform.
Såsom framgår av diagram 6.3: 1 har skattekraften under perioden 1965—1970 ökat med ca 60 %. Till och med 1968 har kostnaderna ökat i ungefär samma takt som skattekraften. Exakt hur stora kostnads— ökningama därefter blir kan inte redovi- sas förrän finansstatistiken för 1969 och 1970 är bearbetad. Men enligt KELP-kom- munernas beräkningar väntas kostnaderna öka betydligt snabbare 1969 och 1970 än
1965—1968 så att den sammanlagda kost— nadsstegringen per invånare till och med 1970 beräknas bli ca 90 %.
Skillnaden mellan den beräknade utveck- lingen av skattekraft och nettokostnader är betydande för 1969 och 1970. Möjligen finns vissa marginaler i de beräknade net- tokostnaderna. Hänsyn har dock tagits till de budgetöverskott som kommunerna räk- nar med. För 1969 borde det ha varit möj— ligt att ganska säkert beräkna budgetutfallet eftersom flertalet beräkningar gjorts i slutet av året.
Även för perioden 1970—1975 väntas kostnaderna fortsätta att öka i något snab- bare takt än skattekraften. Men stegrings- takten för kostnaderna väntas dock inte bli så markant som under slutet av 60-talet. Det torde bero på att kommunerna även räknar med en betydande begränsning av investeringsverksamheten. En uppbromsning av investeringsverksamheten medför att kostnaderna inom flera förvaltningsområ- den inte ökar lika snabbt som vid en hög investeringstakt. Det beräknade utrymmet
Kronor per invånare.
0 400 800
Riket
1 200 | 1600 2000 2400 2800 32100
Stockholm
Göteborg
Malmö
Stockholmsförorterna
Göteborgsförorterna
Malmöförorterna
Skogslän
Övriga län
Riket exkl Stockholm, Goteborg och Malmö
för nettokostnadsstegringar är sannolikt till- räckligt med den förutsatta investerings- volymen.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. I diagram 6.3: 2 redovisas beräk- nade nettokostnader för bl.a. de tre största städerna och respektive förortskomrnuner samt för kommunerna i skogslän och övriga län 1970 och 1975. Samma uppgifter finns i tabell 6.3: 1 där även belopp för mellan- liggande år redovisas.
Den stora kostnadsskillnaden mellan de tre största städerna och övriga kommuner beror framförallt på att dessa städer även svarar för den landstingskommunala verk-. samheten. Stockholm räknar med högre net- tokostnader än de båda andra landstingsfria städerna både 1970 och 1975. Skillnaden mellan Göteborg och Malmö är obetydlig 1970. Malmö räknar emellertid med en kost- nadsstegring som innebär att nettokostnads- nivån 1975 närmar sig stockholmsnivån. Göteborg räknar med en betydligt mindre kostnadsstegring under denna period.
Flertalet kommuner deltar i landsting och i denna grupp kalkylerar kommunerna i Stockholms förortsområde med de högsta
nettokostnaderna både 1970 och 1975. För göteborgsförortema som 1970 redovisar be- tydligt lägre kostnader räknar man med större kostnadsstegringar än i malmö- och stockholmsförortema. Utvecklingen under perioden 1970—1975 beräknas innebära att nettokostnadsnivån blir lägst i malmöföror- terna.
Skillnaden mellan den beräknade kost- nadsnivån i malmö- och stockholmsföror- tema är 37 % 1970 och 23 % 1975. Ef- tersom inte några nämnvärda skillnader finns när det gäller bedömningen av skatte- kraftsutvecklingen innebär beräkningarna att man i malmöområdet räknar med ett betydligt större utrymme för standardhöj- ningar.
Kommunerna i både skogslänen och övri- ga län redovisar högre kostnadsnivå än i gö- teborgs- och malmöområdena. Detta gäller varje år under perioden 1970—1975. Befolk- ningssammansättning, klimatiska förhållan- den m.m. har betydelse för kostnadsnivån. Kommuner med sjunkande invånarantal har höga kostnader och påverkar genomsnittet i ogynnsam riktning. I kommuner där gles- bebyggelse dominerar finns inte underlag
Diagram 6.3: 3. Nettokostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare. Antal invånare
1600 1
31.12.1968 0 200 400 600 800 1000 12_00 1400
Under 5 000 [
5 000 — 9 999 L
10 000 — 19 999 L
20 000 — 49 999 L
Fr o m 50000 |_ . . . . . . . . . [:| 1970 1975
för anläggningar som ger det bästa ekono— miska utbytet. Dessutom kan befintliga an- läggningar i dessa kommuner ofta inte ut- nyttjas i lika hög grad som i kommuner med koncentrerad bebyggelse och stabilt befolkningsunderlag, vilket framförallt i skogslänen leder till höga kostnader per in- vånare. Även i övriga län finns kommuner där flertalet av de nämnda ogynnsamma förhållandena påverkar kostnadsnivån. Det— ta betyder dock inte lika mycket för den genomsnittliga kostnadsnivån i dessa län ef- tersom liknande struktur där endast finns i begränsad utsträckning. Nettokostnadsskillnadema mellan olika kommuner kan således förklaras av olik- heter i prisnivå, befolkningssammansättning, klimat, utnyttjandegrad för kommunala an- läggningar m.m. Andra faktorer har sä- kert också stor betydelse exempelvis om den s.k. affärsmässiga verksamheten drivs i egen regi eller i bolagsform. En omfat- tande verksamhet i egen regi innebär att avgifterna för den kommunala servicen får stor betydelse och påverkar nettokostnader- na i gynnsam riktning eftersom avgifterna oftast också täcker räntor och avskrivningar som i detta sammanhang inte inräknas i nettokostnaderna. För att närmare förklara nettokostnadsskillnaderna mellan olika kom- muner behövs en ingående analys av den kommunala verksamhetens omfattning.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Beräknade nettokostnader 1970 och 1975 för olika kommunstorlekar framgår av diagram 6.3: 3. Samma upp- gifter finns i tabell 6.3: 2 där även belopp för mellanliggande år redovisas.
De lägsta kostnaderna per invånare för 1970 redovisas i mellangruppen som har lägst 10000 och högst 19 999 invånare.. Kostnaderna är dock endast obetydligt hög- re i kommuner som befolkningsmässigt hör till de minsta kommunerna, dvs. un— der 5 000 invånare. De befolkningsmässigt största kommunerna räknar 1970 med de högsta kostnaderna. Skillnaden mellan högs- ta och lägsta kostnad är dock inte mer än ca 5 %. Till 1975 beräknas denna skillnad öka till 17 %. Det beror på att de största kommunerna räknar med den högsta ök- ningstakten medan man i de minsta kom- munerna redovisar den lägsta.
Det är anmärkningsvärt att de minsta kommunerna 1975 räknar med de lägsta kostnaderna eftersom de faktorer som på- verkar kostnaderna i ogynnsam riktning i hög grad är tillämpliga på dessa kommu- ner. Omkring hälften av KELP-kommuner- na i denna grupp har sjunkande invånar- antal. Kostnadsnivån i denna grupp borde med hänsyn härtill ligga högre än i de and- ra grupperna om den kommunala verksam- hetens omfattning är jämförbar. I viss ut—
Diagram 6.3: 4. Nettokostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning
1400
1964 —- 1968 0 200 400 600 800 1000 1200 L | 1 1 l 1 [ | Under 0 % l 0 % -— 10 % | Över 10 % |
| | I
[___—_]19701975
sträckning påverkas medeltalet i gynnsam riktning av dessa kommuners geografiska läge. Endast ett mindre antal av de minsta kommunerna finns nämligen inom de områ- den som har den högsta prisnivån. Sanno- likt är dock låg standard den väsentliga or-' saken till den låga kostnadsnivån i de mins- ta kommunerna. Det är värt att uppmärk- samma eftersom mer än 500 av landets 848 kommuner har lägre invånarantal än 5 000. I viss mån kan de använda beräk- ningsmetoderna ha medfört att skillnaderna mellan stora och små kommuner ökar. Fler- talet kommuner torde nämligen ha räknat med att kostnadsstegringarna skall begrän- sas till i stort sett den ram som skattekrafts- ökningen ger. Eftersom skattekraften beräk- nas öka betydligt mer i de största kommu- nerna blir också ramen för kostnadssteg— ringar större äni de minsta kommunerna.
Genom de sammanläggningar som ge- nomförs sker en utjämning uppåt vilket in- nebär att den högre kostnadsnivå som nu finns i de större kommunerna blir mera allmän. Den effekt som detta får på ut- debiteringssatsen 1975 kommer ej fram vid bearbetningen av enkäten KELP 69 efter- som den långsiktiga planeringen med få un- dantag bygger på den nuvarande kommun- indelningen.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Befolkningsut-
vecklingen har stor betydelse för kostnads- nivån. De lägsta kostnaderna 1970 redo- visas i kommuner som under perioden 1964—1968 haft oförändrat invånarantal el- ler en begränsad befolkningsökning. Högsta kostnaderna finns i kommuner med negativ befolkningsutveckling, och de näst högsta i kommuner som ökat invånarantalet mest. Skillnaderna framgår närmare av diagram 6.3: 4 och tabell 6.3: 3.
Den redovisade höga kostnadsnivån i kommuner med negativ befolkningsutveck- ling är en bekräftelse av vad man tidigare konstaterat. Det är inte möjligt att från år till år anpassa kostnaderna till ett sjunkan- de invånarantal. En övergångsperiod behövs och under denna period kan inte alla an- läggningar utnyttjas helt. Skillnaden mellan högsta och lägsta nettokostnaden 1970 är 13 % och 1975 4%. Den beräknade ut- jämningen beror på att kommuner med sjunkande invånarantal inte räknar med lika stor kostnadsstegring som övriga kommu- ner. Detta bör dock inte tolkas så att det successivt kommer att bli lättare att an- passa kostnaderna till ett sjunkande invånar- antal. Orsaken är att genomsnittsvärdet i hög grad påverkas av de befolkningsmässigt minsta kommunerna som under perioden 1970—1975 räknar med den lägsta steg- ringstakten för nettokostnaderna.
I kommuner som växer snabbt råder sam—
index 280 zl 260 /_ ,4 ' A*) 240 /,/ ' I / / 220 , ,/ / I / 200 / I,, / I 180 ,1'
z/I /"' ,,;d 1 60 I/ / zl'ff
/ f /' / /a/ I , ' 140 , I, , / ,/'/ /// / // // [I 120 //I/ "' ,/ I /// ,///// 100 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 _____ Räntekostnader Skattekraft
ma förhållande när det gäller utnyttjande av investeringar. Vissa anläggningar blir där till en början överdimensionerade och bidrar till att kostnaderna per invånare då blir höga.
6.4 Räntekostnader
Under perioden 1965—1970 beräknas ränte- kostnaderna per invånare bli fördubblade. Det innebär en betydligt snabbare öknings- takt än för skattekraften. För 1970 blir dock de verkliga räntekostnaderna sanno- likt lägre än de beräknade eftersom kom- munerna räknat med större upplåning än som finns utrymme för. Den beräknade stegringen till och med 1969 kan däremot betraktas som slutlig. Beräkningen grundas nämligen på uppgifter från kommunerna i november 1969. Vid denna tidpunkt bör det ha varit möjligt att med stor säkerhet beräkna årets räntekostnader.
Den för varje år ökade kommunala låne- skulden har påverkat räntekostnaderna, men stegringstakten har framförallt förorsakats av den höga räntenivån. Lågräntelånen från
slutet av 30-talet och början av 40—talet har till stor del slutbetalts under den redovisade perioden. I stället har nya lån tagits upp till betydligt högre ränta. Även i fortsätt- ningen väntas räntekostnaderna öka. 1974 och 1975 böjer dock kurvan av något. Det beror inte på att man räknar med en stör- re kontantbetalning av investeringarna. Or- saken är att investeringsverksamheten och därmed även skuldökningen väntas bli mind- re.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. När det gäller räntekostnaderna finns inte samma skillnader mellan de tre största städerna och övriga kommuner som ifråga om nettokostnaderna. Malmö redovi- sar 1970 de lägsta räntekostnaderna. Med undantag för kommunerna i skogslänen har även Göteborg 1970 lägre räntekostnader än de redovisade grupperna av kommuner som deltar i landsting. Trots att man svarar även för sjukvården är räntekostnaderna således lågai både Malmö och Göteborg.
