1. Utvecklingen inom varuhandeln under senare är

1.1. Tillväxten inom detaljhandeln

Statistik som möjliggör analyser av detaljhandelns omsättningsutveckling under en längre tidsperiod finns ej. Som en relativt god approximation kan dock användas den av Handelns Utredningsinstitut (HUI) framräknade se- rien över den s. k. detaljhandelskonsumtionen, dvs. den del av den privata konsumtionen som avser varor som försäljs inom den egentliga detaljhan- deln]. Enligt denna beräkning ökade detaljhandelsförsäljningen mätt i fasta (1968 års) priser i relativt konstant takt — i genomsnitt 3,5 % per år— under perioden 1963—70. se diagram 121. Den försvagade konjunkturen 1971 ledde till en volymmässig nedgång av försäljningen med 3,8 % jämfört med 1970. Därefter har skett en uppgång med i genomsnitt 2.4 % åren 1972 och 1973.

Nästan hälften av all detaljhandelsförsäljning avser/ivsmedel. Den genom- snittliga volymökningen 1963—69 för denna varugrupp uppgick till 2,6 %

Försäljnings— volym (lndexl Logskala

2.15

Partihandel

2.10

Detaljhandel

205

2.00

1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 År Diagram [:l Omsättningsurveck/ing inom varuhandeln 1964—1973.

Anm. De streckade linjerna samt procenttalen i diagrammet anger den trendmässiga utvecklingen 1964—1970.

' Detaljhandel exkl. för— säljning av vin och sprit. läkemedel, transport- och drivmedel.

• Sida 8
•  Original

per år. Åren 1969—72 var försäljningsvolymen praktiskt taget oförändrad. Mellan 1972 och 1973 registrerades en ökning med 1,0 %. Beträffande andra varor än livsmedel uppgick volymökningen 1963—70 till 4,7 % om året. Ned- gången 1970—71 var hela 6,5 %. De båda följande årens konsumtionsökning — ca 2,5 % per år — kunde inte medföra en återgång till 1970 års försälj- ningsnivå när det gäller dessa varor.

Mellan 1973 och 1974 ökade den totala detaljhandelskonsumtionen med 6,7 %. För livsmedel stannade ökningen vid 2,8 % medan exempelvis kon- sumtionen inom hemutrustningsområdet (möbler, radio-TV m. m.) visade en uppgång på hela 26 %. Den ökade efterfrågan på konsumtionsvaror under året får till stor del tillskrivas de konjunkturstimulerande åtgärder som in- sattes, bl. a. sänkt moms under tiden lapril—15 september 1974 och ger därför ingen bestämd indikation på konsumtionsutvecklingen för de följande åren.

1.2. Storföretagens roll

Detaljhandeln är sedan gammalt en typisk småföretagsnäring. Storföretagen har emellertid under efterkrigstiden kommit att få ökad betydelse. Följande tablå visar de största företagens marknadsandelar åren 1968 och 1973.

Andel av den egentliga detaljhandelns omsättning

1968 1973 De 10 största företagen 31,1 319 De 50 största företagen 35,7 36.7 De 250 största företagen 41,4 43.6

Konsumentkooperationen har här räknats som ett företag, trots att den formellt består av skilda konsumentföreningar. Bland de 10 största företagen ingår också NK-Turitz-koncernen och Åhlén & Holm med Wessels AB.

De 250 största företagen, varierande i omsättning från 20 till 10 000 milj. kr./ år, svarar alltså för närmare hälften av den egentliga detaljhandelns totala omsättning. Resten är fördelad på cirka 38000 företagsenheter med en genomsnittsomsättning av cirka 800 000 kr./år. Under den studerade fem- årsperioden 1968—73 ökade storföretagens marknadsandel med 2,2 procent- enheter. Den totala detaljhandelsomsättningen beräknas under perioden ha ökat med 17 250 milj. kr. Av denna ökning är 8 350 milj. kr. hänförlig till de 250 största företagen.

1.3. Ekonomiska samverkansformer

En form av storföretagsamhet utgör också de former för ekonomisk sam- verkan mellan detaljhandelsföretag som bedrivs i de 5. k. frivilliga kedjorna. Ehuru baserade på ägandemässigt fristående företag har inom dessa kedjor utvecklats en långtgående integration som berör funktioner som inköp, la-

• Sida 9
•  Original

gerhållning, marknadsföring, etablering och finansiering.

Denna integrationsprocess sker såväl horisontellt inom detaljhandeln som vertikalt i riktning mot partihandeln. Inom vissa kedjor äger en ekonomisk samverkan rum mellan grosshandels- och detaljhandelsföretag, i andra ked- jebildningar har detaljhandeln själv övertagit partihandelsfunktionerna.

Längst har utvecklingen gått inom dagligvaruhandeln. Följande tabell visar omsättningsandelarna för mångfilialföretagen (KF, NK-Turitz, Åhlén & Holm samt Metro), de frivilliga kedjorna (ICA, Vivo och Favör) samt de helt fristående företagen.

Kategori Andel av försäljningen av dagligvaror. % 1965 1968 1974 Mångfilialföretag 37,0 39,5 41,4 Frivilliga kedjor 38,7 41 .4 47,7 Fristående företag 24.3 19,1 10,9 1000 1000 1000

Den helt fristående gruppen har minskat kraftigt, dels genom företagsned- läggningar och dels genom att framgångsrika företag med begränsade kapi- talresurser för utveckling köpts upp av företag tillhörande de båda övriga ka- tegorierna.

Också inom handeln med urvalsvaror, den s. k.,fackhande/n, har ett utvid- gat samarbete i form av frivilliga kedjor etablerats under senare år. År 1973 ingick sammanlagt 4049 fackhandelsföretag i olika branschkedjor, vilket motsvarar cirka 20 % av samtliga befintliga enheter. Eftersom medlemmar- na i dessa kedjor oftast utgörs av de något större företagen, ligger andelen av omsättningen högre, cirka 30 %. De frivilliga fackkedjornas omsättning ökade 1970—73 med 27 %.

Betydelsen av de frivilliga kedjornas tillväxt inom såväl dagligvaruhan- deln som fackhandeln ligger bl. a. däri att de möjliggjort en kapitalbildning och ekonomisk konsolidering som varit en viktig förutsättning för den mo- dernisering av anläggningarna och rationalisering av varuhanteringen med vilkas hjälp produktivitetsökningen kunnat fortsätta.

1.4. Företags- och butiksnedläggningar

Butiks- och företagsnedläggningarna har sedan slutet av 1950-talet varit mycket omfattande, särskilt inom dagligvaruhandeln. Detta har lett till en drastisk nedskärning av antalet livsmedelsbutiker vilket framgår av följande uppgifter om totalbeståndets förändringar.

År 1963 1968 1974

Antal butiker 21 268 14 743 10 560

Det finns flera, till stor del samverkande orsaker till denna utveckling. 1954 års lagstiftning mot konkurrensbegränsning skapade förutsättningarna

• Sida 10
•  Original

lOmsättningsutveckling- en för dessa panihandels- företag illustreras i dia- gram 1:1.

för nya distributionsformer med lågpriskaraktär. Självbetjäningssystemets genombrott och ökad satsning på massproducerade och förpaketerade pro- dukter ställde ökade krav på butikernas storlek. Relativt kraftiga lönesteg- ringar för butiksanställda utgjorde incitament till rationaliseringsåtgärder som inte var effektiva eller möjliga att genomföra i de mindre företagen. Och sist men inte minst innebar den fortgående urbaniseringsprocessen liksom även befolkningsutglesningen av innerstäderna att kundunderlaget för många butiker kraftigt försvagades.

Antalet årliga nedläggningar och nyetableringar inom den totala dagligva- ruhandeln redovisas nedan.

1960—64 1965—69 1970 1971 1972 1973 1974 genom— genom— snitt snitt Antal nedläggningar 1 379 1 284 1 218 848 796 673 560 Antal nyetableringar 195 194 180 130 180 174 178

Toppsiffran nåddes 1964 då 1 828 affärer lades ned. Under de senare åren har nedläggningsfrekvensen som synes avtagit.

1 nybyggda bostadsområden och i köpcentra sker en nyetablering av buti- ker. Antalet årliga nyetableringar har uppgått till i genomsnitt 175 butiker. Stordriftsfördelarna gör att de nya butikerna planerats för en försäljning som genomsnittligt är cirka 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda en- heterna.

Beträffande detaljhandeln i övrigt, fackhandeln, föreligger inte någon motsvarande statistisk information. Fackhandeln är mera tätortskoncentre- rad än dagligvaruhandeln, vilket gör den mindre utsatt för inverkan av be- folkningsomflyttningen. Det är dock känt att särskilt textilhandeln drabbats av åtskilliga nedläggningar som följd av konkurrensen från varuhus och mångftlialföretag i branschen. Inom andra sektorer t. ex. fritidsbranscherna har efterfrågeökningen varit så stark att utrymme skapats för ett ökat antal försäljningsställen.

Nedläggningar och fusioner drabbar också de större företagen. Av de hos HUI 1968 registrerade 50 största detaljhandelsföretagen hade fram till 1973 7 enheter uppköpts och sammanslagits med andra storföretag. Trots detta blev de återstående 43 företagens omsättningsökning 1968—73 (+ 55 %) inte nämnvärt större än inom hela detaljhandeln (+ 48 %).

1.5. Utvecklingen inom partihandeln

Partihandelsfunktionen bedrives dels av fristående grossistföretag, dels av försäljningsenheter som antingen är integrerade med fabrikantleder eller ägda av ekonomiska detaljhandelsorganisationer. Flertalet av de fristående gros- sistföretagen är medlemmar av Sveriges Grossistförbund (SGF). HUI beräk- nar löpande en serie över omsåttningsförändringarna vid år från år identiska SGF-företag, def1aterad med partiprisindex. Enligt denna ökade grossistför- säljningen i fasta priser i relativt konstant takt åren 1964—70.” Genomsnitts- tillväxten uppgick till 4,9 % per år. Mellan 1970 och 1972 stannade ökningen

• Sida 11
•  Original

vid mindre än 1 % om året, medan 1973 visade 7 % och 1974 5,2 % vo- lymökning. Det bör observeras att uppgifterna inte avser hela partihandeln samt att beräkningarna gjorts på år från år identiska företag, vilket innebär att hänsyn inte tagits till företagsfusioner och nedläggningar.

