SOU 1975:35
Barn : rapport från Barnmiljöutredningen
1975135 RAPPORT FRÅN BARNMIUÖUTREDNINGEN
%) © BARNFAMILJERNAS % EKONOMI
av Institutet för Social Forskning
1975135 RAPPORT FRÅN BARNMIUÖUTREDNINGEN
%) © BARNFAMILJERNAS % EKONOMI
av Institutet för Social Forskning
o'NS sTEFxEO
oCKEY_ %TWSTNIN G
,
, »
&” d
5/51?"
» å -
ill.,, =»! _ - & ?W—
"UML-.- IYQQCJ—g ' .
':fywin'wfz.
& Statens offentliga utredningar %% 1975: 35 tål Socialdepartementet
Barnfamiljernas ekonomi
Institutet för Social Forskning
Rapport nr 5 från _låarnmiljöutredningen Stockholm 1975
Omslag av Roland Klang ISBN 91-38-02253—2 LiberTryck, Stockholm 1975
Förord
Barnmiljöutredningen skall enligt sina direktiv utarbeta en systematisk redovisning av hur barnens levnadsvillkor har utvecklats. Utredningen skall söka ge en samlad bild av kunskapen om barns hälsa, utveckling och omvårdnad och deras materiella standard i övrigt, däribland inverkan av förändringar i arbetslivet och boendemiljön. Utredningens huvuduppgift är att göra en deskriptiv analys av barnens levnadsförhållanden och inträffade förändringar i dessa, i syfte att ge underlag för en åtgärdsinrik- tad diskussion om barnens förhållanden.
Föreliggande rapport är en av åtta, som Barnmiljöutredningen i sitt kartläggningsarbete låtit utföra.
Rapporterna är att betrakta som bakgrundsmaterial till utredningens betänkande Barnens livsmiljö, (SOU 1975z30) och behandlar olika aspekter av barns levnadsvillkor. Varje enskild rapport är dock ett självständigt arbete och rapportförfattarna ansvarar därmed själva för innehållet. Detta innebär att åsikter och uppfattningar framförda i bakgrundsrapporterna inte till alla delar behöver överensstämma med utredningens uttalanden och slutsatser i huvudbetänkandet.
Utredningens bakgrundsmaterial har publicerats i följande rapporter:
] Samhället och barns utveckling SOU 1975: 31 Författare: Rita Liljeström
2 Barns hälsa SOU 1975: 32 Författare: Owe Petersson
3 Barns uppfostran och utveckling SOU 1975: 33 Författare: Eva-Mari Köhler
4 Förskolan, skolan och fritiden SOU l975: 34 Författare: Leif Holgersson
5 Barnfamiljernas ekonomi SOU 1975: 35 Författare: Institutet för Social Forskning
6 Barnen och den fysiska miljön SOU 1975: 36 Författare: Uno Dahlén Elsa Rönnmark Sven Thiberg
SOU 1975: 35 7 Barn och föräldrars arbete SOU 1975: 37 Författare: Ingemar Reimer 8 Barnkultur SOU 1975: 38
Författare: Suzanne Almqvist Britt Isaksson
Till varje rapportförfattare har knutits en referensgrupp av speciellt sakkunniga på området. I denna har respektive författare diskuterat den närmare uppläggningen och utformningen av rapporten.
Under arbetet har samtliga författare samlats till regelbundet återkom- mande seminarier. Syftet har främst varit att samordna arbetet med de olika rapporterna och diskutera avgränsningsproblemen mellan ämnesom- rådena.
Utredningsmannen har lett författarseminarierna. Utredningens sekre- tariat har deltagit i de olika referensgruppernas arbete.
Publiceringen av bakgrundsrapporterna är enligt Barnmiljöutred- ningens uppfattning ett viktigt led i en diskussion om barns förhållanden, där beskrivningen görs utifrån olika kunskapsområden och uppfattningar. Ett brett underlag för debatt och beslut kan på så sätt skapas.
Barnmiljöutredningen framför sitt varma tack till alla som medverkat.
För Barnmiljöutredningen
Bror Rexed
/Karin Lund Birgitta Wittorp
Socialforskningsinstitutets förord
På uppdrag av bammiljöutredningen har Institutet för social forskning låtit undersöka barnfamiljemas ekonomiska situation, och i föreliggande skrift redovisas resultatet av institutets arbete. Arbetet med rapporten har skett under stor tidspress.
Institutet kommer senare att inom ramen för levnadsnivåprojektet presentera uppgifter om de svenska hushållens ekonomiska situation år 1974 och de förändringar som skett sedan år 1968. Uppgifterna i föreliggande skrift har av tidsskäl inte kunnat baseras på levnadsnivåmate- rialet utan bygger istället på statistiska centralbyråns hushållsinkomstun- dersökning år 1972.
Huvudansvarig för arbetet har varit Roland Spånt som också varit huvudförfattare till denna skrift. Marianne Pettersson har svarat för och skrivit kapitel 5 jämte bilaga 2 och 3. Lennart Ehrsson, Uppsala universitet har självständigt utformat bilaga 1.
I arbetet har också Sten Johansson och Rolf Andersson bidragit med material och synpunkter. Rolf Johansson, Hans Cardell och Anita Olsson-Malmberg vid statistiska centralbyråns avdelning för hushållssta- tistik har framställt datamaterialet.
Den referensgrupp som under arbetets gång diskuterat rapporten har bestått av Anna Hedborg, Bo Johansson och Berit Nygård.
Stockholm i augusti 1975
Gösta Rehn
, | .lq' ... ;. '... .. =.. .. ...,-tv:s... _ .. .. . . .» - .. -' - ||, ,. - ..,) '. .”,"h'z ' . ' ,, , ,. '. Al ll i 71 > . . - . |. . __ . r. _ ' ,j.'. »: = _. -. . * r *. . . || * . ... * i . . 1I ..-. i 14 .. ., . . > , . . , ., i _ ' | _ ; I 'Wl I _. . . . : , I II "Ai . "'. | . .I. EN...- . *.L 1. . .... ." L N iii? .. . l.I |. ' i. a'. , _. r . . . . _ . . ,'l. . _ .. .. -. ... .I I . i,, 1. I i " ' _l ;;' . . i . . . ,.- ..» .' ;. . .I | _! '..' ||. . ' ' .f ” . .. . ' . ..: .a? 4; ..- l 4 ' , ' ' ' I," .. ._. — I " "| , . l.. ' I . , . . . . . * _ 3 Lås-ä. -H.—'>— -». ...a-"vi?... M.
Sammanfattning
Över hälften av befolkningen i Sverige som är yngre än 67 år lever i barnfamiljer. Barnfamiljernas ekonomiska situation måste därför i mångt och mycket bli en avspegling av de allmänna ekonomiska villkor som gäller i Sverige. För den svenska familje- och socialpolitiken är den generellt sett höga svenska standarden ett faktum. De svenska barnfamil- jerna befinner sig därigenom i en gynnsam position i jämförelse med barnfamiljerna i de flesta utvecklade industriländer och i en oerhört privilegierad position i jämförelse med barnfamiljerna i u-länderna.
Vår undersökning syftar därför inte i första hand till att beskriva barnfamiljernas ekonomiska nivå i absolut mening — den är bestämd av den allmänna ekonomiska nivån i Sverige. Syftet har i stället varit att påvisa skillnader som finns mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer samt inom gruppen barnfamiljer.
De här intressanta frågeställningama är vilka skillnader som finns i ekonomisk standard mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer och hur de ekonomiska resurser barnfamiljerna disponerar över är fördelade inom gruppen barnfamiljer. En tredje viktig frågeställning är hur samhällets familjepolitiska, socialpolitiska och skattepolitiska medel förändrar rela- tionerna mellan inkomstnivån för barnfamiljer och för icke barnfamiljer samt mellan barnfamiljer med olika ekonomisk bärkraft.
I kapitel 1 diskuteras olika sätt att mäta ett hushålls ekonomiska situation och hur denna är påverkad av samhället. Man kan i princip välja mellan att beskriva den ekonomiska nivån utifrån hushållets konsumtion av olika nyttigheter eller utifrån de resurser (inkomster) hushållet förfogar över. Vår undersökning har inriktats på att mäta inkomstsidan. De disponibla inkomsterna har därvid ansetts vara det inkomstbegrepp som bäst beskriver skillnaderna i ekonomisk nivå mellan olika hushåll.
I kapitel 2 jämförs inkomstsituationen för barnfamiljer med motsva- rande för icke barnfamiljer. Jämförelsen avser samtliga hushåll med hushållsföreståndaren i åldrarna 20—66 år. Ålderspensionärerna har uteslutits på grund av att andelen barnfamiljer i denna grupp är negligerbar.
Hushållsinkomsterna är högre för barnfamiljerna än för icke barnfamil- jer. Även räknat per vuxen familjemedlem befinner sig barnfamiljerna i över genomsnittet. Tar man emellertid också hänsyn till barnen blir barnfamiljernas relativa position en annan. Gjorda beräkningar anger att
för att barnfamiljerna som grupp betraktat skall ha samma privatekono- miska standard som de barnlösa får kostnaderna för ett barn inte överstiga en femtedel av en vuxens konsumtion. De undersökningar som gjorts av barnkostnaderna pekar mot att kostnaderna vida överstiger denna gräns, vilket kan uppfattas som att barnfamiljernas privatekono- miska standard understiger de barnlösas.
Det bör betonas att vi här endast haft möjlighet att studera de inkomstresurser hushållen förfogar över för privat konsumtion och sparande. Effekterna av den för barnfamiljer viktiga offentliga konsum- tionen i form av skolor, sjukvård, barntillsyn m. m. har vi tvingats lämna obeaktade.
Vi har också undersökt hur samhället via skattepolitik, socialför- säkringar och olika sociala bidrag påverkar relationen mellan barnfamil- jernas och icke barnfamiljernas inkomstnivåer.
Beträffande utfallna socialförsäkringar kan konstateras att icke barn- familjernas inkomster till större del än för barnfamiljerna består av pensionsinkomster och arbetslöshetsersättning. Dessa skillnader förklaras emellertid sannolikt av skillnader i åldersstrukturen — de barnlösa är starkt överrepresenterade i åldersklassen 50—66 år. Inkomstskatterna tar däremot i stort sett samma andel av barnfamiljernas och av övriga hushålls inkomster.
Mycket klara skillnader mellan de två grupperna föreligger dock beträffande inkomst av Villafastighet, kapital m.m. och för mottagna sociala bidrag. Barnfamiljerna uppvisade ett stort underskott iposten kapitalinkomster, villaunderskott m. rn. medan övriga hushåll hade ett positivt netto. Detta förklaras också delvis av skillnader iålderssamman- sättningen — barnfamiljerna har bl. a. inte hunnit amortera ned sina villalån i samma utsträckning som övriga hushåll.
För barnfamiljerna uppgick mottagna sociala bidrag i form av barnbidrag, underhållsbidrag, bostadstillägg, socialhjälp m. rn. till ca 11 procent av hushållens disponibla inkomster jämfört med drygt 1,5 procent för icke barnfamiljer. Bidragen medför därför en kraftig omfördelning till barnfamiljernas fördel.
De två grupperna har också jämförts i avseende på förvärvsarbetstid, fritid, tid för hemarbete etc. Beräkningarna är naturligtvis osäkra men pekar mot att förvärvsarbetstiden per vuxen är av likvärdig storlek i de två hushållstyperna. I båda grupperna skulle full förvärvsarbetstid för de vuxna familjemedlemmama innebära en inkomstökning i storleksord- ningen 40 procent ifall man kunde räkna med att produktionen i samhället ökades i proportion till arbetsvolymens ökning. Förvärvsarbets— hindren är dock sannolikt av olika karaktär. Avsaknad av barntillsyn eller frivilligt valt hemarbete i barnfamiljerna och arbetsoförmåga, arbetsbrist m. m. för de något äldre i icke barnfamiljer.
Småbarnsfamiljernas ekonomiska situation har jämförts med övriga bamfamiljers. Småbarnsföräldrarna är genomsnittligt sett yngre, vilket ekonomiskt bl. a. visar sig i lägre pensionsinkomster. Den betydligt större arbetsinsats som krävs för tillsyn av mindre barn resulterar i att förvärvsarbetstiden per vuxen blir ca 100 timmar lägre i småbarnsfamiljer än i barnfamiljer totalt sett.
I kapitel 3 jämförs inkomstsituationen och inkomstbildningen för familjer med olika antal barn. Den disponibla inkomsten ökar svagt med växande bamantal. Ökningen är emellertid inte sådan att den kan anses motsvara ökningen av konsumtionsutgiftema. De resurser barnfamiljerna disponerar över för privat konsumtion är alltså fallande vid stigande antal barn. Flerbarnsfamiljemas ekonomiska situation är med andra ord sämre än ettbarnsfamiljernas.
Denna effekt skulle dock ha varit än mer accentuerad om inte samhället via de sociala bidragen i viss utsträckning kompenserat barnkostnaderna. Per barn räknat uppgick de sociala bidragen (barnbi- drag, bostadstillägg m.m.) till ca 2000 kronor. Därigenom uppgick bidragen till över en fjärdedel av fyrabarnsfamiljernas disponibla inkoms- ter jämfört med drygt en tiondel för tvåbamsfamiljerna och en femtondel för ettbarnsfamiljema. Bidragen är för fyrabarnsfamiljema så stora att denna grupps'disponibla inkomster kommer upp på samma nivå som övriga hushålls trots att deras arbetsinkomster klart understiger övriga . barnfamiljers. För de fyra typerna av barnfamiljer i genomsnitt gäller att de skulle kunna uppnå inkomstökningar av storleksordningen minst 40 procent om det hade varit möjligt för båda makarna att förvärvsarbeta heltid, men den teoretiskt möjliga ökningen är givetvis högre i familjer med flera barn än i ettbamshushåll.
I kapitel 4 undersöks inkomstskillnaderna inom gruppen barnfamiljer. Det visar sig att den bäst ställda tredjedelen bland barnfamiljerna för privat konsumtion disponerade över omkring dubbelt så stora resurser som den sämst ställda tredjedelen och i stort sett 50 procent mer än mellaninkomstgruppen. Barnfamiljerna har därför mycket olika möjlig- heter till att skaffa sig privata konsumtionsvaror och tjänster. Orsaken till de stora inkomstskillnaderna är inte olika stora sociala bidrag eller utfallna socialförsäkringar -— skillnaderna är i dessa avseenden relativt små — utan skillnader i arbetsinkomstema. Dessa kan i sin tur bero på antingen skillnader i antalet vuxna inkomsttagare per hushåll, antalet arbetade timmar eller på timförtjänsten. Vid de beräkningar som gjorts visar det sig att det är skillnader i timförtjänst som är den viktigaste förklaringen till inkomstskillnaderna mellan olika barnfamiljer. Även antalet vuxna inkomsttagare och deras förvärvsarbetstid var emellertid högre bland höginkomstfamiljer och bidrog till inkomstskillnaderna (man bör observera att timförtjänsten i höginkomstgruppen ligger betydligt över låginkomstgruppen trots att det kvinnliga förvärvsarbetet är mera omfattande i höginkomstgruppen, vilket vid rådande lönenivåer för män och kvinnor torde verka nedpressande på höginkomstgruppens genom- snittslön).
De inkomstskillnader som uppkommer via de ojämnt fördelade arbetsinkomsterna reduceras till viss del av de progressiva inkomstskatter- na. Bostadstilläggen brukar, i alla fall i teoretiska diskussioner om marginaleffekter, tillskrivas betydande utjämningseffekter mellan hög- och låginkomstgrupper bland barnfamiljerna. Dessa starka marginaleffek- ter saknas emellertid i vårt material från år 1972. Skillnaderna i utgående bostadstillägg är nämligen mycket små mellan olika inkomst-
klasser. Det finns ett antal möjliga förklaringar till detta resultat: Bostadstilläggen år 1972 baserades på 1970 års inkomster och inkomst- förändringar under tvåårsperioden kan ha neutraliserat marginaleffekter- na. Bamantal, hyreskostnad och bostadsort kan samvariera så att marginaleffekterna inte visar sig i vårt material.
I kapitel 5 undersöks barnfamiljernas inkomstförhållanden när famil- jerna uppdelats på socioekonomisk grupp, antal förvärvsarbetande och civilstånd. Tjänstemannahushållen hade genomsnittligt sett den högsta inkomstnivån. Arbetarhushållen ligger på en mellannivå och företagarna på den lägsta nivån. Observera dock att till företagargruppen räknas endast jordbrukare och andra rörelseidkare. Företagsledarna tillhör vanligtvis kategorin tjänstemän. Företagarnas skattevillkor är dessutom så speciella att det är svårt att jämföra deras inkomster med löntagarnas. Ensamstående och hushåll med endast en förvärvsarbetande uppbar lägre inkomster än gifta respektive hushåll med fler än en förvärvsarbetande. Dessa relationer kvarstår även vid en enkel per capita beräkning där alla individer oavsett ålder värderas lika.
I kapitel 5 undersöks också bidragens resp. arbetsinkomsternas betydelse för de disponibla inkomsternas storlek samt hur stor andel av hushållen som uppbär olika former av bidrag. De sociala bidragen har främst betydelse för barnfamiljerna medan de barnlösa hushållens bidrag är av väsentligt mindre betydelse. Bidragens betydelse stiger med barnantalet så att högst andel bidrag återfinns i mångbarnsfamiljerna. Bidragen spelar också en större roll för arbetarnas inkomster än för företagarnas och tjänstemännens. Bidragen är också speciellt viktiga för de ensamstående föräldrarnas ekonomi. Man bör observera att ett bidrags andel av de disponibla inkomsterna bestäms genom ett samspel av bidragets absoluta storlek och av arbetsinkomsternas storlek. Samma bidragsbelopp betyder därför mindre ju högre arbetsinkomsterna är.
I kapitel 6 redovisas några resultat från en specialundersökning som gjorts av effekterna av de nuvarande livsmedelssubventionerna och av mervärdeskatten på livsmedel. Specialundersökningen, som utförts av Lennart Ehrsson, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universi- tet, ingår som bilaga 1 till denna rapport.
Under senare år har subventioneringen av baslivsmedel vuxit så snabbt att den nu uppgår till i stort sett samma storlek som summan av alla barnbidrag. Mervärdeskatten och andra indirekta skatter utgör samtidigt över hälften av statens löpande inkomster. Dessa två former av offentlig direkt prispåverkan är därmed numera av mycket stor betydelse. I en beskrivning av barnfamiljernas ekonomiska situation bör därför också ingå en analys av hur samhällets prispolitik påverkar de disponibla inkomsternas ”värde” för barnfamiljerna. I den allmänna debatten har också livsmedelssubventionering alternativt momsreducering på livsmedel ofta kommit att betraktas som alternativa medel i familjepolitiken till exempelvis barnbidrag.
Det uppstår en rad problem när man söker utvärdera fördelningseffek- terna av offentliga utgifter och inkomster av ovan nämnt slag. Det kanske främst ligger i att vi inte känner till utgifternas nuvarande och
inkomstbortfallens alternativa, finansieringssätt. Ehrsson påvisar också att de relativt stora fördelningseffekter som bl. a. jordbruksutredningen erhållit vid undersökningar av livsmedelssubventionerna främst uppkom- mer genom den antagna finansieringsmetoden.
Ett annat stort problem i samband med beräkningarna är den bristfälliga kunskap vi har om konsumtionsvanorna i olika inkomstklasser och familjetyper. Beräkningarna måste göras på uppgifter från 1969 års
hushållsbudgetundersökning. Vid analysen har antagits att de nuvarande livsmedelssubventionerna
finansieras via en högre moms på all nu momsbelagd konsumtion och att ett eventuellt borttagande av den nuvarande momsen på livsmedel skulle kompenseras av höjd moms på övrig momspliktig konsumtion. Fördel- ningseffekterna av de båda undersökta alternativen är på det hela taget mycket likvärdiga. I båda fallen gynnas låginkomsttagare mer än höginkomsttagare och flerbarnsfamiljer gynnas på bekostnad av andra grupper. Storleken på effekterna är emellertid inte av den omfattning man ofta föreställer sig. De nuvarande livsmedelssubventionerna, som kostar i stort sett lika mycket som barnbidragen, förstärker köpkraften netto i ett-, två- och trebarnshushåll med låg inkomst med ungefär 200, 300 resp. 500 kr. per hushåll och år. Om man avser att stödja just dessa hushållstyper framstår beloppen som tämligen små. Om man i stället använde samma totalbelopp, 2 500 milj. kr. till att höja barnbidragen som under år 1974 utgick till 1,8 miljoner barn skulle det brutto innebära 1 400 kr. per barn och år. Den disponibla inkomsten skulle i de ovan nämnda ett-, två- och trebarnshushållen öka med ungefär 700, 2000 resp. 3 000 kr. i stället för med 200, 300 resp. 500 kr. Livs- medelssubventionerna får därför främst ses som ett jordbrukspoli- tiskt medel och som ett led i inflationsbekämpningen och i mindre grad som ett familjepolitiskt medel. I bilaga 2 och 3 slutligen redovisas källmaterialet resp. ett antal tabeller som legat till grund för de tidigare avsnitten.
Områden för framtida undersökningar
En undersökning av den typ vi här har gjort kan naturligtvis bara sägas indikera vissa utmärkande drag i barnfamiljernas ekonomiska situation. En viktig fråga är därför inom vilka områden som förbättringar kan ske av informationen om barnfamiljers ekonomiska situation. För närvarande gäller att inkomstundersökningar av 1972 års modell kommit att utföras årligen och på ett urval av 10 000 hushåll jämfört med 5 000 år 1972. Det är naturligtvis av vikt att dessa undersökningar fortsätter. I de nyare undersökningarna insamlas också uppgifter om för barnfamiljer så viktiga utgiftsposter som barntillsyn och bostad. Undersökningar av denna generella typ kan emellertid inte ge säker vägledning om den ekonomiska situationen för särskilt utsatta grupper och marginalgrupper. Till denna kategori vill vi räkna mångbarnsfamiljer, familjer med extremt låga inkomster och familjer med endast en vuxen.
För att kunna ge information om dessa gruppers ekonomiska situation måste antingen urvalet vid hushållsinkomstundersökningar göras på sådant sätt att problemgrupperna blir överrepresenterade eller särskilda undersökningar göras av de utsatta gruppernas ekonomiska situation.
Under år 1974 kom en tillfällig sänkning av mervärdeskatten att användas i konjunkturstimulerande syfte. Mot bakgrund av den stora betydelse den indirekta konsumtionsbeskattningen och subventionering- en av baslivsmedel fått är det anmärkningsvärt att inga mer precisa undersökningar kan ske av dessa medels effekter för olika hushåll. Det främsta hindret är att det i Sverige endast sker konsumtionsundersök- ningar en gång per decennium. Den senaste undersökningen gjordes år 1969. I många avseenden uppvisar denna undersökning brister och ofullkomligheter som gör att den även då var mindre lämplig att basera slutsatser om den indirekta beskattningen på.
Nästa undersökning är planerad äga rum först år 1978, vilket i praktiken innebär att man tvingas vänta till omkring år 1980 innan man kan utvärdera effekterna på barnfamiljernas ekonomiska situation av den indirekta beskattningen, av subventioneringen av baslivsmedel, av bo- stadsstödet m. m. Vi anser att hushållsbudgetundersökningar måste ut— föras väsentligt oftare än vad som nu är fallet samt att de utformas så att man kan utvärdera effekterna av samhällets olika prispåverkande medel.
Ett annat område som hittills inte blivit föremål för systematiska undersökningar är den konsumtion som stat och kommuner helt gratis eller till starkt reducerade priser ställer till medborgarnas förfogande. Det måste vara ett viktigt samhällsintresse att få kunskap om vilka grupper som utnyttjar eller inte utnyttjar den offentliga konsumtionen i form av sjukvård, barntillsyn, undervisning, fritidsanläggningar etc.