Den största räntekostnadsstegringen l970 —1975 räknar man med i Stockholm. En- ligt förutsättningarna för enkäten har även
Kronor per invånare.
0 100 L [
Riket
200 300 400 500 600 l I J
Stockholm
Göteborg
Malmö
Stockholmsförorterna Göteborgsförortern'a Malmöförorterna Skogslän
Övriga län
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
medräknats räntekostnader för lån till sjuk- vårdsanläggningar. Eftersom Stockholm från och med 1971 deltar i landsting blir det inte aktuellt för Stockholm att ta upp des- sa lån. Dessutom övertar landstinget en del av tidigare upptagna lån som avser sjuk- vården. Räntekostnaderna i Stockholm blir därför betydligt lägre än som framgår av diagram 6.4: 2 och tabell 6.4: 1.
För kommuner som deltar i landsting är räntekostnaderna i förhållande till invånar- antalet högst i stockholmsförortema som även räknar med den största räntekostnads- ökningen 1970—1975. I malmöförorterna räknar man med den minsta räntekostnads- ökningen under denna period.
Räutekostnadema påverkas av använd fi- nansieringsform för kommunernas inves— teringar. Även investeringsverksamhetens omfattning har stor betydelse för räntekost- naderna. Investeringsvolymen påverkas om affärsdrivande verksamhet (elverk, kommu- nikationsföretag m.m.) drivs i kommunal
regi eller i bolagsform. Sådana skillnader måste därför beaktas när jämförelser görs mellan olika kommuner bl. a. ifråga om rän- tekostnadsnivån.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Räntekostnaderna ökar med kommunstorlek, vilket närmare framgår av diagram 6.4: 3 och tabell 6.4: 2. Undantag är gruppen med det näst högsta invånaran— talet. Denna grupp redovisar något lägre räntekostnader än mellangruppen.
Eftersom räntekostnaderna varierar med kommunstorlek på samma sätt som investe- ringsverksamhetens omfattning är det såle- des inte fråga om några större skillnader när det gäller finansieringsform. Underlag saknas för vissa kommunala uppgifter i de minsta kommunerna. Så är t.ex. ofta fal- let med grundskolans högstadium. För de gymnasiala skolorna behövs ännu större upptagningsområden. Dessa skolor finns i regel endast i de större kommunerna. Elev— ersättningama inkluderar även räntekostna—
Diagram 6.4: 3. Räntekostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 0 75 150 225 300 L | L 1 1 Under 5 000 5 000 — 9 999 10 000 — 19 999 20 000 — 49 999 Fr o rn 50 000 1 | 1
|:|19701975
der. De större kommunerna kan alltså till en del täcka sina räntekostnader med av- gifter från andra kommuner. Samma effekt uppkommer när en del av räntekostnaderna täcks av intäkter från affärsmässig verk- samhet.
Skillnaden mellan den lägsta och högsta räntekostnaden 1970 är 48 %. Denna skill- nad beräknas öka till 74 % 1975, vilket beror på att räntekostnadsökningen per in— vånare i de största kommunerna beräknas
bli ungefär tre gånger så stor som i de mins- ta kommunerna. Orsaken härtill är skillna- der när det gäller investeringsverksamheten. I de minsta kommunerna beräknas nämligen investeringsvolymen minska betydligt mer än i de största.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Utvecklingsgra— den liksom kommunstorleken har betydelse för räntekostnaderna. I kommuner som ökar invånarantalet mest är räntekostnaderna
Diagram 6.4: 4. Räntekostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl.
Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Befolkningsökning
1964 — 1968 o 50 100 150 200 250 300 p ] l | J | ] Under 0 % 0 % — 10 % [
Över 10 % L
Index
220
200
180
160
______
140
120
100
X
1966 1967 1968 1969
80 1965
.......... Kapitalbildning
1970 ca 80 % högre än i kommuner där invånarantalet minskar. Denna skillnad be- räknas öka till ca 90 % 1975 .
Räntekostnadsskillnaden är helt förklarlig särskilt om de under perioden 1964—1968 konstaterade utvecklingstendenserna fortsät- ter. I kommuner som ökar invånarantalet snabbt är investeringsbehoven stora. Efter— som skatteintäkterna släpar efter behövs lånefinansiering i större utsträckning i des- sa kommuner än i kommuner med lugnare utvecklingstakt. Av kommuner som minskar invånarantalet har ungefär hälften lägre in- vånarantal än 5 000. Den genomsnittliga räntekostnaden för gruppen med sjunkande invånarantal påverkas således i hög grad av att här ingår så många små kommuner som har låga räntekostnader. Se närmast före- gående avsnitt.
6.5. Kapitalbildning
Med kapitalbildning avses den del av skatte- intäkterna som används till investeringarnas finansiering. En del används till avbetal- ning på lån som tagits upp till finansiering av verkställda investeringar. Återstoden an- vänds till direkt skattefinansiering av in- vesteringar eller fondering för framtida in- vesteringar. Budgettekniskt motsvaras kapi-
1970 1971 1972 1973 1974 1975
Skattekraft
talbildningen av avskrivningsmedel och över- föringspost mellan driftbudget och kapital- budget. Kapitalbildningen kan definieras som det kommunala sparandet.
Kapitalbildningen ökade kraftigt under 1966. Detta kan till en del förklaras av den senaste skatteutjämningsreformen som träd- de i kraft 1966 och medförde betydligt öka— de ekonomiska resurser för kommunerna. Dessutom höjdes medelutdebiteringen mer än en krona. Större delen av de ökade in- täkterna användes till att höja kapitalbild- ningen till en betydligt högre nivå än tidi- gare. 1967 ökade både medelskattekraft och kapitalbildning med 12 %. För 1968 blev ökningstakten för kapitalbildning något läg- re än för skattekraften.
1969 och 1970 redovisas en helt annan utvecklingstendens för kommunernas spa- rande. Utvecklingstendensen har samband med kostnadsstegringarna som tar i anspråk hela ökningen av skatteintäkterna och dess- utom en del av de resurser som tidigare an- vänts till sparande. Kapitalbildningen kan emellertid bli bättre än som framgår av diagrammet om det visar sig att eventuella budgetmarginaler för 1969 och 1970 delvis utnyttjas till kapitalbildande ändamål. Tro- ligen är dock marginalerna inte så stora att tendensen ändras väsentligt.
Kronor per invånare.
400 600 800 1000 1200 1 l | I !
0 200 L L Riket Stockholm F Göteborg I Malmö [
Stockholmsförorterna
Göteborgsförorterna
Malmöförorterna Skogslän Övriga län
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
| l ä [:|1970 1975
I fortsättningen väntas kapitalbildningen öka men inte i samma takt som skattekraf- ten. För att uppnå en relativt sett oföränd— rad kapitalbildning, dvs. en ökning som motsvarar den beräknade skattekraftssteg- ringen, behövs en höjning av skattesatsen med ca 60 öre per skattekrona utöver kom- munernas beräkningar eller en motsvarande begränsning av kostnaderna.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. Behovet av kapitalbildning varierar med den kommunala verksamhetens omfatt- ning. De tre största städernas betydligt stör- re medelsbehov till investeringar beror bl. a. på att man även svarar för den landstings— kommunala verksamheten. För 1970 är ka- pitalbildningen högst i Göteborg. Ökningen till och med 1975 beräknas bli störst i Stock- holm och Malmö. I Göteborg beräknas ett betydligt mindre utrymme för ökning av kapitalbildningen beroende på att man kal- kylerat med oförändrad skattesats.
För övriga kommuner är kapitalbildning- en högst i stockholmsförorterna och lägst
i göteborgsförorterna. Anmärkningsvärt är att stockholmsförortema 1975 räknar med lägre kapitalbildning per invånare än 1970 och därmed redovisar den lägsta kapital- bildningen i landet vid planeringsperiodens slut. Delvis beror detta på att flertalet av kommunerna räknar med en expansiv ut- veckling som medför att utgifterna ökar mycket snabbt. Eftersom skatteinkomsterna släpar efter blir utrymmet för kapitalbild- ning begränsat. De beräknade skattehöj- ningarna täcker dessutom inte hela den be— räknade kostnadsstegringen. Näst malmöför- orterna räknar stockholmsförorterna med den lägsta skattehöjningen.
I skogslänens kommuner är den beräk- nade ökningen av kapitalbildningen under perioden 1970—1975 inte mer än omkring hälften av vad kommunerna i göteborgsför- orterna, malmöförorterna och övriga län räknar med att uppnå. Det kommunala spa— randet i skogslänen 1975 beräknas bli det näst lägsta räknat per invånare. Endast stockholmsförortema räknar med en något
Diagram 6.5: 3. Kapitalbildning 1970—-l975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 0 100 200 300 400 500 600 L__ 1 1 | | | | Under 5 000 [ 5 000 — 9 999 |
10000—19999 [
20 000 — 49 999 |
From 50000
|:] 1970
lägre nivå.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Kapitalbildningen ökar med kommunstorlek. Det kommunala sparandets storlek varierar således med kommunstorlek på samma sätt som investeringsverksamhe- tens omfattning. Sambandet mellan behov av sparande och investeringar är på längre sikt ofrånkomligt.
De stora kommunerna har ofta en om- fattande affärsdrivande verksamhet som medför behov av en större kapitalbildning än i de små kommunerna. Den affärsdri- vande verksamheten är i princip avgiftsfi- nansierad. I avgifterna inkluderas även av— skrivningar på anläggningar och inventa- rier. Dessa avskrivningsmedel räknas in i kommunernas kapitalbildning. Om kommu- nerna på grund av affärsdrivande verksam- het i egen regi måste räkna med en större kapitalbildning än om verksamheten hand- has av exempelvis kommunala bolag påver- kas således ej utdebiteringsbehovet eftersom denna del av kapitalbildningen finansieras med avgifter. Samma effekt uppkommer om exempelvis undervisning på gymnasie- nivå mot avgift ges elever från andra kom-
1975
muner fastän sådan interkommunal samver- kan inte rubriceras som affärsdrivande verk- samhet.
För perioden 1970—1975 beräknas ök- ningen av kapitalbildningen i kronor räknat bli ungefär lika stor per invånare i de mins- ta och i de största kommunerna. I mellan- gruppema räknar kommunerna med mindre ökningar. I de minsta kommunerna beräk- nas kapitalbildningen öka något snabbare än skattekraften. Ökningstakten för kapital- bildningen i de övriga grupperna är betyd- ligt lägre. Det är således endast i de minsta kommunerna som man räknar med att spa- randet relativt sett skall öka. Sparandeök- ningen i de minsta kommunerna innebär att lånefinansieringsgraden kan minskas väsent- ligt eftersom samtidigt investeringsverksam- heten beräknas minska i omfattning. Minsk— ningen av investeringsverksamheten beräk- nas inte bli så omfattande i de större kom— munerna. Med hänsyn härtill hade en om- vänd utveckling när det gäller kapitalbild- ningen för stora respektive små kommuner varit motiverad.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Behovet av kapi-
Diagram 6.5: 4. Kapitalbildning 1970—1975 f exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning
ör kommuner med olika utvecklingsgrad
1954 -— 1968 0 100 200 300 400 500 600 L | | | J | J Under 0 % | 0 % — 10 % L Över 10 % |
|:] 1970 1975
talbildning bör vara störst i kommuner där invånarantalet ökar eftersom investeringsbe- hovet i dessa kommuner är särskilt omfat— tande. Investeringsbehovet och därmed även behovet av kapitalbildning bör påverkas i motsatt riktning om invånarantalet minskar. Beräkningarna för 1970—1975 visar att kapi— talbildningen varierar med utvecklingsgrad enligt detta antagande.
I de mest expansiva kommunerna är ka- pitalbildningen omkring 35 % högre än i kommuner som minskar invånarantalet. Skillnaden förklaras helt av att skattekraf- ten är högre i de expansiva kommunerna. Skattekraftsskillnaden är så stor att skatte- intäkterna borde ge utrymme för ännu stör— re kapitalbildning i de expansiva kommu- nerna. Men eftersom skatteintäkterna slä- par efter begränsas möjligheterna till kapi,- talbildning under en övergångstid.
I kommuner där invånarantalet minskar respektive ökar relativt måttligt beräknas ökningen av kapitalbildningen under perio- den 1970—1975 i kronor per invånare bli lika stor. Relativt sett räknar således kom- munerna i mellangruppen med den minsta ökningstakten ifråga om kapitalbildning. Detta kan anses anmärkningsvärt eftersom kommunerna i denna grupp räknar med lägre nettokostnader än de två övriga grup- perna.
