Till Statsrådet och Chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 16 april 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande i statsrådet Myrdal att tillkalla högst fem sakkunniga med uppgift att för- ! bereda en nyöversättning av Gamla testamentet, att uppdra åt en av de ' sakkunniga att vara ordförande samt att besluta om experter, sekreterare 1 och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Med stöd av detta bemyndigande ' tillkallade statsrådet Myrdal den 16 april 1971 som sakkunniga professorn Bertil Albrektson, docenten Bo Johnson, riksdagsledamoten Blenda Ljung- l berg, numera professorn Sten Malmström och numera teologie doktorn Birger Olsson. Åt Ljungberg uppdrogs att vara ordförande.

Som kommitténs sekreterare har sedan den 28 september 1971 tjänst- gjort komministern Krister Brandt. Kanslisekreteraren Herbert Nilsson har sedan den 26 juni 1971 biträtt kommittén med vissa sekreterargöromål.

Kommittén får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande, Att över- sätta Gamla testamentet. Texter, kommentarer, riktlinjer. Kommittén har härigenom slutfört sitt uppdrag.

Stockholm den 5 juni 1974. Blenda Ljungberg

Bertil Albrektson Bo Johnson Sten Malmström Birger Olsson

/ Krister Brandt

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Förkortningar ......................... 7

1 Kommitténs bakgrund, uppdrag och arbete. Sammanfattning av kom- mitténs förslag ....................... 9 2 Textunderlag och textkritik .................. 18 Inledning .......................... 18 I Gamla testamentets text .................. 19 1 Den hebreiska grundtexten ................ 19 2 De gamla översättningarna ................ 28 II Tidigare svenska översättningar ............... 33 1 Äldre översättningar ................... 33 2 Kyrkobibeln 1917 .................... 40 III Nyare utländska översättningar ............... 52 1 Principer ........................ 53 2 Praxis ......................... 57 IV Inför en ny svensk översättning ............... 65 3 Stilproblem vid nyöversättning av Gamla testamentet ....... 72 Kyrkobibeln 1917 — våra översättningsprinciper ......... 72 Precisering av några huvudprinciper ............... 79 »Common 1anguage»-översättning — våra översättningsprinciper . . 81 Olika typer av Översättning ................... 82 Textens helhet som utgångspunkt för den stilistiska utformningen . . 85 Om versformen i GT ——- i original och översättning ........ 87 Om översättning av bildspråk i biblisk poesi ........... 90 Sammanfattning av synpunkter på GT-översättningens stil ..... 93 4 Textens redigering ...................... 95 Textuppställning ........................ 95 Rubriker ........................... 97 Noter ............................ 97 Sakregister m. m ........................ 98 Parallellhänvisningar ...................... 98 Namnformer ......................... 99 Olika namn på Gud ...................... 104 5 Kommitténs översättningsfårslag ................ 109 1 Mos. 3 ........................... 109 1 Mos. 12—13 ......................... 120 2 Mos. 21 .......................... 131

• Sida 6
•  Original

Dom. 7 ........................... 147 1 Sam. 11 .......................... 156 1 Kon. 17 .......................... 162 Job 14 ............................ 170 Ps. 13 ............................ 182 Ps. 46 ............................ 187 Ps 51 ............................ 193 Ps 96 ............................ 202 Ords. 10 ........................... 206 Pred. 4 ............................ 218 Jes. 40 ............................ 225 Hes. 37: 1— 14 ......................... 240 Am. 5 ............................ 246 6 Det fortsatta arbetets organisation ............... 259 Bibliografisk bilaga . . . . . ................ 266

• Sida 7
•  Original

Förkortningar

AV GT GTM M M

GÖ JerB

KB 1917 NAmB NEB NJV NoUtv NT MT RSV SOU TEV UBS ZAW

The Authorized Version, 1611 Gamla testamentet Det Gamle Testamente, oversatt av S. Michelet, Sigm. Mowinc- kel, og N. Messel (I 1929, II 1935, 111 1944, IV:] 1955) Den gamla svenska bibelöversättningen (1541, 1618, 1703) La Sainte Bible traduite en francais sous la direction de l'Ecole biblique de Jérusalem 1956 Den svenska kyrkobibeln 1917 The New American Bible, 1970 The New English Bible. The Old Testament, 1970 Den nya judiska översättningen, som utges i USA (se s. 53) Utvalg av Det Gamle Testamente, 1966, 21970 Nya testamentet Den masoretiska texten The Revised Standard Version. The Old Testament, 1952 Statens offentliga utredningar Today*s English Version The United Bible Societies Zeitschrift fiir die alttestamentliche Wissenschaft

I fotnoterna till kommitténs översättningsförslag används följande för- kortningar:

grek. hebr. lat. syr.

