SOU 1974:13

Svensk industri

2. Tidigare undersökningar

Arbetsmarknadsfrågorna har efter hand tilldragit sig ökat intresse från statsmakternas och forskarnas sida. De första efterkrigsåren känneteckna- des av en — jämfört med mellankrigstiden — högre och jämnare sysselsättning, en stor personalomsättning och betydande svårigheter för företagen att rekrytera personal. Mot bakgrund av dessa förhållanden dominerades den ekonomisk-politiska diskussionen av föreställningen om att det rådde ”översysselsättning”, att arbetsmarknaden var desorganise— rad och att det gällde att finna metoder för att begränsa rörligheten på arbetsmarknaden.

I ”Svensk arbetsmarknad vid full sysselsättning” (Konjunkturinstitutet, Stockholm 1954) framhöll Meidner att den bild av fullsysselsättningssam- hällets arbetsmarknad, som framträdde ur det då föreliggande materialet väsentligt avviker från den traditionella föreställningen om arbetsmarkna— den. Han fann en anmärkningsvärd bundenhet och stelhet i fråga om de efter näringsgrenar grupperade delmarknaderna men en livlig arbetsplats- rörlighet inom lokala arbetsmarknader. Stora delar av arbetsmarknaden var så svagt integrerade med arbetsmarknaden i övrigt, att de kunde betecknas som periferiska, nästan isolerade. Bruttoomflyttningen, d.v.s byte mellan förbunden inom LO—området, var av storleksordningen 5 procent årligen. Nettoflyttningen var mindre än hälften därav; inte mindre än 2/3 av dessa flyttningar visade sig vara ”komplementära”, d.v.s. de neutraliserade varandra och förändrade inte det ursprungliga medlemstalet. Även den geografiska rörligheten inom samma näringsgren föreföll vara ringa. Meidner uppskattade den till ca 5 procent. Den egentliga arbetskraftsrörligheten uppgick däremot till 30—40 procent av de anställda per år räknat under efterkrigstiden. Enligt Meidner tydde materialet från den svenska arbetsmarknaden på att de olika yrkena och näringsgrenarna skapade begränsade lokala delmarknader.

Ungdomarnas yrkesval skedde till stor del slumpmässigt och valet av arbetsplats till alldeles övervägande delen slumpmässigt. Därefter vidtog för det stora flertalet ungdomar en anpassningsprocess. Men flyttnings- rörelsen föreföll endast i mindre grad bestämd av individernas överblick över de chanser som arbetsmarknaden erbjöd. Enligt Meidner kunde man konstatera ett svagt samband mellan löneläge och flyttning, men andra faktorer var av ännu större betydelse. Sambandet mellan lön och avflyttning var starkare än sambandet mellan lön och inflyttning. Det

kunde tolkas så att bortstötningsmotivet var viktigare för flyttningsbeslut än attraktionsmotivet.

Meidner fann vidare att rörligheten var starkt koncentrerad till ungdomar med kort anställningstid, den var större för gifta kvinnor än för ogifta kvinnor och den var större för ogifta män än för gifta män. Yrkesarbetarnas rörlighet var lägre än tempo- och grovarbetarnas.

Meidner delade upp rörligheten ianpassningsrörlighet och i missanpass- ningsrörlighet. Med anpassningsrörlighet menades den av förbättrad arbetstillgång möjliggjorda stegringen av rörligheten som ett led i en yrkeskarriär eller enbart ien anpassning från trivselsynpunkt. Missanpass- ningsrörligheten var i första hand en misslyckad anpassningsrörlighet; syftet med flyttningen uppnåddes inte — oftast till följd av okunnighet om arbetsmarknaden. Till denna kategori räknade Meidner också ”all rörlighet som inte är tänkt som anpassning utan närmast utgör en oreflekterad handling eller en okynnesreaktion”. Utifrån denna uppdel- ning och analys av rörligheten diskuterade Meidner sedan samhälleliga åtgärder för att å ena sidan öka anpassningsrörligheten och för att å andra Sidan minska missanpassningsrörligheten.

Under 1950-talet kom diskussionen om arbetsmarknaden att frigöras från de första efterkrigsårens föreställningar om att ”överrörlighet” var det dominerande problemet på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av strukturförändringarna i näringslivet — stagnation och tillbakagång i vissa näringsgrenar och en snabb expansion i andra — framträdde allt mer behovet av en geografisk och yrkesmässig rörlighet. Att stimulera och stödja en sådan rörlighet blev så småningom en framträdande uppgift för arbetsmarknadspolitiken. En sådan politik kunde motiveras såväl från individens som från företagens och samhällets intressen. En rörlig arbetsmarknad utgör en förutsättning för att individen så fritt som möjlzgt skall kunna välja att göra den arbetsinsats som ger honom den största tillfredsställelsen. Den utgör också en förutsättning för att de produktiva och expansiva företagen ska få tillgång till erforderlig arbelskraft. Den är slutligen en förutsättning för att arbetsmarknadspoli- tikens mål om full, produktiv och fritt vald sysselsättning skall kunna förverkligas.

Uthrån ett sådant perspektiv kom en rad studier till stånd om arbeismarknadsförhållandena. Av särskilt intresse är Bengt Rundblads avhandling ”Arbetskraftens rörlighet” (IUI 1964). Rundblad utförde en intersivstudie av en lokal arbetsmarknad (Norrköping) genom intervjuer med ett urval bestående av män i åldern 25, 35 resp. 45 år. Studien inriktades på att ge en bild av antalet arbetsbyten bland de intervjuade samt av orsakerna till och resultatet av det senaste arbetsbytet. Under en femårsperiod i mitten av 50-talet hade de som var 45 år vid slutet av pericden bytt arbete i genomsnitt 0,57 gånger. De som var 35 år hade bytt 0,88 gånger i genomsnitt och de som var 25 år hade bytt 1,62 gånger. Under samma period hade 69 procent av den äldsta gruppen varit kvar på samma arbete. Motsvarande för den mellersta gruppen var 62 procent och för den yngsta gruppen 37 procent. (Undersökningen avsåg en lckal arbetsmarknad, som genomgått en kraftig strukturomvandling.)

Arbetare hade större rörlighet än tjänstemän och icke-yrkesutbildade arbetare hade i sin tur större rörlighet än de yrkesutbildade. Icke-yrkesut- bildade arbetare som var 45 år vid periodens slut hade i genomsnitt 1,89 arbetsplatsbyten under femårsperioden, medan de som var 35 år redovisade i genomsnitt 2,95 arbetsplatsbyten och 25-åringarna 4,39 byten.

Rundblad undersökte också anställningstidens varaktighet. Bland samt- liga undersökta i den äldsta gruppen var den genomsnittliga anställnings- tiden 121/2 år i det senaste arbetet, i den mellersta gruppen var motsvarande anställningstid 8 1/4 är och för den yngsta gruppen 3 3/4 är.

När det gällde motiven för arbetsbyten visade det sig att omkring 25 procent (28 för arbetare och 18 för tjänstemän) av bytena bland de äldre var framtvingade genom förändringar i driften mot 19 procent (22 resp. 13) i mellangruppen och 18 procent (22 resp. 13) i den yngre gruppen.

Bland dem som bytte arbete spelade lönen en särskilt viktig roll i mellangruppen. Bland de yngre var missnöjet med arbetsförhållandena en viktig förklaring till arbetsbytet.

En betydelsefull iakttagelse i undersökningen var att många arbets- byten skedde utan tillgång till någon utförlig information om det nya arbetet. Många tog chansen att pröva ett ledigt arbete för att på så sätt finna om det motsvarade förväntningarna på bättre arbetsförhållanden.

En ingående belysning av vissa aspekter i arbetskraftens rörlighet har gjorts i Magnus Hedbergs avhandling, The process of labour turnover (Göteborgs universitet 1967).

Utifrån en deskriptiv modell för personalflödet genom det enskilda företaget har en rad empiriska undersökningar redovisats. Material från ett flertal länder har bearbetats i undersökningen. Analysen har kon- centrerats kring variablerna anställningstidens längd, ålder och kön. Framförallt fastslår Hedberg de mycket starka sambanden mellan anställningstidens längd och ålder å ena sidan och rörligheten å den andra sidan. Dessa förklaringar till personalomsättningen betonar vikten av företagets rekryterings- och anställningspolitik.

På uppdrag av 1968 års utbildningsutredning (U68) har Statistiska Centralbyrån (SCB) utfört vissa studier av arbetskraftens bruttoström- mar. Resultatet har publicerats irapporten ”Tendenser i arbetsmarkna- dens rekryteringsmönster 1965—1980” 197314. SCB har använt sig av folkräkningarna 1960 och 1965 och med hjälp av dessa skattat bruttoströmmarna på arbetsmarknaden på individbasis för ett urval av befolkningen (3,3 procent). Därigenom har man fått uppgift om vilket yrke de hade, som var yrkesverksamma vid båda tidpunkterna samt vad de var sysselsatta med, som inte var yrkesverksamma vid den ena eller båda tidpunkterna. Den information som man erhåller genom att samköra uppgifterna från 1960 och 1965 avser en jämförelse mellan två tidpunkter, men inte vad som hänt åren mellan dessa tidpunkter. Det innebär att en person kan ha bytt yrke ett flertal gånger mellan dessa år, men endast ett (eller inget) byte kommer att registreras. Genom yrkesuppdelningen är det möjligt att studera bruttoströmmarna för t. ex. en grupp som verkstadsmekaniker. I denna yrkesgrupp fanns år 1960

174 400 män. Av dessa lämnade ca 12 procent (20 900) arbetskraften fram till år 1965, medan 33 procent (58 000) bytte till annat yrke. Yrkesbytarnas andel uppgår till drygt 40 procent i åldersgrupperna upp till 25 år och sjunker successivt fram till 55 år varefter yrkesbytarandelen snabbt minskar. Av de 58 000 manliga verkstadsmekaniker, som bytte yrke mellan 1960 och 1965, hade 61 procent gått till annat tillverknings- yrke, medan 14 procent bytt till tekniskt arbete och 25 procent till andra yrken. (För andra yrkeskategorier redovisas likartade siffror.)

För kvinnorna varierar kvarvaron och yrkesbytarandelen kraftigt mellan olika åldersgrupper. (Se diagram 11.1.)

Undersökningen avser byte av yrke och ger inte någon information om byte av bransch och företag. En person som i SCBs undersökning redovisas som kvarvarande i yrket kan mycket väl ha bytt anställning och vid den senare tidpunkten återfinnas inte bara i ett annat företag utan också i en annan bransch.

Diagram Il.l. Kvarstannandefrekvens i yrket m.m. mellan 1960 och 1965 för verkstadsmekaniker m.fl.

o/o 100

90

Kvinnor

80

70

60

50

40

30

20

10

20—24 25—29 30—34 50—54 55—59 60—64 20-24 25—29

15—19 Zia—34

av a: mer-cr | in

40 5 50 55—59 0 65—

du | ua

tta-1.4 45—49 35—39

! ua co

_Kvarvarande ——— Lämnar- AK ------- Bgi'er— till annat grke

3. Officiell statistik över personalomsättning

Statistiska Centralbyrån (och tidigare Socialstyrelsen) har under en lång följd av år insamlat uppgifter om antalet avgångna och nyanställda arbetare inom industrin. Uppgiftslämnandet har hela tiden skett månat- ligen, men uppgifterna avsåg länge endast en vecka varje månad. Numera täcker statistiken dock all avgång och nyanställning under varje månad.

Den av Statistiska Centralbyrån upprättade statistiken omfattar endast totalsiffror om personalomsättningen utan indelning efter avgångsorsa- ker. Detta medför exempelvis, att semestervikarier, praktikanter och andra korttidsanställda registreras både vid anställningens början och vid dess upphörande. Följden härav blir bland annat en årligen återkom- mande topp i nyanställningarna ijuni och en topp i avgångarna i augusti. Vidare innefattar uppgifterna oundviklig avgång genom pensionering eller dödsfall. Likaså noteras byte från arbetar- till tjänstemannabefattning som avgång. Detsamma gäller vid byten av arbetsställe inom samma företag eller koncern.

Någon större undersökning om den relativa betydelsen av korttidsan- ställningar, pensionering, dödsfall etc. har ej gjorts. Dessa orsaker till personalavgång har säkerligen mycket varierande betydelse vid olika företag. Vissa uppskattningar tyder på att de kan förklara en årlig avgång motsvarande åtminstone 6 % av medeltalet anställda arbetare.

För de senaste åren ger statistiken de i tabell III.] angivna uppgifterna om metall— och verkstadsindustrins personalomsättning uttryckt i relation till medelantalet anställda.

Tabell III.] Personalomsättning 1965—72 inom metall- och verkstadsindustrin

År Nyanställningar% Avgång % 1965 47 45 1966 38 41 1967 26 32 1968 31 26 1969 48 37 1970 44 37 1971 27 28

1972 28 25

Personalavgången för arbetare inom metall- och verkstadsindustrin låg under dessa år genomgående någon procentenhet under industrigenom- snittet, medan andelen nyanställningar i medeltal varit ungefär densamma som för hela industrin.

Som framgår av sammanställningen, är personalomsättningen starkt konjunkturkänslig. Under lågkonjunkturåren 1967—1968 och 1971—— 1972 var både nyanställnings- och avgångsfrekvenserna klart lägre än övriga år.

En analys av utvecklingen inom metall- och verkstadsindustrins delbranscher visar genomgående de lägsta siffrorna för järn- och metallverken, där personalavgångsfrekvensen genomgående legat 7—10 % under hela branschens medeltal. Genomsnittligt har också skeppsvarven legat klart under genomsnittssiffrorna för personalavgångar. Kring medel- avgångsfrekvensen — men med vissa olikheter mellan åren — återfanns de mekaniska verkstäderna och den elektroniska industrin. Avgångsfrekven- sen inom järn— och medelmanufakturindustrin låg i medeltal 1,5 % över branschmedeltalet och inom ”övrig” metallindustri i medeltal nära 4 % över detta.

1 Standard för Svensk näringsindelning, se SCB Meddelanden i samord- ningsfrågor 196928

4. Undersökningens uppläggning

Undersökningen baseras på den lönestatistik som organisationerna förfogar över. Sedan lång tid tillbaka insamlas kvartalsvisa uppgifter över anställda vid medlemsföretagen. Uppgifterna innefattar för varje individ bl.a. sysselsättning (yrke), statistikgrupp (yrkesarbetare, tempoarbetare) samt timmar och lönebelopp för tidlön respektive ackord. Fram till 1967 var individerna definierade med anställningsnummer och ålder men efter 1968 rekommenderades företagen att ange det fullständiga person- numret.

Individuppgifterna sammanställs för varje arbetsplats, för vissa orter och för de löneregioner som finns angivna i det kollektivavtal som gäller mellan parterna. Dessa sammanställningar används sedan dels vid lokala lönediskussioner och dels för vissa kvartal även för fastställande av avtalsenliga lönehöjningar. Under vissa år har även de individuella uppgifterna legat till grund för beräkning av s k låglönetillägg.

Då statistiken sålunda har stor betydelse för avtalshöjningarnas storlek finns stort intresse från såväl organisationer som företag och anställda att försöka få uppgifterna korrekta.

Individuppgifterna kompletteras vid statistikbearbetningen med upp— gifter om företag/arbetsplats från SAF :s delägarregister. Härvid får individposten uppgift om arbetsplatsens nummer, storlek, belägenhet (län, kommun) samt branschtillhörighet (fr.o.m. 1972 enligt SNI-kad' .)

De på detta sätt kompletterade individuppgifterna har vid denna undersökning använts för att studera förändringarna mellan två kvartal. Genom kontroll av personnummer har kunnat fastställas vilka individer som finns med vid två jämförelsekvartal och vilka som tillkommit respektive försvunnit. För de individer som återfinns båda kvartalen kan jämförelse göras beträffande företag, sysselsättning, statistikgrupp, bransch, ort för att se om några förändringar skett under året.

De individer som inte återfinns båda åren har klassats efter olika förändringsmönster där hänsyn även tagits till om de återfznns i materialet för ett tredje år. Följande alternativ har därvid studerats. — De som saknas år två och då uppnått pensionsåldern. — Övriga som saknas är två och ej återkommer är tre. — De som saknas år två och återkommit är tre.

— De som kommit in är två och slutat igen år tre. — De som kommit in år två och finns kvar är tre.

De individer som finns med båda åren har analyserats efter följande mall. De som bytt företag/arbetsplats:

de som bytt ort de som bytt delbransch de som bytt statistikgrupp de som bytt sysselsättningsgrupp De som finns kvar på samma arbetsplats.

de som bytt statistikgrupp de som bytt sysselsättningsgrupp. Resultatet har framtagits i en mängd detaljtabeller där förändringarna studerats mot bakgrund av följande variabler:

kön

ålder i femårsklasser ortstyp Stockholm, Göteborg, vissa industristäder, övriga landet. sysselsättningsgrupp (svetsare, svarvare etc.)

statistikgrupp (yrkesarbetare, tempoarbetare) delbransch (mek. verkstäder, varv, bilfabriker etc.) skiftform (dagtid, 3-skift)

storleksklass för företaget Undersökningen har sedan för varje variabel omfattat

antalet individer arbetade timmar första året utbetald lön första året förtjänst första året ackordsvolym första året timmar andra året utbetald lön andra året förtjänst andra året ackordsvolym andra året förtjänstutvecklingen mellan år 1 och 2. Då kodifieringarna beträffande sysselsättnings— och statistikgrupp endast finns beträffande vuxna arbetare har undersökningen huvudsak- ligen avsett dessa. 1 statistiksammanhang har fram t.o.m. 1971 den ansetts som vuxen som året före fyllt 19 år. 1971 sänktes den avtalsmässiga gränsen för vuxenbegreppet till 18 år, vilket också slagit igenom i undersökningen.

Undersökningen har begränsats till att avse ett kvartal varje år. Valet har därvid fallit på 4:e kvartalet. Orsaken till detta är att första kvartalets löneuppgifter är svårtolkade då avtalshöjningen normalt sker den 1 februari. Andra och tredje kvartalen är belastade med praktikanter och semestervikarier som skulle förrycka utredningsresultatet. En individ kommer med även om har bara varit anställd en kort tid under kvartalet. Detta gör även att samma individ kan återfinnas vid två företag under samma kvartal. I de fall detta inträffat har vid undersökningen endast medtagits den post som haft de flesta timmarna.

5. Allmänna synpunkter på materialets tillförlitlighet

I princip vore det intressant att studera arbetskraften inom hela den svenska verkstadsindustrin. Det material som studerats är emellertid begränsat till de löneuppgifter Verkstadsföreningens medlemsföretag sänt in till den ordinarie lönestatistiken. Något mer representativt material finns inte. Verkstadsföreningens medlemsföretag svarar för 210 000 av de 260 000 anställda arbetarna i hela verkstadsindustrin.

Av olika skäl har antalet individer i undersökningen varit något mindre än som svarar mot totala antalet anställda inom Verkstadsföreningens medlemsföretag.

Det finns varje kvartal ett fåtal företag, framförallt mindre, som av olika orsaker ej kan sända in statistik ett visst kvartal. Inget företag med mer än 200 arbetare saknas dock något av de nu aktuella kvartalen.

Verkstadsföreningens medlemskrets ändras genom att nya företag kommer till och genom att företag läggs ned eller går i konkurs. De enda större förändringar som skett under undersökningsperioden är dock utträde av några företag tillhörande Statsföretagsgruppen. Underlaget har korrigerats för dessa förändringar.

Personnummer infördes i statistiken först 1968 och företagen är ej tvingade att ange personnummer. För de normala bearbetningarna är det tillräckligt med angivande av födelseåret. Andelen individer med person- nummer i materialet har dock stadigt ökat och utgjorde:

4 kvartalet 1969 77 % 4 kvartalet 1970 86 % 4 kvartalet 1971 90 % 4 kvartalet 1972 93 %

Denna ökning innebar bl.a. att en del av de personer som vid en jämförelse klassificeras som nytillkomna i verkligheten fanns med i företag som infört personnummer mellan jämförelsekvartalen. Korrige- ring härför har skett i undersökningen.

För att räkna upp undersökningsresultatet till hela VF-Metalls gemen- samma område har uppräkningstal beräknats på följande sätt.

Antalet timmar för individerna i undersökningsmaterialet jämförs med det totala antalet timmar enligt den ordinarie kvartalsstatistiken. Ande- lens förändring under de fyra undersökningskvartalen framgår av följande tabell. *

År Statistik grupp

A B C A+B+C 1969 84,1 75,2 72,1 77,7 1970 91,1 84,2 85,2 86,7 1971 92,8 87,2 88,0 89,2 1972 94,9 M 93,1

Som framgår av tabellen har representativiteten successivt stigit och omräkningstalen blivit mer lika mellan grupperna. Att andelen tempo- arbetare var markant lägre än andelen yrkesarbetare iundersökningens början kan förklaras av att en koncern med stor andel tempoarbetare var sen med att införa personnummer i sin redovisning.

