SOU 1971:19
Familjepensionsfrågor m.m.
472. Frågans tidigare behandling
4.73 Kommittén . . .
Frånskild kvinnas rätt till änke-
pension 4.8.1 Utgångspunkter för kom- mitténs överväganden
4.8.2 Kommittén
58 58
59 60
62 62
63 63
65
66 66
66
67 68 68 68
69 69 69 70 71 73
73 74
4.9 Frågan om änkepension inom till- läggspensioneringen till samboen- de kvinna 75 4. 9 1 Uppdraget . 75 4. 9. 2 Frågans tidigare behandling 75 4. 9. 3 Kommittén 77 4.10 Den s..k sextioårsregeln för rätt till änkepension inom tilläggspen- sioneringen . . . . . . 78 4.101 Uppdraget . . 78 4. 10. 2 Frågans tidigare behand- ling . . . . . 78 4. 10. 3 Kommittén . 80 4.11 Frågan om inkomstprövning av pension till de s.k. övergångs- änkorna 81 4.11.1 Gällande bestämmelser 81 4. 11. 2 Frågans tidigare behand- ling . . 81 4. 11. 3 Statistiska uppgifter . 83 4.11. 4 Kommittén . 83 Kapitel 5 Allmän försäkring för be- gravningshjälp . . . . 89 5. 1 Uppdraget . 89 5.2 Frågans tidigare behandling. 89 5. 3 Tjänstegrupplivförsäkring och fri- villig grupplivförsäkring . 90 5.4 Begravningskassor . 93 5.5 Socialhjälp till begravning 95 5. 6 Kommittén 95 Kapitel6 Specialmotivering till lagför- slagen . . . . 98 Sammanfattning . . 102 Särskilt yttrande . . 105 SOU 1971: 19
Lagförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 8 kap. 4 och 5 55, 9 kap. 1 och 5 55, 10 kap. 4 5, 14 kap. zg och 17 kap. 3 5 lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 6 &, av nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 kap.
4 5. Änkepension utgör, av basbe- loppet.
Utgår änkepension med tillämpning av 1 5 första stycket b) och hade den pen- sionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt, som avses i 1 5 andra stycket, minskas pensio— nen med en femtondel för varje år, var- med antalet år som den pensionsberät- tigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.
5 5. Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar av- lidit och som icke fyllt sexton år.
Rätt till . . . för alla.
1 Senaste lydelse av 9 kap. 1 5 se SFS 1969: 146.
4 &. Änkepension utgör, av basbe- loppet.
Utgår änkepension med tillämpning av 1 & första stycket b) och hade den pen— sionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt, som avses i 1 5 andra stycket, minskas pensio- nen med en femtondel för varje år, var- med antalet år som den pensionsberät- tigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio. Änke- pension till änka, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn, vilket fyllt sexton men ej aderton år och vilket vid makens död vistades i makarnas hem eller hos änkan, utgår dock alltid med minst så stort belopp att den utgör fyrtio procent av basbeloppet.
5 5. Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar av- lidit och som icke fyllt aderton år.
Rätt till . . . för alla.
9 kap.
1 5. Till ålderspension eller förtidspen- sion utgår barntillägg för varje barn under sexton år till försäkrad eller för— säkrads hustru, därest den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sam- manbor med barnet. Barntillägg enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiosju år eller till pension, som tillkommer gift kvinna.
Barntillägg till . . . hel förtidspension.
Åtnjuter den halva basbeloppet. 5 5. Om pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg förordnar Konungen med riksdagen.
1 5. Till ålderspension eller förtidspen- sion utgår barntillägg för varje barn under sexton år till försäkrad eller för- säkrads make, därest den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sam- manbor med barnet. Barntillägg enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiosju ar.
Barntillägg till . . . hel förtidspension. Åtnjuter den . . . halva basbeloppet.
5 5. Om pensionstillskott, maketillägg och kommunalt bostadstillägg förordnar Konungen med riksdagen.
6 5. Till barnpension utgår barnpen- sionstillägg, om efter den försäkrade icke finnes någon som enligt 8 kap. är berätti- gad till änkepension efter honom, eller, om sådan änkepensionsberättigad finnes, det till barnpension berättigade barnet ej jäm- väl är barn till den änkepensionsberätti- gade samt icke sammanbodde med henne vid tidpunkten för dödsfallet.
Barnpensionstillägget utgör för år räknat fyrtio procent av basbeloppet. Finnas flera till barnpensionstillägg berättigade barn efter den försäkrade, fördelas tillägget lika mellan dem. Att rätt till änkepension upp- hör må ei föranleda sänkning av utgående barnpensionstillägg. Är någon berättigad till flera barnpensionstillägg, utgives endast det största av dem eller, om de äro lika stora, ett av dem.
Vad i 8 kap. 5 5 andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande barnpensionstillägg.
10 kap.
4 5. Är någon . . . avlidne mannen. Föreligger för . . . av förtidspension.
4 5. Är någon . . . avlidne mannen. Föreligger för . . . av förtidspension.
Föreligger för samma månad rätt till förtidspension och barnpension utgives en- dast en av förmånerna.
2 5. Rätt till änkepension tillkom- mer änka efter den försäkrade, om äkten- skapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde sextio år.
Äro de . . . till änkan.
Änkepension skall . . . börja utgå.
2 5. Rätt till änkepension tillkom- mer änka efter den försäkrade, om änkan vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med honom minst fem år.
Äro de . . . till änkan. Änkepension skall . . . börja utgå.
17 kap.
3 5. Vid tillämpning av 1 och 2 åå tagas andra tillägg till pension än barntillägg ej i beaktande. Minskning av folkpension enligt nämnda paragrafer skall sist göras å barntillägg.
3 g. Vid tillämpning av 1 och 2 55 tagas andra tillägg till pension än barntillägg och barnpensionstillägg ej i beaktande. Minskning av folkpension enligt nämnda paragrafer skall sist göras å tilläggen.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser åldersgränsen om trettiosex år i 14 kap. 2 & den 1 juli 1974, och i övrigt den 1 juli 1972. Beträffande den som före den 1 juli 1974 blivit berättigad till tilläggspension i form av änkepension eller som skulle ha blivit berättigad till sådan pension om pensionsfallet inträffat före nämnda datum skall dock äldre lag
tillämpas.
Det ankommer på vederbörande försäkringskassa att utan ansökan pröva frågan om rätt till folkpension i form av barnpensionstillägg för barn, som för juli månad 1972 är berättigat till folkpension i form av barnpension. Detsamma gäller rätt till folkpension i form av barnpension för den som icke fyllt aderton år vid utgången av juli månad 1972 och vars rätt till sådan pension upphört på grund av att han fyllt sexton år.
Lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom förordnas, dels att 1—4 samt 6—8 åå lagen den 25 maj 1962 om hustru— tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att lagens rubrik skall lyda som följer.
Lag om maketillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
(Nuvarande lydelse)
1 &. Hustrutillägg tillkommer för tid före den månad, då hustrun fyller sextio— sju år, hustru till den, som åtnjuter folk- pension i form av ålderspension eller för- tidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro därtill, må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.
Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 & stadgas, för år räknat mot- svara skillnaden mellan å ena sidan sam- manlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott enligt lagen om pensions- tillskott samt å andra sidan folkpension i form av ålderspension till ogift jämte ett sådant pensionstillskott, ålderspensionerna och pensionstillskotten beräknade för år och under förutsättning att de börjat utgå från och med den månad varunder den pensionsberättigade fyllt sextiosju år.
2 &. Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änke- pension och är mantalsskriven inom kom- munen, eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.
Kommunalt bostadstillägg . . . ligen underrättas.
3 &. Hustrutillägg eller kommunalt bo- stadstillägg må ej utgå till ålderspension, som den till sådan pension berättigade åt— njuter för tid före den månad varunder han fyller sextiosju år.
ofördrö j —
1 Senaste lydelse av 1 och 4 55 se SFS 1969: 208.
(Föreslagen lydelse)
1 &. Försäkrad, vars make åtnjuter folk- pension i form av ålderspension eller för- tidspension, äger rätt till maketillägg för tid före den månad, då han fyller sextio- sju år, därest han fyllt sextio år och själv ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro därtill, må maketillägg utgå, oak- tat den försäkrade ej fyllt sextio år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.
Maketillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 5 stadgas, för år räknat mot- svara skillnaden mellan å ena sidan sam- manlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott enligt lagen om pensions- tillskott samt å andra sidan folkpension i form av ålderspension till ogift jämte ett sådant pensionstillskott, ålderspensionerna och pensionstillskotten beräknade för år och under förutsättning att de börjat utgå från och med den månad varunder den pensionsberättigade fyllt sextiosju år.
2 &. Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änke— pension och är mantalsskriven inom kom— munen, eller till där mantalsskriven för- säkrad som åtnjuter maketillägg.
Kommunalt bostadstillägg . . . ligen underrättas.
3 &. Maketillägg eller kommunalt bo- stadstillägg må ej utgå till ålderspension som den till sådan pension berättigade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiosju år.
ofördröj-
4 &. Hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg minskas med hälften av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ettusen- femhundra kronor och för annan tvåtusen kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstill- lägg föreligger, göras först å bostadstill- lägget och därefter å hustrutillägget.
6 5. Har för någon som åtnjuter hustru— tillägg årsinkomsten ökats till sådant be- lopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer henne, indrages förmånen. Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken hustrutillägget blivit bestämt, må detta i enlighet därmed ökas eller minskas.
Vad sålunda . . . därav påverkas.
7 &. Därest någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åbe- ropat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till förmån enligt denna lag, ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om hustrutillägg eller kommunalt bostads- tillägg avslås och redan beviljad sådan förmån indragas; ock må därvid viss tid bestämmas under vilken rätten till för- månen skall vara förverkad.
Vad nu sagts skall, när skäl föreligga därtill, gälla jämväl därest någon utan vederlag eller mot uppenbarligen otill- räckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändel- sen avsevärt inverkar vid beräkningen av hustrutillägg eller kommunalt bostadstill- lägg, ehuru han insett eller bort inse att avhändelsen skulle kunna påverka rätten till sådan förmån för honom själv eller maken. I fall som nu sagts må ock i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet av den pensionsberättigades årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.
8 5. Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska
4 &. Maketillägg och kommunalt bo- stadstillägg minskas med hälften av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ettusen- femhundra kronor och för annan tvåtusen kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl maketillägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å maketillägget.
6 5. Har för någon som åtnjuter make- tillägg årsinkomsten ökats till sådant be- lopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer honom, indrages förmånen. Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken maketillägget blivit bestämt, må detta i enlighet därmed ökas eller minskas.
Vad sålunda . . . därav påverkas.
7 &. Därest någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åbe- ropat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till förmån enligt denna lag, ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om maketillägg eller kommunalt bostads— tillägg avslås och redan beviljad sådan förmån indragas; ock må därvid viss tid bestämmas under vilken rätten till för- månen skall vara förverkad.
Vad nu sagts skall, när skäl föreligga därtill, gälla jämväl därest någon utan vederlag eller mot uppenbarligen otill— räckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhän- delsen avsevärt inverkar vid beräkningen av maketillägg eller kommunalt bostads- tillägg, ehuru han insett eller bort inse att avhändelsen skulle kunna påverka rätten till sådan förmån för honom själv eller maken. I fall som nu sagts må ock i stål- let för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet av den pensionsberättigades årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egen- dom som han avhänt sig.
8 &. Den som åtnjuter maketillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska
förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit man- talsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bo- stadstillägg och mantalsskrives i annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upp- löses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbäres förmånen av myndighet eller av annan person än den pensions- berättigade eller dennes förmyndare, är jämväl sådan myndighet eller person an- mälningsskyldig.
Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där under- låtenheten inverkat på rätten till eller be- loppet av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, sådan förmån indragas så- som stadgas i 7 5 första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit man— talsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bo- stadstillägg och mantalsskrives i annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upp- löses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbäres förmånen av myndighet eller av annan person än den pensions- berättigade eller dennes förmyndare, är jämväl sådan myndighet eller person an- mälningsskyldig.
Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där under- låtenheten inverkat på rätten till eller be- loppet av maketillägg eller kommunalt bostadstillägg, sådan förmån indragas så- som stadgas i 7 å första stycket.
1. Huvuddragen i gällande bestämmelser om allmän pension samt kostnaderna för den allmänna
pensioneringen
1.1 Gällande bestämmelser
Inom den allmänna försäkringen utgår folk- pension och tilläggspension. Båda slagen av pension utgår i form av ålderspension, för- tidspension och familjepension (änkepen- sion och barnpension). Dessutom förekom- mer inom folkpensioneringen vissa tilläggs- förmåner.
Folkpension tillkommer i princip envar svensk medborgare som är bosatt i riket eller som varit mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan. Bestäm- melserna i övrigt för de olika förmånerna inom folkpensioneringen framgår av den följande framställningen.
Ålderspension utgår fr.o.m. den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av försäkrad kan ålderspen- sion utgå tidigare, dock tidigast fr.o.m. den månad då han uppnår 63 års ålder. För- säkrad, som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida pensionsuttag med mindre fram- ställningen avser båda pensionsdelarna. Pen- sionsuttaget kan också uppskjutas.
Uttages ålderspensionen i förtid, minskas pensionen med 0,6 procent för varje må- nad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad då den för- säkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter
den månad, under vilken den försäkrade fyller 70 år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller inte varit berättigad till folkpension. Framställning om förtida uttag av ålderspension kan återkallas.
Ålderspensionen liksom övriga folkpen- sionsförmåner är angivna i procent av bas- beloppet, vilket utgör 4 000 kr i 1957 års penningvärde (6 900 kr den 1 mars 1971). Eftersom basbeloppet följer skiftningar i prisläget anpassas pensionsförmånernas stor- lek efter penningvärdeutvecklingen. Ålders- pension uttagen vid 67 år utgör för en ensam pensionär 90 procent av basbeloppet dvs. 6 210 kr med nuvarande basbelopp om 6 900 kr. För vardera av två makar utgör ålderspensionen 70 procent av basbeloppet, dvs. för närvarande 4 830 kr.
Vid tillämpningen av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension liksom reg— lerna om förtidspension skall gift pensions- berättigad, vilken stadigvarande lever åt- skild från sin make, likställas med ogift pensionsberättigad, om ej särskilda skäl för- anleder till annat. Med gift pensionsberätti- gad likställes å andra sidan pensionsberät- tigad, som stadigvarande sammanbor med någon, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.
Ålderspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg, invaliditetstillägg och pensionstillskott. De tre förstnämnda tilläggen kan dock inte ut-
gå till ålderspension, som uttagits före 67 års ålder, förrän denna ålder uppnåtts.
Förtidspension utgår till försäkrad, som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsför- måga på gmnd av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses var- aktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, har den försäk- rade rätt till folkpension i form av sjuk- bidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är stadgat om förtidspension även sjukbidrag.
Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så, att försäk- rad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är ar- betsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I öv- riga fall utgår halv förtidspension. Vid be- dömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades för- måga att vid den nedsättning av prestations- förmågan, varom är fråga, bereda sig in- komst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rim- ligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I fråga om äldre personer skall bedömningen främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hem— met.
Om arbetsförmågan förbättras för en för- säkrad som åtnjuter förtidspension, skall pensionen indragas eller minskas med hän- syn till förbättringen. Det är emellertid endast en väsentlig förbättring av arbets- förmågan, som medför denna effekt.
Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages vid 67 års ålder.
Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension för- höjas med barntillägg, hustrutillägg, kom- munalt bostadstillägg, invaliditetstillägg och pensionstillskott.
En änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller har vård- naden om och stadigvarande bor tillsam- mans med barn under 16 år, som vid man- nens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid be- dömandet av hennes rätt till pension i fort- sättningen anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten till pension, och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 är, samma belopp som ålderspension från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tid- punkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.
Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepension utan inkomst- prövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960, är pensionen däremot in- komstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juni 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s.k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet in- träffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.
Änkepension indrages, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.
I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadstillägg och
Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och änkepen- sion, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr.o.m. den månad då änkan fyller 67 år utbytes — i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensioneringen — än- kepension mot ålderspension.
Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbor med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Där- emot äger kvinna inte rätt till änkepension efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sam- manlevnaden upphörde stadigvarande sam- manbott med en annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla.
Barnpension utgör 25 procent av bas- beloppet. För barn, vars båda föräldrar av- lidit, utgör barnpensionen dock 35 procent av basbeloppet.
Till ålders- eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadig- varande sammanbor med barnet. Till ålders- pension, som den försäkrade uppbär för tid före 67 år, eller till pension, som tillkom- mer gift kvinna, utgår ej barntillägg. Gift kvinna, som stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla barntillägg för barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om.
Barntillägget utgör 25 procent av bas- beloppet. Om barnet är berättigat till barn- pension utgör det 10 procent av basbelop-
pet. Utgår förtidspension med två tredje- delar eller hälften av hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av nämnda belopp. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas honom tillkom- mande barntillägg med hälften av tilläggs- pensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.
Invaliditetstillägg är en förmån, som i vissa fall kompletterar ålders— eller förtids- pension. Sådant tillägg utgår om den för- säkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäk- rade fyllde 63 år. Tillägget utgår vidare, om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår slutligen till försäkrad, som uppbär partiell förtidspen- sion, om den försäkrade utför förvärvs- arbete men på grund av höggradig nedsätt- ning i kroppsorgans funktion behöver avse- värd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Med försäkrad som har förvärvsarbete jämställes försäk- rad som studerar om han är berättigad till studiehjälp eller studiemedel eller bara på grund av behovsprövning är utesluten från sådan förmån.
Invaliditetstillägg utgår ej till försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa anstalter.
Invaliditetstillägg utgör 30 procent av basbeloppet.
Invaliditetsersättning utgår till vissa för- säkrade, som ej åtnjuter pension. Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten inträtt innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som utför för- värvsarbete, om han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion be- höver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande mer- utgifter för färdmedel eller andra hjälp- medel för att kunna utföra förvärvsarbetet. Liksom i fråga om invaliditetstillägg jäm- ställes studier med förvärvsarbete.
Barn under 16 år har rätt till vårdbidrag
i form av invaliditetsersättning om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterbliven- het, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.
Vårdbidrag utgår med 60 procent av bas- beloppet. Annan invaliditetsersättning utgår med 60 procent eller 30 procent av bas- beloppet allt efter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek.
Folkpensionsförmånerna enligt AFL finansieras helt av statsmedel. Bidrag till finansieringen erhåller staten genom folk- pensionsavgifter.
Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension utgår pen- sionstillskott enligt lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott till pensionärer som inte har ATP-pension eller har låga ATP-belopp. Pensionstillskottet utgör för närvarande 6 procent av basbeloppet och stiger årligen med 3 procent av basbeloppet fram t.o.m. 1978, då det utgör 30 procent av basbeloppet.
Regler om vissa inkomstprövade förmå- ner, som utgår som tillägg till folkpensio- nen, återfinnes i en särskild lag den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension.
Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som åtnjuter folkpension i form av ålders— pension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustmtillägg utgå även om hustrun ej fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.
Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan samman- lagda årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar jämte två pen- sionstillskott samt å andra sidan sådan pen- sion till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning skall man utgå från de ålderspensionsbelopp som gäller vid uttag fr.o.m. 67-års-månaden.
En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall utges i kom- munen. Sådant tillägg har numera införts i alla kommuner i riket. Tillägget utgår till
den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepen- sion och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.
Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer. Av— vikelse från de i lagen fastställda inkomst- prövningsreglerna får dock inte göras och inte heller får kommunen uppställa villkor om VlSS tids bosättning i kommunen eller liknande. För pensionärer som är bosatta i ålderdomshem eller därmed likställt hem äger Kungl. Maj:t maximera det kommu- nala bostadstillägget.
Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för det kommunala bostadstill- lägget enligt något av följande tre alternativ. Ett alternativ innebär att ett generellt till- lägg utgår till alla pensionsberättigade inom kommunen, oberoende av pensionstagarens bostadskostnad, ett annat att tillägget i sin helhet anknytes till bostadskostnaden. Det tredje alternativet utgör en kombination av de båda första på så sätt att en del av tillägget utgår till alla, oberoende av bo- stadskostnaden, och en annan del är an- knuten till denna.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstill— lägg får ej utgå till ålderspension, som åt- njutes för tid före den månad då den pen- sionsberättigade fyller 67 år.
Hustrutillägg och kommunala bostadstill- lägg samt änkepensioner i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkas- tade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med pensio- närens inkomster vid sidan av folkpensio- nen, således bl.a. med eventuellt utgående tilläggspension. Överstiger sidoinkomsten 2 000 kr för ensamstående, sker minskning med 1/2 av inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 3 000 kr. Beträffande de ovan nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med 1/3 i alla inkomstlägen över 2 000 kr. Årsinkomster under 2 000 kr för ensam och 3 000 kr för makar medför ej något avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att
åtnjuta under den närmaste tiden. Med in- komst avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension, arbetsinkomst, ränteinkomst och avkastning av fastighet. Såsom inkomst räknas ej allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension till den del den föranlett minskning av pensionstillskott, barntillägg, livränta eller sjukpenning enligt yrkesskade— försäkringslagen jämte barntillägg i vad den avdragits från pension, ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag är föranledd att utge. Vid uppskattning av förmögenhets av- kastning skall denna höjas med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten över- stiger för den som är gift 40000 kr (för makar tillhopa 80000 kr) och för annan 50 000 kr. För sammanlevande makar be- räknas vardera makens inkomst utgöra hälf- ten av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.
De kommunala bostadstilläggen finansie- ras helt av vederbörande kommun, medan hustrutilläggen bekostas av staten.
Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är den försäk- rades inkomst av förvärvsarbete under åren fr.o.m. det då han fyller 16 år t.o.m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring är dock ej pen- sionsgrundande. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och in- komst av annat förvärvsarbete.
Den pensionsgrundande inkomsten mot- svarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimi- gräns, nämligen det vid årets ingång gällan- de basbeloppet, vilket avräknas i första hand
mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande in- komsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Be- lopp från vilket sålunda skall bortses avräk- nas i första hand å inkomst av annat för- värvsarbete.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pen- sionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den försäk- rade pensionspoäng i regel endast såvida tilläggspensionsavgift för året till fullo er- lagts inom föreskriven tid. Å andra sidan skall pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tilläggs- pensioneringen — trots att ingen pen- sionsgrundande inkomst beräknas för så- dant år.
Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år eller, om den försäkrade är född år 1896, två år.
Ålderspension utgår fr.o.m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag efter samma regler som inom folkpensioneringen. Förtida pensionsuttag skall, om rätt till både folkpension och tilläggspension föreligger, avse båda pen- sionsslagen.
Storleken av den ålderspension, som bör- jar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medel- talet av de pensionspoäng som tillgodoräk- nats den försäkrade, eller, om pensions— poäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poäng- talen (femtonårsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I pensio- neringens inledningsskede har 30-årsregeln
ersatts med en ZO-årsregel för dem som är födda åren 1896—1914. För dem som är födda under något av åren 1915—1923 fordras i stället för 30 år 21 år för dem som är födda 1915, 22 år för dem som är födda 1916 osv. Övergångsreglerna innebär, att personer som är födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension, medan de som är födda 1896—1913 maxi— malt kan få så många tjugondelar av full pension som antalet år fr.o.m. 1960 t.o.m. det då vederbörande fyller 65 år.
F örtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot ålderspension.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjuk- dom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan vara nedsatt med minst hälften och nedsätt- ningen skall anses varaktig. Är nedsätt- ningen av arbetsförmågan inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan den försäkrade liksom inom folkpensioneringen erhålla sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Invaliditets- graderingen är densamma som inom folk- pensioneringen. Förtidspensionen kan så- ledes vara hel eller utgöra två tredjedelar eller hälften av hel pension, beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.
En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pen- sionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt, då arbetsför- mågan blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen tillika kan betraktas som var- aktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.
Storleken av hel förtidspension motsva- rar i princip den ålderspension, som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han
började åtnjuta sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 67 års ålder.
Härvid skall under vissa förutsättningar antagas att den försäkrade för varje år, fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t.o.m. det då han uppnår 65 års ålder, till- godoräknats vissa pensionspoäng (antagande- poäng). För att antagandepoäng skall få medräknas fordras, att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en års- inkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller ock äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pen- sionsfallet.
Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resulta- tet. Den ena metoden innebär att antagan- depoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagande- poängen beräknas på grundval av poängför- värven under samtliga år fr.o.m. den för- säkrades sextonde år t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva an- talet av de år, som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tages till åren med de högsta poängtalen.
Förtidspension enligt reglerna om anta- gandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t.o.m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså, inklusive åren med antagandepoäng, bli minst tre.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtids- pension med tillgodoräknande av antagande- poäng, fordras för rätt till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensions- poäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspen- sionen beräknas då, på grundval av före- liggande faktiska pensionspoäng, enligt samma metod som ålderspension, vilken ut—
går fr.o.m. den månad då 67 års ålder uppnås.
Liksom inom folkpensioneringen skall förtidspension, om arbetsförmågan väsent— ligt förbättrats, indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.
En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under för— utsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för döds- fallet varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.
Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den för- säkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den för- säkrade barn som också är barn till änkan, är änkan, oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsätt- ningar inte är uppfyllda. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen kfäves för rätt till änke- pension från tilläggspensioneringen att le- galt äktenskap förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen ånyo börja utgå.
Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den förtids- eller ålderspension, som utgick till den av- lidne, eller — om sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, om rätt till hel sådan pension in- trätt vid tidpunkten för dödsfallet. Om den avlidne åtnjöt partiell förtidspension beräk- nas änkepensionen ändå med utgångspunkt från hel förtidspension. Var han ålders- pensionär, räknar man med en ålderspen- sion av den storlek, som gäller vid ett uttag från 67 års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt be- roende av om den försäkrade efterlämnar barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 procent av den
försäkrades nyss berörda egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberät- tigat barn, är änkepensionen 35 procent av samma pension.
Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar. Har underhållsskyldig- het mot barn utom äktenskap avlösts genom ett engångsbelopp, föreligger inte rätt till barnpension.
Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efter- lämnar en man änka och ett pensions- berättigat barn, blir barnets pension 15 procent av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 procent av den avlidnes egen- pension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första, och det samman- lagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Dessa regler gynnar bl.a. änklingars barn.
Flera familjepensioner kan inte utgå sam— tidigt till samma person. Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggs- pensioner i form av familjepension — t.ex. barnpension efter dels fader dels moder eller änkepension och barnpension -— ut- gives sålunda endast den största av dem. En kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt är be- rättigad till förtidspension eller ålderspen- sion från tilläggspensioneringen. Änkepen- sion från folkpensioneringen kan däremot, såsom förut framhållits, aldrig utgå sam- tidigt med folkpension i form av förtids- eller ålderspension.
En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen för tilläggs— pension såvitt avser inkomst av annat för- värvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr.o.m. året näst efter det då anmälan därom gjorts. Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med ver- kan från nästföljande årsskifte, dock tidi- gast från det som inträffar sedan undan-
Änkepen- Kommunalt Ålders- Förtids- sion, barn- bostads- År pension pension pension övrigt Summa tillägg 1960 2 001 378 115 84 2 578 275 1965 3 146 577 345 131 4 199 449 1966 3 542 684 403 162 4 791 526 1967 3 897 761 451 188 5 297 596 1968 4 235 829 491 198 5 753 663 1969 4 570 900 530 216 6 216 747 1970 5 150 1 070 600 240 7 060 840 1971 (beräknat) 6 330 1 340 710 320 8 700 900 Tabell 2. Kostnaderna för ATP i milj. kr. Ålders- Förtids- Änke- Barn- År pension pension pension pension Summa 1963 7 9 14 5 35 1965 57 47 48 16 168 1970 570 347 193 50 1 160 1971 (beräknat) 815 480 245 65 1 605 1975 (beräknat) 1 810 690 495 85 3 080
tagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan. An- mälan om undantagande liksom återkallelse skall göras hos allmän försäkringskassa.
Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade hänsyn inte tagas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning skall, om undantagande ej äger giltighet för honom, själv erlägga till- läggspensionsavgift. Avgifterna för tilläggs- pensioneringen utgår enligt en procentsats som bestämmes av Kungl. Maj:t och riks- dagen.
1.2 Kostnader
Kostnadsutvecklingen för folkpensionering- en framgår av tabell 1. Kostnadsutvecklingen är delvis en följd
av den ändrade befolkningsstrukturen med ett ökat antal åldringar. Den kraftiga kost- nadsökningen beror dock främst på stan— dardhöjningar av pensionerna och en an— passning av pensionerna till förändringar i penningvärdet. Folkpensionsbeloppet har från år 1965 till år 1970 ökat med 45 %, varav 23 % är kompensation för prishöj- ningar och 22 % standardhöjningar.
Den 1 juli 1971 genomförs den tredje etappen av det år 1969 beslutade program- met för årliga folkpensionshöjningar genom pensionstillskott. En pensionär som inte kunnat förvärva ATP eller som har lågt ATP-belopp får därigenom en ny standard- höjning av sin folkpension med 207 kr resp. 414 kr för makar. De nämnda beloppen är beräknade på grundval av nuvarande bas- belopp 6900 kr. Härtill kommer de pen- sionshöjningar som genom indexreglerna automatiskt följer av förändringar i kon- sumentpriserna. Sammanlagt beräknas folk— pensionens årsbelopp (inkl. pensionstillskot- ten) under loppet av år 1971 öka med när- mare 700 kr för en ensam pensionär och med drygt 1 200 kr för ett pensionärspar.
:
Utbetalningen av ATP-pensioner får för varje år allt större betydelse. F.n. får 465 000 personer pension från ATP. Såväl antalet pensionärer som utgående genomsnittliga pensionsbelopp ökar kraftigt för varje år. Kostnadsutvecklingen för ATP-utbetalning— arna framgår av tabell 2. Beräkningarna för åren 1971 och 1975 utgår från nuvarande lagstiftning och nuvarande basbelopp 6 900 kr.
i ; | SOU1971: 19
2. Huvuddragen av familjepensionsregler'na inom andra pensionssystem än den svenska allmänna pensioneringen
2.1. Svensk personalpension 2.1.1 Statlig personalpension Allmänt
Bestämmelserna om de statsanställdas pen- sioner återfinnes i statens allmänna tjänste- pensionsreglemente (SPR) med följdförfatt- ningar. Administrationen handhaves av Sta- tens Personalpensionsverk (SPV).
Enligt reglementets bestämmelser är de statliga pensionsförmånerna samordnade med pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen på så sätt att pensionären ga- ranteras en viss bruttopension. Denna brut— tosamordning innebär, att den enskilde är tillförsäkrad minst de förmåner, som SPR berättigar till. Skulle socialförsäkringsför— månema vid något utbetalningstillfälle över- stiga tjänstepensionens belopp, skall det hög— re beloppet utbetalas. Samordningen är så- ledes individuell och den enskilde tjänste- mannen är tillförsäkrad de förmåner. som är fördelaktigast.
Pensicmsförmåner
SPR omfattar statsanställda i allmänhet oavsett anställningsform. Reglementet om- fattar lönegradsplacerade tjänstemän (ordi- narie, extra ordinarie, aspiranter och extra). Det omfattar även sådana arvodister, som har månadsarvode lika med lönegradspla- cerad tjänsteman. Statsanställda arbetare
omfattas av reglementet då avlöningen är bestämd enligt kollektivavtal. Vissa icke statsanställda, huvudsakligen personal som har avlöning enligt statliga avlöningsbestäm- melser, omfattas även av reglementet.
Pensionsreglementet gäller för den som fyllt 20 år och innehar anställning med minst halvtidstjänstgöring. I vissa fall krä- ves därjämte viss kvalifikationstid.
Förmånerna kan utgå i form av ålders- pension, sjukpension, förtidspension, egen- livränta samt familjepension.
Två huvudfaktorer bestämmer pensionens storlek, nämligen antalet tjänsteår och pen- sionsunderlaget. För hel pension erfordras i regel 30 tjänsteår. Kravet på hel pension är dock lägre för vissa anställningar. För den som har bristande antal tjänsteår redu- ceras pensionen i samma utsträckning som bristen i förhållande till fullt antal tjänsteår utgör. I princip utgöres pensionsunderlaget av anställningshavarens slutlön, varmed för- stås den lön som gäller föf högsta löne— klassen i den lönegrad denne innehade när- mast före pensionsavgången. Pensionsunder- laget är dock maximerat till högst den ge- nomsnittliga lönen för de sista fem åren före pensionsavgången, varvid de olika årens löner räknas upp till det värde de skulle ha haft vid pensionsavgången.
Huvudregeln i SPR i fråga om pensions- ålder är baserad på systemet med pensio- neringsperioder. Dessa är tre, nämligen I 60—63 år, II 63—65 år samt 111 65—66 år.
Ålderspension utgår tidigast vid pensio- neringsperiodens nedre gräns. Vid pensio- neringstillfället utgör hel ålderspension 65 % av pensionsunderlaget.
Sjukpensionen beräknas på samma sätt som ålderspensionen. Eftersom tiden från pensionsfallet till pensioneringsperiodens öv- re gräns får tillgodoräknas som tjänsteår, blir Sjukpensionen lika stor som ålderspen- sionen skulle ha blivit om anställningshava- ren kvarstått i tjänst till pensioneringsperio- dens övre gräns.
Familjepension utgår till efterlevande make, varmed avses änka eller änkling. En förutsättning för rätt till pension är dock att äktenskapet skall ha ingåtts senast den dag anställningshavaren fyllt 60 år. Ingår änkan eller änklingen nytt äktenskap upp- hör pensionsrätten. Domstol äger, om det finnes skäligt med hänsyn till omständighe- terna, förordna om pensionsrätt till från- skild man eller kvinna, om äktenskapet varat minst 5 år och upplösts tidigast vid 30 års ålder för den efterlevande maken samt under villkor att den frånskilda maken ägt rätt till underhållsbidrag. Familjepension tillkommer även barn (även adoptivbarn) under 19 år, dock inte barn som vid anställ- ningshavarens frånfälle var adopterat av annan än anställningshavarens make.
Familjepension efter anställningshavare räknas på grundval av den egenpension, som skulle ha utgått till anställningshavaren, om denne vid tidpunkten för dödsfallet i stället blivit sjukpensionerad. Familjepen- sion efter egenpensionär beräknas på grund- val av den egenpension som utgår. I bägge fallen utgår man från egenpensionens brut- tobelopp (belopp före eventuell samordning med socialförsäkringsförmåner). Detta bruttobelopp halveras, varvid man får fram familjepensionens normalbelopp, vilket be- lopp utgår till en efterlevande. Vid två efterlevande höjs familjepensionen med 40 procent och för varje ytterligare efterlevan- de med 20 procent. Efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar räknas som en efterlevande. Mellan efter- levande make (maka) och barn delas famil- jepensionen så att 80 procent av beloppet
till en efterlevande tillkommer maken (ma- karna), och barnen delar lika återstående belopp. Frånskild make, som är förmåns- berättigad jämte anställningshavarens barn i annat gifte, erhåller dock inte högre be- lopp än 40 procent av normalbeloppet. För- månsbelopp, som är gemensamt för makar eller för barn, fördelas lika mellan de be- rättigade.
2.1.2. Kommunal personalpension Allmänt
Kommunernas pensionsförpliktelser gent- emot sina anställda regleras i ett normal— pensionsreglemente för arbetstagare hos kommuner, förkortat KPR för primärkom— munernas del och LKPR för sekundärkom— munernas del. Skillnaderna mellan KPR och LKPR hänför sig uteslutande till vissa de- taljer. Pensioneringen är utformad enligt bruttopensionssystemet och överensstämmer till sin uppbyggnad i allt väsentligt med den statliga tjänstepensioneringen. Sålunda upp- går bruttopensionen till 65 % av pensions- underlaget (slutlönen).
Den kommunala pensioneringen handha— ves till alldeles övervägande delen av Kom- munernas Pensionsanstalt (KPA). Till den- na anstalt var vid 1969 års utgång 1 743 huvudmän (kommuner, församlingar, lands- ting och kommunalförbund m.fl.) anslutna. Fr.o.m. den 1.7.1968 sker gemensam utbe- talning från KPA av såväl tjänstepension som förmåner enligt den allmänna försäk— ringen.
Pensionsförmåner
Pensionsförmånerna intjänas från och med den månad arbetstagaren fyller 20 år. Pen- sionsåldern är med vissa angivna undantag 65 år. För hel pension erfordras 30 tjänste- år. Pensionsunderlaget beräknas i princip på samma sätt som enligt de statliga perso- nalpensionsbestämmelserna.
Viss förhöjning sker av utgående pensio- ner. Vid centrala överenskommelser beslu-
tas om vilken förhöjning, som skall komma pensionärerna till del.
Familjepension utgår efter arbetstagarens död dels till hustrun (i Stockholms kom— mun och Stockholms läns landsting även till efterlevande man) i äktenskap, som ingåtts senast den dag arbetstagaren fyllt 60 år och dels till barn, intill dess de fyllt 19 år. Familjepension utgår dock icke till barn, som vid arbetstagarens död var adopterat av annan än arbetstagarens make. Med barn avses även adoptivbarn och med hustru jäm- väl frånskild hustru. Familjepensionen upp- hör för hustru, när hon ingår nytt äkten— skap.
Frånskild hustru (i Stockholms kommun och Stockholms läns landsting även från- skild man), som enligt rättens beslut eller på grund av avtal är berättigad till underhålls- bidrag av sin förutvarande make, äger rätt till familjepension för tid varunder bidraget skolat utgå. Sådan rätt föreligger dock en— dast under förutsättning att makarna sam- manlevt minst fem år och att hustrun vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 år. Vad i detta stycke sagts gäller ej om avtal om underhållsbidrag eller medgivande i rätte- gång att utgiva sådant bidrag kan antagas ha tillkommit huvudsakligen i syfte att be- reda kvinnan rätt till pension. Rätt till fa- miljepension, som avses i detta stycke, före- ligger icke under tid, då sådan rätt tillkom- mer hustru i tidigare äktenskap. Under tid, då förmånsberättigad efterlevande hustru icke finnes, kan dock två frånskilda hustrur samtidigt äga rätt till pension. Detta inne- bär, att om en arbetstagare vid sin bortgång efterlämnar änka och två frånskilda hustrur kommer den först frånskilda kvinnan jämte änkan att få familjepension (under förut- sättning givetvis att de uppfyller övriga vill- kor) medan den sist frånskilda blir utan. Däremot kan familjepension utgå till två frånskilda hustrur samtidigt om det inte finns någon änka.
