1. Inledning

] .1 Förutsättningar

Analysen av finansiella aspekter på tillväx- ten utvecklades huvudsakligen i betänkan- det Finansiella Lå'tngtidsperspektiv1 som ut- kom i samband med 1965 års långtidsutred— ning. Analysen i föreliggande utredning överensstämmer i stora drag med den i Fi- nansiella Långtidsperspektiv. Till skillnad från denna har dock samtliga kalkyler gjorts i löpande priser. Dessutom presenteras ett större antal alternativ, såsom även har skett i huvudrapportens analys av den reala ut- vecklingen.

Utgångspunkt för den finansiella analy— sen utgör den reala resursallokeringen en- ligt de alternativ som presenteras i huvud- rapporten. I tabell 1: 1 visas volymutveck— lingen för försörjningsbalansens olika del- poster enligt utredningens grundkalkyl, i vil- ken förutsiitts att extern balans uppnås 1975.2 Prisförändringarna under kalkylpe— rioden motsvarar utvecklingen under 60—ta- let. Prisutvecklingen bestäms inte inom den finansiella modellen utan införs som förut- sättning för de olika delposterna i försörj- ningsbalansen. 1970 och 1971 års höjningar av mervärdeskatten har inräknats. Genom en kombination av prisantaganden och an- tagandet beträffande fördelningen av BNP på löner och vinster fixeras även lönesum- mans stegringstakt. Den beräknas under de nyssnämnda förutsättningarna uppgå till mellan 8 och 9 % per år.

Ett huvudproblem i långtidsutredningarna utgör avvägningen mellan den reala resurs- tillväxten å ena sidan och utvecklingen av efterfrågan inom olika sektorer av samhälls— ekonomin och målsättningen beträffande den externa balansen å andra sidan. Vid denna avvägning spelar givetvis även finan— siella faktorer en betydande roll, men inter- dependensen mellan den reala och den fi- nansiella utvecklingen har inte kunnat beak- tas i någon totalmodell. Visserligen relate- ras i utredningens ekonometriska studier3 inkomstfördelningen och allokeringen av re- surser till varandra men vid bedömningen av förutsättningarna för den ekonomiska politiken erfordras även en modell som nära

* SOU 1967: 6.

2 Försörjningsbalans enligt långtidsutred- ningens grundkalkyl: alternativ 1, extern balans 1975. Uppgifterna inom parentes hänför sig till utredningens alternativ lll, extern balans 1973. Genomgående förutsätts oförändrat kapaci- tetsutnyttjande. Förändringstalen för den pri- vata konsumtionen och för BNP ligger på grund av definitionsskillnader något över talen i tabell 1: ]. ” Bilaga 9.

Årliga volym- 1970— 1973— 1970—— förändringar 1973 1975 1975

BNP 3,2 (3,3) 4,9 (4,8) 3,9 Import 4,8 (530) 794 (7,3) 599 Privat konsumtion 2,6 (2,7) 4,6 3,4 (3,5) Offentlig konsum- tion 4,8 (4,0) 4,2 (4.7) 4.5 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Export 6,1 (6,8) 8,3 (7,7) 6,9 (7,2) 5

• Sida 6
•  Original

Tabell 1: ]. Försörjningsbalans 1970—1975. Milj.kr.

1970 1970—1975 1969—1975 1975

Milj.kr., 1969 Årlig volym- Årlig pris- Milj.kr., års priser förändring förändring löpande priser Tillgång Bruttonationalprodukt 151 650 3,8 4,7 240 000 Användning Privat konsumtion 80 000 3,3 3,7 116 800 Statlig konsumtion 13 300 3,5 7,2 23 900 Kommunal konsumtion 22 000 5,2 7,2 42 900 Statlig bruttoinvestering 4 650 3,5 4,5 7 000 Kommunal bruttoinvestering 8 700 3,3 4,5 12 900 Bostadsinvestering 7 750 ——2,0 4,5 9 100 Privat bruttoinvestering 13 250 6,2 3,9 23 000 Lagerförändring 3 300 _ —— 2 000 Bytesbalansens saldo (SNA) — 1 300 —— — 2 400

Anm. Volymutveckling enligt långtidsutredningens grundkalkyl, prisutveckling enligt genomsnittet för 1960—1969 (implicitindex enligt SNA); index för privat konsumtion har dock justerats för 1970 och 1971 års höjning av mervärdeskatten. Den sammanlagda prisstegringstakten för BNP till mark- nadspriser blir 4,7 i stället för 4,5 under 60-talet.

anknyter till ett antal institutionella sekto- rer. Den finansiella analysen i denna bilaga visar en sådan inriktning på institutionella parametrar och restriktioner. Det har inte varit möjligt att helt integrera den med den reala modellen utan i stället har valts att ge- nomföra analysen i flera steg. Ett vägande skäl härtill är bl. a. att det för närvarande ännu inte synes vara möjligt att med någon precision kvantifiera finansiella faktorers inverkan på den reala utvecklingen. Som ett exempel kan nämnas frågan om själv- finansieringens inverkan på företagens in- vesteringsbenägenhet. Under utredningens gång har emellertid de finansiella kalkylerna fått inverka på valet av reala tillväxtalterna- tiv. I den mån långtidsutredningarna utgör underlag för den ekonomiska politiken kan det också vara av större intresse att de visar de finansiella konsekvenserna för olika ut- vecklingsaltemativ vid en oförändrad poli- tik i stället för att ge en totalbild i vilken den ekonomiska politikens effekter redan har beaktats.

] .2 Finansiell modell

I tabell 1: 2 sammanfattas olika moment i analysen. I modellen ingår nio institutionella

sektorer. För varje sektor beräknas de dis- ponibla inkomsterna medan den slutliga ef- terfrågan utvecklas enligt försörjningsba- lansalternativen. Differenserna mellan dis- ponibla inkomster och slutlig efterfrågan ut- gör sektorernas finansiella sparande. Sum- man av det finansiella sparandet inom sek- torerna 1 t. o. m. 8 motsvaras av bytesbalan- sens saldo.

Som framgår kan två huvudmoment sär- skiljas vid prognoserna för de disponibla inkomsterna, nämligen faktorinkomstfördel- ningen och inkomstomfördelningen. Faktor- inkomstfördelningen avser främst hushållens löner och företagens avskrivningar och driftsöverskott, men även inom den offent- liga sektorn förekommer avskrivningar och driftsöverskott (affärsverken). Utgångspunk- ten är en Viss faktorinkomstfördelning 1975 för den privata sektorn med ledning av an- delsutvecklingen under 60-talet. Inkomstom- fördelningen omfattar förutom skatterna även försäkringstransaktioner och ett stort antal transfereringar mellan sektorer. Skat- terna utvecklas enligt 1970 års reform. Ana- lysen syftar bland annat till att visa konse— kvenserna härav under vissa förutsättningar beträffande inkomstbildningen i övrigt och vid en utveckling av den slutliga efterfrågan

• Sida 7
•  Original

Tabell I:2 Inkomstbildning, finansiellt och monetärt sparande.

LDCDIN

Institutionella sektorer

1—8 Summa och betalningsbalans (Bl

Faktorinkomster

1.1. Avskrivningar 1.2 Driftsöverskott 1.3 Löner lnkomstomfördelning

2. Inkomstomfördelning

2.1. Indirekta skatter och subventioner

2.2. Direkta skatter

2.3. Försäkringar, räntor, transfereringar mm 2.4. Transfereringar till utlandet Disponibelt (1+2)

2.4. Transfereringar till utlandet (B) 3 Disponibelt (1+2.1-—2.4l

Slutlig efterfrågan

4. Slutlig efterfrågan

i

Efterfrågan 1,2,3,7/8 _Konsoliderade balanser för banker

Kredit- marknads- matris,

S:a

Dun 31:

x

QLDCDw — —

—>Utlandsställning + Inhemsk kreditgivning

': Inlåning från allmänheten (2,7,8) + Övriga tillgångar

S:a S:a

och skulder (6).

• Sida 8
•  Original

enligt utredningens alternativ. Inkomstom- fördelningen i övrigt beräknas genom trend- framskrivningar och olika skattningar. Av speciell betydelse härvidlag är statens bidrag till kommunerna, vilka direkt påverkar bud- getutvecklingen för såväl staten som kom- munerna.

Kalkylvärdena för det finansiella sektor- sparandet fungerar som viktiga indikatorer. För statens del anger ett visst finansith sparande, i kombination med statens egen utlåning, hur budgeten och därmed upplå- ningsbehovet kommer att utvecklas. Även för kommunerna kan kalkylen för det fi- nansiella sparandet härledas till motsvarande upplåning. Därmed framgår också eventuel- la förskjutningar i andelarna för investe- ringarnas låne- respektive skattefinansiering. Företagens finansiella sparande, vilket även kan uttryckas i form av självfinansierings- kvoter, anger hur företagens upplåningsbe- hov kommer att utvecklas, och vilken inver- kan en ökad upplåning kan få för relationen mellan företagens egna kapital och låneskul- der. Investeringskalkylen kan även i viss mån bedömas med hänsyn till lönsamhetens och finansieringens utveckling.

Hushållens disponibla inkomster kan med hjälp av vissa förutsättningar beträffande konsumtionsbenägenheten leda fram till konsumtionsefterfrågan. Genom att ställa denna efterfrågekalkyl i relation till det be— räknade utrymmet för den privata konsum- tionen blir det möjligt att bedöma huruvida intern balans föreligger.

Differensen mellan sektorers disponibla inkomster och den slutliga efterfrågan, det finansiella sparandet, motsvaras av föränd- ringar i de finansiella tillgångarna och skul- derna. Huvuddelen av dessa finansiella transaktioner sker via den organiserade kre- ditmarknaden. Nettot av kreditmarknads- transaktionerna betecknas som monetärt sparande, och summan av det inhemska mo- netära sparandet är lika med förändringen i kreditinstitutens ställning gentemot utlan- det (förändringar i valutareserven och han- kernas tidsposition). Till finansiella transak- tioner utanför kreditmarknaden räknas bland annat direkt kreditgivning mellan sek-

torer, såsom statens bostadskreditgivning. Dessutom ingår ett antal korrektions- och restposter genom vilka den formella sam- manlänkningen av nationalräkenskaperna och kreditmarknadsstatistiken åstadkommes. Summan av inhemska transaktioner utan— för kreditmarknaden har satts lika med sum- man av offentliga och privata kapitaltrans- aktioner med utlandet. Häri ingår även be- talningsbalansens s. k. restpost.

För vissa sektorer motsvaras det mone- tära nettosparandet av enbart utlåning eller upplåning på kreditmarknaden. För allmän— heten — företag och hushåll — utgörs det monetära sparandet av både utlåning och upplåning.

Allmänhetens utlåning på marknaden sker i form av inlåning i bankerna och värde- pappersförvärv. I tabell 1: 2 visas hur all- mänhetens inlåning i bankerna och banker- nas utbud på kreditmarknaden ingår i kon- soliderade balanser för bankerna (riksban- ken, affärsbanker och övriga banker).

Ur det finansiella sektorsparandet kan det monetära sparandet härledas. Härledningen av det monetära sparandet till utbud och efterfrågan på kreditmarknaden kräver, som framgått, att man förutsätter en viss utveck- ling av allmänhetens likviditet (inlåning i bankerna). Härmed bestäms nämligen sam- tidigt bankernas kreditutbud, allmänhetens upplåning och även kreditmarknadens to- tala omslutning. Bedömningen av allmänhe- tens likviditetsutveckling sker med ledning av sambandet mellan BNP och inlåningen ibankerna.

Efterfrågan och utbudet på kreditmarkna- den sektorsvis sammanförs i en kreditmark- nadsmatris. I denna åskådliggörs föränd- ringar i utbuds- och efterfrågestrukturen samt utvecklingen på de olika delmarkna- derna. Som ett sista moment i analysen jämförs kalkyler för efterfrågan och utbud av kredit med trendframskrivningar av kre- ditgivningsmönstret under 60-talet. Av jäm- förelsema mellan de matrisvärden som er- hålls enligt dessa två ansatser framgår i vil- ka avseenden behov av omstrukturering på kreditmarknaden kan förväntas uppstå.

• Sida 9
•  Original

4.1. Konsumtion 4.2 Bruttoinvestering

Finansiellt sparande (3—4)

7.1. Utlåning på kreditmarknaden 7.2 Upplåning på kreditmarknaden (—)

nstitutionella sektorer (appendix, tabell 1 och 2) . Staten

Kommuner

Bostäder

Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försåkringsinrättningar Finansiella företag

(Riksbanken, affärsbankerna, övriga banker mm)

. Icke-finansiella företag Hushåll

Utlandet

pmmsr'mco Karim

3. Statens och kommunernas budgetutveckling

Skattekalkylema i det föregående kapitlet belyste konsekvenserna av ökningen av skat- tetrycket utifrån en speciell synvinkel, näm- ligen den interna balansen. I detta kapitel undersöks närmare vilka konsekvenser skat- teutvecklingen har för den offentliga sek- torns finansiering. Om man utgår från kal- kylerna för statens och kommunernas utgif- ter och andra inkomster än skatter blir det skatterna som bestämmer dessa sektorers finansiella sparande, budgetutveckling och den därav föranledda upplåningen på kre- ditmarknaden. Kalkylerna för statens och kommunernas upplåningsbehov är i prin- cip förenliga med den reala utveckling som beskrivs i långtidsutredningens grundkalkyl. Enligt bedömningen i kapitel 2 synes ut- vecklingen av de direkta och indirekta skat- terna också innebära balans mellan den pri- vata konsumtionsefterfrågan och konsum- tionsutrymmet, åtminstone räknat på längre sikt.

Den faktiska budgetutvecklingen kan gi- vetvis i hög grad komma att avvika från här presenterade kalkyler, beroende bl. a. på konjunkturutvecklingen och därmed sam— manhängande förändringar i förutsättning— arna för stabiliseringspolitiken. Här bör också understrykas att beräkningarna för den offentliga sektorns inkomstöverföringar till hushållen utgår från nu gjorda åtagan- den. En ökning av utgifterna utöver denna nivå skulle självfallet ändra finansierings-

bilden. Följande finansieringskalkyler syftar i första hand till att belysa statens och kom- munernas upplåningsbehov under givna för- utsättningar. Detta upplåningsbehov behö— ver även bedömas mot bakgrund av utveck- lingen på kreditmarknaden i sin helhet.

Statens och kommunernas upplåningsbe- hov är i hög grad beroende av varandra. Staten svarar nämligen för en betydande del av finansieringen av kommunernas ut- gifter genom olika typer av statsbidrag. En viss utgiftskalkyl för kommunerna får däri- genom betydande statsfinansiella konsekven- ser. I samband med 1970 års skattereform sker en Viss omläggning av bidragsbestäm- melserna, vilka beaktas i följande beräk— ningar. Eventuella ytterligare förändringar i statens finansieringsbidrag behandlas inte.

Under första hälften av 60-talet minskade företagens andel av faktorinkomstema. Vinstförsämringen blev mest markant inom de för konkurrens från utlandet utsatta nä- ringsgrenarna. Under senare hälften av 60- talet stabiliserades dock vinstandelen, räknat för företagssektorn i sin helhet. Detta kon- staterande måste omges med vissa reserva- tioner, eftersom det är svårt att fastställa utvecklingen på längre sikt beroende på konjunkturfluktuationema.

Med företag avses här samtliga privata icke-finansiella företag inom industri-, jord- bruk, handel m.m. Vissa generella drag i utvecklingen för samtliga dessa företag torde kunna belysas av uppgifter för industrin, vars utveckling är något bättre statistiskt underbyggd. Industrin svarar för endast en mindre del av sysselsättningen och produk- tionen inom företagssektorn men svarar lik- väl för huvuddelen av förändringarna i in— komstandelarna och självfinansieringen.

I diagram 4:1 jämförs dels företagens bruttovinster i förhållande till produktions- värdet inom den privata sektorn av ekono- min, dels industrins bruttovinstmarginaler. Utvecklingen för dessa kvoter visar ett likar- tat konjunkturmönster. I syfte att rensa från konjunkturvariationer sammanfattas i tabell 4:1 uppgifter för två 5-årsperioder med jämförbar konjunkturutveckling.

Företagens vinstandel har, som framgår,

Företagens vinster, investeringar och finansiering

legat på samma nivå 1960—1964 och 1965— 1969. Företagens sparande minskade dock, vilket främst är en följd av ökningen av den externa finansieringen och åtföljande ränte- utgifter. Investeringamas tillväxttakt liksom produktionstillväxten avtog under den se- naste S-årsperioden och den totala investe- ringskvoten ökade något om än inte inom industrin. Lagerinvesteringama visar en re- lativ trendmässig minskning, som beräknas fortsätta under 70-talet. Likväl sjönk själv- finansieringskvoten med 31/2 procentenhe- ter.

Företagens externa finansiering synes ha

Tabell 4: ]. Vinster, investeringar och själv- finansiering 1960—1975.

Samtliga företag.

1960— 1965— 1975 1964 1969 (kalkyl) Bruttovinst/sektor- produkt 22,3 22,4 Bruttosparande/sektor- produkt 15,9 15,2 Fasta investeringar/ sektorprodukt 21,7 22,3 Lagerinvesteringar/ sektorprodukt 2,8 2,5 Bruttosparande/fasta investeringar 73,0 68,2 62 Bruttosparande/fasta+ lagerinvesteringar 64,7 61,2 57 Upplåning på kredit- marknaden/fasta+ lagerinvesteringar 27,8 37,2

Källa: Appendix, tabell 1: 7.

