SOU 1971:89

Praktisk prästutbildning

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 26 september 1969 be- myndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en sakkunnig för utredning av frågan angående de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida ställning, m.m. Statsrådet bemyn- digades samtidigt att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal—

Carl-Gustaf Andrén

lade departementschefen den 3 oktober 1969 professorn Carl-Gustaf Andrén såsom sak- kunnig. Den 12 januari 1971 tillkallades teologie licentiaten Karl Gustav Hammar att såsom sekreterare biträda den sakkun- nige.

Den sakkunnige får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande.

Lund i december 1971

/ Karl Gustav Hammar

"";.

EJ?)

"'if-r

.n|.. INTE-;;?» l.,| l,,itjjj . gräl-::"? I" |||i :"hi 'n'

, I|_-L _ _ n' . . . L,: . E%”? "d'—"" ”1 |" -:. ;P. 1|"'l'lräj 15 '. . . & - 1

.:"; llink;

1. Utredningsuppdraget och dess fullgörande

1.1 Utredningens direktiv

Direktiven för den sakkunniges arbete an- gavs i anförande i statsrådsprotokollet den 26 september 1969 i vilket dåvarande che— fen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme hemställde om bemyndigande att till- kalla en sakkunnig för utredning av frågan angående de praktisk-teologiska övningsin- stitutens framtida ställning, m.m. I anslut- ning härtill anförde statsrådet följande.

Denna dag anmäler statsrådet Moberg fråga om utredning rörande den religionsvetenskap- liga utbildningens mål och organisation och hemställer att utredningen uppdrages åt uni- versitetskanslersämbetet. I anslutning härtill bör den praktisk—teologiska pråstutbildningen och de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida ställning närmare utredas genom sär- skilt tillkallad sakkunnig.

En huvuduppgift för den sakkunnige bör vara att se över utbildningen vid övningsinsti- tuten och lägga fram förslag till ny läroplan. Härvid bör beaktas avvägningen och gränsdrag- ningen mellan den religionsvetenskapliga utbild- ningen vid universiteten och den praktisk—teolo- giska prästutbildningen. Det är sålunda möjligt att en viss omfördelning av studiestoffet mellan fakultet och övningsinstitut bör ske. Den för- ändring i den prästerliga verksamheten som på senare år ägt rum bör beaktas vid utform- ningen av den praktisk-teologiska utbildningen. I dessa utbildningsfrågor bör den sakkunnige arbeta i nära kontakt med universitetskanslers- ämbetets utredning rörande den religionsveten— skapliga utbildningens mål och organisation.

En annan huvuduppgift för den sakkunnige bör vara att utreda frågan om de praktisk-teo- logiska institutens framtida ställning och orga- nisation. Förslagen i denna del bör givetivs ta

hänsyn till de förändringar av institutens upp— gifter som kan bli resultatet av övervägandena i den förstnämnda huvudfrågan. En viktig fråga är hur huvudmannaskapet lämpligen bör vara utformat. Nåra samband därmed har frågan om institutens antal och lokalisering. En sådan förläggning bör eftersträvas som tillgodoser rekryteringen av kvalificerade lärare. Institu- tens lokalbehov och möjligheterna att tillgodo- se detta måste också övervägas. En viktig fråga är vidare hur kostnaderna för instituten skall bestridas. Den sakkunnige bör överväga, om finansieringen bör ske genom statsmedel eller om kyrkofondsmedel bör tas i anspråk.

I skrivelse den 20 september 1968, nr 24, har kyrkomötet hemställt om en utredning av de krav på studieorganisation och examensstadga som måste ställas med anledning av försam- lingsarbetets behov av akademiskt utbildad ar- betskraft. Framställningen var föranledd av två motioner vid kyrkomötet. Andra tillfälliga ut- skottet har i sitt av kyrkomötet godkända be- tänkande (nr 6) över motionerna framhållit, att församlingarnas behov av differentierade tjäns- ter allt starkare gör sig gällande. Som exempel nämns vad som förslagsvis kallas församlings— pedagoger. Inom svenska kyrkans samarbetsråd för utbildningsfrågor pågår en omfattande in- ventering av de differentierade utbildningskrav som olika tjänster inom församlingsarbetet stäl- ler. Resultatet av denna inventering torde böra beaktas vid utformningen av såväl den prak- tisk—teologiska som den religionsvetenskapliga utbildningen.

Såsom framhålls i utskottets nämnda be- tänkande finns det ett antal personer med yrkeserfarenhet från andra områden som öns- kar omskola sig till prästtjänst. Somliga har av- lagt examina vid andra fakulteter än de teolo- giska. En översyn bör ske i fråga om de rikt- linjer som tillämpas för dispens från teologiska examina för prästvigning. Vidare har kyrko-

mötet (kskr 1968z42) hemställt om utredning om inrättande av prästerliga arvodestjänster, som skulle skötas vid sidan av annat yrkes- arbete, och om anordnande av särskilda teolo- giska kurser för personer, som vore villiga och lämpliga till sådana tjänster. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag avslagit framställningen om utredning i vad den avser inrättande av sådana tjänster. Trots att några prästerliga deltids- tjänster i den föreslagna formen således inte kommer till stånd torde det ofta vara värdefullt att kunna anlita någon som tjänstgör bara på deltid. Frågan om den särskilda utbildning som kan behövas för sådan tjänstgöring påkallar därför uppmärksamhet. Därvid bör kontakt tas med universitetskanslersämbetets utredning rö— rande den religionsvetenskapliga utbildningen dels om fördelningen av denna utbildning mel- lan de praktisk-teologiska övningsinstituten och universiteten, dels rörande utformningen av den religionsvetenskapliga delen av utbildningen.

Slutligen har frågan om prästernas fortbild- ning aktualiserats i olika sammanhang. För att kyrkan skall kunna möta de behov den ställs inför behöver flertalet präster större insikter i t.ex. psykologi— inte minst ungdomsårens psy- kologi — själavård, arbetsledarteknik med per— sonalvård och arbetsetik än vad de erhållit, när de genomgick den praktisk-teologiska kursen. Vidare redovisas nya resultat inom exegetiken och andra teologiska forskningsområden, och prästerna behöver orientering om dessa fram- steg. En viss fortbildningsverksamhet förekom- mer redan i form av teologiska seminarier och kurser för präster ute i stiften, och vissa mindre bidrag till denna verksamhet utgår ur kyrko- fonden. Den sakkunnige bör undersöka, om denna verksamhet behöver ges fastare former eller över huvud i vilken omfattning sådan fort- bildning bör ske och hur den bör organiseras. Närmast till hands ligger att tänka sig en fort— bildning på stiftsnivå även i fortsättningen. Det bör övervägas om domkapitlen skall ges möj- lighet att vid sidan av stiftens prästsällskap an- ordna fortbildningskurser. Även här är finan- sieringsfrågan av intresse. Det förtjänar också att övervägas, om de nya övningsinstituten kan spela en roll, när det gäller fortbildningen.

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

I enlighet med direktiven har den sakkun- nige kontinuerligt deltagit i utredningsarbe- tet inom den av universitetskanslersämbetet tillsatta utredningen rörande den religions— vetenskapliga utbildningens mål och organi- sation (RUMO). Överläggningar har också ägt rum med bl.a. företrädare för U 68, uni—

versitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, de praktisk-teologiska övningsinstituten vid de teologiska fakulteterna och de teologiska studieråden i Lund och Uppsala, ärkebis- kopen jämte övriga biskopar, Svenska kyr- kans centralråd, Svenska prästförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund, Sveriges kyrkliga studieförbund samt Svenska kyrkans samarbetsråd för ut- bildningsfrågor, numera Svenska kyrkans utbildningsnämnd.

För att studera den internationella situa- tionen rörande den praktiska prästutbild- ningen liksom prästernas fortbildning har den sakkunnige företagit studieresor till Eng- land, Skottland, Västtyskland och Schweiz. Den sakkunnige har också deltagit i följan- de konferenser som behandlat ämnen i an- slutning till utredningsuppdraget: arbetskon— ferens kring prästernas fortbildning i Stock- holm 30 januari 1970, anordnad av Svenska kyrkans samarbetsråd för utbildningsfrågor, nordisk konferens om den praktiska präst- utbildningen i Sigtuna 21—23 augusti 1970, anordnad av Sigtunastiftelsen, konferens kring prästutbildningen å Lejondal 7—8 januari 1971, anordnad av Svenska präst- förbundet, konferens om prästutbildningen i de nordiska kyrkorna i Oslo 7—8 septem- ber 1971, anordnad av Den norske kirkes presteforening på uppdrag av den av Kirke- og undervisningsdepartementet tillsatta ut- redningen rörande »hvilke utdanningskrav det ut fra hensynet til arbeidsoppgaver og funksjoner bor stilles til prester i Den norske kirke», samt tillsammans med sekre- teraren en konferens om prästrollen i det moderna samhället i Sigtuna 14—16 sep- tember 1971, anordnad av Nordiska ekume- niska institutet.

Den sakkunnige har avgivit yttranden den 28 mars 1970 över betänkandet Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning (stencil U 1969: 6) samt den 27 augusti 1970 över framställning angående studiemedel för del- tagare i utbildning av församlingssekreterare och församlingsassistenter.

Till utredningen har inkommit ett antal skrivelser från skilda organisationer och en- skilda personer.

2. Bakgrund

2.1. Inledning

I fråga om prästutbildningen har översikt- liga historiska redogörelser lämnats tidigare i olika sammanhang. Sådana redogörelser ingår i det av Yngve Brilioth framlagda Be- tänkande med förslag rörande ändring av gällande bestämmelser ifråga om prästut- bildningen (SOU 1942: 33), i 1945 års uni- versitetsberednings betänkande 5 Examina och undervisning, universitetsstatistiken (SOU 1949: 54), i universitetskanslersämbe- tets utredning och förslag angående Utbild- ningen av präster och kristendomslärare (1955), i det av biskopsmötets prästutbild- ningskommitté avgivna Betänkande med förslag angående utformningen av prästut- bildningen (1965) och i det av 1958 års ut- redning kyrka—stat utgivna delbetänkandet nr 8 De teologiska fakulteterna (SOU 1967: 17). I de nämnda förslagen presenteras både svenskt och internationellt material rörande både teoretisk och praktisk prästutbildning. Som bakgrund till sitt förslag om den reli- gionsvetenskapliga utbildningens mål och organisation har RUMO i sitt betänkande lämnat en redogörelse som också behandlar såväl den svenska som den internationella utvecklingen beträffande den teoretiska prästutbildningen.

Med hänsyn till föreliggande historiska översikter synes det icke vara nödvändigt att i detta sammanhang utarbeta en särskild historik som bakgrund till här framlagda

förslag. Utredningen vill därför allmänt hänvisa till ovannämnda framställningar. Det synes emellertid vara angeläget att lämna en kortfattad redogörelse dels för den diskussion som förts i Sverige under det senaste decenniet rörande nu gällande bestämmelser om och utformningen av den praktiska prästutbildningen och dess relation till samhällets utbildningspolitik i övrigt dels för de utvecklingstendenser som kan iakt- tagas på internationellt område.

2.2 Den svenska situationen

Den genom Kungl. Maj:ts stadga angående teologiska examina 1955 (nr 209) fastställda nya studieordningen genomfördes vad av- ser den praktisk-teologiska övningskursen fr.o.m. höstterminen 1956. Genom denna omläggning tillgodosågs en rad önskemål som framförts under en lång följd av år. Likväl kom diskussionen om ändringar i utbildningen mycket snart i gång närmast i syfte att åstadkomma en mera klart mål— inriktad prästutbildning. Redan vid 1958 års kyrkomöte togs frågan om prästutbild- ningen upp i anledning av en motion »om åtgärder för kyrkans bättre anpassning som folkkyrka». I utskottsbetänkandet konstate- rades att även om prästutbildningen nyligen varit föremål för omläggning kunde man >>ifrågasätta om inte prästen, utöver den teologiska utbildningen, som inte får efter— sättas, behöver betydligt djupare insikter i

modern samhällskunskap och människokun- skap än vad med den nuvarande utbild- ningen kan vinnas». Utskottet framhöll emellertid att vad som yrkades i motionen kunde förverkligas genom biskopsmötets, diakonistyrelsens eller andra kyrkliga organs initiativ och föreslog därför att motionen icke skulle föranleda någon kyrkomötets åtgärd. Så blev också beslutet.

Den del av ovannämnda motion som handlade om prästutbildningen aktualisera- des genom biskopsmötets försorg. På bis- kopsmötets uppdrag lät diakonistyrelsen Kjell Barnekow utföra den begärda utred- ningen. Barnekow framlade 1962 sin utred- ning: Effektiv prästutbildning — en utred- ning. I denna har tillvaratagits en del av de intentioner som uttalats i motionen. Beträf- fande den teoretiska utbildningen föreslås i anslutning till kyrkomötets uttalande endast smärre förändringar, som skulle skapa ut- rymme för »undervisning i socialetik och samhällsorientering samt en bättre ställning för undervisning i religionsfilosofi samt hermeneutik». Utförligare behandling ägnas däremot den praktiska utbildningen, där sär- skilt pastoralteologins införande som nytt ämne diskuteras i syfte att bl.a. ordna un- dervisning i »sättet att sköta en församlings- tjänst» med samarbete, kontaktskapande och arbetsfördelning som viktiga inslag samt i själavårdslära. Den praktiska utbildningen föreslås omfatta två terminer med två må- naders inlagd praktik i församling.

Från biskopsmötets sida fortsattes arbetet genom en 1963 tillsatt kommitté med upp- drag att utreda frågor sammanhängande med prästutbildningen samt att framlägga förslag i ärendet. Såsom huvuduppgifter preciserade kommittén sitt utredningsupp- drag i tre punkter: 1. vilka krav på kunnig- het och färdigheter, som kan ställas på en präst i vår tid, 2. vilka av dessa krav, som tillgodoses genom den nuvarande utbild- ningen, samt 3. på vilket sätt övriga krav på utbildningen skall kunna tillgodoses.

En viktig del i utredningens arbete utgörs av en attitydundersökning bland präster prästvigda åren 1939—42 och 1957—62. Syftet med undersökningen var att få fram

en bild av hur prästerna uppfattat sin ut- bildning, såväl förtjänster som svagheter. Undersökningsformuläret utsändes till 688 präster. Sammanlagt 331 besvarade formu- lär inkom till utredningen. Genomgående önskade man mer undervisning i den cen- trala kyrkliga substansen och mer övning i att explicera kyrkans budskap i samtidens förändrade värld och bland samtidens män- niskor med speciella problem. Homiletik, kateketik och själavårdslära angavs som de ämnen som i första hand borde få ökad undervisningsomfattning. Önskemålen gällde också religionspsykologi, religionssociologi samt textinterpretation.

Som bakgrund till de konkreta förslagen sökte kommittén »fixera de grundläggande krav som kyrkan i varje tid alltid måste ställa på sina präster» samtidigt som den ville precisera »de förväntningar som sam- tiden och framtiden med en förändrad, sam- hällelig, kulturell och psykologisk struktur kan ställa på prästerskapet». För att fungera som präst krävs därför inte bara »grundliga teoretiska kunskaper inom de teologiska disciplinerna med vana vid vetenskaplig me- todik» utan också förmåga att bearbeta och applicera stoffet, främst det exegetiska och systematiska, på den aktuella situationen.

Vid sin utformning av förslaget till studie- plan utgick kommittén från att den teore- tiskt teologiska utbildningen i teologie kan- didatexamen skulle ge den teoretisk-dog- matiska grunden för evangeliets tolkning. Vid uppläggningen av den praktiska utbild- ningen skilde man på förutsättningsämnen, som skulle ge grundläggande kunskaper om människan och samhället — psykologi, psy- kiatri, samhällsorientering — och huvud- ämnen, som skulle ge utbildning i hur präs- ten i praktiken omsätter evangeliet i dags- situationen. Huvudämnena utgjordes av pas- toralteologi med församlingsstyrelse och församlingsarbete, homiletik, pedagogik, sjä— lavård, kyrkorätt. I sitt detaljerade förslag till studieplan lägger kommittén tyngdpunk- ten på utbildning i homiletik, pedagogik och framför allt själavård och pastoralpsyko- logi. Utbildningen föreslås omfatta ett år med tre månaders praktiktjänstgöring under

särskilt utbildade handledare. Förslaget upp- tar också två övningsinstitut, ett i Sigtuna och ett i Malmö, skilda från de teologiska fakulteterna vid universiteten och med en för båda gemensam central styrelse under ärkesbiskopens ledning med underställda lo— kala styrelser. Kommittén förutsätter dess- utom en organiserad fortbildning av präs- terna för att upprätthålla kunskaper och färdigheter i nivå med gällande utbildning.

Betänkandet från biskopsmötets prästut- bildningskommitté utsändes på remiss till de teologiska fakulteterna, samtliga dom- kapitel och stiftsråd samt en rad kyrkliga organisationer och sammanslutningar, sam- manlagt 49. Remissvaren ger genomgående uttryck åt en positiv inställning till det fram- lagda förslaget. Svaren understryker riktig- heten av att utbildningen enligt målbeskriv- ningen tar sikte på människan i dagens sam- hälle och de konsekvenser detta fått i form av undervisning om samhället och männi— skan. Integrationen av praktiken tillhör ock— så de förslag som vunnit allmän uppslut- ning. De flesta remissorgan accepterar och tillstyrker den föreslagna ettåriga utbild— ningen. Viss tveksamhet om lämpligheten att förlänga studietiden framföres emellertid från några håll, i stället föreslås den nu- varande utbildningstiden utsträckt till 20 veckor mot nuvarande 16. Kursplanerna har genomgående fått ett positivt mottagan- de. Särskilt understrykes vikten av den före- slagna studiekursen i aktuell religionsdebatt liksom uppläggningen av ämnet pastoralteo- logi. Beträffande praktiktjänstgöringen un— derstrykes vikten av att därvid kunna till- godose behovet av såväl kyrklig som social tjänst liksom också från något håll ange- lägenheten av att skapa förtrogenhet med arbetslivet genom praktiskt arbete. Majori- teten remissvar är positiva till förslaget om förändrat huvudmannaskap varigenom Svenska kyrkan själv skulle bli huvudman för den praktiska utbildningen. Samtidigt understrykes emellertid vikten av att Visst samband kan upprätthållas med universite- tens teologiska fakulteter. I anslutning här- till uttryckes en klar skepsis mot förslaget att förlägga instituten utanför universitets-

orterna, både av sociala och av utbildnings- skäl. Från studerandehåll ställde man sig i princip positiv till förslaget och de olika stiftens teologgrupper i Lund förklarade sig anse »att den föreslagna prästutbildningen har goda möjligheter att ge prästkandida- terna en utbildning som motsvarar de krav som ställs på prästen i nutida församlings- arbete». I en hel del fall har man i remiss- svaren dellösningar och kompletteringar men i stort sett framförs inte några syn— punkter eller önskningar av grundläggande skiljaktighet från förslaget.

I diskussionen om prästutbildningen ingår också en debattbok Skall samhället utbilda präster? redigerad av Jan Erik Wikström och utgiven 1966, vari företrädare för teo- logiska fakulteterna, Svenska kyrkan och de fria trossamfunden framlägger synpunkter och önskemål. I ett avsnitt om teologutbild— ningen diskuterar Hampus Lyttkens frågan om praktens ställning utifrån utbildnings- sammanhanget. Han pläderar därvid för en större integration mellan teori och praktik, vilket skulle ge både ökad målinriktning och förbättrad studiemotivation. Genom tillämp- ningsövningar skulle studenterna »tränas i att utförligt och motiverat . .. besvara frå— gor av samma typ som de sedan ställs inför i det praktiska livet». Anknytningen av praktisk utbildning till teoretisk kan enligt honom också motiveras med behovet av att anlita vid universitetet tillgängliga experter såsom psykologer, sociologer, psykiatriker, filosofer. För praktens bibehållande vid uni- versitetet talar också, framhålles det, att stora delar av denna utbildning inte är sam- fundsmässigt orienterad.

I den utförliga redovisning av teologisk forskning och undervisning, som Arne Palm— qvist framlagt för 1958 års utredning kyrka— stat och som ingår i delbetänkandet nr 8 De teologiska fakulteterna, ägnas också ett avsnitt åt de praktisk-teologiska övningsin- stituten. I centrum för framställningen står där frågan om institutens organisatoriska ställning. Samma sak står också i centrum för utredningens egna synpunkter och slut- satser. Dessa frågor kommer att särskilt be- handlas nedan i kap. 6.2 Huvudmannaskap.

Vid kyrkomötet 1968 aktualiserades frå- gan om prästutbildningen genom en motion (nr 29) om utredning angående prästutbild- ningens krav. Enligt motionen borde utred- ningen bl.a. omfatta vad som bör krävas av direkt teologisk utbildning för olika för- samlingstjänster och i vad män och var i så fall en komplettering är lämplig med kun- skaper i andra discipliner än de teologiska. Den borde också utreda vilka teologiska kunskaper som bör krävas av personer med annan yrkesutbildning än den teologiska som vill bli präster. I enlighet med utskotts- betänkandets förslag hemställde kyrkomötet hos Kungl. Maj:t om en utredning av de krav på studieorganisation och examens- stadga, som måste ställas med anledning av församlingsarbetets behov av akademiskt ut- bildad arbetskraft.

Vid kyrkomötet berördes den utredning om behovet av olika tjänster i församlingar- na som just då utfördes av Svenska kyrkans samarbetsråd för utbildningsfrågor. Resul- tatet av denna undersökning publicerades som ett förslag i skriften Svenska kyrkan och dess utbildningsfrågor, 1969. I detta be- handlas inte prästutbildningen men indirekt kom man in på avgränsningar mellan olika slag av tjänster inom församlingarna. Präst- utbildningen blir därvid en del i kyrkans totala utbildningssammanhang.

I samband med sitt riksmöte 1969 tog Riksförbundet kyrkans ungdom upp frågan om prästutbildningen. I två av sina därvid fattade resolutioner förordar RKUzs riks- möte dels »att de teologiska studierna ökas med ett års praktisk utbildning som inte leds av fakulteten utan av Svenska kyrkan» dels »att prästutbildningen effektiviseras med tyngdpunkten lagd på studier i socio- logi, psykologi, själavård och pedagogik».

Ett konkret förslag till uppläggning av den praktiska prästutbildningen framlades 1970 i sarnlingsvolymen Präst — funktion och utbildning. I boken har samlats upp mycket av den föregående debatten. I av- snittet Kykans högskola presenterar Göran Bexell sitt förslag som inleds med krav på målanalys som grundval för utbildningspla- nering. Flera skäl talar enligt författaren

för att den praktiska prästutbildningen kan behålla kontakten med utbildningssamhäl— lets utveckling och därmed universiteten, eftersom universitetsutbildningen idag klart syftar fram till yrkesexamina och redan nu på många håll en rad praktiska element in- går i utbildningen. Han menar dock att Svenska kyrkan bör bygga upp ett utbild- ningsinstitut i egen regi »med åtföljande frihet i organisation och innehåll och med större möjligheter att anpassa det hela efter de krav som det aktuella kyrkolivet ställer». Förslaget omfattar en tvåterminsutbildning vid två institut där intensivundervisning ge- nom sammandragningar bör förekomma med grupparbeten som dominant undervis— ningsform samtidigt som individualisering och specialisering möjliggöres.

Förslaget presenterar också en konkret plan för undervisningens uppläggning i 10 ämnesblock med procentuell fördelning in- om utbildningsramen. Praktisk tjänstgöring föreslås omfatta 25 %, homiletik 13 % och människovård 13 %. De 10 ämnesområdena utgörs av: 1. kyrkolag och församlingssty- relse, 2. homiletik, 3. religionspedagogik, 4. människovård, 5. liturgik, 6. kyrkliga ar- betsformer, 7. samhällskunskap, 8. aktuell religionsdebatt, 9. praktisk tjänstgöring och 10. självvald verksamhet.

Som ett delvis nytt inslag framlägges här förslag om personlig handledning av varje deltagare i övningskursen under minst ett år före utbildningens påbörjan — om möj- ligt i samverkan med S:t Lukasstiftelsen — och förenad med persongenomgång. Syftet härmed är att så långt som möjligt »hjälpa den blivande prästen fram till en från emo- tionella bindningar renad tro, att öka kan- didatens chanser att hjälpa andra genom ökad självkännedom samt slutligen att av- råda de personer från prästyrket, vilka visar tydliga tendenser till olämplighet».

Under de senaste åren har deltagarna i den praktiska övningskursen fått lämna en värdering av utbildningen. Bland de syn- punkter som därvid redovisats kan man no- tera en enstämmig önskan om bättre inte- gration mellan teoretisk och praktisk ut— bildning. Framför allt gäller detta den her-

meneutiska bearbetningen av det exegetiska materialet. Innehållsmässigt föreligger ge- nomgående krav på utökad utbildning i själavård/människovård. Studieorganisato- riskt önskar man från flera håll undervis- ningen upplagd i grupparbetsform i så stor utsträckning som möjligt, ökad anknytning till verksamhet i fungerande församlingar, sammandragning av deltagarna till week- endkurser, studenternas direkta medverkan vid undervisningens uppläggning. Mot bak- grund av egna erfarenheter önskar man att praktiken dels skall äga rum under termins- tid och icke under sommartid/ferietid så som oftast sker nu dels skall ske under led- ning av särskilt utbildade handledare. Ifråga om omfattningen av den praktiska utbild- ningen råder delade meningar, även om fler- talet finner en förlängning till två terminer angelägen inte minst med hänsyn till det kompakta undervisningsschema som nu fö- religger.

Debatten om prästutbildningen har också rest frågan om alternativa utbildningsvägar för den som vill bli präst. I skrivelse till Kungl. Maj:t 1954 hemställde Svenska kyr- kans diakonistyrelse på grundval av en in- om styrelsen gjord utredning, att Kungl. Maj:t skulle låta föranstalta om skyndsam utredning angående korttidsutbildning för prästämbetet under 1955—57 för därtill me- riterade personer. Skälet för anordnande av sådan utbildning uppgavs främst vara den hotande prästbristen. Det underströks att det här var fråga om en engångsföreteelse och att man som krav för deltagande borde ställa såväl inskrivningsbehörighet vid uni- versitet som flera års universitetsstudier samt en ålder om lägst 30 år. I prop. 73 till 1955 års riksdag framlades i linje härmed förslag till anslag till tillfällig korttidsutbild- ning av präster, omfattande den nya teolo- giska översiktskursen om tre studieterminer jämte genomgång av den praktisk-teologiska övningskursen om en termin. Statsutskottet tillstyrkte förslaget, som dock avvisades av riksdagen efter en ganska omfattande de- batt.

Vid kyrkomötet 1957 begärdes i en mo- tion (nr 76) att kyrkomötet skulle hemställa

hos Kungl. Maj:t om utredning om en re- gelmässig väg till prästämbetet för personer som saknade akademisk teologisk utbild- ning. Som skäl härför anfördes i motionen att den församlingsprästerliga organisatio- nen icke var tillräcklig för att kyrkans gär- ning skulle kunna utföras på ett verkligt effektivt sätt. Genom inrättande av en alter- nativ regelmässig studieväg skulle en för- bättring härvidlag kunna ske. I utskottsbe- tänkandet avstyrktes motionen med hänvis- ning till bl.a. värdet av grundliga teologiska kunskaper för prästen och risken för att genom den föreslagna ordningen det skulle uppstå två klasser av präster. Kyrkomötet avslog också motionen.

Framför allt på grund av en ökande prästbrist har under det senaste decenniet frågan om olika vägar till prästämbetet dis- kuterats. En lösning har man sökt genom att tillämpa dispensförfarande. Grundtanken i detta förfarande har varit att viss del av den teoretiska utbildningen skulle kunna kompenseras genom annan tidigare fullgjord utbildning och mångårig yrkesverksamhet som kunnat skapa livserfarenhet. (Om rikt- linjer för dispens m.m. se kap. 5.1.) Frågan aktualiserades genom den ovannämnda mo- tionen vid kyrkomötet 1968 om prästutbild- ningens krav som bl.a. tog sikte på att be— reda vägen för personer med annan yrkes- utbildning som önskade bli präster.

I sin prästmötesavhandling Diakon, ve- niat, assistentpräst? Till frågan om den kyrkliga lekmannaförkunnelsen förr och nu (1971) har Carl Henrik Martling efter före- bild inom anglikanska kyrkan väckt frågan om införande av s.k. assistentpräster i Svenska kyrkan. Motiveringen för dessa är enligt Martling icke prästbristen, även om de givetvis skulle få stor betydelse i en så- dan situation, utan »den vidgade evangelisa- toriska kontaktyta och de nya dubbelriktade kanaler mellan kyrkoliv och arbetsliv som därigenom kan öppnas». Avsikten är att till assistentpräster prästviga högt kvalificerade veniater. Villkor för prästvigning skulle vara att den blivande assistentprästen ägde grund- läggande teologisk kunskap, genomgått den praktisk-teologiska övningskursen samt ägde

andlig mognad, personliga förutsättningar, förtrogenhet med och engagemang i kyr- kans liv och arbete. Assistentprästerna skulle genom tjänstgöring på deltid, obundna av tjänsteorganisation och prästlönereglemente, fylla ett behov av differentierade former för prästämbetets utövning.

Som en försöksverksamhet inom prästut— bildningens ram kan man betrakta den om- skolningskurs för arbetslösa akademiker, som efter samråd med ärkesbiskopen och Svenska prästförbundet anordnas av arbets- marknadsstyrelsen läsåret 1971/72 på Lek— mannaskolan i Sigtuna med länsarbetsnämn- den i Uppsala som närmaste huvudman. Till denna kyrkliga utbildning av präster an- mälde sig 71 arbetslösa akademiker. Uttag- ningen skedde i samarbete mellan länsar- betsnämnden i Uppsala och biskopsmötet och ledde till att 24, som alla tidigare av- lagt akademisk examen, f.n. deltager i kur- sen. De flesta deltagarna har grundläggande humanistisk utbildning, en mindre del be- teendevetenskaplig och en deltagare har na- turvetenskaplig utbildning. Samtliga har av- lagt fil. kand. eller fil. magexamen. Kursen omfattar sammanlagt 37 veckor och innebär en koncentrerad teologisk grundutbildning med delkurser i anslutning till de teologiska disciplinerna, dock med tyngdpunkten på exegetisk och systematisk teologi. Efter god- känd genomgång av denna kurs skall del- tagarna sedan genomgå den praktisk-teolo— giska övningskursen. Utbildningen är inte att betrakta som dispensutbildning i veder- tagen mening — specialdispens av Kungl. Maj:t kommer dock att erfordras före präst- vigning — utan deltagarna blir efter präst— vigning utan inskränkning jämställda med dem som följt normal studiegång och där- efter blivit prästvigda. Även om denna ut- bildningskurs är insatt i ett sammanhang, där prästbristen spelar en betydelsefull roll, utgör den samtidigt ett försök att erbjuda en annan utbildningsväg åt sådana som från annat yrkesområde vill söka sig till präst- tjänst.

Jämsides med diskussionen om utbild- ningen av präster för Svenska kyrkan har debatten om pastorsutbildningen inom fri-

kyrkosamfunden ägt rum. I den ovan nämn- da skriften Skall samhället utbilda präster? redovisas också i ett par artiklar aktuella synpunkter på och frågor rörande pastors- utbildningen bl.a. seminarieformen. Till dess fördelar räknas att den ger större frihet att utforma utbildningen med hänsyn till snabbt skiftande behov inom samfund och sam- hälle, möjlighet till klart målinriktade stu- dier, idémässig enhetlighet, som kan för- medla större samfundskänsla, samt kombi- nation av intellektuellt arbete och allmänt fostrande religiös gemenskap. Samtidigt på- talas också riskerna med en sådan form. Den kan leda till snäv bundenhet till sam- fundet, exklusivitet och isolering och omed- vetenhet om innebörden av den pluralis- tiska situationen i samhället. Från samfun- dens sida har fördelarna uppfattats såsom större än riskerna även om man från stu- derandehåll har gett uttryck åt skepsis gent- emot just seminarieformen. I överläggning- arna mellan de olika trossamfunden har för- slag om ett gemensamt frikyrkligt pastors- seminarium aktualiserats men icke förverk- ligats. Diskussionen har också gällt frågan om en eventuell samordning av samfundens seminarieutbildning med grundutbildningen vid teologisk fakultet — redan nu före- ligger i flera fall stor överensstämmelse be- träffande kurslitteraturen. Efterföljande eller parallellt meddelad samfundsinriktad utbild- ning vid seminarierna skulle därvid kunna utgöra en komplettering till grundutbildning vid de teologiska fakulteterna. Sistnämnda ordning har med positivt resultat prövats vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens teolo- giska institut i Uppsala i samverkan med teologiska fakulteten vid Uppsala universi- tet. En annan i skilda sammanhang åter— kommande fråga gäller effektiviseringen av fortbildningen.

Liknande frågor behandlas i den 1971 utkomna boken »Kallelse, studium, gärning. Till teologiska seminariets 100-årsjube1ium». I denna skrift diskuterar seminariets rektor Olle Engström aktuella utbildningsfrågor in- om Svenska missionsförbundet, bl.a. det ökade behovet av praktiktjänstgöring under utbildningen, närmare kontakter mellan se-

minarierna och de religionsvetenskapliga fa- kulteterna i framtiden, nödvändigheten av samordnad utbildning för olika kategorier församlingsarbetare samt frågor om semi— narieformens fördelar och nackdelar.

Utbildningsfrågorna har också ställts in under ekumenisk aspekt. Den teoretiska grundutbildningen i form av grundläggande teologisk utbildning vid teologisk fakultet har utnyttjats av åtskilliga tillhöriga andra trossamfund än Svenska kyrkan. Sedan ett par år tillbaka pågår utredning om möjlig- heterna att skapa ett gemensamt semina- rium för Svenska baptistsamfundet, Meto- distkyrkan och Svenska missionsförbundet. På fortbildningens område har Frikyrkliga pastoralinstitutet anordnat en ettårskurs för pastorer inom olika samfund, omfattande bl.a. teologiska ämnen, församlingsvård, kul- turorientering, samhällskunskap, naturveten— skap, psykologi och pedagogik. Utbildning- en bedrivs delvis i internatform med sam- manlagt tre kurser om 2 år 3 veckor per årskurs.

På det ekumeniskt inriktade utbildnings- arbetets område kan också observeras den verksamhet som S:t Lukasstiftelsen driver som vidareutbildning i själavård, en utbild- ning som dels är ekumeniskt organiserad dels vänder sig till präster och andra för- samlingsarbetare inom skilda samfund.

Präst- och pastorsutbildningen utgör ingen isolerad utbildningsfråga utan är inställd i samhällets utbildningsproblematik och kan knappast lösas oberoende av denna. Idéerna på det allmänna utbildningsområdet påver- kar också utformningen av trossamfundens utbildning. Ur denna synpunkt är arbetet inom 1968 års utbildningsutredning — U 68 — av största betydelse för utformningen av en kommande prästutbildning. De uttalan- den och riktlinjer som möter i publicerade debatthäften av U 68 visar på vissa princi- per för all utbildning och studieorganisa- tion. En grundläggande princip är kravet på möjlighet till successiv differentiering med jämförelsevis breda grundkurser. I debatt- skriften Forskningsanknytning och studie- organisation (1970) hävdas att i högskolans grundutbildning finns ett nära samband

mellan målet att »ge kunskaper över för- hållandevis vida områden och målet att ge metodskolning och träning att på egen hand tillgodogöra sig information som samlats och bearbetats av andra». Ett klart inslag av yrkesinriktade utbildningsmoment tillhör grundvalen i den eftergymnasiala utbild- ningen. Man skiljer därvid mellan närför- beredelser — avsedda att vara till hjälp under den första yrkesverksamma tiden — och fjärrförberedelser, som syftar till en senare tidpunkt i verksamheten. Som ett väsentligt drag i utbildningen har man pekat på önskvärdheten av varvad utbildning, dvs. varvning mellan teoretiska studier och prak- tisk yrkesverksamhet. Av grundläggande be- tydelse är också tanken att den postgymna- siala basutbildningen måste ses i ett större sammanhang och betraktas just som grund- läggande utbildning som i sig kräver en fortsättning i form av ständigt återkomman- de systematiserad utbildning både såsom fortbildning för att hålla den grundläggande kunskaps- och färdighetsnivån vid makt och som vidareutbildning som syftar till påbygg- nad och specialutbildning.

I diskussionen om den praktiska prästut- bildningen har också dessa frågor aktualise- rats och påverkat framlagda förslag och ställningstaganden.

2.3 Enkäter om prästutbildningen

I samband med sin utredning om prästut- bildningen sökte Yngve Brilioth erhålla en värdering av gällande utbildning från dem som själva genomgått den. Visst underlag erhöll han genom inkomna svar på en i Svensk kyrkotidning 1940 införd vädjan till dem som prästvigts åren 1926——40 att med- dela sina erfarenheter och önskemål med utgångspunkt från några i tidningen publi- cerade frågor rörande studietid, förberedan- de praktiskt församlingsarbete, värden och brister i utbildningen samt slutligen förslag till åtgärder för en förbättring av prästut- bildningen. Resultatet kan sammanfattas i krav på dels fördjupad och utökad utbild- ning i ämnen som redan ingick i övnings- kursen dels upptagande av nya fack särskilt

rörande själavård, social orientering och kyrkans arbetsformer. Dessutom påtalades behovet av personlig fostran under framför allt denna del av utbildningen. En samman- ställning av synpunkterna ges i betänkandet 1942 (SOU 1942: 33).

En ny värderingsundersökning gjordes i den fortsatta beredningen av prästutbild- ningsfrågan genom de 1944 tillsatta präst- utbildningssakkunniga, som samma år fram- lade sitt förslag och därvid presenterade re- sultatet av denna undersökning (SOU 1944: 67). Ett kort frågeformulär om prästutbild- ningen och dess effektivitet utsändes av de sakkunniga till samtliga 32 stiftsadjunkter i landet, varav 29 besvarade formuläret. I de inkomna svaren underströks beträffande den praktiska utbildningen bl.a. behovet av undervisning, som kunde ge bättre förtro- genhet med samhällsmiljön, de sociala för- hållandena och folkrörelserna. Likaså ut- trycktes genomgående önskemål om en be- tydande utbyggnad av utbildningen i psyko- logi och själavård. Det påpekades också i flera fall att förbättringarna endast kunde komma till stånd genom en utökning av tidsramen för övningskursen.

Såsom ovan 2.2 framhållits gjorde den av biskopsmötet 1963 tillsatta prästutbildnings— kommittén en omfattande attitydundersök- ning bland präster som prästvigts åren 1939—42 och 1957—62. Avsikten var att få en bild av hur prästerna uppfattat sin ut- bildning, såväl förtjänster som svagheter. I ett särskilt kapitel i betänkandet redovisas enkäten genom en utförlig rapport utarbe- tad av docent Berndt Gustafsson vid Reli- gionssociologiska institutet i Stockholm. In- nebörden av det har i korthet sammanfat- tats ovan i samband med redogörelsen för betänkandet från biskopsmötets prästutbild- ningssakkunniga.

I samverkan med RUMO genomfördes 1970 en enkät till präster inom Svenska kyrkan som avlagt praktisk-teologiska prov läsåren 1964/65 och 1967/68. Enkäten ut- sändes till 160 personer, varav 81 svarade. I RUMO:s betänkande redovisas enkäten vad avser de frågor som har relevans för den teoretiska utbildningen.

Bland dessa fanns dock frågor som också berörde den praktiska prästutbildningen. Dessutom ingick ett särskilt avsnitt som en- bart tog sikte på den praktiska utbildningen. I korthet skall här redogöras för några av de synpunkter som därvid kom fram och som har aktualitet för utformningen av den praktiska prästutbildningen.

En av frågorna löd: »Vad har Ni upplevt som den största bristen?» Svaren fördelade sig enligt följande:

44 människokunskap, familjekunskap, familje- frågor etc. 18 själavårdslära 10 planering, administration 7 bristande kontakt med arbetssituationen.

En annan fråga tog upp problemet: »In- om vilket område eller ämne (områden/äm- nen) skulle Ni vilja ha fått mer kunskap?» Svaren på denna fråga gav ett ganska klart utslag och de mest frekventa framgår av uppställningen nedan.

63 själavård 45 familjefrågor 45 psykologi (pastoralpsykologi) 40 ungdomsarbete

37 interpretation av NT:s texter 31 nytestamentlig teologi

25 religionspsykologi 25 praktiska homiletiska övningar 24 religionssociologi

24 interpretation av GT:s texter 24 kasualtal

23 söndagsskolarbete 22 pastoratsförvaltning.

Det är alltså flera ämnen inom den prak- tiska utbildningen som har prioriterats vid valet.

En fråga hur man ställde sig till önsk- värdheten av en specialisering i prästutbild- ningen bedömdes enligt följande

30 mycket önskvärd 18 ganska önksvärd 11 inte särskilt önskvärd 15 inte alls önskvärd

7 vet inte.

Vid valet av ämnesområde vid en sådan specialisering kom själavårdsläran överst på skalan med 34 och därnäst psykiatri med 25.

I en fråga ställdes problemet om s.k. var-

vad utbildning, t.ex. ett års teoretiska stu- dier, ett års praktiska studier, ett års teore- tiska studier igen. En sådan ordning fick en i stort sett positiv bedömning med föl- jande svarsfrekvens

31 mycket önskvärd 25 ganska önskvärd 12 inte särskilt önskvärd 10 inte alls önskvärd

3 vet inte.

En fråga handlade om den praktiska ut- bildningens längd. Ingen ansåg att denna utbildning kunde förkortas, 21 att den bor- de bibehållas oförändrad och 54 att den

borde förlängas. De flesta ansåg också att den borde omfatta ett år.

Av de svarande ansåg 70 att fortbildning borde ske. När det gällde ämnesområden för en sådan fortbildning erhöll homiletik, själavård och kateketik de högsta talen.

I ett särskilt avsnitt togs frågan om un- dervisningsbehovet inom den nuvarande praktisk-teologiska övningskursen upp. De frågor som samlats där var helt likalydande med motsvarande frågor i attitydundersök- ningen 1963 för att möjliggöra en direkt jämförelse med då redovisade erfarenheter. Frekvensen vid 1970 års enkät framgår av redovisningen nedan.

Fråga nr 13 i det utsända frågeformuläret: Hur bedömer Ni undervisningsbehovet för följande ämnen, som f.n. ingår i »prakten»? Bedöm graden av undervisning i varje moment och markera i resp. kolumn.

Mycket Något Något Mycket mer mer mindre mindre under- under- Till- under- under— visn. visn. räckligt visn. visn. 1. Homiletik 15 25 14 6 l Predikan a) teori 17 29 25 7 3 b) praktiska övningar 18 24 26 5 6 Kasualtal a) teori 15 35 22 6 1 b) praktiska övningar 14 33 24 5 1 Liturgisk aktion a) teori 7 19 44 5 0 b) praktiska övningar 16 13 41 3 O 2. Kateketik 14 23 29 0 0 Undervisning om stoffets urval och disposition 17 21 30 1 1 Undervisning i lektionsf öring 19 25 31 2 1 Praktiska övningar 20 23 33 1 0 3. Pastoralpsykologi och själavårdslära 43 13 5 l ] Psykologi (pastoralpsykologi) 51 12 10 2 2 Själavård 58 4 4 1 2 4. Liturgisk läsning och liturgisk säng 1 9 46 3 0 Liturgisk läsning 3 3 64 7 3 Undervisning av talpedagog 4 14 54 4 3 Liturgisk säng 7 12 56 2 1 5. Kyrkolagfarenhet 5 19 36 5 1 Kyrkorätt 7 20 45 6 2 Pastoratsförvaltning 12 27 6 4 1 6. Orientering i kyrkliga arbetsformer 22 19 15 3 0 Söndagsskolarbete 24 25 25 3 l Ungdomsarbete 38 22 16 l 1 Kyrklig bildningsverksamhet 20 19 28 7 1 Familjefrågor 53 14 8 1 0 Kyrkovård 13 17 38 6 2 I sammanställningen ovan redovisas den individuella bedömni

ngen av undervisningsbehovet

inom nu gällande studieorganisation av den praktiska utbildningen enligt svaren på fråge- formuläret. SOU 1971: 89

Vid en jämförelse med resultatet från den tidigare genomförda attitydundersökningen framgår det att tendensen alltjämt är den- samma, även om vissa förskjutningar kan iakttagas, möjligen beroende på de föränd- ringar som skett i utbildningen under åren efter undersökningen 1963. Genomgående önskar man en utökning av undervisningen i de ämnen som ingår i övningskursen. Det dominanta kravet på utökning gäller liksom 1963 främst ämnesområdet pastoralpsyko- logi med själavårdslära samt det därmed nära sammanhängande om familjefrågor. Därnäst kommer ungdomsfrågoma, men också i ämnena homiletik och kateketik framträder klart önskemål om ytterligare utbildning.