Skillnaderna är dock inte större än att kontroll mot statistiken visar god överensstämmelse såväl vad beträffar åldersfördelningen som köns- fördelningen i urvalsmaterialet.

I tabellerna V.1 och V.2 visas skillnaderna mellan förtjänster och ackordsvolymer i den nu genomförda undersökningen och resultatet av den totala ordinarie kvartalsstatistiken. Som framgår är differenserna små och undersökningen bör ge möjlighet till slutsatser som får anses vara allmängiltiga för hela VF—området.

Tabell V.] Genomsnittliga timförtjänster 1969—72 för samtliga arbetare i VF:s medlemsföretag och för dei specialundersökningen ingående arbetarna

A B C A+B+C Denna Ordinarie Denna Ordinarie Denna Ordinarie Denna Ordinarie studie kvartals— studie kvartals- studie kvartals- studie kvartals- statistik statistik statistik statistik 1969 1251 1248 1103 1109 992 993 1141 1138 1970 1385 1384 1235 1235 1102 1102 1267 1263 1971 1528 1527 1367 1371 1233 1233 1402 1401 1972* 1667 1660 1510 1500 1368 1350 1544 1528

Tabell V.2 Ackordsvolymer 1969—72 för samtliga arbetare i VFs medlemsföretag och för de i specialunder- sökningen ingående arbetarna

A B C A+B+C Denna Ordinarie Denna Ordinarie Denna Ordinarie Denna Ordinarie studie kvartals- studie kvartals- studie kvartals— studie kvartals- statistik statistik statistik statistik 1969 64 64 66 68 60 64 64 66 1970 61 60 65 65 62 63 63 63 1971 59 59 64 65 59 60 61 62 1972* 57 56 63 64 60 60 61 61

* De värden som anges i kolumnen ”Denna studie” gäller för anställda inom VF—området både 1971 och 1972 vilket framför allt påverkar förtjänstsiffrorna.

6. Allmänna drag i arbetskraftens bruttoströmmar

6.1. Jämförelse 1969—1970

Totalt sysselsatte VF:s medlemsföretag fjärde kvartalet 1969, 198 000 arbetare. Antalet steg sedan successivt till 211 500 sista kvartalet 1972 — en ökning med 7 procent under treårsperioden.

Bakom denna nettoökning på 13 500 arbetare döljer sig betydande bruttoströmmar av arbetskraft. Ett stort antal har lämnat branschen och övergått till annan verksamhet. Rekryteringen till verkstadsindustrin är ännu större och även flyttningar mellan olika verkstäder är betydande.

I tabell Vl.1 visas förändringarna hos den vuxna arbetskraften mellan fjärde kvartalet 1969 och fjärde kvartalet 1970.

Som framgår av uppställningen återfanns 146 400 eller 73,9 procent av arbetarna i samma företag. Resterande 51 600 (26,1 procent) hade alltså slutat sin anställning vid företaget. En mindre del av de som slutat — ca 18 procent eller 9 400 — återfanns i annat VF-företag.

Det stora flertalet av de som slutar lämnar alltså verkstadsindustrin antingen för gott eller för en kortare eller längre period. Det visade sig att av de 42 200 arbetare som ej återfanns i VF—företag fjärde kvartalet 1970 återvände, fram till fjärde kvartalet 1971, 6 000 av dessa. Orsaken bakom

Tabell VI:1 Arbetskraftens bruttoströmmar inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1969—fjärde kvartalet 1970 (uppräknade tal)

Antal % 1000-tal

Vuxna arbetare 1969/4 198,0 100,0 Kvar i samma företag 1970/4 146,4 73,9 Kvar i annat VF—företag 1970/4 9,4 4,7 Ej kvar i VF-företag 1970/4 42,2 21,3 Därav: pensionerade 1,8 0,9 avlidna 0,9 0,5 övriga 39,5 20,0 Nytillkomna 60,0 30,3 Därav: från annat företag 9,4 4,7 från ”ej vuxna 1969/4” 2,4 1,2 utifrån rekryterade 48,2 24,3 Vuxna arbetare 1970/4 206,5 104,3

en del av dessa återvändare var militärtjänst, långtidssjukdom, vidareut— bildning samt tillfällig yrkesverksamhet utanför verkstadsområdet.

En mindre del av avgången — ca 1,4 procent — kan förklaras av pensionering och avlidna. Om man till dessa lägger de som övergått till tjänstemannabefattningar inom företaget, arbetsledare, verkmästare och dylikt kommer man upp till ca 2 procent eller 4 000 arbetare.

Resterande ca 32 000 arbetare som lämnade den svenska verkstads- industrin för en längre period än ett år har alltså övergått till annan bransch, lämnat riket, blivit arbetslös eller lämnat arbetskraften. Någon uppdelning på olika nationaliteter har tyvärr ej kunnat göras i denna bearbetning av materialet.

Antalet nytillkomna (sedan fjärde kvartalet 1969) uppgick till 60 000 fjärde kvartalet 1970. Totala antalet nyrekryterade under 1970 var dock betydligt högre beroende på att de som både börjat och slutat under årets tre första kvartal ej registrerats i bearbetningarna. Enligt jämförelser med uppgifter från Statistiska Centralbyrån1 tycks denna ”korta” typ av rörlighet varit tämligen stor, mer än 20 000, under 1970. Däri ingår dock anställningar av typ feriearbete som torde svara för ungefär en fjärdedel av dessa. På grund av olikheter i statistikmaterialet är dock dessa siffror något osäkra.

Var sjätte nytillkommen arbetare fjärde kvartalet 1970, ca 9 400, hade arbetat i ett annat verkstadsföretag ett år tidigare. 2 400 av de vuxna arbetarna i slutet av 1970 tillhörde gruppen ej vuxna (minderåriga och lärlingar). 48 200 arbetare alltså 80 procent av de nytillkomna hade rekryterats från andra samhällssektorer eller från andra länder. Totalt sett ökade sysselsättningen i verkstadsindustrin med 8 500 eller 4,3 procent under 1970.

6.2. Jämförelse 1970—1971

Antalet sysselsatta inom verkstadsindustrin var i stort sett oförändrat under 1971. Resultatet av jämförelsen mellan fjärde kvartalet 1970 och 1971 framgår av tabell VI.2.

Enlig tabellen uppgick kvarstannandefrekvensen till 77,3 procent, vilket rlltså är 3,4 procentenheter högre än året innan. En orsak till denna minskade avgång är det konjunkturomslag som inträffade i slutet av 1970. Antaet arbetare som återfanns i annat verkstadsföretag uppgick till 6 700, alltså en minskning med 2 700 jämfört med ett år tidigare. En del av denna minskning förklaras naturligtvis av den högre kvarstannande- frekversen och därmed att totalantalet som slutat var färre året innan. 1.Serie AM "S)/S_FelSätt' Denra förklaring är dock inte tillräcklig. Det visar sig att även en Elgåilägååfjsfårinåffw mindre andel »— 14 procent jämfört med 18 procent 1970 — av de som Beräkningarna är gjorda slutat vid verkstadsföretag har gått till andra VF-företag. med utgångspunkt från En niraliggande orsak till detta är stagnationen i sysselsättningsutveck- uppgifter om avgangen och nettoförändringcn lingen inom verkstadsindustrin varigenom utbudet av arbetstillfällen av sysselsättningen

Tabell VI.2 Arbetskraftens bruttoströmmar inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1970 — fjärde kvartalet 1971 (uppräknade tal).

Antal % 1000ta1

Vuxna arbetare 1970/4 206,5 100,0 Kvar i samma företag 1971/4 159,6 77,3 I annat VF-företag 1971/4 6,7 3,3 Ej kvar i VF—företag 1971/4 40,2 19,5 Därav: pensionerade 1,8 0,9 avlidna 0,9 0,5 övriga 37,4 18,1 Nytillkomna vuxna 1971/4 48,5 23,5 Därav: från annat VF-företag 6,7 3,3 från ”ej vuxna” 1970/4 8,6 4,2 utifrån rekryterade 33,2 16,1 Summa vuxna arbetare 1971/4 208,1 100,8

sjunkit jämfört med året innan.

Av de 40 200 som lämnade verkstadsindustrin mellan fjärde kvartalen 1970 och 1971 återvände, ca 7 000, fram till fjärde kvartalet 1972.

En jämförelse med Statistiska Centralbyråns sysselsättningsstatistik ger vid handen att ca 12 000 arbetare både börjat och slutat sin anställning under första — tredje kvartalet 1971. Denna ”korta” rörlighet skulle således i stort sett ha halverats mellan 1970 och 1971. Det syns alltså som om den ”korta” rörligheten är mycket konjunkturkänslig.

Antalet pensionerade, avlidna och de som övergått till tjänstemanna- befattningar är samma som föregående år och uppgår alltså till ca 2 procent.

Antalet nytillkomna har däremot sjunkit mycket påtagligt, från 60 000 till 48 500. Detta är en följd av dels den höjda kvarstannandefrekvensen dels den lägre sysselsättningsökningen. Den procentandel av de nytill- komna som kommer från andra VF-företag är i stort sett oförändrad mellan årsjämförelserna 1969—1970 och 1970— 1971.

Tillskottet av vuxna arbetare från lärlingar och minderåriga uppvisar en mycket kraftig ökning jämfört med året innan. Den huvudsakliga förklaringen till detta är att åldersgränsen för vuxna sänktes från 19 till 18 år den 1 januari 1971. Därmed kom tillskottet att omfatta två åldersklasser.

6.3. Jämförelse 1971—1972

Resultaten från den årsvisa jämförelsen mellan fjärde kvartalen 1971 och 1972 uppvisar inga större skillnader gentemot jämförelsen 1970—1971.

Som framgår av tabell V1.3 uppvisar kvarstannandefrekvensen en mindre uppgång jämfört med året innan och uppgår för 1972 till 78,7 procent.

Tabell VI.3 Arbetskraftens bruttoströmmar inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1971 — fjärde kvartalet 1972 (uppräknade tal).

Antal % 1000-ta1

Vuxna arbetare 1971/4 208,1 100,0 Kvar i samma företag 1972/4 163,7 78,7 Kvar i annat VF-företag 1972/4 9,5 4,6 Ej kvar i VF-företag 1972/4 34,9 16,8 Därav: pensionerade 1,8 0,9 avlidna 0,9 0,5 övriga 32,2 15,5 Nytillkomna 47,8 23,0 Därav: från annat VF-företag 9,5 4,6 från ”ej vuxna” 1971/4 6,1 2,9 utifrån rekryterade 32,2 15,5 Vuxna arbetare 1972/4 211,5 101,6

Antalet som återfanns i ett annat VF-företag uppgår till 9 500 och utgör 21 procent av de 44 400 arbetare som slutat sin anställning under året. Denna ökning av rörligheten inom verkstadsindustrin, som skett trots att efterfrågan på arbetskraft ej ökat inom branschen, kan tänkas ha samband med arbetsmarknadssituationen inom övriga sektorer i samhäl- let.

De korttidsanställningar som ligger utanför denna undersökning", alltså de som både börjat och slutat under de tre första kvartalen, uppgick enligt jämförelsen med Statistiska Centralbyråns statistik till ca 9.000 under 1972. Detta innebär en fortsatt nedgång i förhållande till de två föregående åren. Som tidigare nämnts är dock dessa resultat osäkra på grund av olikheter i statistikunderlagen.

Avgången ur branschen kom därigenom att stanna vid 16,8 procent, vilket kan jämföras med 21,3 procent för 1969—1970 och 19,5 procent för 1970—1971.

En mindre ökning av sysselsättningen, 1,6 procent, kan också noteras under året.

6.4. Jämförelse 1969—1972

En treårsjämförelse mellan fjärde kvartalet 1969 och fjärde kvartalet 1972 ger till resultat tabell VI.4.

Som framgår av tabellen uppgick kvarstannandefrekvensen över tre- årsperioden till 58,7 procent. Lägger man till de 15 000 arbetare som rört sig inom verkstadsindustrin kommer man till 66,2 procent, som alltså utgör branschens kvarstannandeprocent. Verkstadsindustrin för- lorade alltså en tredjedel av arbetskraften under den studerade treårs- perioden.

Därav utgjorde pensionerade och avlidna drygt 4 procentenheter. Uppskattningsvis 1,5——2,0 procentenheter utgjordes av sådana som övergått till annan befattning inom företaget.

Tabell VI.4 Arbetskraftens bruttoströmmar inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1969 — fjärde kvartalet 1972 (uppräknade tal).

Antal % 1000ta1

Vuxna arbetare 1969/4 198,0 100,0 Kvar i samma företag 1972/4 116,2 58,7 I annat VF—företag 1972/4 15,0 7,6 Ej kvar i VF-företag 1972/4 66,9 33,8 Därav: pensionerade 5,3 2,7 avlidna 2,7 1,4 övriga 58,9 29,7 Nytillkomna 1972/4 95,3 48,1 Därav: från annat VF-företag 15,0 7,6 från ”ej vuxna” 1969/4 20,1 10,2 utifrån rekryterade 60,2 30,4 Vuxna arbetare 1972/4 211,5 106,8

Antalet nytillkomna under perioden utgjorde 95 300. Det totala antalet nyanställningar i företagen utgjorde dock enligt Statistiska Centralbyrån mer än 200 000 för åren 1970—1972. Detta innebär att ca

Diagram Vl.l Arbetare iverkstadsindustrin 4:e kv 1969 och 4:e kv 1972

211000

198 000

: _ _ ___ _ _ Andre VF-företog

116000 Samma VF-företog

ltie kv 1969 10:e kv 1972

55 procent av dessa har slutat sin anställning fram till sista kvartalet 1972. Av dessa utgjorde dock ca 10 procent sommarpraktikanter.

Antalet sysselsatta ökade under treårsperioden med 13 500 eller 6,8 procent.

6.5. Kvarstannandefrekvens vid olika anställningstid

1 tabell V1.5 redovisas avtrappningen av 1969 års arbetsstyrka.

Av de 198 000 arbetare som sysselsattes inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1969 stannade 155 800 eller 78,7 procent kvar till fjärde kvartalet 1971. Avtrappningen ur industrin uppgick alltså till 42 200 eller 21,3 procent. Ytterligare 15 200 av de ”ursprungliga” arbetarna eller 7,7 procentenheter flyttade ut ur branschen året därpå, 1971. Av de 140 600 kvarvarande i slutet av 1971 försvann 9 400 eller 4,8 procentenheter fram till fjärde kvartalet 1972.

Av den högra kolumnen framgår att av samtliga anställda i slutet av 1969 uppgick kvarstannandefrekvensen under det första året till 78,7 procent. Av de som fjärde kvartalet 1970 varit anställda inom verkstads- industrin ett år eller mer var alltså kvarstannandefrekvensen fram till fjärde kvartalet 1971 90,2 procent. Motsvarande siffra för de som 1971 varit anställda två år eller mer var ytterligare något högre eller 93,2 procent. Trots att dessa utgjorde två tredjedelar av totalantalet anställda svarade de endast för ca en femtedel av arbetskraftsavtrappningen ur verkstadsindustrin. Det finns alltså ett mycket klart samband mellan anställningstidens längd och kvarstannandefrekvensen.

Diagram VI.2 redovisar kvarstannandefrekvensen i företagen 1969— 1972. Om man ser till de vuxna arbetare som rekryterats till VF-företag under 1970 och som finns kvar fjärde kvartalet 1970 (alltså exkl. korttidsanställningarna 1—3 kvartalet) finns 56,3 procent kvar i samma företag i slutet av 1971. Om man även räknar in korttidsanställningarna och därmed får ett mått på hur stor del av rekryteringen som stannar i företaget mer än ett år kommer man ned till ca 41 procent.

För rekryteringen under 1971 blir motsvarande siffror 58,5 procent för de som fanns anställda fjärde kvartalet 1971 och för den totala rekryteringen 47 procent. I bägge fallen alltså en höjning av kvarstan- nandefrekvensen för de nyrekryterade.

Tabell Vl.5 Kvarstannandefrekvens 1970—72 för arbetare inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet år 1969

1000-ta1 Index [% av före— gående år 1969/4 198,0 100,0 1970/4 155,8 78,7 78,7 1971/4 140,6 71,0 90,2 1972/4 131,2 66,2 93,2

Diagram VI.2 Bruttoströmmar 1969—1971 och 1970—1972 för arbetare inom verkstadsindustrin

Anställda 1969/4 ca 198 000 —>-'

26 % slutar fram

t o m 1970/3 ca 52 000

74 % kvar i samma företag

1970/3 ca 146 000

86 % kvar i företaget 1971/4

slutar 1970/4—71/3 %

Anställda 1970/4 ca 207 000 _—

1969/4—1971/4

Nyanställda

år 1970 ca 82 000

slutar 1970/1—70/3

slutar 1970/4—71/3

77%

23 % lutar fram

1971/3 ca 160000

85 % kvar i företaget 1972/4

slutar 1971/4—72/3

Anm: Med t ex 1969/4 menas fjärde kvartalet 1969

kvar i samma företag

1970/4—1972/4

Nyanställda år 1971 ca 60 000

slutar 1971/1—71/3

slutar ' 1971/4—72/3

Av de arbetare som 1970 hade arbetat i samma företag i minst ett år stannade 85,9 procent kvar i företaget fram till fjärde kvartalet 1971. Året därpå, 1972, var kvarstannandefrekvensen för motsvarande kategori något lägre, 84,8 procent. Det visar sig alltså att, till skillnad från de nyrekryterade, rörligheten bland de som varit anställda i företaget mer än ett år var högre 1972 än 1971.

Av detta följer också att om nyanställningen år 1971 hade varit lika stor som året innan skulle den genomsnittliga kvarstannandefrekvensen sjunkit något. I verkligheten steg kvarstannandefrekvensen från 77,3 till 78,7 procent vilket alltså helt förklaras av den lägre nyrekryteringen 1971.

En konjunkturnedgång kan alltså påverka rörligheten på två olika sätt. Dels leder den vanligtvis till en lägre nyrekrytering, vilket gör att det finns färre nyanställda i företagen och därigenom blir den genomsnittliga avgången mindre. Dels kan man tänka sig att arbetarnas benägenhet att frivilligt sluta minskar i lågkonjunkturer. Denna förändring i benägen- heten tycks vara mycket påtaglig bland de nyrekryterade.

Det är rimligt att anta att den låga kvarstannandefrekvensen mellan fjärde kvartalen 1969 och 1970 till en del förklaras av att det bland de 198 000 arbetarna som sysselsattes i slutet av 1969 fanns en stor andel nyanställda.

6.6. Jämförelse 1971—1972, kvinnor

I undersökningen ingår också några särskilda bearbetningar av rörligheten bland kvinnorna. Tabell VI.6 redovisar den årsvisa jämförelsen fjärde kvartalen 1971—1972 för enbart kvinnor,

Som framgår av tabellen är kvinnornas kvarstannandefrekvens i företagen något lägre än den för samtliga arbetare. Ser man på

Tabell VI.6 Bruttoströmmar för kvinnliga arbetare inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1971 — fjärde kvartalet 1972

Antal % 1000-tal

Vuxna kvinnor 1971/4 32,5 100,0 (100,0)* Kvar i samma företag 1972/4 25,2 77,5 ( 78,7)* Kvar i annat VF-företag 1972/4 0,9 2,8 ( 4,6)* Ej kvar i VF-företag 1972/4 6,4 19,7 ( 16,8)* Därav: pensionerade 0,1 0,3 ( 0,9)* avlidna 0,1 0,2 ( 0,5)* övriga 6,2 19,2 ( 15,5)* Nytillkomna 7,5 23,1 ( 23,0)* Därav: från annat VF-företag 0,9 2,8 ( 4,6)* från ”ej vuxna” 1971/4 1,0 3,0 ( 2,9)* utifrån rekryterade 5,6 17,3 ( 15,5)* Vuxna kvinnor 1972/4 32,7 100,6 (101,6)*

* Som jämförelse redovisas inom parentes motsvarande resultat för män + kvinnor.

kvarstannandet i verkstadsindustrin, alltså inklusive rörligheten mellan VF-företag, är skillnaden mer påtaglig 80,3 mot 83,3 procent.

Såväl pensioneringen som andelen avlidna är markant lägre bland kvinnorna, vilket förklaras av en lägre medelålder för denna grupp än för samtliga arbetare.

