SOU 1988:4

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling

Till Statsrådet Lena Hjelm-Wallén, Utrikesdepartementet

Regeringen bemyndigade i beslut den ll juni 1987 Statsrådet Hjelm—Wallén att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av behovet av och formerna för särskilda stödinsatser i Swedfunds verksamhet i fattigare u—länder (Dir 1987z32).

Till utredningsman utsågs ambassadören Göte Svenson och till sekreterare jur kand Björn Mothander.

Utredningen har antagit namnet Swedfund-översynen.

Utredningen har uppdragit åt direktör Sven öhlund att särskilt redovisa olika affärsintressen i de av Swedfund finansierade företagen. Vidare har utredningen uppdragit åt

jur kand Lennart Königson att göra en djupstudie av ett av företagen.

Civ ekon Ann Kämpe har biträtt utredningen med de till betänkandet fogade sammanställningarna över likartade organisationer i andra länder.

Utredningen har haft överläggningar med ledamöter av Swedfunds styrelse, med stiftelsens anställda, med företrädare för myndigheter, företag och organisationer som berörs av Swedfunds verksamhet och med andra biståndsorgan.

Resor har företagits till Kenya, Tanzania, Zimbabwe, Sri Lanka och Indien för att på plats diskutera erfarenheter från projekt finansierade av Swedfund. Därvid har diskussioner också förts med företrädare för svenska ambassader och med myndigheter, banker och affärsmän och —kvinnor i dessa länder. Besök har vidare företagits i Storbritannien, Västtyskland, Nederländerna, Belgien, Danmark och Finland för att med där belägna organisationer diskutera erfarenheter från verksamhet likartad Swedfunds.

Till alla de personer, och särskilt till Swedfunds personal, som på olika sätt bidragit med sammanställningar, praktisk hjälp, råd och synpunkter, vill vi uttala ett varmt tack.

Vi får härmed överlämna betänkandet Kunskapsöverföring genom företagsutveckling.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm den 12 januari 1987

Göte Svenson

/Björn Mothander

Kapitel 1

Kapitel 2

2.1

2.2

2.2.1

2.2.2

2.2.3

2.2.4

2.2.5 2.2.6

2.2.7

Missivbrev Innehållsförteckning

Inledning

Utgångspunkter Swedfunds bildande

Bakgrund till översynen

Huvudlinjer i den allmänekonomiska utvecklingen under 1980-talet Sveriges handel med u-länderna sedan 1975. Investeringsmönstret. Industristöd i Sverige

Några nyckelbegrepp

Några jämförelser Jämförliga internationella och

nationella institutioner

Andra former av svenskt stöd till industriutveckling i u-land Industrihistånd genom SIDA Erfarenheter

Kommentarer

Beredningen för internationellt tekniskt—ekonomiskt samarbete - BITS Kommentarer

Importkontoret för u—landsprodukter — IMPOD

Investeringsgarantier

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

3.1 3.2 3.2.1 3.2.2 3.3 3.4

4.1 4.2 4.3 4.3.1 4.3.2 4.4 4.5 4.6

4.7

5.6 5.7 5.8 5.9 5.10

Swedfunds projekterfarenheter Swedfunds projekt Affärsintressen i samägda företag Det svenska företagets intresse Affärsintressen hos lokala partners Beredningsprojekt Slutsatser rörande projekt- erfarenheterna

Swedfunds uppgifter Utgångspunkter De biståndspolitiska målen Huvuduppgifter Samarbetsfrämjande aktiviteter Projektmedverkan

Swedfunds roller

Swedfund i det svenska biståndet Svenska företags förväntningar på Swedfund

Swedfunds profil

Swedfunds arbetssätt

Den kontaktfrämjande verksamheten Förstudier för investeringar Swedfunds projektmedverkan Swedfunds projektengagemang Sammanfattning av Swedfunds projektmedverkan

Projektkriterier Landval

Projektstorlek och partners stöd till lokala utvecklingsbanker Uppdragsförvaltning

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

.

xi X! X! x] x] . U1 oh (A) N H

Swedfunds instrument

Särskilda insatser i de fattigaste länderna

Aktieteckning Långivning och garantier

Mellanformer mellan aktieteckning och lån

Riktad finansiering Finansiering av igångsättnings- kostnader

Swedfunds organisation och ekonomi Juridisk form

Ledning Swedfunds organisation Swedfunds ekonomi Sammanfattning av förslag om resurstillskott

Utredningens överväganden och förslag i sammandrag Överväganden Sammanfattning av utredningens förslag

BILAGOR

Utredningens direktiv. Dir 1987:32.

1:2 Den svenska exporten till u-länderna. : Den svenska importen från u—länderna.

1:4 Svenska investeringar 1975-1986.

2:1 Internationella och regionala institutioner. Nationella institutioner.

2:2 Utvecklingsbolag i andra länder.

3:1 Swedfunds projekt.

3:2 FOLBI

3:3 Metalform—projektet. Några lärdomar.

3:4 Affärsidéer hos lokala partners.

3:5 Swedfunds beredningsprojekt 1987—08-31.

6:1 Swedfunds erfarenheter från industriutveckling i fattigare u-länder.

6:2 SIDAs erfarenheter av småindustriutveckling.

8:1 Förslag till ny lydelse av lag om beslutanderätt

etc, och stadgan för Swedfund.

Inledning

Någon har liknat Swedfund vid regalskeppet Vasa, ett formskönt men felkonstruerat fartyg, som havererade när det anträdde sin jungfrufärd. Vi tycker inte att liknelsen är rättvis. Swedfund bör inte liknas vid ett regalskepp utan snarare vid ett handelsfartyg. Swedfund har vidare inte havererat. skrovets konstruktion är riktigt utformad.

Men det finns goda skäl att se över fartyget Swedfunds utrustning för att befraktare på ömse sidor om haven skall kunna tillgodogöra sig frakttjänsterna på bästa sätt. Mycket av utsmyckning och överbyggnad bör kapas för att fartyget skall bli manöverdugligt. För att rätt fullgöra sina uppgifter behöver det dessutom bestyckas bättre. Kapten och besättning, som förvärvat värdefulla erfarenheter under den första prekära seglatsen, bör ges det fulla ansvaret för pg; fartyget seglas. De har ingen nytta av dem som står i land och ropar goda råd, men de bör ges tydligare intruktioner om vart färden skall ställas.

Det torde inte finnas skäl att i denna översyn av Swedfunds arbetsuppgifter, instrument och resurser ägna utrymme åt att diskutera de bakomliggande motiven för ett lands industria— lisering och hur resurstilldelningen till denna skall ske för att åstadkomma en balanserad utveckling. Industri— utvecklingens roll som ekonomisk drivkraft, där gjorda resursinsatser förväntas ge värdetillväxt, sysselsättning, spridningseffekter och valutabesparingar, är tillräckligt erkänd för att motivera att Sverige bidrar till en sådan utveckling med utnyttjande av den svenska kunskapsbasen. Att alltför ensidiga satsningar, som inte svarar mot mottagar- landets behov, resurstillgångar och allmänna utvecklings— nivå, kan ha starkt snedvridande effekt är en kunskap som måste påverka det praktiska projektarbetet.

Swedfund har en mycket svår uppgift. Det huvudsakliga syftet med verksamheten är att medverka till överföring av svenskt industriellt kunnande till u—länderna. Detta skall uppnås genom finansiella satsningar i företag som förväntas bli lönsamma. En sådan investeringsverksamhet är svår även i industriellt utvecklade miljöer. I u-länderna tillkommer ett stort antal svårigheter som ökar riskerna i varje satsning.

Vid Swedfunds tillkomst underskattades dessa svårigheter. De som drog upp riktlinjerna föreställde sig troligen att flödet av investeringar till u—länderna skulle bli mycket stort och att de potentiella projekten skulle ge god

avkastning.

I avsnitt 1.3 redovisar vi några huvudlinjer i den allmänekonomiska utvecklingen i u-länderna under 1980-talet. Den andra oljeprischocken, i slutet på 1970—talet, skuld— krisen och slutligen återhämtningen i industrivärlden

mot mitten av 1980-talet har inneburit att utvecklingen starkt missgynnat de flesta u-länder och att de optimistiska förväntningarna, som kan sägas ha kulminerat i Lima— deklarationen 1975, på en kraftig strukturförändring i världens industri med avsevärt snabbare tillväxt i

u—länderna, visade sig överdrivna.

I de länder där Swedfund företrädesvis investerat har effekterna av den negativa utvecklingen främst tagit sig uttryck i en desperat brist på utländsk valuta. Detta har inneburit att projekt som planerats på grundval av viss insatsvaruimport kommit att möta mycket stora svårigheter att tillgodose sina löpande behov av förnödenheter. Resultatet har blivit ett skrämmande lågt kapacitets— utnyttjande. Att ett projekt varit importsubstituerande har inte varit tillräckligt, eftersom bristen på valuta varit så gott som total i många länder. Sluteffekten har naturligtvis blivit ekonomisk stagnation och tillbakagång, särskilt inom industrisektorn.

För Swedfunds del har den ovan skisserade utvecklingen inneburit att de förutsättningar och förväntningar som förelåg när fonden instiftades 1978 inte längre gäller. Tron att en starkt ökad finansiell resursöverföring skulle kunna åstadkommas, om Swedfund deltog i risktäckningen, visade sig felaktig.

Restriktionerna på Swedfunds verksamhet — att företrädesvis investera i länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete, att medverka i projekt som skall ge rimlig avkastning på insatt kapital, att endast medverka i

projekt där den svenske partnern gör en finansiell investering, att delta i finansiering av verksamheten på helt marknadsmässiga villkor - kom att innebära en stark begränsning av handlingsmöjligheterna.

De länder som Swedfund anvisats att verka i var inte attraktiva för svenska investerare. Swedfund kom därför

att uppleva en stor knapphet på projekt som svarade mot de uppställda kriterierna. Många av de projekt som beslutades visade sig också kräva långt större engagemang från Swedfunds personal än som tänkts. Vidare orsakade de ekonomiska svårigheterna att de prognoser om projektens utveckling som gjorts, helt kullkastades. Det visade sig också att Swedfund till en början systematiskt underskattade behovet av företagsledningsstöd och utbildning av personal i de projekt man medverkade i. Ett skäl kan ha varit att man inte förfogade över några medel för att finansiera sådana insatser utanför projektens reguljära finansiering. Swedfund kom därför att sitta med en ganska stor andel problemprojekt i tungarbetade länder. Detta har präglat Swedfund de senaste

åren.

Jämförelser med andra liknande institutioner visar att verksamhet av den art Swedfund bedriver är fylld av svårigheter även utan de ovan angivna begränsningarna. Dessa begränsningar har dessutom haft till resultat att målen för verksamheten varit svåra att utläsa. Vi har funnit att Swedfunds styrelse inte tillräckligt kraftfullt försökt finna lösningar på de konflikter som har sin grund i en oklar målsättning. Bristen på klart identifierade mål har dessutom minskat personalens motivation för uppgiften.

En möjlig förklaring kan vara att Swedfunds styrelse har representerat alltför många och disparata intressen. Det är inte lätt för en styrelse med sådan sammansättning att enas

om en tydlig profil för verksamheten.

Vi skall i utredningen diskutera Swedfunds olika roller och vikten av att enighet vinns i organisationen om vilka av dessa roller som skall betonas. Swedfund måste välja en profil som framhäver organisationens särart och står i överensstämmelse med de resurser man förfogar över och med de förväntningar som riktas mot den. Man måste göra sig mer känd i Sverige och i värdländerna och öppna sig för samarbete på många områden.

Våra förslag när det gäller Swedfunds framtida uppträdande, dess resurser och inriktning har som ett väsentligt syfte att göra Swedfund mer trovärdigt för sin omvärld. Saknas trovärdighet kommer Swedfund inte att kunna fullgöra sin huvuduppgift. Men därutöver krävs att det finns efterfrågan på Swedfunds tjänster. Eftersom Swedfund inte kan skapa efterfrågan på sina tjänster måste Swedfunds uppträdande och resurser anpassas till marknadens skiftande krav och, så länge huvudsyftet kan uppnås, samordnas med övrigt utbud av efterfrågade tjänster från Sverige.

En av utredningens uppgifter har varit att bedöma vad Swedfund under åtta års verksamhet har åstadkommit.

Därmed ställs man inför frågan vad som skall bedömas. Huvudsyftet är att åstadkomma en viss kunskapsöverföring till klientföretagen. Förhållandet mellan klientföretagens framgångar och Swedfunds medverkan är dock svårt att avläsa. En stor del av utredningstiden har ägnats åt diskussioner med olika projektpartners i avsikt att erhålla deras subjektiva bedömningar av Swedfunds bidrag till projekt- företagens utveckling. Vi vill emellertid betona att klient- företagens utveckling inte kan användas som grund för att bedöma effektiviteten i användning av givna resurser. Denna måste utläsas internt eller ur jämförelser med likartade organisationer. Vi vill också framhålla vikten av att

organisationen formulerar sina mål på ett sådant sätt att personalen identifierar sig mer med den egna organisationen än med klienten.

Vi har i kapitel 3 försökt sammanfatta de viktigaste erfarenheterna av Swedfunds projektsatsningar. Vi konstaterar att Swedfund spelat en väsentlig roll vid etablerandet av ett antal företag i olika länder, vilka vart och ett i olika mån bidrar till ekonomisk utveckling i värdlandet. Detta är grundvalen för en pågående kunskaps— och teknologiöverföring — vilket vi uppfattar som huvudsyftet med Swedfunds verksamhet.

De erfarenheter Swedfund vunnit under de första åren har utvecklat kunnande och arbetsmetoder som vi bedömer vara av stort värde för u—länderna. Vi anser att Swedfund har en viktig roll att spela som förmedlare av svenskt kunnande för industriutveckling. Våra förslag syftar till att ge Swedfund möjlighet att bredda sin verksamhet och delta i allt fler projekt. Förslagen inriktar sig därför på att ge Swedfund frihet att utforma sina instrument så att de bättre mot- svarar vad som efterfrågas, att öka Swedfunds resurser och att höja organisationens trovärdighet gentemot dess kommer— siella partners. Swedfunds långsiktiga överlevnad och bidrag till uppfyllelse av de biståndspolitiska målen kan därmed

tryggas.

Kapitel 1 Utgångspunkter

Enligt direktiven för denna utredning är huvuduppgiften att göra en översyn av behovet av och formerna för särskilda stödinsatser i Swedfunds verksamhet i fattigare u-länder. Dessutom skall utredningen belysa stiftelsens mål och riktlinjer, erforderliga finansiella och andra stöd- instrument, jämförbara organs verksamhet i andra länder, ländervalsfrågan samt slutligen andra former för överföring av industriellt kunnande än genom samägda företag. (Direktiven återfinns i bilaga 1.1.) Enligt vår uppfattning bör detta uppfattas på så vis att det är nödvändigt att göra en översyn av Swedfunds hela verksamhet för att besvara huvudfrågan om hur projekt i fattigare u-länder skall stödjas.

I detta kapitel diskuterar vi kortfattat några utgångs- punkter för utredningen. Vi redogör först för Swedfunds tillblivelse och ursprungliga målsättning samt för bakgrunden till denna utredning, varefter vi mycket kortfattat redovisar vissa huvudlinjer i den allmän— ekonomiska utvecklingen sedan 1980 för att belysa u—ländernas försämrade situation under denna period. Vidare skall vi redogöra för det svenska handels- och investeringsmönstrets utveckling sedan 1975.

Vi anser att Swedfunds verksamhet bör kunna jämföras med den verksamhet som bedrivs av institutioner som har till

syfte att utveckla industri i Sverige och har därför lämnat en kort redogörelse för några sådana institutioners sätt att

arbeta.

Slutligen har vi angivit hur vi uppfattat betydelsen av några begrepp som kommer att användas ofta i detta betänkande.

1.1 Swedfunds bildande

På grundval av ett betänkande av 1977 års industri- biståndsutredning (SOU 1977:77), föreslog regeringen i proposition 1977/78:135 att en stiftelse skulle bildas med syfte att främja tillkomst och utveckling av tillverkande företag i u—länder. Efter riksdagens godkännande beslöt regeringen i november 1978 att inrätta den föreslagna stiftelsen och fastställa dess stadgar.

Grundkapitalet fastställdes till 100 m SEK. Dessutom äger stiftelsen rätt att låna upp ett belopp motsvarande högst tre gånger det inbetalda grundkapitalet.

Det övergripande målen för biståndspolitiken skulle vara vägledande för utformningen av verksamheten och medel tillsköts ur biståndsanslaget.

I propositionen angavs att företräde skulle ges åt projekt i länder med vilka Sverige driver ett långsiktigt utvecklings- samarbete, men även projekt i länder utanför denna krets skulle kunna komma i fråga.

Medel för grundkapitalet tillsköts genom riksdagsbeslut under tre år från 1978/79. Under dessa år anvisades också medel som bidrag till stiftelsens administrationskostnader.

Genom riksdagsbeslut 1982 avlägsnades begränsningen av verksamheten till "tillverkande företag", och enligt den ändrade lydelsen av riktlinjerna kan Swedfund även delta i

företag som sysslar med någon form av tjänsteproduktion.

Swedfunds styrelse har preciserat statsmakternas direktiv och uttalanden för verksamheten i operativa riktlinjer — Guidelines. Dessa omtrycks årligen i Swedfunds årsredovisning.

Rörande stiftelsens ekonomi har styrelsen gjort uttolkningen att "Swedfunds kostnader för kontakt-, förstudie— och projektverksamheten skall täckas av intäkterna från fondens verksamhet. Någon avkastning på grundkapitalet behöver emellertid ej uppnås".

Verksamheten inleddes i slutet av 1978 men först andra halvåret 1979 hade personal engagerats, organisationen lagts fast och lokaler anskaffats.

1.2 Bakgrund till översynen

I en skrivelse till regeringen daterad 1984—06—27 lämnade Swedfunds styrelse en redogörelse för verksamheten under den inledande femårsperioden samt angav en plan för den fortsatta verksamheten under ytterligare fem år. I skrivelsen föreslog styrelsen att stiftelsens grundkapital skulle ökas med 200 m SEK . Vidare diskuterades behovet av att under en inledande period finansiera projektföretagens särskilda kostnader för tekniskt bistånd från den svenske partnern. Sådan finansiering hade tillhandahållits av BITS för några projekt. I skrivelsen föreslogs utvidgning av detta stöd till 5—10 m SEK per år. Ianspråkstagande av

landramsmedel i SIDAs programländer skulle också kunna övervägas enligt skrivelsen.

Vidare föreslogs att frågan om förmånligare kreditvillkor än de Swedfund normalt tillämpar, och vilka baserar sig på marknadsräntan i Sverige, borde utredas.

I prop 1984/85:100 tog regeringen ställning till Swedfunds förslag. Regeringen föreslog höjning av grundkapitalet med 150 m SEK. Höjningen skulle ske steg för steg. Budgetåret 1987/88 utgör grundkapitalet 205 m SEK. Någon utredning om Swedfunds utlåningsmöjligheter ansågs inte påkallad. Erfarenheterna av u—krediter till Swedfund—projekt borde först avvaktas. Kostnader för utbildning i driftsledning, d v s inledande företagsledningsstöd, borde enligt regeringen finansieras av särskilda biståndsmedel som BITS ansvarade för. Dock skulle sådant stöd begränsas till en inledande treårsperiod. Därefter borde företagets normala

driftsintäkter täcka sådana kostnader.

För att närmare se över formerna för samverkan mellan Swedfund, BITS och SIDA beslöt Swedfunds styrelse i oktober 1985 att tillsätta en särskild arbetsgrupp med representanter för de tre institutionerna. Arbetsgruppen avlämnade sin rapport i juni 1986. I denna föreslogs att medel för att täcka kostnader för driftsledning, utbildning och teknisk assistans skulle tillföras Swedfund. Därjämte föreslogs att Swedfunds lånevillkor skulle göras förmånligare och att reglerna för Swedfunds medverkan i finansiering av förstudier skulle vara mer generöst

utformade.

Swedfunds styrelse fann förslagen väl grundade men tog aldrig någon slutlig ställning till rapporten.

För att ytterligare belysa frågan tillkallade bistånds— ministern i juni 1987 en särskild utredare för att göra en översyn av särskilda stödinsatser i Swedfunds verksamhet.

Utredarens uppdrag redovisas i detta betänkande.

1.3 Huvudlinjer i den allmänekonomiska utvecklingen under 1980-talet*.

Under 1950— och 1960-talen karaktäriserades världsekonomin av både hög tillväxt och låg inflation. Utvecklingsländerna som grupp hade under denna period en ekonomisk tillväxt på över S% per år.

De senaste 15 åren har världsekonomin hamnat i obalans, vilket lett till stora påfrestningar för u—länderna. Produktionen i i—länderna har fluktuerat kraftigt och medfört variationer i efterfrågan på u-ländernas produkter. Vissa sektorer i i-länderna, speciellt jordbruket, har skyddats från import från u—länder. Också i textilsektorn har importrestriktionerna vuxit sedan 1960-talet. Oljepriset steg chockartat vid två tillfällen under 1970—talet, för att sedan falla under 1980—talet. Kraftig utlandsupplåning av många u-länder efter den andra oljeprischocken resulterade i en internationell skuldtillväxt utan tidigare motstycke. Situationen försvårades av konjunkturnedgången i industri- länderna 1980-82. Råvaruexporterande länder har de senaste åren också drabbats av kraftigt försämrad handelsbalans.

* Uppgifterna i detta avsnitt baserar sig på Världsbankens World Development Report 1987.

Åren 1965—73 uppgick u—ländernas BNP—tillväxt i genomsnitt till 6,5% och 1973-80 till 5,4% årligen, att jämföras med 4,7% och 2,8% för OECD-länderna (utom Grekland, Portugal och Turkiet) under motsvarande perioder. Under 1980—talet har BNP—tillväxten för u-länderna som grupp avtagit och 1986 uppgick den till 4,2%.

I låginkomst-länderna (BNP mindre än 400 dollar per capita 1985) växte BNP med i genomsnitt 5,5% per år 1965—73, och 4,6% per år 1973—80. Under 1980—talet uppvisade dessa länder en kraftigare tillväxt, med hela 9,1% 1985 och 6,5% 1986.

I Afrika nådde länderna söder om Sahara (utom Sydafrika) en årlig BNP-tillväxt på 6,4% 1965—73 och 3,2% 1973-80. 1981-84 var BNP—tillväxten negativ. 1985 skedde en förbättring till 2,2%, men tillväxten avtog åter 1986 och var då endast O,5%.

BNP-tillväxten per capita i u-landsgruppen har avtagit de senaste 20 åren. Från att ha uppgått till nästan 4% 1965-73

och drygt 3% 1973—80, var per capita-tillväxten i genomsnitt endast 1,5% 1980-86. 1986 var den 2,2%. I låginkomst-

länderna var BNP per capita-tillväxten hela 5,4% 1980-1986. 1986 var den 4,3%.

Per capita—tillväxten i länderna söder om Sahara har under 1980—talet varit negativ, och minskat med i genomsnitt 3,4% årligen. Den ekonomiska nedgången i olje—exporterande länder i regionen, fr a Nigeria, återspeglas i dessa siffror. 1986 var ett bättre år för de flesta andra länder söder om Sahara än 1984 och 1985. väderleken var fördelaktig och jordbruks- produktionen ökade med nästan 4%. Emellertid gör befolkningstillväxten att per capita-inkomsterna fortsatt att stagnera.

Inflationstakten i industriländerna sjönk från 9,3% 1980 till 3,4% 1986. I utvecklingsländerna har den genomsnittliga inflationstakten både legat betydligt högre och fluktuerat kraftigare. Inflationstakten var 1980 i denna grupp 16%, medan den 1986 hade halverats till 8%.

Bytesbalansens utveckling har varierat kraftigt mellan olika ländergrupper. Utvecklingsländerna hade ett underskott på över 100 mdr USD 1981 och 1982. År 1986 var det reducerat till 35 mdr USD. Underskottet i länderna söder om Sahara var 18 mdr USD 1981 och 1982, endast 4 mdr USD 1985 men hade ökat till 9 mdr USD 1986. I industrivärlden hade USA ett från 1982 ständigt ökande underskott i bytesbalansen; 1986 uppgick det till 127 mdr USD. övriga i-länder har haft ett överskott sedan 1982.

U—ländernas skuldbörda ökade under hela 1980—talet, med en liten förbättring 1986. U—ländernas samlade skuldbörda uppgick till 35% av BNP och till 145% av exporten är 1986. 1980 var dessa tal 20% resp 90%. Skuldtjänstkvoten*

har ökat från 16% 1980 till drygt 22% 1986. Länderna söder om Sahara hade en skuldtjänstkvot på över 30% 1986. Dessa länder hade också den största skuldökningen av alla ländergrupper under 1986.

Som grupp svarar utvecklingsländerna endast för en liten andel av världens industriproduktion, men deras produktion och export har växt snabbare än i-ländernas sedan 1960- talet. Detta förklaras dock till stor del av att den export—

* räntor och amorteringar på utländska lån i förhållande till exportintäkter.

orienterade industristrategi som anammats i framför allt Sydostasien varit lyckosam. För andra u—länder har industritillväxten varit betydligt mer blygsam.

OECD-ländernas andel av världens industriproduktion var 85% 1965 och 4% lägre 1985. Under motsvarande 20 år har u-ländernas andel stigit från drygt 14% till 18%. Inom u-landsgruppen har de fattigaste ländernas andel sjunkit, från att ha varit ungefär hälften till endast 1/3 av u- ländernas totala industriproduktion 1985.

U—ländernas industrisektor växte med nästan 9% per år i genomsnitt 1965—1973. Under 1980-talet har tillväxten dock endast uppnått 3,6% årligen. Låginkomstländernas industritillväxt sjönk till drygt 7% 1973-1980, för att sedan återhämta sig till drygt 9% under 1980-talet. Mellaninkomstländernas industrisektortillväxt har kraftigt dämpats, från att ha legat omkring 9% per år under perioden 1965—1973 till 1,4% under 1980—1985.

Länderna söder om Sahara (utom Sydafrika) uppvisade en tillväxt i industrisektorn av 14% under åren 1965-1973, 4,5% 1973—1980 och en minskning med 2,3% från 1980 till 1985.

U-ländernas andel av den totala exporten av tillverkade varor har stigit från 7,3% 1965 till 17,4% 1985. Låginkomstländernas andel har dock legat runt 2% under hela 20 års perioden, medan mellaninkomstländernas andel stigit från S% till 15%.

Exporttillväxten för u-länderna uppgick 1965—1973 till drygt 11%, och var knappt 1% högre i genomsnitt under åren 1973— 1985_ Låginkomstländerna har visat en ökande tillväxt under

1973-85, i genomsnitt nästan 8% per år, jämfört med drygt 2% 1965—73. Exportvolymen från dessa länder har ökat med drygt 16% under 1986, att jämföra med 6,3% för u-landsgruppen som helhet.

Råvarupriserna (olja exkluderat) har visat en starkt sjunkande trend sedan 1951. I reala priser var priserna de lägsta någonsin 1986.

Bytesförhållandet för länderna söder om Sahara försämrades med inte mindre än 26% under 1986. Häri ligger dock till stor del oljeprisfall.

Av ovanstående redovisning framgår att de fattigaste länderna haft en god tillväxt under 1980—talet, även med hänsyn tagen till befolkningstillväxten. Detta förklaras av att Indien och Kina som ingår i gruppen haft god tillväxt. Länderna söder om Sahara däremot, som i antal utgör 2/3 av denna grupp, har haft en svag tillväxt och kraftig nedgång i per capita-inkomst under 1980—talet. Bytesförhållandet har försämrats och industriproduktionen har sjunkit.

1.4 Sveriges handel med u-länderna sedan 1975.

Investeringsmönstret

Swedfunds marknad kan sägas vara de svenska företagens samarbete med företag i u—länderna. För att kvantifiera denna marknad redovisar vi här den svenska handeln med u-länderna och till vilka länder svenska företag sökt sig för att investera.

Den svenska exporten till u—länderna ökade från 9% av totalexporten 1970 till hela 16,2% 1981 (se tabell,

bilaga 1.2). De senaste åren har dock exportandelen till u-länderna sjunkit tillbaka och 1986 var den nästan åter på 1970 års nivå (9,5%). Dess värde var detta år 25 mdr kronor.

Av den totala u-landsexporten svarade Asien för mellan 50% och 60% under 1980—talet*. Latinamerika och Afrika mottog

ca en tredjedel vardera av den svenska u-landsexporten under andra hälften av 1970—talet. Deras respektive andel minskade dock till mellan en fjärdedel och en femtedel 1980—1986.

En stor andel gick till Brasilien, Mexico, Venezuela och Argentina i Latinamerika och till Nigeria, Libyen, Liberia, Egypten och Algeriet i Afrika.

Programländernas andel av u-landsexporten har varierat mellan 7% och 13% de senaste 10 åren. Deras andel av Sveriges totala export har legat på drygt en procent från mitten av 1970-talet fram till 1986. En stor del av exporten till programländerna har gått till Indien (mellan 22% och 50% 1975-1986).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den svenska exporten till icke-oljeexporterande u—länder närmar sig

20 mdr kronor. Exporten till de fattigaste länderna domineras troligen av export till SIDAs programländer, vilken 1986 utgjorde 3,5 mdr kronor. Hälften härav gick till Indien.

* De främsta mottagarländerna var OPEC—länder, Malaysia, Hong Kong, Singapore och Indien.

Industridepartementet har i en utredning 1986 beräknat att 45% av den svenska projektexporten, varmed avses leveranser som innefattar både utrustning och tekniska tjänster för att driva en anläggning, gick till u-länderna detta år. Detta motsvarar i det närmaste 10 mdr kronor. Sådana leveransers karaktär av kunskapsöverförande verksamhet gör dem

intressanta för Swedfund.

Importen från u—länderna uppvisade en ökning under 1970-talet och uppgick 1980 till drygt 16% av Sveriges totala import (tabell, bilaga 1.3). Denna andel hade mer än halverats 1986, då den endast utgjorde 7,4%. Importen från programländerna har varit marginell och har inte överstigit O,6% den senaste tioårsperioden. Indien svarar för i genomsnitt en tredjedel av Sveriges import från SIDAs programländer.

Oljans roll i Sveriges import från u—länderna framgår tydligt av bilaga 1.3. U—landsimporten, olja oräknat, var 1986 14 mdr kronor. En mycket liten del härav kom från Afrika och en ännu mindre del, knappt 1 mdr kronor, från SIDAs programländer.

De svenska direkta investeringarna i utlandet steg från

2 mdr kronor 1975 till 3 mdr kronor 1980. Under 1980—talet var tillväxten snabbare, och en markant ökning skedde 1986, då de svenska direktinvesteringarna i utlandet översteg

25 mdr kronor (se tabell, bilaga 1.4). Under andra hälften av 1970-talet avsåg mellan 14% och 18% av utlands— investeringarna u-länder, varav merparten (ca 80%) i Latinamerika. Från 1984 har andelen sjunkit kraftigt till 7% 1984, % 1985 (Liberia undantaget) och endast 5% 1986. Svenska direkta investeringar i Afrika är mycket små. Den ökning som skett från 1982 förklaras av investeringar i

Liberia. 1985 svarade dessa för 98 % av de svenska investeringarna i Afrika, och 53% av investeringarna i alla u—länder. Hela 15% av de svenska u-landsinvesteringarna 1975—1986 gjordes i Liberia.

Investeringarna i Latinamerika under 1980-talet har främst

avsett Brasilien, Argentina och Mexico samt i något mindre

omfattning Colombia, Panama, Peru och Venezuela. Under hela perioden 1975—1986 gick ca 60% av de svenska direkta

investeringarna i u-länder till Latinamerika.

I Asien fördelar sig de största investeringarna på Japan, Hong Kong och Singapore. I Mellanöstern har relativt stora investeringar gjorts i Saudiarabien samt i mindre omfattning Förenade Arabemiraten och Iran.

De svenska direkta investeringarna i u-länderna har varit mycket små och om vi summerar investeringarna i Asien utom Hong Kong och Singapore, i Latinamerika utom Karibien och i Afrika utom Liberia har det totala investeringsbeloppet varit under eller mycket under 600 mkr fram till 1982. Under de fyra åren 1982 till 1985 investerades 3,6 mdr kronor i dessa länder, men 1986 var siffran endast 500 mkr. Swedfunds totalt utbetalda belopp, ca 112 mkr under perioden 1979 till 1986, motsvarade 2% av de totala direktinvesteringarna.

Härav kan utläsas både att Swedfunds andel är mycket liten och att den totala omfattningen av svenska investeringar i u-länderna är begränsad.

Investeringarna har dessutom inom den angivna gruppen gått till en del rika OPEC-länder, men också till svenska företags dotterföretag i u—länderna. Andelen av sådana investeringar har vi inte kunnat beräkna. Det är dock att

märka att investeringar som gjorts av utländska dotter— företag med hjälp av finansiering utanför Sverige inte ingår i de angivna beloppen.

1.5 Industristöd i Sverige

För att ge perspektiv på företagsstödet genom Swedfund och påvisa intressanta förebilder, vill vi kortfattat beröra några aspekter av industristödet i Sverige.

Industristöd ingår som en väsentlig del av den statliga näringspolitiken. En beskrivning av denna återfinns i regeringens proposition 1986/87:74, där målsättningen uttrycks på följande vis: "Målen för näringspolitiken bör vara att åstadkomma en god långsiktig tillväxt inom näringslivet genom att främja förnyelse och omvandling inom industri- och tjänstesektorn och härigenom upprätthålla en god internationell konkurrenskraft." Näringspolitiska insatser motiveras av behovet att med hänsyn till marknads- ekonomins verkningar korrigera sådana effekter som kan stå i strid med övergripande samhällsmål. De näringspolitiska insatserna avses "möta spontana koncentrationstendenser, och kompensera för olika inlåsningseffekter, för att höja den långsiktiga effektiviteten samt för att säkerställa en långsiktig förnyelse genom investeringar i forskning och utveckling". De näringspolitiska medlen kan verka såväl generellt som selektivt, d v s mot enskilda företag. De kan ha offensiv eller defensiv karaktär, i det senare fallet avses att möta uppkommande kriser. Under 1980—talet har regeringen eftersträvat en mer offensiv inriktning av näringspolitiken, särskilt som motvikt mot de dyrbara defensiva varvssatsningarna under slutet av 1970—talet.

Regionalpolitiken innehåller också näringspolitiska instrument avsedda att stimulera företagandet i ekonomiskt eftersatta delar av landet.

Det finns inte anledning att diskutera alla aspekter av näringspolitiken i detta betänkande. Det skall endast konstateras att denna innehåller åtgärder på en rad områden såsom bankväsende, exportfinansiering, forskning och utveckling, infrastruktur, avregleringar och förenklingar av regelsystemen, småföretagsutveckling, statligt företagande och strukturomvandling. En del av åtgärderna riktar sig direkt mot enskilda företag. Alla sådana åtgärder har till syfte att undanröja tillfälliga hinder för konkurrens— kraftigt företagande. Permanent subventionering anses däremot motverka syftet att möjliggöra för företagen att uppnå internationell konkurrenskraft.

Det statliga stödet till företagen förtecknas årligen i den av Statens Industriverk utgivna Stödhandboken. I denna anges de olika stödformerna under följande rubriker: Arbetsmarknadspolitiska stöd, Branschstöd, Energistöd, Exportstöd, Forskning och utveckling, Miljöstöd, Stöd och service till mindre och medelstora företag samt Regional— politiska stöd.

stödformerna är således både många och olikartade.

Särskilt intressant kan vara att något beröra det regional- politiska stödets utformning. Däri återfinns åtgärder som kompenserar kostnaden för infrastrukturella insatser som görs av kommuner och företag, som kompenserar arbetskrafts— kostnader och därmed fungerar som subvention, och sådana som minskar transportkostnaderna till och från dessa delar av landet. De största beloppen utgår för direkt företags-

utvecklande insatser i form av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån. Avsikten med dessa är att reducera företagens igångsättningskostnader genom bidrag eller län till investeringar. Amorteringstiden för lokaliseringslånen är relativt lång, men i övrigt är villkoren marknadsmässiga. Eftersom lokaliseringslån ofta kombineras med lokaliserings- bidrag sänks emellertid totalkostnaden för investeringen.

Inom glesbygdsstödet och inom vissa branschfrämjande verksamheter återfinns s k avskrivningslån. Dessa finansierar delar av kostnaderna för vissa angivna investeringar och förenas med villkor angående närings- verksamheten. Om dessa villkor uppfylls avskrivs lånet över normalt en fem-årsperiod. Effekten i efterhand blir således

en subventionering av investeringen.

Utvecklingsfonderna, som har till uppgift att främja utvecklingen av små och medelstora företag, har flera låneformer till sitt förfogande. Bl a kan de lämna s k utvecklingslån, vilka syftar till att finansiera utveckling av nya produkter eller processer. Sådana lån lämnas utan säkerhet och kan efterges om resultatet av projektet inte kan utnyttjas.

För likartad verksamhet kan utvecklingsfonderna också ge utvecklingsbidrag, vilka endast återbetalas om projektet blir lönsamt. Ibland är återbetalningen knuten till graden av lönsamhet, t ex i form av en royalty.

En liknande finansieringsform tillämpas av fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, vars uppgift är att dela riskerna i större högriskprojekt (minst 5 mkr) inriktade på teknisk utveckling som skall leda till nya produkter eller processer. Kommersialisering av resultatet

skall vara möjlig inom en relativt kort tid. Industrifonden använder tre finansieringsmetoder: Villkorslån löper med marknadsmässig ränta och amorteras efter en förutbestämd plan såvida inte projektet misslyckas, då lånet kan efterges. Bidrag mot royalty innebär att Industrifondens avkastning på satsningen blir helt beroende av projektets resultat. Garanti täcker kostnaderna för ett projekt som

misslyckas. För garantin betingar sig Industrifonden en premie.

Utelöpande stock av Villkorslån var 265 mkr per den

30 juni 1987 och utgivna bidrag med villkorlig åter— betalningsskyldighet (vilka avskrivs i sin helhet i Industrifondens räkenskaper) 360 mkr. Intäkterna från båda formerna var över de två senaste åren 78 resp 85 mkr. Den största intäktskällan var dock de likvida medel som Industrifonden har placerade i Riksgäldskontoret.

1.6 Några nyckelbegrepp

Vissa uttryck och begrepp är så centrala och kommer att förekomma så ofta i den följande framställningen, att vi bör redovisa hur vi uppfattar dem.

I sin vidaste mening innefattar begreppet teknologi fysiska föremål som utrustning, verktyg och maskiner, de metoder som används vid utnyttjandet av dessa föremål, all kunskap om dessa föremål och metoder, och slutligen de dokument som innefattar denna kunskap (ritningar, dataprogram och beskrivningar). Eftersom teknologi kan vara så olika företeelser, kan teknologiöverföringen ske i mycket olika former. slutmålet för teknologiöverföringen är att mottagaren kan hantera sin utrustning, förstå dess funktion, har tillgång till nödvändiga dokument och kan anpassa sina

kunskaper om utrustningen till tillverkning av produkter som är utvecklade från de ursprungliga.

Teknologin är således kärnan i produktionsprocessen. Att bemästra teknologin, och därmed produktionsprocessen, är en långsiktig verksamhet som innefattar åtgärder både av teknisk och utbildningsmässig art.

Industriell verksamhet avser dock mycket mer än att tillverka en viss vara och att bemästra teknologin. Däri innefattas också företagandet, som innebär att organisera alla processer från att anskaffa insatsvarorna och föra dem till produktionsstället, att identifiera en marknad för de färdiga varorna, att transportera dem dit och avyttra dem, att finansiera verksamheten intill dess man erhållit slutlig betalning och att samordna den personal som behövs för alla dessa verksamheter. Företagsledningskompetens innebär att ha ett helhetsperspektiv på sambanden mellan de berörda funktionerna och att kunna avgöra hur tillgängliga resurser skall användas mest effektivt. Affärsmässighet innefattar att också veta hur man skall använda sina resurser för att få högsta möjliga totalavkastning på dem.

Infrastruktur avser vissa grundläggande funktioner som ofta är gemensamma för många verksamheter. Dit hör vägar och järnväg, elektricitet och gas, vatten och avlopp 0 1. För att en industri skall kunna fungera krävs tillgång till denna infrastruktur, annars bryts produktionskedjan. Oftast är infrastrukturinvesteringar inte delbara varför kostnaden i förhållande till varje enskild nyttjare är mycket hög.

I u-land händer det ofta att en industriell nyetablering för med sig stora investeringar i infrastruktur.

