' Statens offentliga utredningar l971:8 Finansdepartementet

Arbetskraftsresur- serna 1965—1990

1970 års långtidsutredning BILAGA 1

Utarbetad inom statistiska centralbyråns prognosinstitut Stockholm 1971

• Sida 2
•  Original

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 ALLF 106 2 044

• Sida 3
•  Original

3. Arbetskraftsvolymen 1965—1980 3.1 Antal personer i arbetskraften . 3.1.1 Bedömning av de relativa

arbetskraftstalens utveck- *- ling .......... .

3.1.2 Diskussion av de gifta kvin- nornas relativa arbetskrafts- tal ........... 3.1.3 Beräknat antal personer i arbetskraften och diskus- sion av arbetskraftsföränd- ringarna ........

3.2 Antal sysselsatta ....... 3.3 Antal personer i arbete . . . . 3.4 Arbetskraftsvolymen uttryckt i timmar ........... 3.5 Approximativ beräkning av an- talet förvårvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner . . 3.6 Diskussion av resultaten och en känslighetsbedömning av beräk- ningarna ..........

4. Tentativ kalkyl över arbetskraftens utvecklingstendenser under 80-talet .

Bilagetabeller A—E .........

Appendix A. Analys av de relativa ar- betskraftstalens konjunk- turberoende ......

7

9 15 19 _19 19

23

27 33

36

39

42

50 62

Appendix B. Kartläggning av de del-

tidsarbetandes fördelning. av arbetstiden på antal da.-.

gariveckan . ..

TABELLFÖRTECKNING

”1.

Sammanfattning av huvudresulta- ten av arbetskraftsberäkningarna 1965—1990 ............

hela befolkningen, personer i åld- rama 18—66 år samt arbetskraftens olika kategorier 1965—1990. . Andelen (%) gifta kvinnor i vissa åldersklasser 1 slutet av åren 1967— , 1969 och enligt framskrivning för 1970 ..............

vissa åldersklasser 1965 och )enligt framskrivning 1970—1990 .....

därav i arbete i olika tirnklasser med fördelning på större åldersklasser, kvinnor med barn och utan barn samt yngsta barnets ålder enligt arbetskraftsundersökningarna hös- ten 1966 och 1969 ........ Antal hemmavarande barn i olika åldrar fördelade efter moderns ar— betstid enligt arbetskraftsundersök- ningarna första kvartalet.l970 . .

. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldersklasser i olika

regioner enligt de utvidgade arbets—, kraftsundersökningarna 1966—1969

l

. Arbetskraftstillgångarna' 1 antal per- % soner och antal timmar" 1 relation till»

. Befolkningen (medelfolkniängd) i'

. Gifta kvinnor i arbetskraften och '

78

"12

12

16

16

• Sida 4
•  Original

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

samt kvoten mellan detta tal i resp. region och för hela riket ..... Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar i olika regio- ner 1969 och under alternativa an- taganden av den regionala utveck- lingen för 1975 och 1980 ..... Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar med och utan barn under sju år enligt de utvidga- de arbetskraftsundersökningarna 1966—1969 samt 1975 och 1980 en- ligt vissa antaganden ...... Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965—1980 ....... Arbetskraftsförändringen årsvis 1965—1970 och dess olika kompo- nenter beräknade enligt standardi- seringsmetoden ......... Sammanfattning av analys av be- folkningsförändringarnas och för- ändringen av de relativa arbets- kraftstalens effekt på arbetskrafts- tillgångarna 1965—1970, 1970—1975 och 1975—1980 ......... Arbetskraftens åldersfördelning och förändring i olika åldersklasser 1965—1980 ........... Antal sysselsatta personer i arbets- kraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965—1980 Den relativa frånvaron (antal från- varande i procent av de sysselsatta) enligt arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 med fördelning på orsak för olika befolkningsgrupper . . . Antalet personer i arbete (inkl. semestrande) med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965— 1980 .............. Män, gifta och ej gifta kvinnor i arbete fördelade efter arbetstidens längd samt medelarbetstiden för dessa 1965—1969

Beräknad andel personer i arbete 1—19 timmar respektive 20 timmar och däröver samt medelarbetstid för de två grupperna samt för total- antalet personer i arbete 1970—1980 En jämförelse mellan antal arbetade timmar per år enligt NR-sektionen (SCB) och per vecka (inkl. semest- rande) beräknat utifrån material

23

25

26

28

29

30

32

33

34

35

36

38

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

från arbetskraftsundersökningarna 1965—1969 ........... Totalantal arbetstimmar per vecka och per år 1965—1980 ...... Antal förvärvsarbetande enligt FoB—definition med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965— 1980 .............. Jämförelse mellan tidigare beräk- ningar av antalet förvärvsarbetande enligt FoB-definition (till avstäm- ning av 1965 års långtidsutredning) och de nu presenterade ..... Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångarnas föränd- ring 1965—1970, 1970—1975 och 1975—1980 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden ..... Sammanfattande analys av kombi- nationer av olika antaganden för skilda komponenter i arbetskrafts- utvecklingen åren 1975 och 1980 uttryckt i procent av de ursprung- liga antagandena mätt i arbetstim- mar per år ........... Antalet personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor samt förändringen per femårsperiod fördelad på be- folkningsutveckling och förändring av relativa arbetskraftstal 1980— 1990 .............. Genomsnittligt antal arbetstimmar per år per sysselsatt för män, gifta och ej gifta kvinnor 1965—1990 . . Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångamas föränd- ring 1980—1985, 1985—1990 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden ............ Åldersvikter för den genomsnittliga årsarbetstiden per person i arbets- kraften för mån, gifta respektive ej gifta kvinnor ..........

FIGURFÖRTECKNING

.1.

2.

Flödesschema för beräkning av de totala arbetskraftsresurserna . . . Utvecklingen av den totala befolk- ningen och totalantalet arbetstimmar 1950—1990 ............ Befolkningsutvecklingen 1965—1990. Procentuell förändring av vissa större

38

39

40

41

42

47

50

52

52

54

10

13

• Sida 5
•  Original

åldersklasser per femårsperiod med och utan antagande om 20000 immi-

granter netto per år fr. o. m. 1970 . 17

4. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvin-

nor i olika åldersklasser 1965—1980 .

FÖRTECKNING ÖVER BILAGE- TABELLER A. Andel (%) gifta kvinnor i olika åld- rar 1965 och enligt framskrivning 1970—1990, medelfolkmängd . . . 62 B. Befolkningen (medelfolkmängd) med fördelning på ålder, kön och civil- stånd (kvinnor) 1965 och enligt framskrivning 1970—1990 ..... 63 C. Relativa arbetskraftstal för olika åldersklasser (tioårsklasser), kön och civilståndsgrupper (kvinnor), års- medelvärden av observerade tal en- ligt arbetskraftsundersökningarna 1965—1969 med framskrivning till

”» 1970, samt årsvisa förändringar . . 65

," D. Relativa arbetskraftstal för olika ål- ? dersklasser (femårsklasser), kön och civilståndsgrupper (kvinnor) enligt arbetskraftsundersökningarna 1965 (årsmedelvärde) med framskrivning vart femte år till 1990 samt föränd- ringar ............. 66

E. Beräknat antal personer i arbets- kraften med fördelning på ålder, kön och civilstånd (kvinnor) 1965—1990 68

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

Förord

Statistiska centralbyråns prognosinstitut har för 1970 års långtidsutredning utarbetat pro- gnoser över arbetskraftsresursemas utveck- ling.

För de här presenterade beräkningarna svarar byrådirektör Margit Strandberg som också författat denna skrift. I utredningsar- betet har förste aktuarie Ann-Charlott Sture- gård medverkat. Räknearbetet har utförts av kansliskrivare Raili Sjöberg.

Stockholm i september 1970

Ingvar Ohlsson Thora Nilsson

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

1. Inledning och sammanfattning av resultaten

För att kunna göra långsiktiga bedömningar av vårt lands ekonomiska utvecklingsmöj- ligheter fordras bl. a. en kalkyl över de framtida arbetskraftstillgångarna. Som ett led i arbetet för 1970 års långtidsutredning presenteras här beräkningar över den fram- tida arbetskraften och dess förändringar. Beräkningarna baseras på en rad antagan- den, vilka i många fall har stora osäkerhets— marginaler, och dessa belyses genom att ef- fekterna av alternativa utvecklingstendenser beräknas.

För de ekonomiska analyser som görs in— om långtidsutredningen mäts arbetskraftsre- surserna lämpligen i antal arbetstimmar per år. Med en beräkningsteknik som ger detta som slutprodukt kan man också belysa t. ex. effekten av arbetstidsförkortningar eller för— ändringar i fördelningen mellan heltids- och deltidsarbetande.

Det källmaterial som visat sig vara lämp- ligast för sådana beräkningar är arbetskrafts- undersökningarna (AKU), då dessa bygger på sådana definitioner och ger sådana data att man på ett konsistent sätt kan bygga upp beräkningarna av arbetskraftsvolymen mätt i timmar.

Tidigare beräkningar av de framtida ar— betskraftstillgångarna har grundats på mate- rial från folkräkningama och därmed på folkräkningamas definition av förvärvsar— betande. Detta innebär att de som haft ett arbete med mindre än halv normal arbets- tid inte inkluderats i arbetskraften. En an-

nan brist i folkräkningsmaterialet är att det inte ger någon fördelning av de förvärvsar- betande efter arbetstid.1 Då deltidsarbete är vanligt i synnerhet bland kvinnorna även inom ramen för minst halv normal arbets- tid gjordes en viss reduktion av de förvärvs? arbetande kvinnorna för att få en bättre kvantitativ belysning av arbetskraftsvoly- mens utveckling. Detta konstruerade mått benämndes »årsarbetare». Detta beräknings- sätt är emellertid mindre tillfredsställande, då man härigenom skapar ett mått som inte kan följas i den löpande statistiken.

Skälet till att de tidigare beräkningarna grundades på folkräkningarnas definitioner var att detta material gav den säkraste ba— sen för framtidsbedömningarna. Alternativt prövades till 1965 års långtidsutredning AKU som underlag, men en analys visade då att dessa utgjorde ett relativt bräckligt underlag? Den serie av data som då stod till förfogande uppvisade betydande oregelbun— denheter troligen beroende på dels de olika omläggningar i urvals- och uppräkningsför- farande som hade gjorts, dels slumpfelen. AKU har emellertid sedan 1964 genomförts på ett likartat sätt och resultaten uppvisar

1 Man har till 1970 års folk- och bostadsräk- ning ändrat definitionerna på dessa punkter. Alla som oavsett arbetstid har haft ett arbete under mätveckan skall hänföras till de förvärvs- arbetande. Man kommer också att dela in de förvärvsarbetande efter arbetstid.

” Tillgången på arbetskraft 1960—1980. 1965 års långtidsutredning, bilaga 2. SOU 1966:8, sid. 16. '

• Sida 10
•  Original

Figur ]. Flödesschema för beräkning av de totala arbetskraftsresursema.

Antaganden om

Befolkningen

relativa AK-tal

Antaganden om

ll

Antal personer ] arbetskraften

andelen arbetslösa

F——_——l

lösa Antal arbets- Antal syssel- satta

Antaganden om andelen frånvarande

Antaganden om

l—__—W

medelarbetstiden

sedan dess en större regelbundenhet. Efter- som AKU är en urvalsundersökningl kvar- står dock slumpfelen, som vid en nedbryt- ning av materialet i mindre grupper kan bli besvärande stora. Även om AKU:s material nu läggs till grund för beräkningarna kan man därför inte helt släppa folkräkninge- materialet. Folkräkningarna ger också en belysning bakåt i tiden över hur andelen för- värvsarbetande i olika befolkningsgrupper har utvecklats.

I AKU indelas befolkningen och arbets- kraften i olika kategorier som stegvis leder fram till det erforderliga måttet. Här lämnas en kortfattad beskrivning av definitio-

Antal från- Antal personer varande i arbete ll Antal arbets- timmar

nerna2 i den ordning som beräkningarna kommer att utföras, se även figur 1 där ett flödesschema över beräkningarna presente- ras.

Befolkningen indelas först i personer i ar- betskraften respektive ej i arbetskraften. An-. delen personer i arbetskraften av befolk-

1 T.o.m. 1969 intervjuades ca 12 000 personer per kvartalsundersökning. Fr.o.m. 1966 inter- vjuas sammanlagt ca 60 000 personer under tio veckor på hösten. Fr.o.m. 1970 genomförs AKU varje månad och urvalet omfattar 18 000 per- soner. ? Detinitionerna presenteras i varje redogörelse för AKU:s resultat, se t. ex. Arbetskraftsunder- sökningarna 1961—1969, Statistiska meddelanden Am 1969:57 (SCB).

• Sida 11
•  Original

ningen i en viss grupp benämns det relativa arbetskraftstalet (AK-talet), vilket uttrycks iprocent.

Personer i arbetskraften fördelas på sys— selsatta och arbetslösa. De sysselsatta är per- soner som har en anställning eller arbetar som egna företagare eller medhjälpande, och de arbetslösa är personer som sökt ar- bete för mätveckan.

De sysselsatta i sin tur indelas i personer i arbete respektive frånvarande.

De som var i arbete under mätveckan tillfrågas hur många timmar de arbetade och därmed kan medelarbetstiden per vecka be- räknas. Detta mått används även för beräk- ningarna av den totala framtida arbetskrafts- volymen i timmar per vecka. Därefter görs slutligen en beräkning av antalet arbetsvec- kor per år, varvid således slutresultatet blir en uppskattning av de framtida arbetskrafts- tillgångarna uttryckt i antal timmar per år.

Utgångspunkten för beräkningarna är så— ledes befolkningsutvecklingen och de rela- tiva AK-talen. Här görs en uppdelning av befolkningen på ålder och kön och för kvin- nornas del på gifta och ej gifta. I fortsätt- ningen görs ingen åldersuppdelning av ma- terialet, men däremot görs separata antagan- den vad gäller andelen sysselsatta, frånva- rande osv. för de tre befolkningsgruppema män, gifta respektive ej gifta kvinnor.

I det följande görs först en analys av ar- betskraftsutvecklingen för åren 1965—1969, för att presentera det underlag som fram- tidsbedömningarna bygger på, varefter re- sultaten av de gjorda antagandena för tiden fram till 1990 visas. För perioden 1970— 1980 förs en ingående diskussion av anta- gandena och deras effekt på den beräknade arbetskraftsutvecklingen. Eftersom osäker- heten i bedömningarna av framtidsutveck- lingen på flera punkter är stor beräknas även effekten av några alternativa antagan- den för att belysa känsligheten. Kalkylerna över utvecklingen för perioden 1980—1990 är av mer tentativ karaktär. Även för denna period beräknas effekterna av alternativa utvecklingstendenser. De alternativa kalky- lerna för detta längre tidsperspektiv har emellertid inte huvudsakligen karaktär av

känslighetsbedömningar utan kan mera ses som exempel på hur olika beslut, som kan komma att fattas avseende t. ex. arbetstids- förkortning, vuxenutbildning eller tidigare pensionering, påverkar arbetskraftstillgång- amas utveckling.

Huvudresultatet av beräkningarna presen- teras i tabellerna 1 och 2. Den totala arbets- kraften kommer enligt dessa beräkningar att tillväxa mycket svagt i framtiden. År 1970 omfattar arbetskraften 3,9 milj. perso- ner och ökningen blir ca 90000 personer per femårsperiod under 70-talet och något över 100 000 per femårsperiod under 80—ta- let. Jämfört med perioden 1965—1970 för- svagas ökningstakten. Då ökade arbetskraf- ten med 125000 personer. Denna utveck- ling sammanhänger främst med den svaga tillväxten av antalet personer i arbetskrafts- åldrarna. Även om man antar att nettoim- migrationen uppgår till 20 000 per år ökar befolkningen i arbetskraftsåldrarna med en- dast ca 0,3 % per år under 70-talet, men un- der 80-talet kan tillväxten bli något starkare, ca 0,5 % per år. Under perioden 1965— 1970 var ökningen 0,7 % per år.

Under 70-talet liksom under 60—talet fal- ler arbetskraftsökningen i huvudsak på de gifta kvinnorna. Ökningstakten kanske för- svagas något eftersom nu 55 % av alla gifta kvinnor upp till 64 år är i arbetskraften. Enligt beräkningarna skulle denna andel stiga till 60 % 1975, 64 % 1980 och 70 % 1990.

Eftersom en arbetstidsförkortning kom- mer att genomföras under den första delen av 70-talet kommer den totala arbetskrafts- tillgången mätt i timmar per år att sjunka med genomsnittligt 0,8 % per år fram till 1975. En betydelsefull faktor för dessa be- räkningar är emellertid bedömningen av frånvarons ökning. Det har antagits att från- varons ökningstakt endast blir hälften så stor som under perioden 1965—1970. Fort- sätter emellertid den tidigare utvecklingen så kommer de totala arbetskraftsresurserna att minska med 0,9 % per år.

Ingenting är nu fastställt om vilka arbets— tidsförkortningar som kan komma efter den nu beslutade, som skall vara genomförd se-

• Sida 12
•  Original

Tabell 1 . Sammanfattning av huvudresultaten av arbetskraftsberäkningarna 1965—1990.

1965 1970 1975 1980 1985 1990 Total befolkning 7 733 900 8 029 600 8 279 400 8 501 900 8 693 600 8 873 800 Förändring i % under perioden Totalt 3,8 3,1 2,7 2,3 2,1 Per år 0,75 0,61 0,53 0,45 0,41 Antal personer i åldrarna 18—66 år 4 921 300 5 099 300 5 190 000 5 243 300 5 390 500 5 488 200 Förändring i % under perioden Totalt 3,6 1,8 1,0 2,8 1,8 Per år 0,71 0,35 0,21 0,55 0,36

Antal personer i arbetskraften 3 789 800 3 915 900 4 006 200 4 096 500 4 199 800 4 318 300 Förändring i % under perioden

Totalt 3,3 2,3 2,3 2,5 2,8 Per år 0,66 0,46 0,45 0,50 0,56 Antal sysselsatta 3 744 100 3 847 100 3 936 100 4 025 100 4 126 600 4 243 100 Förändring i % under perioden Totalt 2,8 2,3 2,3 2,5 2,8 Per år 0,54 0,46 0,45 0,50 0,56 Antal personer i arbete 3 519 200 3 563 400 3 612 000 3 659 700 —— —— Förändring i % under perioden Totalt 1,3 1,4 1,3 Per år 0,25 0,27 0,26

Antal arbetstimmar per år (milj.) 6 555,00 6 279,48 6 043,21 5 923,83 5 764,92 5 627,38 Förändring i % under perioden

Totalt —— 4,2 _ 3,8 — 2,0 —— 2,7 _ 2,4 Per år — 0,85 — 0,77 —— 0,40 —— 0,54 — 0,48

nast 1973. Det är dock troligt att ytterligare räknats med en förkortning som motsvarar förkortningar kommer. För den senare de- en extra semestervecka. Förkortningen kan len av 70-talet har det därför kalkylmässigt dock gestalta sig på annat sätt. Olika grup-

Tabell 2. Arbetskraftstillgångarna i antal personer och antal timmar i relation till hela befolk- ningen, personer i åldrarna 18—66 år samt arbetskraftens olika kategorier 1965—1990.

1965 1970 1975 1980 1985 1990

Hela arbetskraften i relation till

a) totala befolkningen, % 49,0 48,8 48,4 48,2 48,3 48,7 b) befolkningen i åldrarna 18—66 år, % 77,0 76,8 77,2 78,1 77,9 78,7 Antal arbetstimmar per är a) per personi totalbefolkningen 848 782 730 697 663 634 Index 100 92 86 82 78 75 b) per person i åldrarna 18—66 år 1 332 1 231 1 164 1 130 1 069 1 025 Index 100 92 87 85 80 77 c) per person i arbetskraften 1 730 1 604 1 508 1 446 1 373 1 303 Index 100 93 87 84 79 75 d) per sysselsatt 1 751 1 632 1 535 1 472 1 397 1 326 Index 100 93 88 84 80 76

• Sida 13
•  Original

per, t. ex. skiftarbetare, kan komma att för- handla sig till en kortare arbetsvecka. Ut- slaget på samtliga motsvarar den extra se- mesterveckan i arbetstid per vecka en sänk— ning med knappt en timme. Detta antagande om en fortsatt arbetstidsförkortning för den senare delen av 70-talet, som är mindre än för den första, innebär för beräkningarna att arbetskraftsresurserna skulle komma att minska även under perioden 1975—1980, men i svagare takt. Minskningen har beräk- nats till 0,4 % per år.

För 80-talets del är det primära syftet med beräkningarna inte att göra en förut- sägelse om utvecklingen utan att visa vad olika beslut som påverkar arbetskraftsresur- serna kan innebära kvantitativt. Fortsätter arbetstidsförkortningen i samma takt som under perioden 1965—1970 och som räknats med för perioden 1970—1980 kommer ar- betskraftsresurserna att minska med 0,5 % per år under 80-talet. Tar man inte ut någon förkortning kan det bli en ökning med 0,5 % per år. Om vuxenutbildningen får

den omfattningen under 80-ta1et att en års- kull i åldern 35—44 år är frånvarande från arbetet under ett år, så motsvarar detta 2,7 % av den totala arbetskraftsvolymen. Ett annat alternativ som beräknats är ett års tidigare pensionering. Redan i huvud- alternativet har dock antagits att pensions- åldern blir 65 år för samtliga, men att några arbetar även efter pensionen. En ytterligare förkortning med ett år motsvarar 1,4 % av de totala arbetskraftsresurserna.

En sammanfattning av utvecklingstenden— serna för befolkning och arbetskraftsvolym finns i figur 2. Under den gångna tjugoårs- perioden, 1950—1970, har antalet arbetstim- mar per invånare minskat med totalt 15 %. Går utvecklingen i den takt som hu- vudalternativets beräkningar innebär så skul- le minskningen bli 20 % under den kom- mande tjugoårsperioden. Arbetskraftsinsat- sen per invånare var 1950 910 timmar per år, 1970 är den 780 och skulle kunna bli 630 per år 1990. Många faktorer ligger bak- om denna utveckling. Vi har fler åldringar

Figur 2. Utvecklingen av den totala befolkningen och totalantalet arbetstimmar 1950—1990.

Index __ Totala ___4**'_ befolkningen 120 — ___—" af,”, 1 110 _ / 100 — N _N——— 90 _ X ————____ Totalantal xx arbetstimmar *x 80 ""* ***— —N ä—NN _x_—_ 70 % ***—_. Arbetstimmar per invånare 60 — & l l l l [

1950 1960 1970 1980 1990

• Sida 14
•  Original

1970 än 1950 och tillväxten av åldringarna blir stark framöver. Antalet studerande har ökat starkt och därmed minskat arbetskrafts- underlaget, men antalet förvärvsarbetande kvinnor har ökat i stället. Det går inte att exakt beräkna, men den största faktorn bak- om denna nedgång är dock arbetstidsför- kortningen. — -

• Sida 15
•  Original

Den befolkningsframskrivning som ligger till grund för arbetskraftsberäkningarna har gjorts inom SCB:s byrå för befolkningssta- tistik (Statistiska meddelanden Be 1970: 2). Utgångspunkten för denna framskrivning är rikets folkmängd tredje registreringsvec— kan 1970 enligt registret över totalbefolk— ningen fördelad på kön och ålder. Befolk- ningsframskrivningens antaganden beskrivs i korthet nedan.

Fruktsamheten antas vara konstant under hela framskrivningsperioden. Antagandena innebär att den totala fruktsamheten, dvs. antalet levande födda barn som 1 000 kvin- nor får under hela sin fruktsamhetsperiod, uppgår till 2 000. Som jämförelse kan näm- nas att detta tal under den närmast föregå- ende perioden enligt befolkningsstatistiken varit 1961—1965 per år 2 344,5 1966 2 3670 1967 2 280,0

Man har vidare räknat med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och för kvinnor under 90 år. För personer i åld— rar över de nämnda antas dödligheten i framtiden ligga kvar på 1967 års nivå.

Då arbetskraftsberäkningarna bygger på separata antaganden av de relativa arbets- kraftstalens utveckling för gifta respektive ej gifta kvinnor erfordras även en uppdel— ning på civilstånd för kvinnornas del. Den använda befolkningsprojektionen saknar en

Befolkningsutvecklingen 1965—1990

sådan uppdelning. Byrån för befolknings- statistik har emellertid tidigare gjort en pro- jektion efter civilstånd (Statistiska medde- landen Be 1970: 1). Till grund för denna låg befolkningen i slutet av 1967 och observera- de tal över civilståndsväxlingarna för 1967, som använts för framskrivningen under hela perioden. Metoden har resulterat i relativt små förskjutningar i befolkningens civil- ståndsfördelning. Den statistik som nu före- ligger över befolkningens fördelning efter civilstånd 1968 och 1969 visar emellertid att andelen gifta kvinnor i de yngre ålders— grupperna har sjunkit starkt. Om resultatet från civilståndsprojektionen för andelen yng- re gifta kvinnor 1970 skulle användas, skulle detta innebära en ökning mellan 1969 och 1970 (se tabell 3). Då det ännu inte finns någon statistik över civilståndsväxlingarna under 1968 och 1969 kan inte någon ny ci- vilståndsprojektion av samma slag göras nu. De justeringar som erfordras för de yngre upp till 34 år har därför fått göras med enkla metoder, där förändringen i andelen gifta kvinnor i de olika ettårsklasserna un- der senare år studerats och framskrivits till 1970. Den så skattade nivån har bibehållits under hela framskrivningsperioden. För kvinnorna över 34 år har de civilståndsande- lar som kan beräknas utifrån Be-byråns ci- vilståndsprojektion använts. Andelen gifta kvinnor i olika åldrar under framskrivnings- perioden redovisas i bilagetabell A.

Den framtida befolkningen har av Be—

• Sida 16
•  Original

framskrivning för 1970. Tabell 3. Andelen (%) gifta kvinnor i vissa åldersklasser i slutet av åren 1967—1969 och enligt

Observerade tal

Ålder 1967

Projektion 1968 1969 1970

15—19 4,0 20-24 44,5 25—29 77,0 30—34 85,0 35—39 86,0

Källor: Befolkningsförändringar 1967 (SOS). Del 3. Befolkningens sammansättning 31.12.1968 respektive 31.12.1969, SM Be 1969:8 respektive 1970:4. Befolkningsprojektion efter civilstånd 1970—2000, SM Be 1970:1.

byrån beräknats dels utan nettoimmigration dels med ett antagande att nettoimmigratio- nen uppgår till 20 000 personer per år, vil- ket i stort motsvarar det årliga genomsnittet för perioden 1965—1969. Arbetskraftsberäk- ningarna grundas på de befolkningssiffror som innehåller 20 000 immigranter, men för att visa effekten av andra antaganden pre- senteras även resultat som bygger på förut- sättningen att immigrationen i framtiden uppgår till 10 000 per år. Immigrantema har givits samma köns- och åldersfördelning som genomsnittet för 1966 och 1967. Resultatet av Be-byråns beräkningar över den totala befolkningen presenteras i tabell 4 med fördelning på vissa större åldersklas- ser, och med fördelning på femårsklasser,

kön och för kvinnorna även civilstånd i bi- lagetabell B. 1 figur 3 visas den procentuella befolkningsförändringen per femårsperiod för vissa större åldersklasser och för den to- tala befolkningen med och utan antagande om nettoimmigration.

Beräkningarna över den framtida befolk- ningen bygger på relativt schablonartade an- taganden. Om beräkningarna skall tas som prognoser på utvecklingen är osäkerhetsmar- ginalerna stora och förstärks i slutet av framskrivningsperioden. Då utgångspunkten för beräkningarna är slutet av året 1969, är det beräknade antalet personer under 5 år 1975, 10 år 1980 osv. fram till 20 år 1990, ett resultat av fruktsamhetsantagandena.

Om fruktsamheten blir så låg i framtiden

Tabell 4. Befolkningen (medelfolkmängd) i vissa åldersklasser 1965 och enligt framskrivning 1970—1990.

Ålder 1965 1970 1975 1980 1985 1990 0—6 762 100 822 900 798 300 815 300 810 000 819 900 7-17 1 221 500 1 176 300 1 250 400 1 295 600 1 284 300 1 296 000 18-66 4 921 300 5 099 300 5 190 000 5 243 300 5 390 500 5 488 200 därav 18—29 1 329 600 1 495 900 1 472 000 1 374 400 1 434 400 1 478 200 30—49 1 980 500 1 940 400 2 024 500 2 239 600 2 400 100 2 507 000 50—66 1 611 200 1 663 100 1 693 500 1 629 300 1 556 000 1 502 900 67—w 829 000 931 100 1 040 700 1 147 700 1 208 900 1 269 700 därav 67—74 478 600 535 200 591 200 637 900 634 400 648 600 75—w 350 400 395 900 449 500 509 700 574 400 621 100 Totalt 7 733 900 8 029 600 8 279 400 8 501 900 8 693 600 8 873 800

Anm. Framskrivningen innehåller antagandet att antalet nettoimmigranter uppgår till 20 000 per

år fr.o.m. 1970. Källor: Folkmängdens förändringar 1965 (SOS).

Befolkningsprojektion för riket 1970—2000, SM Be 1970:2.

• Sida 17
•  Original

E 0 0 e :: åå es ... :: =: : :d .. : 8 "U 0 E 15 p 5. V) I- ett! 5 U 3— l-t 0 o. Lq 0 U) (I) 5! .se (I, L- 0 P. 'N 0 t :o .. m CU (I) .!3 > > & DO

Figur 3. Befolkningsutvecklingen 1965—1990. Procentuell förändrin

²⁰ 000 immigranter netto per år fr.o.m. 1970.

:— tolkningen

&: _D & ua I

25 3 |

13. MM]

0—6 år 7—17Iår

xå

, . g 2 o .9 ;; 'ås' !. L- U) ut .—d.) "GJ g-o E'o C EC En: _” -—07 0! _m —m _go-o Mu :C xt: .-m 0.107 || || ._ u: _ Xl .:; & (D ? oo _

WWWWWWWWWWW IWWWWWWWWWWH

”lll eieieieie

lmmmmmmmmmmmmmmm

lill "till |||I|||||||||IllllllllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIQ

__ _— _ _—

xxx)

WWWWWWWWWWWWWWWWWW IWWWWWWWWWWWWWWWWWH

IHWWHWW

m= ___— ___—

IWWWWWWWWWWWWWWWWWHT 838888888888888888

»

&

eieieiei

%

ieie

ieie

åååååååäst ” sskx

_, , = =

l | | | | q Q 'if N

1 0. C

1975—1980 1980—1985 1985—1990

1970—1975

1965—1970

Källor: Folkmängdens förändringar 1965 (SOS), Befolkningsprojektion för riket 1970—2000 (SM Be 197012).

• Sida 18
•  Original

som antagits kommer ökningen av totalbe- folkningen att bli mycket svag (se tabell 1 och figur 3).

Åldersgruppen 18—66 år är mest intres- sant för arbetskraftsberäkningrna och påver- kas inte av fruktsamhetsantagandena förrän 1990 och då ytterst marginellt. Denna grupp ökar svagt fram till 1980. Om man inte för in något antagande om immigration blir an- talet personer i denna ålder i stort sett oför- ändrat. Under första delen av 80—talet inträ- der sedan en viss ökning av tillväxten, som dock återigen mattas av fram mot 1990.

