Långtidsutredningen 1987

Förord

Långtidsutredningen 1987 har utarbetats inom finansdepartementet. Arbetet har utförts under ledning departementsrådet Lars Heikenav sten. I den grupp som utfört arbetet har vidare deltagit kanslirådet Rein Hinno, departementssekreterarna Evy Berglund, Hans Bäckström, Ann- Charlotte Hagberg och Ingvar Linse samt sakkunnige Bo Nordin, avdelningsdirektören Tomas Nordström, sakkunnige Thomas Olofsson och kanslisekreteraren Gudrun Åkerlundh. Ansvarig för utskriftsarbetet har varit Åsa Lindström. Underlag till vissa i långtidsutredningen ingående texter har skrivits av departementssekreterarna Jörgen Appelgren, Anders Kristoffersson, Göran Schubert och Claudio Vedovato samt avdelningsdirektören Hans av Olsson. Till utredningen har varit knuten en rådgivande bestående grupp av docenterna Peter Englund och Mats Persson samt fil. kand. Anders Forslund, alla vid Institutet för internationell ekonomi och professor Bengt- Christer Ysander vid Uppsala Universitet. De har löpande följt och diskuterat arbetet. Ett omfattande underlag för utredningen har utarbetats vid olika forskningsinstitutioner, utredningsinstitut, myndigheter och organisationer. Huvuddelen av detta material redovisas som bilagor till utredningens huvudrapport. Ansvaret för de olika bilagorna och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Med detta förord vill jag rikta ett varmt tack till alla de har bidragit som till Långtidsutredningen 1987.

Stockholm i februari 1987

Lars Mathlein Planeringschef

Innehåh

Förord

1¶Inledning I

Långtidsutredningens syfte och ställning Långtidsutredningens historia Arbetsmetod Innehåü

2 De senaste tio-femton åren

N

Utvecklingen i OECD-området Utvecklingen i Sverige

. . . . . .

Några intermediära mål

.

Huvudalternativet

. . . . . Utvecklingen utanför OECD-området 69

Några orosmoln och alternativa utvecklingsvägar

5 De närmaste åren 77

Balansalternativet 78

. . . . . . . . . Ett alternativ med snabbare pris- och löneökningstakt 90

. . . . .

7 Den finansiella utvecklingen

. . . . .

9 Vidare aspekter på välfärden

10 Sammanfattning och slutsatser

. . . . . En väg mot balans och högre levnadsstandard 235

Appendix LU 84 och utfall en jämförelse 239

-

.

Appendix Bilagor till Långtidsutredningen 1987 245

Litteratur 247

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabeller

2.1 Vissa makroekonomiska nyckeltal för OECD-området 1960-

1985 24 2.2 Förändring i bytesförhållande terms-of-trade till följd av

energiprisökningar 1960-1981 26

. . . . . . 2.3 Strukturella förändringar av den offentliga sektorns finan-

siella sparande 1980-1987 27

. . . . . . . . . . . 2.4 Faktisk arbetslöshet och NAIRU i EG-området 1966- 1983 30 2.5 BNP och produktivitet för vissa industriländer 1960- 1986 31 2.6 Arbetskraftens produktivitetstillväxt i tillverkningsindustrin

uppdelad i bidrag från tillväxt av total faktorproduktivitet och

ökad kapitalintensitet 1960-1983 33

. . . . . 2.7 BNP, sysselsättning och produktivitet 1964- 1984 44 2.8 Produktions- och produktivitetstillväxt i industrin uppdelad i

bidrag från tillväxt total faktorproduktivitet och faktorin-

av

sats respektive kapitalintensitet 1964-1984 45

4.1 Tillväxt, prisstegringstakt, arbetslöshet, bytesbalans och stat-

ligt budgetunderskott 1984-1986 i OECD-området, Förenta

staterna, EG, Japan och Sverige 60

. . . . . . . . . 4.2 Befolkningens och arbetskraftens utveckling i OECD-områ-

det 1970-1995 63

. . . . . . 4.3 BNP-tillväxt i OECD-området 1987-1990 64

. . . 4.4 Utvecklingen i Förenta staterna 1987- 1990enligt huvudalter-

nativet 66 4.5 Utvecklingen i EG 1987-1990 enligt huvudalternativet 67 4.6 Utvecklingen i Japan 1987-1990 enligt huvudalternativet 68 4.7 Utvecklingen i de nordiska länderna 1980-1986 68 4.8 Total import till utvecklingsländerna 1980- 1985 69 4.9 BNP-tillväxt per capita 1980-1985 70

. . . . . . . 4.10 Nettonationalprodukt i statshandelsländerna 1970-1985 71 4.11 BNP-tillväxt, bytesbalans, inflationstakt och arbetslöshet i

EG-området 1987-1990 när det federala budgetunderskottet i

Förenta staterna inte reduceras 72

. . . . . . . . . 4.12 BNP-tillväxt, världshandelstillväxt, inflationstakt och arbets-

löshet i OECD-området 1987-1990 när oljepriset ökar från 18

till 25 dollar per fat 73

5.1 Försöijningsbalansens utveckling och vissa nyckeltal för 1985-1990ibalansalternativet 80 . . . . . . . 5.2 Löne- och prisutveckling 1985- 1990 i balansalternativet 84 5.3 Bytesbalansens utveckling 1986-1990 i balansalternativet 85 5.4 Hushållens inkomstutveckling och sparande 1985-1990 i balansalternativet 89 . . . . . . . . . . . . . 5.5 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet 1986-1990 i balansalterantivet 90 . . . . . . . . . . . . . 5.6 Försöijningsbalansens utveckling och vissa nyckeltal för 1985 1990 alternativeti med snabbare pris- och löneöknings- takt 91 5.7 Löne- och prisutveckling 1985-1990 i alternativet med snabbare pris- och löneökningstakt 92 . . . . . . . 5.8 Differens mellan räntabilitet på materiellt kapital i industrin och ränta på statsskuldsväxlar samt industriinvesteringar i balansalternativet och i alternativet med en snabbare prisoch löneökningstakt 1985-1990 93

6.1 Befolkning, arbetskraft och sysselsättning 1985-1995 105 6.2 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1964- 1995 106 6.3 BNP, sysselsättning och produktivitet 1964-1995 107 6.4 Produktions- och produktivitetstillväxten i industrin uppdelad i bidrag från tillväxt av total faktorproduktivitet och faktorinsats respektive kapitalintensitet 1964-1995 108 . 6.5 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970- 1995 111 6.6 Försöijningsbalansens utveckling 1964-1995 116 6.7 Internationella förutsättningar i sammandrag 117 6.8 Resursernas fördelning 1984, 1986 och 1995 119 . . 6.9 Sysselsättningens fördelning mellan varu- och kraftproducerande sektorer, privata tjänster och offentlig sektor 1984 och 1995 119 6.10 Finansiellt sparande 1984, 1986 och 1995 121 . . . 6.11 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1984-1995 vid alternativa världsmarknadsantaganden och bytesbalansmål 123 6.12 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1984-1995 vid alternativantagande i verkstadsindustrins exportfunktion 126 6.13 Offentlig konsumtion 1960-1995 127 . . . . . . 6.14 Statlig och kommunal konsumtion per ändamål 1970-1995 128 . 6.15 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970-1995 131 6.16 Produktions- och sysselsättningsutveckling inom privat tjänsteproduktion exkl. bostadsförvaltning 1975-1995 137

7.1 Finansiellt sparande i procent av BNP 1970-1995 141 7.2 Statens inkomster och utgifter 1970-1995 145 7.3 Kommunernas inkomster och utgifter 1970-1995 146 7.4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1970-1995 147 7.5 Hushållens inkomster, utgifter och sparande 1970-1995 152 7.6 Industrins pris-, kostnads- och vinstutveckling 1970-1995 157 7.7 Räntabilitet i industrin 1970-1995 158

7.8 Summan av absolutbeloppen av olika sektorers sparsaldon, i procent av BNP 1970-1995 161

Olika typer av skatter och deras andel av BNP 1986 164 Procentuell förändring i arbetsutbudet vid en reduktion av skattenivån med 5 procentenheter kommunalskatt och marginalskattespärr 167

. . . . . . . . . . . . . . 8.3 Marginell skattebelastning procent av bruttoavkastning vid investeringar i realkapital inom tillverkningsindustrin enligt 1985års Skatteregler 170

. . . . . . . . . . . 8.4 Offentlig konsumtion och bruttonationalprodukt 1970-1980 beräknade enligt två antaganden om offentlig produktivitet 175

9.1 Fördelning av familjeinkomster i sju länder vid ingången av 1980-talet 190

. . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Inkomstfördelningen i Sverige 1953, 1967, 1973, 1980 och 1984 193

. . . . . . . . . . . . . . 9.3 Offentliga transfereringar efter huvudsaklig funktion 1984 194 9.4 Skillnader i arbetsinkomst mellan arbetare och andra löntagargrupper 1975-1984 194

. . . . . . . . . . . . 9.5 Skillnader i Sammanräknad inkomst efter skatt mellan arbetare och andra löntagargrupper 1975-1984 195

. . . 9.6 Andel av hushållens samlade förmögenheter som ägs av de rikaste hushållen 1975samt en framskrivning för 1983 196 9.7 Sysselsättningsutveckling fördelad på län och på vissa landsdelar 203

. . . . . . . . . . . . . . . 9.8 Viktigare miljöproblem och miljövårdssituationen inom några olika områden 207

laws:

Diagram

2.1 Arbetslöshet och inflation i de sju största OECD-länderna,

1960-1986 24

. . . . . . . . . . . . . 2.2 Sysselsättningen i Förenta staterna och Västeuropa 1970-

1986 28

. . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Arbetslösheten i Förenta staterna och Västeuropa 1970-1986 29

2.4 Handels- och bytesbalans 1950-1986 35

2.5 Industrins förädlingsvärde under 1950-, 1960-, 1970- samt

1980-talen 36

. . . . . . . . . . . . . . 2.6 Lönekostnadsökningar uppdelade på avtalsmässiga löneök-

ningar, löneglidning och höjningar av sociala avgifter 1965-

1986 38

. . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Löneutvecklingen för en industriarbetare 1965- 1985. Beräk-

nad årlig arbetskraftskostnad och nettolön 39

. . . 2.8 Bruttospar- och bruttoinvesteringskvoter i Sverige 1965-

1986 40

. . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Bruttosparkvoten i Sverige och i OECD-området 1965-1985 41

2.10 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytes-

balans 1965-1986 42

. . . . . . . . . . 2.11 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande i

icke-finansiella företag 1965-1985 43

5.1 Bruttonationalprodukten i långtidsutredningens två tidsper-

spektiv1970-1995 78

. . . . . . . . . . . . . 5.2 Svensk industris relativa exportvägda arbetskostnad per

producerad enhet i svenska kronor resp. nationell valuta

1970- 1986,jämfört med 14 andra industriländer 82

. . . 5.3 Relativprisutveckling och marknadsandelar för bearbetade

varor 1970-1986 83

. . . . . . . . . . . 5.4 Bruttoinvesteringarna för industrin och näringslivet som hel-

het 1970-1990 86

. . . . 5.5 Bidrag till BNP-tillväxten 1982-1990 87

5.6 Statens inkomster och utgifter 1965-1990 88

. . . 5.7 Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av

BNP 1980-1990 i balansalternativet och alternativet med

snabbare pris- och löneökningstakt 94

6.1 Relativa arbetskraftstal i åldrarna 25-59 år, män och kvinnor, 1965-1995 103 . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Arbetskraft och sysselsättning i åldrarna 16-74 år 1965-1995 103 6.3 Antal sysselsatta och i arbete samt total årsarbetstid och årsarbetstid per sysselsatt i åldrarna 16-74 år 1965- 1995 104 6.4 Arbetskraftens produktivitet inom industrin 1965-1995 108 6.5 Investeringskvoten 1965-1995 för industrin resp. hela ekono- 110 6.6 Förädlingsvärde och kapitalstock för industrin 1965-1995 111 6.7 Real räntabilitet på materiellt kapital och realränta på industriobligationer 1965-1995 113 . . . . . . . . . . 6.8 Investeringskvoter för materiella och immateriella investeringar i tillverkningsindustrin 1970-1985 114 . . . 6.9 Real disponibel nationalinkomst och total konsumtion 1965- 1995 118 . . . . . . . . . . . . . . . 6.10 Real disponibel inkomst, real lönesumma och real timlön 1965-1995 120 . . . . . . . . . . . . . Importutveckling i OECD 1970-1983. Ovägd utveckling i förhållande till en utveckling vägd med svenska ländervisa exportandelar 124 . . . . . . . . . . . . . . . 6.12 Marknadsandelsutveckling för svensk export 1981- 1985 fördelat på förklaringsfaktorer 126 . . . . . . . . . . 6.13 Näringslivets förädlingsvärde fördelat på fem huvudsektorer 1970, 1984 och 1995 130 . . . . . . . . . . 6.14 Förädlingsvärde, sysselsättning timmar och produktivitet i hela industrin 1965-1995 132 . . . . . . . . 6.15 Industrins förädlingsvärde fördelat på branscher 1970, 1984 och 1995 133

7.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1970-1995 142 7.2 Skatter och avgifter 1970-1995 144 . . . . . . 7.3 AP-fondens förmögenhet, avgifter och utbetalningar 1965- 1995 149 7.4 Finansiellt sparande i olika pensionssystem 1970-1995 150 7.5 Hushållens sparkvot 1965-1985 153

8.1 Förvärvsfrekvenser och genomsnittligt antal arbetade timmar per individ 1965- 1985. Män och kvinnor 25-64 år 166 . 8.2 Sambandet mellan prisökningstakt och arbetslöshet 1965- 1985 180 8.3 Flyttningar över länsgräns samt kvarstående lediga platser 1965-1986 182 8.4 Andelen sysselsatta som bytt arbetsgivare någon gång under ett år. Utvecklingen för olika åldersgrupper 1966-1985 183 8.5 Brist på vissa yrkeskategorier 1965- 1986 184 . . . 8.6 Andelen arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1970-1986. Åldersgrupperna 16-24, 54-64 och 16-64 år 185

9.1 Lönespännvidden 1959-1985 mellan avtalsområdena inom

LO/SAF-området 191

. . . . . . . . . 9.2 Nominell värdestegring på vissa tillgångar 1970-1985 197 9.3 Andel kvarstående arbetssökande och personer i arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder i några län relativt hela riket 1979-

1986 200 9.4 Andel av befolkningen i åldern 16-64 år sysselsatta inom

företagsinriktad tjänsteproduktion i olika regioner 202

1 Inledning

Långtidsutredningens syfte och ställning

Långtidsutredningen 1987 har i likhet med sina föregångare till syfte att ge underlag för utformningen av den ekonomiska politiken. Ett andra viktigt syfte är att skapa debatt i ekonomisk-politiska frågor och att därmed bidra till en ökad förståelse i samhället för ekonomiska sammanhang.

Som namnet anger behandlas i långtidsutredningen frågor rörande den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken i ett längre tidsperspektiv. I Långtidsutredningen 1987 analyseras utvecklingen fram till 1995.

Långtidsutredningen kompletterar de kortsiktiga beslutsunderlag

som tas fram i regeringskansliet i form av nationalbudgetar. I motsats till nationalbudgeten är den dock inte en prognos över den sannolika utvecklingen. Den är inte heller någon plan för en utifrån vissa kriterier önskvärd utveckling. Avsikten är, speciellt i den form de senaste långtidsutredningarna har fått, att belysa utvecklingstendenser inom olika områden

av samhällsekonomin och analysera de krav som ställs på den ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt för att vissa allmänt accepterade mål för den ekonomiska politiken skall kunna uppnås. De kalkyler som görs inom långtidsutredningens ram kan karakteriseras som betingade prognoser, dvs. de belyser en utveckling som kan väntas följa av en rad förutsättningar om förhållanden i omvärlden och den inhemska ekonomin samt om den ekonomiska politikens inriktning. Eftersom kraven på den ekonomiska politiken lyfts i förgrunden har långtidsutredningens kalkyler också kallats för en kravanalys.

Långtidsutredningen utarbetas inom finansdepartementet och är en tjänstemannaprodukt. Efter publiceringen kommer utredningen att remissbehandlas. Först därefter avgör regeringen om en proposition med ekonomisk-politiska ställningstaganden baserade på långtidsutredningen och inkomna remissvar skall läggas fram.

En omfattande långsiktig planeringsverksamhet sker inom det statliga kommittéväsendet samt hos olika myndigheter. Detta arbete avser huvudsakligen utvecklingen inom särskilda samhällssektorer såsom energiområdet, bostadspolitiken, jordbrukspolitiken osv. Primärkommuner och landstingskommuner utarbetar årligen kommunala långtidsplaner

och som underlag för bedömningen av den statsfmansiella utvecklingen sammanställer finansdepartementet långtidsbudgetar.

2 Långtidsutredningen. Huvudrapport

Det finns betydande beröringspunkter mellan långtidsutredningen och de övriga planerings- och utredningsformerna. Material från dessa har i flera fall använts som underlag för långtidsutredningens bedömningar. Samtidigt kan långtidsutredningens resultat användas i andra utredningar, som utgångspunkt för analyser och överväganden.

Långtidsutredningen har ingen överordnad roll i förhållande till nämnda övriga utredningar och beslutsunderlag. Dess ställning som ett centralt ekonomisk-politiskt dokument ligger främst däri att den erbjuder ett sammanhållet informationsmaterial med problemorienterade analyser i första hand av den makroekonomiska utvecklingen, men också av olika delproblem rörande ekonomins funktionssätt och utveckligen i olika sektorer. Som underlag för regeringens ställningstaganden inbjuder den till en allmän debatt om utformningen av den framtida ekonomiska politiken. För att höja läsbarheten och bredda intresset kring utredningen har dess huvudrapport denna gång gjorts väsentligt kortare än tidigare.

Långtidsutredningens historia

De offentliga långtidsutredningarna har i Sverige en nära 40-årig historia. Den första utredningen utfördes redan 1948 och den nu presenterade är den fjortonde inklusive avstämningar som publicerats i serien Statens offentliga utredningar. Fram till 1960utarbetades utredningarna av särskilt tillsatta kommittéer. Från och med 1965 års utredning utförs detta arbete inom finansdepartementet. Denna ändring betingades av regeringskansliets behov kontinuerlig bevakning och uppföljning av den samhälls-

av en ekonomiska utvecklingen på medellång sikt. Detta behov av regelbunden analys medförde också att det sedan 1968har lagts fram avstämningar 2 ä 3 år efter utredningarnas publicerande.

De tidigare långtidsutredningarna behandlade i regel utvecklingen under den framförliggande femårsperioden. Vid vissa tillfällen redovisades också en utblick över en längre tidshorisont, 10-25 år.

Denna långtidsutredning kommer redan tre år efter det att den föregående publicerats. Mycket talar för att långtidsutredningar även i fortsättning-

skall utarbetas vart tredje år. Under de två mellanliggande åren skall en treårskalkyler utarbetas. Dessa kan i viss mening ses som årliga avstämningar av långtidsutredningarna, men syftar dessutom till att ge ett kontinuerligt uppdaterat underlag för stabiliseringspolitiken. Långtidsutredningarnas längre strukturella perspektiv behandlas däremot inte i treårskalkylerna. Inte heller genomförs i dessa någon mer omfattande analys av problem inom olika delsektorer av ekonomin.

Som är naturligt för en så lång tidsperiod har såväl utredningsmetoder som de problem som behandlats varierat mellan de olika utredningarna. Beträffande problembilden är det dock slående hur starkt vissa frågor har dominerat i utredningsarbetet genom fyra årtionden. Hit hör utrikesbalansen, kapacitetsutvecklingen i industrin och den offentliga sektorns tillväxt, dvs. frågor som även idag står i centrum för intresset.

I 1950- och 1960-talets utredningar fördes en ingående diskussion kring den ekonomiska tillväxtens förutsättningar och allokeringsproblemen på

försörjningsbalansens användningssida. Den presenterade utvecklingsbilden var i dessa fall av prognoskaraktär. De senaste långtidsutredningarna har däremot varit mer fokuserade på balansproblemen i ekonomin. Därmed har kravanalysen lyfts i förgrunden.

En utförligare genomgång av de olika långtidsutredningarnas metoder. problemområden och resultat lämnades i 1984års långtidsutredning, kapitel 2 SOU 1984: 4. Långtidsutredningarna 1948- 1966 har också behandlats i bilaga 9 till 1970års långtidsutredning, kapitel 4 SOU 1971: 70.

I den sistnämnda bilagan redogjordes för utbyggnaden av en ekonometrisk modell, sedermera nämnd EMMA, som för första gången användes i arbetet med 1970 års långtidsutredning. Från början var modellen enbart ett medel för konsistensprövning av beräkningarna. Senare har analysen alltmer kommit att baseras på modellresultat. I 1975 års långtidsutredning utnyttjades ytterligare en modell, kallad LAMM, för analyser på 10- 15års sikt. Långtidsutredningarnas modellfamilj kompletterades

1978 med en mera aggregerad modell AMMA. Behovet av en sådan modell uppstod dels därför att en disaggregerad struktur inte alltid behövs, dels därför att vissa väsentliga samband i ekonomin inte behandlas explicit i EMMA. Det gäller exempelvis sambandet mellan pris- och löneutveckling och Utrikeshandel samt mellan efterfrågeutveckling å ena sidan och produktivitetsutveckling och kapacitetsutnyttjande å den andra. Med AMMA har också integrerats en finansiell modell, FIMO.

EMMA, AMMA och FIMO har vidareutvecklats och använts också i föreliggande utredning. Ett arbete med att ta fram i långtidsutred-

nya, ningssammanhang användbara modeller har dessutom inlettsl. Vidare har regeringen hos riksdagen begärt resurser för att bygga upp en mer kontinuerlig modellutvecklingsverksamhet vid konjunkturinstitutet.

Arbetsmetod

Långtidsutredningen arbetar denna gång med två tidsperspektiv. Det längre avser perioden 1984-1995. Valet av basår för den strukturella analysen har betingats av att 1984 är det senaste år för vilket nationalräkenskapernas fullständiga redovisning kunnat användas.

Parallellt med den strukturella studien utförs också en förloppsanalys för perioden 1987- 1990. I denna har utvecklingen under 1987baserats på den preliminära nationalbudgetens bedömningar, medan de tre åren 1988- 1990 utgör utredningens kalkylperiod.

Långtidsutredningen bygger på ett omfattande material erhållits

som från olika myndigheter, utrednings- och forskningsinstitut, organisationer och enskilda experter. Detta material presenteras i särskilda bilagor. Där analyseras exempelvis utvecklingen i olika sektorer och särskilda funktionsproblem i ekonomin. Dessutom finns mer metodologiskt orienterade studier.

Bilagorna refereras på olika ställen i Något Se ex. Persson, T.

huvudtexten. försök att

och Svensson, L. 1987 sammanfatta dem görs emellertid inte. Jämfört med tidigare långtidsutred-

och Englund, P. m. fl. ningar har också detaljgenomgången utvecklingen inom olika delsek-

av 1987.

torer starkt tonats ner. För en mer detaljerad information hänvisas läsaren till respektive bilaga.

Det bör understrykas att strävan varit att analysen i bilagorna i mindre utsträckning än tidigare skulle vara uppbunden till ett specificerat utvecklingsalternativ för ekonomin som helhet. I stället har bilageförfattarna uppmuntrats att lyfta fram och analysera de problem de ser inom respekti-

sektorer. Bilagorna har genomgående publicerats i namn av respektive ve ansvarig myndighet eller författare. De har också publicerats allt eftersom de blivit färdiga och inte som tidigare i samband med huvudrapportens publicering. Avsikten med detta har varit att lämna utrymme för en debatt kring varje bilaga. På detta vis har också bilagornas självständiga ställning i förhållande till huvudrapponen markerats. En förteckning av alla bilagor lämnas i appendix

Inom finansdepartementet har den övergripande ekonomiska utvecklingen fram till år 1995bedömts med hjälp av bl. a. material som framkommeri de olika bilagorna. Möjligheten att realisera de olika prognoserna och bedömningarna har analyserats. I detta sammanhang har finansdepartementets modeller kommit till användning.

För modellberäkningar behöver en rad förutsättningar preciseras. Av avgörande betydelse är den internationella utvecklingen. Bedömningen av den har i huvudsak baserats på material från olika internationella organisationer samt på de enskilda ländernas egna långtidsprognoser. Ett par olika tänkbara internationella utvecklingsbanor har vidare tagits fram med hjälp

aggregerad modell över världsekonomin, som ställts till långtidsutav en redningens förfogande av EG-kommissionen.

Beträffande de inhemska förutsättningarna kan nämnas att prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån utfört beräkningarna av det framtida arbetskraftsutbudet. Underlag för att bedöma produktivitets- och investeringsutvecklingen har erhållits från de i bilagor publicerade sektorstudierna. Sammantaget ger nämnda förutsättningar en grund för att bestämma produktionskapacitetens utveckling.

Utifrån denna totalram har sedan olika utvecklingsvägar för den svenska ekonomin tecknats och analyserats. Det bör ännu en gång understrykas att dessa vägar inte skall betraktas som prognoser. De är istället avsedda att åskådliggöra om och i så fall hur olika mål för den ekonomiska

- politiken skall kunna uppfyllas.

Det här sagda innebär att det vore felaktigt att utvärdera långtidsutredningen att jämföra utfall med de bedömningar som gjorts. En sådan

genom jämförelse är meningsfull endast för de exogena variablernaf Om utredningen som helhet skall utvärderas krävs det emellertid en vidare referens-

där man också tar hänsyn till den förda ekonomiska politiken. I ram, appendix jämförelse mellan 1984 års långtidsutredning

1 presenteras en och dess utfall såsom det nu kan bedömas.

Innehåü

Denna långtidsutredning är indelad i tio kapitel. Kapitel 2 innehåller en översiktlig analys av den ekonomiska utvecklingen under de senaste tio-

femton åren, både i Sverige och i vår omvärld. Avsikten med kapitel 2 är att lägga grund utifrån vilken den internationella utvecklingen och den

en svenska ekonomins nuvarande huvudproblem kan analyseras.

I kapitel 3 formuleras huvudfrågorna i denna utredning. Detta sker mot bakgrund analys av målen för den ekonomiska politiken.

av en

I kapitel 4 redovisas den internationella bakgrund som utredningen utgått ifrån. Vidare presenteras ett par alternativa internationella utvecklingsförlopp.

Kapitel 5 innehåller utredningens bedömningar av utvecklingen fram till 1990. Två alternativa utvecklingsförlopp presenteras, ett där pris- och löneökningstakten inom landet sjunker till sådana nivåer att en fortsatt väg mot balans är möjlig för den svenska ekonomin och ett där löne- och prisbildningen följer historiska mönster.

I kapitel 6 diskuteras de problem som reses av kalkylerna för det långa tidsperspektivet fram till 1995. Bl. a. analyseras kapitalbildningen och produktivitetsutvecklingen. Vidare studeras den strukturomvandling som ut-

och konkurrenskraften på längre sikt. vecklingen genererar

Kapitel 7 ägnas finansiella frågor huvudsakligen i det längre tidsperspektivet. Inledningsvis analyseras de finansiella sparbalanser som fram-

beräkningarna. Därefter studeras den finansiella utvecklingen i kommer ur olika sektorer samt en del mer specifika problem som ex. pensionssystemets utveckling. Avslutningsvis diskuteras implikationer för kreditmarknaden och penningpolitiken av den finansiella utvecklingen.

Kapitel 8 innehåller en närmare granskning av några funktionsproblem i den svenska ekonomin. Sålunda diskuteras problem relaterade till skattesystemet, den offentliga sektorn och arbetsmarknaden. Analysen utgår huvudsakligen från några av de i bilagor publicerade "mikroorienterade" studierna.

I kapitel 9 diskuteras den ekonomiska utveckling som utredningen bedömt leder mot balans i ekonomin i förhållande till andra aspekter som är väsentliga för välfärden i vid mening; fördelningen av inkomster och förmögenheter, den regionala utvecklingen samt den fysiska miljön.

Utredningens tionde och sista kapitel innehåller en sammanfattning och utredningens slutsatser.

2¶De senaste tio-femton åren

Inledningsvis diskuteras i detta kapitel utvecklingen i OECD-området under 1970-talet och början av 1980-talet. Detta avsnitt utgör bl. a. en bakgrund till de internationella bedömningar som görs i kapitel 4. Den svenska utvecklingen under motsvarande period belyses i det därpå följande avsnittet. Det utgör en startpunkt för de kommande analyserna av ekonomiskpolitiska problem i Sverige. Avslutningsvis görs ett försök att sammanfatta de ekonomisk-politiska lärdomar som kan dras från utvecklingen både i Sverige och utomlands under de senaste 10- 15åren.

Utvecklingen i OECD-området

Från tillväxt till stagnation

Den ekonomiska utvecklingen under 1950- och l960-talen ur ett

var historiskt perspektiv exceptionellt Perioden präglades av låg

- gynnsam. arbetslöshet, hög tillväxt och låg än stigande inflation. Även

om svagt om konjunktursvängningar förekom var arbetslösheten aldrig i närheten av

ex. 1930-talets nivåer.

Under 1960-talet trodde man sig kunna urskilja ett stabilt samband mellan inflation och arbetslöshet. Detta samband illustrerades med hjälp

den k. Phillipskurvan, som beskriver hur inflation och arbetslöshet av s. varierar med konjunkturläget. Då kapacitetsutnyttjandet är lågt och arbetslösheten följaktligen hög, sjunker inflationen till en låg nivå. Omvänt sammanfaller ett högt kapacitetsutnyttjande och låg arbetslöshet med en hög inflationstakt. Detta observerade samband ansågs ge en ram för de handlingsalternativ som stod till buds i den ekonomiska politiken.

Under 1970-talet bröts den stabila relationen mellan arbetslöshet och inflation i industriländerna. Kännetecknande för det senaste decenniet har snarast varit att perioder med hög arbetslöshet samtidigt haft en hög inflationstakt och omvänt. Detta gäller speciellt 1973-1974 och 1979- 1980, då både inflation och arbetslöshet steg kraftigt. Detta illustreras av diagram 2.1, där Phillipskurvan för perioden 1960- 1986återges.

Diagram 2.1. Arbetslöshetochinflation i de sju störstaOECD-länderna, 1960-19863 inflation 14.0 d - 12.0 4 10.0 -d

8.0 -

6.0 -

4.0 -

2.0 -

20 Arbetslöshet aInflationen mäts somprocentuell förändring från föregåendeår. Källa: Bruno, M. and Sachs, J., Economics of Worldwide Stagflation, Blackwell, Oxford, 1985och OECD Economic Outlook dec. 1986.

Perioden efter 1973 kännetecknades dessutom av låg ekonomisk tillväxt med åtföljande svag produktivitetsutveckling och trendmässigt stigande arbetslöshet. I tabell 2.1 återges vissa centrala nyckeltal för den makroekonomiska utvecklingen. Tabell 2.1. Vissamakroekonomiskanyckeltal för OECD-området 1960-1985

Källa: Bruno, M. och Sachs,J., Economics of Worldwide Stagflation, Blackwell, Oxford, 1985,OECD Economic Outlook dec. 1986och OECD Economic Outlook Historical Statistics 1960- 1984,1986.

Tre samverkande förklaringsfaktorer

Bakgrunden till den försämrade ekonomiska utvecklingen kan huvudsakligen sökas i alltför snabbt stigande reallöner, en omfattande monetär

expansion och kraftigt ökade råvampriser.

Under perioden 1969-1971 steg reallönerna i de industrialiserade länderna snabbare än produktiviteten. Detta medförde att vinstandelarna sjönk. Näringslivet i OECD-länderna konfronterades därför med lönsamhetsproblem redan före oljeprischocken. Det är främst tre faktorer som kan urskiljas bakom de snabba reallönestegringarna.

För det första var de fackliga organisationerna uppbundna av inkomstpolitiska uppgörelser och långsiktiga kontrakt under 1960-talet. Detta hade medfört begränsningar i löneökningarna med åtföljande höga vinster under slutet av 1960-talet. Ett missnöje med denna utveckling ledde till vilda strejker i ett flertal europeiska länder under perioden 1968- 1970. För det andra ökade fackföreningsrörelsens medlemsfrekvens och styrka under 1960-talet. I flera länder förändrades också lagstiftningen i en riktning

som ökade löntagarnas inflytande och stärkte fackföreningarnas positioner. Detta förändrade lönebildningsprocessen. För det tredje understöddes de redan inträffade löneökningarna av den expansiva ekonomiska politik

som bedrevs under det tidiga l970-taletl.

En kraftig inflationsuppgång grundlades av den snabba monetära

expansionen i OECD-länderna 1969-1973. Denna hängde samman med den expansiva penningpolitik som bedrevs i Förenta staterna bl.a. för att finansiera Vietnam-kriget. Den stigande inflationstakten i Förenta staterna utsatte systemet med fasta växelkurser Bretton-Woods för allt hårdare påfrestningar. Från devalveringen av dollarn i augusti 1971, till Bretton Woods-systemets slutliga sammanbrott i mars 1973, utsattes dollarkursen för upprepade spekulationer. Försöken att stabilisera dollarkursen med massiva Stödköp från olika centralbanker 1971-1973 återspeglades

i en snabb inhemsk ökning av penningmängden, speciellt i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. En snabb uppbyggnad av dollarreserver ägde därmed rum i Västeuropa, vilket bidrog till att öka inflationen också utanför Förenta staterna.

Redan före den första oljechocken var således OECD-området drabbat av hög inflation samtidigt som vinsterna i näringslivet var låga. Mellan 1970 och 1972 ökade exempelvis den genomsnittliga inflationstakten från 6,5% till 11,6%. Detta var problem som skulle ha varit svåra att komma tillrätta med även utan de kraftigt stigande råvarupriserna 1973- 1974. I Soskice, D. 1978 be-

handlas löneexplosionen

Bakgrunden till de kraftiga höjningarna av råvarupriserna var efterfrå-

i termer av den första N geboomen 1973. Uppgången i oljepriserna tillskrivs ofta oljepriskartellen

förklaringsfaktom. Änd- OPEC. Denna bild kan emellertid nyanseras. Det var snarast så att oljepri- radeinstitutionella förserna drevs upp av en kraftigt stigande efterfrågan. När prishöjningarna hållanden påarbetsmarkväl inträffat, permanentades de att OPEC-länderna minskade till- naden i olika länder be-

genom

handlas i Barkin, S. gången på olja vid tendenser till prisfall. Kartellens bidrag till den höga

red., 1975. oljeprisnivån bestod därför framför allt i att den försvarade redan inträffade prishöjningar produktionssneddragningarz. 2 För en analysav olje-

genom

Uppgången i råvarupriserna prischockens orsaker, se

innebar att prisnivån i OECD-länderna steg.

t.ex. Nordhaus, W. D. Bytesförhållandet terms-of-trade -

förändrades också till de råvaruimpor- 1980.

Tabell 2.2. Förändring i bytesförhållandeterms-of-trade till följd av energiprisök-

ningar 1960-1981

v Andel av BNP

Källa: Bruno, M. och Sachs, J., Economics of Worldwide Stagflation, Blackwell, Oxford, 1985.

terande ländernas nackdel. I den industrialiserade världen uppstod avsevärda bytesbalansunderskott, eftersom oljepriserna innebar att inkomster överfördes till OPEC-länderna utan att de, åtminstone på kort sikt, kunde öka sina utgifter i motsvarande grad. Därför steg sparandet i världsekonomin helhet, vilket medförde ett efterfrågebortfall med åtföljande nega-

som tiv effekt på tillväxten.

Om man hade önskat bibehålla full sysselsättning efter oljeprischocken skulle reallönerna ha behövt justeras nedåt proportionellt med kostnadsökningarna för insatsvarorna. Fackföreningarna i Västeuropa försökte emellertid i stället försvara reallönerna, när inflationen ökade i importprisstegringarnas kölvatten. I Förenta staterna däremot var lönerna i allmänhet snarare stela i nominella termer, och bundna under en längre kontraktsperiod, vilket medförde att reallönerna minskade i större utsträckning än i Västeuropa.

Reallönerna i OECD-området hade redan tidigare stigit snabbare än produktiviteten. Även reallönerna föll något under trycket den

om av stigande arbetslösheten minskade också produktivitetens ökningstakt. Inkomstfördelningen försköts därför ytterligare till vinsternas nackdel. Reallönerna kom därmed att ligga över den nivå som varit förenlig med full sysselsättning.

En expansiv politik för att i detta läge hålla vinsterna uppe skulle ha resulterat i ännu högre inflationstakt. I allmänhet prioriterade regeringarna inflationsmålet och den ekonomiska politiken lades om i kontraktiv riktning. Kombinationen av en restriktiv politik och redan låga vinster gjorde att investeringarna föll kraftigt, vilket i sin tur ytterligare minskade produktivitetstillväxten. En ökning av arbetslösheten var under dessa förutsättningar sannolikt oundviklig. Den ekonomiska politikens inriktning bidrog emellertid ytterligare till den kraftiga nedgången i den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna efter 1973.

Finansiella obalanser mellan de stora OECD-länderna

Under perioden 1975-1979 började ekonomierna i OECD-området att återhämta sig och den ekonomiska politiken lades så småningom om i en mer expansiv riktning, vilket medförde en ökad tillväxt. Arbetslösheten förblev emellertid hög, särskilt i Västeuropa.

Den andra oljeprischocken 1979-1980 hejdade dock den begynnande återhämtningen. Bakgrunden till den kraftiga prisuppgången var återigen

den förhållandevis höga efterfrågan, denna gång kombinerad med spekulation i oljepriserna i samband bl. a. med att Irans oljeproduktion minskat drastiskt. OPEC försvarade även nu oljeprisstegringarna med produktionsneddragningar. Effekterna blev återigen högre inflation och lägre vinster i industriländema. Regeringarna svarade liksom några år

tidigare med en kraftigt kontraktiv politik. I de stora ekonomierna blev lågkonjunkturen ännu djupare än 1974-1975 och andelen arbetslösa nådde tvåsiffriga nivåer i flera OECD-länder.

Samtidigt ökade budgetunderskotten i flertalet länder inom OECD-området huvudsakligen till följd av stagnerande inkomster. Parallellt förvärrades också bytesbalanssituationen. 4 Först 1983 påbörjades framför allt i återhämtning

Förenta staterna en som fortgått fram till idag, om än i avtagande takt. I Västeuropa har emellertid tillväxten varit förhållandevis låg och arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Inflationen i hela OECD-området förefaller dock ha bringats under kontroll samtidigt som inflationstakten har sjunkit kontinuerligt från 1980 fram till idag, vilket för efterkrigstiden unikt lång

är en period.

I Förenta staterna bedrevs efter 1982 en expansiv finanspolitik. Det växande budgetunderskottet medförde i kombination med en restriktiv penningpolitik en hög räntenivå vilket stimulerade ett avsevärt kapitalinflöde. Detta var en bidragande orsak till att dollarn apprecierades och att Förenta staternas bytesbalans successivt försämrades.

Utvecklingen sedan 1982 har ett starkt inslag av geografisk obalans. Av den totala ökningen av efterfrågan i OECD-området under denna period har Förenta staterna svarat för hälften. För Västeuropas del har nettoexporten utgjort den dominerande efterfrågefaktorn, medan den inhemska efterfrågan utvecklats svagt. 1 Förenta staterna har det federala budgetunderskottet ökat, medan politiken i Västeuropa har inriktats på budgetkonsolidering. Idag har Förenta staterna ett väldigt bytesbalansunderskott som motsvaras av överskott i framför allt Förbundsrepubliken Tyskland och Japan.

Tabell 2.3. strukturella förändringar av den offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1987 a Procent av nominell BNP

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Förenta staterna +0,4 -1,5 +1,0 -0,5 -0,8 +0,4 +1,2 Japan +0,2 0,0 +0,4 +1,1 +0,6 -0,1 +0,2 Förbundsrepubliken

a Positiva värden indikerar en kontraktiv fmanspolitisk inriktning. Siffrorna är rensade för inflationens och kapacitetsutnyttjandets effekter på budgetunderskotten. b Prognos Källa: OECD Economic Outlook dec. 1984,dec. 1985och dec. 1986.

Arbetslösheten i Västeuropa klassisk eller keynesiansk

- Under 1970-talet uppfattades inflationen som det centrala ekonomisk-po1itiska problemet. Arbetslösheten har idag tagit över denna roll. Trots en viss återhämtning av den ekonomiska aktiviteten både 1975- 1979 och efter 1982 har sysselsättningen i Västeuropa stagnerat och t.o. m. fallit 1980- 1983 parallellt med en trendmässig ökning av arbetslösheten. Idag är ca 20 miljoner människor i Västeuropa arbetslösa. Särskilt allvarlig är den höga ungdomsarbetslösheten. Mer än en fjärdedel av Västeuropas ungdomar är utan arbete. Trots framgångar när det gäller att dämpa inflationen förefaller därför den ekonomiska politiken stå inför ett misslyckande.

Kontrasten med Förenta staterna är slående. Se diagram 2.2 och 2.3. Med undantag för en viss stagnation kring den andra oljekrisen har sysselsättningen i Förenta staterna stigit kontinuerligt samtidigt som arbetslösheten varit förhållandevis låg.

De två vanligaste förklaringarna till den höga arbetslösheten är att reallönerna är för höga eller att efterfrågan är otillräcklig. Den första typen av arbetslöshet brukar benämnas klassisk, den andra keynesiansk.

Om utbudet av varor överstiger efterfrågan vid givet marknadspris, brukar man tala om "keynesiansk arbetslöshet. Vid givna varu- och faktorpriser vill företagen sälja mer, men produktionen begränsas av otillräcklig efterfrågan. Detta ger en lägre sysselsättning än arbetskraftsutbudet och följaktligen arbetslöshet. Om å andra sidan efterfrågan på varor överstiger utbudet vid givet marknadspris, råder klassisk arbetslöshet. I detta fall uppstår arbetslösheten som en följd av att företagen vid rådande

Diagram 2.2. sysselsättningeni Förentastaternaoch Västeuropa1970-1986 Index 1970 100 140

1 i

130 - -

Förentastaterna

120 -

110- -

j Västeuropa :

M -.. -

-

" I v | I I v I l I I u r I

1970 1975 1980 1985 Källa: OECD Economic Outlook, Historical Statistics 1960- 1984,1986och OECD Economic Outlook dec. 1986.

faktor- och varupriser inte är villiga att producera den kvantitet som efterfrågas. Reallönerna är med andra 0rd för höga för att medge full sysselsättning.

Vilken reallöneutveckling som är förenlig med full sysselsättning beror på arbetskraftens produktivitetstillväxt. Om denna ökar snabbare kan också reallönerna stiga snabbare utan att sysselsättningen hotas. Om emellertid de faktiska löneökningarna överstiger den reallöneutveckling som är förenlig med full sysselsättning uppstår ett lönegap, och därmed stigande klassisk arbetslöshet. Empiriska studier av lönegapets storlek visar att detta varit stort och troligen varit en betydelsefull faktor bakom stagna-

sysselsättningen i Västeuropa under 1970-talet tionen av

Under 1970- och 1980-talen ökade dessutom i många västeuropeiska länder de löneanknutna skatterna Detta medförde ökade kostnader för företagen, eftersom de högre skatterna inte helt uppvägdes av lägre löneökningar. Skattehöjningarna bidrog därmed till arbetslösheten i dess klassiska form.

Arbetslösheten har emellertid inte enbart varit "klassisk". Begränsning-

i den effektiva efterfrågan har också spelat en avgörande roll för sysselar sättningsutvecklingen. Under åren närmast efter de båda oljeprischockerna har det i Västeuropa förts en mycket restriktiv ekonomisk politik; en högre arbetslöshet har i vissa länder varit ett medel för att få ner inflationstakten. Under dessa perioder har ökningen av arbetslösheten huvudsakligen varit av "keynesiansk" natur.

Diagram2.3. Arbetslösheteni Förenta Staterna och Västeuropa 1970-1986 Procent av arbetskraften

10-

Förentastaterna

1Seexempelvis Bruno,

M. och Sachs, 1985.

2Storahöjningar avlöne-

skatterna ägdeframför

allt rum i Förbundsre-

publiken Tyskland, Ja-

Västeuropa pan, Holland, Sverige

och Storbritannien under

perioden 1966-1978. l

Sverigeökade de sociala

avgifterna för industriar-

I I I I I V I i från 12,5% lö-

betare av

1970 1975 1980 1985

- nesummanexkl. sociala Källa: OECD Economic Outlook, Historical statistics 1960- 1984,1986ochOECD avgifter 1970till

ca Economic Outlook, dec. 1986. % 1985.

42,3

En jämförelse med Förenta staterna ger belägg för att ökningen av arbetslösheten i Västeuropa efter 1981 hänger samman med en låg efterfrågan. I Förenta staterna har efterfrågan ökat betydligt snabbare än inkomsterna, vilket återspeglas i det växande bytesbalansunderskottet. Likaså har budgetunderskottet vuxit snabbt, vilket även det är en indikation på en expansiv finanspolitik se tabell 2.3.. Denna politik har också resulterat i en högre ekonomisk tillväxt och en snabbare sysselsättningsökning än i Västeuropa.

Arbetslösheten har ökat vid given inflationstakt

Varför har då inte länderna i Västeuropa i större utsträckning använt sig av en expansiv efterfrågepolitik för att öka sysselsättningen Ett skäl är att en expansiv politik förutsätter att den faktiska arbetslösheten är högre än den arbetslöshet som leder till accelererande inflation, i den nationalekonomiska litteraturen kallad NAIRU Non-Accelerating-Inflation-Rate-of-Unemployment. Om arbetslösheten är lägre än NAIRU medför en expansiv efterfrågepolitik endast en kortvarig förbättring av arbetslösheten till priset av en högre inflationstakt.

Enligt det synsätt som var förhärskande i början på 1970-talet var NAIRU stabil; en ökning av arbetslösheten under en period skulle leda till minskade inñationsförväntningar och därmed förskjuta Phillipskurvan inåt, så att arbetslösheten återigen skulle kunna minska med bibehållen låg inflationstakt. Erfarenheterna under 1970- och 1980-talen, och flera empiriska undersökningar, tyder dock på att NAIRU både är instabil och har ökat påtagligt under det senaste decenniet

Enligt de beräkningar som redovisas i tabell 2.4 har både den faktiska arbetslösheten och NAIRU ökat trendmässigt; hela 5,0 procentenheter av den totala ökningen i genomsnittlig arbetslöshet på 6,4 procentenheter från 1966- 1970till 1981 1983kan tillskrivas en uppgång i NAIRU. Skattning-

-

skulle därmed tyda på att den lägsta arbetslöshetsnivå som kan arna uppnås vid bibehållen inflationstakt har ökat trendmässigt.

Traditionellt har NAIRU associerats med friktionsarbetslöshet. Ökning-

NAIRU i Västeuropa skulle enligt detta synsätt kunna bero på en av demografiska förändringar, exempelvis att andelen ungdomar har ökat. Det förefaller dock inte finnas empiriskt stöd för denna hypotes. Uppgång- ,eni NAIRU skulle också kunna tänkas bero på generösa arbetslöshetsbi-

Tabell 2.4. Faktisk arbetslöshetoch NAIRU i EG-området 1966-1983 Procent

1Set.ex. Coe, D. och Källa: Layard, R. och Basevi, G. m.f|., Europe: The Case for Unsustainable Gagliardi, F. 1985. Growth, Centrefor European Policy Studies, 1984.

drag, men någon markant ökning av dessa har inte heller ägt rum under 1970-talet. I centrum för analysen av förändringen av NAIRU står i stället två andra förklaringar

Den första förklaringen tar sin utgångspunkt i det sätt på vilket lönebildningen fungerar. Det är inte alls säkert att en högre arbetslöshet medför att kraven på löneökningar minskar. I de refererade studierna argumenteras för att fackföreningarna i begränsad utsträckning låter sig påverkas av en hög arbetslöshet om inte de egna medlemmarna berörs. Särskilt långtidsarbetslösa kan mot denna bakgrund förutsättas ha en liten inverkan på lönebildningen.

NAIRU kan också tänkas öka som en direkt följd av den höga faktiska arbetslösheten. Exempelvis kan de arbetslösa tänkas förlora egenskaper som krävs för att framgångsrikt konkurrera på arbetsmarknaden. De kanske också slutar söka nya jobb. Innebörden av denna förklaring i

litteraturen benämnd "hysteresis" är att NAIRU helt enkelt följer

arbetslöshetens utvecklingz. Sammantaget medför detta att det är svårt att minska de höga arbetslöshetsnivåerna även om efterfrågan i ekonomin ökar.

Av ovanstående resonemang följer att den förda restriktiva politiken i en viss mening har misslyckats. Visserligen har det varit möjligt att minska inflationstakten. Men detta har inte bara skett till priset av en tillfälligt högre arbetslöshet; riskerna för att arbetslösheten har stigit permanent är betydande.

Försämrade tillväxtbetingelser

Den ekonomiska tillväxten efter 1973 har varit markant lägre än under de två föregående decennierna. I tabell 2.5 återges tillväxten i BNP och i produktivitet 1960- 1986 uppdelat på ett antal delperioder. För OECD som helhet föll BNP-tillväxten från 5,0% i genomsnitt 1960-1973 till 2,4% 1973- 1981. Detta är mer än en halvering av tillväxttakten.

Tabell 2.5. BNP och produktivitet för vissaindustriländer 1960-1986 Årlig procentuell förändring

1960- 1968 1968-1973 1973-1979 1979- 1983 1983-1986

BNP EG 4,5 4,8 2,4 0,6 2,4 Förbundsrepubli-

BNP per sysselsatt EG 4,4 4,3 2,2 1,3 1,9 Förbundsrepubliken Tyskland 4,3 4,1 3,0 1,4 2,2

2,4 1,8 0,4 0,7 1,3 Se ex. Layard, R. Förenta staterna Japan 8,9 7,9 2,9 2,6 3,7 1986 och Sachs, och

Wyplosz, C. 1986. aSiffrorna för 1986är en prognos. Källa: EG-kommisionen, Productive Supply in the Community, European Econ- 2Se Modigliani, F,

ex. omy No. 29,juli 1986. m. fl. 1986.

Det ligger nära till hands att föreställa sig att nedgången i tillväxten beror på att de ovanligt gynnsamma förutsättningar för tillväxt, som rådde under de två första decennierna efter krigsslutet, har försvunnit. Enligt detta synsätt skulle den lägre tillväxten bara markera en återgång till ett mer normalt tillstånd. Under 1950- och 1960-talen fanns relativt lätt tillgängliga möjligheter att höja den genomsnittliga produktiviteten, genom överflyttning arbetskraft från lågproduktiv jordbrukssektor till en högproduk-

av en tiv industri. Dessa överflyttningsvinster hade till stor del uttömts under början av 1970-talet. Likaså har tjänstesektorerna ökat sin andel av sysselsättningen i länder med hög BNP per capita, vilket också torde bidra till en lägre tillväxttakt, eftersom tjänstesektorn normalt har en lägre registrerad produktivitetstillväxt än den varuproducerande sektorn.

En annan faktor som bidrog till höga tillväxttal under efterkrigstidens första decennier var handelns liberalisering. Till detta kom också bl. a. en ökad tillgång på billig energi. Vidare kunde ett antal länder utnyttja redan tidigare i Förenta staterna gjorda teknologiska landvinningar, en möjlighet som gradvis bör ha minskat.

Det är emellertid också tänkbart att det ägt rum förändringar i de grundläggande mekanismerna i det ekonomiska systemet som försämrat tillväxtbetingelserna. Exempel på detta är den ökade inflationsbenägenheten och de större variationerna i inflationstakten under 1970-talet.

Likaså kan den fallande räntabiliteten ha påverkat tillväxtförutsättningarna. Nedgången i vinstnivåerna under 1970-talet kan förklaras på olika sätt. Den kraftiga uppgången i kapitalintensiteten bör ha bidragit till ett fall i räntabiliteten. Den ökade konkurrensen från nya industrialiserade länder och handelsliberaliseringen bör också ha tenderat att minska vinstandelarna. Till detta kommer också möjligheten att starkare fackföreningar har bidragit till att hålla vinstnivåerna nere.

Ytterligare en hypotes är att marknadernas funktionssätt försämrats och effektiviteten i resursallokeringen avtagit. Uppgången i inflationstakten kan i kombination med höga marginalskatter på olika vis ha påverkat och snedvridit resursanvändningen i OECD-ekonomierna. Dessa faktorer kan också, i kombination med ändrad lagstiftning, ha bidragit till att försämra rörligheten på arbetsmarknaden och därmed allokeringen av arbetskraften.

Det är svårt att avgöra vilka av ovanstående faktorer som spelat störst roll för nedgången i tillväxttakten. Om systemförändringar och uttömda gynnsamma tillväxtbetingclser ensamma skulle ligga bakom nedgången i tillväxttakt borde denna dock ha ägt rum gradvis och med varierande takt i olika länder. Det karaktäristiska för händelseutvecklingen är dock att nedgången ägt rum samtidigt och i alla OECD-länder med undantag för Förenta staterna där nedgången ägde rum successivt med början 1967. Detta talar för att den makroekonomiska utvecklingen har haft en avgörande betydelse. Det hindrar dock inte att de makroekonomiska störningarna kan ha blottlagt och accentuerat eventuella gradvisa försämringar av de ekonomiska betingelserna och därmed satt punkt för det gynnsamma tillväxtklimat som varit rådande sedan krigsslutet. De olika förklaringarna utesluter alltså inte varandra.

Långsam ökning i total faktorproduktivitet

Det är vanligt att dela upp förändringar i arbetskraftens produktivitet i två faktorer; en som beror på förändringar i kapitalintensiteten värdet

av maskiner, varor i lager och anläggningar per arbetad timme och en restfaktor. Denna restpost, som också kallas total faktorproduktivitet eller helt enkelt teknikfaktom, mäter den produktionsökning som normalt kan åstadkommas utan att vare sig insatsen av arbetskraft eller kapital ökar.

De empiriska studier som gjorts visar att endast en mindre del av den lägre produktivitetstillväxten kan förklaras av fallet i kapitalintensitetens ökningstakt. Av en total nedgång i arbetskraftens produktivitetstillväxt i OECD-området mellan perioderna 1960- 1973 och 1974- 1979 på 3,0 procentenheter, kunde den lägre tillväxten av kapitalintensiteten endast förklara ungefär en sjättedel, enligt en studie Kendrikl. Det faktum att den

av återstående delen som återspeglas i ett fall i tillväxten av den totala

faktorproduktiviteten är så stor har kallats "the productivity puzzle".

-

I tabell 2.6 återges en uppdelning av arbetskraftens produktivitetsökning i tillverkningsindustrin i de fyra största europeiska länderna, Förenta staterna och Japan. I de undersökta europeiska länderna är nedgången i arbetskraftens produktivitetstillväxt 2,4 procentenheter mellan 1960-1973 och 1973-1983. Av denna nedgång förklaras en tredjedel minskad

av en ökningstakt i kapital per arbetad timme. I stort sett gäller motsvarande förhållande för Japan medan hela produktivitetsfallet i Förenta staterna kan förklaras av förändringen i total faktorproduktivitet.

Tabell 2.6 Arbetskraftens produktivitetstillväxt i tillverkningsindustrin uppdelad i bidrag från tillväxt avtotal faktorproduktivitet ochökad kapitalintensitet 1960-19833 Årlig procentuell förändring

1960-1968 1968-1973 1973-1979 1979-1983

Västeuropa Arbetskraftens produktivitet 6,1 5,9 3,8 3,3

därav: Total faktorproduktivitet 4,3 4,1 2,7 2,4 Kapitalintensitet 1,7 1,7 1,1 0,9

Förenta staterna Arbetskraftens produktivitet 3,1 3,7 1,4 2,6

därav: Total faktorproduktivitet 2,7 2,9 0,8 1,8 Kapitalintensitet 0,4 0,8 0,6 0,8

Japan Arbetskraftens produktivitet 10,5 12,2 6,6 6,9

därav: Total faktorproduktivitet 6,5 6,5 4,4 5,8 Kapitalintensitet 3,7 5,3 2,2 1,1

a Västeuropa omfattar i denna tabell Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien. Okad kapitalintensitet avser kapitalandelen multiplicerat med kapitalintensitetens ökningstakt. Källa: EG-kommissionen, Productive Supply in the Community, European Economy No. 29,juli 1986. 1Kendrick, W. 1981.

3 Långtidsutredningen.Huvudrapport

Studier av denna typ underskattar antagligen betydelsen av kapitalbildningen för produktivitetstillväxten. Sannolikt är den tekniska utveckling-

dvs. teknikfaktorn, delvis kapitalbunden. Användandet av ny teknik en, och förbättrat resursutnyttjande förutsätter ofta investeringar. Investering-

påverkar sålunda arbetskraftens produktivitet både via högre kapitalinar tensitet och via effekter på den totala faktorproduktiviteten.

De existerande statistiska serierna övervärderar också sannolikt storleken på kapitalstocken, eftersom kvaliteten på denna troligen reducerats

följd de dramatiska förändringarna i relativa priser och kompasom en av rativa fördelar under 1970-talet. Under perioder med lågt resursutnyttjande producerar dessutom inte hela stocken kapitaltjänster. I de beräkningar redovisas i tabell 2.6 har dock justeringar av kapitalmåttet

som med hänsyn till kapacitetsutnyttjandet gjorts, vilket som väntat medför

att den långsammare tillväxten i kapitalintensiteten förklarar en större del

produktivitetsfallet i denna studie än i flera tidigare av

Fortfarande återstår dock att förklara "the productivity puzzle". Enligt flera studier kan stor del av fallet i totalproduktivitetens tillväxttakt

en förklaras lägre allokeringsvinster. Redan tidigare har nämnts att över-

av flyttningen från jordbruk till industrin i stort sett avstannat och att en allt större del arbetskraften sysselsätts i tjånsteproduktion. Det finns emel-

av lertid fler typer av resursallokeringsvinster som ger upphov till produktivitetstillväxt. Det är inte bara omflyttningar mellan branscher som är av betydelse, utan också allokeringen av kapital och arbete mellan företag och även inom enskilda företag. Det finns skäl att tro att dessa allokeringsvinster kan ha avtagit till följd av den lägre tillväxten. Med en snabbare expansionstakt sker större omflyttningar såväl mellan hög och lågproduktiva sektorer och företag som inom enskilda företag.

Utvecklingen i Sverige

Problem med konkurrenskraften

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1950- och 1960-talen var precis i omvärlden unik. Tillväxttakten var hög och stabil, mellan 1

som och 2% under lågkonjunkturer och mellan 5 och 6% under högkonjunktu-

Inflationstakten i genomsnitt drygt 4% per år och den öppna rer. var arbetslösheten i allmänhet under 2%. Underskotten i betalningarna med utlandet heller aldrig en allvarlig storleksordning. Den stabila och

var av höga tillväxten bidrog till att stimulera investeringarna. Höga investeringar bidrog i sin tur till att förstärka förväntningarna om en fortsatt hög tillväxt.

Från 1960-talet tenderade emellertid vinstmarginalerna att

mitten av krympa. Därmed försämrades också soliditeten i företagen. Sammantaget medförde detta dels en snabbare takt i rationaliseringarna i företagen, dels att mindre framgångsrika företag slogs ut i en större omfattning än tidigare. De kapacitetshöjande investeringarna i industrin sjönk och därmed också sysselsättningen. För en diskussion av

Även industrins finansiella situation försämrades under 1970-talets detta problem seHans- om B. 1987. första år och dess investeringar låga föreföll någon akut kris inte råda. son, var

Diagram 2.4. Handels och bytesbalans1950-1986 Andel av BNP

1 - Bytesbalans / A A L

.

Handelsbalans

4 vivvlvrvrlurvlrlrlllvvltllruvlvvvv 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 19.85 - Källa: Riksbanken och finansdepartementet.

Produktionen ökade och nedgången i sysselsättningen motverkades av att fler arbeten skapades i den offentliga sektorn. Den totala inhemska efterfrågan steg inte till nivåer där balansen i utrikesbetalningarna försämrades kraftigt, även om underskott vid högkonjunkturerna 1965 och 1970 antydde begynnande problem med konkurrenskraften. Under 1970- 1971 bedrevs en restriktiv finans- och penningpolitik. Denna fick gynnsamma effekter på pris- och kostnadsutvecklingen; underskottet i bytesbalansen kunde vändas till ett icke obetydligt överskott 1971- 1973. Men detta uppnåddes till priset högre arbetslöshet och lägre av en en tillväxttakt än den i omvärlden. Under 1973-1974 lades politiken om i expansiv riktning samtidigt som den internationella högkonjunkturen och den höga inflationstakten fick genomslag i Sverige. Råvaruprishöjningarna fick från början expansiv en effekt på den svenska ekonomin på grund den svenska exportstrukav turen. Vinsterna steg och stora investeringar gjordes bl. i branscher a. som senare skulle visa sig vara mindre framgångsrika. Den expansiva ekonomiska politiken bedrevs i syfte att kompensera för det bortfall i internationell efterfrågan, som följde av den kontraktiva politik som fördes i omvärlden efter oljeprischocken. Tanken att den var svenska ekonomin skulle undgå effekterna av den internationella lågkonjunkturen, för att sedan kunna haka på" den kommande uppgången. Till att börja med uppnåddes också positiva effekter i form lägre arbetslösav het och en högre tillväxt i industriproduktionen än i omvärlden. Kombinationen av snabba prisstegringar, brist på arbetskraft och höga vinster i

Diagram 2.5. Industrins förädlingsvärde under 1950-,1960-,1970-och 1980-talen Fastapriser. Index100 1950, 1960,1970och 1980 200

a r

/ 150 .J ..

/

t

. 160 - -

1950-talet

.,_

80 I I I l I

I I l I

O 1 2 3 4 5 8 7 8 9 10 Källa: Statistiska centralbyrån.

näringslivet skapade emellertid inflationsförväntningar och krav på stora löneökningar.

Under perioden 1974till 1976 ökade de totala lönekostnaderna för industriarbetare i Sverige med 40%. En icke oväsentlig andel av kostnads-

ca ökningarna bestod i höjda löneskatter. Samtidigt minskade produktivitetsökningstakten. Den svenska ekonomin kom därmed, precis som många andra industrilandsekonomier, att utsättas för en kombination av utbudsstörningar; oljeprisuppgång, höjda löneskatter och fall i produktivitetstillväxten. Samtidigt medförde den expansiva ekonomiska politiken att det blev svårare att få till stånd en nödvändig anpassning av reallönerna.

När relativpriserna i förhållande till omvärlden steg förlorade svensk industri marknadsandelar se diagram 5.3.. Detta tillsammans med en

förhållandevis hög inhemsk efterfrågan medförde stora och ökande

underskott i betalningarna med utlandet. Situationen förvärrades ytterliga-

att efterfrågan på världsmarknaden föll för flera svenska branscher, re av

och stål. In på marknaden trädde samtidigt ett antal nya konkur-

ex. varv rentländer.

Vinstmarginalerna i svenskt näringsliv föll kraftigt efter 1975, vilket bidrog till lägre investeringar, tillväxt och sysselsättning. Den totala sysselsättningen i ekonomin kunde emellertid upprätthållas tack vare en förhållandevis snabb utbyggnad den offentliga sektorn, särskilt av den

av kommunala verksamheten.

Den nedgång i inflationstakten och förbättring av konkurrenskraften och

uppnåddes under de första åren på 1970-talet gick alltså bytesbalansen som förlorad under överbryggningsperioden. Resultatet blev i stället att Sverige missade den internationella återhämtningen 1975-1976. Erfarenheterna från denna period visar på svårigheterna för en liten, öppen ekono-

mi som den svenska att bedriva en radikalt annorlunda ekonomisk politik än omvärlden.

Under 1976 och 1977genomfördes tre devalveringar med 6 respektive 10% i syfte att återställa vinstnivå och konkurrenskraft. I Sverige ökade nu tillväxten, om än med ett par års eftersläpning i förhållande till omvärlden. Uppgången bröts emellertid av den andra oljeprischocken 1979-1980. Produktionen stagnerade åter, men till skillnad från perioden efter den första råvaruprischocken blev tillväxten i Sverige denna gång inte lägre än den internationella.

Under 1981 och 1982 devalverades åter den svenska kronan, nu med sammanlagt ca 24%. Det relativa kostnadsläget sjönk därmed till nivåer under dem som rått i början av l970-talet. Devalveringarna utnyttjades av företagen både för att höja vinstnivåerna och för att ta marknadsandelar. Såväl kapacitetsutnyttjandet i produktionen som investeringarna ökade snabbt. Därmed ökade också produktiviteten. Arbetslösheten sjönk med viss eftersläpning och har därefter fortsatt att minska.

Förändrade villkor för lönebildningen

Den ekonomiska utvecklingen under l970-ta1et och början av 1980-talet har präglats av en alltför snabb pris- och löneökningstakt. Vid fem tillfällen fr. o. m. 1976 har den svenska kronan devalverats för att förbättra konkurrenskraften.

Samspelet med stabiliseringspolitiken är avgörande för hur lönebildning-

fungerar. En grundtanke i den svenska modell som växte fram under en de första efterkrigsdecennierna är att fackföreningsrörelsen inte skall ta

för prisnivån utan att detta ansvar skall tas av arbetsgivarsidan och ansvar statsmakterna. Förutsättningarna för denna uppläggning av politiken urholkades emellertid successivt under 1960- och 1970-talen.

Endast vid ett tillfälle, under början av 1970-talet, bedrevs en påtagligt restriktiv finans- och penningpolitik för att bromsa inflationsutvecklingen. Kritiken mot denna politik "de förlorade årens politik blev emeller-

- tid kraftig och bidrog till försöken att brygga över den internationella konjunkturnedgången 1974-1976 med en kraftigt expansiv finanspolitik. Ett problem med en sådan expansiv politik är att den tenderar att leda till

högre pris- och löneökningstakt. På kort sikt har den expansiva politien ken en positiv inverkan på sysselsättningen men på längre sikt och om den internationella konkurrenskraften urholkas minskar den totala sysselsättningen.

Till följd av de återkommande devalveringarna blev ansvarsfördelningen mellan staten och de olika arbetsmarknadsparterna alltmer oklar. Om devalveringar regelmässigt genomförs när konkurrenskraften har försämrats försvagas motiven för löntagar- och arbetsgivarorganisationema att välja en låg lönestegringstakt.

Höga nominella löneökningar kan ge temporära reallönehöjningar efter-

växelkursvariationer sker med långa mellanrum. Till detta kommer att som konkurrensen mellan löntagarorganisationerna kan driva fram en snabb lönespiral, om effekterna på konkurrenskraft och sysselsättning devalveras bort.

Diagram 2.6. Lönekostnadsökningaruppdeladepåavtalsmässigalöneökningar, löneglidning och höjningar av socialaavgifter 1965-1986 Arlig procentuell förändring 30 30

E Socialaavgifter

mmLöneglidning

E Avtal

L O LO O ln

D i f D D

O O O O O

v- v- v- v- v- Kâlla: Konjunkturinstitutet.

Allvarliga är också effekterna på arbetsgivarsidan. Arbetsgivarna saknar skäl att ta de kostnader som följer med konflikter, om de kan utgå ifrån att de negativa effekterna på lönsamheten av för höga nominella löneökningar kommer att devalveras bort. Särskilt stor är risken för att de accepterar högre löneökningar om de därigenom tror sig kunna förändra lönestmkturen i en riktning de anser önskvärd.

Till problemet med den oklara ansvarsfördelningen kommer förändring ar i den ekonomiska miljö i vilken lönebildningen har haft att verka. Produktiviteten har ökat långsammare än tidigare samtidigt som den internationella ekonomiska utvecklingen varit sämre.

Lönebildningens villkor har också förändrats av en gradvis förskjutning av den relativa förhandlingsstyrkan mellan arbetstagare och arbetsgivare. Denna sammanhänger i hög grad med den snabba tillväxten av den offentliga sektorn. Inom denna sektor finns inte samma skäl för arbetstagarna att Visa återhållsamhet, eftersom riskerna att förlora arbetet är mindre, åtminstone på kort sikt. Löntagarna på den offentliga sidan har också fått sina strejkrättigheter utvidgade.

Ytterligare en komplikation är framväxten av ett antal jämbördiga grupper med olika intressen. När flera parter är inblandade blir det betydligt svårare för var och en att ta samhällsekonomiska hänsyn. Det ligger i sakens natur att utvecklingen av det relativa löneläget blir ett viktigt kriterium på de enskilda organisationsledningarnas framgång. Detta har bl. a. tagit sig avtalsmässiga uttryck i form av olika typer av följsamhetsklausuler.

Diagram 2.7. Löneutvecklingen för industriarbetare 1965-1985. Beräknad årlig

en arbetskraftskostnadoch nettolön Tusenkr. 1980års priser 120

Arbetskraftskostnad 100 "

-

ao- -

60 - -

Nettolön

40 l I j I | l I

1 I | v l I I I I l I I

1965 1970 1975 1980 1985 Källa: Tegle, S. Part-time employment, Lund Economic StudiesNo. 35, Lund 1985 och finansdepartementet.

Avslutningsvis finns det skäl att framhålla skatteutvecklingens betydelse för lönebildningen. Av diagram 2.6 framgår att de kraftigt stigande arbetsgivaravgifterna under 1970-talet starkt bidrog till att urholka industrins konkurrenskraft. Eftersom den höga skatten på arbetskraft inte ledde till kompenserande lägre löneuttag steg företagens totala arbetskraftskostnaden

Det högre skattetrycket har också medfört att de disponibla realinkomsterna har ökat förhållandevis långsamt. Detta har troligen gjort det svårare att åstadkomma låga nominella löneökningstal. Diagram 2.7 visar att den reala nettolönen för en industriarbetare minskade något under perioden 1965- 1985 trots att den reala bruttolönen inklusive sociala avgifter genomsnittligt steg med 2,7% per år.

Även skillnaderna i marginalskatter mellan olika löntagargrupper förefaller kunna försvåra lönerörelserna. Lika stora procentuella lönelyft för alla kommer att betyda en väsentligt lägre procentuell ökning av de disponibla nettolönerna för vissa grupper än för andra. Samtidigt kan försök att utjämna skillnader i disponibel inkomst kräva mycket stora förändringar av bruttolönerna. Detta tenderar att utlösa motkrav från andra grupper och kan därmed lätt medverka till en inflationistisk uppskruvning av löneläget.

Finansiella obalanser

Underskotten i betalningarna med utlandet under den senare delen av 1970-talet och de första åren på 1980-talet har hittills diskuterats med Igommnd, 131933

Diagram 2.8. Bruttospar- och bruttoinvesteringskvoter i Sverige1965-1986 Andel av BNP 30

Investeringskvot

a ...våg

. ..--- 5.

K .v-"á

Sparkvot

. l I . I . I v . l . r I . , .

1965 1970 1975 1980

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

utgångspunkt från den relativa kostnadsutvecklingen och lönebildningen. Det är emellertid från många utgångspunkter väl så upplysande att se problemen från den finansiella sidan.

När de totala utgifterna i ett land överstiger de totala inkomsterna uppkommer ett underskott i bytesbalansen. Landet som helhet förbrukar helt enkelt mer varor och tjänster än vad det producerar och måste därför låna i utlandet till underskottet i bytesbalansen.

För att det skall vara möjligt att entydigt tolka bytesbalansunderskott som en strukturell finansiell sparandebrist i ekonomin krävs emellertid att ekonomin befinner sig i närheten av fullt kapacitetsutnyttjande. Om sparandet är för lågt till följd av en konjunkturell nedgång i ekonomins

samlade inkomster, motverkar det låga sparandet konjunkturavmattningen och bytesbalansunderskottet fungerar då som en buffert som kan utjämna onödigt kraftiga svängningar i konsumtionen.

Bedömningen av bytesbalansunderskottet är emellertid beroende av investeringsutvecklingen. I praktiken är det en stor skillnad mellan ett bytesbalansunderskott orsakat av hög konsumtion och ett orsakat av omfattande investeringar. I det senare fallet bör avkastningen på investeringarna kunna överstiga räntebetalningarna till utlandet.

Diagram 2.8 visar spar- och investeringskvoternas utveckling i Sverige sedan 1965. De första tio åren av denna period var mönstret förhållandevis stabilt. Som andel av BNP rörde sig båda kvoterna något nedåt, men bara med ett par procentenheter. Hela tiden befann de sig på en nivå som i ett internationellt perspektiv framstod som normal. Vid mitten av 1970-talet skedde emellertid en dramatisk förändring. Både bruttosparandet och

Diagram 2.9. Bruttosparkvoten i Sverigeoch i OECD-området1965-1985 Andel av BNP 30

OECD

Sverige

I I I I I I .,. l i

19180 1985

1965 1970 1975

Källa: Statistiska centralbyrån och OECD Economic Outlook Historical Statistics 1960- 1984och OECD Economic Outlook dec. 1986.

bruttoinvesteringarna föll kraftigt, de senare dock i något mindre utsträckning.

Under sju-åtta år hade alltså Sverige ett finansiellt sparandeunderskott, dvs. ett underskott i bytesbalansen, trots att investeringsverksamheten minskade. Innebörden är att utlandsupplåningen under denna period framför allt använts till att betala en ökning av konsumtionen. Se även diagram 6.9. Den svenska produktionsapparatens förutsättningar att bidra till en återbetalning av den allt större utlandsskulden försämrades alltså parallellt med att skulden ökade.

Ännu dramatisk den svenska sparandeutvecklingen under den-

mer var na period om vi ser till nettosparandet dvs. skillnaden mellan bruttosparandet och kapitalförslitningen. Nettosparkvoten föll från strax under 15% i början av 1970-talet till som lägst 3,8 % 1982, det senare en nivå vid vilken det knappt är möjligt att ens bevara storleken på den existerande kapitalstocken. Därefter har dock förbättring inträffat. År 1985 uppgick

en nettosparkvoten till 7,3 %.

Den svenska sparandeutvecklingen har en hel del likheter med den i övriga OECD-länder. Av diagram 2.9 framgår emellertid att bruttosparkvoten redan under l960-talet var något lägre i Sverige. Fallet i sparkvoten kom vidare något senare i Sverige än i omvärlden och var framför allt kraftigare. Slutligen har sparandet i Sverige under senare år förbättrats väsentligt mer än i OECD-området som helhet.

Vilken är då bakgrunden till de stora kasten i sparkvoten Ett sätt att

sig denna fråga är att hur det finansiella sparandet har utvecklats i närma se olika sektorer. Diagram 2.10 visar det sammanlagda finansiella sparandet i

Diagram 2.10. Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans 1965-1986 a Andel av BNP 10

5 - Offentligsektor -

BYleS

...Z-J

ll/\\

. .

Privatsektor x k.

- a ä -

/u

t ,x a. ,x - 5 i,/" s___ "

...

.

v v v v I v v I | | v v v v l v I v I |

1965 1970 1975 1980 1985 a Bytesbalansenåterges här enligt statistiska centralbyråns finansräkenskaper för att uppnå konsistensmed det inhemskafinansiella sparandet.Detta mått skiljer sig dock vissaår från den officiella bytesbalansstatistik somriksbanken redovisar. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

offentlig och privat sektor. Summan av dessa belopp är definitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo.

Under åren 1965till 1975 hade den offentliga sektorn ett konstant positivt finansiellt sparande i storleksordningen 4% av BNP. Detta avspeglade huvudsakligen uppbyggnaden av AP-fonden; statens och kommunernas finansiella sparande var i allmänhet nära noll.

Även den privata sektorns sparande var förhållandevis stabilt men

negativt under senare delen av 1960-talet. Sammantaget medförde detta

att bytesbalansens saldo var nära noll. Under de första åren på 1970-talet förbättrades emellertid både den privata sektorns sparande och bytesbalansens saldo kraftigt.

Vid mitten av 1970-talet skedde en dramatisk förändring i det sektorsvisa sparandet. Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP rasade från +4% till -6% mellan 1976 och 1982. Samtidigt förbättrades den privata sektorns finansiella sparande. Förbättringen var emellertid inte tillräckligt stor för att kompensera nedgången i det offentliga sparandet. Därför var bytesbalanssaldot negativt under hela perioden. Först 1984 registrerades åter ett överskott i bytesbalansen efter en kraftig förbättring i den offentliga sektorns finansiella sparande.

Nedgången i det offentliga finansiella sparandet efter 1975 sammanhängde primärt med en mycket snabb försämring i statsfinanserna. Denna berodde i sin tur dels på att aktiviteten i ekonomin mattades av, dels på att

Diagram 2.11. Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande i ickefinansiella företag 1965-1986 3 Andel av BNP 15

ut . _.-"""

Bruttoinvesteringar

i -------------------------------- .W ----------- .- I.

___/ , f r-.._

. 10 j /xw-...ø

f i

" -

5- x 7

o

rr

Finansielltsparande

-

-5

I r I I l l I l I I I I I I I I I I I |

1965 1970 1975 1980 1985

3 I bruttosparandet ingårförutom bruttoinvesteringar och finansiellt sparandeäven Iagerinvesteringarsamtköp och försäljning avfastigheter netto. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

en strukturell obalans mellan inkomster och utgifter i statens budget tilläts växa fram. Samtidigt minskade socialförsäkringssektorns sparande, huvudsakligen till följd av att utbetalningarna från ATP-systemet ökade när allt fler pensionärer kom i åtnjutande av ATP utan att detta kompenserades av ökade inbetalningar.