Familjepensionens normalbelopp är lika med hälften av ålderspensionens belopp. Om det finns fler än en efterlevande ökas nor- malbeloppet enligt följande uppställning.
Antal efter- Normal- % av mannens levande beloppet pension
1 = 100 % = 50 % 2 = 140 % = 70 % 3 = 160 % = 80 % 4 = 180 % = 90 % 5 = 200 % = 100 % 6 = 220 % = 110 % osv.
När det rör sig om fler förmånstagare för- delas beloppen enligt samma grunder som inom den statliga personalpensioneringen.
2.1.3. Privat kollektiv tjänstepensions- försäkring
Allmänt
Tjänstepensionsförsäkringama inom den privata sektorn blev föremål för en genom- gripande omdaning i samband med ATP:s tillkomst. Försäkringarna omkonstruerades då såvitt angår sådana försäkrade som om- fattas av ATP till en kompletterings- och påbyggnadsförmån till ATP.
Den privata kollektiva tjänstepensions- försäkringen är numera i huvudsak anord- nad efter tre olika linjer, antingen genom försäkring i Svenska Personal—Pensionskas- san (SPP), genom avsättningar till pensions— stiftelser (FRI-systemet), eller slutligen i form av anslutning till understödsförening (pensionskassa).
Arbetsgivarna har i stor utsträckning övertagit ålderspensioneringen (ej förtids- eller familjepensioneringen). Säkerställandet av förmånerna sker i sådana fall genom avsättningar till pensionsstiftelser, vilkas fordringar kreditförsäkras i Försäkringsbo- laget Pensionsgaranti. Beräkningen och ut- betalningen av dessa pensionsförmåner sker genom Pensionsregistreringsinstitutet (PRI), som förvaltas av SPP Pensionstjänst AB. Detta system för pensionering har kommit att benämnas PRI—systemet.
I fråga om Pensionsförmånernas omfatt- ning enligt de ovannämnda tre pensions— systemen är IT P-planen (industriens till- läggspension för tjänstemän) av grundläg— gande betydelse. Uppgörelse om planen träf- fades första gången den 30 juni 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), å
ena sidan, och Svenska industritjänsteman- naförbundet (SIF), å andra sidan. Ny upp- görelse träffades år 1966 för tiden 1967— 1973. Planen gäller för män födda efter 1897 och kvinnor födda efter 1902. För äldre pensionärer gäller tidigare pensions- planer.
Pensionsförmåner
När i det följande en redogörelse lämnas för ITP-planens bestämmelser hänför de sig till den ordning, som gäller från den 1 januari 1967. För dem som gått i pension dessförinnan gäller i viss mån andra regler.
ITP-planens pensionsförmåner omfattar ålderspension, intjänad fr.o.m. den 1 janua- ri 1960, sjuk- och invalidpension, särskild änkepension, familjepension och särskild familjepension för vissa äldre män.
Ålderspension och familjepension intjänas fr.o.m. månaden efter den, varunder arbets— tagaren uppnår 28 års ålder. Sjuk- och inva- lidpension och särskild änkepension intjänas fr.o.m. den månad, då vederbörande fyller 21 år.
Pensionsåldern är 65 år om ej annat be- stämts. Pensionsgrundande är lön intill femton gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäk- ring. För full pension kräves en tjänstetid av 360 månader (30 år). Vid kortare beräk— nad tjänstetid nedsättes pensionsförmånerna med 1/360 för varje månad som fattas i 360.
Ålders- och invalidpensionens storlek be- räknas olika för tiden före och tiden efter 67 års ålder, då rätt till folkpension och ATP inträder.
Före 67 års ålder utgår ålders- och inva— lidpensionen med 65 procent av lön eller lönedel intill 10 basbelopp och 32,5 procent av lönedel däröver, dock ej över 15 basbe- lopp. Efter 67 års ålder utgår ålderspension med 10 procent av lönedelar intill 7,5 bas- belopp och med 65 procent av lönedelar mellan 7,5 och 10 basbelopp. För lönedelar mellan 10 och 15 basbelopp utgår ålders- pensionen med 32,5 procent av lönen. Det må tillfogas, att full ålderspension enligt folkpensionering och ATP uppskattas mot-
svara ungefär 55 procent av lön eller lönedel upp till 7,5 basbelopp.
Ålderspensionen beräknas i princip på slutlönen. Lönehöjningar under de sista fem åren före pensionsåldern får dock endast begränsad verkan.
Rätt till särskild änkepension föreligger om änkepension ej utgår enligt tilläggspen- sioneringen inom den allmänna försäkring- en på grund av att äktenskapet varat mindre än fem år och tjänstemannen ej efterlämnar barn, som tillika är barn till änkan. Full särskild änkepension utgår med 26 procent av lön eller lönedel intill 7,5 basbelopp.
Familjepensionen omfattar änke— och barnpension. Änkepension utgår så länge änkan lever och ej ingår nytt äktenskap. Barnpension utgår normalt till dess barnet fyller 21 år. Familjepensionens storlek be- stämmes för varje kalendermånad med hän— syn till antalet förmånstagare vid månadens ingång och med utgångspunkt från ett grundbelopp enligt följande. Vid full pen- sion utgöres grundbeloppet 32,5 procent av lönedel mellan 7,5 och 10 basbelopp samt 16,25 procent av lönedel mellan 10 och 15 basbelopp. Efterlämnar den avlidne endast maka utgår familjepensionen med 100 pro- cent av grundbeloppet. Efterlämnar den av- lidne jämväl ett barn utgår familjepensionen med 130 procent av grundbeloppet och efterlämnar han två barn utgår pensionen med 150 procent av sagda belopp. För varje barn utöver två ökas därefter familjepen- sionen med 10 procent av grundbeloppet. Efterlämnar den avlidne enbart barn utgår familjepensionen för ett, två, tre och fyra barn med respektive 75, 110, 135 och 150 procent av grundbeloppet. För varje barn utöver fyra ökas därefter familjepensionen med 10 procent av grundbeloppet. I övrigt gäller i tillämpliga delar SFP:s allmänna för- säkringsvillkor.
Manlig tjänsteman, som är född år 1900— 1910, omfattas av särskild familjepension omfattande änke— och barnpension under förutsättning, att han den 1 januari 1967 ej uppnått pensionsåldern samt att han den 31 december 1959 hade oantastbar utfästelse om familjepension. Särskild familjepension
utges dock ej om särskild änkepension ut- går. Den särskilda familjepensionen utgår med nedan angivna procenttal av pensions- medförande lön intill 7,5 basbelopp.
Tjänsteman född 1900—1904 9 % 1905—1907 6 % 1908—1910 3 %
Änkepension utgår utan hinder av samti- digt utgående ålders- eller invalidpension en- ligt ITP-planen. Någon samordning sker alltså ej här.
Enligt ITP-planen skall pensionsförmå- nerna tryggas enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom tecknande av pensionsförsäkring eller >>på annat sätt, som kan anses betryggande».
ITP-planen har numera formen av kol- lektivavtal mellan de till SAF anslutna ar- betsgivareförbunden, som har SIF och SALF som motparter. Det allt övervägande antalet enskilda arbetsgivare har anslutit sig till planen. Den tillämpas även för arbets- tagare, som icke är organiserade i SIF och SALF. För de av SAFzs förbund, som har andra motparter än SIF och SALF har träffats i allt väsentligt liknande uppgörel- ser.
Såsom ovan berörts har ITP-planen i stor utsträckning varit normerande för andra pensionsuppgörelser för motsvarande grup- per av anställda på övriga delar av den en- skilda arbetsmarknaden. Pensionsuppgörel- serna har antingen fått karaktären av en särskild rekommendation — såsom ITP-pla- nen — eller ingått som en del av kollektiv- avtalet för branschen.
2.2 Allmän pension i vissa länder
Kommittén har inhämtat upplysningar om familjepensionsreglerna i vissa främmande länder och har därvid konstaterat, att reg- lerna i Norge är av särskilt intresse. En kor- tare redogörelse för familjepensionsreglerna i vissa länder lämnas nedan. För Norges vid- kommande har redogörelsen gjorts något fylligare.
2.2.1. Norge
Bestämmelserna om familjepension åter- finns i loven om folketrygd, som trädde ikraft den 1 januari 1967 och som till stora delar är utformade med de svenska bestäm- melserna som förebild. Sålunda omfattar folketrygden dels en grundpension och dels en tilläggspension, som är värdebeständiga på så sätt att man knutit an pensionernas storlek till ett s.k. grundbelopp, som vid la— gens ikraftträdande utgjorde 5.400 norska kronor. Tilläggspensionens storlek är där- jämte beroende på såväl den inkomst som den avlidne uppburit under sin livstid som hur många år denne varit ute i förvärvs- arbete.
Efterlevande make — således både man och kvinna — som ej fyllt 70 år och som uppfyller vissa andra villkor, äger rätt till pension om äktenskapet varat i minst fem år. Skulle detta krav ej vara uppfyllt äger den efterlevande maken likväl rätt till pension om han antingen haft barn med den avlidne eller har vårdnaden om den avlidnes barn. För rätt till full grundpension kräves en försäkringstid av 40 år. Vid kortare försäk- ringstid reduceras grundpensionen i motsva- rande mån. Uppbar den avlidne tilläggspen- sion utgör tilläggspensionen till den efter- levande 55 procent av den avlidnes tilläggs- pension. I annat fall utgör tilläggspension till den efterlevande 55 procent av den till- läggspension som den avlidne skulle ha er- hållit i förtids- eller ålderspension om döds- fallet ej inträffat. Såväl grundpensionen som tilläggspensionen är inkomstprövad. Understiger den efterlevande makens in- komst halva grundbeloppet utgives oreduce- rad pension. Är inkomsten större, reduceras pensionen med 40 procent av det överskju- tande beloppet.
Barn, som icke fyllt 18 år, äger rätt till pension om en av eller bägge föräldrarna avlidit. Har en förälder avlidit äger första barnet rätt till 40 procent av grundbeloppet och ett vart av de övriga barnen 25 procent av nämnda belopp. Är bägge föräldrarna av- lidna uppgår pensionen för det första har- net till samma belopp som efterlevandepen-
sionen till den förälder, som — om han icke avlidit — skulle erhållit den beloppsmässigt största pensionen. Pensionen till det andra barnet utgör 40 procent av grundbeloppet och pensionen för ettvart av de övriga bar- nen 25 % av nämnda belopp. Barnpension till två eller flera barn delas lika mellan barnen.
När en försäkrad avlider utgår ett en- gångsbidrag, som uppgår till 15 procent av grundbeloppet. Detta bidrag förhöjes till 40 procent om den avlidne efterlämnar anting- en maka eller anförtrotts vårdnaden om barn.
Vidare kan ett hjälpbidrag å 18 procent av grundbeloppet utgivas till efterlevande make, som på grund av studier eller arbete utanför hemmet måste överlåta tillsynen av barnen till annan person.
Övergångsbidrag kan erhållas av efter- levande make, som tillfälligt är ur stånd att försörja sig själv av eget arbete på grund av att vederbörande har vårdnaden om minder- åriga barn eller som först efter en omställ- ningstid och eventuellt en utbildningstid kan erhålla lämpligt arbete. Detta bidrag beräknas efter samma regler som pension.
Till efterlevande make kan även utgivas ett utbildningsbidrag. En förutsättning här- för är att vederbörande har behov av utbild— ning för att kunna bliva i stånd att försörja sig.
Frånskild man och kvinna, som icke in- gått nytt äktenskap och som icke fyllt 70 år, äger vid den förre makens frånfälle rätt till hjälpbidrag, utbildningsbidrag och annan ekonomisk hjälp för att kunna inträda i för- värvslivet. Har den efterlevande vårdnaden om den avlidnes barn äger vederbörande dessutom rätt till övergångsbidrag. Vidare äger — när särskilda skäl därtill förelig- ger — den efterlevande rätt till pension. Vid avgörandet av huruvida särskilda skäl före- ligger fästes stor vikt vid hur länge äkten- skapet varat, den frånskildes ålder vid tid- punkten för äktenskapets upplösning, anta- let bam i äktenskapet samt om den från- skilde uppbar eller hade rätt till underhålls— bidrag. Fullt övergångsbidrag och full pen- sion motsvarar grundbeloppet. I särskilda
fall kan pensionen förhöjas med den till- läggspension, som den avlidne uppbar och ägde rätt till vid fyllda 70 år. Pension till frånskild man och kvinna är föremål för inkomstprövning enligt samma regler som gäller för pension till änka och änkling.
Pension till efterlevande make, till från— skild man och kvinna samt övergångsbidrag är som nämnts inkomstprövade. Reglerna för inkomstprövningen skiljer sig emellertid från de regler som gäller för de inkomst— prövade förmånerna inom den svenska all- männa pensioneringen.
Inom den norska inkomstprövningen ar— betar man med begreppet >>förväntad för- värvsintäkt». Beträffande pension till efter- levande make sägs i lagen att sådan pension utgår om vederbörande på grund av ålder och förvärvsförmåga, föreliggande förvärvs- möjligheter och omständigheterna i övrigt icke kan väntas få en årlig förvärvsinkomst som överstiger 50 % av basbeloppet. Om den förväntade förvärvsintäkten överstiger 50 % av basbeloppet, utgör pensionen skill- naden mellan full pension och 40 % av den överskjutande intäkten.
Beträffande fastställandet av den förvän— tande arbetsinkomsten sägs i det kommitté- betänkande, som ligger till grund för regler— na, att prövningen måste bygga på den för- utsättningen att änklingar normalt har för— värvsarbete under det att denna förutsätt— ning bara i begränsad utsträckning kan läg- gas till grund när det gäller änkor. Kommit— tén uttalade bland annat, att man som regel inte bör ställa krav om att den som blir änka i 55—60-årsåldern eller senare och som uteslutande eller i huvudsak varit hem- mafru skall söka sig ut i arbetslivet. Annor- lunda ställer det sig om änkan själv vill skaffa sig arbete och möjlighet därtill före- ligger. Det påpekades att en mycket stor del av änkorna är i 60-årsåldern vid den tid- punkt mannen faller bort, och att de flesta av dem i många år varit borta från förvärvs- arbete. Det förutsattes att i sådana fall skulle pension beviljas på grundval av den situation änkan befann sig i vid mannens död och att beslutet senare skulle kunna tas upp till ny prövning om förhållandena se-
Bestämmelserna om förvärvsmässig pröv- ning har enligt uppgift tillämpats mycket generöst när det gäller änkor. Såvitt gäller äldre änkor och änkor med vårdnad om barn upp till 10-årsåldern har man lagt av- görande vikt vid om änkan har arbetsin- komst och storleken av denna. Den för- värvsmässiga prövningen skall vara förank— rad i de faktiska förhållandena i det enskil— da fallet och praxis är utformad i enlighet härmed. I några fall, då änkan varit i 40- årsåldern och utan barn, har man försökt med arbetsträning innan man fattat beslut i pensionsfrågan. Emellertid konstruerar man en ny situation bara i sådana fall då det är orimligt att acceptera den situation som råder. Det har icke förekommit att man ställt anspråk om att en änka skall flytta till annan ort med bättre möjligheter till för- värvsarbete. Inte heller har det förekommit att man berövat en änka pensionsförmåner på den grund att det tillkommit arbetstill— fällen på orten sedan pensionen beviljades.
2.2.2. Danmark
Inom den allmänna pensioneringen i Dan- mark utgår änkepension i följande fall.
1) till änka som fyllt 55 år och som blivit änka efter det hon uppnått 45 års ålder. Vidare är det ett villkor att äktenskapet varat i minst fem år såvida pension inte ut- gått enligt punkten 2 nedan.
2) till änka, som uppnått 45 års ålder vid änkeblivandet och som vid mannens död hade 2 eller flera barn under 18 år, som hon försörjde. Pensionen utgår så länge det finns ett barn under 18 år.
3) till änka, som när hon fyllt 55 år upp- bär fortlöpande underhållshjälp, och som är försörjningspliktig mot ett eller flera barn under 18 år.
Behovsprövad hjälp till änkor utgår i vissa fall, då änkepensionsrätt inte förelig- ger. Från det 55 levnadsåret kan denna hjälp omvandlas till änkepension enligt ovanstående punkt 3. Änkor och andra ensamstående kvinnor, som har fyllt 50 år, eller uppburit änkepension enligt punkt 2,
kan när särskilda omständigheter föreligger undantagsvis tillerkännas änkepension. Rät- ten till änkepension upphör om änkan ingår nytt äktenskap men återinträder om äkten- skapet upplöses. Vid 62 års ålder övergår änkepensionen till ålderspension. Pensionen utgår med ett grundbelopp (8 100 dkr den 1 april 1970) och är inkomstprövad. Helt grundbelopp utgår om sidoinkomsten ickc överstiger 4500—9 700 dkr beroende på inkomstens art. Utöver grundbeloppet utgår pensionstillägg och personliga tillägg efter regler som gäller även för ålderspensionärer.
Särskilda barnbidrag utgår till barn bland annat i fall då barnet mist en eller båda föräldrarna. Änklingspension utgår icke.
Inom arbetsmarknadens tilläggspensions- ordning utgår en viss änkepension.
2.2.3. Finland
Den i Finland gällande folkpensionslagen innehåller icke några bestämmelser om fa- miljepensionering. Sådana finns däremot inom det s.k. arbetspensionssystemet. Ar- betspensionssystemet har i Finland införts för att trygga en pension, som står i skälig proportion till den inkomst en person haft under den tid han aktivt deltagit i förvärvs— livet. Det omfattar personer, vilka såsom anställda står i arbets— eller tjänsteförhål- lande. Pensioneringen grundar sig på flera lagar med parallella tillämpningsområden. Såvida icke anställningen grundar rätt till pension enligt annan lag skall på den till- lämpas lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare. Det obligatoriska pensions— skyddet enligt denna lag omfattar fr.o.m. år 1967 bl.a. familjepension. Sådan kan be— viljas änka och barn efter avliden försäkrad. För att änka skall äga rätt till familjepen- sion förutsättes att hon antingen vid den försäkrades död fyllt 40 år och att äkten- skapet varat minst tre år eller att hon har vårdnaden om barn, som är berättigat till familjepension enligt lagen. Barn erhåller pension om det vid den försäkrades död icke fyllt 18 år eller — om det fyllt 18 men ej 21 — om barnet av medicinska orsaker är arbetsoförmöget och denna arbetsoför-
måga inträtt redan innan barnet fyllt 18 år. Änkans rätt till pension upphör då hon in- går nytt äktenskap. I sådant fall utbetalas till henne ett engångsbelopp, motsvarande pensionen för två år. Familjepensionens storlek är beroende av den ålders- eller in- validpension, som den avlidne (försäkrade) skulle ha erhållit om han vid tidpunkten för dödsfallet blivit berättigad till ålders- eller invalidpension i stället för att avlida. Om de pensionsberättigade efterlevande är minst tre, uppgår deras sammanlagda famil- jepension till samma belopp som den avlid- ne sålunda skulle ha erhållit. Två pensions— berättigade efterlevande erhåller tre fjärde- delar och en sådan efterlevande erhåller hälften av den avlidnes pension. Pensionen har gjorts värdebeständig enligt särskilda regler.
2.2.4. England
Den engelska socialförsäkringen (National insurance) inrymmer bl.a. bestämmelser om familjepensionering. Änka, som ingått äk- tenskap före den 5 juli 1948 och vars make var försäkrad vid nämnda tidpunkt, äger en ovillkorlig rätt till pension. Annan änka, som icke fyllt 60 år, äger rätt till pension om hon uppnått viss ålder eller har vård- naden om minderåriga barn. Pensionen re- duceras emellertid i sådant fall om änkan har egen inkomst. Sålunda kan änka, som fyllt 50 år vid makens död, beviljas pension om hennes inkomst understiger en viss gräns och äktenskapet varat minst tre år. Dess- utom har änka med barn under 19 år, vilket undergår utbildning, rätt till pension. Från- skild kvinna har i vissa fall möjlighet att till- godoräkna sig den tidigare makens pensions- underlag för rätt till pension. Barnpension kan endast utgå som en tilläggsförmån till änkepension och som pension till föräldra— lösa barn. Slutligen kan barnpension utgå i det fall att en frånskild man, som anför- trotts vårdnaden om barn, avlider.
3. Kommitténs uppdrag
I kommitténs ursprungliga direktiv fram- hålles inledningsvis att statsmakterna vid sin behandling av de materiella frågorna i sam- band med antagandet av lagen om allmän försäkring på vissa punkter fann att ett slutligt ställningstagande borde föregås av ytterligare utredning. Denna kompletterande utredning skulle ske inom pensionsförsäk- ringskommittén.
De frågor, som anförtroddes kommittén enligt de ursprungliga direktiven, rörde spe- ciella förmåner till dem som invalidiserats i unga är, rätt för dem som åtnjöt partiell förtidspension att förvärva ytterligare pen- sionsrätt, änkepension till frånskild kvinna vars förutvarande man avlidit, änklings- pension och vissa frågor rörande utlänning- ars ställning inom tilläggspensioneringen.
Den 3 juni 1965 erhöll kommittén i till- läggsdirektiv uppdrag att utreda frågor i samband med framtida standardhöjningar av folkpensionerna.
Genom tilläggsdirektiv den 20 oktober 1967 uppdrogs åt kommittén att utreda frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet. Chefen för socialdepartementet erinrade om att 1966 års riksdag gjort framställning om att jämställdhetsfrågan inom hela socialför- säkringssystemet skall utredas samt fort- sätter:
Jag vill för egen del gärna understryka vikten av att socialförsäkringens regler så
långt möjligt smidigt anpassas efter samhälls- utvecklingen. Genom beslut tidigare denna dag har riksdagens framställning i vad den avser översyn av sjukförsäkringsreglerna överlämnats till familjepolitiska kommittén att övervägas vid kommitténs fortsatta arbete. Den av riks- dagen begärda översynen bör komma till stånd jämväl vad avser pensioneringen.
Den berörda problematiken inom pensione- ringen har, såsom andra lagutskottet också framhållit, nära samband med frågor som f.n. utreds av pensionsförsäkringskommittén. Denna kommitté prövar bl.a. frågorna om efter- levandeskyddet för frånskilda kvinnor, om änklingspensioner och om inkomstprövningen av änkepensioner för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960. Med hänsyn härtill anser jag det vara lämpligt att kommittén också anförtros den nu föreliggande uppgiften.
Kommittén bör företa en genomgång av de bestämmelser inom den allmänna pensione- ringen som gör skillnad mellan kvinnor och män. Det blir kommitténs uppgift att under- söka i vad mån skillnaderna fortfarande är motiverade mot bakgrunden av de föränd- ringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan förutses i framtiden. Av grundläggande betydelse vid bedömningen måste vara det behov av socialförsäkrings- skydd som generellt sett föreligger. Samtidigt måste man tillse att försäkringens resurser an- vänds på ett sätt som är motiverat från social synpunkt. Svårigheter skapas genom att förhål- landena kan växla från tid till annan och från generation till generation. Vidare skiftar yrkes- verksamheten och möjligheterna till förvärvs- arbete kraftigt mellan olika orter i landet. Härigenom uppkommer när det gäller att finna allmängiltiga lösningar problem som ock- så måste belysas under utredningsarbetet.
Vid sina överväganden bör kommittén under-
söka möjligheterna att i framtiden i ökad omfattning anknyta familjepensionsförmånerna till barnen.
I den mån ändrade regler anses motiverade är det angeläget att kommittén söker lösningar som låter sig väl inpassas inom ramen för det nuvarande tilläggspensionssystemet. Jag är angelägen att betona att det från rättssäker- hetssynpunkt är av vikt att tryggheten och kontinuiteten inom systemet bevaras.
Kommittén bör betrakta hithörande frågor även ur internationell synvinkel och beakta värdet av likformighet mellan de svenska reg- lerna och andra länders pensionsordningar.
Utöver de uppdrag, som kommittén enligt det sagda erhållit genom direktiv och till- läggsdirektiv, har ett flertal andra frågor överlämnats till kommittén. Beträffande för- måner till handikappade inom den allmänna pensioneringen har frågor om storlek och gradering av invaliditetstillägg, invaliditets- ersättning och vårdbidrag samt invaliditets- tillägg och vårdbidrag till anstaltsvårdade, åldersgränsen för vårdbidrag samt ålders- gränsen för hjälpbehovets inträde beträf- fande invaliditetstillägg och invaliditets- ersättning sålunda överlämnats till kommit- tén. Vidare har till kommittén överlämnats spörsmål angående inkomstprövningsregler- na beträffande hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och änkepension i övergångs- fallen, förtida uttag av pension, pensionsför- hållandena för lokalanställd beskicknings- och konsulatpersonal och för arbetstagare i gränstrakterna, beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt reglerna för ackumu- lerad inkomst samt angående makes sam- tycke till undantagande från tilläggspensio- neringen. Vissa problem av familjepensions- karaktär har också hänskjutits till kommit- tén. Hit hör frågor om inkomstprövningen för änkepension i övergångsfallen, änke- pension inom tilläggspensioneringen till samboende kvinna, sextioårsregeln beträf- fande änkepension inom tilläggspensione- ringen samt en allmän försörjar- och egen- pension. Ytterligare har till kommittén över- lämnats frågor om sänkning av pensions- åldern för vissa gruvarbetare samt om en allmän försäkring för begravningshjälp.
Kommittén avgav i oktober 1965 delbe-
tänkandet »Vissa pensionsfrågor» (SOU 1965: 62) med förslag beträffande förmåner till handikappade, utlänningarnas ställning inom tilläggspensioneringen samt angående makes samtycke till undantagande från till- läggspensioneringen.
I maj 1968 avgav kommittén delbetän- kandet »Pensionstillskott m.m.» (SOU 1968: 21) med förslag till lag om pensionstillskott. I betänkandet behandlade kommittén också frågor om inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m.m., pensionärsbostadsbi- drag, särskilda förmåner till gravt handikap- pade, pensionspoäng till den som åtnjuter partiell förtidspension, rätt till förtidspension för den som gjort förtida uttag av ålders- pension samt ackumulerad inkomst vid be- räkning av pensionsgrundande inkomst.
I frågan om sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare träffade Svenska Arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp, Grängesbergskoncernens Gruvförbund och Mellansvenska Gruvförbundet, å ena sidan, samt Svenska Gruvindustriarbetareförbun- det, å andra sidan, den 9 juni 1969 en överenskommelse. I anledning härav an- mälde kommittén, att den fann ytterligare åtgärder från dess sida i denna fråga obe- hövliga.
I detta betänkande slutredovisar kom- mittén sitt uppdrag. Detta hänför sig väsent- ligen till familjepensionsfrågor samt till frå- gan om en allmän begravningsförsäkring.
Beträffande frågan om speciella förmåner till dem som invalidiserats i unga år vill kommittén erinra om att den i sitt betän- kande >>Pensionstillskott m.m.» SOU 1968: 21 (s. 66) uttalat, att det under kommitténs vidare arbete kunde bli aktuellt att göra en slutbedömning av dessa problem. Sedan nämnda betänkande avgivits har i direk- tiven för den år 1970 tillsatta pensions- ålderskommittén angivits, att denna kom- mitté skall ägna särskild uppmärksamhet åt förevarande problem. Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig icke böra ytter- ligare pröva denna fråga.
4. Familjepensionsfrågor
4.1. Statistiska uppgifter
4.1.1. Antalet pensionärer nu och i framtiden
I kapitel 1 har lämnats en redogörelse för de gällande bestämmelserna om den allmän- na pensioneringen. Vissa siffror angående antalet förmåner är av intresse. Tabell 3 upptar antalet utbetalda folkpensionsför- måner i december 1970 och som jämförelse motsvarande antal i december 1969. Mot- svarande siffror för tilläggspensioneringens del framgår av tabell 4.
Av största intresse i detta sammanhang är antalssiffrorna för änkepension, bampen- sion och hustrutillägg. Antalet änkepensio- närer inom folkpensioneringen utgör som framgår av de ovan redovisade siffrorna i runt tal 100 000. Motsvarande siffra för till- läggspensioneringens del är drygt 75000. Barnpension från folkpensioneringen upp- bäres av 32 500 barn. Inom tilläggspensio— neringen utgår barnpension i 30 000 fall. Av sistnämnda antal kan omkring 20 000 beräk- nas vara högst 16 år (=nuvarande ålders- gräns för rätt till barnpension inom folk- pensioneringen).
En prognos angående antalet folkpensio- närer i framtiden om nuvarande regler inte ändras lämnas i tabell 5.
ATP-pensionärernas antal uppgår inne- varande budgetår till gott och väl 450000. Antalet kommer att stiga kraftigt och be-
räknas budgetåret 1978/79 uppgå till i runt tal 950 000.
4.1.2. Uppgifter som belyser behovet av familjepensionsförmåner i framtiden
Fördelningen av befolkningen på kön, ål— dersklasser och civilstånd framgår av be- folkningspyramiden på s. 35.
För bedömningen av de frågor som fort- sättningsvis behandlas i detta kapitel är föl- jande siffror, som belyser familjetyper med ensamstående försörjare samt frekvensen av förvärvsarbete bland män och kvinnor, av intresse.
Tabell 6 redovisar antalet ensamstående med barn. Med ensamstående avses per- soner som är ogifta, änklingar eller änkor, frånskilda eller gifta ej samboende. Någon uppdelning på dessa olika typfall föreligger emellertid inte i materialet. Som barn räk- nas hemmavarande familjemedlemmar un- der 18 år (egna barn, styvbarn, fosterbarn, barnbarn, yngre syskon m.fl.).
Av en jämförelse med motsvarande statis- tik vid 1960 och 1965 års folkräkningar — som dock avsåg barn under 16 år och var gjord på stickprovsbasis — kan man grovt schematiskt säga följande. För männens del dominerar änklingama med omkring hälf- ten av antalet fall, följt av de frånskilda, gifta ej samboende samt de ogifta som minsta grupp. För kvinnornas del upptas
Tabell 3. Antal utbetalda folkpensioner december 1969 december 1970
Huvud lörmån Ålderspension — 944 810 966 277 3 / 3 förtidspension 137 475 148 164 2 / 3 förtidspension 11 750 11 289 1/3 förtidspension (1/2 fr.o.m. juli 1970) 5 400 5 469 3 / 3 sjukbidrag 16 722 18 942 2/3 sjukbidrag 3 553 3 257 1 / 3 sjukbidrag (1/2 fr.o.m. juli 1970) 2 398 2 400 Hustrutillägg 48 976 52 770 Ankepension, huvudf all 74 589 79 777 Änkepension, övergångsfall 23 185 21 796 Invaliditetsersättning, hel 8 875 9 413 Invaliditetsersättning, halv 524 626 Barnpension 32 554 32 567 Overgångsförmåner m.m. 27 21
Summa 1 310 838 1 352 768 Tilläggsförma'n Kommunalt bostadstillägg 630 912 654 481 Invaliditetstillägg 10 837 11 241 Barntillägg (antal barn) 11 604 11 979 Tabell 4.
Antal utbetalda tilläggspensioner december 1969 december 1970
E genpension Ålderspension 220 223 257 692 3 / 3 förtidspension 43 969 55 578 2 / 3 förtidspension 4 035 4 270 1/3 förtidspension (1/2 fr.o.m. juli 1970) 2 571 2 977 3/3 sjukbidrag 9 811 11529 2/3 sjukbidrag 1 627 1 625 1/3 sjukbidrag (1/2 fr.o.m. juli 1970) 1 372 1 596 F am il jepensi an Änkepension 64 542 76 677 Barnpension 27 750 30 199
Summa 375 900 442 143 Tabell 5.
_ Änkepensionärer Ålders- Förtids- __ Barn-
Budget- pensio- pensio- Hustru- Huvud- Överg.- pensio- året närer närer tillägg fall fall närer Totalt 1970/71 962 000 200 500 56 000 81 500 21 500 34 500 1 356 000 1971/72 983 000 208 000 57 000 85 500 19 000 34 500 1 387 000 1972/73 1 003 000 214 000 58 000 89 000 16 300 34 500 1 414 800 1973 /74 1 023 000 217 000 59 000 92 500 14 500 34 500 1 440 500 1974/75 1 045 000 218 000 60 000 95 500 12 900 34 500 1 465 900 1975/76 1066 000 219 000 61 000 98 000 11 500 34 500 1490 000 1976/77 1 089 000 220 000 62 000 100 000 10 200 34 500 1 515 700 1977/78 1 108 000 221000 63 000 101 500 9 100 34 500 1 537 100 1978/79 1 125 000 222 000 64 000 102 500 8 100 34 500 1 556 100 SOU 1971: 19
samt egen ålder den 31.12.1969.
Antal ensamstående män med
Föräldra- minst ålder 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn Summa 18—24 569 44 6 1 620 25—34 2 141 676 163 45 3 025 35—44 2 553 1 253 375 158 4 339 45—66 4 977 1 309 326 95 6 707 67— 234 16 2 1 253
Summa 10 474 3 298 872 300 14 944
Antal ensamstående kvinnor med
Föräldra— minst ålder 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn Summa 18—24 33 944 4 220 370 43 38 577 25—34 25 456 11815 3 595 1291 42157 35—44 17148 10166 4 018 1874 33 206 45—66 20 525 4 616 1 004 315 26 460
67—— 404 22 2 — 428
Summa 97 477 30 839 8 989 3 523 140 828
merparten av de ogifta (bortåt 40 %), där- näst de frånskilda (omkring 30 %) samt gifta ej samboende och änkor i två lika stora grupper (15 % vardera).
Utvecklingen sedan år 1967 framgår av tabell 7.
Som bakgrundssiffror nämnes i tabell 8 totala antalet ensamstående mellan 18 och 66 år (frånsett gifta ej samboende).
Relativa antalet förvärvsarbetande (minst en timme i veckan) gifta kvinnor i olika åldersklasser åren 1950, 1960 och 1965 (exkl. medhjälpande gifta kvinnor i jordbruk m.m.) framgår av tabell 9.
Som framgår har andelen förvärvsarbe- tande stigit i alla åldersklasser utom den äldsta. Andelen förvärvsarbetande har un- der den avsedda femtonårsperioden gott och väl fördubblats.
Tabell 10 innehåller uppgifter om för- värvsarbetande ensamstående kvinnor med barn.
Det har för kommittén varit av stort in- tresse att få belyst i vilken utsträckning för-
säkrade —— i första hand kvinnor _ har för- värvsarbete och därigenom intjänar pen- sionspoäng.
Genom en urvalsundersökning av de hos de allmänna försäkringskassorna förda poängkorten har uppgifter rörande pen- sionsgrundande inkomster och pensions- poäng erhållits. Undersökningen har omfat- tat personer födda den 15 eller den 25 i månaden. Uppgifterna sträcker sig fram t.o.m. år 1968 men i den mån siffror an- givits för åren 1960—1964 har dessa häm- tats från en tidigare liknande undersökning, vars resultat bl.a. återgivits i riksförsäkrings- verkets statistiska rapport 1968: 3.
Beträffande antalet personer med pen- sionsgrundande inkomster har de i tabell 11 redovisade uppgifterna framkommit.
Som framgår av tablån har andelen med pensionsgrundande inkomst för männens del stigit fram till år 1964 men därefter sjunkit något. För kvinnornas del har där- emot andelen stigit kraftigt från ca 32 % år 1960 till nära 44 % år 1968.
Figur 1. Sveriges befolkning I 31/1 2 1969
MÄN KVINNOR
Ej gifta Ej gifta
10
70 60 50 40 30 20 10 0 10 20 30 40 50 60 70 tusental tusental
Tabell 7. Ensamstående över 18 år med barn under 18 är. A. Efter antal barn
Antal barn l/111967 31/121968 31/121969 Mån 1 10 294 10 963 10 474 2 3 008 3 266 3 298 3 873 872 4 el. fler i 1 120 309 300 Summa 14 422 15 411 14 944 Kvinnor 1 85 117 92 183 97 477 2 25 370 27 910 30 839 3 8 529 8 989 4 el. flerl 10 9” 3 380 3 523 Summa 121 404 132 002 140 828 Beräknat antal barn sammanlagt 193 000 210 000 223 000 B. Efter yngsta barnets ålder Yngsta ' barnets ålder 1/11 1967 31/121968 31/121969 Män 0—3 2 840 3 186 2 193 4—6 1 462 1 600 1 778 7—17 10 120 10 625 10 973 Summa 14 422 15 411 14 944 Kvinnor 0—3 45 831 50 335 53 086 4—6 17 584 20 984 24 388 7—17 57 989 60 683 63 354 Summa 121 404 132 002 140 828
Tabell 8. Ensamstående mellan 18 och 66 år (frånsett gifta ej samboende).
1/111967 31/121968 31/121969 Män ogifta 755 913 764 595 779 713 änklingar 33 738 33 084 33 078 skilda 77 180 80 322 86 022 Kvinnor ogifta 528 106 530 202 536 578 änkor 125 042 125 470 125 895 skilda 97 874 102 487 108 635 36 SOU 1971: 19
Tabell 9. Relativa antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser.