• Sida 24
•  Original

Procent a 23 3- + 23 _— Vinstandel för samtliga 21 —- företag -— 21 b _ - 10 " V1nstmarginal inom —' 10 industrin ___—', 8 —- —— 8 Självfinansiering för d samtliga företag 80 _- -— 80 (exkl lager) c . eo -- NN / ' __, 50 N_/ (inkl lager) ——"* Självfinansiering 120 __ inom industrin __120 f (exkl lager) ".— 100 —— --1 & 00 N I x ! / x I 80 ,, X I (inkl lager) 8 ——.I Xx I '" 80 x] — — —> 1960 —61 -62 »63 —64 —65 —66 -67 —68 —09 1975 kalkyl Anm: a Samtliga företag :vinster i procent av bruttonationalprodukten exkl offentlig produktion. b Bruttovinst justerad för lagernedskrivning i procent av omsättningen. c,d,e,f Bruttosparande ] procent av fasta- och lagerinvesteringar.

Källa: SNA (tabell 117 i appendix) resp Statistiska centralbyråns statistik över industriföretagens intäkter,

kostnader och vinster.

ökat väsentligt mer än 31/2 procentenheter. Upplåningen på den inhemska kreditmark— naden steg således från ca 28 % till 37 % av investeringarna. Differensen förklaras till

en del av brister i det statistiska underlaget, men även likviditetsutvecklingen och trans— aktionerna utanför kreditmarknaden samt med utlandet ingår i bilden. Man bör också

• Sida 25
•  Original

observera att kvoterna är beräknade för en hel sektor. Utvecklingen inom delsektorer och inom olika företag kan ha varit ganska olika. Företagens likviditet minskade trend— mässigt under 60-talet, vilket kan vara en följd av det strama kreditmarknadsläge som har förelegat under större delen av 60-talet. Beta]ningsbalansstatistiken tillåter inte nå- gon säker bedömning av vilken betydelse utländska investeringar och övriga kapital- transaktioner har haft för den här skisserade finansieringsbilden. I förhållande till den inhemska kreditmarknaden torde emellertid dessa ha spelat en underordnad roll.

Ett viktigt syfte med långtidsutredningens kalkyler för produktion och resursanvänd- ning är att undersöka under vilka förutsätt- ningar extern balans kan återställas. Växan- de överskott i handelsbalansen för att kom- pensera försämringen av tjänstebalansen och den ökade biståndsgivningen till u-länderna kräver en kraftig ökning av investeringarna inom exportnäringama. En avgörande fråga blir då under vilka förutsättningar beträf- fande finansieringen och företagens lönsam- hetsbedömning den erforderliga investe- ringsökningen kan komma till stånd. Rela— tionen mellan vinster och investeringar kan i detta sammanhang betraktas som en vik- tig indikator.

Som en utgångspunkt för våra kalkyler förutsätts att företagens vinstandel blir oför- ändrad jämfört med 1965—1969. 1969 och sannolikt även 1970 låg vinstandelen över genomsnittet. Under denna förutsättning minskar företagssparandet något andelsmäs- sigt, bl. a. på grund av ökade ränteutgifter. Någon ändring av företagsbeskattningen har inte inräknats i kalkylen. Den nödvändiga tillväxttakten för de privata investeringarna har i grundkalkylen beräknats till 6,2 % per år. För industrin ligger den nödvändiga tillväxten, åtminstone under de närmaste åren, över detta genomsnitt. Lagerinveste- ringama förutsätts trendmässigt minska nå- got i förhållande till produktionen. Samman- lagt motsvaras denna vinst- och investerings- utveckling av en minskande självfinansie— ringsgrad. Kvoten uppgick till ca 61 % 1965—1969 och beräknas sjunka till 57 %

1975. Man bör dock observera att självfi— nansieringskvoten har beräknats för före- tagssektorn i sin helhet. Inom denna sektor förekommer både företag med finansierings- överskott och med finansieringsunderskott. En försämring av den totala kvoten innebär därför framför allt risker för en försämring av självfinansieringen i de företag som redan tidigare hade en relativt låg självfinansie— ring. Nedgången i företagens självfinansie- ring beräknas framför allt bli markant under de närmaste åren. Antingen målsättningen blir att återställa extern balans 1973 eller 1975 beräknas nämligen investeringarna be- höva tillväxa i hög takt 1971—1973 för att under återstående delen av perioden öka nå- got långsammare. Ett ökat beroende av externa medel kan inverka på investeringsbenägenheten. Vid ökad extern finansiering försämras i första hand relationen mellan upplåning och eget kapital (soliditet). Det är inte möjligt att an- ge någon kritisk gräns under vilken solidi- teten inverkar på investeringsutvecklingen. Denna relation är nämligen i hög grad be- stämd av institutionella förhållanden, vilka i sin tur förändras kontinuerligt. Internatio- nella jämförelser visar också att självfinan— sieringen varierar avsevärt inom olika län— der utan någon synlig inverkan på realkapi- taltillväxten. Däremot kan en drastisk för- ändring i de finansiella förutsättningama och lönsamhetsbedömningama förväntas ha större betydelse. Nedgången i självfinansie- ringskvoten uppgår som nämnts till ca 5 procentenheter fram till 1975. Den blir san- nolikt avsevärt större under de närmaste åren, speciellt inom exportnäringama. Om självfinansieringen sjunker enligt dessa kal— kyler innebär detta att behovet av upplå- ning på kreditmarknaden stiger till minst 40 % av investeringarna, eller 10,5 miljar— der kr. Soliditeten fungerar som en buffert mel- lan å ena sidan riskerna förenade med in— vesteringarna och å andra sidan bindningen av utgifterna för amortering och räntor på det lånade kapitalet. Om utvecklingen av företagens egna sparande och lönsamhetsbe- dömning befaras leda till att den investe-

• Sida 26
•  Original

ringsexpansion som bedöms nödvändig inte kommer till stånd ställs den ekonomiska po- litiken inför två uppgifter, dels att främja tillgången på riskvilligt kapital, dels att på olika sätt bidra till en minskning av investe- ringsriskerna.

Beträffande tillgången till riskvilligt ka— pital må erinras om att hushållens sparande kan komma att ligga på en låg eller t. o. ni. en sjunkande nivå. En minskning av investe- ringsriskerna — ur företagsekonomisk syn- vinkel — skulle kunna åstadkommas på många olika sätt. Näringspolitiken i indu- striländerna omfattar en bred arsenal av åt- gärder såsom subventioner, garantier, stöd till forsknings- och utvecklingsarbete osv. Främsta syftet med långtidsutredningarna är att kartlägga utvecklingsaltemativ och de problem som härvid kan uppstå. Det är där— för inte nödvändigt att här närmare gå in på de sätt på vilka en viss investeringsutveck- ling inom näringslivet kan åstadkommas. Kalkylen för självfinansieringens fortsatta försämring ger dock en viss indikation på att investeringstakten kan komma att understiga den som bedöms nödvändig i den reala kal- kylen. En viktig förutsättning är att före- tagens lånebehov blir tillgodosedda antingen på den inhemska kreditmarknaden eller utomlands. En fråga av lika stor betydelse är om incitamenten till den beräknade in- vesteringsutvecklingen blir tillräckliga.

Osäkerheten i investeringskalkylen kan anges på olika sätt. En utgångspunkt skulle kunna vara den att den svaga investeringsut- vecklingen 1965—1968 tyder på att företags- sparandet dessa år nådde ett slags nedre gräns och därmed påverkade investeringsbe- nägenheten. (Med all sannolikhet hade dock det låga kapacitetsutnyttjandet och det un- der större delen av denna period strama lä- get på kreditmarknaden en mera avgörande betydelse.) Om självfinansieringskvoten för dessa år utgör ett minimum innebär investe- ringskalkylen att vinsternas andel av BNP behöver öka med en procentenhet, medan upplåningen på kreditmarknaden reduceras till 9,5 miljarder kr. Utgår man i stället från den oförändrade faktorinkomstutvecklingen och den angivna miniminivån för självfinan-

sieringen minskar den därmed förenliga in— vesteringstakten från 6,2 till 5,3 % per år. Upplåningen på kreditmarknaden uppgår i så fall till endast 8,5 miljarder kr.

4.2 Utvecklingen inom industrin

Som framgått av diagram 4: 1 synes vins- terna inom industrin, åtminstone under se- nare år, ha utvecklats något långsammare än inom övriga delar av näringslivet. I ta- bell 4: 2 redovisas några relationstal som be- lyser den finansiella utvecklingen inom stör- re industrigrupper. Även i denna tabell har gjorts ett försök att eliminera konjunktur- fluktuationer. Bruttovinstmarginalerna mins- kade mellan 1960—1964 och 1965—1969 med i genomsnitt 1 procentenhet (kol. 1). Pre- liminära uppgifter tyder dock på en- rela- tivt kraftig förbättring av vinstmarginalerna inom vissa industrigrupper 1969. En viss förbättring torde även ha inträffat 1970. Olikheter i vinstutvecklingen för de olika industrigrupperna i tabellen förklaras till er. del av skillnader i konjunkturfasningen.

En klar försämring under senare delen av 60-talet konstateras för metall- och verk- stadsindustrin, jord- och stenindustrin, tex- til- och sömnadsindustrin samt den kemisk- tekniska industrin. Självfinansieringen mins- kade i början av 60-talet inom flertalet in- dustrigrupper, främst sådana som är utsatta för konkurrens från utlandet (kol. 2 och 3). Inom flera industrigrupper fortsatte för- sämringen även under 60-talets senare hälft. Ett undantag utgör träindustrin och massa- och pappersindustrin för vilka också en markant förbättring av vinstmarginalerna kan konstateras. Utvecklingen av självfinan- sieringen inom textil- och sömnadsindustrin sammanhänger främst med den svaga in- vesteringsutvecklingen. Även självfinansie- ringskvoterna för industrin har beräknats för hela grupper inom vilka ingår företag med finansieringsöverskott och -underskott. Detta innebär att upplåningsbehovet kan öka betydligt mer än som framgår av den beräk- nade kvotförsämringen och att finansierings- svårigheter kan uppstå även inom de indu- strigrupper för vilka den totala självfinansi-

• Sida 27
•  Original

Tabell 4: 2. Bruttovinstmarginaler, självfinansiering och extern finansiering inom industrin 1960—1975.

Bruttovinst i procent av av fasta och lager- omsättningen investeringar

1960—1964] 1960— 1965— 1975 1965—1969 1964 1969

Eget sparande i procent

Långfristiga skulder i procent av eget kapital

(kalkyl) 1961 1968

] 2 3 4 5 6 Metall- och verkstadsindustri —0,9 95 106 70 55 76 Jord- och stenindustri —l,8 91 76 60 55 70 Träindustri 2,5 71 81 40 80 135 Massa- och pappersindustri 1,7 77 91 60 81 113 Grafisk industri och pappersförädling 1,7 79 101 110 128 176 Livsmedelsindustri 0,2 106 103 100 41 56 Textil- och sömnadsindustri —0,8 103 152 240 51 69 Läder-, hår- och gummivaruindustri 0,3 97 89 60 40 66 Kemisk och kemisk-teknisk industri —1,4 104 83 100 67 85 Hela industrin —1,0 9] 91 70 52 82

Anm. Bruttovinst beräknas inkl. lagernedskrivning. Gruvindustrin, varvsindustrin och kombine- rade företag ingår inte i de redovisade industrigrupperna, men inkluderas i summan. Kraftverk ingår inte. Årsuppgifter i appendix, tabell 4.

Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

eringskvoten överstiger 100 %.

Sjunkande självfinansiering och därmed ökad upplåning medförde en påtaglig för- sämring av relationen mellan eget kapital och långfristiga låneskulder. Mellan 1961 och 1968 ökade sålunda kvoten långa skul- der/ eget kapital för hela industrin från 55 till 82 % (kol. 5 och 6). Sannolikt har denna soliditetsförsämring varit genomgående. Kvottalen ökade nämligen inom samtliga in- dustrigrupper och ökningen var lika stor för de största som för de medelstora företagen.

Under förutsättning att bruttovinstmargi- nalerna ligger på samma nivå som 1965— 19681 och att investeringarna ökar i den takt som i utredningen har bedömts som nödvändig, inträffar en avsevärd nedgång i självfinansieringen. Denna nedgång förvän- tas bli mest markant inom exportindustrin (kol. 4). Textil- och sömnadsindustrin med dess svaga investeringstillväxt utgör dock ett undantag. Den höga självfinansieringskvo- ten för den kemisk-tekniska industrin kan sammanhänga med att investeringarna un- derskattats något. Det är knappast möjligt att kvantifiera konsekvenserna av denna nt- veckling för industrins upplåning på den in- hemska kreditmarknaden eller utomlands.

En av orsakerna är att investeringskalky- lema är tämligen osäkra. Företagens enkät- svar har uppjusterats med hänsyn till pro- duktionstillväxten, men i beräkningarna har inte tagits hänsyn till de finansiella förutsätt- ningama eller företagens lönsamhetsbedöm- r.ing. En minskning av självfinansierings- kvoten med i genomsnitt 20 % skulle emel- lertid kunna innebära att upplåningsbehovet ökar till kanske det dubbla.

1 Om man utgår från genomsnittet inkl. 1969 blir självfinansieringskvoterna 1975 något större. För hela industrin höjs kvoten till ca 75.

• Sida 28
•  Original

3.1. Kommunernas inkomster och utgifter

Till den kommunala sektorn räknas i det följande städer, landskommuner, köpingar, landsting och kyrkan. Utgiftema har under 60-talet ökat i snabb takt och till följd härav har kommunerna, trots kraftigt ökad utde- bitering, i större utsträckning än under 50— talet blivit beroende av upplåning på kredit- marknaden för sin finansiering. Förutsatt att drifts- och kapitalutgiftema ökar enligt den reala kalkylen kommer det finansiella läget för kommunerna att kännetecknas av följan— de förhållanden.

• Sida 18
•  Original

Tabell 3: ]. Kommunernas inkomster och utgifter 1960, 1969 och 1975.

Löpande priser.

Förändring Procentuell förändring per

1969 1969—1975 är under perioden Milj.kr. Milj.kr. 1960—1969 31969—1975 Disponibla inkomster Direkta skatter 16 300 15 500 15 12 Statsbidrag: verksamhetsbundna driftsbidrag 5 350 6 000 15 14 skatteutjämningsbidrag 1 450 1 900 11 14 investeringsbidrag 1 200 800 13 9 Affärsverkens inlevererade vinster 600 300 8 8 Avgifter ] 000 1 000 16 12 Transfereringar till hushåll —2 150 —2 200 12 12 Övriga inkomster och utgifter 2 650 600 — —— Summa 26 400 23 900 14 ]] Utgifter Konsumtion 20 450 22 600 14 13 Myndigheternas investeringar 5 350 3 300 14 8 Kapitaltillskott till affärsverk m. m. 2 200 1 300 Nettoförvärv av mark och fastigheter 600 0 — 0 Summa 28 600 27 200 14 12

Kommunernas utgifter är till stor del cen- tralt beslutade. Statens bidrag till dessa ut- gifter har under 60-talet ökat kraftigt och även framöver ställer utgiftsexpansionen stora krav på staten. Ett annat förhållande, som också har varit aktuellt under 60-talet men som troligen blir än mer markerat i framtiden, avser den avvägning mellan upp- låning och ökad utdebitering som kommu- nerna står inför vid finansiering av sina ut— gifter. På grund av ett ständigt efterfråge- överskott på kapitalmarknaden och en därav betingad restriktiv kreditpolitik har avväg- ningen inte så mycket stått mellan dessa två finansieringsformer utan har snarare gällt frågan om en ökad utdebitering — och där- med en viss utgiftsökning — bedömts vara möjlig.

I tabell 3: 1 redovisas hur kommunernas inkomster och utgifter utvecklas. Förutom uppgifterna för utgångsåret 1969 visas även förändringar fram till 1975. Dessutom an- ges i tabell 3: 1 inkomstemas och utgifternas årliga ökningstakt under 60—talet och under kalkylperioden. Skattekalkylen för kommu- nerna utgår från riksrevisionsverkets beräk— ningar i vilka förutsätts en höjning av utde-

biteringen med 50 öre per år.

Statsbidragen utgör kommunernas näst största inkomstpost. De verksamhetsbundna bidragen svarade 1969 för ca 1/4 av driftsut— gifterna och denna relation har även använts vid beräkningen av bidragen 1975. Statens skatteutjämningsbidrag har ökat i något läg- re takt än kommunernas totala skatteintäk- ter. Skatteomläggningen 1971 medför i och för sig ett visst skattebortfall för kommu- nerna. Detta kompenseras dock med ökade bidrag. Statens investeringsbidrag avser hu- vudsakligen myndigheternas investeringar men täcker även vissa affärsverksinveste- ringar. Bidragens utveckling framgår av dia- gram 3: 1. Förändringar i kvoterna samman- hänger dels med förändringar i kommuner- nas utgifter, men även med förändringar i huvudmannaskapet för vissa verksamhets- områden. Affärsverkens inlevererade vins- ter fördubblades mellan 1960 och 1969. I förhållande till investeringarna sjönk deras andel emellertid från 33 % 1960 till 21% 1966 och har sedan dess legat på samma re- lafiva nivå. Kalkylen utgår från förutsätt- ningen att den del av utgifterna som täcks av avgifter blir i stort sett oförändrad.

• Sida 19
•  Original

Diagram 3:]. Kommunernas utgiftstinansiering och likviditet.

Procent 50 50 40 40 30 30 _ ___—> 20 20 b NNN//*xx N—N .-'--—> 10 xx /____—'—__ 10 V' e ._ 0 || .." '. . ...... _ 0 10 10 1960 -61 -62 —63 —64 -65 -66 -67 -68 —69 -75 (kalkyl) Anm: a Verksamhetsbundna statsbidrag i procent av konsumtionsutgifter.

30.00"

Enligt grundkalkylen ökar kommunernas konsumtionsutgifter fram till 1975 i volym med 5,2 % per år. Bruttoinvesteringar exkl. bostäder ökar sammanlagt med 3,3 % per år. Priserna beräknas stiga i samma takt som under 60-talet. Kalkylvärdet för kom- munernas nettoförvärv av fastigheter och mark, som ökade från omkring noll till drygt en halv miljard kr. mellan 1960 och 1969, är givetvis ganska osäkert. Utveck— lingen är bl.a. beroende av markpolitikens utformning, utvecklingen på kreditmarkna- den m.m. Det är också svårt att bedöma i vilken utsträckning markköpen under se- nare år utgör en reserv för framtida behov. Nettoköpen uppskattas till en halv miljard kr. 1975, ett belopp som kan innebära en viss överskattning av kommunernas finan- sieringsbehov.