Grossistföretagens storleksfördelning visar utpräglad snedhet. Av totalt 878 SGF-företag 1973 hade drygt hälften mindre än 10 milj. kr. årsomsätt- ning. De 76 företag som nådde över 100 milj. kr. försäljning svarade emel- lertid för tre fjärdedelar av den sammanlagda omsättningen inom SGF-sek- torn.

Flera av de stora koncernbildningarna inom partihandeln har varit invol- verade i företagsfusioner under senare år. Av särskilt intressei detta sam- manhang är utvecklingen inom dagligvarusektorn. Den kooperativa parti- försäljningen av livsmedel uppgick 1974 till 3,3 miljarder kr. Samma år be- löpte sig. ICA:s partihandelsförsäljning till 5,1 miljarder. Leveranserna till övriga livsmedelsbutiker har huvudsakligen skett genom fristående grossist- företag som i betydande utsträckning samarbetat i den s. k. ASK-organisa- tionen. På senare tid har emellertid ett omfattande organisationsarbete genomförts som syftar till att samla i stort sett hela partiförsäljningen utan- för KF och ICA till det nystartade bolaget DAGAB. Detta företag har redan köpt in flertalet livsmedelsgrossister och genom att NK-Turitz och Åhlén & Holm gått in som delägare i DAGAB är avsikten att också tillföra bolaget va- ruhusens dagligvaruleveranser.

Fullt utbyggt beräknas DAGAB komma upp i en partiförsäljning av cirka 4 miljarder kr. 1 partihandelsledet kommer alltså dagligvarusektorn att dö- mineras av tre stora block, som också är starkt integrerade i detaljhandelsle- det.

1.6. Arbetskraftsutvecklingen

Information om den totala sysselsärtningsutvecklingen ges bl. a. av SCB:s ar- betskraftsundersökningar (AKU). Enligt dessa är f. n. cirka en halv miljon personer sysselsatta inom varuhandeln. Partihandeln hade 1973 161 000 ”i arbetskraften" varav cirka 26 % kvinnor. Inom detaljhandeln med totalt 331 000 arbetande är kvinnoandelen betydligt högre, cirka 63 %. AKU-serierna bygger på stickprovsundersökningar och skattningarna för delgrupper blir därför relativt osäkra. Likväl är tendensen under 1960-talet klar. För partihandeln ökade sysselsättningen 1963—1970 med i genomsnitt 4,4 % per år. Inom detaljhandeln präglades 1960-talet av Självbetjäningssy- stemets framväxt och en strukturomvandling som innebar att mindre, låg- produktiva butiker ersattes av stora högrationaliserade enheter. Därigenom möjliggjordes en minskning av antalet sysselsatta med i genomsnitt 2,2 % per år 1963—1970. Se diagram 112.

Sedan 1970 har antalet sysselsatta inom partihandeln varit i stort sett oför— ändrat. Delvis torde detta förklaras av den långsammare försäljningstillväx- ten. Inom detaljhandeln har nedgången i sysselsättningen upphört under 1970-talet. Bakom detta trendbrott torde främst ligga förhållandet att butiks- nedläggningarna bromsats upp och självbetjäningen i livsmedelshandeln i stort sett fullständigt genomförts.

AKU-materialet ger också möjlighet att följa förändringarna i antalet ar-

• Sida 12
•  Original

Antal sysselsatta (Index)

Logskala

2.10 Partihandel

2.00

Detaljhandel

1.90

1963 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 År

Diagram 12 Antal sysselsatta inom varuhandeln [963—1973.

Anm. De streckade linjerna samt procenttalen l diagrammet anger den trendmässiga utvecklingen 1963—1973.

betstimmar. Diagram 1:3 visar arbetskraftsvolymens utveckling inom par- ti- respektive detaljhandel 1963—73. För detaljhandelns del uppgick den årli- ga minskningen 1963—1970 till i genomsnitt 4,1 %. Därefter skedde en upp- bromsning innebärande en genomsnittlig nedgång under de tre senaste åren av drygt 1 %, se diagram 1:3.

Den förut berörda sysselsättningsökningen inom partihandeln under 60- talet ledde till en ökning av arbetsvolymen med 4,1 %. Omsvängningen 1969—70 innebar en nedgång med 2,3 % fram till 1973.

• Sida 13
•  Original

Antal arbets- timmar (Index) Logskala

3.1

* Detaljhandel 3.0

2.9

2.8

Partihandel

2.7

l 1 2.6

1963 65 67 69 71 73 År

, Diagram 1:3: Antal arbetstimmar inom varuhandeln 1963—1973.

Anm. De streckade linjerna samt procenttalen i diagrammet anger den trendmässiga utvecklingen 1963—1973.

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

2. Produktionsprognos för 1980

2.1. Framskrivning av detaljhandelskonsumtionen

Detaljhandelns försäljningsutveckling är beroende av bl. a. förändringarna i den privata konsumtionen. Av den totala privata konsumtionen som 1974 uppgick till 131 miljarder kr. avsåg dock endast 61 miljarder eller knappt hälften varor som försäljs genom detaljhandeln.

För den s. k. Konsumtionsprognosgruppens (KPG) räkning har KF:s ut— redningsavdelning i samarbete med HUI utarbetat prognoser över per ca- pitautgifterna till 1980 och 1985 för olika varuområdenl. Dessa beräkningar har använts som underlag för en preliminär framskrivning av detaljhandels- försäljningen fördelad på större branschgrupper.

I beräkningarna har vissa antaganden gjorts om förändringarna i olika branschgruppers marknadsandelar inom respektive varuområde. Dessa be- dömningar har baserats på iakttagna förändringar 1970—73 i omsättnings- matriser sammanställda utifrån SCB:s löpande försäljningsstatistik för de- taljhandeln. Exempelvis har varuhusens andel av livsmedelsförsäljningen beräknats öka från 20,7 % 1973 till 24,0 % 1980, medan livsmedelshandelns motsvarande andel minskat från 76,4 till 72,5 %. Liknande bedömningar har gjorts för övriga varuområden. Genom att applicera marknadsandelarna på respektive konsumtionstal 1973 och 1980 har en schematisk framskrivning av omsättningen inom olika branschgruppet erhållits.

KPst beräkningar bygger på antagandet om en total privat konsumtions- ökning av 3 % per år, vilket motsvarar en ökning för den detaljhandelsin- riktade delen av komsumtionen med 2,1 %. Prognosutfallet enligt denna för- utsättning redovisas i tabell 2:1 (alt. A). Dessutom har analogt beräknats branschgruppsförändringen vid en antagen stegring i den privata konsum- tionen av 2 % per år, motsvarande 1,5 % ökning av detaljhandelskonsum- tionen (alt. B).

2.2. Tillväxtkvoter i detaljhandeln enligt företagsenkäten

1 bilaga 1 redogöres för företagsenkätens uppläggning och genomförande. Uppgifter har inhämtats om företagens beräknade omsättning 1974, 1977 och 1980, uttryckt i 1974 års priset. Utifrån detta material har totalomsätt-

1 Konsumtionsprognos— gruppen är en arbetsgrupp i vilken ingår planerare vid vissa större detaljhan- delsföretag. De prognoser som gruppen årligen utar- betar utgör ett underlag för företagens långsikts- planering.

• Sida 16
•  Original

Tabell 2:1 Framskrivning av detaljhandelskonsumtionen 1973—80 enligt två alternativ 1973 års priser Branschgrupp Milj. kr. Ökning 1973—80. % 1973 1980 1980 alt. A alt. B alt. A alt. B Varuhus 11 380 14 490 13 590 27,3 19,4 Livsmedelshandel 24 220 26 200 25 630 8,2 5,8 Ovr. dagligvaruhandel 3 180 3 760 3590 18,2 12,9 Beklädnadshandel 6 100 6 810 6 600 11,6 8,2 Hemvaruhandel 5 340 6 380 6 080 19,5 13,9 Ovr. urvalsvaruhandel 3 340 4 200 3 950 25,7 18.3 Summa egentlig detaljhandel 53 560 61 840 59 440 15,5 1 1,0

Anm. Alt. A Total privat konsumtionsökning = 3 % per år Alt. B Total privat konsumtionsökning = 2 % per år

Tabell 2:2 Detaljhandelsföretagens planerade omsättningsförändring 1974—80 1974 års priser

Branschgrupp

Varuhus Livsmedelshandel Ovr. dagligvaruhandel Beklädnadshandel Hemvaruhandel Ovr. urvalsvaruhandel

Summa

Beräknad total Omsättningsförändring 1974—80

omsättning 19,73 "Enkät- "Småföre- Samtliga företag m'lJ' kr. företagen" tagen" planet. kalkyl, milj. kr. % milj. kr. milj. kr. 10200 + 2400 0 + 2400 +235 21200 + 5900 —1800 + 4100 +l9,3 2400 + 200 — 500 — 300 —12,5 5900 + 1700 — 600 + 1100 +l8.6 8500 + 2700 — 100 + 2600 +30.6 3100 + 600 — 100 + 500 +16.1 51300 +13500 —3100 +

10 400 + 20.3

ningen 1974 och omsättningsökningen 1974—80 per branschgrupp estime- rats. Resultaten redovisas i tabell 2:2.

Företag med mindre än 5 anställda omfattas inte av enkäten. Denna kate- gori, som är den numerärt största inom detaljhandeln, bedöms komma att visa en stagnerande utveckling under återstoden av 1970-talet. Det beror bl. a. på att butiksnedläggningarna främst drabbar småföretagen. En fortsatt utslagning av mindre detaljhandelsföretag är sannolik dels på grund av den fortgående urbaniseringen, dels som följd av den pressade lönsamheten för en stor del av dessa företag. 1 prognosen har på grundval av hittillsvarande tendenser förutsatts en årlig minskning av butiksantalet med 4,5 % inom livsmedelshandeln och 3,5 % inom övriga branscher. Bestående företag med mindre än 5 anställda förutses få en långsammare försäljningsökning än de större företagen i samma branschgrupp.

