Dagens äldre : fakta kring levnadsförhållanden : delbetänkande i Äldreberedningens idéprogram om Livet som äldre

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

,x v (1 I / ,. /

Dagens

áildre

Fakta levnads-

kring

förhållanden

s

OO U1

u DELBETÄNKANDE 1 ALDREBEREDNlNGENS

IDFÅPROGRAM

om LIVET som ALDRE

un;

Statens offentliga utredningar 1985: 3 1 @ E23 @ Socialdepartementet

äldre

Dagens

Fakta

kring

levnadsförhållanden

DELBETÄNKANDE I ÄLDREBEREDNINGEN S IDEPROGRAM OM LIVET SOM ÄLDRE Stockholm 1985

Omslag Förlagsateljén, Johan Ogden

Layout Anders Forsberg

ISBN 91-38-08705-7

ISSN 0375-250X Tryck: Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Aldreberedningen har tillkallats efter bemyndiganden av

regeringen 1980-12-18 och 1982-11-04 för att behandla

om prioritering och av

frågor övergripande samordning

samhällets insatser för de äldre. Enligt direktiven skall arbetet inriktas de områden som avser boende, omsorg,

på

service och vård av de äldre samt med utgångspunkten att de insatser som görs för de äldre i första hand skall underlätta for dem att leva ett självständigt liv.

har under arbetet med föreliggande delbe-

Beredningen

tänkande haft följande sammansättning: statssekretera-

ren Sture Korpi tillika ordförande, försäkringstjänste-

mannen Stina Andersson, kommunalrådet Henny Fager,

riksdagsledamöterna Ingemar Konradsson och Blenda

Littmarck samt f. d. riksdagsledamöterna Karin Nordlander och Eva Winther. Som sakkunniga har biträtt för-

bundssekreteraren i Sveriges folkpensionärers riksförbund Gösta Blixt, departementssekreteraren i socialde-

partementet Bernt Hedin, sektionschefen i sjukvårdens

och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut Kjell Hellewig, överdirektören i socialstyrelsen Carl-

Anders Ifvarsson, sekreteraren i Ulla

landstingsforbundet

Lindberg-Johnsson, sekreteraren i Svenska kommunför-

bundet Kerstin Petersson och ordföranden i Pensionärer-

nas riksorganisation Lars Sandberg. Sekreterare har varit

Sture Börjesson, Liisa Ehrnström och

Inga-Britt (Minga)

Orkan.

Delbetänkandet ingår i beredningens idéprogram om Li-

vet som äldre. Tidigare har rapporten Vi

publicerats vet själva bäst i samarbete med demokratiberedningen

(C 1983:03) och (SOU 1985:3) Leva som

delrapporten

äldre, vilka båda syftade till att stimulera och vitalisera en allsidig debatt kring de äldres situation.

Detta delbetänkande innehåller ett omfattande faktama-

terial om de äldres boende, hälsa, ekonomi, arbete, fritid

m.m. Vidare ingår uppgifter om den offentliga servicen

och vården samt om den informella omsorgen. Med utnytt-

jande av officiell statistik, forskningsrapporter och andra undersökningar samt genom specialbearbetningar på be-

redningens uppdrag och inom sekretariatet har olika ut-

kunnat beskrivas.

vecklingstendenser

SOU 1985: 31 3

Materialet kan ses som en av pensionärsun-

uppföljning

dersökningen (SOU 1977: 98), och det kommer att utgöra

ett viktigt underlag för beredningens analyser och ställ-

ningstaganden i ett kommande betänkande om inrikt-

ningen av den framtida äldrepolitiken.

Stockholm i maj 1985

Sture Korpi

Stina Andersson Henny Fager Ingemar Konradsson Blenda Littmarck Karin Nordlander Eva Winther

i

/ Sture Börjesson

Liisa Ehrnström

I nga -B ritt Orkan

4 SOU 1985: 31

Innehåll

Sid.

Sammanfattning

1¶Den äldre befolkningen

Andelen äldre har ökat

Oförändrad försörjningsbörda

Lika många äldre år 2000 som nu . Många kvinnor och ensamstående bland

äldre

de

Aldre invandrare

2 Ekonomiska förhållanden . . . . .

Inkomstutvecklingen sedan slutet av 1960-

Inkomstförhållanden år 1982

Var femte inkomsttagare är 65 år och äldre

har en årsinkomst under 30 000

Många

kronor

Sammanräknad inkomst efter pensionsförmån

Disponibel inkomst . . . . . . . .

De män har -

flesta tjänstepensioner

kvinnor enbart folkpension

många Stora skillnader i pensionsinkomst

Skillnaderna mellan könen kvarstår

Inkomst av kapital . . . . .

Inkomst av arbete vanligast bland

männen i

Förmögenhet i

En fjärdedel av pensionärslhushållensaknar

förmögenhet

3¶Arbete och sysselsättning . . . . .

de äldre - och Förvärvsarbete bland förr nu

F örvärvsarbetet minskar redan före

pensionsåldern . . . . . . .

De flesta lämnar arbetslivet vid 65 års

ålder . . . . . . .

Få äldre önskar förvärvsarbete

Män, företagare och privatanställda

dominerar bland de förvärvsarbetande

Over hälften arbetar mer än 20 timmar

Ekonomiska skäl till förvärvsarbete

minskat

SOU 1985: 31

Annan sysselsättning . . Tidsanvändning bland äldre

Vistelse i egen bostad Fritiden . . . . . . . Aktiviteter på den fria tiden

Aktiva i politiska partier Aktiva i pensionärsföreningar

Boende och bostadsförhâllanden De flesta tillhör vanliga bostadshushåll

Hushållen har blivit mindre .

- Ensamboende samboende

Bostadsförhållanden 115

Utrustningsstandard . 116 U trymmesstandard . . . . . . . 120

Nedsatt hörsel . . . . . . . . 146

mellan åren 1975 och 1982 147

Utvecklingen

- 148

Hjälpbehov funktionsförmâga

omvårdnad och vård 153

Service,

Särskilda boende- och vårdformer . . . 153

till 90-års ålder bor de flesta i vanliga

Upp

bostäder 156

Institutionell har orsaker 160

omsorg flera Mindre andel äldre i institutioner år

Sluten

vård . . 171

Oppen

i hemmet 172

Sjukvård

. . . . . . . . . 173

Dagsjukvård

Läkarbesök och kontakter med distriktssköterska ökar med ålder 173

stigande

Social hemtjänst 175

. . . . . 175

Hemhjálp

Andra verksamheter . . . . . . . 177

men i liten omfattning 180 Många får hemhjälp

De behöver med hushållsarbetet 181

flesta hjälp

SOU 1985: 31

Färdtjänst

Vilka får à . . . . 186

färdtjänst

Kvinnor och ensamstående har oftare

. . 186

färdtjänst

Små skillnader mellan lag. aehhögutbildade

och mellan olika yrkesgrupper . . . . 188 F är mest utbyggd i storstads-

ärdtjänsten

regionerna . . . . . . . . . . . 189

och icke tillgodosedda behov Tillgodosedda

av . . . . 191

färdtjänst

Hjälp och stöd från anhöri.ga.0c.heindira-

närstående 192

av äldre tráffar sina barn minst 65 procent

. . . . . . . . 193

engångiveckan

De flesta äldre har någon som kan hjälpa

dem vid sjukdom 194

Många med får hjälp

omfattandeihjälp-behov

enbart av och andra närstående 195

anhöriga

Sammanfattning

Den äldre befolkningen

De senaste decenniernas befolkningsutveckling känne-

tecknas av en växande andel äldre och en minskande an-

del barn.

År 1960 var nära 24 procent av befolkningen 15 år eller yngre mot omkring 20 procent i dag. För år 2000 beräknas andelen barn vara nere i 19 Under 1960- och

procent.

1970-talen minskade andelen personer i åldern 16-64 år, de yrkesaktiva åldrarna. Enligt prognosen kommer emellertid att vända. Vid sekelskiftet beräknas

utvecklingen de andel i befolkningen vara större än i dag. yrkesaktivas

Andelen äldre har ökat från 12 procent år 1960 till 17 procent i dag. Under resten av 1980-talet kommer de äldres andel i att öka något, till 18 procent år

befolkningen

1990, for att sedan minska. Vid sekelskiftet beräknas lika

- stor andel av befolkningen som i dag 17 procent vara 65 år eller äldre.

Förändringar i befolkningsstrukturen sedan år 1970 har

inneburit att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna

barn och minskat något till i dag. Den s.k.

per pensionär

forsörjningsbördan (förhållandet mellan antalet personer i

befolkningen och antalet sysselsatta; alltså hur många

personer, sig själv medräknad, varje sysselsatt behöver försörja) har emellertid inte ökat. Antalet förvärvsarbe-

tande har nämligen ökat kraftigt genom att allt fler kvinnor börjat förvärvsarbeta under perioden. Detta gör att

sjunkit från 2.09 personer år 1970 till

försörjningsbördan

1.97 personer år 1983. Den beräknas sjunka ytterligare och år 1990 vara 1.84 och år 2000 ännu lägre, 1.78.

Huvuddelen av den s.k. åldringsexplosionen ligger bakom oss i dag. Den framtida utvecklingen både när det gäller

de äldres andel i befolkningen och antalet äldre kommer

att vara mindre dramatisk än under föregående decennier.

Under 1960- och 197 0-talen var ökningen drygt 20 000 per år. Under 1980-talet kommer den årliga ökningen att inskränka sig till runt 10 000 per år. Vid början av 1990-ta-

let kommer utvecklingen att vända. Vid sekelskiftet be-

räknas både antalet äldre och deras andel i befolkningen vara de samma som år 1983. Det har skett och kommer att ske stora inom gruppen äldre. De allra äldsta

förändringar

ökar som antalet personer i de yngre ålders-

samtidigt

grupperna minskar. År 1960 var 16 procent av äldrebe-

över 80 år. År 1983 var motsvarande andel 21

folkningen

procent och vid sekelskiftet beräknas den vara 28 procent.

Vid sekelskiftet kommer det att finnas 385 000 personer som är 80 år och äldre mot dagens ca 293 000. Antalet personer 90 år och äldre beräknas öka från 30000 till 53000.

Omkring 4 procent av samtliga äldre är födda utomlands. Totalt rör det sig om ca 56000 personer, varav omkring 9000 i åldern 80 år och äldre. Omkring 50 procent av utrikes födda äldre kommer från övriga nordiska länder, varav ca hälften från Finland. Antalet äldre bland dem som invandrar är litet, men det blir allt fler i de tidiga

invandrargrupperna som uppnår pensionsåldern. År 2000

beräknas antalet utrikes födda äldre vara

omkring

120000.

Det är inte enbart egenskapen att vara född i ett annat land som gör att den äldre människan har särskilda behov som samhället bör söka tillgodose. Det är i

utslagsgivande

stället om den äldre har ett annat språk och annorlunda kulturella samt vilka resurser han eller hon

sedvänjor

själv har. Omkring 40 procent av de äldre invandrarna är

födda i Danmark, Norge, Västtyskland och USA. Dessa

grupper har i kulturellt och språkligt avseende stora likheter med svenskarna. Exempelvis har de i USA födda äldre till allra största delen viss i och

bakgrund Sverige

har också bott här stora delar av sitt liv.

Aven många andra invandrare av första generationen har varit i Sverige länge och hunnit vänja sig vid det nya

landet och betraktar sig kanske inte längre som invandra-

re. Hälften av alla utrikes födda har i Sverige minst

varit

15 år och två tredjedelar minst 10 år. Over 80 procent av de utrikes födda äldre är svenska medborgare.

Många invandrare sammanbor med svenskar och är därmed väl integrerade både språkligt och kulturellt i det svenska samhället. Av samboende/gifta utrikes födda äldre sambor 47 procent av kvinnorna och 40 procent av männen med en person som är född i Sverige.

Ekonomiska förhållanden

Pensionärernas genomsnittliga inkomster har ökat kraftigt under de senaste 15 åren. Pensionärshushållen har t.ex. mellan åren 1975-1981 haft den relativt sett mest

gynnsamma inkomstutvecklingen.

Den huvudsakliga förklaringen till denna inkomstutveck-

är att ATP och andra nya tjänstepensionssystem, som

ling inkomstbortfallsprincipen, successivt börjat få

bygger på större genomslag.

De första utbetalningarna från ATP gjordes år 1963. De forsta åren hade 10 000-tal ålderspensionärer ATP.

några

År 1980 hade antalet till ca 770 000 och år 1984 till

stigit

ca 910 000. I takt med att antalet ATP-pensionärer ökat, har antalet kvalifikationsår för varje pensionär och den inkomstsumma som ligger till grund för pensionsberäk-

ökat. har i större ut-

ningarna Nyblivna pensionärer

inte bara ATP utan också högre ATP än tidi-

sträckning

Utöver ATP har de avtalsreg-

gare årgångar pensionärer.

lerade bidragit till att den genomsnittliga

pensionerna inkomsten för pensionärskollektivet ökat kraftigt.

Även de som enbart haft folkpension har med åren fått ökade inkomster förbättrade i

genom pensionsförmåner

form av som infördes år 1969 och index-

pensionstillskott av pensionerna år 1968. regleringen

visar sig tydligt vid

Tjänstepensionssystemets genomslag

av männens pensionsinkomster i olika åldrar.

jämförelse

Medelinkomsten av pension i åldersgruppen 66-69 år var 62 700 kronor år 1982 medan den i åldersgruppen 80 år och däröver var 33 500 kronor. Skillnaderna mellan olika

bland kvinnorna, som i mindre utsträck-

åldersgrupper

ning haft tjänstepensioner, var betydligt mindre.

Inkomstskillnaderna är stora inom pensionärskol-

mycket

bl.a. mellan män och kvinnor och mellan olika

lektivet,

åldrar samt beroende på vilken/vilka pensionsförmåner man År 1982 hade t.ex. män i åldern 66-69 år i

uppbär.

75 000 kronor i Sammanräknad inkomst, jäm-

genomsnitt

fört med 34 OOO kronor för kvinnor i åldern 80 år och äldre. De sammanräknade inkomsterna hade äldre ut-

lägsta

ländska medborgare med en medelinkomst på 28 100 kro-

nor. Genomsnittinkomsten för samtliga äldre låg på

45 500 kronor.

De flesta män har tjänstepensioner, medan en stor del av

kvinnorna har fortfarande enbart folkpension. År 1982 hade 39 procent av kvinnorna enbart folkpension medan andelen bland männen var 9 En skillnad på om-

procent.

30 procentenheter återñnns mellan män och kvin-

kring

nor i alla åldersgrupper, även bland de yngre pensionärerna. I 66-69 år hade 4 procent av männen

åldersgruppen

enbart folkpension mot 31 procent av kvinnorna.

Den pensionsinkomsten for kvinnor med

genomsnittliga

är också mycket lägre än för män. Den

tjänstepensioner

SOU 1985: 31 11

sammanlagda effekten blir att 70 av kvinnorna procent

mot 33 procent bland männen år 1982 hade

pensionsin-

komster under 30 000 kronor.

De stora skillnaderna mellan män och kvinnor i om

fråga

pensionsförmåner och inkomster med

sammanhänger

kvinnornas svagare anknytning till arbetsmarknaden.

Kvinnorna har fortfarande både lägre löner och

lägre sysselsättningsgrad än männen.

Två tredjedelar av ålderspensionärerna hade år 1982 in-

komst av kapital med i genomsnitt 6 700 kronor.

Kapital-

inkomst var bland än bland

något vanligare pensionärer

övriga inkomsttagare beroende på att pensionärernas för-

mögenhet i större utsträckning än den yngre

befolkning-

ens består av bankmedel.

En fjärdedel av pensionärshushållen hade förmöingen genhet. De flesta pensionärshushållen hade förhållande-

vis små förmögenheter. Av ensamstående pensionärer

med förmögenhet hade 35 procent en nettoförmögenhet

under 50 000 kronor.

Omkring 40 procent av samlade

pensionärshushållens nettoförmögenhet ägdes av hushåll med inkomster över

100000 kronor. Dessa utorde 13 av

procent samtliga pensionärshushåll.

Arbete och

sysselsättning

De äldres deltagande i arbetslivet minskade fram till år

1976 då pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Därefter har förändringarna varit små. Männens relativa arbetskraftstal (andelen som tillhör arbetskraften) i åldern 65- 74 år har varierat kring 13 och kvinnornas 4

procent kring procent.

Bara for några årtionden sedan var det att de äldre

vanligt

fortsatte att arbeta efter uppnådd pensionsålder.

År 1960 förvärvsarbetade 20 av männen i åldern

procent

7 0-74 år minst halv normal arbetstid. Tio år senare hade andelen sjunkit till 8 och år 1980 till procent 4 procent.

Den minskade under de de-

sysselsättningsgraden gångna

cennierna hänger bl.a. samman med att

pensionssystemet

successivt byggts ut och kommit att omfatta alla.

Dagens ålderspensionärer behöver inte förvärvsarbeta för sin försörjning, men bara för årtionden sedan var

några

förvärvsarbetet en nödvändighet.

12 SOU 1985: 31

De flesta lämnar arbetslivet vid fyllda 65 år. Omkring

60 000 i åldern 65-74 år förvärvsarbetar, varav 37 procent heltid och 27 procent lång deltid (20-34 timmar). Drygt 70 procent av de förvärvsarbetande är män. Jordbrukare, och dominerar bland

företagare privatanställda

de förvärvsarbetande.

Det är relativt få bland de icke förvärvsarbetande som

önskar arbete. Enligt arbetskraftsundersökningar rör det

sig om ca 6 000 personer.

olika levnadsnivåundersökningar är den vanli- Enligt

gaste anledningen till att avstå från arbete att man inte orkar arbeta. De flesta som inte anger detta skäl anser att de har det bättre utan arbete och många tycker att det är olönsamt att arbeta.

Brist på sysselsättning är ett problem som ofta förknippas

med människor som har den förvärvsaktiva av

perioden sitt liv bakom sig. Enligt olika undersökningar är det

emellertid en liten del av äldre som detta som

upplever problem. Studier av tidsanvändningen visar att de flesta

äldre liksom andra människor använder stor del av sin tid

på vardagliga sysslor.

När det fritid efter pensionsåldern kan konstateras

gäller

att skillnaden gentemot yngre åldersgrupper inte är påfallande stor. Däremot finns en större frihet att

förlägga

fritiden efter eget tycke.

Vad man använder den fria tiden till beror på många omständigheter. Utöver personliga intressen är fritidsan-

vändningen beroende av bl.a. ekonomi, utbildning, hälsa,

arbetsförhållanden, sociala kontakter och ortsbundna vill-

kor. Mycket av det som skiljer människorna åt när det gäller fritidsvanor är inte åldern utan knutet till socialgrupps-

tillhörighet, utbildning, yrke och inkomster.

Till fritidsaktiviteter som nästan inte alls förändras med åldern hör t.ex. teater- och konsertbesök, besök på utställningar och muséer, bok- och

veckotidningsläsning, hobby-

verksamhet, promenader och strövande i skog och mark.

Andelen som utövar dessa aktiviteter ofta är lika stor i

alla åldrar. Fritidsaktiviteter som minskar i högre åldrar är t.ex. fri-

lufts- och motionsaktiviteter liksom bio- och restaurang-

besök. Många människor fortsätter att vara politiskt aktiva efter

pensionsålder, men de är i liten uppnådd utsträckning representerade i olika politiska församlingar.

SOU 1985: 31 13

Det har skett en påtaglig föryngring av kommunalpoliti-

kerna under 1970-talet. Yngre människor har i större utsträckning anlitats för kommunala uppdrag, vilket lett till att personer över 60 år fått lägre representation i

kommunala nämnder och styrelser.

Tillbakaträdandet från politiska uppdrag sker successivt efter 60 år fram till 70 års ålder. Vare sig det är ett

fyllda frivilligt ställningstagande eller påbjudet av partierna är det uppenbart att de politiska förtroendeuppdragen läm-

nas vid uppnådda 70 år. Vid 1979 års kommunalval hade endast 33 - - de

personer en fjärdedels procent av drygt

13 000 valda passerat Vid år

70-årsgränsen. riksdagsvalet

1982 hade tre procent av de valda fyllt 65 år.

Boende och bostadsförhållanden

Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning tillhörde 94 procent i åldern 65 år och däröver bostadshushåll. Det var en lika stor andel som tio år

tidigare.

Hushållen har blivit mindre. Genomsnittet år 1980 var 2,3 personer per hushåll mot 4,3 år 1920. Enpersonhushållen har ökat mest, från 20 procent år 1960 till 33 procent år 1980.

- När det gäller äldrehushållen hushåll med minst en

person 65 år och äldre har den största förändringen varit att dessa hushåll i allt större kommit

utsträckning

att bestå enbart av äldre människor. År 1970 bestod 65 procent av äldrehushållen enbart av personer 65 år och äldre, motsvarande andel år 1980 var 74 procent. Enpersonhushållen ökade under denna från 41 till 47

period

procent och hushåll bestående av två eller flera äldre personer från 24 till 27 procent.

Antalsmässigt tillhörde emellertid majoriteten av befolkningen 65 år och äldre hushåll med två eller fler boende. I tätorter var andelen omkring 60 procent och glesbygd 76

procent. Andelen ensamboende bland samtliga personer

65 år och äldre var i hela riket 36

procent.

Andelen gifta/sammanboende minskar naturligt med sti-

gande ålder och mest bland kvinnor som dels har

längre

medellivslängd, dels ofta är yngre än sin partner. Men detta motsvaras inte av en lika stor av ensamboen-

ökning

det. Med stigande ålder ökar nämligen samboendet med Vuxna barn, övrig släkt m.m. successivt och mycket kraftigt efter fyllda 80 eller 85 år. I hela riket bodde en

fjärde-

del av alla i åldern 85 år och äldre tillsammans med någon

14 SOU 1985: 31

närstående, medan denna andel i åldern 75-79 år var 10

procent.

Samboendet med barn, syskon eller övrig släkt är mycket

bland utländska än bland övriga

vanligare medborgare

äldre.

i - bostadens

Tryggheten boendevillkoren uttryckt genom

- är för de äldre liksom för

dispositionsform mycket hög

befolkningen i övrigt. Praktiskt taget alla ägde eller hade

förstahandskontrakt på bostaden år 1980. Småhusboende är lika vanligt bland äldre som befolkningen i

ungefär

övrigt.