den grekiska översättningen, Septuaginta den hebreiska standardtexten (MT) den latinska översättningen, Vulgata den syriska översättningen, Peshitta

Förkortningar av bibelböcker och hänvisningar till bibelställen görs på samma sätt som i KB 1917.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

1. Kommitténs bakgrund, uppdrag och arbete Sammanfattning av kommitténs förslag

Bakgrund

Till beslutet den 16 april 1971 om tillkallandet av sakkunniga för att för- bereda en nyöversättning av Gamla testamentet fogades följande PM:

Frågan om en nyöversättning av Gamla testamentet har övervägts iolika samman- hang. Kyrkomötet begärde sålunda en provöversättning av Psaltaren år 1951. År 1961 uttalade sig riksdagen för en utredning om en nyöversättning av bibeln eller delar av den. En sådan utredning tillsattes är 1963. Dess arbete begränsades av flera skäl, inte minst praktiska, till att omfatta Nya testamentet. Först sedan redo- visning skett av resultat och slutsatser i fråga om Nya testamentet borde man enligt direktiven för utredningen ta ställning till frågor om ny översättning av Gamla testamentet eller delar därav.

Utredningen lade fram sitt betänkande år 1969. Den fann det önskvärt att även en ny översättning av Gamla testamentet utarbetades och föreslog i sin korta behandling av frågan en förberedande utredning av det slag som gjorts beträf- fande Nya testamentet. Alla de remissyttranden över betänkandet som tog upp frågan om Gamla testamentet (22 av 66) uttalade sig till förmån för en ny översätt— ning av denna del av bibeln. Hälften tillstyrkte uttryckligen kommitténs förslag om en förberedande utredning, fem instanser ville prioritera arbetet med Psaltaren. En instans ansåg det t. o. m. angelägnare att översätta Gamla testamentet än Nya.

Frågan om en ny text till Gamla testamentet togs också upp i två motioner i andra kammaren 1970 (nr 49 och 50). Den ena förutsatte att en utredning om ny- översättning av Gamla testamentet kommer att göras. Den andra hemställde att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära att förberedelser snarast vidtogs för en nyöversättning av Gamla testamentet. Allmänna beredningsutskottet (utlå- tande nr 4) fann skälen för nyöversättning beaktansvärda men avstyrkte motionen med hänvisning till att ett ej obetydligt material redan lagts fram för Kungl. Maj:t (bibelkommitténs betänkande och remissvaren). Utskottet förutsatte att detta material beaktades vid den fortsatta prövningen inom Kungl. Maj:ts kansli. Denna prövning borde avvaktas innan ytterligare åtgärder från riksdagens sida ifrågasattes.

Skälen för att snarast möjligt skapa en ny version av Gamla testamentet är bl. a. följande:

1) Samma kritik som riktas mot språket i 1917 års Nya testamente drabbar i hög grad också Gamla testamentet, om än i varierande grad för olika gammaltesta- mentliga skrifter.

• Sida 10
•  Original

2) Nya textfynd (Ras Shamratextema, Dödahavsrullarna och Aleppohand skriften) har gett oss nytt material för tolkning och textforskning som i betydelse vida överstiger fynden inom det nytestamentliga området.

3) Gamla testamentet har under de senaste åren fått en ökad betydelse och an- vändning. Från sarnfundens sida betonas mer och mer nödvändigheten av att Gamla testamentet inte förbigås vid användningen och tolkningen av bibeln idag. En ny serie predikotexter för svenska kyrkan, hämtad ur Gamla testamentet, har nyligen tagits i bruk. Psaltaren har fått en allt större roll i svenskt gudstjänst- liv men det är allmänt omvittnat att 1917 års text passar föga för liturgisk läsning och sång. 1968 års kyrkohandbokskommitté ser helst att Psaltaren prioriteras så att en blivande kommission för Nya testamentet även får uppdraget att göra en ny text till Psaltaren. Även för undervisningsändamål föreligger ett stort behov av en modern text till Gamla testamentet, åtminstone till ett urval av detta.

4) Stora olägenheter uppstår om arbetet med nyöversättning av Nya testamentet inte får påverka arbetet med Gamla testamentet och vice versa. Arbetet med Gamla testamentet år så omfattande att om det inte påbörjas nu kommer den nya svenska huvudtexten till bibeln att vara två generationers verk.