Skatteutjämnande statsbidrag i procent av direkta skatter. Statliga investeringsbidrag i procent av myndigheternas bruttoinvesteringar. Affärsverkens driftsöverskott i procent av deras bruttoinvesteringar. Likvida tillgångar i procent av utgifterna, trendawikelser.

Sammanlagt leder den nämnda inkomst— och utgiftsutvecklingen till en avsevärd för- sämring av kommunernas finansiella spa- rande. Uppgifterna i tabell 3: 1 kan sättas in i följande finansieringskalkyl.

Finansieringskalkyl för kommunerna 1975 Milj. kr., löpande priser Ökning av disponibla inkomster jämfört med 1969 23 900 Ökning av utgifter jämfört med 1969

(—) —27 200

Förändring i finansiellt sparande — 3 300 Upplåning på kreditmarknaden 1969

(—) — 1 200 Upplåning på kreditmarknaden 1975

(—) _ 4 500

Mot en ökning av de disponibla inkoms- terna med nära 24 miljarder kr. svarar en

• Sida 20
•  Original

utgiftsökning på nära 27% miljard kr. Den- na försämring av kommunernas finansiella sparande motsvaras dels av förändringar i likviditeten, dels av upplåning på kredit- marknaden eller utanför denna.

Kommunernas likvida medel, huvudsak- ligen inlåning i bankerna, fluktuerar kraf- tigt från år till år, både i absoluta belopp och räknat i förhållande till utgifterna. Kvo- ten mellan likvida medel och utgifter be- tecknas som den reala likviditeten. Det är vanskligt att ange en normal nivå för den reala likviditeten eftersom den är avhängig av._ kommunernas preferenser och kredit- marknadsläget. I diagram 311 motsvaras den »normala» nivån av trendvärdet under 60-talet. Avvikelser i den reala likviditets- kvoten innebär ett likviditetsöverskott om det faktiska värdet överstiger trendvärdet. Det är svårt att ange kommunernas likvi- ditetsutveckling under en 5-årsperiod. Vid en given utgiftsutveckling skulle dock en »normal» nivå för den reala likviditeten motsvaras av likvida tillgångar till ungefär samma belopp som i slutet av 1969. För pe- irioden i sin helhet synes därför likviditets- förändringen kunna bli lika med noll. För- sämringen av det finansiella sparandet motsvaras då praktiskt taget helt av upplå- ning på kreditmarknaden och möjligen även viss upplåning utanför marknaden.

I absoluta belopp och i förhållande till investeringarna beräknas sålunda upplåning- en utvecklas enligt följande.

Upplåning på kreditmarknaden i milj. kr. och i procent av investeringarna

Årsgenomsnitt

1962—1967 1968 1969 1975 Milj.kr. ] 250 1 350 1 250 4 500 Procent 28 17 14 34

Enligt grundkalkylen minskar tillväxttak- ten i kommunernas utgifter successivt. Upp- låningen kommer i detta fall 1973 att uppgå till mer än 25 % av investeringarna. I det alternativ enligt vilket extern balans upp- nås redan 1973 skärps kraven på en dämp- ning av kommunernas utgiftsökning, vilket skulle innebära en viss mniskning av låne-

behovet fram till 1973 jämfört med grund- kalkylen.

3.2. Statens budgetutveckling

Huvuddelen av statens inkomster utgörs av direkta och indirekta skatter. Med dessa finansieras tre typer av utgifter: transfere- ringar, konsumtion och investeringar. De viktigaste transfereringama är statens bidrag till kommunerna och transfereringarna till hushållen. I de sistnämnda ingår bl. a. folk- pensioner, barnbidrag, studiebidrag, sjuk- och bostadsbidrag. Enligt grundkalkylen ökar statens utgifter för konsumtion med 3,5 % per år i volym 1970—1975. Statens investeringar beräknas sammanlagt öka med 3,5 % per år i volym. Ökningstakten blir något högre för myndigheternas investe- ringar medan affärsverksinvesteringarna ökar med nära 3 %. Affärsverken är till en viss del självfinansierande. Deras inlevere- rade vinster har under 60—talet uppgått till 20 % av investeringarna och denna andel har även använts vid beräkningen för 1975.

I tabell 3: 2 sammanfattas utvecklingen av statens disponibla inkomster och utgif- ter. Tabellen visar dels förändringar i in- komster och utgifter jämfört med utgångs- året 1969, dels procentuella förändringar per år under 60-talet och under kalkylperio- den.

Kalkylen för de direkta och indirekta skatterna bygger på riksrevisionsverkets be- räkningar. Huvuddelen av ökningen av de indirekta skatterna hänför sig till mervärde- skatten. För dessa har den beslutade höj- ningen 1971 inräknats. 1970 och 1971 års höjningar av mervärdeskatten innebär en ökning av skatteintäkterna på ca 5 miljar— der kr. 1975. Subventionema beräknas öka i takt med BNP.

Kalkylen för transfereringarna till hus- hållen utgår från nu kända förhållanden, varför eventuella utbyggnader av bidrags- systemet skall läggas till här redovisade siff- ror. Däremot inräknas beslutade successiva standardförbättringar för folkpensionärerna och 1971 års justering av barnbidragen. Sammanlagt beräknas transfereringarna till

• Sida 21
•  Original

Tabell 3: 2. Statens inkomster och utgifter 1960, 1969 och 1975.

Löpande priser.

Förändring Procentuell förändring

1969 1969—1975 per år under perioden Milj.kr. Milj.kr. 1960—1969 1969—1975 Disponibla inkomster Direkta skatter 14 300 15 300 9 12 Indirekta skatter och subventioner 17 200 13 000 12 10 Avgifter 500 500 10 10 Statsbidrag till kommunerna —8 000 —8 700 14 13 Transfereringar till hushåll ——7 750 —5 000 12 9 Transfereringar till utlandet — 650 —1 800 — 24 Övriga inkomster och utgifter 900 300 — 4 Summa 16 500 13 600 10 11 Utgifter Konsumtion 13 100 11 300 10 11 Myndigheternas investeringar 2 000 1 700 10 12 Kapitaltillskott till affärsverk m. m. 600 800 Summa 15 700 13 800 10 11

hushållen öka med 9 % per år, eller unge- fär lika mycket som hushållens kontanta faktorinkomster. Transfereringama till ut- landet ökar kraftigt i enlighet med enpro- centsmålet för Sveriges bistånd till u-län- derna.

Uppgifterna i tabell 3: 2 kan samman- fattas i följande finansieringskalkyl.

Finansieringskalkyl för staten 1975 Milj. kr., löpande priser Ökning av disponibla inkomster jämfört med 1969 13 600 Ökning av utgifter jämfört med 1969

(_) —13 800 Förändring 1 finansiellt sparande — 200 Ökning av utlåningen jämfört med 1969

(—-) — 1 000 Förändring i budgetsaldo — 1 200 Upplåning på kreditmarknaden 1969

(—) — 3 800 Upplåning på kreditmarknaden 1975

(—) — 5 000

Statens utgiftsökning blir enligt kalkylen något större än inkomstökningen och det finansiella sparandet minskar från ca 3/4 mil- jard kr. 1969 till ca 1/2 miljard kr. 1975. Statens utlåning har under senare år ökat mycket kraftigt. 1969 uppgick den till ca 3,5 miljarder kr. och beräknas öka till 4,5 miljarder kr. 1975. Det är knappast möjligt

att närmare precisera hur stor utlåningen blir under kalkylperioden. Paritetslåneutbe— talningar till bostadsbyggande utgör en stor men svårbestämd andel av denna utlåning. Även studielånen beräknas öka kraftigt. Vid en utveckling enligt finansieringskalkylen kommer statens andel av den totala upplå— ningen på kreditmarknaden att bli ungefär lika stor som 1965—1969, men större än un— der första hälften av 60-talet. Räknat för he" la kalkylperioden uppgår statens upplåning till mellan 20 och 25 miljarder kr.

3.3. Skatter, intern balans och budgetutveckling

Ökningen av upplåningsbehovet för den of- fentliga sektorn i sin helhet bör ses mot bakgrund av vad som sagts i kapitel 2, näm- ligen att ungefärlig balans synes föreligga mellan hushållens beräknade konsumtions- efterfrågan och det beräknade utrymmet för den privata konsumtionen. I motsatsutill vad som varit fallet i tidigare långtidsbe- dömningar synes den interna balansen, åt- minstone på längre sikt, inte kräva några påtagliga skärpningar av den direkta :eller indirekta beskattningen. Ur denna.synvin- kel kan därför upplåningsutvecklingen- ac-

• Sida 22
•  Original

En bedömning av behovet av ändringar i skatteskaloma med utgångspunkt från sta- tens och kommunernas budget och finan- sieringsalternativ skulle däremot kunna leda till slutsatsen att skatteökningen inte är till- räcklig. Vid en årlig höjning av den kom- munala utdebiteringen med 50 öre ökar nämligen, som nämnts, kommunerna sin an- del av den totala upplåningen på kredit- marknaden. Dessutom skulle lånefinansie- ringens andel av investeringarna ligga be- tydligt över andelen under 60-talet. För att bibehålla en lånefinansieringskvot på ca 20 % (i stället för 34 % enligt kalkylen) skulle utdebiteringen behöva öka med ca 80 öre årligen, dvs. en ökning i samma takt som under senare delen av 60-talet.

För statens del innebär finansieringskal- kylen att relationen mellan utgifter och eget sparande i stort sett följer samma mönster som under 60-talet. Utlåningsökningen med- för dock, som antytts, ett både absolut och relativt sett ökande upplåningsbehov. Där- med aktuliseras frågan om statens sparande behöver förbättras och upplåningen därmed begränsas. En ökning av de kommunala skatterna, men även en ökning av statens skatter utöver kalkylvärdena skulle dock kunna komma i konflikt med balanskravet för den privata konsumtionen. Den mest påtagliga spänningen mellan inkomstutveck- ling och resursallokering uppstår uppenbar- ligen för kommunerna.

Fördelningen av skatteintäkema mellan kommunerna och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ra- men påverka kommunernas respektive sta- tens upplåning på kreditmarknaden. En spe- ciell osäkerhetsfaktor är också vilka finan- siella uttryck de pågående sammanslagning- arna av kommunerna till större enheter kan ta sig. En klar tendens är emellertid att kom- munernas beroende av kreditmarknaden ökar. Kommunernas skatteutdebitering kan komma att avvika från den utveckling som förutsatts här. I så fall kan detta, enligt ovan framförda bedömning, leda till en kompenserande ändring av statens direkta eller indirekta skatter.

• Sida 23
•  Original

5. Kapitalbildning och utvecklingen på

kreditmarknaden under 60-talet

Upplåningen på kreditmarknaden ökade kraftigt under 60-talet, både i förhållande till bruttonationalprodukten och i förhållan- de till investeringarna. En kartläggning av kreditmarknadens betydelse för tillväxten skulle kräva en mera ingående analys än den som kan genomföras i denna utredning. I stället väljs här att närmare belysa kre- ditförmedlingens tillväxt mot bakgrund av realkapitalbildningen och sparandet. Analy- sen är partiell i den meningen att investe- ringarnas och sparandets utveckling, och därmed olika samhällssektorers finansiella sparande, utgör de förklarande faktorerna vid beskrivningen av kreditgivningens till- växt och förskjutningarna i kreditgivnings- mönstret. Den centrala frågan, nämligen på vilket sätt kreditgivningen har bidragit till tillväxten under 60—talet, är betydligt svårare att belysa. Likväl kan en ana- lys av den här angivna typen underlätta bedömningen av de uppgifter inför vilka kreditmarknaden kommer att ställas under den närmaste 5-årsperioden. Undersökningen utgår från utvecklingen under tre delperioder, nämligen 1957—1960, 1961—1964 och 1965—1969. Periodvalet har skett främst med hänsyn till att strukturför- ändringarna i kreditgivningsmönstret skall kartläggas. En dylik kartläggning kompli- ceras bl. a. av konjunkturfluktuationema och därmed sammanhängande förändringar i statens budgetsaldo och upplåningsbehov. Under första delperioden hade staten ett be-

tydande budgetunderskott, vilket även, med undantag för 1965, var fallet under den tredje delperioden. Under mellanperioden var statens upplåning på kreditmarknaden obetydlig. Periodindelningen underlättar även en bedömning av de strukturföränd— ringar som är en följd av Allmänna pen- sionsfondens tillkomst och kraftiga tillväxt. Pensionsfondens alltmer dominerande roll har dels påverkat de olika kreditinstitutens marknadsandelar, dels inverkat på institu- tens placeringsinriktning.

Utvecklingen skisseras endast i grova drag och kreditgivningsmönstret beskrivs främst med ledning av riksbankens kreditmark- nadsmatriser. I dessa kan endast fyra efter- frågesektorer särskiljas, nämligen staten, kommunerna, bostäder och en restsektor »näringsl-ivet», i vilken även utlåning till hushåll inräknas. Beskrivningen av investe- ringsutvecklingen anknyter till denna sektor- fördelning. De olika sektorernas kreditbehov förklaras huvudsakligen med förändringarna i det finansiella sparandet, dvs. differensen mellan eget sparande och investeringar. Kre- ditmarknadsmatriserna innefattar endast in- hemsk kreditgivning. Finansieringen av real- kapitalbildningen sker till en övervägande del med inhemskt sparande. Investeringarna har uppgått till omkring en fjärdedel av bruttonationalprodukten medan utlandets sparbidrag, såsom det kommer till uttryck genom underskott i bytesbalansen, har upp- gått till i genomsnitt 0,2 % för perioden som

• Sida 29
•  Original

I procent av BNP till marknadspriser.

Hushåll Kom- Övriga (exkl. muner Offent- Enskilda Övriga icke- försäk- (exkl. liga för- försåk- finan- finan- rings- bostads- Bostä- säkrings- rings- siella siella sparan-

Staten invest.) der anstalter anstalter företag företag de) Summa

A. Sparande

1957—1960 2,6 3,1 1,6 0,3 2,3 0,5 9,5 2,8 22,7 1961—1964 4,3 3,1 1,5 2,4 1,7 0,4 7,9 3,6 24,9 1965—1969 3,2 4,2 1,5 4,1 2,0 0,4 6,9 1,8 24,1 1975 (kalkyl) 3,3 3,3 1,2 4,9 1,6 0,4 6,1 1,9 22,7 B. Investering

1957—1960 3,3 3,5 4,9 —— — 11,4 — 23,1 1961—1964 3,2 4,0 5,2 _— — — 12,1 —— 24,5 1965—1969 3,0 5,0 5,4 — -— —— 11 3 — 24,7 1975 (kalkyl) 3,0 5,3 3,8 -— — 10,6 — 22,7 C. Finansiellt

sparande (A—B) 1957—1960 —0,7 —-O,4 ——3,3 0,3 2,3 0,5 —1,9 2,8 —0,4 1961—1964 1,1 ——0,9 —-3,7 2,4 1,7 0,4 —4,2 3,6 0,4 1965—1969 0,2 —0,8 —-3,9 4,1 2,0 0,4 —4,4 1,8 —0,6 1975 (kalkyl) 0,3 —2,0 —2,6 4,9 1,6 0,4 —4,5 1,9 0,0

Anm. Summan av det finansiella sparandet inom här redovisade sektorer motsvarar saldot på löpande räkning i betalningsbalansen. Detta saldo förutsätts 1975 bli lika med noll; underskottet i transfereringarna, i vilket ingår biståndsgivningen till utvecklingsländerna, motsvaras av överskottet på bytesbalansen.

helhet. Underskotten i slutet av 50-talet för- byttes i överskott åren fram till 1964. Se- dan dess har bytesbalansens underskott upp- gått till sammanlagt 0,6 % av bruttonatio- nalprodukten. Den direkta inverkan av den- na utveckling på det inhemska kreditgiv- ningsmönstret är dock sannolikt inte stor.

5.1. Investering, sparande och upplåning på kreditmarknaden

Investeringarnas andel av bruttonationalpro- dukten ökade markant i början av 60—talet, med andelsökningar för kommunerna, bo- städer och framför allt företagen. Under se- nare år ökade investeringskvoten endast obe- tydligt. Statens andel minskade något me- dan kommuninvesteringama expanderade kraftigt. Även bostadsinvesteringarnas an- del fortsatte att öka medan företagens in- vesteringskvot minskade (tabell 5: l). Sta- tens sparande försvagades fr.o.m. 1966,

vilket medförde betydande budgetunder- skott. Kommunernas investeringsandel öka- de med en procentenhet. Kommunernas spa- rande ökade ännu mera, vilket huvudsakli— gen kan hänföras till deras begränsade till- gång till kapitalmarknaden. Den senare framtvingade en avsevärt höjd utdebitering. Företagens sparkvot minskade något mer än deras investeringskvot, med en viss an- delsmässig försämring av det finansiella spa- randet som följd. En viss stabilisering av företagssparandet har emellertid ägt rum se- dan den kraftiga försämringen av sparandet i början av 60-talet. Företagens sparkvot gick under dessa år ned med inte mindre än 1,6 procentenheter. Under senare år har hushållssparandet utvecklats ogynnsamt. Däremot synes en viss andelsmässig åter- hämtning av det enskilda försäkringsspa- randet ha ägt rum. Det offentliga försäk- ringssparandet, vilket huvudsakligen hänför sig till Allmänna pensionsfonden, ökade

• Sida 30
•  Original

markant. Därigenom har en betydande om- fördelning av sparandet mellan olika sektorer ägt rum inom ramen för ett totalt sett unge- fär oförändrat sparande.