Tendenserna vid bedömningen av gällan- de utbildning liksom ifråga om önskemål synes vara likartade inom de fria trossam- funden enligt vad som framgår av den en- kät som RUMO genomförde 1970 och som vad beträffar frågornas formulering och innehåll delvis är helt parallell till den ovan- nämnda. Enkäten omfattade pastorer inom Svenska baptistsamfundet och Svenska mis- sionsförbundet som avslutat sin utbildning vid resp. samfunds seminarium vt 1965 och vt 1968. Enkäten utsändes till 35 pastorer och besvarades av 19, varav 15 tillhörde Svenska missionsförbundet och 4 Svenska baptistsamfundet. Överst på listan av om- råden och ämnen som man önskar få mer kunskap i under utbildningen möter själa- vård, familjefrågor, psykologi och pastoral- psykologi.

Önskvärdheten av möjlighet till specialise- ring bedömdes enligt följande

7 mycket önskvärd 6 ganska önskvärd 3 inte särskilt önskvärd 1 inte alls önskvärd 2 vet inte

Möjligheten till varvad utbildning ansåg 10 vara mycket önskvärd, 7 ganska önsk- värd och 2 inte alls önskvärd.

Den totala utbildningstiden bedömdes böra bibehållas oförändrad, medan man an- såg att den praktiska skolningen borde om-

fatta ett år. Genomgående önskade man pe- riodiskt återkommande fortbildning, främst i själavård och aktuella livsåskådningsfrå- gor.

Sammanfattningsvis kan man med ut- gångspunkt från attityd- och enkätundersök- ningar konstatera att det finns vissa genom— gående drag i värderingen av utbildningen från deras sida som avslutat sin utbildning och gått in i yrkesverksamhet. Trots de för- ändringar som skett och de omläggningar som vidtagits framstår den nuvarande ut- bildningen som otillräcklig när det gäller att ge kunskaper och färdigheter för att kunna fungera på ett tillfredsställande sätt i vissa av de uppgifter och funktioner som är för- bundna med tjänstgöringen såsom präst.

2.4 Tendenser på internationellt område

Frågan om prästutbildningens innehåll och utformning har under det senaste decen- niet varit föremål för ingående diskussion inom praktiskt taget alla kyrkosamfund. In- om Kyrkornas världsräd har problemet ta- gits upp till behandling i Division of studies genom Study of problems of ministry and theological education. Genom konferenser och publicering av material från skilda kyr- kor har man sökt klarlägga och redovisa tendenser och synpunkter. Som ett resultat härav kan man se det arbete som ledaren för utredningsarbetet inom Kyrkornas världsråd Steven G. Mackie publicerat i skriften Patterns of ministry, theological education in a changing world, 1969. Denna innehåller också den officiella rapporten från Study on patterns of ministry and theo- logical education, ingiven till världskyrko- mötet i Uppsala 1968.

Inom Lutherska världsförbundet har präst- utbildningsproblematiken på liknande sätt aktualiserats centralt. I häfte 3 1970 av tid- skriften Lutheran World ges en överblick över situationen inom ett antal lutherska kyrkor liksom artiklar av mer principiell art. I Västtyskland pågår ett omfattande ut- redningsarbete beträffande främst den teo- logiska grundutbildningen, vilket successivt alltifrån 1967 presenterats i bokform i se-

rien Reform der theologischen Ausbildung. Samtidigt arbetar de enskilda landskyrkorna var på sitt håll med förändringar av den praktiska utbildningen. Också inom Norden pågår förnyelsearbetet.

På anglikanskt område har diskussionen i första hand gällt organisatoriska frågor om bl.a. antal och storlek av de fristående col- leges för prästutbildningen. Underlaget har där presenterats dels i rapporten Theological colleges for tomorrow, 1968, dels i form av rapporter med förslag om ändringar till Church assembly.

Diskussionen och nydaningsarbetet inom den romerska kyrkan har hämtat sin inspi— ration från det av Andra Vatikankonciliet antagna dekretet om prästernas ämbete och liv, »Presbyterorum ordinis», 1965. Frågan om prästutbildningen har därmed erhållit hög prioritet och arbetet med att dra kon- sekvenserna av Vatikankonciliets beslut på- går.

Debatt, förslag och utredningsarbete in- om vissa kyrkor och länder presenteras i RUMO:s ovannämnda förslag jämte därtill fogade rapporter om situationen i Storbri- tannien, Tyska förbundsrepubliken, Neder- länderna och USA. Utvecklingen inom olika kyrkor och samfund är ofta starkt historiskt betingad och förändringar inom dessa måste förstås mot bakgrund av deras historiska ut- veckling. Samtidigt kan man på många håll iakttaga likartade tendenser ifråga om upp- läggning och utformning av utbildningen, tendenser som vuxit fram oberoende av var- andra och aktualiserats av att frågeställ— ningarna i många fall företer stor överens- stämmelse. I det följande skall därför redo- visas vissa sådana aktuella tendenser som möter på det internationella planet och som också har stark aktualitet i vårt land.

Frågan om prästens uppgift och funktion bedöms genomgående såsom den grundläg- gande frågan i nydaningsarbetet rörande prästutbildningen. Det anses nödvändigt att precisera vad som är det specifika i präs- tens gärning, vilket är möjligt endast om den ställes in i relation till kyrkans uppgift och därmed till de uppgifter som åvilar andra tjänsteinnehavare i församlingen.

Idealen skiftar men i många fall rör det sig främst om frågan var tyngdpunkten i präs- tens uppgift skall läggas. Ett genomgående drag är uppfattningen att evangeliet i sig kräver en aktiv attityd gentemot människor- na och det samhälle de lever i, vilket reser bestämda krav på att utbildningen skall ge bestämda kunskaper och färdigheter för att prästen skall kunna fullgöra sina åliggan- den.

I förhållande till tidigare tradition kan beträffande innehållet en förskjutning av tyngdpunkten iakttagas. Det gäller i hög grad utbildningen i själavård, framför allt i form av s.k. »clinical pastoral training». I samband därmed har psykologi och psyko- terapi fått en starkare ställning på schemat. Utvecklingen i USA med den kliniska in- riktningen synes på denna punkt ha utövat ett betydande inflytande på utbildningen på vissa håll inom bl.a. den tyska lutherdomen. Samtidigt har det starkare engagemanget i samhällsproblemen från kyrkans sida lett till att ämnen som sociologi, religionspedagogik och socialpolitik givits plats i utbildningen och lett till att kandidaterna under den praktiska skolningen direkt konfronteras med de samhälleliga problemen som en del av sin kommande arbetsuppgift.

Den markanta inriktningen på utökad för- trogenhet med det samhälle som prästen skall arbeta i har också på en del håll lett till en strävan att skapa bättre kännedom om arbetslivets problem genom praktisk tjänstgöring. Vid Lichfield theological col- lege i England har man under utbildnings- tiden på försök lagt in ett års arbete i in- dustri eller liknande för att ge erfarenhet av sådan arbetsmiljö såsom underlag för den fortsatta utbildningen. Ripon Hall theo- logical college i Oxford har genom sitt »urban ministry project» sökt åstadkomma en bättre konfrontation mellan dem som arbetar inom kyrkan och den miljö de ar— betar i. Det vänder sig inte enbart till präs- ter under utbildning utan också till dem som redan är i tjänst och dessutom till lek- män engagerade i kyrkligt arbete samt så- dana som är anställda i kommunens tjänst. Det syftar till att ge deltagarna en inblick i

stadssamhällets funktion och de problem som är förknippade med detta liksom att låta dem upptäcka kyrkans roll i gemen- samt arbete på lokalplanet. Projektet har också en ekumenisk uppläggning.

Problemet rörande relationen mellan teori och praktik synes överallt tilldra sig ett ökat intresse. Genomgående söker man åstad- komma en bättre integration dem emellan och förväntar sig därmed större realism i utbildningen och bättre motivation i studier och arbete. Vid Predigerseminar i Preetz, tillhörigt den lutherska landskyrkan i Schles- wig-Holstein, skedde 1970 en studieomlägg— ning, varigenom varje kandidat under sin tvååriga praktiska utbildning knyts till en och samma församling. Handledning och färdighetsträning sker primärt inom denna församling. Tillsammans med övriga kandi— dater inom samma region står vederbörande under en av seminariet tillsatt särskild hand- ledare, som varje vecka samlar prästkandi- daterna för genomgång så att de skall er- hålla en kontinuerlig inblick i olika miljöer och genom en överblick över hela regionen vidga sitt kunnande och erfarenhet så att detta inte alltför ensidigt bestäms av den församling de är knutna till. Hela gruppen från samtliga regioner samlas till Prediger- seminar endast i samband med intensivun- dervisning i bestämda ämnen vid några kur- ser som var för sig omfattar ca fyra veckor.

En annan typ av integration möter på vissa håll i den anglosaxiska världen. Vid Oak Hill college, London, sker den prak- tiska träningen av blivande präster för angli- kanska kyrkan parallellt med den teoretiska utbildningen vid college. Kontinuerligt un- der hela sin studietid förs prästkandidaterna in i praktiskt arbete genom anknytning till en församling och dess verksamhetsformer och dessutom genom deltagande i särskilda aktiviteter för hela gruppen i form av ge- mensamma evangelisationskampanjer eller liknande. Den praktiska träningen kulmine— rar i en två månader lång kurs omedelbart före ordinationen, då man helt ägnar sig åt praktisk utbildning som syftar till att lära prästkandidaten att fungera i kyrkans arbete och ordningar och samtidigt tar sikte på

den typ av församling som vederbörande skall komma att tjänstgöra i.

I princip har Church of Scotland genom— fört en motsvarande uppläggning för alla sina blivande präster. Practical training är inlagd jämsides med de 3—4 årens teore- tiska studier vid teologisk fakultet. Ansvaret för den praktiska utbildningen åvilar kyr- kans Board of practical training. Denna be- stämmer vilka församlingar som skall anses lämpade som utbildningsförsamlingar, vilka präster som skall tjänstgöra som handledare och avgör dessutom var de studerande skall placeras. Varje kandidat knyts för ett år i taget till en församling där han under pas- tors ledning skall föras in i arbetet och även medverka. För varje år sker en omplacering så att den studerande skall föras in i och lära känna olika församlingsstrukturer och andliga miljöer. Svårigheten ligger främst i att åstadkomma en verklig konfrontation mellan studier och församlingsverksamhet och en samordning dem emellan.

En strävan till uppdelning av arbetsupp- gifter på olika tjänsteinnehavare inom för- samlingen kan iakttagas på många håll. Den därmed sammanhängande frågan om even- tuell samordning av utbildningen — eller åtminstone viss del av utbildningen — för olika församlingstjänster har endast i ringa utsträckning aktualiserats. Inom Lutherska världsförbundet har dock förts viss diskus- sion av problemet utifrån erfarenheter av hur värdefullt det är dels att ha samma bas för och därigenom samma förutsättningar i arbetet dels ha fått en skolning i samarbete som utgångspunkt för gemensam planering och samverkan som alltmer framstår såsom en absolut nödvändighet i kyrkans arbete. Behovet av samordning påtalas från olika håll samtidigt som man redovisar svårig- heterna att åstadkomma en sådan ordning på grundutbildningens plan. Inom fortbild- ningen fungerar däremot i vissa fall redan en sådan samordning, så t.ex. i Studiensemi- nar i Göttingen, tillhörigt Hannovers Lan- deskirche, där präster, socialarbetare inom kyrkan och andra församlingsarbetare sam- lats till en sexveckorskurs med tyngdpunkt på själavårdsfrågor.

På anglikanskt håll redovisas behov av samordning av utbildning för präster och andra som skall ha församlingstjänst. För- sök äger rum bl.a. vid S:t John's college i Nottingham. Dominant i utbildningen blir därvid likväl de krav som prästutbildningen ställer. Svårigheterna att förverkliga idén om samordning uppges främst vara att man saknar en för kyrkans utbildning i alla dess former gemensam ledning och styrelse och att colleges är autonoma och därför själva bestämmer om studiernas uppläggning och utformning.

Även om det i studieorganisatoriskt av— seende föreligger betydande olikheter har dock på de flesta håll teologisk grundutbild- ning jämte praktisk skolning betraktats så- som den normala vägen till prästämbetet. Under senare år har man emellertid på sina håll aktualiserat frågan om alternativa vägar till prästämbetet. Man har därvid kunnat anknyta till att sådant betraktelsesätt anlagts tidigare i kyrkans historia. Två aktuella ex— empel på försök till lösningar skall här åter- ges.

I den danska folkekirken ger Lov om ad- gang til praesteembeder, 1962, möjlighet för person, som vid universitet eller annan högre läroanstalt i Danmark avlagt annan examen än teologisk att söka prästtjänst. För att vara behörig måste dock vederbö- rande förutom sin grundutbildning antingen ha undergått särskild prövning i enlighet med av kyrkoministern i varje särskilt fall fattat beslut eller ha genomgått en komplet- terande utbildning. En av kyrkoministern tillsatt grupp har att avge yttrande i varje sådant ärende.

På förslag av en församling — men ej på egen ansökan — kan också en person som visat sig äga de egenskaper som krävs för prästgärningen erhålla prästerlig tjänst utan att uppfylla gällande bestämmelser. Enligt Lov om afhjaelpning af praestemangelen, 1971, kan kyrkoministern ge personer, som har avlagt examen vid danskt folkskollärar- seminarium samt personer som inför kyrko- ministern kan uppvisa motsvarande kunska- per tillåtelse att söka prästtjänst i folke- kirken. Som villkor gäller dessutom dels att

vederbörande skall ha uppnått minst 35 års ålder dels undergått av kyrkoministern fast— ställd prövning. Bestämmelser om den sär- skilda undervisning som måste genomgås är f.n. under utarbetande. Utbildningen har be- räknats komma att omfatta ett treårigt stu— dium.

Inom anglikanska kyrkan finns en utbild- ning som främst är avsedd för dem som sedan de kommit ut i yrkesverksamhet vill bli präster, nämligen Southwark ordination course i London. Kursen genomföres såsom kvällsundervisning under tre års tid med 48 timmars undervisning varje år. Undervis- ningen står under tillsyn av University of London, Department of extra-mural studies, och har viss anknytning till Kingls college. Undervisningen omfattar under första året nya testamentet och en introduktion i teo- logi samt liturgik, under andra året gamla testamentet samt viss kyrko- och samhälls- historia rörande Storbritannien sedan 1800 och tredje året bibelteologi och dogmatik. Under sommartid ges dels vissa komplette- rande kurser dels obligatoriska tvåveckors- kurser som närmast är inriktade på prak- tiska övningar. I utbildningen ingår dess- utom weekendsammankomster kring ett för varje tillfälle bestämt terna. Dessa samman- komster äger rum en gång i månaden under perioden oktober—april.

Sedan Southwark ordination course star- tade 1960 har drygt 100 deltagit. De flesta har som bakgrund haft tidigare akademiska studier. En del erhåller prästtjänst på heltid medan andra står kvar i sin yrkesverksam- het och fullgör prästerliga uppgifter endast på deltid.

När det gäller personer som vill använda sig av en alternativ studieväg för att bli präster har det framhållits angelägenheten av någon form av lämplighetsprövning. Frå- gan om hur man skall avgöra lämpligheten för uppdraget att vara präst tillhör också de aktuella problemen. Inom Church of Scot- land liksom inom den anglikanska kyrkan har en sådan lämplighetsprövning gjorts till en fast institution, där man i princip byggt upp en likartad organisation efter modell av Civil service. Inom den anglikanska kyrkan

har varje stift sin Selection conference be- stående av fem ledamöter: biskopen, sekre- teraren i Advisory council for the church's ministry, en församlingspräst, en lekman samt en akademisk lärare. Varje ledamot har ett personligt samtal med var och en av kandidaterna. Selectors ägnar en dag åt enskilda överläggningar och konferensen meddelar därefter sina synpunkter och re- kommendationer till biskopen, som i sin tur fattar det slutliga avgörandet och meddelar kandidaterna om de antagits eller avvisats. Var och en som skall genomgå prästutbild- ning är skyldig att före utbildningens bör- jan passera selection conference. Endast den som blivit antagen av biskopen via en sådan prövning är berättigad att erhålla stipen- dium under studietiden, vilket i själva ver- ket innebär att studierna bekostas av kyr- kan. Systemet synes fungera tillfredsställan- de även om delade meningar om det råder bland de studerande. Uppenbarligen skapar det en god kontakt mellan stiftsledning, col- legeledning och prästkandidaten.

Den yttre ramen kring prästutbildningen är av historiska skäl ganska olikartad inom skilda samfund. Något förenklat kan den beskrivas såsom antingen äga en öppen form eller seminarie/internatform. Den öppna ut- bildningen innebär vanligen att utbildningen äger rum vid universitet, varvid den prak- tiska delen antingen är integrerad i de teo- retiska studierna eller förlagd till tiden efter dessa. Seminarieformen betyder att utbild- ningen antingen i sin helhet eller begränsat till den praktiska delen är förlagd till ett se- minarium eller internat, där alltså deltagar- na hela tiden bor tillsammans.

I diskussionen om den lämpligaste for- men har man pekat på både fördelar och nackdelar i båda systemen. Gentemot den öppna utbildningen har anförts att den i alltför hög grad lämnar deltagarna åt sig själva under utbildningen och därigenom leder dem till ett individualistiskt inriktat arbetssätt, eftersom en sådan utbildning inte tillräckligt tillgodoser behovet av träning i samverkan, inte heller gemensamt andligt liv och därigenom inte till fullo tillvaratar sitt syfte att utbilda för tjänst inom ett kyr-

kosamfund. Sådana synpunkter har framför allt gjort sig gällande i den nordiska debat- ten, där önskemål framförts om en fastare sammanhållning av den grupp som genom- går den praktiska utbildningen.

Kritiken mot seminarieformen har fram- för allt riktat sig mot den risk för isolering och avgränsning gentemot den pluralistiska omvärlden som en sådan form lätt kan föra med sig. Försök att bryta dessa tendenser har också gjorts. Den ovannämnda nya ord- ningen vid Predigerseminar i Preetz är ett exempel härpå, där man med bibehållande av seminariet som replipunkt för vissa delar av intensivundervisning placerat ut prästkan- didaterna i församlingar. De anglikanska och skotska colleges medvetna strävan att anknyta till församling och samhälle utgör också ett exempel på hur man söker skapa utvecklande kontakter för dem som tillhör en exklusiv miljö. Samma strävan återspeg- las i det krav på praktisk eller annan utbild- ning under viss period i samband med präst- utbildningen som den romersk-katolska teo- logiska högskolan S:t Georgen i Frankfurt am Main uppställt. Svårigheterna med kom- munitetslivet har också aktualiserats under senare tid därigenom att allt fler av de stu- derande under sin utbildning är gifta och bildar familj. På en del håll har man därför inom colleges antingen uppfört eller på an- nat sätt ordnat familjebostäder.

Positivt har man beträffande den öppna utbildningen framhållit att den dels ger prästkandidaten en naturlig kontakt med omvärlden dels låter honom individuellt göra sina erfarenheter, som kan berika hans kommande insatser i församlingens tjänst. Också seminarieformen och det därmed för- bundna kommunitetslivet har klara föresprå- kare som framför allt pekat på de stora värden som ligger i en gemensam fostran och de rika möjligheter till samverkan och teamwork som en sådan form erbjuder.

Från de studerandes synpunkt har nästan överallt framförts önskemål om ökat infly- tande på utbildningens uppläggning och ut- formning. Inom seminarieformen omvittnas från många håll att ett sådant deltagande i planeringen fungerar på smidigt och effek—

tivt sätt samtidigt som bindningen till led- ning och lärare där synes vara mer markant.

Att prästutbildningen inte enbart kan om- fatta en grundläggande teoretisk och prak- tisk utbildning före inträdet i prästämbetet utan också måste anses innefatta en fortsatt utbildning under hela den kommande yrkes- verksamheten är i och för sig inte något nytt. Fortbildning av präster har i olika for- mer praktiserats på många håll. Det nya är snarast medvetenheten om att organiserad fortbildning i fastare former måste ses som en del av själva prästutbildningen. En pla- nering av denna måste därför omfatta såväl grundläggande utbildning som fortbildning. Praktiskt taget överallt synes man också nu vara sysselsatt med att söka lösa problemet rörande fortbildningen av präster.

I de nordiska länderna har Danmark och Finland på central nivå nått fram till en organisation. Inom den danska folkekirken upprättades genom beslut av folketinget 1964 den s.k. praestehojskolen, som började fungera 1965. I de 1965 utfärdade bestäm- melserna föreskrivs att skolan skall ha till huvuduppgift och mål att genom kurser ge prästerna tillgång till en fortbildning — >>efteruddannelse» — som förutsättning för fullgörande av deras uppgifter i det moder- na samhället. Årligen skall hållas två kurser om tre å fyra månaders längd, som inne— hållsligt skall omfatta 1. vidareförande av universitetsundervisningen, särskilt i exege- tik, 2. vidareförande av de praktisk-teolo- giska ämnena och 3. orientering om sam- tidens filosofiska, samhällsvetenskapliga, lit- terära och konstnärliga problem. Dessutom kan det också ordnas kortare Specialkurser för utbildning av präster till Specialtjänster, såsom sjukhuspräster, fängelsepräster och liknande. Dessa kurser bygger till sin struk— tur på studiecirkelns och föreläsningens form. Driftskostnaderna bestrides med stat- liga medel och deltagande i undervisning liksom uppehälle under kurs är helt gratis.

Organisatoriskt ledes Praestehojskolen av styrelse om nio ledamöter: 4 representanter för de teologiska fakulteterna, förestånda- ren för pastoralseminariet, 1 representant för Den danske praesteforening, biskopen i

Helsingör stift samt 2 av kirkeministeriet tillsatta lekmän. För det verkställande arbe- tet inom skolan svarar en av kungen efter förslag av styrelsen och kyrkoministern till— satt föreståndare.

Som kvalifikationer för föreståndaren har uppställts, att han skall ha avlagt teologisk ämbetsexamen vid danskt universitet och uppfylla kraven att vara präst i folkekirken. Han skall vidare ha förutsättningar för ve- tenskapligt arbete och äga ingående känne- dom om danska kyrkoförhållanden.

Erfarenheterna från praestehojskolens verksamhet visar att det varit omöjligt att helt följa bestämmelsernas föreskrifter vad gäller kurserna om 3—4 månaders längd eftersom det ej varit möjligt att få deltagare under så lång tid. I stället har de kortare kurserna om ett par veckors tid helt domi- nerat.

I Finland inrättades 1970 Kyrkans fort- bildningscentrum. Syftet därmed var 1. att ordna vidareutbildning för präster och lek- torer (kvinnliga teologer), som efter två års tjänstgöring skall avlägga pastoralexamen, 2. att svara för fortbildningskurser för präs— ter, lektorer, kantorer, diakoner och diako- nissor, som alla under loppet av en femårs- period skall beredas möjlighet att deltaga i en fortbildningskurs, och 3. att planera och ordna även annan utbildning inom kyrkan. För sin verksamhet har detta centrum för- utom föreståndaren även två lärare — en präst och en lektor — i sin tjänst. Kyrkans fortbildningscentrum tar alltså inte bara sik- te på prästernas fortbildning utan omfattar kyrkans fortbildning överhuvudtaget. Både den finsktalande och den svensktalande de- len av kyrkan har sin egen fortbildnings- organisation.

Inom de tyska landskyrkorna pågår ett intensivt arbete med frågor rörande präst- utbildningen. Fortbildningen ses där som ett viktigt led. Omedelbart efter krigsslutet 1945 upprättades s.k. Pastoralkolleg närmast i syfte att avhjälpa utbildningsbristerna un— der världskriget. Senare kom dessa att stäl- las i specialutbildningens tjänst. På den inomkyrkliga fortbildningens område har man inom Hannoverische Landeskirche un-

der det senaste året arbetat med ett fort- bildningsförslag, som direkt anknyter till den avslutande tvååriga praktiska utbildningen av präster och som bär rubriken »Fortbil- dung in den ersten Amtsjahren». Man har här tagit sikte på att söka följa upp grund- utbildningen och överbrygga övergången från studieåren till det praktiska arbetet. Dessutom vill man ge möjlighet till speciali- sering genom att låta vederbörande lägga tyngdpunkten på ett särskilt område. Enligt förslaget skall varje präst under sina första tre tjänstgöringsår vara förpliktad att del- taga i två seminarier om tre veckor vardera. I varje sådant seminarium skall ingå 12—15 deltagare. De centrala kurserna förutsätter regionala arbetsgrupper, som förbereder del- tagarna. Dessutom ingår självstudier som förberedelse. Kurserna skall inte förbehållas präster. Också andra församlingsarbetare skall kunna utbildas samtidigt, detta för att åstadkomma ökad träning i samverkan i ar- betet. Förslaget räknar med att man genom en sådan uppläggning skall kunna hålla ca 12 kurser per år med sammanlagt ca 180 deltagare. Innehållsmässigt har fortbildning- en skisserats under sex huvudrubriker:

homiletik: gudstjänstpraxis, kasualpraxis, infor- mation/press pedagogik: konfirmand- och vuxenundervisning, bamgudstjänst, ungdomsarbete pastoralpsykologi: teamarbete, samtalsövningar, gruppdynamik, själavård, besökstjänst sociologi: kyrkans funktion i nybyggda och un- derutvecklade områden social aspekt: diakonala uppgifter, gemensamt arbete planering/förvaltning: rationalisering, arbetstek- nik.

Denna fortbildning är avsedd att göras obligatorisk.

Under de senaste åren har man i Väst- tyskland prövat en annan form av fortbild- ning, det s.k. Kontaktstudium. Detta inne- bär ett samarbete mellan universiteten och kyrkorna, där ansvaret för undervisningen åvilar de teologiska fakulteterna, medan landskyrkorna svarar för deltagarna beträf— fande såväl urvalet som finansieringen av deras kursvistelse. Målet är att låta präster

som har 10 år 15 års tjänst få återvända till universitetsstudier under en termin, dvs. tre till fyra månader.

Deltagarna måste följa minst två semi- nariekurser vid teologisk fakultet men möj— lighet finns också att deltaga i undervis- ningen inom andra fakulteter, därvid har sociologi, psykologi och statskunskap blivit mest frekventerade. Svagheten med Kon- taktstudium ligger uppenbarligen främst däri att det blir en engångsföreteelse efter en relativt lång period i tjänst och knappast kan bli tillgänglig för den enskilde mer än vid ett tillfälle.

Inom den anglikanska kyrkan pågår strä- vanden att bygga upp en fortbildning av präster. Eftersom denna kyrka med sitt epis- kopala system är starkt stiftspartikularistisk föreligger stora svårigheter att åstadkomma en central uppläggning och planering. Viss central ledning av fortbildningen utövas av Advisory council for the church's ministry i London, som dock endast kan komma med förslag. I den mån kurser kommer till stånd genom biskopens försorg föreligger skyldighet att deltaga. Fortbildningsarbetet bygger på principen med studiedagar, på en del håll ordnade en gång i månaden.

Den skotska presbyterianska kyrkan äger sedan 1922 en fortbildningsform i den år- ligen återkommande sommarkurs för präs- ter som anordnas vid S:t Andrews universi- tet under en veckas tid. Ansvarig för kursen är den teologiska fakulteten vid universi- tetet. Deltagandet är frivilligt. En organise— rad obligatorisk fortbildning håller samtidigt på att byggas upp. Med utgångspunkt från grundutbildningen för präster har man ord- nat en fortbildning av alla dem som blivit präster under deras första tjänstgöringsår genom att samla dem en veckas tid under varje halvår.

Som grundval för fortbildningen har man inom många kyrkosamfund i USA utvecklat en praxis att kontraktet mellan församlingen och den pastor som anställs innehåller en klausul varigenom pastor tillförsäkras rätten till två veckors ledighet utan löneminskning varje år för fortsatta studier. En kumulation är också möjlig så att man kan samla ledig-

heten från en treårsperiod till en sexveckors- kurs.

Inom romersk-katolska kyrkan åligger det i likhet med inom de flesta kyrkosamfund varje präst att själv fortsätta sina studier. Inom provinsen skall vederbörande erhålla hjälp med detta arbete. Vid S:t Georgens teologiska högskola har man från 1969 ord- nat en fortbildning genom att skicka ut en inbjudan till prästerna i de närbelägna stif- ten att deltaga i ett studium som omfattar en halv dag varje vecka under 14 veckor under vinterhalvåret. Deltagarna har möjlig— het att genom egna förslag påverka upp- läggningen av denna fortbildning. Antalet deltagare uppgår till ca 100—130 gruppe- rade kring ett 10-tal ämnen, rörande bl.a. exeges, predikan, interkommunion.

Det finns en mängd olika sätt att söka lösa fortbildningsfrågan på. På något håll samlar man dem som varit i tjänst 5—10 år och låter kursundervisningen omfatta i stort sett samma ämnen som grundutbildningen innehöll för att göra dem å jour med den grundutbildning som de nya pastorerna äger. På annat håll låter man en lärare resa runt och regelbundet samla prästerna till studium och överläggningar kring såväl teo- retiska som praktiska problem för att skapa en kritisk reflexion hos dem gentemot det som sker i församlingen.

Inom Lutherska världsförbundet och Kyr- kornas världsråd utgör frågan om fortbild- ningen en viktig punkt i arbetsprogrammen. Även om dessa organisationer givetvis inte själva arrangerar fortbildning påverkar en medveten fortbildningspolitik från deras sida självfallet medlemskyrkorna.

I princip har den praktiska prästutbild- ningen en klart samfundsinriktad karaktär. Under senare år har emellertid en ekume- nisk aspekt kommit in också då det gäller prästutbildningen. Det samgående som ägt rum mellan några colleges i Cambridge i slutet på 1960-talet innebär i själva verket en ekumenisk samverkan, varigenom utbild— ningen av pastorer för skilda samfund äger rum samtidigt. I programmen från en del colleges påpekas också särskilt att utbild- ningen står öppen även för dem som kom—

mer från andra kyrkosamfund, trots att denna utbildning också omfattar den prak- tiska träningen. I någon större omfattning har denna ekumeniska inriktning inte gjort sig gällande. Främst möter en ekumeniskt inriktad uppläggning inom fortbildningens område och i all synnerhet inom ämnesom- rådet själavård/pastoralpsykologi. I flera fall bedriver man där kurser med deltagare från skilda samfund varvid planeringen också skett ekumeniskt. I särskild grad har denna möjlighet till ekumenisk samverkan aktuali- serats inom de unga kyrkorna.

3. Mål för utbildningen

Den praktiska prästutbildningens mål är di- rekt avhängigt av målet för kyrkans och församlingens verksamhet. Detta kan sägas vara, att i ord och handling förmedla evan- geliet till människorna i världen, för lokal- församlingens del i första hand till de män- niskor som lever och vistas inom försam- lingens verksamhetsområde. Uppgiften för en utbildning till tjänst i kyrkan måste där- för vara att ge de kunskaper och färdigheter ett fullgörande av kyrkans och församling- ens funktioner i detta syfte kräver. Utformningen av församlingens funktio- ner är beroende av den allmänna samhälls- utvecklingen och av lokala förhållanden. Under det senaste decenniet har kyrkorna präglats av ett vidgat intresse för nya verk- samhetsformer men också av en självkritisk uppgörelse med traditionella arbetsformer. Samhällsutvecklingen med den pågående migrationen och den rörliga arbetsmarkna- den har skapat nya gemenskaps- och trygg- hetsproblem och upplevs idag som en ut- maning mot den traditionellt arbetande för- samlingen. En klarare insikt om utbildning- ens och undervisningens betydelse har också vuxit fram. Kyrkan anses därför behöva bygga ut ett eget undervisningsprogram från barnaåren för att inte försumma sitt ansvar för de barn hon döper. Debatterna om in- ternationella frågor, jämlikhetsproblemen och frågorna om människovärdet har tvingat kyrkan att besinna sitt ansvar som opinions- bildande faktor i samhället. Ett ökat intresse

för vuxenutbildning och studiearbete har vuxit fram. Den inomkyrkliga självkritiken har huvudsakligen riktats mot två företeel- ser. Dels har den påtalat bristande öppenhet för de växande medmänskliga problemen såväl i välfärdsstaten som i världssamhället dels har den framhållit den slutenhet och kanske också självtillräcklighet som ibland präglat kyrkans traditionella arbetsformer.

Denna utveckling betyder, att försam- lingens organisation och funktioner inte kan se ut på samma sätt som de gjorde under helt andra yttre betingelser. Ett krav på större rörlighet och en smidigare organisa- tion har vuxit fram. Svenska kyrkan upp- lever för närvarande ett omfattande utred- nings- och nydaningsarbete (handboksarbe- tet, psalmboksarbetet, utbildningsfrågorna, arbetet med församlingens struktur etc.) där såväl hennes inre liv som yttre strukturer omprövas och övervägs utifrån nya förhål- landen.

Församlingens tjänster och prästens funk— tioner inom ramen för dessa kommer på sikt att påverkas av den pågående utveck- lingen. Om församlingens och prästens upp- gifter och verksamhetsområden förr i stort sett sammanfallit —— prästtjänsten var för- utom klockare och väktare den enda tjäns- ten i församlingen -— så kan detta rimligen inte vara fallet i framtiden. Det gällande prästvigningsritualet präglas av detta syn- sätt. Prästen får vid ordinationen lova, att förkunna Ordet, men också att »bevisa för-

samlingen trogen och beredvillig tjänst, ge- nom att förmana till gudaktighetens övning, bära kristlig omvårdnad om de fattiga, sjuka och värnlösa och, efter den nåd Gud för- länar, hugsvala och upprätta bedrövade och bekymrade hjärtan». Det som beskrivs i prästvigningsritualet — förkunnelse, under- visning och diakonal tjänst — är uppgifter och funktioner inom församlingen. För att möta utvecklingens krav har dock en dif- ferentiering av tjänster inom församlingen påbörjats, varvid prästens funktioner blir delfunktioner inom församlingens verksam- het. I detta avseende är alltså församlingen inbegripen i den allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden mot specialisering och ar- betsfördelning. Inom ramen för Svenska kyrkans samarbetsråd för utbildningsfrågor har förslag till tjänstedifferentiering presen— terats, där pedagogiska och kurativa tjänster liksom ungdomssekreterar- och församlings- assistenttjänster tillsammans med prästtjäns— ten föreslås utgöra tjänster i församlingen för att denna effektivt skall kunna fullgöra sina uppgifter och funktioner.

När utredningen tecknar prästens upp- gift inom församlingen och det därav av— hängiga målet för den praktiska prästutbild— ningen utgår den från en tänkt arbetsför- delning inom de större framtida arbetsen- heterna, som innebär att dessa kan komma att rymma differentierade tjänster i form av präst, församlingspedagog, församlingskura- tor, ungdomssekreterare, församlingssekre- terare och -assistent samt administratör. Denna uppdelning återspeglar därmed de skilda funktionerna inom församlingen. Den praktiska prästutbildningen bör därför mer än hittills ta fasta på prästens uppgift som en delfunktion i församlingen och prästen som en församlingsarbetare bland flera. Därigenom framstår också arbetsledning och samarbete såsom viktiga utbildningsmo- ment på ett helt annat sätt än tidigare. I ett längre perspektiv ter sig en för försam- lingens olika funktionärer samordnad ut- bildning åtminstone i vissa delar inte bara såsom angelägen utan såsom nödvändig.

Ett genomförande av ovanstående arbets- fördelning kommer att kräva en längre tids-

period, varför prästen även i fortsättningen i många fall kan komma att få ansvara för arbetsuppgifter som egentligen tillhör andra kategorier församlingsarbetare.

Prästens huvuduppgift inom ramen för församlingens målsättning är förkunnelse i vid mening. För att evangeliet skall kunna ge motiveringen och inspirationen till ett kristet liv inom församlingen måste bibeln tolkas och översättas i olika situationer. Bi- beltolkning, textutläggning och förkunnelse har sin främsta förekomst inom ramen för olika gudstjänster men även i olika studie— och undervisningssituationer liksom i den enskilda själavården och personliga rådgiv- ningen. Avgränsningen av prästens funktio- ner sker främst mot församlingspedagogens och församlingskuratorns arbetsuppgifter. Församlingspedagogens uppgift kommer i första hand att gälla den kristna undervis- ningen i åldrarna före konfirmandåldern, och även om en tjänst som kateket/konfir- mandundervisare så småningom blir verk- lighet synes konfirmandundervisningen in- om den närmaste framtiden som regel vara en prästerlig uppgift. För kuratorn kommer tyngdpunkten att läggas på diakonala-so- ciala insatser, medan den prästerliga själa- vården och rådgivningen främst har en evangelisatorisk inriktning.

För att prästens funktioner på ett till- fredsställande sätt skall kunna fullgöras sy- nes kunskap om kyrkan, samhället och män- niskan erforderlig. Som förkunnare måste prästen ha insikter i förkunnelsens innehåll, dvs. bibelns budskap och därmed kyrkans lära. Sådana insikter förmedlas främst ge- nom den teoretiska prästutbildningen. Men även förkunnelsens situation och adressat påverkar funktionens utformning. Kunska- per om samhället och människan måste där- för i de avseenden detta ej skett under den teoretiska utbildningen förmedlas under den praktiska prästutbildningens inledande ske- de. Först därefter torde förutsättningarna föreligga för såväl teoretisk undervisning som praktiska övningar i förkunnelsens olika metoder i den allmänna gudstjänsten och den enskilda själavården. På samma sätt vill den praktiska prästutbildningen ge

metodisk och pedagogisk insikt och träning med sikte på fr.a. konfirmandundervisning och vuxenpedagogik. En nära anknytning till fungerande församlingar synes nödvän- dig. Undervisningens mål är dessutom att ge kunskap om församlingens struktur och verksamhetsformer, insikt i samarbetsfrågor och arbetsledning liksom också den nödvän- diga förtrogenheten med den kyrkliga lag- stiftningen. Slutligen vill utbildningen också förbereda den blivande prästen på den ak- tuella religions- och kyrkodebatt som möter ute i församlingarna.

Den praktiska prästutbildningen före or- dinationen är att betrakta som en grund- utbildning, som måste kompletteras med en återkommande fortbildning.

Som en parallell till utvecklingen mot dif- ferentierade tjänster i församlingen har även differentierade prästtjänster föreslagits från flera håll, och utredningen finner dessa krav berättigade. Utredningen anser dock, att den grundläggande praktiska prästutbildningen måste vara gemensam för alla präster oav- sett framtida differentiering. De specialkun- skaper differentierade prästtjänster förutsät- ter inhämtas under vidareutbildning. Trots synen på den praktiska prästutbildningen som en grundutbildning torde likväl en Viss differentiering i prästutbildningen förekom- ma genom den föreslagna alternativa studie- vägen liksom genom möjligheten att under den teoretiska teologiska utbildningen enligt RUMO:s förslag välja olika huvudämnen. Genom förslagen till arbetsuppgifter som kan lämpa sig för deltidstjänstgön'ng vill ut- redningen också förebreda skapandet av lämpliga former för differentierade präst- tjänster.

4. Utbildningens innehåll

4.1 Nuvarande läroplan

Nuvarande ordning för den praktisk-teolo- giska utbildningen regleras genom Kungl. brev 29.5 1969 angående anordnande av praktisk-teologisk övningskurs och praktisk- teologiska prov vid teologisk fakultet. I denna skrivelse föreskrives att övningskurs skall anordnas vid de teologiska fakulteter- na i Uppsala och Lund samt stadgas om villkor för tillträde till övningskursen liksom om anordnande av prov. Närmare föreskrif- ter för kursen och proven ålägges universi- tetskanslersämbetet att meddela. Sådana fö- reskrifter meddelades genom universitets- kanslersämbetets beslut 17.12 1969 angåen- de Provisoriska bestämmelser om praktisk- teologisk utbildning. Enligt punkt 2 i dessa bestämmelser ålägges konsistoriema vid be- rörda universitet att utfärda närmare före- skrifter om undervisningens ordnande. Nu- varande läroplaner för den praktisk-teolo- giska övningskursen är fastställda i före- skrifter utfärdade av konsistorierna i Upp- sala och Lund. Dessa båda läroplaner följer i stort sett samma uppläggning och utgör en direkt fortsättning på de föreskrifter som ursprungligen utfärdades av universitets- kanslersämbetet 27.6 1956.

Enligt nuvarande läroplan består utbild- ningen av två delar, dels förberedande kur- ser, dels den egentliga övningskursen.

De förberedande kurserna genomgås sam- tidigt med teologie kandidatexamens andra del. De utgöres av kurser i

talteknik under ledning av utbildad talpeda- gog och med sikte på röstbehandling, liturgisk sång under ledning av specialutbil- dad kyrkomusiker, omfattande dels före- läsningar om kyrkomusikens historia och det nuvarande kyrkomusikaliska läget, dels övningar i liturgisk sång, samhällskunskap omfattande samhällets so- ciala struktur och lagstiftning samt de moderna folkrörelserna under ledning av specialister inom respektive områden, psykologi under ledning av fackpsykolog, psykologins grundbegrepp, huvudrikt- ningar, barn- och ungdomspsykologi samt 1 psykiatri under ledning av fackpsykiater,

spec. neuroslära. Kurserna avser att ge vissa för prästtjäns- ten nödvändiga grundkunskaper och genom att inhämtas parallellt med den teoretiska utbildningen tillgodose behovet av integra- tion mellan teoretiskt och praktiskt och där- igenom skapa större motivation för studier- na.

För tillträde till den egentliga övnings- kursen fordras förutom avlagd teologie kan- didatexamen och genomgång av de förbe- redande kurserna även två månaders kyrk- lig eller social tjänst. Närmare bestämmel- ser härom saknas.

Den egentliga övningskursen omfattar en termin, och består av kurser i

homiletik omfattande dels föreläsningar och seminarieövningar över homiletiska pro- blem, dels homiletiska övningar med granskning av övningsuppgifter och den muntliga framställningen. Samarbete sker med undervisningen i liturgisk läsning och liturgisk sång. pastoralpsykologi med själavårdslära omfat- tande föreläsningar och seminarieövningar om den praktiska själavårdens uppgifter. Samordning sker med orienteringskurs i familjefrågor och kursen refererar till de förberedande kurserna i psykologi och psykiatri. kateketik omfattande föreläsningar och se- minarieövningar över metodiska problem samt metodiska och praktisk-kateketiska övningar i smärre grupper, varvid sam- ordning sker med orienteringskurserna i söndagsskolans metodik, kyrkans ung- domsarbete samt kyrkligt bildningsarbete, församlingsplanering och arbetsledning om- fattande frågor om församlingens mål och församlingsarbetets organisation, om ar- betsledning och arbetsetik (endast i Lund såsom särskild kurs), liturgisk läsning under ledning av utbildad talpedagog, liturgisk sång under ledning av specialutbil- dad kyrkomusiker omfattande dels före- läsningar över den liturgiska sångens teori och praktik, dels direkta sångövningar,

kyrkolagfarenhet omfattande föreläsningar och övningar rörande kyrklig författnings- kunskap, kyrko- och folkbokföring samt sammanträdesteknik, samt

orientering i vissa kyrkliga arbetsformer så- som söndagsskola, kyrkans ungdomsar- bete och bildningsverksamhet, familjefrå- gor och kyrkovård. Övningskursen avslutas med praktisk-teo- logiska prov, där endast den som godkänts i skriftligt homiletiskt prov under terminen får deltaga.

Timplan per elev för den nuvarande prak- tisk-teologiska övningskursen:

Förberedande kurser: talteknik »tillräckliga övningstillfällen»

liturgisk sång under två terminer i grupp, 2 timmar/vecka under första terminen, 2 timmar/vecka under andra samhällskunskap 20 timmar psykologi 18 timmar psykiatri 12 timmar

Den egentliga övningskursen:

Antal timmar

Ämne Lund Uppsala homiletik ca 85 96 pastoralpsykologi ca 35 ca 35 kateketik ca 85 96 församlingsplanering 10 liturgisk läsning 24 24 liturgisk sång 24 24 kyrkolagfarenhet ca 40 32 orientering ca 25 25 auskultationer ca 10 ca 15

4.2 Förslag till ny läroplan

Kritiken mot nuvarande läroplan för den praktisk—teologiska övningskursen kan hu- vudsakligen sammanfattas i fyra grupper:

a) uppläggningen

b) innehållet

c) församlingsanknytningen d) utbildningens längd

Kritiken mot uppläggningen av nuvarande övningskurs gäller främst uppdelningen mel- lan förberedande kurser och egentlig öv- ningskurs. Avsikten med de förberedande kurserna har varit en integration mellan teoretiskt och praktiskt i motivationssyfte. Av de studerande har dessa kurser emeller- tid knappast upplevts på avsett sätt utan i stället framstått som främmande och stö- rande inslag med enda syfte att bereda till- träde till den egentliga övningskursen. Där- med har också innehållet i kurserna till stor del gått förlorat och föreligger inte som ak- tuell grundkunskap på vilken den efterföl- jande undervisningen utan vidare kan bygga. Därtill medverkar också, att de förberedan- de kurserna kan ha blivit genomgångna flera terminer före den egentliga övnings- kursens början.

Kritiken mot innehållet i läroplanen har haft en markant profil: själavårdsutbild- ningens alltför ringa omfattning. Detta har konstaterats i ett flertal undersökningar, se- nast i RUMO:s enkät bland yngre präster. Textinterpretation och praktiska homiletiska och kateketiska övningar liksom orientering i kyrkliga arbetsformer är andra prioritera- de ämnesområden bland önskemålen.