Studerar man emellertid några större ål- dersgrupper inom intervallet 18—66 år fin- ner man att åldersgruppen 30—49 år ökar kraftigt under hela framskrivningsperioden, medan antalet yngre, personer i åldern 18— 29 år, minskar fram till 1980 för att däref- ter återigen öka. De äldre, personer i ål- dern 50—66 år, ökar svagt till 1975, men minskar sedan under hela framskrivnings- perioden.

Dessa stora variationer speglar de stora olikheterna i gångna tiders födelsekullar. Tillväxten av 30—49-åringama hänger sam- man med att 40-talets stora födelsekullar successivt inträder i denna åldersgrupp un- der framskrivningsperioden medan 30-talets mycket små kullar fortgående lämnar grup- pen. Minskningen av antalet personer i ål- dern 50—66 år beror på att de stora födelse- kullarna närmast efter sekelskiftet ersätts av 20- och 30-talens mycket mindre.

Tillväxten av antalet pensionärer minskar successivt under hela framskrivningsperio- den. Det kan påpekas att antalet personer i mycket hög ålder, över 75 år, ökar i sam— ma takt fram till 1985, varefter en viss dämpning sker.

• Sida 19
•  Original

XXX 50 / * Xx

¹⁹⁶⁵ /x' _———— X & 40 " ' XX » x xx

1965 x ,” Fx

xxx // xx

1960 ——NN* ----- ' __ _____ __ &&

30 _ä—F ""-__ NN CNN * x X xxN XXX | & J xx x_ X

20 l KCX &

__..- andel förvärvsarbetande xxzx

xx 10 __ relativa AK—tal Åk 1 l

20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-54 60-64 65-69

Anm: Uppgifterna enligt folkräkningen 1960 har räknats upp och inkluderar en approximativ beräkning av medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket. Metoden för denna uppräkning redovisas i information i prognosfrågor 19695, appendix A (SCB).

heter. (a.a sid. 128.) För att belysa utveck- lingen sedan dess ges i tabell 5 uppgifter från arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969. De relativa AK-talen för de gifta kvinnorna upp till 54 års ålder med barn i åldern 0—6 år har under de tre åren ökat med 9,7 procentenheter och för kvin- norna med barn i åldern 7—16 år med 5,6 och för kvinnorna utan barn med 4,6 pro- centenheter. Som nämnts görs i AKU ingen avgränsning av arbetskraften med avseende på den arbetstid en person har. Man redo- visar emellertid den faktiska arbetstiden för de personer som varit i arbete under mät- veckan. Uppgifterna från detta material vi- sar att det knappast skett någon förändring mellan 1966 och 1969 i fördelning efter ar- betstid för de gifta kvinnornas del (se tabell 5). Även uppgifterna från AKU hösten 1967 och 1968 uppvisar likartade fördelningar

med avseende på arbetstid. Av den totala ökningen av antalet gifta kvinnor i arbets- kraften som detta material ger — ca 100 000 personer - utgör drygt hälften kvinnor med barn under 6 år.

I det följande avsnittet diskuteras bl.a. de relativa AK-tal som antagits för framti- den för de yngre gifta kvinnornas de], var- vid en kalkylmässig fördelning sker på kvin- nor med och utan små barn. Därmed kan man få en belysning av vad framskriv- ningen kan innebära ifråga om ökade krav på bamtillsynsresurserna. Som en utgångs- punkt för denna diskussion lämnas här någ- ra uppgifter om dagens läge.

Hösten 1969 var ca 75 000 gifta kvinnor med barn i förskoleåldem i arbete 35 tim- mar eller mer per vecka, ca 40 000 hade ett deltidsarbete som omfattade 22—34 timmar och ca 85 000 hade ett kortare deltidsarbete.

• Sida 22
•  Original

Tabell 5. Gifta kvinnor i arbetskraften och därav i arbete i olika timklasser med fördelning på större åldersklasser, kvinnor med barn och utan barn samt yngsta barnets ålder enligt arbets- kraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969.

Antal i Rel. arbets- AK- kraften tal

Hösten 1966 — 54 år Med yngsta barn

Antal i från- arbete

Procent l arbete (rel. fördelning, %)

varande 1—21 tim 22—34tim 35-tim

i åldern 0—6 år 173 500 35,1 144 300 14,3 42,4 21,5 36,1 i åldern 7—16 år 250 800 58,7 233 800 5,3 34,1 26,6 39,4 Utan barn 270 600 66,1 247 900 7,3 19,4 21,3 59,3 55—64 år 122 100 37,4 112 600 6,4 34,7 22,6 42,6 65— 13 300 6,4 12 300 7,2 50,9 20,1 29,0 Totalt 830 300 44,5 750 900 8,0 31,2 23,2 45,6 Hösten 1969 — 54 år Med yngsta barn i åldern 0—6 år 235 200 44,3 199 400 13,1 41,9 20,9 37,2 i åldern 7—16 år 263 800 64,3 243 500 5,9 33,2 26,0 40,9 Utan barn 296 600 70,9 268 100 8,1 20,9 22,4 56,7 55—64 år 138 700 40,6 124 500 9,1 33,7 24,6 41,7 65— 12 900 5,9 11 600 7,3 47,8 20,4 31,8

Totalt 947 100 49,4 847 000 8,9 31,6 23,3 45,0

Anm. Vid redovisningen av denna tabell har hänsyn inte kunnat tagas till att det finns ett litet antal kvinnor över 54 år som har barn under 17 år. Dessa kvinnor ingår i den yngre åldersgruppen.

Dessa siffror anger i och för sig storleksord- ningen på det barntillsynsbehov som finns, men sedan januari 1970 anges i AKU också hur många barn det finns i olika åldrar till mödrar som har förvärvsarbete. I tabell 6 har uppgifter därom sammanställts från det material som anger genomsnittet för första kvartalet 1970. Det fanns då totalt ca 120000 förskolebarn vars mödrar arbetade över 35 timmar i veckan. Av dessa var 95 000 barn till gifta mödrar. För var och en av de två deltidsgrupperna, 20—34 tim- mar respektive 1—19 timmar, redovisas de förvärvsarbetande mödrarna ha ca 90000 barn.

Tabell 6. Antal hemmavarande barn i olika arbetskraftsundersökningarna första kvartalet

Slutligen skall angående antagandena för de gifta kvinnornas del nämnas att fram- skrivningen innebär att 1980 skulle ca 65 % av de yngre kvinnorna, upp till 35 års ål- der, vara i arbetskraften, medan i dag mot- svarande andel är ca 55 %. För kvinnorna i åldern 35—54 år är i dag genomsnittligt ca 60 % i arbetskraften och denna andel skulle ha stigit till ca 70 % 1980. Förutom diskus- sionen om dessa förändringars utfall för gif- ta kvinnor med respektive utan barn i åldern 0—6 år behandlas även vissa regionala aspek— ter av dessa antaganden i följande avsnitt.

För de ej gifta kvinnorna är det mycket vanskligt att göra några bedömningar av

åldrar fördelade efter moderns arbetstid enligt 1970.

Mödrar i arbete

Heltid 35—w tim. Samtliga Gifta

Deltid 1—19 tim. Samtliga Gifta

Deltid 20—34 tim. Samtliga Gifta

Barnets ålder mödrar mödrar mödrar mödrar mödrar mödrar 0—6 år 122 700 95 300 92 500 83 700 90 900 85 900 7—10 år 74 300 59 000 67 000 62 600 59 300 56 700 11-16 år 144 900 119 300 128 200 119 300 90 700 86 800

Totalt 341 900 273 600 287 800 265 500 240 800 229 300

• Sida 23
•  Original

framtidsutvecklingen. Deras relativa AK-tal har varierat mycket kraftigt under perioden 1965—1969 (se bilagetabell C). Antalet per- soner i mellanåldrama är relativt ringa, vil- ket medför att skattningama av de relativa AK-talen har relativt stora standardavvikel- ser, och de förändringar som AKU uppvisar ligger troligen inom felmarginalerna. Grup— pen är också mycket heterogent samman- satt. En uppdelning efter ålder i tre något mer homogena grupper kan göras.

a) De yngsta, 15—24 år, till större delen ogifta kvinnor, där andelen studerande är hög och de relativa AK-talen för dem som inte studerar är ca 90 %. För denna ålders- grupp bestäms således utvecklingen av de relativa AK-talen av förändringen i andelen studerande, vilken antas fortsätta öka men i avsaktande takt.

b) En mellangrupp i åldrarna 25—59 år, där varje 5-årsklass innehåller ganska få in— divider. Här finns ogifta och frånskilda med troligen höga relativa AK-tal samt änkor med betydligt lägre. (Denna slutsats dras från folkräkningsmaterialet, som har en upp- delning även på de enskilda civilståndsgrup- perna.) För denna grupp har små höjningar av de relativa AK-talen gjorts endast för kvinnorna i åldern 35—44 år. Dessa ålders- klasser uppvisade nämligen en signifikant trend vid linjär utjämning. I övrigt har inga förändringar gjorts.

c) De äldsta, 60 år och däröver, där änkorna dominerar och de relativa AK-ta— len är låga. För dessa har det antagits att de relativa AK—talen för 65—69-åringarna fortsätter att minska. Bland de ännu äldre är det redan nu ett mycket litet antal som hör till arbetskraften.

3.1.2 Diskussion av de gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal

För att ge underlag för en bedömning av de relativa AK-tal som antagits för de gifta kvinnorna skall här diskuteras dels några regionala aspekter, dels utfallet om kvin- norna fördelas på dem som har barn under sju år och övriga. Grundmaterialet för den- na diskussion hämtas från de utvidgade AKU som företagits under höstarna 1966-— 1969.

För den regionala diskussionen har för— delningen på följande tre regioner valts: skogslänen (dvs. Norrlandslänen, Koppar- bergs och Värmlands län), storstadslänen och övriga län. Eftersom det har sitt in- tresse att i detta sammanhang även belysa olikheterna mellan skilda åldersgrupper kan man på grund av slumpfelen inte ha en mer detaljerad regional indelning.

I tabell 7 anges de relativa AK-talen för de gifta kvinnorna i åldersgrupperna 25—44 år och 45—64 år i de tre regionerna höstarna

T abell 7. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldersklasser i olika regioner enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966—1969 samt kvoten mellan detta tal i respektive region och för hela riket.

1966 1967 1968 1969

Relativa Relativa Relativa Relativa Region Ålder AK-tal Kvot AK-tal Kvot AK-tal Kvot AK-tal Kvot Skogslänen

2544 år 49,2 0,961 45—64 år 44,5 0,931

Starsmdslänelz 25—44 år 52,8 1,03] 45—64 år 51,2 1,07]

49,0 0,944 50,7 0,929 53,8 0,923 48,0 0,980 46,5 0,932 49,2 0,955

53,6 1,033 57,6 1,055 60,9 1,045 51,6 1,053 53,6 1,074 54,5 1,058

Ovriga län 25—44 år 50,8 0,992 52,0 1,002 54,2 0,993 58,3 1,000 45—64 år 47,0 0,983 47,5 0,969 48,8 0,978 50,4 0,979 Hela riket 25—44 år 51,2 51,9 54,6 58,3 45—64 år 47,8 49,0 49,9 51,5 SOU 1971: 8 23

• Sida 24
•  Original

1966—1969. I tabellen anges även en kvot mellan det relativa AK-talet för regionen och hela riket, vilken visar dels olikheterna i de relativa AK-talens nivå, dels eventuella olikheter i dessa tals utvecklingstakt mel- lan regionerna.

Det är svårt att få fram helt entydiga ten- denser. Men det framgår att det relativa AK— talet är klart lägre i skogslänen för båda ål- dersgrupperna än genomsnittet för hela ri- ket. För övriga län ligger den yngre grup- pens omkring genomsnittet, men de äldres något under. I storstadslänen däremot lig- ger de äldres relativa AK-tal något mer över genomsnittet än de yngres.

Det är av intresse att se närmare på de re— lativa AK-talen för de gifta kvinnorna i Stockholmsområdet (AB län).

1966 1967 1968 1969

25—44år 56,0 55,5 58,7 61,7 45—64 år 55,1 54,9 55,0 59,3

Man finner då att det troligen är de höga relativa AK-talen för detta område som drar upp den äldre gruppens i storstadslänen.

Vad gäller utvecklingen av de relativa AK-talen så kan man dra följande slutsat- ser. De yngre kvinnornas relativa AK-tal i skogslänen har ökat svagare än i de andra områdena. För denna åldersgrupp har ök— ningen varit starkare i storstadslänen än vad som gäller för riksgenomsittet. För de äldre kvinnorna har förändringen gått parallellt i samtliga tre regioner.

Med utgångspunkt från detta kan ett re- sonemang föras om hur den antagna ut- vecklingen på riksnivå kan slå igenom på regional nivå. En analys av folkräknings- materialet för de olika länen från 1960 och 1965 visade att en viss regional utjämning av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet in- träffade under denna periodl. Analysen av de utvidgade AKU 1966-1969 visar dock ingen utjämning mellan de tre regionerna. Diskussionen om framtidsutveeklingen förs därför med tre olika alternativa antagan- den. Utvecklingen blir likformig i samt- liga regioner, dvs. kvoten mellan förvärvs- intensiteten för regionen och för hela riket förändras inte (alt. a). En regional utjäm- ning sker (alt. b) respektive utvecklingen går långsammare i skogslänen (alt. c). Även förändringarna i befolkningsviktema har förts in i bilden för alternativen b och c. Förändringarna i befolkningsvikterna fram till 1980 har skattats i enlighet med resulta- ten för hela befolkningen från Länsplane- ring 1967, prognos 0 (SOU 1969: 27), var- vid följande resultat har erhållits:

Hela befolkningen

1980 enligt

1968 enligt Länsplan. 1967,

SM Be 1969:8 prognos 0 Skogslänen 22,1 1 8,4 Storstadslänen 35,6 39,4 Övriga län 42,2 42,2

100,0 100,0

1 Se t. ex. Tio ekonomer om arbetsmarknads- politiken, sid. 88, (SOU l968:62).

1970 1975 1980 1969 enligt Höst-AKU Skattning Gifta kvinnor, 2544 år Skogslänen 21,1 20,8 19,3 17,7 Storstadslänen 36,2 36,5 38,0 39,6 Övriga lån 42,7 42,7 42,7 42,7 100,0 100,0 100,0 100,0 Gifta kvinnor, 45—64 år Skogslänen 22,7 22,4 20,9 19,3 Storstadslänen 34,7 35,0 36,5 38,1 Övriga län 42,6 42,6 42,6 42,6 100,0 100,0 100,0 100,0

• Sida 25
•  Original

Vad gäller de regionala kvoterna har antagits att de i alternativ b respektive c utvecklas en-

ligt följande.

25—44 år 45—64 år 1975 1980 1975 1980 b) Skogslänen 0,950 0,975 0,970 0,990 Storstadslänen 1,027 1,010 1,031 1,005 Övriga län 1,000 1,000 0,985 1,000 c) Skogslänen 0,906 0,889 0,940 0,925 Storstadslänen 1,048 1,050 1,053 1,061 Övriga län 1,000 1,000 0,979 0,979

Sedan antagandena för skogslänen och övriga län fastlagts och hänsyn tagits till be- folkningsviktema ovan har kvoterna för storstadslänen lösts ut.

Resultaten av de beräknade relativa AK- talen redovisas i tabell 8. Då hänsyn inte tagits till befolkningsomfördelningen i al- ternativ a överstiger det sammanvägda rela- tiva AK—talet för hela riket något det som erhålls från riksframskrivningen.

Innan resultaten diskuteras skall ytterli- gare en teknisk anmärkning göras. De rela— tiva AK-talen enligt de utvidgade AKU lig- ger i allmänhet något högre än årsgenom— snitten av kvartalsundersökningamas rela- tiva AK-tal. Man kan emellertid ta 1969 års värden som en approximation för ge— nomsnittet 1970.

För den yngre gruppen kommer man i storstadslänen upp till en nivå som i det högsta alternativet c något överstiger 70 % år 1980. I skogslänen skulle detta år enligt samma alternativ 60 % vara i arbetskraften, en nivå som man idag har i Storstockholms— området. För storstadslänen och även övriga län innebär kalkylen en ökning av det rela- tiva AK-talet med en procentenhet per år under 70—talet. Mellan 1966 och 1969 var ökningstakten i dessa länsgrupper två pro- centenheter per år. Förutom kvinnornas be- nägenhet att förvärvsarbeta och efterfrågan på arbetskraft har även möjligheterna att ordna barntillsynen en mycket stor bety— delse för bedömningen av denna ålders- grupps relativa AK-tal i framtiden. Öknings- takten blir emellertid även i extremfallet

Tabell 8. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar i olika regioner 1969 och under alternativa antaganden av den regionala utvecklingen för 1975 och 1980.

25—44 år 45—64 år 1969 1975 1980 1969 1975 1980 a) Likformig utveckling Skogslänen 53,8 58,7 62,3 49,2 54,1 57,9 Storstadslänen 60,9 66,5 70,5 54,5 60,0 64,1 Övriga län 58,3 63,6 67,5 50,4 55,5 59,3 Hela riket 58,3 63,8 67,8 51,5 56,8 60,9 (63,6) (67,5) (56,7) (60,6) b) Regional utjämning Skogslänen 53,8 60,4 65,8 49,2 55,0 60,0 Storstadslänen 60,9 65,3 68,3 54,5 58,7 60,9 övriga län 58,3 63,6 67,5 50,4 55,8 60,6 Hela riket 58,3 63,6 67,5 51,4 56,7 60,6 c) Utvecklingen går långsammare i skogslänen Skogslänen 53,8 57,6 60,0 49,2 53,3 56,1 Storstadslänen 60,9 66,7 70,9 54,5 60,0 64,3 vriga län 58,3 63,6 67,5 50,4 55,5 59,3 Hela riket 58,3 63,6 67,5 51,4 56,7 60,6 SOU 1971: 8 25

• Sida 26
•  Original

Tabell 9. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar med och utan barn under sju år enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966—1969 samt 1975 och 1980 enligt vissa antaganden.

1966 1967 1968 1969 1975 1980

Samtliga gifta kvinnor 20-24 år 46,2 51,1 51,3 55,0 59,8 63,9 25—34 år 56,6 46,5 50,2 53,5 60,4 65,0 35—44 år 56,0 56,9 59,0 63,2 67,7 70,3

Gifta kvinnor med barn under 7 år 20—24 år 29,6 35,3 35,7 40,5 46,5 51,6 25—34 år 35,5 36,7 41,4 46,0 54,2 59,7 35—44 år 37,6 36 3 39,7 44,8 54,3 58,1

Övriga gifta kvinnor 20—24 år 80,3 83,3 86,6 85,6 88,0 90,0 25—34 år 71,8 75,0 75,1 74,5 78,0 80,0 , 35—44 år 64,4 66,4 68,3 71,8 74,0 76,0

mindre än under den senare delen av 60- talet.

För den äldre gruppen har kalkylen för övriga län enligt samtliga alternativ och maximivärdet för skogslänen (alt. b) för 1980 den nivå nåtts som vi idag har i Stor- stockholmsområdet. Maximialternativet för storstadslänen (alt. e) i sin tur innebär en ök- ningstakt som är något snabbare än utveck- lingen där under den senare delen av 60- talet.

En liknande kalkyl har gjorts för de gifta kvinnorna i åldrarna 20—44 år fördelade ef- ter kvinnor med barn under sju år och öv- riga. I tabell 9 anges de relativa AK-talen enligt de utvidgade AKU höstarna 1966— 1969 för dessa kvinnor med fördelning på åldersgrupperna 20—24 år, 25—34 år och 35— 44 år. De relativa AK-talen för kvinnor med barn under sju år har ökat mycket starkt. Ökningen för de två yngre grupperna över- stiger två procentenheter per år, och för den äldre gruppen uppgår den till knappt två procentenheter per år.

För att belysa vad separata antaganden för kvinnor med respektive utan barn un- der 7 år kan innebära fordras att man har en uppfattning om hur kvinnorna i fram- tiden kommer att fördela sig på dessa två grupper. Tyvärr finns det ingen möjlighet att nu göra en sådan beräkning. Den fördel- ning som kan observeras enligt den utvid-. gade AKU 1969 har använts även för fram-

tiden. Andelen gifta kvinnor med barn un- der sju år för de tre åldersgrupperna i tabell 9 var 1969 0,68, 0,74 respektive 0,32. Om man antar en fortsatt försiktig ökning av de relativa AK-talen för kvinnorna utan barn under sju år, kan därmed utifrån de framskrivna relativa AK-talen för hela grup- pen motsvarande tal beräknas för kvinnorna med barn under sju år. Resultatet presen- teras i tabell 9. Om utvecklingen går i den skisserade riktningen skulle detta innebära en ökningstakt i de relativa AK-talen för 70-talet på något över en procentenhet per år för de gifta småbarnsmödrarna, dvs. sva- gare än under den senare delen av 60-talet. Detta skulle innebära att ca 55 % av dem skulle vara i arbetskraften 1980 mot f.n. ca 45 %. Om detta skall realiseras ställs således ökade krav på bamtillsynsmöjlighe- terna.

Det är endast möjligt att göra en mycket grov överslagskalkyl över vad en sådan ök- ning av de gifta kvinnornas förvärvsverk- samhet innebär för barntillsynsbehovet. En sådan kalkyl bör dock omfatta samtliga barn oavsett moderns civilstånd. Kalkylen grun- das på följande förutsättningar. Det finns 1970 ca 830 000 barn i åldern 0—6 år. En- ligt befolkningsframskrivningen, som har ett mycket lågt fruktsamhetsantagande, skulle det 1975 finnas 800000 och 1980 815 000 barn i denna ålder. En minskning således fram till 1975 och därefter en svag ök-

• Sida 27
•  Original

ning till 1980. Enligt AKU för första kvar- talet 1970 har ca 10 % av barnen i åldern 0—6 år en mor som ej är gift. AKU visar vidare, att av de barn som har en mor som ej är gift har 60 % en förvärvsarbetande mor. Av de barn vars mor är gift har 43 % en förvärvsarbetande mor. Kalkylerna över kvinnornas civilståndsfördelning enligt kapi— tel 2 innebar en oförändrad civilståndsför— delning bland de yngre kvinnorna. De se- naste årens utveckling pekar dock mot en sjunkande andel gifta, men det är inte möj- ligt att göra någon bedömning av om denna tendens kommer att fortsätta i framtiden.

Det kan därför endast antagas att rela- tionen mellan gifta och ej gifta mödrar för- blir oförändrad i framtiden. Vidare antas att andelen barn med ej gift förvärvsarbe- tande mor även i framtiden uppgår till 60 %. Däremot antas motsvarande andel för de barn vars mor är gift öka i fram- tiden. Ökningen antas gå i samma takt som kalkylen ovan för de gifta småbarnsmöd- rarna, dvs. från 43 % 1970 till 53 % år 1980. Även om ökningstakten kanske blir snabbare under den första delen av 70-talet antas att nivån blir 48 % år 1975 .

Dessa förutsättningar leder till resultatet att antalet barn i åldern 0—6 år vars mödrar hör till arbetskraften skulle öka från ca 370000 enligt AKU för första kvartalet 1970 till 390000 1975 och 435000 1980. Den svaga ökningstakten mellan 1970 och 1975 är i huvudsak ett resultat av att frukt- samhetsantagandena innebär en minskning av antalet barn. Relativt många småbarns- mödrar, ca 17 %, redovisas emellertid vara frånvarande från arbetet. Detta beror tro- ligen inte endast på att de t.ex. har pro- blem med barntillsynen utan att många är tjänstlediga för barnsbörd.

I tabell 6 redovisas vidare hur de små- barnsmödrar som var i arbete fördelade sig på olika arbetstider. Under första kvartalet

1970 hade 40,1 % heltidsarbete, 30,2 % ett deltidsarbete omfattande 20—34 timmar och 29,7 % ett deltidsarbete omfattande 1—19 timmar. Om andelen frånvarande samt för- delningen på heltid och deltid bibehålls på 1970 års nivå även för framtiden innebär detta i sin tur att antalet barn i åldern 0-6 år med förvärvsarbetande mödrar skulle ut- vecklas enligt tablån nedan.

Om barntillsynsbehovet för de mödrar som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer till 50 % skall täckas genom dag- hem, en andel som diskuterats i många sam- manhang, innebär denna kalkyl att det er- fordras 115000 daghemsplatser 1975 och ca 130 000 år 1980.

3.1.3 Beräknat antal personer i arbetskraf- ten och diskussion av arbetskraftsföränd- ringarna

I de föregående två avsnitten har redogjorts för de antaganden som gjorts för de relativa AK-talens framtida utveckling inom de oli- ka befolkningsgrupperna samt vissa implika— tioner av detta. I detta avsnitt följer en resultatredovisning för det beräknade anta- let personer i arbetskraften, sedan dessa re- lativa AK-tal för de olika befolkningsgrup— perna applicerats på uppgifter om antalet personer i motsvarande grupper. Även vis- sa demografiska aspekter på den framtida arbetskraften kommer att diskuteras.

I bilagetabell E redovisas det beräknade antalet personer i arbetskraften i olika ål- dersgrupper för vart femte år under perio- den 1965—1990. Resultatet för den senare delen av framskrivningsperioden diskuteras i kapitel 4. I tabell 10 redovisas det be- räknade totalantalet personer i arbetskraf- ten 1965—1980 med fördelning på kön och för kvinnorna även civilstånd. Denna ta- bell innehåller även antalet personer i ar- betskraften åren 1965—1969. Utvecklingen

1970 1975 1980 Barn till heltidsarbetande mödrar 122 700 130 000 145 000 Barn till deltidsarbetande (20—34 tim.) mödrar 92 500 98 000 110 000 Barn till deltidsarbetande (1—19 tim.) mödrar 90 900 96 000 108 000

• Sida 28
•  Original

1965—1980. Tabell 10. Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor

1965 1966 1967 1968 1969 1970

Mån 2 398 700 2 402 800 2 386 300 2 391 400 2 383 900 2 387 800 Gifta kvinnor 799 800 845 800 858 500 893 900 926 200 950 100 Ej gifta kvinnor 591 300 584 500 563 600 574 400 579 500 578 000 Totalt 3 789 800 3 833 100 3 808 500 3 859 600 3 889 600 3 915 900 Förändringi % från föregående år 1,1 — 0,6 1,3 0,8 0,7 1965 1970 1975 1980 Mån 2 398 700 2 387 800 2 383 600 2 394 800 Gifta kvinnor 799 800 950 100 1 078 400 1 173 100 Ej gifta kvinnor 591 300 578 000 544 100 528 700 Totalt 3 789 800 3 915 900 4 006 200 4 096 500 Förändringi % under perioden Totalt 3,3 2,3 2,3 Per år 0,66 0,46 0,45

Anm. Uppgifterna för åren 1965—1969 har beräknats utifrån årsmedelvärdet av de relativa arbets- kraftstalen enligt arbetskraftsundersökningarna, vilka har multiplicerats med medelfolkmängden i respektive befolkningsgrupp enligt befolkningsstatistiken. Det erhållna antalet personer i arbets- kraften avviker endast obetydligt från det som redovisas i arbetskraftsundersökningarna (se t. ex. SM Am 1969:57, SCB).

årsvis för de närmast gångna åren har med- tagits för att få en belysning av hur olika komponenter av arbetskraftsförändringen varierat under de olika konjunkturlägen vi haft under denna tid.

Först kommenteras de årsvisa förändring- arna 1965—1969, och dessa antyder att den totala arbetskraftsförändringen har en viss konjunkturkänslighet. Det skall då obser- veras att de arbetslösa ingår i arbetskraften. För att belysa de olika komponenterna i ar- betskraftsförändringen, dvs. dels effekten av befolkningsförändringen, dels effekten av de relativa AK-talens förändring har dessa komponenter beräknats enligt standardise-

ringsmetoden och redovisas i tabell 11. Sammanfattningsvis framgår av nedanstå— ende tablå hur mycket av den totala ar- betskraftsförändringen som härrör från be- folkningsförändringen respektive föränd- ringen i relativa AK-tal. Som jämförelse anges även den totala nettoimmigrationen under respektive år.

Att befolkningsförändringarna har kon- junkturella variationer hänger samman med att immigrationen i sin tur varierar med konjunkturen. Förändringarna i de relativa AK-talen uppvisar emellertid starkare varia- tioner. Eftersom AKU är en urvalsunder- sökning kan dock slumpfelen störa tolk—

Därav på grund av förändring av

Total arbets- Netto- kraftsföränd- Rel. AK- Befolk- immi- ring tal ning gration 1965—1966 43 200 13 100 30 100 27 200 1966—1967 — 24 600 —- 47 000 22 400 10 000 1967—1968 51 100 33 000 18100 12 800 1968—1969 29 900 2 400 27 500 44 000 28 SOU 1971: 8

• Sida 29
•  Original

Tabell II. Arbetskraftsförändringen årsvis 19 enligt standardiseringsmetoden.

65—1970 och dess olika komponenter beräknade

1965—1966 ]

Befolkningsförändring

966—1967 1967—1968 1968—1969 1969—1970

Mån 22 500 16 600 12 500 18 300 20 400 Gifta kvinnor 7 000 4 600 1 000 200 —— 100 Ej gifta kvinnor 600 1 200 4 500 9 000 9 300

Summa 30 100 22 400 18 100 27 500 29 500

Förändring i rel. AK—tal

Män 15—24 år —11900 ——19200 100 _ 4000 —11200 25—64 år 3 400 — 6 300 — 7 000 — 13 200 — 600 65—w år — 9900 — 7 500 — 600 — 8 600 — 4600

Summa — 18 400 — 33100 — 7 500 -— 25 800 — 16 400

Gifta kvinnor 15—24 år 4 600 300 5 000 1 300 1 800 25—64 år 31 700 10 500 30 000 28 100 23 100 65—w år 2 700 —— 2 600 — 600 2 800 — 1 000

Summa 39 000 8 200 34 300 32 200 24 000

Ej gifta kvinnor 15—24 år — 6 100 — 17 100 4 000 — 7 700 _ 5 600 25—64 år 4 100 1 200 — 2 900 4 900 — 1 700 65—w år — 5 400 —— 6 200 5100 — 1200 — 3 500

Summa — 7 500 — 22100 6 200 — 3 900 — 10 800

Total förändring 43 200 — 24 600 51 100 29 900 26 300

ningen av analysen. Som materialet nu före- ligger härrör den kraftiga minskningen på grund av de relativa AK-talens förändring under konjunktursvackan 1967 från dels den svaga ökningen av de gifta kvinnornas relativa AK-tal, dels från en kraftig minsk- ning av männens och de ej gifta kvinnornas relativa AK-tall. Det mest markerade för dessa båda gruppers del är ungdomarnas starka minskning. För dessa sker sedan un- der 1968 en viss återhämtning vilket är den viktigaste faktorn för den stora positiva ef- fekten på arbetskraftstillväxten under detta år jämfört med åren 1966 och 1969. Under 1969 märks framför allt en minskning av de relativa AK-talen för männen i åldern 25—64 år. Denna minskning är emellertid starkt koncentrerad till åldern 55—64 år. Även arbetskraftsutvecklingen per fem- årsperiod har analyserats medelst standardi- seringsberäkningar så att den gångna tidens utveckling kan jämföras med de antaganden som gjorts för framtiden. Beräkningarna kan också illustrera osäkerhetsmarginalema i framtidsbedömningama och bilda under— lag för överslagskalkyler som utgår från

andra antaganden. I avsnitt 3.6 genomförs också sådana kalkyler. I tabell 12 finns en sammanfattande redogörelse för olika kom- ponenters inverkan på arbetskraftsberäk- ningarna. Beräkningarna bygger på kohort- analyser och har utförts enligt en metod som finns beskriven i Information i prognosfrå- gor 1968: 4 (SCB), appendix A.