Enligt utredningens grundkalkyl minskar investeringskvoten 1975 jämfört med 1965— 1969. Minskningen blir dock något mindre än som framgår av tabell 5: 1, i vilken samt- liga uppgifter har beräknats i löpande priser. Målsättningen att uppnå balans i bytesba- lansen 1975 innebär att det inhemska spa- randet behöver tillväxa snabbare än investe- ringarna. I tabellen visas utvecklingen av sparandet inom olika sektorer under de för- utsättningar som nämnts i föregående kapi- tel. Statens sparkvot förbättras obetydligt medan kommunernas sparkvot beräknas minska. Eftersom Allmänna pensionsfon- dens sparande fortsätter att öka i snabb takt blir sparkvoten för den offentliga sektorn i sin helhet 1975 lika stor som 1965—1969. Under vissa förutsättningar kan även hus- hållens sparkvot uppgå till genomsnittet för dessa år.

Den viktigaste bestämni-ngsfaktom för kreditexpansionen har varit ojämnheten i fördelningen av sparande och investeringar inom olika sektorer av samhällsekonomin. Härigenom uppstår inkomstöverskott eller underskott, dvs. positivt eller negativt finan- siellt sparande. Summan av det finansiella sparandet inom samtliga inhemska sektorer är lika med bytesbalansens saldo, det spa- rande som åstadkommes genom transaktio- nerna med utlandet. Efterfrågan på kredit- marknaden påverkas förutom av sektorernas finansiella sparande även av deras finansiel- la transaktioner utanför den reguljära kre- ditmarknaden samt av allmänhetens likvidi- tet i form av inlåning i banker. I föl- jande analys ingår endast konsoliderade sektoruppgifter, dvs. fördelningen av likvi- diteten och upplåningen mellan olika enhe- ter inom sektorer beaktas inte. Härigenom införs ett osäkerhetsmoment eftersom den- na fördelning påverkar en sektors totala kre- ditbehov vid ett givet finansiellt sparande.

Upplåningen på kreditmarknaden, exklu- sive statens upplåning, ökade under 60—talet från 35 till 42 % av investeringarna. Denna

utveckling sammanhänger endast till en mindre del med förändringarna i investe- ringsandelarna och återspeglar främst, så- som framgår av tabell 5: 2, den kraftiga ök- ningen av extemfinansieringen inom bo- stadsektorn och näringslivet.

I tabell 5: 2 har statens upplåning satts i förhållande till samtliga utgifter för kon- sumtion, investering och utlåning. Tabellen visar att statens totala upplåning på kredit- marknaden och även upplåningen på kapi- talmarknaden har legat på ungefär samma nivå i förhållande till utgifterna under den senaste perioden av budgetunderskott som i slutet av 50-talet.

Kommunernas upplåning på kreditmark- naden minskade under senare är samtidigt som deras finansiella sparande förbättrades något. Kommunernas monetära sparande, dvs. nettot av utlåning och upplåning på kreditmarknaden, utvecklades annorlunda än vad som framgår av tabellen. 1961—1964 finansierades nämligen utgifterna förutom genom upplåning på marknaden även ge- nom en minskning av de likvida tillgångarna medan en betydande likviditetsuppbyggnad ägde rum under senare år.

Tabell 5: 2. Upplåning på kreditmarknaden i procent av utgifterna 1957—1969.

1957— 1961— 1965-— 1960 1964 1969 Staten Kreditmarknaden totalt 17 —1 ]2 Kapitalmarknaden 7 3 7 Kommuner Kreditmarknaden totalt 13 27 21 Bostäder Kreditmarknaden totalt 66 78 95 Statliga län 27 16 18 Näringsliv Kreditmarknaden totalt 21 29 37 Kapitalmarknaden 10 15 24

Anm. Statens upplåning beräknas i procent av samtliga utgifter för konsumtion, investering och utlåning. 1961—1965 var statens budgetunder- skott obetydliga. Statens upplåning var om- fattande 1957—1960 och 1966—1969. För övriga sektorer redovisas upplåningen i procent av investeringarna.

• Sida 31
•  Original

Tabell 5: 3. Bostadsinvestering och bostadsfinansiering 1960—1969.

Milj.kr.

1960 1965 1966 1967 1968 1969 Bruttoinvestering 3 350 6 100 6 200 7 450 7 500 8 350 Statliga krediter och upplå- ning på kreditmarknaden (netto) 2 900 5 650 6 850 7 700 8 900 9 850 Restpost ' 450 450 — 650 — 250 —1 400 —1 500

Bostadsinvesteringar finansieras till en övervägande del genom statliga lån eller upplåning på kreditmarknaden. Ökningen av den externa finansieringen enligt tabell 5: 2 hänför sig huvudsakligen till bristfällig- heter i investerings— och kreditmarknads- statistiken och innebär sannolikt inte någon nämnvärd förändring i »självfinansiering— en». Som framgår av tabell 5: 2 har statens långivning under 60-talet legat på en lägre nivå än dessförinnan. Sedan mitten av 50- talet har den registrerade bostadsfinansie- ringen tämligen väl stämt överens med in- vesteringsutvecklingen. 1966 upphörde den- na överensstämmelse och upplåningen bör- jade öka väsentligt snabbare än de redovi- sade investeringarna (tabell 5 : 3).

Ett flertal faktorer kan förklara denna ut- veckling. Investeringsberäkningama avser sålunda endast själva lägenheterna, men inte investeringar i tomter såsom anläggning av gräsmattor, parkeringsplatser m.m. Dessa investeringar torde ha ökat i betydelse under senare år. Dessutom kan en viss omflyttning av investeringar ha skett från kommunerna till bostadssektorn. En del av kommunernas relativa upplåningsminskning under senare

år motsvaras sålunda av ökningen i bostads- finansieringen. Investeringsutvecklingen kan också ha underskattats i de sedvanliga in- vesteringsberäkningama genom att dessa inte tillräckligt beaktar standardstegringen. Även uppgifter om ombyggnader är osäkra. Statistiken över bostadskreditgivningen är å andra sidan bristfällig i flera avseenden. Bl.a. ingår i den äldre statistiken vissa fas- tighetslån som finansierar värdestegringen av äldre fastigheter. Sedan 1968 föreligger mera tillförlitlig statistik i vilken endast fi— nansieringen av bostadsinvesteringar regist— reras. Av denna framgår att utbetalda bygg— nadskrediter väsentligt överstiger investe- ringsbeloppen.1

Enligt tabell 5: 1 uppgick näringslivets fi- nansieringsunderskott till 4,2 % av brutto- nationalprodukten 1961—1964 och till 4,4 % 1965—1969. Näringslivets sparande minska— de från 65 % av investeringarna under bör- jan av 60-talet till ca 62 % 1965—1969, en minskning med 3 procentenheter. Samtidigt ökade emellertid upplåningen på kredit— marknaden med 8 procentenheter till 37 % av investeringarna. Som tabell 5: 2 visar hänför sig denna ökning helt till upplåning

* Finansiering av nyproduktion av bostäder. Milj.kr.

1968 1969

Utbetalda byggnadskrediter 8 300 9 800 Avlyfta byggnadskrediter —6 100 —9 650 2 200 150 Fastighetslån 650 1 200 Bostadsstyrelsen 1 400 2 600 Obligationer m. m. 4 500 6 700 Summa kreditgivning 8 750 10 650 Bostadsinvesteringar 7 500 8 350 Källa: Sveriges Riksbank.

• Sida 32
•  Original

på kapitalmarknaden. Affärsbankernas ut- låning har under hela perioden uppgått till ca 10 % av investeringarna, medan upplå- ningen på kapitalmarknaden ökade från 10 % i slutet av 50-talet till 24 % 1965- 1969.

Differensen mellan förändringen i själv- finansieringskvoten och den externa finan- sieringskvoten enligt här använd definition hänför sig till förändringar i likviditeten, in- hemsk upplåning utanför kreditmarknaden, kapitaltransaktioner med utlandet och bety— dande brister i statistiken. De privata kapi- taltransaktionerna med utlandet medförde sammanlagt en kraftig ökning av upplå- ningen under senare hälften av 60-talet.

5.2. Strukturförändringar i efterfrågan på kreditmarknaden

Den ovan tecknade bilden skulle kunna sam- manfattas med att följande två typer av för- ändringar i kreditgivningsmönstret har ägt rum under 60-talet. För det första har vik- tiga förändringar inträffat i sektorfördel- ningen av såväl efterfrågan som utbudet på marknaden. Den mest framträdande föränd- ringen på efterfrågesidan har varit närings- livets ökade beroende av extern finansiering medan på utbudssidan Allmänna pensions- fondens snabba tillväxt utgör det mest mar- kanta inslaget. Dessa förändringar av ra- men inom vilken kreditförmedlingen sker kan betecknas som autonoma förändringar.

En annan typ av förändringar utgörs av kreditinstitutens anpassning till dessa efter- fråge- och utbudsförskjutningar och avser kreditinstitutens omfördelning av sin kredit- givning till de olika efterfrågesektorerna, men även en viss omfördelning av de for- mer i vilka deras kreditgivning skett. Den— na anpassning kan betecknas som induce- rade förändringar i kreditgivningsmönstret.

Förändringarna i kreditmarknadens efter- fråge- 9_ch utbudsstruktur är givetvis be- roende av varandra och den faktiska utveck- lingen enligt tabellerna i detta kapitel åter- speglar förutom vissa institutionella föränd- ringar även allmänhetens, låntagarnas och

kreditinstitutens preferenser samt även i viss mån finans- och penningpolitikens verkan. Genom valet av delperioder har dock gjorts ett försök att eliminera konjunkturutveck- lingens effekt på kreditgivningen. I vissa ta- beller har även statens upplåning brutits ut för att renodla förändringarna i efterfråge- strukturen.

Allmänhetens likviditet i form av inlåning i bankerna varierar med konjunkturläget. Dessa kortfristiga förändringar jämnar i stort ut varandra vid periodjämförelser. Samtidigt kan det dock konstateras att lik- viditeten trendmässigt visat tecken till att sjunka. Inlåningen har nämligen under den period som här undersökts minskat iyför- hållande till bruttonationalprodukten samti- digt som räntenivån tenderat att stiga. Dess- utom har den kortfristiga inlåningen i ban- kerna tillväxt i lägre takt än den långfris- tiga. Bankernas kreditutbud motsvaras dels av inlåningen, dels av deras egna sparande (vinster). Det övriga kreditutbudet utgörs av allmänhetens köp av värdepapper samt av det enskilda och offentliga försäkringsspa- randet.

Kreditutbudet från Allmänna pensions- fonden kan inte ses fristående från tillväxten av kreditefterfrågan eftersom det är fråga om en betydande omfördelning av sparande från hushållen och näringslivet till fonden. Efterfrågeutvecklingen betraktas här dock som given och detta gäller även efterfrågans fördelning på olika finansieringsformer, även om denna fördelning i sin tur är be- roende av utbudsförhållandena. Under den relativt långa tid som undersökningen om- fattar torde dock finansieringsformerna i stort ha anpassats till efterfrågepreferen- serna. Kreditsystemet visar nämligen, som framgår av det följande, en betydande flexi- bilitet.

Sektoranalysen av efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden och fördelningen av kreditflödena på olika upplåningsformer så- som kortfristiga lån, reverslån, obligations- lån m.m. utgår från riksbankens kredit- marknadsmatriser. Dessa kan belysa hur kommunernas, bostadssektorernas och nä- ringslivets ökade upplåning har inneburit

mmm--..__u

_..— ___._ A..... __.

• Sida 33
•  Original

förändringar i fördelningen på olika typer av upplåning. Ett exempel på en dylik struk- turförändring utgör näringslivets växande beroende av långfristig upplåning. Utbudet på kreditmarknaden sker i form av försäk— ringssparande, allmänhetens köp av värde- papper och inlåning i bankerna. Kreditin— stituten förmedlar och transformerar detta sparande till olika typer av kreditgivning som successivt anpassas till förändringarna i efterfrågan. I princip kan ett flertal mo— ment i anpassningsprocessen urskiljas, även om de i praktiken sammanhänger med var- andra. Förändringar i efterfrågan påverkar för det första kreditinstitutens marknadsan— delar. En annan typ av anpassning sker ge- nom att kreditinstituten omfördelar sin kre— ditgivning mellan sektorer eller mellan oli- ka former av kreditgivning. Exempel på denna typ av omfördelning utgör sparban— kernas och postbankens under senare år ökade kreditgivning till näringslivet. Denna omfördelning mellan sektorer motsvaras också av en viss omfördelning av banker- nas kreditgivning från obligationsköp till ut— låning.

Statens upplåning på kreditmarknaden fluktuerar kraftigt vid olika konjunkturlä- gen som en följd av den förda finanspoli- tiken och det är knappast möjligt att helt renodla inverkan härav på upplåningsstruk- turen för kreditmarknaden i sin helhet. Sta- tens upplåning var omfattande 1957—1960 och även 1966—1969. Som framgår av ta— bell 5: 2 var statens sammanlagda upplåning under dessa år ungefär lika stor, räknat i förhållande till utgifterna, och även andelen av upplåningen på kapitalmarknaden var av samma storlek. Upplåningen utanför riks- banken och affärsbankerna utgjorde under dessa perioder ungefär en tredjedel av den totala upplåningen, vilket även var fallet 1961—1965. Endast i två avseenden skiljer sig finansieringsmönstret åt för de två pe— rioderna med omfattande budgetunderskott, vilket återspeglar olika inriktningar av pen- ningpolitiken. Under 60-talets sista år var försäljningen av skattkammarväxlar myc- ket omfattande medan tidigare försäljning- en av kortfristiga obligationer var av större

betydelse. Även försäljningen av spar- och premieobligationer till allmänheten har fått ökad betydelse.

Kommunernas lånebehov täcks till en övervägande del på kapitalmarknaden. Upp- låningen har under 60-talet legat på en vä- sentligt högre nivå än tidigare. Efter en mar- kant ökning i början av 60-talet har dock lånefinansieringen, som nämnts, åter blivit mindre omfattande. Huvuddelen av kommu- nernas upplåningsökning har skett på obli- gationsmarknaden, såväl genom utgivande av egna obligationer som genom de kom- munala mellanhandsinstituten. Kapitalmark- nadsinstitutens reverslångivning minskade följaktligen andelsmässigt, såsom tabell 5: 4 visar.

Affärsbankernas finansiering av bostads-

Tabell 5: 4. Upplåning på kreditmarknaden fördelad på finansobjekt 1957—1969.

Procentuell fördelning.

1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969 Kommuner Lån i affärsbankerna rn. m. 9 10 5 Långfristiga obligationer ——2 35 28 Reverslån m. m. i kapi- talmarknadsinstituten 93 55 67

Summa 100 100 100

Bostäder Bostadsbyggnadskrediter i affärsbankerna 5 8 9 Kortfristiga obligations- lån 9 — — Långfristiga obligations- lån 27 51 61 Reverslån m. m. i kapi- talmarknadsinstituten 59 41 30 Summa 100 100 100 Näringsliv Lån i affärsbankerna 52 48 35 Kapitalmarknaden 48 52 65 Därav: Långfristiga obligations- och förlagslån 5 21 26 Aktier 14 15 13 Reverslån m. m. i kapi— talmarknadsinstituten 29 16 26

Summa 100 100 100

• Sida 34
•  Original

byggandet genom utestående byggnadskre- diter ökade kontinuerligt. Längre tidsserier för de övriga kreditinstitutens byggnadskre- ditgivning saknas. Räknat över en längre period bör dock utbetalningar och avlyft av byggnadskrediter öka i samma takt. Även bostadsfinansieringen har under 60-talet i större utsträckning än tidigare skett via ob- ligationsmarknaden. Detta återspeglar All— männa pensionsfondens växande betydelse och de övriga kapitalmarknadsinstitutens an— delsminskningar, men kan också samman- hänga med strukturförändringar i bostads- byggandet.

Tabell 5: 5. Sektorfördelning av upplåningen 1957—1969.

Nettobelopp, milj.kr.

Näringslivets kreditbehov har ökat kraf- tigt under en rad av år, såväl i absoluta be- lopp som i förhållande till investeringarna. Det externa finansieringsbehovet har i ökad utsträckning tillgodosetts på kapitalmarkna- den, vars andel av upplåningen enligt tabell 5: 4 ökade från 48 % 1957—1960 till inte mindre än 65 % 1965—1969. Denna utveck- ling finner sin förklaring huvudsakligen på efterfrågesidan, eftersom behovet av rörelse- krediter kan förutsättas ha ökat mindre kraf— tigt än finansieringsbehovet för de fasta in- vesteringarna. Lagerinvesteringama har så- lunda i genomsnitt minskat något i förhål-

på kreditmarknaden och på delmarknaderna

Avrundade årsgenomsnitt resp. procentuell fördelning.