Den kyrkliga eller sociala tjänst, som ut- gör ett villkor för tillträde till den egent- liga övningskursen, har liksom de förbere- dande kurserna i praktiken kommit att få en annan karaktär än den avsedda. Genom prästbristen i Svenska kyrkan har den prak- tiska tjänstgöringen ofta kommit att utgöras av semestervikariat under sommarmånader med lågfrekvent församlingsaktivitet och utan sakkunnig handledning, varför värdet av praktiktjänstgöringen till stor del bortfal- lit. Då inga förberedande homiletiska och kateketiska kurser förekommit bland de för- beredande kurserna har inte heller någon utbildning i predikan eller konfirmandun- dervisning förekommit för den studerande, som under praktiktjänstgöringen ofta haft att svara för bådadera. Detta måste bedö— mas som synnerligen olyckligt. Att prak- tiken i så stor utsträckning kommit att full- göras såsom semestervikariat beror också på svårigheten att i annat fall kunna lämna praktikantema ekonomisk ersättning (se härom nedan kap. 6.8).

Möjligheten att utbyta den kyrkliga tjänst- göringen mot en i och för sig värdefull social tjänstgöring, exempelvis feriearbete på sjukhus eller ungdomsläger, innebär, att inga garantier för elementär kännedom om en församlings grundläggande uppbyggnad och funktioner vid övningskursens början föreligger.

En annan kritisk synpunkt på övnings- kursens bristande församlingsanknytning har gällt konstruerade övningstillfällen i fram- för allt den homiletiska och kateketiska un- denisningen. Under senare år har dock övningsmomenten alltmer kommit att för- läggas till församlingar i universitetsstäder- na eller dessas närhet. En utveckling mot en ännu närmare anknytning till den faktiska

arbetssituationen i församlingen är påtaglig, varför denna kritik alltmer kommit att sak- na relevans.

Den nuvarande praktisk-teologiska öv- ningskursen omfattar 16 veckors egentlig övningskurs, 9 veckors praktisk tjänstgö- ring, samt ett antal förberedande kurser, vilka kan beräknas omfatta en sammanlagd arbetsinsats om ca 5 veckor, därav ca 2 veckor för kurser i samhällskunskap, psyko- logi och psykiatri samt ca 3 veckors färdig- hetsträning i röst- och talvård samt litur- gisk sång. Totalt kräver sålunda nuvarande ordning ca 30 veckor. I debatten om den praktiska prästutbildningen under de senaste decennierna har man genomgående under- strukit att den praktiska utbildningstiden varit alltför kort (se kap. 2.2). Vanligtvis har man därvid förordat två terminer så- som lämplig utbildningstid, men även längre tid för denna utbildning har rekommende- rats, såsom av RKU, som förordat tre ter- miners praktisk utbildning för blivande präster efter den teologiska grundutbild- ningen.

Genom en ändrad uppläggning av den praktisk-teologiska övningskursen bör nu- varande påtalade brister med de förbere- dande kurserna och praktiktjänstgöringen kunna elimineras. Genom bättre tillvara- tagande av de förberedande kursernas grundläggande innehåll anses också en be- tydande innehållslig upprustning kunna ske. En viss omdisposition för att tillgodose be- hovet av utökad utbildning på själavårdens område måste också vidtagas, dock utan att behöva medföra några drastiska föränd- ringar av ämnesindelning och avvägning mellan olika ämnen.

Förslag till ny uppläggning av den prak- tisk-teologiska övningskursen:

I stället för nuvarande praktisk-teologiska övningskurs omfattande förberedande kur- ser, två månaders kyrklig eller social tjänst samt en termins egentlig övningskurs före- slås en övningskurs omfattande två terminer med ca 18 veckor vardera (exempelvis 10 januari—20 maj, 15 augusti—20 december). Under den första terminen genomgås de

Alt. 1

de. sx

Praktisk utbildning 2. terminen

1. terminen

Tematiska studiekurser 40 p

Differentierat ämnesstudium 60 p

Grundkurs 40 p

grundläggande kurser som nu har sin plats inom de förberedande kurserna, liksom en handledd pryotjänstgöring inom såväl so- cialt arbete som församlingsarbete. Under den andra terminen utföres handledd prak- tiktjänstgöring i församling. Därmed torde den nuvarande ordningens brister kunna av- hjälpas och såväl de nödvändiga grundkun- skaperna om samhälle och människa som den praktiska erfarenheten integreras i sitt sammanhang och tillgodogöras i största möjliga omfattning. I förhållande till nu- varande ordning innebär det framlagda för- slaget en viss förlängning, då det totalt kom- mer att omfatta 36 veckor.

För placeringen av den första terminen av den praktiska utbildningen erbjuder RUMO:s förslag till ny religionsvetenskap- lig grundutbildning en möjlighet till varie- rad studieföljd, så att de två avslutande terminernas tematiska studiekurser kan före- gås av en termins praktiktjänstgöring. Här föreslås därför valfrihet för den studerande att förlägga den första terminen av den praktisk-teologiska utbildningen antingen

Alt. 2

Praktisk utbildning 2. terminen

%

Tematiska studiekurser 40 p

Praktisk utbildning 1. terminen

&

Differentierat ämnesstudium 60 p

Grundkurs 40 p

före de avslutande tematiska studiekurserna före teologie kandidatexamen (alt. 2) —— vilket utredningen för sin del vill rekom- mendera — eller efter denna examen, var- vid båda terminerna följer efter varandra (alt. 1). För den som deltager i undervis- ningen vid de praktisk-teologiska övnings- instituten efter att ha följt annan utbild- ningsväg än via teologie kandidatexamen torde denna senare möjlighet vara den na- turliga.

Den första terminen föreslås indelad i fyra block. En introducerande tvåveckors- period, om möjligt i internatform, presen- terar prästens uppgift och funktion i dagens kyrka, varefter ett förutsättningsblock, om- fattande fem veckor, avser att ge de grund- läggande kunskaper som behövs, innan den egentliga yrkesutbildningen kan ta vid. Det gäller människokunskap, samhälls- och so- cialkunskap samt en allmän religionspeda- gogisk orientering. Förutsättningsblocket har också ett kortare perspektiv, det avser att ge de grundläggande kunskaper som är en förutsättning för att de studerande skall

kunna tillgodogöra sig det efterföljande pryoblockets undervisning. Pryoblocket är indelat i tre perioder vilka svarar mot de tre i målsättningen angivna områden en präst måste ha tillräcklig kunskap om, näm- ligen människan, samhället — främst den sociala sektorn — samt kyrkan. Till den praktiska yrkesorienteringen borde även höra erfarenhet från industriarbete, men under nuvarande förhållanden synes det ej möjligt att göra en sådan obligatorisk. Efter pryoblocket följer slutligen ett förberedelse- block som mot bakgrund av den religions- pedagogiska orienteringen under förutsätt- ningsblocket avser att ge de grundläggande kunskaperna särskilt i metodfrågor inom homiletik, såväl den allmänna som den en- skilda förkunnelsen, och kateketik och där- igenom bl.a. förbereda praktiktjänstgöringen under andra terminen.

Den andra terminen föreslås inledd av en två veckors internatvistelse ordnad centralt tillsammans med samtliga kyrkoarbetare un- der utbildning inom Svenska kyrkan: präs- ter, församlingssekreterare och församlings- assistenter, diakoner/diakonissor—kuratorer och pedagoger, ungdomssekreterare, kyrko- musiker och kyrkokamrerare. För utbild- ningen under denna tvåveckorsperiod svarar Svenska kyrkans centralråd i samarbete med de två övningsinstituten samt övriga utbild- ningsanstalter och om möjligt lärarpersonal från S:t Lukasstiftelsen. Kursen omfattar för samtliga kategorier gemensamma frågor såsom samarbets- och planeringsfrågor samt en grundlig orientering om olika kyrkliga arbetsformer. (Detta utbildningsmoment för- utsätter att övriga berörda utbildningsanstal- ter är beredda att planera sin undervisning i enlighet med här framlagt förslag och där- till åtaga sig de därmed förbundna kostna- derna.) Efter denna terminsinledning före— slås praktikperioden vidtaga. Praktiken i församling föreslås vara av två slag. Dels föreslås den omfatta en månads intensiv tjänstgöring inom det blivande hemstiftet under handledning av därtill utbildade präs- ter, dels till en månad med halvtidstjänst- göring inom särskilda praktikförsamlingar i institutens närhet inom Malmö—Lundregio-

nen och Stockholm—Uppsalaregionen. Den- na del av praktiktjänstgöringen integreras med undervisning i homiletik, kateketik och själavård. Efter praktiktjänstgöringens slut ägnas de återstående åtta veckorna åt under- visning med praktiktillfällen inom praktik- försarnlingama i ämnen nödvändiga för den blivande prästens första tjänstgöring.

Förslag till innehållslig utformning av den praktisk-teologiska övningskursen:

I debatten om den prästerliga utbildning- en och prästens arbetsuppgifter har ofta kravet på Specialtjänster och specialiserad utbildning framförts. Såsom redovisats i kap. 3 har också en utveckling mot en större differentiering av tjänster i församlingen ägt rum, och denna differentiering kommer säkerligen också att omfatta prästtjänsten. I kap. 5 diskuteras vissa för specialisering lämpade uppgifter i samband med behovet av tjänstgöring på deltid för präster.

Utredningen anser dock att det berätti- gade kravet på specialiserade tjänster och därav följande specialiserad utbildning först och främst måste bli en uppgift för den obligatoriska och frivilliga fortbildning som diskuteras och föreslås i kap. 7. Den här föreslagna övningskursen utgör en grund- läggande utbildning med undervisning i äm- nen som måste anses vara nödvändiga för varje präst, vilken specialfunktion han än må inneha. En annan faktor som synes tala för denna ordning är behovet av några års erfarenhet för den som mot bakgrund av en präst allmänna uppgifter vill specialisera sig på viss eller vissa sektorer. En specialut- bildning mot denna bakgrund synes mera motiverad och i stånd att ge bättre resultat.

Mot bakgrund av denna syn på utbild- ningens innehåll synes de kunskaper öv- ningskursen måste förmedla vara av två slag för att kunna ge prästen de färdigheter som tjänsten kräver. Dels behöver en präst allmänna grundläggande kunskaper som är gemensamma för alla inom liknande männi- skovårdande yrken. Dels behöver prästen speciella kunskaper i det för hans yrke ka- rakteristiska. De allmänna kunskaperna gäl- ler människan och hennes miljö, samhället,

de speciella kunskaperna översättningen av evangeliet till nutidens människa och de olika översättningsmiljöerna. Vid denna se- nare undervisning måste hela tiden de all- männa kunskaperna om människan och hen- nes miljö vara aktuella.

Till människan och hennes miljö hör ock- så den allmänna religionspedagogiken, som behandlar människans utveckling med av- seende på religiöst symbolspråk, kommuni- kationsfrågor i allmänhet och det religiösa språket i synnerhet, miljöns betydelse för tolkning och symbolförståelse. Den all- männa religionspedagogiken är en nödvän- dig förutsättning för evangeliets förkunnelse i olika former och för all undervisande verksamhet kyrkan bedriver.

De speciella kunskaperna är direkt av- hängiga prästens uppgift inom ramen för församlingens totala verksamhet. Den di- rekta evangelieförkunnelsen allmänt och en- skilt står i centrum, varför kunskaper och färdigheter i den kristna förkunnelsens teori, praktik liksom förkunnelsens ram och miljö å ena sidan samt den enskilda själavårds- situationens behov och krav å den andra måste utgöra utbildningens tyngdpunkt. Detta sker inom ämnena homiletik och själavård. Hermeneutiska uppgifter synes vara naturliga under praktiktjänstgöringen. Därför synes det nödvändigt att hermeneu- tik ingår i förberedelseblocket, som avslutar första terminen. Däremot torde detta inte vara fallet med själavårdande uppgifter, var- för själavårdsutbildningen avses anstå till praktiktjänstgöringens integrerade del.

En annan huvudsektor inom församling- ens verksamhet utgöres av dess undervisan- de funktioner. Med ämnet kateketik avses undervisningen om kyrkans undervisande verksamhet i hela dess vidd, såsom söndags- skola, kyrkans barntimmar, konfirmandun- dervisning, studiearbete (vuxenundervisning) etc. Kyrkans undervisning gäller både för- medlandet av kunskap i kristen troslära, och upplevelsetillfällen av kristet liv. Denna senare personlighetsengagerande sida av kyrkans undervisning omfattar moment som gudstjänst och andakt, bibelstudium och böneträning, sensibilitetsträning och medita-

tion. Prästen torde främst få utöva sin un- dervisande verksamhet inom konfirmand- undervisningen, varför tyngdpunkten ligger på denna sektor av församlingens under- visning. Vid sidan om homiletik och själa- vård utgör kateketiken ett huvudmoment inom den praktisk-teologiska övningskursen.

De kunskaper som synes oundgängliga för prästen förutom beträffande dessa nämnda tre ämnesområden är av två slag, dels kunskap om den faktiska arbetssituatio- nen inom kyrkan, dels om kyrkans arbets- situation i den allmänna samhälls- och kul- turdebatten. Genom kyrkorätt, församlings- planering samt aktuell kyrko- och religions- debatt förmedlas dessa kunskaper samt öv- ning i att använda dem.

Som färdighetsträning under båda termi- nerna bedrives undervisning i liturgisk sång samt röst- och talvård.

Förslag till undervisningsvolym: Förslaget förutsätter en undervisningsvolym per vecka om 20 timmar. De övriga 20 tim- marna anslås till föreskrivet litteraturstu- dium, förberedelsearbete samt deltagande i kurserna i liturgisk sång, röst- och talvård samt kyrkovård.

Inledning av första terminen,

2 veckor 40 timmar Förutsättningsblock, 5 veckor 100 timmar samhällsorientering 35 timmar människokunskap 35 timmar allmän religons- pedagogik 30 timmar Förberedelseblock, 4 veckor 80 timmar homiletik 40 timmar kateketik 30 timmar aktuell kyrko- o. religionsdebatt 10 timmar Inledning av andra terminen, 2 veckor 40 timmar Övrig undervisning under andra terminen, 10 veckor 200 timmar homiletik 45 timmar själavård 50 timmar kateketik 45 timmar församlings- planering 30 timmar

Sam- Homiletik ordnad _ utbild- Kateketik ning Själavård | Kateketik ANDRA | TERMINEN Pralitik Församlingsplanering : Aktuell kyrko- | Kyrkorätt och religions- ] debatt Inled- Förut- Y ke - F" _ - -— - i S . or FÖRSTA ning sattnings- orienterings- beredelse- RM NEN block block block TE I

Schematisk framställning av utbildningens uppbyggnad

kyrkorätt 20 timmar aktuell kyrko- o. religionsdebatt 10 timmar Summa undervisningstimmar per elev 460.

Dessutom tillkommer undervisning i litur- gisk sång, röst- och talvård samt kyrkovård, liksom yrkesorientering och praktisk tjänst- göring.

4.3 Förslag till studieplaner

Efterföljande förslag till studieplaner för de olika momenten i utbildningen utgår bl.a. från principen att jämsides med undervis- ning och praktiska övningar visst litteratur- studium skall äga rum. Detta avses ligga till grund främst för gruppundervisningen och därigenom bidraga till att underlätta och berika arbetet för dem som deltager i utbildningen. I de flesta fall är detta stu- dium icke avsett att bli föremål för särskilt prov. Som en följd av uppläggningen måste i vissa fall frågan om att få till stånd lämp- lig studielitteratur — ofta av metodisk art — tagas med i planeringsarbetet i syfte att initiera utarbetandet av hjälpmedel för ut- bildningen.

Förslagen till studieplaner är i det följan— de uppdelade på sex huvudgrupper:

1. Introduktion

2. Förutsättningsämnen

3. Huvudämnen

4. Övriga ämnen

5. Samordnad utbildning

6. Yrkesorientering och praktisk tjänst- göring.

4.3.1 Introduktion Syfte:

att mot bakgrund av en presentation och diskussion av frågan om prästens uppgift och funktion samt en orienterande översikt av prästens arbetssituation i Svenska kyrkan idag ge deltagarna en grund för målinriktad utbildning.

Prästen — uppgift och funktion (3 dagar)

a. Idagsituationen. Litteraturstudium, personlig information från förslagsvis två präster och en pastor från annat trossamfund.

b. Prästämbetet i nya testamentet. Genomgång av alla bibelställen om tjäns- ter i församlingen; olika samfunds tolk- ningar. c. Prästämbetet i bekännelsedokumenten från 1500-talet till nutiden. d. Utvecklingstendenser.

Prästen i församlingen (3 dagar)

a. Församlingens uppgifter och prästens. b. Samverkan mellan olika kyrkoarbetare i församlingen.

Prästen i kontrakt och stift (2 dagar)

a. Samverkan om olika arbetsuppgifter. b. Fortbildning i stiftets regi. (Medverkan av biskop, stiftssekreterare och stiftsbyråpersonal.)

Svenska kyrkan på riksplanet (1 dag)

a. Verksamhet gemensam för hela kyrkan. b. De centrala kyrkliga styrelserna. (Medverkan av personal från de centrala styrelserna.)

Ekumeniken i dag (1/2 dag)

Svenska kyrkan som en del av kristenheten i Sverige. Nusituation och utvecklingslinjer.

Präst idag (1/2 dag)

Generaldebatt.

4.3.2 Förutsättningsämnen 4.3.2.1 Samhällsorientering Syfte:

att ge grundläggande kunskaper om det sam- hälle inom vilket den kristna församlingen har att verka.

. Samhällets struktur och funktioner. . Det politiska livet i Sverige.

Det fackliga och ekonomiska livet.

. Arbetsliv och arbetsmiljö.

Ideella folkrörelser och organisationer. Samfund och samhälle. Samhällsutveckling.

. Internationella perspektiv.

:'qorhpmpcrm

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar:

a. Sociallagstiftning och socialvård i Sverige. b. Ungdom och skola. c. De politiska partierna, kyrka och politik internationellt och i Sverige. d. Massmedias roll i opinionsbildningen. e. Fackföreningar och avtalsrörelse. Nä- riugslivet. f. Arbetsmarknadspolitik, arbetarskydd och debatten om arbetsplatsen, arbetslivets utveckling, arbetstid och fritid. g. Folkrörelser: nykterhets-, bildnings- och kvinnoorganisationer. h. De religiösa folkrörelserna. Svenska kyr- kan. Stat och kyrka. Församling och kommun. i. Urbanisering och glesbygdsproblematik. j. Hemmets förändrade ställning i samhäl- let. k. Sverige i det internationella samarbetet, Sverige och u-länderna, Förenta Natio- nerna och de mänskliga rättigheterna.

Gruppövningar:

a. Övningar i anslutning till föreläsningarna och i dessa presenterade frågeställningar. b. Övningar med referatuppgifter i anslut- ning till aktuellt litteraturstudium.

Studiebesök: I anslutning till föreläsningarna studiebesök på samhällsinstitutioner, massmedia samt inom industrin (t.ex. socialbyrå, arbetsför- medling).

Litteraturstudium: ca 400—500 sidor.

Skriftligt prov vid kursens slut.

4.3.2.2 Människokunskap Syfte:

att ge grundläggande kunskaper om män- niskan, hennes utveckling och miljöberoen- de samt om den psykiskt sjuka människan och den psykiska sjukvården.

Anm.:

För den som genomgått den i RUMO:s be- tänkande föreslagna kursen i människokun- skap bör detta avsnitt i övningskursen in- riktas på fördjupade kunskaper i enlighet med av vederbörande lärare anvisad special- kurs. Vad gäller gruppövningarna bör de som genomgått ovannämnda kurs i mån- niskokunskap bilda en grupp för sig med särskild kursuppläggning.

A. Psykologi Innehållsbeskrivning:

. Allmän psykologi. . Differentiell psykologi.

Utvecklingspsykologi.

. Personlighetsutveckling och psykiskt för- svar. e. Individ och samhälle.

a.pcrm

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar:

a. Varseblivning, inlärning och drivkrafter. b. Olika testmetoder inom den differentiella psykologin. c. De olika åldersstadierna. d. Åldrandet, den sjuka människan. e. Personlighetspåverkan och de psykiska försvarsmekanismerna. f. Gruppbildning, rollspel och rollförvän- tan, attitydbildning.

Gruppövningar: a. Övningar i anslutning till föreläsningar och i dessa presenterade frågeställningar.

b. Övningar med referatuppgifter i anslut- ning till aktuellt litteraturstudium.

Litteraturstudium: ca 200 sidor.

B. Psykiatri Innehållsbeskrivning:

a. De psykiska sjukdomarna, orsaker och symptomatologi. b. Speciella problem i samband med miss- bruk. c. Behandlingsmetoder i den psykiska sjuk- vården. d. Samhället och den psykiskt sjuke.

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar:

a. Psykoserna, orsaker, sjukdomsbilder och behandlingsmetoder, miljöns betydelse. b. Neuroser och psykiska insufficienser, or- saker, yttringar och behandling. c. Psykoterapin, uppkomst och utveckling, möjligheter och begränsningar. d. De psykosomatiska sjukdomarna.

Alkoholism och narkomani. f. »Ett profylaktiskt samhälle» — en möjlig utveckling? Om samhällets och medmän- niskomas syn på de psykiska sjukdomar- na, tänkbara förebyggande åtgärder och skapandet av en positiv, livsbejakande och livsutvecklande samhällsmiljö.

$”

Gruppövningar:

a. Övningar i anslutning till föreläsningar och i dessa presenterade frågeställningar. b. Övningar med referatuppgifter i anslut- ning till aktuellt litteraturstudium.

Litteraturstudium: ca 200—300 sidor.

För såväl psykologin som psykiatrin:

Sammanfattande moment: Seminarieövning med hela kursen över »Ett profylaktiskt samhälle», diskussion mot bak- grund av undervisningen i ämnet Människo- kunskap.

Skriftligt prov vid kursens slut.

4.323 Allmän religionspedagogik Syfte:

att ge den för kyrkans förkunnelse och un- dervisande verksamhet nödvändiga kunska- pen om människan inför de religiösa frå- gorna.

Innehållsbeskrivning:

a. Människans utveckling och religionen ur intellektuell, emotionell och social syn- vinkel. b. Kommunikationsteori, särskilt det reli- giösa språkets egenart. c. Miljöns betydelse för tolkning och sym- bolförståelse. d. Religiösa attityder och allmänna attity- der till religiösa företeelser på grundval av religionssociologisk forskning.

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar:

a. Den religiösa mognadsprocessen med av- seende på upplevelse av religion och språkförståelse. b. Det religiösa språkets karaktär av sym- bolspråk mot bakgrund av allmän kom- munikationsteori. c. Tolkningen av religiöst språk och reli- giösa uttrycksformer i olika åldrar och miljöer. d. Olika religiösa attityder till den religiösa upplevelsen och det religiösa språket. e. Attityder hos individer och grupper i samhället till officiell religion. Kyrkan som institution.

Gruppövningar:

a. Övningar i anslutning till föreläsningarna och i dessa presenterade frågeställningar. b. Övningar med referatuppgifter som dis- kussionsunderlag i anslutning till aktuellt litteraturstudium, särskilt Religionssocio- logiska institutets forskningsrapporter.

Prov:

Skriftligt prov vid kursens slut.

4.3.3 Huvudämnen 4.3.3.1 Homiletik Syfte:

a. att mot bakgrund av den allmänna reli- gionspedagogiska orienteringen och män- niskokunskapen (se förutsättningsbloc- ketl), orientering om de olika prediko- skolorna under homiletikens historia samt förkunnelsens nusituation ge insikter och färdigheter i kyrkans förkunnelse i olika sammanhang, samt b. att ge information och praktisk övning i skilda förkunnelsesituationer, främst olika gudstjänstformer.

Inn ehållsb eskrivning:

a. Traditionslinjer i den kristna förkunnel- sens historia jämte aktuella homiletiska riktningar. b. Aktuella hermeneutiska frågor centrera— de kring budskapet, förkunnaren och adressaten. c. Aktuella former för gudstjänst och för- kunnelse i Svenska kyrkan.

d. Gudstjänstplanering och predikoförbere- delse utifrån olika gudstjänstsituationer och bibeltexter.

e. Liturgisk aktion.

Auskultationer och praktik i församling. g. Deltagande i olika andaktsformer under kursen. h. Klassisk och modern psalm och sång i förkunnelsens tjänst. Individuell hand- ledning och enskild genomgång minst två gånger under kursen. !"h

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar: a. Några traditionslinjer och väsentliga pro- blemställningar i den kristna förkunnel-

sens historia med särskild hänsyn till svensk kyrkohistoria. Förkunnelsen i ur- kyrkan, i 1500-talets reformation och un- der 1800-talet med dess nya verklighets- tolkningar och religiösa rörelser. Problem- centrering kring bibeltolkning, gudsbild, antropologi, fromhetsliv och religiösa be- hov, samhällsstruktur och verklighets- tolkning. Exempel på olika predikotyper, äldre och nutida. . Aktuella hermeneutiska frågor centrera-

de kring budskapet: en dogmatisk över- blick, bibelsyn, relationen GT—NT, översättningsproblem, språkets funktion vid kommunikation och påverkan, litur- gin som religiöst språk, förkunnaren: prästrollen, personliga be- tingelser för att vara predikant, theologia regenitorum? prästens eget andaktsliv, »att vara vad man säger», prästlöftenas innebörd, prästen såsom >>verbi divini minister», adressaten: församlingsstruktur, ålders- grupper, religiösa attityder, adressatens upplevelse av kyrkans språk, orientering om rapporter från Religionssociologiska institutet. Aktuella former för gudstjänst och för- kunnelse i Svenska kyrkan: genomgång av kyrkohandboken, första och andra delen, orientering om försöksverksamhe- ten, liturgi och predikan i samverkan, bönen och sången i gudstjänsten, medita- tion, tidegärd, gudstjänst i skilda miljöer: sjukhus, pensionärshem, ungdomsläger, friluftsgudstjänst (korum, »sommarkyr- kan» o.dyl.), barn-, familj- och konfir- mandgudstjänst, gudstjänst i radio-TV, kasualtal och förrättningssituationer i sin helhet.

Gruppövningar:

a.

Metodiska övningar i predikoförberedel- se. Modeller som underlag för arbetsru- tiner presenteras och diskuteras. Olika predikotyper utarbetas och diskuteras ut- ifrån olika förutsättningar. . Metodiska övningar i gudstjänstplanering

utifrån olika predikotexter, gudstjänst- situationer och församlingstyper.

. Rollspel,

seminarier över olika perikoptyper, över vilka deltagarna skall predika under kursen eller kan vän- tas predika i sin församlingstjänst under tiden närmast efter kursen. På grundval av dessa övningar, a—c, ut- arbetar varje kursdeltagare predikningar med agenda, vilka genomgås av lärare och utsedd granskare.

Praktiska övningar: a. Interna övningar i liturgisk aktion och

liturgiskt tal (med ITV, där så är möj- ligt). Samarbete mellan lärarna i homile- tik, röst- och talvård och liturgisk sång. Övning av förrättningsritualen samt natt- vardsmässan med distributionsmomentet. Frågan om prästens uppträdande — stil och takt i tjänsten — diskuteras. .Under kursen fortlöpande övningar i

olika former av andakter inom gruppen (t.ex. morgon- och aftonandakter) samt i olika typer av klassisk och modern psalm och sång i förkunnelsens tjänst. Särskilt uppmärksammas den nya visan liksom ny rytm och harmonisering i koraler.

ex. dopsamtal, samtal med brudpar, överbringande av dödsbud.

Praktik i församling: a. Auskultationer i praktikförsamling för att

ge inblick i församlingsstruktur, institu- tionsmiljö och församlingsarbetets olika förgreningar och planläggning, handledda av pastor loci. . Homiletisk praktik, enskilt eller i mindre

grupp (ej mer än 3 ivarje grupp), övning i olika typer av gudstjänster: högmässa, barn-, familj- och konfirmandgudstjänst, söndagsskola, pensionärshems- och sjuk- husgudstjänst och/eller gudstjänst på fångvårdsanstalt. Pastor loci och av denne utsedd(a) bedömare bland försam- lingens lekmän genomgår och diskuterar hållen gudstjänst tillsammans med kurs- deltagaren. Varje gudstjänstdeltagare bör ha minst fem olika gudstjänster.

Sammanfattande moment: Seminarieövning med hela kursen över ho-

miletiska problem aktualiserade under kur- sen. Handledarnas och kursdeltagarnas ut- värderingar av kursen konfronteras.

Litteraturstudium: ca 400—500 sidor.

Prov:

I anslutning till ordinarie övningstillfälle.

4.332 Själavård Syfte:

att förbereda den blivande prästen att möta människor i själavårdssituationer i vid be- märkelse.

I nnehållsbeskri vni ng:

a. Den kristna människosynen, funktion.

b. Själavårdaren, förutsättningar och svårig- heter. c. Kyrkans äldre själavårdssituation. d. Samtalsmetodik i teori och praktik.

e. Vissa psykologiska skolor av betydelse för prästens själavårdande arbete. f. Själavård i olika situationer: vid sjuk- dom, dödsfall och sorg, bland äldre, sjukkommunion och bikt, vid självmords- försök, hur neuros och psykos påverkar själavården, barns och ungdomars reli- giösa utveckling, familjerådgivning, med- ling. g. Enskild handledning.

prästens

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar:

a. Människan och livsfrågorna. Kristen människosyn. Definition av själavård. b. Prästens roll och funktion i en föränder- lig värld. Prästens personliga förutsätt- ningar och svårigheter som själasörjare. Förtroende och auktoritet. Överföring. c. Själavårdstraditionen, särskilt sådan den framträder i NT, fornkyrkan och refor- mationen. Den svenska Själavårdstradi-

tionen. Själavård och andliga erfaren- heter. Bibelns, psalmbokens och bönens användning i själavårdssamtalet. d. Freuds betydelse för själavården. Freud och skuldproblematiken. e. Andra psykologiska skolor: själavård som sökande efter mening (W. Frankl) själavård som sökande efter identitet (E. H. Erikson) själavård och relation (M. Buber), bidrag till själavården från inlämingspsykologin, C. G. Jung och människans symboler. f. Samtalsmetodik. Allmänna regler. g. Rogers samtalsmetodik och kritiken där- emot. h. Själavård i speciella situationer: Skuldproblematiken, depression, synda— medvetande, agression. Bikten och dithörande problem. Sjukkommunion, själavård bland sjuka, teodicéproblemet, tvivlet, integration av smärta och lidande. Själavård med neurotiska och psykotiska patienter, längre och kortare själavård, kris-själavård, stöd-själavård. Själavård i en förändrad arbetssituation, själavården och pluralismen. Suicidförebyggande själavård, prästjou— ren. Barnets religiösa utveckling, själavård bland ungdom. Familjerådgivning och medling, ensam- hetsproblemet. Själavård bland äldre. Dödsbädden, sorg och sorgearbete, jord- fästningens själavårdsproblem, den egna döden. Gruppsjälavård, gruppdynamik, samar- bete.

Gruppövningar:

a. Samtalsmetodiken, allmänna regler för samtalet och de vanligaste misstagen. b. Själavården och de psykologiska skolor- na, övningar i anslutning till föreläs- ningar och litteraturstudium. c. Övningar i samtalsmetodik och själavård i anslutning till praktikfall i speciella situationer (se föreläsningar h).

Sammanfattande moment: Seminarieövningar med hela kursen över frågorna om församlingsarbetet, den en- skilde och själavården — »Kyrkan som lä- kande miljö».

Enskild handledning: Enskild handledning för t.ex. S:t Lukasstif- telsens terapeut rekommenderas, men är ej obligatorisk. Tillfälle till ökad jag-känne- dom samt möjlighet till hjälp att lösa under kursen uppkomna eller aktualiserade per- sonliga problem.

Litteraturstudium: ca 500 sidor.

4.3.3.3 Kateketik Syfte:

a. att förmedla insikter och färdigheter i planering och ledning av församlingens undervisande verksamhet, samt b. att mot bakgrund av den allmänna reli- gionspedagogiska orienteringen (se förut- sättningsblocket!) ge särskild utbildning i konfirmandundervisningens och vuxenut- bildningens pedagogik och metodik.

Innehållsbeskrivning:

a. Presentation av församlingens under- visande verksamhetsformer, studieplaner och övriga bestämmelser för densamma. b. Medarbetarutbildning och fortbildning av lärarkrafter inom församlingens under- Visning. c. Personalledning (se ringl). d. Kateketikens utveckling och historia.

e. Konfirmandundervisningens målsättning, arbetsformer och innehåll. f. Läromedel.

g. Konfirmandålderns psykologiska — pe- dagogiska och metodiska problem.

h. Lektions- och kursplanering inom kon- firmandundervisningen. i. Auskultation och praktik i församling.

j. Vuxenpedagogiska problem.

församlingsplane-

Föreläsningar:

a. Församlingens undervisande funktion (söndagsskola, barntimmar, juniorarbete, konfirmandundervisning, studiearbete). b. Planerings- och ledningsfunktionen inom kateketiken. Läroplan för konfirmand- undervisningen mot bakgrund av kate- ketikens historiska utveckling. c. Ämne-lärare—elev som metodiskt pro- blem. d. Arbetspass och läromedel.

Allmänna metodiska problem. f. Konfirmationen.

S'”

Gruppövningar: a. Konfirmandundervisningens mål och ar- betsformer.

. Läromedelsgranskning.

Tekniska hjälpmedel.

. Lektionsplanering. . Kursuppläggning.

Andakt, meditation och konfirmandguds-

tjänst.

. Bibelläsningens metodik. . Studiecirkelmetodik.

1. Valda metodiska problem i anslutning till seminareuppgift (seminarieuppgiften anknytes till församlingspraktiken).

rho—apo-

'B'OQ

Praktik i församling: a. Auskultationer i praktikförsamlingen un- der handledning av gruppens ordinarie lärare. Demonstrationslektioner. b. Kateketisk praktik, helst i grupp omfat- tande två kursdeltagare, med 10 lektions- tillfällen per deltagare som riktpunkt var- av ca hälften omfattas av konfirrnand- undervisning, de övriga av exempelvis samling med konfirmander eller föräld- rar, konfirmandgudstjänst, eller inom annan sektor av kyrkans undervisande verksamhet.

Sammanfattande moment: Seminarieövning med hela kursen över kate- ketiska problem aktualiserade under öv- ningstiden. Handledarnas och kursdeltagar- nas utvärderingar av kursen konfronteras.

Prov:

Sker i anslutning till de föreskrivna övnings- lektionerna.

4.3.3.4 Kyrkorätt Syfte:

att ge grundläggande kännedom om de rättsliga grundvalarna för kyrkans verksam- het, de ordningar som i övrigt reglerar denna samt de allmänna författningar som har att iakttagas av kyrkans anställda och befattningshavare i deras tjänsteutövning.

Anm.:

Vid uppgörandet av studiekursen i kyrko- rätt har de eventuellt ändrade förhållandena beträffande huvudmannaskapet för folkbok- föringen också beaktats. Omfattning och innehåll i kursen har bestämts med hänsyn till att även vid ändrade förhållanden visst samarbete också i fortsättningen måste kom- ma att äga rum mellan pastorsexpeditioner- na och folkbokföringsmyndigheten liksom att kyrkan i ett sådant läge själv måste svara för en egen registrerande verksamhet.

Innehållsbeskrivning:

a. Svenska kyrkans grundläggande bestäm- melser. b. Kyrkans uppbyggnad och beslutande or-

gan.

Kyrkans förvaltning.

. Kyrkans ämbeten och tjänster.

Kyrkans gudstjänster och handlingar. Civilrättsliga förhållanden av betydelse för kyrkans verksamhet.

g. Sammanträdesteknik m.m.

'.'”PQ-p

Detaljplan. Undervisningsformer:

Föreläsningar: a. Kyrkolagen 1686, prästerskapets privile— gier 1723, regeringsformen 1809 och re- ligionsfrihetslagen 1951.

b. Församlingsstyrelselagen, författningar rörande domkapitel och stiftsnämnd, kyrkomötesförordningen, frivilliga organ. c. Bestämmelser rörande kyrklig egendom, kyrkobyggnaderna och församlingarnas arkiv. d. Biskops- och prästtillsättning, bestämmel- ser rörande övriga tjänster i kyrkan, upp- gifter och skyldigheter, anställningsför- hållanden och villkor.

e. Bestämmelser rörande kyrkans hand- lingar. f. Författningar rörande äktenskap, föräld- raskap, medborgarskap, dödsfall, folk- bokföringsförfattningar.

g. Sammanträdesfrågor.

Gruppövningar: Övningar med färdighetsträning i anslutning till föreläsningarna och i dessa presenterade frågeställningar.

Litteraturstudium: grundläggande författ- ningar.

Prov:

Skriftligt prov vid kursens slut.

4.3.3.5 Församlingsplanering Syfte:

att ge grundläggande kunskaper i plane- rings- och arbetsledningsfrågor inom för- samlingen med särskild hänsyn till prästens funktion inom distrikt, sektionsråd eller mindre landsbygdsförsamling.

Innehållsbeskrivning:

a. Målbeskrivningar för församlingen och dess verksamhetsgrenar. b. Långsiktig och kortsiktig planering samt

verksamhetsutveckling.

Beräkningar av resursbehov. . Organisation av församlingsarbetet.

Planering av eget arbete. Intern information och kommunikation.

. Samarbets- och arbetsledningsfrågor, ar- betsetik och personalpolitik.

usr—nan

Föreläsningar: a. Målfrågorna i församlingens planerings— arbete. Grundmål, delmål, etappmål.

Innehåll och räckvidd. Kategorisk eller informativ målangivelse. b. Grundläggande planeringskunskap. Ana- lysmetodik vid beskrivning av nuläge, förhållandet mellan mål och resurser, former för redovisning och utvärdering. c. Grunderna för ekonomisk planering och personalplanering i församlingen. Pro- grambudgetering. d. Principer för församlingens organisato- riska uppbyggnad. Det dubbla ansvars- mönstret. Distriktsindelning och sektions- indelning. Församlingens satellitorganisa- tioner. Församlingen och stiftet. Försam- lingen i samfällighet. e. Nyckelaktiviteter, befattningsbeskrivning, prioriteringsfrågor. Analys av egen ar- betssituation. Förhållandet mellan ut- vecklingsarbete och löpande arbete. For- mer för rationalisering. f. Ansvar för information och kommunika- tion. Modell för intern information och kommunikation. Distriktet i församling- ens informations- och kommunikations- mönster. Relationen församling—samfäl— lighet. g. Arbetsetikens grunder. Arbetsetiska pro- blem i församlingen. Församlingens per- sonalpolitik. Formella och informella former för företagsnämndsverksamhet. Prästens ansvar som arbetsledare, arbets- ledningsinstrument i församlingsarbetet, samtalet i arbetsledningen, gruppsamtal, utvecklingssamtal, personalkonferenser.

Gruppövningar: Övningar i anslutning till i föreläsningarna presenterade frågeställningar.

4.3.3.6 Aktuell kyrko- och religionsdebatt Syfte:

att genom orientering om aktuella fråge- ställningar förbereda för den pågående kyr-

ko- och religionsdebatten i församlingarna och i det svenska samhället.

Anm.:

Denna del anknyter vad avser religionsde- batten till den teoretiska utbildningen (stu- diemom. tros- och livsåsk.kunskap).

I nnehållsbeskri vning:

a. Inomkyrkliga, nationella frågeställningar. b. Inomkyrkliga, internationella frågeställ- ningar. c. Teologisk nutidsorientering. d. Livsåskådningsfrågor i ett pluralistiskt samhälle. e. Kristendomen i dialog med andra livs- åskådningar. f. Den teologiska åsiktsbildningens villkor.

Detaljplan. Undervisningsformer: Anm.:

Uppställningen av undervisningen anknyter till aktuella frågeställningar. Förslaget ne- dan utgör exempel på områden som i dags- läget skulle kunna behandlas.

Föreläsningar:

a. Svensk kyrklig debatt såsom bibelfrågan, nationell ekumenik, kyrkans sociala och politiska ansvar, strukturfrågor. b. Internationell kyrklig debatt såsom eku- meniken, kyrkan och u-länderna, kyrkans förhållande till revolutionära rörelser. c. Orientering om den internationella teo- logiska utvecklingen. d. Kristendomen och världsreligionerna, missionen i pluralismen, kyrkan och se- kulariseringen. e. Ateismen, marxismen, humanismen, folk- religiositeten, kristendomen i dialog. f. Traditionens, miljöns, studiets och er- farenhetens betydelse för den teologiska åsiktsbildningen.

Gruppövningar: a. Övningar i anslutning till föreläsningarna

och i dessa presenterade frågeställningar.

b. Övningar med referatuppgifter i anslut- ning till aktuellt litteraturstudium.

Litteraturstudium: Aktuell litteratur inom Innehållsbeskrivning a—e avgöres för varje kurs. Omfång ca 500 sidor.

4.3.4 Övriga ämnen

Undervisning i röst- och talvård samt litur- gisk sång sker parallellt med den övriga un- dervisningen vid instituten. Denna äger rum den första terminen under nio veckor och den andra under tolv veckor, sammanlagt tjugoen veckor. Undervisning i kyrkovård inlägges vid lämplig tidpunkt i slutet av andra terminen efter undervisningen i kyr- korätt.

4.3.4.1 Liturgisk sång

Undervisningen, som sker i form av före— läsningar, gruppundervisning samt indivi- duell undervisning, omfattar följande mo- ment:

1. Orientering i kyrklig musikhistoria (med grammofonillustrationer) i anslutning till kompendium. Översikt av den liturgisk- musikaliska utvecklingen främst med hänsyn till den svenska traditionen.

2. Den kyrkliga musikverksamhetens funk- tion. Musikens roll i församlingsarbetet. Körverksamheten.

3. Röstutbildning. Individuell röstvård för sångpedagog, där särskilda behov anses föreligga och möjligheter härför finns.

4. Mässmusik. Erforderliga delar av mäss- böckerna inläres. Ur Mässbok 1: Gam- malkyrklig och enklare »Helig», samtliga Gloria-melodier, salutationer, prefationer, Benidicamusmelodier, litanior. Brud- och begravningsmässan. Intonation av introi- tus inläres, där förutsättningar förelig- ger. Ur Mässbok 2: Högtidlig morgon- och aftonbön samt samtliga psalmtoner. Jämsides med Mässbok 2 kan Antifonalet komma till användning. Pågående för-

söksverksamhet inom mässmusikens om- råde.

5. Koralsång. De vanligaste koralerna. I förekommande fall även melodiformer enligt Tillägg till den svenska koralbo- ken.

6. Nutida kyrkovisa. 71 psalmer och visor samt andra nyskapade sånger och and- liga visor.

7. Samverkan med undervisningen i homile- tik och röst- och talvård.

4.3.4.2 Röst- och talvård

Förslaget förutsätter att någon form av röst- utbildning kommer att erbjudas de stude- rande under den teoretiska utbildningen. (Jfr Förslag avgivet av planeringsgruppen rörande röst- och talvård, PARROT, till UKÄ och SÖ den 15.1 1971.) Undervis- ningen vid pastoralinstituten kan därför i viss mån anses vara en påbyggnadsunder- visning.

Undervisningen sker i form av föreläs- ningar, gruppundervisning samt individuell undervisning och omfattar följande:

1. Teori. Röstens och talets fysiologi. Den muntliga framställningens krav på röst, artikulation, frasering, accenter, intona- tion och tempo. Frågan om profan och liturgisk stil.

2. Talövningar. Läsning av texter, såväl li- turgiska som andra texter i olika stilar (bandspelare användes i undervisningen).

3. Liturgisk aktion med läsning av litur- giska texter (ITV användes där så be- finnes möjligt).

4. Samverkan med undervisningen i homile— tik och liturgisk sång.

4.3.4.3 Kyrkovård Syfte:

att ge kunskaper för den praktiska vården av kyrkobyggnaden och dess inventarier samt kännedom om åtgärder i samband med restaurering och nybyggnad av kyrka.

Författningsfrågorna förutsättes genomgång- na i ämnet Kyrkorätt.

Undervisningen, som sker i form av före- läsningar och studiebesök, omfattar följande moment:

1. Vården av kyrkobyggnaden och dess in- ventarier.

2. Restaurering av kyrka.

3. Nybyggnad av kyrka och andra försam- lingens lokaler.

4. Studiebesök.

4.3.5 Samordnad utbildning Syfte:

att förbereda samarbetssituationen i försam- lingarna tillsammans med övriga kyrkoarbe- tare under utbildning i Svenska kyrkan.

Utbildningen, som riktar sig till blivande präster, församlingssekreterare och -assisten- ter, diakoner/diakonissor-kuratorer, försam- lingspedagoger, ungdomssekreterare, kyrko- musiker och kyrkokamrerare, innehåller hu— vudsakligen fyra moment:

1. Information om de olika kyrkoarbetar- nas utbildningsvägar för att ge ömse- sidig insikt om kompetensområde, hu— vuduppgifter och problem.