6.6. Investeringar
Investeringar i byggnads- och anläggnings- arbeten samt inköp av fastigheter och inven- tarier dominerar kommunernas investerings- verksamhet. Kommunerna får vissa investe- ringsbidrag (statsbidrag, anslutningsavgifter o.dyl.) och kan dessutom räkna med in- komster från försäljning av bl.a. fastighe- ter. Dessa kapitalinkomster reducerar me- delsbehovet till investeringar. Skillnaden mellan de nämnda kapitalutgifterna och ka— pitalinkomstema utgör nettomedelsbehovet till investeringar. Det är nettomedelsbehovet som är av intresse ur finansiell synpunkt. Förvärv och försäljning av aktier och an- delar samt utlämnade lån och återbetalning av sådana lån särredovisas i enkäten och ingår ej i det nettomedelsbehov till investe- ringar som redovisas för KELP—kommuner- na. Dessa kapitalutgifter och kapitalinkoms- ter balanserar i stort sett och är därför ur finansiell synvinkel obetydliga. Nettomedelsbehovet till investeringar har under perioden 1965—1968 ökat i unge— fär samma takt som skattekraften. Enligt KELP-kommunernas beräkningar väntas ingen större förändring av denna utveck- lingstendens för 1969 och 1970. Den beräk- nade ökningen av investeringarna mellan 1969 och 1970 är obetydlig. Från 1970 års
Index
220
200
180
160
&
140
120
>.._
100
80
1965 1966 1967 1968 1969
.......... Nettoi nvesteringar
nivå beräknas en minskning framförallt fr. o. m. 1973. Den väntade utvecklingen avviker från det vanliga planeringsmönstret. Detta utvisar nämligen oftast en betydande investeringspuckel efter ett eller två år. Om det är sannolikt att investeringsverksamhe- ten i fortsättningen kan begränsas i så hög grad som kommunernas planer visar disku- teras längre fram i detta avsnitt.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. När det gäller investeringsbehov kan man grovt indela kommunerna i tre grupper. Stockholm, Göteborg och Malmö bildar en grupp med relativt stora investe- ringsbehov eftersom dessa städer även sva- rar för sjukvårdsanläggningar. De tre största städernas förortsområden bildar en mellan- grupp. Kommunerna i skogslänen och öv- riga län redovisar betydligt mindre investe- ringsbehov än de två övriga grupperna i början av perioden. Sammanlagt för perio- den är skillnaden obetydlig mellan förorts- områdena, skogslänen och övriga län.
Endast Stockholm räknar med ökning av investeringarna. Om hänsyn tas till pris— stegringar innebär beräkningarna en mins- kad investeringsvolym för både Göteborg och Malmö. I Malmö räknar man med en tillfällig ökning 1973.
Stockholmsförorterna kalkylerar med be-
1970 1971 1972 1973 1974 1975
Skattekraft
tydande ökning av investeringarna 1971 och 1972. Medelsbehovet till investeringar 1972 beräknas per invånare bli större än i Göte- borg och Malmö, trots att landstinget sva- rar för sjukvårdsinvesteringama i stock- holmsförortema. Därefter minskar investe— ringsbehoven till en nivå som 1975 i stort sett inte motsvarar mer än hälften av 1970 års nivå. Det är endast stockholmsförortema som av de redovisade kommunerna och kommungrupperna räknar med en stor in- vesteringspuckel i början av perioden. Gö- teborgsförortema räknar med en ökning 1971 men inte alls av samma omfattning som i stockholmsförortema. Det är även an- märkningsvärt att samtliga förortsområden räknar med en så betydande minskning av medelsbehovet till investeringar samtidigt som man kalkylerar med en stor årlig ök- ning av invånarantalet. I detta avseende är skillnaden i bedömning mellan Stockholm och stockholmsförortema särskilt påtaglig. Stockholm räknar med minskande invånar- antal och ökande investeringsbehov. I stock- holmsförortema kalkyleras med en motsatt utveckling. Även för göteborgs- och malmö- områdena är skillnaden likartad. Göteborg och Malmö räknar dock med en mindre ök- ning av invånarantalet.
Utvecklingen för skogslänen och övriga
Diagram 6.6: 2. Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare.
1600,
Stockholm
1700
/-—I—I_
I.,.
1600
'I 500 0
1400 '
1300
1200
r—- --
.o' '. - Göteborg
1100 o'
'. '. . '.... .. ..
v .. . . h . Q . .. 4
Malmö
800
700
Riket
60” ÄAAAA
0 i 1970 1971 1972
län beräknas bli samstämmig. Kurvan för riksgenomsnittet exkl. storstäderna påverkas inte i så hög grad av den beräknade ut- vecklingen i förortsområdena att den avse— värt avviker från tendensen för skogslänen och övriga län.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Medelsbehovet till investe— ringar ökar med kommunstorlek. Utveck- lingen under perioden 1970—1975 beräknas i stort sett bli samstämmig för samtliga grupper. Investeringarna väntas minska år från år. Enda undantaget utgör mellangrup- pen med 10 000—19 999 invånare. I denna
1 973 1 974 1 97 5
grupp förutses en tillfällig ökning av investe- ringarna 1972. Skillnaden mellan kommun- storlekarna när det gäller investeringsbehov kan bl.a. förklaras av olikheter ifråga om den affärsmässiga verksamhetens omfatt- ning.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Investeringsbe- hoven påverkas av utvecklingsgraden. Det är rimligt att investeringsverksamheten be- gränsas i kommuner med minskande invå- narantal. Genomsnittet i denna grupp på— verkas av ett stort antal små kommuner som räknar med en mycket begränsad investe-
Diagram 6.6: 3. Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare.
1200 /
1100 ! XX 1000 // X 900 ' 800 - in. Nk
* x. X ! i—
700 * ' X 600 '* ' X
- _ . ) JN Stockholmsförorterna - 500 .
&_ ' ' Malmöförorterna 400 *—
* Göteborgsförorterna
300.
200
100
0 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Diagram 6.6: 4. Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare. 1200
1100
1 000
900 800
700 =. .*7. 600 X'* & - .N - x .N=-- N. . .. . *--,-_.__ Övngalan
500 xx Riket exkl Sthlm, thg och Malmö 400 Skogslän
300
200
100_
Diagram 6.6: 5. Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 1000 900. i 800 ___.å . 700 Fr o m 50 000 600 — 20 000 — 49 999 500 400 __... 10 000 — 19 999 '...'-......I|.. 5 000 _ 9 999 300 X___ _ Under 5 000 200 100 0 1970 , 1971 1972 1973 1974 1975
ringsvolym. Ökningen 1971 i gruppen som ökat invånarantalet mest torde bero på att några av stockholmsförorterna ingår i denna STUFF-
Andra investeringsalternativ. Det kan dis- kuteras om den investeringsvolym som kom- munerna räknat med är tillräcklig särskilt i slutet av perioden. Därför redovisas som räkneexempel några andra alternativ. Som en högsta ram redovisas nettomedelsbehov till investeringar om nettoinvesteringarna per invånare ökar i samma takt som skatte- kraften. Vidare redovisas ett alternativ som innebär att investeringsvolymen ökas med skillnaden mellan den av kommunerna be- räknade kapitalbildningen och en ökning av kapitalbildningen i takt med skattekraften. Investeringsvolymen skulle sålunda öka motsvarande den sparandeökning som be- hövs för att kommunernas sparande relativt sett skall bli oförändrat. Slutligen redovisas
tre mellanalternativ med 3, 4 resp. 5 % år— lig ökning av medelsbehovet till investe- ringar.
En begränsning av kommunernas investe- ringsverksamhet torde bli nödvändig. En så kraftig begränsning av investeringarna som kommunerna redovisat i sina planer förefal— ler dock orealistisk. Jämfört med utveck— lingen hittills innebär oförändrad investe- ringsvolym en betydande uppbromsning av kommunernas investeringsverksamhet. Ef- tersom planerna bygger på beräkningar i löpande priser torde man inte kunna räkna med mindre än 3 % årlig ökning av netto- medelsbehovet för att uppnå oförändrad in- vesteringsvolym. Detta alternativ innebär en något mindre ökning av medelsbehovet till investeringar än man räknat med i Stockholm. Oförändrad investeringsvolym per invånare är sannolikt otillräcklig i kom- muner där invånarantalet ökar i hög grad.
exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Befolkningsökning
, Diagram 6.6: 6. Nettoinvesteringar 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad 1964 — 1968
900
'|'-- III-'...'. '.'I. '- '- '. '.
800 -._ '. i "' ... U..
700. X
._.. ...... 600 X ...i". _ - _ x ""' Över 10 % ___'_'.s.. Nää 500 N- 0%— 10%
400 ”_.
'
—. . '_'—. .-
Under 0 %
300
200
100
0 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Diagram 6.6: 7. Nettoinvesteringar 1970—1975 enligt alternativa beräkningar. Kronor per invånare.
1200 1150" !, Investeringsutrymmet 1100 4,4 ökar i takt med skattekraften I 1 I,” /' Ökning 5 %lår 050 _ ,v / , I ,» ___.—-' Ökning 4 %lår 1000 fl,, / Ök ' 3 %/å ! f .."". "Ing |” 950 ' ' - 900 850 800 7 50 Kap bildn ökar i takt med 700 skattekraften Upplåning enl KELP 69 650 Enl KELP 69 600 0
Däremot bör kommuner där invånarantalet minskar kunna räkna med en minskad vo- lym.
Det finns flera orsaker till att beräkning- arna av investeringsbehoven tills vidare mås- te betecknas som mycket osäkra. Den tid som kommunerna haft till förfogande för sammanställning och redovisning av sina planer har varit knapp. Ett stort antal kom- muner har inte tidigare upprättat ekono- miska planer. I kommuner med mångårig erfarenhet av ekonomisk långtidsplanering har det visat sig att planeringen först ef- ter några omgångar blir så säker att man inte behöver räkna med större ändringar av den planerade investeringsverksamheten. Osäkerheten när det gäller investeringspro- grammen enligt KELP 69 är också stor därför att planeringen i många fall grundats på en kommunindelning som kommer att ändras under planeringsperioden. Detta har bidragit till att förutsättningama för upp- rättande av väl avvägda investeringsprogram inte varit särskilt goda.
Man bör därför komma ihåg att insam- lingen av uppgifter från kommunernas fler- årsplaner är av försökskaraktär och inte dra alltför säkra slutsatser av de framräk- nade investeringsbehoven.
6.7. Lånefinansiering
Det är av intresse att jämföra hur låneskul- den per invånare ökar i förhållande till skattekraften. Om låneskuld och skattekraft ökar i samma takt ändras inte utdebite- ringsbehovet till räntor och amorteringar därest räntenivå och genomsnittlig amorte- ringstid inte ökas eller minskas. Det är även av betydelse att uppmärksamma hur låneskulden påverkas av ändringar i in- vesteringsvolymen. Låneskulden ökar nor- malt mest när investeringsverksamheten är särskilt omfattande. I diagram 6.7: 1 redo— visas den relativa utvecklingen av låneskul- den per invånare vid respektive budgetårs slut.
Under 1966 ökade låneskulden per invå- nare med 12 %, dvs. något mindre än skat- tekraften som från 1965 till 1966 ökade
med 14 %. Utdebiteringsbehovet till räntor ökade ändå under 1966 därför att den ge- nomsnittliga räntesatsen steg. Däremot mins- kade utdebiteringsbehovet till amorteringar eftersom skuldökningen var mindre än skat- tekraftsstegringen.
Nettoinvesteringarna ökade 1966 exakt
_ i samma takt som skattekraften. Eftersom
skulden relativt sett minskade finansiera- des ökningen av investeringsverksamheten till betydande del av ökat sparande.
1967 och 1968 ökade låneskulden snab- bare än skattekraften. Även investeringarna ökade, först snabbare och sedan långsamma- re än skattekraften. För 1969 och 1970 räk- nade kommunerna med att låneskulden skul— le öka snabbare än skattekraften. Ökningen 1969 blev något mindre än kommunerna räknat med. Även för 1970 torde upplåning- en bli mindre än enligt kommunernas kal- kyler beroende på kreditrestriktionerna.
Kommunernas beräkning av upplåning och investeringsverksamhet 1970—1975 av- viker helt från utvecklingen under perio— den 1965—1970. Låneskulden beräknas öka även i fortsättningen, men investeringsverk- samheten väntas minska betydligt.