1957—1960 1961—1964 1965—1969 Milj.kr. % Milj.kr. % Milj.kr. % Kreditmarknaden totalt1 Staten 1 400 28 — 100 —2 2 250 14 Kommuner 250 (7) 900 (12) 1 350 (10) Bostäder 2 000 (53) 3 450 (47) 6 600 (50) Näringsliv 1 500 (40) 3 050 (41) 5 300 (40) Summa 5150 100 , 7 300 100 15 500 100 Långfristiga obligationer och förlagsbevis ( a ) Staten 600 49 400 13 1 100 18 Kommuner 0 —— 300 10 400 5 Bostäder 550 45 1 750 57 4 050 57 Näringsliv 100 6 600 20 1 400 ' 20 Summa 1 250 100 3 050 100 6 950 100 Aktier (b) Näringsliv 200 100 400 100 700 100 Kapitalmarknadsinstitutens reversldn m. m. ( c) Staten 0 2 — 100 ——4 0 — Kommuner 250 13 500 22 900 21 Bostäder 1 150 62 1 400 61 1 950 47 Näringsliv 400 23 500 21 1 350 32 Summa 1 800 100 2 300 100 4 200 100 Kapitalmarknaden totalt (a +b +c) Staten 600 19 300 5 1 300 11 Kommuner 250 7 800 14 1 300 11 Bostäder 1 700 52 3 150 54 6 000 50 Näringsliv 700 22 1 500 27 3 400 28 Summa 3 250 100 5 750 100 12 000 100 1 Procenttal inom parentes anger fördelningen exkl. staten. 34 SOU 1971: 7

mmm..—.... __ .:_1__

• Sida 35
•  Original

lande till produktionen. Affärsbankernas an- del av utbudet på kreditmarknaden har un— der 60—talet minskat något, men detta för- klarar inte i och för sig en så kraftig minsk- ning av deras kreditgivning till näringslivet som tabell 5: 4 visar. Affärsbankernas kre— ditgivning har i ökad grad inriktats på bo- stadsfinansiering med en motsvarande an- delsminskning för deras kreditgivning till näu ringslivet. Näringslivets upplåning på obliga- tionsmarknaden ökade markant, såsom framgår av tabellen, medan aktiefinansie— ringen andelsmässigt minskade något. »Nä- ringslivet» inationalräkenskaperna och kre- ditmarknadsstatistiken utgör en ganska hete-l rogen sektor, ivilken bl. a. industri, handel och jordbruk ingår. Industrin svarar för en— dast en mindre del av den här redovisade upplåningen. I kapitel 4 har visats att för- hållandet mellan eget kapital och långfris— tig upplåning inom industrin icke obetyd- ligt har försämrats sedan i början av 60- talet.

Upplåningen på marknaden i sin helhet och på olika delmarknader sammanfattas i tabell 5: 5. Om man bortser från statens upplåning kan konstateras att fördelningen av kreditresurserna ändrades avsevärt i bör— jan av 60-talet men att denna sedan dess har varit ungefär oförändrad. Bostadssektoms upplåningsandel har legat på en lägre nivå än dessförinnan och kommunernas och nä- ringslivets andelar har ökat. Kommunernas relativt ökade upplåning kommer till uttryck i en ökad upplåning på obligationsmarkna- den men framför allt näringslivets obliga- tionslån har ökat avsevärt. Upplåningen på obligationsmarknaden har under den under- sökta perioden ungefär femdubblats, medan upplåningen på aktiemarknaden och kapi- talmarknadsinstitutens långivning har ökat betydligt långsammare. Även på den sist- nämnda marknaden har kommunernas an- del ökat kraftigt under 60-talet. Under se- nare år har ytterligare en andelsförskjutning inträffat. Näringslivets upplåning ökade nämligen medan en motsvarande minskning av bostadssektorns upplåning ägde rum. Statens och kommunernas sammanlagda upplåningsandel på kapitalmarknaden har

hållit sig tämligen konstant.

5.3. Strukturförändringar i utbudet på kreditmarknaden '

Förändringarna i kreditgivningsmönstret har motsvarats av förändringar i marknadens utbudsstruktur. I tabell 516 visas utveck- lingen för de olika kreditinstitutens och all- mänhetens andelar av den totala, kreditgiv- ningen. Inlåningen i bankerna har utveck— lats långsammare än försäkringssparandet och därmed minskade utbudsandelen för bå- de affärsbankerna och andra banker. Andra bankers (postbanken, sparbankerna och jordbrukskassorna) sammanlagda kreditgiv- ning ökade något långsammare än affärs- bankemas. Bilden förutbudsandelama .do- mineras givetvis helt av AP-fondernas snab— ba tillväxt sedan 1960. Under de första åren kunde fondernas tillväxt inte helt kompense- ra bortfallet av enskilt försäkringssparande och det totala försäkringssparandets andel sjönk. Under senare år ökade det enskilda försäkringssparandet återigen och andels- minskningen var obetydlig. AP-fonderna svarande 1965—1969 för ca 1/3 av den totala kreditgivningen på marknaden.

Omkring 3/4 av den totala upplåningen på kreditmarknaden sker i form av obligations- eller andra långfristiga lån och genom emis— sion av aktier. Kapitalmarknadens andel har

Tabell 5: 6. Utlåning på kreditmarknaden: kreditinstitutens marknadsandelar1 .1957— 1969.

Nettobelopp, procentuell fördelning.

1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969

Aflärsbanker 32 31 28 Andra banker1 34 29 24 Enskilda försäkrings- inrättningar 24 12 10 Offentliga försäkrings— inrättningar 3 22 31 Allmänheten 7 6 7

Summa 100 100 100

1 Exklusive riksbanken.

• Sida 36
•  Original

ökat under 60-talet. AP-fondernas utbuds- andel på kapitalmarknaden har ökat avse- värt och har därigenom även inverkat på de övriga kreditinstitutens utbud och dess för- delning på sektorer och utlåningsformer. I första hand skulle man kunna vänta sig att ökningen av det långfristiga sparandet genom tillkomsten av AP-fonderna skulle medföra att övriga kreditinstitut fick en större inriktning på kortfristig kreditgivning. En jämförelse av kreditgivningsmönstret un- der första och andra hälften av 60-talet med kreditgivningen 195 7—1960 tyder emellertid på att en av bankernas traditionella upp- gifter, nämligen att transformera kortfristigt sparande till mera långfristig kreditgivning, har blivit viktigare. Som framgår av ta- bell 5: 7 har såväl utbudet på kapital- marknaden som det långfristiga sparandet,

Tabell 5: 7. Transformation av sparande på kreditmarknaden 1957—1969.

I procent av upplåningen på kreditmarknaden exkl. statens upplåning i riksbanken.

till vilket här räknas försäkringssparande och allmänhetens förvärv av värdepapper, ökat i förhållande till den totala kreditför- medlingen (rad 1 och 2). Bankernas utbud på kapitalmarknaden ökade relativt under AP-fondens första år. Under senare år kom AP-fondens utbud att dominera kapital- marknaden. Allmänhetens kortfristiga spa- rande i form av inlåning i bankerna har däremot minskat såväl i förhållande till BNP som i förhållande till det totala utbudet på kreditmarknaden (rad 3). Denna utveck- ling medförde att en väsentligt större del av inlåningen i bankerna motsvarades av långfristig utlåning. Kvoten mellan långfris- tig utlåning och inlåning från allmänheten för banksystemet i sin hel-het ökade sålunda från 55 % 1957—1960 till inte mindre än 81 % 1965—1969 (rad 6). Kvotförändring-

Tabell 5: 8. Kreditinstitutens utlåning förde- lad på sektorer 1957—1969.

Nettoiiöden, procentuell fördelning.

1957— 1961— 1965—— 1957— 1961— 1965—— 1960 1964 1969 1960 1964 1969 1. Summa upplåning pd Affärsbanker kapitalmarknaden 71 83 83 Staten 23 4 10 Kommuner 2 5 3 2. Ldngfristigt sparande: Bostäder 23 27 38 enskilt och offentligt Näringsliv 52 64 49

försäkringssparande

samt allmänhetens köp av aktier och

långfristiga obliga—

tioner 35 41 45

3. Bankernas utbud på kapitalmarknaden 36 42 38 (1—2)

4. Kortfristigt inhemskt sparande: inlåning i bankerna 65 63 46 5. Förändring i banker- nas ställning gentemot utlandet ] 8 —2 6. Bankernas transfor- mation (3: 4) 55 66 81

7. Bankernas transfor- mation: korrigerad för förändringen i ställningen gentemot utlandet 3: (4—5) 56 76 78

Summa 100 100 100

Andra banker Staten 7 —4 4 Kommuner 9 1 6 17 Bostäder 71 72 60 Näringsliv 13 16 19 Summa 100 100 100 Enskilda försäkrings- inrättningar Staten 24 _4 _1 Kommuner 6 17 7 Bostäder 39 54 53 Näringsliv 31 33 41

Summa 100 100 100

Offentliga försäkrings- inrättningar

Staten . . 9 9 Kommuner . . 18 11 Bostäder . . 46 48 Näringsliv . . 27 32

Summa . . 100 100

• Sida 37
•  Original

arna är något missvisande, eftersom inlå- ningen i bankerna endast utgör den inhems- ka delen av likviditetsmängden. Under 50— talets senare år förbättrades bankernas ställ- ning gentemot utlandet, Vilket återspeglas i inlåningen. Likaså inträffade en avsevärd försämring av ställningen gentemot utlandet 1965—1969 med en neddragande effekt på den inhemska likviditeten. Om inlåningen korrigeras för dessa förändringar utvecklas transformationskvoterna något jämnare (rad 7). Ändock kvarstår höjningen av kvoten under 60-talet. Kvothöjningen under senare år hänför sig huvudsakligen till affärsban- kernas omfattande obligationsköp i samband med omfördelningen av deras kreditgivning till bostadssektorn. '

Kreditgivningen till kommunerna, bostads- sektorn och näringslivet har under 60-talet ökat i ungefär samma takt. Fördelningen av de olika kreditinstitutens utlåning till dessa sektorer har dock undergått avsevär- da förändringar i samband med förskjut- ningen av efterfrågan mot kapitalmarkna- den. Allmänna pensionsfonden har blivit en allt viktigare utbudsfaktor, men dess fördel- ning av utbudet till olika sektorer har varit i stort sett konstant. Omfördelningen har därigenom huvudsakligen skett inom de öv- riga kreditinstituten. Affärsbankernas bo- stadsfinansiering har, som nämnts, ökat till inte mindre än 38 % av deras totala kredit-. givning 1965—1969 medan övriga bankers bostadsfinansiering har minskat andelsmäs- sigt. Övriga bankers kreditgivning till nä- ringslivet ökade däremot, vilket kan ses som ett tecken på den ökande konkurrensen mel- lan olika typer av banker som har börjat bli framträdande under senare år. Inte minst tillkomsten av den nya banklagstiftningen torde härvid komma att spela en viktig roll. ÄVen de enskilda försäkringsinrättningarnas kreditgivning till näringslivet har ökat an- delsmässigt. I tabell 5: 8 redovisas kredit— institutens kreditgivning sektorfördelad. För- delningen av kreditinstitutens utbud på lån och obligationsköp har förändrats endast obetydligt under 60-talet. De enskilda för- säkringsinrättningamas obligationsköp har dock blivit större.

• Sida 38
•  Original

6. Kreditmarknaden 1975

En framskrivning av efterfrågan och utbud på kreditmarknaden till 1975 måste bli tärn- ligen osäker. Innebörden av långtidsutred- ningens allokeringsalternativ för kreditrnark- naden kan därför endast anges i grova drag. Som framgår av restposterna i tabell 2 i ap- pendixet är anpassningen mellan det finan- siella sparandet enligt räkenskaperna och de finansiella transaktionerna enligt kredit- marknadsstatistiken bristfällig. En viss kal- kyl för inkomstfördelningen och försörj- ningsbalansen är också i princip förenlig med olika kalkyler för kreditgivningen. Som påpekats i inledningen kan kalkylerna för det finansiella sparandet inom olika sektorer av samhällsekonomin tyda på spänningar av olika slag, t. ex. mellan konsumtionsefter- frågan och utrymmet för privat konsum- tion, eller mellan företagssparandet och mål- sättningen beträffande företagens investe- ringar. Beräkningarna för det finansiella spa- randet och kreditgivningsmönstret bör där- för inte utan vidare betraktas som indika- tioner på en sannolik eller optimal utveck- ling. För att ange osäkerheten kan det vara lämpligt att i det följande redovisa vissa al- ternativa värden för efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden.

Frågan huruvida förändringar i efterfrå— gan på kreditmarknaden kommer att kräva en anpassning från kreditinstitutens sida be- lyses med hjälp av den kreditmarknadskal- kyl vars värden huvudsakligen ligger inom det intervall som utgörs av de nyss nämnda

alternativen. Ett speciellt problem utgör bedömningen av allmänhetens likviditet un- der kalkylperioden. I kalkylen bortses från konjunkturbetingade likviditetsförändringar. Allmänhetens inlåning i bankerna synes un- der 60-talet ha varit lägre i förhållande till bruttonationalprodukten än i slutet av 50-ta- let och det är svårt att närmare ange vilken utveckling av den reala likviditetskvoten som kan betraktas som sannolik eller opti- mal. Kalkylerna för bankinlåningen och för bankernas kreditutbud, och därmed omslut- ningen av kreditmarknadsbalansen, bör gi- vetvis vara konsistenta.

6.1. Kreditmarknadskalkyl

Kreditmarknadskalkylen i tabell 6: l utgår från utredningens grundkalkyl beträffande bytesbalansen och kapitaltransaktionerna med utlandet. Det är inte möjligt att med utgångspunkt från dessa förutsättningar ge någon siffra för valutareservens tillväxt, men en viss förbättring kan förväntas ske. Förbättringen av bankernas ställning gent— emot utlandet påverkar inte nämnvärt be- räkningen av efterfrågan och utbudet på den inhemska kreditmarknaden. Detta gäl- ler även kapitaltransaktionerna med utlan- det.

Statens budgetutveckling beräknas med- föra ett upplåningsbehov på ca 5 miljarder kr. 1975. För kalkylperioden i sin helhet innebär detta en avsevärd andel av den to—

• Sida 39
•  Original

Tabell 6: ]. Kreditmarknadskalkyl för 1975. Milj.kr., löpande priser. Årsgenomsnitt 1965—1969.

Efterfrågan Utbud 1965— 1965—— 1969 1975 1969 1975 Staten 2 250 5 000 (alt. S max.) Riksbanken 1 000 1 600 3 000 (alt. S min.) Affärsbanker 4 050 7 400 (alt. Ab max.) Kommuner 1 350 4 500 (alt. K max.) 6 400 (alt. Ab min.) 3 000 (alt. K min.) Övriga banker 3 550 6 400 (alt. Öb max.) Bostäder 6 600 9 500 5 700 (alt. Öb min.) Näringslivet 5 300 10 500 (alt. N max.) Enskilda försäk— 9 500 (alt. N min.) ringsinrättningar 1 500 2 400 Offentliga för- säkringsinrätt- ningar 4 400 10 700 Allmänheten 1 000 1 000 Summa 15 500 29 500 (max.) Summa 15 500 29 500 (max.)

tala efterfrågan på kreditmarknaden och även om kalkylsiffran överensstämmer med beräkningarna för övriga sektorer av sam— hällsekonomin torde man kunna betrakta den som ett maximivärde (alt. S max.) Kon- junkturutvecklingen och den därav föran— ledda finanspolitiken skulle kunna medföra att statens upplåning kan hållas nere till säg 3 miljarder kr. (alt. S min.). Dessa vär- den sätts in i kreditmarknadskalkylen, ta- bell 6: l. Kommunernas upplåning har be- räknats till ca 4,5 miljarder kr. Detta skulle, som nämnts, innebära en avsevärt höjd lånefinansiering av deras investeringar (alt. K max). Om lånefinansieringen skulle upp- gå till samma andel av investeringarna som under 60—talet skulle upplåningen nedbring- as till ca 3 000 milj. kr. (alt. K min.). De två maximivärdena (S max. och K max.) sva- rar mot förutsättningama beträffande in- komst- och utgiftsutvecklingen för den of- fentliga sektorn i sin helhet. Däremot skulle fördelningen av den offentliga sektorns upp- låning mellan staten och kommunerna kun- na bli annorlunda.

Beräkningen av bostadssektoms finansie- ringsbehov utgår från utredningens grund— kalkyl enligt vilken investeringarna mins- kar med 2 % i volym årligen. Som utgångs- punkt för beräkningen av statens bostads- långivning skulle man kunna utgå från rela- tionen under 60-talet, dvs. 17 % av investe-

ringarna finansieras (netto) av staten. Sta- tens långivning skulle då uppgå till ca 2 miljarder kr. 1975 . Statens sammanlagda ut- betalningar av lån till bostadssektom kan dock förväntas uppgå till avsevärt större belopp, vilket främst sammanhänger med ökningen av paritetslånen. Beräkningarna för dessa är mycket osäkra eftersom betal- ningarna förutom av bostadsinvesteringar- nas volym- och prisutveckling även blir be- roende av ränteläget och byggkostnademas relativa utveckling. En annan osäkerhets- faktor är det tidigare nämnda förhållandet att bostadsfinansieringen under senare år förutom själva lägenheterna även kommit att omfatta vissa miljöinvesteringar. Denna förskjutning i finansieringsförhållandena kan förväntas fortsätta. Upplåningen på kre- ditmarknaden 1975 uppskattas till 9,5 mil— jarder kr.

Näringslivets upplåning beräknas med ledning av förändringen i självfinansieringen och under förutsättning att likviditeten ut- vecklas trendmässigt (alt. N max.). Vid en investeringstillväxt enligt grundkalkylen på 6,2 % per år och under förutsättning att företagens vinstandel förblir oförändrad jämfört med 1965—1969 sjunker som nämnts självfinansieringen med 5 procentenheter. Förutsätter man å andra sidan att själv- finansieringen inte kommer att understiga den relativt låga nivån för 1966—1968 (se

• Sida 40
•  Original

diagram 4: 1) kräver investeringskalkylen att vinstandelen ökar med 1 procentenhet. Fö- retagens upplåning på kreditmarknaden blir i detta fall mindre (alt. N min.). En för- ändring i faktorinkomstfördelningen skulle givetvis återverka på övriga sektorers spa- rande och upplåningsbehov. Även hushål- lens upplåning förväntas öka. Efterfrågan hänför sig huvudsakligen till finansieringen av egnahem och köp av varaktiga konsum- tionsvaror. Statistiken är dock ganska ofull- ständig och tillåter inte någon siffermässig precisering. I kreditmarknadsmatriserna in- går hushållens upplåning i restsektom »nä- ringslivet». Dess andel torde vara liten.