Även den offentliga konsumtionens finansieringssida utgör ett intres- sant forskningsfält. Vi tänker närmast på awägningen mellan skatter och avgiftsfinansiering och de effekter dessa alternativ kan ha på utnyttjandet av de offentliga tjänsterna och på olika samhällsgruppers och inkomst- gruppers inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
1. Inledning
1.1. Olika sätt att mäta ekonomisk situation
Det finns i princip två alternativa metoder att mäta ett hushålls ekonomiska situation. Å ena sidan kan man gå tillväga så att man undersöker hushållens konsumtion av olika varor och tjänster, fritid, arbetsförhållanden etc. (dvs. faktorer som ger behovstillfredsställelse i positiv eller negativ bemärkelse). En viktig konsumtionspost utgörs av de tjänster i form av barntillsyn, utbildning, sjukvård, fritidsaktiviteter etc. som helt gratis eller till starkt reducerade priser av samhället ställs till barns eller vuxnas förfogande.
Det andra sättet att mäta ekonomisk situation innebär att man uppskattar hushållens förfogande över resurser i form av inkomster, förmögenhet etc. med vars hjälp hushållsmedlemmarna kan kontrollera eller styra sina levnadsvillkor. Man undersöker vilka resurser hushållen förfogar över för konsumtion av olika varor och tjänster, fritid, hemmaproduktion för egen konsumtion etc.
I det senare alternativet mäter man de resurser hushållen förfogar över medan man med det första alternativet mäter hur resurserna faktiskt kommit att användas till konsumtion av varor och tjänster, fritid etc. dvs. en kombination av hushållets resurser och av dess preferenser.
För att kunna beskriva hur hushållen faktiskt kommit att använda sina resurser fordras uppgifter om bl. a. konsumtionen inom olika hushållsty- per. Konsumtionsundersökningar s. k. hushållsbudgetundersökningar ge- nomförs emellertid i Sverige endast en gång per decennium. Den förra undersökningen genomfördes år 1969 och nästa undersökning planeras till år 1978. Vi vet därför inte mycket om hur olika hushåll fördelar sina konsumtionsutgifter mellan olika varu- och tjänstegrupper och mellan konsumtion och sparande. Man vet inte heller hur den för många barnfamiljer så betydelsefulla offentliga konsumtionen fördelas. Vi är hänvisade till att enbart undersöka inkomstsidan av hushållens ekonomis- ka situation.
l.2 Hushållens inkomstsida
Hushållens inkomstsida har i princip två dimensioner. Å ena sidan finns intäkter i form av pengar etc. som erhålls som ersättning för arbetspresta-
tioner på arbetsmarknaden eller för utlåning av hushållets förmögenhets- tillgångar. På den andra sidan finns alla de tjänster hushållsmedlemmarna utför åt varandra i form av hemarbete, barntillsyn, reparation av den egna bilen, underhåll av den egna villan, etc. Till denna kategori kan också räknas de bostadstjänster ägandet av egna hem medför. För många hushåll sker inte valet mellan förvärvsarbete och arbete i hemmet frivilligt utan påtvingas dem genom brist på lämpligt förvärvsarbete, avsaknad av tillfredsställande barntillsyn, etc.
Det är väsentligt mycket lättare att beskriva de inkomster hushållen får via förvärvsarbete på arbetsmarknaden än de inkomster alternativt utgiftsminskningar hushållen skapar genom arbete i hemmet. Hemarbe— tets inkomstgivande (eller utgiftssänkande) effekter kan emellertid inte förbigås om man vill beskriva hushållens ekonomiska situation. Detta gäller i särskild hög grad för barnfamiljerna eftersom minskade barntill- synskostnader utgör hemarbetets kanske största utgiftssänkande effekt. Två barnfamiljer med samma inkomst av förvärvsarbete lever sannolikt på olika ekonomisk standard om enbart den ena familjen av sina förvärvsin- komster tvingas betala bamtillsynskostnader. Av statistiska skäl är vår undersökning, i likhet med nästan alla andra undersökningar hänvisad till att endast redovisa de arbetsinkomster hushållsmedlemmarna får för förvärvsarbetet, medan hemarbetet i stort sett lämnas obeaktat.
1.3. Barnfamiljernas ekonomiska situation
Avsikten med denna undersökning är att söka ge en bild av barnfamiljer— nas ekonomiska situation i Sverige. Eftersom en mycket stor del av alla individer i landet återfinns i familjer där åtminstone någon individ är yngre än 18 år blir barnfamiljernas ekonomiska situation starkt beroende av de allmänna inkomstförhållandena i samhället. Man kan därför förvänta sig att skillnaderna mellan olika barnfamiljer sannolikt är väl så stora som skillnaderna mellan gruppen barnfamiljer och övriga hushåll eller inom den senare kategorin. Barnfamiljerna utgör med andra ord ingen homogen grupp vars inkomstsituation lätt kan beskrivas. I huvudsak är barnfamiljerna underkastade samma ekonomiska villkor som den övriga befolkningen.
Det finns naturligtvis förhållanden som är speciella för barnfamiljerna och påverkar deras inkomstbildning och konsumtion på ett annorlunda sätt än i icke barnfamiljer. På konsumtionssidan gäller oftast för barnfamiljerna att fler individer än för de barnlösa familjerna tvingas dela på samma inkomst. I vissa fall innebär dock inte detta någon extra belastning för hushållsekonomin. Vi tänker närmast på konsumtionen av sådana nyttigheter som fritidshus, TV-program etc. där ytterligare en konsument inte förändrar eller blott obetydligt förändrar hushållets kostnader.
På inkomstintjäningssidan skiljer sig barnfamiljerna från andra grupper främst genom att barntillsynen väsentligt begränsar föräldrarnas möjlighe- ter att arbeta utom hemmet. Om det finns småbarn i en familj ökar
sannolikt möjligheterna till meningsfull sysselsättning inom hemmet. En tredje faktor som gör barnfamiljernas inkomstsituation annorlunda än övriga hushålls är att samhället söker särbehandla barnfamiljerna via familjepolitiska, socialpolitiska och i viss utsträckning även skattepolitis- ka åtgärder.
De vuxna medlemmarna i barnfamiljerna kan i huvudsak antas äga samma produktionskapacitet, utbildning etc. som andra vuxna medborga- re. Detta gäller för huvudparten av individerna. Det innebär att den kunskap vi redan har om hur inkomsterna för olika individer varierar med ålder, sysselsättning, socialgrupp, utbildning, bostadsort och förvärvsar- betstid också måste gälla för barnfamiljerna. Man har därför t.ex. anledning vänta sig att de lägsta inkomsterna finns ide lägsta och högsta åldersgrupperna medan den högsta inkomsten återfinns bland de medelål- ders.
Man kommer också att finna att sysselsättningsvolymen har stor betydelse för inkomsternas storlek, att individer med högre utbildning genomsnittligt sett har högre inkomster än individer med lägre utbild- ning. I storstäderna är inkomsterna högre än i de mindre kommunerna eller i den rena glesbygden. Arbetarnas inkomster kommer också genomsnittligt sett att starkt understiga tjänstemännens. De senare kan antas uppvisa stora inkomstskillnader mellan en lågbetald och en högbetald delgrupp. Arbetarnas inkomster brukar å andra sidan vara vida mindre ojämnt fördelade mellan olika delgrupper arbetare. Jordbrukare och andra egenföretagares inkomstsituation är alltid svår att beskriva. Taxeringssystemet ger möjlighet för dessa grupper att inom tämligen vida ramar själva bestämma vilka inkomstbelopp som skall upptas till beskattning.
Barnfamiljernas ekonomiska situation kan därför lika litet som den övriga befolkningens beskrivas i några enkla tal. Bl. a. Låginkomstutred- ningen (SOU 1970: 34) har påvisat de stora skillnader som finns inom gruppen barnfamiljer avseende förvärvsarbetstid, inkomstförhållanden och hushållens sammansättning.
Familjepolitiska kommittén har också publicerat ett omfattande material om barnfamiljernas ekonomiska situation (se SOU 1972: 34, Familjestöd).
De här nämnda utredningarna har dessutom påvisat barnantalets betydelse för den förvärvsarbetade tiden och därmed för förvärvsin- komsternas storlek.
Med den korta tid och de begränsade resurser som ställts till vårt förfogande har vi inte kunnat upprepa dessa utredningars breda beskriv- ning av inkomstförhållandena utan tvingats begränsa oss till vissa aspekter av barnfamiljernas ekonomi.
1.4. Val av inkomstbegrepp
Vilket inkomstbegrepp svarar bäst mot målsättningen att beskriva barnfamiljernas ekonomiska situation? Är det timförtjänsterna, årslönen,
den beskattningsbara inkomsten, inkomsten efter skatt eller vilket? Det finns inte något inkomstmått som belyser alla aspekter av hushållens ekonomiska situation. Det bästa sammanfattade måttet på en barnfamiljs ekonomiska situation anser vi ges av den för privat konsumtion disponibla inkomsten. I princip innebär detta mått inkomsten före skatt minskad med alla inkomstskatter, ökad med alla bidrag från samhället inklusive alla utfallna socialförsäkringar. Hänsyn bör tas till antalet familjemedlemmar som skall dela på samma inkomst.
Den disponibla inkomsten anger följaktligen hur stora resurser hushållen har till sitt förfogande för att antingen köpa konsumtionsvaror och tjänster på den öppna marknaden eller till sparande. Skillnader i disponibel inkomst anger därför att hushållen har olika möjligheter att göra sig gällande som konsumenter på marknaden. Även om den disponibla inkomsten måste anses utgöra den f.n. tillgängliga bästa beskrivningen av barnfamiljernas ekonomiska situation har den som tidigare nämnts flera svagheter. Den första svagheten ligger i uteslutan- det av alla de varor och tjänster som den offentliga sektorn helt gratis eller till starkt subventionerade priser ställer till medborgarnas förfogan- de. Numera utgörs omkring en femtedel av hushållens totala konsumtion av offentligt tillhandahållna varor och tjänster. Det innebär att en betydande del av konsumtionen är undantagen marknaden och därmed fördelad efter ”behov” och inte efter privat köpkraft. Detta gäller för barnfamiljer så viktiga tjänster som mödra- och förlossningsvård, under- visning, Skolmåltider och en växande andel av barntillsynen. Enbart kostnaden för en grundskoleelev uppgick för år 1972 till storleksordning- en 6 000 kr.
Den i Sverige så omfattande offentliga konsumtionen medför att de disponibla inkomsternas värde som mätare på barnfamiljernas absoluta ekonomiska nivå begränsas. Speciellt vid internationella jämförelser är det viktigt att ta hänsyn till det offentliga tjänsteutbudet. De disponibla inkomsterna är dock av avgörande intresse om syftet främst är inriktat på att mäta skillnader i ekonomisk standard mellan olika hushåll och inte främst att mäta den ekonomiska standardens absoluta nivå. Dessa standardskillnader uppkommer genom att hushållen har olika möjligheter att göra sig gällande som konsumenter på marknaden. Ett hushålls disponibla inkomster ger emellertid inte en uttömmande beskrivning av vilka resurser hushållet disponerar för konsumtion. De kanske viktigaste begränsningarna hos de disponibla inkomsterna som mått på skillnaderi ekonomisk standard är:
1 Ingen hänsyn tas till egenproduktion. 2 Inkomst av egna hem underskattar regelmässigt hyresvärdet. 3 Ingen hänsyn tas till hushållets utgiftssida och därmed t. ex. kostnader för barntillsyn. 4 I synnerhet företagare kan i viss utsträckning själva bestämma hur stora disponibla inkomster de skall redovisa.
Den sista punkten syftar på det faktum att taxeringsbestämmelsema inom tämligen vida ramar ger speciellt företagarna möjlighet att själva
reglera hur stora rörelseinkomster de skall redovisa. En annan effekt av taxeringssystemet blir att företagarinkomstema kommer att fluktuera mera år från år än löntagarinkomsterna. De extremt låga inkomster företagare uppvisar under ”dåliga” år eller under år med stora investe- ringar underskattar den ekonomiska standard de lever på samtidigt som de höga inkomster som registreras under extremt goda år innebär en överskattning Även löntagare har emellertid vissa möjligheter att själva styra sin inkomstredovisning. Höga inkomster och därmed följande höga marginalskatter innebär för den enskilde inkomsttagaren möjligheter till att via försäkringssparande, periodiska understöd eller villaägande till viss del bestämma sina faktiska inkomstskatter och därmed även disponibla inkomster. En hög inkomst före skatt innebär större möjligheter till att med hjälp av skattesystemet sänka de faktiska bostadskostnaderna.
1.5. Vilka faktorer bestämmer hushållens ekonomiska situation?
För att illustrera hur hushållets ekonomiska situation uppkommer som ett resultat av olika inkomstslag har vi ställt samman några viktiga begrepp, som vi senare kommer att undersöka i diagram l. Diagrammet illustrerar också via vilka olika led som barnfamiljernas ekonomi påverkas av samhällets politik. [ diagrammet finns emellertid inte med den viktiga bit som utgörs av den offentligt tillhandahållna konsumtionen.
Arbetsinkomsterna bestäms naturligtvis av timförtjänsterna och av antalet arbetade timmar. Antalet arbetade timmar påverkas bl.a. av faktorer av typen sjukdom, arbetslöshet och invaliditet men kan också variera på grund av personliga preferenser eller genom förvärvshinder som brist på barntillsyn.
Till de offentliga löne- och sysselsättningspåverkande faktorerna hör bl. a. konjunktur-, regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiken. Stat och kommun utövar dessutom ett direkt inflytande på löne— och sysselsättningsförhållandena genom sin roll som arbetsgivare åt omkring en fjärdedel av de förvärvsarbetande.
Beträffande socialförsäkringarna gäller att det finns klara skillnader beträffande riskerna för arbetslöshet, sjukdom och invaliditet mellan olika åldersklasser. Genomgående gäller att riskerna är störst i de högsta åldersklasserna. Hur stora utfallna socialförsäkringar en grupp får beror därför på åldersfördelningen i gruppen.
Genom skattesystemet finns möjlighet att utjämna inkomstskillnader- na mellin hög- och låginkomsttagare. Denna utjämning gäller i första hand mellan individer med höga och låga inkomster och därför bara indirekt mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft. Särbeskattning ingår numera som en av huvudprinciperna i skattesystemet. Inkomstskat- tema bestäms därför inte utifrån hushållets totala inkomstsituation och inte heter av faktorer som antal barn. Det finns emellertid fortfarande undantag från särbeskattningen. De viktigaste gäller förekomsten av ett förvärvsavdrag för barnfamiljer där båda föräldrarna förvärvsarbetar och
Arbets- förtjänst per timme
Utfal Ina social— försäk- ringar
Förvärvs- inkomst + social- försäkringar
I nko mst- skatter
Dispo- nibel
Diagram 1 Olika inkomst
inkomstbegrepp
äktamakeavdraget för övriga gifta makar. Man bör observera att den senare skatteförmånen ges oavsett om makarna har barn eller ej.
De sociala bidragen innebär däremot direkta hänsyn till försörjnings- bördan» Vissa bidrag (typ bostadstillägg) ger dessutom möjlighet att direkt styra barnfamiljernas konsumtion till för barnen speciellt viktiga konsumtionsområden.
Barnbidrag, bidragsförskott och bostadstillägg utgör tillsammans en
dominerande del av utgående bidrag. De bidrag som tillfaller hushåll utan barn är av väsentligt mindre omfattning.
På senare år har samhället också kommit att använda nya medel i fördelningspolitiken som i första hand påverkar levnadsvillkoren via förändrade producent— och konsumentpriser. Ett sådant exempel utgör den subventionering av några viktiga baslivsmedel som inleddes under år 1973. Genom att subventionera vissa konsumtionsvaror, beskatta andra mycket hårt (ex. sprit och tobak) och genom den i huvudsak generella mervärdeskatten förändrar samhället de disponibla inkomster- nas köpkraft. Ett hushåll som har en relativt låg andel av sin konsumtion av högt beskattade varor och tjänster och relativt sett hög andel för lågbeskattade eller prissubventionerade varor blir därför gynnat av den indirekta beskattningens och av subventionemas utformning på bekost- nad av övriga hushåll. Även om två hushåll har samma inkomstbelopp disponibelt för konsumtion kan därför ”värdet” av den faktiska
konsumtionen skilja sig åt.
1.6. Uppläggning
Som vi redan tidigare sett har barnfamiljernas ekonomiska situation ett flertal olika dimensioner. Samhällets påverkan på barnfamiljernas ekono- mi sker också via ett flertal åtgärder av olika karaktär. Det av oss här valda inkomstmåttet, den disponibla inkomsten ger därför ingen fullstän- dig beskrivning av den ekonomiska situationen.
Barnfamiljernas ekonomiska situation bestäms i första hand av den allmänna ekonomiska nivån i samhället. De svenska barnfamiljerna befinner sig därigenom i en gynnsam position i jämförelse med barnfamiljerna i de flesta utvecklade industriländer och i en oerhört privilegierad position i jämförelse med barnfamiljerna i u-länderna.
För den svenska familjepolitiken är emellertid den generellt sett höga svenska standarden ett faktum. De för familjepolitiken intressanta frågeställningarna som bör belysas är i stället vilka skillnader som finns i ekonomisk standard mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer och hur de ekonomiska resurser barnfamiljer disponerar över är fördelade inom gruppen barnfamiljer. En tredje viktig frågeställning är hur samhällets familjepolitiska, socialpolitiska och skattepolitiska medel förändrar rela- tionerna mellan inkomstnivån för barnfamiljer och för icke barnfamiljer samt mellan mera resursstarka och resurssvaga barnfamiljer.
Våra redovisningar avser därför i första hand skillnader mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer samt mellan barnfamiljer med olika barnantal, yrkesställning och förvärvsinkomst.
1.7. Källmaterial
Aktuella uppgifter om barnfamiljernas ekonomi återfinns i den årliga inkomststatistik som utges av statistiska centralbyrån. Fördelen med
materialet är att det utgör en totalundersökning av alla barnfamiljer, vilket medför att säkerheten i inkomstuppgifterna är mycket hög. Nackdelarna med detta material är att det i stort sett endast omfattar inkomster före skatt, inga hänsyn tas till transfereringar som bostadstill- lägg och barnbidrag eller till hushållens inkomstskatter.
Vi har därför valt att i stället använda statistiska centralbyråns undersökning av hushållens inkomster år 1972 (för utförligare presenta- tion se bilaga 2). Denna studie ingick som en del i ett internationellt projekt under FN: s ledning som syftade till internationella jämförelser av relativa inkomstskillnader mellan olika grupper.
De individer vilkas inkomstsituation man undersökte var ett urval av ca 1,2 0/00 av dem som bodde i Sverige under andra halvan av år 1972 utanför institutionshushåll såsom ålderdomshem och sjukhem inom långtidsvården. I vår bearbetning av statistiska centralbyråns material ingår emellertid endast hushåll där hushållsföreståndaren är mellan 20 och 66 år gammal. Ålderspensionärer ingår således inte. Det antal barnfamiljer som på så sätt utesluts har bedömts vara obetydligt. Som barn har räknats personer under 18 år.
De olika uppgifterna har inhämtats genom en enkät till ett urval på cirka 5 000 hushåll och från olika myndigheters m. m. register. De uppgifter som har hämtats från register är socialförsäkringsfall, barnbi- drag, socialhjälp, bostadstillägg, skatter m. m. Dessa uppgifter torde därför vara tillförlitliga. Ett annat problem är i vad mån de utvalda hushållen år representativa för hela befolkningen. Där kan sägas att urvalets storlek gör att relativt säkra slutsatser om inkomstförhållandena endast kan dras för grupper omfattande minst ca 20 000 hushåll i hela populationen. Osäkerheten blir väsentligt större när man försöker beskriva förhållandena för mindre grupper. Man måste därför vara försiktig vid tolkningen av resultat för grupper som i något avseende är ”extrema”, t. ex. mångbamsfamiljer, de extremt lågavlönade, de extremt högavlönade. Vi har inte redovisat några siffror för grupper omfattande mindre än 10 000 hushåll i populationen. I stället för siffror har vi där endast satt (. .). För grupper omfattande 10 000—21 000 hushåll har vi satt siffrorna inom parentes. De uppgifter som inte baseras på myndighe- ternas register utan på enkätsvar från urvalspersonerna är behäftade med större osäkerhet på grund av enkätbortfall, minnesfel etc. Dessa uppgifter måste därför tolkas med extra försiktighet. Detta gäller främst uppgifter om arbetstid och förvärvsinkomst per timme (ungefär lön).
Till hushållet har alla personer räknats som under minst halva år 1972 bodde i samma bostad som hushållsföreståndaren. Vidare ingår personer som normalt skulle ha bott i bostaden är 1972, men som tillfälligt var frånvarande på grund av militärtjänst, studier o. dyl. Ihushållsbegreppet ingår inte inneboende och anställda i hushållet.
Alla uppgifter som presenteras i det följande avser således hushåll, inte individer, dvs. de siffror som presenteras avser medelvärden för alla de hushåll som tillhör kategorin eller intervallet i fråga.
Även om materialet således innehåller vissa svagheter anser vi att det utgör det i dag tillgängliga material som bäst beskriver barnfamiljernas
ekonomiska situation. En svaghet med materialet är naturligtvis att alla inkomstuppgifter avser år 1972 och att både inkomsternas nivå och fördelning sedan dess har förändrats. Hushållens disponibla inkomster väntas i år komma att ligga ca 45 procent över 1972 års nivål. Sedan år 1972 har det också skett ändringar i principerna för ersättning vid framför allt arbetslöshet och sjukdom. Ersättningsbeloppen har höjts kraftigt generellt sett och gjorts skattepliktiga.
Av en annan karaktär är de förändringar som skett på arbetsmarkna- den. År 1972 var ett ur arbetslöshetssynpunkt ovanligt dåligt år. Under den gångna 3-årsperioden har den öppna arbetslösheten sjunkit och den totala sysselsättningen ökat mycket snabbt. Det är sannolikt att dessa förändringar starkt påverkat många barnfamiljers ekonomiska situation. Enbart mellan åren 1972 och 1974 ökade sysselsättningen totalt setti landet med 100 000 individer. Halva den ökningen bestod av kvinnor med barn under 17 år. För mödrar med barn under 7 år uppgick ökningen till 12 000 (se AKU).
Eftersom statistiska centralbyrån avser att genomföra inkomstunder- sökningar av 1972 års typ årligen — fr. 0. ni. är 1973 med ett dubbelt så stort urval — är det vår förhoppning att i framtiden kunna upprepa denna studie för att undersöka vilka förändringar i barnfamiljernas ekonomi som skett genom förändringar i socialförsäkringssystemet och i sysselsätt- ningsvolymen.
* Reviderad national- budget 1975.
2. Barnfamiljernas och övriga hushålls ekonomiska situation
Avsikten med detta kapitel är att jämföra barnfamiljernas ekonomiska standard med övriga hushålls samt att undersöka hur arbetsinkomster, inkomstskatter, socialförsäkringar och sociala bidrag påverkar de två gruppernas ekonomi (jfr diagram l iföregående kapitel).