Inom den privata sektorn steg sparandet i de finansiella företagen som andel BNP trendmässigt från någon procent vid början av 1970-talet till

av dryga 4% 1985. Detta sammanhängde både med högre räntenetto och ett ökat kollektivt pensionssparande ITP, STP. Hushållssektorns finansiella sparande som andel av BNP var däremot nära noll under hela perioden.

Diagram 2.11 visar sparandet och investeringarna i de icke-finansiella företagen, som utgör den tredje beståndsdelen i den privata sektorn. Samspelet med den tidigare diskuterade konkurrenskraftsproblematiken är här mycket påtagligt. Framförallt det finansiella sparandet men också investeringarna föll kraftigt vid mitten av 1970-talet. Efter devalveringarna 1976 och 1977förbättrades vinsterna och sparandet steg. Något år senare ökade också investeringarna varvid uppgången i det finansiella sparandet bromsades något för att därefter falla vid konjunkturnedgången 1979- 1981. Efter devalveringarna 1981 och 1982 steg vinsterna åter. I sin tur medförde detta investeringsuppgång, som åter bidrog till att hålla tillbaka upp-

en gången i det finansiella sparandet.

Genom att bryta ned förändringarna i det totala finansiella sparandet på sektorer fördjupas bilden av vad som hänt. Det är emellertid svårt att göra

en entydigt kausal tolkning av skeendet. Mycket talar för att en del av försämringen i den offentliga sektorns sparande i mitten på l970-talet var en följd av utvecklingen i den privata sektorn. När konkurrenskraften försämrades och tillväxten sjönk så minskade också statens inkomster. Någon motsvarande reducering av statens utgifter genomfördes inte.

Den lägre tillväxten innebar också att sysselsättningen hotades. Detta tilläts motivera en ännu mer expansiv politik, vilket ytterligare försämrade den offentliga sektorns sparande. Den expansiva politiken kan i sin tur ha bidragit till en snabbare pris- och lönestegringstakt, vilken fortsatte att undergräva konkurrenskraften.

De försök som gjordes under 1970-talet att hantera problemen med konkurrenskraften och underskotten i bytesbalansen genom att devalvera kronan ledde inte till några bestående framgångar. Konkurrenskraften fortsatte att försämras. Under 1980-talet kombinerades de omfattande devalveringarna med en stramare finanspolitik med åtföljande reduktioner av det statliga budgetunderskottet. En sådan inriktning på finanspolitiken utgör en förutsättning för att komma tillrätta med underskotten i utrikesbetalningarna.

Lägre tillväxt

Den internationella nedgången i produktionens och produktivitetens tillväxttakt har tidigare diskuterats. Då konstaterades att BNP-tillväxten mer än halverats i OECD-området som helhet från 1960-1973 till 1973-1983. Den svenska utvecklingen har i stort följt samma mönster. I tabell 2.7 återges tillväxten i BNP och produktivitetstillväxten i termer av BNP per arbetad timme. Det framgår att den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten minskat med nästan 2 procentenheter mellan 1964-1974 och 1974-1984. Detta är mer än en halvering. Den genomsnittliga årliga tillväxten i BNP per timme har samtidigt minskat med 2,6 procentenheter.

I tabell 2.8 redovisas produktivitetsutvecklingen för industrin. Denna har liksom i det internationella avsnittet delats upp i en del som hänger ihop med förändringar i total faktorproduktivitet och en annan som hänger

med ändrad kapitalintensitet För Sverige tillämpas emellertid en samman något annorlunda periodindelning. För OECD som helhet kom otvivelaktigt omsvängningen till en period med lägre tillväxt kring 1973. I Sverige skedde nedgången i tillväxten däremot först efter 1974.

Tabell 2.7. BNP, sysselsättningoch produktivitet 1964-1984 Årlig procentuell förändring

1964-1969 1969-1974 1974-1979 1979-1984 Kapitalstockarna är beräknade med hjälp av in- BNP

3,6 3,5 1,5 1,7 vesteringsdata och ekono- Sysselsättning timmar

skrivningsproñler. Se Hansson, B. 1987. Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabell 2.8. Produktions- och produktivitetstillväxt i industrin uppdelad i bidrag från tillväxt avtotalfaktorproduktivitet och faktorinsats respektivekapitalintensitet 1964- 1984 Årlig procentuell förändring

1964- 1969 1969-1974 1974- 1979 1979- 1984

Produktion 5,2 3,5 -0,6 1,6

därav: Total faktorproduk-

därav: Total faktorproduktivitet 5,7 3,5 1,0 3,3 Kapitalintensitet 1,6 1,5 1,2 0,2

Källa: Hansson, B., Produktivitet, räntabilitet och kapitalstockar, Appendix 2 till Metoder, modeller och beräkningar, Bilaga l till Långtidsutredningen 1987.

Den genomsnittliga årliga produktionstillväxten i industrin föll med 3,9 procentenheter, från 4,4% till 0,5%, mellan 1964-1974 och 1974-1984. Drygt en tredjedel, eller 1,5 procentenheter, motsvarades av en minskad insats av kapital och arbetskraft medan den resterande delen hängde samman med en nedgång i den totala faktorproduktivitetens tillväxttakt. Arbetskraftens produktivitetstillväxt föll med 3,2 procentenheter, från 6,1 % till 2,9% mellan samma perioder. En fjärdedel förklaras av att kapitalintensiteten ökat i en långsammare takt än tidigare.

Utvecklingen i Sverige har därmed följt ungefär samma mönster som i omvärlden, dvs. tillväxten av produktion och produktivitet har minskat kraftigt. Denna nedgång kan inte heller för Sveriges del i någon väsentlig utsträckning förklaras av en långsammare tillväxt av kapital per arbetad timme. Däremot är det värt att notera att minskningen av produktivitetstillväxten i industrin var mer markant i Sverige än i de största europeiska länderna och i Förenta staterna. Där föll produktivitetstillväxten med 2,4 respektive 1,4 procentenheter.

Förändrad syn på den ekonomiska politiken

Det keynesianska synsättet utmanas

Under de första två decennierna efter det andra världskriget dominerades synen i västvärlden på hur stabiliseringspolitik bör bedrivas helt av keynesianska tankegångar. Utmanad av arbetslöshetsproblemen på 1930-talet hade den brittiske nationalekonomen

John Maynard Keynes utvecklat en teori för ekonomins funktionssätt, enligt vilken staten inte borde förhålla sig passiv vid störningar i ekonomin. Om inte de tillgängliga resurserna var fullt utnyttjade borde staten underbalansera sin budget för att därigenom höja efterfrågenivån. När konjunkturen började vända borde politiken läggas om i motsatt riktning; finanspolitiken borde bli restriktiv.

Denna teori och de många vidareutvecklingar av den gjorts

- som utsattes vid slutet av 1960-talet för kritik. Främst bland kritikerna var Milton Friedman från universitet i Chicago. Enligt honom det felaktigt

var att ge finanspolitiken den avgörande uppgiften att stabilisera ekonomin. En underbalanserad budget medför att tillgången på ökar. Därmed

pengar ökar också efterfrågan i ekonomin, men snart skjuter också inflationen fart. Efter en tid kan alla aktörer i det ekonomiska systemet förutsättas ha anpassat sig till den högre inflationstakten. I denna situation krävs det ytterligare påspädning av efterfrågan för att hålla arbetslösheten på låg

en nivå. På så vis riskerar keynesianskt inspirerad stabiliseringspolitik att driva ekonomin upp till allt högre inflationsnivåer, utan att arbetslösheten blir lägre.

Till detta problem kommer, enligt Friedman, att de som fattar beslut om ekonomisk politik inte känner ekonomins funktionssätt tillräckligt väl för att veta vare sig när en viss förändring i frnanspolitikens inriktning bör ske eller hur omfattande den bör vara. Dessutom tar det tid innan viss

en åtgärd verkar. Därmed är risken betydande att försök att frnjustera efterfrågan i ekonomin snarare förstärker än stabiliserar de konjunktursvängningar som finns. Enligt Friedman bör ekonomisk-politiska beslutsfattare därför avstå ifrån dylik frnjustering av efterfrågan och i stället inskränka sig till att öka penningmängden kontinuerligt och stabilt.

Under första hälften av 1970-talet utvecklades också teorin rationella

om förväntningar. Denna bygger på tanken att aktörerna i det ekonomiska systemet i sinom tid lär sig hur ekonomisk politik bedrivs och hur systemet reagerar på olika åtgärder. De börjar då gardera sig mot de åtgärder

som vidtas och kan därmed upphäva mycket av åtgärdernas effekter. I extremfallet, där alla aktörer har fullständig information om systemet och där marknaderna fungerar perfekt, upphävs den systematiska stabiliseringspolitikens effekter helt. I en sådan situation blir varje åtgärd regering

som en vidtar inte annat än en tillfällig störning.

Osäkerhet om stabiliseringspolitiken

Utvecklingen i flertalet industriländer under 1960- och 1970-talen tycktes vara i strid med den keynesianska teorin. Produktionen och sysselsättningen ökade bara temporärt när efterfrågan stimulerades. På lite längre sikt blev i stället resultatet högre inflation. Denna hade i sin tur negativa effekter på tilltron till den ekonomiska utvecklingen och därmed på investeringar och tillväxt.

Mot denna bakgrund var osäkerheten hos ekonomisk-politiska beslutsfattare stor efter utbudschockerna vid mitten 1970-talet. Det föreföll

av inte finnas någon stabiliseringspolitisk strategi som skulle kunna upprätthålla sysselsättningen utan att skapa en uppgång i prisstegringstakten.

I flera OECD-länder började penningpolitiska mål att användas. Detta hängde delvis samman med den renässans som de monetaristiska tankegångarna fått. Lika viktiga var emellertid de dåliga erfarenheter den

som keynesianskt inspirerade politiken under de senaste tio åren hade givit. Till

detta kom att penningpolitik inriktad på räntestyrning var svårare att bedriva i en situation med snabb och variabel inflation. När systemet med fasta växelkurser brutit samman fanns det också ett behov i många länder av att ha någon politikregel att hålla fast vid. Själva tanken att uppsatta penningpolitiska mål skulle ha en betydelse för förväntningarna vilket

- Friedman hävdat med emfas bidrog också till att göra penningmängds-

styrning till ett attraktivt inslag i den ekonomisk-politiska medelsarsenalen.

Efter den andra oljechocken 1979 betraktades det av flertalet regeringar inom OECD-området som klart att en utbudsstörning måste tillåtas slå igenom på efterfrågenivån. Visserligen skulle därmed aktivitetsnivån sjunka, men risken för att inflationen skulle skjuta fart och generera en ny kostnads- och prisspiral bedömdes av flertalet regeringar som väsentligt mycket allvarligare. Därför fördes en stram ñnans- och penningpolitik. För att få till stånd tillväxt på medellång sikt ansågs det avgörande vara låg inflation och förväntningar om att den skulle fortsätta att vara låg samt en återgång till 1960-talets vinstnivåer.

Under början av 1980-talet lanserades också begreppet utbudsekonomi i den ekonomisk-politiska debatten. De mest extrema förespråkarna för utbudsekonomi föreställde sig att skattesänkningar i stor skala inte bara skulle avsätta snabba resultat i form av ökad tillväxt, utan också generera större skatteintäkter, när skattebaserna växte som följd av ett ökat arbetsutbud. Att döma av de experiment i denna anda som genomfördes i Förenta staterna var förhoppningarna överdrivna. Detta hindrar självfallet inte att åtgärder för att stimulera ekonomins utbudssida i många fall är väl motiverade. Tillväxten av reala inkomster beror ytterst på förmågan att ackumulera kapital i olika former och att utnyttja tillgängliga resurser på effektivt sätt. En politik som gynnar ökade investeringar och ett bättre resursutnyttjande kan emellertid förutsättas få sina huvudsakliga effekter på lite sikt. Traditionellt har utbudsekonomiska åtgärder även om de

inte givits detta namn spelat en betydelsefull roll i svensk ekonomisk

politik, exempelvis på arbetsmarknadspolitikens område.

Stabiliseringspolitikens möjligheter

Frågan är då vilken dagens syn på den ekonomiska politikens möjligheter är Enigheten torde vara stor om att den förenklade keynesianska analy-

starkt underskattade problemen med att bedriva en aktiv efterfrågeposen litik. Det finns exempelvis goda skäl att tro att offentliga underskott, speciellt de finansieras via sedelpressarna, tenderar att snabbt generera

om inflation. Särskilt stora är problemen för små öppna ekonomier, där ett uppdrivet efterfrågeläge också leder till underskott i bytesbalansen, vilket de svenska erfarenheterna från mitten av 1970-talet tydligt visar.

Några argumenten mot fine-tuning tog sin utgångspunkt i svårighe-

av terna att förutsäga hur hushåll och företag reagerar på olika förändringar

den ekonomiska politiken och i de problem som är förknippade med att i av tid göra förändringar av politiken, och få genomslag för dessa. För dessa

argument finns det idag ett brett stöd. Problemet är att bristen på kunskap gör det svårt också att bedöma konsekvenserna av att avstå från att agera och i stället hålla fast vid någon enkel politikregel.

Den extrema slutsatsen att stabiliseringspolitiken är helt ineffektiv har inte överlevt empirisk prövning. Det hindrar emellertid inte att rationella förväntningsskolan" har fäst uppmärksamheten på problem som är mycket väsentliga för ekonomisk-politiskt beslutsfattande. Privata aktörer i ekonomin anpassar sig snabbt och kan därmed förta en hel del av udden i den ekonomiska politiken. Särskilt gäller detta om de vidtagna åtgärderna uppfattas som tillfälliga. Förväntningarna spelar i många sammanhang en helt avgörande roll för den ekonomiska politiken exempelvis när det gäller växelkursutveckling, räntebildning, investeringarnas utveckling samt prisoch lönebildning.

Penningmängdsstyrningen har samtidigt visat sig komplicerad av mer tekniska skäl. För att en politik av det här slaget skall vara meningsfull krävs det stabilitet i efterfrågan på pengar. Efterfrågan har emellertid inte varit stabil i flertalet länder under senare år. Ett skäl till det är de finansiella innovationer som skett, ett annat den omfattande avregleringen av de finansiella marknaderna. De ursprungliga penningmängdsbegreppen har därmed förlorat en hel del av sin mening. Av bl. a. dessa skäl synes flertalet centralbanker idag se relativt pragmatiskt på penningspolitikens uppläggning. Ett antal olika penningmängdsaggregat bevakas parallellt. Dessutom tas hänsyn till räntenivåer och växelkurser.

Att det fortfarande finns ett utrymme för stabiliseringspolitik om än

inte i den förenklade keynesianska tappningen visar samtidigt erfarenhe-

terna under de senaste 10-15 åren i västvärlden. Om inte penning- och finanspolitiken är någorlunda rätt avvägd finns det, särskilt i en liten öppen , ekonomi, inga möjligheter att komma tillrätta med övriga problem heller. I Sverige gick exempelvis under senare delen av 1970-talet en expansiv ekonomisk politik, med ökande budgetunderskott, hand i hand inte bara med större bytesbalansunderskott utan även med vidgade kostnadsgap i förhållande till utlandet, lägre tillväxt och ökad arbetslöshet.

Tidigare i detta kapitel fördes ett resonemang om problemen med att få till stånd en återgång till tidigare lägre arbetslöshetsnivåer när inflationstakten väl sjunkit. Slutsatsen där var att kostnaderna för den kraftigt restriktiva politik som har bedrivits är stora; arbetslösheten har inte bara ökat tillfälligt utan förefaller bita sig kvar även efter det att inflationstakten sjunkit. Detta stärker argumenten för en politik där inflationen bekämpas med andra medel ex. inkomstpolitik i olika former eller åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. Däremot ger det inte argument för att bedriva en allmänt expansiv politik, eftersom en sådan lätt skulle medföra en snabbare inflationstakt.

Politik på medellång sikt

Den miljö i vilken ekonomisk-politiska beslut idag fattas präglas osäker-

av het. Denna osäkerhet medför stora bekymmer såväl för ekonomisk-poli-

tiska beslutsfattare som för de privata aktörerna. Den ökar mer öppen ekonomin är och har under senare år blivit alltmer påtaglig till följd av bl. a. integrationen av de finansiella marknaderna och de större svängningarna i växelkurserna.

Det är långt ifrån klart hur den ekonomiska politiken bäst bidrar till att minska osäkerheten. Ett sätt är att presentera stabiliseringspolitiska mål och ge information om den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Ju mer de medelfristiga bedömningarna underbyggs av en trovärdig ekonomisk politik desto mer bidrar de till att reducera osäkerheten för marknadsekonomins aktörer.

Det är naturligt att se långtidsutredningarna i detta perspektiv. Genomgående har långtidsutredningarna ända sedan starten under senare delen

av 1940-talet ägnat utrymme en analys av de övergripande makro-

ekonomiska avvägningsproblemen. Mot bakgrund av prognoser för ex. den internationella utvecklingen har kraven på den inhemska ekonomiska utvecklingen diskuterats. Samtidigt har utredningarna innehållit mer renodlade planelement, när det gäller ex. de statliga och kommunala utgifterna. Under 1960-talet var det också populärt att selångtidsutredningarna som ett redskap i en slags indikativ planering; behov och krav från olika förbrukningsområden stämdes inom långtidsutredningarnas ram av mot de totala resurserna. En helhetsbild tecknades, som sedan fick vara vägledande för ett decentraliserat beslutsfattande.

De allvarliga balansproblemen i den svenska ekonomin har nödvändiggjort en gradvis förändring i långtidsutredningarnas uppläggning. Det har blivit allt viktigare att studera vad som krävs för att ekonomin som helhet skall röra sig i riktning mot balans och vilka konsekvenserna blir om så inte sker. Ett viktigt syfte med långtidsutredningarna har därmed blivit att skissera en trovärdig strategi för den ekonomiska politiken på medellång sikt.

4 Långtidsutredningen. Huvudrapport

3¶Utgångspunkter och huvudfrågor

De övergripande målen

Den ekonomiska politiken syftar ytterst till att ge medborgarna en hög välfärd. I detta begrepp ryms självfallet många olika aspekter. Riksdagen har i olika sammanhang preciserat målen för den ekonomiska politiken. De är full sysselsättning, hög tillväxt, fast penningvärde, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och balans i utrikesbetalningarna. LU 84 valde dessutom att arbeta med ytterligare två mål, stabila statsfinanser och en god vinstnivå.

Karaktären på dessa mål varierar. En hög ekonomisk tillväxt är nära relaterad till de flesta välfärdsbegrepp; det är från tillväxten de resurser härrör som kan användas till högre privat konsumtion eller till en utbyggnad av den offentliga sektorn. Det är också från tillväxten som en del måste avsättas till investeringar, för att bidra till en framtida hög tillväxt och till återbetalningar eller i varje fall räntebetalningar på de lån

som folkhushållet dragit på sig.

Men den ekonomiska tillväxten är ändå inte ett överordnat mål. Ökad produktion till priset av en försämrad miljö, tilltagande regionala obalanser eller en ojämnare inkomstfördelning är inte något självklart önskvärt. Många samhällsmedborgare kan i en sådan situation uppleva att välfärden har sjunkit.

Motsättningen mellan den ekonomiska tillväxten och övriga övergripande mål för politiken bör emellertid inte överdrivas. På det hela taget underlättas uppnåendet av övriga mål av en hög ekonomisk tillväxt: Med en hög tillväxt är det lättare att avstå ifrån produktionsmetoder som skadar vår miljö och att få resurser över för att reparera de skador som redan har gjorts. Med en hög tillväxt finns det också mer utrymme för att bedriva en politik som minskar de regionala obalanserna och stöder utsatta grupper i samhället. Se vidare kapitel 9

Även målen om full sysselsättning, jämn levnadsstandard och regional balans är nära relaterade till välfärden. De är emellertid av något annan karaktär än hög tillväxt på så vis att de mer relaterar till välfärdens fördelning.

Sambandet mellan tillväxt och full sysselsättning är starkt. Förutsättningarna för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten är mycket större i en ekonomi som växer. Samtidigt ställer tillväxten krav på förändringar, arbeten försvinner och nya kommer till. I denna process kan del

en

bli arbetslösa. Det är arbetsmarknadspolitikens uppgift att minipersoner

dessa problem. Sambandet mellan full sysselsättning och tillväxt går mera också i den motsatta riktningen; fler som har arbete desto större bör den totala resurstillväxten kunna bli.

Det finns också ett starkt samband mellan den fulla sysselsättningen och målet jämn fördelning av välfärden. Ett antal studier visar att

om en inkomsterna för dem är arbetslösa särskilt under längre perioder

som försämras och att därmed inkomstojämnheten i samhället ökar. Men arbetslösheten har också vidare konsekvenser, kontakterna med arbetslivet och de personliga kontakter och utvecklingsmöjligheter som där erbjuds

bryts.

Också mellan målen full sysselsättning och regional balans finns det

om ett samband. Snabba förändringar i den regionala produktionsstrukturen riskerar att leda till arbetslöshet. Samtidigt är en förändrad produktionsstruktur nödvändig från tillväxtsynpunkt. Här finns det alltså en konflikt

regionalpolitiken är avsedd att lindra. som

Målen jämn fördelning levnadsstandarden och regional balans

om en av är nära relaterade. Skälet till att regional balans är ett mål är huvudsakligen att utarmning vissa regioner leder till att välfärden för dem som bor

en av där försämras.

Flera samband mellan målet om en jämn fördelning av levnadsstandarden och övriga övergripande mål har tidigare berörts. Ytterligare en aspekt på sambandet mellan jämn fördelning levnadsstandarden och en hög

en av ekonomisk tillväxt bör emellertid belysas. Det hävdas ofta i den ekonomiska och allmänpolitiska debatten att ambitionen om en jämn fördelning av levnadsstandarden direkt motverkar strävandena att höja tillväxten. Detta samband är emellertid inte så självklart det ofta framställs. En viktig

som fråga är vad det är för typ åtgärder som används för att utjämna

av levnadsstandarden. En del åtgärder som leder till en utjämnad standard har i sig själva tillväxtbefrämjande effekt. Ett uppenbart exempel på detta

en är många de insatser som gjorts och görs för att göra utbildning tillgäng-

av lig för alla. Även på det lönepolitiska området är det lätt att se åtgärder

både kan bidra till att utjämna levnadsstandarden och höja tillväxten, som det gäller t.ex. löneförhöjningar till vissa kategorier av yrkesarbetare i industrin, det i dag råder brist på. Till detta kommer att en jämn

som fördelning välfärden kan produktiv att den kan bidra till ett

av vara bättre samhälle, vilket i sin tur kan vara befrämjande också för den ekono-

miska tillväxten.

Det går emellertid inte att blunda för att den utjämning av levnadsstandarden sker via den offentliga sektorn är förenad med en kostnad. Ett

som

svensk modell har effekter på effektiviteten i ekonomin skattesystem av och därmed på tillväxten. Det är också en illusion att tro att alla dessa problem kan försvinna skattesystemet förändras; säkerligen kan de

om minskas med ett skattetryck på svensk nivå är vissa effektivitetspro-

men blem ofrånkomliga. Se kapitel 8

Det är alltså viktigt att överväga olika vägar att utjämna levnads-

noga standarden. En del sätt kan vara direkt tillväxtbefrämjande, andra kan

så negativa från tillväxtsynpunkt att de i slutänden leder till en lägre vara standard för alla, även för dem de avsedda att gynna. Det finns också

var

situationer när en åtgärd på kort sikt kan framstå som oförmånlig från fördelningssynpunkt samtidigt som den på längre sikt är en förutsättning inte bara för en hög tillväxt utan också för en jämnare fördelning

av levnadsstandarden. Ett exempel på detta är de åtgärder som under senare år har vidtagits för att öka vinstnivån i industrin i syfte att höja investeringsverksamheten, tillväxten och sysselsättningen. Få faktorer spelar nämligen såstor roll för levnadsstandardens fördelning som just sysselsättningsnivån.

Det är tveksamt om ett fast penningvärde i sig leder till en högre materiell välfärd och i denna mening bör betraktas som ett övergripande mål för den ekonomiska politiken. Däremot innebär en hög inflation svårigheter att uppnå flera av de andra målen. I en öppen ekonomi som den svenska är det uppenbart att en snabbare inflation än den i omvärlden i

varje fall så länge växelkursen ligger fast får ett genomslag på tillväxt

och sysselsättning. Svenska varor stiger i pris relativt de varor som produceras i utlandet. Därmed blir de svårare att sälja; produktionen och sysselsättningen faller.

En hög och varierande inflationstakt skapar också effektivitetsproblem och därmed lägre tillväxt. Det blir lönande att spekulera prisförändringar i stället för att producera. Svårigheterna att bedöma lönsamheten i investeringar och produktion ökar parallellt.

Ändå är kanske det största problemet med snabba prisförändringar

ett annat; de medför oerhörda slumpmässiga och icke avsedda förmögenhetsomfördelningar. Särskilt omfattande riskerar dessa omfördelningar att bli i en ekonomi med ett nominellt skattesystem, där marginalskatterna är höga samtidigt som avdrag medges för ränteutgifter.

Några intermediära mål

I flera av de senaste långtidsutredningarna har balans i utrikesbetalningarna framhållits ett mål för den ekonomiska politiken. LU 84 arbetade

som även med målen balans i statens budget och god vinstnivå i näringslivet.

en

Dessa mål har emellertid något innebörd än de tidigare, deras

en annan koppling till välfärden är indirekt. De bör snarast betraktas interme-

som diära, i den meningen att de behöver vara uppfyllda för att det skall

vara möjligt att uppnå de övergripande målen. De utgör därmed restriktioner för den ekonomiska politiken.

I en bilaga till långtidsutredningen publiceras en ny modell för analys

av den ekonomiska utvecklingen på medellång och lång sikL Utgångspunkten för analysen i bilagan är densamma som vi valt; den ekonomiska politiken syftar ytterst till att förbättra samhällsmedborgarnas välfärd i vid mening. Detta operationaliseras i begreppet nationens förmögenhet,

som är skillnaden mellan produktion och investeringar dvs. utrymme för konsumtion under alla framtida år. Dessutom ingår de eventuella utländska skulder eller tillgångar folkhushållet har i förmögenheten. Räntebetalningarna på skulderna eller ränteintäkterna på tillgångarna påverkar konsumtionsutrymmet.

Se Persson, T. och

Även den modell presenterats inte i varje fall ännu kan

om som utnytt- Svensson, L. 1987.

jas för kvantitativa preciseringar av den svenska ekonomins utveckling kan de resonemang som förs ge en del värdefulla insikter just när det gäller relationen mellan målet om en förbättrad välfärd och de intermediära målen balans i utrikesbetalningarna och en god vinstnivå.

Bytesbalansen är i jämvikt när ekonomins samlade privata och offentliga finansiella sparande summerar till noll. Regelmässigt förändras emellertid bytesbalansens saldo under en konjunkturcykel, på grund av att sparandeoch investeringsbeslut inte nödvändigtvis följs åt över tiden. Likaså medför förändringar i relativpriser och störningar i inhemska och utländska efterfråge- och utbudsförhållanden att tillfälliga överskott eller underskott i bytesbalansen uppkommer.

För en öppen ekonomi som Sverige är detta ett naturligt fenomen. Förändringar i bytesbalansens saldo kan sägas vara ett sätt att ta hand om störningar i den inhemska eller utländska ekonomin utan att tvingas ta hela anpassningen inom landet. Möjligheterna till en jämn utveckling av konsumtion och investeringar ökar på detta sätt.

Balans i utrikesbetalningarna varje enskilt år är alltså inte en rimlig ambition för den ekonomiska politiken. Helt annorlunda är det emellertid om bytesbalansen under en längre period visar underskott, på det vis som varit fallet under en stor del av 1970- och 1980-talen. Då är bytesbalansunderskottet strukturellt och vad som då bl.a. sker är att vår generation intecknar framtida generationers konsumtionsmöjligheter.

Även detta behöver emellertid kvalificeras. Hur de framtida

resonemang konsumtionsmöjligheterna utvecklas beror delvis på vad som har initierat bytesbalansunderskottet. Om det är en följd av omfattande investeringar kan landets produktionskapacitet förbättras. Vissserligen har då skulden till utlandet ökat, men avkastningen på investeringsprojekten bör

om investeringskalkylen varit korrekt kunna täcka räntebetalningarna.

- Av diskussionen i kapitel 2 har emellertid klart framgått att de svenska bytesbalansunderskotten under l970-talets senare del och under de första åren på 1980-talet inte varit av denna karaktär. Tvärtom, skulden till utlandet ökade parallellt med att investeringarna föll.

I LU 84 framhölls att en god vinstnivå är en förutsättning för att de övergripande målen för den ekonomiska politiken skall kunna uppnås. Vinstnivåns betydelse ligger främst däri att den påverkar förväntningarna om framtida vinster. De framtida vinsterna är i sin tur avgörande för investeringsverksamheten. På detta vis påverkar vinstnivån kapitalstocken i ekonomin och därmed de samlade framtida resurserna nationens förmögenhet.

LU 84 arbetade även med ett intermediärt mål för statens budget. Utgångspunkten var att sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn i vilken staten är en del måste öka om utrymme skulle kunna skapas för tillräckliga investeringar utan att obalansen i utrikesbetalningarna skulle förvärras.

Också budgetutfallet varierar emellertid över konjunkturcykeln. Under lågkonjunkturer, då inkomsterna stagnerar, tenderar exempelvis budgetunderskottet att växa. Detta är helt naturligt och bidrar i själva verket till att stabilisera ekonomin, eftersom budgetunderskottet i denna situation bidrar till att öka den totala efterfrågan.

Sedan mitten på 1970-talet har emellertid ett permanent, eller med

en annan formulering strukturellt, underskott uppträtt i den offentliga sektorn. Innebörden av detta är att budgetunderskottet inte elimineras ens vid fullt kapacitetsutnyttjande, utan består under hela konjunkturcykeln.

Definitionsmässigt måste underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande vara lika med summan av den privata sektorns finansiella sparande och bytesbalansunderskottet. Det finns emellertid inte något entydigt orsakssammanhang mellan de olika sektorernas finansiella sparande.

För att klargöra effekterna av ett stmkturellt budgetunderskott kan vi föreställa oss en förändring i utgifter eller skattesatser som resulterar i ett budgetunderskott. I en öppen ekonomi, där priser och räntor är helt utlandsberoende, blir konsekvensen av detta ett bytesbalansunderskott av precis samma storlek som budgetunderskottet, eftersom det privata finansiella sparandet inte påverkas. I en ekonomi av Sveriges typ, som inte är helt utlandsberoende, kan dock priser och räntor, åtminstone temporärt, avvika från de utländska

Effekterna på det privata sparandet blir beroende av hur hushållssektorn uppfattar den förändring i sin förmögenhet som följer med budgetunderskottet. Det är dock långtifrån säkert att det privata sparandet ökar tillräckligt för att till fullo kompensera det sparandebonfall som orsakas av budgetunderskottet. Resultatet blir då att priser och räntor tenderar att stiga, som följd av det uppkomna efterfrågeöverskottet på varumarknaden respektive det motsvarande utbudsöverskottet på de finansiella marknadema. Budgetunderskottet kommer då att ge upphov dels till ett bytesbalansunderskott, dels till ett positivt finansiellt överskott i den privata sektorn, det senare en konsekvens av en viss sparandeökning och utträngning av investeringar.

Till detta kommer eventuella effekter av ett budgetunderskott via lönebildningen. Normalt sett kommer både pris- och löneökningstakten att öka till följd av det högre efterfrågetrycket. Detta bidrar till att försämra konkurrenskraften och minska investeringsbenägenheten. Det blir då svårare att upprätthålla tillväxten och den fulla sysselsättningen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att balans i utrikeshandeln och i statens eller den konsoliderade offentliga sektorns budget inte kan betraktas som övergripande mål för den ekonomiska politiken, snarare bör en viss variation med konjunkturen vara eftersträvansvärd. Helt annorlunda är det med de strukturella bytesbalans- och budgetunderskott som förekommit sedan mitten av l970-talet. Dessa försvårar starkt möjligheten att uppnå de övergripande målen för den ekonomiska politiken. Att minska dem är alltså ett viktigt intermediärt mål för den ekonomiska politiken.

Utgångspunkterna för analysen

Den ekonomiska utvecklingen under de senaste fem åren har i många

Den svenskaränteniavseenden varit positiv, särskilt i jämförelse med det närmast föregående

våns beroendeav utlandecenniet. Tillväxten i ekonomin har varit god. sysselsättningen har ökat

detsräntor analyserasi samtidigt som arbetslösheten minskat. Också sparandet i ekonomin har Englund, P. fl. 1987.

m.

förbättrats kraftigt. Statens budgetunderskott har minskat och under några av de senaste åren har bytesbalansens saldo varit positivt trots

- en förhållandevis hög genomsnittlig investeringstakt i näringslivet. Även inflationstakten, som under flera år envist låg kvar på nivåer runt 7-8 %, har minskat och närmat sig den nivå som råder i omvärlden.

Det går alltså att teckna en relativt ljus bild av den ekonomiska situationen. Problemen är emellertid större än vad ovanstående beskrivning ger vid handen. De grundläggande problem svensk ekonomi har brottats med under de senaste 10- 15 åren är inte lösta, även om väsentliga steg tagits i rätt riktning.

Trots en snabb förbättring i statens budgetsaldo har den offentliga sektorn fortfarande ett sparandeunderskott. Det finns ett beroendeförhållande mellan detta underskott och problemen att upprätthålla balansen i betalningarna med utlandet. I Sverige, precis som i ett stort antal andra länder, har ökande statliga sparandeunderskott gått hand i hand med bytesbalansunderskott och när statens sparande under senare år har förbättrats har den inhemskt genererade efterfrågan minskat och bytesbalansen förbättrats. Ett syfte med de kalkyler som redovisas i kommande kapitel är att anvisa och analysera en fortsatt väg mot finansiell balans i den svenska ekonomin.

Svårigheterna att få balans i utrikeshandeln kan också betraktas ett

som kostnadsproblem. De svenska lönekostnaderna har under den senaste 15-årsperioden ökat snabbare än lönekostnaderna i utlandet. För att kunna upprätthålla konkurrenskraften och ha en acceptabel vinstnivå har det därför krävts upprepade devalveringar.

Det finns inga skäl att tro att produktivitetsutvecklingen i den svenska utlandskonkurrerande industrin över en konjunkturcykel överstiger den i de viktigaste konkurrentländerna. Inte heller förefaller det finnas fog för att tro att svensk industris konkurrenskraft i vidare mening är så god att det är möjligt att vinna marknadsandelar vid givna relativpriser. Sammantaget talar detta för att det finns alla skäl att tro att pris- och löneökningstakten i Sverige måste ner i nivå med den i omvärlden. Det är därför en viktig uppgift i kommande kapitel att precisera denna frågeställning och belysa konsekvenserna för svensk ekonomi av olika pris- och lönestegringstakter.

Problemen med lönebildningen bör ses i sammanhang med det låga sparandet i ekonomin, som medfört ett högt efterfrågetryck och därför försämrat betingelserna för en långsammare löneutveckling. Särskilt påtagliga blir problemen med en expansiv politik när omvärlden väljer en annan strategi med en stramare finanspolitik. En alldeles klar lärdom av 1970-talet är att utrymmet för en stabiliseringspolitik som avviker från den som bedrivs i omvärlden är mycket begränsat.

Att det finns ett samband mellan efterfrågetrycket i ekonomin och prisoch löneökningstakten innebär att det också finns ett samband mellan arbetslösheten och inflationstakten, även om det som framgått av analy-

sen i kapitel 2 finns goda skäl att ifrågasätta om detta samband är stabilt.

- Eftersom arbetslösheten i Sverige är mycket låg internationellt och

sett det råder bred enighet om att sträva mot en om möjligt ännu lägre arbetslöshet är det inte förvånande att pris- och lönestegringstakten är högre

-

än i omvärlden. Skall den fulla sysselsättningens politik kunna upprätthållas krävs det varken mer eller mindre än att lönebildningen och arbetsmarknaden i Sverige fungerar bättre än i omvärlden. Av bl. a. detta skäl studeras arbetsmarknadens funktionssätt i ett särskilt avsnitt i kapitel

Underskotten i utrikesbetalningarna sammanhänger med produktionsstrukturen i den svenska ekonomin. Den konkurrensutsatta sektorn är fortfarande alltför liten. När den inhemska efterfrågan ökar riskerar detta mycket snabbt att leda till underskott i bytesbalansen. Det är alltså nödvändigt att priser och löner utvecklas i sådan takt i förhållande till

en omvärlden att inte bara produktionen kan bibehållas utan att också vinstnivån är tillräcklig för en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn. Att konsekvenserna alltför låg vinstnivå kan bli förödande för investe-

av en ringar, sysselsättning och tillväxt framgick av kapitel

Under åren med stora underskott i utrikesbetalningarna drog det svenska folkhushållet på sig en betydande utlandsskuld. Siktet bör vara inställt på denna skuld skall återbetalas. Detta ställer bestämda krav på sparan-

att det i ekonomin; det skall tillräckligt stort för att lämna utrymme för en

vara utbyggnad den konkurrensutsatta sektorn utan att underskott i betal-

av ningarna med utlandet uppkommer. I de följande kapitlen preciseras en utvecklingsbana för den svenska ekonomin som förenar dessa krav.

Ett sätt att förbättra sparandet i den offentliga sektorn är att öka statens inkomster att höja skattetrycket. Det finns goda skäl att inte välja

genom

sådan väg. Av det material som presenteras i kapitel 8 framgår att en skatter på den svenska nivån är förenade med vissa effektivitetsförluster. De bidrar därmed till lägre tillväxt i ekonomin. Dessutom finns det

en anledning att tro att avtalsrörelserna underlättas av att det finns ett större förhandlingsbart löneutrymme efter skatt. Beräkningarna i det följande utgår därför ifrån ett oförändrat skattetryck, mätt som skatternas och avgifternas andel av BNP.

Att skattetrycket är oförändrat innebär inte att de offentliga utgifterna nödvändigtvis måste begränsas till dagens nivå, de beräkningar som redovisas visar emellertid att de måste öka väsentligt långsammare än under 1970-talet och den första hälften på l980-talet. Utrymmet för reformer är

begränsat än under 1950-och 1960-talen. Detta skärper kraven därmed mer på effektivitet i den offentliga sektorn och motiverar ett särskilt avsnitt om produktivitet i offentlig verksamhet i kapitel

Om det är möjligt att fullfölja förbättringen i den offentliga sektorns sparande, samtidigt som pris- och löneökningstakten anpassas till den som råder i omvärlden, är det svårt att se några avgörande skäl för varför den svenska industrin inte skulle kunna utvecklas förhållandevis väl under den kommande tioårsperioden. Som framgått av den historiska redogörelsen i kapitel 2 är sambandet mellan stabiliseringspolitikens uppläggning och den allmännna ekonomiska utvecklingen mycket tydligt; under de år på 1970-talet då en starkt expansiv finanspolitik bedrevs gick pris- och

- lönebildningen över styr samtidigt som tillväxten, sparandet och investeringarna rasade. Mot detta kan ställas 1980-talets utveckling, med en prisoch löneökningstakt långsamt närmar sig omvärldens, en högre till-

som växt, tydliga förbättringar i det totala sparandet och en markant uppgång i industriinvesteringarna.

Det finns således alla skäl att starkt framhålla betydelsen av en riktigt upplagd stabiliseringspolitik. Det får emellertid inte tolkas som ett försök att förneka att det skulle finnas andra problem i den svenska ekonomin. Av analysen i kapitel 2 framgår att produktiviteten i västvärlden sjunkit kraftigt under 1970-talet. Säkert sammanhänger också detta i hög grad med stabiliseringspolitikens misslyckande. Men det finns också många andra tänkbara kompletterande förklaringar, varav flertalet implicerar att västekonomiernas funktionssätt har försämrats.

Produktivitetsutvecklingen i Sverige är inte påtagligt sämre än i jämförbara länder. Däremot är nedgången i produktivitetens ökningstakt för vår del mer dramatisk, eftersom vår produktivitetsuppgång under 1960-talet var jämförelsevis mycket snabb. Frågan är då vad som kan göras för att förbättra produktiviteten. l ett av de följande kapitlen analyseras några funktionsproblem i den svenska ekonomin, som har en mycket nära koppling till den övergripande ekonomiska utvecklingen. Därutöver har det inom långtidsutredningens ram genomförts ett stort antal delstudier som publiceras som bilagor. I många av dessa analyseras också olika funktionsproblem i ekonomin.

Avslutningsvis finns det skäl att något beröra relationen mellan den allmänekonomiska utvecklingen och de fördelningspolitiskt orienterade målen för den ekonomiska politiken. För att en jämn fördelning av levnadsstandarden och regional balans skall kunna bibehållas krävs det en framgångsrik ekonomisk politik. Endast om ekonomin växer är det i längden möjligt att fortsätta den omfattande omfördelning av inkomster både mellan individer och regioner som sker via den offentliga sektorns budgetar. Endast då är det också möjligt att upprätthålla den fulla sysselsättning-

vilket från fördelningssynpunkt är av avgörande betydelse och att en - bringa ner inflationen, vilket innebär helt andra förutsättningar för en effektiv fördelningspolitik. En helt annan sak är att en framgångsrik ekonomisk politik inte på något vis garanterar enjämn fördelning av levnadsstandarden eller regional balans. För detta krävs det en medveten politik.

4¶Den internationella

bakgrunden

Den svenska ekonomin är en öppen ekonomi. På många olika vis är den ekonomiska utvecklingen i Sverige beroende av vad som händer i omvärlden. Exempelvis är produktionsstmkturens utveckling i hög grad beroende av förändringar i omvärlden; ny teknik, nya konkurrentländer och förändrade handelsmönster tvingar de utlandskonkurrerande delarna den

av svenska ekonomin till ständiga anpassningar. Det finns också direkta kortsiktiga beroenden mellan den svenska utiikeshandeln och världsmarknaden respektive priserna i omvärlden. Vidare påverkas prisutvecklingen i Sverige av omvärldens inflationstakt samtidigt som den svenska räntenivån i stor utsträckning är beroende av räntenivån i omvärlden. Det är därför inte möjligt att på ett meningsfullt sätt analysera den makroekonomiska utvecklingen i Sverige under kommande år utan att först ha gjort klart för sig hur den internationella ekonomiska utvecklingen kan tänkas gestalta sig.

Självfallet beror utvecklingen under kommande år i hög grad på dagens ekonomiska situation. En första uppgift är alltså att precisera utgångsläget. Det sker mot bakgrund av den analys av den internationella ekonomiska utvecklingen som genomfördes i kapitel I nästa steg analyseras det scenario för utvecklingen i världsekonomin som senare läggs till grund för den kommande analysen av svensk ekonomisk utveckling. I arbetet med att precisera huvuddragen i scenariot har en aggregerad modell för världsekonomin utnyttjats Med hjälp modell har också ett

av samma par alternativa utvecklingsvägar för världsekonomin analyserats.

Utgångsläget

Relativt gynnsamma förutsättningar för de närmaste åren

Under 1986 försvagades tillväxten i OECD-länderna trots väsentligt lägre oljepriser och sjunkande räntor. Också världshandelns tillväxt avtog. De lägre oljepriserna och den lägre räntenivån torde emellertid med en viss

För en beskrivning av eftersläpning få en positiv effekt på efterfrågan och under 1987 kan en modellen Dramais, A.

se tillväxt i industriländerna på ca 2 1/2 % förutses. 1986.

Även i ett något längre perspektiv finns det flera faktorer talar för

som

relativt god ekonomisk utveckling. Inflationen har sjunkit betydligt en under inverkan såväl av en restriktiv ekonomisk politik som av lägre oljeoch råvarupriser. Den låga inflationen tycks också ha skapat förväntningar om en relativt långsam prisutveckling i framtiden. Vinstnivån i näringslivet i OECD-området har stigit kraftigt, efter att ha legat på en mycket låg nivå under 1970-talet och början av 1980-talet. Vidare har den statsfmansiella situationen förbättrats för ett flertal länder. Detta bör skapa utrymme för en förhållandevis mindre stram penningpolitik med åtföljande lägre räntor.

Tabell 4.1. Tillväxt, prisstegringstakt, arbetslöshet,bytesbalansoch statligt budgetunderskott 1984-1986 i OECD-området,Förenta staterna,EG, Japan och Sverige

1984 1985 1986

OECD

Förenta staterna

EG

Japan

Sverige

Källa: Economic Outlook, OECD, dec., 1986,Economic Forecasts, EG-kommissionen,sept., 1986samtMain Economic Indicators, OECD, 1986.

Den långtgående anpassning som skett av växelkurserna för de större valutorna under de senaste två åren har medfört att våxelkurserna n. bättre än tidigare reflekterar konkurrensförhållandena. Dollarn har kraftigt sjunkit i värde gentemot flera stora valutor. Sedan början av 1985 har dollarns värde minskat med ca 30% gentemot övriga industriländers valutor. medan D-marken och yenen apprecierats med knappt 30 respektive 65 70. Härigenom har en viktig förutsättning uppfyllts för att de betalningsobalanser som f.n. råder mellan de stora industriländerna skall kunna minska.

Det finns emellertid också oroande faktorer att ta hänsyn till. De externa obalanserna mellan de stora industriländerna visar ännu inte några klara tecken på att ha minskat trots den växelkursanpassning som har ägt rum. Således beräknas Förenta staterna ha haft ett underskott i bytesbalansen på ca 3% av BNP under 1986.Samtidigt har Förbundsrepubliken Tyskland och Japan stora överskott i sina respektive bytesbalanser.

En viktig orsak till de rådande betalningsobalanserna står att finna i den utpräglat expansiva finanspolitik som bedrivits i Förenta staterna under de senaste åren. Underskottet i den amerikanska statsbudgeten ökade från ca 60 miljarder dollar år 1980 till 220 miljarder dollar 1986. Det växande budgetunderskottet har inte uppvägts av ett ökat inhemskt privat sparande utan har måst täckas genom ett växande kapitalinflöde från omvärlden. Japan och de större västeuropeiska länderna har däremot fört en restriktiv ekonomisk politik. Detta har bidragit till de skillnader i tillväxttakt och den över- respektive undervärdering av viktigare valutor som drivit fram de stora externa obalanserna. För en reduktion av obalanserna torde ut-

över växelkursanpassningen krävas en omläggning av den inhemska

ekonomiska politiken i de större länderna i åtstrarnande riktning i

- Förenta staterna och i expansiv riktning i en rad länderi Västeuropa samt i Japan.

Ett annat orosmoment är givetvis utvecklingen på den internationella oljemczrkrzczden. Det fall i oljepriset som inträffade under 1986 förbättrade på ett avgörande sätt utvecklingen i flertalet industriländer. Ingen tvekan råder om att en snabb prisökning även om en sådan i dagsläget inte

framstår som trolig allvarligt skulle kunna påverka den ekonomiska

utvecklingen i OECD-länderna.

Ytterligare ett orosmoment utgör situationen i den tredje världen. Flertalet utvecklingsländer har under senare år fått lägre exportintäkter sammanhängande med nedgången i råvarupriserna. Samtidigt har de finansiella flödena till tredje världen minskat, en följd bl.a. av att många utvecklingsländer redan tidigare dragit på sig mycket stora skulder. Sammantaget medför detta i första hand en i många fall drastiskt försämrad levnadsstandard för befolkningen. Dessutom får det återverkningar på den ekonomiska utvecklingen i resten av världen; importen från OECD-området och världshandeln som helhet ökar med en långsammare takt än eljest.

Arbetslösheten i industriländerna är också en oroande faktor. Den har i dag omfattning i OECD-området som helhet som vida överstiger det

en historiskt sett normala. Under 1986 var i OECD-länderna ca 31 miljoner

personer arbetslösa, vilket är ungefär tre gånger så många som år 1973, och mer än 12 miljoner fler än år 1979. En arbetslöshet av denna omfattning representerar ett stort ekonomiskt slöseri. Med den följer även stora mänskliga och sociala problem, som på sikt kan undergräva effektivitet och tillväxtmöjligheter.

Snabbare produktivitetstillväxt möjlig

Avgörande för den ekonomiska tillväxten på längre sikt är dels den takt med vilken sysselsättningen ökar, dels hur arbetskraftens produktivitet utvecklas. Det senare sammanhänger bl. a. med investeringsutvecklingen, men också med ett antal andra mer svårfångade faktorer.

I kapitel 2 konstaterades att produktivitetstillväxten sjönk kraftigt i hela OECD-området under 1970-talet. I Förenta staterna hade denna process inletts redan i slutet av 1960-talet. Det faktum att nedgången skedde i stort sett samtidigt i de industrialiserade länderna talar starkt för att den sammanhängde med de makroekonomiska störningar som följde i bl. a. oljekrisernas spår. Men i kapitel 2 framhölls del andra tänkbara

även en förklaringar till fallet i produktivitetstillväxten; minskade överflyttningsvinster, allt större växande tjänstesektorer med långsammare registrerad produktivitetsutveckling och funktionsnedsättande förändringar i OECDekonomierna.

Tidigare framhölls att vinstnivån i OECD-området idag år väsentligt högre än under 1970-talet, att inflationstakten sjunkit och att förväntning-

förefaller inställda på fortsatt låg inflation, samt att både den arna vara statsfinansiella situationen och det totala finansiella sparandet i många OECD-länder har förbättrats i en utsträckning som bör göra en mindre restriktiv politik möjlig. Sammantaget innebär detta bl. a. att förutsättningarna för att få till stånd investeringar är väsentligt gynnsammare än under 1970-talet. Vidare bör ett högre kapacitetsutnyttjande vara möjligt. Tillsammans talar dessa faktorer för en snabbare produktivitetsutveckling.

En ytterligare faktor att ta hänsyn till när den framtida produktivitetsutvecklingen bedöms är den omfattande omdaning som sker till följd av teknologiska landvinningar, i synnerhet på elektronikens område. Den mycket snabba utveckling som äger rum inom detta område kan på kort sikt te sig hotande, då den ställer stora krav på omställningar när företag och arbetsplatser slås ut. På längre sikt bör emellertid utvecklingen på elektronikområdet kunna generera en snabb produktivitetsutveckling. Initialt kan de arbetstillfällen som rationaliserats bort genom införandet av den nya teknologin vara fler än de som tillkommer. Men när anpassningen till den nya teknologin väl genomförts är det rimligt att tänka sig att den nya sysselsättningen och produktivitetstillväxten kommer att mer än uppväga utslagningen och kapitalförstöringen.

Mot en förbättrad produktivitetsutveckling talar två argument: Det ena är att allt större del av sysselsättningen i OECD-området koncentreras

en till tjänstenäringarna, där många bedömer att möjligheterna till produktivitetsstegringar år mindre, oberoende av om produktionen sker i privat eller offentlig regi. Det andra är att det faktiskt skulle ha skett en bestående försämring i OECD-ekonomiernas funktionssätt. Till bilden hör dock att

Tabell 4.2. Befolkningensoch arbetskraftensutveckling i OECD-området1970-1995 Årlig procentuell förändring

Befolkning i Arbetskraften arbetsför ålder 1970- 1985- 1970 1985-

Källa: OECD och finansdepartementet.

det förefaller finnas ett ökat medvetande om de risker som är förenade med stelheter inbyggda i ekonomierna och att ansträngningar i många länder görs för att förbättra ekonomiernas funktionssätt.

Hur förhåller det sig då med arbetskraftsresurserna, kommer de att öka under den närmaste tioårsperioden och därmed ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten

Under flera decennier har befolkningstillväxten i industriländerna avtagit. Denna trend kommer att fortsätta också under den kommande tioårsperioden. Långtidsutredningen räknar med att tillväxten i befolkningen i arbetsför ålder 15-64 år i OECD-området kommer att sjunka till under 1/2% per år i genomsnitt fram till 1995 jämfört med ca 1% under den senaste femtonårsperioden. Speciellt markant är minskningen i EG-området, där vissa länder kan räkna med nolltillväxt eller o. m. minskande befolkning.

Arbetskraftens tillväxt kommer emellertid troligen att minska i en långsammare takt. Således beräknas den årliga arbetskraftstillväxten sjunka från ca 1,3% till ca 0,8% i OECD- området och från 0,6% till 0,5% i EG. Detta beror på att en fortsatt uppgång i förvärvsfrekvensen, speciellt för kvinnor, är trolig.

Huvudalternativet

Stabil tillväxt och låg inflation

Långtidsutredningen har haft en medelfristig prognos, utarbetad i samarbete med EG-kommissionen, som utgångspunkt för sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen fram till år 1990. I tabell 4.3 återges BNP-tillväxten för Förenta staterna, EG och Japan samt för OECD-området som helhet, här approximerat med sammanvägning av de tre länderområ-

en dena. För perioden efter 1990förutsätts en BNP-tillväxt i OECD-området på mellan 2,5 och 3%.

Till grund för huvudalternativet ligger förutsättningen att det federala budgetunderskottet i Förenta staterna reduceras och att den ekonomiska politiken i Västeuropa även i fortsättningen är inriktad i huvudsak på en konsolidering av de statliga finanserna.

Världshandeln expanderade med i genomsnitt 7,7% per år under perioden 1968till 1977. Därefter har tillväxttakten varit betydligt lägre. Mellan 1978 och 1985 ökade den med omkring 3% i genomsnitt per år. De årliga variationerna har varit stora. Världshandelsvolymen minskade exempelvis med 2,4% under år 1982 medan den ökade med 8,6% under 1984. De oljeexporterande u-ländernas import, som var en expansiv faktor för världshandeln under 1970-talet, har minskat under varje år fr. o. m. 1982. Under 1985 sjönk dessa länders import med hela 11,8%.

Det torde vara rimligt att räkna med att världshandeln kommer att expandera med mellan 4 och 5% per år fram till 1995. Att utredningen väntar sig långsammare utveckling än under perioden fram till mitten av

en 1970-talet beror dels på att BNP-tillväxten i industriländerna beräknas bli lägre än den var under den perioden, dels på de ovan nämnda problemen för såväl oljeexporterande som icke-oljeexporterande u-länder. För en något lägre världshandelstillväxt talar också den tilltagande protektionis-

inom vissa delar världsmarknaden men av

Inflationen beräknas uppgå till i genomsnitt 3-4% per år under peri-

fram till 1995. Flera skäl talar för att inflationen kommer att bli

oden

Tabell 4.3. BNP-tillväxt i OECD-området 1987-1990 Procentuell förändring från föregåendeår

1987 1988 1989 1990

Se ex. legium 1987. Källa: Finansdepartementet.

relativt låg. Tillväxten förefaller inte komma att bli så snabb slår i att man kapacitetstak eller att flaskhalsar uppstår. Risken för "överhettning" är därför begränsad. Dessutom lär regeringarna, mot bakgrund av erfarenheterna från det senaste decenniet, knappast komma att tillåta att inflationen skjuter fart igen. Penningpolitiken torde exempelvis ges en inriktning som är förenlig med en relativt stabil utveckling av prisnivån. Också den förväntade utvecklingen på råvarumarknaderna lär bidra till att stabilisera inflationen på nuvarande nivåer. Oljemarknaden kännetecknas för närvarande ett överskott på av produktionskapacitet som motsvarar ungefär 8- 10 miljoner fat per dag. Detta bör ställas i relation till en daglig produktion av omkring 45 miljoner fat. En överskottskapacitet av denna storlek kommer rimligen att ha starkt en återhållande effekt på oljepriset framöver. Det finns dessutom anledning att räkna med att efterfrågan på olja kommer att öka ganska långsamt. I utredningens huvudaltemativ antas oljepriset under resten av 1980-talet vara 18 dollar per fat, dvs. befinna sig på samma nivå som rådde i januari 1987. Under perioden 1986- 1995antas oljepriserna stiga med drygt 3,5 % per år förhållandei till priset på bearbetade eller med 6,5 % år i varor ca per löpande priser. Detta innebär att oljepriset i löpande priser år 1995 beräknas vara ca 27 dollar per fat.

Budgetunderskottet i Förenta staterna spelar nyckelroll en

Utvecklingen fram till 1990 kommer till stor del att präglas av försöken att minska de externa obalanserna mellan de större industriländerna. De växelkursförändringar som ägt rum sedan 1985har ännu inte fått de önskvärda effekterna på de större ländernas bytesbalanser. En gradvis anpassning till de nya växelkursrelationerna kan väntas under de närmaste åren. Det är långtidsutredningens bedömning att dessa anpassningsproblem kommer att medföra en något lägre tillväxttakt för den närmaste treårsperioden jämfört med det längre perspektivet. Den amerikanska ekonomin har haft en god tillväxt sedan andra kvartalet 1982. Efter den mycket kraftiga expansionen under 1984, då BNP ökade med 6,4%, minskade tillväxten avsevärt under 1985, bl.a. till följd av dollarns appreciering och det ökande bytesbalansunderskottet. Under år 1986beräknas tillväxten ha varit 2,7 %. Idag präglas den amerikanska ekonomin av stora inre och yttre obalanser. Deprecieringen av dollarn har ännu inte lett till någon minskning av det amerikanska bytesbalansunderskottet. En förklaring är den k. j-kurs. veeffekten, dvs. att dollarns depreciering får ett snabbare genomslag på import- och exportpriser än på handelsvolymer. Bytesbalansen försämras därför initialt, innan volymeffekten leder till en förbättring. Att döma av exportprisutvecklingen för exempelvis Japan har exportörer till Förenta staterna också minskat sina marginaler väsentligt för att behålla marknadsandelar och alltså i stort sett behållit sina priser i dollar oförändrade. Även dollarn fortsätter att deprecieras något kommer inte underom skottet i Förenta staternas utrikeshandel att kunna slutas under de när-

5 Långtidsutredningen.Huvudrapport

Tabell 4.4. Utvecklingeni Förenta staterna 1987-1990 enligt huvudalternativet

1987 1988 1989 1990

Statligt budgetsaldosomandel av BNP -2,6 -2,2 -2,0 -l,7 Bytesbalanssaldosomandelav BNP -3,8 -3,2 -2,4 -2,0

Källa: Finansdepartementet.

maste åren. En förutsättning för att bytesbalansen skall kunna förbättras på sikt är en stramare finanspolitik, vars främsta uttryck är ett lägre budgetunderskott. I tabell 4.4 återfinns några nyckeltal för den beräknade ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna.

Huvudalternativet bygger på bedömningen att en gradvis minskning av det amerikanska budgetunderskottet kommer att äga rum. I december 1985 antogs den s. k. Gramm-Rudman-Hollingslagen, som anvisar en väg för hur budgetunderskottet skall vara eliminerat år 1991. Egentligen skulle, om kongressen och presidenten inte kan komma överens om de nödvändiga minskningarna i underskottet, General Accounting Office beordra schablonmässiga nedskärningar för att nå målen. Den schablonmässiga budgetnedskärningen blev emellertid förklarad olaglig av högsta domstolen under sommaren 1986. Detta har bidragit till att skapa stor osäkerhet om huruvida man kan få till stånd de nedskärningar som krävs för att balansera budgeten år 1991. Budgetramen för 1986 som enligt de ur-

sprungliga planerna uppgick till 172 miljarder dollar har redan överskri-

dits med bred marginal.

Det är trots allt troligt att en reduktion av budgetunderskottet kommer att äga rum. Detta innebär ett efterfrågebortfall, som i ett treårsperspektiv kommer att dra ner tillväxten. Delvis, men inte fullt ut, motverkas detta av dollarns depreciering som medför att nettoexporten kommer att ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten under de närmaste åren. Långtidsutredningen räknar därför med en BNP-tillväxt för den amerikanska ekonomin kring 2,5% per år under perioden 1987 till 1990. Inflationstakten kan samtidigt förväntas öka något till följd av importprisstegringar i dollardeprecieringens kölvatten.

Trots högre tillväxt, fortsatt arbetslöshet i Europa

Trots att den dämpade ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna kommer att ha negativa återverkningar på tillväxten i övriga OECD-länder räknar långtidsutredningen med att den ekonomiska tillväxten i Västeuropa kom-

att vara något över 2,5 % per år fram till 1990. Den inhemska efterfråmer gan kommer att vara den drivande faktorn bakom denna utveckling.

Källa: Finansdepartementet.

Det är också rimligt att räkna med att det finns en viss ekonomisk-politisk beredskap att hålla uppe tillväxten, inte minst mot bakgrund den

av stora arbetslösheten i Västeuropa. Som framgick av tabell 4.1 har arbetslösheten i Västeuropa legat på en konstant hög nivå under l980-talet. Endast en högre ekonomisk tillväxt kan förbättra situationen. EG-kommissionen räknar exempelvis med att om arbetslösheten i Västeuropa skall sjunka från dagens nivå på ca 11% till 7 % år 1990måste den ekonomiska tillväxten uppgå till omkring 3,5-4,5 % ån

per

Mycket talar emellertid för att den ekonomiska politiken även under de närmaste åren primärt kommer att vara inriktad på att reducera de statliga budgetunderskotten. Arbetslösheten kommer följaktligen inte att minska i någon snabbare takt. Utrymmet för en mindre stram penningpolitik med lägre räntor bör emellertid successivt öka, vilket bör kunna bidra till att hålla uppe efterfrågan i Västeuropa.

Något lägre tillväxt i Japan

Japan har haft den snabbaste ekonomiska tillväxten inom OECD sedan 1974. Den snabba, till stor del exportledda expansionen, med en BNP-tillväxt på 5,1 och 4,5 % under 1984 respektive 1985, avtog under början

av 1986 under inverkan av bl. a. den apprecierade yenen. Den starkt exportinriktade japanska ekonomin tvingas nu ställa om till en högre yenkurs.

Omorienteringen från exportinriktad tillväxt till inhemskt genererad tillväxt är svår för en ekonomi som den japanska. Landets ekonomiska struktur har traditionellt varit starkt inriktad på export. Det är först på något längre sikt som en ökning av den inhemska efterfrågan kan generera en högre ekonomisk tillväxt.

Strukturella förändringar i den japanska ekonomin kommer också med all sannolikhet att medföra en lägre tillväxttakt än under de senaste åren. Den förutsedda demografiska utvecklingen är sådan att antalet pensionärer i förhållande till arbetskraften kommer att öka markant. Detta tvingar fram ökade utgifter för sociala ändamål och skattebördan för den aktiva befolkningen kommer att öka. Ökande skatter i kombination med pensionärernas förväntade höga konsumtionsbenägenhet leder troligen till en lägre sparkvot. Långtidsutredningen räknar trots detta med att den årliga tillväxten i

1EG-kommissionen Japan under perioden 1987-1990 blir något över 3%. 1985.

Tabell 4.6. Utvecklingen i Japan 1987- 1990enligt huvudalternativet

1987 1988 1989 1990 BNP-tillväxt 2,5 3,0 3,4 3,5 Konsumentprisemas stegringstakt 0,5 0,6 0,5 0,5 Arbetslöshet, % 3,0 3,0 2,9 2,9 Statligt budgetsaldosomandel av BNP -0,5 -0,5 -0,5 -0,5 Bytesbalanssaldosomandel av BNP 3,1 2,9 2,6 2,9 Källa: Finansdepartementet.

Problem i de nordiska grannländerna

Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna saktade av under 1986 tabell 4.7. Detta var i stor utsträckning en konsekvens av en svag utveckling av exporten, vilken också bidrog till en försämrad bytesbalanssituation. Under de närmaste åren kommer omställningsproblemen i de nordiska grannländerna att hålla nere tillväxten.

BNP-tillväxten i Norge har under de senaste åren varit förhållandevis hög. Samtidigt har löner, priser och privat konsumtion ökat mycket snabbt. Bortfallet av oljeintäkter, på grund av de sänkta oljeprisema, har lett till att både statsñnanser och bytesbalans avsevärt försämrats.

Den devalvering av den norska kronan som genomfördes i maj 1986

Tabell 4.7. Utvecklingen i denordiska länderna 1980-1986

1980 1984 1985 1986

Norge BNP-tillväxt 4,2 5,6 4,2 4 l/4 Tillväxt i privat konsumtion 2,3 2,7 8,2 4 1/2 Konsumentprisemas stegringstakt 10,9 6,2 5,7 7 1/4 Statligt budgetsaldosomandel av BNP 6,0 8,0 8,5 2,8 Bytesbalanssaldosomandel av BNP 1,9 5,4 5,1 -8,9

Danmark

Bytesbalanssaldosomandel av BNP -3,7 -3,3 -4,4 -7,4 Finland

- Källa: Economic Outlook, OECD, december 1986.

syftar tillsammans med en stramare ñnans- och penningpolitik till att komma till rätta med de ekonomiska obalanserna. Nödvändigheten att reducera obalanserna talar för en förhållandevis låg BNP-tillväxt under de närmaste åren.

I Danmark har den privata konsumtionen ökat kraftigt under 1985 och 1986, vilket i kombination med en svag exportutveckling har bidragit till en betydande försämring av bytesbalansen. Bytesbalansunderskottet beräknas ha uppgått till närmare 35 miljarder danska kronor under 1986.

Den ekonomiska politiken har inriktats på att dämpa den privata konsumtionstillvâxten, för att minska bytesbalansunderskottet. Även i Danmark kommer därför behovet att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan att ha en återhållande effekt på BNP-tillväxten under de närmaste åren.

För Finland har oljeprisfallet och dollarns nedgång resulterat i en kraftig minskning av den bilaterala handeln med Sovjetunionen. Svårigheterna med östexporten väntas bestå framöver. I viss utsträckning kan den fm ländska exporten till OECD-området öka, men detta ställer krav på en omställning av den finska industrin.

Också i Finland har en viktig drivkraft bakom tillväxten under 1986 varit ökningen av den inhemska efterfrågan, speciellt den privata konsumtionen. Detta är i sin tur en följd av sjunkande inflation, och en lätt expansiv inriktning av finanspolitiken. Den privata konsumtionen väntas under de närmaste åren hålla uppe ekonomins tillväxt.

Utvecklingen utanför OECD-området

Till följd ökande problem med återbetalning av utländska lån och lägre

av råvarupriser har den ekonomiska politiken i många utvecklingsländer under de senaste fem-sex åren varit inriktad på att dämpa den inhemska efterfrågan för att minska importen. Den högre tillväxten i industriländerna under 1984 möjliggjorde en viss återhämtning, men då tillväxttakten i industriländerna avtog under 1985tvingades utvecklingsländerna åter bedriva en stramare politik med negativa konsekvenser för världshandeln.

Av tabell 4.9 framgår att det i den tredje världen varit stora regionala skillnader i utvecklingstakt under första hälften av 1980-talet. Det år endast de asiatiska utvecklingsländerna som har haft en ökning av BNP per capita. I denna ländergmpp ingår bl. a. de s. k. NIC-länderna Taiwan,

- Hongkong, Sydkorea och Singapore som i stor utsträckning exporterar

industrivaror. I övriga regioner har BNP per capita sjunkit under första

Tabell 4.8. Total import till utvecklingsländerna 1980-1985 Procentuell förändring från föregåendeår

1980 1981 1982 1983 1984 1985

8,5 6,7 -4,l -2,6 1,7 -l,l Källa: Internationella valutafonden, Annual Report 1986.

Tabell 4.9. BNP-tillväxt per capita 1980-1985 Procentuell förändring

- Källa: Internationella valutafonden, World Economic Outlook, april 1986.

hälften av 1980-talet. Speciellt allvarlig är tillbakagången i Mellanöstern och i Afrika.

Lägre räntor och sjunkande oljepriser under 1986 har något lättat på den yttre restriktionen för de oljeimporterande utvecklingsländerna. På så sätt underlättas genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att redu-

yttre och inre obalanser. Dock har priset på råvaror ytterligare sjunkit cera under 1986. Med hänsyn till de drastiska nedskärningar av importen som redan ägt rum är läget i många av dessa länder kritiskt.

Tillväxtmöjligheterna för utvecklingsländerna kommer även framdeles att vara avhängiga världshandelns utveckling och den internationella ränteutvecklingen.

Eftersom råvarupriserna för närvarande befinner sig på en ovanligt låg nivå är ytterligare prisnedgång inte sannolik. Snarare skulle en viss, om

en än mycket begränsad, förbättring av prisläget för vissa varor kunna äga

Om ränteläget förblir på dagens relativt låga nivå skulle även skuldrum. tjänsten räntor plus amorteringen kunna minska något framöver. Detta talar för högre tillväxt i den tredje världen än under de senaste åren.

en

Internationella valutafonden räknar exempelvis med en BNP-tillväxt i de kapitalimporterande utvecklingsländerna på 4,8% per år under perioden 1988- 1991. Denna baseras på en BNP-tillväxt på 3% i

prognos OECD-området och en viss förbättring av utvecklingsländernas bytesförhållande

Statshandelslânderna i Östeuropa, inklusive Sovjetunionen, har i likhet med OECD-länderna haft en lägre tillväxt under det senaste decenniet. Samtidigt ledde bytesbalansproblem hos de östeuropeiska länderna till en akut betalningskris, som nådde en kulmen under 1982. En kraftig åtstramning av importen från väst, kombinerad med ökade satsningar på export, har förbättrat betalningssituationen.

Den traditionella metoden att öka tillväxten i dessa länder har grundat sig på resursmobilisering hög investeringskvot, snabb ökning av ar-

betskraftsutbudet, ianspråktagande av nya jordar, råvarutillgångar etc. Den lägre tillväxten under det senaste decenniet hänger till stor del samman med att utrymmet för denna extensiva form av tillväxt minskat betydligt. Tillväxten i arbetskraftsutbudet har markant avtagit, de jordar som är brukbara har i stort sett tagits i anspråk, ökad råvaruutvinning kan endast Internationella valutafonden 1986. ske till betydligt ökade kostnader etc. Avgörande för den framtida utveck-

Tabell 4.10. Nettonationalprodukt i statshandelsländerna1970-1985 Årlig procentuell förändring

1970-1975 1975-1980 1980- 1985

° Uppgifterna för 1985avser planer. Källa: United Nations Economic andSocial Council, 1986.

lingen är förmågan att utnyttja tillgängliga produktionsfaktorer; produktiviteten måste öka.

I flertalet östländer finns för närvarande en insikt om behovet att genomföra reformer för att öka den ekonomiska effektiviteten. Om denna insikt leder till verkliga reformer eller ej, kommer att ha en avgörande betydelse för utvecklingen i statshandelsländerna under den närmaste tioårsperioden.

Några orosmoln och alternativa utvecklingsvägar

Förvärrade obalanser i världsekonomin

De bedömningar på vilka huvudalternativet är grundat är osäkra och bygger på förutsättningen att rad problem världsekonomin står

en som inför idag går lösning eller i varje fall inte förvärras. Det kanske

mot en mest avgörande problemet är de stora finansiella obalanser som för närvarande karakteriserar världsekonomin.

En dämpning den inhemska efterfrågan i Förenta staterna torde vara

av nödvändig för att minska landets bytesbalansunderskott. Därför måste det federala budgetunderskottet skäras ned. Som nämnts ovan är det också långtidsutredningens bedömning att en gradvis nedskärning av budgetunderskottet kommer att äga rum, vilket i sin tur bör leda till en förbättring av den amerikanska bytesbalansen.

Om minskning budgetunderskottet sker kan en anpassning

en av tvingas fram på ett för världsekonomin mer kännbart sätt. Ett sviktande förtroende skulle kunna leda till ytterligare depreciering av dollarn med

en åtföljande höjd inflationstakt. Inflationsförväntningarna i Förenta staterna skulle kunna förstärkas ytterligare av den osäkerhet som omger budgetpolitiken. I sådan situation är åtstramning av penningpolitiken med

en en åtföljande räntehöjning trolig.

Tabell 4.11. BNP-tillväxt, bytesbalans,inflationstakt och arbetslösheti EG-området 1987-1990 när det federalabudgetunderskotteti Förentastaternainte reduceras. Avvikelser från huvudalternativet, procentenheter

1987 1988 1989 1990

BNP-tillväxt 0 -0,2 -0,3 -0,2 Bytesbalanssaldosomandel

Källa: Finansdepartementet.

I en simulering har antagits att det federala budgetunderskottet i Förenta staterna inte nedbringas utan kvarstår på dagens nivå och att detta leder till en fortsatt depreciering av dollarn under 1987 och 1988 i storleks-

samma ordning som under 1986. Det senare bedöms sannolik konsekvens

vara en av ett sviktande förtroende för den amerikanska ekonomin, i en situation när statsfinanserna inte bringas under kontroll. För att motverka dollarfallet förutsätts en penningpolitisk åtstramning med åtföljande ränteupp-

en gång på ett par procentenheter.

Effekterna av ett scenario av denna typ på EG-området framgår tabell

av 4.1 BNP-tillväxten blir under 1988 och 1989 O,2-0,3 procentenheter lägre samtidigt som arbetslösheten stiger. Den enda positiva effekten för Västeuropas del blir en lägre inflationstakt när importen från Förenta staterna blir billigare.

I Förenta staterna blir tillväxten under de närmaste åren, till följd den

av fortsatta expansiva politiken och dollarns fall, något högre än i huvudalternativet. Inflationstendenserna behöver emellertid inte bli alltför kännbara om penningpolitiken får en stramare inriktning. Konsekvenserna för Japan blir liknande de för EG-länderna; en långsammare tillväxttakt och något

en lägre intlationstakt.

En annan risk förknippad med fortsatt stora bytesbalansunderskott i Förenta staterna är att de leder till ökad protektionism. Efter flera svåra år för den konkurrensutsatta amerikanska industrin, till följd dollarappre-

av cieringen, har protektionistiska strömningar vuxit sig mycket starka i kongressen. Att bytesbalansunderskottet snarare ökat än minskat trots dollardeprecieringen har givit dessa krafter ytterligare medvind. En ökad amerikansk protektionism med åtföljande spridningseffekt skulle få

mycket kännbara effekter för världsekonomin.

Ett högre oljepris

Oljeprisutvecklingen är ytterligare en osäkerhetsfaktor. För i stort sett oförändrade priser under 1980-talet talar det stora utbudsöverskott

som finns i dagsläget. Därefter förefaller emellertid en viss prisstegring trolig, i takt med att efterfrågan ökar.

Flertalet bedömare räknar idag med att priset på olja under de närmaste 2-3 åren kommer att ligga under 20 dollar fat i 1986års priser. Även

per om exempelvis kriget mellan Iran och Irak skulle få återverkningar på oljemarknaden förväntas inga dramatiska prishöjningar

äga rum.

Mycket talar också för att OPEC-länderna och i synnerhet Saudiarabien dragit lärdom av utvecklingen de senaste åren. Om priset på olja skulle stiga kraftigt ökar projekteringen och utbyggnaden av produktionskapacitet utanför OPEC och OPECs inflytande skulle då minska ytterligare. Konsumtionen i industriländerna

skulle samtidigt minska. Detta sammantaget skulle kunna leda till ett nytt prisras, med åtföljande ekonomiska och politiska problem för OPEC-länderna. Mycket pekar på att Saudiarabien önskar undvika denna typ av cykler.

Man kan emellertid inte utesluta ett väsentligt annorlunda förlopp när det gäller prisutvecklingen på olja. Om OPEC exempelvis misslyckas med att reglera utbudet från medlemsländerna, skulle priset på olja kunna sjunka betydligt, till kanske under 10 dollar per fat. Ett så lågt pris skulle leda till minskad produktion och prospektering samt till minskade investeringar utanför OPEC, vilket i sin tur på sikt skulle kunna bana väg för

en förstärkt position för OPEC. Detta skulle kunna medföra en ny chockhöjning av oljepriset.

Ett annat scenario som skulle kunna leda till kraftigt höjda oljepriser vore en drastisk minskning av kärnkraftsproduktionen i industriländerna. Denna skulle i sin tur kunna bli konsekvensen av en större kärnkraftsolycka. Det är emellertid i praktiken omöjligt att säga hur stora effekterna på oljepriset skulle bli. För närvarande är kol det närmaste substitutet till kärnkraft. När priset på olja överstiger 17-18 dollar fat är kol

per mer ekonomiskt än olja. Här kompliceras dock bilden av kolets miljörisker.

Osäkerheten om framtida substitutionseffekter mellan olika former

av energi samt hänsyn till miljöeffekter gör det vanskligt att uppskatta vilka effekter en kraftig nedskärning av kärnkraftsproduktionen skulle få på oljepriset. Men det står höjt över varje tvivel att energipriset skulle stiga betydligt på sikt.

Vilka effekter får då förändringar av oljepriset på BNP-tillväxten i industriländerna I en simulering har oljepriset antagits stiga till 25 dollar

per

Tabell 4.12. BNP-tillväxt, världshandelstillväxt, intlationstakt och arbetslöshet i OECD-området 1987-1990 när oljepriset 1988ökar från 18till 25 dollar per fat Avvikelse från huvudaltemativet, procentenheter

1987 1988 1989 1990

aAvser här ett vägtgenomsnitt för Förensta staterna,EG och Japan. Källa: Finansdepartementet.

fat under 1988 och därefter vara oförändrat o. m. 1990 jämfört med 18 dollar i huvudalternativet. Den omedelbara effekten skulle enligt beräkningarna bli kraftig; BNP-tillväxten i OECD-området och världsmarknadstillväxten minskar 1988med mellan 1och l 1/2 procentenhet jämfört med huvudalternativet.