Som redogjorts för i kapitel 2 kan total- antalet personer i de s.k. aktiva åldrarna, dvs. 18—66 år, förväntas öka långsammare i framtiden än under den senaste femårs— perioden. Tillväxten var mellan 1965 och 1970 3,6 % och för de två kommande fem- årsperioderna beräknas den bli 1,8 respek- tive 1,0 %. Denna minskande tillväxt har också slagit igenom i arbetskraftsförändring- en så att den totala effekten på de fram- tida arbetskraftstillgångarna av de demo- grafiska förändringarna blir 1 % lägre un- der de två femårsperioderna under 70-talet än den senast gångna femårsperioden (se tabell 12). Det är i huvudsak den naturliga folkökningen som blir mindre gynnsam. Det

1 En statistisk analys av de relativa AK-talens konjunkturberoende redovisas i appendix A.

• Sida 30
•  Original

Tabell 12. Sammanfattning av analys av befolkningsförändringarnas och förändringen av de relativa arbetskraftstalens effekt på arbetskraftstillgångarna 1965—1970, 1970—1975 och 1975— 1980.

1965—1970 1970—1975 1975—1980

Antal Antal Antal

Demografiska variabler: Tillskott av ungdomar och

återinträdande kvinnor 492 200 13,0 484 900 12,4 494 600 12,3 Avgång genom pensionering

m. rn. — 369 700 — 9,8 — 386 600 —— 9,9 — 392 900 — 9,8 Döda i aktiv ålder — 83 200 _ 2,2 — 84 300 —— 2,2 — 83 700 — 2,1 Summa naturlig befolknings-

förändring 39 200 1,0 14 000 0,4 18 000 0,4 Nettoimmigration 55 100 1,5 50 200 1,3 48 100 1,2 Giftermålsandel 700 0,0 — 1 900 0,0 -—— 400 0,0 Summa demografiska variabler 95 000 2,5 62 200 1,6 65 600 1,6 Förändring av relativa AK—tal: Män och ej gifta kvinnor

åldrarna 15—29 år — 81 200 —-— ,1 — 59 100 —— 1,5 _ 35 800 — 0,9 åldrarna 30—69 år — 28 500 —— ,8 — 17 000 —— 0,4 — 12 600 — 0,3 Gifta kvinnor 140 800 ,7 104 200 2,7 73 100 1,8 Summa relativa AK-tal 31 100 ,8 28 000 0,7 24 700 0,6 Total arbetskraftsförändring 126 000 3,3 90 300 2,3 90 400 2,3

1 Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens

början.

kan om beräkningarna över effekten av net- toimmigrationen anmärkas att för den gång- na perioden ett fullständigt material över köns- och åldersfördelning för åren efter 1967 inte funnits när dessa kalkyler gjorts. Antalet nettoimmigranter i de olika ålders- klasserna för män respektive kvinnor har erhållits som en restpost sedan antalet döda beräknats. För att erhålla antalet döda i sin tur har de senast tillgängliga dödskvoterna applicerats på de uppgifter som finns till- gängliga över antal personer i varje köns- och åldersklass i slutet av åren 1967 och 1968. Antalet nettoimmigranter för 1970 uppgår till de 20000 som befolkningspro— jektionen har som ett antagande. Vid stan- dardiseringsberäkningama appliceras på net- toimmigrantema de relativa AK-tal som an- tas gälla för befolkningen i övrigt i respek- tive ålders- och könsgrupp. Det är möjligt att immigranterna har högre relativa AK-tal och då i synnerhet i de yngre åldrarna, men om detta gäller och hänsyn skulle tas till

detta så blir beräkningarna mer tekniskt komplicerade. Beräkningarna illustrerar än- dock klart den i relation till den naturliga folkökningen stora marginella effekt som immigrationsantagandet har.

Angående antagandena för de relativa AK-talen kan först framhållas att den sam- manlagda effekten blir av samma storleks- ordning för framtiden som för den gångna femårsperioden. I tabell 12 framgår dock tydligt att den trendextrapolering som skett är av avsaktande typ. Det kan vara ett rela- tivt realistiskt antagande att minskningen i ungdomarnas relativa AK-tal saktar in nu när utbildningsväsendet genomgått sin star- kaste expansion. Om ungdomarnas relativa AK-tal eventuellt kan minska något starkare eller svagare är det emellertid svårt att finna belägg för. Förmodligen ligger en sådan fel- bedömning inom relativt små marginaler sett i relation till den totala arbetskraften. Den effekt som angivits för män och ej gifta kvinnor i åldern 30—69 år på grund av

l l 1

• Sida 31
•  Original

en minskning i deras relativa AK-tal avser nära nog uteslutande män. Förändringen för ej gifta kvinnor har varit och antas bli mycket ringa. För männen gäller emellertid att om de senaste årens tendenser fortsätter så blir nog minskningen kraftigare, kanske t. o .m. kraftigare än under perioden 1965- 1970. Alternativt kommer senare en kalkyl att presenteras med en starkare minskning. För de gifta kvinnorna slutligen är det väl troligen så att ökningstakten i deras rela- tiva AK-tal kommer att sakta av, alltefter- som dessa tal får en högre nivå. Om en fel- bedömning gjorts för deras del är det möj- ligt att den kalkylerade retardationen satts in för tidigt.

Befolkningsförändringarna och de relativa AK—talens utveckling medför vissa föränd- ringar i arbetskraftens demografiska sam- mansättning. Antalet män i arbetskraften har minskat mellan 1965 och 1970 och fort- sätter att minska svagt fram till 1975, men därefter kan en viss ökning inträffa. Dessa förändringar beror i huvudsak på de rela- tiva AK-talens utveckling. Minskningstakten avtar framför allt till följd av att andelen ungdomar under utbildning inte fortsätter att öka i samma takt som hittills. Ökningen faller fram till 1975 helt och därefter nära nog helt på kvinnorna, och detta framför allt till följd av de ökande relativa AK-talen för de gifta kvinnorna. De gifta kvinnorna i arbetskraften skulle enligt beräkningarna komma att överstiga en miljon 1975. För- ändringen i arbetskraftens relativa fördel- ning på de olika befolkningsgrupperna fram— går av nedanstående tablå.

Eftersom en stor del av i synnerhet de gifta kvinnorna har deltidsarbete kommer inte arbetskraftstillgångarna mätt i timvo— lym att öka parallellt med antalet personer. Denna aspekt kommer emellertid att be- handlas i ett senare avsnitt.

Andra aspekter på denna successiva om— fördelning som har mer arbetsmarknadspo— litisk karaktär är att med det växande in- slaget av gifta kvinnor i arbetskraften så får vi en större andel som är mindre sta- bilt anknuten till arbetsmarknaden. Även om de gifta kvinnornas relativa AK—tal ökar, från idag ca 55 % av alla gifta kvinnor i åldern 15—64 år till ca 60 % 1975 och ca 64 % 1980 (se bilagetabell D), så kommer det förmodligen även i framtiden att bli så att ett betydande antal kvinnor väljer att stanna hemma något eller några år när bar— nen är små, och sedan återvända till för- värvsarbetet. Men en växande andel av ar- betskraften kan också förväntas bestå av småbarnsmödrar som när barnen blir sjuka eller när andra problem med barntillsynen uppkommer måste stanna hemma från ar- betet. Andelen frånvarande kan således för- väntas öka.

Många kvinnor har också en säsongmässig anknytning till arbetsmarknaden. Man fin- ner i AKU en tendens till lägre relativa AK-tal i augusti för framför allt de gifta kvinnorna över 35 år (se Information i prog— nosfrågor 1968: 4 (SCB), sid. 84). Det kan bl. a. hänga samman med att familjer med barn i de yngre skolåldrama har problem med tillsynen under sommarferiema eller att mödrarna fritt väljer att vistas på landet under denna tid tillsammans med barnen. Med den ökade förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna kan också följa att ma- karna i större utsträckning än nu önskar dela på ansvaret för den service som hem och familj kräver. Detta i sin tur kommer att innebära att arbetsgivarna måste få en större förståelse för de behov detta kan komma att kräva i form av ledighet och flexibla arbetstider för båda makarna.

En annan demografisk aspekt är arbets- kraftens åldersfördelning. Det framhölls i

1965 1970 1975 1980

Män 63,3 61,0 59,5 58,5 Gifta kvinnor 21,1 24,3 26,9 28,6 Ej gifta kvinnor 15,6 14,8 13,6 12,9 Totalt 100 100 100 100

• Sida 32
•  Original

Tabell 13. Arbetskraftens åldersfördelning och förändring i olika åldersklasser 1965—1980.

Fördelning i %

Förändring i %

1965— 1970— 1975—

Ålder 1965 1970 1975 1980 —1970 _1975 4930 15—29 29,4 30,0 28,1 25,5 5,7 —4,4 _ 7,3 3049 40,1 39,8 41,6 45,8 2,5 7,1 12,5 50— 30,5 30,2 30,3 28,7 2,2 2,7 _— 3,0

Totalt 100 100 100 100 33 2, 2,3

kapitel 2 om befolkningsutvecklingen, att man kan vänta sig en omfördelning ålders- mässigt inom de s.k. aktiva åldrarna. Ål- dersgruppen 30—49 år förväntas öka rela- tivt starkt och de personer som är över 50 år ökar något fram till 1975 men minskar därefter. Dessa tendenser slår också igenom i arbetskraften. Fram till 1975 (se tabell 13) skulle med de relativa AK-tal som antagits antalet personer i arbetskraften över 50 år öka, och därtill något snabbare än totalan- talet personer i arbetskraften. Antalet yngre däremot minskar ganska kraftigt, en minsk- ning vars takt ökar under den senare delen av 70-talet. Det är värt att uppmärksamma den åldersmässiga struktur vår arbetskraft faktiskt har. Med de svagt växande totala arbetskraftstillgångarna och det minskande antalet yngre personer i arbetskraften, vilka brukar vara de mest begärliga vid nyanställ- ningar, kan en skärpt konkurrens om de yngre, som generellt sett nu också har en avsevärt högre utbildningsstandard än de äldre, medföra vidgade klyftor mellan yngre och äldre på arbetsmarknaden.

Tendenser finns, som redan har påpekats, att männen redan i 50-årsåldern nu i ökan- de utsträckning lämnar arbetskraften. Bland de äldre kvinnorna förmärks en viss tendens till avsaktande ökningstakt i de relativa AK- talen. De möjligheter som finns till en om- fördelning av arbetskraften på yrken och nå- ringsgrenar är till viss del demografiskt be- tingade. Delvis sker denna omfördelning genom att de unga dras till de växande yr- kesgruppema och mest expansiva närings- grenarna samtidigt som de stagnerande om— rådena minskar successivt via pensionsav- gångar. Om en fortsatt omstrukturering kan

komma att erfordras i accelererande takt kan, med den åldersfördelning arbetskraften får, detta komma att kräva ökande arbets- marknadspolitiska insatser för omskolning och ställa ökade krav på de enskildas villig- het till omskolning. Därtill kommer att ar- betsgivarnas villighet att vid rekrytering av ny arbetskraft även anställa medelålders och äldre måste öka. För den senare delen av 70-talet och även därefter minskar dock an- talet personer över 50 år, men kravet på rör- lighet kan komma att öka ytterligare för personerna i åldern 30—49 år. En relativt sett större andel av dessa har då jämfört med da- gens läge en högre grundutbildning som kan underlätta yrkesrörligheten, men ännu tillhör då många de generationer som i hu- vudsak endast har folkskola att bygga på.

3.2 Antal sysselsatta

Under den gångna tiden har inte hela ar- betskraften varit sysselsatt utan det har rätt en viss, varierande, arbetslöshet. Det torde inte heller vid beräkningen av de framtida arbetskraftstillgångarna vara realistiskt att räkna med att hela arbetskraften ständigt kan vara sysselsatt. Även i mycket goda konjunkturlägen har man att räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. omställningskarak- tär. Vissa personer slutar en anställning in- nan de fått definitivt besked om ett nytt ar- bete, ungdomar som slutar sina studier och kvinnor som vill tillbaka till förvärvslivet kan få räkna med en väntetid innan de får en lämplig anställning. Vilken nivå en ar- betslöshet av denna typ kan ha är emeller- tid svårt att fastställa. För prognosperioden har valts att räkna med medeltalet av den

• Sida 33
•  Original

Tabell 14. Antal sysselsatta personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 Mån 2 377 100 2 371 500 2 338 600 2 337 600 2 340 900 2 349 600 (% arbetslösa) (0,9) (1,3) (2,0) (2,25) (1,8) (1,6) Gifta kvinnor 787 800 829 700 840 900 879 100 911 400 933 900 (% arbetslösa) (1,5) (1,9) (2,05) (1,65) (1,6) (1,7) Ej gifta kvinnor 579 200 571 600 547 300 557 100 563 800 563 600 (% arbetslösa) (2,05) (2,2) (2,9) (3,0) (2,7) (2,5) Totalt 3 744 100 3 772 900 3 726 800 3 773 800 3 816 200 3 847 100 (% arbetslösa) (1,2) (1,6) (2,1) (2.2) (1.9) (1.8) Förändring i % från föregående år 0,8 — 1,2 1,3 1,1 0,8 1965 19701 19751 19801 Mån 2 377 100 2 349 600 2 345 500 2 356 500 Gifta kvinnor 787 800 933 900 1 060 100 1 153 100 Ej gifta kvinnor 579 200 563 600 530 500 515 400 Totalt 3 744 100 3 847 100 3 936 100 4 025 100 Förändring i % under perioden Totalt 2,8 2,3 2,3 Per år 0,54 0,46 0,45

1 Arbetslöshetsnivån antas för hela prognosperioden vara 1,6 % för män, 1,7 % för gifta kvinnor och 2,5 % för ej gifta kvinnor, vilket innebär 1,8 % för hela arbetskraften.

arbetslöshet som enligt AKU rått under åren 1964—1969. Vid den diskussion av beräk- ningarna som följer görs dock en kalkyl uti- från två andra alternativ. Dels beräknas ef— fekten av en lägre arbetslöshet, nämligen den som rådde under 1965, dels av en högre, den högsta som förekommit under samma period.

Det beräknade antalet sysselsatta perso- ner i arbetskraften redovisas i tabell 14. Vid en jämförelse med antalet personer i ar- betskraften enligt tabell 10 framgår vad först gäller de årsvisa förändringar under den gångna perioden, effekten av den höga arbetslösheten under 1966 och 1967 och se- dan det förbättrade sysselsättningsläget un- der 1969. Den svagare tillväxten i antal sys- selsatta än i antalet personer i arbetskraften under hela perioden 1965—1970 beror på att den arbetslöshet som antas för 1970 lig- ger något högre än 1965. Det bör anmärkas att det inte ligger någon konjunkturbedöm- ning bakom den antagna arbetslöshetsnivån.

Utvecklingen hittills pekar mot en arbetslös- het för 1970 som ligger lägre än de antagna siffrorna. Eftersom man inte antar någon förändring under prognosperioden i andelen arbetslösa går utvecklingen av antalet perso- ner i arbetskraften och antalet sysselsatta parallellt.

3.3 Antal personer i arbete

Nästa steg i beräkningarna innebär att de frånvarande skall beräknas, varefter man erhåller antal personer i arbete.

I AKU-materialet lämnas en redogörelse för frånvarons fördelning efter orsak. Års- medeltalet för det relativa frånvarotalet, dvs. antalet frånvarande i procent av antalet sys- selsatta, och dess fördelning på de redovi- sade frånvaroorsakerna 1966—1969 anges i tabell 15.

Man kan dra följande slutsatser av mate- rialet. Det föreligger inte någon större skill- nad i nivån mellan de tre befolkningsgrup-

• Sida 34
•  Original

Tabell 15. Den relativa frånvaron (antal frånvarande i procent av de sysselsatta) enligt arbets- kraftsundersökningarna 1966—1969 med fördelning på orsak för olika befolkningsgrupper.

Egen Vpl— sjuk— tjänst- dom göring

Summa Summa exkl. inkl.

semes- semes— Övrigt ter Semester ter

Män 1966 1967 1968 1969

gray

Gifta kvinnor 1966 1967 1968 1969

Ul-Iåww _ ' mau-N Gujo-;> axla-ox

Ej gifta kvinnor 1966 1967 1968 1969

här?

IJ ao 13 9; 09 se 41 83 ms GA 3A 18 ms a3 47 wp 40 13 44 ms 46 as 41 nn 46 21 46 nn 46 ge 43 ms 11 43 44 mn a3 49 45 1L4 21 as il nn 23 71 52 mA

»

perna vad gäller frånvaro på grund av egen sjukdom, och för samtliga finns en tendens till ökning av denna typ av frånvaro. För gifta kvinnor visar observationen i februari 1969 en exceptionell hög nivå, vilket dragit upp årsmedelvärdet och överdriver ökningen något. I tabellen har inte angivits några vär- den för 1965, då de tidigare AKU redovisa- de frånvaron på grund av tjänstledighet sam- manslagen med semesterfrånvaro. Fr.o.m. 1966 hänförs tjänstledigheten till övrig från- varo. Vad gäller frånvaron på grund av egen sjukdom finns däremot jämförbara siffror även för åren före 1966. Årsmedelvärdena för sjukfrånvaron för 1965 var 3,4 för män, 4,1 för gifta kvinnor — ett förvånande högt tal då för 1964 däremot årsmedelvärdet var 3,5 — för ej gifta kvinnor var årsmedelvärdet 1965 4,5. Det är relativt svårt att exakt pre— cisera ökningen av sjukfrånvaron för de tre grupperna under perioden 1965—1969, men uppskattningsvis har frånvarotalet ökat med 0,7 år 1,0 procentenheter på grund av ök- ningen i denna frånvarotyp.

Frånvaron på grund av värnplikt för männen avser huvudsakligast personer som gör sin första tjänstgöring. De som har en anställning innan de rycker in och behåller denna hänförs således till arbetskraften. Kanske kan man anta en viss relativ minsk— ning av denna kategori allt eftersom studie-

tiden för ungdomarna ökar och således allt färre hinner ut på arbetsmarknaden mellan studier och värnplikt. Frånvaron på grund av denna orsak är emellertid en relativt obe- tydlig post och förändringstakten av denna visavi de övriga frånvaroorsakerna är svår- bedömbar.

Den övriga frånvaron inkluderar som nämnts även tjänstledighet. För männens del antyder siffrorna någon minskning i denna typ av frånvaro. Kvinnornas högre tal torde åtminstone delvis förklaras av att många har tjänstledighet på grund av barnsbörd. Många kvinnor är även frånvarande på grund av barnens sjukdom eller på grund av andra problem med barntillsynen. Det kan anmärkas att för i synnerhet de gifta kvinnorna visar denna typ av frånvaro re- lativt höga tal under augusti. Det är känt att många kvinnor tar tjänstledigt under sommarmånaderna för att då se till sina barn. För kvinnorna visar denna frånvaro- typ inte någon förändring.

I tabell 15 anges även andelen frånvaran- de på grund av semester. AKU har emeller- tid inte hittills genomförts under den mest frekventa semestertiden. Vi kan således inte erhålla en korrekt uppskattning av antalet semestrande totalt sett från detta material. Semestertiden kan också ha förskjutits un- der den observerade perioden. Generellt sett

• Sida 35
•  Original

har inte semesterförmånerna ökat under den studerade perioden. En viss ökning av an- delen semestrande kan det dock ha blivit genom en omstrukturering av arbetskraften till tjänstemannagruppema med mer för— månliga semestervillkor. Genom att beräk- ningarnas slutprodukt är det totala antalet arbetstimmar per år kan hänsyn till en even- tuell ökning av semesterförmånerna i fram- tiden tas i ett senare led av beräkningarna. Om således semestern inte inkluderas i frånvaron har frånvaron på grund av samt— liga de övriga orsakerna ökat från 6 % av antalet sysselsatta 1965 till 7,2 % år 1969. Det bör kanske påpekas att den frånvaro som registreras i AKU omfattar minst hela mätveckan. Kortare frånvaro inverkar på antalet arbetstimmar per vecka. AKU—ma- terialet visar att ca 280 000 personer i ge— nomsnitt per vecka är frånvarande från ar- betet och att ökningstakten i frånvaron mot— svarar ca 10000 per år. Observera som

nämnts att detta avser den längre frånvaron, den som varar mer än en vecka. Genomsnittligt har männens och de ej gifta kvinnornas frånvaro under perioden 1965—1970 ökat med totalt ca 1,3 procent— enheter, de gifta kvinnornas med drygt 2 procentenheter. Detta genomsnitt har erhål— lits genom minstakvadratutjämning. För pro- gnosperioden antas en försiktigare frånvaro- ökning, 0,7 procentenheter för män och ej gifta kvinnor, för gifta kvinnor 1,0 pro- centenheter per femårsperiod. Resultatet av beräkningarna presenteras i tabell 16. Utvecklingen av antalet personer i arbete under prognosperioden skulle enligt dessa beräkningar gå i samma takt som under när- mast föregående femårsperiod. I jämförelse med siffrorna över de sysselsatta visar detta att antagandena för frånvaroökningen är mycket betydelsefulla för framtidsbedöm- ningen. Vid diskussionen av resultaten kom— mer även effekten av två andra alternativ

Tabell 16. Antal personer i arbete (inkl. semestrande) med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965—1980.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 Mån 2 251 100 2 229 300 2 207 600 2188 000 2 193 500 2 198 300 (% frånvarande) (5,3) (6,0) (5,6) (6,4) (6,3) (6,44) Gifta kvinnor 724 800 769 200 769 500 799 100 823 900 842 400 (% frånvarande) (8,0) (7,3) (8,5) (9,1) (9,6) (9,8) Ej gifta. kvinnor 543 300 535 600 509 500 519 300 523 800 522 800 (% frånvarande) (6,2) (6,3) (5,9) (6,8) (7,1) (7,24) Totalt 3 519 200 3 534 000 3 486 600 3 506 400 3 541 200 3 563 400 (% frånvarande) (6,0) (6,3) (6,4) (7,1) (7,2) (7,4) Förändring i % från föregående år 0,4 — 1,3 0,6 1,0 0,6 1965 1970 1975 1980 Mån 2 251 100 2198 300 2178 000 2171 700 (% frånvarande) (5,3) (6,44) (7,14) (7,84) Gifta kvinnor 724 800 842 400 945 600 1 017 100 (% frånvarande) (8,0) (9,8) (10,8) (11,8) Ej gifta kvinnor 543 300 522 800 488 400 470 900 (% frånvarande) (6,2) (7,24) (7,94) (8,64) Totalt 3 519 200 3 563 400 3 612 000 3 659 700 (% frånvarande) (6,0) (7,4) (8,2) (9,1) Förändring i % under perioden Totalt 1,3 1,4 1,3 Per år 0,25 0,27 0,26

• Sida 36
•  Original

för frånvaron att beräknas, dels ett där från- varon i framtiden ökar i samma takt som hittills, dels som en jämförelse ett där från- varon ej ökar.

3.4 Arbetskraftsvolymen uttryckt i timmar

Det sista steget i beräkningarna är att via en skattning av medelarbetstiden per vecka för de olika befolkningsgrupperna uttrycka arbetskraftstillgångarna i antal timmar per vecka och därefter även i antal timmar per år.

I AKU samlar man in uppgifter om hur många timmar per vecka de som varit i ar- bete under mätveckan utfört. Dessa uppgif- ter skall inkludera eventuell övertid och den totala arbetstiden för dem som har flera an- ställningar. Utifrån dessa uppgifter beräknas så medelarbetstiden per vecka.

Under perioden 1965—1969 har den lag- stadgade arbetstiden sänkts från 45 till 42,5 timmar per vecka. Hela denna förkortning behöver inte slå igenom på medelarbetstiden så att även den sänks med 2,5 timmar. Vissa

personer har haft en längre arbetstid än 45 timmar, andra en kortare. Männens medel- arbetstid har enligt AKU minskat från 45,3 timmar 1965 till 43,5 timmar 1969, dvs. med 1,8 timmar. Denna minskning kan emellertid vara alltför svag. Det kan an- märkas att man i AKU inte noterar delar av timmar för de enskilda intervjuperso— nerna. Under 1969, då den lagstadgade ar- betstiden varit 42,5 timmar, har för dem som arbetat så mycket noterats 43 timmar. Å andra sidan kan det emellertid finnas risk för att eventuell övertid underskattas i materialet.

I det följande kommer en approximativ uppskattning att göras av antalet förvärvs- arbetande enligt folkräkningarnas definitio— ner. I 1970 års folkräkning kommer man att använda 20 timmar som en gräns för att avskilja dem som har kortare förvärvsarbete. I dessa beräkningar görs därför en motsva- rande uppdelning, och en uppskattning görs av medelarbetstiden för både dem som ar- betar 1—19 timmar och dem som arbetar 20 timmar och mer. I tabell 17 anges för

Tabell 17. Mån, gifta och ej gifta kvinnor i arbete fördelade efter arbetstidens längd samt medel- arbetstiden för dessa 1965—1969. Årsmedelvärden enligt skattningar från material i arbetskrafts-

undersökningarna. Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Medel- Medel- Medel- Andel arbets- Andel arbets— Andel arbets— i % tid i % tid i % tid 1—19 tim 3,0 10,6 20,65 11,2 6,45 11,6 965 20-w tim 97,0 46,4 79,35 36,2 93,55 42,0 1 l—w tim 100,0 45,3 100,0 31,0 100,0 40,0 1—19 tim 3,1 10,4 22,85 11,2 7,45 11,6 1966 20—w tim 96,9 46,1 77,15 36,0 92,55 41,5 l—w tim 100,0 45,0 100,0 30,3 100,0 39,3 1—19 tim 3,0 10,4 23,55 11,2 8,0 11,2 1967 20—w tim 97,0 45,6 76,45 36,2 92,0 41,4 l—w tim 100,0 44,5 100,0 30,3 100,0 39,0 1—19 tim 3,45 10,6 22,75 10,9 8,15 10,7 1968 ZO—w tim 96,55 44,7 77,25 35,8 91,85 40,3 l—w tim 100,0 43,5 100,0 30,1 100,0 37,9 1—19 tim 3,65 10,3 22,3 10,9 9,75 10,5 1969 20—w tim 96,35 44,8 77,7 35,6 90,25 40,0 l—w tim 100,0 43,5 100,0 30,1 100,0 37,1

Anm. För 1965 och 1966 är skattningama approximativa. Materialet före 1967 finns inte fördelat med 20 timmar som gräns. Däremot finns en fördelning med 21 timmar som gräns både före och efter 1967.

• Sida 37
•  Original

perioden 1965—1969 andelen personer i ar- bete i de två timgruppema och medelarbets- tiden för de två grupperna.

För män och ej gifta kvinnor ökar ande- larna som arbetar mindre än 20 timmar per vecka, medan denna andel för de gifta kvin- nornas del ökar fram till 1967, men sedan minskar något.

För prognosperioden har antagits att an— delen deltidsarbetande män ökar med 0,5 procentenheter per femårsperiod. Detta är något svagare än under perioden 1965— 1969. Det kan nämnas att det är i huvud- sak bland de yngre och äldre männen som deltidsarbete förekommer. För de ungas del är det troligen studerande som har ett del- tidsarbete vid sidan av studierna. För de gifta kvinnorna antas 1969 års nivå bibehål— las under 1970 och därefter antas 22,5 % ha ett deltidsarbete omfattande l—19 tim— mar både 1975 och 1980. De ej gifta kvin- norna har ökat sitt deltidsarbete mycket kraftigt under perioden 1965—1969. En minstakvadratutjämning ger en årlig genom- snittlig ökning på 0,6 procentenheter per år. Denna ökning antas fortsätta. För ingen av de tre befolkningsgrupperna antas medelar- betstiden för de deltidsarbetande förändras i framtiden. För männen och de gifta kvin- nornas del har ju inte heller den gångna ti- den uppvisat så stora förändringar i medel- arbetstiden för de deltidsarbetande. De ej gifta kvinnorna däremot har relativt starka minskningar i de deltidsarbetandes medelar— betstid. Det är emellertid svårt att finna nå- got underlag för ett antagande att de deltids- arbetande i denna befolkningsgrupp skulle ha en medelarbetstid i framtiden som vä- sentligt skulle avvika från de två andra be- folkningsgruppemas.

För dem som arbetar 20 timmar och mer har antagandena om medelarbetstidens för- ändringar byggts upp på följande sätt. Ef- tersom lagen om 40 timmars arbetsvecka skall genomföras under de närmast följande åren måste detta påverka medelarbetstiden. I dagens läge har 77,6 % av de män som arbetar 20 timmar och mer en arbetstid som överstiger 40 timmar. När arbetstiden för dem som nu arbetar 42,5 timmar mins-

kar med 2,5 timmar så minskar därmed medelarbetstiden för hela gruppen med 1,9 timmar. Det antas således att en sänkning i motsvarande grad sker även för dem som arbetar mer än 42,5 timmar.

För gifta kvinnor gäller att 32,8 % av dem som arbetar 20 timmar och mer har en arbetstid som överstiger 40 timmar. Ar— betstidsförkortningen antas därmed påverka medelarbetstiden med 0,8 timmar. Många gifta kvinnor arbetar emellertid deltid även ovanför 20-timmarsgränsen, en deltid som många gånger är avpassad till vissa delar av den normala arbetstiden för den plats de ar- betar på. Det är svårt att exakt bestämma timgränserna inom intervallet 20—40 timmar så att inte även heltidsarbetande inkluderas. Emellertid har intervallet 21—30 timmar valts och 28,4 % av de gifta kvinnorna som arbetar 20 timmar och mer finns i detta in— tervall i dagens läge. Det antas att hälften av den lagstadgade arbetstidsförkortningen slår igenom för deras del. Därmed skulle medel- arbetstiden för hela gruppen med 20 timmar och mer i arbetstid sänkas med ytterligare 0,3 timmar och totalt med 1,1 timmar per vecka.

För ej gifta kvinnor är motsvarande data att 53,3 % har en arbetstid som överstiger 40 timmar och 11,3 % har ett deltidsarbete i intervallet 21—30 timmar av dem som ar— betar 20 timmar och mer. Därmed skulle medelarbetstiden minska med 1,3 respektive 0,1 timmar och totalt med 1,4 timmar fram till 1975. Resultatet av beräkningarna över medelarbetstiden har samlats i tabell 18.

Det skall slutligen nämnas att man kunde ha anledning att förmoda att även förskjut- ningen mellan olika yrkesställningsgrupper kan påverka medelarbetstiden. Företagarna t. ex. redovisas ha en relativt hög medelar- betstid och vissa tjänstemannagrupper rela- tivt låg. Vid sidan av den nu beslutade minskningen av den lagstadgade arbetstiden skulle därmed en fortsatt förskjutning mel- lan de olika yrkesställningsgrupperna ha en ytterligare sänkande effekt på medelarbets— tiden då andelen företagare kan antas mins- ka även i fortsättningen. En analys av detta visar emellertid att förskjutningen som så-

• Sida 38
•  Original

Tabell 18. Beräknad andel personer i arbete 1—19 timmar respektive 20 timmar och däröver samt medelarbetstid för de två grupperna samt för totalantalet personer i arbete 1970—1980.