Ovannämnda omständigheter synes vara tillräckligt starka för att motivera att man snarast möjligt påbörjar en nyöversättning av Gamla testamentet. En för- beredande utredning bör göras. Den behöver inte vara av samma omfattning och art som den tidigare om Nya testamentet. Frågan om behovet av nyöversättning behöver inte behandlas. Utredningen kan utgå från att en huvudtext till Gamla testamentet skall göras. Därmed bortfaller även frågan om en eller flera översätt- ningar. 1963 års bibelkomrnitté har vidare bidragit med material som i långa styc- ken gäller både Gamla och Nya testamentet, t.ex. i behandlingen av vissa frågor som rör den svenska språkformen, frågor kring tillkomsten av 1917 års text och vissa översättningsteoretiska frågor. En utredning om nyöversättning av Gamla testamentet kan därför begränsas till två huvudområden: frågan om det textkritiska underlaget till en ny svensk version och vissa översättningsteoretiska frågor som betingas av det hebreiska språket och det gammaltestamentliga forskningsläget. Denna kraftigt begränsade utredningsuppgift bör utökas med uppdraget att göra en provöversättning till ett urval ur Gamla testamentet som svarar mot det aktuella behovet. En förebild till ett sådant urval finns på det norska språkområdet i Ut- valg av det Gamle testamente 1966. Utredningen hör till slut även behandla frå- gan om de personella resurserna och organisationen för ett fullföljande av arbetet med Gamla testamentet så att vi inom rimlig tid får en ny översättning till hela Gamla testamentet. För att binda samman arbetet med Gamla och Nya testa- mentet bör utredningen samråda med den kommission som torde komma att till- sättas för Nya testamentet.

Tillsättandet av kommittén är alltså ett led i det pågående arbetet att få fram en ny svensk översättning av Bibeln. Den senast stadfästa och nu gällande texten är från år 1917. Enligt den promemoria som citerats ovan behöver frågan om behovet inte utredas utan kommittén kan utgå från att en huvudtext till Gamla testamentet skall göras. Samtidigt med kommittén tillsattes en grupp sakkunniga för att inom utbildningsdepartementet för- bereda tillsättningen av en bibelkommission för översättning av Nya testa- mentet. I den promemoria som överlämnades till dessa sakkunniga sägs att »det måste anses rimligt att staten i dagens läge tar ansvaret för att vi på svenska äger en tillförlitlig, tidsenlig version av bibeln. Arbetet bör inriktas på att skapa en översättning, en nyöversättning som täcker de väsentligaste behoven och som därmed om möjligt kan tänkas få ställning

• Sida 11
•  Original

som huvudtext inom svenskt språkområde.» Sedan de sakkunniga publi- cerat ett urval översatta texter (Valda texter ur Nya testamentet, Ds U 1972: 4) och lämnat förslag till översättningsprinciper och organisation (Inför en ny bibelöversättning. Riktlinjer och förslag, Ds U 1972: 10) tillsatte Kungl. Maj:t den 1 december 1972 en bibelkommission med upp- gift att göra en nyöversättning av NT. I kommissionens direktiv hänvisas till det slutbetänkande som avgetts av 1968 års beredning om stat och kyrka, där det framhålls att »spörsmälet om en bibelöversättning inte enbart kan anses som en inomkyrklig angelägenhet. Staten har — från allmänkulturella utgångspunkter — ett intresse av att tillse att en användbar bibelöversätt— ning finns tillgänglig». Direktiven säger vidare

att nyöversättningen språkligt bör utformas så, att textens innehåll blir tillgängligt för en nutida normalskolad vuxen läsare, att den bör äga en stilkaraktär som . svarar mot detta primära krav, mot originalets stilistiska egenskaper och mot % bibeltextens nutida funktioner, att alla resurser hos det svenska språket som kan tjäna dessa syften bör användas och att sambandet med den nuvarande översätt- ningen bör bevaras i den mån det inte kommer i strid med angivna principer. En översättning i enlighet med de principer som jag förordat bör kunna utföras så att den kan accepteras av de kristna trossamfunden och de övriga grupper som har behov av en översättning. Därigenom kan översättningen få ställning av huvud- text inom svenskt språkområde.

Kommitténs uppgift är alltså att i denna situation förbereda en nyöver— sättning av Gamla testamentet, så att vi får en ny text till hela Bibeln. Till den svenska kyrkobibeln hör också Gamla testamentets apokryfer, som , dock ej är nämnda i det tidigare förberedelsearbetet. De översattes senast av en särskild kommitté på 1910-talet, och den nu gällande texten är gillad och stadfäst av konungen 1921. Huruvida också denna del av Bibeln skall nyöversättas bör utredas innan arbetet med NT och GT är slutfört. Eku- meniska och kulturella aspekter talar avgjort för att även apokryfema får ingå i det arbete som nu pågår för att få en ny svensk översättning av Bi- beln.

Utredningsuppdrag

Kommitténs uppgift kan utifrån ovan citerade promemoria närmare pre— ciseras i fyra punkter:

1. Att utreda de textkritiska problemen i GT, dvs. att kartlägga de svårig- heter som möter översättaren, när han skall fastställa den hebreiska respek— tive arameiska text han skall översätta, och att i anslutning därtill föreslå riktlinjer för valet av textunderlag i det fortsatta arbetet.