Det redovisade scenariot bygger på antagandet att regeringarna i EG och Förenta Staterna reagerar på samma vis som i samband med oljeprisuppgångarna på 1970-talet. För att undvika ett alltför kraftigt genomslag av oljeprisuppgången på inflationstakten bedrivs en stram penningpolitik,

åtföljande uppgång i räntenivån. Denna åtstramning bidrar till att med en arbetslösheten ökar ytterligare.

De högre oljepriserna medför, med en viss eftersläpning, att OPECländerna ökar sin import. Världshandeln förbättras då gradvis samtidigt

effekten på BNP-tillväxten modereras. som

Den internationella skuldkrisen

Ett annat osäkerhetsmoment, är inbyggt i beräkningarna i huvudalter-

som nativet, situationen för de skuldtyngda länderna i tredje världen.

avser Deras samlade skuld uppgår för närvarande till omkring 990 miljarder dollar, varav 211 miljarder utgörs av kortfristiga krediter. Det årliga beloppet för räntor och amorteringar uppgår till omkring 133 miljarder dollar;

de totala exportinkomsterna har det ökat från drygt 15% år som andel av 1977till 23% år 1985.

Det allmänna räntefall ägt rum under det senaste året i kombination

som med det sjunkande värdet på dollarn har inneburit en viss förbättring. Men samtidigt har sjunkande råvarupriser lett till ökade påfrestningar för flera länder och kapitalflödet till u-länderna, i form av krediter och direktinvesteringar, har minskat betydligt.

En viktig aspekt på skuldproblemen rör deras möjliga effekt på de finansiella marknaderna. Det har befarats att en betalningsinställelse från ett antal viktiga skuldländer skulle kunna leda till fallissemang för vissa större banker, vilket i sin tur skulle kunna medföra en större finansiell kris i västvärlden.

Detta hot tycks ha reducerats avsevärt. Bankerna har de senaste åren skrivit ned sina fordringar på högt skuldsatta länder, sålt ut fordringar till realisationspriser, byggt reserver etc. De privata bankernas förmåga

upp att klara betalningsinställelse är därför idag betydligt bättre än när

en skuldkrisen bröt ut för några år sedan.

Den allvarligaste aspekten på skuldkrisen är att skuldbördan hämmar tillväxten i u-länderna. Detta medför i många utvecklingsländer en drastisk

levnadsstandarden och betydande sociala påfrestningar. försämring av

En ekonomisk kris i u-länderna medför dessutom ekonomiska problem för industriländerna, vars export hämmas. Om u-länderna inte kan avsätta sin export på industrlländernas marknader tvingas de för att möta sina

betalningsskyldigheter skära ner sin import ytterligare. Med tanke på att u-länderna står som mottagare för omkring 25% OECD-ländernas

av export får detta i sin tur betydande negativa verkningar på industriländerna.

För att komma till rätta med skuldproblemet krävs, i första hand att u-ländernas ekonomier växer och speciellt att deras export ökar. Detta förutsätter i sin tur att världshandeln expanderar och att priset på råvaror återhämtar sig.

5¶De närmaste åren 1987- 1990

I kapitel 5 och 6 analyseras hur den svenska ekonomin kan röra sig mot balans. Analysen genomförs i två olika tidsperspektiv 1987-1990 samt 1984- 1995. Den exemplifieras i båda fallen med kvantitativa beräkningar. Dessa skall inte betraktas som prognoser utan illustrationer hur

som av den ekonomiska utvecklingen kan komma att te sig under olika förutsättningar.

Uppdelningen i två tidsperspektiv gör det möjligt att belysa dels utvecklingen under de närmaste åren år för år och att i detta sammanhang ta hänsyn till exempelvis konjunkturförloppet, dels strukturella aspekter

mer i ett längre perspektiv. Uppläggningen av långtidsutredningen ansluter i detta avseende nära till sin närmaste föregångare LU 84.

I kapitel 5 redovisas två olika utvecklingsvägar för den svenska ekonomin 1987-1990. Den första, som leder mot balans, har karaktären

av en kravkalkyl. Mot bakgrund av ett antal förutsättningar, exempelvis den

om ekonomiska utvecklingen i omvärlden, preciseras bl. den pris- och löne-

a. utveckling i Sverige som är förenlig med minskad arbetslöshet och bestående överskott i utrikeshandeln. Vidare alternativ utveck-

presenteras en ling, där pris- och löneökningstakten utvecklas enligt historiska mönster. Denna väg leder till lägre tillväxt och ökad arbetslöshet.

I kapitel 6 redovisas utvecklingen i ett mer långsiktigt tidsperspektiv där ekonomins tillväxtförutsättningar och näringslivets strukturella utveckling står i fokus. Som slutår för kalkylerna har valts 1995. Detta år förutsätts den svenska ekonomin befinna sig i balans. Även i det långsiktiga perspektivet baseras analysen på en kravkalkyl där ett antal för den ekonomiska politiken centrala mål har uppfyllts. De kalkyler redovisas i kapitel 5

som för perioden 1987-1990 kan relateras till kalkylerna för perioden 1984- 1995. Det alternativ som leder mot balans för ekonomin i det korta tidsperspektivet är konstruerat så att det närmar sig den långsiktiga utvecklingsväg som preciseras i kapitel 6. Sambanden mellan de olika tidsperspektiven illustreras i diagram 5.1.

De kvantifieringar av den framtida utvecklingen som redovisas i detta kapitel och i de båda följande har framkommit inom ramen för ett olika

par beräkningsmodeller. Kalkylerna har emellertid genomförts i flera beräk-

En presentation av beningsomgångar och har kompletterats med exogena bedömningar. De mo- räkningsmetodiken och dellbaserade beräkningarna utgör således en länk i en kedja av beräkningar en mer detaljerad redo-

visning av vissa resultat och bedömningar. Modellernas värde ligger främst däri att det ger en

gesi Finansdepartemenkonsistent ram för analysarbeteL 1987.

tet

Diagram 5.1 Bruttonationalprodukten i Iångtidsutredningenstvå tidsperspektiv 1970-1995 Miljarder kr., 1980års priser

vi rv vrrfvfrv

1976 E75 isiao 19.90

Anm. Alternativ balansalternativet

Alternativ alternativet med snabbarepris- och löneökningstakt. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Kapitel 5 och 6 innehåller i huvudsak en analys av ekonomins reala utveckling. Denna har emellertid en finansiell spegelbild. I de båda kapitlen diskuteras därför även finansiella aspekter, där detta är nödvändigt för en förståelse av helheten. I kapitel 7 redovisas den finansiella utvecklingen mer utförligt med tonvikt på det längre tidsperspektivet fram till 1995.

Balansalternativet

Efter devalveringarna 1981-1982 förstärktes konkurrenskraften väsentligt och vinstnivån i näringslivet steg. Sedan 1982 har även den offentliga sektorns underskott reducerats år för år. Detta har tillsammans med en gynnsam internationell utveckling medfört att tillväxten och sysselsättningen i ekonomin har ökat samtidigt som bytesbalansens saldo blivit positivt.

Den internationella inflationen har minskat stadigt sedan 1982 och förefaller nu i stort sett vara under kontroll. För en öppen ekonomi den

som svenska, där prisökningstakten i stor utsträckning beror på inflationen i omvärlden, har detta varit positivt. Även den svenska inflationen har sjunkit.

En ögonblicksbild av den ekonomiska situationen kan därför tecknas relativt ljust. Ekonomins rörelseriktning är emellertid inte problemfri. De grundläggande problem som svensk ekonomi brottats med det senaste decenniet är ännu inte lösta. Den svenska ekonomin riskerar därför att återigen hamna i en period av stagnation med stigande arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard.

De centrala problemen för den svenska ekonomins utveckling har diskuterats i tidigare kapitel. En balanserad utveckling förutsätter att pris- och löneökningstakten bringas ned till en nivå som inte är högre än i våra viktigaste konkurrentländer och att den offentliga utgiftsexpansionen bromsas ytterligare.

En lägre lönekostnadsutveckling är nödvändig för att bryta den nuvarande trenden, med årliga förluster av marknadsandelar, och samtidigt öka sysselsättningen. De offentliga utgifternas tillväxt måste minska för att förhindra offentliga sparandeunderskott, som bl.a. kan leda till att balansen i utrikeshandeln äventyras. Alternativet att öka den offentliga sektorns sparande genom ett högre skatteuttag bedöms inte vara möjligt på grund av de negativa effekter det på sikt skulle få på samhällsekonomins funktionssätt se vidare kapitel 8.

Grunddragen i alternativet

I detta avsnitt tecknas en väg mot balans för den svenska ekonomin under perioden 1987-1990. Utgångspunkten för beräkningarna har varit att arbetslösheten skall minska och BNP-tillväxten öka under perioden, samtidigt som överskottet i utrikeshandeln bibehålls. Detta torde förutsätta en förhållandevis låg inflation och ett högre finansiellt sparande i den offentliga sektorn. För att denna utvecklingsväg skall vara långsiktigt hållbar, krävs också att tillväxten i ökad utsträckning bärs upp av real kapitalbildning.

Till grund för beräkningarna ligger en tillväxt av världsmarknaden med 4-5 % per år. Den internationella prisökningstakten på bearbetade varor har de senaste åren varit utomordentligt låg 1986 låg priserna till och

med stilla. Priserna antas emellertid fram till 1990 öka i en något högre takt omkring 3% per år mot slutet av analysperioden. Oljepriset var i

januari 1987 18dollar per fat. Beräkningarna utgår ifrån att denna nivå

ca på oljepriset bibehålls till och med 1990.

I tabell 5.1 återges försörjningsbalansen för 1985-1990 såsom den beräknas komma att utvecklas om förutsättningarna i balansalternativet uppfylls.

BNP-tillväxten beräknas bli drygt 2% per år, med en viss avmattning

därpå följande uppgång fram till och med 1990. Nedgången 1988 och en 1988 beror på något långsammare tillväxt av världshandeln detta år,

en vilken bl.a. hänger samman med en förväntad importnedgång i Förenta

framför allt på förlorade marknadsandelar på export- och staterna, men hemmamarknaden, till följd alltför snabb pris- och kostnadsutveckling

av

och 1987. 1Mätt med exportprisutunder 1986

vecklingen föll priserna

Kalkylerna förutsätter en löneutveckling som möjliggör sjunkande rela-

med ett par procent untivpriser och därmed en förbättrad konkurrenskraft fr. o. m. 1988. Tillsam- der 1986.

Tabell 5.1 Försörjningsbalansens utveckling och vissa nyckeltal för 1985-1990 i balansalternativet Procentuell förändring från föregående år

1986 19873 1988 1989 1990

Försörjningsbalans, 1980årspriser

Nyckeltal K0nsumentpris° 4,8 4,9 2,7 1,9 1,6 Arbetslöshet % 2,7 2,6 2,5 2,5 2,4 Bytesbalans

miljarder kr. löpandepriser 8 4 l 5 7

Finansiellt sparandei

offentlig sektor miljarder kr. löpande priser - 14 4 -11 -6 -2

aFörsörjningsbalansen för 1987är hämtadfrån Preliminär nationalbudget för 1987

PNB. bFörändring i procent avföregåendeårs BNP. ° Implicit deflator för privat konsumtion. Källa: Finansdepartementet.

mans med en investeringsuppgång medför detta en högre tillväxt mot slutet av 1980-talet.

Den privata konsumtionen har ökat förhållandevis snabbt under de senaste två åren och beräknas öka med 3% 1987. Denna konsumtionsökning skall ses mot bakgrund av att de reala disponibla inkomsterna sedan 1983 utvecklats positivt. Efter flera år med fallande inkomster förefaller hushållen ha valt att tillfredsställa uppdämda behov av bl.a. varaktiga konsumtionsvaror. Efter hand kan emellertid hushållen förväntas öka sitt sparande, vilket medför en minskad konsumtionstillväxt 1988- 1990.

Lönekostnadernas ökningstakt förutsätts bli 3% per år. Detta ger förutsättningar för en ytterligare reducering av inflationstakten, som beräknas

kunna falla till knappt 2% mot slutet av perioden. Trots de låga löneökningarna kommer därför reallöner och disponibla inkomster att kunna öka och möjliggöra en fortsatt god utveckling av den privata konsumtionen.

Investeringarna inom industrin har beräknats med hjälp av en skattad investeringsfunktion. Under 1988 och 1989 bibehålls i stort sett den höga investeringsnivå som enligt PNB etableras 1987. Därefter sker 1990

en ytterligare uppgång i investeringsverksamheten. För näringslivet hel-

som het beräknas investeringstillväxten uppgå till ca 4% vid slutet decen-

av niet.

Den högre tillväxten medför att sysselsättningen ökar och att det trots ett högre arbetsutbud är möjligt att något sänka arbetslösheten fram till 1990.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande förbättras tillfälligt mycket kraftigt 1987 till följd av den s.k. engångsskatten på livförsäkringsbolag. Från den lägre nivå det finansiella sparandet

som återgår till 1988 sker en kontinuerlig uppgång till 1990.

Ett minskat överskott i bytesbalansen förutses både under 1987 och 1988. Först mot slutet av 1980-talet växer överskottet i bytesbalansen

som en konsekvens av den förutsätta relativprissänkningen.

De internationella förutsättningarna

Långtidsutredningens bedömningar av den internationella utvecklingen presenterades i kapitel Här skall endast några preciseringar rörande utvecklingen under de närmaste åren göras.

BNP-tillväxten i OECD-området antas uppgå till 2,5 % år. Mot

ca per denna bakgrund antas världshandeln växa med mellan 4 och 5% år.

per Världshandelstillväxten kan emellertid inte direkt översättas till mark-

en nadstillväxt för svenska exportprodukter. Exempelvis är den svenska industrin förhållandevis starkt beroende av utvecklingen i de nordiska länderna. Vidare har svenskt näringsliv en relativt liten andel av sin export på de expansiva marknaderna i Sydostasien. Världsmarknadsutvecklingen har vägts med svenska exportvikter. Pâ detta vis erhålls ett mer adekvat mått på de svenska företagens exportmarknadstillväxt. För bearbetade varor beräknas den exportvägda världsmarknaden öka med knappt 4% per ar.

Marknadstillväxten antas avta något 1988. Detta beror bl. på låg

a. en importtillväxt i Förenta staterna och Norge. Nedgången i Förenta staterna är en följd av att deprecieringen av dollarn under 1986 och 1987antas få full Uppgifterna om arbets-

marknaden utgår genomeffekt först under 1988. I Norge är det de lägre oljepriserna, bytesbalans-

gåendefrån de definitiounderskotten och underskottet i statens budget, med åtföljande behov

av användes i

ner som en stramare ekonomisk politik, som gör att det finns anledning att räkna arbetskraftsundersökmed en lägre tillväxt i den norska ekonomin under 1987och 1988. ningarna 1986.Fr. 0. m.

Den antagna internationella inflationstakten på 3-4 %, med konsu- 1987har vissa föränd-

mätt

ringar genomförts. Armentprisindex, är inte heller direkt översättbar till de import- och export-

betslösheten blir med den priser som svenska företag konkurrerar med. Bearbetade varor har van-

nya definitionen ca0,5 ligtvis en långsammare prisökningstakt, eftersom produktivitetsutveck- procentenheter lägre.

6 Långtidsutredningen.Huvudrapport

lingen i varuproducerande sektorer normalt är förhållandevis snabb. Beräkningarna utgår ifrån att priserna på både bearbetade varor och råvaror exkl. olja ökar med drygt 3% årligen under perioden 1988 till 1990. Oljepriserna antas ligga kvar på den nominella nivå som rådde i slutet av januari 1987, dvs. 18 dollar per fat.

Lägre nominella löneökningar krävs

Diagram 5.2 visar relativa arbetskostnader per producerad enhet i svensk industri jämfört med omvärlden medan diagram 5.3 redovisar relativprisutvecklingen för bearbetade varor. Av diagrammen framgår att pris- och kostnadsnivåerna i relation till omvärlden, till följd av devalveringarna 1981-1982, kom att väsentligt understiga de som rådde under början av 1970-talet, dvs. före "kostnadskrisen". Även konkurrenskraften sedan

om 1983 stadigt försämrats förefaller det därför som om en väsentlig del av devalveringsvinsterna återstår

Den svenska industrins konkurrenssituation måste emellertid utvärderas i förhållande till utvecklingen av bytesbalansen. Extern balans innebär vid given växelkurs att kostnader och priser är sådana att Sverige under en hel konjunkturcykel förmår hålla utlandstillgångarna oförändrade,-vilket är detsamma som att bytesbalansen skall summera till noll över konjunkturcykeln.

Diagram 5.2 Svenskindustris relativa exportvägda arbetskostnadper producerad enheti svenska

nationell valuta 1970-1986, jämfört med 14andra industriländer. kronor resp. Index 1970 100 140

4 .

Devalvenngar 120 h

u Devalvenngar

l

Nationellvaluta 10° 4

SEK 80 -1

Seappendix till detta 60 . I

. . . . l . . u r | . . . kapitel 1970 m5 1980 1935 2Se Statensindustriverk, 1987. Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Det är således inte meningsfullt att jämföra dagens relativpriser med de som rådde 1970. I stället måste kostnadssituationen relateras till denfaktiska balansen gentemot utlandet idag och de krav detta ställer. Dagens situation skiljer sig också på flera punkter ifrån den rådde 1970. Idag

som har Sverige ex. årliga och dryga räntebetalningar att fullgöra gentemot utlandet, flera nya konkurrentländer har gjort entré på världsmarknaden, samtidigt som det produktsortiment svensk industri konkurrerar med har förändrats. Bytesbalansöverskottet förväntas minska till 4 miljarder kr.

ca 1987. Av diagram 5.3 framgår att svenskt näringsliv förlorat marknadsandelar varje år sedan 1984. Några outtagna devalveringsvinster att falla tillbaka på finns därför inte.

En dämpad löneökningstakt är emellertid nödvändig inte enbart hän-

av syn till balansen i utrikeshandeln. När de nominella lönerna ökar i sådan

en takt att även reallönernas ökningstakt överstiger produktivitetstillväxten minskar normalt också efterfrågan på arbetskraft, eftersom det blir mindre lönsamt för företagen att göra nyanställningar. Även investeringsbesluten fattas med hänsyn till den förväntade löneutvecklingen, eftersom denna är av betydelse för den förväntade avkastningen på nyinvesteringar. Sammanfattningsvis har därför löneutvecklingen både kort- och långsiktiga konsekvenser för bytesbalansen, sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten via investeringarna.

Enligt långtidsutredningens beräkningar krävs det att lönekostnadsökningarna inte överstiger 3% per år under de kommande tre åren det

om

Diagram 5.3. Relativprisutveckling och marknadsandelarför bearbetadevaror 1970-1986,jämfört med 14 andra industriländer. Index 1980 100.

Devalveringar Devalvenngar

lll l l

110 d -

Relativpris

1oo"/

9o...j,..1.,...r.

1970 1975 1980 1985 Källa: Konjunkturinstitutet.

skall vara möjligt att öka sysselsättningen i den takt som krävs för att åstadkomma lägre arbetslöshet samtidigt som bytesbalansens saldo

en fortsätter att vara positivt. Denna nivå motsvarar ungefär den ökningstakt

råder i Förbundsrepubliken Tyskland ett av den svenska industrins som viktigaste konkurrentländer.

Detta ställer stora krav på pris- och lönebildningen under de närmaste åren. Samtidigt innebär det faktum att Sverige har en relativt låg arbetslöshet jämfört med flertalet andra europeiska länder att det är svårare att uppnå tillräckligt låg pris- och löneökningstakt.

en

Tillväxt via utrikeshandeln

Med den förutsätta lönekostnadsutvecklingen bör de svenska företagen gradvis kunna förbättra sin konkurrenskraft på såväl export- som hemmamarknaden. Denna slutsats är emellertid beroende av hur företagen sätter sina priser. Här har antagits att vinstmarginalerna är oförändrade. Utvecklingen av relativpriserna framgår av tabell 5.2.

Tabell 5.2 Löne- ochprisutveckling 1985-1990 i balansalternativet Procentuellförändring från föregående år

1986 1987 1988 1989 1990

aIndustrin bImplicit deflator för privat konsumtion. ° Bearbetadevaror Källa: Finansdepartementet.

Konsumentprisernas ökningstakt framkommer i beräkningarna som ett vägt genomsnitt av inhemsk prisökning och importprisutvecklingen på varor som ingår i den slutliga konsumtionen. Mellan 1986och 1987förväntas konsumentpriserna öka med strax under 5%. Av tabellen framgår dock att inflationen med den antagna löneökningstakten beräknas kunna minska till knappt 2% mot slutet av l980-talet.

Export- och importutvecklingen har beräknats med hjälp av skattade samband där export- och importvolymerna beror på efterfrågeutveckling och relativprisförändringar. Under förutsättning att det svenska kostnadsläget förbättras ökar exporten något 1988. Ökningen blir dock begränsad eftersom den relativprissänkning som beräknas kunna äga rum inte får fullt genomslag på exportefterfrågan förrän året därpå; den försämrade konkurrenskraften under 1987 påverkar nämligen exportefterfrågan med en viss eftersläpning. Under 1989-1990 beräknas exporten öka kraftigare till följd

det förbättrade konkurrensläget och en något högre världsmarknadstillav växt.

Importen ökar något snabbare än exporten under de två närmaste åren,

importen utvecklas förhållandevis långsamt under 1988, till följd även om

låg inhemsk tillväxt detta år. Importökningen 1987 har sin bakgrund i av en svenska producenters försämrade konkurrensläge på hemmamarknaden. Även på importsidan får det förbättrade konkurrensläget fullt genomslag först 1989, även om en viss dämpning av importtillväxten äger rum redan 1988 på grund av sänkta relativpriser. Under slutet av kalkylperioden beräknas importen öka långsammare än exporten till följd av den förutsätta förbättringen av konkurrenskraften.

Med den pris- och löneutveckling som förutsätts i balansalternativet beräknas bytesbalansen uppvisa ett överskott under hela kalkylperioden, även om dess saldo försämras fram till och med 1988. Därefter ökar överskottet och beräknas 1990uppgå till ca 7 miljarder kr. i löpande priser.

Tabell 5.3 Bytesbalansensutveckling 1986-1990 i balansalternativeta Miljarder kr., löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990

a Import- och exportstatistiken överensstämmermed nationalräkenskapernasdefinition. Handels- respektive bytesbalansenavviker därför någotfrån PNB 1987. b Inkl. räntenetto Källa: Finansdepartementet.

Den förändring av bytesbalansens saldo som följer av en relativprisförbättring är förhållandevis osäker. Storleken på de beräknade relativprissänkningar som krävs för att uppnå ett visst bytesbalanssaldo måste därför tolkas med viss försiktighet. Se kapitel 6.

Företagens vinstmarginaler antas i beräkningarna vara oförändrade. Det innebär alltså egentligen att ett krav lagts även på prisbildningen. Den sänkning av löneökningstakten som förutsätts kan emellertid också leda till att en del företag höjer sina marginaler. Om detta sker kommer exportvoly-

och den importkonkurrerande industrins produktion att öka långsammen mare än beräknat.

Fortsatt investeringsuppgång

Industrins investeringar har bedömts med hjälp av en skattad funktion där investeringarna är beroende av kapacitetsutnyttjandet och den relativa avkastningen på materiellt kapital i förhållande till finansiella placeringan Ett högt kapacitetsutnyttjande ger, liksom högre räntabilitet i förhållande till räntenivån på kreditmarknaden, ökade investeringar. Diagram 5.4 visar investeringarna i industrin och i näringslivet som helhet.

Räntenivån fram till 1990bedöms kunna falla långsamt från dagens höga nivå på ca 10% ned till ca 7% 1990. En förutsättning för denna utveckling 1

Finansdepartementet är lägre inflationstakt och att bytesbalansens positiva saldo kan bibehål- 1987.

en

Diagram 5.4 Bruttoinvesteringarna för industrin och näringslivetsomhelhet 1970-1990 Index 1980 100, 1980års priser 140

Industrin

. 120

AA i

100.

f

Näringslivet i

I I I u i

1970 1975 19.80

1985 1990 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

las under resten av 1980-talet. Med bruttovinstandelar på 1987 års nivå fram o. m. 1990 beräknas räntabiliteten på materiellt kapital bli sådan att den tillsammans med den beräknade produktionstillväxten gör det möjligt att realisera den kalkylerade investeringsutvecklingen i industrin.

Trots att vinstnivån är oförändrad försämras företagssektorns finansiella sparande vilket är en direkt följd av att investeringarna ökar. Se kapitel 7.

Bostadsbyggandet och investeringarna i övrigt näringsliv har under åren 1988-1990 bedömts följa i stort sett samma utveckling som under perioden 1984-1995 se kapitel 6. Sammantaget medför detta att investeringarna för näringslivet som helhet ökar med ca 4% per år mot slutet 1980-talet.

av Bruttoinvesteringarna kommer därmed att utgöra något större andel

en av BNP än under perioden 1984- 1986.

Ökat bidrag från kapitalbildningen

BNP-tillväxten kan delas upp i bidrag från konsumtionstillväxt och från kapitalbildning. Kapitalbildningen utgörs av summan av de inhemska bruttoinvesteringarna och nettoexporten. En positiv nettoexport ökar nämligen Sveriges tillgångar i utlandet. Ett högt bidrag från kapitalbildningen innebär att den framtida potentiella konsumtionen blir högre; nationens förmögenhet ökar. I diagram 5.5 redovisas en sådan uppdelning bidra-

av gen till BNP-tillväxten för tre olika perioder.

Under de närmaste åren efter devalveringarna 1981 och 1982 svarade tillväxten i nettoexport och kapitalbildning för merparten av efterfrågetill-

Diagram5.5 Bidrag till BNP-tillväxten 1982-1990 - Årlig procentuell volymförändring

4 D Konsumtion . . m Investeringar Kapital ä Nettoexport bildning

31 K

.

; 3 BNP . . . K .

BNP 1 BNP K

K 0 1982- 1988- - d 1984 1990 1984- 1986 L- -1 -

Källa: Statistiska centralbyrån ochfinansdepartementet.

Kapitalbildningens bidrag till den genomsnittliga BNP-tillväxten växten. på 3,2% hela 2,9 procentenheter. Från 1984 och fram t.o. m. 1987 var förväntas emellertid tillväxten huvudsakligen bli konsumtionsledd, samtidigt beräknas ett negativt bidrag till tillväxten. Om som nettoexporten ge utredningens förutsättningar uppfylls kan denna utveckling vändas. Netberäknas då kunna ett positivt bidrag till tillväxten fr. 0. m. toexporten ge 1988 samtidigt investeringstillväxten tilltar. Kapitalbildningen beräksom V därmed under perioden 1988- 1990bidra med 1,3procentenheter av en nas genomsnittlig BNP-tillväxt på 2,3 %.

Låg offentlig konsumtionstillväxt

lågt finansiellt sparande i den offentliga sektorn tenderar att medföra Ett högt efterfrågetryck och kan därför förväntas försämra betingelserna ett långsammare pris- och löneutveckling. Samtidigt kan ett lågt offentför en ligt finansiellt sparande förväntas ta sig uttryck i problem med bytesbalan-

sen. Vid tillfredsställande investeringsnivåer kommer det inte längre att vara möjligt för företagssektorn att finansiera offentliga sparandeunderskott. Även hushållens sparande för närvarande är lågt, kan det inte förvänom öka i den omfattning behövs för att få till stånd ett tillräckligt totalt tas som finansiellt sparande. Se vidare kapitel 7. Ett ökat finansiellt sparande inom landet måste därför ske huvudsakligen genom att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn stiger. Enligt långtidsutredningens bedömning måste den konsoliderade offentliga sektorn inklusive socialför-

Diagram 5.6 Statensinkomster och utgifter 1965-1990 Miljarder kr., 1980årspriser 250

: :

Utgifter 200 - 7

4 ..

150 Utgifterexkl.

räntor

Inkomster

o

I I Y I I I r I I l I r v I I I I I I l I T T I

1965 1970 1975 1980 1965 1990 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

säkringssektorn successivt öka sitt finansiella sparande så att det

nuvarande underskottet har försvunnit under de första åren på l990-talet.

En utgångspunkt för beräkningarna är att skattetrycket inte bör tillåtas öka ytterligare. Om det offentliga finansiella sparandet samtidigt skall förbättras måste därför utgiftstillväxten i den offentliga sektorn dämpas.

I beräkningarna har utredningen utgått ifrån en årlig tillväxt av den reala offentliga konsumtionen med 0,5 % per år i genomsnitt för perioden 1987- 1990. Denna uppnås om den statliga konsumtionen minskar med l % år

per samtidigt som den kommunala konsumtionsökningen begränsas till 1% årligen.

Under 1987 ökar statens finansiella sparande väsentligt på grund den

av s. engångsskatten på livförsäkringsbolag. Den konsoliderade offentliga sektorn beräknas därmed tillfälligt uppnå ett positivt finansiellt sparande. Om engångsskatten frånräknas erhålls ett underskott på 10 miljarder

ca kr. Under de följande åren reduceras underskottet successivt till nära noll 1990. Orsaken till att den konsoliderade offentliga sektorns sparande inte förbättras snabbare är att AP-fondens överskott beräknas minska från

ca 24 miljarder kr. 1986 till ca 14miljarder kr. 1990.

Beräkningarna av den offentliga utgiftstillväxten bygger på framskrivningsmetoder som visat sig kunna underskatta den faktiska kostnadsutvecklingen. En sämre ekonomisk tillväxt än den kalkylerade också

ger en lägre inkomstutveckling för den offentliga sektorn. I denna långtidsutredning har till skillnad från vad fallet i exempelvis 1984 års långtids-

som var utredning eller i de senaste treårskalkylerna publicerade i komplette-

ringspropositionen 1986 inte införts några explicita sparkrav. Bespa-

-

ringsåtgärder kommer dock att bli nödvändiga ifall beslut fattas om utgiftskrävande reformer. Dessutom blir de nödvändiga om den offentliga sektorns finansiella sparande av andra skäl utvecklas sämre än enligt utredningens beräkningar.

Högre reallöner möjliga

Trots att utredningen förutsatt en låg nominell ökningstakt för lönekostnaderna under slutet av 1980-talet är det möjligt att uppnå en positiv reallöneutveckling för perioden som helhet. Om inflationen kan bringas ned till en nivå kring 2% i årlig ökningstakt, kan reallönerna öka med ca 1% per år under 1989 och 1990. Reallönen efter skatt beräknas dock minska under 1988, bl.a. på grund av den aviserade höjningen av arbetsgivaravgiften med 1,3% detta år. Hela höjningen av arbetsgivaravgifterna förutsätts nämligen räknas av från det tre-procentiga lönekostnadsutrymme som beräknats för 1988. Detta innebär att de avtalsmässiga löneökningarna, inklusive löneglidning, måste begränsas till ca 2% 1988.

Tabell 5.4 Hushållensinkomstutveckling och sparande1985-1990 i balansalternativet Procentuell förändring från föregåendeår

1986 1987 1988 1989 1990 Real timlön exkl.

kollektiva avgifter 3,0 0,4 -0,6 1,1 1,4 Real lönesumma 4,2 1,4 0,0 1,6 2,1 Realdisponibel

aNivån påkvoten mellannettosparandeoch disponibel inkomst i procentrespektive ar. Källa: Finansdepartementet.

Den reala disponibla inkomsten ökar snabbare än den reala timlönen.

Detta beror på flera saker. Mellan 1987 och 1988beräknas sysselsättningen öka. Detta medför att den totala reala lönesumman blir i stort sett oförändrad trots ett visst fall i de reala timlönerna. Samtidigt förväntas transfereringarna till hushållen öka ny timsjukpenning, höjt kommunalt bostadstilllägg och en engångshöjning av basbeloppet.

De högre disponibla inkomsterna beräknas medföra en något högre Den realadisponibla inregistrerad sparkvot under slutet 1980-talet. Detta är särskilt troligt mot komsten ärnågot lägreän

av bakgrund det finns del för hushållen i PNB. Skillnaden beror

av att en som talar att för närvarande

på att långtidsutredningtillfredställer under en följd av år uppdämda konsumtionsbehov. Om så är

en,för att ta hänsyntill fallet borde konsumtionens ökningstakt så småningom minska, med en engångsskattenseffekt ökad sparkvot som följd. på hushållens avkastning

Det bör observeras att den privata konsumtionsökningen kring 2% från privat försäkrings-

per

sparande,reducerat husår som beräknas för 1988-1990 är förenlig med balans i utrikeshandeln.

hållens ränteinkomster Detta hänger bl. a. samman med den förhållandevis långsamma tillväxt

med 3 miljarder kr. 1987 som förutsätts i den offentliga konsumtionen. och 1988.

Viss nedgång i arbetslösheten

Arbetsutbudet beräknas enligt statistiska centralbyrån öka med 97000

1986-1990.2 Eftersom någon förändring i den genomsnittliga personer arbetstiden inte förutsätts ske under resten av 1990-talet innebär detta att sysselsättningen beräknas behöva öka med 106000 personer om arbetslösheten skall kunna minska i angiven takt se tabell 5.5.

sysselsättningen mätt i timmar i industrin beräknas vara i stort sett oförändrad fram till produktionsuppgång i industrin på i

1990 trots en genomsnitt 2,5% per år under perioden 1986-1990. Detta beror på att produktiviteten beräknas öka i ungefär samma takt. Under hela perioden 1986-1990 beräknas däremot sysselsättningen öka med 2,7% i offentlig sektor och med 4,9% i de privata tjänstenäringarna.

Tabell 5.5 Arbetskraft, sysselsättningoch arbetslöshet1986-1990 i balansalternativet Antal personer tusental, 16-74 år

1986 1987 1988 1989 1990

Källa: Finansdepartementet.

Ett alternativ med snabbare pris- och löneökningstakt

I balansalternativet utvecklas löner och priser såatt ekonomin rör sig mot samhällsekonomisk balans. I detta avsnitt analyseras den ekonomiska utvecklingen under förutsättning att löne- och prisbildningen formas enligt det mönster som ges av historiska beteendesamband. Dessa samband resulterar i väsentligt snabbare löne- och prisökningar än vad som förutsätts i balansalternativet.

Effekterna av en snabbare löneutveckling är beroende av vilka antaganden som görs om den ekonomiska politiken. En tänkbar utveckling är att staten bedriver en expansiv politik i syfte att kompensera den minskade utländska efterfrågan, som skulle bli följden av en försämrad konkurrenskraft. I såfall skulle budgetunderskottet och skuldsättningen mot utlandet öka. Detta skulle understödja den alltför snabba kostnads- och inflationsutvecklingen. Nya devalveringar skulle så småningom bli oundvikliga. En sådan politik måste betraktas som utesluten.

Grunddragen i alternativet

Alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt bygger alltså på att pris- och lönebildningen följer mönstret från 1970-talet och början av l980-talet. I balansalternativet preciserades en löneökningstakt som leder till samhällsekonomisk balans. Prisbildningen antogs i detta sammanhang ske på ett sådant sätt att vinstandelen förblev oförändrad. I detta alternativ 2Sevidare kapitel 6 och centralbyrån, beräknas istället både pris- och löneökningstakten med skattade beteende- Statistiska 1987. samband.

I övrigt är det samma antaganden som i balansalternativet. Exempelvis har de internationella förutsättningarna inte förändrats. Finanspolitiken har också samma strama inriktning. Detta innebär att beräkningarna baseras på de offentliga konsumtionsutgifter samt skatte- och transfereringsprinciper som ingick i balansaltemativet. Inte heller har sambanden för beräkningar av export, import, investeringar och sysselsättning förändrats.

Det skattade sambandet för lönebildningen resulterar i en högre löneökningstakt än i balansalternativet. År 1988 ökar exempelvis timlönekostnaderna med 6% jämfört med 3% i balansalternativet. Samtidigt stiger relativpriserna i utrikeshandeln varje år 1987-1990. Resultatet blir en betydligt sämre exportutveckling som tillsammans med lägre investeringar

ger en låg BNP-tillväxt. Eftersom hushållens nettosparkvot minskar något, till

Tabell 5.6 Försörjningsbalansens utveckling och vissa nyckeltal för 1985-1990 i alternativet med snabbarepris- och löneökningstakt Procentuell förändring från föregående år

1986 19873 1988 1989 1990

Försörjningsbalans, 1980års priser

Nyckeltal Konsumentpris° 4,8 4,9 5,0 4,5 4,1 Arbetslöshet % 2,7 2,6 2,7 3,2 3,7 Bytesbalans

miljarder kr. löpande priser 8 4 2 4 5

Finansiellt sparandei

offentlig sektor miljarder kr. löpande priser - 14 4 11 12 17

- - -

a Försörjningsbalansenför 1987är hämtadfrån Preliminär nationalbudgetför 1987

BNP. bFörändring i procent av föregåendeårs BNP. ° Implicit deflator för privat konsumtion. Källa: Finansdepartementet.

följd av en långsammare tillväxt av de reala disponibla inkomsterna, beräknas den privata konsumtionen bli endast marginellt lägre än i balansfallet. Sammantaget medför detta att tillväxten blir lägre än 1% per år under 1988- 1990. Den svaga efterfrågeutvecklingen leder vidare till en växande arbetslöshet.

De tendenser till försämrad bytesbalans som till att börja med uppstår, när pris- och löneökningstakten inte anpassar sig till den i omvärlden, riskerar att leda till valutautflöden. Därmed kan den försämrade konkurrenskraften komma att medföra en försvagad ställning för den svenska kronan. I alternativet har därför en viss åtstramning av penningpolitiken bedömts nödvändig; en ränteuppgång krävs för att göra den fasta växelkursen trovärdig och förhindra kapitalutflöden. Den högre räntenivån medför tillsammans med den långsammare tillväxten en lägre investeringsaktivitet än i balansalternativet.

Med en oförändrat stram finanspolitik och en något högre räntenivå än i balansalternativet kan bytesbalansens saldo trots den försämrade kon-

kurrenskraften förväntas bli av ungefär samma storleksordning som i

balansalternativet. Detta är en följd av att tillväxten är lägre än i balansalternativet. Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal i alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt återges i tabell 5.6.

Högre löneökningstakt och försämrad konkurrenskraft

Priserna ökar snabbare än i balansalternativet. Detta hänger främst samman med att lönekostnaderna stiger snabbare men beror även på en långsammare produktivitetsutveckling. Lönekostnadsutvecklingen är beroende av bl.a. pris- och lönestegringarna under föregående år och av arbetslöshetsnivån.

Tabell 5.7 Löne- och prisutveckling 1985-1990 i alternativet medsnabbarepris- och löneökningstakt Procentuellförändring från föregående år

1986 1987 1988 1989 1990

a Industrin bImplicitprisindex. Arsgenomsnitt ° Bearbetade varor Källa: Finansdepartementet.

När arbetslösheten stiger kommer löneökningstakten och därmed inflationen att bromsas. Så småningom kommer inflationstakten att anpassas till omvärldens. Skillnaden jämfört med balansalternativet är att denna anpassning sker långsammare och till mycket stora samhällsekonomiska förluster i form av lägre BNP-tillväxt och högre arbetslöshet.

I kapitel 2 analyserades orsakerna till den bestående arbetslösheten i Västeuropa. Det konstaterades där att en högre faktisk arbetslöshet och

det sätt på vilket lönebildningen går till tenderat att höja den tröskelar-

betslöshet vid vilken en efterfrågeexpansion huvudsakligen får inflationseffekter. De historiska samband som visar att en högre arbetslöshet skulle leda till en moderation av löneökningstakten har alltså förändrats i takt med stigande arbetslöshetsnivåer ute i Västeuropa. Skulle motsvarande inträffa i Sverige om arbetslösheten stiger uppemot 4%, betyder detta att ekonomins möjligheter att utvecklas mot balans försämras ytterligare.

Lägre lönsamhet och investeringar

En högre löneökningstakt tenderar normalt att medföra en uppgång i löneandelen av produktionsvärdet och därmed lägre vinster. Detta beror på att företagen på kort sikt i sin prissättning inte fullt ut kan kompensera sig för högre kostnader. Uppgången i löneandelen innebär alltså att hushållens reallöner ökar, men bara på kort sikt. Efter något år blir de negativa effekterna tydliga, vilket visas av erfarenheterna från 1970-talet.

Den reala räntabiliteten på materiellt kapital beräknas bli lägre än i balansalternativet. Samtidigt är den reala penningmarknadsräntan i stort sett oförändrad eftersom den nominella räntan antagits vara ca 11%

o. m. 1990. Sammantaget resulterar detta i att avkastningen på materiellt kapital försämras i förhållande till den på finansiella placeringar, vilket påverkar kapitalbildningen negativt. Till den försämrade investeringsutvecklingen bidrar också den långsammare efterfrågetillväxten, vilken medför att kapaciteten inte utnyttjas fullt ut.

Tabell 5.8 Differens mellan räntabilitet på materiellt kapital i industrin ochränta statsskuldväxlarsamt industriinvesteringar i balansalternativetoch i alternativet med ensnabbarepris- ochlöneökningstakt 1985-1990

1986 1987 1988 1989 1990

Balansalternativet

Differens -2,5 -0,8 -1,0 0,0 1,0 Investeringar -2,0 12,2 -0,9 0,6 6,4

Alternativ med snabbare pris- och löneökningstakt

Differens -2,5 -0,8 -1,3 -1,8 - 1,6 Investeringar -2,0 12,2 1,1 1,3 -0,1

- -

aDifferens mellan nominell räntabilitet på materiellt kapital och nominell ränta på statsskuldsväxlar i procentenheter. bProcentuell volymförändring från föregåendeår. Källa: Finansdepartementet.

Den lägre investeringsnivån återverkar negativt på tillväxttakten och produktivitetsutvecklingen med en ytterligare press på lönsamheten som resultat. Därmed stagnerar ekonomin samtidigt som arbetslösheten ökar.

Några finansiella konsekvenser

Det ekonomiska förlopp som skisseras i alternativet med en snabbare prisoch löneökningstakt medför en sämre lönsamhet i näringslivet. De ickefinansiella företagens finansiella sparande förbättras trots det något med ca 7 miljarder kr. jämfört med balansalternativet, genom att investeringarna minskar snabbt. Samtidigt blir de finansiella företagens finansiella sparande ca 10 miljarder kr. högre till följd av främst högre ränteintäkter.

Hushållens reala disponibla inkomster blir något lägre än i balansalternativet under den redovisade perioden. Skillnaden blir dock inte så stor eftersom genomslaget av den snabba inhemska kostnadsökningen på konsumentpriserna dämpas av importpriserna. På kort sikt fortsätter därför reallönerna att stiga. Den ökade arbetslösheten påverkar dessutom till en början endast marginellt hushållens inkomster eftersom hushållen till stor del kompenseras via arbetslöshetsersättningen.

Den offentliga konsumtionens ökningstakt har antagits vara densamma som i balansalternativet. När tillväxten i ekonomin som helhet och

därmed i skattebaserna avtar kommer skatteintäkterna att öka långsam-

mare. Utgifterna ökar dessutom när kostnaderna för arbetslöshetsbidragen stiger. Sammantaget blir konsekvensen att den offentliga sektorns finansiella sparande så småningom blir lägre än i balansalternativet. Utfallet för 1990beräknas bli 17 miljarder kr. jämfört med -2 miljarder kr. i balans-

alternativet. I diagram 5.7 jämförs den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande i balansalternativet och i alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt.

Diagram 5.7 Denoffentliga sektornsfinansiella sparandesomandelav BNP1980-1990 i balansalternativet och alternativet med snabbarepris- ochIöneökningstakt. 2

i Balans-

/ alternativet O

-

Alternativet -2 - medsnabbare -

pris-ochlöne-

ökningstakt

.4

4 .. .3

- 18

I V I I I I I TV 1

1980 1985 1990

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Det faktum att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn uppvisar ett större underskott i alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt är inte en indikation på att finanspolitiken har en mer expansiv inriktning. Den relevanta jämförelsen mellan ñnanspolitikens inriktning i de båda fallen anges istället av det underskott som skulle uppstå vid fullt kapacitetsutnyttjande. Det större underskottet i alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt beror endast av det lägre resursutnyttjandet i ekonomin.

Bytesbalansen utgör ekonomins samlade finansiella sparande. Beräkningarna visar att summan av företagens och hushållens finansiella sparande i alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt i stort sett uppväger det försämrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Detta innebär också att bytesbalansen inte på något avgörande sätt försämras i förhållande till balansalternativet.

Bytesbalansens utveckling kan också beskrivas från

den reala sidan av ekonomin. Den försämrade konkurrenskraften innebär att exporten minskar och importen ökar allt annat lika. Detta bidrar till att bytesbalansen

försämras. Den långsammare inhemska efterfrågeutvecklingen, orsakad av lägre investeringar och lägre export håller å andra sidan tillbaka importen. Slutresultatet är ett bytesbalanssaldo av ungefär samma storlek i

som balansalternativet.

Appendix

Relativpris och växelkurser

l diagram 5.3 återgavs relativpriserna för svensk export av bearbetade varor 1970-1986. Relativpriserna avser svenskt exportpris i förhållande till världsmarknadspriset, approximerat med importpriserna i 14 OECDländer. Dessa importpriser är vägda med respektive lands andel av svensk export och uttryckta i svenska kronor SEK.

Eftersom relativpriserna är uttryckta i gemensam valuta SEK, kommer växelkursförändringar mellan olika internationella valutor att påverka relativprisernas utveckling. Detta hänger samman med att Sverige har en fast växelkurs gentemot en korg av de viktigaste valutorna. En depreciering av exempelvis USA-dollarn gentemot de västeuropeiska valutorna medför att den svenska kronan apprecieras mot dollarn, samtidigt som den deprecieras mot de västeuropeiska valutorna. Detta försvagar svenskt näringslivs konkurrenskraft gentemot Förenta staterna och de länder vars valutor är knutna till dollarn och stärker omvänt konkurrenskraften gentemot de västeuropeiska länderna.

Den svenska exporten av bearbetade varor fördelar sig på mottagarländer i proportioner som avviker från vikterna i riksbankens valutakorg. Om de svenska bilaterala växelkurserna mot varje mottagarland viktas med ländernas andelar av svensk export, så skulle det erhållna måttet på den svenska växelkursen i allmänhet utvecklas annorlunda än riksbankens valutakursindex. Detta är dock inte fallet mellan 1985 och 1986, dvs under den period som dollarn deprecierades kraftigt. Kronans värde var nämligen i stort sett oförändrad mellan dessa år, även då den mäts med detta viktssystem.

Det är emellertid möjligt att konstruera andra viktsystem för att utvärdera effekterna av växelkursförändringar på svenskt näringslivs konkurrenskraft. Ett alternativ är att försöka finna ett mått på olika länders betydelse som konkurrenter till svensk industri i tredje land, snarare än att ta hänsyn till hur stor andel varje land har av svensk export. Ett sådant alternativt mått, som beräknats av konjunkturinstitutet, grundas på respektive lands andel av tredje lands totala import. Detta viktsystem kan förväntas återspegla respektive lands betydelse som konkurrent till svensk industri.

Beräkningar baserade på ett viktsystem av den senare typen indikerar att den svenska kronan deprecierats med i genomsnitt ca 5% mellan 1985

Se även Preliminär naoch 1986 i förhållande till våra 14 viktigaste konkurrentländen tionalbudget PNB 1987.

7 Långtidsutredningen.Huvudrarmm

Tabell 5A.l Olika viktsystemför de viktigastekonkurrentländernas valutor Procent

Förbundsre-

aVikterna är de somutnyttjats i PNB 1987. Källor: Konjunkturinstitutet och riksbanken.

Det bör observeras att båda viktsystemen enbart väger växelkurser med vikter som avspeglar konkurrensen i samband med export av bearbetade varor. Till export av andra varor samt tjänster och all importkonkurrens tas alltså ingen hänsyn. I inget av måtten tas heller någon hänsyn till relativpriserna relaterade till mottagarländernas av svensk export hemmamarknadspriser. Det finns inte heller någon säker grund för att avgöra vilket viktsystem som är att föredra. De mäter helt enkelt olika aspekter på svensk konkurrenskraft.

Naturligtvis är även andra mått på relativprisutvecklingen möjliga. Exempelvis kan man ta fasta på relativprisutvecklingen gentemot ett eller flera länder som kan antas vara av särskild betydelse för svensk export. Västtyskland är uppenbarligen ett sådant land. I förhållande till den västtyska D-marken har också en entydig depreciering ägt rum mellan 1985 och 1986, vilket bör gynna Sverige både på hemmamarknaden och i utlandet. Denna typ av jämförelser är dock i högsta grad partiella, varför några generella slutsatser om utvecklingen av svenskt näringslivs konkurrenskraft knappast kan dras från dem.

6¶Det längre tidsperspektivet 1984- 1995

Förutsättningarna för att den svenska ekonomin under de närmaste åren skall röra sig mot balans analyserades i kapitel Slutsatsen var att det krävs en kostnadsutveckling som snarast understiger utlandets och en fortsatt förbättring av det offentliga sparandet.

De beräkningar som redovisas i detta kapitel avser utvecklingen till 1995. Konjunkturläget detta år förutsätts vara detsamma 1984. Där-

som med kan analysen i detta längre tidsperspektiv koncentreras på tillväxtens bestämningsfaktorer, arbetskraftsutbudet och produktiviteten. För att den potentiella tillväxten skall kunna realiseras ställs också krav på ekonomins anpassningsförmåga till utvecklingen i omvärlden. Det gäller både den genomsnittliga kostnadsutvecklingen och förändringar av prisrelationer men också i efterfrågan mellan olika varugrupper och marknader. Den bild som tecknas skall ses som en siffermässig illustration av den ekonomiska utveckling som är möjlig under förutsättning att anpassningen är framgångsrik och att resurserna i landet utnyttjas fullt ut.

Det första avsnittet är avsett att ge en översiktlig bild av hur beräkningarna har utförts. I de därpå följande två avsnitten redogörs för de uppskattningar av arbetskraftsutbudets samt produktivitetens och investeringarnas utveckling som ligger till grund för beräkningen av tillväxten i ekonomin. Sedan presenteras huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen fram till 1995. Därefter analyseras sambanden mellan de krav på relativprissänkningar, som framkommer i huvudalternativet, och konkurrenskraften samt ekonomins anpassningsförmåga. Den utveckling som förutsätts för den offentliga sektorn redovisas i det näst sista avsnittet. Slutligen redogörs för utvecklingen i olika näringslivssektorer.

Beräkningarnas uppläggning

De kvantitativa resultat som redovisas i följande avsnitt har framkommit dels inom ramen för en formell beräkningsmodell EMMA, dels genom fristående kalkyler och bedömningar. Kalkylerna har genomförts i ett antal beräkningsomgångar, där förutbestämda värden på olika variabler, ex. investeringsutvecklingen, sätts in i modellen. Simuleringens resultat, ex. produktionstillväxten, granskas och rimligheten bedöms mot bakgrund av bl. a. investeringsutveckling och övriga tillväxtförutsättningar. Sådana avstämningar görs på en relativt detaljerad nivå och föranleder mer eller

mindre omfattande ändringar exogena bedömningar. På grundval av

av dessa justeringar genomförs därefter nya simuleringar.

Den formella kalkylmodellen utgör således bara en länk i en lång kedja

beräkningar och bedömningar. Modellens värde ligger framför allt däri av att den kvantitativa analysen kan ske inom en sammanhållen och konsistent där effekterna ex. en högre privat konsumtion på efterfrågan

ram, av i olika branscher snabbt kan beräknas. Antalet beteendesamband i själva modellen är emellertid relativt begränsat, varför en stor del av det kvantitativa analysarbetet sker fristående från modellen.

Beräkningarna är upplagda så att ekonomin 1995 har förutsatts befinna sig i balans, i den meningen att acceptabla värden har uppnåtts på de övergripande och intermediära mål kan preciseras i de för långtids-

som utredningen tillgängliga modellerna. De preciserade värdena på målvariablerna skall emellertid inte övertolkas. De anger i vilken riktning ekonomin bör röra sig snarare än att vara ett uttryck för den yttersta ambitionen med den ekonomiska politiken.

Den tillväxt är möjlig att uppnå bestäms av tillgången på arbetskraft

som

produktivitetsutvecklingen. Arbetskraftens tillväxt har uppskattats och av

statistiska centralbyrån med hänsyn tagen till bl. a. befolkningsutveckav ling, förvärvsfrekvens, frånvaro och medelarbetstid. Beräkningarna utgår ifrån att full sysselsättning råder 1995. Detta har definierats som att arbetslösheten är 2%. Arbetskraftens produktivitetsutveckling bestäms för hela ekonomin dels produktivitetens utveckling i olika sektorer, dels hur

av efterfrågan och därmed produktionen fördelas mellan sektorerna. Det se-

bestäms inom den formella modellramen medan produktivitetsutnare vecklingen i de enskilda sektorerna har bedömts exogent.

alltså arbetskraftens och produktivitetens utveckling

Sammantaget ger

viss potentiell tillväxt. För att denna skall realiseras krävs att efterfråen

utvecklas parallellt med detta utbud. De varor och tjänster som produgan ceras i Sverige måste alltså efterfrågas för konsumtion och investeringar inom landet och i omvärlden.

Både den offentliga konsumtionens och de offentliga investeringarnas utveckling har bedömts utanför modellramen. I ett kommande avsnitt och i bilaga 1redogörs för de överväganden som har gjorts.

Även den privata investeringsefterfrågan bestäms utanför modellramen. Investeringsutvecklingen har emellertid stämts av i förhållande till dels produktionstillväxten, dels vinstnivån i näringslivet.

Den beräknade produktionstillväxten förutsätter en ökning av kapitalstocken. Den på detta vis härledda investeringsutvecklingen påverkar i sin tur produktivitetsutvecklingen.

För att generera de investeringar som bedömts nödvändiga krävs att företagen förväntar sig vinster. Utanför den formella modellramen har investeringsutvecklingen inom industrin stämts av mot den vinstnivå som förutsatts. I detta arbete har en investeringsfunktion för industrisektom utnyttjats.

De olika branscherna i näringslivet efterfrågar även varor och tjänster

insatsvaror i produktionen. Efterfrågan på insatsvaror beräknas som som en viss andel av produktionsvolymen i respektive bransch.

Utredningen har förutsatt att bytesbalansens saldo vid slutåret är positivt 10 miljarder kr.. Detta är ett uttryck för att utredningen anser det rimligt att utlandsskulden på sikt återbetalas. Vid ett givet mål för bytesbalansen och en given nivå på transfereringsbalansen inkl. räntenettot blir nettoexporten varor och tjänster bestämd. Nettoexporten i löpande

av priser blir därför egentligen inte ett resultat av modellberäkningarna. Den utgör liksom sysselsättningsmålet, en restriktion för beräkningar-

snarare, na i övrigt.

Exportutvecklingen bestäms med ledning av estimerade samband, där världsmarknadstillvåxt och relativpriser är förklarande variabler På motsvarande sätt beror importutvecklingen av inhemsk resursförbrukning och relativpriser. Eftersom bytesbalansen är målsatt i nominella termer framkommer som ett resultat av modellberäkningarna en relativprisut-

- veckling är förenlig med just de import- och exportvolymer som ger extern balans.

Den resterande skillnaden mellan den totala produktionen och summan

offentlig konsumtion, privata och offentliga investeringar samt nettoexav port, definierar utrymmet för privat konsumtion.

Om beräkningarna visar att det krävs relativprissänkningar för att klara bytesbalansmålet innebär detta att bytesförhållandet med utlandet termsof-trade försämras. Därmed krävs en större exportvolym för att finansiera en given importvolym. Utrymmet för annan användning, såsom privat konsumtion, blir därmed mindre.

Målet om ett fast penningvärde är inte explicit infört i beräkningsmodellen. Snarare bestäms den inhemska prisutvecklingen av den nödvändiga relativprisutvecklingen. I huvudsak är det prisutvecklingen i omvärlden och den inhemska produktivitetsutvecklingen som bestämmer utrymmet för nominella löneökningar. Löneutrymmet är emellertid också beroende av vinstnivån. Denna har som tidigare nämnts bedömts utanför modellramen mot bakgrund av den nödvändiga investeringsutvecklingen. Reallönerna blir därför i huvudsak beroende av den förväntade produktivitetsutvecklingen och den åsatta vinstnivån.

Hushållens disponibla inkomster beräknas som summan av löner, räntor och utdelningar samt transfereringar minus skatter. För att beräkningarna skall bli konsistenta måste utvecklingen av de disponibla inkomsterna svara mot tillväxten av den privata konsumtionen och hushållens sparande.

Modellberäkningarna genererar också ett finansiellt sparande i sju olika sektorer. Långtidsutredningen har inte målsatt någon nivå för statens budgetunderskott. Den reala utveckling som beräkningarna mynnar ut i visar sig vid ett antagande om ett oförändrat skattetryck och en dämpad

tillväxt av den offentliga konsumtionen förenlig med en kontinuerlig

förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande och en minskning av statens budgetunderskott. Denna ökning av den offentliga sektorns sparande har bedömts vara tillräcklig för att det skall vara möjligt att finansiera den nödvändiga investeringsuppgången utan att bytesbalansen försämras. Det bör emellertid understrykas att det finansiella utfallet för den offentliga sektorn är starkt beroende av i första hand tillväxten i

Konjunkturinstitutet ekonomin. Om det inte visar sig möjligt att följa den skisserade utveck- 1987.

lingsbanan för ekonomin i stort kommer kraven på särskilda besparingsåtgärder sannolikt att skärpas.

Arbetskraftsresurserna

Den ekonomiska tillväxten är definitionsmässigt lika med sysselsättningens tillväxt och arbetskraftens produktivitetsutveckling. Antalet sysselsatta personer är i sin tur beroende av storleken på arbetskraften och av vilken arbetslöshet som förutsätts. Utgångspunkten för beräkningarna har, som tidigare nämnts, varit att arbetslösheten vid kalkylens slutår inte skall vara högre än 2%. I detta avsnitt redogörs i korthet för de arbetskraftkalkyler som statistiska centralbyrån utarbetat

Arbetskraftstillväxten beror ytterst på befolkningsutvecklingen. På grundval av befolkningens ålderssammansättning beräknas den yrkesaktiva befolkningen. Därefter bedöms förvärvsfrekvensens utveckling för män och kvinnor i olika åldersgrupper. Förvärvsfrekvensen anger hur stor andel av befolkningen som ingår i arbetskraften, dvs. den andel som är sysselsatt eller arbetslös. Förvärvsfrekvensen beror på individernas val mellan fritid och arbete. Detta val påverkas av exempelvis löner, skatter och disponibel inkomst, men även särskilt på kort sikt av tillgången på

- arbetstillfällen.

Beräkningarna ger en uppskattning av den arbetskraft som är tillgänglig i olika åldersgrupper. När de olika åldersgrupperna erhålls den

summeras totala arbetskraften. Från denna subtraheras 2% arbetslöshet, vilket ger den totala sysselsättningen 1995 uttryckt i antal personer.

Fler personer i arbetsför ålder och högre förvärvsfrekvens

en

Befolkningen i arbetsför ålder, 16-74 år, beräknas totalt öka med 56 000 personer 1985-1995. Den stora ökningen faller på den s. k. stabila yrkesbefolkningen i åldrarna 25-59 år som ökar med hela 266000

personer under perioden. Befolkningen i åldrarna 16-24 år och 60-74 år minskar således med 210000 personer.

Andelen förvärvsarbetande män i åldrarna 25-59 år har sedan 1960-talet legat på en hög, men något sjunkande nivå, runt 95 %. Andelen förvärvsarbetande kvinnor har däremot ökat kraftigt, främst under l970-talet. För närvarande arbetar ca 85 % av kvinnorna i åldern 25-59 år. Särskilt kraftigt har förvärvsfrekvensen för kvinnor med barn under 7 år stigit, från 50 till drygt 80% under l970-talet.

För prognosperioden beräknas arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i åldrarna 25-59 år fortsätta öka, men i en långsammare takt än under det senaste decenniet, för att år 2000 nå upp till männens nivå. Den

senare förväntas dock minska något se diagram 6.1. Sammantaget beräknas den ökade förvärvsfrekvensen tillföra arbetskraften 155000 personer. Denna ökning beror huvudsakligen på att befolkningsökningen är koncentrerad till åldersgruppen 25-59 år, för vilken förvärvsfrekvensen redan idag är hög. Utvecklingen är också en följd av att förvärvsfrekvensen fortsätter att öka för kvinnor i flertalet åldersgrupper. Arbetskraften beräknas totalt öka Statistiska centralbyrån 1986. med 212000 personer 1985-1995 eller med 21000 per år i genomsnitt.

Diagram 6.1 Relativaarbetskraftstal i åldrarna 25-59 år, män och kvinnor, 1965-1995 100

g __

Män ______.-----"""""

. -

Kvinnor.._,.--"""" 60 - ______________ "

40 -

20 r

o 1

v v I I v v v v l I I v I I v I v I I I v v I v v I

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Sverigesarbetskraft, Statistiska centralbyrån, IAM 1986:

Under prognosperioden måste sysselsättningen öka snabbare än arbetskraften för att åstadkomma den antagna minskningen i arbetslösheten. sysselsättningen ökar därför med totalt 244 000 under kalkylperioden eller med i genomsnitt ca 25000 personer per år. I diagram 6.2 redovisas arbetskraftens och sysselsättningens utveckling för åren 1965- 1995.

Diagram 6.2 Arbetskraft ochsysselsättningi åldrarna 16-74 år 1965-1995 Tusental personer 4800

i

4400 Arbetskraft

-

4200 -

4000 -

3800 -

-p v - 3600

vvvv|vvrfrrrñvlvrvvlvvlvjrrvr

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Sveriges arbetskraft, Statistiska centralbyrån, IAM 1986:7.

Små förändringar i antalet arbetade timmar per sysselsatt

Den snabba sysselsättningsökning, mätt i antal personer, som ägde rum under 1970-talet medförde ingen ökning av det totala antalet arbetade timmar i ekonomin. I stället fortsatte arbetstidsvolymen att sjunka. Bakom skillnaderna i utvecklingen av antalet sysselsatta och arbetade timmar ligger dels förändringar i frånvarons omfattning bland de sysselsatta, dels förändringar i veckoarbetstiden. Under 1970-talet genomfördes ett flertal arbetstidsreformer både lag- stiftnings- och avtalsvägen. Likaså förbättrades ledighetsförmånerna, vilket medförde att frånvaron i olika former ökade snabbt. Fram till 1995 förutsätts lagstadgade arbetstider, arbetstidsavtal, semesterlagar samt andra former av ledighetsförmåner förbli oförändrade. Frånvaron till följd av föräldraledighet beräknas emellertid öka svagt under kalkylperioden, genom att antalet småbarnsföräldrar i den yrkesaktiva befolkningen ökar. Den sammantagna frånvaron ökar därmed svagt under perioden.

Diagram 6.3 Antal sysselsattaoch i arbete samt total årsarbetstidoch årsarbetstidper sysselsatti åldrarna 16-74 år 1965-1995 Index 1965 100 130 - r

120 ---------- " i Sysselsättning -

110 - -

C - 100 .-- -.. , .. .. : Årsarbetstid i :

90 d - .n u sysselsatt - Arsarbetstidper -

80 v w . . I . . u . | v r u r I . . . . , . . . 1 | . . . 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995

Källa: Sveriges arbetskraft, Statistiska centralbyrån, IAM 1986:

Den genomsnittliga veckoarbetstiden har så länge mätningar gjorts - minskat kontinuerligt. Sedan 1981 har emellertid veckoarbetstiden ökat. Detta gäller för såväl män som kvinnor och för de flesta åldersgrupper. Uppgången kan ha att göra med ett ökat övertidsuttag och sjunkande reallöner. För män i åldersgruppen 20-59 år antar statistiska centralbyrån att veckoarbetstiden ligger kvar på 1985års nivå till 1990för att sedan till 1995

sjunka tillbaka till 1980 års nivå, dvs. ca 40 timmar. För kvinnor i samma åldersgrupp antas veckoarbetstiden fortsätta öka fram till 1990 för att därefter till 1995 sjunka tillbaka till 1985 års nivå. dvs. i genomsnitt något mer än 30 timmar. Sammantaget ökar därmed den genomsnittliga arbetstiden svagt fram till 1990. Bakom dessa antaganden ligger tanken att det finns en långsiktig trend mot minskad veckoarbetstid, men att denna brutits under senare år främst därför att många velat kompensera fallet i real löneutveckling med längre arbetstid för att på så sätt hålla uppe inkomsterna. Effekten av dessa antaganden är att veckoarbetstiden blir något lägre 1995 än 1985. Den genomsnittliga årsarbetstiden per sysselsatt beräknas slutligen som en följd av detta och antagandena rörande frånvaron vara i stort sett oförändrad, eller något lägre.

Den i kalkylen antagna ökningen av arbetskraften ger tillsammans med de förhållandevis stabila medelarbetstiderna en relativt lång period av ökad potentiell arbetstid för hela ekonomin. Ãr 1985 utfördes 6252 miljoner arbetstimmar och 1995 beräknas 6 542 miljoner arbetstimmar utföras. Detta innebär en ökning med i genomsnitt nära 0,5% per år. Denna utveckling är unik i svensk efterkrigshistoria.

Tabell 6.1 Befolkning, arbetskraft och sysselsättning1985-1995

1985 1995 1985 1995

-

Förändring Årlig

procentuell

förändring

16 74år

- Medelbefolkning

l 000-talpersoner 6 1 6167 56 0,09 Arbetskraft

l 000-talpersoner 4 424 4636 2l 2 0,47 Förvärvsfrekvens

procent 72,3 75 2,9 Sysselsättning

l 000-tal personer 4299 4543 244 0,55 Sysselsättning

milj. timmar 6252 6542 290 0,45

25-5 9år Medelbefolkning

1 000-tal personer 3746 4012 266 0,69 Arbetskraft

1 000-tal personer 3402 3746 344 0,97 Förvärvsfrekvens

procent 90,8 93,4 2,6 Sysselsättning

1 000-talpersoner 3335 3690 355 1,02

Källa: Sverigesarbetskraft, Statistiska centralbyrån, IAM 1986:

Produktivitetsutvecklingen och investeringarna

Den potentiella ekonomiska tillväxten beror huvudsakligen på ökad tillgång och förbättrad kvalitet på arbetskraft och kapital, teknisk utveckling och ökad effektivitet i utnyttjandet av tillgängliga resurser. Arbetskraftsresursernas utveckling diskuterades i föregående avsnitt. I detta avsnitt diskuteras produktivitetsutvecklingen och tillväxten i realkapital.

Produktivitetsutvecklingen i olika sektorer

Bedömningarna av produktivitetsutvecklingen inom olika delar av näringslivet har baserats på de olika sektorstudier som utarbetats för långtidsutredningens räkning. För de olika metoder och ansatser som har använts redogörs i de olika sektorbilagornaÅ

Produktivitetsutvecklingen inom industrin har uppskattats med hjälp av industriverkets industristrukturmodell ISMOD. Produktivitetsbedömningen görs i denna modell tillsammans med investeringsbedömningen, och baseras starkt förenklat på att ny, effektivare kapacitet tillkom-

- mer via investeringar, samtidigt som lågproduktiva anläggningar konkur-

ut.2 Den på så vis beräknade produktivitetstillväxten är något högre reras än under de tio första åren efter oljekrisen 1973, men väsentligt lägre än under 1960-talet.

För sektorn el-, gas-, värme- och vattenverk har en mycket svag produktivitetstillväxt förutsatts. Bakgrunden är att konverteringen i fjärrvärmeverken från olja till fastbränsle väntas leda till en negativ produktivitetstillväxt som väger upp den svagt ökande produktivitet som kan förväntas inom vatten- och kärnkraftsektorerna.

Tabell 6.2 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1964-1995 Förädlingsvärde till faktorpris per arbetad timme, 1980årspriser. Arlig procentuell förändring

1964- 1974- 1970- 1980- 1984-

1974 1984 1980 1984 1995

Jord- och skogsbruk 8,0 3,3 3,9 5,7 3,7 Industri 6,3 2,1 3,1 2,8 3,1 E1-,gas-,värme- och

för byggnadsforskning

1987, Statens energi- aFörändringen i produktiviteten i den offentliga sektorn beror på förändringar

verk 1987, Bolin, O., sysselsättningensfördelning på olika delsektorer.

m.fl. 1987, Stålberg, L.

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 1987 och Statensindu-

striverk 1987. För jord- och skogsbruket förväntas i förhållande till flertalet andra

en 2För eningående redo-

branscher snabb produktivitetsutveckling. Denna innebär ändå för jordgörelseavberäkningsme-

brukets del en viss dämpning av produktivitetstillväxten jämfört med de toderna seStatens indu-

striverk 1987. senaste decennierna.

Produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn är bl. a. på grund av bristen på pålitligt statistiskt underlag mycket svårbedömd. De bedömningar som gjorts baseras på bedömningar av produktions- och teknikutvecklingen på delbranschnivå och leder för sektorn som helhet till en något snabbare produktivitetstillväxt än under föregående tioårsperiod.

Investeringsutvecklingen spelar stor rollför produktivitelstillväxten

Den beräknade BNP-tillväxten på 2,2% för 1984- 1995är något högre än under det senaste decenniet. Produktivitetsökningstakten för hela ekonomin uttryckt i BNP per arbetad timme är däremot i stort sett densamma. I betydande utsträckning beror därför den högre BNP-tillväxten på en snabbare sysselsättningsutveckling; från 0,1 % per år 1974-1984 till 0,5 % per år 1984- 1995 tabell 6.3.

Tabell 6.3 BNP, sysselsättningoch produktivitet 1964-1995 Årlig procentuell förändring

faktorproduktiviteten är Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

en sammanvägningav

kapitalets och arbetskraf-

tensproduktivitetstillväxt. Ökningen i total Långtidsutredningens bedömningar av produktionstillväxten och profaktor-insats är en sam-

duktivitetsutvecklingen i industrin redovisas i tabell 6.4. Produktionstill-

manvägningav kapitalets växten har delats upp i två komponenter, dels tillväxten i total faktorpro- och arbetskraftens till-

duktivitet, dels tillväxten i total faktorinsats. Dessutom har arbetskraftens växt. Bidraget från ök-

på ningen i kapitalintensiteproduktivitetstillväxt motsvarande sätt som i kapitel 2 delats upp i

ten utgörs av produkten bidrag från ökningstakten i den totala faktorproduktiviteten respektive

av kapital per arbetskapitalintensitetem Någon motsvarande uppdelning har inte gjorts för kapitalets

timme och out-

näringslivet som helhet eftersom produktivitetsmätningarna främst inom putelasticitet, approxi-

tjänstenäringarna mindre tillförlitliga. merad med kapitalande-

har bedömts vara

len avförädlingsvärdet.

Produktionstillväxten i industrin blir enligt beräkningarna för prognos-

Se vidare Hansson, B., perioden klart högre än 1974-1984, ca 2,7%. Under de tidigare perioder

1987. som presenteras i tabellen har bidraget från faktortillväxten varit negativt, 2Produktivitetsberäk-

exempelvis -l,7% år i genomsnitt perioden 1974- 1984. I detta ningarnasomredovisas i

per avse-

tabell 6.4. grundar sigpå ende skiljer sig analysperioden markant; faktortillváxtens bidrag förväntas

sysselsättningsstatistiken bli positivt, ca 0,2%.

för industrin. I tabell 6.2

Arbetskraftens produktivitet beräknas för prognosperioden öka i unge- har restposteni statisti-

fär takt under perioden 1974-1984, dvs. med ca 3% år i ken för den totala syssel-

samma som per

l960-talen.2 sättningenfördelats påde genomsnitt, vilket är väsentligt lägre än under 1950- och

olika sektorerna. Detta

medför att resultaten

skiljer sigåt mellan tabel-

lerna.

Produktions-ochproduktivitetstillväxten i industrin uppdeladi bidragfrån Tabell 6.4

total faktorproduktivitet ochfaktorinsatsrespektivekapitalintensitet 1964tillväxt av 1995 Årlig procentuellförändring

1964-1974 1974-1984 1984-1995

Källa: Statistiska centralbyrån och Hansson, B., Produktivitet, räntabilitet och kapitalstockar, appendix 2 till Metoder, modeller och beräkningar, bilaga 1 till Långtidsutredningen 1987,samtfinansdepartementet.

kapitalintensitetens tillväxt blir däremot något högre än

Bidraget från

decenniet. I kapitel 2 påpekades att kapitalstockarna under det föregående

1970-talet troligen övervärderade varför kapitalunder senare delen av var

denna period med all sannolikhet är överskattat. intensitetens bidrag under

från den totala faktorproduktiviteten på Detta innebär i sin tur att bidraget

motsvarande grad underskattat. Beräkningarna för peri- 2,2% per år är i

implicerar därmed ett högre bidrag till arbetskraftens oden 1984- 1995

från ökad kapitalintensitet och ett motsvarande produktivitetstillväxt en

från tillväxten den totala faktorproduktiviteten. lägre bidrag av

Diagram 6.4 Arbetskraftens produktivitet inom industrin 1965-1995 Årlig procentuell förändring

O

N

N

O

V

-2.5 I I I I I I | I I v I l I I I I | I I I I

I V I I V I

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den beräknade relativt gynnsamma produktionstillväxten i industrin bärs alltså i hög grad upp av ökade insatser av kapital och arbetskraft. De totala faktorinsatserna beräknas som nämnts bli nästan 2 procenten-

- heter högre än under det föregående decenniet. I absoluta tal faller emellertid sysselsättningen inom industrin även under kalkylperioden.

En snabb investeringstakt

Mellan investeringarnas och arbetskraftsproduktivitetens utveckling finns ett nära samband. När kapitalinsatsen per anställd stiger ökar normalt arbetskraftens produktivitet. Dessutom följer med investeringarna ofta en ny modernare teknik.

lnvesteringsutvecklingen i olika sektorer framgår av tabell 6.5. Underlaget till bedömningarna redovisas i ett antal sektorstudier utförda för långtidsutredningens räkning

De totala bruttoinvesteringarnas andel av BNP i löpande priser beräknas bli 19,1% 1995. Investeringskvoten bedöms således bli ungefär densamma 1995 som under perioden 1975- 1984 då den var 19,8% i genomsnitt. Den kommer därmed inte att nå upp till samma höga nivå som under 1960- och första hälften av l970-talet. Att investeringskvoten var så hög under denna period berodde emellertid i hög grad på de omfattande bostadsinvesteringarna.

För att bedöma industriinvesteringarna har flera kompletterande metoder utnyttjats. För det första har statens industriverk beräknat investeringarna med hjälp av bl. a. sin industristrukturmodell ISMOD. För det andra har lnvesteringsutvecklingen och den kapitalstock som den implicerar stämts av mot produktionsutvecklingen. För det tredje har investeringarna relaterats till vinstutvecklingen.

Investeringskvoten för industrin fluktuerar normalt kraftigt. Den negativa trend i industriinvesteringarna som framträder i diagram 6.5 förutsätts dock brytas under det kommande decenniet. År 1995 beräknas investeringskvoten i industrin uppgå till 18,3 %, vilket är högre än under stagnationsperioden i slutet av 1970-talet och jämförbart med perioden före oljekrisen.

Industriverkets bedömningar utgår ifrån att investeringarna måste öka när produktionen stiger och när äldre anläggningar slås ut i takt med att de inte förmår täcka de rörliga kostnaderna. Om en stor andel av de befintliga anläggningarna i en bransch ligger nära lönsamhetsgränsen, kan utslagningen och därmed behovet av nya investeringar bli stor även vid en måttlig produktionsökning. Om å andra sidan anläggningarna i utgångsläget är moderna och effektiva blir investeringsbehovet mindre. Lönsamhetsstrukturen i utgångsläget spelar därför en stor roll för branschens investeringsutveckling.

Kapitalstockens ökningstakt beror på investeringarnas storlek. I diagram 6.6 återges produktionens och kapitalstockens utveckling i industrin från 1965. Det framgår att kapitalkvoten är relativt konstant under 1960-talet. Detta mönster bryts under början av 1970-talet. Kapitalstocken fortsätter att växa samtidigt som produktionen stagnerar. Sannolikt illustrerar detta huvudsakligen svårigheter att mäta realkapitalet. Under denna pe- Se sid

not l 30.

Diagram 6.5 lnvesteringskvoten1965-1995 för industrin resp.helaekonomin Bruttoinvesteringarnas andel av BNP respektive förädlingsvärde, löpande priser ä

4 n

" Helaekonomin ao- -

Ä

4 ø/

ø,r"

q .

,.