Ålder 1950 1960 1965 15—19 24,7 25,5 29,4 20—24 25,8 33,8 37,8 25—29 20,1 29,9 32,4 30—34 15,3 27,1 31,5 35—44 15,4 27,9 38,3 45—54 14,5 26,2 36,6 55—64 7,1 14,8 21,4 65—69 2,2 3,2 4,4 70—— 0,9 0,6 0,7 Inalles 14,1 23,3 29,9
Tabell 10. Förvärvsarbetande ensamstående kvinnor med barn är 1965. (4 tabeller A—D)
A. Efter antal barn. Absoluta tal
minst Antal
1 barn 2 barn 3 barn Summa barn Ogifta 25 841 2 941 707 29 489 34 109 Gifta ej samb. 6 369 2 703 833 9 905 14 474 Änkor 5 202 1 523 483 7 208 9 825 Skilda 14 814 6 148 2 123 23 085 34 071 Summa 52 226 13 315 4 146 69 687 92 479
B. Efter antal barn. I % av samtliga i motsvarande grupp
minst 1 barn 2 barn 3 barn Inalles Ogifta 74,0 70,4 66,0 73,4 Gifta ej samb. 64,8 60,4 45,8 61,5 Änkor 51,1 42,8 30,0 46,9 Skilda 84 1 76,9 56,3 78,6
C. Efter yngsta barnets ålder. Absoluta tal
0—3 år 4—6 år 7—10 år 11—15 år Summa Ogifta 18 443 4 655 3 312 3 079 29 489 Gifta ej samb. 3 233 2 062 2 203 2 407 9 905 Änkor 446 634 1 706 4 422 7 208 Skilda 2 940 4 121 6 691 9 333 23 085 Summa 25 062 11 472 13 912 19 241 69 687
D. Efter yngsta barnets ålder. I % av samtliga i motsvarande grupp
0—3 år 4—6 år 7—10 år 11—15 år Inalles Ogifta 68,5 83,1 84,0 82,4 73,4 Gifta ej samb. 45,8 66,6 72,4 75,3 61,5 Änkor 32,1 37,5 45,6 51,8 46,9 Skilda 63,1 75,5 81,6 84,4 78,6
Män Kvinnor
Totalt antal Totalt antal i åldern Härav med i åldern Härav med 16—65 år pensions- I % av 16—65 år pensions- I % av exkl. folk- grundande total- exkl. folk- grundande total- År pensionärer* inkomst antalet pensionärer* inkomst antalet 1960 2 359 100 1 953 600 82,8 2 334 800 742 500 31,8 1961 2 415 800 2 017100 83,5 2 391100 791400 33,1 1962 2 444 000 2 043 600 83,6 2 414 800 838 800 34,7 1963 2 460 800 2 068 300 84,1 2 429 800 873 400 35,9 1964 2 478 800 2 111 900 85,2 2 448 100 934 900 38,2 1965 2 505 900 2 133 400 85,1 2 460 400 980 200 39,8 1966 2 540 000 2 154 200 84,8 2 475 800 1 021 300 41,3 1967 2 552 900 2 146 300 84,1 2 485 400 1 053 300 42,4 1968 2 550 600 2 139 300 83,9 2 494 300 1 086 600 43,6
* För år 1960 gällde åldersgränsen 16—64 år. Med folkpensionär avses i detta sammanhang förtidspensionär eller ålderspensionär som tagit ut sin ålderspension före 66 års ålder.
Tabell 12. Antal kvinnor fördelade på gifta och ej gifta med pensionsgrundande inkomst.
I % av I % av total- total- antalet antalet År Gifta gifta Ej gifta ej gifta 1960 317 200 20,4 425 300 54,5 1961 369 700 23,2 421 700 52,9 1962 406 700 25,3 432 100 53,6 1963 438 100 27,1 435 300 53,6 1964 477 600 29,4 457 300 55,5 1965 517 900 32,0 462 300 54,9 1966 556 900 33,8 464 400 56,0 1967 593 200 35,5 460 100 56,4 1968 630 800 37,4 455 800 56,4
Tabell 13. Utvecklingen av basbeloppet och övre gränsen för beräkning av pensions- grundande inkomst.
Övre gräns för
Basbelopp beräkning av pen- vid årets sionsgrundande
År ingång kr inkomst, kr
1960 4 200 31 500 1961 4 300 32 250 1962 4 500 33 750 1963 4 700 35 250 1964 4 800 36 000 1965 5 000 37 500 1966 5 300 39 750 1967 5 500 41 250 1968 5 700 42 750 1969 5 800 43 500 1970 6 000 45 000 1971 6 400 48 000
Pensionsgrundande inkomster i milj. kr År Män ökning Kvinnor ökning Båda ökning i % i % könen i %
1960 19 856 —— 3 769 _ 23 625 _
1961 22 288 12,3 4 332 14,9 26 620 12,7 1962 24 622 10,5 5 105 17,8 29 727 11,7 1963 26 885 9,2 5 754 12,7 32 639 9,8 1964 30 163 12,2 6 732 17,0 36 895 13,0 1965 33 176 10,0 7 665 13,9 40 841 10,7 1966 36 650 10,5 8 955 16,8 45 605 11,7 1967 38 836 6,0 10 163 13,5 48 999 7,4 1968 40 725 4,9 11 312 11,3 52 037 6,2
Tabell 15.
Medelpensionspoäng
År Män Kvinnor Båda könen
1960 2,42 1,21 2,09 1961 2,57 1,27 2,20 1962 2,68 1,35 2,29 1963 2,77 1,41 2,36 1964 2,97 1,50 2,52 1965 3,11 1,57 2,63 1966 3,21 1,66 2,71 1967 3,29 1,76 2,79 1968 3,34 1 83 2,83
Fördelas kvinnorna på gifta och ej gifta framkommer de tal som redovisas i tabell 12.
Som synes faller ökningen av antalet kvinnor med pensionsgrundande inkomst så gott som helt på de gifta kvinnorna, där andelen nästan fördubblats från ca 20 % år 1960 till drygt 37 % år 1968.
Basbeloppet i januari och den övre gräns, 7,5 gånger basbeloppet, som tillämpas för beräkning av den pensionsgrundande in- komsten ifrågavarande år framgår av tabell 13.
Beloppen av de pensionsgrundande in- komsterna framgår av tabell 14.
För de personer som haft pensionsgrun- dande inkomst för visst år och därmed pen- sionspoäng har genomsnittsvärdet av deras poäng för sagda år beräknats till de siffror som anges i tabell 15.
Relationen mellan medelpensionspoäng för män och för kvinnor har som framgår av tabellen inte förändrats i någon större grad.
Det kan vara av intresse att något beröra det förhållandet att andelen med pensions- grundande inkomst bland männen sjunkit efter 1964. Av tabell 16 framgår att ned- gången nästan helt faller på de båda yngsta åldersgrupperna 16—20 och 21—25 år. För- klaringen till nedgången torde stå att finna i det förhållandet att flera ägnar sig åt utbild- ning under längre tid. Motsvarande siffror för kvinnor ges i tabell 17.
För att bedöma föräldrarnas möjligheter att deltaga i förvärvsarbete är givetvis ut- vecklingen av samhällets service för barn- tillsyn av största betydelse. Denna utveck- ling belyses av tabell 18, som visar hur verksamheten byggts ut sedan 1960-talets
Andel med pensionsgrundande inkomst i olika åldersgrupper. Män Ålder 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968
16—20 42,8 45,5 46,9 46,1 47,9 48,4 47,5 44,8 42,9 21—25 81,1 82,7 83,0 83,2 82,4 81,6 80,2 78,7 77,2 26—30 91,5 92,6 92,9 92,6 94,0 93,2 92,7 91,5 91,3 31—35 91,8 93,0 93,4 93,8 94,6 93,9 93,6 93,0 93,2 36—40 91,2 92,1 92,0 92,5 94,3 93,7 93,6 92,9 93,4 41—45 90,5 91,0 91,4 92,5 93,0 93,4 92,8 92,5 92,7 46—50 90,1 90,8 90,2 92,0 92,9 92,8 92,3 92,0 92,6 51—55 88,2 89,6 89,9 90,8 92,1 91,9 92,1 91,4 91,7 56—60 85,3 86,8 86,9 88,2 90,2 90,4 90,1 89,5 90,0 61—65 77,8 76,8 78,3 79,3 81,3 82,8 83,4 83,7 83,0
Inalles 82,8 83,5 83,6 84,1 85,2 85,1 84,8 84,1 83,9
Tabell 17.
Andel med pensionsgrundande inkomst i olika åldersgrupper. Kvinnor
Ålder 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968
16—20 31,7 33,4 35,6 35,9 37,3 37,6 37,5 36,2 33,1 21—25 49,5 50,9 52,5 52,9 54,6 54,7 54,5 54,3 55,1 26—30 36,2 37,6 38,4 39,8 40 5 41,8 42,4 43,2 45,7 31—35 31,4 32,3 34,0 35,0 36,9 38,0 39,6 40,6 42,6 36—40 31,2 33,0 34,9 36,4 38,8 42,5 43,9 45,9 48,1 41—45 31,4 33,6 35,8 37,8 40 9 43,6 46,2 48,6 50,7 46—50 30,8 33,3 34,5 36,2 39,4 42,0 44,6 46,7 49,2 51—55 29,5 30,7 32,5 33,9 36,8 37,7 40,5 42,5 44,0 56—60 24,1 25,6 27,2 28,8 31,0 32,5 33,9 35,8 36,9 61—65 16,5 16,3 17,5 18,0 19,8 21,0 21,8 22,7 23,7
Inalles 31,8 33,1 34,7 35,9 38,2 39,8 41 ,3 42,4 43,6
Tabell 18. Sammanlagt antal platser i Antal platser dag- och fritids- i dag- och Antal platser hem och familje- Antal barn Är fritidshem i familjedaghem daghem i lekskolor 1960 12700 4000 16 700 38 400 1965 15 800 8 000 23 800 52100 1966 16 700 8 800 25 500 56 400 1967 19700 17 300 37000 60000 1968 25 200 19100 44 300 71 200 1969 32 200 25 600 57 800 80 400 1970 (beräknat) 40 200 32 000 72 000 91 200 1971 (beräknat) 50 000 35 000 85 000 110 000
Förändring i antal
Förändring i %
Totalt Per år
1965— 1970—_ 1975— 1965— 1970—— 1975— 1965— 1970— 1975— 1970 1975 1980 1970 1975 1980 1970 1975 1980 Antal personeri arbetskraften Män ——10 900 —4 200 11 200 —0,5 —0,2 0,5 —0,1 0,0 0,1 Gifta kvinnor 150 300 128 300 94 700 18,8 13,5 8,8 3,5 2,6 1,7 Ej gifta kvinnor —13 300 ———33 900 —15 500 —2,3 —5,9 —2,8 —0,5 —1,2 —0,6 Totalt 126 000 90 300 90 400 3 2 3 2,3 0 7 0 5 0 5
A n tal sysselsatta
Mån —27 500 —4 100 11 000 Gifta kvinnor 146 100 126 100 93 100 Ej gifta kvinnor ——15 700 —33 000 —15 100
Totalt 103 000 89 000 89 000
A n tal personer i
—1,2 ——0,2 0 5 —
18,6 13,5 8,8 3,5 2,6 —2,7 —5,9 —2 8 3 2,8 2,3 2,
arbete (inkl. semestrande)
Mån —52 800 —20 300 —6 300 —2,4 —0,9 —0,3 —0,5 —0,2 —0,1 Gifta kvinnor 117 600 103 200 71 500 16,2 12,2 7,6 3,1 2,3 1,5 Ej gifta kvinnor ——20 500 —34 300 —17 500 —3,8 —6,6 —3,6 —0,8 ———1,4 —0,7 Totalt 44 200 48 600 47 700 1,3 1,4 1,3 0,3 0,3 0,3 Totala antalet arbetstimmar per år (mil/'.) —275,52 —236,27 —ll9,38
början. Sammanställningen avser platsanta- let i mitten av respektive år.
Den utveckling som kommit i gång un— der de senaste åren innebär att antalet plat- ser för tillsyn av barn med förvärvsarbetan- de föräldrar ökat från ca 24 000 år 1965 till 72 000 i mitten av år 1970. På grundval av kommunernas aktuella utbyggnadsplaner kan man räkna med att daghem och fritids- hem med sammanlagt närmare 25 000 nya platser kommer att byggas under inneva- rande och nästa budgetår. Härtill kommer ett ökat antal platser i kommunala familje- daghem. Det kan nämnas att det totala stat- liga stödet till barnstugor och familjedag- hem för budgetåret 1971/72 kan beräknas uppgå till cirka 255 milj. kr.
Slutligen kan det vara av intresse att redo- visa en nyligen av långtidsutredningen (SOU 1970: 71) publicerad prognos angående vän- tade förändringar på arbetsmarknaden. Ta- bell 19 innehåller siffror som belyser dessa
—4,2 —3,8 —2,0 —0,9 —O,8 ——0,4
förhållanden. Med personer i arbetskraften avses personer som förvärvsarbetar minst en timme i veckan.
4.2. Allmänna synpunkter på familje- pensioneringens framtida utformning
4.2.1. Utgångspunkterna för kommitténs arbete
Bakgrunden till kommitténs övervägan- den i frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom den allmänna pensione- ringen står att finna i de tilläggsdirektiv som kommittén erhållit den 20 oktober 1967. Enligt dessa bör kommittén företa en genomgång av de bestämmelser inom den allmänna pensioneringen som gör skillnad mellan kvinnor och män. Det åligger kom- mittén att undersöka i vad mån skillna- derna fortfarande är motiverade mot bak- grund av de förändringar som ägt rum inom
samhällslivet och den utveckling som kan förutses i framtiden Av grundläggande be— tydelse vid bedömningen skall vara det be- hov av socialförsäkringsskydd som generellt sett föreligger. Samtidigt måste man tillse att försäkringens resurser används på ett sätt som är motiverat från social synpunkt. Svårigheter skapas genom att förhållandena kan växla från tid till annan och från generation till generation. Vidare skiftar yrkesverksamheten och möjligheterna till förvärvsarbete kraftigt mellan olika orter i landet. Härigenom uppkommer när det gäl- ler att finna allmängiltiga lösningar problem som också måste belysas under utrednings- arbetet. Vid sina överväganden bör kom- mittén enligt vad departementschefen fram- håller undersöka möjligheterna att i fram- tiden i ökad omfattning anknyta familje- pensionsförmånerna till barnen. I den mån ändrade regler anses motiverade är det en- ligt vad departementschefen framhåller angeläget att kommittén söker lösningar som låter sig väl inpassa inom ramen för det nuvarande tilläggspensionssystemet. Sär- skilt betonas att det från rättssäkerhetssyn- punkt är av vikt att tryggheten och konti- nuiteten inom systemet bevaras. Kommittén bör betrakta de hithörande frågorna även ur internationell synvinkel och beakta vär- det av likformighet mellan de svenska reg- lerna och andra länders pensionsordningar. Även i andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966 i anledning av motionerna 1:320 och 11: 392, vilka överlämnats till kommittén att vara tillgängliga vid dess behandling av frågorna om änkepension till frånskilda och änklingspensioner, har köns- jämlikhetsfrågorna berörts.
4.2.2. De viktigaste skillnaderna mellan män och kvinnor i gällande bestämmelser
I avsnittet om gällande rätt har i detalj genomgåtts vilka regler inom den allmänna pensioneringen som gör skillnad mellan man och kvinna. Här skall endast erinras om huvuddragen av dessa bestämmelser. Den mest betydande skillnaden är utan tvekan att såväl folkpensioneringen som till-
läggspensioneringen —— om man bortser från de speciella reglerna inom tilläggs- pensioneringen som bland annat gynnar barn till änklingar — har regler om änke- pension under det att någon motsvarande pensionsrätt för efterlevande man icke fin- nes. I detta förhållande har hela diskussio- nen om könsjämlikhet inom pensioneringen sin utgångspunkt. Utöver den väsentliga olikhet i mäns och kvinnors pensionsför- måner som änkepensioneringen innebär bör nämnas hustrutillägget, som ju kan utgå endast till kvinnor. Vissa könsolikheter in— rymmes även i reglerna om barntillägg, i det att sådan förmån kan utgå till gift mans men ej till gift kvinnas pensionsför- mån. Det bör erinras om att könsskillnader ifråga om efterlevandepension också finnes inom stora delar av offentlig och privat tjänstepensionering. Endast staten samt Stockholms kommun och Stockholms läns landsting ger sina anställda rätt till änklings- pension.
4.2.3. Bakgrunden till nuvarande bestämmelser
Grunden till utformningen av nuvarande bestämmelser får sökas i de förhållanden som var rådande under den tid då de ut- formades. Det tedde sig under 1950-talet, då det viktigaste förarbetet gjordes och de avgörande besluten om den nuvarande familjepensioneringen fattades, naturligt att bygga upp ett allmänt pensionssystem väsentligen efter mönster av vad som gällde för tjänstemannagrupperna i offentlig och privat tjänst. Deras pensionssystem, som successivt utvecklats under första delen av detta sekel, var uppbyggt med utgångspunkt från den traditionella arbetsfördelningen att mannen förvärvsarbetade och hustrun skötte hem och barn. Det var för de risker för inkomstbortfall, som en sådan familj kunde drabbas av, som man främst ville skydda sig genom detta system. Även inter- nationellt sett är system av det slag vi har här i landet vanliga. Andra länders pen- sionssystem utgår i de flesta fall från i stort sett samma värderingar beträffande rollför-
delningen inom äktenskapet. Därför är det också i länder med utvecklade pensions- system regel att man har änkepensionering. En generell änklingspensionering utan in- komstprövning eller andra begränsningar lär däremot inte förekomma i något social- försäkringssystem. Inkomstprövade änklings- pensioner förekommer i ett fåtal länder.
Änkepensioneringen har under den tid den varit i tillämpning fyllt ett väsentligt socialt behov. Den har tillgodosett det vik- tiga trygghetskravet att kvinnan inte vid mannens bortgång skulle drabbas av alltför stor minskning i sin ekonomiska standard. För närvarande uppbär — som framgår av avsnitt 4.1 —— omkring 100000 kvinnor änkepension från den allmänna pensione- ringen.
4.2.4. Den framtida samhällsutvecklingens betydelse för änkepensioneringen
Reglerna inom den allmänna pensione- ringen bör alltid anpassas efter samhälls— utvecklingen och förändringar i de försäk- rades levnadsvillkor. Denna strävan till an- passning måste förenas med ett tillgodo- seende av de trygghetssynpunkter som är den yttersta motiveringen för pensione- ringen. Mot denna bakgrund har kommittén i avsnitt 4.1 samlat material om vilka an- taganden man kan göra beträffande den framtida utvecklingen av mäns och kvin- nors arbetsförhållanden.
Av redogörelsen i avsnitt 4.1 framgår att antalet förvärvsarbetande kvinnor stigit av— sevärt under senare år. Det finns all anled- ning antaga att denna tendens kommer att fortsätta. Det är flera omständigheter som ger anledning att antaga att så blir fallet. Redan det förhållandet att det numera för den yngre generationen framstår som själv- klart att flickor lika väl som pojkar skall skaffa sig yrkesutbildning pekar i denna riktning. Med den gedignare utbildning som kvinnorna numera erhåller kommer flera arbetstillfällen inom fler yrken än för när- varande att erbjudas dem. För de gifta kvinnornas del kommer större möjligheter till barntillsyn samt kortare arbetstid att ge
ökade möjligheter till förvärvsarbete. Sam- hällets insatser i framtiden för barntillsyn kommer att ökas väsentligt. Utvecklingen går mot att de gifta kvinnorna liksom män- nen kommer att ha förvärvsarbete. Den tid då majoriteten av de gifta kvinnorna i det övervägande antalet fall ägnar sig åt för- värvsarbete närmar sig snabbt. Att detta kommer att medföra en större jämställdhet mellan de gifta kvinnorna och männen i ekonomiskt avseende och i försörjningshän- seende är uppenbart. Detta förhållande måste påverka förutsättningarna för det nu- varande familjepensionssystemet. En ut- veckling inom pensioneringen mot större likabehandling av könen synes mot bak- grund härav på lång sikt helt antaglig.
4.2.5. För- och nackdelar med nuvarande system
Av avsnitt 4.1 framgår att för närvarande cirka 80 000 kvinnor, som blivit änkor efter 1960, uppbär änkepension i form av folk- pension. Av dessa har omkring en tredjedel kommunalt bostadstillägg, vilket visar att deras inkomst i övrigt är låg. Detta visar klart vilken betydelse ur social synpunkt änke— pensionen för närvarande har. Även övriga i avsnitt 4.1 redovisade siffror styrker be- hovet av en änkepensionering i dagens sam— hälle för ett mycket stort antal kvinnor. Också änkepension i form av tilläggspen- sion, som för närvarande utgår i omkring 80 000 fall, har en stor och ökande bety- delse. Änkepensionens värde som skydd i dagens samhälle framgår också av den fortfarande relativt sett ganska låga för- värvsarbetsfrekvensen för gifta kvinnor och av de svårigheter som många av dessa erfarenhetsmässigt drabbas av vid mannens död.
Änkepensioneringen börjar emellertid framstå som i vissa avseenden mindre moti- verad från social synpunkt. Det kan ifråga- sättas om en kvinna, som inte vårdar barn och som är sysselsatt med ett välavlönat yrkesarbete, bör ha en änkepension när mannen avlider. Man kan fråga sig varför hon, när hon efter mannens frånfälle är
ensamstående, bör ha en avsevärt högre ekonomisk standard än sina arbetskamrater, bland vilka kan finnas änklingar och ogifta i en socialt set't jämförlig situation. Nu— varande regler kan för den gifta kvinnan sägas innebära en garanti för viss del av den ekonomiska standard hon hade som gift. Det befogade i detta kan diskuteras.
Det bör också erinras om att änkepensio- nen är beroende av att änkan inte gifter om sig (eller ifråga om folkpensioneringen inte sammanbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn). Man kan säga att nuvarande regler är ägnade att motverka att en änka gifter om sig.
Den utveckling rörande kvinnans för- värvsarbetsfrekvens som nämnts i föregå- ende avsnitt ger en antydan om att änke- pensioneringen i dess nuvarande utformning inte kommer att vara ändamålsenlig i fram- tiden.
4.2.6. Situationer där efterlevandepensione- ringen i framtiden bör utgöra ett skydd
Det är naturligtvis inte möjligt för kom- mittén att uttala sig om med vilken 'hastig- het den utveckling, som skisserats i avsnitt 4.2.4, kommer till stånd. Kommittén har emellertid i enlighet med direktiven ansett sig böra diskutera, hur efterlevandepensio- neringen skulle kunna vara utformad i ett samhälle, där det övervägande flertalet av kvinnorna förvärvsarbetar och där det finns en större faktisk jämställdhet i arbetslivet än för närvarande. Det som därvid i första hand måste undersökas är vilka personer som — generellt sett — är i behov av eko- nomiskt skydd vid en familjeförsörjares död.
Barn
Enligt nu gällande regler utgår barnpension vid faders eller moders död. Med barn- pensionens införande år 1960 togs ett be- tydelsefullt steg för att trygga försörjningen för sådana barn, som mist endera av eller båda sina föräldrar. Kommittén utgår ifrån
att denna form av pensioner, som princi— piellt är avsedda att täcka kostnaderna för barnets eget underhåll, även i fortsättningen skall finnas. Att bamkostnaderna på lång sikt sett kommer att öka är antagligt. Be- hovet av ökade barnpensioner blir beroende av vilka familjepolitiska åtgärder i övrigt samhället sätter in.
Efterlämnad försörjare av barn
En efterlämnad försörjare till minderåriga barn —— det må vara frågan om fader eller moder — kan otvivelaktigt när den andre försörjaren avlider ha ett starkt behov av ekonomiskt skydd även i ett samhälle där kvinnan i långt högre grad än nu förvärvs- arbetar. Det kan för den efterlämnade för- sörjaren bli nödvändigt att —— åtminstone temporärt — lämna sitt förvärvsarbete och helt ägna sig åt barnen. Även i de fall då en efterlevande försörjare får ta vård om något äldre barn —— i synnerhet om dessa är flera — finns det ofta ett uttalat behov av skydd. Arbetet med att hålla samman en familj med tonåringar kan ibland vara mycket be- tungande.
Det är självfallet, att behovet av efter- levandeskydd också är beroende av sam- hällets familjepolitiska åtgärder vid sidan av pensioneringen. De studiesociala åtgär— derna har också betydelse. Kommittén har emellertid ansett sig kunna utgå från att dessa icke under överskådlig framtid kan få en sådan omfattning, att efterlevandeskydd inom pensioneringen skulle bli obehövligt.
Vissa äldre personer
Den nuvarande änkepensioneringen fyller _— som tidigare framhållits — ett stort be- hov särskilt för äldre kvinnor, vars make av- lider och som saknar möjlighet att gå ut i förvärvslivet. Här rör det sig om en grupp kvinnor, vilkas pensionsskydd kräver sär- skilt beaktande. Redan det förhållandet att dessa kvinnor på grund av omvårdnad om barn eller av andra skäl under lång tid tvingats avstå från förvärvsarbete kan vara
ägnat att skapa speciella svårigheter i fråga om försörjningen efter makens bortgång. Svårigheterna kan ofta accentueras av vack— lande hälsotillstånd eller bosättning på en sådan ort, där arbete för kvinnor i sådan ålder ej står att finna. Om den utveckling som skisserats ovan i avsnitt 4.2.4 kommer till stånd får man utgå från att antalet kvinnor i denna kategori kommer att minska. Helt kommer problemet dock inte att försvinna. Man bör säkerligen anta, att denna kategori kvinnor — liksom motsva— rande kategori män —— även i framtiden kommer att ha ett behov av pensionsskydd vid den andre makens bortgång.
4.2.7. Olika linjer att i framtiden ordna efterlevandepensioneringen
Allmänt
Den primära uppgiften för den allmänna pensioneringen måste som förut nämnts all- tid vara att ge de försäkrade ett efter den aktuella situationen anpassat skydd. Tanken att i ett framtida samhälle avskaffa änke- pensionen utan att ersätta den med något annat kan inte realiseras med anledning av de skyddsbehov som även då kommer att finnas. I det följande skall för de olika grup- per som nämnts ovan närmare diskuteras hur ett ändamålsenligt pensionsskydd bör vara utformat.
Vid en genomgång av olika gruppers be- hov och en diskussion av olika lösningar är naturligtvis synpunkten av likställighet mel- lan man och kvinna viktig — även om den synpunkten inte kan få bli ensam avgörande.
Innan kommittén går in på skyddsbehovet för olika grupper vill kommittén beröra några synpunkter på mera allmängiltiga lösningar av problemet.
När man så långt möjligt vill ge hjälp där sådan behövs, ligger tanken på att in- föra en inkomstprövad efterlevandepension nära till hands. En fördel med en sådan ordning är att man när dem som bäst be- höver förmånen men inga andra. Den är också relativt sett minst kostnadskrävande. Nackdelarna av inkomstprövningen är
emellertid väl kända. Det är svårt att åstad- komma regler som accepteras av de be- rörda. Själva prövningen uppfattas ibland som orättvis. Den kan också leda till minskad lust att gå ut i förvärvslivet. I fråga om tilläggspensioneringen skulle det starkt strida mot dess principer att införa inkomstprövning av traditionell art, sådan som den tillämpas i fråga om kommunala bostadstillägg och hustrutillägg. En inkomst- prövning är förenad med så stora nack- delar att den så långt möjligt bör undvikas i ett framtida familjepensionssystem.
En linje, som tidigare diskuterats (se motionerna I: 650 och 11: 782 samt andra lagutskottets utlåtande nr 27 vid 1962 års riksdag) är ett s.k. tudelningssystem. Det skulle innebära, att envar av makarna till- godoföres hälften av de pensionspoäng, som de tillsammans för varje år förvärvat. Detta gäller oavsett om en av dem eller båda haft förvärvsarbete. En hustru, som har sin verksamhet helt förlagd till hemmet, skulle alltså enligt detta få hälften av mannens pensionspoäng. Systemet står i viss över- ensstämmelse med de principer, på vilka giftermålsbalkens regler om giftorätten grundas. Enligt tudelningsprincipen kom- mer vardera maken att bygga upp en rätt till egenpension. Denna rätt behåller han givetvis om äktenskapet upplöses, t.ex. genom skilsmässa.
I de fall, där endast en av makarna har förvärvsinkomst, blir en följd av tudel- ningsprincipen att den förvärvsarbetande endast förvärvar rätt till hälften så stor egenpension som enligt nuvarande regler —— den andra hälften tillkommer ju den andre maken. I den mån äktenskapet består får emellertid makarna, när de båda upp- nått pensionsåldern och först då, egenpen- sion med samma belopp som den förvärvs- arbetande nu får för egen del. Om en av makarna avlider sedan båda fått egenpen— sion, får den efterlevande givetvis endast behålla sin egenpension jämte eventuell efterlevandepension efter den andre. I för- hållande till nuvarande läge innebär detta, att den förvärvsarbetande maken, som nu får behålla hela sin på odelade pensions-
poäng grundade pension, får det sämre och den icke förvärvsarbetande det bättre.
Tudelningsprincipens verkningar kan illustreras med följande exempel. En person antages efter full intjänandetid ha intjänat i genomsnitt sex pensionspoäng per år under de femton bästa åren medan hustrun icke intjänat någon poäng. Ålderspensionen efter honom kommer med tudelningsprin- cipen att beräknas på tre poäng. Först när maken uppnår pensionsåldern beräknas pen- sion på de återstående tre poängen. Denna pension blir makens. Efterlevandepensionen efter vardera maken beräknas på de tre poäng som tillgodoförts andra maken. Exemplet visar, att tudelningsprincipen skulle i grunden förändra kompensations- graden inom tilläggspensionssystemet. Det bör också anmärkas, att exemplet utgår ifrån att grundavdraget för makarna till- hopa utgör ett basbelopp. En konsekvens av tudelningsprincipen kan emellertid bli att man tvingas avdraga ett helt basbelopp för vardera maken. Om så skulle bli fallet skulle kompensationsgraden ytterligare för- ändras till den försäkrades nackdel.
Såvitt det gäller egna företagare i sådana fall då maken deltar i företagets skötsel har tudelningsprincipen ibland framhållits som en möjlighet att lösa frågan om egenpensio- nering för den make, som icke är ägare till rörelsen. Makarnas sammanlagda egenpen- sionsskydd skulle emellertid bli lägre än nu om dubbla basbelopp avdrogs. Förhållan- dena mellan olika fall varierar också så kraftigt, att en så grov schablon som tudel- ningsprincipen ofta skulle framstå som orättvis. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att tudelningsprincipen inte är någon lämplig metod att lösa dessa företagares pensionsproblem.
De hittills nämnda verkningarna av tu— delningsprincipen har avseende på egen- pensioneringen. Vad gäller familjepensione- ringen löser principen inte i sig jämställd- hetsproblemen mellan könen. Frågan om änke- respektive änklingspension skulle i princip vara i samma läge med en ändring enligt tudelningsprincipen som den för när- varande är även om behovet av familje-
pension i vissa lägen — särskilt när makar- na har uppnått gränsen för ålderspension —— skulle minska.
Tudelningsprincipen löser alltså inte de jämställdhetsfrågor mellan man och kvinna, som kommittén har att ta ställning till. Den innebär — som framgått av det föregående — en genomgripande omläggning av hela tilläggspensionssystemet i riktning mot att ge äktenskapet en större betydelse i ekono- miskt hänseende än nu. Den skulle dess- utom innebära en så väsentlig omstöpning av hela pensionssystemet att kommittén inte anser det vara möjligt att genomföra en så- dan ändring.
Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att de s.k. faktiskt sambeskatta- des ställning i pensionshänseende är värd speciell uppmärksamhet. Det gäller främst jordbrukare och andra egna företagare, där andra maken regelmässigt är verksam i rörelsen. Det är både i det nuvarande och i ett framtida pensionssystem angeläget att den faktiska arbetsinsats vardera maken gör skall räknas vederbörande tillgodo i pen- sionshänseende. Problemet har ett intimt samband med den skattemässiga behand- lingen av motsvarande spörsmål. Skäl talar för att en översyn av skattebestämmelserna sker, varigenom också en mera ändamåls- enlig pensionsordning för de faktiskt sam- beskattade tillskapas.
Skydd för efterlevande barn
Kommittén utgår ifrån att i ett framtida familjepensionssystem liksom för närvaran- de en för varje barn bestämd barnpension skall utgå. Det är troligt att barnpensione- ringen, som ju skall ersätta den avlidne förälderns bidrag till barnets försörjning, i ett framtida familjepensionssystem får byggas ut.
Skydd för efterlevande försörjare med barn
En tanke, som ibland framförts, har varit att ersätta änkepensionen för efterlevande försörjare med en försörjarpension. Denna skulle utgå efter samma grunder vare sig
en man eller en kvinna lever efter och vara beroende av att vederbörande efterlämnar barn under en bestämd ålder. I princip skulle försörjarpensionen vara avvägd så att den gav den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och upp- fostran. Den skulle till skillnad från änke- pensionen inte vara livsvarig utan upphöra när barnen nått en viss ålder.
En annan väg att lösa den ifrågavarande kategorins skyddsproblem är att ersätta änkepensioneringen med en starkt utbyggd barnpensionering. Detta kunde ske genom en ökning av de nuvarande barnpensioner- na, därvid dock pensionens storlek icke nödvändigtvis behövde vara proportionell mot antalet barn. Man kunde gå vidare på den inom tilläggspensioneringen använda linjen med t.ex. en särskilt hög pension för första barnet. Genom en höjning av barn- pensionen skulle man nå väsentligen samma syfte som genom linjen med försörjarpen- sion. Rättsligt sett skulle skillnaden mellan de båda linjerna vara att förmånen i det första fallet blev försörjarens men i det andra fallet barnets. Barnets försörjare skulle emellertid i det sistnämnda fallet normalt äga uppbära pensionen och använda den till barnets behov liksom nu.
Vid sin bedömning av vilken väg man i framtiden bör välja har kommittén funnit att man genom de båda linjerna kan komma fram till resultat som i praktiken är ganska lika men att det är principiellt riktigast att låta pensionen bli en försörjaren tillkom- mande förmån. Dess syfte är ju att ge denne möjlighet att vårda barnen.
Den personkrets, som bör vara berättigad till försörjarpension, är i stora drag klar. Efterlevande make blir i de ojämförligt flesta fallen den berättigade. När en från- skild make, i vart fall om han bidragit till barnets underhåll, avlider bör den efter- levande före detta maken kunna uppbära försörjarpensionen, om denne har barnen i sin vård. Motsvarande bör också kunna gälla i vissa fall, när barnets föräldrar aldrig varit gifta med varandra. Problem uppstår främst i de fall den efterlevande _— oavsett om äktenskap förelegat eller ej _ inte har
haft vårdnaden om barnet. Man måste här finna en metod som syftar till att ge barnets faktiska försörjare rätt till pensionen. En närmare utformning av denna metod torde knappast kunna ske förrän det pågående reformarbetet på familjerättens område av- slutats.
Att nu närmare ange åldersgränser och andra villkor för rätten till försörjarpension synes ej erforderligt eller lämpligt. Dessa får bestämmas med hänsyn till förhållan- dena vid tidpunkten för genomförandet av de nya bestämmelserna. Det bör dock framhållas, att försörjarpensionen är avsedd att ersätta det bortfall av kontantinkomster samt arbetsinsatser i hemmet som döds- fallet medfört. Det framstår därför för kommittén som naturligt att försörjarpen- sionen konstrueras som en efterlevandepen- sion och inte som en egenpensionsförmån. Förmånen skall alltså beräknas med hänsyn till den avlidnes förhållanden. Inom till- läggspensioneringen blir det sålunda den avlidnes pensionspoäng som blir avgörande för storleken. I detta avseende ansluter sig försörjarpensionen till vad som nu gäller i fråga om änkepensionen.
Vad åter angår storleken av den nya för- månen torde en allmän utgångspunkt kunna vara att en ensamstående försörjare med minderåriga barn icke bör komma i sämre läge än en änka med barn enligt det nu tillämpade systemet.
Skydd för vissa äldre personer
Som ovan nämnts får man räkna med att vissa äldre personer, vars make avlidit — i praktiken väl mest kvinnor — måste erhålla ett speciellt skydd i ett framtida pensions- system. Man måste tillse att även dessa personer erbjuds en skälig standard efter makens död.
Vägarna att erbjuda de ifrågavarande personerna en sådan standard efter makens död är flera. Det ur alla synpunkter mest önskvärda är självfallet att den efterlevande maken —— i förekommande fall efter erfor- derlig utbildning —— erbjuds ett för denne lämpligt arbete och att detta ger en sådan
inkomst att vederbörande tillfredsställande kan försörja sig. Behovet av särskilda sam- hälleliga stödåtgärder bortfaller då i mot- svarande män.
I de fall vederbörande icke kan få en till- fredsställande inkomst av eget arbete — t.ex. på grund av sitt hälsotillstånd eller brist på lämpligt arbete — måste åtgärder inom pensioneringen fylla ut inkomstbortfallet. Det som därvid i första hand kan komma ifråga är förtidspension. De från och med den 1 juli 1970 gällande förutsättningarna för rätt till förtidspension ger ökade möjlig- heter att bevilja sådan pension. I samband med en framtida familjepensionsreform är det naturligt att reglerna om förtidspension tages upp till omprövning. Vid en sådan omprövning är en av de möjligheter som måste övervägas att åt nu ifrågavarande kategori ge förtidspension efter speciella regler, så anpassade att de ger pensions- skydd åt den ifrågavarande kategorien. Det kan då övervägas att helt släppa det krav på medicinska skäl som för närvarande finns. Arbetsmarknadsmässiga och andra jämförbara grunder skulle då bli tillfyllest för rätt till förtidspension. Det bör fram- hållas, att förtidspensionen är graderad och att den —— om viss arbetsförmåga föreligger — kan utgå med hälften eller med två tredjedelar av hel förtidspension.
Ett särskilt problem hänför sig till att förtidspensionen inom tilläggspensioneringen bestämmes på grundval av den försäkrades egna inkomster och ej såsom vid änke- pension på grundval av den avlidnes. Detta innebär att en kvinna, som under huvud- delen av sitt liv haft sin verksamhet förlagd till hemmet och som haft en förvärvs- arbetande make, får lägre pension om denna utgår i form av förtidspension än i form av änkepension. Allteftersom kvinnornas förvärvsverksamhet ökar kommer detta problem att minska, men det kommer under lång tid att kvarstå. Det bör å andra sidan framhållas, att förtidspensionen utgår med högre andel av inkomsten än änkepensio- nen.