1—19 timmar 20-w timmar Totalt Andel Medelar- Andel Medelar- Medelar- i % betstid i % betstid betstid

Män 1970 3,8 10,3 1975 4,3 10,3 1980 4,8 10,3 Gifta kvinnor 1970 22,3 10,9 1975 22,5 10,9 1980 22,5 10,9 Ej gifta kvinnor 1970 10,3 10,5 1975 13,3 10,5 1980 16,3 10,5

96,2 44,8 43,5 95,7 42,9 41,5 95,2 42,9 41,3 77,7 35,6 30,1 77,5 34,5 29,2 77,5 34.5 29,2 89,7 40,0 37,0 86,7 38,6 34,9 83,7 38,6 34,0

dan har mycket ringa effekt på den totala medelarbetstiden. Företagarna har nämligen minskat sin arbetstid i takt med den gene- rella arbetstidsförkortningen.

Med de medelarbetstider per vecka för de olika befolkningsgrupperna som angivits i tabell 17 och antalet personer i arbete en- ligt tabell 16 erhålls totalantalet arbetade timmar per vecka i tabell 19. I denna tabell anges även totalantalet arbetade timmar per år enligt statistiska centralbyråns national— räkenskapssektions (NR) beräkningar. Man finner för de årsvisa förändringarna att över— ensstämmelsen mellan dessa beräkningar är god. Den största avvikelsen mellan de två materialen har uppkommit för 1966 där NR-beräkningarna ger en jämförelsevis nå-

got högre nivå än de beräkningar som grundas på AKU—materialet, vilket avspeg- las i den högre kvoten mellan de två serierna för detta år. NR-sektionens beräkningar grundar sig troligen på ett till stora delar mer tillförlitligt material än vad AKU är. Av denna jämförelse kan man emellertid dra den slutsatsen att AKU-materialet trots den tveksamhet som anförts i den tidigare dis- kussionen med rimliga krav på precision speglar den gångna tidens utveckling och därmed också att detta kan läggas till grund för beräkningar av framtidsutvecklingen. Kvoten mellan de två beräkningarna kan i princip tolkas som antalet arbetade veckor per år. Antalet semesterveckor är minst 4,0 för dem som arbetat hela året och därtill

Tabell 19. En jämförelse mellan antal arbetade timmar per år enligt NR-sektionen (SCB) och per vecka (inkl. semestrande) beräknat utifrån material från arbetskraftsundersökningarna 1965—1969. Milj. timmar.

Timmar per år Timmar per vecka 1:2

] 2

1965 6 555,00 146,18 44,84 1966 6 511,70 144,67 45,01 1967 6 321,37 141,43 44,70 1968 6 216,62 138,91 44,75 1969 6 254,00 139,65 44,78 Förändring i %

1965—1966 —— 0,66 _ 1,03 1966—1967 — 2,92 — 2,24 1967—1968 — 1,66 —— 1,78

1968—1969 0,60 0,53

Anm. Antal timmar per år för 1969 enligt NR är en preliminär beräkning.

• Sida 39
•  Original

Tabell 20. Totalantal arbetstimmar per vecka och per år 1965—1980. Milj. timmar.

1965 1970 1975 1980 Timmar per vecka 146,18 140,32 135,04 135,40 Timmar per år 6 555,00 6 279,48 6 043,21 5 923,83

1965—1970 1970—1975 1975—1980

Förändringi % Hela perioden Tim. /vecka — 4,0 — 3,8 0,3 Tim./år — 4,2 — 3,8 — 2,0 Per år Tim./vecka — 0,82 — 0,77 0,05 Tim./år — 0,85 — 0,77 — 0,40

går det bort 1,5 till 2,0 veckor per år för helgdagar (en variation mellan åren kan fö- rekomma på grund av hur vissa av helgda- gama infaller). Maximalt kan man således räkna med 46,5 arbetade veckor per år. Många har emellertid längre semester än 4 veckor. Många lämnar eller tillförs också arbetskraften under året och arbetar därför inte hela året. Det diskuterades tidigare om andelen semestrande på grund av förskjut- ningar i arbetskraften har ökat något. I och för sig kunde man ta den fallande kvoten mellan de två beräkningarna som en viss intäkt för detta. Men ojämnheten i tidsse- rien och de ännu alltför få observationerna gör det tveksamt om man verkligen kan få en skattning av denna förskjutning via dessa jämförelser. Det antas för framtiden att an- talet arbetade veckor i genomsnitt för det antal personer i arbete per vecka som fram- skrivningarna resulterat i ligger på nivån 44,75. Arbetstidsförkortning kan mellertid fortsätta även efter 1975. Det antas att den till sin storlek motsvarar införandet av ytter- ligare en semestervecka. Antalet arbetade veckor blir därmed 43,75 år 1980.

Antalet arbetade timmar per vecka och per år utvecklas därmed som anges i tabell 20. En jämförelse mellan beräkningarna för den totala arbetstiden per vecka och per år 1980 visar att en arbetstidsförkortning som motsvarar en semestervecka minskar arbets- kraftstillgångarna med 2,3 % . Det kan även anmärkas att antalet personer i arbete mel- lan 1975 och 1980 enligt tabell 16 skulle öka

med 1,3 %. Även om ingen arbetstidsför- kortning tas ut under den senare delen av 70-talet så ökar tillgångarna uttryckt i an— tal timmar, men med endast 0,3 %. Detta beror dels av antagandet om ökad andel deltidsarbetande och dels av den befolk- ningsmässiga omfördelningen av arbetskraf- ten.

3.5 Approximativ beräkning av antalet för- värvsarbetande enligt folkräkningarnas de- finitioner

Beräkningarna över arbetskraftstillgångarna till 1965 års långtidsutredning baserades på folkräkningarnas definitioner av de för- värvsarbetande. Därmed omfattade beräk- ningarna inte de som har kortare deltidsar- bete,1 då man i folkräkningarna har hän— fört endast de personer som arbetat minst halv normal arbetstid till de förvärvsarbe- tande. I 1970 års folkräkning kommer man att insamla information om samtliga för— värvsarbetande, men indela dem i olika grupper efter arbetstid. De som arbetar 20 timmar eller mer kan anses motsvara den ti- digare definitionen minst halv normal ar- betstid.

Med det material som hittills presenterats över antal personer i arbetskraften och för-

1 En jämförelse mellan folkräkningarnas och arbetskraftsundersökningamas definitioner av förvärvsarbetande respektive personer som hän— förs till arbetskraften finns bl. a. i SM Arn 1969:8.

• Sida 40
•  Original

delningen efter arbetstid för personer i ar- bete finns det möjligheter att åtminstone approximativt skatta antalet personer som förvärvsarbetar 20 timmar eller mer. Där- med kan en jämförelse göras mellan de be- räkningar över arbetskraftstillgångama som presenterades till avstämningen av 1965 års långtidsutredning och de nu föreliggande. Vidare får man då en skattning av de för— värvsarbetande så att en anknytning kan gö— ras till material som belyser gångna tiders ut- veckling, vilket erfordras för t. ex. beräk— ningar över yrkesstrukturens förändringar. Skattningarna av antalet förvärvsarbetan— de har skett enligt följande metodik. Den beräknade andelen personer i arbete 20 tim- mar och mer (enligt tabell 17 och 18) appli- ceras på antalet personer i arbetskraften (enligt tabell 10). Detta innebär således att det antas att de arbetslösa och de frånvaran- de har samma fördelning efter arbetstid som personer i arbete. Det så beräknade antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer för 1965 jämförs med antalet förvärvsarbe- tande enligt folkräkningen 1965. Men efter- som beräkningarna över antalet personer i arbetskraften har grundats på medelfolk- mängden 1965 har en motsvarande omräk- ning först gjorts av de förvärvsarbetande. Andelen förvärvsarbetande i olika ålders- grupper enligt folkräkningen 1965 har så— ledes applicerats på medelfolkmängden för detta år. För var och en av de tre befolk-

ningsgrupperna har jämförelsen uttryckts ge- nom en kvot mellan det så beräknade anta- let förvärvsarbetande och antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer för 1965, vilken uppgick till 0,98 för män och gifta kvinnor och till 0,97 för ej gifta kvinnor.

Antalet förvärvsarbetande enligt folkräk- ningen 1965 understiger således det beräk- nade antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer med 2 år 3 %. I folkräk- ningen hade man som nämnts den något dif- fusa definitionen att till de förvärvsarbetan- de skulle räknas de som arbetade minst halv normal arbetstid, och denna avgränsning be- höver inte helt sammanfalla med 20-ti'm- marsgränsen. Kontrollundersökningen i samband med 1965 års folkräkning visar att antalet förvärvsarbetande underskattats nå- got, för männen med 0,6 %, för de gifta samboende kvinnorna med 1,4 % och för övriga kvinnor med 4,1 %. Den totala un- derskattningen var 1,3 %.1 De beräknade kvoterna för 1965 mellan förvärvsarbetande och antal personer i arbetskraften 20 tim- mar och mer bibehålls för hela framskriv- ningsperioden. Någon korrigering för den underskattning av antalet förvärvsarbetande som kontrollundersökningen pekar på görs således inte.

Resultatet av beräkningarna över antalet förvärvsarbetande presenteras i tabell 21.

1 Folk— och bostadsräkningen den 1 november 1965, del VII sid. 36 (SOS).

Tabell 2]. Antal förvärvsarbetande enligt FoB-definition med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965—1980.

1965 1965 Beräkn. för Enligt FoB med.-befolkn.1 1970 1975 1980 Män 2 290 391 2 275 700 2 246 700 2 231 100 2 229 900 Gifta kvinnor 619 538 619 100 720 100 815 300 886 900 Ej gifta kvinnor 539 968 534 800 501 300 456 100 427 800 Totalt 3 449 897 3 429 700 3 468 100 3 502 500 3 544 600 Förändringar i % under perioden Totalt 1,1 1,0 1,2 Per år 0,22 0,20 0,24

' Andelen förvärvsarbetande enligt FoB 1965 för de olika ålders-, köns- och civilståndsgrupperna har applicerats på medelbefolkningen för detta år.

i | i | | i i

• Sida 41
•  Original

Antal deltidsarbetande under 20 tim. per vecka Andel (%) av hela arbetskraften

Ökningstakten för antalet förvärvsarbetande blir mycket svag, knappt hälften av öknings- takten för antalet personer i arbetskraften (jämför tabell 10). Genom att jämföra be— räkningarna över antalet personer i arbets- kraften och antalet förvärvsarbetande kan man få en uppskattning av vad beräkningar- na innebär för de deltidsarbetandes del. Då framgår att ökningstakten för dem som har kortare deltidsarbete, under 20 timmar per vecka, är relativt stark. I ovanstående tablå anges det så uppskattade antalet deltidsarbe- tande för perioden 1965—1980.

Ökningen per femårsperiod för dessa del- tidsarbetande har enligt de gjorda antagan- dena för 1965—1970 varit 24,3 % och be- räknas för de två kommande perioderna bli 12,5 respektive 9,6 %. Den lägre öknings— takten för 70-talet hänger främst samman med att det antas att andelen deltidsarbe- tande bland de gifta kvinnorna ej kommer

1965 1970 1975 1980

360 200 447 800 503 600 552 000 9,5 11,4 12,6 13,5

att öka i framtiden. Man kan som det påpe- kades i föregående avsnitt för de senaste åren iaktta en stabilisering av denna andel (jämför tabell 17).

En jämförelse kan nu göras mellan de närmast föregående arbetskraftsberäkning- arna, de som gjordes till avstämningen av 1965 års långtidsutredning,1 och de här pre- senterade. Enligt de föregående beräkning- arna skulle antalet förvärvsarbetande under 70-ta1et öka med 0,8 % under den första femårsperioden och med 0,5 % under den andra. Men skall man få en mer talande bild av hur de två beräkningarna skiljer sig åt måste man ta hänsyn till att de nya be- räkningarna bl. a. grundas på en annan be- folkningsprojektion.

I tabell 22 presenteras en jämförelse mel- lan de två beräkningarna, där skillnaderna

¹ SOU 1968:24, bilaga 3, sid. 123 ff.

Tabell 22. Jämförelse mellan tidigare beräkningar av antalet förvärvsarbetande enligt FoB- definition (till avstämningen av 1965 års långtidsutredning) och de nu presenterade.

Difi'erenser Antal förvärvsarbetande Därav Tidigare Nya Ny befolk- Rest- beräkningar beräkningar Totalt ningsproj. Andelar post 1970 Mån 2 274 800 2 246 700 — 28 100 8 300 — 30 600 _ 5 800 Gifta kvinnor 721 400 720 100 —— 1 300 _ 7 900 7 100 — 500 Ej gifta kvinnor 498 400 501 300 2 900 24 000 — 21 700 600 Totalt 3 494 700 3 468 100 — 26 600 24 400 — 45 200 —— 5 600 1975 Män 2 273 700 2 231 100 — 42 600 29 900 — 69 700 — 2 900 Gifta kvinnor 787 800 815 300 27 500 — 100 32 300 —— 4 600 Ej gifta kvinnor 459 400 456 100 — 3 300 26 500 — 37 600 7 800 Totalt 3 520 900 3 502 500 — 18 400 56 300 — 75 000 — 300 1980 Män 2 270 700 2 229 900 — 40 800 53 400 — 91 400 2 800 Gifta kvinnor 829 200 886 900 57 700 — 1 400 58 900 200 Ej gifta kvinnor 438 400 427 800 —— 10 600 44 300 — 54 000 — 800 Totalt 3 538 200 3 544 600 6 300 96 300 —— 86 500 —— 3 500

• Sida 42
•  Original

fördelats på tre komponenter. Den första komponenten belyser effekten av den nya befolkningsprojektionen, som ju innehåller ett antagande om 20 000 immigranter netto per år i stället för 10 000 som låg till grund för den befolkningsprojektion som användes tidigare. Därtill skiljer sig de två beräk- ningarna åt vad avser andelen gifta kvinnor. Då den tidigare använda projektionen base- rades på befolkningen vid slutet av år 1966 och den nya på befolkningen vid slutet av 1969 får man för 1970 i tabell 22 även fram effekten av den antagna och den fak- tiska immigrationen under de mellanliggan- de åren, där den största avvikelsen inträf- fade 1969. De tidigare beräkningarna ba- serades på den projekterade befolkningen vid slutet av året, medan de nya baserats på medelbefolkningen för respektive år. Denna skillnad har en viss effekt för beräk- ningarna och anges under rubriken »rest— post» i tabell 22. Att det blir en så förhål- landevis stor avvikelse beror på relativt stora skillnader i årskullarnas storlek i framför allt de yngre åldersklasserna.

Under rubriken »andelar» belyses effek- ten av olikheterna i antagandena av föränd- ringstakten för å ena sidan andelen för-

början av perioden.

värvsarbetande och å den andra andelen per- soner i arbetskraften. En mycket stor bidra— gande orsak till de relativt stora skillna— derna är att för de föregående beräkningar- na undersöktes inte särskilt hur deltidsarbe- tet hade utvecklats eller kunde tänkas ut- vecklas för män och ej gifta kvinnor. Det är ju också främst under de senaste åren som andelen deltidsarbetande bland dessa grup- per ökat mer märkbart (jämför tabell 17). För männen skall det även anmärkas att i de tidigare beräkningarna antogs att ande— len förvärvsarbetande i åldrarna 30—64 år skulle förbli oförändrad (se SOU 1968: 24, sid. 136). I de nu presenterade beräk- ningarna är det endast 30—39-åringarna som antas få oförändrade relativa AK-tal, för alla övriga åldersklasser har en viss sänk- ning införts (jämför bilagetabell D).

3.6 Diskussion av resultaten och en käns- lighetsbedömning av beräkningarna

Det har tidigare visats hur å ena sidan de förväntade befolkningsförändringarna och å den andra antagandena om de relativa AK- talens utveckling inverkat på det beräknade totalantalet personer i arbetskraften. Som en

Tabell 23. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångamas förändring 1965—1970, 1970—1975 och 1975—1980 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i

1965-1970 1970—1975 1975—1980

Antal personer [ arbetskraften 2,2 1,5 1,8 befolkningsutv., totalt 2,6 1,6 1,6 män 2,0 1,4 1,2 gifta kvinnor 0,2 0,5 0,4 ej gifta kvinnor 0,5 —— 0,3 0,0 förändring av rel. AK-tal, totalt — 0,4 — 0,1 — 0,1 män — 2,3 — 1,5 — 0,9 gifta kvinnor 2,7 2,0 1,4

ej gifta kvinnor — 0,8 — 0,6 — 0,4 Andel sysselsatta _ 0,6 —— — Andel personer i arbete — 1,3 — 0,8 -— 0,9 män -— 0 8 — 0,5 —— 0,5 gifta kvinnor — 0,4 -— 0,2 —- 0,2 ej gifta kvinnor —— 0,2 — 0,1 -— 0,1 Medelarbetstid per vecka — 4,3 — 4,4 -— 0,6 män -— 2,7 — 3,1 — 0,3 gifta kvinnor —— 0,5 —— 0,6 — ej gifta kvinnor — 1,1 —- 0,7 — 0,3 Antal arbetade veckor per år — 0,2 — — 2,3 Total förändring —- 4,2 — 3,8 — 2,0

• Sida 43
•  Original

inledning till en fortsättning av denna dis- kussion — där även de andra komponenterna i arbetskraftsberäkningama som sysselsätt- ning, andel personer i arbete och medelar- betstiden förs in i bilden — ges i tabell 23 en sammanfattning av de olika komponen- ternas effekt på arbetskraftstillgångamas förändring. När arbetskraftstillgångarna som här uttrycks i timmar per år finner man att förändringen i antal personer i arbetskraften utfaller något mer gynnsamt under den se— nare delen av 70-ta1et än under den förra. Detta beror på att beräkningarna innebär en svag ökning av antalet män i arbetskraf- ten via den avtagande minskningstakten av deras relativa AK-tal. Det är denna olikhet och den försiktigare minskningen i den to- tala arbetstiden per person under den senare delen av 70-talet som förklarar skillnaden i utveckling jämfört med den förra delen av 70—talet.

Vid jämförelsen mellan den närmast gång- na femårsperioden och den närmast föl- jande kan man säga att skillnaden i huvud- sak faller på antagandet om den försiktigare frånvaroökningen i framtiden. För den gångna perioden finns det en minuspost för andelen sysselsatta då arbetslösheten antas vara högre 1970 än som observerats för 1965. Denna minuspost har uppvägts av en högre ökning av antalet personer i arbets- kraften än som antas kunna komma till stånd i framtiden.

En genomgång kommer nu att göras, var- vid osäkerheten diskuteras steg för steg och effekten av alternativa antaganden beräk- nas. Slutligen kommer också en samman- vägning av olika kombinationer av alterna- tiv att göras.

Det första steget i beräkningarna avser antalet personer i arbetskraften. Grunden för dessa beräkningar är befolkningsprojek- tionen. Den osäkraste faktorn i denna är an— tagandet om nettoimmigrationen. Fruktsam— hetsantagandet påverkar inte befolkningen i de s.k. aktiva åldrarna, och förändringar i dödlighetsantagandena har även en rela- tivt marginell betydelse för dessa åldrar. För att belysa effekten av ett lägre alterna— tiv för nettoimmigrationen har beräknats hur ett antagande om 10000 immigranter skulle påverka arbetskraftsberäkningarna. Om den ålders— och könsfördelning som an- tagits gälla för immigranterna realiseras kan det först nämnas, att vi skulle ha ca 3 000 personer färrre i arbetskraften 1970, 35 000 färre 1975 och 70400 färre 1980 än som ursprungligen beräknats. Antalet personer i arbetskraften skulle öka med 1,5 % re— spektive 1,4 % under de två kommande femårsperioderna i stället för med 2,3 % enligt antagandet om 20000 immigranter. Om immigranterna även antas ha samma frånvaro och medelarbetstid som övriga de- len av befolkningen påverkas beräkningarna av totalantalet arbetade timmar (milj.) per år på det sätt som anges i tablån nedan.

Det diskuterades i samband med analy- sen av antagandena om de relativa AK-ta— lens förändring att minskningstakten i de re- lativa AK-talen för männen över 30 år kan- ske hade underskattats för framtiden. Vi— dare får det anses vanskligt att göra en kor- rekt skattning av de gifta kvinnornas rela- tiva AK-tal. Antag att minskningstakten för männens del blir minst lika stor i framtiden som den var under perioden 1965—1970. Man skulle i detta fall få 15 000 färre män

20 000 immi- 10 000 immi— 2_—l granter granter 1 2 %

1970 279,48 6 274,56 _ 0,08 1975 043,21 5 988,93 — 0,90 1980 923,83 5 819,47 — 1,77 Förändring i % 1970—1975 3,8 — 4,6 1975—1980 —- 2,0 — 2,8

• Sida 44
•  Original

Ursprungl. beräk- ningar

]

2_1 Fler gifta män i __ kv. i __ AK ] AK 1

1970 6 279,48 — —

1975 6 043,21 6 017,76 » 0,42 6 083,31 0,66 1980 5 923,83 5 866,48 —— 0,97 6 012,44 1,50 Förändring i %

1970—1975 _— 3,8 — 4,2 _ 3,1 1975—1980 — 2,0 —— 2,5 — 1,2

i arbetskraften 1975 och 35 000 färre 1980. För de gifta kvinnorna kan osäkerhetsmargi- nalerna sägas ligga på båda sidorna om de ursprungliga beräkningarna. Blir öknings- takten lika stor i framtiden som den varit under den gångna perioden skulle vi ha 35 000 fler i arbetskraften 1975 och 80 000 fler 1980. Vad dessa antaganden innebär för skattningama av totalantalet timmar per år anges i ovanstående tablå.

De 15 000 färre männen i arbetskraften 1975 innebär 0,37 % färre personer i ar- betskraften, men effekten mätt i antal tim- mar blir något kraftigare. Det omvända gäller för de gifta kvinnorna, 35 000 fler i arbetskraften innebär 0,87 % fler personer, men i antal timmar blir effekten 0,66 %. Om man för de gifta kvinnornas del antar att en överskattning gjorts i de ursprungliga beräkningarna i stället för en underskatt— ning som ovan, men av samma storleksord- ning, kan med ledning av uppgifterna i tablån uppskattas att den totala volymför- ändringen 1970-1975 skulle bli —4,5 % och för 1975—1980 —2,8 %. Det kan här också nämnas att en kombination av antagandena om en överskattning av männen och en un- derskattning av de gifta kvinnorna påverkar nivån för 1975 med 0,24 % och för 1980 med 0,52 %.

I det föregående antogs att arbetslöshe-

tens nivå skulle motsvara den genomsnitt— liga under perioden 1964—1969. Den var 1,6 % för männen, 1,7 % för de gifta kvin- norna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. För den totala arbetskraften innebär detta 1,8 % arbetslöshet. Det kan i och för sig diskuteras om denna arbetslöshetsnivå fångar upp den omställningsarbetslöshet som anses vara realistiskt att räkna med, då syf— tet är att mäta det potentiella arbetskrafts- utbudet oavsett konjunktumivå.

För att belysa hur beräkningarna påver- kas av andra arbetslöshetssiffror har föl- jande alternativ utförts. Arbetslösheten blir av samma omfattning som under 1965, vil- ket är den lägsta under den observerade pe- rioden, dvs. 0,9 % för männen, 1,5 % för de gifta kvinnorna och 2,05 % för de ej gifta kvinnorna. För hela arbetskraften blir detta 1,2 %. Som ett högre alternativ har valts det högsta årsmedelvärde som obser- verats under perioden 1964-1969, vilket in— nebär 2,25 % för männen, 2,05 % för de gifta kvinnorna och 3,0 % för de ej gifta kvinnorna (se tabell 14). För hela arbets- kraften blir detta 2,3 %. För att visa det teoretiskt sett totalt tillgängliga arbetskrafts- utbudet beräknas även antalet timmar utan arbetslöshet. Beräkningarna presenteras i ne- danstående tablå (milj. arbetstimmar per år).

Det totala arbetskraftsutbudet utan ar-

Den högsta Ursprung]. Ingen 2 1 1965 års 3_1 arbetslös- —1 beräk- arbets- ___ arbets- _ heten under _ ningar löshet 1 löshet 1 1964—1969 1 1 2 % 3 % 4 % 1975 6 043,21 6 149,91 1,77 6 078,02 0,58 6 008,18 — 0,58 1980 5 923,83 6 028,06 1,76 5 957,62 0,57 5 889,69 — 0,58

• Sida 45
•  Original

Frånvaron ökar lika Ursprungl. Ingen för— 2_1 mycket som 3 1 beråk— ändring av _ under 1965— ;. ningar frånvaron 1 1969 1 1 2 % 3 % 1970 6 279,48 — —— 1975 6 043,21 6 093,35 0,83 5 994,75 —- 0,80 1980 5 923,83 6 023,64 1,68 5 825,90 _ 1,66 Förändring i % 1970—1975 — 3,8 —— 3,0 — 4,5 1975—1980 — 2,0 — 1,1 — 2,8

betslöshet ligger således på en nivå som ger ca 100 milj. arbetstimmar per år mer än som ursprungligen beräknats. Det maximala spelrummet för den totala sysselsättningen skulle således med avseende på arbetslös- hetsantagandet ligga inom denna gräns. Nästa komponent i beräkningarna är frånvaron. I de ursprungliga beräkningarna antogs att frånvaron ökar med 0,7 procent- enheter för männen och de ej gifta kvin- norna, samt med 1,0 procentenheter för de gifta kvinnorna per femårsperiod. För att visa effekten av vad variationer i antagan- dena på denna punkt betyder beräknas dels vad en oförändrad frånvaronivå och dels vad en ökad frånvaro i samma takt som mellan 1965 och 1969 betyder för arbets- kraftstillgångarna. Det sistnämnda alterna- tivet innebär att ökningen i frånvaron per femårsperiod skulle bli 1,25 enheter för män, 2,5 för gifta kvinnor och 1,15 för ej gifta kvinnor. 1 tablån ovan anges totalan- talet arbetstimmar per år (milj.) för de olika

alternativen.

Dessa beräkningar visar således att det är relativt betydelsefullt för skattningama av det framtida arbetskraftsutbudet vilken uppfattning man har om frånvarons för- ändring. För att något mer konkretisera de olika antagandena om frånvarons föränd— ringar kan även effekten på det beräknade antalet personer i arbete visas. I tablån ne- dan visas dels det beräknade antalet frånva- rande i genomsnitt per vecka under året (observera att i dessa tal ingår inte den från- varo som understiger en vecka och inte hel- ler semesterfrånvaron), dels förändringen i antalet personer i arbete enligt de olika al- ternativen och som en referensram föränd- ringen i antalet sysselsatta för den närmast gångna tiden och för framtiden enligt den ursprungliga kalkylen.

Beräkningen av antal personer i arbete utan frånvaroökning, dvs. utan ökning av frånvaron för de tre befolkningsgrupperna, visar att omfördelningseffekten mellan de

1965 1970 1975 1980 Antal frånvarande Ursprungliga beräkningar 224 900 283 600 324 100 365 400 Ingen förändring av frånvaron — — 293 300 302 100 Frånvaron ökar lika mycket som under 1965—1969 — — 355 300 403 500 1965—1970 1970—1975 1975—1980 Förändring av antal sysselsatta 103 000 89 000 89 000 Förändring av antal personer i arbete Ursprungliga beräkningar 44 200 48 600 47 700 Ingen förändring av frånvaron — 79 300 80 200 Frånvaron ökar lika mycket som under 1965—1969 — 17 400 13 700

• Sida 46
•  Original

tre grupperna har relativt liten inverkan. Om frånvaron fortsätter att öka i samma takt som hittills blir ökningen av antalet per- soner i arbete mycket obetydlig.

Det kan vara lämpligt att även belysa vad en viss osäkerhet i skattningen av medelar- betstiden per vecka betyder för beräkning- arna. Antag att det finns en osäkerhet på 30,5 timmar per vecka för männen och de ej gifta kvinnorna samt å ena sidan +0,9 timmar och å den andra —0,5 timmar för de gifta kvinnorna. Den högre gränsen för den positiva avvikelsen för de gifta kvinnorna kan vara intressant att pröva då utveck- lingen eventuellt kan gå i den riktningen att de gifta kvinnorna övergår till heltidsarbete när arbetstiden förkortas. Om en felbedöm- ning gjorts åt samma håll för samtliga be- folkningsgrupper innebär detta för den posi- tiva avvikelsen en felmarginal för totalan- talet timmar per år för 1975 på 1,62 % och för 1980 på 1,30 % eller ca 100 milj. arbetstimmar. En felbedömning i negativ riktning för samtliga innebär att den till- gängliga arbetskraftsvolymen ligger 3,3 % lägre både 1975 och 1980, eller i absoluta tal ca 200 milj. färre arbetstimmar.

Slutligen kan här nämnas att den arbets— tidsförkortning som antagits för den senare delen av 70-talet, dvs. en ökning av semes- tern med en vecka, minskar det totala utbu- det med 2,3 % eller 140 milj. arbetstimmar. Det antagande som gjorts skall inte tolkas som en prognos på att en fortsatt arbets- tidsförkortning verkligen kommer i formen av en semesterökning. En eventuell ytterli- gare arbetstidsförkortning under 70-talet ef- ter den nu beslutade kan även den ta sig uttryck i en fortsatt sänkning av den lagstad- gade arbetstiden per vecka eller att olika grupper via förhandlingar får en sänkning av sin veckoarbetstid. I stället för en för— längning av semestrarna kan man således tänka sig en fortsatt sänkning av medelar- betstiden per vecka. Det kan som en jäm- förelse nämnas att en sådan typ av förkort- ning som i totalvolym motsvarar en ytter- ligare semestervecka innebär för männen en sänkning av medelarbetstiden per vecka år 1980 med 0,9 timmar (till 40,4 timmar per

vecka), för gifta kvinnor med 0,7 timmar (28,5 timmar per vecka) och för ej gifta kvinnor med 0,8 timmar (33,2 timmar per vecka).

Denna genomgång av olika alternativ av utvecklingstendenserna för de olika kom- ponenter som bestämmer det framtida ar- betskraftsutbudet har för 1980 pendlat mel- lan marginalerna 1,8 % (ingen arbetslöshet) och —3,3 % (medelarbetstiden har överskat- tats med 0,5 timmar). Men det väsentligaste för bedömningen blir att se utfallet för kom- binationer av alternativ. För att få en sam- lad bedömning redovisas i tabell 24 några sådana kombinationer och deras effekter för beräkningen av antalet arbetstimmar per år.

Följande kombinationer har gjorts:

I Antalet personer i arbetskraften är det- samma som i de ursprungliga beräkningarna i kombination med en lägre arbetslöshet (1965 års nivå) och en högre (den högsta under perioden 1964—1969) samt dels att frånvaron inte ökar under prognosperioden, dels att ökningen blir densamma som under perioden 1965-1969.

Dessa senare variabler kombineras så un- der

II med antagandet att nettoinvandringen uppgår till 10 000 personer per år, i stället för 20000 som inkluderats i befolknings- framskrivningen,

III med antagnadet att männens relativa AK-tal minskar något starkare än som anta- gits ursprungligen,

IV med antagandet att de gifta kvinnor- nas relativa AK-tal ökar ännu något krafti- gare än som antagits ursprungligen, men männens minskning är densamma som un- der 111,

V med antagandet att de gifta kvinnornas relativa AK—tal ökar något svagare än som antagits ursprungligen, men männens minsk- ning är densamma som under 111,

VI antagandet att nettoinvandringen om- fattar 10000 personer per år kombineras med antagandet under HI,

VII med antagandet under IV, VIII med antagandet under V. När alternativen kombineras kan man få

• Sida 47
•  Original

Tabell 24. Sammanfattande analys av kombinationer av olika antaganden för skilda kompo- nenter i arbetskraftsutvecklingen åren 1975 och 1980 uttryckt i procent av de ursprungliga an- tagandena mätt i arbetstimmar per år.