Andelen nytillkomna bland kvinnorna sista kvartalet 1972 överens- stämmer helt med genomsnittet för samtliga arbetare vilket tyder på att kvinnorna under 1972 ej var överrepresenterade vid nyrekryteringen. Sysselsättningsförändringen är likartad för män och kvinnor.

6.7. Jämförelse 1969—1972. Kvinnor

Resultaten från treårsjämförelsen 1969—1972 uppvisar större differenser mellan den kvinnliga arbetskraftens förändringar och förändringarna hos samtliga arbetare. Sålunda ökar den kvinnliga sysselsättningen kraftigare än männens, 14,2 procent jämfört med 5,5 procent. Därmed ökade kvinnornas andel av den totala sysselsättningen inom verkstadsindustrin från 14,4 till 15,5 procent.

Kvinnornas kvarstannandefrekvens såväl inom företagen, 54 procent, som inom verkstadsindustrin, 58,9 procent, ligger under motsvarande resultat för samtliga arbetares 58,7 respektive 66,2 procent. Detta gäller trots att andelen pensioneringar och avlidna är avsevärt lägre, 1,4jämfört med 4,1 procent.

En del av den högre genomsnittliga rörligheten hos kvinnorna kan förklaras av att de nytillkomnas andel är högre bland dessa. Eftersom de nyrekryterade har en avsevärt högre rörlighet än de som arbetat i företaget mer än ett år kommer sammansättningen i detta avseende att verka höjande på den genomsnittliga rörligheten bland kvinnorna.

Tabell VI.7 Bruttoströmmar för kvinnliga arbetare inom verkstadsindustrin fjärde kvartalet 1969 - fjärde kvartalet 1972

Antal % 1000—ta1

Vuxna kvinnor 1969/4 28,6 100,0 (100,0)* Kvarisamma företag 1972/4 15,5 54,1 ( 58,7)* I annat VF-företag 1972/4 1,4 4,8 ( 7,6)* Ej kvar i VF-företag 1972/4 11,8 41,1 ( 33,8)* Därav: pensionerade 0,2 0,7 ( 2,7)* avlidna 0,2 0,7 ( 1,4)* övriga 11,4 39,7 ( 29,7)* Nytillkomna 17,2 60,1 ( 48,1)* Därav: från annat VF-företag 1,4 4,8 ( 7,6)* från ”ej vuxna” 1969/4 3,5 12,1 ( 10,2)* utifrån rekryterade 12,4 43,1 ( 30,4)* Vuxna kvinnor 1972/4 32,7 114,2 (106,8)*

* Som jämförelse redovisas inom parentes motsvarande resultat för män + kvinnor.

Det visar sig dock att denna förklaring ej är tillräcklig för att förklara hela skillnaden i rörligheten. Visserligen skiljer sig rörligheten bland de nyrekryterade ej märkbart mellan män och kvinnor, men kvinnorna tycks ha en påtagligt lägre kvarstannandefrekvens än männen bland de som arbetat i företaget mer än ett år. Som visas senare verkar dock denna skillnad i första hand bero på olikheter i statistiksgruppstillhörigheten.

6.8. Byten av ort, bransch, statistik— och sysselsättningsgrupp

En specialbearbetning av materialet har avsett att belysa i vilken utsträckning byten av företag varit kombinerade med orts-, bransch-, statistikgrupps- och sysselsättningsgruppsbyten. Vidare har, för dem som stannat kvar i företaget, studerats frekvensen av byten av statistik- och/eller sysselsättningsgrupp. Huvudresultaten av dessa bearbetningar framgår av tabell VI.8. På grund av att branschklassificeringen ändrats mellan 1971 och 1972 avser redovisningen enbart de två första årsjämförelserna.

Som framgår av tabellen medför företagsbytet i flertalet fall även byte av en eller flera av de studerade karaktäristikorna.

Ungefär hälften av företagsbytarna har bytt till ett företag beläget i ett annat kommunblock. Huruvida de även bytt bostadsort framgår ej av undersökningen.

En viss trogenhet mot den tidigare branschen kan utläsas ur resultatet. Av de som bytt VF-företag korn ca 40 procent till företag inom samma bransch Om bytena skulle ha skett helt slumpmässigt med avseende på bransch skulle procentsiffran stannat vid 26.

Statistikgruppen är den mest stabila karaktäristikan. Något mer än två tredjedelar behåller sin statistikgrupp vid företagsbytet.

Det kan synas något förvånande att mer än hälften av de som byter företag inom verkstadsindustrin även byter sysselsättningsgrupp. Till en

Tabell Vl.8 Byten av ort, bransch, statistikgrupp och sysselsättningsgrupp för arbetare som bytt företag 1969—70 och 1970—71

Av de som bytt företag utgjorde 1969/70 1970/71 Alla som bytt ort 46,9 % 52,3 % Därav bytt ort enbart 5,6 % 9,5 % bytt ort m m 41,3 % 42,8 % Alla son bytt bransch 60,3 % 60,3 % Därav bytt bransch enbart 9,8 % 10,7 % bytt bransch m m 50,5 % 49,6 % Alla son bytt sysselsättningsgrupp 59,3 % 56,5 % Därav bytt sysselsättn gr enbart 6,1 % 6,0 % bytt sysselsättn gr m m 53,2 % 50,5 % Alla son bytt statistikgrupp 31,3 % 29,1 % Därav bytt statistikgrupp enbart 1,6 % 1,1 % bytt statistikgrupp m m 29,7 % 28,0 %

del kan de höga procenttalen förklaras av att många sysselsättnings- grupper ligger nära varandra, t.ex. svarvare, fräsare, hyvlare och borrare. Men även bortsett från detta tycks sysselsättningsbytena vara tämligen

vanliga. Ser man till de som stannat kvar i företaget finner man att stabiliteten

är påtagligt större än bland företagsbytarna, där förändringarna av statistik— och sysselsättningsgrupperna är 6—7 gånger vanligare. Man bör dock komma ihåg att antalsmässigt sker dock flertalet, ungefär tre fjärdedelar, av dessa byten bland arbetarna som stannar kvar i företaget. Huruvida det finns något samband mellan hög intern och låg extern rörlighet har ej undersökts i denna studie.

Ungefär 1,5 procentenheter av kvarstannarna byter både sysselsätt- nings- och statistikgrupp. Bland dessa är det alltså, till skillnad från företagsbytarna, tämligen ovanligt att man ändrar på mer än en karaktäristiska i taget.

Tabell VI.9 Byten av statistik — och/eller sysselsättningsgrupp för arbetare som ej bytt företag 1969—70 och 1970—71

1969/70 1970/71 Alla som byter statistik eller sysselsättningsgr 13,9 % 12,0 % Därav: byter statistikgrupp enbart 4,3 % 3,6 % byter sysselsättningsgrupp enbart 7,1 % 7,0 % byter både statistik- och syssels grupp 1,5 % 1,4 % Ej bytt någotdera 87,1 % 88,0 %

7. Bruttoströmmar inom olika åldersgrupper

Vid analysen av bruttoströmmarna för olika åldrar har följande grupper studerats separat:

— Högst 19 år — 20—25 år

— 26—35 år

—— 36—45 år

— 46455 är

— 56—65 år

— 66 år och däröver

På grund av statistikens uppläggning avses med en viss ålder den ålder som vederbörande uppnått vid ingången av det första året i respektive jämförelse. Under 1969 och 1970 avsåg vuxenbegreppet i verkstadsavta— let personer i åldrar om lägst 19 år, men en sänkning av vuxengränsen till 18 år genomfördes 1971. I statistiksammanhang räknas personerna som vuxna först kalenderåret efter det att de fyllt 19 respektive 18 år.

1 tabell Vll.1 redovisas en fördelning av antalet individer med personnummer i lönestatistiken för de olika åldersgrupperna:

Bortsett från 19—åringarna innebär detta att i genomsnitt 20 % av de vuxna verkstadsarbetarna återfunnits iåldrarna 20—25 år, drygt 24 % var 26—35 år, 19 % 36—45 år, 20—21 % 46—55 år, 15 % 56—65 år och drygt 1 % äldre än 65 år.

Tabell VII.I Antal arbetare i olika åldersgrupper med personnummeri lönestatisti- ken

Åldersgrupp Antal individer

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

—19 — — 5 021 20—25 30 679 36 849 34 455 26—35 36 333 43 572 45 310 36—45 29 399 33 453 33 283 46—55 32 134 36 149 37 498 56—65 23 270 26 251 27 572 66— 2 046 2 253 2 126

Summa 153 861 178 527 185 265

Tabell VII.2 Årsvisa uppgifter om kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—72 för arbetare i olika åldersgrupper.

Ålders- Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF-företag (%) grupp 1969— 1970— 1971— 1969- 1970— 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972 — 19 — — 53,4 _ — 4,4 20—25 57,4 60,5 68,6 7,2 5,0 6,1 26—35 70,4 75,3 78,3 6,0 4,1 5,5 36—45 79,6 83,0 83,2 4,3 3,0 4,4 46—55 84,0 87,9 87,1 3,3 2,2 3,7 56—65 84,0 86,4 84,6 2,4 1,4 2,9 66— 32,3 29,0 27,3 1,2 0,1 _0,7 _ "'_' Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

Betydande skillnader föreligger i kvarstannande— och bytesfrekvensen mellan olika åldersgrupper, såsom framgår av tabell V11.2.

Generellt sett ökar kvarstannandefrekvensen vid ursprungligt företag successivt upp till 45-årsåldern, för att sedan vara ungefär densamma fram till pensionsåldern. Den största ökningen ikvarstannandefrekvens föreligger mellan 20—25-årsgruppen med i genomsnitt för de tre perioderna 63 % och åldersgruppen närmast däröver med en medelsiffra över 74 %. De låga kvarstannandefrekvenser för personer över 65 års ålder sammanhänger naturligen med pensioneringar.

Som väntat visar bytesfrekvensen mellan VF-företag en omvänd bild. Medan av 20—25-åringarna i genomsnitt drygt 6_% bytte företag inom branschen vid ettårsjämförelserna, stannade motsvarande siffra för 56—65-åringarna vid drygt 2 %.

Diagram VILI Kvarstannandefrekvens m m 4 kv 1969—4 kv 1970 per åldersgrupp

20—25 år

26—35 år

36—45 år

46— 55 år

56 —65 år-

Ärdersqrupp o IO 20 an 40 50 en 70 en en 100

ämm-imo företog, samma stotis'fik- och sqsselsöttninqsqrupp MSommo för-etag, nu stofistik— och/eller sgsselsötfninqsgrupp

& Nuit VF- företog D Lämnat VF—omr-ödei'

Totalt innebär detta, att 65 % av 20—25-åringarna återfanns inom VF-området vid jämförelserna 1969—1970 och 1970—1971, medan motsvarande siffra 1971—1972 ökade till 75 %. För personer i åldern 26—35 år skedde en successiv uppgång från 76 via 79 till 84 %. Åldersgruppen däröver — 36—45 år — visade en svagare ökning eller från 84 via 86 till 88 %, medan motsvarande serie för personer i åldern 46—55 år varit 87, 90 och 91 %. För personer i åldrarna 56—65 har kvarstannandefrekvensen varierat relativt litet eller mellan 86,4 och 87,9 %.

Sammanfattningsvis innebär detta att samtliga åldersgrupper medverkat till ökningen i kvarstannandefrekvens mellan 1970 och 1972 men att förbättringen varit mera framträdande i yngre än i äldre åldersgrupper.

Det kan i sammanhanget noteras, att analyserna av antalet återkom- mande till VF-området efter ett års bortovaro visar en något oenhetlig bild för de olika åldersgrupperna. ”Återkomstfrekvensen” synes sålunda vara något lägre för grupperna 26—35 och 56—65 år än för övriga åldersgrup- per.

Av de personer, som vid ettårsjämförelsema återfunnits i ursprungligt företag, hade ungefär var åttonde bytt statistik- och/eller sysselsättnings- grupp. Denna bytesfrekvens visar en med stigande ålder svagt fallande tendens. Av de 20—25-åringarna, som ej bytt företag, hade ivar och en av ettårsjämförelsema ca 20 % bytt statistik- och/eller sysselsättningsgrupp, medan detta var fallet för ca 10 % av 46—55-åringarna och för nästan lika stor andel av 56—65-åringarna.

En analys av rimförtjänstutvecklingen under en ettårsperiod visar en stark parallellitet mellan olika åldersgrupper, såsom framgår av tabell VII.3 över utvecklingen mellan 1969 och 1970.

Utvecklingen 1970—1971 och 1971—1972 ger samma bild bortsett från att ökningstakten i genomsnitt var 11 respektive 10 %. Den något högre löneökningstakten för den yngsta åldersgruppen förklaras naturligen av att en relativt stor andel av dessa personer befinner sig i ett inlärningsför- lopp.

Tabell VII.3 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxen arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1970. Årsvis jämförelse för identiska personer i olika åldersgrupper.

Ålders— I samma företag båda kvartalen Bytt VF-före Totalt i VF-före-

grupp Samma stat— Ny stat- och/ gissel? tzlgegada kvar och syssel- eller syssel- sättn.grupp sättngrupp

20—25 114 115 115 114 26—35 112 113 113 112 36—45 111 112 112 111 46—55 111 111 112 111 56465 111 111 109 111 66— 109 108 104 109

Alla 112 113 113 112

Tabell VII.4 Ackordsvolym för vuxna arbetare i olika åldersgrupper 4 kv 1969 — 4 kv 1971

Ålders- Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arbetare STUPP 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 — 19 — —— 59 20—25 68 67 65 26— 35 70 68 67 36—45 67 66 65 46—55 62 60 59 56—65 52 50 50 66— 40 35 39

Samtliga 64 63 61

Däremot kan betydande skillnader utläsas mellan åldersgrupperna beträffande andelen arbetade timmar på ackordsbasis (ackordsvolymen), såsom framgår av tabell VII.4.

Högsta ackordsvolymen förekom sålunda samtliga är inom gruppen 26—35 år, dock med endast ett par procents skillnad gentemot de båda intilliggande grupperna. Efter 45-årsåldern sjunker däremot ackordsvoly- men tydligare, och inom gruppen 56—65 år utförs hälften av alla arbetstimmar mot fast lön.

Några större skillnader i ackordsvolym mellan personer, som vid ettårsjämförelsema bytt respektive ej bytt företag, kan ej konstateras. Förändringarna i ackordsvolym under en ettårsperiod har genomgående varit negativa. Relativt sett har förändringarna varit störst för personer, som stannat kvar i sitt företag men bytt statistik- och/eller sysselsätt— ningsgrupp. En mellangrupp utgörs av personer som bytt företag under respektive period, medan minskningen i ackordsvolym varit lägst för arbetare i oförändrat företag med oförändrad statistik- och sysselsätt- ningsgmpp. Några större skillnader mellan olika åldersgrupper föreligger ej i dessa avseenden.

8. Bruttoströmmar för olika ortstyper

Vid analyserna av bruttoströmmarna i olika ortstyper har kommun— blocken inordnats i fyra grupper.

— Stockholm med förorter

— Göteborg med förorter — Eskilstuna, Jönköping, Linköping, Malmö, Norrköping, Trollhättan, Västerås, Örebro

— övriga orter

I tabell VIII.] återfinns en fördelning av antalet individer med personnummer för de olika ortstyperna:

Tabell VIII.I Antal arbetare i olika ortstyper med personnummer i lönestatistiken

Ortstyp Antal individer

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 Stockholm med förorter 18 432 21 929 22 324 Göteborg med förorter 15 998 22 396 23 493 8stora industriorter 30 326 35 978 37 474 Ovriga orter 89 105 98 224 101974 Summa 153 861 178 527 185 265

En översikt av kvarstannandefrekvensen inom ursprungligt företag respektive inom VF-området för de olika ortsgrupperna återfinns i tabell = VIII.2.

Tabell VIII.2 Årsvisa uppgifter som kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—72 för arbetare i olika ortstyper

Ortstyp Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF-företag (%) 1969— 1970— 1971— 1969— 1970— 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972 Stockholm 65,1 71,6 73,9 5,4 3,8 5,8 Göteborg 77,4 80,8 81,0 3,6 2,5 2,7 8 större orter 73,3 76,4 80,3 5,7 3,2 3,9 Övriga orter 75,4 78,1 78,9 4,4 3,3 5,0 Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

Andelen arbetare, som vid ettårsjämförelsema varit anställda vid ursprungligt företag, var samtliga tre är högst i Göteborgsområdet och lägst i Stockholmsområdet, medan kvarstannandefrekvensen för de båda övriga ortstypema legat närmare Göteborgs— än Stockholmsandelarna. En viss utjämning av skillnaderna mellan de fyra ortstypema har dock skett.

En analys av bytesfrekvensen mellan VF-företag under respektive ettårsperiod ger i genomsnitt den högsta siffran för Stockholmsområdet och den lägsta för Göteborgsområdet.

Även totalt sett blir kvarstannandefrekvensen inom VF-området lägsti Stockholmsområdet. Skillnaden mellan övriga ortsyper minskar däremot i detta avseende, eftersom bytesfrekvensen mellan VF-företag i Göte- borgsområdet varit relativt låg samtliga tre år.

Den successiva uppgång i kvarstannandefrekvensen inom branschen, som kunnat avläsas för samtliga arbetare under de tre åren, var särskilt framträdande för Stockholmsområdet genom en ökning från 70,5% första året till 79,7 % det tredje året. För Göteborgsområdet var uppgången lägst — från 81,1 till 83,3 % — medan de övriga två ortstypema haft en ökning från 79 å 80 % till ca 84 %.

Av dem, som ”försvann” från VF-området mellan 1969 och 1970, återkom totalt ca 15 % till 4 kv 1971. För Stockholmsområdet var återkomstfrekvensen 20 %, medan gruppen övriga orter låg nära riks- genomsnittet och Göteborgsområdet liksom de övriga större industri- orterna någon under detta. Återkomstfrekvensen vid motsvarande jäm- förelse 1970—1972 var ca 17 % totalt sett med Göteborgsområdet och gruppen övriga orter något över och Stockholmsområdet och gruppen större industriorter något under riksgenomsnittet.

Byten av statistik— och/eller sysselsättningsgrupp bland arbetare som ej bytt företag vid ettårsjämförelsema har haft mycket olika frekvens bland

Diagram VlIl.l Kvarstannandefrekvens m m 4 kv 1969 — 4 kv 1970 per ortstyp

Stockholm

Göteborg

8 stora orter

Övr—ige

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

åSommo företog, samma statistik- och sqsselsött'ninqsqrupp MSommo för-etag, ng statistik- och/eller sgsselsöltninqsgrupp

& th'l' VI:-företog D Lämnof VF—omr'öde'l'

Tabell VIII.3 Timtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1970. Årsvis jämförelse för identiska personer i olika ortstyper.

Ortstyp ] samma företag båda kvartalen Bytt VF-före- Totalt i VF-före- ___—__ tag mellan tag båda Samma stat— Ny Stat" OCh/ kvartalen kvartalen och syssel- eller syssel- sättn.grupp sättn.grupp Stockholm 110 111 108 110 Göteborg 112 113 112 112 8 stora industriorter 111 112 113 112 Övriga orter 112 113 114 112

Alla 112 113 113 112

företag i de olika ortstyperna. Sådana byten har sålunda varit bara ungefär hälften så vanliga i Göteborgsområdet som i orter utanför de tio största industriområdena, medan såväl Stockholmsområdet som gruppen större industriorter legat något under branschgenomsnittet.

En analys av dem som bytt VF-företag under respektive ettårsperiod visar att dessa byten för arbetare i Stockholmsområdet i större utsträckning än i övriga tre ortstyper varit förenade med byte av kommunblock både 1969—1970 och 1970—1971. Motsvarande olikheter kunde däremot ej noteras för utvecklingen mellan 4 kv 1971 och 1972, då ortsbytesfrekvensen totalt sett var betydligt lägre än under de båda föregående ettårsperioderna.

Timförtjänstutvecklingen var under var och en av de tre ettårsperioder— na något lägre för Stockholmsområdet än för riksmedeltalet, medan övriga tre ortstyper uppvisar mera parallella löneökningstal. För den första jämförelseperioden visas förändringarna i tabell VIII.3. Löneutvecklingen för arbetare i Stockholmsområdet, som bytt företag, var 1969—1970 något lägre, 1970—1971 ungefär densamma och 1971— 1972 något högre än för de arbetare inom området, som ej bytt företag vid respektive ettårsjämförelse. För övriga ortstyper har skillnaderna i löneutveckling för arbetare med respektive utan arbetsplatsbyte varit små och oregelbundna.