Bostadsbeståndet har genomgått kraftiga förbättringar de senaste årtiondena. Särskilt har äldre människors bostadsstandard förbättrats. Andelen äldrehushåll i moderna bostäder har ökat 79 procent till 89 procent

från

mellan åren 1975 och 1980. Aven om det skett en utjämnning äldrehushållen fortfarande sämre än övriga hus-

bor

håll. Aldrehushållen utgör 28 procent av landets samtliga

hushåll, medan 43 procent av samtliga icke moderna lä-

bebos av äldrehushåll.

genheter

Enligt den nu gällande trångboddhetsnormen (norm 2),

som formulerats i mitten på 1960-talet, har det skett en

väsentlig förbättring av utrymmesstandarden. Enligt den-

na norm betraktas ett hushåll som trångbott om det finns mer än två boende per rum, kök och vardagsrum oräk-

nade. Enpersonhushållen kan aldrig vara trångbodda enligt denna norm. Trångboddheten har minskat från 16

procent av hushållen år 1970 till fyra procent år 1980. Av äldrehushållen är tre procent trångbodda FoB 1980.

enligt

att det är hushåll som haft

Utvecklingen-visar många att skaffa sig väsentligt rymligare bostad än vad möjlighet

norm 2 förutsätter. År 1980 hade nämligen 80 procent av

hushåll en utrymmesstandard som medgav ett samtliga

sovrum för varje barn och ensamstående vuxen.

eget

Bland äldrehushållen är det väsentligt mindre andel som har denna standard. Omkring 30 procent av dem bodde i ett rum och kök.

har ofta ekonomiska orsaker. Ål-

Låg utrymmesstandard

med eller ingen ATP har mycket olika

derspensionärer låg

och många håll i landet praktiskt taget inga möjlighe-

på

ter att bära kostnaden för en tillfredsställande lägenhet.

Trots att nivån på de kommunala bostadstilläggen (KBT)

är dessa håll i landet mycket

generellt höjts på många låga.

SOU 1985: 31 15

En jämförelse av KBT-beloppen år 1984 och den genom-

hyreskostnaden i riket år 1983 för lägenheter om snittliga

2 rum och kök visar att i större delen av kommunerna hade ett oreducerat KBT inte täckt I 40 av landets

hyran.

kommuner hade ett oreducerat KBT inte ens täckt kostna-

den för en nyproducerad eller år 1983 färdigställd lägen-

het om 1 rum och kök.

Hälsoförhållanden

Den svenska befolkningens hälsa är i ett internationellt

och historiskt perspektiv mycket god. Utvecklingen av

medellivslängden kan tjäna som illustration. Tillsammans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna

och Japan har Sverige den längsta medellivslängden i

världen. Under 1900-talet har den svenska kvinnan ökat sin medellivslängd med 24 år och mannen med 20 år. Mannens medellivslängd år 1983 var 73,6 år och kvinnans

79,6 år.

Minskande spädbarnsdödlighet är inte hela förklaringen

till att medellivslängden ökat. Också den förväntade livs-

i vuxen längden som återstår ålder ökar både för män och kvinnor. Dagens 50-åring har fler år att leva kvar än

gårdagens.

En kvinna i kan vänta att få leva två år

75-årig dag sig längre än 7 5-åringen bara för några decennier sedan. Hon

väntas ha drygt 10 år kvar att leva. Den 75-årige mannen förväntas leva ytterligare 8 år.

Att bli äldre är inte detsamma som att bli sjuk och vårdbehövande. Det stora flertalet äldre är aktiva och vitala även vid hög ålder.

De senaste årens forskning bl.a. H 70-undersökningen i Göteborg, som följer tre olika årskullar 70-åringar födda

med fem års mellanrum, visar dessutom att de äldre har

blivit vitalare från generation till generation och håller

sig friskare längre.

Med förbättrad sjukvård kan tvärtom tänkas att allt fler

räddas till livet och att det därför skulle bli allt

sjuka

skröpligare äldre. Men i H 70 märks inga tecken på en allmän nedgång av hälsotillståndet mellan årskullarna.

Tvärtom kan en utveckling i motsatt riktning skönjas.

Over hälften av de äldre (65-84 år) anser sig ha ett gott hälsotillstånd. 14 procent upplever sitt hälsotill-

Endast

stånd som dåligt. Aven i de högre åldrarna, 80-84 år,

bedömer 40 procent sitt allmänna hälsotillstånd som gott.

16 SOU 1985: 31

Det åldrandet får konsekvenser för

biologiska naturligtvis

funktionsförmågan. Åldersförändringar som sådana i

kombination tillstötande sjukdomar ökar med sti-

med

gande ålder. Aldre människor är dock i grunden lika olika som medelålders och yngre människor. De biologiska förändringarna sker nämligen olika snabbt hos olika individer. Problem med hälsan och drabbar

funktionsförmågan

de äldre mycket olika beroende på villkoren tidigare i livet.

Hälsoproblem är vanligare bland före detta arbetare än bland tjänstemän. Bland hälsobrister av allvarligare na-

- i hinder

tur sådana som hög grad utgör för dagliga

aktiviteter - är

rörelseorganens sjukdomar vanligast,

därnäst hjärt- och

kärlsjukdomar.

Rörelsehinder är också den vanligaste funktionsnedsättningen bland äldre och de är starkt relaterade till social

bakgrund.

omvårdnad och vård

Service,

De allra flesta, drygt 90 procent, av ålderspensionärerna

bor som andra i en vanlig bostad och klarar sig utan mer

omfattande hjälpinsatser.

I åldern 65-7 9 år är det en mycket liten andel som bor i särskilda bostäder eller vårdas i institutioner, knappt 5

I åldern 80-89 år bor fortfarande nästan 75 pro-

procent.

cent i vanligt boende. Omkring 10 procent vårdas inom

sjukvårdens institutioner, 12 procent bor i servicehus med

(f.d. ålderdomshem) och 4 procent i ser-

helinackordering

vicelägenheter. Först bland de allra äldsta, 90 år och däröver, är det något mer än hälften som i institution

vårdas

eller bor i särskilda bostäder för äldre. Aven i denna åldersgrupp befinner sig största delen på ålderdomshem

därnäst kommer långtidssjukvård, servicelägenheter och sist psykiatrisk vård.

- Allmänt förbättrade levnadsförhållanden hälsa, boende, ekonomi - och ökade till vård

etc. möjligheter öppen och

omsorg har gjort det möjligt för allt fler äldre att klara sig i eget boende. Sedan år 1975 har andelen äldre i institutio-

ner (f.d. ålderdomshem, sjukhem, långvårdskliniker etc.)

minskat. Detta gäller även i de högre åldrarna 80-89 år resp. 90 år och äldre.

Den ökade satsningen på öppen hälso- och sjukvård har medfört att allt fler kan vårdas i sina hem och har tillgång till dagvård. Det har också blivit allt vanligare att hjälp

ges på kvällar, nätter och helger.

SOU 1985: 31 17

290 000 äldre får social hemhjälp. Närmare hälf-

Omkring

ten av dem är över 80 år. De flesta behöver och får hjälp

med hushållssysslor såsom matlagning och städinköp,

ning. Det är en relativ liten del som är beroende av regelbunden eller mer omfattande hjälp. I åldern 80-84 år är det omkring 12 procent som får hjälp minst varannan dag.

Omkring 320000 personer har färdtjänst. Drygt 80 procent av dem är 65 år och äldre.

Minskat samboende generationsvis, ökat antal ensamboende äldre, ökade geografiska avstånd mellan äldre och deras barn är några faktorer som tillsammans med försva-

gade familjeband och försvagad släktgemenskap i dagens

samhälle antagits leda till kraftigt minskade möjligheter

för de äldre att få hjälp och stöd av sina anhöriga.

Senare års forskning har dock inte gett belägg för en sådan utveckling hitintills. Tvärtom har den dokumenterat ett stort och närhet mellan de

umgänge geografisk

äldre och deras barn samt att stor del av äldres hjälpbehov

tillgodoses av anhöriga och andra närstående.

Det mesta av de informella hjälpen till de äldre ges av hushållsmedlemmar och egna barn utanför hushållet men även av andra släktingar och nära vänner.

Tre av äldre har barn. Over hälften har

fjärdedelar dagens

sitt närmaste barn inom 15 kilometers avstånd och 20 procent till och med inom grannskapet. Omkring 65 procent av de äldre som har barn utanför hushållet brukar träffa sina barn minst en gång i veckan.

Över 80 procent av äldre, även i de högre åldrarna, har

som de vid behov kan vända sig till för att få hjälp.

någon

äldre i behov av regelbunden får

Många hjälp hjälpen

enbart av anhöriga eller annan närstående. Detta har bl.a. visats genom statistiska centralbyråns (SCB) rikstäckande undersökningar av levnadsförhållanden.

Av omkring 220 000 äldre som hade hjälp minst en gång i veckan fick 41 procent hjälpen enbart från anhöriga eller

andra närstående, 23 procent från både och sam-

anhöriga

hället och 36 procent enbart från samhället. Aldre med mer omfattande hjälpbehov, de som inte klarar av av/på-

klädning eller personlig hygien fick i ännu större utsträckning sina hjälpbehov tillgodosedda Via den informel-

la omsorgen.

18 SOU 1985: 31

Den äldre

befolkningen

Under hela 1900-talet har folkmängden ökat varje år. Så sent som under 1960- och 1970-talen var

folkökningen

fortfarande kraftig men den har nu i det närmaste avstannat. De senaste två åren har således ökat

folkmängden

med bara knappt 5 000 personer årligen. Aven för de kommande åren beräknas ökningen bli mycket liten, vilket hänger samman med det låga födelsetalet. Den

ökning

som ändock prognostiseras beror på antagandet om ett

fortsatt invandringsöverskott. (Diagram 1.1 och tabell

1.1.)

Diagram 1 .1 F olkmángden åren 1950-2025

Antal (milj)

10-

. . . . . .

I l

1950 2000 2050

År

SOU 1985: 31 19

Tabell 1.1 Folkmängden åren 1960-2025 (tusental)

tecknas av en växande andel äldre och en minskande andel barn. År 1960 var nära 24 av 15 år eller

procent befolkningen

mot 20 procent i dag. För år 2000 beräknas

yngre omkring

andelen personer i åldern 0-15 år vara nere i 19 procent. Under 1960- och 1970-talen minskade andelen personer i åldern 16-64 år, de yrkesaktiva åldrarna. Enligt prognosen kommer emellertid att vända. Vid se-

utvecklingen kelskiftet beräknas de yrkesaktivas andel i befolkningen

vara större än i dag. Därefter minskar den något mot år 2010 och beräknas år 2020 ligga på samma nivå som år 1980 (diagram 1.2).

Diagram 1.2 Olika åldersgruppers andel i befolkningen åren

1960, 1970, 1980 och prognos för åren 1990, 2000, 2010, 2020.

Ålders-

%

grupp 100 go - 0-15

80 -

16-24 70 -

60 -

25-54 50 -

40 n

30 -

55-64 20 -

10 “ 65_

1960 1970 1980 1990 2000 2010 2020 År

20 SOU 1985: 31

Andelen äldre har ökat de senaste decennierna.

kraftigt

År 1950 var 10 procent och tio år senare 12 procent av befolkningen 65 år och äldre. I är denna andel om-

dag

kring 17 procent.

År 1990 beräknas andelen äldre vara ca 18 procent. Därefter sker en minskning. Vid sekelskiftet beräknas lika stor andel i -

av befolkningen som dag 17 procent - vara 65 år eller äldre. För år 2020 pekar beräkningen på att var femte person, dvs. 20 procent, tillhör denna grupp (tabell 1.2).

Tabell 1.2 Andel personer i åldern 0-15, 16-24, 25-64 och 65 -w åren 1960-2020 (procent)

Oförändrad

försörjningsbörda

Förändringar i befolkningsstrukturen har inneburit att

antalet personer i de åldrarna varje pensio-

yrkesaktiva på

när minskat kraftigt sedan år 1960 till idag. Då fanns det

5,4 yrkesverksamma personer på varje ålderspensionär

mot 3,7 vid årsskiftet 1983/84.

Den framtida befolkningsutvecklingen kommer att inne-

bära att denna kvot kommer att öka något en bit in på 2000-talet. År 2005 kommer det att finnas 3,9 personer i yrkesverksam ålder på varje person som är 65 år och äldre. Därefter kommer antalet att minska till tre år 2020.

Antalet personer i yrkesverksam ålder räknat per barn (O-15 år) och ålderspensionärer (65-w år) har varit tämligen stabilt sedan och kommer att vara det

1960-talet

även fram till år 2020. Aven här kan emellertid noteras en svag uppgång fram till år 2005 och därefter ett minskande antal (tabell 1.3).

SOU 1985: 31 21

Tabell 1.3 Antal personer i yrkesverksam ålder per barn och pensionär

1970 inneburit att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna per barn och minskat något till i har

pensionär dag

den s.k. försörjningsbördan (förhållandet mellan antalet

personer i befolkningen och antalet sysselsatta; alltså hur många personer, sig själv medräknad, varje sysselsatt be-

höver inte ökat. Antalet förvärvsarbetande har

försörja) nämligen ökat kraftigt genom att allt fler kvinnor börjat

förvärvsarbeta under Detta att

perioden. gör försörjnings-

bördan sjunkit från 2.09 personer år 1970 till 1.97 personer år 1983 (tabell 1.4).

22 SOU 1985: 31

Tabell 1.4 Försörjningsbördan 1970 och 1983 Antal sysselsatta (1000-tal)

1970 1983 Diff

2 335 2 258 - 77 Män Kvinnor 1 519 1 966 +447 Totalt 3 854 4 224 +370 Antal ej sysselsatta (IOOO-tal) 0-15 år 1790 1648 -142 65 år och äldre, ej i arbete 1 007 1 350 +343 16-64 år, därav

oförmögna till arbete

(p.g.a. långvarig sjuk-

dom, värnpliktstjänstgö-

ring, anstaltsvård m.m.) 138 146 + 8

övriga som ej tillhör arbets-

kraften 158 174 + 16 Summa 4227 4 106 -121 Försörjningsbördan (befolknin en) 2,09 1,97

(sysselsatta)

Källa: Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1984

Med den prognostiserade befolkningsutvecklingen och prognosen över antalet sysselsatta kommer försörjnings-

bördan inte att öka fram till år 2000. Antalet som varje

sysselsatt, inklusive sig själv, skulle behöva försörja år

1990 blir 1.84 och år 2000 ännu lägre, 1.78 (tabell 1.5).

Tabell 1.5 F örsörjningsbördan 1990 och 2000

1990 2000

Sysselsatta totalt 4 524 4 685 Därav

Män 2 360 2 403 Kvinnor 2 164 2 282

Befolkningen totalt 8 345 8 329 Försörjningsbördan 1.84 1.78

SOU 1985: 3 1 23

Lika äldre år 2000 som nu

många

Huvuddelen av den s.k. åldringsexplosionen ligger bakom oss i dag. Den framtida utvecklingen både när det

gäller

de äldres andel i befolkningen och antalet äldre kommer att vara mindre dramatisk än under föregående decennier. Från _år 1950 har t.ex. antalet personer över 65 år fördubblats. kommer att fortsätta under 1980-talet men

Okningen

inte lika kraftigt som tidigare. Under 1960-och 1970-talen var ökningen drygt 20 000 per år. Under 1980-talet kommer den årliga ökningen att inskränka sig till runt 10 000 per år. Vid början av 1990-talet kommer utvecklingen att vända. Antalet personer i åldern 65 år och äldre då

börjar

att minska och vid sekelskiftet vara nere på 1983 års nivå, ca 1,4 miljoner. Antalet äldre kommer att ligga på denna nivå en bit in på 2000-talet och återigen öka

kraftigt

omkring 2010, när 1940-talets stora födelseårgångar kommer upp i pensionsåldern (tabell 1.6).

Tabell 1.6 Antal personer i åldern 65 år och äldre år 1980, årsskiftet 1983/84 med prognos fram till år 2025 (tusental)

Källa: Information i prognosfrågor 1983: 2 Folkmängd 31 dec 1980 del 3 Folkmängd 31 dec 1983

Både antalet personer 65 år och äldre och deras andel av befolkningen förblir således i stort sett konstanta fram till sekelskiftet. Däremot kommer det att ske stora föränd-

ringar i gruppens sammansättning. Under tiden fram till

år 2000 kommer antalet personer över 80 år att öka kraftigt som antalet personer i de yngre

samtidigt åldersgrup-

perna (65-7 9 år) kommer att minska. Vid sekelskiftet kommer det att finnas 385 000 personer som är 80 år och äldre mot dagens ca 293 000. Fram till sekelskiftet beräknas antalet personer 90 år och äldre öka till 53 000 mot dagens ca 30 000.

24 SOU 1985: 31

Efter sekelskiftet, mot år 2010 när det totala antalet äldre

börjat öka, kommer emellertid antalet personer

återigen

över 80 år att minska för att år 2020 vara ungefär lika stort som vid slutet av 1980-talet.

De relativa förändringarna av antalet personer i de olika åldersgrupperna fram till år 2025 jämfört med årsskiftet 1983/84 framgår av tabell 1.7.

Tabell 1.7 Relativ förändring av antalet personer i åldrarna 65-1uår.Basår1983=100

Ålder 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025

65-69 102 113 84 92 118 124 108 105 70-74 99 98 87 81 88 114 119 104 75-79 106 106 105 93 87 95 122 128 80-84 118 120 121 118 105 98 107 139 85-89 123 139 140 142 139 124 115 127 90-94 129 151 170 171 175 169 151 141

90- 130 152 177 177 181 177 161 149

Genom denna förskjutning mot de äldsta åldrarna kommer gruppen äldre (65-w år) mot sekelskiftet att bestå av allt fler i de åldrarna. År 1960 var två av

högre tredjedelar

äldrebefolkningen under 75 år och 16 procent 80 år och

äldre. Vid årsskiftet 1983/84 var 58 procent under 75 år och 21 procent över 80 år. Vid sekelskiftet beräknas hälften vara under 75 år och 28 procent 80 år och äldre. Efter sekelskiftet kommer äldregruppen successivt att

År 2020 beräknas lika stor andel av äldrebe-

”föryngras.

folkningen vara 80 år som vid årsskiftet 1983/84. Detta

framgår av diagram 1.3.

SOU 1985: 31 25

Diagram 1.3 Befolkningen 65 -w år. Åldersstruktur årsskiftet

1983/84 och enligt prognosen fram till år 2020.

Ålders-

°/o 97999

100 “ 90-

85-89

90 _

80-84

80 -

70 75-79

60 “

50 -

70-74

40 _

20 -

65._ 69

1983/84 1990 2000 2010 2020

kvinnor och ensamstående

Många

bland de äldre

Medellivslängden for kvinnor är högre än för män; 79,6

73,6 år. Den beräknas öka något. Detta innebär att resp. kvinnodominansen bland de äldre kommer att förstärkas.

Vid sekelskiftet beräknas det gå 70 män på 100 kvinnor i

åldern över 65 år mot 84 år 1960. Utvecklingen i gruppen

över 80 år domineras av en kraftig ökning av antalet

kvinnor och vid sekelskiftet beräknas två av tre personer i denna grupp att vara kvinnor. I gruppen 90 år och äldre kommer då tre av fyra att vara kvinnor (tabell 1.8).

Tabell 1.8 Antal män och kvinnor i åldern 65 -79 och 80-w åren 1960-2025 (tusental)

åldersgrupperna

minans ökar mest, både i absoluta tal och relativt, blir det 26 SOU 1985: 31

fler ensamstående i framtiden. Prognoser visar också en kraftig av antalet ensamstående, som är helt kon-

ökning

centrerad till åldrarna 80 år och äldre (tabell 1.9).

Tabell 1.9 Fördelning av åldersgruppen över 65 år på civilstånd åren 1960-2000 (tusental)

åldersgruppen

samstående öka med 44 fram till sekelskiftet. År

procent

2000 skulle det därmed finnas 286 000 ensamstående över 80 år mot dagens 197 000. Av denna ökning på 89000 svarar kvinnorna för 72 000 och männen för 17 000. Detta innebär att det vid sekelskiftet finns omkring 220 000 ensamstående kvinnor och omkring 70000 ensamstående män som är 80 år och äldre (tabell 1.10).

Tabell 1 .10 Fördelning av antalet ensamstående över 65 år efter kön åren 1960-2000 (tusental)

det fortfarande relativt många som bor tillsammans med

sina barn eller andra närstående. Vid folkräkningstillfället år 1980 var det en femtedel av alla ensamstående som

bodde tillsammans med barn, syskon, annan släkt eller

någon annan person.

SOU 1985: 31 27

Äldre invandrare

Det förekommer olika definitioner av begreppet invandra-

re och varierande uppgifter om antalet invandrare i lan-

det. I detta sammanhang avses med invandrare personer som är födda utomlands, oavsett om de är utländska medborgare eller erhållit svenskt Redovis-

medborgarskap. ningen bygger på uppgifter i befolkningsstatistiken där

dessa invandrare av första generationen kallas för utrikes födda.

Av samtliga äldre i landet vid årsskiftet 1982/83 var fyra procent födda utomlands. Antalet äldre bland dem som invandrar är litet. Av dem som invandrat de senaste åren är två-tre procent 65 år och äldre. År 1983 invandrade 820 och utvandrade 665 äldre människor. Åldersstrukturen på dem som redan bor i landet förändras

och det blir allt fler i de invandrar-

kontinuerligt tidiga

grupperna som uppnår pensionsåldern. Från årsskiftet 1979/80 till 1982/83 ökade antalet utrikes födda 65 år och äldre med 6 200 personer, från 49 700 till 55 900. För merparten (2480) av denna ökning svarade personer födda i Finland. Antalet äldre från Polen ökade med 540, från Jugoslavien med 490 och från Turkiet med 320 personer. Vid årsskiftet 1982/83 var antalet personer i åldersgruppen 50-64 år omkring 125 000. Invandrarna kommer från ett stort antal länder och totalt finns i från över 150 länder. I flertalet

Sverige medborgare

fall är det dock frågan om ett litet antal individer. Drygt hälften av samtliga utrikes födda kommer från övriga nordiska länder och av dem tre från

omkring fjärdedelar

Finland. Drygt 30 procent kommer från övriga Europa, varav mer-

parten från Västtyskland, Jugoslavien, Polen, Estland och

Grekland.