2. Orientering om kyrkans centrala och re- gionala organ samt om olika kyrkliga ar- betsformer. Frågan om vem av försam- lingens olika medarbetare huvudansvaret åvilar inom olika verksamheter. Debat- ten om de kyrkliga arbetsformemas än- damålsenlighet. Försöken med nya verk- samhetsformer.

3. Samarbets- och planeringsfrågor i för- samlingen. Former för samarbete och planering, informationen mellan försam- lingens medarbetare. Arbetsledning och samarbete. Problem i församlingens sam- arbetssituation.

4. Praktiska övningar i samarbete och pla— nering kring givna problem. Analys och diskussion av resultatet.

5. Gemensamma problemstudier, bibelstu- dier och andakter inför de gemensamma uppgifterna i församlingen.

Undervisningen sker i form av föreläs- ningar och gruppövningar. Gruppindelning- en göres så, att samtliga kategorier av kyr- koarbetare blir representerade i grupperna och sålunda återspeglar situationen i för- samlingen.

Lärare för den samordnade undervis- ningen hämtas dels från de två pastoralinsti- tuten och kyrkans övriga utbildningsanstal- ter, dels från Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete (i nuläget förekommer undervisning av sekre- terare anställda vid Svenska kyrkans cen- tralråd fr.a. rörande olika kyrkliga arbets- former). Om möjligt bör även lärarpersonal från S:t Lukasstiftelsen medverka. Samman- träffanden med studerande vid andra tros- samfunds utbildningsinstitut torde om möj- ligt ordnas i samband med den samordnade utbildningen.

4.3.6 Yrkesorientering och praktisk tjänstgöring

4.3.6.1 Yrkesorientering Syfte:

att ge viss inblick i de praktiska yrkesområ- den som närmast svarar mot den grund- läggande teoretiska kunskap i samhällsorien- tering och människokunskap förutsättnings- blockets undervisning avsett förmedla samt i församlingsliv inom Svenska kyrkan.

Inom samhällsorienteringen torde det främst vara det sociala arbetet som en bli- vande präst behöver insikter i, varför den samhällsorienterande yrkesorienteringen fö- reslås omfatta någon samhällsinstitution in- om detta fält. Inom den människovårdande sektorn torde motsvarande gälla för den psykiska vården i olika former.

Det föreslagna yrkesorienteringsblocket omfattar 7 veckor. Följande fördelning före- slås:

1. Två veckor inom psykisk vårdanstalt, så- som mentalsjukhus, skola för utvecklings- störda eller alkoholistanstalt.

2. Två veckor inom socialt arbete, såsom socialbyrå (eller stadsmission), ungdoms- gård eller ungdomsvårdsskola.

3. Tre veckor inom församlingsarbete i nå- gon av »utbildningsförsamlingarna» inom Malmö—Lundregionen och Stockholm— Uppsalaregionen. Pastor loci är därvid handledare.

4. Den sista dagen av sjuveckorsblocket äg- nas åt erfarenhetssummering och diskus- sion om dessa erfarenheters integrering i den fortsatta utbildningen.

Den studerande skall under de sju vec- korna följa det ordinarie arbetet inom de tre utvalda sektorerna i största möjliga ut- sträckning. Endast i undantagsfall bör ett speciellt schema »skräddarsys» åt den stu- derande. En aldrig så kort erfarenhet av en verklig yrkessituation inom andra människo- vårdande yrken torde vara mera värdefull än en flyktig genomgång av olika arbets- uppgifter på den tilldelade arbetsplatsen. Genom den avslutande evalueringen och erfarenhetssummeringen avses hela kursens erfarenheter tillsammans ge den vidare över- blicken av arbetssituationen inom dessa samhällssektorer.

Under den församlingsorienterande pe- rioden skall den studerande ges tillfälle att deltaga i planeringen av arbetet, beslutspro- cessen i församlingen, medverka vid guds- tjänster, i församlingens undervisande verk- samheter, i det uppsökande arbetet samt få tillfälle till samtal om själavårdsfrågor med sin handledare.

Under yrkesorienteringen indelas övnings- kursens deltagare i grupper omfattande två studeranden.

Erfarenhet av arbetet inom industrin är i dagens situation i högsta grad önskvärt och borde vara obligatoriskt. Under nuva- rande förhållanden torde detta dock inte vara genomförbart av såväl arbetsmarknads- skäl som med hänsyn till kursens omfång. Men de studerande bör uppmanas att om möjligt på egen hand skaffa sig denna er-

farenhet och härvid bör de blivande insti- tutens ledning medverka vid kontakterna med industrin i de fall den studerande så önskar. I samband med en sådan frivillig arbetssejour inom industrin bör även det fackliga livet på arbetsplatsen följas. Kon- takter utredningen tagit med företag ang. förverkligandet av en sådan yrkeserfarenhet har visat en positiv inställning från före- tagsledningens sida.

4.3.6.2 Praktisk tjänstgöring Syfte:

att ge den för utbildningssituationen nöd- vändiga kännedomen om prästens arbets- förhållanden i en församling, ge tillfälle till praktiskt utövande av de grundläggande fär- digheter utbildningen vill förmedla samt ut— ifrån så förvärvade egna erfarenheter skapa större motivation för det avslutande utbild- ningsblocket.

1. Den praktiska tjänstgöringen under öv- ningskursens andra termin föreslås bli av två slag. Den första delen omfattar en månads tjänstgöring i sådan församling i hemstiftet där utbildad handledare finns. I några stift har redan handledarutbild- ning i detta syfte påbörjats och bör äga rum i varje stift för att den månads prak- tiktjänstgöring den studerande avses full- göra i hemstiftet skall ge största möjliga utbyte. Praktikförsamling i den stude- randes hemstift utses av stiftsledningen efter samråd med institutens ledning. I de fall den studerande inte avser att omedelbart träda i tjänst i bestämt stift kan praktikförsamling erbjudas i de stift där övningsinstituten är belägna.

2. Den andra delen av den praktiska tjänst- göringen omfattar en månads halvtids- tjänstgöring i praktikförsamling inom ut- bildningsregionerna. Parallellt med denna tjänstgöring bedrives undervisning vid övningsinstituten. Inom de praktikför- samlingar där halvtidstjänstgöringen äger rum skall även de praktiktillfällen den fortsatta undervisningen i främst homile- tik och kateketik innehåller erbjudas.

Den studerande skall under den praktiska tjänstgöringen medverka inom samtliga ar- betssektorer inom en församling samt sär- skilt fullgöra arbetsuppgifter inom förkun- nelse och undervisning. Genom samtal med handledaren bör den studerande få en viss inblick i den personliga själavården. Ett visst självständigt ansvarstagande för vissa ar- betsuppgifter bör även förekomma, där den studerande själv får tillfälle att planera, söka samverkan och utföra uppgifterna.

5 Behörighetsfrågor

5.1 Alternativa vägar till prästämbetet

I KL 19 kap. 2 & stadgas om ingående kun- skapsprövning i olika teologiska discipliner jämte personliga egenskaper och viss mini- miålder för den som vill bli präst. Denna prövning förlades genom KF 18 april 1884 till en prästexamen. Enligt KS 18 april 1884 ang. prästexamen 4 & äger endast den som avlagt teologisk examen jämte praktisk-teo- logiska prov behörighet att deltaga. Dessa krav på teologisk examen som behörighets- villkor för inträde i prästämbetet är alltfort gällande. De uppställda villkoren har sin na- turliga förklaring däri, att en prästs uppgif- ter är nära förknippade med bibelutläggning och förkunnelse. En framtida differentiering av församlingens tjänster kommer i än hög- re grad än tidigare att för prästens del inne- bära en koncentration på uppgiften som teologisk sakkunnig i en större arbetsgemen- skap.

Emellertid har i takt med tilltagande prästbrist under de senaste decennierna ut- vecklat sig en praxis i form av dispensering från kravet på teologisk examen för den som önskar bli präst i Svenska kyrkan. Där- igenom har personer med annan yrkesut- bildning än teologisk efter vissa komplet- terande teologiska studier samt genomgång av den praktisk-teologiska utbildningen bli- vit prästvigda. Denna praxis har under se- nare år reglerats genom den s.k. biskops- mötets antagningsnämnd. Riktlinjer för

nämndens verksamhet har dragits upp efter överläggningar mellan biskopsmötet och de teologiska fakulteterna. Härigenom reglera- des inofficiellt en viss utbildningsväg för dem som önskar prästvigning i Svenska kyr- kan efter dispens från kravet på teologisk examen.

I de fall där motiveringen för prästvig- ning efter dispens från kravet på teologisk examen endast är den rådande prästbristen och det därav framkallade behovet att snabbt få ut nya tjänsteinnehavare i försam- lingarna, måste principen med prästvigning efter dispens anses som principiellt felaktig, om man med en dispenspräst menar en präst som i utbildningsavseende kan tillåtas förekomma i prästbristtider men inte i andra situationer. Däremot synes möjligheten av olika vägar till prästämbeet vara en viktig förutsättning för att kyrkan i nutiden bättre skall kunna fylla sin uppgift. Genom att be- reda personer med annan yrkesutbildning än den teologiska möjlighet att under vissa förutsättningar bli präster i Svenska kyrkan skapas en ökad kontaktyta mot samhälls- och människolivet, något som framstår som önskvärt om kyrkan skall kunna uppfylla sitt mål. En vidareutveckling av den praxis som utbildats med avseende på dispensut- bildningen synes kunna ge inte ett »sämre» slags präster men väl ett annat slags präster, detta genom att en större livserfarenhet och erfarenhet av annat yrkesområde kan till- föras kyrkans arbete. Förtrogenhet med och

starkt engagemang i kyrkans liv och verk- samhet måste också antas föreligga i de fall en person avbryter ett annat yrkesarbete för att bli präst.

Accepterandet av principen om olika vä- gar till prästämbetet som ett medel att bredda kyrkans kontakt med samhällslivet och andra yrkesområden måste innebära dispensinstitutets avskaffande. Vissa teolo- giska kunskaper liksom vissa insikter och färdigheter i Svenska kyrkans funktion och verksamhet måste vara gemensamma för alla präster i Svenska kyrkan. För närvaran- de tillämpas en av biskopsmötet antagen instruktion för dem som önskar bli präst- vigda efter dispens från kravet på teologisk examen (Biskopsmötets protokoll den 21— 22 april 1970 102 5). Enligt denna instruk- tion omfattar dispensutbildningen för bli- vande präster följande moment:

a. förkunskaper för inskrivningsbehörighet vid universitet och teologisk fakultet, b. teologisk grundutbildning, omfattande dels grundskursen i religionskunskap (40 p, 2 terminer) dels ytterligare en termins teologistudier fördelade på nya testamentets exegetik, ickespråklig kurs (9 p) samt 1 betyg i dogmatik, c. de förberedande kurserna, praktisk tjänst- göring i kyrkligt eller socialt arbete un- der två månader samt praktisk-teologisk övningskurs, d. lägsta ålder 35 år, e. annan yrkesutbildning.

Vid sidan om ovannämnda instruktion tillämpas även i vissa fall en äldre ordning omfattande följande moment:

a. förkunskaper för inskrivningsbehörighet, b. teologisk grundutbildning, omfattande dels grundkursen i religionskunskap, dels ytterligare en termins teologistudier bestående av språkkurs i grekiska jämte 1 betyg i nya testamentets exegetik för studerande i åldern 35—45 år (linje A) eller

1 betyg i dogmatik och praktisk teologi för studerande över 45 år (linje B), c. de förberedande kurserna, praktisk tjänst— göring i kyrkligt eller socialt arbete un- der två månader samt praktisk-teologisk övningskurs.

De nuvarande kraven på teologisk grund- utbildning för den som önskar inträda som präst i Svenska kyrkan efter dispens från teologisk grundexamen synes relativt väl av- vägda, även om den nuvarande tidsramen synes vara alltför knappt tilltagen för att medge tillräckliga grundläggande kunska- per. Förkunskaper för inskrivningsbehörig- het gäller generellt för alla som önskar be- driva universitetsstudier och regleras inte var utbildningsväg för sig. Själva den teolo- giska grundutbildningen kan icke förkortas i andra fall än då annan akademisk examen med angränsande ämnen föreligger i den yrkesutbildning den sökande genomgått. Detta kan exempelvis gälla lärare i reli- gionskunskap med delar av eller hela den teologiska grundutbildningen eller samhälls- vetare med religionshistoria etc. Samma kan förhållandet vara om den sökande ge- nomgått teologiska kurser vid annan teolo- gisk läroanstalt än de teologiska fakulteter- na. Å andra sidan synes det ej heller särskilt realistiskt att förlänga den teologiska grund- utbildningen med mer än högst en termins studier med tanke på att den redan nu om- fattar tre terminer, vartill kommer den i be- tänkandet föreslagna praktiska övningskur- sen omfattande ytterligare två terminer. Den prioritering av nya testamentets exege- tik och dogmatik som gäller enligt nuvaran- de dispensordning synes väl motiverad.

Utöver kraven på viss teologisk grundut- bildning synes det vara angeläget, att den personliga mognad, erfarenhet av annat yrkesarbete samt intresse för och engage- mang i kyrkligt arbete, som måste föreligga, på något sätt bestyrkes. Härtill vill utred- ningen föreslå någon form av lämplighets- prövning i likhet med den Selection Con- ference som förekommer i Storbritannien (se kap. 2.4). Ansvaret för prästvigningen vilar rättsligt sett inom Svenska kyrkan på

biskopen, men biskopen skulle vid sin sida kunna erhålla en rådgivande nämnd be- stående av representanter för lärarna vid pastoralinstituten, prästerskapet och försam- lingarna. Den prästerliga representanten kan vara prästerskapets representant i domkapit- let, församlingarnas lekmannarepresentant utsedd av förslagsvis stiftstingets lekmanna- representanter. Den rådgivande nämnden vid biskopens sida borde utses för förslags- vis fyra år i sänder för att på så sätt skapa kontinuitet och erfarenhet. Genom person- liga samtal med den sökande skulle de olika ledamöterna beredas tillfälle att bilda sig en uppfattning om den sökandes personlig- het och de egenskaper prästtjänsten kan an- ses kräva, samt därefter till biskopen avge sina personliga synpunkter. Eventuellt synes också en terapeut från S:t Lukasstiftelsen kunna deltaga i lämplighetsprövningen.

Utredningen vill i samband härmed ak- tualisera frågan om inte ett förfaringssätt liknande det ovan föreslagna skulle kunna tillämpas jämväl på samtliga sökande till prästämbetet i Svenska kyrkan, alltså även dem som gör detta efter avlagd teologisk grundexamen.

Ytterligare ett krav måste emellertid stäl- las på den som följt en annan studieväg än via teologie kandidatexamen. Viss del av den efterföljande obligatoriska fortbildning, som föreslås på annan plats i betänkandet, bör i dessa fall inriktas på teologiska studier i de ämnen i en teologie kandidatexamen som inte funnits med i den teologiska grundutbildningen.

Utredningen vill sålunda föreslå, att den behörighet för deltagande i prästexamen för prästvigning i Svenska kyrkan, som stadgas i KS 18 april 1884 4 5 och avser teologisk examen jämte praktisk-teologiska prov, ut- vidgas till att gälla även den som följt ne- dan föreslagna studieordning.

Den alternativa vägen till prästämbetet föreslås omfatta följande moment:

a. förkunskaper enligt gällande bestämmel- ser och normer, b. teologisk grundutbildning, omfattande dels grundkursen i religionskunskap

(40 p, 2 terminer) dels ytterligare två terminers teologiska studier fördelade på bibelkunskap (hu— vudämne inom linje 2 i RUMO:s förslag) 20 p, tros- och livsåskådningskunskap (huvudämne inom linje 5 i RUMO:s för- slag) 10 p, samt valfritt ytterligare en kurs om 10 p bland övriga av RUMO föreslagna huvudämnen, c. praktisk teologisk övningskurs enligt be- tänkandets förslag, (1. lägsta ålder 35 år, e. annan yrkesutbildning, teoretisk eller praktisk, f. lämplighetsprövning, g. bunden fortbildning i de teologiska åm- nen som saknas under mom. b.

Anm. I de fall teologiska förkunskaper föreligger kommer individuell handläggning att äga rum med avseende på mom. b. Den i mom. f föreslagna lämplighetsprövningen bör i sökandens eget intresse äga rum före de teologiska studiernas påbörjande.

5.2. Utbildningskrav för deltidstjänstgöring

Kyrkomötet har i framställning till Kungl. Maj:t begärt utredning om inrättandet av prästerliga arvodesbefattningar/deltidstjäns- ter i avsikt att möta behovet av präster i rådande bristsituation (KM 1968 motion nr 21, första tillfälliga utskottets betänkande nr 18, kyrkomötets skrivelse nr 42). Kungl. Maj:t lämnade emellertid kyrkomötets fram- ställning utan bifall enligt beslut den 26.9 1969. De samma dag utfärdade direktiven för denna utredning innehöll emellertid även uppdraget att uppmärksamma frågan om särskild utbildning för den som tjänst- gör på deltid, då det ofta torde vara »Värde— fullt att kunna anlita någon som tjänstgör bara på deltid».

Kungl. Maj:ts beslut innebar alltså endast att speciella tjänster inte kommer att in- rättas. Domkapitlet har alltfort möjlighet att förordna präster på deltidstjänstgöring i valfri omfattning och med valfria arbets— uppgifter, varför frågan inte synes vara be-

roende av att speciella tjänster inrättas. Detta gäller också den grupp motionären 1968 främst hade i åtanke, nämligen präst- vigda lärare, vilka kunde tänkas tjänstgöra under lördagar—söndagen En större rörlig- het är också möjlig genom att denna tjänst- göringsform inte låses till vissa tjänster.

Att motivera prästerlig deltidstjänstgöring med prästbristen synes lika litet som vid frå- gan om annan utbildningsväg än via teolo— gisk grundexamen vara tillfyllest. På samma sätt som präster med annan yrkeserfarenhet kan tillföra kyrkan nya kontaktytor och ny kunskap om det samhälle vari hon verkar, kan detta också ske genom präster som bredvid sitt prästerliga arbete, på någon form av deltid, har ett annat yrke. Tanken på en sådan form av prästerlig tjänstgöring är icke ny utan snarare ursprunglig. Den har också kommit att tillämpas i de s.k. unga kyrkorna i trängda ekonomiska och personella lägen. Ett växande antal blivande präster skulle också enligt uppgift föredra deltidstjänstgöring i kombination med annat yrke framför den mera traditionella tjänst- göringsformen. För kyrkans del bör icke blott ekonomiska och personella skäl moti- vera en vidare användning av möjligheten att förordna präster på deltid utan även den ovan antydda viljan att finna former för en bredare kontaktyta och bättre insikt i olika befolkningsgruppers och problemområdens egenart och strukturer.

En huvudprincip för prästerlig deltids- tjänstgöring måste vara bestämt avgränsade arbetsuppgifter. En psykiskt hälsosam ar- betsmiljö måste i de fall en person innehar två skilda yrken betyda, att arbetsuppgifter- na går att genomföra på ett tillfredsställan- de sätt på den tid deltidstjänstgöringen om- fattar.

Utredningen finner att främst två typer av sådana begränsade sektorer för präster- ligt deltidsarbete kan föreligga:

a. lokalt begränsade såsom glesbygdsförsamlingar, småförsam- lingar inom flerförsamlingspastorat av det slag som fr.a. finns i Skåne och Väs- tergötland,

b. uppgiftsavgränsade såsom kateketiskt arbete för exempelvis prästvigda lärare, enskild rådgivning på själavårdsbyrå och inom den prästerliga jourtjänsten, institutionspräster vid skolor, ungdoms- gårdar, sjukhus, vårdhem etc., konsulenttjänster inom stift och kontrakt för exempelvis evangelisation, gudstjänst— liv, kyrkans internationella arbete, per- sonal- och rekryteringsfrågor etc.

Därutöver är det givetvis möjligt att 10- kalt träffa överenskommelser som skapar realistiska alternativ för deltidstjänstgöring för präster.

I samband med tanken på prästerlig del- tidstjänstgöring framförs ibland förslag om en mindre omfattande utbildning för dem som skall svara för denna begränsade tjänst- göring. Utredningen ställer sig avvisande till en sådan uppfattning och vill i stället hävda betydelsen av att en präst har tillräcklig ut— bildning vare sig det gäller tjänstgöring på heltid eller deltid. Samma utbildning, an- tingen den ordinarie via teologisk grund- examen eller den alternativa via annan yr- keserfarenhet, bör föreligga för präst oav— sett den tidsmässiga arbetsinsatsen. Att en präst, som gått den ovan föreslagna utbild- ningsvägen skulle vara mera lämpad för del- tidstjänstgöring, medan den präst som av- lagt teologie kandidatexamen i första hand är att föredraga för heltidstjänstgöring, är ingen korrekt slutledning.

6. Organisation

6.1 H uvudmannaskap

Den praktiska prästutbildningen är f.n. in- ordnad i universitetens utbildning såsom en yrkesinriktad avslutande utbildning efter av- lagd teologie kandidatexamen och bekostad med statsmedel. Historiskt sett samman- hänger detta med att de teologiska fakul— teterna alltsedan 1831 helt burit ansvaret för såväl den teoretiska som den praktiska prästutbildningen, varvid till en början teori och praktik var starkt integrerade med var- andra. När dessa båda delar förlades till i tiden skilda avsnitt kvarstod likväl anknyt- ningen av den praktiska utbildningen till de teologiska fakulteterna. Under 1900-talet har den konfessionella inriktningen i den teoretiska teologiska utbildningen successivt upphört. Genom viss samordning mellan präst- och lärarutbildningen har den allmänt religionsvetenskapliga karaktären i de teo- logiska fakulteternas utbildningsinriktning ytterligare poängterats.

Frågan om huvudmannaskapet för den praktisk-teologiska utbildningen har aktua- liserats vid åtskilliga tillfällen under de se- naste decennierna. Diskussionen har därvid rört sig kring frågan om de praktiska öv- ningsinstituten skulle bibehållas vid univer- siteten eller om de skulle skiljas från dessa och särskilda kyrkliga institut i stället in- rättas för denna utbildning. Några klara grupperingar för eller emot kan knappast urskiljas men en sammanfattande översikt

över ställningstaganden i samband med ut- redningar om den teologiska utbildningen ger en bild av utvecklingen.

Mot bakgrund av framför allt diskussio- nen vid kyrkomötet 1937 diskuterar Yngve Brilioth i sin utredning (SOU 1942: 33 s. 109 ff.) ganska utförligt denna fråga. Som ett alternativ till praktens bevarande inom de teologiska fakultetemas ram uppställer han »den praktiska utbildningens avskiljan- de från universiteten och förläggande till särskilda institut med mera bestämt kyrklig prägel». Till fördelarna med en sådan ord- ning räknar Brilioth bl.a. att kyrkan själv därigenom skulle komma att övertaga led- ningen av denna utbildning men framför allt att studenterna genom att sammanföras i ett internat genom dess atmosfär och per- sonliga andliga fostran skulle erhålla en bättre inre förberedelse för sitt inträde i prästämbetet. Han pekar därvid också på internationella förebilder och erfarenheter. Huvudmannaskapet skulle genom en sådan förändring flyttas från universiteten till kyr- kan. Vad detta konkret skulle innebära an- ges dock inte närmare utom att kostnaderna lämpligen skulle bestridas med kyrkofonds- medel.

Det finns emellertid enligt Brilioth också betydande nackdelar med den föreslagna ordningen. Förutom att kostnaderna skulle komma att öka avsevärt —— ett problem som dock icke kunde få vara avgörande vid be- dömningen — kunde man riskera att »för-

bra den växelverkan mellan den teoretiska och praktiska utbildningen, som synes vara ur bådas synpunkt önskvärd». Vidare skulle detta innebära en fara för »skärpt dualism mellan en teoretisk universitetsteologi och en praktisk församlingsteologi». Syftet att göra de teologiska studierna fruktbärande för förkunnelse och undervisning skulle härigenom snarast motverkas och överhuvud taget skulle det teologiska studiets uppgift att tjäna prästutbildningen minska. Till nackdelarna räknar Brilioth också att tan- ken att inrätta institut som internat av kost- nadsskäl måste innebära inrättandet av en- dast en sådan anstalt — att stiften själva skulle övertaga ansvaret anser han vara ett helt orealistiskt förslag. Övervägande skäl synes därför enligt Brilioth tala emot den praktiska prästutbildningens skiljande från universiteten. Utredningen utmynnar därför i ett förslag att den praktiska prästutbild- ningen alltjämt bör förläggas till universi- teten i Uppsala och Lund och därmed lik- som tidigare bekostas med statsmedel.

I det betänkande som de s.k. prästutbild- ningssakkunniga avgav 1944 (SOU 1944: 67) och som utgjorde en fortsatt beredning med utgångspunkt från Brilioths förslag stanna- de de sakkunniga vid att »den praktiska utbildningen ej bör förläggas till ett särskilt institut utan såsom hittills bibehållas vid fakulteterna». Någon diskussion av motiv förekommer ej i förslaget. Någon föränd- ring av anknytningen blev det inte heller.

De båda förslagen från 1942 och 1944 rörande ändring av gällande bestämmelser i fråga om prästutbildningen överlämnades av Kungl. Maj:t till kyrkomötet 1946 för yttrande. I andra särskilda utskottets be- tänkande nr 9, som blev kyrkomötets ytt— rande, förordades ett bibehållande av den praktiska prästutbildningen vid de teologiska fakulteterna. Som alternativ diskuterades in- om utskottet ett förslag att överföra utbild- ningen till kyrkliga myndigheter »närmast i form av en praktisk utbildningskurs anord— nad inom varje stift av dess stiftsstyrelse för dem, som vilja ingå som präster i stiftet». Som skäl för införande av en sådan ord- ning anfördes främst att en närmare kon-

takt därigenom skulle kunna upprättas mel- lan stiftsledningen och de blivande präster- na. Omfattande praktiska svårigheter utgjor- de motivet till att man avvisade förslaget. Frågan om huvudmannaskapet för den praktiska prästutbildningen aktualiserades ånyo i samband med den utredning angåen— de utbildningen av präster och kristendoms- lärare som utfördes inom kanslersämbetet för rikets universitet och som ledde till ny examensstadga 1955. Denna medförde vik- tiga förändringar ifråga om den praktiska övningskursens innehåll och uppläggning i anslutning till det förslag som lagts fram av Brilioth men rubbade icke den organisato- riska anknytningen. I utredningen diskute- ras i korthet frågan om praktens plats vid universiteten. I sitt ställningstagande till framlagt preliminärt förslag hade nämligen teologiska fakulteten jämte större konsisto- riet vid Uppsala universitet samt en minori- tet inom teologiska fakulteten i Lund före- slagit att denna utbildning skulle skiljas från universitetet. Utredningen konstaterar att »förslaget att skilja de praktisk-teologiska övningarna från universiteten har tidigare av och till framkastats men städse avböjts. Tanken kan icke anses vara mera allmänt omfattad; de aktuella förhållandena i kyrka och samhälle kräva icke, att en så genom- gripande åtgärd nu vidtages» (s. 84). Kyrkomötet 1958 anhöll, såsom ovan kap. 2.2 redovisats, hos biskopsmötet om en all- sidig utredning av orsakerna till den bristan— de kontakten mellan kyrka och folk. I sam- band därmed påpekades också att man spe— ciellt borde uppmärksamma frågan om prästutbildningens ändamålsenlighet, trots att denna utbildning då helt nyligen blivit föremål för nydaning. Den i anledning här- av verkställda utredningen av Kjell Barnc- kow — Effektiv prästutbildning _— en ut- redning, 1962, behandlar också organisa- tionsfrågan. Enligt Barnekow talade särskilt tre skäl för en överflyttning av prakten från universiteten till en direkt kyrklig myndig- het. En sådan överflyttning skulle nämligen enligt honom innebära: 1. bättre garanti för att lämpliga lärarkrafter engagerades, 2. smi- digare anpassning till aktuella krav, 3. lät-

tare genomförande av ekonomisk upprust- ning av prakten. Barnekow föreslog därför att huvudman för prakten skulle bli en kyr- kans nämnd, vars ledamöter skulle utses av Kungl. Maj:t efter yttrande av Diakonisty- relsen.

Som en fortsättning på detta arbete till— satte biskopsmötet en prästutbildningskom- mitté, vilken i sitt betänkande 1965 mer in— gående diskuterade huvudmannaskapet. Ut- redningen pekar först på den förändring som skett ifråga om universitetsutbildningen, där tyngdpunkten förskjutits från rent ve- tenskaplig med forskningsutbildning till starkt målinriktad yrkesutbildning med in— slag av praktiska övningsmoment. Argumen— tet att man »med hänsyn till universitets- utbildningens vetenskapliga karaktär bör skilja den praktisk-teologiska utbildningen från fakulteterna har icke längre samma re- levans som tidigare». Däremot finns enligt kommittén andra skäl som talar mot ett bi- behållande av nuvarande ordning. De teo- logiska fakulteterna har att meddela en helt icke-konfessionell utbildning. Den praktiska utbildningen är emellertid en utbildning av- sedd för präster inom Svenska kyrkan. Om de praktisk-teologiska övningsinstituten kun- de meddela utbildning för olika trossam- fund verksamma i Sverige hade det varit naturligt att bibehålla dem vid universitetet. En utformning som kunde passa de skilda samfunden skulle emellertid i sin tur kräva en komplettering inom resp. samfund och skulle därmed leda till en tvådelad praktisk utbildning med de olägenheter som skulle följa därav. Kommittén fann det därför mera ändamålsenligt att föreslå att den praktiska prästutbildningen skildes från uni- versitetet och förlades till självständiga pas- toralinstitut, vars huvudman skulle vara Svenska kyrkan genom Kungl. Maj:t och kyrkomötet.

Majoriteten av remissvar rörande denna del av betänkandet anslöt sig till förslaget om praktens skiljande från universiteten. Från en del håll betonas dock vikten av att söka upprätthålla visst samband mellan den praktiska utbildningen och de teologiska fa- kulteterna och därmed universiteten. I en

reservation till Lundafakultetens yttrande motiveras avstyrkandet med att det måste anses vara ett allmänt universitetsintresse att teoretisk och praktisk utbildning organi— satoriskt hålls samman. Också kyrkobröder- nas centrala styrelse avvisar tanken på själv— ständiga kyrkliga institut. Denna hänvisar till att >>ytterligare markering av Svenska kyrkans konfessionella element genom sepa- rata pastoralinstitut verkar inte befruktande på ekumeniken utan skapar stängsel».

De praktisk-teölogiska övningsinstitutens ställning och organisation och därmed an- svarigheten för dem tillhör problemen i re- lationen stat och kyrka. 1958 års utredning kyrka—stat har därför också tagit upp denna problematik i betänkandet De teologiska fa- kulteterna (SOU 1967: 17). I en särskild ex- pertredogörelse lämnas en sammanställning av motiv och diskussioner rörande olika lös- ningsförslag för den praktiska prästutbild- ningen, vilka redovisas under tre gruppe- ringar: 1. bibehållande vid universiteten, 2. förläggande utanför universiteten och slutligen 3. bedrivande delvis vid och delvis utanför universiteten. Utredningen själv framhåller »att även om inom ett A-läge en statsverksamhet, som avser praktisk präster- lig utbildning, kan anses motiverad, så är en reform, som avser att skilja övningsinstitu- ten från statsuniversiteten, möjlig och tänk- bar» (s. 175). I övriga lägen måste det enligt utredningen anses naturligt att kyrkan själv handhar den praktiska prästutbildningen med tanke på dess klart konfessionella ka- raktär.

I likhet med remissvaren från universi- teten, inklusive de teologiska fakulteterna, förordade universitetskanslersämbetet i sitt yttrande över Kyrka—stat-utredningens be- tänkande att de praktisk-teologiska övnings- instituten skulle skiljas från universitetsor- ganisationen. Visserligen -— framhöll UKÄ — föreligger en tendens »att praktiska mo- ment av betydelse för den studerandes kom- mande yrkesverksamhet infogas som ett led i själva universitetsutbildningen» men öv- ningsinstituten har klart konfessionell karak- tär. Om en sådan utbildning skulle ges vid universiteten måste vid dessa motsvarande

utbildning tillhandahållas även andra reli- giösa samfund, i annat fall kommer man i konflikt med neutralitetsprincipen. Eftersom en sådan lösning måste anses vara helt orea- listisk förordade UKÄ de praktisk-teolo- giska övningsinstitutens skiljande från uni- versiteten.

I ett av båda de teologiska fakulteterna 1968 gemensamt framlagt förslag angående utbyggnad och omstrukturering av de teo- logiska fakulteterna tas också frågan om de praktisk-teologiska övningsinstitutens ställning upp i anslutning till UKÄ:s syn— punkter i ovannämnda yttrande. Här fram- hålles möjligheterna av att de föreslagna religionsvetenskapliga fakulteterna »skulle kunna organisera sådana delar av den prak— tiska utbildningen som icke är av konfessio— nell, samfundsstyrd karaktär, t.ex. samhälls- orientering, psykologi, psykiatri osv.». Det enda som skulle kunna tala mot en sådan ordning är enligt förslaget en önskvärd in— tegration mellan de olika momenten i den praktiska utbildningen.

På grundval av de teologiska fakulteter- nas förslag utarbetade fakultetsberedningen för humaniora och teologi samma år ett för- slag Angående ombildning och utbyggnad av de teologiska fakulteterna, vilket senare intogs i UKÄ:s petita för 1969/70. Liksom fakulteterna föreslår fakultetsberedningen och UKÄ att de praktisk-teologiska övnings- instituten skiljs från universitetsorganisatio- nen men att man bör överväga om icke vissa moment av icke samfundsstyrd karak- tär även i fortsättningen borde förbindas med universitetets utbildning.

Som framgår av redogörelsen för ställ— ningstaganden under olika perioder kan man iakttaga en alltmer enhetlig uppfatt- ning om lämpligheten av att de praktisk- teologiska övningsinstituten bör skiljas ut från universitetsorganisationen och erhålla ett kyrkligt huvudmannaskap. En sådan för- ändring har givetvis både nackdelar och för- delar.

Det främsta argumentet för ett bibehål- lande av den praktisk-teologiska övnings- kursen inom universitetsorganisationen ut- gör otvivelaktigt det alltmer ökade kravet

på integration mellan teoretiska studier och praktisk skolning. Då studieplanen för den praktisk-teologiska övningskursen ändrades genom 1955 års stadga försökte man delvis tillmötesgå detta intresse genom att förlägga vissa kurser med direkt inriktning på den praktiska utbildningen parallellt med den teoretiska utbildningen. Någon egentlig in- tegration ledde detta emellertid icke till. Av de studerande har dessa förberedande kur- ser i många fall upplevts såsom punktuella och artfrämmande inslag utan någon natur- lig relation till pågående teoretiska studier.

På andra utbildningsområden inom uni- versiteten återfinns emellertid moment som inrymmer integration emellan teori och prak- tik. Inom läkarutbildningen har man länge såsom något självklart och oumbärligt till- lämpat en kombination av teori och praktik. I samband med omläggningen av studie- ordningen inom filosofisk fakultet 1969 in- fördes inom den ämnesteoretiska lärarut- bildningen också vissa moment som tog sikte på det kommande yrket, den s.k. för- beredande praktisk-pedagogiska kursen. Vad gäller prästutbildningen har en sådan inte- gration efterlysts vid åtskilliga tillfällen och på internationell mark är trenden mot inte- gration lätt iakttagbar.

Som motiv för integration framhålles framför allt att konfrontationen med arbets- uppgifter inom kommande yrkesverksamhet ökar intresset och leder till bättre motiva- tion i de teoretiska studierna, eftersom verk— lighetskaraktären tydligare kommer fram. De teoretiska studierna upplevs också, me- nar man, såsom mer meningsfulla genom en sådan ordning. Konfrontationen leder till att stoffurvalet, i högre grad än vad kanske annars är fallet, får en yrkesinriktad karak- tär. Inlärningen förbättras, eftersom intres— set ökar genom bättre kunskap om vad det kommande yrkets problem kräver.

Svårigheterna med en integration är emel— lertid också uppenbara. Dels erbjuder en så- dan ordning ganska omfattande organisa- toriska problem, dels kräver integration för att bli meningsfull vissa grundläggande in- sikter —— i läkarutbildningen kommer också integrationen in först efter den grundläggan-

de utbildningen. En del av önskningarna om ökad integration skulle kunna tillgodo- ses i de moment av färdighetstränande ka- raktär som enligt studieplanen redan nu är föreskrivna i grundkursen i religionskun- skap och som av RUMO föreslås få en fort- sättning under den fortsatta religionsveten- skapliga utbildningen.

Huvudargumentet mot ett bibehållande av den praktisk-teologiska utbildningen inom universitetsorganisationen är — såsom fram- gått ovan — av religionsfrihetskaraktär. Universiteten bör enligt denna uppfattning icke tillhandahålla en konfessionell utbild- ning — enda möjligheten skulle vara att ut- bildningen erhöll sådan uppläggning att den kunde tillgodose även övriga trossamfund, i den mån de skulle vara intresserade härav. En enhetligt ekumeniskt utformad praktisk utbildning av präster måste emellertid —— åtminstone f.n. —— bedömas såsom något orealistiskt. Genom den av RUMO före- slagna studieordningen skulle dock vissa av de utbildningsmoment som av olika instan- ser ansetts böra förläggas till universiteten vara möjliga att förverkliga inom de teore- tiska studiernas ram. Detta gäller främst viss grundläggande utbildning av psykolo- gisk och psykiatrisk art. För icke-universi- tetsanknytning av de praktisk-teologiska öv- ningsinstituten talar också den omständig- heten att genom en förändring av huvud- mannaskapet Svenska kyrkan själv skulle erhålla ett mera direkt inflytande över ut— bildningen än vad nu är fallet.

Förslag

Ansvaret för den praktiska utbildningen av präster föreslås överfört från de teologiska fakulteterna vid universiteten till Svenska kyrkan. Frågan om vilka organ som där- igenom skall bli huvudansvariga för denna utbildning är givetvis beroende av resultatet av ett ställningstagande rörande relationen kyrka—stat. Under nu rådande förhållan- den bör huvudmannaskapet för den prak- tiska prästutbildningen i likhet med vad som gäller beträffande de centrala kyrkliga sty- relserna anförtros Kungl. Maj:t och all-

männa kyrkomötet samt i frågor av ekono- misk natur också riksdagen. Eftersom kyr- kofondsmedel förutsättes komma att utgöra den ekonomiska grundvalen för övningsin- stituten och kyrkofonden förvaltas av stats- kontoret samt användningen av medel där- ifrån avgöres av riksdagen förefaller det självklart att Kungl. Maj:t genom utbild- ningsdepartementet utövar viss bestämman- derätt över utbildningen. Ledamöterna i sty- relsen bör därför tillsättas av Kungl. Maj:t och allmänna kyrkomötet, vilka också bör ansvara för granskningen av styrelsers och instituts verksamhet.

Vid ändrade relationer mellan kyrka—stat i sådan riktning att staten icke längre ge- nom sina organ utövar något direkt infly- tande på kyrkans verksamhet måste givetvis huvudmannaskapet för den praktiska präst- utbildningen komma att överföras på kyr- kans högsta beslutande organ.

6.2 Antal och lokalisering

För den avslutande praktisk-teologiska ut- bildningen finns f.n. i enlighet med Kungl. brev 29.5 1969 två övningskurser anknutna till de teologiska fakulteterna i Lund och Uppsala.

I diskussionen om förändring och om- läggning av utbildningen vid övningsinsti- tuten har också frågan om deras antal och placering tagits upp. Vid flera tillfällen har frågan väckts om icke en samordning av den praktisk-teologiska utbildningen borde ske genom upprättande av ett gemensamt institut för hela landet. I sitt betänkande 1942 diskuterar Yngve Brilioth denna fråga men finner att, även om många skäl kunde anses tala för upprättandet av ett enda insti- tut i internatform, ett bibehållande av de båda instituten vid de teologiska fakulteter- na i Lund och Uppsala var att föredraga. Ett bärande argument för honom var bl.a. att risken för ensidighet skulle avsevärt komma att öka, om man koncentrerade denna utbildning till en plats.

Biskopsmötets prästutbildningssakkunniga konstaterar i sitt betänkande 1965 att »hu- vudtanken i kommitténs arbete har varit att

ett enda för hela riket gemensamt pastoral- institut skulle upprättas». För denna lösning talar enligt kommittén att genom en sådan användning av tillgängliga resurser man skulle kunna »få till stånd ett kvalitetsmäs- sigt högt utrustat institut». Det skulle också ge den ekonomiskt bästa lösningen och in- stitutet skulle kunna bli ett centrum för den prästerliga fortbildningen. När kommittén trots detta avvisar tanken på ett för hela landet gemensamt institut gör den det av praktiska skäl och framför allt av hänsyn till de studerande och de ökade kostnader som en dylik koncentration till en plats skulle innebära för dessa i form av resor och ökade boendekostnader.

I det förslag till lösning av den praktiska prästutbildningen som framlägges av Göran Bexell i boken Präst — funktion och ut- bildning, 1970, föreslås en koncentration av denna utbildning till ett institut, benämnt kyrkans högskola och med lärarhögskolorna som förebild.

Frågan om antalet institut — ett eller flera — kan besvaras först sedan man gått igenom skäl för och emot att koncentrera resp. att decentralisera utbildningen.

Utifrån de studerandes synpunkt torde så- väl sociala som ekonomiska skäl främst tala för att institut inrättas i anslutning till de utbildningsorter där teologisk utbildning nu meddelas. Allt fler studerande har numera bildat familj redan innan de avlägger sin teologie kandidatexamen. De har därmed i de flesta fall skaffat sig lägenhet och make/ maka studerar eller har förvärvsarbete på orten. Ett för hela landet gemensamt pasto- ralinstitut skulle för en betydande del av deltagarna — mer än hälften — komma att innebära temporär flyttning eller dubbel bo— sättning rned avsevärt ökade levnadskostna- der. Möjligheten att även under den av- slutande delen av utbildningen bibehålla samma bostadsort som under studietiden i övrigt synes alltså tala för inrättandet av mer än ett institut.

Avgörande betydelse för ställningstagan- de till frågan om antalet institut liksom lo- kalisering av dessa har givetvis antalet stu- derande, som kan beräknas komma att del—

taga i utbildningen, liksom var dessa stude- rande bedriver sin grundläggande utbild- ning, särskilt med tanke på det tidigare lagda förslaget om möjlighet att inlägga den första terminen mellan två block i den teo- retiska utbildningen. En sammanställning över antalet deltagare i den praktisk-teolo- giska övningskursen i Lund och Uppsala åren 1960—1971 visar en i stort sett kon— tinuerlig ökning, som innebär i det närmaste en fördubbling av antalet deltagare under den angivna perioden. I genomsnitt kan an- talet deltagare f.n. beräknas till 25 år 30 per termin och institut. För de närmaste två åren är en prognos svår att göra beroende på bristande underlag. Däremot torde med större säkerhet en prognos kunna göras för åren 1973—1975 på grundval av de siffror, som föreligger angående tilltänkt levnads- bana bland dem som höstterminen 1969, 1970 och 1971 påbörjat studier i grundkur- sen i religionskunskap. Av de uppgifter som vid förfrågan lämnats av de studerande framgår att ökningen av antalet blivande präster, som kan iakttagas under 1960-talet, av allt att döma kommer att fortsätta och att den totala gruppen studerande, som av- ser att påbörja den praktiska utbildningen kan beräknas uppgå till omkring 90 år 100 per termin. Eftersom en undervisningsgrupp knappast bör överstiga 30—40 deltagare, måste utifrån det beräknade antalet delta- gare dessa delas i minst två grupper för den undervisning som har seminarieövningska- raktär. Med hänsyn till deltagarantalet före- ligger därmed inga hinder för att upprätta åtminstone två institut.

Tillgången på kompetenta lärare utgör en viktig förutsättning för uppbyggnaden av ett övningsinstitut. Anknytningen till orter med stora möjligheter att finna kvalificerade lä- rare från vitt skilda områden måste vara av grundläggande betydelse för effektiviteten i utbildningen. Nuvarande anknytning till Lund—Malmö-regionen resp. Uppsala— Stockholm-regionen har lämnat viss garanti för möjligheten att finna goda lärare. En förläggning av den praktiska prästutbild- ningen till ett av dessa områden skulle alltså tillförsäkra institutet att ha relativt stort ur-

Antalet deltagare i de praktisk-teologiska övningskurserna i Lund och Uppsala 1960— 1971

Ter- Upp- Sza per Per År min Lund sala termin år 1960 vt 13 18 31

ht 21 21 42 73 1961 vt 10 15 25

ht 13 20 33 58 1962 vt 13 19 32

ht 19 24 43 75 1963 vt 12 19 31

ht 13 24 37 68 1964 vt 13 20 33

ht 19 26 45 78 1965 vt 22 9 31

ht 8 25 33 64 1966 vt 17 20 37

ht 10 20 30 67 1967 vt 16 22 38

ht 18 28 46 84 1968 vt 20 28 48

ht 23 22 45 93 1969 vt 23 15 38

ht 32 44 76 114 1970 vt 17 21 38

ht 26 25 51 89 1971 vt 19 33 52

ht 24 37 61 113

val. Samtidigt skulle det större antalet del- tagare vid ett gemensamt institut nödvän- diggöra att fler lärare måste engageras inom samma ämnesområde inom en utbildnings- ort. Kvalitativt sett bör därför flera institut förlagda till olika orter i landet erbjuda större möjligheter att tillgodose lärarbeho- vet på ett tillfredsställande sätt. Inte minst skulle detta komma att beröra handledarna.