Tabell VIII.4 Ackordsvolym för vuxna arbetare i olika ortstyper 4 kv 1969 — 4 kv 1971

ONSIYP Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arbetare 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

Stockho msområdet 60 59 55 Göteborgsområdet 73 70 70 & större .ndustriorter 67 68 68 Ovriga orter .63 60 59 Samtliga 64 63 61

Ackordsvolymen (andelen arbetade timmar på ackordsbasis) visar betydande variationer mellan ortstypema, såsom framgår av tabell VIII.4.

Den högsta ackordsvolymen redovisas genomgående för Göteborgs området. Även de åtta större industriorterna ligger klart över riksgenom— snittet och har under perioden haft en konstant ackordsvolym till skillnad från övriga ortstyper. Den lägsta ackordsvolymen har genomgående redovisats för Stockholmsområdet, och skillnaden gentemot riksmedel- talet har snarast ökat under perioden.

9. Bruttoströmmar för olika syssel- sättningsgrupper

Den gemensamma lönestatistiken innehåller en fördelning av de anställda på 44 sysselsättningsgrupper eller yrken. Vid analysen har följande grupper specialbehandlats:

— Gjuteriarbetart (grupp lO—l4) — Verktygsarbetare (grupp 20) —— Maskinreparatörer (grupp 22) _ Avsynare, provare, experiment— och laboratoriearbetare (grupp 24) — Grovplåtslagare (grupp 30) — Svetsare (grupp 33) — Metallbearbetare (grupp 40—48) — Hopsättare, tyngre och lättare (grupp 70—71) — Serie- och bandhopsättare (grupp 72) — Resemontörer (grupp 77) — Förråds— och lagerarbetare (grupp 80) — Transport- och renhållningsarbetare (grupp 83) — Övriga arbetare (totalt 22 grupper)

Tabell IX.] Antal arbetare i olika sysselsättningsgrupper med personnummer i lönestatistiken

Antal individer

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 Gjuteriarbetarc 4 639 5 015 4 924 Vcrktygsarbetare 5 603 6 356 6 880 Maskinreparatörer 2 765 3 255 3 555 Avsynare, experimentarb 10 920 13 463 14 262 Grovplåtslagare 5 806 5 961 6 364 Svetsare 12 140 12 963 13 501 Metallbearbetare 32 230 36 436 37 122 Hopsättare, tyngre och lättare 11 183 12 574 13 543 Serie- och bandhopsättare 13 513 18 755 19 388 Resemontörer 3 171 3 622 3 887 Förråds- och lagerarb 11 049 12 927 13 420 Transport— och renhålln.arb 10 284 11 769 12 005 Övriga 30 558 35 431 36 414

Samtliga 153 861 178 527 185 265

Tabell IX.2 Årsvisa uppgifter om kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—1972 för arbetare i olika sysselsättningsgrupper

Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF—företag (%) 1969— 1970— 1971— 1969— 1970— 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972

Gjuteriarbetare 68,1 72,4 68,2 7,6 4,7 9,8 Verktygsarbetare 78,8 84,3 85,2 4,8 3,2 3,8 Maskinreparatörer 77,4 82,8 82,4 4,6 2,6 4,8 Avsynare, experiment-

arbetare 76,3 81,5 84,1 3,5 2,3 3,3 Grovplåtslagare 77,6 81,6 81,4 4,3 3,0 4,1 Svetsare 70,9 74,8 75,9 6,6 5,0 6,2 Metallbearbetare 72,5 76,4 77,5 6,1 3,8 5,3 Hopsättare, tyngre

och lättare 73,7 78,4 79,9 4,9 3,6 4,7 Serie- och bandhop—

sättare 71,0 71,4 75,4 4,7 2,9 4,1 Resemontörer 66,0 70,5 70,8 8,8 5,9 9,5 Förråds- och lager—

arbetare 76,0 79,1 80,5 3,2 2,0 3,6 Transport- och ren-

hållningsarbetare 75,2 76,4 78,2 2,9 2,2 3,4 Övriga 75,9 78,8 80,7 3,4 2,9 3,6 Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

l tabell IX.1 återfinns en fördelning av antalet individer med personnummer i lönestatistiken för de olika sysselsättningsgrupperna: De olika sysselsättningsgrupperna visar relativt betydande olikheter med avseende på kvarstannandefrekvensen såsom framgår av tabell IX.2. Den högsta kvarstannandefrekvensen vid ursprungligt företag — 5 a 7 procentenheter över totalmedeltalet — redovisas varje år för verktygs- arbetare. Samtidigt har för denna grupp byten till andra VF—fö retag skett i nästan samma utsträckning som för samtliga arbetare, varför verktygs- arbetarna även när det gäller kvarstannandet inom VF-området visar högre siffror än andra sysselsättningsgrupper.

De därnäst högsta kvarstannandefrekvenserna uppvisas av tre olika grupper, nämligen maskinreparatörer, avsynare + experimentarbetare och grovplåtslagare med siffror varierande mellan 2 och 5,5 procentenheter över totalmedeltalet. Bytesfrekvensen till andra företag ligger däremot något under medeltalet, särskilt vad beträffar avsynare och experiment- arbetare.

Andra sysselsättningsgrupper, som genomgående haft en något högre kvarstannandefrekvens än medeltalet, är ”övrig”-gruppen samt förråds- och lagerarbetare. I genomsnitt har vidare arbetare med tyngre och lättare hopsättningsarbeten legat något över medeltalet i detta avseende, medan transport— och renhållningsarbetare legat kring medeltalet och metallbearbetare något under detta. Kvarstannandefrekvensen vid oför- ändrat företag har för svetsare legat i genomsnitt ca 3 procentenheter och för serie- och bandhopsättare ca 4 procentenheter under totalmedeltalet. Bytesfrekvensen till andra VF-företag har för svetsare legat något över

och för serie- och bandhopsättare omkring branschmedeltalet.

De lägsta kvarstannandefrekvenserna vid ursprungligt företag — i genomsnitt 7 respektive 8 procentenheter under totalmedeltalet -— redovisas genomgående för gjuteriarbetare och resemontörer. Å andra sidan återfinns betydligt fler än genomsnittligt vid ett annat VF-företag under det sista kvartalet i respektive årsjämförelse. Det totala kvarstan- nandet inom VF-området ligger därför för såväl gjuteriarbetarna som resemontörerna 4 procentenheter under branschmedeltalet.

Av dem som ”försvunnit” från VF-området vid ettårsjämförelsema har en större andel verktygsarbetare, metallbearbetare och hopsättare än genomsnittligt återfunnits inom VF-området ett år senare. Återkomst- frekvensen har däremot varit mycket låg bland avgångna transport- och renhållningsarbetare, förråds- och lagerarbetare, resemontörer samt inom gruppen övriga arbetare. Byte av sysselsättnings— och/eller statistikgrupp bland arbetare vid ursprungligt företag har varierat avsevärt mellan grupperna. Medan 12—13 % av de kvarvarande arbetarna haft ett sådant byte under respektive ettårsperiod, var motsvarande bytesfrekvens i genomsnitt för gjuteriarbetare liksom för metallbearbetare nära 16 %. Å andra sidan stannade bytesfrekvensen vid 8,5 % för resemontörer och vid drygt 9 % för verktygsarbetare och för grovplåtslagare.

Beträffande timförtjänstutvecklingen kan sysselsättningsgruppsvis konstateras en mycket ensartad ökningstakt vad avser arbetare vid ursprungligt företag och med oförändrad statistik- och sysselsättnings- grupp. Löneökningen inom varje sådan grupp avvek sålunda med högst 1 % från den genomsnittliga ökningen.

För de arbetare som ej bytt företag men statistik— och/eller sysselsätt- ningsgrupp, kan vissa skillnader i löneutveckling noteras. Verktygsarbe- tama inom denna kategori har sålunda varje år haft en 2—4 % snabbare löneökning än samtliga arbetare. En utveckling något över den genom- snittliga framkom vidare för internbytande förråds— och lagerarbetare samt transport- och renhållningsarbetare, medan en något svagare löneökning än genomsnittligt redovisades för internbytande gjuteriarbe- tare. Även bland arbetare, som bytt VF-företag, har löneökningen varit något över den genomsnittliga för verktygsarbetare samt iviss mån för serie- och bandhopsättare liksom förråds—, lager-, transport— och renhåll- ningsarbetare, medan det motsatta främst gällt för företagsbytande gjuteriarbetare och grovplåtslagare.

Ackordsvolymen är mycket olika för olika sysselsättningsgrupper, såsom framgår av tabell IX.3.

De högsta ackordsvolymerna — i medeltal över 80% — redovisas genomgående för grovplåtslagare och svetsare samt serie- och bandhop— sättare. För de båda förstnämnda grupperna har ackordsvolymen sjunkit ungefär i takt med den allmänna trenden, medan ackordsvolymen för serie- och bandhopsättare i stort sett varit konstant.

Andra grupper med ackordsvolymer klart över medeltalet var gjuteri- arbetarna och metallbearbetarna. För båda dessa grupper har sänkningen av ackordsvolymen varit relativt kraftig.

Arbetare med tyngre och lättare hopsättningsarbeten hade en ackords- volym något över den genomsnittliga. Utvecklingen har för dessa legat i linje med den allmänna trenden. Detsamma gäller i stort sett gruppen övriga arbetare.

För resemontörer har ackordsvolymen varje år legat kring 50 % och för avsynare och experimentarbetare kring 45 % med oregelbundna varia- tioner mellan åren. I övrigt har ackordsvolymen för verktygsarbetare minskat från 36 till 35 % och för maskinreparatörer från 36 till 34 %, medan förråds- och lagerarbetarna haft en konstant ackordsvolym om 36 % samt transport- och lagerarbetarna en uppgång från 34 till 37 %. Beträffande ackordsvolymen sysselsättningsgruppvis kan genomgående konstateras, att bland arbetare utan företagsbyte har ackordsvolymen det första kvartalet i respektive ettårsperiod legat högre bland arbetare med oförändrad statistik- och sysselsättningsgrupp ett år senare än bland arbetare, som bytt något eller båda karakteristika under respektive ettårsperiod. Nedgången i ackordsvolym på ett års sikt har varit störst för den senare kategorin utom inom sådana sysselsättningar, som allmänt sett haft låga ackordsvolymer i utgångsläget. Internbytande arbetare med ursprungligen sysselsättningar som för-råds, lager-, transport- och ren- hållningsarbete har sålunda i samband med bytena uppvisat en viss höjning av ackordsvolymen.

Tabell IX.3 Ackordsvolym för vuxna arbetare i olika ortstyper 4 kv 1969 — 4 kv 1972 Sysselsättningsgrupp Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arb 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

Gjuteriarbetare 75 68 68 Verktygsarbetare , 36 38 35 Maskinreparatörer 36 35 34 Avsynare, experimentarb 45 47 44 Grov plåtslagare 84 81 81 Svetsare 85 81 80 Metallbearbetare 78 75 72 Hopsättare, tyngre och lättare 69 67 66 Serie- och bandhopsättare 81 81 82 Resemontörer 50 48 53 Förråds— och lagerarbetare 36 36 36 Transport— och renhållnarb 34 36 37 Övriga 65 62 61

Samtliga 64 63 61

10. Bruttoströmmar för olika statistikgrupper

Utöver redovisningen av de anställda efter sysselsättningens art finns i lönestatistiken en fördelning efter de krav arbetsuppgifterna ställer. Denna indelning i statistikgrupper avser tre kategorier.

Yrkesarbetare (grupp A)

Övriga arbetare, som huvudsakligen utför arbeten, vilka antingen i avsevärd grad ställer krav på någon av faktorerna skicklighet, ansvar, ansträngning eller arbetsplatsförhållanden eller i viss grad ställer krav på flera av faktorerna (grupp B).

Övriga arbetare (grupp C)

Antalet individer med personnummer ilönestatistiken fördelade sig på de tre statistikgrupperna enligt tabell X. 1.

Grovt räknat tillhör alltså var tredje arbetare A-gruppen, varannan B-gruppen och var sjätte C-gruppen. Av kvinnorna tillhör l % A-gruppen, medan drygt en tredjedel tillhör B—gruppen och övriga C-gruppen. Kvarstannande- och bytesfrekvensen uppvisade betydande olikheter mellan de tre statistikgrupperna, såsom framgår av tabell X.2.

I genomsnitt har kvarstannandefrekvensen vid ursprungligt företag för yrkesarbetarna legat 5—6 procentenheter över branschmedeltalet, medan densamma för B—arbetarna legat 1,5—2,0 procentenheter under och för C—arbetarna 4,3—7,0 procentenheter under detta medeltal. Kvarstannan- det inom VF-området — med eller utan företagsbyten — visar likartade

Tabell X.l Antal arbetare i olika statistikgrupper med personnummer i lönesta- tistiken

Statistikgrupp Antalindivider

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 A 53 335 59 040 60 640 B 74 651 86 941 91856 C 25 875 32 546 32 769

Summa 153 861 178527 185 265

Tabell X.2 Årsvisa uppgifter om kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—1972 för arbetare i olika statistikgrupper.

Statistikgrupp Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF-företag (%)

1969— 1970— 1971— 1969— 1970-— 1971- 1970 1971 1972 1970 1971 1972 A 78,9 83,4 83,7 4,5 3,1 4,2 B 72,2 75,8 77,2 4,9 3,5 5,2 C 68,8 70,3 _74,6 4,7” 2,8 ”3,5, _ ,__ Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

skillnader mellan de tre statistikgrupperna.

Vid en jämförelse av kvarstannandefrekvensen mellan de tre grupperna bör även beaktas, att rekrytering av arbetare till arbetsledarbefattningar torde vara betydligt vanligare för yrkesarbetare än för andra arbetare. Skillnaderna mellan de tre grupperna i kvarstannandefrekvens inom VF-området torde därför vara något större än vad som framgår av de angivna siffrorna.

Det kan vidare nämnas, att av dem som vid ettårsjämförelsema ”försvunnit” från VF-området, är återkomstfrekvensen under det följan- de året något större bland yrkesarbetarna än bland övriga grupper.

En analys av könssammansättningen inom de olika statistikgruppema visar, att en låg andel kvinnor återfinns bland yrkesarbetarna men en hög andel bland C-arbetarna. Med hänsyn till de olika kvarstannandefrekven- serna för A-, B- och C—grupperna har särskilt analyserats i vilken utsträckning den totalt sett lägre kvarstannandefrekvensen för kvinnor sammanhänger med den varierande andelen kvinnor i de tre grupperna.

För yrkesarbetarnas del förefaller skillnaden i kvarstannandefrekvens mellan män och kvinnor snarast vara större än totalt sett. Antalet kvinnor

Diagram X.l Kvarstannandefrekvens m m 4 kv 1969 — 4 kv 1970 per statistik- grupp

statistikgrupp 0 IO 20 30 40 50 60 70 80 90 100

åSommo företog, samma statistik— och sqsselsökninqsgrupp Mamma företog, ng stotistik- och/eller sysselsättningsgrupp

& tht' VI:—företog D Lömnoi' VF—omr'öde+

Tabell X.3 Årsvisa jämförelser av kvarstannandefrekvens för manliga och kvinnliga arbetare 1969—1972 i olika statistikgrupper.

Statistikgrupp Män + kvinnor Kvinnor 1969- 1970— 1971— 1969- 1970— 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972

Kvar i samma företag (%)

A 78,9 83,4 83,7 49,0 73,6 72,5 B 72,2 75,8 77,2 72,0 73,0 77,0 C 68,8 70,3 74,6 67,5 66,2_ 76,6 Totalt 73,9 77,3 78,9 68,8 68,5 76,7

Kvar inom VF—området (%)

A 83,4 86,4 87,9 57,5 74,5 78,0 B 77,1 79,4 82,4 74,8 75,1 83,1 C 7_3,_5 73,1 78,0 71,5 68,4 79,1 Totalt 78,7 80,6 83,4 72,5 70,6 80,4

i A—gruppen med personnummer var dock som mest endast 295, av vilka åtskilliga bör ha tillkommit under de senaste åren, varför skillnaderna bör tolkas med stor försiktighet.

En jämförelse mellan män och kvinnor i B- och C-grupperna ger en relativt sett enhetligare bild, även om vissa variationer finns mellan åren. I B-gruppen låg kvarstannandefrekvensen vid ursprungligt företag på nära nog samma nivå för kvinnor som för män 1969—1970 och 1971—1972 men 3 procentenheter lägre för kvinnorna 1970— 1971. I genomsnitt per är låg alltså inom B-gruppen kvinnornas kvarstannandefrekvens vid ursprungligt företag ] procentenhet under männens. Kvarstannandet inom VF-området visar en differens om ytterligare en procentenhet mellan män och kvinnor.

Även en jämförelse för C-gruppen visar den relativt sett svagaste kvarstannandefrekvensen för kvinnorna 1970—1971 — 4 procentenheter under männen. Genomsnittet för de båda andra ettårsperioderna visade däremot för kvinnorna ett något högre kvarstannande vid ursprungligt företag än för männen. Andelen kvinnor med byten mellan VF-företag var även i C-gruppen något lägre än motsvarande siffra för männen.

En analys av kvarstannandefrekvensen för män respektive kvinnor med uppdelning på olika statistikgrupper visar sålunda — bortsett från A-gruppen där relativt få kvinnor finns — endast helt obetydliga skillnader mellan könen.

Av de yrkesarbetare, som ej bytt företag, bytte knappt 7 % statistik- och/eller sysselsättningsgrupp under respektive ettårsperiod. Av dessa 7 % avsåg ungefär två tredjedelar enbart byte av sysselsättningsgrupp. För B- och C-arbetarna var internbytesfrekvensen betydligt högre — i medeltal 15,4 respektive 16,2 %. Ungefär 60 % av B-arbetarnas byten inom oförändrat företag innebar enbart byte av sysselsättningsgrupp, medan motsvarande andel för C-arbetarna var i medeltal ca 40 %.

En analys av Iönelz'z'get första kvartalet i respektive ettårsperiod visar att

de personer som under en ettårsperiod kvarstannat i ett företag utan byte av statistik- och/eller sysselsättningsgrupp haft ett relativt löneläge under utgångskvartalet varierande mellan 100 och 101 i såväl A- som B— och C—grupperna, tabell X.4.

Däremot har utgångsläget för de A-arbetare som kvarstannat i ett företag men bytt statistik- och/eller sysselsättningsgrupp varit i genom- snitt 3—4 procent under medelförtjänsten för samtliga A-arbetare. För B-arbetarna med företagsinterna byten har utgångsläget i genomsnitt legat ett par tiondels procent under genomsnittet, medan C-arbetare inom denna grupp iutgångsläget legat 2—3 % över medeltalet för samtliga C-arbetare.

Beträffande personer som bytt VF-företag under en ettårsperiod kani utgångsläget konstateras en relativ lönenivå om 97—98 % för A-arbetare,

Tabell X.4 Genomsnittsförtjänster i olika statistikgrupper första året i respektive ettårsjämförelse 1969—1972

År Kategori* Statistikgrupp A B C Öre % av Öre % av Öre % av genomsn genomsn genomsn förtj i förtj i förtj i gruppen gruppen gruppen 1969 1 1229 98,2 1079 97,8 966 97,4 2 1251 100,0 1100 99,7 1018 102,6 3 1216 97,2 1080 97,9 985 99,3 4 1259 100,6 1100 100,6 994 100,2 5 1215 97,1 1100 100,6 1023 103,1 1—5 1251 100,0 1103 100,0 992 100,0 1970 1 1349 97,4 1201 97,2 1071 97,2 2 1359 98,1 1221 98,9 1105 100,3 3 1364 98,5 1227 99,4 1125 102,1 4 1397 100,9 1245 100,8 1105 100,3 5 1324 95,6 1231 99,7 1134 102,9 1—5 1385 100,0 1235 100,0 1102 100,0 1971 ) 1525 99,8 1344 98,3 1200 97,3

1470 96,2 1350 98,8 1237 100,3 1536 100,5 1377 100,7 1237 100,3 1477 96,7 1352 98,9 1256 101,9 5 1528 100,0 1367 100,0 1233 100,0

Innovato—

1

* Kategorikod har följande betydelse. I = Med första året i respektive jämförelse men lämnat branschen ett år senare utan att återvända efter ytterligare ett år. 2 = Med första året i respektive jämförelse men lämnat branschen ett år senare för att sedan återvända inom ytterligare ett år. 3 = I olika VF-företag första och sista året i respektive jämförelse. 4 = I samma VF-företag första och sista året i respektive jämförelse utan byte av statistik— och/eller sysselsättningsgrupp. 5 = I samma VF-företag första och sista året i respektivejämförelse men med byte

av statistik- och/eller sysselsättningsgrupp. Anm. Genomsnittsförtjånst = lön per timme för arbetad tid exklusive såväl över- tids- och skifttillägg som helg och semesterlön.