I kreditmarknadskalkylen är efterfrågan och utbud per definition lika stora. Vid en given fördelning av det finansiella och mo-

etära sparandet kan kalkylens omslutning variera beroende på vilken likviditetsutveck- ling (och därmed kreditutbud för bankerna) man förutsätter. I tabell 6: 1 motsvaras så- lunda maximialtemativet för efterfrågan av ett maximialtemativ för allmänhetens bank- inlåning, såsom skall beskrivas i följande avsnitt. Förutsätter man en långsammare likviditetstillväxt minskar även det beräk- nade utbudet för bankerna och nedjusteras

efterfrågesiffrorna för de sektorer inom vil- ka likviditetsförändringar är av betydelse. Frågan huruvida reell balans föreligger kan främst bedömas med utgångspunkt från lik- viditetsutvecklingen. Motsvaras allmänhe- tens likviditetspreferenser inte av den be- räknade kreditefterfrågan föreligger ett ef- terfråge- eller utbudsöverskott på kredit- marknaden.

6.2. Allmänhetens likviditet: kalkyl för inlåningen i bankerna

Med inlåning i bankerna — penningmängden i vid mening — avses i det följande riks- bankens utelöpande sedlar samt inlåningen i affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor och postbanken. Utvecklingen av bankin- låningen bedöms med utgånspunkt från re- lationen mellan BNP-tillväxten och ökning- en av insättamas tillgodohavanden i ban- kerna. Kvoten mellan tillgodohavanden och BNP utgör ett grovt mått på den reala likvi- diteten inom samhällsekonomin och varierar kraftigt med konjunkturutvecklingen. Ut- vecklingen av den reala likviditetskvoten framgår av diagram 6: 1.

Diagram 6:I. Real likviditet 1957—1969. Inlåning i bankerna i procent av BNP

75 70 ———-> korrigerad 65 trend (max) ——-> trend (min) ⁶⁰ JX/f 1957 —58 —59 —60 —61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68 -69 1975 ,Anm: Uppgifter om bankinlåningen i appendix, tabell 5. 40 SOU197l:7

75

70

65

• Sida 41
•  Original

Transaktionsmedel Sedlar, postgiro exkl. kapitalräkning samt alfärsbankernas checkräkning 0,83

Kortfi'istig inlåning Postbanken, jordbrukskassor exkl. kapitalräkning samt affärsbankernas uppsägnings—, girokapital- och spar- kasseräkning 0,75 Kartfristig inlåning Endast affärsbanksräkningar 0,54

Ldngfristig inlåning Postgirots kapitalräkning, jordbrukskas- sornas kapitalräkning, sparbankerna, af- färsbankernas depositions-, kapital- och kapitalsamlingsräkningar samt sparräk- ning 0,99 Långfristig inlåning Endast aflärsbanksräkningar 1,02 Inlåning i samtliga banker 0,92

Anm. Fram till 1968 möjliggjorde bankstatistiken denna uppdelning av inlåningen på grupper av räkningar. Den är mera ändamålsenlig än den gruppering som används i kalkylen för 1975 (tabell 6: 4)

I en första ansats beräknas inlåningsut- vecklingen med hjälp av sambandsekvatio- ner.l Kalkylen avser dels penningmängden i sin helhet, dels inlåningen för olika grup- per av 'inlåningsräkningar och hos olika banksektorer. Vissa teoretiska invändningar kan resas mot de ekvationer som här kom— mer till användning. De återspeglar nämli- gen det kombinerade resultatet av allmänhe— tens likviditetspreferenser, penningpolitiken och bankernas beteende. Ekvationerna är ändå användbara prognosinstrument och osäkerheten i skattningarna är betydligt mindre än om man skulle försöka härleda inlåningen direkt ur framskrivningar av hus- hållens och övriga sektorers finansiella spa- rande.

Inlåningsstatistiken tillåter inte någon till- förlitlig fördelning på sektorer. Detta är en allvarlig brist eftersom betydande förskjut- ningar .i inlåningsandelarna har ägt rum, vilka endast till en del kan kartläggas. In— låningsutvecklingen för olika insättarkate- gorier visar också betydande skillnader un— der konjunkturförlopp och på längre sikt. Trots att hushållens sparkvot har minskat svarar hushållen för en större och växande andel av inlåningen i bankerna. Företagens inlåning synes däremot ha minskat något i förhållande till deras omsättning, räknat över en längre period.

Inlåningen fyller olika behov. Dels funge- rar den som transaktionskassor (sedlar,

eheckräkningar), dels har en ökad andel av hushållsinlåningen fungerat som målsparan- de. I den mån inlåning främst utgör ett pla- ceringsaltemativ blir räntan av större bety- delse. Den långfristiga inlåningen har ökat betydligt snabbare än den kortfristiga såsom elasticitetstalen i tabell 6: 2 visar. En viss överföring har också skett från kortfristiga till långfristiga räkningar, vilket främst för- klarar det låga elasticitetstalet för kortfris- tig inlåning i affärsbankerna. Grupperingen av inlåningsräkningarna i tabell 6: 2 kan en- dast göras fram till 1968. Inlåningsräk- ningarna grupperas efter den formella upp- sägningstiden och därmed korresponderande räntesatser. Skillnaderna i elasticiteten för de olika inlåningsgrupperna behöver inte i och för sig uppfattas så att inlåningen har blivit långfristigare, utan kan främst ses som ett tecken på att insättarna har blivit mera räntemedvetna och förbättrat sin finansiella planering.

Under den period för vilken genomsnitts- värdena beräknats, fördes omväxlande en expansiv och restriktiv penningpolitik med åtföljande förändringar i den reala likvidi—

1 Ekvationerna skattar inlåningens s. k. BNP— elasticitet, dvs. kvoten mellan procentuella förändringar i inlåningsstocken och i BNP. I Finansiella långtidsperspektiv (SOU 1967: 6) redogörs för ett flertal ansatser, i vilka ett större antal förklarande variabler ingår i ekvationerna. Dessa synes dock inte ge bättre resultat än ekva- tioner, i vilka endast BNP ingår som förklarande variabel, såsom skett här.

• Sida 42
•  Original

Ställningsuppgifter. Milj.kr.

Kortfristig inlåning Långfristig inlåning

Summa inlåning (inkl. transak—

Afi'ärsbankerna Övriga banker Affärsbankerna Övriga banker tionskassor) 1960 400 600 0 200 100 1961 0 0 — 800 — 100 —— 900 1962 100 100 200 0 0 1963 200 200 300 0 700 1964 0 —200 0 — 700 —- 300 1965 —100 ——100 —1 400 —1 000 —2 500 1966 —100 —100 —1 900 — 500 —1 800 1967 200 0 0 600 2 300 1968 —400 0 3 000 1 300 7 400 1969 — 200 2 300 600 4 900

Anm. Positiva tal innebär att inlåningen är större än trendvärdet. Uppgifterna för den totala inlå- ningen inkluderar även transaktionskassor. Dessa har vid olika tillfällen kraftigt påverkats av höj- ningen av omsättningsskatten. Uppgifterna för den totala inlåningen är därför inte helt jämförbara med summan av dilferenserna för här redovisade inlåningsräkningar. För 1969 har all inlåning i affärsbankerna förts till ”långfristig inlåning". Grupperingen av inlånings- räkningarna t. o. m. 1968 motsvarar den i tabell 6: 2.

tetskvoten. I tabell 6: 3 redovisas differenser mellan den faktiska och den beräknade inlå- ningen. Inlåningen låg i slutet av 1969 allt- jämt över genomsnittet. Enligt här använd definition förelåg således ett likviditetsöver- skott inom samhällsekonomin. Som fram- gått av analysen av hushållssparandet mins- kade kvoten för det finansiella sparandet inte obetydligt 1968 och 1969. Tabell 6: 3 tyder emellertid inte på någon försämring av inlåningsutvecklingen i förhållande till tren- den under 60-talet. En stor del av inlånings- ökningen 1968 hänför sig till företagen, men för 1969 torde endast en mindre del av »in- låningsöverskottet» kunna hänföras till des- sa. Företagen beräknas svara för huvudde- len av förändringarna i inlåningen, medan hushållen svarar för den största inlånings- andelen. Av tabell 6: 3 framgår att de stör- .sta relativa förändringarna i inlåningen sker på affärsbankemas långa räkningar. Ökad konkurrens från övriga banker på utlånings- och inlåningsmarknaderna skulle därför kunna ha till följd att dessa bankers inlåning blir mera instabil.

Omläggningen av bankstatistiken vid års- skiftet 1968/ 1969 nödvändiggör en omgrup— pen'ng av inlåningsräkningarna. Genom sammanslagningen av inlåningsräkningarna

i affärsbankerna har viss information gått förlorad och behovet av en förbättrad inlå- ningsstatistik har blivit ännu mera kännbart.

De i tabell 6: 4 redovisade elasticitetema kommer till användning vid kalkylen för 1975. Enligt sambandsekvationema sjunker inlåningen i bankerna från i genomsnitt 67 % av bruttonationalprodukten 1963— 1969 till endast 63 % 1975. Detta kanske kan betraktas som ett minimum. Som fram- gått var nämligen den reala likviditeten

Tabell 6: 4. Inlåningens BNP-elasticitet (mini— mikalkyl för 1975). '

Sedlar Riksbankens utelöpande sedlar 0,64 Transaktionsmedel Sedlar, postgiro exkl. kapitalräkning 0,60 Kortfristig inlåning i övriga banker Postbanken, jordbrukskassor exkl. kapital- räkning 0,84 Långfristig inlåning :" övriga banker Postgirots kapitalräkning, jordbrukskassor— nas kapitalräkning, sparbankerna 0,93 Inlåning i affärsbankema Samtliga räkningar 0,98 Anm. Observationsperiod 1957—1969. SOU 1971: 7

• Sida 43
•  Original

under 60—talet lägre än i slutet av 50-talet och enligt här använd trendframskrivning skulle kvoten sjunka ytterligare. Ett flertal faktorer kan ha bidragit till nedgången i den reala likviditeten men det är osäkert om dessa faktorer kommer att ha samma inver- kan framöver. Hushållssparandet försämra- des under 60-talet men sannolikt blir för- sämringen inte lika stor under kalkylpe- rioden. En given försämring av hushålls- sparandet innebär för övrigt inte i och för sig att hushållens inlåning i bankerna minskar. En minskning av nettosparandet kan nämligen även inträffa om upplåningen från bankerna ökar kraftigare än inlåningen. Under 60-talet steg också räntenivån. En fortsatt glidning uppåt i samma takt före— faller inte sannolik, även om räntesatserna kan förväntas ligga på en relativt hög nivå framöver. En betydande osäkerhetsfaktor

vid bedömningen av inlåningen blir utveck- lingen av hushållens likviditetspreferenser. Utbudet av värdepapper kan härvidlag bli av betydelse men även relativa förändringar i avkastningen för olika placeringsformer. Dessa alternativ bör bl. a. ses mot bakgrund av företagens ökande behov av riskvilligt kapital.

För att markera osäkerheten i kalkylerna kan det vara lämpligt att här förutom en undre gräns även ange en övre gräns för in- låningen. Något godtyckligt skulle man då kunna utgå från en real likviditetskvot 1975 på samma nivå som 1963—1969. Detta in- nebär att den nyss beräknade inlåningen totalt uppjusteras med 6 procentenheter. Uppjusteringen avser inte samtliga inlånings- räkningar utan endast den långfristiga in- låningen. De på så. sätt beräknade minimi- och maximivärdena för inlåningsstocken i

Tabell 6: 5. Konsoliderade balanser för banksektorer 1965—1969 och 1975.

Förändringar i tillgångar och skulder. Milj. kr. Årsgenomsnitt 1965—1969

Tillgångar 1965—1969 1975 Skulder 1965—1969 1975 Riksbanken Riksbanken Ställning gentemot utlandet — 300 (0) Utelöpande sedlar 500 800 Inhemsk kreditgivning 1 000 1 600 Övriga tillgångar och skulder 200 800 Summa 700 1 600 Summa 700 1 600 A ffårsbanker Affärsbanker Ställning gentemot utlandet 0 O Inlåning från allmänheten 3 050 6 500 Inhemsk kreditgivning 4 050 7 400 (max.) (Ab. 5 500 max.) (min.) 6 400 Övriga tillgångar och (Ab. skulder 1 000 900 min.) Summa 4 050 7 400 Summa 4 050 7 400 Övriga banker Övriga banker Inhemsk kreditgivning 3 550 6 400 Inlåning från allmänheten 3 150 5 900 (Öb. (max.) max.) 5 700 5 200 (Öb. (min.) min.) Övriga tillgångar och skulder 400 500 Summa 3 550 6 400 Summa 3 550 6 400

Anm. Utförligare balanser för 1958—1969 återfinns i appendix, tabell 6.

• Sida 44
•  Original

bankerna räknas om till nettoflöden 1975. Inlåningssiffrorna sätts sedan in i konsoli- derade balanser för affärsbanker och övriga banker (tabell 6: 5). I dessa balanser sam- manfattas förändringar i samtliga tillgångar och skulder. Med utgångspunkt från balan- sernas utveckling under 60-talet härleds in- låningskalkylen till motsvarande utbud på kreditmarknaden (alt. Ab max; alt Ab min; alt Öb max; alt. Öb min).

Bankernas kreditutbud ingår i kreditmark- nadskalkylen (tabell 6: 1). Som framgår av denna kalkyl motsvaras efterfrågan av ett maximiutbud för bankernas del. I ett sådant läge kan räntan komma att ligga på en re- lativt hög nivå. En relativt hög räntenivå kan också bli nödvändig om betalningsba- lansens utveckling under de närmaste åren skulle kräva en omfattande upplåning utom- lands.

6.3 Kreditinstituten och förändringarna i efterfrågan

Kreditmarknadskalkylen i tabell 6: 1 anger hur den totala efterfrågan och utbudet på marknaden kan utvecklas under vissa förut- sättningar. Den totala omslutningen i denna balans kan variera beroende på det finan- siella sparandets fördelning och likviditetsut- vecklingen. I det följande görs ett försök att närmare belysa huruvida balans förelig- ger på de olika delmarknaderna och på vi]- ket sätt kreditinstituten kan förväntas an- passa sin kreditgivning till förskjutningarna i kreditefterfrågan. Som beskrivits i kapitel 5 har efterfrågan under 60-talet undergått betydande förändringar. Även fram till 1975 kan utvecklingen komma att ställa höga krav på kreditinstitutens anpassningsför- måga. I tabell 6: 6 redovisas dels kreditgiv- ningsmönstret för 1965—1969, dels en tänk-

Tabell 6: 6. Kreditmarknadsmatris 1965—1969 och 1975

Milj. kr., löpande priser. 1965—1969 (årsgenomsnitt)

Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa Riksbanken 900 0 50 50 1 000 Affärsbanker 400 150 1 500 2 000 4 050 vriga banker 150 600 2 100 700 3 550 Enskilda försäkringsinrätt- ningar 0 100 800 600 1 500 Offentliga försäkringsinrätt- ningar 350 500 2 150 1 400 4 400 Allmänheten 450 0 0 550 1 000 Summa 2 250 1 350 6 600 5 300 15 500 1975 Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa Riksbanken 1 400 0 0 O 1 400 Affärsbanker 900 300 2 000 3 800 7 000 _ (600) (200) (2 700) (3 500) Övriga banker 500 1 500 2 600 1 400 6 000 (200) (1 000) (3 600) (1 200) Enskilda försäkringsinrätt- ningar 0 500 900 1 000 2 400 (200) (1 200) (1 000) Offentliga försäkringsinrätt- ningar 800 1 700 4 000 4 200 10 700 (800) (1 200) (5 300) (3 400) Allmänheten 400 0 0 600 1 000 Summa 4 000 3 500 10 000 11 000 28 500 (3 400) (2 600) (12 800) (9 700)

Anm. Siffrorna inom parentes anger kreditinstitutens utbud till olika sektorer enligt mönstret 1965— 1969.

• Sida 45
•  Original

bar fördelning av efterfrågan och utbudet 1975. Självfallet kan man tänka sig många alternativa framskrivningar. Tabellen anger dock några väsentliga drag i utvecklingen.

Syftet med denna kalkyl är att ange för- ändringarna i kreditmarknadsstrukturen. Denna aspekt kan i viss mån studeras obe- roende av de mera stringenta krav på konsi- stens som behöver ställas i anslutning till kreditmarknadskalkylen i tabell 6: 1. På ef- terfrågesidan redovisas sålunda något lägre siffror för den offentliga sektorns upplå— ning. För näringslivet visas däremot en nå- got högre siffra. Totalt ligger efterfrågan mellan tidigare presenterade maximi- och minimivärden och detta gäller även för ban- kernas kreditutbud. Differensen mellan kal- kylvärdena i tabell 6: 1 och 6: 6 skulle kun- na inträffa ifall hushållens inkomstandel av BNP ökar jämfört med vad som förutsattes tidigare. Företagens upplåningsbehov skulle därmed öka ytterligare. Dessutom skulle i detta läge ett inflationsgap kunna uppstå. En ytterligare höjning av skattekvoten skulle vidare mins-ka statens och kommunernas upplåningsbehov.

Siffrorna i matrisen för 1975 anger en möjlig anpassning av kreditinstitutens utbud till efterfrågan. Siffrorna inom parentes an- ger fördelningen av utbudet enligt mönstret 1965—1969. En jämförelse mellan den här antagna utbudsfördelningen och den tidi- gare fördelningen anger då behovet av för- ändringar i utbudet. Som framgår skulle vid oförändrat utbudsmönster den offentliga sektorn och näringslivet bli underförsörjda, medan ett överskott skulle uppstå för bo- stadsfinansieringen. Kalkylen tyder på att affärsbankemas bidrag till finansieringen av statens budgetunderskott och bostadsbyg- gandet sammanlagt kan komma att minska något i förhållande till deras utlåning till övriga sektorer. Även övriga bankers kredit- givning kan komma att omfördelas från bo- stadsfinansiering till kreditgivning till staten och kanske främst till kommunerna. Kalky- len tyder på en avsevärd andelsökning av näringslivets kreditefterfrågan. Under 60-ta- let har företagens ökade upplåning huvud- sakligen skett på kapitalmarknaden och en

fortsatt absolut men även relativ ökning av den externa finansieringen kommer främst att ske på kapitalmarknaden. Av denna an— ledning synes det befogat att räkna med att en förhållandevis begränsad del av den kre- ditkapaeitet som frigörs i bankerna genom dämpningen av bostadsbyggandet går till nä- ringslivet. Vidare kan den nya banklagen i kombination med en fortsatt skärpning av konkurrensen på inlånings- och utlånings- marknadema förutsättas medföra att affärs- bankemas omfördelning av sin kreditgivning till näringslivet blir något mindre markant än de övriga bankernas.