Arbetslöshet Frånvaro 1975 1980 I Antal personer i arbetskraften: ursprungliga b ursprunglig ingen ökning 0,83 1,68 c » samma ökn. som 1965—1969 — 0,80 — 1,66 d 1965 års ursprunglig 0,58 0,57 e » ingen ökning 1,41 2,26 f » samma ökn. som 1965—1969 — 0,23 — 1,10 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 0,58 — 0,58 h » ingen ökning 0,25 1,09 i » samma ökn. som 1965—1969 — 1,38 — 2,23 11 Antal personer i arbetskraften: 10 000 immigranter (netto) per år a ursprunglig ursprunglig — 0,90 — 1,77 b » ingen ökning —- 0,08 —— 0,11 c » samma ökn. som 1965—1969 — 1,69 — 3,39 d 1965 års ursprunglig — 0,33 — 1,21 e » ingen ökning 0,50 0,46 i » samma ökn. som 1965—1969 — 1,13 — 2,84 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 1,47 —— 2,33 h » ingen ökning — 0,66 — 0,69 i » samma ökn. som 1965—1969 — 2,26 — 3,95 III Antal personer i arbetskraften: —15 000 män 1975 och —35 000 män 1980 a ursprunglig ursprunglig —— 0,42 — 0,97 b » ingen ökning 0,40 0,70 c » samma ökn. som 1965—1969 -— 1,22 — 2,61 d 1965 års ursprunglig 0,15 — 0,41 e » ingen ökning 0,98 1,27 f » samma ökn. som 1965-1969 — 0,65 — 2,06 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 1,00 — 1,54 h » ingen ökning -— 0,18 0,12 i » samma ökn. som 1965—1969 — 1,79 — 3,18

IV Antal personer i arbetskraften: —15 000 män och +35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män

och +80 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig b » ingen ökning c » samma ökn. som 1965—1969 d 1965 års ursprunglig e » ingen ökning f » samma ökn. som 1965-1969 g högsta 1964—1969 ursprunglig h » ingen ökning i » samma ökn. som 1965—1969 V och -—80 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig b » ingen ökning c » samma ökn. som 1965—1969 (1 1965 års ursprunglig e » ingen ökning f » samma ökn. som 1965—1969 g högsta 1964—1969 ursprunglig h » ingen ökning i » samma ökn. som 1965—1969 SOU 1971: 8

0,24 0,52 1,08 2,23 -— 0,57 _ 1,17 0,82 1,09 1,65 2,80 0,00 — 0,61 — 0,34 _ 0,05 0,49 1,64 — 1,14 — 1,74

Antal personer 1” arbetskraften: —15 000 män och -——35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 mån

—1,09 — 2,47 — 0,27 _ 0,83 — 1,87 — 4,06 — 0,51 _— 1,91

0,31 — 0,26 — 1,31 _ 3,51 _ 1,66 _ 3,03 — 0,84 _ 1,41 — 2,44 — 4,62

Forts. på nästa sida

• Sida 48
•  Original

Tabell 24. (forts.)

Arbetslöshet Frånvaro

VI Antal personeri arbetskraften: 10000 immigranter (netto), —15000 män 1975 och —35 000

1975 1980

män 1980 a ursprunglig ursprunglig — 1,32 — 1,91 b » ingen ökning — 0,50 —— 0,25 c » samma ökn. som 1965—1969 — 2,11 — 3,53 d 1965 års ursprunglig — 0,75 —- 1,35 e » ingen ökning 0,07 0,32 f » samma ökn. som 1965—1969 — 1,55 — 2,98 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 1,89 — 2,47 h » ingen ökning — 1,08 _ 0,83 i » samma ökn. som 1965—1969 —— 2,68 —— 4,09

VII Antal personeri arbetskraften: 10000 immigranter (netto), —15000 män och +35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män och +80 000 gifta kvinnor 1980

a ursprunglig ursprunglig — 0,66 —— 1,24 b >> ingen ökning 0,17 0,44 c » samma ökn. som 1965—1969 — 1,46 — 2,90 d 1965 års ursprunglig — 0,09 —- 0,68 e » ingen ökning 0,74 1.00 f » samma ökn. som 1965—1969 -— 0,90 — 2,36 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 1,23 —— 1,80 h » ingen ökning — 0,41 — 0,14 i » samma ökn. som 1965—1969 — 2,03 —— 3,46

VIII Antal personer i arbetskraften: 10000 immigranter (netto), —15 000 män och ——35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män och —80 000 gifta kvinnor 1980

a ursprunglig ursprunglig — 1,98 -— 4,23 b » ingen ökning —— 1,17 —— 2,62 0 » samma ökn. som 1965—1969 — 2,76 — 5,79 (1 1965 års ursprunglig — 1,42 —— 3,68 e » ingen ökning — 0,60 — 2,06 f » samma ökn. som 1965—1969 — 2,20 _ 5,25 g högsta 1964—1969 ursprunglig — 2,55 — 4,78 h » ingen ökning — 1,74 —— 3,18 i » samma ökn. som 1965—1969 —— 3,33 — 6,33

en viss bedömning av de osäkerhetsmargi- naler som sådana här framtidsbedömningar har. För de kombinationer som valts här, och som således inte innehåller några varia- tioner i antagandena för arbetstiden, är mar- ginalen för 1975 +1,65 % till —3,33 % och för 1980 +2,80 % till —6,33 %. Eftersom så stor vikt läggs vid arbetskraftstillgångar- nas förändring får detta sägas vara stora osäkerhetsmarginaler.

De ursprungliga beräkningarna resultera- de i följande skattningar av den totala ar- betskraftsvolymens förändring

1970—1975 — 3,8 % 1975—1980 — 2,0 %

Enligt det gynnsammaste alternativet (IV e), som innebär att männens relativa AK- tal överskattats och de gifta kvinnornas un-

derskattats i kombination med en lägre ar- betslöshetsnivå (1965 års) och ingen ökning av frånvaron, skulle förändringen bli

1970—1975 — 2,2 % 1975—1980 — 0,9 %

Det kanske bör anmärkas att ett altema- tiv som innebär att männens relativa AK- tal skattats korrekt eller underskattats i kombination med de övriga förutsättningar- na under IV e skulle ha givit ett ännu gynn- sammare resultat. Det minst gynnsamma alternativet (VIII i), som innebär att netto- immigrationen uppgår till 10 000 personer årligen från 1970, att både männens och de gifta kvinnornas relativa AK-tal överskat- tats i kombination med en högre arbetslös— het (motsvarande den högsta under perio- den 1964—1969) och samma ökning av från-

• Sida 49
•  Original

varon som under perioden 1965—1969, ger i stället följande förändring i framtiden

1970—1975 — 7,0 % 1975—1980 _ 5,0 %

Det mest gynnsamma alternativet torde nog också vara det minst realistiska i varje fall om alla dess förutsättningar skall in- träffa, däremot finns det nog mer av realism i det minst gynnsamma även om det inte heller i detta fall är troligt att alla dess förut- sättningar inträffar.

Det kan anmärkas att omräkningen av förändringskalkylen för det totala antalet arbetstimmar enligt något annat av altema— tiven i tabell 24 kan ske enligt följande for- mel för perioden 1970—1975 :

1 [(100—3,8)x%]—100, där n,, är

skillnaden mellan den alternativa nivåskatt- ningen 1975 och den ursprungliga skattning- en uttryckt i procent. För perioden 1975— 1980 blir uttrycket

100 + n .. . TÅ] — 100, dar nBo sale-

des är skillnaden mellan den alternativa nivåskattningen och den ursprungliga 1980.

[ooo—2,0) x

• Sida 50
•  Original

En arbetskraftsberäkning som sträcks ut i ett 20-årsperspektiv blir självklart av myc- ket tentativ karaktär. Huvudsyftet med be- räkningen är inte att göra en förutsägelse om hur utvecklingen faktiskt kan komma att gestalta sig utan i stället att visa vilka alter- nativ vi kan stå inför, och vad dessa inne- bär i kvantitativa termer för den totala ar- betskraftsvolymen.

Som en utgångspunkt för de resonemang som här skall föras om arbetskraftsutveck-

arbetskraftstal 1980—1990.

Tentativ kalkyl över arbetskraftens utvecklings- tendenser under 80-talet

lingen under 80-talet presenteras i tabell 25 en sammanfattning av resultaten över anta- let personer i arbetskraften fram till 1990 som beräknats utifrån de relativa arbets- kraftstal som angivits i bilagetabell D. In- nan antagandena om de relativa AK—talen diskuteras närmare kan en jämförelse först göras mellan beräkningarna över arbets- kraftsutvecklingen för 70-talet och 80-talet. Enligt förändringsanalysen i tabell 25 skulle befolkningsutvecklingen bli något mer gynn-

Tabell 25. Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor samt förändringen per femårsperiod fördelad på befolkningsutveckling och förändring av relativa

1 980 1985 1990 Mån 2 394 800 2 430 500 2 474 500 Gifta kvinnor 1 173 100 1 242 000 1 314 400 Ej gifta kvinnor 528 700 527 300 529 400

Totalt 4 096 500 4 199 800 4 318 300

1980—1985 1985—1990

Antal %1 Antal %1 Befolkningsutveckling 98 800 2,4 114 900 2,7 Förändring av relativa AK-tal Män _ 23 700 —— 0,6 — 24 800 — 0,6 Gifta kvinnor 40 000 1,0 37 000 0,9 Ej gifta kvinnor — 11 900 —— 0,3 — 8 600 — 0,2 Summa relativa AK-tal 4 400 0,1 3 600 0,1 Total arbetskraftsförändring 103 300 2,5 118 500 2,8

början.

1 Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens

• Sida 51
•  Original

sam under 80-talet (jämför tabell 12). Till mycket stor del är emellertid detta ett resul- tat av en kumulerad effekt av immigrations- antagandet. För att visa osäkerhetsmargina- len i denna utveckling kan det nämnas att ca 75 % av ökningen för hela 80-talet via befolkningsutvecklingen är ett resultat av immigrationsantagandets totala effekt. Med detta avses då inte bara immigrationen un- der SO-talet utan från projektionens basår, som är slutet av 1969.

Som framgår av tabell 25 har det gjorts måttliga förändringar av de relativa AK-ta- len. För männen och de ej gifta kvinnorna har sänkningar antagits ske endast för de yngre åldersklasserna, upp till 29 år, samt för de äldre, från 60 år och däröver. För att bedöma rimligheten av de antaganden som gjorts och för att också ge underlag för eventuella justeringar av dessa kan effekten av antagandena uttryckas på följande sätt.

För ungdomarnas del uttrycker minsk- ningen i de relativa AK-talen en i stort sett motsvarande antagen ökning i andelen stu— derande. Den minskning som antagits av de relativa AK-talen för ungdomarna under 80- talet kan beräknas motsvara en ökning av den genomsnittliga studietiden med ca 1/3 år. De minskningar av de relativa AK-talen som antagits för 70-talet kan för jämförel- sens skull uttryckas på samma sätt. Dessa motsvarar en ökning av den genomsnittliga studietiden med ca ett år under hela tioårs- perioden, medan minskningen under den senast gångna femårsperioden 1965—1970 också motsvarar ett års ökning av studie- tiden.

Det relativa AK-tal som antagits för 1980 för män i åldersklassen 65—69 år — 35,2 — ligger i nivå med vad som i dag kan observeras för 67-åringarna. Detta skulle således innebära att det för 70-talets del finns visst utrymme i antagandena för den sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år som nu är under diskussion. Det kan emellertid tänkas att, om denna sänkning blir en realitet under 70—ta1et, det antagna relativa AK-talet för 1980 ligger något för högt om pensionärernas benägenhet att för-

värvsarbeta i framtiden minskar till följd av de ökade pensionsförmånerna. För 1990 är antagandet för 65—69-åringama att 24,2 % skulle vara i arbetskraften. Detta ligger i nivå med vad som i dag gäller för 68—69-åringarna. För 80-talets del kan det bedömas att antagandena inrymmer en sänk- ning av pensionsåldern till 65 år. Motsva- rande bedömningar av antagandenas inne- börd gäller även för de äldre ej gifta kvin— norna. I ett senare skede av beräkningarna kommer emellertid effekten av en ytterli- gare sänkning av pensionsåldern att disku- teras.

För de gifta kvinnorna har det antagits att de relativa AK-talen fortsätter att öka något även under 80-talet, men i en avsak- tande takt. Av bilagetabell D framgår att antagandena innebär att andelen gifta kvin- nor i arbetskraften i åldern 15—64 år skulle öka från ca 65 % år 1980 till ca 70 % år 1990. I åldrarna 35—49 år antas ca 75 % vara i arbetskraften. Om man antar en nå- got kraftigare ökning så att de relativa AK'- talen ligger i genomsnitt ca 5 procentenheter högre 1990 och således ligger på nivån 75 % för åldrarna upp till 44 år och 80% upp till 54 år och därefter något lägre, skulle detta ge ca 65 000 fler gifta kvinnor i ar- betskraften 1985 och ca 100000 fler 1990 än som angivits i tabell 25. Detta innebär att ökningstakten i de relativa AK-talen skulle bli densamma under 80-talet som an- tagits för 70-talet. Den totala arbetskrafts- förändringen under de två femårsperioderna skulle om detta realiserades bli 4,1 % res- pektive 3,7 %.

För att beräkna arbetskraftsutvecklingen i timmar per år görs här en något enklare kalkyl än som gjordes för 70-talet. Utgångs— punkten för de fortsatta beräkningarna är utvecklingen av totalantalet arbetstimmar per sysselsatt för de tre befolkningskatego- rierna. Vad de beräkningar som gjorts över arbetskraftstillgångarna i det föregående fram till 1980 innebär i genomsnittligt antal timmar per sysselsatt framgår av tabell 26. Om man antar att arbetstidsförkortningen, frånvaron och deltidsarbetet — alla dessa

• Sida 52
•  Original

kvinnor 1965-1990. Tabell 26. Genomsnittligt antal arbetstimmar per är per sysselsatt för män, gifta och ej gifta

Ej gifta

Män Gifta kvinnor kvinnor

1965 1970 1975 1980

Förändring i % per år 1965—1970 1970—1975 1975—1980

1 965—1 980 Projektian1 1985 1990

1 924 1 279 1 682 1 821 1 215 1 536 1 725 1 166 1438 1 665 1 127 1 359

—— 1,1 — 1,0 — 1,8 — l,] —0.8 —— 1,3 —0,7 —0,7 — 1,1 — 1,0 " 0,8 —— 1,4 1587 1080 1266 1512 1035 1 179

1 Projektionen för 1980-talet har skett under antagande av samma genomsnittliga förändring som under perioden 1965—1980.

komponenter och deras förändringar ut- tryckta i antalet arbetstimmar per sysselsatt — fortsätter att minska i samma takt för var och en av de tre befolkningsgrupperna som beräknats för perioden 1965—1980, så kan detta utgöra ett huvudaltemativ för de fort- satta beräkningarna. Med de genomsnittliga årsarbetstider som angivits i tabell 26 och det antal personer i arbetskraften som angi- vits i tabell 25 (dock med samma reduktion för en viss arbetslöshet som gjordes för 70- talet) så skulle arbetskraftsutvecklingen ut- tryckt i antal milj. timmar per år bli följan- de.

Arbetstimmar Förändring (milj.) % per period 1980 5 923,83 — 2.7 1985 5 764,92 — 2,4 1990 5 627,38

Jämfört med hela 70-talet skulle därmed 80-talets minskning av de totala arbetskrafts- tillgångarna bli av samma omfattning.

För att få en jämförelse mellan de an- taganden som gjorts för 80-talet och de som gjorts för 70-talet presenteras i tabell 27

Tabell 27. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångamas förändring 1980—1985, 1985—1990 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden.

Antal personer i arbetskraften därav befolkningsutv., totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor förändring av relativa AK-tal, totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Arbetstidsförkortning, ökad frånvaro mån gifta kvinnor ej gifta kvinnor

Total förändring

1980—1985 1985—1990

L.

u...... ....

l l

COOP—NN

».

l l

uäopopoo—NN

||l|

P

mo—mwQBNNmauN

l l l l l N o—ykop & moi—*ONQQNNQQQ

|| np

L: |

• Sida 53
•  Original

de olika komponenternas effekt på de be— räknade förändringarna. Tabellen ger ock- så en utgångspunkt för en diskussion av al— ternativa utvecklingstendenser.

Vad gäller jämförelsen med 70-talets be- räkningar (se tabell 23) framgår tydligt hur den gynnsammare befolkningsutvecklingen har en större positiv effekt på förändringen. Men som nämndes tidigare är en stor del av denna ökning orsakad av kumulativa ef— fekter av immigrationsantagandet, och där- med är dess osäkerhetsmarginal stor. Sum- man av förändringen av antagandet om viss ökning av frånvaron, minskningen av me- delarbetstiden per vecka och antalet arbeta- de veckor per år uppgår till ——5,2 % respek- tive —3,8 % för de två femårsperioderna un- der 70-talet. Medelvärdet därav är något lägre än för motsvarande tal under 80-talets två femårsperioder, men den extrapolation som gjorts bygger ju även på utvecklingen 1965—1970, då effekten av dessa kompo- nenters förändring var -5,8 %.

Effekten av de relativa AK-talens för- ändring försvagas successivt under hela framskrivningsperioden och har under 80- talet sammantaget blivit ytterst obetydlig. Om emellertid de gifta kvinnornas relativa AK-tal når den mycket höga nivå som dis- kuterades i det föregående dämpas arbets- kraftsminskningen, vilket framgår av beräk— ningar av totalantalet arbetstimmar enligt detta alternativ i nedanstående tablå.

Det kanske bör anmärkas att en utveck- lingstendens av det skisserade slaget för de gifta kvinnornas de], vad gäller anknytning- en till de alternativa beräkningarna för 70— talet, inte behöver knytas till det högre al— ternativ som beräknades för det årtiondet.

Den alternativa utvecklingstendensen för 80-talet innebär nämligen inte en snabbare utvecklingstakt än huvudalternativet för 70— talet.

Vad gäller de relativa AK-talens utveck- ling för männen och de ej gifta kvinnorna framhölls i det föregående att huvudalterna- tivet innebar relativt små förändringar för ungdomarnas del. Sett i relation till dagens diskussioner om det framtida utbildnings- väsendet är det väl inte heller realistiskt att räkna med så kraftiga ökningar av ande- len studerande ungdomar. Däremot får kan- ske vuxenutbildningen en mycket större om- fattning i framtiden. En mycket stor del av den vuxenutbildning som växt fram under senare år inom ramen för kommunernas ut— bildningsverksamhet bedrivs i form av fri— tidsstudier från elevernas sida. I framtiden är det tänkbart att studiestöden kan få en sådan utformning och omfattning, eller att tjänstledighet kommer att ges i ökande om- fattning med bibehållande av vissa löneför— måner, att relativt många vuxna kommer att lockas till vidareutbildning. Den nu diskuterade varvade utbildningen, som in- nebär att en person växlar mellan perioder av studier och förvärvsarbete under en re— lativt utsträckt tidsrymd kan också komma att realiseras under 80-talet. Diskussioner- na om denna studieform har dock ännu inte konkretiserats så i detaljerna att det går att med någon större säkerhet fastställa vilken effekt ett förverkligande av denna skulle ha på arbetskraftsutbudet i kvantita— tiva termer. Denna studieform behöver inte i och för sig öka totalantalet studerande. Man kan tänka sig att effekten blir att an— delen studerande ungdomar i åldrarna i di-

Ursprungl. beräk- Fler gifta kvinnor i & ningar AK 1 1 2 ”(> 1980 5 923,83 — 1985 5 764,92 5 833,97 1,2 1990 5 627,38 5 731,40 1,8 Förändring, % 1980—1985 — 2,7 — 1,5 1985—1990 — 2,4 — 1,8

• Sida 54
•  Original

gifta resp. ej gifta kvinnor. Tabell 28. Åldersvikter för den genomsnittliga årsarbetstiden per person i arbetskraften för män,

Ålder Män

Ej gifta

Gifta kvinnor kvinnor

15—19 0,8853 1,0902 0,9859 20—24 0,8959 1,0755 1,0362 25—34 1,0296 0,9525 1,0440 35—44 1,0629 0,9725 1,0194 45—54 1,0528 1,0347 1,0129 55—64 0,9848 0,9830 0,9285 65— 0,7882 0,8374 0,8109

1,0000 1,0000 1,0000

rekt anslutning till gymnasieskolans nivå kan komma att sänkas men att en fördelning av studietiden över en längre tidsperiod höj- er andelen i högre åldrar jämfört med lä— get i dag eller under den närmast kommande tiden.

Det framhölls i det föregående att hu- vudalternativets beräkningar inrymmer ett förverkligande av en allmän sänkning av pensionsåldern till 65 år, men att några äldre ändå har ett visst förvärvsarbete åtminsto- neiform av deltidsarbete efter pensionsål- dern. Det kan emellertid tänkas att utveck- lingen under 80-talet går mot en ytterligare sänkning eller att man fortsätter på den linje som redan påbörjats med ett flexiblare pensionssystem som är mer anpassat till de växlande behoven hos de enskilda indivi- derna eller olika yrkesgrupper. En sådan ut- veckling motiverar en alternativ beräkning med ett färre antal äldre i arbetskraften än som beräknats ursprungligen, eftersom ingen minskning antagits av de relativa AK-talen upp till 59 års ålder och en relativt mycket svag minskning för 60—64-åringarna.

För att uttrycka dessa alternativa utveck- lingstendenser och deras eventuella effekter på arbetskraftstillgångarna väljs en beräk- ningsteknik som också kan illustrera den valsituation som alternativen kan sägas inne— bära.

De olika komponenterna av arbetskrafts— tillgångarna som arbetslöshet, frånvaro och medelarbetstid per vecka är inte jämnt för- delade över åldrarna. Den medelarbetstid per år som beräknats tidigare kan därför inte appliceras på vilken åldergrupp som

helst. I tabell 28 anges emellertid de olika åldersvikterna per person i arbetskraften för den genomsnittliga årsarbetstiden, där utgångspunkten för beräkningarna är ett genomsnitt av observationerna för de an— givna variablerna enligt AKU hösten 1969 och första kvartalet 1970.

Viktsystemet avspeglar således de ålders- olikheter som råder i dagens läge. För fram- tidsberäkningarna har det inte i det före- gående gjorts några explicita bedömningar av om t. ex. en sådan komponent som det ökade deltidsarbetet bland männen är orsa- kad av eller kommer att orsakas av en ökan- de andel deltidsarbetande bland de yngre och äldre — där deltidsarbetet är mest före— kommande — en generell ökning av deltids- arbetet i alla åldrar eller av en åldersmässig omstrukturering av arbetskraften. De för— ändringar som antagits är ju ganska små i förhållande till den precision underlaget har. Även om således de relativa vikterna kan bli annorlunda i framtiden torde det vara mest korrekt att inte införa några föränd- ringar i dessa för de alternativkalkyler som skall göras i det följande.

I tabell 26 angavs det genomsnittliga an— talet arbetstimmar per sysselsatt under fram- skrivningsperioden, men eftersom också ar- betslösheten bör föras in i bilden med sin ojämna åldersstruktur görs de följande kal- kylerna i genomsnittlig arbetstid per person i arbetskraften. De så omräknade årsar- betstiderna, med den arbetslöshet som gene— rellt antagits för hela framskrivningsperio- den, dvs. l,6 % för männen, 1,7 % för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta

l l l l l

• Sida 55
•  Original

Gifta Ej gifta

Män kvinnor kvinnor 1985 1 562 1 062 1 234 1990 1 488 1 017 1 150

Om vuxenutbildningen får den omfatt- ningen under 80-talet att den vid slutet av perioden motsvarar en årskulls frånvaro från arbetet och om den antas vara mest frekvent omkring 35—44-årsåldern kan det med hjälp av de presenterade uppgifterna beräknas att detta motsvarar en minskning av de ur- sprungligen angivna arbetskraftstillgångarna med 81 milj. timmar 1985 och 152 milj. timmar 1990. Det har då antagits att ut- vecklingen gått halvvägs till 1985 och att 57 000 personer i åldern 35—44 år av dem som ursrpungligen beräknades vara i arbets- kraften då är i utbildning med fördelningen 33 000 män, 20 000 gifta och 4 000 ej gifta kvinnor. År 1990 motsvarar en årskull av dessa åldrar i genomsnitt 113 000 personer i arbetskraften, fördelat på 65000 män, 40 000 gifta och 8 000 ej gifta kvinnor. Det kan här nämnas att det finns ett visst utrymme för expansion av vuxenutbildning— en även under 70-talet, eftersom de relativa AK-talen antagits minska något för män- nen, och vidare beräknades ett alternativ med en något kraftigare minskningstakt än det ursprungliga alternativet.

Det beräknade totalantalet arbetstimmar (milj.) per år under antagande om en ökning av vuxenutbildningen så att den motsvarar en årskulls frånvaro från arbetet i slutet av perioden anges i nedanstående tablå.

Beräkningarna för ett antagande om sänkt pensionsålder görs på motsvarande sätt. Kal— kylmässigt antas att pensionsåldern sänks successivt under 80-talet så att den motsva- rar genomsnittligt ett års tidigare pensione— ring än som ursprungligen antagits för år 1990. De åldersgrupper som kommer att beröras av denna sänkning antas befinna sig i 55—64-årsåldern. Eftersom ålderskullama har decimerats genom dödlighet, och då de relativa AK-talen samt åldersviktema för ar- betstiden är lägre för dessa åldersklasser än vad som gällde för 35—44—åringama blir ef- fekten av detta antagande mätt i totalantal arbetstimmar per år endast cirka hälften så stort som antagandet om vuxenutbildningen. Totalt skulle arbetskraftstillgångarna 1985 vara 43 milj. timmar lägre och 1990 76 milj. timmar lägre om pensionsåldern suc- cessivt under 80—talet sänks med i genom- snitt ett är mer än som ursprungligen be— räknats. För 1985 skulle en sådan sänkning beröra 31 600 personer fördelat på 19 000 män, 9 000 gifta och 3 600 ej gifta kvinnor, och för 1990 skulle 59500 personer be— röras fördelade på 35 000 män, 18 000 gifta och 6 500 ej gifta kvinnor.

Det beräknade totalantalet arbetstimmar (milj.) per år för detta antagande anges överst på nästa sida.

För de alternativ som hittills diskuterats, dvs. en utökad utbildning här antagen i form av en satsning på vuxenutbildning och en tidigare pensionering, kan man först göra en kalkyl som visar vad ett realiserande av det— ta skulle innebära inklusive de antaganden som huvudalternativet innehåller, dvs. en ar- betstidsförkortning men även en viss utök—

Ursprung]. Utökad vuxenut- & beräkningar bildning 1 1 2 % 1980 5 923,83 — 1985 5 764,92 5 684,14 —— 1,4 1990 5 627,38 5 476,07 2,7 Förändringi % 1980—1985 _ 2,7 — 4,1 1985—1990 — 2,4 —— 3,7

• Sida 56
•  Original

Ursprung] .

Sänkt pensions-

beräkningar ålder 1

l

2

1980 5 923,83 1985 5 764,92 5 722,18 — 0,7 1990 5 627,38 5 551,60 — 1,4

Förändring i %

1980—1985 — 2,7 —— 3,4 1985—1990 —- 2,4 — 3,0

ning av utbildningen och en tidigare pensio- nering jämfört med dagens läge. Schablon- mässigt kan det med ledning av de givna uppgifterna då beräknas att de totala ar- betskraftstillgångarna då skulle utvecklas en- ligt följande.

Vi har under den gångna tjugoårsperio— den haft sådana produktivitetsförbättringar att vi inte bara fått en högre ekonomisk standard utan även kunnat ta ut en viss del av standardökningen i form av arbetstids- förkortning för ökad fritid, med 15 % lägre

Utökad vuxen- 2_1

Ursprungl. utbildning samt __ beräkningar tidigare pension l 1 2 % 1980 5 923,83 — 1985 5 764,92 5 641,40 — 2,1 1990 5 627,38 5 399,85 — 4,1 Förändring i % 1980—1985 — 2,7 — 4,8 1985—1990 — 2,4 —- 4,3

Det är självklart att möjligheterna att rea- lisera denna utveckling måste bedömas uti— från de ekonomiska resursernas expansions- takt men ett enkelt sätt att illustrera de framtida resursbehoven är att sätta det be- räknade totalantalet arbetstimmar i relation till totalbefolkningen. Det kan då vara lämp- ligt att förlänga perspektivet också bakåt. Antalet arbetstimmar per år i relation till totalbefolkningen har utvecklats och beräk— nas utvecklas enligt följande (se även figur 2).

arbetskraftsinsats per person räknat. Detta grova kvantitativa mått inrymmer dock en serie komponenter vars förändringar delvis har illustrerats i det tidigare. Relationen mel- lan å ena sidan den s. k. aktiva befolkningen och å den andra antalet barn och ungdomar samt de äldre är en viktig komponent. Ar- betstidsförkortningen, det ökade antalet stu- derande och de minskande relativa AK-ta- len för de äldre har verkat i negativ rikt- ning, men den ökande förvärvsverksamhe- ten bland kvinnorna har haft en kompense-

1950 914 1960 865 1970 782 1980 697 1990 634 1990 alt. 609

1950—1960 —- 5 % 1960—1970 — 10 % 1970—1980 — 11 % 1980—1990 — 9 % 1980—1990 alt. —— 13 %

• Sida 57
•  Original

För framtiden blir då frågan om produk- tivitetstillväxten kan accelerera, så att den arbetskraftsinsats som här beräknats kan fortsätta att minska med 20 eller t. o.m. drygt 20 % i relation till totalbefolkningen och samtidigt ge utrymme för en ekonomisk tillväxt. Men det är också en fråga i vilken form man vill ta ut en standardförbättring i framtiden, en arbetstidsförkortning t. ex. är ju en standardförbättring i sig. Man be- höver ju inte heller välja ett antingen eller mellan olika alternativ utan valet kan stäl- las mellan olika kombinationer. Sådana oli- ka kombinationer kan också få skilda kon- sekvenser för både den ekonomiska tillväx— ten och de anspråk som ställs på de eko- nomiska resurserna, dvs. verkar styrande i olika riktningar på både utbuds- och efter- frågesidan.

Här har beräknats vad å ena sidan ytter- ligare en årskull under utbildning betyder i arbetskraftsresursminskning och å den andra ett års tidigare pensionering. Sett en- dast från denna aspekt kan en årskull un- der utbildning jämställas med två års tidi- gare pensionering, men utbildningsalterna— tivet ställer även krav på de ekonomiska re- surserna i form av lärare och lokaler. Se- dan kommer frågan om studiemedelsförmå- nerna skall vara i nivå med pensionsförmå- nerna. En vuxenutbildning som är anpassad till arbetslivets krav kan dock ge ökade produktivitetsvinster och därmed en fram- tida avkastning som kan betala delar av ar- betskraftsminskningen. En tidigare pensio- nering kan däremot inte verka direkt pro- duktivitetshöjande.

Även en arbetstidsförkortning får åter- verkningar på den övriga ekonomin, fram- för allt troligen på konsumtionsefterfrågans struktur. Det intressanta här i ett långt per- spektiv är inte bara storleken av förkort- ningen i de genomsnittstermer som beräk- nats utan hur denna förkortning kommer att tas ut, eller rättare vilken fördelning vi kommer att få mellan arbete och fritid un- der veckan respektive året. De genomsnitts- mått som beräknats behöver emellertid kon- kretiseras för att detta skall kunna belysas.