2. Att belysa de översättningsteoretiska problem som uppstår vid för- svenskningen av GT, dvs. att aktualisera de exegetiska och stilistiska problem som översättaren måste lösa, när han tolkar originalet och över- flyttar det från grundspråket till målspråket, och att därvid genom kon— kreta exempel och allmänna regler visa hur dessa problem bör lösas, om man vill göra en översättning som är avsedd att bli ny huvudtext inom svenskt språkområde.

• Sida 12
•  Original

3. Att översätta ett urval texter ur GT.

4. Att ge förslag till hur det fortsatta arbetet med GT bör organiseras, »så att vi inom rimlig tid får en ny översättning till hela Gamla testamen- tet».

Ett urval texter

Kommittén var tvungen att rätt tidigt ta ställning till hur stort urval som borde översättas, eftersom ett beslut i denna fråga väsentligt påverkade inriktningen av utredningsarbetet. För att ge information om GT:s ställ- ning i skolundervisningen tillkallades lektorn Sten Rodhe som expert, och för att ge en översikt över gudstjänstens behov och bruk av gammal- testamentli ga texter anlitades domprosten Per-Olov Ahrén, huvudsekreterare i 1968 års kyrkohandbokskommitté.

GT används i rätt ringa omfattning i dagens skola. Det betonas dock i läroplanerna att framställningen av kristendomen liksom av andra reli- gioner skall bygga på ett direkt studium av källorna. Detta gäller högsta- diet och särskilt gymnasieskolan, där analys av texter, även gammaltesta- mentliga texter, har en mer framträdande plats än tidigare. Läroplanen anger dock inte vilka texter som bör läsas. Urvalet av texter för skolan bestäms därför i hög grad av läroboksförlagen och läromedelsförfattarna. En hastig överblick över utgivna läromedel visar att vissa texter alltid an- vänds, att en mycket stor del av GT aldrig läses och att variationerna mel- lan de olika författarna är rätt stora. Ett givet urval för skolans bruk exi- sterar därför inte.

I svenska kyrkans gudstjänster får GT idag en allt större plats. Sedan länge har där brukats ett litet antal aftonsångs- och episteltexter ur GT, mest från Psaltaren och Jesaja, vid sidan av en rad korta texter som an- vänts som introitus, böner, syndabekännelse och som bibelord vid skrifter— mål, jordfästning osv. Fr. o. m. är 1970 finns också en serie predikotexter ur GT, och i det pågående arbetet med evangelieboken söker man i samar- bete med andra lutherska kyrkor få fram en serie med tre texter för varje sön- och helgdag, av vilka en är hämtad ur GT. Vilka dessa texter bör vara är ännu inte helt fastställt. Till detta bör nämnas att ett mycket stort antal läsningar ur Psaltaren ingår i tidegärden och i liknande bönegudstjänster som idag blir allt vanligare. Gudstjänstens behov kan därför sägas priori- tera arbetet med Psaltaren.

Kommittén har gjort en översikt över olika slags urval och funnit alterna- tiven vara att antingen göra ett sådant som omfattar omkring en femtedel av GT, motsvarande det norska urval som nämns i direktiven, eller att översätta ett begränsat antal texter, nödvändiga för att på ett tillfreds- ställande sätt utreda de tre övriga punkterna i vårt uppdrag som nämnts ovan. Detta senare skulle väsentligen svara mot det förberedelsearbete som tidigare gjorts i fråga om NT genom 1963 års bibelkommitté och 1971 års sakkunniga för översättning av Nya testamentet. Kommittén har i valet mellan dessa två möjligheter ansett det väsentligt att det gammaltes- tamentliga arbetet samordnas med det nytestamentliga, så att situationen inte blir densamma som i Danmark, där de nu gällande översättningarna

• Sida 13
•  Original

”l l : l i l

[

av Bibelns två delar kommit till vid helt skilda tillfällen. Det större urvalet skulle kräva två till tre gånger så lång tid med den följden att det egentliga översättningsarbetet med GT skulle starta först sedan det nytestamentliga är avslutat. Kommittén har alltså valt det mindre omfattande alternativet. Det är tillräckligt för att belysa de problem som kommittén skall utreda, och det gör det möjligt att få principerna för GT—arbetet prövade medan man arbetar med NT och innan någon större del av GT blivit översatt. Urvalet presenteras och motiveras närmare nedan.