Om man önskar begränsa behovet av skattehöjningar till räntor och amorteringar bör låneskulden periodvis öka långsammare än skattekraften. Möjligheterna till en be- gränsad ökning av låneskulden är störst när investeringsverksamheten minskar. En sådan utveckling väntas enligt kommunernas pla- ner under första hälften av 70-talet och ök- ningstakten för låneskulden beräknas också då bli mindre än för skattekraften. Det som kan diskuteras är om begränsningen av låneskulden är tillräcklig för att uppväga den ökning av upplåningen som torde bli nödvändig när investeringsverksamheten åter blir mer omfattande.
Om man utgår från att årliga normala utgifter inte bör lånefinansieras är det san- nolikt att kommunernas beräkningar för perioden 1970—1975 innebär en för hög lånefinansiering. Den beräknade markanta nedgången av kommunernas investeringar och den stora skillnaden mellan beräknad utveckling av investeringsverksamhet och
Index 240 220 * ”,,,/7” i 200 /,_--£ "_ * 1/ 180 //4/ // /
160 gaf-:i .../ __..w
;/ ----- / 140 __ .” ' ,, "' ,.
_.-r """ _J'” 120 ' f/r ,f ”& / I ;w' .._ .... _/'4/ av"",/ 100 ....... __ 80 _ 1965 1966 1967 19458 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
..... Låneskuld __ Skattekraft ----—- -- Nettoinvesteringar
låneskuld ger stöd för detta antagande. värt från år till år. Så är förhållandet i fram-
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar förallt stockholmsförorterna som redovisar av riket. Kommunernas upplåning kan lik- en betydande variation när det gäller inves- som investeringsverksamheten variera avse- teringsverksamheten under perioden 1970—
Diagram 6.7: 2. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare.
0 2000 4000 6000 8000 10000 | I I | | #
Riket WMI"—
Stockholm &; . ' Sååå? |
Göteborg
Malmö Stockholmsförorterna ' Göteborgsförorterna Malmöförorterna Skogslän övriga län Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
I I | | I
# Nettoupplåning gå"" Bruttoupplåning gill Nettoinvesteringar *
Diagram 6.7: 3. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket. Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 Under 5000
5000 — 9999
moon—19999
zoom—49999 ?
From soooo llllllllllllllllllllll |
| | | | | I *I
Nettoupplåning äl" Bruttoupplåning &". Nettoinvesteringar
1975. Se avsnitt 6.6. För att få en uppfatt- ning om upplåningens betydelse för investe- ringarnas finansiering i olika delar av lan- det är det därför bättre att jämföra brutto- och nettoupplåning i förhållande till inves- teringsvolymen för hela perioden 1970—1975 än att göra årsvisa jämförelser. .Det största lånebehovet både brutto och netto för perioden 1970—1975 beräknas för Stockholms stad och därnäst för stockholms- förorterna. Minsta lånebehovet beräknas för Malmö. I förhållande till nettoinvesteringar— na är bruttolånebehovet störst i stockholms- förorterna, ca 75 %, och minst i Malmö, ca 20 %. För Stockholm är motsvarande lånebehov ca 50 % och för Göteborg ca 25 %. Högsta kommunala sparandet dvs. skill- naden mellan nettoinvesteringar och netto- upplåning beräknas för Stockholm med i runt tal 6 800 kr. per invånare för hela pe- rioden 1970—1975. I Göteborg och Malmö är motsvarande belopp ca 1500 kr. lägre. Skillnaden mellan nettoinvestering och brut- toupplåning, dvs. kontantbetalningen av in- vesteringar, beräknas bli högst i Göteborg med ca 4 900 kr. därnäst i Stockholm, ca 4 800 kr. och i Malmö, ca 4 700 kr. Högsta kommunala sparandet i kommu— ner som deltar i landsting beräknas för grup- pen övriga län med ca 2 700 kr. Lägst
beräknas sparandet bli i stockholmsföror- terna med ca 2000 kr. Högsta kontantbe- talningen av investeringar beräknas för mal- möförorterna med ca 1900 kr. och lägst för stockholmsförorterna med ca 1 000 kr. per invånare.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Bruttoupplåningsbehovet lik- som nettoinvesteringarna ökar med kom- munstorlek. För de två lägsta storleksgrup- perna är lånebehovet ungefär lika stort. Skillnaden mellan mellangruppen och grup- pen med de största kommunerna är också obetydlig, ca 200 kr. per invånare när det gäller bruttoupplåning och mindre än 100 kr. för nettoupplåningen.
I förhållande till nettoinvesteringama är bruttolånebehovet något mindre än 50 % för de största och för de näst minsta kom— munerna. För övriga grupper är motsvaran— de andel något över 50 %. Nettolånebeho— vet är lägst i de minsta kommunerna med ca 20 % av nettoinvesteringama och störst i mellangruppen med ca 30 % av nettoin— vesteringama. I de största kommunerna är motsvarande andel ca 25 %. Högsta kom- munala sparandet i förhållande till investe- ringsbehoven under perioden 1970—1975 räknar man således med i de minsta kom- munerna. ,
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner
delar av riket. Kronor per invånare.
Befolkningsökning 1964—1968 0 500 1000 1500 2000 2590 3000 3590 4000 Under 099 'Illllllllllllllllll ] o % -— 10 % |Illlllllllllllllllllllll över 10% J
llllllllllllllllllllIlllllllll
med olika utvecklingsgrad. Bruttolånebeho— vet i kommuner där invånarantalet ökar mest är mer än dubbelt så stort som i kom- muner där invånarantalet minskar. Skillna- den när det gäller nettolånebehov är ännu större mellan dessa båda grupper. Expan- siva kommuner behöver låna nästan fyra gånger så mycket som kommuner med vi- kande befolkningsunderlag.
I förhållande till nettoinvesteringama är bruttolånebehovet över 50 % endast i de mest expansiva kommunerna. Nettolånebe- hovet däremot är endast 13 % av nettoin- vesteringama i kommuner med vikande be- folkningsunderlag och något över 30 % i kommuner som ökar invånarantalet mest. Anmärkningsvärt är att nettolånebehovet är så högt som ca 25 % i kommunerna i mel- langruppen. Det innebär att kapitalbildning- en i förhållande till investeringsbehovet är lägre än i kommuner som har negativ be- folkningsutveckling och som på grund härav måste räkna med högre nettokostnader.
6.8 A morteringar
Amorteringama ökar i stort sett i samma takt som låneskulden. En viss eftersläpning kan uppstå beroende på att första amor- teringen oftast inte görs samma år som lånet upptas.
1968 ökade amorteringama relativt sett betydligt mer än kapitalbildningen. Samma utveckling beräknas i fortsättningen. Amor-
[ | I 1 l
Nettoupplåning än" Bruttoupplåning älll Nettoinvesteringar
teringarna beräknas således ta i anspråk en större del än hittills av det kommunala spa- randet. Möjligheterna att betala investering- ar kontant minskari motsvarande grad.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. Göteborg redovisar de lägsta amor- teringama 1970. Med undantag för kommu— nerna i skogslänen har även Malmö 1970 lägre amorteringar än de redovisade grup- perna av kommuner som deltar i landsting. Amorteringama är således låga i både Göte— borg och Malmö trots att man svarar även för sjukvården. Räutekostnadema i Malmö är lägre än amorteringama. Det tyder på att den sammanlagda låneskulden är relativt låg och att de genomsnittliga lånetidema är jämförelsevis korta.
Den största ökningen av amorteringar räknar man med i Stockholm. Eftersom Stockholm från och med 1971 deltar i lands— ting överförs en del av utgifterna för amor- teringar på landstinget. Amorteringama i Stockholm blir därför lägre än som fram- går av redovisningen i enkäten.
I Malmö räknar man 1975 "med samma amorteringar per invånare som 1970. Gö- teborg räknar dock med de lägsta amorte- ringama även 1975 trots en ökning med ca 40 % från 1970.
För kommuner som deltar i landsting beräknas amorteringarna i förhållande till invånarantalet bli högst i stockholmsföror- terna och lägst i skogslänen både 1970 och 1975.
Diagram 6.8: I. Relativ utveckling av amorteringar, kapitalbildning och skattekraft 1965— 1975.
Index 260
240 __,V
220 , j: !
180 'I/ ...-. / .." ...... "'--.. // ....--- 160 ' _. _ n/fuu ' _ m" / _____ / *”lf, / __,_ 140 . -". //, / ",/rf/j/ :..-0. / /_,_f, / 120 - " I"], I; öj/ ............................... 100 ' :::” ............
........
30 . 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 ..... Amorteringar __ Skattekraft - - - - - - ' - - - Kapitalbildning
Diagram 6.8: 2. Amorteringar 1970—1975 för olika delar av riket. Kronor per invånare. 100 200 300 400
1 I
Riket
Stockholm
Göteborg
Malmö Stockholmsförorterna Göteborgsförorterna Malmöförorterna
Skogslän
Övriga lån
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
Diagram 6.8: 3. Amorteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Gö- teborg och Malmö. Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968
0
50 100 150 200
Under 5 000
5 000 — 9 999
mmm
10 000— 19 999
20 000 — 49 999 [
From 50000 [
E 1970
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Amorteringama varierar med kommunstorlek på samma sätt som ränte- kostnaderna. Undantag är gruppen med det näst högsta invånarantalet. Denna grupp re- dovisar något lägre amorteringar än mellan- gruppen. För 1975 bryts denna rangordning i stället av gruppen med det lägsta invånar- antalet som då beräknas ha högre amorte- ringar än närmast högre storleksgrupp. Det- ta beror dock inte på att upplåningen i de minsta kommunerna under perioden 1970— 1975 beräknas bli större än i närmast högre storleksgrupp utan på att lånetidema i de minsta kommunerna beräknas bli något kor- tare.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Amorteringama i kommuner där invånarantalet ökar mest är ca 80 % högre än i kommuner som har motsatt utveckling. Denna skillnad beräknas minska till ca 60 % 1975. Förändringen är anmärkningsvärd eftersom bruttoupplåning- en per invånare under perioden 1970—1975 i de expansiva kommunerna beräknas bli
....
mer än dubbelt så stor som i kommuner med vikande befolkningsunderlag. Ändå be- räknas amorteringama relativt sett öka mer i de sistnämnda kommunerna, vilket beror på att man där räknar med kortare låne- tider.
6.9. Skaneinkomster
En analys av kommunernas skatteinkoms- ter belyser de resurser som står till förfo- gande för finansiering av den kommunala verksamheten. Enligt det nettokostnadsbe- grepp som används i enkäten jämställs de statliga skatteutjämningsbidragen med skat- teinkomstema. I konsekvens härmed inklu- deras skatteutjämningsbidragen i skattein- komstema för den redovisning som görs i detta avsnitt. När det gäller 1965 inräknas även den statliga kompensationen för orts- avdragsreforrnema som fr. o. rn. 1966 ersat- tes av skatteutjämningsbidrag. Skatteinkomstcrna och skatteutjämnings- bidragen har hittills varje år måst öka i en takt som överstiger skattekraftsstegringen
Diagram 6.8: 4. Amorteringar 1970—1975 för Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning
1964-1968 0 50 100 150 | I | I | Under 0% 0% _ 10% [ Över 10% [
|:] 1970
för att balansera kommunernas ökade åta- ganden. Detta resultat har åstadkommits ge- nom årliga höjningar av skattesatsen. Ök- ningen av skatteinkomsterna 1968, 1969 och 1970 förefaller små med tanke på de gans- ka stora höjningar av skattesatsen som vid-
1975
tagits för dessa år. En del av höjningen har dock behövts för att kompensera de minskade avräkningsfordringar på slutlig skatt som uppkommit för kommunerna där- för att skattekraften inte ökat lika snabbt som tidigare år. Enligt kommunernas beräk-
Diagram 6.9: I . Relativ utveckling av skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag samt skatte- kraft 1965—1975.
Index 260 . I/ I 240 /,//7 / 220 ], z, / I / I 200 , f - ///// / f 180 ,/ I I,” I 160 , x/ / ; ,»_ ",/__z/ / I” ,,,/7 1 40 I I» / _, , / // ,-»f I,;/ 120 . //// & / ___ zl % 100 1965 .1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 _____ Skatteinkomster och skatteutjämningsbid rag Skattekraft
Diagram 6.9: 2. Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för olika delar av riket. Kronor per invånare.