#4",

u p

Industrin ,.- 15 ,w ..

t"

. . -

- L 10

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

riod faller nämligen kapacitetsutnyttjandet kraftigt samtidigt som en stor del den existerande kapitalstocken slås ut som en följd bl.a. av

av ändrade relativpriser och nya konkurrensförhållanden. Det gap mellan kapitalstocken och produktionen för 1984 finns i diagrammet återger

som alltså enligt detta resonemang inte någon ledig kapacitet, utan är snarare ett uttryck för ett mätfel av kapitalstockens storlek 1984. För kalkylperioden antas emellertid att kapitalstockens tillväxt motsvarar den faktiska tillväxten av kapitaltjänsterna.

Av diagrammet framgår att den tillväxt i kapitalstocken som följer av industriverkets investeringsberäkningar för industrin, nära ansluter till produktionsutvecklingen, dvs. att kapitalkvoten i stort sett är oförändrad under kalkylperioden.

Investeringsutvecklingen inom sektorn el-, gas-, värme- och vattenverk har bedömts statens energiverk på grundval av branschens investerings-

av planer. Bedömningen pekar mot en i stort sett oförändrad investeringsnivå mellan 1984 och 1995.

Investeringsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn exkl. bostadssektorn, har bedömts med ledning av den trendmässiga utvecklingen

investeringskvoterna i de olika delsektorerna. Detta har sedan kompletav terats och modifierats utifrån kända investeringsplaner för bl. a. vissa statliga affärsverk, och genom diskussioner med branschexpertis. Jämfört med 1970-talet och de första åren på 1980-talet förutsätts en väsentligt snabbare investeringsökning.

Bostadsinvesteringarna väntas öka under kalkylperioden. Bakom ökningen ligger i första hand den relativt goda realinkomstutveckling som

Diagram 6.6 Förädlingsvärdeochkapitalstock för industrin 1965- 1995 Index, 1965-1973 100. 1980års priser

. . d . Jo aa. o a.. ,a 4 xç/v. ø . f. z. 150.4 vr ,.. ,rr ... Kapitalstock g/tx"

Förädlingsvärde

50 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 6.5 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1995 1980års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1984 1970- 1980- 1984- 1980 1984 1995

Jord- och skogsbruk 4576 4,5 0,5 1,1 industri 16705 0,5 -2,6 4,7 E1-,gas-,värme-

Källa: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.

förutsätts. Ökningen gäller både nybyggande och ombyggnad. På nybyggnadssidan väntas en ökad produktion av främst smålägenheter till följd av förskjutningar i befolknings- och hushållsstrukturen.

Inom jord- och skogsbruket bedöms investeringsutvecklingen bli mycket dämpad. Detta förklaras i första hand av den svaga produktionstillväxten.

Lönsamhet förutsättning för investeringar

är en

För att investeringarna faktiskt skall komma till stånd krävs att det är lönsamt för företagen att investera. Skulle så inte bli fallet realiseras inte

investerings- och produktionstillväxten. Med andra ord måste den antagna räntabiliteten tillräckligt hög i förhållande till avkastningen på alterna-

vara tiva placeringsobjekt för att investeringarna skall te sig intressanta.

I diagram 6.7 återges den reala räntabiliteten på realkapital jämfört med realräntan på finansiella placeringar. Som approximativt mått på den alternativa finansiella avkastningen har valts räntan på riksobligationer från 1984och för perioden före 1984räntan på industriobligationer. De absoluta nivåerna på de olika avkastningsmåtten är inte direkt jämförbara, eftersom beräkningen räntabilitetsnivån på realkapital är svår att bestämma

av entydigt. Hänsyn har heller inte tagits till skatters effekter på avkastningsskillnaden.

Av diagrammet framgår att skillnaden mellan avkastningen på realkapital och räntabiliteten på finansiella placeringar efter 1974 reducerades kraftigt för att bli negativ 1977-1978 och 1981. Investeringarnas

o. m.

produktionen inom industrin nådde också bottennoteringar 1978andel av 1979 och 1982- 1983, vilket tyder på ett samband mellan investeringsnivå och räntabilitet på realkapital i förhållande till alternativa placeringar. Efter devalveringarna 1981 1982 förbättrades räntabiliteten väsentligt.

- Åren därefter steg emellertid även räntenivån, vilket medförde att differen-

mellan avkastningen på reala och finansiella placeringar inte utvecksen lades på ett tillfredställande sätt.

Beräkningarna utgår ifrån att vinstandelen i industrin sjunker något jämfört med 1984 års nivå. Detta innebär att räntabiliteten på realkapital minskar marginellt fram till och med 1995. Mot bakgrund av den antagna lägre räntenivån under 1990-talet bedöms emellertid räntabiliteten vara tillräckligt god för att den beräknade investeringsutvecklingen skall kunna realiseras

Denna typ av avstämning har den svagheten att det egentligen inte är den historiska relationen mellan avkastningen på realkapital och finansiella I de investeringsfunk- placeringar som påverkar investeringsutvecklingen, i stället är det den tioner somhar använts är förväntade avkastningsskillnaden styr investeringsbesluten. Om den

som investeringarna beroende förväntade räntabiliteten formas av historiska vinster är detta naturligtvis av industriproduktionens inget större problem. Självfallet utnyttjar dock företagen även annan infortillväxttakt, kapacitetsutnyttjandet och skillnaden mation som underlag för sina investeringsbeslut. En viktig faktor är sannomellan avkastningen på likt förväntningarna den framtida löneutvecklingen.

om materiellt kapital och tinansiella placeringar. Se Finansdepartementet 1987.

Diagram 6.7 Real räntabilitet på materiellt kapital och realränta industriobligationer 1965- 19953b Procent

HO Räntabilitet

.5.- /

- Realränta

-10

nu. I1111|111rI1r11|r1vr|yry1

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995

aFrån och med 1984används i stället räntan på riksobligalioner. t Räntan på finansiella placeringar har deflaterats med den implicita investeringsdeflatorn för industrin. Källa: Hansson, B., Produktivitet, räntabilitet och kapitalstockar, appendix 2 till Metoder, modeller och beräkningar, bilaga 1till Långtidsutredningen 1987.

Problem med investeringsbegreppet

Investeringskvoten i industrin är väsentlig för bedömningen den ekono-

av miska och industriella utvecklingen. Tolkningen investeringskvotens

av utveckling över tiden är emellertid inte oproblematisk framför allt därför att investeringskvoten enbart inkluderar materiella investeringar, samtidigt som de immateriella investeringarna marknadsföring, forskning och utveckling etc. växer i betydelse.

Tolkningen av historiska sifferserier för hela industrisektorn påverkas också av den strukturomvandling skett inom industrin. Bland

som annat har de realkapitalintensiva basindustriernas andel hela industrin mins-

av kat. Investeringskvoten i industrin påverkas även att finansierings-

av nya former, bl. a. en ökad leasingverksamhet, gör att kapitalföremål

som används i industrin inte bokförs som industriinvesteringar. Detsamma gäller för de industriella kringaktiviteter som i ökande grad bedrivs institutio-

av nellt fristående tjänsteföretag. Sammantaget tenderar de nämnda faktorerna att ge en minskad investeringskvot för industrin, utan att den industriella produktionsförmågan därför behöver minska.

Utvecklingen av de immateriella investeringarna har under år

senare uppmärksammats flitigt. Immateriella investeringar är emellertid inte något nytt fenomen satsningar på forskning och utveckling, utbildning och

-

8 Långtidszztredningen.Huvudrapnn"

marknadsföring, som är de aktiviteter som brukar innefattas under denna rubrik, har givetvis alltid genomförts i större eller mindre utsträckning. Men gjorda undersökningar tyder på att deras betydelse ökat väsentligt se diagram 6.8.

Diagram 6.8 Investeringskvoter för materiella och immateriella investeringar i tillverkningsindustrin 1970- 1985 Procent avförädlingsvärdet, 1980års priser 35

303 l

: Immateriellaochmateriella :

1 C

25 -l ..

205 -

åââiüâüa

:

.u h

.Nk 15 , ,

. ___

1 - 10 I

l V I l l I I 1 I I I I I

1970 1975 1980 1985 Källa: Industriell förnyelse, Statens industriverk, bilaga 19till Långtidsutredningen 1987.

Att de immateriella investeringarna även i fortsättningen torde komma att Öka i relation till industrins förädlingsvärde behöver inte innebära att investeringskvoten för fysiska investeringar kan förväntas sjunka. För det första är materiella och immateriella investeringar i många fall att betrakta

komplement än substitut till varandra. För det andra finns en som snarare tydlig tendens till allt kortare ekonomisk livslängd för produkter och produktionssystem, vilket tenderar att höja investeringskvoten. Sammanfattningsvis finns därmed inte tillräckliga argument för att räkna med att den materiella investeringskvoten i industrin som helhet skall kunna minska under perioden 1984-1995 om de ekonomiska balansmålen skall kunna nas.

Utvecklingen fram till 1995 huvuddragen

-

En något högre tillväxt

I detta avsnitt presenteras huvuddragen i den ekonomiska utveckling som har framkommit ur långtidsutredningens kravkalkyl för perioden 1984- 1995. Som framgått tidigare bestäms den potentiella tillväxten i ekonomin av arbetskraftens och produktivitetens tillväxt. Enligt de tidigare redovisade bedömningarna från statistiska centralbyrån kommer arbetskraften att öka med drygt 210000 personer mellan 1984 och 1995. Långtidsutredningens beräkningar förutsätter emellertid att arbetslösheten samtidigt minskar, vilket innebär att sysselsättningen totalt kommer att öka med drygt 240000 personer.

När sysselsättningsutvecklingens effekter på produktionstillväxten skall beräknas översätts den till arbetade timmar. Med en svag nedgång i medelarbetstiden, och en begränsad ökning i frånvarofrekvensen, beräknas sysselsättningen i timmar öka med 0,5% per år under 1984-1995. Detta kontrasterar mot utvecklingen under 1970-talet, då sysselsättningen i timmar föll med i genomsnitt 0,5 % per år. Sysselsättningens bidrag till tillväxten blir alltså l procentenhet högre än under ex. 1970-talet.

Produktiviteten i ekonomin som helhet uttryckt i BNP per arbetad timme bedöms öka med ca 1,7% per år 1984-1995. Näringslivets produktivitet väntas öka en halv procentenhet snabbare.

Med en årlig tillväxt i sysselsättningen på 0,5 % och i produktiviteten på 1,7% blir tillväxten av BNP under kalkylperioden ca 2,2%. Eftersom produktionen har ökat med i genomsnitt 1,9% mellan de två åren 1984- 1986 blir tillväxttakten under den återstående perioden 1986-1995 enligt kalkylerna 2,3 % per år.

Tillväxttakten i ekonomin är något högre än under de svaga åren efter 1973, men ändå inte i nivå med de tillväxttal som registrerades under 1960-talet, då BNP växte med mellan 4 och 5% per år. Det bör vidare understrykas att de beräknade 2,2 % är ett mått på den potentiella tillväxten. Om en utveckling i dessa banor skall kunna realiseras måste relativpriser och efterfrågan på svenska varor utvecklas så att produktionsapparaten byggs ut i förutsatt takt och utnyttjas fullt ut.

Högre investeringar och lägre relativpriser förutsätts

Av de tidigare redovisade bedömningarna framgick investerings-

att en ökning i industrin på 4,7 % år under kalkylperioden-bedömts

per vara förenligmed den förutsätta produktivitets- och produktionsökningen. Investeringarna i näringslivet som helhet bedöms öka med 3,6 % år.

per

Lagerförändringen 1995 har förutsätts bli 3,7 miljarder kr. i 1980 års priser. Detta antas utgöra lagerförändringen för ett genomsnittligt år under analysperioden. Bakom denna bedömning ligger ett antagande

om en svag trendmässig nedgång i lagerstockens andel av produktionen.

En annan förutsättning för beräkningarna är att den totala offentliga konsumtionen ökar med i genomsnitt 0,6% år under 1986-1995 Den

per

. statliga konsumtionen antas minska realt med 0,6% år under hela

per

perioden. Denna minskning bör huvudsakligen tas ut fram till 1990. Den kommunala konsumtionen förutsätts öka med 1% per år under perioden 1986- 1995.

Jämfört med utvecklingen under de senaste 10- 15åren är de förutsatta ökningstakterna låga för den offentliga konsumtionen. De överväganden som ligger bakom detta redovisades i kapitel De sammanhänger framförallt med den offentliga sektorns fmansieringsproblem; det är nödvändigt att förbättra det offentliga sparandet samtidigt som starka skäl kan anföras mot en uppgång i skattetrycket. Med de förutsatta ökningstakterna bör det vara möjligt att uppfylla gjorda åtaganden. Utrymme för nya reformer kan skapas bara genom att en del nuvarande verksamheter minskar i omfattning eller bedrivs på ett mer effektivt sätt.

Tabell 6.6 Försörjningsbalansensutveckling 1964-1995 1980års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring

kr.

1984 1964- 1974- 1970- 1980- 1984- 1986-

1974 1984 1980 1984 1995 1995

Näringsliv inkl.

. . . . . . Export 195,2 7,3 3,1 3,8 5,7 3,6 3,9

Användning 731,2 4,1 1,4 2,1 1,4 2,7 2,6

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Ytterligare förutsättning är att en tillräcklig efterfrågan riktas mot i

en Sverige producerade varor och tjänster. Av stor betydelse är i detta sammanhang prisutvecklingen i Sverige jämfört med den i omvärlden. Kraven på den framtida relativprisutvecklingen är i sin tur bl. a. beroende av vad

världsmarknadstillväxten och nettoexportens faktiska prissom antas om känslighet.

Diskussionen i kapitel 4 mynnade bl. a. ut i ett antagande om en tillväxt

världshandeln för bearbetade under perioden fram till 1995på 4av varor 5% per år. Detta innebär att omvärldens samlade import av varor och tjänster vägt med svenska exportvikter kan förväntas växa med mellan 3,5 och 4% per år. Mot bakgrund av den historiska utvecklingen är detta ett relativt försiktigt antagande.

Kostnaderna för oljeimporten har blivit väsentligt lägre under 1986. Kalkylerna baseras emellertid på antagandet att oljepriserna från 1986 års nivå kommer att stiga ca 3,5% per år i förhållande till priset på bearbetade varor eller med ca 6,5 % per år i löpande priser. Detta innebär att oljepriset i löpande priser 1995 beräknas vara ca 27 dollar per fat. För hela perioden 1984- 1995innebär detta en real sänkning av oljepriserna med nära 5% per år i SEK.

Tabell 6.7 Internationella förutsättningar sammandragi Årlig procentuell förändring.

1984-1995 1986-1995

Volymer Världsmarknadstillväxt

samtligavaror och tjänster 33/4 3,5 bearbetadevaror 4,5 4,0

Priser Världsmarknadspris

Importpriser

aUppgifterna i sammanställningenär vägda med svenska exportvikter. Källa: Finansdepartementet.

Modellberäkningarna utgår vidare ifrån att bytesbalansens saldo vid slutåret uppgår till 10miljarder kr. i löpande priser. Under förutsättning att den internationella räntenivån är 6% 1995innebär detta att nettotransfereringarna inklusive räntenettot blir ca 25 miljarder kr. Därmed måste överskottet i bytesbalansen för varor och tjänster 1995uppgå till ca 35 miljarder kr. Beräkningarna visar att det bara är möjligt att klara balansen i utrikeshandeln med en relativprissänkning på exporten för bearbetade varor på 8,6% under hela perioden 1984-1995 Till följd av relativprisuppgången 1984-1986 innebär detta en relativprissänkning på ca 12% under perioden 1986- 1995.

Både kapitalbildningen och den privata konsumtionen kan Öka

Trots att en betydande del av resurstillväxten avsätts för kapitalbildning i form av investeringar och nettoexport visar beräkningarna att det finns ett utrymme för en snabbare ökning av den privata konsumtionen än vad som varit fallet under en stor del av 1970-talet och de första åren på l980-talet.

1Oljeprisutvecklingen Detta sammanhänger dels med att den beräknade tillväxten är högre, dels

diskuteras i statens mermed att en låg ökningstakt för offentlig konsumtion har förutsatts. giverk 1987.

Förhållandet mellan utvecklingen av den totala konsumtionen och nationens reala disponibla inkomst åskådliggörs i diagram 6.9. Den disponibla nationalinkomsten beräknas genom att från BNP subtrahera eventuella förändringar i bytesförhållandet, kapitalförslitningen och nettotransfereringarna till utlandet. Det framgår av diagrammet att nationens disponibla inkomst, efter att ha ökat med i genomsnitt 3,4 % under 1965 1973 i stort sett förblev oföränd- rad 1973-1982. Konsumtionen fortsatte emellertid att växa under denna period, vilket resulterade i en omfattande utlandsupplåning. Nationens disponibla inkomst utgör ett mått på den konsumtion vi kan tillåta oss utan att förmögenhetsställningen förändras. För kunna beräkatt na konsumtionsutrymmet för perioden 1984- 1995 skall därför från nationens disponibla inkomst subtraheras den målsatta minskningen av utlandsskulden, dvs. bytesbalansöverskottet, och den ökning det reala av sparandet eller investeringarna som krävs för att öka landets kapitalstock i tillräcklig grad. Under kalkylperioden beräknas nationens disponibla inkomst öka med 2,3% årligen. Med den beräknade ekonomiska tillväxten är det alltså möjligt att under det kommande decenniet öka den totala konsumtionen utan att finansiera detta med utlandsupplåning, samtidigt investeringsom arna ökar snabbare än under de senaste 15 åren. Den offentliga konsumtionen har förutsätts öka med 0,8 % per år. Den privata konsumtionen kan då öka med 2,6% årligen, utan att den samhällsekonomiska balansen äventyras.

Diagram 6.9 Real disponibel nationalinkomst och total konsumtion 1965-1995 Index 1965 100, 1980års priser 200

180- -

/ 160- Konsumtion

140- -

Disponibelnationalinkomst 120- -

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Oförändrade andelar av BNP och sysselsättning

Tidigare har visats att den privata konsumtionen ökar snabbare än den offentliga. Detta betyder dock inte att den privata konsumtionen kommer att ta i anspråk en större andel av de totala inkomsterna i framtiden.

I tabell 6.8 redovisas försörjningsbalansens poster som andelar av BNP i löpande priser. Det framgår då att den privata konsumtionens andel är i stort sett oförändrad över tiden, något över 50% av BNP. Trots att den offentliga konsumtionen realt sett ökar långsamt under analysperioden beräknas den som andel av BNP förbli ungefär oförändrad. Detta beror på att kostnaderna för den offentliga sektorns konsumtion till stor del består av löner och dessa ökar snabbare än priserna på konsumtionsvaror.

Tabell 6.8 Resursernasfördelning 1984, 1986och 1995 Procent av BNP. löpande priser

Kit/Ia: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 6.9 visar sysselsättningens fördelning mellan olika sektorer. Trots att produktionen inom industrin beräknas kunna expandera relativt snabbt fram till och med 1995, blir industrins andel av den totala sysselsättningen lägre 1995än 1984. Sysselsättningsexpansionen äger istället rum inom den privata tjänstesektorn och den offentliga sektorn, närmare bestämt den kommunala sektorn. Båda sektorerna ökar sin andel av sysselsättningen med drygt en procentenhet mellan 1984 och 1995.

Tabell 6.9Sysselsättningensfördelning mellanvaru- ochkraftproducerande sektorer, privata tjänster ochoffentlig sektor 1984och 1995

1984 1995

1OOO-tal % 1000-ta1 %

personer personer Varu- och kraftproducerande sektorer 1438 34,0 1394 30,8

Anm: Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna AKU skiljer sig något från antalet sysselsattaenligt nationalräkenskapernaNR. Det är det senare sysselsättningsbegreppet,omräknat till arbetstimmar, somtillämpas i långtidsutredningensmodellberäkningar. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utrymme för reallöneökningar

Utrymmet för nominella lönekostnadsökningar i Sverige är beroende av den framtida prisutvecklingen på världsmarknaden. Långtidsutredningen har utgått ifrån genomsnittlig årlig prisökningstakt på världsmarknaden

en på 2,6% per år för samtliga varor och tjänster.

Med dessa förutsättningar för prisutvecklingen på världsmarknaden, och med de krav på relativprissänkningar som beräknats, kan de nominella lönerna öka med 5,3 % per år under perioden 1984- 1995 eller med 4,5% under perioden 1986- 1995. Denna ökning av lönekostnaderna är förenlig med en vinstnivå, som bedömts vara tillräckligt hög för att kunna generera nödvändiga investeringar.

Avgörande för levnadsstandarden är emellertid inte de nominella utan de reala löneökningarna. De inhemska priserna på varor i internationell handel bestäms i beräkningarna av relativpriskravet. Prisutvecklingen inom landet påverkas även av hur priserna på varor som är skyddade från internationell konkurrens utvecklas. En sammanvägning av de beräknade prisökningarna på importerade och hemmaproducerade varor ger en inhemsk inflation, mätt med ett implicit konsumentprisindex, på 3,0 % per år under 1984-1995 eller med 2,4% under perioden 1986-1995. Därmed skulle alltså reallönerna under hela analysperioden kunna öka med 2,3 % per år eller med 2,1% under perioden 1986-1995. Det måste dock understrykas att reallönerna i detta scenario stiger genom lägre inflation, inte genom högre nominella löneökningar.

Diagram 6.10 Realdisponibel inkomst, real Iönesummaoch real timlön 1965-1995 Index 1965 100 200

å s

/

4 .

/

// 150- -

Lönesumma

Disponibelinkomst

vrvlTüfrlrrurlrrñllvvffrrIf

1965 1970 1975 1960 1985 1990 1995 Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den offentliga sektorns sparande förbättras

Den ekonomiska utvecklingen kan också betraktas från den finansiella sidan. Exempelvis utgör summan av det inhemska finansiella sparandet definitionsmässigt bytesbalansens saldo, medan summan av det inhemska reala sparandet inhemska nettoinvesteringar och bytesbalansens saldo utgör det totala sparandet i ekonomin. I tabell 6.10 redovisas det finansiella sparandet skillnaden mellan totala inkomster och utgifter i sex huvudsektorer samt bytesbalansens saldo för 1984, 1986 och 1995.

Tabell 6.10 Finansiellt sparande 1984,1986och 1995 Miljarder kr, löpande priser

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De icke-finansiella företagen beräknas få ett växande finansiellt sparandeunderskott. Detta hänger samman med att investeringarna växer snabbt. Sparandet beror på vinstnivån och denna har förutsatts vara marginellt lägre under 1995 än under 1984, uttryckt som vinsternas andel av förädlingsvärdet. De finansiella företagen beräknas endast marginellt öka sitt finansiella sparande i löpande priser. Företagssektorn beräknas därför totalt få ett finansiellt underskott på ca 24 miljarder kr. i löpande priser.

Hushållen beräknas under analysperioden få växande reala disponibla inkomster. Reallönerna bedöms, som nämnts tidigare, kunna öka med 2,3% årligen. Detta ger, tillsammans med en växande sysselsättning, en årlig tillväxt av real disponibel inkomst med 2,6% 1984-1995. Hushållens finansiella sparande beräknas därmed kunna öka något, från att ha varit negativt 1986 till att bli positivt 1995.

Sammantaget innebär detta att den privata sektorn inte skulle kunna finansiera ett finansiellt underskott i den offentliga sektorn. Ett sådant underskott skulle därför medföra underskott även i utrikeshandeln och/eller en lägre privat investeringsverksamhet. För att den nödvändiga investeringsverksamheten skall kunna genomföras samtidigt som bytesbalansens saldo är 10 miljarder kr. krävs att den offentliga sektorn får ett finansiellt överskott på ca 20 miljarder kr. i löpande priser 1995. Detta förutsätter ett statligt finansiellt överskott på 35 miljarder kr. Det är värt att observera att det krävs en snabb förbättring av statens finansiella sparande bl.a. därför att socialförsäkringssektorns sparande försämras kraftigt under kalkylperioden. Se vidare kapitel 7.

Den nödvändiga förbättringen av den offentliga sektorns sparande kan uppnås med den förutsätta dämpade offentliga konsumtionstillväxten och

ett oförändrat skattetryck. Detta förutsätter emellertid att tillväxten i hela ekonomin inte blir lägre än beräkningarna anger. En lägre tillväxt medför att det offentliga finansiella sparandet försämras.

Det reala inhemska bruttosparandet beräknas utgöra 19,6% av BNP i löpande priser år 1995. Ekonomins totala sparande utgörs av summan av det reala sparandet inhemska investeringar och landets inhemska finansiella sparande bytesbalansen. Som andel av BNP förväntas det öka från 18,8% 1986till 20,3 % 1995.

Konkurrenskraft och relativpriser

Den svenska ekonomin är starkt beroende av omvärlden, ett beroende som både är en styrka och en svaghet. Genom att utnyttja möjligheterna till internationell specialisering kan en högre välfärd uppnås än vad som

vore möjligt. Kontakten med de internationella marknaderna gör annars också ekonomin mindre beroende av tillfälliga inhemska störningar och begränsningar i marknadens storlek. Samtidigt är det nödvändigt att anpassa sig till internationella förändringar när det gäller ex. teknisk utveckling, produktionskostnader och ändrade efterfrågeförhållanden, vilket ibland skapar betydande omställningsproblem inom landet.

Det internationella beroendet tar sig bl.a. uttryck i att priserna på

i internationell handel inte i någon högre grad kan avvika svenska varor från omvärldens. Om priserna på svenska exportvaror eller på importkonkurrerande utvecklas oförmånligt, exempelvis till följd av inhemska

varor kostnadsökningar eller prisfall på den internationella marknaden, medför detta lönsamhetsproblem för svenska tillverkare och så småningom att den inhemska produktionskapaciteten och därmed utbudet av svenskproducerade varor minskar.

Bedömningarna relativprissänkningskraven är osäkra

av

De bedömningar som gjorts av utrikeshandelns och relativprisernas utveckling är starkt beroende av de skattade priselasticiteternas storlek och den antagna världsmarknadstillväxten. För långtidsutredningens räkning l Konjunkturinstitutet 1987. har konjunkturinstitutet gjort skattningar av export- och importfunktioner 2Skattningar av export- för svenskt näringsliv De skattade sambanden antyder att höjning

en av och importfunktioner har på bearbetade relativt utlandet med 1 de svenska exportpriserna varor genomförts i en mängd procentenhet allt annat lika resulterar i att exportvoiymen minskar olika undersökningar. I - - Gylfason, T. 1986, refe- med ca 1,2 procentenheter. En höjning av de svenska hemmamarknadsprirerasett antalsådanastu- med l procentenhet på bearbetade varor ger på motsvarande sätt en serna dier. Genomsnittsvärden ökning importvolymen med 0,6 procentenheter. Ett försämrat kost-

av för exportens- resp. im- import nadsläge innebär därför både lägre export och högre portensrelativpriselasti-

Denna typ skattningar är både osäkra och problematiska att tolka.3 citet från 10olika under- av sökningaråtergesi denna Därför har utredningen även utfört beräkningar med alternativa priselastiartikel. För Sverigeär citeter. Det visar sig att antagen priselasticitet på 2,0 för exporten och

en genomsnitten 1,58re- 1,5 för importen leder till att de kalkylerade kraven på relativprissänkningspektive 0,88%.

för hela perioden 1984- 1995stannar vid knappt 3%. Räknat från 1986 3 Finansdeparte- ar 1987. finns det emellertid fortfarande ett relativprissänkningskrav på ca 6%. mentet

Om världsmarknaden skulle växa snabbare än vad som förutsätts i huvudkalkylen, minskar också kraven på de svenska relativpriserna. Även med minskande marknadsandelar kan det då vara möjligt att öka exportvolymen tillräckligt snabbt för att uppnå bytesbalansmålet.

Osäkerheten när det gäller den framtida, långsiktiga världsmarknadstillväxten är självfallet stor. Goda argument kan mobiliseras för antaganden om både en högre och en lägre tillväxt av marknaden för svensk export än de 3 1/2-4 % per år som använts i huvudalternativet. För att illustrera effekterna av olika antaganden om exportmarknadstillväxten, har två alternativa kalkyler gjorts där den antagits vara 3% respektive 4,5 % per år. Tabell 6.11 visar att effekterna på den svenska ekonomin blir betydande när de internationella tillväxtantagandena förändras.

Tabell 6.11 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1984-1995 vid alternativa världsmarknadsantagandenochbytesbalansmål Årlig procentuell förändring

Huvudal- Fall l Fall 2 Fall 3 temativ

aBearbetadevaror. Källa: Finansdepartementet.

En högre exportmarknadstillväxt innebär att bytesbalansmålet kan uppnås utan någon sänkning av de svenska relativa priserna. Därmed kan också löne- och konsumtionsutvecklingen tillåtas vara snabbare. Det mer pessimistiska alternativet innebär tvärtom krav på ännu större relativprissänkningar än i huvudalternativet, om det skall vara möjligt att hålla tillbaka importen och samtidigt exportera i en omfattning som är tillräcklig för att undvika ytterligare utlandsupplåning.

Långtidsutredningen har utgått ifrån att bytesbalansens saldo 1995 skall vara 10 miljarder kr. Vid en väsentligt sämre internationell utveckling än den som ligger till grund för beräkningarna skulle det kunna finnas anledning att något sänka ambitionssnivån. I fall 3 belyses en sådan situation, där den långsammare världsmarknadstillväxten har kombinerats med ett bytesbalanssaldo på noll. i

Bättre anpassningsförmåga minskar kraven på relativpriserna

Frågan om vilken relativprisutveckling som är tänkbar på sikt beror i hög grad på det svenska näringslivets anpassningsförmåga. I det relativt långsiktiga perspektiv det här är fråga om bör konkurrenskraftsbegreppet vidgas från att vara en fråga enbart om relativa försäljningspriser för givna produkter och marknader, till att handla om förmågan till förändring av produktions- och marknadsinriktning, bort från områden med svag inter-

nationell pris- och efterfrågeutveckling. Om en sådan omvandling sker i tillräckligt snabb takt kan ökade marknadsandelar och förbättrad bytesbalans gå hand i hand med ett oförändrat eller o. m. stigande relativpris. I så fall förbättras bytesförhållandet gentemot omvärlden, och bytesbalansmålet kan nås med lägre exporterad volym. Omvänt gäller naturligtvis

en att sänkning relativpriserna är nödvändig om det visar sig omöjligt att

en av omstrukturera produktion och utrikeshandel i tillräcklig grad för att den vägen uppnå långsiktig balans i utrikeshandeln.

Under år har ett antal studier gjorts för att belysa hur svensk

senare industris internationella konkurrenskraft utvecklats även i stmkturellt hänseende I dessa studier har försök gjorts att skilja ut effekterna av expor-

och ländersammansättning, antas opåverkbara på kort sikt, tens varu- som från de rena relativpriseffektema, som förutsätts avspegla konkurrenskraften för givna produkter på givna geografiska marknader.

Den bild förmedlas i studierna är att svensk industri under de

som

10-15 åren trendmässigt har förlorat marknadsandelar även vid senaste oförändrade relativpriser. Svensk industri har exempelvis bara i begränsad utsträckning sig till förändringar i världsmarknadstillväx-

kunnat anpassa tens geografiska fördelning, vilket illustreras i diagram l där den totala importtillväxten i OECD-området relaterats till samma importutveckling vägd med hänsyn till den svenska ländersammansättningen.

Diagram 6.11 Importutvecklinga i OECD 1970-1983. Ovägd utveckling i förhållande till enutveckling vägd medsvenskaländervisa exportandelar Volymindex, 1980 100

100 - -

95 . . . . 1 Statens indu- . . . . I Se ex.

1970 1975 striverk 1981, Kommerskollegium 1986 och industriverk a Avser varor hänförliga till LU-sektorema l- 16. Statens 1987 särsk kap. 3. Källa: Finansdepartementet.

Svensk industri har uppenbarligen i stor utsträckning sålt till en kundkrets som ökat sin efterfrågan mindre än genomsnittet. Detta har gällt inom OECD-området, men har de facto varit ännu mer markerat i ett globalt perspektiv; 1985gick bara 1,8% av den svenska exporten till de snabbväxande s. k. NIC-länderna i Asien, trots att svensk industri här ökat sina marknadsandelar, om än från en låg nivå. Samtidigt torde det vara ofrånkomligt att svensk export på dessa marknader, till följd av det geografiska avståndet, har en klar komparativ nackdel.

De strukturella marknadsandelsförlusterna kommer också till uttryck i vissa av de skattade import- och exportfunktionerna. För bearbetade varor tyder konjunkturinstitutets skattningar på att svensk export vid givna relativpriser ökar med ca 0,9 procentenheter när världshandeln, vägd med svenska exportandelar, ökar med 1 procentenhet. Effekterna av en oförmånlig låndersammansättning är emellertid bortdefinierade i dessa skattningar, eftersom världsmarknadsvariabeln mäter den vägda marknadstillväxten med hänsyn till den svenska exportens ländersammansättning.

Av en specialstudie som utförts för långtidsutredningens räkning framgår att produktsammansättningseffekterna, så som de statistiskt kan mätas, bara kan förklara en mindre del av de trendmässiga marknadsandelsförlusterna under perioden l970-1984. Till del kan detta ett

en vara resultat av aggregeringsnivån, men det är också möjligt att det även vid en mycket långtgående disaggregering skulle vara svårt att belägga sådana effekter. I stället kan en viktig del av förklaringen vara att söka i statistiskt mer svårfångade faktorer, som exempelvis i bristande produktutveckling och marknadsföring. Till den del sådana förhållanden spelat in, kan man å andra sidan säga att de också är ett uttryck för en brist på strukturell anpassningsförmåga.

För de beräkningar som gjorts för perioden 1984- 1995är det självfallet av stor betydelse om de samband som konstaterats för åren 1970-1983 också kan antas vara giltiga i framtiden. Flera undersökningar pekar på att det under senare år skett en förbättring i den svenska industrins produktsammansättning. Detta framkommer bl. a. i industriverkets bilaga till långtidsutredningen. Av diagram 6.12 kan man utläsa att den svenska exportens produktsammansättning numera ger positiva bidrag till marknadstillväxten.

En liknande bild har redovisats i en EFTA-studie, där det hävdas att det under senare år skett en anpassning av den svenska exportens produktmix

varit långtgående än den i Norge och Finland Beräkningsresulsom mer tat av det slag som här kortfattat redovisats skall tolkas med försiktighet

exempelvis kan förändringar av "produktsammansättningseffekten från ett år till ett annat bero såväl på konjunkturella faktorer som på tillfälligheter och behöver inte nödvändigtvis ha någon djupare strukturell innebörd. Dock kan man samtidigt konstatera att bilden harmonierar väl med den bild i andra sammanhang givits god strukturell anpassning och

som av en förnyelse i svensk industri under 1980-talets första hälft och Schu-

Olsson, H.

Om den svenska industrin har genomgått snabb förnyelse under bert, G. 1987.

en

2EFTA 1986. senare år och om denna kan fortsätta borde det vara möjligt att uppnå

3OECD 1985 samtBosbytesbalansmålet utan att behöva sänka relativpriserna. För att illustrera

worth, B. och Lawrence, effekterna av en sådan utveckling har en känslighetsanalys gjorts, där den 1986a.

R.

Diagram 6.12 Marknadsandelsutvecklingför svenskexport 1981-1985, fördelat på förklaringsfaktorer

TOTALT

El PRODUKT

I MARKNAD

å KONKURRENS

3.0 -

/

-3.0 /

/

"6.0

I I

1981 1982 1983 1964 1985

Källa: Industriell förnyelse, Statens industriverk, bilaga 19till Långtidsutredningen 1987.

negativa trendkomponenten i verkstadsindustrins exportfunktion tagits bort. Därmed förutsätts alltså att svensk Verkstadsindustri som 1984 svarade för nära 40 % av den totala exporten vid oförändrade relativpriser kan öka sin export i samma takt som den exportvägda internationella efterfrågan. Resultatet av denna kalkyl framgår av tabell 6.12.

Tabell 6.12 Nyckeltalför den ekonomiskautvecklingen 1984-1995 vid alternativantagandei verkstadsindustrins exportfunktion Årlig procentuell förändring

Huvudalternativ

a Bearbetadevaror.

Källa: Finansdepartementet.

En kalkyl där trendkomponenten i verkstadsindustrins exportfunktion

har tagits bort kan sägas illustrera vinsterna att förbättra konkurrens-

av

Tekniskt innebär detta kraften med andra medel än relativprissänkningar. Stora välfärdsvinster i att verkstadsindustrins termer av ökad konsumtion finns uppenbarligen att hämta. inkomstelasticitet satts lika med 1iexportfunktionen, att jämföra med cirka 0,8i huvudalternativet.

Den offentliga sektorn

Avsevärd dämpning av den offentliga konsumtionens tillväxt

Långtidsutredningens kalkyler innebär att utrymmet för den offentliga konsumtionen blir förhållandevis begränsat under perioden fram till 1995. Den statliga konsumtionen förutsätts minska med 0,5 % per år, medan den kommunala konsumtionens årliga ökning anges till 1,2%. För stat och kommuner sammantagna blir den årliga volymökningen 0,8 % 1984-1995. De förutsatta förändringstalen ligger helt i linje med vad som under senare år i olika ñnansplaner angivits som riktlinje för den framtida utvecklingen av offentlig konsumtion.

Framskrivningarna innebär en avsevärt långsammare ökningstakt för den offentliga konsumtionen än under de senaste decennierna. De innebär dock inte något drastiskt trendbrott. Som framgår av tabell 6.13 har de genomsnittliga ökningstakterna dämpats successivt alltsedan 1960-talets omfattande utbyggnadsperiod.

Tabell 6.13 Offentlig konsumtion 1960- 1995 1980års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Frågan är vad en sådan restriktiv utgiftspolitik innebär för den framtida konsumtionsstandarden. Finns det utrymme för fortsatta förbättringar eller räcker utrymmet inte ens till för att bibehålla standarden på många för medborgarnas välfärd väsentliga områden

Nuvarande konsumtionsstandard kan upprätthållas

För att kunna svara på denna fråga har s. k. baskalkyler utarbetats för statlig och kommunal konsumtion. I baskalkylen anges den konsumtionsutveckling som följer av kravet att bibehålla den nuvarande konsumtionsstandarden för olika befolkningsgrupper och infria gjorda åtaganden. Förutom befolkningsutvecklingens effekter medräknas i baskalkylen enbart redan beslutade åtgärder. Några nya reformer finns således inte medtagna. För baskalkylernas konstruktion, beräkningssätt och resultat redogörs närmare i bilaga till denna utredning

en

Enligt baskalkylen kan den statliga konsumtionsvolymen minska med 0,5 % år 1984-1995. För kommunal konsumtion har den i enlighet med 1Finansdepartementet,

per

1987. Seäven Svenska baskalkylens konstruktion nödvändiga ökningen beräknats till 1,2% per

kommunförbundet 1987 ar. och Landstingsförbundet

Långtidsutredningens kalkyl för den offentliga konsumtionens utveck- 1987.

ling 1984-1995 sammanfaller således med de i baskalkylerna beräknade förändringstalen. Den beräknade utvecklingen inom olika konsumtionsändamål framgår av tabell 6.14. Det bör i detta sammanhang påpekas att långtidsutredningens beräkningar avser den offentliga tjänsteproduktionens utveckling. I enlighet med nationalräkenskaperna antas härvid inga produktivitetsförändringar ske i denna sektor. Detta innebär att den beräknade produktionen och därmed också den i tabellen angivna offentliga konsumtionen förutsätter oförändrad produktivitet i den offentliga sektorn 1984-1995. Vid stigande produktivitet möjliggör samma resursinsats en högre faktisk konsumtionsvolym medan motsatsen gäller vid en negativ produktivitetsutveckling, även om sådana förändringar inte registreras i nationalråkenskaperna.

Tabell 6.14 Statlig och kommunal konsumtion per ändamål 1970- 1995 1980årspriser

Miljarder Årlig procentuell förändring

Summaoffentlig konsum-

tion 163,1 3,2 1,6 0,8

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Som framgår av tabellen svarar försvaret för ca 1/3 av de statliga konsumtionsutgifterna. I avvaktan på 1987års försvarsbeslut har utredningen för det militära försvarets del räknat med en i stort sett oförändrad kostnadsram i fasta priser fram till 1995. Ändamålet rättsväsen omfattar polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Nedgången väntas huvudsakligen falla på domstolar och i mindre utsträckning på kriminalvård. För

- polisen förutses däremot en i stort sett oförändrad konsumtionsvolym. Inom utbildning avser nedskärningarna huvudsakligen den administrativa delen. Övriga statliga konsumtionsändamål huvudsakligen förvalt-

avser ning.

Inom den kommunala sektorn faller drygt 80% av konsumtionsutgifterna på ändamålen utbildning, hälso- och sjukvård samt socialvård. Inom utbildning styrs verksamhetens omfattning i stor utsträckning av elevunderlagets utveckling. Elevunderlaget beräknas minska både i grundskolan och i gymnasieskolan. Det är dock inte möjligt att avveckla skolenheter i samma takt som elevunderlaget minskar. Vissa skolor måste, av lokaliseringskäl, bibehållas trots vikande elevunderlag. Odelbarheter gör vidare

att sysselsättningen inte heller kan minska helt i takt med elevunderlaget. Inom hälso- och sjukvården bygger beräkningen för sluten vård på konsumtionen av vårddagar per invånare i olika åldersgrupper. För öppen vård utgår beräkningen från uppgifter om antal besök per invånare i olika åldersgrupper. Ändamålet socialvård består huvudsakligen barnomsorg

av och äldreomsorg. Beräkningarna av den framtida barnomsorgsutbyggnaden har gjorts i enlighet med riksdagsbesluten avseende förskolebarn och skolbarnsomsorg. Riksdagsbesluten innebär att full behovstäckning för förskolebarn från och med l 1/2års ålder skall föreligga senast vid slutet av 1991. Vidare skall skolbarn i lågstadiet erbjudas plats i fritids- eller familjedaghem. Det utbyggnadsbehov som uppstår genom dessa beslut har beräknats till 59 000 platser. För perioden 1992- 1995har räknats med det antal platser som behövs för att ligga kvar på den fulla behovstäckningen. Inom äldreomsorgen beräknas antalet invånare i åldersgruppen 65 år och äldre öka avtagandei takt till början av 1990-talet och minska därefter. Samtidigt sker en påtaglig förskjutning mot de allra äldsta och mest vårdkrävande åldersgrupperna. Hänsyn har också tagits till omstruktureringen inom hälso- och sjukvården mot allt mer vård i eget boende.

Som framgått avser långtidsutredningens kalkyler endast sådana förändringar som enligt baskalkylen beräknats vara nödvändiga för att bibehålla den nuvarande konsumtionsstandarden och följa redan fattade reformbeslut. En näraliggande tolkning är att det inte givits något utrymme för fortsatta utbyggnader och förbättringar i den offentliga verksamheten utöver de som redan är beslutade. En sådan tolkning bör dock modifieras.

I en så omfattande verksamhet som den offentliga är idag bör det finnas goda möjligheter för omprövningar och rationaliseringar som kan tillföra resurser för angelägna utbyggnader och standardförbättringar. Ekonomisk tillväxt ställer ständiga krav på omstruktureringar och hög produktivitet i näringslivet. Det är rimligt att liknande krav även riktas mot den offentliga sektorn. Det är mot denna bakgrund som den offentliga sektorns funktionsproblem har tagits upp till behandling i kapitel

Strukturomvandlingen i näringslivet

Snabb produktions- och sysselsättningsökning

Långtidsutredningens huvudalternativ innebär en relativt gynnsam utveckling för näringslivet, där såväl produktion som sysselsättning ökar i snabb takt. Drivkrafterna utgörs bl. a. av en relativt stabil internationell efterfrågeutveckling och en förhållandevis kraftig tillväxt i den privata konsumtionen. Dessutom utvecklas löner, vinster och priser på ett sätt som dels medger balans i utrikeshandeln, dels genererar en investeringsexpansion.

Ekonomisk tillväxt är emellertid till sin natur en olikformig process. Beroende på förskjutningar i efterfrågesammansättning, teknisk utveckling, förändrade faktorprisrelationer etc, förändras produktions- och sysselsättningsstrukturen i ekonomin. För att ge en bild av omvandlingsprocessen har det privata näringslivet i långtidsutredningens långsiktiga kalkyler delats upp i 25 sektorer, för vilka specifika antaganden och be-

9 Långtidsutredningen.Huvudrapport

rörande dels produktivitets- och investeringsutveckling, dömningar gjorts efterfrågeutveckling på världsmarknaden dels pris- och Strukturomvandling innebär att produktionsfaktorer omfördelas mellan produktionsaktiviteter. För snabb och effektiv omfördelning olika att en stånd krävs fungerande faktormarknader. Arbetsmarknaskall komma till funktionsförmåga är givetvis central betydelse i detta sammandens av därför det på detta område kan finnas målkonflikter hang, inte minst att effektivitetsmål och olika sociala och fördelningspolimellan ekonomiska frågor rörande skatter, rörlighet på tiska mål. En del av dessa ex. regionala balansen diskuteras närmare i kapitel arbetsmarknaden och den

8 och framgår diagram 6.13 svarade industrin 1984för 30% av närings- Som av förädlingsvärde, medan den privata tjänstesektorn svarade livets samlade 50%, byggnadsindustrin för 10%, el-, gas-, värme- och vattenför drygt ca verk för 5% och jord- och skogsbruk för ungefär lika mycket. tjänsteproducerande sektorernas andel näringslivets förädlings- De av värde har ökat under 1970-talet, och ökar ytterligare något fram till 1995. Tjänstebranscherna emellan sker dock viss omfördelning, som främst en består sektorn övriga privata tjänster" fortsätter öka sin andel, i att bostadsförvaltning minskar något. Även medan i första hand sektorn om

Diagram 6.13 Näringslivetsförädlingsvärdefördelat på fem huvudsektorer1970,1984och 1995 Andel procenti 100

á 80 " .. á

522x322. -

-

60 - -

. .

Öååilfåét

40 ///////// - - ////////

Fâggâh

20 F Industri

///////// V///M//A åiâçâäfü

7//////////A

o

För endetaljerad redo- 1984 1995 1970 visning, se Finansdepar- 1987. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. tementet

tjänstesektorerna totalt sett får en ganska begränsad ökning sin andel

av av produktionen, kommer deras andel av sysselsättningen att fortsätta öka påtagligt, beroende på att de, i enlighet med historiska mönster, antas få en långsammare produktivitetstillväxt än flertalet varuproducerande näringar.

Efter en markant nedgång 1970 till 1984, beräknas industrin 1995

svara för en oförändrad eller svagt ökad andel av näringslivets förädlingsvärde. Sysselsättningsandelen förutsätts dock fortsätta minska till följd av en relativt snabb produktivitetsutveckling. Byggnadsverksamheten bedöms få en något ökad andel av näringslivets sysselsättning under den framförliggande perioden efter en långvarig stagnation. För de areella näringarna, i synnerhet jordbruket, minskar såväl förädlingsvärdeandelen som sysselsättningsandelen.

I tabell 6.15 framgår utfallet av långtidsutredningens kalkyl i sysselsättningstermer, fördelad på näringslivets huvudsektorer. återigen

Det skall -

betonas att det siffermässiga utfallet för 1995 inte får övertolkas, utan skall ses som en indikation på sysselsättningens nivåmässiga och strukturella förändring, givet de kalkylförutsättningar och balanskrav långtidsutredningen bygger på.

Tabell 6.15 Antal sysselsattai olika näringsgrenar 1970-19955

1970 1980 1984 1995

Antal, 1000-tal Jord- och skogsbruk 328 231 214 154 Industri samte1-,gas-,

Fördelning, % Jord- och skogsbruk 10 8 7 5 Industri samte1-,gas-,

aAntalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna AKU skiljer sig något från antalet sysselsattaenligt nationalräkenskaperna NR. Det ärdet senaresysselsättningsbegreppet, omräknat till arbetstimmar, somtillämpas i långtidsutredningensmodellberäkningar. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Verkstadsindustri och kemisk industri fortsätter expandera

Industrin svarar alltså för långt mindre än hälften av näringslivets produktion, och dess andel har trendmässigt fallit, såväl i Sverige i andra En redovisning av

som

sysselsättningsberäkutvecklade länder. Detta till trots har industrins utveckling traditionellt

ningarna återfinns i Figivits en mycket dominerande och strategisk roll i analyser av det slag som nansdepartementet långtidsutredningarna utgör. Detta avspeglas delvis i det sätt varpå lång- 1987.

tidsutredningens beråkningsmodell år uppdelad 30% av näringslivets

förädlingsvärde 1984 fördelas på 16industrisektorer, resterande 70% på 9 sektorer.

Det råder inget tvivel om att den traditionella fokuseringen på tillverkningsindustrin har lett till att framför allt den privata tjänstesektorn som

sysselsättningsmässigt är betydligt större än industrin oftast ägnats

alltför liten uppmärksamhet. Icke desto mindre är industrins utveckling av en betydelse som går utöver dess andel av sysselsättning och produktion. Det beror på att industrins produkter bär upp ulrikeshandeln; industrin svarade 1984för nästan 85 % av den totala exporten. Detta innebär också att industrisektorn utgör den svenska ekonomins huvudsakliga reala länk till världsekonomin, till dess villkor och förändringar. Därifrån reses också kontinuerliga anpassningskrav, som driver fram strukturella förändringar inom industrin och indirekt även inom övriga delar av ekonomin.

Även tjänstenäringarna ökar sin något snabbare än industrin

om export under åren framöver kommer denna inte att på långa vägar kunna ta över varuexportens betydelse som intjänare av valuta. Samtidigt finns det

anledning att betona att tjänsteinnehållet i industrins export med all säkerhet kommer att fortsätta växa. I denna vidare mening kan man därför räkna med en starkt ökad tjånsteexport framöver.

Kalkylerna för perioden 1984-1995 ger en ökning av industrins förädlingsvärde med i genomsnitt 2,7% per år. Eftersom produktiviteten antas växa med lite drygt 3% per år, kommer sysselsättningen i timmar trots detta att fortsätta sjunka, dock betydligt långsammare än under den gångna tioårsperioden. Uttryckt i antal sysselsatta med hänsyn taget till förväntad

Diagram6.14 Förädlingsvärde,sysselsättningtimmar ochproduktivitet i helaindustrin 1965-1995 Index 1965 100, 1980års priser 300

J

4 . p

4 a 200 Produktivitet --"

- __

____ -i

d F

1:5 L

Förädlingsvärde

. s

100 d

$---

.Sysselsattning.. .

,

. .

q F

o

r T T tj V V I rj Y f W T r 7 I V I r I V U I l T å I I

1965 IWO 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Diagram6.15 Industrins förädlingsvärde fördelat på branscher 1970,1984och 1995 Andel i procent, 1980års priser 100

Gruvor

- Livsmedel

Teko 80

Trävaror

Massa- o. pappe

60 - Grafisk industri

Kemisk industri

Jord- och sten

Jarn- och stal 40

Verkstadsindustri go

Varv

Annan industri

1970 1984 1995

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

utveckling av medelarbetstider etc. innebär detta en minskning med knappt 25 000 personer sett över hela kalkylperioden.

Ser man på utvecklingstalen för de enskilda industribranschernas förädlingsvärde och sysselsättning, framstår ett fåtal sektorer som expansiva, i såmåtto att de har en snabbare produktions- och sysselsättningsutveckling än industrigenomsnittet Det är framför allt verkstadsindustrin och den kemiska industrin som ökar sin andel av industrins förädlingsvärde; verkstadsindustrin ökar från 43% 1984 till knappt 49% 1995 medan den ke-

En redovisning av bemiska industrin ökar från drygt 8% till nära 10%. räkningsresultaten och

I övriga branscher ökar produktionen långsammare och i ett fåtal mins- de beräkningsantaganden

somgjorts för enskilda kar produktionsvolymen under kalkylperioden. Till de senare hör varvsin-

industribranscher, gesi dustrin, vars produktion nästan halveras under perioden 1984-1995, lik-

Finansdepartementet som tekoindustrin och gruvindustrin, där förädlingsvärdet i båda fallen 1987. minskar med drygt 1% per år. Huvuddelen av produktionsneddragningar- I den bilaga till Lång-

i varvsindustrin hänför sig till periodens inledningsskede, bl. nedlägg- tidsutredningen somutna a.

arbetats av Statens inningarna av Uddevallavarvet och Kockums varv. Under periodens senare

dustriverk 1987 görs del torde därför nedgången bli väsentligt mindre. För tekoindustrin fortsät-

analyser av vissa utvalda ter den negativa produktionsutvecklingen, dock i betydligt måttligare takt branscher.

än under de senaste 10-15 åren. Samtidigt väntas en snabb teknisk förnyelse inom branschen, och en fortsatt ökad exportandel.

Produktionsökningen inom de expansiva branscherna ger bara ett begränsat utslag i sysselsättningstermer; någon mer påtaglig ökning av antalet sysselsatta återfinns bara i den kemiska industrin. Anledningen till att Verkstadsindustrin, trots en snabb produktionstillväxt, inte nämnvärt förmår öka antalet sysselsatta under perioden, är att produktiviteten förväntas växa nästan lika snabbt. Det bör dock samtidigt tilläggas att bilden säkerligen kommer att skilja sig mellan olika delar inom det stora och heterogena aggregat som Verkstadsindustrin utgör.

Industrins omvandling äger alltså rum inom ramen för en ökad produktion och produktivitet och en svagt minskande total sysselsättning. Det strukturella förändringsmönster som kunnat iakttas historiskt kvarstår i allt väsentligt även under den framförliggande perioden de s. k. basin-

dustrierna gruvor, stål och skog fortsätter att minska sin relativa vikt i den svenska industristmkturen. 1970-talets kanske mest utpräglade "krisbranscher varv, gruvor och teko fortsätter att gå tillbaka, även absolut sett. Verkstadsindustrin och den kemiska industrin slutligen, är de viktigaste expansiva sektorerna.

Långsammare strukturomvandling

Den internationella pris- och efterfrågeutvecklingen för näringslivets olika

avgörande drivkraft bakom strukturomvandlingen. Detta gäller delar är en mest utpräglat för industrin, genom dess starka och växande exportberoende. Vilka antaganden som görs beträffande de olika branschernas relativa tillväxttakter i priser och världsmarknadsefterfrågan är därför av stor betydelse för de förändringar av branschstrukturen som kalkylen resulterar Dessa antaganden har tidigare i långtidsutredningssammanhang blivit föremål för debatt

Den internationella pris- och efterfrågeutvecklingen på sektornivå har

-

"totalram" för tillväxten på svensk industris exportmarknader på givet en 3,5-4 % per år i kalkylen bestämts dels utifrån de enskilda sektorernas

relativa pris- och marknadstillväxt i OECD-området åren 1970- 1983, dels

fristående branschbedömningar, så långt sådana funnits tillmed hjälp av gängliga. Utgångspunkten har varit att i första hand basera antagandena på de bedömningar som gjorts av branschexpertis. I andra hand, och där underbyggda branschbedömningar saknats, har de historiska trenderna lagts till grund för bedömningarna

Den bild beräkningarna ger är en relativt odramatisk strukturell omvandling svensk industri och svenskt näringsliv som framgått av diagram

av - 6.13 och tabell 6.15 är förskjutningarna av produktionens och sysselsättningens fördelning mellan olika delar av industrin och mellan industrin och övriga produktionssektorer visserligen klart påvisbara, men ändå ganska måttliga. Om man tar spridningen i sysselsättningstillväxttakten mellan de Seexempelvis Sveriges varuproducerande branscherna indikation på strukturomvandlingen,

som Industriförbund, 1984. framgår att avvikelserna från den genomsnittliga tillväxttakten blir lägre 2 Se vidare Finansdepar- 1987. under kalkylperioden, jämfört med perioden 1970- 1980. tementet

Mot bakgrund den förhållandevis odramatiska strukturomvandling av kalkylen resulterar är det naturligt att ifrågasätta antagandena som angående världsmarknadsutvecklingen i pris och volym för olika branscher den spridning mellan olika branscher som ligger i kalkylen kan alltför snålt tilltagen. Liknande invändningar kan riktas mot de antavara ganden teknisk utveckling som kommer till uttryck i input-outputom koefficienter och produktivitetsutveckling.1 Det är förvisso högst sannolikt att framtiden kommer att bjuda på en hel del osannolika utvecklingsförlopp och överraskande trendbrott inom olika delar näringslivet. Problemet är att den typen av förändringar i av princip är omöjliga att förutse antaganden om sådana chocker måste bli rent spekulativa. Likväl inträffar de, och det finns därför otvivelaktigt viss, inbyggd tendens till underskattning av det verkliga strukturella en omvandlingstrycket i kalkyler av denna typ. En förklaring till att den strukturella omvandlingen framstår som annan dämpad, ligger i att flertalet sektorer är synnerligen heterogena. Det gäller dessutom i särskilt hög grad de sektorer som visar de tydligaste expansionstendenserna, nämligen verkstadsindustrin och den kemiska industrin. En avsevärd del strukturomvandlingen äger rum inom dessa sektorer av inom enskilda arbetsställen och företag, och kommer därmed inte o. m. till explicit uttryck i kalkylresultaten. En mer långtgående disaggregering skulle alltså åtminstone i princip kunna ge en mer rättvisande bild av - strukturomvandlingsbehoven. Det är också viktigt att inse att strukturell omvandling bara till en del och avspeglas i förändringar i produktionens fördelning på handlar om olika sektorer och branscher mycket av den strukturomvandling som sker är utpräglad tvärsektoriell karaktär. De delar av industrin och av den privata tjänsteproduktionen som under senare år visat den största expansionskraften, kännetecknas av att de är synnerligen heterogena ur bransch- och produktsynpunkt, samtidigt som de har vissa uppenbara utvecklingsdrag. Några sådana tendenser som har tydligt gemensamma samband både med utvecklingstendenserna i branschstrukturen och med varandra, är ett ökat tjänsteinnehåll i produktionen, ett ökat inslag av immateriella investeringar, en snabb introduktion av ny teknik framför allt mikroelektronik i produktion, distribution och administration, en hög grad produktspecialisering, höga och växande exportandelar, och en ökad av storföretagsdominans. Kalkyler den typ som redovisas i långtidsutredningen kan med andra av 1Input-output koeffiord bara fånga begränsad aspekt av den strukturomvandling som upp en cienterna angerhur stora kan förväntas. Om det möjligt att i kalkylerna beakta ett större antal insatsleveranser viss vore en dimensioner strukturomvandlingen skulle omställningskraven med all branschbehöver från av mångskiftande. Som flera andrabranscherför engisäkerhet framstå som större och mer en av ven produktion. Denna viktiga dimensioner på strukturomvandlingen kan nämnas dess regionala struktur förändras över förutsättningar och konsekvenser, som diskuteras närmare i kapitel 9. beroendepå tiden bl a förändringar i produksnabbt tionstekniken. De anta- Företagstjänster växer gandensom gjorts för dessakoefficienter redo- Kunskapen den privata tjänsteproduktionens struktur och villkor är om visasi Finansdeparteanmärkningsvärt dålig och fragmentarisk, sett i relation till tjänstesektorns mentet1987.

stora andel av landets samlade produktion och sysselsättning. För stora delar av tjänsteproduktionen saknas bl. a. tillförlitlig statistik, något som naturligtvis bidragit till att försvåra kunskapsuppbyggnaden. Under de allra senaste åren har dock vissa steg tagits mot ett bättre kunskapsläge, bl. a. genom det kartläggningsarbete som bedrivits inom statens industriverk. Statistiska centralbyrån har också påbörjat ett arbete för att förbättra statistiken över tjänstenäringarna. Det är svårt att mäta produktivitetsutvecklingen i tjänsteproduktionen, såväl den privata som den offentliga, främst beroende på svårigheter att bedöma om prisförändringar beror på förändrad kvalitet eller inte. I den offentliga statistiken görs därför för stora delar av den privata tjänstesektorn, liksom för den offentliga tjänsteproduktionen, mycket schablonmässiga antaganden beträffande produktionsvolymens och produktivitetens förändringar Produktiviteten så långt den nu kan mätas förefaller generellt sett - öka långsammare i tjänsteproduktionen än i varuproduktionen. Orsaken ligger främst i att tjänster i betydligt mindre grad än varor kan standardiseras och massproduceras. Samtidigt finns det skäl att betona att produktiviteten inom vissa tjänsteområden ex. informations- och kommunikationstjänster sannolikt har ökat mycket snabbt, även om detta inte framgår av statistiken. Eftersom produktionen av tjänster ofta är arbetsintensiv tenderar den att bli dyrare relativt varor, vilket i sin tur tenderar att hålla tillbaka efterfrågan. Samtidigt innebär att döma av historiska erfarenhe- ter en stigande inkomstnivå att en allt högre andel av efterfrågan riktas mot tjänster i vid mening. Om den senare effekten överlag är starkare blir alltså nettoeffekten positiv för tjänstebranscherna. Effekterna på, och betingelserna för, den registrerade tjänsteproduktionens utveckling kompliceras dock av att den i många fall låga kapitalintensiteten och tekniknivån leder till utpräglade smådriftsfördelar. Det innebär i sin tur att en stor del av efterfrågan kan tillfredställas genom produktion i de enskilda hushållen eller genom olika former och grader av s. k. svart produktion. Ett liknande "bokföringsproblem" gäller den del av tjänsteproduktionen som vetter mot industrin. Med andra ord kan ökningar och minskningar av tjänsteproduktionen mera avspegla förändringar i dess registrering än en reell förändring av dess omfattning. I en studie rörande tjänstesektorns utveckling som utarbetats för långtidsutredningen3 framgår flera viktiga utvecklingsdrag. I den aktuella studien delas den privata tjänstesektorn exkl. bostadsförvaltning upp i tre delar: tjänster som efterfrågas i första hand av företag, av hushåll och av både företag och hushåll. Som exempel på den sistnämnda typen av tjänster kan nämnas hotell- och restaurangverksamhet. Detta annorlunda sätt att dela upp den privata tjänstesektorn jämfört med den traditionella uppdelning som används i nationalräkenskaperna och i långtidsutredningens beräkningsmodeller gör att vissa intressanta utvecklingstendenser framstår klarare. Som framgår av tabell 6.16 har det under den senaste 1 Statensindustriverk tioårsperioden skett relativt stark tillväxt den privata tjänsteproduken av 1985, 1986 a och tionen totalt sett. Bakom detta döljer sig dock en kraftig tillbakagång för 1986 b. hushållsinriktade tjänster, och en snabb tillväxt för företagstjänsterna. 2 Murray, R. 1987. 3Stålberg, L. 1987. Tillbakagången för hushållstjänsterna hänger bl.a. med den i samman

Sverige förhållandevis jämna inkomstfördelningen och med skattesystemets utformning.

Utvecklingen har också inneburit en markant regional snedfördelning

av tillväxten, eftersom företagstjänsterna är koncentrerade till storstadsregionerna i synnerhet Stockholmsområdet. Samtidigt har de tillbakagående hushållstjänsterna en geografisk fördelning föga oväntat

som - följer befolkningsfördelningen.

Bedömningar av den framtida utvecklingen som gjorts i den nämnda sektorstudien tyder på en fortsatt mycket snabb produktions- och sysselsättningstillväxt för företagstjänsterna. De hushållsinriktade delarna av den privata tjänstesektorn får i kalkylen en betydligt bättre utveckling än under perioden 1975- 1985, men tillväxten är ändå väsentligt lägre än inom gruppen "företagstjänster".

Tabell 6.16 Produktions- och sysselsättningsutvecklinginom privat tjänsteproduktion exkl. b0stadsförvaltningl975-1995

Produktion Antal sysselsatta

Årlig Årlig 1000-tal

proc. proc.

förändring förändring

1975- 1985- 1975- 1985-

1985 1995 1985 1995 1985 1995

a Bedömningen av sysselsättningen har gjorts med andra metoder än de som använts av statistiska centralbyrån, vars sysselsättningskalkyler redovisades i tabellerna 6.1 och 6.15. Källa: Stålberg, L., Privat tjänstesektor, bilaga 17till Långtidsutredningen 1987.

Utvecklingen inom övriga näringslivssektorer

Utvecklingen på energiområdet under åren framöver präglas två ut-

av vecklingsdrag. Det gäller dels det, jämfört med den föregående tioårsperioden, låga genomsnittliga oljepris som förutsätts råda under perioden, dels det stigande pris på elkraft som kan förväntas under kalkylperiodens senare del. Hur kraftig denna elprisstegring blir, och när den kan förväntas sätta in beror på vilka beslut som fattas när det gäller kärnkraftens avveckling. Långtidsutredningen har här utgått från det gällande riksdagsbeslutet, enligt vilket kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. I den sektorstudie för energiområdet som gjorts av statens energiverk på uppdrag

av långtidsutredningem diskuteras olika utvecklingsförlopp för elpriserna

Statensenergiverk under olika antaganden om bl. a. kärnkraftsavvecklingen. 1987. Utvecklingen

Energiverket bedömer viss minskning energianvändningen inom raffmaderiindustrin

att en av

mot bakgrundav utveckunder kalkylperioden är sannolik. En ökning av energianvändningen inom

lingen påoljemarknaden, industrin och inom transportsektorn förutsätts parallellt med fortsatt

en diskuteras Statensi prisminskning inom bostads- och tjänstesektorn. och kartellnämnd 1987.

En fortsatt minskning av oljeanvändningen förutses, både absolut och i relation till övriga energislag, trots den låga oljeprisnivå som förutsatts. Bakgrunden är att det ändå kommer att finnas tillräckliga incitament för energibesparande och oljeersättande åtgärder, framför allt inom bostadsektorn. Inom transportsektorn väntas dock en viss ökning av förbrukningen av framför allt bensin och dieselolja. Orsaken till detta är i första hand den ökade privatbilism som är sannolik i ljuset av den goda privata konsumtionstillväxt innefattas i långtidsutredningens utvecklingssce-

som nario. Ökningen bensinförbrukningen bedöms dock bli relativt måttlig

av ca 0,7% år, bl. som en följd av att bilarnas specifika bensinför-

per a. brukning antas fortsätta minska.

Bedömningarna av utvecklingen i jordbruket har baserats på förutsättningen att nuvarande jordbrukspolitiska mål och medel i allt väsentligt ligger fast. Kalkylresultaten indikerar en mycket svag produktionsutveckling. Även investeringsutvecklingen förutsätts bli svag. Detta bidrar till att produktivitetstillväxten bromsas upp något, även om den förblir snabbare än i flertalet andra produktionssektorer. Sammantaget innebär detta att sysselsättningen minskar påtagligt. De kalkyler som gjorts av lantbruksuniversitetet på långtidsutredningens uppdrag, tyder vidare på att spannmålsöverskotten kan förväntas bli stora och växande under kalkylperio-

vissa centrala beräkningsantaganden varieras. den, även om

Jordbruket brottas med stora anpassningsproblem. I botten ligger en

efterfrågeutveckling frånsett vissa enstaka varor såväl inom som svag - utom landet, vilket återspeglas av de realt fallande världsmarknadspriser-

Till detta kommer problem sammanhängande med de regleringssystem na. som styr jordbruket. Dessa frågeställningar diskuteras i den särskilda studie över jordbrukssektorn som utarbetats vid Sveriges lantbruksuniversitet. Av de beräkningar som gjorts framgår bl.a. att lönsamheten i jordbrukssektorn kan förbättras under kalkylperioden. Detta förutsätter dock en betydande kapacitetsminskning.

Skogsbruket får enligt långtidsutredningens kalkyler en produktionsökning på ca 1% per år under perioden 1984-1995. Detta kan bedömas motsvara en antagen avverkningsnivå under slutåret på drygt 70 milj. skogskubikmeter. Samtidigt sker en fortsatt, om än svag, ökning av virkesimporten. Den förutsätta avverkningsnivån kan anses vara realistisk i den meningen att den bör kunna uppfyllas utan att några särskilda utbudsstimulerande åtgärder vidtas. Det hindrar inte att en högre avverkningsnivå i och för sig skulle vara möjlig med hänsyn till skogstillväxten; en högre avverkning skulle, vid oförändrat realt virkespris, möjliggöra en större produktionskapacitet och därmed större skogsindustriexport. Dessa och andra frågor rörande skogsbrukets utveckling diskuteras närmare i den särskilda studie utarbetats för långtidsutredningens räkning

som

För byggnadsverksamheten ger kalkylen en produktionstillväxt på nära 3% per år och en viss sysselsättningstillväxt, vilket är en klart bättre utveckling än under det senaste decenniet. Den förutsätta, relativt kraftiga Bolin, O. m.fl. 1987. investeringstillvâxten i näringslivet viktig förklaringsfaktor till den

är en 2Holm, S. m.fl. 1987. förhållandevis starka tillväxten. En annan faktor är bostadsinvesteringar- 3Statensinstitut för na, som förutsätts få en genomsnittlig årlig tillväxt på drygt 3 % under byggnadsforskning 1987. kalkylperioden. Utvecklingen inom byggnadsindustrin diskuteras ingående i den särskilda studie gjorts för långtidsutredningens räkning

som

7¶Den finansiella utvecklingen

I de båda närmast föregående kapitlen analyserades den ekonomiska utvecklingen i två tidsperspektiv 1987-1990 samt 1984-1995. Tyngdpunkten i analysen låg på ekonomins reala utveckling, men finansiella aspekter belystes i den utsträckning som det bedömts vara nödvändigt för en förståelse av den allmänekonomiska utvecklingen.

Detta kapitel ägnas i sin helhet finansiella frågor. I huvudsak tar det sin utgångspunkt i de beräkningar som gjorts för det längre tidsperspektivet, fram till 1995. Det inleds med en beskrivning av beräkningsmetodiken och sammanfattning av resultaten på aggregerad nivå. Därefter analyse-

en ras den finansiella utvecklingen för några sektorer: offentliga sektorn, pensionssystemet, hushållen samt de icke-finansiella företagen. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om konsekvenserna för kreditmarknaden och penningpolitiken.

Huvuddragen i den finansiella bilden

Långtidsutredningens kalkyler är utformade såatt den finansiella bilden är konsistent med den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Det gäller exempelvis sambanden mellan industriinvesteringar och lönsamhet, hushållens konsumtion och sparande, den offentliga sektorns sparande och skatternas utveckling etc. Några av de mål för den ekonomiska politiken som utnyttjas i långtidsutredningens beräkningsarbete är också definierade i både reala och finansiella termer.

De finansiella beräkningarna omfattar inkomster och utgifter i sex sektorer: staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, de finansiella företa-

de icke-finansiella företagen och hushållen. Beräkningarna grundas gen, på de bedömningar av utvecklingen av priser, löner, sysselsättning m. m. som redovisats i tidigare kapitel.

Beskrivningen i detta kapitel fokuseras på de olika sektorernas finansiella sparande, dvs. skillnaden mellan en sektors inkomster och utgifter. Även termerna bruttosparande, nettosparande och realt sparande kommer att användas i kapitlet.

sektors finansiella sparande och bruttoinvesteringar kal- Detaljerade tabeller

Summan av en

över de olika sektorernas las för sektorns bruttosparande. Reduceras sektorns nettosparande med

inkomster och utgifter redess kapitalförslitning får man nettosparandet. En sektors reala sparande

dovisas i Finansdeparteär detsamma som sektorns investeringar. Realt bruttosparande motsvaras mentet 1987.

således av bruttoinvesteringar och realt nettosparande av nettoiwesteringar dvs. bruttoinvesteringar minus kapitalförslitning.

Av beskrivningen ovan framgår bl. a. att en sektor kan ha et positivt nettosparande samtidigt som dess finansiella sparande är negatvt. Detta inträffar om nettosparandet i en sektor inte räcker till för at bekosta sektorns nettoinvesteringar. En del investeringar måste då lånefnansieras vilket är detsamma som att sektorns finansiella sparande blir negativt.

Det är av fiera skäl som beskrivningen i detta kapital fokuseas på det finansiella sparandet. För det första ger det en överskådlig sammanfattning av den finansiella utvecklingen. För det andra är det finansiella parandet en målvariabel både i den ekonomiska politiken och för enskild: beslutsfattare i företag, organisationer m. m. För det tredje utgör beräkningarna av det finansiella sparandet en länk till bedömningarna av kredtmarknadens utveckling. En av kreditmarknadens huvuduppgifter är att omfördela det finansiella sparandet i ekonomin.

Räntedifferensen gentemot utlandet minskar

De senaste årens avreglering av kreditmarknaden har inneburit ;tora

omvälvningar. Räntor och kreditvolymer bestäms nu på kreditnarknaden sedan ett antal administrativa hinder avlägsnats. Tillsammans ned lättnader i valutaregleringen och de finansiella marknadernas snabb utveckling, bör detta ha medfört att kopplingen mellan den svenskt och de utländska kreditmarknaderna blivit starkare. De svenska räntona är därmed mer beroende av det internationella ränteläget än tidigare

De ränteantaganden som ligger till grund för kalkylen bygger på en bedömning av hur den svenska ekonomin utvecklas i jämförelsemed den ekonomiska utvecklingen i omvärlden. I början av 1987låg deneffektiva räntan på svenska 3-månaders statsskuldväxlar på drygt 10%. Nbtsvarande räntesatser på euro-marknaden var drygt 6% för dollarplacerngar och knappt 4,5% för placeringen i D-mark. Den effektiva valutakirgsvägda 1I en bilaga till långtids- 3-månaders räntan låg på drygt 9 %.2 utredningen, Englund, P. Vid

ett ökat förtroende för den svenska ekonomiska politken, och m.fl. 1987 diskuteras därmed även för den svenska växelkursen är det rimligt att utgå ifån att de den svenskaräntenivåns beroende utlandsrän- svenska räntorna faller relativt ett korgvägt genomsnitt av de utländska av toma. räntorna. 2Kronans värde är sedan Långtidsutredningens bedömningar innebär bytesbalansenuppvisar

att 1977fastställt i förhållanett överskott samtliga år fram till 1995 och att inflationen är ägre än i de till en s.k. korg av utomvärlden fr. o. m. 1988. En sådan utveckling av ekonomin kan örväntas ländska valutor. I denna korg ingår valutorna med medföra att den svenska räntan kommer ner i nivå med eller urtler den i vikter sombestämtsut- omvärlden. I kalkylerna har förutsätts att den svenska räntan siccessivt ifrån en bedömning av faller såatt den 1995 är 5%. Realräntan blir då 3% detta år. derasbetydelse för svenskutrikeshandel. Med denvalutakorgs- Omfördelning av det finansiella sparandet vägda räntan menasett genomsnitt av räntorna På sätt för privatperson, företag eller konmun

samma som en ett en ger på placeringar i de valuden ekonomiska aktiviteten i den svenska ekonomin i sin helhet uaphov till tor somingår i korgen ett finansiellt sparsaldo. Är sparsaldot positivt innebär det det svenska vägdamed respektive att valutas korgvikt. ekonomins totala finansiella förmögenhet ökar. Sverige har dåett över-

skott i bytesbalansen. Under tioårsperioden fram till 1985 har den svenska ekonomin, med undantag för något år, haft ett negativt finansiellt

sparande, vilket inneburit en betydande skuldsättning till andra länder.

Långtidsutredningen räknar med att bytesbalansens saldo skall

vara positivt och uppgå till 10 miljarder kr. år 1995. Detta innebär att investeringarna i landet under kalkylperioden kan finansieras med inhemskt sparande. Därutöver kan en viss amortering av landets utlandsskuld komma till stånd. Om bytesbalansens saldo skall kunna positivt samtidigt

vara som nödvändiga investeringar genomförs krävs det att sparandet ökar i både den offentliga sektorn och hos hushållen. Den avgörande förutsättningen för att investeringsuppgången skall komma till stånd är emellertid att näringslivets internationella konkurrenskraft kan förstärkas.

Tabell 7.1 Finansiellt sparandei procent av BNP 1970- 1995 Löpandepriser

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Av tabell 7.1 framgår att den offentliga sektorns sparande förbättras från ett genomsnittligt underskott på knappt 4% av BNP under perioden 1980- 1986till ett överskott på drygt 1% av BNP 1995 Detta förutsätts ske utan

. att skattetrycket höjs se kapitel 8.

Hushållen väntas till följd av en positiv realinkomstutveckling öka sitt finansiella sparande från 0,3 % av BNP 1980-1986 till drygt 1% av BNP 1995 De icke-finansiella företagens finansiella sparandeunderskott stiger

. däremot genom den snabba investeringstillväxten till 4,5 % av BNP.

Den offentliga sektorns finanser

Ökat offentligt sparande

Den offentliga sektorn består i nationalräkenskaperna tre delsektorer:

av staten, socialförsäkringssektorn och kommunerna.

För staten sammanfaller redovisningen i grova drag med statsbudgeten, utom på några punkter. Exempelvis redovisas varken statens utlåning eller kursförluster på lån i utlandet som utgifter i nationalräkenskaperna. Till socialförsäkringssektorn förs AP-fonden, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen,

me-

Diagram 7.1 Denoffentliga sektornsinkomster och utgifter l970-l995 Andel av BNP 80

Konsumtion investeringar+

-x

Transtereringar 20

i -

O I I | I I I I | I I I

l I I v | v r I I | I I

1970 1975 1980 1985 1990 1995 3Streckatområdeangerunderskottet deni offentliga sektorns finansiella sparandei procent av BNP. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

dan den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting och församlingar.