I den allmänna debatten har gjorts gäl- lande, att ett sätt att lösa problemet skulle
vara att låta arbete i hemmet ge rätt till pensionspoäng — i vart fall under den tid kvinnan tvingades avstå från förvärvsarbete på grund av omvårdnad av barn. Motsva- rande rätt skulle naturligtvis också kunna ges åt hemarbetande man. Ett sådant system skulle emellertid ge upphov till ett flertal bedömningsfrågor. Skall det räcka med att endast vara >>hemmafru>>? Och skall de som både förvärvsarbetat och klarat av barntill- synen utöver de poäng som förvärvsarbetet givit få ytterligare poäng för barnavården? Vidare återstår den viktigaste och mest svår- lösta frågan, nämligen hur poängen skulle finansieras. Av den förvärvsarbetande ma— ken eller av försäkringskollektivet? Om maken skulle erlägga avgiften skulle det innebära en avsevärd ekonomisk belastning för många familjer. Att belasta kollektivet med kostnader är icke särskilt väl förenligt med de nuvarande finansieringsprinciperna för tilläggspensioneringen. Ett gratispoäng- system för hemarbetande make skulle också väcka frågan om inte andra grupper i sam- hället med lika stor rätt skulle kunna göra anspråk på motsvarande förmåner. Det bör i detta sammanhang framhållas, att det för rätt till oreducerad ålderspension räcker att ha förvärvat pensionspoäng under 30 år. Man kan alltså stanna hemma i åtskilliga år från förvärvsarbetet för att vårda barn utan att detta behöver ha menlig inverkan på ålderspensionens storlek. I detta samman- hang vill kommittén erinra om att riksdagen år 1969 hemställt om utredning angående liberalare regler för beräkning av förtids— pension inom tilläggspensioneringen främst för hemarbetande kvinnor.
Ytterligare en väg att förbättra pensions- förhållandena för äldre änkor i ett fram- tida pensionssystem står möjligen att finna i nya regler om ålderspension. Den nyligen tillsatta pensionsålderskommittén har bl.a. i uppdrag att pröva frågan om en rörlig pensionsålder. Det är möjligt att man där- igenom kan finna vägar att tillgodose pen- sionsbehovet för en begränsad grupp av de nu ifrågavarande änkorna. De regler som kan komma i fråga bör ges generell giltighet. Det bör emellertid framhållas, att ålders-
pension i form av tilläggspension beräknas — liksom förtidspension — på grundval av den försäkrades egen — och ej makens — inkomst.
För det fall då hittills nämnda åtgärder icke ger tillfredsställande resultat kan man tänka sig att i ett framtida pensionssystem behålla någon form av efterlevandepensio- nering för vissa äldre kvinnor. Man kan överväga att åt kvinna, av vilken det inte skäligen kan begäras att hon skall gå ut i förvärvslivet, ge en pension bestämd efter den avlidne makens inkomster. Motsvarande förmån borde då också kunna utgå till efterlevande man på lika villkor. De när- mare villkoren, under vilka en sådan pen— sion kan utgå, måste bestämmas med hän- syn till de förhållanden som gäller när de nya reglerna skall träda i kraft. En tänkbar kvalifikation är hög ålder. Vidare får tro- ligen lång frånvaro från förvärvsarbete på grund av omvårdnad om barn grunda rätt till sådan pension. Så mycket bör dock kunna sägas, att pensionen i princip inte bör utgå till den make, som vid den andres död har en god försörjning genom eget arbete eller då kan skaffa sig ett sådant. Erfarenheten av det nu i Norge tillämpade systemet, för vilket en redogörelse lämnats på s. 26, torde kunna ge en viss vägledning för konstruktionen av ett sådant system.
Övergången till ett nytt system
Här skall något beröras de problem, som uppkommer vid en övergång till ett nytt system, och de möjligheter som finns att lösa dessa.
De som vid ikraftträdandet av nya regler redan uppbär pension enligt gamla bestäm- melser bör självfallet vara berättigade att även i framtiden få behålla pension enligt dessa, om de är mer förmånliga än de nya. I den mån de nya reglerna är mera förmånliga bör man tillämpa dem. De som skall få förmåner enligt den nya ordningen får sedan acceptera denna helt. Ibland är det svårt att generellt ange vilka regler som är förmånligast. Det bör då få ankomma
på den enskilde att välja vilka bestämmel- ser, som skall tillämpas på honom.
För den som ännu inte kommit in i till- läggspensionssystemet, dvs. främst de som inte fyllt 16 år, bör det vara självklart att enbart de nya reglerna skall gälla.
När det härefter gäller den största grup- pen av försäkrade personer — de som åt- njuter skydd enligt systemet men för vilka inget pensionsfall inträffat — är problemen långt svårare. Om man generellt lät alla dessa kvarstå på det gamla systemet, skulle det dröja en orimligt lång tid innan det nya fick någon egentlig effekt. De gamla be- stämmelserna fick — om än för ett fåtal — tillämpas mer än 80 år fram i tiden och det skulle ta 20—30 år innan de nya bestäm- melserna fick någon egentlig verkan. En sådan ordning är inte önskvärd inom ett socialförsäkringssystem, där man så långt som möjligt måste anpassa bestämmelserna till de förhållanden, som råder i samhället vid varje särskilt tillfälle. Kommittén har mot bakgrund härav diskuterat olika möjlig- heter att åstadkomma ett snabbare genom- förande av en reform.
Den bästa vägen att nå en snabbare över- gång är att ange en viss åldersgrupp, för vilken de nya reglerna skall gälla. Man kunde t.ex. stadga, att alla kvinnor, som vid ikraftträdandet icke fyllt 36 år, skulle om- fattas av det nya systemet. En övergång med denna ålder som utgångspunkt skulle underlättas, om de av kommittén nedan under 4.5 framlagda förslagen rörande unga änkor genomföres. Beträffande männen och de hittills icke änkepensionsberättigade kvinnorna, vilka väl genomgående skulle gynnas mer av reformen än änkorna, be- hövde ingen särskild åldersgräns anges. För dem kunde de nya reglerna sättas i kraft i stort sett utan dröjsmål.
4.2.8. Möjligheterna att nu genomföra en genomgripande reform av efterlevande- pensioneringen
En reform av efterlevandepensioneringen av det slag som ovan skisserats förutsätter att
änkepensioneringen i dess nuvarande form ersättes med försörjarpension och komplet- terande åtgärder enligt vad som tidigare diskuterats för äldre personer. Annorlunda uttryckt skulle omläggningen innebära att flera skulle få del av familjepensionsförmå- nerna, men att dessa i många fall skulle utgå under kortare tid än nu. Den avgö- rande frågan är om man anser det möjligt att ersätta änkepensioneringen i dess nu- varande form med en förmån som visser- ligen kommer flera till godo men inte utgår efter lika generösa regler som den nuva- rande änkepensioneringen. De kategorier som i framtiden skulle få mindre förmåner än som utgår med nuvarande regler är änkor utan barn samt änkor med barn över en viss ålder. Det framstår för kommittén som orealistiskt att för omedelbart genom- förande föreslå en mer genomgripande re— form än vad som anges nedan under 4.3 och 4.5. Flera skäl talar mot ett omedelbart genomförande av en stor familjepensions- reform.
Den mest betydelsefulla synpunkten i detta sammanhang är otvivelaktigt att änke- pensioneringen i dess nuvarande form som förut nämnts fortfarande i stor utsträckning fyller ett stort socialt behov. Särskilt i gles- bygderna, där det på vissa håll för närva- rande kan vara svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete, har sådana synpunkter be— tydelse. Problemet kommer med all sanno- likhet på lång sikt att minska i betydelse allteftersom förvärvsfrekvensen bland kvin- norna ökar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utbygges. Man kan alltså konsta- tera att vidgade möjligheter på arbetsmark- naden är en' av de väsentligaste förutsätt- ningarna för att minska behovet av änke- pensionering efter nu gällande generösa regler. Det måste samtidigt fastslås, att ut- vecklingen på detta område gått snabbt under senare år.
I detta sammanhang bör också fram- hållas att frågan om behovet av änkepen- sionering i dess nuvarande form i stor ut- sträckning kan ses som ett generations- problem. Hos den äldre generationen lever i inte ringa grad det traditionella synsättet
på kvinnans roll i äktenskapet kvar. Efter- som mannens arbetsinkomst i många fall är den enda kontantinkomsten i familjen har änkepensionen för denna generation otvivelaktigt en avgörande betydelse som trygghetsfaktor. Familjens hela ekonomiska standard är uppbyggd kring mannens ar- betsinkomst och de pensionsrättigheter han förvärvat. Hos den yngre generationen där- emot är det idag närmast en självklar sak att kvinnan skall ha förvärvsarbete. Efter- som änkepensioneringen fortfarande har stor betydelse som trygghetsfaktor i många fall måste anpassningen till ett försörjar- pensionssystem tillåtas ta en viss tid. Detta förringar ingalunda betydelsen av att en skiss för den framtida utformningen av efter]evandepensioneringen nu framlägges.
De nuvarande änkepensionsreglerna inom den allmänna pensioneringen är i princip likartade med de regler för änkepension som gäller inom statliga, kommunala och privata personalpensionsordningar. Reglerna för dessa pensionsordningar är ett resultat av överenskommelser mellan arbetsmarkna- dens parter. Några ändringar av dessa reg— ler lagstiftningsvägen är enligt nu gällande ordning icke möjliga. Det kan ur rättvise- synpunkter synas svårt att företaga refor- mer i inskränkande riktning inom den all- männa pensioneringen så länge man inom personalpensionssystemen har kvar i vissa avseenden generösare regler. Det kan emel- lertid inte uteslutas att rätten till änkepen- sion inom personalpensioneringen kan kom- ma att omläggas i den mån behovet av änkepension genom större möjligheter på arbetsmarknaden för kvinnorna minskar. Det är självfallet önskvärt att reformarbetet inom allmän, offentlig och privat tjänste- pensionering i stort sett följer likartade vägar.
Flera av de mera tekniska avgränsnings- svårigheter som skulle komma att uppstå om man skulle eftersträva att låta för- sörjarpensionen utgå oberoende av civil- stånd har sin grund i att den nuvarande äktenskapslagstiftningen till äktenskapet knyter bland annat frågan om försörjnings— skyldighet försörjare emellan. Giftermåls-
balken är emellertid för närvarande föremål för översyn.
Ytterligare bör framhållas vissa inter- nationella synpunkter. Som redan inled- ningsvis nämnts är det i andra länder med mera utvecklade pensionssystem regel, att familjepensioneringen är uppbyggd kring änkepensionen som den väsentligaste be- ståndsdelen. Det kan väl antagas att ett förändrat synsätt beträffande kvinnornas ställning i ekonomiskt avseende samt deras vilja och möjligheter till förvärvsarbete kommer att ge anledning till förändringar i familjepensionssystemen i andra länder. Att för närvarande, innan så har skett, göra en genomgripande familjepensionsreform i vårt land skulle fjärma oss från vad som gäller i andra jämförbara länder. Det kan nämnas att såväl ILO-konventionen (nr 118) om invaliditets-, ålders— och efterlevande- förmåner som den europeiska provisoriska överenskommelsen om social trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande (nr 12) förutsätter före- komsten av änkepensionering.
De nämnda skälen väger enligt kommit- téns mening så tungt att en genomgripande familjepensionsreform av det slag som skis- serats måste skjutas på framtiden. Kommit- tén anser emellertid att det framtidsmål som reformsträvandena bör sikta mot på familje- pensionsfältet bör vara en försörjarpensions- reform av den innebörd som ovan nämnts. Målet bör sålunda vara att den nuvarande änkepensioneringen ersättes med en obe- roende av kön utgående försörjarpension, som begränsas att utgå under den tid då den efterlevande har minderåriga barn att ta vård om samt med särskilda åtgärder för äldre personer, vars make avlidit och som därefter är i behov av ekonomiskt skydd.
Vid reformarbetet på familjepensionsfäl- tet måste man arbeta med långa perspektiv. Det är därför enligt kommitténs mening av värde att det mera långsiktiga målet för reformsträvandena preciseras även om reformen av skäl som ovan angivits icke kan i hela sin vidd genomföras inom de närmaste åren. De partiella reformer, som kommittén i följande avsnitt föreslår, bör
ses som steg på vägen mot förverkligandet av den familjepensionsreform, som ovan angivits vara målet för reformsträvandena. De föreslagna partiella reformerna har till sin utformning kommit att påverkas av kommitténs synsätt på vad som sålunda bör vara målet för reformarbetet.
4.2.9. Sammanfattning
I förevarande avsnitt har kommittén redo— visat sina principiella överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familje- pensionssystem. Bakgrunden till övervägan- dena står att finna i de tilläggsdirektiv, som kommittén erhållit den 20 oktober 1967. Enligt dessa har det ålegat kommittén att bland annat undersöka i vad mån de skill- nader mellan kvinnor och män, som vissa nuvarande bestämmelser inom den all- männa pensioneringen gör, fortfarande är motiverade mot bakgrund av de föränd- ringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan förutses i fram- tiden.
Kommittén har konstaterat, att den mest betydelsefulla skillnaden utan tvekan är att såväl folkpensioneringen som tilläggs- pensioneringen —— om man bortser från de speciella reglerna inom tilläggspensione- ringen som bland annat gynnar barn till änklingar — har regler för änkepension under det att någon motsvarande pensions- rätt för efterlevande man icke finnes. Efter att ha uppehållit sig vid bakgrunden till dessa regler har kommittén konstaterat att änkepensioneringen i dess nuvarande ut- formning med hänsyn till samhällsutveck- lingen och utvecklingen beträffande frek- vensen av kvinnors förvärvsarbete inte kom- mer att vara en ändamålsenlig form för efterlevandepensionering i ett framtida familjepensionssystem. Skälen till denna uppfattning är flera och kan sammanfattas så, att änkepensioneringen i dess nuvarande form i vissa situationer ger pensionsskydd då sådant är mindre motiverat samtidigt som många skyddsvärda situationer inte medför pensionsskydd.
Kommittén har ansett att de situationer,
då ett efterlevandepensionsskydd är särskilt motiverat, är då barn lever efter, då för- sörjare med barn under viss ålder lever efter samt då den efterlevande på grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknads- mässiga skäl har särskilda svårigheter att få förvärvsarbete. När det gällt att finna former för en efterlevandepensionering, som tillgodoser skyddsbehovet för dessa situa- tioner, har kommittén diskuterat olika ut- vägar. Dessa överväganden utmynnar i att änkepensioneringen i ett framtida familje- pensionssystem enligt kommitténs uppfatt- ning bör ersättas med dels en utbyggd barn- pensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels särskilda åtgärder för efterlevande beträffande vilka det på grund av ålder eller av andra skäl inte kan ifrågasättas att de skall gå ut på arbetsmarknaden. Försörjarpensionen är avsedd att utgå efter ene försörjarens död — oberoende av om det är mannen eller kvinnan som lever efter — så länge veder- börande har barn under en viss ålder att ta vård om. För dem som på grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknadsmässiga förhållanden har särskilda svårigheter bör hjälp beredas dels inom pensioneringens ram genom vidgad rätt till förtidspension och dels på andra sätt, t.ex. genom arbets— marknadspolitiska åtgärder. Genom de nämnda formerna för ett framtida familje- pensionssystem —
1) utbyggd barnpensionering 2) försörjarpension 3) vidgad rätt till förtidspension samt vidare
4) särskilda åtgärder för vissa grupper — skapas ett system som ger pensionsskydd oberoende av kön i de situationer då behov av skydd generellt sett föreligger.
De nämnda förmånerna är avsedda att ersätta änkepensioneringen. När detta kan ske är för närvarande inte möjligt att med bestämdhet förutsäga. Kommittén har i det föregående utförligt redovisat skälen mot ett omedelbart genomförande av en så genomgripande familjepensionsreform. Det viktigaste skälet är att änkepensioneringen fortfarande fyller ett stort socialt behov.
Med hänsyn härtill måste övergångstiden vid genomförandet bli lång.
Att en så genomgripande familjepensions— reform som ovan skisserats inte omedelbart kan genomföras förringar inte värdet av att en skiss till reformen framlägges. De förslag till omedelbara reformer, som kom- mittén i följande avsnitt framlägger, står i överensstämmelse med de nämnda över- vägandena angående en omfattande familje- pensionsreform och har till sin utformning påverkats av dessa.
4.3. Barnpensionstillägg och höjd åldersgräns för barnpension
4.3.1. Allmänt
I det närmast föregående avsnittet har kom- mittén redovisat sin principiella inställning till hur könsjämlikhetsfrågan inom den all- männa pensioneringen på längre sikt bör lösas. En av huvudtankarna är att änke- pensioneringen bör ersättas med en obe- roende av kön utgående pensionsförmån till efterlevande förälder. Kommittén har kallat denna pensionsförmån försörjarpension. Denna bör enligt kommitténs uppfattning utgå endast under den tid då den efter- levande föräldern på grund av omvårdnad 'om barn har minskade möjligheter att skaffa sig förvärvsinkomster. Införandet av försörjarpensionen bör kompletteras med en upprustning av pensionsförmånerna till har- nen och ett stöd till äldre personer som ej kan arbeta.
Kommittén har i det föregående utförligt motiverat varför en genomgripande familje- pensionsreform av det slag som ovan nämnts icke kan ske omedelbart. Det avgö— rande hindret har konstaterats vara att tiden ännu icke är mogen för en reform som innebär att änkepensionen ersättes med andra förmåner. Det förhållandet att en genomgripande ändring av familjepensione- ringen icke kan ske nu får emellertid enligt kommitténs uppfattning inte hindra att man redan nu vidtar sådana åtgärder som ligger i linje med den utveckling av familjepen— sionssystemet som berörts ovan.
Dessa åtgärder, som alltså enligt kommit- téns uppfattning kan vidtagas genast, bör gå ut på att dels förbättra folkpensione- ringens barnpensioner genom att höja ålders- gränsen och dels förbättra den efterlevande försörjarens situation i de fall, då änke- pension från folkpensioneringen ej utgår, genom införandet av en särskild pensions- förmån för dessa fall.
4.3.2. Åldersgränsen
När det gäller åldersgränsen må erinras om att barnpension inom folkpensioneringen upphör att utgå när barnet fyller sexton år. Denna åldersgräns har gällt under lång tid. Motsvarande åldersgräns inom tilläggspen— sioneringen är nitton år.
Skälet till att åldersgränsen inom folk- pensioneringen är satt till 16 år kan an- tagas vara, att det tidigare varit ganska vanligt att ungdomar i denna ålder börjat försörja sig själva. Det ökade kravet på ut- bildning har emellertid medfört att detta numera inte är regel. Enligt utförda beräk— ningar fortsatte år 1969 omkring 55 % av 16—18-åringarna och cirka 70 % av 16- åringarna att studera. Dessa siffror stämmer bra överens med de uppgifter som fram- kommer från den vidgade arbetskrafts- undersökning, som gjordes hösten 1968 och som visar att bland 16—18-åringarna cirka 40 % fanns i arbetskraften, dvs. arbetade mer än en timme i veckan eller stod till arbetsmarknadens förfogande, medan mot- svarande siffra för 16-åringarna var 23. Det finns all anledning antaga att utbygg- naden av den nya gymnasieskolan kommer att ytterligare öka antalet studerande ung- domar i ifrågavarande åldrar. Behovet av stöd åt dessa kommer att vara lika stort som innan de fyllt 16 år. I fråga om familje- politiska stödåtgärder gäller att allmänna barnbidraget ersätts av studiehjälpen när barnet fyller 16 år. Bostadstillägget till barnfamiljerna omfattar delvis även 16—17- åringar som uppbär studiehjälp. Delvis mot- svaras även bostadstillägget av förmåner inom studiehjälpen. Det ekonomiska stöd som barnpensionen utgör bortfaller däremot
helt utan att ersättas av någon motsvarig- het inom studiehjälpen. Åldersgränsen för bidragsförskotten höjdes med verkan från den 1 januari 1971 från 16 till 18 år. Enligt kommitténs mening är den överensstäm- melse i reglerna för bidragsförskott och barnpension i fråga om åldersgränsen, som hittills funnits, av värde och bör bibehållas.
De anförda skälen leder fram till slut— satsen att åldersgränsen bör höjas och sättas till 18 år. Kommittén föreslår således att åldersgränsen för barnpension inom folk- pensioneringen höjes till 18 år.
Förutom den höjning av åldersgränsen till 18 år för rätt till bidragsförskott som ovan nämnts höjdes även med verkan från den 1 januari 1971 bidragsförskottets be- lopp från 30 till 40 % av basbeloppet i normalfallet. Det kan givetvis diskuteras om bidragsförskott och barnpension bör följas åt i beloppshänseende. Under den tid då barnpension från folkpensioneringen vanli- gen var den enda förmån till barnen som utgick när en av föräldrarna avlidit fram— stod det som naturligt att barnpensionen utgjorde samma belopp som bidragsför- skottet. Genom tilläggspensioneringens ökade betydelse är det nu och blir än mer i framtiden svårt att uppnå överensstäm- melse mellan bidragsförskottets och barn- pensionens nivå. Redan nu är det så att i många fall barnpension från folkpensione— ring och tilläggspensionering tillsammans utgör större belopp än vad som utgått i bidragsförskott innan föräldern avled. Det förslag till speciella förbättringar av barn— pensionerna i fall då änkepensionsberättigad icke finnes, som kommittén nedan fram- lägger, medför också betydande förbätt- ringar för många barn, och särskilt för dem som har det sämst ställt. Med hänsyn till det sagda finner kommittén att barnpensio- nens grundbelopp ej bör höjas. En bättre samordning med bidragsförskotten bör i stället åstadkommas genom införande av de nedan nämnda barnpensionstilläggen. I fråga om tilläggspensioneringens betydelse såvitt gäller barnpensionerna kan följande siffror vara av intresse. I januari 1969 hade 53,5 % av barnen med folkpension dessutom till—
läggspension. Ett resp. två år tidigare var motsvarande procenttal 47,5 resp. 40,5. An- delen med tilläggspension stiger sålunda snabbt och torde 1980 överstiga 75 %. Denna bedömning utgår från det faktum att för närvarande omkring 75 % av de nybe- viljade barnpensionerna inom folkpensione- ringen även omfattar tilläggspension och att denna andel är sakta stigande. Medelstor- leken av barnpensionerna har inom tilläggs- pensioneringen också stigit. Den utgjorde i januari 1968 1435 kr motsvarande 0,252 basbelopp, i januari 1969 1 536 kr (0,265 basbelopp) och i januari 1970 1 652 kr (0,275 basbelopp). Härtill kommer barnpen- sion från folkpensioneringen.
4.3.3. Barnpensionstillägg
När det härefter gäller de speciella för- bättringarna för de fall då änkepensions- berättigad icke finnes erinrar kommittén om sin tidigare redovisade uppfattning om familjepensioneringens framtida utformning. Kommitténs överväganden utmynnar som nämnts i ett försörjarpensionssystem med fullt genomförd könsjämlikhet samt en ökad satsning på barnpensioneringen. Ett steg mot förverkligandet av dessa mål bör enligt kommitténs mening tas redan nu. I sådant syfte har kommittén övervägt flera olika utvägar men slutligen stannat för att föreslå en väsentlig utbyggnad av barn- pensioneringen inom folkpensioneringen i alla fall då änkepension ej utgår. Skälen till detta ställningstagande är flera. Att det ur synpunkten av barnens försörjningsbehov just i dessa fall är angeläget med en för— stärkning av pensionsskyddet torde inte be- höva särskilt understrykas. Att kommittén föredragit att åstadkomma den utjämnade effekten mellan könens pensionsförmåner genom en förmån som knytes till barnen och inte till den efterlevande försörjaren har sin grund i att man härigenom kommer ifrån besvärliga gränsdragningar i fråga om civilstånd, samboendeförhållanden osv. Ut- fyllnaden av barnpensionen bör alltså vara en förmån knuten till barnet och utgående i princip i de fall då änkepensionsberättigad
icke finnes. En sådan ordning är väl för- enlig med kommitténs mera långsiktiga pla- ner för familjepensioneringens framtida ut- formning och kan betraktas som ett steg på vägen mot en total utjämning av mäns och kvinnors pensionsförmåner.
Det vanligaste fallet när de förbättrade barnpensionsförmånerna kommer att utgå är självfallet det då en avliden kvinna efter- lämnar änkling och barn. Men de förbätt— rade förmånerna kommer också att utgå i det fall kvinnan efterlämnar barn men ej make. Barnens fader kan t.ex. vara från- skild från modern eller aldrig ha varit gift med henne. I vissa fall kommer de förbätt- rade förmånerna också att utgå efter en avliden fader. Detta gäller främst de fall då denne ej vid sin död varit gift med eller sammanbott med modern. Regeln att dessa skall utgå i alla fall då änkepensionsberätti- gad ej finnes leder, då äktenskapsskillnad kommit till stånd, ofta till förbättringar. Om mannen efterlämnar frånskild kvinna, som sammanbor med barn till honom, kommer barnet att få del av förbättringarna. Till såväl fader- och moderlösa barn kommer förbättringarna alltid att utgå. Dessutom kommer, på grund av en särskild regel som kommittén föreslår, tillägget att utgå i så- dana fall då en avliden man efterlämnar barn som inte är barn till änkan efter honom och inte heller sammanbor med henne. Här- igenom kommer bland annat barn till från- skilda kvinnor, vars make ingått nytt äkten- skap, att få del av förbättringarna. Samman- fattningsvis kan sägas att de ifrågavarande förbättringarna kommer att gynna de famil- jer, som nu generellt sett är sämst ställda i pensionshänseende.
De förbättringar, som sålunda bör kom- ma till stånd, bör åstadkommas genom in- förandet av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg. Detta tillägg föreslås skola utgå till barnpension i samt- liga fall då änkepension ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som alltid bör utgå med ett och samma belopp, delas lika mellan barnen oavsett antalet barn. I de allra flesta fallen leder detta till att tillägget utgår till den avlidnes familj och fyller samma funk—
Antal barn Änkepension Barnpension Summa pension 1 6210:— 1725:— 7935:— 2 6210:— 3450:— 9660:— 3 6210:— 5175:— 11385:— 4 6210:— 6900:— 13110:— 5 6210:—— 8625:— 14 835:—
Tabell 21. Barn i fall då en förälder avlidit och änkepension ej utgår.
Barnpensions- Antal barn tillägg Barnpension Summa pension 1 2760:— l725:—- 4485:— 2 2760:— 3450:— 6210:— 3 2760:— 5175:—— 7935:— 4 2760:-—— 6900:—— 9660: — 5 2760:—- 8625:— 11385:—
Tabell 22. Barn i fall då båda föräldrarna avlidit.
Barnpensions- Antal barn tillägg Barnpension Summa pension 1 2760:— 2415:— 5175:— 2 2760: —— 4830: — 7 590: —— 3 2760:— 7245:— 10005:— 4 2760:— 9660:— 12 420: — 5 2760:— 12075:— 14 835:—
tion som änkepensioneringen i de fall det finns barn. När den avlidnes barn är upp- splittrade på flera familjer är det rimligt att stödet delas dem emellan. Kommittén före- slår att barnpensionstillägget skall utgöra 40 % av basbeloppet.
En särskild undantagsregel föreslås också, enligt vilken utgående tillägg icke skall minskas i vissa fall. För denna fråga och andra mera tekniska detaljer rörande barn— pensionstilläggen lämnas en närmare redo- görelse i specialmotiveringen. Av tabellerna 20—22 framgår vilka belopp som enligt kommitténs förslag kommer att utgå i olika fall enligt huvudregeln. Med barn avses barn
under 18 år. Basbeloppet har antagits utgöra 6 900 kronor. För att underlätta jämförelser har barnpensionstillägget placerats under änkepensionen i tabellerna.
Det bör framhållas, att de nämnda tabel- lerna icke ger en fullständig bild av efter- levandeskyddet. Till änkepensionen kom- mer pensionstillskott, varjämte kommunalt bostadstillägg kan tillkomma. Vidare utgår i de allra flesta fall efterlevandepension från tilläggspensioneringen med ibland stora belopp.
Enligt 8 kap. 1 & AFL upphör eller reduceras änkepensionen när yngsta barnet fyller 16 år om änkan inte då uppnått 50
Änka och I bam. Änke- pension Barn- pension 90 77, 25 % Summa pension 115 53 Änka och 2 barn. Änke— pension Barn— Barn- pension pension 90 51, 25 7. 25 7, Summa pension 140 53 Änka pch 3 [mm. Änke- pension Bam- Bam- Barn- pension pension pension 90 % 25 % 25 % 25 %
års ålder. Kommitténs förslag om barn- pensionstillägg i fall då änkepension ej ut- går samt om höjning av barnpensionsåldern till 18 år medför behov av en skyddsregel som hindrar att änkepensionen jämte pen- sionstillskott till denna sänkes till mindre än 40 % av basbeloppet när barnet uppnår
Summa pension 165 %
16 års ålder. Utan en sådan skyddsregel skulle änka med barn i åldern 16—18 år kunna bli sämre ställda i pensionsavseende än ett föräldralöst barn eller ett barn som har annan försörjare än änka i livet. Kom- mittén framlägger därför förslag om en sådan regel i 8 kap. 4 & AFL.
Ett barn i fall då båda föräldrarna avlidit.
Barnpensions- tillägg
40 %
Barn- pension 35 55. Summa pension 75 % Två barn i fall då båda föräldrarna avlidil. Barnpensions- tillägg 40 % Barn- Barn- pension pension 35 % 35 % Summa pension 110 % Tre barn i fall då båda föräldrarna avlidit. Barnpensions- til ägg 40 527 Barn- Barn- Barn— pension pension pension 35 % 35 77; 35 %
Barnpensionstilläggets verkan i olika fall illustreras i figurerna 2—4. I dessa har be- aktats endast folkpensioneringens grundför- måner. Vidare har de Specialregler, som föranleds av att barnpensionstillägget ej minskas i vissa fall, ej belysts.
Barnpensionstillägget är en ren folkpen- sionsförmån och bör därför följa de för folk- pension gällande reglerna. Det bör anmär- kas att den föreslagna konstruktionen har betydande likheter med vad som gäller i fråga om barnpension i form av tilläggs-
Summa pension 145 %
pension i de fall änkepensionsberättigad icke finnes.
4.3.4. Kostnader
Beträffande kostnaderna för de i detta kapi- tel föreslagna reformerna kan anföras föl- jande. En höjning av åldersgränsen till 18 år medför en kostnadsökning på 23 milj. kr per år. Barnpensionstillägget drar en kostnad av 27 milj. kr om året. Den sam- manlagda kostnadsökningen blir alltså 50 milj. kr om året.
Ett barn i fall då en förälder avlidit och änkepension ci utgår.
Barnpensions- tillägg
40%
Barn- pension
2573
Summa pension 65 %
Två barn i/ull då en förälder avlidit och änkepension e] utgår.
40 % Ba mpcnsions- tillägg
Barn- pension
Barn- pension
2579 25%
Summa pension 90 %
Tre barn i fall då en förälder avlidit och änkepension ci utgår.
40% Barnpensions- tillägg
Barn- pension
Barn- pension
25 % 25 %
Barn- pension
15 %
4.4. Maketillägg 4.4.1 Gällande bestämmelser
De nuvarande bestämmelserna om hustru- tillägg finns intagna i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kom- munalt bostadstillägg till folkpension.
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När sär- skilda skäl föranleder därtill, kan hustru- tillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.
Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medgives enligt nu- varande praxis i följande fall:
Summa pension 115 %
1) Då mannen stadigvarande vårdas i hemmet och hans tillstånd är sådant att hustrun ej mera än tillfälligt kan lämna honom utan hjälp och tillsyn.
2) Då hustrun på grund av egen sjuklig- het är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.
3) Då hustrun med hänsyn till förekoms- ten i hemmet av små barn är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.
I fallen nr 1 och 3 tillmäts hustruns ålder inte alltför stor betydelse, enär hon ju då, oavsett åldern som regel är ur stånd att ut- föra förvärvsarbete utom hemmet. Däremot fästes i fall nr 2 vikt vid åldern. I fall nr 3 iakttages den gränsdragningen att en- dast barn under 12 år anses vara små.
Vidare beaktas mannens eller annan hem- mavarande familjemedlems möjligheter att öva tillsyn över barnen. Hustrutillägg i detta fall torde inte beviljas med stöd av undantagsbestämmelsen, om endast ett barn under 12 år finnes som redan inom något år skall uppnå denna ålder.
Beträffande fall nr 2 har praxis utveck- lats så, att minst SO—procentig nedsättning av arbetsförmågan ansetts såsom särskilt skäl för att bevilja kvinna hustrutillägg före 60 års ålder. Särskild vikt har vid bedöm- ningen av arbetsförmågans nedsättning lagts vid hennes möjlighet att utföra förvärvs- arbete.
Vad angår dispensmöjligheten i fråga om tiden för äktenskapets längd framgår av ut- talanden i förarbetena att denna möjlighet införts för att tillgodose önskemål om att änkepensionsberättigad kvinna, som gifter om sig med folkpensionär, skall kunna er- hålla hustrutillägg även innan detta äkten- skap bestått i fem år.
Hustrutillägget motsvarar högst skillna- den mellan pensionsbeloppet för två pen- sionsberättigade makar jämte två pensions- tillskott och pensionen för en ensam pensio- när jämte ett pensionstillskott. Man utgår därvid från de ålderspensionsbelopp, som gäller vid uttag från och med 67-årsmåna- den. Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension. Ej heller kan hustrutillägg utgå till ålderspension, som åtnjutes för tid före den månad, då den pensionsberättigade fyller 67 år. Då hustru som uppbär hustrutillägg fyller 67 är, er- håller hon i stället ålderspension.
I de flesta fall utgår vid sidan av hustru- tillägget även kommunalt bostadstillägg. Så- väl hustrutillägg som kommunalt bostads- tillägg är underkastade inkomstprövning. Reglerna om inkomstprövning finns redo- visade på s. 16.
I detta sammanhang bör även erinras om den i 10 kap. 4 5 andra stycket lagen om allmän försäkring intagna bestämmelsen en- ligt vilken en kvinna, som för samma må- nad äger rätt till såväl förtidspension som hustrutillägg, endast äger rätt att uppbära en av förmånerna. I sådant fall får kvinnan
välja vilken av förmånerna hon önskar uppbära. Föreligger exempelvis rätt för kvinnan till både halv förtidspension och oreducerat hustrutillägg är hustrutillägget beloppsmässigt förmånligare för henne. Motsatt förhållande kan föreligga om hon äger rätt till såväl hel förtidspension som ett på grund av inkomst starkt reducerat hustrutillägg.
Administrationen av de inkomstprövade förmånerna handhaves av de allmänna för- säkringskassorna. Själva inkomstprövningen göres dock av de till kassorna knutna för- säkringsnämnderna, som även har att fatta principbeslut om särskilda skäl skall anses föreligga för att utgiva hustrutillägg oaktat kvinnan icke uppnått 60 år eller icke varit gift i fem år. Besluten i dessa frågor med- delas av försäkringskassornas centralkontor, som — i fall de icke delar försäkringsnämn- dernas uppfattning i någon fråga —— har möjlighet att underställa beslutet riksförsäk- ringsverkets prövning.
4.4.2. Bakgrunden till de nuvarande bestämmelserna
Socialvårdskommittén framlade år 1945 ett förslag till ny folkpensioneringslag, som upptog vissa nya pensionsförmåner. Försla- get innebar bland annat att folkpensionen till den, vilkens hustru fyllt 60 år och ej själv var pensionsberättigad, förhöjdes ge- nom ett hustrutillägg. Denna förmån, som skulle vara föremål för inkomstprövning, motiverades med att i olika sammanhang mot folkpensioneringen anmärkts att, då en av två makar tillerkänts folkpension men den andra maken icke erhållit pension, makarna ofta blev hänvisade att båda för- sörja sig på en pension, som var avsedd blott för den ena maken. Detta missförhål- landc hade framträtt särskilt starkt då den icke pensionsberättigade maken -—— i regel hustrun — på grund av relativt hög ålder icke kunde ägna sig åt förvärvsarbete. Utan bestämmelser om hustrutillägg i dylika fall skulle den av kommittén föreslagna pen- sionsreformen i ett betydande antal fall ha
förfelat sitt syfte att bereda en dräglig för- sörjning. Enligt socialvårdskommittén borde hustrutillägget bestämmas till sådant belopp att mannens pension jämte hustrutillägget uppgick till något lägre belopp än vad ma- karna gemensamt skulle ägt uppbära om även hustrun varit pensionsberättigad.
I proposition nr 220 år 1946, vari riks- dagen förelades förslaget till ny lag om folkpensionering, framhöll föredragande departementschefen, att enligt hans mening vägande invändningar knappast kunde göras mot de synpunkter, som låg till grund för kommitténs förslag att införa ett hustru- tillägg. Han anförde vidare: »Det synes icke rimligt att två åldriga makar skola vara hän- visade att leva på en pension, som är be- räknad för mannen ensam. Även om hustrun icke är så arbetsoförmögen, att hon är berättigad till invalidpension, torde hen- nes arbetsförmåga dock ofta vara avsevärt nedsatt. Omvänt gäller att om hustrun genom förvärvsarbete förmår bidraga till makarnas försörjning, hennes årsinkomst kommer att verka minskande på hustrutill- lägget och i många fall även på mannens pension. Med hänsyn till vad sålunda an- förts finner jag kommitténs förslag i denna del vara i princip välgrundat.» Departe- mentschefen ansåg emellertid att det av kommittén föreslagna villkoret att hustrun skall ha fyllt 60 år kunde i vissa fall leda till otillfredsställande resultat. Han förorda- de därför en sådan komplettering av kom- mittéförslaget att möjlighet öppnades att, där särskilda omständigheter förelåg, be- vilja hustrutillägg även om hustrun ej fyllt 60 år. Den föreslagna utvidgningen av rät- ten till hustrutillägg borde dock enligt de- partementschefen begränsas till den som uppbär ålderspension.
Enligt socialvårdskommitténs förslag skulle för rätt till hustrutillägg erfordras att makarna varit gifta minst 10 år. Detta för- slag grundade sig dels på en önskan att för- hindra att äktenskap ingicks i syfte att er- hålla högre pension än eljest och dels på den principiella inställningen, att tillägget ej borde utgå med mindre hustrun kunde an- tagas ha varit borta från förvärvsarbete viss
längre tid. Departementschefen var dock av den uppfattningen att det ur båda dessa synpunkter var tillräckligt att kräva att makarna skulle ha varit gifta minst fem år.
De föreslagna bestämmelserna om hustru- tillägg godtogs av riksdagen.
På förslag av 1950 års folkpensionsrevi- sion utvidgades undantagsbestämmelsen om utgivande av hustrutillägg på grund av sär- skilda skäl till att avse även hustrur till andra pensionärer än ålderspensionärer.