Tabell X.5 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1970. Årsvis jämförelse för identiska personer i olika statistikgrupper

Statistik- I samma företag båda kvartalen Bytt VF-före— Totalt i VF-före- ru ___—___ ta mellan tag båda g pp Samma stat— Ny stat- OCh/ kvgartalen kvartalen och syssel— eller syssel- sättn. grupp sättn. gru pp

A 111 111 111 111 B 112 113 113 112 C 112 113 116 113 Alla 112 113 113 112

98—99 % för B-arbetare och drygt 100 % för C-arbetare.

För personer som lämnat VF-området utan att återfinnas i statistiken ett år efter ”försvinnandet” har utgångslöneläget för samtliga tre statistikgrupper legat ungefär 2 % under branschmedeltalet, medan sådana arbetare som ”återkommit” till branschen efter ett års bortvaro i utgångsläget haft ett löneläge mycket nära branschgenomsnittet.

Analysen av löneläget i utgångskvartalet för arbetare som kvarstannat inom VF-området respektive lämnat detsamma visar sålunda på mycket små löneskillnader.

Timförtjänstu tvecklingen under samtliga tre ettårsperioder var obetyd- ligt lägre för yrkesarbetarna än för övriga arbetare. Tabell X.5 avseende utvecklingen mellan fjärde kvartalet 1969 och 1970 är signifikativ för alla tre perioderna:

Ackordsvolymen låg fjärde kvartalet 1969 något över genomsnittet för B-gruppen och något under detta för C-gruppen. Fram till fjärde kvartalet 1971 kunde främst noteras en minskad ackordsvolym för A-gruppen och en relativt konstant ackordsvolym för C-gruppen, såsom framgår av tabell X.6.

Tabell X.6 Ackordsvolym för vuxna arbetare i olika statistikgrupper 4 kv 1969 — 4 kv 1971

Statistikgrupp Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arb 4kv1969 4kv 1970 4kv1971

A 64 61 59 B 66 65 64 C 60 62 59

Samtliga 64 63 61

ll Bruttoströmmar inom olika delbranscher

En klassificering av arbetsställena enligt den nu gällande SNI-indelningen genomfördes i lönestatistiken först år 1972. De delbranscher, som tidigare förekommit under en lång följd av år, har i bearbetningarna sammanförts enligt följande: — Mekaniska verkstäder, omfattande maskin- och motorfabriker, meka- niska verkstäder, mekaniska reparationsverkstäder, cykelfabriker samt vagn— och fordonsfabriker — Bilfabriker, omfattande bil- och karosserifabriker

— Elektroteknisk industri

— Varv

— Gjuterier omfattande metall— och tackjärnsgjuterier — Metallmanufakturfabriker, omfattande järn— och stålmanufaktur, foto- genköksfabriker, kapsyl— och kapselfabriker, lamp- och armaturfabriker samt metallvarufabriker

— Instrumentfabriker (inkl. urtillverkning)

— Reparationsverkstäder — Övriga fabriker

De i analyserna ingående personerna fördelar sig på de olika del- branscherna enligt tabell XI. 1.

Tabell Xl.1 Antal arbetare i olika delbranscher med personnummer i lönestatistiken

Delbransch Antal individer 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

Mekaniska verkstäder 68 649 83 070 80 909 Bilfabriker 10 765 13 682 18 223 Elektroteknisk industri 24 777 33 340 35 364 Varv 14 012 14 216 15 558 Gjuteriet 3 454 4 072 3 332 Metallmanufakturind 20 827 22 697 23 437 Instrumentfabriker 1 530 1 706 1 646 Reparationsverkstäder 1 269 1 362 1 329 Övriga 8 578 4 382 5 467

Summa 153 861 178 527 185 265

Tabell XI.2 Årsvisa uppgifter om kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—1972 för arbetare i olika delbranscher.

Delbransch Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF-företag (%) 1969— 1970— 1971— 1969— 1970— 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972 Mekaniska verkstäder 73,0 77,1 79,4 5,5 3,7 4,7 Bilfabriker 77,8 78,9 76,5 3,0 3,3 (7,3) Elektroteknisk ind 74,4 75,1 79,5 3,4 2,7 2,8 Varv 79,9 83,4 85,3 2,2 1,9 1,7 Gjuterier 74,3 75,7 70,1 5,1 3,4 7,9 Metallmanufakturind 74,0 77,7 76,4 4,6 3,0 5,3 Instrumentfabriker 73,5 76,8 79,6 5,0 1,5 3,5 Reparationsverk- städer 76,8 76,4 83,3 2,4 6,2 2,1 Ovriga 64,9 72,8 69,5 9,4 4,2 9,1 Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

Kvarstannande- och bytesfrekvensen för olika delbranscher framgår av tabell XI.2.

Den högsta kvarstannandefrekvensen vid ursprungligt företag — 6 ä 7 procentenheter över totalmedeltalet — redovisas genomgående för varvs- industrin.

I de båda första årsjämförelserna låg bilfabrikerna närmast varvsindu- strin. Den relativt låga siffran i den sista jämförelsen är troligen ca 4 procentenheter för låg — och andelen byten till annat VF-företag i motsvarande grad för hög — beroende på att det i praktiken ej varit möjligt att beakta alla de förändringar i företagsnumrering som skeddei samband med att vissa strukturförändringar inom branschen började påverka statistiken 1972. Genomsnittligt bör därför bilfabrikerna ha uppvisat den näst varvsindustrin högsta kvarstannandefrekvensen vid oförändrat företag — 2—3 procentenheter över branschgenomsnittet. Även för reparationsverkstäderna har denna kvarstannandefrekvens i medeltal legat något över branschgenomsnittet, men betydande skillnader förekom mellan de tre perioderna.

En kvarstannandefrekvens vid ursprungligt företag omkring bransch- genomsnittet redovisas i samtliga tre jämförelser för de mekaniska verkstäderna och inom instrumentindustrin. Detsamma gällde i två av jämförelserna metallmanufakturindustrin och elektroindustrin, medan båda dessa delbranscher i den tredje jämförelsen låg 2—2,5 procent- enheter under branschgenomsnittet.

Gjuterierna uppvisade den första perioden en kvarstannandefrekvens vid ursprungligt företag något över, andra perioden något under och tredje perioden klart under branschgenomsnittet. Den lägsta kvarstan- nandefrekvensen uppvisades alla perioderna av ”övrig”—gruppen med i medeltal 7—8 procentenheter lägre siffror än branschgenomsnittet.

Bytesfrekvensen mellan olika VF-företag visar en mellan åren oenhetlig bild räknat efter det ursprungliga företagets branschtillhörighet. ”Övrig”- gruppen redovisade dock i genomsnitt klart högre siffror i detta avseende

Diagram XI.1 Kvarstannandefrekvens m m 4 kv 1969 — 4 kv 1970 per delbransch

Mekcm iska verkstäder

Bilfabriker

Elektroteknisk industri

Varv

Gjuterier—

Manufakturer

Delbronsch 0 IO 20 30 40 50 60 70 80 90 100

åSommo företog, samma statistik— och sysselsättningsgrupp MSommo företog, m; statistik- och/eller sysselsättningsgrupp

& th'l' VF- företog D Lämnat VF-omr'ödet'

än övriga delbranscher, medan de lägsta siffrorna genomgående förekom för varven.

Av dem, som kvarstannade vid ursprungligt företag, bytte förhållande- vis få varvsarbetare statistik- och/eller sysselsättningsgrupp. Av de kvarvarande varvsarbetarna noterades sådana byten för i genomsnitt endast knappt 8% jämfört med ca 12,5% inom hela VF-området. Bilindustrin låg i detta avseende genomsnittligt ca 1 procentenhet under, elektroindustrin nära och de mekaniska verkstäderna liksom metallmanu- fakturindustrin 0,7 enheter över VF-medeltalet. För gjuteriema var internbytesfrekvensen de båda första åren omkring VF-medeltalet men den tredje perioden betydligt högre än detta.

Beträffande timförtjänstutvecklingen kan en betydande parallellitet mellan delbranscherna konstateras. För dem som under ett år ej bytt företag och ej heller statistik— eller sysselsättningsgrupp kan avvikelser större än en procentenhet från medeltalet konstateras för ”övrig- gruppen” 1969—1970 med en löneökning 2 procentenheter under totalgenomsnittet, för bilfabrikerna 1970—1971 och 1971—1972 med 2 enheter under detta och för varvsindustrin 1971—1972 4 enheter över detta.

För dem som ej bytt företag men bytt statistik- och/eller sysselsätt— ningsgrupp kan avvikelser om mer än en procentenhet från medeltalet konstateras 1969—1970 för instrumentfabrikerna med en löneökning 3 procentenheter och för reparationsverkstäderna samt ”övrig”-gruppen med en löneökning 2 procentenheter under medeltalet. 1970—1971 låg

bilfabrikemas utveckling 2 procentenheter under medeltalet, medan varvsindustrin 1971—1972 låg 3 procentenheter över detta.

Något större olikheter — med avvikelser på upp till 3 procentenheter från branschgenomsnittet _— kan noteras för arbetare som bytt VF- företag. Avvikelserna är dock oenhetliga för de flesta delbranscherna. Arbetare som lämnat ett varv eller ett instrumentföretag och övergått till ett annat VF—företag har dock genomgående haft en något lägre löneökning än övriga som bytt VF-företag.

Ackordsvolymen visar betydande variationer mellan delbranscherna, såsom framgår av tabell XI.3. Ackordsvolymen inom bilfabrikerna liksom inom varven har sålunda genomgående legat ca 10 procentenheter och elektroindustrin ca 4 enheter över totalmedeltalet. Gjuterierna har legat omkring och de mekaniska verkstäderna 2 procentenheter under medeltalet. Övriga 4 delbranscher har genomgående haft en lägre ackordsvolym med en ökande differens gentemot totalmedeltalet under perioden, så att ackordsvolymen inom dessa fyra branscher fjärde kvartalet 1971 stannade vid omkring 50 %. Den enda delbranschen utan sjunkande ackordsvolym var varvsindustrin.

Tabell XI.3 Ackordsvolym för vuxna arbetare i olika delbranscher 4 kv 1969 — 4 kv 1971 Delbransch Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arb 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

Mekaniska verkstäder 62 60 59 Bilfabriker 75 76 71 Elektroteknisk incl 68 67 65 Varv 73 71 74 Gjuteriet 65 61 60 Metallmanufakturind 58 56 52 Instrumentfabr 55 53 51 Reparationsverkstäder 61 55 51 Övriga 60 51 48 Samtliga 64 63 61

12. Bruttoströmmar för arbetare med olika arbetstidsformer

I lönestatistiken är det tyvärr ej möjligt att särskilja arbetare på enbart dagtid från tvåskiftsarbetare. Övriga skiftarbetare utgör endast drygt 1 % av samtliga verkstadsarbetare. Kvarstannandefrekvensen vid oförändrat företag låg första året 9,5 procentenheter, andra året 6,7 och tredje året 1,3 procentenheter högre för dessa skiftarbetare än för övriga arbetare. Bytesandelen till annat företag låg för dessa skiftarbetare klart lägre de båda första åren men klart högre det sista året jämfört med övriga arbetare. Timförtjänstutvecklingen har för de specialanalyserade skiftarbetarna nära följt utvecklingen för samtliga arbetare under alla tre åren. Ackordsvoly- men var 63 % (64 % i totalmaterialet) fjärde kvartalet 1969, 60 % (63 %) samma period 1970 och 62 % (61 %) samma period 1971.

13. Bruttoströmmar för företag av olika storlek

För att analysera bruttoströmmarna i företag av olika storlek har arbetsställena grupperats på följande sätt efter antalet anställda arbetare:

— Arbetsställen med högst 25 arbetare — Arbetsställen med 26—50 arbetare

— Arbetsställen med 51—100 arbetare — Arbetsställen med 101—500 arbetare — Arbetsställen med över 500 arbetare

Antalet arbetare med personnummer fördelar sig på de olika storleks- grupperna enligt tabell XIII.1. Mellan de olika storleksgruppema av företag förekom betydande olikheter i kvarstannande- och bytesfrekvens, såsom framgår av tabell XIII.2. Andelen arbetare, som vid ettårsjämförelsema varit anställda vid ursprungligt företag, uppvisade samtliga tre år en med företagsstorleken ökande siffra. Kvarstannandefrekvensen vid de största företagen — med mer än 500 arbetare — låg hela tiden högst med som mest 4,4 och som minst 2,6 procentenheter över totalmedeltalet. Den lägsta kvarstan- nandefrekvensen — inom företag med högst 25 anställda — låg å andra sidan genomgående ca 7 procentenheter under totalmedeltalet. Mellan de tre övriga storleksgruppema varierade förhållandena däremot under de tre åren. Mellan fjärde kvartalet 1969 och 1970 uppvisade de tre mellangrupperna ungefär samma kvarstannandefrekvens — omkring 71 %.

Tabell XIII.] Antal arbetare i företag av olika storlek med personnummer i lönestatistiken

Före tagsstorlek Antal ind ivid er

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971

— 25 arbetare 8 512 9 057 10 442 26— 50 arbetare 12 870 12 752 13 020 51—100 arbetare 16 771 18 205 19 183 101—500 arbetare 49 170 54 020 58 691 501— arbetare 66 538 84 493 83 929

Samtliga 153 861 178 527 185 265

Tabell XIII.2 Årsvisa uppgifter om kvarstannandefrekvens inom verkstadsindustrin med eller utan företagsbyte 1969—1972 för arbetare i företag av olika storlek

Företagsstorlek Kvar i samma VF-företag (%) Bytt VF-företag (%)

1969— 1970— 1971- 1969» 1970- 1971— 1970 1971 1972 1970 1971 1972

— 25 arbetare 66,5 71,1 71,7 5,6 4,7 5,4 25— 50 arbetare 70,8 71,7 71,8 5,5 5,1 6,3 51—100 arbetare 70,7 75,5 74,6 5,8 3,6 6,2 101-500 arbetare 71,3 76,3 79,1 5,7 4,0 4,8 501— arbetare 78,3 79,9 81,6 3,5 2,2 3,7 Samtliga 73,9 77,3 78,9 4,7 3,3 4,6

Medan gruppen företag med 26—50 arbetare låg endast obetydligt högre under de två följande ettårsperioderna, ökade kvarstannandefrekvensen inom företag med 51—100 arbetare på två år med 3—4 procentenheter. Motsvarande ökning bland företag med 101—500 arbetare blev så betydande som 7 procentenheter, varför denna storleksgrupp mellan 1971 och 1972 uppvisade en kvarstannandefrekvens vid oförändrat företag i nivå med branschmedeltalet.

En analys av kvarstannandefrekvensen inom VF-området medför i mindre utsträckning en utjämning av skillnaderna mellan olika storleks- grupper av företag. Det framgår dock ej av utredningen i vilken utsträckning byten mellan VF-företag inneburit byten mellan företag av olika storlek.

Diagram XIII.1Kvarstannandefrekvens m m 4 kv 1969 — 4 kv 1970 per

företagsstorlek — 25 26— 50 SI — | 00 |0l —500 ”"' _lllllllllll '- I | | I T l 1 Antal arbetare 0 l0 20 30 40 50 60 70 80 90 [00 per företag 1%

åSammo företag, samma statistik- och sqsselsöttninqsqrupp WSamma företag, ng statistik— och/eller sqsselsöttninqsgrupp

& Ngt? VF-företaq [] Lämna+ VF—omr—ödet'

Tabell XIII.3 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1970. Årsvis jämförelse för identiska personer i företag av olika storlek.

Företags- I samma företag båda kvartalen Bytt VF-före- Totalt i VF- storlek ' tag mellan företag båda Samma stat— Ny stat- och/ kvartalen kvartalen och syssel— eller syssel-

sättngrupp sättngrupp

— 25 arbetare 111 114 114 111 26— 50 arbetare 111 113 113 111 51—100arbetare 111 112 112 111 101—500 arbetare 112 112 114 112 501— arbetare 112 113 112 112 Samtliga 112 113 113 112

Bland dem, som ej bytt företag under respektive ettårsperiod, har ändringar av statistik- och/eller sysselsättningsgrupp varit något högre än genomsnittligt för de tre mellangrupperna. Internbytesfrekvensen bland de kvarvarande har i de största företagen varit i medeltal 0,8 procent- enheter och i de minsta företagen i medeltal 1,3 procentenheter lägre än totalgenomsnittet.

Timförtjänstutvecklingen inom olika storleksgrupper av företag var mycket jämn, såsom framgår av tabell XIII.3.

Samma enhetlighet i löneutvecklingen kunde konstateras för 1971, medan timförtjänstema under 1972 ökade någon enhet mindre ide små och medelstora företagen än i de större.

Ackordsvolymen visar en med företagsstorleken klart ökande frekvens, såsom framgår av tabell XIII.4.

Den sänkning av den totala ackordsvolymen, som skedde mellan fjärde kvartalet 1969 och 1971, har helt ägt rum inom företag med mindre än 500 anställda. Ackordsvolymen i företag med högst 25 arbetare motsva- rande därmed fjärde kvartalet 1971 endast ungefär hälften av ackords- andelen i företag med över 500 anställda.

En indikation om att en relativt stor andel av bytena inom VF-området från de minsta företagen skett till ett större företag ges av det förhållandet, att dessa byten varit förenade med en ökning av ackords- volymen om ca 10 procentenheter.

Tabell XIII.4 Ackordsvolym för vuxna arbetare i företag av olika storlek 4 kv 1969

— 4 kv 1971 Företagsstorlek Ackordsvolym (%) för samtliga vuxna arb 4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 = 25 arbetare 41 40 36

26— 5 0 arbetare 59 54 51 , 51=100 arbetare 60 57 55 * 101-500 arbetare 63 60 58 501— arbetare 70 70 70

Samtliga 64 63 61

14. Antal arbetade timmar per arbetare och kvartal

I detta avsnitt, som behandlar antal arbetade timmar, redovisas i första hand uppgifter endast för sådana vuxna män som återfinns i samma företag två på varandra följande fjärdekvartal. Antal arbetade timmar för motsvarande grupp vuxna kvinnor ligger för samtliga är ca 15 procent lägre än för männen. Denna skillnad är huvudsakligen hänförlig till den höga frekvensen deltidsarbete bland kvinnorna. En mindre del, upp- skattningsvis ca 5 procent, förklaras dock av en högre frånvaro bland kvinnorna. I övrigt uppvisar kvinnorna, i detta avseende, en med männen mycket likartad bild.

Skälet till att de, som ej återfinns påföljande fjärdekvartal, ej medtagits i beräkningarna är att för dessa påverkas genomsnittliga antalet arbetade timmar mycket starkt av avgången under mätkvartalet.

I tabell XIV.] redovisas antalet arbetade timmar, teoretisk arbetstid och procentuell närvaro för de vuxna män, som återfinns i samma företag två på varandra följande fjärdekvartal.

Som framgår av den första kolumnen i tabellen uppvisar antalet arbetade timmar en sjunkande tendens. Detta är dock i första hand ett resultat av arbetstidsförkortningen och ett sjunkande antal övertids- timmar. Den teoretiska arbetstiden är beräknad med hänsyn tagen till ordinarie veckoarbetstid, antal arbetsdagar i kvartalet, förekomsten av deltid samt att ett mindre antal börjat respektive slutat sin anställning under mätkvartalet. _

Tabell XIV.] Arbetad tid under respektive fjärdekvartal 1969—1972 för vuxna män utan företagsbyten

Kvartal Arbetad därav Arbetad Teoretisk Arbetad Närvaro

tid övertid tid exkl arbetstid tid i% av exkl övertid tim tim övertid tim teor. tid % tim 1969/4 501 19 482 513 98 94 1970/4 504 15 489 524 96 93 1971/4 485 11 474 515 94 92 1972/4 465 10 455 492 95 92

Om man alltså räknar in övertiden uppgår den arbetade tiden till 94—98 procent av den teoretiska arbetstiden (kol ] i procent av kol. 4). Exkluderar man övertiden sjunker siffrorna till 92—94 procent (kol. 3 i procent av kol. 4). Detta motsvarar alltså en frånvaro på 6—8 procent. Heldagsfrånvaron enligt SCB:s statistik för motsvarande perioder ligger ca 4 procentenheter högre, 11—12 procent, vartill torde komma frånvaron del av dag motsvarande 1—2 procent. En mindre del av skillanden kan förklaras av att de grupper som ej omfattas av den studie (de som ej återfanns i samma företag två på varandra följande fjärdekvartal) har en genomsnittligt högre frånvaro. En väsentligare orsak torde dock vara att en del av långtidsfränvaron (den del som omfattar ett helt fjärdekvartal) ej kommer med i denna undersökning, t.ex. sjukdom, militärtjänst, havandeskap och utbildning. En tredje orsak kan tänkas vara en viss systematisk överskattning av frånvaron i SCB:s statistik, i första hand i samband med att arbetare slutar sin anställning.