Beträffande beräkningarna i tabell 2:2 föreligger möjlighet till avstämning mot den i föregående avsnitt redovisade framskrivningen av detaljhandels-

• Sida 17
•  Original

konsumtionen, varvid dock omsättningstalen i tabell 2:1 måste skrivas fram till 1974 och rensas från mervärdeskatt. Genom att vissa partihandelsföretag också bedriver detaljhandelsförsäljning och en del detaljhandelsföretag även levererar i parti (järn— och färghandelsaffärer) är inte enkätföretagens försälj- ningsuppgifter direkt jämförbara med Konsumtionsprognosgruppens mate- rial. Föt avstämningen har därför i tabell 2:2 endast medtagits den renodlade detaljhandelsförsäljningen.

Totalt för egentlig detaljhandel ger enkätföretagens planer och kalkyler för de mindre företagen till resultat en ökning av omsättningsvolymen 1974—80 av 20,3 %. Konsumtionsframskrivningen ledde till en beräknad ökning av omsättningsvolymen under samma tid med 13,3 % enligt alt. A och 9,6 % enligt alt. B.

Den framkomna skillnaden mellan plan och prognos kan indikera anting- en en alltför försiktig bedömning av efterfrågans tillväxt eller en orealistiskt hög takt i utbyggnaden av detaljhandelns försäljningskapacitet. Som nämnts förutsatte Konsumtionsprognosgruppen en årlig tillväxttakt av 3 % i den totala privata konsumtionen. Om den privata konsumtionen i stället antas komma att öka med 3,5 % om året, innebär det en ökning av detalj- handelskonsumtionen 1974—80 med 16,4 %, motsvarande 2,5 % per år. ”Ga— pet" i förhållande till enkätföretagens planerade tillväxt reduceras därigenom till 2100 milj. kr.

Vid uppställandet av tillväxtprognosen för detaljhandeln har den enligt ta- bell 2:2 kalkylerade omsättningsökningen "dragits ned" till en nivå som sva- rar mot en total ökning av den privata konsumtionen med 3 respektive 2 % per år enligt de nämnda prognosalternativen.

Denna justering innebär att de i företagsenkäten redovisade försäljnings— målen inte kommer att kunna uppnås. Efter reduceringen framkommer föl- jande tillväxttal 1974—80 per branschgrupp.

alt. A alt. B % per år % per år Varuhus 2,3 2,0 Livsmedelshandel 1,7 1,3 Ovr. dagligvaruhandel — 2,4 — 3,0 Beklädnadshandel 1,8 1,6 Hemvaruhandel 3,8 2,5 Ovr. urvalsvaruhandel 2,2 1,8

Ovanstående uppgifter hänför sig till den "egentliga" detaljhandeln. Be- träffande övriga detaljhandelskategorier har något tillfredsställande underlag för avstämning inte förelegat utan följande tillväxttal har bestämts på basis av uppgifter inhämtade från berörda företag och branschorganisationer.

% per år Apoteks- och systembolag + 3,7 Bilhandel + 1,5 Drivmedelshandel + 33 »

• Sida 18
•  Original

2.3. Omsättningsprognos för detaljhandeln

Med ledning av de ovan angivna modifierade tillväxtkvoterna har den slutli- ga omsättningsprognos som redovisas i tabell 2:3 framtagits. Den skillnad som föreligger i förhållande till tabell 2:2 beträffande omsättningsvolymen 1974 sammanhänger med dejusteringar som gjordes i tabell 2:2 för möjlig- götande av jämförelse med tabell 2:1.

Tabell 2:3 Omsättningsprognos för detaljhandeln år 1980 1974 års priser

Branschgrupp Milj. kr. Ökning/minskning 1974—80. % 1974 1980 1980

all. A alt. B alt. A alt. B Varuhus 10 200 11 700 11 500 14.7 12.8 Livsmedelshandel 21 300 23 600 23 000 10,8 8.0 Ovr. dagligvaruhandel 3 000 2 600 2 500 — 13.4 — 16,7 Beklädnadshandel 6 100 6 800 6 700 11,5 9,8 Hemvaruhandel 11 300 14 100 13 100 248 15.9 Ovr. urvalsvaruhandel 4 300 4 900 4 800 14,0 11.6 Summaegentligdetaljhandel 56 200 63 700 61 600 13,3 0/- Apoteks- o systembolag 6 000 7 500 7 500 24-8 24—8 Bilhandel 11 000 12100 12100 9 8 9.8 Drivmedelshandel 5 600 6 900 6 900 21,6 21.6 Total detaljhandel 78 800 90 200 88 100 14.5 11.8

2.4. Omsättningsprognos för partihandeln

Tabell 224 innehåller en sammanställning av partihandelsföretagens plane- rade omsättningsutveckling enligt företagsenkäten.

Tabell 2:41 Partihandelsföretagens planerade omsättningsförändring 1974—80 1974 års priset

Branschgrupp Miljarder kr. Ökning/ 1974 1980 391333,

Partihandel med

producentvaror 51 800 73 400 + 41.8 Partihandel med

konsumentvaror 39 000 52 400 + 34.3 Partihandel med

transportmedel 5 200 7 200 + 38.8 Partihandel med

bränsleoch drivmedel 12 500 15 700 + 256

Summa 108 500 148 700 + 37.1

• Sida 19
•  Original

Den totalt redovisade tillväxten 1974—80 enligt enkätföretagens planer motsvarar 5,4 % per år, vilken siffra kan jämföras med genomsnittsökning- en 4,9 % per år inom SGF-sektorn under 60-talet. '

Beträffande partihandeln föreligger inte samma avstämningsmöjligheter som för detaljhandeln. Partihandeln är leverantör till ett flertal olika sektorer i näringslivet med delvis starkt varierande expansionstakt. Försök till kon- sistensprövning har gjorts för vissa av dessa sektorer. En viss jämförel- semöjlighet föreligger beträffande importen. En betydande del av den svenska importen handhas av partihandelsföretag. Enbart medlemsföretag i Sveriges Grossistförbund beräknas 1974 ha importerat för över 30 miljarder kr. Enligt särskilda beräkningar inom LU kommer importen att öka med 5 a 6,5 % per år i de alternativ där den privata konsumtionen antas öka med 2 resp. 3 % per år.

Andra delen av partihandeln kännetecknas emellertid av betydligt lång- sammare tillväxttaktet. Leveranserna till detaljhandeln kommer enligt vad som ovan prognostiserats att öka med 1,9—2,3 % per år. Leveranserna till byggnadssektorn ökar också långsamt — LU förutser en ökning av byggnads- industrins produktion med l,4—2,0 % om året.

Mot bakgrund av dessa och andra tendenser som representerar efterfrå- geutvecklingen för partihandeln har enkätföretagens omsättningsprognos (+ 5,4 % per år) bedömts ligga något i överkant. En mindre nedskrivning i förhållande till enkätföretagens planer har därför vidtagits. Denna har också ansetts motiverad av den överskattning ifråga om möjligheterna att ”eröv- ra" marknadsandelar av konkurrenterna som ofta impliceras i företagens framtidskalkyler samt av svårigheten att förutse företagsnedläggningar un- der prognosperioden.

Omsättningsprognosen för partihandeln har efter korrigeringen gett föl- jande resultat

Omsättningsökning 1974—1980 i fasta priser

Alternativ A 4,9 % per år Alternativ B 4.7 % per år

Skillnaden mellan de båda alternativen är helt hänförlig till de ovan- nämnda antagandena om den privata konsumtionsutvecklingen. Eftersom mindre än hälften av partihandelns totala försäljning avser konsumentvaror blir skillnaden i prognosutfallet för den totala partihandeln enligt de båda al- ternativen ringa. Prognosen återges i tabell 2z5.

' Med SGF-sektorn avses vissa företag som är med- lemmar i Sveriges Gros- sistförbund (SGF). En närmare redogörelse för begreppets innebörd ges i avsnitt 1.5 ovan.

• Sida 20
•  Original

Tabell 225 Omsättningsprognos för partihandeln år 1980 1974 års priser

Branschgrupp Milj. kr. Ökning/minskning 1974—80, % 1974 1980 1980 alt. A alt. B alt. A alt. B Partihandel med producentvaror 51 800 71 400 71 400 + 37.8 + 37,8 Partihandel med konsumentvaror 39 000 50 900 49 200 + 30,5 + 26.2 Partihandel med transponmedel 5 200 7 000 7 000 + 34.6 + 34,6 Partihandel med bränsle-och drivmedel 12 500 15 300 15 300 + 22.4 + 22,4 Summa 108 500 144 600 142 900 + 33,3 + 31.7 2.5 Beräkning av förädlingsvärdet Genom bearbetning av nationalräkenskapernas material har förädlings- värdets andel i olika branschgrupper kunnat beräknas. Dessa tal har applice- rats på de förut framräknade omsättningsbeloppen. Resultaten redovisas ne- dan]. Förädlings— Beräknat förädlingsvärde, värdeandel % miljarder kr. 1974 1980 1980 alt. A alt. B Detaljhandel 16.3 12.85 14,62 14,26 därav: egentlig detaljhandel 17,4 9,78 11,08 10,72 bilhandel 17.0 1,87 2,06 2,06 drivmedelshandel 14,0 0,78 0,95 0,95 apoteks- o. systemvaruhandel 7,0 0.42 0.53 0.53 ' Partihandel 11.0 11,94 15,91 15,72 V aruhana'el 13,2 24,79 30,53 29,98

' Som framgår av avsnitt 7.3.6 1 långtidsutredning— ens huvudbetänkande skiljer sig de bedömningar av förädlingsvänisutveck- ligen som där görs från dem som redovisas i ta— blån ovan.

Något empiriskt underlag för bedömning av förändringarna i förädlings- värdeandelen föreligger inte. På basis av material från nationalräkenskaperna har konstaterats att förädlingsvärdeandelen under 60-talet förändrats obe- tydligt i detaljhandeln, men stigit i partihandeln. I samband med de "centrala planinventeringar” som utförts i större företag, har frågan ställts rörande den sannolika utvecklingen av företagets bruttomarginal. I flertalet fall har därvid uppgetts att den procentuella marginalen troligen kommer att hållas i stort sett oförändrad fram till 1980. Eftersom förädlingsvärdet svarar för 70 a 80 % av bruttomarginalen, förefaller det rimligt att förmoda att inte heller förädlingsandelen undergår några större förändringar under denna tid. En sådan bedömning har också gjorts i kalkylerna med den ekonome- triska modellen i 1975 års långtidsutredning. Under detta antagande skulle alltså omsättningsökningen mätt i fasta priser också avspegla stegringen i förädlingsvärdet.