De största grupperna av heltidsarbetande arbetar i dagens läge 42,5 timmar respek- tive 40 timmar i veckan och flertalet har dessa timmar koncentrerade till fem dagar i veckan. Med fyra veckors semester under året och några veckor som går bort i helg- dagar och annan frånvaro arbetar de flesta 45 veckor under året. Fram till 1975 har 40-timmarsveckan genomförts och i kalky- lerna för 1980 beräknades en fortsatt arbets- tidsförkortning motsvarande en semester- vecka vilket alternativt motsvarar ca en timme per vecka för de heltidsarbetande. Därmed skulle många under 1980 arbeta 39 tim./ vecka i 45 veckor med 4 vec- kors semester

eller 40 tim./vecka i 44 veckor med 5 veckors semester. Den för SO-talet extrapolerade arbetstids- förkortningen innebär att arbetstiden för dessa grupper är 1990 kan bli 35 tim./ vecka i 45 veckor med 4 vec- kors semester

eller 40 tim./vecka i 39,5 veckor med 9,5 veckors semester. Självklart kan man även tänka sig varian- ter emellan dessa ytterligheter som t. ex. drygt 36,5 timmar per vecka i 43 veckor med sex veckors semester.

Applicerat på de heltidsarbetande inne- bär således den arbetstidsförkortning som beräknats att en timmes minskning per vec- ka reducerar arbetskraftsresursema med ca 1,5 %. Totalt innebär arbetstidsförkort- ningen inklusive den ökande frånvaron en minskning av arbetskraftsresurserna med 9,7 % för hela perioden 1980-1990 enligt komponentanalysen i tabell 27, men från— varoökningen under hela tioårsperioden motsvarar ca 2 % arbetskraftsminskning.

Om den extrapolerade arbetstidsförkort- ningen realiseras är fältet ganska fritt för spekulationer hur arbetstiden kommer att förläggas. Mycket litet är känt om vilka pre- ferensema är och hittills har dessa frågor varit relativt hårt styrda av konventionella synpunkter. De hittillsvarande arbetstids- förkortningarna har bestämts genom fack- liga eller politiska beslut för stora kollektiv, och därmed har också arbetstiden blivit en—

• Sida 58
•  Original

hetligt bestämd för stora grupper. På sitt sätt kan man säga att det ökade deltidsar- betet och troligen även till viss del från- varoökningen är uttryck för det behov av individuella korrigeringar som finns av de enhetliga arbetstidsnormerna. Även de som tar extraarbete vid sidan om det ordinarie arbetet gör en individuell anpassning av sitt arbetskraftsutbud.

De successiva arbetstidsförkortningarna har altemerat mellan utökad semester och förkortning av arbetsveckan varvid även följt en koncentration av arbetstiden till fem dagar i veckan för de flesta som är anställda inom industri- och kontorsyrken. Följden av detta har bl. a. blivit att trycket inom ser- viceområdena har ökat, dels har kravet på produktionsinsatsema koncentrerats till de tider då de stora grupperna av arbetslediga vill utnyttja sin fritid till rekreation, inköp eller att få andra tjänster utförda, dels har det i viss grad uppkommit svårigheter att rekrytera personal till serviceverksamhe- terna.

En fortsatt arbetstidsförkortning kommer väl även den att ske i etapper och kanske fortsätta att alternera mellan en förkortning av arbetsveckan och semesterförlängning. Men det sätt som förkortningen av arbets- veckan kommer att göras på kan få rätt stora konsekvenser både för den ekonomis- ka och sociala utvecklingen. En förkortning som tas ut så att arbetstid å den ena sidan och ledighet å den andra koncentreras till vissa dagar, dvs. att man fortsätter den ut- veckling som har påbörjats och förlänger ledigheten för stora grupper kring lördags— och söndagsdygnen kan ställas mot en jäm- nare fördelning av arbete och fritid under veckan. Dessa två varianter, den ena med en koncentrerad ledighetsperiod och den andra med en utspridd kan påverka kon- sumtionsutvecklingen i olika riktningar. Den första leder förmodligen till en ökad efter- frågan på fritidsbostäder utanför städerna och möjliggör troligen också en relativt ut- spridd fritidsbebyggelse, då man har längre tid att offra på resor. I konsekvens med detta ökar också trycket på kommunikatio— nerna, förmodligen i form av privatbilism,

och därmed behovet av ett förbättrat väg- nät och i synnerhet in— och utfartsmöjlighe— terna till storstäderna. Denna variant som också innebär relativt långa arbetsdagar ökar visserligen möjligheterna till en kon- centrerad samvaro med familjen, men kan få följder av stressartad karaktär i varje fall för storstadsinvånarna, då man och hustru efter arbetsdagen och resan till bostaden också skall hinna med den dagliga service som hemmet och familjen kräver på några få vardagskvällar före resan till fritidshuset.

Den andra varianten som innebär en nå- got kortare arbetsdag med mer utspridd le- dighet kan medföra en något mindre jäk— tad dag som kan ge ett större utrymme för en fritidskonsumtion som är mer inriktad på kulturella aktiviteter, föreningsverksam- het eller samvaro med vänner och bekanta förutom familjen.

Även om man inte behöver se följderna av dessa två varianter som varandra helt uteslutande — många kommer även i fort— sättningen att ha arbetstider som avviker från majoritetens, folk har olika intressen och läggning och de ekonomiska förutsätt- ningarna är inte desamma för alla -— så kom— mer ändå den fördelning vi i framtiden väl- jer mellan arbete och fritid att få väsentliga konsekvenser för i synnerhet invånarna i storstäderna. Den första varianten kan leda till en ökad centrering till familjesamvaro, där förorternas karaktär av sovstäder för— stärks och stadens aktiviteter i övrigt kon- centreras till och baseras på ungdom och andra ensamstående. Den andra varianten däremot ökar möjligheterna till mer varie- rade kontakter människorna emellan och kan ge större underlag för aktiviteter av olika och mer skiftande slag både ute i för- orterna och i stadens centrum på vardags- kvällarna och under helgerna.

En utveckling mot en jämnare fördel— ning av arbete och fritid kan också mot- verka den tendens till klyftbildning som finns mellan de grupper som har s. k. regel- bunden arbetstid och övriga inom främst serviceyrken av olika slag inom områden som måste vara i funktion under större de- len av dygnet och veckan, eller som har sin

• Sida 59
•  Original

verksamhet koncentrerad till perioder då de stora grupperna arbetslediga kan utnyttja deras service. En sådan utveckling kan ock— så innebära att det underlättar möjligheterna att utnyttja deltidsarbetskraften både från utbuds- och efterfrågesidan. I dagens läge består deltidsarbetskraften huvudsakligen av gifta kvinnor och en majoritet av dessa ar- betar 20—24 timmar som de sprider ut på fem dagar (se appendix B som belyser del- tidsarbetet med hjälp av några tilläggsfrå- gor som gjordes i samband med arbets- kraftsundersökningen i maj 1969). En kon- centrering av arbetstiden med de konse- kvenser i övrigt som skisserats tidigare kan minska deltidsutbudet från de gifta kvin- nornas sida, vilka kan finna det svårt att hinna med skötsel av hem och familj under några få dagar i början av veckan vid sidan av ett arbete även om det är på deltid, om de också skall planera för en resa till ett fritidshus kring veckoslutet. En utspridning av arbetstiden kan ge större grupper också bland studerande och äldre möjlighet att finna arbete på tider som passar dem. En sådan utspridning öppnar överhuvudtaget fler möjligheter till en större variation i ar- betstidsvalet för den enskilde både vad gäl- ler dess mängd och dess förläggning. Vissa effekter på deltidsarbetet har nämnts, men många kan även vilja ha ett extraarbete vid sidan av det ordinarie arbetet.

Samtidigt som utvecklingen går mot kor- tare arbetstid blir produktionen inom alla verksamhetsformer alltmer kapitalintensiv. Detta gäller både varu- och tjänsteproduk— tionen. Denna utveckling kan i sin tur, om vi skall få de ekonomiska förutsättningarna för en kortare arbetstid, komma att kräva en utökning av skiftarbetet. Man kan även naturligtvis se det så att om skiftarbete in- förs på många fler arbetsplatser än som är vanligt i dagens läge så ökar därmed förut- sättningarna för en förkortning av arbets- tiden som kanske kan gå snabbare än som kalkylerats med här. Men en kalkyl som även tar hänsyn till ett ökat utnyttjande av realkapitalet måste göras utifrån ett vidare underlag än som presenterats i detta sam- manhang.

Dessa resonemang om arbetstidens ut- veckling och dess förläggning skall här av— slutas med några överslagskalkyler över del- tidsarbetets utveckling, med koncentration på de gifta kvinnorna. Som redan nämnts kan deltidsarbetet tänkas utvecklas i olika riktningar bl.a. beroende på hur arbetstids- förkortningen kan komma att tas ut. För att belysa de kvantitativa effekterna av olika alternativa utvecklingstendenser kan några stiliserade exempel konstrueras som ändock ger en bättre konkretisering både av fördel- ningen mellan deltids- och heltidsarbetande och de två gruppernas veckoarbetstider än genomsnittsmåtten timmar per är gör. I da— gens läge är fördelningen mellan heltids- och deltidsarbetande gifta kvinnor ca 50 % av vartdera slaget (se avsnitt B.3.2 i appen— dix B). De heltidsarbetande arbetar ca 42 timmar och de deltidsarbetande ca 19 tim- mar. Som en utgångspunkt för vad som kan inträffa under 80-talet kan man för 1990 först konstruera ett exempel som inne- bär en oförändrad relation mellan de hel- tids— respektive deltidsarbetande men som kalkylmässigt ger samma antal timmar per år per sysselsatt gift kvinna som angivits i tabell 26 och där hänsyn också tagits till de gifta kvinnornas högre frånvaro. Olika alternativ för heltidsarbetande män 1990 diskuterades tidigare, men man kan här välja medelvarianten 36,5 timmar per vecka med 2 veckors längre semester än som gäl- ler i dagens läge. Om de heltidsarbetande kvinnorna också arbetar 36,5 timmar per vecka skulle därmed, med de förutsättningar som antagits gälla i övrigt, de deltidsarbetan- de ha en medelarbetstid som är något över 20 timmar, dvs. högre än i dagens läge. Denna kalkyl är endast avsedd att ge en utgångspunkt för ett vidare resonemang. Det är emellertid svårt att ha några bestäm- da meningar om deltidsarbetets utveckling. Som nämnts styrs utvecklingen både av efterfråge- och utbudssidan. I dagens läge är deltidsarbetet för kvinnornas del vanligast inom serviceyrkena, lantbruksarbete och kommersiellt arbete. I varje fall det först- nämnda området kommer att kräva ett ökat antal sysselsatta, och det sistnämnda kanske

• Sida 60
•  Original

kan expandera sysselsättningsmässigt något även i det långa perspektivet. Båda dessa områden kan dock förmodligen även i ökad utsträckning bereda deltidsarbetande syssel- sättning. För båda dessa områden gäller emellertid också att det finns en mycket stor spridning av de deltidsarbetandes ar- betstid. Däremot finns det en mer markerad tendens till en mer renodlad halvtid inom kontorsyrkena och framför allt inom till- verkningsyrkena, som också för flertalet tas ut i form av femdagarsvecka (se tabell B.9 i appendix B).

Det är troligt att man i perspektivet av en minskande total arbetskraftsutveckling kommer att ge de deltidsarbetande ökande sysselsättningsmöjligheter även inom dessa områden. Frågan är emellertid också i vil- ken form deltidsarbete i framtiden kan er— bjudas respektive utbjudas. Kommer man t. ex. inom industrin att även i fortsätt- ningen välja den form som nu tycks vara vanligast, dvs. halvdag. Blir det så fordrar en kalkyl att man även specificerar heltids- arbetstiden per vecka. Går den ned till 36,5 timmar per vecka är det emellertid inte otro- ligt att många fler industrier jämfört med dagens läge har infört åtminstone tvåskift, och kanske har en ännu något lägre vecko- arbetstid. Detta kan i så fall komma att medge mer varierande arbetstider för de deltidsarbetande.

Från utbudssidan kan det emellertid tän- kas att andelen deltidsarbetande kommer att sjunka när den normala arbetstiden sänks. Vidare kan utvecklingen gå i den riktningen från de deltidsarbetandes sida att de kon- centrerar sitt deltidsarbete till färre dagar i veckan men då arbetar full dag. Den ökan- de storstadsbefolkningen talar för en ut- veckling i den riktningen. Med långa resor till arbetsplatsen blir det alltför tidsödande att fördela arbetet på många dagar. Slutli- gen kan man även tänka sig att de deltids- arbetande i huvudsak finns på arbetsuppgif- ter som fordrar en relativt låg arbetstidsin- sats som t. ex. i form av lunchavbytare el- ler för att klara toppbelastningar inom de- taljhandel eller andra serviceområden. Dessa

utvecklingstendenser kan kalkylmässigt spe- cificeras på följande sätt.

Andelen deltidsarbetande gifta kvinnor minskar något, till 40 %, och de har i ge- nomsnitt tre dagars arbetsvecka med full arbetstid, som antas bli ca 7,3 timmar per dag 1990. Då har det antagits att de 36,5 timmarna som regel sprids ut på fem arbets"- dagar för de heltidsarbetande. Medelarbets- tiden per vecka för de gifta kvinnorna to- talt sett blir därmed 30,7 timmar och per år blir genomsnittet 1 116 timmar per syssel- satt gift kvinna. Det andra exemplet kan specificeras så att andelen deltidsarbetande blir endast 25 % och deras medelarbetstid per vecka endast 10 timmar. Medelarbets- tiden per vecka för samtliga gifta kvinnor blir därmed 29,9 timmar och årsarbetstiden per sysselsatt 1 087 timmar 1990. Man kan för kalkylen vidare anta att denna utveck- ling går successivt under 80-talet så att års- arbetstiderna 1985 enligt dessa alternativ ligger mitt emellan den som tidigare beräk- nats för 1980 och de som nu beräknats för 1990. Även för de ej gifta kvinnorna inne- bär de tidigare beräkningarna en viss ök— ning av deltidsarbetet. För att förenkla räk- neexemplet för deras del antas att relatio- nen mellan de gifta och de ej gifta kvinnor- nas årsarbetstider bibehålls för 80-talet en— ligt de tidigare beräkningarna (jämför ta- bell 26). Sammanfattningsvis erhålls därmed följande årsarbetstider per sysselsatt för gift respektive ej gift kvinna.

1985 1990 Något minskande andel deltids- arbetande samt koncentration av deltidsarbetet (alt. a) Gifta kvinnor 1 122 ] 116 Ej gifta kvinnor 1 315 1 263 Starkt minskande andel del- tidsarbetande samt korr vecko- arbetstid för dessa (alt. b) Gifta kvinnor 1 107 1 087 Ej gifta kvinnor 1 298 1 230

Detta skulle ge följande utveckling av totalantalet arbetstimmar (milj.) per år.

r i l

• Sida 61
•  Original

Ursprungl. beräkningar Alt. a 1 Alt. b 1 1 2 % 3 % 1980 5 923,83 — —— 1985 5 764,92 5 841,39 1,3 5 814,34 0,9 1990 5 627,38 5 775,39 2,6 5 720,81 1,7 Förändringi % 1980—1985 —— 2,7 — 1,4 — 1,8 1985-1990 —— 2,4 —- 1,1 — 1,6

En sådan utveckling skulle således mode— rera arbetskraftsminskningen för 80-talet en- ligt de ursprungliga beräkningarna eftersom kalkylen innebär att minskningstakten i kvinnornas årsarbetstid avtar.

• Sida 62
•  Original

Bilagetabell A. Andel (%) gifta kvinnor i olika åldrar 1965 och enligt framskrivning 1970—1990, medelfolkmängd.

Ålder 1965 1970 1975 1980 1985 1990

15—1 9 4,28 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 20—24 43,09 40,00 40,00 40,00 40,00 40,00 25—29 77,87 74,20 74, 20 74, 20 74,20 74,20 30—34 85,47 83,50 83,50 83,50 83,50 83,50 35—39 86,16 85,40 85,28 85,05 85,37 85,59 40—44 . 84,47 84,72 84,68 84,35 84,19 84,35 4549 82,22 82,29 82,70 82,77 82,48 82,32 50—54 77,71 79,09 79,16 79,60 79,77 79,52 55—59 70,86 73,31 74,57 74,64 75,26 75,32 60-64 61,26 64,33 66,51 67,72 68,00 68,40 65—69 50,24 52,70 55,26 57,07 58,36 58,22 70—w 27,91 28,63 29,58 30,50 30,78 30,73

• Sida 63
•  Original

Bilagetabell B. Befolkningen (medelfolkmängd) med fördelning på ålder, kön och civilstånd (kvinnor) 1965 och enligt framskrivning 1970—1990.

1965 1970 1975

Kvinnor Kvinnor Kvinnor

Ålder Män Gifta Ej gifta Summa Män Gifta Ej gifta Summa Mån Gifta Ej gifta Summa

0—4 284 900 270 200 270 200 298 900 282 500 282 500 296 800 280 600 280 600 5—9 270 300 255 100 255 100 288 600 274 100 274 100 301 400 285 100 285 100 10—14 277 100 262 100 262 100 272 800 257 800 257 800 290 400 276 200 276 200 15—19 319 700 13 100 293 000 306 100 281 900 5 400 263 600 269 000 275 800 5 200 257 200 262 500 20—24 304 900 124 500 164 400 288 900 335 800 128 800 193 100 321 900 293 400 112 800 169 100 281 900 25—29 243 000 179 800 51 100 230 900 317 500 218 200 75 900 294 100 349 500 242 800 84 400 327 200 30—34 223 900 186 700 31 700 218 500 248 500 195 100 38 600 233 700 324 200 247 900 49 000 296 800 35—39 238 900 203 400 32 700 236 100 226 000 187 700 32 100 219 800 251 200 200 600 34 600 235 200 40—44 273 000 227 700 41 900 269 500 238 500 200 200 36 100 236 300 225 800 186 400 33 700 220 100 45—49 262 100 212 600 46 000 258 600 269 800 220 500 47 500 268 000 236 000 194 600 40 700 235 300 50—54 264 000 203 400 58 400 261 800 256 100 201 900 53 400 255 300 263 600 209 600 55 200 264 700 55—59 248 100 179 200 73 700 253 000 253 600 187 800 68 400 256 200 245 900 186 600 63 600 250 300 60—64 208 900 137 200 86 800 224 000 231 700 156 800 86 900 243 700 236 400 164 700 82 900 247 600 65—69 167 600 94 900 94 000 188 900 186 000 110 700 99 400 210 100 206 200 126 700 102 500 229 200 70-w 275 300 97 300 251 300 348 600 303 400 114 000 284 100 398 100 336 600 134 200 319 500 453 700 Totalt 3 861700 1 859 900 2 012 300 3 872 200 4 009 200 1927100 2 093 400 4 020 500 4133 100 2 011 800 2134 400 4146 200 därav 15—w 3 029 400 1 859 900 1 224 900 3 084 800 3 148 900 1 927 100 1 279 000 3 206 100 3 244 600 2 011 800 1 292 600 3 304 400 Forts. på nästa sida

• Sida 64
•  Original

Bilagetabell B. (forts.)

1980

Kvinnor Kvinnor Kvinnor

Män Gifta Ej gifta Summa Män Gifta Ej gifta Summa Män Gifta Ej gifta Summa

298 500 282 100 282 100 296 800 280 400 280 400 301 700 285 000 285 000 299 400 283 200 283 200 301 100 284 800 284 800 299 400 283 100 283 100 303 200 287 200 287 200 301 100 285 300 285 300 303 000 286 900 286 900 293 400 5 600 275 300 280 900 306 100 5 800 286 100 291 900 304 200 5 800 284 200 290 000 287 400 110 200 165 200 275 400 305 000 117 500 176 300 293 800 317 800 121 900 182 900 304 800 307 400 213 200 74 100 287 300 301 500 208 400 72 500 280 800 319 100 222 000 77 200 299 200 356 100 275 400 54 400 329 800 314 300 242 200 47 900 290 100 308 500 236 900 46 800 283 700 326 400 253 600 44 600 298 200 358 200 282 700 48 400 331 100 316 800 249 500 42 000 291 600 250 800 198 600 36 800 235 400 325 400 251 000 47 100 298 200 356 900 279 200 51 800 331 000 223 500 181 500 37 800 219 300 248 200 193 500 41 100 234 600 321 600 244 500 52 500 297 000 230 700 185 200 47 500 232 700 218 500 173 200 43 900 217 100 242 600 184 800 47 600 232 400 253 000 193 800 65 900 259 700 221 500 172 000 56 600 228 600 209 900 160 900 52 700 213 600 229 200 164 100 78 200 242 400 235 700 171 200 80 600 251 800 206 500 151 900 70 200 222 100 210 200 133 300 100 300 233 600 204 000 133 900 95 500 229 400 209 400 139 000 99 800 238 800 373 300 156 200 355 900 512 100 398 700 172 200 387 300 559 500 407 000 181 400 408 900 590 300

Totalt 4 242 600 2 070 700 2188 500 4 259 200 4 336 300 2123 700 2 233 700 4 357 400 4 424 400 2177 800 2 271 500 4 449 400 därav 15—w 3 341600 2 070 700 1336000 3 406 800 3 437 200 2123 700 1383 200 3 506 900 3 520 300 2177 800 1416 600 3 594400

Anm. Framskrivningen innehåller antagandet att antalet nettoimmigranter uppgår till 20 000 per år fr. o. m 1970. — Antalet gifta kvinnor har beräknats enligt antagandena om de framtida andelarna i bilagetabell A.

Källor: Folkmängdens förändringar 1965 (SOS). Befolkningsprojektion för riket 1970-2000, SM Be 1970:2.

• Sida 65
•  Original

Bilagetabell C. Relativa arbetskraftstal för olika åldersklasser (tioårsklasser), kön och civilståndsgrupper (kvinnor), årsmedelvärden av observerade tal enligt arbetskraftsundersökningarna 1965—1969 med framskrivning till 1970, samt årsvisa förändringar.

Förändringar, procentenheter

Kön (civilstånd) Standard- Ålder 1965 1966 1967 1968 1969 1970 avvikelser1 1965—1966 1966—1967 1967—1968 1968—19691969—1970

Mån 15-19 55,75 52,55 47,3 48,0 46,4 43,9 1,67 -— 3,2 — 5,25 0 7 — 1,6 — 2 5 20—24 79,7 79,1 78,2 77,6 77,8 76,6 1,67 — 0,6 — 0,9 —— 0,6 0,2 — 1 2 25—34 95,45 95,2 94,6 94,6 94,6 94,4 0,73 — 0,25 — 0,6 —— -— —— 0 2 35—44 96,8 97,4 96,85 95,65 96,1 96,4 0,66 0,6 — 0,55 — l 2 0,45 0,3 45—54 96,0 96,15 95,4 95,1 94,45 95,0 0,75 0,15 — 0 75 — O 3 —— 0,65 0 5 55-64 88,25 88,4 89,1 89,2 86,7 85,9 1,09 0,15 0,7 0,1 — 2,5 — 0 8 65—69 47,5 46,6 45,6 45,9 42,15 41,2 2,44 —— 0,9 — 1,0 0 3 — 0 9 70—w 17,5 14,45 12,4 12,0 11,35 10,4 — — 3,05 — 2,05 —— 0 4

Gifta kvinnor

15—1 9 45,8 39,4 36,05 45,3 44,55 43,4 9,03 —— 20—24 44,9 49,3 49,8 52,5 53,5 54,9 3,48

25—34 46,95 45,3 44,45 49,2 52,5 53,9 35—44 54,45 56,35 58,4 60,25 61,45 63,0 1,75 45—54 51,9 56,3 55,5 56,4 58,25 59,9 1,71 55—64 32,3 35,8 38,4 38,6 39,4 40,7 1,87 65—69 10,5 13,3 11,25 12,2 13,7 13,1 2,19 70—w 3,2 3,2 2,65 1,15 2,3 2,0 ——

W »

| In _ ! lh .— 'I't .-

|

Vi vqwqwmwl *DV—Män!"

|

I N ”. v-t

Inn —vvr_v3_xomxom _ 'nln .. vann _ . .

.—

.. . .. u om

'I)

v—iv—tv—t—q—rv—QO |!

V') anåooo— mmwowuom mooNdNNo ! ||

"3

chqmwln— O_Mv—nv—lo—iv—

| 'n 'n ..

'.

Ej gifta kvinnor

15—19 49,6 48,25 44,7 46,3 43,45 41,9 1 73 20—24 77,9 76,6 72,55 72,3 72,3 71,5 2 11 25—34 82,4 81,85 82,6 82,3 81,7 83,1 2 71

35—44 74,8 78,0 81,6 81,55 82,75 80,9 3,69 3 10 2 86 2 99

— 2,85

lll

— 0,6 1,20 — 0,15

45—54 76,5 75,2 74,8 75,85 75,7 75,6 55—64 52,7 54,95 53,95 51,65 54,7 53,6 , 3,05 65-69 20,0 16,35 10,9 17,55 18,3 15,9 — 3,65 — 5,45 , 5 0,75 — , 70—w 4,2 3,4 3,0 2,5 1,8 1,4 -— — 0,8 — 0 4 -— 0 5 — 0,7 — 0,4

¹ För att ge underlag för en bedömning av osäkerheten i de relativa AK-talen redovisas de standardavvikelser som beräknats för november 1969 (stencil från SCBs utredningsinstitut, 23.12.1969, P1017). Observera dock att de relativa AK-tal som redovisas i tabellen avser årsmedelvärden.

Källa: Arbetskraftsundersökningarnas råtabeller (Utredningsinstitutet, SCB).

n

”9. m (HMI/161.550! mv—Om—N

• Sida 66
•  Original

Bilagetabell D. Relativa arbetskraftstal för olika åldersklasser (femårsklasser), kön- och civilståndsgrupper (kvinnor) enligt arbetskraftsundersök- ningarna 1965 (årsmedelvärde) med framskrivning vart femte år till 1990 samt förändringar.

Förändringar, procentenheter

Kön (civilstånd) 1965— 1970— Ålder 1970 1975

Män

15—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—w

15—64

Kvinnor 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60-64 65-69 70—w

15—64

___-.. _m— .—

..

OO—NVOh—OXOOOMv—n ...

ooo—J—uoh N

hun-un

mNWth—zv'i3Ov—1NDMM ln h—WBCOXOWWQON # ...

......

VIKX_O lll lllll

o—uooo'mq- _. || |

. .||.

..

ooocoogoooo_ N- a—mw—m_©—wa© movmmm—rmmmo

91 N

Illllll

OOOOOMM O WOMMNNNMMMO

| [

mmmmmoooo ...—......

maqaaqaqaaw

-..,...

owm—wwqqthxom wr- No—NN—N—Nuno _.

!

v—(Ov—GNNv—NNN—MO _" ONOkOv—l—ch—n—thhblm an .. . .. . .. - .. .. .. .. ..

• Sida 67
•  Original

Bilagetabell D. (forts.)

Förändringar, procentenheter

Kön (civilstånd) 1965— 1970— 1975— 1980— 1985— Ålder 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1970 1975 1980 1985 1990 Gifta kvinnor

15—19 45,8 43,4 41, 20—24 44,9 54,9 59, 25—29 48,1 54,1 60, 30—34 45,85 53,6 60, 35—39 54,2 60,3 66 69,2 72,5 7 5,0 40—44 54,7 65,6 69, 71,6 73,5 75,5

45—49 53,85 62,1 67,7 70 6 73,0 75,0

50—54 49,75 57,4 63,9 68,0 70,0 72,5 55—59 39,1 47,3 52,7 57,9 61,5 65,0 60—64 23,45 32, 39,2 44,3 47,5 50,0

65—69 10,5 13,1 15,1 17, 14,0 10,0

70—w 3,2 2,0 2,0 2,0 1,5 1,0 —

15—64 47,2 54,8 60,3 64,4 67,2 69,9

Noöhoo | I | w—Ohoqa—N—O v—Q'YrvaNvln'nN

..

—ONäm—NN I

⁹ 40,3 38,9 37,5 ⁸ 63,9 64,0 64,0 ⁵ 65,1 67,5 70,0 ³ 65,0 67,5 70,0 2 4

**. V—l

[ :r_o_o

_.

|

.. ..

.. .

II)

..

v—Q'NDNOV)

.—

..

ooxovutst'o "»meon

vann-qoq . . "SV”. _ -

.. .. ..

NNNäNNmN

'I)

..

wr—v-nmoquoon—nn oo

'n'/Shelf) lN .. ..

| | |

("MMO N h—QNWNQWN ND OOFOOONN— F

.

sedel ]

..

.— Yr "I. "'I

Ej gifta kvinnor

15—19 49,6 41,9 35,9 30,7 28,7 27,7 — 20—24 77,9 71,5 68,5 67,3 65,8 64,8 — 25—29 85,05 83,9 82,9 82,0 81,0 80,0 — 30—34 78,2 81,4 81,4 81,4 81,4 81,4

35—39 75,35 81,2 81,7 82,2 82,2 82,2

40—44 74,4 80, 81,1 81,6 81,6 81,6 45-49 78,9 77,5 77,5 77,5 77,5 77,5 — 50—5 4 74,75 74,0 74,0 74, 74,0 74,0 — 55—59 64,9 63,7 63,7 63,7 63,7 63,7 —— 60—64 42,4 45,6 45,6 45,6 45,6 45,6 65—69 20,0 15,9 14,9 14,1 12,0 10,0 — 70—w 4,2 1,4 1,4 1,4 1,2 1,0 —

15—64 63,8 62,3 60,2 57,9 56,8 5 6,8 —

.. .. ..

oqo u—n—u—t [ QVLO Nv—qv—n | Noras 'n'—co | | | In

| I

..

V") hv—quvhNN—w

""i"": oo

hsa—mvfxo—uo

lllllll'-'*—N

Illllll IIII Illl

HMYFN "*

| Fl .: | ("I N. I ". N I '".

• Sida 68
•  Original

o. Bilagetabell E. Beräknat antal personer i arbetskraften med fördelning på ålder, kön och civilstånd (kvinnor) 1965—1990.