I direktiven har uttrycket samriskföretag använts som översättning av det engelska begreppet joint venture. I det tidigare betänkandet användes uttrycket samägda företag. Möjligen bör man inte betona vare sig risken, det samfällda ägandet eller företaget. Den centrala innebörden är att minst två självständiga parter gör en gemensam satsning med resurstillskott från båda håll för att nå vissa mål. Detta kallas enkelt bolag på svenska och behöver inte nödvändigtvis ha en självständig juridisk form. Huruvida alla parter verkligen tar en risk i satsningen kan vara en öppen fråga och framför allt behöver det inte kräva finansiella resurstillskott. Ett "marketing joint venture" kan innebära att en part tillhandhåller information om en upparbetad kundkrets, en part den produkt som skall

marknadsföras och en part säljarna.

Den numera vanliga betydelsen av ett joint venture är ett gemensamägt bolag till vilka parterna tillskjuter mer än sin del av aktiekapitalet, samtidigt som parterna kvarstår som självständiga enheter (till skillnad från vid en fusion). Samägt företag förefaller vara den mest korrekta benämningen på ett joint venture (även om gemensam satsning ligger språkligt närmast).

Kapitel 2 Några jämförelser

Swedfunds verksamhet är likartad den som drivs av många andra länders institutioner för att främja industri— och företagsutveckling i u-land. Deras arbetssätt, finan— sieringsformer och verksamhetsvolym redovisas i det första avsnittet nedan. Det därpå följande avsnittet redogör för andra former av svenskt industribistånd än Swedfunds

verksamhet.

2.1 Jämförliga internationella och nationella institutioner

IFC, internationella finansieringsbolaget, som är en del av världsbanksgruppen men bildades senare (1956), är den största internationella organisationen inriktad på att genom aktieinvesteringar och lån medverka till bildandet av sam- ägda företag i u-land. IFCs arbetssätt har tjänat som före— bild för många senare bildade nationella organisationer med syfte att främja utveckling av u-landsföretag. Sådana åter— finns i Västtyskland (DEG), Nederländerna (FMO), Belgien (SBI), Frankrike (Caisse Centrale), Danmark (IFU), Finland (Finnfund) och USA (OPIC). Inom NORAD återfinns en verksam- het som liknar de ovan nämnda; dock saknar NORAD rätt att

investera i egenkapital.

CDC, Commonwealth Development Corporation, i Storbritannien, har en något annorlunda inriktning än de övriga men utgör en intressant jämförelse. CDC bildades redan 1948.

Många regionala utvecklingsbanker har avdelningar som arbetar på samma sätt som IFC, t ex African Development Bank, Asian Development Bank och Interamerican Development Bank.

I UNIDOs "Directory of Development Finance Institutions" från 1986 anges 17 internationella och regionala institutioner och 19 nationella organisationer. Några av dessa är dock helt inriktade på exportfinansiering. En lista

över organisationerna återfinns i bilaga 2.1.

I bilaga 2.2 återfinns beskrivningar av verksamheten vid de sju institutioner som vi anser mest jämförbara med Swedfund. Vi har besökt alla utom IFC. Diskussionen nedan baserar sig på beskrivningarna i bilaga 2.2.

Finnfund, IFU, NORAD och Swedfund samt NIB och Nordiska projektexportfonden samarbetar i Nordact—gruppen, som är ett organ för erfarenhetsutbyte och samråd. De utvecklings- institutioner av motsvarande slag som är hemmahörande inom EG, inklusive IFU, samarbetar på samma sätt inom Interact— gruppen.

avftsnpshjariksnina

De flesta av de beskrivna nationella organisationerna har som målsättning att bidra till ekonomisk utveckling i u—länderna i samarbete med det egna landets affärsföretag. I en del fall, t ex SBI, Finnfund och IFU, är en uttalad målsättning också att medverka till det egna näringslivets internationalisering. De flesta nämner både teknologi— överföring och överföring av finansiella resurser till

u—länderna som huvuduppgifter. Detta skall ske genom bildandet av lönsamma företag. Alla de besökta organen bedriver någon form av investeringsfrämjande verksamhet i sitt hemland.

Kravet på partnerkonstellationen varierar. Några kräver inte att lokala partners skall finnas utan finansierar även dotterbolagsetableringar (Finnfund och SBI), andra ställer inte krav på aktieparticipation av parterna från det egna landet (CDC, FMO, DEG). Alla nationella organisationer önskar dock stimulera det egna landets företag att delta i verksamheten.

CDC skiljer sig från de övriga institutionerna genom att man själv tar ansvaret för att genomföra projekt. CDCs sektorinriktning mot jordbruk och andra förnyelsebara tillgångar är också unik inom den nämnda gruppen av institutioner. CDC strävar efter att nå eftersatta befolkningsgrupper med sina projekt.

De flesta av institutionerna har väl utarbetade projekt- kriterier, där godkännande av värdlandets myndigheter är viktigt, liksom att projektet har utvecklingseffekter och god lönsamhetspotential.

Särskilt CDC, IFC, FMO och DEG har inriktat en stor del av sin verksamhet på att bygga upp och finansiera nationella utvecklingsbolag och -banker.

Laadzal

SBI avviker från de övriga institutionerna genom att investera både i industrialiserade länder och i u-länder. De övriga är begränsade till u-länder. CDC investerar i alla

u—länder inom samväldet inkl Hong-Kong och Singapore, och i ett femtontal länder därutöven men har erhållit direktiv från parlamentet att göra 60% av investeringarna i de fattigaste länderna. IFC investerar i sina medlemsländer och har f n projekt i 78 länder. 6 av dessa är i Europa. Inriktningen på fattiga länder är markerad beträffande FMO.

I många av DEGs investeringar i Afrika bärs risken av tyska staten och DEGs roll är att förvalta investeringen. SBI, som för en mycket försiktig investeringspolitik, investerar endast i Afrika mot värdlandets garanti. Ett uttryck för vilken inriktning och riskbenägenhet de olika institutionerna har är den geografiska fördelningen av investeringarna. Nedanstående tabell visar den procentuella fördelningen av investerade belopp i Afrika resp Asien.

IFC CDC DEG FMO IFU SBI Finnfund

Afrika 21% 45% 44% 46% 52% 27% 36% Asien 21%* 28% 35% 43% 22% 4% 21%

* exkl Mellanöstern

Inom regionerna återfinns stor spridning, men i Afrika är tendensen för alla utom FMO investeringar i relativt rika länder.

De senaste årens erfarenheter har lett till att samtliga institutioner försöker begränsa sina nyinvesteringar i länder med allvarliga betalningsbalansproblem.

sertgrxai

CDC uppvisar ett helt annat mönster än de övriga när det gäller verksamhetens inriktning. Industri utgör endast 10% av verksamheten och utvecklingsbanker ytterligare 5%. De stora sektorerna är däremot infrastruktur (31%) och jord- och skogsbruk (51%).

IFC har över 60% av sin portfölj i tillverkningsindustri och 20% i kapitalmarknadsinstitutioner och utvecklingsbanker.

DEG och FMO liknar varandra i det att ca 30% av deras investeringar gått till ett mycket stort antal utvecklings- banker och organisationer för utveckling av småindustri. Jordbruk är en mycket viktig sektor för FMO.

Såväl CDC som IFC, DEG och FMO investerar 1 hotell och turism.

IFU, Finnfund och SBI är mer entydigt inriktade på industrisektorn, men både tjänsteprojekt och jordbruksprojekt förekommer.

yepkgamhgtgng gtgr1ek

För att belysa omfattningen av resp institutioners verk- samhet redovisar vi nedan några jämförelsetal (omräknat i m SEK enligt kursen medio 1987).

Total Bokförd Utbetalningar projektstock portfölj 1986 1986 1986

IFC 19 292 13 146 2 293 CDC 10 692 7 430 825 DEG 4 200 2 520 484 FMO 1 660 1 070 205 SBI 164 143 29 IFU 634 353 86 FINNFUND 195 79 14

EigaQSIeriagsfgrme-r

Alla de behandlade institutionerna kan lämna lån eller satsa riskkapital i olika former. Räntenivån på lånen är i allmänhet förmånlig, mellan 7 och 9%. IFC, SBI och CDC ligger dock högre för industriprojekt, medan Finnfund ligger lägre (4-7% i de fattigaste länderna). DEG, SBI och IFU hade alla en nästan jämn fördelning mellan aktier och lån i sina investeringsportföljer. DEGs nyinvesteringar under 1986 var dock till 3/4 lån.

FMO, CDC och IFC däremot hade alla 85% av sina investeringar i lån och endast 15% i aktier.

Tekn;skt_blspåpd

I nästan varje projekt ingår att utveckla kompetens inom företagsledning och att genomföra utbildning. I allmänhet finansieras detta som en del av totalfinansieringen. Det tycks emellertid vara en allmänt gjord erfarenhet att behovet av sådant stöd erfordrar särskilda insatser. IFU genomför ett försöksprogram med särskilda medel med lång återbetalningstid för sådana kostnader. FMO lämnar statligt finansierade bidrag till dem. Finnfund vänder sig till FINNIDA om sådana behov skulle identifieras. DEG vänder sig också till andra västtyska biståndsorgan, så som GTZ, som kan gåvofinansiera sådana kostnader. Motsvarande system gäller i Belgien. SBI har ett systerbolag som säljer utbildnings- och managementtjänster. CDC ser det som en viktig del av sin uppgift att tillföra projekten den kompetens som här avses, men finansierar kostnaden själv eller ur projekten, någon gång vänder man sig till ODA.

IFC har i sina utvärderingar av gjorda investeringar konstaterat att företagsledningen är den mest avgörande faktorn för projektens framgång. Av bl a detta skäl satsar IFC nu på att bygga upp både kompetens och finansiering för att kunna erbjuda i första hand mindre företag i Afrika stöd till företagsledning. Man har startat vad som kallas Africa Project Development Facility som skall idenfiera behov av sådana insatser och kunna lämna viss rådgivning, men finansierar också ett bolag (African Management Services Company) som skall sälja företagslednings- och utbildnings— tjänster. Till detta skall knytas två fonder som skall kunna finansiera dessa tjänster på förmånliga villkor (betr utbildningssatsningar på gåvobasis). Bland bolagets före- slagna delägare återfinns IFU, CDC, Finnfund, DEG, FMO och African Development Bank.

Lönsamhet Qca raairalaasåaffaiag

Lönsamheten i institutionerna kan endast bedömas i relation till hur de är finansierade. Därför görs genomgången institution för institution.

IFC är finansierad med ett aktiekapital på 720 m USD, ackumulerade vinstmedel på 338 m USD och långfristiga lån på 1 580 m USD. Avkastningen från projekten täcker verk- samhetens kostnader, inkl avsättningar till reserver. Projektstorleken och balansen mellan olika rika länder i projektportföljen anges som skäl till det positiva resultatet.

CDCs verksamhet ger också ett överskott. CDC finansieras genom upplåning hos statskassan till en mycket låg räntesats

(3,5%). Differensen mellan denna räntesats och utlånings— räntan används till att täcka administrationskostnader och

nedskrivningar.

DEG har under flera år visat ett negativt totalresultat eftersom man gjort mycket stora nedskrivningar i sin portfölj. Projektavkastningen täcker däremot förvaltnings- kostnaderna. Underskotten finansieras ur en väl tilltagen

reservfond.

FMO visar alltid ett noll—resultat eftersom man årligen tilldelas en räntesubvention som skall balansera intäkter och kostnader. FMOs största kostnadspost är upplåningsräntor vilka avser utlånat kapital. Aktiesatsningar täcks genom direkta kapitaltillskott från staten. FMOs största problem uppges vara den bristande autonomien från biståndsbudgeten.

IFU skulle visa ett negativt resultat om man inte hade intäkterna från likvida medel placerade i Danmark. Kraftiga nedskrivningar och valutaförluster bidrar till ett svagt

rörelseresultat.

Finnfund har i tre år visat nollresultat tack vare stora administrationsbidrag och räntor på likvida medel.

SBI, slutligen, visar ett positivt resultat till vilket provisionsintäkter från ett projekt och placerade likvida medel bidragit. Detta har samtidigt tillåtit kraftiga nedskrivningar i portföljen.

Som framgår ovan och av bilaga 2.2 är alltså lönsamheten i de flesta institutioners verksamhet ganska dålig. IFU och

SBI har haft turen att ha vardera ett mycket bra projekt i sin portfölj. CDC, FMO och åtminstone till en början Finnfund subventioneras löpande. DEG, IFC och IFU finansieras framför allt av det en gång tillskjutna

kapitalet.

Nedskrivningarnas andel av totalkostnaden är i de flesta fall det som skiljer denna verksamhet från all annan investeringsverksamhet, Vilket visas av nedanstående

sammanställning (avser 1986).

Nedskrivningar IFC CDC DEG FMO IFU SBI Finnfund

som % av projekt— inkomster 22% 37% 65% 35% 18% 15% 31%

som % av

årets ut— betal- ningar 15,9% 26% 22,6% 12,7% 9,7% 5,6% 5,6%

ackum nedskriv- ningar* som % av 10,5% 16,1% 12,1% 9,6% 24,2% 7,5% 18,6% total kontrak— terad portfölj

* eller säkerhetsreserv

Nedskrivningar motsvaras inte alltid av de faktiska förlusterna i verksamheten. Årets avskrivningar i relation till projektinkomsterna var 1986:

IFC CDC DEG FMO IFU SBI Finnfund 13,7% 3,6% 49% 0,9% 18,2% 15,4% 150%

Det bör dock märkas att avskrivningarna fluktuerar kraftigt över åren. DEGs ackumulerade totalförlust uppges således

endast vara 3,5% av investerat belopp.

Jämförelser bör också göras mellan de olika institutionerna när det gäller den avkastning man uppnått på gjorda investe—

ringar under 1986.

IFC CDC DEG FMO IFU SBI Finnfund

Avkastning på aktieinv 3,4% 7,2% 4,2% 0,6% 13,3% 1,8% --

Avkastning på utlånat kapital (brutto) 10,6% 7,8% 8,7% 8,7% 7,4% 9,3% 5%

Det är ur materialet svårt att dra bestämda slutsatser om vilka projekt som har har störst sannolikhet att lyckas. Detta förefaller vara i det närmaste slumpartat. Däremot är det helt klart att investeringar i Afrika söder om Sahara givit den sämsta avkastningen.

Såsom framgått ovan har detta lett till att endast om politiska beslut (som i fallen CDC och FMO) tvingar insti— tutionerna till detta, söker man sig med större belopp till de fattigaste länderna. Detta har självfallet också sin grund i att erfarenheterna visat att det är mycket svårt att driva industriell verksamhet på rent kommersiella grunder i dessa länder. CDC utgör ett exempel på detta. Verksamheten inom jordbruk och elgenerering o 1 visar mycket bättre resultat än inom industri.

DEG har minskat sina risker genom att endast åta sig ett förvaltaransvar för vissa projekt i de fattigaste länderna.

grgapigapign

Av beskrivningarna i bilaga 2.2 framgår att flera av institutionerna har styrelser som är sammansatta av företrädare för viktiga intressegrupper, vilkas uppgift är att föra institutionernas talan utåt i samhället. Det framgår också att de flesta styrelser fattar beslut om enskilda projektinvesteringar.

Det är mycket vanligt att organisationerna pendlar mellan att vara geografiskt uppdelade, vilket är vanligast just nu, eller projektfasindelade (beredning resp förvaltning).

Att utläsa effektiviteten i olika institutioner genom de schematiska beskrivningar som görs i bilaga 2.2, är inte rättvisande.

Dock har vi beräknat ett effektivitetstal, nämligen utbetalningen per anställd, varvid dock är att märka att vissa organisationer har uppgifter av investeringsfrämjande eller småföretagsstödjande karaktär, som gör att jämförelsen inte är helt rättvisande.

IFC CDC DEG FMO IFU SBI Finnfund

Utbetalt per anställd 1986 i (m SEK) 4,5 2,9 1,8 3,2 1,5 2,1 0,6

IFC har betonat vikten av att ha regional representation nära projekten. Detta kännetecknar särskilt CDCs verksamhet, men även de andra institutionerna har etablerat lokalkontor i länder där man har många projekt eller gjort särskilda satsningar.

NIB

Nordiska Investeringsbanken, NIB, har en låneform som är särskilt avsedd för långivning till u-länder och stats- handelsländer. Låneformen, som kallas Projektinvesterings- lån, inrättades 1982. NIB har rätt att göra utfästelser för sådana lån till ett belopp av 700 m SDR.

Långivningen riktas mot medelinkomstländer och lånen lämnas i allmänhet till regeringar eller mot statlig garanti. Ett grundläggande kriterium är att det föreligger ett "nordiskt intresse" i form av en leverans, en investering eller liknande från ett nordiskt företag. Lånen kan finansiera såväl investering som rörelsekapital och driftstöd. NIB tecknar inte aktiekaptial. Lånets löptid anpassas till projektets behov och kan vara upp till 15—20 år, med amorteringsfrihet de första 3—5 åren. Utlåningsräntan baserar sig på NIBs upplåningskostnad på europamarknaden och är inte subventionerad. Lånen utfästs i konvertibel

valuta.

Vid slutet av 1986 hade 14 lån avtalats till ett värde av 113 m SDR. Låntagarländer är Indien, Malaysia, Turkiet, Algeriet, Kina, Pakistan, Botswana, Kamerun, Brasilien, Colombia, Indonesien, DDR och Ungern. Lånediskussioner har också förts med Egypten, Peru, Jugoslavien och Grekland.

som

I det norska biståndet har investeringlån, i likhet med det övriga biståndet, administrerats av NORAD. En särskild avdelning har ansvaret för finansiering av kommersiell verksamhet, innefattande såväl s k investeringslån som

motsvarigheten till u—kreditgivningen i Sverige och importstödsaktiviteter. Både regler och administration är för närvarande föremål för översyn.

NORADs investeringslån har riktats mot Norges bistånds- mottagarländer och har lämnats på förmånliga villkor och till företag som haft norska medintressenter. Finansiering har skett direkt ur statsbudgeten. Omfattningen är cirka 60 m NOK per år till i genomsnitt 8 projekt per år. Många av projekten har haft finansiella svårigheter och behövt rekonstrueras. NORAD har medverkat tämligen passivt i projektens uppföljning. Låneadministrationen har legat på en norsk affärsbank.

SIFIDA

En intressant jämförelse med de tidigare beskrivna statliga institutionerna utgör SIFIDA (Société Internationale Financiére pour les investissements et le Développement en Afrique) en privat utvecklingsorganisation, registrerad i Luxemburg och med kontor i Geneve. SIFIDA har 130 aktieägare, de flesta av dem multinationella företag eller stora banker. Bland ägarna återfinns Electrolux, SKF, Alfa- Laval, ASEA, Atlas Copco, Saab—Scania och S-E-banken. Även Finnfund, DEG, SBI och IFC är aktieägare i SIFIDA.

SIFIDA är inriktad på investeringar i privata kommersiella företag i Afrika, och har ungefär samma investerings-

kriterier som ovan beskrivna organisationer. 1986 hade man 82 investeringar i 28 länder i Afrika (varav 14 låginkomst- länder) samt i 2 regionala banker, bl & EADB. SIFIDA spelar dessutom en aktiv roll som förmedlare av större syndikerade lån.

Vidare har man ett nära anknutet organisationskonsultbolag, SIFIDA Advisory Unit, som säljer företagsledningstjänster och gör förstudier för portföljbolagen och SIFIDAs aktieägare.

Per 31 december 1986 hade SIFIDA investerat 4,9 m USD i aktier (20 företag), 8,2 m USD i lån utan statlig garanti (16 företag) och 34,8 m USD i statligt garanterade lån. Många av de senare var till statliga banker och utvecklingsbolag för vidareutlåning eller till kraftföretag och andra hel- eller halvstatliga verksamheter.

Avkastningen på SIFIDAs aktieinvesteringar 1986 var endast 2,2% och på långivningen (brutto) 9,7% (föregående år 12,8%). SIFIDA gav ett mindre överskott efter nedskrivning av investeringarna med 0,3 m USD. Totala reserver för framtida förluster på investeringar uppgick till 7,5% av

portföljen.

Egenkapital utgör 43% och lån 57% av SIFIDAs balansräkning. Utlåningsräntorna översteg inlåningsräntorna med 2 m USD. Inlåningsräntan motsvarade endast 6,5%. Med tanke på SIFIDAs geografiska inriktning är resultatet mycket bra. Dock får man förmoda att den försiktiga investeringspolitik som följs, med 73% av investeringarna säkrade av en statlig garanti, bidrar till detta. Av årsredovisningen går inte att utläsa hur stor avkastningen är på direkta investeringar (utan garanti) i tillverkande företag. Dessa utgör endast 10 m USD av totala portföljen, och därav är 5,7 m USD i

låginkomstländer.

2.2 Andra former av svenskt stöd till industriutveckling i u—land

Det svenska industribiståndet utgår dels som stöd till olika internationella organisationer som UNIDO och till

finansieringsorgan som IFC, dels som bilateralt stöd genom SIDA och BITS. Även IMPOD bidrar till industriell utveckling genom att bistå u—länderna att öka sina exportinkomster.

Verksamheter som inte i första hand har u-ländernas utveckling till syfte, såsom EKNs investeringsgaranti- givning, exportrådets verksamhet, SWEDEC International, som säljer utbildningstjänster, och SUKAB, som är det halv— statliga mothandelsorganet, kan vara värdefulla även för u—landsintressenter.

Nedan redogörs för industribiståndet genom SIDA, verksamheten vid BITS både vad gäller u-krediter och tekniskt samarbete, IMPODs strävan att bistå u-länderna med produktutveckling samt, slutligen, det nya investeringsgarantisystemet, som sedan oktober 1987 ersatt den gamla, helt outnyttjade, ordningen. Swedfunds roll diskuteras i senare kapitel.

I 1977 års industribiståndsutrednings betänkande (SOU 1977:77) finns en utförlig redovisning av industribiståndet t o m 1977.

22.1 Industribistånd geaom åIQA

Industribiståndet genom SIDA utgår till allra största delen inom ramen för de landprogram som avtalas mellan Sverige och mottagarländerna efter förslag från de senare. I vissa programländer är industribiståndet mycket begränsat, delvis beroende på koncentration av samarbetet till vissa sektorer.

SIDAs industribistånd inriktas på direkt stöd till enskilda företag, på stöd till uppbyggande av industristödjande organisationer och på stöd till transportverksamhet och fordonsverkstäder.

De mål som SIDA uppställt för industribiståndet är: att skapa livskraftiga/lönsamma företag och ekonomisk tillväxt; att skapa inhemskt ägda och drivna företag; överföring av industriellt kunnande; ökad export och minskad import; ökad produktion, varu- och tjänsteförsörjning; bättre utnyttjande av inhemska råvaror; ekonomiskt oberoende och ökad sysselsättning.

Utbetalningarna inom industribiståndet uppgick 1986 till 580 mkr och avsåg 67 projekt. I redovisningen nedan anges det belopp som t o m 1986 utbetalats till resp projekt.

SIDAs industribyrå som ansvarar för handläggningen av industribiståndet presenterar årligen verksamheten i en broschyr. Vår redovisning baserar sig i mycket på broschyren Industribistånd 1986.

Småindustri stöds i Botswana genom småindustriorganet BEDU (Botswana Enterprises Development Unit). Under tiden 1974, då SIDAs stöd inleddes, till 1984 har 65 småföretag med

ca 1 000 anställda utvecklats inom BEDU. Lokaler i de industribyar som byggts, rådgivning, utbildning och finansiering utgör formerna för stödet till företagen. (Utbetalt belopp ca 31 mkr). Småindustristödet i Guinea— Bissau har avsett sju separata verksamheter: ett gjuteri, ett hantverksprojekt, en mekanisk verkstad, ett reparations— varv, ett tegelbruk och två träindustrier. Stödet utgörs av personal för företagsledning, drift och utbildning samt finansiering av kostnaderna för upprustning av företagen (utbetalt 103 mkr).

Det största småindustriprogrammet återfinns i Tanzania, där stödet kanaliseras via SIDO (Small Industries Development Organsation) och via NBC (National Bank of Commerce). Stödet via SIDO sker inom ramen för det 5 k systerindustri- programmet. Sedan 1978 har ett 30-tal industrier etablerats i fem industribyar inom ramen för detta program. Antalet anställda i de 30 företagen beräknas till 800. Syster— industriprogrammet syftar till att skapa en nära gemenskap mellan ett nyetablerat företag i Tanzania och ett företag, helst med likartat produktsortiment, i Sverige utan att något gemensamt ägande föreligger. Det svenska syster- företaget förväntas bidra med maskintekniskt kunnande, produktionserfarenhet och utbildningsstöd till uppbyggnaden av det tanzaniska systerföretaget. (Utbetalat belopp 246 mkr.) Stödet genom NBC avser finansiering av småföretags importbehov. (Utbetalat 8 mkr.)

Småindustristöd har också utgått till Kenya (30 mkr) och Swaziland (9 mkr) i ungefär samma former som i Botswana, men dessa program är numera avslutade.

Upprustning av industrier (industrirehabilitering) har blivit ett viktigt verksamhetsområde för SIDA de senaste

0 aren .

I Bangladesh pågick under 1986 tre upprustningsinsatser (utbetalat 75 mkr). I Etiopien upprustades barnmats- fabriken FAFFA, som startats med SIDA-stöd i början på 1970- talet (13 mkr).

I Mocambique genomförs ett större upprustningsprogram inom fyra företag med sammanlagt åtta produktionsenheter. Syster- industrimodellen har använts även inom detta program. SIDAs stöd avser investeringskostnader för upprustningsinsatserna, företagslednings-, drifts och utbildningsstöd från det svenska systerföretaget samt stöd för insatsvaruimport. (Utbetalt 65 mkr.)

I Tanzania finansieras i samma former som i Mocambique upprustningen och den fortsatta driften vid en cementfabrik, en fabrik för tillverkning av jordbruksredskap och ett tryckeri. (Totalt utbetalt 76 mkr.)

Slutligen genomförs tre upprustningsinsatser i Vietnam. (85 mkr utbetalt.)

SIDA stöder även storindustrier. I Nicaragua utgår stöd för upprustning, utvidgning och drift av guld— och silver- gruvor. (Utbetalt 153 mkr.)

SIDA har medverkat som finansiär av massa- och pappersbruket Mufindi i Tanzania. (Totalt 56 mkr.)

Det i särklass största biståndsprojektet både inom industri- sektorn och för övrigt är skogsindustriprojektet Vinh Phu (som tidigare kallades Bai Bang) i Vietnam. Totala kostnaden t o m 1986 för investeringar, driftskostnader och vissa anslutande verksamheter som skogsplantering, flodtranspor- ter, yrkesskola och bostäder uppgår till 2 177 mkr.

Även skogsindustriprojektet Messica i Mocambique bör i u-landssammanhang klassas som storindustri. (Utbetalt 85 mkr.)

Inom transportområdet har fordonsverkstäder stötts i Etiopien, Guinea-Bissau, Kap Verde och Laos. (Utbetalt belopp 121 mkr.) Vidare har ett projekt för reparation av järnvägsvagnar i Zambia erhållit stöd. (Utbetalt 147 mkr.) Katastrofmyndighetens åkeri i Etiopien har haft företags— ledningsstöd från Sverige. (Utbetalt 9 mkr.)

Institutionsuppbyggnad har finansierats i åtskilliga fall. De institutioner som erhållit stöd under 1986 är MEIDA (nationellt mekanförbund) i Tanzania, TBS (standardiserings- organ) i Tanzania, TISCO (konsultbolag) i Tanzania, export- främjande organ i Tanzania och i Indien, WIPO (inter— nationellt organ för industriellt rättsskydd), inter— nationella standardiseringsorganisationen och ett teknik— överföringsprogram genom UNIDO.

Låneverksamheten vid TIB (Tanzania Investment Bank) och EADB (East African Development Bank) har finansierats under en mycket lång tid. Till EADB utgår fortfarande stöd på lånebasis. Totalt uppgår lånebeloppen till EADB till

133 mkr.

Slutligen finansierar SIDA ett antal projekt under rubriken metodutveckling och försöksverksamhet.

2.2.2 Erfarenheter

I SIDAs verksamhet ingår att i stor omfattning utvärdera gjorda insatser. Ovan nämnda broschyr, Industribistånd 1986, innehåller en förteckning över de utvärderingar av olika industribiståndsprojekt som genomförts. Den löpande utvärderingsverksamheten är ett viktigt instrument för SIDAs projektpåverkan.

Forskningsverksamhet har också bedrivits i anslutning till exempelvis systerindustriprogrammet i Tanzania.

Under 1986 arbetade en arbetsgrupp med representanter från Swedfund, SIDA och BITS för att se över formerna för biståndsmyndigheternas stöd till Swedfund-projekt. (Se avsnitt 6.5.) I samband därmed gjordes en sammanställning av SIDAs erfarenheter av småindustristöd, vilken återfinns som bilaga 6.2.

2.2.3 Kommentarer

Industribiståndet genom SIDA är som framgår både omfattande och mångfacetterat. En utbetalningsvolym på nära 600 mkr per

år administreras av 20-talet personer inom SIDAs

industribyrå. En stor del av projektadministrationen har SIDA därför utkontrakterat till olika konsultföretag. I projekten har många gånger projekt- eller företagsledningen anförtrotts svenska eller ibland utländska företag.

Ett så stort antal projekt, för vilka uppställts så många mål, innebär att det är svårt att göra någon generell karaktäristik av SIDA—stödet till enskilda företag. Alla företag har startats med det långsiktiga syftet att bli lönsamma. Omfattningen av biståndet har dock många gånger varit betydande; när det gäller de stora projekten har biståndskällor finansierat såväl investeringen som drifts- ledningsstödet. Det primära i dessa projekt har varit att

producera vissa varor.

Småindustristödet har en annan karaktär. Det väsentligaste syftet har varit att ge mindre entreprenörer stöd att etablera en verksamhet. Det centrala har således varit kunskapsuppbyggnad. I de olika småindustriprogrammen har man försökt åstadkomma detta med olika medel. Program som förser entreprenörerna med lokaler och lån till utrustning samt en utifrån kommande rådgivning uppvisar relativt begränsade framgångar. Systerindustriprogrammet i Tanzania däremot, vars idé bygger på ett relativt långvarigt samarbete mellan en tanzanisk företagare och ett svenskt producerande företag, har varit framgångsrikt, särskilt när det gäller utbildning och utveckling av förmåga att producera varor. Vid våra besök i industribyarna i Arusha och Moshi kunde vi emellertid konstatera att brister fortfarande finns när det gäller de flesta entreprenörernas företagsledarkompetens. Det visar sig att det svenska systerföretaget också måste engagera sig i kunskapsöverföringen på denna nivå och att

den tid som måste anslås i många fall kanske överstiger 10 år innan den lokale entrepenören utvecklat sig till en kompetent företagare. Särskilt har bristen på finansiell disciplin i småföretagen av flera bedömare uppfattats som ett utvecklingshinder.

Biståndsberoendet i dessa projekt är mycket stort. Detta är delvis en följd av att många av dem planerats när valuta— problemen inte var så dominerande som de blivit under 1980- talet. Biståndet har kommit att användas för import av insatsvaror till dessa företag, för att möjliggöra någon som helst produktion. Utan sådan finansiering hade säkerligen majoriteten av de SIDA-stödda projekten i Tanzania varit nedlagda. Även om importstödet borträknas från stödet till systerindustrierna i Tanzania, blir kostnaden per företag mycket hög. De inhemska företagarnas eget finansiella risktagande har ofta varit begränsat.

Valet av företagare spelar också roll för företagens framgång. Detta sker sedan projekt identifierats och förstuderats, varför man kan säga att de tanzaniska företagarna tränas in i ett givet projekt. Det är ännu för tidigt att säga om detta möjliggör för företagaren att utveckla sig självständigt utanför SIDo—ramen. Hittills finns endast tre exempel på företag som etablerat verksamhet utanför industribyarna. Två av dessa är Swedfundprojekt med stort mått av bistånd. Många andra företag fungerar nu utan sitt svenska systerföretags stöd, men ytterligt få kan sägas fungera helt självständigt.

Vi tror att den utvecklingsmodell som valts är en bra modell för att etablera nya småföretag i u-land, och vi tror att den tid och de kostnader som krävs är uttryck för vilken

svår uppgift detta är. Steget till en kommersiell drift är dock i de flesta fall mycket stort.

SIDAs stöd till upprustning av industrier har en något annorlunda karaktär. I dessa företag har man antagit att det funnits en etablerad verksamhet, en företagsledning och delvis utbildade arbetare. Utgångspunkten är alltså att det skall vara möjligt att åstadkomma en lönsam produktion i dessa företag. Emellertid ligger hittills stödda projekt i sådana länder att landrisker och de specifika svårigheterna varit mycket stora, och därför har de svenska företag som engagerats, antingen genom systerindustriavtal eller genom managementavtal, inte sett möjligheter till eget finansiellt engagemang.

Rehabiliteringsprojektet i Mocambique har visat sig innebära långt mer än återupplivande av ett antal tidigare fungerande verksamheter. Investeringsbehovet i nya maskiner har varit omfattande och bristen på utländsk valuta har tvingat fram importstöd för insatsvaror. Dessutom har kunskaps- överföringen i mycket inneburit lika stora svårigheter som i nyetablerade företag, eftersom företagens tidigare ledningar ned till förmansnivå, har lämnat landet. Förmodligen måste SIDAs stöd fortsätta under ytterligare många år innan självgående företag etablerats. Verksamheternas import- beroende får emellertid som konsekvens att importstödet avsevärt fördyrar de viktiga kunskapsuppbyggande insatserna.

En risk i denna utveckling är att svårigheterna att uppnå lönsam självgående produktion är så stora, att den svenske partnerns intresse för att uppnå detta mål avtar och ersätts

av hans intresse av att permanenta sin egen medverkan i projektet, således göra även hans affärsidé biståndsberoende. Denna risk måste balanseras mot fördelen för SIDA att samarbeta med svenska företag som förvärvat erfarenhet av att arbeta i kommersiellt svåra

u—landsmiljöer.

Sammanfattningsvis anser vi att ett antal av SIDAs industribiståndsaktiviteter bör uppfattas ha till huvudsyfte att åstadkomma kunskapsöverföring från framför allt Sverige till ett programland, men att omfattningen hittills av investerings— och importstöd i anslutning till projekten, liksom valet av länder i vilka sådana projekt återfinns,

gör att den företagsekonomiska lönsamheten i företagen i allmänhet är dålig. Erfarenheterna hittills antyder också att projektens biståndsberoende kan komma att bli mycket långvarigt.

2.2.4 Beredningen för internationellt tekniskt—ekonomiskt samarbete — BITS

BITS verksamhet avser två huvudområden, tekniskt samarbete och u—krediter. Inom det tekniska samarbetet utbetalades under budgetåret 1986/87 ca 125 mkr, anslaget för u-krediter var samma år 475 mkr, medan utbetalningarna var ca 325 mkr. En mycket stor del av BITS verksamhet avser stöd till infrastrukturprojekt och industriprojekt.

Det tekniska samarbetet syftar till teknologiöverföring, vilket sker i följande former:

Kopsglpipsgtgep: Dessa avser i stor utsträckning förinvesteringsstudier för industri- eller infrastruktur- projekt. Ett 60-tal insatser har genomförts sedan 1978/79. Alltmer avser konsultinsatserna rådgivning för att effektivisera utnyttjandet av befintliga anläggningar. BITS avser att öka sitt stöd på detta område inom industri— sektorn. Utbetalningarna för konsultinsatser uppgick under

1986/87 till drygt 40 mkr.

Inpepngtgopellg kupsgr_i_Sge£igei Under det angivna budgetåret användes 30 mkr för finansiering av ett antal kurser inom olika teknikgrenar.

gtpildpipg_för_epskildg läpdgri Insatserna avsåg utbildning riktad mot ett enskilt land. 40% av insatserna avsåg 1986/87 Kina. Industriutbildning utgör en viktig del. Stödet till utbildnings— och företagsledningskostnader i anslutning till Swedfundfinansierade projekt återfinns under denna rubrik. Totalt utbetalades 26 mkr för utbildningsinsatser under 1986/87, varav drygt 6 mkr till Swedfundprojekt.

BITS stöd i anslutning till Swedfundfinansierade projekt har efter hand ökat. De första tre projekten var Folbi i Guinea— Bissau, Optimus i Zimbabwe och PSI (gummikokos) i Sri Lanka. Utbetalningarna före 1984/85 var endast 1,5 mkr. Det året var de 3,5 mkr, året därpå 3,9 mkr och 1986/87 6,2 mkr. Detta gick till sju projekt.

Biståndsministern uttalade i budgetproposition 1983/84 att BITS skulle reservera särskilda medel för sådana insatser. I följande års budgetproposition angavs att BITS skulle beräkna medelsbehovet för sådana insatser i sin anslags-

framställning.

Många av de projekt BITS tog ställning till var projekt som haft finansiella svårigheter, varför BITS uttryckte tveksamhet till stödet, särskilt när detta var stort i förhållande till Swedfunds investering. BITS har också reducerat senare framställningar både till omfattning och tid. Stöd för detta har BITS haft i biståndsministerns uttalande i prop 1984/85:100 att stöd med biståndsmedel normalt inte bör ges för dessa kostnader under mer än tre

(: ar.

För närvarande sker ett nära samråd mellan BITS och Swedfund rörande användningen av medel för driftlednings— och utbildningsstöd till nya projekt. BITS har utfäst över

21 mkr för dylika insatser i 10 projekt. De största avser en fiskebåtsfabrik i Somalia, verktygstillverkning i Tanzania, elmotorreparationer i Zambia och tillverkning av civila sprängämnen i Zimbabwe. Dessa fyra projekt beräknas kosta BITS 17 mkr .

Ingtitgtgopsgamapbgtg,_kglpupsgmgrpepe_ogh_pgrgopupbytg: Dessa insatser är inte direkt industrirelaterade.

Fipapsiellp gtöd: Under 1986/87 användes 13 mkr till inköp av utrustning i anslutning till tekniska samarbetsprojekt. BITS har föreslagit att öka det finansiella stödet för inköp av utrustning och reservdelar i anslutning till underhålls- och rehabiliteringsinsatser.

BITS bedriver tekniskt samarbete med 23 länder och har därutöver gjort enstaka insatser i ytterligare ett antal länder. Dessa länder ingår inte i SIDAs programlandkrets. Dock har stöd till Swedfundprojekt utgått i programländer.

U-kreditgivningen avser att överföra finansiella resurser till u—länderna för finansiering av leveranser från Sverige. U—krediter kan lämnas till länder vars utvecklingspolitik bedöms ligga i linje med de svenska biståndspolitiska målen och vilkas kreditvärdighet befinns tillfredställande. T o m budgetåret 1986/87 hade ungefär hälften av u—krediterna avsett SIDAs programländer.

U-krediterna är en exportkreditgivning med förmånliga villkor. För varje kredit uträknas den s k förmånlighets- graden, d v s den del av totalkostnaden för krediten som understiger kostnaden för normal exportkreditgivning enligt vissa internationella normer, och denna gåvodel finansieras över biståndsanslaget. Förmånlighetsgraden är normalt 25%, men kommer från budgetåret 1987/88 att höjas till 30%. (25% förmånlighetsgrad motsvarar ex vis 10 års återbetalningstid och 3% ränta.)

BITS har till uppgift att försäkra sig om att finansierade verksamheter främjar mottagarlandets utveckling.

Beviljade u—krediter fördelar sig på 25 länder, varav Indien, Kina och Algeriet är de beloppsmässigt största med drygt hälften av kreditvolymen. Kreditvolymen i 100 aktuella projekt är 5,8 mdr kronor. 60% av projekten avser energi- försörjning, 25% transporter och kommunikation och 15% industri- och mineralutvinning.

Svensk Exportkredit (SEK) verkställer på BITS uppdrag såväl upplåning som utlåning. Låntagare är i allmänhet en bank i u—landet.

över 80% av aktuella u—krediter avser kreditbelopp över— stigande 10 mkr. Fem projekt överstiger 200 mkr. De avser alla energiförsörjning.

Z-Z—å Kommentarer

Volymmässigt ges ett relativt stort industribistånd via BITS. Särskilt gäller detta u—krediterna, vars inriktning på finansiering av stora anläggningsleveranser från Sverige på förmånliga villkor gör detta till en från annan bistånds- verksamhet skild verksamhet. Viss samfinansiering med SIDA har skett.

Det tekniska samarbetet med stöd till konsultinsatser och utrustnings- och reservdelsleveranser, samt inte minst utbildnings- och företagsledningsstödet till Swedfund- projekten, skiljer sig inte i annat avseende än landvalet från SIDAs verksamhet på detta område.

Vi har inte haft möjlighet att göra några bedömningar av effekterna av BITS-stöd i andra projekt än de som avser Swedfunds verksamhet. BITS—stödet i samband med projekt som finansieras av Swedfund diskuteras nedan.