• Sida 21
•  Original

3 ,Arbetskrafts- och produktivitets- prognos

3.1. Utvecklingen hittills

1 inledningsavsnittet samt i diagrammen 1:2 och 1:3 redovisas arbetskrafts- utvecklingen inom varuhandeln enligt AKU. Enligt denna källa skulle an- talet sysselsatta i partihandeln ha ökat tämligen konstant med cirka 4,4 % om året fram till 1969—70. varefter nivån varit i stort sett oförändrad. Denna utveckling torde främst förklaras av den starka ökningen i försäljnings- volymen under 1960-talet i förening med en relativt långsam produktivi- tetshöjning. Säkra uppgifter om storleken av volymtillväxten saknas dock. (Den i denna bilaga redovisade försäljningsökningen hänför sig till år från år identiska medlemsföretag i Sveriges Grossistförbund — endast en del av den totala partihandeln täcks härigenom och struktureffekten beaktas ej.) Den svagare ekonomiska utvecklingen 1970—72 medförde en återhållsamhet ifråga om personalrekryteringen, samtidigt som den produktivitetshöjande effekten av vidtagna rationaliseringsåtgärder började slå igenom. En minsk- ning av antalet arbetstimmar i partihandeln redovisas därför 1971 och 1972. För 1973 noteras en viss uppgång i arbetskraftsvolymen som en effekt av en tämligen kraftig ökning av försäljningsvolymen.

För detaljhandelns del har utvecklingen varit en annan. Såväl antal sys- selsatta som antal arbetstimmar minskade under perioden 1963—69 med 2,2 respektive 4,1 % per år trots en volymtillväxt av cirka 3,5 % per år. Det är uppenbarligen två huvudorsaker som ligger bakom denna utveckling, dels strukturomvandlingen med omfattande butiksnedläggningar, dels över— gången mot arbetsbesparande försäljningsmetoder, främst Självbetjänings- systemet. Under 70-talet har nedgången i arbetskraftsbehovet avtagit.

3.2. Strukturomvandlingens inverkan på arbetskrafts- behovet

Såväl inom parti- som detaljhandeln stiger den omsatta varumängden per sysselsatt med ökande storlek på verksamhetsstället. Detta illustreras av föl- jande uppgifter avseende butiker inom livsmedelshandeln.

• Sida 22
•  Original

Omsättnings-

Försäljning (exkl. moms)

klass kr./år per sysselsatt 1973. kr. Under 500 000 170 864 500 000 — 1 milj. 218 809 1— 3 milj. 276 811 3— 5 milj. 306 760 5—10 milj. 386 500 Över 10 milj. 416 364

Enligt denna beräkning ligger arbetsproduktiviteten för enheter med om- sättning över 5 milj. kr./år mer än dubbelt så högt som i butiker under 500 000 kr. per år. Effektivitetsökningen när man går från den näst högsta till den högsta storleksklassen är dock relativt liten. Samma tendens — att produktiviteten ökar med stigande storlek men att tillskottet avtar ju högre upp på skalan man kommer — finner man också i de flesta andra branscher, även om optimum här ligger betydligt lägre ned på skalan.

Strukturomvandlingen i detaljhandeln har bl. a. tagit sig uttryck i att mind- re företag lagts ned och ersatts med mångdubbelt större enheter. Eftersom de senare har en betydligt högre arbetsproduktivitet har konsekvensen blivit en successiv stegring av den genomsnittliga produktivitetsnivån. Även utan effektiviseringsåtgärderna i befintliga butiker skulle således en icke oväsent- lig effektivitetsförbättring ha erhållits. 1 den mån takten i strukturomvand- lingen avtar kommer också produktivitetsnivån i detaljhandeln av denna or- sak att öka långsammare.

Nedläggningar och nyetableringar inom enskild dagligvaruhandel 1960—1973 redovisas i diagram 3:1. Som framgår hade nedläggningarna en

1960196119621963196419651966 19671968 19691970197119721973

Antal Nvetableringar

200 140 135 102 87 107 92 110 , 109 136 1”

100. VA/f /// /VA%VÅV/1%%

100 200 300 400 500 433 600 61 4 59 1 700 706 800 900 886 869 971 949 55 1038 1075 1000 1 100 1200

1300 .. . Nedläggningar

Diagram 3:1 Butiksnedläggningar och nyetableringar inom dagligvaruhandeln 1960—1973.

• Sida 23
•  Original

topp 1963. Den efterföljande nedgången avbröts av en ny ökning 1969—70 varefter antalet på nytt sjunkit. 1973 års siffra var den lägsta sedan 1960.

3.3. Inre rationalisering

Vid sidan av den strukturella yttre rationaliseringen har en rad effektivise- tingsåtgärder kunnat genomföras i det befintliga butiksbeståndet. Mest upp- märksammat har varit övergången till självbetjäning. Av dagligvaruhandelns totala omsättning gick 1960 cirka 30 % genom självbetjäningsbutiker med utgångskassor. År 1973 utgjorde andelen 95 %. Inom övriga branscher, den s. k. fackhandeln, tillämpas numera ofta en variant av självbetjäning, själv- val, som innebär att varorna exponeras på liknande sätt som vid självbetjä- ning — kunden gör själv det förberedande varuurvalet — men köpet avslutas med affärspersonalens hjälp liksom i butiker med helt manuell betjäning.

Det hävdas ibland att övergången till självbetjäning inte innebär någon "äkta" rationalisering, utan endast medför ett överflyttande av arbetsmo- ment på kunden. Detta är dock endast delvis riktigt. De helt manuellt betjänade butikerna arbetar ofta med lågt genomsnittligt kapacitetsutnytt- jande, vilket sammanhänger med den ojämna kundtillströmningen, som kan variera starkt mellan olika säsonger, veckodagar och timmar under dagen. För att kunna hålla försäljningsberedskap inför toppbelastning tvingas butikerna till en arbetskraftsdimensionering som vissa tider innebär ett lågt kapacitetsutnyttjande av personalen.

Vid självbetjäning förflyttat man en del av de arbetsuppgifter som annars äger rum i samband med kundbetjäningen till från belastningssynpunkt lug- nare tider. Det gäller t. ex. framplockningen av varorna, prisinformationen och paketeringen. Härigenom uppnås ett bättre totalt kapacitetsutnyttjande. Det förekommer också, inte minst i livsmedelshandeln, att vissa funktioner flyttas bakåt till grossist- eller fabrikantledet, där arbetsuppgifterna kan ut- föras i större skala och med högrationella hjälpmedel. Detta gäller t. ex. en stor del av förpackningsarbetet och varuinformationen. Enligt en undersökning vid HUI har rationaliseringen inom enskild livs- medelshandel under perioden 1959—71 inneburit en minskning av arbets- kraftsbehovet för oförändrad försäljningsvolym med 38 %. Av den totala besparingen kan knappt en tredjedel hänföras till förändringar i den yttre strukturen och resten till inte rationaliseringsåtgärder av olika slag. Eftersom detaljhandeln är en personalintensiv näring har följden blivit en långsammare kostnads- och prisutveckling än vid oförändrad struktur och teknik.

Den förändrade butiksstrukturen har också medfört ökade förutsättningar för rationaliseringari partihandelsledet. Inom främst dagligvaruhandeln har skett en koncentration till ett mindre antal stora lagerställen. Därigenom har möjliggjorts en långtgående mekanisering och annan rationalisering av hanteringsrutinerna.

• Sida 24
•  Original

3.4. Förändringar i personalstrukturen

Ovan har berörts de stora belastningsvariationer som förekommer inom detaljhandeln och de kapacitetsproblem som detta medför. Självbetjänings- tekniken kan endast i begränsad utsträckning lösa dessa problem och inte inom alla branscher. Eftersom belastningsvariationerna delvis följer ett i förväg känt mönster — med försäljningstoppar fredagar och lördagar samt vardagar mellan kl. 17 och 18 — kan kapacitetsutnyttjandet förbättras genom att anpassa personalinsatserna efter den förväntade kundtillströmningen. För att kunna åstadkomma en sådan anpassning har handeln i stor ut— sträckning anställt deltidsarbetande personal. Vissa stormarknader och andra varuhus har ända upp mot 80 % av arbetsstyrkan i form av deltidssysselsatta.

Uppenbarligen har deltidsanställningar blivit allt vanligare i detaljhandeln, även om det saknas statistik som belyser detta över en längre period. HUI har för den statliga Affärstidsnämndens (ATN) räkning gjort undersökningar som visar utvecklingen under de senaste åren. Några av ATN:s resultat återges i tabell 3:1.

Tabell 3:1 Arbetskraftsfördelning efter anställningsform inom några detaljhandelsbranscher november 1971 och november 1974

Anställningsform Varuhus Livsmedels- Herr- Järn— handel konfektion handel

1971 1974 1971 1974 1971 1974 1971 1974

Fast heltid 29 29 47 40 64 59 85 85 Fast deltid 37 40 44 47 22 23 10 10 Extra och tillfälligt anställda: 18 tim el. mer/vecka 17 12 1 3 l 5 1 2 mindre än 18 tim/vecka 17 19 8 10 13 12 4 3 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100

Som framgår av tabellen föreligger stora skillnader mellan olika branscher vad gäller personalstrukturen. Inom varuhussektorn svarade de fast hel- tidsanställda för mindre än 30 % av arbetsstyrkan — resten består av fast deltidsanställda eller extra och tillfälligt sysselsatta. Inom livsmedelshandeln är nästan hälften fast heltidsanställda och i fackhandelsbranscherna är hel- tidsanställningen den vanligaste anställningsformen.