I debatten om en ny översättning av GT har Psaltaren spelat en särskild roll, och många har hänvisat till det nyvaknade liturgiska intresset som ett viktigt skäl för nyöversättning. Kommittén har översatt nägra psaltar- psalmer och i samband därmed, särskilt vid nyformuleringen av Ps. 51, haft anledning att diskutera de krav som ställs på denna typ av text utifrån dess användning i gudstjänsten. Utifrån de principer som följts vid över- sättningen av alla de andra texterna vill kommittén med sina prov ur denna sång— och bönebok göra rättvisa åt både innehållet och stilen i originalet. Med sin starka formbundenhet ger psaltartexter här översättaren speciella problem. Vi har nu utifrån egenskaper i originalet sökt skapa en poetisk form i svenskan med vad det innebär av ordval, meningsbyggnad, rytm och textuppställning (se detaljkommentarema till översatta psalmer). De krav som ställs på en liturgisk version är mer specifika. Den liturgiska kon- texten kräver en viss kristologisk läsning av Psaltaren, i varje fall en öppen- het mot en sådan läsning, för att psalmerna på ett tillfredsställande sätt skall fungera i en kristen gudstjänst. Den gudstjänstliga ramen innebär också en speciell språksituation med ett visst urval av deltagare; texten sjunges eller läses i korus. Den språkliga utformningen ställer särskilda krav: i texten skall finnas en viss jämvikt, en viss puls; vissa nyckelord bör få en bestämd motsvarighet i målspråket, och textens associativa tanke- föring bör bevaras. Texten skall kunna sjungas gregorianskt (med dess krav på bl. a. radindelning och speciella versslut) eller på nykomponerad psalrnodi. Vissa delar av texten kan anses olämpliga för liturgiskt bruk, och ibland fordrar en god liturgisk text supplerande information i själva texten. Det är fullt tydligt att om man uppfyller dessa krav skapar man en speciell typ av översättning, en liturgisk/musikalisk version. Att förverkliga en sådan innebär konflikter med de allmänna principer som kommittén i övrigt följt vid försvenskningen av GT: i tolkningen konflikter mellan en gammaltestamentlig kontext och en kristologisk kontext, i språkformen mellan en allmän begriplighet och gudstjänstens speciella språksituation och i den litterära formen mellan allmänna poetiska krav och de speciella musikaliska kraven. Kommittén anser en kompromiss mellan två typer av översättningar på denna punkt vara olycklig och förordar två versioner av Psaltaren, såsom fallet är inom t. ex. franskt, holländskt och engelskt språkområde. De principer som följts vid översättningen av övriga skrifter i GT bör tillämpas också för Psaltaren i ett fortsatt arbete med GT inom bibelkommissionen — en och samma typ av text bör göras — medan en liturgisk version utarbetas av andra, gärna under samarbete med den stat- liga kommissionen. Detta ställningstagande överensstämmer med vad bibelkommissionens styrelse beslutat om liturgiska stycken i NT (prot. den 23—24 augusti 1973, 5 10).

• Sida 14
•  Original

Principer för valet av texter

Kommittén har med sitt begränsade urval av texter velat ge representativa översättningsprov från de innehållsligt, genremässigt och stilistiskt så varierande skrifterna i GT. Syftet har varit att genom dem belysa de vik- tigaste problem som möter vid en översättning av de gammaltestamentliga texterna idag.

Bredden i urvalet har vi tillgodosett genom att hämta textproven från berättande partier, lagsamlingar, profetutsagor, psalmer och vishets— skrifter. Inom de olika grupperna har texterna valts med särskild hänsyn till att de bör representera olika historiska skeden och olika texttyper. Översättningsproven bör aktualisera olika textkritiska, semantiska och stilistiska problem och även ge exempel på termer och begrepp som genom sin teologiska relevans eller genom sin speciella anknytning till den dåtida miljön fordrar särskild uppmärksamhet. Däremot har det inte varit av pri- märt intresse att presentera de mest kända eller liturgiskt mest utnyttjade texterna i ny form, sådana texter som skapelseberättelsen, de tio budorden eller sången om Herrens lidande tjänare i Jes. 53.

Samtidigt som en representativ bredd har eftersträvats har vi sökt att inte begränsa oss till alltför små textenheter. Det krävs längre samman- hängande textpartier för att de principer som tillämpats vid översättningen och redigeringen av texten skall framträda tillräckligt tydligt. Urvalet skulle ha kunnat göras större, men kommittén har ansett sitt urval tillräckligt som ett representativt prov på de olika slag av texter som finns i GT och på de principer som den följt och vill rekommendera för det fortsatta ar- betet.