28 SOU 1985: 31

Tabell 1.11 Utrikes födda efter födelseland vid årsskiftet 1982/83

Antal Därav 65-w år

totalt

çhile

Turkiet

Ovriga länder 39 792 636 1,6 Oceanien 966 24 2,5 Sovjetunionen 6 774 2 433 35,9 Okänt 156 35 22,4 Samtliga 636 129 55 890 8,8

Av utrikes födda hade vid årsskiftet 1982/83 nio

samtliga procent uppnått pensionsåldern (tabell 1.11). Andelen

äldre i den utrikes födda befolkningen varierar kraftigt efter födelseland. Den är högst bland invandrare från Estland, 37 procent, och lägst bland dem som kommer från afrikanska länder, drygt en procent. En hög andel äldre finns också bland invandrarna från Sovjet, som i övrigt svarar för en liten del av invandrarna i landet. Närmare

40 procent äldre invandrare kommer från övriga europeiska länder, de flesta från Estland, Polen, Västtyskland och

Ungern, och en dryg tiondel från länder utanför

Europa.

SOU 1985: 31 29

Tabell 1.12 Utrikes födda 65 år och äldre efter ålder och födelseland årsskiftet 1982/83.

I tabell 1.12 visas utrikes födda i åldern 65 år och äldre efter födelseland för alla de 15 största grupperna inkl. Grekland och alla födda i Sydamerika. De två sistnämnda står för stora invandrargrupper i landet, men eftersom invandringen därifrån kommit sent är antalet äldre relativt litet. Den största gruppen är i Finland födda äldre,

omkring 15 000.

Andra större är äldre invandrare från

grupper Norge,

Västtysk land, Estland, Danmark, Sovjetunionen, Polen

och Ungern. Antalet födda i de övriga länderna som redovisas i tabellen är lägre än 1 000.

Det är inte enbart att vara född i

naturligtvis egenskapen

ett annat land som gör att den äldre människan har särskilda behov som samhället bör söka tillgodose. Det utslagsgivande är i stället om den äldre har ett annat

språk

och annorlunda kulturella sedvänjor samt vilka resurser han eller hon själv har. 40 procent av de äldre

Omkring

invandrarna är födda i Danmark, Norge, Västtyskland och

USA. Dessa grupper har i kulturellt och avseen-

språkligt

de stora likheter med svenskarna. har de i

Exempelvis

USA födda äldre till allra största delen viss i

bakgrund

Sverige och har också bott här stora delar av sitt liv.

30 SOU 1985: 31

Tabell 1.13 Utrikes födda länsvis vid årsskiftet 1982/83

Källa: SCB. Folkmängd den 31 december 1982. Del 3.

fördelar sig ganska ojämnt över landet (ta-

Invandrarna

bell 1.13). Over hälften av alla utrikes födda bor i de tre storstadslänen. Samma__andel gäller också utrikes födda som är år och äldre. Ovriga län med stort antal utrikes

65_

födda är Alvborgs, Västmanlands och Södermanlands län. Många invandrare söker sig till där landsmän

platser

finns. Italienare och speciellt greker är koncentrerade till

Storstockholm. Kommuner med stort av finska in-

inslag

vandrare är flera av Stockholms och Göteborgs kranskom-

muner, Eskilstuna, Borås, Västerås, Luleå och Haparanda. Invandrare födda i Turkiet är starkt koncentrerade till

Stockholms län (nästan 60 %) liksom nya invandrargrupper från Sydamerika och Afrika. Invandrare från

Jugosla-

SOU 1985: 31 31

vien är mera geografiskt spridda med en viss koncentration till Malmöhus län (26 %).

invandrare av första generationen har varit i Sve-

Många

länge och hunnit vänja sig vid det nya i landet och

rige

betraktar sig kanske inte längre som invandrare. Hälften av alla utrikes födda har varit i Sverige minst 15 år och två tredjedelar minst 10 år. Knappt en femtedel har varit här mindre än fem år och endast sex procent mindre än två

år (diagram 1.4).

Diagram 1.4 Utrikes födda efter vistelsetid i Sverige årsskiftet 1982/83

Antal personer Vistelsetid

i Sverige

mer än 635 000 - 600000 -

2 år

500000 - 5 å,

8 år 400000 -

10 år

300000 -

200000 -

15 år

100000 -

Vistelsetidens varierar för olika invandrargrupper.

längd

Detta framgår av tabell 1.14. Bland dem med lång vistelsetid finns invandrare från de nordiska länderna, utom

Island (till stor del studerande), från Estland, Sovjetunio-

nen, Italien, Västtyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien

och Ungern. Korta vistelsetider har invandrare födda i

Asien och Afrika, dvs. länder varifrån en

Sydamerika,

mera omfattande först under senare år.

invandring börjat

32 SOU 1985: 31

Tabell 1.14 Utrikes födda efter födelseland och vistelsetid i Sverige vid årsskiftet 1982/83

Födelseland Antal Andel (%)

(avrun- som varit i Sverige minst

dade tal)

15 år 10 år 8 år 5 år 2 år

Hälften av alla utrikes födda är numera svenska medborgare. Andelen svenska ökar med ål-

medborgare stigande

der. Av som är 65 år och äldre är 82% svenska

samtliga

medborgare. Den formella av invandrare i

indelningen

utländska och svenska motsvaras dock inte

medborgare

alltid av en faktisk skillnad vad deras

gäller anknytning

till Sverige. Bland utländska finns stora

medborgare grup-

per som har varit i en och en stor

Sverige mycket lång tid,

majoritet av de vuxna utländska

medborgarna uppfyller

kvalifikationstiden for svenskt Det finns

medborgarskap. många utlänningar i Sverige som dessutom också är

gifta

med svenska och som är väl för-

medborgare förmodligen

ankrade i sin sociala utan att för den skull

omgivning

ansöka om svenskt En andel

medborgarskap. låg (25 pro-

cent) svenska medborgare finns t.ex. bland invandrare

från Jugoslavien, trots att närmare 80 av dem procent

SOU 1985: 31 33

.§55

å ä 8 8 S 5 5 ä mm 8 mm NH 8 å. vv

anka. 93:96 .näs

s

E

I mHw mä m3. wwH Eb måomm 5 a; m8 ms 80

macmmmwmg män H H H H män H

.H om a. wH

Hause.

22a. å 3 o» 5 om om mm mm mo. ä om ä ä å ä.

mxmømå .anwa

em

mxdmxoovmê

m...

I :ä mä mom månow mmm ä ma. m8 omm m?

moi.. m H ma: H :m:

mm 735% 2 mH

uamzmam

EEE. EEE. å E. v» 8 ä mm mm 8 mm 8 a. mm ä å E.

.mxmcwå .nHöE

ä.

“E8 H

ä

I mom E: mmm EA. E. www a..., S» En mmm En m2

m åâ H som:

8 mm

“Qaida

å mm E ä mmom mm mm Ham a å 2 ä mm i..

vcåmâmwwx zaawu wxmøoxøm .näs

...§8

pm

Bl omm Sw m3 mmm ma. »HH www m5 m8 å måEm

83 m m m 23 H

?Eu 8 1354 mmwH

cos

.å

EEE. å om 3 E ä mm om S om ä mm S a. om mm

nxmøgw .säs

om

mmH måm8 oHw m2 EL. HE. så a: å av...

avüøk u ox: 95m

mm wH HH å mH ä :ä: ä wH

238. _Nuid mmm mmm

mmmmggb

.mmämmH

3A

HHmocru mmäøam HåwHøHnH 222mmmD ;som Fömcb “Miaa awzm: HEMEEO

“müsâgw “Esmzovom vømzâsws» :oøoaøärom aeâmowsa mápøawâm

qmcøvgomoxumya_

34 SOU 1985: 31

varit i Sverige mer än 10 år och över 90 procent över fem år (tabell 1.15). Många invandrare sammanbor med svenskar och är därmed väl integrerade både språkligt och kulturellt i det svenska samhället. 1980 års folk- och bostadsräk-

Enligt ning (FoB 80) är omkring hälften samboende/gifta av

utrikes födda som är 65 år och äldre. Av dem sambor 47 procent av kvinnorna och 40 procent av männen med en person som är född i Sverige. Samma andelar gäller för samtliga samboende utrikes födda i landet.

Mönstret varierar emellertid för personer från olika länder. En hög grad gifta/samboende inom den egna gruppen finns i alla åldrar bland personer födda i Turkiet, Jugoslavien och Grekland. Detta av tabell 1.16. I

framgår

många andra grupper kan konstateras att de äldre är

gifta

med landsmän, medan de yngre i större utsträckning är

Tabell 1.16 Utrikes födda samboende personer enligt F0B-1980 kön

efter och part-

nerns födelseland

Födelseland Män Kvinnor

% samboende med kvinna Antal % samboende med man Antal

född i född i

Samma Sverige Övr. Samma Sverige Övr.

land länder land länder

Samtl.länder 50,2 40,8 9,0 168 264 45,2 46,7 8,1 186 857 Därav

Västtyskland

Källa: SOU 1984:58

med i Sverige födda personer. Detta gäl-

gifta/sammanbor

ler bl.a. i Estland och i Italien födda invandrare.

Antalet äldre invandrare väntas öka under de

kraftigt

närmaste årtiondena. Statistiska centralbyråns (SCB)

prognosinstitut har gjort en uppskattning av antalet

utrikes födda i pensionsåldern fram till år 2025. Institutet antog en framtida nettoinvandring av 18 000 per år fram till år 1985 och därefter 12000 per år. För jämförelsens

skull även en framskrivning med antagandet att gjordes

ingen fortsatt nettoinvandring kommer att ske. Uppgifterna redovisas i tabell 1.17. Den genomsnittliga nettoinvandringen av utländska medborgare åren 1980-1983 har varit ca 5 000. Det är därför de lägre siffrorna i tabellen som är mest intressanta.

Tabell 1.17 Utrikes födda över 65 år åren 1980-2025 enligt

olika antaganden om den framtida invandringen

Källa: SOU 1984:58.

Även om ingen nettoinvandring skulle ske väntas resultatet ändå bli att antalet utrikes födda över 65 år mer än fördubblas till år 2000. Många av dem kommer dock att ha en vistelsetid bakom sig och en stor del även en stark

lång språklig och kulturell förankring i Sverige.

36 SOU 1985: 31

Ekonomiska förhållanden

I detta kapitel belyses inledningsvis inkomstutvecklingen

sedan 1960-talets slut med i två undersök-

utgångspunkt

ningar publicerade år 1984. Den ena är en

undersökning

från Institutet för social forskning (SOFI) som belyser inkomstutvecklingen mellan åren 1967 och 1980. Den omfattar ålderspensionärer upp till 75 år. Den andra är

SCB:s inkomstfördelningsundersökning som avser perio-

den 1975-1982 och omfattar samtliga ålderspensionärer.

Båda undersökningarna visar hur inkomsterna fördelar sig mellan och utvecklats för olika grupper i

befolkningen,

såsom förvärvsarbetande, icke förvärvsarbetande, ensam-

stående och samboende.

Därefter redovisas mera ingående ålderspensionärernas

- olika och för inkomstforhållanden inkomster av slag

olika delgrupper inom pensionärskollektivet. Underlagsmaterialet är på uppdrag av äldreberedningen framtaget

av SCB från den totalräknade inkomststatistiken. Denna

bygger på deklarationsuppgifter som kompletterats med

uppgifter från vissa administrativa register för bl.a. pen-

sionsuppgifter.

De två huvudinkomstbegrepp som används i detta kapitel

är Sammanräknad inkomst och disponibel inkomst.

Sammanräknad inkomst kan betecknas som bruttoin-

komst. I den ingår inkomst av tjänst inklusive pensioner, kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet,

jordbruksfastighet och rörelse. Avdrag har endast orts

för utgifter för inkomsternas förvärvande.

inkomst är summan av alla inkomster,

Disponibel slags

m.a.o. Sammanräknad inkomst plus bidrag minus direkta skatter, dvs. pengar om finns till för konsum-

förfogande

tion.

Detta inkomstbegrepp används på hushållsnivå i stället för individnivå. Det är på hushållsnivå som nettoeffek-

terna av skatter och transfereringar kan belysas.

SOU 1985: 31 37

Inkomstutvecklingen sedan slutet

av 1960-talet

Både SCB:s och SOFI:s undersökningar vilkas resultat redovisas i detta avsnitt visar en av pen-

kraftig ökning

sionärskollektivets genomsnittliga inkomster under de studerade 1967- 1980 respektive 1975- 1982.

perioderna

Den huvudsakliga förklaringen till denna inkomstutveckling är att ATP och andra nya tjänstepensionssystem, som

bygger på inkomstbortfallsprincipen successivt börjat få större genomslag.

De första utbetalningarna från ATP gjordes år 1963. De första åren hade några 10 000-tal ålderspensionärer ATP. År 1980 hade antalet stigit till ca 770 000 och år 1984 un ca 910 000. I takt med att antalet ATP-pensionärer ökat, har antalet kvaliñkationsår för varje pensionär ökat och den inkomstsumma som ligger till för pensionsbe-

grund räkningarna ökat. Nyblivna pensionärer som tillkommit

varje år har i större inte bara haft ATP utan

usträckning också högre ATP än tidigare årgångar pensionärer (se

diagram 2.1 och 2.2). Utöver ATP har de avtalsreglerade pensionerna bidragit till att den inkoms-

genomsnittliga ten för pensionärskollektivet ökat kraftigt. Vid ATP-refor-

mens införande var det framför allt anställda inom stat och kommun och vissa grupper av privattjänstemän som

hade pensionsförmånerna i sina avtal.

I samband med ATP-reformens genomförande kom ITP-

planen, industrins tilläggspension för tjänstemän, som se-

nare utökats och numera omfattar också handelns tjänste-

män. År 1973 träffades avtal om särskild

tilläggspension

för arbetare (STP) inom den privata sektorn. Dessa avtals-

reglerade pensioner är i princip så att det är

uppbyggda

inkomster vid pensioneringstillfället och antalet tjänsteår

som bestämmer pensionens storlek.

Aven de som enbart haft folkpension har med åren fått ökade inkomster genom förbättrade pensionsförmåner i form av pensionstillskott som infördes år 1969 och index-

regleringen av pensionerna år 1968.

Resultaten från SOFI:s undersökning visar inkomstut-

för yngre pensionärer mellan pensionsåldern

vecklingen

och 74 år. I denna åldersgrupp blir också effekterna av

tjänstepensionssystemen tydliga. År 1967 hade en helårs-

pensionär en genomsnittlig Sammanräknad inkomst som var hälften av vad en i genomsnitt

knappt inkomsttagare

hade, en skillnad på omkring 25 000 kronor. Under perioden fram till år 1980 var den reala ökningen större för

38 SOU 1985: 31

,mmmw _

2.1¶Andel ålderspensionärer med ATP Diagram

°/o 100 -

90-. n\|I9-.

80 *

70 - p

Kvinnor

10-1

1964 66 68 70 72 74 76 78 80 År

i

Samtliga

u...- Yngsta åldersgruppen (nybeviljade)

än för samtliga inkomsttagare, varmed

ålderspensionärer

skillnaden minskade till ca 16 000 kronor. Detta framgår av tabell 2.1 där beloppen anges i 1980 års penningvärde. Den pensionsinkomsten ökade från 19 000

genomsnittliga

kronor till 34 000 kronor mellan åren 1967 och 1980. Under samma ökade den genomsnittliga arbets-

period

inkomsten för helårs-och heltidsarbetande från 64 400 till 76 700 kronor i 1980 års priser. År 1980 utorde den

genomsnittliga pensionsinkomsten knappt hälften av en

arbetsinkomst för en heltids- och helårsar-

genomsnittlig

betande.

SOU 1985: 31 39

Diagram 2.2 Medelpension (ATP) för ålderspensionärer

Utgående medelpension Basbelopp

2.2 -

.O .O

p

O .l 1 s - . ., l .l 1.6 - l I . l l 1.4 - . . . I 1,2 -

1.0 -

0.8 -

.O .O 0.6 -

g

Kvinnor

0.4 -

0.2 -

I l I I r I r W 1964 68 70 72 74 76 78 80 År

i Samtliga ...nu Yngsta åldersgruppen (nybeviljade)

1 Medelpensionen anges i basbelopp, vilket innebär att diagrammet visar utvecklingen vid fast penningvärde.

40 SOU 1985: 31

Tabell 2.1 Sammanräknad inkomst, arbetsinkomst och pensionsinkomst i genomsnitt i kronor. 1980 års priser.

1967 1980

Sammanräknad inkomst igenomsnitt samtliga inkomsttagare 48 300 56 400 helårspensionärer 23 100 40 100

Arbetsinkomst helårs- och heltidsarbetande 64 400 76 700

Pensionsinkomster helårspensionärer 19 000 34 000

Källa: Välfärden i förändring, Instiutet för social forskning, 1984.

När det gäller hushållsinkomsternas utveckling har den genomsnittliga disponibla inkomsten ökat realt for i stort sett alla hushållstyper. Hushållen är efter

grupperade

hushållsföreståndarens social- och yrkesgruppstillhörighet. Den relativt sett största ökningen hade pensionärs-

hushållen, vilket naturligtvis beror på de mycket låga beloppen i jämförelseperiodens början.

Pensionärshushållen tillhörande socialgrupp III och II, (95

av alla) hade år 1967 den in-

procent lägsta disponibla komsten, lägre ä.n studerande. Den genomsnittliga dispo-

nibla inkomsten var knappt hälften av vad motsvarande

socialgrupper av hushåll med yrkesverksamma hade.

Skillnaderna mellan pensionärshushåll och hushåll bestå-

ende av yrkesverksamma minskade mellan åren 1967 och

1980, men de var fortfarande mycket stora. Pensionärer i socialgrupp III hade en disponibel inkomst som år 1980 var ca 20000 kronor lägre än arbetarhushållen. Social-

grupp II bland pensionärshushållen hade en disponibel

inkomst som var närmare 30 000 kronor lägre än hushåll

med yrkesverksamma i samma socialgrupp (lägre tjänste-

män). Detta framgår av tabell 2.2, som också visar hur

konsumtionsutrymmet per konsumtionsenhet för olika

hushåll utvecklats åren 1967 -1980.

Konsumtionsutrymmet är ett mått på hur mycket pengar

hushållen har att röra sig med sedan kostnaderna för en viss frånräknats inkomsten. Från den dis-

grundstandard familjeinkomsten har dragits ett belopp enligt exiponibla

stensminiminormen samt bostadskostnaden enligt en schablon. Resultaten har dividerats med antalet konsumtionsenheter inom familjen för att få bättre jämförbarhet mellan hushåll av olika storlekar.

SOU 1985: 31 41

Existensminimum beräknas som det genomsnittliga bas-

beloppet för respektive år gånger 0.95 för ensamstående,

1.65 för gifta och med 0.4 gånger detta basbelopp tillagt för

varje barn. De givna koefñcienterna anger också konsum-

tionsenheterna för de olika individerna.

Bostadskostnaden har satts till den minsta faktiska kostnaden (enligt SCB:s bostads- och hyresundersökning) för en bostad där alla familjemedlemmar ett

disponerar eget

rum, kök och vardagsrum oräknade.

Konsumtionsutrymmet för pensionärerna har stigit betyd-

ligt, men det översteg år 1980 ändå inte nivån för motsva-

rande socialgrupper bland de yrkesverksamma tretton år tidigare.

Tabell 2.2 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme per

konsumtionsenhet för hushåll efter yrke. Genomsnitt i 1 000-tal kronor, 1980 års priser.

Disponibel Konsumtions-

inkomst utrymme

1967 198O 1967 1980

Genomsnitt

Källa: Välfärd i förändring, Institutet för social forskning, 1984.

SCB:s undersökning som är en specialbearbetning av inkomstfördelningsundersökningen för 1984 års långtidsut-

redning visar att hushållens inkomster ökat 2 å

disponibla

3 procent 1975- 1981. denna har reallönerna

Under period

i stort sett stagnerat. av hushållens

Okningen disponibla

inkomster beror på att från den

inkomstöverföringarna

offentliga sektorn till hushållen ökat.

För att kunna jämföra hushåll av olika storlekar har den disponibla inkomsten även i denna beräk-

undersökning

nats per konsumtionsenhet (ke). Ensamstående räknas där som 1,0 ke, samboende par som 1,8 ke och barn

varje

som 0,6 ke (16-17-åringar), 0,45 ke eller (10-15-åringar) 0,3 ke (0-9-åringar).

Under 1975-1981 var den genomsnittliga årliga

perioden

reala förändringen av disponibla inkomsten per konsum-

42 SOU 1985: 31

-awwsa-ømwauwn

tionsenhet för samtliga hushåll omkring en procent. Den

bästa utvecklingen av köpkraften visar pensionärshushål-

len med en årlig real förändring på 2,5-3,5 procent. Trots denna hade ålderspensionärerna en genom-

utveckling snittligt sett låg köpkraft år 1981. Pensionärshushållen,

såväl ensamboende som samboende, och hushåll med mer än tre barn hade den lägsta disponibla inkomsten per konsumtionsenhet, under 40000 kronor. Den dis-

högsta

ponibla inkomsten per konsumtionsenhet hade samboende utan barn i åldrarna 25-64 år med ca 55 000 kronor. Ensamboende utan barn 25-64 år och samboende med ett

barn hade den näst bästa köpkraften och låg på omkring

50 000 kronor. Detta framgår av tabell 2.3 som också visar

utvecklingen av köpkraften åren 1981-1982. Den dispo-

nibla inkomsten per konsumtionsenhet minskade då i genomsnitt 2,5 procent för samtliga hushåll. Disponibla inkomsten för ensamstående pensionärer minskade mellan åren 1981 och 1982 med 4 procent medan den för samboende pensionärerna fortsatte att öka något.