Genom lagändring den 1 januari 1956 ändrades utformningen av den förefintliga dispensmöjligheten i fråga om hustruns ålder till att omfatta även äktenskapstiden. Av uttalande av föredragande departements- chefen i proposition nr 128 till 1955 års riksdag framgår att lagändringen föran- leddes av önskemål att änka, som när hon uppbar änkepension gifte om sig med folk- pensionär skulle kunna erhålla hustrutillägg även innan detta äkenskap bestått fem år.
1958 års socialförsäkringskommitté upp- tog i sitt betänkande »Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m.m.» till be- handling bland annat frågan om hustrutill- lägg. Kommittén ansåg att det under avse— värd tid framåt skulle föreligga ett behov av hustrutillägg och föreslog att sådana tillägg alltjämt skulle finnas. Angående den när- mare utformningen av tilläggen framhöll kommittén att den inte fann anledning ifrågasätta ändring i de gällande bestämmel- serna. Kommittén fann vidare såväl av principiella skäl som med hänsyn till kost- naderna det ofrånkomligt att bibehålla in- komstprövningen av hustrutilläggen. Riks— dagen beslöt i enlighet med kommitténs förslag.
4.4.3. Kommittén
Reglerna om hustrutillägg utgör ett typiskt exempel på hur pensionssystemet utformats efter de faktiska förhållandena i samhället för att kunna ge ett effektivt skydd i sådana situationer, där behov av skydd generellt sett föreligger. Det var under 1940-talet, då de nuvarande bestämmelserna i sina huvud—
drag tillkom, helt naturligt att tillskapa spe- ciella regler med tanke på »hemmafrusitua- tionen». Man ansåg det riktigt att ge ett sär- skilt ekonomiskt skydd åt de familjer där mannen var pensionär och där hustrun icke genom eget förvärvsarbete kunde försörja sig.
Hustrutillägget har under den gångna tiden fyllt en betydelsefull funktion. Att så fortfarande är fallet visas bäst av att denna förmån -— fastän den är inkomstprövad — för närvarande utgår till mer än 50 000 per- soner. Det är mot denna bakgrund nu ej möjligt att avskaffa hustrutilläggen.
Man har understundom antagit, att de successivt ökade tilläggspensionerna och den allmänna inkomstutvecklingen skulle medföra att de inkomstprövade pensions- förmånerna — hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg — genom effekten av inkomstprövningen successivt skulle minska i betydelse. Så har icke blivit fallet. Orsaken härtill står främst att finna i att kommu- nerna höjt det kommunala bostadstillägget och att pensionärerna därför kunnat ha större inkomster innan dessa helt reducerat bort tillägget. En annan orsak har varit de ändrade beloppsgränser och reducerings- regler, som statsmakterna beslutat beträf- fande de inkomstprövade förmånerna. Kom- mittén anser, att det inte heller för den närmaste framtiden finns anledning antaga att hustrutilläggens antal kommer att mins- kas i någon väsentlig mån.
Som framgått av det föregående är reg- lerna om hustrutillägg helt beroende av kön. I enlighet med sina direktiv har kommittén haft att undersöka om detta fortfarande är motiverat i dagens situation. Det ligger där- vid närmast till hands att se vilka konsek- venser som skulle inträffa om de regler, som nu gäller för kvinnor, gjordes tillämp— liga jämväl för män.
De män, som vid en sådan ändring skulle kunna komma i åtnjutande av tillägg, skulle vara sådana, där hustrun har ålders- eller förtidspension. Vidare skulle fordras att mannen fyllt 60 år och att makarna varit gifta i fem år. Om särskilda skäl förelåg skulle kraven på mannens ålder och äkten-
skapets längd kunna eftergivas. Det bör vidare erinras om att tillägget skulle vara inkomstprövat. I de fall mannen — eller hustrun — var i fullt förvärvsarbete skulle tillägg sålunda i allmänhet icke utgå.
En inom kommittén verkställd beräkning ger vid handen att cirka 80000 kvinnor skulle bli berättigade till hustrutillägg om detta tillägg icke var inkomstprövat. Mot- svarande siffra för män är drygt 40000 varav icke fullt hälften skulle vara make till kvinna med ålderspension och övriga make till kvinna med förtidspension eller sjukbidrag. Orsaken till att antalet män är lägre är att männen ofta är äldre än sina hustrur. Inkomstprövningens inverkan för männens del är mycket svår att bedöma. Det torde dock kunna fastslås att förvärvs- arbetsfrekvensen för män över 60 år är högre än för kvinnor i motsvarande ålder. Viss ledning kan vidare erhållas av en upp- gift från statistiken över kommunala bo- stadstillägg för januari 1968. Enligt denna uppbar endast 918 gifta kvinnor sådant till- lägg till ålders- eller förtidspension. Maken uppbar i dessa fall ingen folkpensionsför- mån. Hade maketillägg funnits vid nämnda tidpunkt skulle dessa män ha haft maketill- lägg med undantag för den troligen mycket ringa del av männen, som ej fyllt 60 år. En beräkning av antalet män, som skulle kunna bli berättigade till maketillägg, måste sålun- da bli mycket ungefärlig. Uppskattningsvis torde omkring 1 500 män bli berättigade till sådant tillägg.
Mot bakgrund av det anförda kan be- hovet av en förmån av ifrågavarande slag för män inte — generellt sett — anses som särskilt stort. Det bör också erinras om att de från och med den 1 juli 1970 ändrade reglerna om förtidspension gör att det för många blir lättare att erhålla sådan pension. I det fall hel sådan pension utgår finns intet behov av tillägg. Det sagda hindrar givet- vis inte, att en förmån motsvarande hustru- tillägget i åtskilliga enskilda fall kan fylla ett betydelsefullt behov för en man. In- komstprövningen medför att några fall med stötande överkompensation inte behöver uppstå. De understundom uttalade farhå-
gorna för att män med pensionerade hustrur skulle —- om de blev berättigade till tillägg — i vissa fall kunna lämna förvärvsarbetet i förtid, bedömer kommittén som helt över- drivna bland annat med hänsyn till de rela- tivt sett blygsamma belopp som det här gäller. Det anförda jämte kommitténs upp- fattning att män och kvinnor så långt möj- ligt bör behandlas lika inom pensioneringen gör att kommittén förordar, att de nu- varande bestämmelserna om hustrutillägg ges motsvarande tillämpning beträffande män. I samband därmed bör tilläggets be- nämning ändras till maketillägg.
Den förordade ändringen innebär, att reglerna om eftergift av kraven på ålders- gränsen och tiden för äktenskapets längd när särskilda skäl föreligger kommer att bli tillämplig även på män. I fråga om tiden för äktenskapets längd kommer emellertid detta i praktiken att sakna betydelse efter- som kravet på denna tid i praxis eftergives endast när änkepension utgått. Sådan kan ju ej utgå för män. De fall där maketillägg på grund av särskilda skäl kan utgå till man under 60 år torde bli ganska fåtaliga. Kan mannen på grund av egen sjuklighet ej ut- föra förvärvsarbete torde han regelmässigt vara berättigad till förtidspension. Fall då han måste stanna hemma för att vårda en sjuk hustru eller små barn lär förekomma men inte vara vanliga.
Den kostnadsökning, som skulle upp- komma om hustrutillägget omkonstruerades till ett maketillägg, är svår att beräkna. På grundval av tillgängliga uppgifter och vissa antaganden torde den årliga kostnadsök- ningen kunna beräknas till 5 miljoner kro- nor. Som jämförelse kan nämnas att den årliga kostnaden för hustrutillägget år 1969 uppgick till 131 miljoner kronor. Här bör även erinras om att åtskilliga av de män som skulle kunna bli berättigade till make- tillägg, även skulle komma i åtnjutande av kommunalt bostadstillägg. Kostnaderna för bostadstilläggen, som faller på kommuner- na, är svåra att beräkna men det torde röra sig om belopp av obetydlig omfattning.
4.5. Den nedre gränsen för änkepensionsrätt inom tilläggspensioneringen
4.5.1. Gällande bestämmelser
Änkepension inom folkpensioneringen till- kommer änka, som antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änkan att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen an- ses som om mannen avlidit, då barnet upp- hörde att påverka rätten till pension, och äktenskapet varat till sagda tidpunkt.
Änkepensionen utgör för änka, som vid makens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år, 90 procent av bas- beloppet. För annan änka minskas pensio- nen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år. Pensionstillskott utgår till änkepension.
Änkepension inom tilläggspensioneringen utgår till änka efter den försäkrade om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn, som också är barn till änkan, är änkan, oavsett barnets ålder, berättigad till änkepension även om nyss nämnda förutsättningar inte är uppfyllda.
Änkepensionen utgår med en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den för- tids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om denne ej uppbar pen- sion — den förtidspension som den avlidne skulle ha erhållit, om rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. I övrigt är änkepensionens storlek beroende av om den försäkrade efterlämnar barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något pensionsberättigat barn, utgör änkepensionen 40 % av den avlidnes egen pension. Efterlämnar den avlidne pensions- berättigat barn, utgår änkepension med 35 % av samma belopp.
Förutsättningarna för änkepension är alltså i flera avseenden olika inom folk- och tilläggspensioneringen. En av de mera fram- trädande olikheterna är att rätten till änke- pension inom tilläggspensioneringen för änkor utan barn icke är knuten till några villkor om att änkan skall ha uppnått viss ålder. Enda kravet för rätt till pension i dessa fall är att äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag den för- säkrade fyllde 60 år. Inom folkpensione- ringen däremot gäller den regeln att änka under 36 år äger rätt till pension endast under förutsättning att hon har vårdnaden om och stadgivarande sammanbor med barn under 16 år.
Änkepensionen från tilläggspensione— ringen uppgår med nuvarande penningvärde (basbeloppet=6 900 kr) maximalt till 10764 kronor om året eller 897 kronor per månad. En kvinna utan barn, vars make haft en förvärvsinkomst, som år 1960 uppgick till 14 000 kronor och som sedan successivt ökat till 20 000 kronor år 1970, kan räkna med att bli tillerkänd en änkepension från tilläggspensioneringen på omkring 3 800 kronor per år med nuvarande penningvärde om maken skulle avlida.
4.5.2. Gällande familjepensionsbestämmelser beträffande de stats- och kommunal— anställda samt inom den privata kollektiva tjänstepensionsförsäkringen
Bestämmelserna om de statsanställdas pen- sion återfinnes i statens allmänna tjänste- pensionsreglemente (SPR) med följdförfatt- ningar. Enligt detta utgår familjepension till efterlevande make, varmed avses änka eller änkling. En förutsättning för rätt till pen- sion är att äktenskapet ingåtts senast den dag anställningshavaren fyllt 60 år. Någon undre åldersgräns eller krav på viss tids äktenskap finns inte uppställd. Kommuner- nas pensionsregler är konstruerade på ett principiellt likartat sätt. Pensionsförmånerna i ITP-planen, som gäller flertalet privat- anställda tjänstemän, omfattar bland annat särskild änkepension, vanlig familjepension samt särskild familjepension. Sistnämnda
pensionsförmån kan emellertid enbart till- komma manlig tjänsteman. Särskild änke- pension utges i de fall änkepension icke utgår enligt tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen på grund av att äktenskapet varat mindre än fem år och tjänstemannen ej efterlämnar barn som till- lika är barn till änkan. Något särskilt villkor — motsvarande det som finns inom folk- pensioneringen — för rätt för änka under 36 år att få komma i åtnjutande av pension finnes icke uppställt i ITP-planen.
4.5.3. Kommittén
I avsnitt 4.2 har kommittén diskuterat de mera långsiktiga utvecklingstendenserna på familjepensioneringens område. Därvid har konstaterats, att änkepensioneringen fort- farande fyller ett klart socialt behov. Den har tillgodosett kvinnans naturliga krav på trygghet i händelse av mannens bortgång och sörjt för att hennes ekonomiska stan- dard inte minskat alltför mycket. Härigenom har skapats goda förutsättningar för henne att klara familjens fortsatta försörjning. Med den utveckling, som under senare år ägt rum i samhället, framstår det dock som diskutabelt om det fortfarande föreligger skäl att utge änkepension i alla de fall, som nu sker. Det kan enligt kommitténs uppfatt- ning med fog ifrågasättas om det är moti— verat att utge änkepension till unga änkor utan barn. Dessa har i dagens samhälle regelmässigt möjlighet att tillfredsställande försörja sig själva. Om så icke skulle vara fallet bör de erhålla stöd i första hand genom arbetsmarknadsmyndigheterna eller genom förtidspension. Man kan alltså säga, att från sociala synpunkter något generellt behov av änkepensionsskydd icke finns för ifrågavarande kategori.
Som framgår av vad ovan anförts är reglerna inom folkpensioneringen så utfor- made att de inte ger utrymme för änke- pension till barnlösa kvinnor under 36 år. Dessa regler harmonierar väl med den av kommittén nyss redovisade uppfattningen. Enligt kommittén framstår det dessutom som angeläget att man får större överens-
stämmelse mellan reglerna inom folk- och tilläggspensioneringen.
Även om man här i någon mån frigör sig från sambandet med den offentliga och privata tjänstepensioneringen anser kommit- tén de ovan nämnda skälen så starka att den förordar, att änkepension inom tilläggs- pensioneringen icke längre skall utgå till unga änkor utan barn. En nedre åldersgräns bör införas och anknytas till den inom folk— pensioneringen förekommande 36-årsgrän- sen.
Vid en sådan lösning uppstår emellertid frågan om en avtrappningsregel, motsva- rande den som finns inom folkpensione- ringen, skulle vara motiverad. Ett skäl till en sådan skulle vara att ett tröskelproblem eljest skulle uppstå vid 36-årsgränsen. De barnlösa kvinnor, som blir änkor kort före den dag de uppnår 36 års ålder, skulle bli helt utan änkepension under det att de kvinnor, som vid mannens frånfälle just uppnått sagda ålder, skulle erhålla änke- pension utan någon reduktion. En sådan ordning kan synas otillfredsställande. Kom- mittén vill emellertid i detta sammanhang erinra om den femårsgräns, som nu finns inom tilläggspensioneringen och som med- för en skarp gränsdragning mellan å ena sidan de kvinnor, som varit gifta mindre än fem år vid mannens frånfälle och således icke blir berättigade till änkepension, och å andra sidan dem, som varit gifta mer än fem år och som därför kommer i åtnjutande av sådan pension. Denna gräns torde i sak innebära ett lika svårt tröskelproblem som den tilltänkta regeln men har inte inneburit några påtagliga olägenheter. Även på andra håll i lagen om allmän försäkring kan man återfinna dylika skarpa gränser. Det bör erinras om att antalet kvinnor, som blir änkor i förevarande ålder, är förhållandevis litet.
Ett införande av en femtondelstrappa med reglerna inom folkpensioneringen som före— bild skulle bidraga till att åstadkomma en större överensstämmelse mellan reglerna inom folkpensioneringen och tilläggspensio- neringen. Kommittén anser dock att den mest avgörande frågan, när det gäller att
taga ställning till en eventuell avtrappnings- regel, är hur långt man önskar gå ifråga om inskränkningar i änkepensionsrätten. En av- trappningsregel av det slag som här nämnts skulle få långtgående verkningar. Med en sådan skulle även barnlösa änkor mellan 36 och 49 år få sin pension reducerad. Kretsen av de kvinnor, som härigenom skulle få lägre pensionsförmåner än enligt nu gällan- de regler skulle således bli avsevärt vidgad. De kvinnor, som skulle beröras av en sådan avtrappningsregel, befinner sig ofta i en mer skyddsvärd situation än de änkor som icke fyllt 36 år.
Andra avtrappningsregler skulle givetvis kunna diskuteras. Dessa skulle kunna ut- formas på ett sådant sätt att de gjordes mindre ingripande. Härigenom skulle man emellertid få två olika avtrappningsregler rörande änkepensioneringen inom det all- männa pensionssystemet — en för folkpen- sioneringen och en annan för tilläggspensio- neringen. Detta skulle bidraga till att göra systemet än mer komplicerat än vad det nu är.
Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén därför att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor införs även inom tilläggspensioneringen och att denna gräns sätt vid 36 års ålder eller samma som inom folkpensioneringen.
4.5.4. Övergångsbestämmelser
Då förslaget innebär att efterlevandeskyddet inte längre skall gälla för vissa kategorier kvinnor måste särskild uppmärksamhet ägnas åt övergångsbestämmelserna. Kom- mittén har övervägt olika alternativ till lös- ningar, som alla syftar till att mildra tröskel- effekten vid genomförandet av de nya be- stämmelserna. En självklar utgångspunkt för dessa resonemang har varit att ändrade regler endast skall beröra pensionsfall, som inträffar efter ikraftträdandet av de nya reglerna. De, som uppbär pension enligt nuvarande regler, skall således få behålla tillerkända förmåner oförminskade. Kommittén vill till en början framhålla att det kan vara lämpligt att vänta med
ikraftträdandet av de nya reglerna någon tid för att därigenom bereda de kvinnor, som kan komma att beröras av förslaget, möj- lighet att anpassa sig efter de ändrade för- hållandena. En anpassningstid av två år torde vara tillfyllest, och kommittén föreslår en sådan.
När det gäller övergångsbestämmelserna i övrigt har kommittén diskuterat olika lös- ningar. Ett uppslag utgår från att den som vid de nya reglernas ikraftträdande har en latent änkepensionsrätt skall få behålla denna. Man får utgå från den nu inom till- läggspensioneringen gällande regeln att kvinna utan barn äger rätt till änkepension endast om äktenskapet varat minst fem år. De barnlösa kvinnor under 36 år, som varit gifta minst fem år, får med detta resone- mang anses ha byggt upp ett pensionsskydd enligt nu gällande regler. Om mannen skulle avlida före ikraftträdandet av de nya be— stämmelserna, äger de rätt till änkepension. Med utgångspunkt härifrån skulle man kunna införa en övergångsbestämmelse av den innebörden att de barnlösa kvinnor, som vid lagens ikraftträdande icke fyllt 36 år men varit gifta minst fem år skulle äga rätt till änkepension efter ikraftträdandet även om mannen skulle avlida innan de uppnått nämnda ålder.
En annan möjlighet är att låta alla kvin— nor, som vid lagens ikraftträdande uppnått 16 års ålder få bibehålla sina pensionsrättig- heter enligt nuvarande regler. De kvinnor ' däremot, som vid nämnda tidpunkt icke uppnått sådan ålder, skulle omfattas av de nya reglerna. Härigenom skulle man emel- lertid få en mycket lång övergångstid. Först 20 år efter lagens ikraftträdande skulle de nya reglerna kunna tillämpas fullt ut. Under dessa år skulle man således vara tvungen att tillämpa skilda regler vid be- dömningen av kvinnornas rätt till änkepen- sion inom tilläggspensioneringen. Kvinnans ålder skulle vara helt avgörande vid valet av tillämpliga regler.
Kommittén har diskuterat ytterligare ett förslag till lösning av övergångsproblemet. Enligt detta skulle man, med utgångspunkt från intjänandesynpunkterna, bestämma att
de, som vid lagens ikraftträdande fyllt 23 år, skall äga rätt till änkepension efter ikraft- trädandet. De kvinnor, som icke uppnått denna ålder, skulle däremot få sin rätt till pension reglerad genom de nya bestämmel- serna. Åldern 23 år är vald med hänsyn till dels det nuvarande kravet på fem års äkten— skap för rätt till pension och dels på be- stämmelsen att kvinnan skall ha uppnått 18 års ålder för att äga rätt att ingå äkten- skap utan att inhämta tillstånd av länssty- relsen. De nya bestämmelserna skulle genom detta förslag bli tillämpliga i princip endast på de kvinnor, som vid lagens ikraftträdande icke haft möjlighet att förvärva änkepen- sionsskydd, dvs. de som varit gifta mindre än fem år. Detta förslag kan sägas utgöra en kombination av de två föregående. Även detta förslag har den nackdelen med sig att man får en mycket lång övergångstid. Denna skulle dock bli kortare än enligt det förslag, som avsåg att låta alla kvinnor, som vid lagens ikraftträdande uppnått 16 års ålder, omfattas av de nya bestämmelserna.
Vid sina överväganden har kommittén stannat för en lösning i enlighet med det första av de alternativ som diskuterats i det föregående. Detta alternativ innebär att de barnlösa kvinnor, som vid lagens ikraft— trädande icke fyllt 36 år men varit gifta minst fem år, skall äga rätt till änkepension även efter ikraftträdandet av de nya bestäm- melserna. Dessa kvinnor får således bibe- hålla sin rätt till änkepension enligt de nu- varande reglerna även om de skulle bli änkor innan de uppnått nämnda ålder. Med en sådan lösning kan en alltför lång över- gångstid undvikas. Samtidigt kan de kvinnor, som vid lagens ikraftträdande skulle varit berättigade till änkepension om mannen av- lidit garanteras fortsatt sådan rätt.
4.5.5. Kostnadsminskning
De nu föreslagna bestämmelserna skulle medföra en viss kostnadsbesparing, som helt hänför sig till tilläggspensioneringen. Till en början blir besparingseffekten tämligen blyg— sam. Först omkring 1982 kan den antagas utgöra en miljon kronor om året för att därefter öka i långsam takt.
4.6 Ändring av reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension
4.6.1. Gällande bestämmelser
Barntillägg inom folkpensioneringen utgår enligt 9 kap. 1 5 lagen om allmän försäk- ring för varje barn under sexton år till för- säkrad eller försäkrads hustru, om den för- säkrade har den rättsliga vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Förmånen utgår som tillägg endast till ålders- eller förtidspension. Om pensionären är en gift kvinna utgår dock inte tillägget. Den, som tagit ut sin ålderspension i förtid, kan erhålla barntillägg först när han upp- nått 67 års ålder.
Barntillägget utgör, då fråga är om tillägg till ålderspension eller hel förtidspension, 25 procent av basbeloppet, dvs. för när- varande (basbeloppet=6 900 kronor) 1 725 kronor per år. Om barnet är berättigat till barnpension från folkpensioneringen, utgör dock barntillägget 10 procent av basbelop- pet eller 690 kronor om året. I det fall endast två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension utgår är barntillägget reduce— rat på motsvarande sätt.
Barntillägget är icke föremål för inkomst- prövning. Däremot har, för att hindra över- försäkring inom pensionssystemet, införts en särskild bestämmelse om minskning av barn- tillägget med hänsyn till samtidigt utgående tilläggspension. Enligt denna bestämmelse skall barntillägget minskas med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. Detta innebär att en tilläggspension, som under- stiger halva basbeloppet, inte påverkar barn- tillägget och att en tilläggspension, vars års- belopp ligger mellan halva basbeloppet och ett helt basbelopp, reducerar barntillägget successivt. Uppgår tilläggspensionen till mer än ett basbelopp bortfaller hela barntill- lägget för ett barn. Reduceringsprincipen kan belysas av följande exempel.
En person åtnjuter folk- och tilläggs- pension i form av två tredjedelar av hel förtidspension jämte barntillägg för ett barn. Tilläggspensionens årsbelopp uppgår till 4 000 kronor. Barntillägget, 1 150 kronor per
4 OOO—0,5X6 900 2
I detta sammanhang bör även omnämnas den i 5 & lagen om hustrutillägg och kom- munalt bostadstillägg till folkpension in- tagna föreskriften, enligt vilken tilläggspen- sion, som reducerat barntillägg, icke skall medräknas vid inkomstprövningen till den del tilläggspensionen reducerat barntillägget. Denna föreskrift har tillkommit för att und- vika att samma inkomst får verka två gånger reducerande på folkpensionsförmån.
Som tidigare nämnts utgår icke barntill- lägg till pension, som tillkommer gift kvinna. I fråga om barn i bestående äkten- skap, där föräldrarna sammanlever, kan så- ledes icke beviljas barntillägg, om det är hustrun som är pensionstagare. Här bör dock erinras om de särskilda bestämmelser- na i lagen om allmän försäkring (10 kap. 1 5) om likställande av ogift pensionsberät- tigad med gift och gift pensionsberättigad med ogift. Enligt dessa bestämmelser skall gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte sär- skilda skäl föranleder till annat, likställas med ogift pensionsberättigad vid tillämp— ningen av reglerna om barntillägg. Detta medför att en sådan gift kvinna kan erhålla barntillägg. I vissa fall skall vidare ogift pensionstagare likställas med gift. Till dessa fall hör emellertid ej reglerna om barntill- lägg. En ogift kvinna förlorar alltså inte den rätt till barntillägg hon kan ha genom att sammanbo med en man. Gifter hon sig med mannen förlorar hon emellertid sin rätt till barntillägg.
= 275 kronor.
4.6.2 Bakgrunden till nuvarande bestämmelser
Barntillägget var en av de nya tilläggsför- måner, som tillkom i samband med lagen om allmän försäkring. Tillägget var närmast avsett att ersätta det behov av ekonomiskt stöd till vissa barnfamiljer, som täckts genom de särskilda barnbidragen. Dessa bidrag, som var inkomstprövade, utgick dels
till barn, vars fader åtnjöt ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, dels till barn, vars moder åtnjöt sådan folkpension i det fall föräldrarna ej sammanlevde och modern hade vårdnaden om eller stadigvarande sammanbodde med barnet, och dels till barn, vars moder var gift med annan man än barnets fader i det fall styvfadern åtnjöt folkpension samt modern hade vårdnaden om eller stadigvarande sammanbodde med barnet. Någon möjlighet för gift kvinna, som uppbar folkpension, att erhålla sär- skilt barnbidrag, stod således icke till buds. [ sitt betänkande »Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m.m.» (SOU 1961: 29) uttalade 1958 års socialförsäkringskom- mitté att man kunde utgå ifrån att det allt— jämt skulle komma att föreligga behov av ett ekonomiskt stöd till vissa barnfamiljer mot- svarande de särskilda barnbidragen. Kom— mittén föreslog, att detta stöd tekniskt skulle utformas såsom ett tillägg till försörjarens folkpension, benämnt barntillägg. Beträf- fande den barntilläggsberättigade kretsen fann kommittén ej skäl föreslå någon prin- cipiell ändring. Kommittén anförde dock bland annat följande rörande lagstiftningens utformning:
Kommittén vill här framhålla, att de all— männa pensionerna — alltså summan av folk- pensionen och tilläggspensionen _ beräknas giva en relativt god kompensation för av inva- liditet eller ålderdom förorsakat inkomstbort- fall. Om pensionen förhöjes med barntillägg, kan det sammanlagda pensionsbeloppet befaras bli så stort, att s.k. överförsäkring kan anses föreligga. I de lägsta inkomstskikten, där pen- sionen i vart fall inte ger mer än en blygsam försörjning, synes detta förhållande inte behöva föranleda betänkligheter. Till förhindrande av överförsäkring i övriga fall torde en reduk- tionsregel böra införas. Denna synes lämpligen kunna anknytas till storleken av den tilläggs- pension, som försörjaren åtnjuter. Kommittén har funnit, att om barntillägget minskas med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet, vinnes godtagbart resultat och föreslår att en sådan regel införes.
Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande gjordes inga principiella invänd-
ningar mot förslaget att ersätta de särskilda barnbidragen med barntillägg, utformade som tillägg till försörjarens folkpension. De vanföras riksförbund ansåg dock att barn- tillägget icke borde reduceras av den anled— ningen att försörjaren uppbar partiell för- tidspension. Vidare ifrågasatte riksförsäk- ringsverket under åberopande av bestämmel- serna om rätt till barntillägg från sjukför- säkringen, huruvida inte barntillägg i visst fall borde kunna utgå till folkpension, som tillkom gift kvinna. Enligt socialstyrelsens mening kunde några allvarliga invändningar icke resas mot att barntillägg fick utgå även till folkpension till gifta kvinnor.
Vad angick frågan om barntillägg inom folkpensioneringen förklarade föredragande departementschefen i proposition nr 90 till 1962 års riksdag att han delade socialför- säkringskommitténs uppfattning att det allt- jämt skulle komma att föreligga ett behov av ett ekonomiskt stöd till vissa barnfamil- jer motsvarande det som utgick i form av särskilt barnbidrag. Han anslöt sig därjämte helt till den av kommittén förordade reduce- ringsregeln. Departementschefen — och sedermera riksdagen — anslöt sig i allt väsentligt till kommittéförslaget.
4.6.3 Riksdagsbehandlingen av den s.k. reduceringsregeln
Vid 1970 års riksdag väcktes motioner (1:241 och II: 281) med förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att reduceringsregeln upphävs. Enligt motionä- rerna medför denna regel orimliga resultat. Med tanke på barntilläggets ringa storlek anser de att någon risk för överförsäkring inte föreligger. Andra lagutskottet hem- ställde i utlåtande nr 22 att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd och anförde därvid följande:
Barntillägg utgick i januari 1967 för ca 12 300 barn till ca 8 000 försörjare. Talen torde i dag ligga något högre. Utbetalade barntillägg hänför sig i ungefär en femtedel av fallen till ålderspensioner och i fyra femtedelar av fallen till förtidspensioner eller sjukbidrag. I vilken utsträckning reduceringsregeln inverkar på ut- gående tillägg eller helt omöjliggör tillägg
saknas statistisk upplysning om. Det kan dock sägas att regeln under den första tiden efter barntilläggens införande år 1963 spelat en ganska underordnad roll. Med tillväxten av ATP-pensioner såväl antal- som storleksmässigt har regeln fått större betydelse. Redan en pen- sion som överstiger ett halvt basbelopp påver- kar barntilläggets storlek och en pension som uppgår till ett helt basbelopp konsumerar hela barntillägget för ett barn. Utskottet kan väl förstå om dessa konsekvenser av den nuva- rande lagstiftningen upplevs som mindre rätt- färdiga av de berörda försäkrade och finner i likhet med motionärerna att skäl kan anföras för en översyn av gällande bestämmelse.
Utskottet vill dock framhålla att barntill- läggens belopp anknyter till barnpensionerna. Pensionsförsäkringskommittén har att under sina överväganden angående den framtida familjepensioneringen pröva möjligheterna att förstärka barnpensionerna. Därvid kan kom- mittén knappast undgå att på grund av den koppling som finns mellan barnpensioner och barntillägg pröva även storleken av sistnämnda förmån. Utskottet utgår från att kommittén i det sammanhanget även kommer att behandla redaktionsbestämmelsen. Med hänsyn härtill och då kommittén avser att avlämna sitt slut- betänkande instundande årsskifte anser utskot- tet att någon framställning från riksdagens sida i anledning av motionerna inte är erforderlig.
4.6.4 Statistiska uppgifter
Enligt riksförsäkringsverkets statistik upp- gick antalet utbetalade barntillägg i decem- ber 1969 till 11 604 och i december 1970 till 11 979. Motsvarande antal försörjare var 7 632 respektive 7 865.
4.6.5 Kommittén Barntillägg till gift kvinna
Den nuvarande utformningen av bestäm- melserna ger, som ovan sagts, en gift kvinna inte någon möjlighet att erhålla barntillägg. Detta tillägg är — liksom tidigare det sär- skilda barnbidraget —— konstruerat såsom ett tillägg till försörjarens folkpension. Skä- let härtill har varit att man ansett pensionen för en försörjare vara otillräcklig. När det gäller den barntilläggsberättigade kretsen har de gifta kvinnorna uteslutits. Viss möj- lighet för gift kvinna att erhålla barntillägg föreligger dock inom ramen för den nu-
varande lagstiftningen. I de fall kvinnan stadigvarande lever åtskild från sin make kan hon, såsom tidigare påpekats, erhålla sådant tillägg. Dessa fall torde emellertid vara relativt få. Anledningen till att de gifta kvinnorna uteslutits ur de barntilläggsberät- tigades krets har främst varit uppfattningen att det är mannen som bär huvudansvaret för familjens försörjning och att det är han som tillför familjen de huvudsakliga pen- ninginkomsterna. Det har därför framstått som naturligt att låta mannens folkpension kompletteras med ett barntillägg.
En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete har varit att så långt möjligt skapa likformiga regler för män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen. Den enda realistiska vägen att skapa jämställdhet mel- lan könen på förevarande område är att utge barntillägg även till de gifta kvinnor som uppbär egenpension (regelmässigt för- tidspension). Det är också ofta socialt omo- tiverat att som nu utesluta gift kvinna från rätten till barntillägg. Kommittén förordar med hänsyn härtill att reglerna om barn- tillägg utformas så att tillägg utgår till ålders- eller förtidspensionär, som har vård- naden om eller stadigvarande sammanbor med, egna eller makens barn. Det sagda innebär, att barntillägg kan utgå även till gift kvinna, som uppbär ålders- eller för— tidspension, om makarna har barn i hem- met. Något hinder för att utgiva mer än ett barntillägg för ett och samma barn om båda föräldrarna är pensionsberättigade bör icke föreligga.
En ändring av reglerna om barntillägg i enlighet med vad härovan angivits är väl förenlig med kommitténs mera långsiktiga överväganden i frågan om likställighet mel- lan man och kvinna inom den allmänna pensioneringen.
Reduceringsregeln
Kommittén har även behandlat frågan om utformningen av den nuvarande reducerings- bestämmelsen. Denna innebär att en pen- sionsberättigad kan ha en tilläggspension av 3450 kronor om året (basbeloppet=
6 900 kronor) utan att eventuellt utgående barntillägg reduceras. Överstiger tilläggs- pensionen nämnda årsbelopp får reduce— ringsregeln effekt. Den som uppbär antingen hel förtidspension eller ålderspen- sion och som är berättigad till barntillägg för två barn, kan ha en tilläggspension av upp till 10 350 kronor om året innan barn- tilläggen helt bortreduceras. Motsvarande belopp för den, som är berättigad till barn- tillägg för tre barn är 13 800 kronor.
I januari 1971 utgjorde tilläggspensio- nens genomsnittliga årsbelopp för ålders- pensionärer 2 506 och för förtidspensio- närer 5 133 kronor. Denna siffra visar att reduceringsbestämmelsen alltjämt har be— gränsad betydelse. Tillgänglig statistik ger vid handen att antalet barntillägg ökar om än i mycket långsam takt. Genom de från och med den 1 juli 1970 införda nya reg- lerna om förtidspension torde antalet för- tidspensionärer komma att öka, vilket i sin tur torde medföra en viss ökning av antalet barntillägg. Härtill kommer det faktum att såväl antalet tilläggspensionsberättigade pen- sionärer som storleken av utgående tilläggs- pensioner ökar för varje år. Önskemålet om en översyn av den nuvarande reduktions- regeln får ses mot denna bakgrund.
Det är främst rättviseskäl som åberopats för att ta bort den nuvarande reducerings- regeln. För en familj med två barn, där fadern uppbär hel förtidspension med folk- pension jämte en tilläggspension av 11 000 kronor om året, kan barntillägg inte utgå. I motsvarande familj utan barn får familje- fadern uppbära samma pensionsbelopp trots att han inte har någon kostnad för barn. Denna situation kan upplevas som orättvis för den som vet att barntillägg utgår i lägre inkomstskikt.
Ett avskaffande av reduktionsregeln skulle i åtskilliga fall medföra en icke önsk- värd överförsäkring på det sättet att barn- tillägg skulle komma att utgå jämsides med en tämligen hög tilläggspension. Detta kan sägas vara socialt mindre motiverat. Av- sikten med reduktionsregeln har varit att begränsa utgivande av barntillägg just till de fall, där en förstärkning av pensionsför-
månerna var socialt motiverad. Ett avskaf- fande av reduktionsregeln skulle innebära ett frångående av denna princip och endast gynna de i pensionshänseende bäst ställda familjerna. För kommittén framstår det vidare som mer naturligt att i första hand tillgodose barnfamiljernas behov av ekono- miskt stöd inom ramen för de familjepoli— tiska stödåtgärderna.
Det kan nämnas, att ett avskaffande av reduktionsregeln med bibehållande av nu- varande regler i övrigt skulle medföra en kostnadsökning för staten på cirka 4,5 mil- joner kronor. Genom sammankopplingen med inkomstberäkningen för beviljande av kommunalt bostadstillägg skulle dock sam- tidigt uppkomma en viss kostnadsbesparing för kommunerna, uppgående till knappt 0,5 miljoner kronor. Genom att tilläggspensio— nen inte skulle ha reducerande verkan på barntillägget skulle den nämligen i sin helhet komma att medtagas vid inkomstberäk— ningen såvitt gäller kommunala bostadstill- lägg och hustrutillägg.
En höjning av gränsen för reduktionens inträde kan naturligtvis också diskuteras. Emellertid kan mot denna lösning riktas samma kritik som mot förslaget att helt av- skaffa reduktionsregeln.
Mot bakgrund av det anförda finner kommittén ej tillräckliga skäl föreslå ett avskaffande eller en ändring av den nuva- rande reduktionsregeln.
4.6.6 Kostnader
Kostnaderna för en reform enligt vilken även de gifta kvinnorna får barntillägg har beräknats uppgå till omkring 8 miljoner kronor om året. Barntillägg skulle i detta fall komma att utgå för ytterligare cirka 5 000 barn.
4.7 Frågan om införande av änklings- pension
4.7.1 Uppdraget
I kommitténs ursprungliga direktiv har det uppdragits åt kommittén att pröva frågan
om en komplettering av familjepensione- ringen med änklingspensioner. Sedermera har kommittén i tilläggsdirektiv erhållit upp- drag att utreda den mera omfattande frågan om mäns och kvinnors jämställande inom den allmänna pensioneringen.
4.7.2 Frågans tidigare behandling
Allmänna pensionsberedningen upptog i sitt betänkande (SOU 1957: 7) frågan om änk- lingspensionering såväl inom folk- som till- läggspensioneringen. Beredningen ansåg att familjepensionering inom folkpensionering- en borde omfatta änklingspensioner, som tog sikte på att tillgodose de fall, som änk— lingsbidragen avsåg. Beredningen anförde härom följande:
Det torde nämligen vara ovedersägligt, att änklingar med icke vuxna barn i hemmet ofta befinner sig i ett svårt läge, eftersom den kvinnliga arbetskraft, som vanligen behövs i hemmet, ställer sig mycket kostsam. Behov av ekonomisk hjälp föreligger ofta i dessa fall. I de fall då inga barn eller endast vuxna barn finnes i hemmet synes däremot i allmänhet inte föreligga något behov av änklingspension.
För rätt till änklingspension bör alltså krävas att barn finnes i hemmet, varvid en ålders- gräns av 19 är bör gälla för barnet liksom i motsvarande änkepensionsfall.