En stor del av GT utgörs av berättande prosa. Dessa delar har tillkommit under vitt skilda tider och omspänner ett från innehållslig och stilistisk syn- punkt ganska brett fält. Här återfinns berättelserna om urhistorien och patriarkerna i Första Mosebok, skildringarna av israeliternas öden i Samuels- och Konungaböckema i en klassisk hebreisk berättarstil och många andra framställningar av historisk eller biografisk karaktär i de övriga böckerna. I kommitténs urval representeras urhistorien av syndafallsberättelsen i 1 Mos. 3. Framställningen karakteriseras där av jahvistens enkla, naiva och samtidigt psykologiskt laddade berättarstil. I denna text finns också av- snitt på vers eller rytmisk prosa. — Patriarkberättelsema representeras av I Mos. 12—13. Berättelsen har en enkel, episk stil och innehåller geografiska och etnologiska detaljnotiser. Teologiskt viktig är kallelsen av Abraham i 12: 1—3. En längre sammanhängande text som denna åskådliggör särskilt vissa redigeringsfrågor. —— Från de historiska böckerna har vi valt berät- telserna om Gideons seger över midjaniterna i Dom. 7 och Sauls seger över ammoniterna i 1 Sam. ] I . Båda dessa avsnitt är dramatiska skildringar av hur Israels fiender besegras och ger exempel på en rad militära och politiska termer i GT. Den första berättelsen erbjuder dessutom speciella tolknings— problem. — Som exempel på ytterligare en typ av berättande text i GT har valts ] Kon. 17, ett stycke ur en s. k. profetlegend eller skildring av en profets liv och verksamhet. Sådana avsnitt återfinns ofta i profetböckerna. I 1 Kon. 17 berättas några episoder från profeten Elias verksamhet.

Andra till Femte Mosebok innehåller framför allt lagsamlingar av olika

• Sida 15
•  Original

slag och olika ålder. Man brukar grovt skilja på lagar av civilrättslig karak- tär och lagar om gudstjänsten (ökentidens tälthelgedom, fester, offer osv.). Den civila lagstiftningen finns samlad i en rad mer eller mindre fristående enheter, och som exempel på denna typ har vi valt 2 Mos. 21. Kapitlet inne- håller en samling rättsregler om slavar, våldsbrott m. m. — Föreskrifterna om gudstjänsten är betydligt mer omfattande i denna del av Pentateuken. Här återfinns alla offerlagarna, beskrivningen av tabernaklet och dess iordningställande samt anvisningarna om prästerna och deras tjänst. Som representativ text har valts 3 Mos. 16 med dess utförliga skildring av hur den stora försoningsdagen skall firas. Innehållet kräver en viss kultisk ter- minologi för företeelser som inte har någon direkt motsvarighet i vår miljö.

Profettexterna är också av ganska skiftande slag, såväl till form som till innehåll. Ofta delar man upp dem i domsprofetior och löftesprofetior. Formen är många gånger poetisk eller en rytmisk prosa, särskilt i de äldre profettexterna. Som prov från den klassiska profetismen har kommittén tagit Am. 5, ett domsord över folkets avfall och falska gudstjänst. Den hebreiska texten är här delvis mycket svårtolkad. Som prov på en senare profettext har valts Jes. 40, en löftesprofetia som inleds med trösteord till de fångna judarna i Babel. Texten, som till vissa delar är mycket känd och citerad, har en poetisk karaktär som ställer speciella krav på översätt— ningens form och rytm. Bland översatta profettexter återfinns också Hes. 37:1—14, ett stycke prosa av visionär karaktär. Som texttyp bildar detta exempel i viss mån en övergång till den senare apokalyptiska litteraturen.

Bland de poetiska texterna i GT märks främst Psaltaren. Som redan nämnts möter vi här speciella problem, inte minst när det gäller den svensk- språkiga utformningen. Av de olika psalrntyperna har vi låtit klagopsal- men representeras av Ps. 13, förtröstanspsalmen av Ps. 46 med dess Sions- motiv och lovpsalmen (eller hymnen) av Ps. 96. I urvalet har också den ur liturgisk synpunkt viktiga Ps. 51 medtagits.

Av texterna i GT återstår så en större grupp som brukar sammanfattas under beteckningen vishetslitteraturen. Den spänner innehållsligt och tids- mässigt över ett mycket vidsträckt fält. Ur den inte minst från litterär syn- punkt välkända dialogen mellan Job och hans tre vänner har vi valt ett avsnitt ur ett av Jobs tal, Job 14. En samling sentenser i Ords. 10 får representera en praktisk levnadsvisdom som formulerats i korta ordspråk och Pred. 4 en speciell litterär form för meditativ betraktelse över tillvarons villkor.

De olika texterna karakteriseras utförligare i de ingresser till varje över- sättningsprov som finns i kapitel 5.