Tabell 2.3 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet för olika hushållstyper 1981

Ensamstående med minst

Samboende med minst

* Åldersintervallet inom parentes anger jämforelsegmppens avgränsning 1975. Källa: SOU 1984:5 och Levnadsförhållanden rapport 43, SCB 1985. SOU 1985: 31 43

Ett för en förbättrad inkomstsituation for pensio-

uttryck

närshushållen är att andelen hushåll med svag ekonomi minskat under 1975- 1981. Till hushåll

påtagligt perioden

med ekonomi räknas hushåll med en disponibel in-

svag komst under den inkomstnivå som bestäms av skattelag-

stiftningens existensminimigränser resp. uppbär social-

hjälp.

Socialhjälp var mycket ovanligt bland pensionärshushål-

len såväl 1975 som 1981. Andelen un-

pensionärshushåll

der existensminimum har minskat från 16 till 2 procent mellan åren 1975 och 1981 (tabell 2.4). I absoluta tal fanns det år 1975 ca. 130 000 ålderspensionärshushåll med en disponibel inkomst under existensminimum. Detta antal hade år 1981 minskat till ca. 20000 trots att antalet ål-

derspensionärshushåll då var ca. 250000 högre än år

1975. Inkomster under existensminimum förekommer i stort sett endast bland pensionärshushåll utan TP. Hushåll med en som 110

pensionsinkomst understiger procent av summan av folkpension och pensionstillskott år 1981

klassas som hushåll utan tilläggspension (utan TP”), och hushåll med en över denna gräns som

pensionsinkomst

hushåll med tilläggspension. Denna inkomstgräns har tillämpats på såväl 1975 års som 1981 års inkomster. 197 5 års inkomster har därvid omräknats till 1981 års penning-

värde. Andelen pensionärshushåll som har lägre pensionsinkomst än 110 procent av folkpension och pensionstill-

skott har från 1975 till 1981 minskat från 68 till 43 procent.

Det är faktiskt något förvånande att det finns pensionärs-

hushåll som år 1981 ligger under existensminimum. Vid

en ytlig betraktelse bör gällande pensions- och beskatt-

ningsregler samt bostadstillägg lyfta pensionärshushål-

lens inkomster över existensminimigränsen. Skäl till att disponibla inkomster under existensminimum kan upp-

komma även bland dagens pensionärshushåll är t.ex. att

ett oreducerat bostadstillägg inte överallt i landet täcker hela bostadskostnaden. Ytterligare skäl kan vara förtida

uttag av pension, uppskjuten pension, negativ företagsin-

komst, förmögenhetsinkomst och förmögenhetsinnehav. Förmögenhetsinnehav kan påverka såväl skattens storlek

som det kommunala

bostadstillägget.

44 SOU 1985: 31

Tabell 2.4 Andel hushåll med socialhjälp resp. disponibel inkomst under existensminimum 1975 och 1981. Ålderspensionärshushåll efter hushållssammansättning, ålder och pensionens storlek. Procent

Hushållstyp 1975 1981

Under exis- Social- Under exis- Socialtensminim. hjälp tensminim. hjälp

Samtl. ålderspensionärshushåll 15,5 0,5 2 0

167-74 år for 1975 Källa: s0U 1984:6

Inkomstförhållanden 1982

De siffror om inkomstförhållanden som redovisats i föregående avsnitt är genomsnittsvärden för stora grupper

både bland de yrkesverksamma och pensionärer. Inom

varje grupp finns stora variationer. I avsnitt redo-

följande

visas fördelningen inom för olika åld-

pensionärsgruppen

rar, män och kvinnor, för med olika

ålderspensionärer pensionsförmåner m.m. år 1982.

Var är 65 år och äldre

femte inkomsttagare

År 1982 fanns 6610 000 inkomsttagare i riket, varav 1 465 000 eller 22 var 65 år och äldre. Den totala

procent

sammanräknade inkomsten var 406.8 kronor.

miljarder

Av denna svarade pensionärerna för 66.9 miljarder kronor eller 16,4 procent. 90 procent av in-

Omkring samtliga

komsttagare och 80 procent av pensionärerna betalade

skatt.

Summan av den skatten för var

slutliga inkomsttagarna

131.60 miljarder kronor, varav pensionärerna betalade

SOU 1985: 31 45

17.34 miljarder kronor. Pensionärerna utorde omkring

20 procent av skattebetalarna och betalade 13,2 procent av

summan av den slutliga skatten för

inkomsttagare.

Pensionärerna betalade i genomsnitt 14 600 kronor och de yngre pensionärerna 65-69 år i genomsnitt 20 300 kronor

i skatt. Medelskatten för samtliga inkomsttagare uppgick

till 22 200 kronor (tabell 2.5).

Tabell 2.5 Sammanräknad medelinkomst och medelskatt för inkomsttagare 1982

Medel- Medelskatt Andel med skatt

inkomst %

Samtliga inkomst-

komst, dominerar inkomst av tjänst. För åldersgruppen 65 år och äldre utgjorde denna 87,2 procent och för samtliga inkomsttagare av den totala sammanräknade

91,5 procent

inkomstsumman år 1982. I detta inkomstslag ingår förutom lön även pensioner, kostnadsersättningar m.m. För

åldersgruppen 65 år och äldre utorde pensionsinkomster

92 och lön 7 procent av inkomst

omkring procent omkring

av tjänst (tabell 2.6). Det näst största inkomstslaget är inkomst av kapital som för utgjorde 9,4 procent av den totala sam-

pensionärerna

manräknade inkomsten. Kapitalinkomstens andel är stör-

re bland pensionärer än bland övriga inkomsttagare.

Tabell 2.6 Olika inkomsters andel av den totala Sammanräknade inkomstsumman 1982 samt andelen med

inkomsttagare

olika inkomstslag. Procent

Inkomstslag Inkomstens andel Andel inkomst-

av inkomst- tagare med resp. summan inkomst

Personer Övriga Personer Övriga 65-w år 65-w år

Tjänst (inklu-

har en årsinkomst under 30 000 kronor

Många

I detta avsnitt belyses inkomstfordelningen bland de äldre in med utgångspunkt i den sammanräknade

komsttagare

inkomsten, vari ingår inkomster av alla slag och som ger den totala inkomstbilden före skatter och

avdrag. Längre

fram redovisas separat inkomster av pension, arbete och kapital. Dessa tre inkomstkällor svarar för 98 procent av inkomstsumman for samtliga personer 66 år och äldre.

I denna specialbearbetning av inkomststatistiken ingår

samtliga personer som 1982 var 66 år och äldre. Genom

denna åldersavgränsning har som omfattas av samtliga undersökningen varit i pensionsåldern hela året. För ny-

blivna pensionärer som under året fyllt 65 år spelar arbetsinkomsterna fortfarande betydande roll. Dessa har exkluderats för att inte försvåra jämförelsen mellan olika

grupper av pensionärer.

Av samtliga personer 66 år och äldre saknade 0,2 procent inkomst, ca 2 700 personer, vilket motsvarar antalet äldre utländska medborgare utan pension.

Fördelningen av pensionärer på inkomstklasser (diagram

2.3 och tabell 2.7) visar att över hälften av kvinnorna hade en Sammanräknad inkomst under 30 000 kronor år 1982.

Motsvarande andel för männen var drygt 20 procent. Av

kvinnorna hade 84 procent och av männen 51 procent inkomst under 50000 kronor. En knapp tiondel av männen och 2 procent av kvinnorna, totalt 64000 personer, hade en Sammanräknad årsinkomst över 100 000 kronor.

Diagram 2 .3 Sammanräknad inkomst. Fördelning av inkomsttagare 66 -år på inkomstklasser (1000-tal kronor) 1982

Män Kvinnor

40-

49 900 Kr

50-

60- 59 900 Kr

79 900 Kr

30- 60-

39900 Kr 79000 Kr

50-

59 900 Kr 30 °°°-K

ao 000-Kr

40-

49 900 Kr

SOU 1985: 31 47

Av de totalt ca 8900 utländska medborgarna hade två tredjedelar årsinkomst under 30 000 kronor. Drygt en fjärdedel av dem, omkring 2 300 personer, saknade inkomst år 1982. För utrikes födda som var svenska medborgare var

inkomstfordelningen däremot ungefär densamma som för äldrebefolkningen totalt.

Tabell 2.7 Ålderspensionärer 66-w år efter Sammanräknad inkomst 1982. Andel i respektive inkomstklass. Procent

Inkomstklass Män Kvinnor Samtliga Därav utrikes födda (tusental kr.) 4

svenska utländska

medb. medb.

Antal personer 559 357 746 501 1 305 858 42 426 8 944

Den sammanräknade inkomsten för samtliga inkomsttagare 66 år och äldre var i genomsnitt 45 500 kronor. Inkomstskillnaderna är mycket stora mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper (tabell 2.8).

utgörs av män i åldersgruppen 66-69 år med

Motpolerna

en medelinkomst på 75 100 kronor och kvinnor i ålders-

gruppen 80 år och äldre med en medelinkomst 34500

på

kronor.

Inkomstskillnaderna mellan olika åldersgrupper är betydligt mindre bland kvinnor än män. Medelinkomsten för män i åldersgruppen 66-69 år var drygt 34 000 högre än i

80 år och däröver. Motsvarande skillnad

åldersgruppen

bland kvinnorna var omkring 6 000 kronor.

43 SOU 1985: 31

:vr-WU

:e: n

Tabell 2.8 Sammanräknad inkomst efter ålder och kön. 1982.

Medelbelopp i kronor.

kronor lägre i de olika åldersgrupperna (tabell 2.9).

Äldre invandrare som förvärvat svenskt

medborgarskap skiljer sig inte från den äldre totalbefolkningen.

Tabell 2.9 Sammanräknad inkomst bland utrikes födda

efter

ålder och medborgarskap 1982. Medelinkomst i kronor.

ligger

gen skillnaden i pensionsförmåner och pensionsinkomster. Pensionsinkomsterna svarade totalt för 85 procent av den

totala sammanräknade inkomstsumman för

samtliga äldre inkomsttagare.

Den sammanräknade medelinkomsten var år 1982

högst bland dem som hade avtalsreglerade tjänstepensioner. De

hade dels högre pensionsinkomster, dels i någenomsnitt got högre Övriga inkomster än andra pensionärer. Män

med statlig tjänstepension hade t.ex. en sammanräknad inkomst som var i genomsnitt 46000 kronor än för

högre

män med enbart folkpension och 26000 kronor än

högre

för män med ATP men utan annan Mot-

tjänstepension.

svarande skillnader bland kvinnorna var 30000

resp. 22 000 kronor.

SOU 1985: 31 49

Bland utan någon tilläggs- och/eller tjänsfolkpensionärer

fanns år 1982 en grupp på ca 32 000 personer

tepension

som utöver hade privata pensioner. Av dia-

folkpensionen

2.4 att dessa hade något högre Sammanräk-

gram framgår

nad inkomst än med enbart allmän tilläggs-

pensionärer

men än med ATP och andra

pension, lägre pensionärer tjänstepensionen

2.4 Sammanräknad inkomst efter pensionsförmån

Diagram

1982. Medelbelopp i tusental kronor.

Inkomst totah Därav Penáonänkomst

TM

= vi .Q + + + c u) n_ 0.0. Q_ D_ d_ 0 l- l-l_ l_ o få CD l-EOJ w N w ;w (I) ._ m O.,.\ +\ EV)

á :§5 :os äs

253 m aa u_ ax: m0 MSV um:

inkomst

Disponibel

De stora inkomstskillnaderna mellan olika pensionärs-

minskar när tas till skatter och bidrag, grupper hänsyn t.ex kommunalt bostadstillägg (KBT). Det kvarstår emellertid skillnader bl.a. mellan yngre och äldre

betydande

Den inkomsten (inkomst minus

pensionärer. disponibla

50 SOU 1985: 31

*a-.vwzäll

v

skatter för ett i åldern 66-69

plus bidrag) pensionärspar

år var i genomsnitt 80 000 kronor medan den i

åldersgrup-

pen 80 år och äldre var 60 500 kronor år 1982. Genomsnittlig disponibel inkomst för ensamstående män i åldern 66- 69 år var 44 200 kronor medan motsvarande inkomst i åldern 80 år och däröver var 33 800 kronor (tabell

drygt

2.10).

Tabell 2.10 Familjerna 66 år och däröver fördelade efter familjetyp, ålder, Sammanräknad inkomst samt disponibel inkomst. I nkomstår 1982.

Familjetyp Totalt Sammanräknad Disponibel Ålder Antal inkomst medel- inkomst me-

Familjer belopp, TKR delbelopp, TKR

Gifta

Ensamstående kvinnor

Ensamstående män

observeras att utöver inkomst kan förmögenhetsinnehav

påverka både skatten och det kommunala

bostadstillägget

för pensionären och därmed den

disponibla inkomsten,

vilket inte kan utläsas i tabellen.

År 1982 var inklusive för folkpension pensionstillskott

ensamstående pensionärer 24 920 kronor och för ett

pensionärspar 43 610 kronor.

Skattereglernas utformning

medför att en pensionär som endast dessa

uppbär grund-

formåner inte behöver betala skatt.

SOU 1985: 31 51

Tabell 2.11 Genomsnittlig Sammanräknad och disponibel inkomst för familjer 66- w år i olika inkomst klasser efter sammanräknad inkomst 1982.

Familjetyp Totalt Sammanräknad Disponibel Sammanräknad antal fa- inkomst medel- inkomst medelinkomst, TKR miljer belopp, TKR belopp, TKR

Gifta

Ensamstående män

Kvinnor

Oreducerat KBT utgår när årsinkomsten inte överstiger 750 kr. för gift och 1 000 kr. för ensamstående utöver

beloppet för folkpension inklusive pensionstillskott. Efter

dessa inkomstgränser sker en snabb avtrappning av både bostadstillägg och extra för pensionärer. KBT re-

avdrag

duceras med en tredjedel och det extra avdraget med 40

av det Effekten av skatter

procent överskjutande beloppet.

och bidrag tar så småningom ut varandra. För ensamstående pensionärer sker detta enligt 1982 års förhållanden i inkomstintervallet 30-40 000 kronor och för ett pensionärspar i inkomstintervallet 50-60 000 kronor.

-

De flesta män har tjänstepensioner kvinnor många enbart folkpension

Endast en liten del (0,3 procent) av

samtliga pensionärer

som år 1982 var 66 år och äldre saknade inkomst av

pension. Gruppen utan pension, ca 4 200 personer, bestod

till tre fjärdedelar av utländska och resten av

medborgare

personer i åldern 66-69 år som fortsatt förvärvsarbeta med uppskjutet uttag av pension. Av ca 8900

samtliga

utländska medborgare 66 år och äldre saknade ca 30

procent, 2 300 personer, pension (tabell 2.12).

Tabell 2.12 Andel 66 år och äldre med inkomst av pension samt pensionsinkomstens andel av totala inkomstsumman i

respektive

grupp 1982. Procent

Andel med Pensionsinkomstens inkomst av andel av Sammanräknad

Därav Utrikes födda Utländska medb. 69,5 75,5 Svenska medb. 99,8 85,2

Fördelningen av pensionstagare efter pensions-

utgående

formåner visar att av samtliga kvinnor hade 39 procent enbart folkpension medan andelen bland männen var 9

procent (diagram 2.5). En skillnad på. omkring 30 procent-

enheter återfinns mellan män och kvinnor i alla åldersgrupper, även bland de yngre pensionärerna. I åldersgruppen 66-69 år hade 4 procent av männen enbart folkpension mot 31 procent av kvinnorna. I åldern 80 år och däröver hade hälften av männen ATP mot cirka

omkring

20 procent av kvinnorna (tabell 2.13).

SOU 1985: 31 53

Diagram 2.5 Andelen ålderspensionärer med olika pensionsförmåner. 1982

Män Kvinnor

FP+ FP+

ATP+ ATP_+

ITP/STP Statlig

FP+ATP+ tjänstep.

Statl. tjänste-

pension

FP+ATP FP+^TP+ +Komm.

FP+ATP tjänstep. ITP/STP

+Komm. tj. p

FP+Priv. pens.

FPHMV. p

Enbart folk-

pension (FP)

Enbart folkpension (FP)

Av cirka 342 000 med folk-

samtliga pensionärer _enbart

pension var 290 000 kvinnor och 52 000 män. Over hälften av männen hade utöver ATP andra Mot-

tjänstepensioner.

svarande andel bland kvinnorna var knappt 30 procent.

Skillnaden mellan män och kvinnor i detta avseende finns

i alla till 80 års ålder. I den äldsta

åldersgrupper upp

åldersgruppen hade lika stor andel män som kvinnor övriga tjänstepensioner. Förklaringen till detta är

änkepen-

sioner.

Bland ålderspensionärerna utan någon tjänstepension

fanns omkring 32 300 personer som utöver

folkpensionen hade privata pensionsförmåner (pensionsförsäkringar

m.m.). Tre fjärdedelar (25 000 personer) av dessa var kvinnor, varav flertalet var 80 år och äldre. För kvinnorna

torde flertalet privata pensionsförmåner vara änkepen-

sioner.

Av de totalt 8 944 utländska medborgarna 66 år och äldre

hade 6 181 inkomst av pension. Andelen med enbart folk-

pension var större än bland pensionstagare me-

samtliga

dan andelen med statliga och kommunala tjänstepen-

sioner var betydligt Bland äldre invandrare som

lägre.

förvärvat svenskt medborgarskap skiljer sig inte pensionsförmånerna nämnvärt jämfört med samtliga pensionärer (tabell 2.14).

54 SOU 1985: 31

Tabell 2.13 Pensionärer 66 år och äldre efter kön, ålder och

pensionsförmåner 1982.

Antal Andel %

personer

m.pensi0n med folkp. FP+ ATPI FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+

(FP) +ITP/ statl. komm. övrig

STPZ tjänstep. pensiona

Män

Kvinnor

1 = Allmän ATP tilläggspension 2 för arbetare lTP/STP = Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tilläggspension 3 Ovrig pension: privata pensionsförmåner.

Tabell 2.14 Andelen med olika pensionsförmåner bland utrikes födda 66 år och äldre 1982.

Samtliga Utrikes födda 66-w år

Utländska medb. Svenska medb.

Antal Andel Antal Andel Antal Andel

% % %

Enbart folk- 342 569 26,3 2 319 37,5 10 610 25,1 pension (FP) FP+ATP 436 676 33,6 1 966 31,8 14 617 34,6 FP+ATP+ 246 454 18,9 1 589 25,7 9989 23,6 ITP/STP FP+ATP+ 157 696 12,1 97 1,6 3732 8,8 statl. tjänstepen. FP+ATP+ 86 025 6,6 191 3,1 2360 5,6 kommunal tjänstepen. FP+ övrig 32 256 2,5 19 0,3 992 2,3 pension Samtliga 1 301 676 100 6 181 100 42 300 100

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP: Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild tilläggspension för arbetare Övrig pension: Privata pensionsförmåner.

SOU 1985: 31 55

Stora skillnader i pensionsinkomst

Skillnader i pensionsinkomst är stora beroende vilka

på pensionsformåner en person uppburit. Inkomståret 1982

uppgick enbart folkpension i medeltal till 23 300

kronor,

medan den genomsnittliga pensionen för ålderspensionä-

rer med statlig tjänstepension var 57 000 kronor. Inte mindre än 40 procent av kvinnorna återfanns i gruppen Enbart

folkpension”.

Den genomsnittliga pensionsinkomsten för kvinnor med

tjänstepensioner är mycket lägre än for män. Skillnaden

kvarstår även vid en jämförelse mellan män och kvinnor med samma pensionsförmåner och i samma åldrar. I åldern 66-69 år var männens ATP i medeltal 52 500 kronor medan kvinnornas var 30 900 kronor. för

Medelpensionen

män 66-69 år med statlig tjänstepension var 75 500 kronor, medan den för kvinnor låg i samma åldersintervall på 55 400 kronor (tabell 2.15).

Tabell 2.15 Pensionsinkomst medelbelopp efter kön, ålder och pensionsförmåner 1982.

Tkr

Enbart FP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ATP+ FP+ Samt-

folk- ATP ITP/STP Statl. Komm. Övr. liga

pension (FP) tjänstep. tjänstep. pens.

Män

Antal personer med pension 52 460 218 173 178 909 72 348 28 518 7 231 557 639 Kvinnor

Antal personer med pension 290 109 218 503 67 545 85 348 7 507 25 025 744 037

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP =

Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild

tilläggspension for arbetare Övrig pension = Privata pensionsförmåner

56 SOU 1985: 31

Tjänstepensionssystemets genomslag visar sig tydligt vid

jämförelse mellan män i de olika åldersintervallen. De ca

90 000 nyblivna pensionärer som tillkommer årligen har i regel högre pension än de pensionärer som avlider under året. Medelinkomsten av pension i åldersgruppen 66-69

år var 62 700 kronor medan den i åldersgruppen 80 år och däröver var 33 500 kronor. Skillnaderna mellan olika åldersgrupper bland kvinnorna, som i mindre

utsträckning

har tjänstepensioner, var betydligt mindre (diagram 2.6).

Diagram 2.6 Genomsnittlig pensionsinkomst efter kön och ålder år 1982. 1 000-tal Kronor

60-

50-

40-

30-

20-

10-

\ ›\°-

/ Ålder

[P/ 43/ Q9/

Män Kvinnor Samtliga

Utländska medborgare hade i genomsnitt lägre pensions-

inkomster än samtliga pensionärer. Den totala pensionsinkomsten for utländska medborgare var i genomsnitt 22 600 kronor mot 38 600 kronor for samtliga pensionstagare. Större andel än bland övriga pensionstagare hade

SOU 1985: 31 57

enbart folkpension, dessutom var deras tjänstepensioner lägre än for övriga pensionstagare.

För utrikes födda som var svenska medborgare var pensionsinkomsterna däremot ungefär lika stora som för

samtliga pensionärer (tabell 2.16).

Tabell 2.16 Genomsnittlig pensionsinkomst för utrikes födda 66

år och äldre efter pensionsförmåner år 1982. Kronor.

Samtliga Därav utrikes födda

66 - w år

FP+ATP+ statl. tjänstepension 57 000 49 600 59 400 FP+ATP+

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP = Industritjänstemännens tilläggspension resp. särskild till-

läggspension för arbetare Övrig pension: Privata pensionsformåner.