Mellan de offentliga delsektorerna omfördelas betydande belopp genom

statliga bidrag till kommunerna och sjukförsäkringssystemet. Om t ex sådana interna transaktioner elimineras genom att de tre delsektorerna summeras erhålls en konsoliderad offentlig sektor.

Mellan 1982 och 1986förbättrades den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande kraftigt. Det samlade underskottet reducerades från 6,3% till 1,4% av BNP och uppgick 1986 till knappt 14 miljarder kr. Jämfört med 1960-talet och början av 1970-talet är emellertid det offentliga sparandet fortfarande lågt.

De offentliga utgifternas andel av BNP steg kraftigt under 1970- och början 1980-talet, från knappt 44% 1970 till över 67 % 1982 se diagram

av 7.1. Merparten av utgiftsökningen utgjordes av inkomstöverföringar till den privata sektorn i form av transfereringar och räntebetalningar på den snabbt växande statsskulden. Det bör emellertid noteras att inkomstöverföringar inte ger upphov till förbrukning av reala resurser i offentlig regi

endast utgör omfördelning privata inkomster. Ökningen den utan en av av offentliga sektorns reala resursförbrukning, dvs. konsumtion och investeringar har inte varit lika dramatisk. I jämförelse med den privata konsumtionen ökade emellertid de offentliga konsumtionsutgifterna starkt.

Under första hälften av 1970-talet steg de offentliga inkomsterna i stort sett i takt med utgifterna. Detta skedde till stor del genom att skatter och

arbetsgivaravgifter höjdes i snabb takt. Efter 1977 stagnerade inkomsternas andel av BNP medan utgiftsandelen fortsatte att växa fram till 1982då ett trendbrott inträffade. För 1986 beräknas utgiftsandelen ha sjunkit till knappt 64% av BNP en minskning med nära 4 procentenheter på fyra år.

-

Långtidsutredningens kalkyler innebär att både den offentliga sektorns inkomster och utgifter som andel av BNP faller. Utgifterna faller dock mer än inkomsterna. För enskilda år kan avvikelser från dessa trender uppkomma av konjunkturella eller andra skäl. Den relativt snabba tillväxten i ekonomin medger ändå en viss fortsatt real ökning av såväl offentliga konsumtions- som transfereringsutgifter under perioden 1986-1995 som helhet.

Oförändrat skattetryck

Ett grovt mått på skattetrycket erhålls om direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter relateras till BNP. Definierat på detta sätt har skattetrycket stadigt ökat under hela efterkrigstiden. Förändringar av skatternas andel av BNP kan uppkomma dels genom ändring av skattereglerna, dels genom att den faktiska basen för skatten utvecklas annorlunda än BNP. Exempelvis kommer skattetrycket att öka om lönernas andel av BNP växer även om inte skatteskalorna ändrats eftersom lönerna

- beskattas förhållandevis hårt.

Uppgången i skattetrycket under 1970-talet kan endast till en mindre del förklaras av ändrade relationer mellan skattebaserna. Orsaken hari stället varit höjningar skatte- och avgiftssatserna. Ökningen arbetsgivarav-

av av gifterna till socialförsäkringssystemet var särskilt markant under 1970talet, till följd av utbyggnaden av ATP och sjukförsäkringen bl a föräldraförsäkringen. Inkomstskattens utveckling beror i hög grad på höjda kommunala skatter se diagram 7.2.

Moms och punktskatter förutsätts under kalkylperioden utgöra en oförändrad andel av den privata konsumtionen. Därutöver finns vissa indirekta skatter på lön vid sidan om socialförsäkringsavgifterna som skrivs fram med lönesumman. Eftersom både privat konsumtion och löner i stort sett växer i samma takt som BNP i löpande priser kommer de indirekta skatternas andel av BNP att vara ungefär konstant.

De totala socialförsâkringsavgifterrzas andel av BNP stiger något mellan 1986och 1995. Skälet är dels att hänsyn tagits till att regeringen föreslagit en höjning av arbetsgivaravgifterna fr. o. m. 1988 med 1,3 procentenheter, dels att lönesummans andel av BNP ökar något under perioden.

Beräkningarna av inkomstskatten för de närmaste åren bygger på beslutade regeländringar för statlig beskattning och oförändrad kommunal utdebitering fr. o. m. 1987. För periodens senare del har skatten beräknats mer schablonmässigt, som en svagt sjunkande andel av hushållens skattepliktiga inkomster, utan preciserade antaganden om skattereglernas utformning. Hushållens direkta skatter som andel av BNP kommer till följd av detta att falla något. Sammantaget innebär kalkylen ett i stort sett oförändrat skattetryck jämfört med genomsnittet under 1980-talets första hälft.

Diagram 7.2 Skatter och avgifter 1970-1995 Andel av BNP

30 .. ..

Skattetryck ____________________________

40 ..

Inkomstskatt zo- " " ''''''""- Indirektskatt ___ _________________________ P å / ______________________

Socialförsäkringsavgitt o r r I r I I I r r I F I I l l I v r u l I I I I 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Fortsatt förbättring statsbudgeten av

Den dominerande inkomstkällan för staten är indirekta skatter i huvudsak moms och punktskatter, vilka inbringade sammanlagt 150 miljarder kr. 1986. Den statliga inkomstskatten från hushåll och företag uppgick samma år till mindre än hälften av detta belopp. Till skatterna har i tabell 7.2 även räknats de arbetsgivaravgifter till socialförsäkringssystemet, som nationalräkenskaperna hänför till staten. Viktigast av dessa är folkpensionsavgiften. Övriga inkomster består bl. inlevererade vinstmedel från statliga av a. affärsverk och riksbanken samt ränteinkomster på studielån och bostadslån. Den privata konsumtionens snabba tillväxt medför att inkomsterna från moms och punktskatter realt sett ökar kraftigt under kalkylperiodcn. Framskrivningen av den statliga inkomstskatten för 1987 och 1988 bygger, som nämnts, på beslutade regeländringar. För perioden efter 1988 antas skattereglerna avpassas så att en viss sänkning den sammanlagda statliav ga och kommunala inkomstskatten från hushållen blir möjlig. Eftersom den kommunala utdebiteringen beräknas bli oförändrad måste hela skattesänkningen tas ut i form av lägre statlig inkomstskatt. Den statliga delen av socialförsäkringsavgifterna höjs med 0,5 procentenheter fr. o. m. 1988. Därefter antas avgiftssatserna vara oförändrade. Det innebär bl. a. att inkomsterna av folkpensionsavgiften stiger snabbare än utbetalningarna av folkpensioner. Dessa minskar realt sett, eftersom pensionstillskotten reduceras till följd av att allt fler nytillkommande pensionärer uppnått full ATP. Därmed minskar den del folkpensionen av som

Tabell 7.2 Statensinkomster ochutgifter 1970-1995

Miljarder kr. löpande priser Årlig procentuell volymförändringa

1980 1986 1990 1995 1970- 1980- 1986- 1990-

1980 1986 1990 1995 Inkomster

Utgifter Transfereringar 52 81 99 106 5,3 -1 2,3 -0,7 till hushåll

a Samtligaposter har deflaterats medimplicitprisindex för privat konsumtion. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

betalas av allmänna budgetmedel med drygt 9 miljarder kr. mellan 1986 och 1995.

Den realekonomiska utvecklingen innebär att statsbudgeten förstärks även på utgiftssidan. Den höga tillväxten och låga arbetslösheten minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska stödåtgärder. Vidare beräknas den statliga konsumtions- och investeringsvolymen minska. Lägre marknadsräntor sänker såväl ränteutgifterna för statsskulden som räntebidragen till bostäder.

Merparten av transfereringsutgifterna har skrivits fram med prisutvecklingen även där sådan inflationskompensation formellt inte förekommer. Det gäller ex. vissa transfereringar till hushållen, såsom barnbidrag och studiebidrag.

Sammantaget beräknas statens finansiella sparande fortsätta att förbättras under kalkylperioden. Korrigeras det finansiella sparandet för statens utlåning, kursförluster på utlandslån och vissa utgiftsposter framkommer därigenom ett överskott i statsbudgeten på knappt 2% av BNP vid periodens slutår.

Den kommunala expansionen avtar

Långtidsutredningen förutsätter en fortsatt dämpning kommunernas

av tillväxt. Beräkningarna av den kommunala konsumtionsvolymens utveckling grundas därvid på antagandet om oförändrad produktivitet se vidare kapitel 8.

Finansieringen av kommunernas utgifter exkl. de kommunala affärsverken sker till ca 55% med skattemedel, till ca 25 % med statsbidrag och till resterande del med avgifter. Några avgörande förändringar av finansie-

l0 Långtidsmredniizgerz.Huvudrapport

ringsformerna, tex ökad avgiftsfinansiering, förutsätts inte under kalkylperioden. Vidare bygger kalkylerna på att vård-, omsorgs-och utbildningstjänster även fortsättningsvis produceras av en i huvudsak skattefinansierad kommunal sektor.

Av tabell 7.3 framgår att den kommunala konsumtionsvolymen ökar med ca 1% per år under kalkylperioden. Med de pris- och löneantaganden som gjorts uppgår de totala kommunala utgifterna till 390 miljarder kr.

ca 1995, vilket innebär en oförändrad utgiftsandel av BNP jämfört med dagens nivå.

Tabell 7.3 Kommunernasinkomster och utgifter 1970- 1995 Miljarder kr. löpande priser Årlig procentuell volymförändring

1980 1986 1990 1995 1970- 1980- 1986- 1990-

1980 1986 1990 1995 Inkomster

Utgifter

kr/skattekrona Statsbidrag/utgifter 30 27 27 26 procent Utgifter/BNP 28 27 27 27 procent

i Samtliga poster utom de kommunala konsumtionsutgifterna har deflateratsmed implicitprisindex för privat konsumtion. bInkl bidrag från socialförsäkringen. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

På inkomstsidan beräknas den statsbidragsfinansierade andelen kom-

av

munernas utgifter bli oförändrad. Bidraget till finansieringen från "övriga

inkomster se tabell 7.3 sjunker något under kalkylperioden. Åter-

stående utgifter måste finansieras med skatter och upplåning. Vid oföränd-

rad utdebitering från 1987års nivå 30.44 kr. kan det finansiella underskot-

tet 1990 beräknas uppgå till knappt 5 miljarder kr., och till 8 miljarder

ca

kr. 1995.

Normalt lånefinansieras kommunala investeringar helt eller delvis. Un-

der första hälften av l970-talet, en period med stora investeringar, uppgick

de finansiella underskotten för sektorn som helhet till i genomsnitt 4%

av

utgifterna. Med oförändrad kommunalskatt innebär långtidsutredningens

framskrivning att det finansiella underskottet 1995 uppgår till 2%

ca av

utgifterna. Även nettoinvesteringarna efter avdrag för kapitalförslit-

om ning är betydligt lägre än under de första åren på 1970-talet kommer dessa fortfarande att överstiga nettoupplåningen under kalkylperioden. För den kommunala sektorn som helhet innebär därför inte det beräknade underskottet att konsumtionsutgifter skulle behöva lånefinansieras.

Minskat sparande i socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar den allmänna pensionsfonden samt försäkrings- och arbetslöshetskassorna. Finansieringen sker huvudsakligen genom arbetsgivaravgifter se tabell 7.4. Under senare år har emellertid statsbidragen till arbetslöshets- och sjukförsäkringen ökat starkL Merparten av utgifterna utgörs av inkomstöverföringar direkt till hushåll,

men även sjukvårdsbidragen till landstingen och läkemedelssubventionerna är omfattande.

Tabell 7.4 Socialförsäkringssektornsinkomster ochutgifter 1970-1995.

Miljarder kr. löpande priser Årlig procentuell volymförändring

1980 1986 1990 1995 1970- 1980- 1986- 1990-

1980 1986 1990 1995 Inkomster

Utgifter Transfereringar till hushåü

aSamtligaposter har deflaterats medimplicitprisindex för privat konsumtion. b1nk1us:velöneavgift och vinstdelningsskatt fram till 1990. Källa: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.

Utgifterna för sjukpenning antas följa löneutvecklingen och antalet sysselsatta personer. De förbättringar av de deltidsanställdas förmåner som föreslagits från 1988, har lagts in i kalkylen tillsammans med motsvarande höjning av sjukförsäkringsavgiften. Därefter antas avgiften vara oföränd-

Ökningen beror delvis rad. Utbetalningarna från arbetslöshetsförsäkringen minskar realt tack

på att vissa statsbidrag vare den sjunkande arbetslösheten.

till kommunernaefter

AP-fandens inkomster har överstigit pensionsutbetalningarna alltsedan Dagmarreformengår via ATP-systemet infördes och den totala förmögenheten uppgick 1986 till socialförsäkringssektom.

knappt 300 miljarder kr. Därigenom har fondavkastningen kommit att svara för en allt större andel av inkomsterna, för närvarande drygt 40%. I beräkningarna till 1995 har ATP-avgiften antagits vara oförändrad på 1987 års nivå. Trots den relativt goda reallönetillväxten kommer pensionsutbetalningarna att växa snabbare än avgiftsinkomsterna även fortsättningsvis. Tillsammans med de fallande ränteinkomsterna innebär detta att AP-fondens hittillsvarande stora överskott i början av 1990-talet förbyts i underskott.

Pensionssystem och pensionssparande

Pensionssparande i olika former har alltsedan 1970-talets början varit den huvudsakliga formen för inhemskt finansiellt sparande i Sverige. Detta sparande har skett dels i form av avgiftsöverskott i ATP-systemet som sparats i AP-fonden, dels i form av kollektivavtalsreglerade pensionsförsäkringar som fonderats främst i bolagen SPP och AMF, samt slutligen också genom enskilda personers försäkringssparande, förvaltat livför-

av säkringsbolagen.

Ett pensionssystem kan utformas enligt två huvudprinciper, antingen som ett premiereservsystem eller ett fördelningssystem. I ett premiereservsystem betalar försäkringstagaren under sin yrkesaktiva tid in avgifter premier till en fond premiereserven. Pensionens storlek bestäms

individuellt av det totala avgiftsbeloppet samt av den ränta som uppnåtts

på medlen. Nackdelen med systemet är att den framtida avkastningen är osäker. Därmed blir även pensionernas framtida värde osäkert. Å andra sidan är inte försäkringstagaren beroende av framtida generationers betalningsvilja för att få ut sin pension.

I ett fördelningssystem finns inget strikt samband mellan vad en person betalat i avgifter och storleken på hans pension. Det är egentligen inte nödvändigt med några särskilda avgifter alls; pensionerna skulle kunna finansieras med löpande allmänna skattemedel såsom sker i folkpensionssystemet. Någon fondering av medel behöver inte göras eftersom pensionerna betalas med de avgifter eller skattemedel som parallellt inflyter från den förvärvsarbetande generationen. Problemet är emellertid att man från tid till annan kan bli tvungen att anpassa avgiftsuttaget till de

pensioner man betalar ut, alternativt anpassa pensionsreglerna till de avgifter som inflyter.

Sparandet iATP-systemet minskar

ATP-systemet är konstruerat som ett fördelningssystem. För att undvika återkommande anpassningar av avgiftsuttaget byggdes det under systemets första två decennier upp en betydande reserv, AP-fonden. Detta åstadkoms genom att reglerna utformades så att avgiftsinkomsterna översteg pensionsutbetalningarna under denna period. Fonden är emellertid bara ungefär en tiondel så stor som den behövt vara i ett premiereservsystem av samma omfattning. AP-fonden innehåller inte och har aldrig varit

avsedda att innehålla så mycket pengar att den förslår till att betala

-

pensionärernas pensioner livet ut. Fonden kan endast användas till att utjämna tillfälliga inkomstunderskott i systemet. Ett viktigt motiv som

mer därutöver åberopades när AP-fonden bildades var att avsättningarna till den skulle kompensera den nedgång i hushållssparandet som befarades bli

följden när systemet infördes.

Genom AP-fondens konstruktion kom dess finansiella sparande att växa kraftigt under 1960-talet, och vid decenniets slut uppgick det till ca 4% av BNP. Efter 1972har emellertid AP-fondens finansiella sparande som andel

BNP successivt fallit. Därmed har även fondens tillväxt avtagit. I av början 1980-talet dessutom inflationen så hög att fondens realvärde

av var stagnerade något år se diagram 7.3. Att det finansiella sparandet i APfonden förr eller faller även i absoluta belopp är en följd av att

senare pensionssystemet närmar sig ett "fullfunktionsstadium", där alla pensionärer har full ATP enligt de regler som fastställts. Pensionsutbetalningarna

då i motsats till under systemets introduktionsfas bli av samma avses - storleksordning som systemets inkomster.

Under det närmaste decenniet kommer nedgången i finansiellt sparande

påskyndas, vid gällande pensionsregler och avgiftsuttag. ATP-avgifatt terna har på år täckt allt mindre del av pensionsutbetalningarna.

senare en Denna utveckling accentueras i långtidsutredningens kalkyler fram till 1995. År 1984täckte avgifterna 90 % av pensionsutbetalningarna. Motsvarande täckningsgrad för 1986och 1995är 82 % respektive 66%. Detta beror bl. på att utvecklingen pensionsutbetalningarna återspeglar den

a. av snabba reallöneutveckling som ägde rum före 1970-talets mitt. De höga realräntor förväntas under de närmaste åren medför att fonden fortfa-

som

Diagram 7.3 AP-fondensförmögenhet,avgifter och utbetalningar 1965-1995 Miljarder kr. 1980års priser

zoo

j "

Fo dst I" °L,,/k

.

. 150- -

100- -

l

3/ i

./

Utbetalda

50 pensi0ner__-_

d/

2II::-.:--------"""

ATP-avgift 1En diskussion av ATP-

- 1 och AP-fondens

systemet

utveckling under tiden

0 | | | V V U l I U I I också

| I T I I I | U I | U U | V I V U fram till 1985finns

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995

i Riksförsäkringsverket Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 1987.

rande kan uppvisa ett positivt finansiellt sparande på 1990-talet. Allt-

eftersom de fallande realräntorna slår igenom på fondens ränteinkomster

minskar dock sparandet och 1995 har ett betydande underskott uppstått.

Även övrigt pensionssparande kan förväntas minska

Parallellt med att det finansiella sparandet i AP-fonderna andel som av BNP minskade från 1970-talets början, ökade försäkringsbolagens finan-

siella sparande i ungefär samma utsträckning. Denna ökning hade sin

grund i utbyggnaden av de kollektivavtalsreglerade pensionssystemen för

privat anställda. Syftet med att inrätta dessa system att komplettera var det pensionsskydd som ATP-systemet ger. Även de kollektivavtalsreglerade systemens finansiella sparande uttryckt som andel av BNP tycks ha kulmineraL Detta skedde under

1980-talets första ungefär 10år än för ATP-systemet. På liknansenare de sätt som för ATP-systemet kommer de kollektivavtalsreglerade pensionssystemens finansiella sparande att gå tillbaka efter hand som systemen når det fullfunktionsstadium där pensioner betalas ut i full och avsedd

omfattning. Fram till 1995 har emellertid tillbakagången bedömts bli liten.

Skulle avtal slutas om förbättrade kollektivavtalspensioner och därmed

högre försäkringspremier, skulle det finansiella sparandet bli högre.

Under 1980-talet har en tredje våg" av pensionssparande, nämligen det

rent privata försäkringssparandet, kommit för att svara en växande andel av ekonomins inhemska finansiella överskott. Försäkringssparande i form

av pensions- och kapitalförsäkringar har ökat i popularitet till följd den av

Diagram 7.4 Finansiellt sparandei olika pensionssystem1970-1995 1Den minskning i försäk- Andel av BNP ringsbolagensfinansiella 7 sparandesomandelav BNP somenligt diagram 7.4ägt rum under 6 , . 1980-taletsbörjan beror Totalt . dock inte på de kollektiva 5pensionssystemenutan på försäkringsbolagens AP-fondenssparande "xx

övriga rörelsegrenar. 4 -4 -. " Särskilda beräkningar av de kollektiva pensions- 3systemensfinansiella Försäk- xxx-

sparandevisar att detta rings- X /utgjort en oförändrad 2 - bolagens sparande x an- del BNP åren ____________________ av 1982- /2 - fw- ------- -ziñ-i:""""""""""" " 1985.En del av det kol- 1-/_/./ Hushållens försäkringssparande u lektiva pensionssparan- -

det registreras i försäkringssektorn utan fon- o

deras direkt i de företag där de anställda arbetar. -1 Detta sparandeligger helt . . . . , . . . . , . . . . , r . . . , . . . . 1970 1975 1980 1985 1990 1995 utanför den redovisning somdiagrammetger. Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

förmånliga skattebehandlingen i förening med den goda avkastning som

det höga ränteläget givit upphov till. Även för dessa försäkringsformer gäller att sparandet blir högst under en insättningarna väsentligt överstiger utbetalningarna. I uppbyggnadsfas när långsiktig jämviktssituation faller det finansiella sparandeöverskottet i en tillbaka. Det är utomordentligt svårt att bedöma hur det enskilda systemet utvecklas i framtiden försäkringssparandet kommer att Med dessa förutsättningar kommer det finansiella sparande som kan pensionssparande att falla tämligen drastiskt fram till 1995, rubriceras som BNP, efter ha legat på tämligen konstant nivå mätt som andel av att en 15 åren. Den kraftiga tillbakagången för AP-fonden under de senaste inte längre motsvarande uppgång i andra pensionskompenseras av en former. Det är bl.a. mot denna bakgrund man måste se det behov av överskottssparande i statsbudgeten diskuterades i föregående avsnitt. som vilja förbättra pensioneringsreglerna i ATP-systemet vid Skulle man oförändrade avgiftsuttag blir nedgången i finansiellt sparande än mer accentuerad. För närvarande gäller att endast inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet beaktas vid pensionens fastställande. Vid stigande reallöner kommer allt fler människor att ha inkomster utöver denna nivå. ATP-syskommer då på lång sikt och likna folkpensionssystemet, temet att mer mer storlek är oberoende inkomsterna under de yrkesverkdär pensionens av åren. Skulle successivt höja inkomsttaket, så att exempelvis samma man de pensionsberättigade hamnar ovanför detta, så en oförändrad andel av AP-fondens finansiella sparande drygt l miljard kr. sämre 1995än vad blir beräknats -9 miljarder kr.. Effekten en sådan åtgärd som som här av skulle innebära ATP behöll sin ursprungliga karaktär i den meningen att att den utbetalda pensionen för det stora flertalet utgör en viss procent av tidigare arbetsinkomst blir således tämligen liten i perspektivet fram till - 1995. På längre sikt blir effekten emellertid alltmer betydande.

Hushållens inkomster och sparande

Hushållens inkomster kan delas i faktorinkomster och transfereringar. upp Faktorinkomsterna består huvudsakligen löner. Därutöver ingår driftsav överskott till ungefär hälften består egenföretagares inkomster. som av Äterstoden utgörs dels tillskrivna inkomster av att bo i eget hem, dels av i nationalräkenskapernas beräkning av hushållsinkomsterav en restpost Transfereringsinkomsterna består dels av försäkringsutfall, aktieutdelna. ningar och liknande, dels direkta inkomstöverföringar från offentlig av sektor. I början 1980-talet sjönk hushållens reala disponibla inkomster marav kant. Sedan 1984 har återhämtning skett och under 1986 nådde hushålen lens disponibla inkomster åter till 1980års nivå i fasta priser. Löneinupp emellertid fortfarande några procent under 1980års nivå. Hushållensförsäkringskomsterna var sparandehar i diagram 7.4 schablonmässigtantagitsligga kvar på 1985 årsandel av BNP under kalkylperioden.

Tabell 7.5 Hushållensinkomster, utgifter och sparande 1970-1995

Löpande priser miljarder kr Årlig procentuell volymförändring

1980 1986 1990 1995 1970- 1980- 1986- 1990-

1980 1986 1990 1995 Inkomster

1,6

därav från

offentlig sektor 98 181 231 275 7,1 1,8 3,5

1,5 Summainkomster 411 698 846 1078 1,8 0,5

2,1 2,9

Utgifter och sparande

Finansiellt sparande 4 -2 0 16

Transfereringarna från offentlig sektor har sedan början l970-talet av utgjort en allt större andel hushållens inkomster, främst till följd av av att hushållens pensionsinkomster har ökat. Denna trend bryts i långtidsutredningens scenario. Detta beror dels på att ATP-systemet omfattar snart nästan alla pensionärer, dels på den relativt utvecklingen 1970-1986 - starka reallönetillväxt som förutsätts.

Hushållssparandet har minskat

Hushållen hade enligt nationalräkenskaperna under 1960- och 1970-talen ett betydande nettosparande. Hushållens sparkvot, dvs. kvoten mellan nettosparandet och den disponibla inkomsten pendlade då mellan 7,5% och 2,5 %, se diagram 7.5. Det fanns dock fallande trend i sparkvotens en utveckling som accentuerats på 1980-talet och för de åren har senaste o. m. en negativ sparkvot registrerats. Av diagram 7.5 framgår att fördelningen mellan realt och finansiellt sparande sedan 1965 visat en betydande variation. Hushållens reala sparkvot steg i början av 1970-talet och låg fram till slutet detta årtionde på av en relativt hög nivå. Därefter har den reala sparkvoten fallit kraftigt. Denna utveckling är en spegelbild av småhusbyggandets utveckling under samma period. Den registrerade reala sparkvotens nivå är emellertid också följd en av den kapitalförslitning som nationalräkenskaperna redovisar. Kapitalförslitningen på hushållens småhusbestånd har enligt nationalräkenskaperna de senaste åren varit betydligt större än och ombyggnadsinvesteringnyarna. Detta har medfört att det redovisade reala sparande varit negativt. Hushållens finansiella sparkvot föll under senare delen av 1960-talet och var negativ under större delen av l970-talet. Även detta hänger sannolikt

samman med det stora småhusbyggandet som i allmänhet finansierades med lån. Begränsningen av ränteavdragen i kombination med kraftigt höjda realräntor är antagligen den viktigaste förklaringen till att hushållens finansiella sparkvot ökade i slutet av 1970-talet.

I den allmänna debatten har hushållens låga, under senare år negativa sparkvot, ibland tolkats som att hushållen de senaste åren levt över sina tillgångar och förbrukat en del av sitt sparkapital. Denna tolkning

av statistiken är dock av åtminstone två skäl inte alldeles självklar.

Det ena skälet är att nationalräkenskaperna inte inkluderar kapitalvinster i hushållens disponibla inkomst. Detta innebär att hushållens förmögenhet kan växa trots att nationalräkenskaperna redovisar ett negativt sparande. Preliminära beräkningar tyder ex. på att hushållens kapitalvinster på aktier under 1986 uppgick till ca 40 miljarder kr. samtidigt som nettosparandet beräknat med nationalräkenskapernas metoder dvs. exklusive kapitalvinster var negativt -6 miljarder kr..

Det andra skälet är att statistiken över hushållens inkomster och utgifter är mycket osäker. Detta gäller ex. redovisningen av hushållens driftsöverskott och beräkningarna av hushållens kapitalförslitning. Revideringen av denna statistik har tidigare medfört en ändring av nivån på den redovisade sparkvoten med flera procentenheter.

Även det finns skäl ifrågasätta hushållen

om att tesen att lever över sina tillgångar är det inte troligt att en revidering statistiken skulle kunna

av rucka på slutsatsen att hushållens sparkvot har fallit sedan 1960-talet. Av diagram 7.5 framgår bl. a. att även hushållens bruttosparkvot, dvs.

sum-

Diagram 7.5 Hushållenssparkvot 1965-1985 Procentav disponibel inkomst 11

Bruttosparkvot

4 -

. iz

fy

3... /

xx Real sparkvot

1 .. Finansiell sparkvot

lf

Z

o -.

f.. , r V x

/ / / -H

-

/ g

1935 1970 1975 1980 1985 aBruttosparkvoten erhålls genom att bruttosparandet divideras med

summan av disponibel inkomst och kapitalförslitning. Källa: Statistiska centralbyrån.

hushållens nettosparande och kapitalförslitning dividerat med summan av

hushållens disponibla inkomster och kapitalförslitning, fallit krafman av tigt sedan 1960-talet.

Hur utvecklingen har varit för ett hushållssparande definierat så att det inkluderar kapitalvinster är det svårt att få en uppfattning om eftersom det inte löpande tas fram någon statistik på hushållens förmögenheter värderade till marknadspris.

Under större delen 1970-talet var kapitalvinsterna på småhus bety-

av dande. Det är helt klart att de småhusägande hushållens förmögenheter steg kraftigt under denna period. Från slutet av 1970-talet och en god bit in på 1980-talet föll däremot småhuspriserna realt. Inflationen var dock hög dessa år vilket bör ha motverkat förmögenhetsminskningen för de hushåll

hade belånade hus, att realvärdet av deras skulder minskade. som genom

Från slutet av 1970-talet har det varit en stor uppgång i börskurserna

medfört att en del hushålls finansiella tillgångar kraftigt stigit i värde. som Enligt fmansräkenskaperna steg hushållens finansiella nettoförmögenheter från 65 miljarder kr. 1977till ca 220 miljarder kr. 1985, en real ökning på

ca nära 60 % eller drygt 80 miljarder kr. uttryckt i 1985 års penningvärde. För jämförelsens skull kan nämnas att hushållens ackumulerade finansiella

period enligt nationalräkenskaperna uppgick till sparande under samma knappt 7 miljarder kr. räknat i 1985års penningvärde.

Ett gradvis ökat hushållssparande

Det finns flera faktorer som tyder på att hushållssparandet under långtidsutredningens kalkylperiod kan förväntas öka.

De i dag dominerande nationalekonomiska teorierna för hushållssparandet bygger på föreställningen att individerna önskar hålla en jämn konsumtionsstandard över sin livstid. Under sin yrkesverksamma tid antas de

pengar som de förbrukar när de blir pensionärer. Dessutom antas de spara försöka överbrygga tillfälliga inkomstsvackor genom att förbruka en del av sitt sparkapital eller skuldsatta sig.

I stationär ekonomi bör sparande utifrån dessa motiv inte ge upphov

en till något sparande på makronivå. Nysparande och förbrukning av sparkapital bör ta ut varandra. I en växande ekonomi bör däremot nysparandet bli större än förbrukningen av tidigare ihopsparat kapital. Därmed skulle hushållssektorns samlade sparande bli positivt. Vidare skulle sparandet

tillväxten i ekonomin sjönk och hushållen upplevde denna minska om utveckling tillfällig. Hushållen skulle då tära på sina besparingar för

som att upprätthålla sin konsumtionsstandard.

Hushållens reala disponibla inkomster har efter flera års stagnation de senaste åren åter börjat växa. Denna utveckling fortsätter i långtidsutredningens beräkningar där hushållens reala disponibla inkomster antas öka med i genomsnitt 2,8 % per år fram till 1995. Detta talar för ett ökat hushållssparande. l För en översikt av Även institutionella förändringar i samhället kan ha stor betydelse för svenskaempiriska stu- hushållens ATP-reformen och tillväxten de utvecklingen av sparande. av dier av sparandetse kollektivavtalsreglerade pensionssystemen bör ex. ha medfört ett mins- Berg, L. 1982 och kat sparande för hushållssektornd Minskningen bör ha varit störst under Palmer, E. 1984.

systemens införande eftersom tilläggspensionerna medförde att ett viktigt sparmotiv för den yrkesverksamma befolkningen försvann. Därmed bör den yrkesverksamma delen av befolkningen ha minskat sitt sparande

samtidigt som pensionärer utan tilläggspensioner sannolikt delvis levde, och lever, på tidigare ihopsparade pengar. Allteftersom det blir färre pensionärer utan ATP och andra tilläggspensioner bör sparandet öka igen. 1987 beräknas ca 67 % av pensionärerna få ATP, motsvarande andel 1995 beräknas uppgå till 84 %. Detta talar för att vi nu är på väg den svacka i

upp ur hushållssparandet som systemets införande bör ha medfört.

En institutionell förändring på senare år som sannolikt påverkat hushållens sparande är avregleringen av kreditmarknaden. Denna har medfört att hushållen i dag i större utsträckning än tidigare kan belåna sina tillgångar. Detta kan tillfälligt ha minskat hushållssparandet.

I långtidsutredningen har, bl. a. på grund det bristfälliga statistiska

av underlaget, ingen ekonometriskt skattad funktion använts för att bestämma hushållens sparkvot. I stället har utifrån den ovan redovisade bedömningen nettosparkvoten antagits stiga från en nivå på ca -1% 1986 till

ca 2% 1995.

I en bilaga till långtidsutredningen från statens institut för byggnadsforskning redovisas en prognos på bostadsefterfråganl Av denna framgår att efterfrågan fram till 1995 kan förväntas förskjutas mot mindre lägenheter. Dessa finns i huvudsak i flerbostadshus. Det är därför troligt att småhusbyggandet ligger kvar på låg nivå fram till 1995. Även inom

en jordbruket kan investeringsökningen förväntas bli liten. Mot denna bakgrund finns det skäl att vänta sig att uppgången i nettosparkvoten huvudsakligen kommer till stånd genom att hushållens finansiella sparande ökar.

Icke-finansiella företag

Icke-finansiella företag innefattar samtliga företag utom banker, finansbolag och försäkringsbolag. Personliga företagare räknas inte heller hit, utan ingår i hushållssektorn.

De icke-finansiella företagen har normalt ett negativt finansiellt sparande. Det betyder att de vinstmedel som sektorn genererar inte räcker till för att finansiera investeringarna. Företagen lånar därför kapital från andra sektorer. Under 1970-talet uppgick de icke finansiella företagens sparandeunderskott till i genomsnitt 5% av BNP se tabell 7.1. Detta stora underskott i kombination med relativt små nyemissioner ledde till att företagens Soliditet föll till en oacceptabelt låg nivå.

Företagens finansiella sparande minskar

Devalveringarna 1981 och 1982 höjde företagens vinster kraftigt, samtidigt som kapitalbehoven för reala investeringar växte, om än inte i samma takt. Det finansiella sparandeunderskottet minskade därmed och var 1983 det lägsta som noterats i statistiken. Samtidigt förbättrades företagens solidi-

Statensinstitut för tet. Tillsammans med flera andra gynnsamma faktorer, bidrog detta till att

byggnadsforskning företagens investeringar började stiga 1983. Investeringsuppgången fort- 1987.

satte året därpå och kulminerade 1985 med en drygt 10-procentig volymökning. Därigenom växte åter sektorns finansiella underskott. Fortfarande

det emellertid ovanligt lågt under 1985 och 1986. var

Företagens finansiella sparande utgör definitionsmässigt nettot av bruttosparande och bruttoinvesteringar. Bruttosparandet bestäms i sin tur av vinstutvecklingen.

Företagens investeringsvilja beror bland annat på förväntad avkastning och på finansieringskostnader. För att den investeringsutveckling som redovisas i kapitel 6 skall komma till stånd krävs därför en fortsatt hög vinstnivå i näringslivet. I långtidsutredningen har det förutsätts att vinstandelarna i näringslivet i stort sett kommer att ligga kvar på 1984års nivå. En allt mindre del av företagens växande investeringar kommer därför att kunna finansieras med vinstmedel. Därmed kommer också företagens finansiella sparandeunderskott åter att öka och beräknas 1995 uppgå till ca 4,5 % av BNP.

De externa kapitalkällor företagen kan anlita är olika former av lån samt nyemissioner av aktier. Möjligheterna och viljan till lånefinansiering begränsas av företagens riskexponering, vilken kan representeras av soliditeten. Soliditeten visar det egna kapitalets storlek i förhållande till företagets totala balansomslutning. Den stiger med ökad vinstnivå och genom nyemissioner och sjunker vid lånefinansiering. Det förefaller troligt, mot bakgrund av de negativa erfarenheter företagen fick under 1970-talets senare hälft, att de inte kommer att försätta sig i en situation där deras soliditet hamnar på samma låga nivå som då.

Utredningen utgår ifrån att företagens soliditet inte kommer att försämras under kalkylpeiioden. Detta innebär att det är viktigt att aktiemarknadens förtroende för en hög lönsamhet i näringslivet består så att företagen har möjligheter att göra de nyemissioner som krävs för att de skall kunna genomföra nödvändiga investeringar och samtidigt bibehålla en acceptabel soliditet.

Oförändrade vinstandelar i industrin

Enligt de kalkyler som redovisats i kapitel 6 måste svenska industriföretag sänka sina försäljningspriser relativt utländska konkurrenter för att kunna öka sina marknadsandelar. Den ekonomiska tillväxt som långtidsutredningen räknar med förutsätter relativprissänkningar på bearbetade varor under perioden 1984-1995 på i genomsnitt 0,8% per år. Detta ställer speciella krav på återhållsamhet i de inhemska kostnadsökningarna för att företagens avkastningskrav skall kunna uppfyllas. Ett första krav är att de totala kostnaderna inte får stiga snabbare än företagens försäljningspriser, eftersom detta skulle minska vinstandelen. Men detta är inte tillräckligt. Den svenska industrin är i hög grad beroende av importerade insatsvaror. Eftersom priserna på dessa antas öka snabbare än industrins försäljningspriser krävs att de inhemskt genererade kostnaderna stiger långsammare än industrins försäljningspriser. Industrins pris- och kostnadsutveckling 1970 1995 visas i tabell 7.6.

Tabell 7.6 Industrins pris-, kostnads-och vinstutveckling 1970-1995 Årlig procentuell förändring

1970- 1980- 1982 1983 1984 1985 1985-

1980 1985 1995 Kostnader per enhet

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Investeringsutvecklingen har förutom av efterfrågetillväxten be-

- dömts bero av räntabiliteten på materiellt kapital relativt räntan på kreditmarknaden. Se kapitel 6 Denna relation antas spegla skillnaden i avkastning mellan investeringar i realkapital och finansiella placeringar. Av kapitel 6 framgick att räntabiliteten på materiellt kapital försämrades relativt avkastningen på finansiella placeringar efter 1976. Den låga lönsamheten sammanföll också i tiden med en svag investeringsutveckling.

Bedömningar av såväl ränteläge som lönsamhet är centrala för investeringstillväxten. I långtidsutredningens kalkyler förutsätts räntorna falla kontinuerligt. Under en stor del av perioden fram till 1995 är emellertid realräntorna förhållandevis höga och först slutåret 1995förutsätts realräntan ha minskat till 3%. Även detta är väsentligt lägre nivå än den

om en idag, krävs även vid denna nivå en relativt hög avkastning på industrins materiella kapital för att få till stånd den eftersträvade investeringsutvecklingen.

Långtidsutredningen har alltså i sina investeringsberäkningar använt sig av räntabiliteten på materiellt kapital. Denna har beräknats som företagets bruttodriftsöverskott plus den nominella värdeökningen på företagets fasta kapital, dividerat med summan av företagets fasta kapital och lagerstock.

Räntabiliteten på materiellt kapital sammanvägd med räntabiliteten på finansiellt kapital ger räntabiliteten på totalt kapital. Den senare ger tillsammans med den s. hävstångseffekten räntabiliteten på eget kapital se tabell 7.7.

Hävstångseffekten beror på att avkastningen på företagens totala kapital är skild från den genomsnittliga skuldräntan. Ägarna kan därför tillgodoräkna sig dels den genomsnittliga avkastningen på företagets kapital, dels skillnaden mellan den genomsnittliga avkastningen och skuldräntan på företagets lånade medel. Det sistnämnda innebär att ägarnas förtjänst till en del kommer från de lånade medlen, och att denna förtjänst ökar med skuldsättningsgraden.

Skuldsättningsgraden begränsas av företagens motvilja mot alltför stor risk. Skulle avkastningen på totalt kapital understiga den genomsnittliga skuldräntan medför nämligen en hög skuldsättningsgrad att hävstångseffekten blir negativ. Det egna kapitalet kan då gå förlorat, med konkurs som följd. Det är en orsak till att Soliditeten, som är ett omvänt mått på

skuldsättningsgraden, är en så central policyvariabel för företagen. Sedan

1970 har dock den genomsnittliga hävstångseffekten för industrin varit

negativ endast ett år, 1978. Flera år har hävstångseffekten däremot svarat

för två tredjedelar, eller mer, av industrins genomsnittliga räntabilitet på

eget kapital.

Tabell 7.7 Räntabilitet i industrin 1970-1995 Kalkylmässiga värden

1971- 1982 1983 1984 1985 1986 1995

Räntabilitet på materiellt kapital 9,8 11,2 13,5 10,2 8,6 7,5 7,6 Räntabilitet på finansiellt kapital 4,1 6,5 5,9 5,9 6,7 6,6 4,0 Räntabilitet på totalt

Räntabilitet påeget kapital RE l 1,1 9,4 12,3 9,6 9,2 8,3 6,9 Soliditet E/S+E 0,493 0,515 0,534 0,528 0,524 0,528 0,509 RE RT + F F RT-RS S/E Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Kreditmarknaden och penningpolitiken

Snabb utveckling på de finansiella marknaderna

Betydande finansiella obalanser har uppkommit i den svenska ekonomin under de senaste 10-15 åren. Ett stort underskott i statens budget har uppstått parallellt med underskott i betalningarna med utlandet. Finansieringen av dessa underskott har påverkat både kreditmarknadens struktur och funktionssätt, vilket fått konsekvenser för kreditpolitikens villkor och för avvägningen mellan olika kreditpolitiska mål.

Fram till 1977 var det statsmakternas ambition att bytesbalansunderskotten skulle finansieras genom privat upplåning i utlandet. För att åstadkomma detta genomfördes vissa lättnader i valutaregleringen, vilken tidigare förhindrade långfristig privat utlandsupplåning. Från och med 1977 började staten själv, genom riksgäldskontoret, låna i utlandet. Detta gjorde att upplåningsbehovet på den inhemska marknaden reducerades. Bakgrunden var att det i det svaga efterfrågeläge som rådde ansågs motiverat att inte driva upp räntorna alltför högt.

Den statliga upplåningspolitiken förändrades åter 1984, då det fastslogs att bytesbalansunderskottet inte skall finansieras genom statlig utlandsupplåning. Avsikten var att understryka regeringens linje att upprätthålla en fast växelkurs. I stället skall kreditpolitiken avvägas såatt om valutautflöde uppstår via bytesbalansen skall detta kompenseras av ett motsvarande privat inflöde via kapitalbalansen.

De stora statliga budgetunderskotten medförde trots en omfattande

statlig utlandsupplåning växande finansieringsproblem i början

- av 1980-talet. Fram till dess hade finansieringen inom landet av budgetunderskotten skett i huvudsak genom prioriterade statsobligationer, placerade i AP-fonden, försäkringsbolagen och bankerna. Avkastningen fastställdes till en räntesats som var något lägre än marknadsräntan. Genom den s. placeringsplikten ålades AP-fonden och försäkringsbolagen att köpa dessa obligationer och bankerna tvingades att köpa dem genom de likviditetskvoter som riksbanken föreskrev. Bankernas obligationsinnehav nådde emellertid så småningom en sådan omfattning att det blev nödvändigt att skapa nya former för statsupplåningen.

År 1982började riksgäldskontoret sälja statsskuldväxlar, är relativt

som kortfristiga upplåningsinstrument, till marknadsmässig ränta. Påföljande år började riksobligationer att emitteras, likaledes till marknadsmässig ränta. Dessa nya marknadspapper, avsedda att kunna omsättas på en andrahandsmarknad, blev snabbt attraktiva alternativ till bankinlåning för företag och andra som hade överskottslikviditet att placera. På så sätt kom penning- och kapitalmarknaden, som i blygsam skala hade börjat utvecklas redan omkring 1980, att expandera i utomordentligt snabb takt.

Penningmarknadens framväxt gjorde det möjligt för riksbanken att styra marknadsräntan på ett effektivare sätt än tidigare, genom marknadsoperationer. Genom att sälja eller köpa statsskuldväxlar kan riksbanken påverka priset på dessa papper och därmed deras effektiva ränta. På så vis underlättas i hög grad den styrning av det privata valutaflödet som den ovan nämnda statliga utlandslånenormen förutsätter.

Näringslivets ökade erfarenhet av utlandsfinansiering och tillkomsten av de nya penningmarknadsinstrumenten medförde att företagens kunskap om finansiella tekniker växte och den finansiella verksamheten fick större betydelse inom näringslivet. Denna utveckling bidrog till att minska effektiviteten hos de kreditmarknadsregleringar som traditionellt använts som medel i riksbankens kreditpolitik. Förmågan att kringgå regleringarna utvecklades och kreditförmedlingen på den grå marknaden växte. Som stabiliseringspolitiskt instrument fungerade regleringssystemet därmed allt sämre. Detta var ett av huvudmotiven för den avreglering av kreditmarknaden som ägde rum under första hälften av 1980-talet. Ett annat motiv var de samhällsekonomiska allokeringsförluster som man kan räkna med att ett ransoneringssystem medför, särskilt när det varit i bruk en tid.

De viktigaste stegen i avregleringsprocessen togs under 1985.Då avskaf-

i maj riksbankens rekommendationer rörande bankernas utlåfades - ningsräntor och i november de kvantitativa utlåningstaken för banker,

- bostadsinstitut och registrerade finansbolag. I slutet av 1986togs den sista kvarvarande betydelsefulla regleringen på den inhemska kreditmarknaden bort, nämligen den placeringsplikt som hade ålagt försäkringsbolagen och AP-fonden att köpa prioriterade stats- och bostadsobligationer. Likviditetskvoterna, som tidigare tvingat bankerna att hålla stora stockar av prioriterade obligationer hade avskaffats redan 1983. Därefter gjordes successiva överenskommelser mellan riksbanken och bankerna, som innebar att de senare åtog sig att köpa vissa volymer obligationer varje år. Inte heller sådana överenskommelser görs numera.

Under 1985 och 1986 genomfördes också vissa ytterligare lättnader i valutaregleringen bl. a. släpptes kravet på att svenska företags direktin-

vesteringar i utlandet skall finansieras i utlandet. Centrala delar av valutaregleringen finns emellertid kvar, däribland förbudet för utlänningar att köpa svenska räntebärande värdepapper.

Visst utrymme för självständig penningpolitik

en

Under senare år har debatterats i vilken grad det är möjligt att föra en självständig penningpolitik i Sverige. Närmare bestämt gäller frågan i vilken utsträckning den svenska räntan är bestämd av utländska räntor och förväntningar om växelkursens utveckling. Om kapitalet vore perfekt rörligt över gränserna och om svenska och utländska kapitalplaceringar vore perfekta substitut, skulle det vid fasta växelkurser vara omöjligt att påverka såväl räntenivå, penningmängd som inhemsk efterfrågan med penningpolitiska åtgärder. För Sveriges del är det emellertid troligt att valutaregleringen medför att landet kan föra en penningpolitik med ett visst mått av självständighet.

Enligt valutaregleringen är det i stort sett bara de svenska företag som bedriver utrikeshandel som har möjlighet att både köpa svenska räntebärande papper och ta upp korta lån i utländsk valuta. Det är dessa företag som ex. genom förskjutningar i sina betalningar, åstadkommer en stor del av det kortsiktiga, s. k. spekulativa valutaflödet över gränserna. Detta flöde uppstår om skillnaden mellan svenska och utländska räntor blir så stor att något företag finner det lönsamt att låna pengar i utländsk valuta och placera dem i svenska räntebärande tillgångar eller låna i Sverige och minska sina utländska skulder. Att göra en sådan affär innebär dock ett risktagande eftersom växelkursen mellan kronan och den utländska valutan kan ha ändrats när lånet skall återbetalas. Därför kräver företaget i allmänhet en riskpremie för att genomföra en transaktion av detta slag. Denna riskpremie är beroende av hur osäker den framtida växelkursutvecklingen bedöms vara, men också av hur stort åtagande affären är relativt företagets övriga verksamhet. Ju större åtagandet är desto högre riskpremie krävs. Det är framför allt via denna sistnämnda mekanism som valutaregleringen kan skapa ett visst utrymme för Sverige att föra en självständig räntepolitik.

Om riksbanken t.ex. önskar höja den korta räntan genom att sälja

statsskuldväxlar kommer detta inledningsvis att motverkas av ett kapi-

talinflöde. När detta flöde har blivit tillräckligt stort kommer dock det,

valutaregleringen, begränsade antalet aktörer på marknaden att ha genom gjort så stora åtaganden att den riskpremie de kräver för att åstadkomma ett ytterligare inflöde inte täcks av differensen mellan de svenska och utländska räntorna. Då upphör valutainflödet och den högre räntenivån etableras. Den springande punkten i resonemanget är att antalet aktörer på

valutaregleringen är begränsat. Om så inte varit fallet marknaden genom skulle inte riskpremien påverkas av kapitalinflödet i exemplet ovan. Därmed skulle inflödet fortsätta och det skulle bli omöjligt för riksbanken att etablera den högre räntenivån.

I en bilaga till långtidsutredningen om penningpolitikens villkor redogörs

bl. för de beskrivna mekanismerna. Dessutom redovisas empiris-

a. ovan ka undersökningar som bl. a. visar att det sedan några år råder kurssäkrad paritet mellan svenska och internationella räntor, dvs. att den terminspremie en placerare får betala, om han vill kurssäkra en affär av ovan beskriven typ, är precis så stor att vinsten på affären försvinner vid en kurssäkring. Detta kan tolkas som att valutaregleringen normalt inte hindrar kortsiktiga valutaflöden av det här slaget.

I bilagan redovisas också en empirisk studie av valutaflödenas räntekänslighet. Resultatet denna studie tyder på att Sverige skulle ha ett

av stort ränteoberoende gentemot utlandet. Författarna reserverar sig dock mot en sådan slutsats. De anser bl. a. att resultaten kan ha störts av brister i statistiken och av att två devalveringar har genomförts under den period undersökningen avser.

Minskade spänningar på kreditmarknaden

Den bild av den svenska ekonomin vid 1990-talets mitt som långtidsutredningen tyder på att de finansiella problemen och påfrestningarna på

ger kreditmarknaden blir avsevärt mindre än under de senaste tio åren. Bytesbalansen förutsätts uppvisa överskott fram till 1995 och statens lånebehov minskar successivt. Sverige förutsätts vidare få en långsammare inflation än omvärlden. Detta bör sammantaget innebära jämförelsevis små risker för större valutautflöden. Därmed minskar också behovet av att hålla uppe den svenska räntan för att försvara valutareserven och växelkursen.

Den finansiella utveckling som följer av långtidsutredningens kalkyl minskar påfrestningarna på kreditmarknaden också i en annan mening. Sparandeskillnaderna mellan olika sektorer minskar fram till 1995, vilket bör ställa mindre krav på omfördelning av sparandet i ekonomin. I tabell 7.8 visas summan av absolutbeloppen av de olika sektorernas sparandeöverskott och underskott i procent av BNP. Det framgår att den utjäm-

ning av sparandeskillnaderna mellan sektorerna som tagit sin början under mitten av 1980-talet fortsätter under kalkylperioden.

Tabell 7.8 Summanav absolutbeloppenav olika sektorerssparsaldon, i procent av BNP 1970-1995 Löpande priser

1970- 1980 1980- 1985 1982 1985 1986 1995

15,5 16,9 18,2 14,4 12,1 12,1

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Överutbud långa obligationer

av

De finansiella kalkylerna antyder att utbudet av långfristigt kapital på marknaden kan komma att växa långsammare än tidigare. Som visats ovan kommer tillväxten i AP-fondernas placeringskapacitet att upphöra inom några år. År 1995 är fondernas finansiella sparande negativt, vilket innebär

l Se Englund, P. m.t1.

de måste sälja inte köpa obligationer. Även tillväxten i försäkrings- 1987 att - -

11 Långtidsutredningen. Huvudrapport

bolagens placeringskapacitet kommer att avta betydligt. Samtidigt kommer försäkringsbolagen sannolikt att strukturera om sina portföljer i riktning mot fler aktier och fastigheter och färre obligationer. Detta möjliggörs i och med att placeringsplikten avskaffats.

Det torde mot denna bakgrund knappast bli möjligt, eller i varje fall dyrbart, för bostadsinstituten att emittera så rekordstora obligationsvolymer som de gjorde under 1985 och framför allt 1986. Emissionsvolymen 1986 var extremt stor och återspeglade den kraftiga kreditexpansion som ägde efter det att utlåningstaken avskaffats. Även med i förhållande

rum en till bostadsbyggandet mer normal utlåningstillväxt för bostadsinstituten är det emellertid risk att utbudet av långfristigt kapital från de institutionella placerarna blir lågt och att den långa räntan drivs upp.

Normalt skulle man kunna räkna med att bankerna och andra professionella aktörer på marknaderna uppträdde som "intermediärer" mellan den korta och den långa kreditmarknaden. Härigenom skulle skillnaden mellan korta och långa räntor tendera att jämnas ut. Emellertid har bankerna fortfarande kvar stora obligationsstockar sedan likviditetskvoternas dagar. De kan därför komma att kräva en hög riskpremie för att köpa ytterligare obligationer. Eventuellt kan industri- och andra företag tänkas vara intresserade av att köpa obligationer. Men även de kan förväntas kräva höga riskpremier eftersom det är förenat med stora kursrisker att placera reellt sett kortfristig likviditet vilket det i industriföretagens fall i regel är fråga

-

i långfristiga värdepapper. om -

I en bilaga till långtidsutredningen presenteras en simuleringsmodell avsedd att användas för att studera samhällsekonomiska effekter av statsskuldspolitikenz. I modellen finns mekanismer visar hur staten kan

som påverka avkastningsrelationerna mellan olika tillgångar på marknaden genom att ändra på statsskuldens sammansättning. Ett av de antaganden som modellen bygger på är att aktier och långa obligationer är nära substitut. Detta antagande medför att om räntan på långa obligationer stiger så kommer även avkastningskravet på aktier att höjas. Följden av detta blir att företagens ñnansieringskostnad stiger och därmed att företagens investeringsbenägenhet minskar.

Statsskuldspolitiken kan emellertid inriktas så att en eventuell överskottssefterfrågan på marknaden för långfristigt kapital inte manifesteras och leder till från tillväxtsynpunkt alltför höga långa räntor. Närmare bestämt kan statsskulden struktureras om så att den innehåller ett mindre inslag obligationer och ett större inslag av kortfristiga upplåningsinstru-

av ment.

En mer kortfristig upplåning skulle innebära att likviditeten i ekonomin blir högre. Kortfristiga statliga upplåningsinstrument, som statsskuldväxlar, kan nämligen av företag och andra betraktas som nära substitut till pengar. Här kan en målkonflikt göra sig gällande, eftersom en högre I Englund, P. m.fl. penningmängdstillväxt riskerar att driva upp inflationen. 1987 diskuterashur ränteskillnader mellan värdepapper med olika löptid framkommer på penningmarknaden. ZAgell, och Persson, M. 1987

8¶Ekonomins funktionssätt några

-

problemområden

Enligt de bedömningar som redovisas i kapitel 6 kommer produktiviteten i den svenska ekonomin under perioden 1984-1995 att öka med ungefär samma takt som under 1970-talet och den första halvan av 1980-talet. Emellertid är den beräknade produktivitetsökningstakten klart lägre än under en stor del av efterkrigstiden.

Att det inte är alldeles enkelt att förklara varför produktivitetsökningstakten i industriländerna sjunkit under de senaste 15 åren, visade diskussionen i kapitel Mycket talar för att ett allmänt lägre eftefrågetryck i oljekrisens och 1970-talsstagnationens spår spelat viktig roll. Även för

en den svenska produktivitetsutvecklingen torde det förhållandevis låga efterfrågetrycket ha varit av stor betydelse.

Det finns emellertid goda skäl att uppmärksamma även andra faktorer som kan tänkas påverka produktivitetsutvecklingen. Med detta syfte har långtidsutredningen initierat ett antal studier som från olika utgångspunkter diskuterar problem relaterade till produktivitetsutvecklingen och ekonomins funktionssätn De olika sektorstudier, normalt har gjorts inom

som långtidsutredningarnas ram, har även de givits en något annorlunda inriktning; ökad vikt har lagts vid en diskussion av funktionsproblem och

en tillväxthinder.

I detta kapitel belyses tre problemområden som är nära relaterade till den övergripande makroekonomiska utvecklingen; skattesystemets effekter, den offentliga sektorns produktivitet och arbetsmarknadens funktionssätt.

Skattesystemets effekter några frågeställningar

-

I långtidsutredningarna har skatter traditionellt spelat en undanskymd roll i de modellgrundade resonemangen. Kraven på skatteinbetalningar har bestämts i kalkylerna men med något enstaka undantag har inte beteendesamband med vars hjälp skatternas inverkan på olika ekonomiska storheter kan studeras funnits i kalkylmodellerna. En orsak till detta är att Det kanske mest up-

skatters olika verkningar varit begränsade. Det har därför penbaraexemplet är Stakunskaperna om

på något kvalificerat hänsyn till tensPris- och Kartellinte bedömts som möjligt att mer sätt ta

nämnd1987 där regleskatterna i långtidsutredningarnas modellvärld.

ringar inom bostads-,

Samtidigt har under senare år en rad undersökningar av skattesystemets och

jordbruks- transverkningar gjorts. Därför finns det numera en förhållandevis god grund att portområdet analyseras.

stå på vid en analys av skattesystemets effekter. Mot denna bakgrund har

det befunnits naturligt att i långtidsutredningen belysa en del centrala

aspekter på skattesystemet. Ett arbete har också inletts med att ta fram

modellmässiga samband, där effekterna av skatter beaktas. Förhoppning-

är att det i framtida långtidsutredningar skall vara möjligt att i större

en

utsträckning infoga effekterna av skatter också i de modellbaserade reso-

nemangen

I den följande diskussionen om skattesystemets effekter anläggs ett

renodlat effektivitetsperspektiv, där huvudfrågan är på vilket sätt skatte-

strukturen kan förändras för att den totala välfärden i ekonomin skall öka.

Däremot behandlas endast marginellt hur inkomst- och förmögenhetsför-

delningen påverkas av skatter. För en diskussion av olika fördelningsfrå-

gor hänvisas till kapitel

Förändringar av skattesystemet kan avse såväl det totala skatteuttaget

skattetrycket som bestäms av de offentliga utgifternas omfattning, som

omfördelningar av detta uttag, alltså en förändring av skattestrukturen. I

de följande avsnitten diskuteras några olika aspekter på beskattning av

arbete och kapital. Därefter analyseras frågan om en omfördelning av

skatteuttaget kan ge positiva samhällsekonomiska effekter. Innan olika

delar av skattesystemet tas upp till mer ingående behandling kan det

emellertid vara på sin plats att ge en grov bild av strukturen i det svenska

skattesystemet.

I tabell 8.1 presenteras en indelning av de i Sverige förekommande skatterna, både i skatter på arbete och skatter på kapital och efter vilka

subjekt som formellt betalar de olika skatterna, hushåll eller företag. I

SeLjones, 0. och tabellen redovisas dessutom de olika skatterna som procentandelar av Ström, S. 1987. BNP 1986.2 2En summering de Skatter på arbete är helt dominerande för finansieringen av den offent-

av olika procentandelarna liga sektorn 44,4% BNP3. De är också relativt jämnt fördelade på

av ger ett mått på skatte-

hushåll och företag. Kapitalskatterna är från finansieringssynpunkt av trycket, 46,9%, somlig-

mindre betydelse 2,5 % av BNP och tas till största delen ut på företagen. ger lägre än traditionella redovisningar. Avvikel- Redan här bör markeras att fördelningen av skatteuttaget mellan hushåll senförklaras av att ca en tredjedel av arbetsgivaravgifterna betraktas somskatter i traditionell 8.1 Olika skatter och derasandel BNP 1986

Tabell typer av av mening utan som direkt förmånsgrundandeav- Skattesubjekt Hushåll Företag gifter till socialförsäkringssystemet. Arbete Inkomstskatt på Arbetsgivaravgifter 10,4%

arbetsinkomster 20,0% Mervärdesskatt 6,9% 3Klassificeringen av oli-

Övriga varu- och ka skatter är självklar tjänsteskatter 7,1% med ett undantag, nämligenatt mervärdesskatten Kapital Inkomstskatt på Bolagsskatt 1,8% uppfattas som enskatt på kapitalinkomster -0,5 % arbete. Dennatolkning Förmögenhetsskatt 0,2% följer av att momseninte Statlig fastighetsdriver in en kil mellanav- Arvs- och gåvoskatt 0,1% skatt 0,5% kastningenföre och efter Ovrig egendomsskatt 0,4% skatt på sparande; den kan därför inte uppfattas Källa: Tabellen utgör en lätt modifiering av en tabell i Hansson, l., Skatter och som en skatt på kapital. samhällsekonomi, SNS, 1986.

och företag inte säger någonting om var den slutliga bördan av skatten

hamnar. I själva verket bärs alla företagsskatter, förr eller senare, av

hushållen genom sänkta real-inkomster. En annan sak är att belastningen

naturligtvis kan variera mellan olika hushåll.

Skatter påverkar resursallokeringen genom att de driver in kilar mellan

inkomsten före skatt och efter skatt, antingen det gäller en extra arbetsin-

sats eller ett extra sparande. Exempelvis bestäms skattekilarna vid en

extra arbetsinsats den totala marginaleffekten av a skatteliknande

- arbetsgivaravgifter, b den marginella skattesatsen i inkomstskatteskalan,

c bortfallet i inkomstberoende transfereringar framför allt bostadsbi-

drag samt d konsumtionsskatten på en del av nettoinkomsten.

Arbetsutbudet påverkas av skatterna

Individers och hushålls arbetsutbud är åtminstone delvis resultatet av

ekonomiska överväganden. Visserligen bestäms arbetstid och arbetsinten-

sitet också av sociala konventioner. ibland kodifierade genom lagstiftning

om normalarbetstider m. m., men dessa konventioner formas bl. a. av hur

skatter påverkar det ekonomiska utbytet av arbete. Denna påverkan torde

dock ske med en avsevärd fördröjning, vilket i sin tur innebär att man inte

kan inskränka sig till att se till de kortsiktiga effekterna kanske av mer

blygsam omfattning av vissa skatteförändringar. Det är också nödvän-

digt att uppmärksamma den långsiktiga påverkan av kanske väsentligt

större betydelse via bl. förändrade konventionen

- a.

fritid eller hushållsarbete relativt sett förmån-

En skatt på arbete gör mer ligt än lönearbete, att uppoffringen i form av minskade konsum-

genom tionsmöjligheter blir mindre än i frånvaro skatt. Denna s. k. substitu-

av tionseffekt är alltså negativ.

Dessutom påverkar skatten den disponibla inkomsten. En skattehöjning

sänker den disponibla inkomsten motiverar individen att arbeta mer som för kunna behålla sin konsumtionsstandard. Denna s. k. inkomsteffekt

att är alltså positiv.

Då de olika effekterna motverkar varandra förefaller det vara omöjligt

bestämt uttala sig effekterna på arbetsutbudet. Denna agnostiska att om ståndpunkt är dock missvisande. Det är rimligt att utgå ifrån att en stor del

tillgodo. Detta innebär att En illustration till detta

de inbetalda skatterna kommer medborgarna av

då i kan gälla individernas ut-

inkomsteffekten förtas; substitutionseffekten bör en betydande del av bildnings- och karriärval.

normalfallet dominera. Av olika undersökningar

På tid har del empiriska studier publicerats som gör det möjligt vet manatt val av utbild-

senare en

uppfattning hur skattesystemet påverkar arbetsutbudet. ning till stor del påverkas att bilda sig en om

av föräldrarnas utbild- Innan resultatet från några dessa presenteras kan det ha sitt intresse att

av i del fall såstarkt

8.1. ning, en

hur arbetsutbudet i Sverige faktiskt har utveckats se diagram se att yrken går iarv. Denna

Förvärvsfrekvensen för män är hög och har så varit under de senaste 20 social konvention

typ av åren. En viss kontinuerlig minskning har emellertid skett. Antalet arbetade kan förmodligen verka

långt efter detatt det ekotimmar har minskat i en betydligt snabbare takt.

nomiska utbytet av ut-

Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat, och det i en mycket snabb takt.

bildning förändrats i

- Även det totala antalet timmar som kvinnor arbetar har ökat, men inte i

positiv eller negativ rikt-

takt. Sammantaget har dessa trender medfört att antalet arbetade ning. samma

Diagram 8.1. Förvärvsfrekvenser och genomsnittligtantal arbetadetimmar per individ 1965-1985. Män och kvinnor 25-64 år 175

Kvinnor, -

- förvärvsfrekvens

. 150-

-

b

_____a

d

. 125

-

Män. - 100- förvärvsfrekvens

,.___

- ----------------------

Män, .

" --““““ arbetstid

n

1965 IWO 1975 1980 1985

Källa: Arbetskraftsundersökningarna, statistiska centralbyrån och Om hundra år, Ds:SB 1984:2.

timmar för en genomsnittlig man eller kvinna mellan 25 och 64 år har minskat med något under 10% i Sverige under åren 1963- 1985.

Det observerade mönstret ser ut som man skulle vänta sig mot bakgrund av både skatte- och transfereringssystemets nuvarande utformning och

av de förändringar som genomförts under de senaste 20 åren. Med ökade marginalskattesatser har de inkomster som följer med en ytterligare arbetsinsats begränsats. Detta kan väntas ha medfört att antalet arbetade timmar minskar snabbare som för män eller växer långsammare som för kvinnor än förvärvsfrekvensen. Förändringar i skattesystemet särbeskattning har också gjort det mer lönsamt för kvinnor att lönearbeta, vilket sannolikt är en faktor bakom den stigande förvärvsfrekvensen. Tack

vare föräldraförsäkringen och förskolans utbyggnad har det också blivit möjligt för många småbarnsföräldrar att arbeta. Skatteintäkterna har alltså i detta avseende använts på ett sätt som säkerligen bidragit till ett ökat arbetsutbud.

I en nyligen publicerad studie jämförs arbetsutbudets utveckling i Sveri-

och Förenta staterna I Förenta staterna med lägre marginalskatter ge och sambeskattning ser mönstret delvis annorlunda ut. Antalet arbetade

timmar har för män inte minskat i samma takt som i Sverige. Inte heller har kvinnornas förvärvsfrekvens ökat i samma utsträckning. De kvinnor som sökt sig ut på arbetsmarknaden arbetar å andra sidan väsentligen fler timmar än i Sverige, vilket förefaller naturligt mot bakgrund bl. a. av att föräldraförsäkring saknas. För en genomsnittlig man eller kvinna mellan 25 och 64 år har antalet arbetade timmar i Förenta staterna ökat marginellt Burtless, G. 1986. 1963- 1982.

Att utvärdera hur arbetsutbudet totalt sett påverkas av skatte- och transfereringssystemet är en utomordentligt svår uppgift. Det vore fel att dra några bestämda slutsatser från data av det slag som presenterats. Som tidigare framhållits påverkas arbetsutbudet av många andra faktorer än de renodlat ekonomiska. Däremot förefaller i dag kunna stå på fastare mark när det gäller man frågan hur marginella förändringar i löner och skatter påverkar arbetsom utbudet och denna fråga är från ekonomisk-politisk synpunkt väl så intressant. Några studier med för ändamålet förhållandevis väl lämpade metoder har gjorts. I bilaga till långtidsutredningen publiceras en sådan en studie, baserad på individdata från 1981, som belyser hur arbetsutbudet för och kvinnor påverkas förändringar i löner och skatten män av på arbetstideriär förändringar i lönenivån gifta mäns enligt Effekterna av studien relativt svaga. En ökning i lönen med 1% ökar antalet arbetade timmar med 0,02%. För gifta kvinnor är effekten väsentligt starkare; 0,4% fler kvinnor kan förväntas vilja arbeta om lönen stiger med 1% och bland de kvinnor som redan arbetar kan antalet arbetade timmar enligt studien förväntas öka med ca 0,6%. Sammantaget innebär detta alltså att ökning i lönen på 1% medför att arbetsutbudet för gifta kvinnor ökar en med nära 1%. I långtidsutredningsbilagan genomförs också en beräkning av hur förändringar i skattenivån påverkar arbetsutbudet. När kommunalskattesatsänks med 5 procentenheter och en motsvarande justering görs av den sen då existerande marginalskattespärren, utan att några andra skatter höjs i kompenserande syfte, får detta relativt starka effekter på arbetsutbudet se tabell 8.2. Arbetskraftsdeltagandet ökar med 3% för gifta kvinnor medan antalet arbetade timmar bland de kvinnor som arbetar ökar med nära 10%. Sammedför alltså marginalskattesänkning med 5% att de gifta mantaget en kvinnornas arbetsutbud ökar med nästan 13%. För gifta män är effekterna något lägre; bland de arbetar kan timantalet enligt studien beräknas som öka med 5%. När författarna också tar hänsyn till ensamstående, och ca män och kvinnor, finner de att antalet arbetade timmar ökar väger samman med 5,5 % för de som i utgångsläget hade ett arbete.

Tabell 8.2 Procentuell förändring i arbetsutbudet vid en reduktion av skattenivån med5procentenheterkommunalskatt och marginalskattespärr Gifta kvinnor och män

Typ av arbetsutbud Kvinnor Män

Förväntat utbud, personer 3,0 -3 Förväntat utbud i timmar givet att en personär i arbete 9,7 5,0 Totalt förväntat utbud i timmar 12,9 a a Antalet observationer i datamaterialet är för litet för att möjliggöra en uppskattning. Källa: Ljones, O. och Ström, S. Tillbud arbeid i Sverige, bilaga 15till Långtids- Ljones, O. och Ström, av utredningen 1987.

I huvudsak överensstämmer dessa resultat med de erhållits i som en studie initierad av Expertgruppen för studier offentlig ekonomi ESO. av Där undersöks emellertid enbart hur arbetsutbudet för gifta män i åldern 25-55 år påverkades det progressiva inkomstskattesystemet år av 1973. I denna undersökning uppskattas att antalet arbetade timmar för ett representativt urval män med olika löner vid det progressiva skattesyste- - met är ca 12% mindre än om inte hade någon inkomstskatt alls. man En proportionell inkomstskatt med samma skatteintäkter reducerar - - antalet arbetade timmar väsentligt mindre, med ca 6%. De olika studierna ger en tillräcklig grund för dra slutsatsen nivån att att på skatteuttaget har en effekt på arbetsutbudet. Däremot gör säkert man klokt i att inte hårdra de siffermässiga preciseringarna skattesystemets av effekter. En skattefinansierad utgiftsökning medför två typer av kostnader för den privata sektorn, dels ökar skatteuppbörden, dels uppkommer alltså en indirekt kostnad till följd av en snedvridning resursanvändningen. Sumav man av dessa kostnader, mätta förlusten privat konsumtion som av per krona i ökad skatteintäkt är åtgärdens marginalkostnad. Hur stor den indirekta kostnaden blir beror det produktionsbortfall av som följer av det minskade arbetsutbudet, också värdet den men av av ökade obeskattade tidsanvändningen fritid. Produktionsbortfallet ex. beror inte enbart av skattenivån utan också vilken skatt det höjs av är som och av hur de uppburna skatterna utnyttjas. Vissa skatter t. inkomstex. skatten har större effekter än andra på arbetsutbudet. Vid en skattehöjning som utnyttjas för transfereringar går också förhållandevis en stor del direkt tillbaka till medborgarna, vilket gör att substitutionseffekten ökar relativt inkomsteffekten. De här effekterna har exempliñerats i en svensk studie Där hävdas att en mervärdeskattehöjning, som ökar genomsnittsskatten i ekonomin med l procentenhet, för varje krona i ökad skatteintäkt marginalkostnad ger en på ca 1,70 kr, medan en inkomstskattehöjning, som ger samma ökning av genomsnittsskatten, resulterar i marginalkostnad på inte mindre en än ca 7,70 kr. I båda fallen antas skattehöjningen finansiera transfereringsutgifter. I det fall mervärdeskattehöjningen i stället finansierar offentlig konsumtion blir marginalkostnaden 1,30 kr. ca Eftersom marginalkostnaderna anger välfärdsförlusterna för individerna, mätt som privat konsumtionsminskning, anger de hur mycket högre individerna måste värdera den offentliga utgiftsökningen för att skattehöjningen från välfärdssynpunkt skall vara motiverad. Denna högre värdering förefaller alltså variera kraftigt mellan olika slag av skattehöjningar och mellan olika slag av utgiftsökningar.

Kapitalinkomstbeskattning av företag eller hushåll

Hur kapitalinkomstbeskattningen bör utformas beror i hög grad av hur Blomqvist, S. 1985. öppen den svenska ekonomin är I dag rör sig inte allt kapital fritt över 2Hansson, 1986. gränserna. Ändå torde det rimligt att utgå ifrån ekonomin är öppen vara att 3 Se Englund, P. 1986. när man analyserar kapitalbeskattningen, särskilt i företagssektorn. I takt

med att de finansiella marknaderna blir allt närmare integrerade med varandra förstärks ekonomins öppenhet.

I en öppen ekonomi är det en fundamental skillnad mellan personliga skatter, som belastar inhemska medborgare oavsett varifrån inkomsterna härrör, och företagsskatter, som belastar avkastningen på realkapital inom landet oavsett vem som äger det. Man kan alltså med en viss generalisering säga att företagsskatten är en skatt på inhemska investeringar medan den personliga kapitalinkomstbeskattningen skatt på inhemskt sparande.

är en

En högre personlig kapitalinkomstbeskattning leder till ett lägre inhemskt sparande, men detta får i en helt öppen ekonomi ingen effekt på investeringarna; avkastningskravet är internationellt bestämt. Därmed påverkas inte heller kapitalintensiteten inom i Sverige verksamma företag.

Den högre personliga kapitalinkomstbeskattningen får alltså välfärdseffekter genom att den påverkar konsumenternas sparbeslut, men den får inga följdverkningar via faktorpriserna. Eftersom det inhemska sparandet kan förväntas minska, men inte investeringarna påverkas, får den högre personliga kapitalinkomstbeskattningen effekter på bytesbalansen om inga andra åtgärder vidtages. Därigenom kan den andel av det inhemska realkapitalet som är i utländsk ägo förväntas öka.

Effekterna av en skärpt inhemsk företagsbeskaltning blir annorlunda. För att någon skall vilja äga inhemskt realkapital måste avkastningen på nyinvesteringar inom landet stiga så att den efter skatt alltjämt motsvarar den internationellt givna nivån. Detta innebär en risk för lägre investeringar och kapitalintensitet, vilket i sin tur på sikt tenderar att driva ner den inhemska lönenivån. Samtidigt får en högre företagsbeskattning inga effekter på inhemskt sparande, men en högre andel av det inhemska sparandet kommer att placeras utomlands.

Av detta resonemang går det att sluta sig till att man vid utformningen av kapitalinkomstbeskattningen står inför ett val och att detta val är mer påtagligt mer öppen ekonomin är; en högre personlig beskattning har snedvridande effekter på konsumenternas beteende men inte på faktorpriserna medan motsatsen gäller för företagsskatten.

Skattebelastningen förföretagen varierar mellan olika slags investeringar

Bolagsskatten driver kilar mellan avkastningen före och efter skatt på investeringar i företagen. Ett utmärkande drag är att storleken på dessa skattekilar varierar kraftigt dels mellan olika slag av investeringar, dels mellan olika sätt att finansiera investeringarna.

Om man koncentrerar uppmärksamheten enbart på bolagsskattens effekter och studerar de olika investeringsslagen finner man att den skattemässiga behandlingen är förmånligast för maskininvesteringar genom möjligheterna till accelererade avskrivningar, medan lagerinvesteringar utom vid mycket låga inflationstakter har en missgynnad ställning. Byggnader intar en mellanställning. Dessa skillnader i skattebelastning är större vid hög inflation, vilket bl. a. beror på beskattningen av nominella prisvinster på lager.

Av finansieringsformerna är lån den mest fördelaktiga genom avdrags-

rätten för låneräntor i företagen, något som kontrasterar mot den förhållandevis höga skattebelastningen på nyemissionsñnansierade investering-

Finansiering med kvarhållna vinstmedel drabbas emellertid av den allra ar. högsta skattebelastningen.

Av tabell 8.3 framgår att den marginella belastningen av bolagsskatten är låg oberoende av inñationstakt. Detta är en slutsats som står sig även i en internationell jämförelse. Den svenska bolagsskatten bör alltså kunna bidra till en hög investeringstakt. Det finns emellertid andra problem med bolagsskatten; de stora avvikelserna i marginell skattebelastning mellan exempelvis kapitaltyper och ñnansieringskällor, riskerar att leda till ett från samhällsekonomisk synpunkt irrationellt investeringsbeteende.

Tabell 8.3 Marginell skattebelastningprocent avbruttoavkastning vid investeringar i realkapital inomtillverkningsindustrin enligt 1985års Skatteregler 10procents real bruttoavkastning harförutsatts

Enbart bolagsskatt Inñationstakt

0% 5% 10% Kapilaltyp

Finansieringskälla

Kapitaltyp

Finansieringskälla

Ägare

Källa: Beräkningar utförda Jan Södersten. Beräkningsmetodiken beskrivs i Sö-

av dersten, och Lindberg, T., Skatt påbolagskapital, Industriens Utredningsinstitut,

1983.