2-2-9 Imaortåoatsrstjéau:landsaredukser : IMPOD

IMPODs verksamhet avser att främja import till Sverige från u-länder. Verksamheten har en allmän, marknadsinformerande och utbildande del, och en del som avser samarbete med enskilda länder i projektform. IMPODs verksamhet är inte inriktad på speciella produktkategorier, men uppenbart är att industriprodukter är en relativt liten varugrupp i IMPODs verksamhet. Emellertid försöker man bistå sina

samarbetsländer även på denna punkt. Samverkan sker bl a för kvalitetskontroll och för produktanpassning till den svenska marknadens krav. Ett visst stöd har lämnats Swedfunds projekt, bl a till Optimus, Zimbabwe.

IMPODs budget för 1986/87 var 8 mkr.

2 - 2- l Inreatsrinassarantier

Ett svenskt investeringsgarantisystem infördes 1968. Systemet innebar att staten garanterade en svensk investering i vissa u—länder mot förluster som uppkommer på grund av politiska händelser, d v s nationaliseringar, krigshändelser eller transfereringsrestriktioner. Systemet var förenat med ett stort antal villkor och har aldrig kommit till utnyttjande. Därför har systemet setts över och från den 1 oktober 1987 gäller ett mer omfattande system*. Ett annat skäl för att införa det nya systemet är att regeringen beslutat om svensk anslutning till MIGA- konventionen (Multilateral Investment Guarantee Agency). MIGA har initierats av Världsbanken i syfte att främja investeringar i u—länder. De nya svenska reglerna är harmoniserade med MIGA vilket ger möjlighet till inter- nationellt samarbete och riskdelning på investerings— garantiområdet. De nya svenska reglerna är avsedda att främja svenska samhällsekonomiska intressen. Garanti kan utfärdas till förmån för svenskt företag eller svensk företagare och i undantagsfall svenskt utländskt dotterbolag om investeringen medför inköp av varor och tjänster i Sverige.

* (Prop 1986/87:98 och SFS 1987:861)

Systemet är öppet för investeringar i alla länder, men vissa begränsningar med hänsyn till riskläget i ett visst land eller av vissa politiska skäl, t ex upprepade kränkningar av

mänskliga rättigheter, förutses.

Garanti kan avse investeringar i såväl varu— som tjänste- produktion. I princip garanteras endast investeringar. Även immateriella nyttigheter, t ex licenser, franchisingavtal och liknande, kan garanteras.

Enbart finansiella investeringar av placeringsskäl garan- teras däremot inte; investeraren måste få ett tillfreds- ställande inflytande över den verksamhet han investerar i.

Garantin omfattar endast politiska risker, d v 5 att investeringen förlorar i värde genom nationalisering, expropriation eller liknande, att värdlandets regering åsidosätter något avtal som träffats med investeraren, att investeringen skadas eller går förlorad till följd av krig, naturkatastrof eller liknande händelse eller att värdlandet inför sådana valutareglerande åtgärder som hindrar eller avsevärt fördröjer utförandet av kapital

eller avkastning.

Åtgärder av generell natur av beskattningsmässig art täcks inte av garantin. Inte heller kommersiella risker.

Garanti lämnas i svenska kronor för en tid normalt under— stigande 15 år. Garantitagarens självrisk uppgår till minst 10%. Garantitagaren betalar en årlig premie, vilken angivits till normalt 0,5-2% av det för varje år gällande högsta riskbeloppet. Systemet administreras av exportkreditnämnden, EKN.

Kapitel 3 Swedfunds projekterfarenheter

Vi har redan i inledningen betonat att slutresultatet av Swedfunds arbete skall vara kunskapsökning i de företag stiftelsen medverkar i. Två metodfrågor anmäler sig omedelbart: hur mäter man ökningen och hur avgör man i vilken mån Swedfunds bidrag medverkat till ökningen. Vi har inte kunnat svara på någon av dessa frågor. Vi anser emellertid att Swedfund måste överväga dem. Om kunskaps- överföring anses vara en huvuduppgift måste Swedfund formulera antaganden om vilka effekter kunskapsöverföringen skall ha i det enskilda företaget. Verksamheten i de flesta företag Swedfund investerat i är ännu så ung att kunskaps— överföringseffekterna är små. Å andra sidan kan sägas,att varje företag som producerar genomfört den första fasen av kunskapsadoptionen.

Antalet projekt som Swedfund medverkat i är relativt begränsat, och det är därför svårt att ge generella omdömen. Vårt intryck är att Swedfund har tagit till vara lärdomar från tidigare projektarbete för att påverka utformningen av sin medverkan i senare projekt. Vi hänvisar till bilaga 6.1 som utgör en sammanfattning av Swedfunds mer generella projekterfarenheter. Samtidigt uppvisar varje enskilt projekt mycket stora särdrag. Vi har därför ansett det viktigt att presentera varje projekt separat. Dessa beskrivningar återfinns i bilaga 3.1. Vi vill betona att sammanställningarna beträffande projekten i Kina är mycket

knapphändiga eftersom vi valt att betrakta dem som speciella i Swedfunds verksamhet och därför av mindre intresse för denna översyn. Ett av projekten uppvisar en provkarta på svårigheter som kan möta vid industrietablering i ett fattigt u-land, och vi har ansett detta så belysande att vi bifogat en utförligare beskrivning, författad av Lennart Königson, se bilaga 3.2. Bilaga 3.3, författad av Anders Grettve, innehåller en sammanställning av Swedfunds projekterfarenheter av ett likviderat projekt i Kenya.

Vi har funnit att en fråga förtjänar särskild uppmärksamhet i genomgången av de olika projekten, nämligen partnervalet och partnerns affärsintresse i projektet. Vi har uppdragit åt Sven öhlund att belysa denna fråga. Den sammanställning

som han gjort har tjänat som underlag för avsnitt 3.2.

För att bedöma effekterna av Swedfunds verksamhet inleder vi avsnitt 3.1 med några sammanställningar från projekt- redovisningarna, i bilaga 3:1.

å-l Swedfunds argjskt

Redovisningen i bilaga 3:1 omfattar 33 investeringar, men av dessa avser en garantier för andra projekt, en finansiering av en mycket stor förstudie, en ett projekt som avbröts på ett mycket tidigt stadium, en ett projekt som troligen kommer att avbrytas och, slutligen, en garantiutfästelse med ytterst begränsad medverkan för Swedfund. Vi kommer därför att göra sammanställningarna nedan på en stock av 28 projekt, av vilka hittills endast två likviderats. Swedfunds styrelse har därutöver fattat beslut om investeringar i ytterligare ett dussintal projekt men dessa har av olika skäl aldrig kommit igång. Sådana skäl kan vara att den svenske partnern inte funnit förutsättningarna för att gå

vidare tillräckligt goda, eller att han valt att gå vidare utan Swedfunds medverkan. Några gånger har projektet omformulerats och en annan form valts för samarbetet än ett samägt företag.

Av de 28 projekten befinner sig 21 i produktion medan fem är under byggande (i ett fall återuppbyggande). I åtta av företagen har produktionen inte varit i gång ett år ännu.

I 12 projekt som varit i produktion mer än ett år anställs f n ca 1 500 personer. I ett rehabiliteringsprojekt i Bangladesh är antalet anställda 4 000. I de nystartade åtta företagen är 1 000 personer anställda.

I åtta av de 28 företagen har omfattande finansiella rekonstruktioner genomförts. Av 21 igångvarande projekt bör fyra anses ha dåliga framtidsutsikter. Dessa representerar dock endast 6,6 mkr i aktieinvestering i Swedfunds portfölj. Framtidsutsikterna för några projekt är mycket svårbedömda, eftersom de är starkt beroende av värdlandets ekonomiska politik. Vi anser det därför inte vara möjligt att avge annat omdöme än att mer än hälften av de projekt som är i produktion och under byggande har goda möjligheter att utvecklas till lönsamma projekt.

I ytterst få projekt är det möjligt att bedöma kunskaps— överföringen och teknologinivåns utveckling. I många projekt kommer behovet av utländskt stöd till företagsledningen

att finnas kvar mycket längre än parterna ursprungligen räknade med. I inte mindre än tio av de 15 projekt som startat produktion före utgången av 1986, dominerar den utländske partnern företagsledningen. Å andra sidan har de utbildningsinsatser som gjorts ökat den tekniska kompetensen hos arbetarna i företagen i avsevärd mån. Någon systematisk

uppföljning av kunskapsöverföringseffekterna har dock inte gjorts.

Vi anser att hittills gjorda erfarenheter understryker svårigheterna att i de länder där Swedfund varit verksam,

finna goda företagsledarämnen.

Swedfunds 28 projekt fördelar sig på länder enligt följande:

Antal Totalt Program- projekt inv belopp land måg Botswana 1 2,0 x Egypten 3 11,6 Guinea Bissau 1 11,6 x Kap Verde 1 0,3 x Kenya 1 7,1 x Somalia 1 1,0 Sudan 1 13,4 Tanzania 3 9,1 x Tunisien 2 8,8 Zambia 1 4,6 x Zimbabwe 2 0,3 x Sri Lanka 2 3,9 x Indien 3 6,4 x Bangladesh 1 10,5 x Kina 2 20,4 Ecuador 1 11,4 Peru 1 3,6 Costa Rica 1 — Summa 28 126,0

16 av de 28 projekten finns således i 10 programländer. Av investerade belopp faller 56 mkr (44 %) av totalt 126 mkr på programländerna. Detta innebär en stor förändring i förhållande till 1983/84, då enligt Swedfunds femårsöversyn (se avsnitt 1.2), två tredjedelar av projekten och

investeringarna avsåg programländerna.

Avskrivna belopp uppgår till totalt 47 mkr inklusive räntor och infriade garantier. Större avskrivna belopp återfinns i: Guinea-Bissau 10,0 mkr, Kenya 7,9 mkr, Tanzania 2,7 mkr, Tunisien, 8,4 mkr, Sri Lanka 4,8 mkr och Ecuador 10,2 mkr.

Av de 28 projekten har fyra en investeringskostnad över- stigande 100 mkr. Två av dem återfinns i programländerna. Swedfunds investering i dessa fyra projekt är 42 mkr, således mer än 1/3 av Swedfunds samtliga gjorda investeringar. Endast i ett av dessa projekt, civila sprängämnen i Indien, är Swedfunds andel av finansieringen liten (S%).

Nio av projekten har en investeringskostnad understigande 10 mkr. Swedfunds investering i dessa nio projekt är 13,7 mkr. Sju av dessa projekt är i programländerna.

Majoriteten av projekten har en total investeringskostnad på mellan 10 och 50 mkr.

Någon tendens i fråga om landvalets eller företagsstorlekens påverkan på lönsamheten kan inte utläsas. Swedfunds två bästa investeringar återfinns i Zambia och Tanzania och är

medelstora. Av de sju projekt som antingen redan likviderats eller som vi bedömer ha dåliga framtidsutsikter återfinns fem i programländer och de övriga två i Tunisien. Alla projektstorlekar finns representerade i gruppen.

Swedfunds andel i aktiekapitalet varierar från 6% till 57%. I allmänhet är den mellan 10 och 25% (23 företag).

Av ovanstående redovisning torde framgå att Swedfunds hittills gjorda investeringar inte ger stor ledning när det gäller val av land eller projektstorlek. Inte desto mindre är det uppenbart att investeringar i fattigare länder krävt betydligt mer resurser och dessutom i allmänhet varit små.

Tre företag har beslutat lämna utdelning till sina aktieägare. Dessa återfinns i Zambia, Tanzania och Sudan, men de utdelade beloppen är mycket små. Swedfunds avkastning på sina aktieinvesteringar är således mycket dålig.

Lån har lämnats och utbetalats till 14 projekt, varav nio i

programländer. I inte mindre än nio fall har det låntagande företaget brustit i betalning av ränta eller amortering. Sex av dessa företag återfinns i programland.

Biståndstilldelningen har varit stor till projekten i programländerna. BITS har utfäst finansiering av utbildnings- och företagsledningskostnader till nio företag i programländerna och till två utanför denna krets. Totalt utbetalt belopp t o m 1987-06—30 till åtta i gång varande projekt är 15 mkr. U—krediter har finansierat anläggnings- leveranser 1 6 fall, varav tre i programländer. SIDA har

stött åtta företag i programländer i Afrika, antingen med importstöd eller investeringskostnadsstöd eller med stöd till utbildnings— och företagledningskostnader. Sex av dessa projekt har utvecklats ur SIDAs biståndsverksamhet.

Endast 12 av samtliga 28 projekt har inte erhållit stöd till utbildning eller management. Av dessa 12 finns tre i Indien, ett i Bangladesh, två i Kina och sex i andra icke- programländer. Till några av dem har u—krediter använts för finansiering av anläggningsleveranser.

Swedfund har internt beräknat hur mycket export från Sverige som den svenske partnerns satsning i företaget genererat (varvid det antas att leveranserna i huvudsak kommer från den svenske partnern). Av 20 studerade projekt hade satsningen i 11 fall genererat mer än dubbelt så stor svensk export. Endast i fem fall var exporten mindre än partnerns satsning. För en vidare diskussion om den svenske partnerns

affärsintresse se avsnitt 3.2.

Av de producerande projekten återfinns sex i sektorn metallbearbetande industri, fem i kemi- och anslutande sektorer, två i läkemedelssektorn, två inom livsmedels— industri, ett inom jordbrukssektorn, två i träbearbetande industri och tre i tjänstesektorn, varav två inom entreprenadbranschen.

Ser vi till valutaeffekterna av projekten, har samtliga haft ett stort valutainnehåll i investeringskostnaderna. För många har som ovan konstaterats behovet av företagslednings- och utbildningsstöd blivit långvarigt, vilket innebär en valutabelastning. Sex av de idag producerande företagen

genererar exportintäkter och åtminstone sju måste anses medverka till importsubstitution.

3.2 Affärsintressen i samägda företag

Vid bildandet av ett joint venture på basis av ett samägt företag förväntas de deltagande parterna gemensamt sträva efter att verksamheten skall bli lönsam. Detta ligger i hela bolagsidén. Men samtidigt tillskjuter parterna oftast mer än enbart pengar, och dessa tillskott måste värderas. Ibland kan värderingen göras i förväg, ibland måste den ske under hand och en förhandlings- och därmed motsatssituation med det samägda företaget och delägarna uppstår. Man får utgå från att delägaren i en sådan förhandlingssituation gör en totalbedömning av sin medverkan. Det är därför lättare att vara generös mot ett helägt dotterföretag än mot ett företag man äger en liten del av, och det måste vara angelägnare att få full kompensation för sina tillskott utöver aktie- kapitalet om lönsamhetsförväntningarna i företaget är små.

1-2—1 262 svenska fö£e£a9e£s_iat£ease

Ovan diskuterade förhållanden är viktiga att betänka när man bedömer ett svenskt företags önskan och skäl att medverka i ett samägt företag i u—land. Även om lönsamhets- förväntningarna är stora är riskerna i varje satsning mycket stora, ofta så stora att den svenske partnern inte är beredd att satsa medel om han inte kan kompensera sig på annat sätt än genom att vänta på en osäker avkastning i framtiden. Den kompensation som partnerföretaget söker måste det därför finna i flödet av varor och tjänster till och från företaget.

Följande affärsintressen kan urskiljas hos de svenska parterna:

a. kapitalvaruleveranser till det samägda företaget

Partnerns intresse är framför allt att leverera anläggningen. Hans deltagande i projektet är framtvingat av övriga parters önskan att binda upp honom som en garanti för anläggningens prestanda. Hans delägande finansieras ofta genom ett pålägg på anläggningens pris, och han försöker därmed minimera sitt risktagande. Hans intresse för företaget upphör när garantitiden löpt ut.

Några svenska företag försöker sälja inte bara anläggningar utan också kompetensen att driva den. Vi har i avsnitt 1.4 diskuterat den s k systemexporten och konstaterat att denna i särskilt hög grad inriktar sig mot u-länderna.

En anläggningsleverantör kan ha intresse av att följa utvecklingen i företaget om han betraktar anläggningen som en referensanläggning. Dock upphör även detta

intresse tämligen snart när anläggningen börjar bli sliten.

Vi anser att Swedfund bör formulera en strategi gentemot detta affärsintresse. Det är troligt att många svenska partners i större eller mindre utsträckning kommer att företräda det och deras delägande måste konstrueras på ett sådant sätt att det finns ett långsiktigt svenskt stöd till det samägda företaget. I åtminstone sju

beslutade projekt spelar anläggningsleverans en viktig roll för den svenske partnern.

b. marknadsutveckling

Många u-landsmarknader är och har varit svåråtkomliga för direktförsäljning. Ofta hänger det samman med landets valutasituation. Någon form av lokal tillverkning ställs då som krav från u-landets sida. En etablering kan medverka till att företaget får fotfäste på marknaden. Konkurrenter från andra länder kan därigenom, i alla fall tillfälligt, stängas ute från marknaden. Genom att medverka till en tekniköverföring skapas en good will som kan ge förtur på marknaden för produkterna. Även om man inte direktsäljer den färdiga produkten från Sverige kommer man med stor sannolikhet att under en tid få leverera komponenter och delar till den lokala tillverkningen. Vanligen startar ett sådant projekt med en relativt låg lokal integrationsnivå men med en plan för hur en ökad lokal tillverkning skall kunna åstadkommas. Med de brister i den industriella infrastrukturen och bristen på kompetenta under- leverantörer som många u—länder uppvisar kan en sådan utveckling många gånger ta lång tid i anspråk.

Detta är ett för Swedfund tilltalande motiv eftersom den svenske partnerns affärsidé förverkligas först i samband med att projektet producerar och säljer. Han kan då väntas vara mer benägen att medverka till att svårigheter klaras ut så att verksamheten kommer i gång.

Tre a fyra projekt uppvisar detta motiv i högre eller lägre grad. Det bör dock beaktas att partnerrelationerna kan utsättas för påfrestningar.

Den svenske partnerns intresse för marknaden kan också avse ett mycket bredare sortiment än det som tillverkas lokalt. Genom etableringen får han fotfäste och en marknadsföringsbas. Långsiktigheten i hans engagemang är en funktion av försäljningsframgångarna. Tre projekt uppvisar detta affärsintresse.

råvaruförsörjning

Särskilt inom skogssektorn har många u-länder genom olika exportbegränsningar försökt tvinga fram en högre grad av förädling i sitt eget land. Även inom mineralsektorn är detta vanligt. Det kan då vara naturligt för en utländsk partner att medverka vid etablering av ett samägt företag, och därmed kanske flytta vissa tillverkningsled från sitt hemland. Detta motiv tillhör de vanligaste internationaliseringsmotiven. Den utländske partnern är naturligtvis särskilt angelägen om att få behålla kontrollen över exportmarknadsföringen från det samägda företaget. Detta innebär ur Swedfunds synvinkel en styrka för projektet. Fanérföretaget Folbi är ett exempel på ett sådant projekt.

legotillverkning

Syftet är att den svenske partnern skall förlägga produktion av sådana komponenter till värdlandet som detta har komparativa fördelar att tillverka. Oftast handlar det om arbetskraftsintensiva, okomplicerade produkter, eller också, vilket NIC—länderna uppvisar många exempel på, sammansättning.

Eftersom sådana satsningar kan kombineras med återköpsåtaganden, är de attraktiva för Swedfund. Dock måste man bedöma realismen i partnerföretagets förväntningar och åtaganden. En annan risk är att de två partnerföretagen kan ha mycket olika föreställningar om i vilken takt förädlingsgraden skall utvecklas. I Swedfunds projektportfölj återfinns denna affärsinriktning i två producerande, ett avslutat och ett projekt under byggande.

licenstillverkning

Den svenske partnerns affärsintresse kan lika mycket vara att leverera ett produktions— eller produktkunnande som komponenter eller produktionsanläggningar. Detta kallas i allmänhet "know-how" och är ett mycket vidsträckt begrepp. Till skillnad från hårdvaruleverantören är licensgivaren ofta beredd att ta ett längre gående ansvar för den igångsatta anläggningen.

Några exempel, dock ingen renodlad licensgivning, återfinns i Swedfunds portfölj.

tjänsteleveranser

De tjänster som avses är mer personalrelaterade än "know- how"—leveranserna. Här avses teknisk personal, utbildningspersonal eller företagsledande personal.

Några svenska företag har sådan försäljning som affärsidé. I Swedfunds riktlinjer ligger att i den mån det saknas lokal kompetent företagsledning skall

partnerföretaget svara för dessa tjänster. Det är också behovet och omfattningen av dessa tjänster som föranlett det omfattande biståndsfinansierade stödet till många av de företag Swedfund medverkat i.

Swedfund har hittills inte accepterat detta affärs— intresse som det avgörande för en svensk partners engagemang.

Vi anser att denna fråga bör utredas vidare av Swedfund. De insatser av företagsledande och teknisk personal som hittills gjorts har oftast saknat såväl fastlagda mål- sättningar som incitament. Därför har de blivit både långt mer kostsamma och tidskrävande än vad som avsågs. Vi anser vidare att ett företag som säljer professionellt företagsledningskunnande och är berett att ta ansvar för sina tjänster kan vara väl så lämpligt som partner som ett företag som besitter en viss teknisk kompetens. Partnerns avkastning bör dock inte göras avhängig av antalet sysselsatta personer i projektföretaget.

Vi anser vidare att det framgångsrika godshanterings- projektet i Tanzania är ett gott exempel på hur en administrativ kompetens kan användas för att bedriva lönsam verksamhet i u-land.

u-landsinriktning

Ett motiv som återfinns i flera projekt är att utnyttja en uppbyggd kompetens att etablera företag i de svåra miljöer som särskilt de fattigaste länderna erbjuder. Flera av Swedfunds projekt uppvisar detta inslag.

Risktagandet för egen del är ibland begränsat och biståndsfinansieringen är i dessa projekt betydande. Detta avslöjar en affärsmässig riskaversion och belyser enligt vårt förmenande slutsatsen att antalet affärsmässigt intressanta projekt i de fattigaste länderna är mycket litet.

h. avkastning på den gjorda investeringen

Detta motiv, som avsågs vara det bärande, är det sällan. Dock finns det några exempel i Swedfunds portfölj även på sådana förväntningar. Den svenske partnerns risksatsning

är dock begränsad i dessa fall.

3-2-2 AffäESinrrssaea hos loraläparrnsra

Lokala partners kan indelas i huvudsakligen tre grupper, med sinsemellan olika affärsmotiv.

Utvecklingsbolag och utvecklingsbanker som ofta ägs av värdlandets regering har samhällsekonomiska motiv, lönsamhetsmässiga motiv och (ofta suboptimerande)

institutionsrelaterade motiv.

Privata individer och små företag har vinstmotiv relaterade till det samägda företaget, men dessutom kortsiktiga, ibland oetiska, vinstmotiv, och slutligen ofta statushöjande motiv.

Etablerade företag har vinstmotiv, expansions- och diversi— fieringsmotiv och önskan att bättre utnyttja tillgänglig kapacitet och resursbas. Denna kategori partners vill Swedfund helst samarbeta med.

Dessa aspekter berörs utförligare i bilaga 3.4 som är ett sammandrag av en PM författad av Sven öhlund för utredningen.

3.3. Beredningsprojekt

I bilaga 3.5 har vi förtecknat de projekt som i slutet av augusti 1987 var under beredning inom Swedfund. Av de 22 projekten finns 12 i programländer och nio projekt i länder där Swedfund inte tidigare investerat. 13 av projekten återfinns i de fattigaste länderna, varav dock fyra i Indien och ett i Kina.

Således är antalet beredningsprojekt i kategorin något mindre fattiga länder begränsat.

Någon kvalitativ bedömning av beredningsprojekten anser vi inte det vara möjligt att göra.

3.4 Slutsatser rörande projekterfarenheterna

Vi vill återigen betona svårigheten att ge generellt giltiga omdömen på grundval av det fåtal projekt Swedfund hittills medverkat i. Längre tids erfarenhet av driften i företagen finns endast från ett dussintal företag.

Swedfund har haft stora förluster i sin verksamhet. Vi anser oss inte kunna svara entydigt på frågan varför dessa förluster uppstått. En faktor framstår dock som gemensam. Partnerkonstellationen har varit svag i de misslyckade projekten och Swedfund har kommit att få spela en mer aktiv

roll än vad som ursprungligen avsågs. Därmed har Swedfund kommit att framstå som garant för projektets överlevnad, och blivit tvungen att delta i avskrivningar av fordringar på företaget.

Ett särskilt problem som har bäring på kunskapsöverföringen är projekt med alltför passiv lokal partner. Mer än 10 projekt kan inräknas i denna kategori.

Andra faktorer som lett till svårigheter i projekten har varit felbedömningar av marknadspotentialen för företaget, långsamhet i förhandlings— och godkännandeprocessen (vilket varit markant i Kina och Zimbabwe) samt underskattning av behovet av utbildnings— och företagsledningsstöd. Projekt- erfarenheterna demonstrerar att Swedfunds ursprungliga koncept inte var realistiskt. I 3/4 av alla projekt i programländerna har stödinsatser från SIDA eller BITS erfordrats. Endast i Indien, där man avsett att samarbeta med industriellt erfarna partners, och i Bangladesh, där projektstorleken kunnat bära finansieringen av företags- ledningskostnaderna, har sådant stöd inte erfordrats.

Vi anser oss kunna dra slutsatsen att Swedfunds uppgift försvårats genom den inriktning man haft mot huvud- mottagarländerna för svenskt bistånd och mot små projekt med små och medelstora partners. Vi anser också att en organisation som Swedfund måste ta hänsyn till förhållandet mellan den verksamhet man finansierar och de egna administrativa omkostnaderna.I Swedfunds femårsöversyn konstateras att de administrativa kostnaderna för små projekt i SIDAs programländer varit oproportionerligt stora.

Swedfund har också fått sätta in stora egna resurser, i form av personal- och konsulttid, för att hjälpa till att reda ut svårigheterna i de projekt som krävt rekonstruktion.

I detta sammanhang skall dock nämnas, att antalet klart misslyckade projekt är begränsat och att Swedfunds aktiva medverkan i flera rekonstruktioner har förbättrat utsikterna i flera företag.

Vi kommer senare att diskutera möjligheten att uppnå en bättre balans i projektportföljen mellan länder med olika landrisk. Samtidigt konstaterar vi att Swedfunds hittills gjorda erfarenheter inte ger belägg för att projekt i de fattigaste länderna skulle ha mindre utsikter att lyckas, men biståndsberoendet i de projekten är påtagligt. Inte heller tycks projektstorleken spela någon avgörande roll för projektens framgång. Däremot är små partners ofta inte tillräckligt uthålliga.

Vi har inte funnit belägg för att brist på valuta varit någon allvarligare orsak för Swedfundprojektens svårigheter. Möjligen kan detta bero på att SIDA eller annat biståndsorgan kunnat medverka med importstöd när så erfordrats.

Av genomgången av olika affärsintressen hos de medverkande investerarna framgår klart att risksatsningen ofta varit att betrakta som en inträdesbiljett till projektmedverkan och att parterna haft andra intressen i projekten. Vi kan inte finna att detta strider mot ett välfungerande projekt— upplägg. En förutsättning är dock att intressenterna är fullt medvetna om varandras förväntningar och att projektet anpassas till detta. Formen samägt företag med minst tre parter kan vara ett hinder.

Våra intryck från de projekt vi besökt är inte tillräckligt underlag för annan slutsats än att varje land Swedfund verkar i har mycket olikartade förutsättningar för industriell samverkan. Varje land ställer krav på särskilt kunnande och varje nytt projekt ger erfarenheter som kompletterar kunskaperna om ett enskilt land. För att öka denna kunskap måste Swedfund eftersträva att inhämta andra investerares och organisationers erfarenheter.

Våra projektbesök bekräftade att Swedfund åtnjuter stor

respekt men också att det finns en förväntan på Swedfund att uppträda som garant för andra svenska partners.

Kapitel 4 Swedfunds uppgifter

I föjande avsnitt behandlar vi de centrala frågorna om syftet med Swedfunds verksamhet samt om Swedfunds uppgift och roll i biståndssamarbetet och i de projekt stiftelsen medverkar i.

4.1. Utgångspunkter

Redan frågan om utgångspunkten för en verksamhet av Swedfunds art skapar osäkerhet.

Ett vanligt argument är att u—länderna för sin vidare utveckling måste inrikta sig mot högre grad av industri— alisering. I industribiståndsutredningens betänkande (SOU 1977:77) betonades att u—länderna kollektivt önskade stöd från i-länderna för sin industrialisering. (Limadeklara- tionen åberopades som belägg.) Inget av dessa argument leder dock längre än till att industribistånd är önskvärt. Formerna för detta preciseras inte. Det visar sig i själva verket vara mycket svårt att få entydiga besked från u—landsföreträdare om vilka former av samarbete som föredras. Detta gäller både om samarbete på kommersiell grund och om bistånd. Teknologiöverföring torde dock av alla uppfattas som det centrala elementet i samarbetet och som den egentligen utvecklande kraften. Betydligt fler u—lands— företrädare än vid mitten av 1970—talet torde idag acceptera

att man måste förvärva sådan teknologi på marknadens villkor. Teknologi står inte till förfogande för överföring genom administrativa beslut. Å andra sidan är många u—länder nu i en sådan ekonomisk situation att finansiell resurs- överföring och stärkande av betalningsbalansen är den för dem övergripande prioriteringen.

En utgångspunkt i vad som efterfrågas av u—länderna ger alltså inget tydligt besked i frågan om hur verksamheten skall utformas.

En annan utgångspunkt är den inhemska. Redan på 1960-talet fördes idén om en finansieringsinstitution för aktie— kapitalsatsningar i u—länder tillsammans med svenska exportföretag fram. Syftet var i grunden exportfrämjande — det svenska företagets risk skulle minskas och attraktionen i svenska anbud skulle ökas om en av staten finansierad verksamhet har en del av kostnaderna eller tog en del av riskerna. En sådan ensidig exportfrämjande inriktning vann inte gehör, men det står klart att detta syfte återfinns bland skälen för att inrätta Swedfund 1978. Ett viktigare syfte var dock att industriellt samarbete skulle komma till stånd om en del av den svenske projektpartnerns risk kunde avlyftas.

Ytterligare en utgångspunkt för verksamhetens inriktning och syfte kan vara arbetssättet. Argumentet baserar sig på att det borde finnas en organisation som kompletterar övriga bistånds- och exportfrämjande organ genom att kunna engagera sig i projekt och satsa aktiekapital. Utformningen av syfte och geografisk inriktning blir med detta synsätt sekundära

frågor.

Det ligger också nära till hands att visa på förebilder i andra länder och internationellt. IFC inom världsbanks- gruppen och brittiska CDC (som dock inte har sin tyngdpunkt på industriutveckling) liksom västtyska DEG, holländska FMO och danska IFU är några sådana exempel.

I avsnitt 2.1 redogör vi för dessa institutioners verksamhet och likheter och skillnader mellan dem. De flesta har som huvudsyfte att genom olika former av teknologiöverföring och finansiella satsningar i enskilda projekt främja u-ländernas industriutveckling. Som likställt eller underordnat syfte uppställs ibland också att bidra till en ökad international— isering av de inhemska företagen. Typiskt för alla de nationella institutionerna är att man söker utnyttja landets egen industrisektor som resursbas.

Av ovanstående resonemang framgår att man kan ha två huvudsyften för en verksamhet av den art Swedfund representerar, nämligen att främja industriutveckling i u-länder och att främja export från det egna landet. Dessa syften behöver inte stå i strid med varandra. Eftersom emellertid Swedfunds kapital tillskjuts från bistånds- anslaget och statsmakterna uttalat att de biståndspolitiska målen skall vara styrande för Swedfunds verksamhet, är det uppenbart att det förra syftet är det primära och att det senare är en önskvärd effekt som dock inte får vara ett hinder för uppnåendet av det förra syftet.

yai aV_i&rik£nin2

Det är inte möjligt att med någon som helst objektivitet uttala sig om vad som är det effektivaste sättet att uppnå de ovan formulerade syftena. En önskvärd "slutprodukt" för industriutvecklingssamarbete är ett lönsamt företag som

drivs av lokala företagsledare och som utnyttjar landets komparativa fördelar (råvaror, arbetskraft, geografiskt läge, etc) så att det bidrar till att stärka landets betalningsbalans. Företaget skall också medverka till att lösa landets utvecklingsproblem (sysselsättning, mat- produktion), samt ha förmåga att utnyttja andra industri— företag i landet (länk— och spridningseffekter) och förutsättningar att vidareutveckla den teknologi som utnyttjas.

Man måste således bilda sig en uppfattning om vad som kan vara ett effektivt sätt att så brett som möjligt medverka till att möta alla de krav som ställs på ett framgångsrikt företagande. IFC är uttryck för ett sådan förhållningssätt, nämligen stöd till privat företagsamhet.Detta förhållnings- sätt har understötts kraftigt av många både i—lands— och u-landsregeringar de senaste åren. Ett annat förhållnings- sätt riktar in sig på att skapa förutsättningar för det inhemska företagandet genom exempelvis etablering av industribyar, lånefonder o s v. Ytterligare ett annat synsätt framhåller det lyckosamma exemplets makt och vill understödja utländska satsningar som kan fungera som motorer och förebilder för utveckling.

Två aspekter framstår som centrala i framgångsrika industri- etableringar: teknologiadoptionen och företagsledandet.

I teknologiadoptionen ligger att etablera en fungerande produktion av kvalitetsmässigt acceptabla produkter. I företagsledandet ligger att kunna överblicka alla de

faktorer som krävs för att verksamheten skall ge överskott och att kunna samordna resurserna så att de ger detta resultat. Internationellt framgångsrika företag bemästrar dessa aspekter. Det är denna kompetens som även u-ländernas företagare skall tillägna sig. Det innebär också att endast de verksamheter som strävar efter att förbättra sin konkurrenskraft utnyttjar sina resurser på effektivaste sätt. Detta betonar att verksamheten måste bedrivas affärsmässigt.

När Swedfund bildades år 1978 framhölls att verksamheten skulle bidra till överföring av både kunnande och finansiella resurser. Vi vill för vår del betona den förra aspekten och menar att Swedfunds verksamhet bör inriktas mot kunskapsöverföring på bredast möjliga sätt.

4.2. De biståndspolitiska målen

Riksdagens formulering av de biståndspolitiska målen ställer krav på att varje verksamhet som finansieras av bistånds- anslaget medverkar till målens uppfyllande. Vi finner inte anledning diskutera målens innebörd, eftersom denna får anses väl känd, men vill betona svårigheten att i enskilda verksamheter säkerställa att alla de fem delmålen

beaktas samtidigt.

Den inriktning av Swedfunds verksamhet med betoning på kunskapsöverföring som vi förordar överensstämmer med den övergripande målsättningen för biståndet. En strikt tolkning av biståndsmålens formulering skulle möjligen kunna leda till slutsatsen att verksamhet av Swedfunds art står i konflikt med målet att biståndet skall bidra till ekonomisk och social utjämning. Vi vill dock hävda att enskild företagsamhet, på i huvudsak marknadsekonomiska villkor, i

vårt eget land fungerat som en nödvändig hävstång i den ekonomiska utvecklingen. Den har genom att åstadkomma ekonomisk tillväxt skapat de grundläggande förutsättningarna

för en önskad ekonomisk och social utjämning.

Swedfund kan således bidra till att förmögenheter skapas

hos enskilda människor i u-länder, men detta bör endast upp- fattas som ett medel i en fortsatt ekonomisk utveckling. Swedfund bör självfallet i möjlig mån beakta att inte de

. övriga biståndspolitiska målen åsidosätts — särskilt relevant ter sig därvid det femte och nyaste målet: Biståndet skall bidra till "framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön".

Vår uppfattning är således att Swedfunds verksamhet kan och skall bidra till uppfyllande av de biståndspolitiska målen.

4.3. Huvuduppgifter

Swedfunds huvuduppgift har angivits vara "att främja tillkomst och utveckling av tillverkande företag i u—länderna i enlighet med dessa länders planer och prioriteringar. Detta kan ske genom överföring av kapital och kunnande från svensk industri". (Prop 1977/78:135.) Sedermera har begränsningen till tillverkande företag vidgats genom att även serviceverksamhet kan komma i fråga.

Denna beskrivning av huvuduppgiften betonar Swedfunds främjande och förmedlande roll samt företagsetablering som en huvuduppgift.

I stadgan för Swedfund, paragraf 2, är huvuduppgifterna mer aktivt beskrivna. De är: kontaktförmedling, igångsättning och finansiering av förinvesteringsstudier, samt finansiell

medverkan i långsiktiga samverkanprojekt med u—landspartners och svenska företag, genom tillhandahållande av aktie— kapital, lån eller garantier.

Vi vill för vår del och mot bakgrund av utgångspunkterna formulera huvuduppgiften något mer precist än vad som gjordes i prop 1977/78:135. Vi anser att huvudsyftet med Swedfunds verksamhet är att bidra till u-ländernas industriella utveckling genom att medverka till överföring av teknologi och tekniskt kunnande samt företagslednings- kompetens från svenska företag till företag i u—länder.

Vår formulering understryker att Swedfunds uppgift är att medverka till kunskapsöverföring. De finansiella resurser man förfogar över är endast medel för detta syfte. Kunskapsöverföringen skall åstadkommas inom ramen för en lönsam affärsverksamhet.

Vi har valt att betona industriell utveckling i beskrivningen av huvudsyftet. Kunskapsöverföringen bör avse såväl företagsledarkompetens som tekniskt kunnande. Sektoravgränsningen tjänar till att renodla Swedfunds inriktning mot industrisektorn och understryker att Swedfund inte i första hand är en investeringsinstitution. Inom industrisektorn bör anses ingå byggnads- och entreprenadverksamhet, liksom tillhandahållande av industrinära tjänster och mer avancerade transporttjänster. Annan tjänsteproduktion och handel bör i allmänhet anses

falla utanför kretsen av sådana aktiviteter som Swedfund bör delta i.

I Swedfunds riktlinjer har utvinning av mineral och naturresurser uteslutits. Med tanke på den betydelse sådan verksamhet kan ha i många u-länder, som ett sätt att öka exportintäkterna, och med beaktande av att svensk kompetens finns inom många sådana verksamheter, föreslår vi att Swedfund överväger att slopa denna begränsning.

Vi anser att huvudsyftet kan uppnås i två verksamheter, dels en allmänt kontaktskapande verksamhet, dels genom

projektmedverkan. 5.3.3 Samapbgtgfpämjånge_aktiv;tgtgr

Den kontaktskapande verksamheten skall ha till syfte att främja industriellt samarbete mellan företag i Sverige och företag i u—land och skall inriktas på att

- identifiera lämpliga samarbetsprojekt

- identifiera lämpliga partnerföretag i Sverige

- arrangera seminarier, resor, företagsbesök o 1

— igångsätta och finansiera olika typer av förstudier, från förutsättningsstudier till förinvesteringsstudier.

Genomförandet av denna huvuduppgift kräver bred samverkan med den svenska industrin och dess branschorganisationer samt med exportrådet. I Swedfunds satsningar får dock inte det exportfrämjande syftet skymma huvuduppgiften, att medverka till kunskapsöverföring till företag i u—land.

Samverkan och samordning bör eftersträvas med andra organisationer som finansierar förutsättnings- och för— investeringsstudier, såsom BITS,Svensk Projektexport och Nordiska Projektexportfonden.

Resultatet av det arbete som utförs är inte nödvändigtvis projekt som lämpar sig för Swedfunds medverkan. Det viktigaste resultatet är snarare projekt som kan leda till industriell samverkan. Efter den inledande fasen bör i de flesta fall komma en fas där det svenska företaget och u—landsföretaget prövar projektidén. Först därefter bör frågan om Swedfunds medverkan diskuteras. Utredningen vill också betona vikten av att Swedfund inte uppträder som "projektmakare". Alla projekt som den svenske industrielle partnern uppfattar som genomförda på uppdragsbasis måste anses strida mot principen om långsiktigt engagemang.

4-3-2 Brejskfmedrerkan

Swedfunds andra huvuduppgift är projektmedverkan. I verksamhetens nuvarande utformning har en stark betoning gjorts av samägda företag i vilka såväl u—landspartnern som den svenske partnern och Swedfund förväntas satsa aktie— kapital. I fondens stadga formuleras detta på följande vis: "Fondens huvuduppgifter är att ... 3) finansiellt medverka i samägda företag, 5 k joint ventures eller andra liknande långsiktiga samverkansprojekt, tillsammans med u-lands- partner och svenskt företag."