Barnfamiljerna utgjorde 1972 drygt 38,5 procent av hela antalet hushåll med hushållsföreståndare yngre än 67 år. Antalet vuxna per familj var emellertid något högre i barnfamiljerna, omkring 2 jämfört med omkring 1,6, vilket medförde att drygt 43 procent av den vuxna befolkningen återfanns i barnfamiljerna och följaktligen 57 procent i övriga hushåll. Barnfamiljerna mottog tillsammans drygt 47 procent av de disponibla inkomsterna jämfört med knappt 53 procent för de barnlösa. Dessa uppgifter kan sammanfattas på följande sätt:
Andel av Antalet Antalet Disponibel hushåll vuxna inkom st individer Barnfamiljer 38,7 43,3 47,4 Ovriga hushåll 61,3 56,7 52,6 Totalt 1 00 100 1 00
Barnfamiljernas för privat konsumtion disponibla inkomster är något högre än_ deras andel av den vuxna befolkningen. Det är naturligtvis synnerligen vanskligt att uppskatta hur stora konsumtionsutgifter barnen medför. Tar man emellertid hänsyn till att det i barnfamiljerna finns sammanlagt omkring två miljoner barn som skall vara med och dela på familjernas konsumtion blir tydligen barnfamiljernas konsumtionsmöj— ligheter per capita lägre än övriga hushålls. Vi vet emellertid inte hur stora konsumtionskrav som varje barn medför i form av kostnader för tillsyn och för annan nödvändig konsumtion. Motsvarar ett barn en hel konsumtionsenhet, en halv, etc.?
För att barnfamiljerna skall ha samma genomsnittliga ekonomiska standard som övriga hushåll fordras att ett barns konsumtion inte får överstiga en femtedel av en vuxens. Detta innebär att om barnfamiljerna
som grupp betraktat år 1972 inte skulle ha haft lägre ekonomisk standard än övriga hushåll fick inte kostnaderna för barnens konsumtion i form av tillsyn, mat, kläder, bostadsutrymme m. m. överstiga 2 000 kr. Som en jämförelse kan nämnas att summan av barnbidrag och bostadstillägg år 1972 i genomsnitt uppgick till drygt 1 700 kr. per barn.
Familjepolitiska kommittén redovisade ett antal beräkningar av barn- kostnaderna som gjorts av konsumtionsexperter, hushållsekonomer m. fl. De upptagna undersökningarna uppvisade emellertid stora variationer både sinsemellan och för barn i olika åldrar. Kostnaderna per barn antogs sjunka när barnantalet ökade i familjen. Imedeltal antogs kostnaderna per barn uppgå till storleksordningen 4 000 kr. Till detta belopp skall också läggas kostnader för tillsyn.
Även om det således är svårt att exakt uppskatta barnens konsumtions- utgifter förefaller det föga djärvt att anta att ett barns konsumtion inte täcks inom ramen för 2000 kr. De verkliga kostnaderna för barnens konsumtion torde ligga betydligt över denna gräns. Barnfamiljerna har därför "betraktade som grupp sämre ekonomisk standard än övriga hushåll. Detta hindrar givetvis inte att en betydande del av barnfamiljerna lever på en väsentligt högre standard än såväl övriga barnfamiljer som övriga hushåll. Detta illustreras bl. a. i kapitel 4 där barnfamiljernas inkomstfördelning diskuteras. En generell förstärkning av barnfamiljernas ekonomiska villkor innebär ändock en ekonomisk utjämning gentemot de barnlösa hushållen.
De frågor man nu osökt ställer sig är: Hur har skillnaderna i inkomstnivå mellan barnfamiljer och övriga hushåll uppkommit? Kom- penserar inte samhället via barnbidrag m. m. barnfamiljerna för deras större kostnader? Svarar inte hemmafruarna för en omfattande egenpro- duktion i hemmen som medför att barnfamiljerna kan leva billigare än andra hushåll?
Det är frågor av denna karaktär vi söker besvara i fortsättningen av detta kapitel. Framställningen sker i anslutning till den uppdelning som presenterades i diagram 1 ikapitel 1.
2.1. Några orsaker till skillnader i ekonomiska resurser mellan barnfamiljer och övriga hushåll
Betraktar man samtliga vuxna individer som potentiella arbetstagare fanns i de barnlösa hushållen i genomsnitt omkring 1,6 möjliga inkomsttagare jämfört med omkring två i barnfamiljerna. För en helårsarbetande uppgick år 1972 den genomsnittliga årsarbetstiden (inkl. semester etc.) till ca 2080 timmar. Barnfamiljerna skulle därför teoretiskt sett ha kunnat erbjuda arbetsmarknaden två gånger 2 080 timmar dvs. 4 160 arbetstimmar medan motsvarande teoretiska utbud för övriga hushåll uppgick till ca 3 400 timmar. I praktiken förvärvsarbetade de vuxna hushållsmedlemmarna i genomsnitt knappt 70 procent av den teoretiskt sett totalt möjliga tiden. Om en av makarna var fulltidsarbe- tande innebär detta att den andra makan i genomsnitt arbetade 40
procent av sin teoretiska årsarbetstid. Normalt föreställer man sig kanske att barnfamiljerna förvärvsarbetar avsevärt mindre än de barnlösa på grund av de speciella förvärvshinder som finns i barnfamiljerna och de möjligheter till meningsfullt hemarbete som barnen medför. Enligt vårt material var emellertid skillnaderna i förvärvsarbetets omfattning små mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer.
En förklaring till att skillnaden är obetydlig är att i över hälften av barnfamiljerna saknades det förskolebarn. De större barnen har naturligt- vis inte lika stort behov av tillsyn som de mindre. En annan förklaring är att gruppen icke barnfamiljer innehåller en förhållandevis stor andel individer i åldrarna 50—66 år där förvärvsfrekvensen är betydligt lägre både för män och kvinnor än i de lägre åldrarna.
En slutsats av ovanstående diskussion är att barnfamiljer och övriga hushåll till sitt förfogande för hemarbete har i stort sett lika lång tid. I barnfamiljer måste rimligtvis en betydande del av denna tid användas till barntillsyn m. m. Barnfamiljerna torde därför i genomsnitt ha väsentligt mindre tidsresurser till sitt förfogande för annat arbete i hemmen eller för fritid.
2.2. Skillnader i förvärvsinkomster, disponibel inkomst m. m. Barnfarrriljemas inkomster från förvärvsarbete utgör i stort sett samma
andel av de totala förvärvsinkomsterna som deras andel av de disponibla inkomsterna som i sin tur något översteg deras andel av antalet vuxna individer. Andel av Vuxna Disponibel Förvärvs- individer inkom st inkom st Barnfamiljer 43,3 47,4 47,6 Övriga hushåll 56,7 52,6 52,4 Totalt 100 100 100
Anledningen till att bamfamiljemas andel av arbetsinkomsterna (inkomst från anställning eller som jordbrukare, småföretagare etc.) överstiger deras andel av den vuxna befolkningen är att barnfamiljernas timförtjänster översteg genomsnittet för övriga grupper, omkring 16,80 kr. per timme jämfört med 14,20 för övriga individer. Däremot var som tidigare nämnts den genomsnittliga årsarbetstiden per vuxen familjemedlem i stort sett identisk i de två grupperna.
En "viktig orsak till skillnaden i medeltimförtjänst är den skilda ålderssammansättningen i de två grupperna.
2.3. Socialförsäkringsutfall
Som nästa led efter förvärvsinkomsterna skall vi undersöka hur pensio- ner, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring etc., dvs. olika socialförsäk- ringar, påverkar barnfamiljernas och övriga hushålls inkomster.
Andel av totala antalet (beloppet)
Vuxna För- Arbets— Sjuk- Pension Summa indi- värvs- löshets- penning social- vider inkom st under- f örsäkr. stöd ___—_ Barn- familjer 43,3 47,6 41,9 44,4 16,0 28 Övriga hushåll 56,7 52,4 58,1 55,6 84,0 72 Totalt 100 100 100 100 100 100
___—___—
Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är relaterade till de förvärvsinkomstbortfall sjukdom respektive arbetslöshet ger upphov till. Vore riskerna för sjukdom och arbetslöshet helt slumpmässigt fördelade skulle därför kompensationsbeloppen vara fördelade på samma sätt som förvärvsinkomsterna dvs. barnfamiljerna skulle få 47,6 procent.
I verkligheten är arbetslösheten och sjukfrånvaron inte slumpmässigt fördelade utan i stället starkt beroende av åldern. 1 de högsta ålders- klasserna är sjukfrånvaron och arbetslösheten väsentligt högre än i de åldrar där barnfamiljerna framför allt är lokaliserade. Barnfamiljernas andel av motsvarande socialförsäkringar understiger också något deras andel av förvärvsinkomsterna.
I fråga om pensioner föreligger en betydligt större skillnad. Barnfa- miljerna mottog endast 16 procent av pensionerna trots att gruppen utgör över 40 procent av den vuxna befolkningen. Huvudförklaringen till denna skillnad är att pensionerna till tre fjärdedelar tillfaller åldersgrup- pen 50—66 år i vilken barnfamiljerna är underrepresenterade.
Socialförsäkringarna tillfaller därför totalt sett barnfamiljerna i betyd- ligt mindre utsträckning än vad barnfamiljernas andel av antalet vuxna individer eller av de totala förvärvsinkomsterna skulle indikera. Barnfa- miljernas andel av förvärvsinkomst + utfallna socialförsäkringar blir därför lägre än deras andel av enbart förvärvsinkomsterna.
Andel av Förvärvs- Socialför- Förvärvsinkomst inkomst säkringar + socialförsäkr. Barnfamiljer 47 ,6 28 46,0 Övriga hushåll 5 2,4 72 54,0
Summa 100 100 100
2.4. Inkomst av kapital, eget hem m. m.
Förutom inkomster av förvärvsarbete och socialförsäkringar har hushål- len också inkomster från besparingar och från fastighetsinnehav. Många hushåll har också utgiftsräntor att betala för fastighetslån eller andra lånetyper. Denna samlade post, ”kapitalinkomst + inkomst av egna hem”, uppvisar en klar skillnad mellan barnfamiljer och övriga hushåll. För barnfamiljerna registrerades ett underskott på omkring 1,6 miljarder år 1972 jämfört med ett positivt netto på en halv miljard för övriga hushåll.
Den mest sannolika förklaringen till denna skillnad mellan de två grupperna är att barnfamiljerna i betydligt större utsträckning äger högt belånade egna hem. Övriga hushåll har sannolikt i den mån de disponerar egnahem, hunnit att amortera lånen så att inkomst av Villafastighet uppvisar väsentligt lägre underskott. Enligt 1970 års folk- och bostadsräk— ning utgjordes tre fjärdedelar av hushållen boende i moderna småhus (byggda 1965—1970) av familjer med barn.
Man bör observera att anledningen till att inkomst av Villafastighet kan uppvisa underskott främst beror på utformningen av reglerna för beräkning av inkomst av Villafastighet. Underskotten uppkommer genom att man vid taxeringen antar att kapital nedlagt i en egen fastighet ger en mycket låg avkastning (inom taxeringsvärdet) eller ingen avkastning alls (mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet). De rådande marknadspri- serna på villafastigheter indikerar i stället att såväl nya ägargrupper som säljare värderar hyresvärdet av egna hem högt.
Barnfamiljernas stora villaunderskott ger därför en något missvisande bild av inkomsterna för denna grupp. Villaunderskotten skapar en delvis skenbar inkomstklyfta mellan barnfamiljer och övriga hushåll. Man bör också observera att genom att villaägarnas ränteutgifter och därmed en betydande del av deras bostadskostnader avdragits redan från inkomsten före skatt ger inte deras disponibla inkomster en korrekt bild av vilka belopp som kan disponeras för konsumtion. Underskott för egnahem medför också att barnfamiljernas andel av inkomsterna före skatt ytterligare sjunker i förhållande till deras andel av de totala förvärvsin- komsterna. Andel av Förvärvs- Förvårvs- Kapital Inkomst inkomst inkomst + + villa- före socialför- inkomst skatt säkringar % % % % Barnfamiljer 47,6 46,0 — 150,0 45,0 Ovriga hushåll 52,4 54,0 + 50,0 55,0
Summa 100 100 — 100 100
2.5. Inkomstskatter
Barnfamiljernas andel av de totala inkomstskatterna var i stort sett lika med deras andel av de totala inkomsterna före skatt. Inkomstskatterna påverkar därigenom inte förhållandet mellan barnfamiljernas och övriga hushålls privatekonomiska standard.
Den uteblivna utjämningseffekten är måhända något förvånande med tanke på att förvärvsavdraget ju är avsett att sänka skatten ifamiljer med barn och båda föräldrarna förvärvsarbetande. I de familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar finns i stället hemmamakeavdraget som innebär 1 800 kr. i sänkt skatt. Den senare skatteförmånen ges emellertid också till familjer utan barn, vilket naturligtvis avsevärt minskar dess omfördelande effekt mellan barnfamiljer och övriga hushåll.
2.6. Sociala bidrag
De olika former av sociala bidrag som finns, barnbidrag, bostadstillägg, socialhjälp m. m., innebär till skillnad från socialförsäkringar och inkomstskatter en klar omfördelning till barnfamiljernas förmån.
Andel av
Inkomst Barn- Bostads— Social- Övriga Disponibel efter bidrag tillägg hjälp bidrag inkomst skatt Barn . familjer 44,9 100 81,0 59,5 62,9 47,4 Ovriga hushåll 55,1 0 19,0 40,5 37,1 52,6 Summa 100 100 100 100 100 100
Barnbidragen utgör ungefär hälften av den totala bidragssumman och bostadstilläggen en fjärdedel.
2.7. Slutsatser
Barnfamiljerna har per hushåll räknat omkring 40 procent högre disponibel inkomst än övriga hushåll. Räknat per vuxen familjemedlem uppgår skillnaderna till drygt 15 procent. Tar man emellertid också hänsyn till alla de barn som skall vara med och dela barnfamiljernas inkomster blir resultatet att barnfamiljerna i genomsnitt per familjemed- lem disponerar över mindre resurser för privat konsumtion än övriga hushåll.
I båda familjetyperna uppgår den förvärvsarbetade tiden till storleks- ordningen 1430 timmar per vuxen familjemedlem. Den teoretiska
arbetsvolymen (inkl. semester m. m.) vid helårsarbete utgjorde år 1972 ca 2080 timmar. I båda familjetyperna fanns därför till förfogande för hemarbete etc. 650—700 timmar per vuxen, utöver den fritid man har vid heltidsarbete.
Vid en jämförelse mellan inkomstbildningsprocessen för barnfamiljer och övriga hushåll framkommer att barnbidrag, bostadstillägg och övriga bidrag har mycket klara omfördelningseffekter till barnfamiljernas förmån.
Arbetslöshetsersättning, sjukpenning och olika former av pensioner tillfaller däremot i större utsträckning gruppen övriga hushåll. I synnerhet gäller detta pensioner, vilket får ses mot bakgrund av att barnfamiljerna är underrepresenterade i de högsta åldersklasserna.
Socialförsälcringamas effekter måste bedömas utifrån deras syfte: De är inte familjepolitiska reformer, utan syftar till att kompensera inkomstbortfallen vid sjukdom, arbetslöshet, invaliditet etc., i stort sett utan hänsyn till mottagarens familjesituation. Socialförsäkringarnas effektivitet måste mätas utifrån deras förmåga att kompensera de angivna inkomstbortfallen — inte utifrån deras eventuella familjepolitiska effek- ter.
2.8. En jämförelse av inkomstförhållandena för familjer med småbarn och för övriga familjer
En viktig skillnad mellan småbarnsfamiljer och övriga barnfamiljer är den betydligt större arbetsinsats som fordras för tillsyn av de minsta barnen. För närvarande sker som bekant endast en mindre del av denna tillsyni offentlig regi. I familjer med småbarn (här definierat som barn 6 år eller yngre) förvärvsarbetar de vuxna omkring 100 timmar mindre per individ än övriga föräldrar. Arbetstiden uppgår till ca 1380 timmar per år. Eftersom genomsnittslönen per timme är lika hög för småbarnsföräldrar och övriga föräldrar blir skillnaden i förvärvsinkomst av ungefär samma relativa storlek som skillnaden i arbetstid.
Småbarnsföräldrarna är yngre än övriga föräldrar, vilket avspeglar sigi att de i väsentligt mindre utsträckning tvingas leva på pensionsinkomster. Endast en femtedel av barnfamiljernas pensionsinkomster tillfaller småbarnsfamiljer trots att de utgör ca 45 procent av alla barnfamiljer. Däremot mottog gruppen något över hälften av sjukpenningarna, vilket både berodde på utbetalda moderskapspenningar och på övrig sjukpen- ning.
För kapitalinkomster + inkomster av eget hem gällde att småbarnsför- äldrar hade de största underskotten — över 60 procent av underskottet för barnfamiljer föll på småbarnsfamiljerna.
Även bidragens betydelse för hushållens disponibla inkomster skiljer sig något åt mellan de två familjetyperna, vilket illustreras av följande tabell:
Alla barnfamiljer Enbart småbarns- familj er % %
Inkomst efter skatt 31 270 88,9 28 964 86,9 Barnbidrag, underhålls-
bidrag 2 226 6,3 2 488 7,5 Bostadstillägg 932 2,7 1 128 3,4 Socialhjälp 155 0,4 190 0,6 Övriga bidrag 575 1,6 490 1,5 Disponibel inkomst 35 158 100 33 260 100
Småbarnsfamiljernas något högre bidrag medför att skillnaden mellan grupperna sjunker på 2 300 kr. avseende inkomsterna efter skatt till 1 900 kr. i de disponibla inkomsterna.
Skillnaderna i disponibel inkomst mellan småbarnsfamiljer och övriga barnfamiljer är små. Däremot kan naturligtvis stora skillnader finnas beträffande kostnader för barntillsyn, barnens konsumtion m. in. Det är småbarnsföräldramas lägre förvärvsverksamhet som leder till de lägre disponibla inkomsterna.
Sammanfattningsvis kan sägas att samma faktorer som skiljde barnfa- miljernas inkomstsituation från övriga hushålls också verkar skiljande mellan barnfamiljer med småbarn och familjer med endast äldre barn. Skillnader föreligger för inkomst av Villafastighet m. m., pensioner och sociala bidrag. En del av dessa skillnader kan förklaras av att de vuxna familjemedlemmama genomsnittligt sett är yngre i barnfamiljer och i synnerhet i småbarnsfamiljer än i övriga hushåll.
3. Barnfamiljer med olika antal barn
Vi har tidigare jämfört barnfamiljernas och icke barnfamiljernas ekono- miska situation liksom barnfamiljer med och utan småbarn. Vi ämnar här undersöka hur inkomstsituationen ser ut för barnfamiljer med olika antal barn. Avsikten är att undersöka om det finns karakteristiska skillnader mellan olika familjetyper. Samtidigt gäller naturligtvis att skillnaderna inom resp. hushållstyp är betydande i avseende på inkomster, arbetstid, lön, bidrag, etc. Jämförelserna baseras här på genomsnittsvärden för de olika grupperna.
För år 1972 gällde att barnfamiljerna fördelade sig på olika antal barn enligt följande:
Antal barn 1 2 3 4— Summa Antal hushåll 494 000 428 000 131 000 51 000 1 105 000 Andel hushåll 44 % 39 % 12 % 5 % 100 % Andel av antalet barn 25 % 43 % 20 % 12 % 100 %
Familjer med ett barn utgör den vanligaste typen av barnfamilj. Fyra eller fler barn finns i endast var tjugonde barnfamilj. I dessa mångbarnsfa- miljer finns å andra sidan en åttondel av alla barn. Sett ur barnens synvinkel var tvåbarnsfamiljen den vanligaste familjetypen — nära hälften av alla barn återfanns i familjer med två barn.
Antalet vuxna familjemedlemmar var något lägre i familjer med ett barn än i övriga familjer men genomsnittet låg för alla grupper strax under två.
Vi har tidigare hävdat att de vuxna individerna i barnfamiljerna i huvudsak äger samma produktionskapacitet, utbildning etc. som andra vuxna medborgare i samma åldersklass. Skillnader i barnantal påverkar sannolikt ekonomin främst via möjligheterna till förvärvsarbete utom hemmet och via de sociala bidrag som är direkt beroende av barnantalet. Sambandet skulle därför i första hand vara sådant att antalet barn påverkar den ekonomiska situationen medan ekonomin i väsentligt mindre grad bestämmer antalet barn.
Det finns klara skillnader beträffande hushållsföreståndarens ålder i olika barnfamiljer. I familjer med ett barn är de äldre och yngre grupperna överrepresenterade, vilket illustreras av följande uppställning:
Barnantal 1 2 3 4—
Åldersgrupp:
20—34 40 % 42 % 33 % 19 % 35—49 35 % 49 % 60 % 74 % 50—66 25 % 9 % 7 % 7 % Summa 100 % 100 % 100 % 100 %
Källa: SOS Inkomst och förmögenhet 1973.
I familjer med ett barn finns den största åldersspridningen. Det finns en betydande grupp i åldrarna över 50 men samtidigt också en stor grupp i den lägsta åldersklassen. I den förra åldersgruppen finns sannolikt många barnfamiljer där endast det yngsta barnet är under 18 år. 1 den lägsta åldersklassen finns många familjer som troligen senare i livet kommer att få flera barn.
Med stigande barnantal sker en ökad koncentration till åldersklassen 35—49 år. Nära tre fjärdedelar av mångbarnsfamiljerna tillhör denna åldersklass jämfört med en tredjedel av ettbarnsfamiljerna.
Vad betyder den skilda ålderssammansättningen för skillnader i bamfamiljernas ekonomiska situation? Från andra undersökningar, främst låginkomstutredningen, vet man att under ett givet år finner man de högsta inkomsterna i åldrarna 35—49 år medan inkomsterna är lägre i de lägre och högre åldersklasserna.
Med hänsyn till att de inkomstmässigt bäst ställda åldersklasserna får större vikt med stigande barnantal, skulle man kunna förvänta sig att förvärvsinkomsterna för män är högst i familjer med många barn. I ettbarnsfamiljerna är andelen äldre hushållsföreståndare så hög att gruppen sannolikt mottar högre pensionsinkomster än övriga.
3.1. De disponibla inkomsterna
För de disponibla inkomsterna gällde följande genomsnittsvärden för olika hushållstyper:
Antal barn 1 2 3 4—
Disponibel inkomst 33 950 35 120 38 590 38 690
De disponibla inkomsterna ökade med växande barnantal även om skillnaderna speciellt mellan tre- och fyrabarnsfamiljer var obetydliga. Den skillnad som finns mellan ett- och tvåbarnsfamiljer motsvarade endast skillnaden i antalet vuxna familjemedlemmar. Uppdelat på antalet vuxna individer i familjerna blev därför inkomstnivån likvärdig för ett- och tvåbarnsfamiljer och något högre för familjer med tre och fyra barn.
Tar man också hänsyn till barnens konsumtionsbehov blir bilden en annan. Tvåbarnsfamiljema kommer i ett sämre läge än ettbarnsfamiljerna
och familjer med fyra eller fler barn i sämre läge än familjer med tre barn. Trebarnsfamiljemas situation är sämre än tvåbarns under förutsättning av att kostnaderna för det tredje barnet överstiger 2 500 kr. Om detta villkor är uppfyllt gäller generellt att ekonomin försämras vid stigande barnantal. (Observera dock att jämförelsen avser genomsnittsvärden.)
Vi har också undersökt hur dessa disponibla inkomster uppstått som ett resultat av förvärvsarbete, skatter, socialförsäkringar och bidrag.
3.2. Sociala bidrag
De sociala bidragen tillföll barnfamiljerna på följande sätt:
Barnantal 1 2 3 4—
Barnbidrag 1 040 2 243 3 390 4 393 Underhållsbidrag 199 300 198 5 7 2 Bostadstillägg 430 942 1 886 3 226 Socialbidrag 85 138 350 519 Övriga bidrag 523 517 682 1 319
Bidragen är som bekant ofta direkt relaterade till antalet barn. För alla här upptagna bidragsformer gäller att utgående belopp växer med barnantalet. Som framgår av diagram 2 ökade emellertid både barnbidrag, bostadstillägg och socialbidrag väsentligt snabbare med ökat barnantal än underhållsbidrag och posten övriga bidrag. Per krona utbetalat bidrag utgjorde bostadstillägget det mest effektiva omfördelande bidraget mellan familjer med olika antal barn. Bostadstilläggen till familjer med 4 barn var ca 7,5 gånger större än bidragen till familjer med ett barn. För socialbidragen var motsvarande relation ca 6 jämfört med ca 4,7 för barnbidragen och ca 2,5 för övriga bidrag.