I likhet med änkepensionen bör änklings- pensionen inte vara underkastad inkomstpröv— ning. Då det kan förutsättas att änklingen normalt har större arbetsinkomst än änka i motsvarande situation, har beredningen funnit skäligt att änklingspensionens belopp sättes till hälften av full änkepension.
När det gällde tilläggspensioneringen ut- talade beredningen att sådan pension i prin- cip borde utgå till bl.a. sådana änklingar, som fått rätt till motsvarande bottenpen- sion. Beredningen fann sig emellertid i före- varande sammanhang inte närmare behöva upptaga frågan om storleken av änklings- pensionerna.
1958 års riksdag (särskilda utskottets be- tänkande nr 1) begärde utredning av bl.a. frågan om änklingspensioner inom folk- pensioneringen. Denna utredning uppdrogs åt socialförsäkringskommittén.
Kommittén upptog frågan i sitt år 1959
avgivna betänkande (SOU 1959: 32). Den föreslog till en början, att barnpensioner skulle utgå utan inkomstprövning i det fall barnets fader eller moder avlidit. Kommit- tén ansåg att änklingsfamiljernas hjälpbe- hov bäst tillgodosågs genom att giva de moderlösa barnen pensionsrätt. Kommittén upptog emellertid också frågan, huruvida en särskild änklingspension kunde anses er- forderlig vid sidan av barnpensionen. Kom- mittén anförde härom:
Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finnes hemmavarande icke vuxna barn, som ett verkligt behov av fort— löpande ekonomisk hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna en änkling utan hemmavarande barn rätt till änk- lingspension torde i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änklingarnas inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsvarande situation.
I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommer barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmå- ner förhöjda med tilläggspension efter henne.
Med anledning av vad sålunda anförts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folk- pensioneringen.
I enlighet med kommitténs förslag upp— togs i proposition 1960: 75 förslag om in- förande av barnpensioner. Departements- chefen uttalade i samband härmed, att han ansåg de av socialförsäkringskommittén an- givna motiven för att änklingspensioner icke borde utgå bärande. Propositionen upptog därför icke något förslag om att sådana borde införas inom folkpensioneringen. Det föreslogs, att 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn som en följd av den nya lagstiftningen om barnpensioner skulle upphöra att gälla utom för vissa Övergångsfall.
Under riksdagsbehandlingen väcktes en motion (1960 11: 710) med yrkande bl.a. om att frågan om pensioner till änklingar med barn måtte bli föremål för omprövning.
Andra lagutskottet (utl. 1960: 20) avstyrkte detta yrkande. Därvid anslöt sig utskottet till socialförsäkringskommitténs uppfattning. Därutöver ville utskottet framhålla, att änk- lingarnas inkomstförhållanden generellt sett var betydligt bättre än änkornas.
Riksdagen biföll propositionen i här före- varande delar.
Frågan om införande av änklingspensio- ner väcktes motionsvägen vid 1962 års riks- dag (I: 169 och II: 216, I: 481 och 11: 560). I anledning härav anförde andra lagutskot- tet (utl. 1962: 27):
I ett äktenskap, där båda makarna arbetar, är familjens gemensamma ekonomi uppbyggd på makarnas sammanlagda inkomster. Det är sannolikt att räkna med att detta blir alltmera vanligt i framtiden. En efterlevande make i ett sådant äktenskap kan ha samma behov av efterlevandepension som en hustru. Ett infö- rande av änklingspensionering i den allmänna pensioneringen skulle sannolikt föranleda vissa ändringar i nu gällande regler. Utskottet till- styrker därför att frågan underkastas en förut- sättningslös utredning, vilken lämpligen bör kunna ske i samband med utredningen av frågan om änkepension till frånskild kvinna.
Mot utskottets utlåtande reserverade sig sex av utskottets ledamöter, som ansåg att utskottet bort anföra följande:
Enligt utskottets mening är frågan om infö- rande av rätt till änklingspensioner i lagen om allmän försäkring varken självklar eller natur- lig. Det förhållandet att avgifterna debiteras efter samma procenttal för både män och kvinnor eller att mannen i vissa fall kan ha samma behov av efterlevandeskydd som kvin- nan, utgör inte någon allmängiltig eller gene- rellt bärande motivering för att sådan rätt bör föreligga. Att avgifterna till försäkringen ut- tages efter samma procenttal utgör icke någon generell favorisering av männen i förhållande till kvinnorna utan av de gifta i förhållande till de ogifta försäkrade. Är båda makarna för- säkrade minskar favören dock inte helt. I fråga om efterlevandeskyddet för barn avser detta nämligen även kvinnlig försäkrad. Be- hovet av änklingspension kan vara framträ- dande, då hustrun är den huvudsakliga försör- jaren, men detta är inte så allmänt förekom- mande, att det motiverar ett införande av en generell rätt till änklingspension.
Med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt eftersträva likartade regler för
pensionsrätten inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen och till att tillräckliga skäl för införande av rätt till änklingspension inom tilläggspensioneringen icke anförts, av- styrker utskottet förevarande motioner.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
4.7.3 Kommittén
Som framgår av redogörelsen i kapitel 1 utgår — om man bortser från de speciella barnpensionsregler inom tilläggspensione- ringen som bland annat gynnar änklingar med barn — icke änklingspension inom den allmänna pensioneringen. Av gällande per- sonalpensionssystern är det endast det stat- liga och Stockholms kommuns och lands- tings som utger änklingspension. Behovs- prövade änklingspensioner finns inom yr- kesskadeförsäkringen.
När i debatten om den framtida familje- pensioneringens utformning framförts krav om att änklingspension borde införas inom den allmänna pensioneringen har som skäl i första hand åberopats rättviseskäl. Man har ansett att —— särskilt i ett system av till- läggspensioneringens karaktär — män och kvinnor bör behandlas på samma sätt, fram- för allt som avgifterna utgår med lika stora belopp oavsett kön. Vidare har åberopats att mannen under äktenskapets bestånd kan vara så beroende av hustruns inkomst att denna om hon avlider skäligen bör ersättas med pension. Detta har särskilt framhållits när det gäller änklingar med små barn.
I avsnitt 4.2 har kommittén mot bak- grund av sina direktiv redovisat sin princi- piella uppfattning om hur familjepensione- ringen i framtiden bör utformas. Grund— tanken är att en oberoende av kön under begränsad tid utgående försörjarpension, kompletterad med en utbyggd barnpensione— ring och särskilda förmåner för dem som har speciella svårigheter att få förvärvs- arbete skall ersätta den nuvarande änke- pensioneringen. För mera omedelbart genomförande har kommittén i avsnitt 4.3 bland annat föreslagit att ett barnpensions- tillägg skall utgå i sådana fall då änkepen- sionsberättigad icke finnes. Detta tillägg
kommer alltså bland annat sådana familjer till godo där en änkling efter hustruns död har barn att ta vård om.
Som inledningsvis nämnts avser de moti- veringar som i huvudsak anförts för infö- randet av en änklingspension, dels att det skulle föreligga ett socialt behov av pension för änklingar och dels att jämställandet av könen i pensionsavseende skulle kräva en sådan pension. Man har som utgångspunkt för en reform tagit den nuvarande änke- pensioneringen. Denna utgångspunkt kan självfallet diskuteras. Den nuvarande änke- pensioneringen är, som framhållits i avsnitt 4.2, konstruerad med tanke på den familje- och försörjningssituation som tidigare var rådande. Att överföra regler som tillkom- mit mot bakgrund av dessa förhållanden på en grupp för vilka de inte ursprungligen var avsedda, nämligen änklingar, bör inte kom- ma ifråga utan att starka skäl kan åberopas som hänför sig till dagens och framtidens situation.
Kommittén kan icke finna att det i dagens situation generellt sett skulle föreligga ett socialt behov av livsvariga änklingspensio- ner efter mönster av den nuvarande änke- pensioneringen. Det räcker härvidlag att erinra om den kritik som riktats mot änke- pensioneringen såvitt gäller vissa grupper av änkor, som av många anses alltför gynnade i pensionsavseende. Att införa änklingspen- sioner efter dessa regler får enligt kommit- téns mening anses uteslutet. Det skulle i ganska stor utsträckning innebära socialt sett helt omotiverade inkomstöverföringar. En man utan hemmavarande barn och med ett välbetalt arbete är regelmässigt inte i behov av ett periodiskt utgående livsvarigt ekono- miskt tillskott.
De argument för införandet av änklings- pensionering som har sin grund i rättvise- synpunkter anknyter bland annat till det förhållandet att avgifterna till pensione- ringen är lika stora oavsett om den försäk- rade är man eller kvinna. Enligt kommit- téns mening kan detta inte tillerkännas någon avgörande betydelse. Samma för- hållande råder t.ex. inom privat kollektiv tjänstepensionering. Det ligger emellertid i
sakens natur att det på sikt är önskvärt att i pensionsavseende åstadkomma jämlikhet mellan könen. Det skulle vara en kortsiktig lösning att införa en speciell pensionsför- mån för änklingar. Denna skulle som nämnts inte kunna utformas efter mönster av änkepensioneringen. Kommittén finner därför att jämlikhet mellan könen i pen- sionsavseende bäst åstadkommes på lång sikt genom en familjepensionsreform av det slag som i sina huvuddrag skisserats i av- snitt 4.2. Ett införande nu av änklingspen— sion skulle direkt försvåra en sådan fram- tida genomgripande reform.
Vad kommittén ovan anfört innebär inte ett förnekande av att ett pensionsbehov kan föreligga i fall då efterlevande manlig för- sörjare har barn att ta vård om. I sådana fall kan den efterlevande mannens situation vara fullt jämförbar med en efterlevande kvinnas. Detta gäller i all synnerhet om barnen är flera och inte kommit upp i skol- åldern. Även om tilläggspensioneringens barnpensionsregler, vilka ju som nämnts ger förhöjd barnpension i bland annat dessa fall, i viss utsträckning ersätter en änk- lingspension, föreligger i sådana fall många gånger ett ytterligare pensionsbehov. Detta tillgodoses enligt kommitténs mening för närvarande bäst genom det barnpensions- tillägg, som kommittén föreslagit i avsnitt 4.3. Detta tillägg kommer bland annat änk- lingar med barn tillgodo. Det kan i sak sägas innebära en tidsbegränsad änklings- pension till änklingar med barn.
I några enstaka fall kan föreligga ett behov av änklingspension även när hemma- varande barn ej finnes. Det gäller sådana fall där mannen varit beroende av hustruns försörjning utan att han för den skull själv är berättigad till socialförsäkringsförmåner. För dessa fall kunde man diskutera att in- föra inkomstprövade änklingspensioner. Härigenom skulle man emellertid icke åstadkomma jämlikhet mellan könen. I stäl- let skulle man tillskapa åtskilliga problem, som en inkomstprövning alltid medför.
Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag ett tillmötesgående av kravet på änklingspension på så sätt att änklingar med
barn blir bättre ställda än för närvarande i pensionsavseende genom att barnpensions- tillägg tillkommer. Detta sker på ett sätt som ligger i linje med en framtida genomgri- pande familjepensionsreform med syfte att utjämna skillnaderna i pensionsförmåner mellan könen. Däremot föreslår kommittén icke införande av generella eller inkomst- prövade änklingspensioner.
4.8 F rånskild kvinnas rätt till änkepension
4.8.1 Utgångspunkter för kommitténs överväganden
Inom den allmänna pensioneringen utgår inte änkepension till frånskild kvinna. Be- träffande reglerna i förevarande avseende inom vissa andra pensionssystem hänvisas till kapitel 2.
Frågan om änkepension till frånskild kvinna, vars förutvarande make avlidit, har diskuterats vid flera tillfällen. Två utfor- made förslag i ämnet har tidigare lagts fram.
Det ena förslaget lades fram av socialför- säkringskommittén i dess betänkande »För- bättrade familjeförmåner från folkpensio- neringen m.m.>> (SOU 1959: 32). Förslaget, som enbart rörde folkpensioneringen, gick ut på att en pension — till beloppet motsva- rande hälften av änkepensionen — skulle utgivas till en frånskild kvinna, när hennes förutvarande man avled, under i princip samma förutsättningar som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Pen- sionsrätt skulle dock inte föreligga i vissa fall som kännetecknades av att kvinnan grovt åsidosatt sina plikter mot mannen. Gentemot detta förslag androgs under ären- dets fortsatta behandling bl.a., att reglernas utformning skulle kunna leda till pension i många fall då något behov av pensions- skydd inte förelåg. I proposition nr 75 till 1960 års riksdag avvisades kommittéförsla— get med den motiveringen att pensionsrätten borde reserveras för sådana fall, då det kunde antagas vara vanligt att den från- skilda kvinnan kom i ett sämre försörjnings- läge genom mannens död.
Den inom socialdepartementet utarbetade
promemorian >>Lag om allmän försäkring m.m.» (SOU 1961: 39) återkom till proble- met med de frånskilda kvinnornas rätt till änkepension. Däri föreslogs gemensamt för folk- och tilläggspensioneringen att pen- sionsrätt skulle tillkomma frånskild kvinna, som vid tiden för den förutvarande mannens död hade rätt till underhållsbidrag från honom, och att pensionen i princip inte skulle få vara större än underhållsbidraget. För det fall att en försäkrad efterlämnade både änka och frånskild hustru skulle i princip ingendera kvinnans pension minskas på grund av att det fanns mer än en pen- sionsberättigad efter den försäkrade.
I propositionen år 1962 om den allmänna försäkringen upptogs ett förslag som anslöt till denna konstruktion. Förslaget möttes av kritik från flera håll, och i riksdagen väck- tes motioner om ändringar i olika rikt- ningar. Utskottet framhöll, att gällande familjerättsliga regler leder till att under- hållsbidrag till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall och då ofta med rela- tivt blygsamma belopp. Utskottet befarade därför, att förslaget skulle få tämligen ringa effekt, och fann att begränsningen till underhållsbidraget föranledde erinringar, även om den från vissa synpunkter kunde betraktas som naturlig och riktig. Med hän- syn härtill avstyrkte utskottet förslaget och förordade i stället en ny, förutsättningslös utredning. Denna utredning borde även ta upp vissa motionsvägen framförda spörsmål om införande av änklingspensioner och om en eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet anfört.
I kommitténs ursprungliga direktiv sägs i denna fråga, att en ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån de allmänna principer, på vilka pensions- systemets regler om familjepensioner vilar. Det bör vara en riktpunkt för utrednings— arbetet att reglerna om frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infogas i den ram som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader mellan
folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna för rätt till familje— pension. Vidare bör gällande bestämmelser om familjestöd i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen be- aktas. Utredningen bör belysa hur en pen- sionsreform skall passa in i ett större familjepolitiskt sammanhang.
Sedermera har kommittén erhållit det långt mera omfattande uppdraget att utreda frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen. Sin principiella syn på hur denna jämställd— het på lång sikt enligt kommitténs uppfatt- ning bör åstadkommas har kommittén redo- visat i avsnittet 4.2.
4.8.2 Kommittén
Pension skall principiellt sett utgå som er- sättning för inkomstbortfall. Mot denna bakgrund är det naturligt att man vid en diskussion av problemet om änkepensions- rätt för frånskild kvinna utgår från den situation vari hon befinner sig vid den före— gående makens död. Det är — generellt sett — det inkomstbortfall som uppstår vid detta tillfälle som bör ersättas av pensionen. I den mån underhållsbidrag utgått bort- faller detta. Det var utifrån denna utgångs- punkt konsekvent, när det i den ovan nämnda propositionen år 1962 föreslogs att knyta rätten till änkepension till underhålls- bidragen. En följd av det nämnda förslaget skulle emellertid bli att endast ett mindre antal frånskilda kvinnor — de som över huvud taget hade rätt till underhållsbidrag — skulle få pensionsrätt medan övriga läm— nades utanför. Det var mot bakgrund härav som förslaget ej vann riksdagens bifall.
För ett socialförsäkringssystem är det naturligt, att man försöker finna de situa- tioner, där behovet av skydd — generellt sett — är störst. I fråga om de frånskilda kvinnorna är detta icke lätt eftersom be- hovet vid den tidigare makens död varierar mycket starkt. I ett avseende är skyddsbe- hovet klart. Det gäller de fall, då den från- skilda kvinnan i sin Vård har barn till sin före detta make. I dessa fall torde det också
vara ganska vanligt att kvinnan är berätti- gad till underhållsbidrag icke blott för bar- nen utan även för egen del.
En annan situation där behovet av skydd för den frånskilda kvinnan bör diskuteras är de fall då hon är äldre. Ibland föreligger otvivelaktigt ett uttalat skyddsbehov, t.ex. i det fall äktenskapet bestått lång tid och skilsmässan äger rum när kvinnan, som kanske i hela sitt liv varit verksam i hem- met, kommit upp i ålder. Motsvarande skyddsbehov föreligger inte om äktenskapet upplösts tidigt, särskilt då barn ej finnes. Det skulle ur social synpunkt vara orimligt att ge änkepension t.ex. i alla fall där från- skilda kvinnor uppnått en viss ålder vid den förutvarande mannens död. Om två makar gift sig i tjugoårsåldern och efter ett tioårigt barnlöst äktenskap skiljt sig utan någon underhållsskyldighet sinsemellan skulle det framstå som helt omotiverat, om kvinnan vid mannens död tjugo år senare skulle få en änkepension. De försörjnings- problem som finnes vid mannens död har ju regelmässigt funnits redan dessförinnan. Man måste konstatera, att behovet av änke- pensionsskydd för frånskilda kvinnor utan minderåriga barn varierar mycket starkt och svårligen låter sig fånga i en generell formel.
Den pågående utvecklingen mot en allt större ekonomisk självständighet för kvin- nan talar för att behovet av ekonomiskt skydd för frånskilda kvinnor utan minder- åriga barn alltmer kommer att minska vid den förutvarande makens död.
I den allmänna debatten har ibland fram— förts tanken på att dela upp änkepensions— rätten mellan frånskild hustru och änka på ett sätt som sker inom offentlig och privat tjänstepensionering. En uppdelning av detta slag är mindre tilltalande för ett socialför- säkringssystem. Den minskar ju i motsva- rande mån skyddet för den man normalt vill skydda inom systemet, dvs. änkan. Uppdelningen måste också ske genom schablonartade metoder, som framstår som egendomliga i det enskilda fallet.
Kommittén vill också erinra om att redan det nuvarande systemet innehåller regler, som i sak gynnar den frånskilda kvinnan i
det fall någon ny änkepensionsberättigad hustru inte finnes och den frånskilda kvin- nan i sin vård har barn till sin före detta man. Om denne avlider blir nämligen barn- pensionen från tilläggspensioneringen avse- värt högre om änkepensionsberättigad inte finnes. Om det t.ex. finnes ett efterlevande barn får detta en barnpension av i princip samma storlek som en änkepension.
Syftet med kommitténs övriga förslag i detta betänkande har varit att skapa större jämställdhet mellan man och kvinna. Det skulle mot denna bakgrund te sig egendom- ligt att i nu ifrågavarande hänseende före- slå utvidgning av de förmåner som endast kan tillkomma kvinnor utan att göra något motsvarande förslag för män. Då kommit- tén i avsnitt 4.7 avvisat tanken på generella änklingspensioner kan naturligtvis något förslag om rätt till änklingspension för frånskild man ej framläggas.
Kommitténs i avsnitt 4.3 framlagda för- slag om barnpensionstillägg är så utformat, att det ger ett förbättrat skydd för från- skilda kvinnor med barn vid förutvarande makens död. Barnpensionstillägget har inte gjorts beroende av om mannen — eller den frånskilda kvinnan —- gift om sig eller ej. Det utgår också i alla fall då barn under 18 år finns och är alltså icke beroende av om underhållsbidrag utgått. Förslaget om barnpensionstillägg är också så konstruerat, att frånskild man med barn erhåller samma skydd som den frånskilda kvinnan. Barn- pensionstilläggen kommer att väsentligt för- bättra pensionsskyddet för frånskilda kvin- nor med barn. Med hänvisning till detta förslag och då — som nämnts — i vissa fall även tilläggspensioneringen innehåller visst skydd för frånskilda män och kvinnor med barn anser sig kommittén icke böra föreslå ytterligare åtgärder för att skydda efterlevande frånskild make med barn.
Som nämnts finns otvivelaktigt ett behov av änkepensionsskydd för vissa äldre från— skilda kvinnor. Det är emellertid — som förut utvecklats — omöjligt att generellt ange kriterier, som närmare avgränsar skyddet utan att göra kretsen så vid att socialt omotiverad utbetalning får göras i
en mängd fall. Med hänsyn till den all— männa utveckling, som berörts i avsnitt 4.2, vore det också mindre lämpligt att utvidga änkepensionsskyddet för denna kategori. Dess skyddsbehov får i stället tillgodoses på annat sätt. Egenpensionering är en väg. Kommittén vill här särskilt peka på de från och med den 1 juli 1970 förbättrade möjlig- heterna till förtidspension. Ytterligare bör nämnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
4.9 Frågan om änkepension inom tilläggs- pensioneringen till samboende kvinna
4.9.1 Uppdraget
Till kommittén har överlämnats dels de likalydande motionerna till 1964 års riks- dag nr 222 i första kammaren samt nr 264 i andra kammaren och dels andra lagutskot- tets utlåtande nr 55 år 1964 i anledning av motionerna. I motionerna har yrkats,'att rätt till änkepension inom tilläggspensione- ringen skall tillkomma även sådan samman- boende kvinna som har rätt till änkepension inom folkpensioneringen. Som grund för yrkandet har åberopats att det ur social rättvisesynpunkt är ofrånkomligt att sam— boende mödrar får samma pensionsförmå- ner som gifta kvinnor.
4.9.2 Frågans tidigare behandling
Inom folkpensioneringen har en änka rätt till folkpension i form av änkepension under förutsättning att hon antingen upp- nått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadgivarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i ma— karnas hem eller hos änkan. I motsats till vad som sålunda gäller inom folkpensione- ringen krävs för rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen att legalt äktenskap förelegat.
Principen om att en sammanlevnad mel- lan man och kvinna under äktenskapslik- nande förhållanden under avsevärd tid bör jämställas med äktenskap har upptagits
inom yrkesskadeförsäkringen. Enligt 20 å andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring kan livränta efter avliden ogift man utgå till ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äkten- skapsliknande förhållanden. Likaså skall enligt tredje stycket av samma paragraf rätten till efterlevandelivränta upphöra, därest den efterlevande avsevärd tid sam- manlever med annan under äktenskapslik- nande förhållanden.
I betänkandet »Förbättrade familjeförmå- ner från folkpensioneringen m.m.» (SOU 1959: 32) anförde 1958 års socialförsäk- ringskommitté i frågan om rätt till änke- pension, då lagligt äktenskap icke förelegat:
Inom den allmänna tilläggspensioneringen kan till skillnad från folkpensioneringen och yrkesskadeförsäkringen änkepension efter en avliden man endast ifrågakomma för kvinna, som varit gift med den avlidne. Samma är förhållandet med familjepension inom den statliga och kommunala tjänstepensioneringen.
Ett önskemål att uppnå största möjliga över- ensstämmelse mellan tilläggspensionering och folkpensionering skulle kunna leda till att man även inom folkpensioneringen begränsade änke- pensionsrätten till de legala änkorna. Emeller- tid torde man få lägga delvis andra synpunkter på änkepensionerna inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen. Inom folkpen- sioneringen gäller det att skapa ett minimiskydd för medborgarnas försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfaren- heten utvisar behov av bidrag härtill regel- mässigt brukar föreligga. En kvinna, som utan äktenskap sammanlevat med en man under en följd av år och har barn med honom, torde sålunda vid hans frånfälle i regel vara i lika stort behov av nämnda minimiskydd som en kvinna som varit gift med mannen (legal änka).
I proposition nr 100 år 1959, genom vilken den nuvarande bestämmelsen tillkom, underströks värdet av överensstämmande regler inom tilläggspensioneringen och gäl- lande personalpensionssystem.
Om änkepensionerna inom folkpensione- ringen anförde föredragande departements- chefen i proposition nr 75 till 1960 års riksdag:
Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap ej föreligger men
kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt med den avlidne under äktenskapsliknande förhål- landen. Denna rättstillämpning grundar sig på ett stadgande i 125 lagen om folkpensionering, enligt vilket en ogift person, vilken sedan avse- värd tid sammanlever med en annan under för- hållanden som nyss sagts, kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av lagen, om sär- skilda skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till folkpension inte utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som var lagligt gift med den avlidne. Socialförsäk- ringskommittén anför, att en kvinna som under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift med honom i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd, vilket folkpensionen avser att ge. Enligt kom- mitténs mening bör därför alltjämt inom folk- pensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt äktenskap förelegat. Kommittén före- slår däremot, att rätten till änkepension för ogift kvinna bör begränsas till den, som stadig- varande sammanbodde med en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift in- begripes härvid änka, änkling och frånskild.
För egen del ansluter jag mig till socialför- säkringskommitténs uppfattning att folkpensio- neringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen. De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna till vissa lätt konstater- bara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den person- krets som kan anses vara i behov av änkepen- sion av här avsett slag. I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevt med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änkepension. Undan- tag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 år 1960 anslöt sig andra lagutskottet till vad departementschefen sålunda anfört.
Vid införandet av lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring gjordes inga ändringar i nu aktuella avseenden.
De till grund för pensionsförsäkringskom- mitténs uppdrag liggande motionerna har
varit remitterade till riksförsäkringsverket, som funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna. I remissyttrandet anföres:
I sitt förslag om förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m.m. (SOU 1959: 32) ifrågasatte socialförsäkringskommittén att även änkepensionen från folkpensioneringen borde begränsas till de legala änkorna. Härigenom skulle största möjliga överensstämmelse mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen uppnås. Kommittén fann dock att man delvis fick lägga andra synpunkter på änkepensionen inom folkpensioneringen än inom tilläggspen— sioneringen. Inom folkpensioneringen gällde det ju att skapa ett minimiskydd för med- borgarnas försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper, där enligt vad erfarenheten utvisade behov av bidrag regelmässigt brukade föreligga.
Reglerna för rätten till änkepension från tilläggspensioneringen är — bortsett från kra- vet på varaktighet av äktenskapet — direkt hämtade från gällande personalpensionssystem. Tilläggspensioneringen är i viss mån uppbyggd efter sanuna principer som den statliga tjänste- pensioneringen. Inom de bägge pensionssyste- men utgör sålunda förvärvsinkomsten under— laget för rätt till pension. Vidare spelar den s.k. tjänstetidsfaktom — tid varunder pensions- grundande inkomst förvärvats — en avgörande roll för såväl tilläggspensionens som stats- pensionens storlek.
Såväl de statliga som de kommunala tjänste- pensionsbestämmelserna innehåller föreskrifter om samordning med den allmänna pensione- ringen. Detta gör det synnerligen önskvärt att reglerna inom nämnda pensionssystem i största möjliga utsträckning har en likartad utform- ning.
4.9.3 Kommittén
I det till grund för kommitténs uppdrag liggande utskottsutlåtandet har riksdagen framhållit, att det finnes skäl som talar för att överensstämmelse bör råda mellan till- läggspensioneringen och folkpensioneringen i fråga om reglerna för änkepension. Det spörsmål motionärerna aktualiserat förtjänar därför enligt vad som framhålles i utlåtandet beaktande. Emellertid understrykes, att de samordningsproblem och övriga frågor, som härvidlag kan uppkomma, kräver ingående överväganden.
Önskemålet att åstadkomma överens-
stämmande regler i det aktuella avseendet inom folkpensioneringen och tilläggspensio— neringen är otvivelaktigt värt beaktande. Bland annat kan för en sådan överenstäm- melse åberopas att likformiga regler gör till- lämpningen enklare. Understundom talar också skälighetssynpunkter för att en sam— boende kvinna skall ha samma pensionsrätt som en änka. Emellertid kan man enligt kommitténs uppfattning lägga i viss mån andra synpunkter på änkepensionerna inom tilläggspensioneringen än inom folkpensio- neringen. För folkpensioneringens vidkom- mande är behovssynpunkterna helt domi- nerande. Det är här fråga om att skapa en grundtrygghet för människor i sådana situa— tioner där man av erfarenhet vet att behovet av hjälp genomsnittligt är stort. Inom till- läggspensioneringen däremot förtjänar även andra synpunkter beaktande. Man vill inom denna pensionering låta änkan få behålla en del av den levnadsstandard hon hade före makens bortgång. Ett liknande synsätt finns i den nuvarande familjerättsliga lag- stiftningens regler om giftorätt och arv. I denna lagstiftning jämställes inte samboende kvinna med hustru. Med hänsyn härtill synes önskemålet om överensstämmande regler mellan folk— och tilläggspensione- ringen inte så välmotiverat att motionärer- nas yrkande bör tillmötesgås enbart på grund därav.
Tilläggspensioneringens regel, dvs. att änkepension efter en avliden man kan ifrågakomma endast för kvinna, som varit gift med den avlidne, överensstämmer med vad som gäller inom den statliga och kom- munala tjänstepensioneringen. För att be- hålla denna regel oförändrad kan anföras vissa skäl. En av anledningarna till att sam- boende kontrahenter inte ingått äktenskap med varandra kan antagas vara att de vill vara ekonomiskt självständiga gentemot var- andra. Med äktenskap följer ekonomiskt ansvar mot maken. I och med äktenskapet inträder bl.a. underhållsskyldighet och arvs- rätt. Det har ansetts rimligt att rätten till änkepension inom tilläggspensioneringen på samma sätt som ett flertal andra rättigheter och skyldigheter av ekonomisk natur knytes
till äktenskapet. Folkpensioneringens regel kan ses som ett undantag från denna prin- cip, vilket såsom ovan nämnts är betingat av att behovssynpunkter här spelar så stor roll. Hela frågan om de ekonomiska rätts- verkningarna av äktenskapet är emellertid för närvarande föremål för utredning. Innan resultat föreligger av detta utred- ningsarbete bör enligt kommitténs uppfatt- ning ändring icke företagas i den berörda regeln.
Ytterligare en omständighet bör framhål- las i sammanhanget, nämligen barnpensio- nens storlek inom tilläggspensioneringen. I fall då änkepensionsberättigad finnes utgör barnpensionen för ett barn 15 % och i fall då änkepensionsberättigad icke finns 40 % av den avlidnes egenpension. Genom denna regel tillgodoses i stor usträckning sådan sammanboende kvinna som har barn med den avlidne mannen. Kvinnan som varit gift med den avlidne hade i motsvarande fall erhållit änkepension med 35 % av den av- lidnes egenpension. Barnpensionen hade ut- gjort 15 % av samma pension. Summan av änkepensionen och barnpensionen, 50 %, bör jämföras med barnpensionen i fall då änkepension ej utgår, 40 %.
Slutligen vill kommittén understryka att det är av ett visst värde att det finns över- ensstämmande regler för änkepensionering inom tilläggspensioneringen och inom gäl- lande personalpensionssystem.
Kommittén föreslår sålunda ingen änd- ring av regeln att legalt äktenskap skall föreligga för rätt till änkepension inom till- läggspensioneringen.
4.10 Den s.k. sextioårsregeln för rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
4.10.1 Uppdraget
Kungl. Maj:t har med skrivelse den 25 mars 1966 till kommittén överlämnat andra lagutskottets av riksdagen godkända utlå- tande nr 13/1966 i anledning av motionerna nr 220 i första kammaren samt nr 294 i andra kammaren att av kommittén beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
Motionerna innehåller yrkande om att det villkor för änkepension inom tilläggs- pensioneringen som består däri att äkten- skapet skall ha ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år måtte borttagas.
4.10.2 Frågans tidigare behandling
Inom tilläggspensioneringen utgår änkepen- sion till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan, oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensione- ringen kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen ånyo börja utgå.
Tilläggspensioneringens regler har sin förebild inom den statliga personalpensio- neringen. Enligt statens allmänna tjänste- pensionsreglemente är en förutsättning för att efterlevande make skall ha rätt till familjepension, att äktenskapet ingicks senast den dag då anställningshavaren fyllde 60 år och att den efterlevande ej ingått nytt äktenskap. Villkoret om anställningshava- rens ålder vid äktenskapets ingående gäller dock ej då den efterlevande maken genom äktenskapet förlorat rätt till familjepension, som utgått på grund av statliga pensions— bestämmelser, eller den efterlevande maken tidigare varit gift med anställningshavaren, innan denne överskridit åldersgränsen.
Frågan om 60-årsgränsen inorn tilläggs- pensioneringen har diskuterats vid flera till- fällen. Pensionsutredningen anförde i sitt betänkande »Allmän pensionsförsäkring» (SOU 1955: 32) beträffande änkas rätt till familjepension:
Vad beträffar änka torde, i överensstäm- melse med vad som gäller enligt statens och
kommunernas pensionsreglementen samt enligt SPst försäkringsvillkor för tjänstepensione- ring, böra såsom förutsättning för rätt till familjepension föreskrivas, att äktenskapet med den försäkrade ingåtts innan denne fyllt 60 år. Någon annan förutsättning för rätt till familje- pension för änka synes ej böra uppställas. Så- lunda bör änkepension utgå utan hänsyn till sådana omständigheter som mannens hälsotill— stånd då äktenskapet ingicks, äktenskapets var— aktighet och änkans ålder vid dödsfallet.
I proposition nr 100 år 1959 med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggs- pension m.m. anförde föredragande departe- mentschefen bl.a.:
Reglerna om ålderspension i förevarande lagförslag har som framgår av kommentaren till 12 5 i betydande grad haft motsvarande bestämmelser inom personalpensioneringen för statens anställda som förebild. Även när det gäller familjepensionsbestämmelserna finns det fog för uppfattningen att statstjänstemannapen- sioneringen lämpar sig som mönster för den allmänna tilläggspensioneringen.
Rätten till änkepension från det statliga personalpensioneringssystemet är inte knuten till några villkor om att änkan skall ha uppnått viss ålder eller ha barn i hemmet. Enda förut- sättningen är att äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år. Samma villkor uppställs även i första stycket av förevarande paragraf för rätt till änkepension från den all- männa tilläggspensioneringen. Därutöver har det dock ansetts påkallat att i likhet med folk- pensioneringslagen för rätt till änkepension kräva, att äktenskapet haft en varaktighet av minst fem år.
Propositionen behandlades av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 11. I den vid utskottets hemställan under A fogade reser- vationen, som vann riksdagens bifall, an- förde reservanterna:
Genom de nu föreslagna änkepensionsregler- na har vunnits större enkelhet och överskådlig- het. Därigenom att man tillämpar liknande regler som inom andra pensionssystem under- lättas också samordningen med annan personal- pensionering. Utskottet finner mot bakgrunden av det anförda att den föreslagna ordningen utgör en förbättring jämfört med tidigare för- slag.
I motionen II: 518 av fröken Sandell hem- ställdes att den i 23 & intagna bestämmelsen att för rätt till änkepension i allmänhet skall krävas att äktenskapet ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år måtte utgå.
Den i motionen påtalade bestämmelsen är
utformad i analogi med vad som gäller enligt det statliga pensionsreglementet. Utskottet, som anser att överensstämmelse så långt möjligt bör råda mellan reglerna inom närliggande pensionsområden, kan för sin del inte tillstyrka motionsyrkandet.
Statsutskottet tog i sina utlåtanden nr B 52 år 1958, nr 110 år 1959 och nr 154 år 1965 ställning till yrkanden, som syftade till att den s.k. sextioårsregeln skulle slopas i statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Utskottet avstyrkte vid samtliga tillfällen motionsyrkandena.
Andra lagutskottet hade under år 1965 att taga ställning till motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de som ligger till grund för kommitténs uppdrag. Utskottet uttalade härvid i sitt utlåtande nr 30:
Utskottet vill erinra om att sextioårsregeln ej har någon motsvarighet inom folkpensione— ringen. Änka efter försäkrad som fyllt 60 år vid äktenskapets ingående erhåller alltså, därest övriga förutsättningar är för handen, det grundskydd som änkepensionen inom folkpen- sioneringen utgör. Utskottet vill vidare fram- hålla att såväl i statens allmänna tjänstepen- sionsreglemente som i privata pensionsanord- ningar finns bestämmelser av samma innebörd som sextioårsregeln inom tilläggspensione- ringen. Ändamålet med sådana bestämmelser är att i görligaste mån söka förhindra, att äktenskap ingås enbart med tanke på att till- försäkra efterlevande pensionsförmån. Med hänsyn till det syfte som ligger bakom sextio- årsregeln inom tilläggspensioneringen anser sig utskottet inte kunna förorda att regeln bort- tages. Utskottet kan således inte biträda mo- tionsyrkandet.
I en vid utlåtandet fogad reservation hem- ställdes, att riksdagen med bifall till motio- nerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att motionerna överlämnades till pensionsförsäkringskommittén för utredning med syfte att borttaga eller mildra sextio- årsregeln inom allmänna tilläggspensione- ringen.
Kamrarna stannade vid behandling av ut- skottets utlåtande i olika beslut.
Utskottet fann vid prövning av frågan om sammanjämkning av kamrarnas beslut skiljaktigheten i besluten vara sådan, att
sammanjämkning dem emellan icke var möjlig. Detta anmälde utskottet till riks- dagen.
4.103 Kommittén
De motioner, som ligger till grund för kommitténs uppdrag, innehåller såsom nämnts yrkande om att det villkor för änke- pension inom tilläggspensioneringen som består däri att äktenskapet skall ha ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år måtte borttagas. Det framhålles i motio- nerna att ett anknytande av pensionsrätten till den försäkrades ålder vid äktenskapets ingående inte överensstämmer med en modern syn på den enskildes rätt till för- säkringsskydd. Enligt motionärernas mening talar många skäl för att ett äktenskap som ingås när någon av kontrahenterna uppnått högre ålder fyller ett stort behov av stöd och inbördes bistånd. Den begränsning som ligger i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgör enligt motionärernas mening en tillräcklig garanti för att efter- levandeskyddet inte skall kunna utnyttjas otillbörligen.
Andra lagutskottet har ansett, att det finns skäl som talar för den av motionärer- nas hävdade meningen, att kravet på att äktenskapet varat minst fem år för att grunda rätt till änkepension inom tilläggs- pensioneringen utgör tillräcklig spärr mot missbruk av försäkringen i denna del. Den av motionärerna aktualiserade frågan bör därför enligt utskottets mening bli föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommit- tén har enligt sina direktiv att verkställa utredning om änkepensioner till frånskild kvinna och om änklingspensioner. Då de överväganden som härvid kan komma i fråga synes kunna få betydelse även för det i motionerna upptagna spörsmålet, anser utskottet det lämpligt, att kommittén får i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om sextioårsgränsen inom tilläggspensione- ringen.