Vi har vid samtal med Swedfunds styrelseledamöter fått bekräftat att avsikten med att fasthålla vid samägandeformen med minst tre parter har varit att försäkra sig om en lång— siktig medverkan och en uthållighet i satsningen från varje partner. Vi har därför särskilt försökt utröna hur detta faktiskt fallit ut i genomförda projekt. Vidare har vi i avsnitt 3.2.1 skärskådat de affärsintressen som den svenske partnern haft i projekten.

Vi har funnit att den svenske partnern endast undantagsvis förväntar sig avkastning på det satsade aktiekapitalet. Hans projektmedverkan betingas oftast av andra affärshänsyn. Dessa kan vara kortsiktiga (att leverera en anläggning eller att tillhandahålla vissa tjänster) eller långsiktiga (att leverera strategiska komponenter, att använda projekt— företaget som inträde på en marknad, eller att bevaka en marknadsposition).

Företag som internationaliserar sin verksamhet brukar börja med traditionell export, sedan etablera agentförhållanden, så småningom utvecklade till dotterföretag, och först i sista hand medverka som minoritetsdelägare i ett samägt företag.

I vissa länder är reglerna om utländska investeringar utformade så att de direkt diskriminerar utländska aktieägare. I andra är valutaregleringen så oförmånlig att företaget måste räkna aktiesatsningen som osäker fordran från början. I många länder finns det en klar preferens för

industriell samverkan i andra former än genom ägande.

Vi anser att kravet på aktiekapitalsatsning kan motverka syftet att få till stånd industriellt samarbete i många fattiga länder, där landrisken är så uppenbar att god revisorssed kräver en omedelbar avskrivning av gjorda

satsningar.

Slutligen kan det mot bakgrund av den redovisning av de svenska investeringarna i u-land som görs i avsnitt 1.4 konstateras att volymen svenska direktinvesteringar i u—länder är mycket liten. Det är inte realistiskt att tro att en större eller förmånligare medverkan från Swedfunds

sida skulle kunna öka totalvolymen kraftigt. De svenska företagens svaga intresse för att investera beror av andra faktorer. Systemexporten är viktig i dessa länder, och dess funktion av kunskapsöverföring väsentlig för u—länderna. Vi anser att Swedfund har en viktig uppgift i att medverka till att systemleveranser utformas på ett sätt som ökar deras kunskapsöverföringseffekt och bidrar till företagsuppbyggnad i u—länderna.

Vår slutsats är därför att kravet på att satsningarna från svenska partners skall ske i form av aktiekapital— satsningar, bör slopas. Detta innebär inte att vi vill ge avkall på långsiktigt intresse för projektföretaget hos dem. Vi är övertygade om att det är den positiva lönsamhets- förväntan snarare än risken att förlora pengar, som är avgörande härvidlag. Med tanke på hur de enskilda projekten konstruerats så att den svenske partnern minimerat sitt risktagande eller, oftare, täckt det genom andra intäkter ur projektet, är det enligt vår uppfattning riktigare att eftersträva samverkansformer som innebär att den svenske partnern åtager sig långsiktigt att leverera vissa prestationer och att hans ersättning beror av såväl leverans som projektföretagets utveckling.

Det traditionella licensavtalet kan tjäna som lämplig förebild. Detta bygger på långsiktig teknisk uppbyggnad och samverkan med löpande leverans av kunnande, där ersättning utgår under en följd av år och ofta är relaterad till omsättning eller lönsamhet. I avsnittet 6.3 diskuteras vidare hur Swedfund kan medverka i finansiering av sådan industriell samverkan.

Swedfunds projektmedverkan bör därför kunna ske i någon av

följande former:

- som delägare

— genom att satsa riskkapital i andra former än aktier - som långivare för att bidra till företagets långsiktiga finansiering

— som finansiär av teknologi, tekniskt kunnande och

företagsledningskompetens. 4.4. Swedfunds roller

I beskrivningen av Swedfunds huvuduppgifter har vi försökt ange ramarna för verksamheten. Inom dessa måste Swedfund bestämma sig för hur man skall uppträda, och vilken roll man skall spela. De erfarenheter stiftelsen vunnit av åtta års projektarbete bör vara en god grundval för sådana beslut. Det förefaller som om man vid Swedfunds bildande föreställde sig en roll för Swedfund som var betydligt mer passiv än vad som sedan blev fallet. Ett skäl härtill kan ha varit att man betraktat bristen på riskvilligt kapital som det huvud- sakliga hindret för projektens igångsättning - om bara detta tillhandahölls skulle det inte vara någon brist på projekt och kunniga svenska partners. Projektsvårigheterna underskattades och därmed också behovet av insatser från Swedfunds sida i enskilda projekt.

När Swedfund tar ställning till hur man skall uppträda i de projekt man medverkar i måste man beakta, att även om det är önskvärt med största flexibilitet beroende på projekttyp och land, måste man fästa avseende vid Swedfunds profil. Ett relativt likformigt och förutsägbart uppträdande ökar organisationens trovärdighet. Samtidigt sätter tillgängliga resurser bestämda gränser för vad Swedfund kan åta sig att

göra i enskilda projekt. Rolluppträdandet beror av såväl Swedfundengagemangets art som i vilken fas projektet befinner sig. Detta är något som måste vara föremål för en ständigt pågående omprövning.

4.5 Swedfund i det svenska biståndet

De instrument som Swedfund har till förfogande och nedan föreslås få har alla till syfte att skapa kommersiellt bärkraftiga företag. En subventionering på längre sikt skulle motverka detta syfte, varför instrumenten utformats så att de lyfter av kostnader och risker i ett inledande skede, men därefter är jämförliga med annan kommersiell finansiering. Swedfunds partners är också primärt institutioner och företag som förväntar sig en rimlig avkastning på de insatser av tid och pengar som de gör i projektföretagen. Swedfund måste därför bevaka sina intressen på ett kommersiellt sätt för att bli trovärdig som partner efter det att företaget startat sin verksamhet.

Swedfunds viktiga uppgift att tillse att den eftersträvade kunskapsöverföringen kommer till stånd förfelas annars.

Vi vill hävda att Swedfunds arbetssätt är dess särart i biståndet. Inom SIDA finns det, såsom beskrivs i avsnitt 2.2, också verksamhet som strävar till företagsuppbyggnad, men denna verksamhet är dels inte typisk för SIDA, dels inriktad på företag vars biståndsberoende är så pass långsiktigt att den svenske partnerns engagemang är mer av uppdragskaraktär än långsiktigt risktagande. Vi vill inte utesluta att det finns möjlighet att samordna denna verksamhet med Swedfunds, men vill varna för de risker som det innebär att ta ansvaret för att kommersialisera tidigare biståndsprojekt.

Däremot bör Swedfund självfallet medverka till att företag som i en eller annan form samarbetar med svensk industri får tillgång till de tjänster svenskt bistånd kan erbjuda.

4.6 Svenska företags förväntningar på Swedfund

Det är påfallande att många av de svenska företag som Swedfund samarbetar med återfinns i flera projekt. Detta kan ha sin grund i att de är internationella eller inriktade just på u—landsmarknader, men antyder också att Swedfund kan

vara en nyttig partner.

Swedfunds roll, som vi diskuterar utförligare i nästa kapitel, kan vara uppskattad av den svenske partnern, liksom Swedfunds status som statligt organ. Swedfunds finansier- ingsformer kan enligt de företag vi diskuterat med göras mer attraktiva.

Emellertid uppfattar många företag Swedfund alltför mycket som en del av SIDA, med inriktning på länder som inte är av intresse för dessa företag. Dessutom uppfattar man Swedfund som finansiär av små projekt med små partners. Det faktum att Swedfunds investeringar inte ger belägg för denna uppfattning är företagen inte medvetna om. Vi anser alltså att det föreligger ett starkt behov för Swedfund att informera bättre om sin verksamhet.

4.7 Swedfundg_prof;l

___-_.

Vår uppfattning är således att Swedfunds huvuduppgift är att medverka till kunskapsöverföring, och därmed är Swedfunds identitet som en del av det svenska biståndet klarlagd.

Swedfunds medel för att uppnå huvudsyftet är att genom finansiering och annorledes medverka till att kommersiellt verkande och affärsmässigt sunda företag etableras. Arbetet genom kommersiella företag är Swedfunds särart i biståndet. För att kunna utföra detta arbete effektivt krävs att Swedfund etablerar trovärdighet hos sina partners.

Swedfund måste således utforma en profil som betonar Swedfunds särart, nämligen att man arbetar i kommersiella former och på ett affärsmässigt sätt, men som också klargör att verksamhetens ekonomiska målsättning inte är vinst utan högsta möjliga effektivitet i utnyttjandet av de medel Swedfund har till sitt förfogande för att bidra till kunskapsöverföring.

Kapitel 5 Swedfunds arbetssätt

I detta kapitel redogör vi för Swedfunds arbetssätt. Detta är självfallet nära förbundet med de instrument man förfogar

över. Dessa beskrivs i kapitel 6.

5.1 Den kontaktfrämjande verksamheten

I början av Swedfunds verksamhet ägnades ett intensivt arbete åt kontaktskapande aktiviteter. Arbetet var då inriktat på att söka projektidéer. I den första årsredo— visningen diskuterades dessa aktiviteter varvid man konsta- terade att kontaktverksamhet måste vara uppsökande och att rundskrivelser givit dåligt resultat. Den samarbetsfrämjande verksamheten gavs därefter en inriktning mot lämpliga värd- länder. Under 1980 ordnades ett seminarium om Indien, och Swedfund medverkade som anordnare av industribesök på

Sri Lanka. Samtidigt träffades avtal med East African Development Bank för att Swedfund skulle få mer lokalt stöd i östafrika. Under följande år medverkade Swedfund i att anordna industriresor till Ecuador, Zimbabwe, Malaysia, Indien och Egypten. Ett Sri Lanka-seminarium anordnades 1983, och ytterligare ett 1985. I Mexico ordnades en konferens 1985 med svenska och mexikanska affärsmän och senare samma år en konferens i Sverige om Indien. En särskild representant med kontakt- och stödfunktioner utsågs i Indien. Även i Ecuador, Mexico och Malaysia har Swedfund

träffat avtal om samarbete med lokala organ för projekt— identifiering och kontaktverksamhet. Presentationsmaterial om potentiella svenska samarbetspartners har också fram- ställts.

1985 anställde Swedfund en informationschef som också skulle

vara huvudansvarig för den kontaktskapande verksamheten.

Vi anser att denna verksamhet utgör en väsentlig uppgift för Swedfund. Den bör vidgas och inte enbart ha som målsättning att leda fram till projekt där Swedfund medverkar. Målet bör i stället vara att få till stånd industriellt samarbete mellan svenska företag och företag i u-land. Till stor del handlar det också om att göra Swedfund mer allmänt känd för den svenska industrin. Utökat samarbete med exportrådet och handelskamrarna är önskvärt. De kunskaper om värdländer som Swedfund byggt upp, särskilt om investeringsförutsättningar och etableringsvillkor, bör kunna utnyttjas även av andra än dem som är Swedfunds partners. Verksamheten bör också kunna avse sådana aspekter på kunskapsöverföringen som har med pedagogik och teknologi att göra. Samarbetet med BITS, STU och forskningsinstitutioner bör utvecklas. Vi föreslår att särskilda medel görs tillgängliga för de föreslagna utökade aktiviteterna (Se avsnitt 7.4.)

5.2 Förstudier för investeringar

En av Swedfunds viktigaste uppgifter är att igångsätta och delta i finansieringen av förstudier för tänkbara investeringsprojekt. Finansieringen har skett villkorligt och Swedfund har strävat efter att dela kostnaderna med andra företag. Det har visat sig mycket svårt att få framförallt partners i värdlandet att acceptera att dessa kostnader skall kapitaliseras. Därför har de i allmänhet fått skrivas av. I balansräkningen per 30 juni 1987 var

1,1 mkr aktiverade som förstudieinvestering. Ytterligare 4,8 mkr har avskrivits under åren.

Vi anser att det är en viktig uppgift för Swedfund att medverka i tillkomsten av dylika studier. De kan vara av avgörande betydelse för att bedöma förutsättningarna för ett projekt i u—land.

Swedfund bör anse dessa studier som en del av verksamheten för att främja industriellt samarbete mellan svenska företag och företag i u—land. Därför bör mindre strikta kriterier för finansieringen tillämpas, även om detta uppenbarligen inte skall uppfattas så att sådana studier kan sättas i

gång utan att avnämaren ikläder sig några förpliktelser. Som nämnts i avsnitt 4.3.1 bör samarbete med BITS, Svensk projektexport och Nordiska projektexportfonden eftersträvas.

5.3 Swedfunds projektmedverkan

Det ligger nära till hands att tolka Swedfunds roll så att man skall ta egna initiativ för att skapa projekt i u-land, på grundval av vad som uppfattats som utvecklingsmässigt önskvärt. Vi vill starkt varna för alltför självständig aktivitet på detta område. En projektförutsättning måste alltid vara att det finns någon annan intressent än Swedfund som aktiv projektpromotor. Risken för att undervärdera projektsvårigheterna blir annars alltför stor. Särskilt problematiskt blir detta, när projektidén inte uppstått inom Swedfund utan kommer från någon annan biståndsorganisation, som SIDA eller BITS. Det kan för dessa te sig naturligt att ett projekt som nått en viss grad av kommersiell mognad

efter det inledande stödet bör drivas vidare av Swedfund. Vi vill framhålla att Swedfund måste förvissa sig om att det finns en villig kommersiell partner som är beredd att driva projektet, innan man accepterar att engagera sig i sådana projekt.

Däremot bör Swedfund, som ovan nämnts, kunna vara aktiv i igångsättande och finansering av sådana studier som utreder vilka möjligheter att etablera industriell verksamhet och samarbete med Sverige som kan finnas i ett u-land.

Ett av Swedfunds viktigaste projektbidrag enligt flera av de företag vi intervjuat är, att medverka i de inledande kontakterna med myndigheter i värdländerna. Swedfunds officiella status är av stort värde och projektet får ofta en snabb behandling. Samtidigt följer att Swedfund av värdlandet kommer att uppfattas som garant för den svenske industrielle partnern och ofta också som lierad med denne. Att på ett övertygande sätt kunna förklara Swedfunds självständighet är många gånger en grannlaga uppgift.

I det inledande projektdefinierande skedet bör Swedfund också spela en viktig roll genom att tillhandahålla kunskaper om värdlandet och förutsättningarna för att investera där. Swedfund har eftersträvat att bygga upp sådana kunskaper om de länder man verkat i. Enligt vår uppfattning är detta ett av de områden Swedfund kan göra

mest nytta på. Detta innebär att stiftelsen måste koncentrera sin verksamhet till ett begränsat antal länder för att fullgöra denna uppgift på bästa sätt. Här bör samarbete eftersträvas med andra handelsfrämjande organisationer som kommerskollegium, exportrådet och

handelskamrarna.

Uppenbarligen har varje projekt givit sina egna erfarenheter när det gäller partnerföretagens åsikt om hur Swedfund fungerar i beslutsfasen. Många har vitsordat värdet av den noggranna projektgenomgång Swedfund företar, medan ett fåtal andra hävdat att Swedfund arbetar alltför byråkratiskt. Några partnerföretag har tyckt att Swedfund väntat alltför länge med sitt ställningstagande till projektet och har efterlyst någon form av förhandsbesked. I något fall menar man att projektpromotorn i värdlandet helt enkelt tröttnat på att vänta på besked från Swedfund.

Åtskilliga företag anser sig ha haft stor nytta av de avtal som Swedfund använder för att dokumentera projekt— överenskommelserna. Särskilt i projekt med svårigheter har väl förhandlade avtal inneburit en viktig stadga för den

svenske partnern.

Vid igångsättningen av ett projekt krävs i allmänhet en mängd detaljbeslut i värdlandet. Även i detta skede kan Swedfunds officiella status liksom Swedfunds kunskaper om och kontakter i värdlandet vara till god nytta för projektet. I allmänhet är företagen mycket positiva till

Swedfunds medverkan i detta skede. Swedfund torde också ha en viktig roll i att förklara skälen till förseningar och annat så att den svenske partnern inte avskräcks från fortsatt projektmedverkan.

En mycket omdiskuterad fråga när det gäller projektmedverkan efter investeringsfasen är i vad mån organisationer som Swedfund bör delta i den affärsmässiga verksamheten och styrelsearbetet. Genom ett sådant deltagande får man möjlighet att på nära håll följa företaget och bedöma i vilken utsträckning överföring av teknisk och företags— ledningskompetens sker. Om beslut rörande projektföretagets verksamhet behöver fattas snabbt har man beredskap för detta. Det är en allmän uppfattning att den som är aktieägare också har ett ansvar för hur företaget leds och sköts. Å andra sidan kan hävdas att Swedfunds roll som finansiär innebär att man bör ha en relativt neutral ställning i förhållande till företaget,så att man inte hamnar i situationer där man inte kan vägra tilläggs- finansiering, eller där man tvingas medverka i beslut som går mot Swedfunds intressen.

Swedfund har valt att delta aktivt i styrelsearbetet i de företag stiftelsen finansierar. Swedfunds partners har mycket skiftande uppfattning om den nytta som denna medverkan tillfört projekten. Många uppfattar dock Swedfund- representanten som ett värdefullt stöd, som förhindrar att man blir isolerad i styrelsen mot de lokala intressena. Andra tycker att Swedfund har en särskild uppgift i att bevaka företagsledningsfunktionens utveckling.

I många fall har Swedfund-representantens bidrag varit att upprätta kontakter med SIDA och BITS, vilket möjliggjort finansieringstillskott.

De flesta av Swedfunds systerorganisationer i andra länder har valt att medverka i sina projektföretag genom styrelserepresentation, även om flera påpekar de intressekonflikter som kan bli följden.

Vi vill som vår mening hävda att Swedfunds roll i styrelsearbetet bör vara att bidra till kompetens— uppbyggnaden i projektföretaget. Det väsentliga är inte att bevaka den gjorda investeringen eller att representera biståndsintressena, utan att medverka till att utveckla företaget professionellt. Detta kan kräva att utomstående personer med gedigen industriell erfarenhet och även u- landskunskap bör anlitas för att representera Swedfund. De positiva erfarenheterna av att delta i sådant arbete bör dock också kunna erbjudas Swedfunds personal. Slutligen bör det betonas att trovärdigheten för Swedfund som organisation kräver någon proportion mellan den gjorda satsningen och de kostnader man åsamkar sig för sin projektmedverkan. Landkoncentration, samarbete med andra liknande industriutvecklingsorganisationer från annat land och lokal representation kan vara goda lösningar.

Att Swedfund engagerar sig aktivt i styrelsearbetet får emellertid inte leda till att man tar över ansvaret för företagets ledning. Detta måste någon av övriga partners svara för tills dess företagets egen kompetens utvecklats.

Om Swedfund tar över ansvaret när den svenske partnern av någon anledning drar sig ur projektet finns det risk att utvecklingssyftet i Swedfunds medverkan motverkas.

Graden av långsiktighet i Swedfunds engagemang diskuteras i avsnitt 6.1. Men också när det gäller avvecklingen av ett engagemang skall man kunna kräva affärsmässighet i Swedfunds uppträdande. Tidpunkten för en avveckling bör vara beroende både av om Swedfunds huvuduppgift kan sägas fullgjord i projektet och om en avveckling kan ske på för Swedfund acceptabla villkor. Vi vill bestämt hävda Swedfunds rätt att göra realisationsvinster på ett projekt som utvecklats väl.

5.4 Swedfunds projektengagemang

Ovanstående beskrivning har utgått från att Swedfund är delägare i projektföretaget. Vi finner det naturligt att Swedfund deltar aktivt i sådana företags verksamhet men undviker företagsledningsansvaret.

Det ligger nära till hands att jämföra Swedfunds funktion med ett s k venture capital-bolag. Dessa kan karaktäriseras som investeringsbolag vilkas syfte är att identifiera företag med stor utvecklingspotential men brist på företagsledningskompetens eller finansiella resurser, engagera sig finansiellt och säkerställa att erforderliga resurser och kompetenser tillförs, och sedan avveckla engagemangen.

Huvudsyftet är självfallet att nå högsta möjliga avkastning på satsade medel, men en effekt av gjorda insatser är att företag utvecklas. I det senare avseendet är Swedfund att likna vid ett venture capital-bolag. De erfarenheter som gjorts inom venture capitalverksamheten i Sverige (redovisade t ex i SIND 1985:4 - Riskkapitalet och de mindre företagen) bör kunna vara nyttiga också för Swedfund. Finansieringsteknik och projektuppträdande kan vara modeller att beakta för Swedfund.

Swedfunds roll som länk till andra biståndsorgan som BITS, SIDA och IMPOD kan vara viktig. Kontaktförmedlande uppgifter bör dock inte begränsas till dessa institutioner. Det är viktigt att medverka till att företaget får stöd också från andra svenska institutioner som SUKAB eller andra svenska myndigheter och exportfinansieringsinstitutioner. Likaväl som den svenske industrielle partnern bör vara inställd på ett långsiktigt samarbete, bör Swedfund verka för att bredast möjliga samverkan med svenska institutioner skapas.

I projekt där Swedfund inte är aktieägare kan stiftelsen välja att öva sitt inflytande på flera sätt. I de fall Swedfund lämnar lån bör låneavtalet ge rätt till insyn och bevakning av investeringen. Ett låneavtal kan ge lika stor rätt till insyn och påverkan som aktieägande. Det kan också finnas skäl att överväga möjligheter till positivt engage— mang genom att i vissa fall begära en plats i styrelsen eller i vart fall kunna stödja en svensk projektpartner i

denna roll.

Även i de fall stiftelsen inriktar sitt stöd på finansiering av ett managementavtal eller ett licensavtal bör den tillförsäkra sig så mycket insyn att den kan följa projektföretagets kompetensmässiga utveckling. Huruvida Swedfund i sådana fall skall uppträda som motpart till den svenske leverantören av sådana tjänster eller eftersträva en neutral ställning, kan vara svårt att avgöra. I allmänhet bör Swedfund dock solidarisera sig med det företag som stiftelsen finansierat.

En mycket stor del av Swedfunds personella resurser har under de gångna åren avsatts till problemprojekt. Swedfund har uppfattat sin roll som att vara den partner som skall visa störst uthållighet och vara beredd till största uppoffringar för att "rädda" en gång startade företag. Som framgår av kapitel 3, har detta medfört stora förluster, men flera av projekten har kommit ur svårigheterna. Särskilt gäller detta projekt som varit underkapitaliserade. Swedfund har förvärvat värdefulla kunskaper genom detta arbete.

Vi vill emellertid ifrågasätta denna uthållighet i framtida verksamhet. Vi tycker oss inte kunna finna att de avväg— ningar som gjorts inför beslut att gå in med ytterligare pengar eller att skriva ned fordringar har varit grundade på kommersiella skäl eller på bedömningar av företagens fram- tida potential utan snarare på en känsla av ansvar för att ha medverkat till att ha startat en verksamhet. Endast om det finns rimliga förväntningar om framtida avkastning från

sådana projekt bör Swedfund gå i fronten för att driva likvidationsmässiga företag vidare. De vunna rekonstruk— tionserfarenheterna bör användas för att öka affärsmässig- heten i Swedfunds uppträdande.

5.5 Sammanfattning av Swedfunds projektmedverkan

Swedfund bör i sin projektfrämjande roll stödja företag som vill utveckla affärsidéer. Swedfund måste dock undvika att själva driva projektidéer. Vi har pekat på de situationer och uppgifter som passar särskilt väl för Swedfunds ställning och kompetens vid projektetablering. I många fall ter sig en aktiv medverkan i styrelsearbetet också naturlig.

I alla sammanhang bör dock Swedfund uppträda som en kommer- siellt likaberättigad partner. Detta gäller även vid rekon- struktioner och vid realisering av gjorda investeringar.

Vi anser det önskvärt att Swedfund eftersträvar en projekt- portfölj med en balans mellan stora och små projekt, mellan projekt i samverkan med små och stora företag och när det gäller landrisker. Detta ger möjlighet att i vissa projekt— typer välja att uppträda mer passivt, att kanske överlåta mer av projektutvecklingen till den svenske projektpartnern och se investeringen som en markering av att Swedfunds viktigaste uppgift fullgjorts när projektet startats.

5.6 Projektkriterier

Swedfund beskriver i sina riktlinjer - Guidelines - vilka kriterier som tillämpas vid projektbedömningen. Vi finner dessa väl avvägda. Med det synsätt vi anlagt är det överordnade kriteriet att Swedfunds medverkan skall bygga på att en kunskapsöverföring till det finansierade företaget kommer till stånd. För att Swedfunds deltagande skall vara motiverat måste därutöver företaget bedömas kunna uppnå en uthållig lönsamhet efter den inledande uppbyggnadsperioden. Den svenske projektpartnerns medverkan i företagets uppbyggnad måste slutligen säkerställas för längre tid, så att dennes medverkan inte upphör innan företaget har möjlighet att utvecklas vidare på egen hand.

Likartade organisationer har funnit att den viktigaste orsaken till att företag man investerat i misslyckats, har varit bristen på företagsledningskompetens. Detta stämmer med Swedfunds erfarenheter. Eftersom företagsledningen oftast varit en uppgift för den svenske partnern understryker detta vikten av en noggrann partnerprövning.

Som framgår av avsnitt 3.2 har Swedfund utvecklat en god erfarenhetsbas när det gäller partnerval. Först när samarbetet varit i gång en längre tid vinns dock slutlig kunskap om hur väl detta val slagit ut. Andra samverkans— former än samägt företag kan inledningsvis vara en möjlighet att försäkra sig om att partnerkonstellationen fungerar på lång sikt.

Swedfund har hittintills fäst relativt lite avseende vid teknologivalsfrågan. I några projekt har diskussion uppstått i Swedfunds styrelse om teknologin varit lämplig för värdlandet, men normalt har valet överlåtits till övriga partners. Vi anser att Swedfund bör beakta frågan mer. Den är central när det gäller om kunskapsöverföringen skall lyckas och hur kunskapsöverföringen skall arrangeras. I samarbetet med stora svenska företag som levererar ett systemprojekt anser vi att Swedfunds uppgift är att bevaka kunskapsöverföringen, men detta kan innebära att Swedfund måste ha en uppfattning om hur väl teknologin passar värdlandet. Swedfund kan därvid komma i motsatsställning till den svenske partnern. Swedfund bör ha kompetens att bedöma om den teknologi som föreslås faktiskt motsvaras av

en kapacitet att mottaga den.

Motsvarande kan gälla företagsledningskompetensen. I detta avseende är det vanligt att värdländerna underskattar behovet av utifrån kommande resursinsatser och endast ser till kostnaden. Swedfunds erfarenheter hittills, liksom en ökande insikt i många värdländer, gör dock att vi tror det vara möjligt att få gehör för realistiska krav i detta avseende. Vi återkommer till frågan om finansieringen av

sådana insatser.

Vi anser att de tre kvalitativa aspekter av projekt—

bedömningen vi här diskuterat bör få avgörande betydelse vid projektbesluten. Värdet av detaljerade projektkalkyler bör tonas ned, särskilt med tanke på hur kraftigt verklig- heten hittills kommit att avvika från gjorda antaganden i

många projekt.

Däremot bör som tidigare nämnts, metodutvecklingen inom Swedfund inriktas på att ta fram metoder för att mäta kunskapsöverföringen. Detta medför att personalen måste utveckla sina kunskaper på det pedagogiska området. Vi föreslår att Swedfund eftersträvar samverkan med det halvstatliga Swedec International som genomfört ett antal kommersiella utbildningsprojekt i u—länder.

5.7 Landval

En av Swedfunds svårigheter har varit att direktiven för verksamheten uppfattats på ett sådant sätt att investeringarna styrts till länder som är SIDAs programländer. För närvarande finns projekt i 18 länder varav åtta faller utanför programlandskretsen. Två av dessa länder har varit programländer och Kina är ett av BITS' viktigaste samarbetsländer. Av länderna är Costa Rica det enligt Världsbankens statistik rikaste samarbetslandet (ca 1 300 USD per capita) och inte mindre än 11 tillhör kategorin låginkomstländer.

Vi anser inte att det finns anledning att upprätthålla en så stark begränsning av verksamheten till fattiga länder som nu görs. Vi anser att Swedfund bör ges möjlighet att delta i kunskapsöverföring där sådan efterfrågas. Vidare anser vi att det för Swedfunds långsiktiga överlevnad finns skäl att sträva efter en investeringsportfölj som balanserar landrisken bättre än för närvarande.

Projekterfarenheterna hittills är inte entydiga. Swedfunds mest lönsamma projekt återfinns i programländer, men en total överblick av portföljen och beaktande av de stöd— insatser som gjorts med biståndsmedel och de avskrivningar Swedfund tvingats till, leder till slutsatsen att de

icke biståndsberoende projekten kommer att utgöra en liten andel av portföljen om koncentrationen till programländer

upprätthålls.

Flödet av svenska investeringar och svensk export riktar sig endast till en mycket liten del till dessa länder. Om Swedfunds uppgift är kunskapsöverföring byggd på de svenska industriföretagens resurser, så måste enligt vår uppfattning Swedfund kunna investera i de för företagen intressantare

u-länderna.

När det gäller frågan om den krets länder Swedfund skall kunna arbeta i anser vi att två kriterier är avgörande. I första hand bör, som för all annan biståndsfinansierad verksamhet, värdlandet föra en utvecklingspolitik som ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målsättningarna. Det kan vidare anses stötande att länder med hög per capita— inkomst kommer i åtnjutande av svenska biståndsmedel. I länder där det exportfrämjande intresset överväger bör insatser för tekniköverföring finansieras på rent

kommersiella grunder.

Världsbanken har en statistisk gruppering av sina medlems- länder som kan tjäna som utgångspunkt för avgränsning av ländergruppen. Kategorin låg—inkomst—länder (med en per capita-inkomst 1985 understigande 400 USD) innefattar 42 länder, kategorin lägre medel—inkomst—länder (med en per capita—inkomst 1985 under 1 600 USD) ytterligare 49 länder. Grupperna högre medel-inkomst—länder, hög-inkomst— oljeexportörer och industriella marknadsekonomier är inte graderade efter inkomst. Dock finner man inom kategorien högre medel-inkomstländer 15 länder med per capita—inkomst under 2 400 USD (vilket motsvarar 20% av Sveriges) av vilka tre idag är samarbetsländer för BITS. Å andra sidan inne- fattar denna grupp av 15 länder också länder med vilka

biståndssamarbete inte förefaller naturligt, såsom Ungern, Portugal, Polen och Jugoslavien, vilka alla har en lägre per capita—inkomst än Algeriet, som är samarbetsland för BITS både i vad avser tekniskt bistånd och u—krediter och som faller utanför gruppen då dess per capita-inkomst var

2 550 USD 1985.

Vi anser inte att någon beloppsgräns skall fastställas, men att ett riktmärke skulle kunna vara länder med en per capita—inkomst understigande 1/5 av Sveriges. Det 110-tal länder som kategoriseras som låg—inkomst—länder och lägre medel—inkomstländer ingår, med den reservation om landets utvecklingspolitik som ovan angetts, naturligt i den krets länder som kan komma i fråga som samarbetsländer för Swedfund. I kategorin med något högre per capita-inkomst finns ett dussintal länder i Asien och Latinamerika i vilka Swedfund-insatser skulle kunna medverka till utveckling i enlighet med de biståndspolitiska målsättningarna. Koncessionellt stöd bör dock inte ges till den senare

typen av länder.

Vi vill betona att ovan angivna ländervalsdiskussion avser de yttre ramarna för Swedfunds verksamhet. Vi tror inte att det är ett lands per capita-inkomst som är avgörande vare sig för om en Swedfund—satsning i landet får en viss utvecklingseffekt eller för risken i satsningen. Vi tror projektval, kunskap och erfarenhet om landet och affärs— mässigheten i Swedfunds uppträdande är avgörande faktorer. En balans mellan länder med hög respektive låg landrisk, bör eftersträvas.

Det är väsentligt att Swedfund eftersträvar koncentration till ett begränsat antal länder så att man förvärvar en

ingående kunskap om förhållandena i dessa länder och därmed effektivt bidrar till projektens etablering. Även administrativa samordnings— och kostnadsskäl talar för

landkoncentration.

Genom landkoncentration kan Swedfundinsatsen också anpassas till behoven i det enskilda värdlandet. Vi har vid våra projektbesök funnit att behoven av kunskapsöverförings— insatser varierar mycket starkt mellan olika länder, och att Swedfunds uppträdande och inriktning måste vara helt annorlunda i Afrika än exempelvis i Indien. Värdländernas sätt att se på Swedfund är också mycket olika. Deras önskemål måste också påverka vilka former av kunskaps—

överföring Swedfund skall välja att medverka i.

5.8 Projektstorlek och partners

När Swedfund bildades betonades särskilt att små och medel— stora företag kunde vara i behov av Swedfunds medverkan vid investeringar i fattigare u-länder. Om därvid avsågs att begränsa kretsen av svenska partners är inte alldeles klart, och Swedfund har i sin verksamhet inte undvikit projekt där stora företag medverkar. De projekterfarenheter som redovisas i kapitel 3 leder snarast till slutsatsen att

små företag i allmänhet inte har den uthållighet och de företagsledningsresurser som ett engagemang i u-land kräver.

När det gäller de största företagen kan sägas, att de har sådana finansiella resurser och en så väl utbyggd u—lands— organisation att det inte föreligger något behov av den medverkan Swedfund kan erbjuda. Emellertid är de största

företagen trots detta inte mer benägna än andra att göra risksatsningar i svåra länder. De besitter däremot mycket stor kunskap av den art som det är Swedfunds uppgift att få överförd till u-länderna. I projektens intresse ligger därför att samarbeta med sådana företag. Vi vill dock betona att avsikten inte är att stötta dotterbolagsetableringar - det avsedda resultatet av den gemensamma satsningen måste vara ett självständigt företag.

Slutsatsen av det sagda är att man inte bör fästa andra avseenden vid hur stort det svenska partnerföretaget är än att detta måste gagna projektföretagets långsiktiga utveckling.

Det torde heller inte vara meningsfullt att göra avgränsningar baserade på storlek när det gäller projekt— företaget. Kunskapsöverföringen kan mycket väl tänkas fungera på olika nivåer och utvecklingseffekter kan självfallet också tänkas i stora projekt. Swedfunds nuvarande begränsning, att inte finansiera mer än 30% av totalinvesteringen, finner vi rimligt avvägd.

I den mån Swedfund anser sig kunna påverka kunskaps— överföringen och företagsutvecklingen i ett u—landsföretag bör inte vare sig företagets storlek eller det förhållandet att Swedfunds investering utgör en liten del av den totala egentligen vara hinder.

Vi finner det naturligt att Swedfund vid val av projekt fäster avseende också vid kostnaden för att administrera och övervaka en investering. Swedfunds kommersiella trovärdighet sätts i fråga om kostnaderna för dess styrelsedeltagande överstiger projektkostnaden. Vi vill inte föreslå att någon undre gräns för investeringsbelopp fastställs, men Swedfund bör själv utforma riktlinjer i detta avseende.

5.9 stöd till lokala utvecklingsbanker

Vi har förordat att Swedfund i vissa projekt försöker minska sin aktiva medverkan, men som ovan sagts kräver varje projekt någon tillsyn. För att kunna nå ut till flera små projekt än vad tillgängliga resurser möjliggör, måste Swedfund söka andra former för sina engagemang. Vi föreslår att Swedfund ges möjlighet att träffa avtal med lokalt verksamma utvecklingsbanker för att dessa skall finansiera projekt som möter Swedfunds kriterier med medel som Swedfund ställer till förfogande. Utformningen av sådana överens- kommelser bör överlämnas till Swedfund. Vi anser att det bör vara möjligt såväl att lämna kredit för vidareutlåning, som att ställa belopp till bankens förfogande för utlåning eller satsningar i riskkapital i Swedfunds namn eller för gemensamma investeringar där den lokala banken svarar för den detaljerade projektgranskningen.

Som nämnts i avsnitt 2.2.1 har SIDA finansierat två utvecklingsbanker, nämligen TIB i Tanzania och EADB. Stödet till TIB är mycket allmänt utformat och kan sägas vara en refinansiering av tanzaniska statens kostnader för vissa projekt. EADB—stödet däremot, som är en kredit, anser vi har sådan karaktär att framtida krediter bör lämnas via Swedfund. Vi har dock inte övervägt frågan om Swedfund bör överta de redan lämnade lånen.

5.10 Uppdragsförvaltning

Några andra utvecklingsorganisationer som DEG och FMO (se avsnitt 2.1) har i vissa fall ansvaret för att förvalta investeringar som formellt sett ägs av andra organ eller av regeringen. I flera fall beror detta på att risken i

satsningen ansetts vara för stor.

Motsvarande har föreslagits för Swedfunds del för satsningar särskilt i sådana värdländer som befinner sig i ett ekonomiskt kristillstånd men vill utveckla en kommersiell industrisektor. Förslaget innebär att mottagarlandet skulle anslå medel ur landramen för en viss investering och att Swedfund ges uppdraget att för SIDAs räkning förvalta investeringen, genom att t ex delta i styrelsearbete och annat. I den mån syftet med den finansierade verksamheten är inriktad på kunskapsöverföring från svenska företag och att lägga grunden till en långsiktigt lönsam verksamhet, anser vi att Swedfund bör kunna engagera sig i sådana uppdrag.

Ersättningen till Swedfund bör avse både Swedfunds administrationskostnader och ett rimligt arvode.

Kapitel 6 Swedfunds instrument Särskilda insatser i de fattigaste länderna

I detta kapitel diskuterar vi de instrument Swedfund har till förfogande och föreslås få för att genomföra sina uppgifter.

6.1 Aktieteckning

Detta har hittills varit huvudinstrumentet för Swedfunds medverkan i projekt, vilket är naturligt med tanke på den

betoning av samägda företag som gjorts.

Per 30 juni 1987 ägde Swedfund aktier i 22 företag. Det bokförda värdet av aktieinnehavet uppgick till 53,5 mkr. Ett belopp av 14,3 mkr har under åren nedskrivits. Hittills har dock endast två totalförluster registrerats, men rekonstruk- tioner har flera gånger medfört avsevärda nedskrivningar av värdet av Swedfunds investering.

Av de 22 aktieinnehaven är 11 bokförda till mindre än 1 mkr. Endast 5 överstiger 3 mkr. Swedfunds största investering avser ett läkemedelsprojekt i Kina och uppgår till 17,5 mkr.

I avsnitt 5.3 och 5.4 beskriver vi Swedfunds roll som aktieägare och vilka möjligheter detta erbjuder att aktivt kunna medverka i kunskapsuppbyggnaden i projektföretaget.

För Swedfund bör aktieägandet även i framtiden vara en huvudsaklig form för projektmedverkan. Vi anser det rimligt att Swedfund i den utsträckning detta önskas av värdlands- partnern medverkar som aktieägare för att därigenom markera att Swedfund anser att företaget har förutsättningar att bli lönsamt.

Många gånger kan emellertid det svenska partnerföretaget av olika skäl finna det svårare att medverka som aktieägare. Vi har diskuterat detta i avsnitt 4.3 och föreslagit att Swedfund i vissa lägen, där den svenske partnerns lång— siktiga engagemang i projektföretaget kan tryggas på annat sätt, skall kunna ge avkall på kravet på dennes aktieägande. Detta bör dock inte vara ett hinder för Swedfunds aktie— ägande. Däremot kan vi inte förorda samägda företag utan partner från värdlandet.

Inom IFC (International Finance Corporation, se avsnitt 2.1) har en teknik utvecklats som minskar den investerande utländska partnerns exponering i ett joint venture. För- farandet, som kallas GRIP (Guaranteed Recovery of Investment Principal), innebär att IFC investerar aktieposten för den utländske partnerns räkning, men i eget namn, med medel som IFC lånat från partnern. Efter en period av 10-12 år har den utländske partnern rätt att välja att ta över aktierna mot en viss premie eller att återfå lånebeloppet. Lånet löper räntefritt och IFC erhåller avkastningen på aktierna under löptiden.

Den utländske partnern riskerar avkastningen på det ursprungliga beloppet, men har fördelen av att inte behöva riskera att skriva av kapitalbeloppet och också möjlighet att senare kunna gå in i ett lyckosamt projekt.

IFCs risk är det satsade kapitalet, vars nuvärde dock kan förmodas vara lågt med tanke på den relativt långa tid som går innan det eventuellt skall återbetalas. Vid en lyckosam företagsutveckling kan också IFCs avkastning bli god.

Den väsentligaste aspekten av arrangemanget förefaller ändå vara det som ligger utanför de rent finansiella greppen, nämligen projektavtalet med den utländske partnern. Detta måste utformas så att partnern verkligen har ett långsiktigt intresse av att medverka i projektföretagets utveckling.