Sammantagna innebar bidragen en inkomstförstärkning med ca 10 500 kr. för 4-barnsfamiljerna jämfört med ca 2 000 kr. för familjer med ett barn, 4 000 kr. för de med två barn och 6 500 kr. för de med tre barn.
Antal barn 1 2 3 4—
Disponibel inkomst 33 950 35 120 38 590 38 690 Varav bidrag 2 287 4 140 6 506 10 575 Inkomst efter skatt 31 663 30 980 32 084 28 115
Per barn räknat ökade således bidragen med omkring 2 000 kr. (observera att det genomsnittliga antalet barn i klassen 4— ligger närmare 5 än 4).
3.3. Inkomstskatter
För inkomsterna före och efter skatt gällde följande:
Antal barn 1 2 3 4—
Inkomst efter skatt 31 663 30 980 32 084 28 115 Inkomstskatt 16 080 '17 160 19 110 13 910 Inkomst före skatt 47 743 48 140 51 194 42 025
Efter inkomstskatt var inkomstskillnaderna relativt små mellan famil- jer med ett, två och tre barn medan fyrabarnsfamiljernas inkomster var väsentligt lägre. Detta avspeglar skillnader i inkomst före skatt. Det progressiva skattesystemet förmår dock att både i kronor räknat och relativt sett minska inkomstskillnaderna mellan olika familjetyper.
3.4. Inkomst av kapital, egna hem, m. m.
För inkomst av kapital, egna hem, m. m. gäller att skillnaderna var små mellan familjer med två, tre och fyra barn. Alla dessa grupper uppvisade stora underskott. För familjer med ett barn var underskotten väsentligt mindre. De låga underskotten för denna grupp kan vara en följd av att det här finns många litet äldre hushåll som hunnit amortera ned sina fastighetslån. I de högre åldersklasserna är sannolikt också avkastningen från banksparande etc. av större vikt än i lägre åldrar.
3.5. Socialförsäkringar
För socialförsäkringarna gällde följande:
Antal barn 1 2 3 4—
Arbetslöshetsersättning 316 481 372 566 Sjukpenning 1 350 1 198 903 1 496 Pensioner 1 205 500 420 420
De relativt sett stora pensionsinkomstema i familjer med ett barn sammanhänger sannolikt med att åldersgruppen 50—66 år är starkt överrepresenterad i denna familjetyp. Familjer med tre barn synes uppbära påfallande låga sjukersättningar och arbetslöshetsersättningar, vilket kan tyda på att gruppen är mindre exponerad för sjukdom och arbetslöshet än de övriga grupperna. För trebarnsfamiljerna ligger också både förvärvsinkomsterna och lönen per timme högre än för övriga grupper, vilket kan tyda på att det i denna grupp finns många som relativt sett är priviligierade. Vårt underlag är emellertid alltför bräckligt för att några mera säkra slutsatser kan dras om trebarnsfamiljernas speciella situation.
Det bör också betonas att den årliga inkomststatistiken inte ger samma bild av trebarnsfamiljernas situation som vårt material. Inkomststatisti- ken baserar sig på uppgifter om alla hushåll medan vårt material ju är ett statistiskt urval av sammanlagt 5 000 hushåll. Vårt material är därför osäkrare. Enligt inkomststatistiken var skillnaderna små mellan hushåll med ett, två och tre barn medan fyrabarnsfamiljernas inkomster var väsentligt lägre.
Enligt vårt material var förvärvsinkomsterna för de olika grupperna
följande: ___/___— Antal barn 1 2 3 4— ___—#— Förvärvsinkomst 45 880 48 460 51 590 42 270 Förvärvsinkomst i kronor
per timme 16 17 20 16
Uppgifterna om beräknade timförtjänster indikerar att familjer med tre barn låg väsentligt över andra grupper. För alla fyra grupperna gällde att det fanns betydande skillnader mellan den teoretiskt möjliga arbetstiden vid helårsarbete och den faktiskt förvärvsarbetade tiden.
I familjer med ett barn gällde att om de vuxna hushållsmedlemmarna vardera arbetat 2 080 timmar till nu rådande genomsnittliga timförtjänst skulle deras förvärvsinkomst ha ökat med ca 40 procent. För trebarnsfa- miljerna var den teoretiskt möjliga inkomstökningen betydligt större, av storleksordningen 55 procent.
3.6. Sammanfattning
Vi har jämfört genomsnittsvärden för barnfamiljer med olika barnantal. Avsikten har varit att undersöka om det finns karakteristiska skillnader mellan olika familjetyper. Samtidigt gäller naturligtvis att skillnaderna inom respektive hushållstyp är betydande i avseende på inkomster, arbetstid, lön, bidrag etc.
En generell tendens är att flerbarnsfamiljerna är koncentrerade till åldersskiktet 35—49 år medan framför allt familjer med ett barn är betydligt mera åldersmässigt splittrade. Familjer med ett barn består där- för i större utsträckning av relativt nybildade hushåll som senare i livet kanske kommer att få flera barn och av hushåll där ett eller flera av bar- nen passerat 18-årsgränsen.
Dessa åldersmässiga skillnader avspeglas också i skillnader mellan hushållstyperna beträffande mottagna pensioner, villaunderskottens stor- lek, m. rn.
För alla familjetyperna fanns betydande skillnader mellan den faktiska årsarbetstiden för de vuxna hushållsmedlemmarna och den vid helårsarbe- te teoretiskt möjliga arbetstiden. För familjer med ett barn skulle helårsarbete för båda föräldrarna vid oförändrad timlön ha inneburit en ökning av förvärvsinkomsterna med storleksordningen 40 procent. Den
teoretiskt möjliga inkomstökningen ökade med antalet barn upp till ca 55 procent för familjer med tre barn.
Inkomstmässigt skiljer sig fyrabarnsfamiljema från övriga familjer. Mångbarnsfamiljernas förvärvsinkomster låg på en väsentligt lägre nivå än övriga gruppers. Inkomstskatter och olika sociala bidrag ledde emellertid till att deras disponibla inkomster översteg övriga gruppers. Familjepoliti- ken kan i det avseendet bedömas vara effektiv.
För familjer med ett, två och tre barn gällde att förvärvsinkomsterna och de disponibla inkomsterna ökade med antalet barn. De sociala bidragen ökade sammantagna per barn räknat med ca 2 000 kr., varav det ökade barnbidraget svarade för drygt halva ökningen. Per krona utgivet bidrag synes bostadstilläggen uppvisa den högsta effektiviteten beträffan- de utjämning mellan olika familjetyper.
Trots att bidragen således ökar starkt med växande antal barn är det tveksamt om barn i familjer med flera barn kan leva på sarrrrna privatekonomiska standard som barn i familjer med färre barn. För att standarden i familjer med fyra eller fler barn inte skall understiga den för familjer med ett barn fordras att varje barn inte får "kosta” mer än 1 000 kr., vilket måste anses vara en orimligt låg konsumtionsnivå.
Barnfamiljernas privatekonomiska standard måste därför vara fallande vid stigande barnantal och eventuella förändringar i familjepolitiken som starkast gynnar flerbarnsfamiljerna skulle innebära en utjämning av barnfamiljernas standard.
4. Barnfamiljer med olika inkomst
Det finns också stora skillnader i inkomstnivå mellan olika barnfamiljer. För samtliga barnfamiljer gäller att de år 1972 fördelade sig på olika klasser disponibel inkomst enligt följande:
___—___;—
Disponibel inkomst Antal Andel % 0—20 000 72 434 6,6 20 000—25 000 108 815 9,8 25 000—30 000 217 650 19,7 30 000— 35 000 227 072 20,5 35 000—40 000 146 601 13,3 40 000—50 000 215 718 19,5 50 000— 166 471 10,5 Summa 1 104 761 100
Som synes ligger tre fjärdedelar av barnfamiljerna samlade mellan 25 000 kr. och 50000 kr. i disponibel inkomst. Medelinkomsten för barnfamiljer låg vid ca 35 000 kr. år 1972. För att på ett mera överskåd- ligt sätt illustrera vilka inkomstslag eller faktorer som ger upphov till skillnader i disponibel inkomst mellan olika barnfamiljer har hela populationen uppdelats i hushåll med lägre inkomst än 30000 kr., hushåll med inkomster mellan 30 000 och 40 000 kr. och hushåll med över 40 000 kr. i disponibel inkomst.
Barnfamiljer med
låg inkomst mellaninkomst hög inkom st ((30 000) (30 000—40 000) (>40 000) Antal 399 000 374 000 332 000 Disponibel inkomst 23 480 34 330 49 940
Genom denna uppdelning får vi tre storleksmässigt väl jämförbara grupper. Skillnaderna i disponibel inkomst mellan de tre grupperna är emellertid påfallande stora. Den tredjedel av hushållen som tillhör
höginkomstgruppen har till sitt förfogande för konsumtion inkomster som är mer än dubbelt så stora som den tredjedel av hushållen som är sämst ställda och i stort sett 50 procent mera än mellaninkomstgruppen. Vilka hushåll återfinns i de olika inkomstgrupperna? Består låginkomst- gruppen av företagare som hamnat där på grund av de för företagare så gynnsamma deklarationsreglema år 1972?
I nedanstående tabell illustreras den sociala sammansättningen på de tre grupperna.
Andel i % av hushållen för Inkomst Låg Mellan Hög Arbetare 45 45 28 Tjänstemän 29 43 65 Företagare 15 7 6 Övriga 11 5 1 Summa 100 100 100
Hushållen har här grupperats efter hushållsföreståndarens yrkesgrupp. Till övriggruppen hör ej yrkesaktiva samt individer som ej kunnat klassificeras.
Av tabellen framgår att fastän företagarna är koncentrerade till låginkomstgruppen domineras denna av arbetare, tjänstemän och övriga. I mellangruppen väger arbetare och tjänstemän i stort sett lika tungt medan höginkomstgruppen domineras av tjänstemän.
De inkomstskillnader som finns mellan de tre inkomstgrupperna kan därför inte enbart vara en avspegling av företagarnas speciella deklara— tionsvillkor utan avspeglar faktiska skillnader avseende ekonomiska resurser mellan olika grupper i samhället. Spegelbilden till de skillnader i disponibel inkomst som angivits för de tre grupperna måste vara skillnader i faktisk konsumtionsnivå såväl för de vuxna familjemedlem- mama som för barnen. Observera dock att vi här mätt inkomstskillnader- na under ett specifikt år. Det är sannolikt att skillnaderna blivit mindre om vi haft möjlighet att mäta inkomsterna under en längre period.
Hur har dessa skillnader uppkommit? Vi börjar med att studera bidragens betydelse.
4. l Sociala bidrag
Antalet barn var något lägre per hushåll räknat i den lägsta inkomstgruppen. Räknat per barn utgår därför något högre sociala bidrag till låginkomsthushållen.
Det är slående att bidragen sammantagna utgör i stort sett samma belopp för de tre inkomstgrupperna, 3 830 kr., 4 000 kr. resp. 3 770 kr. Skillnaden i inkomst efter skatt mellan låginkomstgruppen och högin- komstgruppen utgjorde 26 000 kr., en skillnad som också fanns kvari
Inkomst
Låg % Mellan % Hög % Disp. inkomst 23 480 100 34 330 100 49 940 100 Barnbidrag 1 763 7,5 2 050 6,0 2 067 4,2 Underhållsbidrag 390 1,7 260 0,7 111 0,2 Bostadstillägg 1 095 4,7 1 080 3,1 557 1,1 Socialhjälp 208 0,9 124 0,6 52 0,1 Övriga bidrag 373 1,6 420 1,2 979 2,0 Inkomst efter
skatt 19 650 83,7 30 326 88,3 46 174 92,5
disponibel inkomst efter justering för alla bidrag. Bidragen kan samman- tagna i första hand ses som ett medel att utjämna levnadsvillkoren mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer och mellan barnfamiljer med olika barnantal.
Vissa bidrag har emellertid även vertikala utjämningseffekter. Bostads- tilläggen tenderar att utjämna inkomstklyftan mellan å ena sidan de två lägsta grupperna och å den andra höginkomstgruppen. Utjämningseffek- ten är dock vida lägre än man med hänsyn till bostadstilläggens starka teoretiska inkomstberoende har anledning förvänta (se nedan).
Underhållsbidragen och socialhjälpen har också utjämnande effekter som verkar mellan alla tre inkomstgrupperna. Effekterna av bostads- tillägg, socialhjälp och underhållsbidrag uppvägs emellertid av effekterna av posten övriga bidrag som ökar med stigande inkomst. Av tekniska skäl har denna post även kommit att omfatta inkomstslag som inte utgör sociala bidrag i egentlig bemärkelse. Undantar man posten övriga bidrag mottog de två lägsta inkomstgrupperna vardera ca 3 500 kr. i sociala bidrag jämfört med ca 2 800 för höginkomstgruppen.
De relativt sett mycket små skillnaderna i bostadstillägg för olika inkomstskikt är värda en extra kommentar. Bostadstilläggets storlek bestämdes år 1972 av framför allt antalet barn, hyreskostnaden, bostadsorten samt den år 1970 statligt beskattningsbara inkomsten. Bidragen var avsedda att avta med stigande inkomst. Avtrappningen skedde på sådant sätt att minskningen av bidragen utgjorde omkring en femtedel av inkomsthöjningen. En familj som år 1970 hade 1000 kr. högre inkomst än en annan familj skulle därför är 1972 fått 200 kr. lägre bostadstillägg — de två familjerna antas vara lika i fråga om antal barn, bostadsort etc.
Om inkomstfördelningen bland barnfamiljer varit oförändrad mellan åren 1970 och 1972 borde därför en inkomstskillnad före skatt på 1 000 kr. motsvaras av en skillnad i bostadstillägg av storleksordningen 150—200 kr. år 1972. I verkligheten är som ovan visats skillnaden i bostadstillägg väsentligt mindre. Mellan de två lägsta inkomstklassema finns ingen skillnad alls i bostadstillägg trots att inkomstskillnaden före skatt uppgår till 17 000 kr. Mellan höginkomsttagarna och inkomsttagar- na i mellanskiktet uppgick skillnaden i bostadstillägg till ca 500 kr. medan skillnaden i inkomst före skatt var 30 000 kr.
Det finns ett antal möjliga förklaringar till bostadstilläggets små utjämningseffekten Många hushåll med låga inkomster år 1970 hade
kanske inkomster i mellan- och höginkomstskikt år 1972 och vice versa. Bostadsstandarden och hyreskostnaden förändras med stigande inkomst. Beskattningsbar inkomst kanske ger en annan rangordning av hushållen än disponibel inkomst.
Oavsett vilken förklaringen till de små marginaleffekterna kan vara kvarstår ändå att bostadstilläggens utjämningseffekter är avsevärt lägre än vad de i teoretiska diskussioner brukar antas vara och sannolikt också väsentligt lägre än vad stat och kommun avsett att de skall vara.
4.2. Inkomstskatter
Inkomstskatterna verkar utjämnande mellan olika inkomstgrupper. In- komstgapet mellan höginkomst- och låginkomstgruppen uppgick till 26 500 kr. efter skatt jämfört med 46 900 kr. före beskattning. Om höginkomstgruppen betalat samma andel av inkomsterna i skatt som den lägsta inkomstgruppen skulle deras disponibla inkomster ökat med 6 000 kr. Inkomst Låg Mellan Hög Inkomst efter skatt 19 650 69,8 30 326 67,3 46 174 61,5 Inkomstskatt 8 500 30,2 14 730 32,7 28 890 38,5 Inkomst före skatt 28150 100 45 056 100 75 064 100
4.3 Inkomst av kapital, egna hem etc.
Villaunderskotten m. m. medför inte någon påtaglig tendens till absolut förändring av relationen mellan de två lägsta inkomstgrupperna. Däremot har höginkomstgruppen ett i kronor räknat betydligt högre underskott — men ett lägre räknat i procent av inkomsten.
Inkomst Låg Mellan Hög Inkomst före skatt 28150 96,0 45 056 97,2 75 064 97,3 Kapitalinkomst inkomst av egna hem —1 170 4,0 —1 310 2,8 —2 110 2,3 Inkomst före ränteavdrag 29 320 100 46 366 100 77 174 100
4.4. Socialförsäkringar
1 kronor räknat gav socialförsäkringarna ca 2 700 kr. per hushåll åt mellan- och höginkomstgruppema medan låginkomsttagarna fick nöja sig med omkring 2000 kr. I procent av inkomsten efter skatt betydde däremot socialförsäkringarna mest i den lägsta gruppen.
Inkomst Låg Mellan Hög Förvärvsinkomst + soc. förs.utfall 29 872 100 46 502 100 77 415 100 Arbetslöshets— ersättning m. m. 411 1,4 460 1,0 295 0,4 Sjukpenning 840 2,8 1 326 2,8 1 639 2,1 Pension 701 2,3 973 2,1 692 0,9 Förvärvsinkomst 27 920 93,5 43 743 94,1 74 789 96,6
4.5. Sammanfattning
De skillnader i kronor räknat som finns mellan förvärvsinkomsterna för de tre grupperna blir relativt opåverkade av socialförsäkringar, villaunder- skott m. m., och sociala bidrag. Däremot verkade inkomstskatterna klart utjämnande utifrån ett krontalsperspektiv.
Är utgångspunkten i stället för krontalsdifferenserna de relativa skillnaderna medför naturligtvis samma kontantbelopp en större procen- tuell påverkan på en mindre inkomst än på en högre. De sammanlagda effekterna av bidrag, villaunderskott m. m. och socialförsäkringar blev därför en relativt sett starkare effekt på låga inkomster än på högre. Tillsammans med effekterna av inkomstskatterna gav detta upphov till minskade relativa inkomstskillnader. Höginkomstgruppens förvärvsin- komster var ca 2,7 gånger så höga som låginkomstgruppens jämfört med 2,1 gånger så stora när jämförelsen avsåg de disponibla inkomsterna.
Hur uppkommer skillnaderna iförvärvsinkomst mellan låginkomsthus- håll och höginkomsthushåll? Vi kan i princip tänka oss tre möjligheter: 1) En skillnad i antal vuxna individer i de olika hushållen. 2) En skillnad i antal arbetade timmar per vuxen familjemedlem. 3) En skillnad i timförtjänster.
De ensamstående föräldrarna är överrepresenterade bland de lägsta familjeinkomsterna. Detta kan dock endast förklara en mindre del av inkomstskillnaderna. Skillnaderna i timförtjänst och i antalet förvärvsar- betade timmar har väsentligt större betydelse. Vi har på den korta tid som stått oss tillbuds saknat möjlighet att mera fullständigt värdera de tre faktorernas betydelse för inkomstfördelningen. Det statistiska materialet är dessutom som tidigare nämnts speciellt osäkert för uppgifter av typen arbetstid och timförtjänst som insamlats via hushållsenkäten.
I grova tal kan vi ändock illustrera hur skillnader i antalet vuxna
familjemedlemmar, i timförtjänster och i antalet arbetade timmar påverkar inkomstfördelningen. Om man sätter antalet vuxna hushålls- medlemmar, antalet arbetade timmar per vuxen och förvärvsinkomsteni den lägsta inkomstklassen till vardera 1,00 och anger de övriga grupperna irelation till dessa värden erhålls:
A B. C A ggr antal vuxna antal arbetade timför- B ggr tim/vuxen tjänst C Låginkomstgrupp 1,0 1,0 1,0 1,0 Mellaninkomstgrupp 1,07 1,13 1,31 1,58 Höginkomstgrupp 1,17 1,31 1,75 2,68
Tabellen skall tolkas så att antalet vuxna och därmed antalet potentiella inkomsttagare, är omkring 15—20 procent (17) procent högre i höginkomstgruppen än i låginkomstgruppen. Antalet arbetade timmar per vuxen var samtidigt 30 procent högre i höginkomstgruppen än i låginkomstgruppen och förtjänsten per arbetad timme 75 procent högre. Tillsammans ledde dessa tre skillnader mellan de två grupperna till att förvärvsinkomsterna per hushåll blev 2,68 gånger så stora i höginkomst- gruppen jämfört med låginkomstgruppen. I kronor räknat motsvarar detta ca 75 000 jämfört med ca 28 000 kr.
Skillnaderna i timförtjänst är därför väsentligt större än skillnaderna i arbetad tid som i sin tur är betydligt större än skillnaderna i antalet möjliga inkomsttagare. Skillnader i timförtjänst är således den ojämför- ligt viktigaste orsaken till de skillnader i förvärvsinkomster som vi registrerat mellan de tre grupperna.
Man kan illustrera detta genom att studera vad som skulle hända om man tog bort skillnaderna i timförtjänst, arbetsvolym och antal inkomst- tagare. Om antalet vuxna individer per hushåll varit lika högt i låginkomstgruppen som i höginkomstgruppen skulle hushållsinkomsterna ha höjts från ca 28 000 till ca 33 000 kr. dvs. en ökning med 17 procent. Om antalet arbetade timmar per vuxen individ hade ökat till höginkomst— gruppens nivå skulle inkomsterna höjts med 31 procent till ca 37 000 kr. En utjämning av timförtjänsterna skulle dock ha höjt de lägsta inkomsterna från 28 000 med 75 procent till 49 000 kr.
För höginkomstgruppen låg medelförtjänsten vid ca 22 kr. år 1972 jämfört med endast drygt 12 kr. för låginkomstgruppen. (Observera att måttet inte avser ”per arbetad timme” utan i nämnaren ingår även semester etc.) Man bör också observera att företagarna, som ju brukar uppvisa extremt långa arbetstider och därmed låga timförtjänster, är betydligt flera i låginkomstgruppen än i höginkomstgruppen. Detta tenderar att dra ned betydelsen av skillnaderi arbetstidsvolym och öka timförtjänsternas betydelse.
Ur välfärdssynpunkt kan skillnader i timförtjänster vara väsentligt svårare att tolerera än skillnader som har sin grund i antalet arbetade timmar eller i antal vuxna familjemedlemmar. Ett större antal vuxna familjemedlemmar medför ju förutom ökade hushållsinkomster också
automatiskt ökade konsumtionsbehov. Skillnader i förvärvsarbetad tid kan till viss del vara ett resultat av hushållens frivilliga -val av förvärvsarbetsvolym. Den lägre förvärvsinkomsten vid en låg förvärvsar- betsvolym kompenseras till viss del av lägre kostnader för barntillsyn, av ökad egenproduktion i hemmet etc. Skillnader i disponibel inkomst (som den definierats här), som har sin grund i skillnader i arbetstid överskattar de reella skillnaderna i privat konsumtionsstandard.
5. En jämförelse mellan inkomstnivån för barnfamiljer uppdelade enligt socioekono- misk grupp, antal förvärvsarbetande och civilstånd
Vi har i tidigare avsnitt studerat inkomstskillnaderna mellan barnfamiljer, icke barnfamiljer och mellan barnfamiljer med olika antal barn. Tidigare undersökningar (bl. a. låginkomstutredningen) har beskrivit inkomstskill— naderna mellan individer i olika socialgrupper och med olika civilstånd. För att utröna om dessa skillnader fanns kvar är 1972 och även var giltiga för barnfamiljerna har i det följande gjorts en indelning av barnfamiljer i a) socioekonomiska grupper: arbetare, tjänstemän och företagare, b) antalet förvärvsarbetande i hushållet: en förvärvsarbetande, två förvärvs- arbetande samt 0) civilstånd: ensamstående—gifta.