Kommentarer till översättningsproven

För att närmare utreda de översättningsteoretiska och även de textkritiska problem som nämns i direktiven har kommittén utförligt kommenterat sina översättningsförslag. De gjorda översättningarna i den form de presenteras och de stilistiska, exegetiska och textkritiska förklaringar som fogats till dem utgör den centrala och mest omfattande delen av kommitténs arbete (kapitel

• Sida 16
•  Original

5). Där har kommittén kunnat exemplifiera de många svårigheter som möter den svenske översättaren när han idag vill ge de gammaltestamentliga texterna en ny form, kunnat diskutera de olika delproblemen och fått möjlig- het att ta ställning till dem både teoretiskt och praktiskt. Mer allmänna frå- gor om den svenskspråkiga utformningen och om stil i en översättning — sättet att lösa de stilistiska frågorna är avgörande för varje översättning — har samlats i ett särskilt kapitel (kapitel 3), skrivet av Sten Malmström, och de komplicerade textkritiska problemen har fått en utförlig behandling i kapitel 2, skrivet av Bertil Albrektson. Båda dessa kapitel har diskuterats av kommittén i dess helhet för att ingå som en del i betänkandet. Textupp- ställning, rubriker, noter, sakregister, namnformer m. m. kommenteras i kapitel 4, förslag till organisering av det fortsatta arbetet lämnas i kapitel 6 och betänkandet avslutas med en kort bibliografisk bilaga.

Samråd med andra

Den största delen av kommitténs arbete har ägnats åt översättningsproven och kommentarerna till dem. Ledamöterna Albrektson, Johnson och Malm- ström gjorde till de flesta av texterna ett utkast som sedan diskuteradesi kommittén och fick sin slutliga form där. Kommentarerna skrevs efter hand, de stilistiska framför allt av Malmström och de exegetiska av Albrekt- son. Några av texterna, 1 Mos. 12—13, Ps. 51, Jes. 40 och Am. 5, har under arbetets gång blivit prövade av experter: författaren Karl Vennberg och professorerna Staffan Björck, Gillis Gerleman, Joh. Lindblom, Bertil Molde, H. S. Nyberg, Helmer Ringgren och Carl Ivar Ståhle. Deras hel- hetsomdöme var positivt, och kommittén har i det fortsatta arbetet kunnat tillgodogöra sig många av deras detaljanmärkningar. Tillsammans med 1971 års sakkunniga för översättning av Nya testamentet har kommittén diskuterat översättningsarbetets organisation i stort och även vissa över- sättningsprinciper, och den har även kunnat sammanträda med bibelkom- missionens styrelse, som särskilt tagit del av skrivningen om det fortsatta arbetet (kapitel 6). Textunderlag, stilproblem och organisationsfrågor var huvudämnen vid en konferens i Oslo i november 1973 med UBS Regional Translations Coordinator for Europe, Paul Ellingworth, och UBS Transla- tions Consultant for Europe and Israel, Jan de Waard; i konferensen deltog kommittén tillsammans med norska bibelöversättare och representanter från Danmark och Island. Det norska översättningsmaterialet har varit kommittén till särskild hjälp, och den har också haft möjlighet att använda norska texter som ännu inte publicerats. Andra översättningar och hjälp— medel finns redovisade i den bibliografiska bilagan.

Sammanfattning av kommitténs förslag

Kommittén utgår enligt sina direktiv från att en nyöversättning av hela Gamla testamentet skall göras, tjänlig som huvudtext inom svenskt språk-

• Sida 17
•  Original

område, och föreslår följande riktlinjer för översättningen och det fortsatta arbetet.

] kapitel 2, där frågan om textunderlaget för en nyöversättning av GT behandlas, konstaterar kommittén att den medeltida hebreiska standard- texten självfallet måste vara utgångspunkten för översättningsarbetet, eftersom den är den enda fullständiga version av GT:s grundtext vi äger. Men denna text är inte felfri, och kommittén rekommenderar därför att en ny svensk version — i motsats till den nu gällande översättningen — baseras på en text som korrigerats enligt allmänt gängse textkritiska metoder. Därvid måste alla tillgängliga textvittnen utnyttjas, t. ex. Dödahavsfynden och de gamla översättningarna, främst den förkristna översättningen till grekiska, Septuaginta. Man bör dock vara återhållsam med textändringar och bevara sambandet med äldre översättningstradition. Avvikelser från den traditionella konsonanttexten bör redovisas för bibelläsama i fotnoter.

Beträffande stilen i en ny svensk GT-översättning framhålls i kap. 3 att översättningen inte bör utformas i någon mer eller mindre särspråklig »bibelstil» med genomgående högtidlig stilprägel och arkaiserande inslag. Det språkliga ideal kommittén vill uppställa är idiomatisk, begriplig, naturlig nutida svenska. Inom denna ram skall man utnyttja möjligheterna till stilistisk profilering, i anslutning till originaltextens helhetskaraktär: genre, brukssituation i gammaltestamentlig miljö, framställningsmässig och stilistisk grundkaraktär osv.

Kommittén har också berört vissa frågor om textens redigering (kap. 4) och föreslår bl. a. att bibeltexten skall tryckas i löpande följd, avdelad i mindre stycken efter innehållet. Kapitel- och versindelning anges i margi- nalen. I stället för kapitelsummarier sätts rubriker i texten. Kommittén förordar ett betydligt större antal noter än i kyrkobibeln 1917. Mindre justeringar av namnformerna kan övervägas.