Den ovan presenterade läroplanen utgår från att de studerande skall anknytas till särskilda utbildningsförsamlingar i eller i närheten av utbildningsorten för att därmed kunna få direkt kontakt med fungerande församlingsarbete. Detta medför betydligt större problem om utbildningen endast är förlagd till en plats än om den kan delas upp på flera. Församlingsanknytningen krä- ver nämligen dels kompetenta och utbildade handledare dels församlingar som genom sin struktur kan erbjuda en differentierad inblick i det kyrkliga arbetet. Dessutom

Tilltänkt levnadsbana enligt uppgifter läm- nade på särskilt frågeformulär av dem som påbörjat grundkurs AB I i religionskunskap under höstterminerna 1969, 1970 och 1971, dvs. sedan grundkurs i religionskunskap in- förts

ht 1969 ht 1970 ht 1971

Präst 155 200 196 Lärare 228 322 243 Förs.-sekr./ass. 32 25 64 Annat yrke 31 43 79 Vet ej eller upp-

gift saknas 119 109 132 Summa 565 699 714

Enkäten har utförts av studierektorn, docent Bo Johnson, Lund. Enkätformuläret har vid resp. terminstart tillställts alla dem som på- börjat studium i religionskunskap och omfattar såväl studerande vid universiteten i Uppsala och Lund som studerande vid Stockholms teologiska institut och dem som deltagit i motsvarande kurser givna i något av folkbildningsförbundens regi på skilda orter i landet.

Såsom påpekats gäller undersökningen endast dem som påbörjat sina studier under nämnda höstterminer. Förutom vid universiteten har också på flera andra platser kurser påbörjats under vårterminerna 1970 och 1971. Antalet nybörjare varje vårtermin torde kunna beräk- nas till totalt 100 år 150. Bland dessa har alltså icke motsvarande enkät ägt rum. En fördelning på skilda levnadsbanor i anslutning till de grup- peringar som framkommit vid de tre angivna tillfällena skulle innebära att ytterligare ca 30 studerande per år har för avsikt att bli präster.

måste det finnas en kombination så att handledarna tjänstgör i ur utbildningssyn- punkt lämpliga församlingar. En koncentra- tion av utbildningen till en plats måste kom- ma att medföra ökade svårigheter att ordna församlingsanknytningen. Ur denna syn- punkt måste institut på flera olika platser erbjuda betydande fördelar och ökade möj- ligheter att finna kvalificerade handledare. Förslaget till läroplan innehåller också ett avsnitt som avser att under en kortare tid — två veckor — söka föra samman alla dem som genomgår utbildning för försam-

lingstjänst. Syftet är att därigenom låta de studerande också i själva utbildningssam- manhanget konfronteras med de praktiska samarbetsfrågorna och söka ge deltagarna sådana färdigheter att de kan fungera i en framtida arbetssituation, som ställer stora krav på samordning och samarbetsförmåga. Om den praktiska prästutbildningen förla- des till ett institut inom den region, som övriga utbildningar för församlingstjänst är koncentrerade till, skulle en mer kontinuer- lig konfrontation kunna äga rum mellan deltagarna i resp. utbildningar. Upprättan- det av ett institut skulle därför dels möjlig- göra kontakter vid flera tillfällen, kanske också viss rationaliserande samordning av för alla gemensam undervisning dels med- föra mindre kostnader — bl.a. resor och uppehälle — för genomförandet av idén om samordning. Detta skulle således kunna tala för inrättandet av ett institut närmast i Stockholmsområdet.

Ur ekonomisk synpunkt måste vissa be- sparingar kunna göras om man koncentre- rar den praktiska prästutbildningen till ett institut. Utgifter i form av löner och arvo- den till lärare kommer i så fall att minska med hänsyn till att den del av undervis- ningen som är gemensam för hela gruppen icke behöver äga rum på flera ställen. Efter- som denna typ av undervisning emellertid endast utgör en mindre del och merparten är upplagd som gruppundervisning kommer detta endast att medföra en minskning av den totala volymen undervisningstimmar som kan uppskattas till högst 1/5 av den totala volymen för exempelvis två institut. Realiter skulle detta utifrån de kostnads- beräkningar som framlägges i kap. 6.6 innebära en kostnadsminskning med ca 50 000: — kronor. Ur lokalsynpunkt skulle vissa rationaliseringar kunna ske om endast ett institut inrättas. Behovet av gemensam- ma lokaler i form av framför allt expedi- tion och bibliotek men också vissa arbets- rum torde vara ungefär detsamma för varje institut och en koncentration till ett institut torde inte medföra ökat behov av dessa 10- kaler utöver vad som behövs för varje en- skilt om flera inrättas. Vissa besparingar

torde också kunna ske genom en bättre be- läggning av tillgängliga undervisningsloka- ler. Merkostnderna för inrättandet av t.ex. två institut torde emellertid inte vara sär- skilt omfattande och kan utifrån beräk- ningarna i kap. 6.6 beräknas till högst 20 år 25 000:— kronor vad avser utgifter för lokaler.

Förslaget till läroplan förutsätter ett kon- tinuerligt arbete med utformningen av ut- bildningen inom vissa ramar. Ur denna syn- punkt måste förefintligheten av mer än ett institut verka berikande på verksamheten. På så sätt skulle man från mer än en re- gion kunna fånga upp förslag och idéer, som vuxit fram ur olika utbildningssituatio- ner både med hänsyn till lärare och elever. En stimulerande »konkurrens» mellan öv- ningsinstituten kan på längre sikt också leda till en effektivisering av utbildningen och förhindra ensidighet.

Övervägande skäl synes således tala för inrättande av mer än ett institut. Utgår man från den ovan framförda tanken att av so- ciala hänsyn till de studerande instituten bör förläggas i anslutning till de platser där teologisk utbildning äger rum kommer Lund, Uppsala och Stockholm närmast i fråga. Studerandeunderlaget i Uppsala/ Stockholm-regionen kan knappast motivera inrättandet av mer än ett institut. Genom att undervisningen till stor del bedrives dels i grupper dels i direkt anknytning till för- samlingar kommer dock hela Uppsala/ Stockholm-regionen att tagas i anspråk för utbildningen. Eftersom de flesta studeran- de inom denna region torde komma att rekryteras från Uppsala bör den för hela kursen gemensamma undervisningen liksom institutets centrala kansli m.m. förläggas till Uppsala. Det andra institutet bör förläggas till Lund/Malmö-regionen och om möjligt i Lund.

Förslag

I enlighet med vad ovan anförts föreslås dels att för den praktiska prästutbildningen inrättas två institut med benämning pas- toralinstitut

dels att dessa pastoralinstitut förlägges till Uppsala-regionen resp. Lund-regionen.

6.3 Organisation och administration

Enligt gällande bestämmelser ingår den praktisk-teologiska övningskursen som ett led i universitetens utbildning vid teologisk fakultet. Den är därmed insatt i universitets- organisationen och underställd de av Kungl. Maj:t utfärdade universitetsstatuterna samt de tillämpningsbestämmelser i anslutning därtill som utfärdats av universitetskanslers- ämbetet, främst Provisoriska bestämmelser om praktisk-teologisk utbildning, 17.12 1969. Den direkta ordningen för övningsinstituten och deras undervisning bestäms av före- skrifter fastställda av resp. konsistorium i Uppsala och Lund.

Ärenden rörande den praktisk-teologiska utbildningen handläggs därför i samma ord- ning som övriga utbildningsårenden vid uni- versiteten, dvs. genom utbildningsnämnd, eller i vissa fall fakultet, konsistorium/rek- torsämbete, universitetskanslersämbetet och Kungl. Maj:t. För den ekonomiska ramen är riksdagens beslut avgörande.

Någon särskild institution för den prak- tisk-teologiska utbildningen finns icke. Led- ningen av övningskursen är i stället anför- trodd en föreståndare, som skall utses bland lärarna vid teologisk fakultet, varvid lärar- begreppet tolkas i enlighet med universitets- statutemas 5 &. Föreståndaren tillsättes av konsistoriet på förslag av utbildningsnämn- den. Något organ på institutionsnivå vid sidan om föreståndaren finns icke. I prak- tiken har dock sedan lång tid tillbaka frågor rörande den praktisk-teologiska utbildning- en och deSS uppläggning behandlats vid re- gelbundna lärarkollegier liksom vid över- läggningar med dels samtliga deltagare i övningskursen dels representanter utsedda av dessa. Formellt sett är dock endast före- ståndaren för övningskursen ansvarig för framlagda förslag.

Vid bibehållande av nu gällande ordning finns ingen anledning att vidtaga föränd- ringar i organisationen utom vad gäller in- stitutionsplanet. Nu rådande frivillig ord-

ning bör i så fall formaliseras genom in- rättande av institutionsnämnd/styrelse, i vil- ken förutom föreståndaren också företrä- dare för lärare och studerande bör ingå.

Ett genomförande av ovan framlagt för- slag om ändring av huvudmannaskapet för övningsinstituten medför att universitets- myndigheterna icke längre kommer att handlägga ärenden rörande utbildningen vid instituten. På lokal nivå upphör därigenom såväl utbildningsnämnderna vid de teolo- giska fakulteterna som konsistorierna i Upp- sala och Lund och på central nivå univer- sitetskanslersämbetet att utgöra instanser för denna utbildning. Vid en eventuell föränd- ring av förhållandet mellan stat och kyrka skulle också Kungl. Maj:ts och riksdagens handläggning av dessa frågor försvinna. I avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om förhållandet mellan stat och kyrka utgår förslaget från att Kungl. Maj:t och riksdagen alltjämt kommer att ha högsta ekonomiska och administrativa bestämman- derätt över denna utbildning.

I och med bortfallet av nuvarande hand- läggningsorgan på lokal och central nivå krävs en ersättning härför. Enligt ovan framlagt förslag kap. 6.2 skall den prak- tiska prästutbildningen ske vid två övnings- institut. Detta kräver organisatoriskt sett dels en central styrelse för bl.a. central led- ning och samordning dels lokala styrelser för främst verkställande och utbildningsledande uppgifter. Sammansättningen av dessa båda organ måste bestämmas utifrån de arbets- uppgifter som kommer att åvila dern.

Central styrelse. Huvuduppgifterna för den centrala styrelsen bör vara att ansvara för och övervaka utbildningen. Detta innebär att denna styrelse skall fastställa utbildnings- och studieplaner, tillsätta huvudlärare, göra den ekonomiska planeringen för hela ut- bildningen, bidraga till fortbildningen av präster samt kontinuerligt hålla sig under- rättad om prästutbildningsfrågorna interna- tionellt sett och även svara för kontakten med motsvarande utbildning inom andra trossamfund i Sverige.

Dessa arbetsuppgifter ställer vissa krav

på kvalifikationer hos de personer som skall ingå i den centrala styrelsen. I denna bör således finnas personer med god kännedom om och förtrogenhet med Svenska kyrkans verksamhet och utbildningsförhållandena in- om denna, särskilt prästutbildningen, liksom med det allmänna utbildningsväsendet inom såväl universitet som skola. Dessutom bör styrelsen genom någon ledamot garanteras kännedom om frågor rörande pastorsutbild— ningen inom andra trossamfund både na- tionellt och internationellt.

Med beaktande av arbetsuppgifter och kvalifikationskrav på ledamöter har möjlig- heten prövats att anförtro den centrala led- ningen för de båda pastoralinstituten åt före- fintligt organ.

I första hand har därvid av naturliga skäl undersökts möjligheterna att lägga ansvaret på Svenska kyrkans utbildningsnämnd. Denna har ännu icke erhållit officiell status utan har bildats genom att olika organ och organisationer var för sig utsett represen- tanter. De nuvarande huvudmännen i ut- bildningsnämnden utgöres av biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund, Svenska kyrkans diakoninämnd, Svenska kyrkans centralråd, RKU:s insti- tutsstyrelse och stiften. Huvuduppgiften för utb'ldningsnämnden är att verka för en ändamålsenlig utbildning av dem som öns- kar erhålla tjänster eller göra frivilliga in- satser inom Svenska kyrkan, prästutbild- ningen dock undantagen.

Även om det principiellt sett måste anses angeläget att ansvaret för utbildningsfrågor- na nom Svenska kyrkan anförtros ett organ torde det f.n. vara omöjligt att låta Svenska kyrkans utbildningsnämnd även få svara för den praktiska prästutbildningen. Detta skul- le kräva dels att utbildningsnämnden erhöll offi2iell status dels att nämndens samman- sättning ändrades så att ovannämnda kvali- fikationskrav på ledamöterna kunde till- godoses. En möjlighet är dock att låta den cenrala styrelsen för den praktiska präst- utbidningen byggas upp så att den senare kan inlemmas antingen helt eller såsom en sekton eller ett utskott inom utbildnings- närmden.

En annan möjlighet att lösa den centrala organisationen för övningsinstituten vore att låta Svenska kyrkans centralråd få övertaga ansvaret härför. Genom den omorganisa- tion av Svenska kyrkans centralråd som 1971 föreslagits av Projekteringsutskottet inom Svenska kyrkans centralråd skulle ut- bildningsfrågor anförtros en särskild »un- dervisningsenhet». I förslaget har emellertid denna enhet i första hand erhållit uppgifter som syftar till att stödja och utveckla ut- bildningsverksamheten inom församlingarna samt tillhandahålla undervisningsmaterial men icke ansvara för utbildningsledande åtgärder. Inte heller till Svenska kyrkans centralråd synes f.n. den centrala organisa- tionen för övningsinstituten kunna överlå- tas, eftersom centralrådet saknar sådan upp- byggnad av utbildningsutskottet att det kan fungera med sikte på prästutbildningen. Enda möjligheten skulle vara att inom Svenska kyrkans centralråd inrätta ett sär- skilt utskott för dessa frågor.

Om en samordning av alla centrala ut- bildningsfrågor inom Svenska kyrkan kom- mer till stånd synes även ansvaret för den praktiska prästutbildningen böra anförtros ett sådant organ. I avvaktan på en sådan samordning synes den centrala styrelsen för pastoralinstituten böra byggas upp självstän- digt enligt nedan presenterat förslag, vilket emellertid med smärre ändringar bör kunna inordnas i ett övergripande planeringsorgan för all utbildning inom Svenska kyrkan.

Lokal styrelse. Huvuduppgiften för den 10- kala styrelsen bör vara att ansvara för verk- samheten vid övningsinstitutet. Detta inne- bär att denna styrelse skall behandla frågor om utbildningens innehåll och organisation, såsom den konkreta tillämpningen av fast— ställda utbildnings- och studieplaner, för- ordna lärare utom huvudlärare, fastställa lo- kal budget, disponera lokaler, framlägga förslag till anslagsäskanden samt i övrigt föreslå åtgärder, som kan vara till gagn för institutets utveckling och verksamhet. För att de frågor som faller inom ramen för den lokala styrelsens verksamhet skall kunna erhålla en för berörda parter betryg-

gande handläggning måste dels de olika per- sonkategorierna vid instituten vara represen- terade dels personer med speciella kvalifi- kationer ingå såsom ledamöter. Detta inne- bär att såväl lärare som studerande och dessutom andra representanter för Svenska kyrkan måste garanteras plats i styrelsen. I denna måste därför finnas personer med god kännedom om utbildningsfrågor både inom Svenska kyrkan och inom samhället i övrigt. Dessutom måste med tanke på insti- tutet i övrigt finnas personer väl förtrogna i allmänna värv.

Också i detta fall kan frågan ställas om denna styrelses uppgifter skulle kunna an- förtros redan förefintligt organ på lokal- planet, som med smärre förändring eller ut- ökning av antalet ledamöter skulle kunna övertaga ansvaret för pastoralinstitutet. När- mast till hands synes därvid domkapitlet i det stift där institutet är beläget vara. Dessa båda domkapitel måste i så fall erhålla en annorlunda sammansättning genom utök- ning av antalet ledamöter eller adjungering av bestämda personer vid handläggning av frågor som berör institutet. En sådan an- slutning till domkapitlen skulle emellertid säkerligen också kräva inrättande av utskott eller arbetsgrupp som förberedande organ. Med tanke på att dessa domkapitel redan nu har mycket omfattande arbetsuppgifter kan man också räkna med att utskott eller arbetsgrupp skulle till sig få delegerat ar- betsledande uppgifter. Under sådana förhål- landen synes det vara mer ändamålsenligt och ur administrativ synpunkt mer praktiskt att upprätta särskilda lokala styrelser som självständigt beslutande organ för instituten men tillförsäkra domkapitlen inflytande ge- nom att vissa av institutstyrelsernas leda- möter tillsättes genom berörda domkapitels försorg.

En sådan representation av domkapitlen i de lokala styrelserna synes vara så mycket mer angelägen som utväljandet av praktik- försarnlingar liksom av handledare måste ske efter samråd med resp. domkapitel.

Administration. För fullgörande av de ad- ministrativa uppgifterna krävs för varje in-

stitut ett mindre kansli. F.n. bestrides mot- svarande uppgifter av personal dels anställd på institutionsplanet inom de teologiska fa- kulteterna dels tjänstgörande vid resp. uni- versitets centralförvaltning.

Arbetsuppgifterna omfattar kamerala upp- gifter i form av bokföring, diarieföring och kansliregistrering, biträdesuppgifter i form av skrivhjälp m.m. åt styrelse, rektor, lärare och elever samt service och upplysning åt såväl dem som är knutna till institutet som andra myndigheter och allmänhet. Arbetet synes kräva en arbetsinsats som kan beräk- nas till en tjänst.

Förslag till organisation av pastoralinstitut Central styrelse

1. För den praktiska prästutbildningen bör finnas en för båda pastoralinstituten gemen- sam central styrelse, bestående av minst nio ledamöter jämte nio suppleanter.

2. Sammansättning. Ärkebiskopen, eller den biskop han utser, bör vara självskriven ord- förande. Av de övriga ledamöterna bör tre leda- möter jämte tre suppleanter utses av all- männa kyrkomötet, tre ledamöter jämte tre suppleanter av Kungl. Maj:t samt två ledamöter och två suppleanter utses av de studerande vid pas- toralinstituten. Av ledamöterna bör minst två vara präs— ter, varav en bör ha högre teologisk/reli- gionsvetenskaplig utbildning, minst två vara lekmän samt minst två vara väl förtrogna med utbild- ningsfrågor inom kyrka och samhälle. Av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamö- terna jämte suppleanter utses en ledamot jämte suppleant, båda präster, efter förslag från sammanslutning som företräder präs- terna, dvs. Svenska prästförbundet, samt en ledamot och suppleant, båda lekmän, efter förslag från sammanslutning som företräder församlingarna och pastoraten, dvs. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Styrelsen utser inom sig dels v. ordf. dels

arbetsutskott om tre personer samt anställer sekreterare.

3. Uppgifter. Styrelsens uppgifter bör vara att ansvara för och övervaka den praktiska prästutbildningen, fastställa utbildnings- och studieplaner för den praktiska prästutbild- ningen efter samråd med Svenska kyrkans utbildningsnämnd, tillsätta huvudlärare vid pastoralinstituten, successivt låta vidtaga nödvändiga föränd- ringar i utbildningen, kontinuerligt följa den teoretiska religions- vetenskapliga utbildningen av präster vid universiteten och i anslutning till denna vid- taga nödiga samordnings- och ev. komplet- teringsåtgärder, svara för den ekonomiska planeringen för hela den praktiska prästutbildningen samt i anslutning härtill framlägga anslagsäskan- den till Kungl. Maj:t, bidraga till fortbildning av präster i sam- verkan med Svenska kyrkans utbildnings- nämnd, Svenska kyrkans centralråd samt Sveriges kyrkliga studieförbund, hålla sig underrättad om prästutbildnings- frågornas behandling internationellt sett samt hålla kontakt med och följa motsva- rande utbildning inom andra trossamfund i Sverige.

Lokal styrelse

1. För de enskilda pastoralinstituten bör finnas en lokal styrelse bestående av minst sju ledamöter jämte suppleanter.

2. Sammansättning. Såsom ledamöter i den lokala styrelsen bör ingå rektor för pastoralinstitutet,

huvudlärare,

en representant för övriga lärare, utses av dessa, två representanter för de studerande, utses av dessa, två ledamöter, varav den ene skall ha er- farenhet och god kännedom om teologiska utbildningsfrågor och den andre vara väl förtrogen i allmänna värv; dessa båda leda- möter bör utses av domkapitlet i det stift,

inom vilket övningsinstitutet är beläget. Suppleanter för rektor och huvudlärare utses av den centrala styrelsen. Övriga supp- leanter utses av samma grupper som utser ledamöterna. Styrelsen utser inom sig ordförande och v. ordförande samt anställer sekreterare.

3. Uppgifter. Styrelsens uppgifter bör vara att ansvara för verksamheten vid övnings- institutet, behandla frågor om utbildningens innehåll och organisation, förordna lärare, utom huvudlärare, disponera lokaler, fastställa budget och framlägga förslag till anslagsäskanden, samt föreslå åtgärder som kan vara till gagn för institutets utveckling och verksamhet.

6.4. Lokalprogram

För den praktisk-teologiska utbildningen till- handahåller f.n. universitetet nödvändiga lo- kaler jämte utrustning. Detta innebär att övningskursen har del i kansli-, expeditions-, biblioteks- och undervisningslokaler, som ställts till de teologiska fakulteternas dispo- sition, samt dessutom för egen del dispone- rar vissa rum för lärare och förberedelse- arbete. I någon utsträckning har övnings- kursen också utnyttjat lokaler tillhöriga de kyrkliga myndigheterna, varvid utgifter och ersättning för dessa bestritts med medel från universitetet. En beräkning av de verk- liga kostnaderna för lokaler för övnings- kursen är mycket komplicerad och ett rea- listiskt belopp torde vara omöjligt att ange.

Upprättande av pastoralinstitut under hu- vudmannaskap av Svenska kyrkan innebär att särskilda lokaler måste disponeras, för vilka den nye huvudmannen har att svara för kostnaderna. Utgångspunkten måste här vara ett för övningskursen avpassat lokal- program, baserat på

1. prognos om genomsnittligt deltagarantal i varje kurs, vilket torde kunna beräknas till 30 å 40 i enlighet med i kap. 6.2 redovisad beräkning,

2. den studieorganisation som framlagts i det ovan presenterade studieplansförsla- get,

3. planerad lokal organisation jämte beräk- ning av lärarbehov i enlighet med i be- tänkandet framlagt förslag.

Mot bakgrund av de nämnda faktorerna synes ett lokalprogram för varje pastoral- institut komma att medföra ett behov av följande enheter:

2 lärosalar, varav den ena bör rymma minst 40 personer och den andra minst 50 personer. Eftersom undervisningen inom pastoralinstitu- tets ram knappast kan komma att belägga dessa lokaler mer än 50-procentigt och under vissa perioder i ännu mindre omfattning bör en sam- ordning kunna ske med annan undervisning. Detta innebär att man bör undersöka möjlig- heten att hyra undervisningslokaler inom ut- bildningsorten. 3 ä 4 rum lämpade för grupparbete med plats för 10 år 15 personer. Dessa rum bör ligga i anslutning till lärosalarna för att underlätta undervisningen och möjliggöra en undervisning med grupparbete och sammanhållen undervis- ning i direkt kombination och utan onödiga tidsförluster. 1 arbetsrum med möjlighet för de studerande att själva utarbeta arbetsmaterial och med plats för förvaring av AV-material och AV-utrust- ning. Beräknad storlek: minst 20 ml, eftersom flera personer samtidigt måste kunna förbereda sina uppgifter där. 1 biblioteksutrymme med plats för ett studie- och kursbibliotek jämte möjlighet till ett par studieplatser. I första omgången torde ca 30 m2 vara tillräckligt. Med tanke på att det bibliotek som bygges upp för pastoralinstitutet på längre sikt jämväl bör kunna betjäna fortbildnings- arbetet bör emellertid möjligheten att erhålla större biblioteksutrymme redan från början be- aktas och om möjligt tillvaratagas. 4 Iärarrum, varav två disponeras av de lärare som innehar heltidstjänst och två av övriga timarvoderade lärare, som endast i mindre ut- sträckning och mera tillfälligt har behov av särskilt rum för förberedelsearbete m.m. 1 expeditionslokal, vilket samtidigt bör kunna fungera som arbetsplats för skrivbiträde och där också reproduktionsapparatur bör kunna uppställas.

För det till Stockholm—Uppsala-området planerade institutet synes två alternativ före- ligga att erhålla tillfredsställande lokaler i

enlighet med ovanstående lokalprogram. Det erbjudande som Sigtunastiftelsen läm- nade Biskopsmötets prästutbildningskom- mitté kan alltfort enligt uppgift från Sig- tunastiftelsen betraktas såsom aktuellt. Det innebär att vissa av de redan befintliga lo- kalerna skulle kunna upplåtas till pastoral- institutet och att stiftelsen dessutom på rim- liga villkor skulle kunna upplåta tomtmark för nödvändigt nybygge. Det andra alterna- tivet innebär att pastoralinstitutet skulle för- läggas till Fjellstedtska skolans lokaler i Uppsala. Ledningen för skolan ställde sig vid tidigare tillfrågan av prästutbildnings- sakkunniga tveksam men har vid förnyad överläggning förklarat sig kunna ställa lo- kaler till förfogande som skulle väl anpassa sig till ovan angivna lokalprogram. Detta skulle bl.a. ske genom en redan nu planerad om- och nybyggnad, vilken beräknas kunna tagas i bruk fr.o.m. 1 juli 1973.

Sigtuna-alternativets fördelar synes främst ligga i den miljö som Sigtuna erbjuder med bl.a. närheten till olika kyrkliga institutio- ner, vilket också innebär att det finns ganska god tillgång till kvalificerade lärarekrafter. Stiftelsens rikhaltiga bibliotek jämte vissa ändamålsenliga lokaler utgör också en för- del. Till nackdelarna hör att nästan samt- liga deltagare i undervisningen antingen måste skaffa sig rum i Sigtuna eller dag- ligen resa från sin bostadsort till Sigtuna med alla de olägenheter och kostnader detta medför. Till nackdelarna hör också att in- stitutet under en övergångsperiod av flera år kan tvingas lösa sina lokalbehov med ett provisorium i avvaktan på att nödvändig nybyggnad uppföres.

Fjellstedtska skolan i Uppsala synes re- dan från början kunna erbjuda mycket goda och ändamålsenliga lokaler väl avpassade för pastoralinstitutets behov. För de stude- rande innebär detta alternativ att merparten torde kunna behålla sina bostäder även un- der denna del av utbildningen. För dem som är bosatta i Stockholm — som för när- varande utgör en icke obetydlig grupp — innebär resor till Uppsala varken ekono- miskt eller tidsmässigt någon avsevärd skill- nad i förhållande till om institutet skulle

förläggas till Sigtuna. Viss del av övningar- na bör dessutom för dessa förläggas till för- samlingar i Stockholm. Det synes därför vara mest ändamålsenligt att förlägga insti- tutet till Fjellstedtska skolans lokaler i Upp- sala. Enligt av Stiftelsen Fjellstedtska sko- lan i skrivelse 3.7 1971 lämnade uppgifter skulle pastoralinstitutet fr.o.m. 1 juli 1973 kunna disponera följande lokaler:

1 lärosal 82,5 m2 1 lärosal 51 m2 2 grupprum om 20 rn2 40 m2 1 grupprum om 34,5 m2 34,5 rn2 1 arbetsrum 31 m2 4 lärarrum om 15 m2 60 in2 1 kapprum 30 m2

Summa ca 329 1112

För sambruk med skolan disponibla lokaler: 1 grupprum 34,5 rn2 2 biblioteksrum+kapprum 60 rn2 1 kassaexp. och skrivbyrå 31,5 m2

Summa ca 126 m2

Hyran beräknas i nuvarande lokaler och i dessas ungefär nuvarande skick till 100 kronor/ml.

För de av institutet helt disponerade ut- rymmena skulle således i dagens läge kunna beräknas en hyra om 32 900:— kronor. Till detta kommer så de för sambruk med skolan disponibla lokalerna, där institutets nyttjandegrad kan beräknas till högst hälf- ten, vilket skulle innebära en kostnad av max 6 300: — kronor. Den totala hyreskost- naden skulle därmed i dagens läge uppgå till 39 200: — kronor.

För det till Lund—Malmö-området pla- nerade pastoralinstitutet synes lokaler i första hand böra sökas i Lund. Därmed undviks också i stor utsträckning resor för merparten av deltagarna, som i de flesta fall redan torde ha bostad i Lundaregionen. Viss del av övningarna kommer genom sin anknytning till församlingar i Malmö att medföra resor för deltagarna, dock endast i begränsad omfattning. För ändamålet

lämpliga lokaler synes inte heller finnas, om man icke vill söka sig till Malmös ytter- områden eller kan beräkna att genomföra ett nybygge. Biskopsmötets prästutbildnings- sakkunniga räknade också med nödvändig- heten av provisoriska lokaler under en be- gynnelseperiod i avvaktan på ett nybygge.

Inom Lunds stad synes vissa alternativ erbjuda sig. Redan nu är en del av den praktisk-teologiska undervisningen förlagd till moderna och väl utrustade undervis- ningslokaler i församlingshemmet Petersgår- den inom S:t Peters klosters församling. Lunds stads skolor hyr för sin sekreterar- utbildning f.n. ett par lärosalar under dag- tid till en sammanlagd kostnad av 4 500: — kronor per läsår. Fr.o.m. 1 juli 1972 plane- rar emellertid skolmyndigheterna att för- lägga denna utbildning till egna lokaler i samband med att vissa nya skollokaler då iordningsställs. För det ökade behov av dels lärosalar dels grupprum som pastoralinsti- tutet kommer att få enligt den planerade uppläggningen kan således nödvändiga lo- kaler erhållas inom Petersgårdens anlägg- ning. Kyrkliga myndigheter i Lund har ock- så vid överläggning ställt sig positiva till tanken att förlägga pastoralinstitutets under- visning till Petersgården mot erläggande av motsvarande lokalhyra.

Det ytterligare behovet av lokaler — ex- peditions-, biblioteks- och lärarum —— kan f.n. icke tillgodoses inom Petersgårdens dis- ponibla utrymmen. Ur undervisningssyn- punkt måste det givetvis anses vara av stort värde om dessa lokaler kunde finnas i nära anslutning till undervisningslokalerna så som skulle bli fallet om förslaget beträffande Uppsala genomfördes. En möjlighet står här till buds därigenom att den tomt på vilken Petersgården är uppförd är planerad att rymma ytterligare en byggnad — en vakt- mästarebostad — vilken av allt att döma icke kommer att byggas. Ur funktionssyn- punkt skulle en kombination mellan en ny- byggnad i anslutning till Petersgården, in- rymmande kansli, bibliotek, arbetsrum och lärarrum och förhyrning av övriga undervis- ningslokaler vara den mest ändamålsenliga lösningen. Erforderligt utrymme inom en

sådan byggnad kan utifrån lokalprogram- met uppskattas till 200—250 m2 och skulle i dagens kostnadsläge betinga en uppföran- dekostnad av ca 250 000—300 000: — kro- nor.

Det finns emellertid också andra möjlig- heter att lösa lokalfrågorna utöver under- visningslokaler. I den av Lunds domkyrka ägda och av domkyrkorådet förvaltade fas- tigheten Kiliansgatan 9, benämnt Wiesel- grens minne, finns lokaler som f.n. är ut- hyrda till Socialhögskolan. För dennas fort- satta verksamhet är andra lokaler planera- de, varför förhyming av Kiliansgatan 9 be- traktas såsom ett provisorium. I samband med utbyggnaden av södra lasarettsområdet är avsikten att Socialhögskolan där skulle erhålla egna moderna lokaler. Något defini- tivt avgörande om tidpunkten för en sådan flyttning har icke träffats enligt uppgift från LUP-nämnden. Troligen kommer avflytt- ning att ske senare än beräknat. Om dessa lokaler emellertid skulle bli lediga genom Socialhögskolans avflyttning har domkyrko- rådet förklarat sig vara positivt inställt till tanken att låta pastoralinstitutet hyra ifråga- varande lokaler på likartade villkor som nu gäller för Socialhögskolan. Hela huset in- rymmer ca 600 m2 och årshyran uppgår f.n. till 32 000: — kronor. Eftersom det ännu icke fastställts tidpunkt för någon för- ändring för Socialhögskolans del, kan detta alternativ knappast betraktas såsom realis- tiskt för att lösa ett omedelbart lokalbehov vid starten för ett pastoralinstitut.

Ett annat alternativ föreligger emellertid i de administrationsbyggnader, som ligger på samma tomtmark vid Kiliansgatan men ägs av Folkets hus i Lund och mot särskild hyra disponeras av Malmöhus läns lands- ting. I samband med att landstinget under 1972 flyttar in i nya administrationslokaler kommer dessa utrymmen icke längre att förhyras av landstinget. Byggnaderna utgö- res av två träpaviljonger om drygt 100 m2 vardera och i mycket gott skick, väl läm- pade som administrationslokaler. Genom sammanslagning av ett par rum — vilket med lätthet kan ske — skulle också kravet på ett större biblioteksrum kunna tillgodo-

ses. Ett större rum lämpat för expedition och kansli finns redan. Lokalerna erbjuder i övrigt tillräckligt antal rum för lärare (ch övriga önskvärda aktiviteter. Hyreskostna- den uppgår f.n. till 13 000: — kronor per år jämte värmekostnader, vilka 197071 uppgick till 8000:— kronor, alltså sam- manlagt en totalkostnad av 21 000: — kro- nor. Från ledningen för Folkets hus har man vid överläggning förklarat sig intres- serad av att, när landstingets kontrakt ut- löper, sluta ett nytt hyreskontrakt med ett kommande pastoralinstitut eller försälja byggnaderna antingen till pastoralinstitutet eller till Lunds domkyrka med tanke på att byggnaderna f.n. står på tomtmark tillhörig domkyrkan.

I fråga om de båda sistnämnda altema- tiven gäller att de endast kan betraktas så- som provisorier, eftersom domkyrkorådet planerar att riva fastigheterna längs Kilians- gatan och i stället uppföra en ny byggnad å denna tomtmark i anslutning till det s.k. Kapitelhuset. Domkyrkorådet har emellertid förklarat sig intresserat av att i sina bygg- nadsplaner också beräkna utrymmen för pastoralinstitutet, vilka sedan skulle kunna förhyras av institutet. Någon beräkning av hyreskostnad för sådana lokaler är idag omöjlig att göra, eftersom hittills inga pla- ner utarbetats för en kommande byggnad, som kan beräknas komma till stånd under 1980-talet.

Av de alternativ som ovan skisserats för det till Lund förlagda pastoralinstitutet sy- nes det bästa förslaget vara att undervis- ningslokaler förhyres i Petersgården och öv- riga lokaler tills vidare i de av Folkets hus ägda byggnaderna. Det framtida perspek- tivet måste vara att i första hand söka ord- na de senare lokalerna genom ett nybygge i anslutning till Petersgården och i andra hand genom förhyrning av lokaler i den ny- byggnad som Lunds domkyrkoråd planerar uppföra längs Kiliansgatan.

I begynnelseskedet skulle kostnaderna för lokaler i Lund därmed uppgå till 21 000: — kronor för administrationslokaler m.m. samt

4500: — kronor för undervisningslokaler samt 2000:— kronor för övriga lokaler SOU 1971: 89

eller tillsammans 27 500:— kronor enligt dagens kostnadsläge.

Förslag

I enlighet med vad ovan anförts bör de två pastoralinstituten i Lund och Uppsala lokal- mässigt knytas till Fjellstedtska skolan för Uppsalas del och till Petersgården jämte särskilda administrationslokaler för Lunds del.

6.5 Lärare

Inom den nuvarande praktisk-teologiska öv- ningskursen finansieras utbildningen genom särskilda anslag av något olika storlek, fast- ställda såsom anslag för den praktisk-teolo- giska undervisningen under rubriken Av- löningar till lärarpersonal inom teologiska fakulteterna i de årliga regleringsbreven för högre utbildning och forskning. Från dessa anslag bestrides alltså kostnaderna för lärar- na Vid övningskurserna. Tjänster för denna utbildning finns icke inrättade. Samtliga lä- rare är arvodesanställda och arvoderas för sina undervisningstimmar i stort sett i en- lighet med de arvoderingsprinciper som gäl- ler vid filosofisk fakultet.

Inklusive de förberedande kurserna har den praktisk-teologiska utbildningen på var- dera utbildningsorten under senare år om- fattat en total undervisningsvolym om 650— 700 undervisningstimmar per år fördelade på ca 20 huvudlärare. Dessutom har ytter- ligare lärare varit engagerade och erhållit ersättning dels i samband med auskultatio- ner vid undervisning i grundskolorna och kyrkms konfirmandundervisning dels — i Lund — såsom biträdande handledare, ca 10, ihomiletik och kateketik. Tyngdpunkten i undervisningen har legat på ämnena ho- miletik och kateketik, vilka tillsammans dis- ponerat ca hälften av det totala antalet un- deraningstimmar.

Efersom undervisningen genomgående är fördelad på en rad kurser av mycket olika omfattning, har lärarnas tidsmässiga engage- mang varit mycket växlande. Medan en del endart svarat för korta avsnitt om 4—5 un-

dervisningstimmar, har några lärare under- visningsåtaganden om 90—100 timmar eller mer.

Genom att alla lärare är timanställda har ofta schemaläggningen för övningskursen varit svårbemästrad. Undervisningen inom denna utgör för dessa lärare endast ett del- tidsarbete vid sidan om annan ofta krävan- de tjänst. Detta har ibland lagt hinder i vägen för en rationell planering och disposi- tion av tillgänglig tid inom kursen.

Även uppgiften att vara föreståndare för övningskursen är f.n. en deltidssysselsätt- ning. Föreståndarna för övningsinstituten utsågs tidigare bland de ordinarie lärarna vid teologiska fakulteten, vilket i realiteten innebar att en av professorerna tillika var föreståndare för den praktisk-teologiska ut- bildningen. Enligt de av UKÄ utfärdade provisoriska bestämmelserna för den prak- tisk-teologiska utbildningen 17.12 1969 skall föreståndaren utses bland teologiska fakul- tetens lärare, varvid med lärare avses de i universitetsstadgans 5 & omnämnda lärar- kategorierna. Föreståndaren kan erhålla viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet i enlighet med universitetsstadgan 71 & punkt 2 b men i övrigt utgår icke någon ersättning. Lika litet erhåller den institution, som ifrå- gavarande lärare tillhör, någon kompensa- tion för bortfall av undervisningstimmar. Sedan 1956 behöver föreståndaren själv icke svara för någon undervisning vid kursen.

Från skilda håll har förhållandet att det ej funnits någon heltidsanställd lärare inom övningskursen upplevts såsom utomordent- ligt otillfredsställande. Redan i sin utred- ning 1942 diskuterar Yngve Brilioth detta behov. I sitt betänkande 1965 föreslog bis- kopsmötets prästutbildningssakkunniga in- rättandet av heltidstjänster i vart och ett av ämnena homiletik, kateketik och själavård. Dessa tre tjänster skulle finnas vid båda övningsinstituten och en av tjänsterna skulle vara förenad med rektorstjänsten.

Efter särskild utredning framlade ärke- biskopen i skrivelse till Konungen 10.10 1967 förslag om en upprustning av den praktisk-teologiska undervisningen genom inrättande av en lärartjänst på heltid vid

vardera av de båda övningsinstituten i Upp— sala och Lund. I en till skrivelsen fogad PM lämnades en utförlig redogörelse för bl.a. motsvarande förhållanden i övriga nor- diska länder. Tjänsten föreslogs omfatta homiletik jämte pastoralpsykologi med sjä- lavårdslära och medföra en undervisnings- skyldighet om sammanlagt 224 timmar. An- svaret för administrationen av hela övnings- kursen skulle också åvila innehavaren av denna tjänst. Dessutom skulle det åvila den heltidsanställde läraren att hålla sig år jour med utvecklingen inom sitt ämnesområde och jämväl bedriva egen forskning inom detta. Som kompetenskrav för behörighet till tjänsten föreslogs att vederbörande skulle ha avlagt teologie kandidatexamen, prak- tisk-teologiska prov, vara präst i Svenska kyrkan med väl vitsordad och kvalificerad prästerlig tjänst bakom sig samt äga en bred teologisk orientering utan att fördenskull med nödvändighet ha avlagt högre teologisk examen. Tjänsten föreslogs placerad i U 20.

Också från de teologiska fakulteterna, som bär ansvaret för den nuvarande prak- tisk-teologiska utbildningen, har önskemålet om en heltidsanställd lärare vid övningsin- stituten framförts i syfte att förbättra ut- bildningen. Med anknytning till förslaget i ärkebiskopens ovannämnda skrivelse har teologiska fakulteten i Lund sedan 1968 i sina årliga anslagsäskanden yrkat på inrät- tandet av en heltidstjänst såsom lärare i homiletik och pastoralpsykologi med en tjänstgöringsskyldighet av 224 timmar per läsår. De framförda förslagen har hittills icke lett till någon åtgärd.

Lärarfrågan inom de planerade pastoral- instituten måste lösas utifrån den strukture- ring av utbildningen som den ovan presen- terade utbildningsplanen och därtill hörande studieplaner ger. Man kan därvid urskilja ett par olika kategorier av lärare.

För att bestrida undervisningen i homile- tik, själavård, kateketik och församlingspla- nering torde man ha att söka lärare i första hand bland präster med vidareutbildning inom respektive ämnesområde och med fler- årig praktisk erfarenhet från församlings- tjänst. För lärarna i kateketik torde grund-

lig pedagogisk utbildning — exempelvis ge- nomgång av lärarhögskola — utgöra ett självklart kompetenskrav. Liksom tidigare kommer dessa ämnesområden även i fort- sättningen att disponera ett ganska stort sammanlagt timantal. I fråga om lärare in- om dessa ämnen torde man höra överväga möjligheten att — eventuellt genom lämp- lig kombination av angränsande ämnesom- råden — inrätta heltidstjänster, dock så att möjligheten till nödvändig kompetens inom resp. ämnesområde beaktas.

En annan grupp lärare utgöres av dem som har ansvaret för utbildningen i sådana ämnen som psykologi, psykiatri och kyrko- rätt. Förutsättningen för en meningsfylld undervisning är här att lärarna är specialis- ter inom sina områden, vilket kräver att man till övningskursen måste knyta bl.a. fackpsykologer och fackpsykiater med me- dicinsk utbildning.

I färdighetsämnena sång samt röst- och talvård måste undervisningen likaledes ledas av specialister, dvs. utbildad talpedagog resp. specialutbildad kyrkomusiker.

Eftersom viss del av undervisningen är planerad att äga rum i mycket när anknyt- ning till fungerande församlingsarbete, krävs en icke obetydlig grupp handledare. Jäm- sides med sitt eget arbete skall dessa svara för att införa de studerande i ett komman- de arbetes uppläggning och rutiner. Den förhandenvarande tjänsten utgör för dessa handledare en förutsättning för deras in- satser inom övningskursen. Som kompetens- krav måste därför i första hand uppställas väl vitsordad praktisk tjänstgöring samt do- kumenterad fortbildning inom områden som berör församlingsarbetet. Vid utväljandet av handledare måste emellertid också beaktas att de församlingar, som de studerande här— igenom kommer att stifta bekantskap med, kan erbjuda en allsidig inblick i försam- lingsarbetet. Ur denna synpunkt skulle det vara synnerligen önskvärt om vissa försam- lingar kunde utses såsom lämpliga att an- knyta de studerande till under deras prak- tiska tjänstgöring. Genom att vissa försam- lingar utses till utbildningsförsamlingar tor- de det också bli lättare att garantera en viss

utrustningsstandard för bl.a. konfirmandun- dervisningen. Vid tillsättning av tjänster eller utfärdande av förordnande inom så- dana utbildningsförsamlingar skulle man då också kunna beakta de krav som bör ställas på handledare. En förutsättning för att dessa handledare skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt är också att åtagande som handledare förpliktigar till genomgång av en för dem särskilt avpassad utbildning.

Samma krav på viss utbildning bör också ställas på dem som skall svara för hand- ledningen under praktiktjänstgöringen inom stiften. En sådan handledarutbildning bör utformas mot bakgrund av den PM för handledare och teologie studerande som tjänstebiträden som antagits av biskopsmö- tet 1970 (21—22 april 1970 112 & biskops- mötets protokoll) och därefter som vägle- dande exempel översänts till samtliga dom- kapitel. PM förutsätter att det i varje stift skall finnas en särskild stiftshandledare och det synes naturligt att knyta handledarut- bildningen till dennes verksamhet.

För speciallärare och handledare inom pastoralinstitutens undervisning torde tim- arvodering få anses vara den lämpligaste lösningen på ersättningsfrågan. Därvid bör i stort sett de arvoderingsprinciper kunna tillämpas som redan nu användes och som direkt ansluter sig till arvodering av lärare vid filosofisk fakultet.