Den lägsta arbetade tiden (i fortsättningen alltid inklusive övertid) återfinns i åldersgruppen under 25 år. Ser man till ett genomsnitt för de fyra undersökta kvartalen utgör den arbetade tiden inklusive övertid 90 procent av den teoretiska arbetstiden. Detta kan jämföras med ålders- gruppen 46—55 år, som har den högsta siffran, 98 procent. Även övriga åldersgrupper över 25 år ligger något över genomsnittet för samtliga åldrar som uppgår till knappt 96 procent.

Den arbetade tiden för de olika sysselsättningsgrupperna ligger i flertalet fall mycket nära genomsnittet. Serie- och bandhopsättarna uppvisar en något lägre siffra, 92 procent. Övriga grupper har en arbetad tid som utgör 94—98 procent av den teoretiska arbetstiden.

Stockholmsområdet uppvisar en något lägre arbetad tid (93 procent) än de övriga ortstypema som alla tre ligger mycket nära genomsnittet.

Den arbetade tiden inom statistikgrupp A, yrkesarbetarna, uppgår till 98 procent av den teoretiska arbetstiden. Motsvarande siffror för grupperna B och C är 94 respektive 92 procent.

I det branschuppdelade materialet uppvisar bilindustrin och den elektrotekniska industrin de lägsta siffrorna 92 respektive 93 procent. Varven har den högsta arbetade tiden, 99 procent. Uppskattningsvis 2—3 procentenheter av dessa kan dock förklaras av ett större övertidsuttag än övriga branscher. Även gjuterierna (98 procent) ligger över genomsnittet, medan övriga branscher ligger på eller i närheten av 96 procent.

Genomsnittlig arbetad tid i de mindre företagen är något högre än i de större företagen. De tre storleksgruppema under 100 anställda ligger samtliga på 97 procent. Den arbetade tiden i företag med 100—500 anställda uppgår till 96 procent av den teoretiska arbetstiden medan motsvarande siffra för de största företagen är 95 procent.

Som jämförelse till denna redovisning av genomsnittlig arbetad tid lämnas i tabell XIV.2 uppgifter från SCB om frånvaron för arbetare inom mekaniska verkstäder. Uppgifterna, som grundar sig på ett genomsnitt för februari och september 1971 och 1972, redovisas uppdelade efter företagsstorlek. Endast heldagsfrånvaron ingår i statistiken.

Skillnader i männens frånvaro mellan små och stora företag uppgår till

Tabell XIV.2 Procentuell frånvaro för arbetare inom mekaniska verkstäder (enl

SCB)

Antal anställda per företag

—49 50—99 100—499 500— Samtliga Män 9,5 9,6 12,0 12,4 11,6 Kvinnor 9,6 (21,8) 15,0 18,4 17,4 Män + kvinnor 9,5 10,2 12,3 13,1 12,1

knappt 3 procentenheter. Detta stämmer väl överens med skillnaden i arbetad tid som uppgick till drygt 2 procentenheter.

Kvinnornas frånvaro ligger närmare 6 procentenheter högre än män- nens. Detta överensstämmer också tämligen väl med beräkningarna som .orts på grundval av den arbetade tiden, där skillnaden, som tidigare nämnts, uppgick till ca 5 procent.

Skillnaderna i den kvinnliga frånvaron mellan de minsta företagen och företagen över 50 anställda är mycket stor. Siffran för den andra storleksklassen, 21,8 procent, är exceptionellt hög och kan misstänkas vara ett resultat av rena tillfälligheter.

Skillnaden mellan de minsta och de största företagen uppgår dock till ungefär 9 procentenheter. Samma tendens finns även beträffande den arbetade tiden, men här stannar dock skillnaden vid ca 4 procentenheter.

15. Företagens kostnader för personal- omsättningen

De kostnader som uppstår för företagen i samband med personalomsätt- ning belystes hösten 1970 av en inom VF tillsatt referensgrupp. Denna indelade kostnaderna i tre huvudgrupper, nämligen

— rekryterings- och introduktionskostnader = inlärningskostnader

— förlorad täckningsbidrag för fasta kostnader på grund av produktions- bortfall.

Till rekryterings— och introduktionskostnader hänförs olika kostnader för rekryteringspersonal och andra direkta rekryteringskostnader såsom resebidrag till platssökande, kostnader för platsannonser, registre- ringskostnader inom avlönings-, kassa— och intressekontor, kostnader för läkarundersökning i samband med anställningen och i vissa fall kostnader för bostadsanvisning till nyanställda. Vidare uppstår kostnader i samband med introduktionen på arbetsplatsen i form av lönekostnader både för den nyanställde och för den personal som deltar i introduktionen. För invandrare tillkommer speciella kostnader för exempelvis språkut- bildning.

Kostnader i samband med inlärningen uppstår först under den egentliga inskolningsperioden i form av lönekostnader för den nyanställde och som kostnader för skolningsverksamheten. Ofta utgår under en efterföljande period olika former av upplärningstillägg, innan den nyanställde blivit fullt förtrogen med det nya arbetet. Under inlärningstiden får man också räkna med extra verktygskostnader och extrakostnader på grund av ”övernormal” kassation, justering och materialåtgång. Härtill kommer de kostnader, som uppstår på grund av extra insatser av instruktörer, arbetsledare, produktionstekniker och kontrollanter under inlärnings- förloppet jämfört med vad som erfordras för vanare personal.

Den tredje — och vanligtvis mest svårkalkylerade — kostnadsposten i samband med nyanställningar sammanhänger med det produktions- bortfall som uppkommer under inskolnings— och upplärningstiden liksom under det ”glapprum” som ofta uppkommer mellan två anställningar. Genom bortfallet förloras täckningsbidrag för de fasta kostnaderna i produktionsavdelningarna, men motsvarande kostnad uppkommer också exempelvis inom försäljningsavdelningen om planerad produktion ej realiseras.

Även om någon bredare undersökning om de faktiska personalomsätt- ningskostnaderna ej utförts, tyder beräkningar vid vissa större verkstads- företag på att kostnaderna och intäktsbortfallet vid en nyanställning knappast i något fall understiger 3 000 kronor. Flerdubbelt högre belopp, ivissa fall om 20 000 kronor eller mer, är inte ovanliga för arbeten med lång inlärningstid. Genomsnittskostnaden per nyanställning torde ligga mellan 7 000 och 10 000 kronor. Under ett lågkonjunkturår som 1972 skulle personalomsättningen ha medfört en bruttokostnad av storleks- ordningen 400—500 miljoner kronor för VF-företagen och 500—600 miljoner kronor för hela verkstadsindustrin. Under ett högkonjunkturår som 1970 skulle — i 1972 års penningvärde — kostnaden ha varit ca 40 % högre. Även om dessa uppskattningar är behäftade med stora osäkerhets- marginaler, belyser de klart vilka betydande kostnadsmässiga konsekven- ser rörligheten har för företagen. Den konstaterade stora avgången ur branschen är en viktig förklaring till storleken av dessa kostnader. Om motsvarande rörlighet i större utsträckning skett mellan företag inom branschen skulle kostnaderna ha varit lägre.

16. Sammanfattning och slutsatser

Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetaret'örbundet träffade i mars 1971 en överenskommelse om en gemensam utredning av verkstadsindustrins arbetsmarknadsförhållande. I överenskommelsen be— tonade parterna verkstadsindustrins centrala roll i samhällsekonomin och arbetskraftsrekryteringens betydelse för verkstadsindustrins expansions- möjligheter. I uppdraget till utredningen ingick att i första hand göra en probleminventering och en allmän datainsamling om förväntade föränd- ringar i tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Det har därvid framstått som nödvändigt för det fortsatta arbetet att försöka beskriva brutto— strömmarnas omfattning på verkstadsindustrin, den interna rörligheten samt nyrekryteringen. En sådan kartläggning har betydelse som underlag för ställningstaganden till behovet av utbildningskapacitet, nödvändig- heten av åtgärder för att påverka rörlighetens omfattning och inriktning samt som underlag för fortsatta studier.

Bruttoströmmarna på arbetsmarknaden har tidigare belysts bl. a. i undersökningar av Meidner (1954) och Rundblad (1964) samt iSCst studie över tendenserna i arbetsmarknadens rekryteringsmönster (1973). Samtliga dessa undersökningar visar att rörligheten är störst bland de yngsta åldersgrupperna och att den minskar med stigande ålder. Man finner bl. a. att rörligheten är större för arbetare än för tjänstemän och att den är större bland icke-yrkesarbetare än bland yrkesarbetare. Löneför- hållandena spelar en viss roll som förklaring till rörligheten, men flera andra faktorer framträder också som betydelsefulla. Av Rundblads undersökning framgår att 20—30 procent av bytena bland arbetarna var framtvingade av förändringar i driften vid företagen; det bör emellertid observeras att Rundblads undersökning utfördes på en arbetsmarknad som genomgått en påtaglig strukturförändring (Norrköping). Hedberg har i en undersökning (1967) understrukit och analyserat åldersfaktorn och anställningstiden som en förklaring till rörligheten.

Metalls och Verkstadsföreningens arbetskraftsundersökning har ge- nomförts år 1973 och bygger på parternas gemensamma lönestatistik. Den är uppbyggd på individuppgifter, vilka har kompletterats med vissa uppgifter om företag respektive arbetsplats.

Det på detta sätt kompletterade materialet har använts för att studera förändringarna i företagens personalsammansättning mellan olika kvartal. Undersökningen har begränsats till att avse ett kvartal varje år. Valet har

därvid fallit på fjärde kvartalet. Studien omfattar material från åren 1969, 1970, 1971 och 1972.

Verkstadsföreningens medlemsföretag svarar för ca 80 procent av samtliga arbetare i hela verkstadsindustrin.

Personnummer infördes i lönestatistiken med början 1968. Antalet individer med personnummer i materialet var 77 procent i slutet av 1969 och har ökat till 93 procent sista kvartalet 1972. Undersökningsresultatet har räknats upp att gälla för hela VF-Metalls gemensamma område.

De företag som ingår i undersökningen hade totalt 198 000 vuxna arbetare anställda sista kvartalet 1969. Under perioden 1969 — 1972 ökade antalet sysselsatta med 13 500, vilket motsvarar ca 7 procent. Antalet vuxna arbetare steg därmed till 211 500 fram till sista kvartalet 1972. Bakom denna nettoökning döljer sig betydande bruttoföränd- ringar. Ett stort antal arbetare har lämnat branschen och övergått till annan verksamhet. Samtidigt har en betydande nyrekrytering skett. Av de 198000 arbetarna från 1969 återfanns tre år senare 116 000 i det ursprungliga företaget. Mindre än 60 procent av arbetarna var således kvar i samma företag efter tre år. Av de anställda är 1969 återfanns ytterligare 15 000 i andra företag inom VF-området. Den interna rörligheten inom branschen var således över hela treårsperioden mindre än 8 procent. VF—företagen kunde alltså sammanlagt behålla ca 66 procent av arbetarna. Det betyder att branschen förlorade ca 34 procent, alltså 1/3, av arbetarna under denna period, totalt ca 67 000 personer. Pensionering och dödsfall svarar för ca 4 procentenheter av avgången. Övergång till andra befattningar i företagen motsvarar ] 1/2—2 procent. Den återstående delen har alltså lämnat verkstadsindustrin. Föreliggande undersökning ger inte svar på frågan varthän de har gått.

Man får nöja sig med att anta att några förmodligen lämnat arbetskraften, att åtskilliga invandrare återvänt till sina hemländer, men att de flesta troligen har övergått till anställning inom andra områden.

Avgången har ersatts genom nyrekrytering. 1972 fanns det iverkstads- industrin ca 80000 arbetare som inte fanns med tre år tidigare. En mindre del av dem var visserligen anställda inom verkstadsindustrin redan fjärde kvartalet 1969, men ingick av åldersskäl inte i undersöknings- materialet. Man får anta att företagen nyrekryterat ungdomar i mot- svarande mån, varför siffran 80000 bör ge en någorlunda rättvisande

bild. Det totala antalet nyanställningar är dock väsentligt större. Åtskilligt fler har nyrekryterats under perioden men slutat efter en tid. På grundval av Statistiska Centralbyråns material om nyrekrytering kan det totala antalet nyanställningar beräknas uppgå till närmare 200000 personer (inklusive praktikanter och semestervikarier) under de tre åren. Det innebär alltså att mer än hälften av de nyrekryterade hade slutat sin anställning fram till sista kvartalet 1972.

Om man istället för att studera förändringarna under hela treårsperio- den undersöker vad som hänt under vart och ett av åren, framträder ännu tydligare bilden av en arbetsmarknad med en betydande rörlighet, som främst tar sig uttryck i en vandring ut ur verkstadsindustrin, samt en

omfattande nyrekrytering. Endast i mindre utsträckning sker flyttningen mellan företagen inom branschen. Under högkonjunkturåret 1970 lämnade drygt var fjärde verkstadsarbetare det företag i vilket han var anställd, Mindre än 5 procent av samtliga verkstadsarbetare bytte företag inom branschen och närmare 50000 rekryterades utifrån. Det skall understrykas att dessa siffror inte belyser den totala personalomsättning- en. I undersökningen fanns inte de personer med som både kommit ini och lämnat verkstadsindustrin under årets tre första kvartal.

Mönstren i bruttoströmmarna består även under 1971 och 1972. En viss minskning i personalavgången har skett, vilken troligen hänger samman med konjunkturnedgången. Men alltjämt är avgången betydande —— den utgör 18 respektive 15 procent under de två åren — och byten mellan företag inom branschen är relativt få.

Bruttoströmmarna har också studerats med avseende på en rad faktorer, såsom ålder, kön, ortstyp, statistikgrupp, yrkesgrupp, del- bransch, företagsstorlek m m. Generellt har härvid framkommit att skillnaderna i rörlighet mellan olika grupper är större under högkon- junkturår än under svagare perioder.

När det gäller åldersfaktorn framträder samma mönster som framgått av tidigare undersökningar om bruttoströmmar och personalomsättning, nämligen att rörligheten är väsentligt större bland de yngre än bland de äldre arbetarna. Bland arbetare inom åldersgruppen 20—25 år var endast 57 procent kvar i det ursprungliga företaget, när man jämför det sista kvartalet 1970 med sista kvartalet 1969. Bland arbetare i åldersgruppen 46—55 år och 56—65 år var inte mindre än 84 procent kvar.

Ifråga om ortstyp har materialet delats upp i fyra grupper: Stock- holmsområdet, Göteborgsområdet, åtta större industriorter (Malmö, Västerås, Norrköping, Linköping, Jönköping, Eskilstuna, Örebro och Trollhättan) samt övriga orter. Undersökningen visar större stabilitet bland verkstadsföretagen i Göteborg än på övriga orter. Minst stabilitet återfinns i Stockholmsområdet. Av arbetarna i företagen i Göteborg fanns ca 77 procent kvar i det ursprungliga företaget, när man jämför sista kvartalet 1970 med sista kvartalet 1969. Motsvarande jämförelse för Stockholmsområdet visar en kvarstannandefrekvens på 65 procent. För de åtta större industriorterna var andelen 73 procent och för övriga orter 75 procent.

Lönestatistiken har en uppdelning på tre statistikgrupper efter de krav som arbetsuppgifterna ställer. Uppdelningen följer A—B—C-grupperingen i verkstadsavtalet. Yrkesarbetarna återfinns i grupp A, som omfattar var tredje arbetare. Varannan arbetare finns i grupp B och var sjätte i grupp C. Analysen av kvarstannandefrekvensen med hänsyn till statistik- grupperingen visar att yrkesarbetarna stannar i företagen i större utsträckning än vad fallet är för arbetarna i B-gruppen, vilka i sin tur stannar kvar i större utsträckning än arbetarna i C-gruppen.

En analys av bruttoströmmarna med avseende på män och kvinnor visar endast obetydliga skillnader mellan könen. Huvuddelen av kvinnor- na återfinns i B— och C-gruppema. I B—gruppen låg kvarstannandefrekven- sen för kvinnorna i genomsnitt endast en procent under totalsiffrorna för

de tre åren som undersökningen omfattar.

I stort sett samma resultat kan redovisas vid en jämförelse mellan totaluppgiften för samtliga arbetare i C-gruppen och kvinnor i C-grtppen.

När det gäller sysselsättningsgrupper föreligger påtagliga skillnader i kvarstannandefrekvens. Verktygsarbetare är genomgående kvar i ur- sprungliga företagen i större utsträckning än andra yrkesgrupper. Även maskinreparatörer, avsynare och experimentarbetare samt grovplåtslagare är förhållandevis stabila. Svetsare samt serie— och bandhopsättare stannar kvari ursprungliga företagen i något mindre utsträckning än genomsnittet bland verkstadsarbetarna. Gjuteriarbetarna och resemontörerna har den lägsta kvarstannandefrekvensen.

En studie av bruttoströmmarna för olika delbranscher inom verkstads- industrin visar att varvsindustrin i större utsträckning än övriga branscher behåller sin personal. Även bilindustrin ligger i detta avseende klart över genomsnittet. Reparationsverkstäderna har legat något över genomsnittet för verkstadsindustrin. De mekaniska verkstäderna liksom instrument- industrin ligger nära genomsnittet, medan metallmanufakturindustrtn och elektroindustrins ligger något under genomsnittet. Gjuterierna låg 1970 något över genomsnittet, men hade 1972 hamnat klart under genom— snittet. Lägst kvarstannandefrekvens redovisades samtliga år för gruppen ”övrig verkstadsindustri”.

En uppdelning av materialet med hänsyn till olika företagsstorlekar visar att de större företagen behåller sin personal i större utsträckning än de mindre företagen. Kvarstannandefrekvensen var samtliga tre år störst vid storföretagen (företag med mer än 500 arbetare). Frekvensen låg 2,6 — 4,4 procentenheter över totalmedeltalet. Kvarstannandefrekvensen var lägst i småföretagen (företag med högst 25 anställda). Frekvensen var genomgående 7 procent under medeltalet. I anslutning till analysen av bruttoströmmarna har även utvecklingen av timförtjänstema studerats. Det har därvid visat sig att löneutveck- lingen genomgående varit tämligen likartad för personer som stannat kvar i ursprungligt företag — antingen med eller utan byte av statistik- och/eller sysselsättningsgrupp — som för personer som bytt VF-företag. När det gäller löneläget kan konstateras att de arbetare, som lämnat VF-området utan att återfinnas i statistiken ett år senare, har legat ungefär två procent under branschmedeltalet. De arbetare, som återvänt efter ett års bortovaro från branschen har haft ett löneläge mycket nära branschgenomsnittet. Beträffande personer som bytt VF-företag under en ettårsperiod kan i utgångsläget konstateras en relativ lönenivå om 97 — 98 procent för A-arbetare 98—99 procent för B-arbetare och drygt 100 procent för C-arbetare.

Slutligen kan beträffande bearbetningarna konstateras att ackordsvoly- men (andelen arbetstimmar på ackordsbasis) totalt sett sjönk från 64 procent 1969 till 63 procent 1970 och till 61 procent 1971. Betydande skillnader föreligger i ackordsvolym mellan olika åldersgrupper, statistik- grupper, sysselsättningsgrupper etc.

För företagen innebär personalomsättningen kostnader i form av nyrekryterings— och introduktionskostnader, inlärningskostnader och

kostnader för produktionsbortfall. Enligt beräkningar vid några större verkstadsföretag uppgår kostnaderna och intäktsbortfallet knappast i något fall till mindre än 3 000 kronor per arbetare. För arbeten med lång inlärningstid uppgår kostnaderna till avsevärt större belopp, i vissa fall 20 000 kronor eller mer. Genomsnittskostnaden torde ligga mellan 7 000 och 10 000 kronor. Verkstadsindustrins totala kostnader i samband med nyrekrytering kan för ett lågkonjunkturår som 1972 beräknas uppgå till 500—600 milj. kronor.

Sammantaget gäller, att personalomsättningens för- och nackdelar för individer, företag och samhälle är mycket ofullständigt belysta. Behovet av en helhetsbild av personalomsättningens konsekvenser framstår här- med klart. lnte minst är det därvid viktigt att observera de samhälls- ekonomiska konsekvenserna, vilka hittills knappast alls belysts.

Sammanfattningsvis kan sägas att en viss rörlighet är nödvändig för att ersätta den avgång, som uppstår i samband med pensionering, dödsfall rn. m. En viss rörlighet är därutöver önskvärd för att individerna skall finna de arbetsuppgifter, som motsvarar deras krav. Denna rörlighet kan betraktas som önskvärd både från individens och från företagens sida. Den innebär en form av marknadsanpassning, som riktar sig till de arbetsplatser som enligt individens uppfattning kan erbjuda goda anställ- nings- och arbetsvillkor. Rörligheten begränsas emellertid av sociala, yrkesmässiga och geografiska skäl och av brist på information.