Vi har redovisat denna finansieringstyp som ett exempel på arrangemang som bryter kravet på trepartsägande i företag som Swedfund investerar i. I den mån dessa ökar de svenska företagens villighet att medverka i industriprojekt i u-land med långsiktigt engagemang tjänar de Swedfunds syften.

Avkastningsförväntningarna på aktiesatsningar måste av många skäl sättas lågt. Andra industriutvecklingsbolag har erfarenhetsmässigt låg avkastning på sina aktier. Riskerna i verksamheten är mycket höga. Företag som förväntas få hög lönsamhet brukar finansieras genom andra källor. Särskilt i nystartade företag tar det oftast många år innan verksam— heten är så konsoliderad att utdelning kan lämnas. Det bör också betänkas att utdelning alltid betalas i lokal valuta.

IFC har gjort en total genomgång av sina aktieinvesteringar sedan 1962 och beräknat den totala internräntan på samtliga dessa *. Mer än 500 miljoner USD har investerats i 378

* IFC - Equity Policies, dokument IFC/R87—150, October 21, 1987.

företag i 78 länder. Av dessa investeringar har belopps- mässigt 12% varit rena förluster, 20% givit en negativ avkastning ur IFCs synvinkel, och endast 30% haft en avkastning över 10%. Totala sammanvägda avkastningen på dessa aktieinvesteringar per sista juni 1987 har varit 10,5%. Geografiskt visar det sig att Latinamerika och Asien ligger över detta tal (13,3% och 14% respektive) och Afrika under, där har man en svagt negativ internränta. Den sektor som visar sämst resultat är jordbrukssektorn.

IFCs erfarenheter understryker riskerna med aktiesatsningar och den långa tid som man måste vara beredd att vänta för att få någon avkastning. De understryker också möjligheten att aktivt medverka till företagsutveckling i u—land.

IFC, som försöker avveckla sina aktieinvesteringar inom en 10—årsperiod, betonar vikten av att avveckla innehavet när IFCs utvecklingsuppgift fullgjorts.

Swedfund bör anpassa sina avkastningsförväntningar till en nivå som stämmer med andra liknande bolags erfarenheter, inrikta sig på innehav under sådana tidsperioder, sällan kortare än 10 år, att företagen når den stabilitet att rimliga förutsägelser om framtida avkastning kan göras och slutligen ställa affärsmässiga villkor för avyttring av sina aktier. Det bör inte vara partnerföretagen som kan avgöra när och till vilken kostnad Swedfund skall lösas ut.

Samtidigt vill vi upprepa påpekandet att det är viktigt att inte fastna i projektinvesteringar med mycket dåliga fram—

tida lönsamhetsförväntningar, eftersom detta tar i anspråk

stora administrativa resurser.

6.2 Långivning och garantier

Efterfrågan på lån från Swedfund har varit mycket mindre än som förutsågs. 1977 års industribiståndsutredning förväntade sig att projekttillströmningen skulle vara mycket stor liksom efterfrågan på finansiella resurser, vilka den delvis tänkte att Swedfund skulle finansiera på kapitalmarknadens villkor. De ekonomiska svårigheterna i u-länderna kom att medföra att efterfrågan blev mycket mindre och riktade sig mot den kortsiktigt billigaste finansieringsformen, eget kapital. Eftersom Swedfund också valde att anpassa sin utlåningsränta till marknadsräntan i Sverige, blev den inte attraktiv i många länder. I sin femårsredovisning (se avsnitt 1.2) påpekade Swedfund behovet av att se över ränte— nivån. Styrelsen har vid flera tillfällen diskuterat frågan om förmånligare långivning. Nyligen har styrelsen beslutat att till ett projekt i Tanzania lämna det första lånet på förmånliga villkor.

Swedfunds nuvarande låneportfölj uppgår till 28,1 mkr efter av— och nedskrivningar på 19 mkr, d v s 40%. Större delen av dessa avskrivningar gjordes 1986/87. Avkastningen på låne- portföljen, 3,6 mkr avser således ett högre belopp än

28 mkr. Dessutom inflöt inte alla räntor. Under 1985/86 uppgick avkastningen på låneportföljen till 13,5 % men även då hade avskrivningar gjorts. Under 1984/85 var avkastningen hela 14%. Med tanke på den sanering som nu gjorts kanske det är möjligt att förvänta sig en avkastning på denna höga nivå på den nuvarande portföljen.

Vi anser att det finns starka skäl att fortsätta en

utlåningsverksamhet som komplement till övriga instrument. Bl a gör långivning det möjligt att medverka i projekt där Swedfunds aktiemedverkan inte går att åstadkomma. Däremot

bör inte bankfunktionen dominera. I de fall långivning är Swedfunds enda roll i projektet bör dock denna vara tydligt inriktad på kunskapsöverföringen från Sverige.

Som långivare med väl utformade lånevillkor förstärks emellertid Swedfunds möjligheter att ställa olika krav på projektföretaget i vad avser både relationer till de olika parterna och bolagets skötsel. Inte minst är detta viktigt i de fall bolaget har problem.

Eftersom Swedfund för närvarande lånar ut sitt stiftelse- kapital står det styrelsen fritt att bestämma vilket avkastningskrav som skall gälla. Detta bör ge utrymme för en långivning på villkor som är betydligt mer attraktiva än dem Swedfund för närvarande tillämpar.

Jämförelser med den låneränta som begärs av likartade organisationer i andra länder visar att Swedfunds låne- ränta ligger 3 a 6% högre än de övrigas. Länder som Indien har tillgång till finansiering på bättre villkor än Swedfunds och avvisar därför Swedfunds lån. Vi anser att det är av värde att inte investera alla Swedfunds medel i aktier och menar att det finns skäl att sänka Swedfunds räntenivå. Anpassning bör i första hand ske till vad "konkurrerande" organisationer erbjuder. En viss ledning rörande en generell marknadsnivå ger euromarknaden. Nordiska Investerings- bankens projektinvesteringslån liksom SIFIDAs långivning ansluter sig till denna. Långivning för investeringbehov bör enligt vår uppfattning inte subventioneras.

Hänsyn bör också tas till räntenivån på utlandslån i värdlandet. I högränteländer bör den angivna nivån höjas.

Utgångspunkt för långivningen bör liksom tidigare vara att projektföretaget skall kunna möta kostnaderna för sin finansiering.

U—krediterna har villkor som är förmånligare än de här föreslagna. Vi finner dock inte anledning föreslå att Swedfunds lånevillkor skall anpassas till BITS. Vi betraktar u-krediter som en annan finansieringsform, i första hand avsedd för att förbilliga leveranser från Sverige för att möta en internationell kreditkonkurrens. I den mån en utrustningsleverans till ett av Swedfund stött projekt kan finansieras med en u—kredit, skall naturligtvis denna finansieringsform väljas och ersätta eventuell långivning från Swedfund.

I flera av de länder där Swedfund hittills lämnat län har det låntagande företaget kunna sköta sina räntebetalningar, men beloppen däremot inte kunnat transfereras p g a valuta— brist i centralbanken. Vi anser inte att ett lands betalningsförmåga bör vara helt avgörande för om Swedfund skall investera där eller ej. (Däremot kan naturligtvis valutabristen medföra att det inte är möjligt att importera insatsvaror, vilket bör vara ett starkt skäl att inte starta projektet vid den planerade tidpunkten.) Swedfund bör därför, i de fattigaste länderna (enligt Världsbankens terminologi) kunna lämna lån med hel eller delvis ränte- och återbetalning i lokal valuta. Swedfund bör eftersträva att använda dessa medel lokalt, återinvestera dem eller få dem ersatta genom betalningsbalansstöd. Mer reguljär, i förhand utlovad, refinansiering genom betalningsbalansstöd bör inte förekomma eftersom detta kan snedvrida projektbedömningen. Hänsyn till Swedfunds balansräkning måste dock påverka omfattningen av långivning på dessa villkor.

Det är vår förhoppning att de förslag som lämnas beträffande Swedfunds framtida länderval och utlåningsvillkor kan göra att verksamheten expanderar så att det finns anledning att ta i anspråk det bemyndigande att låna på kapitalmarknaden som givits. Detta bör ske i relation till enskilda större lån med relativt begränsad risk i förhållande till den övriga verksamheten. Det är därmed också möjligt att fastställa skillnaden mellan marknadsanpassad utlåningsränta och inlåningsräntan. skulle denna vara mindre än förslagsvis 2%, bör Swedfund kunna begära en räntesubvention av regeringen.

Swedfunds utlåning sker i normalfallet i svenska kronor. Därmed drabbas projektföretagen kraftigt vid devalveringar i värdlandet. Det har föreslagits att Swedfund i vissa fall skulle kunna garantera en lokal upplåning i stället. (Detta förutsätter naturligtvis att Swedfundlånets valutatillskott inte är en förutsättning för projektet och att valuta— tilldelning för projektimporten är möjlig). Därvid skulle projektföretaget minska valutarisken samtidigt som Swedfunds risk inte ökar. Den negativa effekten för Swedfund skulle endast vara en lägre avkastning på det utfästa beloppet. Vi tillstyrker ett sådant förslag och föreslår att Swedfund ges bemyndigande att göra garantiutfästelser med åter— försäkring mot det ovan nämnda upplåningsbemyndigandet.

Garantigivningen har varit av begränsad omfattning hitintills. Detta torde bero på att det i allmänhet finns andra institutioner, såsom EKN, för detta ändamål och att det i länder som inte kommer ifråga för BKN—garantier har varit väsentligt med det valutatillskott som ett lån innebär. Garantier från Swedfund torde inte kunna förbilliga företagets utlandsupplåning.

6.3 Mellanformer mellan aktieteckning och långivning

Rollen som aktieägare är en annan än rollen som långivare. Swedfund måste dock kunna uppträda i båda rollerna och bidra till projektföretagets uppbyggnad samtidigt som stiftelsen bevakar sina egna investeringar. Långivning är självfallet en i förhållande till aktieinvestering säkrare form, men den kan också innebära en mycket större belastning på projektföretaget, särskilt under dess första tid. Mellanformer mellan lån och aktier, som preferensaktier och konvertibla förlagslån,har därför utvecklats som ett sätt att minska såväl företagets som investerarens risk.

Vi anser att Swedfund som del av sin finansiella kompetens skall kunna ge råd till projektföretagen om lämpliga finansiella upplägg, men också i sina egna investeringar medverka i sådana upplägg om detta bedöms vara av värde för projektföretaget. Det avgörande kravet är självfallet att detta skall öka sannolikheten för att den långsiktiga avkastningen och därmed värdet av Swedfunds investering skall bli god.

Några speciella former av villkorsbunden långivning har diskuterats i avsnittet om industristöd i Sverige (se avsnitt 1.5). Swedfund bör enligt vår uppfattning kunna begagna sig också av dessa former för att öka intresset för sin medverkan. En sådan villkorsbunden låneform används av Industrifonden men också av utvecklingsfonderna i de olika länen. För Industrifondens del handlar det om satsningar i ofta avancerade tekniska utvecklingsprojekt. Risken för ett misslyckande är ofta stor och avser både den tekniska utvecklingen och möjligheten att få lönsamhet i det slutliga resultatet. Mot detta får vägas avkastningen på en lyckosam satsning. För att öka riskbenägenheten hos det utvecklande

företaget lämnar Industrifonden därför ibland lån som kan avskrivas om projektet misslyckas och som vid framgång återbetalas i form av royalties på försäljningen av de produkter eller den process som utvecklas med Industri— fondens hjälp.

Eftersom Swedfund inte finansierar de svenska projektföretagen utan delar deras risk genom egna satsningar anser vi inte att det finns anledning att införa formen avskrivningslån. Swedfunds risksatsning bör markeras genom aktieteckning. Däremot kan det ibland vara rimligt och lämpligt att anknyta låneamorteringar till företagets utveckling omsättnings- eller lönsamhetsmässigt. Royalties kan vara en sådan form. Dock bör enkelhet i avtals— konstruktionen eftersträvas för att inte ålägga projekt— företaget alltför besvärliga administrativa rutiner.

6.4 Riktad finansiering

Ovan diskuterade finansieringsformer avser projektföretagets totala finansiering. Det har varit naturligt för Swedfund med sin inriktning på samägande och företagsutveckling att inte göra åtskillnad mellan olika kostnadsslag i

verksamheten.

Vi har ovan föreslagit finansiering även utan samband med trepartsägande. Särskilt avser vi då projekt där särskilda

insatser kan göras för kunskapsöverföringen till projektföretaget utan direkt participation från den svenske partnern.

I de fall den svenske partnern åtar sig att utveckla projektföretagets teknologiska bas genom ett licensavtal eller dess företagsledningskompetens genom ett s k managementavtal finns det anledning för Swedfund att utveckla former som stöder en sådan industriell samverkan. Därvid bör en uppgift vara att bevaka långsiktigheten i samarbetet, en annan att delta i dess finansiering. Vi föreslår att former utvecklas som innebär t ex att det svenska företaget uppbär endast en del av sina ersättningar för kunskapsöverföringen och att resten ligger kvar i projektföretaget en längre tid och därefter faller ut exempelvis som royalties. Risken måste naturligtvis kompenseras genom högre avkastning om projektföretaget går bra.

Den löpande ersättningen till den svenske partnern kan Swedfund helt eller delvis finansiera och den fordran på projektföretaget som Swedfund därmed bygger upp kan Swedfund kräva antingen som ränta, utdelning eller royalty, beroende på hur avtalet utformas.

6.5 Finansiering av igångsättningskostnader

Ett kännetecknande drag för Swedfunds verksamhet de senaste åren har varit samarbetet med SIDA och BITS för att med biståndsmedel finansiera del av kostnaderna i de företag Swedfund medverkat i. Sådana kostnader kan ha avsett företagsledningspersonal, tekniska tjänster och utbildning, men också infrastrukturella investeringar.

Denna typ av finansiering har varit omstridd. De ursprung— liga antagandena om Swedfunds verksamhet formulerades på sådant sätt att de företag stiftelsen medverkade i till fullo skulle inkludera kostnader av detta slag i

investeringskalkylen. Detta kom också att prägla för- kalkylerna. Det torde dock inte vara någon överdrift att påstå att behovet av företagsledningsstöd och utbildning underskattades. Därför kom många projekt att hamna i stora svårigheter både företagsledningsmässigt och finansiellt och det blev nödvändigt att söka stöd utanför en ovillig del— ägarkrets till sådana kostnader. Det var inte alltid uppen- bart om sådan biståndsfinansiering bekostade företagets löpande verksamhet eller enbart företagsledningskostnaderna.

De senaste åren har insikten vuxit att många företag i de länder Swedfund arbetar i inte kommer att kunna bli lönsamma om de inte får utländskt stöd både för sin företagsledning och sin tekniska utveckling under en inledande period.

Från BITS har stöd erhållits till åtta igångvarande projekt. Utbetalda belopp var den 30 juni 1987 15 mkr. Ytterligare 5 mkr var avtalsmässigt utfäst till dessa projekt. Till tre ännu inte startade projekt var nästan 12 mkr utfäst, och till fortsättning av ett projekt 5 mkr.

I förhållande till Swedfunds egna utbetalningar utgör BITS— stödet avsevärda belopp. Utbetalningarna under 1985/86 var 3,9 mkr och under 1986/87 6,2 mkr. Prognosen för 1987/88 är 5,0 mkr.

Såsom framgår av projektredovisningarna har även stöd utgått från SIDA till vissa av Swedfunds projekt. Flygplatsservice— projektet i Tanzania, DAHACO, och fiskebåtstillverkningen i Somalia startade ursprungligen som biståndsprojekt med SIDA- finansiering. Importstöd utgår till elmotorprojektet Pemacco—Bevi i Tanzania, där SIDA också medverkar i den finansiella rekonstruktionen. Företagsledningsinsatser bekostas för utsädesbolaget i Zambia och kommer att betalas

i verktygstillverkningsprojektet i Tanzania, Atomac. Slutligen har SIDA finansierat infrastrukturkostnader och vissa personalkostnader i Folbi-projektet i Guinea—Bissau.

Som ovan nämnts har frågan om finansiering av dessa kostnader varit föremål för diskussion en längre tid. Biståndsministern uttalade i prop 1984/85:100 att det var naturligt med ett visst inledande biståndsstöd för sådana kostnader och att medel borde anslås till BITS för deras

finansiering.

Uppenbarligen har det saknats ett gemensamt synsätt på dessa stödinsatser mellan Swedfund, SIDA och BITS. För att klargöra dessa frågor tillsattes en arbetsgrupp med representanter från de tre organisationerna. Arbetsgruppen redovisade sina slutsatser i en rapport till Swedfunds styrelse daterad 1986—06—09.

I rapporten hänvisar man till Swedfunds egen rapport ”Verksamhet 1978—1983 och plan för 1984-1989". Vidare hade man sammanställt två promemorior om Swedfunds respektive SIDAs erfarenheter, vilka vi funnit så tänkvärda att de bifogas som bilaga 6.1 och 6.2.

Arbetsgruppen drog samma slutsats som Swedfunds 5-årsöversikt och föreslog att generösare villkor för förstudier skulle erbjudas, att Swedfunds lånevillkor borde vara mer flexibla och utgå från de särskilda förutsätt- ningarna i enskilda projekt och att stöd till kompletterande utbildning och utveckling skulle erbjudas.

Arbetsgruppen konstaterade vidare att de med SIDA- eller BITS—medel finansierade utbildningsinsatserna inte utgjorde i egentlig mening avskiljbara projekt utan var integrerade delar av den totala utbildnings- och kunskapsöverförings—

insatsen i projektföretaget.

Arbetsgruppen diskuterade de krav på beslutsordning, särredovisning och ansvar som skulle ställas om särskilda medel gjordes tillgängliga, och föreslog att Swedfund skulle tillföras egna medel för att finansiera stöd till utbildnings— och företagsledningsinsatser, att tillföras Swedfund som en separat fond med, som det uttrycktes, "mjuk villkorsuppsättning".

Såsom redovisats ovan tog Swedfunds styrelse aldrig slutlig ställning till rapporten.

Utredningens direktiv anger att vi särskilt skall bedöma behovet av stödinsatser av den typ som redovisats ovan, och

föreslå hur en sådan stödgivning skall organiseras.

Vid våra besök på företag som Swedfund finansierat och i kontakterna med företrädare för partnerföretagen samt i diskussioner med företrädare för Swedfund, BITS och SIDA har vi ägnat frågan särskild uppmärksamhet. Vi har därjämte funnit anledning att påvisa paralleller med stödet till företagsutveckling i vårt eget land.

Vi kan för vår del inte finna att stöd till företagsledning, teknisk utveckling eller utbildning kan skiljas ut som en del av Swedfunds uppdrag. Det är i själva verket huvud- uppgiften. Det innebär att det alltid finns behov av sådana satsningar. I alla u-länder är detta behov mycket stort, och

eftersom kompetent företagsledning är central i all fram— gångsrik företagsamhet, föreligger behovet utan geografiska begränsningar. I många u—länder är självfallet utbildnings— nivån så låg och erfarenheterna av industriell verksamhet så begränsade att antalet personer med tillräcklig bakgrund för att kunna danas till företagsledare är litet, men det är inte givet att detta har med landets relativa fattigdom att göra.

Eftersom Swedfunds uppgift är att medverka till skapandet av lönsamma företag med långsiktig överlevnadspotential är det uppenbart att verksamheten inte kan subventioneras. Den måste täcka sina egna kostnader med intäkter från den marknad företaget verkar på. Därför måste allt stöd betraktas som temporärt. Å andra sidan ger de insatser som görs för att utveckla företagets ledning och tekniska status avkastning under en mycket längre tid och i en helt annan takt än kostnaderna för sådana insatser. Vi vill således hävda, att det kan vara en förutsättning för att få i gång industriell verksamhet i u-land att det görs kraftiga insatser av företagsledningsmässig och teknisk karaktär när företaget startas. Om emellertid kostnaderna för dessa insatser inte finansieras på ett rimligt sätt, omöjliggörs en lönsam verksamhet. Vi föreslår därför att särskilda medel skall göras tillgängliga för att kunna finansiera sådana insatser på ett sätt som står i överensstämmelse med företagets förmåga att bära kostnaden för dem. Swedfund bör utveckla kalkylmodeller som tar hänsyn till den extra kostnad för företaget som dessa initiala insatser innebär. Resultatet av kalkylen bör vara underlag för den särskilda

finansieringen.

Vi anser att det i allmänhet inte finns fog för att lämna sådant stöd som gåva. Vi anser det vara principiellt stötande med gåvor till förmån för enskilda företag. Vi vill betrakta kostnaden som en investering och som sådan bör den aktiveras i företagets balansräkning. Återbetalnings— villkoren bör anpassas till den avsedda långsiktigheten i satsningen.

Vi anser inte att det finns någon avgörande skillnad i behov från ett land till ett annat för denna verksamhet. Hittills- varande erfarenheter från Swedfunds och andra liknande organisationers verksamhet antyder emellertid att behovet av denna typ av insatser är särskilt stort i Afrika. Grunden för detta är avsaknaden av industriell erfarenhet och den allmänt sett låga utbildningsnivån där. Vi vill därför föreslå att särskilda biståndsmedel avsätts till en fond att användas till finansiering av följande slag av igångsättningskostnader:

— kostnader för företagsledningsstöd

- kostnader för tekniskt stöd till företaget

- utbildningskostnader

- kostnader för inledande marknadsföringsåtgärder

— kostnader för nödvändiga investeringar i infra- struktur, som normalt sett inte bör belasta ett enskilt företag och som i ett enskilt fall skulle vara en stor belastning om inte förmånliga villkor kan erbjudas för deras finansiering.

Vi vill dock betona att omfattningen av ovan angivna

kostnader måste stå i proportion till företagets verksamhet, vilket markeras av att kostnaden skuldförs i bolaget. Detta bör också vara styrande för längden på den period företaget

åsamkar sig sådana extrakostnader. I de fattigaste länderna kan denna period behöva överstiga fem år.

Vi föreslår att i låginkomstländer (enligt Världsbankens definition) finansiering av dessa särskilda insatser görs med upp till 20 års återbetalningstid och 2% ränta. I lägre medelinkomstländer bör räntenivån ligga mellan 5% och 7% och återbetalningstiden sättas till högst 15 år. I andra länder bör Swedfunds reguljära finansieringsformer och villkor användas.

De bättre villkoren i de fattigaste länderna skall uppfattas som ett incitament för etablering i sådana länder.

Medel för dessa satsningar bör avsättas i en särskild fond, vars avkastning kommer att bli mycket låg.

Eftersom behovs- utredningen görs av Swedfund och medlen endast tas i anspråk för igångsättningskostnader, anser vi det inte strida mot Swedfunds inriktning att Swedfunds styrelse också fattar beslut om användningen av dessa medel. Den särskilda fonden bör därför organiseras som en osjälvständig stiftelse med separat redovisning och Swedfunds styrelse som förvaltare. Fonden kommer troligen att tömmas efter ett antal år även om visst återflöde sker.

Vi beräknar att en årlig utbetalningsnivå runt 10 mkr kan vara möjlig att uppnå, varför en fond på 100 mkr, skulle vara fullt tillräcklig. Medel till denna skulle kunna tillskjutas över en S—årsperiod.

I vissa fall kan projektförslag uppkomma där infrastruktur- eller utbildningsbehovet är större än vad företaget rimligen kan finansiera med användning av den föreslagna fonden. Vi anser att sådana förhållanden gör att projektet faller utanför kategorin kommersiella projekt, varför det får biståndsfinansieras genom traditionella kanaler.

Slutligen vill vi beröra möjligheten av att man efter några års drift finner att det inledande kapitalbehovet beräknats för lågt. Det kan enligt vår uppfattning inte vara rimligt att gå till andra än de reguljära finansiärerna i en sådan situation. Den föreslagna fonden bör således inte stå till förfogande för sådana insatser i efterhand.

Vidare vill vi understryka att fonden endast bör användas i projekt som Swedfund har finansierat också på annat sätt, antingen med lån, garantier eller aktieteckning, eller genom finansiering av licens— eller managementavtal.

Avsikten med fonden är inte att lyfta av projektföretaget alla kostnader för företagsledning eller tekniskt stöd - endast dem som inledningsvis är oproportionerligt stora.

Kapitel 7 Swedfunds organisation och ekonomi

7.1 Juridisk form

Swedfund har givits den juridiska formen stiftelse. Kännetecknande för en stiftelse är att den består av en förmögenhetsmassa som avsatts för ett bestämt ändamål, vilket inte de som förvaltar stiftelsen kan ändra. Stiftelseformen används ofta för att markera att ändamålet med verksamheten inte är att erhålla avkastning på insatt kapital. Stiftelser förekommer ofta i näringslivsverksamhet. Ansvarig för stiftelseförmögenheten är stiftelsens förvaltare. Den som grundat stiftelsen kan endast i

stiftelsedokumentet påverka hur stiftelsen skall förvaltas och medlen användas.

Vi finner att den valda formen är väl anpassad till Swedfunds verksamhet.

Enligt Swedfunds stadga är stiftelsen undantagen från tillsyn enligt lagen om tillsyn av stiftelser. I stället finns föreskrifter om revision. Ändring av stiftelsestadgan skall fastställas av regeringen.

I en särskild lag (SFS 1979:34) har Swedfund givits rätt att besluta om finansiellt stöd till företag i u-länder som ägs gemensamt av eller drivs i samverkan mellan svenskt företag

och företag eller annan institution i värdlandet. Lagen ger Swedfund också rätt att besluta om bidrag till förinveste- rings— och förutsättningsstudier.

Den som haft kontakt med ett ärende hos Swedfund, d v s styrelsen, de anställda och konsulter, har enligt samma lag tystnadsplikt rörande affärs- eller driftsförhållanden i berörda företag.

Swedfund har som stiftelse inte status av myndighet. Därför är Swedfund inte underkastad offentlighetsprincipen. Dock kan Swedfund i vissa avseenden anses ha förvaltnings- uppgifter som innefattar myndighetsutövning, vilket markeras av den angivna lagen. Det innebär att Swedfund kan under- kastas granskning av JK. Men eftersom handlingsoffentlighet och insyn vore ett hinder för utövande av Swedfunds verk— samhet i enlighet med dess syften, har således tystnads- plikt föreskrivits.

De ändringar i Swedfunds uppgifter som vi föreslår och de utökade resurser som vi föreslår att Swedfund skall få innebär inga förändringar i detta avseende. Vissa ändringar i den citerade lagen erfordras dock, se bilaga 8:1.

7.2 Ledning

Swedfund förvaltas av en styrelse som tillsätts av regeringen. Styrelsen består av högst 11 ledamöter jämte lämpligt antal suppleanter. I stadgan anges departement, myndigheter och intressen som skall vara företrädda i styrelsen.

För närvarande består styrelsen av 11 ledamöter och

7 suppleanter. Av ledamöterna representerar tre berörda departement, en SIDA, en riksgäldskontoret, två fackliga organisationer, en den kooperativa rörelsen, en bankväsendet och två näringslivet. Bland suppleanterna finns endast en

näringslivsföreträdare.

Fondens löpande verksamhet utövas av ett kansli som leds av en verkställande direktör, tillsatt av regeringen för högst fem år.

Styrelsen är således självständigt ansvarig för fondens

förvaltning i enlighet med fondens stadga.

Styrelsens arbete har ägnats åt viktiga grundläggande frågor som organisation, budgetar och fastställande av årsredovis- ning. Styrelsen har vidare fastställt de riktlinjer som gäller för verksamheten - Swedfund Guidelines. Därjämte diskuteras fondens policyfrågor samt fattas beslut om alla investeringar. Verkställande direktören har bemyndigande att fatta beslut om tilläggsinvesteringar understigande 200 000

kronor.

Mycket stort arbete nedläggs av styrelsen för granskning av framlagda projektförslag. De promemorior som underställs styrelsen är mycket detaljerade och föremål för ingående diskussion. Relativt detaljerade styrelseprotokoll upprättas.

Vi har talat med ett stort antal av Swedfunds nuvarande och tidigare styrelseledamöter för att bilda oss en uppfattning om effektiviteten i styrelsearbetet. Intrycket av dessa diskussioner är att styrelsen uppenbarligen engagerat sig starkt i projektutformningen på grundval av de projekt—

riktlinjer - Guidelines — som fastställdes redan 1980. Några nya riktlinjer som tar hänsyn till de erfarenheter som gjorts och de svårigheter som mött har aldrig fastställts, även om diskussionen i styrelsen många gånger rört sådana frågor. Detta framgår bl a av redovisningen av Swedfunds fem första år och diskussionen av den i avsnitt 6.5 nämnda arbetsgruppens rapport. Det tycks finnas en uppfattning att styrelsens ledamöter i alltför hög grad företrätt de intressen man representerat. Det förefaller också vara så att projektgranskningen ibland kommit att avse detaljer i projekten som rimligen bort överlåtas på kansliet att bedöma.

Vi anser oss ha anledning att göra två principiella påpekanden. Styrelsen är fullt ut ansvarig för det till- skjutna stiftelsekapitalet och är skyldig att fastställa riktlinjer för hur det skall bevaras, och om detta inte skulle anses vara möjligt, söka ändring av stadgarna så att av dessa framgår att kapitalet får konsumeras. Styrelsens ledamöter har tillsatts för att tillföra erfarenhet och kunnande till Swedfunds arbete, inte för att bevaka något särskilt intresse eftersom Swedfunds styrelse inte kan vara partssammansatt.

Vi anser därför att handlingskraften i styrelsen bör ökas och tror att detta kan åstadkommas genom en minskning av antalet styrelseledamöter, förslagsvis till sju. Styrelsens uppgift, att förvalta Swedfunds kapital för att på bästa sätt uppfylla huvudsyftet, ställer krav på gedigen industriell erfarenhet och på kunskap om förhållanden i u-länder. Dessa två krav bör styra tillsättningen av ledamöter. Det är framför allt önskvärt med fler industri- företrädare i styrelsen. Det bör vara naturligt att

ordföranden uppfattas som nära knuten till utrikes- departementet, men andra departementsrepresentanter bör endast komma i fråga i den mån de uppfyller de angivna kraven. Med tanke på önskvärdheten av att få kontinuitet i styrelsearbetet finner vi det möjligt att undvara styrelse- suppleanter.

Vi vill föreslå styrelsen att koncentrera arbetet mot principfrågor och strategibeslut. Framförallt gäller detta riktlinjer och målsättningar av ekonomisk art samt för projektverksamheten. Projektpresentationer till styrelsen bör kunna begränsas till principiella frågor och särskilda problem. Såsom framgått av diskussionen i föregående kapitel anser vi att Swedfund måste formulera en tydligare strategi för sin verksamhet, där länderval, projektinriktning och liknande väsentliga frågor tas upp.

Vi finner det stridande både mot stiftelseformen och styrelsens ansvar att verkställande direktören utses direkt av regeringen. En olöst fråga är vad effekten skulle bli av en konflikt mellan styrelsen och VD i genomförande av ett visst beslut. Styrelsens ansvar skulle markeras tydligare om den utsåg VD. Om detta inte anses lämpligt bör styrelsen i vart fall vara ansvarig för att lämna förslag till regeringen i denna fråga.

Eeslstsordaiag

Swedfund är en liten organisation och beslutsordningen är därför enkel. Projektförslag utarbetas inom berörd regionavdelning och presenteras för ledningsgruppen. Man eftersträvar att hålla styrelsen informerad även om projekt som befinner sig under förberedelse. När beredningen

avslutats och godkänts i ledningsgruppen föredras projektet i styrelsen. Styrelsen sammanträder en gång per månad enligt en fastställd plan.

Viss kritik från projektpartners har framförts angående beslutsförfarandet. Några har uppfattat det som för bundet och hävdat att Swedfund måste kunna fatta beslut snabbare. Andra har framfört att Swedfund borde ha möjlighet att fatta principbeslut om Swedfunds medverkan i ett projekt innan det slutliga beslutet om hur stora belopp medverkan avser.

Vi har ovan förordat en koncentration av styrelsens beslut till principfrågor. Detta innebär att styrelsens beslut angående projekt kan fattas innan detaljberedningen är avslutad. Vi vill påpeka att förslaget inte innebär att Swedfunds projektgranskning skall göras ytligare. Däremot kan den interna dokumentationen säkerligen förenklas. Möjligheterna ökar att fatta snabba beslut när principbeslut föreligger.

7.3 Swedfunds organisation

Swedfund har för närvarande 23 anställda. Av dessa är förutom VD nio projektansvariga. Controllern sysslar särskilt med problemprojekten. De två juristerna kan också uppfattas som projekthandläggare. Swedfund har en platt organisation med två regionavdelningar, en för Afrika och en för Asien/Latinamerika. Controlleravdelningen innefattar också informationsfunktionen. Ekonomifunktionen och jurist— funktionen utgör särskilda avdelningar.

Swedfund följer upp hur mycket av tiden som ägnas åt de tre huvudaktiviteterna projektfrämjande, beredning och förvalt-

ning. Tendensen har varit att alltmer tid ägnas förvaltning.

Vi har inte försökt göra några beräkningar av organisa— tionens effektivitet. De beredningsmetoder Swedfund tilläm- par är erkända och halten på de projektpresentationer som vi tagit del av är god. Däremot är utbetalningsvolymen per an— ställd lägre än i de andra organisationer vi studerat med undantag för Finnfund, endast 1 mkr per år i genomsnitt de senaste åren. Utbetalningsvolymen avspeglar dock snarare Swedfunds restriktioner än dess effektivitet.

Swedfunds personal har en samlad kunskap och erfarenhet då det gäller förutsättningarna för att etablera företag i u-land, bedömningsmetoder och avtalsteknik som torde vara mycket ovanlig. Swedfunds personal visar ett mycket stort engagemang för sina arbetsuppgifter. Vår uppfattning är att denna kompetens kan utgöra grundvalen för en expanderande verksamhet om förutsättningar ges. Under de gångna åren har mycket begränsad tid använts för personalutveckling och utbildning utanför projektarbetet. Vi föreslår att denna fråga tas upp för diskussion inom Swedfund. Impulser från industriföretags verksamhet genom någon tids praktik- tjänstgöring kan vara mycket givande. Som vi också tidigare nämnt bör vidareutbildning också avse metodfrågor i anslut— ning till kunskapsöverföringen.

Vi anser emellertid att det bör vara möjligt att utöka omfattningen av Swedfunds investeringar med begränsade personaltillskott. Ett sätt är att öka projektstorleken, men också möjligheten att ägna mindre tid åt varje projekt måste utnyttjas.

Swedfund bör sträva efter att ha personalkontinuitet i

förvaltningen av projekten. Många partners har framfört kritik över att ansvaret för projektet har växlat inom

Swedfund.

En viktig effektivitetsfaktor är närheten till de projekt Swedfund finansierar. Avståndet till Stockholm är långt och resande både kostsamt och tröttande. Organisationer som IFC och andra har funnit att det är nödvändigt att ha lokal representation för att få nära kunskap om utvecklingen i de länder man bevakar. Vi har diskuterat denna fråga och bl a föreslagit nära kontakter med lokala utvecklingsorganisa- tioner och samarbete med systerorganisationer. Till- sättandet av en lokal representant i Indien är enligt vår uppfattning en riktig åtgärd. Den viktigaste kontaktpunkten bör dock vara Sveriges beskickning i resp land. I länder med biståndskontor utgör dessa en viktig resurs för Swedfund. Vi har emellertid funnit att samarbetet mellan Swedfund och biståndskontoren inte alltid varit tillfredsställande. Därför har Swedfund i flera länder utvecklat samarbetet med den allmänna avdelningen på ambassaden. Vi är väl medvetna om de besparingar SIDA tvingas göra, men anser det ändå vara väsentligt att Swedfund förbättrar samarbetet med bistånds— kontoren när det gäller informationsutbyte om utvecklingen i landet och i Swedfunds projekt. Däremot bör Swedfund kanske inte förvänta sig administrativt stöd från biståndskontoren.

7.4 Swedfunds ekonomi

Swedfund försågs från början med ett grundkapital på

100 mkr. Dessutom hade stiftelsen rätt att mot statsgaranti låna ytterligare 300 mkr på kapitalmarknaden. Industri— biståndsutredningen beräknade utbetalningsvolymen till

75 mkr per år efter de inledande två åren och förutsåg behov av kapitaltillskott efter två år. Grundkapitalet tillsköts under de inledande tre åren. Utbetalningsvolymen kom att utveckla sig avsevärt mycket långsammare än som förutsågs. Beroende på såväl Swedfunds räntevillkor som bristande efterfrågan på lån har Swedfund aldrig utnyttjat bemyndi— gandet att låna på kapitalmarknaden.

Utvecklingen av investeringsverksamheten och kapitalbehovet belyses av siffrorna nedan. Av beloppen för nedskrivningar

av gjorda investeringar får man en antydan om riskerna och

svårigheterna i Swedfunds engagemang.

79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 mkr

1. Under året utbetalt 1,7 1,8 10,5 21,2 29,9 12,9 23,4 21,5

2. Ack. utbetaln. 1,7 3,5 14,0 35,2 65,1 77,9 101,3 122,8

3. Nedskrivna invest. * - — - — — 7,9 11,4 22,0

4. Kontrak— terade, ej utbet. belopp samt garantier 23,0 24,8 50,2 89,2 53,0 48,4 42,3 44,9

* innefattar vissa kapitaliserade räntebetalningar.

Genomsnittlig utbetalningsvolym de senaste fem åren har varit endast 21,8 mkr. Vår uppfattning är att detta beror på svårigheterna att finna projekt som uppfyller Swedfunds kriterier i de länder som stiftelsen arbetar i.

Av verkställda utbetalningar har inte mindre än 34% behövt skrivas bort. Nettotillväxten i Swedfunds bokförda portfölj

de senaste tre åren har varit endast 16,6 mkr, trots att

57,8 mkr utbetalats. Den sanering som därvid gjorts är

säkerligen nödvändig för att få en bättre utgångspunkt för

framtiden. Vi har inte kunnat bedöma om det finns

ytterligare behov av nedskrivningar i nuvarande portfölj.

Kapitalbehovet för investeringsverksamheten översteg redan 1982/83 100 mkr, men först 1986/87 översteg det 150 mkr.

Genom riksdagens beslut 1985 skall Swedfunds grundkapital ökas till 250 mkr. I slutet av juli 1987 hade 205 mkr därav

inbetalats.

Swedfund har haft en likviditet, som särskilt under de första åren varit avsevärd och bidragit till att Swedfund

kunnat uppvisa ett positivt resultat fram till 1986/87. övriga intäktsposter har varit blygsamma. Följande tabell är

en schematisk redovisning av Swedfunds intäkter och

kostnader. 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 (18 mån) mkr Intäkter: Driftsanslag 5,5 3,7 — - Avkastning på likvida medel 9,5 14,3 14,9 14,0 Räntor o 1 från projekt - 0,1 0,4 1,5 15,0 18,1 15,3 15,5 Kostnader för verksamheten inkl konsult— tjänster 4,3 4,4 6,0 7,7 Antal anställda 8 9 10 14 varav VD och proj ansvariga 4 5 5 7,5

Avkastning på likvida medel 9,7 7,3 7,7 6,1

Räntor o 1

från projekt 3,3 4,5 4,9 3,7 13,0 11,8 12,6 9,8

Kostnader för verksamheten inkl konsulter 9,6 11,9 15,0 14,6

Antal anställda 17 21 20 23 varav VD och proj ansvariga 10 13 11 12

Vid årsskiftet 1987/88 hade Swedfund erhållit utdelning från tre projekt, men beloppen var obetydliga. Under 1988 kommer utdelningsintäkterna troligen att öka något. I förhållande till låneportföljen har redovisade intäktsräntor givit en genomsnittlig avkastning på mer än 13% de senaste åren. Det bör dock märkas att alla låneräntor inte betalats. Totalt omkring 8 mkr har avskrivits. Några gånger har räntor kapitaliserats och lånet sedan skrivits av helt eller delvis.

Swedfund har således till stor del finansierats av sin likviditet, sedan de inledande tre årens driftsbidrag upphört. I och med att likviditeten tagits i anspråk för projektinvesteringar har Swedfunds resultat försämrats. De senaste två åren har kostnaderna för verksamheten, oräknat

av— och nedskrivningar, överstigit de totala intäkterna.

Kostnaderna för verksamheten innefattar den investerings— främjande verksamhet som Swedfund hittills bedrivit såväl som de konsultinsatser i företagen som Swedfund bekostat. En del av dessa borde rätteligen ha bekostats av företagen. Åtminstone 2 mkr av förvaltningskostnaderna 1986/87 kan

hänföras till dessa två kostnadsslag.

Swedfunds styrelse redovisade en femårsplan i den i avsnitt 1.2 omnämnda genomgången av fem års verksamhet, men denna budget har särskilt på avkastningssidan visat sig alltför optimistisk. För närvarande arbetar Swedfund efter en

ettårsbudget.