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 5000
Riket
Stockholm
Göteborg
Malmö
Stockholmsförorterna | Goteborgsfororterna | Mal möförorterna |
Skogslän
Övriga län
Riket exkl Stockholm, Goteborg och Malmö
t':
131970 1975
Anm: De mindre staplarna avser däravpost för skatteutjämningsbidrag.
ringar behövs skattehöjningar även i fort- sättningen.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. I de tre största städernas skattein- komster inkluderas även den skatt som be— hövs till finansiering av bl. a. sjukvårdsan- läggningarna som för andra kommuner för- valtas av landstingen. Stockholm och Malmö räknar med skatteinkomstökningar som uppgår till i runt tal 1 500 kronor per invå- nare mellan 1970 och 1975. Motsvarande ökning för Göteborg är endast omkring hälften. Det förklaras av att Göteborg räk- nat med oförändrad skattesats medan både Stockholm och Malmö räknat med höjning.
Av övriga kommuner räknar göteborgs- förortema med den näst största skattein- komsthöjningen. Ändå beräknas skattein- komstema per invånare bli lägst i göte- borgsförortema även 1975. Största ökning- en beräknas för gruppen övriga län. Ök- ningen i stockholmsförorterna, malmöför-
orterna och skogslänen beräknas bli unge- fär lika stor.
De tre största städerna erhåller ej skatte- utjämningsbidrag. Även i stockholmsföror- terna och malmöförorterna beräknas bidra- gen bli obetydliga, en krona respektive nio kr. per invånare 1975. Göteborgsföror- terna räknar med bidrag som 1975 mot- svarar omkring 80 kr. per invånare. För gruppen övriga län beräknas bidraget då bli något större eller omkring 100 kr. per invånare. Skatteutjämningsbidragen betyder mest i skogslänen med för närvarande om- kring 250 kr. per invånare. För 1975 be- räknas bidragen i skogslänen ha ökat till ca 300 kr. per invånare.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Skillnaden i skatteinkomster mellan de minsta och de största kommu- nerna är 1970 något mer än 300 kr. per in- vånare. Denna skillnad beräknas öka till ca 600 kr. 1975. Att skillnaden ökar så betyd-
Diagram 6.9: 3. Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för olika kom- munstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31 .1 21968
0 400 800 1200 1600 2000 2400 1 1 I I !
Under 5 000
_Fål 5000 —- 9999 H
10000—19999
From 50000
|
| 1970 1975
Anm: De mindre staplarna avser därnvpost för skutteutiömningsbldrng.
20 000 _ 49 999 J 3 E]
Diagram 6.9: 4. Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning 1964 — 1968
0 400 800 1 200 1600 2000 2400 I | _ _ _
Under 0 % .
oas—10% ]
Över 10% T
I | | | I | |
[:] 1970 1975
Anm: De mindre staplarna avser däravpost för skatteutjämningsbidrag.
Diagram 6.10: 1. Förändring av driftkapital 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare. -120 »80 l .
Riket
Stockholm
Göteborg
Malmö Stockholmsförorterna Göteborgsförorterna Mal möförorterna Skogslän Övriga län
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
0 +?0 +8|0 +12O [
1970
ligt beror till en del på att de största kom- munerna räknar med större utdebiterings— höjning. Skattekraftsökningen beräknas ock- så bli större i de största kommunerna.
Skatteutjämningsbidragen betyder mest i de två grupper som har det lägsta och näst lägsta invånarantalet. Där beräknas bidragen motsvara ca 250 kr. per invånare 1975. De största kommunerna räknar med betydligt mindre bidrag.
Skillnader 1970-1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Skatteinkomster- na i kommuner med den största ökningen av invånarantalet är 1970 drygt 100 kr. per invånare högre än i kommuner med nega- tiv befolkningsutveckling. Denna skillnad beräknas öka till ca 300 kr. 1975, vilket nästan helt beror på den väntade bättre skattekraftsutveckllingen i kommuner med ökande invånarantal eftersom skillnaden när det gäller utdebiteringshöjning är obetydlig.
Skatteutjämningsbidragen motsvarar om- kring 300 kr. per invånare i kommuner med negativ befolkningsutveckling och beräknas
| I: 1975
öka till omkring 400 kr. per invånare 1975. I de båda övriga grupperna är skatteutjäm- ningsbidragen betydligt mindre, endast 40 kr. per invånare 1970. Någon nämnvärd ök- ning beräknas inte till 1975.
6.10 Förändringar av driftkapital
Driftkapitalet består av driftfonder samt driftbudgetens överskott och reservationer minus eventuella underskott och förskott. Normalt beräknas driftkapitalet minska de två första åren av en planeringsperiod ef- tersom det oftast finns överskott att ta i an- språk. I slutet av perioden räknar kommu- nerna i allmänhet med ökning av driftkapi- talet. Den vanligaste orsaken härtill är att pensionsfonderna tillförs större belopp än som tas i anspråk.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. För 1970 ökar driftkapitalet i Stockholm beroende på att underskott från 1968 täcks. Även i Göteborg redovisas en ökning därför att avsättningarna till drift-
Diagram 6.10: 2. Förändring av driftkapital 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 +60 +80 L ]
Under 5 000
5 000 — 9 999
10 000 — 19 999
20 000 — 49 999
Fr o m 50 000 ]
| |
1970
|:] 1975
fonder är större än 1968 års överskott som tas i anspråk. I övrigt redovisas genomgå- ende minskningar av driftkapitalet beroende på att 1968 års bokslut i allmänhet visat överskott. Största minskningen räknar man med i Malmö. Även 1975 kalkyleras med en minskning av driftkapitalet i Malmö. Denna minskning beror helt på beräknad disposition ur driftfonder. I övrigt räknar man 1975 med ökningar utom i Stockholm som inte redovisar någon beräknad för- ändring. Största ökningen beräknas i stock- holmsförorterna. Till en del torde detta bero på att man räknar med att täcka förskott från början av perioden. För samtliga KELP-kommuner innebär beräkningarna en genomsnittlig nettoökning av driftkapitalet under perioden.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Minskningen av driftkapitalet 1970 är mer än dubbelt så stor i de minsta som i de största kommunerna. Budgetöver- skott som tas i anspråk kan förekomma i större utsträckning i de mindre kommu- nerna. Det är också möjligt att dispositioner ur fonder förekommer i större utsträckning i de mindre kommunerna, vilket kan för- klara en del av skillnaderna. 1975 räknar man inte med någon förändring av drift- kapitalet i de minsta kommunerna och en—
dast en obetydlig ökning i de näst minsta. Anmärkningsvärt är att endast de två grup- perna med det högsta invånarantalet redo- visar nettoökning av driftkapitalet under perioden. I de minsta kommunerna räknar man i stället med en ökad överföring av me- del till kapitalbudgeten. Sparandet i de mins- ta kommunerna inriktas således på att främst öka den direkta skattefinansieringen av investeringarna.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. För 1970 räknar man med de största minskningarna av drift- kapitalet i kommuner med ogynnsam be- folkningsutveckling. Även 1975 beräknas en minskning av driftkapitalet i dessa kom- muner. Nettoökning av driftkapitalet under perioden beräknas endast för kommuner som ökar invånarantalet mest.
6.11. Förändringar av disponibelt stamkapital
Disponibla stamkapitalet består av kapital- fonder samt kapitalbudgetens överskott och reservationer minus eventuella underskott och förskott. Eftersom investeringsbehovet i början av planeringsperioden i de flesta kommuner beräknas bli större än i slutet av perioden är det vanligt att man räknar med
Diagram 6.10: 3 Förändringar av driftkapital 1970—1975 för kommuner med olika utveck- lingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö. Kronor per invånare.
Befolkningsökning 1964 — 1968
-8l0 -60 -40 -20 Under 0 % 0 % — 10 %
Över 10 %
+40 +60
| | | I
_1970 [211975
minskningar av disponibla stamkapitalet i början av perioden. En motsatt utveckling beräknas ofta i slutet av planeringsperioden främst genom täckning av förskott. Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. Av de redovisade områdena räk-
nar endast Stockholm med en ökning av disponibla stamkapitalet 1970. I slutet av perioden kalkylerar flertalet med en ök- ning. Endast Göteborg räknar med en minskning och för Malmö beräknas ingen förändring.
Diagram 6.1]: I Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för olika delar av riket.
Kronor per invånare.
-200 |
Riket Stockholm Göteborg
Malmö
Stockholmsförorterna Göteborgsförorterna
Malmöförorterna
Skogslän Övriga län
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö | |
1970
| [:| 1975
Diagram 6.11: 2. Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för olika kommunstor- lekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31 .1 2.1968
-160 L
420 |
Under 5 000 5 000 — 9 999 10 000 — 19 999 20 000 — 49 999
Frc m 50000
-80 |
Beräkningarna för samtliga KELP-kom- muner innebär en genomsnittlig nettominsk- ning av disponibla stamkapitalet under pe- rioden. Minskningen är större än motsva- rande ökning av driftkapitalet. Kommuner— na räknar således med en likviditetsförsäm- ring.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Samtliga redovisade storleks- grupper räknar med minskningar av dis- ponibla stamkapitalet under första hälften av planeringsperioden. De två sista åren räknar däremot alla med ökning. För samt- liga grupper innebär beräkningarna en net— tominskning av disponibla stamkapitalet.
Om hänsyn tas även till ändringar av driftkapitalet uppkommer största likviditets- försämringen i de minsta kommunerna med 125 kr. per invånare. Minsta förändringen av det sammanlagda finansieringskapitalet räknar man med i de näst största kommu- nerna där minskningen inte beräknas bli mer än 14 kr. per invånare. Motsvarande belopp för de största kommunerna är 39 kr. per invånare.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Alla tre grup-
[___—_] 1975
perna räknar med minskning av disponibelt stamkapital under 1970—1972. Största minskningen beräknas uppstå i de mest ex- pansiva kommunerna, vilket är rimligt med hänsyn till de stora investeringsbehoven. De ökningar som samtliga grupper räknar med i slutet av perioden uppväger inte minsk— ningarna i början av perioden.
Om hänsyn tas till de beräknade för- ändringarna av driftkapitalet uppkommer den största minskningen av finansierings- kapitalet i kommuner med sjunkande invå— narantal. Minskningen under perioden 1970—1975 motsvarar 178 kr. per invånare. Motsvarande belopp för kommuner som ökar invånarantalet mest är 68 kr. per in- vånare och för kommuner i mellangruppen 30 kr. per invånare.
6.12 S kattesats
Skattesatsen är i ekonomisk flerårsplanering oftast den del som tilldrar sig största intres- set. Många kommuner räknar med oföränd- rad skattesats under hela perioden. Flerta- let kalkylerar med en eller flera höjningar. Endast i undantagsfall förekommer att man
Diagram 6.11: 3. Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning
1964 —1968 460 -120 l l_ Under 0% O % — 10% Över 10%
1970
räknar med sänkning av utdebiteringen. Summeringen för samtliga KELP-kommu- ner innebär att genomsnittsutdebiteringen beräknas öka varje år. Största ökningen vän- tas inträffa i början av perioden.
Skillnader 1970—1975 mellan olika delar av riket. I diagram 6.12: 1 och tabell 6.12: 1 redovisas bl.a. sammanlagd kommunal ut- debitering för 1970. Tillägg har således gjorts för utdebitering till landsting, för- samlingar och tingslag. Riksgenomsnittet är något högre än den officiella utdebite- ringen beroende på att inte alla kommu- ner deltog i KELP-enkäten. För 1975 har den skattehöjning som primärkommunerna. räknar med adderats till den nuvarande sammanlagda skattesatsen. Dessutom har i diagram 6.12: 1 markerats 1971 års utdebite- ring för Stockholm, Göteborg och Malmö samt den sammanlagda utdebiteringsnivå som kan beräknas för 1975 om landstingen fr.o.m. 1971 höjer sin utdebitering med 2 kr. per skattekrona. När det gäller landsting- ens behov av skattehöjning finns inte mot— svarande beräkningar som för primärkom- munerna. Med utgångspunkt i de flerårs- planer som landstingen hittills presenterat är det dock inte osannolikt att landstings- skatten 1975 blir omkring 10 kr. Mer än en tredjedel av landstingen har för 1971 fastställt en utdebitering av 9 kr.