Såsom inledningsvis nämnts har Kungl. Maj:t överlämnat detta utlåtande till kom- mittén för att beaktas vid fullgörandet av
Såväl enligt statens och kommunernas pensionsreglementen som enligt SFP:s för- säkringsvillkor för tjänstepensionering gäl- ler såsom förutsättning för rätt till änke- pension att äktenskapet med den försäkrade ingåtts innan denne fyllt 60 år. Av för- arbetena till motsvarande regel inom till- läggspensioneringen framgår, att personal- pensioneringens regel stått som förebild. Det har ansetts att överensstämmelse så långt möjligt bör råda mellan reglerna inom närliggande pensionsområden, Ändamålet med bestämmelsen synes vara att söka för- hindra, att äktenskap ingås enbart med tanke på att tillförsäkra efterlevande pen- sionsförmån. I hur stort antal fall så skulle ske om regeln slopades förefaller svårt att bedöma.
Det är värt att särskilt notera att perso- nalpensionsanordningar, inte folkpensione- ringen, stått som förebild när 60-årsregeln tillkommit. Inom folkpensioneringen domi- nerar behovssynpunkter på ett helt annat sätt än inom tilläggspensioneringen. Detta förhållande är anledning till att änkepen- sionsreglerna inom de båda pensionsslagen skiljer sig även i andra avseenden än i fråga om 60-årsregeln. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen kräves för rätt till änke- pension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap förelegat. Inom folkpensio- neringen utbytes änkepension mot ålders- pension när änkan fyller 67 år. Inom till- läggspensioneringen påverkas inte rätten till änkepension av att rätt till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensione- ringen samtidigt föreligger. Av det sagda synes framgå, att enbart önskemål om över— ensstämmelse mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i det nu aktuella avseendet inte kan anses vara ett fullgott skäl för att borttaga 60-årsregeln inom till- läggspensioneringen. Detta utesluter inte att en sådan åtgärd kan vara motiverad av andra skäl.
En avgörande synpunkt när det gäller att ta ställning till om 60-årsregeln bör bibe- hållas är om risken för missbruk kan anses
så stor att den motiverar ett bibehållande av regeln. Enligt kommitténs uppfattning kan denna risk inte anses så stor att den får hindra en ändring som ur sociala synpunk- ter i många fall får anses önskvärd. Det bör framhållas att den begränsning som ligger i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgör en garanti mot otillbör- ligt utnyttjande av efterlevandeskyddet. En annan väsentlig omständighet i samman- hanget är kommitténs under 4.5 framförda förslag att änkepensionsrätten inom tilläggs- pensioneringen för barnlösa änkor, som inte uppnått 36 års ålder, skall borttagas. Med hänsyn till det sagda anser sig kommittén kunna föreslå att 60-årsregeln skall bort- tagas.
Kostnaden för en reform av det slag som föreslås i detta avsnitt är av obetydlig om- fattning.
4.11 Frågan om inkomstprövning av pension till de s.k. övergångsänkoma
4.11.1 Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän försäkring har en änka rätt till folkpension i form av änke- pension under förutsättning att hon an- tingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom minst 5 år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadgivarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Då änkan upphör att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att på— verka rätten till pension, och äktenskapet varat till denna tidpunkt.
Om änkan ingått nytt äktenskap, dras änkepensionen in. Skulle det nya äkten— skapet upplösas inom fem år, börjar änke— pensionen ånyo att utgå.
Änkepension utgår med samma belopp som oreducerad ålderspension till ensam- stående pensionär, dvs. med 90 procent av basbeloppet. Full änkepension utgår till änka som vid mannens död eller den där-
med jämställda tidpunkten fyllt 50 år eller som har barn under 16 år i hemmet. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid man- nens död eller den tidpunkt då hon upphör att ha barn under 16 år i hemmet under— stiger 50 år. Till änkepension utgår pensions- tillskott.
För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepension jämte pen— sionstillskott utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan är däremot inkomstprövad. Om mannen av- lidit under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960 är emellertid viss del av pensionen, det s.k. garantibeloppet, fri från inkomst- prövning. Garantibeloppet utgör, om döds- fallet inträffat under tiden den 1 juli 1958— den 30 juni 1959, en tredjedel och, om döds- fallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 —den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomst- prövning. Inkomstprövningen innebär att pensionen skall minskas med en tredjedel av änkans inkomst till den del den överstiger 2000 kronor för år. Med inkomst avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension, arbetsinkomst, ränteinkomst och avkastning av fastighet. Vid beräkning av inkomsten skall årsinkomsten ökas med 10 procent av det belopp varmed änkans förmögenhet överstiger 50 000 kronor. Änkepension som efter minskningen understiger 1/15 av full pension skall ej utgå. Det är att märka att minskningen av pensionsförmån i första hand skall göras på kommunalt bostadstill- lägg och först i andra hand på änkepension.
4.11.2 Frågans tidigare behandling
Änkepension infördes i folkpensioneringen med giltighet från och med år 1948. Enligt de regler som gällde fram till den 1 juli 1960 var all änkepension inkomstprövad och pension utgick normalt endast för det fall att änkan uppnått 55 års ålder senast det kalenderår under vilket mannen avlidit och att hon varit gift med honom minst fem år.
Änkepensioneringen reformerades vid 1960 års riksdag. Reformen, som i allt
väsentligt byggde på principbeslut av 1958 års A-riksdag, innebar att inkomstpröv- ningen avskaffades beträffande dem som blivit änkor efter utgången av juni 1960 och att nuvarande regler om förutsättningarna för erhållande av pension infördes. Pension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 skulle alltjämt vara inkomstprövad, låt vara att de kvinnor som blivit änkor de närmaste två åren före den lujuli 1960 skulle ha rätt till viss del av pensionen utan inkomstprövning —— det s.k. garantibeloppet. Vid riksdagsbehandlingen väcktes motioner med yrkande att inkomstprövningen måtte behållas för alla änkepensioner. Det fram— hölls bl.a. att änkepension till änkor i goda ekonomiska omständigheter kunde framstå som en orättvisa, om man jämförde med andra grupper, vars pensionsförmåner fort— farande skulle inkomstprövas. Riksdagen av- visade motionsyrkandena.
I andra motioner yrkades att inkomst- prövningen för övergångsänkorna skulle inskränkas i sådan män att full änkepension skulle utgå till alla övergångsänkor från och med det år de fyllt 60 år. Riksdagen av- visade även detta yrkande. Motionsförslaget skulle innebära gynnsammare regler för övergångsänkorna än för dem som blivit änkor efter den 1 juli 1960. De sistnämnda kunde i många fall inte räkna med full änkepension från och med 60 års ålder, vilket berodde på att för full änkepension fordrades att mannen avlidit eller det yngsta barnet uppnått 16 års ålder tidigast då kvinnan fyllt 50 år.
Sistnämnda motionsyrkande aktualisera— des ånyo vid 1961 års riksdag och avvisades med samma motivering.
Vid 1962 års riksdag genomfördes viss uppmjukning av inkomstprövningsreglerna för övergångsänkorna. Reformen innebar att avdragsfaktorn bestämdes till en tredje- del av inkomsten till den del den översteg det avdragsfria beloppet. Tidigare hade avdragsfaktorn ökat till två tredjedelar för den del av inkomsten som med 400 kro- nor översteg det avdragsfria beloppet. Viss justering gjordes också beträffande för— mögenhetens inverkan vid inkomstpröv-
År Huvudfall Övergångsfall 1961 5 000 54 000 1962 16 000 45 000 1963 27 000 49 000 1964 35 000 44 000 1965 43 000 41 000 1966 52 000 37 000 1967 59 000 34 000 1968 66 000 30 000 1969 72 000 26 000 1970 77 000 23 000
ningen. Reformen byggde på ett förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté. Denna hade bl.a. erinrat om att 1960 års riksdag uttalat sig för en minskning av skillnaden i pensionshänseende mellan dem som blivit änkor före respektive efter halvårsskiftet 1960. Önskade man minska denna skillnad blev enligt kommitténs bedömning en upp- mjukning av inkomstprövningen nödvändig i fråga om pensionen till änkorna i över- gångsfallen.
Vissa justeringar i inkomstprövningsreg- lerna verkställdes också vid 1963 års riks— dag (höjning av det avdragsfria inkomst- beloppet) och vid 1965 års riksdag (höjning av det avdragsfria förmögenhetsbeloppet).
Frågan om avskaffande av inkomstpröv- ningen var uppe i motioner vid 1964 års riksdag. Eftersom frågan var av den arten att den föll inom ramen för vad pensions- försäkringskommittén kunde behandla, be— slöt riksdagen hemställa att motionerna skulle överlämnas till kommittén. Så har även skett. Frågan har sedermera återkom- mit vid 1965' och 1968 års riksdagar. Med hänvisning till pensionsförsäkringskommit- téns arbete, ansåg riksdagen vid båda till- fällena att något initiativ från riksdagens sida inte var erforderligt.
Pensionsförsäkringskommittén avlämnade i maj 1968 betänkandet »Pensionstillskott m.m.» (SOU 1968: 21). I betänkandet före- slogs en ökning av folkpensionerna för så- dana pensionärsgrupper som i huvudsak inte hade några inkomster vid sidan av folkpensionen. Vidare lade kommittén fram förslag till viss uppmjukning av inkomst—
1966 1967 1968 1969 1970
Nytillkomna 1 127 857 692 653 1 941 Avgår
Avlidna 257 234 228 181 156 Indragna 447 393 376 261 198 Erhållit annan huvudförmån 4 077 3 852 3 586 3 396 2 960 Nettominskning 3 654 3 622 3 498 3 185 1 373
prövningen för bl.a. änkepensioner. För- slaget innebar att det avdragsfria beloppet höjdes från 1 700 till 2 000 kronor. Kommit- tén tog inte ställning till frågan om inkomst- prövningen i och för sig men avsåg att i ett senare betänkande ta upp vissa frågor av familjepensionskaraktär ävensom frågor rörande jämställande av kvinnor och män inom den allmänna pensioneringen.
Proposition på grundval av kommitténs betänkande godkändes av riksdagen. Från och med den 1 juli 1969 utgör det avdrags- fria beloppet 2 000 kronor.
4.11.3 Statistiska uppgifter
Det totala antalet änkor under 67 år utgör omkring 120 000. Av dessa har cirka 9 000 förtidspension. Omkring 8 000 saknade barn och hade icke uppnått 36 års ålder vid änkeblivandet. I runt tal 1 000 änkor hade varit gifta mindre än fem år då de blev änkon
Antalet änkepensioner i övergångsfall ut- gjorde vid ingången av år 1970 omkring 23 000. Antalet kan väntas minska med om- kring 2 000 per år under de närmaste åren. Utvecklingen av antalet huvudfall (änka efter 1/7 1960) och övergångsfall framgår av tabell 23.
Förändringarna i antalet änkepensioner i övergångsfall under de senaste åren fram- går av tabell 24. I tabell 25 redovisas änke- pensionerna i övergångsfall uppdelade i tre grupper efter mannens dödsdatum.
Antalet änkepensioner i övergångsfall
uppdelade i åldersklasser och med angi- vande av förändringar i antalet under åren 1964—1969 redovisas i tabell 26.
4.11.4 Kommittén
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag åligger det pensionsförsäkringskommittén att överväga frågan om att avskaffa inkomstprövningen av änkepension i övergångsfallen. Denna fråga har varit föremål för stor uppmärk- samhet och diskuterats i olika sammanhang. Den kritik som framförts mot reglerna har ofta haft sin grund i att man ansett det vara
Tabell 25. Övergångsfall uppdelade i tre grupper efter mannens dödsdatum (tre ta- beller). Januari 1969.
Mannen avliden före den 1 juli 1958
Antal Årsbelopp 15-delar Antal kr 15 11 905 57 357 291 14 1 419 6 090 058 13 1 182 4 742 016 12 1 127 4 103 965 11 945 3 126 717 10 773 2 325 866 9 629 1 673 175 8 484 1 186 945 7 392 831 006 6 289 534 534 5 184 272 194 4 132 156 136 3 78 75 050 2 31 20 502 1 21 6 946 Summa 19 591 82 502 401 83
Normalpension Garantipension Summa
Antal Årsbelopp Årsbelopp Årsbelopp
15-delar Antal kr Antal kr Antal kr
15 829 3 893 563 1 023 1 780 020 1 852 5 673 583 14 123 541606 108 175 392 231 716 998 13 90 374 398 113 170 404 203 544 802 12 58 217 355 90 125 280 148 342 635 11 50 169 017 83 105 908 133 274 925 10 37 118 233 64 74 240 101 192 473 9 33 89 912 55 57 420 88 147 332 8 18 41982 72 66 816 90 108 798 7 10 21 347 48 38 976 58 60 323 6 9 17 731 31 21576 40 39 307 5 3 5 220 34 19 720 37 24 940 4 6 7 458 21 9 744 27 17 202 3 2 2 088 18 6 264 20 8 352 2 _ _ 1 _ _
Summa 1268 5 499 910 1760 2 651760 3 028 8 151 670
Mannen avliden under tiden 1 juli 1959—30 juni 1960.
Normalpension Garantipension Summa
Antal Årsbelopp Årsbelopp Årsbelopp
15-delar Antal kr Antal kr Antal kr
15 915 4 398 077 1 560 5 428 800 2 475 9 826 877 14 85 386 966 126 409 248 211 796 214 13 57 247 060 118 355 888 175 602 948 12 55 213134 115 320160 170 533294 11 50 174 705 99 252 648 149 427 353 10 34 104 928 77 178 640 111 283 568 9 27 77 598 63 131 544 90 209 142 8 21 52 413 65 120640 86 173 053 7 13 26 766 50 81 200 63 107 966 6 10 17 748 39 54 288 49 72 036 5 9 10 440 31 35 960 40 46 400 4 6 6 264 37 34 336 43 40 600 3 3 2088 13 9048 16 11136 2 3 1982 13 6032 16 8014 1 _ _
Summa 1288 5 720169 2 406 7 418 432 3 694 13 138 601
orättvist att änkepensionen kan uppgå till olika belopp beroende på om vederbörande blivit änka före eller efter den 1 juli 1960. En delvis annan utgångspunkt för kritiken har också varit att de sociala skälen för att borttaga inkomstprövningen skulle vara sär- skilt framträdande.
I fråga om denna senare synpunkt bör från början framhållas, att ett avskaffande av inkomstprövningen icke skulle medföra
att de sämst ställda änkorna, dvs. de som inte har några inkomster eller små sådana vid sidan av pensionen, skulle erhålla någon förbättring av sina förmåner. Dessa erhåller ju även med de gällande reglerna oreduce- rad pension. Däremot skulle ett avskaffande av inkomstprövningen medföra att de änkor, som har sidoinkomster av sådan storlek att de reducerar pensionen, skulle erhålla förbättrade förmåner. Det måste
Änkepensioner i övergångsfall
Förändring Antal 1964—1969 Födår jan. 1964 jan. 1969 minskning ökning 1897 4 131 98 4 181 — 99 3 752 — 18 782 1900 3 506 — 01 3 212 — 02 2 984 2 905 79 03 2 473 2 704 231 04 2 271 2 534 263 05 2 100 2 327 227 06 1 864 2 066 202 07 1 588 1 762 174 08 1 480 1 613 133 09 1 332 1 486 154 10 1 142 1 219 77 11 964 1 069 105 12 894 961 67 13 770 808 38 14 658 723 65 15 566 581 15 16 490 497 7 17 470 449 21 18 419 411 8 19 317 290 27 20 365 326 39 21 304 253 51 22 276 225 51 23 228 178 50 24 191 159 32 25 157 119 38 26 141 110 31 27 120 90 30 28 127 95 32 29 102 72 30 30 81 57 24 31 73 63 10 32 58 39 19 33 47 33 14 34 44 35 9 35 18 10 8 36 17 17 —— — 37 9 8 1 38 13 9 4 39 9 5 4 40 5 4 1 41 l 1 — — 43 950 26 313 19 395 1758 därav 613
under 67 är
alltså konstateras att de sociala skälen för ett avskaffande av inkomstprövningen knappast kan åberopas. Till ytterligare be- lysning av det sagda kan åberopas tabell 27
*.
som bygger på nuvarande inkomstpröv- ningsregler. Det förutsätts då att full pen- sion utgör 6210 kr och det kommunala bostadstillägget (kbt) 2000 kr. Med sam-
Änkepension inkl. pensionstillskott och
Årsinkomst vid kbt efter avdrag Sammanlagd sidan av pension för inkomst inkomst 2 000 8 624 10 624 4 000 7 624 11 624 6 000 6 624 12 624 9 000 5 624 14 624 12 000 4 624 16 624 15 000 3 624 18 624 18 000 2 624 20 624 21 000 1 624 22 624 24 000 624 24 624 25 870 0 25 870
manlagd inkomst förstås inkomst före av- drag för skatt.
I anslutning till tabellen kan göras några påpekanden. Inkomst under 2000 kr in- verkar ej på pensionen. När det kommunala bostadstillägget är 2000 kr upphör rätten till bostadstillägg vid en sidoinkomst av 6000 kr (minskningen sker först på det kommunala bostadstillägget). Inkomstpröv- ningen av själva änkepensionen börjar då få effekt först vid en sidoinkomst överstigande 6000 kr. Detta innebär att en övergångs- änka som har en sidoinkomst som inte över- stiger 6 000 kr är när det gäller änkepensio- nen helt likställd med den som i dag blir änka och har sidoinkomst av sarmna storlek. Vid kommunalt bostadstillägg om exempel- vis 4 000 kr skall den nämnda siffran 6 000 bytas ut mot 10 000. Hel änkepension upp- hör att utgå vid ett kommunalt bostads- tillägg om 2000 kronor när änkan har en sidoinkomst av 25 870 kr (vid kommunalt bostadstillägg om 4 000 kr blir det 29 870 kr).
När det sedan gäller den kritik mot inkomstprövningsreglerna som har sin ut- gångspunkt i rättviseaspekter bör först framhållas, att starka skäl talar för att inom ett folkpensionssystem samma regler skall gälla för alla kategorier änkor oberoende av tidpunkten för änkeblivandet. Sett som en rättvisefråga mellan olika kategorier änkor är alltså nuvarande regler helt natur- ligt att betrakta som mindre tillfredsstäl- lande.
Änkepension reduceras emellertid inte bara på grund av inkomstprövningsreglerna utan — som tidigare nämnts — även till följd av femtondelsregeln. I fall då änkan var under 50 år då maken dog eller hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet minskas änkepensionen med en femtondcl för varje år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understiger femtio. Denna reduktion tillämpas för samtliga änkor, allt- så både för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960 (övergångsfallen) och för dem som blivit änkor senare (huvudfallen). Det finnes alltså på grund av dessa regler många änkepensioner i huvudfall som är lägre än änkepensioner i övergångsfall trots att dessa sistnämnda pensioner kan vara reducerade på grund av inkomstprövningsreglerna. I tabell 28 lämnas en översikt angående för- delningen av antalet änkepensioner i huvud- fall respektive övergångsfall där reduktion sker på grund av åldern vid änkeblivandet. I sammanhanget bör framhållas, att i många kommuner även det kommunala bostadstillägget reduceras efter samma grunder som femtondelsregeln, dvs. med hänsyn till änkans ålder då hon blev änka. Det förhållandet att en änkepension inte utgår med fullt belopp behöver alltså inte ha sin grund i inkomstprövningsreglerna. Det vill synas som om denna synpunkt inte vunnit tillräckligt beaktande när man kriti—
Huvudfall
Övergångsfall
Mannen avliden efter den 30 juni 1960
Mannen avliden före den 1 juli 1960
Antal Årsbelopp Årsbelopp 15-delar Antal kr Antal kr 15 61392 318168706 16 232 72857 751 14 1 914 9 280 302 1 861 7 603 270 13 1 583 7101 939 1 560 5 889 766 12 1 388 5 750 527 1 445 4 979 894 11 1 221 4 627 393 1 227 3 828 995 10 961 3315 018 985 2801907 9 804 2 500 150 807 2 029 649 8 673 1 851 019 660 1 468 796 7 555 1 338 532 513 999 295 6 423 872 155 378 645 877 5 371 633 404 261 343 534 4 250 343 027 202 213 938 3 185 190472 114 94 538 2 124 85818 47 28 516 1 100 34 203 21 6 946 Summa 71 944 356 092 665 26 313 103 792 672
serat inkomstprövningsreglerna. Ett icke ringa antal missnöjesfall har säkerligen sin förklaring i att pensionen reducerats på grund av änkans ålder vid änkeblivandet och ej på grund av att pensionen är in- komstprövad. Denna reduktion drabbar emellertid i lika mån dem som blivit änkor före den 1 juli 1960 och dem som blivit änkor senare. Den har sin grund i den all— männa konstruktionen av änkepensione- ringen.
En invändning mot inkomstprövade för- måner, som ofta framställes, är att inkomst- prövningen gör det mindre lönsamt att skaffa sig förvärvsinkomster för pensionä— rerna. Detta kan motverka en ur samhällets synpunkt önskvärd strävan att så många som möjligt skall ägna sig åt förvärvsarbete. Denna nackdel gäller för alla inkomstprö- vade förmåner och är ofrånkomlig så länge arbetsinkomst verkar reducerande på för- månen. Dessa förhållanden är väl kända från diskussionerna om inkomstprövade för- måner i andra sammanhang och behöver därför inte ytterligare nämnas här. Ett i detta sammanhang vanligt missförstånd bör emellertid beröras med några ord. Det har uppgivits att många änkor inom övergångs-
änkekategorien har den uppfattningen att sedan man en gång konstaterat att deras inkomst är för stor för att de skall kunna erhålla pension de sedan för all framtid är betagna möjligheten att erhålla förmånen. Så är naturligtvis inte fallet. Så snart in- komsten sjunkit under den kritiska inkomst- gränsen bör naturligtvis förnyad ansökan göras. I vissa fall kan en förnyad ansökan resultera i pension även om inkomsten inte sjunkit. Så är fallet vid vissa höjningar av pensionsnivån eller om det kommunala bo- stadstillägget höjts på orten i fråga så att inkomstgränsen kommit över vederbörandes inkomst. Det bör alltså understrykas att den som på grund av inkomstprövningen vid något tillfälle inte kan erhålla förmånen mycket väl vid en annan tidpunkt kan vara berättigad därtill. Det kan nämnas att för- säkringskassorna på föranstaltande av riks- försäkringsverket nyligen företagit en utred- ning, grundad på tillgängliga folkbokförings- data. Syftet med utredningen har varit att få fram bl.a. sådana änkor, som är berät— tigade till pension men som inte ansökt om sådan. Hittills har på detta sätt cirka 1 300 berättigade kvinnor uppspårats.
En inom kommittén verkställd beräkning
ger vid handen att ett avskaffande av in- komstprövningen för övergångsänkorna skulle för nästkommande budgetår medföra en kostnadsökning för statsverket om cirka 105 milj. kronor. Detta belopp minskar successivt. Först om mer än 30 år torde den sista övergångsänkan ha uppnått pensions- åldern och kostnaderna helt bortfalla. Även om man här —— som i andra liknande sammanhang beaktar att en del av kost— nadsökningen återgår till det allmänna i form av inkomstskatt, finner man att det här är frågan om förhållandevis stora be- lopp — långt större än de kommittén i betänkandet föreslår skall användas till för— bättring av i första hand barnens situation.
När kostnadskrävande förbättringar skall övervägas måste man självfallet ha andra pensionärskategorier med i bilden. Som så mycket annat är frågan om att slopa in- komstprövningen för övergångsänkorna en resurs- och avvägningsfråga. Skall en priori- tering ske exempelvis av åldringar och handikappade som alla vanligtvis har mindre att leva av än de övergångsänkor som får sin pension reducerad på grund av sina sidoinkomster eller förmögenhet.
Kommittén måste ställa frågan om att slopa inkomstprövningen i övergångsfallen i relation till det mera omfattande uppdrag på familjepensioneringens område, näm- ligen att utreda frågan om likställighet mel- lan man och kvinna inom den allmänna pensioneringen, som kommittén redovisar i detta betänkande. De överväganden och förslag beträffande könslikställighetsfrågan som kommittén redogjort för i de tidigare avsnitten har inte lett fram till att änke- pensioneringen i dess nuvarande form bör utbyggas. Ej heller dessa mera principiella överväganden talar för att inkomstpröv- ningen beträffande änkepensionerna i över- gångsfallen bör avskaffas. Slutligen bör erinras om att de modifierade regler för inkomstprövningen som pensionsförsäkrings- kommittén i ett tidigare betänkande före- slagit och som trätt i kraft den 1 juli 1969 inneburit förbättringar av änkepensionerna i övergångsfallen.
Kommittén har i det föregående redovisat
olika skäl för och emot ett avskaffande av inkomstprövningen för övergångsänkorna. Skilda ledamöter inom kommittén har lagt i viss mån olika vikt vid de nämnda skälen vid det slutliga ståndpunktstagandet i frå- gan. Starka skäl talar för att denna fråga nu borde lösas. Med hänsyn främst till de resurser som i dagens läge står till buds för ytterligare reformer och den prioritering som därvid måste företagas i förhållande till andra angelägna behov är kommittén emel- lertid nu icke beredd att föreslå att inkomst- prövningen för övergångsänkorna avskaffas.
5. Allmän försäkring för begravningshjälp
5.1. Uppdraget
Kungl. Maj:t har den 13 december 1968 till pensionsförsäkringskommittén överlämnat andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 44 år 1967, vari hemställes om en utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp. Till grund för utlå- tandet ligger de likalydande motionerna I: 176 samt II: 217. I utlåtandet anför andra lagutskottet:
I motionerna 1:176 och II:217 behandlas frågan om en allmän försäkring för begrav- ningshjälp. År 1956 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förut- sättningslös utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring. Riksdagen an- förde därvid, att de förefintliga formerna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför var en angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område. Seder- mera överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen för att vara tillgänglig vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag. I sitt under fjolåret avgivna huvudbetänkande upptog utredningen inte frågan till närmare prövning. Motionärerna vill nu att den begärda utredningen skall fullföljas.
Enligt utskottets mening är fortfarande de skäl, som låg bakom utredningskravet år 1956, bärande. Tillkomsten av tjänste- och andra grupplivförsäkringar — vilka i regel gäller endast till 67-årsåldern — har inte undanröjt behovet av en försäkring som ger ersättning för begravningskostnader. Utskottet anser där- för att den begärda utredningen bör fullföljas.
5.2. F rågans tidigare behandling
I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med förslag till lag om försäkringsrörelse m.m. del II (SOU 1946: 34) framfördes tanken på en obliga- torisk dödsfallsförsäkring som närmast var avsedd att täcka begravningskostnaderna men till sin storlek avvägdes så att den för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp att övervinna de närmaste anpassningssvårig- heterna efter ett dödsfall inom familjen, framför allt då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig 1942 års utredning, att försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande individuella behoven i annan mån än att beloppet skulle differen— tieras med hänsyn till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp av 500 kr vid dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr vid dödsfall före 18 eller efter 67 års ålder.
Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvårdskommitténs betänkande XVIII med utredning och förslag angående be- gravningshjälpsförsäkring (SOU 1951: 23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantals— skrivna svenska medborgare omfattas av en allmän begravningshjälpsförsäkring. Någon differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter ålder vid döds- fallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas högre än som i varje
enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen skulle enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från de försäkrade, under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. Försäkringen skulle handhas av de allmänna sjukkassorna och tillsynsmyn- digheten för dessa. På grund av det vid förslagets framläggande rådande statsfinan- siella läget ansåg kommittén nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande. I första hand måste behovet av en obligatorisk och allmän sjukförsäkring tillgodoses. Först när så skett borde en begravningshjälpsförsäk- ring aktualiseras.
Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och 11: 282 samt I: 343 och II: 261) med förslag om utredning angående infö- rande av en obligatorisk dödsfallsförsäk- ring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan av andra lag- utskottet i utlåtande nr 57 — att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förutsättnings- lös utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga de för- slag, vartill denna utredning kunde för- anleda. Skrivelsen jämte andra lagutskottets utlåtande överlämnades till yrkesskadeutred- ningen att vara tillgänglig vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
Sedermera har vid 1963 års riksdag väckts motioner (I: 281 och II: 324) om utredning i syfte att bl.a. ordna en obliga- torisk dödsfallsförsäkring omfattande alla medborgare över 16 år.
Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riks- dagen godkända utlåtande nr 71 motionerna och anförde därvid följande.
De grupplivförsäkringar, som fr.o.m. in- gången av år 1963 gäller på arbetsmarknaden, har tillkommit såsom ett resultat av förhand- lingar mellan berörda parter. Försäkringarna har hittills varit i kraft under mycket begränsad tid, men omfattar detta till trots mer än två miljoner försäkrade. Hur utvecklingen på om- rådet kommer att gestalta sig är ännu för tidigt att förutsäga. Enligt utskottets mening bör erfarenheter av denna försäkringsform av- vaktas och studeras innan överväganden av
frågan om att införa obligatorisk försäkring för att ersätta eller komplettera de redan befint- liga grupplivförsäkringarna sker. På grund här— av kan utskottet icke biträda motionsyrkandet.
I sitt betänkande »Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1966: 54) anförde yrkesskadeutred- ningen beträffande frågan om allmän döds- fallsförsäkring följande:
Frågan om en allmän dödsfallsförsäkring _ i första hand avsedd att utgöra en begravnings- hjälp — har inte fått sin lösning. Med den utveckling som grupplivförsäkringen erhållit torde också behovet av en allmän reglering på området kunna sättas i fråga. Den till utred- ningen överlämnade riksdagsskrivelsen torde i vart fall för utredningens vidkommande inte höra föranleda till några särskilda anstalter i detta hänseende.
I motion till 1970 års riksdag yrkades, att hustru skulle tillerkännas laglig rätt att mot ' avgift inträda i makens grupplivförsäkring.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10 avstyrkte andra lagutskottet motionen. Ut- skottet anförde:
Enligt utskottets bedömning har praktiskt taget alla som önskar tillhöra en grupplivför- säkring möjlighet därtill. Tjänstegrupplivför- säkringar inkluderar makar och även de flesta frivilliga grupplivförsäkringar innebär möjlighet till makeanslutning. Något behov av lagstift— ning av den art motionärerna syftar till kan inte anses föreligga och utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. De problem som kan ligga bakom motionen torde främst hänga samman med bristande kunskap bland med- borgarna om olika försäkringsmöjligheter. Det finns anledning räkna med att försäkrings- bolagen liksom hittills kommer att vara aktiva när det gäller upplysningsverksamhet på det aktuella området.
5.3. Tjänstegrupplivförsäkring och frivillig grupplivförsäkring
Under 1960-talet har grupplivförsäkring trätt i kraft för stora grupper av svenska folket. Som ett komplement till folkpen- sionen och den allmänna tilläggspensionen infördes sålunda fr.o.m. år 1961 efter avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen samt Svenska industritjänstemannaförbundet och
Sveriges arbetsledareförbund s.k. tjänste- grupplivförsäkring. Överenskommelsen följ- des av motsvarande uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata nä- ringslivet. Tjänstegrupplivförsäkring med- delas av vissa försäkringsbolag. Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har fr.o.m. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbe- tare, såväl organiserade som oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkrings- aktiebolag (AFA). Liknande grupplivförsäk— ring har efter avtal mellan Svenska lands— kommunernas förbund, Svenska Landstings- förbundet och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt Tjänstemännens central— organisation, Sveriges akademikers central- organisation, Sveriges kommunaltjänste- mannaförbund, Svenska kommunalarbetare- förbundet m.fl., å andra sidan, införts för de kommunalanställda med verkan fr.o.m. år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett särskilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. För arbetstagare inom kooperationen meddelas tjänstegrupplivför- säkring i Kooperationens pensionsanstalt (KP). Gemensamt för försäkringarna är att försäkringspremierna erlägges av arbets— givaren. Vidare har efter överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisatio- ner och efter Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande fr.o.m. år 1963 införts en statens grupplivförsäkring för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst. Bestämmelser- na återfinns i reglemente angående statens grupplivförsäkring (SFS 1962: 698, 1965: 24 och 1966: 739). Premieinbetalningen anses ske genom arbete i anställningen. Även för värnpliktiga finns tjänstegrupplivförsäkring.
I allt väsentligt gäller samma bestämmel- ser för de olika tjänstegrupplivförsäkringar- na. I det följande skall återgivas det huvud- sakliga innehållet i AFA:s tjänstegruppliv- försäkring.
Försäkringsbelopp utgöres av helt grund- belopp, högst 31500 och lägst 4000 kr, halvt grundbelopp, högst 15750 och lägst 2000 kr, eller begravningshjälp med 2 000 kr. Vidare utgår i förekommande fall för-
säkringsbelopp i form av helt tilläggsbelopp för omyndig, högst 9 000 och lägst 2 500 kr för varje omyndig under 21 års ålder, eller halvt tilläggsbelopp för omyndig med 3 500 kr för varje omyndig under 17 års ålder.
Vid arbetstagarens frånfälle utgår helt grundbelopp om arbetstagaren vid döds- fallet fyllt 21 men ej 67 år och efterlämnar vissa närstående såsom make eller maka, sådant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt lag har arvsrätt efter honom, eller fader eller moder. Om arbetstagaren fyllt 21 men ej 55 år utgår helt grundbelopp med 31500 kr. Grundbeloppet reduceras här- efter med stigande levnadsålder så att be- loppet uppgår till endast 4 000 kr om arbets- tagaren fyllt 65 men ej 67 år. Om arbets- tagare som nyss sagts — mellan 21 och 67 år gammal — avlider och efterlämnar sådant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt lag har arvsrätt efter honom, eller sådant omyndigt barn utom äktenskap, som saknar dylik arvsrätt men gentemot vilket han vid tiden för dödsfallet var underhållsskyldig, utgår helt tilläggsbelopp för omyndig. Om barnet vid arbetstagarens frånfälle ej fyllt 17 år bestämmes beloppet till 9 000 kr. På motsvarande sätt som i fråga om grundbeloppet reduceras tilläggs— beloppet så att endast 2500 kr utgår om barnet fyllt 20 men ej 21 år.
Försäkringsförmånerna för arbetstagare under 21 års ålder är numera ovillkorliga samt likvärdiga med förmånerna för arbets- tagare, som uppnått nämnda ålder.
I fråga om arbetstagare över 67 år som alltjämt kvarstår i arbete vid dödsfallet kan AFA medge begravningshjälp —— 2000 kr — om arbetstagaren innehaft arbetet avse— värd tid före nämnda ålder.
I allmänhet utgår försäkringsbelopp även vid arbetstagarens makes/makas frånfälle. Som huvudregel gäller i detta avseende att begravningshjälp utgår med 2000 kr samt halvt tilläggsbelopp för omyndig med 4 500 kr för varje gemensamt, hemmavarande barn under 17 år.
I AFA-försäkringen har möjlighet öpp- nats för arbetsgivare och i förekommande fall hans i företaget heltidsarbetande make]
Försäkrade Försäkrade arbetstagare och Arbetstagar- Försäkrings- arbetstagare medförsäkrade kategori givare år 1963 makar år 1967 Arbetare på den AFA 1 400 000 1 930 000 privata arbetsmarknaden Tjänstemän på den SPP, Förenade Liv, privata arbetsmarknaden Folksam, RKA 380 000 670 000 Arbetstagare i Statens Personal- statlig tjänst pensionsverk 350 000 500 000 Arbetstagare i Kommunernas kommunal tjänst Försäkrings AB 290 000 420 000 Arbetstagare inom Kooperationens kooperationen Pensionsanstalt 75 000 105 000 Summa 2 495 000 3 625 000 Tabell 30. AFA:s bestånd av tjänstegrupplivförsäkringar. 31/12 31/12 31/12 31/12 1963 index 1965 index 1967 index 1969 index Antal arbetsgivare med gällande försäkringar 73 052 100 78 317 107 80 364 110 82 872 113 därav försäkringar enl. arbetsgivarens uppgift tecknade eller vid- makthållna p.g.a. kollektivavtal 59 112 100 61 212 104 62 830 106 64 706 109 Antal försäkrade
a) årsarbetare (upptagna i ATP-uppgift)
b) arbetstagare därav arbetstagare enl. arbetsgivarens uppgift försäkrade
1207485 100 1400683 100
1260718 104 1462'433 104
1228718 102 1425313 102
1318119 109 1541950 110
p.g.a. kollektivavtal 1 311 760 100 1 347 875 103 1 315 303 100 1 426 243 109 e) medförsäkrade makar — —— 292 487 — 299 316 — 323 810 — d) summa försäkrade 1 400683 100 1 754 920 125 1 724 629 123 1 865 760 133
Försäkringsbestånd i tusental kr
maka att inbegripas i den för hans arbets- tagare tecknade tjänstegrupplivförsäkringen.
Den utveckling, som sedan år 1963 ägt rum på tjänstegrupplivförsäkringarnas om- råde, belyses av följande av AFA gjorda sammanställning (tabell 29).
Totalantalet av tjänstegrupplivförsäkring omfattade personer är i dag ca 3 milj. an- ställda och 680 000 medförsäkrade makar.