Annorlunda ter sig problemen om man ser till den samlade effekten av ägar- och bolagsskatten. Den totala marginella skattebelastningen blir då väsentligt högre och detta gäller i högsta grad också i en internationell jämförelse. Uppenbart är alltså att den totala ägar- och bolagsbeskattningen inte uppmuntrar till sparande i företagskapital. Mot bakgrund av analy-

i föregående avsnitt förefaller det alltså som om den svenska ägar- och sen bolagsbeskattningen gynnar investeringar men inte att svenska hushåll satsar sitt sparande i företag.

Påfallande är också i detta fall hur stora skillnaderna i marginell skattebelastning är mellan kapitaltyper och ñnansieringskällor. Till de problem detta åsamkar kommer de s. k. inlåsningseffekter som den totala bolagsoch ägarbeskattningen medför. Dessa sammanhänger med att skatten på utdelat kapital är förhållandevis hög. Därmed framstår det ofta som lönsamt för företag att investera kvarhållna vinstmedel även om avkastningen på de aktuella projekten egentligen inte är så hög.

Det finns alla skäl att tro att det mycket komplexa skattesystemet har både avsedda och icke-avsedda verkningan Det är därför inte heller självklart i vilken riktning systemet skall förändras. En huvudfråga förtjänar dock att lyftas fram: Det nuvarande företagsskattesystemet är ett uttryck för högt ställda och detaljerade ambitioner. Samtidigt är det ovisst i vilken utsträckning avsikten att exempelvis styra investeringarna kan uppfyllas och faktiskt har uppfyllts.

Med en lägre ambition att styra ex. investeringarna är det naturligt att söka finna en beskattning som är mer neutral med avseende på exempelvis kapitaltyp och ñnansieringsform. Ett inslag i en sådan omläggning som

-samtidigt skulle bidra till att minska den nuvarande inlåsningen av kapital i existerande företag kan vara en begränsning av de mycket omfattande

reserveringsmöjligheterna. En sådan breddning av skattebasen skulle kunna skapa ett utrymme för en sänkning av skattesatsen.

Skatteuttaget kan omfördelas

Av vad som tidigare har sagts framgår att de olika skatterna på arbete

särskilt den progressiva inkomstskatten ger icke oväsentliga välfärdsför-

luster och ett minskat arbetsutbud. Vidare har framgått att kapitalinkomstbeskattningen på hushåll har effekter på sparandet samtidigt som företagsbeskattningen påverkar investeringsbeteendet i företagen. I detta avslutande avsnitt kompletteras tidigare överväganden kring förändringar av enskilda skatter med en diskussion av tänkbara omfördelningar av skatteuttaget mellan olika slag av skatter.

Diskussionen av skatter på arbete visade att den totala marginaleffekten i huvudsak om vi bortser från transfereringsminskningar beror av inkomstskatten, de skatteliknande arbetsgivaravgifterna samt mervärde- fråga sig

Man kan ex. skatten. Frågan är då vad en viss målsatt sänkning av marginaleffekten i vilken utsträckning avkräver för förändringar i dessa olika skatter. Det kan illustreras med ett sikten med det nuvaran-

de systemet varit att ge mycket enkelt räkneexempel.

en hög mekaniserings-

Antag att arbetsgivaravgiften i utgångsläget uppgår till 25%, att margi-

grad, en låg soliditet och nalskatten i inkomstskatten är 50% och att mervärdeskatten är 23,5 % och institutionaliserat

ett att ambitionen är att reducera marginaleffekten på ca 68% med fem pro- ägande.

centenheter. Då krävs en sänkning, antingen av arbetsgivaravgiften med drygt 20 procentenheter eller av marginalskatten med drygt 8 procentenheter eller av mervärdeskatten med drygt 12 procentenheter.

Av räkneexemplet framgår för det första även sedan hänsyn tagits till

skillnader i de olika skattebasernas storlek att de statsfmansiella kostna-

derna varierar kraftigt mellan de olika alternativen. En marginalskattesänkning är väsentligt billigare än de övriga. Detta innebär också att det är möjligt att göra en intäktsneutral omläggning med en sänkning av

marginalskatten och en höjning av exempelvis mervärdeskatten och

ändå erhålla en reducerad marginaleffekt.

En ytterligare reduktion av marginaleffekten blir möjlig om omläggningen kombineras med en breddning av baserna för inkomstskatten och mervärdeskatten. För inkomstskattens del kan detta ske genom att olika avdrag begränsas eller elimineras. Basen för mervärdeskatten kan breddas genom att exempelvis fler tjänster än i dag inkluderas.

Att föreslå förändringar i kapitalbeskattningen som är gynnsamma från effektivitetssynpunkt är mer komplicerat. En generell skärpning av företagsbeskattningen riskerar att negativt påverka investeringsutvecklingen, vilket i förlängningen slår tillbaka också på löneutrymmet. I ett avseende kan det idag emellertid finnas anledning att modifiera denna slutsats. Om skatteuttaget på företag ökar i omvärlden, vilket den nuvarande skattereformen i Förenta staterna är ett exempel på, innebär det att utrymmet för liknande åtgärder ökar i Sverige.

Även skärpt beskattning kapitalinkomster i den personliga be-

en av skattningen medför snedvridningar, i detta fall försämrade villkor för sparandet. Samtidigt talar vissa argument för en mer likartad skattebelastning på kapital och arbetskraft. En stor del av de olika åtgärder som idag vidtas för att undvika skatt görs just för att utnyttja det faktum att kapitalbeskattningen generellt sett är lägre än beskattningen av arbetsinkomster.

En helt annan sak är att åtgärder kan vidtas för att oberoende av nivån på kapitalbeskattningen förenkla den i olika avseenden. Företagsbeskattningen bör exempelvis göras mer neutral med avseende på finansieringsformer och realkapitaltyper. På samma vis bör den personliga kapitalinkomstbeskattningen utformas så att olika typer av sparande likställs.

Sammanfattningsvis kan konstateras att skattesystemet har vissa snedvridande effekter och att dessa aldrig helt och kanske inte ens i huvud-

sak kan försvinna vid en skattenivå motsvarande den idag rådande.

- Samtidigt finansierar skatterna både en omfattande offentlig verksamhet och ett transfereringssystem som bidrar till att utjämna de ekonomiska villkoren mellan medborgarna. För att denna verksamhet skall kunna upprätthållas krävs ett skatteuttag på i stort sett nuvarande nivå. Detta hindrar emellertid inte att väsentliga förbättringar av skattesystemet är möjliga.

Den offentliga sektorn och tillväxten

Som framgått av tidigare kapitel leder strävan mot en bestående samhällsekonomisk balans till att vissa krav ställs på utvecklingen inom olika delar

av den svenska ekonomin. Ett sådant krav som är centralt i utredning-

ens kalkyler ställs på de offentliga utgifterna. Deras ökningtakt måste

begränsas eftersom de offentliga finanserna skall fortsätta att saneras utan att skattetrycket tillåts öka.

Nödvändigheten att begränsa de offentliga utgifternas tillväxt medför att frågan om den offentliga verksamhetens effektivitet blir ännu viktigare än under tidigare år. Om stat och kommuner även fortsättningsvis skall kunna erbjuda medborgarna en god service krävs att de tillgängliga resurserna används på bästa möjliga sätt. Vissa omprövningar blir då ofrånkomliga så att resurser kan föras över från mindre viktiga områden till sådana där behoven är som störst. Detta kräver en ständig analys av behoven och flexibla organisationsformer. Avsikten med detta avsnitt är att fästa uppmärksamheten på den offentliga sektorns funktionsproblem.

Inledningsvis diskuteras hur produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn normalt hanteras i långtidsutredningarnas modellvärld. I det därpå följande avsnittet redogörs för några studier där man försökt mäta produktivitetsutvecklingen. Därefter diskuteras problem i anslutning till de genomförda produktivitetsmätningarna. Avslutningsvis behandlas alternativa ñnansieringssätt och organisationsformer.

Produktivitetstillväxten är noll i nationalräkenskaperna

En sektor som tar i anspråk något över 30 % av de totala produktionsresur-

har självfallet ett väsentligt inflytande på den samhällsekonomiska serna utvecklingen. Den offentliga sektorn svarar således för en betydande del

den inhemska efterfrågan. Den snabbt växande verksamheten har också av bidragit till den höga sysselsättningsnivån i landet. Särskilt den kommunala sektorn har under vissa år med vikande konjunkturer haft stor betydelse på detta område.

Samtidigt kan man hävda att de snabba ökningarna i offentlig verksam-

faktor bakom den periodvis allt för höga inhemska efterfrågan. het varit en Den omfattande utbyggnaden av framför allt kommunal verksamhet har vidare bundit resurser som kunde ha förts till andra näringsgrenar. Mycket talar också för att en del av problemen med löne- och prisbildningen under de senaste 10- 15 åren sammanhänger med den offentliga sektorns snabba tillväxt.

I nationalräkenskaperna förutsätts att inga produktivitetsförändringar sker i den offentliga sektorn. Såväl offentlig produktion som konsumtion mäts via kostnaderna, eftersom marknadsprisbildning saknas. Eventuella produktivitetsförändringar kan därför inte beräknas.

Innan vi diskuterar rimligheten i denna av mättekniska skäl införda förutsättning skall några av dess konsekvenser beröras, Den viktigaste är att om produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn i själva verket är positiv så underskattar nationalräkenskaperna såväl totalproduktionen som den offentliga konsumtionen. I sådant fall skulle den offentliga sektorns expansion ha varit ännu snabbare än vad som angetts. I fall anslagsgivningen till myndigheterna hade utgått från att åstadkomma en given produktion hade det nödvändiga medelsbehovet blivit överskattat. Denna argumentation ligger också bakom anslagsnedskärningarna till statliga

myndigheter. Naturligtvis blir effekterna de motsatta vid en sjunkande produktivitet.

En effekt den förutsätta nollproduktiviteten är en relativpris-

annan av stegring för den offentliga konsumtionen. Enligt nationalräkenskaperna steg implicitprisindex för offentlig konsumtion 1970- 1985 med 10,3% per år, medan motsvarande stegring för näringslivet bruttonationalprodukten minus offentlig konsumtion var 9,0% per år.

Att nationalräkenskaperna tvingats arbeta med detta antagande om den offentliga sektorns produktivitet beror på att det inte finns tillfredsställande mätmetoder. Detta är inget unikt problem för Sverige utan gäller alla länder. De svenska nationalräkenskaperna följer på denna punkt det internationellt överenskomna beräkningssystemet.

Det är naturligtvis en orealistisk förutsättning att inga produktivitetsförändringar skulle äga rum inom offentlig verksamhet. En annan sak är att dessa kan antas vara lägre än i varuproduktionen för stora delar av tjänsteproduktionen inom den offentliga sektorn, ex. vård och utbildning, där rationaliseringsmöjligheter genom mekanisering är begränsade. Detsamma gäller för övrigt motsvarande verksamheter inom den privata sektorn.

Den uppmätta produktivitetstillváxten är låg

Under senare år har expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO bedrivit ett större projekt för att utveckla metoder för beräkning av produktivitetsutvecklingen inom olika delsektorer, omfattande ca 70 % av den offentliga tjänsteproduktionen. Resultaten har publicerats i en rad rapporter. En summering av studierna görs i rapporten Offentliga tjänster

sökarljus mot produktivitet och användare Ds Fi 1986: 13 och i en bilaga till denna utredning

Det första steget i beräkningarna är att mäta de utförda prestationerna

eller flera kvantitetsindikatorer. Som exempel på sådana med hjälp av en prestationsmått kan nämnas antal elevtimmar, antal barn på daghem, antal timmar i hemhjälp, antal vårddagar, antal patientbesök, antal behandlade ärenden Som vikter för att väga samman prestationer inom eller

osv. mellan myndigheter har i regel använts styckkostnader. Samtidigt har i möjligaste mån hänsyn tagits till kvalitetsförändringar. Sedan har prestationsmåtten satts i relation till resursinsatsen, beräknad som kostnaderna i fast pris.

I första hand har perioden 1970-1980 studerats. I vissa fall har också 1960-talet och den första hälften av 1980-talet kunnat behandlas. Studierna tyder på minskande eller oförändrad produktivitet 1970- 1980inom alla

en områden utom vägsektorn och enstaka administrativa myndigheter. I de fall beräkningar kunnat göras också för 1960-talet har man funnit att utvecklingen varit något bättre under 1970-talet än under 1960-talet. Denna positiva förändring synes ha fortsatt i början av 1980-talet då resultaten tyder på att produktiviteten har ökat med l a 2 % per år. För dessa år har dock endast ett fåtal verksamheter kunnat studeras.

Ett genomgående drag i flertalet av studierna är att produktiviten sjunker när resurserna ökar avsevärt och stiger när resurserna minskar. Det tyder enligt ESO-rapporten på att det är lättare att hålla prestationerna Murray, R. 1987.

Tabell 8.4 Offentlig konsumtion och bruttonationalprodukt 1970-1980 beräknade enligttvå antagandenomoffentlig produktivitet

Milj. kr. i 1980års Årlig procentuell priser förändring

1970- 1975- 1970-

1970 1975 1980 1975 1980 1980

Offentlig konsumtion a oförändrad produktivitet 111594 129914 153156 3,1 3,3 3,2 b 1,5% produktivitets-

minskning per år 129368 140560 153156 1,7 1,7 1,7

Bruttonationalprodukt a oförändrad produktivitet 432647 491546 525099 2,6 1,3 2,0 b 1,5% produktivitets-

minskning per år 450421 502 192 525099 2,2 0,9 1,5

Källa: Offentliga tjänster sökarljus mot produktivitet och användare,Rapport till

expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds Fi 1986:13.

uppe trots en vikande resurstillgång än att öka prestationerna i takt med resursökningen.

En sammanvägning av de beräknade produktivitetsförändringarna inom olika delsektorer visar en produktivitetsnedgång för hela den offentliga sektorn på 1,5% per år 1970- 1980. Osäkerheten i de redovisade resultaten understryks dock i alla delstudier. Trots detta finns det anledning att fundera över innebörden av en så oförmånlig produktivitetsutveckling i offentlig tjänsteproduktion som studierna tyder på.

I den ovan nämnda ESO-rapporten presenteras vissa beräkningar för att visa innebörden av den beräknade produktivitetsminskningen på bruttonationalprodukt och offentlig konsumtion. Enligt nationalräkenskaperna ökade bruttonationalprodukten med 2% per år under 1970-talet. För offentlig konsumtion var ökningen 3,2% per år. Om man i beräkningarna hade beaktat att den offentliga sektorns produktivitet sjönk med 1,5% årligen skulle bruttonationalproduktens ökning ha stannat vid 1,5% per år och den offentliga konsumtionens ökning vid 1,7% per år tabell 8.4.

I ESO-rapporten understryks att de utförda produktivitetsberäkningarna bara är en första ansats i metodutvecklingen och att det därför inte är rimligt att i nationalräkenskaperna inarbeta de resultat som tagits fram. Ovanstående räkneexempel har gjorts enbart i pedagogiskt syfte.

Produktivitetsmätningarna har kritiserats

En rad invändningar har riktats mot ESO:s produktivitetsmätningar. Kritiken går huvudsakligen ut på att de inte på ett rimligt sätt har beaktat kvalitetsutvecklingen. Dessutom skulle utredarna tenderat att inte beakta förbättringar i sådana s. k. sekundärtjänster som miljö, personligt bemötande OSV-l

von Otter. c. 1986.

De svåra mätproblemen, inte minst när det gäller att bedöma kvaliteten på de offentliga prestationerna, gör att många resultat måste betecknas som osäkra. ESO har nu satt igång ett nytt arbete för att bl.a. utreda kvalitetsutvecklingen i den offentliga verksamheten och hur denna påverkar produktivitetsutvecklingen.

Men bland ESO:s studier finns sådana där beräkningarna kunnat baseras på förhållandevis säker grund. Som exempel kan nämnas jämförelsen mellan produktiviteten inom offentlig och privat tandvård Enligt denna undersökning var produktiviteten 13-30% lägre i folktandvården än i privat tandvård, beroende på vilket mått på produktiviteten man använt.

Det finns också andra sätt att närma sig problemet med effektivitet i offentlig verksamhet. Statskontoret visar prov på ett i några studier där kostnaderna för offentliga verksamheter i de nordiska länderna 1980 jämförsz. I princip jämförelsen styckkostnaderna för viss prestation

avser en kostnader per förvaltad vägkilometer, per skolplats och daghemsplats, per hemhjälpstimme, per åldring i vårdhem, per vårdad sjukhuspatient osv.. Det bereder naturligtvis en del svårigheter att göra sådana jämförelser då prestationerna inte alltid ärjämförbara. Undersökningarna visar att styckkostnaderna med endast ett fåtal undantag är mycket högre i Sverige. Det är mot denna bakgrund svårt att avfärda hypotesen att motsvarande offentlig service kostar mer i Sverige än i de andra nordiska länderna.

Även kritikerna medger att ESO:s och Statskontorets studier behandlar viktiga frågor även om de naturligtvis inte säger hela sanningen

om produktivitetsutvecklingen i offentlig verksamhet. Den närmast negativa produktivitetsutvecklingen i stora delar av den offentliga tjänsteproduktionen är ett allvarligt problem som måste angripas. Att studera produktiviteten i en verksamhet där prestationerna mäts via nedlagda kostnader är emellertid svårt. Det är därför viktigt att det arbete att söka nya mätmetoder som påbörjats inom ramen för expertgruppen för studier i offentlig ekonomi får fortsätta och fördjupas.

Vikten av att angripa produktivitetsproblemet inom offentlig verksamhet kan också illustreras med följande enkla räkneexempel i anknytning till kalkylerna i föreliggande långtidsutredning. I denna förutsätts den offentliga konsumtionen växa med 0,8% per år i volym 1984-1995. Räknat i 1980 års priser innebär detta en utgiftsökning under perioden på 14,8 miljarder kr. Beräkningen utgår i enlighet med nationalräkenskaperna från antagandet att inga produktivitetsförändringar sker inom offentlig verksamhet. Om man i stället antar att det genom olika åtgärder bli möjligt att höja den offentliga produktiviteten med 1% årligen, skulle motsvarande konsumtionsvolym mätt i prestationstermer åstadkommas för en kostnad som 1995 är 3,6 miljarder lägre än 1984. Besparingen uppgår således till 18,4 miljarder kr. i 1980 års priser, motsvarande drygt ll % av den totala offentliga konsumtionen 1984.

Alternativa finansieringssätt och organisationsformer

Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om såväl fmansierings- som Jönsson,B. 1983. produktivitetsproblem i offentlig verksamet är det motiverat att fråga sig 2 Statskontoret 1983. vilka uppgifter det egentligen är nödvändigt att den offentliga sektorn tar

på sig. Anser man att en viss tjänst bör tillgodoses med offentliga medel blir nästa fråga om detta måste utföras i offentlig regi eller om det ex. kan läggas ut på entreprenad

Debatten om offentlig eller privat verksamhet har ofta förts i termerna antingen eller. Debatten har därmed i hög grad fokuserats till huvudman-

nafrågan. I sin bilaga till denna långtidsutredning påpekar Svenska kommunförbundet att valet mellan privat eller offentlig verksamhet både handlar om produktionsforrner och finansiering. Detta illustreras i nedanstående figur.

Produktion

Offentlig Privat

Offentlig verksamhet Entreprenörprodu-

Offentlig somfinansieras cerad verksamhet

med skatter somfinansieras med

skatter Finansiering

Offentlig verksamhet Avgiftsfinansierad

somfinansieras verksamhet som

Privat med avgifter produceraspå

entreprenad.

Utförsäljning av

kommunal verksam-

het.

Fyrfältstablån fångar dock inte upp alla produktions- och finansieringsformer. Sålunda finansieras ex. barnomsorg med både avgifter och skatter. Vidare är viss halvoffentlig verksamhet inte medtagen föreningsdrift, kooperativ.

I Svenska kommunförbundets bilaga konstateras också att diskussionerna om den kommunala verksamhetens värde, effektivitet, organisation och verksamhetsformer är mer omfattande nu än någonsin tidigare. Resursknappheten och en på sina håll vikande tilltro till den offentliga verksamhetens förmåga att tillhandahålla bra service har varit starka incitament för det förändringsarbete som pågår. Omprövningen gäller både relationen mellan stat och kommun och förändringarna i kommunernas arbetssätt. En grundfråga i förnyelsen är naturligtvis hur den kommunala servicen skall produceras. Kommunförbundet pekar härvid på följande fyra alternativ: l genom befintlig, men effektiviserad kommunal organisation, 2 med inslag av medborgarmedverkan i den kommunala organisationen, 3 genom halvoffentlig verksamhet föreningsdrift, kooperativ och 4 genom privatisering.

En möjlig utveckling anges vara att den politiska styrningen i större utsträckning kommer att ske genom ett "kontraktsförhållande" med en mångfald producenter. Denna styrform kan gälla både utom och inom den offentliga sektorn. Politikerna skulle alltså i mindre utsträckning styra en egen organisation utan mer se till att medborgarnas behov kommer att tillgodoses genom en mångfald av olika produktionslösningar.

Liknande tankegångar om organisatoriska lösningar på produktivitetsproblemet i offentlig sektor förs fram i den tidigare nämnda rapporten 1Svenskakommunför- Offentlig sektor produktivitet och effektivitet bilaga 21 till Långtids- bundet 1987.

-

12 Långtidsutredningen. Huvudrapport

utredningen 1987. I denna pekar författaren på sex möjliga organisationsförändringar i syfte att befrämja produktiviteten. 1 I den offentliga sektorn integreras beställar- och producentfunktionerna, dvs. det är samma beslutsfattare som beställer en viss tjänst och som svarar för produktionen av denna. För att effektivisera produktionen borde man i ökad utsträckning separera beställarrollen från producentrollen. Detta kan ske genom entreprenadupphandling eller genom att infordra anbud från flera myndigheter som får konkurrera om uppdraget. 2 Uppföljningen av produktionen är n. ofta bristfällig. Det säger sig självt att man inte kan styra produktivitetsutvecklingen om man varken vet hur produktionsvolymen utvecklas eller hur resursförbrukningen förändras. Det är därför viktigt att metoder utvecklas och instrument skapas för en kontinuerlig utvärdering av verksamhetens resultat. 3 I offentlig verksamhet saknas ofta motivation att effektivisera produktionen. Personalen bör bli delaktig i det resultat som den varit med om att skapa. Detta kan uppnås när möjligheterna för löneförhöjningar för de offentliganställda i högre grad än tidigare görs beroende av produktivitetens utveckling i respektive verksamhet. 4 I offentlig verksamhet ges en uppgift en och endast en för ändamålet skapad myndighet. Även flera myndigheter finns med om samma uppgift är en myndighet alltid ensam producent inom ett geografiskt område. Har verksamheten inte skalfördelar kan stordriftens nackdelar tynga produktionskostnaderna. Myndigheten blir monopolistisk och inga möjligheter ges till konkurrerande anbudsförfaranden. Ett avsteg från denna organisationsprincip kan ex. öppna möjligheter för en myndighet att under lågsäsongen ta på sig uppgifter från myndighet. annan 5 Detaljstyrningen hindrar myndigheter att agera fritt och självständigt. Med bättre mått på verksamhetens resultat behövs inte detaljstyrning för att förhindra att de anslagna medlen används till annat än de avsedda ändamålen. Med ökat ansvar bör följa en strävan att organisera verksamheten effektivt. 6 Konkurrensen är av mycket stor betydelse för att pressa kostnader och frammana god kvalitet. Myndigheter bör därför möjlighet att ges konkurrera med varandra. Vidare bör privata företag ges möjlighet att konkurrera med myndigheter på lika villkor, dvs. med samma subventioner och samma behandling när det gäller tillstånd och skatter. Och självfallet skall då myndigheterna ges möjligheter att söka nya marknader och konkurrera med privata företag. Konsumenternas fria valmöjligheter visar då var och under vilka organisationsformer verksamhet bedrivs en bäst i samklang med konsumentens önskemål. Många av de i långtidsutredningens bilagor framförda tankarna kräver omfattande organisationsförändringar. Särskilt mycket empirisk kunskap om de nya organisationsformernas effekter finns inte. Samtidigt torde det enda sättet att få denna kunskap vara att pröva och utvärdera dem.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Hur arbetsmarknaden fungerar är av helt avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Av analysen i kapitel 5 och 6framgår bl. a. vilka strikta krav ställs på pris- och lönebildningen under kommande år. En

som allmänt högre efterfrågan på arbetskraft kan normalt förutsättas medföra

snabbare löneutveckling. Även det råder obalanser på delar en om av arbetsmarknaden, så att det är brist på arbetskraft inom vissa regioner, sektorer eller yrkesgrupper kan lönernas ökningstakt stiga.

För möjligheterna att realisera den beräknade ekonomiska tillväxten är arbetsmarknadens funktionssätt avgörande. Ur kalkylerna i kapitel 6framkommer en förskjutning i branschmönstret i riktning mot dels tjänstenäringarna, dels de delar av industrin som har en förhållandevis mera tekniskt utvecklad produktion. Endast om det är möjligt att rekrytera arbetskraft till dessa snabbväxande sektorer kan den beräknade tillväxten uppnås. I följande kapitel redovisas en regional nedbrytning av branschutvecklingen. Även denna ut i betydande anpassnings-

mynnar krav; antalet sysselsättningstillfallen förefaller växa väsentligt snabbare i vissa regioner än i andra.

En beräkningsmässig förutsättning i kapitel 6 är att arbetslösheten år 1995 skall ha minskat till ca 2%. Möjligheten att nå denna jämfört med

-

låga arbetslöshetsnivå sammanhänger också den i hög grad dagsläget med arbetsmarknadens funktionssätt, och då inte bara i den meningen att

alltför hög genomsnittlig lönestegringstakt äventyrar sysselsättningen. en Det krävs nämligen också att en snabb anpassning sker, så att existerande lediga platser fylls och såatt arbetslösa eller personer som nyligen har trätt

i arbetskraften får ett arbete. För att denna "matchning" skall fungera krävs det både en geografisk, sektoriell och yrkesmässig rörlighet.

Avsikten är att i detta avsnitt belysa hur arbetsmarknaden fungerar i ovanstående tre dimensioner, dess betydelse för pris- och lönebildningen, för rörligheten mellan regioner, sektorer och yrken samt för arbetslösheten.

Arbetsmarknaden och lönebildningen

I kapitel 2 diskuterades orsakerna till de kvardröjande höga arbetslöshetstalen i Västeuropa. Där konstaterades att sambandet mellan inflation och arbetslöshet har förändrats i flera länder. Den arbetslöshet som är förenlig med viss inflationstakt har stigit; den s. k. Phillipskurvan har

en förskjutits utåt. Vad värre är, det förefaller om den nivå på arbetslös-

som heten vid vilken prisökningstakten är oförändrad har ökat och därmed som

Phillipskurvan inte förskjuts tillbaka även efter en lång period med hög om arbetslöshet.

Även i Sverige förefaller en viss förskjutning av Phillipskurvan ha skett se diagram 8.2. Några studier belyser den senare frågeställningen;

som

den nivå på arbetslösheten vid vilken prisökningstakten är oförändrad om har ökat finns emellertid inte.

Diagram8.2 Sambandmellan prisökningstakt och arbetslöshet1965-1986 Inflation

12.0-

76 10.0 -

8.0 -1

6.0 -

69 3-0

se -

, , r

0.0 3,0 Arbetslöshet

Källa: Statistiska centralbyrån.

En förklaring till den observerade förskjutningen av Phillipskurvan och även till om kurvan inte återgår till sitt ursprungliga läge skulle kunna vara att den s.k. friktionsarbetslösheten har ökat. Ett sätt att belysa denna frågeställning är att studera sambandet mellan vakanser och arbetslöshet.

Ett högre vakanstal är normalt förknippat med ett högre efterfrågeläge och därmed med en högre lönestegringstakt. En förskjutning av sambandet mellan arbetslöshet och vakanser, såatt en viss arbetslöshetsnivå åtföljes

högre vakanstal skulle därmed normalt implicera också att det med av denna arbetslöshetsnivå följde en högre inflationstakt; arbetsmarknaden skulle ha blivit mer inflationsdrivande.

I en bilaga till långtidsutredningen om arbetsmarknadens funktionssätt skattas ett samband mellan arbetslöshet och antalet vakansenl Detta samband förefaller att ha varit förhållandevis stabilt under de senaste 10-15 Johannesson. och åren, vilket kan tolkas som att matchningsprocessen på arbetsmarkna- Persson-Tanimura, 1987. den fungerar på i stort sett samma vis som tidigare.

Det finns emellertid som bilagans författare påpekar skäl att inte - hårdra denna slutsats. För det första har, när sambandet mellan arbetslöshet och vakanser skattats, ingen hänsyn tagits till att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat. För det andra är observatioför de åren unika med sin kombination av höga arbetslösnerna senare hetstal och låga vakanstal och det kan mycket väl ha skett förändringar i arbetsmarknadens funktionssätt, som uppdagas först när efterfrågetrycket ökar ytterligare. Trots ovanstående reservationer kvarstår faktum att det enligt långtidsutredningsbilagan inte finns skäl att tro att försämringen i relationen mellan arbetslöshet och inflation i Sverige skulle bero på en ökad friktionsarbetslöshet. Förskjutningen utåt Phillipskurvan och svårigheterna att få av arbetslösheten förefaller emellertid inte heller i de länder i Västeuroner för vilka studier har gjorts, hänga samman med en ökad friktionsarbetspa, löshet se kapitel 2. I rapport den svenska ekonomin utgiven av Brookings Institution en om återges skattningar av relationen mellan löneökningstakten och ett antal olika mått på arbetsmarknadslâgetl. Den slutsats dras är att relationen som mellan löneökningstakt och arbetsmarknadsläge, vid givna inflationsförväntningar, varit oförändrad under 1970-talet och början av l980-talet. Den högre löneökningstakt som observerats för den svenska ekonomin under denna period har alltså enligt författarna inte att göra med en förändring i lönebildningen i den meningen att relationen mellan löneökningstakten och arbetsmarknadsläget har förändrats vid givna inflationsförväntningar. Enligt Brookingsgruppens skattningar skulle löneökningstakten minska med 2,3 procentenheter per år om arbetslösheten tilläts öka med 1procentenhet. Därmed skulle Sverige komma ned i en löneökningstakt på omvärldens nivå. Att döma av erfarenheterna från andra västeuropeiska länder är det emellertid betydande risk för högre arbetslöshet skulle komma att en att en bestå, att det skulle visa sig svårt att när pris- och löneökningstakten anpassat sig återgå till tidigare arbetslöshetsnivåer. Erfarenheterna under senare år i Västeuropa ger i denna mening goda argument för att hålla fast vid politik för full sysselsättning. Samtidigt kvarstår och o. m. en skärps det grundläggande lönebildningsproblemet: Med en arbetslöshet är betydligt lägre än den i omvärlden skall vi åstadkomma samma prissom och lönestegringstakt. Om detta misslyckas kommer arbetslösheten att öka också i Sverige. Även det i denna sitation sker en anpassning av om löne- och prisökningstakten är det inte säkert att vi kan återgå till tidigare låga arbetslöshetsnivåer.

Rörligheten har minskat

Hur förhåller det sig då med rörligheten på den svenska arbetsmarknaden Finns det tecken på en lägre rörlighet och kan det i så fall tolkas som att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats Rörligheten kan observeras i ett flertal olika dimensioner. Det är väl Bosworth, B. och Lawkänt att den geografiska rörligheten, mätt flyttningar över läns- rence, R. 1986 b. som

Diagram 8.3. Flyttningar över lánsgränssamtkvarståendeledigaplatser 1965-1986. Antal 250000 .

Flyttningar 200000

150000-2

lm;

Ledigaplatser 50000

W

: z

o . . . . , . . . . , . . . . , . . . . . 1965 1970 1975 1980 1985

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

gränser, har minskat trendmässigt under de senaste två decennierna se diagram 8.3. En betydande uppgång har emellertid inträffat under de senaste åren, vilket understryker efterfrågelägets betydelse för rörligheten; när det finns fler lediga arbeten då ökar rörligheten. Det är i och för sig inte svårt att finna rimliga förklaringar till att den geografiska rörligheten skulle ha minskat. De ekonomiska fördelar som är förknippade med rörlighet torde under 1970-talet ha minskat för det stora flertalet, i takt med lägre löneskillnader och skärpt progressivitet i inkomstbeskattningcn. Minst lika viktigt har säkert i många fall varit kvinnornas ökade inträde på arbetsmarknaden. Det har helt enkelt krävts mer än att en i familjen skulle få ett attraktivare arbete för flyttning skulle att en vara motiverad. Det finns också statistik rörande arbetsgivarbyten. Även denna visar en trendmässig nedgång och samtidigt ett ganska tydligt konjunkturmönster. Skillnaderna är emellertid betydande mellan olika åldersgrupper; för de yngre har rörligheten mätt på detta vis varit i det närmaste konstant medan den har minskat snabbt bland de äldre.

Ett par reservationer till denna bild av rörlighetens utveckling bör göras. Den minskade geografiska rörligheten har motverkats av en ökad pendling. Pendlingen över kommungränser har ökat förhållandevis snabbt sedan början av l970-talet. På vis kan det samma vara värt att framhålla att den interna rörligheten inom en viss arbetsplats har ökat, allt fler arbetsbyten sker utan att samtidigt anställningsförhållandet bryts. En orsak till detta är sannolikt den offentliga sektorns tillväxt, en annan att även de privata arbetsgivarna blivit allt större, till följd den fortgående koncentrationsav processen i ekonomin.

Diagram 8.4. Andelen sysselsattasom bytt arbetsgivare någon gångunder ett år. Utvecklingenför olika åldersgrupper 1966-1985

E2

16-24 år

F

O

O

O ... v i r u l I I

u 1 I v I

1570 19:78 1982

1966 1974 Källa: Arbetskraftsundersökningama, statistiska centralbyrån.

Tecken på obalans

Det faktum att rörligheten har minskat är i sig inget bevis för att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats. För att det skall vara möjligt att dra denna slutsats krävs det att det är möjligt att identifiera ökande obalanser på arbetsmarknaden. Dessa kan ha karaktären både av efterfrågeoch utbudsöverskott.

Längre vakanstider skulle kunna vara en indikation på tilltagande efterfrågeöverskott. Någon trendmässig ökning i vakanstiderna har emellertid inte kunnat observeras. I själva verket har vakanstiderna inom industrin minskat de senaste femton åren. Efterfrågan på vissa yrkeskategorier har emellertid inte kunnat tillgodoses och detta kan naturligtvis vara nog så allvarligt.

Fram till slutet av 1970-talet framstod bristen på yrkesarbetare vid högkonjunkturer som det främsta hindret för en industriell expansion. Även under högkonjukturåret 1985var bristen på yrkesarbetare stor, men trots allt lägre än vid tidigare högkonjunkturer. Under början av 1980-talet blev i stället teknikerbristen alltmer omfattande och har därefter ökat påtagligt se diagram 8.5.

Det går också att finna tecken på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats studerar arbetslöshetens utveckling. Särskilt påtagligt

om man

Diagram 8.5. Brist påvissayrkeskategorier 1965-1986

Yrkesarbetare

Tekniskatjänstemän

o llllllllllllll|llllillllllllll|III|IUTIIII|III||lI|lIIIIIIIU|IIIIIII|IUIUUIIIIII'I 1965 1970 1975 1980 1985 Källa: Konjunkturinstitutet.

är att arbetslösheten ökat för yngre och äldre, liksom att arbetslöshetstiderna blivit längre. Den totala arbetslösheten har under de allra senaste åren sjunkit. Samtidigt förefaller det finnas en långsiktig trend i motsatt riktning. Under de senaste 15 åren har den sammanlagda andelen arbetslösa och i personer arbetsmarknadspolitiska åtgärder mer än fördubblats. Sysselsättningssituationen för åldersgruppen 25-54 år är emellertid förhållandevis god. Arbetslösheten för denna åldersgrupp har ökat mindre än för övriga åldersgrupper. Inte heller har den andel denna åldersgrupp av som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat jämfört med början av 1970-talet. Betydligt sämre är arbetsmarknadssituationen för de Ungdomar yngre. löper en förhållandevis stor risk att bli arbetslösa, även deras arbetslösom het i allmänhet är kortvarig. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdomar har ökat från 2% av ungdomar i arbetskraften 16-24 år vid början av 1970-talet till 9% 1985. På detta sätt har främst 16-19-åringar skyddats från öppen arbetslöshet. För åldersgruppen 20-24 år är den öppna arbetslösheten däremot väsentligt högre än för tio år sedan, även om den sjunkit under senare år. Andelen 20-24-åringar är i av som arbetsmarknadspolitiska åtgärder är också förhållandevis hög. Också de äldre har försämrat sin position på arbetsmarknaden. Uppgången i deras arbetslöshet beror främst på de längre arbetslöshetstiderna;

Diagram8.6. Andelenarbetslösaochi arbetsmarknadspolitiskaåtgärder 1970-1986. Åldersgrupperna 16-24, 55-65 och 16-65 år

i v r r l r I | I I I v

1970 19174 1978 1982 1986

l de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ingår beredskapsarbeten,arbetsmarknadsutbildning och fr. o. m. 1984rekryteringsbidrag samt ungdomslag. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetskraftsundersökningarna, statistiskacentralbyrån.

risken att bli arbetslös är inte högre än vad fallet för 15 år sedan. Över

var hälften av alla arbetslösa i åldern 55-64 år hade 1985arbetslöshetstider på över 6 månader och av alla som varit arbetslösa i mer än ett år var ca 75% över 55 år. De långa arbetslöshetstiderna för denna åldersgrupp har heller inte minskat nämnbart i den nuvarande ekonomiska uppgången. Antalet äldre som berörs av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är relativt lågt. Däremot har under senare år många äldre arbetslösa lämnat arbetskraften genom förtidspensionering; antalet personer som förtidspensionerades av arbetsmarknadsskäl 60-64 år ökade mellan 1982 och 1985från 3700 till 10700.

Vad ligger bakom obalanserna

Frågan om vad som ligger bakom en minskad rörlighet eller tilltagande obalanser är inte lätt att besvara på ett entydigt vis. Den är dessutom mycket kontroversiell. Av vad som tidigare sagts framgår att ex. efterfrågesituationen på arbetsmarknaden och strukturella förändringar av typen allt större företag helt säkert har en effekt på den observerade rörligheten. Vidare har framgått att det finns ett antal drag i utvecklingen som samverkat till att göra rörlighet ekonomiskt mindre fördelaktig än tidigare. I

debatten är det främst betydelsen av det senare som har spelat en stor roll. Två skolbildningar synes stå emot varandra. Enligt den ena spelar ekonomiska faktorer en liten roll för individers beslut om att byta boendeort, arbete eller utbildning och det är därför i första hand andra åtgärder som krävs för att få till stånd en smidigt fungerande arbetsmarknad. Enligt den andra är det tvärtom de ekonomiska faktorerna som är avgörande.

Det finns inte många svenska studier som kan kasta ett ljus över denna problematik. Av tre studier gjorda av Bertil Holmlund går det emellertid att dra slutsatsen att ekonomiska faktorer spelar en roll för beslut att byta arbetsgivare och boendeort.1 Dessa tre studier visar därmed att den förda löne- och skattepolitiken mycket väl kan ha bidragit till lägre rörlighet. Rörligheten förklarades emellertid huvudsakligen av efterfrågeförhållandena.

I en bilaga till långtidsutredningen görs ett försök att ta ställning till lönestrukturens betydelse för den regionala utvecklingen. Där konstateras att spridningen i totala utbudsöverskott definierat som arbetslösa + personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder + förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl dividerat med antalet personer i arbetskraften på de regionala arbetsmarknaderna har ökat under de senaste 10- 15åren

Detta tolkas av författarna som en indikation på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats i den meningen att det blivit mindre ekonomiskt lönsamt att flytta till ett nytt arbete än tidigare. Samtidigt bör man observera att det inte är unikt att det med en ökad total arbetslöshet i landet följer en större absolut spridning. Så var normalt fallet under l960och l970-talens recessioner.

Den ökade absoluta spridningen kan ges många alternativa tolkningar. De störningar som skett i den regionala sysselsättningsstrukturen under senare år kan ha varit större än tidigare. En annan möjlighet är att fördelningen av arbetslösa och vakanser på yrkesområden inom olika regioner har blivit oförmånlig3. Ytterligare möjlighet är att arbetsmarknads-

mer en politiken givits en något annorlunda inriktning, vilket har bidragit till att färre personer sökt sig till arbeten i andra regioner.

l bilagan konstateras att den regionala spridningen i arbetslösheten har ökat parallellt med att befolkningsomflyttningen har minskat. Detta är i strid med vad man normalt skulle vänta sig och antyder därmed att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats i varje fall i något av ovanstående avseenden.

Hur förhåller det sig då med lönestmkturen I sin fortsatta analys kommer bilageförfattarna fram till att den regionala löneflexibiliteten i Sverige har minskat efter 1970; en större skillnad i arbetslöshet mellan regionerna får allt mindre effekt på skillnaderna i löneutveckling. Denna tendens visar sig emellertid inte alls vara unik för Sverige. Inte heller är det såatt den regionala lönestelheten i Sverige är större än i övriga undersökta länder.

1Holmlund, B. 1984. 2 Nilsson, C. och Zetterberg, 1987. 3Åberg, R. och Westerlund, O. 1986.

Kombination av åtgärder behövs

Sammanfattningsvis finns det alltså en del indicier på att den svenska arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats och att detta kan äventyra en del av de bedömningar som gjorts i första hand i kapitel det kan visa sig svårt både att nå ner till den beräknade arbetslöshetsnivån på 2%

ca och att genomföra den strukturella omvandling som ligger implicit i den tecknade vägen mot balans.

Den geografiska rörligheten förefaller att ha minskat, vilket bl.a. kan leda till arbetskraftsbrist i expanderande regioner samtidigt med att arbetslösheten ökar i andra områden. Å andra sidan tyder mycket på rörlighe-

att ten skjuter fart när efterfrågeläget förbättras.

Brister på vissa typer av arbetskraft. främst med lite längre utbildning har också observerats. Samtidigt ökar problemen på arbetsmarknaden för både äldre arbetskraft och för ungdomar. Det förefaller också finnas tendenser till en ökad segmentering på arbetsmarknaden i bl. a. den meningen att arbetslöshetsperioderna trendmässigt har blivit längre.

Det är väsentligt vanskligare att uttala sig om exakt vad som ligger bakom de observerade problemen. Under de senaste decennierna har utvecklingen i många olika avseenden gjort att de ekonomiska argumenten för individuell rörlighet har minskat. Lönerelationerna har också förändrats. Exempelvis har ungdomslönerna stigit i en snabbare takt än lönerna för övriga åldersgrupper. Det vore förvånande om dessa förändringar i ekonomiska faktorer inte skulle ha bidragit till att minska den geografiska rörligheten eller att försvaga arbetsmarknaden för ungdomar.

Samtidigt bör man komma ihåg att stora löneskillnader inte självklart innebär att arbetsmarknadens anpassningsförmåga underlättas. Exempelvis har strukturomvandlingen i industrin försvårats av att lönenivån var förhållandevis hög i flera av de branscher som gick tillbaka under 1970talet, ex. varv och stål.

Hur betydelsefulla löneförändringar och andra renodlat ekonomiska faktorer är i förhållande till övriga faktorer som kan påverka beteendet hos både arbetstagare och arbetsgivare kan alltså diskuteras. Uppenbarligen finns det andra drag i utvecklingen som kan ha bidragit till att bromsa den geografiska rörligheten. Ungdomarnas arbetsmarknad kan också ha försvagats av andra skäl; utbildningskraven har ex. stigit. Bristen på arbetskraft inom vissa yrken kan också delvis förklaras av problem inom utbildningsväsendet.

Det finns emellertid ingen anledning att ställa de olika sannolikt sammanhängande förklaringarna mot varandra när åtgärder för att få en bättre fungerande arbetsmarknad diskuteras. Om en ökad beredvillighet att anpassa sig är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt finns det också argument för åtgärder som uppmuntrar anpassning. Exempel på detta är flyttnings- eller omskolningsbidrag, men också förändringar i löne- och skattesystemet som exempelvis gör det lönsamt att utbilda sig till den typ av arbeten för vilka efterfrågan växer.

Parallellt krävs det åtgärder för att bygga ut och förbättra utbildningssystemet. Inte minst förefaller det vara väsentligt att nå ut till medelålders och

äldre arbetskraft, riskerar att hamna på efterkälken i den

som annars snabba tekniska utveckling som sker inte minst i industrin.

Slutligen är det viktigt att ägna ungdomsarbetslösheten särskild uppmärksamhet. Utan tvekan är det extra viktigt att just ungdomar har ett arbete, eftersom arbetslöshet för dem riskerar att få effekter för ett helt framtida liv. Åtgärder bidrar till brygga över klyftan mellan skola och

som arbete förefaller motiverade.

9¶Vidare aspekter på välfärden

I långtidsutredningens kalkylbaserade kapitel har en utveckling leder

som mot balans för den svenska ekonomin analyserats. Begreppet balans har preciserats genom att vissa ekonomisk-politiska mål åsatts bestämda värden. Sålunda har exempelvis målen om full sysselsättning och balans i utrikesbetalningarna preciserats siffermässigt, medan angivelsen varit mera allmän för andra mål.

Målen om en jämn fördelning av levnadsstandarden och om regional balans kan inte på något enkelt sätt kvantifieras; det går inte ens att ge några entydiga definitioner på vad som menas med ex. jämn inkomstfördelning respektive regional balans. Bl. a. av den anledningen har inte dessa mål kunnat analyseras inom långtidsutredningens modellvärld. Detta betyder emellertid inte att fördelningsfrågorna och de regionala frågorna är mindre viktiga.

I de följande avsnitten diskuteras olika aspekter av inkomst- och förmögenhetsfördelningen, den regionala utvecklingen samt den fysiska miljön. Det sistnämnda problemområdet relaterar inte direkt till något av de angivna målen för den ekonomiska politiken. Det är givetvis ändå centralt i

en diskussion av välfärdsutvecklingen i ett vidare perspektiv.

Någon fullständig och ingående redovisning av alla relevanta välfärdsaspekter kan självfallet inte ges inom ramen för denna utredning. Genomgången i det följande begränsas därför till en kortfattad redogörelse för läge och utvecklingstendenser på de tre valda områdena, och en diskussion kring utvecklingen på längre sikt, bl. a. i ljuset av den samhällsekonomiska utvecklingsbild som framkommer ur långtidsutredningens kalkyler. För en mer fyllig redovisning och diskussion av olika fördelningsaspekter på offentlig verksamhet, av den regionala utvecklingen och av utvecklingen på miljöområdet, hänvisas till de bilagor i respektive ämne som utarbetats för långtidsutredningens räkning Inkomst- och förmögenhetsfördelningen kommer också att behandlas inom ramen för en omfattande studie över fördelning och välfärd som statistiska centralbyrån utför på regeringens uppdrag, och som kommer att redovisas under våren 1987. Långtidsutredningen har tagit del av vissa av de preliminära resultaten av detta arbete.

Gustafsson, B 1987,

Expertgruppen för forsk-

ningom regional utveck-

ling 1987 och Statens

naturvårdsverk, 1987.

Inkomst- och förmögenhetsfördelningen

Hur inkomsterna fördelas mellan individer och hushåll beror i avgörande grad på individernas anknytning till arbetsmarknaden. Lönen arbets-

per timme spelar givetvis en central roll. Huvudsakligen bestäms den genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Dessa förhandlingar fördelar det samlade produktionsresultatet mellan arbete och kapital, och bestämmer fördelningen mellan olika löntagargrupper.

Löner och lönerelaterade inkomster som exempelvis arbetslöshets-

och sjukförsäkring är dock inte de enda bestämningsfaktorerna för de

ekonomiska resursernas fördelning mellan medborgarna. Förmögenhetsfördelningen spelar också en mycket betydande, om än förhållandevis svårmätbar roll för konsumtionsstandarden. Härutöver spelar även skatter och avgifter, inkomstöverföringar och subventioner en viktig roll. Hushållens ekonomiska standard påverkas också i hög grad de offentliga

av tjänsterna.

En jämn inkomstfördelning

En individs årsinkomst bestäms till helt övervägande del två faktorer;

av arbetsförtjänsten per timme och arbetstidens längd. Arbetstidens

genomslag på årsinkomsten modifieras inkomstförsäkñngar vid arbetslös-

genom het, sjukdom, barnafödande etc. Tidigare undersökningar har likväl gett vid handen att skillnaderna i årsarbetstid totalt sett väger tyngre än löneskillnaderna som förklaring till inkomstfördelningen, och detta mönster har inte visat någon tendens till förändring. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar svarar olikheter i arbetstid för mer än femtio procent de

av totala inkomstskillnaderna före skatt.

Tabell 9.1 Fördelning avfamiljeinkomster i sju länder vid ingången 1980-talet

av Land Familjens Familjens Disp. ink. Trans- Skatteuppgiftsår brutto- disponibla i förhål- fere- nivå3

inkomst inkomst lande till rings

gini gini brutto- nivåz

inkomst

gini

1Ginikoefficienten angerskillnaden mellan den faktiska fördelningen och hypote-

en tiskt helt jämn fördelning. Ginikoefficienter antar värden 0 till lägre koefñcienten är, destojämnare ärfördelningen. 2 Offentliga transfereringar i procent av bruttoinkomsten. 3 Personlig inkomstskatt, inklusive löneskatt i procent av bruttoinkomsten. Källa: Svensk inkomstfördelning i internationell jämförelse, Ds Fi 1986:12.

Den senaste ZO-årsperioden har präglats mycket kraftig inkomstut-

av en jämning. De 10 % av befolkningen som tjänat mest har fått sjunkande realinkomster sedan slutet 1960-talet, medan övriga under

av grupper motsvarande period fått inkomstökningar. Inkomstökningarna har dessutom varit störst bland de som har de lägsta inkomsterna. Den kraftigaste inkomstutjämningen skedde under andra hälften 1970-talet.

av

I ett internationellt perspektiv är inkomstfördelningen i Sverige mycket jämn. En studie där Sverige jämförs med sex andra industriländer omkring år 1980, visar exempelvis att Sverige har den jämnaste fördelningen

av inkomsterna både före och efter skatt se tabell 9.1. I studie dras

samma vidare slutsatsen att den höga nivån på skatter och transfereringar den

är främsta förklaringen till att de disponibla inkomsterna är såjämnt fördelade i Sverige.

Differenser i timlön är alltså den ena huvudfaktorn bakom inkomstfördelningen. Inom bl. a. industrin har den solidariska lönepolitiken bidragit till en minskad lönespridning mellan olika branscher och därmed till en jämnare inkomstfördelning. En välbekant illustration till detta är den s. k. struten för LO/SAF-området, som visar att lönespännvidden mellan 120 avtalsområden minskat från knappt 30% i slutet av 1950-talet till 12%

ca vid l980-talets mitt se diagram 9.1. Också inom enskilda branscher tycks en utjämning ha skett, såväl inom arbetar- tjänstemannakollektiven.

som

Diagram 9.1 Lönespännvidden1959-1985 mellanavtalsområdenainomLO/SAF-området Index, industriarbetargenomsnittet 100 120

.

.

.

L

T . . . , . rv .T. . . . l . . . I .. I

1959 1964 1969 197 IWQ 1984 Källa: Landsorganisationen

En principiellt likartad utveckling har också ägt inom den offentliga

rum sektorn, där avtalssatsningar gjorts på de lägst avlönade, medan de högre betalda grupperna fått stå tillbaka. Detta har medfört påtaglig löneut-

en jämning inom den offentliga sektorn. Parallellt förefaller det emellertid att

ha medfört växande skillnader i lönestruktur mellan den offentliga och den privata sektorn, något som under senare år har komplicerat lönebildningen.

Samtidigt som man kan konstatera en påtaglig löneutjämning inom alla större kollektiv på arbetsmarknaden, kan man emellertid också notera att utjämningen mellan dessa varit mycket mer begränsad. Detta avspeglas i utvecklingen av den s. k. maximala utjämningskoefficienten för olika löntagargrupper. Denna anger hur stor del av inkomstsumman som måste överföras från de som har de högsta inkomsterna till de med de lägsta för att en total utjämning skall uppnås. Den maximala utjämningskoefñcienten inom grupperna arbetare, lägre tjänstemän och högre tjänstemän har minskat 1975- 1984, samtidigt som avstånden mellan grupperna varit i stort sett oförändrade.

Sammantaget har det emellertid skett en utjämning av lönerna före skatt; den maximala utjämningskoefficienten för gruppen helårs- och heltidsarbetande sjönk från drygt 14% 1975till ca 12% 1984.

Den ökade inkomstutjämning som ägt rum under de senaste 15 åren förklaras alltså av de minskade löneskillnaderna, men i ännu högre grad av förändringarna i förvärvsfrekvens och arbetstid. De högre förvärvsfrekvenserna svarar för ca 65% av den sammantagna ökningen av arbetskraften under de senaste 15åren på ca 500000 personer, medan befolkningsutvecklingen svarar för resten. Kvinnorna har stått för hela sysselsättningsökningen.

Den genomsnittliga arbetstiden bland de förvärvsarbetande har också utjämnats kraftigt, inte minst mellan kvinnor och män. Kvinnor arbetar idag i genomsnitt nästan 70% av den tid män arbetar, jämfört med knappt 50 % under 1960-talet. Denna utveckling har starkt bidragit till att inkomsterna utjämnats.

Förändringarna i arbetskraftsdeltagandet har också bidragit till att tvåförsörjarhushållen totalt sett klarat att vidmakthålla den reala disponib-

av la inkomstnivån åren 1975-1985, trots den reallönesvacka som förevarit. De lägre reallönerna har för denna grupp alltså i praktiken kompen-

att de gifta och samboende kvinnorna höjt sin förvärvsgrad och serats av ökat sin arbetstid.

Inkomstutjämningen kan, på sätt löneutjämningen, illustre-

samma som

med den maximala utjämningskoefficienten. I tabell 9.2 redovisas ras denna för ett antal olika inkomstbegrepp. Av tabellen framgår att inkomstutjämningen kraftig under 1970-talet, för att sedan bromsas upp under

var de första åren på l980-talet.

En förklaring till att inkomstutjämningen inte fortsatt i samma takt kan

sysselsättningstillväxten under de senaste åren till skillnad från vara att -

inte varit ensidigt koncentrerad till den offentliga sektorn, 1970-talet -

också kommit näringslivet till del, där lönespridningen generellt sett utan

större. Några empiriska undersökningar hur förändringar i den ofär av fentliga sysselsättningen exakt påverkar inkomstfördelningen finns

mer dock inte. En bidragande faktor torde de senaste årens mycket

annan vara snabba löneutveckling inom vissa expansiva delar av näringslivet och för vissa nyckelgrupper. I den andra ändan av inkomstskalan har, som framgått i kapitel samtidigt vissa befolkningsgrupper, främst ungdomar och

Tabell 9.2Inkomstfördelningen i Sverige1953, 1967,1973,1980och1984. Maximala utjämningskoefficienten

19531 1967 1967 1973 1980 1984

Sammanräknadinkomstz

alla över 20 år 37 32 23 22

alla med inkomst 29 28 23 23

- - Sammanräknad nettoinkomst3

alla över 20 år 42 39 37 32 22 21

alla med inkomst 29 27 22 22

- - Inkomst efter skatt

alla med inkomst 26 24 20 20

- -

Vissa icke skattepliktiga transfereringar såsomexempelvis ersättning vid sjukdom är medräknade. 1Inkomst av tjänst, kapital, rörelse m. m., efter avdrag för utgifter för inkomsternas förvärvande. 3Som 2., minus underskottsavdrag. Källa: Eriksson, R, m. fl., Välfärd i förändring, Levnadsvillkori Sverige 1968- 1981 och statistiska centralbyrån.

lågutbildade äldre personer, haft växande svårigheter att respektive behålla fotfäste på arbetsmarknaden. Detta har i sin tur, trots förekomsten av transfereringar, försämrat deras inkomstutveckling.

v Skatte- och transfereringssystemets betydelse

Transfereringarna utgör f.n. drygt femtedel av hushållens bruttoin-

en komster, medan inkomstskatten motsvarar ca 30 %. För knappt hälften av befolkningen medför nettot inkomstskatter och transfereringar en höjd

av materiell standard, medan det för ungefär lika många resulterar i lägre

en

Skatte- och transfereringssystemet innebär en ekonomisk resursomfördelning två olika slag. För det första sker en omfördelning över livscy-

av keln, innebär att en normalindivid under olika livsfaser och -situa-

som tioner har ett varierande skatte- och transfereringsnetto. Skatte- och transfereringssystemet är alltså i detta avseende närmast av försäkringskaraktär. För det andra sker dessutom ren utjämning; exempelvis får

en ensamstående med barn i genomsnitt sin standard höjd till följd av skatter och transfereringar medan gifta eller sammanboende med högst tre barn får sänkt ekonomisk standard. Skatte- och transfereringssystemetjäm-

en

också ut den materiella standarden mellan män och kvinnor och mellan nar de har lång arbetstid och andra. Vidare medför systemet att de

som regionala skillnaderna i materiell standard blir mindre.

Transfereringarnas andel av hushållens inkomster har fördubblats under de senaste 20 åren. Inkomstskatternas andel av hushållens inkomster var betydligt större än transfereringarna under 1960-talets första år och ökade snabbt fram till början av 1970-talet. Därefter har inkomstskatternas andel

hushållens inkomster inte genomgått någon större förändring. Transfeav reringarnas expansion under 1970-talet har således inte motsvarats av

Gustafsson, B. 1987.

13 Lårzgtidixttlrednilzgen.Huvud/apport

någon parallell ökning av inkomstskatten. I stället har de varuanknutna skatterna och olikia typer av lönebaserade avgifter ökat betydelse.

Även offentliga subventioner har ofta fördelningspolitiska syften. Deras effektivitet härvidlag förefaller dock inte sällan vara diskutabel. Gjorda undersökningar av räntesubventionerna på bostadsområdet tyder

exempelvis på att dessa gynnar hög- och medelinkomsttagare än lågin-

snarare komsttagare. Livsmedelssubventionerna i och för sig låginkomst-

gynnar tagare och barnfamiljer, men den fördelningspolitiska effekten skulle bli väsentligt större om stödet i stället utgick i form av direkta bidrag till dessa grupper, exempelvis i form av höjda barnbidrag

Nära hälften av de totala transfereringarna utgörs pensioner. Om-

av kring en fjärdedel kompenserar för sjukdom och handikapp medan

ca en tiondel ges till barnfamiljer. En mindre, men växande andel överföring-

av arna går till de arbetslösa se tabell 9.3.

Tabell 9.3 Offentliga transfereringar efter huvudsaklig funktion 1984

Huvudsaklig Relativ fördelning funktion %

Ãlderdom

Källa: Gustafsson, B., Den offentliga sektorn fördelningsaspekter, bilaga 20 till

- Långtidsutredningen 1987.

Tabell 9.4 Skillnader i arbetsinkomst mellan arbetare och andra löntagargrupper 1975-1984

1975 1978 1980 1981 1982 1983 1984

Källa: Statistiska centralbyrån, bearbetning av hushållsinkomstundersökningama

HINK

En beräkning av fördelningsproñlen för pensioner, sjukersättning, famil-

jestöd, arbetsmarknadsstöd och studiestöd visar att studiestödet, följt

av

arbetsmarknadsstödet och familjestödet, har den högsta inkomstomförde- 1 Frykman, T. 1985 2Söderström, L 1984 lande effekten per utbetald krona. Pensionerna har dock, sin

genom om- 3Gustafsson, B. 1984 fattning, totalt sett den största inkomstomfördelningseffekten.3

Pensionärernas förbättrade inkomster är således en avgörande förklaring till den jämnare inkomstfördelningen. Bakom den förhållandevis snabba inkomstökningen för pensionärerna ligger flera faktorer; en viktig sådan är att allt fler pensionärer kommit i åtnjutande av ATP. Eftersom ATP är värdesäkrat, har utbetalningarna i stort sett följt inflationen, som under flera år ökade snabbare än de nominella lönerna.

Av tabell 9.2 framgick att skattesystemet har en inkomstutjämnande effekt i den meningen att den maximala utjämningskoefficienten är lägre efter skatt än före. Huruvida skattesystemets omfördelande förmåga har ökat eller minskat över tiden är svårare att svara på. Skillnaden i andel av inkomsten som betalas i direkt skatt har minskat mellan arbetarhushåll och tjänstemannahushåll. Detta skulle kunna tolkas som att skattesystemets omfördelande förmåga har minskat. Som framgår av tabell 9.4 har emellertid skillnaden i arbetsinkomst minskat kraftigt mellan arbetar- och tjänstemannahushåll. Detta skulle mycket väl kunna vara huvudförklaringen till att skillnaden i den andel av inkomsten som betalas i direkt skatt har minskat. Det finns emellertid andra tänkbara förklaringar. Den progressiva statsskattens andel av de totala direkta skatterna har minskat i förhållande till den proportionella kommunala skatten. Vidare har skattereformen 1983-1985 minskat marginalskatterna. I vilket fall som helst är inkomstskillnaderna efter skatt mellan arbetarhushåll och tjänstemannahushåll sammantaget mindre 1984 än de var 1975. Se tabell 9.5.

Tabell 9.5 Skillnader i Sammanräknadinkomst efter skatt mellan arbetare och andra löntagargrupper 1975-1984

Arbetare 100 100 100 100 100 100 100 Lägre tjänstemän 119 116 116 115 ll7 116 114 Högre tjänstemän 160 147 153 156 162 156 155

Källa: Statistiska centralbyrån, bearbetning av hushållsinkomstundersökningarna HINK

Arbetslöshet medför ojämnare inkomstfördelning

Många undersökningar ger belägg för att en ökad arbetslöshet på olika vis har negativa effekter från inkomstfördelningssynpunkt. Med en låg sysselsättning i ekonomin blir inkomstfördelningen ojämnare. Hög arbetslöshet innebär att många som vill arbeta inte kan, och att andra inte kan arbeta i den utsträckning de skulle vilja. Personer som drabbas av uteblivna möjligheter till förvärvsarbete återfinns i stor utsträckning bland de med relativt låga löner, vilket innebär att inkomstfördelningen blir mer ojämn

om arbetslösheten ökar. I praktiken kompenseras dock en betydande del av löneinkomstbortfallet av arbetslöshetsförsäkringarna, såvida inte arbetslöshetstiderna blir mycket långvariga. Försäkringsskyddet är dock relativt svagt för vissa grupper, inte minst ungdomar.

Utöver de direkta effekterna i form av uteblivna eller reducerade löneinkomster, tyder mycket på att arbetslösheten också har långsiktigt negativa effekter för inkomstutvecklingen hos de individer drabbas. Vid sidan

som

av de effekter en långvarig arbetslöshet kan ha på psykisk och fysisk hälsa och därmed på arbetsförmågan, finns även skäl det i många fall att tro att kan uppstå en yrkesmässig kompetensförlust inverkar negativt på som individens framtida löneutveckling

Socialbidragens andel av transfereringarna utgör endast några procent av de totala transfereringarna. Mellan 1980 och 1985 skedde emellertid en mer än femtioprocentig ökning av antalet socialbidragstagare. Ekonometriska studier visar på starka samband mellan socialbidragens omfattning ett visst år och arbetslösheten år och under föregående år. Gjorda samma simuleringar pekar också på att huvuddelen den expansion skett av som av socialbidragen kan hänföras till arbetslöshetens utvecklingz de även om förändringar i bidragsnormerna som har skett i och med införandet av socialtjänstlagen också förefaller ha spelat roll. en Nutidens socialbidragstagare är i stor och växande utsträckning ungdomar den åldersgrupp som 1984 hade största andelen bidragstagare l0,2 % var gruppen 25-29 år. Det visar sig också att socialbidragens expansion är att hänföra till personer och familjer med anknytning till svag arbetsmarknaden. Dessa har också sämst förspänt vad gäller arbetslöshetsförsäkringsskydd.

Förmögenhetsskillnaderna kan ha Ökat

Kunskaperna om ägandet, förmögenheternas och kapitalvinsternas faktiska fördelning är begränsade. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att förmögenheterna i Sverige är betydligt ojämnare fördelade än inkomsterna, men samtidigt mycket jämnare fördelade än i andra jämförbara industriländer. Vidare har en snabb utjämning av förmögenheterna skett över perioden 1920- 1975. Vissa tecken tyder dock på att förmögenhetsskillnaderna kan ha ökat fr. o. m. 1970-talets andra hälft. Mellan 1975 och 1983 fördubblades den svenska prisnivån. Denna prisutveckling i kombination med ett i huvudsak nominellt skattesystem medförde omfattande förmögenhetsomfördelning.3 Värdet på förhållandevis en hårt beskattade banktillgodohavanden sjönk snabbt i reala termer. Dessutom minskade också det reala värdet på skulder, för vilka räntorna var avdragsgilla. Parallellt med detta steg priserna på fast egendom mycket snabbt, särskilt i storstadsregionerna.

Tabell 9.6 Andel av hushållenssamladeförmögenhetersomägsavde rikaste hushållen. 1975samt en framskrivning för 1983. Procent

Andel avhushållen Andel av förmögenhetssumman 1975 1983 1Expertgruppen för 0,1 6,0 8,0 utredningsverksamhet i 0,2 8,0 10,0 arbetsmarknadsfrågor 0,5 12,5 14,5 1984 1,0 17,0 19,5 2 Gustafsson, B. 1987 2,0 24,0 26,0 3 Se exempelvis realbeskattningsutredningens Källa: Spånt,R., Wealth distribution Sweden 1920-1983, C.V. Starr Conference betänkande 1982. on international comparisons of the distribution of household wealth 1983.

Diagram 9.2 Nominell värdestegringpåvissatillgångar 1970-1985 Index 1970l00 800.0

KPI ,

Hyreshus /

-------- -- Fritidshus I

------ Villor / 600-07 Generalindexaktier "

-

0.0----

I

1970 1975 1980 1985

Källa: Statistiska centralbyrån.

Under 1980-talets första hälft skedde, som framgår av diagram 9.2, en kraftig uppgång av aktiekurserna, som under 1970-talet sjunkit i reala termer. Aktieinnehavet i samhället är mycket ojämt fördelat exempelvis

ägdes 1975hälften alla aktier 0,3 % befolkningenl. Därmed har de

av av av starkt stigande aktiekurserna under 1980-talet bidragit till en ökad koncentration av hushållens förmögenheter.

En närmare undersökning förmögenhetsfördelningens utveckling un-

av der år görs för närvarande vid statistiska centralbyrån. I avvaktan

senare på resultaten denna undersökning, som kommer att publiceras under

av våren 1987, kan egentligen bara konstatera att flera faktorer på senare

man år verkat i riktning mot ökade förmögenhetsskillnader. Om och i vilken utsträckning detta också resulterat i en ojämnare förmögenhetsfördelning är ännu klarlagt.

Den ekonomiska politiken är avgörande

En komprimerad bild av inkomsternas fördelning i Sverige visar först och främst att Sverige i ett internationellt perspektiv har en mycket jämn inkomstfördelning. Denna bild har inte genomgått någon väsentlig förändring under 1980-talet. Dock finns tecken på att vissa grupper, främst ungdomar men också andra personer med svag och osäker ställning på arbetsmarknaden, har halkat efter i inkomstutvecklingen.

Även när det gäller förmögenhetsfördelningen intar Sverige särställ-

en ning i fråga om utjämning. Under den senaste tioårsperioden kan emellertid förmögenhetsskillnaderna ha ökat. Två förhållanden som verkat i den riktningen är uppgången på fastighetsmarknaden under senare delen 1Spånt 1982

av

1970-talet i hägnet av stigande inflation och då rådande skattesystem, och uppgången på aktiemarknaden under 1980-talet.

Redan av den kortfattade redovisning av inkomst- och förmögenhetsfördelningen som gjorts i detta avsnitt, framgår att dess utveckling bestäms av en mängd demografiska, sociala och ekonomiska faktorer; faktorer i

som varierande grad kan påverkas med ekonomisk-politiska åtgärder. Detta hindrar inte att de grundläggande makroekonomiska förhållandena

- som naturligt nog står i fokus för långtidsutredningen har stor och på många

sätt avgörande betydelse för inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Ett tydligt exempel är arbetslösheten som spelar en viktig roll för inkomstfördelningen. Ett annat lika tydligt exempel är inflationen, som tenderar att leda till stora och godtyckliga omfördelningar av förmögenheterna.

Samtidigt är det uppenbart att vägen till en mer balanserad ekonomisk utveckling kan innebära vissa fördelningspolitiska påfrestningar. De devalveringar som genomfördes 1981 och 1982 innebar t.ex. bl.a. från

en sysselsättningssynpunkt nödvändig förbättring av näringslivets konkur-

renskraft och lönsamhet. Samtidigt innebar de emellertid en förskjutning av fördelningen mellan löner och vinster till vinsternas förmån. Detta lade i sin tur grunden för den starka kursuppgången på aktiemarknaden, med åtföljande effekter på förmögenhetsfördelningen. Om med hänvisning

man till dessa negativa fördelningseffekter skulle avstå från att rätta till makroekonomiska obalanser skulle emellertid de fördelningspolitiska konsekvenserna på sikt bli närmast katastrofala, med hög och varaktig arbetslöshet, sjunkande reallöner och krympande skattebaser.

Regional utveckling

Tillväxt och regional omvandling

Ekonomisk tillväxt gör det lättare att uppfylla flera grundläggande mål för den ekonomiska politiken, inte minst målet om full sysselsättning. Tillväxt innefattar, som tidigare framgått, ett visst mått av förändring; tillväxt kräver anpassningar och förändringar av produktionens innehåll, av den teknik som tillämpas, och ibland också av dess lokalisering. Det sistnämnda innebär att sysselsättningsmöjligheterna ökar i vissa regioner och på vissa orter, samtidigt som de minskar på andra håll. Detta får också i sinom tid genomslag på befolkningens fördelning och på dess ålders- och yrkessammansättning i olika delar av landet.

En politik för regional balans kan sägas ha två huvuduppgifter. Den

ena är att förhindra att de omställningskrav som den ekonomiska utvecklingen reser leder till alltför snabba förändringar i vissa regioner eller på vissa orter. För detta kan anföras samhällsekonomiska motiv; en snabb befolkningsomflyttning är förenad med höga sociala kostnader. Dessutom innebär en rent marknadsstyrd regional omvandling att ett relativt begränsat antal människor får betala en orimligt stor del av priset för den ekonomiska tillväxten. Med andra ord finns starka fördelningspolitiska motiv för åtgärder i syfte att påverka och styra strukturomvandlingens genomslag i dess rumsliga dimension. Detta innebär att strävan mot regional balans kan

innebära konflikt med målet hög ekonomisk tillväxt på nationell en om en nivå. Regionalpolitikens andra huvuduppgift är att förnya och förändra de enskilda regionernas produktionsförutsättningar och näringsstruktur; att främja de enskilda regionernas möjligheter att tillvarata potentiella komparativa fördelar och, i varje fall på sikt, vända strukturomvandlingen till sin fördel. Det handlar alltså i denna del om att häva eller mildra egen regionala marknadsimperfektioner. I detta fall råder alltså inget motsatsförhållande visavi tillväxtmålet. I praktiken är det svårt att renodla dessa båda aspekter flertalet regionalpolitiska åtgärder har inslag av både fördelningspolitisk och "marknadsförbättrande" karaktär. Var tyngdpunkten läggs har också varierat över tiden, beroende bl. på hur den konkreta problembilden sett ut a. och på erfarenheter av politikens effekter. vunna Uppenbarligen kan konflikter uppstå mellan målen om ekonomisk tillväxt och regional balans. Men samtidigt gäller också att en låg ekonomisk tillväxt kan leda till regionala balansproblem, eftersom en låg ekonomisk tillväxt liksom andra makroekonomiska obalanser tenderar att slå hårt marginella delar produktionssystemet, delar som inte sällan återmot av finns i de sysselsättningssynvinkel sårbara delarna av landet. Dessutom ur tyder gjorda undersökningar på att utan en någorlunda god ekonomisk tillväxt, styrfart i ekonomin, minskar både resurserna för och även som ger effekterna olika regionalpolitiska insatsen Kort sagt är sambanden av mellan ekonomisk tillväxt och regional balans inte av någon enkel och endimensionell varje konkret tillväxtförlopp och varje konkret natur regionalt balansproblem inrymmer sina speciella problem och möjligheter i dessa avseenden.

Högre sysselsättning ide traditionella stödområdena

För riket helhet ökade under 1980-1984 antalet sysselsatta med i som genomsnitt 0,2 % år. Som framgår av tabell 9.7 var denna sysselsättper ningstillväxt ojämnt fördelad över landet. Till de län som ökade sin sysselsättning klart snabbare än genomsnittet hörde Stockholms och Uppsala län. För norrlandslänen skedde minskning av sysselsättningen. Till en svag bilden hör dock att utvecklingen de senaste åren tycks ha vänt i mer riktning; enligt arbetskraftsundersökningarna AKU ökade sysgynnsam selsättningen i norrlandslänen nästan lika snabbt som för riket som helhet åren 1983-1985. Den svagaste sysselsättningsutvecklingen har alltså inte förevarit i de traditionella stödlänen. I stället är det bergslagslänen som haft den klart sämsta sysselsättningsutvecklingen under dessa år. Ett ökat antal sysselsatta behöver inte innebära att arbetslösheten minskar befolkningen i arbetsför ålder ökar eller om förvärvsgraden ökar, - om kan konsekvensen bli att arbetskraftsutbudet ökar ännu snabbare. Med andra ord kan ökad sysselsättning gå hand i hand med en ökad arbetsen löshet. Som framgått av kapitel 2 har arbetslösheten i Sverige sjunkit de senaste l Seexempelvis Ohlsson, åren. Denna generella förbättring i arbetsmarknadsläget har också kommit L. 1981.

de regioner till del där de strukturella sysselsättningsproblemen är stora. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv är det dock intressantare att utröna hur den arbetslöshet som finns är fördelad regionalt har den minskade totala

arbetslösheten också inneburit en utjämning av de regionala skillnaderna i arbetslöshet I diagram 9.3 görs ett försök att illustrera detta. Arbetslösheten, som här definierats som andel kvarstående arbetssökande samt personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete i procent av befolkningen i arbetsför ålder, har för den nationella nivån satts lika med 100. Detta innebär exempelvis att om ett visst län ett visst år har dubbelt såhög andel arbetslösa som riket som helhet, blir dess nivå 200 i diagrammet.

Av diagrammet framgår att det relativa arbetsmarknadsläget har förbättrats för en del län med sysselsättningsproblem medan det har försämrats för andra. För Norrbotten och Västerbotten har en klar förbättring skett under 1980-talet, låt vara att nivån fortfarande är mycket hög i Norrbotten. För exempelvis Blekinge län och Gävleborgs län finns å andra sidan en tydlig tendens till ökade arbetslöshetstal relativt riksgenomsnittet. Värmlands län ligger på en stabil och hög nivå relativt riksgenomsnittet, medan Stockholms län ligger på en lika stabil men låg nivå.

Bilden är alltså splittrad, och någon entydig generell tendens till ökad eller minskad spridning kan knappast spåras.

Denna bild bekräftas av en motsvarande beräkning för samtliga län. l dessa termer förefaller således utvecklingen hittills under 1980-talet totalt sett inte ha gått mot vare sig förbättrad eller försämrad regional balans. Det går dock att få

en annan bild om man använder andra mått på arbetsmarknadslâget. I kapitel 8 redogjordes för resultaten från en långtidsutredningsbilaga som behandlar lönestruktur och strukturella arbetsmarknadsproblem. Där dras slutsatsen att arbetslöshetsskillnaderna mellan länen ökat under l980-talets första

Diagram 9.3 Andel kvarståendearbetssökandeochpersoneri arbetsmarknadspolitiska åtgärderi någralän relativt helariket 1979-1986

STOCKHOLM 300.0 i--á 0- BLEKINGE t---ü VÄRMLAND GÄVLEBORG 250.0 et X--:0 VÄSTERBOTTEN NORRBOTTEN 2000 - ANM:RIKET 100

l

50.0 4

v I Tf l

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1Nilsson, C. och Zetterberg, 1987. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

år när arbetslösheten i landet som helhet ökade. Detta samband har emellertid gällt också vid tidigare uppgångar i den genomsnittliga arbetslösheten under 1960- och 1970-talen och kan därför knappast läggas till grund för påståendet att det skett en strukturell försämring i det regionala arbetsmarknadsmönstret.

Vid en värdering av arbetslöshetens utveckling ur regionalpolitisk synpunkt måste man också ta hänsyn till hur bl. a.flyttningarna utvecklas; om de arbetslösa i ett visst län flyttar därifrån sjunker arbetslösheten i detta län allt annat lika.

-

Flyttningarna över länsgräns har minskat trendmässigt se kapitel 8. Samtidigt finns det ett konjunkturellt mönster; de senaste årens goda ekonomiska tillväxt har också avspeglats i en uppgång i antalet flyttningar. Antalet flyttningar 1985 var dock lägre än under tidigare högkonjunkturperioder.