1965 1970 1975

Män

178 300 243 000 227 000 218 700 231 900 263 700 254 400 250 800 230 300 173 000

79 600 48 200

² 398 700

Kvinnor

Gifta

⁶ 000 55 900 86 500 85 600

110 200 124 500 114 500 101 200 70 100 32 200 10 000 ³ 100 799 800

Ej gifta 145 300 128 100 43 500 24 800 24 600 31 200 36 300 43 600 47 800 36 800 18 800 10 600 591 300

Totalt

151 300 184000 129 900 110 400 134 900 155 700 150 800 144 800 117 900

69000 28 800

13 700

¹ 391 100

Mån

123 800 257 200 292 800 241 800 219 200 228 700 258 700 240 700 231 300 185 300

76 600 31 600 ² 387 800

Kvinnor

Gifta

2300 70700 118100 104600 113 200 131300 137000 115900 88 800 51400 14500 2300

950 100

Ej gifta 110 500 138100 63 700 31 400 26100 29100 36 800 39 500 43 600 39 600 15 800

⁴ 000

578 000

Totalt

112 800 208 800 181 700 136000 139 300 160400 173 700 155 400 132 400 91 100 30 300 ⁶ 300

¹ 528 100

Mån

97 600 213 900 318 800 315 400 243 700 214 700 224 000 245 700 222 300 187 200 78 800 21 500 ² 383 600

Kvinnor

Gifta

² 200 67 400 146 900 149 500 132 800 129 300 131 700 133 900 98 400 64 600 19100 ² 700

1078400

Ej gifta

92 300 115 900 70 000 39 900 28 300 27 300 31 500 40 800 40 500 37 800 15 300 4 500

544 100

Totalt

94 500 183 300 216 800 189 300 161 000 156 700 163 300 174 700 138 900 102 400 34 400

⁷ 200 ¹ 622 500

1980 1985

¹ 990

Mån

91 200 205 500 278 200 346 500 316 700 237 300 211 000 213 900 227 500 180 400 74 000 12 700

² 394 800

Kvinnor

Gifta

² 300 70 400 138 800 179 000 175 500 142 200 128 200 125 900 112 200 72 700 22 800 ³ 100

1173100

Ej gifta

84 500 111 200 60 800 44 300 36 600 30 100 29 300 35 100 42 000 35 700 14 100 ⁵ 000

528 700

Totalt

86 800 181 600 199 500 223 300 212 100 172 300 157 400 161 100 154 200 108 400 36 900

⁸ 100 ¹ 701 700

Mån

89 100 215 000 271 400 305 800 347 500 307 800 234 300 202 600 199 200 184 300 61 600 12 000 ² 430 500

Kvinnor

Gifta

2 300 75 200 140 700 163 500 204 900 184 500 141 300 121 200 105 800 81 300 18 700 ² 600

1242000

Ej gifta

82100 116000 58 700 39 000 39 800 38 500 31900 32 500 36 000 36 700 11 500 ⁴ 600

527 300

Totalt

84 400 191 200 199 300 202 500 244 700 223 000 173 100 153 700 141 800 118 100 30 200

⁷ 200

Mån

85 500 220 800 285 600 300 200 307 300 337 600 303 600 224 900 188 700 159 400 50 700 10 200 ¹ 769 300 2 474 500

Kvinnor

Gifta

² 200 78 000 155 400 165 800 187 200 210 800 184 800 134 000 104 600 76 000 13 900 ¹ 800

1314400

Ej gifta

78 700 118 500 61 800 38 100 E34 500 å42 300 40 700 35 100 33 600 32 000 10000 4100

529 400

&

Totalt

80 900 196 600 217 200 203 900 221 700 253 000 225 500 169 100 138 100 108 000 23 900

⁵ 900 ¹ 843 800

• Sida 69
•  Original

Appendix A. Analys av de relativa arbetskraftstalens

konjunkturberoende

A.1 Inledning

Den analys av arbetskraftsförändringama år för år under perioden 1965—1969 som gjor- des i avsnitt 3.1.3 antydde att det troligen finns ett visst konjunkturth beroende bak- om de relativa AK-talens förändring (jfr tabell 11).

Antalet personer i arbetskraften utgör en summa av antalet sysselsatta och antalet ar- betslösa, och att antalet arbetslösa varierar med konjunkturen är närmast en självklar- het. Däremot kan man ställa sig frågan var- för summan av sysselsatta och arbetslösa skulle variera med konjunkturen. Om man emellertid betraktar utvecklingen av ung— domens relativa AK-tal (dvs. antalet per- soner i arbetskraften i procent av befolk— ningen) finner man t.ex. en mycket stark nedgång under 1966 och 1967 (jfr figur A.2) som sedan följs av en uppgång under 1968. Troligen är det så att det försämrade arbetsmarknadsläget verkade så att ungdo- marna stannade kvar längre i studier eller att övergången från lägre till högre studier blev större än i ett mer gynnsamt arbets- marknadsläge. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som sattes in under konjunktur- dämpningen 1967 för ungdomarnas del in- riktades också på utbildning.

Det kan finnas anledning att undersöka konjunkturberoendet inte bara hos ungdo- marnas relativa AK-tal utan för samtliga åldersgrupper.

A.2 Analysens uppläggning A.2.1 Dataunderlaget

De relativa AK-talen har en viss säsongva- n'ation som är mest markerad för ungdo— mar och gifta kvinnor. (Se Arbetskraftsbe- räkningar 1960—1980, Appendix B sid. 84, Information i prognosfrågor 1968: 4 (SCB), där en analys av säsongavvikelser presente- ras.) För att analysen inte skall störas av säsongkomponenter har de relativa AK-ta— len från de fyra undersökningarna som finns för varje år utjämnats genom beräkning av rullande medelvärden.1 Analysen har base- rats på data från augusti 1961 fram till maj 1970. Genom medelvärdesberäkningar- na förkortas emellertid tidsserien till febru- ari 1962—november 1969. De tidigare AKU före 1964 var föremål för olika typer av omläggningar vad gäller urvals- och upp- räkningsförfarande varför det är tveksamt om resultaten från dessa på alla punkter är helt jämförbara med de senare. Analyser har därför gjorts av två tidsserier, dels den ovan nämnda längre som innehåller 32 ob- servationer, dels en kortare augusti 1964— november 1969 som innehåller 22 observa- tioner.

De relativa AK-talen analyseras för dels

1 Följande beräkning har använts för att er- hålla det utjåmnade värdet för en viss tidpunkt 0,25 (0,5 A1+A,+A,+A,+0,5 AS), där A med index är det relativa AK-talet för tidpunkten ], 2 osv.

• Sida 70
•  Original

Figur A.1 Lediga platser vid månadens mitt 1962—1969, absoluta tal (utjåmnade värden, tusental) och procentuell förändring.

70 — Tusentnl

llllillllllllllil

67 68 1 969

• Sida 71
•  Original

män, dels kvinnor. För kvinnornas del hade det funnits möjlighet att göra en uppdel- ning på civilstånd, men de relativa AK-ta— len för de ej gifta kvinnorna har så stora slumpfel (jfr bilagetabell D) att det är stor risk att dessa stör resultatet. En uppdel- ning görs även på ålder i följande ålders- klasser 15—19, 20—24, 25—34, 35—44, 45—54 och 55—64 år. Åldrarna över 65 år har inte medtagits i analysen på grund av de stora slumpfelen.

Som konjunkturvariabel har statistiken över de vid arbetsförmedlingen anmälda le- diga platserna vid månadens mitt använts1 för samma månader som det finns uppgifter från AKU. Även dessa data har utjämnats genom beräkning av rullande medelvärden. I och för sig speglar troligen denna statistik konjunkturvariationema mycket väl, men det finns en risk att tidsserien kan ha en viss snedvridning. Under en högkonjunktur är det inte troligt att denna statistik av- speglar hela den arbetskraftsefterfrågan som finns, då det kan vara meningslöst att an- mäla nya lediga platser om man inte fått sökande till tidigare vakanser. Man kan vi— dare ha en trendmässig förändring i antalet lediganmälda platser, då successivt nya grupper av arbetsgivare kan tillkomma för att få del av arbetsförmedlingens tjänster.

A.2.2 Modell

För varje åldersgrupp har för de båda kö— nen de relativa AK—talen ( Y,) anpassats till följande typ av regressionsekvation

Y,=a+bT+cKl (1) där således trenden antagits vara linjär, T går från 1 till 32 i den långa tidsserien och från 11 till 32 i den kortare tidsserien. K , är antalet lediganmälda platser i tusental. För att minska effekten av en eventuell trendmässig förändring i serien över ledig- anmälda platser kan man i stället pröva sambandet mellan de relativa AK-talen och den relativa förändringen i antalet lediga platser från en tidpunkt till nästa. Vid den— na ansats har även prövats om det finns några tidsförskjutningar i sambanden. An-

passningar har därför också skett till följan— de regressionsekvationer.

Y, = a + bT+ ck, (2.0) Y, =a+bT+ck,_1 (2.1) Y, = a + bT + ck,_2 (2.2)

där k således är den procentuella föränd- ringen i antalet lediganmälda platser, och där indiceringen t, t—I och t—2 anger de tids- förskjutningar som prövats. För dessa an- passningar har observationer förlorats i bör- jan av serien för den långa tidsseriens del, varför antalet observationer för denna blir 31, 30 respektive 29. De använda tidsse- rierna över lediga platser återges i figur A. 1. Då det även kan vara av intresse att jäm- föra de skattade värdena för trenden utan att konjunkturvariabeln förs in i bilden som i de ovan specificerade regressionsekvatio- nerna har en anpassning gjorts även till den enkla ekvationen

Y,=a+bT — (3)

A.3 Resultat

De värden som erhållits för den multipla korrelationskoefficienten (R) redovisas i Ata-. bell A.1. För samtliga åldersgrupper bland männen har R erhållit det högsta värdet för någon av de modeller som har den kortare tidsserien som grund. Bland kvinnorna är det två åldersklasser, 20—24 år och 45—54 år, där de högsta R-värdena erhållits för den längre tidsserien. Skillnaderna mellan de två tidsseriemas skattningar är för dessa relativt små, vilket i synnerhet gäller 45—54-åring. arna. Denna iakttagelse att den kortare tids- serien, dvs. värden från augusti 1964, har erhållit högre R-värden, kan inte i och för sig sägas vara nog för att bekräfta att de relativa AK-talen före 1964 inte är helt jämförbara med de senare. Modellerna kan ju ha en felaktig specifikation. Så t. ex. be— höver ju inte trenden vara linjär. Om tren- den i själva verket är av t. ex. kontinuerligt tilltagande eller avtagande typ, så kommer en skattning utifrån en kortare tidsserie, där

1 Återfinns i arbetsmarknadsstyrelsens serie Arbetsmarknadsstatistik.

• Sida 72
•  Original

Tabell A.1 Multipla korrelationskoeflicienten (R) för de olika modellerna.

Modell med trend och konjunkturvariabel, lediga platser mått i

Modell med endast trend Absoluta tal

n=32 n=22 n=32 n=22 0

Mån

15—19 03353 0,9483 0,9720 0,9895 0,9306 20—24 0,7020 0,8454 0,8319 0,9343 0,7128 25—34 0,1842 0,9148 0,4073 0,9513 0,3488 35—44 0,6922 0,4887 0,6979 0,4933 0,8773 45—54 0,8929 0,9273 0,8932 0,9331 0,9105 55—64 0,5647 0,3497 0,8715 0,9514 0,6387

Kvinnor 15—19 0,9615 0,9482 0,9674 0,9640 0,9589 20—24 0,5973 0,3844 0,7901 0,7272 0,7143 25—34 0,6729 0,8078 0,7604 0,9511 0,8785 35—44 0,9886 0,9906 0,9926 0,9966 0,9881 45—54 09417 0,9252 0,9434 0,9301 0,9392 55—64 0,8487 0,8612 0,8788 0,8986 0,8608

Förändring, tidsförskjutning

n=3l n=30 n=29 n=22 n=22

l 2 0 l 2

0,9322 0,9419 0,9665 0,9819 0,9924 0,7310 0,7892 0,8457 0,8619 0,8991 0,6328 0,8020 0,9580 0,9670 0,9657 0,7992 0,6725 0,9048 0,7681 0,6258 0,9016 0,9029 0,9525 0,9467 0,9399 0,7218 0,8043 0,5192 0,6958 0,8241

0,9598 0,9628 0,9626 0,9698 0,9751 0,7804 0,8272 0,5733 0,6725 0,7470 0,9080 0,8802 0,9329 0,9699 0,9869 0,9863 0,9856 0,9912 0,9930 0,9950 0,9347 0,9291 0,9369 0,9287 0,9252 0,8626 0,8529 0,9334 0,9402 0,9292

Anm. Det högsta R-värdet i resp. serie anges med kursiverad stil.

trenden antas vara linjär, att ge bättre vär— den än en skattning utifrån en längre tids- serie. Eftersom emellertid skillnaderna mel- lan skattningarna är förhållandevis små och huvudsyftet är att undersöka konjunktur- sambandet så koncentreras redogörelsen av resultaten i fortsättningen till den korta tids- serien.

För männen finner man vidare att för fyra av de sex åldersklasserna har skatt- ningar utifrån några av de modeller där konjunkturen mäts utifrån förändringen i le- diga platser givit det högsta R-värdet. Un- dantagen är åldersklasserna 20—24 år och 55—64 år, där den bästa anpassningen er- hållits utifrån den modell där konjunkturen mäts i det absoluta antalet lediga platser. Även bland kvinnorna är det två åldersklas- ser som givit de högsta R-värdena för mo- dellerna där konjunkturen mäts i det abso- luta antalet lediga platser. Skillnaderna i R- värdena i de två modellansatsema är dock i de flesta fall relativt små och som regel har signifikanta koefficienter erhållits för konjunkturvariabeln i båda typerna.

För de flesta åldersklasserna har en stor del av den totala variansen fångats upp av den linjära trenden (se tabell A.2). De mest markanta avvikelserna härifrån uppvisar

männen i åldrarna 35—44 år och i åldern 55—64 år samt kvinnorna i åldern 20—24 år. För männen i åldern 35—44 år kan det dock anmärkas att skattningen för trenden i modellen utan kOnjunkturvariabel är sig- nifikant skild från noll på 95 %-nivån (jfr tabell A.3), och den längre tidsserien har givit en signifikant trend (: —0,06) på 99 %-nivån. För de två andra grupperna har den kortare tidsserien inte givit signi— fikanta trender (95 %-nivån) i regressions- modellen utan konjunkturvariabel, men den längre tidsserien ger en signifikant (99 %- nivån) trendskattning vars värde nära sam- manfaller med den kortare tidsserien.

Måttet på de relativa AK-talens konjunk- turkänslighet för de olika grupperna kan av- läsas i skattningarna för koefficienten för konjunkturvariabeln, vilken anges i tabell A.3. Med endast ett undantag, kvinnor i ål- dern 45—54 år, har åtminstone någon av modellerna givit signifikanta värden för denna koefficient. Det kanske bör nämnas att inte heller den längre tidsserien givit signifikanta konjunkturestimat för de 45- 54-åriga kvinnorna.

För de tre yngsta åldersklasserna, både för män och kvinnor, är som synes tecknet för konjunkturkoefficienten positivt, för de

• Sida 73
•  Original

Tabell A.2 Variansen i de relativa arbetskraftstalen (aug. 1964—nov. 1969) fördelad på trend respektive tillägg av konjunkturvariabel enligt olika modeller.

Tillägg av konjunkturvariabel mått i

Förändring, tidsförskjutning

Trend Absoluta tal 0 l 2

Mån

1 5—19 0,90 0,08 0,03 0,06 0,09 20—24 0,72 0,16 0,00 0,03 0,09 25—34 0,84 0,07 0,08 0,10 0,10 35—44 0,24 0,005 0,56 0,35 0,15 45—54 0,86 0,01 0,05 0,04 0,02 55—64 0,12 0,78 0,15 0,36 0,57 Kvinnor

15—19 0,90 0,03 0,03 0,04 0,05 20—24 0,15 0,38 0,71 0,30 0,41 25—34 0,65 0,25 0,20 0,29 0,32 35—44 0,98 0,01 0,00] 0,005 0,0] 45—54 0,86 0,01 0,02 0,007 0,00 55—64 0,74 0,07 0,13 0,14 0,12

äldre negativt. De yngre skulle således rea- gera på konjunkturförändringen så att när efterfrågan på arbetskraft är stark svarar de med att söka sig ut på arbetsmarknaden. När efterfrågan minskar så minskar även utbudet. De äldre skulle reagera i motsatt riktning. När konjunkturen dämpas skulle de öka sitt utbud och när efterfrågan på ar-

betskraft är stor skulle de minska sitt ut- bud. Innan det diskuteras om det finns ett saklogiskt fog för en sådan kausal tolkning av resultaten skall några ytterligare kom- mentarer göras till de erhållna värdena.

I figur A.2 tecknas tidsseriema för de olika befolkningsgruppemas relativa AK-tal. De beräknade trenderna för både den långa

Tabell A.3 Skattningar av koefficienterna för trend resp. konjunktur enligt de olika modellerna

(korta tidsserien).

Trendkoefficient Konjunkturkoefficient

Modell med konjunkturvariabel Modell med konjunkturvariabel

Endast Förändring, tidsförskjut— Förändring, tidsförskjut- trend Absolu- ning Absolu- ning ta tal ta tal 0 l 2 0 1 2 Män 15—19 ——0,58" —-0,57" —0,65** ——O,66" —O,64" 0,12" 0,13" 0,17" 0,19" 20—24 __0,14u_.0,14u_o,15u_0,16u_0,16u 0,05" 0,005 0,03 0,05” 25—34 ——0,06" —-0,06" —0,07" —0,07** ——0,06** 0,01" 0,02" 0,02" 0,02" 35—44 —0,05* —0,05* —0,004 —0,02 —0,04 —0,005 ——0,09"—0,06" -——0,04* 45—54 ——0,09"'—-0,09** ——0,08** —0,08** —0,09"—0,01 —0,02"—0,02* —0,02 55—64 —0,04 —0,05" ——0,02 ——0,01 —0,01 ——0,08"' —-0,05 —0,08**—0,10** Kvinnor 15—19 ——0,34** ——0,33"" —0,37" —0,37" ——0,36" 0,04” 0,06"' 0,08" 0,08” 20—24 —0,07 ——0,06'' —O,12**——O,12**—0,11" 0,08" 0,09' 0,11" 0,12" 25—34 0,32" 0,33" 0,23" 0,22" 0,24" 0,14" 0,19" 0,23" 0,23” 35—44 0,43" 0,43" 0,44" 0,45" 0,46" —0,03" —0,02 —0,03* —0.04” 45—54 0,24" 0,24" 0,26" 0,25" 0,24" 0,02 —0,04 —0,02 0,001 55—64 0,24” 0,24" 0,30" 0,30" 0,28" —0,05"—0,11"—0,11"—0,10"

Anm. Koeflicienter med " år signifikanta på 95 %-nivå och med "' på 99 0A,-nivå.

• Sida 74
•  Original

Figur A.2 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor i olika åldrar 1962—1969. eo _

20 — 24 År

.....

25 — 34 År

95, —__ ___ _W_

95

l l 1 l . i 100 35 .— 44 År

45 — 54 År

95

85

11411

1111l1111:11111111111111%111111111 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

• Sida 75
•  Original

45——

__ KWNNOR

15—19ÅR

11411111 1962 ' 1963

1111111111111111111111111: * 1965 ' 1966 ' 1967 ' 1968 V 1969

• Sida 76
•  Original

och den korta tidsserien har också inritats samt den »bästa» anpassningen till den mo- dell där konjunkturen mäts i förändringen av de lediga platserna.

Koefficienterna för konjunkturvariabeln skall numeriskt tolkas så, att enligt model- len där de lediga platserna mäts i absoluta tal så anger det skattade värdet det antal procentenheter varmed det relativa AK—talet förändras om antalet lediga platser föränd- ras med 1 000 platser. 1 modellerna där för- ändringen i de lediga platserna insatts som konjunkturvariabel anger koefficienten med hur många procentenheter det relativa AK- talet förändras om de lediga platserna för- ändras med 1 %.

Enligt dessa skattningar skulle den kon— junkturkänsligaste befolkningsgruppen vara kvinnor i åldern 25—34 år, därnäst den yngs- ta åldersgruppen bland männen, kvinnorna i åldern 20—24 år, den äldsta åldersgruppen för båda könen och de yngsta kvinnorna, i nu nämnd ordning. Övriga åldersgrupper har erhållit relativt låga skattningar för kon- junkturkoefficienten.

Eftersom de relativa AK-talen för vissa befolkningsgrupper varierar med konjunk- turen, andra mot konjunkturen är det av intresse att få en bedömning av dessa varia- tioners effekt till storlek och riktning på den totala arbetskraften. Om skattningama för konjunkturkoefficienten vägs med anta- let personer i de olika befolkningsgrupperna erhålls på ett enkelt sätt ett sådant samman- fattande mått. Visserligen varierar antalet personer i de olika grupperna över tiden, men här har befolkningen i slutet av år 1969 valts för beräkningen. Vidare har den »bästa» koefficienten valts från någon av modellerna där konjunkturen mäts i den procentuella förändringen av de lediga plat- serna. Denna kalkyl ger till resultat att 1 procents ökning (eller minskning) av de le- diga platserna ökar (eller minskar) den to- tala arbetskraften med sammanlagt 900 per- soner. Nettoeffekten är således positiv och det kan även nämnas att nettoeffekten för kvinnorna enbart är ett tillskott av 1 100 personer. Antalet kan förefalla lågt men under konjunktursvängningarna är föränd-

ringen i de lediganmälda platserna mycket kraftig. Från mitten av år 1965, när kon- junkturuppgången dämpades, till slutet av 1967, när botten i konjunktursvackan nåd- des, minskade antalet lediga platser kvartal för kvartal med sammanlagt nära 50 %. Uti- från de gjorda skattningama innebär detta att den totala arbetskraften på grund av konjunkturnedgången minskade med något över 40 000 personer. Det kan nämnas att under denna tid ökade antalet arbetslösa enligt AKU från ca 45 000 till ca 85 000. Arbetslösheten ökade således också med 40 000. Under den konjunkturuppgång som sedan satte in ökade antalet lediga platser med sammanlagt ca 70 % fram till slutet av 1969, som är sluttidpunkten för analy- sen. Enligt skattningarna skulle genom ef- terfrågetrycket drygt 60000 personer till- förts arbetskraften under 1968 och 1969.

Görs samma typ av sammanvägning för att mäta effekten av den rent trendmässiga förändringen erhålls det resultatet att ar- betskraften har minskat med 13 000 män och ökat med 18 500 kvinnor årligen i åld- rarna 15—64 år, netto således en ökning med 5 500 per år. I tabell 12 i huvudavsnittet anges den totala effekten av de relativa AK- talens förändring under perioden 1965—1970 till 31 000. Regressionsanalysens resultat an— ger att den trendmässiga förändringen un— der den studerade tidsserien för en femårs- period uppgår till 27 500. Man kan såle— des säga att de konjunkturella variationer- na i stort sett tagit ut varandra under 60- talets senare hälft.

A.4 Diskussion av resultaten

Som nämndes tidigare kan man inte med en regressionsanalys bevisa att det föreligger ett kasualt samband mellan de studerade variablerna. Men man kan diskutera om det förefaller logiskt eventuellt utifrån and- ra iakttagelser att arbetsmarknaden funge- rar på det sätt som resultaten antyder. Koefficienten för konjunkturvariabeln har erhållit positiva och relativt höga värden för de befolkningsgrupper varifrån det huvud- sakliga nytillskottet av arbetskraft rekryte-

• Sida 77
•  Original

ras. För ungdomarnas del fungerar utbild- ningssystemet till viss del som en konjunk— turregulator. Det är inte bara så att utbild- ning sätts in som ett arbetsmarknadspoli- tiskt medel, utan många ungdomar står ef- ter det att de fullbordat en utbildning in- för valet att söka sig ut på arbetsmarkna- den eller fortsätta sin utbildning. Vid kon— junkturdämpningar införs ofta anställnings- stopp och ungdomarnas möjlighet att få an- ställning minskar. Det bästa valet blir då att fortsätta en utbildning som då också ger möjlighet till ekonomiskt stöd.

Det har i både tidsserie- och tvärsnitts- studier! påvisats att kvinnornas arbetskrafts— utbud är beroende av efterfrågan på arbets- kraft. Den här gjorda regressionsanalysen antyder också ett sådant samband. För ål- dersgrupperna 20—24 och 25—34 år kan man observera en nedgång i de relativa AK-talen under 1966 och under första delen av 1967 (se figur A.2), varefter en ökning sätter in. Det skall observeras att minskningen i de relativa AK-talen varken för ungdomarna eller dessa kvinnogrupper behöver betyda att någon lämnat arbetskraften på grund av arbetsmarknadssituationen. Den observerade minskningen kan ha åstadkommits genom ett minskat tillflöde av nytillkommande på arbetsmarknaden. När efterfrågan sedan sti- ger ökar tillflödet.

För åldersgrupperna över 35 år har för både män och kvinnor koefficienten för konjunkturvariabeln erhållit negativa vär- den. Det är svårare att finna några säkert underbyggda förklaringar till dessa resultat. Det finns emellertid teorier som säger att arbetskraften får ett tillskott från de s.k. marginalgrupperna under lågkonjunkturpe- rioder. När familjeförsörjaren blir arbetslös eller hotas av arbetslöshet så söker sig hust- run eller andra familjemedlemmar ut på ar- betsmarknaden. Denna teori skulle väl då framför allt vara tillämplig på kvinnorna. En förklaring till att det negativa förteck- net erhållits för de äldre kvinnorna men ej för de yngre, skulle kunna vara att de äldre kvinnorna är gifta med äldre män som drab- bas hårdare av arbetslösheten än de yngre. Det skall emellertid observeras att värdet

för konjunkturkoefficienten är jämförelsevis lågt för de äldre kvinnorna.

För männens del torde emellertid anta- let personer som skulle höra till arbetskraf- tens s. k. marginalgrupper i synnerhet i åld— rarna 35—64 år vara mycket ringa. Kanske förklaringen i stället är att finna i arbets- marknadspolitikens verkningar. Under låg- konjunkturer sätter man bl. a. in beredskaps- arbeten och många med fysiska, psykiska eller sociala handikapp och undersysselsat- ta i jord- och skogsbruk fångas då upp i des— sa arbeten, men slås under högkonjunkturen ut ur arbetskraften när de sysselsättnings— skapande åtgärderna dämpas.

1 Se t. ex. P. Silenstam, Arbetskraftsutbudets utveckling i Sverige 1870—1965. (IUI, Uppsala 1970) och G. de Laval, Familjecykeln och den gifta kvinnans förvärvsarbete. Monogratiserie 6 i anslutning till FoB 1960. (Lund 1970.)

• Sida 78
•  Original

Appendix B. Kartläggning av de deltidsarbetandes fördelning av arbetstiden på antal dagar i veckan

B.1 Undersökningens uppläggning

I arbetskraftsundersökningarna (AKU) ges regelbundet information om de arbetandes fördelning på arbetstid i olika timklasser i kombination med t. ex. sådana variabler som kön, civilstånd för kvinnorna, yrke och yrkesställning (dvs. företagare, anställda el- ler medhjälpande). I AKU benämner man dem som arbetat 34 timmar eller mindre under veckan som deltidsarbetande och des- sa tillfrågas om orsaken till deltidsarbetet. I redovisningen av dessa svar särskiljer man arbetsmarknadsskälen från t. ex. personliga skäl som studier eller hushållsarbete. Man redovisar även de deltidsarbetande med för- delning på dem som vanligen arbetar del- tid, respektive dem som vanligen arbetar heltid. En stor del av dem som under en viss vecka arbetat högst 34 timmar, men som annars brukar arbeta mer, har just denna vecka varit frånvarande någon tid på grund av t. ex. sjukdom eller semester. Utöver den information som reguljärt ges i AKU är det av intresse att se hur de del- tidsarbetande sprider ut sitt arbete under veckans dagar. I samband med AKU i maj 1969 tillfrågades därför de personer som uppgav att de vanligen arbetade deltid hur många dagar de arbetat under veckan. Där- igenom har man kunnat göra en korsklassi- ficering över arbetad tid under veckan, vil- ken redovisats i timklasserna 1—9, 10—14, 15—19, 20—24, 25—29 och 30—34 timmar,

och antal dagar 1, 2 osv. till 7 dagar. Så- dana tabeller har framtagits för olika be- folkningsgrupper, yrkesområden, regioner m.m. I det följande kommer endast ett få- tal av de framtagna korstabellerna att redo- visas i detalj. Redovisningen kommer att i huvudsak koncentreras till marginalfördel- ningarna, dvs. fördelningen efter dels antal arbetade timmar, dels antal dagar, för olika grupper. För den som så önskar finns det emellertid möjlighet att efter hänvändelse till SCB:s prognosinstitut få ta del av det fullständiga materialet eller delar därav. En förteckning över samtliga tabeller till un- dersökningen återfinns i bilagan till detta appendix.

B.2 Orsaker till deltidsarbete och deltidsar- betets omfattning i maj 1969.

Som en inledning till resultatredovisningen från den speciella undersökningen i maj 1969 kan nämnas att då arbetade totalt 740 600 personer 1—34 timmar under mät- veckan. Detta motsvarar 21,3 % av samt- liga personer som var i arbete. I tabell B.l lämnas en redovisning av orsakerna till del- tidsarbete i maj 1969 med fördelning efter kön och om de deltidsarbetande vanligen arbetar på heltid eller vanligen på deltid. Bland de vanligen heltidsarbetande som un- der mätveckan dock arbetade mindre än 35 timmar dominerar egen sjukdom och »annat skäl» bland orsakerna. De flesta i

• Sida 79
•  Original

enligt arbetskraftsundersökningen i maj 1969. Tabell B.] Personer i arbete mindre än 35 timmar fördelade efter kön och orsak till deltidsarbete

Mån Arbetar vanligen heltid

Kvinnor

Arbetar vanligen deltid Män Kvinnor

Orsak Antal % Antal

% Antal % Antal %

Arbetsmarknadsskäl 11 700 15,4 4 600 8,8 7 800 7,5 31 500 6,2 Dåligt väder 2 600 3,4 2 100 4,0 0 0,0 0 0,0 Egen sjukdom 32 100 42,3 20 500 39,4 17 000 16,3 11 800 2,3 Semester 6 800 9,0 3 500 6,7 0 0,0 0 0,0 Upptagen med eget hushåll 0 0,0 2 600 5,0 1 100 1,1 233 600 45,9 Studier 500 0,7 2 000 3,8 23 000 22,0 21 900 4,3 Vill inte ha heltid 0 0,0 0 0,0 26 400 25,3 148 300 29,2 Hel arbetsvecka under _ 35 timmar 2 100 2,8 2 100 4,0 15 900 15,2 48 400 9,5 Annat skäl 20 000 26,4 14 600 28,1 13 300 12,7 13 000 2,6 Summa 75 700 100 52 100 100 104 500 100 508 200 100

denna grupp kan troligen betraktas som korttidsfrånvarande. Några av dem kan dock tillfälligtvis vara t. ex. partieut sjuk- skrivna. Sammanlagt uppgår de deltidsar- betande som i vanliga fall arbetar på heltid till 127 800 och dessa ingår inte i den kart- läggning som gjorts över deltidsarbetets spridning på antal arbetade dagar.

De vanligen deltidsarbetande var i maj 1969 612 700 eller 17,6 % av samtliga per- soner i arbete. Kvinnorna utgör merparten eller 508 200 personer. Vad gäller orsakerna till deltidsarbete för denna grupp skiljer sig män och kvinnor åt relativt markant. Bland männen har stora grupper angivit egen sjuk- dom och studier som skäl till deltidsarbete. Dessa orsaker är relativt fåtaligt represen- terade bland kvinnorna. De är däremot re- presenterade med ungefärligen lika antal personer för män och kvinnor. De flesta kvinnorna har angivit att de varit upptagna med det egna hushållet som skäl till sitt deltidsarbete.

Det kanske bör anmärkas att det finns en grupp som rubricerats »hel arbetsvecka under 35 timmar». Hit förs personer som på grund av arbetets art (t. ex. skiftarbete, vissa lärare) inte uppnått 35 timmars ar-

betstid under mätveckan. Även personer som på grund av sommartid inte uppnår 35 timmar förs till denna grupp.1 Dessa är inte deltidsarbetande i egentlig mening men ingår i den speciella undersökningen.