Från en vidare arbetsmarknadssynpunkt kan sägas att en viss rörlighet är av värde. Omsättningen skapar nämligen större valmöjligheter och underlättar härmed inträdet på arbetsmarknaden för grupper som tidigare stått utanför. Det gäller t. ex. för ungdomar, som efter utbildningen söker anställning, och för tidigare hemarbetande kvinnor. Detta kan illustreras med utvecklingen mellan 1970 och 1972. Antalet besatta lediga platser inom verkstadsindustrin sjönk mellan dessa år från 82 000 till 57 000. Av denna minskning beror ca 5 000 på en svagare sysselsättningsökning medan ca 20 000 beror på en lägre rörlighet det senare året. Utbudet av lediga platser påverkades alltså i avsevärt högre grad av förändringen i rörligheten än av den totala sysselsättningsutvecklingen.

Bearbetningen av den gemensamma lönestatistiken för att beskriva bruttoströmmarna på verkstadsindustrins arbetsmarknad har bekräftat många av de tendenser som framträder i tidigare studier, t. ex. sambandet mellan ålder och rörlighet, men det har också gett nya kunskaper om rörligheten och dess betydelse för verkstadsindustrins personalsituation. Undersökningen visar emellertid på behovet av ytterligare studier, främst när det gäller avgångens orsaker och individens värdering av arbetsbyten. Härutöver bör de företags- och samhällsekonomiska konsekvenserna belysas bättre än hittills.

Det kan också framhållas att det använda statistikmaterialet, som kontinuerligt samlas in som underlag för löneförhandlingar, möjliggör både en fortlöpande uppföljning över en längre tidsperiod och fördjupade studier över samverkande faktorer bakom de nu kartlagda arbetsbytena.

Ett program för fortsatta studier av verkstadsindustrins arbetsmarknad bör innehålla följande moment:

1. Årliga uppföljningar av personalomsättningen med hjälp av den metodik som använts i de hittills utförda bearbetningarna. Härigenom bör det vara möjligt att belysa konjunkturella och eventuella struktu- rella förändringar i bruttoströmmarna.

2. Ett fördjupat studium av bakgrundsvariabler för dem som byter anställning. En sådan undersökning kan ske genom korsklassificeringar av de variabler, som belysts i föreliggande studie.

3. En statistisk uppföljning av de som lämnade verkstadsindustrin mellan 1969 och 1970 respektive tillkom mellan 1970 och 1971 . Denna uppföljning kan ske med hjälp av data från folkräkningen från fjärde kvartalet 1970.

4. En sociologisk kartläggning av arbetsbytena. Genom undersökning bland ett representativt urval av dem som lämnade verkstadsindustrin 1972 och/eller 1973 bör ett försök göras att belysa dels motivet för att lämna den gamla anställningen, dels den faktiska förändringen när det gäller t. ex. lön, sociala villkor, löneform, arbetsmiljö m. m. samt individernas värdering av bytet av anställning.

5. En noggrannare kartläggning av personalomsättningens ekonomiska och sociala konsekvenser för individerna (löneutveckling, inkomst- trygghet m. m.), för företagen (rekryteringskostnader m. m.) samt för samhället som helhet.

Tabellbilaga

Tabell 1 Antal vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag med personnummer i lönestatistiken sista kvartalet 1969, 1970 och 1971.

lndelningsområde

4 kv 1969 4 kv 1970 4 kv 1971 Samtliga 153 861 178 527 185 265 Ålder » 19 2 » 5 021 20—29 30 677 36 849 34 455 26— 35 36 333 43 572 45 310 36—45 29 399 33 453 33 283 46—55 32 134 36 149 37 498 56—65 23 270 26 251 27 572 66— 2 046 2 253 2 126 Ortstyp Stockholm med förorter 18 432 21 929 22 324 Göteborg med förorter 15 998 22 396 23 493 8 stora industriorter 30 326 35 978 37 474 Övriga orter 89 105 98 224 101 974 Syssel— Gjuteriarbetare 4 639 5 015 4 924 sättnings- Verktygsarbetare 5 603 6 356 6 880 grupp Maskinreparatörer 2 765 3 255 3 555 Avsynare. experimentarb 10 920 13 463 14 262 Grovplåtslagare 5 806 5 961 6 364 Svetsare 12 140 12 963 13 501 Metallbearbetare 32 230 36 436 37 122 Hopsättare. tyngre och lättare 11 183 12 574 13 543 Serie- och bandhop- sättare 13 513 18 755 19 388 Resemontörer 3 171 3 622 3 887 Förråds— och lagerarb 11 049 12 927 13 420 Transport- och renhåll- ningsarb 10 284 11 769 12 005 Övriga 30 558 35 431 36 414 Statistik- A 53 335 59 040 60 640 grupp B 74 651 86 941 91 856 C 25 875 32 546 32 769 Delbransch Mekaniska verkstäder 68 649 83 070 80 909 Bilfabriker 10 765 13 682 18 223 Elektroteknisk ind 24 777 33 340 35 364 Varv 14 012 14 216 15 558 Gjuteriet 3 454 4 072 3 332 Metallmanufaktur 20 827 22 697 23 437 Instrumentfabriker 1 530 1 706 1 646 Reparationsverkstäder 1 269 1 362 1 329 Övriga 8 578 4 382 5 467 Arbetstids- Dagtid och tvåskift 152 233 176 617 183 049 form Övriga 1 628 1 910 2 216 Företags— — 25 arbetare 8 512 9 057 10 442 storlek 26— 50 arbetare 12 870 12 752 13 020 51—100 arbetare 16 771 18 205 19 183 101—500 arbetare 49 170 54 020 58 691 501— arbetare 66 538 84 493 83 929

Tabell 2 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika åldersgrupper. Procenttal.

Period Ålders- I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i

w_— företa VF-före-

grupp Samma Ny stat— Samt— menang tag båda stat- och och/eller liga kvarta- kvarta- syssel- syssel— len len sättn.- sättn.-

grupp gfuPP

4 kv _19 _ _ _ _ _ 1969 20_25 45.7 11.7 57.4 7.2 64.6 _ 26_35 60.3 10.1 70.4 6.0 76.4 4 kv 36—45 70.2 9.4 79.6 4.3 83.9 1970 46—55 75.3 8.7 84.0 3.3 87.2 56—65 76.0 8.0 84.0 2.4 86.4 66_ 28.8 3.5 32.3 1.2 33.4 Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7 4 kv _19 _ _ _ _ _ 1970 20_25 49.3 11.2 60.5 5.0 65.5 _ 26_35 65.3 9.9 75.3 4.1 79.4 4 kv 36_45 74.2 8.9 83.0 3.0 86.1 1971 46—55 79.3 8.6 87.9 2.2 90.1 56—65 78.6 7.8 86.4 1.4 87.9 66_ 27.2 1.9 29.0 0.1 29.2 Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6 4 kv —19 37.8 15.6 53.4 4.4 57.8 1971 20-25 56.1 12.4 68.6 6.1 74.7 _ 26—35 68.3 10.0 78.3 5.5 83.8 4 kv 36—45 74.3 8.9 83.2 4.4 87.6 1972 46—55 78.7 8.5 87.1 3.7 90.8 56_65 76,9 7.7 84.6 2.9 87.5 66_ 25.1 2.2 27.3 0.7 27.9 Alla 69.2 9.7 78.9 4.6 83.4

Tabell 3 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF's medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika ortstyper. Procenttal.

Anm: Ortstyp 1 = Stockholm med förorter Ortstyp 2 = Göteborg med förorter Ortstyp 3 = Eskilstuna, Jönköping, Linköping, Malmö, Norrköping, Trollhät- tan, Västerås, Örebro Ortstyp 4 = Övriga orter

Period Orts- I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i typ ___—**— företag VF-före- Samma Ny stat- Samt- mellan tag båda stat och och/eller liga kvarta— kvarta- syssel- syssel— len len sättn.- sättn.-

ETUPP grupp

4 kv 1 55.5 9.5 65.1 5.4 70.5 1969 2 72.0 5.5 77.4 3.6 81.1 _ 3 64.4 8.9 73.3 5.7 79.0 4 kv 4 64.8 10.6 75.4 4.4 79.8 1970 Alla 64.4 9.6 73,9 4.7 78.7 4 kv 1 62.5 9.1 71.6 3.8 75.4 1970 2 75.7 5.1 80.8 2.5 83.3 _ 3 67.5 8.8 76.4 3,2 79,5 4 kv 4 67.6 10.5 78.1 3.3 81.5 1971 Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6 4 kv 1 65,4 8.5 73.9 5.8 79.7 1971 2 74.9 6.0 81.0 2.7 83.7 _ 3 71.4 8.9 80.3 3,9 84,2 4 kv 4 67.8 11.1 78.9 5,0 83,9 1972 Alla 692 9.7 78.9 4.6 83.4

Tabell 4 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika sysselsättningsgrupper. Procenttal.

Anm: Grupp 10—14 Gjuteriarbetare

Grupp 20 Verktygsarbetare Grupp 22 Maskinreparatörer Grupp 24 Avsynare. provare. experi- ment- och laboratorie- arbetare Grupp 30 Grovplåtslagare Grupp 33 Svetsare Grupp 40—48 Metallbearbetare Grupp 70—71 Hopsättare. tyngre och

lättare Grupp 72 Serie- och bandhop- sättare Grupp 77 Resemontörer Grupp 80 Förråds- och lager- arbetare Grupp 83 Transport- och ren- hållningsarbetare Period Syssel- I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt 1 sätt- ___—___.— företag VF-före- nings- Samma NY stat— Samt- mellan tag båda grupp stat- och och/eller liga kvarta- kvarta- syssel— syssel- len len sättn.- sättn.-

grupp grupp

4 kv 10—14 58,6 9.4 68.1 7.6 75.6 1969 20 71.2 7.6 78.8 4.8 83.7 — 22 68.9 8.5 77.4 4.6 81.9 4 kv 24 68.6 7.7 76,3 3.5 79.9 1970 30 68.4 9.3 77.6 4.3 81.9 33 63.1 7.8 70.9 6.6 77.5 40—48 60.1 12.3 72.5 6.1 78.5 70—71 64.0 9.6 73.7 4.9 78.5 72 61,0 10,0 71.0 4.7 75.8 77 59,2 6.8 66.0 8.8 74.8 80 67.2 8.8 76.0 3.2 79.2 83 66,8 8,4 75.2 2.9 78.1 Övriga 66,6 9.3 75.9 3.4 79.3 Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7 4 kv 10—14 60.6 11.8 72.4 4.7 77.1 1970 20 77,4 7,0 84,3 3.2 87.5 — 22 74,5 8.3 82.8 2.6 85.4 4 kv 24 73.2 8.3 81.5 2.3 83.8 1971 30 74.6 7.0 81.6 3.0 84.6 33 67.2 7.6 74.8 5.0 79.8 40—48 64.9 11.5 76.4 3.8 80.2 70—71 69.3 9.1 78.4 3.6 82.0 72 61.3 10.1 71.4 2.9 74.3 77 65.4 5.1 70.5 5.9 76.3 80 70,7 8,4 79.1 2.0 81.1 83 68.7 7.7 76.4 2.2 78.6 Övriga 69.2 9.6 78.8 2.9 81.7 Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6

SOU l974:13 Period Syssel— I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt 1 sätt- ——__——— företag VF-före- nings- Samma NY stat- Samt- mellan tag båda grupp stat— och och/eller liga kvarta- kvarta- syssel- syssel- len len sättn.- sättn.- EIUPP grupp 4 kv 10—14 56.5 11.7 68.2 9.8 77.9 1971 20 76.9 8.3 85.2 3.8 89.0 _ 22 72.9 9.5 82.4 4.8 87.3 4 kv 24 75,3 8.8 84.1 3.3 87.4 1972 30 74.9 6.5 81.4 4.1 85.5 33 66.9 9.0 75.9 6.2 82.1 40—48 65,4 12.1 77.5 5.3 82.8 70—71 69.7 10.2 79.9 4.7 84.6 72 66.7 8.6 75.4 4.1 79.4 77 64.9 5.9 70.8 9.5 80.3 80 70.9 9.6 80.5 3.6 84.1 83 70,7 7.5 78.2 3.4 81.6 Övriga 70.9 9.8 80.7 3,6 84,3 Alla 69.2 9.7 4.6 83.4

78.9

Tabell 5 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VFs medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika statistikgrupper. Procenttal.

Anm: A = Yrkesarbetare B = Övriga arbetare. som huvudsakligen utför arbeten. vilka antingen i avsevärd grad ställer krav på någon av faktorerna skicklighet. ansvar, an- strängning eller arbetsplatsförhållanden eller i viss grad ställer krav på flera av faktorerna C = Övriga arbetare

Period Stati— I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i stik- ___ '————'Ä—' företag VF-före- grupp Samma Ny stat- Samt- mellan tag båda

stat- och och/eller liga kvarta— kvarta- syssel— syssel- len len sättn.- sättn.- ngPP grupp

4 kv A 73.4 5.5 78.9 4.5 83.4 1969 B 60.5 11.7 72.2 4.9 77.1 — C 56,8 12.1 68.8 4.7 73.5 4 kv 1970 Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7

4 kv A 77.8 5.5 83.4 3.1 86.4 1970 B 64.5 11.3 75.8 3.5 79.4 — C 59.3 11.0 70.3 2.8 73.1 4 kv 1971 Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6

4 kv A 77.9 5.8 83,7 4.2 87.9 1971 B 65.6 11.6 77.2 5.2 82.4 — C 63.1 11.4 74.6 3.4 78.0 4 ” Alla 69.2 9.7 78.9 6 83.4 1972

Tabell 6 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika delbranscher. Procenttal.

Anm: 1 = Mekaniska verkstäder 2 = Bilfabriker 3 = Elektroteknisk industri 4 = Varv 5 = Gjuterier 6 = Metallmanufaktur 7 = Instrumentfabriker 8 = Reparationsverkstäder 9 = Övrigt Period Del— I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i bransch ___—— företag VF-före- Samma Ny stat- Samt- mellan tag båda stat— och och/eller liga kvarta— kvarta- syssel- syssel- len len sättn.- sättn.- gIUpp SYUPP 4 kv 1 62.9 10.2 73.0 5.5 78.5 1969 2 67.8 9.9 77.8 3.0 80.8 — 3 65.7 8.7 74.4 3.4 77.7 4 kv 4 72.6 7.3 79.9 2.2 82.1 1970 5 65.0 9.4 74.3 5.1 79.4 6 63.3 10.7 74.0 4.6 78.6 7 65.0 8.4 73.5 5.0 78.4 8 64.3 12.5 76.8 2.4 79.1 9 57.0 7.9 64.9 9.4 74.3 Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7 4 kv 1 67.4 9.8 77.1 3.7 80.8 1970 2 69.6 9.3 78.9 3.3 82.2 — 3 65.7 9.4 75.1 2.7 77.8 4 kv 4 77.8 5.7 83.4 1.9 85.3 1971 5 65.7 10.0 75.7 3.4 79.2 6 68.4 9.3 77.7 3.0 80.7 7 67.6 9.2 76.8 1.5 78.3 8 64.2 12.1 76.4 6.2 82.5 9 61.8 11.0 72.8 4.2 77.0 Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6 4 kv 1 69.6 9.9 79.4 4.7 84.1 1971 2 68.4 8.1 76.5 7.3 83.7 - 3 68.7 10.9 79.5 2.8 82.3 4 kv 4 78.7 6.7 85.3 1.7 87.0 1972 5 56.0 14.1 70.1 7.9 78.0 6 66,6 9,8 76.4 5.3 81.7 7 72.4 7.2 79.6 3.5 83.0 8 73.2 10.1 83.3 2.1 85.4 9 59.4 10.0 69.5 9.1 78.6 Alla 69.2 9.7 78.9 4.6 83.4

Tabell 7 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika arbetstidsformer. Procenttal.

Anm: 1 Dagtid eller tvåskift 2 Övriga arbetstidsformer

Period Arbets- I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i

tids- ___—___"— företag VF-före- form Samma Ny stat- Samt- mellan tag båda stat- och och/eller liga kvarta- kvarta- syssel— syssel— len len sättn.- sättn.- grupp STUPP 4 kv 1 64.2 9.6 73.8 4.8 78.6 1969 2 76,4 6.9 83.3 2.6 85.9 4 kv Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7 1970 4 kv 1 67.9 9.3 77.2 3.3 80.5 1970 _2 75.3 8.6 83.9 1.7 85.6 _ Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6 4 kv 1971 4 kv 1 69.1 9.7 78.8 4.5 83.4 1971 2 72.4 7.7 80.1 7.7 87.8 _ Alla 69.2 9 7 78.9 4.6 83.4 4 kv

1972

Tabell 8 Kvarstannandefrekvens m.m. bland vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag — årsvisa jämförelser 4 kv 1969 — 4 kv 1972 för olika företagsstorlekar. Procenttal.

Period Antal I samma företag båda kvartalen Bytt VF- Totalt i

arbetare _%'——— företag VF-företag per Samma Ny stat- Samt- mellan båda företag stat— OCh och/eller 1183 kvartalen kvartalen syssel— syssel- sättn.- sättn.-

gfuPP BNP?

4kv _ 25 59.3 7.2 66.5 5.6 72.1 1969 26— 50 61.1 9.7 70.8 5.5 76.4 _ 51—100 59.7 11.0 70.7 5.8 76.5 4kv 101_500 61.4 9.9 71.3 5.7 77.0 1970 501- 69.0_ 9.3 78.3 3.5 _____ 81.8 Alla 64.4 9.6 73.9 4.7 78.7 4kv _ 25 63.7 7.4 71.1 4.7 75.8 1970 26_ 50 63.6 8.1 71.7 5.1 76.8 _ 51-100 65.7 9.9 75.5 3.6 79.1 4kv 101_500 66.2 10.0 76.3 4.0 80.3 1971 501- 70.7 _9.1 ,79—9 2.2 , ”82.1" Alla 68.0 9.3 77.3 3.3 80.6 4kv _ 25 63.1 8.7 71.7 5.4 77.1 1971 26_ 50 62.6 9.1 71.8 6.3 78.0 _ 51-100 65.4 9.3 74.6 6.2 80.8 4kv 101_500 68.6 10.5 79.1 4.8 83.8 1972 501__ 72.2 9.4 81.6 3.7 85.3 _ Alla 69.2 9.7 78.9 4.6

Tabell 9 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika åldersgrupper.

Period Ålders- I samma företag båda Bytt VF- Totalt i grupp kvartalen företag VF-företag _ mellan båda Samma NY stat- kvarta- kvarta- stat— och och/eller len len syssel- syssel- sättn.- sättn.- grupp gfuPP 4 kv — 19 — —- — — 1969 20—25 114 115 115 114 — 26—35 112 113 113 112 4kv 36—45 111 112 112 111 1970 46—55 111 111 112 111 56—65 111 111 109 111 66— 109 108 104 109 Alla 112 113 113 112 4 kv — 19 — — — — 1970 20—25 113 113 113 113 — 26—35 111 111 110 111 4kv 36—45 111 111 111 111 1971 46—55 111 111 110 111 56—65 111 110 111 111 66— 110 110 109 110 Alla 111 111 111 111 4kv —19 113 114 114 113 1971 20—25 111 112 112 111 — 26— 35 109 109 111 109 4 kv 36—45 109 109 112 109 1972 46—55 109 109 110 109 56—65 109 109 110 109 66— 108 109 109 108 Alla 110 110 111 110

Tabell 10 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika ortstyper.

Anm: Ortstyp 1 = Stockholm med förorter Ortstyp 2 = Göteborg med förorter Ortstyp 3 = Eskilstuna. Jönköping. Linköping. Malmö. Norrköping. Trollhät-

tan. Västerås. Örebro Ortsgrupp 4 = Övriga orter

Period OrtstYP ] samma företag båda Bytt VF- Totalt i kvartalen företag VF-företag ___—_— mellan båda Samma NY stat- kvarta- kvarta- stat- och och/eller len len syssel— syssel- sättn.- sättn.- EJ'UPP grupp

4 kv 1 1 10 111 108 1 10 1969 2 112 113 112 112 — 3 111 112 113 1 12 4 kv 4 112 113 114 112 1970 Alla 112 113 113 112

4 kv 1 109 109 109 109 1970 2 110 110 109 110 — 3 112 112 1 11 112 4 kv 4 112 112 112 112 1971 Alla 111 111 111 111

4 kv 1 107 108 114 109 1971 2 110 110 108 110 — 3 11 1 112 111 111 4 kv 4 109 110 1 11 109 1972 Alla 110 110 111 110

Tabell ll Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika sysselsättningsgrupper.