Vid jämförelsen använder vi oss liksom tidigare av genomsnittsuppgif— ter för de olika kategorierna. Det kan således inom varje grupp finnas hushåll som starkt avviker från genomsnittet för gruppen. Vid klassifice- ring i socio—ekonomisk grupp har man gått efter hushållsföreståndarens yrke.
Det bör också påpekas att det vid var och en av de tre här gjorda uppdelningarna framkommer en restgrupp bestående av dels hushåll som inte passar in i den gjorda uppdelningen (ex. ej yrkesverksamma och hushåll med fler än två förvärvsarbetande) dels hushåll som rätteligen skulle ha hört till de medtagna grupperna men ej kunnat klassificeras.
5.1. Socioekonomisk grupp, antal förvärvsarbetande och civilstånd
Socioekonomiska grupper Disponibel inkomst Arbetare med barn 33 260 Tjänstemän med barn 38 360 Företagare med barn 30 100
Tjänstemannahushållen har den särklassigt högsta disponibla inkoms- ten. Arbetarhushållens inkomster ligger på en väsentligt lägre nivå. Enligt materialet skulle företagarfamiljema uppvisa den lägsta inkomstnivån. För företagargruppen är emellertid som tidigare påpekats de inkomstupp- gifter som kommer från deklarationerna inte helt jämförbara med löntagarnas förvärvsinkomster. Det finns därför skäl anta att företagarnas disponibla inkomster är underskattade.
Antal förvärvsarbetande Dispo nibel inkomst En förvärvsarbetande med barn 28 390 Två förvärvsarbetande med barn 36 220
Som vi kunde vänta oss har hushåll med två förvärvsarbetande en högre disponibel inkomst än hushåll med endast en förvärvsarbetande. Som förvärvsarbetande räknas emellertid här alla som haft någon form av förvärvsarbete under året. Inom gruppen hushåll med två förvärvsarbe- tande finns därför en stor variation i förvärvsarbetstid från några timmar per vecka upp till full årsarbetstid. I närmare fyra femtedelar av de barnfamiljer där föräldrarna är gifta och sammanboende har också båda makarna någon form av förvärvsarbete under loppet av ett år (se ex. inkomststatistiken). Skulle vi haft möjlighet att här jämföra inkomsterna för familjer med två fulltidsarbetande och familjer med en helårsarbe- tande hade inkomstskillnaden mellan grupperna givetvis varit större än den som framkommit ovan.
Civilstånd Disponibel inkomst Ensamstående med barn 23 070 Gifta med barn 35 360
Ensamstående brukar anses vara en grupp med svag ekonomisk ställning. Detta bekräftas av våra siffror — de ensamståendes disponibla inkomst är i genomsnitt ca 12 000 kr. lägre än de giftas. De ensamstående har lägre disponibla inkomster även vid en beräkning per vuxen familjemedlem. Inkomstskillnaden blir emellertid väsentligt lägre vid en sådan jämförelse.
Barnfamiljerna hade i genomsnitt ca 35 200 kr. i disponibel inkomst år 1972. Över denna nivå låg tjänstemannahushållen och hushåll med två förvärvsarbetande. En disponibel inkomst klart under genomsnittet hade ensamstående och hushåll med en förvärvsarbetande. Omkring genom- snittet låg arbetare och företagarhushåll samt gifta.
5.2. Olika barnantal
Nu har vi sett att det finns skillnader i disponibel inkomst mellan hushållen beroende på vilken socio-ekonomisk grupp hushållet tillhör, hur många som förvärvsarbetar och/eller beroende på om man är gift eller ensamstående. En ytterligare fråga att undersöka är om de grupper som har de största disponibla inkomsterna också har flest barn, dvs. om denna nivåskillnad i disponibel inkomst kompenseras av skillnader i barnantal för de olika grupperna eller om skillnaden kvarstår när vi jämför hushåll med samma antal barn. På så sätt ser man tydligare den relativa inkomstnivån för våra utvalda jämförelsegrupper.
Socioekonomiska Disponibel inkomst grupper
Antal barn
1 2 3 4— Arbetare 32 670 32 880 34 870 36 760 Tjänstemän 37 440 39 500 46 270 (46 350) Företagare 28 960 30 690 (30 670) (- ')
Här kan vi konstatera att den tidigare iakttagna rangordningen står sig: tjänstemän har den högsta disponibla inkomsten vid varje barnantal, därnäst ligger arbetarhushållen och lägst ligger företagarhushållen.
Vi ser också att den disponibla inkomsten stiger med barnantalet, även om för arbetarhushållen och företagarhushållen skillnaderna i inkomst vid olika barnantal är små.
Antal förvärvs— Disponibel inkomst arbetande Antal barn 1 2 3 4 _
En förvärvsarbetande 25 340 28 470 34 470 (32 810) "IX/å förvärvsarbetande 35 400 36 000 40 610 38 960
Även för denna indelning av barnfamiljerna ser vi att skillnaderna i inkomstnivå kvarstår: hushåll med två förvärvsarbetande har en högre disponibel inkomst än hushåll med en förvärvsarbetande om man gör jämförelsen vid lika antal barn. Observera dock att vi inte kunnat ta hänsyn till de barntillsynskostnader som framför allt sannolikt finns i familjer med två förvärvsarbetande. De ensamstående är dessutom överrepresenterade i gruppen ”en förvärvsarbetande”. Dessa två faktorer talar för att de för konsumtion reellt disponibla inkomsterna per vuxen hushållsmedlem inte skiljer sig lika starkt som de här redovisade talen.
Civilstånd Disponibel inkomst
Antal barn
1 2 3 4— Ensamstående 21 970 24 090 (N) (") Gifta 34 620 34 780 38 120 38 890
Här kan vi återigen konstatera att ensamstående har en lägre inkomst än gifta och att detta gäller oavsett barnantal.
5.3. Bidragens betydelse för inkomsten
Förutom att som ovan jämföra den disponibla inkomstens nivå för olika grupper är det intressant att studera hur den disponibla inkomsten har framkommit — hur stor del av den disponibla inkomsten består av inkomst efter skatt? Hur stor del består av bidrag? Hur stor del av den disponibla inkomsten utgörs av bostadstillägg? Etc.
Man bör då hålla i minnet att ett bidrags andel av den disponibla inkomsten bestäms av två saker: inkomstens storlek och bidragets storlek. En låg andel bidrag kan i princip bero på antingen att inkomsten är hög i kronor räknat eller att bidraget är litet i kronor räknat eller att bådadera gäller samtidigt. Genom att undersöka hur stor andel av de disponibla inkomsterna som utgörs av bidrag får vi begrepp om bidragens betydelse för hushållens privata konsumtionsstandard. Observera att siffrorna i det följande är baserade på genomsnittsvärden för hela grupper av hushåll. Inom varje grupp kan det finnas hushåll som starkt avviker från genomsnittet. De siffror som diagrammen bygger på återfinns i tabellerna 7—12, se bilaga 3.
5.3.1. Alla bidrag
Genom att jämföra olika grupper och studera hur stor del av den disponibla inkomsten som utgörs av inkomst efter skatt respektive av bidrag kan vi se hur stor betydelse inkomster från eget arbete har samt för vilka grupper bidragen är särskilt betydelsefulla. Detta illustreras av diagrammen 2—4 nedan.
% 100 — . x —
s s s & x s s s
80 s s s s s s s s s s s s
70 s s s s 3 8 s s 60 s s s s s s s s
50 & & & XX Inkomst & & & XXX efter & & & & skatt
40 s s s s s s & & 30 3 s s s,
20 s s s s & & s
10 % % Bidrag
Diagram 2 Den disponib- % Ä % lenllztflsifffåågngå 0 han 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler
barn
skatt och bidrag
Arbetare— Tjänstemän — » Företagare = arbetare |:] = tjanstemän = företagare
I nkomst efter skatt
20
10 Bidrag Diagram 3 Den disponib- Ia inkomstens samman- .. sättning: inkomst efter 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler skatt och bidrag barn En förvärvsarbetande—
= en förvärvsarbetande [] = två förvärvsarbetande Två förvärvsarbetande
% 100
90 80 70
I nkomst efter
50 skatt
40 30
20
10 Bidrag
Diagram 4 Den disponib- la inkomstens samman— sättning: inkomst efter skatt och bidrag
= ensamstående D = gifta Ensamstående-Gifta
0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler barn
Diagram 5 — 7 Andel barnbidrag iden dispo- nibla inkomsten
Arbetarhushållen har den största andelen bidrag av den disponibla inkomsten, därnäst företagarhushållen. Tjänstemännen har däremot en relativt låg andel bidrag, vilket främst beror på tjänstemännens högre inkomst.
Bidragen spelar större roll för hushåll med en förvärvsarbetande än för hushåll med två förvärvsarbetande. Detta är mera en avspegling av stora skillnader i den disponibla inkomstens storlek än av bidragens storlek.
Bidragen har en stor betydelse för de ensamståendes disponibla inkomst, beroende på att de ensamstående både har höga bidrag och låg disponibel inkomst.
För hushåll utan barn är bidragen betydelselösa för den disponibla inkomsten; den utgörs istället nästan helt och hållet av inkomst från eget arbete och pensioner.
Bidragens betydelse stiger med barnantalet, allra högst andel bidrag har mångbarnsfamiljerna. Exempelvis utgörs den disponibla inkomsten för ett genomsnittligt arbetarhushåll med fyra eller fler barn till 31 procent av bidrag.
5.3.2. Barnbidrag (inkl underhållsbidrag)
Man kan också undersöka vilka av bidragen som är viktigast och hur de slår för olika grupper. Vi börjar med barnbidragen. Barnbidragen är ju i princip lika stora för alla grupper med samma barnantal, därför beror skillnaderna i andelen barnbidrag helt på den disponibla inkomstens storlek. Det bör observeras att barnbidragen här inkluderar underhålls- bidrag, vilket påverkar nivån speciellt för de ensamstående. Andelen barnbidrag av den disponibla inkomsten framgår av diagram 5—7.
Vi ser att skillnaderna är mycket små mellan arbetare och företagare vad gäller bambidragens andel av den disponibla inkomsten vid givet barnantal. För tjänstemannahushållen är andelen barnbidrag lägre, vilket återspeglar gruppens höga inkomstnivå. Hushåll med en förvärvsarbetan- de har en högre andel barnbidrag i sin disponibla inkomst än hushåll med två förvärvsarbetande.
Barnbidragen utgör en väsentligt större andel i den disponibla inkomsten för ensamstående än för gifta eller för någon annan grupp.
% 50 = arbetare 40 [] = tjänstemän
30 foretagare
20
10
1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler barn
% 50 = en förvärvsarb. 40 D = två förvärvsarb.
30
20
10
1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler barn
= ensamstående % 50 D = gifta
1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler barn
Helt naturligt stiger andelen barnbidrag i den disponibla inkomsten med barnantalet på grund av att den disponibla inkomsten inte stiger i samma takt.
5.3.3. Bostadstillägg
Här kan vi till att börja med konstatera att bostadstillägget hade mycket liten betydelse för hushåll utan barn. Det beror på att hushåll utan barn inte var berättigade till bostadstillägg undersökningsåret år 1972 såvida de inte var pensionärer. Reglerna var sådana att bostadstillägget i princip skulle stiga med barnantalet och hyresnivån samt sjunka med stigande inkomst.
Vårt material visar också att det gäller generellt att bostadstilläggets betydelse stiger med barnantalet och att bland grupper med låga disponibla inkomster är det en större andel som har bostadstillägg. Detta illustreras av diagram 8—10.
Arbetare och företagare har ungefär lika stor andel bostadstillägg (den undre halvan av diagrammet) utav den disponibla inkomsten. För tjänstemannahushållen är andelen bostadstillägg av den disponibla in-
Diagram 8 Bostadstillägg Arbetare— Tjänstemän— Företagare
% 10 8 Bostads— 6 tilläggets andel av 4 den dis- ponibla 2 inkomsten 10 20 Andel som 30 har bostads- tillägg 40 50 60 70 80 90 100 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler % barn
= arbetare |:] = tjänstemän = företagare
komsten lägre, vilket både är en effekt av att deras inkomster är högre och av att bidragen är lägre.
Andelen som har bostadstillägg (den undre halvan av diagrammet) är störst för arbetarhushåll och lägst för tjänstemannahushåll. Särskilt för arbetarfamiljer med tre och fyra eller fler barn är det mycket få som saknar bostadstillägg.
% 15 12 10 8 Bostads- tilläggets 6 andel av den dis- 41 ponibla inkomsten 2 101 Andel som 20— har bostads- tillägg 301 40 sej 60 70 80- 90 100 ' % 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler barn = en förvärvs- [:] = två förvärvs- arbetande arbetande
För hushåll med en förvärvsarbetande har bostadstillägget större betydelse för den disponibla inkomsten än för hushåll med två förvärvsarbetande. Det är givetvis också en större andel av hushållen med en förvärvsarbetande som har bostadstillägg.
Bostadstillägget utgör en väsentlig del av de ensamståendes disponibla inkomst. Även andelen som har bostadstillägg är hög för ensamstående.
Diagram 9 Bostadstillägg En—tvä förvärvsarbetande
Diagram ] 0 Bostadstillägg ensamstående—gifta
% 20
18
16
14
10
6 Bostads- tilläggets 4 andel av den dis- 2 ponibla
inkomsten
10
20 Andel som 30 har bostads- 40 tillägg 50 60 70 80 L 90 4 el. fler barn
'.: ensamstående [:| = gifta
5.3.4. Socialhjälp
Socialhjälp är behovsprövad och ges till hushåll vars inkomster inte räcker till för att ge familjen en rimlig minimistandard.
Totalt sett utgör socialhjälpen ett litet belopp jämfört med barnbidrag och bostadstillägg. Det är därför naturligt att socialhjälpen utgör en mycket liten andel av den disponibla inkomsten för de flesta grupper av hushåll. När vi tidigare studerade inkomsten per capita i olika hushållstyper såg vi att den disponibla inkomsten per capita sjönk då antalet barn i
Andel av den dis- ponibla inkomsten som utgörs av social- hjälp
Andel som
10 fått socialhjälp 20 30 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 el. fler 40 barn
;D E?! arbetare [:l tjänstemän företagare &.”ng ll Socialhjälp Arbetare— Tjänstemän— Företagare
Andel av den dis-
3 ponibla inkomsten
2 som utgörs av social- hjälp
Andel som fått socialhjälp
10
20
30
40 Obarn
50 Diagram 12 Socialhjälp
__ _ En förvärvsarbetande— en förvärvsarbetande D två förvärvsarbetande Två förvärvsarbetande
Diagram I 3 Socialhjälp Ensamstående—Gifta
Andel av 3 den dis- ponibla 2 inkomsten som utgörs av social- hjälp
Andel som uppbär socialhjälp
10
20
30
70
80
90
hushållet steg. Om vi betraktar diagram 11—13 ser vi att socialhjälpens andel i den disponibla inkomsten respektive andelen som har socialhjälp är större för hushåll med många barn. Detta tyder på att gruppen barnfamiljer som har svårt att klara av sin försörjningsbörda ökar med växande barnantal.
Av diagram 11—13 ser vi också att socialhjälpens andel av den disponibla inkomsten är större för arbetarhushåll än för tjänstemanna- och företagarhushåll. Andelen som uppburit socialhjälp någon gång under år 1972 är också större bland arbetarhushållen. Av hushåll med en förvärvsarbetande är det en större andel som har fått socialhjälp under år 1972 än av hushåll med två förvärvsarbetande.
Socialhjälpen har störst betydelse för ekonomin för ensamstående med barn. Likaså vad gäller andelen som har fått socialhjälp ligger ensam- stående högre än andra kategorier.
6. Effekterna på barnfamiljernas ekonomi av livsmedelssubventioner och mervärdesskatt
I ett tidigare avsnitt har visats hur samhället främst via olika socialförsäk- ringar och sociala bidrag direkt påverkar barnfamiljernas ekonomiska situation. Vi kunde också konstatera vissa skillnader i disponibel inkomst mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer och mellan barnfamiljer med olika antal barn, olika förvärvsinkomst, civilstånd och tillhörande olika socioekonomiska grupper. Däremot angavs inte om dessa nominella skillnader i inkomst också motsvarades av reella skillnader sedan hänsyn tagits till att samhället hårt beskattar vissa typer av'konsumtion och subventionerar andra konsumtionsvaror (vi bortser här från den starkt subventionerade offentliga konsumtionen). Traditionellt sett har tobaks- och alkoholkonsumtionen varit hårt beskattad medan man sökt undvika beskattning av s. k. nödvändighetsvaror. I Sverige omfattas dock numera även större delen av dessa varor av mervärdeskatten. I stället för att differentiera denna skatt (med åtföljande administrativa besvär) har man valt metoden att subventionera särskilt de för barnfamiljer och lågin- komsttagare viktiga livsmedlen.
Under senare år har en subventionering av baslivsmedel och ett borttagande av mervärdeskatten främst på livsmedel kommit att diskute- ras som alternativa medel till socialförsäkringar och sociala bidrag för att förbättra de sämst ställdas ekonomiska situation. Subventionering av baslivsmedel sker också sedan några år tillbaka varvid syftet varit jordbrukspolitiskt, antiinflationistiskt och socialt.
För att närmare undersöka vilka fördelningspolitiska effekter livsme- deISSubventioneringen haft och ett tänkt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel kan väntas få, har vi låtit undersöka dessa två reformers effekter främst på bamfamiljemas ekonomi. Undersökningen har själv- ständigt utförts av Lennart Ehrsson, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet och redovisas som bilaga 1 till denna skrift. Avsikten är här att redovisa vissa av de resultat som framkommit i undersökningen.
Det kanske viktigaste resultatet av undersökningen är att vår kunskap om såväl livsmedelssubventionernas verkningar som en tänkt förändring av mervärdeskatten är synnerligen bristfällig Den främsta orsaken härtill är att vi saknar någorlunda moderna och tillförlitliga uppgifter om konsumtionsvanorna i olika inkomstgrupper, familjetyper m.m. Den senaste undersökningen av hushållens konsumtionsvanor utgörs av
statistiska centralbyråns Hushållsbudgetundersökning 1969. Nästa under- sökning planeras inte ske förrän år 1978. Om det fanns mer regel- bundna undersökningar av detta slag skulle vi med väsentligt större precision kunna uttala oss om fördelningseffekterna av livsmedelssubven- tioner och av diskuterade momsreformer och kunna jämföra dessa effekter med effekterna av andra social- eller familjepolitiska reformer.
Undersökningen från år 1969 är dessutom behäftad med så många svagheter, bl. a. underskattas den privata konsumtionen med en sjunde- del, att det är svårt att basera säkra slutsatser på materialet.
En generell svårighet vid bedömningen av offentliga utgifter och inkomster av ovan beskrivet slag är problemet med vilken alternativ utgiftsanvändning, resp. finansiering, som kan ifrågakomma. Det är meningslöst att säga att livsmedelssubventionerna ger hushållen 2 500 milj. kr. lägre utgifter," utan att samtidigt ange hur dessa subventioner finansierats. Problemet är att det för de flesta statsutgifter saknas angiven finansiering. Vid Ehrssons beräkningar har antagits att livsmedelssubven- tionerna är finansierade av mervärdeskatter på all skattebelagd konsum- tion medan ett tänkt borttagande av all moms på livsmedel finansieras av höjd moms på övrig momsbelagd konsumtion. Beräkningarna har gjorts på en framräkning av hushållsbudgetundersökningens konsumtionsdata till 1974 års nivå. Generellt gäller att ju större skillnader det finns i konsumtionens sammansättning mellan olika familjetyper och i olika inkomstlägen och ju större inkomstskillnaderna är i samhället desto större blir fördelnings- effekterna av livsmedelssubventionerna och av momsen.
Ehrssons bearbetning av konsumtionsdata visar också att livsmedelsan- delen sjunker vid stigande inkomst. En subventionering av livsmedels- konsumtionen gynnar därför relativt sett låginkomsthushåll starkare än höginkomsthushåll. Av samma skäl skulle också ett borttagande av momsen på livsmedel starkast gynna de lägre inkomsttagarna. (Kan omvänt tolkas som att den nuvarande beskattningen av livsmedel missgynnar låginkomsttagare.)
Finansieringen av reformerna är som tidigare nämnts oklar. Med en finansiering via en höjning av övrig moms (för momsfria livsmedel) blir den utjämnande effekten förstärkt medan en finansiering via generell moms för livsmedelssubventionerna ger en försvagad utjämningseffekt.
Ett annat fenomen som kan observeras är att det urval av baslivsmedel som gjorts vid den nuvarande subventioneringen är av relativt sett större betydelse än livsmedelskonsumtionen som helhet i lägre inkomstklasser, dvs. urvalet är ur fördelningssynpunkt bättre.
Beträffande reformernas effekter för familjer med olika barnantal och inkomst kan konstateras en genomgående relativt sett kraftig utjämnings- effekt mellan inkomsttagare med extremt höga och extremt låga inkomster vid samma barnantal. Däremot är det svårare att konstatera om reformerna medför någon inkomstöverföring mellan gruppen icke barnfamiljer och gruppen barnfamiljer. Effekterna av livsmedelssub- ventionen och av momsreduktionen kan genomgående sägas ha likvärdiga effekter per krona räknat. De nuvarande livsmedelssubventionerna på
totalt 2 500 milj. kr. förstärker köpkraften i l-, 2- och 3-barnshushåll meld låg inkomst med ungefär 200, 300 resp. 500 kr. per hushåll och år. Om man avser att stödja just dessa hushållstyper framstår beloppen som tämligen små. För att styrka detta påstående har gjorts några grova kalkyler på alternativa sätt att höja bamhushållens köpkraft. Om man använde 2 500 milj. kr. till att höja barnbidraget, som under år 1974 utgick till ca 1 800 000 barn, skulle det brutto innebära 1 400 kr. per barn och år. Köpkraften skulle i de ovan nämnda l-, 2- och 3-barnshus- hållen öka med ungefär 700, 2 000 resp. 3 200 kr. istället för med 200, 300 resp. 500 kr.
Bilaga ] Omfördelning av köpkraften mellan olika inkomstklasser och hushålls- typer via Iivsmedelssubventioner och momsfria livsmedel
av Lennart Ehrsson
Det har sedan några år tillbaka diskuterats och också vidtagits åtgärder, för att öka köpkraften hos olika hushållskategorier. Särskilt hushåll med låg inkomst och många barn har varit i fokus. Ett exempel på detta är bostadstilläggen. Ett annat exempel är subventioneringen av vissa baslivsmedel, som förutom det jordbrukspolitiska och förhoppningsvis inflationsdämpande inslaget också torde åstadkomma en sådan ”riktad” förstärkning av köpkraften. Ett annat förslag, som har diskuterats och som ligger livsmedelssubventioneringen nära är att ta bort mervärdeskat- ten på livsmedel.
Dessvärre vet vi ofta ganska litet om vilka fördelningseffekter, som faktiskt uppnås med olika inkomstutjämnande reformer. Ett exempel på detta är den livsmedelssubventionering som sker sedan några år tillbaka. Eftersom den senaste någorlunda heltäckande undersökningen om hushållens konsumtionsvanor, Statistiska Centralbyråns ”Hushållsbudget- undersökningen 1969”,] är så gammal, vet vi inte vilka konsumtions- vanorna faktiskt är nu. Om det fanns mer regelbundna, helst årliga, undersökningar av detta slag, skulle vi med väsentligt större precision kunna uttala oss om subventioneringens fördelningseffekter. Vi skulle då slippa göra vanskliga framskrivningar av konsumtionsdata med 5—6 år. Men även ur en annan synpunkt är subventioneringens fördelningseffek- ter osäkra. Vi.vet inte hur den faktiskt har finansierats. För att kunna beräkna en reforms fördelningseffekter måste man också känna till detta. Rent teoretiskt kan man tänka sig en mängd olika finansieringsmetoder, till exempel en utebliven eller mindre höjning av barnbidrag och/eller bostadstillägg, en utebliven eller mindre sänkning av den statliga inkomstskatten, en höjning av en eller flera varuskatter, en höjning av arbetsgivaravgiften eller en ren lånefinansien'ng, dvs. underbalansering av statsbudgeten. Naturligtvis kan olika finansieringsmetoder göra att en reform får helt olika fördelningseffekter. Vi återkommer till detta i avsnitt 1.