Undersökningen täcker endast tre år, men vissa slutsatser angående de nuvarande tendenserna kan dock dras. Bland varuhusen har man i stort sett genomfört omstruktureringen av arbetskraften. Inom livsmedelshandeln och beklädnadsbranschetna pågår en anpassning av personalanvändningen innebärande ökad andel deltids- och korttidsarbetande. För järnhandelns del, liksom för andra branscher med krav på långvarig branschvana. är möj- ligheterna att utnyttja extra arbetskraft begränsade varför deltidsformen ännu inte fått större utbredning.

Tilläggas bör att öppethållandet på söndagar är vanligast bland varuhusen och de större livsmedelsaffärerna och att en del beklädnads- och andra

• Sida 25
•  Original

branschaffärer tillämpar förlängt öppethållande en eller flera vardagar i veck- an. I samband med utökat öppethållande används ofta korttidsanställd ar- betskraft.

Utvecklingen inom detaljhandeln har inneburit en ökad specilisering av arbetsuppgifterna. Samtidigt kvarstår vissa uppgifter av rutinkaraktär. Sär- skilt vid högsäsong, såsom vid julhandeln och i samband med realisationer o.dyl., krävs tillfälligt starkt ökade arbetsinsatser. Enligt en vid HUI gjord specialundersökning hade drygt 600 tillfrågade varuhus och andra större butiker i december 1973 sammanlagt ca 5 500 minderåriga (under 18 år) sysselsatta. I april 1974, som kan betraktas som från belastningssynpunkt relativt normal, var antalet minderåriga 2 200. Det övervägande flertalet av dessa skötte sitt arbete i butiken parallellt med skolgöromålen.

3.5. Arbetskraftsprognosen

De i enkäten medverkande företagen har lämnat uppgifter om det planerade antalet sysselsatta och antalet arbetstimmar fram till 1980. Dessa siffror har före bearbetningen konsistensprövats mot de för andra variabler (om- sättning, försäljningsyta m.m.) redovisade uppgifterna.

Indelningen av detaljhandeln i branschgruppet i föregående avsnitt var närmast motiverad av möjligheterna till avstämning mot konsumtionsmate- rialet. För bestämningen av arbetskrafts- och investeringsbehovet har mate- rialet i stället grupperats på företagskategorier efter storleken, motsvarande huvudstrata vid urvalet. Följande kategoriindelning har tillämpats

Egentlig detaljhandel Företag inom samtliga branscher med minst 500 anställda 1 2 Företag inom samtliga branscher med 50—499 anställda 3 Företag inom livsmedelsdetaljhandeln med 5—49 anställda 4 Företag inom övriga branscher med 5—49 anställda

5 Företag inom livsmedelsdetaljhandeln med mindre än 5 anställda 6 Företag inom övriga branscher med mindre än 5 anställda Partihandel 7 Företag med minst 500 anställda 8 Företag med 100—499 anställda 9 Företag med 10—99 anställda 0 Företag med mindre än 10 anställda

Förändringar i omsättningen per arbetstimme 1974—80 har bestämts ut- ifrån enkätmaterialet utom beträffande företag med högst 5 och 10 anställda inom eg. detaljhandel resp. partihandel. där utvecklingen bedömts med led- ning av andra källor. Eftersom uppgifterna om omsättningsökningen ned— justerats, har en motsvarande neddragning gjorts av relationstalet omsätt- ning per arbetstimme, dock endast hälften så mycket.

Motiveringen härtill är att många företag torde arbeta med outnyttjad kapacitet vad avser personalen. Vid stigande efterfrågan kan därför för- säljningen ökas utan en motsvarande ökning av arbetskraftsinsatsen. dvs. produktiviteten stiger.] Om försäljningsökningen inte blir så stor som pla- nerats, begränsas produktivitetsförbättringen.

I tabell 3:2 anges förändringarna i total omsättning respektive omsättning

1 Produktiviteten skall egentligen avse föräd- lingsvärde per arbetstim- me. Eftersom förädlings- värdeandelen antas vara oförändrad ger dock också omsättning perarbetstim- me ett mått på produktivi- tetsförändringarna.

• Sida 26
•  Original

per arbetstimme i de fyra första kolumnerna. Genom division har föränd- ringen i antalet arbetstimmar beräknats (femte och sjätte kolumnerna). Den- na har sedan applicerats på det från enkätmaterialet m. m. uppräknade to- talantalet arbetstimmar.

Tabell 3:2 Beräkning av arbetsvolymförändringarna inom egentlig detaljhandel samt partihandel 1974-80

Kategori Ökning/minskning 1974—80, % (se texten)

alt. A alt. B alt. A att. B alt. A alt. B

Egentlig detaljhandel

1 19,5 17,0 17,4 16,4 1.8 0.5 2 42,1 38,6 40,3 39,7 1,3 — 0.9 3 33,3 31,0 24,2 23,9 7.3 5.7 4 35,0 24,8 37,2 30,7 — 1,6 — 4,5 5 — 39,0 — 40,7 11,9 11,0 — 45,5 — 46.6 6 — 25,3 — 31,0 18,6 13,8 — 37,0 — 39.4 Parti/tande! 7 19,5 18,2 25,4 24,7 — 4.3 — 5,2 8 43,3 41,6 40,6 39,8 1 ,9 1,3 9 49 1 42,3 40,1 39,3 6.4 5.7 0 16 8 15,4 23,3 22,5 — 5.6 - 5,8

Detaljhandelsföretagen i mellangrupperna (kategori 2—4) visat en relativt hög produktivitetsstegring, 4 a 6 % per år, medan ökningstakten för de störs- ta företagen (kategori 1) är betydligt lägre. Skälet härtill är att de senare arbetar med högt kapacitetsutnyttjande och därför inte kan öka effektivitetsgraden särskilt mycket. Att också de mindre företagen (kategori 5 och 6) visar ökad produktivitet, beror på att den förutsedda nedläggningen av företag i dessa grupper främst drabbar enheter med låg produktivitet.

En sammanställning av prognosberäkningarna avseende den totala arbets- volymen som också innefattar övriga detaljhandelskategorier visas i tabell 33.

Tabell 3:3 Sammanfattning av arbetsvolymprognosen

Milj. arbetstimmar Ökning/minskning 1974—80. %

1974 1980 1980 alt. A alt. B alt. A alt. B

Detalj/tande!

Egentlig detaljhandel 354,9 332,9 325,6 — 6.2 — 8.3 Apoteks- o. systembolag 23,9 26,4 26,4 10.5 10.5 Bilhandel 20,4 20,4 20,4 0.0 0.0 Drivmedelshandel 26,8 29,5 29,5 10,1 10,1 Totalt 4260 409.2 401 ,9 — 3.9 — 5 .7 Parti/tande! Totalt 356,8 354,1 351 ,9 — 0,8 — 1.4

Varuhande/n Totalt 78,8 763,3 753.8 — 2,5 — 3.6

Omsättning Omsättning/ tim Antal arbetstimmar

• Sida 27
•  Original

För egentlig detaljhandel visar prognosen ett minskat arbetskraftsbehov av dryg 1 % per år. Denna nedgång är huvudsakligen hänförlig till om- struktureringen genom butiksnedläggningar. Inom delar av detaljhandeln som präglas av god tillväxt, främst inom fackhandeln, förutses däremot ett ökat arbetskraftsbehov.

Av tabell 3:3 framgår också att apotek och systembolag samt drivme- delshandeln ställer ökade anspråk på arbetskraft för att möta den förutsedda omsättningsökningen.

Partihandeln beräknas komma att balansera den kraftiga omsättnings- ökningen med betydande rationaliseringsåtgärder vilket skulle leda till prak- tiskt taget oförändrat arbetskraftsbehov fram till 1980.

Tabell 3:4 Beräknad produktivitetsutveckling inom varuhandeln 1974-80

Förädlingsvärde per Ökning 1974—80 arbetstimma, kr. 1974 1980 % totalt % per år Detaljhandel alt. A 30:16 35:73 18,5 2.9 alt. B 30:16 35:48 17,6 2,7 Partihandel alt. A 32:46 44:93 38,4 5,6 alt. B 32:46 44:67 37.6 5.5 Varuhande/ alt, A 31:67 40:00 26,3 4,0 alt. B 31:67 39:77 25.6 3.9

Enligt tabell 3:4 beräknas arbetsproduktiviteten i detaljhandeln stiga med knappt 3 % om året medan produktivitetsstegringen i partihandeln beräknats till ca 5,5 %. För hela varuhandeln motsvarar detta en uppgång av cirka 4 % per år.1

En viktig förutsättning för att dessa produktivitetstal skall kunna uppnås är att försäljningsvolymen ökar i den takt som angetts tidigare. Många av de i enkäten tillfrågade företagen har möjlighet att med praktiskt taget oför- ändrad arbetskraftsinsats kunna åstadkomma en inte oväsentlig ökning av försäljningsvolymen. Det gäller särskilt företag som tillämpar någon form av självbetjäning eller självval. Däremot är uppenbarligen möjligheterna till produktivitetsförbättringar vid en stagnerande försäljningsutveckling myck- et små.

Man bör också uppmärksamma svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt fånga förändringarna i detaljhandelns ”output”. Många butiker, särskilt inom fackhandeln, tillhandahåller ett betydande tjänsteutbud. I viss mån har detaljhandelns servicefunktioner ändrat karaktär. Vilken inverkan dessa förändringar har på detaljhandelns produktionsvärde är svårt att beräkna. Handelsmarginalens höjd i olika branscher kan användas som ett approxi- mativt mått på förädlingsvärdet. Förändringar i handelns marginaler sam- manhänger dock ofta med lönehöjningar och andra kostnadsstegringar och kan inte utan vidare tas till uttryck för ökade prestationer.

Den jämförelsevis kraftiga produktivitetsstegringen i partihandeln får ses mot bakgrund av en rad effektivitetsbefrämjande faktorer. Möjligheterna till en långtgående mekanisering av rutinerna är ännu långt ifrån fullt ut- nyttjade. Genom faktorprisernas relativa utveckling kan tidigare icke lön-

l 1 långtidsutredningens modellkalkyler har pro- duktiviteten inom varu- handeln antagits öka med 3,9 % per år 1975—1980, förutsatt att ingen förkort- ning av den lagstadgade veckoarbetstiden genom- förs under denna period.

• Sida 28
•  Original

samma rationaliseringsåtgärder visa sig ekonomiskt motiverade.