Vi har vid vår genomgång av med Swedfund jämförbara organisationer funnit en mängd olika sätt att finansiera verksamheten. (Se avsnitt 2.1.) Direkta driftsbidrag beräknade såväl på förhand som i efterskott förekommer, liksom räntesubventioner för de organisationer som också lånar upp sitt kapital. Kraftigt tilltagen likviditet har varit en viktig intäktskälla för danska IFU.

Bland de intäkter som är resultat av investerings— verksamheten återfinns räntor, utdelningar och finan— sierings- och garantiavgifter av olika slag. Realisations- vinster är normalt en viktig intäktskälla i investerings- verksamhet. Vissa organisationer betingar sig royalty eller provisioner i samband med sina investeringar. slutligen begär en del av organisationerna ersättning för utredningar och liknande tjänster.

Vi vill hävda att resultaträkningen är viktig för Swedfund, även om det grundläggande biståndspolitiska syftet med verksamheten inte avspeglas i den. Resultaträkningen tjänar till att ge styrelse och ledning signaler om hur effekti— viteten i verksamheten utvecklas. Den påverkar personalens motivation för sina uppgifter och den kan slutligen vara av vikt för Swedfunds trovärdighet gentemot sin omvärld. Det innebär också att finansieringen av Swedfund måste ske på

ett sådant sätt att inte orimliga krav ställs. Den ekonom- iska huvudmålsättning som uppställts, att Swedfund bör arbeta utan vinstsyfte, och vilken styrelsen tolkat som att kostnaderna för kontakt—, förstudie— och projektverksamheten skall täckas av intäkterna från Swedfunds verksamhet, bör enligt vår uppfattning både ändras och förtydligas. Vi finner detta vara en av styrelsens viktigaste uppgifter, men vill här redovisa det synsätt som ligger till grund för vårt förslag om resurstillskott.

Vi anser det viktigt för Swedfunds långsiktiga överlevnad att ett mål fastställes av innebörd att investerings- verksamheten bör täcka sina egna kostnader. Därmed följer att Swedfund måste eftersträva en viss nivå på investerings- verksamheten, en viss omsättning i sin portfölj, vissa nivåer på avkastningen samt anpassa sina kostnader. Därav följer vidare att verksamheter som inte kan hänföras till investeringsverksamhet, och vilka utförs för att genomföra ålagda uppdrag, bör finansieras särskilt.

På grundval av en jämförelse med andra organisationer anser vi att det är möjligt att göra antaganden som fastställer en investeringsnivå som skulle tillåta att denna ekonomiska målsättning uppfylls.

Målet att nå en genomsnittlig avkastning på aktie- investeringar inklusive realisationsvinster, om 3%, bör uppställas. För lån bör motsvarande mål vara 7%. Vidare bör man cmsätta portföljen i genomsnitt vart 12:e år samtidigt som förluster på 15% av varje år utbetalt belopp skall kunna accepteras. Det tycks vara rimligt att ha hälften av investerade medel i form av aktier och hälften i form av

lån.

Under angivna antaganden skulle en total investerings- portfölj på 500 mkr ge följande avkastning:

Avkastning på aktier 7,5 mkr " " lån 17,5 mkr 25,0 mkr

Utbetalt belopp årligen 42 mkr, varav förlust 15% 6,3 mkr Återstår 18,7 mkr

Verksamheten skulle således kunna bära förvaltningskostnader på 18,7 mkr för den direkta investeringsverksamheten.

Vi anser att Swedfund styrelse måste formulera sådana mål och sedan fastställa resultatförväntningar med hänsyn till tillgängliga investeringsresurser.

Vår uppfattning är att det är antalet projekt och den grad av aktivitet som Swedfund väljer i enskilda projekt som avgör administrationskostnadernas omfattning, mindre projektens eller investeringens storlek. Koncentration av projekten till vissa länder och samordning med andra liknande institutioner och med lokala investeringsbanker har vi tidigare nämnt som sätt att minska administrations- kostnaderna. Naturligtvis beror projektutfallet i sista hand på Swedfunds personals skicklighet i att driva projekt och bevaka gjorda investeringar. I det avseendet bedömer vi att förutsättningarna nu är goda.

Vi anser att Swedfund bör sträva efter att tredubbla nuvarande åtagandevolym (till ca 500 mkr) med endast begränsade administrativa förstärkningar. Vi föreslår att medel tillförs grundkapitalet för att möjliggöra detta.

En sådan resursökning skulle tillåta Swedfund att expandera sin verksamhet i de riktningar som diskuterats i föregående

kapitel.

Vidare finner vi det orimligt att den främjande verksam- heten, som är Swedfunds ena huvuduppgift, skall finansieras ur investeringsverksamheten. Vi föreslår att ett engångs- belopp avsätts vars avkastning skall användas för att bestrida kostnader direkt hänförliga till att främja samverkan mellan svenska företag och företag i u—land. Det arbete och de insatser som görs av Swedfund kan vara av stort värde för de företag som kan komma att beröras. Vi anser likafullt att Swedfund i allmänhet inte bör begära ersättning för dessa tjänster. Kostnaderna kan avse ersättning till personal som anställs eller anlitas särskilt för sådana uppgifter (dock inte Swedfunds projektansvariga personal), anordnande av seminarier i Sverige och annor- städes och liknande kostnader. Därutöver bör dessa medel täcka Swedfunds kostnader för förinvesteringsstudier. Swedfund har i dag som huvudregel att sådana till 50% skall bekostas av den svenske partnern och att Swedfunds del inräknas i det som Swedfund satsar i ett projektföretag.

Vi finner det berättigat att Swedfund tillämpar mindre strikta regler härvidlag. Många gånger måste det anses naturligt att Swedfund svarar för större delen av studiekostnaden. I praktiken har Swedfund haft mycket svårt att få gehör för sina krav att få kapitalisera dessa kostnader. Det kan dock finnas fall där det är lika naturligt att den svenske investeraren svarar för hela kostnaden - särskilt när projektet senare genomförs utan Swedfunds medverkan.

Vi har förordat att Swedfund ges möjlighet att finansiera licens- och managementavtal. I sådana fall kan projekt- intäkterna tas ut som royalties. Totala intäkterna torde därvid inte bli högre, men det är möjligt att de kan börja flyta in tidigare än t ex utdelningsinkomster.

I den mån Swedfund åtar sig investeringsverksamhet på upp- dragsbas enligt diskussionen i avsnitt 6.10 inflyter viss ersättning för detta.

Andra former av intäkter än de ovan angivna, t ex provisioner, bör Swedfund inte betinga sig för sin medverkan i projekt.

7.5 Sammanfattning av förslag om resurstillskott

Vi föreslår således att Swedfunds grundkapital tillförs dels 250 mkr för att möjliggöra utökad verksamhet, dels 50 mkr, som avsättes särskilt och vars avkastning används för investeringsfrämjande verksamhet och för förstudier.

Vi har antagit att Swedfund kommer att tillföras medel för att uppnå beslutat grundkapital och för förlusttäckning under 1988/89. Det kan därför förmodas att likviditeten blir tillfredsställande och räntorna på dessa medel ett till— räckligt bidrag för att täcka underskottet i projektverksam— heten. Vi föreslår därför att 100 mkr tillförs budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. Därvid kan en överlikviditet upprätthållas även under påföljande år, intill dess en rimlig volym i verksamheten uppnåtts.

Den särskilda lånefonden om 100 mkr för igångsättnings- kostnader, vilken föreslås i avsnitt 6.5, bör tillföras Swedfund under en femårsperiod med början snarast möjligt.

Finansieringen av resurstillskotten föreslås ske ur biståndsanslaget.

Kapitel 8 överväganden och sammanfattning av utredningens förslag

8.1 överväganden

En huvudfråga som vi har haft att besvara är om Swedfund givits erforderliga resurser för att genomföra sina uppgifter i de fattigaste länderna enligt de riktlinjer som ursprungligen uppställdes för stiftelsen.

När Swedfund bildades angavs att företräde skulle ges projekt i länder med vilka Sverige redan bedrev ett lång- siktigt utvecklingssamarbete. Dessa är bland världens fattigaste länder. Trots detta förväntades Swedfund endast investera i sådana projekt som var så kommmersiellt bärkraftiga att de kunde täcka kostnaderna för sin drift, inklusive igångsättningskostnader. Swedfunds uppgift var att göra projektmedverkan attraktiv för den svenske partnern genom att dela dennes finansiella risk i projektet, samtidigt som Swedfund skulle bevaka att denne hade ett långsiktigt intresse i projektföretaget. Därutöver hade Swedfund rollen som garant gentemot värdlandet av den svenske partnern. Slutligen skulle Swedfund bevaka utvecklingsvärdet av de projekt som skulle genomföras.

Swedfunds styrelse kom sedermera att fastlägga principer som gjorde uppgiften än svårare. Swedfund skulle endast lämna

lån på villkor som baserade sig på marknadsräntan i Sverige. Projektföretaget skulle vara ett samägt företag emellan u—lanispartnern, den svenske partnern och Swedfund. Swedfunds kostnader för projektpromovering, beredning och förvaltning skulle täckas av intäkterna i verksamheten.

Det går inte att säga om det skulle varit möjligt att driva en verksamhet enligt dessa riktlinjer om de ekonomiska förhållanden som rådde vid Swedfunds tillblivelse fått bestå. Däremot kan man i efterhand konstatera att de ekonomiska svårigheter som Sveriges biståndsmottagarländer upplevt sedan 1979 gjorde, att Swedfunds verksamhet fick helt nya förutsättningar. Vi anser inte att Swedfunds målsättningar stod i konflikt med varandra, men huvudnålsättningen, att etablera kommersiellt bärkraftiga företag i u—land, var omgiven av så många begränsningar att den var i det närmaste omöjlig att genomföra med de resurser Swedfund hade till förfogande.

Resultatet har, som vi har visat, blivit ett stort antal projekt i behov av finansiell rekonstruktion, ett omfattande biståndsberoende och för Swedfunds egen del, en kraftigt negativ resultatutveckling.

Swedfunds projekterfarenheter, erfarenheterna från SIDA och även erfarenheterna från IFC och de övriga nationella utvecklingsorganisationerna visar, att det krävs ett val mellan två alternativa inriktningar för en organisation som Swedfund. Antingen kan organisationen inrikta sig på de fattigaste länderna, varvid en kraftig subventionering krävs, eller också måste organisationen sträva efter en balans mellan länder och projekttyper i sin investeringsportfölj som möjliggör att intäkterna täcker kostnaderna i verksamheten.

Enligt vår uppfattning skulle Swedfund kunna fortsätta att ge de fattigaste länderna företräde i sitt projektval och arbeta med de metoder stiftelsen utvecklat. Verksamheten skulle i mycket komma att likna SIDAs företagsutvecklande insatser. Vi anser emellertid att Swedfund i så fall skulle behöva ett kraftigt och löpande tillskott av biståndsmedel för att finansiera företagsledning, utbildning, importbehov och liknande. Avkastningen på projekten skulle kunna förväntas först om många år och det skulle vara omöjligt att bedriva en sådan verksamhet på kommersiella grunder. De medverkande svenska företagen skulle ofta endast komma medverka i någon form av uppdrag i projektföretagen.

Vi vill därför förorda att en annan inriktning väljs för Swedfund, en inriktning som står bättre i överens—

stämmelse med de ursprungliga avsikterna. Denna innebär att verksamheten på det hela taget skall vara självfinan- sierande. Vi vill anföra två grundläggande skäl för detta förslag. Vi anser inte att det föreligger behov av ett biståndsorgan som driver en verksamhet som i många viktiga avseenden dubblerar SIDAs. Swedfunds kommersiella arbets- sätt och medverkan som ägare i projektföretagen är dess särart i biståndet och denna särart bör utvecklas. Det andra skälet är att vi funnit Swedfunds huvuduppgift vara att bidra till kunskapsöverföring. För att åstadkomma denna måste Swedfund basera sitt arbete på de svenska företagens kompetens. Detta innebär enligt vår uppfattning att Swedfund måste sträva efter närmare samarbete med de svenska företagen och vara villig att investera i de u—länder som är intressanta marknader för dessa företag.

Vi v;ll påpeka att den föreslagna inriktningen inte ute- sluter verksamhet i de fattigaste u—länderna. Den innebär endast att Swedfund bör eftersträva en balans mellan länder med olika förutsättningar för att driva kommersiell verk— samhet. Men synsättet innebär också att vissa mer förmån- liga finansieringsformer bör stå till förfogande för projekt i de fattigaste länderna. Våra förslag innefattar komplet- teringar till Swedfunds tillgängliga medel i detta avseende.

Vi anser att regeringen skall ta ställning till detta förslag eftersom det är grundläggande för Swedfunds framtid. Det utgör en viktig grund för styrelsens beslut om Swedfunds framtida strategi. Vi anser det vara styrelsens ansvar att snarast formulera en sådan strategi, vilken bör ange var, hur och med vad Swedfund skall arbeta.

Enligt vår uppfattning bör dessutom Swedfund utforma en profil som både framhäver det biståndspolitiskt grundade huvudsyftet och de kommersiella arbetsformerna. Denna profil bör understrykas genom realistiskt formulerade ekonomiska och effektivitetsanknutna interna målsättningar.

Vi har också haft att överväga frågan om gränsdragningen mellan olika biståndsorgan. Som vi ovan redovisat anser vi att SIDA har en viktig uppgift i att utveckla industri— biståndet i SIDAs mottagarländer. Många av industri- biståndets former är inte kommersiella och skulle inte lämpa sig för en närmare anknytning till Swedfund. Andra stöd- former, som rehabiliteringsprojekt och systerindustri— satsringar har grundläggande syften som överensstämmer med Swedfunds, även om tidshorisonten och arbetssätten i

många avseenden är olika. Vi har övervägt om SIDAs rent

företagsutvecklande insatser skulle drivas inom ramen för Swedfunds verksamhet. Som vi ovan redovisat anser vi det för närvarande vara viktigare att betona Swedfunds särart i biståndet. Vi tror att omfattningen av SIDAs projekt, både antals— och beloppsmässigt, skulle skymma de rent kommer- siella projekten i Swedfunds portfölj.

Gentemot BITS föreligger en liknande gränsdragningsfråga då det gäller u—krediterna. Vi har ovan diskuterat detta och funnit att u-krediterna kan vara av värde för att finansiera projekt som Swedfund medverkar i, men u—krediternas viktig— aste uppgift är att finansiera leveranser från Sverige och i denna finansiering uppställs inga villkor som innebär att BITS skall medverka i projektföretagets skötsel. Vi anser således att det saknas skäl för en samordning mellan Swedfund och BITS när det gäller u-krediterna. Däremot kan självfallet en samverkan vara önskvärd.

En sista fråga bör övervägas. Är det rimligt att föreslå nya krediter till redan hårt skuldtyngda länder? Vi menar att det är rimligt. De uppmjukningar av Swedfunds lånevillkor som vi föreslår leder förhoppningsvis till en ökande lånevolym, men till bättre villkor. Ett ökat resursflöde är önskvärt. Vi anser det vidare stötande att gåvor ges till enskilda, ofta privat ägda, företag med lönsamhets- förväntningar på sig. Även om lånen går till företags— utveckling eller t o m utbildning är det slutligen ägarna som drar fördelen härav och sådana insatser bör enligt vår

mening inte betraktas som fria nyttigheter.

8.2 Sammanfattning av våra förslag

å-Z-l Sths

Huvudsyftet med Swedfunds verksamhet bör, liksom tidigare, vara att bidra till u—ländernas industriella utveckling genom att medverka till överföring av teknologi och tekniskt kunnande samt företagsledningskompetens från svenska företag till företag i u-länder.

å-Z-l Euyuésaklisauepsiftsr Swedfund skall ha två huvudsakliga uppgifter:

a) att verka allmänt för att industriellt samarbete kommer

till stånd mellan företag i Sverige och företag i u-land genom att

- identifiera lämpliga samarbetsprojekt. - identifiera lämpliga partnerföretag i Sverige.

- verka för en sammankoppling mellan svenska företag och företag i u-land genom seminarier, resor 0 l. - igångsätta och finansiera förstudier på lämpliga samarbetsprojekt.

Genomförandet av denna huvuduppgift innefattar ett visst nått av export— och investeringsfrämjande till förmån för svenska företag. Detta bör dock ske på ett sådant sätt att huvudsyftet med verksamheten inte åsidosätts.

b) att delta i finansiering av enskilda företag i u—land genom att

- gå in som delägare eller satsa riskkapital i annan form.

- lämna lån till företagets långsiktiga finansiering eller teckna garanti för sådana lån.

— finansiera kostnaden för överföring av teknologi och företagsledningskompetens. - på förmånliga villkor finansiera kostnaden för igång- sättning av verksamheter. Sådana kostnader kan avse utbildning, infrastrukturella investeringar, tekniska tjänster, företagsledning och marknadsföring. Kostnaderna skall inte anses vara rimliga att täcka i den löpande verksamheten.

Swedfunds viktigaste erfarenhet av de första åtta årens verksamhet förefaller vara, att avgörande för projektets utveckling är valet av partner - både i Sverige och i värd- landet. I de fall partnerns affärsintresse är i konflikt med projektföretagets, bör särskild försiktighet iakttas.

& 2-1 Swedfunds. Erefil

Swedfund måste utforma en profil som betonar Swedfunds särart bland biståndsorganisationerna, nämligen att man arbetar i kommersiella former och på ett affärsmässigt sätt, men som också klargör att målsättningen inte är vinst utan effektivitet i utnyttjandet av de medel Swedfund har till sitt förfogande för att åstadkomma kunskapsöverföring.

å-å-i Projektkriterier

Det överordnade kriteriet för Swedfunds medverkan är att kunskapsöverföring till projektföretaget kommer till stånd. Projekt som finansieras skall visa uthållig lönsamhet efter den inledande uppbyggnadsperioden. Det företag som finansieras skall till en väsentlig del ägas av personer eller institutioner från värdlandet. Det svenska företaget måste inte nödvändigtvis vara delägare, men ett långsiktigt engagemang måste säkerställas. Detta kan ske genom långsiktigt management eller licensavtal. Det svenska företagets riskengagemang måste balanseras av lönsamhets— förväntningar i projektet.

e.g.; swgdrunds araerssärt

Graden av Swedfunds engagemang i samägda företag kan variera och bör anpassas både till enskilda projekt och till förhållanden och förväntningar i olika länder. Det avgörande kriteriet för deltagande bör vara om man därigenom kan medverka till kunskapsöverföring till projektföretaget. Kan ingen kunskapsöverföring förväntas saknas skäl för Swedfund att medverka, oavsett hur attraktiv investeringen må förefalla. Swedfund bör undvika ansvaret för företagets ledning. I den mån kompetens av detta slag skall tillföras bolaget bör detta ske genom ett svenskt partnerföretag. I den mån Swedfund deltar i projektföretags styrelsearbete skall detta ses som en del av kompetensuppbyggnaden.

Swedfund bör undvika att uppträda som projektutvecklare.

En central uppgift för Swedfund är att bidra till projektbedömningen med kunskap om förutsättningarna för att

driva projekt i värdländerna. Häri innefattas bedömning av den föreslagna teknologins lämplighet.

Swedfund bör inta en mer restriktiv attityd när det gäller att driva likvidationsmässig verksamhet vidare.

å-å-å Swedfunds deltagan9e_i_p_r_01eåtfiaaESIeriagsn

Swedfund bör som tidigare vara beredd att satsa aktiekapital i projektföretag, när detta önskas av parterna. Aktieägande ger möjlighet till att positivt påverka företagets utveck- ling. Det bör dock beaktas att låneavtal med väl avvägda villkor ger möjlighet till starkare inflytande i situationer där motsättningar mellan parterna kan befaras och de upp- mjukningar i lånevillkoren som föreslås bör utnyttjas för att koppla aktiesatsningar och lån. Avgörande är natur- ligtvis att ge projektet sundast möjliga finansiering.

Vi anser det möjligt att uppfylla Swedfunds huvudsyfte utan den stränga begränsning till formen samägt företag som hittills tillämpats. Väsentligt är enbart att projekt— företaget ges stöd från berörda parter för långsiktig uppbyggnad. Vi vill betona möjligheten att samarbeta genom licensavtal, varvid Swedfunds roll kan vara att finansiera detta licensavtal. Swedfund kan också gå in som part i licensavtalet och för sin projektmedverkan betinga sig ersättning ur licensintäkterna. Detta måste dock ske med stor urskiljning så att inte motsättningar med projekt— företaget uppstår.

8.2.7 ökat samarbete

Swedfund måste bredda sina kontaktytor i avsevärd mån. Samarbetet med den svenska industrins bransch- och intresse— orgarisationer måste förstärkas. Swedfund måste göra sig mer känd bland svenska företag. Fler representanter för industrin måste finnas i Swedfunds styrelse. Målet bör vara att ett svenskt företag som avser att investera (i annat än dotterföretag) i u-land eller träffa avtal om långsiktigt industriellt samarbete, skall finna det naturligt att Swediund deltar i finansieringen av ett sådant projekt.

Vidare bör samarbetet med andra liknande finansierings- institutioner förstärkas, om möjligt i form av gemensam projektfinansiering. Särskilt bör detta avse de nordiska systerorganisationerna där möjligheter till administrativ samordning och gemensam projektbevakning i enskilda värdländer bör undersökas.

Allra väsentligast i vad avser bredare kontaktytor är att etablera långsiktigt samarbete med institutioner i värd- länderna — t ex industriutvecklingsorganisationer, utvecklingsbanker o 1. Åtskilliga skäl - t ex administrativ förerkling, möjligheter att delta i fler och mindre projekt, ökad lokalkännedom - talar för att Swedfund, liksom de flesta systerorganisationer, bör kunna finansiera projekt genon lokala finansieringsinstitutioner antingen i form av krediter för vidareutlåning eller medel för riskkapitalsatsningar.

& - 2 - & Läadsrxal-_ogh_iarik£nins

Det är väsentligt att Swedfund eftersträvar en koncentration till ett begränsat antal länder så att man förvärvar en ingående kunskap om förhållandena i dessa länder och därmed effektivt bidrar till projektens etablering. Även administrativa samordnings- och kostnadsskäl talar för länderkoncentration.

När det så gäller frågan om den krets länder Swedfund skall kunna arbeta i anser vi att två kriterier är avgörande.

I första hand bör, som för all annan biståndsfinansierad verksamhet, värdlandet föra en utvecklingspolitik som ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målsättningarna. Det kan vidare anses stötande att länder med hög per capita- inkomst kommer i åtnjutande av svenska biståndsmedel.

I sådana länder, där det exportfrämjande intresset över- väger, bör insatser för tekniköverföring finansieras på rent kommersiella grunder.

Vi anser inte att någon beloppsgräns skall fastställas, men att ett riktmärke skulle kunna vara länder med en per capita-inkomst understigande 1/5 av Sveriges. Det 110-tal länder som kategoriseras som låg—inkomst-länder och lägre medel—inkomstländer ingår, med den reservation om landets utvecklingspolitik som ovan angetts, naturligt i den krets länder som kan komma i fråga som samarbetsländer för Swedfund. I kategorin med något högre per capita-inkomst finns ett dussintal länder i Asien och Latinamerika, i vilka Swedfund-insatser skulle kunna medverka till utveckling i enlighet med de biståndspolitiska målsättningarna. Koncessionellt stöd bör dock inte ges till den senare

typen av länder.

Vi vill betona att ovan angivna ländervalsdiskussion avser de yttre ramarna för Swedfunds verksamhet. Vi tror inte att det är ett lands per capita-inkomst som är avgörande vare sig för om en Swedfund-satsning i landet får en viss utvecklingseffekt eller för risken i satsningen. Vi tror projektval, kunskap och erfarenhet om landet och affärs— mässigheten i Swedfunds uppträdande är avgörande faktorer. Koncentration till vissa länder, och en balans mellan länder med hög respektive låg landrisk, bör eftersträvas.

sag sertgrgr Swedfunds verksamhet bör vara inriktad på industrisektorn, på industrinära tjänster och på avancerade transport- tjänster. Swedfund bör överväga om utvinning av mineral— och naturresurser skall inkluderas. Handel faller utanför Swedfunds verksamhetsramar.

8.2.10_Dgt_sgepska_pgrpngrfö£epagep

Om kunskapsöverföringen och företagsutvecklingen kan säkerställas bör partnerföretagets storlek inte vara avgörande för Swedfunds medverkan. Swedfunds erfarenhet hittills tyder dock på att små företag ofta har för liten finansiell uthållighet och för begränsade företags- ledningsresurser för att medverka. Systemexporterande företags verksamhet bör följas av Swedfund så att möjligheter till samarbete tas till vara.

8.2.11 Swedfunds instrument och resurser

Swedfunds resurser bör bättre tillpassas de behov som Swedfund möter i sin verksamhet. Swedfund bör tillföras

olika resursslag med olika avkastningskrav eller förväntningar.

Investeringar i projektföretagens egenkapital bör även framgent vara en huvudform för Swedfunds medverkan. Swedfund bör ha små avkastningsförväntningar och inrikta sig på relativt långa innehavstider för att projektföretagen skall nå en rimlig stabilitet. Avyttring av innehaven skall göras på affärsmässiga grunder - också i de fall företagen går dåligt.

Vi anser att krav på kostnadstäckning eller viss avkastning eller annat främst skall tjäna syftet att ge ledningen för organisationen signaler om hur verksamheten utvecklas. Någon direktkoppling mellan Swedfunds huvudsyfte, kunskapsöver- föring, och verksamhetens kostnader och intäkter kan inte åstadkommas. Å andra sidan är det svårt att upprätthålla trovärdigheten gentemot samarbetspartners och motivationen inom organisationen om inte effektivitetsmått formuleras. Rena budgettillskott för att finansiera verksamheten bör således avvisas.

Det är rimligt att i en verksamhet av Swedfunds slag sträva efter att investeringsverksamheten skall täcka sina egna kostnader. Detta innebär att utdelningar, räntor, royalties (om sådana förekommer), realisationsvinster och andra projektinkomster skall täcka fondens administrations- kostnader i den mån dessa avser projektberedning och förvaltning, räntor på upplånat kapital, nedskrivningar

och realisationsförluster.

En sådan målsättning, som är enkel och relativt lätt att verifiera, får självfallet konsekvenser då det gäller land- inriitning, projektstorlek och administrativa insatser.

Vi anser att Swedfund bör ges finansiella resurser att nå investeringsnivån 500 mkr d v 5 ett tillskott till grundkapitalet på 250 mkr.

Vissa delar av Swedfunds verksamhet kan inte anses utgöra del iV investeringsverksamheten. Dit hör sådan samarbets— främjande verksamhet som inte är relaterad till enskilda projekt. Vi anser denna verksamhet så betydelsefull att medel bör avsättas särskilt för den. Vi föreslår att

50 mir utöver ovan föreslagna tillförs fonden. Avkastningen på dessa medel skall användas för att täcka samarbets- främjande kostnader samt dessutom fondens kostnader för projektförstudier. Vi föreslår att Swedfund fastställer mindre strikta regler när det gäller såväl vilken andel av sådaia förstudiekostnader fonden skall svara för, som i vad mån sådana studier skall anses vara apportegendom vid

bolaJSbildning.

Som li tidigare anfört, bör Swedfund eftersträva en balans mellan olika värdländer i sina investeringar. Det torde därenot vara orealistiskt att förvänta sig att investeringar i vissa länder skulle vara så framgångsrika att de skulle kunna lämna överskott att "subventionera" verksamhet i andra

"svå:a" länder.

Det finns ett stort behov av medel för att bestrida nystartade företags igångsättningskostnader när dessa är av sådan art att de kan anses omöjliga att täcka ur den löpaide verksamheten om företaget skall ha rimlig överLevnadschans. Sådana kostnader kan avse utländsk

företagsledning, särskilda utbildningsinsatser, infra- strukturkostnader som inte rimligen bör belasta ett enda projekt, eller kostnader för inledande marknadsföring. Swedfund har i allt fler projekt i de fattigaste länderna funnit det nödvändigt att hos BITS eller SIDA begära stöd till sådana kostnader. I åtskilliga fall har sådant stöd begärts efter det att företaget kommit igång och fått ekonomiska svårigheter. Vi har funnit att kostnader av detta slag måste anses normala i den verksamhet Swedfund finansierar. De är förutsägbara och bör inkalkyleras i projektkostnaderna som långsiktiga investeringar. För att kunna bekosta sådana kostnader bör Swedfund tillföras en särskilt redovisad fond om 100 mkr. Denna får formen av en osjälvständig stiftelse. Fondens medel skall användas för projektföretags investeringar i företagsledning, teknisk kompetens eller marknadsföring, utbildning och infra- struktur. Fondens medel skall endast användas i samband med igångsättning av ett nytt projekt. Den nuvarande ordningen att först starta företaget och sedan begära tillskott för utländsk företagsledningskostnad eller utbildning bör snarast upphöra. skulle det visa sig att man vid företagets igångsättande beräknat dessa kostnader för lågt, bör det falla på delägarna att tillskjuta ytterligare medel.

Beslut om att ta fondens medel i anspråk skall fattas av Swedfunds styrelse i samband med beslut om att gå in i ett projekt med aktie- eller lånekapital.

Den särskilda fondens medel får endast användas för utlåning. I de fattigaste länderna bör dock mycket för- månliga villkor tillämpas (2% ränta, 20 års återbetalning), i mindre fattiga länder bör villkoren vara mellan 5% och 7% ränta och högst 15 års återbetalningstid. I länder som inte tillhör kategorin låginkomst- eller lägre medel-inkomst- länder bör inte fondens medel stå till förfogande. Räntor och återbetalning bör återgå till fonden, men på några års sikt behöver den särskilda fonden troligen tillföras ytterligare medel. Möjlighet skall finnas att avskriva den särskilda fondens fordringar som del av en finansiell sanering av ett projekt.

Villkoren för Swedfunds reguljära långivning bör anpassas bättre till vad som efterfrågas i värdländerna och till vad jämförbara institutioner erbjuder. Detta innebär att i många länder måste Swedfund erbjuda lån till en betydligt lägre räntesats än för närvarande.

Möjligheten att lämna lån med villkorad återbetalnings- skyldLghet eller med återbetalning i form av royalties på projektföretagets vinst eller omsättning bör prövas.

Swedfund bör kunna utnyttja sitt bemyndigande att låna på kapitalmarknaden mot statsgaranti i större utsträckning. Med tillämpning av ovan angivna utlåningsvillkor kommer troligen ränteförluster att uppstå, vilka vi finner det naturligt att finansiera i efterhand mot biståndsanslaget. Däremot bör Swedfund med sitt eget kapital svara för riskerna i långivningen, vare sig dessa risker är av kommersiell karaktär eller av landkaraktär. I betalnings— svaga länder bör i begränsad utsträckning lån kunna ges med återbetalning i lokalvaluta.

8.2.12_Sgegfgngs_lgdpipg

Vi föreslår att Swedfunds styrelse i framtiden utses på andra grunder än för närvarande. Någon anledning att ha parts- eller annan intresserepresentation föreligger inte i verksamhet av detta slag. Däremot är det väsenligt att Swedfund har tillgång till sakkunskap och erfarenhet både i vad avser industriell verksamhet och u-landsförhållanden. Sådana personliga erfarenheter hos ledamöterna bör vara avgörande när de väljes.

Fondens ägare, regeringen, bör göra sitt inflytande gällande genom valet av styrelseledamöter och ej genom enskilda tjänstemän. Styrelsens antal bör minskas till 7 personer utan suppleanter. Vi föreställer oss att detta skall öka beslutsförmågan hos styrelsen.

Styrelsen har ansvar för förvaltningen av fondens kapital i enlighet med fondens stadga. Som en följd härav måste styrelsen ges inflytande över tillsättningen av den som utövar den dagliga förvaltningen av verksamheten. Vi finner det naturligt att fonden tillsätter och avsätter verk— ställande direktören, alternativt att beslut härom fattas av regeringen efter anmälan av styrelsen.

Styrelsen bör koncentrera sitt arbete till frågor av principiell art. Projektpresentationer bör därför kunna begränsas till principiella frågor och särskilda problem, varvid besluten kan tas innan projektets detaljer är fullständigt klarlagda. En av styrelsens huvuduppgifter bör vara att formulera en strategi för Swedfund, som fastställer inriktningen av verksamheten, landval, projektstorlek och uppträdande.

Swedfunds personal har förvärvat en avsevärd erfarenhet och kunskap under de gångna åren. otvivelaktigt är detta Swedfunds största tillgång. önskvärt vore dock att vid ny- rekryteringar betona vikten av praktisk erfarenhet av att ha arbetat inom industrin. Slutligen finner vi att det förmod- ligen skulle gagna personalen att tid avsattes för vidare- utbildning, ex vis i form av viss tids auskultation i exportföretag eller liknande.

& - 2 - 13_Lag_ogh_52adgsäad£iagar

De förslag vi ovan framlagt får till följd att beslutande— rättslagen och Swedfunds stadga måste ändras i vissa avseenden. Förslag härtill återfinns i bilaga 8.1.

8.g.l4_Bgdgepkgnpekvgngep

Våra förslag innebär att Swedfund tillförs 100 mkr budget- åren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. Vidare föreslås att den särskilda fonden för att täcka igångsättningskostnader tillförs 20 mkr budgetåren 1988/89 — 1992/93.

Kommittédirektiv

Dir 1987:32

Översyn av särskilda stödinsatser i SWEDFUND:s verksamhet

Dir 1987:32 Beslut vid regeringssammanträde 1987-06—11.

Statsrådet Hjelm-Wallén anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av behovet av och formerna för särskilda stödinsatser i SWEDFUND:s verksamhet i fattigare u-länder.

Bakgrund

SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder) inrättades år 1978. I enlighet med sitt uppdrag har fonden medverkat till etablering av ett 25—tal samriskföretag med svenskt deltagande i afrikanska och asiatiska u-länder. Ett par projekt finns i Latinamerika.

I fråga om länderval har SWEDFUND i enlighet med det ursprungliga mandatet prioriterat verksamhet i programländerna för det svenska biståndet. Projekt finns även i andra u—länder, med vilka Sverige bedriver tekniskt- ekonomiskt samarbete, men mindre tonvikt har lagts vid att få till stånd verksamhet i en vidare krets u-länder.

Under de år som SWEDFUND verkat har det ekonomiska läget försämrats i många u-länder. Detta gäller inte minst i de fattiga afrikanska länderna söder om Sahara, där ett flertal av de projekt SWEDFUND medverkar i återfinns.

Den ekonomiska tillbakagången har haft en ogynnsam inverkan på förutsättningarna för fondens verksamhet i fattigare samarbetsländer. Dessa länder präglas dessutom av brist på företagartraditioner och utbildad personal liksom dåligt utbyggd infrastruktur. För SWEDFUND har detta medfört att arbetsinsatser och behov av särskilda stödåtgärder vid

företagsetableringar blivit större än vad som kunde förutses från början. Vissa projekt, på vilka fonden lagt ned ett betydande arbete, har inte bedömts möjliga att genomföra. I andra projekt har BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete) eller SIDA (Styrelsen för internationell utveckling) tillskjutit medel för insatser avseende utbildning, driftsledning eller annat tekniskt bistånd.

Under budgetåret 1985/86 inledde fonden en intern översyn av stödåtgärder inom projekten och formerna för samverkan med andra biståndsorgan. I proposition 1986/87:100, bil 5, sid 104, anmälde jag att initiativ skulle tas till en fördjupad analys av dessa frågor. Syftet är att närmare kartlägga behovet av och lämpliga former för stödinsatser i projekt i fattigare samarbetsländer, varvid fondens nuvararande landinriktning och gränsdragningen mot traditionell biståndsverksamhet bör belysas. Syftet är vidare att utarbeta klarare riktlinjer för i vilken omfattning och på vilka villkor sådant stöd bör utgå.

Utredningsuppdraget

Jag anser mot denna bakgrund att en sådan översyn bör genomföras och föreslår att en särskild utredare tillkallas. översynen skall utgå från att de biståndspolitiska målen skall vara styrande för verksamheten och att fonden alltjämt skall ha till uppgift att i samverkan med svenskt näringsliv främja tillkomst och utveckling av bärkraftiga företag i u—länder.

Utredaren bör beskriva fondens nuvarande mål och riktlinjer och deras återspegling i verksamheten samt diskutera eventuella målkonflikter.

En översiktlig beskrivning och analys av fondens projekt i berednings—, investerings— och driftfaser bör göras med särskild tonvikt på skillnader i förutsättningarna mellan

a) olika länder

b) olika projekttyper

c) olika samarbetsparter d) olika affärsidéer och e) finansieringsformer.

Erfarenheter av svenska företags intresse för och förväntningar på deltagande i SWEDFUNDS:s verksamhet inklusive olika motiv för företagens engagemang bör också redovisas.

Utredaren bör gå igenom några lyckade respektive misslyckade projekt, analysera problem och diskutera förutsättningar för att de skall kunna lösas.

översynen bör omfatta en analys av erforderliga finansiella och andra stödinstrument. Erfarenheter gjorda i nordiska och andra motsvarande internationella stödorgan för industri— utveckling bör härvid bedömas.

Utredare skall ge förslag till riktlinjer och former för beslut om stödinsatser i projekt i fattigare u-länder samt hur sådana beslut kan förankras institutionellt. Härvid bör utgångspunkten vara att biståndsinsatser skall kunna särskiljas från den kommersiella verksamheten. Fondens möjligheter att täcka sina administrativa och andra omkostnader bör också belysas i detta sammanhang. Vidare bör gränsdragningar mot och samverkan med andra biståndsorgan diskuteras.

översynen bör även omfatta en belysning av möjligheter för SWEDFUND att medverka till överföring av industriellt kunnande och resurser till u-länderna i andra former när modellen med samriskföretag inte är tillämpbar.

Utredaren bör vidare diskutera principer för och konsekvenserna av en förändring av ländervalet till en vidare krets av låg- och mellaninkomstländer.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

översynen bör vara slutförd före utgången av december 1987. Om utredaren bedömer att någon fråga som inte förutsätter beslut av riksdagen eller regeringen bör föranleda åtgärder innan samtliga frågor är belysta, skall han vara oförhindrad att lägga fram delförslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1978:119) — med uppdrag att göra en översyn av behovet av och formerna för särskilda stödinsatser i SWEDFUNDzs verksamhet i fattigare u—länder.

att besluta om sekreterare, sakkunniga och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns

reservationsanslag C8. övriga u—landspolitiska insatser m m, delposten E.

Utredningar m m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)

Ex ort från Sveri e 1975 — 1986 (mdr kronor)

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Total export 72 80 86 98 118 131 145 168 211 243 260 265

varav export till 9 11 11 14 15 18 23 25 28 31 29 25 u—länder

u-ländernas andel 12,77. 13,37. 13,07. 13,97. 12,87. 13,77. 16,27. 15,17. 13,57. 12,67. 11,27. 9,57. av total export

Fördelni av Sveri es u—landsex ort

Asien och 397. 427. 457. 497. 5570 557. 547. 447. 657. 617. 577. 557. Oceanien

Latinamerika 357. 297. 247. 217. 207. 227. 247. 277. 167. 187. 227. 237.

Afrika 267. 297. 317. 307. 257. 237. 227. 297. 197. 217. 217. 227. OPEC —l änder 277. 367. 407. 3870 397. 387. 437. 537. 497. 417. 317. 257.

S IDAs program- 97. 97. 97. 1 37. 1 17. 97. 87. 87. 77. 87. 97. 1 47. ¹ änder

Källa: Statistiska meddelanden, Statistiska Centralbyrån

Im ort till Sveri e 1975 — 1986 (mdr kronor)

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 ________________________________________________________________________________________________________________

Total import 75 83 90 93 123 142 146 174 200 219 245 231

2. Tillhandahållna tjanster

3. Korta placeringar

4. Reavinster

5. övrigt Summa

Kostnader

2. Avskrivningar

2. HUVUDMÅLSÄTTNING

Det övergripande målet för IFCs verksamhet är att förbättra levnadsstandarden för människor i u-länder. Detta mål skall uppnås genom främjande av den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländer genom stöd till projekt inom den privata sektorn.

3. INRIKTNING OCH PROJEKTKRITERIER

IFC har till uppgift att tillhandahålla och sammanföra resurser för finansiering, teknisk assistans och företags- ledning för utveckling av produktiva investeringar i den privata sektorn i u—länderna.

IFC kan erbjuda finansiering av aktiekapital och lån utan statliga garantier till projekt. En annan viktig del av IFCs arbete är inriktad på uppbyggande av fungerande kapital- marknader. IFC stöder också medlemsländers regeringar med teknisk assistans och rådgivning när det gäller utvecklingen av policies som uppmuntrar både inhemska och utländska investeringar.