:] 1975
Vägda medeltalet av den sammanlagda kommunala utdebiteringen är 1970 lägre i storstadsområdena än i övriga delar av lan- det. För 1970 har Malmö den lägsta utdebi- teringen av storstäderna med 18 kr. och Göteborg den högsta med 20 kr. per skat- tekrona. Stockholms utdebitering för 1970 är i runt tal 19 kr. Kommunerna i skogs— länen och övriga län har för 1970 mer än en krona högre utdebitering än stockholms- förorterna och malmöförortema. Utdebite— ringen i göteborgsförorterna är omkring 50 öre högre än i övriga förortsområden.
Skattekraftsskillnaderna reduceras i be- tydande grad genom den minimiskattekraft som garanteras enligt skatteutjämningsbe- stämmelserna. Den kvarstående skattekrafts- skillnaden är dock främsta orsaken till att utdebiteringen i genomsnitt är lägst i stor- stadsområdena.
Skillnaderna mellan storstäderna och stor- stadsområdena inbördes beror delvis på and- ra faktorer. Malmö har både den lägsta skattekraften och den lägsta utdebiteringen av storstäderna. Den låga skattesatsen i Malmö beror således på att kostnaderna för den kommunala verksamheten är lägre i Malmö än i Stockholm och Göteborg. Stockholmsförorternas utdebitering är nå- got högre än malmöförorternas. Den högre skattekraften i stockholmsförorterna räcker
Diagram 6.12: ]. Skattesats 1970 och 1975 för olika delar av riket enligt KELP-kommuner— nas beräkningar. Sammanlagd kommunal utdebitering per skattekrona.
Riket
Stockholm
Göteborg
Malmö
Stockholmsförorterna
Göteborgsförorterna
Malmöförorterna
Skogslän
Övriga län
Riket exkl Stockholm, Göteborg och Malmö
således inte helt för att täcka kostnadsskill- naden mellan stockholms- och malmöområ- dena. Göteborgsförorterna redovisar både lägre kostnader och högre skatteutjämnings- bidrag än de två andra förortsområdena. Trots detta är skattesatsen högre i göte- borgsförorterna, vilket således helt beror på att tillskottet av skatteunderlag endast delvis jämnar ut skattekraftsskillnaden.
I kommuner som tillhör gruppen övriga län är nettokostnader, räntekostnader och kapitalbildning sammanlagt betydligt lägre än i stockholmsförorterna och i stort sett lika med motsvarande belopp i malmöför-
0 15 16 17 18 19 20 21 24 25 26 27 22 23
WWW
WWWWW
%
., .a ..
:| 1975 exkl beräknad höjning av landstingsskatt
xXXY 1971 [";] 1975 inkl -
1970
orterna. Det beror således inte på utgiftssi- dan att skattesatsen är högre i gruppen öv- riga län. Större delen av utdebiteringsskill- naden mellan göteborgsförorterna och öv- riga län beror på att kostnaderna är lägre i göteborgsförorterna. Skattekraften i göte- borgsförorterna är endast obetydligt högre än i övriga län.
Kostnaderna för den kommunala verk- samheten i skogslänen är högre än i övriga län. Men skatteutjämningsbidragen jämnar ut skillnaden så att utdebiteringen i stort sett blir densamma.
När enkäten besvarades räknade man i
Diagram 6.12: 2. Skattesats l970—l975 för olika kommunstorlekar. Utdebitering per skatte- krona.
Antal invånare 31.12.1968
Under 5 000 5 000 — 9 999 10 000 — 19 999 20 000 — 49 999
Fr o rn 50000
1975
_1970
Göteborg med oförändrad utdebitering till och med 1975, dvs. 20 kr. inklusive nu- varande utdebitering till församlingar. Ge- nom utdebiteringsbeslutet för 1971 har skat- tesatsen höjts till 22 kr. Även i Stockholm höjs skatten till en nivå som betydligt över- stiger 1969 års beräkningar. För Malmö blev skattehöjningen för 1971 50 öre lägre än man räknade med 1969.
Höjningen av den genomsnittliga primär— kommunala utdebiteringen med 1:05 för hela perioden 1970—1975 genomförs i stort sett redan 1971. Landstingen har höjt sin skatt med i genomsnitt omkring 50 öre för 1971. Hälften av det för skattehöjningar i diagram 6.121 markerade utrymmet för riket i genomsnitt har således redan tagits i anspråk. Momshöjningen som kommu- nerna inte förutsett förklarar en del av höj- ningen. Kommunsammanläggningarna är en annan orsak. Man räknar i de nya kom- munerna med en utjämning uppåt av för- måner och kommunal servicenivå. Det med- för också att skattesatserna ökar.
Den genomsnittliga höjningen 1971 för riket exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö uppgår till omkring 50 öre. De be- räknade skattehöjningarna i malmöföror- terna med 66 öre och i stockholmsförorterna med 73 öre för hela perioden 1970—1975 förefaller med hänsyn härtill orealistiskt
låga. Även de för övriga grupper beräknade höjningarna med i runt tal en krona verkar otillräckliga.
Skillnader 1970—1975 mellan olika kom- munstorlekar. Skattesatsen ökar med kom- munstorlek. 1970 är skillnaden mellan de minsta och de största kommunerna 81 öre per skattekrona. Till 1975 beräknas denna skillnad öka till 1:08 kr. Enda undantaget är kommunerna i den näst högsta storleks— klassen som 1970 har något lägre utdebi- tering än närmast lägre storleksklass.
Skatteutjämningsbidragen är så gott som utan undantag betydligt större i de mindre kommunerna. Utan dessa bidrag skulle skat- tesatsen ha varierat med kommunstorlek i motsatt riktning.
Skillnaderna när det gäller skattesats be- ror således helt på att kostnaderna för den kommunala verksamheten genomgående ökar med kommunstorlek. De undantag som finns när det gäller nettokostnaderna upp- vägs av högre belopp för räntekostnader el- ler kapitalbildning. Det är således olikhe- ter när det gäller kommunala förmåner och servicenivå som förklarar utdebiterings- skillnaderna mellan stora och små kommu- ner.
Skillnader 1970—1975 mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. Skattesatsen va— rierar inte nämnvärt med utvecklingsgrad.
Diagram 6.12: 3. Skattesats 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad. Utde- bitering per skattekrona.
Befolkningsökning 1964 — 1968 0 5 10 15 20
| i | | ]
Under 0 %
0%—10%
Över 10%
| | | | *I
1970 31975
Skillnaden är obetydlig 1970 och någon större ändring beräknas inte till 1975. Kostnader, räntekostnader och kapital-
bildning är per invånare högre i kommuner som ökat invånarantalet mest. Den högre skattekraften medför dock att skattesatsen inte blir nämnvärt högre än i de båda öv— riga grupperna. Skatteutjämningen bidrar i betydande grad till att skattesatsen i kom- muner med ogynnsam befolkningsutveck- ling och låg skattekraft kan hållas på en nivå som är endast obetydligt högre än ge- nomsnittet för andra kommuner. Skattekraf— ten är nämligen speciellt låg i kommuner lned ogynnsam befolkningsutveckling.
Utdebitering vid ökad investeringsvolym. I avsnitt 6.6 redovisas några räkneexempel som visar större investeringsvolym än som framgår av kommunernas investeringspro- gram.
Det högsta alternativet innebär att netto- medelsbehovet till investeringar per invånare
Diagram 6.12: 4. Skattesats 1975 för olika investeringsalternativ. Sammanlagd kommunal utdebitering per skattekrona.
0 15 16 17 18 19
L | I | [
Enl KE LP 69
B?
lnvesteringsut— rymmet ökar i takt med skatte- kraften
DL
Ökning 5 %lår
BS
Ökning 4 %Iår
Då
Ökning 3 %lår
Kap bildn ökar i takt med skatte- kraften. Lån enl KELP 69
C:] 1975 exkl beräknad höjning av landstingsskatt
f__'_1 I . L..—__|
1975 inkl .".
ökar i takt med skattekraften och att netto- upplåningen ökar i samma takt. Ökningen av primärkommunernas låneskuld 1975 upp- går cnligt detta alternativ till i runt tal 2,4 miljarder kr., vilket ungefär innebär en för- dubbling jämfört med de senaste årets skuld— ökning. Skattesatsen ökar enligt dessa för- utsättningar med 2: 40 kr. per skattekrona utöver den höjning som kommunerna kal— kylerat med.
Det räkneexempel som innebär den mins- ta ökningen av investeringsverksamheten jämfört med kommunernas beräkningar för— utsätter att investeringarna ökar i en omfatt- ning som motsvarar den sparandeökning som behövs för att kommunernas sparande relativt sett skall bli oförändrat, dvs. en ökning av kapitalbildningen i takt med skat- tekraften. Den ytterligare skattehöjning som behövs för att finansiera en sådan ökning av investeringarna är 60 öre per skatte— krona.
De tre mellanalternativen med tre, fyra respektive fem procent årlig ökning av me- delsbehovet till investeringar medför ökning av skattesatsen med 1: 80 kr., 2: 20 kr. re- spektive 2: 60 kr. per skattekrona om upp— låningen begränsas till en årlig ökning av låneskulden med 1,5 miljarder kr. eller sam- manlagt 9 miljarder kr. under perioden 1970—1975. Den ökning av låneskulden som kommunerna räknat med är ungefär lika stor. Kommunernas kalkyl innebär dock en annan fördelning av upplåningen mellan åren. Enligt KELP 69 uppgår skuldökning- en till 1,9 miljarder kr. 1970 och 0, 8 mil— jarder kr. 1975.
Räkneexemplen med en utökad investe- ringsvolym omfattar endast beräkningar av investeringarnas finansiering. Härtill kom- mer de ökningar av de årliga kostnaderna som ett utökat investeringsprogram medför. Några försök att beräkna dessa kostnader har inte gjorts. Sådana beräkningar skulle bli alltför osäkra eftersom investeringarnas art inte kan anges.