För den första gruppen av undervisning torde man, såsom redan framhållits, böra överväga möjligheten att inrätta heltids- tjäniter. Det måste anses vara angeläget att det till pastoralinstituten finns knutna fasta lärartjänster, vars innehavare kan ge viss kontinuitet och samtidigt förnyelse åt in- stituten. Det är också viktigt att de stude- rante på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet har någon eller några personer, som genom sin tjänstgöring står till förfo- gante. Med den samordning av undervis- ningen i homiletik och själavård som bör eftersträvas enligt förslaget till studieorgani- satim borde undervisningen i dessa båda ämnen vinna på att till vissa delar omhän- derlas av samme person för att nödig och önskvärd integration skall kunna äga rum.

Dock är det viktigt att i båda dessa ämnen det gives möjlighet att dessutom infoga kompletterande specialundervisning genom timanställda lärare.

Den relativt stora undervisningsvolymen inom ämnet kateketik/pedagogik torde ock- så motivera inrättande av en heltidstjänst i detta ämne. Även här kommer emellertid undervisningen att kräva en komplettering med timanställda lärare. Framför allt gäller detta själva övningsundervisningen som till stor del måste handhas av biträdande hand- ledare.

Till en av de två föreslagna tjänsterna bör uppgiften att vara rektor för institutet vara knuten. Undervisningsvolymen för dessa tjänster bör sättas till 325 timmar per läsår. Eventuellt kan vissa timmar utöver dessa räknas såsom fyllnadstjänst i församling med rubricering »huvudsaklig tjänstgöring i homiletik resp. kateketik», detta för att vederbörande lärare själv genom fältarbete skall kunna hålla sig år jour med arbetsläget.

Centralstyrelsen kan besluta att den som innehar lärartjänst vid pastoralinstitut skall fullgöra viss del av sin undervisningskyldig- het, dock sammanlagt högst 20 timmar per år, vid fortbildningskurserna.

För den med rektoratet förenade tjänsten bör undervisningsskyldigheten minskas med 75 timmar med hänsyn till de adrninistra- tiva och övriga uppgifter, som härigenom lägges på innehavaren av denna tjänst. För" att utföra projekt med anknytning till ar- betssituationen bör också antingen minsk- ning av undervisningsskyldigheten under viss tid kunna ske eller tjänstledighet med bibc- hållen lön kunna beviljas för kortare period.

Som kompetenskrav för de föreslagna tjänsterna bör uppställas att vederbörande skall ha avlagt teologie kandidatexamen och praktisk-teologiska prov samt vara präst i Svenska kyrkan med väl vitsordad kvalifice- rad tjänstgöring. Vad avser tjänsten i ho- miletik/själavård bör vederbörande ha ge- nomgått S:t Lukasstiftelsens utbildning eller motsvarande och vad avser tjänsten i kate- ketik bör innehavaren ha genomgått lärar- högskola och helst innehaft väl vitsordad tjänst inom det allmänna skolväsendet. I

båda fallen bör vederbörande också äga en bred teologisk orientering och helst ha av- lagt högre teologisk examen.

Lönemässigt bör tjänsterna vara placera- de i U20, vilket motsvarar löneläget för kyrkoherde i stadsförsamling. Tjänstgöring vid instituten bör också ge rätt till tjänste- årsberäkning vid ansökan till prästerlig tjänst inom Svenska kyrkan. Ett särskilt arvode om förslagsvis 6000 kronor/år bör utgå för uppdraget att med tjänsten förena rektoratet vid institutet.

Tjänsterna bör vara tidsbegränsade till' sexårsperioder med möjlighet till viss för- längning. De bör tillsättas av den centrala styrelsen efter ledigförklarande.

Såsom ovan framhållits är frågan om att erhålla effektiva pastoralinstitut i hög grad en fråga om att kunna erhålla väl kvalifice- rade lärare. Övningsinstitutens placering är därför beroende av att man inom de regio- ner de tillhör kan rekrytera kvalificerade lärare. Med utgångspunkt från de ovan nämnda lärarkategorierna kan man konsta— tera, att speciallärare med gedigen utbild- ning finns att tillgå just i de regioner, dit de båda instituten enligt förslaget skulle komma att förläggas. Rekryteringsmöjlig- heterna av timarvoderade lärare i övriga ämnen liksom av handledare torde också vara goda inom dessa bägge regioner. Vart- hän instituten än skulle förläggas innebär alltid en etablering på en plats en viss geo- grafiskt betingad begränsning av urvalet just för denna sistnämnda kategori lärare.

6.6 Kostnader

Kostnaderna för ovan föreslagna två pasto- ralinstitut har beräknats dels med utgångs- punkt i att utbildningen kommer att sträcka sig över två terminer dels att deltagarna i varje årskurs kommer att uppgå till ca 30 studerande per institut. Beräkningarna ut- går från nuvarande kostnadsläge.

6.6.1. Lokalhyror

Enligt ovan framlagt förslag i kap. 6.4 Lo- kalprogram kan utgifterna för lokalhyror

beräknas för institutet i Lund till 27500 kronor och för institutet i Uppsala till 39 200 kronor. Kostnader för lokalhyror torde därmed efter vissa justeringar kunna beräknas till ca 30 000 kronor i Lund och ca 40 000 kronor i Uppsala eller totalt ca 70 000 kronor.

6.6.2. Löner och arvoden

Med utgångspunkt i de föreslagna studie- planerna och där gjorda anvisningar om undervisningsvolymer per studerande kan en beräkning av kostnader för undervis- ningen i form av löner, arvoden m.m. göras enligt nedanstående. Den ekonomiska be- räkningen baseras därvid dels på att stude- randeantalet uppgår till 30 dels på att man i fråga om arvodering i stort sett följer de arvoderingsprinciper som gäller vid filoso- fisk fakultet. Under rubriken övningsunder- visning inkluderas såväl avlyssning av elev- lektion eller motsvarande genomgång som handledning.

Beräkningen av den totala undervisnings- volymen får betraktas såsom ett exempel på lösning.

Löpande utbildningskostnader omfattande löner och arvoden samt kostnader för sam- ordnad utbildning kan beräknas till ca 6 400: — kronor/elev.

Som jämförelse kan anföras att kostna- den för lärartimmar per elev vid lärarhög- skolan enligt uppgift från Skolöverstyrelsen kan beräknas till ca 9 150 kronor jämte 24 % lönekostnadspålägg om 2 196 kronor eller totalt ca 11 350 kronor. Till detta kom- mer dessutom avsevärda kostnader i sam- band med lärarkandidatens praktiktjänstgö- ring för metodiklektorernas individuella handledning.

Enligt ovan framlagt förslag bör två hel— tidstjänster i U 20 inrättas vid varje institut. Till en av dessa tjänster bör uppdraget att vara rektor knytas. Särskilt arvode om 6 000 kronor bör vara förbundet därmed.

Kostnaden för timarvoderad undervisning kan enligt kalkylen ovan beräknas till ca 75 000 kronor per årskurs, exklusive löne- kostnadspålägg, totalt innebär detta ett an-

Förslag till disposition av undervisningen jämte beräkning av total undervisnings— volym/kurs i antal timmar

Total under- visn:s volym/ Auskul— Övnings- Gruppunderv. Föreläsn. elev tation undervisn. el. motsv. sem.öv. I . terminen ]. Introduktion 40 40 2. Samhällsorient. 35 (3 x 9 + 2)1 29 20 3. Människokunskap 35 (3 x 8) 24 27 4. Allm. rel. pedagog. 30 (3x15) 45 15 5. Homiletik 40 (3 x 20) 60 20 6. Kateketik 30 (3 x 15) 45 15 7. Aktuell debatt 10 10 243 107 2. terminen 8. Introduktion 404 10 9. Homiletik 45 (10 x 15) 1502 (3 x 10) 30 20 10. Själavård 50 (3x15) 45 35 11. Kateketik 45 (3 x 10) 30 (15 X 20) 3003 (3 X 6) 18 9 12. Församlzsplan. 30 (3 x 5) 15 25 13. Kyrkorätt 20 (3 x 5) 15 15 14. Aktuell debatt 10 (3 x 2) 6 8 30 450 139 1 12 För båda terminerna tillsammans 15. Röst- och talvård 100 16. Liturgisk sång 75 17. Kyrkovård 5 180

* Första siffran inom parentes anger antalet grupper —— gruppstorlek 10 -—, den andra an— talet timmar. Siffran 2 i denna parentes avser de i kursen ingående 6 timmarnas studrebesök omräknade i undervisningstimmar.

” Av de 150 timmarnas övningsundervisning skall 30 åvila den heltidsanställde läraren i homiletik/själavård. Gruppstorlek 3 deltagare/grupp. ” Av de 300 timmarnas övningsundervisning skall 60 åvila den heltidsanställde läraren i

kateketik. Gruppstorlek 2 deltagare/grupp.

* Av de för samordnad utbildning beräknade 40 timmarnas undervisning är 10 beräknade att bestridas av vardera pastoralinstitutet. De övriga 20 timmarna bör fördelas på lärare från övriga medverkande utbildningsanstalter.

slag för timarvoderad undervisning på ca 300 000 kronor. Härtill kommer 24 % löne- kostnadspålägg.

Handledararvoden kan enligt samma kal- kyl beräknas till 7 500 kronor per kurs eller sammanlagt 30 000 kronor.

För expeditionsgöromål har beräknats be- hov av ett kontorsbiträde i A 11 vid vardera institutet.

För institutionsarbete har också beräknats

50 assistenttimmar vid vardera institutet eller sammanlagt 100 assistenttimmar till en kostnad av 3 700 kronor, exklusive 24 % lönekostnadspålägg.

Slutligen har arvoden beräknats till icke självskrivna ledamöter i styrelserna att utgå med 75: — kronor per sammanträde i ge— nomsnitt fyra sammanträden per år och styrelse, vilket innebär ett belopp på 5 400 kronor.

Sammanställning av den totala undervisningsvolymen för en tvåterminsutbildning med en kurs omfattande 30 studerande jämte beräkning av totalkostnaden

Grupp-

Auskulta- Övnings- undervisn. Föreläsn. tioner undervisn. el. motsv. sem.öv. 20: —/tim. 69: —/tim. 83: ——/tim. 108: —/tim.

1. terminen 243 107 2. terminen 30 450 139 112 Båda terminerna 180 30 450 562 219 Avgår timmar fr. 2 heltidstj. 1/2 antalet undervisn. skyldighet=288 tim. 90 119 79 Återstår timarvoderad undervisn. 30 360 443 140 ' Kostnad 600: —- 24 840: -— 36 769: —— 15 120: — Arvoden till handledare yrkesorienteringen: 3 block med 15 grupper är 100: —/bloek och grupp 4 500: — praktikdelen: 100: —/elev och handledare 3 000: — Samordnad utbildning i början av 2. terminen 32 deltagare 10 dagar år 35 :—/dag 11 200: — resekostnader 2 350: — Totalkostnad: heltidsanställda lärare 60 236: —— lönekostnadspålägg 24 % 14 457: — timarvoderad undervisning 77 329: — lönekostnadspålägg 24 % 18 559: — handledararvoden 7 500: — samordnad utbildning 13 550: — Summa 191631:— b. resor i samband med centralstyrelsens 6.6.3 Administrativa kostnader

Kostnader för telefon, porto m.m. har be— räknats så att varje institut disponerar fem telefoner med en årskostnad per apparat av 800 kronor inklusive grundavgift. Portokost- nader har uppskattats till 1 000 kronor per institut och år. Resekostnaderna kan uppdelas i tre grup- per:

a. resor i samband med samordnad utbild- ning vid andra terminens början. Detta gäller i första hand resekostnader för del- tagare i den till Lund knutna utbildnings- kursen för resa till Uppsala/Stockholms- regionen och kan beräknas till totalt 4 000 kronor per årskurs jämte ca 1 000 kronor för resor för lärare, eller sam- manlagt ca 9 000 kronor.

C.

sammanträden fyra gånger årligen. Dessa kan beräknas till ca 1 000 kronor per sammanträde inklusive traktamenten eller sammanlagt till ca 4 000 kronor.

övriga resekostnader för instituten kan beräknas till 1 000 kronor för institutet i Lund och 500 kronor för institutet i Uppsala. Information och tryck avser närmast kostnader för sådan information som bör tillhandahållas de studerande vid teologisk fakultet men även i övrigt kun- na tillgodose behovet att ge en allsidig och saklig information om utbildningen.

6.6.4 Materialkostnader

Ur utbildningssynpunkt är det angeläget att de studerande har tillgång till ett relativt

Sammanställning av beräknade årliga kostnader för två pastoralinstitut

1. Lokalhyror Lund Uppsala

2. Löner och arvoden enligt 197 I års Iöneläge arvoden till rektorerna 4 lärartjänster i U 20: 22 (ortsgrp 4) lönekostnadspålågg 24 % 2 tjänster som kontorsbiträden i A 11 (ortsgrp 4) lönekostnadspålägg 24 %

timarvoderad undervisning, anslag lönekostnadspålågg 24 % handledararvoden assistenttimmar lönekostnadspålägg 24 % arvoden till styrelseledamöter

3. A dmt'nistrativa kostnader telefon, porto m.m. resor m.m. information, tryck

4. M aterialkostnader ans'ag till bibliotek kontorsmateriel

5. Övriga kostnader kostnader för samordnad utbildning övnga kostnader oförutsedda utgifter

30 000 40 000 70 000

12 000 240 944 57 826 48 312 11 595 310 000 75 000 30 000 3 700 888 5 400 795 665

13 000 14 500

1 000 28 500

12 000 15 000 27 000

44 800 10 000 20 000

Summa

74 800 995 965

representativt bibliotek med aktuell littera- tur med tanke på skilda ämnesområden. Därför bör ett årligt anslag om 6 000 kro- nor per institut utgå som biblioteksanslag. Kostnaden för kontorsmaterial har beräk— nats med 100 kronor per elev jämte ett grundanslag på 1500 kronor per institut, vilket innebär 7 500 kronor per institut eller totat 15 000 kronor.

6.6.5. Övriga kostnader

För den samordnade utbildning som före- slagts förlagd till andra terminens början har ett belopp om 35 kronor per dag och delttgare beräknats som ett bidrag till täc- kante av förhöjda levnadskostnader i sam- bant med denna del av utbildningen. Detta inneaär en kostnad per årskurs av 21 700

kronor för 10 dagars samordnad utbildning eller totalt 43 400 kronor per år.

Till posten övriga ospecificerade kostna- der har räknats utgifter för lån av appara- tur, utnyttjande av läromedelscentralen i Lund resp. i Uppsala för köp av tjänster i samband med framställning av AV-material m.m. samt kostnader i samband med studie- besök.

6.6.6. Inrednings- och utrustningsanslag

I samband med igångsättningen av de båda föreslagna pastoralinstituten krävs vissa me- del för inredning av en del av de förhyrda lokalerna liksom för anskaffande av grund- utrustning av apparatur och material. En sammanställning av vad som kan anses er- fordras lämnas nedan. Beräkningen har vad

gäller inredningsfrågor baserats på priser enligt gällande avtal med försvarets inten- denturmaterialförvaltning och vad gäller tekniska hjälpmedel på priser som funnits tillgängliga hos Läromedelscentralen (AV- centralen) i Lund.

6.6.6.1 Inredning i lokaler

Med den ovan föreslagna lösningen av 10- kalfrågan kommer kostnaderna för inred- ning att beräknas något olika för instituten i Lund och Uppsala.

1. Lärosalar. För Lunds del kan man lösa behovet av lärosalar genom förhyrning, vil- ken i sig inkluderar nödvändig inredning vad avser såväl möbler som apparatur. I Uppsala ingår icke någon utrustning i lokal- hyran för två lärosalar utan det krävs en inredning omfattande såväl bord (18 st) som stolar (36 st) samt »svart» tavla (emaljerad Pentagon) liksom viss inredning för använd- ning av tekniska hjälpmedel.

2. Arbetsrum för utarbetande av bl.a. ma- terial till undervisning och med möjlighet att förbereda sig genom egen övning med olika slags AV-material utgör en nödvändig förutsättning för en effektiv undervisning och träning av eleverna. Utnyttjandet av nu tillgängliga lokaler för sådant förbere- delsearbete har också påtagligt understrukit vikten härav. Lämplig utrustning för en så- dan lokal utgöres av skrivbord, 2 arbets- bord, 8 stolar, 3 bokhyllor, projektionsbord och projektionsduk samt arbetslampor. Till detta kommer sedan »svart» tavla, flano— tavla samt apparatutrustning i form av skrivmaskin, arbetsprojektor, bandspelare, stillbildsprojektor, skivspelare och tillgång till någon form av kopieringsapparat.

3. Grupparbetsrum ingår i Lundaförslaget inklusive inredning. Däremot måste också här utrustning anskaffas vid genomförande av Uppsalaförslaget. Som standardutrust— ning kan sättas 10 stolar jämte två större bord och bokhylla.

4. Bibliotek. Inredningen i bibliotek kan i begynnelseskedet beräknas omfatta 8 bok- hyllor, 2 avlastnings-/läsbord, 12 stolar järn- te några bordslampor. Denna beräkning om- fattar endast Lundaförslaget. I Uppsalaför- slaget ingår inredning.

5. Expeditionslokal. Som standardutrustning för expeditionslokal beräknas skrivbord, 2 besöksstolar, avlastningsbord, 2 bokhyllor, förvaringsskåp, mappskåp samt bordsarma- tur. Eftersom expeditionslokalen i Uppsala är avsedd att användas i samverkan med Fjellstedtska skolan kommer där endast för- varingsskåp och mappskåp att behövas.

6. Lärarrum. Utrustningen för ett lärarrum är beräknad omfatta samma inredning som avses för expeditionslokal förutom särskilda förvarings- och mappskåp samt mattor.

6.6.6.2 Apparatur

För undervisningen i den praktisk-teologiska övningskursen står idag modern undervis- ningsapparatur till lärares och elevers för- fogande.

Dels finns det tillgång till en grundutrust- ning delvis inköpt speciellt för detta utbild- ningsbehov delvis anskaffad till teologiska fakulteten i dess helhet, dels står möjlig- heten öppen att genom tillfälliga lån från AV-centralema punktuellt utnyttja viss mer exklusiv apparatur. Eftersom instituten måste kunna erbjuda de studerande en all- sidig och effektiv metodisk skolning väl anpassad till moderna undervisningsmeto- der, måste också moderna tekniska hjälp- medel finnas tillgängliga dels i lokaler dis- ponerade av institutet för den interna delen av utbildningen dels på de platser där öv- ningarna äger rum. I sistnämnda fallet måste valet av utbildningsförsamlingar också inne- bära att man från församlingens sida kan ställa sådan apparatur till förfogande.

Beräkningen nedan för att tillgodose be- hovet utgår från att kostnaderna vid för- ändrat huvudmannaskap skall täckas av den nye huvudmannen. Skulle i samband med förändringen viss del av nu disponerat ma-

Sammanställning av beräknade kostnader för inredning och utrustning såsom engångs- anslag i samband med inrättande av pastoralinstitut i Lund och Uppsala

Inredning i lokaler Lund: arbetsrum bibliotek grupparbetsrum/sammanträdesrum expeditionslokal lärarrum, 4 st ä 3 000

Uppsala: lärosalar, 2 st ä 5 850 arbetsrum grupparbetsrum, 2 st 21 1750 expedition lärarrum, 4 st ä 3 000

A pparatutrustning per institut skrivmaskin, elektrisk skrivmaskin, manuell, 5 st å 600 duplikator, handdriven inkl. bord kopieringsapparat, mindre telefoner, installationsavgift 5 st år 500 skriftprojektor, 2 st å 750 bandspelare med tillbehör kasettbandspelare. 2 st a 250 skivspelare stillbildsprojektor, manuell, 5 x 5

Beräknad kostnad för två institut

Beräknad sammanlagd kostnad för inredning och utrustning 88 550 morns 17,65% å 88 550

Engångsanslag vid igångsättning anslag för inköp av böcker 20 OOO/institut assistenttimmar, 100/institut lönekostnadspålägg 24 %

3 550 4 500 1 750 4 000 12 000 25 800

11 700 3 550 3 500 1 000 12 000 31750

1 500 3 000 1 500 3 500 2 500 1 500 650 500 450 400

2x15500 31000

15 630

40 000 7 400 1 776

Summa

49 176 153 356

terial och apparatur komma att utan kost- nac överföras, kan motsvarande reduktion av anslaget göras.

6.7. Finansiering

Enligt nu gällande bestämmelser finansieras den praktisk-teologiska utbildningen genom stanmedel i form av anslag till de teolo- giska fakulteterna under rubriken »Avlö- ningar till lärarpersonal» med en särskild delpost »Den praktisk-teologiska undervis- ningen». Anslaget uppgår enligt reglerings- breY avseende anslag till universiteten m.m.

för budgetåret 1971/72 till 152000 kronor för övningskursen i Uppsala och 130000 kronor för övningskursen i Lund. Några öv- riga delposter för den praktisk-teologiska utbildningen finns inte. Driftskostnader i övrigt —— administrationskostnader, biträdes- hjälp, material, bibliotek, apparatutrustning — bestrides såsom ovan framhållits med medel från de till de teologiska fakulteter- nas disposition ställda anslagen. Lokalkost- naderna bestrides likaså med medel från universiteten i Uppsala och Lund.

Den ovan föreslagna förändringen av hu- vudmannaskapet för de praktisk-teologiska

övningsinstituten behöver under rådande re- lationer mellan stat och kyrka icke innebära någon förändring av principen för finansie- ring. Liksom nu skulle i så fall fall stats— medel tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för instituten. I stället för att anslagen nu införes i regleringsbrev avseen- de anslag till universiteten m.m. skulle de i så fall införas i regleringsbrev avseende anslag till kyrkliga ändamål, båda under ut- bildningsdepartementet.

I direktiven till utredningen framhålles också att möjligheten bör övervägas att i stället för statsmedel för ifrågavarande ut- bildning ta i anspråk kyrkofondsmedel. Gäl- lande bestämmelser om kyrkofonden och dess användning återfinnes i lag om kyrko- fond 1932 (1932: 404). Fr.o.m. 1 jan. 1972 träder en ny lag om kyrkliga kostnader (1970: 940) i kraft, varigenom kyrkofonds- lagen upphäves. Principerna för kyrkofon- dens användning består emellertid oföränd- rade.

Syftet med bildandet av kyrkofonden var ursprungligen att åstadkomma en utjäm- ningsfond för pastoratens kostnader för sitt prästerskap. Inkomsterna härrörde också från församlingsprästernas löneboställen el- ler medel som berörde dessa prästers löne- förhållanden. I fortsättningen har dock en vidgning av användningsområdet skett, så att fonden kommit att beröra Svenska kyr- kans prästerskap över huvud taget och dess- utom i viss mindre omfattning icke präster- liga befattningshavare samt vissa speciella kyrkliga ändamål.

Frågan om användningen av kyrkofonds- _ medel aktualiserades genom skrivelse från 1963 års kyrkomöte, vari begärdes att utred- ning måtte verkställas rörande kyrkofondens framtida användning. I det utlåtande som kammarkollegium avgav i ärendet 5.2 1965 framhölls, att hinder knappast kan anses möta att >>något vidga fondens användnings- område», varför kammarkollegium tillstyrk- te att den av kyrkomötet begärda utred- ningen skulle komma till stånd. Detta har dock icke skett.

Enligt lag om kyrkliga kostnader 1970 12 ä 4 p bestrides med medel ur kyrkofon-

den bl.a. »annan kostnad för kyrklig verk- samhet enligt Konungens och riksdagens be- stämmande». Under denna beskrivning av användningsområdet torde också möjlighe- ten att med kyrkofondsmedel bestrida ut- gifterna för pastoralinstitutens verksamhet kunna inrymmas. Därvid bör också beaktas att en sådan användning väl korresponderar med den praxis som utvecklat sig. Redan nu utgår således vissa bidrag ur fonden till ut- bildningsändamål, nämligen såsom studie- bidrag till teologiska fortbildningskurser för präster, till den kyrkomusikaliska utbild- ningen vid Sköndalsinstitutet, för särskild utbildning av präster för döva samt till kon- firmandkonsulentemas utbildning och delta- gande i centralt anordnade utbildningskur- ser.

Vid ett ställningstagande till frågan hur finansieringen av instituten bör ske bör man beakta att institutens uppgift är att utbilda * präster till tjänst i församlingarna och att

det är dessa mottagande församlingar som genom den allmänna kyrkoavgiften f.n. sva- rar för ca 90 % av kyrkofondens inkomster. Detta synes vara ett motiv till att man skulle taga i anspråk medel ur kyrkofonden till be- stridande av kostnaderna för den praktiska utbildningen av präster, vilka beräknas kom- ma att göra tjänst i församlingarna. Där- med skulle också det ekonomiska ansvaret för viss del av prästutbildningen komma att beröra församlingarna såsom direkta avnä- mare. Detta bör i så fall få konsekvenser i den betydelsen att församlingarna tillförsäk- ras möjlighet att påverka utbildningen. Det måste anses vara angeläget att synpunkter från församlingarna kanaliseras in i organ som handhar denna utbildning. Av denna anledning har ovan föreslagits att en av ledamöterna jämte ersättare i den centrala styrelsen skall utses av Kungl. Maj:t efter förslag av sammanslutning, som företräder församlingarna, dvs. Svenska kyrkans för- samlings— och pastoratsförbund.

Den ovan lämnade ekonomiska kalkylen visar på en totalkostnad per budgetår av ca 1 milj. kronor. I nuvarande läge skulle detta motsvara ca 0,11 öre av den allmänna kyrkoavgiften, vilket innebär att 1,1 % av

vad en församling betalar i allmän kyrko- avgift skulle komma att användas för den praktiska prästutbildningen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås därför att kostnaderna för de båda föreslagna pastoralinstituten skall bestridas med medel ur kyrkofonden.

6.8 Studiemedel m.m.

Enligt nuvarande ordning utgår studiemedel till deltagarna i den praktisk—teologiska öv- ningskursen på samma sätt som till övriga studerande vid universiteten. I samband med upprättande av fristående pastoralinstitut, som icke längre är anknutna till universi- tetens teologiska fakulteter, uppkommer frå- gan om studiemedel även i fortsättningen bör utgå till dem som deltager i den prak- tiska prästutbildningen vid pastoralinstituten. Därvid bör beaktas denna utbildnings ställ- ning i relation till andra likartade utbild- ningar. Den praktiska utbildningen vid pas— toralinstituten är att betrakta såsom en av- slutande del av grundutbildningen. Först efter genomgång av denna del har veder- börande en sådan utbildning som krävs för att ;nträda i tjänst såsom präst inom Svenska kyrkan.

Till studerande som deltager i likartad grundläggande utbildning utgår f.n. studie- medel. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse om lärcanstalter och utbildningslinjer vid vilka stuc'iemedel utgår 27.5 1971 (1971: 338) ut- går således studiemedel till dem som genom- går församlingssekreterar- och församlings- assittentutbildning inom Svenska kyrkan lik— som till dem som genomgår pastorsutbild- ning vid Betelseminariet, Johannelunds teo- logiika institut, Metodistkyrkans teologiska skola, Svenska missionsförbundets teologiska semnarium och årskurserna II—IV av Öre- bro missionsskola. I första fallet är utbild- ningen ställd under tillsyn av rektorsämbetet vid Uppsala universitet och i de senare fal- len lnder universitetskanslersämbetet.

I—lelt i linje med ovan redovisade ordning föreslås därför att de som deltager i den praltiska prästutbildningen vid pastoralinsti- tuter under denna utbildning skall vara be—

rättigade att uppbära studiemedel för finan- siering av sina studier vid instituten.

Enligt ovannämnda kungörelse utgår stu- diemedel till de nämnda utbildningarna un- der förutsättning att dessa är ställda under statlig tillsyn. Såsom myndighet att utöva denna statliga tillsyn synes i likhet med vad som bestämts i fråga om församlingssekre- terare- och församlingsassistentutbildningen rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Lund vara lämpade.

Under utbildningstiden är också enligt förslaget inlagd viss praktik om en och en halv månad under den andra terminen. Ge- nom Kungl. Maj:ts stadga 1955 infördes för första gången kravet på fullgörande av viss kyrklig eller social tjänst som villkor för deltagande i den egentliga övningskursen. I samband med dess införande diskuterades också frågan om eventuell arvodering av denna tjänstgöring, så att ersättning skulle utgå i enlighet med KC 30.6 1953 rörande ersättning till vissa vikarier å prästerliga tjänster och till icke-prästvigda tjänstebiträ- den åt präster. Enligt detta cirkulär kunde domkapitlet förordna teologie studerande vid universitet eller högskola, som avsåg att efter avlagda examina söka inträde i präst- ämbetet, såsom tjänstebiträde åt kontrakts- prost eller präst som vid sidan av egen tjänst svarade för med annan tjänst förena— de göromål. Cirkuläret medgav alltså icke att sådana tjänstebiträden förordnades så- som praktikanter i främst utbildningssyfte. Med smärre ändringar gäller alltjämt sam— ma principer i nu gällande bestämmelser i KC 27.6 1969.

I sitt förslag till ny stadga angående teo- logiska examina m.m. 30.11 1954 behand- lade också kanslern för rikets universitet frågan om den kyrkliga och sociala tjäns- tens anordnande och därmed frågan om eventuell ersättning till de studerande under denna praktik. Därvid diskuteras möjlig- heten att ersättning skulle utgå ur kyrko— fondsmedel men förslaget utmynnar i ett konstaterande att ersättningsfrågan bäst sy- nes kunna lösas därigenom att särskilt stats— anslag anvisas för ändamålet.

I den PM 11.1 1957 angående tillträde

till praktisk-teologisk övningskurs som ut- arbetats av särskilda sakkunniga, Sven Kjöl- lerström och Tage Gynnerstedt, understry- kes att den i stadgan föreskrivna kyrkliga tjänsten främst avser tillgodoseende av ett undervisningsändamål. Ur undervisningssyn- punkt vore det också bäst om den kyrkliga tjänsten kunde fullgöras hos präst som vore utmärkt lämpad härför, även om han inte kunde uppvisa behov av tjänstebiträde en- ligt cirkulärets fordringar. De sakkunniga förordade därför att den kyrkliga tjänsten närmare reglerades i så nära anknytning som möjligt till tjänstebiträdet och dennes arbetsuppgifter och därmed inordnades un- der KC 30.6 1953. De sakkunniga föreslog också att den kyrkliga tjänsten skulle full- göras av den teologie studerande som icke- prästvigt tjänstebiträde inom Svenska kyr- kan.

Vid kyrkomötet 1957 framlades en mo— tion (nr 17) om viss ändring av bestämmel- serna rörande prästerliga tjänstebiträden. Motiveringen var att gällande bestämmelser i alltför hög grad begränsade domkapitlets möjligheter att förordna teologie studerande under praktiktjänstgöringen. Med tanke på syftet med den föreskrivna församlingstjäns- ten måste det enligt motionärerna vara an- geläget »att domkapitlet vid förordnande av teologie studerande såsom tjänstebiträden ägde frihet att till handledare välja den präst, som befinnes därför lämplig, oavsett om han är kontraktsprost eller icke». Motio- nen utmynnade därför bl.a. i förslaget att domkapitlet skulle äga rätt »att som tjänste- biträde missivera teologie studerande ute- slutande med hänsyn till erhållande av lämplig praktik». I utskottsbetänkandet (första tillf. utsk. nr 4) underströks ytter- ligare att prästkandidaternas obligatoriska tjänstgöring utgjorde ett led i deras utbild— ning och att det därför var angeläget att denna ägde rum under sådana förhållanden att den gav bästa möjliga utbildning och er- farenhet. Kyrkomötet beslöt i enlighet med motionen och anhöll hos Kungl. Maj:t om de i motionen föreslagna ändringarna i gäl— lande bestämmelser. Genom KC 11.4 1958 vidtogs vissa ändringar i gällande bestäm-

melser, dock icke vad gällde principen att i första hand församlingsvårdens och där- med arbetssituationens behov skulle vara av- görande och icke utbildningens.

Ersättningsfrågan aktualiserades ånyo ge- nom en framställning från ärkebiskopen till Kungl. Maj:t om rätt för domkapitel att förordna teologie studerande, som ville full- göra föreskriven kyrklig tjänst, till tjänste- biträde åt annan präst än sådan som enligt gällade bestämmelser vore medgivet. I kam- markollegiets yttrande framhölls att bestäm- melsen om möjlighet att anställa tjänstebi— träden tillkommit i församlingsvårdens in- tresse och inte i tjänstebiträdens utbildnings- intresse eller med tanke på att möjliggöra ersättning vid fullgörande av föreskriven praktikanttjänstgöring. Kungl. Maj:t avslog genom beslut 26.1 1968 framställningen.

I Kungl. Maj:ts proposition 1971: 33 an— gående vissa anslag ur kyrkofonden, m.m. tages också frågan om vidgad användning av icke prästvigda tjänstebiträden upp. I det utredningsarbete, som i denna fråga utförts av särskild sakkunnig, redovisas bl.a. att man från flera domkapitel understrukit att motivet för utvidgning av möjligheten att förordna icke prästvigda tjänstebiträden i första hand var önskvärdheten av att teo- logie studerande skulle få bättre handled- ning. I utredningen understrykes också att det ur utbildningssynpunkt måste vara mer fördelaktigt för en teologie studerande att få biträda den församlingspräst som i peda- gogiskt hänseende är särskilt lämpad att handleda och som har tillräcklig tid att ägna sig åt uppgiften. Av principiella skäl bör emellertid enligt utredningsmannen icke kyrkofondsmedel tagas i anspråk för detta ändamål.

Föredragande statsråd följde på denna punkt utredningens uppfattning och konsta- terade att »för teologie studerande har gi- vetvis tjänstebiträdesförordnanden ett sär- skilt värde som led i deras praktiska utbild- ning, men det avgörande motivet för att an- ställa tjänstebiträden är och bör enligt min mening också i fortsättningen vara behovet av god församlingsvård». På en punkt göres dock i propositionen en avvikelse. När det

gäller tjänstebiträden åt kyrkoherde i svensk utlandsförsamling föreslås att domkapitlet i Uppsala skall beredas möjlighet att förord- na teologie studerande såsom tjänstebiträde, i förslaget dock begränsat till att omfatta två sådana två månaders förordnanden per kalenderår. Principiellt sett sker dock ingen avvikelse, eftersom utbildningsintresset inte är det huvudsakliga syftet utan att styrkt behov av sådan assistans i församlingsarbe- tet kan anses föreligga. Riksdagen beslutade i enlighet med de i propositionen lagda för- slagen.

En parallell till denna praktikanttjänst— göring föreligger i den ordning som gäller för socionomutbildningen. De studerande som genomgår denna utbildning har att full- göra två praktikantperioder om fem måna- ders handledd praktik vardera. Under dessa perioder utgår studiemedel men icke annan ersättning. Under två månaders vikariat, som fullgöres i anslutning till praktikant- tjänstgöringen, utgår däremot vikariatslön, eftersom vederbörande då under eget an- svar fullgör de med ifrågavarande tjänst förbundna arbetsuppgifterna.

Eftersom den under andra terminen in- lagda praktiktjänstgöringen för blivande präster i första hand har utbildningssyfte synes det vara principiellt riktigt och i över- ensstämmelse med tillämpad ordning inom andra utbildningsområden att studiemedel bör utgå även för denna del, varvid dock reseersättning också bör utgå för resa till och från praktikanttjänstgöring. Ersättning- en härför bör utgå ur kyrkofondsmedel. Hinder bör dock icke möta att där så är möjligt i likhet med vad nu är fallet låta praktikant förordnas i enlighet med KC 27.6 1969 punkt 6. I sådant fall skall givet- vis icke studiemedel utgå för denna period.

För den som före genomgång av andra terminen vid pastoralinstitutet åtar sig att tjänstgöra såsom icke prästvigt tjänstebiträ- de och genom sådan tjänst skaffar sig ytter— ligare praktisk erfarenhet -— vilket i och för sig är önskvärt — sker arvodering natur- ligtvis i enlighet med KC 27.6 1969.

7. Fortbildning — återkommande utbildning

7.1 Bakgrund och behov

I direktiven för utredningen föreskrivs att den också skall överväga frågan om präs- ternas fortbildning och undersöka om redan förefintlig fortbildningsverksamhet bör ges fastare former, i vilken omfattning sådan fortbildning bör ske, hur den bör organi- seras och finansieras samt om de nya öv- ningsinstituten kan spela en roll, när det gäller fortbildningen.

Grundläggande utbildning, basutbildning, har under de senaste decennierna alltmer kommit att framstå såsom otillräcklig för yrkesverksamhet. För att effektivt kunna fullgöra ålagda arbetsuppgifter krävs på allt fler områden att vederbörande kontinuerligt fortbildar sig. På grund av den allt snab- bare utvecklingen på såväl kunskaps- som metodområdet måste den enskilde individen för att tillfredsställande kunna fullgöra sin funktion i yrkeslivet fortsätta sin utbildning även efter genomgång av den grundläggan- de utbildningen. Fortsatt utbildning innebär att hålla de grundläggande kunskaperna i nivå med den utbildning som f.n. gäller för resp. yrke. Kravet på kontinuerlig fortbild- ning har accepterats som ett normalt inslag på praktiskt taget alla områden och har bl.a. lett till omfattande satsningar på utbildning i form av s.k. inomverksutbildning.

Också inom kyrkans verksamhet har kra- vet på fortsatt utbildning gjort sig allt star- kare gällande och rör alla kategorier av

dem som arbetar inom kyrkan. Därmed har också frågan om prästernas fortbildning fått en ökad aktualitet såväl i samverkan med övriga medarbetare som enbart med tanke på de speciellt prästerliga funktionerna.

Fortsatta studier och därmed fortsatt in- dividuell utbildning ingår enligt KL 1686 25 kap. 8 5 2 mom. i prästernas ämbets- åligganden. Ursprungligen utövades beträf- fande de yngre prästerna en viss kontroll över fullgörandet av denna uppgift genom förhör i samband med prästmötet — en ordning som sedermera upphört. Genom sin uppläggning med överläggningar röran- de en för ändamålet utarbetad avhandling kring ett teoretiskt och praktiskt viktigt teo- logiskt ämne har prästmötet emellertid kom- mit att bidraga till den fortsatta utbild- ningen. I en del fall har fortsatta överlägg- ningar vid kontraktsmöten sökt följa upp den punktuella insatsen i samband med prästmötet.

Frågan om prästmötets ställning och be- tydelse just ur utbildningssynpunkt har be- handlats genom Sigvard Spinnels prästmö- tesavhandling Vägen vidare — uppgifter och möjligheter i prästmötesperspektiv (1971). Enligt Spinnell skulle prästmötet genom vissa förändringar i fråga om periodicitet, arbetsordning och ämnesval kunna bli ett värdefullt arbetsinstrument för den speciella fortbildning, som på stiftsplanet hör till prästtjänsten. Prästmötet utgör emellertid endast ett led — ett mer eller mindre till-

fälligt inslag — i ett betydligt större utbild- ningssammanhang.

Kravet på individuellt ansvar för fortsatta studier kvarstår alltjämt. Ansvaret för fort- bildningens målinriktade och planmässiga bedrivande utifrån en bestämd arbetssitua- tion måste emellertid främst åvila den kyrk- liga organisationen, närmast stiftsledningen. Som bakgrund till nedan framlagt förslag skall här redovisas några försök och förslag att på ett mera genomgripande sätt åstad- komma en målinriktad planering av präs- ternas fortbildning utifrån främst kyrkans och församlingarnas behov.

Kraven på en mer systematiserad fortbild- ning av präster har gjort sig gällande under ganska lång tid. Även om en sådan mer for- maliserad ordning inte förverkligats, har i praktiken en ganska omfattande verksamhet på fortbildningens område bedrivits genom kurser anordnade genom kyrkliga organisa- tioner och med frivilligt deltagande. I sitt betänkande om prästutbildningen 1942 (SOU 1942: 33) ägnar också Brilioth frågan om fortsatt utbildning av präster ett särskilt av- snitt med utgångspunkt i den frivilliga verk- samhet som då fanns. Han framhåller där att det i varje yrke, som kräver teoretiska kunskaper, jämte grundläggande kunskaper också krävs fortsatt utbildning. »Den präst, som skall motsvara sin uppgift, behöver ge- nom fortsatta studier bevara sin andliga spänstighet och jämväl orientera sig i de hastigt skiftande tidslägen, i vilka han har att förkunna evangeliet.» Också en fortsatt praktisk skolning är önskvärd. Brilioth för- ordar ökade möjligheter att bereda studie- ledghet åt präster samt stipendieringsmöj- ligketer. Kortare kurser kring teologiska äm- ner. och med tillfälle till praktiska övningar sku'le enligt honom kunna vara en annan lämplig form. Sådana kurser skulle kunna ancrdnas vid universiteten eller stiftsvis. Härigenom skulle man enligt Brilioth på ett ganska effektivt sätt kunna förbättra och »håla den andliga rörlighet och livaktighet vid makt, som måhända betyder mera än själ/a det inhämtade kunskapsmåttet».

B'ilioths förslag fick ett klart positivt mot- tagande och prästutbildningssakkunniga 1944

ansluter sig helt till dess tankar om fortsatt utbildning. Som ett speciellt önskemål fram— föres därvid utökat anordnande av de fort- sättningskurser, som redan påbörjats fram- för allt i form av fortsatt social utbildning.

Vid kyrkomötet 1946 kom frågan om prästernas fortbildning upp dels genom Kungl. Maj:ts ovannämnda skrivelse i an- ledning av de 1942 och 1944 framlagda be- tänkandena dels genom en motion (nr 8) om åtgärder till främjande av prästernas fortsatta studier. I denna understrykes att »kvaliteten i kyrkans arbete, hennes förmåga att helt och fullt utföra sin gärning i när- varande tid beror till icke ringa grad därpå, att hennes tjänares intellektuella spänstighet vidmakthålles och att deras kunskaper för- djupas». Innehållsligt borde en fortsatt ut- bildning främst koncentreras på ett teolo- giskt studium men också inrymma ämnen som sociologi, psykologi och pedagogik. Formerna kunde anpassas efter lämplighe- ten. Samverkan med teologiska fakulteterna och andra institutioner borde komma i åtanke. Finansieringsmässigt tänkte sig mo- tionärerna att stats- eller kyrkofondsmedel skulle kunna tagas i anspråk.

Vid behandlingen av motionen i utskott och debatt underströks angelägenheten av att fortsatt utbildning verkligen kom till stånd och man hänvisade bl.a. till vad som redan på frivillig väg åstadkommits genom kurser och seminarier i stiftens och präst- sällskapens regi. För en stabilisering av verk- samheten måste emellertid vissa anslag kom- ma till. Kyrkomötet hemställde också att . Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder som kunde främja prästernas fortsatta utbild- ning, vilket främst innebar en önskan om möjlighet att erhålla anslag. Helt i linje med kyrkomötets hemställan framlade Kungl. Maj:t i prop. 95 till 1953 års riksdag förslag att anslag ur kyrkofonden skulle ut- gå för studiebidrag åt präster vid tjänstledig- het i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fortbildningskurser för präster. Närmast avsågs föreläsnings- och studie- verksamhet inom de olika stiften i form av teologiska seminarier och studiecirklar. An— slag för sådan fortbildningsverksamhet har

därefter årligen beviljats av riksdagen och uppgår för budgetåret 1971/72 till 50000 kronor. Genom riksdagens beslut 1953 lades alltså början till en grund för fortbildningen av präster.

I det betänkande som biskopsmötets präst— utbildningskommitté framlade 1965 presen- terades ett detaljerat förslag till uppläggning och organisation av den praktiska fortbild- ningen, vars innehåll närmast var tänkt som en fortsättning på den praktisk-teologiska övningskursen i dess i betänkandet föreslag- na form. Den praktiska inriktningen uteslöt givetvis inte att de olika ämnena — öv- ningskursens förutsättnings- och huvudäm- nen — skulle få en grundlig teologisk och teoretisk behandling. Kommittén tänkte sig kortare fortbildningskurser om en till en och en halv dag regelbundet återkommande un- der en tvåårsperiod inom samma ämnessfär och anordnade på stiftsplanet med biskopen som inbjudare. Längre fortbildningskurser skulle anordnas antingen såsom specialut- bildning, t.ex. S:t Lukasstiftelsens själavårds- utbildning, eller såsom repetitions- och kom- pletteringskurser, av vilka en del borde för- läggas till de praktisk-teologiska övningsin- stituten. Vid vart och ett av instituten borde två kurser med skilda kursprogram och om vardera 14 dagar anordnas varje är. Där- igenom skulle årligen ca 80 präster med minst 5 tjänsteår beredas tillfälle att genom- gå sådana kurser. Kommittén föreslog att planering och organisation av fortbildnings- verksamheten i första hand skulle åvila öv- ningsinstituten under ledning av ett av cen- tralstyrelsen tillsatt arbetsutskott med sär- skild anställd sekreterare. Endast en del av verksamheten skulle dock förläggas till insti- tuten. Den centrala ledningen skulle också gälla t.ex. den innehållsmässiga program- uppläggningen för de kortare stiftskurserna. För genomförandet av fortbildningspro- grammet på stiftsplanet skulle varje stift till- sätta en fortbildningskommitté. I betänkan- det understrykes också att genomgångna fortbildningskurser måste betraktas såsom vägande merit vid tillsättning av prästerlig tjänst. Avsaknad av fortbildning borde i linje därmed också betraktas såsom ofull-

ständig utbildning. Något ställningstagande till frågan om frivillig eller obligatorisk fort- bildning har kommittén inte velat träffa förrän erfarenheter vunnits. Kostnaderna för resor och kursavgifter borde enligt kom- mittén åvila församlingarna. Tjänstledighet utan löneavdrag borde medgivas också för de längre kurserna. Remissinstanserna hade icke något att invända mot fortbildnings- förslaget.