En allmän, sammanfattande bild av den regionala utvecklingen under senare år innefattar alltså trendmässigt minskande flyttningar, ökad sysselsättning inom stora delar av de regionalpolitiskt prioriterade områdena, och en regional fördelning av arbetslösheten som inte tyder på ökade regionala skillnader. Samtidigt finns också tecken på en försämrad regional balans de allt mer uttalade problemen i Bergslagen är ett exempel. Detta

illustrerar svårigheten, eller rentav omöjligheten, att i generella termer definiera, mäta och värdera graden av regional balans.

En ny typ av regionala problem

Under 1980-talets första hälft har något av en scenförändring skett i den regionala problembilden. De akuta lönsamhets- och omstruktureringsbehoven inom industrin har minskat som en följd av dels den allmänt förbättrade ekonomiska situationen, dels den strukturella

sanering som genomförts inom de tidigare krisdrabbade företagen och branscherna. Samtidigt har man, som framgått i kapitel allt tydligare kunnat notera stark

en tillväxt i flera av de företagsinriktade delarna av den privata tjänstesektorn, framför allt uppdrags- och konsultverksamhet av olika slag, liksom inom de kunskapsintensiva" delarna av tillverkningsindustrin. Dessa växande delar av näringslivet är mycket starkt koncentrerade till i första hand Stockholmsområdet, i andra hand till övriga utbildnings- och kommunikationscentra. Detta belyses i diagram 9.4, som visar den regionala fördelningen sysselsättningen inom företagstjänsten

av gruppen

Den snabba expansionen inom de högteknologiska delarna av industrin och tjänstesektorn, tycks i varje fall så här långt ha gått stora

- delar av landet förbi. Det gäller inte bara de traditionella problem- och stödområdena, utan också en rad medelstora industriorter i mellan- och sydsverige.

Sysselsättningstillväxten inom de långsiktigt expanderande näringarna sker alltså i mycket hög grad inom storstadsregionerna. Detta avspeglas också i flyttningsmönstren. Även utflyttningarna från skogslän och

om stödområden nu är måttliga jämfört med ex. utvecklingen under 1960-talet, är nettoinflyttningarna starkare koncentrerade till ett fåtal storstads- 1Stålberg, L. 1987.

Diagram 9.4 Andel av befolkningen i åldern 16-64 år, som är syssesatttainom företagsinriktad tjänsteproduktion i olika regioner 20 J 1 1 1 1 . I 1 1 O l . 1 J . O l . . L I C I

M Källa: Privata tjänstesektorn Regionala utvecklingsmöjligheter. Staters industri- verk, PM 1986:

kommuner. Många av dem som flyttar är dessutom ofta väutbildade unga, personer. Därmed riskerar de delar av landet som beroende på sin nä-ings- och företagsstruktur inte kan sysselsätta, eller inte tillräckligt attrahera, högutbildad arbetskraft att på sikt hämmas i sin utveckling. Parallellt ned detta krymper möjligheterna att i de eftersatta regionerna etablera jLst sådana företag och verksamheter som skulle kunna bidra till en förnyelse av näringslivet. Det är med andra 0rd fråga om en ond cirkel riskerar att som förstärka den regionala obalansen.

En regional konsekvenskalkyl

Med utgångspunkt från den strukturomvandlingsbild för åren 1984-1995 som framkommer i långtidsutredningens kalkyler har Expertgrippen för forskning om regional utveckling ERU genomfört en regional konsekvenskalkyl. I den regionala kalkylen har långtidsutredningens nationella strukturutveckling tolkats med hänsyn till den näringsstruktLr och d utvecklingsförutsättningar i övrigt finns i olika regioner. som Det bör betonas att de länsvisa utfall i tabell 9.7 för som presenteras perioden 1984-1995 inte utgör någon och än mindre något prognos mål för utvecklingen inom olika regioner. Den diskussion - somförts i kapitel 6 angående modellkalkylernas känslighet för olika måsantaganden te om möjligt, i ännu högre grad beaktas här. Vad kalkylen ger är en indikation på i vilken riktning och med vilken kraft utvecklingen kan

Tabell 9.7 Sysselsättningsutvecklingfördelad på län ochpå vissalandsdelar Arlig procentuell förändring

1970- 1975- 1980- 1984-

1975 1980 1984 1995

Källa: Regional analys, Expertgruppen för forskning omregional utveckling, bilaga 24till Långtidsutredningen 1987

komma att gå, förutsatt att utvecklingen följer de av långtidsutredningen utstakade banorna, och att inga särskilda politiska åtgärder vidtas för att påverka det regionala utfallet.

Beräkningarna i långtidsutredningsbilagan tyder på en snabb sysselsättningsexpansion i framför allt Stockholms län och Uppsala län, medan utvecklingen blir väsentligt mer dämpad i flertalet andra län. Norrlandslänen får dock med undantag av Gävleborgs län i kalkylen ungefär

- -

sysselsättningsutveckling riksgenomsnittet. I östra Småland samma som och Sjuhäradsbygdenfortsätter sysselsättningen att minska. Även Bergslagen och Norrlands inland får en fortsatt svag sysselsättningsutveckling, låt vara att de senaste årens mycket negativa utveckling tycks kunna plana ut. En viktig förklaring till den besvärliga utvecklingsbilden för Bergslagen

är det starka beroendet av traditionella basindustrier, samtidigt ande-

som len sysselsatta i den expansiva privata tjänstesektorn är låg i denna region.

Den skildrade utvecklingen innebär att de regionala utvecklingstendenser som allt tydligare kunnat iakttas under de senaste åren fortsätter under tiden fram till 1995. De risker för regionala balansproblem som följer av utvecklingen inom industrin och den privata tjänstesektorn, förstärks av den kraftiga sysselsättningsnedgång som förutsätts för jordbruket, liksom av den dämpning av den offentliga sektorns tillväxt förutsatts.

som Bedömningar gjorda av Svenska kommunförbundet pekar exempelvis på att det även på den kommunala sidan är inom storstadsområdena

som expansionen kommer att ske, främst beroende på skillnader i befolkningens ålderssammansättning i olika regionen Den kommunala efterfrågan på arbetskraft i de olika regionerna tycks alltså i betydligt mindre grad än tidigare komma att verka regionalt utjämnande.

Med andra ord finns risker för en försämrad regional balans. Dock skall samtidigt också sägas att det i den tekniska och strukturella

utveckling som kan skönjas finns betydande positiva möjligheter till en jämnare regional utveckling, möjligheter som bara i begränsad utsträckning kan komma till uttryck i kalkyler av den typ som redovisats. Bland annat kommer

man genom informationsteknologins utveckling att på ett helt annat sätt än tidigare kunna decentralisera både tillverkning, administration och utbildning. I samma riktning verkar förbättringar av infrastrukturen.

Regionalpolitikens inriktning

nya

När den svenska regionalpolitiken formulerades explicit på 1960-talet,

mer var en av grundtankarna att styra över en del av tillväxten inom industrisektorn till underindustrialiserade regioner. Bakgrunden bl. den

var a. fortgående sysselsättningsnedgången inom det norrländska jord- och skogsbruket och de överhettningstendenser som samtidigt förelåg i stora delar av syd- och mellansverige. Ambitionen alltså i stor utsträckning

var lokaliseringspolitisk, vilket för övrigt också var den officiella benämningen på politiken.

Under 1970-talet förändrades betingelserna för en sådan politik, främst genom att det då inte längre fanns särskilt mycket industriell tillväxt att fördela. Dessutom fick problembilden en delvis annorlunda karaktär,

genom att omstruktureringsproblemen inte främst bestod i att industrialisera agrart präglade regioner, utan i ökande grad kom att domineras struk-

av turomvandlingen inom industrin. Rent konkret har det framför allt handlat om drastiska produktions- och sysselsättningsneddragningar inom t.ex. gruv-, stål- och varvsföretag, företag som oftast mycket starkt dominerat sysselsättningen på sina orter. Detta gjorde att de regionala problemen blev mer koncentrerade både i tid och rum. Samtidigt blev gränslinjen mot arbetsmarknadspolitiken alltmer otydlig.

Mot bakgrund av de senaste årens förskjutning av den regionala

problembilden, och av de beräkningar som gjorts baserade på långtidsutredningens bedömningar, är det rimligt att konturerna 1990-talets regio-

se av nalpolitik i förlängningen av den nyorientering skett under år. Svenska kommunför- som senare Det handlar således allt mindre subventioner befintliga, eller bundet 1987. om av mer

mindre krisdrabbade, industriföretag, eller försök till omlokaliseringar av företag och verksamheter från de mer expansiva delarna av landet. I stället handlar det om mer generella och långsiktiga åtgärder för att bygga upp miljöer där nya verksamheter och nya företag kan skapas och växa.

Dilemmat är att sådana s. k. kreativa miljöer och en ny näringsstruktur tar lång tid att skapa, och därmed sällan utgör någon lösning på snabbt uppkommande, lokalt koncentrerade bransch- och företagskriser. Detta innebär att det sannolikt, av och till, också kommer att uppstå behov av

direktverkande åtgärder. Även industrikriserna bör kunna bli både mer om färre och mindre än de var under 1970- och början på 1980-talet, givet de allmänna utvecklingsförutsättningar som ligger till grund för långtidsutredningen, kommer de aldrig att helt försvinna problem på ensidiga indu-

striorter kommer att uppstå även i framtiden.

Som påpekades inledningsvis, och som framgår av kalkylresultaten, kan även en balanserad makroekonomisk utveckling innebära tendenser till vissa regionala balansproblem. Dock finns mycket starka skäl att tro att exempelvis en alltför snabb inhemsk kostnadsutveckling eller en försämrad internationell tillväxttakt inte skulle göra de regionala obalanserna mindre tvärtom. En utveckling mot balans för den svenska ekonomin

som helhet är därför gynnsamt även för den regionala utvecklingen.

Utvecklingen på miljöområdet

Tillväxt kontra miljö vilka är problemen

-

Den yttre miljön har en stor och mångskiftande betydelse för människans välfärd. Normalt påverkas visserligen individernas levnadsförhållanden inte lika direkt och påtagligt av brister i den yttre miljön som av brister i exempelvis arbetsmiljön, men verkningarna är i stället av mycket mer omfattande och långsiktig natur.

Den ökande vikt och uppmärksamhet miljöfrågorna fått under de två senaste decennierna har på flera sätt ett nära samband med den förbättrade materiella standarden. För det första kan den yttre miljön sägas ha fått en större relativ betydelse för den totala välfärden i takt med att de grundläggande materiella behoven tillgodosetts. För det andra har den materiella produktions- och konsumtionstillväxten i sig inneburit ett i många fall påtagligt och ibland irreversibelt slitage av miljöresurser. Utifrån detta faktum har man ibland dragit slutsatsen att god miljö och ekonomisk tillväxt som den vanligen mäts är oförenliga storheter, där en ökad

- tillväxt alltid måste innebära att miljövärden åsidosätts.

För ett enskilt företag innebär krav på att reducera negativ inverkan på miljön i de allra flesta fall en höjning av produktionskostnaderna, i

som varje fall på kort sikt inverkar negativt på företagets konkurrensför-

måga, och därmed på produktion och sysselsättning. Om miljökraven gäller en hel bransch, kommer producenter i andra länder att gynnas konkurrensmässigt om man där har lägre miljöpolitiska ambitioner. Företagsekonomiskt finns alltså i regel ett klart motsatsförhållande mellan lönsamhet och tillväxt å ena sidan och miljöhänsyn å den andra.

Ur samhällsekonomisk synvinkel ser dock bilden annorlunda ut. De miljöstörningar som emanerar från ett visst företag kan exempelvis orsaka högre kostnader för andra företag, försämra hälsotillståndet hos de människor som bor i närheten etc. Dessa s. k. externa effekter innebär en påtaglig och reell kostnadsbelastning som faller på andra än upphovsmannen till miljöstörningen. Vidgas den företagsekonomiska kalkylen till en samhällsekonomisk kalkyl, som inbegriper dessa och andra slag av effekter, får man alltså en mer rättvisande bild av om det även i samhällsekonomisk mening finns ett motsatsförhållande mellan ekonomisk tillväxt och bevarandet av en god miljö.

En annan viktig aspekt på tillväxt miljöproblematiken gäller tidshori-

sonten. Antagligen skulle tillväxten på kort sikt kunna höjas betydligt om alla miljöskyddskrav togs bort, men detta skulle med lika stor säkerhet föröda de långsiktiga tillväxtmöjligheterna.

En ökad produktion innebär att resurser förbrukas, men framför allt innebär det skapas. Åtgärder för återställa skadad

att nya resurser att miljö, satsningar på forskning och teknisk utveckling för att klarlägga och bekämpa miljörisker, och investeringsinsatser för att exempelvis minska skadliga utsläpp från industrin,

kräver betydande ekonomiska resurser resurser som skapas just genom ekonomisk tillväxt.

För att få en mer precis uppfattning om relationen mellan ekonomisk tillväxt god miljö krävs alltså en samhällsekonomisk kalkyl där bl. de

- a. negativa effekterna på miljön mäts och prissätts. Sådana kalkyler är fullt möjliga att genomföra, och är inte sällan värdefulla för analys av enskilda, någorlunda avgränsade miljöproblem.

Men det finns också många miljöproblem som överhuvudtaget är föga lämpade för kalkyler i kostnads- och intäktstermer. Det gäller framför allt sådana där avståndet i tid och rum mellan exponering och effekt är stort, där sannolikheten för skador är små men katastrofala om de uppstår, och sådana där skadorna är irreversibla. Många relevanta problem är alltså av en karaktär som i praktiken gör dem okalkylerbara.

Bland annat av det skälet är det knappast möjligt att utforma ett enhetligt mått som gör det möjligt att kvantifiera de samlade effekterna på miljön av ett visst tillväxtförlopp. Inom ramen för långtidsutredningarnas modeller är det därför inte möjligt att väga de samlade miljöeffekterna mot övriga ekonomisk-politiska mål. Däremot går det att i kvalitativa termer analysera de miljömässiga implikationerna av den ekonomiska utveckling som långtidsutredningen förordar.

Många miljöproblem återstår att lösa

Påtagliga framgångar har nåtts när det gäller vissa miljöproblem. Bland annat har fosforutsläppen till sötvatten och kustvatten minskat genom utbyggnaden av reningsanläggningar för avloppsvatten. Utsläppen

av kvicksilver och av blyföreningar har också minskat, liksom utsläppen

av svaveldioxid.

De omfattande miljöskyddsinvesteringar påbörjades i slutet

som av 1960-talet i reningsanläggningar och i systemslutningar påtagligt mins-

gav kade utsläpp av framför allt olika lättnedbrytbara material, närsalter

m. m.

Uppbyggnaden av det tekniska miljöskyddet var alltså främst inriktad på att minska de stora utsläpp som upplevdes som störande, men som inte nödvändigtvis var de långsiktigt mest allvarliga. Detta skall å andra sidan ses mot bakgrund av de mycket handfasta och besvärande miljöproblem som då rådde fiskdöd, igenväxande vattendrag, stoftutslåpp, allmän

nedsmutsning osv.

Goda resultat har alltså uppnåtts på många områden av de senaste tjugo årens miljövårdsarbete. Trots detta kvarstår viktiga miljöproblem, och på vissa områden har hotbilden förvärrats snabbare än motåtgärder kunnat vidtas. Detta gäller bl. a. försurningsproblemen och den marina eutroñeringen, dvs. övergödningen av havsvattnet.

I nedanstående tabell ges en översiktlig bild av några av de viktigaste

En fylligare genomgång miljöproblemen inom olika produktionssektorer, vilka resultat som upp-

av miljöproblemen inför nåtts hittills och vilka problem som återstår att lösa. Tablån bygger på i Statens

1990-taletgörs material från naturvårdsverkeL naturvårdsverk 1987.

Tabell 9.8 Viktigare miljöproblem och miljövårdssituationeninom någraolika områden

Viktigaste Uppnådda Kvarstående miljöproblem resultat och framtida

problem

Jordbruk Biotopförändringar; Markavvattning skall Problemenkvarstår i

- - -

utarmning avflora och inte längre skedar na- huvudsak

fauna turvårdsintressen kan

Växtnaringsläckage skada

-

till sjöar, hav och Insatserför att bevara

-

grundvatten särskilt värdefulla na-

Spridningav bekämp- turbetesmarker

-

ningsmedeloch tung- Förbättrad produkt-

-

metaller. kontroll bekämp-

ningsmedel

Skogsbruk Avverkning avljäll- Begränsningarav Problemenkvarstår till

- e skog och vissa andra, hyggesstorlekm. m. stor del ur naturvårdssyn- har införts för tjällskopunkt, känsliga skogs- garna, vissa urskogstyper områden har skyddats Monokulturer utarmar Reglering har medfört - flora och fauna lugnareintroduktions-

takt avfrämmande

träslag

Gruvindustri Metallutsläpp från Utsläppentill vatten Problemeni övrigt

- malmberedningoch har minskat kvarstår i huvudsak avfallsupplag

Skogsindustri l Utsläpp av klorerade Kraftigt minskadeut- Blekeriutsläppen kom-

-

organiska föroreningar släppav biologiskt meratt minska kraf-

från blekerier nedbrytbara material tigt, men kommer

Utsläpp av andrake- och av svaveldioxid ändåatt vara stora

mikalier Viss minskningav ut- Effekterna i miljön av

- -

- Utsläpp av svavel- släppav organisk klo- kemikalieutsläppen är

dioxid rerad substans ofullständigt kända

Viktigaste Uppnådda Kvarstående miljöproblem resultat och framtida

problem

Kemisk industri Utsläpp till vatten av ReduceradeVattenut- Hantering av kemika- - - vissasvåmedbrytbara släpp lier, gaser,bensin och toxiska förore- Reduceradeutsläppav m. m. behöver förbätt-

ningar försurande ämnen ras Utsläpp av kolväten och icke-kolväten till luft Utsläpp av kvicksilver och freoner Kemikaliehantering

Stål-och metallfram- Utsläpp stoft, för- Utsläppen har reduce- Utsläppen fortfarande

av - ställning surandeämnen,lös- rats höga ningsmedelm. m. till Utsläpp av div. till-

luft satskemikalier väx- Utsläpp av metaller, andeproblem olja, metallsalter m. m. till vatten Metalläckagefrån avfallsupplag

Verkstadsindustri Utsläpp till vatten av Utsläppen har reduce- Problemenkvarstår i

- metaller, olja m. m. rats huvudsak Utsläpp till luft av bl. a. lösningsmedel och metaller Miljöfarligt avfall spillolja, lösningsmedelsresterm. m.

Energi Utsläpp av svavel- Minskade svaveldi- Fortsatt begränsning

- dioxid och kväveoxi- oxidutsläpp av försurandeutsläpp

försurnings- Bättre förbrännings- nödvändigt der ger skador teknik för mindre pan- Utsläpp av koldioxid nor etc. Utsläpp av freoner från värmepumpar Utsläpp av organiska ämnen m. m. från småskalig eldning Effekter på landskapsbild och ekosystemtill följd av vattenkraftsutbyggnader

Samfärdsel Bilavgaser Reduceradeutsläpp Utsläppen avkväve-

- av - Buller bly dioxider från biltrafi-

ken måste minska

Kommunala reningsverk Övergödning av sjöar, 85% avtätortsbe- I övrigt kvarstår pro-

- och avloppsledningsnät vattendrag och kust- folkning ansluten till blemen vatten biologisk-kemisk re- Läckage VA-näten,i ning. Kraftig redukbräddning av avlopps- tion av utsläppav fosvatten for och organiskt ma- Tungmetallförorenat terial slam

Viktigaste Uppnådda Kvarstående miljöproblem resultat och framtida

problem

Avfallshantering Utsläpp av stoft, tung- Stoftutslåppen har Tungmetallutsläppen - - metaller, dioxiner minskat med 90% se- kvarstående problem. m. m. i sambandmed dan 1970 Kadmium i gamla och förbränning Kadmiumanvändning- importerade produkter - Läckage av tungme- en nyai produkter taller m. m. från av- minskat till hälften fallsdeponier Omhändertagandeav spillolja

Bland svåra miljöproblem övergripande har under av mer natur senare år försurningen alltmer trätt i förgrunden. Försurningen orsakas främst av de svavel- och kväveföreningar som härrör från förbränning olja och kol av och från vissa industriprocesser. Kväveoxider från biltrafiken medverkar

också i hög grad. Ändrad markanvändning och förändrade metoder inom jord- och skogsbruket medför också försurningseffekter.

Svavelföroreningarna svarar ännu för huvuddelen den markförsurav ning som uppkommer till följd det atmosfäriska nedfallet. Efterhand av som växternas förmåga att ta upp kvävet i nedfallet överskrids kommer

kväveföreningarna att få ökad betydelse för markförsurningen. Utsläppen

av försurande kväveföreningar har hittills inte reducerats nämnvärt vare sig i Sverige eller på annat håll, och halterna kväveföreningar i nederav börden är ungefär lika höga i början 1970-talet. nu som av År 1976 beslutade regering och riksdag att svavelutsläppen till år 1985

skulle minskas till den nivå som rådde i början av l950-talet. De totala

svaveldioxidutsläppen har sedan dess minskat kraftigt till följd dels av svavelnedtrappningsprogrammet, dels energibesparingar och ändringar i

fördelningen mellan olika energislag. Utsläppsmålet nåddes därigenom

med bred marginal 1985.

Riksdagen beslutade samma år att höja ambitionsnivån, och mål har som bl.a. satts att svaveldioxidutsläppen skall minska med 65% och kväve-

dioxidutsläppen med 30 % till 1995 jämfört med 1980 års nivå. Vidare

beslutades att katalytisk avgasrening skall finnas på alla bilar fr. nya o. m. 1989 års modeller efter en successiv frivillig övergång fr. 1987 års o. m. modellen

Försurningsproblemet, liksom flertalet de miljöproblem av som nu rycker fram som de viktigaste inför 1990-talet, kompliceras dock det av att är ett i högsta grad internationellt problem. Uppemot 90% det svavel De svenskarafñnadeav som idag faller ned över Sverige beräknas komma från riemas möjligheter att källor utanför Sverige, samtidigt från konkurrenssynpunkt som ungefär 2/3 av de svenska utsläppen bedöms falla klara ytterligare sänkned utanför landets gränser. ningar av svavelhalten i Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Sverige sedan slutet av eldningsolja och införan- 1960-talet deltagit i ett omfattande arbete på det internationella planet för det av blyfri bensin, disatt få till stånd minskade utsläpp försurande ämnen. Ett viktigt kuteras i bilaga 23 till av steg togs långtidsutredningen, Staår 1979då konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar tenspris- och kartellundertecknades. Denna konvention utökades 1985. Om åtagandena ge- nämnd 1987 b.

14 Långtidsutredningen.Huvudrapport

nomförs, kan 25-procentig minskning av svavelnedfallet över Sverige

en förväntas under den kommande 10-årsperioden.

Utöver försurningsproblemen finns tendenser som pekar mot stora framtida problem också på andra områden, ex. klimatförändringar till följd bl. a. koldioxid- och freonutsläpp. Vidare finns stora och växande

av problem med s. k. diffusa föroreningar och beträffande synergism, dvs. de kombinerade effekterna av olika slags föroreningar och miljöstörningar. Kunskaperna om dessa effekter och metoderna för att bekämpa dem är i dagsläget mycket bristfälliga. Samma sak gäller de långsiktiga effekterna på hälsa och miljö av olika gifter och ämnen som används eller har använts i produktionen. Vidare är många djurarter, biotoper och genetiska resurser alltjämt hotade.

Förutsättningar för mindre miljöproblem i framtiden

Utan tvekan varierar effekterna på miljön av olika tillväxtförlopp. En tillväxt av bruttonationalprodukten som bärs upp av en expansion av mineralutvinning och processindustriell verksamhet får exempelvis helt andra och mer negativa miljökonsekvenser än en tillväxt som baseras på en ökad tjänsteproduktion. Ett annat belysande exempel är de olika slagen av energiproduktion som alla har mycket påtagliga, men samtidigt mycket olikartade, miljörisker och -effekter. På samma sätt kan en privat konsumtionstillväxt vara mer eller mindre miljöpåverkande, beroende på vilka slags varor och tjänster som hushållen vill öka sin konsumtion av.

Långtidsutredningens kalkyler ger en bild av strukturomvandlingen i ekonomin 1984- 1995. Den ger därmed en utgångspunkt för att bedöma hur riskbilden kan komma att se ut i framtiden, sedd från miljösynpunkt.

De sektorer som ökar sin produktion snabbast är i huvudsak förädlingsindustrier och delar av den privata tjänstesektorn, produktionsaktiviteter som generellt sett inte är särskilt miljöstörande. Den ekonomiska tillväxten bör därmed kunna bli mer skonsam mot miljön än den var under exempelvis 1960-talet. För de delar av industri och övrigt näringsliv vars verksamhet ofrånkomligen måste innebära en viss negativ miljöpåverkan, har dessutom produktionstekniken också från miljösynpunkt påtagligt förbättrats, dels genom ökad kunskap om miljöeffekterna och de ökade kraven på miljöskydd, dels genom en allmänt mer sofistikerad produktionsteknik.

Å andra sidan finns anledning att förmoda att den i kalkylen förutsätta ökade andelen privat konsumtion relativt den offentliga, i sig kommer att innebära en ökad miljöbelastning. Med högre privatkonsumtion följer exempelvis ett ökat resande i bil. I motsatt riktning verkar bättre produktkontroll och, inte minst, en större allmän medvetenhet om miljövärdena hos de enskilda konsumenterna. Det kan också tänkas att belastningen på miljön minskas om den privata konsumtionen successivt ändrar inriktning mot mera tjänster i vid mening, och relativt sett mindre "prylar". Således finns det skäl att tro, att produktionstillväxten över tiden kommer att kunna innebära en avtagande belastning på den yttre miljön.

Detta innebär emellertid inte att miljöproblemen totalt sett kommer att minska, och detta av flera skäl. För det första har dagens och morgonda-

miljöproblem ackumulerats under lång tid och kommer också att ta gens lång tid att lösa. För det andra är kunskaperna om många problem begränsade kanske finns inte ens en medvetenhet om existensen av vissa

problem. För det tredje är flera av de återstående problemen, som framgått, i hög grad internationell karaktär, vilket i sig försvårar snabba och

av effektiva insatser.

10 Sammanfattning och slutsatser

Långtidsutredningens syfte och uppläggning

Det har gjorts långtidsutredningar i Sverige sedan slutet av 1940-talet. Långtidsutredningen 1987är den fjortonde i ordningen.

Ursprungligen utarbetades långtidsutredningarna av separata kommittéer. Numera görs de inom finansdepartementet. Icke desto mindre är långtidsutredningen tjänstemannaprodukt. Dess syfte är att ge underlag

en för utformningen den ekonomiska politiken samt att bidra till att skapa

av debatt i ekonomisk-politiska frågor och därmed också till ökad förståel-

en

för ekonomiska sammanhang. Regeringen har inte tagit ställning till se utredningens analyser och slutsatser. Först efter det att den remissbehandlats avgörs proposition skall föreläggas riksdagen.

om en

Från tillväxt till obalansproblem

Långtidsutredningarna har genomgående behandlat övergripande frågor rörande den ekonomiska politikens uppläggning. En avgörande fråga under hela efterkrigstiden har varit hur full sysselsättning skall kunna förenas med prisstabilitet, hur god och stabil tillväxt skall kunna

en annan en åstadkommas. Tyngdpunkten i utredningarna har emellertid naturligt

-

förändrats beroende på vilka problem som för tillfället varit aknog tuella.

De utredningar publicerades under de första två efterkrigsdecen-

som nierna präglades den då förhållandevis stabila ekonomiska utveckling-

av

Huvudfrågan i utredningarna var hur tillgängliga växande resurser en. skulle kunna fördelas mellan olika angelägna behov utan att den samhällsekonomiska balansen äventyrades. Prognoser för resurstillväxt ställdes mot bedömningar behov inom olika samhällssektorer.

av

Under de senaste 10-15 åren har långtidsutredningarna delvis ändrat karaktär. Fortfarande är det i och för sig en viktig uppgift att kartlägga det tillgängliga resursutrymmet och även att försöka precisera hur resurserna kan tänkas fördelas. Den ekonomiska utvecklingen har emellertid inte alls följt jämna tillväxtbana som under 1950- och 1960-talen. Det har

samma därmed blivit allt vanskligare att prognosticera det tillgängliga resursutrymmet. Behovet att analysera alternativa utvecklingsvägar och

av deras konsekvenser har ökat.

Från mitten av 1970-talet har svensk ekonomi befunnit sig i mer eller mindre permanent obalans. Till en del manifesterade sig dessa obalanser redan tidigare. Exempelvis uppkom i slutet av 1960-talet ett visst underskott i utrikeshandeln. Frågan hur detta underskott skulle kunna avhjälpas spelade en stor roll i långtidsutredningen 1970. Men det var först under den senare delen av 1970-talet som obalansproblemen blev dominerande; synliga inte bara som underskott i utrikesbalansen utan också som accelererande statliga budgetunderskott, låg tillväxt, snabb inflation och ökande arbetslöshet.

I denna situation blev den helt avgörande frågan hur svensk ekonomi skulle kunna röra sig mot balans. För att besvara denna fråga var en analys helt uppbyggd på prognoser baserade på historiska erfarenheter av mindre hjälp; vad som krävdes var i många fall just att bryta historiska mönster. Analysen kom i stället i ökande utsträckning att byggas upp kring s.k. kravkalkyler. Mot bakgrund av prognoser för den internationella utvecklingen eller för vissa inhemska ekonomiska variablers utveckling preciserades vad som krävdes av t.ex. pris- och lönebildningen eller finanspolitiken för att det skulle vara möjligt att åter få till stånd en balanserad ekonomisk utveckling. I många fall diskuterades också alternativa ekonomiska utvecklingsbanor.

Tre huvudproblem

I långtidsutredningen 1980var uppgiften att klarlägga betingelserna för en total omsvängning av den svenska ekonomins utveckling. När långtidsutredningen 1984publicerades hade en förändring av politiken inletts, men återhämtningen var fortfarande bräcklig. Nu är den ekonomiska situationen ljusare, vilket bl. a. avspeglas i att de tidigare såcentrala underskotten i statsbudget och bytesbalans för närvarande inte utgör lika akuta problem.

Fortfarande är emellertid den svenska ekonomins problem inte avhjälpta. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är negativt och det totala finansiella sparandet i ekonomin är lågt. Bytesbalansens saldo är positivt, men förhållandevis små förändringar i privat konsumtion eller i investeringar kan snabbt leda till ett underskott. Samtidigt ökar priser och löner snabbare än i omvärlden, vilket på sikt hotar både tillväxt, sysselsättning och bytesbalans.

Problemen kompliceras av att krav och önskemål om en snabb standardförbättring för hushållen nu förs fram med stor emfas. Dessa krav är förståeliga efter många års svag reallöneutveckling, men risken är att de driver på den nominella löneutvecklingen på ett sätt som på sikt kan medföra nya obalanser i form av hög inflation och försämrad konkurrenskraft.

För att varaktigt trygga sysselsättningen och hushållens inkomster krävs att den svenska ekonomin fortsätter att röra sig mot balans. Detta innebär att konsumtionen även under kommande år måste stå tillbaka för kapitalbildningen. Det innebär också att pris- och löneökningstakten måste anpassas till den i omvärlden, vilket är en utomordentligt svår uppgift eftersom arbetslösheten i Sverige internationellt sett är mycket låg. En viktigt uppgift för Långtidsutredningen 1987är att precisera hur dessa krav ser ut.

Denna analys baseras i stor utsträckning på kravkalkyler av det slag som nyttjats i 1970-talets och det tidiga 1980-talets utredningar. I 1987 års långtidsutredning har det emellertid befunnits nödvändigt att lyfta fram ytterligare en huvudfråga: Hur kan produktiviteten i den svenska ekonomin förbättras Av diskussionen i de tidigare kapitlen framgår att produktivitetsökningstakten i den svenska ekonomin har varit väsentligt lägre under de senaste 10- 15 åren än tidigare under efterkrigstiden. Enligt långtidsutredningen bedöms produktivitetsökningen bli förhållandevis också under det kommande decenniet. Det gör det svårare att lösa svag problemet med pris- och lönebildningen. Utrymmet för reallöneökningar bestäms på längre sikt produktivitetsutvecklingen. Ju lägre produktiviav tetsstegringstakt desto svårare är det att sluta avtal som medger en låg inflationstakt. Därmed ökar också riskerna för att konkurrenskraften försämras. En låg produktivitetsökningstakt medför även att tillväxten blir lägre, vilket innebär att den offentliga sektorns inkomster ökar långsam- Detta gör även det svårare att minska de offentliga sparandeundermare. skotten. Vidare blir utrymmet för både konsumtion och investeringar lägre med konsekvenser för välfärden på längre sikt. - det senare Produktivitetsproblemet lämpar sig inte lika väl för en analys i termer av de nämnda kravkalkylerna. Givetvis sammanhänger produktivitetsutvecklingen i hög grad med den allmänna ekonomiska utvecklingen och naturligtvis har den också att göra med hur resurserna fördelas mellan olika sektorer i ekonomin, vilket belyses i kravkalkylerna. Men den beror därutöver i stor utsträckning ekonomins funktionssätt, av individers och av företags förutsättningar och och av den ekonomiska miljö i vilken resurser individerna och företagen verkar, det i nationalekonomisk terminologi som brukar kallas mikroekonomiska frågeställningar. På många vis är detta frågeställningar som är svårare att belysa. Ofta är specifika för olika sektorer, marknader Även från ekonode osv. om man misk utgångspunkt förhållandevis lätt kan komma med generella rekommendationer så är detta sällan nog som underlag för politiskt handlande. Vad idag krävas är i många fall omfattande, detaljerade studier som synes problemen där alternativa strategier utarbetas. Detta är ett arbete i av vilket långtidsutredningen, med dess speciella uppbyggnad och utformning, bara kan spela en begränsad roll.

Erfarenheter från de senaste 10- 15 åren

Den ekonomiska utvecklingen under de två första efterkrigsdecennierna präglades i industriländerna förhållandevis hög och stabil tillväxt. av en Konjunktursvängningar förekom, men de var av begränsad omfattning; intlationstakten låg och arbetslösheten var aldrig i närheten av nivar våerna från mellankrigstiden.

Kraftiga utbudsstörningar under 1970-talet

Efter oljeprisuppgången 1973 förändrades emellertid den ekonomiska radikalt. Inflationen sköt fart, tillväxten sjönk och samtidigt ökade scenen

arbetslösheten i OECD-området. Mycket talar i och för sig för att grunden till denna försämring lagts redan tidigare. Inflationen i Förenta staterna ökade under senare delen av 1960-talet och spred sig till Västeuropa under de första åren på 1970-talet. Ett tydligt fall i produktivitetstillväxten kunde också observeras i Förenta staterna mot slutet 1960-talet. Ändå av markerar oljeprischocken 1973på ett tydligt sätt övergång till tid med en en en mer problematisk ekonomisk utveckling i industriländerna. Oljeprisuppgången innebar att industriländernas bytesförhållande terms-of-trade försämrades. För att förhindra vidgade obalanser i industriländerna, få ned inflationstakten och framtvinga anpassning konen av sumtionen efter inkomstutvecklingen, drevs i flertalet OECD-länder, dock i Sverige, en stram efterfrågepolitik. Denna medförde viss uppgång i en arbetslösheten. Höjningen av oljepriserna bidrog också till högre ptisstegringstakt. en Särskilt i Västeuropa sökte fackföreningarna kompensera sig för den högre inflationstakten genom att kräva högre nominella löneökningar, vilket lade ytterligare bränsle på intlationsbrasan. I ett flertal länder inte minst i - Sverige ökade också lönekostnaderna ett resultat att de löneba- - som av serade skatterna samtidigt höjdes. Konsekvenserna av dessa förändringar blev allvarliga för näringslivet. Såväl högre oljepriser som ökade lönekostnader bidrog till att pressa vinstmarginalerna; endast i begränsad utsträckning det möjligt var att kompensera sig med högre priser. De försämrade vinstutsikterna medförde i sin tur att investeringsverksamheten snabbt avtog. Detta bidrog till att produktivitetens ökningstakt föll ytterligare, eftersom dels kapitalanvändningen per arbetad timme inte ökade lika snabbt tidigare, dels som en betydande del av den tekniska utvecklingen sker just i samband med nya investeringar. Gapet mellan produktivitetens och reallönernas utvecklingstakt, det s. k. reallönegapet, vidgades. Därmed steg arbetslösheten ytterligare i de flesta länder.

Från restriktiv politik till vidgade obalanser

Den andra oljeprisuppgången 1979-1980 skärpte problemen. Politiken i flertalet OECD-länder gavs återigen en restriktiv inriktning, främst för att bromsa inflationen. Tillväxten föll ytterligare och arbetslösheten nådde tvåsiffriga tal. Trots den strama efterfrågepolitiken försämrades statsñnanserna i ett stort antal OECD-länder, i hög grad följd att inkomssom en av terna föll tillsammans med tillväxten. Den förda politiken var emellertid framgångsrik i såmåtto att inflationen sjönk förhållandevis snabbt. Tillväxten tog emellertid inte fart förrän en omläggning av politiken i en helt annan, mycket expansiv riktning genomfördes i Förenta staterna. Trots att den penningpolitik fördes parallellt som var restriktiv, vilket bidrog till att kraftigt höja dollarns värde, medförde den expansiva finanspolitiken en snabb produktionstillväxt i Förenta staterna 4,6 % per år 1983- 1985. Denna expansion bidrog i kombination med växelkursutvecklingen, också till att exportefterfrågan ökade snabbt inom OECD-området. resten av Samtidigt försämrades den amerikanska utrikesbalansen drastiskt. Idag

framstår i själva verket de stora underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans som ett av de största problemen i världsekonomin. En snabb minskning av det federala budgetunderskottet, som inte kompen-

av en expansivare politik i andra delar av världen, kan medföra ett seras fall i tillväxten produktionen och världshandeln. Motsvarande effekt

av skulle kunna fås av eventuella protektionistiska åtgärder vidtagna i Förenta staterna för att få bukt med bytesbalansunderskottet.

Den uppgång i tillväxten också i Västeuropa, som skedde i den amerikanska expansionens kölvatten, har ännu inte haft någon större effekt på arbetslösheten. Fortfarande är ca. 20 miljoner västeuropéer öppet arbetslösa. Speciellt är det ungdomarna som har drabbats. Med den tillväxt som det finns anledning att räkna med under de kommande åren är det inte heller troligt att arbetslösheten kommer att minska påtagligt.

Mycket tyder på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats i den meningen att det av ett visst efterfrågetryck och en viss inflationstakt idag följer högre arbetslöshetsnivå. Detta skulle kunna vara en följd av

en att arbetslösheten föder ökad arbetslöshet de som varit långtidsarbetslösa får allt svårare att erhålla nya arbeten. Det är i sådana fall inte säkert att

expansion av efterfrågan leder till att arbetslösheten minskar. Ytterligaen re en möjlighet är att de som är arbetslösa särskilt under längre perioder

-

inte påverkar löneutvecklingen; någon avgörande hänsyn till dem tas inte löneförhandlingarna. Löne- och prisstegringstakten stiger då oberoende av den höga arbetslösheten.

Några lärdomar för den ekonomiska politiken

En första lärdom som kan dras av de senaste 10-15 årens ekonomiska utveckling i industriländerna är att det är svårt för en liten öppen ekonomi som Sverige att välja en annan uppläggning av den ekonomiska politiken än den som omvärlden väljer. Det är visserligen möjligt men det ställer mycket hårda krav på framförallt pris- och lönebildningen. Den förhållandevis expansiva politik som bedrevs i Sverige efter den första oljekrisen bidrog troligen till att pris- och lönestegringstakten blev högre än i omvärlden. Detta skärpte lönsamhetsproblemen och medförde därför en lägre investeringsaktivitet i den svenska industrin. På några års sikt blev konsekvenserna både en lägre tillväxt och en högre arbetslöshet.

En annan lärdom gäller betydelsen av att upprätthålla en rimlig vinstnivå i näringslivet. En utbudsstöming av den typ som oljeprisuppgångama innebar leder till lägre inkomster för nationen som helhet. Detta måste tillåtas medföra lägre reallöner och inkomster för hushållen samt en lägre konsumtion. Försök att kompensera sig för den snabbare prisutvecklingen

högre nominella lönestegringar är dömda att misslyckas annat än på genom kort sikt och då till priset av försvårade ekonomiska problem för sam-

hällsekonomin i stort. När vinsterna faller minskar även investeringarna, vilket på sikt slår tillbaka på både reallöner och sysselsättning.

En tredje lärdom är att stabiliseringspolitiken spelar en viktig roll. Såväl svenska som internationella erfarenheter visar att om inte penning- och finanspolitiken är någorlunda rätt avvägd finns det i en liten öppen ekonomi inga möjligheter att komma tillrätta med övriga problem heller. I Sveri-

ge gick exempelvis under senare delen av 1970-talet en expansiv ekonomisk politik, med ökande budgetunderskott, hand i hand inte bara med större bytesbalansunderskott utan även med vidgade kostnadsgap i förhållande till utlandet, lägre tillväxt och ökad arbetslöshet.

Samtidigt finns det skäl att ställa sig tveksam till förenklad keynesiansk stabiliseringspolitik, enligt vilken staten regelmässigt och exakt skall kompensera förändringar i den privata sektorns efterfrågan och därmed i alla lägen upprätthålla sysselsättningsnivån. Vår kunskap om hur ekonomin fungerar är inte tillräckligt stor för att en politik av detta slag skall kunna bedrivas med tillräcklig framgång. De privata aktörerna i ekonomin kan också ha förväntningar som gör att de beter sig så att de i hög grad motverkar effekterna av de åtgärder som vidtas. Dessutom är det sannolikt att de åtgärder som vidtas ofta kommer att få effekt alltför sent, både beroende på att det tar tid att upptäcka och identifiera problem och att vidtaga åtgärder. Ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas för att komma tillrätta med kortsiktiga problem får inte sällan också icke förutsedda långsiktiga negativa effekter.

En fjärde lärdom, besläktad med den förra, utgår ifrån det resonemang som tidigare fördes om problemen att få till stånd en återgång till tidigare lägre arbetslöshetsnivåer när inflationstakten väl sjunkit. Slutsatsen där var att kostnaderna för den restriktiva politik som har bedrivits är stora; arbetslösheten har inte bara ökat tillfälligt utan förefaller att förbli hög även efter det att inflationstakten sjunkit. Detta stärker argumenten för en politik där inflationen bekämpas med andra medel, ex. inkomstpolitik i olika former eller åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. Däremot ger det inte argument för att bedriva en allmänt expansiv politik, eftersom en sådan lätt skulle medföra en snabbare inflationstakt.

Enfemte lärdom gäller tidsperspektivet i den ekonomiska politiken. Det finns idag två starka argument för att stabiliseringspolitik bedriven i ett kortfristigt perspektiv är meningslös. Det tar tid att komma tillrätta med de finansiella obalanser som byggts upp både i relationerna mellan olika länder och inom enskilda länder som ex. Sverige. Exempelvis kan en snabb minskning av budgetunderskottet i Förenta staterna bara ske till priset av en nedgång i efterfrågan och därmed sannolikt i tillväxten inom hela OECD-området. Detta får emellertid inte förleda någon att tro att inte åtgärderna behöver vidtas; de måste bara ske kontinuerligt och tillåtas ta tid en medelfristig strategi måste följas.

-

För att tillämpa en medelfristig strategi i den ekonomiska politiken talar också behovet av att reducera osäkerhet för alla som fattar beslut i ekonomin. Särskilt investeringsverksamheten, och därmed i förlängningen också tillväxten i ekonomin, påverkas negativt av osäkerhet. Den konkreta innebörden av att den ekonomiska politiken skall bidra till minskad osäkerhet är emellertid långt ifrån självklar. Den kan inte tolkas som ett generellt förord för en passiv statsmakt. När ny information är tillgänglig bör den naturligtvis utnyttjas, men kostnaderna för att avvika från en tidigare upplagd medelfristig strategi måste vägas in i beslutet.

Långtidsutredningen kan ses i detta perspektiv. Det är en huvuduppgift för utredningen att identifiera de problem som den svenska ekonomin står

inför i medelfristigt perspektiv och att möjligt formulera tänkbara ett om steg eni strategi för att hantera problemen.

LU 84 och utvecklingen under år senare

Långtidsutredningen 1984 utmynnade i två huvudsakliga slutsatser: För ekonomin skulle kunna fortsätta att röra sig mot balans krävdes det dels att att statens sparande förbättrades kontinuerligt, dvs. att budgetunderskotsjönk, dels priserna på i Sverige producerade varor sjönk något i tet att förhållande till omvärldens priser dvs. i praktiken en anpassning av den svenska lönestegringstakten ned till, eller rent av under, den i omvärlden. I det första avseendet har politiken varit framgångsrik. Statens budgetunderskott har minskat i en snabbare takt än vad LU 84 bedömde vara nödvändigt. Anpassningen pris- och löneökningstakten har emellertid av inte gått tillräckligt snabbt. De nominella ökningstakterna har visserligen sjunkit under år, nedgång i pris- och löneökningstakten har senare men en skett också i omvärlden, varför ett betydande gap kvarstår. Trots dessa problem har den ekonomiska utvecklingen i Sverige under år varit god. En orsak till detta är att den internationella utvecklingsenare varit än väntat. Produktionens och världshandelns tillen gynnsammare växt har exempelvis varit väsentligt snabbare än vad LU 84 räknade med. Vidare har oljepriserna sjunkit, vilket kraftigt har förbättrat bytesförhållandet för den svenska ekonomin och bidragit till ett överskott i utrikeshandeln. Den internationella intlationstakten har också sjunkit, vilket bidragit till lägre prisstegringstakt i Sverige. Samtidigt har emellertid en utlandets lägre inflation inneburit att kraven på en inhemsk pris- och löneanpassning skärpts. Den svenska utvecklingen har i väsentliga avseenden överträffat den i omvärlden. sysselsättningen har ökat kraftigt, vilket medfört en nedgång den med internationella mått mätt redan tidigare låga arbetslösheten. av Tillväxten har vidare varit förhållandevis hög jämfört med tidigare år och industrins investeringar har ökat snabbt i förhållande till flertalet andra industriländer. Samtidigt har tidigare nämnts -den offentliga sek- - som sparande förbättrats i snabb takt, betydligt snabbare än i övriga torns Västeuropa och i OECD-området i genomsnitt. Utvecklingen över tiden emellertid anledning till oro. Produktionen ger och investeringarna ökade snabbast under 1984- 1985. En viss avsaktning har därefter skett. Den del tillväxten som burits upp av investeringar av och nettoexport har också minskat. I högre grad är det i stället den privata konsumtionen varit drivande i utvecklingen. På sikt är detta inte som acceptabelt. För fortsatt tillväxt och full sysselsättning vid bibehållen balans i utrikesbetalningarna krävs både högre investeringar och en positiv nettoexport. Detta kräver i sin tur att priser och löner anpassar sig till den nivå råder i omvärlden. Uttryckt på annat sätt: För att sysselsättningsom skall kunna hävdas, måste den dominerande efterfrågekomponenten i en ekonomin, dvs. konsumtionen, få växa. Men förutsättningen för att detta skall kunna ske utan att bytesbalansen slår om till ett nytt underskott är att konkurrenskraften hålls genom en dämpning av intlationstakten. uppe

Utvecklingen i två tidsperspektiv

Analysen av de problem den svenska ekonomin står inför genomförs i långtidsutredningen med utgångspunkt från kvantiñerade scenarion eller utvecklingsvägar. Dessa tecknas i två tidsperspektiv: 1987-1990 samt 1984- 1995. De har precis som i de närmast föregående långtidsutredningarna karaktären av kravanalyser.

l det kortare tidsperspektivet analyseras två utvecklingsvägar för den svenska ekonomin. Den ena av dessa är uppbyggd så att den leder mot balans genom låg inflation. Med en något lägre pris- och löneökningstakt än i omvärlden kan full sysselsättning och god tillväxt nås utan att något underskott i utrikesbetalningarna uppkommer. Samtidigt sker en kontinuerlig utbyggnad av produktionskapaciteten, vilket bör kunna trygga framtida syssselsättning och tillväxt. Längs den andra vägen sker pris-och lönebildningen i stället enligt historiska mönster vilket påtagligt sämre

- ger resultat.

Det längre tidsperspektivet åskådliggörs med en kalkyl uppbyggd så att arbetslösheten 1995 är 2%. Samtidigt förutsätts bytesbalansen ett

ge överskott om 10 miljarder kr. Prisstegringstakten under kalkylperioden är ca 2,5% medan produktionstillväxten är 2,2% om året. Den balanserade utvecklingsvägen i det korta perspektivet leder upp på den väg mot balans år 1995 som har preciserats i det längre perspektivet.

I LU 84 analyserades två olika alternativ i det som motsvarar det längre tidsperspektivet i denna långtidsutredning. Det ena av dessa alternativ innebar en något högre ökningstakt för den offentliga konsumtionen än det andra. Riksdagen fick efter en genomförd remissomgång ta ställning till de olika alternativen och ställde sig då bakom det alternativ som gav störst utrymme för privat konsumtion. Det har mot denna bakgrund bedömts vara tillräckligt att i denna långtidsutredning analysera ett alternativ som i sina huvuddrag överensstämmer med det mer privatexpansiva alternativet i LU 84.

Stabil tillväxt och låg inflation i omvärlden

Till grund för bedömningen av utvecklingen i den svenska ekonomin ligger antaganden om en något lägre produktionstillväxt i omvärlden än vad

som varit fallet under de allra senaste åren. Det finns idag tecken tyder på

som en viss avmattning i Förenta staterna. Denna förefaller inte motverkas

av en tillräckligt snabb ökning efterfrågan i Västeuropa och Japan. Även

av världshandeln kommer därmed att öka något långsammare under de närmaste åren. Under 1990-talet antas emellertid en viss återhämtning ske för Definitionen på arbetsperioden som helhet förutses världshandeln öka med 4-5 % år i lösheten följer de prin- per volym. Inflationen bedöms under hela perioden fram till 1995 fortsatt ciper somarbetskraftsun- vara dersökningama tilläm- låg ca 3,5 %, om än inte så låg fallet 1986.

som var pade fram o. m. 1986. Självfallet är detta utveckling kan kullkastas många olika

en som av Med de definitioner som faktorer. Bakom den bild tecknats ligger bl. förutsättningen de

som a. att idag används blir arbetsbetydande finansiella obalanser som i dag råder mellan Förenta staterna å lösheten ca0,5 procentenheter lägre. ena sidan och Japan och delar av Västeuropa å den andra utjämnas. Detta

torde i första hand kräva en förstärkning av de amerikanska statsfi-

Sannolikt krävs också något snabbare efterfrågeökning i nansema. en Västeuropa och Japan.

Ett annat hot mot den skisserade utvecklingen utgör förhållandena på oljemarknaden. De bedömningar som gjorts innebär att oljepriset ligger kvar på samma nominella nivå fram till år 1990 18 dollar per fat i januari 1987 och att det därefter sker en viss uppgång fram till 1995då priset antas

27 dollar per fat. Om oljepriset skulle stiga snabbt innebär det inte vara ca bara försämrade betingelser för den svenska ekonomin utan också för industrilandsgruppen som helhet, och därmed även indirekt för den svenska ekonomin.

Utrymme både för investeringar och privat konsumtion

Beräkningarna i båda tidsperspektiven visar att en tillväxt i ekonomin som helhet på mellan 2 och 2,5% år bör vara möjlig att uppnå vid fullt

per resursutnyttjande. Denna tillväxt bärs under den kommande 10-årsperi0den bl. tillväxt i antalet arbetade timmar på 0,5% per år,

upp av a. en vilken sammanhänger med att befolkningen ökar i de åldersgrupper där förvärvsfrekvensen normalt är som högst. Produktivitetsutvecklingen bedöms bara bli marginellt snabbare än under de senaste 10-15 åren, och väsentligt lägre än under ex. 1960-talet.

Den beräknade produktionstillväxten förutsätter enligt utredningen en betydande kapitalbildning. De senaste två årens utveckling där konsum-

tionen varit drivande i tillväxtförloppet måste alltså vändas. Det är

särskilt inom industrin som investeringsverksamheten behöver öka. Detta sammanhänger med strävandena att skapa balans i utrikeshandeln. Endast

industrin byggs ut är det möjligt att skapa ett varaktigt överskott i om bytesbalansen.

För den nödvändiga investeringsutvecklingen 3,5 % per år inom

att - ca näringslivet skall komma till stånd krävs det att företagen förväntar sig

-

god framtida vinstnivå. I beräkningarna har vinstnivån förutsatts vara en marginellt lägre än 1984. Denna vinstnivå har bedömts vara tillräcklig för

avkastning på investeringar i industrin som är tillfredställande i att ge en förhållande till alternativa placeringar i finansiella tillgångar.

Även vid denna ökade investeringsverksamhet beräknas den privata konsumtionen kunna stiga med mellan 2 och 2,5% per år. Detta är lägre än under de senaste åren, väsentligt högre än under 1970-talet och de

men tidiga åren på 1980-talet.

En förklaring till att utrymmet för privat konsumtion är så pass stort är att den offentliga konsumtionen förutsatts öka väsentligt långsammare än under 1960- och l970-talen. Under perioden 1984-1995 är den förutsätta genomsnittliga årliga offentliga konsumtionsökningstakten 0,8 % staten

- 0,5 % och kommunerna +1,2 % per år. För kommande år överensstämmer dessa utvecklingstakter i stort sett med vad angivits i de senaste årens

som finansplaner.

Huvudskälet till den dämpade offentliga konsumtionstillväxten är den offentliga sektorns finansiella situation. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn måste öka, annars blir inte det totala finansiella sparan-

det i hela ekonomin tillräckligt stort för att finansiera nödvändiga investeringar med bibehållen balans i utrikesbetalningarna. Samtidigt har långtidsutredningen utgått ifrån att detta inte kan ske att skattetrycket höjs. genom Se vidare sid 229. Trots att den offentliga konsumtionens tillväxt dämpas är emellertid den offentliga sektorns andel av det totala antalet sysselsatta lika hög år 1995 som idag, vilket sammanhänger med att den offentliga sektorns produktivitetsökning i beräkningar av detta slag förutsätts noll. Inte heller vara beräknas den offentliga produktionen andel BNP mätt i löpande som av priser minska. Det senare beror dels på att produktivitetstillväxten förutsätts vara noll, dels på att kostnaden för offentliga tjänster ökar snabbare än för övriga varor och tjänster eftersom en så stor del produktionskostav naderna är löner. För att det skall vara möjligt för den svenska ekonomin att växa i den beräknade takten, utan att bytesbalansen försvagas, krävs handelsöverskott. En förutsättning för att dessa skall komma till stånd är att pris- och löneökningstakten anpassar sig till den i omvärlden. Om så sker finns det emellertid utrymme för en god reallöneutveckling ca 2 % år. Det bör per understrykas att denna inte åstadkoms via höga nominella lönelyft utan snarare är ett resultat av den låga prisökningstakten. I detta sammanhang kan det vara värt att notera att långtidsutredningen denna gång inte har gjort någon analys konsekvenserna arbetsav av en tidsförkortning. En sådan analys genomfördes i LU 84. De slutsatser som där drogs är i huvudsak giltiga också idag. Det kan emellertid vara värt att observera att en arbetstidsförkortning under rimliga antaganden en viss ökning både i produktiviteten och i antalet sysselsatta, den dock senare långt ifrån tillräckligt stor för att kompensera bortfallet i arbetstimmar medför att produktionstillväxten minskar. Detta innebär naturligt att nog konsumtionstillväxten måste bli lägre. Mycket talar emellertid för att det i huvudsak är den offentliga konsumtionstillväxten som i denna situation skulle tvingas minska. Detta sammanhänger med att den lägre tillväxten i ekonomin minskar skattebaserna. Eftersom utredningen ansett att någon ytterligare höjning skattetrycket av inte är försvarbar måste då de offentliga utgifternas ökningstakt bli lägre. Samtidigt innebär en generell arbetstidsförkortning att löne- och prisbildningen kompliceras. Löneutrymmet minskar när produktionstillväxten blir lägre.

Kostnadsproblemet under de närmaste åren

Vilka problem som följer med en alltför snabb pris- och lönestegringstakt åskådliggörs i de beräkningar långtidsutredningen gjort för perioden 1987- 1990.Två utvecklingsvägar tecknas för den svenska ekonomin. Den första vägen innebär att ekonomin fortsätter att röra sig mot balans. Tillväxten under 1988 blir visserligen förhållandevis låg till följd av en begränsad konjunkturnedgång i omvärlden men framförallt den under 1986 och av 1987 alltför höga pris- och löneökningstakten. Den process som pågått under senare år, med minskande arbetslöshet, bromsas därmed tillfälligt- VlS upp.

Under 1989 och 1990 väntas emellertid BNP-tillväxten åter öka, vilket medför högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Avgörande för att denna förbättring skall komma till stånd är att nettoexporten blir positiv och ger ett ökat bidrag till tillväxten. Detta beror i sin tur huvudsakligen på hur relativpriserna på svenska produkter utvecklas.

Av kalkylerna framgår att utrymmet för lönekostnadsökningar inte är större än 3% per år under perioden 1988-1990. Detta är löneökningstal som är mycket låga historiskt sett. Det bör emellertid observeras att även inflationstakten inom landet förutses kunna bli mycket låg. Därmed finns det, trots de låga nominella löneökningstalen, utrymme för reallönehöjningar även under denna period.

Under 1986 och 1987 lindrades verkningarna av de alltför höga pris- och löneökningstakterna av den förbättring i bytesförhållandet som oljeprisnedgången medförde och i viss mån av att den svenska kronan sjönk i värde i förhållande till några från konkurrenssynpunkt viktiga valutor. Det är i dag svårt att några förändringar i omvärlden som på samma avgöran-

se de sätt skulle kunna ge svensk ekonomi en hjälpande hand under de kommande åren.

För att belysa konsekvenserna av en pris- och löneökningstakt enligt det mönster som varit rådande historiskt har ytterligare ett scenario analyserats. Pris- och löneökningstakten framkommer i detta fall ur beräkningar baserade på historiska samband och alltså inte som krav på utvecklingen. I övrigt är förutsättningarna i stort sett desamma, bl.a. förutsätts även i detta fall en stram finanspolitik. Beräkningarna visar att BNP-tillväxten under 1988 då faller mycket kraftigt, och att arbetslösheten ökar. Även under 1989och 1990blir tillväxten mycket låg och arbetslösheten hög med svenska mått mätt.

I båda de utvecklingsvägar för den svenska ekonomin som presenteras är utrikesbetalningarna i stort sett i balans. Att inte bytesbalansen försämras kraftigare i alternativet med en hög pris- och löneökningstakt sammanhänger med att importen ökar långsammare. Detta beror i första hand på ett rejält fall i näringslivets investeringar vilket är mycket olyckligt med

tanke på tillväxten på lång sikt. Dessutom sker i detta alternativ en viss nedgång i den takt med vilken den privata konsumtionen och exporten ökar.

I båda alternativen har finanspolitiken givits en stram inriktning. Med de strukturella underskott som fortfarande finns i den konsoliderade offentliga sektorn är detta nödvändigt. Underskott av denna karaktär torde medföra att bytesbalansen försämras.

Enligt traditionell ekonomisk teori skall staten motverka ett fall i efterfrågan genom att underbalansera budgeten. Detta skulle tala för en mindre hög ambition när det gäller minskningen av budgetunderskottet under i varje fall 1988, när konjunkturläget försämras. Det är emellertid flera problem förenade med en politik av detta slag. Bl. a. har det i praktiken visat sig mycket svårt att lägga om politiken i mer kontraktiv riktning när efterfrågan i den privata sektorn åter förbättras. Särskilt gäller detta när skattetrycket skall tillåtas öka.

Finns det då inte skäl att kompensera det stora efterfrågebortfallet i alternativet med allt för höga pris- och löneökningstakter och på så vis

upprätthålla tillväxt och sysselsättning I praktiken är detta inte möjlig politik. Ekonomiska problem som beror på försvagad konkurrenskraft och för snabb inflation kan inte botas med expansiv efterfrågepolitik. Snarare riskerar de att förvärras. Om det inhemska efterfrågeläget upprätthålls på konstlad väg försämras bytesbalansen snabbt, vilket sannolikt medför att en väsentligt högre räntenivå än dagens krävs för att försvara växelkursen. I sin tur medför detta ett fall i investeringarna, vilket bromsar tillväxten på sikt.

Vidare tyder erfarenheten från såväl Sverige som omvärlden på att

- ett högt efterfrågeläge genererar snabbare pris- och löneökningar. Alltså bidrar försöken att upprätthålla efterfrågenivån via statliga budgetunderskott, i en situation som denna, till att permanenta den alltför höga prisoch löneökningstakten.

Konkurrenskraften på längre sikt

På kort sikt beror svenskt näringslivs förmåga att konkurrera på hemmaoch exportmarknaderna huvudsakligen på hur kostnaderna utvecklas relativt omvärlden. På längre sikt finns det emellertid större möjligheter att konkurrera med andra medel, nya produkter, bättre kvalitet etc.

l de beräkningar långtidsutredningen gjort i det längre tidsperspektivet 1984-1995 framkommer ett krav på relativprissänkningar för svensk

export av bearbetade varor på ca 0,8 % per år. Detta krav skärps emellertid ytterligare av att relativpriserna stigit under åren 1984-1986. Från 1986 fram till 1995måste därför relativpriserna falla med ca 12% totalt.

En orsak till att kraven på relativprissänkningar är så stora är att svensk industri förefaller tappa andelar på världsmarknaden; vid givna relativpriser växer den svenska exporten av ex. verkstadsprodukter inte lika snabbt som världsmarknaden.

Ett flertal faktorer kan förklara detta. Exempelvis har svensk export traditionellt skett till länder vars import vuxit långsammare än världsmarknaden i genomsnitt. Den svenska industrin förefaller även ha haft

en oförmånlig produktsammansättning. Ett antal studier den industriella

av utvecklingen och handeln under senare år ger visserligen en något

annan bild; svensk export förefaller ha genomgått en mycket snabb omvandling under de senaste tio åren men, denna utveckling går inte att spåra i de faktiska sambanden mellan den svenska exportutvecklingen, relativpriserna och världsmarknadens utveckling.

Det kan vara intressant att göra tankeexperimentet att den svenska verkstadsindustrins export, vid oförändrade relativpriser, skulle växa med samma takt som världshandeln. Detta skulle kunna bli möjligt den

om svenska industrin lyckades komma in på fler snabbväxande produktområden eller geografiska marknader. Det skulle även kunna ett resultat

vara av förbättrad kvalitet på svenska produkter.

Det visar sig att kraven på relativprissänkningar minskar väsentligt i ett sådant scenario. Fortfarande måste dock pris- och lönestegringstakten ned på en nivå något under den i omvärlden; samtidigt emellertid utrymme

ges för den privata konsumtionen att öka väsentligt snabbare än i huvudalternativet.

Beräkningarna av hur stora relativprissänkningar som krävs är alltså känsliga för vilka samband som utnyttjas. Detta gör att de angivna siffror-

bör tolkas med viss försiktighet. Ingenting tyder emellertid på att det na skulle finnas utrymme för sådana relativprishöjningar som skett under

år. Skulle dessa fortsätta kommer också förlusterna av marknadssenare andelar att fortsätta. Detta kommer i sin tur att medföra en lägre produktionstillväxt i den svenska ekonomin och därmed också ett fall i sysselsättningen.

Strukturomvandlingen inom näringslivet

Långtidsutredningens scenario för den ekonomiska utvecklingen fram till 1995 innebär positiv utveckling för näringslivet; både produktion och

en sysselsättning växer. Tillväxten inom näringslivet är emellertid en olikformig vilket innebär att det också sker en strukturell omvandling.

process,

Ett generellt drag i näringslivets utveckling, som med åren blivit allt tydligare, är trenden mot en alltmer tjänste- och kunskapsintensiv produktion. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i en stark tillväxt för delar av verkstadsindustrin och den kemiska industrin, liksom för de delar av den privata tjänstesektorn är inriktade på företagsservice av olika slag.

som Också på produktionsfaktorsidan syns denna utveckling. Bland annat avspeglas den i en ökad betydelse för de s. k. immateriella investeringarna och i en högre andel tjänstemän inom industrin.

I långtidsutredningens kalkyler visar sig Strukturomvandlingen genom förskjutningar i det produktions- och sysselsättningsmässiga branschmönstret. Beräkningarna visar bl. a. en fortsatt stark produktionstillväxt för både verkstadsindustrin och den kemiska industrin samt för den privata tjänstesektorn. Även för byggnadsverksamheten beräknas produktionsutvecklingen bli relativt Inom den privata tjänstesektorn finns

gynnsam. dessutom anledning att vänta en påtaglig tillväxt av sysselsättningen. And-

näringslivet minskar sin vikt i den svenska näringsstrukturen ra delar av både i produktions- och sysselsättningstermer. Dit hör jordbruket, de s. k. basindustrierna gruvor, stål- och skogsindustri, tekoindustrin och var-

Inom den privata tjänstesektorn fortsätter de hushållsinriktade tjänsven. terna att minska i relativ betydelse.

Till sina huvuddrag är den branschvisa strukturomvandling som följer av långtidsutredningens kalkyler en fortsättning och förlängning av de tendenser rått sedan många år tillbaka. I den bemärkelsen ger alltså den

som strukturella omvandlingen ett tämligen odramatiskt intryck. Inte heller i kvantitativ mening är omvandlingen att betrakta som dramatisk om man

till spridningen i tillväxttakt för sysselsättningen mellan olika branser scher. Bakom den relativt måttliga och överraskningsfria utvecklingen på branschnivå döljer sig dock med all sannolikhet omfattande och djupgå-

en ende omvandling inom delbranscher och enskilda företag i fråga om produktionsteknik, produktsortiment och marknadsinriktning. För många anställda kommer arbetsuppgifterna att skifta karaktär. Denna utveckling kommer att ställa stora krav på flexibilitet och förnyelseförmåga. Här kommer inte minst utbildningen både inom utbildningsväsendet och

-

15 Långtidsutredningen. Huvudrapport

inom företagen att spela en central roll när det gäller att möjliggöra - en önskvärd strukturomvandling och långsiktig konkurrenskraft.

Den finansiella utvecklingen

Från mitten av 1970-talet försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande snabbt. Detta berodde i första hand på ett snabbt ökande statligt budgetunderskott. Ãr 1978 nådde finansiella statens sparandeunderskott en sådan storlek att det överträffade det positiva finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn främst AP-fonden. Därmed fick den sammanlagda konsoliderade offentliga sektorn ett underskott i sitt finansiella sparande. Underskottet växte snabbt, och nådde 1982en toppnivå motsvarande drygt 6% av BNP. Mycket talar för att de stora finansiella sparandeunderskotten i den offentliga sektorn bidrog till att det totala finansiella sparandet i ekonomin blev alltför lågt under denna period. Om inte nedgången i offentligt finansiellt sparande kompenseras av en motsvarande förbättring i privat finansiellt sparande uppkommer ett underskott i bytesbalansen. Det finns normalt inte skäl att vänta sig att en nedgång i det offentliga finansiella sparandet leder till en motsvarande uppgång i det privata finansiella sparandet.

Behovet av högre offentligt sparande kvarstår

Långtidsutredningens analys finansiella frågor baseras även den på av beräkningar genomförda i två tidsperspektiv. Dessa beräkningar genomförs parallellt med de reala kalkylerna så att konsistens uppnås mellan den finansiella och reala utvecklingen. I huvuddrag kan samma resonemang föras idag som när långtidsutredningen 1984publicerades. En fortsatt utbyggnad främst industrin behöav ver finansieras. Detta torde trots att en förhållandevis hög vinstnivå har förutsätts medföra en viss nedgång i av de k. icke-finansiella företa- - s. gens finansiella sparande. Samtidigt förefaller uppgång hushållens en av finansiella sparande möjlig mot bakgrund av den goda inkomstutveckling som är en del i den tecknade vägen mot balans. Denna förbättring av hushållens finansiella sparande är emellertid inte tillräckligt stor. Även en minskning av det offentliga sparandeunderskottet krävs. Beräkningarna av sparandeutvecklingen inom den offentliga sektorn genomförs under restriktionen att skattetrycket mätt de samlade som skatternas och avgifternas andel av BNP inte skall stiga. Motivet för denna restriktion är bedömningen höjning skattetrycket skulle att en av medföra negativa effekter på samhällsekonomin, effekter gör det som svårare att uppnå andra för den ekonomiska politiken centrala mål se vidare sid 229. De offentliga transfereringarna skrivs i princip fram efter den förväntade befolknings- och inkomstutvecklingen samt efter existerande regler för utbetalningar. Samtidigt har den offentliga konsumtionstillväxten antagits vara dämpad i förhållande till utvecklingen under t.ex. 1960- och 1970-ta-

len. Totalt antas de offentliga utgifterna i löpande priser öka med ca 3,6% per år 1986- 1995.

Under ovan givna betingelser ett oförändrat skattetryck och en däm-

pad utgiftsökningstakt beräknas en kontinuerlig förbättring av den of-

fentliga sektorns sparande kunna ske fram till 1995 Denna förbättring har

. av utredningen bedömts medföra ett tillräckligt finansiellt sparande i ekonomin som helhet för att nödvändiga investeringar skall kunna finansieras. Det bör emellertid observeras att de finansiella beräkningarna är mycket känsliga för den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Om exempelvis tillväxten i ekonomin som helhet skulle bli lägre kommer inte den nödvändiga sparandeförbättringen till stånd. Erfarenheten visar också att det är mycket svårt att begränsa utgifterna enbart till gjorda åtaganden. Det sker många förändringar i samhället som får till följd att den offentliga sektorns utgifter ökar. Mot denna bakgrund är det troligt att särskilda åtgärder kan komma att behövas för att förstärka den offentliga sektorns finansiella ställning.

En stabilare sparandeutveckling

Den finansiella bild som framkommer ur beräkningarna innebär en återgång till ett mera normalt mönster på kreditmarknaden. Hushållens nettosparande blir åter positivt. I de icke-finansiella företagen uppkommer sparandeunderskott, i takt med den ökande investeringsverksamheten. Den snabba uppgången i de finansiella företagens sparande dämpas genom den lägre räntenivå som förutsatts samtidigt, som den offentliga sektorn får ett överskott i sparandet.

Denna utveckling bör bidra till en lugnare utveckling på kreditmarknaden än under de gångna tio åren. Statens roll som nyemittent av värdepapper minskar högst väsentligt, men fortfarande finns en mycket stor statsskuld skall omsättas. Samtidigt kan en ökad låneverksamhet från

som företagssektorn förutses.

Om utvecklingen följer de utstakade banorna bör även penningpolitiken underlättas. Det blir bl. a. lättare att finansiera statens underskott utan att penningmängden ökar. Räntenivån inom landet borde också kunna bli lägre som en konsekvens av den fallande inflation som är en huvudingrediens i den balanserade utvecklingsvägen och av de stabila överskotten i betalningarna med utlandet.

Detta innebär emellertid inte att det skulle saknas ur vissa synvinklar oroande drag även i denna finansiella utveckling. Ett som särskilt

förtjänar att lyftas fram rör socialförsäkringssektorns finansiella sparan-

de. Vid nuvarande nivå på socialförsäkringsavgifterna inkl. av regeringen föreslagna höjningar under 1988 försämras det finansiella sparandet snabbt under den kommande tioårsperioden. Detta är i själva verket en orsak till att statens budgetunderskott måste minskas, elimineras och så småningom vändas i ett växande överskott för att den samlade offentliga sektorns finansiella sparande skall kunna förbättras.

Att sparandet i socialförsäkringssektorn försämras beror bl.a. på att avgifterna till ATP-systemet inte Ökar i samma takt som tidigare, men

framförallt på att pensionsutbetalningarna ökar. Detta är dessutom en utveckling som tenderar att bli allt mer akut framåt 2000-talet.

Tillväxt- och produktivitet

Den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar spelar en central roll i långtidsutredningen och belyses på flera olika sätt. I analysen av det längre tidsperspektivet bestäms den tillväxt som är möjlig att uppnå fram till 1995 av tillgången på arbetskraft och av produktiviteten. Tidigare konstaterades att antalet arbetade timmar bedöms öka snabbare än under de närmast föregående decennierna. Produktivitetsstegringstakten bedöms förbli i stort sett oförändrad. Att tillväxten ökar beror alltså i hög grad på sysselsättningsuppgången.

Produktiviteten i olika delar av ekonomin har bedömts med hjälp av de olika sektorstudier som utförts för långtidsutredningens räkning. Med ledning av utvecklingen under senare år har det i vissa fall ansetts nödvändigt att revidera ned de bedömningar för hela perioden 1984-1995 som gjorts i sektorstudierna. Justeringarna är dock inte större än att de produktivitetsökningstal som förutses för perioden 1986-1995 i allmänhet ligger väl i linje med dem som finns i sektorstudierna.

Den totala produktivitetsutvecklingen beror inte enbart på de antagna produktivitetsökningstakterna för olika sektorer utan även på hur produktionen och sysselsättningen fördelas på sektorer. Den totala produktiviteten i ekonomin förefaller emellertid under kalkylperioden inte i någon större utsträckning komma att påverkas av förändringar i sektorsammansättningen.

Ett sätt att belysa konsekvenserna av de produktivitets- och investeringsbedömningar som gjorts är att göra en uppdelning av produktivitetstillväxten i bidrag från ökade kapitalinsatser och från en allmänt förbättrad effektivitet total faktorproduktivitet. När detta görs för industrin visar det sig att bidraget från den totala faktorproduktiviteten är ovanligt litet; det äri hög grad en ökad kapitalinsats som i långtidsutredningens scenario förväntas bära upp produktivitetsökningarna i industrin under perioden fram till 1995.

Det är inte alldeles enkelt att förklara varför en långsam produktivitetsutveckling är trolig. När produktivitetsökningstakten i västvärlden sjönk kraftigt under 1970-talet var det säkerligen i hög grad en följd av ett allmänt lägre efterfrågetryck i oljekrisernas och 1970-talsstagnationens spår. Till problemen bidrog också i hög grad det faktum att lönekostnadernai många länder ökade snabbare än produktiviteten. Därmed sjönk vinsterna och investeringarna. I bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen fram till 1995 förutses emellertid inte bara ett fullt resursutnyttjande utan också en snabb investeringstakt, inte minst i industrin.

Förklaringarna måste därför snarare sökas i ett antal faktorer som på olika vis är relaterade till ekonomins funktionssätt. Med detta syfte har långtidsutredningen initierat ett antal studier som från olika utgångspunkter diskuterar funktionsproblem och produktivitetsutveckling i ekonomin. Exempelvis belyses i några studier arbetsmarknadens funktionssätt. Vidare studeras skattesystemets effekter på arbetsutbudet samt den offentliga

sektorns produktivitet, effektivitet och fördelningseffekter. I en studie diskuteras också inverkan av regleringar på bostads-, livsmedels- och transportområdena.

sektorstudier normalt har gjorts inom långtidsutredningar-

De olika som

har givits en något annorlunda inriktning än tidigare; ökad vikt har nas ram lagts vid problemorienterad diskussion av funktionsproblem och till-

en växthinder. Som exempel kan nämnas studien av jordbrukssektorn, som på ett tydligt sätt visar de samhällsekonomiska förluster som följer med dagens jordbrukspolitik, i och för sig mycket imponerande produk-

trots en tivitetsutveckling. I studien av skogssektorn framhålls ett annat funktionsproblem, den från samhällsekonomiska utgångspunkter alltför låga skogsavverkningen.

I långtidsutredningens huvudrapport analyseras tre problemområden

är nära relaterade till den övergripande makroekonomiska utvecklingsom

skattesystemets effekter, den offentliga sektorns produktivitet och en; arbetsmarknadens funktionssätt.

Ett högt skattetryck är förenat med negativa effekter

Skatter har traditionellt spelat en förhållandevis undanskymd roll i långtidsutredningarnas resonemang. Med något enstaka undantag har inte beteendesamband med hjälp skatternas inverkan på olika ekonomiska

vars storheter kan studeras funnits i kalkylmodellerna. Förklaringen till detta är främst att kunskaperna skatters olika verkningar har varit begränsade.

om

Under tid har emellertid en rad undersökningar om skattesyste-

senare mets verkningar gjorts. Mot denna bakgrund har det befunnits naturligt att belysa några centrala aspekter på skattesystemet utan att ha ambitionen att vara heltäckande.

Den första fråga belyses är skattesystemets effekter på arbetsutbu-

som det. Detta är frågeställning som har diskuterats livligt i den allmänna

en debatten. Utan tvekan finns det både skäl som talar för och skäl som talar mot att skatte- och transfereringssystemet som helhet kan tänkas ha minskat arbetsutbudet. Ett exempel på en åtgärd som sannolikt har bidragit till ett ökat arbetsutbud är särbeskattningens införande.