Tabellbilaga 6
Tabell 6.2: I. Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket Skattekronor per invånare
1970 1971 1972 1973 1974 1975
Riket 100: 97 107: 64 114: 86 122: 05 129: 31 137: 02 Stockholm 150: 70 159: 51 169: 77 180: 98 192: 48 204: 62 Göteborg 116: 60 124: 90 132: 60 140: 50 148: 90 157: 75 Malmö 113: 21 120: 90 126:11 134: 51 142: 90 152: 10 Stockholmsförorterna 127: 12 135: 49 150: 46 158: 65 167: 06 176: 18 Göteborgsförorterna 93: 91 99: 97 106: 35 113: 45 119: 76 126: 72 Malmöförorterna 105: 13 114: 12 124: 39 131: 54 139: 99 147: 75 Skogslän 84: 12 89: 90 95: 61 101: 66 107: 39 113: 59
vriga län 89:72 95:74 102: 01 108: 48 114: 96 121: 80 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 92: 25 98: 67 105: 26 112: 07 118: 94 126: 27
Tabell 6.2: 2. Skattekraft 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Skattekronor per invånare
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5 000 74: 27 78: 97 84:01 89:41 94: 56 100: 06 5 000— 9 999 78: 88 84:61 90: 28 96: 25 101: 79 107: 76 10 000—19 999 90: 33 96:47 102: 49 108: 88 115: 33 122: 29 20 000—49 999 99: 69 106: 01 112: 71 119: 78 126: 71 134: 23 Fr.o.m. 50000 102: 83 110: 57 121: 39 126: 73 135: 46 144: 56 Tabell 6.2: 3. Skattekraft 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stock- holm, Göteborg och Malmö Skattekronor per invånare Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 72: 64 77: 48 82: 19 87: 28 92: 02 96: 98 0 %-—10 % 93: 30 97: 85 106: 21 112: 67 119 :21 125: 92 Över 10 % 103: 18 109: 91 117: 29 124: 87 132: 59 141: 06 Tabell 6.3: I . Nettokostnader 1970—1975 för olika delar av riket Kronor per invånare 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket 1 075 1 155 1 248 1 359 1 460 1 565 Stockholm 1 915 2 096 2 247 2 530 2 750 2 975 Göteborg 1 518 1 563 1 700 1 856 2031 2 219 Malmö 1 452 1 597 1 846 2 147 2 479 2 884 Stockholmsförorterna 1 114 1 190 1 256 1 345 1 399 1 456 Göteborgsförorterna 797 868 954 1 041 1 124 1 219 Malmöförorterna 816 857 937 1 018 1 096 1 184 Skogslän 995 1 076 1 166 1 254 1 334 1 408 vriga län 862 930 1 006 1 088 1 169 1 253 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 912 983 1 062 1 147 1 225 1 305 SOU 1971: 13 169
Tabell 6.3: 2. Nettokostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göte- borg och Malmö
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Under 5 000 900 958 1 027 1 095 1 155 1 221 5 000.— 9 999 925 989 1 057 1 135 1 201 1 267 10 000—19 999 893 965 1 031 1 101 1 166 1 227 20 000—49 999 902 965 1 045 1 130 1 214 1 309 Fr.o.m. 50 000 934 1 023 1 123 1 230 1 334 1 431
Tabell 6.3: 3. Nettokostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 992 1 054 1 130 1 207 1 283 1 343 0 %—10 % 881 961 1 039 1 123 1 204 1 289 Över 10 % 906 972 1 055 1 145 1 227 1 313 Tabell 6.4 : 1 . Räntekostnader 1970—1975 för olika delar av riket Kronor per invånare
1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket 163 181 195 208 217 223 Stockholm 330 386 424 467 507 547 Göteborg 135 146 158 170 181 192 Malmö 75 78 81 84 86 89 Stockholmsförorterna 210 219 235 259 270 277 Göteborgsförorterna 151 168 182 186 180 170 Malmöförorterna 187 199 203 204 198 192 Skogslån 114 129 140 148 153 155 övriga län 150 165 178 188 194 199 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 147 162 174 186 192 195
Tabell 6.4: 2. Räntekostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göte- borg och Malmö
Kronor per invånare
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5 000 115 127 136 140 139 136 5 000— 9 999 121 134 141 145 146 144 10 000—19 999 154 167 180 197 205 207 20 000—49 999 150 165 179 192 199 206 Fr.o.m. 50 000 170 189 205 218 229 237 170 SOU 1971: 13
Tabell 6.4: 3. Räntekostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 101 113 119 123 126 124 0 %—10 % 142 156 168 178 185 190 Över 10 % 179 195 210 224 231 234 Tabell 6.5 : ]. Kapitalbildning 1970—1975 för olika delar av riket Kronor per invånare 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Riket 485 507 525 556 571 582 Stockholm 865 919 992 1 036 1 102 1 163 Göteborg 868 897 933 935 922 909 Malmö 726 935 868 1 019 891 897 Stockholmsförorterna 443 408 373 413 441 441 Göteborgsförorterna 371 381 412 459 493 480 Malmöförorterna 389 390 405 453 477 506 Skogslån 403 398 423 441 457 450
vriga län 387 412 434 463 485 507 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 394 404 420 449 471 481
Tabell 6.5 : 2. Kapitalbildning 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göte- borg och Malmö Kronor per invånare
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5 000 266 275 295 332 359 375 5 000— 9 999 325 323 338 363 389 407 10 000—19 999 367 365 368 389 422 439 20 000—49 999 432 437 463 490 507 507 Fr.o.m. 50 000 476 507 524 558 573 583
Tabell 6.5: 3. Kapitalbildning 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 312 322 339 363 386 383 0 %—10 % 409 418 440 458 470 480 Över 10 % 424 433 442 482 512 530 SOU 1971: 13 171
Kronor per invånare
1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket 841 832 805 728 681 646 Stockholm 1 384 1 524 1 629 1 622 1 665 1 710 Göteborg 1 120 1 135 1 123 1 134 1 146 1 139 Malmö 1 009 1 057 987 1 135 1 004 1 008 Stockholmsförortema 945 1 131 1 181 835 643 514 Göteborgsförorterna 828 861 731 588 437 335 Malmöförorterna 946 693 666 565 479 429 Skogslän 679 630 578 516 481 448 Övriga län 724 669 617 551 525 503 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 740 709 670 572 520 478
Tabell 6.6: 2. Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö Kronor per invånare
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5 000 566 523 413 346 287 288 5 000— 9 999 603 555 449 392 358 332 10 OOO—19 999 695 691 716 590 467 416 20 OOO—49 999 821 760 728 589 572 531 Fr.o.m. 50000 857 854 838 761 715 651
Tabell 6.6: 3. Nettoinvesteringar 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Befolkningsökning
1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 545 488 424 368 344 323 0 %—10 % 737 667 614 539 511 485 Över 10 % 856 879 860 709 614 546 172 SOU 1971: 13
Tabell 6.7: I . Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket
Kronor per invånare
Tabell 6.7 : 3. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för kom— ner med olika utvecklingsgrad exkl. Stock- holm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Nettoin- Brutto- Netto- ” veste- "PP' UPP" Befolknings- Nettoin- Brutto- Netto— rmgar lånmg låmng ökning veste- upp- upp- 1964——1968 ringar låning låning Riket 4 315 2 026 1 104 Stockholm 9 872 5 089 3 038 Under 0 % 2 465 955 323 Göteborg 6 693 1 758 1 264 0 %_10 % 3 416 1 665 337 Malmo 6 006 1 335 528 Över 10 % 3 927 2159 1 231 Stockholms- förorterna 4 144 3 084 2 168 Göteborgs- förorterna 3 138 1 699 934 Malmö- förorterna 3 355 1 437 755 Skogslän 3 235 1 396 684 Övriga län 3 431 1 605 720 Riket exkl. Stockholm, Göte- borg och Malmö 3 457 1 740 , 905 Tabell 6.7: 2. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göte- borg och Malmö Kronor per invånare Nettoin- Brutto— Netto- Antal invånare veste- upp- upp- 31.12.1968 ringar låning låning Under 5 000 2 280 1 149 444 5 000— 9 999 2 536 1 164 482 10 000—19 999 3 253 1 849 1024 20 OOO—49 999 3 753 1 923 1 083 Fr.o.m. 50 000 4 368 2 087 1 105 Tabell 6.8: l . Amorteringar 1970—1975 för olika delar av riket Kronor per invånare 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket 127 149 158 169 176 183 Stockholm 208 323 332 349 372 402 Göteborg 71 75 81 86 92 98 Malmö 107 112 111 109 108 107 Stockholmsförorterna 165 175 179 191 196 205 Göteborgsförorterna 118 134 147 155 163 161 Malmöförorterna 154 165 169 174 174 171 Skogslån 94 108 119 129 138 142 Övriga län 128 139 150 162 167 174 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 122 134 145 156 162 169 SOU1971: 13 173
Tabell 6.8: 2. Amorteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5 000 99 112 124 130 136 139 5000— 9999 100 111 119 125 129 132 10 000—19 999 121 134 144 154 166 172 20 000—49 999 115 131 144 156 165 173 Fr.o.m. 50 000 155 164 173 190 192 200
Tabell 6.8: 3. Amorteringar 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stock- holm, Göteborg och Malmö
Kronor per invånare
Befolkningsökning
1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 84 96 106 112 120 121 (_) %—10 % 118 131 142 156 161 168 Over 10 % 149 160 168 178 185 192
Tabell 6.9: 1. Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för olika delar av riket Kronor per invånare
1970 1971 1972 1973 1974 1975
Riket ] 693 1 841 1 975 2 133 2 267 2 396 (92) (99) (104) (107) (111) (108) Stockholm 3 170 3 401 3 662 4 033 4 359 4 684 Göteborg 2 532 2 639 2 826 2 997 3 172 3 359 Malmö 2 145 2 536 2 722 3 177 3 385 3 799 Stockholmsförorterna 1 717 1 817 1 864 1 991 2 113 2 276 (7) (3) (3) (3) (2) (1) Göteborgsförorterna 1 262 1 409 1 545 1 700 1 810 1 879 (69) (61) (78) (74) (83) (81) Malmöförorterna ] 351 1 452 1 559 1 693 1 792 1 901 (4) (8) (7) (9) (9) (9) Skogslän ] 460 1 598 1 729 1 848 1 957 2 026 (256) (276) (289) (299) (312) (309) Övriga län 1 365 1 505 1 632 1 761 1 874 1 989 (80) (89) (95) (98) (101) (99) Riket exkl. Stockholm, 1 412 1 546 1 667 1 794 1 910 2 020 Göteborg och Malmö (116) (124) (130) (132) (136) (133)
Anm: Belopp inom parentes är dåravpost för skatteutjämningsbidrag
Tabell 6.9: 2 Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för olika kommunstor- lekar exkl. Stockholrn, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Under 5 000 1 222 1 336 1 449 1 567 1 653 1 731 (204) (230) (248) (254) (259) (253)-
5 000— 9 999 1 309 1 426 1 531 1 641 1 735 1 820 (213) (228) (240) (244) (250) (252) 10 ooo—19 999 1 362 1 479 1 572 1 671 1 795 1 910 (98) (111) (115) (114) (117) (114) 20 ooo—49 999 1 447 1 569 1 690 1 824 1 936 2 044 (57) (56) (59) (59) (61) (61) Fr. o. m.50 000 1 553 1 734 1 887 2 046 2 185 2 327 (80) (83) (84) (90) (94) (88)
Anm: Belopp inom parentes är dåravpost för skatteutjämningsbidrag.
Tabell 6.9: 3 Skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % 1 341 1 467 1 580 1 689 1 791 1 848 (304) (337) (358) (374) (394) (399) 0 %——10 % 1 393 1 524 1 647 1 769 1 873 1 978 (87) (93) (96) (100) (102) (99) Över 10 % 1 472 1 608 1 730 1 872 2 001 2 141 (40) (38) (47) (47) (48) (46) Anm: Belopp inom parentes är dåravpost för skatteutjämningsbidrag. Tabell 6.10: 1 Förändring av driftkapital 1970—1975 för olika delar av riket. Kronor per invånare. 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket — 30 4 + 5 + 9 + 15 + 27 Stockholm + 60 Göteborg + 11 + 33 + 34 + 36 + 38 + 39 Malmö —108 _— 75 — 74 — 73 —— 72 — 71 Stockholmsförorterna — 50 — 27 + 2 +102 Göteborgsförorterna — 57 -— 8 — 3 + 14 + 13 + 9 Malmöförorterna —— 42 + 5 + 14 + 17 + 21 ' + 18 Skogslån — 53 — 5 + 2 + 6 + 13 + 13 Övriga lån — 35 _ 4 + 11 + 22 + 25 + 29 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö —- 42 —— 4 + 7 + 12 + 19 + 33
Tabell 6.10: 2 Förändring av driftkapital 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stock— holm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 5000 _— 58 — 24 -— 9 — 1 + 1
5000—9999 -—-60 —21 —10 —— 1 + 1 + 1 10 OOO—19 999 — 50 —— 17 — 5 —— 13 + 3 + 38 20000—49999 — 35 + 4 + 5 + 13 + 17 + 22 Fr. 0.m.50000 —— 26 + 17 + 37 + 42 + 50 + 75
Tabell 6.10: 3 Förändringar av driftkapital 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning
1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under0% —63 —20 — 7 — 3 — 2 — 1 0%—10% _ 38 — 9 + 1 + 11 + 15 + 18 Över 10% — 35 + 11 + 21 + 20 + 32 + 63
Tabell 6.1]: ] Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för olika delar av riket. Kronor per invånare.
1970 1971 1972 1973 1974 1975 Riket — 80 _— 55 — 30 + 11 + 31 +45 Stockholm + 43 + 14 + 13 + 11 + 10 +8 Göteborg — 27 —— 17 + 23 + 8 —— 21 — 35 Malmö —211 -— 3 — 3 -— 3 Stockholmsförorterna — 73 —192 —148 + 22 +124 +153 Göteborgsförorterna —- 64 —127 ——- 54 + 47 + 80 +106 Malmöförorterna —243 — 95 — 9 + 50 + 87 +128 Skogslän — 50 — 75 —— 13 + 9 + 31 + 37 Övrigalän —110 _ 42 — 34 + 7 + 18 + 38 Riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö — 94 — 70 —— 41 + 12 + 38 + 58
Tabell 6.1]: 2 Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Antal invånare 31.12.1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Under 5 000 — 59 ——76 —23 +23 +52 +49 5 000— 9 999 —— 51 —80 —13 +20 +35 +59 10 000—19 999 — 35 —30 —55 —29 +36 +40 20 OOO—49 999 —134 —62 —18 +58 +59 +57 Fr. o. m.50 000 —136 —95 —81 -——15 +18 + 75
Tabell 6.1]: 3 Förändring av disponibelt stamkapital 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kronor per invånare.