Genom fortsatta fusioner kan också Stordriftsfördelarna bättre utnyttjas. Förutsättningen för större produktivitetsförbättringar är dock även här att produktionstillväxten består.

3.6. Antal sysselsatta

Tabell 35 visar det uppräknade antalet sysselsatta 1974 och 1980 för de företagskategorier som ingår i enkätmaterialet.

Tabell 325 Beräknat antal sysselsatta 1974 och 1980 inom egentlig detaljhandel samt

partihandel Antal Antal Ökning/ 1974 1980 minskning 1974—80. % Detaljhandel (exkl. bil— och drivmedelshandel samt apoteks- och system- varuhandel) Butikspersonal heltid 93 923 97 493 + 3,8 deltid 67 897 75 600 + 11.3 Kontorspersonal 9 966 10 195 + 2,3 Summa 171 786 183 288 + 6,7 Partihandel Lagerpersonal heltid 96 335 107 367 + 11.5 deltid 5 125 6 569 + 28.2 Kontorspersonal 22 267 26 318 + 18,2 Summa 123 727 140 254 + 13,4

Ovanstående uppgifter avser ej detaljhandelsföretag med mindre än 5 sys- selsatta och ej panihandelsföretag med mindre än 10 sysselsatta, dvs. den övervägande delen av arbetsstyrkan i varuhandeln. Antalet sysselsatta mot- svarar i stort sett beräkningsalternativ A — något tillförlitligt underlag för be- räkning avseende alternativ B föreligger inte.

lnom detaljhandeln svarar den deltidsanställda butikspersonalen för cirka 40 % av hela arbetsstyrkan. Antalet heltidsanställda förutses komma att vara praktiskt taget oförändrat, medan en viss ökning kommer att ske be- träffande antalet deltidsanställda.

De tillfrågade partihandelsföretagen förutser en ökad sysselsättning med cirka 13 %. Också här är ökningen starkast beträffande de deltidssysselsatta som dock ännu spelar en relativt ringa roll inom partihandeln.

De angivna sysselsättningstalen är inte jämförbara med de tidigare re- dovisade arbetsvolymuppgifterna, beroende på att de minsta företagen inte ingåri enkäten. Butiksnedläggningarna m. m. gör att sysselsättningen mins- kar inte oväsentligt i denna grupp.

Vissa skillnader i fråga om den genomsnittliga arbetstidens längd och

• Sida 29
•  Original

utvecklingstendenserna mellan olika företagskategorier kan observeras ur materialet. Nedan anges andelen deltidsarbetande och sysselsättningsförändringarna för detaljhandelsföretag inom olika storleksgrupper.

Storleksgrupper Deltids— Ökning/minskning i antalet (antal sysselsatta) arbetande sysselsatta 1974—80, % per år ' ' '" ge?—65022] d Heltid Deltid Kontor 1974 500 och (lera 46,2 + 0,30 + 030 + 0,10 50—499 45.1 — 1,20 + 4,85 — 0,05 5— 49 30,4 + 1.25 + 2,55 + 2,20

Bland de medelstora företagen (5—49 anställda) är andelen deltidsarbetande betydligt lägre än i de högre storleksgrupperna. För varuhusföretagen och andra företag med mer än 500 anställda beräknas inte någon ytterligare förskjutning av relationen mellan heltids- och deltidsanställda komma att ske, vilket däremot är fallet i övriga grupper.

Beträffande partihandeln redovisas följande uppgifter.

Storleksgrupper Deltids— Ökning/minskning i antalet (antal sysselsatta) arbetande sysselsatta 1974—80, % per år " % ' ll Lersofål & Heltid Deltid Kontor 1974 5000chl1era 3,6 + 0,60 + 2.15 + 2.15 100—499 2.9 + 1.40 + 3.50 + 2.75 10— 99 3.0 + 2,65 + 5,30 + 3,65

Antalet sysselsatta inom detalj- och partihandeln 1974 enligt tabell 3:5 ut- gjorde ca 296000. Enligt långtidsutredningens huvudbetänkande utgjorde antalet sysselsatta inom varuhandeln 1975 ca 508 000 personer. Skillnaden beror i huvudsak av att uppgifterna i tabell 3:5 ej innefattar anställda vid dels detaljhandelsföretag med mindre än 5 sysselsatta och partihandelsföretag med mindre än 10 sysselsatta, dels bil- och drivmedelshandel samt apoteks- och systemvaruhandel. En mindre del av skillnaden kan förklaras av syssel- sättningsutvecklingen under åren 1974 och 1975.

Tabell 3:5 anger vidare en sysselsättningsökning för perioden 1974—1980. Resultaten för motsvarande alternativ i långtidsutredningens modellkalkyler anger en sysselsättningsminskning med ca 9000 personer 1974—1980. De skilda resultaten förklaras till större delen av att långtidsutredningen förut- sätter en långsammare konsumtionsutveckling än vad de i enkätmaterialet ingående företagen räknat med samt att sysselsättningsminskningar inom varuhandeln främst bedöms ske inom de mindre företagskategorierna, vilka ju inte ingår i tabell 3:5. Till viss del kan skillnaden förklaras av den syssel- sättningsökning som enligt föreliggande preliminära statistik ägt rum inom varuhandeln 1974—1975.

• Sida 30
•  Original

• Sida 31
•  Original

4. Investeringsbehovet

4.1. Beräkningsmetoder

1 enkätundersökningen av varuhandeln har uppgifter inhämtats om före- tagens faktiska respektive planerade bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar samt maskiner och inventarier år 1974 samt åren 1975—77 och 1978—80. Redovisade investeringsbelopp har satts i relation till omsättningen 1974 för respektive företag. De sålunda erhållna relativa investeringstalen har applicerats på de i kapitel 2 redovisade uppräknade omsättningsupp- gifterna.

4.2. Investeringsplanerna

Genomgående visar företagen lägre investeringssummor för perioden 1978—80 än för perioden 1975—77. Detta torde endast i ringa grad bero på en avtagande investeringsaktivitet, utan är en konsekvens av att företagen ofta har en relativt kort planeringsperiod. Investeringsbehovet fram till 1980 bör därför främst bedömas utifrån de framkomna resultaten från perioden 1975—77.

1 tabell 4:1 anges de från enkäten erhållna värdena på investeringsak- tiviteten inom olika företagskategorier.

Tabell 4:1 lnvesteringsbehov per 1 000 kronor omsättning 1974, 1975—77 och 1978-80 enligt företagsenkäten 1974 års priser

Storleksgrupp m. m. Investering per 1000 kr. omsättning

1974 1975—77 1978—80

Byggnader och anläggningar

Detaljhandel Minst 500 anställda 9 25 12 50—499 anställda 11 12 6 5— 49 anställda: livsmedelsdetaljhandel 1 10 — övriga branscher 6 29 6

Partihandel Minst 500 anställda 6 20 10 100—499 anställda 8 21 14 10— 99 anställda 9 15 6

• Sida 32
•  Original

Storleksgrupp m.m. Investering per 1000 kr. omsättning

1974 1975—77 1978—80

Maskiner och inventarier Detaljhandel Minst 500 anställda 12 30 26 50—499 anställda 5 12 10 5— 49 anställda: livsmedelsdetaljhandel 5 17 7 övriga branscher 2 17 4

Partihandel Minst 500 anställda 4 12 11 100—499 anställda 5 12 10 10— 99 anställda 9 18 15

4.3. Beräknat investeringsbehov

1 tabell 4:2 sammanställes resultaten av beräkningarna rörande investerings- behovet inom varuhandeln. Vid uppräkningen av resultaten har för de fö- retagskategorier som inte omfattas av enkäten använts samma investerings- tal (tabell 4:1) som i närmast högre storleksklass.

Tabell 4:2 Beräknat investeringsbehov 1974, 1975—77 och [978-80 1974 års priser

Milj. kr. per år 1974 1975—77 1978—80

(genom- (genom— snitt) snitt)

Byggnader och utläggningar Egentlig detaljhandel 340 399 115 Bilhandel 150 150 163 Drivmedelshandel 55 8] 64 Apoteks-och systembolag 26 21 21 Detaljhandeln totalt 571 651 363—— Partihandel 844 650 327 Varuhandeln totalt 1 415 1 301 690 Maskiner och inventarier Egentlig detaljhandel 324 376 219 Bilhandel 55 55 55 Drivmedelshandel 37 54 42 Apoteks—och systembolag 27 28 25 Detaljhandeln totalt 443 513 341 Partihandel 702 532 456 Varuhande/n totalt 1 145 1 045 797 Summa investeringar

Detaljhandel 1 014 1 164 704 Partihandel 1 546 1 182 783

Varuhandeln totalt 2 560 2 346 1 487

• Sida 33
•  Original

För perioden 1975—77 har det årliga investeringsbehovet beräknats uppgå till 1 164 milj. kr. inom detaljhandeln och 1 182 milj. kr. inom partihandeln. Re- sultaten för 1978—80 ligger betydligt lägre, men innebär som ovan berörts, troligen en underskattning.

De ovan angivna investeringssummorna hänför sig till enkätföretagens planer och motsvarar därför vad avser den egentliga detaljhandeln en något högre tillväxttakt än i långtidsutredningens alternativ 1 (3 % årlig ökning i den privata konsumtionen, ingen arbetstidsförkortning). Å andra sidan in- nebär den använda urvals- och undersökningsmetodiken att investeringar gjorda av nystartade företag inte kommer med i beräkningarna. Dessa fak- torer har bedömts i stort sett ta ut varandra. Vad beträffar investeringsnivån 1978—80 har en särskild analys gjorts av materialet för de företag vilkas pla- neringsperiod sträckt sig ända fram till 1980. Det har härvid framgått att nedgången i investeringsaktiviteten mot slutet av prognosperioden i de flesta branscher är reell men inte av samma storleksordning som den från det totala enkätmaterialet framräknade.