IFCs roll är att fungera som katalysator för investeringar i u—länder. Genom sin egen medverkan i projekt menar IFC att projektens trovärdighet ökar och därmed också andra del- finansiärers vilja att investera. Avsikten är att IFC skall sälja sina aktier i projektbolagen när IFCs utvecklingsroll är fullgjord, vilket antas inträffa inom en tioårsperiod.

Förutsättningen för IFCs medverkan i ett projekt är att det skall ha lönsamhetspotential, vara till nytta för värd- landets ekonomi, ha lokala delägare och godkännas av värdlandets regering. Investeringar görs inom flera sektorer, dock inte inom handel, lyxvaror eller mark—

spekulation.

• Sida 232
•  Original

IFC har vidare en omfattande rådgivande verksamhet inom finansiering, kapitalmarknader och investeringar.

4 . INSTRUMENT

IFCs finansiella verktyg innefattar

— aktieteckning - långivning - mellanformer mellan aktiekapital och lån - garantier

Lånen, som är IFCs huvudsakliga finansieringsform, löper normalt på 7—12 år med fast eller flexibel ränta (baserad på LIBOR eller liknande) och lämnas oftast i USD, men även i andra konvertibla valutor.

Aktieteckning har tidigare oftast skett i samband med långivning till projektbolagen. I framtiden kan IFC komma att göra aktieinvesteringar i större utsträckning och också utan någon lånekomponent, som ett led i den ökade satsningen på denna finansieringsform.

IFCs egen investering i ett projekt överstiger normalt inte 25% av projektkostnaden, och ligger oftast mellan 1 m USD och 50 m USD. Mindre projekt finansieras via lokala utvecklingsbanker. IFC administrerar också lån för bankers och andra finansiella institutioners räkning.

4.2. Teknisk assistans

IFC kan erbjuda sina medlemsländer och projekt ett brett register av teknisk assistans. Kontakter med andra finans- och utvecklingsorganisationer samt Världsbankens erfarenhet utnyttjas därvid.

Tillsammans med United Nations Development Programme (UNDP) och African Development Bank (AfDB), startades Africa Project Development Facility (APDF) i Nairobi och Abidjan 1986. APDF skall hjälpa afrikanska affärsmän och företag att utveckla sunda investeringsprojekt, samt att finna finansiering för dessa. En motsvarande institution finns sedan 1981 i Karibien (Caribbean Project Development Facility).

• Sida 233
•  Original

För att möta det stora behovet av teknisk assistans för att öka kompetensen inom företagsledningsområdet i Afrika, har IFC tagit initiativet till African Management Services Company (AMSCo), finansierat av en rad länder, utvecklings— bolag, banker och företag världen runt. Detta bolag skall sälja, och på förmånliga villkor finansiera, företags- lednings- och utbildningstjänster.

En annan nyligen utvecklad verksamhet är Foreign Investment Advisory Service (FIAS), som bistår regeringar i u—länder med råd vid utformningen av riktlinjer och bildandet av institutioner för att stimulera direkta utländska investeringar.

4.3. Förstudier

IFCs aktiviteter koncentreras till projektens beredningsfas och IFC medverkar vid utvärderingen av de tekniska och finansiella förutsättningarna för projekten. Vid behov utformar IFC hela finansieringspaketet.

IFC tar inte något ledningsansvar i de projekt man finansierar. I undantagsfall har dock IFC haft en aktiv roll i projektens styrelser efter investeringsbeslutet. Detta har gällt kapitalmarknadsinstitutioner, utvecklingsbolag samt i fall då projekt hamnat i besvärliga situationer.

För att förstärka kontrollen över projektportföljen inrättade IFC nyligen en stödavdelning för sina förvaltningsprojekt. Som en följd av olika problem i vissa projekt, ökade IFC-personalens nedlagda tid på projekt— övervakning med över 30% 1986, jämfört med året innan.

5. RESURSER

IFCs beslutade aktiekapital uppgår till 1 300 m USD, varav 722 m USD var inbetalt från medlemsländerna per 1987-06-30. Ackumulerade vinstmedel uppgick i mitten av 1987 till 338 m USD och långfristiga lån till 1581 m USD, varav 796 m USD (837 m USD medio 1986) avser lån från IBRD och 785 m USD (386 m USD medio 1986) lån som upptagits på den interna- tionella kapitalmarknaden. De sistnämnda ökade alltså kraftigt under räkenskapsåret 1987. IFC får låna upp till fyra gånger sitt aktiekapital.

• Sida 234
•  Original

Varje medlemsland har en representant som ledamot av "Board of Governors", som utser IFCs styrelse. Styrelsen har 22 ledamöter och 22 suppleanter som representerar olika länder.

Alla projekt underställs styrelsen för godkännande.

IFCs kansli är organiserat i geografiska enheter samt har avdelningar för kapitalmarknader, utveckling, juridik, administration och andra stabsfunktioner.

514 personer var anställda i mitten av 1987, varav 337 anges vara högre tjänstemän och handläggare. IFC har sitt huvudkontor i Washington D.C., ett kontor i New York och elva lokalkontor i Europa, Asien och Afrika.

7. VERKSAMHETENS OMFATTNING

I början av sin verksamhet hade IFC en växande andel aktie— investeringar i sin projektportfölj, hela 65% 1964. 1971 minskade investeringarna i aktier både absolut och relativt, och IFC fokuserade sin verksamhet på lån. IFC har dock börjat uppmärksamma aktiekapitalfinansiering på nytt, kompletterat med olika mellanformer av aktieteckning och lån (quasi- equity).

• Sida 235
•  Original

miljoner USD andel 1987 1986 1987 1986 Lån och 2 347 2 001 85% 84% garantier Aktier 409 386 15% 16% Totalt 2 756 2 387 100% 100%

Per 1987—06—30 var 1 878 m USD utbetalt, varav 1 550 m USD i lån och 328 m USD i aktier.

Den geografiska spridningen av IFCs investeringar medio 1987 framgår av nedanstående tabell:

miljoner antal antal Region USD andel projekt länder Afrika 575 21% 114 32 Latinamerika 908 33% 126 21 och Karibien Asien 591 21% 97 12 Europa 684 25% 68 11 och Mellanöstern Totalt 2 758 100% 405 76

Dessutom har IFC investeringar om 157 m USD i 68 regionala finansieringsinstitutioner i 11 länder.

De länder där IFCs totala finansiering uppgick till över 100 m USD per 30 juni 1987 är Argentina, Brasilien, Egypten, Indien, Mexico, Marocko, Turkiet och Jugoslavien.

Av beslutade projektinvesteringar räkenskapsåret 1987, gick 13% till Afrika och 9% till länder söder om Sahara. Detta är en minskning, både absolut och relativt, jämfört med föregående år, vilket enligt IFC speglar en trend mot mindre projekt i denna region.

• Sida 236
•  Original

IFC strävar efter en diversifiering av sina investeringar på olika sektorer, handel undantaget. Under räkenskapsåret 1987 investerade IFC bl.a. i 13 projekt inom agro-industri (64 m USD), 25 projekt inom tillverkande industri (213 m USD) och 12 projekt i kapitalmarknadssektorn (97 m USD).

IFCs investeringar fördelade sig i mitten av 1987 på olika sektorer enligt följande.

Sektor andel Energi, mineraler 7% Trä, papper 6% Konstgödning, 11% kemisk industri Turism, service 12% Livsmedel, agro- 16% industri Cement, stål 9% Kapitalmarknader, 20% utvecklingsbanker övrig tillverkande 19% industri

100%

Nettoökningen av reserver för förlusttäckning var 20,1 m USD räkenskapsåret 1987. Totala reserverade medel uppgick då till 197,8 m USD, vilket motsvarar 10,5% av utbetalade investeringar.

Omsättningen av IFCs aktieinvesteringar har varit relativt långsam — under 5% årligen, och den genomsnittliga åldern i IFCs aktieportfölj var 9 år i mitten av 1987. Detta sägs berc på IFCs policy att stanna i projekten så länge man fyller en utvecklingsroll, att projekt inte skrivs av förrän alla möjligheter till finansiell återhämtning är uttömda, att ett allt större antal mindre aktieposter utan avkastningsutsikter ackumulerats, samt att en alltför svag likviditet i projekten förlängt tiden innan IFC kunnat lösas ut.

• Sida 237
•  Original

Av IFCs totala aktieinvesteringar har ca 16% resulterat i förlust för IFC och ytterligare 26% har inte givit (och förväntas inte ge) någon positiv finansiell avkastning. I 10% av projekten har internräntan överstigit 30%.

I Afrika har den genomsnittliga internräntan i projekt där IFC är delägare varit negativ, samt i Europa och Mellan— östern, mycket låg. Avkastningen i olika sektorer ger inte någon entydig bild, utom att i de flesta av de agro— industriella projekt IFC finansierat, avkastningen varit otillfredsställande.

8. IFCS INKOMSTKÄLLOR OCH LÖNSAMHET

IFCs inkomster från projektinvesteringarna fördelade sig de två senaste åren enligt följande:

miljoner USD avkastning 1987 1986 1987 1986 Lan 165 142 10,6% 9,7% Aktier och 11 13 3,4% 4,2% vinstandelar

Realisationsvinsterna uppgick 1987 till 41 m USD, jämfört med 14 m USD 1986.

IFC har i en allt större utsträckning börjat ta betalt för sina tjänster. Denna inkomstkälla tillförde 19,3 m USD 1987.

IFCs nettoresultat räkenskapsåret 1987 var det största någonsin, 54 m USD - en dryg fördubbling mot året innan. Denna ökning kan främst hänföras till ökade ränteinkomster, försäljning av aktier då aktiemarknaderna var starka, samt en ökad avkastning på likvida medel.

För att klarare belysa denna utveckling följer på nästa sida en sammanställning av IFCs resultaträkning för de tre senaste räkenskapsåren.

• Sida 238
•  Original

IFCS resultaträkning 1985, 1986 och 1987:

(m USD) 1987 1986 1985 Intäkter ------------------------- 1. Avkastning från 233 177 158 projekten (varav avgifter) 16 9 7 2. Avkastning på 49 33 15 likvida medel 3. övriga inkomster 3 - - Summa 285 210 173 Kostnader 1. Förvaltnings- 64 60 51 kostnader 2. Lånekostnader 115 84 64 3. Valutadifferenser — 2 1 4. Avsättning till 52 39 29 reserv Summa 232 185 144

Resultat 54 25 28

• Sida 239
•  Original

BILAGA 3:1

SWEDFUNDS PROJEKT

I PROJEKT I PRODUKTION II PROJEKT UNDER BYGGANDE

III AVBRUTNA ELLER AVSLUTADE PROJEKT

IV GARANTI—PROJEKT

• Sida 240
•  Original

• Sida 241
•  Original

TGB Drillcontractors Botswana (Pty) Ltd

Borrtjänster för vattenutbyggnad, mineralprospektering etc, Botswana.

Den svenske parten hade ett dotterbolag i Botswana bildat 1980. Projektet avsåg en utökning av denna verksamhet. Kontakt med Swedfund togs under 1982.

Beslut i Swedfunds styrelse i februari 1983 och avtal i juni 1983. Parter: Botswana Development Corporation, BDC (ett statligt utvecklingsbolag) 20%, TGB Borringenjörerna AB 60% och Swedfund 20% av aktiekapitalet (SEK 1 050 000). Swedfund beslutade också om lån upp till SEK 950 000. Totalinvesteringen beräknades till m SEK 8,8. TGB skulle svara för företagsledning och teknisk kompetens.

Den utökade verksamheten kom igång i september 1983. Under 1983 förlust i verksamheten. Marknaden utvecklades svagt, svag ledning i projektbolaget, moderbolaget fick ekonomiska svårigheter. Swedfund övertog tillfälligt TGBs aktier i projektbolaget i slutet av 1984. Olika förslag till lösningar och rekonstruktion diskuterades under 1985. Rekonstruktionen slutfördes i juni 1986.

Efter rekonstruktionen BDC 40%, Swedfund 30% och TGB— Borringenjörerna AB 30%. Managementavtal, finansierat av BITS (2 m SEK) med TGB Borringenjörerna under 2 år.

Swedfund skrev ned såväl aktiekapital som sin fordran på bolaget. Lånet skall återbetalas i lokalvaluta.

Under 1986 och 1987 har företaget haft en tillfredsställande utveckling. Antalet sysselsatta är omkring 25.

Iakttagelser: Ursprungligen svenskt dotterbolag. Svag företagsledning inledande år. Marknadsutsikterna felbedömda. Svag svensk partner finansiellt. Rekonstruktionsinsats. Nu positiv utveckling.

***X-X-X-

Bokfört värde på Swedfunds aktier 1987-06—30: 319 000 SEK.

• Sida 242
•  Original

Egyptian Swedish Sink Manufacturing Co

Tillverkning av rostfria diskbänkar, Egypten.

Projektet anmäldes till Swedfund första gången 1982. Beslut i Swedfunds styrelse i januari 1985. Parter är den lokala promotorn och företagets VD Soliman M Soliman 18%, Gulf Arab Investment Corp och andra banker 62%, Ramnäs Bruk AB (teknisk partner) 8% och Swedfund 12%. Total investeringskostnad 41 MSEK. Aktiekapitalet motsvarar ca 12 m SEK efter devalveringar.

Avtal träffades i mars 1985 och upphandling skedde under hösten 1985. Fabriken klar för igångkörning i februari 1987.

Den svenske partnern har sålt sin egen diskbänkstillverkning till finska Hackmans. Ramnäs är dock kvar som teknisk partner men köper teknisk kapacitet från Hackmans.

Kommersiell produktion startade i maj 1987 och ökar successivt på ett tillfredsställande sätt. Försäljningen går sämre än beräknat. Antalet anställda är 56. Problem föreligger med den lokala ledningen, som försvårar insyn i projektet. Iakttagelser: Relativt lång igångkörning. Partnerbyte i Sverige. Bra nuläge, dock valutaexponering. Bekymmer med lokal ledning.

***X-

Bokfört värde på Swedfunds aktier 1987—06—30: 1 761 000 SEK.

• Sida 243
•  Original

Egyptian/Swedish Welding Electrodes Company

Tillverkning av svetselektroder, Egypten. Projektförberedelserna började 1982.

Beslut om projektet fattades i Swedfunds styrelse under andra hälften av 1983. Parter är Ibrahim I Mohammed, 60%, ESAB AB (teknisk partner) 20%, och Swedfund 20%. Totala investeringskostnaden är 34 m SEK. Aktiekapitalet motsvarar ca 9 m SEK efter devalveringar.

Byggnation påbörjades 1986 och produktion igångsattes under maj 1987. Produktionsnivån är tillfredsställande, men marknadssituationen inger oro p g a importkonkurrens. Antalet anställda är ca 60.

Iakttagelser: * Mycket utdragna förberedelser och byggnadstid. * God produktion. * Svag marknad.

Bokförda värdet av Swedfunds aktier per 1987-06—30: 3 541 000 SEK.

• Sida 244
•  Original

Empresa Mista de Folheados e Contraplacados de Bissau - FOLBI __________________________________________________ Fanér- och plywoodtillverkning. Guinea-Bissau.

(Se utförlig beskrivning i bilaga 3z2).

Projektidén uppstod i slutet av 1970-talet. Avtal i oktober 1981. Byggande under 1982. Igångkörning i september 1983. Total investering 21 m SEK.

Aktieägare SOCOTRAM (statligt ägt bolag för investeringar i skogsindustrin), 60%, svensk teknisk partner (f n Bohmans Fanérfabrik Development AB) 20% och Swedfund 20%.

Under 1983 försattes den svenske partnern i konkurs. Folbi hade stora tekniska svårigheter, BITS-stöd utgick till utbildningsverksamheten. Fr o m april 1984 täckte BITS också kostnaden för utländskt management. Under 1984 tillverkades huvudsakligen plywood. Kraftiga förluster. Även under 1985 fortsatte svårigheterna. En rekonstruktion blev nödvändig och genomfördes under 1986. I samband därmed kom nuvarande svenske partnern in i företaget.

Ytterligare investeringar nödvändiga, liksom ytterligare bistånd för utbildning och företagsledning. Finansiering

erhölls från SIDA för tre år. Swedfund fick göra kraftiga nedskrivningar av sin fordran.

Efter personalproblem övertog Bohmans Fanérfabrik under 1987 ansvaret för företagsledningen. Kraftiga personal- neddragningar har gjorts och företaget sysselsätter i slutet av 1987 200 personer. Produktionen har ökat och verksamheten går bättre om än inte med vinst. Produktionsutrustningen bedöms som nedsliten vilket kan kräva ersättnings— investeringar.

Iakttagelser: * Mycket svårt utgångsläge.

* God projektidé men tekniska och marknadsmässiga antaganden visade sig inte hålla. * Problem på svenska partnersidan. * Kraftigt biståndsstöd har visat sig erforderligt. * Mycket kapital- och personalkrävande investering för Swedfund som långa tider hållit projektet flytande.

Bokfört värde av Swedfunds aktieinvestering per 1987—06-30: 420 000 SEK.

• Sida 245
•  Original

Metalcave LDA

Tillverkning av kastruller, möbler och lampskärmar av metall, Kap Verde.

Projektförberedelserna påbörjades 1982 och innefattade ett stort antal förstudier, finansierade av SIDA. Projektet godkändes i Swedfunds styrelse i februari 1985. Totalinvesteringen beräknades till ca 8 m SEK varav hälften täcktes av en u-kredit. Partners: Kap Verdes industri- direktorat 45%, ONAVE (statligt varv) 21%, Finnveden Development 17% och Swedfund 17%. Aktiekapitalet är 1,8 m SEK.

Avtal träffades i december 1985. Under 1986 utbildades några kapverdianer i Sverige och gjordes projektförberedelser och maskinupphandling. Produktionsstart i maj 1987.

SIDA har även finansierat stöd av tekniker under några månader, men företaget sköts nu av lokal personal.

Kvaliteten på produkterna är god och man utvecklar nya produkter. Försäljningen går bra på en liten marknad.

Antal anställda är 20 personer.

Iakttagelser: * Svårigheter med byråkratisk lokal

partner. * Stort upphandlingsinnehåll i Sverige. * Framgångsrik lokalisering av företags— ledningen. * Litet projekt som dragit mycket administrativa resurser. Relativt stort element av biståndspengar.

Bokfört värde av Swedfunds aktie- investering per 1987-06-30: 296 000 SEK.

• Sida 246
•  Original

Somali GRP Products Company

Tillverkning av glasfiberarmerade båtar och tankar, Somalia.

Projektet har en lång förhistoria som SIDA—projekt. Krona Marin engagerades 1981 som projektledare av SIDA. När projektet avslutades som biståndsprojekt för att kommersialiseras kom Swedfund in som partner 1986.

Beslut fattades i Swedfunds styrelse i januari 1986. Totalinvesteringen beräknades (efter nedskrivning av tidigare gjorda investeringar) till 5,1 m SEK. Aktiekapitalet sattes till 4,1 m SEK. Parter är somaliska fiskeministeriet, 51%, Krona Marin AB 25% och Swedfund 24%. BITS har utfäst stöd till företagslednings- och utbildningskostnader under 3 år med 6 m SEK. Krona Marin ansvarar för företagsledning och produktionsledning och har 3 personer lokalt. Krona Marin är också bolagets inköpsagent. Projektavtal i december 1986.

Produktion, försäljning och administration fungerar mycket väl 1987. Bolaget visar vinst första halvåret 1987. Omsättning ca 12 m SEK. Antal anställda är 40.

Tidigare biståndsprojekt. Kraftigt biståndsstöd fortfarande. Bristande lokal företagsledning. Bra svensk partner med mycket omfattande ansvar och begränsad risk. * Kraftigt importberoende produktion, men exportgenerande produkt. * Goda utsikter f n. * Swedfunds roll begränsad.

Iakttagelser:

***!-

Bokfört värde av Swedfunds aktie— investering per 1987-06-30: 984 00 SEK.

• Sida 247
•  Original

Khartoum Dairy Products Company Ltd

Pulvermjölksmejeri, Sudan.

Beslut om projektet fattades i början av 1981 och projektavtal tecknades i februari 1982. Projektkostnaden är 44 m SEK. Parter är Sudan Development Corporation, 37,5%, Animal Production Public Co 37,5%, Alfa-Laval AB 12,5% och Swedfund 12,5%. Aktiekapitalet är motsvarande 19 m SEK. Alfa-Laval har levererat utrustning och svarat för företagsledning. Swedfund har förutom aktiekapitalet tillskjutit ett lån på 11 m SEK.

Företaget har lokal ledning. Administrationen och produktionen fungerar tillfredsställande och verksamheten lämnar överskott, vilket till en mindre del utdelats. Detta beror till en del på lågt satt kostnad på råvaran mjölkpulver, vilken tillhandahålls av World Food Programme. Alfa-Lavals tekniska och företagsledningsstöd har varit framgångsrikt inom ramen för den finansiering som ingick i projektets ursprungliga kapitalisering och har kunnat trappas ned.

Antalet anställda är ca 175.

Låneåterbetalningar har skett med drygt hälften av det ursprungliga lånebeloppet, men delar av beloppen har frusits i centralbanken.

Iakttagelser: * Mejeriprojektet går bra, men det anslutna mjölkproduktionsprojektet, som åtnjutit visst BITS-stöd, utvecklas sämre. * Problem med låneåterbetalning kan ej lastas företaget. * Framgångsrik utveckling av lokal personal. * Råvaruförsörjning och priser är osäkerhetsfaktorer. * Swedfunds roll tämligen liten. * Svenske partnerns affärsintresse är en anläggningsleverans.

Bokförda värdet av Swedfunds aktieinvestering per 1987-06-30: 2 344 000 SEK.

• Sida 248
•  Original

Pemacco-Bevi Electric Machines Ltd

Reparation och service av elektriska motorer, generatorer och transformatorer, Tanzania.

Projektet har sitt ursprung i det SIDA—stödda syster- industriprogrammet. Förberedelser för ett kommersiellt projekt startade under 1982. Beslut om projektet fattades i oktober 1983. Projektkostnaden beräknades till 21 m SEK, och skulle finansieras med aktiekapital 7,2 m SEK och lån från East African Development Bank 5,8 m SEKlfrån Swedfund 4,3 m SEK och från en lokal bank 3,5 m SEK. Aktieägare är PEMACCO, ett privatägt tanzaniskt företag, som också tillhandahåller företagsledning, 72,5%, Bevi som är teknisk partner, 13,75%, och Swedfund 13,75%. Bevi svarar för upphandling av stor del av maskininvesteringen samt levererar produktionskunnande, utbildning och insatsvaror. SIDA garanterade valutatillgång för import under en inledande 3-års—period.

Projektavtal träffades i maj 1984.

Byggnation skedde på annan plats än som ursprungligen tänkts och i större format. Det visar sig att även utrustnings- investeringen gjordes större än behovet. Produktion kom igång i juli 1986 i stort enligt planer. Vissa marknadsproblem har uppkommit.

Projektets allvarligaste problem har varit konsekvenserna för bolagets lån av devalveringar i Tanzania. En rekonstruktion har genomförts i slutet av 1987 med kraftigt stöd av SIDA och omförhandling av lånen i utländsk valuta. Ansökan om utbildningsstöd och stöd för teknisk assistans från BEVI ingiven till BITS har beviljats.

De ekonomiska svårigheterna har tidvis försämrat partsrelationerna.

• Sida 249
•  Original

Projektet befinner sig nu i ett intensivt utbildningsskede. Förväntningar på att man skall övervinna svårigheterna är stora. Export av tjänster är möjligt till närliggande marknader.

Antalet anställda är 40.

Iakttagelser: * Starkt biståndsberoende projekt med lång mognadsperiod. * överinvesteringar och olycklig finansiering har orsakat allvarliga svårigheter. * Bra lokal företagsledning, god marknad. * Svenske partnern bra, men föga riskbenägen. Kommer att behöva medverka i utbildning och teknisk ledning mycket länge.

Bokförda värdet av Swedfunds aktieinvestering 1987—06-30: 500 000 SEK.

• Sida 250
•  Original

— |-'||| LPI . , *) ..). .) _ ”|.)r'. .*(f. .. - . :).| ' .Ii IIIL| ”| | "I) ). || 1.) ') |») | | |- . ni.- . . 'ijdler' ') || *: | |'-.) |||||)|"" "'""":")"'"l| .||" 'M||'._f” .. * . "'r||'|"" |.l*'||'. . (|||'||- . ||=**|- '||* ' ' J||e 1'..|-"| |»» 7.1... .. )" .-.||')' '|' -_ |:: "| " " 'L|+|| *) FL). .)|U* .|.|))_)|| -_ ' ' _|I).|_ ' . ) _ ' ' ) - | . |||., | _ | | | ||||| |||._|| ||| |,||| | | |. | |. . | ||| ||. . ||) || _||-. | | *)I |) _| |) ) || ) | . ).) _| .||).). **|.|' '. ) |. —| | .|' | _ . ..

||) . -| - ||) .

Mannlnpudzu artnamn—rti :):); I. u:) ...... mami—ad ...)”)qu

|||"... .'|) |'.'-|'|"L",|)|1E.».an|.ejonmm:ra annivtm'ä Sinaia M M)!) åt, || »bzs'nsvzm '... " | ||.) magganh I..):in man)):sm ..). Wretman :)))) Mmm ..?—koja |||;|.'.|)):|| .||"'|||'.||| |. ||.|.|||||, . || | | | || - Jammu...)

'.)-| )..').'.' "du:

))...- , ' " _, '_' ' . ..G'.""'.f)|;.'|r*'*.'.'.)” . ' "8" ""i—'". "&%%'—' %& "'R'I)*f|1*.1.'*. 11)" *"" "*)" """—")" "”a"!” ”9151.”

)) 'ta). ))))... __,***'***...*****'**'"* ***-"W" ” ").-=)" "J"” "5531” |.||. ” " '

% el...-.||... .. -"*. ]. ))))" manlig) "' | ' K'IIåFSåq-åå i ' JL) ")—l. TF) J- OG?)

#.)"m (huva-1.) från.

) "' tv:n.å år) ...en)... ...)-"LI." när

.m & ' _ ""'_|'.||)Q||')'|)Il ML:

" '| |.|-.). (** aint; lunnkumnam (i.—wiLCWLIJn ml.-.)) imatwamr) 5". .'-|? .".' . Ba...):a ångsåg... * nu).)...” (M),)?!» !#) Tan)-)))): |.||-m. |... .||) f.).), .MZtåMte i|'-E|)*n'- ni...)...» |. . ..-—.) "1 » | %? &?) |||'.Ig'.'|)"|.| ”Hånanmamwumw & m.. .a). __ |. _. |. .

få") )))-»w-Wtilr-E) anm.)-a...... an.—.|'.) (&nu). '||))|||». )&W)!).s-åm**)1n*|||riltvn tänkta _j) SUEZ-uu fhml'wg. 'in'); WMI-R. ”81:34:91 HFI—.))Hcl'rirmä- (a: antingen] %%åznmumdpm får.) www... ")))-:) WWW| kan

nu. mu... ') . stef , minner. tj.)... | mamma).-u- ...a—vm... - | . ; |.- .

*)) *.*.) . . |. |. |.) *- ' ) "

...g... ninnuam)...» nn)... )....) .. _)... m...)...mwe-..

' namååååmw 232551” färg"" "'"),j'|*||""||| ):). t

' :. )) " ...man”)... |.| ma km i).; 1139; Mmmm): mvurw..:..)mu|)".un) s).: än?—i:. i ..).f-tim'lw m.m.....

, ...man. uttal). magnum): ...—arm "ii-91.) är)..) |'1"|')L|)')LRF"- namn.—hans

||||i||l|)|))). .|5).)|:|*ungi' |.r.||'.)—.|I)|||i krämen. manuia. . _ g..»

. ) ml)) )b | ||||| | '| ||'.- |||' ' |) | _ "' |

_ || 5193: (smäda): 'svåviuhyetwaa .||-.||)— 933,31"). .")MN—ÄWH. |

"U|')| hj") ";: WVWDMÅWÖWÅÄÖTEQW- ” | | ". |||' '. . |

r") ||

_ "1 ||1| I'M"

. | | . | | |. | | | | | |). ".)-.'|") *” |) .'|". ":||_|. |. ||) ||. .') ."!) ' |. J ' |||».|,|| *| ||a )||| - . *..)* | ). . ' || ;. ' - ' ) . |. | - )) ' *' | . * :l )I) "'I | "' )I l l " ' .L '_ ' l l . . | . |.|| . | . "; ).... || .. ..|.||| .. .). ...) | : .) |) )||'| *'|) )) |) '. ))'||'||||' '.' || _ |)|-||. - .:*||. ) — ) . - ' * _ u.. )) ' | )) ' - | '*|'—" | "'|'||)||)' .))" )||- '.|' ' |. .") | "*.) | | . | | | .- |||-|)" |) .||.) ||. |. *. .).)J || |||| ||)|. » . |||||| . . . .

• Sida 251
•  Original

Dar es Salaam Airport Handling Company — DAHACO Ltd

Markservice och bagagebantering, vid Dar es Salaams flygplats, Tanzania.

Projektet har sitt ursprung i ett av SIDA sedan 1980 finansierat personalstöd till Air Tanzania (ATC) för frakt och passagerarservice. ATC önskade därefter bilda ett fristående markservicebolag. ASG/SAS genomförde en projektstudie under 1983.

Beslut i Swedfunds styrelse i februari 1984. Total- investeringen beräknades till 25,7 m SEK. Aktiekapitalet fastställdes till motsvarande 8 m SEK. Parter, sedan även danska IFU beslutat delta i projektet, är ATC 65%, SAS 15%, IFU 10% och Swedfund 10%. Lånefinansiering genom EADB som vidareutlånar medel från IFU, Swedfund och NORAD. Swedfunds del av lånet är 2,9 m SEK.

Avtal ingicks i oktober 1984.

SAS är ansvarigt för företagsledning och tekniskt stöd. ATC har en passiv roll i projektet. Verksamheten har varit i gång sedan oktober 1984, men bolaget bildades först ett år senare.

Bolaget erhåller intäkter 1 tanzaniska shillings från ATC, vilka täcker kostnaderna i lokal valuta. Utländska flygbolag betalar ersättning i konvertibel valuta till ett svenskt bankkonto som DAHACO har ansvar för. Därifrån sköts utlandslån och betalar man SAS för företagsledningstjänster. Bolaget går med vinst och har lämnat utdelning till aktieägarna.

SAS har ett managementavtal i 5 år varav 2 gått. Fyra utländska experter leder driften i bolaget. Rekrytering av lokala counterparts påbörjas mot slutet av 1987.

Antalet anställda är 400 varav 250 är okvalificerade.

Tidigare SIDA—projekt. Nu kommersiellt bärkraftig. Begränsad kunskapsöverföring. Genererar utländsk valuta. Passiv lokal partner.

Iakttagelser:

SFX-***

Bokförda värdet av Swedfunds aktie- investering 1987—06—30: 902 000 SEK.

• Sida 252
•  Original

Société Tunisienne AWAB STAWAB __!—

Tillverkning av stansklämmor och liknande för bilindustrin, Tunisien.

Beslut om projektet fattades under 1980. Projektavtalet tecknades i december 1980. Investeringskostnaden kom att uppgå till knappt 3 m SEK. Aktiekapital 0,8 m SEK, varav AWAB-koncernen som är teknisk partner 20%, svensk VD 10%, Swedfund 10% och tunisiska intressenter 60%.

Företaget har haft ekonomiska svårigheter och visat förlust. Swedfund har gått in med ytterligare lån och en garanti och har en total investering i bolaget på ca 1,5 m SEK.

Företaget sysselsätter 15 personer.

I början av 1987 utarbetades ett rekonstruktionsförslag som delvis innebär nya parter och konvertering av del av Swedfunds lån. Bolaget ligger i malpåse i avvaktan på myndigheternas godkännande av förslaget.

Iakttagelser: * Litet företag. * Svårigheter med industrilagstiftning i Tunisien. * Små och svaga parter både lokalt och i Sverige. * Svag företagsledning.

Bokförda värdet av Swedfunds aktie— investering per 1987—06-30: 76 000 SEK.

• Sida 253
•  Original

Zambia Seed Corporation, Zamseed

Utsädesframställning och distribution, Zambia.

Började som SIDA-stött projekt inom utsädesproduktion. 1979 beslöts att bilda ett produktionsbolag och Swedfund inbjöds bli delägare.

Beslut i Swedfunds styrelse i september 1980. Investerings— kostnader över åren totalt 47 m SEK. Aktiekapitalet delas mellan odlare 20%, kooperationen 20%, ZIMCO (ett statligt utvecklingsbolag) 40%, Svalöf 10% och Swedfund 10%. Svalöfs investering finansierades av Swedfund. Managementavtal med Svalöf. Joint venture—avtal i december 1980.

Bolaget har drivit en framgånsrik verksamhet sedan starten. Zambia är nu självförsörjande med utsäde och kan även exportera. Förbättrade frösorter har tagits fram. Verksamheten sysselsätter ca 300 personer. Managementstödet har finansierats av SIDA och har uppgått som mest till 8 personer, f n är det 6. Även vissa investeringar har finansierats av SIDA.

Företaget har alltid visat vinst. Utdelning har lämnats i 2 år.

Iakttagelser: * Ursprungligen biståndsprojekt.

* Företagsledning och teknisk assistans biståndsfinansierad. * Samhällsekonomiska nyttan är stor. * Lönsam verksamhet. * Lokaliseringen av företagsledningen kommer att ta tid. * Priserna regeringskontrollerade. * Exportintäkter.

Bokförda värdet av Swedfunds aktieinnehav per 1987—06—30: 1 425 000 SEK.

• Sida 254
•  Original

Optimus Zimbabwe (Pvt) Ltd

Tillverkning av spritkök, Zimbabwe.

Projektidén kom från en zimbabwisk affärsman av danskt ursprung som genom svenska ambassaden fick kontakt med Optimus. Optimus sökte en försäljningbas i Södra Afrika. Swedfund kom in i projektet 1982 och deltog i finansiering av förstudien.

Swedfunds styrelse beslutade om stöd till projektet i juni 1982. Investeringskostnaden beräknades till 2 m SEK. Aktiekapitalet 0,8 m SEK skulle ägas av en grupp zimbabwiska affärsmän från Kwekwe inkl VD 25%, Industrial Development Corporation (IDC) 25%, AB Optimus 25% och Swedfund 25%. Swedfund skulle vidare lämna ett lån på 0,4 m SEK.

Optimus var teknisk partner och skulle leverera vissa komponenter. BITS åtog sig att finansiera utbildning av zimbabwiska tekniker i Sverige samt teknisk assistans från Optimus.

Avtal träffades i februari 1983 efter besvärliga diskussioner med myndigheterna i Zimbabwe. Swedfunds lån godkändes inte av centralbanken. Genom lån i utländsk valuta av lokal partner och höjning av aktiekapitalet täcktes finansieringsbehovet. Idag fördelar sig aktiekapitalet enligt följande: IDC 46%, lokala intressenter S%, Optimus 25% och Swedfund 24%.

Produktionsstart i september 1984.

Optimus såldes och ändrade karaktär från produktionsbolag till försäljningsbolag varefter den svenske tekniska partnerns stöd blev dåligt.

Verksamheten går nu relativt väl. Man har expanderat produktsortimentet och har flera tekniska samarbetsavtal, med bl a företag i USA och Västtyskland.

• Sida 255
•  Original

IMPOD har finansierat marknadsstudier och företaget har fått igång exportförsäljning, inkl försäljning till Sverige. Komponenter har importerats från Sverige med importstöd från SIDA.vilket täckt 10% av företagets totala valutabehov.

Totalt antal anställda är 9. Företaget planerar expansion. Utbildningen av tekniker framgångsrik.

Omsättning ca 4 m SEK under 1986/87. Verksamheten ger överskott och har lämnat utdelning till ägarna.

Iakttagelser: * Varierad och framgångsrik produktion med viss nyutveckling. Enkel produktionsteknik. Starkt biståndsstödd verksamhet. Passiv svensk teknisk partner. Komponentleveranser från Sverige. Kunskapsöverföringen har framför allt gällt utbildning av arbetare. Verksamheten ger överskott. Svenska ambassaden och Swedfund starkt engagerade i att driva projektet framåt.

X—X-X-X-X-

X-X-

Bokförda värdet av Swedfunds aktie- investering per 1987—06—30: 310 000 SEK.

• Sida 256
•  Original

CÄ'VSIMI . ' "Emma:-af anser msn "::»:insnoqmoå H 33 Ja'lÄifV—ÄCI?

• Sida 257
•  Original

Swedlanka Engineering (PVT) Ltd

Verktygstillverkning, Sri Lanka.

Projektidén uppstod i samband med en av Uppsala universitet organiserad industriresa. Beredning påbörjades 1983. I maj 1984 beslutade Swedfunds styrelse att medverka i projektet. Investeringskostnaden beräknades till 4,2 m SEK. Aktiekapitalet motsvarande 1,7 m SEK fördelades mellan den lankesiske partnern 41%, lankesiska banken NDB 10%, den svenske tekniske partnern Conrit 25% och Swedfund 24%.

Motsättnigar uppstod och den lankesiske partnern byttes ut. Projektkostnaden reducerades genom att lokaler ej behövde byggas. Produktionen startade i juni 1985.

BITS—stöd har utgått till utbildning av verktygsmakare och teknisk ledning med över 3,2 m SEK. Ytterligare 0,8 m SEK har utfästs.

Nytt ägarbyte på lokal sida under 1986.

Företaget utvecklas positivt under 1987 och har exportförsäljning. Företaget drivs av 2 representanter från det svenska partnerföretaget.

Företaget sysselsätter ca 30 personer.

Iakttagelser: * väsentlig produktion för industriell

utveckling.

* Produktionen utvecklas väl liksom företagets tekniska kompetens. * Exportframgångar. * Omfattande BITS—stöd. * Företaget drivs av den svenske partnern.

Bokförda värdet av Swedfunds aktie— investering per 1987-06-30: 289 000 SEK.

• Sida 258
•  Original

I:14

Nobel Explochem Ltd

Tillverkning av civila sprängämnen, Indien.

AB Bofors Nobel Chematur och staten Maharastras utvecklingsbolag SICOM diskuterade samarbetsprojekt redan 1979. Flera projektkonfigurationer diskuterades. Under 1981 bestämde man sig för den nuvarande utformningen, som innefattar produktion av dynamit och nitroglycerin. Projektet godkändes i Swedfunds styrelse i december 1982. Investeringskostnaden beräknades till 160 m SEK. Aktie- kapitalet sattes till motsvarande 56 m SEK och fördelades på SICOM 28%, indiska allmänheten (efter börsintroduktion) 49%, norska Dyno (som skulle vara teknisk partner) 10%, Bofors (anläggningsleverantör) 6,5% och Swedfund 6,5%. Anläggningsleveranserna finansierades med en BITS-kredit. Avtal om projektet träffades i mars 1983.

Projektet blev ca ett år försenat och projektkostnaderna ökade med 8%. Projektkostnadsökningen har täckts dels genom lån från SICOM, dels av en ny aktie—emission till allmänheten. Swedfunds andel är f n 6%.

Produktionsstart i december 1986. Motsättningar har uppstått om var ansvaret för förseningarna låg.

Marknadsföringen och introduktionen av företagets produkter har visat sig svårare än beräknat. Bl a har marknadens struktur förändrats. Försäljningen under 1987 blir mindre än 10% av budget och företaget visar kraftiga förluster, som SICOM fått täcka genom ett räntefritt lån.

Dynos köp av Bofors sprängämnestillverkning (Nitro Nobel) har inneburit att Dyno blivit 40%—ig ägare till ett konkurrerande sprängämnesföretag i Indien.

Antalet anställda anges till 330.

• Sida 259
•  Original

Iakttagelser:

>(-

* *

Kraftiga förseningar i genomförandet. Ingen industriell lokal motpart. Partneransvaret på svensk/norsk sida något oklart, särskilt efter Dynos köp av Nitro Nobel. Marknadsbedömningen förbisåg strukturella och strategiska utvecklingsmönster. Påfrestningar i partnersamarbetet. Driften visar stora förluster f n.

Bokförda värdet av Swedfunds investering per 1987-06-30: 5 375 000 SEK.

• Sida 260
•  Original

1:1?;|£3*_3'T'):F:

• Sida 261
•  Original

Bygging India Private Ltd

Glidformsentreprenader, Indien.

Förstudie genomfördes 1982 på uppdrag av Bygging-Uddeman, som ville sälja sin teknik i Indien.