Skillnaderna mellan könen kvarstår

Den sammanlagda effekten av att fler kvinnor hade en-

bart och att de hade lägre inkomster av

folkpension

än män blir att dubbelt så många kvin-

tjänstepensioner

nor som män hade pensionsinkomster under 30000 kronor. Andelen bland kvinnorna var 70 procent mot 33 procent bland männen. Endast 11 procent av kvinnorna mot 40 procent av männen hade pensionsinkomster som över-

50 000 kronor (tabell 2.17).

steg

I ingår även eventuell

pensionsinkomsterna änkepension.

Om denna uteslutits skulle skillnaderna i pensionsinkomst mellan män och kvinnor varit ännu större.

De stora skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsförmåner och inkomster sammanhänger med kvinnornas svagare anknytning till arbetsmarknaden. Av dagens pensionärer har flertalet av männen förvärvsarbetat på heltid under större delen av sitt vuxna liv medan många kvinnor inte förvärvsarbetat alls eller kommit in sent på arbetsmarknaden. kvinnor har också ort yrkesavbrott,

Många

58 SOU 1985: 31

Tabell 2.17 Ålderspensionärer 66 år och äldre fördelade på inkomstklasser efter inkomst av pension 1.982.

Inkomstklass Män Kvinnor Tkr

som minskat antalet intjänandeår. Vidare har kvinnorna lägre pensionsgrundande inkomster än männen. Detta beror på att kvinnorna har både löner

genomsnittligt lägre och lägre sysselsättningsgrad.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat och

kraftigt

beräknas öka även framledes, vilket innebär att allt fler kvinnor kommer att ha egenpension från

ATP-systemet.

Fortfarande är det dock stora skillnader mellan kvinnors

och mäns ställning på arbetsmarknaden. Nästan hälften av kvinnorna arbetar deltid mot få av män-

några procent nen. Skillnaden mellan mäns och kvinnors

sysselsättning

är störst i åldersgruppen 55-64 år, dvs. bland dem som

uppnår pensionsåldern under den närmaste tioårsperio-

den. År 1983 var drygt hälften av kvinnorna mot tre fjärdedelar av männen sysselsatta i dessa åldrar.

Av samtliga kvinnor i förvärvsaktiva åldrar hade år 1982

omkring 72 procent pensionspoäng mot 83 procent av

männen. Andelen med den högsta som kan

pensionspoäng

förvärvas under ett år (6.5) var en bland

knappt procent

kvinnorna och nio procent bland männen (diagram 2.7 och 2.8).

SOU 1985: 31 59

Diagram 2.7 Genomsnittligt intjänad pensionspoäng inom ATP år 1982 Innanad poäng 4_ -- Man 3.. Kwnnor 2._

1_

Ålder

60 SOU 1985: 31

Diagram 2.8 Procentuell andel med 6.5 poäng inom ATP år 1982 av samtliga med pensionspoäng 1982 °/o

16-*

-1

14-

12-*

10 “ ..

? Man

Kvinnor

b- q b- q b- q h q b:

(L q b b

f” x” x” /b Ålder

v9 §3 v? q h?” e?

Inkomst av

kapital

År 1982 hade närmare två tredjedelar av befolkningen 66 år och äldre inkomst av kapital. Inkomst av var

kapital

vanligare bland de äldre än bland befolkningen i övrigt

(30 Den genomsnittliga var procent). kapitalinkomsten

6700 kronor för de äldre och 4500 kronor för övriga in-

komsttagare. Detta beror på att ålderspensionärernas förmögenhet i större utsträckning består av bankmedel än

den yngre befolkningens. Detta redovisas längre fram i

avsnittet om förmögenhet.

Inkomst av kapital svarade år 1982 för 9,5 procent av den totala sammanräknade inkomsten for personer

samtliga

66 år och äldre. Kapitalinkomster förekom ungefär i lika stor bland kvinnor som män 66 år och äldre,

utsträckning

men medelbeloppet för kvinnor var lägre. Andelen med kapitalinkomster var också tämligen konstant i olika åldrar (tabell 2.18). Den grupp som skilde sig markant var utländska medborgare, där endast drygt en femtedel hade inkomst av kapi-

SOU 1985: 31 61

tal. Genomsnittsinkomsten var också lägre än för övriga

66 år och äldre. Av 66 år och äldre med inkomst av kapital hade

samtliga

60 procent mindre kapitalinkomst än 5 000 kronor och knappt en femtedel över 10 000 kronor.

Tabell 2.18 Inkomst av kapital 1982

Andel med inkomst Medelbelopp

Samtliga

Därav

FP+ATP+StatL tjänstepension 76,1 7 600 FP+ATP+Kommuna1 tjänstepension 70,2 6 000

FP+Övr.pension 75,1 10 400

Utrikes födda 66- Därav Utländska medb. 22,1 5 900 Svenska medb. 53,2 6 700

ATP = Allmän tilläggspension ITP/STP = särskild

Industritjänstemännens tilläggspension resp. tilläggspension för arbetare Övrig pension= Privata pensionsförmåner.

Inkomst av arbete vanligast bland männen

Arbetsinkomsterna utorde år 1982 ca fyra procent av

den totala sammanräknade inkomstsumman för samtliga personer 66 år och äldre. För äldre utländska medborgare,

av vilka närmare en tredjedel saknade pension, svarade

arbetsinkomsten för en betydligt större del av inkomstsumman, nämligen 18 procent (tabell 2.19).

Av personer 66 år och äldre hade 13 eller

samtliga procent

165000 personer inkomst av arbete. Två tredjedelar av dem var män. Av männen hade 20 arbetsinkoms-

procent ter, medan andelen bland kvinnorna var sju procent. In-

62 SOU 1985: 31

°*.c:v.:t*7f!.?1!

komst av förvärvsarbete var vanligare bland utländska medborgare än bland övriga i åldern 66 år och äldre. Tabell 2.19 Andel med inkomst av arbete samt arbetsinkomstens andel av den totala sammanräknade inkomsten. Befolkning 66 år och äldre. Inkomståret 1982.

Andel med inkomst Arbetsinkomstens

Därav Utrikes födda Utländska medb. 16,1 17,5 Svenska medb. 12,1 5,2

Arbetsinkomsternas betydelse var naturligtvis störst i de

yngre åldersgrupperna. Av männen i åldern 66-69 år hade 30 inkomst av Genomsnittsinkoms-

procent arbete.

ten för dessa var 19 300 kronor. Annu i åldersgruppen 70- 74 år hade var femte man inkomst av arbete, i medeltal 13 400 kronor. I åldersgruppen 80 år och däröver sjunker

andelen till 8 procent och genomsnittsinkomsten till 8 900

kronor (tabell 2.20).

Av kvinnorna i åldern 66-69 år hade 13 procent arbetsinkomster mot fyra procent i gruppen 80 år och äldre.

Tabell 2.20 Inkomst av arbete bland personer 66 år och äldre 1982.

Kön Totalt Därav med arbetsinkomst Ålder Antal

personer Antal Andel Genom-

perso- % snitts-

ner inkomst

kronor

Män

Kvinnor

Bland äldre invandrare är det gruppen utländska medbor-

som i detta liksom i många andra hänseenden avgare viker från övriga i åldern 66 år och äldre. Som grupp betraktat hade de i något större utsträckning inkomst av förvärvsarbete än övriga i åldern 66 år och äldre. Sett till de olika är det emellertid först efter

åldersgrupperna

70-års ålder som denna skillnad uppträder (tabell 2.21).

Genomsnittsinkomsten av arbete var dock väsentligt hög-

re i alla åldrar bland utländska medborgare än bland de övriga 66 år och äldre.

Tabell 2.21 Inkomst av arbete efter ålder och medborgarskap 1.982.

Totalt Därav med arbetsinkomst

Antal

personer Antal Andel Genom-

perso- % snitts-

ner inkomst

kronor

Samtliga

Därav utrikes födda Utländska medb.

Svenska medb.

De flesta med inkomst av arbete hade sin huvudsakliga

försörjning genom pension.

Av de 1440 äldre utländska medborgare som hade inkomst av arbete saknade 220 helt pensionsinkomster. Den

arbetsinkomsten för dem var 29 000 kro-

genomsnittliga

nor. Bland övriga, exklusive utländska medborgare, fanns det totalt 780 personer som fortsatt förvärvsarbeta och

uttag av pension. De hade i genomsnitt 107 000

uppskjutit

kronor i inkomst av arbete.

64 SOU 1985: 31

Förmögenhet

För att få en bild av hushållens

allsidig ekonomiska re-

surser måste även beaktas. In-

förmögenhetssituationen

nehav av förmögenhet ger i allmänhet

konsumtionsmöj-

ligheter utöver dem som med inkomster.

belyses Omvänt

kan - -

skulder negativ förmögenhet

kraftigt begränsa

valfriheten i Hos

konsumtionsmöjligheter. egnahemsäga-

re är t.ex. disponibla inkomster ofta till

uppbundna bo-

stadskonsumtion genom räntor

på inteckningsskulden.

Positiva förmögenheter är inte heller

naturligtvis alltid

tillgängliga för konsumtion utan kan vara

uppbundna

t.ex. i bostad och rörelse.

Uppgifterna till detta avsnitt är hämtade i SCB:s studie av

den storlek och samman-

skattepliktiga formögenhetens

sättning avseende inkomståren 1978 och 1981 samt den totalräknade statistiken över inkomst- och

förmögenhets-

fördelningen inkomståret 1982, vilken

specialbearbetats

för

äldreberedningen.

Vid slutet av år 1981 den

uppgick genomsnittliga nettoför-

mögenheten för alla hushåll till 136 000 kronor. Mellan åren 1978 och 1981 ökade hushållens

nettoförmögenhet

realt med 11,5 procent, i 14000 genomsnitt kronor. Okningen av den reala förmögenheten var störst för

pensio-

närshushåll. Yngre pensionärshushåll 65-74 år ökade sin

reala förmögenhet med 57000 kronor och äldre pensio-

närshushåll med 44 000 kronor.

Ökningen av nettoförmögenheten i åldrarna 35 till 64 år varierade mellan 6 000 och 11 000 kronor. Av 2.9

diagram

framgår att den öka-

genomsnittliga nettoförmögenheten

de med stigande ålder t.0.m. 45-54 år för

åldersgruppen

att därefter minska. Den största nettoför-

genomsnittliga

mögenheten hade hushållen i 45-54 år.

åldersgruppen

Den uppgick till 231 000 kronor.

Yngre pensionärshushåll

(65-74 år) och äldre pensionärshushåll (75-w år) en

ägde genomsnittlig förmögenhet på 185000 resp. 118000 kro-

nor.

En del av den relativt snabba av

ökningen nettoförmögen-

heten för pensionärsgruppen mellan åren 1978 och 1981

berodde på att de hushåll som tillkommit under perioden

hade en än de hushåll

högre genomsnittlig förmögenhet

som försvunnit under perioden.

Pensionärshushållen har större sparbenägenhet än

övriga

hushåll och den har ökat under vilket också till

perioden,

en del förklarar I tabell 2.22

förmögenhetsförändringen.

redovisas kvoten mellan bankmedel och in-

disponibel

SOU 1985: 31

Diagram 2.9 Hushållens genomsnittliga nettoförmögenhet efter

ålder åren 1978 och 1981 (1981 års priser) 1 OOO-tal Kronor 240 220 - 200 - 180* 160 - 140 - 120-* 100- 30-4 60- 40- 20-

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-

Ålder

komst för åren 1978 och 1981. Denna sparkvot, som ger en

viss om sparbenägenheten, visar att andelen uppfattning

bankmedel i förhållande till den disponibla inkomsten

ökat kraftigt för både yngre och äldre pensionärshushåll,

medan den i de minskat och i

yngsta åldersgrupperna ökat obetydligt. Den genomsnittliga mellangrupperna storleken på bankmedel för äldre pensionärshushåll (75-

w år) var år 1981 större än den disponibla inkomsten

under året.

66 SOU 1985: 31

Tabell 2.22 Sparkvot för olika åldersgrupper åren 1978 och 1981

Källa: Levnadsförhållanden 1982, rapport 39. SCB 1984.

Diagram 2.10 Tillgångarna fördelade efter 1981. tillgångsslag Procentuell fördelning i resp. åldersgrupp.

Procent 100

40-

20-

u...-

20- 24 25-34 35-44 45-54 Ålder

Därav Därav

Fastigh. Bankmedel

Reala Finansiella

tillgångar tillgångar

Av diagram 2.10 hur stor andel av de totala till-

framgår

gångarna i olika åldrar som är finansiella (t.ex. bankme-

del, obligationer och aktier) resp. reala (t.ex.

tillgångar fastigheter och De reala rörelsetillgångar). tillgångarnas

SOU 1985: 31 67

andel av de totala tillgångarna var lägst bland pensionärshushållen, 59 resp. 46 Motsvarande andel för de

procent.

hushållen varierade mellan 72 och 87 procent. Enyngre dast i den äldsta (75-w år) var de finan-

åldersgruppen

siella större än de reala. För pensionärshus-

tillgångarna

hållen utgör fastigheter en större del av de reala tillgångarna än för övriga hushåll. Bland de finansiella tillgångarna dominerar bankmedel och dessa ökar med stigande ålder. Andelen bankmedel av de totala tillgångarna var

störst bland pensionärshushållen (jämför avsnittet Inkomst av kapital).

Pensionärshushållen hade i genomsnitt mer bankmedel än hushållen i någon annan åldersgrupp. Yngre pensionärshushåll hade i genomsnitt 46 000 kronor och äldre

49 000 kronor. Aktieinnehavet var ock-

pensionärshushåll

så relativt stort (tabell 2.23). Pensionärshushållen ägde 39 av alla bankmedel och 41 procent av aktierna i

procent

hushållssektorn. Det är i sig naturligt att dessa tillgångar är större bland äldre än yngre hushållen. Man har successivt upp sin ekonomi och sparat för kommande be-

byggt

hov. av pensionärer har också levt sitt

Många dagens

aktiva liv under knappare ekonomiska villkor än vad som råder idag och har en inlärd sparsamhet.

Tabell 2.23 Förmögenhetens sammansättning 1981. Tillgångar efter tillgångsslag. Skulder och nettoförmögenhet. Genomsnitt i tkr.

Tillgångsslag Genomsnitt i tusental kronor

Ålder

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-

Summa finan-

Summa reala tillgångar 3.2 28.4 131.3 280.0 285.9 212.7 120.4 58.0 Tillgångar totalt 10.2 39.5 156.6 322.4 348.8 284.1 204.4 126.2 Skulder 1.3 24.2 100.5 159.5 117.8 70.3 19.1 8.5 Nettoförmögenhet 8.9 15.3 46.1 162.9 231.0 213,8 185.3 117.7 Källa: Levnadsförhållanden 1982, rapport 39. SCB 1984.

68 SOU 1985: 31

usauyvz-zøg!

Av tabell 2.23 framgår också storleken på skulder. Pensionärshushållen hade minst skulder och därmed lägst

belåningsgrad på sina tillgångar. Pensionärshushållen

hade fyra procent av hushållens totala skulder. Dessa skillnader i förmögenhetens har

sammansättning

inneburit att pensionärshushållen inte drabbats lika hårt av de realt sjunkande och av de ökade

fastighetspriserna

ränteutgifterna som yngre hushåll och att de gynnats av höjda aktiekurser.

De genomsnittliga skuldbeloppen för pensionärshushållen

var således förhållandevis små. Bortses från den del av förmögenheten som är knuten till bostaden och därmed inte kan helt utan av denna visar det

frigöras försäljning

sig att den likvida nettoförmögenheten också var störst för

pensionärshushållen. I diagram 2.11 redovisas nettoför-

mögenheten sedan tillgångar och skulder i egnahem samt övriga skulder räknats bort. Denna likvida nettoförmögenhet är störst i åldersgruppen 65-74 år.

Diagram 2.11 Genomsnittlig likvid nettoförmögenhet i olika

åldrar 1981. Tkr.

1 000-tal

Kronor

100-

90-

80-

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10-*

-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Ålder

SOU 1985: 31 69

En üärdedel av pensionärshushållen saknar förmögenhet

Förmögenhetsfördelningen är ojämn och betydligt mer

ojämn än inkomstfördelningen. Om alla hushåll grupperas i 10 lika stora grupper efter förmögenhetsinnehav visar det sig att år 1981 ägde 10 procent av hushållen med störst nettoförmögenhet hälften av hushållens totala förmögenhetssumma samt att de 20 procent rikaste hushål-

len ägde 73 procent av den totala formögenhetssumman. Omkring 90 procent av förmögenhetssumman tillföll en knapp tredjedel av hushållen. Förmögenhetsskillnaden

förstärker de skillnader som finns beträffande inkomstens

fördelning.

Förmögenhetsfördelningen är något jämnare bland pen-

sionärshushållen än bland övriga hushåll. Detta framgår av tabell 2.24 där pensionärshushållen är fördelade på inkomstklasser efter Sammanräknad inkomst år 1982.

Omkring 23 procent av pensionärshushållens samlade

nettoformögenhet ägdes av hushåll med en årsinkomst över 140 000 kronor. Dessa utgjorde fem procent av samtli-

Omkring 40 procent av den totala

ga pensionärshushåll.

formögenhetssumman ägdes av hushållen med inkomster över 100 000 kronor. Dessa utgjorde 13 procent av samtli-

ga pensionärshushåll. Drygt hälften av förmögenhetssum-

man tillföll en av hushållen vars årsin-

knapp fjärdedel

komst översteg 80 000 kronor. En av pensionärshushållen hade en sammanräk-

fjärdedel

nad inkomst under 30 000 kronor och ägde endast fem

av hushållens totala nettoformögenhet.

procent

Tabell 2.24 Nettoförmögenhet efter Sammanräknad inkomst 1982. Hushåll 66 år och däröver.

Närmare en fjärdedel av samtliga pensionärshushåll, 30

av ensamstående och 11 av

procent procent gifta/samtaxe-

rade hade inte redovisat någon nettoförmögenhet inkomståret 1982. De flesta pensionärshushåll hade förhållandevis små förmögenheter (tabell 2.25).

Av pensionärshushåll med samtliga förmögenhetsinnehav hade en fjärdedel en nettoförmögenhet under 50 000 kro-

nor. Andelen var högre bland ensamstående än gifta/sam-

taxerade, 35 respektive 13 procent.

Ett relativt litet antal pensionärshushåll, 66 700 eller ca

åtta procent av samtliga med förmögenhet, kom över gränsen till beskattningsbar förmögenhet på 400 000 kronor år

1982.

Tabell 2.25 F örmögenhetsfördelning bland hushåll 65 år och äldre. I nkomståret 1982.

Ensamstående Kvinnor Samtliga Giftalsam-

Män taxerade

Antal % Antal % Antal % Antal %

Hushåll totalt 202 980 100 492 652 100 695 632 100 396 799 100

57 698 28 148 1 10 30 205 808 30 42 979 1 1

Eälriiláörmögenhet

Med förmögenhet 145 282 72 344 542 70 489 824 70 353 820 89 Därav andel i förmögenhetsklasser Tkr

Det finns starka samband mellan inkomst och

förmögen-

het. Flera hushåll med högre inkomster har förmögenhet och i större förmögenhet än hushåll med in-

regel lägre

komster. Detta framgår av sammanställningen i tabell

2.26 där pensionärshushållen fördelats på inkomstklasser

efter storleken på den sammanräknade inkomsten. För-

mögenheten ökar med stigande inkomster med undantag

för den lägsta inkomstklassen, Sammanräknad inkomst under 20000 kronor. I denna ingår en del hushåll med förhållandevis stor förmögenhet, t.ex. egna företagare som ställt sig utanför ATP-systemet.

SOU 1985: 31 71

Tabell 2.26 F amiljerna 66 år och däröver fördelade efter familjetyp, Sammanräknad inkomst och förmögenhet. I nkomstår 1982.

Familjetyp Totalt Förmögenhet Sammanräknad antal familjer inkomst tkr Antal med Medel-

förmögenhet belopp tkr Gifta

Ensamstående män

Ensamstående kvinnor

Arbete och

sysselsättning

Förvärvsarbete bland de äldre

-

förr och nu

De äldres i arbetslivet minskade fram till år

deltagande

1976 då pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Därefter har varit små. Männens relativa arbets-

förändringarna

kraftstal (andelen som tillhör arbetskraften) i ålderna 65-74 år har varierat kring 13 procent och kvinnornas

kring fyra.

Bara för årtionden sedan var det att de äldre

några vanligt

fortsatte att arbeta efter uppnådd pensionsålder.

År 1930 hade 40 procent av männen i åldern 70

omkring

år och äldre sin huvudsakliga utkomst av förvärvsarbete. Tio år senare hade andelen minskat till omkring en tredjedel och år 1950 till en fjärdedel. År 1970 var andelen förvärvsarbetande i dessa åldrar endast fem procent och har därefter sjunkit ytterligare till tre år

knappt procent

1980. För kvinnornas del har andelen förvärvsarbetande efter

pensionsåldern minskat i ungefär samma takt som för

männen, men också samtidigt legat på en avsevärt lägre

nivå, eftersom äldre generationers kvinnor förvärvsarbe-

tat i liten omfattning.

Tabell 3.1 Andelen förvärvsarbetande i befolkningen 70 år och

äldre. Procent

Källa: Folk- och bostadsräkningen respektive år Förvärvsarbetande: Före 1950 = haft sin huvudsakliga utkomst av förvärvsarbete; 1950 = arbetat större delen av normal arbetsdag; 1960 och 1965 = arbetat minst halv normal 1970 och senare =

arbetstid; arbetat minst 20 timmar i veckan.

SOU 1985: 31 73

I tabell 3.1 har sammanställts andelen förvärvsarbetande i olika åldrar i befolkningen 65 år och äldre vid olika folkräkningstillfällen från och med år 1950. Med förvärvs-

arbetande avses i detta personer som i prin-

sammanhang

cip arbetat mer än normal halvtid. Over hälften av männen 65-69 år förvärvsarbetade åren 1950 och 1960, medan andelen år 1970 var omkring en tredjedel och år 1975

knappt 20 procent.