Med hänsyn till nämnda förhållanden har de framkomna resultaten jus- terats i enlighet med nedanstående tablå

Investeringar. milj. kr. per år 1974 års priser

1974 1975—77 1978—80 Detaljhandel 1 014 1 200 900 Partihandel 1 546 1 400 1 000 Summa varuhandel 2 560 2 600 1 900

En motsvarande beräkning avseende långtidsutredningens alternativ 11 och 111 (2 % årlig volymökning i den privata konsumtionen) innebär vissa svårigheter på grund av problemen att förutse företagens reaktioner i en ändrad ekonomisk situation. Ifall företagen upplever en konsumtionsdämp- ning under 1970-talets senare del som en relativt tillfällig företeelse torde investeringsviljan inte nämnvärt påverkas. Om tillväxten och lönsamheten däremot väntas utveckla sig mindre positivt under en längre tid framåt kommer sannolikt en del investeringsprojekt att skrinläggas eller begränsas. En fortsatt kraftig löneutveckling innebär å andra sidan att företagens intresse för rationaliseringsåtgärder och därmed också investeringsbehovet kommer att öka.

Sammantaget talar dessa överväganden för att en något lägre investerings- volym, i genomsnitt 2 100 milj. kr. per år 1975—80 uttryckt i 1974 års priser, kan väntas i de två senare kalkylalternativen mot i genomsnitt ca 2 300 milj. kr. enligt kalkylen för det ovan redovisade alternativet. Uppgifterna enligt dessa bedömningar har omräknats till 1968 års priser och införts i långtids- utredningens modellkalkyler. Som framgår av långtidsutredningens huvud- betänkande (avsnitt 7.3.6) har där antagits att investeringarna i inventarier, fordon m. m. svarar för ca 2/3 av de totala investeringarna inom varuhan- deln. Denna fördelning överensstämmer med den som anges i nationalrä- kenskaperna, men skiljer sig i betydande grad från den som anges av upp- gifterna i tabell 4:2.

• Sida 34
•  Original

• Sida 35
•  Original

Appendix

Förändringarna i antal verksamhetsställen fram till 1980

Butiksnedläggningarna inom detaljhandeln har som framgått av ovan varit mycket omfattande under de senaste 10—15 åren. De butiker som tvingats upphöra har i stor utsträckning saknat förutsättningar att anpassa sitt utbud, sortiments- eller prismässigt, till det moderna konsumtionssamhällets krav. Andra distributionsformer har ryckt fram och erövrat marknad från de tra- ditionella detaljhandelsformerna. Det kan hävdas att en balans i viss mån nu inträtt mellan olika företagsformer.

Likväl får man räkna med en viss fortsatt nedläggning av butiker av flera orsaker, t. ex. sanering av innerstadsområden, svårigheter att moder- nisera lokalerna, efterfrågeförskjutningar. brister i företagsledningen etc.

Samtidigt sker en nyetablering av butiker. lnom dagligvaruhandeln är de nyetablerade butikerna i genomsnitt tio gånger så stora som de som läggs ned. Antalet nystartade dagligvarubutiker är därför relativt litet. Inom fackhandeln förekommer olika tendenser. De stora filialföretagen inom den- na detaljhandelssektor visar en benägenhet att bli ännu större. Detta är bl. a. en följd av att det främst är de kapitalstarka kedjeföretagen som kan gå in med etableringar i nya affärscentra där hyrorna är höga. Samtidigt är sambandet mellan driftsstorlek och lönsamhet inte lika markerat som i livsmedelshandeln. Starkt specialiserade butiker inom fackhandelsbran- scherna kan ofta hävda sig väl i konkurrensen trots att dimensionerna ofta är blygsamma.

Enkätföretagens planer

I tabell Azl visas de beräknade förändringarna i butiksantalet enligt uppgifter lämnade i samband med den genomförda företagsenkäten.

• Sida 36
•  Original

Tabell A:] Beräknade förändringar i butiksantalet inom detaljhandeln 1974-80

Företagsgrupp (antal sysselsatta) 5—49 50—499 500 och fler

Antal butiker vid årets slut 1974 9 396 2 261 2 662 Förändringar 1975—77:

nedläggningar — 522 — 138 — 216 nyetableringar + 538 + 298 + % nettoförändring + 16 + 160 - 120 % per år + 0.1 + 2.4 — 1.5 Antal butiker vid årets slut 1977 9 412 2 421 2 542 Förändringar 1978—80: nedläggningar — 70 — 77 — 103 nyetableringar + 73 + 160 + 69 nettoförändring + 3 + 83 — 34 % per år + 0.0 + 1.1 — 0.4 Antal butiker vid årets slut 1980 9 415 2 504 2 508

Det bör observeras att företag med mindre än 5 anställda som repre- senterar huvudparten av butiksantalet inte ingår i enkäten. I följande stor— leksgrupp, 5—49 anställda, beräknas fram till 1977 ske en nedläggning av drygt 500 butiker, vilket motsvarar 5,6 % av totalantalet 1974. Emellertid planeras etablering av ungefär ett lika stort antal. varför butiksbeståndet i denna Storleksgrupp förändras endast obetydligt. För perioden 1978—80 är frekvenserna betydligt lägre, vilket säkerligen till större delen förklaras av att flertalet företags planeringsperiod inte går så långt fram i tiden.

Förändringarna i gruppen 50—499 anställda är förhållandevis störst. Ca 6 % av butikerna planeras nedläggas fram till 1977, medan drygt 13 % ny- etableras. Det leder till en genomsnittlig ökning av butiksantalet i denna grupp med 2,4 % per år. Under den följande perioden 1978—80 minskar de redovisade förändringarna i butiksantalet, men också här torde svårigheter för företagen att överblicka hela perioden spela en betydande roll.

Den förhållandevis livliga etableringsverksamheten i denna Storleksgrupp står i överensstämmelse med den framräknade höga tillväxttakten i gruppen. ca 6 % per år. Här återfinnes också några av de mest progressiva filial- företagen inom handeln.

Företagsgruppen över 500 anställda domineras av konsumentkooperatio- nen och varuhusföretagen. Här redovisas en nettominskning av antalet för- säljningsställen som för hela perioden uppgår till 154 enheter eller 5,8 %. I denna grupp beräknas omsättningsvolymen öka med ca 3 % per år, dvs. betydligt mindre än i den närmast lägre storleksgruppen.

En motsvarande redovisning avseende lagerställena i partihandeln ges i tabell A:2.

"

• Sida 37
•  Original

Tabell A:2 Förändringar i antalet lagerställen inom partihandeln 1974-80

Företagsgrupp (antal sysselsatta)

10—99 100—499 500 och fler

Antal lagerställen vid årets slut 1974 3 708 727 531 Förändringar 1975—77:

nedläggningar — 158 — 47 — 31 nyetableringar + 392 + 34 + 18 nettoförändring + 234 — 13 — 13 % per år + 2,1 — 0.6 — 0,8

Antal lagerställen vid årets slut 197 7 3 942 714 518 Förändringar 1978-80:

nedläggningar — 55 — 28 — 21 nyetableringar + 213 + 13 + 4 nettoförändring + 158 — 15 — 17 % per år + 1,3 — 0.7 — 1.1 Antal lage/ställen vid årets slut 1980 4 100 699 501

Medan de större partihandelsföretagen inriktar sig på en viss krympning av lagerorganisationerna, planerar företagen i mellangruppen (10—99 anställ- da) en inte oväsentlig nybyggnad av lagerställen. De allra minsta partihan- delsföretagen omfattas som nämnts inte av enkäten.

Beträffande såväl detalj- som partihandeln gäller att man genom enkäten inte kan få uppgift om eventuella företagsnedläggningar. Det betyder att minskningen av antalet verksamhetsställen av denna orsak underskattas. Å andra sidan uppfångas inte heller etablering av helt nya företag, varigenom ett nytt tillskott av nya verksamhetsställen åstadkommes.

Beräkning av det totala butiksantaletsförändringar

En schematisk beräkning har gjorts av förändringarna av det totala bu- tiksbeståndet. Beräkningen baseras dels på den ovan redovisade nedlägg- ningen och nyetableringen vid enkätföretagen och dels på vissa antaganden rörande nedläggningsfrekvensen vid företag med mindre än 5 sysselsatta. Beträffande livsmedelshandeln har mot bakgrund av den hittillsvarande ut- vecklingen förutsatts en årlig nettominskning i denna Storleksgrupp av 4,5 % per år. För övrig egentlig detaljhandel förutses en nettominskning av 3,5 % per år. Kalkylen har lämnat följande resultat.

Butiksbestånd vid slutet av 1974 41 400 Nettominskning 1975—77 — 2 900 Butiksbestånd vid slutet av 1977 38 500 Nettominskning 1978—80 — 2 700 Butiksbestånd vid slutet av 1980 35 800

För hela prognosperioden räknas alltså med en minskning med 5600 butiker.

• Sida 38
•  Original

Butiksutvecklingen i dagligvaruhandel

Strukturförändringarna inom dagligvaruhandeln är av särskilt intresse. En särskild framskrivning av butiksutvecklingen inom denna bransch har därför gjorts. Härvid har använts olika reduktionstal för skilda omsättningsklasser för bestämning av antalet nedläggningar. Genom att beräkna det omsätt- ningsbortfall som sker genom nedläggningarna, har utrymmet för etablering av nya dagligvarubutiker framräknats. Resultaten sammanfattas i följande tablå.

Omsättningsklass Antal dagligvarubutiker Procentuell . .. _ f.. .. d . 1974, milj kr 1974 1980 oran ring Under 0,5 2 847 1 747 — 38,6 0.5—1 2 447 1 684 — 31,2 1—3 3 137 2 605 — 17,0 3—5 901 1 034 + 14.8 Över 5 1 354 1 535 + 13,4 Summa 10 686 8 605 — 19,5

Totalt förväntas en nedgång i butiksantalet med drygt 2 000 enheter fram till 1980, vilket motsvarar 3,5 % per år. Företag med omsättning under 1 milj. kr./ år drabbas hårdast av nedläggningarna, medan kategorierna med omsätt- ning över 3 milj. kr./år får ökat antal. Det bör observeras att omsättnings- grupperingen båda åren ansluter sig till 1974 års pris— och volymläge. Endast nedläggningar och nyetableringar påverkar alltså fördelningen. Vid fram- skrivningen har inte hänsyn tagits till effekten av ett ev. vidgat stöd åt de mindre butikerna som kan komma att beslutas som en följd av distributions- utredningens förslag.