Beslut i Swedfunds styrelse i juni 1983. Investeringen beräknades till 14,25 m SEK för såväl entreprenadverksamhet som tillverkning av komponenter i Indien. Aktiekapitalet motsvarande drygt 4 m SEK fördelades på Southern Engineers & Carriers 60%, Bygging—Uddeman AB 20% och Swedfund 20%. Swedfund avsågs från början också lämna lån till företaget men så skedde inte. Avtal träffades i slutet av 1983 med godkännande under 1984.

Verksamheten kom igång 1983 innan alla tillstånd erhållits och var till en början lovande. Emellertid uppstod likviditetsproblem och företaget fick svårigheter i anslutning till ett komplext projekt man åtagit sig. Problem uppstod också i partnerrelationerna.

Den svenske partnern försattes i konkurs under 1987 och osäkerheten om samarbetets fortlevnad är fortfarande stor. Nya lokala entreprenader påbörjades dock och driften fortsätter i ungefär hittillsvarande omfattning. Företaget har stora likviditets- och lönsamhetsproblem. Antalet anställda varierar men är genomsnittligt ca 120.

Frågan om Swedfunds utträde ur projektet har diskuterats med det nu rekonstruerade Bygging-Uddeman .

Någon lokal tillverkning utöver legobaserad och enklare egen montage och service, planeras inte.

Svag svensk partner. Svag lokal partner. Likviditetsproblem. Snabb teknologiadaption. Avvikelse från ursprungliga projektkonceptet. Trots svenske partnerns konkurs, stort fortsatt engagemang från individuella svenska aktörer. * Osäkert nuläge.

Iakttagelser:

**X-X-X-

>(-

Bokförda värdet av Swedfunds aktieinvestering per 1987—06—30: 725 000 SEK.

• Sida 262
•  Original

Dhaka Match Industries Co Ltd Tändstickstillverkning, Bangladesh.

Projektet avser upprustning av två äldre tändsticksfabriker i Dhaka. Nyinvesteringskostnaden beräknad till 105 m SEK. Slutligt projektavtal ingånget i maj 1984. Aktiekapital motsvarande 25,7 m SEK fördelar sig på Bangladesh Chemical Industries Corp 30%, Swedish Match 60% och Swedfund 10%. Dessutom har Swedfund utfäst ett lån på 14 m SEK.

Verksamheten har kunnat täcka sina kostnader 1985 och 1986, men marknaden 1987 har varit svag. Ombyggnadsarbetena pågick under 1986. Avsikten är att börsintroducera bolaget.

Antal sysselsatta har varit 4 000, men betydande nedskärning av personalstyrkan har föreslagits.

Swedish Match ansvarar för driften och tillsätter VD och har 6 utländska experter i bolaget.

Iakttagelser: * Rehabiliteringsprojekt. * Ägardominans av svenske partnern. * Begränsad medverkan av Swedfund.

Bokfört värde av Swedfunds aktie- innehav per 1987—06—30: 1 871 000 SEK.

• Sida 263
•  Original

Sino-Swed Pharmaceutical Corp

Tillverkning av läkemedel, Kina.

Förberedande diskussioner med Swedfund under 1981/82. Beslut i Swedfunds styrelse under sommaren 1982 och projektavtal i september 1982. Investeringen beräknades till 26 m USD. Aktiekapitalet motsvarande 12 m USD fördelar sig på kinesiska parter 50%, ett konsortium av svenska läkemedels— företag (Astra, Ferring, Ferrosan, Kabi—Vitrum och Leo) 33%, och Swedfund 17%.

Byggnadsarbetena påbörjades i juni 1983 och slutfördes i april 1987. Testproduktion påbörjad under 1987. P g a förseningar har kostnaderna ökat med 4 m USD. Swedfund har beslutat öka sin aktiekapitalsatsning, parallellt med tillskott från övriga partners.

BITS har finansierat utbildningsaktiviteter i projektet.

Antalet anställda anges till 300 personer.

Iakttagelser: * Kraftigt försenad byggnation. * Samarbetet mellan partnerna har inte fungerat tillfredsställande. * Swedfunds största projekt.

Bokförda värdet av Swedfunds aktieinvestering per 1987—06-30: 17 490 000 SEK.

• Sida 264
•  Original

Shougang-Khantal Corporation Ltd

Tillverkning av värmetråd, Kina.

Projektförberedelserna startade under 1982. Efter tre års förhandlingar kunde avtal träffas i mars 1985.

Investeringen beräknades till 49 m SEK. Aktiekapital 19,5 m SEK. Parter är Shoudu Iron & Steel Co 50%, Kanthal AB 33% och Swedfund 17%.

Kinesiske partnern svarade för uppförande av byggnaden, vilket påbörjades i november 1985 och avslutades i juni 1986. Installation av utrustning, som finansierats via en BITS—kredit, avslutades i december 1986 och anläggningen invigdes och kördes igång i april 1987.

Antal anställda är 70.

Iakttagelser: * Lång förberedelsetid men relativt snabbt genomförande. * I kommersiell produktion sedan mitten av 1987. * Samarbetet mellan partnerna fungerar inte tillfredsställande.

Bokförda värdet av Swedfunds aktie- investering per 1987—06—30: 2 936 000 SEK.

• Sida 265
•  Original

TUA de Costa Rica: S A

Möbeltillverkning, Costa Rica.

Projektet avser rehabilitering av Costa Ricas största möbelfabrik. Projektidén uppstod i samband med att en träindustridelegation från Costa Rica besökte Sverige hösten 1984.

Någon förstudie genomfördes aldrig.

Beslut i Swedfunds styrelse i juni 1986. Investerings- kostnaden beräknades till ca 22 m SEK. Aktiekapitalet sattes till motsvarande 19 m SEK, vilket fördelades mellan den costarikanske partnern 60%, TUA-verken 27,5% och Swedfund 12,5%.

TUAs bidrag var drygt 5 m SEK, vilket finansierade viss utrustningsleverans, teknisk assistans (4 personer för installationsarbeten under 6 månader samt 2 personer under 2 år) samt know-how.

I februari 1987 var installationerna avslutade, men förhandlingen med den lokale partnern kunde inte slutföras förrän i september 1987 och ledde till bildande av ett nytt bolag i vilket TUA har majoriteten. Det nya bolaget löste ut den från början tilltänkte lokale partnern som under förhandlingarna visat sig omöjlig som joint venture-partner. Kvar på den lokala sidan finns f n endast en släkting till den ursprunglige partnern med en symbolisk aktiepost. TUA har tillsatt VD i bolaget.

Inriktning på tillverkningen skall vara mot exportförsäljning till framförallt USA.

Antalet anställda har minskat till ungefär hälften, ca 40, beroende på att produktionen ej kommit igång ännu i planerad utsträckning.

Iakttagelser: * Rehabilitering av verksamhet som baserar sig på lokal råvara och goda exportförutsättningar. * Svårigheter med lokal partner. * Tidskrävande förhandlingar. * Svenske partnern f n majoritets- ägare. * Obetydlig lokal participation f n.

Swedfunds del av aktiekapitalet (2,4 m SEK) ej inbetalt per 1987—06-30.

• Sida 266
•  Original

Productores Lacteos del sur S A - Prolacsur S A Majes

Mejeri, Peru. Beslut i Swedfunds styrelse i november 1984.

Ett villkorat avtal om projektet tecknades i december 1984. Investeringskostnaden beräknades till 6 m USD (ca 50 m SEK). Aktiekapitalet fördelades mellan att jordbrukskooperativ med 1 500 medlemmar, 24%, ett lokalt utvecklingsgbolag 30%, SMR (Mejeriernas Riksförbund) 23% — teknisk partner och Swedfund 23%.

I februari 1986, efter vederbörliga myndighetsgodkännanden, skedde slutförhandlingar. Anläggningen som levereras av Alfa-Laval, har finansierats med en BITS—kredit. Anläggningen stod färdig under sommaren 1987. Utbildning av peruanska tekniker skedde under juni 1987 i Sverige, även detta med BITS—stöd. En första produktionslinje invigdes i september 1987.

Antalet anställda anges till 90.

Iakttagelser: * Projektet baserar sig på en svensk utrustningsleverans. * Produktion nyligen startad. * Lång förberedelsetid.

Bokförda värdet av Swedfunds aktie- investering per 1987—06—30: 3 601 000 SEK.

• Sida 267
•  Original

Dan Quimica SA

Läkemedelstillverkning, Ecuador.

Avtal om projektet träffades i oktober 1981. Investerings— kostnaden beräknades till 50 m SEK. Aktiekapitalet skulle vara motsvarande ca 12 m SEK, varav Swedfund 20%. övriga parter var privata ecuadoranska intressenter 30%, Bofors (Nobel Chematur) 25%, IFU 25%. Lån från Swedfund 5 m SEK.

Testproduktion startade i början av 1983. Produktion och marknadsföring mötte svårigheter och företaget fick likviditetsproblem under 1984. Finansiell rekonstruktion erfordrades. Viss export kom igång.

Antalet anställda var 80.

Den finansiella rekonstruktionen planerades under 1986 men godkändes först under hösten 1987 av myndigheterna i Ecuador. Den innebar fr a kapitalisering och subordinering av gamla lån samt tillskott av 600 000 USD (Swedfund, IFU och företagets VD, 200 000 USD vardera).

Under 1986 började företagets resultat förbättras. En tilläggsinvestering beslutades 1986 vilket fördubblar produktionskapaciteten och de nya maskinerna kunde köras igång i september 1987.

Iakttagelser: * Marknaden utvecklades annorlunda än som förutsågs. * Svag lönsamhet, men nu förbättringar. * Uthålliga partners på svensk och dansk sida. * F n saknas lokal partner.

Bokförda värdet av Swedfunds investering i aktiekapital per 1987—06-30: 1 626 000 SEK.

• Sida 268
•  Original

• Sida 269
•  Original

11:1

Aluminimum Sulphate Company of Egypt S A E

Tillverkning av aluminiumsulfat för vattenrening, Egypten.

Swedfund kom in i projektet 1982, men detta hade en förhistoria för Boliden från 1978. Swedfund introducerade IFC i projektet 1982. Projektförberedelserna var omständliga.

Projektet godkändes i Swedfunds styrelse i november 1984 och av IFC i januari 1985. Parterna är Arab Investment Bank m fl 51%. Boliden Kemi (företagsledning samt teknisk partner) 25%, IFC 9% och Swedfund 15%. Totala investeringar beräknas till 120 m SEK. Aktiekapitalet är 47,5 m SEK. Projektavtal skrevs i september 1985 och projektbolaget bildades i juni 1986. Projektförberedelserna fortsatte under hela 1987 och byggnationen har nu kommit igång. Upplåning sker i lokal valuta.

Marknadsutsikterna för produktionen är mycket goda, men konkurrensen är hård på en marknad med få köpare. Import kommer troligen att förbjudas.

Produktionsstart beräknas till slutet av 1988.

Antal sysselsatta har varit ca 10 personer i uPpbyggnadsfasen.

Iakttagelser: * Mycket långa förberedelsetider. * Swedfund medverkat i att skaffa finansiell medverkan av IFC och i finansiellt upplägg. * Stark svensk partner som har hela projektansvaret. * Lokala partner är investerare.

Bokfört värde av Swedfunds aktiekapital per 1987-06—30: 6 335 000 SEK.

• Sida 270
•  Original

ATOMAC LTD Verktygstillverkning, Tanzania.

Projektet har uppstått som en följd av diskussioner inom det SIDA-stödda systerindustriprogrammet i Tanzania. En förstudie genomfördes gemensamt av systerindustriprogrammets koordinator, FIDE, och SIDO 1985.

Beslut om projektet fattades av Swedfunds styrelse i januari 1987, föregånget av viss diskussion om teknologivalet. Investeringen beräknades till 13 m SEK. Aktiekapitalet motsvarande 7,5 m SEK ägs av NEM (Northern Electrical Manufacturers, ett företag som vuxit upp inom systerindustriprogrammet) 60%, Finnveden Development, som är moderbolag i en grupp företag som innefattar bl a FIDE, 20% och Swedfund 20%.

Swedfund lämnar dessutom ett lån om 2,4 m SEK på förmånliga villkor (5 års amorteringsfrihet och därefter 5 års återbetalningstid, % ränta).

BITS—stöd har sökts för företagsledning och utbildning under 5 år med 5,8 m SEK. Beviljat med 3,8 m SEK tills vidare.

Finnveden Development har åtagit sig att återköpa 30% av projektföretagets produktion.

Avtal träffade i september 1987. Fabriksbyggnad klar. Utbildning av verktygsmakare i Sverige påbörjad.

Iakttagelser: * Vuxet ur det av SIDA stödda systerindustriprogrammet. * Kraftigt biståndsberoende. Av totalkostnaden på 18,7 m SEK, finansierar biståndsorganen 12,1 m SEK. * Väsentlig produktion för industri—

utveckling.

* Svag mottagarkapacitet men bra lokal partner. * Svenska partnern mycket erfaren från Tanzania. * Teknologivalet omstritt.

Swedfunds aktiekapital ännu ej inbetalt.

• Sida 271
•  Original

Nitro Nobel Zimbabwe (Pvt) Ltd Tillverkning av civila sprängämnen, Zimbabwe.

Diskussioner om projektet har pågått sedan 1982. En gemensamt finansierad projektstudie presenterades i maj 1984.

Beslut i Swedfunds styrelse i oktober 1984. Investeringskostnaden uppskattades till 33 m SEK. Aktiekapitalet sattes till 16,4 m SEK och skulle ägas av Industrial Development Corporation, IDC 51%, Nitro Nobel AB 25% och Swedfund 24%.

Förhandlingar mellan parterna och diskussioner med myndigheterna har varit långdragna och först i slutet av 1987 är avtal undertecknade och godkännanden lämnade. Fabriksbyggnation påbörjas i början av 1988.

BITS har utfäst stöd till managementavtal med 2 m SEK.

Swedfunds medverkan avser 3,5 m SEK i aktiekapital. Lånerbjudande har tillbakavisats p g a Swedfunds räntekrav.

Iakttagelser: * Avancerad produktion som möter nationellt behov. * Tekniskt svag lokal partner. * Mycket långdragna förhandlingar. * Svenske partnerns affärsidé är att leverera och driva anläggningar av denna typ. * BITS-stöd erforderligt.

Swedfund har ännu inte inbetalat sitt aktiekapital.

• Sida 272
•  Original

Premadasa Swedlanka Industries Ltd

Gummikokostillverkning (stoppningsmaterial för bl a bil- och möbelindustri), Sri Lanka.

Under 1980 förstuderades projektet av ett svenskt konsultföretag med bidrag från Swedfund. Sedan studien slutförts i mitten av 1981 identifierades en svensk partner.

Beslut i Swedfunds styrelse i februari 1982. Totala investeringen beräknad till 15 m SEK. Aktiekapitalet motsvarande 5 m SEK fördelades på lankesiska banker 35%, lokal projektpromotor 20%, WeCo-gruppen 25% och Swedfund 20%. Den svenska partnerns bidrag var företagsledning och exportmarknadsföring. Däremot saknade de erfarenhet av produkten.

Företaget etablerades under 1982/83 till en väsentligt lägre kostnad än ursprungligen beräknats. Istället för ny utrustning i en nybyggd fabriksanläggning köptes en begagnad maskin för tillverkning av gummikokos och lokaler hyrdes. Maskinutrustningen kunde bland annat p g a de politiska oroligheterna inte provköras i full skala förrän i början av 1984. Svåra skeppningsförhållanden från Sri Lanka medförde också att testning och marknadsintroduktion av gummikokos på den nordiska marknaden försenades.

Under våren 1984 ledde förseningarna av produktionsstart och marknadsintroduktion till att projektet fick likviditetsprobem. Swedfund och WeCo beslöt tillskjuta medel genom att placera en provorder. Provordern, avsedd för en dansk madrasstillverkare, blev emellertid ett misslyckande. Senare testproduktion har visat att PSI kan producera material med rätt vulkaniseringsgrad men att kvalitetskontrollen är förknippad med stora brister.

I september 1984 blev projektets likviditets- och soliditetssituation prekär. I samma månad sade WeCo upp marknadsföringsavtalet p g a de tekniska problemen att få fram en säljbar produkt.

• Sida 273
•  Original

I oktober 1984 föreslogs rekonstruktion och kapitaltillskott. Swedfunds styrelse beslutade om ökning av Swedfunds aktieengagemang samt utökat lån.

Under 1985 fortsatt produktion med kvalitetsproblem, vilket förhindrade export till Sverige. Nya likviditetsproblem. I februari 1986 beslutade Swedfund om ytterligare tilläggsfinansiering och utlösen av WeCo, bl a för att möjliggöra introduktion av ny partner. I början av 1986 förhandlingar om byte av svensk partner med förstärkning framförallt på den tekniska sidan. BITS—stöd utgick till teknisk assistans.

Under hösten 1986 började företaget komma över produktions- och kvalitetsproblemen, marknadsföringen intensifierades och företagets resultat visade en uppåtgående trend. Dock erfordrades mer medel. Företaget anställde som mest 95 personer.

I januari 1987 brann fabriken ned till grunden. Under 1987 pågick återuppbyggnaden med finansiering ur försäkrings- ersättningen. Helt nya parter inträdde på svensk sida. Swedfund har f n 57% av aktiekapitalet, vilket innefattar övriga svenska partners del. Fortsatt stöd från BITS, efter återuppbyggnad och finansiell rekonstruktion.

Iakttagelser: * Bra koncept, baserad på lokal råvara.

* Bristande förstudier. * Ifrågasättande lokalt men godkännande som exportprojekt. * Lokalt ifrågasättande av importerade begagnade maskiner (eftersom det redan fanns tre mindre fabriker i landet). * Bristande teknisk kompetens hos svenske partnern. * BITS stöd sent i projektet. * Återuppbyggnaden ifrågasatt lokalt. * Stora avskrivningar i Swedfund.

Bokfört värde av Swedfunds aktie- investering per 1987—06-30: 400 000 SEK.

• Sida 274
•  Original

• Sida 275
•  Original

Dinol—Schroff Ltd Tillverkning av rostskyddsmedel, Indien.

Dinol International AB, ett företag i Nordstjernan— koncernen, vill licensiera tillverkningen av det rostskyddsmedel man utvecklat. Fick kontakter i Indien vid delegationsresa 1983. En förutsättningsstudie genomfördes under 1986 med delvis finansiering från Swedfund. När bolaget bildades, fick Swedfund kapitalisera sina kostnader till aktiekapital, motsvarande 20%.

Totalinvesteringen är endast 1,5 m SEK till en början. Indisk partner är ett företag i kemi—branschen, Schroff Technical Services, som sysslat med färgtillverkning tidigare. Viss provproduktion och försäljning har börjat under 1987 efter viss utbildning av Schroffs personal. Lönsamheten förväntas bli god. Byggnation av nya produktionslokaler pågår.

Dinol tillhandahåller licenser och kunnande, men inget företagsledningsstöd.

Iakttagelser: * Mycket litet projekt.

* Tidig fas. * Swedfunds medverkan marginell. * Etablerad indisk partner.

Per 1987-06-30 var inte Swedfunds aktieinvestering bokförd.

• Sida 276
•  Original

Aditya Gustavsberg Ltd

Tillverkning av sanitetsporslin, Indien.

Gustavsberg önskade licenstillverka en särskild typ av toalettstolar för den indiska marknaden och fick genom egna kontakter fram en lokal partner.

En förstudie genomfördes av lokale partnern med stöd av Gustavsbergs tekniker innan man i början av 1985 kontaktade Swedfund.

Beslut i Swedfunds styrelse fattades i september 1986 efter tveksamheter rörande den lokale partnern. Investeringen beräknades till 80 m SEK.varav 27 m SEK skulle vara aktiekapital fördelat på lokale partnern 30%, indiska allmänheten 40%, Gustavsberg 15% och Swedfund 15%. Största långivare var den indiske utvecklingsbanken ICICI.

Avtal undertecknades i juni 1986 och del av aktiekapitalet betalades in.

Under 1987 blev den indiske projektpromotorn föremål för rättslig granskning, vilket ledde till att ICICI drog tillbaka sin låneutfästelse. Därmed avstannade projektet. Framtiden är synnerligen oklar.

Iakttagelser: * Intressant teknik. * Projektet står stilla. * Partnervalet avgörande.

• Sida 277
•  Original

Metalform Ltd

Verkstad för tillverkning av pressade plåtprodukter. Kenya.

Diskussioner med Swedfund inleddes 1980. Beslut fattades i Swedfunds styrelse i april 1982. Investeringen beräknades till 20 m SEK, varav aktiekapital skulle finansiera 6 m SEK. Parter var Copal Ltd, som representerade projektpromotorn Panchmatia 54,5%, Cauffiel, ett amerikanskt plåtbearbetningsföretag 4,5%, AWAB, Anderstorps Werkstads AB, teknisk partner 18,2%, Swedfund 18,2% och EADB 4,5%. Lån i utländsk valuta upptogs genom EADB i form av en svensk exportkredit med indirekt garanti från Swedfund.

Projektavtal undertecknades i maj 1982. I mars 1983 pågick byggnadsarbetena, men kostnadsfördyringar föranledde kapitaltillskott. I juni 1984 hade ytterligare förseningar lett till fortsatt behov av kapitaltillskott. I april 1985 hade viss provtillverkning kommit igång. Behov av utbildnings- och företagsledningsstöd identifierades. Även den svenske partnern ansågs behöva stöd.

I december 1985 började företagets finansiella situation bli alarmerande. I februari 1986 föreslogs en finansiell rekonstruktion och byte av företagets ledning av en av Swedfund anlitad konsult. En extern revisionsrapport i juni 1986 underströk allvaret i situationen med grava brister i både redovisning och förutvarande revision, svag företagsledning, varför frågan om bolagets likvidering blev akut. I september 1986 placerades bolaget, på Swedfunds ansökan, under 5 k "receivership". Avsikten var att undersöka möjligheterna till ombildning av företaget, nya partners och finansiell rekonstruktion.

Någon rekonstruktion kunde inte åstadkommas utan anläggningen såldes under början av 1987 till en ny, väletablerad lokal företagsgrupp. Swedfund fortsatte diskussioner med denna om en eventuell fortsatt svensk medverkan. Iakttagelser: Optimistiskt produktprogram. Svag svensk partner. Oseriös lokal partner. Svag styrelsekontroll. Alltför stor uthållighet Kraftiga förseningar ledde till kostnadsöverdrag (se vidare bil 3:3). * Swedfunds aktier har nedskrivits till fullo och lånemedel till ca 80% (totalt ca 8 m SEK).

**X—X—X-X-

• Sida 278
•  Original

SECC

Exportmassatillverkning, Republiken Kongo.

Syftet med projektet var att göra en förstudie för en pappersmassefabrik för export, med en beräknad kostnad på 350 m USD. Studien utfördes av Billerud.

Projektavtal ingicks i maj 1982. Parter var kongolesiska regeringen, Billerud - Uddeholm, Swedfund, IFC, EIB, Elf— Aquitaine, Silos du Sud—Guest.

Swedfunds investering uppgick till 1,1 m SEK.

Slutliga studier presenterades i slutet av 1983 och visade att projektet inte var lönsamt.

Projektet avskrevs 1983/84.

• Sida 279
•  Original

Sotufibre Tillverkning av fiberplattor, Tunisien

Förberedelserna påbörjades under 1979. Förstudie gjordes av den tunisiske projektpromotorn och den svenske utrustnings— leverantören. Beslut i Swedfunds styrelse i oktober 1979. Investeringskostnaden beräknades till 46 m SEK. Aktiekapitalet utgjorde 13 m SEK varav tunisiske partnern 55%, Sunds Defibrator 19% och Swedfund 26%.

Avtal träffades i januari 1980. Sunds Defibrator skulle leverera anläggningen och svara för företagsledning.

I mars 1980 ändrades ägarkonstruktionen. Swedfund drog tillbaka sitt lån eftersom billigare lån kunde fås från SIFIDA.

Byggnationen avslutades i augusti 1982. Investerings- kostnaden blev ca 25% över budget. Testkörning i september. Driftsstörningar från början. Ansträngd likviditet. Tilläggsfinansiering beslutad i januari 1983. Marknaden visade sig svagare än förutsett. Antalet anställda som mest 80.

Finansiell rekonstruktion lyckades ej utan bolaget försattes i konkurs i oktober 1985.

Swedfunds aktieinvestering och lån om sammanlagt 6,8 m SEK avskrevs 1984/85.

Försök att finna nya partners har misslyckats.

Ett av Swedfunds första projekt. Marknaden missbedömdes. Anläggningsleverantör som partner. Lokal partner mer affärsman än industriledare. Svag finansiering.

Iakttagelser:

*$(-*$(-

)(-

Projektet avskrivet.

• Sida 280
•  Original

Tanzania Railway Wagon Mfg Col TANACO

Tillverkning av godsvagnar, Tanzania.

Swedfunds första projektavtal. Parter var National Development Corporation 66%, Kalmar—Kockum AB 17% och Swedfund 17%.

Efter förstudier under 1979, träffades projektavtal i december 1979. Investeringskostnaden beräknades till 95 m SEK. Kalmar - Kockum skulle haft managmentansvaret under 5 år.

Projektföreberedelserna startades under 1980 men 1981 ansågs marknadsförusättningarna för dåliga, varför projektet övergavs.

En reviderad kalkyl hade också resulterat i kraftigt höjda investeringskostnader, och bedömningen gjordes att de allmänna förutsättningarna att lyckosamt genomföra en så stor investering i Tanzania överhuvudtaget var små.

• Sida 281
•  Original

East African Development Bank

Utvecklingsbank.

Swedfund har garanterat EADBs upplåning hos svenska affärsbanker för vidareutlåning till Swedfund-stödda projekt i Kenya och Tanzania. Det förra projektet är i likvidation.

Iakttagelser: * EADB är lokal representant för Swedfund

i östafrika. * EADB deltar med egen finansiering i projekten. * Swedfund och EADB samfinansierar även andra projekt. * Swedfunds finansieringsstöd öronmärktes för projekten, men gäller formellt EADBs egen upplåning.

• Sida 282
•  Original

Svelon Industries Ltd Lampskärmstillverkning, Sri Lanka.

Swedfunds styrelse beslutade i november 1985 att ställa en garanti för ett lån till projektet om 0, 4 m SEK. Projektet avser exportproduktion av lampskärmar för IKEA. Projektet inryms på samma tomt som övriga två Swedfund- —projekt i Sri Lanka.

Produktionen påbörjades i slutet av 1986 och har pågått under 1987. Antalet anställda är ca 60 personer.

Det i verktygstillverkningsprojektet engagerade partner— företaget har tagit över kontrollen av företaget från ursprungliga sponsorer.

• Sida 283
•  Original

FOLBI

Bakgrund

Fanér— och plywoodfabriken Folbi (Empresa Mista de Folheados e Contraplacados de Bissau) är ett joint venture-företag beläget i Buba, 70 km söder om Bissau fågelvägen (och 250 km därifrån landvägen), som ursprungligen ägdes av det statliga guineanska sågverksföretaget SOCOTRAM till 60% och Bohman & Johansson AB 1 Blomstermåla samt Swedfund till 20% vardera. Bohman & Johansson ägde och drev en stor fanérfabrik i Blomstermåla och dess huvudägare och VD var initiativtagare till projektet. Aktiekapitalet var från början GWE 60 milj, vilket vid investeringstillfället motsvarade SEK 8,5 milj. Totalinvesteringen var drygt GWE 200 milj (motsvarande ca SEK 30 milj), vilken finansierades med, förutom aktie— kapital, lokala lån på GWE 26 milj, ett EKN garanterat lån i svensk bank om SEK 10 milj, ett Swedfund-lån om SEK 6 milj samt en brasiliansk exportkredit, garanterad av Swedfund, om ca USD 380 000.

Ideén till projektet uppkom i slutet av 1970—talet då det svenska biståndet till Guinea Bissau kom igång efter befrielsen 1973. Från svensk sida visade man redan från början stort intresse för att stödja Guinea Bissaus skogsindustri liksom även dess fiske, då dessa båda näringsgrenar bedömdes vara de mest lovande export- valutakällorna. Folbi-projektet knöt an till dessa tanke- gångar. Projektet skulle förädla Guinea Bissaus ädelträ- tillgångar, främst det palisanderliknande träslaget Pau Sangue, till exklusiv knivskuren fanér att säljas till Nordeuropas möbelindustri. Palisander var vid denna tidpunkt mycket eftertraktat och det blev allt svårare att få tag i då den största producenten Brasilien hade överexploaterat sina tillgågnar. Bohman & Johansson gjorde mot bakgrund av detta långtgående utfästelser om att köpa projektets hela Pau Sangue-produktion till priser som skulle garantera Folbi betydande vinster redan vid relativt lågt kapacitets- utnyttjande.

Avtal angående projektet undertecknades i oktober 1981 efter att den mycket tveksamma guineanska regeringen övertygats om projektets lönsamhet. Byggnationen startade i början av 1982 och kunde under besvärliga omständigheter slutföras praktiskt taget planenligt. Igångkörning med provproduktion ägde rum ett och ett halvt år senare i september 1983.

• Sida 284
•  Original

Bohman & Johansson gick i konkurs i januari 1983 och ett nytt bolag, Blomstermåla Fanér AB, bildades av huvudborgenären Skånska Banken med uppgift att vidmakthålla driften. I detta läge kom uppbyggnaden av Folbis fabrik i Guinea Bissau att skötas så gott som helt av Swedfunds egen personal med biträde av Bohman & Johanssons tidigare projektledare. Blomstermåla Fanér AB övertog så småningom det managementkontrakt Bohman & Johansson hade haft, men det viktiga åtagandet att till förutbestämda priser köpa Folbis produktion av Pau Sangue-fanér var det nya bolaget inte berett att ikläda sig. Då Blomstermåla Fanérs huvudsakliga uppgift var att förvalta konkursboet för Skånska Banken, var det inte i stånd att agera på det sätt som krävdes av en sponsor och huvudintressent i det läge som projektet befann sig. Istället tvangs Swedfund ta på sig ett ökande ansvar och kom i praktiken att bli den part som utsåg projektets svenska ledning.

Under 1984 drevs produktionen med stora tekniska problem. Av den anledningen och då personalen inte var tillräckligt förtrogen med fanérutrustningen, lyckades man inte med att skära fanér av exportkvalitet. Därtill kom att marknads— föringen av Folbis huvudprodukt, Pau Sangue-fanér, visat sig vara betydligt svårare än beräknat beroende till del på att modet vad gäller möbler och inredning svängt till förmån för ljusare träslag. Fabrikens energiförsörjning, baserad på ångmaskiner med högt ångtryck, visade sig också vara problematisk.

Kostnaden för utländsk personal m m täcktes under 1983 och början av 1984 av bolaget självt under det att utbildning av guineansk personal i Sverige bekostades av BITS. Fr o m april 1984 täcktes managementkostnaderna för Folbi vad gäller utländsk valuta genom BITS.

Under 1984 tillverkades huvudsakligen plywood som såldes lokalt till goda priser och i någon mån på export till grannländerna. Inkomsterna från plywoodförsäljningen täckte en stor del av kostnaderna i lokal valuta, dock icke räntor på lån. Resultatet för året blev en driftsförlust före avskrivningar på ca GWE 53 milj motsvarande ca SEK 3,8 milj. Till denna kom en betydande kursförlust förorsakad av devalveringen av den lokala valutan som tillsammans med avskrivningar ökade förlusten till motsvarande SEK 6,7 milj, vilket innebar att aktiekapitalet helt förbrukats.

• Sida 285
•  Original

I december 1984 övertog Blomstermåla Fanérs VD Kjell Kärnsund, tillika ägare till ett trähandelsföretag i Göteborg, såväl Blomstermåla Fanér som Skandinaviska Träimporten AB i Norrköping. Därmed skapades en betydligt större marknadsföringsorganisation än den som den ursprunliga partnern Bohman & Johansson haft. Management— kontrakten för Folbi övertogs också av den nya företags- konstellationen och man rekryterade en produktionschef med lång erfarenhet av fanérproduktion i Afrika. Folbis VD; en svensk med tidigare erfarenhet av biståndsarbete i Mocambique och Guinea Bissau, som tidigare rekryterats på Swedfunds starka inrådan, övertogs också av det nya bolaget.

Sortimentet utvidgades till att omfatta ljusare träslag och under våren 1985 tillverkades provserier av detta fanér som visade sig röna större intresse i Sverige än det mörka Pau Sangue-faneret. Fabriken drabbades emellertid av återkommande driftsstörningar i form av torrkokning i ångpannorna samt fordonshaverier som omöjliggjorde produktion under flera månader.

Rekonstruktionen

Den rekonstruktion som genomfördes under våren 1986 innebar att Folbi fick en ny svensk partner, Bohmans Fanérfabrik AB, samt genom dennes försorg en ny administrativ och teknisk ledning. SIDA medverkade genom att tillskjuta medel för att täcka kostnaderna för den utländska ledningen. Folbis ägare och långivare gjorde uppoffringar som gjorde det möjligt att skriva bort gamla förluster varigenom skuldbördan reducerades drastiskt och företaget gavs möjlighet att så småningom generera vinst. Produktions- inriktningen ändrades från exklusivt exportfanér till plywood av lägre kvalitet samt sågade varor för en lokal och regional marknad. Medel ställdes till förfogande för kompletterande investeringar för dels den nya produktionsinriktningen och dels ersättningsutrustning.

Rekonstruktionen kan ännu inte sägas ha resulterat i lönsamhet men den har åstadkommit ett klart och entydigt trendbrott. Folbi har fått en ansvarstagande svensk teknisk partner och genom denne en ledning som har klarat av att lösa företagets kriser sedan tidpunkten för rekonstruktionen. Ägarna har gemensamt kunnat åtgärda flera av bolagets problem och man har visat en förmåga att identifiera och förebygga andra. Folbis administration har åter fåtts att fungera, vilket tillsammans med den förändrade produkt— och marknadsinriktningen har givit bolaget ett större och jämnare intäktsflöde än vad som tidigare var fallet. Som exempel på åtgärder, som i den atmosfär som tidigare rådde hade varit så gott som omöjliga att genomföra, kan nämnas en personalminskning på över 100 anställda samt byte av företagets VD.

• Sida 286
•  Original

Det har visat sig att ångpannorna och elanläggningen var mer nedslitna än vad man tidigare haft anledning att förmoda. varför ytterligare investeringar behövs för att trygga driften. Den nya svenske partnern tillsammans med Swedfund kan emellertid förväntas hitta lösningar på den typen av problem. Det framtida hotet mot verksamheten torde istället ha anknytning till avsaknaden av infrastruktur i vid bemärkelse. Därav följer ett behov för Folbi att själv svara för den egna försörjningen av allt från kommunikation och transporter till energi och skogsråvaror. Ett motsvarande företag i Sverige hade kunnat koncentrera sig på enbart sin produktion och försäljning och köpa alla övriga tjänster. Konsekvensen av avsaknaden av marknad för tjänster samt infrastruktur är att företaget själv måste skaffa sig kompetens på ett stort antal områden och den kompetensen kan i princip endast tillföras utifrån — genom teknisk assistans. En för den fortsatta expansionen av Folbis verksamhet särskilt viktig aspekt är tillgången till regelbundna transporter till den lokala och regionala marknaden. Dessa var mycket bristfälliga och otillräckliga redan vid den blygsamma produktion som åstadkoms före rekonstruktionen och riskerar att bli ett betydande hinder för att åstadkomma den fyr- och fem—dubbling av produktion och regional export som rekonstruktionen syftar till och som hittills gjorda erfarenheter pekar på är i övrigt möjlig.

Lärdomar

Folbi är visserligen nu ett mycket bättre projekt än för bara ett år sedan men det är fortfarande långt ifrån framgångsrikt och det har krävt stora uppoffringar i form av nedskrivningar, bistånd och ersättningsinvesteringar för att nå sin nuvarande nivå. Frågan är om några av de många problem projektet stött på hade kunnat undvikas helt eller delvis genom bättre beredning, annat koncept, annorlunda partnerkonstellation, bättre avtal, etc.

Konceptet, som var produktion av högkvalitativt fanér till en mycket krävande marknad, har måst modifieras. De huvudsakliga skälen är bristande förmåga att upprätthålla hög och jämn kvalitet på levererade varor. Därtill kommer betydande svårigheter med transporter från Bissau. En lärdom att dra är att kvalitetskraven på den produkt som skall produceras bör vara i samklang med den miljö i vilken verksamheten bedrivs. För Guinea Bissaus del innebär detta mycket måttliga krav som i princip utesluter produktion avsedd för krävande nordeuropeiska möbelfabrikanter. En rimligare strategi hade varit att från början rikta in sig på den lokala och regionala marknaden för att i ett nästa steg söka penetrera marknader i norra Afrika och södra Europa. Rekonstruktionen innebar att man anammade en dylik strategi och det återstår sannolikt några år innan Folbi kan klara av det andra steget. Det bör i sammanhanget noteras att en exploatering av potentialen på den nordiska marknaden

• Sida 287
•  Original

sannolikt var ett starkt vägande skäl till att den ursprunglige svenske partnern engagerade sig i projektet. Hade man varit medveten om att detta inte var en realistisk målsättning så hade kanske inte projektet blivit av.

Beredningen av projektet var mycket omsorgsfull men det visade sig icke desto mindre att skogsråvaran var behäftad med brister som var en mycket bidragande orsak till att man i rekonstruktionen ändrade produktionsinriktningen. Pau Sangue—träden i södra Guinea Bissau har till skillnad mot i de norra delarna av landet ofta vridna stammar vilket ger såväl lägre utbyte av fanér som sämre kvalitet på fanéret. Denna vridning är inte möjlig att upptäcka hos ett växande träd utan att man borrar hål i det, men så gjorde inte konsultfirman som två gånger studerade skogstillgången på platsen.

En annan aspekt av projektet som blev annorlunda än vad som förutsetts var marknadsutvecklingen. Modet förändrades och de populära mörka trädslagen ersattes av ljusare eller av målade möbelytor. Dessutom, vilket kanske kunde ha varit lättare att förutse, visade det sig att kunderna var tveksamma till att köpa en produkt som bara producerades av en liten och föga tillförlitlig tillverkare.

På det tekniska området kan man i efterhand konstatera att man allvarligt underskattade svårigheterna med att få energiproduktionen att fungera. Att använda överskottsved för att producera ånga och el förefaller vara ett såväl ekonomiskt som ekologiskt riktigt sätt att lösa energi- försörjningsproblematiken. Hade både kunnandet och utrustningen funnits att tillgå i Sverige eller hos parter som projektets tekniske part hade nära kontakt med så hade man troligen haft helt andra möjligheter att hantera alla de problem som uppstod. Med en teknisk partner som var och fortfarande är i princip främmande för tekniken och med en utrustning som levererats från Brasilien av en tillverkare som knappast har anledning att förvänta sig fler order från varken Sverige eller Guinea Bissau var det bäddat för problem.

Partnerkonstellationen innebar i och med Bohman & Johanssons konkurs en svar belastning för projektet när det befann sig i ett mycket utsatt läge. I och med konkursen försvann också avtalet som garanterade Folbi intäkter för Pau Sangue- fanéret. Det kan hävdas att beredningen skulle ha förutsett denna eventualitet. Å andra sidan bör det noteras att det tog ca tre år att komma från idé till avtal och det torde därför ha varit mycket svårt att redan 1979 upptäcka de svagheter som 1983 skulle leda till konkurs. Vidare torde just konkurs eller obestånd hos den svenske partnern vara en av de risker som Swedfund måste ta för att kunna medverka

• Sida 288
•  Original

till att just små och medelstora företag engagerar sig i u— länder. Swedfund har i det aktuella fallet i mycket hög grad skyddat de guineanska intressenterna för de svåraste konsekvenserna av att den svenske partnern fallerade, vilket i ett större sammanhang kan sägas vara ett mycket viktigt bidrag till att främja svenska investeringar i u—länder.

Ofta ses ett statligt organs medverkan som en garanti för att den privata svenske investeraren inte behandlas ohemult av mottagarlandets myndigheter. I fallet Folbi har Swedfund haft en omvänd roll.

Avtalsstrukturen var behäftad med vissa formella brister som uppdagades i samband med rekonstruktionen men dessa var inte av en sådan art att de försvårade själva rekonstruktionen. Det var främst avtalen mellan de olika involverade bankerna och Folbi som var behäftade med brister. I detta sammanhang kan emellertid noteras att de garantier Swedfund ansåg sig ha fått av Guinea Bissaus centralbank inte kunde utkrävas och därför var av tvivelaktigt värde. Den reella situationen var ursprungligen att man från svensk sida med stor möda lyckades övertyga regeringen i Guinea Bissau att investera i projektet. Att sedemera, när regeringens farhågor blivit verklighet, avkräva dess centralbank ansvar i enlighet med en garanti som den sannolikt inte fullt förstått innebörden av låter sig knappast göras.