Befolkningsökning 1964—1968 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Under 0 % — 78 — 79 —22 +17 +43 +37 0 %—10 % — 88 — 34 — 9 +26 +29 +48 Över 10 % —l10 —106 — 85 — 4 +47 +79
Tabell 6.12: 1 Skattesats 1970 och 1975 för olika delar av riket enligt KELP-kommuner— nas beräkningar. Sammanlagd kommunal ut- debitering per skattekrona.
1970 1975
Riket 21: 19 22: 24 Stockholm 18: 96 20: 38 Göteborg 20: — 20: —— Malmö 18: — 22: 30 Stockholmsförorterna 20: 68 21: 41 Göteborgsförorterna 21: 16 22: 35 Malmöförorterna 20: 57 21: 23 Skogslän 22: 04 23: 05 Övriga lån 21:97 23: 08 Riket exkl. Stockholm,
Göteborg och Malmö 21: 75 22: 72 SOU 1971: 13
Tabellförteckning
1.2:
1.3:
1.3:
1.4:
1.4:
1.4:
1.4:
1.4:
1.4:
1.5:
1.5: 2.2: 2.2: 2.2: 2.2: 2.2:
2.2:
1 Antal personer i åldern 5—24 år vid slutet av åren 1955—1985 . . ] Statliga utgifter för skolväsendet och lärarutbildningen 1970/71— 1974/75 2 Kommunala kostnader för skol- väsendet 1969—1975 1 Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor 1962/63—1969/70 ....... 2 Anslagsutvecklingen för forsk- ningsråden1960/61—1969/70 . . 3 Tillströmningen av studerande till universitet och högskolor läsåren 1970/71—1979/80 ....... 4 Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor 1970/71—1979/80 ....... 5 Antalet examinerade vid universi- tet och högskolor 1970/71— 1979/80 6 Statliga utgifter för universitet och högskolor 1970/71—1974/75 1 Elevantalet inom den kommunala vuxenutbildningen 1969/70— 1974/75 2 Statliga utgifter för vuxenutbild- ningen 1970/71—1974/75 . . . . 1 Sjukvårdsplatser inom olika vård- grenar 1968—1975 2 Antal besök i öppen vård 1968— 1975 3 Driftkostnader1968—1975 . . . 4 Investeringar 1968—1975 . 5 Antal läkartjänster per vårdgren 1968—1975 6 Antal Specialistkompetenta läka-
............
.........
8
14
14
17
18
19
19
20
21
24 24 31 33 35 35
37
2.2:
2.2:
2.2:
2.2:
4.1:
4.1:
4.1:
4.1:
4.2: 4.2:
4.2: 4.2:
4.3:
4.3:
re och underordnade läkartjänster 1968—1975 .......... 7 Antal läkartjänster i öppen och sluten vård 1968—1975 8 Antalet läkartjänster inom vissa områden utanför RUPRO 69 1968—1975 9 Antal tjänster inom hälso- och sjukvård (exkl. läkare) 1968—1975 10 Utvecklingen av antalet tjänster inom hälso- och sjukvård (exkl. läkare) 1968—1975 ...... 1 Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter storleksklass och utvecklingsgrad ...... 2 Rikets kommuner justerade för 21 kommunblock efter storleksklass och utvecklingsgrad ...... 3 Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter planerings- grad och storleksklass ..... 4 Deltagande 433 kommuner och 21 kommunblock efter planerings- grad och utvecklingsgrad. . . . 1 Finansiell översikt 1964—1968 riket ............ 2 Finansiell översikt 1969—1975 riket 3 Nettokostnader 1969—1975 riket 4 Bruttoinvesteringar 1969—1975 riket 1 Jämförelser mellan halvskalepro- vet och boksluten avseende 1968 och 1969, Östergötlands län . . . 2 Jämförelser mellan KELP 69 och nu tillgänglig statistik avseende 1969 och 1970, riket ......
37
38
41
42
43
79
79
79
79
86
88 100
100
101
102
B: 1 Finansiella översikter 1969—1975. Riket, planerande kommuner. . Finansiella översikter 1969—1975. Riket, icke planerade kommuner Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med mindre än 5 000 invånare Finansiella översikter 1969—1975 . Riket, kommuner med mellan 5 000 och 9 999 invånare . . . . Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med mellan 10000 och 19 999 invånare . . . Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med mellan 20 000 och 49 999 invånare . . . Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med minst 50 000 invånare ........ Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med befolk- ningsökning under 00 ,c, . . Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med befolk- ningsökning 0 %——10 % . B: 10 Finansiella översikter 1969—1975. Riket, kommuner med befolk- ningsökning över 10 % .....
5.2: 1 Bostadsbyggandets följdinveste- ringar 1969—1975 .......
Tabellbilaga 6
6.2: 1 Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket ......... 6.2: 2 Skattekraft 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 6.2: 3 Skattekraft 1970—1975 för kom- muner med olika utvecklingsgrad exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 6.3:1Nettokostnader 1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.3: 2 Nettokostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 6.3: 3 Nettokostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exklusive Stockholm, Göte- borg och Malrnö ....... 6.4:1 Räntekostnader 1970—1975 för
107
107
108
108
109
109
110
110
111
111
118
169
169
169
169
170
170
olika delar av riket ...... : 2 Räntekostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 3 Räntekostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exklusive Stockholm, Göte- borg och Malmö ....... 1 Kapitalbildning 1970—1975 för olika delar av riket ...... 2 Kapitalbildning 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 3 Kapitalbildning 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exklusive Stockholm, Göte- borg och Malmö .......
1Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika delar av riket ..... 2Nettoinvesteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklu- sive Stockholm, Göteborg och Malmö ........... 3 Nettoinvesteringar 1970—1975 för kommuner med olika utveck- lingsgrad exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö ..... 1 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket ..... 2 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklu- sive Stockholm, Göteborg och Malmö 3 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för kommuner med olika utveck- lingsgrad exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö ..... 1 Amorteringar 1970—1975 för olika delar av riket ......
2 Amorteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 3 Amorteringar 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exklusive Stockholm, Göte- borg och Malmö ....... ISkatteinkomster och skatteut- järnningsbidrag 1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.9: 2 Skatteinkomster och skatteut- jämningsbidrag 1970—1975 för olika kommunstorlekar exklusive 6.4: 6.5: 6.5: 6.5: 6.6: 6.6: 6.6: 6.7: 6.7 : 6.7: 6.8: 6.8: 6.8: 6.9:
170
171
171
171
171
172
172
172
173
173
173
173
174
174
174
Stockholm, Göteborg och Malmö 6.9: 3 Skatteinkomster och skatteut- jämningsbidrag 1970—1975 för kommuner med olika utveck- lingsgrad exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö . . . . 6.10: 1 Förändring av driftkapital 1970 —1975 för olika delar av riket . . 6.10: 2 Förändring av driftkapital 1970 —1975 för olika kommunstorle- kar exklusive Stockholm, Göte- borg och Malmö ....... 6.10: 3 Förändringar av driftkapital 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö 6.11: 1 Förändring av disponibelt stam- kapital 1970—1975 för olika delar av riket ........... 6.11: 2 Förändring av disponibelt stam—- kapital 1970—1975 för olika kom- munstorlekar exklusive Stock- holm, Göteborg och Malmö . . 6.11: 3 Förändring av disponibelt stam- kapital 1970—1975 för kommu- ner med olika utvecklingsgrad ex- klusive Stockholm, Göteborg och Malmö ........... 6.12: 1 Skattesats 1970 och 1975 för oli- ka delar av riket enligt KELP- kommunernas beräkningar . . .
175
175
176
176
176
176
177
177
Diagramförteckning
4.1:
4.2:
4.2:
4.2:
4.2:
4.2:
4.2:
4.2:
5.2:
5.2:
5.3:
5.3
5.3:
1 Översiktligt schema över KELP- blanketter ] Nettokostnader, skattekronor och nettokapitalutgifter per invånare, riket 1964—1975 2 Annuitet, skattekronor och kapi- talbildning per invånare, riket 1964—1975 3 Utdebitering annuitet och kapital- bildning per skattekrona, riket 1964—1975 4 Bruttoutgifter för byggnads— och anläggningsarbeten, riket 1964— 1975 5 Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter planeringsgrad 1969—1975 . . . 6 Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter in- vånarantal 1969—1975 ..... 7 Bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, riket efter be- folkningsökning 1969—1975 . . lDe kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet efter kommunstorlek 1969—1975 2 De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet efter utvecklingsklass 1969—1975 1 Kommunala exploateringsinveste- ringar efter utvecklingsklass 1969 —1975 : 2 Kommunala exploateringsinveste- ringar efter storleksklass 1969—— 1975 3 Kommunala exploateringsinves- teringar efter projektstorlek och
75
89
90
91
93
95
97
98
115
116
120
122
5.6:
5.6:
6.2:
6.2:
6.2:
6.2:
6.3:
6.3:
6.3:
6.3:
6.4:
6.4:
6.4:
antal projekt 1969—1975 . . . 1 De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet totalt 1969—1975 ....... 2 De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet i planerande respektive icke pla- nerande kommuner 1969—1975. 1 Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket ......... 2 Skattekraft 1970—1975 för olika delar av riket ......... 3 Skattekraft 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stock- hohn, Göteborg och Malmö . . 4 Skattekraft 1970—1975 för kom- muner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1 Relativ utveckling av nettokost- nader och skattekraft 1965—1975 2 Nettokostnader 1970—1975 för olika delar av riket ...... 3 Nettokostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 4 Nettokostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1 Relativ utveckling av räntekost- nader och skattekraft 1965—1975 2 Räntekostnader 1970—1975 för olika delar av riket ...... 3 Räntekostnader 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö
123
126
127
129
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
6.4: 4 Räntekostnader 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.5: 1 Relativ utveckling av kapitalbild- ning och skattekraft 1965—1975 6.5: 2 Kapitalbildning 1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.5: 3 Kapitalbildning 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.5: 4 Kapitalbildning 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.6: 1 Relativ utveckling av nettoinves- teringar och skattekraft 1965— 1975 6.6: 2 Nettoinvesteringar1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.6: 3 Nettoinvesteringar1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.6: 4 Nettoinvesteringar1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.6: 5 Nettoinvesteringar1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.6: 6 Nettoinvesteringar1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.6: 7 Nettoinvesteringar 1970—1975 enligt alternativa beräkningar . . 6.7: 1 Relativ utveckling av låneskuld, nettoinvesteringar och skattekraft 1965—1975 6.7: 2 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket ..... 6.7 : 3 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket ..... 6.7: 4 Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning 1970—1975 för olika delar av riket ..... 6.8: l Relativ utveckling av amorte- ringar, kapitalbildning och skatte- kraft 1965—1975 ....... 6.8: 2 Amorteringar 1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.8: 3 Amorteringar 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.8: 4 Amorteringar 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings-
138
139
140
141
142
143
144
145
145
146
147
147
149
149
150
151
152
152
153
grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö Relativ utveckling av skattein- täkter och skatteutjämningsbidrag samt skattekraft 1965—1975 . . 6.9: 2 Skatteinkomster och skatteut— jämningsbidrag 1970—1975 för olika delar av riket ...... 6.9: 3 Skatteinkomster och skatteut- jämningsbidrag 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.9: 4 Skatteinkomster och skatteut- jämningsbidrag 1970—1975 för kommuner med olika utvecklings- grad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.10: 1 Förändring av driftkapital 1970 —1975 för olika delar av riket 6.10: 2 Förändring av driftkapital 1970 —-1975 för olika kommunstorle- kar exklusive Stockholm, Göte- borg och Malmö ....... 6.10: 3 Förändringar av driftkapital 1970—1975 för kommuner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1 Förändring av disponibelt stam- kapital 1970—1975 för olika de- lar av riket 2 Förändring av disponibelt stam- kapital 1970—1975 för olika kommunstorlekar exkl. Stock- holm, Göteborg och Malmö . . 3 Förändring av disponibelt stam- kapital 1970—1975 för kommu- ner med olika utvecklingsgrad exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 6.12: 1 Skattesats 1970 och 1975 för oli- ka delar av riket enligt KELP- kommunernas beräkningar . . . 6.12: 2 Skattesats 1970—1975 för olika kommunstorlekar ....... 6.12: 3 Skattesats 1970—1975 för kom- muner med olika utvecklingsgrad 6.12: 4 Skattesats 1975 för olika inves- teringsaltemativ
6.9: 1
6.11:
6.11:
6.11:
154
154
155
156
156
157
158
159
159
160
161
162
163
Allmänna Förlaget