En central faktor i bedömningen av ut- vecklingen på kreditmarknaden blir Allmän— na pensionsfondens fortsatta snabba tillväxt och den relativa ökningen av dess kreditgiv- ning till näringslivet. Även om affärsban— kernas andel av näringslivets finansiering ökar medför utvecklingen sannolikt ändå att en ökad andel av näringslivets kreditbe- hov kommer att tillgodoses hos Allmänna pensionsfonden, antingen direkt eller via mellanhandsinstitut. För kreditmarknaden i sin helhet började en omfördelning från bo- stadsfinansiering till kreditgivning till nä— ringslivet äga rum i mitten av 60-talet. Den- na omfördelning kom till stånd medan pen- sionsfondens placeringar sektorvis skedde enligt i stort sett oförändrat mönster. Mark- nadens elasticitet visade sig genom de öv- riga kreditinstitutens anpassning till efter- frågan. Den här förutsedda relativa ök- ningen av pensionsfondens kreditgivning till näringslivet har inte endast en kvantitativ allokeringsaspekt, utan bör också ses mot bakgrund av att strukturförändringarna in- om näringslivet i kombination med en sjun- kande självfinansiering medför ett ökat be- roende av främst kapitalmarknaden. Där- vid kan behov av delvis nya former för All- männa pensionsfondens kreditförmedling till näringslivet väntas uppstå. F. n. sker en översyn av pensionsfondens placeringsfor- mer inom 1968 års kapitalmarknadsutred- ning. Det finns därför inte anledning att här närmare gå in på kvalitativa kreditmark- nadsproblem som sammanhänger med pen- sionsfondens tillväxt.

• Sida 46
•  Original

7. Sammanfattning

Under första hälften av 60—talet ökade hus- hållens andel av de totala inkomsterna. Pa- rallellt härmed minskade företagens vinst- andel, vilket medförde en nedgång i före- tagens självfinansiering. Under senare hälf- ten av 60-talet synes fördelningen av in— komster mellan hushåll och företag i stort sett ha stabiliserats. Företagens självfinan— sieringsgrad fortsatte emellertid att minska, om än inte lika kraftigt som tidigare.

Fördelningen av inkomsterna mellan hus— hållen och företagen förutsätts under de kommande åren i genomsnitt bli densamma som 1965—1969. Hushållens andel låg 1969 under detta genomsnitt, vilket innebär att deras sammanlagda inkomster mellan 1969 och 1975 ökar i något högre takt än brutto— nationalprodukten. Därtill kommer att sys- selsättningen inom den offentliga sektorn fortsätter att öka snabbare än inom den pri- vata sektorn. Inklusive arbetsgivaravgifterna förutses hushållens inkomster nominellt öka med 8,6 % per år medan bruttonational- produkten ökar med 8,5 % per år (3,8 % per år i volym). Priserna beräknas öka i samma takt som under 60-talet.

I långtidsutredningen har förutsatts att in- vesteringarna inom näringslivet, i första hand inom exportnäringama, ökar kraftigt. Under de nyss angivna förutsättningarna be- träffande vinstutvecklingen skulle investe— ringstillväxten för företagen leda till en icke oväsentlig ytterligare nedgång av självfinan- sieringen. För näringslivet som helhet be—

räknas nedgången i självfinansieringsgraden 1975 uppgå till ca 5 procentenheter, jäm— fört med 1965—1969. För industrin tyder kalkylerna på en betydligt större nedgång i självfinansieringsgraden. I ett sådant läge blir en väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken att tillgodose företagens behov av extern finansiering, antingen på den inhems— ka kreditmarknaden eller utomlands.

Relationen mellan det egna kapitalet och låneskuldema torde ha försämrats inom samtliga industribranscher under 60-talet. Våra beräkningar tyder på en fortsatt för- sämring under den kommande 5-årsperio- den. I detta läge är det av vikt att företagens finansieringsmöjligheter eller» lönsamhetsbe- dömningar inte utgör ett alltför snävt hin- der för en snabb tillväxt av investeringarna. Speciellt gäller detta om investeringsupp- svinget under de närmaste åren skulle be- höva ske samtidigt som en viss dämpning av den internationella konjunkturen äger rum. Den ekonomiska politiken ställs då in- för uppgiften att dels främja tillgången på riskvilligt kapital, dels genom olika åtgärder stimulera företagens risktagande.

Hushållens disponibla inkomster har un— der senare år ökat i långsammare takt än i början av 60-talet. Till denna utveckling har förutom en långsammare tillväxt av brutto-A nationalprodukten bl. a. bidragit den nyss- nämnda stabiliseringen av företagsvinstemas. andel och en avsevärd ökning av skattekvo- ten. Den senare hänför sig huvudsakligen

• Sida 47
•  Original

till kommunernas höjda utdebitering. Under senare år har höjningarna uppgått till ca 80 öre per år. Ökningen av den privata kon- sumtionen har under dessa förhållanden del- vis gått ut över hushållssparandet. Sparkvo- ten har sjunkit kontinuerligt sedan 1965. Ett flertal faktorer kan ha bidragit till att minska sparbenägenheten. Sålunda ökade inkomstöverföringarna till hushållen andels- mässigt. Dessa torde i allmänhet leda till större konsumtion än förvärvsinkomster. Egna företagares inkomster — med större sparkvot än löntagare — har också andels- mässigt minskat. Möjligen har även en änd— ring av sparattitydema ägt rum sedan ATP- systemets tillkomst.

Den disponibla andelen av hushållens in- komster beräknas minska något snabbare än under 60-ta1et. Denna utveckling hänför sig dels till en långsammare tillväxt av in- komstöverföringarna än hittills, dels till en fortsatt ökning av skattekvoten. I beräkning- arna har förutsatts att de statliga skatte— skalorna enligt 1970 års reform tillämpas utan ytterligare ändringar. Höjningen av mervärdeskatten till 16,3 % har inräknats. Kommunernas utdebitering har förutsatts öka med 50 öre per år. Sparkvoten kommer då 1975 att ligga på en relativt låg nivå, om än något högre än under senare år. Med dessa förutsättningar skulle det, i varje fall på längre sikt, inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefterfrågan och det konsumtionsutrymme som ingår i utred- ningens grundkalkyl (3,3 % per år i volym).

Detta förhållande, som markant avviker från läget vid tidigare långtidsutredningar, gäller utvecklingen på längre sikt, då skatte- trycket gradvis skärps. På grund av arbets- tidsförkortningen under de närmaste åren blir tillväxten av bruttonationalprodukten, och därmed av hushållens inkomster, lägre fram till 1973 än under senare delen av kal— kylperioden. I överensstämmelse härmed förutsätts i långtidsutredningen även en temporär dämpning av den privata konsum- tionens tillväxt. Det interna balansläget blir då i hög grad beroende av det sätt på vilket arbetstidsförkortningen slår igenom i löne- och prisbildningen.

Om den interna balansen inte kräver nå- gon skärpning av beskattningen utöver den som är inbyggd i kalkylerna kan en viss minskning av statens finansiella sparande förutses. Eftersom statens utlåning fortsätter att växa innebär detta att statens upplåning på kreditmarknaden blir omfattande. Kom- munernas utgifter beräknas öka betydligt mer än inkomsterna. Under dessa förhållan- den uppstår ett kraftigt ökat upplåningsbe— hov för kommunerna. Ökningen av den of- fentliga sektorns upplåningsbehov bör ses mot bakgrund av att, som nyss nämnts, det interna balansläget inte synes kräva någon skärpning av den direkta eller indirekta be— skattningen. Ur denna synvinkel kan således upplåningsökningen accepteras. Fördelning- en av skatteintäkterna mellan kommuner och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ramen påverka kommunernas respektive statens upplåning på kreditmarknaden. En klar tendens är emellertid att kommunernas beroende av kreditmarknaden ökar. Om deras utdebite— ring skulle öka mer än som här förutsatts kan detta enligt ovan framförda bedöm— ning leda till en kompenserande ändring av statens direkta eller indirekta skatter. Skattemas inverkan på löneutvecklingen har inte kunnat beaktas i våra kalkyler. En fort— satt strävan efter inkomstutjämning tende— rar dock att pressa ned sparkvoten och kan därmed ändra förutsättningarna för den in— terna balansen.

Statens andel av upplåningen på kredit— marknaden ökade under senare hälften av 60-ta1et. Andelen kan komma att öka ytter-— ligare framöver. Kommunernas upplånings— andel ökade markant i början av 60-talet men under senare år begränsades deras upp— låning, vilket har bidragit till den kraftiga höjningen av utdebiteringen. Även om ut- debiteringen fram till 1975 höjs med mer än 50 öre årligen, ökar sannolikt kommunernas andel av efterfrågan på kreditmarknaden. Bostädemas och näringslivets andel av den totala upplåningen ökade kraftigt under för— sta hälften av 60—talet, men har därefter minskat något. Under den kommande 5- årsperioden beräknas bostadsfinansieringen

• Sida 48
•  Original

andelsmässigt minska. Näringslivets andel väntas bli större.

Den ökade andelen krediter till näringsli- vet har under 60-talet kunnat äga rum pa- rallellt med att AP-fondernas placeringsin— riktning varit i stort sett oförändrad. En viss omfördelning från den offentliga sektorn till näringslivet har dock ägt rum. Närings- livets ökade upplåningsbehov har i väsent- lig utsträckning täckts på obligationsmark- naden, medan affärsbankemas andel av kre- ditgivningen till näringslivet minskade. Un— der de kommande åren kan efterfrågeut— vecklingen på kreditmarknaden medföra att AP-fondens kreditgivning i något större ut- sträckning går till näringslivet. Därvid kan behov uppstå att, direkt eller genom olika mellanhandsinstitut, förmedla kreditema i delvis nya former. Frågor rörande AP-fon- dens ställning på kreditmarknaden är f.n. under utredning inom 1968 års kapitalmark- nadsutredning.

Näringslivets ökade upplåningsbehov kom- mer främst att täckas på kapitalmarknaden. Detta innebär sannolikt att endast en viss del av den kreditkapacitet inom bankerna som frigörs på grund av att bostadsfinansie- ringen andelsmässigt krymper kommer att användas till finansiering av företagens in- vesteringar. Däremot kan ökningen av den offentliga sektorns upplåningsbehov även framöver ställa stora krav på bankerna.

Kalkylerna för utvecklingen på kredit- marknaden i sin helhet tyder på en kraftig ökning av efterfrågan. Utvecklingen av ef- terfrågan motsvaras av en förhållandevis kraftig ökning av bankernas kreditutbud. Eftersom läget på kreditmarknaden även fram till 1975 torde komma att känneteck- nas av en snabb tillväxt av efterfrågan skulle detta kunna innebära att höjningen av ränte- nivån under 60-talet blir bestående. En för- hållandevis hög räntenivå i kombination med en restriktiv kreditpolitik kan också bli villkor för att åstadkomma den upplå- ning utomlands som erfordras även om by- tesbalansen kan förbättras i den takt som långtidsutredningen förutsätter.

• Sida 49
•  Original

Statistiskt appendix

Inom statistiska centralbyrån pågår sedan flera år utvecklingsarbete med ett finansrä— kenskapssystem, resultaten beräknas dock i sin helhet föreligga först på längre sikt. I denna långtidsutredning har därför en be- tydande arbetsinsats varit nödvändig för att åstadkomma ett preliminärt räkenskapssy- stem inom vilket inkomstbildning och spa- rande enligt nationalräkenskaperna och kre- ditmarknadsstatistiken integreras. Löpande publicering av SNA-tabeller med en sek- torsindelning enligt följande tabeller 1 och 2 skulle avsevärt underlätta analysen av den finansiella utvecklingen såväl i långtidsut- redningen som vid konjunkturbedömningen. Tabell 1 och 2 har upprättats utanför sta- tistiska centralbyrån och deras utformning bör betraktas som preliminär. Som framgår av de relativt små restposterna har dock en tämligen god överensstämmelse mellan SNA och kreditmarknadsstatistiken erhål- lits.

Tabell 1 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1960—1969

Tabell 2 Finansiellt och monetärt spa- rande 1960—1969

Tabell 3 Hushållens 1969

Tabell 4 Vinster och självfinansiering in— om industrin 1957—1969

Tabell 5 Inlåning i bankerna 1958—1969 Tabell 6 Bankernas tillgångar och skulder 1958—1969

Konstruktionen av tabell 1 och 2 har kort-

inkomster 1960—

fattat beskrivits i inledningen till denna bi- laga. Tabell 1 skiljer sig från motsvarande tabell för inkomstfördelningen enligt natio— nalräkenskaperna (tabell SNA 5, SM N 1970: 21) genom:

1 Särredovisning av statliga myndigheter och affärsverk 2 Särredovisning av kommunala myndig- heter och affärsverk 3 Bostadssektor (förvaltning och brutto- investering) 4 Särredovisning av offentliga försäk- ringsinrättningar, enskilda försäkringsinrätt- ningar och övriga finansiella företag 5 Sektorn »icke-finansiella företag» är på grund av nyssnämnda korrigeringar mindre omfattande än motsvarande sektor i SNA 5 . Tabellernas detaljkonstruktion framgår av följande källförteckning RB: direkt uppgift från riksbanken eller kreditmarknadsstatistik KM: riksbankens kreditmarknadsmatri— ser enligt årsboken SCB: direkt uppgift från statistiska cen- tralbyrån SNA: nationalräkenskapstabell enligt SM N 1970: 21 FD: direkt uppgift från finansdeparte- mentets ekonomiska sekretariat

• Sida 50
•  Original

Rad

Källa

Tabell 1 :

Tabell 1 :

Tabell 1:

Tabell 1 :

Tabell 1 :

Tabell 1 : Tabell 1 :

Tabell 1 :

Tabell 1:

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2: Tabell 2:

Tabell 2:

2a

Zb

7/8

9

; 32526272829

& ?” NN

.;2.2; 2.3; 2.;5 2.6; 27; 2.;8 2.;9 2.10 2.11

EJNN—N—L—HNNNHLf—s— !” .— äprraaw—Pwrrawr

_ ... N .N .. ' ,

.p— 'N:—

N N

1.2 +1213l4212223 2425 2627

hzxa1

?” N

.;2.;2 2.;3 3

?PNWPPN NwawwpwwwwwwwwwwwwwwsrrMF—ra PPM—r Nt—U—jNHUv-h wish—u—u—n—Nv—u—N—NQNLNN—NN——wu—n——>—n—_-w

SCB SNA 5 SNA 3 minus 1: lb, 4.2 SCB SNA 5 restpost (rad 5 = 0) SNA 11A (affärsverk) SCB SNA 5 SNA 3A SNA 3A minus ]: 2b, 4.2 SCB SNA 5 restpost (rad 5 = 0)

SNA 11A (affärsverk + ab — bostäder)

SNA 4 SNA 3A SCB (4+5+6 enligt SNA — 5) SCB SNA 5 minus ]: lb; 1: 2b,1.2 SNA 5 restpost (1: 1 t. 0. m. 1: 9, 2) SNA 3A plus SNA — 11A (statliga ab) SNA 3A SCB SNA 5 SNA 3A RB SNA 4 SNA 5 SNA 3A FD SCB KM FD SCB KM 2: 2, 2.1

Bostadsstyrelsen

SNA 4 KM 1: 8, 5.1 SCB KM RB 2: 1, 2.2 KM RB restpost 1: 8, 5.1

:4, 2. 2 1:, 2.1 plus 2: 2, 2.2 minus 3:, 2. 2 B :3, 2. 4 B KM RB 3.2 minus 3 KM

WNWNNN”

• Sida 51
•  Original

Tabell ]. Inkomstbildning och finansiellt sparande 1960—1969. Milj.kr.