Andelen förvärvsarbetande i denna åldersgrupp var relativt stort även som uppnått den dåvarande

blandndem

pensionsåldern 67 år. Over en tredjedel av männen i 68 års ålder och 31 procent i 69 års ålder förvärvsarbetade år 1960. Tio år senare hade motsvarande andelar ungefär halverats. I åldrarna 70-74 år förvärvsarbetade 20 procent av männen år 1960 mot åtta procent 1970 och fyra procent år 1980 (tabell 3.2). Tabell 3.2 Andelen förvärvsarbetande 65 år och äldre efter kön och ålder. Procent

Kön År Ålder 1950 1960 1965 1970 1975 1980

Män

Kvinnor

Män

Källa: Folk- och bostadsräkningen respektive år. Förvärvsarbetande: 1950 = arbetat större delen av normal arbetstid; 1960 och 1965 = arbetat minst halv normal arbetstid; 1970 och senare = arbetat minst 20 timmar i veckan. Den minskade under de de-

sysselsättningsgraden gångna

cennierna hänger bl.a. samman med att pensionssystemet successivt byggts ut och kommit att omfatta alla.

74 SOU 1985: 31

Det flera årtionden innan den år 1913 antagna

dröjde

lagen om folkpension gav förmåner som räckte till en full

försörjning. Pensionsbeloppen var länge små bestäm-

0c__h

melserna präglades av en stark restriktivitet. Anda fram till år 1937 var t.ex. rätten till folkpension för den som

fyllt 67 år förenad med prövning av arbetsförmågan. År

1938 uppbar 40 procent av ålderspensionärerna landet

på

och 22 procent i städerna fattigvårdsunderstöd. Annu år

1947 hade cirka en tredjedel av folkpensionärerna under-

stöd från fattigvården. Först fr.o.m. år 1948 omfattade

folkpensioneringen alla utan inkomstprövning och gav en pension som räckte till en knapp försörjning.

ATP-reformen med dess första utbetalningar i början på 60-talet ett helt nytt läge. Andelen förvärvsarbe-

skapade

tande bland de äldre, 65-74 år, har också minskat kraftigt sedan av 60- talet till mitten på 70-talet i takt

början

med att allt fler fått egenpension från ATP. Detta framgår av diagram 3.1 och 3.2.

Dagens ålderspensionärer behöver således inte arbeta för sin men bara för några årtionden sedan var

försörjning,

forvärvsarbetet en nödvändighet.

Diagram 3.1 Relativa arbetskraftstal för åldersgruppen 65-74 år

°/o

A

ogma

gifta 45_

40-

35-

30-

25-

20-

15_

Män

Kvinnor

:År

,,,,,,I,,,YT,,,.I.T 1963 1965 1970 1975 1980

SOU 1985: 31 75

3.2¶Andel ålderspensionärer med ATP Diagram

°/o 1 00 -

90 -

Män 80-

70 d

60*

50-

40-

Kvinnor 30-

20-

10-

1964 eb es 7b 72 71 7b 7a 80

Förvárvsarbetet minskar redan före pensionsåldern

I sker en kraftig minskning av förvärvsarbete efter

dag

60-års ålder. Detta både män och kvinnor. De senas-

gäller

te åren har avgången från arbetskraften ökat redan i åldrarna 55-59 år (diagram 3.3).

En till detta är möjligheten till delpension, men förklaring

även har blivit En fjärde-

förtidspensioneringen vanligare.

del eller 128 300 personer av samtliga i åldern 60-64 år var årsskiftet 1983/84, vilket är en för-

förtidspensionärer

dubblad andel sedan år 1970.

senaste åren har antalet nybeviljade förtidspensioner

De

mellan 42 000 och 45 000. Ungefär 40 procent gäller

legat

i 60-64 år. År 1982 fick ca 16 000

personer åldersgruppen

personer i åldern 60-64 år förtidspension, varav 23 procent av arbetsmarknadsskäl.

76 SOU 1985: 31

Diagram 3.3 Personer i arbetskraften i olika åldrar år 1983 Procent Procent 100 75 50 25 0 O 25 50 75 100

Ålder

70-74

MÄN KVINNOR

65-69

60_64 m?

mmm?

l//M///I/lI/MMMM//IA 7///////////////

55-59 /

/l Å /

50-54

%

//% ø , 4

Deltidsarbetande Heltidsarbetande

D

Källa: Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1984

Både antalet och andelen förtidspensionärer i denna ål-

dersgrupp är högre än andelen som har bland

delpension

de förvärvsarbetande 60-64 år. Vid årsskiftet 1983/84

hade 54 600 personer delpension eller omkring 20 procent

av alla förvärvsarbetande mellan 60 och 64 år (tabell 3.3 och diagram 3.4).

Tabell 3.3 Delpensioner i december respektive år År Samtliga Procent av Egenföre- Procent av

1 000-tal delpensions- tagare delpensions-

aktuella 1 000-tal aktuella

egenföre-

tagare

Diagram 3.4 Antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag i januari respektive år

Antal 1000-taI

1974 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 År

år 60-64 år 65-66 år

16-49 [j

Källa: Socialförsäkringsstatistik, Fakta 1984. Riksförsäkringsverket.

medan den för hela arbetskraften var 1,5 procent. År 1984

hade andelen arbetslösa ökat till 7,3 procent mot 3 procent

i hela arbetskraften.

En ofta nämnd orsak till denna utveckling är den krym-

pande sysselsättningen i de traditionella basnäringarna i

kombination med en hög rationaliseringstakt som ställer

stora krav på anpassning och nya kunskaper hos arbetskraften. Det är en utveckling som har ställt många äldre vid sidan av arbetsmarknaden. Merparten av männen förvärvsarbetar fram till de fyller 65 år. Bland kvinnorna andelen förvärvsarbetan-

sjunker

de under 50 procent redan vid 62 års ålder, men skillnaden

mellan könen minskar. Är 1970 förvärvsarbetade 71 procent av männen året innan de fyllde 65 år mot 26 procent av kvinnorna. År 1984 hade motsvarande andel bland

männen till 55 procent. Bland kvinnorna hade i

sjunkit

stället andelen ökat med fem procentenheter till 31 procent (tabell 3.4).

78 SOU 1985: 31

Tabell 3.4 Andelen män och kvinnor i arbetskraften år 1984 i åldrarna 55-64 år

Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

De flesta lämnar arbetslivet vid 65 års ålder Efter fyllda 65 år lämnar de flesta arbetslivet. De ut-

gående pensionsförmånderna ligger numera på en sådan

nivå att många inte behöver arbeta för sin

försörjning. Efter den ordinarie pensionsåldern är möjligheterna till

förvärvsarbete också begränsade, beroende bl.a. på minskade arbetstillfällen och avgångsreglerna i kollektivavtalen. De flesta som finns i

pensionsavtal dag medger möjlig-

het att uppskjuta uttaget av pension till 70 års ålder. Det vanliga är dock att arbetstagaren p.g.a. bestämmelser i

kollektivavtal är skyldig att avgå från sin anställning vid

uppnådd pensionsålder. Det finns inga pensionsavtal där

pensionsåldern är så som 70 år. I är den 65 år och

hög regel

i vissa fall ännu lägre.

I 65 års ålder arbetade 18 procent av männen och 5

drygt

procent av kvinnorna år 1984. Andelen förvärvsarbetande bland kvinnorna stannar ungefär på denna nivå 69

upptill

års ålder, varefter den minskar ner till två procent. Bland

männen minskar förvärvsarbetet successivt mellan 65-69 år. I åldern 70-74 år förvärvsarbetade nio procent av männen (tabell 3.5). Tabell 3.5 Förvárvsarbetandel 65- 74 år 1984

Ålder Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal %

65-74 42 300 11,1 16 600 3,8 58 900 7,2 därav

Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984.

Förvärvsarbetande = förvärvsarbetat minst en timme under mät-

veckor. SOU 1985: 31 79

En mycket liten andel fortsätter att förvärvsarbeta efter 75 års ålder. Deñnitionsmässigt räknas de inte till arbetskraften varför om dessa inte finns i arbetskrafts-

uppgifter undersökningarna. De senast tillgängliga uppgifterna är

därför från 1980 års folk- och bostadsräkning.

Totalt förvärvsarbetade ca 7200 personer i åldern 75 år och däröver. De utorde en procent av i

drygt samtliga

dessa åldrar. Andelen bland männen var 2,6 procent och en halv procent bland kvinnorna (tabell 3.6).

Tabell 3.6 F örvárvsarbetande 65 -w år 1980

Källa: FoB 1980

Få äldre önskar förvärvsarbete De äldres önskemål om förvärvsarbete överensstämmer relativt väl med deras faktiska deltagande i arbetslivet.

Enligt arbetskraftsundersökningen 1984 var andelen

mindre än en procent bland de icke förvärvsarbetande som hade velat och kunnat arbeta. Totalt rörde det sig om ca 6 000 personer, hälften män och hälften kvinnor. Ingen av dem hade sökt arbete under de senaste åtta veckorna före

De flesta hade bedömt möjligheterna att

intervjutillfället.

få arbete som små.

En liten andel, sex procent, av dem som inte tillhörde arbetskraften var arbetsoförmögna eller förhindrade att arbeta p.g.a. sjukdom. En övervägande majoritet, 93 procent, önskade inte arbeta (tabell 3.7).

Arbetskraftsundersökningen innehåller inga uppgifter om

orsakerna till att inte vilja arbeta. Dessa kan belysas med resultaten från Institutets för social forskning (SOFI) lev-

80 SOU 1985: 31

Tabell 3.7 Önskemål om arbete år 1980 bland ej 65 - 74 år.

förvärvsarbetande

Män Kvinnor Samtliga

0,8 Arbetsoförmögna och i övrigt förhindrade att arbeta 22 600 6,6 23 500 5,5 46 000

6,0

Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984

nadsnivåundersökning. Andelen som vill ha ett arbete om

de hittar något som passar bland

ej sysselsatta pensionä-

rer 66-76 år var sex procent i

levnadsnivåundersökning-

en 1981. Den var således högre än i arbetskraftsundersök-

ningen.

Resultat från olika är dock inte

intervjuundersökningar

jämförbara. Skillnaderna i resultaten beror bl.a. den

på

frågeformulering som använts. Dessa två

undersökningar skiljer sig åt också genom att åldersgruppen och tidpunk-

ten för undersökningen inte sammanfaller.

När det gäller SOFI:s undersökning är det av intresse att notera de förändringar som skett mellan åren 1968 och 1981 bland män och kvinnor och i de olika

socialgrupperna

i om önskan att arbeta.

fråga

Andelen kvinnor som önskar ha ett arbete har ökat, medan andelen bland männen minskat. har skill-

Därigenom

naderna som fanns mellan män och kvinnor år 1968 i stort sett försvunnit (tabell 3.8).

Den största andelen som ville ha ett arbete fanns år 1981 i socialgrupp I och II, medan det inte förekom skill-

någon

nad mellan socialgrupperna år 1968.

Tabell 3.8 Andel av pensionärerna 67- 76 år som vill ha ett arbete om de hittar något som passar åren 1968, 1974 och 1981. Procent.

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning 1984.

Undersökningen från år 1981 visar att den vanligaste

till att avstå från arbete bland pensionärerna

anledningen

i 67-76 år var att inte orka arbeta. Detta

åldersgruppen

skäl av 62 Andelen var högre bland kvin-

angavs procent.

nor och i III. Andelen som ansett att de inte

socialgrupp

orkar arbeta har minskat mellan åren 1974 och 1981 (tabell 3.9). Trots detta har inte förvärvsarbetet bland de äldre i dessa åldrar ökat och inte heller önskan att få arbeta bland dem som stått utanför arbetskraften.

Tabell 3.9 Andelen förvärvsarbetande åren 1968, 1.974 och 1981 samt andelen icke förvärvsarbetande som inte orkar arbeta åren 1974 och 1981. Procent

Förvärvsarbetande Icke förvärvsarbetande

Andel som inte orkar

arbeta

År År 1968 1974 1981 1974 1981

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning. 1984.

De flesta, drygt 80 procent, som orkade arbeta ansåg både

åren 1974 och 1981 att de hade det bättre utan arbete.

varannan ansåg det dessutom som olönsamt att

Drygt arbeta (tabell 3.10). Svaren på frågan om arbetsork speg-

lar inte enbart den förmågan att arbeta utan styrs

fysiska sannolikt i av värderingar och attityder. hög grad

SOFI:s resultat tyder på att de som önskar arbeta är relativt få och att de i stor utsträckning tillhör grupper som har andelar med problem på andra områden, t.ex.

låga

ekonomi och hälsa.

Män, och dominerar bland

företagare privatanställda de förvärvsarbetande

Bland dem som förvärvsarbetar efter normal pensionsålder är nästan tre fjärdedelar män och hälften företagare. Andelen företagare i hela den förvärvsarbetande befolk-

82 SOU 1985: 31

Tabell 3.10 Andelen av pensionärerna, 67- 76 år, som orkar arbeta men inte gör det för att de förlorar pension, inte finner det lönsamt, inte hittar passande arbeten och/eller anser sig ha det bättre utan arbete åren 1974 och 1981.

Förlorar Ej lönsamt Inga passan- Bättre utan pension de arbeten arbete

1974 1981 1974 1981 1974 1981 1974 1981

Anm. De olika alternativen utesluter inte varandra, varför tabellen inte kan summeras till 100 procent. Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning. 1984.

ningen är 10 procent. Bland männen dominerar företaga-

re, medan större delen av kvinnorna hör till gruppen anställda. Majoriteten av de anställda var sysselsatta inom den privata sektorn (tabell 3.11).

Tabell 3.11 Förvärvsarbetande 65- 74 år efter yrkesstállningz) år 1984.

Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal %

Förvärvsarbetande totalt 42 300 100 16 600 100 58 900 100 Därav Anställda 16 400 38,8 10 500 63,3 26 900 45,6

varav:

Statlig tjänst 1 900 11,6 1 100 10,5 3000 11,2

Kommunal

tjänst 2 500 15,2 1 900 18,1 4 400 16,4

Enskild tjänst 12000 73,2 7500 71,4 19500 72,4 Företagare 24 600 58,1 5 000 30,1 29 600 50,2 Medhjälpande familjemedlemmar 1 300 3,1 1 100 6,6 2 500 4,2 1

Summan för de olika delgrupperna överensstämmer inte alltid med antalet i gruppen som helhet beroende på den skattningsmetod som använts i AKU. Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

SOU 1985: 31 83

Mer än en av samtliga som arbetar efter 65 års

tredjedel ålder är jordbrukare. Dessa utgör omkring 10 procent av

samtliga förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk. Denna andel har inte förändrats sedan år 1970. Tjänstesektorn är den näst största näringsgrenen bland den äldre arbetskraften. En femtedel av samtliga förvärvsarbetande 65-74 år var år 1984 sysselsatta inom tjänstesektorn,

inom undervisning och hälso- och sjukvård

huvudsakligen

(tabell 3.12).

Tabell 3.12 Förvärvsarbetande 65 -74 år efter näringsgren år 1984.

Män Kvinnor Samtliga därav

Anställ- Före- Näringsgren da tagare

Totalt antal förvärvsarbetande 42 300 16 600 58 900 26 900 22 900 Därav i procent

Bank-, försäkringsoch uppdragsverksamhet 12 5 10 14 7 Offentliga och andra tjänster 14 42 22 39 7

Källa: Råtabeller AKU, årsmedelvärden 1984.

arbetar mer än 20 timmar

Över hälften

Kvinnorna arbetar deltid i större utsträckning än männen. Detta gäller f.ö. i alla åldrar. Andelen heltidsarbetande bland männen i åldern 65-74 år var dubbelt så stor som bland kvinnorna, 43 respektive 22 (tabell 3.13). Medelarbetstiden per vecka var

procent

27.2 timmar för samtliga, 29.9 timmar för män och 20.3 för kvinnor. Den längsta genomsnittliga veckoarbetstiden hade sysselsatta inom jord- och skogsbruk 33.5 timmar mot 23.2 timmar inom övriga sektorer. De flesta deltidssysselsatta var nöjda med sina deltider. Endast 800 av de 37 300 deltidsarbetande önskade arbeta mer. De flesta av dessa återfanns bland männen med kort

genomsnittlig arbetstid.

84 SOU 1985: 31

..\nxiinr›.rr›røiü!

Tabell 3.13 Förvärvsarbetande 65- 74 år efter arbetstidsklasser år 1984

Män Kvinnor Samtliga

Förvärvsarbetande Antal totalt 42 300 16 600 58 900 Därav i procent Heltid 42,6 21,6 36,7 Lång deltid 20-34 timmar 25,5 30,5 26,8 Kort deltid 1-19 timmar 31,9 47,9 36,5

Källa: Råtabeller AKU, årsmedeltal 1984.

Ekonomiska skäl till minskat

förvärvsarbete

Anledningarna till förvärvsarbete efter pensioneringen har belysts i (PU) 1975 och

pensionårsundersökningen

SCB:s undersökning av levnadsnivåförhållanden (ULF) 1980/81. De vid båda under-

vanligaste anledningarna

sökningstillfällena var att ha att göra och att

något

arbetet är och intressant” (tabell 3.14). Ekonomis-

roligt

ka skäl till förvärvsarbete har minskat i betydelse.

Enligt PU uppgav 33 procent av förvärvsarbetande ålders-

pensionärer ekonomiska orsaker till att de fortsatt arbeta.

Motsvarande andel 1980/81 var 17

procent.

Tabell 3.14 Skäl till förvärvsarbete efter uppnådd pensionsålder

Ekono- Träffa Roligt Ha nå- Annat miska andra intres- got att skäl skäl sant göra

ULF 1980/81 Arbetar som

Alla förvärvsarbetande 17,3 28,7 68,2 72,2 27,1 PU 1975 33,1 28,5 63,1 64,4 5,7 Källa: Levnadsförhållanden, rapport 43, SCB 1975

SOU 1985: 31 85

Annan sysselsättning

Brist på sysselsättning är ett problem som ofta förknippas

med människor som har den förvärvsaktiva perioden av sitt liv bakom sig.

”Aldre i samhället -

En undersökning inom projektet förr,

nu och i framtiden har visat att 60 procent av alla i åldern 15-75 år trodde att de äldre hade med menings-

problem

full sysselsättning. Bland de äldre själva var det sju procent som angav detta som ett problem. Brist på meningsfull förekom i större utsträckning bland

sysselsättning

både yngre och medelålders än bland de äldre.

Det visar sig också att ju yngre man är desto benägen

mer

är man att tillskriva de äldre detta Aven de äldre

problem.

själva överskattar andra äldres problem i detta avseende. Omkring 43 procent i åldern 66-75 år trodde att äldre i allmänhet har med (tabell 3.15).

problem sysselsättning

Tabell 3.15 Brist på sysselsättning som problem. Förekomst och

föreställningar i olika åldrar

Källa: Realiteter och föreställningar om vardagsproblem bland äldre, medelålders och yngre. Lars Tornstam 1981.

Resultaten från populationsstudien ”70-åringar i Göte-

borg (H 70) visar att en mycket liten andel av pensionärerna i 70- och 75-års ålder har svårt att få tiden att gå. Omkring 10 av 75- har ibland

procent åringarna upplevt

det som och endast tre procent har angett att de

problem

ofta har svårt att få tiden att gå. Bland dem som varit

förvärvsarbetande före pensioneringen har majoriteten,

omkring 80 procent, ansett att det varit ganska eller mycket lätt att vänja sig vid att vara pensionerad (tabell 3.16 och 3.17).

86 SOU 1985: 31

Tabell 3.16 Har Ni svårt att få tiden att gå? Om så är fallet är det sällan, ibland eller ofta? Procent

75-åringar 1976/77 70-åringar 1976/77

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Aldrig 73,5 73,7 73,6 77,8 79,7 78,8 Sällan 13,0 14,5 13,8 10,1 9,0 9,5 Ibland 10,6 8,8 9,7 8,6 7,7 8,1 Ofta 2,9 2,9 2,9 3,5 3,7 3,6

Källa: Frisk eller sjuk på äldre dar. Rapport från populationsstudien WO-åringar i Göteborg (H 70) DSF 1980:4.

Tabell 3.1 7 Tycker Ni att det är svårt att vänja sig vid att vara

pensionerad? Procent

75-åringar 1976/77 70-åringar 1976/77

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Mycket svårt 6,3 6,0 6,2 5,9 8,0 6,7 Ganska svårt 17,5 15,7 16,8 12,5 19,6 15,4 Ganska lätt 22,8 23,6 23,1 29,3 21,3 26,0 Mycket lätt 53,4 54,6 53,9 52,4 51,2 51,9

Källa: Frisk eller sjuk på äldre dar. Rapport från populationsstudien WO-åringar i Göteborg (H 70) DSF 1980:4.

Att det är så liten del som upplever brist på sysselsättning som ett kan vara ett för och

problem uttryck förnöjsamhet

anpassning eller också att äldre liksom andra människor använder stor del av sin tid sysslor.

på vardagliga

Tidsanvändning bland äldre

Frågan om vad man gör med sin tid besvaras oftast i undersökningar med hjälp av vad man ägnar sig åt på den

fria tiden fritiden. Tabeller visar om man ofta eller sällan ägnar sig åt massmedia, hobbies eller t.ex. olika publika arrangemang (se t.ex. SOU 1977:100, sid 127). Dessa sammanställningar visar att bland äldre dominerar

TV-tittande, radiolyssnande, bok- och tidningsläsande samt promenader som huvudsakliga sysselsättningar. Olika slag av hobbyverksamhet, bilutflykter, gudstjänstbe-

sök och trädgårdsskötsel är också relativt aktivi-

vanliga

teter. I den mån umgänge har räknats till fritidsaktiviteter intar det också en framträdande En likartad bild

plats.

av aktivitetsmönstret ger de undersökningar, där tidsåt-

för olika aktiviteteter anges.

gången

SOU 1985: 31 87

Ett något annorlunda angreppssätt ;ir att skaffa

kunskap

om individens under

fullständiga tidsanvändning dygnets

24 timmar, dvs. var man befinner sig vid olika

tidpunkter

och vad man med. Denna mer redovis-

sysslar ingående

ning brukar benämnas Ambitionen är

tidsbudgetanalys. att spegla en genomsnittlig dag eller vecka. Pga. dess

omfattande karaktär - man ofta kvart

kartlägger dygnet

för kvart - är den inte

särskilt vanligt förekommande. Bristen liksom olikheter i urval det

på undersökningar gör

heller inte meningsfullt att försöka dra slutsatser

några om eventuella förändringar i tidsanvändningen under

årens lopp. Dessutom har med-

åldersbegränsningar uppåt fört att hela pensionärskollektivet inte finns

representerat

i någon undersökning.