Här skall vi undersöka de vertikala fördelningseffekterna av subven- tioneringen av vissa baslivsmedel2 i den omfattning den hade vid 1974 års slut, räknat på årsbasis. Som finansieringsmetod tänker vi oss en generell höjning av mervärdeskatten3. Detta kommer att jämföras med fördel- ningseffekterna av att ta bort momsen på livsmedelA, finansierat med högre skatt på övrig momspliktig konsumtion. Vidare studeras också
' SM, P 197l:9. Kallas i fortsättningen H bu 69. * Kallas i fortsättningen livsmedelssubventione- ringen eller subventione- ringen. 3 Kallas i fortsätt- ningen momsen. * Kallas i fortsätt- ningen, något oegent- ligt, momsreformen.
'DsJo 1974: 12.
effekterna av subventioneringen för hushåll med olika antal barn i olika inkomstklasser, vilket också jämförs med momsreformens effekter för samma hushållskategorier och inkomstklasser. Avslutningsvis utvärderas också den ökning av köpkraften, som livsmedelssubventioneringen ger, genom en jämförelse med alternativa sätt att öka köpkraften för hushåll med låg inkomst och många barn.
1 Finansieringen av reformerna
Som redan påpekats är det viktigt att komma ihåg, att resultaten i beräkningar av det här slaget också beror på den finansieringsmetod som används. Den idealiska finansieringsmetoden bör ur teoretisk synpunkt vara neutral med avseende på inkomstfördelningen efter skatt. Vanligen tänker man sig en höjning av inkomstskatten, som drabbar alla inkomster proportionellt lika. Ur fördelningssynpunkt kan man då bortse från finansieringssidan av en reform. Men man kan också studera olika ”reformpaket”, där finansieringen kan såväl förstärka som försvaga fördelningseffekten. Huvudsaken är att man kan beräkna finansieringens betydelse för den köpkraftsomfördelning, som reformen medför. Utan kännedom om hur livsmedelssubventioneringen faktiskt har finansierats har här valts den senare metoden. Om vi tänker oss att reformerna finansieras med de momshöjningar vi angivit innebär det också, att vi kan hålla oss inom ramen för ett och samma grundmaterial, H bu 69.
De reformer vi skall studera tänks vara upplagda så, att nettoeffekten i båda fallen för hushållssektorn som helhet är noll. Det innebär, att livsmedelssubventioneringen, som kostar staten ungefär 2 500 miljoner kronor och sammanlagt minskar hushållssektorns konsumtionsutgifter lika mycket, finansieras tillfullo genom en generell momshöjning, som tillför staten 2 500 miljoner kronor. Följaktligen innebär reformen inte heller någon nettoförändring av statsbudgeten utan bara en förskjutning mellan posterna på intäkts- respektive utgiftssidan. Vi bortser fullständigt från indirekta effekter. Momsreformen tänks vara upplagd på motsva- rande sätt.
Vi antar, att momshöjningarna slår igenom fullständigt i konsument- ledet. Motsvarande antagande görs för borttagandet av momsen på livsmedel. Det är möjligt, att så inte blir fallet i verkligheten utan att i stället en del av prissänkningen i samband med att momsen på livsmedel tas bort absorberas av förädlings- och distributionsleden och att prishöjningen i samband med de momshöjningar, som vi kommer att tänka oss införa förstärks i dessa led. Då blir naturligtvis omfördelningen av köpkraften en annan. Men här förutsätts alltså, att den s. k. incidensen av de olika momsförändringarna till 100 procent faller på konsumenter- na.
Ett bra exempel på finansieringsmetodens betydelse för en reforms fördelningseffekt finns i ”Livsmedelssubventioner”'. Där anges livsme- delssubventioneringens betydelse för två hushållstyper och tre inkomst- nivåer. Man kan jämföra fördelningseffekterna av subventioneringen om
SOU 1975: 35
den tänks finansierad med en momshöjning respektive med en höjning av den statliga inkomstskatten1 (höjning av uttagsprocenten). I tabell 1 redovisas subventioneringens effekter för de olika hushålls- typerna och inkomstnivåerna vid momsfinansiering och inkomstskatte- finansiering.
Tabell 1. Nettoeffekter av livsmedelssubventioneringen för olika hushållstyper.
Kr./år. lnkomstnivåa Hushåll utan barn Hushåll med tre barn låg medel hög låg medel hög
Nettoeffekt vid:
momsfinan- siering 210 —30 — 245 485 315 —115 inkomstskatte- finansiering 480 —50 —1 350 1 180 570 —67O
& En inkomsttagare i samtliga hushåll. Källa: ”livsmedelssubventioner”, Jo 1974: 12, s. 42. Anm.: Inkomsterna ”låg”, "medel” och ”hög” står enligt källan för högst 26 tkr., 27—54 tkr. resp. 55 tkr. och högre. De är där uppräknade från 1969 med konsumentprisindex, vilket innebär en underskattning på cirka tio procentenheter. Det torde i denna jämförelse vara av mindre betydelse, eftersom skillnaderna är så markanta.
Jämför vi nettoeffekterna inom de två hushållstyperna framgår klart den väsentligt större vertikala fördelningseffekt som inkomstskattefinan- sieringen medför. Om vi ser på den högsta inkomstklassen i hushåll utan barn, skulle inkomstskattefinansieringen medföra en försvagning av köpkraften med mera än 1 000 kr. per år. Även ur horisontell fördelningssynpunkt är skillnaderna stora. Om vi till exempel ser på den lägsta inkomstklassen framgår det att köpkraften i trebarnshushållen förstärks med 275 kr. (485—210) mer än i hushållen utan barn om reformen momsfinansieras. Vid en inkomstskattefinansiering skulle skill- naden i stället vara 700 kr. (1 180—480).
Ovanstående skillnader beror på den progressiva inkomstskatten. Höjningen av uttagsprocenten motsvarar dessutom en väsentligt större höjning av skattesatserna vid höga inkomster. En höjning av uttagspro- centen från 100 procent till 110 procent motsvarar för en inkomsttagare med 10 procents statlig inkomstskatt en höjning av skattesatsen med ] procentenhet. För en inkomsttagare med 40 procents statlig inkomst- skatt motsvarar det en höjning med 4 procentenheter. Finansieringsme- toden är alltså inte alls neutral med avseende på inkomstfördelningen efter skatt utan verkar starkt inkomstutjämnande. Inkomstskattefinan- sieringen skulle också av ovanstående skäl innebära en kraftig horisontell omfördelning av köpkraften till förmån för hushåll med två förvärvsar- betande jämfört med hushåll med en förvärvsarbetande, vid given total hushållsinkomst.
Fördelningseffekterna beror i detta fall mer på förändringen av inkomstskatten än på själva livsmedelssubventioneringen. Det är alltså snarast fråga om att förstärka den statliga inkomstskattens fördelnings— ' 1975 års SkatteSkalOL
effekter och inte om att omfördela köpkraften med hjälp av livsmedels- subventionering.
En finansieringsmetod, som under senare år kommit att användas i olika sammanhang, är en höjning av arbetsgivaravgiften. För att kunna säga något om vilken omfördelning av köpkraften subventioneringen skulle få om denna finansieringsmetod används måste man först ta ställning till vilken incidens avgiftshöjningen kan tänkas ha. Det är knappast så, att den liksom momshöjningen "vältras framåt” och drabbar hushållen i form av högre priser. Det är troligare, att den ”vältras bakåt” och drabbar hushållen via lönerna, dvs. i form av lägre löneökningar. Dessa två incidensantaganden är de tänkbara extremfallen. Vi skall helt kort diskutera hur det senare av dem, som är det rimligaste, skulle kunna påverka subventioneringens fördelningseffekter.
Om en höjning av arbetsgivaravgiften skulle medföra lägre lönesteg- ringar, får vi utgå ifrån att det drabbar alla löneinkomster proportionellt lika. Eftersom en momshöjning svagt motverkar fördelningsmålsättning- enl medan avgiftshöjningen, med det gjorda incidensantagandet skulle vara i stort sett neutral talar detta för att den senare finansieringsmeto- den ur fördelningssynpunkt skulle vara något bättrez. Men skillnaden är så liten, att en finansiering genom höjda arbetsgivaravgifter inte torde ge några markant annorlunda fördelningseffekter än de vi har beräknat att en livsmedelssubventionering, som tänks momsfinansierad, skulle ge. Det kan inte heller helt uteslutas att vissa prisstegringar kan komma att ske, där konkurrenssituationen tillåter detta, om arbetsgivaravgiften höjs. Eftersom man konsumerar en större del av sin inkomst i lägre inkomstklasser (och sparar en mindre del) och detta rimligen bör vara särskilt utpräglat i flerbarnshushåll, drabbas dessa kategorier speciellt hårt av prisstegringarna. Detta talar för, att en höjning av arbetsgivaravgiften som finansieringsmetod ur fördelningssynpunkt är i stort sett likvärdig med den momshöjning, som vi utgått ifrån ivåra beräkningar.
2 Data- och metodproblem
Grundmaterialet för beräkningarna utgörs av Statistiska Centralbyråns ”Hushållsbudgetundersökningen 1969”. Det är av flera skäl otillfredsstäl-
”lande, att behöva utgå från detta material. Ett första problem är valet av
inkomstbegrepp. I Hbu 69 redovisas konsumtionens fördelning efter såväl sammanräknad nettoinkomst3 som disponibel inkomst4.
* Se avsnitt 3.4. ” Neutraliteten störs av kapitalinkomster och av olika transfereringar. 3 Sammanräknad nettoinkomst definieras som ”summan av de beskattningsbara inkomsterna från tjänst, jordbruk,. fastighet, rörelse, kapital och tillfällig förvärvs— verksamhet med avdrag för underskott i förvärvskälla”. (Hbu 69) * Disponibel inkomst definieras som ”sammanräknad nettoinkomst plus icke beskattningsbara inkomster såsom sjukpenning, lotterivinster etc. minus under året betalda skatter”. (Hbu 69) (Sjukpenningen är numera skattepliktig inkomst.)
Vi skulle här ha föredragit att använda begreppet disponibel inkomst, men tyvärr är skattningama av dessa inkomster mycket osäkra i Hbu 69. Osäkerheten skulle dessutom öka i samband med en framräkning till 1974 på grund av de kraftiga förändringar som har skett sedan 1969 till exempel beträffande de statliga inkomstskatteskalorna och bostadstilläg- gen. Vi har därför i alla beräkningar utgått från sammanräknad nettoinkomst. Valet av inkomstbegrepp medför vissa olägenheter, särskilt i de lägre inkomstskikten eftersom konsumtionsutgifterna i vissa fall överstiger inkomsten. Detta kan bero på åtminstone tre faktorer, nämligen osäkert material, en disponibel inkomst, som är större än sammanräknad nettoinkomst på grund av transfereringar till hushållen samt negativt sparande. Vi saknar möjlighet att ta hänsyn till någondera av dessa.
Vidare innehåller konsumtionsbegreppet i Hbu 69 utgiftsposter, som definitionsmässigt inte innefattas i sammanräknad nettoinkomst, till exempel utgiftsräntor och resor till och från arbetet. Det innebär, att det föreligger ytterligare en inkonsistens i valet av inkomst- och konsumtions- begrepp, i det här fallet inte bara i de lägre inkomstklasserna utan för alla inkomster. Konsekvensen blir att konsumtionsutgifterna framstår som orimligt höga i förhållande till inkomsterna, något som förefaller än märkligare när man enligt nationalräkenskaperna1 finner, att Hbu 69 underskattade den totala privata konsumtionen 1969 med cirka 11 000 mkr. I beräkningarna har en generell korrigering av underskattningen gjorts i samband med framskrivningen till 1974 (se nedan). Däremot har det inte ansetts ligga inom möjligheternas gräns, att försöka korrigera för valet av konsumtionsbegrepp.
Vi får också förutsätta att den inkomstfördelning, som redovisasi Hbu 69 också gäller 1974. Inkomsterna har generellt skrivits upp 1,5 gånger, vilket är den ungefärliga ökningen från 1969 till 1974 av den totala sammanräknade nettoinkomsten. Det innebär, att alla inkomster förut— sätts ha ökat precis lika mycket vilket knappast är fallet i verkligheten. Men eftersom vi inte känner till något om hur hushållens faktiska inkomstutveckling skulle komma fram i det statistiska materialet i form av förskjutningar mellan olika inkomstklasser tvingas vi göra det på detta sätt.
Vi känner inte heller till hur befolkningsstrukturen har förändrats i olika inkomstklasser och hushållstyper. Det beror dels på att vi inte känner till de ovan nämnda förskjutningarna mellan olika inkomstklasser, men också på folkökning, förändringar i åldersstruktur och civilståndi dessa strata. I beräkningarna har vi därför utgått från att befolkningen 1969 och 1974 är identisk vad gäller antal, fördelning på inkomstklasser och fördelning på hushållstyper.
Den totala privata konsumtionen uppgick 1974 till cirka 132 000 mkr. Enligt Hbu 69 var motsvarande siffra för 1969 73 000 mkr. För att få
' Statistiska tabeller, Nr 1974z49, bilaga till Statistiska Meddelanden, N 1974: 89 Nationalräkenskaper.
rätt storleksordning på fördelningseffekterna av livsmedelssubventio- neringen och momsreformen måste naturligtvis 1969 års konsumtions- siffror räknas upp. Då alla beräkningar här bygger på konsumtionen och konsumtionsstrukturen 1969 enligt Hbu 69 har uppräkningen gjorts med faktorn 1,8, vilket motsvarar en ökning av den totala privata konsumtio- nen från 73 000 mkr. till 132 000 mkr. Eftersom vi inte känner till hur konsumtionsstrukturen har förändrats i olika inkomstklasser och i olika hushållstyper sedan 1969 har vi generellt multiplicerat alla slags konsumtionsutgifter för alla hushållstyper i alla inkomstklasser med samma faktor, dvs. 1,8. Det är inte tillfredsställande, att helt bortse från den substitution, som har skett under denna femårsperiod. Det skulle vara möjligt, att grovt uppskatta den förändring i konsumtionsstrukturen, som i genomsnitt har skett. Men eftersom de studerade reformerna innebär en omfördelning av köpkraften mellan olika hushållstyper och inkomstnivåer är det också förändringarna mellan dessa som är av intresse. Skattningar på den genomsnittliga förändringen är alltså inte särskilt intressant i detta sammanhang. Vi förutsätter därför, att konsumtionsandelarna är helt oförändrade sedan 1969 och att de olika konsumtionsutgifterna helt enkelt har blivit 1,8 gånger så stora.1 Vi har då på ett grovt sätt tagit hänsyn till både prisstegringar och reala konsumtionsökningar under femårsperioden.
Ett alternativt sätt att belysa reformernas betydelse för olika inkomst- klasser och hushållstyper är att beräkna de fördelningseffekter, som reformerna hade medfört, om de hade funnits 1969 i samma reala omfattning. Det hade naturligtvis inte inneburit någon förändring vad gäller grundmaterialets osäkerhet. Men vi hade undvikit risken att förstora de förekommande felen i samband med framskrivningen till 1974. Detta hade å andra sidan övervältrat många ställningstaganden och kalkyler på dem, som vill skaffa sig en uppfattning om livsmedelssubven- tioneringens betydelse för olika hushållskategorier nu. (Och inte den betydelse subventioneringen hade haft för fem år sedan, om den hade existerat. då.) Trots de anförda problemen och den därmed förknippade osäkerheten, har vi därför valt att göra kalkylerna för 1974.
Ovanstående problem, tillsammans med andra, som är mer specifikt förknippade med de olika beräkningarna och som därför tas upp i samband med dessa, medför att resultaten blir osäkra. De kan alltså snarast ses som indikationer på resultatet av de olika reformerna, där såväl den absoluta effekten (i kronor), som relationen mellan nettoeffek- ten för olika inkomstklasser och hushållstyper får tolkas med försiktig- het.
Resultatet för de enskilda hushållen kommer genomgående att redovisas som den ökning eller minskning av konsumtionsutgifterna per
1 Med konsumtionsandel avses den andel av de totala konsumtionsutgifterna i ett hushåll, som används till konsumtionen av en viss vara eller Varugrupp. En överslagsberäkning ger vid handen, att en minskning av livsmedelsandelen med en procentenhet och en hälften så stor ökning vardera av andelen momspliktig övrig konsumtion och andelen ej momspliktig konsumtion, skulle minska nettoeffekten av momsreformen för ett hushåll med endast 40—50 kr./år.
år, under förutsättning att konsumtionsvolymen är oförändrad, som de olika reformerna medför för hushållen. Denna förändring beror dels på hur mycket utgifterna minskar på grund av de prissänkningar, som reformerna medför (bruttoeffekt) och dels på hur mycket utgifterna ökar på grund av de prisstegringar som finansieringen av reformerna medför (finansieringseffekt).
Skillnaden mellan brutto- och finansieringseffekten kallas nettoeffekt och visar hur utrymmet för konsumtion (och sparande) påverkas av reformerna, vilket vi också kan kalla för förändringen i köpkraft. Här kommer genomgående att redovisas bruttoeffekt, finansieringseffekt och nettoeffekt.
3 Vertikala fördelningseffekter
Vi skall i detta avsnitt se på vilka förändringar i köpkraften för olika inkomstklasser, som följer av att ta bort momsen på livsmedel när detta finansieras med högre moms på övrig momspliktig konsumtion. Detta jämförs med fördelningseffekterna av subventioneringen av vissa baslivs- medel 1974 när den tänks finansierad med en generell momshöjning.
konsumtions- andelar, %
l
70 1 M total andel moms- pliktig konsumtion so.] (A + B) 50J andel momspliktig övrig konsumtion (B) 404 30— 20 , livsmedelsandel (A) —r— | I'— |— I 20 35 55 75 90— inkomst, tkr
Figur ] Momspliktiga konsumtionsandelar i olika inkomstklasser
' Livsmedelssubventio- ner, Ds 101974:12. 1 Kung]. Maj: ts kungö- relse 1974: 839 om fort- satt prisstopp m.m.
3.1 Konsumtionsandelar iolika inkomstklasser
Livsmedelsandelarna för olika inkomstklasser finns redovisade i Hbu 69. En uppskattning av andelarna för momspliktig övrig konsumtion har gjorts med hjälp av Hbu 69 och Svensk Författningssamling. Dessa samt livsmedelsandelarna redovisas i tabell 2. De illustreras också i figur 1. Där framgår, att livsmedelsandelen, med något undantag, avtar med stigande inkomst. Andelen momspliktig övrig konsumtion stiger snabbt, bortsett från den redan höga andelen för lägsta inkomstklassen, för att vid en inkomst på cirka 45 tkr. och däröver stabiliseras vid 43 år 44 procent. I figuren har också andelen total momspliktig konsumtion, dvs. summan av livsmedelsandelen och andelen momspliktig övrig konsumtion, ritats in. Vi ser att den avtar något med stigande inkomst.
3.2 Fördelningseffekter av momsfria livsmedel
En uppräkning från 1969 på det sätt som beskrivits tidigare ger vid handen, att den totala privata livsmedelskonsumtionen 1974 uppgår till ungefär 32 000 mkr. Detta ger staten momsintäkter på 4 700 mkr. För att finansiera ett borttagande av momsen på livsmedel krävs därmed en höjning av momsen på momspliktig övrig konsumtion från 17,65 procent till 27,7 procent. Genom att dividera den minskning i livsmedelsutgifter- na som de olika inkomstklasserna får. när livsmedelsmomsen tas bort, med antalet hushåll i respektive klass, erhålles den genomsnittliga bruttoeffekten av att ta bort momsen på livsmedel. På motsvarande sätt beräknas finansieringseffekten av att höja momsen på momspliktig övrig konsumtion. Skillnaden mellan dessa ger slutligen det vi kallar nettoef- fekten för hushållen i de olika inkomstklasserna. Samtliga effekter finns redovisade i tabell 2.
Där framgår, att hushåll i de lägsta inkomstklasserna får en förstärk- ning av köpkraften av storleksordningen 200 år 300 kronor per år. Reformen balanserar vid en inkomst på ungefär 45 tkr. och innebär för hushåll med inkomster uppåt 100 tkr. en minskning av köpkraften med cirka 700 kronor per år.
3.3 Livsmedelssubventioneringens omfattning
Subventioneringen av baslivsmedel uppgick 1974 totalt till cirka 2 100 mkr. Som en direkt följd av subventioneringen minskade statens momsintäkter från de subventionerade varorna med 400 mkr. Därmed minskade hushållens livsmedelsutgifter brutto med 2 500 mkr. under 1974. Dessutom tillfördes jordbruket införselavgiftsmedel på drygt 200 mkr.1. Dessa har inte räknats in i subventioneringen vilket också gäller den utökning av subventioneringen på cirka 200 mkr. som trädde ikraft från och med 19752. Hänsyn tas inte heller till, att kostnaderna för staten minskade något genom att viss livsmedelskonsumtion sker inom den statliga sektorn.
Tabell 2. Konsumtionsandelar samt fördelningseffekter av momsfria livsmedel i olika inkomstklasser
Inkomst, tkr.
Livsmedelsandel, %
Andel momspliktig övrig kons., % Bruttoeffekt per hh, kr./år Finansier.-effekt per hh, kr./år Nettoeffekt per hh, kr./år
— 14 29
3 8 840 —640 200
15—21 30
35
1 140 —770 370
22—29 28
38 1 200 ——920 280
30—37 26
42 1450 —1 320 130
33—44 25
42 1600 —1560 40
45—52 24
44 1730 —1790 —60
53—59 23
44
1 790 —1 940 —150
60—74 22
44 1840 —2150 —310
Källa: Bearbetning av Hbu 69.
75—89 22
43 2 160 —2 440 —280
90— 20 43 2 540 -—3 200 —660
3.4 Fördelningseffekter av livsmedelssubventioneringen
De vertikala fördelningseffekterna av livsmedelssubventioneringen när den tänks finansierad med en generell momshöjning redovisas i tabell 3. Källmaterialet utgörs av beräkningar gjorda vid Lantbrukshögskolan utgående från Hbu 69. Man har förutsatt, att konsumtionsvolymerna av de subventionerade livsmedlen är oförändrade sedan 1969. Utan känne- dom om hur de kan ha förändrats i de olika inkomstklasserna framstår det som ett rimligt antagande. För att finansiera subventioneringen, som kostar 2 500 mkr. skulle momsen behöva höjas ungefär 3,5 procentenheter (till 21 %). Av tabell 3 framgår att nettoeffekterna är mindre än effekterna av att ta bort momsen på livsmedel. Det beror främst på att momsreformen totalt uppgår till nästan 5 000 mkr., medan subventioneringen totalt omfattar ett ”endast” hälften så stort belopp.
En annan skillnad mellan de två reformerna är att finansieringen av momsreformen verkar något utjämnande på köpkraften (utom i den allra lägsta inkomstklassen). Det beror på, att andelen momspliktig övrig konsumtion är högre i de högre inkomstklasserna. Finansieringen av livsmedelssubventioneringen är däremot något regressiv. Orsaken är, att livsmedelsandelen avtar något snabbare med stigande inkomst än andelen momspliktig övrig konsumtion stiger. En generell momshöjning drabbar därmed de lägre inkomstklasserna proportionellt hårdare. Att finansie- ringen absolut sett slår hårdare i de högre inkomstklasserna beror på att dessa har så mycket större total konsumtionsutgift, att detta överväger den lägre andelen momspliktig konsumtion.