En från ekonomisk-politisk synpunkt mer intressant fråga är emellertid hur marginella förändringar i inkomstbeskattningen kan tänkas påverka arbetsutbudet. bilaga till långtidsutredningen belyses denna frågeställ-

I en ning. Slutsatsen är klar sänkning marginalskattesatsen skulle få

nog; en av betydande positiva effekter på arbetsutbudet.

Även några aspekter på kapitalbeskattningen berörs i utredningen. Utgångspunkten är distinktion mellan beskattning av kapital verksamt i

en företagsscktorn och kapitalbeskattning av hushåll. I en öppen ekonomi kan beskattning företagskapital förutsättas få återverkningar på investe-

av ringsutvecklingen. Om skatten höjs innebär det att avkastningen efter skatt minskar. Investerarna kommer då att kräva högre avkastning före skatt,

väljer de att investera i ett annat land. Effekterna av en högre skatt annars på hushållssektorns sparande är annorlunda. De medför primärt ett minskat sparande.

Situationen kompliceras emellertid att vissa beslut styrs av den

av

16 Långtidsutredningen.Huvudrapport

samlade inverkan av bolagsbeskattningen och den personliga kapitalinkomstbeskattningen. Detta gäller exempelvis beslut i företag att behål-

om

erhållna vinster och investera dessa eller dela ut vinsterna till företagets ägare. Som den svenska beskattningen idag är uppbyggd, förhål-

med en landevis låg bolagsbeskattning och en hög personlig kapitalinkomstbeskattning, framstår det i allmänhet lönsamt att behålla kapitalet i

som företagen. Företagen kan därmed tillåta sig att ha lägre kapitalavkastningskrav på sina investeringsprojekt så länge de kan finansieras med nedplöjda vinster. Detta kan medföra att förhållandevis olönsamma

projekt, som inte skulle ha kunnat erhålla kapital på de finansiella marknadema genomförs.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett skattetryck på den rådande nivån visserligen är förenat med samhällsekonomiska kostnader, att

men det med den givna uppgiften att förstärka det offentliga sparandet för närvarande synes svårt att sänka skattetrycket. Detta är ett skäl till att långtidsutredningen valt att i sina bedömningar den övergripande eko-

av nomiska utvecklingen utgå ifrån ett oförändrat skattetryck. Samtidigt kan emellertid vissa negativa effekter av ett högt skattetryck motverkas

genom att skatteuttaget omfördelas. En sänkning av marginalskatterna i inkomstbeskattningen, finansierad med högre mervärdeskatt eller med minskade avdrag, skulle exempelvis lindra de negativa effekterna på arbetsutbudet. Även när det gäller kapitalbeskattningen kan förändringar lind-

göras som rar de negativa effekterna. Skattebaserna i företagen kan breddas och förenklingar göras.

Produktivitetsproblem i offentlig sektor

Den offentliga sektorn sysselsätter ca 30% av arbetskraften. Mot denna bakgrund säger det sig självt att produktiviteten i den offentliga verksamheten är väsentlig för välfärdsutvecklingen. Den registrerade tillväxten i ekonomin påverkas emellertid inte av produktivitetstillväxten i offentlig sektor. Denna förutsätts nämligen enligt internationella konventioner

vara lika med noll. Orsaken till detta är att det inte ansetts vara möjligt att mäta produktiviteten i offentlig sektor på ett tillfredsställande vis.

Under senare år har ett större projekt genomförts av Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi ESO med syftet att utveckla metoder för beräkning av produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. Studierna

omfattar ca 70 % av den offentliga tjänsteproduktionen.

I första hand har perioden 1970-1980 studerats. I vissa fall har också 1960-talet och den första hälften av 1980-talet kunnat behandlas. Studierna tyder på en negativ eller oförändrad produktivitetsutveckling 1970-1980 för alla områden utom vägsektorn och enstaka administrativa myndigheter. I de fall beräkningar kunnat göras också för 1960-talet har funnit

man att utvecklingen varit något bättre under 1970-talet än under 1960-talet. Denna positiva utveckling synes ha fortsatt i början l980-talet, då

av resultaten tyder på att produktiviteten har ökat med l a 2% år. För

per dessa år har dock endast ett fåtal verksamheter kunnat studeras. En sammanvägning av de beräknade produktivitetsföråndringarna inom olika

delsektorer visar en produktivitetsnedgång för hela den offentliga sektorn på ca 1,5% per år 1970-1980.

En rad invändningar har riktats mot ESO: s produktivitetsmätningar. Kritiken går huvudsaklingen ut på att de inte på ett rimligt sätt har beaktat kvalitetsutvecklingen. Dessutom skulle utredarna ha tenderat att inte beakta förbättringar i sådana s.k. sekundärtjänster som miljö, personligt bemötande osv.

Många de resultat som framkommit i de olika produktivitetsstudierna

av måste onekligen betraktas som osäkra. Det samlade intrycket av ESO-studierna, och andra studier av motsvarande problematik, exempelvis

av styckkostnadsjämförelser för offentlig tjänsteproduktion i olika nordiska länder, är emellertid att det finns ett produktivitetsproblem inom den offentliga sektorn i Sverige.

Vikten av att angripa produktivitetsproblemet inom offentlig verksamhet kan illustreras med ett enkelt räkneexempel i anknytning till långtidsutredningens kalkyler. Den offentliga konsumtionen förutsätts växa med 0,8 % år i volym 1984- 1995. Räknat i 1980 års priser innebär detta en

per utgiftsökning under perioden på 14,8 miljarder kr. Beräkningen utgår i enlighet med nationalräkenskaperna från antagandet att inga produktivitetsförändringar sker inom offentlig verksamhet. Om man i stället antar att det olika åtgärder blir möjligt att höja den offentliga produktiviteten

genom med 1% årligen, skulle motsvarande konsumtionsvolym åstadkommas för

kostnad 1995 är 3,6 miljarder lägre än 1984. Besparingen uppgår en som således till 18,4 miljarder kr. i 1980 års priser, motsvarande drygt 11 % av den totala offentliga konsumtionen 1984.

Frågan vad bör göras för att förbättra produktiviteten i den

om som offentliga sektorn är kontroversiell. I några bilagor till långtidsutredningen presenteras ett antal olika förslag till förändrade organisationsformer. Särskilt mycket empiriska belägg de nya organisationsformernas effekter

om finns inte. Samtidigt torde det enda sättet att få kunskap om huruvida de kan leda till ökad produktivitet eller vara att pröva och utvärdera dem.

I detta sammanhang måste också effekterna på sysselsättningen beak-

Genom sin snabba tillväxt har den offentliga sektorn hittills svarat för tas.

den totala sysselsättningsökningen. Denna sysselsättningsmerparten av skapande roll avtar i betydelse när den offentliga tjänsteproduktionen av ñnansieringsskäl förutsätts öka långsammare. En del av de tjänster som produceras i offentlig sektor skulle emellertid kunna utföras också i privat regi, vilket skulle kunna den privata tjänstesektorn en möjlighet att

ge utvidga sin verksamhet, med ökad sysselsättning som följd.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Arbetsmarknadens funktionssätt är på många vis avgörande för de bedömningar den ekonomiska utvecklingen som långtidsutredningen har gjort.

av Uppenbart är att förutsättningarna för att åstadkomma en anpassning av lönekostnadsutvecklingen till den i omvärlden i hög grad sammanhänger med hur arbetsmarknaden fungerar. Om det exempelvis råder stora obalanser på arbetsmarknaden, så att det är brist på arbetskraft inom vissa

regioner, sektorer eller yrkesgrupper kan detta förväntas lönedrivara vande. Även för möjligheterna att realisera den beräknade ekonomiska tillväxten är arbetsmarknadens funktionssätt avgörande. Ur kalkylerna framkommer en förskjutning av branschmönstret i riktning mot dels tjänstenäringarna, dels de delar av industrin som förefaller ha tekniskt förhålen landevis sofistikerad produktion. Endast om det är möjligt att rekrytera arbetskraft till dessa snabbväxande sektorer kan den beräknade tillväxten uppnås. En regional nedbrytning av branschutvecklingen har också gjorts. Även denna mynnar ut i betydande anpassningskrav; antalet sysselsättningstillfällen förefaller växa väsentligt snabbare i vissa regioner än i andra. Arbetslösheten förutsätts också ha minskat till 2% år 1995. Möjligheten att nå denna jämfört med dagsläget låga arbetslöshetsnivå - - sammanhänger också den i hög grad med arbetsmarknadens funktionssätt. Det krävs nämligen att en snabb anpassning sker, så att existerande lediga platser fylls och så att arbetslösa eller personer som nyligen har trätt i arbetskraften får ett arbete. För att denna "matchning" skall fungera krävs det både en geografisk, sektoriell och yrkesmässig rörlighet. I en nyligen publicerad rapport om den svenska ekonomin den k. - s. Brookings-rapporten hävdas att relationen mellan löneökningstakt och arbetsmarknadsläge, vid givna inflationsförväntningar, varit oförändrad under 1970-talet och början l980-taletl. Den högre löneökningstakt av som observerats för den svenska ekonomin under denna period har alltså enligt författarna inte att göra med en förändring i lönebildningen i den meningen att relationen mellan löneökningstakten och arbetsmarknadsläget vid givna inflationsförväntningar har förändrats. Detta resultat innebär att det skulle gå att minska löneökningstakten med 2,3 procentenheter per år om arbetslösheten tilläts öka med l procentenhet. Därmed skulle Sverige komma ned i löneökningstakt på omvärlen dens nivå. Att döma av erfarenheterna från andra västeuropeiska länder är det emellertid en betydande risk för att en högre arbetslöshet skulle komma att bestå. Det har nämligen visat sig svårt att återgå till tidigare arbetslöshetsnivåer när pris- och löneökningstakten anpassat sig. Erfarenheterna under senare år i Västeuropa ger i denna mening goda argument för att hålla fast vid en politik för full sysselsättning. Samtidigt kvarstår och t.o.m. skärps det grundläggande lönebildningsproblemet: Med en arbetslöshet som är betydligt lägre än den i omvärlden är den svenska ekonomiska politiken ändå inriktad på att åstadkomma samma låga pris- och lönestegringstakt som i omvärlden. Om detta misslyckas kommer arbetslösheten att öka. Även det i denna situation sker anpassning löne- och om en av prisökningstakten är det inte säkert att vi kan återgå till tidigare låga arbetslöshetsnivåer. Mot denna bakgrund är det väsentligt att noga studera de varningssignaler som tyder på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats; en arbetsmarknad som fungerar sämre äventyrar inte bara strävandena att 1Boswonh,B.od1Law- åstadkomma en lägre arbetslöshet parallellt med pris- och lönestegatt rence,R.l987 ringstakten sjunker, den kan även göra det svårare att genomföra den

strukturella omvandling som ligger implicit i den tecknade vägen mot balans.

Den geografiska rörligheten förefaller att ha minskat, vilket bl. a. kan leda till arbetskraftsbrist i expanderande regioner samtidigt med att arbetslösheten ökar i andra områden. Å andra sidan tyder mycket på detta i

att stor utsträckning har berott på det allmänt dåliga efterfrågeläget och att rörligheten därmed åter kan skjuta fart när efterfrågeläget förbättras.

Brist på vissa typer av arbetskraft, främst med mer specialiserade utbildningar, har också observerats. Samtidigt ökar problemen på arbetsmarknaden för både äldre arbetskraft och för ungdomar. Det förefaller också finnas tendenser till en ökad segmentering på arbetsmarknaden i bl. a. den meningen att arbetslöshetsperiodema trendmässigt har blivit längre.

Det är vanskligt att uttala sig om exakt vad som ligger bakom de observerade problemen. Hur betydelsefulla löneförändringar och andra renodlat mikroekonomiska faktorer är i förhållande till övriga faktorer som kan påverka beteendet hos både arbetstagare och arbetsgivare kan diskuteras. Det finns många drag i utvecklingen som kan ha bidragit till att bromsa den geografiska rörligheten, exempelvis ett lägre efterfrågetryck

ökad andel hushåll med två arbetande. Ungdomarnas arbetsmarkoch en nad kan också ha försvagats av olika skäl; utbildningskraven har t.ex. stigit. Bristen på arbetskraft inom vissa yrken kan också delvis förklaras av problem inom utbildningsväsendet.

Det finns emellertid ingen anledning att ställa de olika förklaringarna mot varandra när åtgärder för att få en bättre fungerande arbetsmarknad diskuteras. Om en ökad beredvillighet att anpassa sig är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt finns det också argument för åtgärder som uppmuntrar anpassning. Exempel på detta är flyttnings- eller omskolningsbidrag men också exempelvis sådana förändringar i löne- och skattesystemet som gör det lönsamt att utbilda sig till den typ av arbeten för vilka efterfrågan växer.

Parallellt kan det krävas åtgärder för att bygga ut och förbättra utbildningssystemet. Inte minst förefaller det vara väsentligt att nå ut till medelålders och äldre arbetskraft, som annars riskerar att hamna på efterkälken i den snabba tekniska utveckling som sker inte minst i industrin. Samtidigt behöver klyftan mellan skola och arbete bryggas över för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

Vidare aspekter på välfärden

Långtidsutredningens kalkylmodeller är främst inriktade på att belysa tänkbara utvecklingsvägar för att uppnå vissa, relativt entydigt kvantiñerbara makroekonomiska mål som hög tillväxt, låg arbetslöshet, låg inflation och balans i utrikeshandeln. Den ekonomiska politikens mål är emellertid vidare än så, och omfattar även en jämn fördelning av levnadsstandarden samt regional balans. Målet om en god miljö ingår visserligen inte bland de traditionella ekonomisk-politiska målen, men är ändå av uppenbar betydelse för välfärden och har därför behandlats av utredningen.

Sambanden mellan den ekonomiska utvecklingen i stort och de ovanstå-

ende tre vålfärdsmålen är talrika. Exempelvis är inkomstfördelningens

utveckling i hög grad beroende av hur arbetslösheten och sysselsättningen utvecklas. Den regionala utvecklingen hänger med tillväxten

samman och sysselsättningsutvecklingen i ekonomin som helhet också men - och i kanske ännu större utsträckning med strukturomvandlingen

- inom näringslivet. Den senare har också stor betydelse för hur miljösituationen

utvecklas. Ett värnande miljön och den om ekologiska balansen är i sin tur avgörande för de ekonomiska tillväxtmöjligheterna på lång sikt.

Sett i ett internationellt perspektiv har Sverige mycket jämn en inkomstfördelning, vilket är ett resultat av många olika processer som pågått under en lång följd av år. Tillgängliga data för de senaste åren tyder på att denna utveckling bromsats Däremot upp. finns inga klara indikationer inkomstskillnaderna på att

generellt sett skulle ha ökat. Det finns dock tecken på

att vissa grupper, främst ungdomar men även andra lågutbildade personer, tenderat att halka efter i inkomstutvecklingen, detta följd i första som en hand av deras ställning på svaga arbetsmarknaden.

Sverige har också internationellt

en sett jämn förmögenhetsfördelning.

Förmögenheterna är dock ojämnare fördelade än inkomsterna. Föränd-

ringarna i förmögenhetsfördelningen

förefaller följa i stort sett samma

mönster som för inkomstfördelningen - under senare år har troligen ingen

ökad utjämning ägt Tvärtom finns rum. det tecken tyder på som att förmögenhetsskillnaderna skulle ha ökat under senare delen 1970-talet av och början på l980-talet. Dataunderlaget på detta område är emellertid

bristfälligt. En viktig faktor i detta sammanhang är den höga inflationstak-

ten, som tillsammans med nominellt ett skattesystem har gjort betydande

kapitalvinster möjliga på bl. a. bostadsmarknaden. En annan faktor är den snabba aktieprisstegringen under 1980-talet - en följd främst av högre vinster i industrin, vilka i sin tur varit nödvändiga för investeringar.

Det senare exemplet, om något, visar på tydliga målkonflikter i den ekonomiska politiken. När vinstnivån tilläts stiga i början på 1980-talet

var svensk industri i en djup kris. Ett stort antal företag hade tvingats lägga

ner, andra befann sig på ruinens brant. Samtidigt hade investeringarna

fallit drastiskt. Om inte en högre vinstnivå hade accepterats skulle tillväx-

ten i ekonomin blivit väsentligt lägre och därmed hade även arbetslösheten

ökat snabbt. De som i första hand skulle ha drabbats av detta hade varit just de med svagare anknytning till arbetsmarknaden och ofta med lägst inkomster.

Den regionala utvecklingen har under senare år präglats

av en snabb tillväxt för Stockholm och ett antal universitetsorter. En pådrivande faktor är inte minst den privata tjänstesektorns expansion, som i hög grad

gynnat de lite större städerna. De konsekvenskalkyler som gjorts på grundval av långtidsutredningens utvecklingsbild pekar på att dessa

tendenser kommer att bestå även framöver. De regionala balansproblemen kan alltså komma

att förvärras. Samtidigt öppnas också nya möjligheter till en positiv regional utveckling, bl. de a. genom nya produktionsvillkor som utvecklingen på informationsteknologins område skapar. Åtgärder för förbättra att infrastruktur, utbildningsmöjligheter, teknikspridning och nyföretagande

torde bli allt mer centrala för regionalpolitiken i framtiden.

Utvecklingen på miljöområdet har av flera skäl fått stigande uppmärk-

samhet sedan 1960-talet. Viktiga framsteg har sedan dess gjorts, samtidigt

problem kommit till. Till de senare hör bl. a. försurningsproblesom nya men.

Den ekonomiska tillväxten ställs ofta i motsats till målet god miljö. Den motsättningen är reell i så motto att produktions- och konsumtionstillväxten historiskt inneburit i många fall påtagligt negativ påverkan på

en miljön. Samtidigt är det uppenbart att den ekonomiska tillväxten kan ha mycket olika verkningar på miljön, miljöeffekter skiftar mellan olika produktionsaktiviteter. De är vidare påverkbara genom teknisk utveckling. Man bör dessutom komma ihåg att ekonomisk tillväxt också kan innebära ökade resurser för att skydda miljön.

Långtidsutredningens scenario resulterar i en snabb tillväxt för tjänstenäringar och förädlingsindustri, verksamheter generellt sett måste

som betraktas som jämförelsevis skonsamma visavi den yttre miljön. Detta talar för att den tillkommande miljöbelastningen skulle kunna bli relativt måttlig under 1990-talet. För motsatsen talar möjligen den förhållandevis snabba tillväxten i privat konsumtion, vilken bl.a. kan tänkas ta sig uttryck i ett ökat resande med bil. Dessutom finns stora miljöproblem som ackumulerats under lång tid, samtidigt som nya, hittills okända problem kommer fram. Tillsammans med det faktum att flera viktiga problem

bl. försurningen är av utpräglat internationell karaktär, talar detta för

a. att miljöproblemen knappast kommer att kräva mindre uppmärksamhet i framtiden.

En väg mot balans och högre levnadsstandard

I början 1980-talet befann sig den svenska ekonomin i kris. Tillväxten i

av BNP hade stannat av, arbetslösheten ökade och samtidigt var inflationen hög. Dessutom hade både statens budgetunderskott och underskottet i affärerna med utlandet vuxit dramatiskt och några tecken på att denna utveckling höll på att vända fanns inte.

Sedan dess har en anmärkningsvärd förbättring i Sveriges ekonomiska läge skett. Tillväxten i ekonomin har under de senaste 4-5 åren varit förhållandevis god. Detta har haft flera positiva konsekvenser. Sysselsättningen har ökat, vilket medfört en nedgång av arbetslösheten. Vidare har det varit möjligt att både öka investeringarna och den privata konsumtionen utan att bytesbalansens saldo blivit negativt.

Trots att arbetslösheten idag är internationellt sett mycket låg har också pris- och löneökningstakten sjunkit. Parallellt har statens budgetunderskott andel BNP reducerats från ca 13% 1982till beräknade ca 4%

som av 1987.

Inom industrin har vinstläget förbättrats. Detta har medfört en betydande investeringsuppgång. Ett antal olika studier visar också att den svenska industrin har genomgått en omfattande omstrukturering och att den idag står väl rustad inför framtiden.

Mot denna bakgrund finns det flera goda skäl att se optimistiskt på framtiden för den svenska ekonomin. För många framstår det också som

skördetiden är kommen. Efter en tioårsperiod med låga och sjunom nu

kande reallöner och en i många fall sjunkande ekonomisk standard anses tidpunkten för en rejäl förbättring nu varainne.

Ännu är emellertid problemen för den svenska ekonomin långt ifrån avklarade. De ekonomiska framgångarna under de senaste åren bygger på ett antal olika faktorer; en god internationell utveckling och fallande olje priser, en stram inhemsk finanspolitik, ett gott kostnadsläge och tillräckliga vinster för svenskt näringsliv samt en betydande anpassningsförmåga hos både hushåll och företag. Ett förändrat läge i något av dessa avseenden kan vara tillräckligt för att äventyra den fortsatta vägen mot balans i den svenska ekonomin.

Av långtidsutredningen har framgått att fortsatt stabil tillväxt och full sysselsättning förutsätter att den svenska pris- och löneökningstakten anpassar sig till den i omvärlden gällande. Denna anpassning har emellertid ännu inte kommit till stånd. Problemen kan bli betydande för den svenska ekonomin redan år 1988 om inte löneavtalen detta år anpassas till kostnadsutvecklingen i omvärlden.

Balansen i utrikesbetalningarna är idag positiv. Den kan emellertid förhållandevis lätt äventyras om konsumtionen eller investeringarna ökar snabbare än beräknat. För att trygga tillväxten och sysselsättningen på längre sikt krävs det en fortsatt god investeringsutveckling, i första hand i industrin. Om det skall vara möjligt att finansiera denna utan att underskott i utrikesbetalningarna uppkommer måste dels hushållens finansiella sparande stiga, dels det finansiella sparandet i den offentliga sektorn öka. Det senare förutsätter att statens budgetunderskott fortsätter att minska, bl. a. därför att det finansiella sparandet i resten av den offentliga sektorn beräknas bli lägre.

Utrymmet för reallönehöjningar och konsumtion beror på längre sikt av produktiviteten i den svenska ekonomin. Produktivitetsstegringstakten ökade under de första återhämtningsåren 1983-1984 men har därefter stagnerat. Mycket tyder idag på att det är realistiskt att räkna med en förhållandevis långsam produktivitetsstegring under de närmaste åren. Det finns all anledning att diskutera åtgärder som kan bidraga till en snabbare produktivitetstillväxt. I långtidsutredningen analyseras vilka de positiva effekterna av en förbättrad anpassningsförmåga i ekonomin skulle kunna bli. Vidare diskuteras hur ekonomins funktionssätt påverkas av skattesystemet, hur produktiviteten utvecklas i den offentliga sektorn och hur arbetsmarknaden fungerar alla tre områden av avgörande betydelse för

produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.

En bättre allmänekonomisk utveckling och en högre ekonomisk tillväxt ökar också förutsättningarna för att förbättra välfärden i vid mening. Erfarenheten tyder på att en hög sysselsättningsnivå verkar i inkomstutjämnande riktning och med en lägre inflation följer sannolikt mindre förmögenhetsskillnader. Sambandet mellan den regionala utvecklingen och den allmänna ekonomiska utvecklingen är mera komplicerat. Att den regionala balansen på längre sikt skulle gynnas av att ekonomin som helhet stagnerar eller är i obalans är emellertid osannolikt. En annan sak är att en växande ekonomi i balans inte garanterar den regionala balansen. En aktiv politik krävs för att åstadkomma regional balans, precis som när det gäller

att åstadkomma en jämn fördelning av levnadsstandarden och en god livsmiljö.

Sammanfattningsvis; det går att fortsätta längs den väg mot balans och förbättrad levnadsstandard på vilken den svenska ekonomin befinner sig. Det kommer emellertid att kräva låga nominella pris- och löneökningar och

förbättring av den offentliga sektorns sparande. Med en högre produktien vitetsstegring och tillväxt i ekonomin blir vägen mot balans lättare, utrymmet för reallönestegringar och konsumtion blir större. En sådan utveckling förutsätter en god anpassningsförmåga hos både hushåll och företag samt i den offentliga verksamheten.

17 Långtidsutredningen.Huvudrapport

1 Appendix

LU 84 och utfall jämförelse

- en

Den föregående långtidsutredningen, LU 84, publicerades i mars 1984 och omfattade perioden 1983-1990. Den nu framlagda utredningen kommer således tre år efter den föregående och det finns därmed möjlighet att studera hur ekonomin utvecklats under dessa tre år ijämförelse med kalkylerna i LU 84.

Det bör dock först understrykas att en sådan jämförelse är förbunden med vissa principiella svårigheter. Kalkylerna i LU 84, liksom de nu publicerade, utgör inga egentliga prognoser för den förväntade ekonomiska utvecklingen. Avsikten med kalkylerna har i stället varit att ange vad som krävs av den ekonomiska politiken och av ekonomins funktionssätt för att vissa mål rörande den samhällsekonomiska utvecklingen skall kunna uppnås.

Att bara konstatera att det föreligger vissa avvikelser mellan LUzs utvecklingsbild och den faktiska utvecklingen är därför av begränsat intresse. Avvikelser kan nämligen hänföras till en eller flera av följande tre orsaker: l avvikelser ifrån uppställda krav på den ekonomiska politiken eller på t.ex. pris-och lönebildningen, 2 avvikande utveckling för exogena variabler och 3 prognosfel, dvs. felaktiga antaganden om de ekonomiska sambanden, ekonomins reaktionssätt osv. En sådan orsaksanalys är dock mycket svår att genomföra fullt ut. Som framgår av det följande har ambitionsnivån för analysen fått sättas lägre.

LU 84 utgick i sina kalkyler från följande mål och restriktioner:

full sysselsättning 2 % arbetslöshet 1990 -

stabilt penningvärde inflationstakt runt 4%-nivån under resten av -

1980-talet

balans i utrikesbetalningarna bytesbalansens saldo 10 miljarder kr. -

balans i statsbudgeten budgetunderskottet minskas till 40-50 miljarder -

kr. 1990

god lönsamhet i näringslivet avkastningen på materiellt kapital före -

skatt i industrin skall överstiga avkastningen på statsobligationer med

2%.

Förutom dessa fem kvantifierade mål och restriktioner angavs också hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden och regional

balans som mål för den ekonomiska politiken. Dessa mål preciserades dock inte siffermässigt.

Om dessa mål kunde uppfyllas för kalkylperiodens slutår, dvs. 1990, bedömdes ekonomin ha nått en tillfredställande balans. Utredningen skisserade två alternativa vägar till detta balanserade läge, med inriktning på privat respektive offentlig konsumtionstillväxt. Det förstnämnda alternativet alternativ 1 förordades av en i stort sett enig remissopinion, liksom

av riksdagen. I den följande jämförelsen ställs därför bara alternativ l mot utfallet för 1983- 1986.

Förutom perspektivet fram till 1990 analyserade LU 84 också utvecklingen under perioden 1983- 1987. Avsikten med denna uppdelning i två tidsperspektiv var att renodla den strukturella utvecklingen och konjunkturförloppet. En jämförelse mellan förloppsanalysen i LU 84 och utvecklingen under åren 1984-1986 lämnades i Treårskalkylerna 1986 prop. 1985/86: 150, bil. 1.2. Jämförelsen i det följande avser därför enbart det strukturella perspektivet fram till 1990.

Kalkylerna i LU 84 sammanfattas i tabell 1 i form försörjningsba-

av en lans. Kalkylerna jämförs med den faktiska utvecklingen under de tre åren 1984- 1986. Utfallet för 1986 är ännu preliminärt och bygger på uppgifterna i den preliminära nationalbudgeten för 1987prop. 1986/87: 100, bil. 1.1.

Tabell A1:1 Försörjningsbalans. 1980årspriser.

Miljarder Årlig procentuell förändring

kr. 1983

1983- Utfall

. . . . . Export av varor och tjänster 182,9 3,7 6,7 2,3 2,8 3,9 Summa användning 702,4 2,3 4,1 3,5 2,2 3,3

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Huvudintrycket av jämförelsen i tabell A1: 1är att Sveriges ekonomi har

präglats av en i många hänseenden utveckling under perioden

gynnsam

1983-1986. De genomsnittliga förändringstalen under denna period över-

träffar genomgående LU-kalkylerna med offentliga investeringar

som

enda undantag. Både bruttonationalprodukten och exporten har utvecklats i linje med LU. Privat konsumtion och framför allt offentlig konsumtion har däremot ökat klart snabbare. Detsamma gäller bruttoinvestering-

Den starka ökningen i inhemsk efterfrågan har medfört en avsevärt arna. snabbare importuppgång än vad LU räknade med.

Innan utvecklingen inom olika delområden granskas närmare redovisas i tabell 2 utvecklingen av de målvariabler som kvantifierats i LU 84.

Tabell Al: 2 UtvecklingenavLU:s målvariabler

1983 1984 1985 1986 1990

enl. LU 84

Arbetslöshet, % 3,5 3,1 2,8 2,7 2,0 Konsumentpriser, förändring i % 8,9 8,0 7,4 4,2 4,0 Bytesbalansenssaldo, miljarder kr 7 3 -10 8 10

- Statensbudgetsaldo, miljarder kr -80 -75 -57 -40 -40 å -50

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Också denna jämförelse blir huvudintrycket att samtliga i tabellen

av medtagna variabler har utvecklats i linje med LU:s intentioner, även om förändringstakten varierat. Snabbast har det gått att få ner underskottet på statsbudgeten. I detta fall uppnåddes LU:s mål redan 1986. Också konsumentprisernas ökningstakt har reducerats avsevärt och närmat sig den nivå

i LU 84 riktmärke för resten av 1980-talet. Likaså har som angavs som arbetslösheten successivt reducerats, även om förbättringen tycks ske i en avtagande takt. Bytesbalansens saldo visar sådana variationer mellan åren

några slutsatser rörelseriktningen är svåra att dra utifrån den reatt om dovisade sifferserien.

I 1984 års långtidsutredning preciserades också vissa krav på lönsamheten i näringslivet. Detta formulerades på så sätt att avkastningen på materiellt kapital skulle överstiga avkastningen på långsiktiga finansiella placeringar med 2 procentenheter 1990. Under åren 1984-1986 har dock denna avkastningsdifferens till det materiella kapitalets förmån inte uppnåtts, beroende dels på något svagare real räntabilitetsutveckling för materi-

en ellt kapital än vad LU 84 förutsatte, dels och framför allt på att avkastning-

på finansiella placeringar legat betydligt högre. Åren 1984-1986 har en räntan på finansiella placeringar riksobligationer i genomsnitt legat på drygt 12%, medan avkastningen på materiellt kapital legat på ca. 9%.

Den ekonomiska utvecklingen har alltså i flera viktiga avseenden utvecklats gynnsamt, och har relativt väl anslutit till det utvecklingsscenario

i LU 84 ansågs förenligt med långsiktig balans. De bakomliggande som orsakerna till denna utveckling har däremot på ett antal väsentliga punkter varit annorlunda än vad som antogs i LU 84.

Den viktigaste avvikelsen är den internationella utvecklingen, som under åren 1984-1986 varit betydligt mer gynnsam än vad som förutsattes i LU 84.

Tabell Al: 3 Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring

LU 84 Utfall

1983- 1983- 1984- 1985- 1983- 1990 1984 1985 1986 1986

Bruttonationalprodukt, OECD 2,0 4,7 3,0 2,3 3,4 Världshandel med bearbetadevaror, OECD - volym 2,83 13,5 8,7 8,5 10,2 pris 4,0 3,2 5,0 0,0 2,7 - Konsumentpriser, OECD 5,0 5,3 4,5 2,8 4,2

3 Bedömningen i LU -84avser hela världen. Källa: Finansdepartementet.

Den internationella utvecklingen är av mycket stor betydelse för svensk Utrikeshandel och för svensk ekonomi. LU 84 baserade sina bedömningar av den svenska ekonomiska utvecklingen på ett antagande om en mycket försiktig världshandelstillväxt. Bedömningen utgick från förutsätta samband mellan OECD-ländernas totala produktionsökning och världshandelns tillväxt. Visserligen underskattades också produktionsökningen, men denna underskattning var inte av såstor omfattning att den ensam kan förklara avvikelsen beträffande världshandelsutvecklingen. Den faktiska handelstillväxten blev väsentligt snabbare än vad som kunde förutsägas från historiska samband mellan produktion och handelsvolym. Det bör dock nämnas att för de tre år som jämförelsen här avser hade också LU 84 i sin förloppsanalys räknat med en något högre årlig marknadstillväxt för bearbetade varor, drygt 4%. En annan faktor på det internationella området som fått väsentligt annorlunda förlopp än i LU 845 kalkylförutsättningar, är oljepriset som föll drastiskt under 1986; i LU 84 antogs oljepriset bli oförändrat i reala termer för kalkylperioden. Detta har bl. a. inneburit en oförutsedd, kraftig termsof-trade förbättring för svensk ekonomi, vilket gett en kraftig engångsförbättring av bytesbalansen under 1986. Mot den bakgrunden borde man, givet de antaganden i övrigt som gjordes i LU 84, kunnat förvänta sig en betydligt kraftigare ökning av svensk export och en väsentligt gynnsammare bytesbalansutveckling än vad som faktiskt blivit fallet. Anledningen till att detta inte skett ligger väsentligen i att de relativa priserna på den konkurrensutsatta svenska produktionen inte har sjunkit på det sätt LU 84 antog nödvändigt. I stället för att sjunka med ca l % per år har relativprisutvecklingen istället gått motsatt håll, och stigit med i genomsnitt ca 2% per år 1984-1986. Bakom detta ligger den svenska nominallöneutvecklingen, som visserligen bromsats upp under år, senare men likväl fortsatt att ligga på en högre nivå än i de viktigaste konkurrentländerna. Den höga lönestegringstakten har heller inte kunnat kompenseras av en snabbare tillväxt av produktiviteten tvärtom har produktivi- tetsutvecklingen, som framgår av tabell A1: inom flertalet produktionssektorer utvecklats långsammare än vad som förutsattes i LU 84.

Tabell A1:4 Produktivitet inom olika näringsgrenar Årlig procentuell förändring

LU 84 Utfall

1983- 1983- 1984- 1985- 1983-

1990 1984 1985 1986 1986

a SNI 2 + Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att de viktigaste makroekonomiska variablerna utvecklats i riktning mot samhällsekonomisk balans, såsom denna definierats i LU 84. Orsaken till detta är dock i betydande utsträckning avvikelser i de exogena variablerna; främst en snabbare världsmarknadstillväxt och lägre oljepriser.

Även den ekonomiska politiken har emellertid följt riktlinjerna i LU 84 exempelvis när det gäller budgetunderskottets utveckling, även om den offentliga konsumtionen ökat snabbare än LU 84 ansåg önskvärt. Däremot har lönebildningen avvikit ifrån den utveckling som bedömdes som förenlig med samhällsekonomisk balans.

Med den typ jämförelse som gjorts här är det inte möjligt att avgöra i

av vilken mån brister i de använda modellerna och analysen i övrigt påverkat avvikelserna mellan utfall och kalkylerna i LU 84. Detta skulle kräva att beräkningarna gjordes om inom samma modellram och analysapparat som användes i LU 84, med utgångspunkt från den faktiska utvecklingen av olika exogena variabler, löner och den ekonomiska politiken.

2 Appendix

Bilagor till Långtidsutredningen1987

Nr Namn Författare

l Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet 2 Sverigesarbetskraft. Prognostill Statistiska centralbyrån, prognosinår 2000 stitutet New Methods in the Swedish Medium- Torsten Perssonoch Lars Term Survey Svensson,Institutet för

internationell ekonomi Arbetsmarknaden inför 90-talet an- Inga Persson-Tanimura, Lunds uni-

passningsförmågaoch anpassnings- versitet och JanJohannesson,Deleproblem gationen för arbetsmarknadspolitisk

forskning Prisbildningen inom olika sektorer i Statens pris- och kartellnämnd svenskt näringsliv Skogenvår räddningsplanka Stefan Holm och Nils-Erik

Nilsson, Skogsstyrelsen,

samtLars Hultkrantz,

Karl-Gustaf Löfgren och

SörenWibe, Sveriges Lantbruks-

universitet Samhällsekonomiskaeffekter av stats- JonasAgell och Mats skuldspolitiken Persson,Uppsala univer-

sitet resp.Institutet

för internationell eko-

nomi samt expertgruppen

för studier i offentlig

ekonomi Bostäder och byggande Statensinstitut för

byggnadsforskning Export- och importfunktioner för Konjunkturinstitutet varor och tjänster 10 Lönestruktur och strukturella arbets- Christian Nilsson och marknadsproblem Johnny Zetterberg,

Uppsala universitet ll Omvärld i omvandling Kommerskollegium 12 Energi och ekonomisk utveckling Statens energiverk 13 Svensktjordbruk inkl. trädgårds- och Olof Bolin, Ewa Rabinowicz,

framtidsbedömningar, Mats Dillén och Joakim Persson, ñskenäring problem och alternativ Lantbruksuniversitetet i Uppsala

resp. Uppsala universitet l4 Penningmarknad,räntebildning och Peter Englund, Lars valutatlöden Hömgren, Staffan Viotti och

Anders Vredin, Institutet

för internationell ekonomi

resp. Handelshögskolan Tilbud av arbeid i Sverige Olov Ljones, Steinar Ström, Social-

økonomiskt institut, Universitetet i

Oslo

Nr Namn Författare

16 Socialförsäkring i ett ekonomiskt Riksförsäkringsverket perspektiv 17 Privat tjänstesektor Lennart Stålberg, Statens industriverk 18 Miljövård en lönsam framtids- Naturvårdsverket bransch 19 Industriell förnyelse Statens industriverk basindustri högteknologi 20 Den offentliga sektorn fördelnings- Björn Gustafsson, aspekter Göteborgs universitet och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 21 Den offentliga sektorn produktivitet Richard Murray, Statskontoret och effektivitet och för expertgruppen studier i offentlig ekonomi 22 Regleringar inom bostads-, livsmedels- Statens pris- och kartellnämnd och transportområdena kartläggning och analys 23 Oljemarknaden och rañinaderiindustrin Statenspris- och kartellnämnd - konkurrens och framtidsutsikter 24 Regional analys Expertgruppen för forskning omregional utveckling 25 Kommuner i förändring Helhet och Svenska kommunförbundet särdrag 26 Bättre vård har vi råd Landstingen Landstingsförbundet fram till 1995 27 Den framtida befolkningen. Prognosför Statistiska centralbyrån åren 1986-2025

Litteratur

Agell, och Persson, M. 1987, Samhällsekonomiska effekter av stats-

skuldspolitiken, bilaga 7 till Långtidsutredningen 1987. Barkin, S. red. 1975, Worker Militancy and Its Consequences 1965-75:

New Directions in Western Industrial Relations, Praeger, New York. Berg, L. 1983, Konsumtion och sparande en studie om hushållsbe-

-

teende, Uppsala universitet. Blomqvist, S. 1985, Skatter och arbetsutbud, Expertgruppen för studier i

offentlig ekonomi, Ds Fi 1985: 10. Bolin, O. m. fl. 1987, Svenskt jordbruk inkl. trädgårds- och fiskenäring

-

framtidsbedömningar, problem och alternativ, bilaga 13 till Långtids-

utredningen 1987. Bosworth, B. och Lawrence, R. 1986a, Adjusting to Slower Economic

Growth: The External Factor, i Bosworth, B. och Rivlin, A. red., The

Swedish Economy, The Brookings Institution. Bosworth, B. och Lawrence, R. 1986b, Adjusting to Slower Economic

Growth: The Domestic Economy, i Bosworth, B. och Rivlin, A. red.,

The Swedish Economy, The Brookings Institution. Bruno, M. och Sachs, 1985, Economics of Worldwide Stagflation,

Blackwell, Oxford. Burtless, G. 1986, Taxes, Transfers and Swedish Labor Supply, i Bos-

worth, B. och Rivlin, A. red., The Swedish Economy, The Brookings Institution.

Coe, D. och Gagliardi, F. 1985, Nominal Wage Determination in Ten

OECD Economics, OECD Working Paper No 19. Dramais, A. 1986, Compact A prototype macroeconomic model of the

-

European Community in the world economy, EG-kommissionen, Euro-

pean Economy No 27. EFTA 1986, Comparative study of the economic developments in Fin-

land, Norway and Sweden in 1982-1985, and the short term outlook, EC 2/86.

EG-kommissionen 1985, Annual Economic Report 1985-86, European

Economy No 26. EG-kommissionen 1986, Productive Supply in the Community, Europe-

an Economy No 29. Englund, P. 1986, Principiella aspekter på beskattning av kapital och

arbetsinkomster, underlag till företagsbeskattningsutredningen, finans-

departementet stencil.

Englund, P. m.fl. 1987, Penningmarknad, räntebildning och valutaflöden, bilaga 14 till Långtidsutredningen 1987. Erikssen, R. m. fl., Välfärd i förändring. Levnadsvillkor i Sverige 1968- 1981. Expertgruppen för forskning om regional utveckling ERU 1987, Regional analys, bilaga 24 till Långtidsutredningen 1987. Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrâgor EFA 1984, Arbetsmarknadspolitik under omprövning, SOU 1984: 31. Finansdepartementet 1987, Metoder, modeller och beräkningar, bilaga l till Långtidsutredningen 1987. Frykman, T. 1985, Bostadssubventioner och jämlikhet i boendet, i Forskare om bostadspolitik och bostadsmarknad, Statens råd för byggnadsforskning. Gustafsson, B. 1987, Den offentliga sektorn fördelningsaspekter, bi- laga 20 till Långtidsutredningen 1987. Gylfason, T. 1986, Är det någon mening devalvera SE-bankens att kvartalsskrift, nr 1986. Hansson, B. 1987, Produktivitet, räntabilitet och kapitalstockar, Appendix 2 i Metoder, modeller och beräkningar, Bilaga l till Långtidsutredningen 1987. Hansson, 1984, Marginal Cost of Public Funds for Different Tax Instruments and Government Expenditures, Scandinavian Journal of Economics, nr 1984. Holm, S. m. fl. 1987, Skogen vår räddningspIankaP, bilaga 6 till Långtidsutredningen 1987. Holmlund, B. 1983, Payroll Taxes and Wage Inflation: The Swedish Experience, Scandinavian Journal of Economics nr 1983. Holmlund, B. 1984, Labour Market Mobility, Industriens utredningsinstitut. Internationella valutafonden 1986, World Economic Outlook, oktober 1986. Internationella valutafonden, Annual Report 1986 . Johannesson, och Persson-Tanimura, 1987, Arbetsmarknaden inför 90-talet anpassningsförmåga och anpassningsproblem, bilaga 4 till - Långtidsutredningen 1987. Jönsson, B. 1983, Produktivitet i privat och offentlig tandvård, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds Fi 1983: 27. Kendrick, J.W. 1981, International Comparisons of Recent Productivity Trends, i Fellner, W. red., Contemporary Economic Problems, American Enterprice Institute, Washington. Kommerskollegium 1986, Marknadsandelar för svensk export 1978- 1984 en constant-market-shares analys, arbetsrapport 15, 1986. - nr Kommerskollegium 1987, Omvärld i omvandling, bilaga ll till Långtidsutredningen 1987. Konjunkturinstitutet 1987, Export- och importfunktioner för och varor tjänster, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1987. Landstingsförbundet 1987, Bättre vård har råd Landstingen fram till 1995, bilaga 26 till Långtidsutredningen 1987. Layard, R. och Basevi, G. m. fl. 1984, Europe: The Case for Unsustainable Growth, No 8/9, Centre for European Policy Studies.

Layard, R. 1986, How to Beat Unemployment, Oxford University Press. Ljones, O. och Ström, S. 1987, Tilbud av arbeid i Sverige, bilaga 15 till

Långtidsutredningen 1987. Modigliani, F. m. fl. 1986, Report of the CEPS Macro Economic Policy

Group: Reducing Unemployment in Europe: The Role of Capital Forma-

tion, Centre for European Policy Studies. Murray, R. 1987, Den offentliga sektorn produktivitet och effektivitet,

-

bilaga 21 till Långtidsutredningen 1987. Nilsson, C. och Zetterberg, 1987, Lönestruktur och strukturella arbets-

marknadsproblem, bilaga 10 till Långtidsutredningen 1987. Nordhaus, W.D. 1980, Oil and Economic Performance in Industrial

Countries, Brooking Papers on Economic Activity OECD 1985, Sweden, OECD Economic Surveys. OECD Economic Outlook 1986, Historical Statistics 1960-1984. OECD Economic Outlook 1986, No 40. Ohlsson, L. 1981, Regionalpolitiken i en svagväxande ekonomi med

strukturomvandlingsproblem, Ds I 1981: 19. Olsson, H. och Schubert, G. 1987, Svensk exportindustris marknadsan-

delsutveckling, appendix i Metoder, modeller och beräkningar, bilaga

1till Långtidsutredningen 1987. von Otter, C. 1986, Kan man rationalisera folkhemmetLandsorganisa-

tionen. Palmer, E. 1984, Hushållssparandet, bilaga 12 till Långtidsutredningen

1987. Persson, T. och Svensson, L 1987, New Methods in the Swedish Medium

Term Survey, bilaga 3 till Långtidsutredningen 1987. Realbeskattningsutredningen 1982, Real beskattning, SOU 1982: Ringen, S., Svensk inkomstfördelning i internationelljämförelse, Expert-

gruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds Fi 1986: 12. Riksförsäkringsverket 1987, Socialförsäkring i ett ekonomiskt perspek-

tiv, bilaga 16 till Långtidsutredningen 1987. Sachs, och Wyplosz, C. 1986, France under Mitterand, Economic

Policy, april. Soskice, D. 1978, Strike Wawes and Wage Explosions 1978-1980: An

Economic Interpretation, i Crouch, C. och Pizzorno, A. red., The

Resurgence of Class Conflict in Western Europe Since 1968, Compara-

tive Analysis, Holmes and Meier, New York. Spånt, R. 1982, Hushållens aktieägande i Sverige, i Löntagarna och

kapitaltillväxten SOU 1981: 105. Spånt, R., Wealth distribution in Sweden 1920-1983. C. V. Starr Confer-

on international comparisons of the distribution of household

ence

wealth, 1983. Statens energiverk 1987, Energi och ekonomisk utveckling, bilaga 12 till

Långtidsutredningen 1987. Statens industriverk 1981, Hur kan konkurrenskraften förbättras, PM

1981:3. Statens industriverk 1981, Överflyttningsvinster i industrin, PM 1981:3. Statens industriverk 1985, Privat tjänstesektor struktur och utveck-

-

lingsdrag, PM 1985:

Statens industriverk 1986a, Tjänster inom industrin. Tjänstemännens sysselsättning, yrken och utbildning ismå och stora företag, PM 1986: Statens industriverk 1986b, Privata tjänstesektorn regionala utveck- lingsmojligheter, PM 1986: Statens industriverk 1987, Industriell förnyelse, bilaga 19 till Långtidsutredningen 1987. Statens institut för byggnadsforskning 1987, Bostäder och byggande, bilaga 8 till Långtidsutredningen 1987. Statens naturvårdsverk 1987, Miljövård en lönsam framtidsbransch, bilaga 18 till Långtidsutredningen 1987. Statens pris- och kartellnämnd 1987a, Regleringar inom bostads-, livsmedels- och transportområdena kartläggning och analys, bilaga 22 till - Långtidsutredningen 1987. Statens pris- och kartellnämnd 1987b, Oljemarknaden och raffinaderiindustrin konkurrens och framtidsutsikter, bilaga 23 till Långtidsut- redningen 1987. Statistiska centralbyrån 1986, Sveriges arbetskraft. Prognos till år2000, Information arbetsmarknaden 1986:7, bilaga 2 till Långtidsutredom ningen 1987. Statskontoret 1983, Kostnader för offentliga tjänster i Norden, 1983:48. Stålberg, L. 1987, Privat tjänstesektor, bilaga 17till Långtidsutredningen 1987. Svenska kommunförbundet 1987, Kommuner i förändring -Helhet och särdrag, bilaga 25 till Långtidsutredningen 1987. Sveriges Industriförbund 1984, Tillväxt till lågpris industrin i LU 84. - Söderström, L. 1984, Är subventioner effektiva Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO, Ds Fi 1984: Tegle, S. 1985, Part-time employment, Lund Economic Studies No 35, Lund. Åberg, R. och Westerlund, O. 1986, Varför ökar starthjälpsflyttningarnaP, Umeå universitet.

KUNGL. BIBL. 1987 -03 2 L STQCKHüLM NorstedtsTryckeri,Stockholm1987

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-09630-7 ISSN O375-250X

Förord LÅNTQDS

UTRED

NINGEN

7¶Långtidsutredningen bygger på ett omfattande beräkningsarbete som bara delvis redovisas i huvudrapporten. Detta arbete bedrivs bl. a. med hjälp av ett par olika ekonometriskt skattade modeller.

I denna bilaga till långtidsutredningen redogörs mer detaljerat än i huvudrapporten för de beräkningar som ligger till grund för långtidsutredningens bedömningar och slutsatser. Därutöver redovisas de modeller som utnyttjats i arbetet.

Ansvarig för arbetet med denna bilaga har varit kanslirådet Rein Hinno,

även skrivit kapitel Övriga kapitel har skrivits sakkunnige som av Thomas Olofsson kapitel l, departementssekreteraren Evy Berglund kapitel 2, sakkunnige Bo Nordin kapitel 3 och departementssekreteraren Ingvar Linse kapitel 4.

Bilagan avslutas med fyra appendix. I de två första belyses dels svensk exportindustris marknadsandelsutveckling, dels produktivitetens, räntabilitetens och kapitalstockarnas utveckling i Sverige. Dessa appendix har författats av avdelningsdirektören Hans Olsson och departementssekreteraren Göran Schubert, riksbanken respektive finansdepartementet samt av ñl. kand. Bengt Hansson, Uppsala universitet.

I appendix 3 och 4 presenteras de modeller EMMA och AMMA som använts i beräkningsarbetet. Dessa appendix bygger på Olofsson, T., An Econometric Model for Medium-Term Analysis EMMA och Jansson, L. och Olofsson, T., An Aggregate Model for Medium-Term Analysis AMMA; Bjerkholt, O. och Rosted, J., Macroeconomic Medium—Term Models in the Nordic countries, North-Holland, under publicering.

Stockholm i februari 1987

Lars Mathlein Planeringschef

Lars Heikensten

Departementsråd

Innehåll

Förord

1 Långtidsutredningens beräkningar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Inledning 7 . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Det längre perspektivet 1984-1995 8 . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Det kortare perspektivet 1987- 1990 10 . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. . .

2 Den reala utvecklingen fram till 1995 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... 2.2 Det statistiska underlaget 13 . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Framskrivningsmetoder 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . .. Insatskoefñcienter 17 . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Förädlingsvärdeandelar och skatteandelar 35 . . . . . . . . . . . . .. . . . . . Världsmarknad 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Export 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Import 46 . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. . . . . . . Privat konsumtion 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Offentlig konsumtion 49 . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Investeringar 52 . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .. . . Sysselsättning och produktivitet 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beräkning av priser på sektornivå 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . 2.4 Resultat av modellberäkningarna i tabellform 59 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Den reala utvecklingen fram till 1990 69 . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . 3.1 Inledning 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.2 AMMA:s användning i långtidsutredningen 1987 72 . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Databas 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.4 Kalibrering 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Resultat och antaganden i tabellform 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Balansalternativet 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . Alternativet med snabbare pris- och lönestegringstakt 80 . . . . . . . . .

4 Finansiella kalkyler 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Modellens struktur 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2 Beräkningarna långtidsutredningen 1987 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . ... 4.3 Staten 88 . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

4.4 Socialförsäkringssektorn 92

. . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. 4.5 Kommunsektorn 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. .. 4.6 Icke-finansiella företag 99

. . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Finansiella företag 102

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.8 Hushållen 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Utlandet 111

. . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5 Beräkningarna för offentlig sektor 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.1 Allmänt om baskalkylen 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Baskalkyl för statlig konsumtion 114

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Baskalkyl för kommunal konsumtion 116

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.4 Offentliga investeringar 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Offentlig sysselsättning 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . 5.6 Sammanfattning av kalkylresultaten 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Appendix l Svensk exportindustris marknadsandelsutveckling 125

. . . . . Appendix 2 Produktivitet, räntabilitet och kapitalstockar 133

. . . . . . . . . . Appendix 3 An Econometric model for Medium-Term Analysis

EMMA 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Appendix 4 An Aggregate Model for Medium-Term Analysis

AMMA 163

. . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor till långtidsutredningen LU 87 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1¶Långtidsutredningens beräkningar

1.1¶Inledning

Långtidsutredningens syfte är att ge ett underlag som är användbart när den ekonomiska politiken på medellång sikt utformas. Detta innefattar uppgiften att formulera vilka krav som bör ställas på den ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt. Långtidsutredningarna har även normalt studerat hur det tillgängliga resursutrymmet kan fördelas mellan olika alternativa användningsområden. Detta har i första hand gällt fördelningen mellan den offentliga och den privata sektorn. av resurserna De krav på den ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt, som formulerats i Långtidsutredningen 1987, grundar sig på en analys av förutsättningarna för att uppnå vissa mål för den ekonomiska politiken. Dessa full sysselsättning, fast penningvärde, balans i utrikeshandeln, regional är balans, jämn fördelning levnadsstandarden och hög ekonomisk tillen av växt. Målen regional balans och jämn fördelning av levnadsstandarden behandlas inte explicit i utredningens kalkyler, utan analyseras i separata avsnitt i huvudrapporten. Separata analyser som inte är direkt avhängiga några modellberäkningar görs också ett centrala funktionsproblem i av par ekonomin. modellbaserade analysen genomförs i två medelfristiga perspektiv, Den 1987-1990, dels 1984-1995. I det kortare perspektivet har utgångsdels punkten varit den presenterats i Preliminär nationalbudget prognos som PNB för 1987, varför den egentliga analysen som gjorts inom ramen för långtidsutredningen åren 1988-1990. Den längre perioden har sin avser startpunkt år 1984 det skälet att det relativt detaljerade dataunderlag av behövs för beräkningarna, inte ännu är tillgängligt för senare år. som Analysen grundar sig på simuleringar med hjälp av ekonometriska m0deller med inslag bedömningar. Dessa bedömningar ett stort av exogena bygger på fristående sektorstudier genomförts på uppdrag av långtidssom utredningen. Den formella modellramen består EMMA som utnyttjats i av perioden 1984-1995 och AMMA som utnyttjats i analysen analysen av perioden 1987-1990, inklusive tillhörande finansiella beräkningsmoav dell, FIMO, utnyttjats för bägge analysperioderna. En närmare redosom görelse för modellerna ges i senare kapitel. Beräkningsmodellerna innehåller relativt få skattade beteendesamband. De viktigaste utgörs ekvationer för export- och importvolymernas beroav relativprisnivån gentemot utlandet och den utländska respektive ende av

den inhemska efterfrågan. I EMMA fördelas den privata konsumtionen på olika varugrupper genom ett ekvationssystem där relativa varugruppernas priser och de totala konsumtionsutgifterna utgör förklaringsvariabler. I AMMA ingår dessutom estimerade ekvationer för beräkning priser och av löner. Modellernas värde består till stor del i att de gör det möjligt att beräkna den relativprisutveckling som är förenlig med balans i utrikeshandeln vid given inhemsk resursförbrukning och att konsistenspröva beräkningar gjorda utanför den formella modellramen. Modellerna gör det också möjligt att studera produktionsresursernas fördelning mellan olika sektorer och hur denna fördelning påverkar den makroekonomiska utvecklingen.

1.2¶Det längre perspektivet 1984-1995

Beräkningarna för perioden 1984- 1995 har huvudsakligen gjorts med hjälp av EMMA. Modellen löses för slutåret 1995 och därmed kan även den årliga genomsnittliga förändringstakten för de endogena variablerna beräknas. Analysens slutår 1995 antas, liksom 1984, högrepresentera ett konjunkturår. Något konjunkturförlopp eller någon utvecklingsbana över tiden analyseras inte i detta tidsperspektiv. I EMMA är näringslivet indelat i 25 sektorer och den offentliga sektorn i 7 statliga och 6 kommunala verksamhetsområden. Näringslivets sektorer är förbundna med varandra genom att de levererar och efterfrågar varor och tjänster ifrån varandra. Tekniskt beskrivs detta i input-outputmaen tris. Konsistens i modellen uppnås genom att den totala tillgången bruttoproduktion och import förutsätts vara lika med den totala användningen i form av insatsvaruefterfrågan, privat konsumtion och privata investeringar, offentlig konsumtion och offentliga investeringar, lagerförändringar samt export. Den ekonomiska tillväxen blir ett resultat av den sysselsättningstillväxt som krävs för att uppnå full sysselsättning, definierad 2% arbetslössom het under slutåret, och den produktivitetstillväxt ansätts i som exogent modellen. För produktivitetstillväxten görs antaganden för exogena var och en av de 25 näringslivssektorerna. Eftersom produktivitetens utveckling är beroende av investeringstillväxten och den förutsätta tekniska utvecklingen, måste antagandena avvägas så att de är inbördes konsistenta. Vidare förutsätts att utlandsskulden successivt amorteras. Beräkningarna utgår ifrån att överskottet i bytesbalansen år 1995 uppgår till 10 miljarder kr. i löpande priser. Eftersom transfereringsnettot beräknas -25 vara miljarder kr. i löpande priser 1995 måste nettoexponen uppgå till 35 miljarder kr. i löpande priser detta år. Den offentliga konsumtionen och investeringsverksamheten bedöms exogent se kapitel 5. Likaså bestäms de privata investeringarna utanför modellen, även om dessa i de slutliga beräkningarna stäms produkav mot tionstillväxten och vinstutvecklingen i näringslivet. Investeringarna utgör en viktig komponent i den totala efterfrågan, men påverkar också produktivitetstillväxten. Investeringarna och produktivite-

ten har beräknats med hjälp av Statens industriverks modell ISMOD, som har parallellkörts med EMMA. Investeringsefterfrågan i ISMOD beräknas utifrån den kapacitetsutbyggnad som är nödvändig för att åstadkomma den i EMMA beräknade produktionstillväxten och samtidigt ersätta den kapacitet som slås ut på grund av att vissa anläggningar har för höga rörliga kostnader i förhållande till prisnivån. Produktiviteten i nya anläggningar bestämmer i sin tur tillsammans med produktiviteten i äldre anläggningar den genomsnittliga produktiviteten för varje bransch.

Investeringarna ger tillsammans med kapitalförslitningen tillväxten av kapitalstocken. Den kapitalstock för industrin som på detta sätt beräknats för perioden 1984- 1995, har sedan jämförts med den beräknade produktionstillväxten.

Den beräknade investeringstillväxten stäms också av mot vinstnivån i industrin med hjälp av skattade investeringsfunktioner. Två sådana investeringsfunktioner för industrin har använts. Investeringarna är i dessa ekvationer en funktion av kapacitetsutnyttjandet respektive produktionstillväxten, samt skillnaden mellan avkastningen på materiellt kapital och finansiella placeringar.

De privata investeringarna är således formellt exogena i EMMA. Också de offentliga utgifterna för konsumtion och investeringar har i denna långtidsutredning bestämts exogent. De efterfrågeposter som därmed återstår att beräkna är den privata konsumtionen och den reala nettoexporten. Den privata konsumtionen och relativpriserna som bestämmer nettoexporten sätts så att summan av de övriga exogena efterfrågekomponenterna, den privata konsumtionen och nettoexporten motsvarar den produktion som ger full sysselsättning, samtidigt som bytesbalansmålet uppfylls. Den privata konsumtionen och relativpriserna kan alltså ses som två medel för att uppnå de två målen.

I stället för att i modellen utnyttja den privata konsumtionen som medel är det möjligt att låta den offentliga konsumtionen spela denna roll. Detta har gjorts i tidigare långtidsutredningar. Denna långtidsutredning har dock i sin analys utgått ifrån ett oförändrat skattetryck, vilket tillsammans med kravet på en förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande har satt ett tak för den möjliga offentliga konsumtionstillväxten.

Den inflationstakt som beräknas inom modellen blir ytterst bestämd av inflationstakten i omvärlden, eftersom den inhemska inflationen beräknas så att den nödvändiga relativprisutvecklingen gentemot utlandet uppnås. Den inhemska prisutvecklingen är i modellen beroende av lönekostnadsutvecklingen per producerad enhet, prisökningstakten på importerade insatsvaror, och den förutsatta vinstutvecklingen. Eftersom analysen genomförs för en relativt lång period elva år har utredningen utgått ifrån

- att vinsterna tenderar att utjämnas mellan branscherna och 1995 uppnår en nivå som motsvarar näringslivets räntabilitetskrav. Den inhemska prisutvecklingen är således beräknad utifrån ett antagande om kostnadsprissättning med ett exogent bestämt påslag som ger en acceptabel räntabilitet år 1995. Avgörande för den inhemska prisstegringstakten blir därmed lönekostnadsutvecklingen och produktivitetstillväxten.

Därmed är det också möjligt att beräkna den årliga procentuella löne-

kostnadsutveckling är förenlig med den målsatta arbetslöshetsnivån

som och bytesbalansen.

Detta utgör huvuddragen i de reala beräkningarna. Därutöver har även

finansiella beräkningar för analysperioden genomförts i den finansiella

beräkningsmodellen FIMO. De finansiella beräkningarna görs för sju sek-

torer inklusive utlandet och resulterar bl. a. i ett finansiellt sparande för

varje sektor. Ur dessa finansiella beräkningar erhålls även hushållens

disponibla inkomster. Dessa måste i de slutliga beräkningarna vara konsi-

stenta med den privata konsumtionen beräknas i EMMA. Likaså

som

måste den offentliga konsumtionsutvecklingen vara konsistent med ut-

vecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande. De reala och

finansiella beräkningarna är alltså ömsesidigt beroende och har utförts så

att totalbilden är konsistent och förenlig med utredningens mål för den

ekonomiska utvecklingen.

Som framgått av beskrivningen av beräkningsgången görs exogena be-

dömningar för ett flertal centrala variabler. Dessa bedömningar har anting-

gjorts med hjälp av ekonomiska samband utanför modellen eller av

en

experter eller myndigheter utanför finansdepartementeL De exogena be-

räkningarna modifieras sedan så att simuleringarna inom den formella

modellramen och de exogena bedömningarna ger en trovärdig bild av den

ekonomiska utvecklingen.

1.3 Det kortare perspektivet 1987- 1990

Det kortare perspektivet analyseras huvudsakligen inom ramen för

Se bilaga Statistiska centralbyrån, Sveriges AMMA kompletterad med finansiella beräkningar i FIMO. AMMA är

arbetskraft. Prognos till väsentligen en aggregerad version av EMMA, med näringslivet indelat i 5 i år 2000; bilaga Holm, för 25 sektorer. En väsentlig skillnad består i AMMA komplette-

ställer att S. m.fl., Skogen vår

rats med en efterfrågeekvation för arbetskraft inom industrisektorn. Detta r£1ddmngsplanka; bilaga

gör att produktivitetstillväxten blir endogen inom denna sektor, beräknad

Statens institut för byggnadsforskning, Bo- som kvoten mellan produktion och antal arbetade timmar. städer och byggande; bi- Vidare utförs beräkningarna för varje år och inte enbart för slutåret

som laga 12,Statensener-

i EMMA. Eftersom flera variabler, såsom arbetskraftsefterfrågan och exgiverk, Energi och eko-

port- respektive importvolymerna, bestäms med en viss tidsförskjutning nomisk utveckling; bilaga 13,Bolin, 0. m.fl., "lags, får en störning i modellen även effekter påföljande år. I denna

Svensktjordbruk inkl. mening är alltså modellen dynamisk. trädgårds- ochfiskenä- Balansalternativet beräknas med löner och priser. I alter-

exogent satta ringen; bilaga 16,Riks-

nativet med snabbare pris- och löneökningar beräknas pris- och löneutförsäkringsverket, Soci-

vecklingen med hjälp av skattade ekvationer. I detta senare alternativ alförsäkring i ett ekonomiskt perspektiv; bilaga följer således pris- och lönebildningen historiska mönster såsom dessa 17,Ståhlberg, L., Privat fångats i de skattade ekvationerna. tjänstesektor; bilaga 19,

I det kortare analysperspektivet har kraven på den ekonomiska politiken Statensindustriverk, In-

och pris- och lönebildningen utformats såatt ekonomin utvecklas i riktning dustriell förnyelse; Bilaga 25, Svenskakommunför- mot den balanserade utveckling som angivits för det längre perspektivet.

bundet, Kommuner iför- På detta sätt åstadkomms ett scenario med en viss minskning av arbetslösändring ochbilaga 26, samtidig ökning bytesbalansöverskottet slutet

heten och en av mot av Landstingsförbundet,

analysperioden. Bättre vård har vi

-

Investeringarna inom industrin är beräknade med de ovan nämnda inrådi.

ll

vesteringsfunktionerna. För övriga sektorer har investeringarna antagits följa den utveckling som beräknats för det längre perspektivet. Detsamma gäller den offentliga investerings- och konsumtionstillväxten.

2¶Den reala utvecklingen fram till 1995

2.1¶Inledning

Långtidsutredningens beräkningar för perioden 1984-1995 har genomförts med EMMA ekonometrisk modell för medelfristig analys. EMMA är en statisk modell med relativt få skattade beteendesamband. Kärnan i modellen utgörs av en uppsättning försöxjningsbalanser för 25 varugrupper/produktionssektorer.

I samband med långtidsutredningama 1980 och 1984 genomfördes ett relativt omfattande modellutvecklingsarbete. Inför 1987 års långtidsutredning har databasen uppdaterats och nya skattningar av beteendesambanden genomförts, medan modellstrukturen i allt väsentligt är densamma

i långtidsutredningen 1984‘. som

EMMA:s principiella struktur beskrivs i appendix I följande avsnitt redovisas i första hand det statistiska underlaget, framskrivningsmetoderna samt beräkningsresultaten på sektornivå.

2.2¶Det statistiska underlaget

Till grund för EMMA:s input-output-matriser, export-, import- och konsumtionsfunktioner samt vissa övriga beräkningar ligger sektorvisa försöijningsbalanser för perioden 1970-1984 i 1980 års priser. Källmaterial till balanserna har varit statistiska centralbyråns nationalräkenskaper vilka är publicerade i Statistiska Meddelanden, serie N 10 SM 8601 inkl. appendix. De olikheter i beräkningarna som i vissa fall föreligger gentemot nationalräkenskaperna redovisas under resp. avsnitt nedan.

Modellen omfattar 25 sektorer inom näringslivet. Dessa definieras i tabell dels enligt standard för svensk näringsgrensindelning SNI, dels enligt koden för de svenska nationalräkenskapernas ADB-system SNR.

Något förenklat kan försörjningsbalansema för näringslivet skrivas

Y+MINS+PC+OC+INV+STOCKS+X

1SeSOU 1984:7"Lång-

tidsutredningens modell-

system", bilaga 17till

LU 84.

Tabell 2.1 Sektorindelning ochsektordefinitioner i EMMA Sek- Benämning SNI SNR tor

5 Konkurensutsatt livsmedels-

25 Utländska turisttjänster

Standard för svensknäringsgrensindelning. b Kod för svenskanationalräkenskapernasADB-system.

Beteckningar: Y Bruttoproduktion till mottagarpris M Import inkl. tullar m. m. INS Varor och tjänster avsedda för insats i produktionssystemet PC Privat konsumtion OC Offentlig förbrukning INV Offentliga och privata investeringar STOCKS Lagerförändringar X Export

Samtliga variabler i försörjningbalansen måste fördelas på producerande sektorer. De metoder som därvid använts beskrivs i grova drag nedan. Det redovisade beräkningsarbetet vad gäller fördelning på sektorer och insatsleveranser har utförts av statistiska centralbyrån.

I nationalräkenskaperna redovisas bruttoproduktionen till producentpris och importen exkl. tullar och införselavgifter. Eftersom användningssidan är beräknad till mottagarpris måste även produktion och import redovisas på detta sätt. Genom att till producentpriset lägga indirekta varuanknutna

Diagram 2.. Schematisk figur över sambandet mellan olika värdebegrepp för produktionen. - Produktionsvärdetill mottagarpris o Produktionsvärde till leverantörspris - Produktionsvärde till producentpris ——-:—o- -— Produktlonsvärdc till faktorpris...

F6rbIuk- Löner Driftöver- ch Handels-

Varu-

nmeU skott "3 anknutna marginaler

mottagar- inklusive ‘.""."‘"a indirekta

Pris kapital- ""‘d"°k‘a skatter,

5 aim"

förslitni ng mm

netto

Förädlingsvärde

a-till faktorpris —-

——Förådlingsvärdetill producentpris -o

G Förädlingsvärdetill leverantörsprise--D

Anm. För hela ekonomin sammanfallerproduktlonsvärdet till leverantörsprismed produktionsvärdet till mottagarpris till följd avatt handelsmarginaleringåri varuhandelnsproduktionsvärde.

skatter, subventioner och handelsmarginaler på inhemsk produktion erhålls bruttoproduktionsvärdet till mottagarpris se diagram 2.1. Till importvärdet har förutom tullar och införselavgifter lagts de delar av indirekta skatter och handelsmarginaler som kan antas avse importerade varor. De varuankutna indirekta skatterna och handelsmarginalerna har således fördelats på inhemsk produktion och import.

I nationalräkenskaperna redvisas den privata konsumtionen på varugrupper enligt SNA. Dessa varugrupper har fördelats på modellens produktionssektorer. I de fall det varit nödvändigt att hänföra ett SNA-nummer till flera sektorer har detta skett med ledning av input-output-beräkningen 1980. I de flesta fall har en fast procentsats av SNA-numret ifråga förts till viss sektor för samtliga år. För vissa sektorer har det dock varit

en möjligt att variera procentsatsen år från år. Detta gäller framför allt livsmedelskonsumtionen om vilken uppgifter finns frånjordbruksnämnden.

Offentlig förbrukning avser den offentliga sektorns inköp av varor och tjänster från näringslivets sektorer minskat med försäljningen av varor och tjänster från offentliga myndigheter. Försäljningen har i sin helhet förts till sektorn övriga privata tjänster. Den avser Lex. lokalhyror, viss kontrollverksamhet, patientavgifter i öppen vård m. m.

Med privata investeringar avses i modellen, förutom investeringar gjorda av privata företag, även investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag. Investeringarna delas i nationalräkenskaperna in i byggnads- och anläggningsinvesteringar, investeringar maskiner, transportmedel och inventarier samt övriga investeringar.

Vid fördelningen av investeringarna på investerande till producerande sektor har använts en nyckel som konstruerats med hjälp av input-0utputmatrisen 1980. Nästan samtliga byggnads- och anläggningsinvesteringar produceras i sektorn byggnadsverksamhet.

Enda undantaget är byggkonsulttjänster och mäklaravgifter som produceras i sektorn övriga privata tjänster 8,5 %. Vad gäller investeringar i maskiner, transportmedel och inventarier har huvuddelen fördelats på de fyra sektorerna textil- och beklädnadsindustri 0,8 %, trävaruindustri 1,3 %, Verkstadsindustri exkl varv 95,l % samt privata tjänster 2,7 %.

Vissa investeringar inom samfärdselsektorn, såsom handelsflottans investeringar samt investeringar i SJs tågfärjor, har i sin helhet ansetts producerade inom varvssektorn.

Vid avstämning mellan fmansstatistikens och nationalräkenskapernas investeringsberäkningar uppkommer en s. k. investeringsstatistisk diskre-

läggs till nationalräkenskapernas beräkningar. Även denna måspans som te i modellen fördelas på producerande och investerande sektor.

Offentliga investeringar har behandlats på ungefär samma sätt som privata investeringar, dvs. byggnads- och anläggningsinvesteringar har ansetts producerade inom sektorn byggnadsverksamhet 92,4 % samt övriga privata tjänster 7,6 % och övriga investeringar har fördelats på textiloch beklädnadsindustri 0,5 %, trävaruindustri l5,2 %, Verkstadsindustri exkl. varv 81,5 %, varv 1,8 % och annan tillverkningsindustri 0,9%. Fördelningsnyckeln är grundad på 1980års input-output-matris.

Nationalräkenskapernas statistik visar Iagerförändringarna inom den lagerhållande sektorn. De har fördelats på producerande sektorer av SCB.

Största delen av exporten och importen av varor återfinns i SOS Utrikeshandeln. I denna redovisas varuhandeln i löpande priser enligt FN:s varunomenklatur Standard International Trade Classification SITC. För att fördela handeln på LU:s sektorer används fördelningsnyckel mellan SITC och SNI. Denna nyckel har utarbetats av SCB.

För sådan export och import som inte redovisas i SOS Utrikeshandeln har smärre justeringar gjorts. Det gäller som ex. i utlandet direktlandad fisk, skeppsfournering, sjöfarts- och luftfartsbunkers, icke monetärt guld, oljerabatter osv. Slutligen korrigeras exporten och importen av varor för återutförsel och återinförsel.

Export och import av tjänster består av en mängd transport-, kommunikations- och försäkringstjänster.

Den s. korrektionsposten delas i stort sett lika mellan export av varor och tjänster samt transfereringar.

Vid fördelningen av den produktion inom en sektor som används som insats i andra sektorer utförs beräkningarna i flera steg. I ett första steg har insatsen från en sektor till en annan direkt kunnat bestämmas ur tillgänglig statistik. Sådana beräkningar avser dock oftast bara delar av insatsleveran-

Material har hämtats från sektorräkenskaperna och grundmaterialet serna. till dessa. Poster som använts är exempelvis byggnads-, maskin- och bilreparationer, bränsle, elektricitet, lejda transporter, hyror och emballage.

I beräkningarnas andra steg har resterande insatsleveranser fördelats enligt input-output-beräkningarna 1980. Därefter har en avstämning gjorts mot total förbrukning enligt sektorräkenskaperna. För övriga år har skillnaden mellan total förbrukning och direktkalkylerad insats fördelats på samma sätt som 1980.

Den i nationalräkenskaperna redovisade differensen mellan använd-

ningside- och produktionssideberäkningarna av bruttonationalprodukten har fördelats ut proportionellt över de delar insatsstrukturen inte

av som kunnat direktbestämmas i statistiken. Därigenom ingår den implicit och fördelad på sektorer i den skatteandel behandlas i kommande avsnitt.

som Till skillnad från beräkningarna i nationalräkenskaperna har vidare de ofördelade banktjänsterna SNI 8120 fördelats på sektorer proportionellt mot deras resp. bruttoproduktionsvärden.

Nationalräkenskapernas beräkningar över sysselsättningen redovisas dels som medelantal sysselsatta, dels arbetade timmar. I modellen

som beräknas den totala sysselsättningen mätt i milj. arbetstimmar för näringslivet och den offentliga sektorn tillsammans. De värnpliktiga i

anses modellberäkningarna inte såsom fallet äri nationalräkenskaperna

- - som anställda inom försvaret utan klassificeras icke förvärvsarbetande.

som Timantalet för den offentliga sektorn enligt nationalräkenskaperna har således minskats med antalet arbetade timmar för de värnpliktiga. I sysselsättningsstatistiken uppkommer en diskrepans har fördelats

som ut proportionellt på samtliga näringslivssektorer.

Ett flödesschema som visar hur de olika delarna kommer in i EMMAmodellen finns i diagram 2.2.

2.3¶Framskrivningsmetoder

Insatskoefficierzter Input-output-teknikens användbarhet i prognossammanhang är delvis beroende av möjligheterna att göra prognoser för olika åtgångstal, exempelvis hur mycket elkraft som förbrukas per producerad enhet ijärn- och stålindustrin. När en produktionsanläggning uppförs kan den rad

ges en alternativa utformningar, var och en karakteriserad av vissa krav på insats av kapital, arbetskraft, energi och olika halvfabrikat och råvaror. Man kan säga att valet av anläggning är ett val mellan olika faktorkombinationer. Detta val kommer i hög grad att dikteras av produktionsfaktorernas relativa priser. Det spektrum av möjliga faktorkombinationer existerar

som före investeringen krymper emellertid starkt när anläggningen

väl är uppförd; i extremfallet återstår inga valmöjligheter alls. Det betyder att under en period som är så kort att den existerande kapitalstocken inte hinner bytas ut kommer det ömsesidiga beroendet sektorerna emellan att vara bestämt av åtgångstalen i de befintliga anläggningarna, dvs. förhållandevis opåverkade av relativa priser och teknisk utveckling. I ett sådant fall är det motiverat att anta att det i en produktionsprocess används insatser i fixa proportioner, dvs. att insatskoefficienterna är konstanta.

På längre sikt förändras emellertid insatskoefñcienterna.

Det beror bl. a. på att nya anläggningar delvis hinner ersätta gamla anläggningar. Det beror också på att det i många fall finns möjligheter på vissa insatser

att spara och öka andra även inom existerande anläggningar.

Det finns också ett annat viktigt skäl till att insatskoefficienterna förändras över tiden. I den teoretiska input-output-modellen skall produktionsprocesserna avse en enhetlig vara. I alla praktiska modeller måste

man dock göra många sammanslagningar och arbeta

med ganska grova

2 Långtidsulredning Bilaga I