I boken Präst -— funktion och utbildning (1970) sammanfattas också de tidigare för- slagen i krav på att fortbildningen omedel- bart bör komma till stånd i form av en— två-veckorskurser med längre intervall cen- tralt på ett par platser i landet och en—två- dagars kurser med kortare intervall på stifts- eller kontraktsplanet under medverkan av Sveriges kyrkliga studieförbund. Deltagande bör vara obligatoriskt eller medföra merit- värde. Innehållsmässigt bör kurserna få så- väl principiell som praktisk inriktning.

Genom stiftens, de centrala kyrkliga sty- relsernas och andra kyrkliga organisationers arbete har fortbildningsverksamheten utan att formellt vara påbjuden starkt utvecklats under senare år och nått en relativt stor omfattning (om det aktuella läget se kap. 7.2). Ett klart behov av samordning av hela fortbildningen har därmed gjort sig gällan- de. Vid en konferens om samordningen av den prästerliga fortbildningen 1968 upp- drogs åt Svenska kyrkans samarbetsråd för utbildningsfrågor att behandla aktuella frå- gor i samband med den prästerliga fort- bildningen. Rådet framlade 1969 ett förslag, som innebar att varje stift skulle erbjuda 3-dagarskurser i två olika ämnen per ter- min. Dessutom presenterades ett preliminärt schema för uppläggningen av fortbildnings- kurser för åren 1970—75 omfattande äm- nena homiletik, pedagogik, själavård, evan- gelisation och administration. En omfattan- de remissbehandling visade en positiv in- ställning till förslaget och gav samtidigt syn- punkter på den organisatoriska upplägg- ningen.

Frågan om fullföljandet av detta arbete har överlämnats till den 1971 bildade Sven- ska kyrkans utbildningsnämnd, som enligt

sin arbetsordning också har »att särskilt uppmärksamma behovet av vidareutbildning och fortbildning».

Genom Kungl. Maj:t beslut 4.6 1971 an- gående åtgärder för förbättrad konfirmand- undervisning har i Viss mån grunden lagts till en organiserad fortbildning av präster. I enlighet med beslutet skall det i stiften finnas ett antal konsulenter för konfirmand- undervisningen — f.n. sammanlagt 29 — som har att verka för en från pedagogisk synpunkt tillfredsställande konfirmandun- dervisning. Konsulenterna skall stå försam- lingsprästerna till tjänst med råd och upp- lysningar samt anordna regionala kurser för dem. I bestämmelserna föreskrives också att församlingspräst som meddelar konfir- mandundervisning bör deltaga i de regio- nala. kurser som konsulent anordnar samt att prästen under tjänstledighet för deltagan- de i sådan kurs inte skall vidkännas löne- avc'rag.

Debatter och förslag om en mera klart organiserad fortbildning liksom utbudet av kurser och det stora intresset för dem visar ett uttalat behov såväl av fortbildning som av en mera samordnad uppläggning av derna. Av den verksamhet som redan be- driVits kan man utläsa två olika typer av fonbildningsbehov dels sådan som är in- riktad på metodfrågor dels sådan som gäller der innehållsliga sidan av verksamheten. Förändringar i samhällsstrukturen kan leda till nödvändiga förändringar också av verk- sarrhetsformer som har hävdvunnen karak- tär. Utbildningsväsendets metodförändringar stäler krav på omprövning av kyrkans pe- dagogiska metoduppläggning i konfirmand- uncervisning och vuxenpedagogik. Massme- dia: plats och betydelse i samhället påver- kar också kyrkans arbetsuppläggning. I stort rör det sig här om förändringar i sättet att kommunicera så att icke metodfrågor skall lägga hinder i vägen för meddelande av kyrtans budskap. Utvecklingen av kommu- nikttionsmetoder inom samhället utövar gi- vet'is ett inflytande på kyrkans arbetsfor- mer och måste kontinuerligt följas upp på kyrians område. Ur innehållssynpunkt före- liggr ett självklart krav på att fortbild-

ningen successivt skall förmedla nya veten- skapliga rön främst på teologins område men också inom andra ämnesområden av betydelse för prästens verksamhet, särskilt människokunskapens. På så sätt kan fort- bildningen bidraga till att hålla de yrkes- verksamma å jour med den gällande grund- utbildningens innehåll och inriktning och samtidigt minska klyftorna mellan utbild- ningsgenerationerna och därmed öka effek— tiviteten i samarbetet. I hög grad måste ett sådant å jour-förfarande anses vara ange- läget om den av RUMO föreslagna utbild- ningen genomföres med sin tyngdpunktsför- skjutning av de teoretiska studierna mot all- män religionsvetenskap. Behov av en sam- ordnad och organiserad fortbildning före- ligger således med såväl praktisk-metodisk som principiell-teoretisk inriktning.

Fortbildningen äger idag rum inom när- mast alla områden av samhället. Stat, kom- mun och enskilda företag lägger årligen ner stora belopp på sådan utbildningsverksam- het. I en del fall leder den direkt in i vidare- utbildning och syftar till Specialtjänster. Uppläggningen varierar starkt beroende på förutsättningar och behov. Det förekommer kursundervisning på arbetsplatsen eller i form av internat, längre eller kortare perio- der, individuell korrespondensundervisning, studiecirklar.

Skolan utgör ett av de områden där man under det senaste decenniet med allt större energi och med allt större ekonomiska sats- ningar tagit upp fortbildningsproblematiken. Bestämmelser och föreskrifter lämnas främst i regleringsbrev 27.5 1966, lärarutbildning, c. fortbildning m.m. samt i arbetsordning för fortbildningsinstitut utfärdad av skol- överstyrelsen 29.6 1964. I Mål och riktlin- jer för lärarutbildningen 1970 apostroferas också fortbildningen. Den syftar till »att ge läraren fördjupade kunskaper och färdig- heter inom ramen för den grundläggande lärartubildning som han gått igenom». För att förverkliga detta arbetar skolan med olika typer av fortbildningsprogram.

På det centrala planet anordnas i skol— överstyrelsens regi fortbildningskurser i form av feriekurser om ca en veckas längd,

sammanlagt ca 200 kurser med i medeltal 30 deltagare/kurs, särskilda fortbildnings- kurser föranledda av läroplansreformer, skolledarkurser, handledarkurser och kurser för lärarutbildare, dvs. fortbildningskonsu- lenter och lärare vid lärarutbildningsanstal- ter. Fortbildningsavdelningarna vid de sex lärarhögskolorna har sinsemellan en ansvars- fördelning och svarar därmed för bestämda ämnen och områden, när det gäller upp- läggning, utarbetande av studiematerial och anordnande av denna fortbildning. Plane- ringen av fortbildningsverksamheten bygger i stor utsträckning på aktiva insatser från skolpersonalens sida och förslag till kurser sänds på remiss till lärarorganisationer, ut- bildningsanstalter, länsskolnämnder m.fl.

På det regionala och lokala planet äger fortbildningen rum i länsskolnämndernas och de kommunala skolstyrelsernas regi. Till förfogande står enligt skolstadgan (5 kap. 32 å och 11 kap. 23 &) högst fem stu- diedagar per läsår. Uppläggningen av dessa studiedagar varierar starkt men allmän in- formation om nya läroplaner, genomgång av läromedel, ämnesfördjupning är några exempel. I den mån undervisningen i sam- band med studie- eller länsstudiedag inne- bär att undervisningen utbytes mot fort- bildningsaktiviteter är deltagandet i dessa dagar obligatoriskt. Övriga fortbildningskur- ser är frivilliga.

För sin omfattande fortbildningsverksam- het har Skolöverstyrelsen för budgetåret 71/72 ett reservationsanslag om 36 553 000 kronor. Dessutom finns ett särskilt anslag för särskilda lärarutbildningsåtgärder om 2 142 000 kronor. Det sammanlagda antalet lärare inom grundskola och gymnasium uppgår till drygt 90 000. Detta innebär att fortbildningskostnaderna i genomsnitt upp- går till ca 400 kronor/lärare och år. Fördel- ningen är givetvis annorlunda i praktiken genom att endast ett begränsat antal lärare — ca 6 000 ä 7 000 per år — kan beredas tillfälle att genomgå ferierkurserna. Under en dryg 10-årsperiod är det emellertid möj— ligt att låta i det närmaste alla lärare kom- ma i åtnjutande av denna fortbildningsverk- samhet.

1968 års utbildningsutredning — U 68 — har i sin debattskrift Högre utbildning, funktion och struktur (1969) framlagt en skiss till system för återkommande utbild- ning. Termen återkommande utbildning an- vänds som sammanfattande beteckning för utbildningen under ett helt liv. Basutbild- ning är termen för den sammanhängande utbildningen under barn- och ungdomsåren. Fortbildning används om den utbildning som den enskilde måste genomgå för att i sin yrkesverksamhet på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin funktion. Vidareut- bildning utgör beteckning för fördjupade eller mera specialiserade kunskaper och får- digheter.

U 68 tänker sig ett system med återkom- mande utbildning genom utbildningsperio- der inlagda i viss omfattning vissa år efter den grundläggande basutbildningen. Utred- ningen presenterar en modell med olika tänkbara alternativ och diskuterar frågor om utbildningens distribution och olika for- mer för denna liksom heltid och deltid, den inre strukturen och medel för att förverk- liga en återkommande utbildning.

Utredningen har här inte kunnat gripa tillbaka på något utprövat system och på- pekar att formerna i nuläget starkt växlar. En betydande differentiering i förutsätt- ningar utgör betydande svårigheter och medför krav på starkt individualiserad upp- läggning. Följderna av ett system med åter- kommande utbildning är också svåra att förutse. Införandet måste därför beräknas ta lång tid i anspråk och ställa krav på för- söksverksamhet och övergångsformer. Såväl form som struktur och finansiering av detta utbildningsprojekt kommer givetvis att på- verka likartad utbildning inom alla sektorer oberoende av om de tillhör det statliga eller icke-statliga området. Ett ställningstagande till frågan om fortbildning av präster måste därför också göras med beaktande av den planering, som kan komma att bli resultatet av U 68:s arbete på detta område.

7.2 Nuvarande fortbildningsverksamhet

På uppdrag av Svenska kyrkans samarbets- råd för utbildningsfrågor gjorde Sten Lund- gren år 1968 en utredning rörande den prästerliga fortbildningens omfattning. Som arrangörer för prästerlig fortbildning funge- rade då ett flertal organisationer, såsom Svenska kyrkans centralråds församlingsut- skott, Lutherska världsförbundets svenska sektion, Svenska pastoratens riksförbund, Svenska prästförbundet, stiftsråd samt teo- logiska sällskap i stiften. Dessutom funge- rade Sveriges kyrkliga studieförbund som serviceorgan åt sina medlemsorganisationer men drev inga »egna» fortbildningskurser. Indirekt skedde dock detta genom hand- ledarkurser rörande speciella studieområ- den, t.ex. kyrka—statfrågan. En viss infor- mell arbetsfördelning rådde mellan organi- sationerna, därigenom att Lutherska världs- förbundets svenska sektion koncentrerade sig på teoretisk fortbildning, medan de öv- riga organisationerna främst sysslade med praktiska ämnen. Den största delen av fort- bildningsverksamheten svarade dock de en- skilda stiften för.

En genomgång av de två senaste årens fortbildningsverksamhet i stiften visar stora variationer i utbildningsutbudet i de olika stiften:

Innehåll. I flertalet stift har fortbildnings- kurser i kateketik och konfirmandpedagogik förekommit (Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Strängnäs, Växjö, Lund, Göte- borg, Stockholm). Genom inrättandet av speciella konfirmandkonsulenttjänster i stif- ten fr.o.m. 1.7 1971 har också denna verk- samhet fått en fast plats inom samtliga stift. I ett flertal stift har även förekommit fort- bildningskurser i homiletik (Skara, Västerås, Härnösand, Visby, Göteborg) och i själa- vård (Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, Här- nösand, Göteborg, Stockholm). Övrig fort- bildningsverksamhet har skett i exegetik och bibefteologi (Skara, Karlstad, Härnösand, Göteborg), i församlingsplanering (Skara, Västerås, Härnösand, Göteborg) samt i skil- da trologiska ämnen.

Organisation. Fortbildningen har dels an- setts ingå i tjänsten, dels varit av helt fri- villig karaktär. I det förra fallet har dom- kapitlet varit ansvarig för kurserna med biskop, stiftsadjunkt(er) eller konsulent(er) som planerande och verkställande. Inom två stift (Lund och Luleå) har en utbildnings- nämnd tillsatts för att ansvara för bl.a. fort- bildning för prästerna. Planer på en sådan utbildningsnämnd finns inom ett flertal andra stift. För de frivilliga kurserna har stiftsråd, teologiska och homiletiska sällskap och konfirmandkommittéer samt för univer- sitets- och studiecirklar Sveriges kyrkliga studieförbund och Lutherska världsförbun- dets svenska sektions studieavdelning varit ansvariga organisationer.

Kursernas längd har också varit mycket varierande. Den mest omfattande formen har utgjorts av 2—4 dagars av stiftsled- ningen anbefallda kurser, vilka förekommit i några stift (Linköping, Skara, Västerås, Härnösand, Visby). I ett par stift har samma kurser haft mer frivillig karaktär (Göteborg, Stockholm). Övriga använda studieformer har varit studiedagar samt cirkelverksamhet.

Finansiering. Finansieringsformerna för den prästerliga fortbildningen i stiften har ett likartat utseende. För fortbildning i cirkel- form gäller deltagaravgift och statsbidrag via studieförbundet (SKS) enligt gängse reg- ler. För studiedagar och fortbildningskurser under flera dagar gäller i samtliga fall en kombination av kyrkofondsmedel (direkta anslag i vissa fall samt rätt till rese- och traktamentsersättning) och kursavgifter. I något fall har även lokala medel kommit till användning. Fortbildning på frivillig basis har i vissa fall även bekostats av försam- lingen.

Förutom fortbildningskurser i stiften er- bjuds Svenska kyrkans präster centrala kur- ser genom Svenska kyrkans centralråds för- samlingsutskott. Under de två senaste åren har dessa centrala kurser, med en omfatt- ning av 4—5 dagar och förlagda till Sig- tuna, rört besöktstjänst, PR och redigering av församlingsblad, konfirmandpedagogik, själavård, retreatledning (förlagd till Rätt-

vik) samt långtidsplanering i församlingen (för kyrkoherdar).

Dessa kurser har ordnats i samarbete med bl.a. Svenska kyrkans församlings- och pas- toratsförbund, S:t Lukasstiftelsen, Svenska kyrkans diakoninämnd, Kyrkans presstjänst och Sigtunastiftelsen. Genom beslut av Kungl. Maj:t beviljades de deltagande tjänstledighet utan löneavdrag för deltagan- de i sådan kurs. Kursavgifter och resekost- nader betalas i de flesta fall av den för- samling i vilken vederbörande tjänstgör.

I huvudsak samma kurser är planerade för 1972.

Svenska prästförbundets fortbildningsut- skott har årligen ordnat s.k. överblickskur- ser för att inspirera till fortsatt studium bland sina medlemmar. 1970 års kurs be- handlade kyrkan i framtiden under rubriken »Futurum», medan temat 1971 var »Präst- ämbetet under debatt». Prästförbundet har också sökt stimulera till studier genom att utforma sina årsprogram som studieplaner. 1970 gällde studiet »Generationsmotsätt- ningar — 70-talet — konflikt eller frigörel- se?» och 1971 »Bibeln och förkunnelsen».

7.3 Innehåll

Innehållet i den prästerliga fortbildningen bestäms av uppfattningen att prästutbild- ningen omfattar dels en grundläggande del, teoretisk-teologiska studier som leder till teologie kandidatexamen jämte genomgång av praktisk-teologisk övningskurs, dels en återkommande del med syfte att hålla den tidigare utbildade å jour med den aktuella grundutbildningen och göra vederbörande bättre skickad att uppfylla nya krav på tjänsten under förändrade yttre förhållan- den. Mot denna bakgrund måste innehållet i fortbildning såsom återkommande utbild- ning vara både teoretiskt-teologiskt och praktiskt-metodiskt.

Den teoretisk-teologiska fortbildningen bör huvudsakligen inriktas på exegetik-bi- belteologi och systematisk teologi. Härvid synes dock ej nödvändigtvis den traditio- nella ämnesindelningen behöva upprätthål- las, utan undervisningen torde naturligen

kunna ta sin utgångspunkt i aktuella fråge- ställningar. En sådan problemcentrerad och tematisk undervisning torde skapa större motivation för teoretiska studier, särskilt för den som fullgör praktisk tjänst. Inom detta slag av fortbildning är det av särskild vikt att den internationella debatten uppmärk- sammas.

Den praktisk-metodiska fortbildningen är som framgått av kap. 7.2 i nuläget avsevärt starkare poängterad än den teoretisk-teolo- giska. Någon skarp skiljelinje mellan dessa båda grenar synes i praktiken dock inte vara möjlig att upprätthålla. Även rent praktiska frågeställningar aktualiserar en bakgrund av teoretisk teologisk karaktär. Den praktisk-metodiska fortbildningen är en direkt fortsättning på undervisningen vid de praktisk-teologiska övningsinstituten resp. pastoralinstituten, varför innehållet naturli- gen koncentreras kring ämnena homiletik, kateketik och själavård. Liksom inom öv- ningskursen är dessa ämnen intimt förknip- pade med kunskaper om samhället och människan, främst förmedlade genom socio- logi, psykologi och psykiatri. Inom ämnet homiletik bör hermeneutiska, religionspsy- kologiska och kommunikationsteoretiska frågor behandlas. Kateketiken bör avse kyr- kans samlade dopundervisning liksom även vuxenpedagogiken och inte blott konfir- mandpedagogik, även om tyngdpunkten na— turligen kommer att ligga på detta område. Själavårdsutbildningen bör mot bakgrund av de sedan grundutbildningen vunna erfaren- heterna kunna gå utöver den undervisning som den grundläggande utbildningen för- medlat. Själavårdens betydelse som huvud- ämne inom fortbildningen med direkt sam- band med såväl förkunnelsen som undervis- ningen i församlingen och den praktiska arbetssituationen har ofta med rätta beto- nats. Därför är det angeläget att fortbild- ning i själavård inte bara blir en vidare- utbildningsfråga (se nedan) utan även en viktig del av den återkommande utbild- ningen. .

Förutom dessa tre ämnesområden bör den praktisk-metodiska fortbildningen omfatta även evangelisation och församlingsadmini-

stration. Inom begreppet evangelisation ryms frågor om församlingsstrategi, guds- tjänstliv, PR och massmedia m.m. medan församlingsadministration avser samarbets- och arbetsetiska frågor, församlingsplane- ring m.m.

Den kyrkliga organisationens ansvar för fortbildning av prästerna gäller emellertid inte endast återkommande utbildning utan även vidareutbildning. Denna avser att föra den utbildade vidare utöver grundutbild- ningen med Specialtjänster eller specialupp- drag som mål. I nuläget finns sådana spe- cialtjänster endast inom ett utbildningsom- råde, själavårdens. I och med att kyrkan i framtiden torde få flera typer av special- tjänster än nu, reses emellertid också krav på en lämplig vidareutbildning inom dessa områden.

Såsom en form av vidareutbildning kan även de redan nu förekommande kyrko- herdekurserna ses. I framtiden bör varje utnämnd kyrkoherde genomgå en kurs i arbetsledning, personalvård, långtidsplane- ring etc.

En annan form av vidareutbildning blir den kursledarutbildning som blir nödvändig för att ett mera omfattande fortbildnings- program skall kunna genomföras i stiften. Denna bör ske centralt.

Sammanfattning av förslag till innehåll i den fortbildning för präster det ankommer på den kyrkliga organisationen att anordna:

A. fortbildning såsom återkommande utbildning a. teoretisk-teologisk, huvudsakligen exege- tik-bibelteologi och systematisk teologi, b. praktisk-metodisk, huvudsakligen i ho- miletik, kateketik och själavård samt evangelisation och församlingsadminist- ration.

B. vidareutbildning a. i själavård för Specialtjänster såsom sjuk- huspräst, präst inom kriminalvården, präst vid rådgivningsbyrå, b. för andra specialuppdrag inom kyrkan,

i den mån sådana växer fram, t.ex. för skolpräster och konfirmandpräster, c. arbetsledarutbildning m.m. för utnämnda kyrkoherdar, d. central kursledarutbildning.

Liksom i nuläget torde även i fortsätt- ningen Sveriges kyrkliga studieförbund och andra i utbildningsfrågor verksamma orga- nisationer erbjuda prästerna en fortbildning i allmänt orienterande och aktuella ämnen. Dessutom bör även möjligheten till fort- satta universitetsstudier beaktas, t.ex. de kurser enl. RUMO:s förslag, som veder- börande präst ej tidigare genomgått.

Val av ämnen för fortbildningskurser i tjänsten träffas av domkapitlet. Det synes dock angeläget att deltagarna beredes till- fälle att föreslå ämnen och ämnesområden.

7.4 Omfattning och form

Med prästutbildning menas — såsom ovan framhållits -—— dels grundläggande teoretisk och praktisk utbildning före prästvigning dels återkommande fortbildning efter denna. Utifrån denna bestämning av prästutbild- ningens omfattning blir det självklart att frågan om deltagande eller ej i fortbildning inte kan överlämnas åt den enskilde präs- ten. Ett visst mått av regelbundet återkom- mande fortbildning måste därför betraktas såsom obligatoriskt, dvs. ingående i tjänsten. Vid sidan härom bör dessutom förekomma en kompletterande och med den obligato- riska samordnad fortbildning, som bygger på frivilligt deltagande.

Skulle den såsom ingående i tjänsten rubricerade fortbildningen icke erhålla ställ- ning såsom obligatorisk, bör genomgång av viss fortbildning under alla omständigheter uppställas såsom villkor för erhållande av ordinarie tjänst. I linje härmed synes det också vara angeläget att genomgången fri- villig fortbildning betraktas såsom vägande merit vid tillsättning av prästerlig tjänst. Detta innebär att intyg enligt särskilt for- mulär bör lämnas över deltagande i sådana kurser. Formulär härför bör fastställas av

centralstyrelsen. Lag om prästval 25.10 1957 (1957: 577) ger redan nu möjlighet till så- dant tillgodoräknande av genomgången fort- bildning av kvalificerad art. I 12 & föreskri- ves nämligen att vid upprättande av förslag till prästerlig tjänst man också skall taga i beaktande den lärdom vederbörande ådaga— lagt >>genom examina, utgivna skrifter eller annorledes».

Frågan om fortbildningens omfattning sammanhänger nära med frågan om dess uppläggning och form. I den fortbildnings- verksamhet som under senare år bedrivits inom Svenska kyrkan kan man, såsom fram- går av kap. 7.2, urskilja ett par olika typer av uppläggning. Inom flera stift har anord- nats regionala kurser om ett par dagars längd. Dessa kurser har varit anbefallda av biskop och domkapitel. Deltagande har be- traktats såsom tjänsteåliggande och kurser- na har också nått en betydande anslutning med deltagande av mellan 80 och 90 % av de i tjänst varande prästerna. En annan typ av kurser utgöres av de centralt anordnade, som haft frivillig karaktär och där deltagan- det varit ganska begränsat.

Om fortbildningen skall ges en fastare organiserad form, kan man överväga olika modeller för dess bedrivande. En modell skulle kunna innebära en periodicitet med längre kurser om högst fyra veckor vart femte eller tionde år. Fördelen härmed skulle vara att större möjlighet gavs till en viss fördjupning mot bakgrund av yrkes- erfarenhet. Nackdelen är uppenbarligen främst att en sådan fortbildning får alltför punktuell karaktär. En annan möjlighet vore att låta de nyprästvigda under de två första tjänstgöringsåren deltaga i regelbun- det återkommande fortbildningskurser om t.ex. ett par dagar två gånger om året och först därefter låta en längre periodicitet sätta in. En annan modell vore att låta fort- bildningskurserna få utgöra krav och villkor för vissa tjänster. Åter en annan möjlighet skulle vara att låta en kontinuerlig fortbild— ning av präster äga rum varje år för var och en i likhet med vad som sker inom skol- världen.

I samtliga ovan nämnda fall skulle fort-

bildningen innebära ett tjänsteåliggande och därmed ett obligatorium. Vid sidan om denna verksamhet förutsättes därvid en kompletterande frivillig fortbildningsverk- samhet.

Med tanke på att fortbildningen syftar till att öka effektiviteten i arbetet bör själva arbetssituationen och församlingsvårdens behov få utöva det bestämmande inflytan- det. Ur den synpunkten synes det vara mera meningsfullt att inte låta vederbörandes tjänsteålder vara avgörande för deltagande. I stället bör arbetsområdet lokalt och regio- nalt få utgöra gränsdragningen för de delar av fortbildningen som bör betraktas såsom obligatorisk antingen i den formen att den inrättas såsom ett tjänsteåliggande eller att den uppställes såsom villkor för erhållande av ordinarie tjänst. Fortbildningen bör inte heller vara så upplagd att det går alltför lång tidrymd mellan deltagandet i kurserna. En effektiv fortbildning i fastare organise- rad form torde alltså bäst kunna uppnås dels genom att den ges en kontinuerlig karaktär, dvs. återkommer med Viss regel- bundenhet utan längre uppehåll. dels genom att den förlägges till det regionala planet med stiften som utgångspunkt och med den lämpliga indelning av dessa som bestäms av lokala förhållanden.

Omfattningen av den i tjänsten ingående fortbildningen bör bestämmas utifrån dels antalet präster som denna fortbildning skall beröra dels den gruppstorlek och form som sådan utbildning bör ha för att ge bäst resultat. Av såväl pedagogiska som prak- tiska skäl, inkvarteringsmöjligheter och lik- nande, bör varje kurs i regel inte omfatta mer än 40 år 50 deltagare. Vissa avvikelser från denna regel kan givetvis vara nödvän- diga och det bör ankomma på den anord- nande myndigheten att här själv träffa av- görande. För en schablonberäkning av om- fattningen synes emellertid den ovan an- givna modellen ge ett visst underlag. En översikt av antalet präster inom de olika stiften ger i relation till den föreslagna gruppstorleken följande resultat:

Antal präster Antal

Stift 1.1 71 kurser Uppsala 205 4 Linköping 174 4 Skara 195 4 Strängnäs 156 3 Västerås 171 4 Växjö 228 5 Lund 363 8 Göteborg 317 6 Karlstad 143 3 Härnösand 160 3 Luleå 172 4 Visby 34 1 Stockholm 228 4 Summa 2 546 53

Totalt bör alltså en fortbildning av alla i tjänst varande präster resultera i drygt ett 50-tal kurser. Därvid är också räknat med ca 10 % bortfall av olika skäl. Givetvis måste också såsom redan framhållits lokala förhållanden beaktas.

Mot bakgrund av den erfarenhet som vunnits under senare år torde lämplig längd för kurserna kunna sättas till tre å fyra dagar. Med tanke på en rimlig periodicitet och på rimliga kostnader per år för fort- bildningens genomförande synes också rikt- punkten böra vara att fortbildning i tjäns- ten bör erbjudas varje präst genom en kurs vartannat år. Detta innebär att drygt 25 kurser per är bör arrangeras i stiftens regi. En koncentration till bestämt ämnesområde bör i så fall ske i likhet med vad som nu är fallet.

Som obligatorisk bör också den fort- och vidareutbildning betecknas som omfattar alla under året nyutnämnda kyrkoherdar och som ur organisatorisk synpunkt är att hänföra till det centrala planet. Denna fort- bildning bör äga rum på ett par platser i landet. Med hänsyn till att antalet nyut- nämnda kyrkoherdar f.n. uppgår till ca 100 per år bör minst tre kurser årligen äga rum.

För den frivilliga fortbildningen kan gi- vetvis inte i samma utsträckning dragas upp riktlinjer, eftersom den är beroende av be- slut från de organ och organisationer som bär ansvaret för de olika kurserna och som

själva har att träffa avgörandet om anord- nande av sådana kurser och även bära det ekonomiska ansvaret. Ur kyrkans synpunkt är emellertid en samordnad planering av fortbildningen av största betydelse. Alterna- tivet obligatorisk—frivillig är nämligen främst ett alternativ ur den enskildes syn- punkt. Ur kyrkans synpunkt måste däremot större vikt fästas vid frågan om hur ett rik- tigt utbud av fortbildningsverksamhet skall se ut. Om möjligt bör därför de båda typer- na av fortbildning planeras tillsammans. Detta skulle möjliggöra att den fortbild- ning som betecknas som obligatorisk skulle kunna följas upp i någon efterföljande fri- villig form.

Utformningen av den frivilliga fortbild- ningen är redan idag mycket varierande men vissa modeller har utkristalliserat sig. På många håll har de s.k. kontraktskonven- ten med starkt varierande sammanträdes- intensitet ambitiöst ägnats studiefrågor av olika art genom föredrag och diskussioner liksom redogörelser för nyutkommen teo- logisk eller kyrklig litteratur. Genom sin storlek utgör kontraktskonventen i många fall en lämplig arbetsenhet såsom grund för kontinuerligt studiearbete. Dessutom möjlig— gör den territoriella begränsningen, i många fall åtminstone i de södra delarna av lan- det, att resvägarna inte blir alltför långa. En satsning på kontrakten synes därför vara en möjlighet med stora förutsättningar.

Inom en rad stift har i prästsällskapens regi ordnats hel- eller halvdagssamman- komster med överläggningar om teologiska eller praktiska problem. Homiletiska och teologiska seminarier spelar också en be- tydande roll i dagsläget och kan notera stor anslutning. Den frivilliga fortbildningen tor- de med fördel kunna anknyta till ovan pre- senterade verksamhetsformer. I bl.a. kon- traktskonventens regi torde studie/universi- tetscirkeln kunna användas och nära an- knytas till föregående kurs av obligatorisk karaktär. Regionalt eller centralt ordnade längre kurser liksom korrespondenskurser bör ingå som möjliga led i fortbildningen.

För en mer omfattande teoretisk-teologisk fortbildning bör i fortsättningen en samord-

ning med de teologiska fakulteternas verk- samhet uppmärksammas. F.n. är tjänstledig- het för fortsatta studier i huvudsak inriktad på forskningsarbete i syfte att avlägga teolo- gie licentiatexamen, teologie doktorsexamen eller teologie doktorsgrad. Om RUMO:s förslag till religionsvetenskaplig utbildning genomföres bör s.k. tjänstledighet med B- avdrag kunna beviljas för att deltaga i viss del av det differentierade ämnesstudiet — 10 eller 20 poäng —— eller i det tematiska studiet om 20 eller 40 poäng.

Omfattningen av utbudet av fortbildnings- kurser med frivilligt deltagande kommer i fortsättningen liksom nu att bli helt be- roende av initiativ från fristående organ eller organisation. Någon form av samord- nande och ibland också initiérande verksam- het torde dock behövas för att ge lämplig omfattning och därmed större effektivitet åt den frivilliga fortbildningen. I följande kapitel — kap. 7.5 — tages också frågan om denna samordnings organisation upp till behandling.

I samband med anordnandet av frivillig fortbildning bör också observeras de möj- ligheter till samordning av utbud och kurser som kan erbjuda sig utifrån ekumenisk syn— punkt. Redan nu visar det sig i en del fall att viss anbefalld studielitteratur och vissa kursledare användes inom olika samfunds utbildning. S:t Lukasstiftelsens utbildning torde kunna utgöra tillräckligt exempel på att sådan samordning går att ordna.

7.5 Organisation

Enligt direktiven bör utredningen undersöka hur fortbildningen bör organiseras. Ur orga- nisatorisk synpunkt föreligger därvid två olika problem:

1. frågan om vilka organ —— styrelser, nämnder och även enskilda tjänstemän -— som på skilda nivåer skall bära ansva- ret för fortbildningens planering, ad- ministration och distribution, samt

2. frågan om vilken regional och lokal in- delning, som skall utgöra basen för fort- bildningen och dess genomförande.

Den organisatoriska uppbyggnaden av

fortbildningen är helt beorende av hur dessa båda frågor, som är mycket nära förbundna med varandra, besvaras. Som en utgångs- punkt för utredningens arbete har därvid bl.a. stått uppfattningen att det i båda fallen måste vara angeläget att i möjligaste mån anknyta till redan förefintlig och fungeran- de organisation och indelning.

Regional och lokal organisation. De uppgif- ter som på regional och lokal nivå bör stå i centrum för fortbildningsarbetet tar sikte på att förbättra församlingsprästens möjlig- heter att fullgöra sin tjänst. Det samman- hang prästen genom denna tjänst är insatt i bör också utgöra den naturliga organisato- riska ram inom vilken fortbildningen skall äga rum och där ansvaret för denna främst måste åvila de myndigheter, som försam- lingsprästen är underställd.

I de fortbildningssträvanden som under senare år gjort sig gällande kan man iakt- taga en klar förskjutning vad gäller huvud- mannaskapet. Från att tidigare ha varit en angelägenhet för i främsta rummet frivilliga sammanslutningar av rikskaraktär, ibland med stiftsavdelningar, har fortbildningen fått en allt starkare och medveten plats i den regionala planeringen på stiftsnivå ge- nom lagstadgade organ. Direktiven fram— håller i linje härmed också att det ligger närmast till hands att tänka sig en fortbild- ning på stiftsnivå och att »det bör övervägas om domkapitlen skall ges möjlighet att vid sidan av stiftens prästsällskap anordna fort- bildningskurser».

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts av fortbildning på stiftsnivå torde det stå klart att stiften i första hand bör komma i fråga som regionala organisatoriska en- heter för fortbildningens bedrivande. Enligt lag om domkapitel 1936 (nr 567) 13 5 an- kommer det på domkapitel »att hava in- seende över prästerskapets ämbetsförvalt- ning och leverne». Det torde därför vara närmast självklart att domkapitlet är det or- gan som på stiftsplanet får det slutliga an- svaret för en obligatorisk fortbildning av präster. Det bör således ankomma på dom- kapitlet att besluta om och därmed fast-

ställa fortbildningsprogram vad avser äm- nesval, antal kurser, antal deltagare och övriga därmed sammanhängande frågor lik- som också fördela tillgängliga medel. Det torde också vara angeläget att den frivilliga fortbildningen inom stiftet samordnas ge— nom domkapitlets försorg. De teologiska sällskap eller motsvarande som finns i vissa stift torde därmed kunna ges en menings- fylld uppgift och väsentligt bidraga till en förbättrad fortbildning.

Förberedande och verkställande uppgif- ter torde av domkapitlet kunna delegeras på lämpligt organ, såsom särskilt arbetsutskott eller stiftets utbildningsnämnd, där sådan finns. På de platser där stiftets utbildnings- nämnd inrättats har denna också från bör— jan fått i uppdrag att handlägga frågor rörande prästernas fortbildning.

Genom införande av konfirmandkonsu- lenterna, som är direkt underställda dom- kapitlet, har i vissa stift inrättats en särskild konfirmandkommitté. En nära samordning mellan arbetsuskott/utbildningsnämnd och konfirmandkommittén är nödvändig för att bl.a. undvika dubbelarbete.

Det för fortbildningen ansvariga organet bör ha till uppgift att utarbeta detaljplaner för fortbildningen och framlägga förslag till domkapitlet samt i enlighet med domkapit- lets beslut genomföra detta fortbildnings- program. Uppgiften att vara sekreterare och verkställande inom detta organ bör domkapitlet kunna uppdraga åt lämplig be- fattningshavare såsom en av stiftsadjunk— terna, närmast den som har hand om utbild- ningsfrågor inom stiftet. För att bestrida kostnader vid behov av tillfällig arbetshjälp synes vissa medel böra ställas till domkapit- lets förfogande för arvodering av extra per- sona].

Också på det lokala planet föreligger en indelning som fortbildningsverksamheten naturligt har anknutit till och som även i fortsättningen bör utgöra en naturlig bas för detta arbete, nämligen kontraktsindel- ningen. Vad gäller den i tjänsten ingående fortbildningen torde denna indelning kunna ha betydelse i så måtto att präster tillhöran- de vissa till samma del av stiftet hörande

kontrakt samlas till fortbildningskurs för- lagd till stiftsgård eller annan lämplig kon- ferensanläggning inom denna region, för att på så sätt reducera såväl omkostnader som tidsåtgång för resor. De replipunkter som redan finns för utbildningsverksamhet i form av stiftsgårdar, religionsvetenskapliga institut, kyrkliga folkhögskolor eller liknan- de bör givetvis liksom redan nu är fallet komma i åtanke, när det gäller planeringen.

För den frivilliga fortbildningen torde kontrakten såsom separata enheter kunna spela en mer betydelsefull roll såsom natur— liga arbetsenheter för studiearbetet. Detta gäller såväl de reguljära kontraktskonventen som eventuella studie/universitetscirklar ar- rangerade av Sveriges kyrkliga studieför- bund.

En komplettering till den lokalt organise- rade fortbildningsverksamheten bör ske på det centrala planet inom stiftet. En viktig uppgift torde därvid bli att fullfölja de för— sök och ansatser som i de olika stiften i viss utsträckning redan gjorts, när det gäller att samordna och systematisera utbudet av fortbildningskurser. Denna samordning bör ske genom det organ till vilket domkapitlet i övrigt delegerar fortbildningsfrågorna. Härigenom skapas en viss garanti för att såväl fortbildning i tjänsten som friving fortsatt utbildning kommer att stå i en fruktbar och kompletterande relation till varandra.

För distributionen av den frivilliga fort- bildningen torde Sveriges kyrkliga studie- förbund kunna erbjuda en effektiv service. Detta bidrager dessutom till ytterligare sam— ordning i planeringen av kursutbudet.

Central nivå. Fyra huvuduppgifter synes föreligga på central nivå: 1. att svara för kursledarutbildning, 2. att svara för fort- bildnings- och vissa vidareutbildningskurser för nyutnämnda kyrkoherdar m.fl., 3. att svara för samordningen av kursutbud över landet i stort från olika organ och organi- sationer samt 4. att aktivt bidraga till plane- ringen av fortbildningen genom att erbjuda stiften viss service.

För att lösa ovanstående uppgifter på ett

tillfredsställande sätt måste det enligt utred- ningen finnas en central organisation. Mest naturligt hade varit att låta ansvaret för dessa uppgifter knytas till Svenska kyr- kans utbildningsnämnd, vilken såsom ovan nämnts enligt sin arbetsordning särskilt har att uppmärksamma behovet av fortbildning. Eftersom utbildningsnämnden har en upp- byggnad som tar sikte på utbildningsbeho- vet för alla tjänstekategorier inom Svenska kyrkan och där prästutbildningen än så länge spelar en mer underordnad roll torde en direkt anknytning till nämnden inte vara lämplig än så länge. Däremot måste en ständig kontakt och ett nära samarbete med nämnden utgöra en självklar förutsättning för arbetet med den prästerliga fortbild- ningen på central nivå. Inte heller Svenska kyrkans centralråd torde vid en kommande organisationsförändring med en särskild ut- bildningsavdelning kunna erbjuda den lämp- ligaste arbetsramen.

Eftersom centralstyrelsen för pastoralin- stituten i sitt arbete kommer att planera den prästerliga utbildning som följer efter grundläggande teoretisk del förefaller det naturligt att för fortbildningsfrågomas lö- sande knyta an till centralstyrelsen, som i sitt eget planeringsarbete tvingas göra av- vägningar om innehållet i den praktiska utbildningen i relation till vad som kan be- räknas inrymmas i en efterföljande fort- bildning. Centralstyrelsen för pastoralinsti- tuten synes därmed kunna utgöra ett lämp- ligt organ att handha de centrala fortbild— ningsuppgifterna. Centralstyrelsen skulle därigenom bli beslutande organ på central nivå. För förberedande och verkställande uppgifter bör därvid inrättas dels ett särskilt arbetsutskott för fortbildningsfrågor dels en central fortbildningsenhet, underställd cen- tralstyrelsen men lokaliserad till pastoral- institutet i Uppsala. Denna enhet bör bestå av en fortbildningssekreterare, i ställning motsvarande stiftsadjunkt, jämte erforderlig biträdespersonal förslagsvis en halv skriv- biträdestjänst. För enheten finns lokalut- rymmen i anslutning till det lokalprogram som omfattar pastoralinstiutets förläggning till Fjellstedtska skolan i Uppsala.

En viktig uppgift för den centrala fort— bildningsenheten torde bli att söka samord- na fortbildningsutbudet inom landet. Detta innebär att fortbildningssekreteraren bör ha en ständig kontakt med de organ och orga- nisationer som anordnar kurser av olika slag. Härigenom möjliggöres lättare en mål- inriktad planering av fortbildningsinsatserna på central nivå. Det bör också därigenom vara möjligt att fördela förberedelsearbetet för bestämda fortbildningskurser på olika håll bl.a. vad gäller sammanställning av studiematerial och läromedel i övrigt. En nära kontakt bör härvid hållas med Sveriges kyrkliga studieförbund och framför allt med dess arbetsgrupp för prästernas fortbildning. Ovan redovisade uppgift är primärt av samordnande karaktär och innebär inte att fortbildningsenheten själv skall övertaga ar- betet utan endast fungera såsom förmedlare av bestämda fortbildningsbehov till organ som sedan kan genomföra dem.

Till den centrala fortbildningsenhetens uppgifter bör också höra att svara för kon- takten med den fortbildningsverksamhet som bedrives av övriga trossamfund i landet. Därvid bör undersökas i vad mån en sam- ordning skulle kunna ske i fråga om viss fortbildningsverksamhet mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits från bl.a. S:t Lukasstiftelsens utbildning.

Pastoralinstituten och fortbildningen. Enligt ovan framlagt förslag skall pastoralinstitu- ten inlemmas i viss del av fortbildningen. Utöver den anknytning mellan den centrala fortbildningsenheten och pastoralinstitutet i Uppsala liksom centralstyrelsen synes det föreligga starka skäl för att de båda före- slagna pastoralinstituten aktivt integreras i fortbildningsarbetet på lokal nivå. Till insti- tuten knutna lärare kan med sin erfarenhet och förtrogenhet med den grundläggande utbildningen effektivt bidraga till att knyta samman grundutbildning och fortbildning och även överbrygga utbildningsklyftan mel- lan studerandegenerationer. Genom sin upp- byggnad bör pastoralinstituten kunna bli centra för prästutbildningen. Det bestånd av litteratur, moderna läromedel och material

som instituten kan erbjuda torde vara av stort värde för fortbildningen att kunna ut- nyttja liksom också miljön inom instituten.

Pastoralinstituten bör alltså kunna enga— geras i fortbildningen dels i samband med genomförandet av vissa regionala kurser t.ex. kyrkoherdekurserna dels i samband med fortbildningskurser i framför allt de stift inom vilka de är belägna.

För att underlätta förverkligandet av pas- toralinstitutens anknytning till fortbildnings— verksamheten föreslås i kap. 6.5 att de båda huvudlärarna vid resp. institut skall kunna knytas till fortbildningen genom att central- styrelsen äger rätt att förlägga upp till 20 timmar av deras undervisningsskyldighet till fortbildningsverksamheten. Ett sådant in- lemmande i de berörda stiftens fortbild- ningsverksamhet förutsätter emellertid en framställning från domkapitlet i stiftet. För lärarnas deltagande i centrala kurser gäller samma ordning.

7.6 Kostnader och finansiering

En beräkning av kostnaderna för fortbild- ningen av präster kan göras utifrån nu- varande förhållanden. För kostnader i sam-

band med deltagande i den frivilliga fort- bildningen som bedrivs av kyrkliga organ eller enskilda organisationer har i stor ut- sträckning församlingarna såsom arbetsgi- vare burit det ekonomiska ansvaret. Såväl kursavgifter som resor och traktamenten/ uppehälle betalas numera i stor utsträck- ning av församlingarna, medan tidigare den enskilde prästen med egna medel bekosta- de sitt deltagande i fortbildningskurser. Ef- tersom kurserna ofta är förlagda centralt i landet, innebär detta dryga resekostnader och de totala kostnaderna för deltagande i en sådan kurs uppgår i många fall till 500 år 600 kronor.