Anm: Grupp 10—14 Gjuteriarbetare

Grupp 20 Verktygsarbetare Grupp 22 Maskinreparatörer Grupp 24 Avsynare. provare. experi- ment- och laboratorie- arbetare Grupp 30 Grovplåtslagare Grupp 33 Svetsare Grupp 40—48 Metallbearbetare Grupp 70—71 Hopsättare. tyngre och

lättare Grupp 72 Serie- och bandhopsättare Grupp 77 Resemontörer Grupp 80 Förråds— och lagerarbetare Grupp 83 Transport— och renhåll- ningsarbetare Period Syssel- ] samma företag båda Bytt VF- Totalt i sätt- kvartalen företag VF-företag nings- ___— mellan båda grupp Samma Ny stat- kvarta- kvarta- stat- och och/eller len len syssel- syssel- sättn.- sättn.- SIUPP EFUPP 4kv 10—14 112 111 109 111 1969 20 112 115 117 113 -— 22 112 113 115 112 4kv 24 112 114 114 112 1970 30 112 112 111 112 33 111 112 112 111 40—48 112 113 113 112 70—71 112 113 110 112 72 112 113 114 113 77 112 110 113 112 80 111 113 113 111 83 112 114 114 112 Övriga 111 112 112 111 Alla 112 113 113 112 4kv 10—14 111 108 109 110 1970 20 111 113 115 111 — 22 110 111 114 110 4kv 24 111 112 111 111 1971 30 110 111 110 110 33 111 110 109 110 40—48 111 111 111 111 70—71 111 111 112 111 72 112 111 113 112 77 110 111 111 110 80 111 113 114 112 83 112 113 116 112 Övriga 111 111 110 111 Alla 111 111 111 111

SOU 19'4:13 Period Syssel— I samma företag båda Bytt VF- Totalt 1 sätt— kvartalen företag VF-företag nings— ___ mellan båda grupp Samma NY stat- kvarta— kvarta- stat— och och/eller len len syssel— syssel- sättn.- sättn.- grupp STUPP 4kv 10—14 109 109 111 109 1971 20 109 112 111 110 — 22 110 111 111 1 10 4kv 24 109 111 112 109 1972 30 111 111 112 111 33 110 110 110 1 10 40—48 109 109 111 109 70—71 110 110 110 110 72 109 1 10 112 110 77 109 107 11 1 109 80 110 111 113 1 10 83 110 112 112 1 1 1 Övriga 109 109 111 110 Alla 110 110 111 1 10 Tabell 12 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika statistikgrupper.

Anm: A = Yrkesarbetare B = Övriga arbetare, som huvudsakligen utför arbeten. vilka antingen i avsevärd grad ställer krav på någon av faktorerna skicklighet. ansvar. an- strängning eller arbetsplatsförhållanden eller i viss grad ställer krav på flera av faktorerna

C = Övriga arbetare

Period Stati- I samma företag båda Bytt VF- Totalt i stik- kvartalen företag VF-företag grupp ———_ mellan båda

Samma Ny stat— kvarta— kvarta- stat— och och/eller len len syssel- syssel- sättn.- sättn.-

grupp grupp

4 kv A 111 111 11 1 1 l 1 1969 B 112 113 113 112 — C 112 113 116 113 4” Alla 112 113 113 112 i 1970

4 kv A 110 110 109 110 1970 B 111 111 112 111 — C 113 113 114 1 13

4 kv _

1971 Alla 111 111 111 111

4 kv A 109 109 11 1 109 1971 B 110 110 112 110 — C 110 111 112 110 4 kv All a 110 110 11 1 110 1972

Tabell 13 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF's medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika delbranscher.

Anm: 1 = Mekaniska verkstäder 2 = Bilfabriker 3 = Elektroteknisk industri 4 = Varv 5 = Gjuterier 6 = Metallmanufaktur 7 = Instrumentfabriker 8 = Reparationsverkstäder 9 = Övrigt Period Del- I samma företag båda Bytt VF- Totalti bransch kvartalen företag VF-företag ___—__— mellan båda Samma Ny stat- kvarta- kvarta- stat- och och/eller len len syssel- syssel- sättn.- sättn.- grupp EIUPP 4 kv 1 112 113 112 112 1969 2 112 112 110 112 — 3 112 113 114 112 4 kv 4 112 114 111 112 1970 5 111 113 112 111 6 112 112 115 112 7 111 110 113 111 8 111 111 111 111 9 110 111 114 111 Alla 112 113 113 112 4 kv 1 111 111 111 111 1970 2 109 109 111 109 — 3 112 112 113 112 4 kv 4 111 111 109 111 1971 5 112 110 111 111 6 111 111 112 111 7 110 112 108 111 8 111 112 114 112 9 111 112 114 111 Alla 111 111 111 111 4 kv 1 109 110 110 109 1971 2 108 109 114 110 — 3 110 111 109 110 4 kv 4 114 113 108 114 1972 5 109 109 109 109 6 109 110 112 109 7 109 110 108 109 8 109 110 111 109 9 110 110 109 110

Alla 110 110 111 110

Tabell 14 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer med olika arbetstidsformer.

Anm: 1 = Dagtid eller tvåskift 2 = Övriga arbetstidsformer Period Arbets- [ samma företag båda Bytt VF- Totalt i tids- kvartalen företag VF-företag form mellan båda Samma NY stat— kvarta- kvarta- stat— och och/eller len len syssel— syssel- sättn.- sättn.- ETUPP grupp 4 kv 1 1 12 113 113 112 1969 2 112 111 111 112 4kv Alla 112 113 113 112 1970 4 kv 1 111 111 11 1 1 11 1970 2 111 109 113 111 4kv Alla 111 111 111 111 1971 4 kv 1 110 110 111 110 1971 2 109 109 113 110 _ Alla 110 110 111 110 4 kv 1972

Tabell 15 Timförtjänstutveckling (indextal) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 _ 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i företag av olika storlek.

Period Antal I samma företag båda Bytt VF- Totalt i arbetare kvartalen företag VF-före- per mellan tag båda företag Samma Ny stat- kvarta— kvarta-

stat- och och/eller len len syssel— syssel- sättn.- sättn.- BIUPP grupp

4kv — 25 111 114 114 111

1969 26— 50 111 113 113 111

— 51—100 111 112 112 111 4 kv 101—500 112 112 114 112

1970 501— 112 113 112 112 Alla 112 113 113 112

4kv — 25 110 112 113 110

1970 26— 50 111 112 112 111

— 51—100 111 112 110 111 4kv 101—500 111 111 111 111 1971 501— 111 111 111 111 Alla 111 111 111 111

4kv — 25 108 109 110 108

1971 26— 50 109 109 109 109

— 51—100 108 110 109 109 4kv 101—500 109 110 111 109 1972 501— 110 110 112 110 Alla 110 110 111 110

Tabell 16 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser

för identiska personer i olika åldersgrupper. Period

Ålders-

gTuPP

Samtliga arbetare första kvartalet

i perioden

Arbetare i samma företag båda kvartalen

Arbetare som bytt VF-

företag mellan kvartalen

Arbetare i VF-företag båda kvartalen

Samma stat— och sysselsättngrupp Ny stat- och/eller sysselsättn. grupp

Första kvartalet Andra kvartalet Första kvartalet Andra kvartalet Första kvartalet Andra kvartalet Första Andra kvartalet kvartalet

4 kv 1969 4 kv 1970

—19 20—25 26—35 36—45 46—55 56—65 66—

68 70 67 62 52 40 70 72 69 64 54 36 69 70 66 61 50 30 68 70 65 56 48 36 64 62 59 50 40 21 69 69 64 59 53 32 65 64 61 55 43 28 70 68 72 68 68 65 63 60 53 49 36 29

Alla

64 66 63 63 57 65 60 65 62

4 kv 1970 4 kv 1971

—19 20—25 26—35 36—45 46—55 56—65 66—

67 68 66 60 50 35 69 70 67 62 52 33 69 69 66 60 50 32 63 65 61 56 45 21 60 59 54 49 35 20 64 67 63 55 46 62 62 59 51 42 68 67 70 68 67 65 61 59 51 49 32 31

Alla

63 64 63 60 54 62 59 64 62

4kv 1971

4 kv 1972

-19 20—25 26—35 36—45 46—55 56—65 66— Alla

59 65 67 65 59 50 39 61 61 67 68 66 61 51 36 63 66 67 67 65 59 50 33 62 53 62 65 61 53 46 34 58 55 60 61 57 49 40 39 55 57 64 66 61 57 49 33 61 55 63 63 60 54 45 32 58 59 62 66 65 68 66 65 63 60 58 51 49 36 33 62 61

Tabell 17 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisajämförelser för identiska personer i olika ortstyper.

Anm: Ortstyp 1 = Stockholm med förorter Ortstyp 2 = Göteborg med förorter Ortstyp 3 = Eskilstuna. Jönköping. Linköping. Malmö. Norrköping. Trollhättan. Västerås. Örebro Ortstyp 4 = Övriga orter

Period Orts— Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare iVF-företag typ arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen

första kvartalet Samma stat— och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsättngrupp sysselsättngrupp

Första Andra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet

4 kv 1969

60 61 58 63 55 63 54 61 57 73 75 73 66 59 66 56 75 72 67 67 66 68 65 68 64 67 66 4 kv 63 64 61 61 54 64 61 64 60

v—cNMV [

1970. Au; 64 66 63 63 57 65 60 65 62

4 kv 1970

59 60 56 56 47 67 54 59 55 70 73 71 59 57 57 58 72 70 68 69 69 67 59 69 64 69 68 60 61 60 58 53 59 58 61 59 a 63 64 63 60 54 .. 62 59 64 62

4kv 1971

HN"!!!” %

55 54 54 47 47 65 61 56 55 70 71 66 66 58 55 52 70 65 68 69 69 66 63 62 58 68 68 4 kv 59 59 59 57 54 58 57 59 58

4 kv 1971

v-erQ |

1972. Alla 61 63 62 58 55 61 58 62 61 Tabellbilaga 89

Tabell 18 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika sysselsättningsgrupper.

Anm: Grupp 10— 14 Gjuteriarbetare Grupp 40—48 Metallbearbetare Grupp 20 Verktygsarbetare Grupp 70—71 Hopsättare. tyngre och lättare Grupp 22 Maskinreparatörer Grupp 7 2 Serie- och bandhopsättare Grupp 24 Avsynare. provare. experiment- och Grupp 77 Resemontörer laboratoriearbetare Grupp 80 Förråds- och lagerarbetare Grupp 30 Grovplåtslagare Grupp 83 Transport- och renhållningsarbetare Grupp 33 Svetsare

Period Syssel- Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare i VF-företag

sätt- arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen nings- första grupp kvartalet Samma stat— och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsätta. grupp sysselsättngrupp

Första And ra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet

4 kv 10—14 75 76 70 77 66 74 61 76 69 1969 20 36 36 36 33 31 37 54 36 37 — 22 36 39 36 32 31 29 51 38 36 4 kv 24 45 47 44 44 40 43 45 46 44 1970 30 84 86 82 79 71 87 71 85 80 33 85 87 84 81 68 82 75 86 81 40—48 78 80 77 75 64 78 68 79 75 70—71 69 72 70 67 58 65 57 71 68 72 81 84 83 76 66 72 64 83 79 77 50 51 49 47 46 38 39 49 48 80 36 38 35 32 36 27 34 37 35 83 34 36 34 _ 36 41 27 36 35 35 Övriga 65 66 63 61 57 69 62 66 62 Alla 64 66 63 63 57 65 60 65 62

4kv 1970 4kv 1971

10—14 20 22 24 30 33 40—48 70—71 72 77 80 83 Övriga

68 38 35 47 81 81 75 67 81 48 36 36 62 70 40 38 49 83 83 77 70 84 51 38 38 64 70 38 38 47 82 83 74 68 84 50 38 39 63 70 32 28 45 76 79 71 64 74 57 31 31 56 59 31 33 42 72 70 61 54 63 67 32 34 51 50 31 28 34 71 80 72 70 80 43 30 26 65 57 39 43 34 76 72 62 63 71 58 34 37 60 69 39 37 48 82 83 76 69 83 51 37 37 63 68 37 37 47 81 81 72 66 80 51 37 38 61

Ana

63

64 63 60 54 62 59 64 62

4kv 1971 4kv 1972

10—14 20 22 24 30 33 40—48 70—71 72 77 80 83 Övdga

68 35 34 44 81 80 72 66 82 53 36 37 61 70 36 37 46 82 81 75 69 84 54 36 38 62 68 36 37 46 79 80 74 68 84 50 36 36 60 64 29 35 43 79 79 69 62 72 59 34 32 56 60 32 35 45 68 73 62 59 64 57 37 39 52 72 33 27 36 81 78 64 55 85 47 48 54 59 73 35 29 34 72 72 63 46 78 50 47 53 56 69 35 37 45 82 81 73 67 83 53 37 38 61 68 36 36 45 78 79 72 65 82 51 36 37 59

Aha

61

63 62 58

55 61 58 62 61

Tabell 19 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 197 2. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika statistikgrupper. Anm: A = Yrkesarbetare B = Övriga arbetare. som huvudsakligen utför arbeten. vilka antingen i avsevärd grad ställer krav på någon av faktorerna skicklighet. ansvar. ansträngning eller arbetsplatsförhållanden eller i viss grad ställer krav på flera av faktorerna C = Övriga arbetare

Period Stati— Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare i VF-företag stik- arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen grupp första

kvartalet Samma stat— och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsättngrupp sysselsättngrupp

Första Andra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet

4 kv A 64 65 62 60 49 63 61 65 61 1969 B 66 67 65 65 59 68 61 67 64 — C 60 62 61 59 57 59 58 61 60

4kv

1970 Alla 64 66 63 63 57 65 60 65 62

4 kv 1970

61 63 61 52 44 58 56 62 60 65 66 65 63 57 63 60 65 64 62 63 62 58 53 67 59 63 60

(CDU

4 kv Alla 63 64 63 60 54 62 59 64 62 1971

4 kv 1971

59 60 59 54 50 53 50 60 57 64 65 64 61 56 67 65 65 63 59 61 62 56 57 49 50 60 60

(CF-DU

1972 Alla 61 63 62 58 55 61 58 62 61

Tabell 20 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i olika delbranscher. Anm: 1 = Mekaniska verkstäder 4 = Varv 7 = Instrumentfabriker

2 = Bilfabriker 5 = Gjuteriet 8 = Reparationsverkstäder 3 = Elektroteknisk industri 6 = Metallmanufaktur 9 = Övrigt

Period Del- Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare i VF-företag bransch arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen

första kvartalet Samma stat- och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsättn. grupp sysselsättngrupp

Första Andra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet

4 kv 1969

62 63 60 62 54 63 58 63 59 75 77 75 70 62 83 67 76 73 68 70 69 64 61 70 63 70 68 73 74 71 70 67 75 67 74 71 65 67 64 69 61 61 61 67 63 58 59 57 60 55 58 56 59 56 55 58 58 52 42 46 50 57 56 61 63 56 54 39 64 49 62 53 60 59 55 60 58 70 70 60 57 lla 64 66 63 63 57 65 60 65 62

4 kv 1970

v—INMQWOFWO

41

4kv 1970

60 61 60 59 52 60 57 61 59 76 78 78 65 63 76 70 77 76 67 69 68 63 56 70 59 68 66 71 72 74 69 71 63 64 72 73 61 64 62 59 49 57 60 63 60 56 57 54 54 47 59 61 57 54 53 53 51 59 58 66 64 54 . 52 55 55 53 51 46 71 60 55 52 51 54 51 51 45 41 50 53 50

4 kv 1971

v—tvalthlwah

63 64 63 60 54 62 59 64 62

%”

Period

4kv 1971

4 kv 1972

Del- bransch

_NMQWXDINWCN

cu _. _. (

Samtliga arbetare första kvartalet

i perioden

59 71 65 74 60 52 51 51 48 61

Arbetare i samma företag båda kvartalen

Samma stat- och

sysselsättn. grupp

Ny stat- och/eller sysselsättngrupp

Första kvartalet

60 71 66 78 62 53 53 53 50 63

Andra kvartalet

60 71 66 73 61 53 54 54 48 62

Första kvartalet

60 57 63 64 66 49 49 49 42 58

Andra kvartalet

55 51 61 57 64 50 43 46 40 55

Arbetare som bytt VF-

företag mellan kvartalen

Första kvartalet

53 72 61 64 47 54 43 43 42 61

Andra kvartalet

52 69 54 65 48 56 51 69 39 58

Arbetare i VF—företag båda kvartalen Första kvartalet

60 70 66 77 61 53 52 53 48 62

Andra kvartalet

59 69 65 72 60 53 53 54 46 61

Tabell 21 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (mån + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 —- 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer med olika arbetstidsformer.

Anm: 1 = Dagtid eller tvåskift 2 = Övriga arbetstidsformer

Period Arbets- Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare i VF-företag tids- arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen

form första _ kvartalet Samma stat— och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsättn. grupp sysselsättngrupp

Första Andra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet

4 kv 64 66 63 63 57 65 60 65 62 1969 2 63 64 61 63 55 74 76 64 61

v—l

Alla 64 66 63 63 57 65 60 65 62 4 kv

1970

4 kv 63 64 63 60 54 62 59 64 62 1970 2 60 60 60 65 56 54 58 61 60

'—

4kv 1971

4kv 61 63 62 58 55 61 58 62 61 1971 2 62 62 60 57 56 68 67 62 60

_!

Alla 61 63 62 58 55 61 58 62 61 4kv

1972

Tabell 22 Ackordsvolym (% av samtliga arbetstimmar) för vuxna arbetare (män + kvinnor) inom VF:s medlemsföretag 4 kv 1969 — 4 kv 1972. Årsvisa jämförelser för identiska personer i företag av olika storlek.

Period Ålders— Samtliga Arbetare i samma företag båda kvartalen Arbetare som bytt VF- Arbetare i VF-företag grupp arbetare företag mellan kvartalen båda kvartalen

första * kvartalet Samma stat- och Ny stat- och/eller

i perioden sysselsättn.grupp sysselsättn.grupp

Första Andra Första Andra Första Andra Första Andra kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvartalet kvar talet

4kv — 25 41 43 41 39 38 46 56 42 42 1969 26— 50 59 61 57 57 53 56 54 60 56 — 51—100 60 62 60 59 55 58 56 61 59 4kv 101—500 63 64 61 63 56 68 62 64 60 1970 501— 70 71 69 68 60 73 63 70 68

Alla 64 66 63 63 57 65 60 65 62 4kv _ 25 40 41 38 39 37 40 51 40 38 1970 26— 50 54 56 54 57 51 58 57 56 54 — 51—100 57 59 58 54 49 60 55 59 57 4kv 101—500 60 61 59 55 49 66 62 60 58 1971 501— 70 71 70 66 60 66 58 70 69 Alla 63 64 63 60 54 62 59 64 62

4 kv _ 25 36 38 37 39 35 39 46 38 37 1971 26— 50 51 54 53 48 50 37 39 52 52 — 51—100 55 56 55 52 50 55 53 55 54 4kv 101—500 58 59 59 56 55 52 52 58 58 1972 501— 70 71 70 66 60 71 67 71 68

Alla 61 63 62 58 55 61 53 52 ' haf

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

Orter i regional samverkan. A. Ortsbundna levnadsvillkor. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. Ortsbundna produktionskostnader. A. Boken. Litteraturutredningens huvudbetänk- ande. U. Förenklad konkurs m.m. Ju. Barn- och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U.

10. Data och näringspolitik. |. 11. Svensk industri. Delrapport 1. l. 12. SvenskindusUL Dehapport2.L 13. Svensk industri. Delrapport 3. !.

SDPN!” .U'PPNT'

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Förenklad konkurs m.m. [6]

Socialdepartementet Barn- och ungdomsvård. [7]

Utbildningsdepartementet Boken. Litteratu rutredn ingens huvudbetänkande. (51

Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års be- redning om stat och kyrka. [9]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksemhet. 1. Orter | regional samverkan. [1] 2. Ortsbundne levnadsvillkor. [2] 3. Regionala prognoser i plane- ringens tjänst. [3] 4. Ortsbundna produktions— kostnader. [4] Rättegången ! arbetstvister. [8]

Industridepartementet

Data och näringspolitik. [10] Industristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13]

Anm. Siffrorna Inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen

1 & Allmänna Förlaget

Kl lNGL. BIBL, ISBN 91-38-01797 -0