I sitt förslag till det fortsatta arbetets organisation (kap. 6) finner kommit- tén det naturligt att den år 1972 tillsatta bibelkommissionen, som har upp- draget att översätta Nya testamentet, utökas med en gammaltestamentlig översättningsenhet med uppgift att översätta hela Gamla testamentet, ett arbete som beräknas pågå i minst 15 år. Enheten består av en fast kärna på tre personer: en översättare som är expert på grundspråket, en översättare som är expert på målspråket och en koordinator. De två över- sättarna bildar ett permanent översättarpar. Enheten förstärks med till- fälliga översättarpar för vissa texter, och textkritiska, exegetiska, filologiska och stilistiska experter anlitas för speciella uppgifter, så att de samman- lagda personresurserna beräknas uppgå till 4 år 5 personer på heltid under minst 15 år. Koordinatorn fungerar som enhetens huvudsekreterare och är föredragande inför kommissionens styrelse. De olika bibelböckerna i Gamla testamentet publiceras efter hand, sedan företrädare för olika intresse- grupper (referensgrupper) fått tillfälle att yttra sig. En reducering av bibel— kommissionen bör övervägas när arbetet med Nya testamentet är avslutat.

Översättningsförslagen, såsom de presenteras i kap. 5 med ingresser, noter och kommentarer, är den centrala delen av kommitténs arbete. De många förslag som där ges — explicit och implicit — på hur en ny GT- översättning bör utföras kan av begripliga skäl inte sammanfattas.

• Sida 18
•  Original

2. Textunderlag och textkritik

Inledning

För den som skall översätta en modern text är det sällan något problem vilken version av texten man skall utgå ifrån vid översättandet: både romaner och facklitteratur brukar föreligga i utgåvor, som i detalj återger författarens originaltext och auktoriserats av honom. Annorlunda förhåller det sig med texter från antiken. Här är författarens originaltext sällan eller aldrig tillgänglig. All litteratur från den klassiska antiken har, liksom Gamla och Nya testamentets böcker, bevarats endast i avskrifter av avskrifter av avskrifter. Också den äldsta kända avskriften av ett forntida litterärt verk brukar vara hundratals år yngre än det förlorade originalet; i åtskilliga fall är avståndet mellan författarens tid och handskriftens långt över tusen år.

När en text traderas genom avskrivning, uppstår lätt fel och förvansk- ningar. Det är inte enbart fråga om rena skrivfel: förändringar i orda- lydelsen kan också hänga samman med att en text anpassats till särskilda behov, t. ex. i gudstjänsten. Texten kan också i all välmening ha ändrats av skrivare, som avsåg att rätta förmenta misstag eller ville bringa ett text- ställe i bättre samklang med ett annat. Rabbinska källor har bevarat tradi- tioner om de s.k. tiqqäne” sopen'm »de skriftlärdes rättelser»; enligt dessa uppgifter skall man på vissa ställen ha ändrat texten för att avlägsna anstöt- liga formuleringar. Sådant kunde man tillåta sig, innan bibeltexten ännu blivit sakrosankt. Genom avsiktliga och oavsiktliga ändringar kommer olika handskrifter att avvika från varandra i större eller mindre omfattning; texttraditionen uppvisar alltså en rad varianter. Därför måste den som vill översätta en antik text börja med att bestämma, vilken form av texten som skall ligga till grund för hans arbete. Textens ordalydelse måste först fast- ställas, innan han kan övergå till den egentliga översättningsuppgiften.

De texter som betraktades som helig skrift skrevs av flitigare än andra; mängden av handskrifter och textvarianter vållar därför ofta särskilda svårigheter just vid bibelöversättning. När det gäller Gamla testamentet är förhållandena speciellt komplicerade. Den äldsta perioden präglas också för Gamla testamentets del av den för forntida verk typiska upp- splittringen av handskriftstraditionen på olika textformer med en rad varierande läsarter. Men mot denna mångfald står de medeltida hebreiska manuskriptens förbluffande enhetliga text. Denna brist på varianter skapar också problem, fast av annat slag.

En utredning om textunderlaget för en ny svensk översättning av Gamla testamentet kräver allra först en översikt över den gammaltestamentliga textens historia och en presentation av textvittnena (I). Vidare är det av

• Sida 19
•  Original

intresse att få klarlagt vilka principer för textunderlaget som följts i tidigare svenska översättningar, framför allt i den nu gällande kyrkobibeln av år 1917 (II). Likaså är det lärorikt att se hur dessa problem lösts i några moderna utländska översättningar av Gamla testamentet (III). Till sist kan så riktlinjerna för en ny svensk version dras (IV).

I Gamla testamentets text