¹ a. Statliga myndigheter och institutioner (exkl. affärsverk)

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1. Faktarinkomster 24 75 28 21 70 51 1 10 344 362 425 1.1 Avskrivningar 24 75 28 21 70 51 110 344 3 62 425 2.1nkamstfo'rdelning 6 564 8 252 9 341 9 468 10 327 13 091 13 315 11 979 13 078 15 507 2.1 Indirekta skatter minus subventioner 6 120 6 759 8 016 8 913 9 770 11 113 12 856 14 061 15 568 17 216 1 2. 2 Direkta skatter 6 303 7 740 8 033 7 972 8 958 11 516 11 785 12 053 12 341 14 292 ' 2. 3 Inkomst från affärsverk 399 465 446 520 455 583 546 618 752 872 2. 4 Nettokapitaltillskott till affärsverk — 631 — 727 — 546 — 471 —— 487 — 558 — 577 — 651 — 577 — 621 2.5 Transfereringar till kommuner —2 487 —2 582 —3 036 —3 303 —3 740 —3 894 —4 571 —6 559 —7 096 —7 995 2. 6 Transfereringar till hushåll —2 711 —3 041 —3 359 —3 963 —4 390 —5 483 —6 465 —7 024 —7 244 —7 751 2.7 Transfereringar till utlandet — 46 — 49 — 83 —— 135 —— 150 —— 170 — 248 — 360 — 413 — 648 2. 8 Räntor — 590 — 535 —— 385 — 299 — 331 — 322 — 349 _ 414 — 573 — 336 2. 9 Avgifter 207 222 255 234 242 306 338 255 347 478

4.2. Bruttoinvestering

Faktorinkomster .] Driftsöverskott .2 Ofördelade banktjänster

1 1 1 ² Inkomstfördelning

2.1 Direkta skatter

2.2 Riksbankens inlevererade vinster ² 3 Räntor m. m.

3

Disponibelt (1 +2)

1.Faktarinkamster 1.1Avskrivningar

1.2 Driftöverskott 2.1nk0mstfördelning

2.1 Direkta skatter

2. 2 Räntor

2. 3 Transfereringar (restpost) 3. Disponibel! (] +2)

1.2. Löner

1.3. Enskilda fö oretagares inkomster

1.4. Restpost

2.1nkomstfördelning

2.5. Socialförsäkringsutfall

2.6. Egna och arbetsgivares försäkrings- inbetalningar

2.7. Råntor m. m.

42. Bruttoinvestering

Bytesbalanssaldo enligt försörjnings- balansen SNA ( 3—4—2.3)

1960

61 253

⁶ 750 15 912 38 591 ⁶ 411 7 201 — 790

67 664 30 67 694 67 992 51 144 16 848 — 398 — 428

1961

66 913

⁷ 348 16 918 42 647 ⁷ 046 ⁸ 048 —1 002

73 959 34 73 993 73 613 55 424 18 189

380 346

1962

72 291

⁸ 076 16 483 47 732 ⁸ 302 ⁹ 374 —1 072

80 593 32 80 625

80 350”-

60 896 19 454

275 243

1963

78 370

⁸ 747 16 956 52 667 ⁹ 194 10 283 -—1 089

87 564 19 87 581 87 362 66 456 20 906

219 200

1964

87 683

⁹ 526 19 493 58 664

10 030 11 140 —1 110 97 710 31 97 741 97 380 72 708 24 672

361 330

1965

96 681 10 458 21 143 65 080 11 370 12 617 —1 247

108 051 71 108 122 109 051 80 690 28 361 929

—1000

1966

104 485 11 549 20 631 72 305

13 102 14 657 —1 555

117 587 — 31 117 556 118 366 88 649 29 717

— 810 —— 781

1967

112 699 12 420 21 776 78 503

14 200 15 833 ——1 633

126 899

—165-

126 734 126 915 96193 30 722

_ 181

1968

119 554 13 354 21 649 84 551

15 616 17 209 —1593

135170 —— 365

134 803 135 356 103 398

31 958 — 551 — 186

1969

129 944 14 250 24 406 91 288

17 232 18 842 —1 610

147 176 — 436 146 740 147 822 112 005 35 817 —1 082

— 646

• Sida 57
•  Original

Tabell 2. Finansiellt och monetärt sparande 1960—1969. Milj.kr.

9. Summa och betalningsbalans

1960

433 188 —1 116 126

69 46 ¹ 104 — 41

621 ² 468 _1 847

1961

192 ¹ 839

_ 871 181

457 198 ¹ 177 697

2 031 ³ 740 _1 709

1962

146 359 _1 093 332 712 241

¹ 268 _] 101

505 4 297 _3 792

1963

743 926 _1 134 340 809 _ 406 ¹ 360

¹ 669 ⁵ 218 _3 549

1964

¹ 027 ¹ 874

—1 239 432

1011 412 1472 _ 214

² 901 ⁵ 995 _3 094

1965

—1 408 ¹ 667 _1 422 425 842 368

¹ 612 _ 158

259 ⁴ 956 _4 697

1966

_2 139 ³ 906 _1 498 519

¹ 326 980 ¹ 745 834 ¹ 767 ⁶ 371 —4 604

1967

_ 675 4166

_1 674 528

² 034 ¹ 625 ¹ 861 _ 208 ³ 491 ⁹ 368 _5 877

1968

—1 089 ⁴ 798

_2119 597

¹ 786

623 ¹ 976 ¹ 935

³ 709 10 775 _7 066

1969

_2 149 ² 601 —2 503 644

¹ 882 2 080

490 452 4 771 _4 319

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Finansiellt sparande ( Bytesbalans)

Kapitaltransaktioner med utlandet ¹ Statliga kapitaltransaktioner ¹ Privata kapitaltransaktioner ² Restpost

Monetårt sparande (1 +2 =3.1 +3.2) (Bankernas utlandsställning ) ¹ Utlåning på kreditmarknaden

1. 2. 2. 2. 2. 3. 3. 3.2 Upplåning på kreditmarknaden (_)

_ 398 118 46 88 _ 280 5 118 _5 398

380 569 198 331 949 ⁵ 300 —4 351 275 167

—44

241 _ 30 442 ⁷ 510 _7 068

219

— 308 73 _ 406 25

⁸ 459 —8 548

361 586 123 412

51

947 10 125 _9 178

929 ¹ 002 368 592

73 10 293 _]0 220

_ 810

¹ 298 126 980 192

488 13 183 _12 695

— 181

645 _ 635

_ 195 17159 —17354

_ 551 465

623

19 823 _]9 909

_ 1 082 __ 604 _ 240

_ 372

_ 1 686 15 560 _17 246

• Sida 61
•  Original

Tabell 3. Hushållens inkomster 1960—1969. Procenttal.

1960

Faktorinkomster inkl. arbetsgivaravgifter 79,4 i procent av BNP (f)

Faktorinkomster exkl. arbetsgivaravgifter i procent av BNP (f) 75,6 Faktorinkomster inkl. arbetsgivaravgifter i procent av BNP (f) (endast privat sektor) 76,7

Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring i procent av faktorinkomster 4,1

Arbetsgivaravgifter till enskild försäkring i procent av faktorinkomster 0,8

Löner i procent av faktorinkomster 77,1

Enskilda företagares inkomster i procent av faktorinkomster 11,7

Direkta statliga skatter i procent av faktorinkomster 11,2 Direkta kommunala skatter i procent av faktorinkomster 8,8

Ökning av direkta skatter i procent av ökning av faktorinkomster 26,4

Transfererade inkomster i procent av faktorinkomster1 16,2 Disponibla inkomster i procent av faktorinkomster 92,1

Sparande i procent av disponibla inkomster (inkl. försäkringssparande) 8,9

1961 79,5 75,5 76,9 4,4

0,9 77,8

11,4 12,9

8,7

39,5 16,3 91,0

8,5

1962

80,9 76,0 78,3 5,4

1,0 79,1

10,5 12,3

9,3

23,6 16,8 90,9

8,5

1963

81,3 75,5 78,8 6,4

1,3 80,0

10,1 11,7 10,2 24,1 18,0 91,2

8,1

1) Pensioner, socialförsäkringsutfall, offentliga transfereringar,'_enskilt försäkringsutfall.

Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet

1964

80,7 74,5 77,8 6,9

1,4 80,2

10,2 12,1 10,7 30,8 18,1 90,5

9,0

1965

80,5 74,1 77,5 7,2

1,4 81,0 9,6 14,1

11,2 51,9 18,9 89,1

7,3

1966

81,3 74,5 78,2 7,7

1,4 82,5 8,4 13,6

13,0 41,2 19,5 88,2

6,9

1967

81,4 73,7 78,1 9,0

1,4 82,8 8,3 13,6

14,5 48,2 20,8 87,7

6,2

1968 81,5

72,8 77,9 10,3

1,6 83,7 7,6 13,4

15,3

41,6 22,1 87,5

5,6

1969

80,5 71,5 76,6 10,8

1,6 84,5 6,9 14,2

15,8 48,0 22,9 87,0

5,6

• Sida 62
•  Original

S Tabe/14. Vinster och självfinansiering inom industrin 1957—1969.

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Metall- och verkstadsindustri (exkl. malmbrytning och varvsindustri)

11,9 11,5 11,6 11,0 10,7 10,4 10,8 11,8 11,9 10,2 9,1 8,9 9,9 104 177 189 70 74 88 123 121 85 76 135 137 98 161 167 189 138 114 116 121 155 150 108 119 128 160 13,4 15,7 18,7 15,9 15,7 14,7 13,4 13,7 13,2 11,9 12,0 13,3 14,1 126 201 195 92 116 83 70 96 69 52 82 110 66 189 200 213 117 132 89 70 99 79 60 82 117 76

5,6 5,9 7,9 4,0 5,8 5,1 6,7 7,8 9,2 7,9 7,2 8,2 9,4 150 66 578 35 94 68 94 66 60 80 140 57 67 92 92 185 65 99 81 113 95 104 84 100 57 75

13,9 13,8 13,3 12,3 10,5 7,9 9,4 13,3 14,5 9,5 7,7 12,9 16,5 78 96 179 77 47 46 103 114 82 39 29 118 186 89 108 90 78 63 52 63 107 102 39 31 77 125

6,0 6,6 7,2 6,2 6,3 6,6 6,4 6,4 8,0 6,8 8,3 8,5 8,4 120 145 107 87 83 77 71 78 82 82 134 120 88 159 139 115 109 84 88 79 89 94 94 138 127 108

3,1 4,0 4,1 3,8 3,7 3,2 3,6 3,7 4,0 3,6 3,6 3,8 4,2 103 118 109 114 85 112 110 111 85 90 112 112 115 107 123 147 144 123 110 113 122 99 106 120 112 115

5,8 5,9 6,6 6,8 6,9 6,4 6,0 5,8 5,6 5,9 6,3 5,3 5,2 113 263 170 80 146 108 93 88 178 234 159 106 85 196 138 174 129 135 124 104 128 146 145 142 103 123

7,1 7,9 6,4 6,6 6,7 6,7 6,3 6,3 5,9 7,0 6,2 7,4 7,4 96 167 151 69 110 86 137 85 47 83 136 87 91 174 182 149 100 143 122 128 118 70 97 87 98 125

12,1 11,8 12,2 12,2 12,1 10,4 10,6 9,2 9,5 9,1 9,3 9,7 10,1 121 115 144 90 98 136 100 95 71 60 100 94 92 164 135 133 134 119 145 116 88 83 73 99 105 101 10,8 9,5 10,4 10,3 10,4 9,2 9,0 10,1 10,4 8,5 7,9 8,1 9,2 95 113 164 79 77 87 108 105 84 70 105 103 95 135 114 147 113 103 102 101 120 120 90 97 98 117

Anm.: Företag med mer än 50 anstallda. a) Bruttovinst i procent av omsättningen; b) Bruttosparande i procent av fasta och lagerinvesteringar; c) Bruttosparan- dei procent av fasta investeringar. Kvoterna beräknas för redovisade industrigrupper i sin helhet. Inom grupperna förekommer såväl företag med sparande överskott som företag med sparande underskott.

Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Jord- och stenindustri

Tramdustri

Massa- och pappersindustri

Grafisk industri och pappers-

förädling

Livsmedelsindustri

Textil- och sömnadsindustri

Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk och kemiskteknisk industri

Hela industrin (exkl. kraftverk)

63.00 :::—Du d—QO 5.00 5.00 53.90 (5.00 ,3.13» uno 5.00

• Sida 63
•  Original

Tabell 5. Inlåning i bankerna 1957—1969.

Ställningsuppgifter vid slutet av året,

milj.kr.

Riksbanken Sedlar utanför atl'ärsbankerna Postbanken

Sparbankskonton

Postgirots kapitalkonton

Postgirots övriga inlåning Sparbanker

Jordbrukskassor

Kapital- och kapitalsamlingsräkning samt övrig inlåning

Check-, sparkasse-, uppsägnings- och löneutbetalningsräkning Affärsbanker

Checkråkning

Uppsägnings-, girokapital- och sparkasseräkning

Depositions-, kapital-, kapitalsamlings- och sparräkning

Summa inlåning

Summa inlåning (i procent av BNP)

Källa: Sveriges Riksbank.

1957

⁵ 556 ³ 570 ² 216 11 934 709 238 ² 049 ² 807

⁹ 404 38 483 69,2

1958

⁵ 766 ³ 859 ² 210 12 558 762

246

¹ 988 ² 877

11 119 41 685 71,7

1959

⁵ 923 ⁴ 080 3 191 13 735 822 273 ² 732 ² 977

13 240 46 978 75,3

1960

⁶ 276 ⁴ 527 88 ² 383 14 726 935

300

² 289 ³ 719

12 513 47 756 70,5

1961

6 563

4 800

107

² 743

15 662 ¹ 093

281

² 993 ³ 429

12 990 50 661 68,4

1962

⁶ 992 ⁵ 276

132

² 627

17 009 ¹ 256

317

³ 203 ³ 686

15 188 60 686 69,0

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

⁷ 500 8 050 8 391 8 975 9 667 10143 10 603 ⁵ 743 6 097 6 386 6 882 7 418 7 873 8 348

127 128 241 462 544 603 590 ² 712 2 907 3159 3156 3 543 3 802 4175 18 308 19 699 21 184 23 246 26 011 28 258 29 820 ¹ 421 1 678 1 985 2 294 2 609 2 908 3 315 374 482 565 626 740 825 948

³ 719 4 338 4 655 5 609 6 230 8 227 4 016 4 039 4 195 4 450 4 809 4 356 41 843

16 672 18 269 18 881 20 244 23 977 28 652 60 592 65 687 69 642 75 944 85 548 95 647 99 642 69,1 67,1 64,4 64,5 67,3 70,4 67,7

• Sida 64
•  Original

Tabell 6: ]. Riksbankens tillgångar och skulder 1958—1969.

Flödesuppgifter. Milj.kr.

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Inhemsk kreditgivning 295 Utlåning till affärsbanker 6 Utländska valutor 85 Nettoställning gentemot I.M.F. _ Statliga kapitaltransaktioner _

381 149 _279 64

2

¹ 259 _232 269 16

_229 883 129

_ 40

_207 551 _ 78

526 221 _251

_73 _119 _139 857 181 _123

596 217 _269 284 _ 42

¹ 037 _299 173 118 _126

653

¹ 040 _867 _138 24 ¹ 377 _157 _255

133 _ 60

¹ 481 707

_327 _240

Summa tillgångar 386 Utelöpande sedlar 219 Affärsbankernas checkräkning 27 Investeringsfonder 86 Övriga tillgångar och skulder, netto 54

317 208 _ 34 103

1312

293

17 861 141

743 311

86 338

310 460

_333 164

449 539

_32 _64

657 517 _ 48 103 85 786 360

23 171 232

903 551 _ 20 138 234 712 668 _ 18 _288 350

1068 616

_107 512

1221

381 371 191 278

Summa skulder 386

317

1312

743 310 449 657 786 903 712

¹ 068 ¹ 221

Källa: Sveriges Riksbank.

Tabell 6: 2. Affärsbankernas tillgångar och skulder 1958—1969.

Flödcsuppgifter. Milj.kr.

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Inhemsk kreditgivning ] 681 Ställning gentemot utlandet a Valutor 68 b Tidsposition 3 Kassa 55 Nettofordran inhemska banker — 94 Upplåning i riksbanken (_) _ 6

² 568

335 174 277

_204 _149

456

_428 _141 _254 154 232

596

19 _ 75 256 88

3311

20 _ 52 _117 16

² 322 103 190

507 _221

2915

_ 19 _ 75 _ 38 _239

139

2166

102 _ 66 17 277 _217

² 650 55 139 424 335 299

5918

795

29

308 252 _1 040

⁵ 668 66 — 59 _312 752 157

3600

—1 127 141 576

_ 742 _ 707

Summa tillgångar 1 707

Inlåning från allmänheten 1 723 Återlån från AP-fonden — Nettoställning gentemot "andra banker” — 3 Övriga tillgångar och skulder, netto — 13

³ 001 ² 964 _179 116 19 _426 285 160

884 890

_ 72 72

3178

² 666 53 190 269 ² 905 ² 330 _ 13 515 ² 683 ² 238 146 108 191 ² 279 ¹ 082 297 120 780 ³ 902 ² 573 371 342 616 ⁶ 262 ⁴ 713 195 361 973 ⁶ 273 ⁶ 218 275 233

—454

¹ 741

608 592 200 341

Summa skulder ] 707 Källa: Sveriges Riksbank. 3001

19

884

3178

² 905 ² 683 ² 279 ³ 902 ⁶ 262 ⁶ 272

¹ 741

• Sida 65
•  Original

Tabell 6: 3. Postbankens, sparbankemas och jordbrukskassornas tillgångar och skulder 1958—1969.

Flödesuppgifter. Milj.kr.

1958

Inhemsk kreditgivning 1 467 Nettoställning gentemot övriga kreditinstitut _136 Summa tillgångar 1 331

Inlåning från allmänheten 1 268 Övriga tillgångar och skulder, netto 63

Summa skulder 1 331 Källa: Sveriges Riksbank.

1959

2182 1 2183 2166

17 2183

1960

979 _17 962 858 104 962

1961

¹ 955 _188 ¹ 767 ¹ 727

40 ¹ 767

1962

¹ 477 434

1911 1928 _17 1911

1963

2 721 _648 ² 073 ² 071 2 ² 073

1964

² 229 262

2491 ² 306

185 2 491

1965

² 738 69 ² 807 ² 529

278 ² 807

1966

³ 203 180 ³ 383 3146

237 ³ 383

1967

³ 832 333

4165 4199 _34 4165

1968

⁴ 222 _739 ³ 483 ³ 403 80 ³ 483

1969

³ 610 192 ³ 802 ² 927

875 ³ 802

• Sida 66
•  Original

KUNGL. BIBL. " 8 HiFi—. STOCKHOLM

• Sida 67
•  Original

» | 1

v,.— | , , - '.'”?ij .”,||-'—.m"-_1*-* ' ,11,;;.,'.-,.|A .; alla». ...,. 'i' n: ' '|'-Z . _r 'i'-if, ' _. , Iil'."iiili Jl II

nl _ F.. l"'_l ._ll.., .' 1'” "'em, " * rlu *- Lh

. r ..'. _ v " . '. fris-lil --*- ww :...,

lil IX ' lll I

i |,' . :.lu.

.. .,th »_

Hf.”.u

. .'—. Eli". lui», |” _ v .H.... ' f -'l

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

• Sida 70
•  Original

Allmänna Förlaget