De följande två delavsnitten med b1.a.

sammanställningar av några svenska tidsbudgetundersökningar har .orts av

Lars Andersson vid Statens Institut för Psykosocial Miljö-

medicin på uppdrag av äldreberedningen.

Vistelse i egen bostad

En utifrån de

generell iakttagelse tidsbudgetundersök-

ningar som genomförts är att de äldre tillbringar en mycket stor del av bostaden - ca 80 till

dygnet i den egna 85 procent, dvs. 20 av dygnets 24 timmar. Detta illustreras i

3.5.

diagram

I en undersökning, som genomfördes i några små och mellanstora städer, ingick två pensionärsgrupper; ensam-

stående 67-75 år, samt makar, där mannens ålder är 67- 75 år. Det innebär att i den sistnämnda gruppen kan

ingå

ett antal kvinnor yngre än vad som brukar räknas som

nedre för ålderspensionär.

gränsen

Av diagram 3.5 framgår också att under ett

vanligt dygn

är kvinnorna i genomsnitt hemma i större än

utsträckning

männen. I genomsnitt var tredje kvinna hade överhuvudtaget inte varit utanför hemmet de studerade

vardagarna.

Det är i detta avseende större skillnad mellan en-

ingen

samstående och gifta kvinnor. Däremot uppvisar männen en skillnad beroende på civilstånd. De männen är

gifta

hemma i runt lunchtid - mellan

lägre utsträckning dvs.

kl. 10 och 12 - samt mellan kl. 14 och 16.

En skillnad kan också när det ålder. I dia-

påvisas gäller gram 3.6 är pensionärsgruppen uppdelad i tre delgrupper;

65-69, 70-74 samt 75-79 år.

88 SOU 1985: 31

Diagram 3.5 Andel av de äldre som är hemma vid olika tid-

._,__.A...,..,.,,.,_.A4.

punkter under vardagar. Uppdelat på gifta resp. ensamstående. °/o MÄN 100 -u-.u-n 90- 80- 70- 60- 50- 40-

HEMMA 30 20-4 10-

l I r-rrñ |||IITIIIITI|I

04 0B 12 16 20 24 04 KI.

år ---- -- ensamstående. 67-75 år

gifta, 67-75 % KVINNOR 100 90 80- 70- 60- 50-

HEMMA 40« 30- 20- 10-

I I11I111111 II I

04 0a 12 16 20 2:1 04 KI.

---- -- ensamstående.

gifta, maken

67-75 år 67-75 år

Diagram 3.6 Andel av de äldre ( 65 -79 år) som är hemma vid olika tidpunkter under vardagar. Uppdelat på ålder.

:zgigzgi

50-

HEMMA

06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 KI.

75_79 år 70_74 år 65-69 år

E

Diagrammet visar hur andelen som är hemma vid olika tidpunkter under vardagar ökar med ökande ålder. Skillnaden mellan grupperna är mest uttalad mitt

på dagen,

mellan kl. 10 och 17. Morgon- och kvällstid är de äldre

Överhuvudtaget hemma i stor utsträckning. Före lunch (ca kl. 10-12) är det de nyblivna pensionärerna (65-69 år)

som i högre utsträckning än de båda äldre grupperna, befinner sig på annan plats än i hemmet. Efter lunch (ca kl. 13-17), sig alla tre grupperna åt. Denna skill-

skiljer

nad beror på att den karakteristiska toppen vid lunch-

- då man är hemma i än före

dags högre utsträckning

- saknas den eller efter för äldsta åldersgruppen. Från ca

kl. 10, då den största andelen i denna åldersgrupp befinner sig utanför bostaden, ökar andelen hemmavarande konti-

nuerligt under resten av dygnet.

Vad helgdagar är man generellt sett hemma något gäller

mer än på vardagar. Det finns inte heller några större

skillnader i pensionärsgruppen, med undantag av att de

nyblivna pensionärerna (65 -69 år) i viss mån befinner sig utom bostaden efter kl. 18 i högre än de

utsträckning

äldre. Samma sak gäller mellan kl. 10 och 13 på förmidda-

En skillnad är dock att en större andel av den

gen. något

äldsta gruppen än av den mellersta inte är hemma på

förmiddagen. Det framgår inte av data om gudstjänstbe-

90 SOU 1985: 31

sök på söndagen är vanligare bland de allra äldsta, och att det därmed skulle kunna vara en förklaring till detta omvända förhållande.

Att en så pass stor del av dygnet tillbringas i den egna bostaden är i och för sig inte så uppseendeväckande. Aven yngre och medelålders tillbringar en stor del av dygnet

vistas kortaste tiden bostaden där. Den kategori som i

i hushåll med barn där kvinnan har deltidsarbete män

tillbringar ändå 53 procent av ett vardagsdygn där. Ge-

nomsnittssvensken 9-79 år tillbringar 66 procent av all

veckotid hemma. Vistelsen i bostaden domineras givetvis av de s.k. basaktiviteterna (sömn, måltider, personlig vård). Dessa upptar runt 40 procent av ett genomsnittligt dygn, dvs. nästan 10 timmar i alla åldersgrupper över 14 ar.

Fritiden

Vad fritiden kan konstateras att antalet timmar

gäller

som används för fritidsändamål är högst i pensionärsgruppen. Men skillnaden gentemot yngre åldersgrupper är kanske inte så stor som man vanligtvis föreställer sig. Tid som avsätts till att ta hand om och för studier, mins-

barn

kar kraftigt redan i 45-års ålder. Aven förvärvsintensiteten minskar successivt från 55-års ålder. Möjligheterna att sätta av tid till fritid ökar således långt före ålderspen-

sioneringen. Under en genomsnittlig dag fördelar sig friti-

den sätt:

på följande

åldersgrupp tim. min.

15 -24 6 36 25-44 5 53 45-64 6 39 65 - 79 9 40

I 3.7 illustreras hur denna fritid är för

diagram förlagd

pensionärsgruppen. Figuren visar andelen äldre som har fritid vid olika tidpunkter under vardagen.

Fritid utanför bostaden förekommer i större

utsträckning

bara mellan kl. 9 och 12 samt 13 och 17 (på lördagar är den totala fritidens omfattning något större än

på vardagar,

och en större andel tillbringas hemma). Efter kl. 18 tillbringas mesta tiden hemma. Det är därför inte särskilt förvånande att massmedia (som singelaktivitet) upptar ca 40 procent av den totala fritiden för de äldre. Men skillnaden är inte så stor gentemot yngre åldersgrupper, då samtliga ägnar minst 30 procent av fritiden åt massmedia. I

pensionärsgruppen upptar TV-tittande ca 45 procent av

SOU 1985: 31 91

Diagram 3.7 Andel av de äldre ( 65 -79 år) som har fritid vid

olika tidpunkter under vardagar.

°/o 100

Borta Hemma

massmediatiden i åldersgrupper. samtliga Radiolyss-

nande minskar -

på bekostnad av läsande från 38 procent av massmediatiden bland de nyblivna pensionärerna till

27 procent bland de äldsta.

Användning av massmedia är ett exempel på en inomhus-

aktivitet med stor omfattning. Som exempel på en utomhusaktivitet som också har stor omfattning kan nämnas promenader. Denna aktivitet utövas mest av manliga

samboende pensionärer, i något mindre grad av manliga

ensamstående pensionärer, samt i lägst utsträckning av

kvinnliga pensionärer oberoende av samlevnadsform.

De nämnda aktiviteterna kan tas som illustration till den

fråga som ofta ställs i tidsbudgetsammanhang: Förelig-

ger ett samband mellan den tid man lägger ned på en fritidsaktivitet och det intresse man har för aktiviteten i fråga? Denna frågeställning har undersökts i mycket liten En mindre studie har dock vid

utsträckning. orts några företag inom dåvarande Gränges-koncernen. En totalundersökning genomfördes, där tidigare anställda som

varit pensionerade i tre år samt anställda som skulle till att pensioneras intervjuades bl.a. om fritidsaktiviteter. De

flesta deltagarna var arbetare och företagens speciella

prägel (tung industri) innebar att bara sex procent var kvinnor. Materialet ger att ålders- re-

möjlighet skilja på spektive sjukpensionerade.

92 SOU 1985: 31

Den tid som ägnades åt fritidsaktiviteter, sammanfördes i

block åtta större ( 1) massmedia, (2) spel, tävlingar, kultur, (3) utflykter och resor, (4) bostad, trädgård, fritids-

hus, bil, båt, (5) inomhusaktiviteter, (6) utomhusaktivi-

teter, (7) umgänge samt (8) föreningsaktiviteter och kurser. För de tre block som ägnats mest tid följde en fördjupad intervju. Detta bedömdes ge en i stort sett rättvis bild, då de tre mest tidskrävande aktivitetsblocken tar en så

proportionerligt sett stor tid. En fördjupad bearbetning av

detta material visar att för aktivitetsblock (2), (3), (7) och (8) föreligger endast smärre skillnader mellan arbetande,

ålderspensionärer och sjukpensionärer. Däremot ägnar ål-

derspensionärerna massmedia (1) 5 timmar mer i veckan än vad de arbetande gör. ägnar mass-

Sjukpensionärerna

media ytterligare 3 timmar i veckan (totalt 47 timmar). På motsvarande sätt de arbetande jämförelsevis minst

ägnar

tid åt inomhusaktiviteter (5) som musicerande, kors-

slöjd, ord, småreparationer...(3 timmar/v), och sjukpensionerade

mest tid (6 timmar/V) åt detta. Utomhusaktiviteter (6) som

fiske, jakt, idrott, promenader ..., liksom att syssla med bostad, trädgård, fritidshus, bil, båt (4) ägnar sig ål-

derspensionärer åt i högre utsträckning än vad de övriga

gör 13 timmar/vecka respektive 7 timmar/vecka

jämfört

med 7 timmar/vecka (arbetande) och 10 timmar/vecka

(sjukpensionärer), respektive 5 timmar/vecka (båda grup-

perna).

Totalt sett de två mer tid åt

ägnar pensionärsgrupperna

fritidsaktiviteter än vad de arbetande gör. De

sjukpensio-

nerade sig också i än

ägnar tydligtvis högre utsträckning

ålderspensionärer åt aktiviteter som kan utövas inomhus. Utöver fritiden avsätter de två också

pensionärsgrupperna

tid till mer hushållsarbete 12 timmar/vecka jämfört med 9,5 timmar/vecka för de arbetande.

För att få en bild av vad kan stå för

tidsanvändningen

ställdes följande fråga: ”Skulle tillvaron för dig bli

ljusare/

gladare och mer meningsfull om du kunde mer tid åt

ägna

detta? Andelen som svarar ovan när

jakande på frågan

det inomhusaktiviteter visar vara bland

gäller sig högst

de arbetande (84 procent), bland

något lägre ålderspensio-

närerna (65 procent) och lägst bland

sjukpensionärerna

(33 procent). Svaren ger således ett visst stöd för

antagan-

det att ju mer tid som ägnas någon aktivitet desto mindre är sannolikheten för att ytterligare tid skulle förbättra välbefinnandet. När det aktivitetsblocken utomhus-

gäller

aktiviteter respektiv syssla med bostad . . .” är bilden däremot något annorlunda. De arbetande uppger

återigen i högst utsträckning att ytterligare tid skulle tillgänglig

öka välbeñnnandet - 94

procent svarar så både för utom-

SOU 1985: 31 93

husaktiviteter och syssla med bostad . . .. Däremot anger en andel bland ålderspensionärerna (66 resp. 65

högre

procent) än bland sjukpensionärerna (58 resp. 55 procent)

att mer tid skulle öka välbefinnandet. Detta frammanar bilden av en mättnad hos sjukpensionärerna i så måtto

att de faktiskt mindre tid än ålderspensionärerna åt ägnar

dessa aktiviteter, men en lägre andel bland dem anser att deras välbefinnande skulle öka om de kunde ägna mer tid åt aktiviteterna.

När det massmedia (1) följdes endast läsning upp.

gäller

Procenttalen är här betydligt lägre -35 procent av de

arbetande anger att tillvaron skulle bli ljusare/gladare om mer tid kunde ägnas åt detta. Motsvarande siffror för ålders- resp. sjukpensionärer är 14 resp. 19 procent.

Med av kan en översiktlig bild

hjälp tidsbudgetanalyser

av äldres aktivitetsmönster under ett dygn. När det ges

gäller vistelsen i den egna bostaden under-

exempelvis

den ökade som bostaden, i skilda bemär-

stryks betydelsen

kelser, får med ökad ålder. Samtidigt är det värt att notera, men utan att här kunna samband, att de

belägga något

vistas hemma tidpunkter då andelen som är som störst

och - också är den

på morgonen, kvällen helger tidpunkt

då ensamhetskänslor är som mest påtagliga. När det gäller tid till fritid efter pensionsåldern kan konstateras att

skillnaden gentemot yngre åldersgrupper inte är påfallan-

de stor. Däremot finns en potentiellt större frihet att för-

fritiden efter eget tycke.

lägga

Aktiviteter den tiden

på fria

Människor har och behöver olika mycket tid för det som hör till Den fria tiden kan vara mycket knapp

vardagen.

t.ex. för en dubbelarbetande småbarnsförälder i jämförelse med en Men å andra sidan kan en äldre

ålderspensionär.

människa behöva mer för de och nöd-

tid just vardagliga

och har inte fullt så mycket tid över för

vändiga sysslorna

s.k. fritidsaktiviteter som ofta antas.

Vad man använder den tid till som blir över beror på

Utöver intressen är fri-

många omständigheter. personliga

beroende av bl.a. ekonomi, utbildning,

tidsanvändningen

hälsa, arbetsförhållanden, sociala kontakter och ortsbundna villkor.

För av de fritidsaktiviteter som i olika stu-

många ingår

dier minskar andelen utövare kraftigt i högre åldrar. Detta t.ex. frilufts- och motionsaktiviteter liksom bio-

gäller och restaurangbesök.

94 SOU 1985: 31

Diagram 3.8 Nöjes- och kulturaktiuiteter i olika åldersgrupper. Andel som utövar resp. aktivitet ofta

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100% Idrottsevenemang

besök

museibesök

"""" Biobesök

Teater- och konsertbesök Musik- och teaterspel

---------------- - Veckotidningsläsning

Bokläsning

*i* Biblioteksbesök

Studiecirklar/ kurser

Gudstjänstbesök

16-24 år Hobby- :-:v:. . . . ;›: :-:-:-:-: 25_44 år verksamhet 45_64 år

65-74 år

O 20 40 50 60 0 80 90 100 °/o Källa: Levnadsförhållanden. Rapport 17. SCB 1981.

SOU 1985: 31 95

En del fritidsaktiviteter förändras knappast alls med åldern. Hit hör t.ex. teater- och konsertbesök, besök på ut-

ställningar och muséer, bok- och veckotidningsläsning,

promenader och strövande i skog och

hobbyverksamhet,

mark. Andelen som utövar dessa aktiviteter ofta är ungefär lika stor i alla åldrar. Detta framgår av diagram 3.8 och 3.9.

Diagram 3.9 Frilufts- och motionsaktiviteter i olika åldersgrupper. Andel som utövar resp. aktivitet ofta.

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 °/0

Trädgårdsarbete

Strövande i skog och mark

Nöjes- och motionspromenader

Bilutflykter

Utflykter i fritidsbåt

Fritidsfiske

Badutflykter

Idrott/motion utomhus

. a 16-24 år

ldfOIi/WOIIOH . i 25_44 år

inomhus *

(xx. 45_64 år

i *v* 65-74 år

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100%

Källa: Levnadsförhållanden. Rapport 17. SCB 1981.

Mycket av det som skiljer människorna åt när det gäller fritidsvanor är inte åldern utan knutet till socialgrupps-

tillhörighet, utbildning, yrke och inkomster.

Analysresultaten från levnadsnivåundersökningen

-

(SOFI) visar att i kulturaktiviteter teaterbesök, bok-

och - finns

läsning, musicerande studiecirkeldeltagande skillnaderna i första hand mellan socialgrupperna. Åldern

har mindre men skillnaderna mellan olika so-

betydelse

cialgrupper ökar i de högre åldrarna.

- och dans -

Nöjesaktiviteter biobesök, restaurangbesök

är däremot i hög grad åldersberoende. Yngre människor är klart mer nöjesaktiva än medelålders, som i sin tur är

mer aktiva än de äldre. Efter åldern är social-

betydligt

grupp den mest betydelsefulla variabeln. De mest nöjesaktiva finns i socialgrupp I. Aven här är skillnaderna mellan olika socialgrupper större bland äldre än bland yngre.

det utomhusaktiviteter - och fiske

När gäller idrott, jakt

- ur I mer aktiva

är människor socialgrupp något än

övriga. I utomhusaktiviteterna framträder dock skillnader i första hand mellan könen och åldersgrupperna. De äldre och kvinnorna är mindre aktiva.

- Förströelseaktiviteter veckotidningsläsning, promenader och - minst olika

bilutflykter som är krävande i avseenden visar inte några större skillnader mellan olika

befolkningsgrupper.

Enligt levnadsnivåundersökningen har skillnaderna mel-

lan olika minskat och akti-

befolkningsgrupper generellt vitetsnivån på fritiden höjts tämligen kraftigt under perio-

den 1968-1981.

Detta gäller även i åldrarna 65-75 år som är den äldsta

åldersgruppen i undersökningen. Med fritid avses i stu-

dien all den tid som återstår när tid för sömn, personlig hygien, förvärvsarbete och hushållsarbete frånräknats.

Aktivitetsmåttet som använts omfattar följande sysslor:

fiska, jaga, sköta trädgård, gå på bio, gå på teater-ut-

ställningar-konserter, gå på restaurang, gå på dans,

läsa böcker, läsa Veckotidningar, gå omkring på gator

och i affärer, göra bilutflykter, delta i studiecirklar eller kurser, idrotta, syssla med

bingo, hobbyverksamhet, gå på gudstjänst.

Låg aktivitetsgrad har enligt undersökningen de som inte

utövar någon av dessa aktiviteter ofta.

Bland de äldre har andelen med låg aktivitetsgrad på

fritiden minskat från 27 till 12 mellan åren 1968

procent

SOU 1985: 31 97

och 1981 (tabell 3.18). Av samtliga i åldrarna 65-76 år tillhörde omkring fyra procent år 1981 gruppen passiva, dvs. de utövar högst en av aktiviteterna någon gång. Skill-

naden mellan socialgrupperna har utjämnats men var

fortfarande tämligen stor år 1981.

Tabell 3.18 Andelen av befolkningen, 65-76 år, med låg fritidsaktivitet, efter kön, socialgrupp och ålder åren 1968, 1974 och 1981 . Procent.

Källa: De äldre i välfärden. Institutet för social forskning 1984.

Männen hade lägre aktivitetsnivå på fritiden men de forvärvsarbetar i större utsträckning än kvinnorna, vilket medför att att det sammantaget inte föreligger någon skillnad i aktivitet mellan könen i dessa åldrar. Den största andelen med låg aktivitetsgrad som inte förvärvsarbetar och inte utövar någon fritidsaktivitet ofta, återfanns i socialgrupp III. Inom denna var andelen större bland män än bland kvinnor. Resultatet är inte överraskande med

tanke på att ålderspensionärerna ur socialgrupp III har

sämre hälsa och sämre ekonomiska resurser än övriga

ålderspensionärer och att många är fysiskt utslitna när de

lämnar arbetslivet.

Aktiva i politiska partier

Många människor fortsätter att vara politiskt aktiva efter

pensionsålder, men de är i liten utsträckning uppnådd representerade i olika politiska församlingar.

Medlemskap i politiska partier visar inte någon större

efter pensionsålder. Däremot minskar

nedgång uppnådd

andelen som deltar aktivt i successivt

partiverksamheten

med ålder, dock inte så dramatiskt som skulle

stigande

kunna antas med ledning av den låga representationen av äldre människor i politiska organ. Resultaten från ULF 80/81 visar att omkring 15 000 personer i åldern 65-69 år och omkring 14 000 personer i åldern 70-84 år var aktiva

medlemmar i politiska partier. Enbart mötesdeltagande

räknas då inte som aktivt deltagande (tabell 3.19).

98 SOU 1985: 31

Tabell 3.19 Aktiviteter inom politiska partier. Procent i respektive grupp.

därav

Källa: ULF 80/81 SCB.

År 1982 var omkring 17 procent av befolkningen 65 år och

äldre. Vid riksda svalet samma år hade tre procent av de

valda fyllt 65 år. bland de valda fram-

äldersfördelningen

går av diagram 3.10. Bland männen dominerar 45-54 och 55-64 åringar, vilka utorde 38 resp. 36 procent av de valda männen.

Bland kvinnorna dominerar 45-54 som

åringar, utgjorde

närmare hälften av de valda.

Diagram 3.10 Ålderssammansättningen i valmanskåren och

bland valda vid 1982 års riksdagsval

VALMANSKÅREN VALDA TILL RIKSDAGEN (EXKL. SUPPLEANTER) Procent Kvinnor Män Kvinnor Procent Män _ 50 L. 96 253 _ 50 _ - 40 - 7

- 30 - / / - 30 - - 20 - á / _ _ ø -20- - V_ 7 - 10 - 7 ø ø - 10 -

7] á

18-25-35-45-55-65-75- 1a-25-35-45-55-65-75- / 24 34 44 54 64 74 24 34 44 54 64 74 15-25-35-45-55-55-75. 18-25-35-45-55-65-75- Å|der 24 34 44 54 64 74 24 34 44 54 64 74 Ålder

Källa: Välfärdsbulletinen 1985:1, SCB

SOU 1985: 31 99

Det har skett en påtaglig föryngring av kommunalpoliti-

kerna under 1970-talet. människar har i större

Yngre

utsträckning anlitats för kommunala uppdrag, vilket lett till att personer över 60 år fått lägre representation i

kommunala nämnder och styrelser.

Av tabell 3.20 framgår åldersfördelningen bland kommun-

fullmäktigeledamöter i landet åren 1971 och 1980. Ut-

vecklingen har varit ungefär densamma för övriga kom-

munala organ.