3.5 Reformernas effektivitet
För att underlätta en jämförelse vad gäller effektiviteten att omfördela köpkraften hos de två reformerna, kan man tänka sig en fördubbling av subventioneringen, med för övrigt oförändrad utformning, till 5 000 mkr., dvs. till ungefär samma totala omfattning som momsreformen. Figur 2 åskådliggör denna jämförelse. Där framgår dels, att bruttoeffek- ten av den fördubblade subventioneringen i mindre utsträckning än av momsreformen ökar med inkomsten. Innebörden av detta är att det urval av baslivsmedel, som har gjorts vid subventioneringen, är relativt sett av större betydelse än livsmedelskonsumtionen som helhet i lägre inkomst- klasser, dvs. urvalet är ur fördelningssynpunkt ”bättre”. Men det framgår också, att finansieringen av livsmedelssubventioneringen i högre utsträck- ning drabbar låga inkomster och i något mindre utsträckning höga inkomster jämfört med momsreformens finansiering. En jämförelse mellan nettoeffekterna visar också, att skillnaden i finansieringseffekt nästan är lika stor som skillnaden i bruttoeffekt, eftersom subventione- ringen medför en endast obetydligt större omfördelning av köpkraften.
Det kanske mest slående är dock hur lika resultaten av de två reformerna är, både vad gäller brutto- och finansieringseffekt, samt därmed också nettoeffekt. Vi skall dock komma ihåg att detta gäller en
Tabell 3. Fördelningseffekteravlivsmedelssubventioneringen
Inkomst, tkr. —14 15—21 22—29 Bruttoeffekt per hh, kr./år 480 670 660 Finansier.-effekt per hh, kr./år -380 —480 —5 20 Nettoeffekt per hh, kr./år 100 190 140
Källa: S. Bertilsson, K.-A. Nilsson, Lantbrukshögskolan. (Stencil). Anm. : Siffrorna är korrigerade för att uttrycka subventioneringen inklusive moms.
30—37 790 -—690 100 38—44 870 —820 50
45 —52 940 —920 20
53—59 910 —990 —80 60—74 910 —1060 —150 75—89 1060 —1 210 —150
90— 1 200 —1 550 —350
Figur 2 Fördelnings- effekter av momsfria livsmedel och av en fördubblad livsmedels- subventionering. Per hushåll, kr/dr.
SOU 1975: 35 brutto— och finansieringseffekt bruttoeff. momsreformen 2500 " bruttoeff. Iivsm.-subv. & 0 2000 nettoeffekt 1500 1000 500— 700 | | 75 90— inkomst, tkr —500 / nettoeff, moms- reformen 5 —5001 nettoeff, livsm- / —1000 subv. —1000- —1500 —2000 _2500 Ifinansieringseff. Iivsm-subv. finansieringseff. xt —3000 momsreformen &.
tänkt fördubbling av subventioneringen 1974. Slutsatsen vad gäller den omfördelning av köpkraften, som de båda reformerna ger blir följande: Momsreformen omfördelar i högre utsträckning köpkraften till förmån för hushåll med låg inkomst, men subventioneringen är, i ovan angiven mening, något effektivare.
4 Horisontella fördelningseffekter
En kategori, som vanligen anses skulle komma att gynnas speciellt mycket av livsmedelssubventioneringen, liksom av momsfria livsmedel, är barnfamiljerna, särskilt om de har låg inkomst. Vi skall därför också studera vilka effekterna kan tänkas bli för barnhushåll jämfört med hushåll utan barn. I det hittills använda materialet finns barnhushållen
gömda i alla inkomstklasser. Sannolikt är de mindre förekommande i de allra lägsta inkomstklasserna, där pensionärer och ungdom, som ännu inte har bildat familj troligen utgör en större andel.
För att få en uppfattning om hur momsreformen och livsmedelssub— ventioneringen påverkar köpkraften i hushåll med olika antal barn vid olika inkomstnivåer har gjorts beräkningar motsvarande de som tidigare redovisats enbart för olika inkomstklasser. Även här utgörs grundmateria- let av Hbu 69 (tabell 34). Där redovisas konsumtionens fördelning efter hushållstyp, antal barn under 18 år och sammanräknad nettoinkomst i hushåll där hushållsföreståndaren är under 66 år. Materialet innehåller rimligen ett begränsat antal pensionärer, som vi inte tar hänsyn till i våra beräkningar.
4.1 Fördelningsefjfekter av momsfria livsmedel
I tabell 4 redovisas de relevanta konsumtionsandelarna samt brutto-, finansierings- och nettoeffekten för olika hushåll och inkomstklasser av momsreformen. Vi ser, att livsmedelsandelen konsekvent avtar med stigande inkomst även när materialet är indelat efter antalet barn. (Kategorin ensamstående är varken indelad efter barnantal eller inkomst och lämnas tills vidare därhän.) Däremot är sambandet mellan livsmedels- andel och barnantal inte entydigt det som vanligen brukar hävdas, nämligen att livsmedelsandelen stiger med antalet barn. I den lägsta inkomstklassen har gifta och sammanboende utan barn högre andel än alla bamhushåll, vilket innebär att den förra gruppen skulle gynnas proportionellt mer än de senare, eftersom de tillhör samma inkomstklass. Men som framgår av tabellen är bruttoeffekten större för hushåll med barn än för hushåll utan barn. Skillnaden ökar också markant med antalet barn. Detta beror uppenbarligen på, att transfereringar av olika slag utgör en betydande del av köpkraften i barnhushållen, något som också framgår om man jämför inkomsten med den totala årliga konsumtionsutgiften till exempel i ett hushåll med tre eller fler barn i lägsta inkomstklassen. Konsumtionsutgiften är där ungefär 1,5 ggr så stor som inkomsten (före skatt och transfereringar). Men ändock torde den relativa ökningen av köpkraften vara störst för kategorin gifta och sammanboende utan barn, beroende på den höga livsmedelsandelen samt dessutom också på den låga andelen momspliktig övrig konsumtion. Ovanstående gäller i stort sett också för de olika hushållskategoriemai den näst lägsta inkomstklassen. Endast i hushåll med tre eller fler barn är livsmedelsandelen större än för hushåll utan barn. Det är också bara dessa stora hushåll, som får en större relativ förstärkning av köpkraften än barnlösa hushåll.
Först i de två högsta inkomstklasserna är sambandet det man kunde ha väntat sig vara speciellt markant i de lägsta inkomstklasserna -— att livsmedelsandelen stiger med antalet barn.
Som redan påpekats, ökar bruttoeffekten med antalet barn. Men det gäller i stort sett också finansieringseffekten med undantag för den näst högsta inkomstklassen i hushåll med två barn och tre eller fler barn. Där
medför de något låga andelarna momspliktig övrig konsumtion att hushållen drabbas förhållandevis litet av momshöjningen på denna konsumtion. Både brutto- och finansieringseffekten varierar något oregelbundet med antalet barn, vilket medför att nettoeffekten också blir, ur horisontell fördelningssynpunkt, något oregelbunden. Sålunda är nettoeffekten för hushåll utan barn, med undantag av näst högsta inkomstklassen, större än för motsvarande klasser i hushåll med ett barn. I näst högsta inkomstklassen är nettoeffekten för hushåll utan barn i stort sett lika stor som för hushåll med två barn. Speciellt liten är effekten för hushåll med ett barn i den näst lägsta inkomstklassen.
I tabellen redovisas också fördelningseffekterna för ensamstående med och utan barn. Då grundmaterialet inte är uppdelat på vare sig inkomstklasser eller barnantal, kan vi bara dra slutsatsen, att momsre- formen för ensamstående med barn i genomsnitt inte medför någon förstärkning av köpkraften samt att den för ensamstående utan barn ger en viss, i stort sett obetydlig, minskning av köpkraften.
Sammanfattningsvis får vi säga, att slutsatsen beträffande den ökning av köpkraften, som momsfria livsmedel kan väntas medföra, särskilt till förmån för barnhushåll med låg inkomst, när reformen finansieras med högre moms på annan momspliktig konsumtion, blir något splittrad. Hushåll med tre eller fler barn gynnas relativt andra kategorier oavsett inkomstens storlek. Även hushåll med två barn och höga inkomster
Tabell 4. Konsumtionsandelar samt fördelningseffekter av momsfria livsmedel
Inkomst Livsm.- Ändel Brutto- Finan- Nettoeff. tkr. andel momspl. eff. pr siereff. pr hh, % övr. hh, pr hh, kr./år kons. % kr./år kr./år Ensamstående utan barn — 20 41 790 — 920 —l30 med barn — 25 43 1 390 —1 370 20 Gifta och sam- manboende —29 32 36 1 360 — 870 490 30—44 27 38 1530 —1 220 310 "ta" bam 45—59 22 43 1 470 —1 630 —160 60— 19 41 1620 —1 990 —370 —29 29 38 1530 —1 160 370 30—44 24 41 1650 —1 610 40 8" bam 45—59 23 42 1 840 —1 910 — 70 60— 20 42 2 020 —2 420 —400 —29 31 38 2 040 —1 430 610 .. 30—44 27 39 2 000 —1 660 340 "3 bam 45—-59 26 39 2 070 —1 810 260 60— 21 41 2 310 —2 580 —270 —29 31 38 2460 —1 680 780 tre och fler 30—44 29 39 2 380 —1 800 580 barn 45—59 29 39 2 510 —1 920 590 60— 23 42 2 970 —3 100 —130
Källor: Livsmedelsandelar: Hbu 69, andel momspl. övrigt kons.: K.-A. Nilsson, Lantbrukshögskolan.
gynnas relativt mycket. Men vid låga inkomster får barnlösa hushåll en kraftigare förstärkning av köpkraften än hushåll med ett barn och även än vissa hushåll med två barn. Reformen verkar alltså, utifrån den ovan nämnda målsättningen, ha något dålig precision. Vi återkommer till detta längre fram.
4.2 Fördelningseffekter av livsmedelssubventioneringen
Andelen momspliktig konsumtion samt brutto-, finansierings- och netto- effekten av livsmedelssubventioneringen när den finansieras med en generell momshöjning finns redovisade i tabell 5. Där framgår att den momspliktiga konsumtionsandelen avtar med stigande inkomst. Som tidigare nämnts beror det på att livsmedelsandelen avtar kraftigare med stigande inkomst än vad andelen övrig momspliktig konsumtion stiger. Samtidigt ökar den momspliktiga konsumtionsandelen något med antalet barn, vilket motverkar den horisontella utjämningen av köpkraften. Utan att gå in på ytterligare detaljer kan man säga, att bördan av finansierings- sättet ökar något med antalet barn särskilt ihögsta inkomstklassen.
För kategorierna ensamstående med respektive utan barn ser vi, att de förra har en markant större andel momspliktig konsumtion, framför allt beroende på livsmedelsandelen. (Se tabell 4.) Nettoeffekten blir för dessa
Tabell 5. Konsumtionsandelar samt fördelningseffekter av livsmedelssubventione- ringen
Inkomst Andel Brutto- Finan— Nettoeff. tkr. momspl. eff. pr siereff. pr hh, kons. % hh, pr hh, kr./år kr./år kr./år Ensamstående utan barn — 61 250 — 405 —155 med barn — 68 660 — 640 20 Gifta och sam- manboende —29 68 695 — 485 210 30—44 65 685 — 615 70 "m" bam 45—59 65 600 — 730 —130 60— 60 615 — 860 —245 —29 67 780 — 595 185 30—44 65 815 — 750 65 ”* bam 45—59 65 795 _ 870 — 75 60— 62 815 —1055 —240 —29 69 1070 — 760 310 . 30—44 66 1 040 — 820 220 M bam 45—59 65 1010 — 870 140 60— 62 1010 —1 150 —140 —29 69 1395 — 910 485 tre och fler 30—44 67 1 265 — 925 340 bam 45—59 68 1 275 — 985 290 60— 65 1295 —1 410 —115
Källa: S. Bertilssm och K.-A. Nilsson, Lantbrukshögskolan.
Figur 3 Nettoeffekter av momsfria livsmedel och av fördubblad livs- medelssubventionering för hushåll utan barn (] resp. 3) samt för hushåll med tre barn (2 resp. 4). Kr/år.
båda kategorier praktiskt taget densamma som vid momsreformen, dvs. en viss försvagning av köpkraften för ensamstående utan barn och en negligerbar effekt för ensamstående med barn.
Beträffande kategorierna gifta och sammanboende framgår det av tabellen att bruttoeffekten är i stort sett oberoende av inkomsten. Detta drag framträder starkare här än i tabell 3, där ingen uppdelning på hushållskategorier finns. En del av skillnaden kan också ligga i att inkomstklasserna är betydligt ”vidare” här än i tabell 3. Vi ser också att bruttoeffekten ökar markant med antalet barn. Om målsättningen med subventioneringen är att stödja barnfamiljerna, kan man alltså säga, att urvalet subventionerade varor är bra. Men eftersom denna tendens också finns, fastän svagare, beträffande finansieringsbördan, så blir nettoeffek- ten ur horisontell fördelningssynpunkt svagare än vad bruttoeffekten givit anledning att förmoda. Man kan, med samma kriterium som ovan, säga, att finansieringsmetoden inte är väl vald.
4.3 Reformernas effektivitet
För att lättare kunna jämföra det vi tidigare har kallat effektiviteten hos de två reformerna har även på detta material beräknats effekterna av en fördubblad livsmedelssubventionering. Den blir då av ungefär samma totala omfattning som momsreformen. Figur 3 illustrerar denna jämförel-
1000
500
Inkomst, tkr
se för hushållskategorierna gifta och sammanboende utan samt med tre eller fler barn. Kurvorna 1 och 2 visar nettoeffekten av momsfria livsmedel, finansierat med högre moms på momspliktig övrig konsumtion, för hushåll utan respektive med tre eller fler barn. Kurvorna 3 och 4 visar dubbla nettoeffekten av livsmedelssubventioneringen, finansierad med en generell momshöjning, för samma kategorier. Av jämförelsen mellan kurvorna 1 och 2 framgår, att momsreformen ger en horisontell utjämning av köpkraften, eftersom 2 ligger ovanför 1 för alla inkomster. Speciellt markant är detta i näst högsta inkomstklassen.
På motsvarande sätt ser vi med hjälp av kurvorna 3 och 4 att den horisontella utjämningen är mer markant för livsmedelssubventione- ringen, möjligen bortsett från i den allra högsta inkomstklassen.
Eftersom kurva 1 ligger högre än kurva 3 för alla inkomster, kan vi konstatera, att för hushåll utan barn är momsreformen att föredra oavsett inkomstens storlek.
Jämför vi slutligen kurvorna 2 och 4 ser vi, att för kategorin tre barn och fler blir den vertikala utjämningen något större vid subventionering än vid momsfria livsmedel, vilket inte framgick när materialet enbart var uppdelat på inkomstklasser. Det innebär, att subventioneringen i högre utsträckning än momsreformen gynnar flerbarnsfamiljer med låg in- komst, jämfört med låginkomsthushåll i allmänhet, vilket ligger helt i linje med den fördelningsmålsättning vi utgått ifrån gäller för livsmedels- subventioneringen.
Sammanfattningsvis innebär det ovanstående, att livsmedelssubventio- neringen relativt mer än momsfria livsmedel gynnar hushåll med tre barn och fler, samtidigt som den också relativt mer missgynnar hushåll utan barn.
En jämförelse motsvarande den vi ovan gjort mellan hushåll utan barn och hushåll med tre barn eller fler har också gjorts mellan hushåll utan barn och l-barnhushåll. (Illustreras ej här.) Av denna framgår, att l-barnshushållen missgynnas något relativt hushållen utan barn, de får med andra ord bidra till att höja köpkraften i hushåll utan barn. Det gäller dock i mindre utsträckning för livsmedelssubventioneringen än för momsreformen. Även om skillnaderna är mindre än de som återfinnsi figur 3, torde man i alla fall kunna påstå, att subventioneringen inte omfördelar köpkraften till förmån för enbarnshushållen jämfört med hushållen utan barn.
Jämförelsen mellan livsmedelssubventioneringen och momsreformen har visat, att den förra reformen medför en mindre omfördelning av köpkraften. Men det beror på skillnaden i reformernas totala omfattning, 2 500 mkr. respektive 4 700 mkr. Ser man till effektiviteten, vilket vi har gjort ovan, framstår emellertid subventioneringen som den för flerbarns- hushåll bättre reformen. Särskilt markant är detta för hushåll med tre eller fler barn med låg inkomst. Däremot missgynnas enbamshushåll med låg inkomst jämfört med barnlösa hushåll.
5 Utvärdering av ef fekternas storlek
Vi har kunnat konstatera, att livsmedelssubventioneringen på totalt 2 500 mkr. förstärker köpkraften i l-, 2- och 3-bamshushåll med låg inkomst med ungefär 200, 300 respektive 500 kronor per hushåll och år. Om man avser att stödja just dessa hushållstyper framstår beloppen som tämligen små. För att styrka detta påstående har avslutningsvis gjorts några grova kalkyler på alternativa sätt att höja bamhushållens köpkraft. Om man använde 2 500 mkr. till att höja barnbidraget, som under 1974 utgick till cirka 1 800 000 barn, skulle det brutto innebära ] 400 kronor per barn och år. Köpkraften skulle i de ovan nämnda 1-, 2- och 3-bamshushållen öka med ungefär 700, 2 000 respektive 3 200 kronori stället för med 200, 300 respektive 500 kronor. Om man tänker sig en inkomstgraderad förstärkning av köpkraften, till exempel i form av höjda bostadstillägg skulle naturligtvis fördelningseffekten bli ännu större. Enligt Bostadsstyrelsen uppgick det statliga bostadstillägget 1974 till ungefär 500 mkr. Det skulle sålunda kunna sexdubblas. Statens totala utgifter för bostadstilläggen uppgick enligt samma källa till cirka 1 200 mkr., varav 700 mkr. i form av statsbidrag till det statskommunala tillägget, vilket också utgår till hushåll utan barn. Det totala statliga stödet i form av bostadstillägg skulle alltså generellt kunna tredubblas om man valde att stödja hushållens ekonomi på detta sätt, i stället för att subventionera vissa livsmedel.
Beräkningarna visar, att livsmedelssubventioneringen visserligen ökar köpkraften i låginkomsthushåll med många barn. Men om det är den primära målsättningen, så finns det betydligt effektivare medel än att gripa in i prissystemet.
sou 1975: 35 81 Bilaga 2 Källmaterial Hushållsinkomstundersökningen 1 97 2 Denna undersökning som utförts av statistiska centralbyrån (SCB) är en del av ett internationellt projekt i FN:s regi. Syftet med projektet är att ge underlag för internationella jämförelser vad gäller relativa inkomstskillnader mellan grupper. Det centrala inkomstbegreppet har därvid varit disponibel inkomst. Populationen består av alla under andra halvan av år 1972 i Sverige boende personer. Urvalet omfattar 5 000 hushåll, dvs. drygt 10 000 vuxna individer. Av dessa 5 000 hushåll uteslöts 173 då de var institutionshushåll eller hushåll om en person som hade avlidit eller utflyttat ur riket. Urvalet har utförts som ett stratifierat urval. Syftet har främst varit att uppfylla de precisionskrav som uppställts i rekommendationerna för den jämförande inkomstfördelningsstudien. Enligt dessa rekommendationer bör den relativa standardavvikelsen (kvoten mellan medelinkomstens Fördelning i strata Sammanräknad Antal RTB-hushåll ipopulationen år 197 2, samt antal hushåll i urvalet inkomst år 1971 (kr.) Inkomstens sammansättning 1 2 3 4 5 Summa 11783 6 063 18 542 6 820 1029 154 1072 362 0— 9 999 (50) (80) (30) (40) (800) (1 000) 30 258 23 740 44 155 13 041 676 991 788 185 10 000—19 999 (80) (120) (45) (40) (650) (935) 23 698 30 667 27 212 13 563 679 008 774 148 20 000—29 999 (70) (120) (35) (30) (5 70) (825) 10 810 25 558 19 682 14 880 547 700 618 630 30 000—39 999 (60) (120) (30) (30) (500) (740) 5 021 25 307 15 317 19 260 577 216 642121 40 000—59 999 (50) (120) (30) (50) (500) (750) 1299 15418 9012 12588 279127 317444 60 000— (50) (220) (30) (50) (400) (750) Summa 82 869 126 753 133 920 80152 3 789 196 4 212 890 (360) (780) (200) (240) (3 420) (5 000)
82
standardavvikelse och medelinkomsten) inte överstiga 5 procent i de olika huvudgrupper, som hushållen redovisas i.
Urvalsramen utgörs av hushållen i registret över totalbefolkningen (RTB). Ett RTB-hushåll består av ensamstående eller gifta—sammanboen- de personer med eller utan barn under 18 år. (Endast gifta samman- boende personer räknas som sammanboende.)
Urvalets fördelning i olika strata framgår av nedanstående tablå. Siffrorna inom parentes visar urvalets fördelning och de övriga visar populationens fördelning.
Uppdelning efter inkomstens sammansättning har skett enligt följande:
Inkomststruktur
] IJ > 0,5 ISIN 2 IR > 0,5 ISIN 3 OSIRQIJQ 0,5 ESIN(dockej lJ=IR=0) 4 OQIJ(IR€0,5 ISIN 5 IJ = IR = 0 IJ = Inkomst avjordbruksfastighet IR = Inkomst av rörelse
ISIN = Sammanräknad inkomst
IJ, IR och ISIN är taxeringstekniska begrepp. Sammanräknad inkomst består av summan av sex inkomstslag, inkomst av tjänst, kapital, annan fastighet än jordbruksfastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruks- fastighet samt rörelse.
Förutom att uppgifter har inhämtats från ett urval av hushåll genom en enkät har uppgifter även hämtats från olika myndigheters m.m. register. Insamlingen har främst berört följande insamlingsvägar och uppgifter:
Enkät till hushållen: Hushållens storlek och sammansättning, syssel- sättningsnivå under året, utbildning, yrke och diverse inkomstuppgifter såsom bidrag till elever i grundskola, gymnasieskola m. m.
Allmänna försäkringskassor: Sjukpenning, moderskapspenning m.m. Kommunernas socialnämnder: Socialhjälp, underhållsbidrag m. 111. Lokala skattemyndigheter: Lön, pension, intäkts- och skuldräntor, slutlig skatt m. m.
Arbetsmarknadsstyrelsen: Utbildnings- och flyttningsbidrag. Länsbostadsnämnderna: Bostadstillägg för barnfamiljer.
Arbetslöshetskassor: Dagpenning rn. rn.
Eftersom undersökningens resultat -— tabellerna — baseras på ett urval är samtliga antalsberäkningar, medelvärden osv. behäftade med ett urvalsfel. Man har vid fastställandet av urvalet försökt fördela detta så att minsta möjliga urvalsfel erhålls i vissa centrala redovisningsgrupper. Riktlinjen har varit att försöka hålla den relativa standardavvikelsen av medelinkomsten lägre än 5 procent i dessa grupper. I stort sett uppfylls detta krav.
Andra fel än urvalsfel är fel som uppstått vid insamling (missupp- fattning) av intervjuare, missuppfattning av internationella rekommenda- tioner, svar som är medvetet felaktiga osv., manuella bearbetningar (kodning, granskning), maskinella bearbetningar och tabellframställ- ningar. Trots att många kontroller har gjorts får man räkna med att sådana fel finns i materialet. Någon systematisk genomgång av möjliga felkällor och försök att mäta dessas storlek har dock ännu inte gjorts. Erfarenhetsmässigt vet man emellertid att vissa variabler torde vara behäftade med större fel än andra. Exempelvis är kodningen av utbildning eller indelningen efter förvärvsarbetstid svåra att utföra felfritt. Å andra sidan är naturligtvis andra indelningar som t. ex. efter ålder så gott som felfria. Beträffande inkomstvariablerna är de allra flesta hämtade från register av olika slag. Detta talar för en godtagbar kvalitet, även om naturligtvis också dessa uppgifter (taxeringarna) kan ha brister.