Som exempel på kostnader för denna typ av kurser kan anföras två av Svenska kyrkans centralråd 1971 anordnade 5-da— garskurser dels för kyrkoherdar — 22 del- tagare — dels i själavård — 60 deltagare. Arvoden, resor m.m. till föreläsare och lärare uppgick i första fallet till 2 518 kro- nor och i senare fallet till 4726 kronor. Deltagarna hade att erlägga en avgift om 350 resp. 375 kronor inkluderande såväl kostnader för kursens anordnande som ut- gifter för uppehället under kursen. Till detta kom dessutom resekostnader av varierande

Fördelning av anslaget till teologiska fortbildningskurser för präster 1970/71 och 1971/72

1970/71 1971/72 Stift eller Fort- Teol. hom. Fort- Teol. hom. organisation bildning sem. bildning sem. Linköping 2 000 2 000 Skara 5 000 2 500 5 000 2 500 Strängnäs 3 500 5 000 Västerås 5 000 5 000 Växjö 3 500 3 500 Göteborg 3 000 1 200 2 000 3 000 Karlstad 2 000 2 500 Härnösand 2 500 3 000 Visby 1 300 Stockholm 7 000 Linköpings stifts studiekonvent 1 000 1 000 Lunds teologiska sällskap 2 000 2 000 Strängnäs stifts teologiska sällskap 2 000 Härnösands stifts teologiska sällskap 1 500 Kalmar diakonikonvent 1 000 1 000 Svenska prästförbundet 3 000

storlek, vilka i de flesta fall torde ha ersatts av resp. församling. Rätt förelåg dessutom att deltaga i dessa kurser utan löneavdrag.

Under senare år har emellertid de inom stiften anordnade fortbildningskurserna allt- mer kommit att dominera. Sedan 1953 ut- går genom riksdagens beslut vissa anslag ur kyrkofonden till denna verksamhet. I prop. 1971: 33 ingår också förslag om anslag för anordnande av teologiska fortbildningskur- ser för präster. Genom riksdagens beslut i enlighet med propositionen står för budget- året 1971/72 50 000 kronor till förfogande för detta ändamål. Nedanstående samman- ställning visar hur dessa medel under de båda senaste budgetåren fördelats.

I Kungl. Maj:ts brev, vari medel anvisas för ovanstående kursgivning, bemyndigas i regel också domkapitlet i det stift, där fortbildningskurserna skall äga rum, att åt präst som deltar i kurs utbetala resekost- nadsersättning och traktamente som för tjänsteresa. Som exempel på innebörden i nämnda medgivande redovisas nedanståen- de uppgifter rörande kostnader för fortbild- ningskurser som bedrivits med medel ur anslaget från kyrkofonden.

Linköpings stift

2 fortbildningskurser hösten 1971 anslag ur kyrkofondsmedel: 2 000 kronor antal deltagare: 66

resekostnadsersättning jämte traktamenten: 20 997 kronor

arvoden till föreläsare jämte material och övriga omkostnader: ca 2 500 kronor/kurs

Skara stift 4 fortbildningskurser hösten 1971, varav 3 redo- visats anslag ur kyrkofondsmedel: 5 000 kronor kurs 1 39 deltagare

resekostnadsersättning 2 305 traktamenten 8 060 kurs2 38 deltagare resekostnadsersättning 1 802 traktamenten 8 222 kurs 3 39 deltagare resekostnadsersättning 1 912 traktamenten 8 138 totalt: 117 deltagare resekostnadsersättning 6 019 traktamenten 24 420 kostnader för föreläsares arvoden, resor m.m., kursledning, material m.m. har uppgått till ca 4 800 kronor/kurs

Strängnäs stift 4 fortbildningskurser planerade för 1971/72, 3 genomförda under hösten 1971, varav 2 redo- visade anslag ur kyrkofondsmedel: 5 000 kronor kurs 1 37 deltagare

resekostnadsersättning 2 412 traktamenten 9 254 kurs 2 36 deltagare resekostnadsersättning 2 528 traktamenten 9 347 totalt: 73 deltagare resekostnadsersättning 4 940 traktamenten 18 601 kostnader för föreläsares arvoden, resor m.m., kursledning, material m.m. har beräknats till ca 4 500 kronor/kurs

Västerås stift 4 fortbildningskurser hösten 1971 anslag ur kyrkofondsmedel: 5 000 kronor antal deltagare: 170 resekostnadsersättning jämte traktamenten för samtliga fortbildningskurser: 58 057 kronor kostnader för föreläsares arvoden, resor m.m., kursledning, material m.m. kan beräknas till ca 5 000 kronor/kurs

Göteborgs stift 3 fortbildningskurser våren 1971 anslag ur kyrkofondsmedel: 3 000 kronor kurs 1 43 deltagare resekostnadsersättning och traktamenten 17 deltagare resekostnadsersättning och traktamenten 24 deltagare resekostnadsersättning och traktamenten 84 deltagare resekostnadsersättning och traktamenten

11 144 kurs 2

4 560 kurs 3

5 682 totalt:

21386

Stockholms stift

5 fortbildningskurser 1971/72, varav en redo- visats anslag ur kyrkofondsmedel: 7 000 kronor kurs 1 32 deltagare resekostnadsersättning och traktamenten ca 8 000 kostnader för föreläsares arvoden, resor m.m., kursledning, material m.m. har beräknats till ca 3 500 kronor/kurs

Av de ovan redovisade exemplen framgår en klar tendens i fråga om kostnader för såväl resor som uppehälle/traktamenten. De senare utgår med ca 200 kronor/person och kurs, medan ett genomsnitt i fråga om rese- kostnadsersättning tycks vara mellan 60 och 70 kronor per person och kurs. Den totala

kostnaden per deltagare omfattande utgifter för resor, uppehälle och kursledning — in- klusive särskilt anslag från kyrkofondsme- del —— kan på grundval av ovan anförda siffror beräknas till ca 290 kronor.

Vid beräkning av fortbildningens omfatt- ning och förslag till organisation har för- slag framförts om inrättande dels av en central fortbildningsenhet dels av en regio- nal organisation. De kostnader som genom- förandet av dessa förslag skulle föranleda redovisas å nedanstående uppställning och kan beräknas till 75 626 kronor som per- sonalkostnader och 35 000 kronor som ad- ministrativa kostnader eller tillsammans 110 000 kronor.

Kostnader för anordnande av kurser har beräknats utifrån redovisade reella kostna- der för motsvarande typ av fortbildning i dagsläget och omfattar som schablonberäk- ning per kurs följande:

arvoden, resor och traktamenten/uppe- hälle till föreläsare lärare eller grupp— ledare 2 200 kursledning ] 000 administration, material m.m. 300

Summa 3 500

Som framgått av den ovan lämnade redo- görelsen utgör resekostnadsersättning och traktamenten en betydande post i fortbild- ningskostnaderna. Vid beräkning av de kost- nader som kan komma i fråga i detta av- seende kan givetvis inga absoluta tal anges. Resekostnaderna varierar starkt med hänsyn till stiftens areal och belägenhet av lämp- liga platser för fortbildningskurser liksom av omfattningen av s.k. samåkning för att hålla nere reseutgifterna. Som ett genom- snitt har i nedan gjord beräkning resekost- nadsersättning beräknats till ca 70 kronor/ deltagare och kurs. Denna siffra har base- rats på det från olika stift tillhandahållna underlaget. Traktamente eller uppehälle un- der kurs har beräknats till 200 kronor/del- tagare. Vad gäller de centrala kurserna har viss uppräkning av resekostnader skett med hänsyn till att dessa kan beräknas bli åt- skilligt högre på grund av avsevärt längre resor för de flesta deltagarna.

Kostnader för fortbildning av präster, be— räknade med utgångspunkt från i det före- gående framförda förslag

Personalkostnader Central fortbildningsenhet: fortbildningssekreterare i A 25: 26 48 912 24 % lönekostnadspålägg 11 738 1/2 tjänst som kontorsbiträde i A 11 12 078 24 % lönekostnadspålägg 2 898 Summa 75 626 Administrativa kostnader Central fortbildningsenhet: Kostnader för telefon, porto, resor m.m. 10 000 Domkapitlen: Kostnader för viss administration 25 000 Summa 35 000 Kurskostnader Kostnader för anordnande av kurser: arvoden, rese- och traktamentskostna- der för föredragshållare, kursledning, material m.m. ca 3 500/kurs a. centrala kurser: kyrkoherdekurser 3 per år 10 500 kursledarutbildning 2 per år 7 000 b. fortbildningskurser för präster an- ordnade stiftsvis genom domkapit— lens försorg 26 kurser per år för- delade på stiften 91000 0. anslag till teologiska sällskap m.fl. 6500 Summa 115 000 Resekastnadsersätming och traktamenten Kostnader för resekostnadsersättning och traktamenten vid fortbildningskur- ser i tjänsten 25 kurser i stiften å ca 12 OOO/kurs 300 000 5 centralt anordnade kurser a 10 OOO/kurs 50 000

Summa 350 000

Finansieringen av fortbildningen har hittills skett dels genom kyrkofondsmedel dels ge- nom av församlingarna anslagna medel för bestridande av resekostnader och trakta- menten i vissa fall vid kurser av central karaktär. En del organisationer har med egna medel bestridit vissa kostnader för fort- bildningskurser. I en del fall har dessutom vederbörande präst själv stått för vissa eller alla kostnader. Det synes också i fortsätt- ningen böra vara kyrkofondsmedel resp. av församlingarna såsom arbetsgivare anslagna medel som bör täcka kostnaderna för fort-

bildningen av präster. I den mån som fort- bildningen äger rum i tjänsten bör såväl kurskostnader som rese- och traktaments- kostnader liksom nu bestridas med kyrko- fondsmedel. Samma sak gäller de kostnader som kan föranledas av uppbyggnaden av en fastare organisation av fortbildningen på såväl centralt som regionalt plan.

8. Sammanfattning

Utredningsuppdraget. Genom beslut 26.9 1969 bemyndigades chefen för utbildnings- departementet att tillkalla en sakkunnig för utredning av frågan angående de praktisk- teologiska övningsinstitutens framtida ställ- ning, m.m. Uppdraget för utredningen gäll- de översyn av utbildningen och förslag till ny läroplan, institutens organisation, eko- nomi och finansiering, krav på utbildning vid dispens från teologiska examina för prästvigning liksom för deltidstjänstgöring samt frågan om prästernas fortbildning.

Bakgrund. Den svenska situationen präglas under det senaste decenniet av återkom- mande krav på förändring av den prak- tiska prästutbildningen. Ett detaljerat för- slag framlades 1965 av biskopsmötets präst- utbidningskommitté. Som underlag till för- slaget hade kommittén låtit utföra en atti- tydundersökning bland dem som prästvigts årer. 1939—42 och 1957—62. Undersök- ningen syftade till att ge en bild av hur präserna själva uppfattade sin utbildning. Önskemålen pekade mot utökad undervis- ning i framför allt själavård men också ho- miletik och kateketik. Förslaget upptog en uppdelning i förutsättningsämnen, såsom psykologi, psykiatri, samhällsorientering, sami huvudämnen, där undervisningen i själavård och pastoralpsykologi fick stor omfittning. Utbildningen föreslogs omfatta ett år med tre månaders inlagd praktik un-

der utbildad handledare. Två institut skilda från universiteten föreslogs inrättade under en central styrelses ledning. Fortbildning förutsattes ingå i utbildningen. Även i öv- riga förslag under perioden ingår samma tendenser med krav på ökad anknytning till församlingsarbete och stark inriktning på själavårds- och predikouppgiften samt en fördelning av utbildningen på två terminer.

I samarbete med RUMO genomfördes 1970 en enkät bland präster inom Svenska kyrkan, som avlagt praktisk-teologiska prov 1964/65 och 1967/68. Också denna enkät visade samma tendens som tidigare med önskemål om större anknytning till funge- rande församling och utökad undervisning i bl.a. själavård, familjefrågor, texttolkning och homiletiska övningar, liksom en utökad utbildningstid.

Internationellt sett är frågan om en för- ändring av prästutbildningen aktuell prak- tiskt taget inom alla kyrkosamfund. Ut- gångspunkten tages genomgående i beskriv- ningar av prästens uppgift och funktion. Klara tendenser kan urskiljas beträffande kraven. Innehållsligt önskar man en utökad själavårdsutbildning och mer plats åt ämnen som sociologi, pedagogik och psykologi. En bättre kännedom om arbetslivets problem genom praktisk tjänstgöring ses som en väg att effektivisera prästens funktion liksom en bättre integration av teori och praktik under utbildningen. På några håll önskar man nå—

gon form av samordning av utbildningen mellan olika församlingsarbetare. Också frå- gan om alternativa vägar till prästämbetet har aktualiserats i syfte att inom kyrkan till- varataga människor med viss grundutbild- ning och yrkesverksamhet inom annat om- råde. Lämplighetsprövning före studiernas början har införts på några håll. Diskussio- nen gäller också frågan om fördelar och nackdelar med öppen utbildning och utbild- ning förlagd till internat eller seminarium. Som ett nästan enhetligt önskemål återfin— nes i de flesta förslag krav på någon form av organiserad fortsatt utbildning av präs- ter. Slutligen möter på några håll frågan om en ekumeniskt utformad prästutbildning.

Målet för den praktiska prästutbildningen är beroende av målet för kyrkans och för- samlingens verksamhet, evangeliets förmed- ling. Utbildningen måste förmedla de kun- skaper och färdigheter ett fullgörande av kyrkans och församlingens funktioner i detta syfte kräver.

Emellertid är inte församlingens funk- tioner alltid desamma utan påverkas av den allmänna samhällsutvecklingen, de aktuella debattämnena samt lokala förhållanden. In- om kyrkan är en sådan av samhällsutveck— lingen framtvingad trend den framväxande tjänstedifferentieringen i församlingen. Om prästens och församlingens uppgifter och verksamhetsområden förr i stort samman- fallit, så torde detta inte vara fallet i fram- tiden. I större församlingar finns redan i nuläget ett flertal tjänster förutom prästen, såsom församlingssekreterare och -assistent, församlingspedagog, diakon—diakonissa/för- samlingskurator och ungdomssekreterare. En sådan uppdelning av församlingens funk- tioner i skilda tjänster är ett försök att i nuläget bättre förverkliga målet för kyrkans och församlingens verksamhet.

Utredningen utgår från denna differen- tierade syn på församlingens tjänster och funktioner och menar därför, att den prak- tiska prästutbildningen mera än hittills bör ta fasta på prästens uppgift som en delfunk- tion i församlingen och prästen som en av flera församlingsarbetare. Därigenom har

utbildningsmoment som arbetsledning och samarbete fått en annan betydelse än tidi- gare.

Inom ramen för församlingens mål be- stämmes prästens huvuduppgift till förkun- nelse i vid mening. För att evangeliet skall kunna ge motiveringen och inspirationen till ett kristet liv inom församlingen behövs bibeltolkning, textutläggning och förkunnel- se, vilket främst torde ske inom ramen för den allmänna gudstjänsten men också i olika studie- och undervisningssituationer liksom i den enskilda själavården.

För att prästen skall kunna fullgöra sina uppgifter måste utbildningen, som är att be- trakta som en grundutbildning för samtliga präster oavsett framtida inriktning, ge kun- skap om kyrkan, samhället och människan. De insikter prästen som förkunnare måste ha i förkunnelsens innehåll torde främst ha förmedlats under den teoretiska utbildning- en, men även förkunnelsens situation och adressat påverkar funktionens utformning. Därför måste kunskaper om samhället och människan förmedlas under den praktiska utbildningens inledande skede. Först där- efter kan den egentliga yrkesutbildningen med såväl teoretisk undervisning som prak- tisk övning i förkunnelsens olika metoder i den allmänna gudstjänsten och den enskilda själavården taga vid. Detsamma gäller den metodiska och pedagogiska skolningen med sikte på kyrkans undervisande verksamhet. Vid förverkligandet av dessa utbildnings- moment synes en nära anknytning till fun- gerande församlingar nödvändig. Dessutom är det undervisningens syfte att förmedla kunskap om församlingens struktur och verksamhetsformer, insikter i samarbetsfrå- gor och arbetsledning, förtrogenhet med den kyrkliga lagstiftningen samt medvetenhet om den aktuella kyrko- och religionsdebatten.

Förslaget till ny läroplan, som söker för- verkliga utbildningens mål, är uppgjort mot bakgrund av fyra kritiska synpunkter på nuvarande praktisk-teologiska övningskurs. Dessa har gällt (1) uppläggningen med dels förberedande kurser dels egentlig övnings- kurs, (2) innehållet med en alltför ringa

själavårdsutbildning, (3) församlingsanknyt- ningen där den föreskrivna kyrkliga eller sociala tjänstgöringen om 2 månader ej reg- lerats av utbildningsskäl utan påverkats av andra faktorer, främst prästbristen och be- hovet av semestervikarier, samt (4) utbild- ningens längd, där man nästan genomgåen- de förordat två terminers utbildning mot nuvarande en termin.

Den uppläggning utredningen föreslår innebär, att de förberedande kursernas inne- håll liksom den praktiska tjänstgöringen in- tegreras i den praktisk-teologiska övnings- kursen. Inom denna har utbildning i fr.a. själavård fått ett större utrymme än tidi- gare, och den har utökats till att omfatta två terminer.

Den första terminen är indelad i fyra block. En introducerande tvåveckorsperiod presenterar prästens uppgift och funktion i dagens kyrka. Därefter avser ett förutsätt- ningsblock att ge grundläggande kunskaper i människokunskap och samhällskunskap samt en allmän religionspedagogisk oriente- ring. Ett pryoblock indelat i tre perioder skall ge en praktisk inblick i områden som svarar mot samhället, människan och kyr- kan. Slutligen ger ett förberedelseblock de grundläggande kunskaperna, särskilt i me- todfrågor, inom homiletik såväl allmän som enskild förkunnelse samt inom kateketik. Därigenom förbereds den praktiska tjänst- göringen under andra terminen.

Den andra terminen inleds med en två veckors internatvistelse med för samtliga kyrkoarbetare under utbildning samordnad undervisning i fr.a. planerings- och sam- arbetsfrågor. Därefter vidtager en tvådelad praktisk tjänstgöring. En månads heltids- tjänstgöring under ledning av utbildad hand- ledare förläggs till hemstiftet, medan en må- nads halvtidstjänstgöring skall ske i särskilda praktikförsamlingar i pastoralinstitutens när- het. Denna andra praktikperiod integreras med undervisning i homiletik, själavård och kateketik. Efter praktiktjänstgöringens slut ägnas de återstående åtta veckorna åt un- dervisning med praktiktillfällen i övnings- församlingarna i ämnena homiletik, själa- vård, kateketik, församlingsplanering, kyr-

korätt samt aktuell kyrko- och religions- debatt. För färslag till studieplaner se kap. 4.3.

Behörighet till prästämbetet äger idag den som avlagt teologisk examen. Basen för re- krytering till prästämbetet har dock under de senaste decennierna i någon mån bred- dats genom framväxten av en praxis i form av dispens från kravet på teologisk examen. Genom denna praxis har personer med an- nan yrkesutbildning än teologisk efter vissa kompletterande teologiska studier blivit prästvigda i Svenska kyrkan.

I den mån motiveringen för prästvigning efter dispens endast är prästbristen synes denna utbildningsväg principiellt felaktig. Det kan knappast ställas mindre krav på en präst i utbildningsavseende under prästbrist- tider än i andra situationer. Däremot torde personer med annan yrkesutbildning än teo- logisk kunna tillföra Svenska kyrkan nya er- farenheter och skapa en ökad kontaktyta mot samhälls- och mänskolivet. Därför före- slår utredningen dispensinstitutets avskaf- fande och skapandet av en reguljär alterna- tiv utbildningsväg till prästämbetet för den som innehar annan yrkesutbildning än teo- logisk men önskar bli präst. Då det är av vikt att frånvaron av teologisk examen kom- penseras av erfarenhet från annat yrkesom- råde, personlig mognad och intresse för kyr- kans arbete föreslås någon form av lämplig- hetsprövning. En rådgivande kommitté be- stående av representanter för lärarna vid pastoralinstituten, prästerskapet och försam- lingarna bereds tillfälle att bilda sig en upp- fattning om den sökande samt till biskopen, som i nuvarande läge ensam har ansvaret för prästvigning, avge sina synpunkter. I samband med förslaget om en lämplighets- prövning vill utredningen även aktualisera frågan om inte ett liknande förfaringssätt borde tillämpas jämväl på samtliga sökande till prästämbetet i Svenska kyrkan.

Den alternativa vägen till prästämbetet föreslås omfatta (a) förkunskaper enligt gäl- lande bestämmelser, (b) teologisk grundut- bildning omfattande grundkursen i religions- kunskap, två terminer, samt ytterligare två

terminers teologiska studier, (c) praktisk teo- logisk övningskurs enligt betänkandets för- slag, (d) en lägsta ålder av 35 år, (e) annan yrkesutbildning, (f) lämplighetsprövning samt (g) bunden fortbildning i de ämnen som saknas under mom. b.

Utredningen, som föreslår vissa sektorer såsom lämpade för prästerligt deltidsarbete, anser inte deltidsarbete kräva en mindre omfattande utbildning. Det synes vara av vikt att en präst har tillräcklig utbildning vare sig han/hon tjänstgör på heltid eller deltid. Den ovan föreslagna alternativa stu- dievägen är inte att anse såsom mera läm- pad för en deltidstjänstgörande präst än den ordinarie.

Organisation. Den praktiska prästutbild- ningen är f.n. inordnad i universitetens ut- bildningsorganisation. Frågan om huvud- mannaskapet för denna utbildning borde överföras till Svenska kyrkan har varit före- mål för debatt under de senaste decennier- na. Som fördelar vid ett bevarande av nu- varande ordning har därvid anförts den möj- lighet till viss integration och samverkan mellan teori och praktik som ligger i nu rådande anordning. Det har också fram- hållits att universiteten fått en alltmer mar- kerat yrkesinriktad utbildning. Fördelen med ett skiljande av den praktiska präst- utbildningen från universiteten har främst bedömts vara ökad möjlighet till kyrklig fostran liksom lättare anpassning till kyr- kans uttalade behov. Under senare år har framför allt den praktiska utbildningens konfessionella inriktning ansetts tala för att Svenska kyrkan själv bör fungera som hu- vudman. Utredningen föreslår att ansvaret för den praktiska prästutbildningen över- föres från de teologiska fakulteterna vid universiteten till Svenska kyrkan.

F.n. bedrives den praktisk-teologiska ut- bildningen vid övningsinstitut i Lund och Uppsala. I debatten har förslag framförts att förlägga denna utbildning till ett för hela landet gemensamt övningsinstitut, Vil- ket ansetts kunna innebära fördelar ur så- väl ekonomisk som kvalitetssynpunkt. So- ciala skäl liksom-behovet av ett relativt stort

antal handledare knutna till utbildningsför- samlingar i övningsinstitutens närhet och de stigande siffrorna för antalet deltagare talar emellertid enligt utredningen för att mer än ett institut inrättas. Utredningen föreslår därför upprättandet av två övningsinstitut benämnda pastoralinstitut och förlagda till Uppsala-regionen resp. Lund-regionen.

Enligt gällande bestämmelser handlägges frågor rörande den praktisk-teologiska ut- bildningen i samma ordning som övriga ut- bildningsärenden vid universiteten, dvs. ge- nom de ordinarie universitetsorganen. Om Svenska kyrkan övertar huvudmannaskapet för denna utbildning, måste andra organ övertaga de organisatoriska och administra- tiva uppgifter som är förbundna med utbild- ningens genomförande. En möjlighet vore att därvid anknyta till förefintliga organ. På central nivå skulle därvid Svenska kyrkans utbildningsnämnd eller Svenska kyrkans centralråd och på lokal nivå domkapitlen i Uppsala och Lunds stift närmast kunna komma i fråga. På grund av de nämnda organens sammansättning torde emellertid f.n. vissa svårigheter föreligga för genom- förandet av en sådan lösning. Utredningen föreslår därför inrättandet dels av en cen- tral styrelse dels lokala styrelser. Den cen- trala styrelsen bör bestå av nio ledamöter, varav ärkebiskopen eller den biskop han i sitt ställe utser bör vara självskriven ord- förande, Kungl. Maj:t bör tillsätta tre, kyr- komötet tre samt de studerande två leda- möter. Den centrala styrelsens huvudupp- gift bör vara att ansvara för och övervaka den praktiska prästutbildningen. De lokala styrelserna bör vardera bestå av sju leda- möter utgörande representanter för lärare och studerande jämte av domkapitleti Lund resp. Uppsala tillsatta ledamöter. Huvud- uppgiften för den lokala styrelsen bör vara att ansvara för och leda verksamheten vid pastoralinstitutet.

Behovet av lokaler för pastoralinstituten synes kunna lösas så att institutet i Uppsala erhåller lokaler i Fjellstedtska skolans fas— tighet och institutet i Lund underv'snings- lokaler i Petersgården och administrations- lokaler på annat håll. För båda inttituten

innebär detta förslag att lokalfrågan skulle komma att lösas genom förhyrning.

Undervisningen inom den nuvarande öv- ningskursen fullgöres av timarvoderade lä- rare. Även i fortsättningen torde s'törre de- len av undervisningen böra bestridas på samma sätt. Därigenom kan behovet av spe- ciallärare lättare tillgodoses. För undervis- ningen i homiletik/själavård och kateketik bör enligt utredningen två heltidstjänster i U 20 inrättas vid vardera institutet. Tjäns- terna bör vara tidsbegränsade till högst sex år, dock med möjlighet till viss förlängning. En av dessa huvudlärare bör utses till rek- tor för pastoralinstitutet.

De årliga driftskostnaderna, som omfattar lokalhyror, löner och arvoden —— med ut- gångspunkt i ett exempel på en total under- visningsvolym — administrativa kostnader, materialkostnader m.m. har beräknats till ca 1 milj. kronor. Till detta kommer dessutom kostnader för inredning och utrustning så- som engångsanslag i samband med inrättan- det av pastoralinstituten. Dessa kostnader har beräknats till drygt 150 000 kronor.

Den praktisk-teologiska utbildningen fi- nansieras f.n. genom statsmedel i form av dels särskilda undervisningsanslag till de teologiska fakulteterna dels de anslag som ställes till de teologiska fakulteternas för- fogande som driftskostnadsanslag för täc- kande av administration m.m. Utredningen föreslår att kostnaderna för de båda pasto- ralinstituten bestrides med medel ur kyrko- fonden, vilket i nuvarande läge innebär att 0,1 öre av den allmänna kyrkoavgiften skulle komma att användas för detta ända- mål. Utredningen föreslår vidare att studie- medel liksom nu skall utgå till deltagare i den praktiska prästutbildningen.

Fortbildning. Inom nästan alla yrken har under senare tid behovet av kontinuerlig fortbildning gjort sig allt starkare gällande. För att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin funktion i yrkeslivet måste den enskilde fortsätta sin utbildning även efter genomgång av den grundläggande utbild- ningen. Betydelsen av fortbildning såsom återkommande utbildning har särskilt be-

handlats och aktualiserats i de principdis- kussioner härom som framlagts av U 68.

Också inom kyrkosamfunden har fort- bildningen sin givna plats. Försök har gjorts att åstadkomma en fastare organiserad fort— bildning av präster. Flera förslag i detta syfte har framlagts under de senaste decen- nierna. Den nuvarande fortbildningen inom Svenska kyrkan har en ganska stor omfatt- ning och bedrives främst genom stiftsled- ningarnas försorg, men betydande insatser göres också av frivilliga prästerliga och kyrkliga organisationer. Innehållsmässigt do- minerar ämnesval som direkt tar sikte på den praktiska prästtjänsten. Kurserna om- fattar i regel två till fyra dagar eller ordnas såsom studiecirklar i Sveriges kyrkliga stu- dieförbunds regi.

Det är enligt utredningen angeläget att fortbildningen blir fastare organiserad. Inne- hållsmässigt bör detta leda till en medveten planering med beaktande av behovet av så- väl teoretisk-teologisk som praktisk-metodisk fortbildning. I båda fallen bör man därvid anknyta till den grundläggande utbildningen. Dessutom bör frågan om fortbildning, som leder över till vidareutbildning för special- tjänst, ingå i denna verksamhet.

Viss fortbildning bör, såsom utgörande en del av prästutbildningen, få obligatorisk ka- raktär, dvs. ingå i tjänsten. Deltagande i frivillig fortbildning bör tillgodoräknas så- som merit vid ansökan till prästerlig tjänst.

Olika modeller för en fastare organiserad fortbildning har diskuterats. En effektiv fortbildning torde bäst kunna uppnås dels genom att planeras såsom regelbundet åter- kommande med relativt korta tidsintervaller dels i huvudsak förläggas till stiftsplanet. Omfattningen föreslås bli en kurs om tre å fyra dagar vartannat år för varje präst. Detta skulle med en gruppstorlek av 40—50 deltagare/kurs innebära sammanlagt ca 25 kurser/år fördelade på stiften. En annan form av obligatorisk fortbildning bör för- verkligas genom krav på genomgång av en särskild fortbildnings/vidareutbildningskurs för var och en som utnämnts till kyrko- herde.

Som en nödvändig komplettering av den

fortbildning som äger rum i tjänsten bör den frivilliga fortbildningen om möjligt sam- ordnas med den obligatoriska. Förutom den frivilliga fortbildningen, som nu bedrives av olika kyrkliga organ och organisationer, sy- nes möjligheten till längre fortbildning vid de teologiska fakulteterna böra utnyttjas på ett annat sätt än vad som nu är fallet.

Organisatoriskt bör fortbildningen på re- gional nivå knytas till domkapitlen, som kan delegera förberedande och verkställan- de uppgifter på lämpligt organ — stiftets ut— bildningsnämnd eller särskilt arbetsutskott. Den verkställande sekreteraruppgiften bör kunna anförtros en av stiftsadjunkterna. Också den frivilliga fortbildningen bör för samordning och planering ha vissa kontak- ter med denna stiftsorganisation. Sveriges kyrkliga studieförbund bör kunna erbjuda en effektiv service, när det gäller distribu- tionen av den frivilliga fortbildningen såsom redan nu är fallet.

För de uppgifter som föreligger på cen- tral nivå — samordning, kursledarutbild- ning, kyrkoherdekurser — bör inrättas en central fortbildningsenhet, underställd cen- tralstyrelsen för pastoralinstituten och knu- ten till pastoralinstitutet i Uppsala. Vid detta föreslås därför inrättande av en tjänst som fortbildningssekreterare med särskilt sekre- tariat.

Pastoralinstitutens engagemang i fortbild— ning bör enligt utredningen bestå dels i att huvudlärarna efter beslut av centralstyrelsen skall kunna medverka vid fortbildningskur- ser och därvid fullgöra en del av sin tjänst dels i att fortbildningskurser skall kunna förläggas till pastoralinstituten.

Anslag ur kyrkofonden till fortbildnings- kurser för präster uppgår för budgetåret 1971/72 till 50 000 kronor jämte de kostna- der, som uppstår därigenom att flertalet av de kurser som äger rum i stiftens regi be- rättigar till resekostnads- och traktaments- ersättning. Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits av fortbildningsverksamheten torde kostnaderna för ett genomförande av ovan framlagt förslag kunna beräknas till ca 225 000 kronor för personal, kurskostna- der och administration. Därtill kommer sär-

skilda kostnader för resor och traktamenten. Liksom nu synes finansieringen av fortbild- ningen främst böra bestridas med medel ur kyrkofonden.

Förslag till Stadga för pastoralinstitut

Allmänna bestämmelser

15

25 35 45

Så

Pastoralinstitut har till uppgift att svara för Svenska kyrkans praktiska prästutbildning samt viss fortbild- ning av präster. Pastoralinstitut finns i Uppsala och i Lund. För pastoralinstituten finns en ge- mensam centralstyrelse. Ledningen av pastoralinstitut utövas av institutets styrelse och rektor. Vid pastoralinstitut är anställda rek- tor, lärare samt övrig personal enligt personalförteckning. Vid pastoralinstitutet i Uppsala är dessutom anställd en fortbildnings- sekreterare.

Utbildning

65

7å

8å

Utbildning vid pastoralinstitut har till syfte att ge den studerande kunska- per och praktiska färdigheter som fordras för utövande av prästtjänst i Svenska kyrkan. Utbildning vid pastoralinstitut om- fattar dels grundläggande praktisk utbildning av präster dels efter be- slut av centralstyrelsen viss fortbild- ning och vidareutbildning av präster som redan genomgått grundläggande utbildning. Fortbildning syftar till att ge präster-

95

12å

na fördjupade kunskaper och ökade färdigheter i anslutning till den grundläggande prästutbildning som de genomgått. Utbildning vid pastoralinstitut bedri- ves i enlighet med utbildningsplan och studieplaner samt övriga bestäm- melser som centralstyrelsen medde- lar. Utbildningen avslutas med examen. Läsåret omfattar 252 dagar. Läsåret fördelas på två terminer. Om terminernas förläggning beslutar centralstyrelsen. Den del av kalenderåret som ej in- går i läsåret utgör ferier. Fortbildning kan bedrivas jämväl un- der ferietid. Bevis över genomgången utbildning utfärdas av rektor enligt formulär som centralstyrelsen fastställer.

De studerande

135

Behörig att antagas till grundläggan- de praktisk utbildning vid pastoral- institut är den som avlagt teologie kandidatexamen eller genomgått fö- reskriven alternativ utbildningsväg. Rätt att deltaga i utbildningen under första terminen äger även den som utöver grundkursen i religionskun— skap fullgjort antingen godkända ten- tamina i dels språkterminens ämnen,

dels minst fyra ämnen inom andra delen av teologie kandidatexamen enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 25.9 1969 (1969: 333) om utbildning vid teologisk fakultet eller minst 60 poäng differentierat ämnesstudium enligt Kungl. Maj:ts kungörelse . . . om utbildning vid religionsvetenskap- lig fakultet. Om särskilda skäl föreligger, får cen- tralstyrelsen för visst fall medge un- dantag från ovan angivna behörig- hetsvillkor.

Ledningen för pastoralinstituten Cen tralsty relsen

145

Centralstyrelsen har inseende över pastoralinstitutens alla angelägen- heter. Det åligger centralstyrelsen särskilt att tillse att verksamheten vid pastoral- instituten bedrives på ett ändamåls- enligt sätt och att gällande föreskrif- ter iakttages, främja en fortlöpande utveckling och förnyelse liksom samordning av pas- toralinstitutens verksamhet, meddela de föreskrifter och anvis- ningar för pastoralinstituten som fordras utöver vad Kungl. Maj:t fö- reskrivit, fastställa utbildnings- och studiepla- ner,

besluta om antal studerande som må antagas,

bidraga till viss fortbildning av präs- ter, tillsätta rektor och huvudlärare vid pastoralinstituten, svara för den ekonomiska plane- ringen för pastoralinstituten och i an- slutning därtill varje år före den 1 september till Kungl. Maj:t avge för- slag till anslagsframställningar och andra framställningar till nästa års riksdag, besluta i frågor om disciplinstraff,

155

16å

175

18å

åtalsanmälan eller avstängning från tjänst, varje år enligt särskilda föreskrifter lämna räkenskaps- och redovisnings- handlingar till riksrevisionsverket. Centralstyrelsen består av ordföran- de och åtta andra ledamöter. För ledamöterna utses lika antal supp- leanter. Ärkebiskopen eller den biskop han i sitt ställe utser är ordförande. Av ledamöterna väljer kyrkomötet två präster och en lekman. Kungl. Maj:t utser tre ledamöter, varav en präst efter förslag från sammanslut- ning, som företräder präster, och en lekman efter förslag från samman- slutning som företräder församling- arna och pastoraten. För var och en av de valda och utsedda ledamöterna skall väljas och utses en suppleant. Två ledamöter jämte två supplean- ter utses av de studerande vid pasto- ralinstituten på sätt dessa beslutar. Ledamöter och suppleanter utses för en tid av högst tre år. Av kyrko- mötet utsedda ledamöter jämte supp- leanter utses t.o.m. nästföljande kyr- komöte. Studeranderepresentanter ut- ses för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ord- förande. Centralstyrelsen är beslutsför när minst fem ledamöter är närvarande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll. Centralstyrelsen får överlämna åt ar- betsutskott eller ordförande att av- göra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på central-

- styrelsen.

Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på ordföranden eller på särskilt förordnad föredragande. Om någon som närvarit vid den slut- liga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

I nsti tutsty relse

195. Institutstyrelsen skall

205

215

ansvara för pastoralinstitutets verksamhet. Det åligger institutstyrelsen särskilt att tillse att verksamheten vid pastoral- institutet bedrives på ett ändamåls— enligt sätt och att gällande föreskrif- ter iakttagas, verka för goda utbildningsförhållan- den inom institutet, behandla ärenden om utbildningens innehåll och organisation. taga initiativ till åtgärder som kan främja en fortlöpande förnyelse, ut- veckling och förbättring av utbild- ningen,

ägna uppmärksamhet åt studieförhål- landen och studieresultat, samarbeta med det andra pastoral- institutet, tillhandahålla utbildnings- och stu- dieplaner, anvisningar och ordnings- föreskrifter,

förordna lärare å timarvoderad un- dervisning,

anställa biträdespersonal,

svara för pastoralinstitutets ekono- miska förvaltning, varje år före den 1 juni till central- styrelsen avgiva förslag till anslags- framställningar och andra framställ- ningar. Institutstyrelsen består av rektor, som är ordförande, huvudlärare samt fem ledamöter. Av dessa skall en vara representant för övriga lärare och ut- ses av dessa, två ledamöter utses av domkapitlen i Uppsala resp. Lunds stift, två ledamöter utses av de stu- derande vid institutet på sätt dessa beslutar. Suppleanter för rektor och huvudlärare utses av centralstyrelsen. För var och en av övriga ledamöter skall utses en suppleant. Institutstyrelsen utser inom sig vice ordförande. Institutstyrelsen är beslutsför när minst fyra ledamöter är närvarande.

225

235

Rektor

245

Lärare

255

Vid institutstyrelsens sammanträden föres protokoll. Institutstyrelsen får överlämna åt rektor eller arbetsutskott att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på styrel- sen. Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på rektor eller sär- skilt förordnad föredragande.

Om någon som närvarit vid den slut- liga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

Rektor är chef för pastoralinstitutet. Han är under institutstyrelsen an- svarig för att institutets uppgifter fullgöres. Det åligger rektor särskilt att leda utbildningsverksamheten, verka för goda utbildningsbetingelser, taga ini- tiativ till åtgärder som kan främja en fortlöpande förnyelse och utveck- ling av institutets verksamhet, ha till- syn över institutets egendom, vara förman för institutets personal, ha bestämda mottagningstider. Rektor är skyldig att meddela under- visning 250 timmar om året.

Lärare åligger att ombesörja under- visning och examination i det eller de ämnen, för vilka han har att svara. Han skall därvid med iakt- tagande av vad i denna stadga, ut- bildnings- och studieplaner eller el- jest finnes föreskrivet anordna un- dervisningen på det sätt som är mest ändamålsenligt. Huvudlärare åligger särskilt att följa utvecklingen inom sitt ämnesområde.

Tjänstetillsättning och kompetens- fordringar m.m.

26 5 Behörig till tjänst som huvudlärare är den som är präst i Svenska kyr- kan. Vad avser tjänsten i kateketik skall den sökande dessutom ha styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. 27 5 Tjänst som huvudlärare, fortbild- ningssekreterare och övrig personal skall ledigförklaras genom anslag på pastoralinstitutens anslagstavlor och kungörande i allmänna tidningar med tre veckors ansökningstid från dagen för kungörandet.

Tjänst som rektor tillsättes av cen-

tralstyrelsen för högst sex år åt gången efter förslag av institutstyrel- sen. Tjänst som huvudlärare tillsättes av centralstyrelsen med förordnande för högst sex år åt gången och efter för- slag från institutstyrelsen. Fortbild- ningssekreterare vid pastoralinstitutet i Uppsala tillsättes av centralstyrel-

sen.

Övrig personal antages av institut- styrelsen. Ledamöter i institutstyrelsen utses för högst tre år åt gången utom stu- deranderepresentanter som utses för högst ett år åt gången.

29 5 Förläggning av semester för rektor bestämmes av institutstyrelsen och för övrig personal av rektor. Annan ledighet än semester beviljas av institutstyrelsen. 30 5 I fråga om arbetstidens förläggning och mottagningstid äger 14 och 15 55 allmänna verksstadgan (1965: 600) motsvarande tillämpning.

285

Besvär

31 5 Talan mot beslut av centralstyrelsen eller institutstyrelsen föres hos Kungl. Maj:t genom besvär, om ej annat är föreskrivet.

Övergångsbestämmelser

Denna stadga träder i kraft den ...... då föreskrifterna i Kungl. brev 29.5.1969 an- gående anordnande av praktisk-teologisk öv- ningskurs och praktisk-teologiska prov vid teologisk fakultet skall upphöra att gälla.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

. 583??? med relation till utbildningföråldereklasserne — r. . Harmonisering av matamatikundervisningen iårskurs 1 —6 i de nordiska länderna. . Konsument- och marknadsföringsfrågor.

. Nordiska transportproblem. . Nordiska ministerrådets arbetsformer.

en:-wro—

Statens offentliga utredningar 1971 ' = '— i 5:

Systematisk förteckning

.! ustitiedepartemente't Post- och inrikes Tidningar. [2]

Snattari. [10] ,

Förslag till sktisboiegelag m.m. [15] Ny domstolsedmlnistrstion. [41] Utsökningsritt Xl. [45] Ungs lagöverträdare |. [49] Ny moratorielag. [56] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Meskinell teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård i anstalt. [74] _ _ . Offentligt biträde och kostnadserssttning | forvaltnings- ärenden. [76] Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. [81] Skadestånd III. [83]

Socialdepsrtementet

Familiepensionsfrågor m.m. [19] _ ' _ Särskilda tandvårdsenordningsr for Vissa patientgrupper.

[38] Läkartiänster. [68]

Försvarsdepartementet Utbildningen av vissa värnpliktiga istebstjänst. [57]

Kommuniketionsdepartementet Ny sjömansleg. [6]

Ett n bilregister. [11] Utr ningen anglnde befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande i. [20] 2. Euro- peisk Överenskommelse om internationell transport av farligt

gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överens- ommelse om internationell transport av farligt gods Pl vig. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskomme se om international transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23 Sjömanspension. 30] Lastbil och Taxi. [ 4] Vintersjöfart. [63]

Finensdepertementet

SOU 71. Handbok för det officiella utrenningstrycket. [1] 1970 år: långtidautredning. 1. Svensk industri under 70- telet med utblick mot tio-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillvixtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7 3. Arbetskrafte- reeureema 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. ilåövården i Sve- rige under 70-tslet. Bilaga 8. [12] 5. Utvec lingstendenssr inom offentlig sektor. Bilaga 6. 13] 6. Varuhundeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och piano- ring. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. Bilaga 9. [70] Större företogs offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbslansutredningen. 1. Den svenska betalnings- bslsnsststistiken. [31] 2. Velmareserven och utrikeshandeln: finansiella struktur. Bilaga. [32] . Teknisk översyn av kapitslbesksttningen. [46]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar u nummer'l den kronologiska förteckningen.

logiska undereoknin'ger. FHS].

_n

Tostutredningen. 1. ' Psykologiska urva'ls ' der- ilnöri statsförvaltninqen. [47] 2,— Rereonurval med h ' pav'peyko

Mellenölefrågen. [66] ., Svenska folkets alkoholvenör. =[-77]', Jordbruksbeskettningen. . 8], . Byggnadsindex föriboetii er. [Nå Förvaltning av,fonder i staten. [8 ]

Offentlig upphandling. [88]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedegogiskafinrekning och utbildning. [24]

Kyrkan kostar. [2 , Produktioneresurser för tv och radio i utbildningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållsnden. 1. Lärai nas arbete. En statistiskarbetstidsstudieéää 2. Lärarniseei bete. Bila a |. Tekniska rapporter. [54] . Lärarnas arbeti Bilaga li. abeller. [65] _

1968 års utbildningsutredning 1. Universitetestudier uta examen. [60] 2. Va av utbildning och yrke. [61]

3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62] Fonogrammen i musiklivet. [73] Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [80] Reformer inom studiemedelssyetemet. [87] Praktisk prästutbildning. [89]

Jordbruksdepartementet

Veterinårdistrikteindelningen, m.m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartemantet Fri affärstid. [33]

Konsumentpoliti — riktlinjer och organisation. [37] Näringspolitiken — ny verksorganisation. [69] Bilen och konsumenten. [8.6]

lnrikesdepartementet

Servicekommittén. 1. Boendeservlee 3. "Kommunstudis [25] 2. Boendeservice 4. Projektatudien. [29] 3. Bpend service 5. Totelkostnadsstudien. [27] 4. Boen'des'ervlce Strukturstiidien. [28|] _ Den frllföfli heten br personer inom EEG; ååå] Den svenska öpkreftefördelningen1967. [3 ] KSA-utrednin en. 1. Försäkring och annat kontant stöd i. arbetslöshet. 42] 2. Arbetekrsftens struktur och dimensi ner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [4 lnvandrarutredningen I. [51] Byggendets industrialisering. [52] Saneringeutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sanering Bilagor. [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. [67]

Civildepartementet

Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [75] Kommunal kompetens. [84] Lokalisering ev skogsindustri ieödra Sverige. [85]

Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]

ISBN 91-38-000 21