För småföretagare och deras i rörelsen anställda hustrur finns försäkringsmöjlig-
42 020490 100 46 212886 110 60005 680 143 64 916100 154
heter i form av föreningstjänstegrupplivför- säkring, dvs. frivillig grupplivförsäkring för företagare eller studerande tillhörande en och samma intresseorganisation. Därjämte finns försäkringsmöjligheter för arbets- tagare i den ordinära grupplivförsäkringens form, dvs. genom frivillig grupplivförsäk- ring som kollektivt tecknas och bekostas av en grupp arbetstagare. Ofta utgör dylik ordinär grupplivförsäkring ett komplement till en för ifrågavarande arbetstagare gäl-
Bestånd, mkr 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 AFA 31 662 32 323 48 543 51 554 67 553 66 890 64 916 Folksam-liv 7 049 6 966 8 188 8 268 10 069 11 095 12 276 Folksam- Sv. Järnvägsm. 481 721 771 812 1 180 1 264 1 204 Förenade Liv 15 258 17 217 28 161 31 088 38 576 41677 45 255 KFA 7455 7774 10457 10294 15925 15 930 17042 RKA 386 603 883 1 240 1 951 2 863 3 631 SPP 5 260 5 739 6 049 6 473 9 506 9 667 10 011 Thule 7 605 8 836 — — — — —— 73 156 80179 103 052 109 729 144 760 149 386 154 335 Dödsfallsutbetalningar, mkr AFA 101,6 123,0 87,9 89,8 123,7 116,9 1 19,4 Folksam-liv 28,3 28,4 29,9 31,3 35,8 39,7 42,9 Folksam- Sv. Järnvägsm. 1,2 2,0 1,9 2,5 3,3 4,2 4,2 Förenade Liv 41,3 47,3 84,0 84,9 100,1 106,6 116,3 KFA 14,1 15,1 15,6 15,5 24,5 27,6 29,7 RKA 0,3 0,8 1,2 1,7 2,5 3,2 4,8 SPP 15,0 18,0 13,2 15,0 19,5 19,7 20,4 Thule 22,1 26,4 — -— —— — — 223,9 261,0 233,7 240,7 309,4 317,9 337,7
lande tjänstegrupplivförsäkring. Förenings- tjänstegruppliv- och de ordinära gruppliv- försäkringarna har fått en mycket stor ut- bredning; sålunda omfattade vid ingången av år 1967 Förenade Livs bestånd av dylika försäkringar 1 145000 arbetstagare, före- tagare och studerande jämte medförsäkrade hustrur samt Folksams bestånd av ordinära grupplivförsäkringar 1 875 000 arbetstagare och pensionärer jämte medförsäkrade hustrur.
AFA:s bestånd av tjänstegrupplivförsäk- ringar åren 1963—1969 framgår av tabell 30. För att få jämförelsetal har index för uppgifterna den 31/12 1963 satts lika med 100.
Det totala beståndet av grupplivförsäkring i Sverige och till sådan försäkring hörande dödsfallsutbetalningar redovisas i tabell 31. Uppgifterna är hämtade ur »Svensk för- säkrings-Årsbok».
5.4. Begravningskassor
Det är av intresse i sammanhanget att med några siffror belysa omfattningen av den
rörelse som bedrives av begravningskassor samt av sjuk- och begravningskassor. Båda slagen är föreningar som faller under lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar. Med en understödsförening förstås en sådan förening för inbördes bistånd som avser att, utan affärsmässigt drivande av försäkrings- rörelse, idka verksamhet som faller inom personförsäkringens område. De följande siffrorna är hämtade från den senaste (1969) tillgängliga statistiken angående understödsföreningar.
Antalet kassor åren 1935—1969 framgår av tabell 32.
Tabell 33 utvisar medlemsantalet under åren 1935—1968.
För att ge en uppfattning om begrav- ningshjälpens storlek återges tabell 34, som avser all kapitalförsäkring i understöds- föreningens form.
Som framgår av tabellen är det jäm- förelsevis små belopp som utgår i begrav- ningshjälp. Medelförsäkringssumman ut- gjorde år 1968 för de olika grupperna 563 resp. 377 kr.
Tabell 32. Antal begravningskassor samt Tabell 33. sjuk- och begravningskassor. Medlemsantal. Sjuk- och Sjuk- och Begravnings- begravnings- Begravnings- begravnings- År kassor kassor År kassor kassor 1935 648 — 1935 692 530 — 1942 589 475 1942 772 367 211 603 1948 458 290 1948 827 780 170 757 1952 425 249 1952 860 149 158 392 1953 414 235 1953 856 570 151584 1954 404 234 1954 833 143 164 812 1955 378 214 1955 828 459 153 316 1956 371 201 1956 798 581 150 244 1957 363 184 1957 785 774 142 750 1958 351 177 1958 747 313 129 622 1959 324 160 1959 736 083 127 220 1960 298 145 1960 711383 132 099 1961 287 139 1961 701975 128 757 1962 270 133 1962 684 336 126 195 1963 252 126 1963 668 541 115835 1964 236 119 1964 652 669 112456 1965 227 113 1965 637 692 110 094 1966 210 106 1966 617 969 106700 1967 199 100 1967 599 471 101 600 1968 189 90 1968 574 690 96 174 1969 176 78 Tabell 34. Kapitalförsäkring i understödsföreningens form. Förändring 1965 1966 1967 1968 1967—1968 % Antal föreningar som meddelar kapitalförsäkring 340 316 299 279 — 7 härav föreningar som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr 62 61 58 54 —7 med högst 500 kr 278 255 241 225 —7 Antal försäkrade medlemmar 740 429 717 705 695 466 665 700 — 4 härav i föreningar som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr 544 649 540 850 527 625 511 393 — 3 med högst 500 kr 195 780 176 855 167 841 154 307 — 8 Försäkringssumma (mkr) 360 355 357 346 — 3 härav i föreningar som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr 288 289 294 288 — 2 med högst 500 kr 72 66 63 58 —8 Medelförsäkringssumma (kr) 486 495 513 520 + 1 i föreningar som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr 529 534 557 563 + 1 med högst 500 kr 368 373 375 377 +1 94 SOU 1971: 19
I sådana fall då medel saknas till begrav- ningskostnader utgår hjälp därtill i form av socialhjälp. Liksom i andra fall då ett behov av ekonomiskt bistånd föreligger har den behövande rätt till hjälpen.
Några siffror avseende begravningshjäl- pens omfattning i hela landet har icke stått att uppbringa. Beträffande förhållandena i Stockholms stad har socialnämnden där- städes tillhandagått med Vissa upplysningar. Av dessa framgår att begravningshjälpen utgör en till antal hjälptillfällen och belopp relativt obetydlig del av socialhjälpsverk- samheten. Behovet att anlita socialvården för begravningshjälp har minskat under senare år. Under år 1965 utgick hjälp till begravning genom rekvisition från social- byrå i 78 fall till en sammanlagd kostnad av 19620 kronor, utbetalade genom social- nämndens kameralbyrå. Härtill kommer ett antal av polisen rekvirerade begravningar, som betalats av socialbyråerna. Exakta an- talet kan ej angivas beroende på att begrav- ningshjälp icke redovisas särskilt utan upp- tages i räkenskaperna på samma sätt som annan socialhjälp. Antalet torde emellertid understiga det hos kameralbyrån redovisade. Dessutom har genom sysslomanskontoren begravningskostnad under 1965 bestridits i 7 fall vid dödsfall på stadens vård- och ålderdomshem.
Beträffande kostnaderna för begravnings- hjälp i Stockholm kan följande nämnas. Sedan 1949 har socialnämnden haft kon- trakt med vissa begravningsentreprenörer att ombesörja begravning då socialnämnden bestred kostnaden. Den kontrakterade kost- naden utgjorde 165—175 kronor. Härut- över kunde tillägg med mindre belopp ifrågakomma i vissa fall. År 1955 höjdes kostnadsnivån till 225—250 kronor. Med verkan fr.o.m. den 1 januari 1967 uppsades kontrakten med begravningsbyråerna. Nu- mera är valet av begravningsentreprenör fritt. Begravningshjälpen utgör 400 kronor. I vissa fall kan ett tilläggsbelopp på 130 kronor utgå.
Stockholms stads socialförvaltning inför-
skaffade hösten 1966 underhand vissa upp- gifter från andra kommuner beträffande handläggningen av ansökningar om begrav- ningshjälp. Av svaren framgår att denna hjälpverksamhet inom socialhjälpens ram utformats olika på skilda håll. Vissa social- förvaltningar, såsom Göteborg och Stock- holms grannkommuner Huddinge, Lidingö, Sollentuna, Djursholm m.fl. har inga kontraktsbundna avtal rörande denna hjälp. De kostnader socialnämnden i de enskilda fallen kan komma att få svara för varierar även väsentligt. Kostnadsnivån i Göteborg torde sålunda ligga på ca 300 kronor, i Huddinge ca 400 kronor, i Lidingö ca 700 kronor etc., i vissa fall t.o.m. ännu högre. I likhet med vad som hittills gällt för Stock- holm har dock exempelvis Malmö kontrakts- bunden begravningshjälp på 275—350 kro- nor. Även Södertälje och Sundbyberg har kontrakt med vissa entreprenörer med en kostnadsnivå på ca 400 kronor.
Det bör även nämnas, att Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, som svarar för kost- naderna ifråga om medellösa, som avlider på stadens sjukhus, har kontrakt med be- gravningsentreprenörer i staden. Kostnads— nivån för dessa begravningar ligger på 250—275 kronor.
5.6 Kommittén
Frågan om att införa en allmän försäkring för begravningshjälp har aktualiserats vid skilda tillfällen under senare år. I det riks— dagsutlåtande som ligger till grund för kommitténs uppdrag framföres önskemål om en förutsättningslös utredning.
Till ledning vid bedömandet av behovet av en allmän begravningskostnadsförsäkring är följande siffror av intresse.
Årligen avlider omkring 80 000 personer i Sverige. År 1969 utgjorde siffran 83 352. Av dessa var drygt 65 000 folkpensionärer (59 000 ålderspensionärer samt 6 000 änke- och förtidspensionärer). Omkring 2000 av de avlidna var barn under 15 år.
Antalet dödsfall under åren 1946—1969 framgår av tabell 35.
År Antal döda År Antal döda 1946 70 635 1958 71 065 1947 73 579 1959 70 889 1948 67 693 1960 75 093 1949 69 537 1961 74 555 1950 70 296 1962 76 791 1951 69 799 1963 76 460 1952 68 270 1964 76 661 1953 69 553 1965 78194 1954 60 030 1966 78 440 1955 68 634 1967 79 783 1956 70 205 1968 82 532 1957 73 132 1969 83 352
Tidigare har redogjorts för den snabba framväxten av grupplivförsäkringarna. Det är ingen överdrift att påstå att ett fullgott försäkringsskydd såvitt gäller begravnings- kostnader finns i det övervägande antalet fall då personer avlider i aktiv ålder. På goda grunder kan man antaga att utveck- lingen på grupplivförsäkringens område ännu inte är avslutad. Med hänsyn till det sagda är behovet av en särskild begrav- ningsförsäkring för dessa grupper enligt kommitténs uppfattning litet.
Det största antalet dödsfall inträffar bland pensionärerna. Av omkring 83 000 av- lidna personer år 1969 var som nämnts mer än 65 000 folkpensionärer. Tjänstegruppliv- försäkringarna i deras nuvarande utform- ning ger i allt fall såvitt gäller ålderspensio- närerna ingen ersättning vid dödsfall. Frågan om behovet av en särskild försäkring kan alltså i stort sett begränsas till dessa grupper samt till barn och ungdomar, som ännu inte inträtt i förvärvslivet och fått det skydd som grupplivförsäkringarna erbjuder.
Kommittén har för att få en uppfattning om vilket ekonomiskt hjälpbehov till be— gravningar som föreligger inhämtat upplys- ningar angående omfattningen av den socialhjälp som nu utgår för sådant ända- mål. Vissa siffror beträffande dessa förhål- landen har redovisats i det föregående. Det har inte varit möjligt med en exakt kart- läggning beroende på att ändamålet med ut- betald socialhjälp inte alltid angives. Emel- lertid ger materialet vid handen att det är i
förvånansvärt få fall som socialhjälp anlitas för begravningskostnader. Även om man inte får dra den slutsatsen att hjälpbehov inte förelegat när socialhjälp inte anlitas har de inhämtade upplysningarna gett kommit- tén den uppfattningen, att behovet av en särskild försäkring inte är alltför framträ- dande. Det finns all anledning antaga att det behov av hjälp som nu kan finnas blir mindre allteftersom fler och fler pensionä- rer får större belopp från den allmänna pensioneringen genom tilläggspensione- ringens ökade betydelse. Anmärkas må, att allmän pension utgår även för den månad då dödsfallet inträffat.
Kommittén har stått inför uppgiften att ta ställning till om det begränsade hjälp- behov, som nu finnes och som med all sannolikhet kommer att bli mindre för fram- tiden, motiverar att man inför en hela folket omfattande dödsfallsförsäkring. En sådan försäkring skulle ju i alla de fall då medel finnes efter den avlidne bidra till att öka behållningen i boet efter den avlidne och därmed arvslotterna. Det kan nämnas, att av de i runt tal 80000 bouppteckningar som inregistrerades under år 1967, var det mindre än 10000 som inte utvisade någon behåll- ning. I omkring 50 000 av bouppteckningar- na utgjorde behållningen mer än 10 000 kr. Beaktas bör, att begravningskostnaderna är avdragna vid framräknandet av behållning- en. Vissa vid dödsfallet utfallande försäk- ringsbelopp ingår inte heller i behållningen.
Även dessa siffror tyder på att behovet av en hela folket omfattande försäkring av- sedd att täcka begravningskostnader inte är framträdande. Vissa påpekanden bör emel- lertid göras när det gäller att dra slutsatser av siffrorna. I de fall då ingen nära anhörig lever efter den avlidne kan det inte riktas någon bärande invändning mot att behåll- ningen eller åtminstone en del därav i första hand tas i anspråk för att täcka be- gravningskostnaderna. I viss mån andra syn- punkter träder i förgrunden när make eller annan anhörig, som delat bostad med den avlidne och även i övrigt levt i ekonomisk gemenskap med denne, lever efter. I sådana fall kan begravningskostnaderna när be-
hållningen i boet är liten framstå som en börda.
Även med beaktande av dessa synpunkter är det emellertid enligt kommitténs upp- fattning med hänsyn till det tidigare an- förda icke motiverat att införa en allmän hela folket omfattande dödsfallsförsäkring. Det bör tillfogas att kostnaden vid ett för— säkringsbelopp om exempelvis 1000 kr skulle utgöra omkring 80 milj. kr om året. Finansieringen skulle få ske över budgeten, genom en speciell avgift eller genom en höjning av befintliga socialförsäkringsavgif- ter. Vid den värdering av angelägenhets- graden av olika förslag till reformer inom den allmänna försäkringen som måste ske är frågan om en allmän dödsfallsförsäkring enligt kommitténs uppfattning åtminstone för närvarande inte så angelägen att den motiverar en kostnad av denna storlek.
Med hänsyn till det sagda framlägger kommittén inte något förslag om en allmän dödsfallsförsäkring.
6. Specialmotivering till lagförslagen
Förslaget till ändring i lagen om allmän försäkring
8 kap.
4 &. Barnpensionstillägg föreslås enligt 9 kap. 6'9' utgå till barn som icke fyllt 18 år bland annat i fall då änkepensionsberättigad efter den avlidne icke finnes. I förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse ges be- stämmelser om änkepensionens storlek, vilka i vissa fall medför att pensionen minskas då det yngsta barnet fyllt 16 år. Som fram- hållits under 4.3.3. måste förevarande para- graf ändras, om icke familjer, där änke- pensionsberättigad finnes och där yngsta barnet är i åldern 16—18 år, skall komma i sämre läge än familjer, där barnspensions- tillägg utgår. Av denna anledning föreslås en skyddsregel, enligt vilken änka med barn i nämnda ålder alltid skall vara berättigad till minst så stort belopp i änkepension att den uppgår till 40 procent av basbeloppet, dvs. det belopp med vilket barnpensionstill- lägg utgår.
Den föreslagna bestämmelsen innebär att änkepension först uträknas enligt hittills gällande regler, dock med bortseende från pensionstillskott. Pensionen utfylles därefter till 40 procent av basbeloppet. Vid utfyll- naden skall pensionstillskottet icke beaktas utan utgår efter hittills gällander grunder. Om tillskottet skulle ha beaktats vid ut- fyllnaden hade detta inneburit att de änkor
som uppbär änkepension i form av tilläggs- pension hade satts i ett förhållandevis bättre läge än de änkor som var berättigade enbart till folkpension.
5 &. Den ändring av åldersgränsen för rätt till folkpension i form av barnpension, som föreslås i förevarande paragraf, har närmare motiverats under 4.3.2. Se även vad som anföres under >>ikraftträdande m.m.».
9 kap.
1 &. I förevarande paragraf föreslås de änd- ringar, som är föranledda av vad kommittén anfört under 4.6.5 och som på detta område skapar likställighet mellan gift man och gift kvinna.
Så. Förslaget till ändring av förevarande paragraf är föranlett av kommitténs under 4.4.3. framlagda förslag om att bestämmel- serna om hustrutillägg skall ges motsvarande tillämpning beträffande män och att tilläg- gets benämning i samband därmed ändras till maketillägg.
6 &. I förevarande paragraf upptas reglerna om barnpensionstillägg, som kommittén fö- reslår under 4.3.3. Enligt huvudregeln skall — 1 analogi med vad som gäller om den högre barnpensionen inom tilläggspensione- ringen — barnpensionstillägg utgå när änke- pensionsberättigad icke finnes efter den av-
lidne. Barnpensionstillägget kommer i detta fall att utgå utöver folkpension i form av barnpension och i viss mån fylla samma funktion som änkepensionen gör i de fall den utgår.
Enligt den nämnda huvudregeln kommer barnpensionstillägg att utgå till avlidna kvin- nors barn oavsett vilket civilstånd kvinnan haft vid sin död. När det gäller barn till avlidna män utgår änkepension regelmässigt om mannen varit gift (eller levt samman med kvinna på sätt som anges i 8 kap. 2 8). Barnpensionstillägg kan därför ej utgå för dessa barn. Annorlunda blir förhållandet med barn till ogifta eller frånskilda män. Här finns ingen änkepensionsberättigad och barnpensionstillägg kan därför utgå enligt huvudregeln.
Främst för att tillgodose vissa kvinnors behov av skydd när den avlidne mannen in- gått äktenskap med annan kvinna har ett tillägg till huvudregeln föreslagits. Det van- ligaste fallet när sådant skyddsbehov före- ligger lär vara då en man efterlämnar dels en frånskild hustru med barn och dels en änka i ett nytt äktenskap. Enligt huvud- regeln får inte den frånskilda kvinnans barn barnpensionstillägg eftersom änka finns i det nya äktenskapet. Tilläggsregeln har där- för givits den utformningen, att barnpen- sionstillägg skall utgå även då änkepensions- berättigad finnes om det efter den avlidne finnes barn, vilket ej är barn till änkan och som ej heller sammanbodde med henne vid tidpunkten för dödsfallet. Genom denna till- läggsregel tillgodoses icke blott frånskildas utan även ogifta kvinnors barn i det fall mannen vid sin död efterlämnar en änke- pensionsberättigad kvinna.
Barnpensionstillägget är — liksom barn- pensionen — en barnet tillkommande för- mån. Det innebär att det inte —— som fallet är med änkepension _ bortfaller vid för- sörjarens omgifte. Vårdnadshavarens civil- stånd spelar i och för sig ingen roll för rät- ten till barnpensionstillägg. I ett fall kan detta emellertid indirekt få en viss betydelse. Om en änkepensionsberättigad änka gifter om sig, indras pensionen jämlikt 8 kap. 35
andra stycket. Detta gör hennes barn med den avlidne enligt huvudregeln berättigade till barnpensionstillägg. I det fall den avlidne mannen icke efterlämnar andra barn än dem till vilka änkan är moder uppkommer inga problem. Tillägget delas då lika mellan barnen. Har den avlidne också andra barn, som till följd av den ovan nämnda tilläggs- regeln åtnjutit barnpensionstillägg, uppkom- mer frågan om tillägget till dessa barn bör minskas till följd av att fler barn genom om- giftet (eller genom moderns död) blivit be- rättigade till detta. Ett exempel kan närmare belysa detta problem. En man efterlämnar vid sin död dels en frånskild hustru med två barn dels en hustru i ett nytt äktenskap, också med två barn. Vid hans död får hust- run i det sista äktenskapet änkepension. Till följd härav utgår icke barnpensionstillägg till hennes barn med den avlidne. Däremot ut- går barnpensionstillägg till den frånskilda kvinnans två barn. Dessa två barn delar på tillägget och får 20 procent av basbeloppet vardera. Om änkan gifter om sig och där- igenom går miste om änkepensionsrätten, blir hennes båda barn berättigade till barn- pensionstillägg. Tillägget, som är 40 procent av basbeloppet, kommer då att fördelas på fyra barn med 10 procent av basbeloppet till vardera. Detta medför, att barnen i det tidigare äktenskapet får sina förmåner för- sämrade genom änkans omgifte. För att för- hindra en sådan minskning föreslås en sär- skild regel av den innebörden att barnpen- sionstillägg, som utgår på grund av tilläggs- regeln, icke skall minskas på den grund att rätten till änkepension efter den avlidne upp- hör. Barnen i det första äktenskapet får där- med behålla sina förmåner -— 20 procent av basbeloppet vardera _ oförminskade, me- dan barnen i det nya äktenskapet får det belopp de skall ha vid en likadelning av hela tillägget mellan alla barn, dvs. 10 procent av basbeloppet vardera.
Om det finnes flera till barnpensions- tillägg berättigade barn skall tillägget enligt huvudregeln fördelas lika mellan dem. Allt- eftersom barnen passerar åldersgränsen 18 år kommer övriga barn under åldersgränsen
att få sina tillägg förhöjda så att de alltid tillhopa får 40 procent av basbeloppet. I det nyss berörda fallet då änkepensionsrätt upp— hört sedan barnpensionstillägget börjat utgå och tilläggsberättigat barn i samband där- med fått behålla visst belopp fastän en lika delning mellan alla barn skulle ha givit ett lägre belopp, skall den höjning, som sker när ett barn i barnkullen passerar 18-års- gränsen, beräknas enligt huvudregeln. Saken kan också uttryckas så att varje barn skall ha det belopp som en lika fördelning efter antalet barn under 18 år föranleder, dock att ingen sänkning skall företagas av tidi- gare utgående belopp. I det förut nämnda exemplet kommer, när det äldsta barnet i det första äktenskapet fyller 18 år, det andra barnet i samma äktenskap, till vilket utgår 20 procent av basbeloppet i barnpensions- tillägg, icke att få någon höjning, medan de två barnen i det senaste äktenskapet, som dittills haft 10 procent vardera, får sina barnpensionstillägg höjda till vardera 13 % procent av basbeloppet.
Har både fadern och modern avlidit bör barnpensionstillägg för varje barn beräknas efter såväl faderns som moderns förhållan- den. Har makarna endast haft gemensamma barn får dessa alltså dela på ett tillägg, 40 procent av basbeloppet. Har de andra barn under 18 år än gemensamma får två beräkningar företagas — en efter fadern och en efter modern. Den av dessa båda beräkningar, som för det enskilda barnet ger bästa resultatet, får gälla. Däremot kan icke barnpensionstillägg efter båda föräld- rarna utgå till samma barn.
När barnpensionstillägg utgår har den därtill berättigade också rätt till barnpen- sion. Vad som gäller beträffande barnpen- sion om utbetalning m.m. bör tillämpas också ifråga om barnpensionstillägg. I före- varande paragraf upptas också en bestäm- melse om att vad som gäller om folkpension i form av barnpension till adoptivbarn och barn utom äktenskap, som fått sitt underhåll bestämt genom engångsbelopp, skall gälla jämväl ifråga om barnpensionstillägg.
4 5. Den av kommittén föreslagna höjning- en av åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen från 16 till 18 år medför, att rätt till förtidspension och barn- pension kan komma att föreligga samtidigt. För sådana fall föreslås i förevarande para- graf ett stadgande om att endast en pension skall utgå. Vilken pension som skall utgå får den försäkrade själv bestämma. Vid en jämförelse får naturligtvis beaktas, att den som väljer barnpension också kan bliva berättigad till barnpensionstillägg. I det största antalet fall torde förtidspension bli mest fördelaktig.
14 kap.
2 &. Förslagen till ändring i förevarande paragraf är föranledda av vad kommittén anfört dels under 4.5.3. om en nedre gräns för änkepensionsrätten inom tilläggspensio- neringen och dels under 4103. om den s.k. sextioårsregeln för rätt till änkepension inorn tilläggspensioneringen.
17 kap.
3å.I fråga om samordning med yrkes- skadeförsäkringen bör samma regler gälla för barnpensionstillägg som för barnpension. I förevarande paragraf föreslås en ändring av denna innebörd.
Ikraftträdande m.m.
Problemen i samband med ikraftträdandet av den föreslagna bestämmelsen i 14 kap. 25 om en nedre åldersgräns vid 36 år för rätt till tilläggspension i form av änkepen- sion för änkor utan barn har närmare be- handlats under 4.5.4.
Som en huvudregel får gälla, att personer som genom de nya bestämmelserna blir be- rättigade till förmåner har att göra ansökan därom i enlighet med bestämmelserna i 16 kap. 1 5. I två mycket betydelsefulla hän- seenden torde det emellertid vara möjligt att pröva frågan om rätt till de nya förmånerna
utan ansökan. Det gäller frågan om barn- pensionstillägg för barn som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är berätti- gade till folkpension i form av barnpension. Vidare gäller det frågan om folkpension i form av barnpension för dem som genom den höjda åldersgränsen blir berättigade till sådan. Prövning utan ansökningsförfarande föreslås sålunda skola äga rum för alla dem, vars rätt till barnpension upphört på grund av att de passerat den nuvarande ålders- gränsen, 16 år, men som vid ikraftträdandet ännu inte uppnått den nya åldersgränsen, 18 år.
Förslaget till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Förslaget till ändringar i förevarande lag är föranlett av vad kommittén föreslagit under 4.4.3. om att bestämmelserna om hustru- tillägg skall ges motsvarande tillämpning beträffande män och att tilläggets benäm- ning i samband därmed ändras till make- tillägg.
Sammanfattning
Pensionsförsäkringskommittén behandlar i betänkandet främst frågor rörande familje- pensioneringens utveckling inom den all- männa pensioneringen.
Kommittén redovisar sina principiella överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. Kom- mittén har bland annat undersökt i vad mån de skillnader mellan kvinnor och män, som finns i de nuvarande bestämmelserna inom den allmänna pensioneringen, fortfarande är motiverade mot bakgrund av de förändring— ar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan förutses i framtiden.
Den mest betydelsefulla skillnaden inom pensioneringen mellan män och kvinnor är att såväl folk- som tilläggspensioneringen har regler för änkepension under det att någon motsvarande pensionsrätt för efter— levande man icke finnes.
För att klargöra vilka familjepensionsbe- stämmelser som kan vara ändamålsenliga i framtiden har kommittén undersökt de situationer, då ett efterlevandepensionsskydd är motiverat. Kommittén har funnit, att de personer, som särskilt behöver ett sådant skydd är minderåriga barn, försörjare till sådant barn samt efterlevande som på grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknads— mässiga skäl har särskilda svårigheter att få förvärvsarbete. När det gällt att finna former för en efterlevandepensionering som tillgodoser detta skyddsbehov har kommit- tén diskuterat olika utvägar. Kommittén har funnit skäl för att änkepensioneringen i
framtiden, när kvinnorna i högre grad än nu ägnar sig åt förvärvsarbete, bör ersättas med dels en utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbets- marknaden. Försörjarpensionen är avsedd att utgå efter ene försörjarens död _ obe- roende av om det är mannen eller kvinnan som lever efter — så länge vederbörande har barn under en viss ålder att ta vård om. För dem som på grund av ålder, hälsotill- stånd eller arbetsmarknadsmässiga förhål- landen har särskilda svårigheter bör hjälp beredas dels inom pensioneringens ram ge- nom vidgad rätt till förtidspension och dels på andra sätt, t.ex. genom arbetsmarknads— politiska åtgärder. Vissa efterlevandepen- sionsförmåner kan också bli aktuella. Ge- nom de nämnda formerna för ett framtida familjepensionssystem —— utbyggd barnpen- sionering, försörjarpension samt särskilda åtgärder för vissa andra grupper —— skapas ett system som ger pensionsskydd oberoende av kön i de situationer då behov av skydd generellt sett föreligger. Kommittén fram- håller också, att pensionsproblemen för de s.k. faktiskt sambeskattade, jordbrukare och andra egna företagare, är värda speciell uppmärksamhet.
De nämnda förmånerna skulle ersätta änkepensioneringen. När detta skall kunna ske är för närvarande inte möjligt att med bestämdhet förutsäga. Kommittén har ut-
förligt redovisat skälen mot ett omedelbart genomförande av en så genomgripande familjepensionsreform. Det viktigaste skälet är att änkepensioneringen fortfarande fyller ett stort socialt behov. Med hänsyn härtill måste också övergångstiden vid genom- förandet bli lång.
De förslag till omedelbara reformer, som kommittén framlägger, står i överensstäm- melse med de tidigare nämnda övervägan- dcna angående en omfattande familjepen- sionsreform och har till sin utformning på- verkats av dessa.
För mera omedelbart genomförande fram- lägger kommittén en serie förslag, som står i överensstämmelse med de mera långsiktiga bedömandena. Sålunda föreslås införande av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg. Syftet med denna för- män är främst att förbättra situationen för änklingars familjer samt för familjer, där barnens föräldrar vid enderas död icke var gifta. Tillägget föreslås skola utgå till barn- pension i första hand då änkepension ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som före- slås utgå med ett belopp motsvarande 40 procent av basbeloppet, delas lika mellan tilläggsberättigade syskon. I de allra flesta fallen leder detta till att tillägget utgår till den avlidnes familj och fyller samma funk- tion som änkenpensioneringen i de fall det finns barn. När den avlidnes barn är upp- splittrade på flera familjer föreslås tillägget skola delas dem emellan.
Förslaget om barnpensionstillägg innebär en bättre samordning än för närvarande mellan efterlevandepension och bidragsför- skott.
Vidare framlägges förslag om att ålders- gränsen för barnpension inom folkpensio- neringen, som nu är 16 år, skall höjas till 18 år.
Kommitténs uppfattning att män och kvinnor så långt möjligt bör behandlas lika inom pensioneringen har lett fram till ett förslag om att de nuvarande bestämmelser- na om hustrutillägg skall ges motsvarande tillämpning beträffande män. I samband härmed föreslås att tilläggets benämning ändras till maketillägg.
Kommittén har funnit, att redan nu kan fattas beslut om att änkepension inom till- läggspensioneringen vid framtida pensions- fall icke skall utgå till unga kvinnor utan barn. Den framlägger därför förslag om att en nedre åldersgräns för rätt till änkepen- sion till barnlösa änkor skall införas inom tilläggspensioneringen och att denna gräns skall sättas vid 36 års ålder, eller samma som inom folkpensioneringen. Generösa övergångsbestämmelser föreslås.
Beträffande reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension föreslår kom- mittén den ändringen att barntillägg skall kunna utgå även till gift kvinna, som upp- bär egenpension.
Kommittén framlägger också förslag om borttagande av den s.k. sextioårsregeln, som innebär att äktenskapet måste ha ingåtts före det mannen fyllt 60 år, för att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen skall föreligga.
Utöver vad ovan nämnts behandlar kom- mittén i betänkandet frågor om änklings- pension, frånskild kvinnas rätt till änkepen- sion, änkepension inom tilläggspensionering— en till samboende kvinna och pension till de s.k. övergångsänkorna. När det gäller de två förstnämnda frågorna uppnås betydande förbättringar genom förslaget om barnpen- sionstillägg. I de övriga frågorna framlägges icke förslag till lagändringar.
Förutom de nämnda familjepensionsfrå- gorna behandlar kommittén i betänkandet även frågan om en allmän försäkring för begravningshjälp. Kommittén framlägger bl.a. på grund av kostnadsskäl icke något förslag om en dylik försäkring.
Kostnaderna för de förslag kommittén framlägger i detta betänkande har beräk- nats till följande belopp i milj. kr om året.
Införandet av barnpensionstillägg 27 Höjning av åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen till 18 år 23 Införandet av maketillägg 5 Ändring av reglerna om barntillägg till ålders— och förtidspension 8
Summa 63
Detta belopp faller helt inom folkpensio- neringens ram och förutsättes skola finan- sieras på samma sätt som folkpensionskost- nadema i övrigt.
Kommitténs förslag om att införa en 36- årsgräns för rätt till änkepension inom till- läggspensioneringen medför en viss kost- nadsbesparing för tilläggspensioneringens del.
Kommitténs förslag till lagändringar före- slås i sina huvuddelar bli genomförda från och med den 1 juli 1972.
Särskilt yttrande av ledamoten Magnusson
Kommittén har i avsnittet 4.2 redovisat sin syn på den framtida samhällsutvecklingen och mot den bakgrunden dragit upp vissa riktlinjer för en genomgripande omläggning av familjepensioneringen. Jag kan i väsent- liga stycken inte ansluta mig till utred- ningens tankegångar i nämnda avsnitt och vill därför anföra följande:
Det ter sig självklart och är således med all säkerhet en allmänt omfattad uppfatt- ning i vårt land, att man måste ha garantier för väl tryggad rättssäkerhet i varje försäk- ringssystem, och allra helst om systemet ifråga är avsett att fungera under lång tid. Kraven på rättssäkerhetsgarantier avseende den allmänna försäkringen, t.ex. ATP, accentueras av möjligheten att man genom riksdagsbeslut kan ändra förmånerna. Ris- ken för att dylika politiska beslut skulle ändra förmånerna, var på sin tid ett ofta återkommande argument mot införandet av allmän tilläggspension i statlig regi. Tungt vägande skäl måste finnas innan man ens diskuterar ingripande förändringar av ett sådant system. Jag ifrågasätter om den nu- varande tillströmningen av gifta kvinnor på arbetsmarknaden, trots att den är betydan- de, ändå är så stor att man bör ta upp ett resonemang, som går ut på att änkepensio- neringen skall ersättas med ett annat, vä- sentligt modifierat efterlevandeskydd. Me— ningen att man skall eftersträva ökad hän- syn till förekomsten av barn i familjen delar jag helt. Det framgår också av det enhälle-
liga, konkreta förslaget från kommittén om sådana förbättringar i pensionshänseende, som har ett direkt samband med förekoms- ten av barn. Ett av de oftast förekommande argumenten vid införandet av den allmänna tilläggspensioneringen var att det krävdes ett familjeskydd i händelse av att familje— försörjaren skulle falla ifrån, så att hustrun inte skulle stå blottställd med barnen. Mot den bakgrunden anser jag det anmärknings- värt, i synnerhet som inte stort mer än 10 år förflutit, att nu ifrågasätta änkepensione- ringens vara eller icke vara. Som ovan an- tytts torde det vara tvivelaktigt om sam- hället kommer att kontinuerligt utvecklas i en sådan riktning att slutligen nära nog alla gifta kvinnor kommer att återfinnas på ar- betsmarknaden. På många orter kommer det inte att under överskådlig tid finnas till- gång till lämpligt arbete. Inte heller är det realistiskt att räkna med att samhällets insti- tutionella barntillsyn inom rimlig tid skall kunna utvidgas och drivas i en sådan om- fattning, som måste förutsättas. Det skulle medföra så stora kostnader för samhället att den arbetskraft, som därigenom lös- gjordes, trots sina insatser på arbetsmarkna- den inte skulle kunna kompensera dem. Det är således synnerligen tveksamt om en så- dan utveckling kan vara av intresse. För- äldrarnas vård och uppfostran av barnen är därtill även av andra skäl alltför värdefull, för att inte samhället i stället borde under- stödja en ökad valfrihet på detta område.
För att en sådan valfrihet skall bli menings- full måste det samtidigt ligga i samhällets intresse att man i långt större utsträckning än nu bereder de kvinnor, som så önskar, förvärvsarbete. Jag kan inte finna annat än att det är angeläget att vi slår vakt om och stärker denna valfrihet för de enskilda, så att var och en kan ordna sina rent person- liga förhållanden efter eget gottfinnande i all den utsträckning som är rimlig. Ett annat synsätt i dessa sammanhang strider enligt mitt förmenande uppenbarligen mot de demokratiska principer, som skall ligga till grund för vårt politiska systern.
Jag kan, som framgår av det anförda, inte godta den av kommittén i det framåt— blickande avsnittet redovisade tanken att den nuvarande rätten till änkepension skall kunna tas bort för dem som icke har min- deråriga barn. Jag finner det inte heller till— fredsställande att en presumtiv förmåns- tagare skall behöva underkasta sig ett ad- ministrativt avgörande om vederbörande kan försörja sig eller om pension skall ut- gå. Det stora flertalet svenska familjer har säkerligen större krav än så på pensions- systemet.
Jag anser att man kraftigt bör under- stryka kravet på en sådan ändring av skatte- systemet att lön till rörelseidkares eller jord- brukares i rörelsen eller jordbruket arbe- tande make ur såväl skatte- som pensions- synpunkt behandlas som lön till vilken lön- tagare som helst. En sådan ordning måste nämligen vara en absolut förutsättning för sådana resonemang, som kommittén för be- träffande änkepensionens framtid. Jag an- ser vidare att ett familjepensionsskydd av nuvarande slag även framdeles måste till- komma dem, som — med eller mot sin egen vilja -— tagit som sin uppgift att sköta barn och hem.
klaff—:c BIBL. ' l 3 fi le; STOCKHOLM
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Juetitiedepertementet
Poet- och lnrlkee Tidningar. [2] Snatteri. 10] Förslag ti | aktiebolagslag m.m. [15]
Socialdepertementet Familjepensionsnågor m.m. [19]
Kommunikationedepartementet
Ny sjömenela . [6] Ett nytt bilreg ner. [11]
Finanedepartementet
SOU 71. Handbok för det officiella uuedningetrycket. [1] 1970 års llngtideutredning. 1. Svensk industri under 70- telet med utblick mot BO-telet. Bilaga 2. [5 2. Finansiella tillväxmpekter 1960-1975. Bila e 4. [a . Arbetskrafte- reeurserna1965-1990. Bila e 1. 8 4. iljöverden i Sve— rige under 70-telet. Bilaga . 92 . Utvecklingstendeneer inom offentlig sektor. Bilaga . [13] 6. Veruhendeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och plone— rinq. Bilaga 7. [16] Större företags offentiga redovisning. [9] Mått och vikt. [18]
Jordbruksdepertementet Veterinirdistriktsindelningen, m m. [3]
Civildepertemen'tet Kommunala val. [4]
Industridepertementet Malm - Jord - Vatten. [17]
Anm. Siffrome inom klammer betecknar utredningernae nummer i den kronologiska förteckningen.
__ __”...44
K L Beckmans Tryckerier AB 1971 ALLF 238 71019
;, i, i i 2 %