B.3 Deltidsarbetande män och kvinnor B.3.1 Män

I maj 1969 tillhörde 4,3 % av de män som var i arbete de vanligen deltidsarbetande. Denna andel växlar emellertid kraftigt med åldern, som framgår av nedanstående tablå.2

De deltidsarbetande männen är antingen relativt unga eller relativt gamla.

I tabell B.Ia ges en korsklassificering av de deltidsarbetande männen efter arbetstid och antal arbetsdagar. I denna tabell anges för marginalerna även antalet deltidsarbe- tande efter ålder. En stor del av de del— tidsarbetande männen har en myckert kort arbetstid, nära 30 % återfinns i intervallet

1 Enligt »Allmän instruktion för arbetskrafts- undersökningama», (SCB, Ui). Sthlm. Upplaga 6 A, februari 1968. ? Obs: I undersökningen ingår endast personer i åldern 14—74 år. " Tabeller med romerska siffror har placerats efter texten.

Ålder 14—29 30—44 45—64 65—74 Samtliga Andel deltidsarbete i % 5,8 1,5 2,8 32,9 4,3 Antal deltidsarbetande 34 300 9 500 23 200 29 400 96 400

• Sida 80
•  Original

arbetsdagar per vecka. Tabell 8.2 Deltidsarbetande män i olika åldrar fördelade på antal arbetstimmar och antal

14—29 år 30—44 år

Timmar

65—74 år Samtliga

45—64 år

l—-9 46,1 5,6 20,1 26,2 28,9 10—14 12,4 0,0 4,5 14,1 9,8 15—-l9 7,7 5,5 15,6 14,2 11,4 20—24 9,1 33,3 15,3 17,8 15,6 25—29 7,6 11,1 29,1 13,7 15,0 30—34 17,1 44,5 15,4 14,0 18,4 Summa 100 100 100 100 100 Dagar 1 20,0 5,6 9,0 7,2 12,0 2 26,1 0,0 11,2 17,3 17,3 3 7,8 0,0 11,1 15,4 10,1 4 6,0 11,2 6,7 7,4 7,1 5 20,2 47,4 35, 3 15,9 24,9 6 12,2 16,7 4,4 12,4 10,8 7 4,5 16,6 17,9 24,3 15,0 Uppgift saknas 3,1 5,5 4,5 0,0 2,7 Summa 100 100 100 100 100 Totalt antal 34 300 9 500 23 200 29 400 96 400 1—9 timmar per vecka. Över hälften av SGapitlilga gifta må?! ti å ägg?/,, - - . —- o _ i ta vinnor me arn un er 7 r , ., dessa 1 pin tur tillhor den yngsta aldersklas Gifta kvinnor utan barn under 7 år 47,4% sen. Manga av ungdomarna med kort del— därav i åldern _44 år 42,4% tidsarbete koncentrerar sitt arbete till 1 år 2 iåldem 45—64 år 52,4?) dagar i veckan. Det är troligt att vi här ' åldern 65"74 år 7 ”3 Å” återfinner många av dem som angivit stu- Ej gifta kvinnor . 17,4% dier som orsak till deltidsarbete. darav ! åldern 14—29 ar 12'7% .. . . .. 1 åldern 30—44 år 16,4% Nagra andra typiska drag 1 mannens del- i åldern 45—64 år 24,4% i åldern 65—74 år 45.2% tidsarbete är att det relativt ringa antalet deltidsarbetande i åldern 30—44 år i allmän- het arbetar mellan 20 och 35 timmar vilket sprids ut på fem eller fler arbetsdagar (jfr tabell B.2). Med stigande ålder ökar emel- lertid sedan det korta deltidsarbetet igen, men de äldre har inte samma markerade koncentration till ett fåtal arbetsdagar i vec- kan som den yngsta åldersgruppen.

B.3.2 Kvinnor

För kvinnorna är det relevant att även gö- ra en indelning efter civilstånd och barnin— nehav när man studerar deltidsarbetet. Av samtliga kvinnor i arbete i maj 1969 hör- de 37,9 % till kategorin vanligen deltids- arbetande. För de olika befolkningsgrupper— na erhålls följande andelar deltidsarbetan- de av totalantalet i arbete i respektive grupp.

Huvudparten av de deltidsarbetande kvin- norna hör till kategorin gifta utan barn och många av dem är medelålders (se tabell B.3). I tabellerna B.II—V ges samma typ av kors- klassificeringar över arbetade timmar och dagar som för männen, men kvinnorna har även fördelats på civilstånd och barninne- hav. Marginalfördelningarna över antal ar- betade timmar respektive dagar återges sammanfattningsvis även i tabell 13.4.

De deltidsarbetande ej gifta kvinnorna har vissa drag gemensamt med de deltids- arbetande männen. Huvudparten av dem med mycket kort deltid hör till den yngsta åldersklassen, vilka liksom de unga männen koncentrerar sitt arbete till 1 å 2 dagar veckan.

De gifta kvinnorna med barn har ge- nomsnittligt ett kortare deltidsarbete än de

%

• Sida 81
•  Original

| ! | 1 1 1

Tabell 3.3 Deltidsarbetande kvinnor fördelade efter ålder, civilstånd och barninnehav.

Gifta

Ej gifta Summa Med barn Utan barn under 7 år under 7 år

14—29 år 33 600 55 100 15 200 103 800 30—44 år 13 100 59 200 101 000 173 300 45—64 år 35 800 3 600 172 700 212 100 65—74 år 9 900 17 500

Summa

117900

298 800

506 700

gifta utan barn under 7 år. Därmed blir na- turligt nog arbetet mer koncentrerat till får- re dagar i veckan för småbarnsmödrarnas del. Men man finner även när arbetstiden hålls konstant, att småbarnsmödrarna kon- centrerar sitt förvärvsarbete till ett färre an- tal dagar. Av dem som kan kallas halv- tidsarbetande (20—24 timmar per vecka) har 16 % av småbarnsmödrarna arbetat 3 då- gar och 21 % 4 dagar, medan 13 % och 14 % av de gifta kvinnorna utan småbarn arbetat 3 respektive 4 dagar (se tabell B.5). Relativt många av de gifta kvinnorna utan

små barn har arbetat 7 dagar i veckan. Det är troligt att man här återfinner många av de medhjälpande familjemedlemmama.

13.4 Deltidsarbetande i olika yrkesställ— ningskategorier

Huvudparten (71,6 %) av de deltidsarbe— tande männen hör till gruppen anställda, 25,7 % till gruppen företagare och resten till de medhjälpande. I relation till samtli- ga män i arbete i maj 1969 utgör de del- tidsarbetande männen i de tre yrkesställ- ningsgruppema följande andelar.

Tabell B.4 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka. Gifta Ej gifta Samtliga Med barn Utan barn kvinnor under 7 år under 7 år — Timmar 1—9 19,3 17,7 13,6 15,6 10—14 13,6 13,6 10,1 11,6 15—19 12,1 19,1 12,1 13,7 20—24 21,5 25,9 30,3 27,7 25—29 15,8 11,8 17,4 15,8 30—34 17,7 11,9 16,5 15,6 Summa 100 100 100 100 Dagar 1 12,5 9,5 5,0 7,4 2 15,2 20,0 9,5 12,9 3 11,4 14,1 12,3 12,6 4 9,8 11,8 8,6 9,5 5 35,2 29,6 39,6 36,5 6 12,5 9,1 12,3 11,6 7 2,8 5,0 11,6 8,5 Uppgift saknas 0,6 0,9 1,2 1,0 Summa 100 100 100 100 Totalt antal 90 100 117 900 298 800 506 700

• Sida 82
•  Original

Yrkesställning

Andel deltidsarbetande i % Antal deltidsarbetande

fördelade efter antal arbetsdagar.

Arbetade timmar

Tabell 3.5 Deltidsarbetande gifta kvinnor med resp. utan barn under 7 år i vissa timklasser

Anställda Företagare Medhjälp. Totalt

3,8 7,5 21,1 4,3 69 100 24 800 2 500 96 400

20—24 tim 25—29 tim 30—34 tim Med Utan Med Utan Med Utan barn barn barn barn barn barn Arbetsdagar 1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 2 10,8 5,7 0,0 0,0 _ 0,0 3 15,7 13,4 19,4 10,0 18,6 4,3 4 21,0 13,8 23,0 5,0 15,7 10,5 5 35,4 38,2 41,7 53,4 42,9 53,3 6 10,5 11,6 — 10,0 15,0 21,3 7 6,9 16,7 _ 18,3 —— 7,3 Uppgift saknas 0,0 —— 0,0 — 0,0 — Summa 100 100 100 100 100 100

Anm. Då antalet observationer varit få har den relativa andelen inte angivits utan ersatts med —.

Eftersom de deltidsarbetande männen är relativt få är det vanskligt att dra för långt gående slutsatser av ett material som förde- las både på arbetstimmar och arbetsdagar. Det kan emellertid nämnas att det finns en tendens till koncentration av arbetsveckan för de anställda män som arbetar 20—24 timmar. 36,8 % arbetar 3 dagar, 13,6 % 4 dagar och 30,9 % 5 dagar, de resterande 6 dagar. För dem som arbetat 25—29 timmar per vecka har 59,1 % uppgivit att de har arbetat i 5 dagar.

De deltidsanställda kvinnorna hör i hu- vudsak till kategorin anställda (89,6 %), där- näst följer de medhjälpande, 8,1 % och den minsta gruppen, 2,3 % hör till gruppen fö- retagare. I relation till samtliga kvinnor i arbete utgör de deltidsarbetande följande andelar.

De flesta anställda kvinnor med deltids- arbete arbetar 20 timmar eller mer och 5- dagarsvecka dominerar (se tabell B.6). Det relativt ringa antalet kvinnliga deltidsarbe- tande företagare har genomsnittligt korta— re arbetstid per vecka än de anställda, men arbetstiden är relativt utspridd över veckans dagar. Angående de medhjälpande skall först påpekas att de som arbetar mindre än 15 timmar per vecka inte hänförs till arbetskraften. För de medhjälpande domi- nerar 7-dagars arbetsvecka.

För de anställda kvinnorna lämnas även uppgifter om fördelningen på antal arbets- dagar inom olika timklasser (tabell B.7). För dem som har minst halvtid (20 timmar eller mer per vecka) dominerar S-dagars- veckan. En regional uppdelning visar dock att det finns en viss tendens till koncentra-

Yrkesställning

Andel deltidsarbetande i % Antal deltidsarbetande

Anställda Företagare Medhjälp. Totalt

63,8 37,4 52,9 37,9 453 900 11 500 41 300 506 700

• Sida 83
•  Original

Tabell 8.6 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på yrkesställning, antal arbetsdagar och antal arbetstimmar per vecka.

Anställda Företagare Medhjälpande Timmar l——-9 16,8 22,6 — 10—14 12,6 13,3 —— 15—19 13,8 18,4 11,4 20—24 26,3 22,5 44,4 25—29 15,0 9,4 26,5 30—34 15,5 13,8 17,7 Summa 100 100 100 Dagar 1 8,0 9,0 0,0 2 14,0 18,1 0,0 3 13,7 9,7 1,3 4 10,0 13,6 3.8 5 39,5 31,4 6,4 6 11,3 18,2 11,4 7 2,6 0,0 75,8 Uppgift saknas 1,1 0,0 1,3 Summa 100 100 100 Totalt antal 453 900 11 500 33 900 tion av arbetsveckan till 3 a 4 dagar för de Arbets da ar 1S_torstads- åriga halvtidsarbetande i storstadsområdena. Föl— 3 an jande tablå visar de anställda kvinnorna med 1 __ _ 20-24 timmar per vecka fördelade på ar— 2 8,5 8,9 betsdagar i storstadslän respektive övriga i ååå] gg län, där dock skogslänen ej ingår. Antalet 5 4415 4727 observationer är relativt ringa i skogslänen. 6 12,4 låg 7 1,0 Uppgift saknas — 029 Totalt 100 .100

Tabell 8.7 Anställda deltidsarbetande kvinnor fördelade på arbetsdagar per vecka inom olika timklasser.

Timmar per vecka

1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Dagar 1 44,2 4,7 0,0 0,0 0,0 0,0 2 26,4 31,4 22,7 8,9 0,0 0,8 3 13,7 16,7 16,8 15,3 11,7 7,4 4 2,8 1,9 11,1 15,7 10,1 13,4 5 8,2 30,4 32,7 46,6 60,4 54,6 6 3,4 9,3 11,6 11,3 11,5 21,0 7 1,4 3,7 5,1 1,7 3,2 1,4 Uppgift saknas 0,0 1,9 0,0 0,4 3,1 1,5 Summa 100 100 100 100 100 100 Totalt antal 76 300 57 100 62 700 119 600 67 900 70 400

• Sida 84
•  Original

B.5 Deltidsarbetande inom olika yrkes- områden

En uppdelning av materialet har även gjorts på yrkesområden på s.k. en-siffernivå en- ligt följande indelning:

0 + 98 Natur— och socialvetenskapligt ar- bete, sjukvårdsarbete, tekniskt, humanistiskt, konstnärligt, pedagogiskt och militärt arbe- te m. m.

1 Administrativt arbete 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete 3 Kommersiellt arbete 4 Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 6 Transport- och kommunikationsarbete 5 + 7 + 8 Tillverkningsarbete 91—94 Servicearbete De flesta deltidsarbetande männen finns inom yrkesområdena natur- och socialve- tenskapligt arbete m.m. (0 +98) och till- verkningsarbete (5 + 7 + 8). Relativt sett är emellertid deltidsarbete för männens del vanligast inom servicearbete (91—94).

I tabell B.8 ges för de deltidsarbetande männen en fördelning dels över antal ar- betstimmar dels över arbetsdagar per vec- ka. Kort deltid är vanligast inom kommer- siellt arbete (3), där i kombination med få arbetande dagar. Så även inom servicearbe- te (91—94) och kommunikationsarbete (6). För de två sistnämnda är dock arbetet mer utspritt på veckans dagar. Detta gäller även de som arbetar få timmar.

Det påpekades inledningsvis att många av de deltidsarbetande männen hade ett kort deltidsarbete, ca 30 % av samtliga arbeta- de endast 1—9 timmar. Det kan nämnas att dessa korttidsarbetande fördelar sig med ca 1/5 var på följande fyra yrkesområden: natur- och socialvetenskapligt arbete (inkl. lärare) (0+98), kommunikationsarbete (6), tillverkningsarbete (5 + 7 + 8) och ser- vicearbete (91—94) samt resten på övriga yrkesgrupper.

Angående tabell B.8 i övrigt bör det kanske påpekas att yrkesområdet lantbruks-,

Yrkesområde O+ 98 1 2 3 4 6 5+7+8 91—94 Andel deltidsarb. i % 6,2 1,7 5,0 3,3 7,5 7,4 2,1 11,6 Antal deltidsarb. 22 700 1 000 4 800 5 700 17 400 14 100 20 300 10 400

Tabell B.8 Deltidsarbetande män fördelade på yrkesområde, antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka.

Yrkesområde 0 +98 1 + 2 3 4 6 5 + 7 + 8 91—94 Timmar l——9 27,8 27,6 4 4 6,0 41,1 28,2 49,1 10—14 9,2 26,6 9 5 12,2 7,5 10,3 0,0 15—19 7,1 9,3 9 2 11,7 11,1 13,0 19,9 20—24 9,8 18,4 9 2 23,2 14,4 17,7 15,3 25—29 20,8 9,0 0,0 26,1 7,2 15,5 4,9 30—34 25,3 9,1 17,7 20,8 18,7 15,3 10,7 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Dagar 1 11,6 0,0 18,1 3,0 19,0 15,6 14,8 2 16,3 26,7 45,8 8,6 11,1 20,4 15,3 3 6,8 9,4 9,2 8,7 7,1 17,9 9,8 4 11,9 18,3 0,0 0,0 7,1 7,7 5,2 5 39,5 45,6 17,8 11,8 22,1 25,4 10,0 6 6,9 0,0 9,1 8,7 25,9 7,8 15,4 7 2,3 0,0 0,0 59,2 3,8 2,6 24,5 Uppgift saknas 4,7 0,0 0,0 0,0 3,8 2,6 5,0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Totalt antal 22 700 5 800 5 700 17 400 14 100 20 300 10 400

• Sida 85
•  Original

skogs- och fiskeriarbete (4) troligen omfat— tar många medhjälpande familjemedlemmar, vilket förklarar de små andelarna med kort arbetstid.

För kvinnornas del arbetar de flesta del- tidsarbetande inom yrkesområdet service (0 + 98). Inom detta område finns sådana yrken som husligt arbete samt fastighets- skötsel och städning, vilka är typiska del- tidsarbeten. Sett i relation till samtliga kvin- nor i arbete i maj 1969 dominerade de de]- tidsarbetande inom servicearbete.

tidsarbete inom framförallt serviceområdet (91—94) och därnäst inom kommunikations- arbete (6) och kommersiellt arbete (3). Det är vidare anmärkningsvärt att det är för— hållandevis ovanligt med kortare deltid än halv veckoarbetstid inom tillverkningsyrke- na (5 + 7 + 8).

För de yrkesområden som har många del- tidsarbetande lämnas även uppgift om hur de deltidsarbetande i olika timklasser för- delar sin arbetstid på antal dagar (se tabell B.10). Det finns några typiska drag i des-

Yrkesområde O+98 ] 2 3 4 6 5+7+8 91—94

Andel deltidsarb. i % 34,7 10,7 Antal deltidsarb. 93 000 1 000

22,0 46,2 47,1 36,5 26,1 54,9 62000 73500 37600 15200 40400184000

Andra stora yrkesområden för de del- tidsarbetande kvinnorna är natur- och so- cialvetenskapligt arbete m. m. (0 + 98), som även omfattar pedagogiskt arbete och sjuk- vårdsarbete, samt kommersiellt arbete (3).

I tabell B.9 lämnas uppgifter om hur de deltidsarbetande kvinnorna fördelar sitt ar- bete på timmar och dagar per vecka inom olika yrkesområden. Man kan där obser- vera att det är mycket vanligt med kort del-

sa fördelningar för de olika yrkesområde- na.

Man kan om det korta deltidsarbetet an- märka att detta vanligtvis koncentreras till endast en dag inom kommersith arbete (3), till en å två dagar inom natur- och social- vetenskapligt arbete m.m. (O+98) samt inom administrativt, kameralt och kontors- tekniskt arbete (1 + 2), medan det är mer utspritt över fler dagar inom serviceyrkena

Tabell B.9 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på yrkesområde, antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka.

Yrkesområde O+98 1+2 3 4 6 5+7+8 91—94 Timmar 1—9 10,1 11,9 5,7 4,2 16,9 3,7 24,4 10—14 12,5 6,8 8,7 1,5 20,8 3,9 16,8 15—19 14,9 13,3 13,6 11,1 13,9 7,7 15,1 20—24 30,0 36,5 20,6 41,7 20,7 40,9 21,2 25—29 9,6 15,8 20,5 27,6 13,8 24,4 12,9 30—34 22,9 15,7 20,9 13,9 13,8 19,4 9,6 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Dagar 1 6,2 5,9 15,1 1,4 6,6 2,5 7,8 2 22,3 10,1 12,8 2,9 13,8 7,4 12,4 3 21,5 12,5 14,4 0,0 6,8 4,1 12,3 4 14,2 11,7 11,4 4,0 0,0 19,5 5,4 5 29,5 49,9 21,4 0,0 27,7 56,0 45,4 6 5,7 6,5 22,8 7,0 27,5 6,7 12,4 7 0,6 2,5 1,4 83,4 17,5 0,0 3,1 Uppgift saknas 0,0 0,9 0,7 1,4 0,0 3,9 1,2 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Totalt antal 93 000 63 000 73 500 37 600 15 200 40 400 184 000

• Sida 86
•  Original

Tabell B.IO Deltidsarbetande kvinnor inom vissa yrkesområden fördelade på arbetsdagar per vecka inom olika timklasser.

Timmar per vecka

Yrkes- Dagar område 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Samt- liga O+98 1 44,8 13,8 0,0 0,0 0,0 0,0 6,2 2 34,0 40,8 34,7 23,5 0,0 0,0 22,3 3 16,3 18,0 26,9 24,3 24,3 17,2 21,5 4 0,0 9,1 15,4 19,0 23,8 12,3 14,2 5 4,9 13,6 19,0 22,6 45,8 57,9 29,5 6 0,0 4,5 0,0 5,6 6,0 12,7 5,7 7 0,0 0,0 4,0 0,0 0,0 0,0 0,6 Uppgift saknas 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Totalt antal 9 400 11 600 13 900 27 900 8 900 21 300 93 000 ' 1 + 2 1 49,5 _ 0,0 0,0 0,0 0,0 5,9 2 21,9 _ 25,0 0,0 0,0 0,0 10,1 3 21,4 _ 12,4 6,8 26,5 _ 12,5 4 _ _ 12,9 18,0 _ _ 11,7 5 0,0 _ 25,5 66,1 68,3 68,3 49,9 6 0,0 _ 24,2 2,3 0,0 15,4 6,5 7 0,0 _ 0,0 6,8 0,0 0,0 2,5 Uppgift saknas 0,0 _ 0,0 0,0 0,0 0,0 0,9 Summa 100 100 100 100 100 100 100 * Totalt antal 7 500 4 300 8 400 23 000 9 900 9 900 63 000 ; 3 1 86,8 _ 0,0 0,0 0,0 0,0 15,1 *, 2 13,2 40,9 42,2 7,0 0,0 0,0 12,8 : 3 0,0 26,5 26,5 20,8 16,9 — 14,4 . 4 0,0 0,0 _ 27,1 10,6 13,9 _ 11,4 | 5 0,0 _ 20,8 17,6 38,1 31,0 21,4 i 6 0,0 _ _ 27,6 30,9 44,9 22,8 1 7 0,0 0,0 0,0 0,0 _ _ _ | Uppgift saknas 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 — _ Summa 100 100 100 100 100 100 100 Totalt antal 11 500 6 400 10 000 15 100 15 100 15 300 73 500 91_94 1 32,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 7,8 2 30,7 17,0 7, _ 0,0 _ 12,4 3 15,2 16,8 11,1 13,4 _ _ 12,3 4 3,5 0,0 9,5 8,1 _ 11,6 5,4 5 12,8 50,7 47,1 56,2 65,8 64,9 45,4 6 4,6 10,5 20,7 15,6 13,3 14,7 12,4 , 7 _ 3,4 3,7 2,7 _ _ 3,1 1 Uppgift saknas 0,0 _ 0,0 _ _ 0,0 1,2 % Summa 100 100 100 100 100 100 100 )

Totalt antal 44 900 31 000 27 800 39 000 23 700 17 600 184 000

Anm. Då antalet observationer varit få har den relativa andelen inte angivits utan ersatts med —.

(91—94). i veckan. Inom kameralt och kontorstek-

Inom natur- och socialvetenskapligt arbe- niskt arbete (1 + 2) dominerar femdagars— te m.m. (0 + 98) har halvtidsarbetande en veckan och inom kommersiellt arbete (3) viss koncentration till ett fåtal arbetsdagar är det många som arbetar 5 ä 6 dagar.

• Sida 87
•  Original

Tabell B. [. Deltidsarbetande män fördelade efter arbetstid och antal arbetade dagar i maj 1969.

Timmar per vecka Summa Därav i åldern

Arbetade dagar 1—9

10—14 20—24 25—29

Antal

%

14—29 år 30—44 år 45—64 år 65—74 år

9900 1000 500

Uppgift saknas Summa antal

%

Därav i åldern 14—29 år 30—44 år 45—64 år 65—74 år

0 0 2600 500 2100 4100

500 2100 500 1600

0

⁹ 400 9,8

4300 0 1000 4100

0 0

500 1000 6800 500 4600 1000

14 400 15,0

2600 1100 6700 4000

11600 16600 9800 6900 24000 10400 14400 2600

96 400 100 34 300

⁹ 500 23 200 29 400

12,0 17,3 10,1

7,1 24,9 10,8 15,0

2,7

100

6900 8900 2700 2100 6900 4200 1500 1100

34 300

2100 5100 4500 2200 4700 3600 7200

0

29400

• Sida 88
•  Original

Tabell B. II. Deltidsarbetande ej gifta kvinnor fördelade efter arbetstid och arbetade dagar i maj 1969.

Timmar per vecka Summa Därav i åldern

Arbetade dagar 1—9 10—14 Antal 14—29 år 30—44 år 45—64 år 65—74 år

⁸ 200 1 000 2 000 0 ⁵ 800 1 000 5 800 1 000 ³ 700 600 4 000 2 000 ³ 700 500 4 200 500 ⁷ 900 6 400 15 200 2 200 ² 600 3 600 4 100 1 000 ¹ 100 0 500 900 500 0 0 0

33 600 13100 35 800 7 600

10 700 600 11 300 ³ 200 5 800 13 700 900 3 200 10 300

¹ 100 500 8 800 ¹ 500 1 100 31 700 0 1 100 11 200

0 0 2 500

Uppgift saknas 0 0 500

Summa antal 17 400 12 300 90 100 % 19,3 13,6 100

.. & Nm.—Oknö! __v—l

_

lanlooN'ngoko (")—No

%

Därav i åldern

14—29 år 10 600 4 300 33 600 30—44 år 1500 1200 13100 45—64 år 4 200 4 300 35 800 65—74 år ] 000 2 500 7 600

• Sida 89
•  Original

Tabell B. III. Deltidsarbetande gifta kvinnor med barn under sju år fördelade efter arbetstid och antal arbetade dagar i maj 1969.

Timmar per vecka Summa Därav i åldern Arbetade dagar 1—9 10—14 15—19 20—24 30—34 Antal % 14—29 år 30—44 år 45—64 år

9 600 1 600 0 0

⁷ 000 6 400 6 500 3 300 2 200 2 200 2 100 4 800 500 0 1 600 6 400 ¹ 100 4 300 6 900 10 800 500 600 3 200 3 200

0 0 2 200 2 100

Uppgift saknas 0 1 100 0 0

Summa antal 16 000 22 600 30 500 % 13,6 19,1 25,9

⁰ 11200 600 23 600 2600 16700 2200 13 900 6000 34900 2100 10700

⁴ 400 5 800 1000 10 500 12 600 500 ⁸ 300 8 400 0

6100 7 300 500

19 200 14 700 1 000 ³ 900 6 300 500 500 5 800 1 600 4 200 0 0 1 100 1 100 0 0

14000 117900 55100 59200 3 600 11,9 100

mo—wC—OQ

00 O 0 thH_ len—n—q

88880

”. o— Q'— 0) M _

Därav i åldern

14—29 år 7 200 11 500 12 700 7 700 55 100 30—44 år 8900 11000 16200 6300 59200 45—64 år 0 0 1 600 0 3 600

• Sida 90
•  Original

Tabell B. IV. Deltidsarbetande gifta kvinnor utan barn under sju år fördelade efter arbetstid och antal arbetade dagar i maj 1969.

Timmar per vecka Summa Därav i åldern

Arbetade dagar 1—9 10—14 Antal 14—29 år 30—44 år 45—64 år 65—74 år

500 15 000

⁵ 700 28 300 ⁴ 200 36 800 ¹ 000 25 700

13 000 118 300

³ 600 36 600 ² 100 34 600

Uppgift saknas 0 3 700 Summa antal 30 300 298 800 % 10,1 100

900 5 200 7 800 1000 ¹ 100 10 000 16 700 500 ³ 900 14 700 17 700 500 ² 200 8 400 14 600 500 ⁵ 500 42100 67100 3 600 600 11 100 24400 500

¹ 100 7 400 22 900 3 200 ⁰ 2100 1 600 0

¹⁵ 200 101000 172700 9900

qnmw _

">.

. "LÄN. manaN-"F' m_—

%

Därav i åldern

14—29 år 1 600 30—44 år 7 900 45—64 år 18 700 65—74 år 2 100

• Sida 91
•  Original

Tabell B. V. Deltidsarbetande kvinnor fördelade efter arbetstid och antal arbetade dagar i maj 1969.

Timmar per vecka Summa Därav i åldern Arbetade

dagar 1—9 10—14 15—19 20—24 Antal % 14—29 år 30——44 år 45—64 år 65—74 år

34 800 2 700 0 0 37 500 13 500 12100 10 900 21200 17 900 15 300 10 600 65 500 17 400 23 600 23 000 10 500 9 500 11 100 18 300 63 700 15 800 23 700 21 600

2100 1600 7000 20300 48400 12000 16200 19300

⁶ 200 18 300 21 500 57 300 184 900 32 600 63 200 83 300 ³ 100 5 300 9 400 15 600 58 600 7 100 20 900 29 000

1000 2100 5 300 17 800 42 900 3 800 11600 23 400

Uppgift saknas 0 1 100 0 500 5 300 1 600 2 100 1 600

Summa antal 58 600 69 600 140 500 506 700 100 103 800 173 300 212 100 % 11,6 13,7 27,7 100

Därav i åldern

14—29 år 13 100 17 600 22 300 103 800 30—44 år 18 000 25 100 54 600 173 300 45—64 år 23 000 25 400 60 900 212100 65—74 år 4 600 1 500 2 700 17 500

• Sida 92
•  Original

Förteckning över samtliga tabeller i under- sökningen av personer i åldern 14—74 år med vanligen deltidsarbete i maj 1969

Varje tabell är en korsklassificering av an- tal arbetade timmar (klassindelat) och antal arbetade dagar per vecka.

Män, totalt (tabell nr 1), i åldern 14—29 år (2), 30—44 år (3), 45—64 år (4), 65—74 år (5)

Kvinnor, totalt (6), åldersfördelat (7—10) Gifta kvinnor, totalt (11), åldersfördelat (12—15)

Ej gifta kvinnor, totalt (16), åldersförde- lat (17—20)

Gifta kvinnor med barn under 7 år, to- talt (21), åldersfördelat (22—25)

Samtliga personer, totalt (26), åldersför- delat (27—30)

Anställda män, totalt (31) åldersfördelat (32—35)

Anställda kvinnor, totalt (36), åldersför- delat (37—40)

Anställda gifta kvinnor, totalt (41), ålders- föl'delat (42—45)

Anställda ej gifta kvinnor, totalt (26), ål- dersfördelat (47—50)

Anställda gifta kvinnor med barn under 7 år, totalt (51), åldersfördelat (52—55)

Samtliga anställda, totalt (56), åldersför- delat (57—60)

Anställda män, storstadslän (61), skogs- län (62), övriga län (63)

Anställda kvinnor med regionindelning (64—66)

Manliga företagare med regionindelning (67—69)

(70-72)

Medhjälpande män med regionindelning (73—75)

Medhjälpande kvinnor med regionindel- ning (76—78)

Samtliga anställda med regionindelning (79—81)

Samtliga företagare med regionindelning (82—84)

Samtliga medhjälpande med regionindel- ning (85—87)

Samtliga anställda (88) Samtliga företagare (89) Samtliga medhjälpande (90) Män inom yrkesgrupp O+98 (91), yr- kesgrupp 1 (92), yrkesgrupp 2 (93), yrkes- grupp 3 (94), yrkesgrupp 4 (95), yrkesgrupp 6 (96), yrkesgrupp 5 + 7 + 8 (97), yrkes- grupp 91—94 (98), yrkesgrupp 99 (99)

Kvinnor med yrkesfördelning (100—108) Samtliga personer med yrkesfördelning (109—117)

Kvinnliga företagare med regionindelning

% KUNGL. BIBL.

• Sida 93
•  Original

• Sida 94
•  Original

• Sida 95
•  Original

• Sida 96
•  Original

Allmänna Förlaget