• Sida 39
•  Original

Bilagal Företagsenkätens uppläggning och genomförande

Populationsavgränsning

Detaljhandel (SNI-grupp 62)

Detaljhandelspopulationen omfattar samtliga företag inom varuhushandel (SNI 621), dagligvaruhandel (SNI 622) och sällanköpsvaruhandel (SNI 623). Branscherna bil- och drivmedelshandel (SNI 624) samt apoteks- och system- varuhandel (SNI 625) ingår ej i urvalsramen eftersom prognoserna i dessa fall är baserade på externa bedömningar.

Partihandel (SNI-grupp 61) Partihandelspopulationen omfattar hela SNI-gruppen 61.

Urvalsram

Som urvalsram har utnyttjats det s.k. Centrala Företagsregistrets Situa- tionsregister(CFRS) vid Statistiska centralbyrån. F. n. innehåller CFRS upp- gifter avseende år 1972. Företagen i registret representeras av fysiska eller juridiska personer som bedriver rörelse.

Som ett komplement till ovannämnda register har använts HUlzs stor- företagsförteckning, innehållande samtliga 950 företag inom egentlig de- taljhandel, med mer än 3 milj. kr. årsomsättning '1973.

Urvalsdragning

Urvalsenhet företag

5 tra tifieri ng

Som konstaterades under avsnittet populationsavgränsning, är varuhandels— företagen grupperade på detalj- resp. partihandel. Inom dessa branscher har en uppdelning på storleksgrupper gjorts med hänsyn till antalet anställda. Beträffande detaljhandelsföretag med mindre än 50 anställda har en sub- stratifiering på livsmedelshandel och övriga branscher gjorts.

• Sida 40
•  Original

Urvalsmetod

Systematiskt urval med slumpmässig start i varje stratum.

Utvalssannolikheter

Urvalskvoterna inom strata framgår av nedanstående schema. Antalet ut- tagna företag i ett stratum står approximativt i proportion till respektive stratums storlek mätt med summa anställda. Undantag utgör strata 10 och 70 där samtliga enheter uttas med säkerhet och strata 50, 60 och 00 där urvalssannolikheten är 0.

U rvalsstorlek

Totalt består urvalet av 719 varuhandelsföretag, fördelat på 391 detaljhan- delsföretag och 328 partihandelsföretag. 11 av de 391 detaljhandelsföretagen emanerar från HUI:s storföretagsföneckning.

Stratum- SNI-grupp Storleksgrupp Antal före- Urvals— Antal före- nummer (antal an- tag i popula- kvot tag i urvalet ställda) tionen (brutto) 10 621, 622, 623 500— 28 H 28 21 621, 622, 623 200—499 34 l:2 16 22 621, 622, 623 100—199 59 l:4 15 23 621, 622. 623 50— 99 114 114 27 31 6221 20— 49 240 1:8 30 32 6221 10— 19 647 1:16 41 33 6221 5— 9 1 375 1:32 43 41 621, 622 (utom 6221). 623 20— 49 343 1:8 42 42 621, 622 (utom 6221). 623 10— 19 991 1:16 62 43 621. 622 (utom 6221), 623 5— 9 2 761 1:32 87 50 6221 0— 4 8 403 — — 60 621, 622 (utom 6221). 623 0— 4 14 448 — — 70 61 500— 35 111 35 81 61 200—499 57 l:2 29 82 61 100—199 115 114 28 91 61 50— 99 254 l:4 64 92 61 20— 49 807 1:8 101 93 61 10— 19 1 128 1:16 71 00 61 0— 9 9 533 — — Summa 41 372 719 '

Urvalsram Bruttourval

Summa detaljhandelsföretag

i enkäten 6 592 391 Summa partihandelsföretag i enkäten 2 396 328 Summa varuhandelsföretag i enkäten 8 988 719

• Sida 41
•  Original

Metod för uppgiftsinsamling

I strata 10—32, 41—42 och 70—92 har uppgifter insamlats via postala enkäter till de utvalda företagen. I strata 33, 43 och 93, som utgörs av relativt små företag, har uppgifterna däremot samlats in via telefonintervjuer.

Tre olika frågeblanketter har använts vid uppgiftsinsamlingen.

Telefonintervjuer — M blankett för företag i strata 33, 43 och 93 Postal enkät — C blankett för företag i strata 10 och 70' — S blankett för företag i övriga strata

Cirka två veckor efter det att företagen hade mottagit frågeblanketten (C resp. S) gick en första postal påminnelse ut. Med företag, som inte svarat efter en andra postal påminnelse, togs telefonkontakt. I görligaste mån togs vid denna telefonkontakt uppgifter in direkt, även om företaget inte hörde hemma i strata 33, 43 eller 93.

Svarsfrekvens Brutto- Netto- Summa Summa svarande urval urval svarande i procent av nettourvalet Detaljhandel 391 344 274 79,7 Partihandel 328 309 247 79.9 Summa varuhandel 719 653 521 79,8 Detaljhandel

Skillnaden mellan brutto- och nettourval (50 företag) förklaras till största delen av att KF, NK-Turitz respektive Åhléns-Wessels i bruttourvalet re- presenteras av 39 (olika konsumentföreningar), 3 (Turitz & Co AB, Ferdinand Lundqvist & Co AB och Nordiska Kompaniet AB) resp. 2 (Åhlén & Holm AB, Wessels AB) urvalsenheter. I nettourvalet däremot representeras respek- tive varuhuslöretag av en urvalsenhet.

Differenser i övrigt är att hänföra till likviderade och nedlagda företag och vilka således ej borde ha ingått i urvalsramen.

Partihandel

Skillnaden mellan brutto- och nettourval är att hänföra till likviderade och nedlagda företag och vilka således ej borde ha ingått i urvalsramen.

Justitiedepartementet

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa länder. [29] 2. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. [75] Massmediegrundlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58] Konsumentkreditlag m.m. [63] Telefonavlyssning. [95]

Försvarsdepartementet

Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets förmåner. [73]

Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [5] Pensionskommittén. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk- ringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. [74] Vagtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] 3. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljoutredningens rapport 3. [33] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] 6. Barn- familjernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Bar— nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67] Ersättning vid arbetsskada. [84] Samverkan i barnomsorgen. [87] Barns sommar. [94]

Kommunikationsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO—utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 [svensk, engelsk och tysk version). [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Farliga vrak. [81] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]

Finansdepartementet

1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79] Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39]

Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fämansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] 1975 års längtidsutredning. 1. Långtidsutredningen 1975. [89] 2. Energiförsörjningen 1975—1980. Bilaga 3 till 1975 års långtids- utredning. [96]

Utbildningsdepartementet

1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del ltt. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.

1. Huvudmannaskapet för speCialskolan och särskolan. [6] 2. ln- dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovärd. [7] Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild I utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59] Språkresor. [64] Distansundervisning. [72]

Handelsdepartementet

Konsumentskydd pä låsområdet. [19] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]

Arbetsmarknadsdepartementet

Demokrati på arbetsplatsen. [ll Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82] Fem veckors semester. [88] Arbete åt alla. [90] Länsplaneringsutredningen 1974. 1. Politik för regionalbalans.[91l 2. Politik för regional balans. Bilaga 1. [921 3. Politik för regional balans. Bilaga 2. [93]

Bostadsdepartementet

Totalfinansiering. [ 12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17]

Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende— och bostadsfinansieringsutrednmgarna. 1. Bostads'för- sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo— stadsbidrag. Bilagor. [52]

Industridepartementet

Internationella koncerner i industriländer. [50] Stälindustrins arbetsmiljö. [83]

Kommundepartementet

Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

, .

• Sida 47
•  Original

Nordisk utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

[. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan— deskap och barnsbörd

2. Peruskoulu pohjoismaissa

3. Litteratur om nordiskt samarbete

4. Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet

5. Bötesstraffet

6. Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action

7. Voksenopplaering [ de nordiske land. En konferanserapport

8. Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder eng— elskunderVisningen [ de nordiske land — 1974

9. Forte och vidareutbildning för teaterarbetare 10. Nordisk samarbeid om billedkunst 11. STINA. Arbetsrapport, allmän del 12. STINA. Arbetsrapport, bilagor 13. Turistkonferens 14 Langtidsbedommelse for det allmennkulturelle område 15. Forskole og skole l samvirke 16. Nordisk kontaktmandsseminar i Århus 17. Fotografisk kemi 18. Arbetsmiljöfrågor. Seminarium i Porsgrunn 19. Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus 20. Kvarkenkonferens 21. Nordinfo 22. Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmel- ser om grundpension

• Sida 48
•  Original

• Sida 49
•  Original

• Sida 50
•  Original

r ... *' ! ** hits-;

jr; in. ": -._,. ' .»A ., ”!...—|||)!hj T....

* |w- , . ANA—%. , mi.—. . . f' _ 4.531.” "'"';”

mm..-..”!) = ' . . for?-Ärtor. rna... .. ""a"” ' m-fwl

.';*-'4','."*.”*." hut—' "1 ' Amiri-.. - "'.' ”"M"—'

v? '."-

v— m.,-. (

... unch'

'In-:D)"...- _|.i 4. — .

. ...-.,. ;;u' gå)-du,; ». -..”. '.'. 'n" '

h..

. . n...-...... tv. ' 'M- Arll" '

I, ' ' Ås" Ägs—..?: e.— »...Am ,, . io 4'. 'v-—' välvt. 11313” . . . . ' '? ' ."h; : , .ru ' . ” . ' £: att 7,” ** - * - * i '

öv —' 5...

så EEE-.”?"w—f . '|' 33; :id— 'n». _- » Mig!-”_l" : ' 09 _ _. **" "”'-" "håll,—s éäxiW' år;." '. .. . _ _ ,: .__ - . .. ; _ hjul.-,. " . , _ . . _ nappa . - . 4_ . . ioannas?” -. » s ,'( 7- _. "33.725? .”";it av... -- —- . *i-W—M' :v'iå'w-vroif. .' .va. '_" ' ¹ _ ' i!??? "nå't =- . .; -' > _ då" .t.1.*.u..a |.- - '

. . . -» ' r— . 13%»! &

&+. "1 V ' *.:P' 4361 nur—rå irl—' - M. * " >—u

..., sc......

]. i-