Det finns även ett partith bortfall för vissa klassificeringsvariabler. Detta har uppstått dels p. g. a. att vissa hushåll (ca 20 proc.) har vägrat delta i den del av undersökningen i vilken hushållen besvarar en enkät, dels p. g. a. att vissa frågor i enkäten inte besvarats eller besvarats ofullständigt av hushållen. För det partiella bortfallet i vissa klassifice- ringsvariabler har indelningen ”ej klassificerade” använts. De partiella bortfallen berör inte endast klassificeringsvariablerna utan även vissa delar av inkomstvariablerna. Dessa senare brister torde ha endast marginell betydelse.
Källa: Statistiska meddelanden, nr N 1975: 20.
Bilaga 3 Tabeller och tabellförklaringar
Förklaringar till tabellerna:
Den disponibla inkomsten är lika med inkomst efter skatt plus bidrag. Barnbidrag, underhållsbidrag är summan av barnbidrag och underhålls- bidrag, i tabell 12 är dock en uppdelning gjord. Underhållsbidraget inkluderar bidragsförskott.
Övriga bidrag består av bl. a. sjukpenning av privat natur, utfall från frivillig försäkring, studiestöd till barn och periodiskt understöd.
Inkomst före skatt består av faktorinkomst och socialförsäkringsutfall minus avdrag för periodiskt understöd m. rn.
Inkomst av kapital, inkomst av eget hem består av såväl kapitalinkomst som ränteutgifter för eget hem, vilka räknas som negativ kapitalinkomst. Detta gör att den disponibla inkomsten för hushåll med eget hem underskattas eftersom en stor del av boendekostnaden redan är betald utanför den disponibla inkomsten.
Kolumnen med ”201” innehåller medelvärdena för alla hushåll i gruppen (se tabell 1—6), medan kolumnen ”2 uppbär variabeln” innehåller medelvärdena för alla hushåll som har bidraget/inkomsten ifråga, alltså medelvärden där noll-fallen ej medtagits.
Med inkomstklass avses disponibel inkomstklass. Tabellerna 7—11 visar den disponibla inkomstens sammansättning för olika kategorier av hushåll. Betrakta t. ex. tabell 7: hushåll med ett barn, kategorin arbetare: Kolumnen till vänster ”medelvärden” består av medelvärden för den disponibla inkomstens komponenter för alla arbetarhushåll med ett barn. Procent-kolumnen visar hur stor andel de respektive komponenterna utgör av den disponibla inkomsten. Kolumnen till höger ”andel med bidraget %” innehåller uppgifter om hur stor andel av gruppen arbetare med ett barn som har barnbidrag/underhållsbidrag, bostadstillägg och socialhjälp.
Antalet hushåll i varje grupp är angivet ovanför varje deltabell inom parentes.
Rubriken ”samtliga” avser samtliga hushåll med det barnantal som är angivet i tabellhuvudet. Observera vad gäller kategorin samtliga att uppgifterna i kolumnen ”andel med bidraget %” inte är baserade på värden för samtliga utan på värden för alla arbetare, tjänstemän och företagare, vilka utgör 95 procent av samtliga hushåll.
Med arbetstidsreserv avses skillnaden mellan den faktiska förvärvsar- betstiden (inkl. semester, sjukdom rn. m.) och full ärsarbetstid (= 2 080 timmar).
Tabell 1. Hela befolkningen 20—66 år
Variabler
Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 9,9
10,0— 19,9 20,0— 24,9
25,0 29,9 30,0 34,9
50,0
20,1—
2 uppbär variabeln
Antal hushåll
Disponibel inkomst Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Inkomst efter skatt Inkomstskatt Inkomst före skatt
Inkomst av kapital ink. eget hem Arbetslöshetsersättning m. m. Sjukpenning
Pension
Förvärvsinkomst
F örva'rvsinkomst/tim. Arbetstidsreserv (i tim. per år)
246 000 5 500 134 169 172 238
4 787'
1 720 6 507 —560 508 295 1 540 4 620 7,06 1 723
575 000 15 740 226 347 132 206
14 829 5 920 20 749 490 321 848
2 650 16 940 10,36 1 002
420 000 22 510 573 334
75
243
21 285 10 280 31 565 630 342 873 1 980 28 410 14,15 944
404 000 27 500 1 156 642 108 269
25 325 12 410 37 735 —230 308 961
1 980 34 860 15,46 1453
369 000 32 450 1465 783 148 351
29 703 14 440 44 143 —1660 452
1 351 1 860 41 540 16,89 1 378
284 000 37 350 1 145 523
84
316
35 282 18 430 53 712 —1590 395
1 598 1 940 50 900 16,26 1 072
345 000 44 160 1 375 452
35
606
41 692 23 730 65 422 —2 610 242
1 557 760
64 370 18,56 864
215 000 61 740 1 160 170
34
911
59 465 41 250 100 715 —2 650 506
1 374 2 380 97 700 27,48' 1 122
2 858 000 28 710 861 445 102 354 26 948 14 260 41 208 —780 367 1085 1 940 38 440 15,13 1 162 2 853 000 28 770
2 315 1 933 1 906 2 065
14 980
2 294 1665 10 820 41 190 15,13 1 162
86
Tabell 2. Hushåll utan barn
___________________________________________________________________________________________________________________
Variabler Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 9,9
10,0— 19,9
Antal hushåll Dispo nibel inkomst Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg Socialhjälp Övriga bidrag Inkomst efter skatt Inkomstskatt Inkomst före skatt Inkomst av kapital ink. eget hem Arbetslöshetsersättning m. _m. Sjukpenning Pension Förvärvsinkomst Förvärvsinkomst/tim. Arbetstidsreserv
(i tim. per år)
231 000 5 960 4 161 168 232 5 395 1 230 6 625 270 542 279
1 600 4 120 7,03
1713
518 000 15 690 10 230 115 154
15 181 6 130 21 311 340 276 863 2 810 17 230 10,64
946
20,0— 24,9 25,0— 29,9 30,0"— 34,9 35,0— 39,9 40,0— 49,9 50,0—
20,1
311 000 22 390 4
93 31
215
22 047 11 480 33 527 630 258 885
2 340 29 700 14,87
800
187 000 27 340 0
93 13
184
27 050 14 520 41 570 1 010 343
1 043 3 730 35 600 15,94 1 390
142 000 32 470 0 140
38
283 32 009 16 350 48 359 —20 356
1 650 2 920 43 730 18,06
1313
137 000 37 290 0 103
4
153
37 030 19 920 56 950 —250 394
1 616 3 240 52 450 16,12
983
129000 43 820 4
30
9
387 43390 25 320 68710 —160 412 1361 1340 65940 1790 827
98 477 63 270 4
23 8
307 62 928 42 570 105 498 —140 401
1 129 3 780 99 910 27.89
1191
1 754 000 24 630 5
138 68 214 24 205 12 690 36 895 310 348 984
2 660 32 800 14,15 1 096
Tabell 3. Hushåll med ett barn
Variabler
Antal hushåll Disponibel inkomst Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg Socialhjälp Övriga bidrag Inkomst efter skatt Inkomstskatt Inkomst före skatt Inkomst av kapital ink. eget hem Arbetslöshetsersättning m. m. Sjukpenning Pension Förvärvsinkomst F örvärvsinkomst/ tim. Arbetstidsreserv
(i tim. per år)
Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 9,9
10,0— 19,9
66 000 16 900 1 592 1 058 154 516 13 580 3 560 17 140 —480 436 819
1 820 15 200 8,23 1 204
20,0— 24,9 25,0— 29,9
30,0— 34,9 35,0— 39,9 40,0— 49,9
50,0—
20,1
64 000 22 870 1 375 468 97 365 20 565 7 370 27 935 —140 496 885
1 470 25 700 12,25 1 294
105 000 27 720 1 277 567 52 400 25 424 11 350 36 774 —440 221
1 206 760 35 430 14,77 1 344
84 000 32 360 1 294 365 96 478 30127 14130 44 257 —820 204 969
1 870 42170 16,18 1 294
62 000 37 220 1 100 187 215 353
35 365 17 910 53 275 —980 281
2 069 610 51 340 15,52 1 009
90 000 44 230 1 055 357
566
42 252 23 600 65 852 —1 080 174
1 559 720
64 820 17,96
826
46 000 60 390 1 108 206
20 1 242 57 814 37 880 95 694 —970 778 2 195 2 050 91 740 25,33 1 145
494 000 33 950 1 239 430
85
523
31 673 16 080 47 753 —690 316
1 350 1 200 45 880 15,99
1175
Tabell 4. Hushåll med två barn
Variabler
Antal hushåll Disponibel inkomst Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg Socialhjälp Övriga bidrag Inkomst efter skatt Inkomstskatt Inkomst före skatt Inkomst av kapital ink. eget hem Arbetslöshetsersättning m. m. Sjukpenning Pension Förvärvsinkomst Förvärvsinkomst/tim. Arbetstidsreserv
(i tim. per år)
Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 9,9
10,0— 19,9
15 200 15 140 2 688 1 213 718
1 351 9 170 3 380 12 550 —1 010 1 109 399 60
12 980 6,88
1915
20,0 — 24,9 35 000 22 810 3 176 1 585 230 195 17 624 6 550 24 174 -1 460 677 928 250 24 650 11,86
1 656
25,0— 29,9
84 000 27 480 2 633 1 229 53
257
23 308 10 420 33 728 —1 690 368 591 260 34 650 15,69
1 650
30,0— 34,9 35,0— 39,9 40,0— 49,9
50,0—
110 000 32 540 2 686
1 318 210 263
28 063 13 430 41493 —1 780 832
1 343 870
40 440 16,18
1411
54 000 37 630 2 324 831 90 275 34 110 17 680 51 790 —I 290 377
1 278 1060 50 520 16,63
1015
77 000 44 410 2 313 359
89
676 40 973 22 760 63 733 —2 650 49
1 983 140
64 220 19,44
725
47 000 59 210 2120 150
1 645 55 295 40 460 95 755 —3 240
412
1 131
290 97 180 26,00
1 008
20,1
428 000 35 120 2 543 942 138 517
30 980 17 160 48 140 —2 240 481
1 198 500
48 460 16,92
1 294
Tabell 5. Hushåll med tre barn
Variabler
Antal hushåll Disponibel inkomst Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg Socialhjälp Övriga bidrag Inkomst efter skatt Inkomstskatt Inkomst före skatt Inkomst av kapital ink. eget hem Arbetslöshetsersättning m. m. Sjukpenning Pension Förvärvsinkomst Förvärvsinkomst/tim. Arbetstidsreserv
(i tim. per år)
Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 9,9
10,0— 19,9 20,0— 24,9 25,0— 29,9
21 000 27 950 3 412 2 297 697 376 21 167 9 030 30 197 —1 250 53 468 140 30 860 14,05
1 746
30,0— 34,9
27 000 32 310 3 877 2 401 546 213 25 273 11410 36 683 —1 160 234 862 650 36 310 15,34
1 765
35,0— 39,9
22 000 37 700 3 510 2 152 20
743
31 275 16 190 47 465 —2 280 923 886
0
47 930 18,41
1 648
40,0— 49,9
30 000 44 630 3 409 1 391 103
1 336 38 388 24 130 62 518 —2 430 147 1 436 60
63 660 21,87
1 169
50,0—
(19 000) (62 560) (3 407) (598) (270) (750) (57 535) (46 670) (104 205) (—2 920) (180) (908)
(1 740) (104 880) (38,12) (1 291)
20,1
131 000 38 590 3 588
1 886 350 682
32 084 19 110 51 194 —1 850 372 903 420 51 590 19,55
1 540
Tabell 6. Hushåll med fyra eller flera barn
Variabler Inkomstklass (1 000 kr.)
0,1— 10,0- 20,0— 25,0— 30,0— 35,0— 40,0— 9,9 19,9 24,9 29,9 34,9 39,9 49,9 50,0—
20,1
Antal hushåll (18 000) Disponibel inkomst (44 320) Barnbidrag, underhållsbidrag (5 321) Bostadstillägg (2 720) Socialhjälp (50) Övriga bidrag (850) Inkomst efter skatt (35 379) Inkomstskatt (16 620) Inkomst före skatt (51 999) Inkomst av kapital ink. eget hem (-3 020) Arbetslöshetsersättning m. m. (349) Sjukpenning (1 338) Pension (5 10) Förvärvsinkomst (5 2 920) Förvärvsinkomst/ tim. (17 ,44) Arbetstidsreserv
(i tim. per år) (1 389)
51000 38 690 5 512 3 226 519
1 319 28 114 13 910 42 024 —2 280 566 1496 420 42 270 16,18
1429
Tabell 7. Hushåll med ett barn
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst.
Samtliga (494 000 st.)
medel- % andel med
värden
31 673 93 1 239 4 92 430 I 37 85 O 5
523 2
33 950 100
bidraget %
Arbetare (197 000 st.)
andel med
medel- %
värden
30434 93 1201 4 91 435 1 38 157 0,5 8 443 1,5
32670 100
bidraget %
Tjänstemän (222 000 st.)
medel- %
värden
35 201 94 1316 353 1
17 0 553 1,5 37 440 100
andel med bidraget %
3,5 93 28 2
Företagare (47 000 st.)
medel- %
andel med
värden bidraget %
27 020 93,5 933 3 81 380 1,5 37
14 O 1 486 2 28 960 100
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst
En förvärvsarbetande (1 21 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Två förvärvsarbetande (288 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Gifta (331 000 st.)
medel- % värden andel med bidraget %
Ensamstående (68 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
22312 88 1706 7 95 657 3 53 103 0 11 562 2
25340 100
33 433 94,5 1 146 3 5 352 1 30 87 0 372 1 35 400 100
32 813 95 1072 3 3,17 1
72 0
346 1 34 620 100
91 27 3
'18 217 83
2100 10 88 946 4 69 98 0,5 16 609 2,5
21 970 100
Tabell 8. Hushåll med två barn
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag Disponibel inkom st
Samtliga (428 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Arbetare (167 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Tjänstemän
(202 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Företagare
(36 000 st.)
medel- värden
% andel med bidraget %
30 980 8 2 543 942
8
7 100
3 138 0 1 0
52
517 35120 10
28 214 86 2 736 8 100 1 205 4 69 219 0,5 12 506 1,5 32 880 100 35 904 91 2 469 6 610 2 44 0 473 1 39 500 100
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst
En förvärvsarbetande (123 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
23 449 82 3 067 11 100 1 354 5 66 150 0 10
450 2
28 470 100
Två förvärvsarbetande (234 000 st.)
andel med bidraget %
medel- % värden
Gifta (353 000 st.)
medel- % värden
100 31 2
andel med bidraget %
32 272 90 2 431 7 100 851 2 49 114 0 6
332 1
36 000 100
31 080 89 2 353 7 875 3 67 0 405 1 34 780 100
100 50 5
26 336 2 265 1 357
57 675 30 690
86 7,5 100 4,5 57 0 2
2
100
Ensamstående (28 000 st.)
medel- värden
15 215 4 997 1812
886 1 180 24 090
% andel med bidraget %
63 21 100 7 76 4 31 5
100
Tabell 9. Hushåll med tre barn
Samtliga
(131 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Arbetare
(52 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Tjänstemän (5 3 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Företagare (16 000 st.)
medel- % värden
andel med bidraget %
Inkomst efter skatt 32 084 Barnbidrag, underhållsbidrag 3 588 Bostadstillägg 1 886 Socialhjälp 350 Övriga bidrag 682 Disponibel inkomst 38 590
83
100 71 10
27 744 3 743 2 370
624 389 34 870
79,5 10,5 100
7 2 1 100
90 16
40 412 3 434 1 264
104 1 056 46 270
87,5
7,5 100
3 0 2 100
50 5
(24 803) (81) (3 342) (11) (100) (2 033) (6,5) (67) (18) (0) (4)
(474) (1,5)
(30670) (100)
En förvärvsarbetande
(47 000 st.) m edel- värden
%
Två förvärvsarbetande
(52 000 st.)
andel med medel-
bidraget %
värden
%
andel med bidraget % Gifta
(109 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Ensam stående
medel- % värden
andel med bidraget %
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag 3 837 Bostadstillägg 2 417 Socialhjälp 295 Övriga bidrag 484 Disponibel inkomst 34 470
27 437
80 11 7 1
1 100
100
81 11
34 406 3 572 1 501
365 766 40 610
84,5
9
100
3,5 60
1 2 100
10
32 108 3 436 1 778
230 568 38 120
84
9 5 0,5 1,5
100
100
67 7
Tabell 10. Hushåll med fyra eller flera barn
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst
Arbetare (27 000 st.)
Samtliga (51 000 st.)
Tjänstemän (16 000 st.)
Företagare
medel— % andel med medel- % värden bidraget% värden andel med medel- % bidraget% värden
andel med bidraget %
andel med medel- % bidraget% värden
28 114 73 25 308 69 5 512 14 100 5 781 16 3 226 8 90 3 833 10
519 1,5 23 635 1319 3,5 1173
38690 100 36760 100
(37 487) (81) 100 (5 108) (11) (100) 94 (1 922) (4) (72) 28 (15) (0) (4)
(1 718) (4) (46 350) (100)
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst
En förvärvsarbetande
(14 000 st.) (22 000 st.)
medel- % andel med medel- % värden bidraget% värden
Två förvärvsarbetande Gifta
andelmed medel- % bidraget% värden
Ensamstående (42 000 st.)
andel med bidraget %
andel med medel— % bidraget% värden
(19 005) (58) 28 889 74 (6 045) (18) (100) 5 523 14 (4 505) (14) (98) 2 853 (1 220) (4) (33) 428 (2 035) (6) 1 267
(32 810) (100) 38 960 100
29 463 76 100 5 095 13 100 81 3 024 8 83 17 503 1 15
805 2
38 890 100
Tabell 11. Hushåll utan barn
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag Disponibel inkom st
Samtliga
(1 754 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Arbetare
(686 000 st.)
medel- värden
%
andel med bidraget %
Tjänstemän
(663 000 st.)
medel— %
värden
andel med bidraget %
Företagare (136 000 st.)
andel med bidraget %
medel- % värden
24 205 5 138
68 214
24 630
Inkomst efter skatt Barnbidrag, underhållsbidrag Bostadstillägg
Socialhjälp
Övriga bidrag
Disponibel inkomst
10
DOD—O_o
0051”
24 662 8
71 94
165
25 000
100
28 463 99 2 0 39 0 15 0 191 1 28 710 100
En förvärvsarbetande (994 000 st.)
medel— värden
19 375 60
84 67
164 19 750
%
9 .
10
(”OOO—10 5
VV)? ln
andel med bidraget %
Två förvärvsarbetande (492 000 st.)
medel- värden
34 582 10
53 19
226
34 890
%
10
OOOO—to
andel med bidraget %
OVN
Gifta (565 000 st.)
medel- % värden
31 759 0
63 15 233
32 070
acco— &
100
ON—
andel med bidraget %
22 561 13
105
9
252 22 940 10
9,5
orxo '". ooooo—o
Ensamstående (907 000 st.)
andel med bidraget %
medel- % värden
0?—
15 640 7
7 0
141 1 107 0,5 145 1 16 040 100
Tabell 12. Barnbidrag (b) och underhållsbidrag (u)
Antal barn 1 2 3 4 Arbetare b + 11 1 201 2 736 3 743 5 781 b (1061) (2 228) (3 398) (4 929) u (140) (508) (345) (952) Tjänstemän b + u 1 361 2 469 3 434 [5 108] b (1 063) (2 267) (3 425) [(4 852)] 11 (252) (202) (9) [(256)l Företagare b + u 933 2 265 3 342 (") b (906) (2 204) (3 222) (--) 11 (27) (62) (120) (") Ensamstående b + u 2 100 4 997 (N) (") b (1045) (2 239) (") (H) 11 (1055) (2 758) (--) '(") Gifta b + 11 1072 2 353 3 436 5 095 b (1 039) (2 252) (3 395) (4 898) 11 (34) (101) (41) (197) En förvärvsarb. b + u 1 706 3 067 3 837 [6 045] b (1 116) (2 326) (3 506) [(5 431)] 11 (590) (741) (331) [(613)] Två förvärvsarb. b + u 1146 2 431 3 572 5 523 b (1097) (2 311) (3 500) (4 921) 11 (49) (121) (72) (602)
Tabell 13. Variabel Åldersklass 20— 31— 41— 51— 30 40 50 66
Antal hushåll 788 000 537 000 549 000 984 000 Disponibel inkomst 24 500 31 010 33 540 28 120 Barnbidrag, underhålls-
bidrag 806 1 787 1 171 228 Bostadstillägg 395 760 515 273 Socialhjälp 165 109 118 39 Övriga bidrag 323 348 407 353 Inkomst efter skatt 22 811 28 006 31 329 27 227 Inkomstskatt 10 610 15 420 18 310 14 300 Inkomst före skatt 33 421 43 426 49 639 41 527 Inkomst av kapital
ink. eget hem —530 —1 600 —1 000 730 Arbetslöshetser-
sättning m. m. 509 384 312 274 Sjukpenning 1 066 1 039 1 070 1 133 Pension 460 700 1 330 4 140 Förvärvsinkomst 32 140 43 420 48 230 35 310 Förvärvsinkomst/tim. 14,85 16,25 16,39 14,04 Arbetstidsreserv 933 1 014 1 167 1 444
Statens offentliga utredningar 1975
Kronologisk förteckning
1. Demokrati på arbetsplatsen. A. 2. Psalmer och visor. Del 1: 1. U. 3. Psalmer och visor. Del 1: 2. U. 4. Psalmer och visor. Del 1 : 3. U. 5. Bättre bosättning för flera. S. 6. Huvudmannaskapet för specialskolan och sär- skolan. U. 7. Framtida studerandehälsovård. U. 8. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. 9. Individen och skolan. U. 10. Rörlig pensionsålder. S. 11. Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 12. Totalfinansiering. B. 13. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. 14. Konstnärerna i samhället. U. 15. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 16. Kriminalvårdens nämnder. Ju. 17. Markanvändning och byggande. Remissamman- ställning utgiven av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 19. Konsumentskydd på låsområdet. H. (Utkom— mer hösten 1975) 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. 21. Pensionsförsäkring. Fi. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. 23. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. 24. Tre sociologiska rapporter. Ju. 25. Å jour. Om journalistutbildning. U. 26. Forskningsråd. U. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 29. Medborgerliga fri— och rättigheter i vissa länder. Ju. 30. Barnens livsmiljö. S. 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöut- redningens rapport 1. S. 32. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. 33. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöut- redningens rapport 3. S. 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutred- ningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutred- ningens rapport 5. S.
Statens offentliga utredningar 1975
Systematisk förteckning
________________.____——
Riksdagen JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Utlandssvenskarnas rösträtt. [8]
Kriminalvårdens nämnder. [16]
Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24]
Medborgerliga fri— [291
och rättigheter i vissa länder.
Socialdepa rtem entet
Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyokor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barnmil- jöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmil- jöutredningens rapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljö- utredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutred- ningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975)
Finansdepartementet
Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensionsförsäkring. [21]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 121. [2] 2. Psalmer och visor. Del 122. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och sär— skolan. [6] 2. Individen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Ä jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]
Handelsdepartementet
Konsumentskvdd på låsområdet. [19] (Utkommer hösten 1975)
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]
Bostadsdepartementet
Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställ- ning utgiven av bostadsdepartementet. [17]
Kommundepartementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och
landsting. [18]
___________________—__
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
i !721 & LiberFörlag
KUNGL. el.." i... ” __V la/5 STOCKHOLM