Tabell 3.20 Åldersfördelningen ikommunfullmäktige 1971 och 1980. Procent.

Åldersklass

-29 30-39 40 -49 50-59 60- Totalt

1971 2,7 12,3 30,0 38,6 16,3 100,0 1980 4,9 20,7 29,9 31,8 12,8 100,0

Källa: Kommunalpolitikerna, del I, Ds Kn 1981:17. Tillbakaträdandet från politiska uppdrag sker successivt efter 60 år fram till 70 års ålder. Vare sig det är ett

fyllda frivilligt ställningstagande eller påbjudet av partierna är det att de kommunala förtroendeuppdragen uppenbart

lämnas vid uppnådda 70 år. Vid 1979 års kommunalval

- hade endast 33 personer en fjärdedels procent av de

drygt 13 000 valda passerat 7 0-årsgränsen.

Beredskapen eller villigheten att åta sig kommunala för-

troendeuppdrag är också minst i åldrarna över 60 år (tabell 3.21). Detta visar bl.a. kommunaldemokratiska forsk-

ningsgruppen som i intervjuundersökning ställde frågan:

Om Ni av något parti som Ni sympatiserar med skulle

bli ledamot i kommunfullmäktige eller någon erbjudas

kommunal skulle Ni då kunna tänka Er

nämnd/styrelse

att tacka ja?

Tabell 3.21 Politisk uppdragsvillighet. Procentuell fördelning

Åldersklass

18-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-

0 1 2 3 3 4 O Har uppdrag

v:<.4v*m1

Av dem som deklarerat att de inte var beredda att åta sig kommunala förtroendeuppdrag eller varit tveksamma därtill angav var femte hög ålder som orsak. Av dem som var minst 70 år ansåg sig 85 procent vara för

av dem i åldern 60-69 år 65 procent, av dem i

gamla,

åldern 50-59 år 18 procent samt av dem i åldern 40-49 år 3 procent. Det finns alltså ett betydande antal personer

- som innan i åtskilliga fall långt innan de nått pensionsåldern anser sig för gamla for en kvalificerad politisk insats. När så stor andel, nästan en femtedel, av människor i åldern 50-59 år upplever för hög ålder som skäl att be-

sitt politiska engagemang, är detta knappast ett

gränsa

objektivt hinder utan snarare ett uttryck för attityder och

värderingar.

Aktiva i pensionärsföreningar

Enligt uppgifter i ULF 1980/81 är var tredje pensionär i

åldern 65-84 år medlem i någon pensionärsförening.

Drygt en tredjedel av medlemmarna har uppgivit att de

deltar aktivt i föreningsverksamheten. Detta innebär att det finns omkring 144 000 aktiva medlemmar i dessa åldrar. Den största andelen medlemmar och aktiva medlemmar återfinns bland personer i åldern 70-79 år. Efter

fyllda 80 år sjunker foreningsaktiviteten något. Det fanns

dock omkring 16 000 personer i åldern 80-84 år som upp-

gav att de deltar aktivt i pensionärsföreningarnas verk-

samhet (tabell 3.22).

Tabell 3.22 Medlemskap i pensionårsföreningar.

Procent i respektive grupp

Källa: ULF 80/81, SCB.

Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor eller mellan ensamboende och samboende vare sig det gäller

medlemskap eller aktivt deltagande i pensionärsförening-

ars verksamhet.

SOU 1985: 31 101

Pensiønerade arbetare är oftare medlemmar än f.d. tjäns-

temän, företagare och jordbrukare. Pensionärer i de tre

storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö är i

mindre utsträckning med i pensionärsföreningar än pen-

sionärer i landet i övrigt.

102 SOU 1985: 31

4¶Boende och bostads-

förhållanden

De flesta tillhör

vanliga bostadshushåll

Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning (FOB 80) tillhörde 94 procent i åldern 65 år och däröver bostadshushåll. Med bostadshushåll avses en person eller en grupp av personer som vid räkningstillfället var

kyrkobokförd på

viss fastighet och som bodde i en och samma

bostadslägen-

het i denna fastighet. I bostadshushåll ingår även hushållsmedlemmar som tillfälligt befann sig på annan ort.

De övriga, sex procent av tillhörde kol-

äldrebefolkningen,

lektivhushåll eller andra privata hushåll. Som boende i kollektivhushåll räknas personer som är

kyrkobokförda

på en fastighet men som bor i bostäder som inte är avsedda

för enskilda hushåll, såsom servicehus med helinackorde-

ring.

Som tillhörande andra privata hushåll räknas

övriga per-

soner, bl.a. personer utan känd hemvist eller försam-

på

lingen skrivna. Aven personer kyrkobokförda viss fas-

på

tighet utan att kunna hänföras till bestämd har

lägenhet

förts till andra hushåll. Till denna hör t.ex.

privata grupp

personer som är intagna på sjukvårdens institutioner utan

att ha egen bostad.

Någon fullständig bild av de faktiska boendeförhållan-

dena ger inte bostadsräkningarna eftersom en person, som

vistas på servicehus med eller Vårdin-

helinackordering på

stitution, vid kan ha sin bostad kvar och

räkningstillfället

vara kyrkobokförd och redovisas som boende där. Avvikelserna är dock relativt små och de torde inte variera nämnvärt vid de olika

folkräkningstillfällena.

I absoluta tal har antalet äldre ökat i kollektivhushåll och i andra privata hushåll mellan åren 1965 och men

1980,

om hänsyn tas till att antalet äldre ökat visar

samtidigt

sig förändringarna vara mycket små. Andelen äldre som tillhör vanliga bostadshushåll har varit i stort sett den-

SOU 1985: 31 103

samma vid folk- och bostadsräkningarna åren 1970 och

1980 4.1). Boende i institutioner behandlas i kapi-

(tabell

tel 6.

Tabell 4.1 Befolkningen 65 -w år efter hushållstillhörighet.

Antal tusental Hushållstyp År 1965 År 1970 År 1980

Antal % Antal % Antal % personer personer personer

Bostadshushåll 952 95,1 1 061 94,4 1 302 94,1 Kollektivhushåll 29 2,9 40 3,6 48 3,5 Andra privata hushåll 20 2,0 22 2,0 33 2,4 Totalt 1 001 100 1 123 100 1 383 100

Tabell 4.2 Befolkning 65- w år tillhörande bostadshushåll efter ålder, kön och ortstyp 1980. Ortstyp Män Kvinnor

Antal därav tillhörande Antal därav tillhörande Ålder bostadshushâll bostadshushåll

totalt % totalt % Riket

Tätort

Glesbygd

Källa: Specialbearbetning av FOB 80 104 SOU 1985: 31

Andelen män som tillhör bostadshushåll är något högre än

andelen kvinnor, 95 respektive 93 procent år 1980. Upp

till 7 5-års ålder finns det dock ingen skillnad i detta avseende mellan könen. Omkring 98 procent av både män och kvinnor tillhör då vanliga bostadshushåll. Därefter minskar andelen för båda könen, mest bland kvinnor. I åldern 85 år och däröver var det 76 procent av männen och 69 procent av kvinnorna som tillhörde bostadshushåll.

Ännu större än skillnaden mellan könen är skillnaden mellan boende i glesbygd och tätorter i de högre åldrarna. I åldern 85 år och äldre tillhörde 72 procent av männen och 67 procent av kvinnorna i tätorter vanliga bostadshushåll, medan motsvarande andelar i glesbygd var 86 respektive 80 procent (tabell 4.2).

Hushållen har blivit mindre

Hushållsstorleken har under flera decennier. Ge-

krympt

nomsnittet år 1980 var 2,3 personer per hushåll mot 4,3 år 1920. Små hushåll bestående av en eller två boende utgjorde år 1960 knappt hälften av alla hushåll. År 1980 hade de ökat sin andel till nästan två tredjedelar. Mest ökade enpersonshushållen, från 20 procent år 1960 till 33 procent år 1980. Hushåll bestående av en person var också den

vanligaste hushållstypen år 1980 (diagram 4.1).

Bakom denna utveckling ligger huvudsakligen den mate-

riella välståndsökningen. Tillgång till bostäder och människors ekonomiska resurser har förbättrats avsevärt, vilket ett eget boende och oberoende liv i olika

möjligort

skeden av livet.

Enpersonshushållen är vanligare i tätorter än i glesbygd.

Enpersonshushållen utgör 23 procent av samtliga hushåll i glesbygd mot 35 procent i tätorter. Stora hushåll bestående av fem eller flera boende förekommer i större utsträckning i glesbygd än i tätorter. Av hushållen i glesbygd utgör dessa 10 procent, i tätorter bara fem (tabell

procent

4.3).

SOU 1985: 31 105

Diagram 4.1 Hushåll efter antal boende åren 1960-1980. Hela riket.

°/o 1007 5 eller flera personer 90 -

4 personer 80 - 70 _. 3 personer 60 - 50 - 2 personer 40 - 30 - 20 -

1 person 10 -

1960 1970 1975 1980 År

Tabell 4.3 Hushåll efter antalet boende år 1980.

varit att dessa hushåll i allt större utsträckning kommit att bestå enbart av äldre människor (tabell 4.4). År 1970 bestod 65 procent av äldrehushållen enbart av personer 65

år och äldre, motsvarande andel år 1980 var 74 procent.

ökade under denna period från 41 till

Enpersonshushållen

47 procent och hushåll bestående av två eller flera äldre personer från 24 till 27 procent.

106 SOU 1985: 31

Tabell 4.4 Äldrehushållen åren 1965-1980

Källa: Folk och bostadsräkningen respektive år (- uppgift saknas)

Av äldrehushållen i tätorter var hälften enpersonshus-

håll. I__ glesbygd var andelen betydligt lägre eller 33 pro-

cent. Aldre invandrare lever oftare i flerpersonshushåll än

äldre. Detta framgår av tabell 4.5 som också visar

övriga

att äldre i glesbygd och utrikes födda bland de äldre i mindre utsträckning tillhör hushåll med enbart äldre boende.

Tabell 4 .5 Äldrehushållen år 1980

Hushållstyp Antal Därav Varav

hushåll med enbart äldre med 1 boende

boende

Antal Andel av Antal Andel av

äldre äldre

hush. % hush. %

Hushåll med minst en person 65-w år Riket Samtliga 991 648 737 903 74 467 095 47 därav

Hushåll med minst en person 75-w år Riket Samtliga 419 941 285 394 68 228 043 54 därav

Källa: FoB 1980 SOU 1985: 31 107

-

Ensamboende samboende

Antalsmässigt tillhörde emellertid majoriteten av befolkningen 65 år och äldre hushåll med två eller fler boende. I tätorter var andelen omkring 60 procent och glesbygd 76 procent. Andelen ensamboende bland samtliga personer 65 år och äldre var i hela riket 36 i tätorter 39

procent,

procent och i glesbygd 24 procent. Ungefär hälften av samtliga personer i dessa åldrar, i tätorter och gles-

.både

bodde i tvåpersonshushåll. Aldre i glesbygden bodde bygd,

i större utsträckning i hushåll med tre eller fler boende, 22

i mot åtta procent i tätorter. Detta för-

procent glesbygd

klaras av att äldre i glesbygden oftare bor tillsammans med barn eller någon annan närstående (diagram 4.2).

Diagram 4.2 Befolkning 65 år och äldre tillhörande bostadshushåll efter antal boende i hushållet år 1980.

%

100 -

_ 3 eller fler

personer 80 -

60 -

_ 2 personer

40 -

20 -

1 person

Riket Tätorter Glesbygd

FoB 1980 bodde omkring en femtedel, ca 130 000

Enligt

personer, av icke gifta/samboende i åldern 65 år och däröver tillsammans med någon annan person.

om till övriga hus-

Någon uppgift släktskapsrelationen

hållsmedlemmar finns inte. Med hjälp av uppgifter från ULF går det dock att få en uppfattning om släktförhållanden mellan I tabell 4.6 anges hur många i

personerna. befolkningen 65-84 år som bor tillsammans med barn,

föräldrar, syskon eller någon annan person.

108 SOU 1985: 31

Tabell 4.6 Samboendeformer för 65-84 år

befolkningen

1980/81. Procent i resp. åldersgrupp.

65-69 70-74 75-79 80-84 65-84

Ensamstående bor med barn 1,7 2,3 3,1 4,2 2,5 bor med föräldrar

Samboende med barn i

Antal personer i åldersgruppen (1 000-tal) 408 382 280 171 1 242

Källa: ULF 80/81

Enligt ULF 80/81 bodde 125 000 (10

omkring procent)

äldre tillsammans med barn, övrig släkt eller an-

någon

nan person. Vanligast var samboendet med barn, ca 78 000 personer, och föräldrar eller syskon, ca 34 000

personer. I tabell 4.7 har sammanställts om olika sam-

uppgifter

boendeformer enligt F0B 1980. omfattar dock

Uppgifterna

inte de gifta/samboende äldre som har barn eller

någon

annan släkting boende hos sig. De således före-

belyser

komsten av denna samboendeform bland i huvudsak en-

samstående äldre. Det framgår att det finns relativt stora skillnader dels mellan män och kvinnor dels mellan

gles-

bygd och tätorter. Hälften av kvinnorna i tätorter var ensamboende mot 28 i Av

procent glesbygd. glesbygdens

äldre kvinnor bodde 22 procent tillsammans med barn,

syskon eller någon annan närstående. Motsvarande andel i tätorter var nio procent. Bland män är andelen ensamboende betydligt lägre än bland kvinnor. Detta

gäller

framför allt i tätorter.

Samboende med barn eller övrig släkt i mind-

förekommer

re utsträckning bland män än kvinnor. Aven för männen

var andelen väsentligt högre i glesbygd än i tätorter.

Den största andelen återfinns bland män-

gifta/samboende

nen i tätorter.

SOU 1985: 31 109

Tabell 4. 7 Befolkning 65- w år efter samboendeform och ortstyp 1 980.

Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % %

Tätorter Samboende/gift 3 12 052 73 236 267 40 54 Ensamboende 96 679 23 303 585 51 39 Samboende med barn, annan släkting m.m. 20 421 5 55 732 9 7

Samtliga tillhörande bostadshushåll 429 152 100 595 584 100 100

Glesbygd Samboende/ gift 92 502 64 65 575 49 57 Ensamboende 29 397 20 37 434 28 24 Samboende med barn, annan släkting m.m. 22 503 16 29 870 22 19

Samtliga tillhörande bostadshushåll 144 402 100 132 879 100 100

Riket totalt Samboende/gift 404 554 71 301 824 41 54 Ensamboende 126 076 22 341 019 47 36 Samboende med barn, annan släkting m.m. 42 924 7 85 602 12 10

Samtliga tillhörande bostadshushåll 573 554 100 728 463 100 100

Källa: FoB 1980

Äldre invandrare som förvärvat svensk medborgarskap inte nämnvärt från äldrebefolkningen i övrigt skiljer sig

när det olika samboendeformer. Däremot är förhål-

gäller

landena väsentligt annorlunda bland äldre utländska

som år 1980 utgjorde omkring 16 procent av

medborgare,

utrikes födda äldre. Bland både män och kvinnor

samtliga är andelen betydligt lägre än bland samtgifta/samboende

65 år och äldre. Andelen ensamboende män är något

liga

bland utländska medborgare än bland övriga äldre.

högre

Motsatta förhållandet gäller för kvinnor. Samboendet med

barn, eller övrig släkt är mycket vanligare bland

syskon

utländska än bland övriga äldre. En fjärdedel

medborgare

av utländska i åldern 65 år och äldre

samtliga medborgare

och nästan en av kvinnorna bodde tillsammans

tredjedel

med barn, syskon m.m. (tabell 4.8).

110 SOU 1985: 31

Tabell 4.8 Utrikes födda 65 år och äldre

efter samboendeform

år 1980.

Antal Därav andel (%)

totalt Sambo- Ensam- Samboende

ende/gifta boende m. barn,

övr.släkt

m.m.

därav

Källa: Specialbearbetning av FoB 80

Det finns stora variationer mellan

naturligtvis olika in-

vandrargrupper. I tabell 4.9 redovisas

uppgifter för perso-

ner födda i Grekland, Turkiet, och i

Jugoslavien Sydame-

rika. De tre förstnämnda har valts bl.a. med tanke på att de hör till tidiga med ökande antal

invandrargrupper

äldre. Dessutom har invandrarna från dessa länder i stor

utsträckning levt inom sina egna nationella och grupper antas ha behållit sina vanor och Invandrare

sedvänjor.

från Sydamerika en men stor

representerar ny grupp bland invandrare (se närmare 1).

kapitel

En mycket liten del av äldre invandrare från Grekland och Turkiet är ensamboende jämfört med i

äldrebefolkningen

dess helhet och även i jämförelse med äldre invand-

Övriga

rare. Omkring 10 procent i båda dessa var ensamgrupper boende. Bland utländska födda i

medborgare Jugoslavien

och i Sydamerika var en femtedel ensamboende. Aven

denna andel är lägre än bland äldre invandrare i övrigt.

Over hälften av alla äldre invandrare och tre

grekiska

fjärdedelar av utländska bland dessa bodde

medborgare

tillsammans med barn eller annan Motsvarande

släkting.

andel för utländska medborgare födda i var

Sydamerika

50 procent, i Jugoslavien 47 procent och i Turkiet 37 procent.

Andelen gifta/samboende minskar med naturligt stigande

ålder och mest bland kvinnor som dels har medel-

längre

livslängd, dels ofta är än sin Men detta

yngre partner.

motsvaras inte av en lika stor av ensamboendet.

ökning

Med stigande ålder ökar nämligen samboendet med vuxna

Tabell 4.9 Samboendeformer år 1980 för vissa invandrargrupper 65- w år.

Därav Svenska medborgare

Utländska medborgare

Källa: Specialbearbetning av F 0B 80

barn, övrig släkt m.m. successivt och mycket kraftigt efter

80 och 85 år. I hela riket bodde en fjärdedel av alla i

fyllda

åldern 85 år och äldre tillsammans med någon närstående, medan denna andel i åldern 75-79 år var 10 procent. Bland de äldsta (85 år och äldre) i glesbygden var knappt

en fjärdedel gifta/samboende. Av de övriga bodde över

hälften tillsammans med vuxna barn, övrig släkt m.m. I tabellerna 4.10 och 4.11 redovisas andelen ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. i femårsklasser dels för äldre efter ortstyp, dels för äldre invand-

samtliga

rare.

112 SOU 1985: 31

Tabell 4.10 Ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. i befolkningen 65 år och äldre efter ålder, kön och ortstyp år 1980.

Ortstyp Män Kvinnor

Ålder Antal Därav Antal Därav

totalt Ensam- Samboende totalt Ensam- Samb.m.

boende m. barn, övr. boende barn, övr.

släkt m.m. släkt m.m

% % % %

Riket

Tätort

Glesbygd

Källa: Specialbearbetning av FOB 80

Samboendet med barn, syskon och övrig släkt har minskat

kraftigt de senaste decennierna. År 1954 bodde 27 procent

av ålderspensionärerna med sina barn och 16 procent med

eller andra personer. Motsvarande andelar år 1975

syskon

var nio resp sex procent (tabell 4.12).

visar uppgifterna från folk- och bo-

Sammanfattningsvis

att äldre människor bor i lika stor

stadsräkningen ungefär

nu som för några decennier sedan i vanliga

utsträckning

bostadshushåll. Institutionsboendet har inte ökat trots att

äldre under blivit genomsnittligt äldre

gruppen perioden

- de äldsta med andel ensamstående har ökat

allra hög

mest. Under samma har ensamboendet blivit vanli-

period

och andelen äldre som bor med sina barn, syskon eller gare

andra släktingar minskat kraftigt. Detta tyder på att möj-

för de äldre förbättrats att även vid relativt hög

ligheterna

ålder och som ensamstående klara sig i eget boende. Ett

SOU 1985: 31 113

Tabell 4.11 Ensamboende och samboende med barn, övrig släkt m.m. bland utrikes födda 65 -w år efter ålder, kön och nationalitet år 1980.

Medborgar- Män Därav Kvinnor Därav skap Antal ensamb. samb. m. Antal ensamb. samb. m. Ålder totalt barn, totalt barn,

övr. släkt övr. släkt

m.m. m.m.

% % % %

Svenska medborgare

Utländska medborgare

Källa: Specialbearbetning av FoB 80

Tabell 4.12 Samboendeformer för ålderspensionárer åren 1954 och 1975. Procent

Ensamboende samt 19542 19752 närmaste släktskap Totalt M Kv Totalt M Kv mellan pensionären och samboende

Med maka/make + eget/egna barn 11 15 8 5 8 3 Med maka/make + någon

2 2 2 - 1 släkting Med maka/make + annan 1 1 1 - - -

än släkting

Summa 100 100 100 100 100 100

avser 67 år och äldre 2

avser 65 år och äldre Källa: Gerdt Sundström, Gamla som bor med sina barn - ett alternativ

till samhällsomsorg. DSF 81/109.

114 SOU 1985: 31

och oberoende liv är också vad de flesta äldre

eget boende

föredrar enligt många undersökningar. Möjligheterna att

förverkliga detta har förbättrats genom bl.a. bättre ekonomi (pension, bostadsstöd), förbättrade bostäder och ut-

byggd offentlig omsorg inom hälso- och sjukvården och

kanske framför allt inom den social-

primärkommunala

tjänsten.

Bostadsförhållanden

Småhusboende är ungefär lika vanligt bland äldre som

Av - med befolkningen i övrigt. äldrehushållen hushåll minst 65 år - bodde i

en person och äldre 43 procent småhus år bland samtliga hushåll i landet

1980.__Andelen

var 46 procent. Aven av hushållen som enbart består av personer 75 år och äldre bor omkring en tredjedel i småhus. Småhusboendet är helt dominerande i

glesbygden.

Inte mindre än 96 procent av äldrehushållen i glesbygden bodde i småhus medan andelen i tätorter var 30 procent (tabell 4.13).

Tabell 4.13 Andel småhusboende bland hushåll med minst en person 65 år och äldre år 1980. Procent i respektive grupp.

Samtl. hushåll Hushåll m. enbart Hushåll m. enbart m. minst en boende 65-w år boende 75-w år person 65-w år

Samtl. Ensamb. Samtl. Ensamb.

Riket totalt 43 36 28 32 28 Utrikes